STOCKHOLMS HÖGSKOLAS
JURIDISKA BIBLIOTEK
BIHANG
TILL
o
W&.
IP®. D'J' t) £i DLL
YID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
««
FJERDE SAMLINGEN.
2^ §l-fUelutngen:
Stats- samt Allm. Besv. och Oeconomie- m. fl. Utskotts
gemensamma MemorialUtlåtanden och Betänkanden.
"Stats? samt Ålim, Bcsv. och Oecön. Utsk. Utlåtande N.o i. i
N:o i
Ank. till Exp. Utsk. d. 19 Junii.
Rikets Högloft. Ständers Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie Utskotts Utlåtande i anledning af väckte motio¬
ner, dels om understöd af Statens medel till utdikning
och uppodling af myror och träsk i Jemtland, dels ock
angående Landsculturen i allmänhet uti Rikets Norra
Provincer,
Högvördige PrestéSlåndet liar till Allmänna Besvärs- och Oecono-
mieUtskottets handläggning remitterat:
1:0 en motion af Herr FältProsten Edvall, som anfort, att de mång¬
åriga och svåra missväxter, hvilka härjat Jemtland, så utarmat större de¬
len af detta Lands invånare, nedslagit deras mod och förlamat deras ar¬
betsförmåga, att landets framskridande odling afstännar, eller åtminstone
på en längre lid icke förmår göra några betydligare framsteg. Till afhjel*
pande eller minskning af det onda, och för att understödja och uppmun¬
tra den Jemtländska allmogen att med allvar börja uttorka Landets frost¬
nästen och derigenom till någon del mildra dess hårda climat, har Mo-
& • 1 t
tionairen, med förutsättning, att landels läge och climat synas antyda bo-
skapsafveln, såsom landets egentliga liufvudnäring, föreslagit: att Staten
under en viss lid af år, hvilka tilläfventyrs icke borde blifva färre än tio,
måtte, till utdikning och uppodling utaf någon liten del alde i Jemtland
befintlige myror och träsk, sorn utgöra omkring fem sjeltedelar af Lan¬
dets vidd, och hvilkas läge till stor del erbjuder ett gynsamt tillfälle till
deras bearbetande, bevilja en summa af Två Tusende Riksdaler Banco;
alt ett sådant understöd borde endast tillfalla dem af Landels hemmans¬
egare, sorn gjort sig kända för Gudsfruktan, redlig vandel, nykterhet och
en serdeles arbetshåg, men sakna utvägar till betydliga odlings-företag;
att vilkoren för understödets erhållande borde vara, att, sedan sökanden
genom vederbörlig besigtning, förrättad antingen af Sockne-Sällskapets
Ordförande, eller Länsmannen i tingslaget och s:ne af nämnde sällskaps
Ledamöter, eller 2:ne förståndige män, som ock på samma gång uppgöra
Bih. till R. St. Prot, 1834. 4 Sami. a Å/d, 1
usta Häftet,
*
Stats- samt Allm.. Besv» ccä Qecon, Uuk, Inlåtande Nio t.
kostnadsförslag, låtit odiingslägenheterno undersöka ,, skulle han, med bi¬
läggande af de derom upprättade handlingar, anmäla sitt odlingsföretag
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande „ och derefter, i den ?uon odlingen
bevisligen fortginge, undfå en summa, motsvarande två tredjedelar af den
kostnad han på den verkställda odlingen nedlagt; äfvensom han borde e-
ga att, emot vederhäftig borgen, dessförinnan erhålla skäligt förskott; och
skulle han, sedan odlingen, enligt syne-instrumentets innehåll, blifvit full¬
bordad, undfå, utan återbetalningsskyldighet, den bestämda summan, el¬
ler hvad deraf kunde innestå,
3:0 Ett af Herr Professor en Grenander' ingi Evet memorial, hvaruti
blifvit yttradt, att den egentliga underbalance, sorn trycker Rikets handel,
funnes till en del uti handeln med Finland; alt de produoter detta land
lemnar, kunde, om ej hett och hållet umbäras, dock till beloppet ned¬
sättas genom rigtigt användande af de fördelar vårt eget land erbjuder;
samt att de Norra Landskapen, i samma läge med Finland och med en
för lika odling tjenlig jord samt ymniga skog s-tillgångar, skulle genom en
bättre rigtad hushållsordning snart kunna, med tillhjelp af Rikets andra
Landskap, förse' hufvudstaden med samma slags fetalievaror och ved,
sorn nu hemtas från Finlaild. I anledning häraf, och då flere på hvaran¬
dra följande missväxtår, äfven sorn andra tiders erfarenhet, i sammanhang
med landets naturliga, beskaffenhet och läge, tydligen framställde nödvän¬
digheten att mera odla och rödja till äng, samt göra boskapsskötseln till
indrägtig och riktande hufvudnäring, än att nedlägga fruktlös möda och
kostnad på det egentliga sädes-åkerbruket och dess mindre tacksamma ut¬
vidgande, syntes det, i Motionairchs tanka, vara af yttersta vigt att till
Kongl. Maj:t frambära den önskan: att alla möjliga uppmuntringar dth
anmaningar måtte användas, för att leda de Norrländska invänarnes upp¬
märksamhet på nödvändigheten, att upprödja sina fält, utvidga sina betes¬
marker och ängstrakter, odla till äng samt rensa' och upphugga sk ogarn e,
vinnlägga sig om en vidsträckt boskapsskötsel samt införa den gröfre, ull¬
rika fårafvel», som bäst passar för deras climat och läge.
Statssamt Allmänna Besvärs- och Oeconomi eUtskotten hafva ge¬
mensamt till behandling företagit desse, med hvarannan sammanhang e-
gande motioner, och ehuru Utskotten, lika med Motionairerne, anse och
erkänna, att de Norra provincerne, i anseende lill Landets beskaffenhet
oell climat, i allmänhet äro mindre tjenlige för sädesåkerbruk samt före¬
trädesvis fordra sådan odling, hvarigenom boskapsafvel befrämjas och gö-
Stais- samt Allm. Besv. och Oécon. Utslc, Utlåtande ÄT:o r. 3
res lill landels liufvudnäring, och alt följaktligen denna näring är förtjent
afall uppmuntran, såsom det verksammaste medel att lyfta dessa provincer
från den låga ståndpunkt, i afseende å odling oell välmåga, hvarpå de nu
befinna sig; likväl och sorn, beträffande FultProsten Edvalls hemställan
om understöd af Staten, det förekommer, att, örn man äfven kunde med
säkerhet antaga, alt ett sådant bidrag blefve väl och med åsyftad fördel
användt, Statens medel dock äro för andre, oundgänglige behof anvisade,
så att tillgång lill det äskade bidraget för närvarande saknas; samt
Professoren Grenanders förslag, hvilket synes afse en uppmaning till de
Norra provincernes invånare» att förnämligast egna sig åt en viss näring,
icke skulle, i Utskottens tanka, verka lill ändamålet, hvars ernående
Utskotten anse vara hufvudsakligen och ytterst beroende på invånar-
nes egen omtanka; alltså kunna Utskotten
icke tillstyrka bifall å hvad ifrågavarande motioner innehålla.
Hvilket dock till Rikets Högloft, Ständers egen pröfning vördsamt öfver-
lemnäs. Stockholm den rp Junii i834.
På Högloft. Stats-Utskottets vägnar:
På II öglo 11. Riddeuskapet oell Å- På Högvördige Preste-Stan-
delns Ledamöters vägnar, dets Ledamöters vägnar,
C, O. Palmstjerna, P. Ruus,
På V ä Ilo fl. Borgare-Ståndets Le- På Hedervärda Bonde-Ståndets
damöters vägnar, Ledamöters vägnar,
•C, F. Ekerman, N, Strindlund,
På Högloft. Besv. och Oeeon Utskottets vägnar:
På Höglo fl. Ridd ersk. a ijet och På Högvördige Preste-Stan-
Adelns Ledamöters vägnar, dets Ledamöters vägnar,
Arv, Arvtson Posse, C. F. Björkman.
4 Stats* Samt Allm. Besv. och Oecon. Utsk. Utlåtande N-.d 2.
På Wallo fl. Borgare-Ståndets På Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar, Ledamöters vägnar,
P. TViribladhi Nils Mänsson.
W, Karström.
N;0 2.
Anie. till Exp. litsle, elen 19 Junii.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om Upphörande elier
inställande utaf afvittringsverket i Herjeådalen.
Uti ett hos Hedervärda BondéStåndet afgifvet saint derifrån till Stats-
\XJtskottet remitteradt memorial, har Riksdagsfullmägtigen Sven Jonsson
från Jemtlands Län, anfört: alt ehuru med afvittringen, som blifvit be¬
slutad ätt öfvergå de .Norra Länen, visserligen åsyftats att gagna hvarje
province serskildt, samt befrämja jordbrukets förkofran, vore det likväl
tvifvelagligt, huruvida de förmoner denna inrättning kunde medföra för
Herjeådalen, uppvägde de olägenheter och kostnader, som vid verkställig¬
het deraf i nämnde Landsort uppslå; och ville det åtminstone synas för
en kännare af denna fjellbyggd, att afvittringen endast kommc alt tillskyn¬
da invånarne skada och Staten förlust. •— Herjeådalen, beläget bland de
med snö och is större delen af sommaren beläckte fjellen, samt höjdt öf¬
ver hafsytan emellan 2000 till 4000 fot, holle väl i omfång 126 qvadrat
mil, och tycktes derigenom kunna erbjuda både utrymme och bergning
för en vida större befolkning, än den nu befintliga, hvilken belöpte sig till
omkring /jooo menniskor, med 1012 skattskrifne manspersoner, deraf un¬
gefär 5oo vöre hemmansegare; men du man eftersinnade alt desse i all¬
mänhet taget, icke besulto mer än i-r6:dels hemman hvardera, emedan
landet utgjordes af endast 88 mantal skatte, och för säkert kunde antagas,
att utaf desse minst a-3:delar uppLogos af sjöar, berg, sandhedar och mos¬
sar, samt den öfriga för inbyggarne gagneliga delen af landet bestode
af ;en svag och för åkerbruket högst otacksam jord, som i små -tegar låge
spridd olver hela landet invid de många vattendragen; så öfvertygades
inan lätteligen derom, att Herjeådalen hvarken laide en större befolkning
elier lemnade några fördelar af den öfverloppsmark, som med afvittringen
tvifvelsutan åsyftats. Sanningen häraf bestyrktes, enligt motionairens tan¬
'Stats- samt Allm, Besv. och Oecon, Utsk, Betänkande N.o 2.
5
ta, ännu mera när man betraktade att brödfödan pä högst få ställen af
landet kunde af egen skörd erhållas, utan måste jemte utsädet och pa-
storstionde spanmål anskaffas från 20 a 3o mil aflägse belägna orter, samt
att på andra ställen utsädet icke en gång verkställdes, emedan erfarenhe¬
ten visat sådant vara fruktlöst. Boskapskötseln vore deremot ortens huf-
vudsakligaste och enda näring, men för dess bedrifvande erfordrades ound¬
gängligen, att i n bygga me, så vida de må kunna bereda sig en nödtorftig
bergning, skola, i anseende till den korta-sommaren, uppbjuda all sin ar¬
betsstyrka, för att dels aftvinga de i närheten af bostäderne varande obe¬
tydliga tegar en någorlunda gifvande växt, dels ock för att å aflägsna trak¬
ter hopsamla tillräckliga näringsämnen för kreaturen under den 8 måna¬
der långa vintren, Upptogos nu i stället de arbetsföraste personers tid
med andra sysselsättningar, skulle nöden i orten blifva ännu större och
slutligen tvinga inbyggare att öfvergifva ett land af så otacksam natur;
och vore det alldeles omöjligt för Herjeådalen att uthärda den kostsamma
afvittringen, om den efter nugällande grunder fortginge. Efter meddelmåt-
tig beräkning hade icke mindre än 1800 dagsverken årligen eller ungefär¬
ligen 12,floo på sju år blifvit förspillda och tagne från vida angelägnare
sysselsättningar. Med anledning af desse förhållanden, och för att hejda
den allt mer och mer tilltagande fattigdomen, men icke för att klandra
hvad som blifvit förordnadt, hemställde motionairen, om icke afvittringen
i meranämnde landsort måtte, om ej alldeles upphöra, åtminstone på nå¬
gra år inställas, intilldess mera gynnande omständigheter talade för dess
fortgång; dock att i de Socknar eller byalag, hvarest mälningarne blifvit
fulländade, delnings-och skattejemknings-åtgärderne, som på afvittrings Do¬
mare berodde, skyn dsamt finge gå i verkställighet.
Denna motion, sorn StatsUtskotlet ansett böra gemensamt med All¬
männa Besvärs- och Oeconomielltskottet behandlas, har af de förenade
Utskotten blifvit tagen i öfvervägande, dervid Utskotten inhemta!., huru¬
som Kongl. Majit, under den 9 Mars 1828, förordnat, att Afvitlringarne i
Herjeådalen ofördröjligen borde taga sin början, på det denna Orts invå¬
nare skulle beredas de fördelar, som med en säker ägande rätt till jor¬
den äro förenade, och hvilken på. annat sätt ej kunde vinnas, än genom
bestämda skillnader i området ej mindre emellan Kronan och Hemmans¬
egarne, än dessa sednare sins emellan; och skulle dervid gälla till efter¬
följd. Kongl. Majrts för afvittringsverket i Jemtland den 8 December 1820
utfärdade Nådiga Stadga, enligt hvilken Afviltringens föremål äro: att'
skilja Kronans marker från enskildes ägor; att af de förra tillägga svaga
g Slate- Samt Allm. Besv. och Oecon.-Ulsk. Betänkande N:o 3.
Hemman fyllnad i deras behof; att urskilja hvad hemman, utöfver deras
mantal och ränta, i ägor innehafva; att inom samfälligheten dela ägorne
hemmanen emellan, enär sådant, till förekommande af ägoblandningar
emellan Kronan och enskilde, kan pröfvas nödigt; samt att genom dessa
anstalter, bereda för hemmansåboerne full visshet och säkerhet om deras
ägorymd, och för idoge arbetare tillfälle till nya hemmans anläggning på
KronoAllmänningar och öfverloppsmarker, samt således befrämja landets
uppodlande och bebyggande; hvarjemte blifvit stadgadt, alt kostnaden
för Landtmätarne samt AfvitlringsRältens aflöning böra bestridas af all¬
männa medel; hvaremot husrum, ved och ljus för Landtmätarne och Af-
viltringsRätten under förrättningarne skola af de enskilde ägarne bestås,
samt alt Hemmanen och Kronan skola dels gemensamt deltaga uti, dels
enskildt hvar för sig bestrida kostnaden för handllangningen vid förrätt¬
ningarne.
Och ehuru de förenade Utskotten icke varit i tillfälle att med säkei-
het bedöma, i hvad mon Motionairen kunnat till den gjorde framställnin¬
gen ega skäl, hafva dock, vid det förhållande, att Afviltringarne i Herjeå¬
dalen, genom den kostnad de för Hemmanen medföra, kunna, om de för
hastigt fortgå, motverka det ändamål af landets förkofran, sorn med dem
.åsyftats, Utskotten ansett sig böra på det sätt biträda motionen att
Utskotten vördsamt tillstyrka Rikets Ständer, att i afseende å
Afvittringsverket i Herjeådalen, till Kongl, Maj:t frambära den
underdåniga önskan, att Kongl. Majrt, sedan dess Befallningshaf¬
vande och öfrige vederbörande, hvilkas rätt är i fråga, blifvit i
ämnet hörde, täcktes vidtaga sådane åtgärder, alt Afvittringar-
11 es fortgång icke mätte blifva för nämnde land tryckande.
Hvilket dock lill Rikets Jlöglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öf-
. verlemnas. Stockholm den 19 Junii i834-
N:o 3.
Ankom till Exp. TJtsk. cl. 19 Juiri,
Betänkande} i anledning af väckte motioner, rörande den
Siats- samt Allni. Be sv. och Oecon.oUlsk. Betänkande N;o 3
7
ersättning Inqvarteringsgifvare lör tillkomma för mat y
som dt tågande trapper lemnäs»
Hedervärda BöndeStånJet har till StatsUtskottet remitterat arne Mo¬
tioner i detta ämne , nemligen:
r:o af R i k s d a gs f u 11 m äg ligen Nils Persson ifrån Södermanland , som
anfört, att då med Passevolancemedlen som af Rust- och Rotehållare år¬
ligen erläggas, skola bestridas,. Mand annat, alla indelta truppers Marche-
kostnader, vore äfven billigt,, att Inqvarteringsgifvarne, som ofta sjeifve
äro Rust- och Rotehållare, blefvo för den mat, de åt tågande trupper
måste lemna, fullt ersatte;, och sorn delta nu ej eger rum, enär priset,,
som å en dagportions beståndsdelar i MarkegängsTaxorue utsättes, sällan
uppgår lill mer än hälften af portionens verkliga värde, har motioivairen,,
med hvilken Riksdagsfullmiigtigen Jonas Eriksson ifrån Södermanland
och Per Eriksson ifrån Wermland sig förenat, hemställt, att Kongl..
Kungörelsen den 27 Augusti 1816 måtte i berörde afseende sålunda än¬
dras, alt ersättningen för em måltid åt tågande trupper till Sex (6) skil—
lingar Banco för hvarje inqvarterad person bestämmes»
2:0 af Johan Andersson ifrån Jönköpings Län, hvilken yrkat, alt
skälig betalning för den mat, sorn en Soldal vid inqvartering bor erhålla,,
måtte vid hvarje års markegångssättning bestämmas»
StatsUtskottet, som funnit dettas mål tillhöra äfven Allmänna Be¬
svärs- och O economie-Ut skottets befattning,, bär detsamma, med sist¬
nämnde Utskott gemensamt, i öfvervägande tagit; och Utskotten, hvilka i
anseende lill varuprisens ombytlighet, samt deras olikhet i serskilda or¬
ter, icke kunnat gilla Nils Perssons förslag om bestämmande af Sex: skil¬
lin gar Banko för en måltid mat åt hvarje inqvarterad; få, under åbero¬
pande af de skäl Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet anfört uti
dess, i ett mål af enahanda beskaffenhet med förevarande, afgifne Be¬
tänkande N:o 36, samt i likhet med hvad deruti blifvit tillstyrkt, vörd¬
samt föreslå
det Rikets Ständer- hos Kongl. Majit i underhånighet anhålla: att
högstberörde Kungörelse af den 27 Augusti 1S16, så vidt den
angår bestämmandet af omförmälte ersättning, matte- sålunda
ändras, att Rikets Ständers Deputerade,, vid de årliga Marke-
gångsTaxornes upprättande, må å Taxan uppföra värdet i rund
summa af såväl dagportiqnen, inberäknadt brödet, som ratio-
s
Slats- samt Allni. Desv. och Oecon. Utsli. Utlåtande iV;o 4.
nen för tågande trupper och hästar, på det sätt, att i dagportios
nens värde ingår, ej allenast hvad beståndsdelarne af portionen
verkligen kosta, utan äfven kostnaden för vedåtgången, kärlens
begagnande med mera, samt att det portions- och rationsvärde,
som sålunda bestämmes, måtte, i likhet med hvad Rikets Stän¬
der vid de 2:ne sistförflutne Riksdagarne i underdånighet begärt,
vara oberoende af den, enligt Kongl. Kungörelsen den 20 Sep¬
tember 1Sj 5, Kongl, Majrts och Rikets KammarCollegium till¬
kommande gransknings- och pröfningsrätt af MarkegångsTaxorne,
i hvad Kongl. Majit och Kronans rätt rörer, samt följaktligen ej
kunna af KammarCollegium jemkas och nedsättas'.
Hvilket dock till Rikets Högloft. Ständers egen pröfning vördsamt öf-
verlemnas. Stockholm den 1 g Junii 1884.
N:o 4.
Änk. till Exp. Utsk. den 19 Janii.
[Utlåtande, i anledning af vackt motion j angående ny indel¬
ning af Edtsmansrotarne pd Gottland} m, m.
Uti ett från Hedervärda BondeStåndet till Utskottens gemensamma
behandling remitteradt memorial, har Riksdagsfullmägtigen G, A, Kol¬
modin ifrån Gottland hemställt:
1:0 Att då, utom Kronoboställen och åtskillige KronoSkatleHemman,
hvilka sednare, emot erläggande af så kallad qvartalsafgift, hittills blifvit
från ordinarie roteringsskyldighét befriade^ alla öfrige hemman på Gott¬
land äro indelle till ordinarie Båtsmanshåll; men denna indelning skall
Vara så ojemn, och locala beqvämligheter dervid så litet afsedde, att en
del rotar utgöra fyra och ett fjerdedels mantal, hvaremot andra finnas,
som bestå endast af tre och tre fjerdedels mantal, äfvensom åtskillige ro¬
tar bestå af spridda, ofta på en eller två mils afstånd från hvarandra be¬
lägne hemmansdelar; det måtte, till afhjelpande af de med berörde för¬
hållanden förenade olägenheter, en ny rote-indelning på Gottland med
Stats- samt Allm. Bcsv, och Oecon. TJiA Ä’:o 4.
forsla verkställas, så att alla rotar komma att bestå af jemt fyra mantal
och utgöras af närmast intill hvarandra belägna hemman, hvilket, efter
motionairerrs tanka, ej hör mota något hinder, enär, vid en sådan regle¬
ring, ofvannämnde, emot vacanceafgift, hittills från ordinarie roleringen
uteslutne KrouoSkalteHemman, skulle uti densamma ingå, oell antalet af
rotar derigenom ökas;
2:0 Att sorn hemmanen på Gottland äro styckade i sina delar och
jorden derigenom är i ytterst små lotter fördelad, hvarigenom svårighe¬
ter uppstått för anläggandet af de i sednare lider anbefaide torplägenheter
åt Båtsmännen, föreskriften om dylika torps anskaffande, mätte i likhet
med hvad som redan skett i skärgården, äfven i afseende på Gottland
belt och hållet upphäfvas, samt Båtsmännen hädanefter, som förut, få
a lionas med förr bestämda och ännu brukliga persedlar, hvilket skulle
utgöra ett för Båtsmännen vida förmånligare och säkrare aflöningssätt, än
den obestämda afkastningen af en torplägenhet, då i allt fall Rotehållar-
ne äro och förblifva förbundne att förse Båtsmännen med nödige bonings-
oeh ladugårdshus ;
3:o Att den, vid numerkarls antagande och inskrifning uti dea Lnnds-
Contoret befintlige Beciuteringsrullor, Compagnie-Chefen förbehållne
approbationsrätt, hvarigenom Rotehållarne i så måtto skola vara under¬
kastade godtycklig behandling, som recruten, ehvad han antages eller
icke, dock fördrar utbekommandet af den betingade legan , mätte antin¬
gen upphäfvas eller inskränkas på det sätt, att Compagni-Chef, om anled¬
ning förefinnes, väl må hos Kongl. Majrts Befallningshafvande i orten
göra framställning emot karls antagande i kronans tjenst, men att karlens
ovillkorliga kasserande icke må deraf blifva en följd, så vida han vid an¬
tagandet varit försedd med nöjaktige Preste- och Läkare-lietyg, utan be¬
ro på beni alde auetoritets pröfning och afgörande, med lemnad rättighet
för Rotehållarne att uti beslutet derom, i vederbörlig ordning, söka rät¬
telse; samt
4:0 Alt den, sistlidne höst, vid då hållen General-Mönstring med
Båtsmans-Compagnierne på Gottland, till Rolehållarne gjorde lramställning
att de skulle 'befrias från Båtsmans förseende med de för hans utredning
och utrustning lill tjenstgöring erforderlige persedlar, emot erläggande
Bih. Ull R. St. Prot 1834 4 Sami. ’ 9 A/d.
usta Häftet.
t
So Stats- Samt Allm. Be sv. ocli Oecon. Utsh, Utlåtande JV:o 4‘-
af .det för året derå gällande markegångspris, måtte, enär denna framställ¬
ning vid nämnde tillfälle icke antogs, varda till Rotelrållarne förnyad,
emedan omförmälde vägran härledde sig dels af okunnighet om de förmo-
ner, som deraf borde uppkomma, dels ock af fruktan hos de lillstädesva-
rande ombuden att handla emot hemmavarande Roteinteressenters åsigt af
saken; och har Riksdagsfullmägtigen Per Isacsson från Gottland uti Kol¬
modins berörde yrkanden sig förenat.
Utskotten hafva tagit motionen i öfvervägande; och beträffande först
frågan om ny ro teindelning' på Gottand, så, alldenstund det öfverklagade
förhållande, att Rotarne beslå af olika stora mantal, otvifvelaktigt härle¬
der sig derifrån, att serskilda hemman, ehuru åsätta enahanda mantal,
dock äro af olika godhet, hvilket således äfven måste utgöra ett oundvik¬
ligt hinder för Motionairens förslag att bringa alla rotar till lika mantal,
hvarigenom dessutom någon fördel för Rotehåliarne ej symes vara att vin¬
na, samt, i afseende å spridda Ro leand elars sammandragning, lämplig ut¬
väg för det af Motionniren åsyftade ändamål linnes anvisad i Kongl.
Brefvet den 3o Maji 1826, hvarigenom blifvit förorclnadt, att alla ansökningar
om utbyten af ifrån siamretarne aflägsne h jclprotar och om 1 oleflytlningar i
allmänhet, böra ske hos Kongl. Majlis Befallningshafvande i Länet, hvil¬
ken, efter att, så väl den rotehållare, med hvilken ro teflyttningen är i
fråga, sorn äfven Soldaten eller Båtsmannen, då någondera numera icke
är vacant, hörde blifvit, samt vederbörande Regements- eller Corp'-Chef
jemväl i ämnet yttrande afgifvit, eger att efter förekommande omständig¬
heter och gällande författningar, i anledning deraf, meddela utslag, hvil¬
ket dock bör Kongl. Kammar Collega pröfning uudeiställas; fördenskull
kunna Utskotten å denna del af Motionen icke tillstyrka bifall.
Hvad härefter angår frågan orri Rotehållarnes på Gottland befrielse
ifrån skyldigheten att förse Båtsmännen med torp; så äro, jemlikt Båls-
mansConfractet af den 20 Maji 1690 samt sedermera utkomne och gäl¬
lande Författningar, Rotehåliarne pligLige att gifva Båtsmännen torplägen¬
heter, Bestående af nödige hus samt åker och äng, -hvarvid undantag en¬
dast finues gjordt för de Rotars hemman, der icke någon lägenhet till
åker och äng finnes, såsom i skärgården, i hvilket fall Båtsmännen i
stället bör bestås visst belopp råg och korn, m. m.; och anse Utskotten
skäl ej vara för handen, ali,, serskildt för Gottland, tillstyrka någon än¬
dring i hvad sålunda finnes stadgadt.
Rörande motionens 3:dje punkt, få Utskotten vördsamt upplysa, att
Stats- samt Allni, Besv. och Oecon, Utsk, Utlåtande Éo ir
jemlikt 20 §. i Kongl. Instructionen för CompaguieCheferne viel Båtsmans-
hållet af den 17 November 1818, approbation af legd Båtsman tillhör
CompagniChefen, eller den i hans ställe commenderande Officer, som noga
lill ser och ansvarar, att endast välfrejdadt och till tjensten dugligt folk
antages; och då Motionairen, såsom skäl för sitt yrkande i denna del,
icke ens anmärkt, alt berörde stadgande föranledt lill missbruk å Com-
pagnieChefernas sida; men om sådane skulle begås, och lidande för Rote-
hållarne derigenom uppkomma, desse hafva öppet att, genom anförande
af klagomål å vederbörlig ort, deruti söka rättelse, kan Motionairens fram¬
ställning i detta afseende af Utskotten icke biträdas.
Hvad motionen slutligen innehåller, angående Rotehållarnes på Gott¬
land befrielse ifrån Båtsmännens förseende med persedlar, emot skyldig¬
het att derföre erlägga betalning efter Markegångspris, är, i Utskottens
tanka, elt Rotehållarne enskildt rörande ämne, som heror på deras egen
underdåniga anmälan bos Kongl. Maj:t, och hvarmed det icke lärer tillhö¬
ra Rikets Ständer att taga befattning.
På grund af hvad Utskotten sålunda anfört, hemställes vördsamt,
att ifrågavarande motion icke måtte lill någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Hvilket dock Rikets Högloffi Ständers egen pröfning vördsamt öfver-
lemnas. Stockholm den 19 Junii i834»
STOCKHOLM, hos Ludv. Westerberg, i834*
Stats- samt Albri. Bcsv.- och Oeconomie.-Ut skottens Betänkande iV.o 5. t
N:o 5-
Antom till Exp.-Utst. den 4 Julii.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om förändring
uti gällande stadganden, angående de till Brukens
tjenst ansiagne recognitions-slcogar.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ulskottet har Yällofl. Borgare-
Ståndet remitterat: i:o ett af Herr T. Petre' afgifvet memorial af följande
innehåll: ”Statens och enskilde Bruksegares bästa fordrar, att i de aflägsna
mindre befolkade orter, der sådane till Brukens tjenst upplåtne recognitions-
skogar finnas, som, i följd af gällande Författningar, böra till hemman
skattläggas, men icke kunna såsom hemman beslå , hvarken för sig sjelfve eller
i förening med Bruken, undantag ifrån berörde Författningar, efter om¬
ständigheternas föranledande, tillåles på det sätt, alt för dylika skogar må,
med befrielse från skatteköp, en, efter rättmätiga grunder, afpassad årlig af¬
gift lill Staten utgöras; öfver hvilken framställning jag anhåller, alt All¬
männa Besvärs- och Oeconomie-Ulskottet måtte, efter från vederbörande
Embetsverk infordrade upplysningar, till Rikets Ständer med utlåtande in¬
komma;” 2:0 ett anförande af samme Mötionair, så lydande; ”Såsom till-
lägg till den motion jag afgaf den 17 dennes, och hvarå remiss till All¬
männa Besvärs- och Oeconomie-Ulskottet då beviljades derom, att förvissa
recognitions-skogar må, med befrielse från skatteköp, en efter rättmätiga
grunder afpassad afgift till Staten utgöras, får jag yttra, det jag, i afseen¬
de på recognilions-skogarne uti Norrland, tror 8 §. af Kongl. Maj:ts Nådi¬
ga Stadga, angående Afvittrings-Verket i Wester-Norrlands, Westerbottens
och Norrbottens Län, af den 10 Februarii 1824, vara tillämplig, hvari¬
genom hufvudsakligen bestämmas frihetsår för nya hemman ifrån 25 tili
5o år, samt 10 till 12 år för torplägenheter och öfveilopps-jord, bibehållen
vid gamla hemman.”
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeeonomie-Utskolten, som till
gemensam behandling företagit detta mål, få vördsamt erinra; att frågan,
på hvad sätt och efter hvilka grunder de till Bergverken och Bruken an-
slagne recognitions-skogar måtte lill Statens största föif.el, i förening med
enskild nytta, lämpligast kunna användas och indelas, vid flere Riksdagar,
från och med 180g, utgjort föremål för Rikets Ständers pröfning; att stad-
Bihang till R. St. Prot. 4834. 4:de Samt. 2'dra Afd. i
2-dra Håftet.
2 Stats- samt Allni. Bes v.- och Oeconomie-UIskottens Betänkande N:o 5.
ganden och förordnanden för användandet, skattläggning och skatteköp af
dessa skogar, tid efter annan, utkommit och igenfinnas hufvudsakligast i
Kongl. Kungörelsen den 4 Februarii 1811, Kongl. Brefvet den 18 Julii
1821, Kongl. Kammar- och Bergs-Collegiernas Kungörelse af den 3i Mars
1824 samt Kongl. Karamar-Collegii Circulaire-Bref den 2 April i83o; och
att Collegiernes berörde Kungörelse innehåller, bland annat, att en andel
af recognitions-skogarne, som Bruksegarne, i följd af hållna undersökningar,
förklarats berättigade att för sina smiden behålla, böra, så fort ske kan,
till hemman indelas och skattläggas efter den i orten gällande method samt
af Bruksegarne till skatte köpas.
Beträffande nu Herr Petrés motion och dervid gjorda tillägg; så få
de förenade Utskotten vördsamt yttra, att de, af hvad Herr Petre anfört,
så mycket mindre hemtat anledning tillstyrka någon förändring uti de af
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer, efter en långvarig pröfning, redan stad¬
gade vilkor för skattläggning och skatteköp af till Bruken anslägne recogni-
tionsskogar, som Utskotten betvifla, att någon recognitionsskog finnes, hvil¬
ken är så ringa, att den hvarken för sig sjelf eller i förening med Bru¬
ket kan såsom hemman bestå; hvarföre Utskotten
vördsamt hemställa, att ofvanberörde memorial och dervid gjorda
tillägg må förfalla.
Hvilket dock till Rikets Högloft, Ständers egen pröfning vördsamt Öf-
Yertemnas.
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholm den 3 Julii 1834..
Reservation
af Herr Petre': ”Någon egentlig reservation mot de förenade Utskott
tens Beslut anser jag utan ändamål, då den vid omröstning dertill upp-
komne respectabla majoritet tillräckligt öfvertygat mig, att någon ändring
i det af Utskotten tillstyrkta afslag på min ifrågavarande, efter hvad jag
ännu vågar tro, rättmätiga motion, icke är att inom Riks-Stånden* hoppas.
Emot redactionen af Utskottens Beslut måste jag dock göra den erinran,
att samma Beslut, efter mitt omdöme, blifvit origtigt motiveradt, enär,,
enligt hvad jag inför Utskotten förklarat, intet skäl kan hemtas af det o-
bestridda af Utskottet anförda förhållandet, att ingen recognitionsskog är
$å ringa,, att den icke uppgår till hvad Författningarne stadga för utgöran¬
Stats- samt Allm* Besv.- och Oeconornie-VIskottens Betänkande iV.'o 6. 3
de af helt hemman, men deremot lika ostridigt är, att, på sätt motionen
antyder, i folkfaltiga orter finnas recognitionsskogar, hvilka, om de komma
att i föreskrifven ordning indelas till en myckenhet heraman, icke kunna,
i anseende till de skattläggningen åtföljande onera, bestå, hvarken i ser-
skilde egares händer eller i förening med Bruken.
N:o 6.
Ankom till Exp—Utsk. den <3 Julii,
Betänkande, i anledning af väckt fråga, att transpor¬
terande af Båtsmän samt Kronans effecter hädanefter,
i stället att ske med Kronoskjuts, måtte verkställas
sjöledes, då sådant kan ega rum.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets handläggning haf¬
va från Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit remitterade:
ilo serskilde motioner af Riksdagsfullmägtige frän Gefleborgs, Up¬
sala och Stockholms Län, innehållande förslag derom, alt åtgärder måtte
vidtagas, hvarigenom Båtsmäns samt KronoefFecters transporterande emellan
nämnde Län och Stockholm, som sker med Kronoskjuts, mätte i stället,
när det låter sig göra, verkställas sjöledes på ångfartyg, som till sådant
ändamål kunde, då behofvet fordrade, för Kronans räkning förhyras; och
har, såsom skäl härtill, blifvit anfördt, att skjutsningsbesvär^, som vore
serdeles betungande i de Norra Orterne, der den skjutsskyldige merendels
måste färdas många mil för skjutsens utgörande, skulle i betydlig moa
minskas, samt alt, på sätt med bifogade handlingar sökt visas, transporter-
ne skulle kosta vida mindre sjöledes, än landvägen; och
2:0 en af Måns Månsson från Calmar Län väckt motion, deruti han
hemställt, att Ölands och Gottlands Båtsmän, då de commenderas till
tjenstgöring i Carlskrona, måtte transporteras sjövägen på Kronans fartyg,
samt att Båtsmän i allmänhet, när de nödvändigt skola färdas landvägen,
böra, likasom Manskapet vid Infanteri-Regementena, marchera till fots,
samt erhålla skjuts endast till förskaffande af deras packning.
Desse motioner, hvilka ansetts böra af Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotten gemensamt behandlas, hafva Utskotten i behörigt
öfvervägande tagit; och som transporterande sjöledes ej mindre af Båts¬
män, än af Kronans manskap i allmänhet samt af Krono-efFecter skulle
4 Slats- samt Jllm. Besa.- och Oeconomie-Utskottens Betänkande JY:o 6.
leda lill en betydlig lindring uli Krono-sk julsnings- oli inqvarterins-besvä-
ret, samt della transportsält följaktligen synes böra företrädesvis begagnas,
äfven om detsamma skulle blifva något dyrare, än forslandet till lands,
hvilket senare dock ej är att förmoda, utan synes fastmera troligt, att, på
sätt Molionairerne anfört, besparing i Stats-ulgifterne derigenom äfven
skulle vinnas; alltså fä Utskotten vördsamt
tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes i Jiåder förordna, att transpor¬
ter af så väl Kronans manskap i allmänhet som Krono-efFecter
från en ort lill annan inom Riket hädanefter alltid matte verk¬
ställas sjövägen, vare sig på Kronans egne eller på hyrde far¬
tyg, då ett sådant transportsält kan begagnas.
Beträffande härefter Måns Månssons hemställan, angående sältet för
Båtsmän att färdas, då sjötransport ej kan ega rum; så få Utskotten upp¬
lysa, att så väl i Tåg-Ordningen den i5 September 1791 §. 4> som I*ile-
rims-Tåg-Ordningen den 24 September 1809, Mom. 12, finnes, i likhet med
föreskrifterne i alla förut gällande Tåg-Ordningar, stadgadt, att Under¬
officerare och ringare Betjente samt Manskapet af Sjömilicen, på tåg emel¬
lan Flottans eller Escaderns Station och något derifrån aflägse embarque-
rings» eller debarqueringsställe, skola forthjelpas med skjuts på samma sätt
som deras vederlikar vid Infanteriet vid tillfälle af marche forcée.
Utskotten hafva trott sig finna, att desse stadganden om Båtsmäns
forslande härleda sig derifrån, att Båtsmän i allmänhet och oftast corn;
menderas på längre tåg, än Landttruj^perne, men äro ovana att marchera;
att deras beklädnad under långa marcher komma i* betydlig mon att sli¬
tas, och att den större utredning de, jemförelsevis med Infanteriet, ega
och hvilken icke kan af dem bäras, skulle, om manskapet marcherade, i allt
falt fordra ett betydligt hästantal, äfvensom tillökning i Befäl för uppsig-
ten å manskapet då blefve nödig samt längre lid för marchen åtginge, ge¬
nom hvilket allt någon större besparing i utgifter eller betydlig lindring i
Kronoskjutsen af det föreslagne tågandet till fots troligen icke skulle upp¬
komma; hvaremot inqvarterings-besväret, som drabbar ensamt de närmast
landsvägen boende hemmansegarne, då blefve, i anseende lill de korta
dagsmarcherne, desto mera tryckande. På grund häraf anse ock Utskotten,
att, vid tillfällen af längre tåg, bör förblifva vid hvad hittills stadgadt
och vanligt varit; men sorn, då fråga endast är om några få dagsresor,
tågande till fots synes lämpligen kunna ega rum för Båtsmän, likasom för
Stais-> samt Allm. Besa.- och Oeconomie-Utslottens Betänkande JV:o j. 5
Soldater; hafva Utskollen funnit sig böra så vida understödja Måns Måns¬
sons hemställan, alt Utskotten
tillstyrka den underdåniga anhållan hos Kongl. Maj:t, att, när om-
ständigheterne ej medgifva, att Båtsmän sjöledes kunna transport
teras, och vägen, som skall tillryggaläggas, ej öfverstiger åtta
eller nio mil, Båtsmän då må, på lika sätt som Infanteri-Rege¬
mentenas Soldater, tili fots marchera med vanligt tåg.
Hvilket dock till Rikets Höglo!!. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnas.
Stockholm den 3 Julii 1834-
N:o 7.
Antom till Exp.-Utsk. d. i3 Julii.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, dels att
den afgift, som till Svenska Kyrkan i London erläg¬
ges för fartyg, hvilka besöka Stora Britanniens ham¬
nar, mätte upphöra, dels ock att nämnde Kyrka måtte
försäljas.
Uti en inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckt motion, som till Allmän¬
na Besvärs- och Oeconomie-Utskottet blifvit remitterad, har Herr Olof
fitjk hemställt, att de afgifter mätte upphöra, som af Svenska Skepps-
rederien erläggas för underhållandet af Svenska Kyrkan i London, och
hvilka afgifter utgå på det sätt, att för fartyg, som lossa eller lasta i
London, betalas 3 pence per läst, samt, då fartygen besöka andra hamnar
i de förenade Konungarikena England, Skottland och Irland, 2 pence per
läst; till hvilken framställning Motionairen anfört följande skäl: att Skepps-
Capilainerne sällan skola tillåta sitt folk att besöka nämnde Kyrka, af or*
sak att densamma vore omgifven af flere näringsställen, hvilkas värdar of¬
ta öfvertalade matroserne till rymning; att Kyrkan således vore för sjöfolk
ket mindre behöflig, helst på de Svenska fartygen ännu skall hållas i helgd
den urgamla sed, att förrätta bön morgon och afton, samt läsa en predi¬
kan för besättningen å helgedagarne; samt att, om Kyrkan någon gång be¬
söktes af en och annan bland de skeppsbesättningar, som anlända till Lon¬
don, kunde detta ej vara fallet med besättningarne å de till andra hamnar
6 Stats- samt Allnu Besv- och Oeconomie-Utskottets Betänkande IV:o y.
ankommande fartyg, hvilka derföre ej borde beskattas; och har samme
Motionair, uti ett sedermera ingifvet samt till Stats-Ulskotlets handläggning
öfverlemnadt Memorial, yrkat, alt ifrågavarande Kyrka måtte försäljas,
såsom varande af ingen nytta för de sjöfarande, emedan den, ehuru egent¬
ligen för deras skull inrättad, sällan af dem besöktes, och, då sådant sked¬
de, sjömannens ofärd ofta vore dermed förenad, helst han vid in- och ut¬
gången till Templet funne Landsmän, som bosatt sig i närheten såsom krö¬
gare och på det mest förledande sätt sökte förmå honom till rymning,
krogsittning och ett oordentligt lefverne; hvartill komme, att Kyrkans un¬
derhållande ej kunde fullt bestridas med de afgifter, som betungade sjö¬
farten, utan derjemte vållade Staten en ej ringa utgift, oberäknadt det sa¬
larium, som Pastor erhölle; deremot, genom försäljningen, en betydlig
summa skulle till Stats-Verket inflyta.
Vid föredragningen häraf till remiss, hafva åtskillige Ledamöter af
Vällofl. Borgare-Ståndet, nemligen Herrar Ekerman, Strehlenert, Helsin-
gius och Rydin sig yttrat, hvarvid Motionairens båda framställningar blif¬
vit bestridda, på grund deraf, alt, i samma ögonblick afgifterna till Kyr¬
kan upphörde, blefve följden den, att Gudstjenst derstädes ej kunde för¬
rättas, alt det ej vore värdigt Svenska nationen låta en sådan försäljning
ske, och att Kyrkans Pastor understödde fattiga sjömän, genom insamla¬
de betydliga bidrag, samt emottoge och utdelade de bref, som ankommo
till i London vistande Svenskar.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Öeeonomie-TJtskolten, som gemen¬
samt tagit desse motioner i öfvervägande, och, i den ordning 42 §. Riks¬
dagsordningen stadgar, från Riks-Archi vet och Kongl. Commerce-Collegium
inhemtat upplysningar i ämnet, få vördsamt anföra:
att ifrågavarande Kyrka, hvartill grunden i början af år 1728 inköp¬
tes, under loppet af samma år, blifvit uppbyggd genom medel, som sam¬
lats medelst collecter och stambok i Sverige, frivilliga bidrag samt anslag
af extra licenter eller convojmedlen;
att, tili bestridande af Kyrkans utgifter, Pastorslönen deruti inberäk¬
nad, årligen utgå dels etthundrade Pund Sterl. från Svenska Convoj-cassan
och en lika summa från Norrska Regeringen, dels ofvannämnde afgifter för
fartyg', eller hamnpenningar, hvilka under de senare åren, tillsammans för
alla hamnarne, uppgått till olika belopp, från några och femtio till nittio
Pund Slerl. årligen; hvarförutan Kyrkan har att påräkna tillfällige, mindre
inkomster, äfvensom collecter för densamma i Sverige blifvit insamlade;
Stata- samt Allm. Besvoch Oeeonomic-UIslottens Betänkande JV:o y. j
att Kyrkan vid 133 ^ års sint varit försatt i betydlig skuld, hvilken
dock, genom besparing af Pastorslönen under den efter förre innehafvarens
befordran till tjenst inom Riket inträffade vacance, lärer till större delen
blifvit liqviderad; samt
att förenämnde hamn afgift grandar sig pa Kongl. Kungörelsen den 4
Maji ibi4, sorn innehåller, att sedan Kongl. Maj;t, efter erhållen anmä¬
lan, att Svenska Kyrkan i London, vid dess dåvarande inkomster, sakna¬
de de för dess underhåll onndgängligasle tillgångar, inhemtat de handlan¬
des i Rikets Stapelstäder underdåniga Utlåtande, huruvida de skulle vilja
ingå uti att för alla deras till Konungariket Stora Britannien ankommande
handelsfartyg erlägga enahanda afgift, som dittills för dem, hvilka till
London anländt, blifvit uppburen; och Kongl. Maj;t dervid med tillfreds¬
ställelse erfarit, alt, med få undantag, de fleste Rikets handlande förklarat
sig villige alt en sådan afgift sig åtaga, och att alla erkänt vigten af det
angifna behofvet och angelägenheten att dertill erforderlige medel utse; så
faslstäldes ifrågavarande afgift att utgå till det belopp och på det sätt,
som här förut blifvit uppgifvet, med tillägg, att denna afgift, hvilken af
hvarje Svenskt handelsfartyg, som till någon af ofvanuppräknade hamnar
anlände, skulle en gång för hvarje resa erläggas, likväl komme, äfven om
ett fartyg inom året gjort flere resor, att allenast för en gång uppbäras,
och det endast för de fartyg, sorn uti nämnde hamnar varor lossade eller
last intogo, men icke af sådana, hvilka, utan egentlig destination till nå¬
gon hamn uti de förenade Konungarikenas område, likväl för hvarjehanda
tillfälliga orsaker funnit sig föranlåtne att dit inlöpa och derifrån med
oförändrad laddning åter afgå; och ville Kongl'. Majit framdeles Sig utlåta,
huru länge samma afgift kunde behöfva att fortfara.
Efter meddelandet af desse upplysningar, öfvergå Utskotten till mo*
tionernes besvarande; och då, i fråga om haranpenningarne, desse afgifter
tillkommit i följd af frivilligt medgifvande utaf de fleste Handlande i Ri¬
kets Stapelstäder, samt Svenska Kyrkan i London måste anses hafva, ge¬
nom Högstberörde Kongl. Kungörelse, erhållit försäkran att tills- vidare få
åtnjuta samma inkomst, hvilken, i följd af hvad här ofvan blifvit upplyst,
nu icke, utan menlig inverkan på Kyrkans oeconomiska ställning, skulle
kunna densamma fråntagas; anse Utskotten, att, så vida Kyrkan bibehålles,
hvarom Utlåtande här nedan kommer att meddelas, ifrågaställde afgifter e|
böra för närvarande upphöra.
Beträffande härefter den föreslagna försäljningen af omförmälde Kyr¬
ka; si gifvas väl, på sätt Motionairen anfort,, skäl för en sådan åtgärd, då
' - : J)'
> x_y
8 Stats- samt Allm. BesV.- och Oeconomie-Utsholtens Utlåtande N:o 8.
man ser på vissa materiela fördelar, som derigenom kunde Staten och en¬
skilde tillskyndas: men Utskotten tro, att frågan icke får ensamt utur den¬
na synpunkt betraktas. Det vore nemligen, i Utskottens tanka, Svenska
Nationen icke värdigt att, genom salu, afhända sig ifrågavarande Kyrka,
en af de få Nationen eger i främmande Land, och hvilken tillhört Sverige
öfver 100 år; äfvensom, enär det torde med skäl böra komma i öfvervä¬
gande, huru den ifrågasatte försäljningen skulle utom Riket anses, Utskotten
icke tveka att yttra den öfvertygelse, att, om Svenska Kyrkan i London
Lomme att afyttras, sådant skulle hos andra Nationer, men i synnerhet den
Engelska, gifva anledning till ett mindre fördelaktigt omdöme om Svenska
Nationen; och som, för ett sådant förhållande, de af Molionairen i ilyss-
berörde måtto anförde skäl synas böra vika, samt Utskotten så mycket min¬
dre kunnat fästa sig vid Motionairens anmärkning, alt Kyrkan ej skall kun¬
na med de till densamma anslagne inkomster underhållas, som Kongl. Majit
icke för Rikets Ständer i Nåder tillkännagifva något behof att öka de medel,
som redan äro Kyrkan beh vil jade;
hemställa Utskotten, att Herr JVijks motion om försäljning af
Svenska Kyrkan i London icke mälte bifallas.
Såsom en följd häraf och med tillämpning af hvad Utskollen, i frå¬
ga om Hamnpenningarnes upphörande, här ofvan yttrat,
torde den härom väckta motion böra förfalla.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnas.
Stockholm den 3 Julii 1834-
Nio 8.
Ankom till Exp.-Utsk. den i3 Julii.
Vllål ande, i anledning af väclcte motioner om behof vet
utaf nya Provincial-Läkares tillsättande i ålskillige
delar af Piket.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten hafva
blifvit öfverleinnade följande med hvarannan gemenskap egande motioner,
nemligen:
a) Från
Stats- samt Allm. Besa.- och O economie-Vt slottens Utlåtande N:o 8. q
a) Från Högvördige Preste-Ståndet:
1:0 Af Herr Contracts-Prosten Hallström , som anfört, att, sedan Ri-
kets senast församlade Sländer, inseende angelägenheten af en förbättrad
läkarevård på landet, till delta ändamål å 2:dra Hufvud-Titeln afsatt dooo
R:dr årligen, samt derjemte i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit, ef¬
ter förutgången undersökning om Läkarevårdens tillstånd i Provincerne
samt behofvet af förbättringar derutinnan, täcktes låta upprätta ett förslag
till en allmän reglering af Provincial-Läkare-vården öfver hela Riket, för
att sedermera vid nästa Lagtima Riksmöte till Rikets Ständers vidare åt¬
gärd öfverlemnas; och Kongl. Majit, som derefter i ämnet hört Sundhets¬
kollegium och samtlige Landshöfdingar, i Nåder funnit, hvad utaf Dess
Nådiga Proposition om Stats-VerkeLs tillstånd och behof inhemtas, att de
åtta extra Provincial-Läkare, som efter sisllidne Riksdag provisoriskt blifvit
tillsatte och erhållit a5o R:dr hvardera i årligt arfvode, borde bibehållas,
såsom ock att nyttigt vöre, om nio nya extra Provincial-Läkare kunde
tillsättas uti Falköping, Kisa, Ulricsehamn, Tjust, Norra Dalarne, Arvika,
Oroust, Lycksele och Norrbotten; så ansåge Motionairen, enär den af Ri¬
kets Ständer begärda undersökning sålunda kunde anses fulländad, det till¬
höra Rikets Ständer att, vid innevarande Riksmöte, definitivt reglera Läkare¬
vården, i hvilket afseende Motionairen nu föreslagit: 1:0 att aflöningarne
för både de åtta redan tillsatte och de nio nya tillkommande Provmcial-
Läkarne måtte å ordinarie Stat varda uppförde, på det desse Tjenstemän
icke mätte sakna den förmon att kunna ingå i Civil-Statens Pensions-Inrätt-
ning; och 2:0 att lönerne för desse måtte bestämmas till 5oo R:dr för
hvardera, eller till lika belopp, som deras äldre vederlikar i samma tjenst
åtnjuta; tilläggande Motionairen, som derjemte serskildt framställt och vits¬
ordat behofvet af en Provincial-Läkare i Tjust Härader, att hela den an¬
slagssumma, som erfordrades för Provincial-Läkare-vårdens reglering, endast
utgjorde 8,5oo R:dr, hvilket belopp, i betraktande af det vigtiga ändamå¬
let och i jemförelse med det capital, som blifvit nedlagdt på- Garnisons¬
sjukhuset i Stockholm, ingalunda kunde synas stort, äfvensom billigt vore,
atl omtankan för helsovården bland folket, hvilket erlägger skattebidragen,
icke lemnades i sista rummet.
Uti denna motion hafva Herr Doctor jElfström och Contraets-Prosten
Ahlqvist instämt.
2:0 Af Herr Prosten Bruzeliusj hvilken, med förmälan, att han jem-
Bihang till R. St. Prot. 1834- 4:de Sami. 1\ära Afd. i
2 '.di a Håftet.
I O Stats- samt Allm. Besv.- och Oeconomic-Utshotlens Utlåtande N:o 8.
väl förenade sig med Herr Prosten Hallström, antydt nödvändigheten af
iöne-anslag för en Proviricial-Läkare uti Ingelstads och Jerrestads Härader
i Christianstads Län, hvilka äro belägne 7 mil från Läkarens station och
innehålla i folkmängd öfver 24,000 menniskor. Nämnde Härader hade,
för att i någon mon kunna efterkomma de föreskrifter , Kongl. Förordnin¬
gen rörande Choleran lemnat, antagit en Provincial-Läkare, hvars tillsät¬
tande Kongl. Maj:t i så måtto sanclionerat, att honom blifvit förunnad lika
befordringsrätt med andre Provincial-Läkare. Prosten Bruzelius föreslog
alltså, att samma Läkare-beställning, såsom af hehofvet högt påkallad, måt¬
te på Stat uppföras med lika lön, som åt de öfrige nya Provincial-Läkarne
kommer att anslås.
3:o Af Herr Professorén Doctor Bexell: att för Norra Halland an¬
slag måtte lemnäs för en Provincial-Läkare med station i Staden Kongs¬
backa; till stöd hvarföre blifvit åberopadt, att nämnde folkrika och lång¬
sträckta kustland med Städerne Warberg, Kongsbacka och Falkenberg,
sträckande sig från Ätra-floden ner emot Götheborgs och Bohus Län, för
närvarande endast eger en i Warberg tills vidare stationerad Provincial-
Läkare, hvilken under de sistförflutne åren än förflyttats från Warberg till
Kongsbacka, än åter från sistnämnde Stad tili Warberg tillbaka, af hvil¬
ket tydligen syntes behofvet af arne Läkare i Halland, serdeles som något
derstädes förlagdt Regemente icke heller lemnade tillgång till den Läkare¬
vård, som andra Provincer från Militair-Läkare ega.
Vid föredragning af ärendet hafva till Högvördige Ståndets Protocoll
sig utlåtit:
Herr Doctor Svedelius, att han, som instämde uti Herr Prosten
Hallströms motion, begärde, att Utskotten måtte taga i betraktande det
stora behofvet af en Provincial-Läkare i Öfra Öster-Dalarne, der folkmäng¬
den vore ganska stor och afståndet från Fahlun, der Provincial-Läkaren
bodde, ofta 14 till i5 mil; och ansåge Herr Doctorn den nya Läkarens
station böra blifva uti Rättvik.
Herr Biskopen m. m. Doctor Faxe och vice Talmannen m. m. Doc¬
tor af Wingård, hvilka instämt, den förre uti Prosten Bruzelli, och den
senare uti Prosten Bexells motion.
Herr Biskopen m. m. Doctor Hedren, som vitsordat behofvet af yt¬
terligare en Provincial-Läkare i Wermland, der folkmängden utgjorde
170,000 personer, och afståndet från Landshöfdingesätet till gränsen vore
20 å a5 mil; förmodande Herr Biskopen, att då nu endast funnos 2:ne
Slats- samt Allm. Besv,- och OeConomie-Utskotiens Utlåtande IV-'o 8. 11
Provincial-Läkare derstädes, de rese-omkoslnader, som lill medico-legala
besigtningar och dylikt erfordras, torde uppgå till mera än lonen för en
ny Läkare; och hafva härutinnan instämt Herr Professoren Doctor Moréa
och Herr Contracts-Prosten Lignell.
Herr Doctor Hvasser, att samma behof af Provincial-Läkare, som
Doctor Svedelius framställt i afseende på Öster-Dalarne, äfven förefunnes
i Vesler-Dalarne, hvarest Läkare-Districtet utgjorde omkring 3o mil; och
funne Herr Doctorn sig böra föreslå, alt en Provincial-Medicus anställdes
i denna trakt, med Floda socken till hufvudstation, hvilken nya tjenst
lätteligen kunde förenas med en Bataillons-Läkare-beställning vid Dal-Re¬
gementet.
Herr Doctor Lindahl} som, då behofvet af Läkare för åtskilige
Landskap blifvit anmäldt, trott sig böra väcka uppmärksamheten på det¬
samma för de Norrländska Provincerne, der på i5o mil blott finnas 7 a
8 Läkare.
Herr Lif-Medicus Doctor Ekstrom: att, ehuru vigtigt ifrågavarande
ärende vore, borde man dock icke för obetänksamt gå till väga med in¬
rättande af Läkare-tjenster, emedan lönerne alltid blefvo otillräckliga utan
enskild praktik, och det dessutom, serdeles i Norrland, der man på flere
ställen hade 20 mil lill närmaste Apothek, för Läkaren blefve svårt att
uträtta något, så vida han ej tillika vore Apothekare, mot hvilket flere
betänkligheter förekommo.
b) Från Vällojl. Borgare-Ståndet:
4:o Af Herr Andersson , B.j som, anhållit, ”att för Norra Halland
Statsmedel måtte anslås till lön för ännu en Provincial-Läkare, och att dy¬
medelst den ena Läkaren hädanefter beständigt blefve stationerad i War¬
berg och den andra i Kongsbacka."
5:o Af Herr Ståhle J. G.j hvilken, instämmande med Herr Anders¬
son deruti, alt ännu en Provincial-Läkare i Halland vore behöflig, trott,
att den ene Läkarens station borde blifva Falkenberg, men icke Warberg,
hvarest en Stads-Physicus redan vore antagen.
c) Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
6:0 Af Riksdagsfullmägtige Jan Erik Jansson och Olof Olsson från
Wermlands Län, hvilka yttrat, att, då Fryksdahls Härad icke kunde er¬
hålla Läkare-biträde från närmare ort än Carlstad, som vore på 12 mils
afstånd beläget, och hvarest ingén annan vore att påräkna, un Provincial^
12 Stats- sami. Allm. Besv.- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o S.
Läkaren, hvilken, i anseende till hans många Embetsresor, ofta icke kunde
träffas, och hvars personliga inställelse hos den sjuke dessutom medförde
kostnader, dem de mindre bemedlade ej mägtade gälda, föreslogo Motio-
nairerne, dertill uppmanade af ortens invånare, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa om en Provincial-Läkares till¬
sättande i Fryksdahls Härad, med station vid Fryksände Kyrka; och hop¬
pades de så mycket snarare bifall till en sådan anhållan, som Provincial-
Läkarens Embetsresor till Fryksdahlen för Staten nu medföra större kost¬
nader, än hvad som skulle åtgå att löna en ny Provincial-Läkare.
7:0 Af Riksdagsfullmägtigen Per Jönsson från Christianstads Län,
hvilken, i likhet med Herr Prosten Bruzelius, föreslagit, att den uti Ingel¬
stads och Jerrestads Härader antagne, utaf Häradsboerne ensamt hittills
lönade Läkare måtte varda på Stat uppförd; samt
S:o Af Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Christianstads Län:
att som serskilde, mycket bebodde trakter af Östra och Vestra Göinge
Härader äro belägne omkring 5 å 6 mil från närmaste Stad, Christianstad,
och hafva 10 mil till Herrevads Kloster, der tillförordnade Provincial-
Läkaren för Districtet är boende; så, och enär denna Läkarebrist vid flere
tillfällen oell serdeles vid smittosamma sjukdomar medfört stora olägenhe¬
ter, yrkade Motionairen, att en serskild Provincial-Läkare måtte förofvan-
nämnde 2:ne Härader antagas och åtnjuta i lön 5oo R:dr, uti hvilken kost¬
nad Häradernes invånare, på det ändamålet måtte vinnas, voro benägne
att i någon mon deltaga.
Efter att sålunda hafva redogjort för motionernes hufvudsakliga in¬
nehåll, få Utskotten, i anledning af hvad Kongl. Maj:ts vid denna Riksdag
adålne Nådiga Proposition om Stals-Verkels tillstånd och behof i delta
ämne innehåller, vördsamt anföra, att, sedan R. Sl:r vid sista Riksdag be¬
viljat det anslag af 2000 R:dr, och till Kongl. Majrt framställt den under¬
dåniga anhållan, hvarom här ofvan blifvit nä mildt, så hafva dels berörde
2000 R:dr blifvit begagnade till arfvoden af 2Öo R:dr hvardera åt 8 extra
Provincial-Läkare, anställde i Helsingborg, Sölfvitsborg, Wernamo i Små¬
land, Alingsås, Sigtuna, Ljusdal i Norra Helsingland, Hernösand och vid
Vestra Wingåkers Kyrka i Södermanland, hvilken sistnämnde station blif¬
vit utsedd i stället för Lyksele i Westerbotten, dit någon sökande icke sig
anmält; dels ock vederbörande Landshöfdingar, genom Sundhets-Collegii för •
sorg hörde, för alt, till följd af Rikets St:s förrberörde åstundan, uppgifva
hvad i hänseende till en förbättrad Provincial-Läkarevård ansåges böra
vidtagas, icke allenast begärt att få behålla de 8 extra Provincial-Läka-
fätals- samt Allm, Besv.- och Qeconomie-Utskoitens Utlåtande JS:o 8. i3
re, som redan blifvit anställda, utan äfven att nya sådane måtte förordnas
i Falköping, vid Kisa i östergöthland, i Ulricaehamn, i Gamleby Köping
af Calmar Län, vid Rättvik i Dalarne, vid Arvika i Wermland, i Hudiks¬
vall, i Östersund och i Calix af Norrbottens Län, äfvensom Kongl. Majlis
Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus Län förnyat sin förut gjorda
underdåniga anhållan, att Bataillons-Läkare matte få stationeras på Oroust,
eller andra uppgifna, från nödig Läkarevård, genom deras läge, afskiljde
orter i Bohus Län; hvarefter Kongl. Maj;t, under den September och
14 December 1833, i Nåder beslulit och förklarat: att, på det de fleste
Län måtte kunna förses med önskadt antal Provincial-Läkare, utan att
kostnaden för deras aflöning blefve alltför betydlig, ville Kongl. Maj:t tillå¬
ta, att Bataillons-Läkare, som ville åtaga sig extra Provinciai-Läkare-befatt-
ning inom det Län, der han vore stationerad, finge densamma med sin
redan innehafvande beställning förena och derföre åtnjuta ett arfvode af
260 R:dr Banco, som, tillhopa med Bataillons-Läkare-lönen af samma be¬
lopp, utgjorde 5oo R:dr årligen och motsvarade ordinarie Provincial-Lä-
kare-lön; att Kongl. Majit ansåge de redan befintliga 8 Provincial-Läkarne
böra på nyssnämnde sätt bibehållas, med de arfvoden af sammanlagde
2000 R:dr, som de för närvarande innehafva; att Kongl. Majit funne nyt¬
tigt, om 7 nya extra Provincial-Läkare, hvardera med a5o Ridrs arfvode,
kunde tillsättas i Falköping, Kisa, Ulricaehamn, Tjust, Norra Dalarne,
Arvika och Oroust, samt aine Provincial-Läkare, med 5oo Ridrs lön hvar¬
dera, i Lycksele och Norrbotten, der skickliga sökande eljest svårligen tor¬
de kunna erhållas; varande dertill ett anslag af 2,760 Ridr erforderligt;
alt Kongl. Majit ej ansåge ännu en Provincial-Läkare behöfvas i Östersund,
hvarest en dylik redan funnes; att pröfningen af förslaget om en Provin-
cial-Läkares anställande i Hudiksvall borde uppskjutas intill dess frågan om
utvidgning till Lazarett af dervarande Curhus bfifvit afgjord; alt stationen
för Provincial-Läkaren i Norra Halland, sedan Garnizons-Läkare i War¬
berg numera icke behöfdes, och en Läkare vore vid dervarande hafsbad
anställd, skulle förändras från Warberg till Kongsbacka, hvarest icke någon
Läkare funnes, hvilket beslut borde lända till efterrättelse från först in¬
träffande ledighet af Provincial-Läkare, så vida den nuvarande ej skulle
vilja, för sin tjenstetid, ombyta station; samt att Kongl. Majit icke funnit
Dess Befullningshafvandes förslag till Provincial-Läkare-vårdens förbättran¬
de för närvarande föranleda till några ytterligare åtgärder.
Utskotten, som öfvervägat hvad sålunda förekommit, få, i afseende
å Contracts-Prosten Hallströms hemställan, om uppförande på ordinarie
i4 Stats- sami Allm. Besv.- oc/i Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 8.
Stat af de redan tillsatte 8 Provincial-Läkares aflöningar, tillkännagifva,
att den, för detta ändamål, å förra Riksdagen beviljade summa af 2000
R:dr är inbegripen i de af Stats-Utskottet, vid denna Riksdag, för Sund-
liets-Collegiuin med Medicinal-Verket och Veterinair-Inrättningen å andra
Hufvudtiteln upptagne 67,628 R:dr 27 sk. g r., (se Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o So) samt således redan på ordinarie Stat uppförd; och
lärer vidare Utlåtande, rörande denna del af Contracts-Prosten
Hallströms motion, icke erfordras.
Beträffande öfriga delar af samma motion; så, alldenstund Kongl.
Maj:ts liögslberörde Nådiga Proposition utvisar, att, efter hållen undersök¬
ning, befunnits nyttigt, örn 7 nya extra Provincial-Läkare blefvo tillsatte i Fal¬
köping, Kisa, Ulrieaehamn, Tjust, Norra Dalarne, Arvika i Wermland och
Oroust, hvardera med 2Öo R:drs arfvode, samt 2:ne Provincial-Läkare i
Lycksele och Norrbotten med 5oo R:drs lön hvardera; och det skäl, nem¬
ligen svårighet att erhålla skicklige sökande, hvilket ligger till grund för
de 2:ne sistnämndes förseende med ordinarie Provincial-Läkarelön, i Ut¬
skottens tanka, icke eger tillämpning hvarken på de redan varande 8 Pro¬
vincial-Läkare, eller nu föreslagne 7 extra sådane, i anseende till deras
stationerande i orter, som i allmänhet äro mera bebodda och förmögne,
än de Norra Länen, samt följaktligen böra lemna tillfälle till förtjenst ge¬
nom enskild praktik, så att någon brist på sökande till desse tjenster,
hvarmed dessutom Bataillons-Läkare-sysslor kunna förenas, icke torde vara
att befara; fördenskull och med
hemställan, att ifrågavarande motion, så vidt den afser förhöjning
i löneförmoner för de Provincial-Läkare, som Kongl. Maj:t ansett
böra åtnöjas med a5o R:drs lön, icke måtte vinna Rikets Stän¬
ders bifall;
få Utskotten vördsamt
tillstyrka, dels den underdåniga anhållan hos Kongl. Maj:t, att 7 nya
extra Provincial-Läkare i Falköping, i Kisa, i Ulricashamn, i Tjust,
i Norra Dalarne, i Arvika och i Oroust, med 280 Rrdrs lön hvar¬
dera, samt 2 Provincial-Läkare i Lycksele och Norrbotten, hvar¬
dera med 5oo R:drs lön, måtte .tillsättas, dels ock att Rikets
Höglofl. Ständer måtte till uppförande å ordinarie Stat bevilja de
för berörde ändamål erforderlige 2,780 R:dr; lnarigenom Herr
Biskopen, Doctor Hedrens motion, om ytterligare en Provincial-
Läkares anställande i Vermland, blifvit besvarad; äfvensom, i an¬
ledning af detta tillstyrkande och på grund af hvad Kongl. Maj:ts
Stats- samt Allm. Besp.- och Oeconomie-Utslottens Utlåtande JV’.o g. i5
Nådiga Proposition innehåller, i afseende å de Norrländska Pro-
vincerne, något vidare yttrande öfver Herr Doctor Lindahls hem¬
ställan, om behofvet af Provincial-Läkare i samma Provincer, icke
torde vara af nöden.
Hvad slutligen angår de i öfrigt väckte motioner, dels om behofvet
af ytterligare en Provincial-Läkare i Halland, dels ock om sådane Läkares
tillsättande i Ingelstads och Jerrestads Härader i Öfra Öster-Dalarne, i
Wester-Dalarne, i Fryksdahls Härad, samt i Östra och Westra Göinge
Härader; så och jemte det Utskotten, i afseende å Herr Doctor Bexells
hemställan om en Provincial-Läkares stationerande i Kongsbacka, anse sig
böra anmärka, alt, på sätt förut är nämndt, beslut derom redan blifvit af
Kongl. Maj:t fattadt, få Utskotten tillkännagifva, alt, sedan Sundhets-Colle-
gium och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit hörde, angående Läkare-
vårdens nuvarande tillstånd i Provincerne och Behofvet af förbättringar
derutinnan, och Kongl. Maj:t, i anledning af den sålunda verkställde un¬
dersökning, meddelat Dess Beslut i ämnet, utan alt nu uppräknade orter
finnas upptagne ibland dera, hvarest Kongl. Maj:t ansett nya Läkares till-
"sättandc vara af nöden; men ämnet dock, efter Utskottens tanka, är af den
vigt, att detsamma icke bör utan all uppmärksamhet lemnäs;
hafva Utskotten funnit sig icke kunna tillstyrka annan åtgärd, i
anledning af dessa motioner, än att frågan om nyssnämnde 6
Provincial-Läkare-ljensters tillsättande måtte i underdånighet öf-
verlemnas åt Kongl. Majrt, till det afseende Kongl. Maj:t i Nåder
kan finna densamma förtjena.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnas.
Stockholm den 12 Julii 1834-
N:o f).
Antom till Exp.-Utslc, cl. i3 Julli.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om rättelse i det
förhållande, att Krono-Fogdarne, i Bohus Län och
Städernes Magistrater lemna bidrag till tryckning af
Läns-Kungör elser na.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån till Allm. Be¬
svärs- och Oeconomie-Utskottet remitteradt memorial, harRiksdagsfullmäg-
i6 Stats- samt Allm. Besv- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o g.
tigen Anders Danielsson till billig rättelse anmält det förhållande, att
Kiono-Fogdarne i Bohus Län, under en längre tid, varit ålagdt alt med
Tjugusex R:dr 32 sk. Banco hvardera deltaga i bestridande af kostnaden
för Läns-Kungörelsernas tryckning, samt att af Städernas Magistrater äfven
utbetalas något i lika ändamål; anmärkande Motionairen, att denna utgift,
som måste vara kännbar för en mindre väl lönt tjensteman, icke vore genom
något allmänt stadgande påbjuden, utan härledde sig från en vedertagen
sed, samt tillkommit på det Kronofogdarne och Magistraterne skola undvi¬
ka att afskrifva de till dem ankommande Kungörelser.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotlet, som funnit detta mål
tillhöra äfven Slats-Utskoltels befattning, har detsamma, med sistnämnde
Utskott gemensamt, i öfvervägande tagit; och Utskotten få vördsamt upp¬
lysa, att Rikets Ständer vid sistförflutne Riksdag, (se und. Skrifvelsen N:o
292) till bestridande af kostnaden för tryckningen af Landshöfdingarnes
Embets-Kungörelser, beviljade Etthundrade Riksdaler för hvarje Län med
tillhopa Två Tusende Fyra Hundrade Riksdaler, att utgå intill denna Riks¬
dag, då mera bestämda uppgifter på verkliga behofvet borde erhållas och
vid en blifvande reglering af Landt-Staternes löner tagas i öfvervägande;
hvarjemte och som af de utaf Kongl. Majit i detta ämne till Stats-Utskot-
tet remitterade handlingar inhemtats, att i de fleste Län Krono-Fogdarne
samt i åtskilliga andra jemväl Härads-Skrifvarne, Magistrater och Kyrkor
deltogo i kostnaden för omförmälde tryckning, ansågo Rikets Ständer den
sålunda beviljade tryckningskostnads-ersättningen i främsta rummet höra
komma sistbemälde Tjenstemän och Autoriteter till godo, samt den, ofvan
stadgade tryck ni ngs-ersättning öfverskjutande kostnad af Läns-Styrelsernes
egne Tjenstemän ensamt bestridas.
Då således hvarken Kronofogdar eller Magistrater numera äro pligti-
ge att uti ifrågavarande kostnad i någon rnon deltaga; samt, om ett dere¬
mot stridande bruk eger rum i Bohus Län, eller annorstädes, nämnde Tjen¬
stemän och Autoriteter ega att deruti söka rättelse genom anförande af
klagomål å vederbörlig ort, ulan att Rikets Ständer lärer tillkomma att
dermed taga befattning; hemställa Utskotten vördsamt,
att ifrågavarande motion, såsom till någon åtgärd icke föranledan¬
de, må förfalla.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning öfverlemnas.
Slockholm den 12 Julii i834.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834-
Slait- »arnt Alhn. Bctv-.* och Oeconomie-Utskottena Utlåtande N:o 1Q. c
N.0 10 STOCKHOLMS HÖGSKOLA
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om Kronos fcjut sens
anskaffande.
XJti särskilde i detta ämne väckte motioner hafva följande yrkanden blif¬
vit framställda:
a) Inom Vällojl. Borgare-Ståndet:
1:0 Af Herr Petre, T., alt Kronoskjutsen , hvilken vore ett ondt,
*om i olika nion drabbade jordbruket, enär det i vissa trakter medförde
ringa olägenhet, men i andra äter vore öfver all beskrifning tryckande,
måtte, åtminstone i fredstid, bestridas genom frivilliga, af Kongl. Majrts
Befallningshafvande föranstaltade öfverenskommelse!' med Allmogen; men
skulle detta förslag befinnas lända Staten lill förfång, vore, i Molionairens
tanka, lämpligt, att Kronoskjutsen väl blefve på omförmälde sätt tillväga-
bragt, men att ersättningen till de skjutsande, hvilken borde af Statsmed¬
len genom Ränterien utbetalas, skulle, i förhållande till hemmantalet,
debiteras hvarje Län och vid påföljande årets Kronouppbörd incasseras.
b) Inom Hedervärda Bonde-Ståndet:
5:0 Af Anders Danielsson från Elfsborgs Län: att Kronoskjutsen
genast mätte afskaffas derigenom: ”att aila afsöndringar för Kronans räk¬
ning af effecter skedde genom entreprenad; att alla Embetsman begagnade
det fortskaffningssält, som funnes; att Båtsmän och Soldater marchel ade;
»arnt att sjötransporter af Collegier och Verk begagnades.”
3:o Af Erie Ersson från Stockholms Län: att, som den svårighet och
uppoffring af tid, de på öar boende hemmansegare måste vidkännas, genom
transporter af kreatur och åkdon lill fasta landet, då de under sommaren
eller andra årstider, medan vattnet vore öppet, lill Kronoskjutsningar Opp-
bådades, satte dessa hemmansegare i nödvändighet alt, genom aceord med
de på fasta landet boende, köpa sig fria från skjulsnings-besväret de nämn¬
de årstiderne, hvarvid alltid en dryg lega ifrågakomme, och Kronoskjut¬
sen alltså vore för deni ett svårare onus, än för hvarje annan jordbrukare;
det måtte, lill afhjelpande af denna ojemnhet, men med undantag af de
ställen, der smalare vatten samt en beqvämare och säkrare öfverfart på
färjor funnes, öboer frikallas från kronoskjutsningar å fasta landet all an-
Bihang till R. St. Prot. 1834- 4-.de Sami. 2-dra Afd.] 1
3:dje Häftet.
, bibliotek
den i3 Julii.
a Stats- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:0 10.
nan tid, än den, då isarne voro farbara, vid hvilka tillfällen öboerne
skulle åligga att, i likhet med de skjutsningsskyldige å fasta landet, ifrå¬
gavarande onus fullgöra.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, till hvars handläggning
desse motioner blifvit remitterade, har desamma, gemensamt med Stats-
Utskottet, i öfvervägande tagit; och ehuru Utskotten inse och erkänna den
lättnad, som, genom Kronoskjulsens borttagande, skulle jordbruket beredas;
likväl och som, beträffande Herr Petres och Anders Danielssons hemstäl¬
lan, alt detta besvär måtte genom beting åt enskilde upplåtas, det före¬
kommer, att, i anseende till Ovissheten huru ofta dylika skjutsningar kun¬
de ifrågakomma, och olikheten i del häst-antal, som vid ena oell andra
tillfället vore af nöden, många svårigheter utan tvifvel skulle uppstå för
entreprenaders lillvägabringande, eller åtminstone så hög betalning dervid
fordras, att transportkostnaden genom denna anstalt blefve för Staten vida
dyrare, än hittills; samt Herr Petres förslag, att, i berörde fall, ersätt¬
ningen till de skjutsande skulle, i förhållande till hemmantalet, debiteras
hvarje Län, i Utskottens tanka, komme alt röna motstånd i flere orter, der
ifrågavarande onus är lättare att utgöra och, efter den vid sista Riksdag
beviljade förhöjning i skjutslegan, anses mindre tryckande samt således
troligen ej skulle af de skjutsskyldige emot en contant utgift utbytas; alltså
anse Utskotten
sig icke kunna å motionerne i denna del tillstyrka bifall.
I fråga om Kronotransporters verkställande sjöledes, och att Båts¬
män måtte marehera,
få Utskotten åberopa deras härom under N:o 6 afgifne Betänkande;
och som Soldater under tåg icke äro berättigade lill skjuts,
lärer något vidare utlåtande, i anledning af Anders Danielssons
i berörde afseende gjorde framställning, icke erfordras.
Hvad slutligen angår Eric Erssons motion; så medgifves väl, att
öboer på flere ställen, genom svårigheten att föra dragare och åkdon till
fasta landet, hafva en serskild olägenhet af Kronoskjutsens utgörande; men
då den befrielse från skjutsningsbesväret under större delen af året, som
Motionairen för vissa öboer yrkat, skulle föranleda dertill, att de skjuts¬
skyldige på fasta landet så mycket mer och orättvist betungades; i sam¬
manhang hvarmed äfven kan anmärkas, att de hemmansegare, hvilka bo
aflägse från allmänna landsvägen, och, genom flere mils resa för skjutsens
bestridande, eller andre med deras inställelse å skjutsningsorten förknippa¬
Stats- samt Allm. < Besv,- och O economie-Ut sköttens Betänkande IV:a it. 3
de hinder och svårigheter, lida en, med den nyssnämnde, jemförlig olä¬
genhet, skulle, med lika skäl som öboerne, på de öfrige skjutsskyldi-
ges bekostnad, göra anspråk på lindring i besväret, hvilket derigenom
lomme att blifva ojemnare, än hittills, fördeladt; och då dessutom icke
bör betviflas, att ju vederbörande Läns-Styrelser så reglera öboers Krono-
skjulsnings-skyldighet, att den öfverklagade olägenheten blifver, så litet
som möjligt, tryckande;
hemställa Utskotten, att Eric Erssons motion icke måtte till nå¬
gon åtgärd föranleda.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnas.
Slockholm den 12 Julii 1834-
N:o 11.
Ankom till Eip—Utsl. den i3 Julii.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om Artilleriehä-
stars begagnande i stället för Kronoskjuts, till forsling
af Kronans spanmåls- och mjölförråd för vissa Garni¬
sonsorters behof.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets i detta ämne afgifne
Betänkande N:o 42> som den 2 sisth Maji blifvit i Vällofl. Borgare-Ståndet
bifallet, har af öfrige 3:ne Riks-Stånden blifvit återremitteradt, på grund
af dervid gjorda anmärkningar: inom Högloft, Ritlderskapet och Adeln:
att det ej vore möjligt med nuvarande antal Artillerie-hästar bestrida ifråga-
komne transporter, emedan hästarne knappast skola vara tillräcklige till
recruternes öfning, utom hvilken förekomme profkörning af kanoner, lavet¬
ter och ammunitionsvagnar; att Wendes Artillerie haft sina hästar på ut¬
fodring, af den orsak att Regementet icke egt ridhus, och således ej kun¬
nat, såsom Artillerie-Regementena i Slockholm och Götheborg, under vinter¬
tiden använda hästarne till recruternes öfning, som dock hädanefter kom-
me att ega rum, sedan Regementet blifvit med ridhus försedt; att det vo¬
re osäkert om det belopp, hvarföre Kronoskjuts hittills erhållits, skulle
blifva tillräckligt, att, på sätt Utskottet alternativt föreslagit, betacka kost¬
naden för serskilde hästars inköp och underhåll, hvadan lämpligare ansetts
att, emot beting, enligt contract, få den ifrågavarande forslingen verkställd;
4 Stats- samt Allm. Besv- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o //.
inom Ilögvördiga P reste-Ståndet: att då kostnaden för hästars inköp och
underhåll ej på förhand kunde med visshet beräknas, vore förslaget i be¬
rörde afseende för mycket obestämdt, för att såsom något bättre, än det
närvarande, antagas, äfven i anseende dertill, att ej ulredt vore, huruvida
tillgång på vagnar verkligen finnes; och inom Hedervärda Bonde-Ståndet:
att då ett ändamål af den betydenhet, som en mängd jordbrukares befri¬
else från ett tryckande skjutsnings-besvär vore i fråga, borde man ej af¬
lägsna möjligheten af ändamålets vinnande genom det af Utskottet föreslag¬
na vilkor, att kostnaden för ett förändradt forslingssätt ej finge öfverstiga
det för Kronoskjutsningen hittills vanligen utgående belopp, helst ett min¬
dre betydligt tillskott vore af föga betydenhet, i jemförelse med den vinst,
som genom förändringen kunde de Kronoskjutsskyldige beredas; hvarjemte
den mening yttrats, alt genom forslingens verkställande genom för längre
tid på förhand uppgjordt beting, ali ökad kostnad borde kunna undvikas.
Vid föredragning häraf har Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut-
skottet funnit återremisserne hufvudsakligen åsyfta, att ifrågavarande forsling
hör bestridas genom beling, äfven om kostnaden härföre skulle uppgå till
högre belopp, än hvad hittills för transporten med Kronoskjuts blifvit be-
taldt, samt, då fråga således kunde uppstå om ökade utgifter för Statsver¬
ket, ansett ärendet böra gemensamt med Stats-Utskotlet behandlas.
De förenade Utskotten hafva, på grund häraf, tagit ärendet i öfver¬
vägande, och få vördsamt anföra, att Utskotten, som ingalunda anse den
omförmälde forslingens verkställande med Artillerie-hästar böra för sig gå,
på bekostnad af Regementenas tjenstgöring, hvars oafbrutna och ändamåls¬
enliga gång i främsta rummet måste afses, deremot hysa den öfver tygelse,
att antingen genom anskaffande och underhållande af ett ringa antal tross¬
hästar, äfven om inköp af vagnar måste ske, eller snarare medelst forslin¬
gens upplåtande till den minstbjudande, de ifrågavarande spanmålstrans-
porterne kunna verkställas för lika godt pris, som med Kronoskjuts, om ej
för bättre; äfvensom, i händelse en tillökning i utgift, genom den åsyfta¬
de förändringen, skulle inträffa, sådant, i Utskottens tanka, ej bör lägga
hinder i vägen för ändamålets ernående, enär kostnaden hittills ej varit
till något visst belopp inskränkt, utan enligt reqvisitioner och räkningar ut¬
gått, samt dessutom önskligt är att från jordbruket kunna borttaga ifråga¬
varande skjutsnings-bestyr. I följd häraf och med frånträdande af hvad
i afseende på kostnadsbeloppet förut varit af Allmänna Besvärs- och Oeco-
nomie-Ulskottet hemställdt, föreslås vördsamt,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl, Majit i underdånighet an-
Stats- samt Allm. Besa.- och Oeconomie-Utskottens Betänkande N\o tu. 5
hålla, att i de garnisonsorter, der Artillerie-Regementen äro för-
lagde, och spanmålsförråden, som för garnisonens och Kronans
behof förmalas, lill och ifrån qvarnar, hittills blifvit med Kro¬
noskjuts forlskaffade, denna forsling hädanefter måtte antingen med
Kronans hästar, jemte Kronans vagnar och manskap, eller ock
emot beting af enskilde personer verkställas, samt ersättningen
derföre utgå af de till den hittills begagnade Kronoskjulsens
godtgörelse anslagne medel.
Hvilket dock lill Rikets Höglo fl. Ständers närmare pröfning öf-
rerlemuas.
Slockholm den 12 Julii 1834.
N:o 12.
Ankom till Exp.-Utsk. d. i3 Julli.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om upphäfvande
af den, vid fördelningen af Utmarken på öland, sam¬
ma Utmark asalia ränta.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens be¬
handling har Hedervärda Bonde-Ståndet öfverlemnat ett af Riksdagsfullmäg-
tige Samuel Jötisson och Per Jonsson från Öland afgifvet memorial, in¬
nehållande, all, sedan de vid sista Riksdag hemställt, att den spanmålsrän-
ta, som blifvit bestämd att utgöras för den å hemmanen på Öland förde¬
lade Utmark, eller den så kallade Alfvaren, måtte upphäfvas, enär mul-
betesrältigheten å dessa Utmärker vore ibland de herrligheter, som vid
hemmanens skattläggning till ränta blifvit beräknade; hade Rikets Ständer,
uti underdånig skrifvelse (Nio 314), anhållit, att Kongl. Majit i Nåder ville
anbefalla undersökning om förhållandet, på hemmansegarnes bekostnad,
samt sedermera deruti meddela rättelse, 0111 sådant af omsländigheterne
påkallades; men som Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, förklarat
Sig icke kunna Rikets Ständers underdåniga hemställan bifalla; så anhöllo
Motionairerne, att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet
förnya omförmäide hemställan om undersökning, och begära,, att målet
måtte till ny pröfning af Kongl. Majit upptagas; dervid Motionairerne,
jemte klagan öfver den ofördelaktiga verkan på Öns välstånd, som Utmarks-
6 Stats- samt .Allm. Besv.- och Oeconomie-Utskottens Betänkande N:o 12.
skal ten skall medföra, åberopat livad de å förra Riksdagen i målet andra-
git, samt åtskillige motionen bifogade handlingar innehålla.
För att bereda närmare kännedom om beskaffenheten af denna frå¬
ga och dess behandling under föregående Riksdagar, hafva Utskotten ansett
sig böra meddela följande, från Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeco-
nomie-Utskottens vid sista Riksdag i ämnet afgifne Betänkande £N:o 106),
samt utur nämnde handlingar heratade upplysningar, nemligen:
att, genom Kongl. Brefvet den 16 Mars 1802, angående hushållnin¬
gens förbättrande på Öland, blifvit, med bifall lill Kammar-Collegii gjor¬
da hemställan, föreskrifvet, att ifrågavarande Utmark, sedan de delar der¬
af blifvit frånskiljde, hvilka till Skogs-Allmänningar och Ekplanteringsha-
gar borde bibehållas, finge af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fördelas
emellan dem, som sig deraf begagnade, dock att, om någon del af den
upplåtna marken funnes tjenlig till trädplantering, vissa skyldigheter, i be¬
rörde afseende, borde med fördelningen förbindas;
att, sedan derefter för de Comiterade, som borde verkställa den så¬
lunda heslutade fördelningen af Alfvared, Nådig Instruclion under den 6
Maji 1813 blifvit utfärdad, innehållande, bland annat, den föreskrift, att
för hvarje till uppodling tjenligt tunnland, en viss årlig ränta af 1 , 2, 3
till 4 kappars afradsspannmål borde utsättas; hade fördelningen först för sig
gått på Ölands Norra Mot, dervid dock skatten för ett tunland aldrig
upptogs högre än lill två kappar, samt taxeringslängderne blifvit på visse,
genom kungörelser uti alla Socknekyrkor, utsatte dagar till justering upplä¬
ste, hvarefter, då de lemnats ulan anmärkning, all talan, till ändrings
vinnande i taxeringen, ansetts icke vidare vara öppen; varande dessa åt¬
gärder, genom Kongl. Brefvet den 29 October 1816, i Nåder gillade, med
förklarande, att nämnde skatt för Norra Mötet korarae att från och med
1818 laga sin början; och har Kongl. Majit, under den 17 November sist¬
nämnde år, dels i Nåder afslagil Bonde-Ståndets Fullmägtiges från Ölands
Norra Mot vid samma års Riksdag gjorda underdåniga anhållan, att delnin¬
gen måtte upphäfvas, eller åtminstone ytterligare öfverses, rättas och jem-
kas, dels ock, med ogillande af Riksdagsfullmägtigens från Södra Mötet i
enahanda afseenden framställda begäran, täckts förklara, att derstädes bor¬
de förfaras, på sätt som skett i Norra Mötet; i följd hvaraf delningen äf¬
ven der verkställdes och under den 12 Maji 1819 af Kongl. Majit gillades,
med Nådig föreskrift, att Utmarks-skatten från och med 1821 borde utgå;
att befrielse ifrån ifrågavarande spannmålsränta äfven blifvit af Ölands
Fullmägtige vid i8a3 års Riksdag sökt, ehuru Kongl. Majit, enligt Nådig
Slats- saint Allm. Besv.- och Oeconomie-Utskottens Betänkande N:o 12. 7
Resolution den g Mars 1824, dertill icke lemnat bifall, enär samma ränta
blifvit vid Stats-regleringen upptagen oell påräknad;
alt berörde befrielse hufvudsakligen yrkas på den grund, att, ehuru
jagträttigheten på Öland från uråldriga tider varit Kongl. Maj:t förbehållen,
och alla högdjur på ön fridlyste, hvilket gällt så väl för inegorne som
utmarkerne eller Alfvaren, hade likväl denna rätt endast angått djuren,
men icke varit så vidsträckt, att sjelfva jorden någonsin ansetts för en
Kongl. Maj:ls och Kronans tillhörighet; utan hade ifrågavarande utmarker
fastmera betraktats såsom hemmanens betesmark, och Allmogen i alla tider
derå egt betesrättighet, som vid skattläggningarne blifvit bland hemmanens
så kallade herrligheter upptagne, och ingått i beräkning vid hemmantalets
bestämmande, af hvilket förhållande hemtats den slutsats, att, genom den
nu tillkomna spanmålsränlan, dubbelskatt för en och samma förmon blif¬
vit hemmanen ålagd;
att de förenade Utskotten vid sista Riksdag ansett de dels på rätts¬
grunder, dels på billighet grundade skäl, Ölands Riksdagsfullmägtige, till
stöd för deras yrkande, framburit, vara af den talande egenskap, alt de
förljenade lill deras tillförlitlighet närmare undersökas, helst de af Fullmäg-
lige bifogade skaltläggnings-document tycktes utvisa, att betesrätt å Alf¬
varen varit ansedd och beräknad såsom en hemmanen åtföljande förmon
eller rättighet, samt Kongl. Brefvet den 16 Mars 1802 innehölie en upp¬
låtelse af samma mark, till fördelning emellan dem, som sig deraf dittills
begagnat, utan att något vilkor af spanmålsränla eller annan skatt dervid
blifvit fästadt; och enär Utskotten förmodade, att, i händelse gil lige an¬
språk på rättelse i öfrigt funnos för handen, tillfälle för en ytterligare
undersökning borde beredas, oaktadt hemmansegarne, genom underlåtenhet
att söka ändring i Comiterades åtgärder i den väg Kongl. Instructionen
den 6 Maji 1813 föreskrifver, kunde anses hafva all rätt till talan iLerör-
de hänseende förlorat, tillstyrkte Utskotten den sedermera, genom Rikets
Ständers ofvanomförmälde skrifvelse, till Kongl. Maj:t framförda underdå-
diga begäran, att undersökning måtte, på Nådig befallning, varda afKam-
mar-Collegium och Kongl. Majrts vederbörande Befallningshafvande, i när¬
varo af hemmansegarne eller deras befullmägligade ombud, föranstaltad,
till utredande huruvida, på sätt är vordet uppgifvet, ifrågavarande allmän-
qings-marker verkligen blifvit på tvänne serskilda sätt och vid olika till¬
fällen skattlagde, eller hemmansegarnes lagliga rätt 1 annat afseende för
nära trädd, i hvilket fall Kongl. Majrt täcktes en rättelse derutinnan i
Nåder förordna; men att, i händelse denna undersökning skulle med kost¬
8 Stats- samt yl lim. Ben’.- och Oeconomic-Utshottens Betänkande N:o ti*
nåd blifva förenad, och hemmansegarne, deröfver i Nåder hörde, skulle
undandraga s.ig att densamma af egna medel bestrida, den redan förrättade
och i laga ordning kraftvunna skattläggningen då måtte, i orubbadt skick,
förblifva;
att, uti underdåniga utlåtanden, i fråga om nämnde undersökning,
blifvit förklaradt af Ölands hemmansegare, bland annat, alt de ville be¬
strida kostnaden för undersökningen, samt af Kongl. Maj:ts Befallningshaf¬
vande i Calmar Län, att de skäl, hemmansegarne för den sökta befrielsen
anfört, voro grundade och vitsordades af alla skattläggningar från år
1690, då ny method för hemmanens på Öland skattläggning antagits,
samt att den del af ntmarkerne, sora blifvit å hemmanen fördelad och
serskild ränta åsatt, vore den sämsta och minst användbara, sedan, jemlikt
61 §. af Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär den 9 December 1766,
å utmarkerne blifvit frånskiljde alla dugliga, odlingsbara mossar och kärr,
deraf i5 nyhemman, emot serskild åsatt ränta, uppkommit; och hade såle¬
des någon fördel icke tillskyndats hemmanen genom fördelandet af utmar¬
ken, hvilken, nu som förr, lage öppen och oduglig till annat än samfäld
betesmark; anmärkande Kongl. Majrts Befallningshafvande för öfrigt, dels
att, då den, vid hemmanens refning och skattläggning på i6oo:talet, dem
tillerkände betesrättighet sträckt sig ej allenast till alla då befintlige wt-
marker, utan äfven till Kronoskogs-allmänningarne, hvilka senare dessutom
lemnat den stora fördelen att ega tillgång på limmer och vedbrand, hade
betesrätligheten jemväl blifvit inskränkt derigenom, alt dessa allmänningar,
med undantag af en, försålts lill enskilde, emot serskild ränta; dels ock
att, med alseende å Ölands höga beskattning i allmänhet, utmarks-skattens
utgörande verkligen vore för invånarne tryckande; hvarföre Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande äfven instämt uti Rikets Ständers underdåniga anhållan;
alt Kongl. Kammar-Collegium deremot, uti infordrad underdånig
förklaring, afstyrkt den begärde undersökningen, hufvudsakligen på grund
deraf, att Kongl. Maj:t och Kronan från äldre tider haft egande- och dis¬
positionsrätt öfver all den mark på Öland, som icke vore att räkna för
hemmanens inegor, och att hemmanen lill Allmänningsmarkerne endast haft
dem upplåten nyltjande-rält; samt slutligen
att Kongl. Maj;t, under den 9 Junii iS3a, till svar å Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelse, Sig utlåtit, att Öland, jemlikt Kongl. Ord¬
ningen och Stadgan om Jagt och Djurfång, den 29 Augusti. 1664, blifvit
upptaget såsom ”enkannerligen varande en Kongl, Maj:ls Djurgård och fri-
kallad
Stals- sami Allm. Besv.- och Oeconomie-Ulslottens Betänkande JV:o 12. g
kallad park”, dermed jemväl andra Kongl. Plakat och Bref öfverensslämde;
alt Kronan från äldre tider utöfvat en med desse Författningar öfverens¬
stämmande eganderätt öfver utmarken på ön, så att inga inlagor hvarken
lill bete eller odling fått derå göras utan serskild skatt, efter hvad För-
fatlningarne om intagor å Kronans parker i allmänhet föreskrifva; att 1690
års ska 11 lä gg n i n gs m e t h od för Öland upptog, alt ”på Öland ingen skog fun¬
nes, än mindre några hagar lill mulbete, som kunde skattläggas eller den
öfriga skattläggningen förbättra;’’ att så väl häraf, som af de dels från
Kammar-Collegium infordrade, dels af sökanderne sjelfve företedde skalt-
läggningshandlingar befanns, att någon ränta för mulbete icke blifvit hem¬
manen påförd eller vid skattläggningen till förhöjning i hemmantalet eon-
sidererad; alt Kongl. Majit således funnit Dess och Kronans eganderätt till
ifrågavarande utmark vara ostridig,,och att den åf hemmanen begagnade
mulbetesrätt, ehuru de derifrån, såsom för deras behof nödig, lämpligen
icke bort skiljas, likväl lagligen icke kunde anses hafva förändrat utmar¬
kens bestämda natur af Kronopark, hvarå betesrätten uti 1664 års och se¬
dermera utfärdade Skogs-Ordningar ansetts vara af Gunst och Nåd förun¬
nad; samt alt icke med skäl kunde påstås, att den åsatte afgiften vore för
dryg, vid jemförelse af den förmon hemmanen, genom eganderällen till
utmarkerne, vunnit, helst samma afgift utan verkan på hemmanens bestånd
utgått, oaktadt marken ännu icke kunnat blifva försatt i det förbättrade
skick, hvartill den kunde uppbringas; och då således uppenbart var, alt
hemmanen icke blifvit förr än vid utmaikens delning derföre skalllagda,
och deras rätt icke i någon måtto fanns för nära trädd, samt genom den
äskade undersökningeft på stället icke kunde vinnas någon upplysning i
ämnet, föranledande lill ändring i hvad rörande utmarksskatten blifvit
stadgadt och i flere år gällt lill efterrättelse; fann Kongl. Maj:t, på sätt
förut är nämndt, icke skäl att Rikets Ständers underdåniga hemställan
bifalla.
