BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll y
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm ,
åren 1828 och 182g.
Si Bittre Sam lingen,
JFärzta flföclningcii,
innehållande
Lag-Utskottets
Memorial, Utlåtanden och Be-
tänkanden.
Tredje Bandel»
Forsta Häftet.
: l - A,
N:o 157.
Ankom till Exped. Utskottet den ao Nov. 1819.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 57, angåen¬
de väckt fråga om utför dan¬
ie af en Lag, som föreskrif-
ver, huru af handlingar om sä
kallade undantag, eller fördel,
samt om upplåtelse af nyttjan¬
derätt till jordadel, skola lag-
följas.
-Emot Lag-Utskottets orvanberörde Betän¬
kande, hvaruti tillstyrkes utfärdande af en
Lag, sorn stadgar skyldighet för innehafvare
af så kallade undantag, att vid Häradsrätten
uppvisa och i Intecknings-Protoeollet låta in¬
föra de derom upprättade afhandlingar, har
blifvit anmärkt,
hos HÖgvdrdige Preste-Standet:
att det vore lika olämpligt, som betänkligt,
att alltid fordra lagföljd å slika afhandlingar,
hvilka, uppkomne under skydd af det en-
4 LagThskottets Utlåtande N/o 137,
gkilda förtroendet, borde ega tillräcklig kraft,
utan ifrågavarande formalitet, hvars uraktlå¬
tande, våliadt af okunnighet, ålderdomssvag¬
het eller sjukdom, skulle alldeles omintetgö¬
ra deri ålderdomsro, den gamla fadren eller
de gamla föräldrarne sig förbehållit; att det¬
ta äfventyr blefve ännu större, om, enligt
Utskottets förslag, en så beskaffad inteckning
behöfde, för att vara gällande, inom Tio Ir
förnyas; att, om äfven senare tiders erfa¬
renhet visat, att tvister om undantags-förruo-
ner stundom uppstå, man likväl icke borde
deraf förledas att stadga föreskrifter, hvar¬
igenom ålderstigna föräldrar kunna gå miste
om sitt lefnadsunderhåll; att, då det vore
vanligt, att de undantags-fördelar, säljaren
sig betingat, i köpecontractet intagas, Uagens
bild i x Cap. 2 §. Jorda-Balken syntes till¬
räckligt för bevarande af säljarens rätt; och
att, då tillika de så kallade uppbudslistor, sorn
från Häradsrätterne meddelas och från pre-
dikstolarne uppläsas, innehålla uppgift, hu¬
ruvida säljaren förbehållit sig undantag, hvarje
blifvande ny köpare eller inleckningstagare
syntes ega tillräcklig anledning att vid Hä¬
radsrätten skaffa sig underrättelse om de un¬
dantags-vilkor, som vidhäfta ett hemman;
hvaremot några JLedamöter af delta Stånd
yrkat, att, till förekommande af tvister af
denna natur och betryggande af vederböran-i
des säkerhet, undantags-contract alltid böra
LagUtskoltels Utlåtande N.-o 137. 5'
i öfverlåtelse-brefvet, äfvensom i Rällen*
Frotocoll, intagas;
hos Vallojl, Borgare-Ståndet:
att en viss lill bor stadgas, inom hvilken re¬
dan ingångne undantags-afliandlingar skola
intecknas, hvartill en Ledamot föreslagit ett
år ifrån Författningens kungörande, eller
ock, att i Författningen må bestämdt uttryc¬
kas, att densamma ej får lämpas till an¬
dra afhandlingar, än dem, som hädanefter
uppgöras; att, till bevarande af ålderstegne
fördelstagares säkerhet, det borde åligga Do¬
maren att, korrt förr än Ting inträffar, låta
i Häradets kyrkor kungöra, hvilka inteck¬
ningar af sådana contracter böra, för att ej
förlora sin gällande egenskap, vid det på¬
följande Tinget förnyas, samt
hos Hedervärda Bonde-St cindel,
hvars fleste Ledamöter instämt i denafRikg.
dagsfullmägtigen Borje Börjesson emot Be-,
tänkandet afgifna reservation: att det vore
origtigt att stadga föreskrifter, hvarigenom
gamla föräldrar eller andre åldrige och bräck¬
lige personer, gom, under förbehåll af vissa
förmoner, afhände sig sina hemmansdelar, äf¬
ventyra att förlora hvad de sig betingat; att
tiel syntes för ändamålet tillräckligt, om ge¬
6 LngUtskottets Utlåtande N:o 137.
nom en Lag bestämdes, att så beskaffade
undantag ovilkorligen skola i köpebrefven
intagas, och att Utskottet derföre borde an¬
modas att föreslå utfärdandet a en sådan
Författning, jemte en med Utsko,tets åsigt i
första punkten al Betänkandet öfverensstäm¬
mande Lagförklaring, hvarigenom de miss¬
bruk och rättegångar, som i detta hänseende
hittills skola egt rum, kunde förekommas.
Då Betänkandet, i följd af hvad såle¬
des är anfördt, blifvit till Utskottet återre¬
mitterad!, får Utskottet härmed afgifva nytt
utlåtande i ämnet.
Den af Utskottet föreslagna Författnings
syfte är icke mindre, att gifva säkerhet åt
undantags-egares rätt, hvilken nu ofta är
tvätydighet och äfventyr underkastad, än att
skydda tredje man för de förluster, hvar¬
till okunnighet om undaritags-afhandlingars
tillvarelse ej sällan föranleder; och Utskottet
tror, att föreskrift om dylika afhandlingars
intecknande är det enda tillförlitliga medel
till vinnande af bägge dessa ändamål, — Det
har blifvit ett allmänt bruk, att vid köpslut
om fast egendom upprättas tvänne alliand-
lingar: köpecontract och köpebref, I det
förra upptagas de vilkor, contrahenteine öm¬
sesidigt sig betinga, hvaremot det senare
vanligen endast innehåller, jemte uppgift af
LagUtskottels Ullätande N-‘o 137» 7
köpeskillingens belopp, ett förklarande , att
handeln är afslntad, och att således egande-
rätten till fastigheten öfvergått från köparen
till säljaren. Men blott detta senare behöfver,
till erhållande af uppbud och lagfart, hos
Domstolen företes, för att i Lagfarts-proto-
collet intagas; och de köpe- eller öfverlåtel-
se-vilkor, som i det förra äro utstakade, utan
att i det senare omförmälas , förblifva såle¬
des okände både för Domstolen och för all¬
mänheten,
Genom erinran om detta allmänt kända
förhållande tror Utskottet sig hafva sagt nog
till försvar för sin mening om nödvändig¬
heten af undantags-afhandlingars intecknan¬
de, ty tillämpningen är så i ögonen fallande,
att den ej lärer behöfva framläggas. Att,
såsom af någre blifvit yrkadt, endast stadga,
att undantags-förmoner böra, för att vara gäl¬
lande, ovilkorligen intagas i köpe-brefvet,
skulle väl trygga undantags egarnes rätt, u-
tan att förnärma nya köpares , hvilka egde
tillfälle, hvar efter annan, att af säljarens åt¬
komst-handlingar inhemta förhållandet; men
det af Utskottet åsyftade ändamål vore icke
dermed helt och hållet vunnet. Den , sorn
gifver försträckning mot inteckning i fast e-
gendom och såmedelst förvärfvar sig pant¬
rätt deri, bör nemligen kunna vara försä¬
krad, att egendomen ej hallar för andra gra-
g ZagUtskottets Utlåtande Nio 107.
-vationer, än de, som finnas upptagne i ve¬
derbörligt gravations-bevis- De betänklig.
heter, som äro hemtade fran svårigheten för
ålderstigne eller sjuklige personer, att ombe¬
sörja ifrågavarande afhandlingars intecknande,
och inteckningarnes förnyande, äro, efter Ut¬
skottets omdöme, i sig sjelfva nog obetydlige
för att ej försvinna, då man besinnar den säker¬
het och fördel inteckningsåtgärden medförer
och de olägenheter, sorn derigenom undanröjas.
Dessutom står alltid den utväg öppen för
hvar och en, hvilken sjelf ej har förmåga att
vårda sig och sina angelägenheter, att hos
Domstolen begära och erhålla god man till
sitt biträde. Vid detta förhållande, och då
Utskottet för öfrigt ej anser lämpligt ali Do¬
maren ålägges, att före hvarje Ting kun¬
göra förteckningar å de undantags-contracter,
som vid Tinget böra förnyas, eller att re¬
dan ingångne afhandlingars intecknande inom
viss lid föreskrifves, helst dessa afhandlin¬
gars kraft och verkan måste bedömas efter de
Författningar, som varit gallande, och de för¬
hållanden, sorn egt ruin, då afhandlingarne
ingingos, samt det, efter Utskottets tanka, är
alldeles otvifvelaktigt, att med afhandling, hvar¬
igenom hemmansegare gifver någon tillåtel¬
se att, inot eller utan afgäld, besitta och nytt¬
ja någon till hemmanet lydande lägenhet el¬
ler egodel, bör förhållas efter Kongl. Förord¬
ningen den i5 Junti i8uo, angående Stadt
LagUtsköllets Utlåtande N:o 108.
sel och Lego af Jord på Landet, och någon
Lagförklaring derutinnan således ej behöf-
ves, finner Uiskottet sig ej befogadt att i
någon måtto frångå eller förändra sitt förra,
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln bifallna,
utlåtande, hvilket derföre vördsamt å nyo
öfverlemnas till pröfning af de Riks-Slånd,
som detsamma till Utskottet återförvisat.
Stockholm den 14 November i8jg.
N:o 138-
Ankom till Exped* Utskottet den 21 No v. 1829.
Betänkande öfver Herr Pehr Gu¬
staf Ceder schjölds motion om
ändringar i Kongl. Förklarin¬
gen den 23 Mars 1807,
H os Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
Herr Pehr Gustaf Cederschjöld föreslagit,
att Ao:de punkten i 1807 ars Förklaring,
rörande förbud för enskild man att för
embetsfel tilltala Domare, mätte upphäf vas,
samt önskat, att Lag-Utskottet ville uppgöra
en serskild Lag, sorn, genom stadgande af
lo JjfigUtskoiicts Betänkande N:o l38.
tillräckligt äfventyr för ohemult åtal, lemna»
de Domaren nödig säkerhet mot missnöjde
parters kitslighet, utan att likväl alldeles
betaga den verkligt förfördelade möjligheten
att sjelf söka upprättelse; hvarjemte Motio-
nairen yttrat, att kanhända äfven \ö'.dje
punkten, angående uppenbar kyrko¬
plikt, torde böra upphäfvas, derest denna
act derigenom skulle kunna återföras till
hvad den ursprungligen varit, nemligen ic¬
ke straff, utan endast försoning med för¬
samlingen.
Öfver dessa olika beskaffade, men det
oaktadt, emot 5l §. af Riksdags-Ordningen,
i en skrift sammandragne, till Lag-Utskot¬
tets behandling remitterade frågor, får Ut¬
skottet sitt utlåtande nu afgifva.
Och hvad först angår frågan om, upphäf»
vande af 4o:de punkten i Kongl. Förklarin¬
gen den 20 Mars 1807, hvarest är stadgadt,
alt det ej skall vara enskild part tillåtet
att taga stämning å någon Domare, för
att tilltala honom för fel eller brott i e/n-
betet, samt att Domaren, i och jör embatets
skalf står under vederbörande Hofrätts
och Justitice-Cahcellers-embetets inseende',
så, enär samma Författning tillika bjuder, att
den enskilde part, som förmenar sig vara för¬
orättad af Domaren i embetet, eger att sådant
LagUtskotlets Betänkande N'.o 1J$. 11
i Hofrätten, hvarunder Domaren lyder, eller
hos Justitije-Cancelleren anmäla; att det sedan
tillkommer Hofrätten eller Justitite-Cancelleren
att vidtaga den åtgärd, hvartill omständighe¬
terna föranleda; att, om det, som emot Do¬
maren anmäles eller eljest i anledning af
förekomne mål sig yppar, finnes vara sådant,
att det förtjenar serskild beifran, saken skall
lemnäs till vederbörande Advocatfiscals- el¬
ler tillförordnad serskild Actors utförande;
och att, om angifvaren förmenar, att Hofrät¬
ten eller Justitise-Cancellersembetet ej gjort å
hans anmälan sådant afseende, som han an¬
sett den förtjena, honom är obetaget, att der¬
öfver hos Kongl. Maj:t föra den klagan, hvar¬
till han finner sig vara befogad; saint der¬
till kommer ej allenast, att Regeringsformen
i 96 §. förordnat JustitisB-Ombudsmansembe-
tet, till hvars åligganden det hörer, att haf¬
va tillsyn öfver Lagarnes efterlefnad af Do¬
mare och Embetsman, samt att vid vederbör-
lige Domstolar i laga ordning tilltala dem,
som uti sina einbetens utöfning, af väld,
mannamon eller annan orsak, någon olaglig¬
het begå eller underlåta att sina embetsplig-
ter behörigen fullgöra, ulan ock 9 i den
för Justitiae Ombudsmannen utfärdade Insii ne¬
lion förmår alt, om någon klagar hos Ju-
stitiae-Oinbudsrnannen öfver Domares eller
Em bets- och Tjenstemäns åtgärder, och sin
klagan, skriftligen författad., med fullständigt
12 LagUtskoltets Betänkande N:o 138.
handlingar och bevis söker styrka, Justitie¬
ombudsmannen må, om han efter de i In-
structionens 1 och 2 §§. bestämda grunder,
anser sakens beskaffenhet och vigt det for¬
dra, åtala eller låta åtala sådana åtgärder,
eller, i annat fall, skriftligen anvisa den
klagande att, der honom så godt synes, Kon¬
ungens Justitiae-Canceller om Laga rättelse an¬
söka, finner Utskottet, å ena sidan, hvarje
medborgare vara försäkrad om skydd och
upprättelse för Domarens möjliga orättvisa
och förtryck, och, å den andra, Domaren
billigt tryggad för de anfall, sorn af oför¬
stånd, kitslighet, hat och ovilja eller hämnd,
utan fog skulle kunna emot honom försökas,
i fall obegränsad frihet lemnades hvar och
en enskild person alt, efter egen urskillning
och på eget äfventyr, ställa Domaren under
tilltal.
Utskottet får derföre vördsamt
tillstyrka,
att denna motion ej må bifallas.
Beträffande åter frågan om upphäfvande
af hvad i 4 3tdje punkten af berörde Kongl,
Förklaring är föreskrifvet, angående uppen¬
bar kyrkoplikt; så, ehuru kyrkoplikten, sorn
egentligen är endast en religieus handling,
LagUisiottets Betänkande. Nio 138. .13
hvars ursprungliga ändamål var oell, efter
Lagens mening, ännu är, att den brottslige,
efter att hafva inför församlingen betygat
sin ånger öfver sitt begångna brott, må bl if¬
va åter upptagen i församlingens gemenskap,
till åtnjutande af alla kyrkans rättigheter,
nu mera i allmänna omdömet förlorat denna
sin betydelse och anses snarare såsom ett
skymfande verldsligt straff, än såsom ett me¬
del till brottslingens sedliga förbättring, har
Utskottet dock funnit så mycket mera be¬
tänkligt att för närvarande tillstyrka afskaf-
fande af denna anstalt, som den i sjelfva
verket ingredierar i nu gällande straffsystem,
och derföre hvarken bör eller kan annor¬
ledes, än vid en allmän reform af detta sy¬
stem, borttagas; hvarföre Utskottet anser frå¬
gan böra uppskjutas lill dess den, vid blif¬
vande granskning af det förväntade försla¬
get till ny allmän brottmålslag, kan i sam¬
manhang dermed öfvervägas och afgöras.
Utskottet tillstyrker derföre , att
43:dje punkten i Kongl. Förklarin¬
gen den aj Mars 1807 må tills
vidare förblifva oförändrad.
Stockholm den 14 November 1839*
14 LagUlsiottets Betänkande N.o 139.
N:o 13.9.
Ankom till Éxped. Utskottet den 21 November i32<)«
Betänkande öfver Herr Fredrik
Leonard Rosenqvists motion
om stiftande af en Lag, sorn
stadgar ersättnings - skyldighet
för Domare, hvilken meddelar
part origtig hänvisning till
ändrings sökande och derige¬
nom tillskyndar parten onödiga
kostnader.
H os Höglofl. Ridderskapet och Adeln har,
vid föredragning af Lag-Utskottets Betän¬
kande N:o 81, angående förslag till ändring
af x Cap. 12 §• Rättegångs-Balken, Herr
Fredrik Leonard Rosenqvist anfort, att Ut¬
skottet skall besvarat endast hälften af hans
i nämnde Betänkande omförtnälde motion,
nemligen frågan om skärpande af det i be¬
rörde Lagrum stadgade ansvar för Domare,
som fäller orätt dom, men alldeles förbigått
Herr Rosenqvists yrkande, att en Lag måtte
stiftas, som föreskrifver ersättningsskyldighet
för den Domare, hvilken meddelar origtig
hänvisning till ändringssökande och såmedelst
tillskyndar en part onödiga kostnader. Och
som origtig hänvisning till ändringssökande
LanUtskentets Betänkande No i f> g - i r,
icke vore detsamma som orätt dom, samt
erfarenheten visat, att ganska kännbara kost¬
nader blifvit parter tillskyndade just genom
det fel, Herr Rosenquist till rättelse anmält;
så föresloge Herr Rosenqvist, att en så ly¬
dande Lag måtte varda utfärdad:
’’Domare, sorn meddelar part oriktig
*’hänvisning till ändringssokande i Dom,
*’ Utslag eller Beslut, hvarmed parten icke
”nojés, vare skyldig att ersätta ali den köst-
”,nåd, som parten genom den origtiga hän-
yvisningen blifvit tillskyndad; och skall deii
”Domstol^ dit saken rätteligen hörer och
”der den upptages, ovilkorligt tilldöma
’’parten ersättning får all sa beskaffad
”kostnad, utan allt afseende pd den ut-
9’gdng sjelfva saken kan taga”
„*
Sedan Höglofiige Ridderskapet o^h A-
deln funnit godt, att till Lag-Utskottet hän¬
visa ofvanberörde anförande oell förslag, har
Utskottet å nyo förehaft frågan till öfver¬
läggning. Och hvad först angår den Utskot¬
tet gjorda tillvitelsen om ofullständighet i
besvarandet af Herr Rosenqvists fötslag till
ändring af i Cap. ia §. Rättegångs-Balken ;
så förmodar Utskottet, att denna tillvitelse
tillfyllest vederlägges af Utskottets i frågan
afgifna Utlåtande, hvaraf inhemtas, att Ut.
skottet, efter att hafva ordagrannt anfört så
l6 LagVStskottets Betänkånile Nio 139;
val Herr Kyrkoherden hyths som Herr Ro¬
senqvists redactionsförslag , hvilket senare
angar ansvar å Domare, ej blott för orätt
dom, utan äfven för felaktig hänvisning till
ändringssökande, yttrat, att, då 12 §. i l1
Cap, Rättegångs-Balkeu, efter Utskottets omi
döme , innehåller så tillräckliga och ända¬
målsenliga föreskrifter , att , vid deras sorg-
fä 1 liga tillämpning, hvarken en genom Do¬
marens antingen vårdslöshet eller oförstånd
eller ock uppsåtliga orättvisa lidande part
kan gå miste om upprättelse och skälig er¬
sättning , eller Domaren undgå det ansvar,
hans förseelse förtjenar, Utskottet funne hvar¬
ken någotdeia af de förslag, Motionairerne
framgifvit, vara lämpligt, eller i öfrigt nå-,
gon ändring af ifrågavarande lagrum be¬
höflig. Då det sålunda är uppenbart, att Ut¬
skottet utlåtit sig, icke endast öfver frågan
om ansvar för orätt dom, utan i allmänhet
om ansvar för Domares förseelser, som af
vårdslöshet eller oförstånd eller uppsåtlig
orättvisa hä?'flyta, saint lika otvifvelaktigt
är, att origtig hänvisning till ändringssö¬
kande, så framt den tillkommit af vårdslös¬
het eller oförstånd eller med uppsåt , måste
anses såsom en förseelse, lära Rikets Stän¬
der finna, att Herr Rosenqvists anmärkning
är helt och hållet obefogad.
Vid-
LagUtshaluls BnifhtaniU N.-o i.1g. 17
Vidkommande äler Herr Rosenqvists
här ifrågavarande förnyade förslag; så vore
det väl tillräckligt att erinra, att, då samtlige
Riks-Stånden bifallit Utskottets ofvanberör-
de Betänkande , hvart 1 il 1sty rkes , att Herr
Rosenqvists deri /Upptagne förslag, hvilket,
så vidt det rörde ansvar å Domare för o-
xigtig hänvisning, var af hufvudsakligen e-
nahanda innehåll som det nu framställda l
frågan rätteligen är att anse såsom redan af¬
gjord och förfallen. Utskottet vill dock till
de skäl, som i dess förra Utlåtande äro an-
dragne, här lägga, att, ehuru hänvisning till
andrirsgssökande icke egentligen har egen¬
skapen af ett domslut, den likväl är en så
beskaffad domareåtgärd, att felaktigheter, sorn
derutinnan kunna begås, måste bedömas ef¬
ter de i 1 Cap. u §. Rättegång» - Balken
stadgade grunder; art icke hvar och ert fel¬
aktig hänvisning bör föranleda till ansvar S
Domaren , som den meddelat, helst, i anse¬
ende till nu varande splittring i domstols-
inräftningen , gränsen emellan Domstolarnes
jurisdiction stundom är högst otydlig och
obestämd — flere andra härvid förekom¬
mande tvifvelaktiga fall att förtiga; samt
ändtligen att, då erfarenheten visar, att Do¬
mare, som emot tydlig Lag gifver part orig.’
tig föreskrift om hvad han till ändringssö-
Bih* till Rikt-St. Prnt. Igzg MÅ 1S29. 7 Simi, 1 Afd. 2
S-.dje B.t. 1:sta H\t,
j§ LagUtskottets Betänkande N o tjgoc/i 140,
kande har att iakttaga , icke, om han derfö¬
re tilltalas, undgår ansvar för skada eller
onyttig kostnad , som parten derigenom till¬
skyndas. något ytterligare stadgande härutin.
nan ej är af behofvet påkalladt.
Utskottet, som , vid detta förhållande,
anser öfverflödigt att granska förslagets de¬
ta i I e r och ådagalägga deras olämplighet, får
alltså endast förnya sitt
tillstyrkande,
att motionen må lemnäs utan af¬
seende.
Stockolm den i4 Novemder 1829^
N:o 140.