Efter att sålunda hafva meddelat de hufvudsakliga upplysningar, som
Sro nödige, för att bedöma befogenheten af Motionairernes nu framställde
anhållan, få Utskotten för egen del afgifva det utlåtande, att då af hvad
i ofvanberörde måtto blifvit anfördt, lill stöd derföre, alt hemmanens på
Öland mulbetes-rältighet å utmarkerne ej skall, vid hemmanens skattlägg¬
ning, blifvit tagen i beräkning till förhöjning i hemmantalet, Utskotten
icke blifvit om ett sådant förhållande fullt öfvertygade, helst flere af Mot
Bihang till R. St. Fröt. 1834. 4:c/e Sami. laira Afd. 2
3-dje Häftet.
io Stats- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-Utskottens Betänkande N:o 12.
lionairerne i bestyrkte afskrifter företedde, åren 172g, 1732, 1734 och
1735 upprättade skattläggningsinstrument öfver åtskillige hemman i Ölands
Norra och Södra Mot, upptaga, alt till hemmanen hörde mulbete på
Alfvaren, utan att bestämdt finnes uttryckt, det en sådan förmon ej
skulle inverka på sjelfva skattläggningen; då Kongl. Majlis Befallningshaf¬
vande, såsom här ofvan är nämndt, uppgifvit, att de utmarkslotter, sorn.
blifvit å hemmanen, emot ränta, fördelade, äro af den dåliga beskaffenhet,
att de icke kunna annorledes än förut användas, så att någon förmon, ge¬
nom utmarkens fördelande, ej skall för hemmanen uppkommit; då hem¬
mansegarne, vid en undersökning på stället, tilläfventyrs kunde blifva i
tillfälle att, fullständigare och närmare än hittills, förete och utveckla
skälen och omständigheterne för deras anhållan om utmarksskaltens upp¬
hörande, samt fördelen af en undersökning synes icke böra dem betagas,
enär de förklarat sig vilja kostnaden derföre bestrida; alltså hafva Utskotten
funnit sig icke böra vägra att å motionen tillstyrka bifall, samt få derföre
vördsamt hemställa,
om icke Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t förnya deras un¬
derdåniga anhållan, att, på Ölands hemmansegares bekostnad , under¬
sökning mätte, uppå Nådig befallning, varda af Kammar-Collegi-
um och Kongl. Majrls vederbörande Befallningshafvande, i närva¬
ro af hemmansegarne eller deras befullmägtigade ombud, föran¬
staltad, lill utredande, huruvida, på sätt är vordet uppgif¬
vet, ifrågavarande Allmänningsmarker verkligen blifvit på Ivän-
ne serskilda sätt, och vid olika tillfällen, skattlagde, eller hem-
mansegarnes lagliga rätt, i annat afseende, för nära trädd, i hvil¬
ket afseende Kongl. Maj:t täcktes en rättelse derutinnan i Nåder
förordna.
Dock varder detta till Rikets Högloft. Ständers egen piöfning vörd¬
samt öfverlemnadt.
Stockholm den 12 Julii i834-
Stats- samt Allm. Besv.- och O economie-U[sköttens Utlåtande N:o i3. 11
N:o i3.
Ankom till Exp.-Utsk. den i3 Julii.
Utlåtande, i fråga om inrättande af enskilde spanmåls-
förräd i Riket.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- oell Oeconomie-Utskottens hand¬
läggning hafva, under den i3 sisth Mars, från Hedervärda Bonde-Ståndet
blifvit remitterade:
1:0 En motion af Riksdagsfullmägligen Lars Larsson från Elfsborgs
Län, hvilken anfört, hurusom, då det visat sig, att uraktlåten besparing af
spanmålsförråd från de ymnigare åren, vid inträffad missväxt, föranledt
till verklig förlägenhet och ökat allmänna skuldsättningen, nödvändigt vo¬
re, att i tid vara betänkt på vidtagande af sådane åtgärder och inrättnin¬
gar, som i behofvets stund kunde utgöra ett säkert räddningsmedel för
vårt på tillgångar utblottade fädernesland. De undsättningsbidrag, Staten i
svåra år lemnade, voro, enligt Motionairens åsigt, icke annat än lån, de
der, lika med annan skuldsättning, förstörde välmågan, äfvensom erfaren¬
heten visat, att inrättningar af spanmålsförråd under publik förvaltning
icke voro tjenlige. Det nyligen af Kammar-Rådet Welin uppgifne förslag
till inrättande af District-magasin, på grund hvaraf Kongl. Maj:t anbe¬
fallt Dess Befallningshafvande i hvarje Län att hålla undersökning, till ut¬
rönande af lämpligaste sättet för förslagets verkställighet, medförde ock, i
Motionairens tanka, nästan samma olägenhet som Statens Allmänna Maga-
sins-inrättningar, blott med den skilnad, att, enligt förslaget, en mängd
nya magasins-byggnader behöfde uppföras i landet, med en kostnad af nä¬
ra En million R:dr B:co, samt icke mindre än 2,36i Municipal-Directioner
underhållas och lönas. Molionairen, som således icke kunde gilla berörde
förslag, samt ansåg säkraste medlet lill oeconomisk förkofran ligga uti indi¬
videns och samhällets flit och omtanka, tillstyrkte deremot: i:o att ett ut¬
af honom uppgjordt, motionen bifogadt, förslag, rörande skyldighet att
hålla ett ständigt spanmålslager i landet, lill värn mot inträffande miss¬
växt, måtte, med de modificationer som kunde anses nödiga, såsom Allmän
Oeconomisk Lag antagas och sanctioneras; 2:0 alt Staten till det spanmåls¬
lager, som blefve bestämdt, borde, vid första upplaget, biträda med en
eller två R:dr B:co på hvarje tunna säd, hvilka medel ej skulle återbeta¬
las; hvaremot orten vore förbunden hålla det föreskrifna spanmålslagret,
samt efter missväxtår nytt lager, vid först infallande ymnigare skörd, istad-
13 Stats- samt Allm. Besa- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o i3.
gad ordning ovilkorligen anskaffa; och 3:o att ytterligare understöd, genom
Statsbidrag, ej borde ega runi, så vida icke någon utomordentlig händelse
skulle inträffa; och är Motionairens förslag, i afseende å sättet att inrätta
dessa spa n må Is förråd, hufvudsakligen af följande innehåll: alt inom hvarje
Härad, Pastorat eller Socken skulle finnas ett lager af spanmål, beräknadt
till minst åtta kappar, af ett eller flera sädesslag, för hvarje person; att
skyldigheten att hålla detta upplag borde åtfölja jorden, och att icke nå¬
gon på landet bosatt och skaltskrifven person vore fri från skyldigheten
att årligen göra upplag af säd, ehuru jordegaren borde insamla den span-
mål, som af de på hemmanet boende hushåll skulle utgöras; varande äf¬
ven motionen hilagdt ett utaf Kronofogden J. Berger afgifvet utlåtande, i
anledning af Kammar-Rådet "VVelins underdåniga förslag, till inrättande af
District- eller Socken-magasin.
3:0 Ett memorial af Riksdagsfullmägtigen Peter Andersson från Hal¬
lands Län, som, med förmälan, alt han hufvudsakligen delade Lars Lars¬
sons åsigter i ämnet, tillagt, det ingen borde ega rätt undandraga sig del¬
tagande i anläggningen af spanmålsförråd, dervid beräkningen borde verk¬
ställas, icke efter hemmantalet, utan efter personalen; och skulle hvarje man¬
talsskrifven person vara skyldig bidraga med minst tolf kappar, dock så,
att icke något hushåll finge hålla mindre lager än en tunna af ortens van¬
liga sädesslag. Staten borde härtill icke på annat sätt bidraga, än genom
lån, antingen af Krono-spanmål, för att i början få ett behöfligt lager,
eller ock af penningar för spanmålsuppköp och uppförande af Magasins¬
byggnader, att på tio år räntefritt återbetalas med x~:del om året, och för
hvars rigtiga liqviderande Magasins-delegarne skulle borga en för alla och
alla för en. Den å magasinet inlemnade spanmålen borde ej få i mät ta¬
gas för skuld eller böter, och, om någon för sådane eller andra orsaker af-
trädde sitt hemman, skulle efterträdaren lösa den afträdändes å magasinet
varande spanmål efter årets markegångspris. Tiden för spanmålens inleve-
rering finge bero på delegarnes egen omtanka och öfverenskommelse; hvar¬
jemte slutligen alla reglementariska föreskrifter, sedan de utaf delegarne
Jdifvit godkände, borde till Konungens Befailningshafvandes i Länet fast¬
ställelse öfverlemnas.
Vid ärendets behandling inom Bonde-Ståndet hafva de fleste af dess
Ledamöter afstyrkt berörde förslag, som, i deras tanka, skulle förorsaka
stora olägenheter, men kunde, om så nödigt ansåges, gälla för Motionai-
rernes hembygd, utan alt leda till något tvång för dem, som ej ville
derpå ingå.
Stats- samt Allm. Besa.- och Oeconontie-Utskottens Betänkande N’.o i/{. i3
Utskotten, som tagit i öfvervägande livad motionerne och dervid fo¬
gade handlingar innehålla, få vördsamt anföra, att då, enligt hvad under
discussionen inom Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit upplyst, i många or¬
ter af Riket finnas Socken- celi District-magasin, med hvilka invånarne
äro nöjde; då inrättandet af enskilde spanmålsförråd i serskilda orter, li¬
kasom förändring af redan befintliga dylika anstalter, lärer vara en på in-
vånarnes egen omtanka beroende angelägenhet, hvarom de ega hos Kongl.
Maj:t göra underdånig anmälan, för den åtgärd, som på Kongl. Maj:t an¬
kommer; och då, hvad beskaffenheten af Motionairernes ifrågavarande för¬
slag beträffar, det förekommer, dels att tillgång icke finnes att lemna det
bidrag af Statsverkets medel, som, för tillvägabringande af nämnde förslag,
erfordrades, dels att i öfrigt, i anseende till det uppgifne sättet, hvarpå
spanmålsförråden skulle bildas, svårt, om icke omöjligt, vore, attsätta sam¬
ma förslag i verkställighet; alltså anse Utskotten sig böra vördsamt
hemställa, att Lars Larssons och Peter Anderssons ofvanberörde
motioner icke måtte lill någon' Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock lill Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnas.
Slockholm den 12 Julii 1834-
N:o 14.
Ankom till Exp.-lltsk. d. i3 lulli.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, dels om upp¬
hörande af Kronobrefbärings-skyldigheten, dels om er¬
sättning för samma onus.
I detta ämne hafva till Siats-Utskottet blifvit remitterade tolf ser-
skilde, inom Hedervärda Bonde-Ståndet vackla motioner, uti hvilka klagan
föres öfver de stora olägenheter, Kronobrelbäringsskyldigheten skall medföra.
Detta besvär, obekant till den grund, hvarpå det utfordrades, vore nemli¬
gen både ojemnt och betungande i sin tillämpning, emedan skyldigheten
att fortskaffa Kronobrefven dels ej kunde turvis på hemmanen öfverflyttas,
utan måste vidhäfta sådane, som genom sin belägenhet vore dertill lämpli¬
ge, dels ock, oaktadt den lindring, som vunnits derigenom, att brefbärin-
l4 Stats- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-Utshottens Betänkande N:o 14.
gen numera endast vissa dagar i veckan skall bestridas, fortfore alt vara
tryckande, så länge en del bref, eller de angelägnare, genast vid ankom¬
sten böra fortskaffas, hvarigenom brefbäring påkomme understundom alla
dagar i veckan, och ej sällan flere gånger på en dag samt till olika stäl¬
len. Den frihet från skjuts, som af Kronobrefbäringshemman åtnjutes, vore
ej nu, som förr, en fördel, hvilken i någon mon motsvarade ifrågavaran¬
de onus, ty, när brefbäringsskyldigheten först uppkom, var denna befatt¬
ning ej så besvärlig, som den i senare tider blifvit, i anseende lill det
ökade antalet af Tjenstemännen och deras göromål; hvaremot Kronoskjutsen
då var vida mera betungande, än nu, sedan, genom förhöjning i skjulsle-
gan, nästan full ersättning derföre blifvit beredd.
Hufvudsakligen på dessa skäl har uti motionerne blifvit föreslaget
och hemsläildt af:
1:0 Riksdagsfullmägtigen Nils Insulin från Stockholms Län, att Kro-
nobrefbärings-skyldigheten måtte antingen alldeles upphöra i de Län, der
den utgöres, eller ock öfver hela Riket fördelas på all slags jord, samt
regleras på sätt Länens invånare kunde finna lämpligast';
2:0 Samuel Andersson från östergöthland, 3:o Erik Hansson från
Örebro Län, 4:o Johan Johansson från Bohus Län, 5:o Johan Christof¬
fersson från Kronobergs Län, G:o O. Svensson från Bohus Län, 7:0 G. B.
Apelquist från Blekinge och 8:0 Ola Jeppsson från samma Län: alt er¬
sättning af allmänna medel måtte för Kronobrefbäringen beviljas och an¬
slås; deruti Per Persson från Jönköpings Län och Olof Lindbeck från
Halland med flere instämt; tilläggande Lindbeckj att, om ersättning ej
kunde ega rum, borde åtminstone de af brefföi ingen mest betungade njuta
någon hjelp af de mindre besvärade; och har Samuel Andersson ansett ersätt¬
ningen böra utgå med Två Tusende Riksdaler lill hvarje Län, samt tagas
af de genom Talmans-tafllarnes indragning besparde medel; hvaremot Apel¬
quist, under förmodan, alt Jägeri-Stalens löner komma att indragas, trott,
att desamma, med någon tillökning af andra besparde medel, borde lill
nämnde ändamål lämpligast användas och ställas under Kongl. Maj:ts Be-
fallningshafvandes disposition, till så stort belopp, att hvar och en Kronn-
brefbäringsskyldig, för hvarje gång bref borde fortskaflas, finge tillgodonjuta
åtta skillingar banco,
9:0 Per Jönsson och 10:0 Per Nilsson från Christianstads Län: ”att
alla de inom hvarje Län, som förut varit brefbäringsskyldige, måtte åläg¬
gas med en skäligen jemkad afgift godtgöra den eller dem, som brefbä-
Stals- samt Allm. Bcsv.- och O economie-Ut skottens Betänkande N:o i/f, i5
ringsskyldigheten blifvit ålagd, samt att dessa måtte få påräkna godtgö-
relse för den tid, som 'redan förflutit sedan brefbäringen af dem
börjades, eller ock att detta onus på samtlige brefbäringsskyldiges be¬
kostnad måtte till den minstbjudande å entreprenadauction utbjudas;”
11:0 Anders Nilsson från östergöthland: ”att i första rummet en
jemnare och billigare fördelning af brefbäringsskyldigheten emellan de hem¬
man, som dertill anses lämplige, måtte bestämmas, och vidare att skälig
ersättning för detta besvär måtte vederbörande beredas och tillerkännas,
på det sätt, alt ej mindre en noggrann reglering, emot hvilken häradsbo-
erne egde andraga hvad de aktade nödigt, af Kronofogden för brefbärin-
gens gång uppgjordes och af Landshöfdingen pröfvades, samt derefter minst
hvarje år förändrades, så alt de hemman, som lågo i vägen, turvis dertill
anslogos och sålunda lika betungades, än ock alt öfrige hemman inom hä¬
radet, hvilka, i följd af deras läge, undgingo detta onus, förpligtades att
med någon lämplig vedergällning godtgöra dem, sorn deruti déltogo, så
vida icke denna ersättning, skäligen beräknad, i likhet nied så kallade
gångpenningar vid Gästgifvareskjutsen, lill sex skillingar banko milen, skul¬
le kunna fastställas att af allmänna medel utgå, hvilket Motionären dock
yrkade; samt 12:0 Anders Andersson från Skaraborgs Län, alt till lindring
i den såkallade extra Kronobrefbäringen, hvilken vore mest tryckande, och
såsom conlrol emot missbruk i berörde afseende, måtte stadgas, alt, för
hvart och ett bref med extra post," bör af brefafsändaren erläggas en af¬
gift af fyra skillingar för hvarje station, till bestridande af hvilken kost¬
nad serskildt anslag skulle Kronobetjeningen beviljas.
Vid ärendets föredragning till remiss hafva, uti ingifne anföranden,
Nils Persson från Örebro Län och Hans Jansson från Elfsborgs Län, med
hvilken sig förenat samtlige Riksdagsfullmägtige frän Upsala Län, Anders
Danielsson från Elfsborgs Län, Johan Jacob Rutberg från Norrbotten, Pe¬
ter Persson från Jönköpings Län, med flere, bestridt den för Kronobref¬
bäringen yrkade ersättning af allmänna medel, helst, utom de förmoner,
som de brefbäringsskyldige åtnjuta, lindring uti nämnde besvär, genom
Kongl Brefvet den 4 December i83o, vunnits; och har Nils Månsson från
Malmöhus Län anmärkt, att han, uti serskild motion, yrkat, att den vinst,
som tillfölle Staten genom besparing af Talmans-tafflarne, måtte anslås
lill understöd vid utflyttningar i följd af laga skiften.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten, sowi förehaft
detta ärende till gemensam handläggning, få vördsamt upplysa:
l6 Stats- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-Utskottens Betänkande JV:o 1/f.
alt vissa tjenligen belägne hemman, som äro Kronoskjulgskyldige,
utses att fortskaffa de Bref, Skrifvelser och Kungörelser, som i Embets-
och andra angelägna ärenden utsändas, men till hvilkas förande ordinarie
post ej kan begagnas, såsom emellan Landshöfdingen oah Kronofogdarne,
Länsmännen, med flere samt till kyrkorne;
att, enligt Kongl. Brefvet den 11 Julii 1811, Kronobrefbärare äro
frie från Kronoskjutsningar;
alt Kongl. Maj:ls samtlige Befallningshafvande, genom Kongl. Bref¬
vet den 25 Januarii 1820, blifvit anbefalldt att, hvarje inom sitt Län,
vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom Kronobrefbärande jordegare, i jem¬
förelse med de Kronoskjutsskyldige, icke måge öfver billigheten betungas,
samt hålla hand deröfver, att de härom utfärdade Författningar noggrannt
efterlefvas och inga missbruk med Kronobrefbäringsrätligheten föröfvas till
tunga och besvär för allmänheten;
att, sedan Rikets Ständer vid sisla Riksdag (kind. skrifvelse N:o 161),
i anledning af flere anförde ”klagomål emot den ojemnt fördelade och, till
utsträckning, af godtycket synbarligen beroende Kronobrefbäringsskyldighe-
ten,” i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder stadga,
att denna skyldighet icke måtte oftare, än tvänne gånger i veckan, utgöras,
dervid dock undantag i vissa uppgifne fall finge ega rum, samt att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, hvar inom sitt Län, borde, i enlighet med
berörde grunder och efter socknarnes hörande i ämnet, uppgöra reglering
om Kronobrefbäringen; så har Kongl. Maj:t, genom ofvanberörde Nådiga
Bref af den 4 December i83o, förordnat, att Kronobrefbäringen inom de
Län, der den, enligt Författningarne, åligger hemmansegarne, skulle ega
rum högst tvänne gånger i veckan, på de dagar Kongl. Maj:ls Befallnings¬
hafvande, efter vederbörandes hörande, derföre boide utsätta, så vida icke
ärendets vigt och angelägenhet gjorde undantag derföre oundgängligen
nödigt, såsom vid durchmarcher, Kungs- eller Kronoskjutsningar, skallgån¬
gar, skogseldar och mera dylikt, i hvilka fall likväl innehållet af brefven
borde af vederbörande Tjensteman, som desamma afla tit, vid ansvar, såsom
för tjenstefel, i korthet utanpå desamma antecknas.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, få Utskotten anföra,
att, då skyldigheten att å Landet fortskaffa Kronobref, som ej kunna med
ordinarie post afgå, icke utan menlig inverkan på allmänna ärendenas gång
i Landsorterne skulle kunna borttagas, och detta besvär dessutom sedan
längre tider tillbaka varit vid visse hemman fästadt;
hem-
Stats- samt Allm. Eesv~- och Oeconomie-Utslottens Betänkande N:o 14. tj
hemställa Utskotten, att Nils Insulins motion, så vidt den an¬
går Kronobrefbärings-skyldighetens upphörande, icke måtte vinna
bifall.
Vidare har blifvit yrkadt: än att Kronobrefbärings-skyldigheten måt¬
te på all slags jord fördelas, än att de dertill anslagne hemman måtte för
besväret njuta ersättning dels af Stats-Verkets medel, dels af de hemman,
som i följd af sitt läge äro ifrån samma onus frie, eller som förut varit
brefbäringsskyldige, och slutligen att brefbäringen måtte, genom entrepre-
nad-auetion, till den minstbjudande upplåtas. Härvid få Utskotten till ea
början anmärka, att om den Kronobrefbäringshemman förunnade frihet
från Kronoskjutsningar icke motsvarar brefbäringsbesväret, har dock en
betydlig lindring blifvit nämnde hemman beredd genom högstberörde
Kongl. Bref af den 4 December i83o, som, med få undantag, inskränker
skyldigheten att forsla Kronobrefven till högst två dagar i veckan. Att
det stadgande, Kongl. Maj:t sålunda låtit utfärda, ännu saknar verkställig¬
het i flere Län, är Utskotten nogsamt bekant, och derifrån, lärer jem¬
väl till en del få hemtas orsaken till nu anförde klagomål öfver det
tryckande uti ifrågavarande skyldighet; men så väl härutinnan, som i
den äfven antydde omständighet, att missbruk skola ega rum i afseende å
den så kallade extra brefposten, som endast vid visse, i det Kongl. Bref¬
vet uppräknade tillfällen får begagnas, kan och bör rättelse sökas genom
anmälan å vederbörlig ort, utan att Rikets Ständer tillkommer att dermed
taga befattning. Hvad nu beträffar den ytterligare lindring i brefbärings-
skyldigheten, som sökes; så äro Utskotten visserligen af den tanka, att det¬
ta besvär ännu är i många orter betungande och således i behof af vidare
lättnad; men Utskotten betvifla, att densamma kan till vägabringas på nå-
gotdera af de sätt, som i ofvanberörde måtto blifvit uppgifne. Vid försla¬
get, att fördela skyldigheten på all slags jord, möter nemligen det hinder,
att en dylik förbindelse icke är förenlig med de fri- och rättigheter visse
hemman, såsom Säteriers Ladugårdars, Rå- och Rörs, In- och Utsokne-,
Lotshemman, med flere, enligt privilegier åtnjuta. Att tillägga brefbärings-
hemman ersättning af andre hemman, som antingen förut baft brefbäring
sig ålagd, eller endast i följd af sitt läge äro derifrån frie, skulle föranleda
till lindring i fullgörandet af andre tjenstbarheter, som desse hemman åt¬
följa, hvilket icke synes verkställbart; och emot förslaget, att Stats-Verket
skulle bestrida ersättningen, förekommer, att medel dertill icke finnas an-
Bihang till R. St. Trot. 1834- 4'de Sami. 2'dra Md. S
3:dje Häftet.
a 8 Stats- samt Allm. Bes v.- och Oeconomie-Utskottens Betänkande IV :o 14,
visade eller äro att tillgå; äfvensom sättet att upplåta brefbärings-bestyret,
genom entreprenad, till den minstbjudande, skulle, utom andre svårigheter,
halva till följd, att de brefbäringsskyldige hemmanen fingo med en dryg
afgift lösa sig ifrån ett besvär, som de troligen mindre kännbart kunde in
natura utgöra. Utskotten, som således
icke kunna tillstyrka bifall å de i berörde afseende framställde
förslag,
anse deremot en betydlig lättnad i meranamnde onus kunna beredas på an¬
nan väg, eller genom jemn fördelning deraf på de hemman, som till bref-
bäring kunna förbindas och äro tjenlige, hvilket jemväl af en Motionair
blifvit föreslaget; och hafva Utskotten alltså, i likhet med hvad vid sista
Riksdag egde rum, trott sig böra
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdå¬
nighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder anbefalla DéSs
Befallningshafvande i hvarje Län att, i enlighet med de i Kongl.
Brefvet den 4 December i83o stadgade grunder, och efter soek-
narnes hörande i ämnet, uppgöra reglering om Kronobrefbäringen.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öf-
verlemnas.
Stockholm den 12 Julii 1834.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834-
Stais- samt Allm, B et V.- och Oeconomie-Utslottens Memorial N:o i5. i
N:o i5.
Ankom till Exp.-Utsk. den ag Julli.
Memorial, i anledning af vacht fråga om allmänt bidrag,
för att befrämja anläggning utaf Kior och Tork-inrätt¬
ningar för 8panmål.
Sedan Hedervärda Bonde-Ståndet till gemensam handläggning af Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotlen remitterat en utaf Riks-
dagsfullmägtigen Botvid Jonsson ifrån Östergöthlands Län ingifven motion,
om åtgärders vidtagande, hvarigenom, å ena sidan, de nödställde or terne
betryggades för hunger, och, å den andra, producenten bereddes en för-
monligare afsättning af sin säd, för hvilket ändamål Rior och Tork-inrätt¬
ningar borde på Statens bekostnad uppföras; så har Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-UIskottet, för denna frågas behandling, begärt och erhållit sam¬
manträde med Stats-Utskottet; och alldenstund härvid förekommit, att sist¬
nämnde Utskott redan, genom dess under den 4 sistlidne Junii afgifne och
den 20 i samma månad af samtlige Riks-Stånden bifallne Utlåtande N:o
i53, besvarat Botvid Jonssons ifrågavarande framställning, i sammanhang
med en af Herr von Kr cerner , Robert i samma ämne väckt motion; haf¬
va de förenade Utskotten ansett sig allenast böra om ett sådant förhållan¬
de göra vördsam anmälan.
Stockholm den 29 Julii 1834-
N:o 16.
Ankom till Exp.-Utsk. den 29 Juli!,
Utlåtande, i fråga om Skogs planteringar i Skåne.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ulskottets handläggning haf¬
va blifvit öfverlemnade:
1:0 En motion af Herr Prosten Bruzeliusderuti framställes
nödvändigheten deraf, att de sandhedar och flygsandsfält, som finnas
i Sverige, och synnerligast i Skåne, blifva förvandlade från alldeles
onyttiga marker tiil lönande skogstrakter. Under de senare åren hade väl
mått och steg vidtagits att anlägga planteringar på dessa öde fält, hvilkas
areal i Skåne med sannolikhet kunde uppskattas till 3o,ooo tunnland; men
Bihang till R. St. Prat. 1834. 4-cle Sami. 2-dra Jfd, . ±
4 '-de Häftet,
3 Stats- samt Allm. Besv- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 16.
som medlen härtill varit inskränkta, hade de största sträckorna ännu för-
blifvit oplanterade; och då till en fullständig plantering å nämnde sand¬
fält erfordrades icke blott en ganska kostsam stängsel, ulan ock uppbyg¬
gandet af vaktarehus, aflöningar för vaktare, betydliga qvantiteter af goda
frön, kunnige föreståndare, för hvilket allt kostnaderna vida öfverstego en¬
skilde menigheters förmåga, ansåge Motionairen sig böra, för vinnande af
en god hushållning med dessa fält, föreslå: 1 :o att Forstväsendet i Sverige
ställdes på samma fot som uti Preussen, med egen chef och förvaltning,
hvarunder hela jägeri-betjeningen subordinerade; 2:0 alt uti hvarje Län
cliartor upprättades öfver alla större sandfält, med fullständiga beskrifningar
öfver dessas natur och öfriga beskaffenhet; 3:o att ett årligt anslag af minst
20,000 R:dr beviljades till planteringars anläggande å Skånska sandfälten *
och hvilka medel Motionairen ansåge kunna tagas af den årliga räntevinsten
i Malmö Discont; samt 4:o alt» då en plantering, så vida densamma icke
vid sin första anläggning skulle sköflas, måste slå under en enkel och kraft¬
full Styrelse, ordentliga contract borde uppgöras emellan Kronan och de
menigheter, som hade del i sandfälten, dels om ersättning för förloradt
bete, under den tid skogsplanteringen icke något afkastade, dels om be¬
stämd andel eller utsyning af skogen, så snart den hunnit så långt, att
den lemnade afkastning.
2:0 En motion utaf Herr Professoren Agardh j, som, jemte det han
i allmänhet instämt uti förra Motionairens åsigter, i frågan rörande plan¬
teringar på Skånska flygsanden, tillagt åtskilliga upplysningar angående det
förhållande, hvaruti Skåne skall stå lill skogshushållningen i öfriga delar af
Riket, och i sådant afseende hufvudsakligen anfört: alt, sedan vid 1823 års
Riksdag blifvit afgjordt och utaf Kongl. Maj:t sedermera faslställdt, alt
Kronans skogar skulle bibehållas, planmessigt vårdas, uppmätas, indelas och
genom traklhuggning så förvaltas, att de på en gång gåfvo en bestämd år¬
lig afkastning, och tillika för everldeliga lider bibehöllo denna afkastning
oförminskad; så hade likväl vid den reglering, som på grund af nämnde
beslut verkställts, just den province blifvit förbigången, som mest varit i
behof deraf. I Skåne vore nemligen skogsbristen i ett beklagligt tilltagan¬
de, och prisen på ved och byggnadsvirke uppstegrades i samma förhållan¬
de som skogarne minskades. Orsakerne härtill lågo, dels uti Enskiftesför-
fattningens stadgande, i afseende på skogarnes utbyte emellan delegarne,
hvarigenom inträffade, att den, som erhölle skog på sin lott, nödgades ned¬
hugga och försälja densamma, för att ej behöfva utgifva ett capital, som
icke lemnade motsvarande årlig ränta, och dels genom de stora egendo-
Stats- samt Allm, Best>.- och Oeconomie-U(slottens Utlåtande N'.o 16. 3
marnes öfvergång i andra händer, emedan de nya egarne nedfällde bok-
skogarne, för att betala köpeskillingarne. De fordom skogbeväxta hedarne
och bergshöjderne lago nu nakna emellan sädestrakterna, och flygsanden
utbredde sig från det ena fältet lill det andra, och hade det äfven kom¬
mit så långt, att hela byar med förträfflig jord måst öfvergifvas, såsom
fördränkte af flygsanden. Vid sådant förhållande, och då det vore den en¬
skildes fördel alt nedhugga sina skogar, när skogsprodueterne stiga i pris,
vore det hög lid att upptaga denna sak lill kraftig behandling. Molionai-
ren föreslog alltså följande grunder för skogs-hushållningen i Skåne och
de provincer, der förhållandet funnes lika, nemi.: 1:0 i trakten af hvarje
stad skulle utses någon jordsträcka, som för närvarande och hittills blifvit
använd icke alt bära säd, utan endast till magert bete; 2:0 med egaren af
denna jordsträcka öfverenskommes om dess öfverlemnande, antingen mot
en årlig afgift, eller snarare mot en köpesumma i ett för allt, hvilken san¬
nolikt ej Liefve betydlig; 3:o nämnde sträcka inhägnades och planterades
med skog på allmän bekostnad, men vore och förblefve deremot Statens
egendom; 4:o provincen indelades i Forst-dislrict, ett för hvarje stad;
5:o den närliggande stadens husegare jemte kringboende jordegare, utgöran¬
de ett gemensamt Forst-dislrict, skulle erhålla närmaste uppjpgten öfver
denna planterings fortgång, men uti en högre instantie borde samma uppsigt
tillhöra den för hela landet gemensamma Forst-Styrelsen; 6:0 alla flygsands-
fält skulle besås och planteras med tjenlig skog; 7:0 den uppvuxna skogen be¬
handlades i afseende på gallring och derefter i ordning kommande trakt-
liuggning efter Forslvetenskapens reglor; 8:0 när skogen en gång uppvuxit,
skedde årlig auction på den till vedhuggning utsynta delen, hvaraf inkom¬
sten tillfölle Staten; samt gro till en sådan anläggning i hela Skåne behöf-
des ett årligt anslag af 10,000 R:dr. Uti detta senare förslag har Herr
Biskopen m. m. Doctor JFaxe sig förenat; hvarjemte Herr Biskopen Doctor
af Wingård önskat, att Utskottet måtte taga i betraktande Halland, som
vöre i samma förhållande som Skåne, både i anseende till flygsand och
skögsbrist, och hvilken senare mening blifvit biträdd af Herr Professoren
Doctor Bexell.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten hafva ge¬
mensamt tagit desse motioner i öfvervägande; och ehuru Utskotten ej
annat kunna, än erkänna nyttan och vigten af det ändamål, Motionairerne
åsyftat; likväl och som Stats-Verkets tillgångar icke medgifva beviljandet
af de medel, som, för verkställighet af ifrågavarande förslag, till ett högst
betydligt belopp skulle erfordras; alltså och jemte det Utskotten få anmär¬
4 Stats- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-Utshottens Utlåtande N:0
ka, dels att Kongl. Majit, i anledning af Rikets Ständers vid serskilde Riks¬
möten gjorde underdåniga framställningar, vidtagit åtgärder till en förän¬
drad skogshushållning, och i sådant afseende icke allenast genom Kammar-
Collegium låtit utfärda en den i4 April 1824 utkommen Författning, an¬
gående en förbättrad hushållning och vård å Kronoskogarne och Allmän-
ningarne i Riket, dervid i synnerhet borde tillses, alt det så kallade Forst-
väsendet infördes, utan äfven inrättat ett Skogs-Institut, som den i5 Octo-
ber 1828 blifvit med stadgar försedt, och hvars föremål är att inom Riket
utbreda en allmännare kännedom af skogshushållningen och bilda en skick¬
lig skogsbetjening; dels ock att, af de till jordbrukets och näringarnes be¬
fordrande anvisade och till Kongl. Majits disposition ställde medel, un¬
derstöd till flygsandens hämmande så väl i Skåne som Halland blifvit lem-
nadt och ytterligare, i mon af befintliga tillgångar, lärer erhållas, då be-
hofvet deraf hos Kongl. Majit i underdånighet anmäles och styrkes; finna
Utskotten sig föranlåtne
hemställa, att ifrågavarande motioner icke måtte till någon Riket*
Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock till Rikets Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemna*-
Stockholm den 29 Julii 1834.
Nio 17..
Anlom till Exp.-Utsk. den 29 Julii.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att Rikets Stän¬
der ville förnya deras underdåniga anhållan vid sisla
Riksdag, att under den blida årstiden, samt alltid vid
marcher till och ifrån vapenöfningar, tågande trupper
måtte anbefallas att tälta eller bivouackera och sjelfva
tillreda sin mat
Denna motion, som, jemlikt ankommet utdrag af Hedervärda Bonde-
Ståndets Protocoll för den inte i denne månad, blifvit af Riksdagsfull-
mägtigen Anders Danielsson från Elfsborgs Län till Bonde-Ståndet ingif-
ven, och derifrån till Stats- samt Allmänna Besvärs-och Oeconomie-Ulskot-,
tens handläggning remitterad, hafva de förenade Utskotten i öfvervägande
tagit; och då, hvad först angår förslaget, att tågande trupper måtte tälla,,
Stais- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-Utslottens Utlåtande N.'ö tS. 5
i stället alt erhålla inqvartering, det förekommer, dels att sådant skulle
medföra tillökning i Kronoskjutsnings-besväret och i Stats-utgifterne, enär
trupperne ofta, t. ex. på tåg till arbets-commenderingar, nödgades medför
ra en mängd tält, hvaraf de annars icke voro i behof, och tälten, nyttjade
under marcher, korarao att mera slitas och någon gång förderfvas, helst
understundom skulle inträffa, alt de måste våta sammanläggas; dels ock alt
förslaget afser den årstid, då inqvarteringsgifvare, utan synnerlig olägenhet,
iunna lemna trupper husrum; då, beträffande senare delen af motionen,
Utskotten uti deras Betänkande N:o 3, som vunnit 3:ne Riks-Stånds bifall,
tillstyrkt en sådan ersättning för tågande truppers proviantering, att olä-
genheten deraf, i Utskottens tanka, blifvit, så vidt möjligt varit, afhul-
pen; alltså
hemställa Utskotten, att ifrågavarande motion icke måtte till nå¬
gon åtgärd föranleda.
Stockholm den 39 Julii i83,|.
N:o 18.
Ankom till Exp.-l(tsk. d. 39 Julii.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, om vissa bestäm¬
melser i afseende på G evar s-tillverkningar för Kro¬
nans räkning.
Uti ett hos Yällofl. Borgare-Ståndet afgifvet samt till Allmänna Be¬
svärs- och Oeconomie-Utskoltet remitteradt Memorial, har Herr Petre, Th.,
begärt, alt, då, bland andra vigtiga föremål för anslagen på 3:dje Hufvud-
Titeln, Gevärs-fabricationen för Kronans räkning intager ett utmärkt rum,
uppmärksamheten måtte fästas på följande omständigheter: 1:0 att de grun¬
der, sorn vid gevärs-besigtningar följas, äro till den ytterlighet stränga,
att gevärstillverkningen genom onyttiga cassationer ofta fördyras; 2:0 att
tillverkningen af studsavepipor med fördel för det allmänna kari upplåtas
åt enskilde, hvarigenom en ny industrigren skulle uppstå; 3:0 att det i
flere Tyska Stater redan införda bruket af knall-lås till infanteri-gevär är,
enligt sakkunniges försäkran , både det minst kostsamma och mest ändamåls¬
enliga; 4:» alt stor besparing för Kronan kan, uti en längre uthållighet
hos gevären, vinnas, om, med uppoffring af den glänsande yta, som åstad¬
kommes genom pipornes skurning, deras utseende icke tages i beräkning,,
6 Stats- samt Allni. Beeroch Oeconomi c-Utskot lene Utlåtande N:o 18.
så vida gevären i öfrigt äro användbare; samt 5:o att Norrtelje Gevärs-
Factoris belägenhet vid en för fiendtlig landstigning öppen kust är i hög¬
sta måtto otjenlig.
Vid ärendets föredragning till remiss har Pjerr Böök > med vits¬
ordande af hvad Motionairen anfört, tillagt, att, enligt hvad han af
besigtningarne vid Norrtelje inhemtat, cassalioner derstädes ofta ske
för de obetydligaste och på gevärets bestånd alldeles icke inverkande örsä¬
ter, och att på de senare åren 3 personers tid under sex månader uppta¬
gits för besigtning af i,5oo gevär, af hvilket system, om det längre följ-
deS, skulle inträffa, att icke någon enskild kunde åtaga sig att för Kronans
räkning tillverka gevär, ett förhållande, som redan lill en del inlrädt i
Norrtelje; tilläggande dock Herr Böökj det han, beträffande nämnde Ge-
värs-Factoris läge, icke kunde med Motionairen sig förena, emedan det
samma, i anseende till grannskapet med Hufvudstaden samt en följaktligen lätt
och mindre kostsam transport af gevären lill Stockholm, vore ganska för¬
delaktigt; och ehuru kusten kring Norrtelje icke vöre genom konsten försvarad,
kunde likväl en liten afdelniug af skärgårdsflottan, vid det af holmar och
grund uppfyllda och osäkra inloppet från hafvet, lätt hindra hvarje fiendt¬
ligt landstignings-försök.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten, som före-
baft detta mål till gemensam öfverläggning, få.vördsamt anmäla, alt den
för gevärs-besigtningar nu gällande Instruction, af Kongl. Krigs-Gollegiura
utgifven år i83o, ingalunda för Kongl. Maj:t och Kronan fördyrat prisen
å gevären, emedan desse pris, på grund af med Factorien långt före
denna Instructions utfärdande, uppgjorde samt ännu gällande contract,
årligen bestämmas efter värdet af rudimaterier och arbetskostnad utan af¬
seende på möjligen inträffande cassationer, hvilka uteslutande falla tillver¬
karen till last; att Utskotten anse sig icke kunna eller böra ingå i någon
pröfning, hvarken huruvida ofvanåberopade Instruction innehåller föreskrifter,
som, på sätt Herr Böök anmärkt, föranleda cassationer i och för de obe¬
tydligaste och på gevärets bestånd icke inverkande orsaker, eller om infö¬
randet af knall-lås till Infanteri-gevär är af så stor nytta, som Herr
Petré förutsätter, lika litet som alt afgöra huruvida någon besparing för
Kronan kan uppkomma derigenom, att gevärspiporne icke skuras; att, så
vidt Utskotten hafva sig bekant, något hinder icke finnes för enskilde att
tillverka studsarepipor; och slutligen att frågan om tjenligheten af Norrtelje
Gevärs-Factories belägenhet torde så mycket mindre kunna komma i be¬
traktande, som detta Factori icke disponeras af Staten.
Stats- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-Utsiottens Utlåtande JS:o ig. y
På grund häraf hemställa Utskotten, att Herr Petrés ifrågavarande
motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stochholm den 2g Julii i834>
N:o 19.
Ankom till Exp.-Utsk. den 29 JulH,
Utlåtande, i fråga om försäljning till skatte af Eccle-
siastique-hemman i Skåne.
Riksdagsfullmägtigen Per Jönsson från Christianstads Län har uti ett
hos Hedervärda Bonde-Ståndet afgifvet och till Allmänna Besvärs- och Oeco-
nomie-Utskottet remitteradt memorial anfört, att, sedan vid sisthållne Riks¬
dag motion blifvit väckt om försajlning till skatte af de Presterskapet i
Skåne tillhörige Stom-, Annex- eller Mensal-hemman, som icke äro af Bo-
ställs-natur, på det sätt, att vid hemmanens abalienerande en viss årlig
ränta dem åsattes, alt i spanmål eller varor, efter ortens beskaffenhet, utgå
till Prestebohlet, samt att skalleskillingen, som borde erläggas till Kronan,
användes till skolors stiftande och underhåll eller andre allmänt nyttiga in¬
rättningar; men ärendet då blifvit ulan allt afseende lemnadt; så och enär,
enligt Motionairens öfvertygelse, berörde skattelösen kunde tillvägabringas
utan ringaste olägenhet för Presterskapet, samt vore nyttig och välgörande
så väl för Staten som Landtbrukaren, funne Per Jönsson sig föranlåten å
nyo framställa samma fråga till Rikets Ständers bepröfvande. Ofvanberörde
hemman brukades sällan af Boställs-innehafvarne sjelfva, utan upplätos van¬
ligen mot städja till Landtbönder, och, i nion af denna städjas höga beräk¬
ning, blefvo ock innehafvarnes årliga inkomster låga, ofta af intet värde,
såsom händelsen vore med de hemman, af hvilka endast dagsverken och
körslor utgjordes. O/n någon gång dessa hemman brukades af Pastorerne
sjelfve, vore det likväl icke troligt, att vinsten för dem skulle blifva stör¬
re, än den vissa årliga räntan de af skatteköparen erliölle. Staten vunne
genom Motionairens förslag en fördel, ty dels voro Stom-, Annex-och Men-
sal-hemmanen, då de brukades af Kyrkoherdarne, befriade från Kronotion¬
de, ordinarie ränta, Lagmans- och Häradshöfdinge-ränta m. fl. onera, dels
erliölle Staten, om de försåldes tili skatte, af de inflytande köpeskillingarne
medel till understöd för allmänt nyttiga inrättningar. Den enskildes gagn
häraf innefattades i den sanningen, att de jordbruk, som endast innehafvas
3 Siats- samt Mim. Besv.- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande JY:o tg.
under en osäker nyttjanderätt, aldrig blifva uppdrifne till lika godhet sora
egna hemman. Ehuru man länge förfäktat den sats, att ifrågavarande åt
Presterskapet upplåtne lägenheter, såsom redan under catholska tiden dera
tilldelade, icke voro att anse såsom Kronohemman, trodde dock Motionairen
de derföre åberopade skäl lätteligen förfalla vid granskningen, ej mindre
af Kongl. Commissariernes Resolution å Landtdagen i Malmö 1662, hvar*
p:de punkt stadgade, ”att de Beneficier, som af serdeles benådning och
förmedelst Kongl. Bref voro hägde till kyrkor, skolor och deras betjente*
underhåll, förblefvo vid sin fundation, samt att kyrkor, skolor och des*
betjente, till hvilka af gammal tid någon viss ränta förmedelst Kongl.
Bref utaf en christlig intention vöre förunnadt och perpetueradt, borde
bibehållas; dock måste sådant icke vidare extenderas, än på den räntan,
sorn af ålders tid sedvanligt dem var underlagdt;” än äfven af Malmö
Recess den 18 September nyssnämnde år, som innehöll: ”att alla serskildt
gifne Resolutioner skulle så kraftigt hållas, som om dc vore i Recessen in¬
förde,” samt Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär år 1720, der det,
i fråga om Skånska Preste- och Annex-Böndernes klagan Öfver påfordrad
dubbel städja, hette: ”att Presterskapet icke ens var befogad t fordra någon
städsla af dem, enär de voro pura Krono-hemman, sorn icke borde städ¬
jas;” äfvensom slutligen Kongl. Resolutionen uppå Allmogens besvär år
1731, ”der Kongl. Maj:t, rörande rättigheten till städjande af de under
kyrkohemmanen lydande jordar, åberopade Jordrifnings-Protocollet 1671,
hvarest desse hemman och jordar anmärktes såsom Kronans; fastän en del
af räntan vöre anslagen kyrkor eller Presterskap.” Motionairen, som sålunda’
ansåg det vara lika nyttigt för det allmänna, som billigt och rättvist, att
ifrågavarande hemman finge lösas till skatte, trodde, att, om utförandet af
hans förslag på nu uppgifne sätt och vilkor skulle möta motstånd, det lik¬
väl funnes ett annat lika förmonligt vilkor för afyttringssättet, hvilket be¬
stode deruti: alt meranämnde hemman, i den moa de blefvo ledige från
städja, försåldes på offentlig auction till den mestbjudande, hvilken borde
förklaras berättigad att i laga ordning derå erhålla skatterätt, och seder¬
mera iklädas samma förbindelser och rättigheter, som vanligaKrono-skatte-
åboer, i hvilket fall det dock kunde förunnas afträdarens arfvingar någon
viss hembjudningstid, hvarefter de blifvande köpesktllingarne antingen
borde levereras i Stats-Cassan, eller på annat fruktbärande sätt användas,
samt en viss del af räntan, såsom löneanslag, årligen utgå till Presterska¬
pet, o«h den öfriga delen lill andre nyttiga ändamål.
Uti
Stats- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-UtsTcottens Utlåtande N:o ig, g
Uli denna molion har Riksdagsfullmägtigen Anders Nilsson från
Malmöhus Län instämt; hvarjemte, vid ärendets föredragning till remiss,
åtskillige Ledamöter inom Hedervärda Ståndet förklarat sig dela lika åsig-
ter med Motionairen, men hemställt om icke, före verkställigheten af för¬
slaget, en noggrann undersökning borde ega rum, till utrönande af hvilka
utaf desse hemman voro Presterskapet tillhörige och hvilka möjligen kunde
tillhöra Kronan.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten, som före-
liaft detta mål till gemensam öfverläggning, få vördsamt anföra, att då
Annex-j Mensal- och Stomhemman s hvilka redan i Catholska tiden blifvit
till förökning i Presterskapets inkomster skänkte och öfverlåtne, dels af
socknemenigheter, dels af enskilde donatairer, och således måste anses
vara Presterskapet på lön anslagne och af boställs-natur, utan att höra med
så kallade Kyrkohemman förblandas, äro genom Kongl. Förordningen den
19 September 1723 bestämdt undantagne från sådane hemman, som kun¬
na till skatte försäljas; då Presterskapet, genom 4 mora. i dess Privilegier
af den 16 October nyssnämnde år, blifvit försäkrade alt bibehållas vid
Indelningsstommar och deras annexer, alt dem bruka och häfda, eller
häfda låta; då det i motionen antydda förhållande, att Kyrkoherdarne åt
brukare på lifstidsstädja upplåtit ifrågavarande hemman, emot betingande
af en högre summa, såsom städja, och deremot minskade årliga afgifter,
hvarigenom en efterträdare, utan alt beräkna någon andel af hvad företrä¬
daren i städja uppburit, fått åtnöjas med den ringare årliga afgäld, som
blifvit bestämd att af hemmanet utgöras, nu mera är förekommet genom
Kongl. Brefvet den 4 Maji i833, deruti Kongl. Maj:t bifallit, att Annex-
och Mensalhemman i Skåne, med undantag af Enkesäten och de hemman,
som Kyrkoherdar, Capelianer och Klockare vanligen bruka, må bortarren-
deras på öppen auction, för 3o års tid, så att Kyrkoherde-boställets inne¬
hafvare komme att årligen uppbära ^Vdel af städjan, samt att Consisto¬
rium eger, efter vederbörlig pröfning, stadfästa eller afslå de gjorde ar¬
rende-anbuden;
alltså kunna Utskotten icke tillstyrka, att motionen må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock till Rikets Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Slockholm den 29 Julii i834»
Bihang till R. St. Brot. 1834. 4'dt Sami. %\dra Afd,
4-dt Håftet,
jo Stats- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-U(sköttens Utlåtande N:o so«
N:o 20.
Antom till Exp.-Utsk. den 29 Julii.
Utlåtande, i anledning dels af Kongl. Majds Nådiga
Skrifvelse, rörande ny indelning till ordinarie knekte-håll
af oroterad jord, dels och af väckte motioner, om den
nya indelningens anslående till lindring i gamla ordi¬
narie roteringen.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet hafva blifvit re¬
mitterade:
1:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer den 18 sislL
Januarii, (N:o 21) i anledning af Ständernes vid förra Riksdagen till KgL
Majit framställde underdåniga anhållan, att den af 1826 års Roterings-
Commissionef föreslagne tillökning 1 ordinarie Knektebållet icke måtte till
någon verkställighet befordras, innan Sländerne, efter Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, sig deröfver utlåtit; att, ont sådan verkställighet egt rum,
den måtte genom Kongl. Majlis Nådiga försorg återkallas; att jordegare
icke måtte, genom underlåtenhet alt anföra besvär öfver Commissionernes
åtgärder att ny ordinarie rotering ålägga, anses hafva sådan rotering sig
åtagit eller förlorat rättigheten att derifrån befrias, äfvensom att, derest
kostnad eller förlust blifvit jordegarne genom berörde roterings åläggande
tillskyndad, tillfälle måtte dem beredas att i laga ordning göra deras rätt
till ersättning gällände; och
2:0 En inom Vällofl. Borgare-Ståndet af Herr Petre', T., väckt
motion, innehållande, att som 47® nya* dels Soldat- dels Bålsmans-
nummer ansägos uppkomma af den utaf 1826 års Roterings - Commis-
sioner föreslagne tillökning i ordinarie kuekte-håilet; och ibland alla
jordbrukets skatter icke någon vore så tryckande, sorn roteringen, samt mångå
hemmans deraf förorsakade vanmagt, snart sagdt i hvarje landsort, påkal¬
lade ny reglering af rotehållnings-skyldigheten, ansåge Motronairen sig böra
föreslå, att ifrågavarande rotar, i stället för att med manskap besättas,
måtte, efter omständigheternas föranledande, få disponeras lill lindring i
den gamla, nu existerande roterings-skyldigheten.
Dessutom har Stats-Utskoltet från Hedervärda Bonde-Ståndet fått till
besvarande emottaga ett Memorial af Riksdagsfullmägtigen Erik Persson
från Gefleborgs Län, som anfört, alt vid knekte-conlractens upprättande
år 1682, emellan Kongl. Majit och Kronan, å ena sidan, samt Gestrik-
lands och Helsinglands roteringsskyldige, å den andra, åtogo sig de senare,
Stats- samt Allm. Besv.- och O economie-Ut slottens Utlåtande N:o no. 1i
till undvikande af de dittills brukliga, serdeles betungande utskrifningarne,
att för berörde landskaper uppsätta en ständig corps af 1200 man; och då
detta betydliga belopp, relativt lill antalet af de roteringsskyldige och i
anseende till landets mindre fruktbarhet, gjorde roteringen till ett i hög
grad tryckande onus, Samt, vid knekte-contractens uppgörande, menin¬
gen utan tvifvel varit den, att Gestriklands och Helsinglands krigsmagt
alltid skulle uppgå till berörde antal utan afseende på landets framlida
uppodling, föreslog Motionairen, att de få hemman i dessa provincer, som
efter år 1682 blifvit upptagne eller framdeles blifva uppodlade, måtte till
understöd i roteringen för de gamla hemmanen anslås, och således icke
med ny rotering eller vacance-afgift blifva besvärade.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten, som desse
med hvarannan sammanhang egande ämnen gemensamt behandlat, få vörd¬
samt anföra, att som Kongl. Maj:t i Dess Högslberörde Nådiga Skrifvelse
Sig utlåtit: att Kongl. Maj:t, i enlighet med Rikets Ständers önskningar
och beslut, uti den för Comiterade till extra roterings-jemkningens förrät¬
tande utfärdade Instruction af den 20 December 1825, förordnat uteslu¬
tande från extra rotering af den oprivilegierade jorden, och, genom ser¬
skildt Circuläire-Bref lill Landshöfdingarne af samma dag, anbefallt under¬
sökning, hvar sådan jord funnes, och dess föreslående till indelning i or¬
dinarie rotar efter de i förra Roterings-Verken och Comiterades Instruction
stadgade grunder, men att, då med desse åtgärder endast afsågs ärendets
ordentliga beredning, hade någon verkställighet af den föreslagna tillöknin¬
gen i ordinarie roteringen ännu icke kunnat inträffa; alt Comiterades un¬
derdåniga förslag, enligt hvilka de nya ordinarie ro tärne skulle tillhopa
utgöra 3ig Soldat- och Båtsmansnumer, eller tillsammans 47^ nJa
rotar, befunnits, i åtskilliga delar, fordra Comiterades förnyade handlägg¬
ning, och, förrän denna medhunnits, kunde de nya rotarnes numeraire icke
tillförlitligt bestämmas; hvarföre Kongl. Maj:t ej heller vore i tillfälle att
med Dess Nådiga Proposition ärendet till Rikets Ständer nu öfverlemna;
att emedlertid, enär verkställighet af Comiterades förslag icke egt rum,
vore ej någon sådan, såsom Sländerne anhållit, att återkalla; att på dylik
verkställighet, såsom beroende af Konungens och Ständernes gemensamma
beslut, kunde jordegares enskilde besvär, så vidt de angingo roterings-
skyldighetens tillvarelse, icke inverka, hvarföre underlåtenhet att sådane
besvär anföra ej heller kunde till sådan skyldighet förbinda; samt att, då
för öfrigt någon prasstation af den nya ständiga roteringen ännu icke
vore af Kongl. Maj:t förordnad, än mindre af jordegarne fullgjord, följde
12 Stats- samt jtllm. Besv.- oc/t Oeconomie-Utshottens Utlåtande N:o ar.
vidare deraf, att någon kostnad eller förlust, genom den anstalt Kongl.
Maj:t vidtagit, icke kunnat jordegarne tillskyndas; alltså
anse Utskotten, dels att af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse någon
åtgärd å Rikets Ständers sida icke påkallas; dels ock att, innan
den i ofvanberörde måtto anbefallde undersökning hunnit till slut
bringas, och Rikets Ständer fått emottaga Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition i ämnet, de af Herr Petré och Erik Persson väckte
motioner icke böra till pröfning upptagas; i följd hvaraf Utskot¬
ten hemställa, att samma motioner för det närvarande måtte
förfalla.
Stockholm den 29 Julii 1834-
N:o 21.
Ankom till Exp.-Utsk. den 29 Julii,
Utlåtandet i anledning af väckt motion, angående lin¬
dring uti extra roteringen inom Bohus Län.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån till Stats-
Utskottet remitteradt memorial har Riksdagsfullmägtigen Johan Johansson
yrkat, att i Bohus Län, der hemmanen skola vara mindre och invånarnes
tillgångar i allmänhet ringare, än i öfriga delar af Riket, Trenne (3) hem¬
man måtte anslås att, uti extra roteringen, utgöra en rote, i likhet med
hvad i de fleste andra landsorter skall ega rum.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten hafva gemen¬
samt tagit denna motion i öfvervägande; och då Kongl. Maj:t, genom Dess
den 20 December i8a5 utfärdade Instruction för Comiterade, till förrättan¬
de af den utaf Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag beslutade jemkning i
extra roteringen, fastställt grunderna i allmänhet för denna roterings-skyl-
dighets fördelning och förordnat hvad vid verkställigheten iakttagas borde, i
enlighet med hvad Rikets Ständer i ämnet anfört och hemställt; då, uti
samma Instruction, vederbörande fått sig tillåtet och föreskrifvet att, i hän¬
delse af missnöje med Comiterades beslut^, deröfver hos Kongl. Maj:t anföra
underdåniga besvär; samt då Kongl. Maj:t i Nåder lärer framdeles lemna
Rikets Ständer del af de resultat och förslag, som af de Comiterades åtgär¬
der blifva en följd, och Rikets Ständer derefter komma i tillfälle att om
Stats- samt Allm. Besa.- och Oeconomie~Vtslottens Betänkande JV'.ot2. i3
extra roteringsverket i hela dess vidd sig utlåta; så och enär, vid sådant
förhållande, serskild pröfning, hvad extra roteringsskyldigheten för hem¬
manen inom Bohus Län beträffar, för närvarande icke lärer böra ega rum;
hemställa Utskotten, att ifrågavarande motion icke måtte till nå¬
gon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm deri 2g Julii 1834-
N:o 22.
Ankom till Exp—Utsi. den 29 Julii.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående
Abo- och Besittnings rätten till Kyrko-hemmanen i
Halland.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derefter till Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten remitteradt memorial har
Riksdagsfullmägtigen Bengt Gudmundsson från Halland hemställt, att åt¬
skilige åtgärder måtte vidtagas, Lill förekommande af den förstörelse af
framtida välfärd, hvilken eljest hotade åboerne å de så kallade Kyrkohem-
manen i Halland. Som enahanda fråga äfven vid förra Riksdagen gjordes
anhängig, och Motionairen åberopat Rikets Ständers då fattade beslut, haf¬
va Utskotten ansett en berättelse om ärendets förra behandling böra afgif-
vas, innan Motionairens nu framställde yrkanden, jemte skälen derföre, när¬
mare utvecklas.
I detta afseende få Utskotten vördsamt anföra, att Rikets Ständer
vid sista Riksdag, efter föregången vidlyftig undersökning i ämnet, hos Stats-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten, samt i enlighet med
hvad dessa Utskott tillstyrkt, (se Bet. N:o 56, 4:e Sami. 2:2 Afd. i:a Ban¬
det i3:e häftet) genom underdånig skrifvelse (N:o 178) andragit, att det
icke kunnat undgå Rikets Ständers uppmärksamhet, å ena sidan, att frågan
om eganderätten till de i Halland befintlige Kyrkohemman, huruvida nem¬
ligen den tillhörde Kongl. Maj:t och Kronan eller Kyrkorna, icke i allmän¬
het funnes afgjord och bestämd, utan för hvarje serskildt fall vore beroen¬
de af bevisning om äldre tiders förhållanden, och således enligt sin natur
ofta måste vara i mörker insvept och tvifvelaktig, och, å andra sidan åter,
att det vöre af största vigt både för Staten, Kyrkan och den enskilde med¬
i4 Stats- samt A-llm. Besa.- och Oeconomie-Utskottens Betänkande lY:o 22.
borgaren, att denna eganderätt blefve bestämdt pröfvad, emedan deraf be¬
rodde, icke allenast huruvida Staten eller Kyrkan vöre rätter egare till ett
betydligt antal af de inom provincen Halland befintlige hemman, än äfven
om nuvarande åboer å desamma hade enahanda besittningsrätt, som å Krono¬
jord i allmänhet, eller endast voro att anse såsom Kyrkans arrendatorer,
hvilket på dessa åboers bestånd och välfärd vore af högsta inflytande. Vid
detta förhållande, och då frågan om rättighet att till skatte lösa Kyrkohem-
jnanen i Halland ovilkorligen vore beroende deraf, om eganderätten till dessa
hemman tillhörde Kongl. Maj:t och Kronan eller någon Kyrka, framställde
Rikets Ständer, under åberopande jemväl af 77 §. Regeringsformen, den
underdåniga önskan, att, före pröfningen af sig yppande frågor om skatteköp
å Kyrkohemman i Halland, vid vederbörlig domstol måtte varda, i närvaro
af behörige Krono- och Consistorii-ombud, i laglig ordning undersökt och
pröfvadt, huruvida Kongl. Maj:t och Kronan eller Kyrkan hade jordegande-
rälten, och att, såsom följd deraf, jemväl förklaras måtte, att de uti ad¬
ministrativ väg redan vidtagne beslut icke voro hinderlige för eganderätts
frågors upptagande och afgörande i tvisteväg.
Till svar härå har Kongl. Maj:t, genom Resolution den g Julii i83o,
i Nåder Sig utlåtit, att, som Kongl. Maj:t icke utan eget noggrannaste skär¬
skådande fattat Dess förut angående Halländska Kyrkohemmanen meddelade
beslut, och dessa beslut voro grundade på en i secler utöfvad och af Dan¬
ska och Svenska Konungar befästad Kyrkornas rätt till nämnde hemman,
hade Kongl. Maj:t, såsom Konung, sorgfällig att skydda eganderättens helgd,
och, såsom tillika Svenska Kyrkans öfverhufvud, pligtig att vårda dess rät¬
tigheter, icke kunnat tillåta något intrång deruti; men då Kongl. Maj:t, å
ena sidan, uppfyllt denna pligt och bibehåliit de Halländska Kyrkorna vid
deras uråldriga förmoner, hade Kongl. Maj:t ej heller lemnat Kyrkohemma-
ens åboer åt deras öde, och i sin omsorg för dem gått vida längre, än
någon af Kongl. Maj:ts företrädare, och så långt sorn med eganderättens be¬
stånd vore förenligt, enär Kongl. Maj:t, icke allenast år 1820 tillagt desse
åboer och deras barn en företrädesrätt vid hemmanens bortarrenderande,
sorn de sedan år 1775 icke åtnjutit, befunnen så förmonlig, att Rikets Stän¬
der vid i8a3 års Riksdag anhållit om dess utsträckande till Kyrkohemmanen
i Skåne, utan ock, på det denna rätt måtte med fördel kunna begagnas,
i Nåder förklarat, att för anbuden skulle, efter hushållningssällskapets hö¬
rande , af vederbörande bestämmas en sådan gräns, att åboerne kunde å
hemmanen ega sin skäliga bergning, hvarutöfver alla anspråk icke annat
lunde än vara i strid med eganderätten. Vid öfvervägande af hvilket allt,
Stals- samt Allm. Ees v.- och Oeconomie-VIshotlens Betänkande N:o 22. i5
och sorn undersökning vid domstol om eganderätt, utan stämning och or¬
dentlig rättegång, icke vore med lag förenlig, samt det ej heller öfverens-
stämde, hvarken med omsorg för annans rätt, att, utan pröfning af hvarje
serskildt fall, föreskrifva anställande af rättegång, blott derföre, att tredje
man så äskade, eller med grundlagens anda, att så långt Ht vidga domarens
myndighet, att, vid yppad tvist, Konungens i administrativ väg vidtagne
beslut icke skulle vara för honom hinderlige, Kongl. Maj:t alltså fann Sig
icke kunna lemna Dess Nådiga bifall till Rikets Ständers ifrågavarande un¬
derdåniga framställning, hvilken äfven blifvit af Preste-Ståndet bestridd.
Jemte förklarande, att det icke vore Motionairens afsigt att ingå i ve-^
dcrläggning af de skäl, som i den Kongl. Resolutionen innefattas, har Mo-
tionairen anfört, hurusom allmänt bekant vore, att vid Catholska Religionens
afskaffande och Lutherska lärans införande i Sverige, Danmark och Norrige,
alla gods, tillhörige klostren, de andlige och kyrkorne, förklarades vara Kro¬
nans tillhörighet. Landt-Presternes boställen, Stomhemman, Annex- och
Mensal-hemman reglerades då; men alla öfriga indrogos till Staten och an-
sågos såsom Kronohemman. I i56g års så kallade Lunds Landebok sades
uttryckligen, att Kronan egde dominium till desse hemman, hvilka endast
genom en tillfällighet i 1664 års Jordebok återfått benämning af Kyrko¬
hemman, helst någon offentlig handling icke kunde upptäckas, sorn föranled¬
de till en sådan förändring. Efter Motionairens tanka, hade således Kyr¬
korna icke egande eller städselrätten till hemmanen, utan tillkomme dem
och Presterne allenast visse andelar af grundräntan, men Kronan disposi¬
tionsrätten, samt åboerne med hustrur och barn rättigheten att hemmanen be¬
sitta, i följd hvaraf det ock vore origtigt att, på sätt nu sker, utarrendera
hemmanen för Kyrkornas räkning; och anmärkte Motionairen, såsom bevis
på hemmanens Krononatur, följande omständigheter: att Drottning Christina
bortdonerat och äfven försålt flera af hemmanen till åtskilliga verldsliga
personer, såsom en Adrian Tripp, en Schlegel, m. fl., ehuru några af dem
äfven blifvit af samma Drottning gifne till vissa Kyrkor,, men hvarom nu
icke vore fråga, så vida de ej sedermera blifvit till Kronan indragne; att
Kronan bortförpantat en del af dessa hemman, såsom Berteqvarn; att ett
hemman Brödjeholmen vore anslaget till Länsmansboställe, med förbehåll
af räntans behöriga utgörande till Kyrkan och Pastor, äfvensom sådane hem¬
man blifvit indelade, t. ex. till boställen vid Ädelsfane-Regementet, med af¬
drag af den Kyrkan eller Prosten, eller bägge gemensamt anslagne grund¬
ränta , hvilken ränta syntes hafva vållat det förut nämnda, måhända såsom
en ordningsanstalt vid redogörelsen, år 1646 af uppbördshetjeningen antag¬
i6 Stats- samt AUm. Besv.- och Oeconomic-Uiskottens Betänkande N:o 22.
ne bruk, att i jordeboken benämna hemmanen för Kyrkohemman; att i
jordeböcker till 1682 , äfvensom i 1646 års jordebok stodo, för dylika
hemman, räntorna i mjöl eller smör anslägne åt Presten, samt pen-
ninge-räntorne åt Kyrkan, jemte anteckning att Hemmanet vore fritt,
och i 1682 och i685 års jordeböcker syntes sådane hemman förpan¬
tade till enskilde personer, men i jordeboken af 1688 voro de, för¬
modligen i följd af reductionen, uppförde såsom Kronan hesparde, en
benämning, som sedermera 1718 och i alla följande jordeböcker blifvit
förändrad till den bestämda rubriken Kronohemman; att vid Indelnings-
Yerkets inrättande i Halland på 1720- oeh 1730-talet hade dessa hemman
blifvit roterade till båtsmanshåll, hvilket utvisade, att de då, enligt lydel¬
sen af 1718 års jordebok, varit ansedde för Kronohemman, enär endast
Skatte- och Kronojord blifvit ordinarie roterad, men all den öfriga Rikets
jord i senare tider ålagd extra rotering; alt ifrågavarande, hemman utgöra
dagsverken till Kungsgårdarne och den så kallade gevinst, hvilket endast ålåge
Skatte- och Kronohemman; att så kalladeKyrkohemman jemteandre Kronohem¬
man blifvit af Kronan emot frälse utbytte, hvilket ej kunnat ske, om Kyrkornes
eller Presternes rättigheter derigenom blifvit kränkte; att, i anledning afde Skån¬
ska Prest- och Annex-Böndernes klagan, att de, efter den Kyrkoherdens
afgång, till hvilken de betalt sine städselpenningar, blefvo af den succede-
rande för ny penningestädja krafde, fastän de i städjobrefvet voro betryg¬
gade att hela sin lifstid sitta orubbade, när de allenast sin pligt och skyl¬
dighet årligen fullgjorde, hade Kongl. Maj:t i 54 §• af Resolutionen på
Allmogens besvär 1720 yttrat, ”att Presterskapet icke ens är befogadt till
att fordra någon städsla af dem, ty de äro pure Kronohemman, som intet
böra städjas,” hvilket äfven kunde lämpas på de Halländska så kallade
Kyrkohemmanen, i anseende till dessas egande likhet med de förra hem¬
manen; att den andel af grundräntan, som blifvit Kyrkor och Prester¬
skap anslagen, vore vid de fleste af hemmanen mindre, än Kronans andel
af samma ränta, hvilket syntes bevisa, att städjorälten ej kunde vara Kyr¬
kan medgifven; att den, under tiden emellan åren 1720 och 1756, genom
mer eller mindre bestämda uttryck i offentliga handlingar, medgifne släd-
jorätt till desse hemman syntes härflyta af den oreda, hvari Konung Garl
XII:s krig försatt Halland och flere provincer, enär Presterne då förmod¬
ligen sök(; att tillsätta åboer på ifrågavarande, till större delen ödelagde
hemman, för att åt sig och Kyrkorne betrygga deras lagliga rätt till ränta;
att 28 §. i Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär af år 1762 innehölle, ”alt
Kongl.
Stats- samt Allm. Besv.~ och Oeconomie-Utskottens Betänkande N:o 22. 1 ~
Kongl. Maj:t pröfvade skäligt, alt allmogen och andre, som besitta Krono¬
hemman i Halland, hvilka f. d. varit Officerares och andre Betjentes bo¬
ställen, men sedermera blifvit inroterade, böra få lösa dem till skatte;”
hvilket utgjorde ett så mycket säkrare stöd för Molionairens sals, som alla
Kyrkohemmanen voro roterade; att åboerne å desse hemman i nära 200 år
utöfvat rättigheten alt deltaga i Riksdagsmannaval och att sjelfve vara
Riksdagsmän, hvilket endast tillkomme Bönder å Krono- och Skattehem¬
man, samt alt Kongl. Majrts Nådiga Bref af den 19 Augusti 1823, angå¬
ende städselrätten till ena hälften af Lyngåkra hemman, innehölle en redan
antagen bevisning om Kronans dispositionsrätt till meranämnde hemman.
Motionäiren, som trott, att med säkerhet kunde antagas, det åboerne
hade rätt protestera emot de Halländska Kyrkohemmanens utarrenderande,
och att, af nödig omtanka för en talrik mängd invånare i en fattig pro-
vince, åtgärder till deras återinsättande i laglig besittning af hemmanen
borde, genom Rikets Höglofl. Ständer, vidtagas, har derefter framställt
följande yrkanden:
1:0 att hvarje å Kyrkohemman i Halland besuten åbo samt hans hu¬
stru och barn måtte lemnäs i en ostörd och fortfarande besittningsrätt, in¬
tilldess Presterskapet, genom Consistorii ombud, med skäl och bevis kunde
dem derifrån vinna, hvarvid en prsescriptionstid t. ex. af 10 år borde
utsättas;
2:0 att efter denna tids förlopp något hinder icke måtte från Kytv
lornes eller Presterskapets sida få läggas i vägen för skatteköp af dem
ibland de så kallade Kyrkohemmanen, hvartill egande- eller dispositions¬
rätt Kyrkan eller Presten bevisligen icke tillkomma, och att alla de hem¬
man, som icke anmälas lill skatteköp, derefter mätte i allo behandlas lika
med öfrige Kronohemman i provincen;
3:o att de hemman, hvartill kyrkorne bevisligen hade eganderält,
eller dispositionsrätt af annat än grundräntan, för hvilken .en tillräcklig
säkerhet funnes i den offentliga uppsigt alla Kronohemman äro underka^
stade, måtte för framtiden städslas emot fastställd städseltaxa; men att
dessa tillika vid samma tid ovilkorligen måtte befrias från rotering, Kungs-
gårds-dagsverken och den så kallade gevinsten, äfvensom att åboerne å
desamma icke vidare måtte Riksdagsmannarätt utöfva, eller i val till Riks¬
dagsfullmäktige deltaga;
Bihang till R. St. Prat. 1834. 4-de Sami. 2-dra AJd, 3
4-de Häftet.
18 Stals- sami Allm. Besv.- och Oeconomie-Utslottens Blänkande N:o 22.
4:» att alla arrenden på hemmanen måtte tills vidare inställas och
grundräntan af åboerne utgöras, så till Kronan, som kyrkorne och prester-
skapet; börande, vid inträffande åboledighet, ''Landshöfdingen jemte Con¬
sistorium och Församlingen: gemensamt densamma tillsätta på förenämnde
lid;” och
5:o att ändring i åtaget arrende genast måtte vinnas, enäråbo, efter
stämning inför Domstol i orten,, förmår, genom vederbörliga Embetsbevig
af Danska Cancellie-Collegium i Köpenhamn, bevisa, alt hemmanet icke,
vid Hallands öfverlemnande till Svenska Kronan, varit till Kyrkans eller
Clereciets dispositionsrätt doneradt, så vida icke Pastor samt Consistorii
Ombud vid samma tillfälle förmå framlägga de skäl, hvarpå en sådan
Presterskapets och kyrkans rättighet sig grundar; och skulle under en dvlik
tvist ett Krono-ombud iakttaga Kronans rätt och bästa..
Med Motionairen hafva Riksdägsfullmägtige A. Svensson och P. An¬
dersson ifrån Hallands Län sig förenat, äfvensom, vid ärendets föredrag¬
ning till remissJöns Persson från Malmöhus Län och Peter Jönsson
från Christianstads Län yttrat den önskan, "att Motionairens förslag måtte
utsträckas jemväl till hemman i Skåne.”
Utskotten hafva tagit i öfvervägande så väl hvad motionen med der¬
vid fogade handlingar innehålla, som de upplysningar, hvilka uti de tre
förenade Utskottens å förra Riksdagen i ämnet afgifne Betänkande medde¬
las; och som Utskotten dervid inhemtat: att ifrågavarande hemman i den
så kallade Lunds Landabok samt äldre Jordeböcker äro upptagne, än så¬
lunda, att dominium till desamma tillhörde Kongl. Maj:t, än under olika
benämningar af Kyrkohemman, Kronohemman eller såsom Kronan bespar-
dej att åtskillige af desse hemman i äldre tider blifvit af Kongl. Maj:t
och Kronan dels till boställen anslagne, dels till enskilde personer sålde,
bortbytte och förpantade; att, efter det Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref
den 22 Maji 1819, angående ifrågasatte skatteköp å Kyrkohemman i Halland
och deras bortstädjande, förklarat, att sådane hemman,, till hvilka kyrkor¬
ne innehade städselrätt, icke kunde till skatte försäljas, eller kyrkorne
från städselrätten skiljas, så framt icke visas kunde, att kyrkorne en sådan
dispositionsrätt sedan Danska liden sig obehörigem tillegnat, hvilka frågor
Kongl. Majrts Befallningshafvande, i hvarje förekommande fäll, egde att,
efter vederbörandes hörande, i laga ordning pröfva och afgöra; så har,
genom Kongl. Majrts Nådiga Resolutioner om ett och samma hemman
Lyngåkra, blifvit ansedt, dels under den 19 Aug. 1823 angående den ena.
Stals- samt Allm. Besa.- och Oeconomic-U{sköttens Betänkande IV ".022. 19
Ii alften deraf, att Kronan egde antaga--åboer ä samma-hemman, och alltid ut¬
öfva t dominium öfver detta och öfrige Kyrkohemman inom Harplinge
socken, deremot Kyrkan eller Pastor i Harplinge ej hade annan rättighet
öfver hemmanet, än att de skulle fritt åtnjuta den smörränta hvardera af
detsamma fått sig tillagd, dels under den 29 Mars 1825, att den andra
hälften af Lyngåkra vöre ett Kyrkohemman, som Harplinge Kyrka gemen¬
samt med Pastor egde disponera; att Kgl. Kammar-Collegium,, genom Utslag
den 26 Februarii 1824, angående Berteqvam g mantal i Slöinge socken af
Årstads Härad , som i 1646 års Jordebok funnes upptaget såsom ett Kyrko¬
hemman, hvars ränta tillfölle Presten i Slöinge, Kyrkan derstädes samt
Kgl. Maj:t och Kronan, förklarat, att,, efter hållen Archivi-undersökning, ej
blifvit styrkt,, att Kyrkan hade rätt bortstädja berörde hemman,, hvarföre
Kongl. Maj:t och Kronan, jemlikt 1819 års Kongl. Bref, egde derå antaga
åbo; varande, i afseende härå, genom ett från Kongl. Danska Geheime-
Äichivet utgifvet betyg af den 3o Augusti 1827, styrkt, att icke något do-
cument förefunnits till upplysning derom, att Slöinge Kyrka egde dominium
eller städselrätt till N:o 2 Berteqvarn ett halft hemman; att Kyrkohemma-
nen i Halland utgöra sådana onera, som äro Krono-och Kronoskattehemman
ålagde, äfvensom de förra hemmanens åboer utöfva vissa rättigheter, som
åboerne å öfrige nyssnämnde hemman tillkomma; samt att Justitiae-Ombuds-
mannen i dess berättelse för åren 182(5 och 1827 , efter att hafva granskat
de urkunder , ä hvilkä Kronans och Kyrkans ömsesidiga, anspråk sig grunda,
samt rådfrågat sakkunnige män i Danmarks Lagstiftning och Cameralveten-
skap för den tid då Halland till Sverige afträddes, yttrat den mening, ”att
mångå Kyrkohemman i Halland, såsom rätteligen hörande Kongl. Maj:t och
Kronan till, skola lagligen kunna försvaras, derest den: speciela lagstiftnin¬
gen derom varder återförd till likställighet med allmän Lag och rättegångs¬
ordning”, alltså och i öfrigt på grund af hvad i motionen finnes anfördt,
hafva: Utskotten liemtat skälig anledning till den: förmodan, att åtminstone
flere af de så kallade Halländska Kyrkohemmanet!' äro< sådane, hvartill Kro¬
nan rätteligen har egande- och dispositionsrätten, och hvilka följaktligen bö¬
ra bortstädjas af Kronan samt kunna af enskilde till skatte lösas, med bi¬
behållande af de onera och skatter,, sorn till Kyrkorna eller Presterskapet
blifvit anslagne..
Vid detta! förhållande, och med åberopande jemväl af de skäl, sorn
Rikets Ständers ofvannämnde underdåniga skrifvelse innefattar, samt för att
söka tillvägabringa ett sådant slutligt afgörande af denna fråga, sorn kan be¬
taga ifrågavarande menighet alla, äfven, de ringaste skäl till klagan öfver-
so Stats- samt Allm. Eesv.- oc7i Oeconomie-Utshottens Betänkande JW:o ss.
rubbning uti egande besittningsrätt, få Utskotten på det sätt understödja
motionen, alt
Utskotten tillstyrka den underdåniga anhållan hos Kongl. Maj:t,
att en allmän undersökning rörande de så kallade Kyrkohemmanen
i Halland måtte verkställas, hvarigenom på en gång utredes och
urskiljes, om och hvilka af dessa hemman tillhöra Kongl. Maj:t
och Kronan samt böra med åboer af Kronan förses, eller äro af
den beskaffenhet, att Kyrkorna till dem hafva eganderätt och lag¬
ligen kunna dem bortstädja; om utgången af hvilken undersökning
Rikets Ständer vid nästa Riksdag torde få emottaga Kongl. Maj:ts
Nådiga svar.
Och sorn tillika blifvit anmäldt, att åboerne å ifrågavarande hemman,
lika med innehafvarne af Kronoskattehemman, utgöra allmänna onera jemte
de för hemmanen fastställde arrenden, hvarigenom uppkommit den nödställ¬
da och tryckande belägenhet, hvari desse åboer skola sig befinna;
hemställa Utskotten, om icke Rikets Ständer jemväl ville till Kongl.
Maj:t frambära den underdåniga begäran, att, i händelse Kongl.
Majit icke skulle i Nåder bifalla, att nyssberörde undersökning an¬
gående Kyrkohemmanen må ske, Kongl. Maj:t då täcktes, å nästin-
fallande Riksdag, i Nåder framlägga för Rikets Ständer förslag till
den lindring i onera för de Halländska Kyrkohemmans-åboerne,
hvartill omständigheterne kunna föranleda.
Slutligen få Utskotten tillkännagifva, att det yttrande Riksdagsfullmägtige
Jöns Persson och Peter Jönsson vid motionens remitterande, afgifvit, är
så obestämdt, att Utskotten, saknande ledning för bedömande af dess före»
mål, icke kunnat något utlåtande deröfver afgifva.
T vänne Ledamöters reservationer i ämnet bifogas.
Stockholm den 29 Julii 1834-
Heservationen
Åf Herr Doctor Björkman: ”Inga, icke de ringaste vidare skäl hafva af
Motionairen eller H. Utskotten kunnat upptäckas till bestridande af Kyrkor¬
nas i Halland städsel-rättighet af de så kallade Halländska Kyrhohemräanen,
än de, som förra Riksdagen anfördes, och då förmådde Rikets StäncTer till
den
Stats- samt Allm. Bese.- och Oeconomie-Utskottens Betänkande JV:o 22. 21
ilen då härom verkställde underdåniga skrifvelsen. På denna skrifvelse har
Kongl. Majit den 9 Julii i83o i Nåder förklarat, att den begärda domare-
inagtens åtgärd icke vöre öfverensstämmande med Svensk Lag, och att re¬
dan allt Nådigt afseende varit fästadt, så på Kronans och Halländska Kyrkor¬
nas lagliga rättigheter, sorn på ifrågavarande hemmansåboers väl och bästa.
Jag anser följaktligen den nu af Höglofl. Utskotten ‘oreslagna förnyade un¬
derdåniga skrifvelsen icke allenast onödig, utan ock obehörig. Onödig, då
man kan taga för afgjordt, att den nu föreslagna allmänna undersökningen
icke förmår sprida något nytt ljus i en sak, som så många gånger blifvit på
alla sidor granskad och skärskådad. Obehörig, såvida man genom en sådan
äskad hy åtgärd synes utan skäl betvifla sanningen och rättvisan af de i
denna sak redan afslutade forskningar och utfärdade Nådiga Författningar.”
Af Herr Prosten Bolander: ”Jag instämmer uti Herr Doctor Björk¬
mans afgifne reservation.”
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834*
Stats- och Oeconomie-Utshottens Utlåtande IV:o 2.3.
i
N:o 23.
Anitona till Exp.-Utsk. den 5 Sept.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar dels vid
sistnämnde Utskotts Betänkande N:o 36, dels ock vid
de förenade Utskottens Betänkande N:o 3.
Sora desse Betänkanden, hvilka, på grund af framställde anmärkningar,
blifvit från Ridd. och Adeln återremitterade, afhandla en och samma fråga,
nemligen om ersättning åt hemmansegare å Landet för inqvartering af tå¬
gande trupper, samt innefatta likstämmiga utlåtanden, hafva Utskotten fun¬
nit återremisserne böra i ett sammanhang behandlas och besvaras; och all¬
denstund härvid förekommer, att, enligt ankomne Protocolls-utdrag, de före¬
nade Utskottens Betänkande N:o 3 vunnit de 3 Ofrälse Riks-Ståndens bifall,
och att Allmänna Besvärs- och Oeconom ie-Utsko t tets Betänkande N:o 36
blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden gilladt samt af Pfeste-Ståndet lagdt
ad acta, i anledning af dess redan lemnade bifall till Betänkandet N:o 3;
fördenskull anse Utskotten, till följd af -y5 §. Riksdags-Ordningen, denna
fråga vara afgjord, och
kunna således dermed icke taga någon vidare befattning. .
Stockholm den 5 September 1834-
N:o 24.
Ankom till Exp.-Utsk. den 5 Sept.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af väckt fråga, dels
om upphörande af Krono-brefbärings-skyldiglVeten, dels
om ersättning för samma onus.
Det af Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten uti
ifrågavarande ämne, den 1 2 sistlidne Julii, under N:o 14 afgifne Betänkande
har, med anledning af åtskillige inom Ilögvördige Preste-Ståndet framställde
anmärkningar,; blifvit derifrån till Utskotten återremitteradt; men som , enligt
ankomne Protocolls-utdrag, Höglofl. Ridd^rskapet och Adeln under den 6
Bihang till R. St. Brot. 1834. 4-.de Sami. 2-dra Jfd. 1
5:te Håftet.
2
Stats- och Oeconomie-Utshottens Utlåtande IV-o stå.
i förra månaden, samt Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-
Ståndet den 3o sistlidne Julii, samma Betänkande godkänt;
så hafva Utskotten ansett återemissen icke kunna till någon åt¬
gärd föranleda.
Stockholm den 5 September. 1834-
N:o 25.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 5 Sept.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Utskot¬
tens Betänkande N:o 20, rörande ny indelning till or¬
dinarie Knektehåll af oroterad jord m. m.
Enligt ankommet Protocolls-utdrag af den 18 sistlidne Augusti, har
väl Hedervärda Bonde-Ståndet, på grund af framställda anmärkningar, till
Utskotten återremitterat nämnde Betänkande; men som detsamma, på sätt
från de öfrige 3 Riks-Stånden aflåtne Protocolls-utdrag utvisa, blifvit af
dem bifallet, nemligen af Högloflige Ridderskapet och Adeln den 18 samt
af Högvördige Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet den i3 i nyss¬
nämnde månad;
så hafva Utskotten ansett återremissen icke kunna till någon åt¬
gärd föranleda.
Stockholm den 5 September i834«
N:o 26.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 5 Sept.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, dels om upp¬
hörande af Postförings-skuldigheten, dels om lindring:
i samma onus.
Ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet hafva till Stats-Utskottets behandling
blifvit öfverlemnade serskilde i berörde ämne väckte motioner af Riksdags-
fullmägtige Peter Persson från Calmar Län, Erik Svanberg från Vester¬
norrland, Jan Peter Jansson från Upsala Län, Olof Olsson från Öster¬
göthland, Anders Brisman från Skaraborgs Län, Olof Lindbeck från Hal¬
lands Län, Erik Norberg från Westmanland, Johan Andersson från Upsa-
Stats- och Oeconomie-Utslottens Utlåtande JV:o 26.
3
la Län, IVils Insulin från Stockholms Län, Jöns Jönsson från Christian¬
stads Län, Johannes Svenssen från Jönköpings Län, Johannes Andersson
från Calmar Län, Johannes Johansson från Bohus Län och Tufve Måns¬
son från Malmöhus Län. Motionairerne, med hvilka flere af Ståndets öfri¬
ge Ledamöter sig förenat, hafva fört klagan öfver det tryckande i Postfö-
rings-besväret, och dervid hufvudsakligen anfört, att de friheter och för-
moner, som, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 19 Aug. 1801, äro posthem-
manen beviljade, ingalunda svarade emot ifrågavarande, i senare tider be¬
tydligt ökade onus, hvaruti allenast en ringa lindring, genom den efter si¬
sta Riksdag erhållne förhöjning i skjutslegan, vunnits. Så väl den allmän¬
na som enskilda brefposten hade nemligen så ökat sig, att, ehuru postbon¬
den erhölle betalning endast för en häst, kunde dock posten på många stäl¬
len ej forslas med mindre än 2 hästar, hvartill äfven bidroge, att posten
numera nästan alltid åtföljdes af en Postiljon, som enskildt medförde bref
och gods. I stället att postföringen tillförene endast kom i fråga en eller
två gånger i veckan, måste ordinarie posten nu, i flere orter, fyra till fem
resor i veckan skjutsas, oberäknadt den extra postföringen, som äfven flere
gånger i veckan inträffade. Serdeles besvärlig, vore emedlertid utrikes po¬
sten, hvilken komme oregelbundet, derföre fordrade ett ständigt tillhanda¬
hållande af folk och hästar, samt emellan Stockholm och Grisslehamn, hvar¬
est allenast 1 mantal vid hvarje ombytes-ställe funnes till posthemman an¬
slaget, måste nästan hela året om föras fem serskilde gånger i veckan.
Den skyldighet, som, genom Öfver-Post-Directeurs-Embetets Kungörelse den
8 Mars 1824, blifvit postförare ålagd, att forsla och utdela enskilde perso¬
ners lösväskor, utan ersättning, hade, i förening med den omständigheten,
att postförare jemväl måste utan betalning skjutsa Post-Inspectorer och Post-
Förvaltare, under dessas resor-, i betydlig mon bidragit att göra postförin¬
gen tryckande. Mindre lega, än för Krono-och Gästgifveri-skjuts, men icke
någon ersättning för åkdonens begagnande voro postförarne tillagd, ehuru så
väl hästar sorn åkdon, genom den hastighet, hvarmed posten håde i godt
och dåligt väglag borde fortskaffas, mera skadades, än i annan skjuts; och
för att kunna uppfylla sitt ansvarsfulla åliggande hafva postbönderne dess¬
utom i senare tider måst öka antalet af tjenstefolk och hästar, hvilket åter
föranledt till en för åberbruket högst skadlig minskning i Ladugården.
Hvarjemte serskildt blifvit anmärkt, att, fastän posthemman i allmänhet er¬
hållit befrielse från rotering, skola dock dessa hemman i Skåne vara inrote¬
rade till soldathållet, emot en ringa ersättning af sex tunnor spanmål till
hvarje rote.
4 ' Stats- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande IV:o 26.