Ånlom till Exped. Utskottet den xi Nov. 182g.
Betänkande, i anledning af an¬
märkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 28* öfver
£,ag\]fskottets Betänkande N:o >40- J9
Herr Carl von Quantens samt
Riksdags-Fullmägtigen Olof
Olssons från Vermlands Län
Motioner, angående oinskränkt
rättighet till flottning och får-
dande i alla flott- och förbara
Sjöar och Floder, m. m.
Vällofi ige Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva till Lag-Utskottet åter¬
remitterat ifrågavarande Betänkande, hvilket
Högloflige Ridderskapet och Adeln samt
HögvÖrdige Preste-Ståndet bifallit.
De anmärkningar, som hos Välloflig»
Borgare-Ståndet blifvit framställde och för-
anledt Betänkandets återförvisning, samman¬
stämma i det yrkande , att, då Lag-Utskottet
betraktat frågan endast från den juridiska
synpunkten , i hvilket afseende någon erin¬
ran mot giltigheten af de skäl, på hvilka Ut¬
skottets afstyrkande Utlåtande sig stödjer, ej
förekomme, men Olof Olssons motion tilli¬
ka bordt i oeconomisk hänsigt skärskådas ,
Lag-Utskottet måtte, i förening med All¬
männa Besvärs- och Oeconornie-Utskottet , å
nyo taga ämnet i öfvervägande.
W LagTJ t slottets Betänkande N:o 140,
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet åter är
äf flera bland dess Ledamöter yrkadt , dels
att, då Kungsadra ursprungligen är en det
allmännas egendom , den alla äro berättiga¬
de att begagna , en sådan rättighet bör åter»
ställas, och alla deri gjorda inskränkningar
undanröjas, dels att en allmän oell noggrann
undersökning måtte anställas , till utrönande
af anledningen och grunden, hvarföre denna
rättighet på vissa orter allmänheten förne¬
kas, dels ock att Lag-Utskottet måtte i en
enda Författning sammandraga och efter ti-j
dens kraf lämpa de serskilda , spridda stad-j
ganden , sora bestämma alla förhållanden er
mellan egarne af flottbara strömmar, och dem,'
som vilja trädvaror derå transportera.
I anledning häraf får Utskottet vört!-,
samt tillkännagifva, att Utskottet funnit i-i
frågavarande motioner, hvilka endast till detta
Utskott blifvit remitterade , icke vara af deni
beskaffenhet eller vigt, att, till öfverlägg¬
ning derom , sammanträde med Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet , i anled¬
ning af 45 5. i Riksdags-Ordningen , erfors
drades ; att den i ofvanberörde måtto äskade
allmänna undersökningen är ett ämne, som
icke tillhörer Lag-Utskottets behandling; att
det ifrågaställda sammandraget af alla För-<
fattningar, som angå Kungsådra , hvarken-
blifvit af Molionairerne askadi, eller, i allt
LagUts&ottets Betänkande 2V:ö l4oi *f
fall, kan hänföras till föremålen för Utskot¬
tets bestämmelse ; samt att Utskottet i sjelfva
saken ej har något att tillägga de skäl, som i
Betänkandet äro anförde ; finnandes Utskot¬
tet för öfrigt så mycket mera onyttigt , att
omständligare , än nu skett , anmärkningarna
upptaga och med svar bemöta , som , efter
hvad ofvannämndt är, tvänne Riks-Stånd, i
enlighet med Utskottets tillstyrkande, motio-
rerne afslagit; i följd hvaraf frågan, jem¬
likt Regerings - Formens 87 §, redan är att
såsom förfallen anse.
Stockholm den 14 Nov. i8J3*
N.o 141.
inkom till Expeditions-Utskottel den 21 Noremb, 1829;
Utlåtande, 1 anledning af anmärk¬
ningar vid Utskottets Betän¬
kande N;o 47, öfver de af
Herr Bo Christ. Roos och
Riksdagsfullmägtigen Petter
Pettersson från Calmare Län
gjorda förslag till stadgan¬
de11, hvarigenom ma förekom-
32 L ;g Uttkottets Utlåtande N:o 14 l.
inets, att persotter, som upp¬
nått myndighets - ålder, men
blifvit under förmyndare ställ¬
de, under detta omyndighets¬
tilist ånd åsamka sig gäld.
f
De anmärkningar, i anledning hvaraf Ut¬
skottets ofvanberörde Betänkande är fran Hög-
loflige Ridderskapet och Adeln samt Heder¬
värda Bonde-Ståndet till Utskottet återfnrvi-
sadt, hafva blifvit framställde, hos förstnämn¬
de Stånd, af Herr Grefve N. Snoilshy och
Herr Bo Christ. Roos samt, hos det sistnämn¬
da, af Riksdagsfullmäktige Petter Pettersson
från Calrnare Län, Nils Mansson från Mal¬
möhus Län och Casper Wijkman från Up¬
sala Län, med hvilke flera af Ståndets Leda¬
möter sig förenat, och åsyfta hufvudsakligen
att ådagalägga, att det i Kongl. Förordningen
den il Maji 1774 föreskrifna kungörandet
örn en efter Lag myndig persons återförsät¬
tande i omyndigbets-tillstånd, är för ändamå¬
let otillräckligt; att, om den omyndig förkla¬
rade flyttar till annan ort, der han förut ej
är känd, och om han der eger fast egendom
eller bekläder offentligt embete, allmänheten
saknar anledning att betvifla hans rättighet
eller förmåga att öfver sitt gods sjelf råda,
och således icke kan taga sig till vara för
vådan att med honom inlåta sig i afkand-
LagLJtskotuts Utlåtande N:o i4i.' 23
lingar j att kungörelsen om en sadan persons
omyndighets-tillslånd derföre borde en gång
om året, eller åtminstone hvart tredje år, i
allmänna tidningarne förnyas, samt lika ofta
uppläsas från predikstolarna i den Stad eller
det Härad, der den omyndige har sitt hem¬
vist ; och att det är billigare, att den, som
för oordentlighet blifvit dömd oskicklig att
sjelf förvalta sin egendom, erfar obehaget af
den nesa, hvarmed ett dylikt kungörande må
vara iörknippadt, än att andre skola, af ove¬
tenhet om ett förhållande, som de icke egt
skäl att misstänka, på honom blifva bedragne.
Utskottet, som ej underlåtit att vid öf¬
vervägande af denna fråga, då den första
gången hos Utskottet förevar, åt berörde re¬
dan af Motionairerne framställda anmärknin¬
gar egna den uppmärksamhet, de utan tvifvel
förtjena, men som det oaktadt ansett sig bö¬
ra afstyrka motionernes bifallande, har ej
funnit de skäl vara vederlagde , på hvilka
Utskottet grundat sitt Utlåtande, och hvar¬
till Utskottet nu endast får lägga, att det yr¬
kade förnyade kungörandet skulle, i anseen¬
de till den ökade skymf, hvarföre den un¬
der förmyndarevård satta personen derigenom
blefve blottställd, ofta försvåra Och stundom
alldeles omöjliggöra utvägen att förmå den,
som vanvårdar sin egendom, att sjelfvilligt
underkasta sig förmynderskap, _ en utvägj
34 JLogXJttkotttts Utlåtandt N:o i41 och 14a-
hvarpå hela familier* välfärd ej sällan be¬
ror, —• och att denna utväg ej bor tillstän¬
gas för att afvärja föliderne af deras oförsig¬
tighet, sorn ingå alhandlingar, ulan att ega
eller förskaffa sig tillförlitlig kännedom om
den, med hvilken de afhandla.
Att omständligare upptaga och besvara
ifrågavarande anmärkningar, anser Utskottet
onyttigt, enär Utskottets Betänkande redan är
af Högvördige Preste-Ståndet och Vällofl.
Borgare-Ståndet gilladt, och fiågan följaktli¬
gen, jemlikt 8 7:de § i Regeringsformen, fei-
fallit.
Stockholm den 14 Nov, 1825.
N:o 14a.
Ankom till Exped. Utskottet den 21 Noremli. rgz?»
Utlåtande, i anledning af anmärk¬
ningar vid Lag-Utsicottets Be¬
tänkande N:o id, öfver Herr
Contrac-tsprosten A. Z. Pe~
terssotis förslag till en Lag,
L<i§Ul$kolte’.s Uildtandie N:o i4a. a5
att, då oenige makar, som af
tinder gången varning ej luta
sig rätta, blifva för kif och
osämja ställde under tilltal
vid verldslig Domstol, Dom-
Capitlet mä eg a att tillåta
makarne flytta från hvarandra,
under den tid rättegången va¬
rar, m. m,
Omförmälde Betänkande är från Högvördi-
ge Preste-Ståndet, Vällofl. Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Ut¬
skottet återförvisadt , i anledning af följande
anföranden, anmärkningar och yrkanden:
1:0 A£ Herr Contractsprosten Peterson,
med hvilken flere af Högvördige Preste-Stån-
dets Ledamöter sig förenat, att hans ifrågava¬
rande förslag egentligen åsyftat endast ett för.
kortande af den till skillnad i säng och säte
ledande omväg, vid sådane tillfällen, då en¬
dera Makan äfventyrar en fortsatt, för lif och
lemmar vådlig misshandling af den andra,
men icke minskning i varningsgraderne el¬
ler undanröjande af hindren för äktenskaps¬
skillnad ; att fördröjandet af nämnde skillnad
ej vore någon fullkomlighet i Lagen, utan
borde Domaren ega att, vid dylika äfven-
tyrliga fall, densamma bevilja, utan att förut
döma till böter; att, om än de manga föregå*
26 LagUtskotrets Utlåtande N:o 142.
ende åtgärder, som nu äro föreskrifne, an-
såges för äktenskapets helgd nödvändige i de
händelser, dä bägge Makarne äro till oenig¬
heten vällande, de likväl icke voro rättvise,
dä endera Makan hr oskyldig; att Lagen der¬
före borde åtminstone i så måtto ändras, att
antingen, med förbigående af de i 14 Cap.
l § Giftermåls-Balken stadgade böter, skill¬
nad till säng och säte må kunna, vid första
inställelsen inför rätta, beviljas, när 3f un¬
dersökningen finnes, alt den ena Makan är
oskyldig och genom sammanboendet med den
andra blottställd till lifvet, eller att bägge
Makarne äro till missämjan vållande och lifs¬
fara för handen; eller ock, att Domaren må
förklaras berättigad att, vid nämnde förhål¬
landen, antingen tillåta endera Makan att,
under rättegången flytta 'från den andra, el.
ler ock vidtaga andra åtgärder till skyddande
af den oskyldiga Makans lif och helsa, hvil¬
ket vore så mycket lämpligare, som, då iren¬
ne varningar ej hulpit, böter ej eller kunde
verka förbättring i den våldsammes lynne
och tänkesätt.
2:0 Af Herr Prosten Forslind’, att han
desto hellre förenade sig med Herr Contracts-
prosten Peterson i den af honom föreslagna
jemkningen af motionen, som de för äkten¬
skapsskillnader, såsom nödvändiga ansedda,
försvårande förmer derigenom ingalunda in¬
LagUtskotlels Utlåtande Nto 142. 97
skränktes. Ehuru det icke vore att hoppas,
att äkta Makars störda frid och endrägt kun¬
de genom böter återställas, ville dock Herr
Prosten ej ogilia den juridiska tron på deras
tjenlighet och verksamhet; och fastän skill¬
nad till säng och säte, på endera Makans ut¬
tryckliga begäran, vid rättegångens början, af
Domaren beviljades, kunde ju tid för sky 1—
digheten, att till den öfvergifna Makan åter¬
flytta, föreläggas, och vitén för underlåtenhet
deraf, den ena gången efter den andra, be¬
stämmas så länge det funnes lämpligt. Till¬
äfventyrs skulle äktenskaps skillnadernas an¬
tal, genom förslagets antagande, ökas, men
säkert skulle ock antalet af olyckliga äkten¬
skap och rysliga äktenskapsscener derigenom
minskas.
3:o Af Herr Contractsprosten Agrell".
att, då lång tid emellan Tingen förflyter,
det borde bero på Pastor och Kyrko-Råd,
nät faran för den oskyldiga Makans lif vo¬
re uppenbar och stor, att under tiden för¬
ordna de oenige Makarnes flyttning ifrån
hvarandra.
4:0 Af Herr Contractsprosten Heurlin: att
böter vore ett olämpligt medel till Makars
återförenande, enär detta straff icke lika drab¬
bar den rike, som den fattige, hvilken se¬
nare ej sällan finge, i brist af tillgång, af-
38 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14a.
tjena elem med fängelse vid vallen och brod,
eller ock sättes utur stånd att försörja sina
barn; hvarföre andra bestraffningsgrader för
oeniga Makar borde påfinnas.
5:o Af Herr Biskopen Doctor Faxe, i
hvars yttrande jemväl flere af Ståndets Le¬
damöter instämt: att äktenskapsskillnaden ger¬
na må genom varningar, föreställningar och
bestraffningar fördröjas; men att Lagen icke
må stadga det, som är overkställbar!, eller
fordra lydnad i de fall, der lydnaden skulle
vara vådlig för lifvet, eller föreskrifva vi¬
len, der dessa antingen icke verka till sitt
ändamål, eller, om de verka, försätta en li¬
dande i daglig lifsfara. Om den förorättade
Makan gjorde sig förfallen till böter för bri¬
stande åtlydnad af Lagens föreskrifter, så
blefve den af Domstolen ansedd lika vållan¬
de till den fortsatta oenigheten, som den för¬
orättande, och detta vittnade icke om en bil¬
lig och vis lagstiftning. Nödvändigt syntes
derföre det stadgande, att, om vid Domstolen
utrönes, att den ena Makan, genom tvungen
återflyttning till den andra, blottställes för
lifsvåda , det må ankomma på Domarens
pröfning att tillåta den förorättade att, under
tvistens fortsättning, vistas annorstädes, än i
Makarnes gemensamma bo» Bättre vore det
ock för samhället, för de tvistandes närma¬
sts omgifning , för det sanna äktenskapets
LagUtskottets Utlåtande N:o 143. 99
helgd, alt olycklige äktenskap snart upplösas,'
än att de, genom utvägar, som strida motan-'
damålet, uppehållas.
6:0 Af Herr Prosten Elfström', art er¬
farenheten bevittnat, huruledes, då de tre
första i Författningarne stadgade varnings-
graderne för äkta Makar saknat åsyftad ver¬
kan, samt bitterheten och våldsamheten, ge¬
nom lagföring och ådömde böters uttagande,
serdeles hos den lägre och minst bemedlade
folkclassen, uppnått en vådligare höjd, följ¬
den nästan alltid, och med högst sällsynta
undantag, varit den, att de oenige Makarne
egenmägligt tills vidare skiljt sig ifrån hvar¬
andra, och att sålunda, med öfverträdelse a£
Lag, ett förhållande uppstått, hvars förekom¬
mande det skulle hafva varit om ej en full¬
komlig omöjlighet , dock föga annat än en
verklig grymhet att söka förekomma, och
hvilket derföre äfven kunde af Lagen billi¬
gas, utan att allmänna tänkesättet skulle der¬
igenom missledas till ett lättsinnigt begrepp
om äktenskapets genom både gudomlig och
mensklig lagstiftning förvarade helgd elleg
om viikoren för detsammas upplösning.
7:0 Af Herr Noréus, i hvars anförande
flere af Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamöter
instämt: att han, med gillande af Herr Lané
degréus vid Betänkandet fogade serskilda
3o LaglJiskotteis Utlåtande N:o i4a.
mening, funné det ändamålsenligt, att på
Domstolen* pröfning finge bero, huruvida o*
enige Makar må ega att, under rättegången
bo åtskilde, hvilken pröfningsrätt skulle, om
den uppdroges åt Domstolen, blifva lika gag¬
nelig, som den blelve litet verkande, i falt
den öfverleinnades till Domcapitlen.
8:0 Af Riksdagsfullmägtigen Ariders
Danielsson från Elfsborgs Län , biträdd af
flere bland Hedervärda Bonde-Ståndets Le¬
damöter : att han godkände de arne första af
de motiver, på hvilka Utskottets Utlåtande
stödjer sig, nemligen att Domcapitlen icke
äro behörige att meddela tillåtelse till skill¬
nad i säng Och säte , medan rättegången
varar, samt att Förmyndare ej lämpligen kan
tillsättas, innan mannen blifvit dömd oskick¬
lig att utöfva sin målsmansrätt; men att han
ansåge Utskottets yttrande om angelägenhe¬
ten att ej lätta utvägarne till äktenskapsskill¬
nad vara betänkligt, helst om denna grund¬
sats linge sådan tillämpning, att man ej vil¬
le medgifva den högst nödvändiga friheten
att, under rättegången och varningstiden, af¬
bryta en sammanlefnad, som då , enligt sa¬
kens natur, måste vara olyckligare än någon¬
sin, och hvars fortfarande under sådane för¬
hållanden säkerligen aldrig kunde hafva an¬
nan följd, än att försvara osämjan och öka
den inbördes förbittringen. Magten att un¬
J,c gil t skottets Utlåtande N:o 112, 3i
der rättegången St sk i I ja Makarne, hvilken ic¬
ke lämpligen lillkomme Domcapitlet, kunde
deremot rätt väl uppdragas' ät Domaren, på
det sätt, att det alltid finge bero af endera
makans önskan , att genast erhålla den sökta
skillnaden. Förslaget att tillsätta förmyndare
kunde förkastas såsom öfverflödigt och otjen-
ligt, utan att Lindra beviljande! af skill¬
naden, hvilken, lika litet under rättegången
som efteråt , borde betaga mannen det måls¬
manskap, hvartill han ej lagligen kan för¬
klaras oskicklig. Med dessa forändringar i
motionen, och med förbigående af dess ytter¬
ligare utsträckning till slutlig äktenskapsskill¬
nad, vore det högst önskligt , om en Lag
kunde till vägabri ngas , hvarigenom de sä
kallade varningsgraderne erhålla en möjlig
utsigt till framgång, hvilken för närvarande
svårligen i något fall kunde sägas ega ruin.
Om varningar skola verka, måste det tvif¬
velsutan vara under en lugnare besinning,
då tillfället till kif och osämja undanröjes ,
men icke under en fortsatt tvungen sam¬
manlefnad, då retelserna till oenighet oupp-
böiligen återkomma och den började tvisten
gifver dem förökadt näringsämne.
9:0. Af Riksdags Full-mägtigen Juhan
Benctsson från Vester-Norrlands Län, i öf¬
rigt instämmande med Anders Danielsson:
att det är nödigt , i synnerhet då osämjan
32 LagVt skottets Utlåtande N: o lii*
uppkommer genom mannens dryckenskap^
att denne sättes under förmyndare, helst er¬
farenheten visat, att, under länge fortsatt rät¬
tegång emellan akta makar, deras egendom
förskingras.
10, Af Riksdagsfullmäktige» Pehr Erics*
son från Kronobergs Län; att han, lika med
Anders Danielsson, ansåge lämpligare att
uppdraga åt Domaren att, vid rättegångens
början, ålägga de oenige makarne att flytta
ifrån hvarannan, då sådant nödigt pröfvas;
men att dervid borde så förhållas, att den,
som är mest vållande till oenigheten, hvar¬
om yttrande från Pastor och Kyrko-Rådet
må infordras, bör anses skyldig att från
boet afflytta; äfvensom att, om barn finnas,
Curatorer böra förordnas att hafva inseende
öfver egendomen, på det att densamma ej
må gå förlorad, och barnen råka i mistning
af hvad till deras underhåll och uppfostran
erfordras.
Alla dessa anmärkningar, hvilka, undei;
de öfverläggningar, som hos Utskottet före-!
gingo dess förra Utlåtande i ämnet, inga-i
lunda undföllo Utskottets uppmärksamhet,'
hafva å nyo blifvit af Utskottet öfvervägade,’
utan att Utskottet deiaf funnit sig föranlåtet
Mi
I.agtUskolttls Betänkande N;e 1^4, ||
Stt frångå sin redan yttrade mening ellet
tillstyrka bifall till Herr Con tractsprostett
Petersons motion, äfven med de modifica-
tioner, som nu äro föreslagne. — Så onek¬
lig^ det af sjelfva äktenskapets väsende följer,
att en fortfarande, till vedervilja. Itai och
bitterhet samt våldsamma utbrott ofvergangen.
missämja emellan äkta makar måste erkännas
och antagas såsom giltigt skäl till äktenska¬
pets upplösande, helst äktenskapets fortsätt¬
ning under en sådan sinnesstämning skull®
innebära fortsättning endast af makarnes yttre,
juridiska och oeconomiska förbindelse, sedan
det inre, väsendtligaste bandet, makarnes
sedliga förhållande till hvarandra , redan,
blifvit ohjelpligen sönderslitet j så angeläget
är det ock, efter Utskottets tanka, att Lagen
i sådana fall icke förr tillåter slutlig äkten¬
skapsskillnad , än det kan tagas för afgjordt,
att missämjan icke är en mindre betydande
och öfvergående, af nyck eller öfverilning
härflytande stridighet, och således icke förr.
än de misshällige makarne haft tillräcklig
besinningstid, och förutgångna men frukt¬
lösa förlikningsförsök, varningar och bestraff¬
ningar ådagalagt , att allt hopp om försoning
xnåste öfvergifvas. Om det då är lika myc¬
ket stridande mot äktenskapsförbindelsens
natur och vådligt till sina följder, att aldrig
Sik. lill Rils-St. Prot. ifUS och 1829, 7 Sami, r Afd, j,
3:dje. Bider, r.stq Ht, .
34 LagUtsiotttts Btidnk^nde Np» ijl
medgifva denna förbindelse* upplösning för
makarnes oenighet skull, som att, af vek ef-
tergifvenhet, lemna äktenskapets helgd til!
pris St flygtighetens och lättsinnighetens hug¬
skott; sä mäste bägge dessa ytterligheter med
lika varsamhet af lagstiftningen undvikas.