Från nu anförde omständigheter hafva Motionairerne hemtat anledning
påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet å nödvändigheten att vidtaga åtgär¬
der till upphäfvande af ifrågaställde onus eller lindring deruti; och innefat¬
tas de härom gjorde åtskillige förslag uti följande yrkanden, antingen:
1:0 att posthemmanen, emot afsägelse af dem förunnade förmoner,
måtte befrias från postföl ings-skyldigheten, och denna, i stället öfver-
flyttas på gästgifverierna samt bestridas genom gästgifveri- eller håll¬
skjuts; eller ock,
2:0 att lindring och ersättning kunde postförarne beredas på nedan<-
_nämnde uppgifne sätt, nemligen genom:
a) befrielse från forslingen dels af utrikes och extra posten, eller rät¬
tighet till dubbel skjutslega-för den förra, dels af enskildes lösvä¬
skor, eller full godtgörelse derföre af vederbörande Correspondenter;
b) skjutslegans förhöjning, dels till likhet med hvad som eger runa för
Krono- och Gästgifveri-skjuts, än med, än utan ersättning för åk¬
donens begagnande, dels Lill 20 skillingar B:co milen, nyssnämnde
ersättning inberäknad, dels från 8 till 12 skill, för den så kallade
enkla, och från 10 till 16 skillingar B:co milen, för den dubbla
postföringen;
c) posthemmanens förökande dels till 2 mantal, der nu endast är ett,
åtminstone vid de större vägarne, dels så att ett nytt posthemman
inrattades på de längre skjutshållen, t. ex. af 3 mil;
d) rättighet till skjutslega för 2:ne eller flere hästar, då detta antal
för postens förskaffande nödvändigt erfordras;
e) anskaffande af stallrum och herberge vid Post-Contoren för de
skjutsande;
f) befrielse från skyldigheten att skjutsa Post-Inspectorerne, då de
resa för att visitera posthemmanen, eller i ändamål att betala skjuts-
legan, hvilket allt kunde öfverflyttas på Kronobetjeningen, med
uppdrag åt Kronofogden att qvartaliter eller hvarje halfår verk¬
ställa liqyiden af skjutslegan;
g) förbud för Postiljonerne att enskildt medföra bref och gods; samt
h) serskild för Skåne, tillökning i ofvanom förmälde ersätlnings-spanmål.
Vid motionernas föredragning har Urik Persson från Upsala Län, med
afseende å de friheter Posthemmanen åtnjuta, bestridt förslaget att öka Post¬
hemmanens antal.
Detta ärende, som, ansetts tillhöra Stats- samt Allmänna Besvärs-och
Oeconomie-TJtskottens gemensamma behandling, hafva de förenade Utskotten
Stats- och Oeconomie-Utåkottens Utlåtande N:o 26.
5
i öfvervägande tagit, dervid Utskotten, beträffande Postföringens öfverflyl-
tande på Gästgifverierne, få vördsamt erinra, dels att Bevillnings-Utskottet,
uti dess Betänkande N:o 22, i anledning af Herr JVijks framställde förslag,
att Postheminanen mätte indragas och Posten inrikes orter emellan trans¬
porteras med Gästgifveriäg juts , ansett sig icke kunna derå tillstyrka bifall,
dels ock att Allmänna Besvärs- och Oeconomie-UIskottet, i Betänkandet
N:o 98, angående Gästgifveri- och Postskjutsväsendet samt Forvagnsinrätt-
ningar, funnit frågan örn Posthemmanens befrielse från deras skutsskyldig-
het bero af undersökning, om brefposteu kan förenas med diligence- och
forvagsinrätlningar, eller fortskaffas med gästgifveriskjuts efter den reglering
af denna skjuts, som Utskottet föreslagit, samt derföre allenast tillstyrkt,
att en undersökning derom måtte bos Kongl. Maj:t i undérd. begäras; Och
som samtlige Riks Stånden gillat Bevillnings-Utskottets berörde Utlåtande,
hvarigenom altså redan blifvit beslutat, alt någon förändring med postför-
seln i nu ifrågaställde afseende för det närvarande icke bör ega rum, samt
på pröfning är beroende, om denna forsling framdeles må kunna förändras
i öfverensstämmelse med det öfriga skjuisväsendet;
lärer något Utlåtande, i anledning af hvad motionerne i denna del
in lehålla, icke böra af Utskotten afgifvas.
Det åligger härefter Utskotten alt meddela yttrande öfver de serskildt
gjorde yrkanden om lindring i postföringsbesväret, hvarvid i första rum¬
met blifvit frainställdt behofvet at befrielse från forslingen af [utrikes och
extra posten. Alt desse poster medföra den serskilda olägenhet, att de icke
komma regelbundet, kan visserligen ej nekas; men, utom det de i allmän¬
het e äro så tunga att föra, som andra poster, bör anmärkas, att utrikes
postens ankomst kan, om ej bestämdt, åtminstone med någorlunda säkerhet,
å olika årstider,' förutses; samt att extra poster mera sällan inträffa, enär
de, enligt Kongl. Circulairet den 1 g Februarii 1812, endast få begagnas [vid
de tillfällen, då oförutsedde, högst vigtiga omständigheter dertill föranleda,
öfver iakttagande af hvilken föreskrift nödig control uti samma Författning
äfven blifvit stadgad genom skyldigheten för Öfver-Post-Direcleurs-Embetet
att f r hvarje år lill Kongl. Maj:t insända förteckning på de af Publike
Verk och Aucloriteter reqvirerade och afsände extra poster; och är således,
i Ut kottens tanka, skäl icke för handen att från posthemmanen skilja fors-
lingen af nyssnämnde poster förr, än sådant i sammanhang med den öfri¬
ga postskjutsen kan ske.
Skyldigheten att föra enskildes lösväskor har ifrån längre tider tillba¬
ka ålegat postförare, och de härom befintlige äldre Författningar hafva blif-
6
Stats- och Oeconomie-Utsholtens Utlåtande N:o 26.
vit förnyade genom Kongl. Brefvet den 29 October 1823. Postförare äro
äfven, enligt Kongl. Öfver-Post-Directionens Kungörelse den 8 Mars 1824,
berättigade att derföre af Correspondenterne erhålla skäligt arfvode, hvil¬
ket, om de derom ej kunna åsämjas, hör af Öfver-Post-Directionen bestäm¬
mas. Då således vedergällning för lösväskornes förande redan finnes med-
gifven och stadgad, lärer äfven den alternativt framstälda fråga, om upphö¬
rande af omförmälde skyldighet, böra förfalla.
I fråga om förhöjning i skjutslegan och posthemmanens förökande,
hafva Utskotten ansett lämpligt att göra en korrt framställning af de åtgär¬
der i desse afseenden, som sedan sista Riksdag, i följd af då fattade beslut,
egt rum. Jemlikt Kongl. Brefvet den 27 Mars i83o har nemligen post-
skjutslegan blifvit förhöjd från Sex (U) till Åtta (8) skillingar milen för
enkel postföring eller postens forslande en gång fram och åter i samma
vecka; från Ålla (B) till Tio (10) skillingar för dubbel postföring, eller
postens skjutsande fram och åter 2:ne gånger i samma vecka, samt för all
extra postföring; och till Sexton (16) skillingar för det överskjutande mil¬
tal, som postföringen för helt mantal i samma vecka kan öfverstiga åtta
mil; äfvensom, genom Kongl. Brefvet den 14 Januarii 183a, serskild för¬
höjning blifvit beviljad i ersättning för postens fortskaffande öfver elfvar
och på ställen, der andra naturhinder försvåra forslingen. Likaledes har
Kongl. Maj:t, under den 27 Mars i83o, dels förordnat, att då, i flere or¬
ter, postgårdarne voro nog aflägsna ifrån allmänna landsvägen, eller be¬
lägne på allt för långt afstånd från hvarandra, borde Kongl. Majrls Befall¬
ningshafvande tillse, att, så vidt ske kunde, ulan andra öfvervägande olä¬
genheter, postföringen blefve flyttad till närmare landsvägen liggande hem¬
man, samt alt söka minska de långa afstånden postgårdarne emellan deri¬
genom, att vid vägen nya utsågos; dels ock, vid fastställandet af ny reglering för
postgången inom Riket, såsom allmän grund för den postföring, som genom be¬
slutade nya eller dubbla postgångar uppkonime, stadgat, att, då ny postgång
inrättades på vägar, der posthemman ej redan funnos utsedde, skulle posten
företrädesvis fortskallas genom beting, men i annat fall bestridas genom
gastgifveriskjuts; samt att den, genom dubbel postföring å vägar, der enkel
postföring med dertill indelde posthemman redan funnes, tillökta postförin¬
gen skulle, så framt denna vore förenlig med hemmanens bestånd och skjuts-
mngs-skyldighet, åligga samma posthemman emot betalning såsom för
gästgifveri-skjuts, men, om den ej kunde,åläggas redan befinlelige posthem¬
man, bestridas medelst beting eller gästgifveri-skjuts.
Jemte det Utskotten äfven få tillkännagifva, att redan genom Konglt
Stats- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 26.
7
Brefvet den 19 Februarii 1812, i sammanhang med då skedd förhöjning i
skjulslegan, blifvit stadgadt, att samtlige postförare skulle tillkomma betalning
för så många hästar, som efter väglaget och andra omständigheter till
posternes behöriga förskaffande erfordras; tro Utskotten, att af hvad i åf-
vanberörde måtto blifvit upplyst kan dragas den slutsats, att, om postfö-
ringen i sednare tider blifvit i betydlig mon ökad, hafva ock, i bredd
dermed, sådane åtgärder vidtagits, att posthemmanen egentligen icke kun¬
na anses genom berörde tillökning hafva erhållit en förhöjd tunga, hvarföre
ock, vid betraktande af de icke obetydliga fördelar, postgårdarne framför
andre hemman åtnjuta, hvarken i allmänhet någon förhöjning i skjutslega!!,
eller tillökning i posthemmanens antal, utöfver hvad redan finnes stadgadt,
i Utskottens tanka af behofvet påkallas; dock hafva Utskotten, hvad ser¬
skildt vidkommer extra postföringen, med afseende derå, att tiden icke kan
beräknas, då denna skjuts påkommer och att densamma merendels mäste med
större skyndsamhet, än annan skjuts, verkställas, funnit postförare vara för-
tjente af en högre vedergällning för extra postskjutsen.
Behofvet af stallrum olh härberge vid Post-Contoren för de skjutsande
synes vara ett ämne, som icke utgör föremål för Rikets Ständers pröfning,
utan bör bero på poslförares anmälan hos vederbörande Embetsmyndigheter,
till det afseende detsamma kan finnas förtjena.
Då postväsendet, för att icke sakna något af den tillsyn, som denna
vigtiga gren af administrationen fordrar, blifvit ställdt under en serskild
Styrelse, nemligen Öfver-Post-Directionen och dess underordnade Tjenstemän ,
skulle det, i Utskottens tanka, vara mindre lämpligt, om någon del af de
lill postväsendet hörande göromål uppdroges åt en Embetsmannaclass, som
icke lyder under Öfver-Post-Directionen, eller i öfrigt med densamma slår
i någon beröring, och hvars redan åliggande göromål måhända icke skulle
tåla en sådan tillökning. Utskotten kunna derföre ej biträda förslaget, att
låta postvisitalioner och utbetalningen af postskjutslegan ske genom kronobe-
tjeningen; och i afseende å yrkandet om befrielse ifrån skyldigheten för post¬
hemmanen att lemna kostnadsfri skjuts åt Post-Inspeetorerne, då de resa i
och för nyssnämnde ändamål, få Utskotten meddela den upplysning, att
bemälde Embetsmän, enligt den för dem utfärdade Instruction af den 16
Februarii 1707, endast äro berättigade att ”en gång om året, vid sine årliga
och ordinarie postransakningar njuta skjuts af hvar postbonde fram och till¬
baka”; vid hvilket förhållande detta yrkande torde så mycket hellre böra
förfalla, som Kongl. Maj:t, genom Resolution den i5 Maji 1824, då sam¬
ma fråga drogs under Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, förklarat, att den
8
Stala- och Oeconomie-ZJtslotlens Utlåtande N:o 26.
sökta befrielsen icke kunde bifallas. Skulle Post-Inspectorerne någorstädes
öfverträda detta stadgande, genom alt fordra skjuts flere gånger om året,
eller vid andra tillfällen, än Postvisitationer, så är det ett missbruk , hvarom
det icke tillhör Piikets Ständer att ingå i pröfning, utan bör detsamma å ve¬
derbörlig ort till rättelse anmälas, hvilket äfven gäller i afseende å del emot
Postiljoner anmärkte förhållande, att de enskildt medföra bref och gods,
dertill de ingalunda äro berättigade.
I anledning af den jemväl väcka fråga, om tillökning i den ersältnings-
spanmål, sorn roterade posthemman i Skåne åtnjuta, få Utskotten upp¬
lysa, att posthemman i allmänhet, jemlikt Kongl.' Kungörelsen den 19
Augusti 1801, böra njuta befrielse från knekte- och båtsmanshåll, eller ock,
då de uti roteringen deltaga samt icke kunna derifrån entledigas, derföre
undfå ersättning, efter den andel, som hvarje roteradt posthemman eger
i den rote, dit det hörer, samt efter det belopp, hvartill Kronan för va-
canta rotar inom hvarje regemente eller compagnie låter uppbära dess va-
cance-afgift, nemligen den afgift, som Kronan tillkommer af rotar, hvilka
efter knektens eller båtsmannens afgång utöfver den i Författningarne med¬
gifva vacance lid stå lediga. Enligt Öfver-Post-Direcleurs-Enabetets, den 10
April innevarande år, till Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga Skrifvelse i äm¬
net, har öfver hela Riket, med undantag af Skåne, ersättningen blifvit af
postmedlen tilldelad posthemmanen, efter nyssnämnde grund, samt uppgått
till olika belopp i olika provincer, nemligen från omkring Fyra R:dr till
högst Fyratiotvå R:dr och några skillingar; hvaremot, jemlikt Kongl. Brefvet
den 21 Oclober iSry och den 16 Maji 1820, roteringsersättningen i sist¬
nämnde province är bestämd till Sex tunnor spanmål, hälften råg och
hälften korn, om året för en hel rote, som förer posten åtta mil i
veckan, hvilken spanmål godtgöres efter ortens markegångs pris, och hvartill
grunden lärer blifvit hemtad från den afgift af enahanda belopp, som Kro¬
nan för vissa ständiga vacancer vid den nya Skånska roterings-regementena
tillkommer; och har antalet af de rotar, som af postmedlen njutit ersättning,
utgjort 63 * , för hvilka ersättningen årligen utgått med 1467 R:dr 6 sk. 1 r:st,
räknadt i medeltal för 5 år, ifrån och med 1828 till och med i832. Då
emedlertid denna ersättning synts alltför ringa och icke ens på något ställe
motsvarande kostnaden för en soldats eller båtsmans årliga underhåll, har
Öfver-Post-Directeurs-Embetet, jemväl med anledning af förspotd klagan
från innehafvare af roterade posthemman, ansett en förändring, rörande
grunden för ifrågavarande ersättningars bestämmande vära af billighet och
rättvisa
Stats- och Oeconomie Utskottens Utlåtande IS:o 26.
9
rättvisa så mycket mer påkallad, som den roterade posthemman förut med-
gifne, rätlighet, att få deras rotering å andra’oroterade hemman, öller hem¬
mansdelar öfverflyttad, genom Kongl. Brefvet den 3o Maji 182G, blifvit
dem belägen; hvarföre ock Öfver-Post-Directeurs-Embelet, uti dess 0111 för¬
mälde underdåniga skrifvelse, vid betraktande deraf, att vid de Indelta
Infanteri-Regementena vissa nummer bållås vacanta, emot en afgift, som
användes Lill Musikens eller Under-Oflicerares aflöning, och vid Indelta
Armeens nya löne-reglering blifvit bestämd alt utgöra Femtio Riksdaler
Banco årligen för hvarje vacant rote, hvartill den ock i medeltal skall
uppgå, i underdånighet hemställt, ”att de roteringsersättningar, som af
postmedlen böra utgå, öfver allt i Riket måtte bestämmas till Femtio Riks¬
daler Banco årligen för hvarje hel rote, samt fastställas att gälla i 5 eller
10 år, och att, vid slutet af den tidrymd , för hvilken denna)beräkningsgrund
blifvit antagen, Kongl. Majrt, uppå Öfver-Post-Directeurs-Embelels under¬
dåniga anmälan, täcktes pröfva, huruvida någon förändring i samma grund
må anses nödig, och förordnande i detta afseende för ytterligare 5 eller 10
år då i Nåder meddela;” kommande roterings-ersätlningarne i hela Riket,
i händelse denna underdåniga hemställan gillades, hvarom Nådigt Svar
ännu icke följt, att för 63| rotar uppgå till ett belopp årligen af 3,175
R:dr Banco; och få Utskotten, för deras del, yttra, att de funnit Öfver-
Post-Directeurs-Embetets framställde förslag vara både med rättvisa och
billighet öfverensstämmande.
Med tillämpning af hvad Utskotten sålunda, i serskilde delar af
ifrågavarande ämne, anfört, hafva Utskotten ansett sig böra hemställa:
1:0 att lega för forslingen af extra poster mätte frän Tio (10) lill
Tolf O 2D skillingar Banco milen förhöjas;
2:0 att Rikets Ständer ville, genom underdånig skrifvelse, hos Kongl.
Maj:t tillstyrka Nådigt bifall å Öfver-Posf-Directeurs-Embetets i
underdånighet framställde, här ofvan intagne förslag om förhöj¬
ning och bestämmande af den ersättning, som roterade posthemman
bör af poslmedlen tillkomma; men
3:o att de i öfrigt uti motionerne gjorda yrkanden, åsyftande ytter¬
ligare lindring i poslföringsbesväret, icke malte lill någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 Sept. 1834-
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834.
sflåts-, Lag- 'Samt Oeconomit-Utskoltens Utlåtande N:o sy.
Anie. till Exp. Utsi. den 16 Sept.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, dels om anslag af
allmänna medel till låne-understöd för dem, som inom
Jemtland vilja tillhandahålla spanmäls-upplag till utlåning
emot samma vilkor, som District-Magasinen, dels om rän¬
tans förhöjning å försträckning i spanmål, enskilde .per¬
soner emellan.
Herr Fältprosten 'Edvall har, uti ett till Högvördige Preste-Ståndefc
ingifret, och derifrån till handläggning af Oeconomie-Utskottet remitte-
radt Memorial, hvars innehåll föranledt öfrige 2:ne Utskottens inbjudning
för gemensam pröfning af målet, anfört, hurusom, inom Jemtland, District-
JVIagasin under senare.;åren blifvit inrättade, hvilka, emot ränta af fyra
kappar på tunnan, vid inträffande missväxter, utlåna spanmål, genom hvil¬
ken åtgärd man åsyftat att tillhandahålla de mindre handlande en till¬
gång på säd, och förebygga den, under sådarje förhållanden, vanliga och
tryckande stegringen af spanmåls-prisen; utan att likväl det ändamål
man sålunda åsyftat, vunnits, enär District-Magasinens tillgångar knap¬
past fyllt behofvet till utsäde, och någon återstod till lifsuppehälle såle¬
des ej varit att påräkna. För att göra ifrågavarande Magasins-inrättnin-
gar, hvilkas tillgångar nu nog mycket anlitas, för landet så gagneliga, sora
mot deras ändamål kunde svara, har Motionairen ansett det vara nödvän¬
digt att framkalla enskilde spanmåls-fondev tili täflan, eiler snarare till under¬
stöd för ile inrättade låne-anstalterne, med lika rättigheter i afseende på rän-
leheräkning, elier till'.fyra kappar på tunnan årligen, hvilken beräknings¬
grund,ehuru deri torde synas öfverdrifven, ärbilligoch lämplig i afseende på
långifvare, för ilen kostnad, omsorg och eftersyn, sorn förvarandet af ett
större parti spanmål medförer,— och, i afseende på låntagare, för den lätt¬
het hvarmed räntan i spanmål under ett bättre år kan åstadkommas, i
stället för att under dyr tid köpa för contant; hvadan och då capital i
orten saknas, Motionairen föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja en
mot behofvet svarande penriingesumma, att i låneväg emot lindrig ränta
Bil*. till IL St. Prot. 1834. 4 Sami. 1 Afä, 1.
6:te Häftet.
'Stats-, Lag- samt Oeconomic-Ut skottens Utlåtande if;o 27,
tili ex. a procent, och vanlig säkerhet af tvänne vederhäftige Borgesman,
eller inteckning i ograverad fastighet, vara att, under goda år, 'begagna
lili uppköp af säd, och med återbetalnings-skyldighet inom 10 år, dock
endast ai räntan under de feni första åren, och derefter en femtedel af
cnpitalet, jemte ränta årligen; äfvensom att en lika räntebeiäkning för
försträckning i spanmål matie för enskilde personer i allmänhet stadgas,
som för närvarande finnes för District-Magasinen med gifven; jemväl i
den händelse tillgångar för närvarande ej skulle vara disponibla till låne¬
fond, hvilken, efter Motionairens åsigt, borde motsvara värdet af 20,00®
tunnor korn å 7 Rdr Banco tunnan,
-Hvad' sålunda föreslaget blifvit hafva Utskotten tagit i öfvervägande,
och få, i afseende på framställningen öm bildande af en lånefond för
spanmålshandel inom Jemtland, anföra, att em än på ifrågastälide sätt en
ständig tillgång på säd skulle kanna tillvägabringas, oell stegring af pri¬
sen derå efter mindre fördelaktiga skördar alldeles förekom mas, hvilket
Utskotten ej med visshet kunna förutse eller bedöma, samt äfven om nö¬
dige controler å fondens begagnande endast till åsyftade ändamålet kun¬
de beredas, saknas likväl för närvarande medel till det yrkade anslaget,
helst Statsverkets alla tillgångar måste till' angelägnare behof anvisas; och,
beträffande en allmän förhöjning af ränta å försträckning i Spanmål, anse
Utskotten en sådan, till afvikelse från de i 9 Cap. Jlandels-Balken stad¬
gade grunder för räntebeiäkning å ali slags försträckning ledande lag-
förändring sä mycket mindre antaglig, sorn angifne ändamålet, att för
nödställde jordbrukare på lindriga vilkor bereda understöd, ej med säker¬
het synes vara att påräkna, enär, vid flere efter hvarandra möjligen in¬
träffande missväxtår, den,, genom förhöjd ränta, tillökta gälden, torde blif¬
va tili sine följder mera tryckande, än de utvägar,, sorn under nu varan¬
de förhålländen begagnas; och det dessutom ej är lämpligt att endast fcr
ett slag af försträckning medgifva förhöjd räntefot, runan räntan i allmän¬
het frigifves och öfverlemnas till bestämmande, lika med öfrige låne-vil¬
kor, efter contrahenlemes godtfinnande och pröfning af ömsesidige för¬
delar.
På desse grunder anse Utskotten sig böra
vördsamt afstyrka Rikets Högloflig® Ständers bifall till Motios
nairens framställning, ej mindre i afseende på anslag till en lå¬
nefond för befrämjande af span måls-upplag inom Jemtland, än
äfven om förhöjd ränta å försträckning i spanmål.
Stats- Samt Oecononiie-Vtskottens Betänkande IV: o 28., cfc
Hvilket dock till Rikets Ständers närmare pröfning vördsamt öfver-
lemnäs.
Stockholm den 4 September x834*
N:o *8,
Änkora till Exp. Utsk. elen 1 Oet.’
Betänkande, i fråga om förändrade grunder för fördelnin
gen af Båtsmanshåll et} Rikets Städer emellan.,
Genom skrifvelse till Rikets Ständer af den s5 sistlidne Januarii,
(N:o 14) har Kongl. Maj:t i Nåder tillkännagifvit, att, sedan Kongl.
Maj:t, under den 21 Februarii 1829, låtit meddela Rikets då församlade
Ständer ett upprättadt project till rättvisare och jemuare fördelning af
städernes båtsmanshåll, med bibehållande af dess närvarande numeraire
på det hela, samt Rikets Ständer, efter öfverläggningar i ämnet, genom,
underdånig skrifvelse den 17 Mars i83o, dels fiamstälit deras åsigler om
angelägenheten att vidtaga åtskilliga, för en sådan reglering förberedande
åtgärder, såsom ny uppmätning, refning och skattläggning af ali ståder-
nes oroterade jord, dels uppgifvit de grunder, hvilka ansetts dervid böra
följas och af vederbörande iakttagas vid utarbetningen af ett förnyadt un¬
derdånigt förslag till fördelning af ifrågavarande Båtsmanshålls-skyldighet,
hvilket förslag Ständerne anhållit matte varda vid blifvande Riksmöte dem
förelagdt, till den åtgärd Regerings-Formens 80 §. föranleder, hvaremel-
lertid, enligt Rikets Ständers tillika gjorda underdåniga hemställan, en
provisorisk jemkning och fördelning af detta städernes onus kunde, tili
de mest betungades lindring, genast vidtagas; så hade öfver samma un¬
derdåniga skrifvelse, genom Nådig Remiss af den 29 Mars i83o, Utlå t al i¬
de’” blifvit infordradt från Förvaltningen af Sjö-Ärendena samt Kammar-
och Commerce-Collegierne, hvilka Embetsverk, till följd deraf, uti ge¬
mensamt underdånigt Betänkande den 3o November 183a, icke allenast
redogjort för handläggningen af detta vigtiga mål, utan ock ådagalagt
elen betydliga tidsutdrägt och kostnad, som de af Rikets Ständer förcslag-
jie förberedande åtgärder lomme att förorsaka, äfvensom de flere svålig-
Stats- samt Oeconornie-Vtskottens Betänkande IV;o 2S.
lietep ändamålets vinnande på denna väg skulle möta; Hvaremot Förvalt¬
ningen och Collegierne, på andragne skäl, trott sig böra i underdånighet
uppgifva en annan utväg alt afhjelpa ojemnheten i förevarande beskatt¬
ning, sorn, enligt billighet och sakens natur, borde på en gång omfatta
städernes jord, deras hus/och tomter samt borgerliga näringen och rörel¬
sen derstädes.
Denna utväg skulle bestå deruti, att fördela Städernes samfälda Båts¬
manshåll på deras innehafvande jord, på hus och tomter samt på bor¬
gerlig rörelse efter, beviliningsgrund. Ifrån beloppét af den bevillning,
beräknad i medeltal från 1827 till och med iS3i, sorn nu af all Stads-
jorden i Riket erlägges, skulle då först afdragas den bevillning, sorn ut¬
går så väl af, sådan oprivilegierad stadsjord, hvilken redan, är till ordi¬
narie Soldats- eller Båtsmans-rotering på landet indelad, sorn af den
Kyrkor,. Ecclesiastike och (Hvite Tjenstemän sami fromma, Stiftelser an—
slagne, jemte annan privilegierad jord, sorn är af natur och egenskap, att
icke böra draga'ordinarie utan blott extra rotering, å hvilken jord jemte
derföre, enligt Taxerings-längderne, påförda Bevillnings-afgifter, serskilda
förteckningar för hvarje stad borde, genom KongT Majlis Befallningshäf-
vandes försorg, upprättas,, samt till Förvaltningen, och, Collegierne in¬
sändas. .
Sedan derefter sig visat, lill hvad värde den återstående oprivilegie—
rade jorden inom hvarje stad, sorn ännu är oroterad, blifvit: till Bevill-
nings-taxering uppskattad,,, jemte'derföre belöpande bevillning,, och bevill-
ningssumman, sålunda blifvit gifven, sorn i medeltal under nyssnämnde
fern år utgått1 af ali den: oroterade oprivilegierade: stadsjorden, så skulle
först den för bela Riket fastställde Båtsmansstyfkan,. 886 man, fördelas på
all Rikets stadsjord, hus och stadstomter samt borgerlig rörelse och nä¬
ring, i det förhållande, sorn-dessa,.livar för sig sammanräknadt, utgöra
bevillning, och derefter, hvad,, af nämnde Båtsmansstyrka,, efter den all¬
männa fördelningen, belöpte på stadsjorden, fördelas på hvarje stad i det
förhållande, som dess bevillning af stadsjorden förliölle sig till alla stä-
dérnes gemensamma bevillning af deras oprivilegierade och oroterade jord,
på hvilket sätt’ andelarne i Båtsmanshållet för hus och tomter samt bor¬
gerlig rörelse äfven borde uträknas och hvarje stad påföras; dock med i-
akttagande, der brutna tal förekommo, att de jemkades till rediga bråk,
samt ovilkorligen för: städerne i ett och samma Län till helt rotetal; och
fiuge det på städerne. ankomma, alt vid: hvarje Riksdag hos Rikets Stan-
Stats- samt Oeconomie-XJtskottens Betänkande N:o 7.8.'
S
tler göra anmälan om den förändring, hvarlill städernes stigande eliev
sjunkande välstånd, eller andra omständigheter kunde föranleda.
Och, som det icke undfallit Kongl. Maj:t, huruledes betänkliga hin¬
der och svårigheter, ej mindre i afseende på vederbörandes derunder be¬
roende rätt, än å en oundviklig tidsutdrägt, mötte den af behofret på¬
kallade regleringen af städernes Båtsmanshåll,,om densamma skulle företa¬
gas i den ordning och på det sätt Rikets- Ständer i underdånighet föresla¬
git; men deremot det af de förvaltande Verken framställde förslag, i
Kongl. Maj:ts tanka, icke allenast vöre på naturlig- billighet och rätt grun¬
dad t, utan; ock i verkställigheten lättare att utföra,, och således inom en
kortare tid ledande lill det åsyftade resultatet, ville Kongl. Maj:t till Ri¬
kets' Ständer öfverlemna det förnyade förslag till ifrågavarande reglering,
de förvaltande Verken afgifvit, med Nådigt tillkännagifvande, det Kongl.
Maj:t, för Sin del, fann delsamma böra för regleringen lagas lill grund,
och att sålunda, i händelse förslaget äfven vunne Rikets Ständers bifall,
Kongl. Maj:t derom förväntade deras underdåniga svar, för att sedermera
verkställigheten deraf i Nåder befordra.
Beträffande åter frågan om interims-reglering af städernes Båtsmans¬
håll, ansåg Kongl. Majft densamma; så mycket hellre för det närvarande
höra förfalla, sorn,, enär den lindring, vissa städer i enlighet dermed kun¬
de komma att vederfaras, icke kunde eller borde hvälfvas på andra stä¬
der, innan fullständigt utredt blifvit, hvad tillökning i nu dragande Båts¬
manshåll de kunde och borde vidkännas, densamma alltså icke kunde ega
rum, utan. förminskning i den, såsom Stats-intrad påräknade inkomsten af
städernes vaeance-afgift, samt, i allt fall, i händelse al Rikets Ständers an¬
tagande af Collegiernes afgifne förslag till definitiv jemkning i städernes
Båtsmanshåll, icke serdeles på tiden kunde utdraga, innan den hunne till
slut befordras, och således den lindring, sorn vissa städer derigenom be¬
reddes; kunde deni tillgodokomma..
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten, till hvil¬
kas Utlåtande högstberörde Nådiga Skrifvelse blifvit öfverlemnad, hafva
derjemte fått emottaga ej mindre dé till målet hörande handlingar, inne¬
fattande Kongl.. Stats-Contorets, Förvaltningens af Sjö-Ärendena jemte Kam¬
mar- och Commerce-Collegiérnes samt Kongl. Majrts vedeibörande Be-
fallningshafvandes i ämnet afgifne yttranden och meddelade uppgifter, än
ock följande inom Yälloflige Bovgare-Slåhdet väckte, motioner, nemligen;.
Stais* samt Occonomie-Utskottens Betänkande N'.o 58,
lio af Herr Johan Trolin, sorn erinrat om .nödvändigheten alt stynd*
samt verkställa jemkningen i städernas Båtsmanshåll;
a:o al' Herr F\ Böök, som anhållit, alt, i hvad på Mikels Ständer be¬
ror, frågan om regleringen af slädernes Båtsmanshåll måtte under nu på¬
stående Riksdag till slut befordras, men att, i annat fall, eller, derest med
afgörande t kom me att längre dröja, det kunde naedgifvas, att de städer,
som, i följd af hillils gällande, ytterst bjern na fördelning af Båtsmanshål-
let, finnas mest lidande, måtte, åtminstone från denna Riksdag, få tillgo¬
donjuta den provisoriska lindring härutinnan, som Rikets Ständer vid för¬
ra Riksdagen funnit billig och föreslagit; och har Motionairen framställt
Öregrunds stad, såsom i första rummet varande, i behof af en sadan lin¬
dring, i anseende till dess invånares svåra ställning, efter en derstädes år
1829 tirnad brandskada; samt
3:o af Herr Olbers, som hemställt, alt Falköpings stad vid den
blifvande regleringen af Båtsmanshåliet, måtte, i anseende till de öfrige,
denna stad ålagda betydliga skatter, åtnjuta en efter omständigheterne jerm
kad lindring.
Innan Utskotten gå att hufvudsakligen sig utlåta, få Utskotten vörd¬
samt erinra, att Rikets Ständers vid förra Riksdagen aflntne underdåniga
skrifvelse N:o 4^7» i hvad den skiljer sig ifrån Kongl, Maj:ts nu gjorde
Nådiga framställning, innehåller: att Rikets Ständer för sin del ansett föl¬
jande förberedande åtgärder böra föregå förslaget till ifrågavarande, rote-
jemkning, nemligen att ali städerne tillhörig åker, äng, betesmark och
■skog, den må benämnas fundations-, donations-, eller sjelfegande jord, lik¬
väl, hvad den senare angick, så vida den ej redan vore antingen tili or¬
dinarie Knektehåll, eller till Råtsmans-rotering indelad, borde, genom
Kongl. Majlis Befallningshafvandes och Magistraternes försorg, uppmätas,
graderas, och i hemmantal, efter hvarje orts skatlläggnings-method, inde¬
las; att den jord, som borde draga oidinarie Båtsmans-rotering, skulle till
ordinarie Båtsmanshåll indelas, i de provincer, der Båtsmän å landet fin¬
nas, efter enahanda grunder, sorn vid dessas inrotering blifvit följde, samt
i de orter åter, der efiectiva Bålsmansrotar saknas, efter den rolerings-
grund, som för ordinarie Ivnektehållet är föreskrifven, dock uti sistnämn¬
de fall med femtio procents tillökning i det för hvarje Soldal-rote be¬
stämda hemmantal; alt, sedan förrberörde refningar och skattläggningar
jemte de besvär, som deröfver tilläfventyrs kunde al städerne anföras,
hunnit vederbörligen -profvas och afgöras, och derigenom tillförlitligen ut-
Stais- samt Oeconomic-Utskottcns Betänkande N:o 28.
T
redt oell bestämdt blifvit, burn många Båtsmän af städernes jord borde
underhållas, skulle det återstående antalet i den fastställde styrkan af
386 man, af Kammar- och Commerce-Collegierne gemensamt,, uppå stä¬
dernes Borgerskap fördelas, i förhållande till den bevdllnings-afgift i me¬
deltal, som under åren 1828—1882 blifvit i sammantaget belopp erlagd
för borgerlig näring och rörelse, samt för de inom städerne belägne hus
och tomter; samt att fördelningen, en gång gillad oeh fastställd, finge
hvarje a5:te år undergå ny jemkning, i förhållande till städernes stigande
eller sjunkande välstånd, så framt städerne derom sjelfva anhöllo.
Beträffande nu forsta delen af Kongl. Maj-ts Nådiga Skrifvelse, sorn
innefattar det af de förvaltande Verken afgifne, förnyade förslag tili
reglering af städernes Båtsmanshåll, eller alt fördela detsamma på städer—
hes innehafvande jord, på hus och tomter särat på borgerlig rörelse ef¬
ter bevillningsgrund; så ehuru, enligt hvad Rikets Ständer i deras berör¬
de skrifvelse sig yttrat, Kongl. Maj:t, genom Dess Nådiga Bref till Ami-
ralitets-Collegium deir 11 Julii 1780, uttryckligen antydt, att Båtsmans-
hållet är på stadsjorden grundadt, och det följaktligen synes, sorn detta
onus jemväl borde af jorden företrädesvis och i första rummet bäras;
likväl och då, i enlighet med hvad de förvaltande Verken sig utlåtit,
härvid förekommer, att en sådan ärendets behandling, som Rikets Stän¬
der föreslagit, men hvarmed någon början icke blifvit gjord, skulle leda
till en långvarig oeh för den skyndsamhet, hvarmed nuvarande ojemnhet
i utgörande af ifrågavarande skattebidrag bör tillvägäbriitgas, högst men¬
lig tidsutdrägt, enär städernes jord lärer uppgå till omkring 63,000 tunn¬
land, till större delen bestående af åker och äng i smärre lotter, hvilkas
uppmätning, affattande å charta oeh gradering, måste fordra längre tid
och arbete, hvarefter komme skattläggningen och pröfningen af en mängd
besvär, sorn deröfver troligen blefvo anförda; då fråga icke utan skäl
kunde uppsta om Statens rätt att anbefalla den föreslagna stadsjordarnes
uppmätning emot egernes vilja och på deras bekostnad, der jorden redan
funnes vara satt till mantal, helst, i afseende på rotering af hemman och
jord å landet, en dylik åtgärd icke varit jordegaren ålagd, och ny affall¬
ning för de städer, hvilkas egor redan äro på charta lagda, i synnerhet
synes betänklig, hvarförutan några städer skola,, genom Kongl., Maj:ts Nå¬
diga Beslut, vara ifrån affattningen af deras jord befriade; då, genom vid¬
tagandet af den utväg de förvaltande Verken uppgifvit, den så länge
fördröjda fördelningen af städernes Båtsmanshåll . otvifvelaktigt skulle i
Stals- samt Oeconomie- TJlskotlcns Betankande ]S':o aS.
betydlig mon underlättas och fortskyndas, hvarigenom ock den af Ri¬
kets Ständer serskildt föreslagne provisoriska jemkning i Butsmanshallet
kunde undvikas; och, då de omvexlingar, hviika, i afseende å städernas
stigande eller sjunkande välstånd, sorn oftast under en kortare tidrymd
ega rum, synas böra föranleda lill rättighet för städerne, att vid hvarje
Riksdag hos Rikets Ständer göra anmälan om den förändring i Båtsmans-
regleringen, hvartill omständigheterne kunna föranleda,
tillstyrka Utskotten, att,— med förnyande af den å förra Riksdagen
gjorda underdåniga anhållan om Kongl. IVJaj:ts Kådiga bifall
dertill, att, utan afseende å de för Stockholm, Carlscrona, Wexiö,
med flere af Rikets städer meddelade Kongl. Resolutioner, antin¬
gen till befrielse helt och hållet, eller till ett blott inskränkta¬
re deltagande i Båtsmanshallet, en ny allmän reglering och för¬
delning städerne emellan af deras Båtsmanshåll måtte verkstäl¬
las, med rättighet för städernes invånare alt, efter serskilda fö-
rekomne förhållanden, inom sig fördela den för hvarje stad fast-
stälda anpart af Båtsmanshallet, ■— Rikets Ständer jemväl ville
för sin del besluta, alt städernes Båtsmanshåll skall på deras
innehafvande jord, på hus och tomter, och på borgerlig rörelse
efter Bevillningsgrund fördelas, samt att regleringen derefter må
vid hvarje Riksdag kunna förändras, på sätt Kongl. Majit i Dess
Kådiga Skrifvelse föreslagit; dock med den skilnad, att de 5'år
hvilka böra tagas till grund vid Bevillningens beräknande i me¬
deltal, må, i likhet med Rikets Ständers beslut å förra Riksdagen,
blifva åren 1828 till och med l83a, såsom närmare den lid, då
den nya regleringen af Båtsmanshållet kommer att ske.
Hvad härefter angar frågan om interimsregleringen af städernes Båts¬
manshåll, få Utskotten, på de skäl, som i den Kådiga Skrifvelsen anföras,
hemställa, att denna fråga måtte förfalla.
Sedan Utskotten nu meddelat Utlåtande 1 de delar af denna fråga,
sorn i Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse innefattas, anse Utskotten sig böra
t;ll pröfning upplaga de förvaltande Verkens afgifne yttranden rörande
de öfrige grunder, sorn för en blifvande reglering af ifrågavarande onus,
äro
Stats- samt Oecon.-Vtsk, Betänkande Nio a3.
'9
aro i Rikets Ständers 'förrberörde underdåniga skrifvelse framställda', Så
■vidt nemligen desse yttranden antingen skilja sig ifrån Rikets Ständers ft
förra Riksdagen fattade beslut, eller innefatta upplysningar om då outred¬
da förhållanden; i hvilket afseende Utskotten få erinra, att den underdå¬
niga skrifvelsen, hvad förhållandet dels med åtskilliga städers jord, sorn
hittills varit från deltagande i Båtsmanshållet fri, dels med Köpingarne
och devas innehafvande jord angar, är af följande innehåll:
att, enligt Öfver-Ståthållarens femårsberättelse af den 29 'Augusti
*828, borde den: jord, som dels inom, dels ock utom Stockholms nuva¬
rande barriere i allmänhet vore i nummrerade tomter indelad, antagas till
omkring 3o hemman, men att denna jord hittills icke‘med öfrige städers
fundations- eller donations-jord i Båtsmanshållet deltagit;
att, innan den nya regleringen blefve till städerne Fahluns och Sa¬
las jord utsträckt, undersökas måtte i hvad mer eller mindre mon den
förstnämnde stadens utegor äro till Soldathållet anslagne, likasom huruvi¬
da hinder för Sala stadsjords indelande till Båtsmanshåll kunde möta af
det om Sala Silfververks bedrifvande afslutade contract;
att, då af tillgängliga, handlingar icke kunnat utredas, när och på hvad
sätt de staden Borås af ålder tillagde 3a t/?. mantal blifvit densamma
frånskiljde, begärdes i underdånighet, att undersökning härom mätte
varda anställd, och att Kongl. Maj:t., efter sig dervid företeende omstän¬
digheter, täcktes i Nåder pröfva och afgöra, huruvida staden Bords fram¬
deles borde för beloppet af desse hemman eller blott för dess ännu be¬
ha line sex och ett åttondedels mantal stadsjord i ordinarie Båtsmanshål¬
let deltaga;
att;, enär orsakerne till städerne (Östersunds, Vaxholms och Mar¬
strands hittills åtnjutna befrielse från allt deltagande i ordinarie Båtsmans-
liållet icke kunnat tillförlitligen inhemtas, framställdes den underdåniga an¬
hållan, att undersökning jemväl i desse afseenden måtte ega rum; hvaref¬
ter på Kongl. Maj:ts Nådigste pröfning skulle ankomma, till hvad del des¬
se städer borde i det blifvande förslaget till ny reglering upptagas; och
alt, då flere af de inom Riket befintlige Köpingar, af hvilka endast
Trelleborg hittills med städerne i Båtsmanshållet deltagit, i prydliga
byggnader och deras invånares välmåga kunde jemföras med, om icke an¬
ses öfverträffa åtskillige af Rikets mindre städer, hade Rikets Ständer be-
Bih. till R. St. Fröt, 1834- 4 Sami. 1 Afd. -2.
6:te Häftet,
Stats- samt Qccon. Utsk. Betänkande _N.a a8,
slutit att Köpingarne, i förhållande till egande jord och erläggande Bevill-
ningsafgift, skulle, från nästpåföljde Riksdag, i städernes Båtsmanshåll del¬
taga, utan att dock 'Båtsman sstyrkau på det hela derigenom borde okas.
I afseende härå hafva de förvaltande Verken, jemte det de, lika med
Rikets Ständer ansett de lill fördel för vissa städer utfärdade serskilda
stadgande!! icke böra ligga i vägen för ifrågavarande fördelning af Båts-
manshållet, sig utlåtit:
r att, beträffande Slockholm, vore genom Kannnar-Coliegii beslut den
5|November j8i6, den till Bufvudstaden hörande Stadshagen, fastställd
till 4 i t)J2° mantal, samt den del af Långholmen, som till staden dispo¬
neras, tili ijf8o mantal; att Rörstrands egendom af ålder varit i Kronans
jordeböcker lill serskildt mantal och ränta uppförd, och i sådan egenskap
blifvit, efter Rikets Ständers beslut vid i8a3 års Riksdag, från Kronan
och staden till enskild man, under full egande- eller skatte manna-rätt
upplåten, hvarföre den till Rörstrand hörande jord, likasom Stadshagen
och Långholmen, borde serskildt till Båtsmanshåll roteras; deremot å Sin-
kensdam och öfrige inom stadens staquet befintlige större obebyggda plat¬
ser, emot Kongl. Brefvet den 4 Februarii 1817, någon raantalssättning
icke egde rum, emedan dessa lägenheter voro ämnade att efter hand in¬
delas till tomter, och, i den nion de kunno bebyggas, öfvergå till samma
egenskap med de nu i staden varande bebyggda gårdar; och då för des¬
sa, jemlikt boslutet-vid Riksdagen åren 1809 och 1810, serskild rotering
i sammanhang med den borgerliga rörelsen borde ega rum, samt så vidt
af de till Kammar-Collegium inkomna handlingar kunnat utrönas, dej i
Rikets öfrige städer varande obebyggda platser och tomter inom städer-
11.es staquet icke heller till Båtsmanshåll såsom stadsjord blifvit roterade,
vore ej heller anledning att till sådan egenskap hänföra den t inom Stock¬
holms barriere varande jord, ehvad den vore i tomter indelad och be¬
byggd eller icke; hvarföre tillstyrktes, att den grund mätte fastställas, att
till stadsjord, underkastad ordinarie Båtsmansrotering, endast må hänföras
den utom städernes nuvarande barriere belägna, dem tillhöriga funda-
tions-, donations- eller sjelfegande jord, som är ständig rotering under¬
kastad;
att den till Fahlu stad hörande jord bestode af ett hundrade nittio¬
två tunneland Åker, ett hundrade nittiotre tunneland 29 kappeland Äng
och fem hundrade sextioett tunneland betesmark, samt hade, genom Kam-
marCollegii Utslag den 10 October iSuj, blifvit fastställd till fyra mantal,
Stais- Samt OcCon. Visit Betänkande N;o 28.
IX
hvarföre livar!en rotering in natura eller vacanceafgift hittills utgått] och
kunde denna jord, som, jemlikt Kongl. Brefven den 2 5 Fe b ruan i 1642
och den 1(1 Augusti if>43 blifvit till Bergsfrälse under ett ädlare Verk
inköpt, hvilken natur den sedermera bibehållit, vöre, oberoende af hvad
stadens privilegier innehålla, jemlikt flera Författningar, i följd a( denna
natur, fri från ständigt Knecktehåll, så länge kopparhandteringen vid stora
Kopparberget uppehälles, således icke underkastas rotering till ordinarie
Båtsmanshåll;
att, genom Kongl. Brefven den 22 October 1641 och 27 Juni! 1646,
samt den 17 September i663 och 28 Februarii s684> hade sexton och
trefjerdedels mantal af skatte eller kronoskatte natur blifvit Sala stad till
åker, äng och mulbete donerade; äfvensom staden, genom öfverlåtelsen
af Silfver-Verket, erhållit disposition af Grufvejorden; varande stadens
hela egoområde, genom KammarGollcgii Utslag den 18 Julli 1826, fåststäldt,
Grufvejorden till - - - - - • 9 13/16 mantal
Tomtejorden till - - - - - - 3a — och
Bergmästarens Boställe till - 3J16 —-
elier tillhopa /l2 1 J% mantal
deraf hvarken de donerade hemmanens eller stadens öfriga jord hittills va¬
rit till Soldathåll indelad; Och sorn, enligt Kongl, transporten å Sala
Silfververk af den 20 Januarii 1682, samt bekräftelsen derå den 9 Sept.
1774 r, Bergslaget eller Sala stad vöre i åtnjutande af frihet, bland annat,
från Båtsmansrotering, hvilken frihet staden sig ytterligare förbehållit i
det om Silfververkets drifvande med Staten senast upprättade samt så
val af Rikets Ständer sorn af Kongl. Maj:t, medelst Dess Nådiga Bref af
den 3i October 1829, stadfästade contract, hvaruti, så länge det vore gäl¬
lande, rubbning icke finge ega rum, kunde något deltagande i städernes
Båtsmanshåll, lika litet för jord som för hus eller borgerlig rörelse, Sala
stad hädanefter mera än hittills åläggas;
att, genom den undersökning, som af Kongl. Majtls Befallningshaf¬
vande i Elfsborgs Län blifvit verkställd, i anledning af det med Bords
stad befindtliga förhållande, att de staden underlagde 3a */» förmedlade
hemman, genom Kongl. Brefvet den 8 Julii 1798, blifvit befriade från
allt annat deltagande i anskaffandet af stadens Båtsmän samt deras legan-
de, lönande och utredande, än att, i likhet med hvad från äldre tider
Vanligt varit, till understöd i stadens Båtsmanshåll, å i ligen betala åtta
Stats- samt Occon. Utsk. Betänkande N:o sS.
• .
daler silfverinynt med två Rdr 3 a sk. Banco, icke kunnat tillförlitligen
upplysas, när och på hvad vilkor ifrågavarande hemman blifvit till Bo¬
rås stad upplåtne, samt vid hvad lid och på hvad sätt de samma kommit
ifrån staden i enskilde personers besittning; hvaremot af Jordeböckerne
inhemlats, att desse hemman varit dels gamla frälse och skattehemman,
dels ock Kronohemman, hvilka senare,, lid efter annan, blifvit till skatte
försålde; äfvensom Kongl. Resolutionen uppå Borås stads enskilda be-
s\är den x September i664 upplyste, att stadens Borgerskap redan den
tiden brukat och innehaft hemmanen,, mea "genom; nämnde Resolution
blifvit från utskrifning och rotering för de samma förskoat, samt i stället
fått sig ålagd t att utgöra en Båtsman för hvarje fern gårdar; och vidare
vöre- väl, genom Kongl. Brefvet den &5 November i683, i Nåder förklä-
radt, att ifrågavarande hemman, på grund af nyssnämnde (eller år 1664
års) Kongl. Resolution,.skulle lemnasoch förblifva under Båtsmanshåfiet,dock
med vilkor, att sådant skedde på samina sätt och fot, som vid Rnektehål-
let brukligt och med Kongl. Maj:ts Instruetioner och Ordres om Båts-
mansindelningen kunde enligt vara; men icke- destomindre hade två och
trefjerdedels mantal af desse hemman, nemligen Garslösa hufvudgård för
jJ2, Ilå slorp för 1J2, Ingelstorp för 1 /b, Backabohl för 1/2, Ryd eller
Sanderyd för 1 f\ och Bönhult Storegård för 'åf/\ mantal, blifvit insatte
i Soldatrotar vid Elfsborgs- Regemente, dels vid indelhingstiden dels kort
derefter, och vore således redan den tiden komne utur stadens ego och
besittning, emedan de annars icke hade, emot xB83 års Kongl,. Bref, kun¬
nat å landet roteras. Beträffande åter de öfrige staden underlagde och i
dess Båtsmanshåll ännu deltagande 29 3^4 mantal, så antoge Kongl. Bref¬
vet den 8 Julii 1795 ett sådant förhållande med desse Hemman ega
rum, alt staden under hela 1700 talet icke innehaft dem, eller deraf nju¬
tit annan fördel, än det understöd till Båtsmanshåilet i* penningar,, sorn
både under krigs- och fredstid utgått af hvarje helt mantal, med åtta da¬
ler silfvermynt, hvilka dock genom Rong],, Brefvet dem 6 November
1776. blifvit! fördubblade; på grund hvaraf Kongl, Maj:t äfven, genom
nyssnämnde Nådiga Resolution af år, iyg5,. afslagit stadens underdåniga
ansökning,, alt hemmanen kunde varda ålagdt, att, utan sammanblandning
med stadens Båtsmanshåll, lika med andra indelningshemman, anskaffa,
löna och utreda sina vissa ordinarie och fördubblingsmän, dem staden till
ett antal af elfva föreslagit; och ytterligare befunnes, vid jemförelsen af
den. förteckning öfver staden, till deltagande i Båtsmanshåilet underlagde
Stats- samt Ocean., TJtsk. Betänkande N'.o zS.
hemman, sora, grundad på nu varande förhållande, från orten inkommit,
medi den i t684 års Knekteroteringsverk intagne uppsats på samma hem¬
man, hvaraf LandsContoret i berörde Län insänd t styrkt afskrift, att fle¬
re vid indelningstiden staden underlydande hemman nu för tiden icke
deltaga i dess båtsmanshåll, utan blifvit utbytte emot andra hemman,
sora,, i stället för Knektehåll, utgöra ofvanberörde penningebidrag till sta¬
tions Båtsmanshåll; men när och af hvad anledning dessa förändringar egt
rum, hade ej kunnat utredas. Med undantag af i/4 mantal Bjärbo, sotn
ännu vöre i stadens ego, samt af de till Ecclesiaslike Eoställsiägenheter
anslagne- hemman Rya Andersgården i, förmedladt till 3/8, Lenna Ve¬
st ragård >/2 och Mölarp i/j mantal, innehades alla desse hemman för
närvarande under full egande rätt, dels af någre enskilde invånare i sta¬
den, dels ock,. till största antalet, af ortens allmoge, hvars possession och
åtkomst grundade sig på med fasta befästade fång, efter det hemmanen'
minst för 13o år tillbaka upphört att staden tillycka; äfvensom hemmanen,
sedan genom Kongl. Brefvet af år »1683, blifvit förklaradt, att de sam¬
ma, ehuru staden lill understöd i Båtsmansliållet underlagde, likväl skul¬
le under Häradet höra, oafbrutet lydt under landsrätt,, i Kronans jorde-
böcker blifvit upptagne under deras gamla eller i senare tider förändrade
natur af Krono, skatte eller frälse,, samt utgjort alla allmänna besvär å
landet, såsom andre hemman, utom Knektehållet, men deremot alldeles
icke deltagit inom staden i något stadsjord en åliggande onus, utom ofvan¬
herörde obetydliga penningebidrag till Båtsmansliållet, hvarom icke heller
vid hemmanens afhändande något förbehåll å stadens sida > bevisligen
blifvit gjordt; och hafva de förvaltande Verken yttrat deras tanka vara,
att de ljuganio och trefjerdedels manta], sorn, från Knektehållet hittills
befriade, ännu med 2 Rdr 32 sk. understöjda Borås i dess Båtsmanshåll,
ingalunda kunde, endast genom utgörande af denna ringa afgift till staden,til¬
läggas egenskap och namn af stadsjord, samt att desse hemman med til¬
lydande egoområden följaktligen icke kunde eller borde tagas i beräk¬
ning vid fördelningen, af Båtsmanshållet på städernes jord, utan Borås
stad således från utgörande af Båtsmansrotering för nämnde hemman be¬
frias, samt stadens- roterings-skyldighet således inskränkas lill den behåll¬
na stadsjorden, uppskattad till sex och ett åttondedels mantal; men sorn
den roteringsskyldighet hemmanen, i följd af deras oprivilegierade natur,
borde vidkännas, icke kunde anses vara,, genom föirberördé penniugebi-
drag, fullgjord, hemställde de förvaltande Verken,, att,. på< sätt som. redan.
14
Stats- samt Oecon.-TJtsk. Betänkande N\o aS.
skett med 2 3J\ mantal af de "hemman, sorn före indelningstiden vöre
till understöd i .stadens Båtsmanshåll an slagne, de ännu återstående 29
3:f'\ mantal måtte i vanlig ordning varda till ständigt Knektehåll vid Re¬
gementet i orten indelte, hvaraf åter skulle blifva cn följd, att afgiften till
Borås stad komrae att upphöra;
att staden Östersund, enligt fundations-bref den a3 October mg(i,
vore anlagd å hemmanet Nio 6, uti Odensala by och afradslandet Öster¬
sund, hvilka till stadsmark anslagne ^lägenheter, efter indelningsverket,
draga ordinarie Soldat-rotering i roten Nio y3 vid Lif-Compagniet af
Jemtlands Fältjägare-Regemente, och sålunda icke kunde med Båtsmans¬
håll betungas;
att, ssdau Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 12 April 1680, för
all Iframtid befriat sLaden Marstrand från Båtsmanshåll, samt dem, sorn
sig feder på ön nedsatte, från utskrifningar och värfning, med vilkor, att
stadens och öns invånare, så mångå, som till sjös skicklige voro, skulle i
krigstid vara förbundne, färdige och tillreds, att låta sig till sjös på den
kusten brukas i Kongl.;Maj:ls tjenst, för den månadssold, sorn annat sjö¬
folk beslås, och i fredstid idka flitigt fiskeri i sjön; förseende sig till den
ändan med nödiga tyg- och h afsk of rar, på det de dymedelst må kunna
göra sig så mycket mera tili seglation skicklige, och Kongl. Majit utaf dem
hafva en god tjenst och nytta när det påfordrades: så hade Kongl. Majit,
genom Nådigt Bref af den 12 November 1792, förklarat, att det berörde
stad underlagde hemmanet Röön, 1 mantal, hvilket, så val sorn sjelfva
staden, genom nyss åberopade 1689 års Kongl.^Bref, blifvit från Båts¬
manshåll, utskrifningar och värfningar befriad t, skulle sådan befrielse till-
.godonjula, vid hvilket förhållande och enär staden och ön sålunda hade
en häremot svarande förbindelse sig ålagd, att i krigstid hålla allt dess
tjenstbara sjöfolk tillhanda för försvarsverket, Förvaltningen och Coliegi-
erne ansett sig icke befogade att rubbning häruti föreslå;
att, vid staden Waxholm, den jord, hvarpå Waxholm är byggd, vo¬
re Kongl. Majit och Kronan tillhörig, samt utarrenderades af Kiigs-Colle-
gium -på vissa korta tider; varande invånarne derstädes, enligt Kongl.
Resolutionen den 4 Augusti 1778, tbelriade från-alla onera och utsfcylder,
utom mantalspenningar, hvaremot de,' jemlikt äldre Resolutioner, voro
förbundne att emottaga inqvartering i de fall, då sådant för Waxholms
fästnings behof funnes nödigt, samt äfven','om försvarsverket det fordrade,
Att nedrifva sina hus och från Waxholm afflytta;
iStatt- samt Oecon.-Uuk. Betänkande Nea 28,
att elen, staden Borgholm på Öland underlydande ford, vöre af så:
ringa värde, alt den vid nyligen förrättad skattläggning* sora på Karn-
inar-Coliegii pröfning lärer bero, ieke kunnat i hemmantal sälta-s,, hvarfö¬
re ock någon rotering hittills icke varit Borgholms stad åsatt, eller kun¬
de å sättas.
Beträffande de i åtskillige af Rikets Län befintlige köpingar, liad* de
förvaltande Verken, inhemta! följande upplysningar, nemligenr
för Calmar e Län?
ali Gamleby och [Bjurviks köpingar äfrö uti Vesterviks stadsrotering
inbegripna, så val för jord och tomter, som för borgerlig rörelse;
alt Almviks, Vald emar sviks, Figeholms, Päskalaviks, Pataholms T
Doderhult sviks och Bergqvara köpingar, såsom an-lagde på enskilde,
ledan roterade hemmans egor, icke kunna komma i fråga, att för deras
innehafvande jord vidare Båtsmanshåll vidkännas; men deremot för hus
och tomter samt borgerlig rörelse äro underkastade deltagande i detta
besvär, gemensamt med den stad, hvarunder de lyda," i hvilket sistnämnde
förhållande Mörbylånga,, af stad oberoende köping på Öland, hvilken ej
hade annan jord sig tillagd, än sorn till hus, tomter och gator blifvit in¬
delad, jemväl endast horda roteras;:
att Mönsteras köping innehafver, dels redan roterade, dels ännu 0-
roterade egor, hvilka senare vid 18ir års roterings-förrättning blifvit
uppskattade till 2 1/16 mantal;
för Södermanlands Länd
att Malmköping, en a£ stad oberoende köping, anlagd å Malma Rust¬
hålls egor,, ej innehafver någon, rotering underkastad jord;
för Vermlands Län?
att Arvika, en likaledes af stad oberoende köping,, icke* eger annan
jord, än som belöper på tfl\, efter helt räknadt, i Kronoskattehemmanet
Solberga, Arvika socken, hvilken jord af staden blifvit inköpt för köpin¬
gens planerande och bebyggande, samt att köpingens invånare för sitt
hemmantal deltaga med öfriga delen af hemmanet Solberga, så väl i or¬
dinarie rotering, som i öfrigt hemmanet åliggande skatter och onera;
Stuts- samt Oecon,~Vtfk. Betänkande N:o 28.
att den af Kongl. Maj:t medgifna köpingen vid Tyksmark icke kom¬
mit tili verkställighet;
för Jönköpings Län:
alt någon borgerlig rörelse icke utöfvas i de Jönköpings stad med-
gifne köpingar, Ullasjö, Tättingen, Maden och Wernamo; att då af
de 3:ne förstnämnde, staden hvarken haft eller kail få något gagn eller
någon fördel, Magistraten i Jönköping saknat all kännedom om beskaffen¬
heten och egenskapen af den jord, hvarå deras anläggning är beviljad;
alt jordrymden vid Wernamo, sorn endast lill marknadsplats af stadens
Borgerskap begagnas, utgör omkring ett tunnland, hvilken jord icke blif¬
vit skattlagd, och för öfrigt bebos af till större delen medellösa personer,
sorn, skattskrifne å landet, derstädes erlägga bevillning;
för Linköpings Län:
att någon jord, som kunnat till Båtsmanshåll uppföras, icke är an¬
slagen till den under Norrköping lydande köpingen He Hestad, eller till
oberoende köpingen Motala; att vid den .förre finnes blott en köpman,
hvilken i senare åren blifvit i Norrköping för borgerlig rörelse- taxerad,
och jemväl deltagit i stadens Båtsmanshåll, och att bevillningen i Motala
för de fem sista åren utgjort, för tomter 22 Rdr 4° sk. 10 rst., och för
borgerlig rörelse 1-1 Rdr 28 sk. Banco;
f ör Kronobergs Län:
att den dervarande oberoende köpingen Ljungby, är anlagd å de till
Ljungby sockens Fatligcassa donerade Krono-Rusthålls-hemmanen Ljung¬
by Föregårds 3/4. och Klockaregårds 1/2 mantal i nämnde socken, hvil¬
ka hemman, emot vanliga arrendets utgörande till fattigcassan, blifvit till
köpingens grundläggande uppiåtne; varandes hemmanen rusthållsstam tili
Nco 5g vid Sunnerbo Compagnie af Smålands cGrenadier-Bataillon, samt
endast tre personer med burskaps-rält för närvarande i köpingen bosatte;
för Norrbottens Län:
att Haaparanda köping, som är af stad oberoende, icke eger någon
annan
Stafs- Sdml Oeconomic-Ulskollins Ut IM anie N:o i8.
•arman si" underlydande jord, än Kronoskalte-hemmanet N:o 9, i/3 man¬
tel i Haparanda by, å hvars egor köpingen är anlagd, samt alt nämnde
hemman är inroteradt uti soldatrolen N:o 77 Häll vid irsta Majorens
Compagnie af Vesterbottens Regemente, lill i3/3a taxering; celi då kö=-
pingarne i sistnämnde sex Län icke innehade någon oroterad jord, kunde,
efter de förvaltande Verkens tanka, deltagande i Båtsmanshåliet för den
jord, som till köpingarne derstädes lyder, ej komma i fraga^
för Blekinge Län:
att Christianopels och Ronnely köpingar, hägge lydande undef
Carlskrona stad, hittills icke deltagit i sistnämnde stads Båtsmanshåll, tro¬
ligen derföre, ätt Borgerskapet derstädes hittills ensamt vidkänts roterings-
Lesväret, som dock sällan kommit i fråga, emedan staden under fredlig
tid, och i krigstid så länge icke hela Flottan varit utcommenderad, från
Båtsmanshåliet njutit befrielse, samt alt för öfrigt någon stadsjord icke
till desse köpingar lyder, emedan den jord, som förr tillhört städerne un¬
der samma namn, blifvit dem, på samma gång som sladsprivilegierne,
fråntagne, och återgått lill natur af vanliga Kronoskatte-hemman, för hvil»
Ika rotering å landet utgöres; så att för denna jord vidare deltagande i
städernes Båtsmanshåll ej borde komma i fråga; hvaremot, i händelse
Kongl. Maj:t gillade hvad Rikets Ständer i underdånighet tillstyrkt, om
upphörande af den befrielse Carlskrona och flere städer -hillils åtnjutit,
ifrågavarande köpingar för hus och borgerlig rörelse borde gemensamt
med Carlskrona stad i dess Båtsmanshåll deltaga;
för Malmöhus Län.:
”nit den, ömsom för stad och köping, men orätt benämnde byni"
Trelleborg drager ordinarie rotering med fern båtsmansnurner, för
hvilka, enligt upprättadt contiact, nu erlägges vacance-afgift, hvarföre den
till Trelleborg hörande jord ej heller kunde tagas i beräkning yid regle¬
ringen om städernes Båtsmanshåll; och
för Christianstads Län:.
att köpingen Bdtst-ad innehade jord tili en vidd af r,257 tunnland,
'JJib, till /!• St. Prof. ltfdj, 4 Saini. 3 /i/d, 1.
6;tc Häftet,
jtg Stais» samt Otconomie- Utskottens Betänkande N:o 28.
uppskattade till 328 tunnland, hvilka, i afseende å salpelerskatlen, genom
Kammar-Collegii Utslag den 29 October i83o, blifvit skattlagdt lill 4 1 A
mantal; samt att köpingen för denna jord hittills icke deltagit i annan
stads Båtsmanshåll» men deremoL erlagl vacance-afgift för tvänne egne
Båtsmän; och öfverlemnade de förvaltande Verken, till Kongti Majrts Nå-
digste pröfning, huruvida ifrågavarande, köpingen Båtstad underlagda jord,
samt den till 21/16 mantal skattläede, köpingen Mönsterås tillhöriga jord,
hvilken hittils icke till någon stads Båtsmanshåll bidragit,, och, efter de
förvaltande Veckens tanka,, ej haller hädanefter boede dertill bidraga,, må
tagas i beräkning lill deltagande i städernes Båtsmans-roteriiig, hvilket på
' Statens bekostnad'skulle tillskynda städerna i allmänhet, sedan Båtsmans-
styrkan för del hela blifvit bestämd och nu icke finge öfver.skiidas, en
fördel, hvarpå de skäligen icke kunde göra anspråk.. För. öfrigt funno de
förvaltande Verken, alt af hvad här ofvan blifvit, antydt följde,, alt kö¬
pingar, hvilka; lyda under städerne,. borde för borgerlig rörelse deltaga < i
den stads Båtsmanshåll, hvarunder hvarje köping lyder; hvaremot, de af
stad oberoende köpingar, äfvensom Borgholms stad, syntes böra för sådan
rörelse serskildt i Båtsmanshållet deltaga, så framt icke'Kongl.. Maj:t,, med
afseende å denna rörelses obetydlighet, i Nåder skulle finna, skäl att dem.
ifrån nämnde onus tills vidare befria..
Efter öfvervägande häraf, få Utskotten,, beträffande' städerne, vörd¬
samt yttra,, att Utskotten, i anledning af de upplysningar, sorn de förval¬
tande Verken meddelat, rörande Stockholm, Fahlun, Sala, Östersund,Alar- '
strand och Waxholm,, samt på de skäl,, sorn nämnde Embels-Verk anfört,
anse sig böra
tillstyrka Rikets Ständer,, att,, för deras del,, besluta: att för all
inom Stockholms och öfrige städers staquet varande jord, som
icke är till tomter indelad, skall beviLlningssumman sammanläg¬
gas med den för städernes hus och tomter, och samma jord så¬
medelst deltaga i roteringen,. och att till stadsjord, underkastad
serskild ordinarie rotering, endast må hänföras den, utom städer¬
nes nuvarande barriere belägna; dera tillhöriga fundations-,. dona¬
tions-eller sjelfegande jord, sorn är ständig rotering underkastad,
på hvilket sätt den till Rörstrand hörande jord, likasom Stads¬
hagen' och Ldngho/men-skola i ordinarie Båtsmanshållet med
städerne deltaga; alt städerne Fahlun och Öster und endast
för hus och tomter samt borgerlig rörelse, men ej för innehaf-
Stats- 4anU Occonomic-Utskollens B&änkands iYio a8.
vande jord, lomma alt bidraga till städernes Båtsmanshåll; samt
alt åter Sala, Marstrand och .Waxholm skola från rotering
helt och hållet vara (lie; dock komma sistnämnde 3:ne släder
samt Fahlun att åtnjuta berörde förmo iler, endast så länge de
dertill föranledande orsaker fortfara.
Deremot, hvad städerne Borås och Borgholm angår, kunna Utskot¬
ten icke dela de förvaltande Verkens tanka. Det är nemligen, i afseende
å den förra, eller Borås, upplyst, att de staden frånskiljde 29 3/4 hem¬
man, hvarom fråga är, på dot sätt understödja staden i Båtsmanshållet,
att till staden erlägges 2 Rdr 32 sk. årligen af hvarje helt hemman; och
då desse hemman således i utgörandet af stadens Båtsmanshåll i sjelfva
verket deltaga, utan att dock, på sätt af de förvaltande Verken äfven
blifvit antaget, kunna anses, genom nämnde ringa afgift, hafva fullgjort
den roteringsskyldighet, de, i följd af sin oprivilegierade natur, böra vid¬
kännas; då vid berörde förhållande, den omständighet, att hemmanen nu¬
mera kommit utur stadens ego och utgöra allmänna besvär å landet, ef¬
ter Utskottens öfvertygélse, så mycket mindre kan anses hafva .förändrat
deras egenskap af stadsjord, så vidt Båtsmanshållet angår, sorn de, genom
iC83 års Kongl. Bref, förklarats böra under stadens Båtsmanshåll förblif¬
va, på grund hvaraf något deltagande i knektehållet ej heller blifvit dem
ålagdt; då, i följd af det redan fattade beslut om en ny allmän fördel¬
ning emellan städerne af Båtsmanshållet ulan hinder af den befrielse
derifrån, eller det inskränktare deltagande i detta onus, som genom Kongl.
Resolutioner visse släder medgifvits, något afseende icke lärer böra fästas
å stadgandet i 1664 års Kongl. Bref, att Borås, med förskonande från
utskrifning och rotering för hemmanen, borde utgöra en Båtsman för
hvarje fern gårdar; och då, genom antagande af förslaget, att indela des¬
sa hemman till sländigt knektehåll vid Regementet i orten, endast en o-
påräknad och af behofvet icke påkallad tillökning i knektehållet, på stä¬
dernes bekostnad, skulle uppkomma; äro Utskotten af den tanka, att ifrå—
»aställde hemman böra till Båtsmanshållet roteras; äfvensom Utskorten^
hvad Borgholm angår, ej funnit något skäl, hvarföre denna stad, för dess
egande jord, ehuru ringa den än må vara, skulle från rotering befrias.
På grund häraf hemställa Utskotten, det Rikets Högkiflige Stän¬
der måtte besluta, att ofvanberörde Borås stad frånskijjde 29.8/4
hemman, lika med stadens ännu behållna 6 i/d mantal stads¬
jord, skola vid fördelningen af Båtsmanshållet på städernes jord
Stats- sami Occonoinic-VtskoUens Utlåtande N:o 2$.
tagas i beräkning, deraf dock upphörandet utaf hemmanens af¬
gift lill staden kommer att blifva en följd; samt att Borgholm
äfven för dess innehafvande jord bor i Båtsmanshållet deltaga.
I Ordningen följer härefter att meddela yttrande angående köpingar-
ne, hvarvid Utskotten, i följd af de upplysningar de förvaltande Verkm
meddelat, anse sig böra
tillstyrka, att köpingar ne måtte vid den förestående regleringen
af Båtsmanshållet lills vidare upptagas oell beräknas på följande
sätt, nemligen:
j:o för sd veil innehafvande jord, sorn för hus och tomter samt
för borgerlig rörelse: Gamleby, Bjurvik,- Båtstad och Mön¬
sterås, dock, hvad elen sistnämndes jord be trä ilar, endast för dm
del deraf, eller 2 1 f 16 mantal, sorn gro craterade; 2:0 allenast
jför hus och tomter och för borgerlig rörelse: Almvik,
Valdemarsvik, Figeholms, Pdskalaviks, Pataholms, Döder¬
hult sviks, Bergquara, Mörbylånga, Malmköping, Arvika,
Hellestad, Motala, Ljungby, Haaparanda, Trelleborg, Chri¬
stianopel och Ronneby köpingar, utan att för de tväune sist¬
nämnde något undantag lärer böra ega rinn, ehvad Kongl. ftUjft
i Nåder gillar Rikets Ständers beslut om upphörande af den be¬
frielse Carlskrona, under hvilken desse köpingar lyda, hittills åt¬
njutit, eller icke; och 3:o endast för hus och tomter: Ullasjö,
T ållingen och Maden; hvaremot Vernamo och Tyksmark,
såsom icke varande köpingar, icke lära vid fördelningen af Båts¬
manshåll^-kunna komma i fråga; börande i öfrigt den grund
antagas, att köpingar, hvilka lyda under städerne, skola för sin
egande, å landet ieke roterade jord, för hus och tomter och för
Borgerlig rörelse deltaga i den stads Båtsmanshåll, hvarunder
hvarje köping höger, mea de af stad oberoende köpingar deiföre
serskildt roteras, till hvilken sistnämnde dass Christianopel och
Ronneby böra hänföras, i händelse Carlskrona stads hittills åt¬
njutna befrielse skulle komma att fortfara.
Vidare hafva de förvaltande Verken, vid det förhållande, att, enligt
från Drälsel-Com missionen i Slockholm infordrad calcul för år 1820 tili
Stals- sami 0'éconoinie-Ciskottens Betänkande N:o 28.
celi. med 182-4, ku&haden, för den effeetiva Råtsmansslyrka Stockholm un¬
derhållit, uppgått till 45 Bdr för hvarje 'Båtsman'; samt öfveTstigit vacance--
algilteu för eiv Båtsman i öfrige stikler, ansett att, vid en efter rättvis»
grunder anställd jemförelse emellan Båtsmausbållet i Stockholm och öfri¬
ga städer, äfven borde tågås i Beräkning, till huru stort belopp kostnaden
för underhållet af en Båtsman i Stockholm ölVerskjutit den i öfriga stä¬
der för hvarje karl eriagda vacance-afgift; eller, sorn i detta fall en af
hehofvet icke påkallad, men till Betydlig vidlyftighet ledande jemkning
äfven skulle ega rum emellan sistnämnde städer, hvilkas vacance-afgift ut¬
gått efter markegång, och således varit olika i serskilda örter; samt den
anmärkte skillnaden emellan' underhållet af en Båtsman i Stockholm och
öfrige städers vacance-afgift, hvilken senare, efter hvad Rikets Ständers
underdåniga1 skrifvelse innehåller, understundom uppgått till 40 Rdr och
derutöfver, i Utskottens tanka, är allt för obetydlig, för att förtjena något
afseende, vid Betraktande af den lindring uti ifråga varande ohus, sorn Stock¬
holm, jemfördt med andra släder och i förhållande till dess förmåga att
draga Batsmans-rotering, måste anses hafva hittills åtnjutit; alitsa
hemställa Utskotten, att ifrågåstälbie skillnad icke måtte vid dem
blifvande regleringen tagas i beräkning»
Sedan UtiÖRiketS Ständers'underdåniga skrifvelse Blifvit föreslaget,
dels att den del af städernes jord, som före 1827 års utgång blifvit till
Kyrkor, fromma Stiftelsen eller Écclesiastike och Civile' Tjenste-
rnäns aflöning disponerad, borde till extra Båtsmanshåll roteras, dels ock,
att till den jord, sorn skulle till ordinarie Båtsmanshåll indelas, jemväl
borde räknas den Säterijord, sorn- tilläfventyrs kUnde vnia någon stad till-
slagen, och hvilken genom en sådan öfverlåtelse syntes hafva antagit egen¬
skapen af annan stadsjord; så hafva de förvaltande Verken, uti deras un¬
derdåniga Utlåtande, anmärkt, att de till kyrkor upplåtne lägenheter, som
af Capelianer och Klockare bebos, ärö genom en allmänt gällände Lag,
Kongl. Brefvet den 3o Maji 1826, från så val ordinarie sorn extra rote¬
ring befriade, hvarföre sådäne, inom städernes områden belägne jordlä¬
genheter, efter de förvaltande Verkens tanka, ej heller Borde rotering åläg¬
gas, hvilket, enligt Instructionen för Bolerings-Gommissionen af den 20.
December 1-825, §. 3, jemväl gällde i afseende pn den milda Stiftelser an-
'22 St,Us~ sami Oeconomie- Utskottens Betänkande N:o '28.
>
slagne jord, sorn, efter skattläggningsgrunderne, icke uppginge till 1/16
mantal; samt att, i händelse Säterijord blifvit af Staten tiilbylt eller in¬
löst, samt derefter till någon stads understöd i dess allmänna behof do¬
nerad, hade den väl, på sätt Rikets Ständer antagit, vunnit egenskapen af
annan vanlig stadsjord, och vore i detta fall ordinarie rotering 'underka¬
stad; men, om uter Säteri-jord, vid eller efter städernes grundläggning, är
vorden af dem sjélfve förvärfvad, ausågo de förvaltande Verken densam¬
ma icke kunna af städerne innehafvas sned mindre rätt, än Frälsemannen
vid afståendet egde, samt följaktligen, såsom af privilegierad natur, lika
med den, som till Kyrkor, fromma Stiftelser samtUivile och Ecclesiastike
Tjenstemäns aflöning anslagen blifvit, icke vara ordinarie utan blott extra
-rotering underkastad.
I anledning häraf och på de skäl, som de förvaltande Verken an¬
fört, lå .Utskotten hemställa:
om icke Rikets Ständer, för deras de], ville besluta, att ifrån
den i underdånighet föreslagna extra voteringen af den del af
. städernes jord, som är Kyrkor, fromma Stiftelser samt Ecclesia¬
stike och Civile Embetsman anslagen, böra undantagas de lägen¬
heter, sorn al Capellaner och Klockare bebos, äfvensom den mil¬
da Stiftelser anslagne jord, hvilken icke uppgår till 1/16 man¬
tal, samt alt sådan inom städernes områden varande Säteri-jord,
som vid ellar efter städernes grundläggning blifvit af dem sjeIf¬
ve förvärfvad, ej må annorledes än till extra Båtsmanshåll in¬
delas; i sammanhang hvarmed jemväl torde gillas och understöd¬
jas de förvaltande Verkens tillika gjorde och med Rikets Stän¬
ders å förra Riksdagen fattade beslut öfverensstämmande under¬
dåniga hemställan, att den år 1811 tillkomne extra rotering af
städernes jord, hvilken på de fleste ställen omfattat sådan stads¬
jord, som, tili sin natur oprivilegierad, varit och är af egenskap
alt böra draga ordinarie rotering, och sålunda icke bort med
extra rotering beläggas, skall till 'ali kraft och verkan upphöra,
så att deraf något hinder för verkställigheten ,af ifrågavarande
reglering icke må uppstå.
Hvad slutligen angar de i ämnet väckte serskilde motioner, så anse
Utskotten dem redan vara besvarade genom de beslut, Utskotten i ofvan-
.berörde måtto tillstyrkt; i följd hvaraf
Stats- samt Oeconomie■ Utskottens Betänkande kVlo 28. a3
något vidare Utlåtande, i anledning af samma motioner, icke lä¬
rer erfordras.
Hvilket lill Rikets Högloflige Ständers egen pröfning vördsamt of—
veilemnas.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas..
Stockholm den 1 Oclober 1834-
Res er valionerr
Äf Herr Limnelius: ”Stockholms Borgerskap, som ej ingått uti det
år 1 'jgu tillbudiie Contract om vacanceafgiftens utgörande, underhåller
på sin bekostnad 100 Båtsmän. Genom Riksdagsbeslutet den 7 Junii
r631 ålogo sig Rikets Sjöstäder att, i stället för den så kallade skeppsvin-
sten, hålla Amiralitetet, tillhanda ett visst antal dugligt sjöfolk, och hvil¬
ket antal för. Stockholms stad då blef bestämdt till 160 man, ifrån hvil¬
ken lid Stockholms stads åliggande att hålla Båtsmän kan räknas hafva
tagit sin början; feni: år derefter, enligt Resolution af den 10 Mars i636>
blef detta antal förminskadt till 100, hvarvid det intill närvarande tid
förblifvit; utom. ett endå mellanskof, då Stockholms Borgerskap med fri¬
villiga uppoffringar,, under kriget mot Dannmark åren 1674 Ldl 1^79> 1
stället för. 100 Båtsmän, lemnade 3oo, hvaröfver Högstsalig Konung Carl
XI genom öppet bref af den 28 Februarii 1678 förklarade sitt Nådiga
välbehag,., der det bland annat heter;. ”Alltså upptäge Yl icke ■ allenast med
serdeles Nåde sådan deras redebogenhet att gripa Oss; under armarna med
en så erklackelig understöd, efter som VI ock vid tillfälle Vår Nådiga i-
hugkommelse af sådan Verkligen emot dém visandes varder, utan VI och
försäkre härjemte på det kraftigaste: förmedelst detta Vårt öppna
Bref, merbemälde stad Stockholm, att denna bevillning på intet sätt skall
Stadens välfångna privilegier praejudicera^eWex vid cn eller annan
händelse till exempel dragas, skolandes Borgerskapet, efter detta år, intet
större or^zVzar/e Båtsmanstar vara förbundet att anskaffa än 100 Män ,
ehvad reparlilion, sorn de öfrige städerne emellan redan är. gjord, eller
härefter göras kan rri. m.”
Det är således uttryckligen stadgadt i Stockholms stads privilegier,.
St.ats- jamt OeCOnomle-VtskoiitiM Betänkande N.o 2§.
att icke mera iin 100 Båtsmän kan staden åläggas; mea 0111 antalet -af
Båtsmän skulle synas vara ringa för Stockkolms stad i proportion möt
andra sjöstäder, så hör härvid komma i betraktande, att Stockholms stad
underhåller arne andra mil itai rcorpser, nemligen Stadens MiliUir-Goro-
pagnie, roo man med nödigt Öfver- och Underbefäl, en Brandvaktscorps,
bestående af cn Capitaine, en Lieutenant, 2 Adjutanter, 5 Underofficera¬
re, 18 Rotmästare och 200 man, hvilka corpsen kosta i årligt underhåll,
åen förra 16,900 Rdr, den senare 23,200 och Båtsmännen 3,5oo; dessutom
betalas inqvartering med 7G,603 Rdr 17 sk. .— Summa Banco Rdr.
1 i8,2o3 — 17 sk. Äfven underhållas 3:ne stora Caserner, hvaraf 2:ne
för gående och kommande trupper. Då allt detta tages i öfvervägande,
lära Rikets Högloflige Ständer benäget finna, att Stockholms stad är i hög¬
sta måtto d sådant afseende beskattad, hvarföre jag vördsamt reserverar
mig emot ali tillökning af Båtsmän för Stockholms stad.”
Af Herr Leffler, E. M, ”Såsom Ledamot af den sammansatta de
Högloflige Utskottens afdelning, har jag deltagit uti beredningen utaf nu i-
■IVågavarande Betänkande. Jag liar dock icke kunuat instämma uti Plura-
iiletcns beslut, att de Högloflige Utskotten borde tillstyrka Rikets Hög-
Joflige Ständer alt, äfven lör deras del, antaga Bevillningen såsom grund
för Båtsmansreteringen å städernes jord, på sätt Sjöförvaltningen samt
Kammar- och Commerce-Collegierne det föreslagit uti deras till Kongl.
JV]aj:t i underdånighet inlemnade Utlåtande, och Kongl. Majit i Sin' Kådi¬
ga Skrifvelse till Rikets Ständer af den 21 sistlidne Junii äfven gillat.
Frågan om en bättre reglering af städernes Båtsmanshåll har allt se¬
tdan 1770 talet utgjort ett vigligt föremål för Konungs och Ständers upp¬
märksamhet och öfverläggningar. Flera gånger sedan dess hafva de för¬
valtande Verken blifvit ålagde alt uppgöra förslag till en jemnare fördel¬
ning städerne emellan af denna dem åliggande tunga. Dervid harjalitid
blifvit förutsatt, att den utaf dem innehafvahde jorden skulle, i likhet med
Rikets öfriga jord, roteras. Ja, uti Kongl. Brefvet af den n Julii 1780
förklaras det bestämdt, att Båtsmanshållet för städerne är grundadt pa
jorden. Då frågan underj sistlidne Riksdag mera alfvarligt förekom till
granskning hos Rikets Ständer, hade ock, så väl för städernes jord, sorn.
bus och tomter och borgerliga rörelsen bestämda föreskrifter blifvit upjr-
gjorda, o,m icke de handlingar, hvilka de förvaltande Verken då i ären-
idet aflemnat, befunnits mindre fullständiga och upplysande, än sorn der-
Stais- sankt Occqii., Utsk. Betänkande N',o 28.
a5
till erfordrades. Rikets Högloflige Ständer blefvo derföre nödsakade ,att
ånyo hos Kongl. Maj:t anhålla derom, att dessa Verk mätte åläggas att
till nästinstundande Riksdag införskaffa de upplysningar, som saknades;
men Rikets Ständer gåfvo uti deras underdåniga skrifvelse derom ingen
anledning till frångående af den grund, som, enligt hvad redan nämndt
är, af Konung och Ständer syntes vara förutsatt och antagen, att nemli¬
gen städernes jord borde på lika sätt, fast med vissa förändringar oell
modificationer, roteras sorn den inom hvarje province varande öfriga jorden.
De förvaltande Verken hafva deremot ansett verkställigheten af förutnämn¬
de Rikets Ständers underdåniga begäran, om en ny undersökning, medfö¬
ra så stora svårigheter och en så lång tidsutdrägt, att de till undvikande
häraf frångått detta förslag till städernes jords rotering, och i det stället,
enligt hvad redan nämndt är, föreslagit antagandet af Bevillmngen såsom
grund härföre. Jag vill icke bestrida att de af Ständerne begärda upp-
lysningarne, som må hända vore längre utsträckte, än behofvet det påkal¬
lade, äfven fordra en längre tid, än den emellan arne Riksdagar, om de
ock vore lagtima. Men då redan så mycket var utaf dessa Verk vid ä-
rendet vidgjordt, och då onekligen en stor lättnad häruti blifvit beredd ge¬
nom den extra rotering, som flera städers jord åren 1811 och 1813 un¬
dergått, vill det synas mig, sorn dessa svårigheter icke bort blifva så
stora och oöfvervinneliga, alt den redan från längre tider tillbaka såsom
. rigtig ansedda grunden för roteringen af städernes jord, derföre bort helt
förfalla, och i det stället antagas en ny, visserligen vid tillämpningen för¬
sta gången mindre besvär medförande, men också afvikande ifrån det i
landet i allmänhet rådande förhållandet med roteringen, och troligen
medförande behofvet af nödiga förändringar och rättelser, då deremot, om
jorden en gång blifvit efter vanlig grund roterad, denna rotering kunnat
för längre tid bestå, och först då, när annan grund, i allmänhet för Sven¬
ska jordens rotering blifvit antagen, äfven bli underkastad samma förän¬
dring. Frågan är här icke om någon skiftning eller fördelning utaf Båts-
maostungan en stads egande hemman emellan. Det är frågan om att ut-
. röna huru många tunnland åker, äng, skog och utmark m. m., som hvar¬
je stad eger; huru-mycket deraf som var utaf natur att alldeles blifva
från rotering befriadt; huru mycket som borde bära extra, och huru
mycket ordinarie rotering? Sedan detta blifvit utröndt, borde det, efter
Bih. tili R. St. Pro t. 1834- 4 Sami. 2 Afd. 4
C:ie Häftet,
Stais» Samt Oecon.»Ulsk, Betänkande N‘.o %9.
min tanka, icke falla så svårt alt rotera den sistnämnde jorden för hvar¬
je stad, efler de grunder, sorn för den provincen, der staden är belägen,
iiro gällande, och med iakttagande af de förändringar, som Rikets S,änder
uti deras underdåniga skrifvelse föreslagit. Om ock dessa undersökningar
och regleringar, enligt livad redan medgifvet är, fordrat till och med en
längre tid än 5 år, hade det mindre Lelydt, serdeles om deri interims-
reglering af städernes Båtsmanshåll, lill lättnad för de mindre mest be¬
tungade bland dem, som Rikets Ständer utom någon uppoffring å Statens
sida, vid sisllidne Riksdag föreslagit, blifvit utaf Kongl. Majit i Nåder gil¬
lad och antagen- Men då detta icke skett, icke heller vidale lärer kunna
sättas i fråga, och behofvet likväl högt påknliar, att något, för ändamålets
vinnande, skyndsamt företages,, lager jag mig friheten föreslå: att afdelmrr-
gens förslag, att äfven städernes jord må efter Bevillningsgrund i oteras,
måtte såsom ett interimsförslag antagas, och såsom sådant hos Kongl.
Majit i underdånighet anmälas; men att de Ilögloflige Utskotten derjemte
täcktes tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Majrt lika underdånigt
derom anhålla, att de förvaltande Verken måtte åläggas, alt, så skynd¬
samt som möjligt, tjll verkställighet befordra Rikets Ständers begäran vid
sistlidne Riksdag, att den städernes jord, som är af natur att bara ordi¬
narie rotering, må på det mest ändamålsenliga och minst kostsamma sätt
varda uppmätt, graderad och roterad efler de grunder, som inom hvarje
province öro gällande, och med de jemkningar deruti, som Rikets Ständer
då föreslogo, på det att denna rotering, så skyndsamt som möjligt, må
lomma till ett jemlikt förhållande med öfriga roteringen i Riket. De
större släderne, hvaribland Stockholm och Götheborg i synnerhet, komma
i alla fall alt för sina luis och tomter samt borgerliga rörelse bära eri
högst betydande del af städernes ordinarie JBåtsmansrotering; det synes
derföre vara med rättvisa och billighet förenligt, att städernes jord roteras
efter en mera allmän grund än efter bevilfningen, som nödvändigt skall
drabba tyngre för de större städerne, der den ofta högt uppskattas, utan
att tillskynda sine innehafvare någon motsvarande reel fördel, hvaremot
jorden uti en stor del mindre städer lern nar deras Borgare rik ersättning
för nä ringar ries otillräcklighet att dem törsörja; då deremot Borgarne uti
de nämnde större städer, känna tyngden af deras näringars förfall, utan
att ega ersättning uti jord, men elef oaktadt, såsom varande inom högre
dass, få utgöra drygare skatter. . Slutligen får jag förklara, alt då jag in¬
om afdelningen icke sökt att göra Götheborgs stads privilegier mot ea
Stats- samt Ocean. Utsi. Bet^iihandc N:o ig.
2?
högre rotering för staden gällande, har det skett, dels med den öfverty¬
gelse!), all en jemkning till de mindre och mest betungade städernes lätt¬
nad uti eftanämnde tunga, icke kan ega rum, utan att fördelningen hill¬
ver allmän för alla Rikets släder och dels med den förutsättning, att de
Öfriga stikler, som vid sisllidne Riksdag, i stöd af förmente egande privi¬
legier in. m., undandrogo sig alt deltaga uti denna jemkning, denna gång
icke fortsätla dessa sine påståenden. Men om bemäide släder äfven nu
dermed fortfara, får jag, såsom En af fulimägtige för Götheborgs stad vid
innevarande Riksdag, förbehålla hemäide stad öppen talan, och skall i så¬
dan händelse söka ådagalägga och fortsätta hvad jag vid senaste Riksdag
äfven visade, att nemligen denna stad, uti sine från dess första anläggning
erhållna privilegier, eger, efter min öfvertygelse, lika mycken rättighet att
bestrida ali tillökning af dess nuvarande Båtsmaasrotering sorn någon an¬
nan stad i Riket.”
Härmed lian Herr Santesson, B. H. sig förenat.
Af Herr Ekerman} C, J, ”Med instämmande uti Herr Lejfi ers re¬
servation, får jag för klaf a, att i så måtto jag ogillar Utskottens afgifne Be¬
tänkande, sorn jag anser, att den föreslagöe jemkmngen i städernes Båts¬
manshåll, om den nu ovilkorligen skolat för sig gå, hort vara proviso¬
risk, eller gällande endast intill nästa Riksdag.
Det hade, i min (anka, varit Stockholms stads obestridliga rättighet
alf, innan staden åläggas ett nytt onus, stridande helt och hållet emot en
af Konung Carl XI för i5o år sedan gifven försäkran, deröfver blifvit
hörd och få sig förklara, i hvilken händelse jag förmodar, alt Stockholms
indelningsskyldige invånare icke undandragit sig alt, så vidt möjligt va¬
rit, vidkännas en tillökning i dess Båtsmanshåll.
Som jag emedlertid redan förklarat mig icke vilja hindra den före¬
slagna regleringen, förbehåller jag mig endast, att Stockholm, lika ' med
öfrige släder, måtte få hålla dess Båtsmän vacante.”
Uti denna reservation har Herr fVinblad P* instämt
N:o 29.
Annons till Exp. Utslå, den 1 öct.
Betänkande, i fråga om lindring uti den hemmansegarne i
Jemtland åliggande roterings- och rustning sskyldighet,
Kongl. Maj:ts, under den a5 sisllidne Februarii i detta ämne till R
Suts- sami Öecoitr Uttk, Betänkande JS:o 23.
lets Ständer aflåtne- Nådiga Skrifvelse (N:o 5g), liar lill Stats- samt All¬
männa Besvärs och Oeconomic-Ulskotlens behandling blifvit remitterad;
äfvensom de till målet hörande handlingar, bestående af Kongl. Majrls
Befallningshafvandes samt Kongl. Krigs- och Kammar-Collegiernes i Irå¬
gan afgifne underdåniga Utlåtande med dertill hörande bilagor, kommit
Utskotten tillhanda, och hafva Utskotten, efter tagen kännedom deraf, i
anseende till frågans grannlaga och,, i flera omständigheter, från andra 10-
teringsmål skiljaktiga beskaffenhet, ansett sig, lill ledning för den sammaS
bedömande i det. skick, hvari den för närvarande sig befinner, böra i ett
sammanhang framställa förhållandet med rolerings- och rustningsbesväret
i Jemtland vid dess uppkomst,, samt de förändringar och beslut i afseen¬
de å nämnde onus, hvilka sedermera intill närvarande tid egt runi.