Till den senare af dessa ytterligheter skulle
antagandet af ifrägavarande förslag, äfven i
dess modifierade skick , efter Utskottets tan¬
ka , leda. Makars skillnad till säng och säte
gränsar så nära till fullkomlig äktenskapsskil 1.
nåd, att, sedan det' förra steget är taget, dee
senare är att anse såsom nästan säkert gif¬
vet. Det är alltså det förra, sorn förnämli¬
gast bör försvåras och , genom lämplige tvångs¬
medel till makarnes återförening, motverkas,
i stället att underlättas , så framt man ej
vill i och med detsamma underlätta det
senare. l/tan tvifvel äro de olägenheter,
sorn blifvit öfvsrklagade , i hög grad efter-
tänklige ; men Utskottet befarar, att det bo¬
temedel, som är föreslaget, skulle blifva
vådligare, än sjukdomen. — Det må vara,
att de nu stadgade böter för vållande lill
oenighet i äktenskap verka olika på den fat¬
tige och den rike , men detta inkast gäller
om böter i allmänhet. Dessutom torde det
härvid med fog kunna erinras, att hvad
fruktan för den oeconomiska förlust, som
böterne medföra , verkar i de lägre och fat¬
tigare classerne, det verkar i de högre och
Bil t. Lag-Uakatuis Betänkande !NT:o 140. j5
förmögnare nesan att till sådan* böter blif¬
va fälld. — I öfrigt hiller Utskottet töre,
att antalet och beskaffenheten af de var-
ningsgrader, som , efter nu gällande Författ¬
ningar, skola föregå makars skiljande till
säng och säte, icke böra undergå förändring,
utan i sammanhang med omarbetning af La»
garne om äktenskapsskillnad i allmänhet.
Utskottet får alltså, med tillkännagif-
vande , att Utskoftets Betänkande är af Hog-
lofl. Ridderskapet och Adeln bifallet, S nyt»
vördsamt hemställa samma Betänkande, oför-
ändradt, till pröfning af de Riks-Stånd, som
återför visningen meddelat.
Eh Ledamots seiskilda mening bifoga».
Stockholm den 14 November 1819,
Reservation
af Herr Landegren: ”Jag instämmer full¬
komligt uti den åsigt, Lag-Utskottet både
uti detta och det förut afgifna Betänkandet
Njo 16, öfver Herr Contractsprosten Pe¬
tersons motion, uttryckt, nemligen att
"bevarande af äktenskapets helgd och sedlig¬
36 Bil. lill LagVisAottets Betänkande N.o 14*,
betens vård ej medgifva lättade utvägar tili
ägtenskaps skillnads vinnande, samt att det
ej är lämpligt uppdraga åt Dora-Capitlen
rättigheten, att, under Rättegång äkta makar
emellan om skillnad till säng och säte, til¬
låta deras flyttande från hvarannan, men
jag har hvarken utur de skäl Utskottet, för
dessa åsigter, anfört, eller för öfrigt kunnat
erfara några hinder för bifallande af det för»
slag jag, genom reservation emot förra Be¬
tänkandet, för Rikets Höglöfl. Ständer vörd¬
samt framställt , nemligen att derest, under
tvist om skillnad till säng och säte, makar¬
ne fortfarande lefva i Lif och osämja, samt
oenigheten of ver gar till sa våldsamma hand-
Ungar, att endera eller hägge makarnes lif
och helsa derigenom äfventyras, Domaren
mä vara berättigad, att, vid derom gjordt
påstående och laglig bevisning af ofvan¬
nämnda förhållande, tillåta endera makan,
alt, under Rättegången flytta frän den
andra, eller vidtaga andra åtgärder för
skyddande af den våldförda makans lif
och helsa; och ej eller funnit de af mig
anförde och nu ytterligare åberopade skälen
för ett sådant Lagbud, i någon måtto veder^
lagde.
Det miste onekligen vara ett bland Lag-i
stiftningene ädlaste föremål, att skydda den
svagare emot den starkare* förtrysk ech yåld-t
fiil. till LagUiskoltetB B tt tini andt N.o 14*. 37
samhet, samt att ej genom underlätet lem¬
nande af detta skydd bringa den lidande i
förtviflan och derigenom förleda henne, att
hämnas brott med brott. Detta skall likväl
ej sällan inträffa , om den vildförda makan
nödgas qvarblifva hos våldsverkaren, under
den olyckligaste tidpunkten af deras samman¬
lefnad, då deras husliga förhållanden blifva
föremål för Domarens ransakning, ty då
känslan a£ lidandet, som bjuder, att anropa
Lagens skydd, öfverväger känslan af pligten,
som bjuder fördragsamhet med den felande,
för att ej gå miste om äktenskapets ändamål,
tröst och hjelp under vandringen genotn
lifvet, skall, under makarnes ömsesidiga och
offentliga bemödande att bevisa hvarandras
brottsliga uppförande, bitterheten i hög grad
ökas, samt den svagare tvingas, antingen
att hårdare lida, eller att afven blifva brott¬
slig; och Lagstiftaren torde dessutom böra
taga i öfvervägande det olyckliga inflytande,
makars så beskaffade sammanlefnad skall med¬
föra på deras barns uppfostran och bildning.
Jag får alltså, vördsamt förnya min hemstäl¬
lan, att det af mig föreslagna stadgande måt¬
te, såsom tillägg tilija^ Gap. 1 §. Giftertaåls-
Balken’, antagas.”
Leg Utskottets Utlåtande N:o >43.
N:o 143.
Ankom till Exped. Utskottet den 23 Nov. 1829.
Utlåtande, i anledning af anmärk¬
ningar vid åtskilliga till Ut¬
skottet återremitterade Bet än¬
kan den.
I-<ag-Uiskoi tets nedannämnde Betänkandeu
äro, i anledning af dervid gjorda anmärk¬
ningar, lill Utskottet återförviste,
frän Högloft, Ridder skåpet och Adeln:
N:o 72 , öfver Herr E• JU, Monterns
motion om utsträckande af testa-
mentsfi ihelen för Städernes invå¬
nare och Preste-Ståndet, till lik¬
het med den, sorn efter Lands¬
rätt eger rum;
t
från Högvördige Preste-Ståndet:
JV:o totj, öfver Herr Arvid Ribbings
motion om upphäfvande af Kongl.
Brefvet den 17 October 1778, an¬
gående förekommande af barna¬
mord ; och
från Hedervärda Bonde-Ståndet:
N:o 70, öfver Herr P. Lindqvists för¬
slag till ändring af 16 Cap. Gif¬
ZiagUtsiottetx Utlåtande 2?'.o i4 5. Sg
termåls-Balken, angående medgift
och hemföljd;
Nio 9?, i anledning af Kongl. Majit*
Nådiga proposition, om Lagförkla¬
ring angående rälta grunden för
förvandling till fängelse vid vatten
och bröd af böter, som ådömas för
sådana stölder, hvilka, enligt all¬
män Lag, ligga i tväböte emot an¬
nan tjufnad;
men som dessa Betänkanden blifvit af tre
Riks-Stånd bifallne, nemligen
N:o 72, af PresteStåndet och? . _ ...
t o ■> 1 ( d. 17 Jula.
af Borgare-Standet )
samt af Bonde-Ståndet d. 9 November.
JS:o 109,af Bidderskapet o. Adeln d. 3 Nov.
al Borgare-Ståndet den 23 Oct.
och af Bonde-Ståndet den 8 Oct,
Nio 7jp af Riddersk. o. Adeln d. 22 Junii.
af Preste-Ståndet och? .
af Borgare-Ståndet J ‘< »9 Jun...
N!og3,af Riddersk. o. Adeln d. a3 Oct.
al Preste-Ståndet den c8 Sept.
och af Borgare-Ståndet den 30 Sept.;
'4* XjigUtskattets Utlåtande N:o i4a.
si enär , vid sådant förhållande , de i dessa
Betänkanden afhandlade frågor, jemlikt 87
§. i Regeringsformen och 4g §. i Riksdags¬
ordningen , äro att anse såsom afgjorda, fin-
ner Utskottet något Utlåtande öfver anmärk-
ningarne icke erfordras; hvilket Utskottet
härmedelst (år hos de Riks-Stånd, som åter-
lemisserne meddelat, vördsamt anmäla,
Stockholm den |4 November 1839,
N.o 144,
Ankcra till Exped* Utskottet den 25 Nö’.'. fe8lo|
Utlåtande, i anledning af anmärk¬
ningar vid Utskottets Betän¬
kande, N:o 75, öfver Riks-
dagsfullmägtigen från Öre-
•i bro Län, Anders Ericssons
motion om stadgande, att den,
som beträdes med stöld utur
täckt jordgraf, der jordjrugter
förvaras, skall straffas enligt
Zyr.gVtskottetn Utlåtande N.-o 144! 41
6 §. i 40 Cap. Missgernings-
Balken.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Lag-Ut¬
skottet återförvisat ifrågavarande Betänkande,
emot hvilket blifvit anfördt:
hos Högloft. Ridder skap et och Adeln :
af Herr Wollrath Tham, med hvilken Herr
Carl von Qvanten sig förenat: att som i
Lagen ej funnes stadgadt serskildt straff
för den , som uppbryter jordgrafvar, eller
annat ansvar för stöld derutur, än såsom
för enkel stöld; så, om det syntes för strängt,
att tillämpa stadgandet om inbrottsstöld , vo¬
re det åtminstone skäligt, att tjufven blefvö
straffad lika med den , som stjäl ute å mar¬
ien , hvilket förmentes vara så mycket an¬
gelägnare, som man i senare tider erhållit
större tillgångar på jordfrugter , än att de
genast kunna afsättas, förtäras eller inom
hus förvaras ;
hos HÖgvÖrdige Pr este-Ståndet:
a:o af Herr Professoren Bexell, i hvars
yttrande Herr Contractsprosten Nibelius, Herr
Prosten Dedekind, och Herr Doctor Hägg¬
blad instämt; alt om, vid stiftandet af 1734.
års Lag, senare tiders åkerbruks-theorier ha¬
de varit kända,' —■ en lika stor rymd af
4a LaglJiskmiets Utlåtande N:o 144.
Sverices åkerfält tia sorn nu varit använd
till plantering af jord [rugter , — minskade
skogstillgångar och ökade byggnadskostnader
då gjort de! för åkerbrukaren lika nödigt
sorn nu , atl för sina större förråd af jord»
frugter bereda underjordiska förvaringsrum ;
så skulle Lagstiftningen visserligen hafva
åt 4o Cap. 6 Missgernings - Balken gif—
-v i t en tillämpning, sorn skyddat äfven den
under jorden hvilande eganderätten ; och
ehuru inbrottsstöld, efter Lagens mening,
förutsätter våld å låsningsanst alt; så, enär
en olika tydning och tillämpning af La¬
gens bokstafliga innehåll bestämdt ådaga¬
lagt , att en strid eger rum emellan del, som
är, och det, sorn bör vara, samt tiden och
förändrade tidsförhållanden påkallade en Lag»
förklaring, som skulle utfalla till fördel an¬
tingen för tjufven eller för den bestulna
fattiga bonden, lemnade Herr Prolessoren
ein röst för den senare;
2:0 af Herr Prosten Forslind, sorn äfven
förenat sig med Herr Professoren Bexell;
att potatesgiopen är ett igenstängdt förva¬
ringsrum, hvilket, likt hvarje annat sådant,
ej kan utan våld uppbrytas, ehuru det icke
är med lås forsed! ; att ett lås icke utgör
sjelfva vården af ett runn, utan är blott ett
tecken, att egaren, i förtröstan på Lagarnes
skyddande kiafl, derigenom sökt en fristad
La^Utskoitets Utlåtande N:o 144, 45
för sin egendom ; samt att inträngandet i
den igenlagda potatesgropen är ett större
vald , an att , genom sönderslående af en
ruta , bana sig väg till ett läst eller eljest
igenstängdt rum ;
3:0 af Herr Presidenten Poppius, biträdd
af flere bland Ståndets Ledamöter: att, då
odling af potates i stort med skäl borde räk¬
nas bland Svenska jordbrukets största fram¬
steg i senare tider, och denna jordfrtigt
ej sällan frambringas i den ymnighet , att
tillfälle till dess förvarande inom hus dels
icke finnes, dels ock skulle leda till kost¬
nader, dem jordbrukaren bör söka undvika,
samt den lyckliga erfarenhet vunnits, att
potates kan förvaras, ej mindre i jordgropar,
än i så kallade högar ofvan jord , syntes dessa
för varingsställen kunna blifva föremål för
samma hägn, som Lagen i 43 Cap. 1
Missgernings-Balken och Kongl, Brefvet d.
521 Maji >715< jemfördt med Kongl. Bref¬
vet den 20 December 1737, lemnar säd,
skuren eller oskuren, samt hö och halm,
staefcad eller ostackad, helst de allmänna
grunder, på hvilka nyssberörde Lagrum hvi¬
la , ej saknade tillämpning L afseende på
Landtmannens inbergade gröda af potates j
4:0 af Herr Prosten Grevillius', att då
potatesgropar , som brukas nästan öfver bela
44 LagUtshotuts Utlåtande N:o 144.
landel, ofra anläggas aflägse frin bonings¬
husen , på de slällen , der marken är för
ändamålet tjenlig , och icke kunna så beva¬
kas, som andre, på närmare båll belägne
förvaringsrum, borde de genom större straff,
än för stöld i allmänhet, af .Lagen vårdas,
på saft Herr Presidenten Poppius föreslagit;
5;o af Herr Professoren Geijer: alt som
potatesgropar, åtminstone i Herr Professorens
hemoit, gräfvas i jorden och täckas med
bräder, halm och jord ; så vore det svårt att
inse hvad ökad säkerhet ett lås skulle med¬
föra, eller huru frånvaron af ett lås, som
tjenar till intet, kunde betaga en verklig
inbrottsstöld egenskapen af inbrottsstöld; samt
6:0 af Herr Biskopen Doctor Faxe; att
hvad i detta ämne blefve stadgadt måtte
sträcka sig äfven till dem, som stjäla ur po-j
tateshögar, hvilka på några orter brukas;
hos Vällojl, Borgare-Stdndet:
lio af Herrar Montan, Lejf ler, We¬
sterstrand, Santesson och Langenberg, som
åberopat Herr Professoren Bexells vid Be¬
tänkandet fogade reservation och i öfrigt
blifvit biträdde af Herrar Zethelius , Lund¬
gren, Winbladh och Modin: att då ifråga¬
varande förvaringsrum, hvilka den tid, då
nu gällande Lag stiftades, ej varit så van¬
lige sorn nu, begagnas ej allenast för brist
på utrymme, utan äfven derföre, att jord-
LagUtslottets Utlåtande N'.o 144. 4ä
frugter i dem pä bästa sätt forvarss från
förskämning under vintern , då goda källare
saknas , bör deras säkerhet i möjligaste måtto
afses , helst det är svårare att förekomma
stöld ur dem, än ur byggda hus; och att,
då den , som begår stöld utur ett med bräck¬
lig stängsel försedt hus , eller, till fcröfvan-
de af tjufnad , lösrycker ett bräde å ett för¬
varingsrum, som består af endast ett bräd¬
skjul , varder straffad såsom för inbrott, ena¬
handa förhållande desto hellre bör ega rum
i förevarande fall, som stöld utur jordgraf
ej kan ske utan genom våld, nemligen me¬
delst gräfning eller takets upprifvande ;
2:0 af Hett Falkman ; att det vöre ena¬
handa brott, om stöld sker från hög, äfven derest
den är med halm täckt, eller utur jordgraf,
hvarvid gräfning eger rum ; att bestraffnin¬
gen för bägge brotten således äfven bör vara
lika; och att, då det vore utom tvifvel, att
den , som stjäl utur hög, straffas lika med
den , som stjäl ute å marken, borde ej eller
den , som stjäl ur jordgraf, annorlunda anses;
hos Hedervärda Bonde-Stdndet:
af Motionairen Anders Ericsson från Öre¬
bro Län , understödd af flere bland Ståndets
Ledamöter, hvilka jemväl , lika med honom j
åberopat Herr Professoren Bexells reserva-
46
LagUtsioliels llilätanile No >44»
tion : att' han , sorn icke varit okunnig om
<!e skäl, Utskottet i sitt Betänkande anfort,
med sin motion åsyftat en skärpning eiler
förändring af Lagen , till förekommande af
de för egandercältens helgd menliga följder,
som af en alltför lindrig Lagbestämmelse
kunna förorsakas,' att då tjuf icke kan, utan
användande af våld, intränga i täckt jord-
graf, och våldet vöre lika brottsligt, ehvad
det föröfvas med spade, yxa eller jernstör
a en sådan graf, eller med dyrk, yxa eller annat
verktyg å en ofta svag dörr, ett fenster eller
ett las, borde det ock i bägge fallen lika be¬
straffas ; samt att straffbestämmelsen bör mera
afse det ihärdiga uppsåtet, att afhända sin
nästa dess egendom , än den tillfälliga be¬
skaffenheten af det förvar , utur hvilket
gendomen fillgripes.
Hvad sålunda blifvit anfördt innefattar
tvänne frågor, den ena: huruvida stöld af
jordfrugter utur täckt jordgråf bör bestraf¬
fas såsom inbrottsstöld, och den andra .• hu.
ruvida den, sorn stjäl jordfrugter utur dy¬
lik graf, bor anses lika med den, som pci
åker eller äng stjäl säd, skuren eller osku¬
ren , hö eller halm, stackad eller ostackad.
Den förra af dessa frågor, framställd i
jnotionen, har Utskottet besvarat i sitt aleri
LntTrtskoitet.i T7ildmrnle Nn 47
remitterade Betänkande , och får nu , till de
»kai , so na der äro anförde , foga följande
anmärkningar ;
Örn det förklarades för inbrottsstöld, att
Stjäla jordfrukt utur jorderaf, sorn är betäckt
med jord , halin , brärler eller annat dylikt ;
så borde det äfven förklaras för inbrottsstöld
att stjäla ofvan jord förvarad jordfrugt, som
finnes betäckt med jord, halm, bräder eller
annat dylikt ; ty jordfrugtens åtkommande
fordrar i bägge fallen enahanda åtgärd — eller,
om man så vill , enahanda våld, — till betäck¬
ningens undanröjande. Men då skulle ock
tillgrepp af hvad egendom som helst, sorn fin¬
nes i jorden nedgrafven eller ofvan jord un*
der sådan betäckning förvarad, anses för in¬
brottsstöld; ty det miste vara för varingssät-
tets, men icke den förvarade egendomens
beskaffenhet, som bestämmer, huruvida in¬
brott Skett eller ej. Hvar och en täckt jord-
graf och hvar en jordhög blir då att anse li¬
ka meri ett igenläst eller eljest igenstängdt
rum eller hus. Och måste icke äfven hvar
och en betäckning anses såsom las eller
stängsel? — Eller hurudan skall den be¬
täckning vara , som ej bör såsom las eller
stängsel betraktas ? — Fortfar man att göra
*ig dylika frågor, (och de kunna länge fort¬
sättas^), så torde man snart finna, att, om
man antager den princip, som nu vill göras
48 LagUiskotteis Utlåtande N.o 144>
gällande , det slutligen skall blifva ofta svårt
alt bestämma hvad som icke är inbrott. Räd-
ligast torde det då vara att icke , af serskild
omsorg för potates eller andra jordfrugter ,
afvika från den definition , som i 1807 års
förklaring, säkert icke utan moget betänkan¬
de , är gifven på inbrott- Hellre må den
som vill hafva sin jordgraf ställd under det
hägn, Lagen tillägger igenläst förvaringsrum^
underkasta sig vilkoret att inrätta den så, att
den kan betraktas lika med t. ex. en igen¬
läst källare, hvartill hvarken mycket besvär,
eller synnerlig kostnad lärer erfordras.
Hvad den andra frågan vidkommer; så,
ehuru den icke blifvit af Motionairen väckt,
utgjorde den dock, vid motionens förehafvan-
de förra gången, ett föremål för Utskottets
öfverläggningar; men Utskottet fann då *
hvad Utskottet dock ieke trodde sig ega an¬
ledning att i Betänkandet omförmäla , att
grunderne för Lagens stadgande i 43 Cap.
l §. Missgernings-Balken , angående stöld af
säd, hö och halm å åker eller äng , icke ära
här tillämplige; och Utskottet har ej nu fun¬
nit skäl att ändra denna sin mening. Berör¬
de Lagrum afser nemligen grödas skyddande
endast under det den växer samt under in-
bergningen. När skörden är fulländad upp¬
hörer detta skydd; Lagen har ansett egaren
då
■UagUtsiolteis Utlåtande Niet i4i.
da böra och kunna taga grödan i närmare
förvar. Något annat skydd, än det nyss¬
nämnda, må ej fordras serskildt för potates
eller andra sa kallade jordfrugter. SLäligare
vore den fordran, att Lagen mätte stadga större
ansvar i allmänhet för tillgrepp af ali sådan
egendom, som egaren ar nödsakad att em¬
na utom gard och vård ; men då nu icke så
är, — då stöld af åkerredskap, sorn ofta vaå-
ste på åkrarne qvarlemnaa , eiler af huggen
ved, timmer och annat virke , som i skolar¬
ne uppläggas, eller af gärdsel , sorn å egoine
qvarligger, med mera sådant, anses och be¬
straffas endast såsom enkel tjufnad , * ynes
det Utskottet icke lämpligt, att stifta en par¬
tiel och strängare Strafflag för stöld af jord.
frugter, som ute å marken ligga 1 jordaraf
eller under jordhög.
Utskottet förblifver alltså vid-sitt förut
afgifna yttrande och hemställer detsamma ,
oförändradt, å nyo till Riket» Ständer» pröf¬
ning.
Stockholn» den $i November 2839,
St
Siil', till kiki~Si. Prat. 3S»8 rS»0i 7 Sami, S dfd.
pcbje B:deti a;c/« H:it
LagUtskottets Betänkande JVlo
N:o 145.
Ankom till Exped, Utskottet den 25 November I83<}"
Betänkande öfver Riksdags-Full-
mägtigen Herr Carl Levtons
motion, om Konungens Be
falIningsha)vandes förständi¬
gande att ställa sig 4 Cap. 2.
$ Utsöknings-Balken till nog¬
grann efterrättelse.
Då Irgens kraft och medborgares säkerhet
beror derpå , att verkställande magten med
drift och skyndsamhet fullgör sina åliggan¬
den , och det vore af yttersta vigt för sam¬
hället , att denna magt icke tillåter *ig afvi-
kelser fran detta hufvudändamål för dess till»
varelse , tnen det likväl, vid betraktande a£
förhållandet härutinnan, visade sig, att detta
ändamål icke alltid uppfylles, i ty att en
icke obillig klagan skall ega rutn öfver det
vid Lands-Cancellierna nästan allmänt nu
vedertagna vidlyftiga expeditionssätt i Utsök¬
ningsmål , hvilket förorsakar, att sökande par «
ter, under förklaringars och påminnelsers in¬
fordrande , måste vänta flera månader innan
väg hinner banas för ett enkelt beslut i en
klar nchfostridig fråga, har Ri ksdagsv Full-
asägtigen Hett jCarl Levton, till förskämt-
Lag Utskottets Betänkande N:o I4fj. 5l
mande af denna klandervärda tidsutdrägt ,
hvarigenom tillfälle ej sällan beredes en tred.
skande gäldenär att gäcka de kraftigaste för¬
bindelser och borgenärers rätt, hos Vällofii-
ge Borgare-Ståndet föreslagit, att Stdndet
mätte till Kongl. May.t framställa underdå¬
nig anhållan om befallning till samtlige
Chef erne för Lands-Cancellierne i Riket, att
noggrannt ställa sig till efterrättelse före¬
skriften i 4 Cap. 2 §. Utsöknings- Balken ,
samt att Expeditionerne icke md onödigtvis
uppehållas medelst författande af Utslag
med lång rubrik, men att i stället Resolu¬
tionen korrt och tydligt tecknas pd ut sök -
ningshancllingen, sådana serskilde händel¬
ser likväl derifrån undantagne, der sakens
beskaffenhet påkallar ett vidlyftigare expe-
ditionssätt.
Denna till Lag - Utskottets behandling
öfverlemnade motion har Utskottet förehaft.
Och som densamma icke innehåller förslag
till stiftande, ändring eller upphäfvande af
allmän Lag, och följaktligen ej är föremål
för Utskottets befattning , samt uppsigten öf¬
ver Lagars och Författningars efterlefnad af
Embets- och Tjenstemän icke tillkommer Ri¬
kets Ständer, utan åligger de serskilda mynJ
digheter, åt hvilka denna vårdnad är öfver-
aqtvacdad ; så får Utskottet endast afgifva det
K
tja ZagVtslotms JBelänkandg N‘o i45;'
utlåtande J
att Utskottet anser Herr Lectorn
yrkande ej böra till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda,
Stockholm den 21 November 1SU9,
STOCKHOLM;
Å Mmens och Granbergs Tryckeri, iSsgi
X/ogtliskotiet* Betänkande Au» *46-. ^
bko 146^
Antom tili Exped. Utskottet den 30 No v, jgxgj 1
Betänkande öfver Riksdagsfulb
mägtigen Anders Håkanssons
från Elfsborgs Län motion
om föreskrifter för utmätnings*
kostnads beräknandet,
10å kostnaderne för utmätning, hvilka drab¬
ba gäldenären, om han eger tillgäng, men t
vidrigt fall borgenären, ej obelydligen ökas
dels derigenom, att den Kronobetjent, som
fått uppdrag att utmätningen verkställa, van¬
ligen täger med sig till biträde 3:ue Nämn¬
demän, eller ock en Nämndeman, jemte
en Kronorättare eller Fjerdingsman, dels ock;
derigenom att förrättningsrnannen, sorn plä¬
gar utsätta flera Utmätningar att tinder en
och samma resetour försiggå, beräknar sig
till godo för resan en kostnads ersättning,
den der mången gång ofverstiger summan,
som skall utmätas, h3r Riksdagsfullmägtigen
Anders Håkansson från Elfsborgs Län, till
förekommande af sådant behandlingssätt, samt
till minskning af utmätningskostnaderne, hos
Hedervärda Bonde* Ståndet hemställt, om
Bihr till Rihl-St. Prat. igaS 1829. 7 Stml. I Afd. j
3jdje Bi. zsdra Hi.
2 LagVtsköiftts Betänkande N:e s46d
leke deri ändring i Författningarne orri ut¬
mätning malle hos Kongl, Majit i underdå¬
nighet föreslås, att det, vid stadgadt an¬
svar, må åläggas deri etiequerande Krono*
betjenten, att till förrättande af utmät¬
ning utaf lös egendom icke till biträde in¬
ga någon annan, än närmast boende Nämn»
deman, elier ock en redlig och besuten bon~
de, om någon sådan bland grannarne är
alt tillgås och att, då flerd utmätningar
under ert reselour verkst ädlas, honom md
förbjudas att får hvarje serskild förrätt¬
ning beräkna sig resepenningar från och
till sitt hemvist; och har, vid föredragning
åf denna hemställan, Riksdagsfullmägtigeri
J. J. Rutberg från Norrbottens Län an¬
märkt, att det nu är Länsman lieris skyldig¬
het , att vid utmätningar anlita de i Sock¬
nen, der utmätningen skef, boende Nämnde*
män Orri biträde; äfvensom' Nils Månsson
från Malmöhus Län, på deri grund, att La¬
ga fnes verkställande icke tillhör Rikets Stän-
der, ansett rnotionert icke kunna utgöra före¬
mål för Rikets Ständers åtgärd.
Öfver denna till Lag-Utskottet remit¬
terade motion får Utskottet afgifva det Ut¬
låta! de, att, då Kronobetjent icke eger att tilf
biträde vid utmatningaf kalla andra Nämn¬
demän eller Fjerdingsman, än dem, sörli
äzo boende i det Härad eiler den Socken,
LagUtskotteis Brt/inkttnde N.o ii6t
der utmätningen «*ka 1 i ske, saint genom Kong!.
Brefvet den .} Feliruarii 1804, och Kammar»
CoMegii derpå grundade Kungörelse af den
27 Mars samma år,; redan är förorrlnadt ,
att, när Kronofogde pä en resa förrättar fle-
i*a enskilda utmätningar, han icke får befäk»
da skjutsen frän sitt hemvist till hvartdetå
iltmätnirigsstället, utan skal! fördela dén för
hela resan emellan parterné, i nion af livart»
dera ställets aflägsenhet,
IJiskottet ähser
ytterligare föreskrifter härtitirinin éjj
■Stara af höden»
^töckholm den 28 November 1829;
N:o 14 71
Ankom till Exped„ Utskottet den fo Novemi). 1849.
Betänkande öfver Riksdagsfull-
mägtige Herr M. E Richerts
samt Eric Svenssons från Bo»
hus Län motioner bni verk¬
ställighet af Underrätts beslut
4 LagUtskottets Betänkande No 147.
i skuld for dr ingsmdl«or g#/-
denar skulden erkänt.
Åf Biksdagsfullmägtigen Herr il/. E. Richert
är hos Vallöf!* Borgare-Ståndet i Memorial,
som till Lag-Utskottet blifvit remitteradt ,
anfort, att, som skulds erkännande inför Dom¬
stol syntes böra medföra enahanda vitsord
och verkan, som om erkännandet bade skett
muntligen eller skriftligen hos Konungens
Befallningshafvande, samt den, sorn pä ett
dylikt erkännande blifvit dömd, ej bör ega
större rätt att genom vad uppehålla utmät¬
ning, än den, som på sådan grund fått Kon¬
ungens Befallningshafvandes Utslag emot sig,
so, enär genom Kongl. Förordnit!gen den
18 December i8a5 är stadgadt, att, der gäl¬
denär, utan allt jäf eller invändning, hos
Konungens Befallningshafvande skriftligen
eller muntligen erkänner sin skuld, borge¬
nären må, ehvad gäldenären vit! anföra be¬
svär elier ej, genast å Konungens Befall¬
ningshafvandes Utslag erhålla utmätning och
vaia berättigad, att det utmätta godset emot
borgen lyfta, samt ett lika beskaffad! stadgan¬
de i afseende på skuldfordringsmål, som vid
Underrätterne afdöma?, vore desto nödvän¬
digare, som vad, isynnerhet från Härads-till
Lagmansrätt , oftast vållar längre tidsutdrägt,
än klagan öfver Konungens Befallningshaf¬
vande Utslag, föreiloge Herr Richert em
LagUtskoittw Betänkande N:o 147. 5
Lag, hvarigenom gäldenär, som vid Under-
rätt erkänt sin skuld och blifvit dömd att
den betala , förklaras skyldig att undergå,
utmätning, med rättighet för borgenären
att det utmätta godset mot borgen lyfta.
Derjemte har, hos Hedervärda Bonde-
Ståndet, Riksdagsfullmägtigen Eric Svensson
från Bohus Län, väckt den af Riksdagsfull¬
mägtigen Johan Jacob Rutberg från Norr¬
bottens Län, jemte flere af Ståndets Leda¬
möter understödda samt till Lag-Utskottet
hänvisade motion, att, som det vore med
gällande Författningar enligt, att Konungens
Befallningshafvande» Utslag i skuldfordrings-
mål, i de fall da gäldenären antingen er¬
känt skulden eller, oaktadt erhållen del af
Lagsökningen, med svar ej mött, gå i verk¬
ställighet, fastän gäldenären sig besvärar, samt,
jemlikt 12 Gap. 3 och 4 §§. Rättegångs-Bal-
ken, förhållandet vore enahanda, när gälde¬
nären, bevisligen stämd, från Häradsrätt
förfallolöst uteblifver, men någon föreskrift,
hvad executionen angår, ej funnes för det
fall, då gäldenär inför Häradsrätt, sjelf eller
genom ombud, vidgår skulden , men ändock
vädjar mot beslutet; sa, emedan erkännande
inför Häradsrätt borde hafva samma verkan,
gora erkännande inför Konungens Befall¬
ningshafvande, samt gäldenären syntes sna¬
rare böra vara underkastad utmätning efter
§ $01?* Utskottets Bellini andt N:o 147,
farsta Domstolen* beslut, då lian skulder^
jillsr (i , än da han , mahanda af vigliga,
ipatofi icke inför Lagen giliiga förhinders
uteblifvit, borde det stadgas, att afven
fiänadsriitts LJfslag i sitt! d för dr i ngsm pd
sinif dä gcddeiiiiren skulden er kari ut, (tiarf
afseende pä vad eller besvär-, gd till ut¬
mätningj med rättighet Jior fordringsegaren
ptt deri utmätta egendomen emot borgen lyf tet,.
Hvad sålunda blifvit yrkad! pch föresla¬
get har Utskottet i öfvervägande tagit, Och
phuru Utskottet visserligen, å ena sidan, fun¬
nit, ej mindre att billigheten krafyer, dff
en borgenär, hvars fordran ar af gäldenarpn
Tjoedgifvep pch på grand deraf genom Utslag
faststaijd , utan onödigt uppehåll, bör komma
j åtnjutande af sin rätt , än ock att dett^
skäl är lika gällande, ehvad Utslaget är gif¬
vet af Konungens Befallningshafvande eiler
af Domaren; sa har dock Utskottet, å den
andra, ansett betänkligt att, till störande af
den ephet opji öfverensstämmelse, som i Lag"
stiftningen böra råda, serskildt för skuldfor-
dringsmål tillstyrka undantag från de i 3
Cap. 5 §. Utsöknings - Balken stadgade all¬
männa grunder för utmätning å Domar. Ut»
skottet har i sitt Betänkande N:o 89, om
indragning af Lagmans- och Kämnersrättes
jn. m., föreslagit det, efter Utskottets omdo-
ms t enda tjenlig» medlet till ernående af
£,agUtskotteti Betänkande N:o 147. 7
fjef ändamål motionairerne åsyftat; och skulle
(letia medel: nämnde Domstolars af»kaffött
de, jemte föreskrift om fullgörande af Jar
sta Domstolens beslut, ej af Rikets Ständer
gillas; gä får Utskottet, sorn, för detta lall,
j 5;te punkten af beröide Betänkande, nå
skäl, hvilka äfven i denna fraes aro t i 11 a m p
Jige, afstyrkt bifall till deri ornförmnlde mo¬
tioner otti förändring af rättegångsordningen
i skuld ford ringsmSl Och jordatvister , desto
hellre nu afstyrka JVJntipnairernes förslag,
som det beror af borgenären sjelf att , till
gin fordrans utbekommande,' söka Konungens
Befallningshafvande, för att erhålla den skynd¬
sammare handräckning , som i executiv väg
kan vinnas, eller göra sitt anspråk anhängig!:
hos Domaren samt underkasta sig dtn rätte*
gangsordning, sorn vid Domstolar ar gillande^
Utskottet hemställer derföre, om icke
ifrågavarande motioner må utan ali
seende lemnäs.
Stockholm den 98 Nov, 18a9»
$ ZigUtskottets Betänkande N:o 148*
N.o 14g,
ijjiko-m till ExpecHtions-Uukottat den jo Novemb, 1815,
Betänkande öfver Riksdagsfulk.
mägtigen johannes Anderssons
från Calmare Län motion
om åtskilliga förändringar i
uu gällande stadganden om
rattegängssättet i skuld for»,
dringsmål samt om utmätning
och hvad dermed eger gemen■*
skap.
Då den tidsutdrägt en lagsökt gäldenär ,
under sjelfva rättegången eller lagsökningen
ech innan utmätning å laga kraftvunnet uu
slag följer, enligt nu gällande stadgar, kan
sig bereda, ofta sätter gäldenären i tillfälle
att förskingra eller undanhålla sin egendom
»ill fordringsegarens förfång, har Riksdags-;
fullmägtigen hos Hedervärda Bonde-Ståndet
Johannes Andersson från Calmare Län, tilt
förekommande af dylika rättsförnärmande åt¬
gärder samt fordringsegares skyndsamma för-
hjelpande till sin rätt, föreslagit följande
förändringar i föreskrifterne om rättegångs-
sattet i skuldfordringarna!, samt om utmätning
©ehhvad dermed gemenskap eger, nemligen!
tåg V 'nkcttets Bttiinkandt W*’o 148.' *
1:0 att förfallen och erkänd fordran
må kunna af ljuder executor, utan föregån¬
gen dorn, ut mät as,’ gäldenären likväl öppet
lemnadt, att öfver förmente fel vid utmat¬
ta agen , i redan stadgad ordning, klaga;
a;a att orri, vid sådan utmätning, gol¬
de när en gor feif emot fordran, eller den
förnekar, saken aldrig hör bero på under-
execulors, utan på Konungens Befallnings-
hafvandes eller Domstolens pröfning; nied
rättighet likväl för TJnder-executor att ge¬
nast med qvarstad belägga gäldenärs egen¬
dom till så stort värde, som svarar mot
det pä skuldsedel eller annan klar och
tydlig förbindelse grundade fordringsbelopp,
sorn synes honom utniätningsgildt;
3:o atti der vid utmätning tvist yppas
om eganclerdtten till hvad i gäldenärs bo
finnes, eller gäldenär en föreger, att egen¬
dom genom köp eller annat laga fäng
kommit i annor mans ego, sådan tvist då.
bör, enligt 7 Cap, 3 /, Ut söknings-Balken,
af Domaren af göras; hvarvid sådana kö¬
pe-, gäfvo-, bytes eller andra af handlingar,
genom hvilka gäldenär förklarat sig till
annor man Öfverlåta eganderätten till lös¬
ören, sorn vid utmätnings-tillfället finnas
under gäldenärs disposition, aldrig må gäl¬
la , helst erfarenheten visat, att dylika af-r
*o JLiUgUtskott?i$ Betänkande N:o 148.
handlingar ofta digtas till tredje mans för¬
fång , hvarföre de icke bpra anses giltiga ,
Innan tradition eiler öfverlåtandet af r.yto?
jatiderätten fö)jt; samt att gäldenär skall,
cler Sa äskås, para skyldig att med ed fä¬
sta, det han icke vid utmätningen någon
egendom undanhållit, eller, om han det
ej gitter, edeligen uppgifva hvad han un¬
danhållit ; för hvilket sistnämnde fall ett
bestämdt stadgande) enligt Motionairens me¬
li i,0g , ynre desto mera nödvändigt, sorn Do-
mate skola härvid foljt alldeles motsätta
principer, i thy att en del, med hemtad an¬
ledning af Cqncurs-Tragen , slagt gäldenärer»
en sådan edgång, men andre åter ansett den
jc.ke kunna åläggas annan gäldenär , än den,
sorn är försatt i concura-tillstand, ehuru skäl
jcke funnes, hvarföre ej denna edgång, sotn
egentligen icke vore annat än en utsträck¬
ning af stadgandet i 5 Cap. 1 §. Utsöknings-
Balken, att gäldenär skall, om det fordras,
med ed Styrka, det han ipke eger penningar,
silfver eller guld att vid utmätning utgifva,
vöre lika lämplig, då gäldenären kräfves a£
en borgenär, som då han kräfves af flere; och
4:0 att ändring i förste Domstols eller
Konungens Befallniugshaf vandes Utslag må,
i hittills vanlig ordning, sökas ; men att det
ddömda beloppet bor utgifvas eller i taka
händer sättas, eller ock vederhäftig borgen
faglhsiattets Betänkande N.o 14 8• 11
(Iprföre atalius och bevis deröfver, eller om
oförmögenhet dertill, hos högre Rätt före¬
tes , sa vida afseende d ä n d ringss ökandet
skall göras ,• genom hvilket stadgande den
jifgäidenärer nu ofta begagnade utvägen, att,
{medelst vad och ändringssökande , i längre
lid, stundom i flera ar, uppehålla klara skuld-
fordringsmå!, skulle tillstängas och större sä¬
kerhet förtlringsegare beredas, än den, som
nu kan vinnas genom qvarstad, hvilken of¬
tast förfelar sitt ändäinåh
I anledning af detta till Lag-Utskottets
behandling öfverlemnade förslag får Utskot¬
tet vördsamt tillkännagifva 5
1:0 att Utskottet anser den pröfnings-'
pcb beslutanderätt, sorn Motionairen , enligt
förslagets »ista pch 2:dra punkter vill hafva
åt Under-^executorer uppdragen, hvarken öf¬
verensstämma med gpd ordning samt gälile-
närers och fordringsegares ömsesidiga säker¬
het , eller vara förenlig med dessa Tjenste-
tnäns bestämmelse samt de egenskaper , sorn
j allmänhet hos dem fordras pch förutsättasj
2:0 att Utskottet redan j sitt af samtliga
Riks-Stånden bifallna Betänkande N:o 4 , i
anledning af Riksdagsfulltnägtigen Nils In¬
sulins motion om en Lag, hvarigenom mi
förekomma* , att gäidenärer , genom digtad®
j3 JjBgUtikoltets Bttänkande N:o l i8-
afhandiingar, vid utmätningar undanhålla
borgenärer sina tillgångar, afgifvit förslag
till stadgandet i det ämne, hvarom 5;dje
punkten handlar ; samt
3:o att Utslcotfet likaledes, dels i 5:te
punkten af sitt Betänkande N:o 89 , angåen¬
de upphäfvande af Lagmans- och Kämners-
rätter m. rn. , dels ock i sitt denna dag med¬
delade Betänkande N:o 147, i anledning af
Riksdagsfullmäktige Herr M. E. Richerts samt
jEric Svenssons från Bohus Län motioner
om verkställighet af Underrätts beslut i skuld-
fordringsmål , när gäldenär skulden erkänt,
yttrat sitt omdöme öfver den fråga, som i
4;de punkten af förevarande förslag är fram¬
ställd , hvilka Utlåtanden Utskottet alltså häst
åberopar.
I följd häraf
tillstyrker Utskottet,
att de af Johannes Andersson yr¬
kade förändringarne, i nu gällande
sladganden otn rättegångssättet i
skuldfordringsmål samt om utmät—
ning , ej må af Rikets Ständer bi'»
fallas.
Stockholm den 28 November 1829.
haeUmkoittts Betänkande Nio lig» 1$
N:o 14,9.
Ankom lill Exped. Utskötle» den 4 Dec. iSSs*.
Betänkande öfver Riksdagsfull-
mägtigen Petter Anderssons
från Halland motion om rät¬
tighet för for dr i n g senare att
uppdraga verkställigheten af
Jaga kraftvunne Domar och
Utslag ät den tjensteman eller
enskilde person, för hvilken de
hajva förtroende, cch som vill
sådant uppdrag omottaga.
X skriftligt Memorial, ingifvet tili Heder¬
värda Bonde-Ståndet och derifrån till Lag¬
utskottet remittefadt, har Eiksdagsfullmägti-
gen Petter Andersson från Hallands Län an¬
ton, att executionsväsendet , sådant det genom
I798 års Förordning blifvit Stadgadt, skall
lemna inånga giltiga anledningar till önskan
om förbättring i afseende på verkställighet
sf laga kraftvunne domslut. Bland dessa
anledningar förtjente att nämnas: den tid af
tre månader, under hvilka ett utmätnings-
ärende kan ansvarafritt hvila utan åtgärd,
den sedermera möjliga långsamheten i åtgär¬
dernas fortsättning, de flera gånger förnyade
uimäimngs»auctionerna, Executorns förmåga
*4 IsagUrskotiéis Bti&nkande N:o *49.
att, ! anseende till öfverhopande göromål
vid upbörds- och redogörelse t ider ne, ge hörn
uppehåll gynna gäldenären, samt Kronofog¬
dens eller ärinti oftare Länsmannens och
andra underordnade verkställares under ti¬
den möjligen iråkade obestånd, hvarigenom
fordringsegaren slutligen, efter ett eller (vå
års väntan j förlorar liela sin fordran; Då
detta icke kundö varä ändamålsenligt, föreslögé
Patter Andersson, att det må std hvarje en¬
skild fordringsägare öppet att tilt laga verk¬
ställande af dom $ sorn vunnit laga kraft,
välja hvilken tjenstemän eller enskild per¬
son so/n helsi , till hvars redlighet han hy¬
ser förtroende, och som vill ett sådant upp¬
drag sig åtaga; dock nied vilkor , dels att
denne person hös det Landshöfdinge-Embe¬
te eller den Domstol, sorti i saken domer,
ttppgifves och i domslutet dertill JÖrordnas,
och dels alt densamme icke får tagas utom
Fögderiet eller Häradet, eller beräkna sig
större eller annat arfvode, än Kronofogden
tillkommit; så ock att hela ansvarigheten för
executioiien skall åligga f örrättningsmcinnen,
och fordringsegaren sjelf vidkännas den för¬
lust han genom förrättningsmannens vål¬
lande kan komma att lida. En sådan pri-
Vai executor kunde ock lämpligen inard
hvarje Socken eller Pastorat vid hvarje års
vinteriing för året utväljas, fordringsegaren
likväl cbetageif att i ihy måtto vända sig
LagUiskottets Betänkande N:o i4q> »5
antingen till den, för hvilken han har för¬
troende, eller till Kronofogden, som icke
skulle fran sin skyldighet härutinnan fri¬
kallas i utan endast f årlord sin uteslutande
futtighet. Men ofri nuvarande executions-
Sätt bibehölles, sä borde åtminstone den skärp-
ning i contrailen å ufffiätnihgsätendenS be¬
handling beslutas , att ExeCUtotn skall i de
Vanliga u i milin i/tgs. di ari en/ e, dels vid hvar¬
je Hytt qvartal öfverföra de Under det fö¬
regående inkomne handräckningsmål, dels
ock vid hvarje sådant mål specifikt, full¬
ständigt och bestämdt anteckna allt hvad
dervid bilf vit tillgjordt jemte förekomne hin¬
der och andra omständigheter , samt hvad
Sorn återstår till vinnande af ett skyndsamt
slul, vid påföljd att , i händelse af an¬
märkning mot hans åtgärder, någon annan
bevisning till försvar , än berörde Didfier ,
icke anses gällande. Varande denna motion,
Vid dess föredragning till remiss, alldeles o-
giliad af Riksdagsfulimägtigen Anders Dd-
nielsson frän Elfsborgs Län , sorn ansett dert
föreslagna anstalten blott tillskapa en ny tjeh-
stemannapersona!, desto mindre behöflig, som
ett ordentligt exectitionsVerk , med ansvarige
tjenstemän, redan finnes, uti hvilket yttrande
Eils Insulin frän Stockholms Län, Olof
Jeppsson frän Blekinge samt Casper Wijk¬
man frän Upsala Län instämt, med tillägg
16 Z,agVts!iottcts'^Set'dnka;itli’ N:o lig,
af Jen sistnämnde, att förslaget vöre otjeti-
ligt både för fordringsegaro och gäldenater,
Efter att hafva tagit denna motion i
öfvervägande, får Utskottet vördsamt till¬
kännagifva , att, hvad beträffar yrkandet a i
rättighet för fordringsegare att godtyckligt
Välja utmätningsman till verkställande af
Domstols eller Konungens Befallnlngshaf-
Vandes Dom eller Utslag , sorti vunnit laga
kraft, Utskottet anser tillfyllest, att af de
inånga skäl, hvilka erbjuda sig till ådagaläg¬
gande af förslagets olämplighet i denna del,
framställa endast den anmärkning, att vid
utmätning icke blott fordringsegarens, utan
äfven gäldenärens rätt och säkerhet måste
afses, hvaraf följer, att valet af utmätnings¬
man ej må bero af fordringsegarens godt¬
finnande eller efter hans ensidiga åsigier be-'
stämmasj helst det då kunde falla på en per¬
son, hvars vederhäftighet, urskillning, oväld
och öfriga härvid erforderliga egenskaper
gäldenären egde grundade anledningar att
betvifla, samt att, hvad angår det föreslagna
skärpandet af controllen å Under-Executo-
rers verkställighetsåfgärder, de i 8 och la
af 1798 års Executionsstadga gifna föreskrif¬
ter äro, oin de med omsorg handhafvas, till-
räcklige för tillsynen derå, att de under
Konungens Befallningshafvande i utsöknings-
iiög Utskottets Betänkande N;o 145.
bjSI lydande tjenstemän och betjente med
bit,' drift och redlighet sine tjenstepligtgr
fullgöra.