Efter Jemtlands och Herjeådahlens sista inkräktning och införlifva»--
de med Sverige, och sedan Herjeådahlcn blifvit medgilvet att med pen¬
ningar lösa sig från skyldigheten alt hålla manskap, upprättades och last-
ställdes årén 1688 och 1689 ett contract, enligt hvilket Jemtland var
skyldigt uppsätta eli Infanteri.-Regemente eller Dragoner, till ett antal af
1000 man, jemte 48 Corporaler,. hvaremot Kronan åtog sig att för hvarje
Dragon eller Soldat betala 20 daler silfvermynt, hvilken afgift nu utgör
6,666 Rdr 3s sk. Banco; och år 1695 förbundo sig åboerne å 71 S'j/36
hemman att uppsätta 100 man Cavallerie, emot ett Statsbidrag för hvarje
nummer af4o daler silfvermynt, som ännu åtnjules på det sätt, att rust¬
hållaren först innehåller räntan af rustningsslammen och sedermera upp¬
bär i räntan contant af Åugmenls-hemmanet, och hvad derefter brister ersättes
honom af dertill anslagne och med förvandling utgående hemmansräntor
i VesterNorrlands Län; börande jemväl anmärkas, att, genom åtskilige
Kongl. Resolutioner och deribland stadfästelse» å sjelfva roteringen,, blif¬
vit försäkiadt, att Jemtlands Fiegemente, ”vid fejd och hvarjehanda påkom-
”mande händelser,, skulle blifva i landet gvarstående, till den gränsor¬
tens defensxon emot Norrige,, och icke bortcommenderas,. såsom förr ha-
”de skett;” hvarföre ej heller vid roteringen i Jemtland blifvit följd så¬
dan grund,, sorn för dea öfriga Armeen..
Genom Kongl.. Brefvet den 2 October 1806,. angående de i Sverige
då ännu. orolerade hemman, har Kongl. Maj:t förklarat,, att, i anseende till
den stränga rotering, sorn Jemtland undergått, Samt den af alla: tiders er¬
farenhet bestyrkta svårighet, om icke omöjlighet, att då Rikets tjenst for¬
drade,.. vederbörligen: recrutéra afgången uti det der - indelte- Regemente,
Stais- samt- Oceon. Viik Betänkande N:o 29.
29
ansåg Kongl. Maj:t ny Iligt kunna blifva, om en ny allmän rotering eler-'
städes företages; hvarvid, dd lika grunder följdes, som för den ofri-
ga Svenska roteringen blifvit /agde, tillfälle torde gifvas att till Kro¬
nan indraga de 1111 på roteringen anslugne räntor; och om Militaireförsva-
ret lill numerlalet derigenom skulle minskas, kunde Kongl.. Maj:t dere¬
mot förvänta, att det qvarblifvan.de Soldathållet derefter skulle med sam¬
ma lätthet sorn i den öfriga delen af Sverige sedermera kunna recrute-
ras oell underhållas,.
Då emedlertid någon verkställighet häraf icke- följt, ingingo Rikets
Ständer vid i8r8 års Riksdag -till Kongl. Majrl med underdånig anhållan,
att då roteringen 1: Jemtland befunnes i allmänhet mera betungande, än i
öfrige orter, när med landskapets folkmängd jern fördes det manskap, sorn
efter knektecontractet och Indelningen borde derifrån utgöras, en undersök¬
ning mätte ske ej, mindre till utrönande, huruvida- de i landet befintli¬
ge oroterade hemman och nybyggen kunde användas till understöd åt de
förut drygt roterade, än -ock till föreslående af jemkning i landskapets ro-
teringsskyldighel; i anledning hvaraf Kongl. Maj:l dels under den i5 De¬
cember 1820, i Nåder anbefallt Dess Befallningshafvande i Jemtland, att
afgifva underdånigt förslag lill ny rotejemkning, hvarvid den allmänna
grund borde iakttagas, ”att Regementets styrka icke finge nedsättas under
”800 man, hvilka sedermera ånyo kornnie att okas,, i den nion den ske¬
ende afvittringen dertill gåfve- anledning;” dels ock,, sedan en provisionel
rote jern ökning blifvit upprättad, på de grunder, bland annat, att Rege¬
mentets styrka nedsättes till 800 man, och att de derigenom uppkomne
vacante rotar, jemte förut oroterade hemman, nnslogos till de qvar-.
blifne stamrotarnes understöd, med ett bidrag af g Rdr. för tunnlandet
Q— 6 tunnland utgöra ett mantal i Jemtland •—j) under nen au Novem¬
ber 1827, i- Nåder fastställt samma jemkning att gälla ifrån och med
1828 intill dess, efter afv.ittringens afsluiande i orten, en- fullständigare
och på mera bestämda grunder byggd rotering i provincen kunde för sig
gå; hvarjemte Kongl. Maj:t förklarat, ”ätt, såsom följd af den Jemtlands
”Rothållare medgifne lindring i roteringen, Regementet borde ikläda sig
”samma activa tjenstgöringsskyldighet, sorn den öfriga indelta Arméen,,
”dock med befrielse från arbetscommenderingar utom provincen*”'
Häremot erinrades viri sislförflutne Riksmöte af Riksdagsfullmäglige
från Jemtland, att, genom Regementets nedsättning,, den behöfliga jemk-
ningen- icke vunnits, enär dels Regementet nu vore skyldigt till tjenstgöring
utom Jemtland, hvaraf följde, att hemmansegarne- ej. längre kunde sjelfva
Stats- lamt Oecon. Utsk. Betänkande I? o ap.
tj. na flir rolarnc eller få lega manskap ulan olia4c kostnader, dels oek.
den nja voteringen icke skall blifvit uppgjord på lika grunder, sorn i det
öfriga Sverige, utan på dubbelt svårare vilkor, än i de förut hårdast ro¬
terade Länen; äfvensom klagan fördes deröfver, attroteringsbesväret jemyäi
vöre i betydlig nion mera betungande, än i andia orter; hvarföre yrka¬
des Infanteri-Regementets nedsättning tili 400 man, och HästjägareEsqvad.ro-
riéns indragande eller reducerande lill den styrka, som af de rustande skäligen
kunde underhållas. Rikets Ständer funno, att om Jemtlands Regemente skulle,
efter Norriges förening med Sverige, kunna uppfylla sitt ändamål, bidrag
till Rikets Krigsmagl i det hela, så måste det gamla vilkoret för dess ro¬
tering, eller manskapets användande, endast inom landskapet; upphäfvas,
och Jemtlands Soldater följaktligen åläggas samma skyldigheter, sorn Kro¬
nans indelta manskap i det öfriga Riket, vare sig i krig eller, i hänseen¬
de till arbetscommenderingar, under fredstid; men enär således contraetet
med rotchållarae måste å Kronans sida brytas, funno Rikets Ständer nå¬
gon annan billig grund för det nya förhållandet dem emellan icke böra
fastställas, än den i Kongl. Brefvet den 2 October 18(6 redan uppgifna,
eller jemlikhet med roteringen i det öfriga Riket, utan afseende derå, om
detta förhållande medförde färre indelte Soldater, än de 800 man, Kongl.
Maj:t pä förhand bestämt, eller flere än de 4<>o man Länets Riksdags-
fullmäglige erbjudit; anseende Rikets Ständer derjemte törmönen af rote-
jemkningen böra rotehå!larne tillgodökomma, utan väntan på afvittring*-
verkets- fullbordande, hvilket ännu kunde vara nog aflägset. I öfverens¬
stämmelse härmed, anhöllo Rikets Ständer (se und. skrifva N:o 38oj) alt
Kongl. Majit täcktes, ti il efterrättelse vid den skeende nya roteringen i-
nom Jemtland, i Nåder förordna; att Jemtlands soldater ålades samma
skyldigheter som Kronans indelta manskap i det öfriga Riket; men alt der¬
emot, utan fastställelse af den provisoriska regleringen af rotehåJlet der¬
städes för längre tid, än de 8 år för hvilka densamma blifvit af Länets
invånare antagen, ifrågavarande rotering derefter malte jernnäs till likhet
med roteringen i det öfriga Sverige, sedan hemmanens godhet, grundrän¬
tan och öfrige utskyhler blifvit emellan Länen behörigen jern förde och
tagne i beräkning; hvarefter de nya i Jemtland tillkommande hemman
borde öka den gamla roteringen med ny; samt att de sålunda för Jemt¬
lands Fältjägare-Regemente tillstyrkte vilkor jemväl matte få sträckas
till Jemtlands fläsljägare-Esquadron, så att Rusthållarne dervid måtte
komma i åtnjutande af all dea lindring i deras hittills åliggande skyl-
Sta!i~ samt Oecon.~Vtsk. Betänkande N:o
3i
dighefer, som antingen redan blifvit eller framdeles kunde varda Rote*
hällarne inom provrncen beviljad.
De förslag till ny rotering i Jemtland, som härefter blifvit af Kongl.
Majlis Befallningshafvande afgifne, och omförmälas i Kongl. Maj:ts nu af-
liåtne Nådiga Proposition, innehålla bland annat följande uppgifter:
alt, efter verkställd jemförelse med roteringen i Rikets, öfriga s3
provincer, befunnits, att när hvar 19:de man är mantalsskrifven
Soldat, då. ett medium tages för hela Riket» vöre hvar egde man¬
talsskrifven karl Soldat i Jemtland» och att, när för ett taxerings¬
värde i det öfriga Sverige af 8,23g Rdr hålles en Soldat, ut¬
gjordes samma prestation i Jemtland för ett taxeringsvärde af
1,278 Rdr;
alt, sedan frén roteringen blifvit nndantagne Landt-,Stats- och
Mili tise-boslä Ilen, Åugments-, Rusthålls- och Inqvarterings-hem-
man, Ecclesiastike boställen, Säteri- och Bergs-Frälse, Post- och
Gästgifveri-hemman, ett Häradshöfdinge-boställe, sedan längre lid
tillbaka förmedlade hemman, samt de 28 9/16 mantal, hvil¬
ka, genom utgörande af vissa tjenslbarheter till Gustafs och
Carlbergs Kopparverk, redan äro betydligt betungade, och derå»
enligt ett Kongl. Special Privilegium af den g Aug. 1678 och
Kongl- Resolutionen den 10 Julii 174,9, njuter Bergsfrälse fri¬
het; så ålerstodo 614: 3583/56x6:dels mantal, som i Jemtland bort¬
dö utgöra hel rotering ;
att» när Jemtlands rotering jemnades till likhet med roteringen
i det öfriga. Sverige, sedan hemmanens godhet» grundräntan och
öfrige utskylder blifvit emellan Länen behörigen jeni förde och
tagne i beräkning» uppkomme det resultat» att på den roterings-
skyldiga jorden, efter taxerings- och försäljningsvärdet derå, i
förhållande, till hemmansvärdet i andra orter, rätteligen skulle
belöpa - - - - _ - _ 3o5 ,man
samt landet, emot bibehållande af ofvanomförmälde
6,666: 3-2, efter beräkning af 4© Rdr roterings-
kostnad per numer, underhålla - - 166 2JZ -3»
derutöfver provincen genom roteringsbesvärets jem-
nare fördelning förmodades kunna utgöra en till¬
ökning af - -- -- -- 128 —-
hvarigenom 600 mau
Stals- samt Oecon.-Vtsk. B t ta akan ch N,o 29.
skulle blifva det antal, som af landet högst kunde åstadkom-
✓ mas; samt
att, för att bereda enahanda lindring i rustnings-praestationen,
borde antingen Ilust-csquadronen reduceras från 100 till Boman,
med bibehållande af de af ålder indelle Rusthållen och nu in-
nehafvande anslag 1 egne och Augmentshemmans räntor, jemte
anordnadt räntebelopp från Medelpad, till fyllnad i de för hvar¬
je numer påräknade 4<> daler silfvermynt; eller ock, i fall nämn¬
de nedsättning ej kunde medgifvas, ett ytterligare Statsanslag af
_ 1000 Rdr årligen beviljas, utöfver den summa, som redan er-
hålles till Rusthållens understöd.
Kongl. Krigs- och Kammar-Collegierne, uti deras underdåniga Utlå¬
tande, hafva deremot, på sätt den Kongl. Propositionen utvisar, ej kun¬
nat godkänna de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagne grunder
och antagne beräkningssätt. Utom hvad den Nådiga Propositionen härom
innehåller, hafva Collegierne sig utlåtit, bland annat:
att då Landt-, Stats- och Häradshöfd inge-boställen, enligt För-
fattningarne, voro underkastade ordinarie rotering, hvarifrån nå¬
gon befrielse icke vore för hemmanen al denna natur i Jemtland
medgifven, samt, hvad Augmentshemmanen serskildt vidkomme,
destomindre kuiide eller borde ega rum, sorn de icke vidare än
med den dem åsatte ränta, utan förvandling, hittills bidragit till
rustningens understöd, samt således från Iinektehållet obehöri¬
gen njutit befrielse; då de i orten varande inqvarterings-hem-
man ej heller kunde hädanefter få behålla deras hittills åtnjutne
rotefrihet, enär nya löne-regleringen för indelta Armeen blifvit
uppgjord med hänsigt lill öfver- och underbefälets skyldighet
alt hemma i landet sjelfve förskaffa sig husrum, hvarföre nämn¬
de hemman hädanefter icke annorlunda än emot ersättning syn¬
tes vara pligtige att inqvartering bestå; då de Kopparverket lill
betjening underlagde hemman genom detta besvär icke fullgjor¬
de någon emot roteringen egentligen svarande tunga, och följ¬
aktligen icke heller borde i och för samma betjening vidare från
rotering undantagas, utan, om de till någon ersättning pröfvades
berättigade, borde dertill i annan väg förhjelpas; så funno Col-
legierne, att alla desse nu uppräknade hemman, ieke-kunde ifrån
beräkning
Siats- ftnit Occonomia-Vtskoltéiie Betänkande Sto 2 gr.'
,V>
beräkning uteslutas; äfvensom att de redan afvittrade, under od¬
ling och frihetstid upplåtne *6(3 53,90^/84,a^otdels mantal, vid
deri förestående rotejemkningen, desto hellre borde i röten inde¬
las, efter deras provisionel!: äsutte hem mänsta!, -sorn deras ego¬
område redan vore bestämdt, samt intilldess ifrågavarande hem¬
man i skatt ingingo, den utväg srntes kunna vidtagas, att de
för rotén ngskostn aderi af Statsvet ket godtgjördes, enar de med
aldre skatllagde hemman i rotar insattes, i den ruon, som på
deras roteandel belöpte; och blefve genom denna beräkning an¬
talet af tle roleri ngsskyl dige hemmanen vid pass y56 mantal,
samt således icke större, än Kongl. Majrts Befallningshafvande
antagit; samt
att det förhållande med Jemtlands Regemente egde rum, att
Soldatens hufvodsakliga och nästan enda aflöning der hestodc uti
Knektetorpet, förutan hvilket han ej njöte något hemkall, ulan
blott en ringa penningelön; och då, i anseende till hemmanens
vidsträckta områden och derinom vanligen befintliga tillgång på
odlingsbar mark med god jordmön, rotarne derstädes kunde,
utan all afsaknad för hemmans-åboerne, icke allenast bestå Sol¬
daten förmonliga torplägenheter, hvaraf han bade god utkomst
under tjenstclideu, utan ock serskildt åt honom upplåta annan
jord till uppodling, för alt af honom under dess och hustruns
lifstid, och någon gång ännu längre, besittas; genom hvilket sätt
ätt underhålla Soldaten, landets odling och befolkning ostridigt
blifvit befordrad; samt roteringskostnaden i sjelfva verket vore
så lindrig, att den ira, i fråga om vacance-afgift för ledige mi¬
mer, endast beräknades till 3a Rdr, under det i andra orter, så¬
som i Upland, Kneklehållet uppskattades lili en tredubbel kost¬
nad, och vacance-afgiften vanligen utginge med 80 lili 100 Rdr;
så kunde, efter Collegiernes tanka, med full visshet antaga®, atl;
Soldatens underhåll i Jemtland åtminstone icke kostade mer an
hälften emot det belopp, hvartill detta besvär i de flesta Rikets
landskap i medeltal rätteligen borde för hvarje rote uppskattas.
Uti ifrågavarande Nådiga Skrifvelse har Kongl. Majrt, med bifall till
Collegiernes hemställan, i Nåder ansett, att hädanefter borde förblifva vid
Brh. till 71. St. Prof. i?Ji. 4 Sami. 1 Afd, 5,
6:te Häftet.
.Ti
Stats- samt Oeconoinie-Uiskottens Betänkande N:o 2ff.
Iafanteri-Regementets, till 800 man förut nedsatte styrka, samt vid Iläst-
Esquadronens nuvarande numcraire, men alt deremot, då rötéringen oell
rustningen icke kunde af dertill nu skyldige hemman, och med de bidrag,
sorn redan cga rum, fullt dragas, ersättning af Stals-Verket, genom nya
anslag,, mätte beviljas: dels för den andel i rotenngen, sorn skulle belö¬
pa å de Gustafs och Carlbergs Bruk betjenande hemman, som äro från
rotering fria, så länge de med tjenstbarheterne fortfara; dels åt de Post¬
hemman, som pröfvades vara, enligt Förfaltningarne, till befrielse från
rotering- berättigade, de Core år 1784 tillkomne Gästgifveriet och nuva¬
rande innehafvarne af Landt , Stats- och Häradshöfdinge-boställen, för de¬
ras andel i voteringen, till fyllnad uti de 4° R(lr ärligen, som skäligen
kunde anses utgöra kostnaden för en rote; dels under frihetstiden åt de
nyhemman, som nu gemensamt med de äldre komma alt i voteringen del¬
taga; dels, för de Augmentsräntor, till belopp af 444 42 sk- 2 rst,>
som Rusthållen hittills utan förvandling uppburit, men hvilka räntor, då
Augmenis-hemmanen konimo att i voteringen deltaga, borde af dem sjelf¬
va få innehafvas; dels likaledes till de Rustande 2000 Rdr årligen.
Dessutom hafva i denna fråga sig utlåtit;
a) inom ITögloflige Ridderskapet och Adeln,
Herr von Törney som anmärkte, alt den. ersättning Jemtlands
Rusthållare under Carl Xl:s lid erli öl Io, till belopp af 20 daler silfver-
mynt, svarade då emot xo Silfver-Riksdaler, hvarföre i den tiden kunde
köpas 10 tunnor korn, men utgingo nu med 6 Rdr 32 sk. Bancosedlar,
hvarföre i Jemtland nu ej ei hölies en tunna korn; att den stora skillna¬
den emellan Jemtlands Regementes förra egenskap af Landtvärn, som ej
kunde commenderas utom lånegränsen, och dess nu varande af regulier
trupp, som egde samma skyldighet till activ tjenstgöring, som den öfriga
indelta Armeen, i synnerhet förtjent att komma i öfvervägande, enär
hemmansegarne ej längre sjelfve tjena för Rotarne eller få lega manskap
utan, betydligt ökade kostnader; att för ett jordvärde af 4.257 Rdr betal-
des uti det öfriga Sverige, i Statsqhlrag. 177 Rdr B:co, men för samma
jordvärde i Jemtland erlades 4^4 Rdr; samt att hemmanen i Jemtland
icke voro för lågt taxerade,, hvilket upplystes af uppbudsförteekningarne,
som utvisade, att, under loppet af de 10 sislförflutne åren, de hemman,
sorn frivilligt blifvit sålde, blott öfverstigit taxeringsvärdet med 27 pro¬
cent; och ansåge Herr von Törne}, alt Jemtland således vore i behof af
de ersättnings bidrag, som af Kongl. Majit blifvit föreslagne.
Stais- tamt Oeconomie-Vlskottens Betänkande N\o 19.
35
b) inom Hedervärda Bonde-Ståndet,
Riksdags-Fullmäglige Anders Martensson och Eric Nilsson frän
Jemtland, hvilka yrkat, alt Jemtlands Rotehållare i allmänhet måtte kom¬
ma i åtnjutande af den lindring i roleringsbördan, hvarom de, genom det
förut fattade beslut om en roteringsjemkning i Jemtland, blifvit försäkra¬
de, samt att Rusthållarne vid Hästjagare-Esquadronen måtte beviljas fort¬
farande och tillökt anslag af Statsmedlen, till lättnad i den dryga rust-
hiugsskyldigheten.
Delta, med hvad mera hnndlingarne innehålla, hafva Utskotten i öf¬
vervägande tagit; och finna väl upplyst och ostridigt vara, att det Jemt¬
land nu åliggande roterings- och rustningsbesvär vida öfversliger de för
närvarande roterade hemmans förmåga att draga samma tunga, i anseen¬
de lill landets ringa folkmängd och ofruktbara beskaffenhet; men om det¬
ta, å ena sidan, medgifves, och derjemte antages, dels att Jemtlands In¬
fall ter ie-Regernente, nedsatt till 800 man, med enahanda skyldighet till
activ tjenstgöring, som den öfriga Indelta Armeen, icke kan af provincen,
med de af ålder anslagne understöd, underhållas, äfven då de nu orotera¬
de, men rotering underkastade hemman blifva till Kneklehållet indelte;
dels ock, att en återgång till roteringens första beskaffenhet, då Regemen¬
tet bestod af 1000 man, endast skyldige att försvara provincen, och be¬
friade från oommendering utom densamma, nu mera icke kan eller bör
komma i fråga, emedan Regementet i sådant fall, efter Norriges förening
med Sverige, icke skulle uppfylla något ändamål, och en sådan rotering
ej heller nu skulle af landet kunna underhållas, sedan legan för manskapet,
genom de redan vidtagne förändringar, blifvit uppstegrad, och det gamla
understödet, nemligen 20 daler för hvarje Soldat, i anseende lill myntets
försämring, jemväl blifvit, lill sitt värde, i betydlig nion nedsatt; så möta
dock, å andra sidan, betänkligheter och svårigheter för verkställigheten af
ny rotering och rustning i Jemtland, på de vilkor och det sätt, Kongl.
M;ij:t i Nåder framställt.
Sa vida nemligen det icke kan bestridas, att ju sjelfva ideen af In¬
delningsverket är den, att samma inrättning skall grundas på jordens vär¬
de och förmåga alt draga roterings- och rustuingsbördan, samt desse om¬
ständigheter alltså ensamt böra tjena till måttstock för det belopp indelt
manskap, sorn af hvarje serskild province skall underhållas, lärer ostridigt
I
,36 Stalf" sainlOccqnomic-IZlikoltcns Betänkande !S':o
följa, aLL arn man genom anslag, at Statsmedlen, ville i en province af Ri¬
ket,, såsom. lin är i fråga, söka tillvägabringa en högre rotering, än som af
•jordeh ensamt Jarit Lä fas, skulle ludefnings-verkels princip frunträdås, oell
r stället den ö förfil Huttet celi orättvisa uppkomma, att invånarns i det öf¬
riga' Riket skulle, utom egen rotering, till'en tiel bära roleringstungan i
det nyssnämnde landskapet; hvarjemte härvid förekommer det hufvudsak.-
liga hinder,, att Statens knappa oell för andi a oundgängliga behof nödiga
medel icke-' lemna--tillgång tfil de,, dels för ail'.'framlid, dels för. obestämd
tåd. i i^åder äskade anslag..
Af desse skäl kunna Utskotten* cj heller tillstyrka antagandet' at
Kongl. Majlis IN'.5diga Proposition, angående en sådan ny rote¬
ring oell rus t ning i Jemtland, att, med nedsättning af Infanterie-
II eg e m r 111 e t s ■ n i i m e r a i r e till 8oo man, och bibehållande af lläsl-
Esquadronens nuvarande ' styrka af xoö man, Statsanslag måtte-
beviljas, för alt sätta de roterings- peli rustningsskyldige i till¬
fälle alt draga nämnde tunga; vid hvilken utgång något Utlå¬
tande om sättet för verkställigheten deraf icke erfordras;
men Utskotten uro deicmot öfvertygadé, alt den lindring för Jemt¬
lands Rote- och Rusthållare,, sorn så högt af behofvet påkallas, kan, lika
enkelt, som billigt och rättvist, lillv.igahringas på det sätt Rikets Ständer
å förra Riksdagen föreslagit, eller att voteringen och rustningen jem¬
na > till likhet med densamma i det öfriga Sverige; och ehuru Ut¬
skotten, sorn icke uro i tillfälle att uppgifva, till hvad belopp nedsättning
i numerlalet derigenom må, under viss tid eller för alltid, inträffa, ej
kunna ingå i pröfning om nödvändigheten af Infanterie-Regemeutets och
Häst-Usqdadronens bibehållande vid deras närvarande numeraire, utan af¬
bidan på den tid, då roteringen och rustningeu kan okas med nya hem¬
man, som deruti inga, eller örn lämpligheten och behofvet att fylla anta¬
let genom uppsättande af värfvad trupp; tveka Utskotten dock så mycket
mindre alt å nyo framställa sistnämnde förslag, som detsamma är öfver¬
ensstämmande med Kongl. Brefvet den 2 Oclober jgof>, hvilket här of-
,.^an finnes till sitt innehåll intaget,
y 5 •JJnder, åberopande i öfrigt af de skäl Rikets Ständers vid förra Riks-
t jdagen i amnet aflåtne underdåniga skrifvelse innehåller, få Utskotten alltså,
V , tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Mäj:t förnya den under-
'' duniga anhållan, alt, jemte det Jemtlands Soldater " åläggas sam¬
ida'1'skyldigheter, som Kronans indelta manskap i det öfriga Ri-
Si'ats~ sunil Oecenomie- Utskott cm Betänkande N:» yg.
Set, voteringen i Jemtland matte jernnäs till likhet med noterin¬
gen i det öfriga Sverige* sedan hemmanens gödhet, grundränta tv
och öfrige utskylder blif vit emellan Länen behörigen jeni förde
och lagnö i bejakning; hvarefter de nya hemman, som i Jemt¬
land tillkomma, må öka den gamla rotöringen med ny; samt: att
de sålunda fur Jemtlands Fältjägare-Regemente tillstyrkte vilkor
jemväl malte få sträckas till Jemtlands Hästjugare-Jdsfiuadron,, så
att Rusthållarne dervid mätte få komma i åtnjutande af al! elem
lindi ing. i. deras hittills åliggande skyldigheter, sorn antingen re¬
dan blifvit eller framdeles lian varda Roteliållarne inom provin-
eea beviljad ; lärande Reteringsförrätt ningen i Jemtland, såsom å
andra orter, komma att på Statens bekostnad verkställas.
Då derjemte hos Utskotten i betraktande kommit, alt, enligt hvad
Kongl. Maj;t i Nåder lillkännagifvit, Afviltr.ings-verket i Jemtland, efter
all anledning hinner afslutas innan de 8 år,, räknade från 1828 års bör¬
jan,. lillända!upit, hvarunder den nu gällande rotejemkningen blifvit af iir—
vånarne antagen; alt den nu föreslagne nya roleringen, med hvars förrät¬
tande början således kan göras år 1836, synes på 3:ne år -kunna tili slut
bringas, samt att för denna tid, under hvilken den nu varande voterin¬
gen och rustningen lärer böra af provincen fortfarande utgöras, en lämp¬
lig ersättning, till lindring i bördan, synes böra Rote- och Rusthållarne
tillkommaalltså hafva Utskotten skolat
hemställa, att Rikets Ständer, i händelse Kongl. MafiUläckes i
-Nåder bifalla det nu gjorde förslag örn ny rotering i Jemtland,,
och under vilkor, att, intill dess densamma hinner verkställas,
voteringen och rustningen praesteras på sätt nu eger rum, — måt¬
te bevilja ett årligt anslag af 4000 Rdr, att under högst Irenne
år, från och med j836, af Siats-Verkets medel utgå, till lin¬
dring för Rote- och Rusthållarne i nänmde proviuce,.
Åtskilliga Ledamöters reservationer bifogas,.
Slockholm den 1 Oclober r834»
33
Stats~ samt Oeconomie-Vtskottent Betänkande If:o ip.
Reservationer:
Vid Utskottets hes'ut uti usta och i:dra punkteme,
Af Werr von Törne: "Jag reserverar mig emot de sammansatta Ut¬
skottens beslut. Uti Betänkandet har blifvit föreslaget, att Jemtlands Re¬
gemente skall nedsättas, emedan all rotering bör grundas på jordens vär¬
de, men icke till vägabringas genom penningebidrag från Rikets öfriga in¬
vånare.
Denna anmärkning vore grundad, om en ny rotering skulle verkstäl¬
las, men är icke lämplig till närvarande fall, emedan bär icke är fråga
om annat än en interims-åtgärd under kort tid, intill dess nya hemman,
hvilkas frihetsår till en del redan tilländalupit, hinna att roteras, då bi¬
draget upphör.
Utskotten hafva slutligen föreslagit ett bidrag lill Jemtlands Rost¬
och Rotehållare under 3 års. tid, ifall Regementet nedsättes,
Det torde icke kunna bestridas, att, om Regementet icke nedsättes, är
behofvet af biträde större, och att i detta senare fall högsta nödvändig¬
heten fordrar ett lämpligt bidrag.
Utom den motsägelse, som således finnes i de sammansatte Utskot¬
tens förslag, har blifvit förbisedd den bufvudsakligaste omständigheten,
nemligen alt Kongl. Maj:t genom Sin Nådiga Proposition bestämdt utslagit
nedsättning af Jemtlands -Regemente.
Då Regerings-Formens So § stadgar, att det fordras bägge Statsmag-
ternes gemensamma bifall, för att åstadkomma ändring i Indelnings-vei ket,
så följer deraf klart, att, om Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition afslås, för¬
blifva Jemtlands Rust- och Rotehållare utan biträde.
Jemtländska folkets bergning beror på denna frågas afgörande, hvar¬
före mig synes, att några tusende Rdr om året under en kort lid är af
ringa betydenhet, då en .provincc derigenom kan räddas från undergång.
Öfverdrifven sparsamhet vore i delta fäll en verklig misshushållning.”
Af Eric Nilsson från Jemtland: ;'Om och huruvida det tillhör Hög-
Joflige Utskotten att afgifva Utlåtande i anseende till hvilka grunder för
nya rotel ingen i Jemtland böra inom provincen följas, antingen skatfeta-
let eller hemmansvärde, öfverlemnar jag till Rikets Höglofläge Ständer
att afgöra. Emedlertid har jag ansett mig skyldig yttra mia öfvertygelse;
i den saken.
I afseende på verkställigheten anser Kongl. Maj:t, på sätt liongi.
Stats- sami Occonwnie-Ulsk&Uens Betänkande N:o 29.
Collegierne föreslagit, den enklaste, minst kostsamma, och lill ändamålet
snarast ledande utvägen vara, att hemmanens taxeringsvärde dervid tages
till rättelse. Jag deremot troi', att denna grund är den tvetydigaste
mest kostsamma och föranledande till den mesta tidsutdrägt, ty derige¬
nom öppnar man ett vidsträckt fält för gräl, intriger och besvär, ty om
man skall bestämma ett hemmansvärde i förhållande lill dess afkastning,
och man vet,att afkastning lill en stor del beror af den odlings- och ar¬
betsbit på ett hemman blir nedlagd, sa lärer väl ingen erkänna för bil¬
ligt och rättvist, att den, som till och med skuldsatt sig för att odla och
förbättra sitt hemman, derigenom skulle få en tyngre rotering än hans
granne,, sorn eger en alldeles lika hemmansdel, men som varit besvärad
af fattigdom och haft många små barn att försörja, och således icke mäg¬
ta l ordentligt sköta, ännu mindre förbättra sitt hemman, men sorn, efter
10 ä 20 år härefter, sedan det kommit i en annans hand, kan vara lika
godt, lill och med hällre, än den förres. En sådan grund skulle föranle¬
da lill missnöje och afund både nu och för hela framtiden.
Dessutom hvad arbete skall det icke kosta att inom hela det vid¬
sträckta Jandet jemföra alla roteringsskyldige hemman emot hvarandra,
så att de blifva något nära jemförda? Man vet, att ungefär 8 Landtmätare
oupphörligt arbetat i 13 år på afviltringen i Jemtland, som icke är annat
är, en geometrisk skattläggning, för alt kunna säga huru stor del af ett
mantal den eller den hemmansdelen är. •—- Genom denna åtgärd anser
jag hemmanens förhållanden till hvarandra böra vara säkrast utrönte;
då dei vid hvarje förut icke uppmätt jordstycke nu blifvit det och grade-
radt samt reduceradttill uppskattjdngSVärde, som af afv-ittringsrätten sedan
blifvit granskade, jemkade och jemförde inom hvarje socken. Sedermera
har Kongl. Maj:ls Befallningshafvande granskat, pröfvat och förmodligen
jern fört dessa förslag-, socknar och tingslag emelian. Om man nu icke vill
antaga, alt allt detta gått orätt till, blir man t vungen afl erkänna, att skat-
tetalet är och blir den rättaste grund för loteringen, och ehuruväl äfven
derigenom kan uppkomma olikheter, i synnerhet i afseende på de hem¬
man, som för längre- lid tillbaka blifvit afvittrade, men dessa olikheter
blifva både färre och mindre än om taxeringsvärdet skall tagas- till grund;
dessutom föranleda dessa olikheter icke så mycket till missnöje, emedan
det ligger i allmänna opinionen, att livar och en bör draga, allmänna bör¬
dor i förhållande till innehafvande hemman eller skattetal,, hvilket också
alltid tjenar till grund vid egodelningar, och det så mycket hellre nu?.
4»
Stats- samt Öccemomie-Utskotifns ■BetanTiande 1F;o sg.
sora livar ecb -en vid afvid ringen erhållit egor i förhållande till skaltefa-
let, eller ook förmedling i förhållande till egorne. Öm skattetalet tnges
till grund, så är det sjelfva jorden sora blir roterad, men om taxerings¬
värdet skall dertill tågås, så blir det mera arbetet sora kommer alt rote¬
ras, och jag anser det fiör obilligt oell orättvist, att den arbetsam mäste,
som mest förbättrat sitt bemma», till belöning derföre, skall få den tyng¬
sta rotering, och tvärtom, den sem mest vanbrukat sitt hemman, skall få den
lättaste; genom ett sådant sätt alt beskatta arbete, driipes ali odlingshog.
Uti Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse af den v.g sisllidne Februarii,
angående rotering i Jemtland, bär Kongl. Majit i Nåder yttrat, alt de i
Jemtland uppkommande nya hemman skola, efter frihetsårens förlopp,
efter band oka den gamla roteringen med nya numer. Oni taxerings¬
värdet då skall lagas lill grund, så är det ganska troligt, att en Nybygga¬
re under frihetsåren icke odlar sitt nybygge, då han vet, alt han derige¬
nom ådrager sig en tyngre rotering; men om skaltetalet antages till grund,
så vet en nybyggare genast, så snart nybygget är utslakadt och skattlagdt,
huru stor del af en Soldatrote han bör utgöra. •— Till ytterligare stöd
för mitt påstående, att skaltetalet är en rättvisare princip för roteringen
i Jemtland,'än hemmansvärdet, får jag äfven åberopa Kongl. Majrts Nådi¬
ga Bref lill Dess Befallningshafvande i östersund al den a t Junii 1825,
angående grunderne för interimsrotejemkningen, der del med tydliga ord
heter, att rote jemkning en skall ske, icke pä sätt J föreslagit, efter
1810 *drs taxeringsvärde, utan efter hemmantalet: då skaltetalet an¬
sågs för en rättvis roleringsgrund i en tid, när landet icke var ordentligt
skattlagdt, så tycks det med mera skäl böra vara det, sedan landet ge¬
nom afvittringen undergått en geometrisk skattläggning och hvar och en
erhållit egor i förhållande lill sitt skattetal, eller ock förmedling i förhål¬
lande till innehafva nde egor.
Sedan Kongl. Majit redan år 1806 i Nåder ansett billigheten och
rättvisan samt behofvet påkalla en lindring uti Jemtlands tryckande ro¬
tering, och detta lid efter annan äfven blifvit erkändt och beviljadt af Rikets
Jiögloflige Ständer, och sist vid sista Riksdag, då Rikets Höglöfligé Stän¬
der, uti underdånig skrifvelse den 18 Februarii r83o, Nio 38o, tillstyrkt,
att Jemtland måtte roteras i likhet med det öfriga ■'Sverige, sedan hem¬
manens godhet och grundräntor blifvit behörigen jemfJrde, och det utan
afseende derpå, om Regementet sedan skulle blifva mindre än det på för¬
hand
Stafs- santtt Oecon., Utsk. Betänkande Ni o 09.
kand af Kongl. Majit frän 1000 lill 800 man nedsatte, eller mera ändå-
varande provincens fullmägtige erbjöd, nemligen 4°° man. — Med anled¬
ning deraf, liar Kongl. Majlis Befallningshafvande i Länet, på Nådig befall¬
ning, uppgjort förslag till en ny rotering, efter de föreskrifne grunderne.
Men dervid har det misstag egt runi, ali, ehuru Kongl. Majits Befallningshaf¬
vande uti sjelfva ingressen till förslaget ansett och yttrat, att från rote-
ringen borde undantagas
aj) De till Landslaten anslagna Boställen - 4 iip/arS mantal
Militiae Boställen - - 49 i/ö —
Lj) De till Busthållen i Jemtland anslagne Atrg-
mentshemman - - - — /yi 33^432 —
Ruslliållsheminan - 71 35/36 —
c) Hälften af de så kallade Inqvarterings-
liemman ------
d) Ecclesiastik- StatsBosiällen - - - r8 23/36 —
e) Säteri och Bergsfrälsehernmau - - 1 x/4 ~
F) Posl- och Gästgifveri hemman, som enligt
Förfatlilingarne höra vara trio från rotering.
Häradshöfdinge-Bostället i Norra Domsagan z —
Förmedlade hemman, sedan längre tid
tillhaka, men sorn ännu qvarstå i Jorde-
boken - - - - 2 23fziy ■*"*
h)De till Gustafs och Carlbergs Kopparverk
med kol, ved och körslor anslagne hem¬
man, hvilka genom utgörande al berörde
tjenstbarhet.:!’ redan äro betydligen betun¬
gade - -- 28 1/16 »
tillsammans 2194k/1 °8 mantal
men icke dessmindrc har Kongl. Majlis Befallningshafvande uti .sjelfva
uträkningen, som utvisar hvad på Jemtland bör belöpa, upptagit äfven
ofvanstående hemman och lägenheter, emedan deras värde- äro inbe¬
räknade uti de 1,489,589 Rdr., som Kongl. Majlis Befallningshaf¬
vande ansett och i uträkningen upptagit såsom rotaringsskyldige;
hvaraf tydligt oell klart.sig visar, att på Jemtlands alla hemman, a t
hvad jvamn och natur de vara må, icke belöper sig mera än ei~
Dih. till R St. Prot. 1834- 4 Sami. 2 Afd. 6-
Oste Häftet,
42
Stals- samt Oecon.rVtsk. Betänkande IF; o Jji
ter Kongl.. Mnjrts Befallningshafvande^ uträkning lill - 3 o 3 rfZ man
samt för del förut erhållne Statsbidraget 6666 Rdr. 3a
sk. B:co a Rdr per man - - - - - »66 ofi —
"Vidare, har Kongl.. Majlis Befallningshafvande, på blotta för¬
modan att de kunde underhållas,, ytterligare löreslagit - ia8 —
Summa 6oo man
Det ofvan anmärkta misstaget hafva Kongl.. Krigs- och Kammar-Colle-
gierne icke observerat, ulan i underdånighet ytterligare: tillstyrkt, att de
till Landstaten anslägne- Boställen,, de ruslhållen underlagde Augment¬
hemman, Häradsböfuinge-Bostället i.Norra Domsagan, de till Gustafs och
Carlbergs Kopparverks betjenande med kol och körslor underlagde hem¬
man, Inqvarteriugs-, Post- och Gästgifverihemman, äfvensom de redan
afvittrade, under odlings- och frihetsår upplåtne 66 2J6 mantal 'loide
i beräkning inga. "}. och derföre i rund summa föreslagil 200 man, ehuru,,
l’å sätt jag ofvan haft äran anmärka, de der redan ingått i beräkning.
Kongl. Collegicrne hafva ansett sig icke kunna dela Landshöfdingen*
åsigter i fråga om jord värdet, såsom måttstock, lör voterings-och rustnings-
jbördan i Jemtland, jemförelsevis n ed Rikets' öfrige orter, enär icke an¬
tagas kar,, alt rotar, som innefatta ett större hem mans värde i en ort, haf¬
va större förmåga att draga roteringsbesväret, än rotar af ett mindre
hemmansvärde i en annan. Jag för min del tror, att ett hemmans värde
bestämmer sig sjelf, i förhållande till hemmanets afkastning; ty ett hem¬
man, sorn gifve»’ sin egare eller brukare en större afkastning eller sakrare
utkomst, anser jag alltid, mera värd t, än ett annat, som ger mindre
eller ingen, och följakteligen anser jag äfven, att ett hemman af större
värde kan draga en större andel af allmänna bördor än ett mindre.
Ibland andra skäl, sorn Kongl.. Cöllegierne antagit till grund för deras
förmodan., att Jemtland utan svårighet karr underhålla så mångå Ryttare och
Soldater, som t!e i underdånighet föreslagit, hafva de äfven åberopat Jemt¬
lands vidsträckta egor, sorn hufvudsakligast bestå af onyttiga skogar, upp¬
fyllda reed träsk och myror;-men just den omständigheten, att vissa sock¬
nar och byar hafva ofantligt stora skogar, bevisar, alt jorden är af den
dåliga beskaffenhet, att den icke kan föda sin man, oaktadt alf arbets-an-
strängning; ty om t„ exfelt hemman eger 10,000 tunnland jord och den
vöre så odlingsbar, att den kunde- föda sin odlare, så är det ju ganska
naturligt, alt ett sådant hemmans lid; efter annan blifvit kiufvet lill och
Stais- samt Oecon. Utsk Betänkande N;o a§.
43
med i 5o delar, så väl dc: som i andra lyckligare orter; hvem vet icke,
att det är dea hästa jorden sorn är mest bebodd, och dea sämsta winst;
icke får man bedöma folkets förmåga att dråga allmänna tyngder, i för¬
hållande till dess innehafvande ödemarkers vidd, ly på det sättet skulle
man blifva tvungen att antaga, att de minst be badda Lappmarkerna ära
de kraftfullaste provincerne.
livad Jemtlands åkerbruk beträffar, så är det allmänt bekant, att
denna olyckliga province får räkna långt flera oell svårare missväxtår, än
någon annan province i Riket, hvilket faller så mycket mera svårt, som
landets medelpunkt ligger 20 mil ifrån närmaste sjöstad, hvarföre span-
mål och andra nödvändighetsvaror måste belastas med en lång land¬
transport.
Sedan jag sålunda i korthet sökt vederlägga de skäl, hvarå Kongl.
Collegierna tillstyrkt bibehållande af 800 soldater och 100 man lill häst
i Jemtland, på hvilka skäl Kongl. Maj:t grundat Dess Nådiga Skrifvelse
till Rikets Högloflige Ständer af den 22 sistiidne Februarii, N:o 3g, deru¬
ti Kongl. Maj:t, på de af Kongl. Collegierne uppgifne skäl, i Nåder yttrat,
alt någon ytterligare minskning al nurnerstyrkan ej är påkallad af Pro¬
vi licens verkliga behof: återstår för mig att visa förhållandet emellan hvad
Jemtlands rotering nu är och hvad den borde vara:
För närvarande underhåller landet - - 800 man till fot
och — - — - - - - 100 dito till häst
bör underhålla -
enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes ofvanstående uträkning, ("sora är
enlig med Rikets Högloflige Ständers sista beslut) hvaruti äroinberäknade
alla hemman i Jemtland, och således äfven rusthållshemman, belöper allt
som allt - ------- 3o5 i/3 man
samt för det förut erhållna Statsbidraget 6666 Rdr.
3s sk. B:co å 4o Rdr. per man - 166 2/j dito
Summa 472 man
således håller Jemtland nu, utöfver hvad det bör
underhålla, 328 man till fot å 4° Rdr. - - i3,iao
jsaint 100 man till häst å 110 Rdr för häst och karl n,ooo
Summa 24,120 Rdr. årligen
efter en af Lands-Kamereraren uppgjord
calcul, sorn likväl är för låg, hvarifrån
4i;
. Stafs- tamt Oecon,- Vtrk. Betänkande N:o 29,
lior afdragas hvad rusthållärne erhålla i
Augmenter eller understöd - 2,008 rg 7
N. B. efter 1827 års markegång,
som är den enda handling jag nu
innehar Återstår Broo 22,111 28 5
som Jemtland årligen pr res terar i rust- oeli roteringskostnad, utöfver hvad
det efter all billighet oeh rättvisa bör utgöra; då och enär dertill kommer,
att Regementet hädanefter skall iklädas samma activa* tjenstgöring, sorn. dea
öfriga Armeen, och följakleligen utgöra arbetscommenderingar, så följer na¬
turligtvis deraf, att Soldaterna blifva mera dyrlegda hädanefter än hvad
de nu äro, ty i samma nion en Soldats tjenstgöring utvidgas, i samm»
mon stiger hans anspråk på högre lönefönnoner, och det så mycket hell¬
re i Jemtland, som der ur en känbar folkbrist, så att en Soldat innan?
kort kommer att kosta lika mycket, om icke mera, i Jemtland än i an¬
dra provincer, som vidare kommer att öka; denna redan, förut odrägliga
öfverrolering.
Med anledning af ett sådant förhållande, yrkar jag, att Hogloflige Ut¬
skotten tillstyrka Rikets Hogloflige Ständer,, att hos Kongl. Majit i un¬
derdånighet anhålla, att en Gommission mätte förordnas att på Statens
bekostnad förrätta rotering i Jemtland, i enlighet med Kongl. Majrts Nå¬
diga Bref af den 3 October 1.806 och Rikets Hogloflige Ständers vid i83o
års Riksdag fattade beslut, nemligen likhet med det öfriga Sverige, samt
om Kongl. Maj:t och Rikets Ständer finna det nödvändigt alt i Jemtland
hafva mera krigsfolk än hvad på provincent belöper, nämnde Commission
måtte få sig i Nåder uppdragetalt derom med allmogen contrahera.
Då, efter hvad jag här ofvan haft äran visa, Jemtland för närvaran¬
de i rust- och roteringskostnad utgör icke mindre än 22,111 Rdr. 28 ski
årligen, utöfver hvad det rättvisligen bör utgöra, yrkar jag äfven, attHög-
loflige Utskotten tillstyrka Rikets Ständer att anslå årligen minst 12,000
Rdr. B :co lill understöd för Jemtlands rust- och rotehållare, så länge och
intilldess den nya roteringen för sig gått. Landet blir ändå lidande på
öfver 10,000 Rdr. årligen, som är högst kännbart för en så fattig och
vanlottad province som Jemtland.”
Vid Ztdje punkten'.
af Herr Hjärne, som yttrat: ”att då Representationen under denna
Riksdag nekat anslag till flera ändamål, mycket vigtigare än förevarande,
Stats- samt Öecon. Uisk. Betänkande N:o Jo.
sä anser jag ingalunda skäl vara för handen att till nu tillstyrkte anslag'
af 4°°o Rdr. lemna bifall”;
samt af Prosten Åstrand: ”Efter de i afseende på Jemtlands rote¬
ring redan föregångne undersökningar, tror jag, alt den föreslagna rote-
jernkningen lätteligen kan under Jen ännu å gamla eonlractet återstående
lid, eller innan 1835 års slut, verkställas. Anslaget af 4ooo Rdr. årligen
i 3 år, till rote- och rusthållarnes lindring, är sålunda obehöflig! oell mot¬
verkar r olejem kningens skyndsamma verkställande. Statens tillgångar,
medgifva det icke heller, och jag afstyrker således detsamma,”
Etti. denna sistnämnda reservation har Prosten Nordin instämt,.
N:o 3o;.
Ankom till Exp. Utsk. den 1 Oct.■
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposi¬
tion, angående rotefrihet för CapellansBoställen samt er¬
sättning eller vederlag dt de Capelianer, hvilkas boställen
än vidare komma att i roteringen qvarstå, äfvensom rö¬
rande befrielse från öfverroteringen för åtskilliga hem¬
man i Jönköpings och Kronobergs Län och, i sammanhang
dermed, om vacanceafgift för ordinarie rotering unders-
kastad jord, som icke praesterar rotering in natura.
Sedan Rikets Sländer vid sista Riksdag hos Kongl. Majit i underdå¬
nighet anhfillit, (jse underdåniga skrifvelse!! N:o 179) att; vid pröAiingen-
af den på Rikets Ständers tillstyrkan förrättade jemkning i 1811 års
extra . rotering jemte den i sammanhang dermed af Roterings-Commissio-
nerne föreslagne tillökning i ständiga Knekteiiållet af hittiis oroterad jord
af Skatte- Krono och Frälsenatur, måtte i Nåder dels föreslås utvägar,
hvarigenom roterade Capellånsboställen'kunde, utan afseende på deras
hemmanstal, befrias från roteringsbesväret, antingen genom delsammas
flyttning på andra hemman, eller ock, der närbelagne hemman saknades,
medelst anslående åt Capellanerne af lämpligt vederlag i penningar af
den rotefrihets-afgift, som borde erläggas af sådane mindre ‘hemmansde-
Stats- samt Oecon. Ulsk. Bstänkande IV, o 3o«
lar, hvilkas spridda lage utgjorde hinder för deras indelning i ordinarie
»rotering; dels ock, efter undersökning om befogenheten af hos Ständerne
lord klagan öfver åtskillige hemmans öfverrotering i Jönköpings Län ål¬
lin, Nådigt förslag meddelas till klagomålets afhjelpande på lämpligaste
sitt, ulan minskning i Knektehållets numeraire; så har Kongl. Maj:t uti
ofvanberörde lill Rikets Ständer aflåtne och derefter till Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Oeconomie-Utskolten remitterade Proposition (jN:o
35) hufvudsakligen i Nåder upplyst och yttrat:
att, enligt Roteringsverken, circa 205 Kapellansbostället! blifvit i Rote-
rings-Comiteerne anmälde såsom med ordinarie rotering ännu besvärade,
och att, från 209 af dem, roteringen, jemlikt Kongl. Brefvet den 9 No¬
vember 1826, blifvit, utan afseende å boställenas hemmantal, af Comite-
rade förslagsvis flyttade på åtskilliga oroterade hemman, dervid likväl ro¬
teringen från 54 boställen transporterats på sådane hemman, som, afålder
deltagande i ständig rotering för mindre hemmantal, ån jordeböckerne
utvisa, af Comiterade ansetts vara för vissa mindre delar oroterade; hvar¬
emot för vid pass 26 Capellansboställén tjenliga hemman för roterings-
flyttningen saknades;
alt den i hyssberörde måtto föresTagne roteringsöyttning, blifvit af
Kongl. Maj:t gillad och fastställd, utom dels för några få boställen, .för
hvilka flyttningen, såsom öfverklägad, beror på Kongl. Majrts ytterligare
Nådiga pröfning, dels ock för de boställen, som fått roteringen flyttad
på redan af ålder till fullo roterade hemman, hvilka Kongl. Maj:t ansett
icke böra med Lil lök t roteringsbesvär betungas;
att då således inträffade att, till undvikande af förminskning i stän¬
diga Knektehållets numeraire, roteringsskyldigheteu måste än vidare full¬
göras ej mindre äf de Kapellansbostället!, från hvilka roteringsflyttningen
ej kunnat ega rum, i brist på närbelägne oroterade hemman, än af de e-
nahanda boställen, som fått berörde skyldighet transporterad på heraman,
hvilka redan af ålder äro fullt roterade; men alla Capellaher äro till lika
förmon af rotefrihet berättigade, fann Kongl.. Maj:t, lika med Rikets Slän-
der, att de i ständiga Kneklehåliet än vidareqvarblifva tide Capellansbo-
ställen borde åtnjuta ett deras roteringskostnad motsvarande vederlag, oeh
att ofvan omförmälde rolefrihetsafgift så mycket helldre borde dertill an¬
vändas, som derigenom afhjelptes alla roleringstv ister församlingame och
de ras Lärare emellan, utan att deraf vållades någon minskning i gamla
Sta'*:- samt Occon.-Vtsk, Betänkande N:o 3o.
47
Kneklehållct, eller tillskyndades Staten annan, ny utgift, än sådan, sorn
af serskild inkomst betäcktes;
att, i afseende å beloppet af denna rotefrihets-afgift, hvilken borde
utgöras af ordinarie rotering underkastade, men i sådan rotering icke i li¬
tle lie hemman och lägenheter, Kongl. iVIaj;t funnit, att, enär de i Knekte-
hållet qvarstående Ca pe I lans-hosta 1 leus hela kostnad för roteringsbesyä re t
borde godtgöras till fullo af de hemman, som, för aflägsenhelens skull el¬
ler annan, orsak,, undslippa öfvertaga odet in natura af samma besvär, bor¬
de alia sådane hemman icke, såsom hittills, erlägga rote fr i-hets-be vi 11 ilin g.
blott med 12 Hdr för helt'hemman, enligt i83o års Bevrlhungs-Förord¬
ning, utan betala sådan vacailce-afgift, som motsvarar knekte-besväret ef¬
ter de i hvarje Län gällande roteringsgrunder; och skulle detta belopp,
såsom Länen emellan olika och föränderligt, vid Markegångssätlningarne
specificeras och uträknas, samt i Taxorne årligen utsättas; anseende Kongl.
Majit en sådan förhöjd rotefrihets-afgift desto mera billig, som all jord af
lika natur borde, oansedt tillfälligheten af en olika belägenhet, draga lika
besvär, samt all oroterad jord af Krono-skatte och Frälse, natur, enligt
Stäudernes beslut, borde vara* till Knekte- och Båtsmanshåll indelad; och
att, beträffande klagomålet öfver den åtskillige hemman i Jönkö¬
pings Län påförde öfverrotering, förhållandet dermed: vöre sådant, att
hemmanen i berörde Lärn år 18 r i roterades mera efter mantalen, än ef¬
ter hemmanens beskaffenhet,, äfvensom att, enär i gamla Bbterings-verken.
en mängd hemman- funnos upptagne i rotar för mindre: mantal, än Jorda¬
boken utvisade, desse hemman påfördes serskild extra rotering för vissa
oroterade ansedde- delar; i anledning hvaraf och. då, både af gamla Rote-
rings-verken, och af haline besigtningar på hemmanen, befunnits, att alta
af ålder löte råde hemman, voro fullt roteradt, val icke alltid efter Jor-
debok.wnaatalen, dock efter beskaffenheten, 1826 års-Gomiterade uteslutit
och från ytterligare- rotering befriat sådane hemman, sorn, ehuru deltagan¬
de i gamla Knektehål let,, år 18 it undergått serskild extra rotering; men
sorn alla sådane dubbelt roterade hemman; icke kunde af nämnde befriel¬
se komma i åtnjutande,, af orsak att Kammar-Collegium under tiden,, ge¬
nom flere laga kraftvunne-beslut,, ålagt en del af dera, alt, i stället för
extra roteringen, öfvertaga ständig rotering från 43 Capellans-boställen,
voro egar ne- af berörde hemman: ännu: med; öfverrotering; netungade; vid
hvilket förhållande Kongl'.. Majit, sorn funnit undersökning nödig, huruvi¬
da; dan,, ifrågavarande hemman* påförda,, tillökta. rotering-, icke- kunde ö&»
Slats- samt OcCon.- ZJlsl, fl etan namie N’. o 3a.
verfl vitas på andra oroterade och närbelägne hemman, anse tt, om en så¬
dan flyttning icke vore verkställbar, jordegare höra för öfverroteringen
njuta enahanda vederlag af ofvannämnde vacanee-afgift, sorn för C apel la¬
ner föreslagits, dertill ett färre antal lägenheter i Kronobergs Län, sorn
blifvit på lika sätt med dubbel rotering belastade, jemväl voro berät¬
tigade. N
Vid den Kongl. -Propositionens föredragning till Remiss, hafva inom
Hedervärda Bonde-Ståndet anföranden blifvit afgifne:
1:0 af Riksdags-Fullmägtige frän Jönköpings Län, hvilka yrkat,
dels att sådane, ännu oroterade hemmansdelar, sorn, enligt sin natur, -äro
ständig rotering underkastade, men vid Indelningsverkets stiftelse blifvit
förbigångne oell icke indelte, måtte befrias från skyldigheten alt öfverta¬
ga Capellansboställens rotering, eller att betala vacanee-afgift, enär desse
hemmansdelar i nära i5o år varit från rotering befriade, och, med afse¬
ende dera, vid arfskifte» och köp blifvit ansedde till .högre värde, som
deremot, om rotering deni pålades, skulle nedsättas, hvaraf en mängd rät¬
tegångar skulle uppstå; dels ock, att de öfverroterade hemman, söm fått
sig-pålagd Capellansboställens rotering, och för h vilka ersättning genom
vaeaace-afeift blifvit föreslagen, måtte, jemte ersättning för deras lidande,
O O 7 7 ) O o '' i
från. sistnämnde rotering helt och hållet -befrias, enär egarna af desse hem¬
man icke voro belåtne med vacance-afgiften, samt öfverroteringen vore en
olaglig åtgärd, som af Statsmaglerne icke borde sanctionerasj
gro af Sven Heurlin frän Kronobergs Län, som deremot till¬
styrkt, att Kongl» Majrts Nådiga Förslag till lindring oell afhjelpande äf
den en elei ..hemmén i Jönköpings och Kronobergs Län påbördade öFver-
loteriug måtte, såsom byggd på rättvisa och billiga .grander, antagas.
Hvad sålunda förekommit hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och
alldenstund de serskilde förslag, sorn .1 Kongl. -Ma jäts Nådiga Proposition
innefattas, dels öfverensstämma med Rikets Ständers å förra Riksdagen
fattade beslut, angående Capel lans-boställens skiljande frän roterings besvä¬
ret och åtskillige hemmans befrielse från • öfverrotering, dels i afseende
på sältet för afhjelpande -af• desse olägenheter, .efter Utskottens öfverty¬
gelse, anvisa de enda tjenlige utvägar, som för .ändamålens ernående äro
att tillgå; fördenskull och då de af Riksdags-Fullmägti-ge från Jönköpings
Län anförde skäl för ännu oroterade, men, enligt sin natur ständig rote¬
ring underkastade hemmans fortfarande befrielse från detta'besvär, i Ut-
. skol fens ^
Stats- Samt Öecönomie-Utikotlens Utlåtandee W:o 31,
49
akottens tanka, icke ii ro af den beskaffenhet, att de Förtjena något afseen¬
de, samt egarne af sådaue öfverroteräde hemman, hvilka från Capellans-
hosläilen fått sig ålagd ständig rotering, sorn icke kan på andra heraman
Öfvertlyttas, synas sakna skäl till klagan, enär de för denna rotering, som
tillkommit i följd af Kammar-Collegii laga kraftvunne beslut, skulle, en¬
ligt Kongl. Majrts Förslag, hädanefter komma att blifva fullt ersatte; haf¬
va Utskotten funnit sig böra
tillstyrka Rikets Ständer att, med antagande af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, för deras del besluta: att ej m-ndre alla de
Capellans-boställen i Riket, som, antingen i brist af närbelägn®
oroterade hemman, måste qvarstå i roteringen, eller, sorn fått ro-
teringen år 1826 orätt förflyttad på hemman, som redan af ål¬
der äro roterade till fullo, än ock de i gammal rotering förut
deltagande hemman i Jönköpings och Kronobergs Län, hvilka,
genom laga kraftvunne beslut, i senare tider fått en del Capel-
lans-boställens rotering på sig flyttad, utan att denna rotering
befinnes kunna af andra orolerade hemman öfvertagas, måtte,
med förbindelse att roteringsskyldigheten nu och framgent full¬
göra, undfå Toteringskostnaden motsvarande ersättning eller ve¬
derlag af vacsnce-afgiften för jord, som, ehuru ordinarie rotering
underkastad, likväl icke praesterar rotering in natura, samt att
för ali sådan jord denna afgift måtte, i stället för den hittills
bestämda bevillningen för rotefriheten, erläggas lill Rikets för¬
svarsverk med en vacance-afgift, sorn är roteringsbesväret fullt
motsvarande, och vid markygflpgssättningarne, efter i hvarje Län
gällande roleringsgrunder, specificeras och i Taxorne årligen utsättes.
Stockholm den s Oclober 1834-
N:o 3r.j
Ankom till Bxp, Utsk. deri 1 Oct
Ytterligare Utlåtande 3 i anledning af väckt mationf rörande
dbo- och besittningsrätten till kyrkohemmaneni Halland.
Utskottens den ac> sisllidne Julii i detta ämne afgifne Betänkande
Bil*, titt Su Prat. 1^34- 4 Sami. 2 A fä, 7.
6tte Häftet,
Slats* sami Oe£onornie*TIlAottens Ull it ande Nio 31,
If:o 22 liar af Iloderrärda Bonde-Ståndet blifvit till Utskotten- ålerremit-
berådt,. på-grund af framställde anmärkningar:
1:0 af Bengt Gudmundsson från Halland,,sornanfört: att, i anse¬
ende lill långsamheten af alla sådane undersökningar, sorn den af Utskot¬
ten, till utrönande af de Halländske ky r k o lie m rn ane n s verkliga natur,
föreslagne, hvarunder sannolikt de fleste hemman, komma i belägenhet att
efter nu gällande föreskrifter utarrenderas,, derigenom den gamla åborät-
ten skulle de facto försvinna,-vöre nödigt, att, i händelser undersökningen:
skulle ske,, beslut fattas derom, "att under tiden inga nya- arxendem må
föranstaltas, utan att Landshöfdinge-Embetet,, på det för Kronohemman
stadgade sätt, må behandla åbotillsättningen på desse hemman;” att Ut¬
skottens vilkorligt gjorde hemställan, om framläggande af förslag till. lin¬
dring i de Halländske kyrkohemmans-åboernes onera, ej skulle hafva till
följd, att arrendésu i mmor-ne ökades och således lända till fördel, ic¬
ke för åboerne, utan för Kyrkorne och Presterskapet, så. vida arrendemé-
thoden- blefve bibehållen, samt att Utskotten; måtte å 113m pröfva de ser¬
skilda stadganden, . angående merberörde hemman, som Bengt Gudmundsr
éonf, uti sin. i ämnet afgifne motion, föreslagit,, och» hvilka uti Utskottens
förra Betänkande under fern punkter finnas-upptagne;;
2:0 af Änders Danielsson* från. Elfsborgs -Län,, hvilken hufvudsakli¬
gen instämt uti Bengt Gudmundssons yttrande,, samt yrkat, att den af
Utskotten föreslagne undersökning måtte förenas med det beslut, ”att un¬
der liden åboerne måtte försäkras om deras rätt,. enligt 16 §. Regerings-
Formen;, att dömas af sine rätte domstolar, så att,, derest de kunna bevi¬
sa, att hemmanen icke äro under kyrkomes egande- rätt, på sätt 1819 års
Författning antyder, sådant må stå dem öppet;” samt att hos Kongl.
Mäjrt jemväl mätte begäras, ”att, i fråga om egande- rätten till de i Hal¬
land varande så kallade kyrkohemman,, må; utfärdas den förklaring, att al¬
ia derom fattade administrativa beslut icke kunna anses hinderliga för frå-
gornes upptagande vid vederbörlig domstol,, hvarvid Kongl. Maj:t täcktes
låta behörigen, bevaka Kronans rätt.”'
Och halva i öfrigt flere af Bonde-Ståndéts- Ledamöter med Bengt
Gudmundsson och Anders Danielsson sig förenat.
1 anledning häraf få Utskotten yttra, att de, genom sitt tillstyrkande
i förra Betänkandet, alt en undersökning malte i underdånighet begäras,
till utredande och urskiljande, om och hvilka af de så kallade kyrkoliem-
manen i Halland,; tillhöra Kongl. Mäj:t och Kronan samt böra med åboer
af Kronan, förses,, eller äro af den; beskaffenhet, att kyrkorne till dem hafi
Slats- tAtnt Gtconomie- Utskottensi Utlåtande IV'.o 3i»
Si
ra egande-rätt och kunna dem bortstädja, anse sig hafva gått Molionai—
rens fordringar så. långt lill mötes, sorn i sakens närvarande skick kunnat
ega rum.
Om Utskotten funnit Hemmanens natur af Krono- eller af Kyrko¬
hemman fullständigt ådagalagd, hade naturligtvis någon så beskaffad un¬
dersökning ej af Utskotten ansetts behöflig; men 1111 hafva Utskotten, ef¬
ter en noggrann och. på tillgängliga handlingar grundad pröfning af deija
mål, allenast kommit till den slutsats, att skälig anledning vo re till
den förmodan^, att åtskillige af de ifrågaställde hemmanen äro sådune,
hvartill Kronan rätteligen har egande- och dispositionsrätten; och då, i
saknad af tillförlitlig kännedom om förhållandet, ooh,. för att få detsamma
bestämdt och utredt, en undersökning blifvit föreslagen, samt de af Mo-
tionairen yrkade åtgärder, såsom ändring i redan åtaget arrende af desse
hemman och inställande af nya arrenden m. m., endast kunna blifva en
följd af undersökningens utgång, hafva dylike eller andra till rubbning i
det nu varande förhållandet, ledande mått. och steg ej heller kunnat af
Utskotten tillstyrkas.
Anmärkningen,, alt Utskottens alternativt framställde förslag om ned--
sättning i kyrkohemmans-åboernes onera skulle verka till förhöjning i hem¬
manens arrenden, och således förfela sitt ändamål, torde lika litet förtjena >
afseende; ty skulle detta förslag;komma till verkställighet, bör icke bs--
tviflas, att ju dervid kommer att; tillgå på'ett sätt, att Utskottens tydligt
uttryckta afsigt, nemligen att bereda hemmans-åboerne lindring i deras
tryckande belägenhet,. uppnås.
Vinner åter förslaget om förenämnde undersökning Kongl. Majrts
Nådiga bifall, blifver ock en följd, att de administrativa beslut, sorn i frå¬
ga om kyrko hem ma nen i Halland kunna vara meddelade, icke ligga i vä¬
gen för Kongl. Majit och Kronan att med de hemman, sorn befinnas icke
tillhöra.Kyrkorne eller Presterskapet, utan våra af Krönonatur, vidtaga e—
miranda åtgärder, sorn med andra Kronohemman, och således äfven, att,,
på sätt yrkadt blifvit, försälja dem till skatte, hvilket jemväl är en åtgärd,
af administrativ egenskap.
Af desse skäl och enär. dessutom Utskottens Betänkande, afslaget af
Jlögvördige Preste-Ståndet,. deremot' vunnit så väl Högloflige Ridderskapets .
och Adelns, sorn Välloflige Borgare-Ståndets bifall,.
hafva Utskotten funnit sig icke; ega anledning atfc; sitt- förra beslut;
förändra,.
Stockholm den i October s834«.
STOCKHOLM, sos Ludv. Westerberg i£34-
Statt- samt Allm. Besv., och Oecon.-Utsk, Utlåtande N:o 3i.
ii
N:o 3a.
Anborn till, Exp. IJtsk. elen 26 Oct.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om förändrad upp¬
sägningstid för leverering af ränte-hö in natura, inom
Södermanlands Län,
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet, och derefter till Stäts-
Utskotiet remitteradt memorial, har Nils Persson från Södermanland
anfört, att, ibland de räntepersedlar, som hemmansegarne inom en del
af Södermanland årligen borde utgöra, funnes äfven artikeln hö i Jorda¬
boken upptagen. Sloltermarken vore i nämnde ort i allmänhet svag,
och höskörden ringa, hvarföre jordbrukaren vanligen ej erhölle mera hö¬
foder, än som oundgängligen erfordrades för hans kreaturs framfödande
öfver vintern. Då årets höskörd för landtman nen varit mindre fördelak¬
tig, och priset på hö följaktligen stegrats, hände det stundom, att ränte¬
lagaren vid Thomasmässan uppsade höet till leverering in natura, hvari¬
genom i äntegifvaren ginge miste om en nödig fodertillgång för vintern.
Han kunde ej heller, i anseende till den länge fortfarande ovissheten, hu¬
ruvida räntehöet skulle levereras in natura eller betalas efter marke-
gångspris, vidtaga den för hvarje klok landtman nödvändiga åtgärden, att,
efter råd och lägenhet, antingen i tid inköpa den emot räntehöet svaran¬
de qvantitet hö, sorn erfordrades för ladugårdens vidmagthållande under
vintern, eller ock på rnarknaderne, som höstetiden höllos, afyttra de kre¬
atur, till hvilkas framfödande fodertillgången, minskad genom räntéhöets
levererande in natura, vore otillräcklig, och, som ett-sådant förhållande
icke kunde annat än högst menligt inverka på iandtmnnnens beräknin¬
gar, ville Motionairen, efter uppmaning af sine Comittenter, till afhjelpan-
de af omförmälde olägenhet, föreslå, att uppsägningstiden för leverering
af räll te hö matte förändras till den ig September, hvilket så mycket
mindre borde möta någon svårighet, som höskörden långt före den tiden
vore fullbordad, och räntetagaren då haft tillräckligt rådrum att, med
afseende på resultaten af skörden för året, afgöra, huruvida han anså«e
det med egen fördel öfverensstämmande att få räntehöet in natura aflem-
nadt, eller icke.
Dih. till li. S. Prot. l834 4 Sami. 2:dra A/d, SI.
J;de Häftet,
* Stats- samt Allm., Ilesv, och Oecon.-XJtsh. Utlåtande IV:o 32,
Vid - ärendets föredragning till; remiss, har Jacob Kihlblom från Sö¬
dermanland anmärkt, att räntegifvarens rätt tili uppsägning Loide vara
enahanda, sorn den för räntelagaren föreslagne, samt att räntegifvare,, som
ville leverera räntehö in natura, borde få gifva sådant tillkänna hos
Kronofogden i orten, och icke, såsom na med kostnad och omväg måste
ske, fuilgörd denna uppsägning hos Kongl. Majlis. Befallningshafvande,
hvaremot Anders Johansson från Upsala Län tillkännagifvit, att i hans
ort vöre i berörde afseende upprätladt ett contract, hvars bibehållande
önskades..
Stats-Utskottet, som funnit detta mål tillhöra jemväl Allmänna Be¬
svärs- och. Oecoiiomie-TJtskoltets befattning, har detsamma med sistnämn¬
de Utskott; gemensamt i öfvervägande tagit; dervid Utskotten väl, å ena
sidan, ansett en lillbakafly Ilning af uppsägningstiden för leverering af rän¬
tehö in natura vara för den räntegifvande förmonlig; men som Utskot¬
ten, å den. andra; icke kunnat undgå finna, att ju en sådan förändring
skulle på räntetagare»» rätt och fördel inverka; samt tvifvelaktigt kunde
vara, om räntetagarne och alla räntegifvariie inom Södermanland uti Ma¬
ti onai rens åsigter och yrkande instämma; hafva Utskotten ej trott sig bö~
ra Motionairens förslag, genom ett o vilkorligt tillstyrkande, understödja.
Deremot och då det å Sy ['tade ändamålet synes lämpligast kunna vin¬
nas genom ömsesidiga öfverenskommeJser emellan räntegifvarne och rän¬
tetagarne, på sätt å vissa andra ställen skall ega rum, hemställa Ut»
skotten,
om icke Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i. underdånighet ,
anhålla, det Kongl. Majit måtte anbefalla; Dess Befallningshaf¬
vande i. Södermanland, att söka, genom eontracts upprältands
emellan räntegifvande och räntetagande, tillvägabringa den för¬
ändring; i uppsägningstiden för leverering af rän tehöet in natu¬
ra inom nämnde Län, som kan finnas lämplig och med båda
contrahenternes rätt och bästa öfverensstämmande..
Stockholm den 20 Oetober i834-
Stats- samt Allm. Besy, och Oecon.- TJtslu Ull åt andu N:a 33.
Ankom til! JExfi. Utsk. dell 26 Ol’t.
Ul'ätande 3 i anledning af vackt motion, om rättighet för
, vissa hemmansegare i Jemtland att få till skatte inlösa
Kronojord, sorn med så kallad fyllnadsjord blifvit inblanr
dad m, mt.
Hos Hedervärda Bonde-StSndctf hafva Riksdagsfullmägtige Anders
Mårtensson och Erik Nilsson från Jemtlands Län, uti memorial, sorn.
till vSlats-UtskoUet blifvit reinitteradt, andragit, hurusom genom afvittring
gen i nämnde province utrönts, att vissa hemman innehaft för mycket,•
andra åter för litet jord, i förhållande till skattetalet,hvarvid de förra
fåtf behålla sin öfverloppsmark, emot den skatt eller ränta, sorn deraf an¬
setts böra utgå, hvaremot de senare, eller hemmanens hvilka haft för ringa jord,
icke njutit någon nedsättning i den ganda skatten.- Uti Kongl.
Majlis den Junii" 1826 lill Dess Befallningshafvande i Jemt¬
land a flåt ne Nådiga Bi ef stadgades; dels alt, om hemman, sorn jem¬
förelsevis mot skattetalet funnos brista i egor, icke kunde å lämpligt ställe
erhålla anslag å den bestämda ego-bristen, så skulle ett sådant hemman,efter
jemförelse, med ortens skattläggningsrnethod och i mötsvarigt förhållande
till egobristen, erhålla nedsättning i mantal och ränta, samt så beskaffade
förmedlingar föreslås af Landtmätaren, sorn förrättade delningen, granskas
utaf Afvittjings-Rätten, hufvudsakligen afgöras af Kongl. Majus Befallnings¬
hafvande samt underställas Kongl. Kammar-Collegii pröfning och faststäl¬
lelse; dels att hemman, sorn på sådant sätt undfinge förmedling i den
deraf dittils utgående ränta, borde, sådant oaktadt, utgöra samma ränta, intilldess-^
något nyhemman, efter åtnjutne frihetsår, inginge i skatt, och hvarå den
genom förmedlingen försvunna räntan kunde Hyttas;, hvaremot åter Krono¬
bonden, utan afseende på erhållen förmedling,: borde till förut beståmd t belopp
utgöras, men förmedling likväl tillgodonjutas vid säd ane allmänna utskyl-
der, sorn inom Jemtland efter skattetalet erlades, äfvensom vid en blif¬
vande ny rotering. Då nu hemmansegare,, med mindre jord än skatt, icke
sett sig kunna erhålla förmedling på annat sätt än högstberörde Nådiga
Skrifvelse stadgade, hade många af dera, för att ej uppskjuta ^ersättningens
Stats- samt Allm. Bssv, och Oecon.-Utsk. Utlåtande N:o 33.
'.erhållande till en obestämd framtid, ansett förmonligare vara att få något
än intet, samt derföre begärt och erhållit emot egobristen svarande fvll-
nadsjord, hvilken ofta varit belägen i ett annat Pastorat, på 5 å 6 mils
afstånd från bohlbyn, hvarföre den sålunda tillkomne egofylinaden endast
kunnat till mulbete begagnas, Sorn likväl egobristen för vissa byar varit
mindre, hade den i följd deraf ringa oell afl ägs ne belägna fyllnädsjorden
ensam blifvit otillräcklig för fäbodars anläggning, hvadan •några hundrade
tunnland utaf Kronans mark tillagts, emot serskild smör-ränta, och hvari¬
genom egoblandning af skatte- och Kronojord, liggande inom gemensam
rålinea, uppkommit. Tili undvikande af de många olägenheter, sorn i
framtiden för den enskilde härigenom kunde uppkomma, föresldgo altså
Motionairerne: t:o att sådan med fyllnädsjorden inmängd Kronojord måt¬
te få till skatte inlösas; 2:0 att. hemman med egobrist, hvilka ännu icke
bekommit fyllnadsjord, måtte, så framt deras egare icke hellre önska er¬
sättning i jord, genast blifva förmedlade, så till ränta sorn andre efter
skatt utgående onera, utom hvad anginge sommarvägshållningen, hvilket
skulle komma alt orsaka rubbning uti förut verkställde vägdelningar;
3:o att denna förmedling afven mat e sträcka sig till Kronotionden; samt
4:0 alt egare af sådane hemman, hvilka redan fått sig fyllnadsjord t il 1-
.erkänd, matte lemnäs öppet att, emot fyllnad sjordens afstående; erhålla
förmedling.
Sedan Stats-Utskottet ansett ofvanberörde motion böra gemensamt
med Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet behandlas; så hafva de
förenade Utskotten tagit ärendet i öfvervägande, samt dervid funnit, att
de hemman, hvilka genom afvittringarne utrönts brista i egor, jemförelse¬
vis emot skattetalet, och ej fått emot egobristen svarande fyllnadsjord, o-
bestridligen äro berättigade att, i förhållande lill egoine, erhålla nedsätt¬
ning så väl i mantal sorn ranta, och alt förmedlingen i afseende å alla
onera tillgodonjuta, utan afbidan på den tid, då nyhemman, efter tillända-
lupne frihetsår, ingå i skatt och kunna öfvertaga den genom förmedlingen
försvunna räntan; Och då, vid det förhållande, att en del af räntorne ä-
ro åt löntagare anslagne, nödigt är, alt ersättning, genom anslag af Stats¬
medlen, dem beredes; men beloppjet af detta anslag, sorn kommer att min¬
skas i den mon nyhemman i skatt ingå, för närvarande ej kan bestämmas,
• enär ännu icke är lagligen pröfvadt, i hvad mon förmedling är "af nöden,
eller
Stats- samt Allm. fiesv. och Oecon.-Vtsk. Vllåtandts N;o M. 4
tller utred t till huru slör del densamma drahbar på lön anslagne räntor;
få Utskotten tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte dels bevilja ett fbrlags-anslag af Aio
Rdr årligen, att af 8:de IInfvud-Titeln, under benämnin
delningsbrist i Jemtland, för nyssberörde ändamål utgå, dels
ock uti underdånig skrifvelse till Kongl* Maj:t, jemte anmälan
bär om, anhålla, att, på sätt här ofvan är anfördt, ifrågavarande
hemman matie af förmedling fullt komma i åtnjutande, samt
att, sedan densamma verkställts och utredt blifvit, till hvad be¬
lopp oclr till hvilka löntagare det gifna anslaget behöfver an¬
vändas, Rikets Ständer måtte å nästa Riksdag derom erhålla
kännedom, på det medlen må kunna såsom ordinarie anslag un¬
der sina rätta Titlar å Stat uppföra „
I fråga om rättigheten, alt till skatte lösa Kronojord, som i erhållen
fyllnadsjord är inblandad, anse Utskotten sig endast böra hänvisa lill de
om skatteköp i allmänhet gällande Författningar, hvilka innehålla allt
hvad härutinnan synes för Molionairernes syftemål behöfligt ; hvarföre
ock all Rikets Högloflige Ständers åtgärd i detta afseende afstyrka*.
Slockholm den a5 Oclober i Ö34-
Rättelse r ,
Fl afl. f\, sid. 33 r. 11 sf icke l vida.
_ 34 r. 21 — Rusthållare l. Rotehållare
a
ss---.. i—iprwnmnwBTtriirai—ti—iium iKiwnmiiniilifbi whhmiii» i mm mm u i iiiiumui—'n-nrpwruK
STOCKHOLM, mos Ludv. Westkkderg j?34
—i—— — nrnrniriiMii iiiiimi■— main ——■ [rnmiomiriimminrai —— iri—t—i
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 34- 1
N:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 October.
Betänkandej i anledning af väckta frågor om Folkskolors in¬
rättande.
Uti det vigliga ämne, sorn utgör föremålet för detta Betänkande,
liar Oeconomie-Utskottet fått emottaga motioner.
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
af Herr Cederschjöldj P., som, till upplysningens befrämjande bland
allmogen, föreslår Folkskolor och allmänna Läroböcker. Huru dessa
Skolor böra inrättas, anser Herr Cederschjöld kunna öfverlemnas till
Kongl. Majit att bestämma, äfvensom vederbörligt Utskott må uppgifva,
huru medel dertill skola erhållas. Om skatten på bränvin lemnar be-
tydligt öfverskott, skulle den icke kunna till bättre ändamål användas.
Det borde åligga Staten att skaffa tillgång på tjenlige Lärare, der den¬
na befattning icke kan uppdragas åt Comministrarne och Adjuncterne.
Till en början kunde läsningstiderne inrättas så, att lärare-plalserne
finge bestridas af lorftige Studenter, som härigenom skulle sammanspara
bidra"- till deras underhåll vid Universitetet. Slutligen åberopar Herr
Cederschjöld, till vidare utveckling af ämnet, sina, från trycket utgif-
na, underdåniga anmärkningar vid Läroverks-Comitens Betänkande af
den 20 December 1828.
Från Högv. Preste-Ståndet:
af Herr Prosten Hallström; i hvars tanka behofvet af Folkskolor är
omisskänneligt; samt att; Statens mellankomst för deras stiftande erfor¬
dras. *— 600,000 R:dr af den vid denna Riksdag förökade bran vinsskat¬
ten borde årligen afsättas för detta ändamål. Dessa medel, förvaltade
af Riksgälds-Contoret, skulle, efter 5 år, uppgå till tre millioner
Riksdaler, då de borde till församlingarne utdelas i mon af folkmäng¬
den, och under vilkor, alt de, inom förelagd tid, sjelfve besörjde inrät¬
tandet af Skolor.
Vid discussionen härom inom Ståndet, har Herr Biskop Faxe yrkat
nödvändigheten af ett stadgande, som ålade hvarje Socken att draga för-
Bih. lill R. Brot. *834. 4 SamL 2 Afd- 1
8:de Häftet.
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.o 3/f..
sorg om sina barns undervisning; äfvensom både han och Herr Doc¬
tor Elfström anmärkt, att på många ställen församlingarne visat sig o-
benägna till någon uppoffring för ett sådant ändamål;
af Prosten Hylander, hvilken, såsom bidrag till Folkskolor i Bohus
Län, föreslår, att kyrkofonden, som der får lösas efter 24 sk- tunnan*
borde, likasom i Halland och -Skåne, erläggas antingen in natura eller
efter markegång. — Hälften af denna tillgång skulle användas till Soc¬
kenskolor; återstoden för kyrkornas räkning. Derjemte borde■ några .all¬
männa, lagligt bindande föreskrifter stadgas för organisationen af un»
dervisnings-anstalter på landet.
Från Vällojlige Borgare-Ståndet:
af Herr Bååth: att, genom Lag, skulle stadgas ett åliggande för
Landsförsamlingarne, att, antingen hvar för sig eller gemensamt för ett
helt pastorat, inrätta Vexelundervisnings-anslalter för egna barn.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Sven Heurlin: att Skola i hvarje församling borde inrättas och
underhållas af allmänna medel. Men, om detta ieke skulle vara möjligt,
så borde Staten lemnä allt det bidrag den kan, samt Skolor af Rege-
ringen anbefallas, och underhållas af församlingarne. Lärarne, hvartill
Prester skola användas, borde förses med bestämda instruetioner och
tillerkännas beräkning af tjensteår;
af Nils Strindlund: att hvarje pastorat, vid Pastors afgång, borde ser¬
skildt för ifrågavarande ändamål stå ledigt ett år, och den derunder fal¬
lande inkomsterr användas till Folkskolor;
af Nils Månsson: att Helgon-skylden, som tillfaller klockarne för
barna-undervisningen, borde, om denna undervisning af dem underlåtes,
indragas och användas till Skolorne;
af Lars Jönsson: att en undersökning mätte företagas, huruvida,
för bidrag till Folkskolorna, någon tillgång af kyrkornas fordna och nu
innehafvande egendom kunde vara att påräkna; samt att en tredjedel
eller hälften af de icke offentligen redovisade inkomster, sorn falla af ledige
Pastors- och Comministers-beställningar, då tvister uppstå omderasåter-
besättande, borde af Consistorierne uppbäras och anslås tili ifrågavaran¬
de angelägenhet;
af Olof Lindbäck: att anslag af Stats-Cassan till Skolinrättningar på
landet icke med skäl kan begäras; hvadan han föreslår att:
Stats- samt Allm. Besv. och Oecon.-Vtsk. Betänkande N.o 34•
3
j:o anstalt till skolefond må inrättas i hvarje Socken;
2:0 för hvarje inom Socknen mantalskrifven person bör lill fonden
erläg gas sex £6) skillingar Banco årligen;
3:o denna fond bör ställas under Kyrko-Rådets förvaltning; och för
Skolhus och Lärares aflöning må |:dels tunna råg af hvarje helt hem¬
man anslås;
4:o i samråd med Stiftets Styresman bör beslut å allmän Sockne-
slämma fattas så väl om undervisnings-anstalternas inrättning, efter hvar¬
je Sockens locala förhållanden, sorn äfven angående examinerade Skol¬
lärares tillsättande, så att fonden må på ändamålsenligaste sätt använ¬
das, och hindren för den allmänna folkbildningen undanröjas.
Derjemte har till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Qeconomie-
Utskoltens gemensamma behandling blifvit remitterad en motion An¬
ders Danielsson , som, med stöd af 56 §. Riksdags-Ordningen, i anled¬
ning af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 221, och under yttrande af den
öfvertygelse, att hvar och en allt mer och mer inser behofvet af upp¬
lysningens spridande till alla medlemmar af samhället, föreslagil:
1:0 att Folkskolor borde districtvis efterhand öfverallt i Riket in¬
rättas; hvarje district beslående af ett eller flere Pastorat, der sådant
låter sig göra, utan alltför aflägsen skolgång;
2:0 a t L medlen dertill borde på följande sätt sökas:
a') medelst frivilliga gåfvor, hvartill subscription skulle i hvarje
Län genom Landshöfdinge-Embetels försorg öppnas;
b) genom 2tne coliecter inom församlingarne hvarje år;
c) genom inkomster af ett serskildt nådår utaf alla lediga Kyrko¬
herde- och Comminister-löner;
d') genom Biskops-ljensternes indragning, i händelse sådant skulle
äf Rikets Ständer beslutas; samt
e~) genom ett för hvarje Län medgifvet creditiv på Riksgälds-Contoret
af högst 5ooo R:dr;
3:o att förvaltningen af de Folkskolorna inom hvarje Län tillfallan¬
de medel skulle öfverlemnas till en Direction, som hade sitt säte i Lä¬
nets Residencestad, samt för 3:ne år utvaldes sålunda, att District-Direc-
tionerna utsågo 3 till 5, Landshöfdinge-Emb^tet 1, samt Stadens Bor¬
gerskap 1 Ledamot;
4:o att öfverinseendet öfver hvarje Districtskola samt förvaltningen af
dess medel borde uppdragas åk en af församlingarne vald Direction,
bestående af 3 eller 5 personer;
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Betänkande N;o 34-
5:o alt så val Läns- som District-Skol-Directionerne sjelfve ibland
sig utsågo en Ordförande, hvilken åter ensam valde den person, som
emot en årlig ersättning borde föra Directionens protocoll jemte räken¬
skaperna; och skulle dassan förvaras under gemensam ansvarighet af he¬
la Directionen;
6:0 alt Läns-Direclionerne borde mottaga och förvalta subscriptions-
medlen, nådårsmedlen, de indragne Biskops-lönerne samt alla till Lä¬
nets Folkskolor gemensamt gifne gåfvor och testaments-medel m. m.,
men Districts-Directionerna moitaga och förvalta collectmedlen samt alla
serskildt åt Skolan lemnade gåfvor, testamentsmedel m. m.;
7:0 alt Districts-Directionerna skulle tillsätta och afskeda Skollära¬
re, besluta om alla Skolan rörande angelägenheter samt vaka öfver god
ordning och undervisning; och borde de till Läns-Directionerna anmäla
namnetå den Lärare, de ämna till- eller afsätta, beloppet af den lön de
vilja anslå, alia tilltänkta uppköp af nja skolböcker samt förändringar
i läromethoder eller läroämnen; hvarom allt Läns-Directionerne skulle
vara skyldige att, inom en månad efter erhållen del, meddela Districts-
Directionerne deras råd och upplysningar.
Skulle något af Districts-Direclionen tillämnadt mått och steg sy¬
nas Läns-Directionen vara af den beskaffenhet, att det måste bestämdt
afrådas, utnämne den 4> i Districtet boende personer att förstärka Di-
stricts-Directionen i och för beslutet om denna angelägenhet, hvarpå
detsamma må definitift afgöras;
8:0 att, derest en Districts-Direction skulle, genom tillfällig minsk¬
ning i de för Skolan påräknade inkomster, behöfva medel för Skolans
nödige utgifter, Läns-Directionen må, uppå anmälan derom, meddela den
sådane af det åt Läns-Directionerne lemnade creditiv på Riksgälds-Con-
toret; men att anmälan derom genast borde göras hos församlingarne,
sorn då egde besluta, huru återbetalning inom ett års tid må till väga¬
bringas, samt förordna om den förändring i Skolans organisation, som,
till följd af förhållandena, komme alt ega rum;
9:0 att räkenskaperne borde granskas af Revisorer, som vid allmän
sockenstämma för hvarje år utvaldes;
10:0 att en berättelse om Skolans tillstånd och förvaltning borde år¬
ligen efter föregången revision af Districts-Direclionen genom Läns-Di¬
rectionerne insändas till Stats-Secreteraren för Undervisnings-ärendena,
samt tryckas, jemte Revisions-Berättelsen, i någon Länets eller närmast*
Läns Tidning;
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Betankande N.o 3f-
'5
11:0 att Folkskolorna i öfrigt icke skulle slå under någon Embels-
manna- eller Ecclesiastikmyndighet;
12:0 att, så vida någon Läns-Skole-Direction icke behörigen till
Riksgälds-ContOret återbetalade hvad som å Creditivet blifvit lyftadt,
Riksgälds-Conlorels Fullmägtige egde att derom göra påminnelse, samt,
i händelse beloppet icke inom sex månader derefter funnes inbetaldt,
låta det hos Direclionen utsöka.
Läns-Directionerne egde i sådant fall samma pligt och enahanda
rättighet mot Districts-Directionerne; och borde Konungens Befallnings¬
hafvande dem härutinnan med deras Embetsålgärd tillhandagå.
Uti denna motion hade en stor del af Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöter instämt.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskolten, som ansett
motionerne i denna fråga böra i ett sammanhang gemensamt behandlas,
hafva, vid pröfningen af detta ärende, framförallt funnit angeläget vara,
att söka utreda de allmänna grunder, som dervid böra tagas i betrak¬
tande, för att tjena till vägledning för ett ändamålsenligt beslut.
I sådant afseende företer sig först frågan om nyttan och behojvet
af Folkskolor. Utskotten få härvid vördsamt anföra, att Utskotten vis¬
serligen instämmä med Läroverks-Comitéen, om upprätthållandet af den
grundsats, alt Religionsundervisningen börj genomföråldra-omsorgenj ser¬
deles den moderliga, bibringas barnen, på det att denna undervisning må
gifva de intryck af lefvande Gudsfruktan, hvilka ingenstädes kunna för
barnen blifva så verksamma, som inom det christliga hushållet; men då
erfarenheten torde hafva visat, att föräldrar eller målsmän antingen för¬
summa att förskaffa barnen denna undervisning eller ock befinnas o-
skickliga, ovilliga eller oförmögna dertill, och då således densamma icke
lärer kunna på alla ställen och för alla barn med erforderlig säkerhet på¬
räknas, utan torde af förefallande hinder och omständigheter mer eller
mindre åsidosättas, eller ock, om den icke uteblifver, åtminstone icke verk-
stätlas med den nödiga omsorg, som vederbör, så förmena Utskotten nyt¬
tan af Folkskolor vara ostridig, ej för att uttränga den husliga undervis¬
ningen af föräldrarna, som icke bör åsidosättas, utan för att, jemte den¬
samma, der den finnes, på ett fullständigare sätt leda till ändamålet.
Det synes nemi. blifva en gifven följd, att då barnen på d’étta sätt kun¬
na erhålla en större och säkrare kunskap och färdighet i de stycken, som
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 34-
för deras bildning äro nödige, så bör detta återverka fördelaktigt äfven i
afseende på den husliga undervisningen i framtiden, emedan det måste
antagas, att, då föräldrarna sjelfve inhemtat en fullständigare kunskap,
så skall äfven den kunskap, sorn genom den enskilda undervisningen af
dem fortplantas på barnen, blifva mer tillförlitlig och ändamålsenlig.
Långt ifrån således att Skolan skulle menligt verka i afseende på föräl¬
drarnas omsorg för deras barns christliga och sedliga bildning, tro Ut¬
skotten fast hellre, att Skolan skall blifva det rätta och måhända enda
medlet alt .återbringa denna omsorg till .mera verksamhet, der hon
förfallit,
Härtill kommer ett annat skäl, som talar för Skolornas nödvändighet;
det nemi. att derigenom kunna inhemtas de allmänna medborgerliga kun¬
skaper, som, näst Religionen, för allmogen äro behöflige. I ett land, så¬
dant som Sverige, hvarest Jordbrukaren, Bergsmannen och Handtverkaren
hafva en närmare andel i Statens offentliga värf, der få de, till allmänna
folkundervisningen utöfver Religionen hörande ämnen en större vigt
genom sjelfva samhällsförfattningen, hvadan det ock för den, sorn skall
deltaga i Lagstiftning, Lagskipning och Beskattning är ovedersägligen be-
höfligt att kunna skrifva och räkna, samt att någorlunda vara bekant med
Fäderneslandets och brödrafolkets läge och alster, historia och samhälls¬
författning.