Utskott et finnér sig derföre böra
tillstyrka j
ätt icke hågotderä af ifrågavarande
alternativa Förslag må af Rikes*
Ständer antagas.
Stockholm den 28 Nov. a829.
Bil. till RiUt-St. Prat. Ig28 cd 1829, 7 Sami, x Af i, 3,
ydje B\dttk aldra H t.
stockholm,
Elméns och Granbergs Tryckeri, 1819.
I,agZ7tskottets Uttänkande N:o i5o. 1
N:o 150.
Ankom till Exped. Utskottet den 9 Dec* 1829,
Betänkande, i anledning af Herr
Friherre A. Duvalls ochRiks-
dagsfullmägtigen Herr Carl
Valleys motioner om] ändring
i Författningar ne, angående ti¬
den, inom hvilken utmätning
å domar och utslag skall verk¬
ställas, m. m.
Sorn Executions-författningarne och sältet,
hvarpå de verkställas, till icke ringa del in¬
verka på credaen och penningerörelsen, samt
den klagan, som ej sällan fores öfver lång¬
samhet i executions-väsendet, merendels skall
riglas emot den eller dem, åt hvilka För-
fatlningarnes handhafvande är anförtrodt, i
stället att vändas emot ofullständigheten el¬
ler ändamåls vidrigheten af den Lag, som skall
tillämpas; så, enär det syntes desto mera
magtpåliggande att undersöka och afhjelpa
dessa brister, som det vore otvifvelaktig!, att
i den mon credit-systemet vid en stigande
upplysning utvecklas, i samma mon okas ock
behofvet af fullständiga och bestämda lagbud
Bih, till Riks-St. Prot. r828 och IS*9. 7 St ml, 1 Xfd. 1
3'dje Bxle.t. y.dje Ht.
% Lag-Utskottets Betänkande N:o 150.
till motvigt mot advocalurens fintlighet och
spetsfundighet, i försöken att fördröja uppr
fyllandet af ingängna förbindelser, har, hos
Höglofl. Bidderskapet och Adeln, Herr Fri^
herre A. Duvall, med afseende å följande
vid utmätning vigtiga omständigheter, nemi.
1:0 Tiden, inom hvilken utmätning verkstäl-,
las hör; aio Tiden för klagan öfver verk¬
ställd utmätning; och 0:0 om och i hvilka
fall Kongl. Majis Befallningshafvandes
Utslag eller heslut, må, fastän de icke vun¬
nit laga kraft, till laga verkställighet be¬
fordras, hufvudsakligen anmärkt, såsom bri¬
ster i de om utmätning nu gällande Lagar
och Författningar : alt Fogde ä landet ålig¬
ger inom 5 månader och Magistrat i stad,
inom 1't dagar, efter emottagandet af Ut-
mätnings-iitslaget, detsamma vid eget he-
talnings-äfventyr verkställa; att någon Lag
icke finnes, som bestämmer tiden för kla¬
gan öfver verkställd utmätning, annorlunda
än i sammanhang med sjelfva försäljnings-
förrättningen ; och att endast i vissa, ge¬
nom serskilde undantagslagar utstakade fall,
Konungens Befallningshaf vandes Utslag md,
innan de vunnit laga kraft, sättas i verk¬
ställighet-, hvarföre, och dä saknaden af be¬
stämd föreskrift af tid för klagan öfver verk¬
ställd utmätning samt den derifrån härledda
rättigheten att dermed dröja till dess för¬
säljning af det utmätta godset för sig gått7
LagUtskolieis Betänkande N:t> iöo. 3
och tiden för klagan deröfver infallit, ut¬
gjorde de största och mest obehöriga hindren
för skyndsamhet i verkställighet af utmät¬
ning, enär ett begånget misstag eller en un¬
derlåten formalitet, som, genast öfverklagad,
lika snart kunnat rättas, nu ofta föranleder
återgång af en i öfrigt laglig försäljnings.åt-
gärd, samt förorsakar en tidsutdrägt af minst
4 a 6 månader, Herr Friherren föreslagit den
ändring i nu gällande Författningar: att ut¬
mätning bär vara verkställd ä landet in¬
om, 14 dagar och i stad inom 8 dagar ef¬
ter det Executorn till verkställighet erhål¬
lit Utslaget; och att den, sorn med Utmät¬
nings- förrättningen är missnöjd, må ålig¬
ga att, vid talans förlust, inom 14 dagar
efter af Utmätnings-Instrumentet erhållen
del, deröfver anföra besvär hos Konungens
Befallningshafvande; äfvensom Motionai-
ren, af den anledning, att erfarenheten skall
gifvit styrka åt den öfvertygelsen, att mån.
get klagomål öfver Konungens Befallnings-
hafvandes Utslag i utmätningsmål endast å-
syftar uppehåll i verkställigheten , hvilket
ändamål åtminstone till någon del i de He¬
sta fall vinnes, äfven om klagomålet befip-
nes obefogadt, yrkat, att Konungens Befall-
ningshaf vandes Utslag, så väl i utmät¬
ningsmål, som i anledning af förd klagan
öfver verkställd utmätning, må, sedan det,
genom sökandens försorg blifvit vederpar-
* DagUtskottets Betänkande N:o 1
terne communiceradt, genast, och ändå att
det icke vunnit laga kraft, till verkställig-
het befordras , sä vida icke Öfver dornar en,
i följd aj anförde besvär, finner nödigt att
inställelse derå meddela ; dock att fordrings-
egaren icke, annorlunda än emot godkänd
och vederhäftig borgen, må tillätas att lyf¬
ta hvad som, på grund af icke laga kraft-
vunnet Utslag, hos gäldenären uttages.
Deremot har Riksdagsfullmägtigen Herr
Carl Ualleij hos Välloflige Borgare-Ståndet
andragit, att som af Stadgandet i Kongl. Bref¬
vet den 13 Julii 1775, att, derest Magistrat
icke, inom i4 dagar efter det laga kraft¬
vunna Domar eller Utslag blifvit till verk¬
ställighet inlemnade, fullgör utmätning hos
gäldenären, Magistraten sjelf stannar i an¬
svar f ör den summa, som bordt uttagas , i
händelse tillgäng hos gäldenären skulle bri¬
staden följd uppstår, att Magistraten, för att
undgå eget ansvar, inåste så skynda med ut¬
matningars verkställande, att en gäldenär,
sorn, med en eller annan veckas rådrum,
skulle kunnat utan svårighet bereda tillgång
till skuldens betalande, nu måste se sin e-
gendoin utpantas, och ej sällan till underpris
försäljas; så, enär Kronofogde på landet, en¬
ligt Kongl. Förordningen den H December
1766, eger 3 ne månaders tid för utmätnings
förrättande, hemställdes, om icke, för att i ni-
LagUtskottets Betänkande No 150.' .5
gon mon minska den olikhet i vilkor, som
nu eger rum för gäldenär i stad och gälde¬
när på landet, nyssberörde Kongl. Bref må
i så måtto ändras, att tiden, inom hvilken
Magistrat bör verkställa utmätning för laga
krattvunne Domar och Utslag, må bestämmas
till en månad efter deras inlemnande.
Utskottet har tagit dessa till Utskottets
behandling öfverlemnade motioner i öfver¬
vägande. Och som, å ena sidan, omsorgen ej
mindre för allmänna crediten, än för enskil¬
de fordringsegares rätt och säkerhet kräfver,
att Domares och Konungens Befallningshaf-
vandes laga kraftvunne beslut, hvarigenom
fordran blifvit fastställd , skyndsamt bringas
till verkställighet, men, å andra sidan åter,
ett billigt afseende på gäldenärens belägen¬
het bjuder , att hans lidande ej må genom
alltför hastiga verkställighets-åtgärder onödigt
ökas ; så, enär den nu föreskrifna tid af tre
månader , hvarinom utmätning å landet bör
vara fullbordad , synes längre än behofvet
fordrar, då deremot tiden för utmätnings
verkställande i stad är så knapp, att gälde-
nären derigenom ofta lider större skada och
olägenhet, än fordringsegarens skäliga anspråk
på snar handräckning göra oundgänglige ,
tror Utskottet, för sin del , inskränkning af
den förra , utan skada för gäldenären , och
Utsträckning af den senare, utan minskning
6 LagUlskottels Betänkande N:o i5o,-
af fordringsegarens säkerhet, både kunna och'
böra i visst hänseende ega rum; i öfverens¬
stämmelse med hvilken åsigt, och då bestämd
föreskrift saknas, angående tiden, inom hvil¬
ken felagtige åtgärder vid utmätnings förrät¬
tande skola öfverklagas, Utskottet funnit sig
böra, med afstyrkande af bifall till Herr Fri¬
herre Duvalls förslag om verkställighet af
icke laga kraftvunne beslut, i andra fall, än
de, som i 9 Cap. 1 §. UtsökningsBalken oell
Kongl. Förordningen den 18 Dec. i823, an¬
gående verkställighet af Konungens Befall¬
ningshafvande® Utslag i utmätningsmål, äro
bestämde, till Rikets Ständers pröfning fram¬
ställa följande förslag till en Författning i
dessa ämnen :
Med ändring af Kongl. Förord¬
ningen den 11 December 1766 och
Kongl. Brefvet af den 13 Julii 1755
varder härigenom stadgadt'.
1 :o. I Städerne, med undantag
af Stochholm, åligger det Magistra-
terne att, då verkställighet sokes å
Dom eller Utslag, hvarå utmätning
följa bor , inom fjorton dagar frän
den dag, dd Domen eller Utslaget
till Magistraten aflemnas, hvaröfver
skriftligt bevis ovägerligen bör sö¬
kanden meddelas, i laga ordning
utmätning hos gäldenären förrätta.
Vårder lös egendom utmätt; dd skall
LagUtskottetS Betänkande N:o 150. 7
de/t, med iakttagande af hvad i Kongl.
Förordningen den 18 December 18a.l,
angående vissa omständigheter i af¬
seende pd verkställigheten af Au-
- c tioner ä utmätt egendom, är före¬
skri/vet, genom Magistratens försorg
f örsäljas sd tidigt, att borgenären kan,
inom sex veckor från ofvannämnde
dag, af f örsäljningssumman, sä långt
den förslår, erhålla betalning för sin
fordran. Utmcites fast egendom; dä
skola anstalter till dess försäljande t
i enlighet med första och andra punk¬
terna i berörde Förordning, så skynd¬
samt vidtagas, alt, der mer än en
auction blifver af nöden , äfven an¬
dra auctionen md kunna inom tre
månader frän sagde dag försiggå;
och besårje sedan Magistraten , alt
hvad af köpeskillingen borgenären till¬
kommer hålles honom tillhanda sist
fjorton dagar efter köpeskillingens
förfallotid.
a:u. A landet skall Kronofogde,
inom en månad från den dag, dd
Dom eller Utslag, hvarå utmätning
följa bör, till honom aflemnas, hvar¬
öfver jemväl han bör ovcigerligen med¬
dela skriftligt bevis, utmätning hos
gäldenären förrätta; och vare Kro¬
nofogden skyldig alf derest lös egertz
LagUtskoiiels Betänkande iS:o i5o.
dorn i mät tages, inom tre månader
fran nyssnämnde dag, egendomen, i
vederbörlig ordning , f örsälja och af
försäljningssumman, sd vidt den för¬
slår, borgenärens fordran gälda. Ut-
mates fast egendom ; gälle för Kro.
nofogde hvad här ofvan angående
Magistrat, i thy fall, är stadgadt.
5:o. Försummar Magistrat eller
Kronofogde något af hvad nu är
foreskrifvet; svare dd för det, som
utmätas och försäljas borde, der ej
visas kan, att borgenär lemnat gäl¬
denär anstånd med betalningen, eller
att egendomen ej kunnat säljas d
tid, som derföre rätteligen utsatt och
kungjord varit, eller att, oaktadt
vidtagne lagliga åtgärder till köpe¬
skillingens indrif vande , sådane hin¬
der dervid mott, som af Magistra¬
ten eller Kronofogden ej forekommas
kunnat; börande, i sislberörde tvänne
fall, skriftligt besked, med uppgift
af hindrens beskaffenhet, på borgenä¬
rens begäran honom genast meddelas.
4:0. Vill gäldenär klaga öfver ut-
mätning, som hos honom verkställd
är; åligga honom att inom fjorton
dagar ifrån den dag, då utmätnin¬
gen skedde , till Konungens Befall¬
ningshafvande sin klagoskrift ingifva
JLagUtskottets XJildlandt N:o i5i. 9
vid äfventyr att hans klagan eljest
icke till pröfning upptages. Dock
skall dylik klagan ej hindra utrnät-
ningsåtgärdens fullbordan eller egen¬
domens försäljning, derest ej Kon¬
ungens Befallningshafvande förord¬
nar, att den inställas ma.
Stockholm den 3 December 182g,
N:o I $1.
Ankom till Exped. Utskottet den 9 Dec. 1819*
Utlåtande, i anledning af anmärk¬
ningar vid Utskottets Betän¬
kande, N;o 67, öfver Riks-
dagsfullmägtigen från Kro¬
nobergs Län Pehr Ericssons
motion om inskränkning af
den i 15 Cap. 5 $. Ärfda¬
tt alfen stadgade prceseriptions-
tid för inländsk arfvinge, hvars
vistelseort är okänd m. m.
Vid ifrågavarande Betänkande, hvilket Hög.
loflige Ridderskapet och Adeln samt Vällofl.
BorgareStåndet lill Utskottet återremitterat,
har blifvit anmärkt:
10 LagUtslottets Utlåtande N:o lili
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln .•
af Herr Arvid Ribbing', dels atf, då Ut¬
skottet i sitt förslag till förändrad redaction
af ofvanberörde Lagrum ej allenast inskränkt
pratscriptionsiiden från 20 år till to, utan
ock borttagit den frånvarande arfvingens rät¬
tighet att, om han, efter piaescriptionstidens
slut återkommen , visar laga förfall, arfvet
tillgodonjuta , Utskottet endast fästat sig vid
den materiela beräkningen af capitalets o-
frugtbarhet under arfvingens frånvaro , och
förbisett den grundsatts, att Lagen bör skyd¬
da den frånvarandes rätt; dels ock att, i stäl¬
let för det ansvar, som hittills ålegat Doma¬
ren att tillse , det den frånvarandes arf ej
förskingras , Utskottet lagt säkerheten i bor¬
gen, som ofta vore opålitlig, samt derjemte
föreslagit en så obegränsad och tillika så
obestämd rättighet för fjermare arfvingar till
arfvets lyftande , att anledningar till rätte¬
gångar vore att deraf befara 5 och
af Herr August von Hartmansdorff':
att Utskottets förslag egde sina förtjenster,
nien äfven sina brister, till hvilka senare
liörde prsescriptionstidens inskränkning från
ao till 10 år, ehvad den frånvarande visar
laga förfall eller ej, samt föreskriften, att
kungörelsen om arffallet skall införas endast
i allmänna Tidningarne, hvarmed troligen
förstodes Svenska Post- och Inrikes-Tidnin-
LagTJtskottets Utlåtande N’.o i5li 11
garné, hvilka blott inom landet äro gängse;
och yrkades derföre, dels att prsescriptions-
tiden måtte förlängas till 20 år, ehvad den
frånvarande visar laga förfall eller ej, och
dels att omförmälde kungörelse borde infö¬
ras i någon utländsk Tidning, som i allmän¬
het upptager Svenska underrättelser, och vid¬
sträckt läses; samt
hos Vällojl. Borgare-Ståndet:
1:0 af Herrar Ståhle, Cron och Montan•
att frånvarande arfvinge bör betraktas lika
med en omyndig, den der ej kan sjelf be¬
vaka sin rätt eller förvalta sin egendom ,
och hvars tillgångar böra af tillförordnad för¬
myndare till myndlingens nytta frugtbare
göras; samt att derföre arfsmedel, som till¬
falla frånvarande arfvinge , äfven böra, ge¬
nom tillförordnad curators eller målsmans
försorg, göras frugtbärande;
2:0 af Herrar Ståhle och Richert t att,
om den frånvarande arfvingen ej återkom¬
mer förr, än sedan lo år från kungörelsens
införande i Tidningarne redan förflutit, han
icke dessmindre bör njuta sin arfsrätt till
godo, om han gitter visa sig hafva varit af
laga förfall hindrad att inom prsescripiions;
tidens slut sig inställa ; samt
5:o af Herr Cron enskildt t att den
omedelbara befattning med arfvet, hvilken
förslaget förutsätter , icke tillhörer Domaren
12 LogUtskottets Utlåtande N:o l5l.'
eller är med hans bestämmelse förenlig; och
gemensamt med Herr Leffler: att ordet in¬
ländsk , framför arfvinge, bör ur förslaget
utgå, och redaciionen af $’n således, blifva
denna: Nu vet man hans arfvinge, men ej
hvar han är m. m.
A hvad »ålunda är anmärkt och yrkadt
får Utskottet till svar anföra:
att prsescriptionstidens förkortande från
20 till 10 år, eller till likhet med den tid¬
rymd, inom hvilken fordringar i allmänhet,
enligt 9 Cap. 12 §. Handels-Balken , sådan
den lyder i Kongl. Förordningen deri 13
Junii 1800, skola göras gällande, synes Ut¬
skottet destomindre betänkligt, som communi-
cation emellan jordens serskilda länder nu
är så mycket lifligare och lättare än den
var, då 1734 års Lag stiftades, att 10 år nu
kunna anses lika till räck 1 i ge i det ifrågava¬
rande hänseendet , som 2o år, då för tiden;
att förbehållet för frånvarande inländsk
arfvinge, som efter praascriptionstidens slut
återkommer, att, om laga förfall kan visas,
arfvet reclamera , upphäfver prasscriptionens
ändamål, enär ovissheten om eganderätten
till den arffallna egendomen då fortfar äf¬
ven sedan prsescriptionstiden tilländagått;
att, då bruket att i utländska Tidningar
låta införa legala kungörelser från Sverige
redan är i allmänhet , och för lika vigtiga
LagUtsiottels Utlåtande N:o 151. i3
fall, afskaffadt, Utskottet ej inser något skäl,'
hvarföre ett sådant bruk borde serskildt för
detta fall stadgas j
att Utskottet, i fråga om den arffallna
egendomens vårdande samt fjermare arfvin-
ges lyftningsrätt, ej föreslagit annan ändring
i Uagens nuvarande stadgande, än den, att
det skall vara Domarens åliggande att för¬
ordna om arfvets ställande i säkert förvar,
till dess den frånvarande arfvingen kommer,
hvilket nu ej är uttryckligen föreskrifvetj
att något större äfventyr af fjermare arf-
■vinges lyftningsrätt ej är att befara hädan¬
efter än hittills , äfvensom att den omsorg,
Utskottet ansett böra i omförmalde måtto Do.
maren åläggas, ej kan sägas vara oförenlig
med hans egenskap af öfverförmyndare; samt
att det, efter Utskottets tanka, vore sl
mycket olämpligare att utesluta ordet in¬
ländsk , som emellan utländsk och frånva¬
rande inländsk arfvinges rätt är väsendtlig
skillnad, hvilken genom det ytkade uteslu¬
tandet skulle upphäfvas.
Utskottet finner sig derföre icke befo*
gadt att i sitt af Högvördige PresteStåndet
och Hedervärda BondeStåndet redan gillade
förslag tillstyrka annan ändring, än den ,
som foranledes af anmärkningen att arfvet ej
»4 LagUisfottets Utlåtande N',o i5i.
bör under prascriptionstiden förblifva ofrugt^
bart; med afseende på hvilken anmärkning
Utskottet föreslår, att redactionen må ändras
till denna lydelse:
Nu vet man hans inländska arf¬
vinge , men ej hvar han är; late
dd Domaren i allmänna Tidnin-
garne, tre gånger, minst en må¬
nad emellati hvarje gång, och för¬
sta gången sist inom tre månader
ifrån den dag, då bouppteckningen
till Rätten ingifven är , kungör as
att arf fallit honom till. Vilja
fjermare det arf lyfta; vare det
tillåtet, der de för arfvet och dess
afkomst ställa borgen, som af
Rätten godkännes. Begagna de
ej lyftningsrätten ; förordne Do¬
maren god man, som arfvet vår¬
dar och förvaltar, till dess den
frånvarande arf vingen sin rätt
bevakar eller tiden dertill ute är.
Kommer ej den frånvarande arf-
vingen inom tio dr ifrån den dag,
då Kungörelsen tredje gången i
Tidningarne infördes , vare från
arfvet skiljd, ehvad han laga förr,
fall visar eller ej.
Stockholm den S December 1829.
LagVtskotiets Förslag N/o 152. ij
N:o 152.
Ankom till Exped. Utskottet den 9 Dec, 1829.
Förslag till sammanjemkning af
RiksStåndens serskilda beslut,
, '\ anledning af Utskottets Be¬
tänkande N:o (52, och Utlå¬
tande N:o 100, öfver åtski¬
lige Motioner om ändringar i
Concurslagen af den 13 fulii
J818 samt Kongl. Förordnin¬
gen den 22 October samma år
om Edsformulair i Concursmål,
Uti ofvanberörde Betänkande N;o 62, har
Utskottet föreslagit, att 10 §. i 4 Cap. Con¬
curslagen matte ändras till denna lydelse:
"Häfver gäldenär tjenst i Riket- dd
ma han, intill dess Dom Öfver honom fal¬
lit , tjenst en ej förrätta. Den tjenst en i
hans ställe förestår, njute halfva lönen ;
dock ege den myndighet, under hvilken gäU
denären, i och får tjensten , lyder, uppå
anmälan af Gode männen eller Sysslo-
männen , pröfva och bestämma , huruvida
den , som till tjenstens förvaltande förord¬
nad är, md med mindre än halfva lönen
dtnöjas, och huru stort belopp han, i sd-
i6 LagUtskottets Forsing N:o 15*.
dant fall, får uppbära. Af den andra
hälften varde gäldenär så mycket tillagdt,
sorn till hans eget, hans hustrus och oför-
sörjda barns underhåll tarf vas. Hvad öf¬
rigt är tagen borgenärerne."
I anledning af gjord anmärkning, att,
da Tjensteman, som råkat i Concurstillstånd,
ej må utöfva sin tjenst, innan genom laga
kraftvunnen dom blifvit förklarad!', att han
ej förverkat sitt personliga anseende, till or¬
den: ”intill dess dom ofver honom fallit
borde läggas: som vunnit laga kraft,
tillstyrkte Utskottet i Utlåtandet N:o 100,
att ofvan anförda mening måtte ändras till
denna lydelse: intill dess laga kraft¬
vunnen dom öfver honom fallit.
Med bifall till detta tillstyrkande, hafva
Vällofl. BorgareStåndet och Hedervärda Bon¬
de-Ståndet helt och hållet gillat Utskottets
förslag; hvaremot Höglofl. Ridderskapet och
Adeln icke annorledes antagit redactionen
af denna §., än med den förändring, att i
stället för orden: '* intill dess laga kraft¬
vunnen dom Öfver honom fallitskulle in¬
föras: intill dess dom öfver honom fallit
samt vunnit laga kraft, och Högvördige
PresteStåndet beslutat, att i samma §. skulle
intagas det stadgande, att vederbörande
autoritet,
VagXJtskottets Förslag N:o i52. 17
autoritet, sorn Vicarien förordnar, skall
rga att bestämma , hnru stor del af lönen,
vare sig under elter öfver hälften deraf,
för sysslans bestridande skäligen erfordras^
och af Vicarien rnd uppbäras."
Nu, ehuru således ifrågavarande blott
af alne Riks-Stånd är utan förändring bi¬
fallen; så, enar dock endast Högvördige Pre»
sle-Ståndet beslutat förändring i afseende på
bestämmandet af Vicaries lön samt endast
Höglofi, Ridderskapec och Adein ogiliät re-
dactionen i hvad den rörer gäldenäts stfhål-
lande från ijensteförrättning, intill dess han
blifvit genom laga kraftvunnet beslut från
eriminelt ansvar befriad, anser Utskottet för¬
slaget i dess helhet Vara af Irenne Riks¬
stånd godkänd t. Men, fastän uttrycket: ”la¬
ga kraftvunnen dom fallit** (hvilket är
enahanda med det i åferremissen från Preste-
Ståndet föreslagna uttrycket: *’dom fallit *
som vunnit laga kraft1*) hvarken är obruk¬
ligt eller till missförstånd föranledande,
tror dock Utskottet sig böra hemställa , om
icke den af Ridderskapet och Adeln beslu¬
tade redactionen må , såsom egentligare och
språkrigtigare, af de öfrige Kiks-Stånden an¬
tagas, och §:ns första moment således erhålla
denna lydelse: "Häfver gäldenär tjenst i Riket,
Éih, lill Rikl-St. Prat. 1S2S och 1829. 7 Sami, j Afd, ä
3:dje R\t. Z-.dje fl.t.
»S LngUtsiottets Förslag N:o i5q.
da, må han, intill dess Dom öfver honom
fallit och vunnit laga krafts tjcnsten ej för¬
rätta'’
Det Edsformulair, Utskottet i förstnamn^
de betänkande föreslagit och ansett böra ,
ined upphäfvande af Kongl. Förordningen
elen 22 October ^8i$ , intpgas i 5;te Gap.
a 8 §. Concurslagen, hafva Högloft. Ridder^
skåpet och /^.dela samt Hedervärda Bonde-
Ståndet gillat ; men af HÖgvardige Preste-
Ståndet är det beslut fattade, a.tt de i för»
slaget förekommande orden: “utun vigtig är
borde ändras till: 11utan så vidt mig är ve¬
ter ligt,, vigtig är," och Vällofl. Borgare-
Ståndet har beslutat, att formulairet skulle
erhålla denna lydelse: “Jag N- 1%. svär vid
Gud och Hans heliga Evangelium, att jag,
innan ansökningen örn ff. N:s egendoms af¬
trädande mig kunnig klef, fia god tro varit
innehafvare af den fordran, jag r\u uppgifvit,
och alt den, mig veterligen, icke af svek eller
bedrägeri tillkommit, utan vigtig liv, efter ty,
som dea af mig uppgifven biff vil, ej eller att
mera, än laglig ränta derå blifvit beräknad,
så sanni mig Gud hjelpe till lif och själl1
Sålunda hafva tt;n® RiksStand samman
stämt i det beslut, att reservationen: “mig
LeeUtsiqttets Förslag N:o 15»;
Veterligen eller “sa vidt mig är veterligt'I
börtie i Edsforrnuiaäret inflyta; men da tvärs-
ne andra RiksStand gillat Utskottets i Utlä¬
randet N:o ioo afgifna yttrande,, att det yr¬
kade tillägget af berörde reservation ar öf¬
verflödigt , anaer Utskottet frägan ptn detta
tillägg hafva förfallit; i följd hvaraf Eds-
formuiairet, sådant det af Utskottet blifvit
föreslaget, är att betrakta såsom af samtliga
|Jiks-S(ånden bifallet.
Stockholm dea § December i g 2 g.
S T Ö C K II O L M ,
Elmeus och Granbergs Tryckeri > iS9.g.
Laglltskotteis Utlåtande N:o i53. I
N:o 155.
Ankom till Expeditions-Utskottet den 21 Dec, 1829,
Utlåtande öfver anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, N:o
44, i anledning af Rikets Stän¬
ders Justitice-Ombudsmans Em-
bets-berättelser och Allmänna
Redogörelse för den sedan si¬
sta Riksmöte förflutna tid.
De anmärkningar, som blifvit gjorda emot
ifrågavarande Betänkande, hvilket Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet i det hela, och Högvördige
Preste-Ståndet samt Vällofl. Borgare-Ståndet,
i vissa delar, till Utskottet återförvisat, låta
indela sig i 2;ne hufvudslag, hvaraf det ena
angar principen för Utskottets befattning med
Justities - Ombudsmannens Embetsberättelser
och Redogörelse, samt Betänkandets form och
omfattning, och det andra har till föremål
de serskilda yttranden Utskottc-t, i anledning
af Justitia Ombudsmannens anmälanden oell
förslag, afgifvit.
Bih. till Riki-St. Prat. >82g oth 1829. 7 Sami, 1 Jfi, r
y.dje B:t, 4\de H:t.
LagUtskottets Utlärande N'.o 153,
I afseende på dels principen för Lag-
Utskottets befattning med Justitie¬
ombudsman n ens Ern betsberättelser
och Redogörelse och dels Betänkan¬
dets form och omfattning, hafva följan¬
de Ledamöter af Riks-Stånden anfört och
yrkat:
# «
1:0 Herr Fr. L. Rosenquist af Akers¬
hult : att Utskottet, med granskning af hvar¬
je utaf Justitiae-Ombudsmannen i berörde be¬
rättelser omförmäld märkligare händelse, bordt,
oberoende af allt annat än sjelfva händelser-
ne, sådane de deruti finnas framlagda, dels
yttra sig, ej mindre huruvida Justitiae-Ombuds¬
mannen derå fästat tillbörlig uppmärksamhet,
än äfven om Domstolarne gjort sin skyldig¬
het, samt, i fall felsteg blifvit begångne, om
dessa härrört från tvätydighet i de tillämpa¬
de Lagens stadganden, eller från brist på be¬
stämd Lag; dels ock föreslå sådane Lagbestäm,
inelser och förklaringar, hvarigenom anmärk¬
te förhållanden, sorn ansåges hafva sin grund
i Lagens ofullständighet eller otydlighet, kun¬
de för framtiden förekommas,
2:0 Herr Professoren Bexell, som åbe¬
ropat sin hos Utskottet afgifna reservation;
att till Utskottets i Grundlagen stadgade be¬
fattning med Justitire Ombudsmannens Em¬
betsberättelse skall höra, såsom ingredieran-
LagUtskottels Utlåtande N:o 153. 3
de del, ett Betänkande, hvilket icke ens vo.
re tänkbart, om mari derur afhyser allt om¬
döme öfver dess föremål, den vigtiga Embets-
förvaltningen.
3:o Herr Biskopen Doctor Faxe: att, som
Justitiae-Ombudsmannens Redogörelse borde
innefatta, ej mindre framställning af den hand¬
läggning Justitiae-Oinbudsrnannen lemnat åt
enskilde rättsfrågor, som hos honom blifvit
anmälde, än ock hans utlåtande öfver lag-
skipningens tillstånd i Riket och Lagarnes bri¬
ster, hvilken senare del otvifvelaktigt hörde
till Lag-Utskottets pröfning och Rikets Stän¬
ders beslut; så,ehuru Utskottet icke, emot go
af Regeringsformen, egt ingå i någon spe¬
ciel granskning af den förra, hade dock, enär
Embetsberättelsens remitterande till Lag-Ut¬
skottet ej kunde vara ändamål-dös, detta Ut¬
skott bordt, lika som Conslitutions-Utskottet
afgifver yttrande öfver det formela i utöf-
ningen af Justitiae-Ombudsmans-Embetet, be¬
döma det materiela deraf, sorn till Lag-Ut¬
skottets granskning blifvit härrvisadt.
4:o Herr Prosten Dedekind t att, då Ju-
stitias-Ombudsmannens Allmänna Redogörelse
blifvit till Lag-Utskottets åtgärd öfverlemnad,
man i Utskottets ifrågavarande Betänkande
billigt väntat ett af allt annat, än Utskottets
sjelfständiga pröfning, oberoende allmänt otti*
4 LcgUiskoitets Utlärande N;o 153.
Home öfver Justiiiae-Ombudsmannens Erabels-
förvaltning, hvilket skulle hafva varit lika
tillfredsställande för Justitiaa-Ombudsmannen,
sorn för Rikets Ständer såsom hans Princi¬
paler; och att orri, å ena sidan, det vore för
Samhället magtpåliggande att ega en offent¬
lig person, som controllerar alla Embetsman-
na classers lagenliga förhållande, det, å den
andra, ej syntes mindre vigtigt, att Samhället
i Lag-Utskottet eger en controllerande Myn¬
dighet för en lagenlig utöfning af det vigtu
ga kall, sorn blifvit Justitiae-Ombudsmannen
uppdraget.
5:0 Herr Contracts-Prosten Svedelius:
att den afsigt, i hvilken Justitioe-Ombuds-
mannens Diarier, Registratur och Kmbets-
Berättelser hänvisas till vederbörliga Utskott,
icke kunde vara någon annan, än att ifrån
dessa Utskott erhålla ett generelt utlåtande
öfver Just ilise-Ombud smannens Em betsförvalt¬
ning, till ledning för Rikets Ständers omdö¬
me och för den Opinions-Nämnd, som eger
tillsätta denne deras egen Embetsman; att
Constitutions-Utskottet äfven, vid hvarje Riks.
dag, i anledning af Justi t i ne Ombudsmannens
dit remitterade Diarier och Registratur, af-
gifvit ett sådant utlåtande, hvilken åtgärd de«
stomindre kunde anses grundlagsvidrig, som
den, allt ifrån Grundlagens stiftande, varit
»f nyssnämnde Utskott utöfvad och af Ri¬
LagUtskottets Vdiiande Nio t53. 5
kets Ständer sanctionerad; och att, om än
Lag-Utskottets yttrande, som icke borde åsyf¬
ta åtal af Justitise Ombudsmannens speciela
Beslut, Resolutioner och Utslag, utan endast
innefatta ett allmänt omdöme, till stöd för Ri¬
kets Ständers opinion, möjligen kunde blifva
stridande mot Constitutions-Utskottets Utlå¬
tande, sådant ingenting betydde, enär hvart-
dera Utskottet bedömer endast den del af Ju-’
stitiae-Ombudsmannens åtgärder, som till hvart-]
dera Utskottets granskning blifvit öfverlemnad.
6:0 Herr Kyrkoherden Lyth', att, om ic¬
ke ett generelt omdöme öfver Justitiae-Om-
budsmannens Embetsförvaltning af Lag-Ut¬
skottet meddelas, hvarken han eller hans Prin¬
cipaler skola kunna njuta rättvisa; och att
Utskottet, genom ett motsatt förhållande, skul¬
le hafva undvikit tillvitelsen att hafva hand¬
lat i stridighet med Grundlagen,
7:0 Herr Prosten Broome: att, då ända¬
målet med ifrågavarande Embetsberättelser
vore alt gifva en ledning för allmänna om¬
dömet öfver Lagskipningens tillstånd, hvarom
Justitia^*Ombudsmannen icke skulle kunna
upplysa, utan att tillika ådagalägga, huru han
uppfyllt sina egna förbindelser och svarat
mot folkets förtroende, Utskottet äfven vore
skyldig! honom och Rikets Ständer en förkla¬
ring, om han så gjort eller icke, helst det
6 Lag-Uiskottets Utlåtande 'Slo 153.
för Rikets Ständer eljest blefve högst svart,
om ej omöjligt, att göra rättvisa åt Justitiae-
Ombudsmannens nit för folk och Lag; samt
alt Utskottets utlåtande, sådant det nu är, ej
kunde sägas innefatta annat, än brutna pre¬
misser till en conclusion, som kanske aldrig
varder af Utskottet framställd, men som Ri¬
kets Ständer icke saknat skäl att vid detta
tillfälle förvänta.
8;o Herr Prosten Forsslind: att, enär al¬
la Utskott, enligt Grundlagen, är åiagdt att
öfver dit remitterade motioner fälla ett om¬
döme, Lag-Utskottet ej eller kan från detta
åliggande vara befriadt; samt att i föreva¬
rande Betänkande allt yttrande saknas öfver
lagskipningens gång i allmänhet.
9:0 Herr Biskopen Doctor Hedrén', dels
att, som alla Utskott skola lägga hand vid dit
remitterade motioner, och en sådan handlägg¬
ning förutsätter afgifvande af ett omdöme,
som kan gillas eller ogillas; så, enär alla till
Utskott remitterade Berättelser medgifva dy¬
lik behandling, borde ej eller Justitise-Om-
budsmannens derifrån undantagas; och dels
att, enär Rikets Ständer af sina ombud i Pen-
ningeverken med skäl fordra redogörelse in¬
nan decharge erhålles, och Konungens egne
Rådgifvare måste redovisa inför Constitutions-
Utskottet, som tili Rikets Ständer inkommer
LagUtskollets Utlåtande N:o i5j. 7
med vitsord, huru de motsvarat sitt vigtiga
förtroende, förhållandet ock syntes böra va¬
ra enahanda i afseende på Justitiae-Ombuds-
mannen.
10:0 Riksdags-Fullmägtigen Johan Ja¬
cob Rutberg från Norrbottens Län: att, om
än icke allt hvad Justitia: Ombudsmannen
meddelat allmänheten och Ständerna, röran¬
de sin Embets-förvaltning, tillhört Utskottets
granskning; så hade dock Utskottets åtgärd
kunnat och bordt sträckas till undersökning
om fullständigheten af de meddelanden, som
från Jusliiiae-Oinbudsmannen kommit Rikets
Ständer tillhanda. Man saknade nemligen
åtskilligt, som dels genom tryck och tidnin¬
gar blifvit allmängjordt och dels eljest vore
temligen kändt af dem, som hafva befattning
med allmänna ärenden, såsom t. ex. Justitise-
Ombudsmannens åtgärd dels emot Boktrycka¬
ren Lindh, hvarigenom denne, för en hos
Justitise-Ombudsmannen gjord angifvelse mot
Konungens Högste Domstol, blifvit anmäld
hos Konungens Justitise-Canceller till åtal för
skrifsättet i denna angifvelse, dels i anmärk-
ningsväg mot Högste Domstolens Ledamöter,
rörande behandlingen af ett mål emellan Lieut-
nanten Gulin och en Kronofogde uti Ble¬
kinge, dels vid General-Majoren Adlercreutz'$
angifvelse mot Krigs.Hofrätten och Högste
Domstolen för handläggningen af ett mot
8 LagUtskottets Utlåtande N:o 153.
bemälde General-Major samt Majoren Ben¬
nich anstäldt Stal, dels angående Öfverste*
Ijieutnanten Adlerstams klagan öfver Hög¬
ste Domstolen för dess Dom i en tvist emel¬
lan honom och Rikets Ständers Bank. Och
som det miste vara Rikets Ständers rättighet,
såsom Justitiae-Ombudsmannens Commitlen-
ter, att erhålla utförlig upplysning om hvad
han under utöfningen af deras uppdrag ut¬
fört eller underlåtit i alla mål af större vigt,
serdeles der Högste Domstolens förfarande
blifvit ifrågasatt, helst deraf kunde bero, hu¬
ruvida Justitia; Ombudsmannen gjort sig för¬
tjent af Ständernas fortfarande förtroende el¬
ler icke; så hade Utskottet, sorn förmodades
hafva egt tillgång till Justltise-Ombudsman-,
nens Diarier, bordt undersöka hvilka och hu-
rumånga af de vigtigare ärenden, som kom¬
mit under hans handläggning, må vara I Be-
rättelserne och Redogörelsen förbigångna, samt
hvilka åtgärder blifvit vidtagne eller åsido¬
satte; äfvensom, enär det är Justitise-Ombuds-
roannens åliggande att anmärka bristerne i
Xagar, Författningar och allmänna Hushåll¬
ningen, samt uppgifva förslag till förbättrin¬
gar deraf, och hos Kongl. Majtt göra under¬
dånig anmälan om de anstalter af allmän be¬
skaffenhet, som till befrämjande af Konun¬
gens och Rikets bästa och vältrefnad anses
nödige, — ett åliggande, hvarmed icke kun¬
de förstås endast att draga slutföljder fran de
iflgUtskottets Utlåtande N:o l53.'
enskilda fall, sorn tillfälligtvis kommit under
Justitise-Ombudsmannens handläggning, utan
en mera omfattande, till hela Lagstiftnings-
och Statshushällnings-systemet sträckt forsk¬
ning, frän hvilken förslag till förbättringar
allena kunde nied den i dessa ämnen nödi¬
ga grundlighet och djupare insigt hemtas, —
Utskottet åtminstone bordt anmärka, att den¬
na del af Justiiias-Ombudsmannens Embets-
förvaltning icke ens skall blifvit i hans skrif,
ter vidrörd.
11:0 Herr Rosenqvist, Herrar Professo-
rerne Bexell och Geijer, samt Herr Bisko¬
pen Doctor Wallenberg', att Utskottet bordt
på en gång yttra sig öfver det hela af Ju-
stitise-Ombudsmannens Redogörelse, saint utan
hänvisning till framdeles afgifvande serskil¬
da Betänkanden, i ett sammanhang bedöma
alla deri förekommande ämnen, till hvilken
ända Betänkandets afgifvande kunnat, till
dess sådant låtit sig göra, uppskjutas.
12:0 Herr Landegren, som åberopat sitt
serskilda yttrande i Utskottet: att det tillhört
Utskottet, att till grundlagsenlig behandling
upptaga Justitioe-Ombudsmannens i 1825 ,
1836 och 1827 års Berättelser gjorda fram¬
ställning om Konungens Befallningshafvan-
des ställande till ansvar inför Domaremagteu
jo LagUtskottels Utlåtande tf-o 153.
för sådane åtgärder i Police- och Ordnings-mål,
som åialas. Det vore, efter Herr Landegrens
tanka, desto angelägnare, att Lagens stadgan¬
de i 8 Cap. 2 §• 7 Mom. Rättegångs-Balken,
att Hofrätt skall eloina 'öfoer Konungens
Befallningshafvandes Ernbetsförseelser, var¬
der vid gällande kraft bibehållet, sorn ej min¬
dre innehafvarne af dessa Embeten än de
medborgare, 1 afseende på hvilka embetsmyn-
diglieten utöfvas, ega i Samhälls författningen
grundadt, obestridligt anspråk, alt Konungens
Befallningshafvandes tjensteförhållande skall
pröfvas och bedömas endast af den ansvariga
Domarernagt, som, oberoende af allt annat än
Lagen, endast derefier dömer, men hvars be¬
slut äro föremål för allmänna granskningen ,
och hvarigenom håde obefogade klagomål öf.
ver missbrukad ernbetsmagt skola afvärjas och
den möjligen förfördelade komma i åtnjutan.
de af den upprättelse, hvartill Lagen honom
berättigar; Och har Herr Gustaf Hjerta i
detta ämne yrkat, att föremålet för Herr Lan-
degrens omförmälde reservation måtte när¬
mare utredas, enär, om än Svensk Lag icke
hindrar Konungens Befallningshafvandes stäl¬
lande till ansvar inför Domaremagten för olag¬
liga åtgärder i Police- och Ordnings-mål, samt
äldre prejudicat ej äro för en rättvis och kraft¬
full Domarernagt förbindande, det likväl vö¬
re ändamåls-enligt, att Rikets Ständers me¬
ning derom blefve uttryckt.