Dessa kunskaper anse Utskotten icke främmande för en sann religi-
ons-undervisning, utan med densamma stå i närmaste förening, och böra
darföre i Folkskolan, jemte den egentliga Christendomskunskapen, eller
rättare i sammanhang dermed, meddelas. Ty all folkbildning måste lill
sin grund vara religieus; d. v. s. stödji sig på en sann Christendoms-
kunskap, emedan denna innefattar ej allenast den egentliga salighetslära!!,
utan äfven den osvikliga sedolära och de moraliska begrepp, som äro rät¬
tesnöret för menniskans handlingar, såsom enskild och medborgare. Reli¬
gionsundervisningen är således Folkskolans främsta och angelägnaste före¬
mål; men Utskotten finna nödigt, att förenämnde elementarkunskaper der¬
jemte, och på denna grund bibringas, såsom medel, hvarigenom Christen»
domsk,uuskapen må blifva mera fruktbärande och verksam i det medborger¬
liga 1 i f vet.
Utskotten, som på dessa skäl icke draga i betänkande alt förklara
anläggandet af Folkskolor, såsom icke blott nyttigt utan äfven af behof-
vet påkalladt, hafva derjemte trott sig böra fästa Rikets Högloft. Stän¬
ders uppmärksamhet derpå, att, då Staten ostridigt eger rätt att af hvar-
Stats- samt Allia. Besvoch Occon.-Utsk. Betänkande N.o 34- T
je medborgare fordra nödig kunskap, såsom vilkor för tillståndet att ut¬
öfva de rättigheter, hvarpå samhällets bestånd och' förkofran bero, så
bör det äfven vara Statens pligt, att, såsom en vigtig National-angelä-
genhet, yrka och bevaka det uppväxande slägtets sak, och med vaksam
omsorg tillse, det ändamålsenliga undervisnings-anstalter för inhemtande
af en sådan kunskap inrättas på alla de ställen, der detta behöfves och
ännu ej skett. Dernäst har hos Utskotten i öfvervägande komrnit, huru
sådana anstalter böra tillvägabringas , och af hvilken de skola bekostas.
Utskotten, som anse detta böra vara menighéternas åliggande, tror sig
härvid endast behöfva fästa uppmärksamheten derpå, att undervisningen
i Folkskolan egentligen icke kan betraktas annorlunda, än såsom en
ersättning för den undervisning, sorn för äldrarne antingen sjelf ve eller
genom andre böra meddela, enär det är deras pligt att sörja för bar¬
nens uppfostran, hvartill hörer ej allenast deras födande och klädande
utan äfven deras christeliga och medborgerliga bildning. En sådan åsigt
af denna fråga har också hittills alltid gjort sig gällande inom Repre¬
sentationen, och Utskotten åberopa i delta afseende hvad Rikets Stän¬
der vid flere föregående Riksdagar förklarat, att nemi. Statens förbin¬
delse är alt anvisa, men menigheternes att bekosta barna-undervisnin-
gen i Folkskolorna.
Åtskilliga Motionairer hafva visserligen yrkat, alt Folkskolor skulle
inrättas på bekostnad af allmänna medel; men, utom det att detta för¬
slag svårligen torde kunna verkställas, i anseende till de dryga kostna¬
der, sorn dertill måste användas, och härtill kommer, att frågan derom
redan vid denna Riksdag blifvit al Rikets Höglofl. Ständer afslagen, ge¬
nom bifall till Stats-Utskottets Betänkande N:o 221 i denna del, så vå¬
ga Utskotten uttala den öfvertygelse, att detsamma, äfven om det vore
verkställbart, hvarken torde vara det rätta eller del lämpligaste för än¬
damålet. — Då Utskotten å ena sidan erkänna den goda mening, sorn
ostridigt ligger lill grund och föranledt ett sådant förslag, kunna Ut¬
skotten å den andra icke instämma i den åsigt, hvarigenom Foräldrarne
skulle liksom frånkännas en skyldighet i afseende på deras barns upp¬
fostran och bildning, som både natur och- Christendom föreskrifva, och
hvars uppfyllande utan tvifvel i allmänhet måste betraktas såsom en sam¬
vetssak. Väl medgifva och inse Utskotten , att menigheterne på flere stäl¬
len kunna vara så medellösa, att svårighet för Skolors inrättande hos
dem kan möta, äfvensom alt omständigheterne kunna mångenstädes vara
sådana, att Staten, som sorgfälligt bör vaka öfver verkställigheten, äfven
8
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Betänkande N.-o 34-
bör mellankomma med bidrag, vid de serskilda tillfällen, då ändamålet
icke kan på annat sätt vinnas; men att, med antagande af en motsatt
grundsats, fritaga menigheterne från skyldigheten att sjelfve besörja Sko-
lomas inrättning och deremot lägga densamma på Staten, för att genom
anslag eller allmän beskattning utgöras, skulle, i Utskottens tanka, icke
en <’ån<* till alla delar gillas af Sveriges upplysta allmoge, som eger en
tillräcklig känsla af sitt moraliska värde, för alt ej vilja undandraga-sig
ett åliggande af sådan beskaffenhet.
Härtill kommer ett annat skäl, att remi. kostnaden för folkskolor¬
na, bestridd af allmänna medel, skall blifva ojemförligt större och
drygare, än om delta sker genom menigheternes egen omtanka och bi¬
drag samt med begagnande af alla de locala omständigheter, som i sådant
fall på hvarje serskildt ställe kunna erbjuda sig. Utskotten tro sig äfven
eea kännedom derom, att en Skol-inrättning, på sistnämnde sätt verk¬
ställd icke är så kostsam, som man vanligen föreställer sig. Erfaren¬
heten 'synes redan hafva bestyrkt detta. Folkskolor hafva på åtskilliga
ställen blifvit inrättade, i hvilket afseende Skaraborgs Län må anföras,
der under visnings-ans tal ter redan finnas inom ganska många församlin¬
gar af menigheterne sjelfve besörjde med en väl beräknad omtanka och
utan stora kostnader. Sådant är äfven förhållandet på andra ställen, så
att det med temlig’ säkerhet torde kunna antagas, att för närvarande
redan finnas öfver 3oo Folkskolor, der omkring 18,000 barn njuta un¬
dervisning. Dessa anstalter hafva uppstått, oberoende af allmänna an¬
slag. De äro ett verk af menigheternas frivilliga omsorg, lifvad af pre¬
sterskapets omtanka och af den enskilda välgörenhetens bidrag och be¬
mödanden för delta ändamål, sorn härvid blifvit understödda och upp¬
muntrade dels af Kongl. Majtts egna medel, dels af kyrkors behållna
tionde och af andra tillgångar, dels ock genom tjensteårs beräkning för
Lärarne. Utskotten tveka icke att antaga, det Folkskolor på lika sätt och
af samma bevekelsegrund skola uppstå på öfriga ställen, der de behöf-
vas, så snart menigheterne hunnit tillräckligen upplysas om angelägen¬
heten af dessa anstalter, och uppmärksamheten blifvit tillbörligen fä¬
stad på deras åliggande i afseende på sättet för ändamålets vinnande.
Men då Utskotten således anse menigheterne vara pligtige att beko¬
sta inrättandet af Folkskolor, finna Utskotten likväl icke lämpligtj att
Communerne genom en ordentlig Lag tillförbindas att uppfylla denna
skyldighet. Utskotten betrakta visserligen densamma, såsom ett både
J 0 christe-
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-tJtsk. Betänkande N.o 34.
9
christel ig t och medborgerligt åliggande — men ett åliggande, som icke
bör uppfyllas genom yttre tvång, utan genom frivilliga öfverenskommel-
ser, till följd af en erkänd och vunnen öfvertygelse om sakens nytta
och behöflighet. Det är med denna skyldighet, som med menniskans
högre pligter i allmänhet; — Den bör betraktas, såsom en helig sam-
vets-sak, hvilken ingen må underlåta; Och likasom ett Folks religieusa
bildning i allmänhet icke lämpligen vinnes genom tvångs-medel, utan
genom uppmaning och upplysning, då folket sjelft tillegnar sig densam¬
ma och frivilligt åtager sig medlen för dess ernående, så bör äfven Folk¬
skol m på samma sätt uppstå'; helst Folkskolan i första rummet bör be¬
traktas vara ett utvidgadt medel för Religions-undervisningen, såsom
den grund, hvarpå all sann Folkbildning till sin natur måste hvila.
På detta sätt torde ock saken lättast till vägabringas. Folkskolan, be¬
sörjd och bekostad af Communerna sjelfva och hägnad af dem, såsom
ett verk af deras omtanka och frivilliga uppoffring, skall omfattas med
den förkärlek och interesse, hvarmed man i allmänhet vårdar allt, som
man för ett godt ändamål sjelf skapat eller kunnat åstadkomma; hvar¬
emot inrättandet deraf, förcskrifvet såsom en ovilkorlig Lag, lätteligen
kunde komma att betraktas såsom en påtvungen beskattning eller ålagd
börda.
Det mest magtpåligganda för denna angelägenhet finna Utskotten
vara, att, genom ett vaksamt nit å Regeringens sida^ Communerna upp¬
muntras och uppmanas att besörja Folkskolors inrättande. En allmän
öfvertygelse om nyttan af sådana anstalter och om Communernes ålig¬
gande i detta afseende, framställd och uttalad af Representationen, skall
utan tvifvel sätta Regeringen i tillfälle att kraftigare kunna verka för
det vigtiga ändamålet.
Utskotten anse sig således böra vördsamt föreslå och hemställa:
1:0 att Rikets Ilöglofl. Ständer i underdånig skrifvelse uttrycka
deras öfvertygelse om nyttan och behofvet deraf, att Folk¬
skolor anläggas på alla de ställen, der sådane äro be-
höflige;
2:0 att kostnaden derföre icke bör bestridas genom beskatt¬
ning eller allmänna anslag;
3:o att besörjandet af sådana undervisningsanstalter ovilkor¬
ligen bör tillkomma Communerne, såsom ett både Christ-
Bih. till R. St. Trot. 1834- 4 Sami. 2 Afd. 2
8:de Häftet.
io Stats- samt Allm. Eesv.- och Oecon-Utsk. Betänkande N:o 34-
Jigt och medborgerligt åliggande, hvarifrån ingen må un¬
dandraga sig att bidraga; men att, i afseende på sättet och
medlen att befordra dessa anstalter, Communerne icke må
tvingas genom någon allmän lag eller föreskrift, utan att
detta må bero på deras frivilliga öfverenskommelser och
beslut i följd af de locala omständigheter, som på hvarje
serskildt ställe kunna förefinnas och erbjuda sig, såsom lämp¬
liga för ändamålet;
4:o att Biskopparne och Landshöfdingarne må anbefallas att
med verksamt nit vaka öfver denna angelägenhet, och uti
dertill utlyste Sockne-slämmor kraftigt uppmana församlin-
garne till inrättande af Folkskolor, samt att med dem
samråda och öfverenskomma om sättet och medlen huru
de böra till vägabringas; att härvid, bland andra utvägar,
bör i öfvervägande komma, hvad Lars Jonsson föreslagit:
nemi. huruvida någon tillgång af kyrkornas fordna eller
nu innehafvande egendom kunde vara alt påräkna, samt
huruvida någon del kunde anslås af de inkomster, som
falla af lediga Pastors- och Comminislers-beställningar, då
tvister uppstå om deras återbesättande, äfvensom att en
underdånig berättelse, om allt hvad sålunda förekommit och
afgjordt blifvit, bör till Kongl. Maj:t insändas;
5:o att Domcapitlet bör för hvarje år till Kongl. Maj:t afgifva
en omständlig underdånig berättelse om Folkundervisnings-
anstalternes fortgång och de hinder som, i detta afseende
kunna på ett eller annat ställe möta; samt slutligen
6:0 att Communerne må tillåtas genom 2;ne collecter om året
bereda inkomster till Skolorne, och att Kongl. Maj:t för öf¬
rigt täcktes i Nåder vidtaga och begagna alla de åtgärder
och utvägar, som kunna bidraga till ifrågavarande ändamål,
och dertill befinnas lämpliga.
Sedan Utskotten sålunda framställt de åtgärder, som, i Utskottens
tanka, böra vidtagas för vinnande af ifrågavarande ändamål, hafva Ut¬
skotten trott sig böra serskildt utlåta sig rörande de öfriga förslag, sorn
i detta ämne blifvit uppgifne, men genom det föregående icke kunna an¬
ses vara besvarade.
a') Utskotten få i detta afseende, hvad först angår Herr Prosten
Hylanders förslag, att Kronotionden i Bohus Län, som der får läsas ef¬
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk Betänkande N:o 34' 1r
ter 24 sk. tunnan, borde erläggas antingen in natura eller efter marke-
gängspris , samt att hälften af den tillgång, som härigenom kunde upp¬
kommaj skulle erläggas till bidrag för Folkskolor i nämnde Län, vörd¬
samt upplysa, att ett sådant stadgande redan finnes meddeladt genom
Kongl. Resolutionen på Presterskapets besvär den 9 September 1766,
§. 8, men att denna Resolution kort derefter ändrades genom Kongl.
Resolutionen af den 22 Mars 1770, §. 4°> deri allmogen i Bobus Län
förklaras böra vara bibehållen vid dess gamla rättighet att få lösa den
till kyrkorne anslagne kronotionde med penningar efter tre Daler Silf-
vermyut, eller 24 sk tunnan; vid hvilket förhållande, och då ostridigt
är, att allmogen i Bohus Län från äldre tider tillbaka egt en sådan för¬
mon i afseende på lösen af kronotionden sig förbehållen, Utskotten
icke anse
sig kunna tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer att fästa afse¬
ende å hvad till ändring härutinnan blifvit föreslaget.
bj Beträffande dernäst Anders Danielssons förslag till erhållande af
frivillige gåfvor medelst subscription, som borde öppnas i hvarje Län ge¬
nom Landshöfdinge-Embetets försorg, så äro Utskotten visserligen öf-
vertygade, alt den enskilda välgörenheten hädanefter, som redan, skall
kraftigt understödja med bidrag till Folkskolors inrättning, men Utskot¬
ten tio det icke vara lämpligt, att densamma bindes vid någon allmän
föreskrift i afseende på sältet att visa sig verksam. Detta bör vara fritt
och bero på de olika förhållanden, som på serskilda ställen kunna ega
rum. I allmänhet synes anskaffandet af bidrag genom frivilliga gåfvor
m. m. mera egna sig åt och bättre lyckas enskilde personer, som ega
förtroende inom Communen, om dessa ådagalägga verksamhet, nit och
omtanka för ändamålet, än om detta uppdrag skall öfverlemnas till Lä-
nestyrelsen, som, utom andra mångfalldiga göromål, måste dela sin om¬
sorg och verksamhet lika emellan alla Communerne inom Länet.
Härtill kommer, att, i en tidpunkt, såsom denna, då man i allmän¬
het åsyftar, att Communerne böra vänjas att sjelfve öfvertaga och sköta
vissa municipala göromål, synes det icke vara öfverensstämmande med
denna syftning, att åt en Embels-auctoritet uppdraga en befattning,
som till sin natur helt och hållet bör ligga inom området af hvarje Com-
muns enskilda bestyr.
På dessa skäl, och då hvarje Commun eger öppet att genom collec-
ter göra insamlingar,
anse Utskotten icke lämpligt för ändamålet, att tillstyrka
12
Stais- samt Allm. Besv.- Och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 84.
en allmän föreskrift derom, att, genom Konungens Befall-
ningshafvandes försorg, subscriplion öppnas till erhållande
af frivillige gåfvor för Folkskolorne inom. Länet,
c) Nils Strindlund och Anders Danielsson hafva äfven föreslagit,
att af alla lediga Kyrkoherde- och Comminister s-beställningar ett ser¬
skildt nådår skulle éga rum, hvaraf inkomsten borde tillfalla Folkskolor¬
na. Utskotten draga icke i betänkande att förklara, det en sådan åt¬
gärd mera skulle motverka ifrågavarande ändamål, eller Folkundervisnin¬
gens befrämjande, än befordra detsamma. Det har länge varit en er¬
känd sak, att vicariaten under nådårstiderne icke verka fördelaktigt i
afseende på christendomsvården och den presterliga tillsynen inom för-
samlingarne; hvilket förhållande i synnerhet torde ega rum i afseende
på barnaundervisningen och skolorna. Man har nemligen insett, att en
vice Pastor, som under en sådan tid der anställes till tjenstgöring, och
som ofta är okänd inom församlingen, icke kan med den vana, nit och
eftertryck, besörja der förefallande göromål och derjemte utöfva det in¬
flytande, sorn en ordinarie Pastor, hvilken blifvit fästad vid församlin¬
gen, oftast för lifstiden; hvadan ock alla, som nitälska för folkets chri-
steliga och sedliga bildning, önska att nådårstiderne mätte inskränkas,
men icke utsträckas; och då, hvad Folkskolornas framgång beträffar, det
ordinarie Presterskapets nit och verksamhet bör påräknas, såsom kraftigt
bidragande,
an^e Utskotten sig på dessa skäl böra tillstyrka Rikets Hög-
loflige Ständer att afslå ifrågavarande förslag, såsom men¬
ligt verkande mot ändamålet.
d') Beträffande frågan om inkomsten genom Biskops-Embetenas in-
dragnings får Oeconomie-Utskottet vördsamt upplysa, att Utskottets Be¬
tänkande N:o 102, deri en sådan reglering af lönerne för dessa Embe¬
ten blifvit föreslagen, hvarigenom någon inkomst för Folkskolorna möj¬
ligen skulle uppkomma, väl blifvit bifallet af Borgare- och Bonde-Stån¬
den, men deremot afslaget af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Stån-
det; hvadan, och som 2 Stånd stannat emot 2, denna fråga lärer helt
och hållet hafva förfallit.
Vid pröfningen af Anders Danielsons förslag, att för hvarje Län
skulle tillhandahållas ett creditiv på Riksgäids-Contoret af högst 5ooo
R:dr, har bos Utskotten i öfvervägande kommit, att detta creditiv för
alla Länen skulle uppgå till 120,000 R:dr, hvilket åter, fördeladtpå alla
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsh. Betänkande IV.-o 34. 13
församlingar i Riket, för hvardera knappast skulle belöpa sig till 5o a
100 Riksdaler.
Om än ett så betydligt creditiv af Staten kunde medgifva®, finna
Utskotten den förmon, som härigenom skulle beredas hvarje församling,
blifva så ringa och så litet ändamålsenlig, att den icke kunde en gång
anses bidraga lill sakens framgång, eller ens förtjena att begagnas, helst
som Anders Danielsson dervid fästat det vilkor, att detta lån om ett år
skulle återbetalas. I Utskottens tanka skola Comrnunerne, dels genom
collectinsamlingar, dels på annat sätt, vida lättare och förmoniigare kun¬
na förskaffa sig nödiga bidrag, än genom ifrågavarande utväg,
hvadan Utskotten vördsamt tillstyrka, att detta förslag må
lemnäs utan afseende, såsom icke i någon betydlig men
ledande lill ändamålet.
ej) Hvad sliälligen angår den organisation af Directioner för Folk-
skolorne och förvaltningen af deras medelsom Änders Danielsson före¬
slagit, så få Utskotten, under åberopande af de grunder, som Betänkan¬
det innehåller, vördsamt anföra, att Utskotten finna vida ändamålsenli-
gare, om Folkskolorne, under Presterskapets ledning och enligt Commu-
aernes önskan och öfverenskommelse!’, få fritt utbilda sig efter de förhål¬
landen, sorn på hvarje serskildt ställe kunna eg a runi, än om dessa nyt¬
tiga anstalter redan vid deras första uppkomst skola bindas vid allmän¬
na föreskrifter, hvilka icke på alla ställen kunna vara lika lämpliga ceh
användbara, utan snarare torde förlama, i stället för att befrämja Sko¬
lornas tillväxt och framgång.
Utskotten tillstyrka derföre, att hvad som, i afseende på
organisationen af Folkskolorne och förvaltningen af deras
medel, blifvit af Anders Danielsson framställdt må förfalla.
Stockholm den 14 October 1834-
Reservationer:
1:0 af Pehr Nilsson från Christianstads Län:
''Jag nödgas reservera mig emot Utskottets förslag, att ”Rikets Stän¬
der skulle i underdånig skrifvelse uttrycka deras öfvertygelse om nyttan
och behofvet deraf, att Folkskolor anläggas”; men endast för verkstäl¬
ligheten af sådana vigtiga anstalter begära, ”att Biskopar och Lands-
höfdingar må anbefallas med verksamt nit vaka öfver denna angelägen¬
het, i sockenstämmor uppmana församlingarne till Folkskolors inrätfan-
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ut.sk. Betänkande N.-o 34-
de, samt med församlingarne samråda och öfverenskomma om sättet
och medlen, hnru de skola till vägabringas”; hvarefter allt skulle lemnäs
”att, under Presterskapets ledning samt enligt Communernas önskan och
öfverenskommelser, få fritt utbilda sig”.
Det är nemligen, i min tanka, det vigtigasle af allt i denna angelä¬
genhet, att den helt och hållet skiljes från samband med Preslerskapet
såsom verldslig Corporation; och att den blott bibehåller det samman¬
hang, som en rigtigt uppfattad fri utbildning af offentliga inrättningar,
enligt hvad jag hoppas, alltid måste bibehålla med de Prester, hvilkas
enskilda andliga nit och goda anda gifva dem en nyttig inflytelse ge¬
nom sine menigheters förtroende. Vare det långt ifrån mig, att ej gif¬
va christendomskunskapen sitt behöriga värde, såsom grund för all bild¬
ning, den lägre så väl sorn den högre; men likasom de rikes barn
vanligen lemnäs åt andre verldslige lärare, när så ske kan, och ändå
kunna blifva gudfruktiga, anser jag, att de fattigas med ännu mer skäl
böra kunna få undervisas af hvem deras föräldrar dertill utse, innan de
äro i de år, då den af Lagen och häfden gemensamt grundade verkliga
presterliga Religions-under visningen tager sin början. Det är, i min
tanka, väl grundadt, att först vid i5 till i6 år ifrågaställes den offent¬
liga Religions-undervisningen, och det är deremot ett till sine följder
säkert skadligt missförstånd, sorn valt de vanliga, för minnets öfning
begagnade första lexorne utur Religionsböckerne. Sådant betager dessa
en vigtig del af deras värde. Dessutom lärer ingen förnuftig fader el¬
ler moder, ingen enskild eller offentlig Lärare, som vill ega enskildt
förtroende och allmän aktning, underlåta att lära sina barn och lärjun¬
gar, det enkla och vackra Christi ord, sorn, när det i behörig tid använ¬
des, äfven lyfter barnets tankar till det höga och allgoda väsendet. Men
ej lika säkert är detJ, att den presterliga Skolläraren kan, eller den
till Prest sig ämnande Skolläraren vill göra sig besvär med de ämnen,
som föräldrarne, ibland folket, önska att deras barn skola lära, för att
kunna blifva för sig sjelf och andra nyttiga medborgare i ett samhälle,
der arbetet bör utgöra grundvalen för allt rättfånget enskildt välstånd,
och der menniskokärleken, upplysningen samt medborgårsinnet utgöra
grundvalarne så väl för den enskilda trefnaden, som för hela samhäl¬
lets styrka. Det är blott magten, som ännu vidhåller undervisningens
beroende af en viss Embelsmanna-class. Det är frihetsbegäret som yr¬
kar Folk-undervisningens frigifvande; och som man vet äro i allmänhet
de förnuftskäl, som tala för detta senare, vida mer öfvervägande än de
Stats- samt Allm. Besv - och Oecon. Utsk. Betänkande IV-o 34-
blott historiska, som kunna åberopas af den förra. Detta har åtminstone
blifvit en folktro; kanske just för det, att Presterskapets allmänna hand¬
lingssätt vid undervisningen gjort en blind tro i så mångå fall nödig.
Min är den emedlertid, och fleras med mig; hvarföre jag ock här icke
ingår i någon enskild bevisning af nödvändigheten, att ställa folkunder¬
visningen oberoende af Presterskapet, på sätt medbrodren Vriders Da¬
nielsson föreslagit. I detta som flera afseenden har Utskottet icke insett
värdet och sy Ilningen af Anders Danielssons utförda och förtjenslfulla
motion; och besynnerligt nog lemnat så liten uppmärksamhet deråt, o-
aktadt nästan hela Bonde-Ståndet öppet förenade sig i den, och troli¬
gen ingen af Sveriges allmoge skiljer sig ifrån dessa hans åsigter, Hans
förslag tili Läns-Directioner och allmänna subscriptioncr utvisar en tyd¬
lig syftning, alt bereda de upplystare och förmögnare classerne ett till¬
fälle att påskynda den stora angelägenhet, som enfalden och armodet
möjligtvis ännu icke våga anse utförbar. Rika och lyckliga orter skulle der¬
igenom underhjelpa de fattigare eller i förlägenhet varände församlingar;
och ensidigheten eller fördomarne i ett mindre District skulle efter hand
nödgas vika genom det beroende, hvari Skol-Inrättningen ställes, i frå¬
ga om medel och upplysningar, utaf en, utur allmännare och redan
pröfvade åsigter handlande utvald autoritet. Det mest påtagliga bevis,
att man knappast måtte hafva läst motionen, är t. ex., att Utskottet ut¬
räknar det af Anders Danielsson föreslagna creditivet på det sättr att
5o R;dr skulle komma på hvarje församlings lott. Detta creditiv är fö¬
reslaget att blott användas i de fall, då de af menigheterne besluta¬
de och i sina inkomster till vissa belopp tryggade Skol-Inrättningar,
skulle opåräknadt behöfva ögonblickliga försträckningar, till följd af nå¬
gra oförutsedda anledningar. Att detta kunde hända mer än högst £å
skolor, i hvarje Län, är icke troligt. Att menigheterne, eller styresmän¬
nen, derest olofliga företag vållat bristerna, måste betala dem, är tyd¬
ligt, af den allmänna princip, alt Staten icke skulle under nuvarande
förhållanden bekosta Skolorna, eller Regeringen hafva med dem något
direct att beställa; — och således inses lätt, att det föreslagua crediti¬
vet är både möjligt att anordna och nyttigt att kunna i behofvets stund
anlita; ty skulle sockenstämmor genast upptaga frågor om tillfälliga be¬
hof, blefve skolangelägenbeterna alltför besvärande fös menigheterne,
som eljest blott årligen skulle behöfva med dem sig befatta.
Likaså förefaller det mig besynnerligt, att Utskottet kunnat afstyrka
att anslå vissa nådår efter lediga Pastorers och Gomministrars löner tili
16 Siats- samt Allm. Besv.- och Oecon -Utsk.' Betänkande N. o 3/f-
Skol-Inrättningarnes bildande. Det är ej meningen att inkräkta på Enkors
goIi barns rätt. Det är blott syftemålet, att med tillsättandet af lediga Pa¬
storat kunde ett år längre fördröjas. De skäl man hem tar från Embetets
mindre nitiska fullgörande af de tillförordnade Pastorerne anser jag ej
fullt anlaglige; och jag tror, att motsatta exempel skulle kunna i stor mängd
framdragas. Jag befarar, att i de Consistoriel uppgifterne, angående des¬
se förhållanden, man förblandat boställsvården med själavården. Hvad den
förra möjligen förlorat, torde 1 de fleste fall, då ej bostadsarrendena va¬
rit nödvändiga bihang dertill, den senare vunnit. Men jag lemnar gerna
detta förhållande å sido, öfvertygad, att man i alla fall bör af framtiden
och af Presterskapets tillväxande nit för Religionen och Folkupplysningen
kunna påräkna rättelse, om den verkligen skulle behöfvas. Hvad som e-
medlertid torde få anses för säkert, det är, att ett sålunda roedgifvet nådår,
icke kan vara af stor inflytelse på Prest-Embetets utöfning, men väl an¬
senligt underlätta ändamålet af Folkskolors bildande, samt att det vore af
stor vigt, om icke för annat, för att åtminstone erhålla statistisk ledning
angående Presterskapets verkliga aflöning.
Jag måste upprigtigt yttra, att jag ej kan gilla den grundsats, att Sta¬
ten icke bör befatta sig med Folkskolornas uppkomst och anordnande, samt
att allmänna medel ej dertill böra användas, helst då i vårt land så be¬
tydliga uppoffringar af Staten blifvit gjorda, samt de skattdragande, på så
många sätt dagligen bidraga till de högre Skolornas och Universitetens
underhållande, hvaraf de förmögnare classerne draga största fördelen.
Besynnerligt synes det mig, att bonden och handtverkaren, som skola fö¬
da sig sjelf ve, de, säger man, böra lära sig allt på egen bekostnad eller
nöjas åt att kunna intet; men den, sora vill blifva Prest, för att få Pa¬
storat på några tusende R:drs inkomst, den, som vill blifva Embetsman,
med lön, som äfven utgår till största delen af bondens och handtverkarens
skattepenning, den skall få hjelp lill sin undervisning af medel, hvartill
dessa äfven bidraga. I sanning! något afgjordt origtigt och vrångt ligger
j en sådan åsigt af bildningens utveckling. — Men jag, likasom Anders
Danielsson, vördar i detta fall äfven det mindre förnuftseniiga, då det än¬
nu icke kan ryckas ur våra samfundsförhållanden, utan att må hända stör¬
ta hela byggnaden. Jag yrkar således icke att Staten skall, under nuva¬
rande allmänna beskattningssätt, bekosta de nya Folkskolor, sorn jag önskar
måtte inrättas, äfven der åldriga föndomar, presterlig beqvämlighet eller
brist på medel eljest hindra det; sy sådant vore, att låta de fattige och
arbetande
Slats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 34- 17
arbetande classerne ännu ytterligare beskattas för de öfriges bästa. — Men
jag önskar, att Regering ecb Ständer må tala till Svenska medborgares
Jhjertan ocb öfvertygelse genom en öppen uppmaning, och en ordnande,
men ingen enskild rätt kränkande allmän Författning. Jag anser en så¬
dan, då den, enligt Anders Danielssons förslag, utgår ur den enkla åsigt,
att menighetens rätt öfver sin Skola är densamma, som den faderliga pri¬
vaträtten öfver sitt barns undervisning, vara vida ändamålsenligare än Her¬
rar Biskopars och Landshöfdingars uppmaningar och råd. Jag ville så ger¬
na se ett slut på den gamla melhoden, att endast utväga kunskap mot
ökade offer åt den stora massan af folket; och jag tycker, alt alla mina
medborgare måtte önska den dag, då vi kunde skåda våra barn med sådane
verldsliga kunskaper, som betrygga deras närmaste framtid; men hvilka bevis¬
ligen blott kunna åstadkommas af practiskt bildade och i folkets lif lefvande
män; vid ynglingaårens början framvandra till det altare, hvarifrån den sannt
andliga rösten opartiskt pröfvar deras kunskap, i den heliga lära, som skall
betrygga deras eviga. Så föreställer jag, och många nied mig, oss denna
sak, såsom rättast och klokast ordnad; och jag anser mig derföre böra
vördsamt fästa samtlige Riks-Ståndens synnerliga uppmärksamhet derpå. —
Mätte ej detta stora, vigtiga ämne lemnäs åt glömskan, eller röna en oför¬
tjent likgiltighet i Stånds-Representantens hjerta. Det utgör, verldshändei-
serne utvisa det, alltid ett ibland de första föremålen för Folk-Represen¬
tant emes beslut, då nationerne befria sig ur de gamla herrsknings-sjste-
merne och grunda den lagliga frihetens nya välden. Måtte Svenska män
icke visa sig mindre nitiske, mindre kraftfulla. Det gäller, snart sagd t, hvar¬
je år tusende sinom tusendes väl. Hvarje fördröjd timma gifver millioner
frön åt okunnigheten; detta ogräs, sorn med sin hastiga växt förqväfver så
mångå, för nationerne nyttiga växter. Låtom oss derföre med alfvar upp¬
taga denna allmänna fråga; och då vi i medbrodren Anders Danielssons
förslag ega en, på i allmänhet rigtige och bestämde grunder uppfattad
plan för den organisation, som genom allmänna Författningar är den en¬
da man deråt bör gifva, vågar jag ödmjukligen föreslå: att samtlige Riks-
Stdnden måtte förena sig om en återremiss, på grund af hans motion;
då det borde förmodas, att Utskottet skulle finna sig böra fullständigt ut¬
arbeta ett nytt förslag, i närmaste enlighet dermed.”
2:0 Af Peter Jönsson från Jönköpings Län: ”1 en tid, då allmänna
rösten högt påkallar åtgärder till utbredande af en vidsträcktare folkbild-
Bih. till R. St. Prot. 1834• 4 Sami. 1 Afd. 3
S;de Häftet.
18 Stats- samt Allm. Beiv.- och Oecön. Utsh. Betänkande N-o 3J.
ning, sknlle man ej kunna tro, alt inom ett Rikets Ständers Utskott någon
skulle finna sin fördel vid folkets utstängande från en förbättrad upplys¬
ning, utan alt man bort åsidosätta alla egna interessen och lyssna till fol¬
kets rättvisa fordran om befrämjandet af en ändamålsenligare upplysning.
Man liar hittills sagt sig vara rådvill, hvar erforderliga medel skola tagas,
för att uppfylla dessa billiga fordringar; då kom Anders Danielssons i flera
afseende» föi tjenstfulla förslag, att på ett lätt sätt lösa den svåra knuten, utan
att öka de dryga skatterne, och ulan att man kunde ana, det någon enda funnes,
som ej med bifall skulle omfatta bans motion, ty ingens rätt syntes derigenom
förnärmad. Frågan remitterades til! detta Utskott, som nu, i afseende å både
Anders Danielssons förslag och öfrige i samma ämne väckta frågor, afgif-
vit sitt Utlåtande. Jag reserverar mig emot Betänkandet i sin helhet, men
i synnerhet emot behandlingen, som Utskottet gifvit åt Anders Daniels¬
sons motion, derom, att, vid hvarje ledigblifvande Pastorslägenhet, inkom-
sterne för ett extra nådår skulle få användas lill utbredande af en all¬
männare bildning bland folket. Denna motion har, med en enda rösts
pluralitet blifvit afslagen, på de skäl, som Pi este-Ståndets Ledamöter un¬
der en långsam discussion i Utskottet gjorde gällande, nemligen: att för¬
slaget vore ingripande i deras privilegier; men jag kan ej fatta hvari detta
ingrepp beslår, då fråga ej är att borttaga det vanliga fardags- och nådår,
som tillfaller en afliden Pastors enka och barn, och jag förmår ej be¬
gripa, att privilegierne kunna berättiga Presten till inkomsterne af en lä¬
genhet, innan han tillträder den, såsom tjenstgörande. Jag har alltid trott,
att Presten är till för församlingens skull och ej församliogarne såsom ett
privilegium för Presterne, och derföre bar jag vågat anse det för Prester-
nes förnämsta åliggande, att vinlägga sig om folkets upplysning, hufvud¬
sakligen bestående i en sann och oskrymtad Gudsfruktan, som bör inplan¬
tas i barnens unga sinnen och bäst kan läras uti ändamålsenliga Skolor;
ty man vet, att med de mångå göromål, som tillhöra en Pastor, mås-te
viljan hos honom vara utmärkt god, om han skall kunna gifva sine åhö¬
rare så tillräcklig undervisning, som både Religionen och Kyrko-Lagen å-
lägga honom, och derföre hade jag trott, att Anders Danielssons förslag i
första rummet skulle med välbehag omfattas af Presterne, enär detta be¬
reder möjligheten till Folkskolors inrättande, hvaraf följden blefve folkets
upplysning och sedlig förbättring, som äfven försäkrade Presterne
om en större framgång i] de dem åliggande1 bemödanden för försam-
samlingarnes bästa. Med en sådan öfvertygelse, kunde jag icke ana, att
någon skulle åberopa de välsignade privilegierne och yrka afslag å motio¬
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 34-
>9
nen, emedan den förnärmade Presternes rätt; men af en hvar, som har
någon kännedom om storleken af deras rätt, torde billigt medgifvas, att
den tål en ringa försakelse. För att blifva öfvertygad härom, kan läsas
Landshöfdingens i Jönköpings Län afgifna Femårsberättelse af den 3i
December 1833, pag. 38 och 3g, der det upplyses, att Presterskapets och
Kyrkobetjeningens underhåll utgör, näst krigsfolkets, de skaltdragandes stör¬
sta afgift till underhåll för egna medborgare; ty dertill åtgår årligen, en¬
ligt Tabellen 80,796 R:dr 38 sk. blott i sockentionde och så kallade jura
stolae, då i nämnde summa hvarken] inbegripas de af Staten upplåtne
Prestgårdarnes afkastning, ej heller vederlags- och behaglig tids förlä-
ningsspanmål, som äfven utgår från Stats-Verket, och således icke ligger
socknarnes invånare till last. Emedlertid är det en märklig företeelse, att
Clereciets aflöning, i både Sockne- och Statsbidrag, utgör vida mer än Lä¬
nets hela bevillning, som, enligt Tabellen, uppgår till blott 8i,5ioj R:dr
3 sk. 1 r:st. Enligt Tabell, som åtföljer ofvannämnde Femårsberättelse,
utgöra Statsbidragen från landet i Jönköpings Län 661,418 R:dr 11 r:st,
och af städerne 29,814 R:dr 37 sk. 8 r:st. Häraf synes, att allmogen på
landet får utgöra de största Statsbidragen; men, hvad har väl Staten för
borgen för uppfyllandet häraf, om den ej tänker på en ändamålsenlig
upplysning, och, efter min tanka, är detta den säkraste borgen för både
Statens och folkets bestånd och framgående. I mon af tidens fordringar
vid de högre folkclassernes undervisningsskolor, förglömmes ej att göra till¬
ökningar i de redan stora anslagen: vid sistlidne Riksdag föröktes dessa
med 10,000 R:dr, nu vid denna med 4.000 R:dr till hvartdera af Universite¬
ten, och har nästan hvarje stad bidrag af allmänna medel vid Skolorne,
men oss lemnar man ensamne att förskaffa Skolor och aflöna Lärare, som
hlifver omöjligt i de flesta orter, i anseende till de stora skattebidrag] jag
förut nämnt. Att erhålla en vidsträcktare bildning för oss lärer hvar
man lätt finna vara af behofvet påkalladt, så vida det uppväxande slägtet
rätt skall förstå de ämnen, som tillhöra dess offentliga värf, såsom Riks¬
dagsmän, Ledamöter uti de lägre Domstolarne, Kyrkoråd, Taxerings-Comi-
téer, Egodelnings- och Syneförättningar ra. m. — Häraf synes det både
rätt och billigt, att allmogen får något biträde af de allmänna tillgångar-
ne, då Anders Danielssons förslag, som är så lätt verkställbar och snart
kunde taga sin början, icke vunnit något afseende. Rikets Ständer hafva väl
aflåtit underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t om Biskopslönernes indrag¬
ning till någon del, för att användas till Folkskolor; men det kan ej så
snart verkställas, ehuru en snar hjelp härtill erfordras. Efter den uppgift
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon. Tits Ju Betänkande IY:0 34•
jag kunnat erhålla, finnes på landet ej mer än 3oo Yexelundervisnings-
skolor, då c)25 Pastorat sakna sådana, en bedröflig sanning!: — men det
är öfverflödigt att nu. längre orda härom. Jag förmodar, att Utskottets Be¬
tänkande ogillas i alla Riks-Slånden. — Till och med i Hög v. Preste-
Ståndet vet jag finnas män sorn hafva en sann både Religions- och Foster¬
landskänsla osli således ej längre sätta sina privilegier i första rummet.
Om Anders Danielssons förslag ogillas, synes ej' annan utväg vara öfrig,
än den, sora hittils på några få ställen genom enskildes omsorg och egen
bekostnad blifvit stiftade, såsom uti den församling der jag bor, har Post-
Direeteuren och Riddaren A. Sjölin af egna medel inrättat en Vexelun-
dervisnings-skola, sorn är ändamålsenlig: och han begagnas af hela Pasto¬
ratet. ■— Sedan denna. Skola hade vunnit folkets förtroende, vänn den
äfven Presterskapets, så att Prosten J. Dahlström gifvit boställe till Lä¬
raren vid denna Skola. I aila orter, jag är derom efvertygad, finnas män*
som hafva vilja men sakna förmåga att träda i dessa välgörares fotspår,
hvarföre det är nödigt, att Staten i tid mellankommer och af sina medel
gör anslag åt Lä rar ne, i händelse Anders Danielssons förslag afslus/’
Af själ och hjerta förena sig undertecknade med föregående reser¬
vation.
S. Heurlin från Kronobergs Län, Olof Olofson från östergöthland*.
Peter Persson från Calmar Län, Erik Ersson från St. Kopparbergs
Län, Lars Larsson från Skaraborgs Län.
Med Peter Jönsson instämde äfven Erik Ersson från Stockholms
Län.
3:o Af Hans Jansson från Elfsborgs Län, som utbad sig för Utskottet
få upplysa, att anledningen, hvarföre han icke kunnat infinna sig i sista
plenum varit den, att han, såsom Fullmäglig i Riksgälds-Contoret, der¬
städes samma dag måst öfvervara en ganska vigtig, angelägenhet^ hvari¬
genom han således var förhindrad att deltaga i öfver läggningen inom detta
Utskott rörande den af Anders Danielsson väckta fråga om ett extra nåd¬
år af alla lediga presllägenheter för Folkskolorna. Hans Jansson fann sig
ega så mycket mera skäl att beklaga sig: öfver detta förhinder, som han
nu mera insåg, alt denna fråga troligen fått en annan utgång, i händelse
lian, hvilken delade Anders Danielssons tanka i ämnet, varit närvarande^
åtminstone hade det då säkert inträffat, att den vid omröstningen aflagde
roterings-sedeln måst öppnas för att bestämma utslaget:, och begärde Hans
Stals- samt Allm. Besv.- och Oecon.~TItsk. Tillåtande N.o 35'. av
Jansson slutligen, att hans- anförande skulle få åtfölja Betänkandet till
fiiks-Stånden.
N:o 35.
Ankom till Exp.-Ftsk. den 28 Octoiier.
Utlåtande, i fråga om Passevolance-afgiften.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens hand--
läggning hafva från Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit remitterade föl¬
jande molionerr
1:0 Af Riksdags-Fullmägtigen Jacob Kihlblom- från Södermanlands
Län, som anfört: alt då Knekte-Gontraeten borde uppgöras emellan Kro¬
nan och Rotehållarne, utan att en tredje magt egde rätt att deruti in¬
blanda sig, samt Passevolancens utgörande, emot Bonde-Ståndets vid
sisll. Riksdag afgifne protest, icke syntes billig och rättvis, helst Passe-
volance-Cassan blifvit använd för främmande ändamål, vore man skyl¬
dig bereda Rotehållarne, hvilkas säkerhet och bestånd oundgängligen så¬
dant fordrade, en återgång till de primitiva Gontracten, i anledning
hvaraf Motionairen nu yrkade, alt Passevolancen helt och hållet måtte
upphöra; och har Gustaf Gustafsson från Södermanlands Län häruti
instämt;
2:0 Af Riksdags-Fullmägtigen A. Normark från Westerbottens Län,
söm, med framställning af det för Rotehållarne tryckande åliggande, att,
i stället för kost åt Soldaten, erlägga en betydlig contant utgift, anhål¬
lit, det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majrt i underd. begära , att
Passevolance-Afgiften finge af Rust- och Rotehållarne innehållas de år,
då inga möten egde rum;
3:o Af Riksdags-Fullmägtigen Anders Andersso,t från Westerås Län,
hvilken, så val på grund af Kongl. Reglementet den 20 November i€85
för allmogen och Soldaterne i Wässby Län-, der det uti g §. hette: ”att
till Regements- och andre möten är Bonden intet pligtig gifva Knek¬
ten hvarken fri skjuts, mat eller penningar, ulan om Knekten, sorn änd¬
teligen måste till Regements-möte, tager 2 eiler 3 daler Kopparmynt af
Roten, så afräknas det på hans lön;” som äfven med stöd af 80 och
114 §. §• Regerings-Formen, yrkat,- det Passevolance-afgiften helt och
hållet mätte upphöra, helst det, enligt Indelnings-Werkets grundidé,,
Stals- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N:o 35.
icke vöre Rust-ochRotehållares skyldighet betala kostnader för möten inom
Regementets stånd, än mindre alt vidkännas utgifter för öfning-och lust¬
läger, hvartill Passevolance-Cassans medel vanligen blefvo använde.
Och hafva häruti instämt Tufve Månsson från Malmöhus Län,
Carl Gabrielsson från Östergöthland, Anders Johansson från Upsala
Län m. fl;
4:o Af Riksdags-Fullmägligen Anders Danielsson från Elfsborgs Län,
som, medförklarande, det han, oaktadt allden orättvisa Rotehållarne un¬
der en tid af i5o år lidit, icke åsyftade, att roteringsbördan skulle °e-
nom uppsägning af Knekte-Contractet alldeles afkastas, utan endast att
rättelse på lämpligt sätt och i lagenliga former måtte till vägabringas, först
upptagit de onera, hvarmed Rotehållarne, enligt Molionairens tanka*, blif¬
vit. otillbörligt betungade och hvilka voro: Medi camen ts-penn in ° ar
Fältskärsarfvode, Tross-skjutsning , Trossbodars uppbyggande, Roteki-
stas anskaffande, Passevolance , Beväringsskyldighet, äfvensom utfö¬
randet af halfva munderingen, samt sedermera, jemte framställning0 af
sättet huruledes dessa bördor för framtiden kunde lättas, yrkat, att de
4 först här ofvan uppräknade alldeles måtte försvinna samt dessa kost¬
nader i stället drabba Stats-Yerket; hvaremot Motiouairen, beträffande
Passevolancen, väl ansett dess totala upphörande icke böra ske förr än
den tid tilländalupit, hvarpå de 3 öfrige Riks-Ståndeti densamma bevil
jat, men dock äskat följande förändrade föreskrifter för dess utgörande"
nemligen: i;o att Marche- och Provianterings-kostnad, då ett Regemente
commenderas utom sitt stånd, icke må af Passevolance-Cassan utan af
Stats-medlen utgå; 2:0 att utaf Passevolancen icke mera än som verkli
gen åtgår for Regementets årsmöten må uttagas, det Öfriga innestå hol
Rotehållarne till framtida behof, och ej, såsom förr varit öfligt för va
ras i en offentlig: Passevolance-Cassa; samt 3:o alt vid h vane Regemente
en Passevolance-Comile, i likhet med de nu varande Beklädnads Di
rectionerne, mätte inrättas för att bevaka de årliga utgifterna, fördela
kostnaderne och utskrifva beloppet af Rotarne; hvarförutan Motiouairen
vidkommande Munderingen, ansett och yrkat densamma böra enli«t’
Contractets ordalydelse, bekostas af Statsmedlen, då deremot RolehåT
larne påtoge sig skyldigheten alt med hvardagskläder förse Soldaten • J
och hafva, vid ärendets föredragning till remiss, flere af Hedervärda
Ståndets Ledamöter med Motionairen instämt, hvaribland Nils Månsson
från Malmöhus Län med tillägg, att lian ansåge motionen jemväl böra
afse Rusthållarne, de der ofta voro mera betungade än Rotehållarne; i
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Utlåtande N.-o 35.
23
anledning hvaraf Anders Danielsson förmält sig hafva uti sin framstäJl-
ning jemväl afselt de Rustande, ehuru han, då grunden vore enahanda,
ansett öfverflödigt att uttryckligen omnämna dem; — samt
5:o Af Riksdagsfullmägtigen Eric Nilsson från Jemtlands Län,
hvars motion innehåller: att som det vid nästlidne Riksdag på femton
års tid förnyade Passevolance-Contract, hvarigenom afgiften för hvarje
numer bestämdes till 7 R:dr B:co, vore för Jemtland, der allmogen
saknade tillfällen till penninge-förtjenst, högst tryckande, så ock enär
ingen af de olägenheter, som betunga nämnde province, lättare kunde
afhjelpas, samt Soldatens krigiska bildning, enligt Motionairens tanka,
icke äfventyrades, om han erhölle Mötespro vianten af sine Rotehållare
i stället för Commissariatet, funne Eric Nilsson sig böra föreslå, det Ri¬
kets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underd. anhålla, att Jemtlands Rust-
och Rotehållare finge uteslutas från ofvanberörde Passevolance-Contract
och hädanefter i dess ställe utgöra möteskost in natura; uti hvilken
motion Anders Mårtensson från Jemtland äfven instämt.
Hvad sålunda förekommit hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och
hvad först angår det af Jacob Kihlblom och Anders Andersson framstäl-
de yrkande om Passevclancens upphörande; så har Stals-Utskottet re¬
dan, genom besvarande af Anders Anderssons motion, uti Betänkandet
N:o 19c), som vunnit 3:ne Riks-Stånds bifall, förklarat sig icke kunna
till omförmälde påstående tillstyrka bifall;
och lärer, vid sådant förhållande vidare Utlåtande härom
ej böra ega rum.
Beträffande härefter Eric Nilssons framställning om Rotehållarnes i
Jemtland uteslutande från det nu gällande Passevolance-Contract, emot
skyldighet att utgöra mötes-kost in natura; så enär de skäl ännu äro
gällande, hvilka föranledde Rikets Ständer, att å förra Riksdagen a-ntaga
Passevolance Contractet, eller att det underhålls-sält och den vård sol¬
daten, under den tid Passevolancen fortfarit, vid möten och marcher er¬
hållit, i alla afseenden egde ett afgjordt företräde framför det äldre
sältet alt medföra matsäcks-kista till mötet, och att den förra anstalten
högst fördelaktigt inverkade på Armeens tjenstbarhet, samt någon giltig
anledning, i Utskottens tanka, icke förefinnes, alt för Jemtland göra ett
undantag, som skulle leda till rubbning uti den, för hela indelta Ar¬
meens underhåll vid vapenöfningar beräknade inkomst af Passevolancen,
kunna Utskotten å Erik Nilssons motion icke tillstyrka
bifall.
a4 Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o 35.
Vidkommande Anders Danielssons hemställan, dels att skyldigheten
för Rotehållarne alt bekosta Medicamenter till möten och mönstringar,
Fältskärsarfvode vid Soldaters antagande, trossens forsling samt tross-
bodars uppförande, måtte alldeles försvinna och desse utgifter i stället
drabba Statsverket; dels ock att kostnaden för munderingens anskaffande
mätte af Statsmedlen utgå; så gäller härvid samma skäl, som Stats-Ut-
skottet, uti dess ofvannämnda Betänkande, angående Passevolancens upp¬
hörande, anfört, nemligen att, enär Stats-Verkets medel icke lemna till¬
gång för bestridande af nyssnämnde kostnader, annan utväg dertill icke
finnes, än att i motsvarande grad öka allmänna Bevillningen, hvilket,
efter Utskottens tanka i närvarande tidpunkt är mindre lämpligt; fin¬
nande, i följd häraf,
Utskotten sig icke Lunna berörde yrkande, till Rikets
Ständers bifall, understödja.
Vidare har Anders Danielsson hemställt, att Marche- och Provian-
terings-kostnad, då ett Regemente commenderas utom sitt stånd, icke
må af Passevolance-Cassan, utan af Statsmedlen utgå; att af Passevolancen
icke mera, än sorn verkligen åtgår för Regementets årsmöten, må utta¬
gas; och att det öfriga måtte innestå hos Rotehållarne till framtida be¬
hof, men ej, såsom förut varit öfligt, förvaras i en offentlig Passevo-
lance-Cassa; äfvensom A. Normark yrkat innehållande af Passevolance-
afgiften de år, då några möten icke ega rum. Härvid få Utskotten er¬
inra, att motioner af enahanda syftning med Normarks jemväl blifvit å
förra Riksdagen väckte, men att Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oe-
conomie-Utskotten, uti deras af 3 Riksstånd sedermera gillade Betän¬
kande (N:o 72) ansett sig icke kunna till förbehåll af nämnde beskaffen¬
het tillstyrka bifall, enär mötens utsättande eller inställande på Kong!.
Maj:ts pröfning allena berodde, samt Kongl. Majrt, då den årliga Pas-
sevolance-afgiften blifvit till nedsatt belopp föreslagen, förmodades haf¬
va beräknat de besparingar, hvilka vid ett Regemente någon gång kun¬
de uppkomma, till fyllande af möjliga brister i andra Regementens un-
derhålls-kostnad. Under åberopande häraf, och då den, genom sena¬
ste Passevolance-Contract, på viss tid, åtagna afgift blifvit anslagen att
af Kongl. Maj:t disponeras "till indelta Arméens underhåll och sjukvård
”under möten, marcher och mönstringar, jemte de, i och för truppar-
”nes vapenöfningar, oundviklige utgifter och förvaltnings-kostnader,”
hvartill, på sätt förut är uämndt, amian tillgång ej finnes; då Kongl.
Maj:t
Stais- samt Allni. Desi), och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 35.
Maj:t ensam eger att anbefalla sådana öfningar i den nion och på det
sätt Kongl. Majit anser dera, för Armeens bibehållande i tjenstbart skick,
nödige; och då Rikets Ständer, jemlikt Kongl. Maj:ts och Ständernes
gemensamma beslut, ega att genom sina Revisorer granska de årliga
redogörelserna för Passevolance-medien samt dessas rätta användande
dervid tillse;
hemställa Utskotten, alt hvad i ofvanberörde målto blif¬
vit yrkadt icke måtte lill någon åtgärd föranleda; vid
hvilken utgång Utlåtande öfver Anders Danielssons fram¬
ställning om inrättande af en serskild Passevoiance-Comité
för Passevolance-kostnadernas fördelande och utskrifvande
af rotarne icke erfordras.
Stockholm den a5 October 1834-
Reservationer :
af Grefve Florn j C. F.:
”Jag reserverar mig emot de sammansatta Utskottens beslut att af¬
styrka all åtgärd till vinnande af rättelse uti Mötespassevolance-afgiftens
utgående såsom en gärd ålagd Rust- och Rotehållare i Riket; varande ett
Riks-Stånds ännu qvarstående protest emot denna beskattning en betänk¬
lig påminnelse, att den hvarken tillkommit på grund af åtagen bevillning,
eller till följd af upprättadt Contract emellan de båda Statsmagterne å ena,
samt Rust- och Rotehållare å andra sidan.
Den utväg jag inom de sammansatte Utskotten föreslagit, hvarigenom
man skulle gå en medelväg, rättvisan till möte, för att åtminstone i form
vinna hvad som i sak icke kunde för närvarande tillvägabringas och hvil¬
ket förslag af åtskillige Utskottens Ledamöter biträddes, var: alt de sam¬
mansatte Utskotten skulle med Bevilinings-Utskottet communicera frågan,
för att bereda åt Rikets Höglofl. Ständer möjligheten att i laglig väg be¬
sluta, att mötespassevolancen, hvilken, till följd af 3:ne Riks-Stånds vid
denna Riksdag fattade beslut, icke kunde anvisas att utgå genom allmän
bevillning, måtte serskildt åläggas Rust- och Rotehållen, att utgöras in¬
till nästa Riksdag på sätt den för närvarande af hvarje numer utgår.
Jag vågar hoppas, att denna utväg mätte vinna något bifall inom de re-
spectivc Stånden, så vida man gillar den åsigt af ämnets vigt, som föran-
Dih. till R. St. Prot. 1834• 4 Sami. 2 A fil. t
8;de Bäftet.
Stats- tamt Allm. Besv.- och Occon.-Utsk. Utlåtande JV-o 35.
ledt denna reservation mot ett Betänkande, hvilket, godkändt af Rilis-
Stånden, skulle underhålla ett frö till missnöje, sorn måste växa i samma
förhållande folket lärer att rätt inse frågans betydelse, eller faran af att
kränka Lagen ora beskattningsrätten”;
af Riksdagsfullmägtigen Eric Nilsson från Jemtland:
”Emot de förenade Utskottens beslut, i anledning af min motion om ute¬
slutande af Jemtlands Rust- och Rotehållare från det nu gällande Passevolane?-
contractet, utbeder jag mig äran få afgifva följande anmärkningar och upplys¬
ningar: om tillkomsten af nu gällande Passevolance-contract behöfver jag icke
mycket orda; ty det är allmänt kändt; jag vill blott påminna, att det skett
emot Rust- och Rotehållares, såsom rätta Contrahenters, frivilliga begifvande.
Att det underhållssätt och den vård soldaten erhåller genom Passe-
volance-inrältningen eger ett afgjordt företräde framför det gamla sättet
att medföra matsäck lill mötet, kan jag icke inse, då provianten består af
samina persedlar, ehvad soldaten erhåller den af sin Rotehållare eller af
Proviantörer; skillnaden beslår endast deruti, att han af den förra emotta-
ger på en gång för hela mötet, men af de senare i a eller 3 gånger; den¬
na obetydliga skilnad måtte, efter min tanka, verka högst obetydligt på
soldatens krigiska bildning. —. Om någon skulle tro, att Jemtländska sol¬
daten är van vid vällefnad och det således är både nödigt och nyttigt,
att under möten vänja honom vid ett larfligare lefnadssätt, så får jag upp¬
lysa, att Jemtlands täta missväxtår sätta både den ena och andra i nöd¬
vändighet att lefva med all sparsamhet. Men, om också skulle få antagas,
att vällefnad i ett eller annat fall skulle ega rum, så må må man icke in¬
billa sig, att en vana, som man gör sig på a skall öfverväga den man
gör sig på 5o veckor af året; den senare blir i alla fall rådande; på desse
anförde skäl, kan jag icke inse, att den nytta man tror sig göra soldaten
genom detta provianteringssätt är af det minsta värde, utan blott inbillad.
Hvad åter beträffar Rust- oall Rotehållare, så är för dem denna po¬
station med contant 3-dubbeIt tryckande emot att utgöra den in natura;
orsaken dertill är; 1:0 att provianten icke kostar mer än hälften emot det
contanta bidraget, ty vanligtvis har för en portion betalts emellan 10 ä
12 sk., som för de vanliga möten af i/j dagar gör 3 å 3 R:dr 2\ sk. u-
tom skjuts; uti delta portionspris är inberäknad proviantörernas vackra
profit på Rust- och Rotehållares bekostnad, sorn säkert kommer att öfver¬
stiga skjutsen; och 2:0 att jandet i anseende till sitt geografiska läge, långt
ifrån hafvet, med en steril iordmon under ett hårdt climat ofia är hem¬
sökt af missväxter. Landets enda exportvaror bestå af litet ladugårdspi o-
Stats- samt Allm. Besv.- och Occon.-Utsk. Utlåtande N.-o 35.
dueter; men som dessa skola transporteras 5o eller 70 mil landväg till afsätt-
ningsorier, så kunna de naturligtvis der på stället icke betalas högt; dessutom
motsvara dessa icke landets behof at nödvändighetsvaror af spanmål, salt och
jeru, m. m , hvilka äfven genom de långa landttransporterne blifva långt dy¬
rare der an på något annat ställe, och enär dertill kommer, att provincen inom
sitt område har blott ett enda mindre Bergverk samt!en stad med 471 per¬
son r, så saknas aila tillfällen till penningeförtjenst, hvaraf följden är en
svår penningebrist, som alltid gör 2:ne pris på samma vara: nemligen
contant- och creditpi iset, af hvilka det förra är betydligt lägre än det se¬
nare, hvilket alltid försvårar prassla tioner, som skola erläggas i contant.
Jag har för icke länge sedan vid frågan om Jemtlands rotering inom
dessa HögföÄ. Utskott tagit mig den friheten, att, på grund af de stati¬
stiska uppgifter, Kongl. Majlis Befallningshafvande i Länet samlat till grund
för den liva roteringen, visa, alt Jemtland för närvarande utgör en öf-
verrotei ing, motsvarande 22,111 R:ur 28 sk. Banco utöfver medinm af ro¬
teringen i det öfriga Sverige; äfven denna omständighet påkallar, att Rost¬
och Rotehållare snarare böra erhålla lindring än förtryckas.
Embets- och Tjenstemän få äfven vidkännas betydligt besvär och
kostnader i och för passevolancen. Man påminne sig huru många dermed,
skola hafva befattning: 1:0 skall Jläradsskrifvaren a:ne gånger om året de¬
bitera dessa medel; sedan skola Fogdar, Länsmän, Fjerdings- och Nämn¬
demän genom må.n.ga och långa resor förrätta uppbörd och utmätningar;
vidare skola medlen redovisas ifrån Fjerdingsman lill Länsman, ifrån Läns¬
man lill Fogden, ifrån Fogden lill Landt-Ränteriet och Lands-Contoret,
derifrån till Passevolance-Commissariatet, derifrån en del medel sedan å-
tergå till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för att levereras lill så kallade
entrepreneurer eller proviantörer; vidare ifrån dessa till deras utskickade
uppköpare, som resa kring landet för att uppköpa proviant oell som tro¬
get följa den principen ali göra mera afseende på godt pris, än på god
vara (ty det är deras för tjenst), och deraf följer, alt soldaten ofta lår säm¬
re proviant utaf desse proviantörer än utaf Rust- och Rotehållare. När
nu ryttare och soldater på delta säll icke få något annat slags proviant
än hVad deras Rust- och Rotehållare kunnat prestera directe till soldaten,
så frågas, hvad nytta medför alla dessa onödiga och kostsamma omgångar?
Det är kostsamt för Embets- och Tjenstemän att hafva allt detta besvär
för intet, och det är äfven känbart för den förtryckte skatldragaren att
godtgöra d}dika onödiga besvär. Jag tror, att man hellre bör söka fören¬
kla äu mångdubbla besvär.'—både för den ena och andra; hellre under-
28
Stats* snutt 'Allm. Besv.- och Oecon.-UtsL Utlåtande N-o 35.
lalla än förtrycka folket, och undanrödja alla anledningar till missnöjen;
-— på grund af allt detta reserverar jag mig mot Utskottens beslut och
anhåller vördsammast, att Jemtlands Rust- och Rotehållare måtte uteslu¬
tas från Passevolance-contractet och utgöra proviant in natura, på sätt för¬
ut varit öfligt. Jag kan icke inse, att detta skiljande kan medföra någon
olägenhet hvarken för Armeen i det hela eller för Jemtlands Regemente
serskildt, helst nämnde Regemente, i anseende till dess långa afstånd ifrån
något annat Regementes öfningspials, icke utan stor kostnad och tidspillan
kan sammandragas till något större öfningsläger;”
samt af Riksdagsfullmägtigen Hans jansson från Elfsborgs Län:
”Utskottens Betänkande i förevarande ämne är för hvarje Svensk man
ett öppet bevis på de olyckliga förhållanden, som uppstå i järnhäl le t, då
den Statsmagt, som närmast är skyldig att bevara de nationera rättigheter¬
na, obetänksamt eftergifver desamma, och då de bägge magter, som i Sta¬
ter böra vara en gemensam garantie för Lagarnes rätta tillämpning, förena
sig, att, utan afseende på deras protest, hvars rätt är i fråga, genom magt-
språk draga den enskildes rätt och de mellan Staten och individen ingång-
ne öfverenskommelse:’, ifrån Laga Domstolar, under det administrativa god¬
tycke t!
Det är, i min öfvert}rgelse, hög tid, att söka en gräns för den oform¬
lighet, hvari Passevoläncefrågan råkat komma, genom senaste Ständers o-
lagliga beslut och sanctionen derå. — Om den leken skulle börjas, att tre
Stånd skola beskatta det fjerde, då frågar jag: hur kan man väl tro, att
den lyckligt slutas? — Under tilltagande förbittring emellan Stånden, sko¬
la då de vigtiga Lagstiftningsärendena behandlas, och alla beskattningsfrå-
gor skola då afgöras i vredesmod, hvarvid — jag säger det upprigligt och
välment — det icke synes tvifvelaktigt, hvem som slutligen segrar. •—
”När väld på Tinget dömer, står ofärd nära,” säger skalden; och erfaren¬
heten vitsordar äfven denna sats. — Ty, väld kan ej i samhället hjelpas
med annat än våld, om ej visheten ingifver de Styrande krafter att skyndsamt
hjelpa det på lagliga vägar. Detta är ingen hotelse; men det är en öppen
förklaring af den, som icke vill våldet, hvarken såsom medel att uppreta,
eller såsom medel att frelsa — och’som med bekymmer ser, att förnärmandet
af den talrikaste folkclassens lagliga rätt, kanske, slutligen framkallar det.—
Jag uppmanar Riks-Stånden, att på ett alfvarligt, rättvist och väl öfvertänkt
sätt godtgöra sista Riksdagens feltag i denna sak, som otvifvelaktigt i alla
landsändar väckt mycket missnöje. — Det är ej enligt med våra Grundlagar,
att
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Utlåtande IV.-o 35.
alt Contractsbrott göras, utan alt Domstolar få upptaga dem; och lika li¬
tet, att tre Stånd kunna beskatta det fjerde. Det då vidtagna beslutet i
denna sak, är således påtagligen olagligt.
Som detta beslut likväl redan trädt i kraft kan det icke utan trassel
och oreda på en gång tillintetgöras; men det kan rättas för framtiden, och
livad mer är: det måste det. Att nu med Utskotten antaga, att Passevo-
lancen icke kan upphöra, för det att tre Stånd gillat ett Stats-Utskotlets
Betänkande, deri man afstyrkt denna åtgärd; att förneka Jemtland att få
utgöra möteskost in natura; att förneka Rotehållarne deras ursprungliga
befrielse från medicamentskostnader under möten, fältskärsarfvoden vid
soldaters antagande, trossens forsling samt trossbodars uppförande; att på¬
tvinga dem betalningar under år, då möten icke inom provincen hållas,
eller att beskatta dem för mera, än hvad möteskostnaden verkligen utgör:
allt detta är att fortfara i laglöshet, emedan Contract än i dag binda
Staten och Rotarne i hvarje Län ömsesidigt. — Enligt dessa Contract,
skulle Domstolarne ovilkorligen tillerkänna så väl Jemtland, som hvarje an¬
nan Svensk Rotehållare sin rätt, att, enligt Contractet, få fullgöra sine mö-
teskostnader; och Ständernas beslut vore således en ny kränkning af den¬
na rätt, — I den stund Rikets Ständer beslöto, att afgöra mötespassevo-
lancen på annat sätt, än att blott tillåta nya Contracts uppgörande, för¬
glömde de, att rättsfrågan icke tillhör dem; och de kunna icke, enligt 5p
§ Regeringsformen, ålägga andra nya skatter, än sådane, som i bevillnings-
väg tillkomma, och hvari således alla fyra Stånden varit enige, antingen
genom directa beslut, i Stånden, eller genom gemensam röstning, i Nämnd.
Jag vill nu icke gå så långt, att jag yikar ett genast skeende upp-
häfvande af Passevolanceafgiften; men jag yrkar, och jag tror mig yrka
det i mängdens af Rust- och Rotehållarnes namn:
1:0 att Passevolanceafgiften, som visat sig vara mer än tillräcklig
för de kostnaders bestridande, som, enligt Contract, åligga Rust- och
Rotehållare, må nedsättas till 5 R:dr Banco årligen, och, i händelse det¬
ta icke skulle finnas tillräckligt, återstoden må af allmänna Statsmedel
fyllas; samt att den, på sätt beslutadt är, i öfrigt må användas och re¬
dovisas ;
2:0 alt den del af möteskoslnaderna, som, enligt Knekte-Contracten,
icke åligga Rust- och Rotehållare, måtte af Statsmedlen utgå;
3:o att, derest någon Province skulle önska, att hålla sig vid Knek-
Bih. till R. St. Prot. i83/{.. 4 Sami. 1 A/d. 5
Stde Häftet.
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande l\’.-o 33.
te-Contracten, hellre än att betala denna således nedsatta mÖtesafgift, det
står densamma öppet att sådant yrka; börande likväl, i sådant fall, ,de
fleste rösterna ibland Rust- och Rotehållare, upptagne vid sockenstäm¬
mor och vederbörligen uppgifne till Konungens Befallningshafvande,
derom afgöra;
4:o att den reserverade behållningen af gamla Passevolancefonden.
må, jemte hvad nu finnes öfver af den nya, begagnas till bestridande
af de tillfällige kostnader, som öfverstiga årets inkomster af mötesafgif-
ten; hvaremot blifvande öfverskott deraf böra för Rust- och Rofehålla-
res räkning reserveras.
Genom ett sådant beslut återförsättes denna obehagliga sak i ett
rättsenligare förhållande, samt kan vid nästa Riksdag slutligen behand¬
las på det sätt, att allas rätt blir förenad med den allmänna fördel, sona
genom Arméens vapenöfning åsyftas.”
STOCKHOLM, Ecksteiäska Tryckeriet, 1834-
Stats- sam Allm. Besv. och Oecon.-Utskotlcns Utlåtande 2V.v 36, i
N:o 36.
Antom till Exp.-Utskottet den 21 Nov.
Utlåtande, angående Roteringsjemnkningen vid JVesterbottens Re¬
gemente.
Stats-samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten hafva, idel¬
la ämne, till behandling fått emottaga ej mindre Kongl. Maj:ts under den
18 sisllidne Januarii Lill Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse (N:o 22),
än ock ett af Riksdagsfullmägtige J. J. Rutberg och Per Henriksson från
Norrbotten samt Anders Normark och Olof Olsson från Westerbotten till
Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet anförande.
Högstberörde Nådiga Skrifvelse utvisar, hurusom, till afhjelpande af
den olika fördelningen af roteringsbesväret vid Westerbottens Regemente,
och af den olägenhet, att åtskilliga rotar äro vidt spridde från hvarandra,
fråga om en jemnkning ro tärne emellan, dervid skattlagde nyhemman bor¬
de från extra roteringen befrias och, lill de gamla rotarnes biträde, i or¬
dinarie knektehållet indelas, blifvit vid 1818 års Riksdag väckt och jem¬
väl sedermera vid de 2:ne påföljde Riksdagarne utgjort föremål för Rikets
Ständers öfverläggningar, samt föranledt till underdåniga sluifvelser i äm¬
net, i följd hvaraf åtgärder och beslut å Kongl. Majlis sida blifvit vidtag¬
ne; och inhemtas härvid hufvudsakligen, att sedan Rikets Ständer, uti un¬
derdånig Skrifvelse den 8 Mars i83o, dels förklarat, att de funno, det un¬
dersökning om rotarnes beskaffenhet och förmoner borde föregå tilldelnin¬
gen af det understöd, genom nyhemmannens inrotering, hvartill svaga rotar
kunde finnas berättigade, och att icke någon viss del af nybyggena, men
alla sådana utan undantag borde användas till förstärkning af Westerbot¬
tens Regementes ordinarie rotering; dels, på sådan grund, förnyat förut
gjord anhållan om en definitiv rote-jemnknings skyndsamma företagande,
samt om tillförordnande af en Commission, hvaraf åtminstone hälften bor¬
de utses bland ortens jordbrukare, och hvilken skulle med instruetion för¬
ses; dels ock såsom understöd åt Rotehållarne anslagit den af nyhemman i
Westerbottens och Norrbottens Län under påföljande år inflytande rote-
Bih. till R. St. Prot. iS3f 4-'die Sami. 2 AJd.
gide Häftet,
1
2 Stats- samt Allm. Besv - och Oecon.-Utskottens Utlåtande N.o 36.
frihets-afgift, som år 1817 utgjort för bägge Lånen 1,697 R;dr 6 sk. 8 rst., alt
ifrån i83o års början och intill dess det nya rolejemkningsförsiaget kunde hin¬
na upprättas, pröfvas och fastställas, emellan slamrotarne vid Westerbottens
Regemente fördelas, efter grunder, sorn af Rotehållarne utsedde ombud, gemen¬
samt med Kgl. Majjls Befallningshafvande, egde bestämma, med ledning afen
på localkännedom stödd uppskattning af hvarje rotes behof af sådant under¬
stöd; varande den dertill erforderliga summa, af circa j,6oo R:dr årligen,
uppförd ibland de Extra anslag, som af Riksgälds-Contoret komma att
hållas Stats-Contoret tillhanda; så bar Kongl. Maj;t, genom ifrågavarande
Nådiga Skrifvelse, behagat gifva Rikets Ständer tillkänna: att Kongl. JYlajrt
fann den af Stäuderne äskade allmänna och definitiva rotejemkning vid
Westerbottens Regemente, hvilken borde grunda sig på hemmanens skatle-
tal, sedan, i nion af dessa, både gamla hemman och nybyggen vid afvitt-
ringarne undfått motsvarande egovidd, ej kunna på tillförlitliga grunder upp¬
göras, innan afvittringsverket af de förberedande åtgärder Kongl. Majit re¬
dan föreskrifvit, till det mesta medhunnits; att deremot en provisionel iote-
jemnkning vid Regementet af Kongl. Majit ansågs för det närvarande lämp¬
lig, i ändamål att, medelst tilldelning af i skatt redan ingångne nyhem¬
man och lägenheter, intill dess den definitiva jemkningen kunde för sig
gå och blifvit fastställd, i mon af tillgången understödja gamla ordinarie
rotar; och då åtskilliga svaga rotar, i anseende till deras belägenhet och
längre afstånd från nyhemmaneu, icke kunde med effectivt understöd af
nyhemmanen förstärkas, ansåg Kongl. Majit, i sådane fall, skäligt, att dy¬
lika svaga rotar tilldelas årligt understöd af vacance-afgift till det belopp,
som motsvarar den efifecliva tilldelning, hvaraf de finnas vara i behof, och
hvilken afgift borde, i stället för roterings-pra?station in natura, af de af¬
lägse nybyggena årligen betalas, och vederbörande af Kionofogdarne inom
uppbördsårets utgång tillhandahållas, samt, enär tillfälligheten af en del
hemmans aflägsenhet från rotarne icke borde verka på roterings-skyldighe-
ten annorlunda, än att denna fullgjordes med penningar i stället för ef-
fectiv proeslation, icke, såsom hittills, utgöras blott med tolf R:dr banco för
helt hemman, enligt a5 §. i i83o års Bevillnings-Föiordning, utan mot¬
svara roterings-besväret till fullo, och i anseende till roleringskostnadens
olika förhållande efter omvexlande varu- och dagsverkspris, uträknas vid
markegångs-sättningarne, samt i årliga markegångs-taxorne utsättas; att Kgl.
Maj: t, på anförde skäl, fann endast de nyhemman böra till gamla rotarnes
förstärkning användas, hvilka voro för svaga rotar nödige och behöflig©,
saen att deremot de öfriga borde anses såsom tillgång för indelning af ny»
Slats- samt Allm. Besv, och Oecon,- Utskottens Utlåtande N:o 36. 3
soldatrotar i en framtid; ali Kongl. lill verkställande af ifråga v<tw
rande provisionela rotejemkning, ansåg lämpligt förordna serskilde Corn-
missioner, hvilka skulle sammansättas lika med dem, som, jemlikt Kongl.
Maj;ts Nådiga Instrnction den 20 December 1825, förrättat 1826 års extra
rotering; dock att hälften af Ledamöterne borde nises bland ortens jordbru¬
kare, äfvensom af Kongl. Maj:Ls Befallningshafvande förordnade Gode. Män
i Socknarne borde Commissionerne med nödige upplysningar tillhandagå; alt
med Rikets Ständers mening i afseende å del stamrotarne beviljade under¬
stöd ansågs af Kongl. Maj:t öfverensstämma, att ej blott stamrotarne, utan
ock strö- eller ulrotarne skola, i nion af behofvet, åtnjuta detta understöd,
helst de deltaga i knektehållet lika, utan annan skillnad, än att stamrotar¬
ne merendels hafva soldat-torpen på sina egor; äfvensom Kongl. Majrt fann
fördelningen af understödet lämpligast kunna fullgöras af Commissionerne,
som k o uiin o att verkställa den anbefallda roleringsjemkningen, enär ange¬
läget vore, att lika grunder iakttagas vid anslagets fördelning, sorn vid fö¬
reslåendet af rotarnes förstärkning; saint att Kongl. Majrt, i öfverensstäm¬
melse med anförde bufvudgrunder, anbefallde Krigs- och Kammar-Colle-
gierne alt upprätta och lill Kongl. Majrt ofördröjligen inkomma med un¬
derdånigt förslag lill instrnction fog Comiterade, hvarefter och sedan in-
structionen blifvit i Nåder fastställd och utfärdad, Kongl. Majrt ville med¬
dela Stats-Conloret Nådig föreskrift örn anordnande, efter vederbörande
ILandshöfdingars* requisilion, af det utaf Rikets Ständer beviljade anslag;
men i afseende på sältet för en del nyhemmans prestation af roleringsbe-
sväret genom förhöjd rolefrihetsafgift, som Kongl. Majrt i ofvanherörde
måtto funnit lämplig, ville Kongl. Majrt inhemta Ständernas underdåniga
yttrande.
Uti det af Riksdagsfullmäktige från "Westerbotten och Norrbotten af-
gifne anförande, har deremot blifvit yrkadt, att Rikets Ständer måtte aflå¬
ta en förnyad framställning om skyndsamt företagande af den beslutad*
definitiva rotejemkningen, helst ortens invånare rimligen ej längre borde
vänta på en förmon, som långt tillförene blifvit dem af båda Statsmagler-
ne försäkrad, och den definitiva rolejemkningens uppskjutande till dess af-
vittringarne i Norrland hunnit fullbordas och hela landet blifvit odladt,
vore detsamma, som att i flera sekler förbjuda jemkningens definitiva verk¬
ställande. Den provisionela jemkning, som Kongl. Majrt funnit lämplig,
vore äfven beledsagad med mångå onödiga omgångar ocb vidlyftighet©!-,
emedan många undersökningar och förhör voro, såsom blotta förberedelser,
påtänkte, samt offentliga auploriteter och en myckenhet enskilde personer re-
4 Stats- samt Allm. Bcsv. och Oecon.-Utskottens Utlåtande N:o 36,
quirerade att dervid tillhandagå; och ehuru Rikets Ständers afsigt varit,
att en del af Leda moleme uti Roterings-Commissionen skulle dilkallas af
sina medborgares förtroende, antydde dock den Kongl. Skrifvelsen, att den¬
na ' valrätt nu skulle utöfvas af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande. I afse¬
ende å frågan till huru stor del nyhemmannen borde anslås såsom bidrag i
den gamla roteringen, åberopades Stöndernes yttrade åsigt, att alla sådane
hemman borde dertill användas. Jemte erinran, att Rolehållarne ännu icke
kommit i åtnjutande af det anslag, som å förra Riksdagen dem beviljades,
framställdes jern väl den anhållan, alt samma anslag måtte komma Rotehål-
larne till godo, från och med år i83o intill rotejemkningens fullbordan,
att dem emellan fördelas efter de grunder, som i Rikets Ständers sista
Skrifvelse äro utstakade.
Efter öfvervägande af hvad i detta ämne förekommit, få Utskotten
afgifva följande Utlåtande.
Båda Statsmagterne hafva ansett en rotejemkning vid Westerbottens
Regemente böra ega rum, och nödvändigheten deraf torde således icke be¬
höfva alt af Utskotten ytterligare ådagaläggas; men det kan icke bestridas,
att ju ett väsendtligt hinder för en sådan jemknings definitiva afslutande
ligger deruti, att afvittringarne i Wester- och Norrbotten icke äro fullän¬
dade, och att således ej är bestämdt hvad biträde de gamla rotarne kunna
och böra af nyhemman erhålla, hvarföre ock endast en interims-reglering
blifvit af Kongl. Majit i Nåder föreslagen.
Då emedlertid Länens Riksdagsfullmägtige, i öfverensstämmelse med
Rikets Ständers å förra Riksdagen gjorda underdåniga hemställan, ytterli¬
gare yrkat, att jemkningen definitivt måtte för sig gå; och annan utväg att
för närvarande vinna detta ändamål icke lärer finnas, än att all fordran
frånträdes på hjelp i gamla roteringen af- framdeles i skatt ingående ny¬
hemman; få Utskotten
tillstyrka den underdåniga anhållan af Rikets Ständer: att
Kongl. Maj:t täcktes i ämnet höra Rotehåilurne vid Wester¬
bottens Regemente samt, i händelse större delen af dem af-
säger sig anspråket på biträde i gamla roteringen af de hem¬
man, som efter en blifvande reglering i skatt ingå, låta en
allmän och definitiv rotejemkning vid nämnde Regemente
förrättas med användande af redan i skatt ingångne nyhem¬
man; men att, om en sådan afsägelse icke sker, rotereglerin-
gen då måtte, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, provisionelt
verkställas; och torde jemväl Rotehållavnes utlåtande böra in-
Stats- samt Allm. Ecsv. och O teon.-I'Isko Hens Utlåtande N.-o 36. o
hem tas* och på lie flesles önskan få ankomma, huruvida jernk-
ningen skall ske Regements- eller Compagnievis, dock med
bibehållande af de nuvarande districlen och rotarnes antal
vid hvarje Compagnie,
Alt en del nyhemman, som höra anslås lill hjelp åt svaga rotar,
men, i anseende lill sin aflägsna belägenhet, ej kunna ulgöra roteringen in
natura, i stället betala vacance-afgift, äfvensom att denna afgift, i enlighet
med Kongl. Majlis Nådiga förslag, uträknas vid de årliga markegångs-sätt-
ningarne och bestämmes till ett belopp, som motsvarar knekte-besväret,
elter ortens roleringsgrunder, synes' destomera billigt, som ail jord af lika
natur bör, oansedt tillfälligheten af en olika belägenhet, draga lika besvär;
och har en dylik åtgärd äfven i ett annat mål, rörande i otefrihet för Ca-
pellans-boställen, ni. rn., blifvit af Utskotten liilslyrkt.
Lika med hvad Kongl. Majit i Nåder yttrat, finna äfven Utskotten,
att det af Ständer ne å förra Riksdagen beviljade anslag, hvilket, både en¬
ligt Sländernes beslut och efter hvad Kongl. Maj;t i den Nådiga Skrifvel-
sen tillkännagifva, skall ifrån och med år i83o utgå, bör komma så väl
strö- eller hjelprotarne, som stamrotarne till godo; äfvensom fördelningen
deraf, på de i den Nådiga Skrifvelsen anförde skäl, synes lämpligast kunna
af Rolejemknings-Commissionerne verkställas.
I afseende å anmärkningarne vida sjelfva sättet för en rote-jemk-
nings verkställande få Utskotten erinra, att Kongl. Maj;ts beslut, angående
Roterings-Commissionernes sammansättning, enligt hvilket Commissioner-
nes Ledamöter komma alt förordnas af Kongl. Majlis Befallningshafvande,
icke i denna del skiljer sig från Rikets Ständers förslag, som ej antyder,
alt några af Ledamöterne skulle af Rotehållarne utses, utan allenast inne¬
håller, att hälften af dem borde bestå af ortens jordbrukare, hvilket af
Kongl. Maj:t blifvit antaget. De i öfrigt af Kongl. Maj:t i berörde måtto
stadgade grunder^äro, i Utskottens tanka, nödige för jemkningens noggranna
och rättvisa tillvägabringande, och böra, i afseende å förrättningens fort¬
gång, icke blifva hinderlige, så vida drift och verksamhet dervid användas*
Af dessa skäl tillstyrka Utskotten dels antagandet af Kongl.
Maj:ts Nådiga förslag rörande förändring i sättet för en del
nyhemmans postation af roteringsbesväret genom förhöjd
rotefrihetsafgift; dels ock att Rikets Ständer måtte i under¬
dånighet tillkännagifva, att vid hvad den Nådiga Skrifvelsen
i öfrigt innehåller, rörande sätfet för fördelningen af det utaf
6 Stats- samt Allm. Bcsv.- och OCcon.-Utskottens Utlåtande N:o 3f,
Ständerna å förra Riksdagen beviljade anslag, samt för rote-
jemkningens bringande i verkställighet, icke något är å Ri¬
kets Ständers sida att erinra.
Stockholm den 21 No v. 1S34-
N:o 3".
Anlom till Exp.-Utskottet den at Nov.
Utlåtande, i anledning af vacht fråga, att ett Rotehällar-
ne vid Wtesterbottens Regemente å förra Riksdagen he¬
vi l/adt anslag måtte fä begagnas till qvittning och afräk¬
ning å P assevolance-afgiften.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet bar till Stats- samt Allmänna Be¬
svärs- och Oecoiiomi-Ulskotten bifvit remitteradt ett af Riksdagsfullmägti-
ge från Wester- och Norrbotten, Anders Normark, Joli. Jak. Rutberg och
Per Henriksson ingifvet anförande, så lydande: ”Då i den bos Rikets ^Stän¬
der vid 1818, i8a3, 1828 och i83o, samt denna Riksdag, dels i följd af
enskilde Motionairers, dels på grund af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
väckta fråga, angående jemkningen i roteringen vid Westerbottens Rege¬
mente, Statsmagterne dela så olika åsigler, att den af dem bifallna, af rätt¬
visa och billighet påkallade jemkning troligen ej kan i vår lid verkstäl¬
las, få ortens Fullmägtige vördsamt hemställa, om det af Rikets Ständer
desse- Rotehållare beviljade anslag må på det sätt lill dem utgå, att de be¬
rättigas begagna delta lill qvittning och afräkning på den Passevolance-
afgift, Rotehåilarne, på grund af Rikets Ständers vid sista Riksdag vidtag¬
ne beslut, åligger utgöra, då vi i denna fråga ej åsyfta annat, än verkstäl¬
lighet af Rikets Ständers beslut, och denna verkställighet ej bör hindras,
eller uppehållas af de hinder, hvilka blifvit i den Nådiga Propositionen
uppställde, våga vi hoppas, att detta Memorial varder remitteradt lill de
Utskott, som det Hedervärda Ståndet uppdragit handläggning af denna frå¬
ga, på det Rikets Ständers deri vidtagna beslut må, utan vidare tidsut¬
drägt, till verkställighet befordras.” *
Jemte det Utskotten skolat erinra, att det ifrågaställde anslaget ut¬
göres af den utaf nyhemman i Wester- och Norrbottens Län utgående ro-
Stats- samt Allm. Besv,- och Oecon.-Utskottens Utlåtande N.-o 38.
tefrihets-afgift, som lill elt belopp af circa 1600 R:dr årligen blifvit upp¬
förd bland de extra anslag, som af Riksgälds-Contoret hållas Stats-Conlo-
ret tillhanda, samt att uti Utskottens Betänkande N:o 36, angående rote-
jemkningen vid Westerbottens Regemente, närmare upplysning, samt ut¬
låtande rörande samma anslag och fördelningen deraf meddelas; få Utskot¬
ten, med hänvisning till hvad nämnde Betänkande innehåller, yttra, att
som anslaget skall, i förhållande till hvarje rotes mer eller mindre behof
al ett sådant understöd, och med ledning af en på localkännedom stödd
uppskattning deraf, emellan ro tärne fördelas, samt således kommer att af
Rotehållarne åtnjutas till olika belopp och efter andra grunder än Passe-
volance-ufgiften utgår; alltså och enär anslaget ovilkorligen får af Rotehål¬
larne uppbäras, samt det af Motionairerne föréslagne liqvidations-sätt, utan
att befordra medlens skyndsammare utdelning, allenast skulle till onödig om¬
gång och vidlyftighet föranleda,
* anse Utskotten sig böra afstyrka Rikets Ständer att ifrågava¬
rande motion bifalla.
Stockholm den 21 No v. 1834-
N:o 38.
Ankom till Exp.-Utskottet den 21 Nov.
Utlåtandej i anledning af återremiss å Betänkandet J\:o 35 > i
fråga om Passevolance-afgiften.
Jemlikt ankommet Protocolls-Utdrag för den 10 i denna månad, hate
Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskotten återremitterat berörde Betän¬
kande, på grund af dervid gjorda anmärkningar; men som detsamma blif¬
vit gilladt af Högloll. Ridderskapet och Adeln den i7:de, af Högvördige
Preste-Ståndet den ^:de och af Vällofl. Borgare-Ståndet den 10 innevaran¬
de månad; så hafva Utskotten
funnit återremissen ej böra till någon vidare åtgärd å deras
sida föranleda.
Stockholm den 21 Nov. 1834-
$ Stats- samt Allm■ Bcsv. och Oreon,-Utskottens Utlåtande Nas 3g o. 4°-
N:o 3g.
Ankom till Exped.-Utskottet d, 21 Nov.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet
JY:o 33, ifråga om rättighet för vissa hemmansegare i Jemt¬
land att fä till skatte inlösa kronojord, som med så kallad
fyllnadsjord blifvit inblandad m. m.
Jemlikt ankommet ProtocollsTUtdrag för den 6 innevarande månad,
liar Yäilofl. Borgare-Ståndet till Utskotten återremitterat berörde Betänkan¬
de, på grund af dervid gjorde anmärkningar; men som detsamma blifvit
gilladt af de 3:ne öfrige respectivc Riks-Stånden, nemligen af Idöglofl. Rid-
derskapet och Adeln den 7:de, af Högvördige Preste-Ståndet den 6:te och
af Hedervärda Bonde-Ståndet den ^rde i denna månad, så hafva Utskotten
funnit återremissen ej böra till någon vidare åtgärd å deras
sida föranleda.
Stockholm den 21 Novemb. 1834*
N:o 4o.
Ytterligare Utlåtande, rörande dels upphörande af postförings-
skyldigheten, dels lindring i samma onus.
Jemlikt ankomne Protocolls-Utdrag bar Utskottens i berörde ämne
afgifne Betänkande N:o 26 blifvit till Utskotten återremilleradt,
a) af Vällofl. Borgare-Ståndet,
på grund af anmärkningar, som Herrar Wijk, Holm, Petre med flere fram¬
ställt, och hvilka gå derpå ut, att posthemmanen borde indragas och å-
läggas onera lika med andra skattdragande hemman, samt poslföringen af
Öfyer-Post-Directeurs—Embetet ombesörjas genom densammas öfverflyttning
till
Stats- samt Allm, Bes v, och Oecon.-ZJtskotlens Utlåtande N.o 4°-
9
till gäsfgifveri-skjutsen eller utbjudande på entreprenad; såsom sliäl hvartill
åberopats dels nödvändigheten afen hastigare postgång i vårt land, der rörelse-
eapitalet vore litet och snabb omsättning derföre nödvändig, dels det tryc¬
kande i besväret, sorn ålåge de postförings-skyldige, hvilka ej blefvo hulpne
med en obetydlig förhöjning i skjntslegan; och yrkades derjemte, alt ge¬
nom en allmän undersökning öfver hela Riket måtte utrönas, hvilka post¬
hemman äro mest betungade, samt alt för dem angränsande hemman måt¬
te till biträde i postföringen anslås.
b) Af Iledervärcla Bonde-Slåndetj
hvarest en mängd Ledamöter både muntligen och i skriftliga anföranden
yrkat postskjutslegans förhöjning, ersättning för forsling af enskildes lösväskor,
anskaffande af stallrum och herberge vid Posl-contoren för de skjutsande,
frihet från skyldigheten alt lemna kostnadsfri skjuts åt Post-Inspectorer;
och då desse påståenden, likasom de derföre anförde skäl äro desamma,
som uti de i ämnet väckte motioner och i Utskottens förra Betänkande
finnas fullständigt framställde, anse Utskotten öfverflödigt, att här närmare
redogöra för hvad vid återremissen i berörde afseenden blifvit anfördt.
Utskotten hafva endast skolat upptaga, hurusom anmärkt blifvit: att den
af Utskotten föreslagne ersättning af 5o R:dr till roterade posthemman icke
vore roteriugs-koslnaden fullt motsvarande; att posthemman borde befrias
från bro- och väghållnings-skyldighet, och att en Författning måtte utfär¬
das, upptagande alla de posthemmanen förunnade fri- och rättigheter.
Efter öfvervägande häraf, få Utskotten anföra:
alt då, såsom uli förra Betänkandet anmärkes, genom Rikets Stän¬
ders lemnade bifall till Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 22, blifvit af¬
gjordt, att någon förändring med postförseln, genom borttagande af detta
onus från posthemmanen, för närvarande icke bör ega rum, lärer frågan
derom, emot 75 §. Riksdags-Ordningen, icke å denna Riksdag vidare utgö¬
ra föremål för Rikets Ständers pröfning;
alt i förra Betänkandet jemväl finnes utredt, det sådana åtgärder re¬
dan blifvit vidtagne, hvarigenom tillökning af posthemmanens antal icke
af behofvet påkallas;
att Utskotten icke funnit något skäl för bifall till det nu framställde
yrkandet om posthemmanens befrielse från bro- och vägbyggnads-skyldig-
hélen, helst, genom en sådan frihet, andra hemmans besvär skulle ökas;
Bih. till R. St. Prot. l834. 4'de Sami. 2 Afd. 2
g:de Häftet.
i o Stats,- samt Alim. Bésv. och Oeeon.-Ulskottens Utlåtande JV.a 41.
alt en Författning redan Ennes, ntgifven den 1g Ali g. 1801, sora
upptager de posthemman förunnade fri- oeh rättigheter; samt
att de i öfrigt gjorde anmärkningar icke innefatta någon omständig¬
het, sorn ej uti förra Betänkandet blifvit af Utskotten pröfvad.
På grund häraf och då dessutom Högloft, Ridderskapet och Adeln
samt llögv. Preste-Slåndet den 17 sisth Sept. bifallit Utskottens förut i
ämnet afgifne Betänkande,
vidhålla Utskotten, lill alla delar, hvad deruti blifvit yttrad t
och tillstyrkt.