I+agUtskottets Utlåtande N:o 153. 11
13:0 Herr Hjerta: att Utskottet icke fä¬
stat uppmärksamhet derå, att de i 1734 års
Lag stadgade vilkor för uppbud och fasta
skola, utan Ständernes beslut, blifvit, i följd
af föreskrifterne om erläggande af Wadstena
Krigsmanshus afgift, förändrade.
14:0 Herr Rosenqvist och Riksdags-Full-
mägtigen Nils Strindlund från Vester-Norr-
lands Län: att Utskottet underlåtit att, med
hemtad anledning af en i Embetsberätfelsen
för åren 1826 och 1827 intagen förmälan,
hurusom en Embetsman, hvilken låtit våld-
samligen pina en arrestant till bekännelse,
derföre icke blifvit fälld till svårare ansvar,
än 100 Riksdalers böter, fästa uppmärksam¬
het på bristfälligheten af den Lag, som lör
sådan förseelse icke utsätter större bestraff¬
ning, samt föreslå en straffbestämmelse, som
vore lämplig till förekommande af dylikt våld
mot den säkerhet jemväl en arrestant bör
njuta.
i5:o Herr Rosenqvist: att något stad¬
gande icke blifvit föreslaget till afvärjande
af sådane olycksslag för enskilde medborgare,
som det i Ernbets-Berättelsen för åren 1826
och 1827 Cpag. 43 till 57) omförmälda, att
nemligen en Låntagare i Wadstena Krigs-
manshus-Cassa är vorden dömd alt för an¬
dra gången gälda en skuld, som, enligt q vit¬
j 2 LogVtskottets Utlåtande N:o l53.
lo, blifvit till Casseuren i Krigs Collegii Krigs^i
manshus-Contoir inbetald; samt att ej eller
något yttrande blifvit fälldt öfver Högste Dom¬
stolens befattning med målet, så vidt den¬
samma borde kunna anses för en förklaring
af Lagens rätta mening.
16:0 Herr Hjerta och J. J- Rutberg'.
att, då Justitiss-Ombudsmannen måste, jem¬
likt 18 §. i hans Instruction, hafva erhållit
siel af de förklaringar öfver Lag och Författ¬
ningar, som af Kongl. Majit, med dess Hög¬
ste Domstol, blifvit utfärdade och i Betän¬
kandet uppräknas, afskrifter deraf, men icke
en blott förteckning dera, bordt bifogas Em-
bets-Berättelserne, till Rikets Ständers kän¬
nedom, samt åtfölja Utskottets Betänkande;
hvarjemte Herr Hjerta ansett Utskottet böra
till Rikets Ständer så väl föreslå, det alla Lag-
förändringar och alla Skrifvelser till påmin¬
nelse om Författningarnes efterlefnad ovil¬
korligen skola af trycket utgifvas och behö¬
rigen promulgeras, som ock meddela upp¬
lysning om de förhållanden, hvilka skola
vållat, att ej allenast Justitise-Ombudsman-
nens underdåniga hemställningar blifvit dels
afvisade, dels utan svar lemnade, utan ock
Justitiae-Ombudsmannen förklarad obefogad
att påkalla Styrelsens uppmärksamhet å sked¬
da missbruk.
LagUlskolttis Utlåtande N:o 153. 33
Emot de serskilde yttranden Vt-
skottet afgifvit Öfver Justitice-Om-
budsmannens anmälanden och för¬
slag äro följande anmärkningar framställde ;
Vid första punkten:
af Herr Hjerta och J. J. Rutberg-, att,
i stället för förslag till en underdånig an¬
hållan hos Kongl. Maj:t om fånglistors in¬
rättande, Utskottet hellre i detta ämne, såsom
hörande till allmänna Criminal-Lagstiftnin-
gen, bordt till Rikets Ständers antagande och
Kongl. Maj:ts sanction föreslå en Författning
om skyldighet lill fullständiga fånglistors af-
lemnande; i hvilket afseende Herr Hjerta
ansett Utskottets förslag böra erhålla den ly¬
delse: att Rikets Ständer för sin del be slu¬
tit, att vederbörlige förteckningar o. s. v.;
samt hemställt, om icke befallning derom kun¬
de på ett kraftigare sätt ingå uti 17 §. af
Justitioe-Ombudsmans-Instructionen J
vid fjerde punkten:
a) af Herr Hjerta: att, i afseende på
rättigheten till klagomåls anförande, Grund-
lagarne äro tillräckligt bestämda, för att trygga
en hvar inom Krigs-Ståndet, att i fredstjenst-
göring i högsta instance ega till Domare Hög¬
ste Domstolen, hvilken icke är bunden af
14 LagUtskottets Utlåtande N:o 153.
någon Krigslagarnes föreskrift, som icke öf-
verensstämmer med Allmänna Lagen; och
vore således säkraste skyddet för individen,
äfven inom Krigs-Ståndet, att söka i högsta
Domaremagtens kraft, oberoende och rättvisa.
Men om en sådan Skrifvelse, som Utskottet i
denna punkt föreslagit, skulle beslutas, syn¬
tes densamma böra afse icke allenast ifråga-
varande händelse, utan alla de fall, der Krigs-
lagame kunna stå i strid med Gundlagarne;
äfvensom deri borde anhållas, att Kongl. Majtt
nu genast täcktes, gemensamt roed llikets
Ständer, afgöra och bestämma, hvilka perso-
ner och befattningar skola anses till Krigs-
Staten hörande; samt
b) af J. J- Rutberg; att frågan om Krigs¬
lagarnes tillämplighet i de fall, der öfverens¬
stämmelse emellan dessa och Grundlagarne
saknas, kunnat och bordt af Utskottet bedö¬
mas, samt förslag framläggas till stadgande,
att allt hvad de förra innehålla , stridande
emot de senare, bör till all kraft och ver¬
kan anses förfallet och således ej kunna af
Domaremagten tillämpas; ty att stanna vid
underdåniga önskningar vore att göra grundJ
lagsenliga, medborgerliga rättigheter beroen¬
de af ena Statsmagten ; hvaremot, i frågan
om förbättring af Krieslagarne och deras brin¬
gande till enlighet med Grundlagarne, Ut¬
skottet rätteligen tillstyrkt en undersökning i
LngUtskotiets Utlåtande N:o 153. 15
lietta ämne, hvilken dock icke borde inskrän¬
kas till någon viss del, utan lill del hela, och
hvarföre underdånig anhållan borde göras örn
skyndsam och fullständig granskning af Krigs;
Lagarnee hela innehåll;
vid femte punkten:
ci) af Herr Hjerta: att den i nämnde
punkt föreslagna skrifvelsen, i anledning af
hinder, som blifvit lagde för handräckning i
Utsökningsmål i Stockholm, desto hellre kun¬
de inställas, som Utskottet hvarken föreslagit
motsvarig ändring i Utsöknings-Balken eller
uppgifvit den föreskrift, som för Commen-
danter i Garnizoner erfordras;
b) af Herr Biskopen Doctor Warngård
samt Herrar Prostarne Forsslind och Grevil¬
lius-. att en underdånig anhållan i berörde
måtto syntes öfverflödig, enär de föranledan¬
de händelserne väckt Kongl. Majus egen
uppmärksamhet, så att General-Adjutanten
för Arméen och Justitia Cancelleten erhållit
befallning att inkomma med underdånigt för¬
slag till närmare föreskrift i ämnet, hvilket
förslag jemväl blifvit afgifvet och derefter,
i anseende till ärendets gemenskap med Krigs-
lagarne, öfverlemnadt till öfvervägande, i sam.
manhang med granskningen af förslaget till
ny Krigslag;
i6 LagUitkoiiets Utlåtande N:o 150.
cj af Herr Domprosten Holmström, soto]
tillika med Herr Professor Geijer, understödt
Herr von Lindecreutz's vid Betänkandet fo¬
gade reservation: att, di, i den föreslagna un.
derriåniga Skrifvelsen framställning af det en¬
skilda mil, som dertill gifvit anledning, svår¬
ligen skulle kunna undvikas, en dylik Skrif¬
velse icke torde stå väl tillsammans med stad¬
gandet i golde §. af Regerings-formen;
d) af J. J. Rutberg’, att någon under¬
dånig Skrifvelse icke vore af nöden, då frå¬
gans afgörande ändock kunde förväntas, och
man, under väntningstiden, icke saknade Myn¬
dighet i Stockholm, som kan låta meddela
handräckning i utsökningsmål;
vid sjette -punkten:
a) af Herr Hjerta', att Utskottet visat
en viss likgiltighet för det från allmänna rät-
tegångs-ordningen afvikande ransakningssätt,
som Utskottet ansett Police-magtens bestäm¬
melse medgifva, och icke anfört den lagliga
grund, hvarpå afvikelsen må hvila; att såsom
sidan grund icke kunde antagas Kongl. Majlis
Nådiga Bref om Police-domstolars inrättande,
med flere dylika Författningar, enär dessa,
tillkomne i annan form än Rikets Lagar, en¬
dast äro ordnings-anstalter, som ingalunda få
LogXJtikottels Utlåtande N',o 163 17
afvika frän antagna rättsformer; och att, om
än ett sl kalladt inqvisitorisk! rättegångssätt
kunde eller borde vid Police Kamrarne bi¬
behållas, det samina likväl mäste, så vidt ska
kan, bringas i öfverensstämmelse med de all¬
männa begreppen om säkerhet och frihet; och
b) af Herr Professor Geijer: att man,
vid betraktande af de häktades stigande an¬
tal, samt orättvisan, svårigheten och äfven
vådan för samhället af långvarigt häktande,
der det står alt undvika, måste erkänna, att
Justitia - Ombudsmannens förslag i denna
punkt skulle lända till båtnad för det allmän-
na och förminska enskildt lidande; att ämnet
vore af stor och nästan vådlig vigt, i anse¬
ende till en dagligen tillväxande pöbel — ett
i fäderneslandet förut okändt ondt, som För¬
fattningarna i senare tider snarare ökat än
minskat; samt alt man icke alltid borde för
formaliteter upphäfva väsendtlighet©!;
rid åttonde punkten •
af J. J. Rutberg: att, då Kongl. Maj:ts nå¬
diga Utslag, af den 26 Augusti 1772, å All¬
mogens i Härjeådalen ansökning, innefattajde
en lagförklaring, som nu ej skulle kunna
utan Rikets Ständers bifall utlärdas, detta Ut-
Bih, till Rilt-St. Prat. 1828 oct I8i0i 7 Simi, t 4fi, %
5'.dje B.de t. \\dje li\t.
i8 LagUttkottets Utlåtande N:o »53.
slag ej eller kan, litaén deras bifall, upphäf-
vas; hvarföre i Rikets Ständers beslut borda
inflyta, att berörde för en serskild ort gifna
stadgande skall till all kraft och verkan upp¬
höra ;
vid nionde punkten:
af Rutberg', att 37 Capitlet 7 §. Bygg¬
nings-Balken visserligen syntes tydlig och
klar, men ingalunda i Utskottets mening, alt
det nemligen vore jordegaren, sorn skaI! åda¬
galägga, att hemmanet, vid Landtbons tillträ¬
de, varit i godt stånd. Om ock jordegaien
ar pligtig att lemna tillträdande Landtbo en
afskrift af husesyn till bevis om det skick ,
hvari hemmanet emottages, följde dock deraf
icke,' att den senare ej behöfver husesynen,
för att dermed värja sig emot den förres an¬
språk, i fråga om hemmanets tillstånd. Att
hevisnings-skyldigheten i ty måtto åligger
Landtbon, vore öfverensstämmande med all¬
männa rättsgrunden om redovisning för hvad
man om händer har och syntes alldeles nö¬
digt, för att i verkställigheten komma till ett
förnuftigt och giltigt slut. En Landtbo, kan
nemligen, vid afflyttning, visa verkställd ny-
hyggnad, svarande emot de år han innehaft
hemmanet, men lemna alla öfriga hus i för¬
fallet tillstånd, utan att man vet, antingen de
vid tillträdet varit *1 geda;, att de genom nö¬
LtfgUtsköttets Vtlåjamh N:o . o5. 19
digt underhåll kunnat i försvarligt skick bi¬
behållas, eller då redan funnits så skadade,
att deras vidmagthållande varit fruktlöst. I
förra fallet bör Landtörn: bygga nya, utöfver
irsbyggnads-skyldigbeten , hvaremot han i
det senare bör för det mesta eller belt och
hållet vara saklös. Men han skall i bägge
fallen blifva ansvarsfri, om någon skyldighet
ej kan, för brist af tillträdessyn, honom åläg¬
gas. Detta vore dock icke hvad Lagen åsyf¬
tat. Ett annat förhållande åter kan endast
derigenom uppkomma, att Landtbon anses
skyldig att visa i hvad skick han hemmanet
emottaga. Vore icke detta Lagens mening, så
bade den uttryckligen bordt befria Landtbon,
från ansvarighet i de fall, da jordegaren icke
kan bevisa hemmanets tillstånd vid tillträ¬
det, Men att Lagen anser bevisningsskyldig-
heten åligga Landtbon, det visade sig uppen¬
bart, när man föreställer sig den händelse, att
Syn blifvit hållen, men jordegaren förlorat
syne-instrumentet; ty då måste det val ostrik
digt åligga Landtbon att förete afskrift der¬
af; eller har han att skylla sig sjelf, om han
icke eger det bevis, som jordegaren, enligt
Lagen, leinnat honom, för att sätta honom i
tillfälle att styrka, huru han hemmanet einot^
tagit; och vöre derföre en Lagförklaring öf¬
verflödig, — eller ock borde den uttrycka en
motsatt mening, till undanröjande af sådant
ao LagVi skottets Utlåtande N'-o i 53•
misstag, sorn Lag-Utskottet, lika med Ju»tU
uceOmbudsmannen, skall härutinnan begått j
vid tolfte punkten:
a) af Herr Biskopen Doctor JUing&rd,
med hvilken Herr Biskopen Doctor Tegnér
och Herr Professoren Bexell instämt: att den
utvidgning, sora i denna del blifvit gifven
åt Justinat-Ombudsmannens hemställan, väl
vöre hehoflig, men att det i Utskottets förslag
nyttjade ordet "förteckning" uttryckte för li¬
tet, så att dermed skulle kunna forsris en¬
dast titlarne å Kungörelserna, de der sedan
måste med omgång och besvär i Lagsamlin»
garne uppletas; och borde fördenskull göras
underdånig anhållan om utgifvande af be¬
rörde Författningar i "sammandrag
b) al Herr Kyrkoherden Lyth1, att ut-
gif vandel af ett sådant sammandrag vore o-
nyttigt, da så väl Allmänna som Kyrkolagets
nu är under oraarbetning, och slt en biotf
förteckning syntes olämplig;
c) af Herr Contraetsprosten Hallström',
att det vöre tillräckligt, om i Samlingen in-
toges blott tianssumter af Förfaitningarnej
och
d) af Rutberg’, att frågan om vissa För¬
fattningars uppläsande vid Ting och å Pr»«
LagUtskattets Utlåtande N.o 155» 31
dikstohr icke finge utgöra föremål för en
underdånig önskan, emedan man då skulle
antaga, att af Styre!».*n ensam beror, huru¬
vida Lagarne skola behörigen kungöras elier
icke; utan borde Utskottet till Rikets Stän¬
ders pröfning föreslå förteckningen å de stad¬
gar och påbud, som årligen skulle uppläsas,
hvilken förteckning Ständeme sedan borde,
såsom deras beslut, hos Kongl. Maj:t tili
ianction anmäla.
Slutligen har, i afseende på den del af
ifrågakomne Betänkande, som innefattar upp¬
gift å de Författningar och Rescripter, hvil¬
ka, i egenskap af Lagförklaringar, sedan sista
Riksdag blifvit af Kongl, Maj:t, med Dess
Högste Domstol, i nåder utfärdade, Herr
Prosten Hallstrom hemställt, om icke Utskot¬
tet, i stället att endast göra anmälan om de
meddelade Lagförklaringarne, bordt, med an¬
ledning af 88 §• i Regeringsformen, yttra
sig, huruvida desamma varit öfverensstäm¬
mande med de rättsprinciper och grunder för
Lagstiftningen, sotn af Rikets Ständer blifvit
gillade och antagne; äfvensom Riksdagsfull-
mägtigen Rutberg yttrat, att det ålegat Ju¬
stitie-Ombudsmannen, att icke blott hos Ri¬
kets Ständer anmäla sådana förklaringar, u-
tan ock tillkännagifva, om han funnit dem
alla lämplige; ty hans tystnad borde icke
tolkas såsom ett godkännande; hvarjemte Hr
522 Lag- Utskottets Utlåtande N:o 153.
Hjerta förklarat sig icke inse skälet till Ut»
skottel> vid en tiel af berörde förklatingac
och re:cripter yttrade mening, att de icke
fordra le Rikets Ständers gillande.
Dessutom är serskildt anmärkt:
1:0 i anledning af Utskottets utlåtande^
att de fyra forsta Lagförklaringarne icke
kunde blifva föremal för Rikets Ständers
pröfning;
af Rutberg: att de allesammans, enligt
titlarne, utgöra ämnen för den Lagstiftning ,
som af Konung och Ständer gemensamt ut-
öfvas, och till hvilken allt hvad som stad¬
gas angående kyrkoplikt,, Härads-lott i sak¬
ören , afskrifning af skuldfordringsmål , och
iNämndemansval otvifvelaktigt hörer ; dock
lunde Rulberg , som ej hade något att på¬
minna vid de alne första Lagförklaringarne,
öfver de alne senare, såsom okände, ej fälla
något omdöme , innan desamma kommit till
Kikets Ständers kunskap ; och.
2:0 vid yttrandet, att de under Niris
■5, 6, 7 och 8 upptagne nådiga Skrif velser
icke erfordrade Rikets Ständers gillande;
af Herr August von Hartmansdorff i
att detta yttrande väl gälde för de sine se¬
LagUtslottttti Utlåtande N:o 153. 03
nare af sistberörde Författningar, emedan
Bitets Ständer sjelfve anhållit cm deras ut¬
färdande , men icte för de arne förra , dem
Konungen sjelf funnit för godt att utfärda;
helst med gammal Lags afskaffande eller
förklarande bör förhållas på enahanda sätt,
som vid stiftande af ny Lag; hvarföre
Circulairet af den i5 Januarii 1824, rörande
upphäfvande af 1748 års Förordning, och
Circulairet af den 3 Junii 1824, om besvärs,
hänvisning i mål om tjenstefel, erfordrade
Bitets Ständers bifall. Och har jemväl Rut.
berg ansett sistnämnde Circulaire, då det
handlade om besvärshänvisningar i rätte¬
gångsmål, de der ostridigt höra till allmänna
Lagen , behöfva Rikets Ständers samtycke ;
dock funne Rutberg sig böra, intill dess
Rikets Ständer fått del af sjelfva Författning
garne, innehålla sitt omdöme så val öfver
denna nådiga Skrifvelse, som öfver de un¬
der Ntris 5, 7, 8, i3, iö, 16, 17 och 18
upptagne.
Detta allt har Utskottet i noggrannt öf«
vervägande tagit. Och hvad först angår de
i frågan örn principen for Lag-Utskottets
befattning med Justitice-Ornbudsrnannens
Embetsberättelser och Redogörelse gjorda
ytkanden, att det skall ålegat Utskottet, dels,
34 LagUtskotltts Utlåtande N:o 1Ö3-
enligt Herr Rosenqvists förmenande, (An¬
märkningen N:o i) att yttra sig, huruvida
Justities-Ombudsmannen lemnat tillbörlig
uppmärksamhet ät hvarje i dess Embets¬
berättelse framställd händelse, samt om Dom-
stolarne gjort sin skyldighet, dels, såsom
Herr Professoren Bexell, jemte flere af Hög¬
vördig Preste-Ståndets Ledamöter, äskat,
(Anmärkningarne N:is 2 till och med g)
att meddela ett generelt omdöme Öfver Ju¬
stities - Ombudsmannens Embetsförvaltning
och lagskipningens tillstånd i det hela, dels
ock, eter Rutbergs tanka, ('Anmärkningen
N:<i 10) att ej allenast undersöka, hvilka
bland de ärenden, som till Justitias-Ombuds-
manriens åtgärd blifvit anmälde, må vara
i Berättelserne förbigångne, samt hvad i
samma ärenden är vordet tillgjordt eller
uraktlåtet , ulan äfven anmäla saknaden
af underrättelse, huruvida eller i hvad nion
Justilice-Ombudsmannen fullgjort sin pligt
att anmärka brister i Lagar, Författningar
och allmänna Hushållningen samt uppgif¬
va förslag till deras förbättring; så får
Utskottet vördsamt förklara, att Utskottet
funnit sig icke kunna någotdera af dessa
yrkanden godkänna. Regeringsformens 90
§. bjuder: ’’Under Rikets Ständers eller deras
Utskotts öfverläggriingar och pröfning må
icke uti något fall eller på något annat sätt,
än denna Grundlag bokstafligen löteskrifver,
JLagXJtskatiets Utlåtande N:o l5$. 25
komma frågor om Embets- och Tjenstemän*
till- och afsäitande; Regerings-och Domctre-
magiernas Beslut, Resolutioner och litsla g;
enskilda medborgares och corporationers för¬
hållanden , eller verkställigheten af någon
Lag, Författning eller Inrättning." Blotta
upprepandet af detta grundlagsstadgande torde
vara tillräckligt för ådagaläggande af Utskot¬
tets absoluta obehörighet att yttra sig öfver
vederbörande Domare- och Embetsmyndig-
heters behandling af de mål , som påkallat
JustitixOmbudsmannens uppmärksamhet, helst
man icke lärer kunna uppvisa något rum i
Grundlagarne, sorn berättigar till undantag
från anförde allmänna regel. Men lika
litet , som någon underlåtenhet i detta af¬
seende kan Utskottet ined fog tillvitas , lika
mycket saknas giltig grund för de anmärk¬
ningar, som i öfrige nyss anförde omständig¬
heter blifvit framställde. Man har åberopat
srdra punkten i 33 §. It i k sdags- Ord ningen ,
som stadgar, att Justitia; Ombudsmannens
Berättelse hörer till Lag- Utskottets befatt¬
ning ; men just detta Grundlagen» rum,
långt ifrån att gifva stöd åt nämnde anmärk¬
ningar, innehåller deras vederläggning. Dess
bokstafliga lydelse är nemligen , att endast
Just it iceO mbuds mannens Berättelse, rörande
de ifrån Konungen, genom Högste Dom¬
stolen , sedan nästföregående Riksdag ut¬
gångna Förklaringar af Lagens rätta me¬
a6 LagUtskottets Utlåtande N.o 155.
ning, skall lill Lag-Utskottet förvisas; oth
från denna ordalydelse låter icke härled*
sig pligt eller rättighet för Lag-Utskottet att,
medelst jemförelse af Justitia- Ombudsman¬
nens Diarier och Registratur med hans Eib-
betsberättelser och Redogörelse, undersöka de
senares mer eller mindre fullständiga eller
ofullständiga skick, eller, med ledning af de
förra, granska denne Embetsmans förhållan¬
de i utöfningen af det honom anförtrodda
uppdrag, vare sig i det hela eller till vissa
delar, eller till Rikets Ständers pröfning
framlägga ett derpå grundadt omdöme öfver
bans Embetsförvaltning eller öfver lagskip-
ningens tillstånd i Riket. —- Lägger man nu
härtill, att Justitise-Ombudsmannens Diarier
och Registratur blifvit öfverlemnade, icke
till Lag-Utskoitst , utan till Constitutions-
Utskottet, som ock, i följd af vedertaget bruk,
afgifvit Utlåtande öfver det sätt, hvarpå de
till Justitiö-Ombudsmans-Expeditionen in-
komne ärenden blifvit handlamde , lärer det
finnas ännu tydligare , att nuvarande Lag-
Utskott bordt anse sig frikalladt från en åt¬
gärd, den föregående Riksdagars Lag-Utskott
icke utöfvat och man icke ens af dem for¬
drat. — Och besinnar man derjemte inne¬
hållet af usta punkten i sist åberopade §.
af Riksdags-Ordningen, jemförd roed 53 §.
i Regeringsformen, eller att Lag-Utskottets
bestämmelse är att utarbeta de från Rikets
LagUukottels Ulla/ande N:o 553* 3,7
Stå‘nders Plena remitterade förslag till stif¬
tande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af allmän Civil-, Criminal- och Kyrko-Lag
samt upptaga de i sådana ämnen Riket# Stän¬
der meddelade Konungens Propositioner eller
i Rikets Ständers Plena väckta frågor, lärer
det väl böra medgifvas, att Utskottet förfa¬
rit grundlagsenlig^ då Utskottet, i anledning
af remisserne å Justitize Ombudsmannens Em-
betsberättelser och Redogörelse, icke upptagit
och behandlat andra deri förekommande äm¬
nen, än dels de af Justitize-Ombudsmannen
framställda anmärkningar om felaktigheter
och brister i Lagen samt förslag till deras
afhjelpande, dels ock de, enligt Justitis-Om-
budsmannens uppgift, från Kongl. Majit,
genom Högste Domstolen , sedan sista Riks¬
dag utfärdade Lagförklaringar. — Då för öf¬
rigt Justitise-Ombudsmannen är för sina till¬
göranden underkastad lika ansvar med Acto*
rer i allmänhet, måste det bero af honom
sjelf att urskilja och bestämma , om och när
hans embetsåtgärd är behörig och behöflig.