Slockholm den 21 Noy. 1804.
N:o 4 r.
Ankom till Exped.-Utskottet den 21 Nov,
Utlåtandei anledning af väckt motion, angående lindring i
staden Söderteljes besvär genom inqvartering af tågande
trupper.
Uti ett till Yällofl. Borgare-Ståndet ingifvet Memorial, sorn sederme¬
ra blifvit till Stats-Utskottet remitterad t,- har Herr Trolin, Solum, fästat
uppmärksamheten derå, att Södertelje stad, i anseende till sitt läge, vore
framför andra städer besvärad med inqvartering af tågande trupper, samt
anfört, hurusom åt den, hvilken i Södertelje för annan emoltagit inqvarte¬
ring, mast gifvas 12 sk., för hvarje man om dagen utöfver den ersättning,
vanligen utgörande 10 sk., sorn af Kronan erhållits. Af sådan anledning
har Motionairen föreslagit en sådan lindring i berörde afseende åt stadens
invånare, att de antingen befriades ifrån skyldigheten att förse trupperne
med mät i qvarteren,. hvilket kunde på annat sätt ombesörjas,. eiler ock
tillädes en lämplig ersättning derföre från de städer, sorn icke äro med in¬
qvartering besvärade.
Då detta mål ansetts tillhöra jemväl Allmänna Besvärs- och Oeco-
nomie-Utskotlets befattning, hafva de förenade Utskotten gemensamt tagit
detsamma i öfvervägande; och sorn, i anledning af Oeconomie-Utskoltets
Betänkande N:o 36 och de förenade Utskottens Utlåtande N:o 3, Rikets
Ständer,, uti: underdånig skrifvelse (Nro* 79) hemställt om vidtagande af
Stats- samt Ailm. Besv. och O econ.-Ut skot 11 ris Betänkande iV.-o 42, t,
t
.sfidane åtgärder, att inqvarterings-gifvare bereddes full ersättning för inåt
åt tågande trupper, samt, i händelse förslaget vinner Kongl. Majlis Kådiga
bifall, derigenom erhalles den lindring, sorn Motionaireu synes åsyfta;
lärer vidare yttrande, i anledning af Herr Trolins motion* icke
erfordras.
Stockholm deli 21 Nov. i83/{.
N;o 42.
Antom till .Exp.-Ulskollet den 21 Nov.
Betänkande, i ättledning af väckt motion, om rättighet för
skogs in nefi aj vare,' som ej tillika disponerar betet A marken,
att, för skogsväxtens befrämjande, vexelvis uppf reda och
inhägna minst en tiondedel af skogsmarkens hela vidd.
Högloft. Ridderskapet och Adeln har till Allmänna Besvärs- och Oe-
eonomie-Utskottet remitterat ett till bemälde Riks-Stånd af Herr af Ström,
Israel, ingifvet Memorial, hvaruti anföres; att Regeringen gjort allt hvad
som stålt i dess förmåga till skogshushållningens förbättrande i Riket, dy¬
medelst att Kronoparkerne blifvit omgärdade, enskilde egor afvittrade och
huggningen ordnad på ett, med skogens fortfarande bestånd förenligt sätt,
äfvensom en Läroanstalt för skogshushållaie blifvit inrättad och en bättre
hushållning för allmänningarne anbefalld, men att ännu ett svårt hinder
förefunnes mot skogarnes trefnad och tillväxt å jord af sådan natur, att en
disponerar betet, och en annan skogen. Hör lågo nemligen interessena i strid
med hvarandra, och skogen skulle nödvändigt helt och hållet medtagas, så framt
icke någon inskränkning finge ske i den obegränsade betesrälligheten, sorn
begagnades nästan öfverallt så, att någon ung skog aldrig finge uppväxa,
enär planlorne af kreaturen, som redan tidigt på våren utsläpptes, innan
ännu det späda gräset kunde lemna dem föda, år från år afbetades. Detta
förhållande, som egde rum å flere reeognitions- samt utarrenderade Kongs-
gårds- och boställs-skogar, der huggningen fortginge, ulan att ungskogen
återväxte, skulle snart för vissa Bruk medföra skogsbrist, och hade under
senare åren visat sig än mera skadligt och skyndsamt förödande, i följd af
den tillökiiing i kreaturens antal, som en utsträckt heiwmans-klyfning,
12 Stats- samt Allm, Besv. och Oecon.-Ulskottens Betänkande N;o 42.
jemte torpares och backstugusittares bosättning i skogarne medfört. Till af-
värjamie af cle olägenheter, sorn vid en förestående skogsbrist måste inträf¬
fa, och till befrämjande af en förbättrad och ändamålsenlig skogshushåll¬
ning, har Motionairen derföre ansett sig böra föreslå, ”att den, som dispo¬
nerar skog, men ej betet på densamma, måtte ega rättighet och lill och
”med skyldighet, att, för ny skogs uppfredande, inhägna åtminstone en ti¬
ondedel af skogsmarkens hela vidd i sender.”
Då den i berörde afseende väckta fråga rörer dels recognitions-skogar,
dels Kungsgårds- eller boslälls-skogar, som af Kongl. Majit och Kronan ut¬
arrenderas; har Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ulskoltet ansett motio¬
nen jemväl tillhöra Stals-Utskoltels befattning. Utskotten, sorn, i följd här¬
af, gemensamt tagit densamma i öfvervägande, hafva funnit, att Motionai-
rens förslag, såsom innefattande ett medel till skogshushållningens befräm¬
jande, förtjena)- att understödjas; dock alt den yrkade tillåtelsen till inhäg¬
nad icke beviljas så oinskränkt, att på Contract grundade rättigheter der¬
igenom för nära trädas.
Det är af sådan anledning Utskotten, hvad Kungsgårds- och boställs-
skogar beträffar, anse någon rubbning i nu tilläfventyrs gällande Contract,
hvarigenom dispositionsrätt af betet kan vara upplåtet åt annan person, ari
den som nyttjar skogen, icke böra ega rum; hvaremot, i afseende å recog-
nitions-skogarne, något hinder för inträdande af det förhållande, Motionai¬
ren åsyftat, icke synes möta, enär den mulhetesrällighet, som å desse sko¬
gars områden af vissa jordegare eller boställsinnehafvare ulöfvas, och hvar¬
vid de, genom ligh Kungörelsen den 4 Februarii 1811, blifvit bibehållne
äfven då recognitions-skogarne till skatte försäljas, endast grundar sig på
gammalt bruk, deruti Kongl. Majit och Rikets Ständer lärer vara obetaget
alt göra en inskränkning af den ringa betydenhet, hvarom nu är fråga.
Utskotten få alltså tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, det förordnas måtte, dels alt
den, som disponerar recognitions-skog under det betet derå
af annan begagnas, må, ehvad skogen är till skatte köpt eller
ej, ega rättighet att, till ny skogs uppfredande , en tiondedel
af skogens hela område, i sender, inhägna; dels ock alt, vid
utarrenderande af Kungsgårds- och boställs-skogar, skogs-in-
nehafvaren matte förbehållas enahanda rättighet, när betet
serskildt upplåtes, och derjemte vara skyldig att en dylik in¬
hägnad verkställa.
Stockholm den 21 Nov. 1834-
Stats- samt Allm. Besv, och Oecon.-Utskollens Betänkande JV:o 43- >3
N:o /,3.
Ankom till Exp.-Utsk. den 21 Pfov.
Betänkande, angående Indelnings-fenikningen i Blekinge.
Efler erhållen remiss af Kongl. Maj;ts elen 18 sistlidne Januarii till
Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse i Jjerörde ämne, (N;o 263, hafva
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskolten tagit kännedom af
de till målet hörande handlingar, och dervid inhemtat, hurusom frågan
om nödige ändringar och förbättringar i Blekinge Läns Indelnings-verk
först blifvit vid 1809 års Riksmöte väckt och sedermera vid de fleste Riks¬
dagar fortsatt.
Att dock antalet i5oo båtsmän, som, enligt Kgl. Brefvet den 1 Aug.
1683 och Contractet af den 27 April i685, åligger Blekinge Län att rusta,
icke egentligen är det, som gör rustnings-besväret tryckande och en förän¬
dring deruti nödvändig, har ansetts fullkomligen utredt och styrkt, helst
vid det förhållande, att Länet för nämnde besvär åtnjuter frihet från jorde-
boks- och hemmantalsränta, dess båtsmanshåll, ehuru något kostsammare,
än i andra orter, dels icke skall vara mera betungande, än soldathållet i
provincer, der berörde räntor med förvandling utgå, dels fortfarit i sekler,
utan alt någon menlig verkan deraf på landets välmåga sig visat. Dere¬
mot htlr det olika och ojemna sätt, hvarpå rustningen af hemmanen utgö¬
res, befunnits vara deu olägenhet, som med skäl öfverklagals, och hvaruti
rättelse alltså vore af nöden. I detta afseende upplyses: att Blekingska
hemmanen deltaga i båtsmanshållet i nion af deras grundräntor, men för
öfrigt efter hemmanens vid indelningstiden befunna beskaffenhet, så att bät¬
tre hemman rusta för lägre, men sämre hemman för högre rustningsdaler-
lal af hemmanens räntor; att dessa dalertal variera emellan 16 och 21;
att endast ett mindre antal hemman hafva räntor jemn t motsvarande rust-
ningsdalertalen, hvilka hemman hvarken betala öfverskolls- eller erhålla
tillskolts-räntor; att sådane liqvider deremot inträffa för de öfrige hemma¬
nen sålunda, att, der räntan utgör 24 daler, men rustnings-dalertalet blott
18, praesterar hemmanet båtsman för desse 18 daler, hvaremot rämeöfver-
skottet, 6 daler, erlägges till uppbördsmannen; att, om åter förhållandet är
omvändt, så att räntan är mindre än ruslningsdalertalet, får hemmanet af
uppbördsmannen ett, skillnaden emellan grundräntan och rustnings-dalerta¬
let jemnt motsvarande tillskott; alt öfverskottsränlorne länge liqviderats
i4 Stats- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utskoltens Betänkande N:o 43.
efter den primitiva grunden och endast förhöjts år 1776 efter allmänna
Valvalionen af 3 daler silfvermynt Riksdalern; samt att ränta och rust¬
ningskostnad, hvilken senare för hel båtsman, indelningstiden, utgjorde
daler, då voro hvarandra nära motsvarande, hvarföre det var jordegaren
•likgiltigt, 0111 han, i stället att betala öfverskottsränta, praesterade för denna
ränta motsvarande effectiv rustning, men att sedermera, genom myntets
försämring, ett högst ojemnt förhållande emellan räntor och effectiv rust¬
ning uppkommit, så alt öfverskottsräntorne under nu för tiden uppstegrade
pris utgöra allenast en ringa del af verkliga rustningskostnaden.
1 denna del har Kongl. Maj:t ock, genom Skrifvelse till Förvaltnin¬
gen af Sjöärendena och Kammar-Collegium af den 26 April 1814. i Nåder
förklarat den sökte rättelsen uti Blekingska indelningen vara af rättvisa på¬
kallad; hvarföre Kongl. Maj;t var betänkt på sättet att återföra ortens In¬
delningsverk och Båtsmans-Contract till deras hufvudgrunder och rälta till¬
lä mpni 11g, för hvilket ändamål och för att i nämnde indelning således å-
terföra en jemnhet, derlörntan stamhemmanen skulle råka i fullkomlig van¬
ina"!, under det tillskottgifvande, eller de, som erlade reserv- eller öfver-
skottsräntor, njö-to en hvarken genom privilegier, contract eller sakens be¬
skaffenhet föranledd lindring, Kongl. Maj;t fann lämpligast att, med iakt¬
tagande deraf, att Indelningsverkets hufvudgrunder icke rubbades, utan an¬
talet af båtsmän, som provincen egde utgöra, förblefve oförändradt, lika¬
som Kronans dertill öfverlåtne räntebelopp och hvad af Rusthallarne lill
båtsmännen utgöras borde, en indelningsjemkning i Blekinge förrättades,
hvarigenom sammansatte rotedelars bidrag sins emellan kunde närmare
och rättvisare fastställas.
Sedermera blef vid 1818 års Riksdag af Kgl. Maj;t ock Rikets Stän¬
der beslutadt, att en ny indelningsjemkning i Blekinge skulle verkställas,
i enlighet med upprättade grunder, innefattande, alt de hemman och lägen¬
heter, hvilkas räntor varit från indelningens början deruti inbegripne och
icke frångått denna bestämmelse, blefvo till indelningen återförde och igen-
lagde, samt i öfrigt hufvudsakligen åsyftande en jemnare fördelning af rust¬
ningen; dock att Kgl. Maj:t förbehöll Sig att i Instruclionen, sora för Co-
rniterade till jemkilingens förrättande utfärdades, utstaka de närmare före-
skrifterne i tillämpningen af den beslutade jemkningen, äfvensom att afgöra
alla de frågor, som under eller elter förrättningen kunde i anledning af
densamma väckas.
Den jemkningsförrältning, som, i anledning häraf, åren 1822 och
1820, af en tillförordnad Comité egde rum, och hvarvid, enligt den för
Stats- samt Allm. Ees v.- och Oecon.-Utskotlensi Betänkande N\o 43. , to
Comilerude gifne Inslrnctioii af elen r3 November 1821, förvandling och
indelning lill eflectiv rusin ings-prjestalion af ifrågavarande reserv- och öf~
verskolts-ränlor föreslogs, ledde lill den följd, att Blekingska Båtsmans-in-
delningen, i stället för 15oo Rusthålls-numer, skidle allenast utgöra i25t
och således med numer nedsättas. Förrättningens ogillande yrkades
äfven af en mängd jordegare, genom klagomål, som angingo dels indelnings-
grundernes tillämpning, dels för hög rustning och dels olämplig rusthålls-
sammansättning; och Comiterade, häröfver hörde, medgåfvo äfven, alt ojemn¬
het i rustningen uppkommit; inen en del jordegare åter yrkade bifall till
Comiterades åtgärder. Sedan ej mindre Kgl, Majlis Befallningshafvande i
Länet än Förvaltningen af Sjö-Ärendena och Kammar-Collegium blifvit
hörde, samt Rikets Ständer, å sista Riksdag, uti underdånig Skrifvelse an¬
hållit, att Kongl. Majli läckles meddela Rikets Ständer Dess Nådiga fram¬
ställning i ämnet, på det Blekingska provincen icke längre malle, med tif-
venlyrande af dess invånares trefnad och bestånd, blifva i saknad af den
lindring i den ojemnl tryckande roteringsbördan, som redan blifvit af bå¬
da Statsmagterne erkänd såsom nödig och till verkställighet förordnad; så
har Kongl, Maj:t, — uti nu aflåtne Nådiga Skrifvelse, enär den förminskning
i Blekingska Bålsmansbållel, sorn Jemknings-commissionen föreslagit, icke
hade fullkomligt stöd af Comiterades Instrucliou, eller blifvit af Kongl.
Majit uttryckligen bestämd och föreskrifven, och icke heller befunnits vara
påkallad af andra serskilda omständigheter, sa nit i öfrigt var lill sina följ¬
der betänklig, — förklarat, att Kongl. Majit, begagnande del i Dess Nådiga
Proposition till Rikets Ständer vid 1818 års Riksdag gjorda förbehåll, och
med afseende på den utveckling ärendet under tiden vunnit och på de
deruti numera tillkomne flere väsendtliga upplysningar, funnit, med ogil¬
lande och upphäfvande af Comiterades jemkningsförslag, att ingen nedsätt¬
ning eller förminskning i Blekingska Båtsmans-indelningen borde egä rum,
utan att provincen hädanefter, som tillförene, borde sine i5oo Indelnings-
Båtsmän uppsätta och utrusta; i följd hvaraf ytterligare begagnande af den
förmon att hafva 46 numer vacante, som i Kongl. Brefvet den J7 Maji
1822 de rustande tills vidare medgifvits, numera komme att upphöra, äf¬
vensom Författningarne om Blekingska Båtsmanshållet borde, äfven i de
under jemknings-förrättningen ifrågakomne serskilda delar, lända vederbö¬
rande till efterrättelse; hvarjemte ej mindre alla öfver jeraknings-åtgär-
derne anförde underdåniga besvär, än de serskilde underdåniga framställ¬
ningar Riksdagsfullmägtige för Bonde-Ståndet i Blekinge samfällt och vice
Talmannen Jon Jonsson serskildt afgifvit, voro såsom förfallne att anse.
t6 Stats- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utskottens Betänkande IV:o 43.
Dä jemkningsanstalten, sådan densamma af Comiterade föreslagits,
alltså blifvit af Kongl. Majit upphäfven, återstod till Nådig pröfning endast
frågan om öfverskottsräntornes praestation, i afseende hvarå Kongl. Majit,
åberopande Dess ofvannämnde Nådiga Skrifvelse af den 26 April 1814 och
Instructionen den i3 November 1821, Sig utlåtit: att Kongl. Majit fann
Blekingska öfverskotts-räntorne böra till räntetagarnes förmon framdeles ut¬
göras med förvandling efter årlig markegång å de till båtsmansrustningén, en¬
ligt i685 års Contract, hörande praesta tioner; alt detta liqvidalionssätt, för
att undvika en våldsam rubbning i eganderätten och beståndet af ränte-
gifvande hemman, på hvilkas köpeskillingar det nu existerande olika för¬
hållande med de Blekingska hemmanens rustningsskyldighet haft inflytan¬
de, borde först vidtaga efter 20 års förlopp, räknade från och med 1834»
hvarunder åbo-ombyten ansågos inträffa och blifvande åboe» kunde på rän-
tornes förändrade liqvidalionssätt förberedas, helst den tiderymd af 20 år,
som förflutit sedan frågan om indelningsjemkningen först väcktes, måst på
köpeskillingarne för de räntebetalande hemmanen redan hafva inverkat;
alt innehafvare af sistnämnde hemman, hvilka, hellre än att räntorne så¬
lunda liqvidera, önskade deltaga i effecliv rustning med närbelägna rust¬
håll, som borde åtnjuta motsvarande rustningstillskott, skulle ega att i fö-
reskrifven ordning derom göra ansökning; att då upplyst vore, det en del
räntegifvande hemman fått, skattläggningstiden, så höga, hemmanens ego¬
välden nu för tiden icke motsvarande räntor sig åsatle, alt desse räntor, för¬
vandlade från ett ringa penningebelopp till effectiv rustningskostnad, skulle
tilläfventyrs kunna förorsaka hemmanens ödesmål och undergång, ville Kgl.
Majit åt egare af sådane hemman förunna att, inom viss lämplig, af Kongl.
Majlis Befallningshafvande bestämd och kungjord tid, söka räntans nedsätt¬
ning, till likhet med andra räntebetalande hemman; alt, lill betäckande af
den brist, som genom så beskaffad räntenedsättning inträffade för de ränte-
tillskott-tagande Rusthållarne, kunde, jemte Kronans behållna Indelnings
öfverskotts- eller reserv-räntor, som hittills utgjort circa 5o Ridr, användas
de i Blekinge vid 1826 års extra roteringsjemkning tillkomne omkring 28
nya ordinarie rotar genom erläggande för dem at en, efter markegång, rust¬
ningskostnaden motsvarande vacance-afgift; i hvilket fall desse anslag bor¬
de från och med nästinstundande år komma gamla Bålsmans-indelningen
till godo, samt under Kongl. Majits Befallningshafvandes och serskild, af
Rusthållarne sammansatt, Directionsvård och förvaltning tills vidare helt
och hållet och i framtiden, så vidt de erfordrades, disponeras och förrän¬
tas
Stats- samt Allm. Besv,- och Oecon.-Utskotlens Betänkande N.o 43. 17
tas till understöd för Blekingska Båtsmanshållet, efter Reglemente, som
Kongl. Maj;ts Befallningshafvande borde i underdånighet föreslå; och har
Kongl. Maj:t, som sålunda för Sin del i Nåder ansett den yrkade jemknin-
gen i Blekingska Bålsmanshållet böra tillvägabringas endast genom en på
ofvannämnde sätt förändrad liqvidation af reserv- och öfverskotts-räntorne,
velat så väl deröfver, som angående dispositionen, till understöd för sam¬
ma Båtsmanshåll, af nvssberörde n}ra Båtsmans-numer, inhemta Rikets
Ständers underdåniga yttrande, samt i öfrigt, i sammanhang med förevaran¬
de fråga, i Nåder tillkännagifvit, dels att Kongl. Maj:t funnit förhöjning
uti vacance-afgiften i Blekinge för ledige Båtsmans-numer af gamla stam¬
men, utöfver de 8 R:dr, hvarmed sådan afgift hitlils utgått, icke lämplig,
minst innan de rustande kommit af tillskotts-räntornes förhöjning i åtnju¬
tande, dels ock alt på Rotehållarne och Båtsmannen sjelfve borde ankom¬
ma, att med hvarandra afgöra om sina inbördes rättigheter och skyldighe¬
ter i allmänhet, men alt beträffande de vilkor, som antingen leda sin
grund från Indelnings-Verkels natur eller afse Båtsmannens tjenstbarhet och
angå tornet samt beklädnaden och utredningen, de i desse ämnen redan
utkomne Författningar borde äfven framgent lända vederbörande till efter¬
rättelse.
Sedan Utskotten sålunda redogjort för det hufvudsakliga af delta
mål, hvars beskaffenhet är i den Nådiga Skrifvelsen utförligt ocb fullstän¬
digt utvecklad, få Utskotten anmäla, att, enligt från Hedervärda Bonde-
Ståndet ankommet Protocolls-Utdrag för den 24 sisth April, har af Riks¬
dagsfullmäktige från Blekinge, vice Talmannen Jon Jonsson„ Olof Måns¬
son, G. B. Appelqvist och Ola JeppsoUj blifvit, uti ingifvet anförande, yt-
tradt, att genom den i Nåder föreslagne regleringen syntes väl den länge
och med skäl öfverklagade ojemnhelen i fördelningen af ortens rust-
ningsbesvär blifva afhulpen, och, enär någon minskning i sjelfva Båls¬
manshållet eller dess ursprungliga numeraire för närvarande ej vore att hoppas,
äfven all den förändring åstadkommen, som under dylika omständigheter
billigt vis kunde förväntas; men att verkställigheten af ifrågavarande regle¬
ring borde genast eller så fort ske kunde taga sin början, i hvilket afseende dels
åberopades, alt Blekingska Båtsmans-1'ndelningens behof af skyndsamt under¬
stöd förut blifvit af Piikels Ständer erkändt, dels hufvudsakligen anmärktes, att
den tidslängd af mera än 23 år, som förflutit sedan förevarande jemknings-
Bih. till R. Sti Prof. i834■ 4-Ac Sami. 2 A/d.
g.cle Häftet.
3
iS Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utskottens Betänkande N.o /[3,
{råga först väcktes, redan inverkat på köpe-afhandlingarne 0111 de räntebe-
lalande hemmanen; att de förhållanden, som vid ett, eller annat aftal en¬
skilde personer emellan möjligen blifvit tagne i beräkning, icke borde til¬
läggas någon allmän inflytelse och verkan; att icke ränte-öfverskottgifvarne,
utan endast öfverskott-tagarne, hvilka mast utgöra den läntorne motsvaran¬
de, verkliga rustnings-kostnaden, varit de, som genom myntförsämringen
blifvit lidande; samt att något hemmans undergång, i följd af förvandlin¬
gen i ränte-liqviden, icke vore, beträffande ränte-öfvérskottgifvande hem¬
man, mer än i afseende å hvarje annat hemman, som prcesterar effectiv
rustning, att befara, då sådane hemman, som för svaghet skull och räntans
högre belopp icke kunde tåla öfverskolts-ränlornes förvandling till natura-
praestation, voro berättigade att söka räntans nedsättning till likhet med
r än torne af andra lika beskaffade hemman; äfvensom de nya ordinarie
Båtsmans-rotarnes anslående till understöd för Blekingska Bålsmanshållet
blifvit yrkad.
Hvad sålunda förekommit hafva Utskotten i behörigt öfvervägande
tagit, och funnit, hvad den af Comileradé föreslngne jemkning uti ifråga¬
varande Båtsmanshåll angår, alt ingalunda styrkt blifvit, det Blekingska
provincens framtida bestånd påkallar den nedsättning i numerstyrkan, som
af nämnde, jemkning skulle blifva en följd. Väl har, vid åtskilliga tillfäl¬
len, klagan af en del jordegare blifvit förd angående provincens oförmåga
alt praestera rustningen; men en dylik uppgift har äler af en mängd an¬
dra hemmansegare, likasom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet
blifvit förnekad och motsäges' jemväl af erfarenheten, på sätt i den Nådiga
Skrifvelsen vidare omförmäles. Det lärer derföre så mycket hellre böra
antagas, att eftergift af någon, del Båtsmän i Blekinge icke är i verkligt
behof grundad, som Länets Fullmägtige vid denna Riksdag något yrkande
derom icke framställt; och anse Utskotten, i anledning häraf, och med
afseende å de betänkliga följderne af en förlust utaf il\C) sjövane Båtsmän
nära Flottans hufvudstation, icke något vara att erinra dervid, att all vida¬
re fråga om berörde jemkning, hvilken dessutom funnits lida af flere an¬
dra fel och brister, må, sådan den af Comiterade blifvit uppgjord, förfalla.
Att åter tillvägabringa en jemn fördelning af rustningsbesväret, ge¬
nom ett förändradt sätt för Öfverskolts-räntornes liqviderande, eller deras
förvandlande, antingen till effectiv rustning, eller till deremot svarande pen-
ningebelopp efter markegång, synes vara lika öfverensstämmande med rätt¬
visa och billighet, som påkallad t af behofvet för de hemman, hvilka af
rustningen äro mest tryckta. Huru med berörde räntor och deras liqvi-
Stats- samt Allm. Besv. och Oecon,-Utskottens Betänkande JV-o 43- l0
derande bil,tils sig förhållit, är förut nämndt; och det torde härvid endast
behöfva, såsom obestridligt, anmärkas, att vid Indelningstiden afsågs: att
all den till Bålsmanshållet anslagna jord skulle deltaga i röstningen lika;
alt det emellan ränta och effectiv rustning, hvilka då motsvarade hvaran¬
dra, sedermera genom myntets försämring uppkomna ojemna förhållande
icke förutsågs vid Indelningstiden; samt att det ena hemmanet icke hör
draga rastning för det andra, emot en ringa och obetydlig ersättning.»
Då denna olägenhet undanrödjes, samt Indelningsverket och Båls-
mans-conlractet till sina hufvudgrunder och rälta tillämpning återföres ge¬
nom den i Kader föreslagne reglering af öfverskottsränlorne, företer sig ic¬
ke någon betänklighet för dess antagande, vidare än så vidt derigenom in¬
träffar rubbning i de räntetiiiskott-gifvande hemmanens värden, hvilka na¬
turligtvis skola nedsättas i samma nion, som ränte-tillskotte t, genom den
ifrågasatte förvandlingen, ökas. Men denna omständighet får dock, efter
Utskottens tanka, icke hindra förslaget, utan endast föranleda någon1 inskränk¬
ning i afseende å verkställigheten.
Om det härvid, å ena sidan, måste medgifvas vara med sträng rätt¬
visa Öfverensstämmande, att de ränteöfverskott-tagande hemmanen genast
komma i åtnjutande af förhöjningen, såsom Riksdagsfullmägtige från Ble¬
kinge jemväl yrkat; lärer dock, å den andra, icke höra förbises, att, på
sätt den Kådiga Skrifvelsen innehåller, det närvarande missförhållandet e-
mellan ränteheloppen och rustningskostnaden vållats af tiden och ett för-
sämradt mvntvärde, samt derföre bör af liden botas, utan våldsam inver¬
kan, hvarken på eganderätten eller på hemmanens bestånd; alt, likasom,
vid fastighetsköp i allmänhet, de fasligheterne åtföljande besvär inverka på
köpeskillingarne, har ock det olika förhållandet med Blekingska hemma¬
nens ruslnings-skyldighet på de för hemmanen betingade köpevilkor haft
ett sådant inflytande, att köpeskillingarne blifvit för hemman med rust¬
ning öfver räntan, med afseende å det otillräckliga vederlaget af lillskotts-
räntan, nedsatte, men ökade för hemman med lägre rustning än räntan, i
anseende till förmonen alt få utgöra ränte-ålersloden med en ringa pen¬
ning; samt att följaktligen, i händelse alla ifrågavarande hemman genast
skulle åläggas att i rustningen deltaga lika, det förhållande i sjelfva ver¬
ket inträffade, att en del åboer utan vederlag åtkomme, förmonen af en
ränle-förhöjning, som drabbade andra åboer, hvilka för samma förmon ut-
gifvit lösen. Det vore således, i Utskottens tanka, billigast, att icke låta det
nya förhållandet inträda förr, än efter en viss lids förlopp, hvilken, med
afseende å den redan förflutna tiden, ifrån det frågan härom väcktes, synes
20 Stais- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utskottens Betänkande N:o 43'
lämpligen kunna bestämmas till hälften af hvad Kongl. Majit i Nåder
föreslagit.
Utskotten, som ej finna något binder möta, att ju de vid 1826 års
Extra Roteringsjemkning i Blekinge tillkomne circa 25 nja Ordinarie Båts-
mans-numer må disponeras till understöd för Båtsmanshållet i provincen,
få alltså
tillstyrka Rikets Ständer, att för sin del besluta och bifalla:
att Riket nu och framgent bibehåller de i5oo Indelnings-
Båtsmän, som Blekingska provincen hittils uppsatt; att In-
delnings-Verket till sina hufvudgrunder och dess rätta til¬
lämpning återföras så, att tillskotts-räntetagare framdeles kom¬
ma i åtnjutande af sina räntor, till det belopp, som efter
markegångs-förvandling motsvarar den effectiva rustning, de
för räntorne proestera, men öfverskottsgifvarne likväl åtnjuta
Tio års ytterligare anstånd med ränteförhöjningen oell der¬
jemte skälig lindring i räntebeloppet, der hemman befinnas
deraf mera betungade, än andra med dem jemngoda i orten;
samt att, till betäckande af den brist, som för räntetagarne, för¬
medelst berörde lindring, uppkommer, må, jemte Kronans
behållna Indelnings-öfverskotls- eller reserv-räntor, användas
de i Kongl. Majits Nådiga Proposition omförmälde circa 25
nya Ordinarie Båtsmansrotar, att från och med nästinstun¬
dande år komma den gamla Båtsmans-indelningen till godo;
och lärer i öfrige ämnen, i anledning af den Nådiga Skrif-
velsen, något utlåtande å Rikets Ständers sida icke erfordras,
Stockholm den 21 Nov. i 834*
(Reserva lion
af Riksdags-fullmägtigen Olof Mänsson från Blekinge, som ansett det
i Betänkandet föreslagne förändrade liqvidations-sält af öfverskolls-räntorne
genast böra taga sin början.
STOCKHOLM, hos B. M. Bbedbeeg, 1834.
• • ■' ... 'v■
Statt- samt Allm, BesVj och Öecon.-XJts}:, Betänkande W:o 44 1
^T;o 44.
c'i:. * • .
Antorn lill Exp. Ulst. den 28 NoV.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om indragning,
helt och hållet, eller till en del, af tjenstår vid skogs- och
jägeri-staterne.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet hafva i förevarande ämne serskilde
motioner blifvit väckte af Riksdags-Fullmägtige Daniel Danielsson från
Örebro Län, Per Nilsson lian Christianstads, Peter Persson Irén Jön¬
köpings, Gustaf Appelqvist från Blekinge, Olof Olofsson från Öster¬
göthlands och Anders Svensson från Hallands Län, af innehåll, att se¬
dan Kronoparken' och Allmänningar numera blifvit till större delen regle¬
rade, åt enskilde personer upplåtne, eller å hemmanen fördeide, samt, till
leijd af Kongl, f örordningen den 28 Oetober i83.o, ekeskogen å Krono-
skalte-jord äfven blifvit från Kronan inlöst; så vöre både Öfver-Jägmästa¬
re samt skogs- och jägeri-betjeningen öfverflödige, enär tillsynen å bo¬
ställs- och kronohem mates skogar, äfvensom å jagllagarnes efterlefnad,
kunde åt Kronobetjeningen uppdragas; x anledning hvaraf och till bere-
dande af besparing för Statsverket af mera än 11,000 Rdr B:co årligen,
som för närvarande uti indelLe räntor, spanmål och contante penningar
lii! skogs- och jägeri-staterne utgå, oberäknadt den mängd boställen och
lägenheter ifrågavarande tjenstemän innehafva, Motionairerne föreslagit, att
berörde Stater måtte, allt efter limande afgång, upplösas, deras löner och
räntor lill Stats-Yerket indragas samt deras boställexi och oskattlagde lä¬
genheter, sedan desse sistnämnde blifvit till hemman skatllagde, utarren¬
deras eller lill skatte försäljas; vid hvilket förslag en äl otio nair ansett
undantag böra ega rum, i afseende på Kronoparken .och odelade Allma 11-
ningars tillsyn och bevakning, derföre ifrågavarande tjenstemäns bibehåi-
lande, dock till så inskränkt antal som möjligt, förmodats vara -nödigt. 1 -i
H Desse motioner, af hvilka Daniel Danielssons blifvit till Utskot¬
tens gemensamma behandling, men de öfrige endast till Oeconomie-CJt-
skottet remillerade, hafva Utskotten i ett sammanhang till pröfning före¬
tagit, dervid det icke undfallit Utskotteus uppmärksamhet, att dej förän-
Bihf till R, St, fröt, 1834. 4 Sami. 1 Afd, 1
lotie Häftet,
Statt- samt Allm. Bese, cch Oecon.-Uish. Betänkande N:o
drade förhållanden, som med Kronoparker och Allmänningar jemte dis-
positions-rätten öfver ekeskogen tid efter annan inträffat, påkalla en reor¬
ganisation af skogs- och jägeri-staterne. I flere Län finnas icke Krono¬
parker eller Allmänningar, och skogs-beljeningens åtgärder äro der, sedan
ekeskogen å Krono-skalte-jord nu mera blifvit från Kronan inlöst, huf¬
vudsakligen inskränkte tili uppsiglen öfver boställs- och kronohemtnans-
skogar, jemte det nämnde tjenstemän, i egenskap af jägeri-betjening, ega
tillse jagtlagarnes efterlefnad. Det vill synas, som skulle i sådane orter
förrbemälde tjenstemän antingen kunna nfskaffas och deras få qvarvarande
åliggandan öfverflyttas på Kronohetjeningen, eller åtminstone en högst be¬
tydlig minskning i deras antal ega rum; så mycket angelägnare, som till¬
fällen till åtal och deraf följande inkomster af bötes-andelar nästan för¬
svunnit, hvarigenom denne å k 1 aga re-pers o nal, sällan så lönad, som för
dess bergning varit nödigt, än mera blottslälles för armod, hvilket utan
tvifvel hitintills ofta föranledt de missbruk, som från flera landsorter öf-
verklagas, och som beröfvat desse tjenstemän alltför mycket af det för¬
troende och anseende, hvarförutan ett kraftigt handhafvande af förbuds¬
lagar icke lärer kunna förväntas.
Å de Kronan bebållne eller ännu odelade Parker och Allmänningar
torde deremot en tillräcklig och lämpligt aflönad bevakningspersonal va¬
ra oumbärlig, så vida en ändamålsenlig skogshushållning vill påräknas;
men då Utskotten ej äro i tillfälle att ingå i pröfning af alla de serskil-
de olika förhållanden, hvilka vid en förändrad reglering, i om förmälde
afseende, måste komma i betraktande, eller anse en sådan pröfning af Ut¬
skotten lämpligen kunna företagas, finna Utskotten sig böra på det sätt
understödja Motionairernes förslag, att Utskotten /
vördsamt tillstyrka Rikets Högloflige Ständer att hos Kongl, Maj:t
i underdånighet anhålla, det en förnyad organisation af ifrågava¬
rande Tjenstemanna-Stater mätte verkställas och dervid all den
indragning och minskning i personal iakttagas, som Kongl. Maj:t
med vården om Kronans enskilde skogar och öfrige omständig¬
heter i Nåder finner förenlig..
Hvilket dock till Rikets Högloflige Ständers närmare pröfning vörd-
saint öfverlemnas.
Stockholm den a8 November 18,34-
Stats- tamt Allm. Besv. och Oecon.-Utsk. Utlåtande Nto 45. 3
N:o 45.
AnLem till Exp. Utsk. den 28 Nov.
YtterligareUtlåtande, i fråga om lindring uti den, hemmansegar¬
ne i Jemtland åliggande roterings- och rustningsskyldighet-
Utskottens i detta ämne afgifna Betänkande, N:o 29, som vunnit
Högvördige Preste-Slåndets och Hedervärda Bonde-Ståndets bifall, har
deremot af de a:ne öfrige respective Riks-Stånden blifvit återremitteradt,
på grund af gjorde armärkningar:
a) hos Högloflige Ridderskapet och AdeJn:
1:0 af Herr von Törne} som åberopat sin vid Betänkandet fogade
reservation, hvaruti anföres, att det för Utskottens förslag om nedsättning
i Jemtlands Regementes styrka nyttjade skäl, att all rotering borde grun¬
das på jordens värde, och icke till vägabringas genom penningebidrag från
Rikets öfrige invånare, vore gällande, om ny rotering skulle verkställas,
men icke lämpligt till närvarande fall, der fråga ej vore om annat än
en interims-åtgärd under kort tid, intill dess 113^ hemman kunde hin¬
na roteras, då bidraget upphörde; att ett bidrag till Jemtlands Rust- och
Rotehållare, som Utskotten tillstyrkt för en lid af högst 3 år, i fall Re¬
gementet nedsättes, vore mer behöfligt,J om någon nedsättning icke sker;
och att, då Kongl. Majit bestämdt afslagit en sådan nedsättning, samt bäg¬
ge Stals-Magternes bifall fordrades för åstadkommande af ändring i Indel¬
ningsverket, följde deiaf, att", örn Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition icke
bifalles, vunnes ej heller någon lindring för det Jemtländska folket, hvars
bergning och räddning från undergång berodde på denna frågas afgörande;
2:0 af Friherre Boije, hvilken, efter att hafva granskat förhållandet med
Jemtlands rotering och rustning, ifrån dess första uppkomst, hufvudsakli¬
gen förklarat, att enär provincen, så väl i följd af contract söm Kongl.
Brefvet den 2 October 1806, egde rätt att i roteringskostnaden komma
till likhet med Rikets öfrige provincer, borde frågan behandlas efter sin
natur af contractsfråga, men icke förvexlas med en mililair administra-
tionsfråga; hvarföre Friherren ”önskat, att Utskotten ville gå till roten
’af provincens klagan samt derefter tala rent språk och föreslå Ständerne,
’att hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, det, utan hinder af de
4 Stalt, sami Allm, Besv. och Öecon.-UtsJi. Utlåtande N:o 45.
”mellankomne besluten, frågan mu ål er få sin ursprungliga natur af eon-
”tractsfråga och såsom sådan varda behandlad;”
3:o af Friherre Kantzow, sorn gillat förstadelen af Utskottens förslag,
eller angående Jemtländska rustningens och voteringens jemnande till
likhet nied densamma i det öfriga Sverige; men deremot yrkat, att något
Statsanslag, på sätt Utskotten tillstyrkt, icke mätte beviljas, enär detsam¬
ma vöre olämpligt och allenast tjenande att fördröja roleregleringen;
4:o af Herr Stuart, som anmärkt, dels att vid en ny rotejerckning i
Jemtland, till likhet med hvad i andra provincer eger rum, bör fästas af¬
seende ej mindre å- provincernes alla öfriga skyldigheter och onera,relativt lill
hemmanens förmåga att dem utgöra, än ock å roteringskostnaderties olika be¬
lopp; dels att, i händelse något Statsanslag, i och för ifrågavarande ända¬
mål, skulle egarnm — hvilket Talaren likväl beslridde —■ vore nödvän¬
digt, att Utskotten bestämde, om detta anslag skulle utgå från Riksgälds-
Contoret eller uppföras på 3:dje Hufvud-'! iteln.
Med de 3:ne sistnämnde dalarne bni- Herr Dalman, Wilhelm Fre¬
dric, sig förenat, hvaremot Friherre Cederström instämt med Herr von
Törne, och har Herr Gunther yttrat, alt det af Utskotten tillstyrkte an¬
slag af 4»ooo El dr årligen borde beviljas, icke blott för 3 år, utan ända
till dess roterings-jemkningen hunnit fullbordas, hvilket ej kunde påräknas
inom en sådan tid.
b) Inom Vållojlige Borgare-Ståndet:
ilo af Herr Rubin, hvilken ansett, alt nyssnämnde årliga anslag borde
lilga, äfven om någon nedsättning i Regementets styrka icke varder af
Kongl. Majit medgifven;
2:0 af Herr Ekstrand, som deremot instämt i Herr Prosteri Åstrands,
vid Betänkandet fogade, reservation, innehållande, att då, efter de undersök¬
ningar, som föregått dea föreslagna jemkningen, Jemtländska roteringen
borde innan i835 års slut kunna verkställas, vöre merberörde anslag obe¬
höflig!;
8:0 af Herr Hessle, som likaledes ansett, att något Statsanslag icke
borde ega rum.
Hvad sålunda förekommit hafva Utskotten öfvervägat, och funnit, att
både billigheten och lätt visan af Jemtländska roteringens bringande lill
likhet med hvad som eger rum i det öfriga Sverige blifvit ej mindre f
Betänkandet än uti Rikets Ständers å förra Riksdagen i ämnet aflåtne
Siats samt Allm. Be sv. och öecon.~ Utsi:. T] tlåtande N;o ^5.
5
ubderdåniga skrifvelse, sorn i Be länkande t åberopas, så fullständigt utveck¬
lade och ådagalagde, att Utskotten anse något i afseende derå icke vara
af t förändra eller tillägga; äfvensom, då roteringskostnadernes olika belopp
i olika provincer lärer bero på hemmanens beskaffenhet samt tillgången
på torplägenheter ål manskapet, och, efter Utskottens förslag, hemmanen»
godhet skall vid den nya rolejemkningen i Jemtland afses; så torde, hvad
i denna del blifvit anmärkt, jemväl böra förfalla.
Beträffande anmärkningarne, rörande det af Utskotten tillstyrkte an¬
slag; få Utskotten erinra, att, på sätt Betänkandet äfven utvisar,, den nu¬
varande roleregleringen i Jemtland endast blifvit för en tid af 8 år, räk¬
nade från r8?.S års början, af Rotéhåliarne antagen, och således tilländalö-
por med år i835, samt att, enligt &o §. Regerings-Formen, någon förän-
di ing i Indelningsverket icke kan ega ram utan bägge Stats-magterneS bi¬
fall. I händelse nu Kongl. Maj:t, uppå en förnyad underdånig anhållan, ic*
ke samtycker lill Jemtlands roterande i likhet med Sveriges öfriga pro¬
vincer, kommer, i Utskottens tanka, någon annan rotering ellers rustning
icke att af Jemtland utgöras, än den, som, efter i68p års Contract, ålåg
samma province, eller att hålla iooe man, befriade från commendering
utom provincen; och i detta fall har något bidrag å Statens sida, till lin¬
dring i Jemtlands rustning och rotering, icke blifvit ifrågasatt, samt lärer
ej heller böra ifrågakomma.
Om åter den förut begärda oell nu ytterligare föreslagna rotejemk-
ningen vinner bifall, så inträffar, att densamma icke kan komma lill
verkställighet på samma lid eller med början af år 1836», då Contractet
om den nuvarande interims-rögleriirgen går till ända. Att för den korrla
tiden emellan sistnämnde Contracts slut och den nya jemkningens början
låta en återgång ske till det första Knektecontractety har förefallit Ut¬
skotten olämpligt, dels i anseende till det täta ombyte af roteringssätt,
som derigenom uppkomme och ej kunde annat än vara af ofördelaktig
verkan för provincen, dels ock enär Jemtländska styrkan, i sådant fall,
cj kunde under nämnde lid påräknas till Rikets försvar i allmänhet,
Utskotten, sorn derföre trott, att den nuvarande regleringen bör fortfara
intilldess nya jemkningen hunnit verkställas, hafva, enär sådant icke kan
utan ersättning fordras, tillstyrkt ifrågaslällde årliga anslag af 4°°° Rdr,
hvars beviljande utöfver den föreslagna tiden af högst 3:ne år, från i836
års början, icke synes behöfligt, då med visshet bör kunna antagas, att
den nya jemkningen inom nämnde tid kan lillvägabringas; lärande an¬
'Q Stals- samt Allm. Besv. och Oecon. TJtsk. Betänkande N:o få.
slaget, såsom tillfälligt och sedan Riks-Statens 3:dje HufvudTitel nu me¬
ra är uppgjord, böra af Riksgiilds-Contorets medel utgå.
Efter att sålunda hafva besvarat de framställde anmärkningarne, få
Utskotten,
■vidhållande hvad i Betänkandet N:o 29 är ytlradt oell tillstyrkt,
hemställa, att Hösloflige Ridderskapetoch Adeln samt Vällolli-
ge Bor gare-S tdndet måLr.e om bitall till samma Betänkande
med de öfrige respeclive Riks-Stånden sig förena; samt att der¬
jemte beslutas md, att det tillstyrkte anslaget till Rote- och
Rusthdllarne i Jemtland af 4000 Rdr Banco ärligen i
högst 3:ne dr, frän och med *336 drs början lör af Riks¬
gälds Contorets medel till Stat s-Verket utgå,
Stockholm den 28 Nov. / 834.
N:o 46.
Ankom till Exp. Utsk. den 28 Nor.
Betänkande, angående sättet för utgörandet af städernes
inqvarteringsbesvär samt en jemnare och rättvisare fördel¬
ning deraf,
Efter erhållen remiss af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse i detta arn1
ne (N:o 57) bär Stats-Utskottet gemensamt med Allmänna BesVärs-
och Oeconomie-Utskottet, lill hvars befattning ärendet jemväl ansetts hö¬
ra, detsamma lill behandling företagit: hvarvid de förenade Utskotten an¬
sett nödigt, att försl i korrthet redogöra för de åtgärder och beslut, som
å föregående Riksdagar blifvit i frågan vidtagne; i hvilket afseende Ut¬
skotten få anföra:
att Rikets Ständer, vid Riksdagen 1810, uti aflålen underdånig skrif¬
velse lill Kongl. Maj:t, yttrat sig vål anse, å ena sidan, öfverensstämman¬
de med rättvisa och en jemn fördelning af skyldigheter medborgare e-
mellan, att invånarne uti de städer, hvarest garnisoner voro förlagde,
icke ensamme borde vidkännas kostnaden af en anstalt, som i sin moa
för Statens och alla dess medlemmars säkerhet vöre vidtagen; men afven,
Stats- sanU Allm. Besv, och Occon.. Utsk. Betänkande N'.o 46.
å den andra, betänkligt, att, i Rikets invånares genom krigets olyckliga
följder iråkade utblottade ställning, tillstyrka någon ny tunga eller några
nya pålagor, hvaremot Rikets Ständer trodde det öfverklagade inqvarte-
ringsbesväret lämpligast kunna afbjelpas derigenom, att i de städer, hvar¬
est ständig garnison vöre förlagd, på Statens och det allmännas bekost¬
nad så vidt och så fort dess tillgångar medgåfvo, Casernbyggnader, lämp¬
lige och tillräcklige för ändamålet, blefvo anlagde och underhållne; och
framställdes derjemte den underdåniga anhållan, att, till lättnad i de one-
ra och ulskylder, som med inqvartering af Ca vallerie framför den af In¬
fall terie äro förenade, stall och andra till magasin och förvaringsrum
för fourrage m, m. erforderlige luis, i de Städer, der cavalleric-trupp i
garnison eller ståndqvarter vore förlagd, genast, på Statens, bekostnad.
mätte varda anskaffade;
att, då ärendet sedermera vid 1823 års Riksdag föiekorn, Rikets
Ständer, genom underdånig skrifvelse,, anhållit om en undersökning angå¬
ende inqvarleringsbesväret till sina grunder, och om utarbetande af för¬
slag Lill dess jemuare fördelning; med underdånig begäran derjemte, att
emedlertid, af de till försvarsverket i allmänhet hörande medel, lämplige
och tillräcklige casernbyggnader mätte blifva anlagde och underhållne i
de släder, hvarest ständig garnison funnes, så vidt och så fort Kongl.
Majit dertill funne tillgångar, samt alt i de städer, der cavallerie-trupp
vore stationerad, stall, magasin och förvaringsrum för fourrage m. m., i
mon af tillgångarne mätte, på allmän bekostnad, varda anskaffade, så att
1809 och 18ro årens Riksdagsbeslut i denna del,, så fort möjligen ske
kunde, måtte vinna verkställighet;
att, sedan Kongl. Majit, efter inhemtände af Krigs-Collegii och Stats-
Contorets Utlåtande, och med tillkännagifvande af hvad derigenom, blif¬
vit utredt, Lill Rikets å förra Riksdagen församlade' Ständer öfverlemna t
att för inqvarteringsbesvärets jemnare och rättvisare fördelning; äffi hittills,
bestämma de grunder, Rikets Ständer för godt funno; hafva Rikets: Stän¬
der uti skrifvelse (jNio 342), med uppskjutande af ärendet, för hvars full¬
ständiga behandling ålskillige förberedande åtgärder i administrativ' väg
erfordrades, till Kongl. Majit i underdånighet hemställt, om icke den å-
sigt i ämnet, sorn förut af Rikets Ständer vid 1809 och i8a3 årens Riks¬
dagar blifvit yttrad, finge, såsom grund för inqvarteringens framtida re¬
glerande, antagas, och, i ölverensstämmmelse dermed, uttryckligen bestäm¬
mas: att städernes inqvarteringsskyldighet till de i ständige garnisoner
'B Slats- samt Allm. S'sv. och Oecon.- TJltk. Betänkande N:o 46.
förlagde trupper för fram tiden måtte inskränkas lill förbindelsen att förse
befäl och manskap med så kallad service eller sängkläder, ved och ljus;
att caserner oell nödige boställsrum i de garnisonsorter, der sådane ej
redan fannos Kronan tillhörige, alltså måtte komma att för Kronans räk¬
ning inköpas eiler uppföras, så fort Statens tillgångar sådant medgåfvo;
och att, då inqvartering af cavallerjetrupp jemväl medförde behofvet af
stall- och magasinsr.um för fourrage-persedlar, utan att någon förbindelse
för sliiderne, att sådane lägenheter utan ersättning tillhandahålla, kunnat
i äldre eller senare Författningar anträffas, städerne skulle ifrån en dylik
skyldighet genast, eller så fort ske bunde, varda befriade; men intill dess
en sådan anstalt kunde hinna vidtagas, skulle, med inqvarteringehs utgö¬
rande, såsom hittils, förfaras; och förbehöll o sig Rikets Ständer, att, efter
erhåilne nödige upplysningar, vid denna Riksdag slutligen pröfva, och för
sin del bestämma den ytterligare lindring i servicens anskaffning och un¬
derhållande, som möjligen kunde komma att beviljas de städer, hvilka
Lafva garnisoner, antingen genom tillökade loJngs-medel, genom andra
.städers bidrag eller genom allmänna beviilningen; begärande Sländerne,
till beredande af en sådan förbättrad reglering, att ‘ project måtte upp¬
rättas till en efter nuvarande tids fordringer lampad Inqvarterings-Ord-
aiing så väl för Stockholms stad, sorn öfrige städer i Riket, inom hvilka
garnisoner vore eller kunde blifva förlagde; att från Rikets städer måtte
infordras: 1:0 ett uppå tiltlar summariskt uppstälidt sammandrag öfver hvarje
stads af Staten erhåilne förläuingar och förmoner samt derföre bestämda
vilkor och ändamål, utvisande den verkliga behållningen på det
liela, under hvartdera af de fem åren 1824 — 1828; 2:0 specifikt förslag,
innefattande en jemförelse emellan inqvarteiingens belopp, å ena, och de,
i och för inquarteriugen, bestridda utgifter, å den andra sidan, så väl för
livartdera af berörde tern år serskildt, som i medeltal lör dem alla; och
3:o bestyrkte afskriften af sådane ännu gällande contract eller öfverens-
kommelser, som emellan hvarje stad och dess garnison blifvit träffade
om sättet och yilkoren för inqvarteringens utgörande i penningar; — att
undersökas måtte huruvida icke en eller annan stad, i äldre eller senare
tider, fått, utom den såkallade Tillöknings-tolagen, hågra inkomster,
donationer af jord eller andre förmoner sig tillagde, till lindring i in-
qvarterings-besYäret; t— samt att specifika uppgifter å garnisonens styr¬
ka
Stats- samt Allm. Besv. och Occon. Visk, Betänkande 2V:o 46.
kn tili befäl oell manskap inom hvarje stad måtte upprättas, derjemte
upplysande sättet, huru garnisonen nästföre denna Riksdags början vöre
inqvarlerad; hvilka Kronan tillhörige byggnader inom hvarje garnisons-ort
redan funuos att tillgå, eller oundvikligen derutöfver erfordrades för in¬
rymmande af garnisonen tillhörige och till inqvartering berättigade per¬
soner af alla grader; om redan uppförde, städerne eller private tillhörige,
tjenlige byggnader dertill kunde få köpas, samt i sådant fall, till hvad
pris; oeh borde, i händelse byggnad för Statens räkning ej kunde undvi*
kas, ritningar och kostnadsförslag dertill bifogas; hvarjemte Sländerne an-
höllo, att de i Götheborg, Malmö, Ystad och Helsingborg, uppå deras en¬
skilda bekostnad uppförde caserner, stallbyggnader och magasinsbus måtte
bcsigligas och värderas, samt bestämda uppgifter infordras å den Summa,
emot hvilken hvarje serskild byggnad kunde till Staten Öfverlåtas.
Uti ifrågavarande Nådiga , Skrifvelse har Kongl. Majit, med bifogande
af Kongl. KrigsCollegii och StatsContorets underdåniga utlåtanden jemte
dertill hörande bilagor och öfrige handlingar, lill Rikets Ständers egen
pröfning i Nåder öfverlemnat att bestämma grunderne för inqvarterings-
besvärets jernnare och rättvisare fördelning, samt dels fästat Rikets Stän¬
ders uppmärksamhet a olämpligheten af nybyggnad eller inköp för Kronans
räkning af hus och lägenheter, att begagna för garnisonernes inqvartering,
dels i Nåder Sig yttrat angående ett upprättadt och till Ständernas gransk¬
ning jemväl öfvsrlemnadt förslag till ny Inqvarterings-Ordning för städer¬
ne utom Stockholm, dels ock förklarat, att, beträffande inqvarteringen för
sistnämnde stad, hvarom genom senare Författningar blifvit regleradt, bor¬
de, för närvarande, vid nu gällande stadganden förblifva.
Utskotten, som angående Inqvarterings-Ordningen komma att medde¬
la serskildt Betänkande, anse sig böra framställa de upplysningar och
yttranden, som i ofvanomförmälde handlingar innefattas, innan Utskotten
upptaga de i ämnet väckte serskilde motioners innehåll.
EmbetsVerken hafva, i anledning af Rikets Ständers skrifvelse, infor¬
drat upplysningar i ofvanberörde afseeuden från Rikets städer, med un¬
dantag af Stockholm, som utan uppgifven anledning är uteslutet; och
hafva, på grund af desse upplysningar, af EmbetsVerken blifvit upprättade
följande, Stockholm icke innefattande sammandrag efver 1:0 Inqvarte-
rings-tolagens belopp samt kostnaden för inquarlering och service (Litt, A.);
Hih, till Ii. S. Prof. iS34 4 Suml. »,
i otde Häftet,
Stats- samt Allm, Besv. och Oecon. Utsk. Betänkande IV:o 46.
a:o garnisonens styrka, sättet luiru den är inqvarterad samt inquarte-
rings-penningarnes beräknande (Litt. B^; 3:o Bevillning för egendom och
rörelse äfvensom uppgifne förmoner och inkomster; 4:o *-^1 inqvartering
tjenlige byggnader, tillhörige Kronan, städer eller enskilde (Litt. C); Och
som i allmänhet upplysningsvis blifvit andraget: alt det icke kunnat be¬
stämmas, huruvida den jord städerne innehafva blifvit dem af Slaten för¬
länad, eller egande-rätten dertill annorlunda förvärfvad; att afkomsten af
densamma, äfvensom andre inkomster alltid blifvit använde till städernas
allmänna utgifter och publike byggnaders underhållande; och att icke
någon stad i äldre eller senare tider fått, utom den såkallade Tillökmngs-
eller Inqvarterings Tolagen, någon donation af jord eller andre förmoner,
till lindring i inqvarterings-besväret sig lil lagrie; altså och enär utsk il lige
städer uppgifvit alla sina inkomster, men andre åter, med hänseende der¬
till, att de icke hafva någon gemenskap med inqvarterings-förhållanden,
dels allenast upptagit den jord de innehafva, dels ieke lemnat någre upp¬
satser öfver de årliga inkomsterna hvarken af nämnde jord eller i öfrigt,
vid hvilket förhållande ”sammandraget öfver bevillning för egendom och
rörelse samt andre förmoner och inkomster” icke kunnat blifva annat äa
ofullständigt; hafva Utskotten ansett öfverflödigt att sistnämnde samman¬
drag bifoga, utan få endast upplysa, alt bevillningssumman af städerne,
utom Stockholm, utgör:
för egendom ------- 65,457
för rörelse ------- 143,541- , - „
R:dr 208,998.
De öfrige bifogade sammandragen, hvari sk ill in gar och runstycken
ej äro upptagne, utvisa hufvudsakligen följande förhållanden:
att inqvarterings-tofagen utgår i 14 städer och belöper sig, för ett
medium af fem år, nemligen 1828—i832, lill - - R:dr 26,189.
hvaremot inqvarterings*ulgifterne för samma tid utgjort - 44>%5.
så att en brist uppstår af ----- R:dr i8,5o6.
hvilken summa dock bör minskas med den ersättning af — 4°5.
som staben Marstrand af Staten erhåller;
hvarföre bristen utföres med ----- — 18,101.
dock äro staden Engelholms inquarterings-utgifter deruti icke inbegripne, af
skäl, som här nedan skola uppgifvas;
att af garnisoncrnes i II städer styrka, som egt rättighet till inqvar-
Stats- samt .Allm, Besv. och Oecon. litsle. Betänkande N:o 4G. H
tering, en del yarit inrymd i ronans hus o ch cn del i städernes eller
hos private;
och alt till inqvartering tjenlige byggnader finnas:
tillhörige Kronan - - - * * - - - ii stycken
— släderne - -- -- -- -9 stycken
och af private till salu erbjudne - - - - 31 stycken,
I öfrigt innehålla handlingarne följande upplysningar:
att i Visby icke finnas för militair bestämda boningshus, utan är in¬
qvartering och service för der stationerade Garnison och Handtverks-stat,
enligt träffad öfverenskommelse, bestridd af staden till det i sammandraget
upptagne belopp, 817 R:dr, som uttaxerats i staden, utan att den till stån¬
dens allmänna behof, bland öfrig tolag, ingångna iuqvarterings-tolag der¬
till användts;
att inqvarterings-tolagen i Carlshamn ingått till stadens allmänna
sassa; varande den der föi lagde slyrka i Sjöcastellet inqvarterad, så att sta¬
den allenast utbetalar service-medel; och hafva, efter Kongl. Majlis Befall-
ningshafvandes uppgift, några contract eller öfverenskommelser emellan
staden och garnisonen, rörande sättet för inqvarteringens utgörande i
penningar, icke kunnat presteras;
att Jönköpings stad icke eger förmon af inqvarterings-tolag, men
utgör inqvarterings-kostnader till en commendering af Götha Artilleri-Re¬
gemente samt en der stationerad Gevärsförråds-stat, hvilka utgifter uttaxe¬
ra* till ena hälften af hus-egare och till den andra af borgerskapet för
deras näring och rörelse, utan att afskiljdt är hvad som tillhör servieen;
och äro några skriftliga contract om inqvarteringen emellan staden och
garnisonen icke upprättade, utan beror beloppet på nya öfverenskommel¬
ser vid hvarje ombyte af manskap, hvilka hittills skett muntligen inför
Magistraten;
alt uti Christianstad inqvarterings-utgifterne, för ett medium af 5
år utgörande 2,977 R-dr, deraf 876 R:Jr äro service-medel, beräknats ef¬
ter de grunder, som af en uti staden nedsatt Comité' för inqvarterings-
årenden blifvit bestämde; att den obetydliga inqvarterings-uppbörden
blifvit anvisad afräkningsvis för servicens utgörande; och att för det der
förlagde Arlilleries hästar erforderlige stall, inventarier deri och red¬
skap tillhanda hållas för Statens räkning utan något bidrag af staden;
att i Malmö inqvarterings-tolagen användts till stadens behof och
hamnens underhåll, enligt ett åberopadt Kongl. Bref af den 23 Februarii
t* Stais- samt Allm. Besy. och Oecon. Utsi. Betänkande JV:o- 4®v
18 o», deremot in q varter ings-utgi f te rne, som utgå i följd af muntlige aftal
och uti hvilkas i sammandraget uppförde summa inbegripas aflöning åt
betjening för inqvartei ings-göromål, reparationskostnad å stall-byggnader
samt diverse andra utgifter, blifvit på i n q varte r i ngs-gi Iva me för¬
delade; varande skilnad icke utförd emellan hvad som räknas till hyra
och service. Utom å f. d. Citadellet, hvarest den för correctionisters be¬
vakning commenderade trupp är förlagd, med åtnjutande för Öfver- och
Under-befäl af service från staden, finnes icke något till inqvartering an-
vändbait Kronans lius, utan endast utrymme för strandports*-vakten, råd¬
hus samt sjukhus, hvaremot staden bekostat en stallbyggnad för en upp¬
gifven summa af 44,000 b:dr, men hvilken, efter hvad Magistraten till—
kännagifvit, kan åt Staten upplåtas för 35,000 R:dr, som år 1827 blifvit
begärdt;
att, enligt MagisLratens i Landskrona tillkännagifvande, staden skall
genom sine privilegier vara befriad från inqvarterings-besväret; men ut*
gör dock service dels in natura dels med penningar, utan att annan upp.*
gift derom är lemnad, än att den utgått till det i sammandraget uppför¬
de belopp; och eger Kronan å stället, serdeles efter Kongl. Maj:ts Eget
värfvade Regementes upplösning, öfverflöd på byggnader;
att uti Helsingborg, hvarest någon inqvartei ingstolag icke uppbäres,
skulle inqvarleringeu utgå in natura, men lärer dock vara liqviderad med
contant 1,728 R:dr, hvartill komma stallhyra för fem hästar, arfvode för
inqvarterings räkenskapen samt räntan å 2000 R:dr, som staden skall för¬
skjutit till inköp af ett Kronans magasinshus, hvilket deremot nu på
Stats-Verkets bekostnad blifvit till Husar-stall inredt och underhållet;
utgörande beloppet häraf 233 R:dr 16 sk., eller, tillhopa med förstnämde
summa, 1,961 R:dr 16 sk. Några contract om inqvarteringS-vilkoren ä-
ro icke afslutade, och önskar staden att få öfverlåta stallen till Kronan, emot
återbekornmande af förenämnde 2,000 R:dr;
att uti inqvarterings-utgifterne för Y tad inbegripas dels en de förra
åren till och med för år i831 uppgifven betydlig ränte- och capital-afbc-
talning å stadens skuld lill Riksgälds-Contoref, för lån till stall- och ca-
sernbyggnad, dels ock utbetalningar för reparationer å husen jemte redo¬
göra re-arfvode. Enligt ett med Majoren Nordenstjerna upprättadt, contract,
håller lian ljus och conditionelt ved för casernen och stallen, stall-attirail
m, m. emot en årlig ersättning af 666 R:dr 3a sk. Banco; och ehuru
detta år det enda så beskaffade contract som finnes, skall likväl staden^
Stats- samt Allm. JBesv, och Oecon.. Wiik, Betänkande JS',o 4$» 5$
efter serskilde öfverenskommelse!’, med penningar ersätta åtskillige personer
tor inqvartering.. I öfrigt förmäler Magistraten, att staden vill åt Kronan
öfverlåta casein, kokhus och 2:ne vid Östergatan belägna stall för till»
sammans 3o,ooo Rrdr samt ett i norra delen af staden beläget stall för
B.ooo Rrdr, allt Banco;
att den för Götheborg, i medeltal, upptagne inqvarterings-kostnad,
rom utgår enligt med garnisonen upprattade contract,. innefattar följande
poster: inqvarterings-utgiften förtrupper, railitaire- och slotts-stater 14981;
för Handräcknings-Båtsmän och Lots-Ålderman 1 ro fi:dr, löner för I11-
qvarterings-veikets betjente och extra utgifter 1,291 Rrdr; för servicens
underhåll i casernerne jemte assurance-premien derföre 1554 R:dr; samt
sammanlagd calculerad ränta å kostnaden för Artillerie- och Husar-casernernes
uppbyggande 7,161 Rrdr. Stadens inqvarterings-gifvare, uppfordrade att
bestämma prisen för stadens 2:ne caserner, i det fall, att de för Statens
räkning skulle inlösas, hafva för Årtillerie-ca&ernen uppgifvit ett pris af
r5o,ooo R;dr Banco; och för Husar-casernen 12,000 Rrdr samma mynt;
och lärer den förres byggnad år 1794, kosta t 11 /f,ooo Rrdr, hvilket belopp i sam¬
mandraget Litt. b. är upptaget;
att staden Marstrand, pä grund af Kongl. Resolutionerne den 27
Mars 1770, och Kongl. Brefvet den 10 Augusti 1813, blifvit genom Kongl*.
Majrts Nådiga Skrifvelse till Kongl. Majus Befallningshafvande i Göthe¬
borg, den 22 October'1826, i Nåder tillagd ersättning i contant efter be¬
stämd tariff för inqvartering samt service, som staden åligger utgöra; men
då inqvarterings-tagarne nu mera sjelfve uppbära ersättningen, uppgåenda
till 4o5 Rrdr 16 sk., är staden ifrån ali kostnad befriad. Någon inqvar»
tserings-tolag eger icke rum;
att för commenderingen uti Gefle af Svea Ärlilierie-Regemente är
inqvarleringskostnaden bestridd af itiqvaitering.s-tolagen; hvilken är sam»
manblandad med den allmänna, enär den förras öfverskott får, enligt
Kongl, Brefvet den a3 Augusti 1814> användas till stadens behof; och
har, sedan år 1818, manskapet, beslående af 12 man och en constapel,
varit inrymd* uti ett Kronans f. d. Tullhus, som staden underhåller och
förser med service, och deribland med ljus och ved enligt contract af
den 31 December 1829;
att -staden Hudiksvall icke är med ständig inqvartering besvärad,
men uppbär inqvarlerings-tolag, för hvilken dock, i anseende till dess
sammanblandande med ordinarie tolagen, någon specifik eller serskild re-
Stats- samt Allni, Besv, celi Oemon.-Utsk. "Betänkande N:o 46•
(lovisa in g ej blifvit aflemnad. Emedlertid ii r ordinarie och inqvartefings-
tolagen af Magistraten uppgifven, för ett medium af 5 år, till i 13 Rdr,
med tillkännagifvande, att, genom Kongl. Resolutionen den 22 Julii 1828,
skall staden, i och för rättigheten alt uppbära tolag,-blifvit ålagd anskaffa
och underhålla de för tullbetjeningen i staden nödige embets- och vakt¬
rum. Deremot visa uppgifterne från Söderhamn, att denna stad icke
uppbär inqvarterings-lolag, men besväras af inqvartering utaf t officer och
högst 4 man, som för en eller annan gång under loppet af ett år com-
m end eras lili staden för tillsynen öfver Helsinge Regementes i staden be¬
lägne bevärings- och beklädnads-Förråd, Kostnaden för denna inqvarte¬
ring är, för ett medium af 5 år, upptagen till 34 Rdr, och lärer, enligt
livad sålunda angående Hudiksvall och Söderhamn blifvit upplyst, den
förra stadeiiNjpnnmit att af misstag införas i sammandraget Litt. A, i stäl¬
let för Söderhamn} på hvilken det derstädes om Hudiksvall upptagne
förhållande inträffar;
alt uti staden Engelholm, hvarest en Esqvadron af Kronprinsens
Husar-Regemente är förlagd, eger Kronan de för Idusarernes inrymman¬
de samt fourrage persedlarnes upplag, rustkammare och stallrum nödige
lägenheter; men befälet och till en del manskapet bekommer af staden
dels hyres#rsältning med inberäknad service, dels inqvartering hos JBör-
gerskapet in natura, utan att staden njuter någon fördel af inqvarterings-
tolag, sorn der ej eger rum; oell sorn betalningen, der den utgår, för in-
qvarteringsbeiältigade är olika för gifte och ogifte, samt serskilda beting
derom uppgjorda; så har någon bestämd kostnad för året icke kunnat
uppgifvas.
Uti det af Embcts-Verken, rörande ifrågavarande ämne, afgifne un¬
derdåniga Utlåtande, har Stats-Conloret yttrat, att, då det skulle blifva en
för Sta Is-Verket för mycket betungande utgift, om i alla städer, der stän¬
dig garnison inqvarteräs, tillräcklige och ändamålsenlige casernbyggnader,
samt, der Cavallei ie-trupp är förlagd, stall och four råge-magasin skulle
på Statens bekostnad inköpas eller anläggas samt underhållas, hvaisaf äf¬
ven kunde uppkomma betydliga förluster, i händelse af Iruppernes för¬
flyttning från en station till en annan; syntes det Stats-Contoret, som, i
närvarande förhållanden, det vöre lämpligaste sättet för inqva.rterings-
hesvärets utgörande, att inqvarterings-utgifterne för städer ne, utom Stock¬
holm, blefvo, efter inqvarterings-tolagens afräknande, fördelade till ge¬
mensamt utgörande, efter hvarderas förmåga, handelsrörelse och borgerli¬
V
Stats~ samt Allm. Besv, och Oecon. Vt sk. Betänkande JV:o 47. i $
ga näringar, helst äldre och nyare Författningar jemväl inneburo det ge¬
mensamma syfte, att inqvarleringen vöre en allmän skyldighet, hvars ut¬
görande af släderne ansetts motsvara landets besvär att herbergera in¬
delta Armeen samt tågande trupper. Inqvarterings-tolagen, sorn luttills
användts i första rummet till inqvarterings-utgifters bestridande, och vi¬
dare lill slädernes allmänna behof, borde hädanefter ingå till Stats¬
verket, för att, tillsammans med slädernes bidrag, utgöra tillgång för
den contanta inqvartering, sorn varder de inqvarterade trupperne tillagd,
och skulle den blifvande contanta inqvarteringen till ifrågavarande gar¬
nisoner lämpligast uppföras å Riks-Slaten, samt de härtill erforderlige
medel uttaxeras pä släderne, antingen genom årlig afgift efter deras clas-
silication, eller ock genom viss förhöjning å bevillningen för städers
och köpingars egendomsvärde och rörelse. Sorn, enligt hvad samman¬
draget Litt. A utvisar, inqvarteringstolag icke influtit eller beräknats i
allg stapelstäder, och derjemte uti uppgifterne från en del städer anmälts, att
uppbörden af inqvarteringstolagen inbegripits under den såkallade tolagen,
utan alt vederbörande kunnat uppgifva huru stor del deraf utgjort tillök¬
nings- eller inqvarteringstolag; så och för att härutinnan åstadkomma en¬
het, har Slats-Contoret hemställt,huruvida det icke må stadgas, att beräk¬
ning af inqvarteringstolag i Rikets samtlige städer, utom Stockholm, bör
efter redan stadgade eller,, så vidt möjligt vore, enahanda grunder iaktta¬
gas, och medlen, utan sammanblandning med städernes inkomster, debi¬
teras uti Tullverkets räkenskaper, samt der redovisas såsom Statsmedel;
varande, genom Kongl. Brefvet den 3 Maji i7o<% tillökningstolagen för
Rikets samtlige stapelstäder, med undantag af Stockholm, bestämd till en
procent för utgående rå- och inkommande förarbetade samt en tredjedels
procent för utgående tillarbetade och inkommande råvaror, hvilket genom
Kongl. Brefvet till Commerce-Collegium den 29 Maji (719 blifvit ned¬
satt till 3/4 procent af inkommande och 1/4 procent af utgående varor;
men sedermera hade åtskilliga förändringar med tolagsafgifterne så väl för
Götheborg som en del andre städer al Kongl. Majit i Nåder blifvit stad¬
gade. Det belopp, som erfordrades till fyllnad i behofvet för iuqvarte-
ringsutgifternes bestridande, komme att minskas i den nion inqvarte-
vingslolagen genom en allmännare och noggrannare tillämpning af före-
skrifterne örn densammas utgörande inginge till högre belopp, samt att
ökas med de hyres-utgifter, som kunde bestämmas; för städerne tillhöri¬
ge, till inqvartering eller stallrum erforderlige byggnader, äfvensom på
iS Stats- samt Allm. Besv. och Oecon.-Thsk. Betänkande N;o 46-
inqyarteringspenningarnes bestämmande i Inqvartering?-Ordningen kom ine
.alt bero, om någon vidare förhöjning eller förminskning i berörde belopp
.inträffade,
■Rrigs-CoIIeginro, sorn instämt uti Stats-Contorets yttrande om ogag-
nelighelen deraf, att flere hus för inqvarteringsbehofvet, än de som fin¬
nas, skulle för Kronans kostnad anskaffas, bär, af sådan anledning, funnit
det icke ändamålsenligt att upprätta ritningar och kostnadsförslag till så*
dane byggnader, eller att granska de från flere städer inkomna värde-
jringsinstruraent, hvilket med mer tillförlitlighet och nytta kunde ske i
det fal i, att Rikets Ständer sku lle för sådana byggnader, hvilka uti det
af Embets-Verken år 1828 i ämnet afgifna Utlåtande ansågos uppgå tilL
mer än en half million Riksdaler Banco, anslå erforderiige medel. I af¬
seende å sättet att tillvägabringa en lindring i inqvarterings-hesväret har
Krigs-Collegium varit af olika tankar med Stats-Contoret, Jemte det
kollegium ansett tillökning i tolagen icke fullkomligen motsvara ändamå¬
let, emedan utgiften, såsom tillökad taxation å handelsrörelsen, skulle fal¬
la Borgerskapet och indirecte äfven öfrige Stadens invånare till last samt
således i verkligheten icke medföra åsyftad förmon för Staden, har
Kollegium, beträffande förslaget att för framliden tillförbinda invånarne
uti uppstäder och de stapelstäder, hvilka hittintilJ ej varit med ständig
inqvartering besvärade, eiler utgjort afgifter dertill, att bidraga till lin¬
dring uti de öfriga städernes inqvarteriogskostnad, funnit detsamma icke
öfverensstämma med grunderne för inqvarteringen, eller blifva rättvist,
med mindre sådane städer kunde beredas någon fördel, motsvarande ifrå-
gaställde 113m onus. Deremot har Collegium tillstyrkt, att, jemte det den
i 11 q vartel i ngs - to i a g, som uppbäres uti städer, hvilka ej hafva ständigt in¬
kvarterade trupper, varder, såsom påbjuden med afseende å inqvarlerings-
kostnad, lill Stats-Verket indragen till bidrag för ifrågavarande atgifter, desse
utgifter måtte påföras allmänna Bevillningen. I öfrigt har Collegium tillkänna-
gifvit, dels att det synts Collegium angeläget controlera rigtigheteri af de
utaf städerne uppgifna inqvarterings- tolagssunimors belopp, helst denna
uppbörd från äldre tider tillkommit för att användas tilt understöd för
ifrågavarande besvär, men att Collegium derföre saknat alla nödiga ma-
terialier; dels ock att granskning af de öfrige från städerne uppgifne för¬
hållanden, angående deras inkomster i jord, m. ra., hvarken kunnat, i
brist
Stals- samt Allm, Besv, och Oecon.-Utsk, Betänkande N:o 46 17
brist af erforderlige controler, Företag,ks, eller varit nödvändig med de
äsigter af ärendet, som af Collegium blifvit framställde.
Följande motioner i ämnet hafva inom Yälloflige Borgare-Ståndet
blifvit väckte, nemligen:
1:0 af Herr J. Hemberg, sorn yrkat, att sedan Rikets Ständer å för¬
ra Riksdagen beviljade, att utaf staden Ystads skuld lill Stals-Verket
Skulle, intill denna Riksdag, få innehållas med capital och ränteafbetal-
liing för 16,000 Rdr, det måtte, i händelse sjelfva kufvudfrågan, eller
allmän rättelse och reglering af det, vissa städer nu åliggande inqvarte-
ringsbesvär, icke skulle kunna under närvarande Riksmöte blifva slutligen
afgjord, Ystads invånare få åtnjuta samma förmon, som vid sistlidne Riks¬
dag dem förunnades, eller att vara befriade från capital och ränteafbetal-
ning af ofvannämnde del af dess skuld, hvilken frihet borde oafbrutet
fortfara inlil dess berörde allmänna rättelse och reglering -för sig gått och
blifvit salt i verkställighet;
3:0 af Riksdagsfullmäktige från Götheborg, Herrar B. II, Santesson,
Olof Vijk och Erik M, Leffler, h vilka, under åberopande af hvad
Rikets Ständer förut i denna fråga beslutat, begärt, alt för Rikets Ständer
mätte framläggas en bestämd beräkning af det belopp i penningar, sorn
erfordras för att tilldela de af inqvartei ingsbesväret lidande städer den
ersättning, hvilken under nära 1 f\ sekels tid varit lofvad, och hvaraf de
voro i högsta behof;
3:o af Herr C. C. Halling, som omförmält de åtgärder, som i den¬
na fråga förut blifvit vidtagne, samt, under bestridande, att garnisoneran-
d.e släder i fredstider voro skyldige förse befäl och manskap med ved
och ljus, och att städerne, hvilka ej heller genom 1730 års Inqvarlerlngs-
Ordning vote till inqvartering förbund ne, hemtade någon fördel genom
tillvaron af en garnison, föreslagit," att den beslutade regleringen af stä-
dernes inqvarteringsbesvär måtte vid denna Riksdag ovilkorligen för sig
gå, så att, om de städer, hvilka hittills emot de öfriga varit hardt betun¬
gade, icke skulle kunna beredas någon ersättning för den förflutna tiden,
de åtminstone för framtiden måtte från all kostnad och besvär med in¬
qvartering varda befriade genom bestämmande af inqvarténhgspenningär
af Statens medel åt befälet och, genom accord med detsamma,' för trup¬
pen, der den ej i Kronans hus inrymmes, hvilket vöre fördelaktigare, än
Bi/i, till R, St, Irot, 1834- 4 Sami. 1 Afd. 3
10tde Häftet,
18 Stats* samt Alius* B<tjv. och Oecon,-Utsi* B clank au da N;o s\(y.
att, genom inköp eller nybyggnad af Caserner för ofta ombytlige behof,
belasta Staten med obestämda utgifter; och borde, intill dess detta konda
bringas till fullkomlig verkställighet, de städer, hvilka under tiden mäst
upptaga lån af allmänna medel tor Casein- och Stallbyggnader, tillerkän¬
nas befrielse att derå göra ränte- eller capitalalbetalningar, samt derjem¬
te tillåtas att å lånen afskrifva beloppet af den till inqvartermgen årligen
utgående kostnad utöfver beloppet af i hvarje stad uppburen inqvarte-i
ringstolag.
I anledning «f Herr Hallinge motion, hafva inom Välloflige Borgare-
Ståndet sig yttrat;
a) Herr Biörck, som, förenande sig med Herr Halling, anhållit, alt
serskild uppmärksamhet måtte lästas på förhållandet med inkvartering»*
besväret i Stockholm, i afseende hvarå upplystes, att inqvarteringssuin-
man derstädes uppgick år 1823 till 42,000 Rdr och växte påföljde år lill
öfver 60,000 Rdr samt utgjorde, efter det gravationsförsläg, som för detta
år vore uppgjordt, mera än 8r,ooo Rdr. Visserligen åtnjötes, till kostna¬
dens betäckande, en andel i tolagen, men förhållandet emellan utgifter
och tillgångar vöre sådant, alt Stockholms Borgerskap detta år måste
betungas med ett tillskott af mera än 17,000 Rdr; och enahanda belopp
uttaxerades å husegarne, dock för dem med afdrag af 9,000 Rdr, som af
Brandförsäkrings-Contoret belaldes. Efter år 1810 hade Caserner för
Gardes-Regementena inrättats, utan att någon fördel deraf tillskyndats
inqvarteringsgifvarne. Af gravationslistan för innevarande år funnes, att
inqvarleringssumman uppginge: för Svea Lifgarde lill 14,679 Rdr; Andra
Lifgardet 14,671 Rdr; Lifgardet till häst 9,354 Rdr och Svea Artilleriet
Regemente 18,728 Rdr. Dessutom besörjde staden inqvartering för Hof-
staterne samt lemnade inqvartering åt Ingenieur-Corpsen, Topografisk*
Corpsen, Artillerie-Slaben, General-Adjulants-Expeditionen och Lif-Bevä-
rings-Regementet, Stadens å Södermalm varande Casein, som köstat öf*
ver 300,000 Rdr, hade förgäfves blifvit erbjuden till begagnande af till
inqvartering berättigade. Inqvarteringsverket hade äfven en Cisern på
.(Norrmalm och ett Boställe för Chefen vid Svea Arlillerie-Regeineute; äf*
vensom ScCundChefen för Svea Lifgardet, ehuru han, i egenskap af öfver*
Ste-Lieuteiuint i Regementet, uppbure iHqvarleringsmedel, bebodde rui*
i Castenhofshoset, hvilka af inqvarteringsverket för sådant ändamål hyr¬
des. För att förebygga vidare utgifter och i händelse saken nu ej kund»
i gruudenlagslig ordning hos Rikets Ständer till behandling förekomma, yrka*
Stais*- samt Allm, Besv. och Occon. Utsi. Betänkande N:q 46.
•S
des, att 1766 oell 1775 3rens Förordningar, angående, deri förra Stock¬
holm och öfrige Garnisonsorter, oell den senare Slockholm serskildt, mat¬
te, hvad Stockholms inqvarleringsbesvär anginge, hållas i helgd} till dess
de b 1 i Tvn ;tf Köne!. Magt oell Rikets Ständer npphäfne.
Med Herr Biörck hafva Herrar ITelsingius, Per Vinblad, Frodell,
Strehlenert neli Lundgren sig förenat,
J>) Herr Hessle, som anfört: alt Christianstad, jemförelsevis till dess
folk män , rörelse ..och tomtetal, hade måhända den strängaste inqvarta-
rjng; att invånarne, orri de icke hållit sig vid 1720 års Inqvartvrhlgs-
Ordning, icke kunnat sjeifve existera, samt alt staden egde rätt till behi-
else från utgörande lill Garnisonen af ved och ljus, lill bestyrkande
hvaraf bifogats Irenne Kongl. Bref, det ena af den 12 Januari! i7'28,
deruti Kongl. Maj: t, i anledning af Krigsbefälets ansökning att, jemte
qvarter in natura, erhålla ”fri ljus och värme”, förklarat, att vid 1730
års Inqvarterings-Ordning borde ‘förblifva; det andra af den \ Junii 1800,
enligt hvilket Chefens för Wendes Arli I lerie- liege men te och Befälhafvarens
för 'Konungens eget värfvade Regemente yrkande att af Christianstad jem¬
väl erhålla ljus och ved blifvit afstag.et, och det 3:djé af den i\ Mars
rS 1 5, hvarigenom samma beslut blifvit nied del ad t uppå Befälhafvarens
för Norra Skånska Iufaoterie-Regementet påstående, om skyldighet för in¬
vånarne i Christianstad och Landscrona att med ljus och ved förse Öfver-
och Underbefälet vid berörde Regemente, som i båda dessa städer var
i 1,1 q varteradf.
I öfrigt hafva Herrar Stahl och Klingvall instämt, den förre med
Herr Halling, och den senare med Herr Hessle, äfven Herr Biörck yt¬
terligare upplyst, att 1720 års InqvarteringsOrdning och Taxa i sjelfva
verket tillämpades för Stockholm, dels efter öfverenskommelse, dels i
följd af Kongl. Författning, på det sätt, att, hvad nämnde Inqvarterings¬
Ordning utsätter i daler kopparmynt, förvandlas till Specie Riksdaler, så¬
lunda, alt c) daler kopparmynt svvra emot 1 Rdr Specie, hvilken senare
åter förvandlas till Bancosedlar elier föregående årets medelcurs.
Vid remissen af Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse har lats Hedervärda.
Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen J. J. Rutberg yrkat: 1:0 att un¬
dersökas mätte, om eji Stockholms siad har merit inqvarteringstolag, än
som lill ändamålet erfordras och sålunda kan dela med sig åt de stä¬
der, som hafva billigt anspråk på ersättning för inqvartering; 2:e att
Äfven mätte utredas^ huruvida icke de förmo ner, sorn åtnjutas af sådant
2a Stats- samt Allm. Eesv. och Oecon.-Utsh Betänkande IV.a /[G.
städer, hvilka draga inqvarteringsbesväret, kunna anses motsvara de med
inqvarteringen förenade olägenheter, och om ej således något ytterligare
tillskott från de skattdragande vöre håde obilligt och orättvist; 3:o att
icke någon förhöjd inqvurlerings-tolag, såsom hårdast drabbande Landets
jordbrukare, malte beviljas de stader, sorn hålla inqvartering; och ej
heller något tillskott göras från Bevillning eller Statsmedel, enär nämnde
tolag, gifven åt alla städer, vore tillräcklig att ersätta de med inqvarterin¬
gen lörenade olägenheter, samt sålunda kunde och borde användas
åt de städer, som framför andra måste vidkännas delta besvär; 4>° a*-t
icke nya hus och Caseruer måtte inköpas, eller någon afskrifning ega
rum af de summor, som blifvit från Stals-Verket utlånade för inqvarte-
ringslocalers uppbyggande; och 5:o alt de bilagor och undersökningshand-
lingar, som åtföljt Kongl. Majtls Nådiga Proposition,, matte Rikets Stän¬
der delgifvas.
Efter att noga hafva granskat och pröfvat hvad i detta mål förekom¬
mit, få Utskotten deras Utlåtande afgifva, samt först upptaga förhållandet
med Stockholm,.
Det förekommer härvid, att, såsom förut är anmärkt, de upplysnin¬
gar Embets-Verken, till följd af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse,
infordrat och meddelat, icke sträcka sig till Slockholm^ men att Utskot¬
ten, af det serskilda Utlåtande Stats-Conloret afgifvil, angående förslag till
ny Inqvarterings-Ordning, inbemtat följande: att, genom Kongl. Förord¬
ningen den i3 November 1766, blifvit stadgadt, att allt, hvad till inqvar-
terings-fonden tarfvas utöfver tolagen, bör dragas af Borgerskapet enskildt,
till ena hälften, och den andra insamlas af husen och gårdarne i staden,
äfvensom, enligt Kongl. Brefvet den 6 Maji 1826, inqvarterings-vérket, i
stället för tillöknings- eller inqvarterings-tolagen, som upphört, erhåller i
ersättning 33^i5o:delar af stadens allmänna tolag; att inqvarterings-ver-
kets utgifter för år i832, deruti inbegripne jemväl hyra för Öfverståthål-
lare-bostället samt onera och andra kostnader vid stadens enskilda caser»-
lier för kommande och gående truppers inqvartering, uppgått till 77,864
Rdr i 1 sk. B:eo; att deremot tillgångarne för bestridande af desse utgif¬
ter varit: andel i stadens allmänna tolag 4°>685: i5.; fördubblings-Vag-
penningar 2,2471 33. 2 > a%^t ^1US oc^ fastigheter x6,331: 4.2 •; afgift
Stats.- samt Allm. Besv. och Qecon.-Vtsk. Betänkande N'.o 46- 2r
af Borgerskapet till sistnämnde belopp, samt tillfälliga inkomster, hyror,,
interessen, m. m. 3,0^3: 415 eller tillsammans inkomst 78,668': 32,, 3.;;
samt att någon service-kostnad af staden icke godlgöres..
Och som Kongl. Maj:t i Nåder förklarat, det inqvarteringen för Stock¬
holms stad blifvit genom senare Författningar reglerad, och alt således i
afseende derå bör för närvarande vid nu gällande sladganden förblifva;,
alltså och då, med afseende å koslnadsbeloppet för inqvarteringen i huf-
vudstaden, samt beskaffenheten af de, tillgångar, hvilka för berörde ända¬
mål blifvit anvånde, ny reglering af inqvafteringsbesväret i Stockholm, f
händelse den skulle ega rum, barde, i Utskottens, tanka, ske partieit, utan
sammanhang, med de öfrige städerne;
kommer Stockholms stad icke att innefattas i det förslag till
jemkning uti inqvarterings-besväret, som nu kan varda afgifvet;:
dock att Stockholms stad härigenom icke må, anses utesluten
ifrån rättighet lill den lindring i inqvarterings-besväret,. som för
städerne framdeles kan beslutas..
Beträffande alltså städerne utom Stockholm, så inhemtas, af hvad
Utskotten här ofvan anfört, att målet ingalunda: erhållit den utredning,
sorn Rikets Ständer å föria Riksdagen åsyftat. Utskotten fästa sig dock
icke vid det ofullständiga i upplysnirigarne, angående ”hvarje stads af
Staten erhållne förläningar och förmon er samt derföre bestämda vilkor
och ändamål;” ty så vida för fast måste antagas, dels att inqvarterings-
tolagen är den enda förmon, sorn till betäckande af inqvarteringen blif¬
vit gifven, dels att slädernes öfrige inkomster icke aro till bestridande af
deras öfrige utgifter tillräck 1 ige; lära de omförmälde upplysningarne icke
inverka på utgången af förevarande fråga.
Hvad sorn deremot med skäl kan anmärkas, är: alt beloppet, sqm
skulle erfordras för inköp eller nybyggande af caseruer och andre för in-
qvarteiingen nödige byggnader, icke blifvit genom behörige värderingar
och kostnadsförslag bestämdt; att service-kostnaden icke är för alla städer
afskiljd ifrån, de öfrige inqvarterings-utgifterne; att inqvarterings-tolagen,
såsom sammanblandad med den ordinarie tolagen, icke alltid kunnat från
densamma skiljas, och att, äfven der detta kunnat ske, någon control ic¬
ke finnes derföre, att inqvarterings-tolagen blifvit rätteligen beräknad och
upptagen; i följd hvaraf hvarken den summa, som till inköp eller upp¬
förande af omförmälde byggnader borde af Staten tillsläppas, eller den
brist, som skulle fyllas i medlen lill servicens utgörande, nu kan upp-
s-S Stats- samt Allm■ Bast), och Occon.-Vish. Betänkande ?f:e 4<J.
4
gifvas; beroende dessutom nämnde brist på inqvnrtcrings-penningnrnes
bestämmande uti en blifvande ny Inqvarterings-Ordning,
Emedlertid anse Utskotten, aLL genom de upplysningar, sorn redan
äro vunne, fullkomligen ådagalägges, att Rikets Ständers å förra Riksda¬
gen fattade beslut, enligt hvilket de för in q varte ringen nödige éaserner
oell boställsrum samt stall och magasin, sorn nu af städerne beslås,
skulle af Staten, genom inköp eller nybyggnad bekostas, för närvarande
ioite kan i sin helhet gå i verkställighet, med afseende å de betydliga
summor, som för ändamålet skulle erfordras, ecb Statens oförmåga att
dertill lemna medel. Hvad casernerne beträffar, ak beslutet ock vilkor¬
ligt eller beroende på Statens tillgångar; men deremot finna Utskotten,
vid jemförelse af de å föregående Riksdagar glfne beslut, städerne ovil¬
korligen vara berättigade att genast blifva befriade ifråii skyldigheten att,
vid inqvartering af Cavallerie-trupp, tillhgndahålla stall- och magasinsrum
för fourrage-persedlar. Jemte erinran, att Malmö, Ystad och Helsinge¬
borg äro de städer, som hålla stall- och magasinsrum, anse Utskotten, i
saknad af annan tillgång för desse byggnaders inköpande för Statens räk¬
ning, att dertill kunde så mycket hellre använd is de fordringar Staten
eger af Malmö och Ystad., som qvittning af lordringarne emot köpeskil-
lingarne dervid kunde till stor del ega rum. Desse fordringar utgöra,
af Malmö 48,ooo Rdr, och af Ystad omkring i7,000 Rdr, som till Iåns
bekommits i och för uppförande af casein- och stallbyggnader; varande,
intill denna Riksdag, af Rikets Ständer beviljad befrielse från eapjtal-af*
betalning och rantas erläggande för hela den förm skulden och för 16,000
Rdr af Ystads skuld. Det belopp åter, hvartill stall- och magasinsbygg-
11a der ne skulle komma att uppgå, kan väl nu icke bestämmas, helst pri¬
set för aine i Ystad befintlige stall blifvit uppgifvet i sammanhang med
köpesumman för der varande casein; men Utskotten tro sig med säker¬
het kunna sluta dertill^ att ett öfverskott å fordringarne skulle uppstå.
Ehuru, såsom förut är antydl, den brist, som bör fyllas i de till
inqvarlenings-kostnadernes bestridande anslagne medel, icke kan lill siffra»
bestämmas, visar sig dock, både att' denna brist är betydlig, och att '
nämnde medel icke helt och hållet gått till sitt ändamål, enär af sam¬
mandraget Litt, A inhemtas, alt släder gifvas, som dels uppbära inqvarte-
rings-lolag, utan alt vara besvärade ,af inqvartering, dels hafva större to-
lags-uppbörd, än det belopp, hvartill deras inqvartn ings-kostnad uppgår,
Pen de'i af i nqvarteriugs-tolagen, sorn sålunda blifvit använd, icke till Jn>
iftnts- 3*ml Allm. Besv. och Oceon.-Utsk. Betänkande N:o 45. a3
täckande af inqvarterings-utgiflerne, utan till städernes andra behof,
utgör, enligt nyssnämnde sammandrag, efter medeltal af 5 år, 8,478 Rdr;
oeb då cl et mäste antagas för gifvet, att denna tolag är städerne förun¬
nad, endast och allenast till lindring i inqvarterings-besvärct, lärer både
al rättvisa och billighet påkallas, att hvad sorn deraf hittills blifvit ryckt
fråtusin bestämmelse, och en längre tid fått utan motsvarande lunga åt»
njutas, för framtiden varder till sitt rätta ändamål återfördt, äfven om en
dylik förändring i nu varande förhållande skulle drabba städer, som för¬
mena sig vara ifrån inqvarteringsskyldighelen befriade.
Sedan inqvarlerings-tolngen, genom behörige controler vid uppbörden
deraf, blifvit till summan känd, och inqvarterings ulgifterne, medelst ny
inqvarterings-stadga bestämda, kan rätteligen utrönas den brist, som be¬
bo fvei fyllas, samt en ordentlig reglering af inqvarterings-besVäret, med
eller ulan inköp af easerner för Statens räkning, verkställas.
I enlighet med hvad Utskotten sålunda anfört, och utan att frångå
de grunder, som Rikets Ständer å förra Riksdagen i denna fråga fastställt,
få Utskotten, till Rikets Ständers bifall, hemställa:
att, enär Rikets Ständer, i saknad af tillräcklige upplysningar och
i brist af medel, icke för närvarande kunna inlösa eller uppbyg¬
ga easerner för Statens räkning, Rikets Ständers åtgärd vid den¬
na Riksdag, till verkställande af senaste Ständers fattade beslut
malte inskränkas dertill: *
a) att, medelst underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhål¬
la, det sådane undersöknings-ålgärder vidtagas, hvarigenom dels
ulredes inqvarlerings-tolagens belopp, serskildt från den öfrige
tolagen, och det för alla städer, der sådan uppbäres —> hvarom
Commerce-Collegium torde få Kongl. Maj:ts Nådiga befallning
ali skyndsamligen lemna fullständiga uppgifter — dels vinnes
behörig control öfver uppbörden deraf, så att ali inqvarterings-tolag
varder använd till det dermed afsedde ändamål, eller inqvarte-,
rings-ulgifternes bestridande; alt,' i följd deraf, städerne böra till
Stats-Contoret, inom tre månader från hvarje års början, ingifva
behörigen styrkta räkningar öfver inqvarterings-tolag och inqvar-
terings-utgifter för det föregående året; att det blifver ålagdt d$
Städer, som åtnjuta inqvarterings-tolags-medel, utan ali hafva in¬
qvartering, att qvartaliter till Stats-Contoret insända samma mei¬
del, samt sådane städer, der inqvartejings-tolugs-uppbörden öP>
Stals- samt Allm. B sv. och Oecon.-Uttk. Betänkande N:o
verstiger kostnaden för bestridd inqvartering^ att vid räkningar-
nes afgifvande till Stäts-Gontoret öfverlemna öfverskottet å nämn¬
de uppbörd; att de medel, sorn sålunda inflyta, derefter måtte
å de stader, der inqvarlerings-kostnaden ej kunnat genom raer-
berörde tolags-inkomst betäckas, fördelas af Stats-Contoret i för¬
hållande till den i hvarje stad varande brist, hvarå förskotten äf¬
ven må af Stats-Contoret lemnäs i mon, som medlen inkomma;
att början med denna reglering måtte ske under år i835, och
med det qvartal, sorn infaller näst sedan Författningen härom
blifvit promulgerad och till sädernes kunskap kommit; samt
att Rikets Ständer å nästa Riksdag, då den blifvande nya In-
qvarterings-Ordningen jemväl lärer hafva hunnit att tilläm¬
pas, måtte få emottaga fullständig uppgift på sättet, hu¬
ru jemkningen utfallit, för att då blifva i tillfälle bereda utvä¬
gar till den ytterligare lindring, som Rikets Ständer utlof¬
va t; samt
F) att genast till Kongl. Maj:t öfverlemna de fordringar Sta¬
ten eger hos städerne Malmö och Ystad, för att dermed, efter
i behörig ordning föregångne värderingar och på de billigaste
vilkor, som kunna betingas, inköpa de stall- och magasins-rum
för fourrage-persedlar, sorn af städerne Malmö} Ystad och Hel¬
singborg nu egas, samt i och för inqvarleringen derstädes er¬
fordras; börande det öfverskott å fordringarne, som efter köpslu¬
ten må uppkomma, ingå till Riksgälds-Conloret och liquideras
efter de grunder, som vid utlåningen äro sladdade.
Slutligen, i anledning af Riksdags-Fullmägtigeii Rutbergs yrkande,
ali de bilagor och handlingar, som åtföljt Kongl. Majus Nådiga Proposi¬
tion, måtte Rikets Ständer delgifvas, hafva Utskotten skolat
tillkännagifva, att. nämnde-handlingar äro hos Oeconomie-Utskol-
tet alt tillgå, för den eller de medlemmar af respective Riks-
Stånden, som önska alt fullständigare taga kännedom af deras
innehåll, än sorn, i anseende till handlingarnes vidlyftighet och
den återstående kofrta tiden för Riksdags-ärendenas behandling
inom Utskotten, kunnat i detta Betänkande meddelas; och anse
Utskotten i öfrigt de väckte molionerne vara genom Utskottens
här ofvan gjorde tillstyrkanden besvarade.
Tvänne Ledamöters reservationer bifogas.
.Slockholm den 28 November J 834*
Stan- »anit Ailm, &«åv. och Geeo/t.-UtsA. Betänkande Milo ,\é, *5
Reservationer;
1:0 af Peri heffler E, M, ”Ehuru jag förut nogsamt föreställt raigf
de svårigheter, sorn, i anseende lill Statens närvarande knappa och till
mångfalldiga andra behof påräknade tillgångar, skulle mola, i fråga örn
uppfyllandet af de löften Rikets Ständer allt sedan 1 8>,0 nch 1810 årens
Riksdag gilvit de med ständig inqvartering betungade Rikets städer om
lättnad- häruti, medelst antingen inlösen för Statens räkning af de caser¬
ner, sein nämnde si ader för inqvarteringens utgörande sjelfve uppbyggt,
eller ock uppbyggande af caserner, på Statens bekostnad, för utgörandet
häraf; hade jag. dock hoppats, alt Rikets Högloflig* Ständer denna gång
skulle finna sig föranlåtne att åtminstone göra något till beredande af den
lättnad de, i afseende å berörde tunga, så länge utfäst, oelr icke bestän¬
digt låta det stanna vid blotta löftet derom. Jag hade nemligen trott,
att de städer, hvaribland Götheborg är ea, som hafva caserner, hvilka
med mycken kostnad blifvit af dem uppbyggde, borde intill nästa Riks¬
dag^ eller till dess den utiofvade fullständigare lindringen i inqvarterings-
besväret kunde komma till verkställighet, få, genom ett lämpligt Stuts-an-
stag, af Staten uppbära årlig ränta lör det capital, som desse städer uti
easernerne nedlagt, hvilket för Götheborgs stad, hvars casern är byggd
under åren 1793 och ijgtj, utgör 114.000 Rdr uti då varande goda pen¬
ningar. Detta synes vara så mycket billigare, som nämnde städer hitin¬
tills ensamme fått underhålla easernerne, betala räntan och assurancen
för dem, och afven hädanefter få utan ersättning bestrida de först- och
sistberörde icke obetydliga omkoslnaderne.
De utvägar, söra Hogloflige Utskotten föreslagit, till beredande af nå¬
gon interims-lindring uti inq var te ringen för de släder, som deraf äro be¬
tungade, kunna visserligen anses vara billiga och måhända i någon mon
ändamålsenlige, då Staten ingenting förmår att dertill bidraga; men då
fråga denna gåitg icke kunnat blifva om någon större summa, har jag för
min del icke kunnat betrakta Statens förmåga utur denna synpunkt, enär
billighet och rättvisa påkalla uppoffringen. Jag befarar, att den utväg
Utskotten föreslagit, -icke kommer att på långt när motsvara hvad man
deraf trott sig kunna vänta, emedan det säkert kommer att draga långt
ut på tiden, innan förslaget kan träda i verkställighet, och man säkert
Bih. till Ä. 157. Piel. i834. 4- Snuil. '.i -Aftl. 4
1 o:de Häftet-,
sfi Stnls- -saint Allm. lifs v. och Oeeon.- Vt sk. Betänkande JV/o 46'.
skall söka alt lägga alla möjliga hinder i vägen för dess utförande. Om
oek den föreslagna ersättningen emot förmodan skulle lill fulla beloppet
utgå, förslår den dock icke på långt när att fylla den brist, som är i
fråga; och, huru mycket mera kännbart blifver det icke då, om blot t
hälften, måhända icke det, är med säkerhet att påräkna? — Jag anser
derföre, a!t Utskotten bort tillstyrka Rikets Högioflige Ständer, att anslå
erforderlige medel, hvarigenom de stcider, som. hafva egne cascr-
ner uppbyggde för deras egen rakning, fmgo intill nästa Riks¬
dag af Staten uppbära (i procent ärlig ränta för de uti nämnde
caserner nedlagde capital, emot skyldighet för städerne, att un¬
der tiden sjelf ve underhållet och brandförsäkra dem."
2:0 af lien- Santesson, B. II, sorn ioienadi.^sig med Ilen Leffler.
S 1 O C K Ii OL M , Mos L ux> v. Westenberg, 1Ö04.
Hör till Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande Nio
Litt.
Sammandrag öfver Inqvarterings - Tolagens belopp, samt kostnaden
för Inqvartering och Service.
Södermanlands
Östergöthlands
Gottlands . . .
Blekinge . . .
Jömköpings . .
Christianstads
Malmöhus . .
Hallands . . .
Götheborgs. .
Gefleborgs . .
Norrbotten
Nyköping .
Norrköping
Wisby . . .
Carlskrona .
Carlshamn .
Jönköping .
Christianstad
Malmö . . .
Landskrona
Helsingborg
Ystad . . .
Wai berg .
Götheborg
Uddevalla
Marstrand
Gefle . . .
Hudiksvall
Piteå . . .
Inqvarte-
rings-
Tolagens
belopp.
184
3,980
562
1,526
1,703
153
1,146
514
806
275
14,452
572
308
Inqvarterings-
Utgifter.
817
184
606
2,977
8,741
100
1,961
** 3 464
f 25,098
40.
308
34
Summa l26,189|—|—| 44,695!-
Inqvarferings-
kostnad.
817
581
2,224
* 8.287
1961
** 665
fr 18,757
Servicc-
ko-tnad.
405
200
34
33,931
184
571
100
1,130
3,874
29
-1-5,
ffri frän inqvartering af Flottarn
^ trupper.
Garnisonen inqvarterad i Caatellet.
* inberiiknad service.
,fri från invartering.
^då inqvartering icke utgöres in na-
tura, bestås 5o procents förhöjning
1 utöfver öfverenskommelse».
(** inbcräknad afbetalning lili Riks-
> galds-Contoret, reparationer m. m.
f f inberäknad ränta, assurance, un-
1 derhän.
ersattes af Staten.
/ för i Officer och 4 m,n vid Helsin-
I ge Regemente, som hafva tillsyn
i öfver Regementets beväring»- oelt
i bcklädnads-förrad.
Ob». i83s års Inqvarlenngs-kostnad och Service har, till följd af mindre fullständighet i de inkomne uppgifler-
ne, icke alltid kunnat bestämdt åtskiljas, hvadan under den ena af dessa titlar tilläfventyrs upplagas
medel, som tillhöra den andra.
Bih. till R. St. Prot. 18.34. 4 Sami. 2 Afd.
io:de Häjtet.
Subalt,-Officerare', Audi-
teurer, Reg.-Skrifvare,
kommissarier, Bokh., Bat
Bred., Tygvakt., A m.-
Vakt., Mat. Bokh , Sqva-
drons-Predikant.
Under-Offieer, Rustmäst.,
Tygskrifv., Mönsterskrif¬
vare, Under-Läkare, Häst
Läkare, Handtverks¬
mästare.
Öfverste-Lieutenan-
ter, Blajorer, Tygmä
stare, Commendant;
Place-Major.
Regemcnts-Q varter mästa¬
re, Ryttmästare, Capi-
taincr; Regements-Läkare
Regements-Pastörer.
Gemenskap
Handtverks
Gesäller,
Öfverste.
Contant.
Contant.
In ,natnra.
In natura
Contant.
In natura
Contant.
Contant
In natura
Contant.
Iu natura.
Åtnjuter Service; liela styrkan inqvartei-ad å Castellet.
^Casernerade i Staden tillhörigt lius* som inrymmer Und-
■ Officerarne och Truppen med undantag af 3:ne gilta
( Under-Oflicerare.
i Truppens antal ej uppgifvet, hvadan Regementsstyrkan
( upptagits; enligt Staten, till göo man.
Manskapet bor i Cascrn» som förut varit Tullhuii
Penningar
'var terings■
sålunda
beräknade
Service-medel
62
Cornett 33:
og. 40
g. 60
og. 36
og. 60
g. 80
g. 96
Inqvart. och Service (NB. föreslaget ar
* vistas ständigt i Staden.
fSérviee, kostnaden summariskt uppgifven tilt ioo R:dr
f på det hela,
Service för Under - Officerare och marn
ising i Stallen; enligt Contract; 666; 3a,
fr
' ' \ . j 1 .
lior till Stats- samt Allm. Besv.- och Oeeon.-Utsk, Betänkande N:o 40
Litt. B.
Sammandrag öfver Garnisonernes styrka samt sättet huru den år inqvarterad.
Wisby
Carlshamn . . .
Jönköping . . .
Christianstad .
Engelholm . . .
Malmö
Landskrona . .
Helsingborg , .
Ystad
Götheborg • . .
Gefle
Stimma
Uti
|
Wisby . . .
|
»
|
Carlshamn .
|
»
|
Jönköping . .
|
>1
|
Christianstad
|
»
|
Engelholm .
|
»»
|
Malmö . . .
|
H
|
Landskrona .
|
n
|
Helsingborg.
|
»»
|
Ystad . . . .
|
»
|
Götheborg .
|
it
|
Gefle ....
|
Bihang till R. St. Prat. i834‘ 4 Sami. 2 Afd.
io:de Häftet.
3
lior lill Stais- samt Allm.-Bcsväs- och Oecon.Vtsk. Betänkande Ar.o 46.
Litt. C.
Sammandrag öfver Lill Inqvartering (jenii ge eller hembjudne Byggnader ,
tillhörige Kronan, städer eller enskilde. (utom Stockholm.)
Stoet holms
Gottlands
Calmare . ,
Blekinge . .
Christianstads
Malt
Hallands . .
Götheborgs
Skaraborgs .
Gefleborgs .
Bill. till
Waxholms Fästning .
Wisby ........
Calmar
Carlshamns Castell .
Christianstads Fästning
Cimbritshamn ....
Engelholm
Malmö
Landskrona Fästning
Helsingborg
Ystad
Warbergs Fästning .
Götheborg
Uddevalla
Marstrands Fästning .
karlsborgs Fästning .
Gefle
S:r
R. St. Prot. 1834■ 4
Kronans.
Finnes
eller
inrymmer.
94
Magasinshus
17
300
Stall m. m.
Citadellct.
J16 Officer. 1
'iso man. j
13
Städe
T
Inrymmer.
124
/med Stall!
(0. Magas. 3
3 stall m. m.
844
Pris.
35,000
33,000
126,000
Enskildes.
11
-1—1-1.
Pris.
21,200
2,000
36,600
2,000
28,000
4,000
22,700
311-
ffinnes för närvarande 5 Offi-
\ cerare, 4 Civile personer, 2
v Ond.-Officerare och 82 man.
(NB. garnison finnes ej bär, 4
(. Cnder-Officerare och 120 man.
fl Officer, 2 Civile, 1 Under¬
st Officer och i3 man.
J anmäles, att flere personer kun-
■) de inqvarteras i Kronans hus, U11
Cdcr för närvarande inrymmes,
Citadellet begagnas för fångar.
* f. d. Tull-hus.
Sami. 2 Afd.
io:de Häftet.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, iS34*
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk. Betänkande N.o 47> t
A1
N:o 47.
l ' ' . 1 " / -/ ' • \ ' •
Ankom till Exp.-Utsk. den 28 November;
Betänkande, i anledning af ett till Rikets Ständers granskning
öfverlemnadt förslag till Inr/var te rings-Ordning för stä-
derne, utom Stockholnt-
Sedan Kongl. Maj:t, genom Dess Nådiga Skrifvelse, (N:o 67) angåen¬
de städernes inqvarteringsbesvär, bland annat, till Rikets Ständers gransk¬
ning öfverlemnat ett af Öfver-Directeuren S. Rönbeck, jemlikt Nådigt För¬
ordnande den g September 1823, utarbetadt ^förslag till Inqvarterings-
Ordning* för städerne, utom Stockholm;” och Utskotten, i Betänkandet N:o
46, jemte meddeladt yttrande i frågan om sättet för utgörandet af om-
formälde besvär samt en jemnare och rättvisare fördelning deraf, förklarat
sig komma alt afgifva serskildt Utlåtande angående Inqvarterings-Ordnin-
gen; så gå Utskotten att detta åliggande nu fullgöra.
Utskotten böra härvid först erinra, att då Inqvarterings-Ordningen af
d. 6 Julii 1720 ansetts uti tillämpningen^icke öfverensstämma med de förän¬
drade förhållanden, som i senare tider inträffat, samt, af sådan orsak, in-
qvarteringsförmonen, å ena sidan, och inqvarleringsskyldigheten, å den an¬
dra, skiljaktigt beräknats å olika orter, har utarbetandet af en förändrad,
med närvarande tidsförhållanden mera instämmande Inqvarterings-Stadga
blifvit af Rikets Ständer så väl vid 1823 års, som sistförflutne Riksdag
hos Kongl. Maj:t i underd. hegardt.
Då det förslag till en dylik Stadga som Öfver-Directeuren Rönbeck
författat, och hvilket finnes detta Betänkande bilagdt, icke rörer Stockholm;
men Rikets Ständer, å förra Riksdagen, (se underd. skrifv. N:o 342) an¬
hållit om författande af ”project till en efter nuvarande tids fordringar
lämpad Inqvarterings-Ordning så väl för Stockholms stad som öfrige stä¬
der i Riket;” har Kongl. Maj:t serskildt yttrat Sig öfver ifrågavarande Stad¬
gas tillämplighet äfven för Stockholm, hvilket således jemväl kommer att
i delta .Utlåtande iakttagas.
Utskotten, som öfvervägat innehållet af de Utskotten tillhandakomne,
detta mål rörande handlingar, hvartill äfven hörer Kongl. Slats-Contoret*
och Krigs-Collegii afgifna underd. Utlåtande, hafva ansett sig böra genom¬
gå förslaget punktvis; och beträffande alltså
Bih. till R. St. Prot. 1834* 4 Sami. 1 A/d. I
ii:te Häftet.
* Statt- samt Allm, Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N’,0 47-
I- Cap.
Allmänna föreskrifter,
§- \
Angående hvilka äro till inqvartering berättigade; så anse Utskotten,
lika med hvad Krigs-Collegium yttrat,
att till denna §. bör göras följande tillägg: ”hvilket äfven
gäller för uti stad stationerad Militaire och Civil, då han
icke tillhörer derstädes tjenstgörande trupp, äfvensom för
Officer, sorn är bosatt å landet och allenast tillfälligt sig till
tjenstgöring infinner;”
hvilket finner stöd •— det förra i 1720 års Inqvarterings-Ordning, som
förutsätter, det inqvarteringstagare skall vara bosatt å stället och deltaga
uti functioner för vakt och vård om staden — och det senare uti Kongl.
Brefvet den 29 Junii 1745 samt Kongl, Kungörelsen den 12 Jan. 1775.
§. 2.
Angående att inqvartering tillhör Magistratens omsorg.
Då det icke bör vara en stad förment att, såsom händelsen nu Sr i
Götheborg och möjligen i andra släder, uppdraga inqvarteringsbestyret åt
en serskild Commission;
torde denna §. böra erhålla en sådan förändrad lydelse,
hvarigenom stadgas, att inqvartering i stad tillhörer antingen
Magistratens eller den serskilda Commissions försorg, som
med Magistratens och invånarnes medgifvande bestrider en
sådan befattning; samt alt, i senare fallet, Magistraten må
vara i första rummet behörig att meddela rättelse, om nå¬
gon finner sig genom Commissionens åtgärd hafva för
när skett;
och skulle, i öfverensstämmelse dermed,
§. 3 ändras sålunda, att ”Magistraten, eller den Commission,
som har sig inqvarteringen anförtrodd, skall ansvara &c.”
Lika med Krigs-Collegium hafva Utskotten funnit 5 $:s senare mo¬
ment, angående person, som icke är i utöfning af dess tjenst,
fordra, i öfverensstämmelse med n §. (huru inqvartering
beräknas för permitterade), tillägg af ”viss tid," sora, ehuru
af Collegium föreslagen till sex månader, Utskotten likväl
Stats- samt Allni. Besv.» och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 47'
i
anse kunna inskränkas till tre månader, hvarutöfver tjenst¬
fri löntagare synes icke böra inqvartering tillkomma.
§• 9-
Huru inqvartering beräknas för dem, som commenderas.
Som något giltigt skäl svårligen torde kunna uppgifvas för den förmon,
som i i:sta mom. blifvit ogifte commenderade tillagd, nemligen att, efter
commenderingens början, fortfarande njuta inqvartering så lång tid som
sex månader;
borde, efter Utskottens åsigt, detta moment lyda sålunda:
att vid commendering till lands eller sjös måge de ogifte,
i fall commenderingen börjar före den i5 i månaden, nju¬
ta inqvartering endast till samma månads slut; men om
commenderingen tager sin början efter den i5 i månaden,
tillkommer de ogifte inqvartering för hela den påföljande
månaden.
I afseende å senare momentet, hafva Utskotten, på sätt Embets-Verken
jemväl anmärkt, trott meningen:
"hvilka äro hemma hos fadren” kunna gifva anledning till
missförstånd, och derföre böra uttryckas sålunda: hvilka un¬
der tiden äro boende i föräldrarnas hemvist; äfvensom Ut¬
skotten ansett, att hustru och barn väl må medgifvas den
förmon, under mannens eller fadrens frånvaro uti Rikets
tjenst, att bibehålla samma husrum, de under mannens el¬
ler fadrens hemmavaro med honom delat, men deremot icke
tillgodokomma inqvarteringspenningar för längre tid, än des¬
se mannen personligen eller såsom ogift skulle tillhöra.
Vid
§. io
Huru inqvartering beräknas för dem, som råka i krigsfån genskap,
torde allenast behöfva anmärkas, att denna §. bör rättas, i
öfverensstämmelse med den förändring, som föregående §. kan
komma att undergå.
Den uti
§• ii*
Angående huru inqvartering beräknas för permitterad,
föreslagna tid af ett halft år, torde i enlighet med hvad
4
Siats- samt Allm. Besv.- och Oecon -Ulsk. Betankande N.-o /[7.
vid §. 5 blifvit yttradt, böra minskas till 3 månader, såsom
i 1720 års Inqvarterings-Ordning är stadgadt.
I öfrigt hafva Utskotten vid detta Cap. ej funnit något att anmärka.
II. Cap.
Om sättet huru ständig inqvartering skall utgöras.
Detta Cap. innehåller 2:ne alternativ, hvilka afse, det järsta, den
händelse, att Staten besörjer örn erforderliga byggnader, och att inqvarte-
ringen kommer alt med contant bestridas; samt det andra, det fall, att
på inqvarteringsgifvarnes eget val får ankomma, att utgöra inqvarteringen
in natura eller i contant.
Härvid bör anmärkas, hurusom Rikets Ständer å förra Riksdagen be-
slulit, att caserner och nödige boställsrum jemte stall- och magasinsrum
för fourragepersedlar, i de orter der sådane ej redan funnos Kronan tillhö¬
rige, skulle för Kronans räkning inköpas, samt städernes inqvarterings-
skyldighet till de i ständige garnisoner förlagde trupper inskränkas till för¬
bindelsen att förse befäl och manskap med service eller sängkläder, ved
och ljus; att intilldess en sådan anstalt kunde hinna vidtagas, skulle med
inqvarleringens utgörande, såsom hittills förfaras; samt att å denna Riks¬
dag skulle bestämmas den ytterligare lindring i servicens anskaffning och
underhållande, sora möjligen kunde de af inqvartering besvärade städerne
beviljas, genom tillökade tolagsmedel, andra städers bidrag eller allmänna
bevillningen.
Enär nu Utskotten* uti deras i berörde ämne afgifne Betänkande N:o
46, ansett sig för närvarande endast kunna tillstyrka anskaffande af stall-
och magasinsrum för Kronans räkning, hvaremot med verkställighet af
Rikets Ständers förra beslut i öfrigt skulle anstå tills vidare och intilldess
resultatet af en utaf Utskotten föreslagen ny reglering af den, i och för
ifrågavarande onus, beviljade Inqarlerings-tolag blifvit kändt; samt de
städer således, hvilka hafva garnisoner, men hvarest, för deras inrymman¬
de, Kronan tillhörige hus icke finnas, komma att än vidare bekosta ej min¬
dre inqvartering, än service;
så lära, efter Utskottens tanka, föreskrifterne i detta Cap.
böra för det närvarande inskränkas till bestämmande af de,
in q varter ingstagare ’ tillkommande inqvarteirngsförinoner, in
natura eller i contant, samt om eller när de böra på det
förra eller senare sättet utgå.
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.Utsk. Betänkande N.-o jy.
5
I afseende 3 inqvartering in natura hafva Utskotten icke funnit nå¬
got alt erinra vid hvad förslaget derom innehåller;
och tillstyrkt alltså antagandet af den vid förslaget fogade
Tariff, Litt. D , hvarefter ständig inqvartering in natura skall
utgöras, tillika med hvarf de, under rubriken ”underrättel¬
ser,” meddelade föreskrifter i i, 2, 3, j och 5 punkterne in¬
nehålla.
Hvad härefter angår inqvartering i contant; så hefinnes:
att, enligt 1720 års Inqvarterings-Ordning bestods, inberäknadt stall¬
rum för hästar:
Inqvartering Ersättning för säng.
För Generalspersoner eller Öfverste Dal. Sm t. gö 36
„ Öfverste-Lieutenant och Major — 60 24
„ Capitaine — 36 18
„ Subaltern ........ —- 24 12
„ Under-Officer ...... — 12 g
„ Corporaler och gemene ... — 6 ri-
att Stats-Contoret, med gillande af den i förslaget uppförde indelning
af 6 Classer, ansett följande beräkning kunna antagas:
* Gift
För Generalsperson och Öfverste ..... ajo R:dr
„ Öfverste-Lieutenant och Major .... 200 —
„ Capitaine 100 —
„ Subaltern . 70 -—
„ Under-Officerare ...... v . 3o —
,, Corporaler och öfrig gemenskap .... 12 —
Kostnaden för säng och sängkläder till alla
Officera re 12 —
att Kongl. Majit deremot i Nåder funnit, att inqvarteringen, då den
contant utgår, bör bestämmas i 8 Classer, utan skilnad eller afseende på om
den inqvarteringsberälligade är gift eller ogift, nemligen:
1 Classen.
Öfverstar ooh Commendanter R:dr joo- — servicen inberäknad lill Kidr 20: —
2 Classen.
Öfverste-Lieutenanter . . — 266:3s. — — — 20: —•
Ogift.
o
200 R:dr
160 —
80 —
5o —
20 ■—
8 —
Stals- samt Allm. Be sv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N-o \5.
3 Classen.
Majoren R:dr 200: — Servicen inberäknad till R:dr 20: —
4 Classen.
Capitainer med vederlikar . •—• 80: — — •— —. ao: —
5 Classen.
Lieutenanter med dito . — 5o:— — — — 161—.
- 6 Classen.
TJnder-Oflicerare med dito . •—• 24: — •— — — 8* -~
7 Classen.
Corporaler med dito . — 8: — — — —■ 1:8.
8 Classen.
• -
Manskap med dito . — 6:— — >— •— 1: 8.
I senare lider liar 1720 års Inqvarterings-Ordning sällan tjenat till ef¬
terrättelse vid inqvarterings-penningarnes beräknande, utan bafra serskil¬
da öfverenskommelser derom emellan garnisonerne och städerne blifvit
ingångne; och då desse contract, upprättade efter hvarje orts olika för¬
hållande, således sakna ali öfverensstämmelse, måste inträffa, att genom
införande af den enhet uti inqvarterings-penningarnes beräknande, hvarom
nu är fråga, en del tillkommer mera, en del mindre, än hittills. Den be¬
räkning, som Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse upptager, grundar sig på om¬
kring Sidels nedsättning emot den för Stockholms stad, genom senare För¬
fattningar, bestämda inqvartering, till hvilken nedsättning de i allmänhet
lägre hyrorna och varuprisen i de öfriga städerne ansetts föranleda; bö¬
rande i öfrigt anmärkas, att denna beräkning skiljer sig både ifrån Öfver-
Directeuren Rönbecks och Stats-Contorets förslag hufvudsakligen deruti, dels
att Kongl. Majit ansett någon olikhet icke böra ega rum för gifte och ogif¬
te, dels att beloppet är ökadt i de högre, men minskadt i de lägre gra-
derne, hvarföre den af Kongl. Majit antagne beräkning onekligen på det
hela leder till minskning i inqvarterings-utgifterne, emot hvad de öfriga
förslagen innehålla, jemte det densamma synes vara efter nuvarande tids
fordringar lämpad.
Med afseende å hvad sålunda förekommit,
tillstyrka Utskotten, att den classification och beräkning af
inqvarterings-penningarne, som af Kongl. Majit ansetts lämp¬
lig och här ofvan finnes införd, niåtte af Rikets Ständer an-
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 47. 7
tagas; samt att, lill förekommande af tvister, i afseende å
classificeringen af de befattningar, hvilkas innehafvare äro
till inqvartering berättigade, måtte, enligt Stats-Contorets
förslag, bestämmas och anses såsom Capitaines vederlikar:
Regements-Läkare och Pastorer; såsom Lieutenanters: Audi-
teurer, Regementsskrifvare, Regements-Bokhållare, Bataljons-
Läkare, Tyg-Ammunitions- och Bevärings-Vaktare, Cancellister,
Kammarskrifvare, Material-Bokhållare, Esqvadrons-Predikan-
ter; såsom Under-Officerares: Tygskrifvare, Mönsterskrifva¬
re, Rustmästare, Under-Läkare, Häst-Läkare, Handtverks¬
mästare, Vaktmästare; såsom Manskapets: Handtverksgesäller.
Beträffande frågan om och när inqvarterings-förmonerne böra utgå in
natura eller i contant; så har Kongl. Majit i Nåder ansett det stadgande
böra vidtagas, att garnisonerande inqvarteringstagare i de 6 första classer-
ne, som icke i Kronans hus kunna inrymmas, alltid böra emottaga inqvar¬
tering i contant, samt att inqvarteringen äfven för manskapet må med op¬
tionsrätt uppbäras af Regements- eller Compagnie-Cheferne, emot förbin¬
delse att hålla manskapet med rum, men som af staden borde in natura
lemnäs, der sådant åtagande icke å de förres sida eger rum.
Utskotten deremot, som i 1720 års Inqvarterings-Ordning funnit det
stadgande, att ”ingen, som vill hålla inqvartering in natura, skall vara
skyldig att betala med penningar”, hafva trott det leda till en allt för stor,
af nödvändighet eller behof ingalunda påkallad tunga för städerne, att,
då inqvarteringstagare icke kunna inrymmas i Kronans hus, men städerne
kunna och finna för sig förmonligast att prestera tjenlige rum, i stället att
betala contant, en sådan rättighet skulle vara dem betagen. Af sådan
orsak,
tillstyrka Utskotten den underdåniga anhållan hos Kongl.
Maj;t, alt i de städer, hvarest tillfälle lill garnisonens in¬
rymmande i Kronans hus saknas, inqvarterings-gifvarne må
vara öppet lemnadt att hädanefter som hittills, efter eget
godtfinnande, prestera inqvartering antingen in natura eller
i contant; finnande Utskotten i öfrigt Kongl. Majlis Nådiga
förslag om bestämmande af 1 R:dr i månaden såsom ersätt¬
ning för hvarje häst, sorn för tjenstegraden bör hållas, vara
billigt och antagligt.
S -Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Betänkande N;0 47*
III. Cap.
Om sättet huru tillfällig inqvartering skall utgöras.
Utskotten hafva härvid endast skolat erinra, dels
att, på grund af hvad Utskotten förut yttrat, §. 26, ”hu¬
ru qvarteren anvisas och fördelas”, torde böra sålunda för¬
ändras: Magistraten eller den Commissiorij som med Ma¬
gistratens och invånarnes medgifvande ombesörjer inqvar-
teringen &c.
[els ock,
alt, enär med den i 27 §. omförmälde ”betalning för ut¬
gjord inqvartering” icke kan förslås godtgörelse för hus¬
rum med tillbehör för tågande trupp, utan endast ersätt¬
ning för hvad den inqvarterade för sig och häst åtnjutit
eller förtärt, redactionen af berörde §. lärer, i enlighet med
• denna åsigt, böra rättas.
' Vid
IV Cap.
Om Ordning
hafva Utskotten icke funnit något att anmärka.
Hvad serskildt vidkommer ifrågavarande Inqvarterings-Ordnings
tillämplighet jemväl för Stockholm; så hafva Embets-Verken, utom de
upplysningar, som i Betänkandet N:o 46, omförmälas anfört,
att inqvarterings-penningarne i hufvudstaden år i832 utgjort:
För General-Fält-Tygmästaren . ♦ R:dr 882: 4*
— Öfverste — 518: 10. r.
— Öfverste-Lieutenant .... — 388: 3r. 5.
— Major *—. 291: 28. 8.
— Capitaine och vederlikar . . •—i 116: 28. 8.
•— Subaltern-Officerare och dito *— 77: 35. r.
— Under-Officer *— 34; 47* —
— Corporal •— 11: 3 r. 8-
— Soldat . — 9: i5. 8.
hvilka
Stais- samt Allm. Besv.- och. Orcon.-TJlsfc. Betankande N.o tyj.
hvilka grunda sig på en sådan, genom Kongl. Brefvet den i Mais
1S26, fastställd beräkning, att de belopp, som i den år 1720, den 6
Julii, utfärdade 'Ordning, hvarefter vederbörande i Stockholm njuta
deras inqvartering”, finnas i daler kopparmynt upptagne, blifvit re¬
ducerade efter 9 daler på r R;dr Specie, hvilken derefter förvandlats
till Bancosedlar efter föregående årets medelcurs;
att till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnades, huruvida det uppgjor¬
da nya förslaget till Inqvarterings-Ordning för städerne i allmänhet,
äfven i afseende på inqvarterings-penningarnes beräknande, må anses till-
lämpligt för Stockholm; hvartill Krigs-Collegium serskildt fogat det
tillägg:
att beskaffenheten äf inqvarterings-besväret för Stockholms stad för¬
utsatte en serskild granskning af dervid förekommande omständigheter,
men alt Collegium ansåge, det en blifvande allmän Inqvarterings-Stadga
borde kunna tillämpas äfven för hufvudstadens inqvarteringslagare och
gifvare, dock att, i anseende till hyrornes dyrhet samt servicens högre
kostnad derstädes, S:del eller |:del, eller mer, tillädes uti de anslag,
hvilka för öfrige militaire-stationer kunde fastställas.
Vid öfvervägande häraf, och som Kongl. Majit tillkännagifva, att
om inqvarteringen i Stockholm blifvit genom senare Författningar reg-
leradt, med afseende å der förekommande locala omständigheter och för¬
hållanden, hvaribland i främsta rummet uppstegrade pris å hyror och
andra behof, samt att sedermera några förändringar derutinnan icke in¬
träffat, sora nu skäligen kunde föranleda lill en annan ordnings införan¬
de i denna del, i följd hvaraf för det närvarande vid derom gällande
stadganden borde förblifva;
hafva Uiskotten funnit sig icke kunna tillstyrka, att nu
ifrågaställde Inqvarterings-Ordning må jemväl för Stock¬
holm tillämpas.
I öfrigt lärer, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga förklarande, den
reglering i afseende å inqvarteringens utgörande, som i allmänhet träffas,
icke böra leda till rubbning i de emellan inqvarteringsta-
gare och gifvare ingångne öfverenskommelser eller contract
samt således först komma att tillämpas när samma contract
tilländalupit.
Bih. lill R. St. Prot. 1834• 4 Sami. 2 Afd. 2
utte Häftet.
io Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 47-
Och torde, sedan Rikets Ständer fattat deras beslut i denna fråga,
underdånig skrifvelse i ämnet komma alt till Kongl. Maj:t aflåtas.
Stockholm den 28 November 1834-
Underdånigt Project till Inkvarterings-Ordning för städerna
utom Stockholm.
I Cap.
Allmänna föreskrifter.
Fri inqvartering i stad tillkommer endast och allenast tågande och
garnisonerande trupper af Kronans manskap med deras be-
Hvilkatillin- fä| stater, samt från Kronans fartyg afmönstrade be-
berättigåde. sättningar med befäl, i följd hvaraf alla så väl railitaire
som civile Embets- och Tjenstemän, hvilka i dem uppdrag-
ne ärenden, utan att åtfölja trupp, färdas och åtnjuta skjuts och tractamente
efter Rese-Reglementet, eller enligt serskild för tillfället träffad öfver¬
enskommelse, skola vara förpligtade att med qvarter på egen bekostnad
sig förse.
§• 2.
Inqvartering i stad tillhöre Magistratens enskilda försorg och e-
ge ingen Militaire-Befälhafvare, Landshöfding eller Com-
tUihör^Ma'*? mendant, att på något sätt med inqvarteringen sig befatta;
»traten»omsorg, dock vare Landshöfding behörig, alt, om någon finner sig
genom Magistratens åtgärd hafva för när skett, hans besvär
i laga ordning till pröfning och afgörande upptaga.
§. 3.
Magistraten an- Magistraten skall ansvara derföre, att ej*någon, som
inkvartering!*110”* inqvartering efter 1 §. icke är berättigad, må den¬
samma åtnjuta.
§. 4-
Inqvartering be- A.11 inqvartering skall utgå och beräknas för hvar
i£kbeiUHnineCrk' och en utan undantag, icke efter caracter utan efter
verklig beställning, derföre lön åtnjutes.
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon. Vtsk. Betänkande N.-o 4l-
§• 5.
Tvänne innehaf-
vande tjensler be¬
rättiga ej till in¬
qvartering för mer
än den ena.
Extra-Ordinaricr
äro icke till stän¬
dig inqvartering
berättigade.
Huru inqvarte¬
ring beräknas vid
befordran.
Den, som innehar mer än en syssla eller lön på arne
stater, må ej åtnjuta inqvartering för mer än den sysslan,
sora af högsta lönen åtföljes. Ej heller må den, som icke
är af sin syssla i utöfning vara till inqvartering berättigad.
§. 6.
Den, som icke har lön på ordinarie slat, utan är ex-
tra-ordinarie och lönlös, vare icke till ständig inqvar¬
tering berättigad; men åtföljer han tågande trupp, njute
inqvartering efter graden af den tjenst han bestrider.
• r §• 7 *
Vid inträffande befordran skall den högre inqvar-
teringen godtgöras från nästa månads början efter den,
i hvilken fullmagten är daterad; men för den föregåen¬
de tiden af året efter den fullmagt och lön, som den befordrade då in¬
nehaft. Sker befordran till embete eller tjenst, hvarföre inqvartering
icke bestås, skall inqvarleringen upphöra, då embetet eller tjensten
tillträdes.
§. 8.
Fördem, som varit i verklig tjenst, men aflidit eller r;nHu£“träknirför
blifvit afskedade, må inqvarteringen icke beräknas längre deni, som^nida *1-
än till den månadens slut, då afgången inträffat. ler afskeda*.
§• 9*
Vid commendering till lands eller sjös måge de o- r;nHu£“ ä^art*'
gifta njuta inqvartering för sex månader, räknade från aenJf, som^ommeu"
och med nästa månaden efter commenderingens början; deras,
men ingen inqvartering för den tid, som öfverskrider
dessa sex månader; egande de efter fulländad commendering, att med
början af nästa månad, efter skedd återkomst eller inmönstring, inqvar¬
teringen tillträda. De deremot, sorn hafva hustrur eller oförsörjda barn,
hvilka äro hemma hos fadren, njuta full inqvartering under comraende-
rings-tiden.
12 Stat)- samt Allm. Besv. och Oecon.-Vtsk. Betankande N.o 4j.
§•
Huru inqvarte- Blifver en commenderad, som är ogift och bebott
ring beraknas for Tr . i • r, . . • . -
dem, som råka i Kronans hus, krigsfånge, njute ingen contant inqvarte-
krigsfångenskap. rjng under fångenskapstiden. Har han ej bebott Kro¬
nans bus, förhålles med inqvarteringen såsom under corn.
mendering. enligt nästföregående § , och om fångenskapen inträffar, in¬
nan de der nämnde sex månader lupit lill ända, beräknas iuqvarlerin-
gen icke längre än till dess berörde sex månader förlidit. Är den fån-
gne gift, undfå hans hustru och oförsörjda barn inqvartering jemväl på
sätt i näst föregående §. om inqvartering under commendering är för-
ordnadt. Har han bebott Kronans hus, erhålle hans hustru och hos hen¬
ne varande oförsörjda barn contant inqvartering från den tid de måste
derifrån afflytta, hvaröfver bevis vid reqvisitionen bör företes. Denna
inqvartering beräknas dem till lika belopp, som deras vederlikar vid
samma Regemente eller Corps, hvilka njutit contant inqvartering, den
undfå.
§. ii.
r nHTeräk Y*rför ^n~ e^er utr*^es Per|,niterade, som öfver ett halft år
permittcradc,aS * äro borta från deras station, undfå ingen inqvartering.
§. 12.
De, sorn egaegna Alla de, sorn till inqvartering äro berättigade, eg»
bus,fainqrartering. inqvartering uppbära, änskönt de sjelfva skulle vara
husegare i staden.
§. i3.
Dubbel inqyarte- Den, sorn liar boningsrum i Kronans hus sig till-
ring ma ej ega rum. sj3gnej gr ej tillika berättigad till inqvartering i staden,
likasom den, hvilken för sin person har inqvartering på landet, ej må
på samma gång erhålla inqvartering i stad.
11. Cap.
i:o Om sättet huru ständig inqvartering shall utgöras (i det
fall inqvarteringen, sedan Staten besörjt om erforderlige
byggnader och deras underhållande, kommer att med con¬
tant bestridas.)
Stats- samt Allm. Bcsv,~ och Oecön.-Utsk. Betänkande N.-o 47»
?3
Städer, der trup'
per förläggas, äro
till deras inqvarte-
ring förpligtade.
För all gemenskap
med nödigt befäl
till uppsigt samt för
hästar m. m. består
Kronan rum.
§. l4-
Ständig inqvartering för dem, sorn enligt 1 §. äro
dertill berättigade, skall i de släder, der, med afseende
å Rikets säkerhet och försvar, Kongl. Majit nödigt pröf-
var alt trupper till fortfarande tjenstgöring förlägga, ut¬
göras på sätt nedanföre förordnas.
§. i5.
All gemenskap skall bo i Kronans hus, hvilka antin¬
gen redan äro eller framdeles blifva till Caserner inredde,
der ock så stor del af Öfver- och Under-befäl, som an¬
ses nödig till vidmagthållande af ordning inom den ca-
sernerado truppen, bör inrymmas. Så skall ock för truppen tillhörand»
hästar Kronan beslå nödige stall och andra till magasin och förvarings¬
rum för fourrage m. m. erforderlige hus; nemi. för Cavallerie och Arlil-
lerie in natura, men för Infanterie i contant, efter taxan Litt. A. Den
återstående delen af befälet äfvensom garnisonens öfrige stater erhålla
inqvartering i contant, enligt bilagde taxa Litt. B.
5. 16.
Så väl gemenskapen, som det i casern boende befäl Om sängkläder för
skola erhålla, i stället för sängkläder in natura, contant ^'rnerade *ruP-
årligen efter taxan Litt. C., hvartill kostnaden kommer
att utgöras af den staden allena, i hvilken truppen är förlagd.
§•
Ali annan contant inqvartering skall i stat uppföras
och på Rikets samtlige städers och köpingars dertill, en¬
ligt Författningarne, förpligtade invånare fördelas och
åtgå efter de grunder, som serskildt fastställde blifva.
§. 18.
Ej må något utöfver hvad i nästföregående tvänne Gräns för ingvar»
§§. är bestämdt, under hvad förevändning som helst, tenn8en’
hvarken för caserner eller stall af staden reqvireras.
Alla Rikets »til¬
der bidraga till in¬
kvartering.
»4 Stats- samt Allm. Eesv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N\o 47'
§* ,9*
Kronans^räknin^ ^ de städert der Kronan för närvärande inga huseger,
der sådanc förut skola de, så vidt behofvet efter i5 §. kräfver, på Statens
icke finnas. bekostnad anskaffas och inredas, och så väl desse som de
redan befintlige Kronan tillhörige framgent på enahan¬
da sätt underhållas.
2:0 Om sättet, huru ständig inqvartering skall utgöras, (i det
fall på vederbörande Inqvarterings-gifvares val får ankom¬
ma, alt utgöra inqvarteringen in natura eller i contant.)
§• *4.
Ständig inqvartering för dem, som enligt 1 §. äro dertill berätti¬
gade, skall i de städer, der, med afseende å Rikets sä-
StäJer;der tr"P- kerhet och försvar, Kongl. Maj:t i Nåder pröfvar nö-
per förläggas, aro -nr ? ■ •
till deras inqrårte-
digt, att trupper till fortfarande tjenstgöring förlägga,
ring förpiigtade. utgöras på sätt nedanföre förordnas.
§•
Ali gemenskap skall bo i Kronans hus, hvilka antingen redan äro
eller framdeles blifva till caserner inredde, der ock så
ka1 °r ed" öir"tb" slor ^ Öfver- oc^ Under-Befäl, som anses nödig till
«i tiUuppsigtVamt vidmagthållande af ordning inom den casernerade trup-
for hästar består pen, bör inrymmas. Så skall ock för truppen tillhörande
hästar Kronan bestå nödiga stall och andra till magasin
och förvaringsrum för fourrage m. m. erforderlige hus: nemligen för Ca-
vallerie och Artillerie in natura, men för Infanterie i contant, enligt tax¬
an lit. A. Den återstående delen af befälet, äfvensom garnisonens öf-
lige Stater erhålla inqvartering antingen in natura eller i contant, i
förra fallet enligt tariffen lit. D., och i senare enligt faxan lit. B
§. 16.
Inqvarlerings-skyldige i stad, der trupp är förlagd, vare berättiga¬
de att välja hvilketdera inqvarteringssätt, nemligen in
Staden eger val natura eller i contant, de anse för sig beqvämlignst;
ringen naturaVl- men inqvarteri ngslagare der sammastädes ega icke rätt
Ur i contant, alt, i stället för inqvartering in natura der sådan in-
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 47- >5
qvartering erbjudes, fordra inqvartering i contant, utan skall han låta
sig nöja med de rum m. m., som honom i öfverensstämmelse med tarif¬
fen lit. D. anvisas, så framt de äro af den beskaffenhet, att emot dem
någpt skäligen icke kan påminnas. I motsatt fall må inqvartering i con¬
tant honom icke förvägras.
§. *7
Så väl gemenskapen sora det i casern boende befäl skola erhålla
antingen sängkläder in natura eller contant årligen efter
taxan lit. C., hvilka skola bekostas af den staden allena,
i hvilken truppen är förlagd. Ej må något derutöfver,
under hvad förevändning som helst, hvarken för caserner
eller stall af staden reqvireras.
§■ iS
I allt annat till inqvartering hörande, ehvad den
tant eller in natura, skall staden njuta biträde af Rikets
samtlige städer och köpingars till inqvartering förplig-
tade invånare, efter den fördelning och de grunder,
som serskildt fastställde blifva.
§• l9
Vill någon hafva flere rum och lägenheter än i tariffen äro utsatte»
har han att med värden komma öfverens derom emot
skälig hyra. Kan värden inga flera rum eller lägenhe- den mqrar-
n.. j • . i .. i,. • ••• terade beliofver He¬
ter aflåta, vare den mqvarterade pligtig att låta sig nöja re ,n än honom
med hvad i tariffen bestämmes, derest icke öfverens- bestås,
kommelse kan träffas om inqvartering i contant. Ej må någon, emot
värdens vilja, i hans rum sig intränga, mindre vara honom i sin hand¬
tering på något sätt hinderlig.
§. 20
Upplåter Inqvarteringsskyldig något honom tillhörigt hus belt och
hållet till inqvartering, skall huset förut i vederbörandes Om vården af rum
närvaro behörigen besigtigas och inventeras, samt tvänne qvaneringupplåu".
exemplar af instrumentet upprättas och aflemnas, det ena
till husegaren och det andra till den inqvarterade. Börandes för alla lösa
Om sängkläder
för cascrnerade
trupper.
utgöres i con-
Alla städer Oell
köpingar taga del i
inqvarterings-kost -
naderna.
t® Stats samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Betankande N.o 47 ■
persedlar . som till begagnande öfverlåtas, qvitto meddelas, ehvad rum¬
men äro belägne i serskildt hus, eller i det som värden sjelf bebor.
§• 21
I de städer, der Kronan för närvarande inga bus eger, skola de, så
vidt behofvet efter i5 §. fordrar, på Statens bekostnad
Hus slcaffaa^ för anskaffas och inredas, och så väl dessa, som de redan
d«r°"sdanaickefin- befintliga Kronan tillhörige, framgent på enahanda sätt
underhållas.
III. Cap.
Om sättet, hurti tillfällig inqvartering skall utgöras.
§. 20 (efter i:sta Alt.) §. 22 (efter utdra Alt.) När trapper tåga,
äro släderne lika som landet pligtige att dem till inqvar-
Tägandc trupper tering emottaga; dock böra de efter möjligheten derifrån
tig°e attilu*hufvar- förskonas, i synnerhet när truppen utgöres af Cavallerie,
tering emottaga. och aldrig besväras med anskaffning af foder till tågan¬
de truppers medhafvande hästar, utan skall det genom Kronobetjenin-
gens tidiga föranstaltande vara anskaffadt och före truppens ankomst på
Inqvarteringsgifvarne fördeldt, hvarvid de för ordningen om truppens
fortskaffning och persedel-transporter åtföljande fourragerings-stater län¬
da Kronobetjeningen till efterrättelse.
§■ 21 (23)
Tillfällig inqvartering erhålles alltid in natura och åtföljer på inqvarte-
ringsgifvarens beko tnad, jemte rum m. m., enligt tariffen
Tillfällig ingvar- Ut. E, ljus och ved, den tid på året behof deraf inträffar,
inrinaStura.0reSallti(i som i allmänhet räknas från den 1 October det ena å«
ret lill den 1 April det andra; börandes så vål Officera¬
re som Under-Officerare samt vederlikar låta sig nöja med de rum,
säng och sängkläder, som kunna åstadkommas.
§. 22 (24)
När, jemlikt föregående 20 (22) §, omständigheterna ovilkorligen
bjuda, att Cavalleritrupp måste i stad iriqvarteras, böra
Om romförCa- rum för hästarne under tak af husvärdarne anskaffas;
**ar!aCrtUPPer>ha" likaledes hvad som öfver natten kan erfordras till krubb-
stänger, i fall intet ordentligt stall är att tillgå. §.
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vlsk. Betänkande N.-o tfl. lj
§. 23. (a5.)
Den stund på dagen tågande trupp förväntas, skall Om mat m.m. för
mat vara i beredskap för gemenskapen och dem, som tjsaniil- trupper,
bestås egna portioner, tillagad af sådane födoämnen, sora i mnrkegångs-
taxan äro tagne till grund för portionsprisets bestämmande, eller af dem,
sorn hosföljande stater Litt. F. utvisa, eller ock af andre persedlar efter
deras förhållande lill dem, som i dessa stater upptagas. Portionen de»
las i anie mål, hvaraf det ena njutes före afmarchen från och det andra
efter ankomsten till naltqvarteret, och, när emot persedlarnes beskaffen¬
het eller tillagning intet är alt påminna, bör manskapet låta sig nöja
med den mat (jvurlervärdarne kunna åstadkomma. Ingen må äta hos
annan värd, än den, till hvilken lian blifvit anvist. ■— Ralionerna, som
utgöras af de foderpersedlar, hvilka legat till grund för markegång*-
taxans upprättande, eller af dem, som i bilagde fourrageringsslater Litt.
G. utsättas, böra likaledes hållas i beredskap, så att de vid truppens an¬
komst genast äro att tillgå.
§. 24. (26.)
Befäl och vederlikar vare tillåtet, att af deras qvar-
tervärdar betinga sig den mat de åslunda, dock under
det uttryckliga vilkor, hvarom i 32 (34} §. förordnas.
§. 25. (27.)
När under krigstid, eller då någon betydlig styrka
af Armeen vid ovanliga tillfällen är sammandragen, en
stad inom Armeeiis qvarlerstånd mäste, i anseende till
inilitairiska orsaker, emottaga högqvarteret, eller större och mindre Ge¬
neral-Staber och commendei ingar, hvars inqvarteringslast öfverst iger så
val jemförelsevis de öfrige städers inom Armeens q varter-stånd, sorn sta¬
dens förmögenhet och tillgångar, så vill Kongl. Maj:t i Nåder, efter fö¬
regången pröfning, låta staden godlgöras hvad den lill ved och ljus m.
m. måst gifva öfver hvad densamma, enligt Förfuttningarne och en rätt¬
vis fördelning, är skyldig att draga.
Om mat för Be*
fät och vederlikar.
Om ersättning för
inqvarlcriiig i visst
fall.
ih. till R. St. Prot, iS34. 4 Sami. 2 AJA.
u:te Häftet.
3
18 Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Betänkande N.o 47.
§. 26. (28.)
Huru qyarteren Magistraten tillhör, enligt hvad i 2 1 är förord-
anvisas och fördelas. ^ i, .
nadt, att anvisa qvarteren, hvilket sker sålunda: att å
husets port eller vägg tecknas med krita den ditkomraande inqvarterin-
gen till styrka och grad, hvilket derjemte värden, eller, i fall han ej
träffas, hans hemmastadde husfolk munteligen förkunnas. De sålunda
utsedde qvarteren fördelas sedan på commenderingen genom Regements-
Qvartermästaren, eller, i hans frånvaro, någon annan militair.
§• 27* (29-)
Betalningen för utgjord inqvartering hafva vederbörande att erhålla
så skyndsamt som möjligt, men sist inom fjorton dagar derefter.
IV Cap. *
\
Om Ordning.
§. 28. (3o.)
Befalhafvarenya- Befälhafvaren åligger vaka deröfver, att deras un¬
ar o ver r 1 g derhafvande hålla god ordning i Casernerne och qvar¬
teren, och, så snart dem kunnigt blifver, att någon invånare blifvit till
sin person eller egendom förolämpad och ofredad, sådant ofördröjligen
beifra, samt den lidande till dess rätt och skadestånd, äfvensom den
brottslige till straff befordra.
§. 29. (3i.)
Att nyttja^Bor- Ingen inqvarterad fördriste sig, att till sin enskilda
folkmfm.Vörbiudel tjenst eller sin förrättning, under hvad förevändning som
helst, nyttja borgerskapets kreatur, åkdon, båtar eller andra
tillhörigheter, ej heller dess tjenstefolk med budskickningar eller ar¬
bete besvära, med mindre egaren sin tillåtelse dertill lemnat, vid påföljd
efter Krigslagen.
§. 3o. (3a.)
Jagt och fiskande Jagt och fiskande samt skogshygge på Kronans, sta¬
dens eller enskildes egor, utan egarens medgifvande, samt
allt ofredande af trädgårdar, åkrar, ängar och utmark förbjudes, vid äfven-
Stafs- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o ^7.
19
tyr af plikt, enligt Lag och Författningar, samt skadans ersättning, på
sätt i Krigslagen förordnas,
§. 3r. (33.)
Ingen tillätes att i qvarleren1 eller eljest i staden Uppköp af matva-
på landet uppköpa några matvaror eller andra persedlar
för att dem åter försälja, vid det ansvar Lag förmår.
§• 32. (34)
Hvad befäl och vederlikar till eget nödigt underhåll och spisning af
sine värdar efter frivillig öfverenskommelse under tåg er¬
hålla skall genast till aftaldt pris betalas, hvarvid allt Hvadinqvarterad
tvång och trug alfvarsamligen förbjudas, äfvensom alt nöd- slbn^genast^bcta-
ga värden att skaffa sådane matvaror eller andra persed- las m. m,
lar, som han antingen sjelf icke eger eller för sitt eget bruk ej kan aflå¬
ta. Så skall ock ingen tillåta sig att i qvarteret emottaga eller herber¬
gera någon gäst, så framt det icke sker med värdens fria bifall. Den
häremot bryter skall, efter sakens beskaffenhet, straffas enligt Krigs-Lagen,
eller plikta såsom för våldgästning efter Lag.
§. 33 (35)
All värfning i qvarteren, under hvad förvändning Värfning i qvar-
eller på hvad sätt sorn helst, vare strängeligen förbjudet. t€ren förbiudes-
j§. 34 (36)
Har någon klagomål öfver den inqvarterade att anföra, bör han så¬
dant hos Befälhafvaren öfver den corps, till hvilken den
inqvarterade hörer, angifva; åliggande Befälhafvaren att, Huru förhäilas
derest förbrytelsens ringare beskaffenhet medgifver extra efver ”d^inqvar-
judiciel bestraffning, den felaktige genast dertill, likrnä- terade anmäles.
tigt Krigs-Lagen, befordra; i annat fall, om truppen ligger i garnison el¬
ler inqvarteringen eljest fortfar längre tid, skall den brottslige inställas för
Krigs-Rätt, hvilken bör målet inom högst 8 dagar afgöra. År åter truppen
under march, förhålles enligt 112 §. i Förordningen om truppers fortskaff-
niug och persedel-transporter. Har skada skett, skall den sökande genast,
på sätt Krigs-Lagen och ij4 §• af nyssnämnde Förordning stadgar, njuta
behörig ersättning.
30 Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande No 4l-
§• 35. (37)
Om llagandc för- Skulle den klagande förmena sig vara af Befälhafva¬
re alutitVedcrbör- ren uppehållen eller förnekad sin rält, anmäles målet hos
lig upprättelse. Landshöfdingen, sorn då har att vidtaga deri laga åtgärd
omständigheterna fordra.
§. 36. (38)
Mål och tvister, rörande inqvartering, sorn ej, enligt Krigs-Lagen, ly¬
da under Krigs-Domstol, upptagas sch afgöras af Lands-
Om laga forum i höfdingen, och den med dess utslag missnöjde eger, att
tvister rörande in- , r ° , . , . , . °, • i
qvartering. bos Kongl. Majit besvär i underdånighet anlöra inom den
titl, som för ändrings sökande,* i andra oeconomia- och
politie-mål, enl. Förklaringen den 20 December 1773, gäller, hvarom par-
terne uti besvärshänvisningen underrättas böra. *
§• 37. (39.)
Om laga forum i Öfrige mål och tvister emellan krigsfolket och ortens
”n^rt^ing™,™™ invånare, som ej röra inqvarterings-frågor, eller höra
under Krigs-Domstol, upptagas och afgöras efter sakens
beskaffenhet, antingen vid de vanliga Domstolarne eller af Landshöf¬
dingen.
7
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.Utsk. Betänkande N. o 47- a i
Litt. A.
Taxaj hvarefter hyra för stallrum skall beräknas vid
Inja n t er i-trupp.
|
|
R;dr
|
sk.
|
rist.
|
För i Generals-person eller Öfverste
|
4 Hästar å 8 R:dr
|
32
|
|
—
|
—i i öfverste-Lieutenant eller Major
|
a dito — —
|
16
|
|
|
—. i Regements-Qvartermästare
|
i Häst •— —
|
8
|
—
|
—
|
— i Adjutant
|
i dito —. —
|
8
|
|
—
|
— hvarje Regementets eller Corpsens Trosshäst —. —
|
8
|
_
|
—
|
12 Stats- samt Allm. Be sv.- och Oeeon.-Utsk. Betänkande JV.-o 47.
Litt. B.
Taxa, hvarefter inqvartering i contant skall beräknas.
1 Generals-person eller Öfverste
5 Rum med meubler, a 34 R:dr
|
• 170:
|
■
|
.
|
4 Dito .a...,...,
|
—
|
_
|
136:
|
1 Drängkammare . .
|
|
—
|
16:
|
1 Kök. . .
|
|
—-
|
10:
|
1 Källare
|
|
|
10:
|
1 Vedbod .
|
. 5:
|
__
|
5:
|
1 Säng med sängkläder
|
. 16:
|
—,
|
16:
|
2 Dräjigsängar med dito, a 8 R:dr .
|
16:
|
*—
|
16:
|
1 Öfverste-Lieutenant eller Major.
4 Rum med meubler, å 34 R:dr . . i36:
|
|
|
3 Dito
|
. .
|
.
|
102:
|
1 Drängkammare
|
|
|
16:
|
1 Kök
|
|
__
|
10:
|
1 Källare .
|
|
-
|
10:
|
1 Vedbod
|
|
|
5:
|
1 Säng med sängkläder ....
|
. 12:
|
—
|
12:
|
1 Drängsäng med dito
|
. 8:
|
—
|
8:
|
1 Capitaine och hans vederlike.
3 Rum med meubler, å 34 R:dr . . . 102:
a Dito . • * —
1 Drängkammare j6*
i Kök '
68:
16:
För Inqvarterade,
sorn äro
gifte.
ogifte.
R:dr st. r. R;dr sk. r
243
'97
Transport 128:
2 09
63
84:
M t*|M •« M|M
Stats- samt Allm. Besv.- och OeconUt sk. Betänkande N.o 47-
Transport 128: *—• 84**
1 Källare . * . . 10: — —
1 Vedbod 5: — 5:
1 Säng med sängkläder 12: — 12:
1 Drängsäng med dito 8: — 8:
1 Subaltern-Officer och hans vederlike.
2 Rum med meubler, å 34 Ihdr . . . 68: — ■—
1 Dito 34:
1 Drängkammare 16: — —
Dito — — 8:
Kök. . . .0
Källare 5
Vedbod 5
1 Säng med sängkläder 12
1 Drängsäng med dito 8
i Dito —
5:
12:
4:
1 Under-Officer af hvad grad som helst och
hans vederlike.
1 Rum, säng och sängkläder inberäknade, 36: — —•
i Dito Dito 18:
1 Vedbod 5: — 5:
163
124
4*
>4- Stats- samt Altm, Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande IV.-o 47-
Litt. C.
Taxa, hvarefter ersättning i contant för Säng och Sängkläder
skall beräknas.
|
|
R:dr
|
sk.
|
r;st.
|
i Generals-person eller Öfverste.
|
|
|
t
|
|
i Säng med sängkläder
|
16:
|
|
|
|
7. Drängsäugar med dito, a 8 R:dr
|
16:
|
3a
|
|
|
t Öfversle-Lieutenant eller Major.
|
|
|
|
|
i Säng med sängkläder
|
|
|
|
|
i Drängsäng med dito ..........
|
|
20
|
|
|
i Capitaine med vederlike.
|
|
|
|
|
i Säng med sängkläder . .
|
|
|
|
|
i Drängsäng med dito
|
8:
|
20
|
—
|
—
|
i Subaltern-Officer med vederlike.
|
|
|
|
|
i Säng med sängkläder
|
|
|
|
|
£ Drängsäng med dito ..........
|
|
16
|
|
—
|
i Under-Officer af hvad grad som helst med
|
|
|
|
|
vederlike.
|
|
|
|
|
i Säng med sängkläder . . .
|
|
8
|
|
—
|
i Corporal och Soldat.
|
|
|
|
|
Sängkläder
|
|
i
|
8
|
—
|
Litt.
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vlsk. Betänkande IS.-o 4-7•
Litt. D.
-t ariff*, hvarefter ständig inqvartering in natura skall utgöras.
35
|
|
~~*+r
|
|
|
|
|
|
|
|
Runi med
möbler, om
den inqvarte¬
rade är
|
ö
-1
ta:
a
05
ve
a
3
|
t*
Ot
ve
|
Källar
|
<1
n>
o.
et¬
et
|
Säng med
sängkläder
för
|
|
acj
|
0
crg.
|
3
tu
-1
|
|
0
|
|
r"p —’
fö C3
*■* hQ P-
|
|
|
r
|
r
|
|
|
|
|
li c
n
|
- B 5
1
|
Generalspersoner samt Öfverstar
ÖfversteLieutenanter och Majorer
|
5
4
|
4
3
|
I
I
|
I
I
|
1
1
|
I
I
|
\
I
|
2
I
|
Capitainer med vederlikar .
|
3
|
2
|
I
|
I
|
1
|
I
|
I
|
1
|
Subaltern-Officerare med veder¬
|
|
|
|
|
|
|
|
|
likar
|
2
|
1
|
I
|
I
|
|
I
|
I
|
I
|
Under-Oflicerare af alla grader
|
|
|
|
|
|
|
|
|
med deras vederlikar . . .
|
1
|
1
2
|
|
|
|
I
|
I
|
—.—
|
Underrättelser:
1:0 Med meubler förstås endast erlorderlige stolar och bord i alla rummen,
samt en solfa, der mer än ett rum bestås, jemte en så kallad dragki¬
sta för den ogifte, men 2:ne för den gifte inqvarteringstagaren af Öf¬
verbefäl och vederlikar.
2:0 I drängkammare bör finnas, jemte ett bord, en stol för livar dräng,
som der bor.
3:o Om a:ne Subaltern-Officerare äro inqvarterade på ett och samma stäl¬
le, bestås för deras drängar blott ett rum tillsammans. Äro de 3:ne,
så får den äldste ett serskildt drängrum.
4’.o Gapitaiuer och Subaltern-Olficerare, som äro ogifte, erhålla icke kök
och källare. Gifte Subaltern-Officerare få del i källare med värden
om lian icke kan aflåta någon serskild.
5:o Ogifte Under-Officerare blifva 2 om ett rum. Der ej flere äro än en
ogift, får lian för sig ett rum. Gifte få del i kök med värden.
6:0 Regemenls-Pastorer och Regements-Läkare äro att anse som Capitaines
vederlikar; Auditeurer, Bataillons-Predikanter och Regements-eller Ba-
taillons-Commissarier såsom Subaltern-Officerares vederlikar.
7:0 Kronans Handtverksmästare och Gesäller i alla yrken anses lika med
Under-Officerare.
Bih. till R. St. Prot. 4 Sami, 2 A/d. 4
1i:te Häftet.
'»
j6 Sials- sami Allm. Bcsv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N-o 4-7 •
Litt. £.
Tariff, hvarefter tillfällig inqvartering in natura skall utgöras.
Rum med
möbler, säng
och säng¬
kläder.
2
I
Generalspersoner samt Regements-Ofiicerare med vederlikar,
hvardera
Capitainer med vederlikar, hvardera
Subaltern-Oflicerare och vederlikar, tvänne tillsammans i ett
rum, således hvardera
Under-Officerare med vederlikar, 4 tillsammans i ett rum,
således hvardera , . .
Gemenskap och deras vederlikar, samt drängar, läggas tillho¬
pa efter hvad rummet medgifver
Underrättelser:
1:0 Vid mindre utrymme jemkas och sammantränges inqvarteringen efter
omständigheterna. Börandes Under-Officer och hans vederlike dela
lika lott med soldaten, när nödvändigheten det fordrar.
2:0 Kronobetjeningen njuter under tåg äfven inqvartering. Fogde och
Länsman i likhet med Suballern-Officer och Fjerdingsman lika med
Under-Officer.
3:o Vid inqvartering svarar en högre Militaire lill och med Regements¬
officerare mot 2 Capitainer, 4 Subaltern-Officerare, 8 Under-Officerare
och 16 Soldater.
4:o Manskapet erhåller till underbädd halm, saf, löf eller färskt granris ef¬
ter tillgång och årstid, med påbredde grofva enkla lakan eller täcken.
5:o Med meubler förstås endast erforderlige stolar och bord, om inqvar-
teringen räcker blott en eller två dagar, såsom under tåg; men fort¬
far den längre såsom uti vinterqvarter under krig, eller vid förefal¬
lande arbeten i fredlig tid, böra de inqvarterade förses med meubler,
jemlikt tariffen Litt. D.
6:0 Gemenskapen erhåller ljus och värma med värden i hans stuga, ora
han så vill, eljest i serskildt rum.
Stats- samt Allm. Be »v.- och Oecon.-Utsk. Betänkande tf.o 3y.
Litt. F. T
Provianterings-Statcr.
i mans portion.
N:o i.
i *. qvarter ärter med
I mark salt kött eller
| mark färskt kött och § mark sill eller
| mark salt fläsk.
N:o 2.
II qvarter korngryn med
i mark torrt kött eller
| mark salt kött.
N:o 3.
i mark rågmjöl med
i mark sill och § mark smör eller
- mark torrt fläsk och § mark sill samt | mark smör.
Underrättelse:
Med hvarje portion åtfölja 2 marker mjukt eller if marker torrt
af Statt- tamt Ålim. Bes*'* och Oecon.-Utsk, Betänkande If.-e -f/.
Litt. G.
Fourragerings-Stater.
För hvarje häst bestås om dygnet.
N;o r.
Då tillgång är både på säd, hö och halm.
3§ kannor hafra
5 marker hö
12 kannor hackelse
N:o a.
Då mindre tillgång är på säd, och mera hö och halm finnas.
i\ kannor hafra
1 o marker hö
16 kannor hackelse.
N:o 3.
Då mindre tillgång är på säd, och halm alldeles brister.
2 kannor hafra
ii lispund hö.
N:o 4.
Då än mindre tillgång är på säd, och halm alldeles brister.
1 kanna hafra
x \ lispund hö.
N:o 5.
Då säd och halm brista.
2 lispund hö.
N:o 6.
Då hö och halm fattas.
4 kannor hafra, aldrig deröfver.
Underrättelse:
I brist af hafra kan fourrageras med råg och korn, eller råg- och korn¬
mjöl, som gifves på våt hackelse i den proportion, att emot 5 qvarter haf¬
ra gifves 3 qvarter råg eller rågmjöl, eller 4 qvarter korn eller kornmjöl.
Två kannor hackelse svara emot i mark råghalm. Då någon förknappning
på halm eller hackelse behöfver göras, gifves i mark hö i stället för 4
kannor hackelse eller 2 marker halm.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinskä Boktryckeriet iS34*
Stits- samt Alim, Besv. och Oecon.-JJt skottens XJ t mande N:o 48.
1
N:o 48.
Ankom till Exp.-TJlsk. den 3 Dec,
Utlåtandej i anledning af väckt motionj angående roteni/gen i Skäne.
Vid sistförflutne Riksdag gjordes Lös Rikets Ständer framställning om
de flere origtiglieler och misstag, hvilka skola blifvit begångne vid extra
voteringens i Skåne förvandling till ständigt eller ordinarie Knektehåll, i
sammanhang hvarmed hemställdes ej mindre, ”att alla de hemman och lä¬
genheter i Skåne, hvilkas egare vid de sammanträden, som år 1813 varit
”af Kongl. Majis Befallningshafvande utlyste och hällne för att höra samt¬
lige extra Rotehållarne öfver en till grund för den dittills varande ex-
”ira roteringens förvandling till ständigt Knektehåll gillad nådig Proposi¬
tion, varit frånvarande och, till följd deraf, blifvit ansedde hafva ingått på
”ständig rote i.ng, måtte blifva derifrån fiikallade och få återgå lili extra
"voterings skyldighet, så väl sorn alla lägenheter, hvilka icke fåLt tillgo¬
donjuta den utlofvade femtedels nedsällningen, än ock att den nuvarande
”ständiga roteringen inom berörde province måtte upphäfvas och förvand-
”Ius Lill extra rotering, hvilken, under sådant skick, borde undergå en
”rotejemkning, rättad efter hemmanens godhet, med iakttagande, att det
”antal extra Soldater mätte bibehållas, sorn existerade före ständiga Knekle-
”håilet, de nuvarande extra rotar inberäknade, samt att, sedan denna åt¬
gärd för sig gått, alla de vid roterings-ålgärden frånvarande måtte bibe¬
hållas vid extra roteringen, om de sådant önskade, och de öfriga förblifva
”ständigt roterade, men med åtnjutande af en femtedels förminskning.”
lili den, i anledning häraf, till Kongl. Majrt aflåtne underdåniga skrif¬
velse, N:o 378, hafva Rikets Ständer förklarat, att den proposition, hvaröfver
Rotehållarne vid ifrågavarande sammankomster hördes, först blifvit väckt och
framställd af provincen Skånes vid 1812 års Riksmöte närvarande Repre¬
sentanter af de 3:ne Stånd, som i roterings-besväret deltaga; att Rotehål¬
larne bort hörsamma kallelsen och inställa sig sjelfve eller genom ombud,
samt alt de frånvarande icke borde få fördröja verkställigheten af de när¬
varandes med mycken enhällighet fattade beslut, helst de egt tillfälle att
anföra underdåniga besvär; i följd hvaraf Rikets Ständer, som icke kunde
Bihang till R. St. Prat. i834. 4 Sami. a Afd,
ta:te Häftet. 1
s
Seat;* samt Allm. Bcsv. och Öeco»>-\Jt skon ens XScainnde N:o 48.
medgifva, att Skåne, i förhållande till folkmängd, välmåga och de lika till¬
gångar en tacksam jord åt landtmannen erbjöde, vöre, på det hela taget,
hårdare roteradt, än Rikets öfriga provincer, ansågo sig så mycket mindre
kunna gilla de i ofvanberörde omständigheter gjorde anhållanden, som den
ofelbara verkan af de framlagde förslagen skulle blifva en rubbning i de
nuvarande båda Skånska Infanterie-Regemenlenas styrka och bestånd, ledan¬
de antingen till uppoffring eller eftergift å Statens sida af flere hundrade
Soldatnumer eller en deremot, så länge den i vissa fall medgifna vacan-
cetiden fortfar, för Sats-Verket påräknad betydlig inkomst, hvilken då i stäl¬
let måste genom allmän Bevillning fyllas, eller ock möjligtvis åstadkomman¬
de tvänne reguliera Infanterie-Regementens totala upplösning och försvin¬
nande ur Armeens leder, enär inga garantier derföre kunde uppställas, att
Rotehåliarne i Skåne, efter att en gång hafva till den fordna extra vo¬
teringen återgått, frivilligt skulle åtaga sig att densamma emot ständig" Knek¬
tehåll utbyta, sedan de af den lyckliga samdrägt nied sina grannar, hvar¬
uti Riket allt sedan år 1814 sig befunnit, egt tillfälle förvissa sig derom,
att, under ett längre fortfarande fredslillstånd, extra roteringsskyldigheten
vore för dem af ett afgjordt företräde framför det ständiga Knektehållet,
äfvensom alt all den kostnad de, under senast förflulne :5 år, varit nöd¬
sakade att för sine ordinarie Soldaters an värfning, underhåll och beklädan¬
de vidkännas, kunnat dem besparas, så framt de icke år 18 r 3 emot ständigt
Knektehåll utbytt sin dåvarande extra roleringsskyldighet; men som vid
den verkställda roteringen till ordinarie Knektehåll flere misstag och orig-
tigheter blifvit begångne, och desamma, redan vid 1818 och 1823 årens
Riksdagar lill Kongl. Mäjrts Nådiga uppmärksamhet anmälda, icke nu me¬
ra kunde utan vid en ny undersökning och rolejemkning inom prö-
vincen undanröjas eller afhjelpas, men emot hvilken, till sin billighet re¬
dan vid tvänne tillfällen af Kongl. Maj:t Nådigst erkände anstalt, det
af Rotehåliarne vid ständiga roteringens åtagande fästade vilkor, att ingen
måtte blifva högre än förut roterad,, ansetts ligga i vägen; tillstyrkte Ri¬
kets Ständer i underdånighet, att, lill afhjelpande af de emot roteringen
anförde klagomålen, Kongl. Maj:t täcktes genom Dess Befallningshafvande
sammankalla samtlige Rotehåliarne vid Södra och Norra Skånska Infanterie-
Regementena samt till deras besvarande framställa följande tvänne alternativ:
a) ”Huruvida vid den redan skedda roteringen bör förblifva, blott
”med den förändring, att de nuvarande 86 öfverlopps-rotarne, från och med
”det år, sorn näst påföljer, då beslutet af Rotehåliarne härom varder fattadt,
Statt- stim Allm. Be sv. och Occon.-Ut sköttens Utlåtande N.o 4§*
3
”anslås till understöd lör de Rotehållare inom bägge Länen, h vilka vid ske-
”ende undersökning befinnas vara i mesta behof af lindring i ålagd role-
”ringsskjldighet;” eller
b3 ”Om Rotehållarne hellre åstunda, alt en allmän jemkning i beroe¬
nde rotering bör anställas, då, i sådant fall, nedannämnde grunder och vil-
”kor derföre skola af Rotehållarne, utafn ringaste modificalioner eller för¬
ändringar antagas,” Jemte uppräknande af desse grunder, hvaribland må
nämnas den, att förbehållet, ”det ingen rote kunde påföras högre ordinarie
numer i än han förut utgjort extra rotering, skulle anses undanröjdt och
icke ligga i vägen för den blifvande rote-jemkningen, anhöllo Rikets Stän¬
der, att lill dess verkställande måtte förordnas en Corn mission, och att för¬
slaget till berörde jemkning kunde vid denna Riksdag Rikets Ständer fö¬
reläggas till den åtgärd 80 §. Regerings-formen föranleder; men emedler¬
tid skulle det redan upprättade Roteringsveiket tills vidare i orubbadt
skick förblifva.
Omförmälde angelägenhet har jemväl å denna Riksdag blifvit anhän¬
gig gjord genom en hos Höglo!! Ridderskapet och Adeln väckt, samt der¬
efter lill Stals-Ulskotlet remitterad motion, hvaruti Herr Hallenborg, Carl
Johan, anfört, att de af Rikets Ständer å förra Riksdagen föreslagne jemk-
nings-alternaliv voro af den beskaffenhet, alt de gåfvo Rotehållarne ökad
anledning till missbelåtenhet, enär derigenom dels icke alhjelptes det öfver-
klagade obilliga förhållandet, att, vid det år 1813 hällne sammanträde nied
de rolerings-skyldige, de frånvarande förklarades samtycka lill den gjorda
proposition om ständig roterings införande, Hels icke uppfylldes det gifna
löftet, att hvar och en, som antog nämnde proposition, skulle få en femtedels
nedsättning, Af sådan anledning, och då någon verkställighet ännu icke
följt å berörde skrifvelse, yrkade Molionairen, att del af Ridderskapet och
Adeln, skiljaktigt från de öfrige Riks-Slånden , den 22 Februarii i83o i
frågan fattade beslut nu måtte af Rikets Ständer antagas; lydande detta be¬
slut sålunda: ”att en ny, af rättvisa och billighet påkallad och af föregåen¬
de Ständer begärd, allmän jemkning i den år 181 r verkställda extra ro¬
tering äfven måtte öfvergå provincen Skåne, utan afseende på den der¬
städes för närvarande provisoriskt beslående ordinarie rotering, hvilken
”sålunda upphäfves; men att, efter skedd och i laga ordning stad fästad jemk¬
ning med hela extra rotehålls-sky Idig heten för iftji Numer inom de
tvänne Länen, de extra roterings-skyldige måtte sockne- eller harad s-vid
”höras, hvar och en för sig, öfver den proposition, att, emot erhållande af
4
Stats- samt Allm. Besv. och Oscou.-JJtkottevs U.1',tvide N:o 48.
”en ‘tredjedels minskning i sin extra rotehålls-skyldighet, åtaga sigdetslän-
”diga Knektehållet, sålunda till en tredjedel i numeraira belopj et nedsatt;
"och att den, som ifrån de utlyste sammankomsterne för detta ändamål ule-
”blifver, lemnar intet eller vilkorligt svar, malte anses icke hafva uppå för¬
eslaget ingått, ulan alltså vilja förblifva vid den oförmedlade extra rote-
rings-skyldigheten; doek atL under tiden den närvarande ordinarie rojte-
’’i ingen korn me alt orubbad förblifva.”
Sedan Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskollen, rom
gemensamt fö>etagil behandlingen af detta ärende, genom Kongl. Maj;ts Nå¬
diga Berättelse vid denna Riksdag, om hvad i Rikets Styrelse sig tilldragit,
inhemtat, att med den jemkning af sländiga Knekte-hållet i Skåne, hvar¬
om Rikets Ständer vid sista Riksdag gjorde underdånig framställning, någon
ålgärd ännu icke kunnat vidtagas, enär regleringen derom vore beroende
af extra roteringens i provincen afslulande, men att emedlertid all skynd¬
samhet blifvit vederbörande anbefalld med de i sistnämnde afseende nödi¬
ge åtgärd erne; så hafva Utskotten öfvei vägat hvad i ofvanbei örde måtto fö¬
rekommit samt förhandlingarne i denna fråga å förra Riksdagen i öfrigt
innehålla; och alldenstund den af Herr Hallenborg nu väckta motion, som
hufvudsakligen är af enahanda syfte med de å förra Riksdagen gjorda yr¬
kanden, samt står i sirid med Rikets Ständers då fattade och till Kongl.
Maj:ts Nådiga bifall hemslällde beslut, olvifvelaktigt skulle, om den bifölles,
leda till den följd, som Rikets Ständer just befarat och velat undanröja,
nemligen att Rotehållarne återgingo till extra roleringen, såsom för dem
af ett afgjordt företräde, och att tvänne Infanterie-Regementen till styrka och
bestånd rubbades, om icke helt och hållet upplöstes; för den skull, och då,
i Ulskottens tanka, en återgång till extra roterings-skyldigheten vore så
mycket mera betänklig, som denna skyldighet numera får fullgöras genom
posterande af hästar i stället för manskap, hvilken förändring, i händelse
af krig, skulle för Rikets försvar, i en så vidsträckt gräns-province som
Skåne, vara af högst menligt inflytande;
hafva Utskotten funnit sig icke kunna tillstyrka, att Herr Hallen-
borgs motion må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 Dec. 1834-
Reservation
af Herr Grefve Hornj C. F.: ”Jag reserverar mig emot detta beslut,
och
Stäts- samt Allm. Eisv, och Oecon.-XJt skottens Utlåtande isto $5.
S
och anser, att Utskotten bort tillstyrka Rikets Ständer att, med tillkänna-
gifvande, det Rikets Ständer finna de vid sisla Riksdag för rotejemkningen
i Skåne fästade vilkor vara i flere fall stridande emot de löften, som Stats-
magterne, i och för ordinarie roteringens åtagande, lemnat de roterings-
skyldige, ytterligare fästa Kongl. Majrts Nådiga uppmärksamhet å nödvän¬
digheten af den ifrågavarande rotejemkningens verkställande, samt anhålla,
att Kongl. Maj:t ville, utan hinder af Rikets Ständers vid sisla Riksdag i
delta ämne fattade beslut, låta, efter Rotehållarnes hörande i behörig ord¬
ning, uppgöra och för nästa Rikets Ständer framlägga, lill den åtgärd 80
§. Regeringsformen föranleder, ett förslag till rotejemkning i Skåne, huf¬
vudsakligen grundadt derpå, att det Rotehållarne gifna löfte om en femte¬
dels nedsättning i roteringen må uppfyllas/’
Uti denna reservation har Herr Hjärne, II, instämt.
STOCKHOLM, i834, hos J. A. Waubb»;
Stats- samt Allm. Besa.- och Oecon.-Utsl:s Utlåtande N'.o jg. 1
N:o 4g.
Antorn till Exp.-Utsk. d. 19 Jan. i835.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Ut¬
skottens Betänkande, N:o 34, i fråga om Folkskolors
inrättande i Riket.
TJtskoltens uti förrberörde ämne afgifne Betänkande, som Högvördige
Preste- och Vällofl. Borgare-Stånden bifallit, har lill Utskottens förnyade
handläggning blifvit återremitteradt, på grund af dervid gjorda anmärknin¬
gar och afgifna yttranden, inom Höglojl. Ridderskapet och Adeln, af
Grefve Horn , Friherre Cederström, Herrar Cederschiöld, Stuart, von
Hartmansdorff, Hjärne, Dalman och Lejre'n, samt, inom Hedervärda
B onde-Ståndet, af de flesta Ståndets Ledamöter.
Dessa anmärkningar innefatta hufvudsakligen följande yrkanden:
1:0 att en ändamålsenlig plan för allmänna Folkskolors inrättande
måtte varda utarbetad och offentliggjord, på det att dessa Skolor kunde
åstadkomma den fördelaktiga verkan på de fattigare folkclassernas sedlighet
och bildning, som med dem åsyftas; att Anders Danielssons förslag, rö¬
rande organisationen af folkskolor och förvaltningen af deras medel, bort
understödjas; att som Utskotten skolat med mycken karghet utminuterat
upplysningen och förbisett åtskilliga ganska vigtiga kunskapsdelar, så borde
i första punkten af Utskottens förslag tilläggas en uppgift på alla de kun-
skapsgrenar, som böra blifva föremål för undervisning i Skolan, äfvensom
slutligen att, enär en stor svårighet mötte att erhålla skickliga Lärare, un¬
dervisningen i Skolorne måtte uppdragas åt torftige Studenter, och inskrän¬
kas till 9 månader om året, på det att de 3:ne återstående kunde få be¬
gagnas till Lärarens enskilda studier;
2:0 att ovilkorliga påbud måtte utfärdas om Folkskolors inrättande i
hvarje Pastorat, der sådant icke redan skett, och att kostnaden derföre
borde bestridas genom proportionell sammanskott af hvarje inom Pastoratet
mantalsskrifven person; äfvensom att bidrag och uppmuntringar till sådana
anstalter måtte utsättas af allmänna medel, t. ex. bränvinsskatten; hvarjemte
yttradt blifvit, alt önskeljgt vore, om, genom ett väl ordnadt fondsystem,
tillgångar kunde skapas till ifrågavarande ändamål;
3:o att en närmare undersökning, än Utskotten föreslagit, borde till¬
styrkas, rörande Kyrkornas disponibla tillhörigheter, äfvensom huruvida
Bihang till 11. St. Fröt. 1834 och 1835. 4-de Samt. 2-dra Afd. ±
13'.de Håftet.
3 Stats- samt Allm. Be sv.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande N:o fg.
tillgång kunde beredas af de inkomster, sorn falla af lediga ecclesiastika
lägenheter, då tvister uppstå om deras återbesättande, samt att, af den
Pastorerne på vissa ställen anslagne Kronotionde, eller vederlagsspanmål,
jninst io tunnor, men väl deröfver, måtte anslås till Folkskolorna;
4:o att Pastorerne skulle aflemna, lill bidrag för folk-undervisningens
befrämjande, a5 procent af de årligen inflytande så kallade Likstolarne och
af deras öfrige mindre intrader;
5:o att Anders Danielssons förslag, rörande creditiv till förmon för
Folkskolorna och Landshöfdingarnes befattning med föranstaltande ora
subskription af medel för samma ändamål, måtte af Utskotten understödjas;
6:0 att, enligt hvad alla anföranden från Hedervärda Bonde-Ståndet
åsyfta, Anders Danielssons förslag om ett extra nådår för Folkskolorna bor¬
de tillstyrkas, äfvensom flere Ledamöter af nämnde Stånd ansett, att a:ne
sådane måtte begäras; hvarjemte det jemväl blifvit föreslaget, att ett års
inkomster af lediga Klockare-lägenheter skulle anslås för samma ändamål.
Efter att hafva behörigen öfvervägat hvad sålunda emot det återre¬
mitterade Betänkandet förekommit, anse Utskotten sig, tillbesvarande der¬
af, böra vördsamt anföra:
1:0 att, beträffande först yrkandet om utarbetande och offentliggö¬
rande af en ändamålsenlig plan för Folkskolorna, en sådan plan redan blif¬
vit utarbetad och finnes allmängjord uti Läroverks-Comitéens från trycket
utgifna Betänkande af den 28 December 1828; hvadan ock Utskotten, vid
afgifvandet af det förra Betänkandet, hade funnit sig endast böra fram¬
ställa och utreda de allmänna grunder, sora, enligt hvad Läroverks-Comi-
téen utvecklat, vid denna frågas pröfning måste tagas i öfvervägande. Ut¬
skotten hafva, på dessa grunder, trott lämpligt vara, att de speciela be¬
stämmelserna för hvarje Skola, såsom valet af undervisningsmethod, af lä¬
rare och läroämnen borde, såsom bemälde Comité' äfvenledes föreslagit,
öfverlåta» åt communerna sjelfva och få bero på deras frivilliga öfverens¬
kommelse. I afseende på läroämnen hafva Utskotten således endast yrkat
iakttagandet af den grundsats, att en ändamålsenlig religions-undervisning
bör vara Folkskolans första ändamål, emedan det är härpå, som all folk¬
bildning måste hvila. Men då denna undervisning ingalunda utesluter den
af andra kunskapsgrenar, hvilka Utskotten ansett, i sammanhang med den¬
samma, böra bibringas, och hvaraf Utskotten uppgifvit de allmännaste och
mest angelägna, sorn icke på något ställe böra underlåtas, hafva Utskotten,
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utahs Utlåtande JY:o /fg. 3 •
beträffande för öfrigt valet och vidden af läroämnen, trott det böra lem¬
näs vederbörande öppet och fritt, att i detta afseende bestämma och vid¬
taga den utsträckning, som omständigheterna och locala förhållanden kunna
medgifva, på sätt som Läroverks-Comiléen uppgifvit och Herr Lefrén i sitt
anförande tydligen utvecklat. Enligt denna åsigt finna Utskotten det icke
eller nu lämpligt, att tillstyrka en allmän föreskrift om alla de läroämnen,
som kunna blifva föremål för undervisning i Folkskola, enär en sådan an¬
stalt på ena stället kan vinna en vidsträcktare syftning och utvidgning, än
på ett annat, helst då, såsom flere Talare anmärkt, en stor brist på skick¬
lige Lärare ännu förefinnes. Till afhjelpande af sistnämnde svårighet har väl
blifvit föreslaget, att torftiga Studenter borde begagnas under 9 månader
af året såsom Lärare i Skolorna, men Utskotten få härvid erinra, att, om
än detta skulle med framgång kunna på ett eller annat ställe verkställas , anse
Utskotten likväl, att frågan derom må bero på communernes fria val och
öfverenskommelse, men icke, att den bör blifva föremål för ett allmänt
stadgande.
På dessa skäl finna Utskotten de i i:sta Momentet upptagne an¬
märkningar icke kunna föranleda Utskotten, att tillstyrka någon
förändring i det afgifne Betänkandet.
2:0 Hvad dernäst angår det i ardra Momentet framställda förslag,
att ovilkorliga påbud måtte utfärdas om Folkskolors inrättande i hvarje Pa¬
storat, och att kostnaden derföre borde bestridas genom sammanskott af
hvarje mantalsskrifven person ra. m.,
så finna Utskotten sig, till besvarande häraf, endast böra åberopa
hvad det återremitterade Betänkandet i denna del innehåller.
Hvarjemte Utskotten, i afseende på den framställda önskan om bi¬
drag genom ett väl ordnadt fondsystem, få tillägga, att, i händelse ett
sådant system redan vore infördt och egde rum, Utskotten visserligen icka
skulle draga 1 betänkande att tillstyrka, det Folkskolorna mätte komma i
åtnjutande af de tillgångar, som derigenom kunde beredas, men att, då
detta icke är fallet, Utskotten
sakna anledning, alt å framställningen härom göra afseende.
3:o Angående yrkandet om en närmare undersökning, rörande Kyr¬
kornas disponibla tillhörigheter, samt tillgången af de inkomster, som falla
af lediga Pastors- och Comministers-beställningar, då tvister uppstå om de¬
ras återbesättande, anse Utskotten sig böra fästa Rikets Höglofl. Ständers
uppmärksamhet derpå, att, utom det att en allmän undersökning härom
Slats- samt Allm. Be.su.- och Oecon.- TJtslc.s Utlåtande N:o /fg.
skulle blifva vidlyftig och draga länge ut på liden, torde det för ifråga¬
varande ändamål vara vida lämpligare, om den utväg begagnas, som i 4‘e
punkten af Utskottens Betänkande, pag. io, blifvit föreslagen, nemligen
att församlingarne, efter pröfning i utlysta Socknestämmor och uti samråd
med vederbörande Biskopar och Landshöfdingar, göra underdånig hemstäl¬
lan, i frågor om sådana tillgångar, då anledning dertill förekommer, hos
Kongl. Maj:t, som icke lärer underlåta, alt, å framställningar härom, fästa
allt det afseende, hvilket de kunna förtjena.
Utskotten anse sig således icke af de gjorda anmärkningarne för¬
anledda, att frångå det förslag i detta afseende, som i deras för¬
ra Betänkande blifvit framställdt.
Hvad åter angår frågan, att minst 10 tunnor, men väl derutöfver,
af den, Pastorerne på vissa ställen anslagna Kronotionde eller vederlags-
spanmål borde anslås till Folkskolorna, så hafva Utskotten härvid tagit i
öfvervägande, att den ständiga vederlags-spanmålen blifvit anslagen och
ingår såsom Presterskapets försäkrade löneinkomst, äfvensom alt den hitin¬
tills indragna, sä kallade förlänings-spanmäleri pä behaglig tidhvilken,
enligt i8i5 års Riksdagsbeslut, borde användas till läro- och uppfostriugs-
verkens understöd, blifvit disponerad till dessa verks löneslater, som nu¬
mera äro reglerade. Den förlänings-spanmål, hvilken, sedan denna regle¬
ring skett, indragits, lärer uppgå till ett ganska ringa belopp eller omkring
3 a 4 tunnor om året, och tillfaller nu Statsverket, såsom någon ersättning
för redan bestridda utgifter:
hvadan Utskotten, vid ett sådant förhållande, icke finna billigt
och lämpligt, att tillstyrka bifall lill hvad som blifvit föreslaget,
q rörande förändring i dispositionen af den så kallade vederlags-
och förlänings-spanmålen.
4:o Det har afven blifvit yrkadt, att Pastorerne borde aflemna 25
procent af de så kallade likstolarne och andra smärre inkomster, till bidrag
för folkundervisningens befrämjande. Härvid få Utskotten upplysa, att con-
ventioner emellan Pastorerne och deras församlingar numera blifvit på mån¬
ga ställen upprättade, till följd hvaraf likstolarne och öfrige mindre intra¬
der dels upphört, dels blifvit nedsatte till vissa bestämda belopp, hvari
någon ytterligare nedsättning hvarken vore billig eller lämplig; och då det
torde böra förmodas, att dylika conventioner komma att ingås på öfriga
ställen, der detta ännu icke skett, samt härtill kommer, att någon säker
och bestämd inkomst genom den föreslagna åtgärden svårligen kunde på¬
räknas, helst dessa intrader ofta erläggas i persedlar och såsom frivilliga
Stats- samt Allm. Ees v.- och OeeonUtsl:s Utlåtande IV: o cfg. 5
gåfvor, så anse Utskotten sig icke
kunna tillstyrka, alt å frågan härom må fästas afseende.
5:o I afseende på de anmärkningar, som Blifvit gjorde vid Utskottens
afstyrkande, rörande frågan om creditiv, samt om Landshöfdingarnes be¬
fattning med subscription af medel,
tro Utskotten sig endast böra åberopa de skäl, som Utskottens
Betänkande i dessa delar innehåller.
6:0 Hvad slutligen angår det, af de flesta Bonde-Ståndets Ledamöter
understödda, förslaget, att åtminstone ett extra nådår af lediga Presllägen-
heter borde tillfalla Folkskolorna, så hafva Utskotten visserligen åt detsam¬
ma egnat all den uppmärksamhet, som ämnet förtjenar, men, efter öfver¬
vägande af de följder, som af en sådan åtgärd skulle inträffa, anse Utskot¬
ten dessa så vådliga, att, enligt Utskottens tanka, detta förslag icke kan till¬
styrkas. Utskotten tro sig härvid böra fästa Rikets Höglofl. Ständers upp¬
märksamhet derpå, att, om det mäste anses såsom menligt, alt tjenste-befatt-
ningar i allmänhet en längre lid förblifva obesatte eller förvaltas genom
vicarier, så torde ett sådant förhållande i synnerhet verka ofördelaktigt, i
afseende på ändamålet med folklärare-platserne inom Församlingarne. Det
lärer icke kunna bestridas, att, för en ändamålsenlig utöfning af detta Lä¬
rarekall, fordras ej allenast kunskaper, utan jemväl en, endast genom tiden
och erfarenheten förvärfvad, närmare bekantskap med folkets lynne, sed¬
vanor och bruk. Måhända är först på delta sätt, som det innerligare och
förtroligare förhållande emellan Pastor och dess församling uppkommer,
hvarigenom den förre kan utöfva ett kraftigare inflytande på den senares
religieusa och sedliga bildning, och hvarigenom församlingen äfven å sin
sida blir salt i närmare tillfälle, att emottaga ledning och råd af Pastorns
lära och efterdöme. Under de mellantider, som genom nådåren uppkom¬
ma, sker en rubbning i detta förhållande; och Utskotten skulle derföre icke
draga i betänkande att tillstyrka ett fullkomligt upphäfvande af all nådårs-
beräkning, 0111 Preslerskapet, lika som de flesta andra Embelsstater, egde
pensions-anstalter till förmon för efterlefvande enkor och barn, men då
sådana anstalter ännu icke finnas, och någon utväg dertill för närvarande
ej lärer kunna uppgifvas, vilja Utskotten åtminstone icke göra sig skyldige
till den förebråelsen, att, genom tillstyrkande af en förlängd nådårslid,
lägga ytterligare hinder i vägen för ernåendet af det vigtiga ändamål, som
med folklärarekallet åsyftas. Man bör jemväl besinna, att, då Pastorerne i
egentlig mening skola albela för samma mål, som genom ifrågavarande Sko¬
lor bör beredas, nemligen folkbildningens befordrande, så synes det icke
6 Stats- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsfcs Utlåtande N:o 49-
vara väl betänkt, att vilja befrämja de senare genom en åtgärd, som skulle
hindra eller åtminstone förlama verksamheten hos de förra. Sådant vore i
sjelfva verket alt nedrifva med ena handen hvad man vill uppbygga med
den andra. Utskotten förmena deremot, att, alldenstund den närmaste
vården och omsorgen om folkets undervisning samt sedliga bildning åligger
Presterskapet, så hör dess verksamhet i denna del väl skärpas, men icke
förlamas.
På alla dessa skäl och under åberopande för öfrigt af hvad förra
Betänkandet i denna del innehåller, anse Utskotten sig icke kunna
frångå deras förut framställda mening, innefattande afstyrkan å
det gjorda förslaget om nådår å ecclesiastika lägenheter lill förmon
för Folkskolorne, äfvensom Utskotten icke heller finna lämpligt, alt
i allmänhet tillstyrka det ett års inkomst af lediga Klockare-beställ¬
ningar måtte anslås för samma ändamål, enär inkomsterna af dessa
tjenster på de flesta ställen i Riket lära vara så ringa och obetyd¬
liga, alt de knappast uppgå till nödigt belopp för tjenstens ordent¬
liga bestridande; helst då härtill kommer, att intet hinder möter
för communerne sjelfva i de församlingar, der Klockare-lönerna
kunna vara betydligare, att, vid inträffande ledighet af sådana
beställningar, öfverenskomma, i samråd med vederbörande, örn
ifrågavarande disposition af löne-inkomsterne och härom göra un¬
derdånig hemställan hos Kongl. Maj:t, som icke lärer underlåta,
att derå fästa allt det Nådiga afseende, som det vigliga ändamålet
kan påkalla.
Sedan Utskotten sålunda utlåtit sig öfver de anmärkningar, som emot
Betänkandet blifvit gjorda, anse Utskotten sig böra tillägga, alt Utskotten
icke af dem funnit sig föranledda att frångå de grunder, som i detsamma
blifvit framställda. Utskotten hafva deruti hemställt, såsom synnerligen
magtpåliggande, att, genom ett vaksamt nit å Regeringens sida, commu-
nerne uppmuntras och uppmanas alt besörja Folkskolors inrättande. Utskot¬
ten hafva äfven ansett sådana inrättningar böra bekostas of communerne
sjelfve, men Utskotten hafva derjemte tydligen anfört deras tanka vara,
att Staten, som sorgfälligt bör vaka öfver verkställigheten, äfven bör mel¬
lankomma med bidrag vid de serskilda tillfällen, då ändamålet icke karn
på annat sätt vinnas. Detta anse Utskotten äfven nu vara det enda lämp¬
liga sätt, som kan föreslås och som omständigheterne för det närvarande kunna
Stats- samt Jtllm, Besv.- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande IV:o /{g. y
medgifva; hvadan Utskotten, under åberopande af de grunder, som det
förra Betänkandet innehåller, tro sig böra förnya Utskottens då gjorda
hemställan, med några få, nu dervid gjorda förändringar, nemligen:
a} att Rikets Högloft. Ständer, i underdånig skrifvelse, uttrycka deras
öfvertygelse om nyttan och behofvet deraf, att Folkskolor inrättas
i alla de församlingar, der sådana ännu saknas;
b) att kostnaden derföre icke bör bestridas genom beskattning eller
allmänna anslag;
c) att besörjandet af sådana undervisnings-anstalter ovilkorligen bör
tillkomma communerne, såsom ett både christligt och medborger¬
ligt åliggande, hvarifrån ingen må undandraga sig; men att, i af¬
seende på sättet och medlen att befordra dessa anstalter, commu¬
nerne icke må tvingas genom någon allmän lag eller föreskrift,
utan att delta må bero på deras frivilliga öfverenskommelser och
beslut i följd af de locala omständigheter, som på hvarje serskildt
ställe kunna förefinnas och erbjuda sig såsom lämpliga för ändamålet;
d) att Biskoparne och Landshöfdingarne må anbefallas, att med verk¬
samt nit vaka öfver denna angelägenhet och uti dertill utlysta
sockneslämmor kraftigt uppmana församlingarne lill inrättande af
Folkskolor samt alt med dem samråda och öfvrrenskomma om
sättet och medlen, huru de böra tillvägabringa^; att härvid bland
andra utvägar bör i öfvervägande komma hvad Lars Jönsson före¬
slagit, nemligen huruvida någon tillgång af kyrkornas fordna eller
nu innehafvande egendom kunde vara att påräkna, samt huruvida
någon del kunde anslås af de inkomster, som falla af lediga Pa¬
stors- och Comministers-beställningar, då tvister uppslå om deras
återbesättande, äfvensom att en underdånig berättelse, om allt
hvad sålunda förekommit och afgjordt blifvit, bör till KgL Maj:t
insändas;
e) att Dom-Capillen böra hvarje år till Kongl. Maj:t afgifva en omständ¬
lig underdånig Berättelse om folkundervisnings-anstalternes fortgång
och de hinder, som i detta afseende kunna på ett eller annat
ställe möta; saint slutligen
Q-alt communerne må tillåtas, genom årliga collecter, bereda inkom¬
ster till förmon för deras Skolor, och att Kongl, Maj;t för öfrigt
Stats- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Ulsfcs Utlåtande N:o /fg.
täcktes i Nåder vidtaga och begagna alla de åtgärder och utvägar,
som kunna bidraga lill ifrågavarande ändamål och dertill befinnas
lämpliga.
Stockholm den 7 Januarii 1835.
STOCKHOLM, Kongl.. Ordbns-Boktryckeriet , 1835.
Stutt- och Banco-Utskoltens Betänkande N.o 5o. i
N:o 5o.
Ankom til! Exp.-Utsk. den 24 Januarii i835.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om rättighet för Sty-
relserne öfver nya Passevolance- och Arméens Tross-
Passevolance-Cassa , att insätta sine obehöjlige fonder på
Låne-Bankens upplånings räkning för Handels-Disconterne.
Ridderskapet och Adeln har till Stats- och Banco-Utskottens gemen¬
samma behandling remitterat en af Herr Rosenblad, Bernhard, väckt,
si lydande motion: ”Jag får vördsamt föreslå, att Styrelserne öfver Nya
Passevolance-Cassan och Armeens Tross-Passevolance, hvilka icke lära
ega rätt att utlåna sina medel, måtte berättigas att insätta sina obehöf-
liga fonder på Låne-Bankens Upplånings-Räkning för Handels-Discon¬
terne."
"Då dessa medel i alla fall skola blifva inneslående i Låne-Banken,
men utan ränta, i stället för att de efter detta förslag komma att blifva
fruktbara.”
Denna motion hafva de förenade Utskotten i öfvervägande tagit;
och enär, genom bifall till det deruti framställda förslag, den, både för
Staten och den enskilde, stora fördel vunnes, icke allenast att Rikets
Ständers Bank sattes i tillfälle uppehålla och möjligen äfven utvidga dess
upplåningsrörelse för Handels-Disconterne, utan jemväl att, för de här
ofvan omförmälde Nya Passevolance- och Armeens Tross-Passevolance-
Cassor, utväg bereddes, att, genom förräntande af deras obehöfliga oeh
ofruktbare liggande medel föröka sjelfva fonderne; så och då delta se¬
nare förhållande äfvenväl synes hafva af senaste Rikets Ständer blifvit
afsedt, enär de uti deras underd. skrifvelse N:o 338, om Mötes-Passevo-
lancen för Indelta Regementena, af den 7 December 1829, bland an¬
nat, yttrat; ’’alt räntan af alla de besparingar, som under de bestämda
”femton årens förlopp kunna uppkomma, skall, efter Passevolance-tidens
”tilländagående, användas till nedsättning i då blifvande bestämning af
"ny passevolance”, — hafva Utskotten, som hvarken uti nu gällande
Banco-Reglemente eller andre af Rikets Ständer gifna föreskrifter, fun¬
nit något hinder möta för Banco-Slyrelsen, att, då medel erfordras på
Låne-Bankens Upplånings-Räkning för Handels-Disconterne, på denna
Bih. Ull R. St. Prot. 1834 oeh i835. 4 Sami. a Af A, g
14-de Häftet.
a Stats- oeh Banco-ZJtskottens Uttalande N.-o St.
räkning emottaga förenämnde Cassors obehöflige fonder, trott sig böra
hos Rikets Ständer tillstyrka,
det Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse gifva Kongl.
Maj:t tillkänna, att, då lån för Handels-Biseoaterne kom¬
ma att upptagas, något hinder icke möter derför, att, j
händelse Kongl. Majit så för godt finnér, de af Nya Pas-
sevolanee- och Armeens Tross-Passevoiance-Cassors medel,
hvilka ofruktbara ligga, må emot ränta insättas på Låne-
Bankens Upplånings-Räkning för närande Disconter.
Stockholm dea n3 Januarii iS35.
Reservation.
Emot delta beslut här Herr Helsingius sig reserverat.
i > N:o 5r.
Ankom till Exp.-Utsk. den a4 Januarii 1835.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändring i visse
delar af Bankens Grundfonds Obligationer, m. m.
Till Banco-Utskottets handläggning har Ridderskapet och Adeln
remitterat följande derstädes väckte motioner nemligen:
ilo af Herr Rosenbladj B.} som omförmält, att Banken, till bildan¬
de af dess grundfond, vid senaste Riksdag väl erhållit liqvid för en
del af dess hos Stats-Verket egande stora fordringar, med rättighet att,
för silfverutvexiingens bestånd, deraf öfverlåta åt annor man, men,att,
i anseende till så väl de stora summor, hvarå dessa obligationer ställ¬
des, som ock vilkoren för återbetalningen, desamma vore för dermed
afsedde ändamål mindre lämplige; och har Herr Rosenblad , på sådan
grund, föreslagit: ”att Banco-Styrelsen må berättigas att, vid förefallande
behof, kunna utbyta större eller mindre del af dessa obligationer emot
andre, lydande å lämplige summor, hvarå räntan är betalbar hvarje
halft år, dock under vilkor, att uppsägningsrätten, på samma sätt sorn
hittills, blifver Riksgälds-Contoret ensamt förbehållen, och att den stad¬
gade amortissementen (för de sålunda utbytta obligationer) på det sätt
■Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande N.-o Sr.
3
användes, att liksgäkls-Gontoret förbebålles, alt, efter eget godtfinnan¬
de, antingen för beloppet uppköpa utelöpande obligationer, eller derå
6 månader förut uppsäga ett motsvarande antal;" saint
3:0 'af Grefve Björnstjerna, som yrkat, att, i händelse Banco-Full-
fnägtige ej kunna erhålla nödigt qvantum silfver på de creditiv af 2
naii! i orter, sorn Rikets Ständer beslutat, Fullmägtige måtte berättigas att
på Bankens grundfond upptaga lån emot obligationer, ställde i vanlig
form, på den ort der lånen upptagas.
Som Banco-Utskottet ansett dessa motioner bera gemensamt med
Stats-Utskottat behandlas, hafva de förenade Utskotten tagit desamma
i öfvervägande tillika med hvad, vid remissen af Grefve Björnstjerna!
motion, inom Ridderskapet och Adeln blifvit yttradt.
Då med de obligationer, hvilka utgöra Bankens grundfond, afsig-
ten icke varit, att gifva dessa egenskap af utelöpande, eller att blifva
Siats-obligationer, utan allenast att, i händelse sådant för realisatio¬
nens bestånd vore erforderligt, större eller mindre del af desamma så¬
som hypothek använda, samt obligationerne för detta ändamål, i Ut-
skoU.ms tanka, så väl till form, som styliseriag äro fullt användbara;
$& anse Utskotten så mycket mindre skäl vara för handen, att en försälj*
nu;:, af obligationer tillstyrka, som en sådan otvifvelaktigt skulle leda
Gil stora förluster för Staten derigenom, att man ingalunda kunde på¬
räkna,: att vid obligationernas afyttrande för dem erhålla pari, då dere¬
mot vid dessas inlösen falla beloppet, hvarå de äro Sörskrifne, tvifvels¬
utan måste utbetalas.
Af dessa skäl tillstyrka de förenade Utskotten,
att ofvanberörde motioner icke må till någon Rikets Stän¬
ders åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 Januarii 1835.
Reservationer:
af Herr von Troil, Emil: "Då Herr Grefve Frölich, David, ej va¬
rit närvarande inom de förenade Stats- och Banco-Utskottea vid behand¬
lingen af frågan om förändrad styl i serin g af de Riksgälds-Contorets
obligationer, sorn nu innehafvas af Rikets Ständers Bank, anhåller jag,
att såsom min reservation emot det af de förenade Utskotten godkän¬
da Betänkande få bifoga den af Herr Grefven emot samma Betänkande
inom den sammansatta Afdelningen afgifne reservation, så lydande:
4
Stats- och Banco-UtskoUtns Utlåtande N.o St,
"Som jag uppfattat syftningen af motionerna, så stå desamma eller
böra ställas i sammanhang med hvad Rikets Ständer redan beslutat i af¬
seende på den credit eller creditiv å utrikesort, som Banco-Styrelsen kan
bli nödsakad söka, i händelse Metalliska Cassan behöfver förstärkning.
Bankens egna tillgångar, hvaribland dess fordran af Riksgälds-Contoret är
satt i främsta rummet att användas vid sådant behof. Ju mera man till¬
ser, att denna dess fordran är lätt realisabel, ju mera aflägsnar man sjelfva
de farhågor för Bankens momentela insolvens, som ensamme skulle kunna
förorsaka behofvet af större silfverqvantitets införskaffande. Deremot, örn
man bibehåller Riksgälds-Contorets obligationer tili Banken, så ovige som
de nu äro, nemligen icke allenast på så stora summor sorn 10,000 R:dr
B:co, utan, hvad värre är, med föreskrifven årlig capital-afbetalning, hvil¬
ken omständighet ovilkorligen måste qvarhålla dem i grannskapet af Ban¬
kens local, så kan en hvar lätt inse, att i ett ögonblick, då Banken skul¬
le behöfva afyttra dem, de skulle sakna köpare här och ännu mer på ut¬
ländsk ort, derifrån silfret skulle anskaffas, och att följaktligen Banken ic¬
ke hade att påräkna någon credit i förväg på grund af denna egendom,
ej heller någon hjelp i behofvels stund.
Jag vågar taga för afgjordt, att Rikets Ständer icke kunna eller vilja,
till förringande af deras beslut i Realisations-frågan och hvad till dess upp¬
rätthållande hörer, stanna vid ett sådant beslut som Afdelningens, grundadt,
som mig synes, på en förunderlig yttring af jalousie emellan Statens bäg¬
ge Verk, Banken och Riksgälds-Contoret, hvilka rättsenligt böra räcka hvar¬
annan handen till allt, hvarpå bådas och Rikets gemensamma credit beror.
Och jag föreslår alltså:
n) att Riksgälds-Contorets obligationer till Rikets Ständers Bank
varda omskrifne att lyda på 1000 R:dr i silfver eller 4000 h;dr Curant,
hvaraf skulle uppkomma i65o partial-obligationer med förskrifven ränta
å 4 proc., men utan uppsägning från annan än Riksgälds-Contorets sida;
b) att i en hufvud-obligation Riksgälds-Contoret utfäste sig årligen
hos Banken infria 33 af nämnde obligationer , svarande emot den nu be¬
stämda årliga 3 proc:s afbetalningen eller 88,000 R:dr Banco;
c) att Ränte-Couppons för 10 i sender meddelades såsom följaktige ob-
ligationerne;
cT) att Rikets Ständers Bank måtte vara skyldig att, innan partial¬
obligationerna afsättas, hembjuda desamma Fullmägtige i Riksgälds-Con¬
toret.”
Med Herr von Troil hafva sig förenat: Grefve Posse, A, Friherrar-
Stats- och Banco-V(sköttens Utlåtande N:o 52.
5
ne Stjerneld; Stjernstedt och Boije; Herrar Lagerheim, Bogeman, Stu¬
art; Pejron och Grefve Gyldenstolpe, C.; Doctorerne Engström, Elfström
och Heurlin, samt Herrar Norman, Helsingius, Santeson, Leffler och
Helleday.
Doctor More’n har jemväl instämt med Herr von Troil och tillagt:
"Genom detta beslut kommer oredan och äfventyrligheten af Bankens sam¬
manblandning med Riksgälds-Contoret i större mon att fortfara, äfven-
iom derigenom misstroende skall väckas till Ständernas uppsåt att betala
skulden till Banken, och med detsamma misstroende till Bankens förmåga
att fortsätta sin lånerörelse.”
N:o 5a.
Antom till Exp.-Utsfc. den 24 Januarii
Betänkande, i anledning af väckte motioner, dels att Kongl. Mynt-
Verket ofördröjligen måtte ställas under Kongl. Bergs-
Collegii Öfver-Styreise, dels ock att Kongl. Mynt-Ver¬
kets ställning i alla dess delar må genom trycket of¬
fentliggöras.
Banco-Utskottet har erhållit remiss af följande inom Riks-Stånden
väckte motioner, nemligen:
1:0 inom Preste-Ståndet, af Prosten Ödman, som föreslagit, att, enär
Kongl. Bergs-Cöllegii förändrade organisation nu lärer vara fullbordad.
Rikets Ständer ville, uti underd. skrifvelse, anhålla, det Kongl. Majrts för¬
ut fattade beslut om Mynt-Yerkets ställande under Kongl. Bergs-Collegii
Öfver-Sytrelse måtte, så snart som möjligt, gå i fullbordan; varandes det
såsom skäl för denna hemställan af Prosten ödman anfördt: 1:0 att det uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 34 Juli* 183o stadgade vilkor för Hr
Stats-Secreterarens för Handels-och Finance-Ärenden fortfarande befattning
med Kongl. Myntet redan upphört; 2:0 att den i Banco-Reglementet fö-
reskrifne Inventering å Kongl. Myntet, hvilken årligen i Januarii månad,
eller oftare, der det nödigt pröfvas, bör anställas genom det Styrelse-
Verk, hvarunder Mynt-Inrättningen lyder, nu vore utan betydelse, enär
Hr Stats-Secreteraren ensam utgör Öfver-Styrelsen, och i visst hänseende
är sjelf redovisande, samt det Ombud, Banco-Fullmägtige till denna in-
■G
Stais- och Banco-Utskolteiis Utlåtande ff.-o 5a.
ventering sända, endast eger göra anmärkning i hvad Banken rörer; 3:o
,-itt vid en den s3 sistlidne Januarii hällen inventering det visat sig, att,
då i Cassan hort contant finnas 12,902 R:dr 8 sk. 1 r:st, der likväl en¬
dast funnits 2,952 R:dr 8 sk. 1 r:st, och att resten, eller 10,000 R:dr,
förvandlad i en Stockholms stads Diätsel-Commissions obligation, varit i
Hr Stats-Secreteraren m. m. Skogmans enskilda vård, enligt hans qvitto
af den 1 Julii i832; 4'o att af den för Stats-Revisionen otillgängliga, Myn¬
tet tillhörande och i den så kallade Mynlboken upptagne fond af circa
2,000 Ducater i guld, och so å 11,000 R:dr i silfver, en betydlig qvanti¬
tet silfver blifvit hortvexlad att lemnäs som lån till Öfver-Intendents-Em-
heiet för bestridande af Quai-byggnaden utanför Mynthuset, med skyldig¬
het för samma Embete, att förskotten med 5,000 R:dr årligen successivt
återbetala; en operation, som symes främmande för Mynt-Verket och oväntad
i en reaiisalionsepok; samt 5:o att då, enligt i832 års Stats-Revisions Be¬
rättelse, blott 15,ooo R:dr B:co voro vid i83o års slut från Banken ut-
tagne af det till Mynt-Verkets förvaltning bestämda Creditiv, och, enligt
Kongl. Majrts förrbemälde Kådiga Bref, Mynt-Verket redan i medlet af år
i83o var i det skick, att myntning genast kunde börjas, samt, enligt Rä-
kenskaperne, Inventarier och Macbineri ra. m. för Mynt-verket vid i83e
års slut funnos till det betydliga värdet af 5o,ooo R:dr B:co, likväl den
såkallade Inlerims-Styreisen ytterligare från Banken af Creditivet lyft a t
1 5,ooo R;dr B;cö, hvilket synes antyda mindre noggrann hushållning, syn¬
nerligen om åtskilliga apparat blifvit för boga pris inköpte, utan att
sedan begagnas eller ens behöfvas; och . ■
2:0 inom Bonde-Ståndet, af Riksdags-Fullmägtigen Anders Dani¬
elsson, som, jemte det han tillstyrkt <en lika beskaffad underd, skrifvelse,
som den här ofvan uti Prosten Ödmans motion omformälde, tillika före¬
slagit, alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majrt i underd. anhålla, att,
efter, årligen anställd inventering, Mynt-Verkets ställning i alla delar må
genom trycket offentliggöras.
Dessa motioner, som Banco-Utskottet ansett böra gemensamt med
Stats-Utskottet behandlas, hafva de förenade Utskotten i öfvervägande ta¬
git, och dervid i första rummet trott sig böra meddela de upplysningar
Utskottén inhemtat, i anledning af de anmärkningar emot Mynt-Öfver-Sty-
relsen, sorn innefattas i Prosten Ödmans motion, och hvilka föranledt he-
mälde Motionai-rs förslag om Mynt-Verkets ställande under Kongl. Bergs-
•Collegii Öfver-Slyrelse.
I afseende således å det uti nyssberörde motion upptagne 2:dra motiv
Stats- och Danao-Ulskoltcns Utlåtande N.-o 5o
7
”att den I Banco-Reglenoentet föreskrifna inventering å Kongl. Mynter
hvilken årligen i Januarii månad, eller oftare, der det nödigt pröfvas, bör
anställas genom det Styrelse-Verk, hvarunder Mynt-Inrättningen lyder, nu
är utan all betydelse, enär Hr Sfats-Seereleraren ensam utgör Öfver-Sty-
relsen och, i visst hänseemle, är sjelf redovisande, samt det Ombud, Ban-
ko-Fullmäglige till denna inventering sända, endast eger göra anmärkning
i hvad Banken rörer; hafva Utskotten inhenitat, alt den årliga invente¬
ringen af Kongl. Myntets behållningar icke verkställes af Mynt-Verkets Öfversty
reise, utan i närvaro af Bankens Ombud, utaf Kongl. Slats-Contorets Advocat-
Fiscal, hvilken dervid eger att K. Maj:ts och Kronans rätt iakttaga, ochom
hvilka inventerings-förrättningar berättelser till Kongl, Stats-Contoret jemväl
årligen afgifvas;; varandes följaktligen dessa inventerings-berattelser underteck-
31 a de af så väl Stats-Contorets Advocat-Fiscal, som Bankens Ombud ; oell har
det derjemte blifvit upplyst, alt Stats-Secreteraren för Handels- och Financa-
ärendena, såsom i Nåder tillförordnad Öfver-styr else för Mynt-verket, med
biträde af Professor Almroth, icke har någon annan egenskap af redovi¬
sande, än den som förut tillhört Kongl Kammar-Collegium, eller framde¬
les kan tillhöra Kongl. Bergs-Collegium,
Angående dernäst Prosten Ödmans anförde 3:dje skäl: ”att vid enden
2?> sistlidne Januaiii hållen inventering den besynnerlighet inträffat, att
då i Cassan bort contant finnas 12,902 II:dr 8 sk. 1 rst., likväl blott
2,952 R:dr 8 sk. 1 rst. der verkligen funnits, men resten, eller 10,000*
R:dr förvandlade i en Stockholms stads Drätsel-Commissions obligation,
varit i Herr Stals-Secreterarsn m. m. Skogmans enskilda vård, enligt hans
qvitto af den 1 Julli r-832; —• hafva Utskotten fått den upplysning, att
så väl denna, sora-ännu en annaa obligation å samma belopp hade blifvit
af Mynt-Öfver-Slyrelsen invexlade, på det att en betydligare'del af den till
Qurn-byggnaden anslagna fond icke mätte ligga ofruktbar intill dess dea
erfordrades; hafvande Mynt-Verket derigenom i räntor erhållit omkring
2,000 R:dr, hvilka, i mon sera de influtit, för hvarje år i Myni-hufvud-
boken kommit fonden till godo; och skall behållningen i dessa obligatio¬
ner för närvarande- utgöra endast 5,ooo R:dr, sam likväl, innan årets
slut, måste användas till återstående kostnader i och för Quai-hyggnaden;
oell lärer My.ut-Öfver-Sly.relsen icke allenast haft rättighet, utan lill och
med skyldighet att, från uppbörden för de löpande utgifterna, afskilja så<»
dana document, sorn dessa obligationer, hvilka i värde m ängfall dig t öf¬
verstiga det belopp, Instruclionen för Mynt-Iuspectoren roedgifver, alf t di
8
Slals-och B anco-U t skottens Utlåtande N.o 5a.
'dennes vård öfverlemna, likasom alla löftesskrifter för uppbörden äfven
öro under Öfver-Styrelsens egen vård.
Vidare i anledning af Prosten Ödmans uppgift uti fade motivet : ”att
af den för Stats-Revisionen otillgängliga, Myntet tillhörande och i den så
kallade Myntboken upptagna fond af circa 2000 Ducater i guld och 10 å
* j.ooo R:dr i silfver, en betydlig qvantitet silfver blifvit bortvexlad, att
lemnäs som lån till Öfver-Intendents-Embetet för bestridandet af Quai-
bjggnaden utanför Mynthuset, med samma Embetes skyldighet att för¬
skotten med 5,000 R:dr årligen succesivt återbetala, en operation, som sy¬
nes främmande för Mynt-verket och oväntad i en realisations epok”, få Utskot¬
ten upplysningsvis yttra, alt Myntfonden icke mer än andra Statsmedel är för
Stats-revisiouen otillgänglig; ty denna har i alla tider blifvit redovisad
i Mynthufvudboken, hvilken först revideras i Kongl. Kammar-Rätten
och derefter af Rikets Ständers Revisorer, hvilka vid Mynt-Verkets Rä¬
kenskaper hittills icke haft något att erinra; och har derjemte blifvit upp¬
lyst: att försäljningen af Kongl. Myntets gamla, långt före år 1776 till¬
komna Silfverfond och det derför erhållna Silfvermyntets användande, att
förskottsvis bestrida Quai-byggnaden, grundar sig på Kongl. Majrts Nådiga
Beslut af don 23 Maji i832, hvilket, såsom skäl för den Nådiga tillåtelsen,
upptager: att, genom en kortare byggnadstid, besparing i kostnaden vore
att förvänta; att de högst betänkliga sättningar, som på stora Mynthuset
visade sig, påkallade dessutom strandmurens skyndsammaste fullbordan,
såsom första och hufvudsakligaste sättet alt förekomma denna stora och
dyrbara byggnads ytterligare försämring, sedan vattenhöjden i Mälaren
så betydligt sänkt sig, att pålverket under alla byggnader i Stockholm nu mera
står torrt; att genom tillräckliga medels anskaffande det blef möjligt att,
under en tid af omkring 2 år, sluta Quai-byggnaden, då densamma der¬
emot icke kunnat fullbordas på mindre än 7 år, om arbetet hvarje år
skolat bedrifvas endast med anslaget från Öfver-Intendents-Embetet, hvil¬
ket likväl redan ersatt hela kostnaden, som således ingalunda kommer att
belasta Mynt-Verket; samt slutligen att Mynt-Verket på dessa transactio-
ner, de förut nämnde räntorne oberäknade, vunnit 3.547 ^:c^r ^9 sk. 2 r:st
derigenom, att för de afyttrade 11,787 R:dr 8 sk. 6 r:st Specie, enligt
hos Utskotten företedde slutsedlar, erhållits en cours af 143 å i43 sk.,
i stället för nuvarande realisationsvärde endast är 128 sk.
Hvad åter beträffar Prosten Ödmans anmärkning uti 5:te punkten:
”att då, enligt i83a års Siats-Revisions Berättelse, blott i5,ooo R:dr voro
vid
Stais- och Banco-Vukotttns Utlåtande N.o 5a.
9
vid iS3o års slut uttagne af det till Mynt-Veikets förvaltning bestämde
Crediliv, och, enligt Kongl. Maj:ls förbemälda Nådiga Bref, Myntet redan
i medlet af år i83o var i det skick, att rtiyntning genast kunde börjas,
samt, enligt räkenskaperna , Inventarier och Maehineri m. m. för
Myntverket vid 1831 års slut funnos lill det betydliga värdet af 5o,ooo
B:dr B:co, likväl den så kallade Interims-Styrelsen ytterligare från Banken
af Creditivet lyftat »5,ooo R:dr”; finna Utskotten, att af Comiterades för
Mynt-Verkets öfverseende förklarande, att delta Verk, då det från dem af-
lemnades, vore i det skick, att myntning när som helst kunde taga sin
början, ingalunda följde, det Mynt-Verket befann sig i så complett skick,
att den starkare myntning, som nu blifvit erforderlig, der kunde tillväga-
bringas; helst det blifvit Utskotten meddeladt, alt flere nödvändige och i
Comiterades arbetsplaner upptagne machiner dels ännu icke fnnnos, och
dels hade af ingen någon duplett blifvit anskaffad, så att myntnings-
arbetet måst afstanna, ora någon af de befintlige machinerne fått en större
skada, i synnerhet som vissa delar derpå erfordra en längre tid för att
kunna ersättas; att, oansedt detta icke undfallit Comiterades uppmärksam¬
het, så hade hvarken medeltillgångarne eller arbetsstyrkan och utrymmet
i Machineri-verkstäderne mcdgifvit mer än de nödvändigaste verktygs an¬
skaffande, i följd hvaraf dessa sedermera efter hand måst completteras,
helst de redan varande ej förslogo för en så stark tillverkning af Specie-
Riksdalerns underafdelningar, som senast tilländalupne 3:ne år egt rum,
under hvilken tid 12 millioner Myntstycken blifvit präglade; att Öfver-
Styrelsen ej heller kunde taga på sitt ansvar, det M3rnt-Verket vore så
knappt försedt med dess eiforderligheter, att det icke kunde motsvara dc
fordringar på skyndsammaste tillverkning, som, i händelse af en mycket
häftig Silfver-utvexling, å detta Verk kunde hafva blifvit gjorda; samt att
Kongl. Maj:is Nådiga beslut om Koppar-myntningens hilflyttande, hvilken
åter är oumbärlig för arbetspersonalens jemna sysselsättning, dessutom
föranledde, det en och annan machin, uteslutande för denna, måste förfär¬
digas. Varandes derjemte uti de meddelade upplysningarne omförmäldt
att under den tid Stats-Secreteraren för Handels- och Financé-Ärendena
haft sig anförtrodd Ufver-Styrelsen, blifvit tillverkade;
En ny medaille-präss,
Tvänno prässar för halfva och fjerdedels R:dr;
Ea för fjerdedels och åttondedels Ridt1; äfvensom för vissa afdelningar af
Kopparmyntet; samt
Ett Letterverk för hela och ett för halfva R:dr — hvarjemte
Bill. till R- St. Prot. i834 och i835. 4 Sami. 1 jtfd. a
Häftet.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande N.-o 52.
En serskild präss för mindre kopparmynt nu är under arbete, samt ett
verktyg för Kopparmyntets utklippning med ångmachinskraft, hvari¬
genom arbetskostnaden dervid mycket kommer alt förminskas.
Beträffande de efter Sr i83o på Mynt-Verkets Crediliv hos Banken
lyftade i5,ooo R:dr, så hafva desamma, enligt hvad upplyst blifvit, för
myntningens bedrifvande icke kunnat umbäras, enär Slagskatten under
senare årens jemförelsevis svaga myntning varit alldeles otillräcklig för
kostnadernes betäckande, samt Mynt-Verket, under åren 183a och i833,
på grund af Kongl. Brefvet den 36 October i83a, fått vidkännas utgifter,
ungefärligen uppgående till detta belopp, för ombyggnaden af det gamla,
alldeles förfallna Valsverkshuset, som nu innehåller verkstäderna för Kop-
parmjmtningen samt smedje- och fdare-verkstäderne, hvilka senare måst
lemna rum i stora Mynlhuset för Control-Verket, som, sedan detsamma
kommit under Bergs-Collegii öfverseende, bort uitflylfas, äfvensom för att
erhålla hvälfda och således icke eldfarliga förvaringsrum för Myntets till
mer än 200 Läster uppgående kolförråd; att hushållningen, vid uppköp»
och arbetens bedrifvande icke varit slösaktig, torde kunna slutas deraf,
att hela det nyssomnämnde byggnads-arbelet, med biträde af Arcliitecten
för Quai-byggnaden, skett under Mynt-tjenstemännens egen tillsyn och
med Myntets eget folk, så att icke några Mäster-penningar till Mur- eller
Timmer-mästare behöft utbetalas, och att allt Snickare-arbete blifvit af
dertill antagne Gesäller förfärdigadt i Myntets verkstäder, hvarjemte mål¬
ningen till betydlig del förrättats af Myntarbetare.
Sedan Utskotten sålunda afgifvit de här förut omförmälde upplys¬
ningar, tillhör det Utskotten att sig yttra öfver Prosten Ödmans gjorda
hemställan, det Rikets Ständer uti underdånig Skrifvelse uttrycka den an¬
hållan, att Kongl. Majrts förut fattade beslut om Mynt-Verkets ställande
under Kongl. Bergs-Collegii Öfver-Slyrelse matte, så snart som möjligt, gå
i fullbordan, och enär Utskotten anse i allmänhet mindre lämpligt, att en
Regerings-Ledamot utöfvar en förvaltning, hvarvid redovisning af allmän¬
na medel förekommer; samt då Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 24
Julii i83o, föreskrifvit, att Mynt-Verkets Styrelse komme, sedan Kongl.
Bergs-Collegii organisation hunnit fullbordas, att på samma Kongl. Colle-
gium öfverflyttas, så, och alldenstund denna organisation nu mera desto
hellre kan anses vara fulländad, som Rikets Ständer för Kongl. Bergs¬
collegium fastställt förnyade Aflönings-Stater, tro Utskotten sig böra hem¬
ställa,
det Rikets Ständer hos Kongl. Majrl i underdånighet anhålla
om verkställighet af KÖngl. Maj:ts högstberörde Nådiga Be¬
slut.
Stats- Och Banco-Utikotlens Vtlutaude ,V.o 5:2.
il
Hvad slutligen beträffar det af Riksdngs-Fullmägtigen Anders Däni-
elsson gjorda förslag, det Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t anmäla
deras underdåniga önskan: att, efter årligen anställd inventering, Mynt-
Verkets ställning i alla delar må genom trycket offentliggöras, anse Ut¬
skotten det serskilda förhållande för Mynt-Verket icke inträffa, att något
undantag härutinnan af behofvet påkallas, helst genom den af Stals-Ut-
skottet verkställda revision af Mynt-Verkets räkenskaper för i83i, derom
Berättelse till de respective Riks-Stånden blifvit öfverlemnnd, Rikets Stän¬
der erhållit kännedom sm Mynt-Verkets ställning berörde år, samt likaså
framgent komma i tillfälle att, rörande samma Verks förvaltning, inhemta un¬
derrättelse , i den mon Rikets Ständers Revisorer, hvars Berättelser äfven
genom trycket allmängöras, i stadgad ordning företaga deras gransknings-
arbeten, och anse Utskotten, på dessa skäl,
att Anders Danielssons ofvanberörde hemställan icke bör
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Slutligen få Utskotten tillkännagifva, att Utskotten befunnit de
förenämnde Kongl. Myntets räkenskaper, i hvad de angå Bankens fordrin¬
gar och öfriga förhållanden lill Kongl. Myntet, i fullständigt och utredt
skick, samt att Stats-Verkets och Bankens hos Mynt-verket egande till¬
gångar deruti varit noggrannt från hvarandra afskiljde.
Stockholm den a3 Januarii i835.
Reservationer:
af Doctor Engeström: ”Sedan sammansatta Stats- och Banco-Ut-
skottets Afdelning, på grund af de upplysningar, hvilka finnas uti detta
Betänkande intagne, tillstyrkt afslag å Herr Prosten Ödtnans motion,
bär Utskottet, i stället för de uppgifna skälen, framställt nya för att
biträda afsigten af denna. Dessa skäl äro: dels den mindre lämplighe¬
ten deraf, att en Regeringens Ledamot utöfvar någon förvaltning, hvar¬
med redovisning af allmänna medel är förknippad, och dels att Kongl.
Maj:t redan under den Julii i83o förordnat, att Styrelsen öfver Mynt¬
verket skulle på Kongl. Bergs-Collegium öfveiflyttas, sedan detta hunnit
reorganiseras, hvilket nu anses vara verkställdt. Af dessa kan jag icke
annat än erkänna giltigheten af det förra; men deremot så mycket min¬
dre af det senare, sorn ett yngre stadgande, nemligen Kongl. Brefvet
af den g Febr. i833, bibehåller Stats-Secreteraren för Financerna vid
interims-öfverstyrelsen , intilldess ny organisation för Controlverket hun¬
nit uppgöras, och sådant anser jag icke hafva egt rum förr, än Controls
Författningarne blifvit öfversedde och efter behofvet omarbetade. Denna
Stats- och Banco-TJIskottens Utlåtande N.o 5i,
tid hade, efter mittf örmenande, Utskotten bort afbida, eller åtminstone uti
sin hemställan deråt lemna afseende. Men en annan omständighet, hvar¬
vid min uppmärksamhet fästats af Comiterades för Myntverkets öfverse¬
ende underdåniga utlåtande, synes mig dessutom alltför vigtig, att bär
förbigås. Det är nemligen vid många till fällen, som ett collegialt före¬
stånderskap icke medför det gagn och de fördelar, hvilka under en en¬
da persons öfverstyrelse kunna vinnas, och, lika med Comiterade, tror
jag sådant företrädesvis ega rum vid nu ifrågavarande Verk, så vida
wyutningen med säkerhet skall kunna på en gång hastigast och ända-
niälsenligast hedrifvas. Afdelningens upplysningar vitsorda äfven, att
derigenom intet förlorats, utan tvärtom mycket vunnits; — och om den
anmärkning icke saknar grund, att en collegial-administration åtminsto¬
ne i pecuniert hänseende måste ega företräde genom ansvarighetens för¬
delning på flera personer, så torde likväl äfventyrligheten säkrare förc-
kommas genom vidtaget stadgande, att alla Kongl, Myntets skuldsedlar
och coatanler, utöfver ett visst för de oftare påkommande behofven nö¬
digt belopp, böra ofördröjligen å vederbörligt ställe deponeras. Jag
skulle derföre önska, att Kongl. Myntet aldrig ställdes under något Col-
legium, utan under en enda persons öfverinseende, den Kongl. Maj:t,
såsom varande i bästa tillfälle att bedöma hvad Statens gagn i detta
afseende klafver, eger tillförordna och derifrån åter, efter sig företeen¬
de omständigheter, entlediga. — Dessa sammanlagda anledningar hafva
vållat den reservation, jag härmedelst emot Utskottens ofvanbe^örda
hemställan vördsamt anmäler;”
samt af Prosten Ödman: ”Ehuru det resultat, hvaruti de samman¬
satta Ilöglofl. Utskotten stannat, visserligen är för mig tillfredsställande,
är jag dock skyldig mig sjelf att i reservationsväg närmare redovisa för
de af Högloft. Utskotten dels underkända dels bortresonerade motiver,
på hvilka den af mig väckta motionen grundat sig.
Då jag förklarat den i Januarii månad hvarje år förefallande in¬
ventering å Kongl. Myntet icke fullt svara emot sitt ändamål, enär den
bör anställas genom det Styrelseverk^ hvarunder myntinrättningen lyder,
hvilket Styrelseverk för det närvarande icke är något annat än Herr
Stats-Secreteraren för Handels- och Finance-ärenden, så grundar sig min
framställning på bokstafliga ordalydelsen i Banco-Reglementet 4 art., i
afdelningen i5 §. 8 mom. Att Advocat-Fiscalen i Stats-Contoret i den¬
na inventering deltager, finnes i Banco-Reglementet icke närnndt; och kan
hans deltagande icke afse något annat, än det anslag för Kongl. Myn¬
tet, sorn finnes på Riks-Staten uppfördt. Huruvida Herr Stals-Secrete-
raren
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande År;0 52.
raren är i visst fall sjelf redovisande, kan lätt inses af den omständig¬
het, att Herr Slats-Secreteraren funnit för godt genom qvitto den i
Julii i832 göra redo för de io,ooo R:dr, hvilka, förvexlade i Drätsel-
Commissionens räntebärande obligationer, Herr Stats-Secreteraren emot-
tagit i sin enskilda vård. Dessa obligationer hafva de Höglofl. Utskot¬
ten ansett vara af samma beskaffenhet som andra document, hvilka
Mynlstyrelsen icke allenast haft rättighet, utan ock skyldighet att från
Mynt-Inspectorens vård afskilja och i sin egen förvara. De äro likväl
föga annat än mynt, kunna åtminstone belänas och äro af helt annan
natur än de vanliga document, hvilka af Styrelse-verk förvaras. Här¬
ledde sig dessa 10,000 R:dr från Myntets creditiv på Banken, hvilket
jag bar anledning att tro, emedan de finnas upptagne i det Invente-
rings-Instrpinent, som till Banco-Styrelsen afgifvits, så bade de bort i
Banken insättas, men icke göras räntbara på annat håll. Att de nu af-
kastat en ränta till Kongl. Myntets fördel, förändrar ej saken. Genom
oförutsedda händelser hade de lika lätt kunnat gå förlorade och beredt
Verket en betydlig capital-förlust.
Den besynnerliga tillfällighet, att Kongl. Myntets metalliska fond
icke blifvit i Stats-Revisionens Berättelse år i832 upptagen, hade gifvit
anledning till min förmodan, att denna fond icke vore för Stats-Revi-
sionen tillgänglig; uti hvilken förmodan jag ännu mera styrktes af den
anmärkningsvärda omständigheten, att silfver-cassan blifvit bortvexlad
under samma tidepunkt, då Banco-Styrelsen fått sig uppdraget att så
mycket som möjligt öka Bankens silfverfond för den instundande Rea¬
lisationen. Att så väl bortvexlingen som användandet af denna Myntets
silfver-cassa grundar sig på Kongl. Majrts Beslut af den 25 Maji i832,
är nu upplyst. Kostnaden med quaibyggnaden vid Mynthuset kommer
ej ett belasta Myntverket, men borde för kortare bygnadstid och bespa~
ring af Myntverket förskjutas. Dessa skäl bör jag ej jäfva, då delegat
till grund för ett Kongl. Beslut; men att till försvar för denna transac-
tion anföra den tillfälliga vinst, som i vexlingsväg beredts Myntverket
genom den högre cursens begagnande, anser jag origtigt, då, i händelse
af cursens ytterligare stegring, hvilket ingen kunde calculera, en ännu
högre vinst kunnat beredas. Hufvudfrågan var, om den metalliska cas-
san kunde och borde bortvexlas; och denna fråga är genom Kong!.
Majlis Beslut afgjord. I Stats-Revisionens Berättelse för år 1828, der
denna cassa finnes upptagen,är den dock ansedd, såsom orden lyda,be¬
höflig till förlag för myntningens verkställande.
Bihang till R. St. Prot. 1834 och i835. 4 Sami. 2 Afd. 5
14.de Häftet.
Stals- och Banco-Ulskotlens Utlåtande IV.-o 5x.
Gerna instäraraer jag med de Högloft. Utskotten, alt någon fall.
ständig granskning af eller tillförlitligt omdöme öfver nu varande Mynt-
styrelses hushållningssätt icke kunna åstadkommas, förrän Mjmlverkels
räkenskaper för de senare åren blifvit noggrannt reviderade, samt, ef¬
ter livad jag förmodar nödigt vara, en fullständig inventering af det
Kongl. Myntets machinerier, apparater, m. m. egt rum; men omöjligen
kan jag erkänna såsom bevis på en god hushållsmelhod, att alla repa¬
rationer, byggnadsarbeten, m. m. skett med Myntverkets eget folk. Det¬
ta förutsätter, alt så många beständiga arbetare blifvit för Myntverket
antagna, att de för det egentliga föremålet, myntningen, icke behÖfts,
utan kunnat med andra arbeten sysselsättas. Om besparingar härige¬
nom uppkommit, måtte vara tvifvel underkastadt.
Ånmärkningsvärdt måste äfven synas, att Herr Stats-Secreteraren*
sorn väl borde känna innehållet af Kongl. Maj:ts Bref d. 24 Julli i83o,
hvilket, af honom sjelf contrasigneradt, insatte honom till Interims-Sty-
relse öfver Myntverket, intilldess Kongl. Bergs-Collegium hunnit reorga¬
niserasicke sjelf i underdånighet erinrat om denna Styrelses öfverflytt-
ning till nämnde Collegium, sedan dess nya organisation för sig gått,
enligt Kongl. Majlis Nådiga Instruction af d. 28 Deeember i83a, utan
contrasignerai en senare Kongl.] Skrifvelse af den g Februarii i833,
hvarigenom tiden för denna öfveYflyttning blifvit än ytterligare upp¬
skjuten, ehuru vilkoret för Interims-Öfverstyrelsens fortfarande, enligt
förstnämnde Kongl. Bref, upphört.
Sluteligen hade jag, med anledning af ett under discussionen öf¬
ver delta ämne fälldt yttrande, hemställt, om icke bland motiven för
den underdåniga skrifvelsen äfven borde inryckas det trängande behof-
vet af noggrannare tillsyn vid den fortgående myntningen, då redan
från provincerna klagan försports öfver det nya myntets ojemna be¬
skaffenhet; hvarföre jag ock får de Högloft. Utskotten uppvisat tvänne
alldeles misslyckade myntpiecer, hvilka från en aflägsen landsort blifvit
till hufvudstaden återsände. Då de Högloft. Utskotten icke gillat denna
min framställning, utan ansett myntets beskaffenhet vara en ny fråga,
som serskildt bort eller borde motioneras, hemställer jag vördsamt till
de respeclive Riks-Ståndens bepröfvande. cm icke myntets beskaffenhet
står i närmaste sammanhang med Myntstyrelsens befattning och således
bör ingå bland motiven för nödvändigheten af en förändrad Öfver¬
styrelse öfver Rikets enda Myntverk.
— ■
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet^ i835,
Stals- samt Allm. Ber,v.- och Oecon.- Utsi:a Utlåtande JV:o 53. i
N:o 53.
Ankom lill Exp.-Utsk. den a5 Febr.
Utlåtande, i anledning, af erhållen återremiss å Betän¬
kandet, N:o 48, angående rot eringen i Skåne.
Jemlikt ankommet Protocolls-utdrag har Hedervärda Bonde-Ståndet, till
följd af gjorda anmärkningar, återremitterat omförmälde Betänkande; men
som de öfriga 3:ne Riks-Slånden, nemi. Höglofl. Ridderskapet och Adeln
den 22, Högvördige Presle-Slåndet den 16 och Yällofl. Borgare-Ståndet
den 20 sisth December, detsamma godkänt; hafva Utskotten funnit åter-
remissen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Februarii i835.
N.o 54.
Ankom till Exp.-lltsk. d. 23 Febr.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betän¬
kandet, N:o 47, rörande ett till Rikets Ständers gransk¬
ning öfverlemnadt förslag till Ingvar t erings-Ordning
för städerne utom Stockholm.
I följd af gjorde anmärkningar har Yällofl. Borgare-Ståndet till Ut¬
skottens handläggning återremitterat ofvanberörde Betänkande, men som
detsamma blifvit bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 20, af
Högvördige Presle-Slåndet den i5 samt af Hedervärda Bonde-Ståndet dén
18 sisth December; hafva Utskotten funnit återremisseq, emot ^5 §. Riks-
dags-Ordningen; icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den i5 Februaiii 1835.
Bthang till R. S. Prot, 1834 och 1835. 4-de Samt. 2lära Afd.
15-de Håjlet.
2 Stais« 5<W2< Allm. Besty- och Oecon.- Utsl:s Utlåtande JV:o 55.
N:o 55.
Ankom till Exp.-Utsk. den a5 Fehr.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betän¬
kandet, N:o 42, angående rättighet för slcogsinnehaf-
vare, som ej tillika disponerar betet å marken, att,
för skogsvextens befrämjande, vexelvis uppf reda och
inhägna en tiondedel i sender af skogsmarkens he¬
la vidd.
Nämnde Betänkande, som vunnit Höglofl. Ridderskapets och Adelns
samt Vällofl. Borgare-Ståndets bifall, men blifvit afslaget af Hedervärda
Bonde-Ståndet, är af Högv. Preste-Ståndet återremitteradt, på grund af
anmärkningar, sorn Herrar Prosten Ödman, Doctorerne Lindahl och Ruus,
Conlracts-Prosten Öhrnberg, Doctor Moreii och Fält-Prosten Edvall, med
flere af Ståndets Ledamöter emot detsamma framställt.
Hufvudsakligen har dervid blifvit anfördt, att, i händelse Utskottens
förslag om rättighet för disponent af recognitions-skog att deraf inhägna
T-:del i sender, oaktadt betet begagnas af annan person, blefve bifallet och
conseqvent följdes, skulle boskapsskötseln i de norra provincerna, åtminsto¬
ne i vissa socknar af Helsingland, alldeles gå under. Der funnos nemligen
recognitions-skogar af högst betydlig vidd, på hvilka de flesta byarnes bo¬
skap betades, och hvarest fäbodarne voro anlagde på 3 lill 5 mils afstånd
från bolsladen, då deremot hemma vid byarne ingen eller högst otillräcklig
betesmark funnes. Finge det, vid sådant förhållande, bero på innehafva-
ren eller egaren af recognitions-skogen att iustänga Tx-:del, hvarest han be¬
hagade, skulle naturligtvis helst utstakas den trakt, som betades och följ¬
aktligen vore isynnerhet utställd för åverkan, hvarigenom betes-innehafva-
ren nödgades flytta sina fäbodar till en annan del af skogen, samt, när
denna ett annat år instängdes, till en tredje trakt och så vidare.
Med anledning häraf hafva åtskillige Ledamöter yrkat, att, med ogil¬
lande af Utskottens förslag, hemmansegarne måtte orubbade bibehållas vid
betesröttigheten å recognitionsskogar, hvilken från uråldriga tider varit dem
förunnad, och dessutom å flere ställen, efter uppstådd rättegång, blifvit
dem tillerkänd.
Af andra Talare åter, som gillat idéen af förslaget, är allenast hem-
ställdt, att detsamma måtte undergå sådana modificationer, att dels inhäg¬
naden finge ske, antingen i följd af överenskommelser emellan disponenten
af skogen och den som begagnar betet, eller efter Kongl. Maj:ts Befallnings-
Stats- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utshls Utlåtande JVio 55. 3
hafvandes bestämmande, dels en viss tid fastställdes, under hvilken en viss
tiondedel af skogen skulle få hållas inhägnad, dels begagnandet af betet å
j^.-delar af recognitions-skogen icke måtte, genom inhägnad af Tx0;del, för¬
hindras eller försvåras för de till mulbete berättigade hemman eller de¬
ras fäbodar.
En annan del har talat för bifall till Betänkandet; och af en Leda¬
mot är föreslaget ett förtydligande af uttrycket ”rättighet att i sen_
der inhägna,” hvilket förmentes kunna tydas så', att man hade rätt inhäg¬
na den ena tiondedelen efter den andra, blott det ej skedde på en gång.
Yid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har det icke undfallit
Utskotten, att ju, i anseende till serskilda af locala omständigheter beroende
förhållanden, som i vissa orter ega rum, den ifrågaställde inhägnadsrättig-
helen å recognitionsskog skulle på det sätt kunna utöfvas, att den blefve af
menligt inflytande för en del hemman, hvilkas mulbetes-tillgång endast
eller hufvudsakligast finnes å recognitionsskog.
Farhågan i detta afseende bör dock icke lägga binder i vägen för,
det genom förslaget åsyftade, vigtiga ändamål, ty, efter Utskottens tanka,
kunna de anmärkte olägenheterna och missbruken, genom lämpliga föreskrif¬
ter, undvikas.
Utskotten, som, på grund häraf, i fråga om recognitionsskogar, fun¬
nit sig böra vidhålla sitt förra förslag, samt endast dervid foga sådana vil¬
kor och tillägg, att en utväg till skogstillgångens förökande beredes , utan
menlig inverkan på mulbetes-egande hemmans bestånd , få alltså
tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Majit i underdånighet an¬
hålla, det förordnas måtte, att den, som disponerar recognitions¬
skog, under det betet derå af annan begagnas, må, ehvad skogen
är till skatte köpt eller ej, ega rättighet att, lill ny skogs upp-
fredande, en tiondedel af skogens hela område i sender inhägna;
dock säl unda, att endast del af skogen i sender får hållas in¬
stängd: att en ‘sådan lott ej må vära inhägnad längre än to dr,
efter hvilkas förlopp densamma åter bär utläggas; att hvarken
mulbetes-egande hemmans fäbode-ställen, eller mera än ff-del af
det, som å hela skogsområdet anses utgöra bästa betet, må in¬
begripas i den trakt, som instänges; att inhägnaden så verkstäl¬
les, att hemmanens fria tillträde till begagnande af de återstå¬
ende f-ulelar af skogen och isynnerhet af deras fäbodeställen
och vattentillgång icke förhindras eller i större nion försvåras;
samt att, i händelse godvillig öfverenskommelse emellan skogs-
4 Stats- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utshs Utlåtande N:o 55.
disponenten och mulbetes-innehafvarén icke kan träffas, Härads-
Rätt, uppå anmälan , må ega att bestämma, huru inhägnaden
skall ske , sedan vederbörande blifvit hörde och undersökning
hållits , hvarföre kostnaden likväl ensamt bör drabba den , som
vill inhägnad verkställa.
Hvad slutligen beträffar Kungsgårds- och Boställs-skogar, så har någon
anmärkning emot Utskottens förslag i denna del ej blifvit gjord, hvarföre
Utskotten, i enlighet med hvad i förra Betänkandet är hemställdt,
tillstyrka, att, vid utarrenderande af sådana skogar, skogsinnehaf-
varen, när betet serskildt upplåtes, må förbehållas rättighet att,
till ny skogs uppfredande, instänga Tr_:del af skogen i sender, och
derjemte vara skyldig att en dylik inhägnad verkställa.
Stockholm den 25 Febr. i835.
Heservationer:
af Herr Doctor Ruus, som, under åberopande nf hvad vid återre-
missen inom Högv. Preste-Ståndet blifvit anmärkt emot Utskottens i förra
Betänkandet framställde förslag, ansåg något afseende å den i ämnet väck¬
ta motion icke böra fästas;
af Riksdagsfullmägtigen Nils Strindlund, som förenade sig med Herr
Doctor Ruus.
STOCKHOLM, Kongx.. Oi\dens-J)oktryckeriet', i 835.
Stats- samt Allm. Besr.- och Oecon.-Utsk:s Betänkande IV:o 56. i
JNT:o 56.
Antom till Exp.-Utsk. d. 28 Febr.
Betänkande, i anledning af ätskillige motioner om vissa
handelsjörm oner för Rikets norra provincer, och om
r export-pr oemier för vissa varor m. m.
-Till Stats- och Bevillnings-Ulskotten har blifvit remitterad en hos Hederv.
Bonde-Ståndet af Anders Normark från Vesterbottens Län väckt motion,
deruti, med framställning af den nöd, som i Rikets norra provincer upp¬
stått af fyra elter hvarandra inträffade missväxtår, hvilka blifvit så mycket
mer förstörande, som capital och en ordnad industri saknas för användan¬
de af desse orters ymniga tillgång på naturalster, är vordet föreslaget, att,
lill beredaude af det lif i handel, sjöfart och näringar, som ensamt skulle
kunna afhjelpa den nnvarande förlägenheten, Norr- och Vesterbottens Län
måtte under sex års tid beviljas vissa handelsförmoner och export-prasmier
för vissa varor; uti hvilken motion Olof Olofsson, från Vesterbottens Län
instämt.
I sammanhang härmed hafva till handläggning förekommit tvänne till
Bevillnings-Utskottet remitterade motioner, den ena af Herr Hahn, hvilken,
med åberopande af handelns och näringarnes, i följd af flere missväxtår, irå¬
kade obestånd inom Vester- och Norrbottens Län, i samma syftning som
Anders Normark, för dessa provincer föreslagit åtskilliga handelsförmoner ;
och den andra af Eric Nilsson från Jemtlands Län , som till uppmuntran
att begagna de stora rikedomar , hvilka finnas i de nordliga provincernas
skogar och berg, föreslagit, att alla effecter deraf, som kunna tjena till ex¬
port, måtte under 10 år tullfritt få utföras, samt att främmande fartyg,
som hemta sådane varor, måtte vidkännas hälften mindre umgälder, än
hittills egt rum.
De för Norr- och Vesterbottens Län i Anders Normarks och Herr
Hahns motioner föreslagne förmoner innefattas i följande punkter:
1:0 tullfri utförsel af dessa provincers natur- och industri-alster,
ehvad de inlastas i utländska eller inländska fartyg;
2:0 tullfri import af alla sädesslag;
3:o skattefrihet för inflyttande utländningar och nya stora industri¬
anläggningar, samt tullfri införsel af dertill erforderliga råämnen, redskap
och machinerier;
Bih. till R. St. Prot. 1834 och 1835. 4,-de Sami, 2:dra Afd.
16'de Häftet.
2 Stats- samt Allni. Besa.- och Oecon.- Utsk;s Betänkande N:o 56.
4:o olimiterad, af reslrictiva Författningar oberoende förädlingsrätt af
alla inhemska ämnen;
5:o nedsättning i umgälder för fartyg, Svenska eller främmande, som
uti ifrågavarande provincer intaga last på utrikes ort, till det belopp, som
för Svenska, emellan inrikes hamnar gående fartyg betalas;
6:0 rättighet att lasta i hvad hamn som helst inom provincerna,
utan betungande bevaknings-afgifter;
7:0 nederlagsrättighet för städerna Umeå, Piteå och Luleå;
8:0 prasmium af 3 R:dr per läst på alla för utländsk räkning byggde
fartyg, och dem, sorn till utländsk ort försäljas, med rättighet till tullfri in¬
försel af alla till sådana fartyg erforderliga inventarier, jemte ämnen der¬
till, såsom Hampa, Tågvirke och Segelduk m. in. under control emot missbruk;
9:0 prsemier på till Stockholm införd Ved af
Löfträd 1 R:dr pr famn.
Barrträd 3a sk pr famn.
På trädkol, brände i ugn 1 R:dr pr läst af 12 tunnor;
10:0 export-prasmier:
på Murtegel 1 R:dr pr 1000 st.
— Taktegel 2 R:dr 16 sk. pr 1000 st.
— Granit, finhuggen 16 sk. pr qvadrataln huggen yta.
— Dito grofhuggen 12 sk. pr dito dito.
— Harts och Kåda 24.sk. pr tunna.;
11:0 tillverknings-praemier:
på Garfextract 3 R:dr pr skepp.
—- Pottaska, calcinerad 8 sk. pr lisp. och
12:0 understöd till uppbyggande af Kol- och Calciner-ugnar, efter
förenklad method.
Hvad i motionerne blifvit framställdt hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och som export-tullen å träd varor, hvilka utgöra de norra provincer-
nas betydligaste export-artiklar, blifvit vid innevarande Riksdag betydligen
nedsatt, i följd hvaraf tullfrihet vid utförsel af dessa varor, om också an¬
tagas kunde, att eftergiften i tullen directe kom landets invånare lill godo,
i ringa mon skulle bidraga till en lifligare handel med sådane varor, eller
understödja en förmonligare afsättning af desamma; alltså och då med Ri¬
kets Ständers redan fattade beslut i afseende på tullen å Jern och Malm icke
är förenligt, att något undantag deruti eger rum, finna Utskotten sig icke
böra tillstyrka,
Stais- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande JS:o 56. 3
att hvarken för de norra provinerna i allmänhet eller serskildt för
Norr- och Vesterbottens Län tullfri export af dessa orters natur-
och industri-alster beviljas.
Då tullfri införsel af spanmål från utrikes ort till Norr- och Vester¬
bottens Län skulle betaga Rikets sädesrikare provincer tillfälle att deras
öfverskott på de norra orterna afsätta , samt jemväl motverka det af Rikets
Ständer med redan fatladt beslut, angående tullen å alla sädesslag, åsyftade
ändamål, att inom Riket befordra uppkomsten af en för landet förmonlig
spanmålshandel, anse Utskotten sig icke kunna
tillstyrka bifall till hvad i motionerne blifvit föreslaget, angående
tullfri införsel af alla sädesslag till Norr- och Vesterbottens Län.
Hvad angår den i 4-de punkten föreslagna obegränsade näringsfrihet
för ofvannämnde Län; så, enär Lag- samt Allm. Besvärs- och Oeconomie-
UtskolLen, angående näringsfriheten i allmänhet, redan meddelat Betänkan¬
de under N:o 33; och Utskotten anse något undantag härutinnan icke böra
ega rum,
tillstyrka Utskotten, att framställningen härom lemnäs utan afseende.
Beträffande tullfri import af inventarier, jemte ämnen dertill, för
skeppsbyggeri, råämnen , redskap och machinerier för stora industri-anlägg¬
ningar, samt rättighet att lasta i hvad hamn som helst inom provincerna;
så, enär sådant skulle föranleda en betydlig tillökning i bevakningspersona-
len, för att åstadkomma control emot missbruk;
finna Utskotten sig icke kunna tillstyrka bifall till hvad Motionai-
rerne i dessa delar föreslagit.
Vidkommande nederlagsrättighet för städerne Umeå, Piteå och Luleå;
så, enär 7 §. af Kongl. Kungörelsen den 19 December 1827, om nederlag
och hvad dervid iakttagas bör, innehåller, att Kongl. Maj:t, efter förekom¬
mande omständigheter, i Nåder vill yttra Sig, då vid serskilda tillfällen
nederlag sökes för handelsvaror i stapelstad utöfver den rätt staden i sådant
afseende eger,
finna Utskotten desto mindre anledning att tillstyrka någon åtgärd
af Rikets Ständer i förevarande fall, som ofvannämnde städers in¬
vånare, på omförmälde sätt, ega hos Kongl. Majrt i underdånighet
anmäla denna deras angelägenhet, och det, enligt 89 §. Regerings¬
formen, på Kongl. Maj:t ankonnner, att, med afseende på Rikets
nytta, derom förordna.
4 Stats- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsila Betåniande N-'0 56.
Dä, enligt Kongl. Brefvet den 24 Mars 1824, prasmier utgå för ved,
som till Stockholm införes från provincerna norr om Sundsvall, anse Utskotten
den nu väckta fråga derom böra förfalla; finnande Utskotten sig
icke kunna tillstyrka bifall till hvad i öfriga delar af motionerne
blifvit föreslaget.
Stockholm den 27 Februarii i835.
Reservationer
af Herr Friherre Boye, Herr Friherre Kantzow, Herr Oxehufvud,
Herr Pejron, Herr af Ekenstam, Herr Prosten Risberg, Herr Prosten
Edvall, Herr Norman, Herr Halling, Hr Ahrnberg, Eric Pehrsson från
Gefleborgs Län, Johan Olof Dahlberg från Vester-Norrlands Län och An¬
ders Mårtensson från Jemtlands Län, emot Utskottens afstyrkande af tull¬
fri export af Norr- och Vesterbottens Läns natur- och industri-alster; och
af Herr Hahn, emot Betänkandet i dess helhet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeuiöt , i835.
Stats- och Beoillnings-Utskottens Memorial JV:o 5j.
N:o 57.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 3 April.
Memorial, i anledning af ålerremiss å Betänkandet
N:o 56.
Ifrån Ridderskapet och Adelil hafva Utskotten erhållit återreniiss å deras
under N:o 56 afgifne Betänkande, i anledning af åtskilliga motioner om
vissa handelsförmoner för Rikets norra provincer och om exportpraemier för
vissa varor m. m.; men som, enligt ankomne Protocolls-utdrag, berörde
Betänkande blifvit bifallet af Preste-Ståndet den q, af Borgare-Ståndet den
12 och af Bonde-Ståndet den 14 i denna månad, anser Utskotten, till följd
af 75 §. Riksdags-Ordningen, denna fråga vara afgjord, och kunna således
dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den 3i Mars i835.
Reservationer :
Herr Rådmannen Hahn och Riksdagsfullmägtigen Eric Persson
från Gefleborgs Lån reserverade sig mot den behandling detta ärende inom
Utskottet erhållit, och förmenade, att detsamma, såsom varande af Bevil!-
ningsegenskap, ej bort anses afgjordt genom 3:ne Stånds beslut.
N:o 58.
Ankom till Exp.-Utsk. den 4 April.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om åtgärders
vidtagande, för att upphjelpa, fisket i Bohusländska
skärgården.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet [samt derifrån till
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet remitteradt memorial, har
Riksdagsfullmägtigen Johan Johansson från Bohus Lin anfört, att, ehuru
vid sisthållne Riksmöte uppmärksamhet fästats på angelägenheten att vid-
Bihang till K. St. Prot. i834 och 1835. 4-de Sami. 2-dra Afd. 1
17;de Håftet.
2 Stats-, B ev.-, Lag- sam ^ Allm. Besp.- o. Oecon.- Utsk".s Betänkande JY:o 58.
taga nödiga åtgärder till upplrjelpande af det förfallna sillfisket i Bohus¬
ländska skärgården, och enskilde Motionairer i sådant afseende dels föresla¬
git, alt derstädes boende fiskare, då de styrkte sig idka saltsjöfiske eller
såsom delegare i sillnolar fånga sill, skulle från skatter till Kronan befrias,
och dels framställt den önskan, att ofvannämnde fiskare måtte sältas i till¬
fälle att med andra länders invånare deltaga i det så kallade storfisket på
Islands, Shetlends oell Skottlands kuster; bade likväl dessa förslag icke för-
anledt till annan åtgärd, än en underdånig hemställan till Kongl. Maj:t.
alt, för fiskeriens ändamålsenliga bedrifvande, i Nåder vidtaga erforder¬
liga anstalter, hvarefter Kongl. Maj:t, sedan undersökningar i Bohusländska
skärgården blifvit hällne, i Julii månad 1833 anbefallt Dess och Rikets
Commerce-Collegium att utarbeta förslag till en förnyad Fiskeri-stadga, samt
afgifva utlåtande i fråga om ett annorlunda beskaffadt storfiske, än det nu
brukliga; och då således de vid förra Riksdagen gjorde förslag till fiskeri¬
ens uppbjelpande ännu i väsendlligaste delar hvilade ouppfyllde, samt
Motionairen, med kännedom om den bekymmersamma ställning och det
tryckande armod, hvari Bohusländska skärgårdsfolket i allmänhet sig be¬
funne, ansåge för en pligt att åt dem bereda snar och verksam hjelp, på
det icke det för hela Riket så nyttiga fiske, som delta folk idkade, helt
och hållet måtte upphöra, framställdes det yrkande, dels att fiskare eller
såkallade stiandsittare i Bohus Län, med undanlag likväl af dem, som
Bevillnings-Comitleerna ansågo böra skatt utgöra, måtte ifrån Kronoskat¬
ter varda befriade, helst erfarenheten visat, att sådane, för fattigdom skull,
ofta ej kunnat utgå, samt dels att ett anslag af Statsmedlen, antingen så¬
som lån eller understöd för Nordsjöfiskets återupphjelpande måtte af Rikets
Ständer beviljas.
Derjemte har Johan Johanssonuti ett serskildt anförande, till mo¬
tionen fogat följande upplysningar och tillägg: att det så kallade storfisket
af cabeljo och långor, för hvilket understöd egentligen blifvit begärdt, id¬
kades på aflägse håll i öppna Nordsjön utaf Bohusländske fiskare, de der
hade boningar sammanlagde på klippor och holmar vid hafsbandet, och
hvilka fiskelägen, som bildat sig under den period, då sillfisket var gyn¬
nande, funnos uti Orousts och Tjörns Härader, till ett antal af 17 med
4490 invånare; att från dessa fiskelägen 23 däckade och 92 öppna så kal¬
lade backebåtar utgingo, af hvilka de förra lillbragte 2 å 3 veckor och de
sednare 8 dagar på hafvet, hvarefter omsorgen för den erhållna fångstens
bevarande från förskämning nödgade dem alt återvända hem; att deremot,
om dessa fartyg vid utlöpandet kunde förses med erforderliga anstalter för
Stats-, Sep.-, Lag- samt Allm. Sesv.- o. Oecon.- Ulsk:s Se tankande iY\‘o 58. 3
fångslens insaltning, många inträffande förluster skulle förekommas, äfven¬
som den lid, som åtginge för resorna fram och tillbaka, icke onyttigt för-
spildes; att storfiskets betydliga aftagande visade sig deraf, att de däckade
fartygen efter hand minskats från ett antal af 3o till a3, och skulle det¬
samma, enligt Motionairens förmodan, ytterligare inskränkas, om icke, då
de närvarande af ålder eller olyckshändelser gjordes obrukbara, och folket
saknade medel att skaffa nya i de afgåendes ställe, näringsgrenen af Staten
uppmuntrades och understöddes; samt slutligen, att de flere tusende skepprd
fisk, som från Norrige årligen infördes, kraftigt bevisade våra inhemska
fiskeriers aftynande, af hvilka storfisket icke på en tid af 60 år rönt någon
uppmuntran; tillstyrkande alltså Motionairen, i likhet med hvad han förut
föreslagit: 1:0 att invånarne på de egentliga fiskelägena i Bohus Län måtte
förskonas från Krono-utlagor, eller åtminstone erläggande af bevillning;
3:0 att fiskfartygen utan undantag befriades från läst-afgift; 3:o att fartyg
och redskap, såsom för fiskare det oundgängliga och enda medlet till an¬
skaffande af lifs-uppehälle, icke måtte kunna för gäld utmätas; 4:o att
hvarje däckadt fisk fartyg ett låne-understöd af 25o R:dr B:co måtte bevil¬
jas; 5:o att, utom de sålunda föreslagne 25o R:dr till hvarje nu befintligt
däckadt fartyg, utgörande tillsammans 5,700 R:dr, ett lika belopp måtte
anslås, för att kunna disponeras åt dem, hvilka, impmuntrade af ett dy¬
likt understöd, säkerligen skulle komma att däcka och inreda för fiske tjen-
liga öppna båtar; och trodde Motionairen, att några inkast icke borde mö¬
ta för erhållande af ofvannämnde summor, antingen genom anslag af Stats¬
medlen, eller medelst anordning å manufactur-fonden, såsom räntefritt lån
på 10 års tid med 10 procents årlig afbetalning; med hänsigt hvartill Mo¬
tionairen, beträffande användandet af desse medel, vidare föreslagit; 6:0
att inom hvarje Pastorat, der hufvudstationerne för idkarne af Nordsjö¬
fisket nu befinnas, vid allmän Sockenstämma utsåges en Comitte, af red¬
lige och kunnige män, hvilka, jemte Pastor och Kronofogden i orten, skulle
ega att utdela understödsmedlen, indrifva och emottaga de årliga afbetal-
ningarne samt den å vederbörligt ställe insätta.
Vid föredragningen häraf till remiss, har, inom Hedervärda Bonde-
Ståndet, Riksdagsfullmägtigen Olaus Eriksson från Bolins Län med Motio¬
nairen sig förenat , äfvensom följande yttranden och åsigter blifvit fram¬
ställde, nemi.: af vice Talmannen Jon Jonsson, som, med vitsordande af
den tryckande belägenhet, hvari fiskeri-idkarne uti Blekinge sig befunno,
anhållit, att, om icke fullkomlig befrielse från skattebidrag kunde dem
4 Stats-, Ber.-, Lag- samt Allni. Besa.- o. Oecon.- Uls!c:s Betänkande N:o 58.
medgifvas, de åtminstone malte deruti erhålla en betydlig nedsättning, uti
hvilken begäran Riksdagsfullmägte Gustaf Apelqvist och Ola Jeppsson
från Blekinge sig förenat; samt af Jöns Persson från Malmöhus Län, hvars
anförande innehåller: att som fiskets allmänna aftagande och förfall äfven
sträckt sina menliga följder till idkare af denna näring uti Skåne, och nö¬
den så tilltagit, att lagsökningar dagligen föreföllo. vore nödvändigt, att
åtgärder, till förbättrande af detta beklagansvärda tillstånd vidtagas, för¬
nämligast derigenom, att tills vidare eftergifva en del af fiskeri-idkar-
nes utlagor.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Oeconomie-Ut-
skottet, beträffande frågan om ett låneanslag af tillsammans i i ,5oo R:dr till
fiskeriens upphjelpande i Bohusländska skärgården , sedan Stats-Utskottet,
genom dess afgifna Betänkande N:o 164, på anförde skäl, afstyrkt Herr
Prosten HylancLers för samma ändamål begärde anslag af 6,900 R:dr, och
detta Betänkande vunnit samtlige Riks-Ståndens bifall, samt frågan således
redan blifvit af Rikets Höglofl. Ständer afgjord,
ansett motionen i della afseende icke kunna till vidare pröf¬
ning upptagas;
äfvensom, i afseende på yrkandet om eftergift eller lindring uti fisker i-
idkarnes Krono-utskylder, eller åtminstone i Bevillningen, samt befrielse
från erläggande af läste-äfgift för fartygen och desses undantagande från
sådan egendom, som får för skuld utmätas, Oeconomie-Utskottet, på ena¬
handa skäl, som i förenämnde Belänkande blifvit anförde, eller alt Kongl.
Maj:t redan fästat Dess Nådiga uppmärksamhet på ifrågavarande ämne och
genom serskildt tillförordnade Committerade låtit undersöka fiskeriens
nuvarande tillstånd och utvägarne lill deras upphjelpande , samt otvifvel-
aktigt lärer vara betänkt på vidtagande af de lämpligaste medel för lifvan-
de af denna gren af Svenska näringarne ,
funnit sig icke kunna tillstyrka bifall å hvad i berörde afseenden
blifvit anfördt.
Uti dessa åsigter och beslut, som blifvit communicerade Stats-, Be¬
villning?- och Lag-Utskotten , med hvilka ärendet ansetts böra gemensamt
behandlas, instämma jemväl desse Utskott; och får Bevillnings-Utskott et,
för sin del, derjemte åberopa, alt Utskottet förut, dels tillstyrkt den för¬
ändring emot hvad hittills varit gällande, att, enligt blifvande Bevillnings-
Stats-, Bea.-, Bag- samt Allm.Besa.- o. Oecon.-VtsB.S Betänkande JS:oS8. 5
förordning, Skärkarlar, Strandsittare och Fiskare utan jordbruk må taxeras
efter följande 5 classer:
Första Classen
R:dr 5
Andra dito
Tredje dito
Fjerde dito
Femte dito
16. —
dels, såsom svar å Johan Johansso/is serskildt till Bevillnings-Utskottet
remitterade motion derom, att fiskare eller såkallade strandsittare i Bohus-
ländska skärgården, hvilka ej hafva jordbruk eller annan näring, än fiske,
må ingå bland dem, som från bevillning äro befriade, så vida Bevillnings-
Coinite'erna ej skulle finna något undantag häiifrån möjligen kunna ega
rum, anfört, att som, enligt Bevillnings-förordningens 77m §. 2 morn.,
Bevillnings-Comitéerna egde pröfva och meddela rättelse i afseende på
de skattskyldiges förmögenhet att draga påförde utskylder, och följaktligen
redan för Taxeringsman funnes den rättighet till undantag vid förefallande
behof, som Motionairen åsyftat, så erfordrades derom icke något ytterliga¬
re stadgande; dels ock, uppå Herr Prosten Hjlanders_, uti dess till Stats-
Utskottet remitterade, men derifrån till Bevillnings-Utskottet öfverlemna-
de motion, i hvad den rörer befrielse från läst-afgift för fiskfartygen samt
förunnande af någon lindring i Bevillningen åt de för närvarande, relativt,
allt för högt beskattade Bohusländska skärgårdens invånare, funnit sig för¬
anlåtet afstyrka bifall å hvad sålunda blifvit föreslaget, enär Prosten Ha¬
lander j som upplyst, att af de på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning anställ¬
de undersökningar” om fiskeri-handleringens tillstånd, ett gynnande resultat
vore att hoppas, hvarken uppgifvit sättet för tillgodonjutaude af berörde
lindring eller hvaruti densamma egentligen skulle bestå.
Stockholm den 3i Mars 1835.
Bihang till R. St. Prot. 1834 och 1835. Aide Sami, lidra Afä. 2
17ide Håftet.
/
STOCKHOLM, Kongl, Ordens-Boktryckeriet, i835.
Stuts- och Banco- Utskottens Memorial N‘,o 5<).
t .
I
N:o 5g.
Antom' till Exp.-Utsk, den i4 April,
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet N:o 5fj
i fråga om förändring i vissa delar af Bankens grundfonds-
obligationer m. m.
Ifrån Ridderskapet och Adeln hafva Utskotten erhållit återremiss å
olvanberörde Utlåtande; men sorn, enligt ankomne Prolocolls-Utdrag, sam¬
ma Utlåtande blifvit bifallet af Bonde-Ståndet den 3i sistl. Januarii, af
Borgare-Ståndet den 3:dje samt af Preste-Ståndet den p:de derpåföljande
Februarii, så anse Utskotten, till följd af ^5 §. Riksdags-Ordningen, denna
fråga vara af Rikets Ständer afgjord,
och kunna således dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den no April 1835.
N:o 6o.
Ankom till Exp,-Utsk. den i4 April.
'■Utlåtande , i anledning af vackt fråga om förändring uti före¬
skri f terne, rörande uppsigten och controlen öfver vården af
Götha Canal Verk.
Inom Banco-Utskottet har blifvit vackt en motion af innehåll, att,
efter det de uti \ Art. 3 Afd. af i83o års Banco-Reglemente meddelade
föreskrifter, i afseende på Bankens förhållande till Götha Canal, nu mera
äro med få undantag, sedan Canalen blifvit fullbordad och Bolaget erhållit
afskrifning af dess skuld till Banken, dels redan verkställde, dels icke vida¬
re tillämplige och således alla Bankens förhållanden till Canal-Bolaget upp¬
hört, den uppsigt och control öfver vården och underhållandet af Canal-
Yerket, hvilken hitintills ålegat Banco-Fullmägtige , samt en af dem vald
Bih, till R. St. Brot. i834 och 1835. 4 Sami. a Afd.
rd.de Häftet.
%
Stats- och Bancc-Ut sköttens Utlåtande Nio 60.
Ledamot i Canal-Directionen, lämpligare kunde uppdragas åt Styrelsen öf¬
ver Riksgälds-Contoret, sorn har under sin vård den till säkerhet för Ca-
nalens framtida underhåll afsatta fond samt den ännu icke utbetalda åter¬
stoden af byggnads-anslaget»
Öfver denna motion, som Banco-Utskottet ansett vara af egenskap att
böra gemensamt med Stats-Utskottet behandlas, hafva de förenade Utskot¬
ten infordrat Utlåtanden fiån Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoret,
dervid hufvudsakligen blifvit anfördt,
af Fullmägtige C Bankenr
att, genom den numera verkställda afskrifning utaf Bankens ho» Gö¬
tha Canal Bolag egde fordran, Bankens förhållande till Bolaget, så vidt det
angår samma fordran, till alla delar upphört, och alt, till följd häraf, Ban-
co-Styrelsens framdeles fortfarande, och på detta förhållande grundade, del¬
tagande i Canal-Directionen vare ändamålslöst; hvaremot, och då det ålig¬
ger Banken alt utgifva lån emot hypothek af Götha Canal Adier, Banco-
Styrelsens deltagande i Canal-Directionen visserligen icke borde anses för
en öfverflödighet, som kunde till alla delar åsidosättas; och hafva. Fullmäg¬
tige derföre föreslagit den modificalion uti ofvanberörde motion, att Banco-
Fullmägtige måtte berättigas gemensamt med Fullmägtige i- Riksgälds-Con-
törel utse och välja en Ledamot i Götha Canal-Duection, till bevakande af
båda Verkens säkerhet och bästa?
samt af Fullmägtige i Riksgälds-Contoret r
att, beträffande först reparatious-fonden,enär Styrelsen öfver Riksgälds-
Contoret icke eger rättighet pröfva och afgöra, om eller när denna fond
får lyftas, ulan sådant på Rikets Ständers serskilda förordnande ankommer,
Riksgälds-Contoret icke kunde anses vara i annat förhållande till Canal-
Bolaget, än såsom vårdare af ett nedsatt capital, derå, så länge det inne-
står, Bolaget godtgöres 5 procents ränta?
att, hvad dernäst vidkomnre det utaf Bolagets7 medel* innehållna dub¬
bla kostnads-belopp för återstående arbeten i hamnbyggnads-väg, det en¬
samt af Canal-Bolaget beror att bestämma tiden för dessa arbetens verk¬
ställande; och Riksgälds-Contoret endast tillhöra att på det innestående
beloppet godtgöra Bolaget 5 procents ränta? samt, efter det behörigen styrkt
blifvit, att något visst bland de serskilda arbetena är vordet i dess helhet
verkställd t, då till Bolaget utbetala den för elfe sådan t arbete uti det upp¬
rättande förslaget beräknade och nedsatte dubbla kostnads-summa? samt
att, lill följd häraf, Riksgälds-Contoret icke står i annat förhållande'
till Caual-Bolagefe, än såsom vårdare och innehafvare af capital, å hvilkas
Stats- och Baneo-Vtihtttns Utlåt andt N.o 60.
3>
Conloret icke kunde göra ringaste anspråk, utan snarare skulle Kunna be¬
traktas sorn Canal-Bolagets gäldenär, och följaktligen ej kunde lida något
förfång af Canalens missvårdande,
Fullmägtige hemställa likväl, att, för den händelse Rikets Ständer
skulle anse lämpligt åt dem uppdraga uppsigten öfver Canalens vård och
underhåll, alla Canal-Verket rörande handlingar och Piolocoll måtte från
Banken, efter deröfver upprättad förteckning, till Riksgälds-Contoret öfver¬
lemna.*!.
Utskotten hafva ofvanupptagne motion, jemte hvad dervid i öfrigt
förekommit, i behörigt Öfvervägande tagit; o*h enär Götha Canals framtid»
vidmagthållande, ehuruväl att de i och för Canalens anläggning och full¬
bordan från så val Stats-Verket som Banken lemnade lån redan blifvit
af Rikets Ständer afskrifne, obestridligen lärer vara af vigt, så mycket me¬
ra, sorn, enligt privilegierne för Götha Cänal-Bolag, Stats-Verket eger upp¬
bära andel af Ca 11 a 1- i nk om sterne, då dessa öfverstiga ett visst belopp,
samt, på sätt Fullmägtige i Banken om förmält, Götha Canal-Aelrer, hvil¬
kas värde beror af Canal-inkomsterne, äro uti Rikets Ständers Bank, enligt
Rikets Ständers Actie-egarne gifna löfte, belånbare; så anse Utskotten sig
böra, af sådane skäl, på det sätt hos Rikets Ständer tillstyrka bifall å den
väckta motionen,
att, för framtida uppsigten och controlen öfver Götha Canals vid¬
magthållande, Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoret mi
berättigas gemensamt utse och välja, dels ett ombud, som eger
att, i egenskap af Ledamot, å Stats-Verkets samt Bankens vägnar,
uti Götha Canal-Direction deltaga, dek ock ett Ombud vid de år¬
liga revisionerne af Canal-Verkefcs räkenskaper.
Och få Utskotten derjemte tillstyrka, att, i händelse Rikets Ständer
bifalla den af Utskotten sålunda föreslagna förändring uti uppsigten och
controlen öfver Götha Canals framtida vidmagthållande,
Rikets Ständer derom må uti. underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj;t göra anmälan.
Stockholm den 10 April i835.
Emot detta beslut har Herr Helleday sig reserverat.
STOCKHOLM, i835; hos J. A. W ali-dcjn.
Register
öfver de af Rikets Högloft. Ständers Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- m. fl. Utskotts, under 1834—1835 årens urtima
Riksdags afgifna gemensamma Betänkatiden.
A.
Artilleri-Hästar, om deras begagnande till mäld-forsling
B.
Båtsmans-hållet pä Gottland, örn ny indelning deraf
Båtsmän, samt Kronans effecter, om deras transpor terande
Båtsmans-hållet, Städernes, om fördelningen deraf.
Bankens Grundfonds obligationer, om förändring af dem
— — — återremiss
Numer 2
Betänkan¬
det.
I t.
4-
6.
28.
5i.
59.
C.
Capellans-Boställenj se Rotefrihet.
E.
Ecclesiastik-Hemman, angående deras försäljning till Skatte
F.
Folk-Skolor, om inrättandet deraf ....
— återremiss .......
Fisket, i Bohuslänska Skärgården, om dess upphjelpande
G.
Gevärs-tillverkningar, angående bestämmelsen derför
Götha Canal-Verk, angående vården deraf .
Qihaii g t Hl R. St. Prot. 1334 och i835. 4 Sml. a Afd.
'9-
34.
49-
58.
18.
60.
H.
Herjeådalen, om Afvillrings-Verket derstädes
Handels-förmoner, om sådane för Rikets norra provincer
— — ålerremiss .....
1. J.
Jemtland, om uppodling af myror och träsk derstädes, m. m
Incjvarteringsgifvare, om ersättning åt dem för mat åt tå;
trupper .....
— — återremiss .....
Jemtland, angående Spanmåls-upplag derstädes
— om rättighet för vissa hemmans-egare derstädes alt in
lösa Krono-jord, m. m. .....
— återremiss . .
Indelnings-jemkningen i Blekinge ......
Inqvarterings-besvär, städernes, om fördelning deraf m. m.
Inqvarterings-Ordning för städerne . . , , .
— — återremiss . . , . .
K.
Kronans effecter, se Båtsmän.
Kyrkan, angående den Svenska i London ..... 7.
Krono-skjutsen, om dess afskaffande . . . . . 10.
Krono-brefbärings-skyldigheten, om dess upphörande, m. m. . i.f.
— — — återremiss . . . . > . 24.
Knektehåll, angående ny indelning dertill, af oroterad jord, m. m. 20.
— återremiss a5-
Kyrkohemmanen i Halland, angående besittnings-rätten dertill . 22.
— — återremiss . . . . . . 3i.
L.
Läns-Kungörelser, om tryckning deraf , 9.
i
3.
23.
33.
t
4(3.
47 •
54.
M.
Mynt-Verket, om dess ställande under Bergs-Collegii öfver-styrel-
se, m. ni. ........
P.
Provincial-Läkare, om tillsättande af nya . ... .
Postförings-sky/digheten, om dess upphörande m. m. .
— — atem: miss ..•••••
Passevolance-ajgifter, angående - .
— — återremiss .......
Passevolance och Arméens Passevolance-Cassas medel, om rättig¬
heten att insätta dem i Låne-Banken .
R.
Recognitions-Skogar, om ändring i Förfaltningarne angående dem
Rior och tor k-inrättningar, om inrättande deraf för spanmål
Rotering, Extra, om lindring deruti inom Bohus Län .
Rustnings- och Roterings-skyldigheten i Jemtland, om lindring deruti
— — — återremiss .
Rotefrihet för Capellans-bostäHen, m. m. , angående .
Räntehö, om förändring i uppsägningstiden för leverering deraf i
Södermanland ........
Rote-jemkning vid Westerbottens Regemente, angående
Rotehå/larne vid fVesterbottens Regemente, angående ett dem för¬
ra Riksdagen beviljadt anslag
Roteringen i Skåne, angående .......
— återremiss .........
5.
Spanmål s-förråd, om inrättandet af enskilde. ....
Skogs-planteringen i Skåne, angående ......
Södertelje stad, om lindring i dess besvär af inqvartering
Skogs-innehafvare, om dess rättighet till inhägnad i vissa fall .
— — återremiss .......
52.
8.
26.
4o.
35.
38.
5o.
5.
15.
21-
2 Q.
4'5.
3 o.
32,
36.
07.
48.
53.
i3.
16.
41.
42.
55.
Skogs- och Jägeri-Staterne, om deras indragning : -44
T.
Tågande trupper, angående i ■ ij
ö.
öland, angående utmarken derstädes ....
ij.
STOCKHOLM, i835, hos J. A. Wa.li.ock.