Att bedöma, huruvida han derutinnan visat
efterlåtenhet eller försummelse, vöre icke
möjligt, utan att granska hvarje serskildt fall,
som varit eller bordt blifva föremål för hans
verksamhet; hvilket åter skulle strida emot
ofvan upprepade go:de i Regeringsfor¬
men ; — och ett omdöme utan motiver fin¬
nér Utskottet sig icke tillstäodigt. Controllen
a8 LagUtskottets Utlåtande N‘.o 153.
olver Justitise-Ombudsmannen är, efter Ut¬
skotten tanka, publiciteten, Domare öfver
hans embetsförvältning äro i första och sista
instantien Rikets Ständer, genom de Electo-
rer, sorn vid hvarje Riksdag förrätta Ju-
stitiffi-Ombudsmansvalet; och domen uttalas
af den opinion, som honom vid hans, i or¬
dets egentligaste bemärkelse, förtroendebefatt¬
ning bibehåller eller derifrån skiljer.
Beträffande dernäst de emot Betänkan¬
dets form och omfattning i öfrigt gjorda
inkast, lår Utskottet, efter den ordning, hvari
de här ofvan finnas anförda, dervid afgifva
följande erinringar:
Vid 11 -.te Anmärkningen.
Den felaktighet, man velat finna deruti,
att Betänkandet i flere frågor hänvisar till
serskilda utlåtanden, har det icke stått i Ut¬
skottets magt att förebygga. Bland de delar
af Berättelserna och Redogörelsen, hvaröfver
Utskottet ansåg yttrande böra meddelas, fun-
nos några stå i närmaste samband med en¬
skilde motioner , och andre vara al den be¬
skaffenhet , att de ej borde af Lag-Utskottet
ensamt , utan »ainfälldt med andra Utskott,
behandlas, hvaraf oundvikligen följde, att
dessa delar måste blifva föremål för serskild
behandling. Utskottet trodde sig ock pligtigt
I.cgUiskottetx Vtlatande N\o i5}. sg
att afgifva ifrågavarande Betänkande inom
den i Grundlagen bestämda (id för Rikets
Ständers sammanvaro. Men om än ett län¬
gre dröjsmål roed samma Betänkandes expe¬
dierande kommit att ega rum , hade dock
sådant icke verkat på dess form. Skillna¬
den hade icke blifvit någon annan , än den,
att de deruti åberopade serskilda Utlåtanden
kunnat afgifvas , antingen å samma tid eller
föiut; hvilket Utskottet tror hafva varit all¬
deles likgiltigt. Att nu i detta Utlåtande
ofver ålerremigserne upptaga de åtskilliga
yttranden, till hvilka blifvit hänvisadt, skulle
derföre vara lika onyttigt som olämpligt,
helst behandlingen af dessa senare blitvit
företagen och fortsatt i serskild ordning.
Vid ia :te Anmärkningen.
Till den omständigheten , att Utskottet
icke till grundlagsenlig åtgärd upptagit Ju-
Mitite-Orabudsmannens framställning i 1825 ,
»826 och 1827 årens Berättelser, angående
Kongl, Majus Befallningshafvandes ställande
till ansvar inför Domaremagten för sådana
åtgärder i Police- och Ordningsmål, sorn åta¬
las, igenfinnes förklaringen i sjelfva fram¬
ställningens beskaffenhet. — Den innefattar
nemligen , efter Utskottets tanka , hvarken
någon anmärkning om brist och ofullständig-
het i hit hörande lagstadganden elier for¬
LagUiskottets Utldtandé N/o i5u.
slag till deras ändring eller förtydligande J
utan blott allmänna reflexioner angående
tillämpningen, vid hvilket förhållande den
ej var att hänföra lill föremålen för Utskot¬
tets åtgärder.
Vid io.de Anmärkningen.
I öfverensstämmelse med nyss antydda
åsigt, att nemligen vid handläggningen af
Justitise-Ombudsmannens Berättelser och Re¬
dogörelse icke upptaga andra ämnen , än
dem, som föranledt Justitise-Ombudsmannen
sjelf till hemställanden och förslag, eller ock
egt sammanhang med enskilde motioner, har
Utskottet förbigått Justitiae - Ombudsmannens
anförande , rörande de otn erläggande af
Wadstena Krigsmanshusafgift utfärdade före¬
skrifter, emedan Utskottet eljest skulle hafva
ur sigte leninat Grundlagens bud att endast
utarbeta förslag, som till Utskottet remitteras.
Vid iA:de och iy.de Anmärkningarne.
Om Utskottet i allmänhet icke varit
berättigadt att från Justitise-Ombudsmannen*
blotta tillkännagifvanden hemta anledningar
till Lagförslag; si har Utskottet i synnerhet
saknat en sådan anledning uti de händelser,
som i dessa anmärkningar omförmälas. Att
nu gällande straffbestämmelser för Romare ,
LagTJislotids tJtlåiande N;o 163. 3t
eller annan Embetsmansom later någon
till bekännelse pinas , icke äro behäftade med
sadan a brister, att vada för personlig frihet
och säkerhet kan deraf uppkomma, bar Ut¬
skottet , med anledning af Herr Rosenqvists
serskilda derom väckta motion , sökt i sitt
deröfver allemnade serskilda Betänkande ,
N:o l3l , ådagalägga» Att all granskning
hos Rikets Ständer eller deras Utskott af
Domstolars eller Myndigheters beslut och verk-
siälligbets-åtgärder är grundlagsvidrig , hac
redan har ofvan blifvit visadt. Högste Dom¬
stolens beslut uti den fråga, som i 1 j:da
Anmärkningen omtalas, har icke mer, än
andre dess domslut, egenskapen af lagförkla¬
ring j och kunde hvart och ett af högsta
Uomaremagten meddeladt utlåtande betraktas
såsom en förklaring af Lagens rätta mening,
så skulle förevändning aldrig saknas att dra¬
ga Högste Domstolens förhandlingar under
lagstiftande magiens pröfning.
Vid 16\de Anmärkningen.
Då det beror af Justitise-Ombudsman-
nen att, såsom honom bäst synes, inrätta och
ordna de Berättelser och den Redogörelse j
som af honom afgifvas, lärer deras innehåll
och uppställning icke kunna Utskottet till-
räknas; och ehuru Utskottet icke erkänner
»ig hafva varit af Lag eller sedvana förban¬
33 LagUt slottets Utlåtande JV.-o 153.
det att samla och vid sitt Betänkande foga
de Lagförklaringar och Rescripter, sorn deri
otnförmälas, vill Utskottet likväl destohellra
med beredvillighet nu gå den härutinnan
yttrade önskan till mötes, som flera af de
framställda inkasten emot Utskottets öfver
dem fällda yttranden lära derigenom förfalla;
kommande således berörde Förklaringar och
Rescripter att detta Utlåtande åtfölja. — Att
föreslå , det alla lagförändringar samt skrif-
velser till påminnelse om Författningarnes
efterlefnad ovilkorligen skola af trycket tit —
gifvas och allmänneligen kungöras, derti.l
har Utskottet ej kunnat af Justitise Ombuds¬
mannens skrifter hemta anledning ; och då
Herr Hjertås härom gjorda anmärkning icke
blifvit framställd i form af motion, finner
Utskottet sig ej eller befogadt att något yt¬
trande deröfver nu afgifva- — Huruvida
åter Justitia - Ombudsmannens underdåniga
hemställningar blifvit letnnade utan afseen¬
de, det har Utskottet ansett sig lika litet
behörigt att undersöka, som att meddela upp¬
lysning angående de förhållanden , hvilka
må hafva dertill föranledt , enär något kall
att medla emellan Statsmagterne icke är
Lag-Utskottet uppdraget.
Vidkommande de anmärkningar, sorn
blifvit gjorda emot Utskottets yttranden öf¬
oer
LagUtiiotieis Utlätan/Ie N:o »55. §3
ver Justities-Ombudsmannens serskilda an¬
mälanden och förslag, får Utskottet afgifva
följande förklaringar;
Vid usta punkten
Stadgandet om upprättande af förteck¬
ningar öfver alla häktade personer och or«
forteek ningarnes inlernnande till vederbör¬
liga autoriteter , kan icke, efter Utskottet*
omdöme , anses annorlunda än såsom ea
reglementarisk föreskrift, den der icke harr
de egenskaper, sorn bestämma väsendet af
en criminal-lag. För att emedlertid icke
lemna den härom af JustitiiE-Ombudsmannen
väckta angelägna fråga, som icke bestämt till¬
hör Utskottets befattning, alldeles å sido,
trodde Utskottet sig kunna taga den medel¬
väg att tillstyrka, det matte förslag till full¬
ständigare föreskrifter härutinnan, i form
af önskan , till Kongl. Majit L underdånig¬
het frambäras. — Att sjelfmant, utan väckt
motion, föreslå ändring af 17 §. i Justititse-
Ombudsmans - Instructionen , kunde, äfven
om ändringen syntes af behofvet påkallad,
icke tillkomma Utskottet.
Bih, lill Riht-St. Prot, igaj} och 1825. 7 Sami, % Afä. 3
$:dje B:t, 4ide Ht,
5 4 LagUtskottets Utlåtande K-.o 155.
Vid 4:de punkten.
Utskottet har redan förut haft tillfälle
att, såsom en hufvudgrnnd för ali lagtillämp¬
ning, framställa den satts, att, der Grundlag
och annan , allmän eller enskild, Lag kom¬
ma i strid, den senare skall vika för den
förra. Då denna grundsatts, efter Utskot¬
tets tanka, är allmängiltig, ansåg Utskottet
icke behöfligt att för det serskilda fall, sorn
här fästat Just itiaä-Ombudsrnannens uppmärk¬
samhet, föreslå en serskild förklaring. Att
åter gå utom den af Justinaa Ombudsmannen
anmärkta omständigheten, eller tillstyrka un¬
derdånig begäran om Krigslngarnes bringande
till full likstämmighet med Grundlagen i alla
de fall, der öfverensstämmelse saknas, det
har Utskottet icke kunnat, utan att frånträda
den af Utskotter antagna principen alt be¬
handla Justitia; Ombudsmannens Berättelrer
lika med enskilde motioner; och att framläg¬
ga förslag till stadgande om Krigslagarnes
upphäfvande i allt, som må finnas stridande
mot Grtindlagen , fann Utskottet så mycket
mindre lämpligt , som det är Kongl. Majus
egen höga rättighet att låta författa Krigsar-
tiklarne „ hvilkas omarbetning ock nu be*
söi )es. •
LagUtskollels Utlåtande Nio l5j. 35
Vid 5\te punkten.
Vid granskning af flere bland de skal ,
som finnas anförde emot Utskottets i denna
punkt afgifna förslag till underdånig anhål¬
lan , det Kongl. Maj:t täcktes, till förekom¬
mande af så beskaffade förhållanden, sorn det
deruti omförmälda , låta för Öfver- Commen-
danten och Commendanten öfver Stockholms
Garnizon utfärda tjenliga föreskrifter, har Ut¬
skottet funnit dem öfverväga de grunder,
hvarå tillstyrkandet sig stödjer. — Att någon
Jnotsvarig förändring i Utsöknings-Balken,
eller erforderliga stadganden för Commen¬
danten i Stockholm, icke äro af Utskottet
jemte förslaget uppgifne, har Utskottet väl
icke ansett innebära skäl till förslagets förka¬
stande, enär, å ena sidan, någon ändring i
allmänna Lagen icke synes af förslaget på¬
kallas, och , å den andra, uppgörande af In-
struciion för Commendanten icke kan tillhöra
Utskottet; men, i betraktande deraf, att det
förhållande, hvars rättelse genom ifrågava¬
rande underdåniga anhållan varit åsyftad , re¬
dan förut väckt Kongl. Majus uppmärksam¬
het, så att General-Adjutanten för Arméen
och Justitise-Cancelleren erhållit befallning
att till Kongl. Majit i underdånighet inkom¬
ma med förslag till närmare föreskrift i äm¬
net ; att det af dessa Embetsmän redan af-
gifaa förslag äfven blifvit öfverlemnadt till
LagUtskaitits Utlåtande N;i» 1^3.
Vederbörande , för att profves i sammanhang
nied granskning af forslaget till ny Krigs-,
lag, och alt således enar och skyndsam rät¬
telse härutinnan är, utan påminnelse från Pi¬
kets Ständers sida , att förvänta , har Utskot¬
tet trott sig böra frånträda sitt ofvanberörde
förslag, och till Rikets Ständer hemställa, om
ishs den derom väckta frågan må förfalla.
Vid 6de punkten,
Någon fråga om en mindre laglikmätig
rättegångsordning vid policemyndigheterne är
icke af J usiiliar-Ombuilsmannen väckt, och
Utskottet har ej eller derom fällt något yt¬
trande, som med fog kan tydas till likgil¬
tighet för lagliga rättegångsforrner. Endast i
förbigående , ibland skälen för afstyrkande
af bifall till Justitiae-Ombudsmannens hem¬
ställan om rättighet för Pplicedomare att af¬
döma brottmål , som ej äro af urbota beskaf¬
fenhet , har blifvit nämndt, hvad ej eller
Herr Hjerta tyckes förneka , att Policemag-
tens bestämmelse medgifver ett från den all¬
männa rättegångsordningen afvikande ransak-
ningssätt. Utan att Utskottet anser sig behöf¬
va närmare utveckla sanningen af detta yttran¬
de , må, till undvikande af missförstånd, här
anföras, att Utskottets mening icke är eller
kan vara den, som skulle; vid Policedomsto-
lar ett olagligt rättegångssätt kunna vara tilj
LagUlslotitts Utlatand* N:o 153;
låtligt, utan endast, att en meia summarisk
och till brotts upptäckande verksammare ord¬
ning, än vid allmänna domstolar, der må ega
rum. — De af Herr Professor Geijer anför,
de omständigheter äro, ehuru vigtiga, dock
icke andra, andem Justitia»-Ombudsmannen
framställt och Utskottet förut besvarat. En
hänvisning till Betänkandet gör alltså i detta
afseende tillfyllest.
Vid 8:de punkten.
Kongl. Maj:ts nådiga Utslag den 26
Augusti 1772, angående tiden för testamen¬
tens uppvisande hos Domaren , i Härjeådalen ,
är icke, såsom Rutberg förmenat, en förkla¬
ring öfver, utan ett undantag från allmänna
Dagen , föranledt af nämnde orts serskilda
beskaffenhet. Om anledningen till och behof-
vet af nämnde undantag upphöra, lärer det
bero af Kongl. Maj:t att detsamma upphäf¬
va ; och ömtåligheten om ltikets Ständers
rättigheter, såsom Lagstiftare, synes här så
mycket mindre kunna anses sårad, sorn ifrå¬
gavarande Utslags återkallande måste blifva
en naturlig följd af den föreslagna Lag förän¬
dringen.
Vid g:de punkten.
Den tolkning af 7 §. 87 Cap. Byggnin-
ga;Balken, sorn Rutberg, i rak motsatts emot
38 LagXJtskoittr* Utlåtande N:o 15 3.
Utskottets yttrande, framställt, lärer icke ut¬
härda en mogen granskning. Lagen är deru¬
tinnan tydlig och klar, att det är hemmans¬
egaren, som skall låta hålla husesyn, innan
landtbo afflyttar, och lemna honom , som till¬
träder, en afskrift deraf, till bevis, huru han
hemmanet emottager. Underlåter nu hem¬
mansegaren detta , och har ej landtbo i con-
tractet förbundit sig att, utan afseende å hem¬
manets belägenhet vid tillträdet, detsamma i
fullgodt stånd aflemna ; så måste hemmans¬
egaren, om han sedan kärar å missbyggnad och
vanhäfd , vara skyldig att sitt käromål bevi¬
sa , derest han vill binda landtbon till an¬
nat ansvar eller andra åligganden , än 5 och
5 i ofvanberörde Gap. utstaka, Syne-instru*
mentet är visserligen för landtbon ett gag-
neligt bevisningsmedel mot käromålet ; men
om jordegaren, med uppsåt eller af försum¬
melse , icke låtit hålla syn , kan landtbon der¬
före icke förpligtas till fullgörande af jorde¬
garen möjligen oskäliga anspråk. Kärar åter
landtbon , och förmenar, alt han , utöfver
hvad honom ålegat , å hemmanet byggt och
häfdat, samt äskar derföre ersättning, då hö¬
rer det honotn utan tvifvel till , att visa i
hvad skick han hemmanet emottagit; och
kan han det icke , måste han sjelf stånda ska¬
dan , för det han förgätit att af hemmans¬
egaren vid tillträdet äska husesyn. Utskottet
fortfar au anse detta vara Lagens uppenbara
LagT/tikatieta lillalund* N:o 15.0. Sg
mening , byggd på billighetens och rättvi¬
sana fordringar , samt enlig med en naturlig
rättegångsordning.
Piel 1 v.te punkten.
Dä Utskottet föreslog Rikets Ständer
att till Kongl. Majit frambära en underdånig
önskan om utgifvande af en Förteckning å
dePåbud och Stadgar, som uti Kyrkorne och
vid' Härads-Ting skola årligen till allmän¬
hetens underrättelse uppläsas , skedde det i
öfvertygelse, att ordet Förteckning skulle
tydas hvarken vidsträcktare eller inskränkta¬
re än dess begrepp medgifver. Om , 3 ena
sidan, beholvec af en sådan förteckning är
allmänt erkändt , bör derföre icke, å andra
sidan , Staten belastas med en ny upplaga
af Författningarne i deras helhet. Den, sorn
eger Förteckningen å Förordingarne, bör
och kan sjelf förskaffa sig deni, hvilket allra-
minst lärer medföra svårighet för Domare
och Presterskapet, som i och för deras em¬
beten få utkommande Författningar sig till¬
ställde. Endast ovissheten om hvilka stad-
ganden, som böra eller icke böra årligen
kungöras, anser Utskottet behöfva undan¬
röjas} men någon lättnad för den enskilda
beqvämligheten har Utskottet ej haft till ögon.
marke. — Huru en anhållan om utgifvande
af «n förteckning å de Lagstadganden , ion»
4 o ZagUtsioitets Utlåtande Nio 153.
årligen skola i Kyrkorna och å Härads-Ti ri¬
gon uppläsas , tnöjligen skulle kunna tydas
derhän , att Lagarnes kungörande handlöst
lemnäs ät Styrelsens godtfinnande, förmår
Utskottet icke inse. — Denna anhållan mätte
-vara något helt annat , än ett öfverlåtanda
af rättighet , att från kungörandet utesluta
någon af de Författningar , hvilkas årliga
uppläsande är föreskrifvet.
Hvad slutligen rörer de anmärkningar,
som blifvit rigtade mot Betänkandets sista
del, eller Utskottets Utlåtande, angående de
Circulair och Rescript er sorn, i egenskap
af Lagf örklaringar, sedan sista Riksdag
åro af Kongl. Majit, med dess Högste
Domstol, i Kader utfärdade; så får Utskot¬
tet vördsamt hänvisa till de nu bifogade
Skrifvelserna, på hvilkas sorgfälligt granskade
innehåll Utskottet grundat sina deröfver med¬
delade korta , men tydliga omdömen ; och
förmodar Utskottet att, då de åtta f örst upp¬
räknade, dels äro endast reglementariska fö¬
reskrifter, dels tillkommit i anledning af
Rikets Ständers begäran, och dels innehålla
påminnelser om iakttagande af gällande För¬
fattningar, Rikets Ständer lära gilla Utskoitets
yttrande, att de ej äro föremål för Rikets
Ständers pröfning eller erfordra deras sam¬
tycke, äfvensom att Rikets Ständer, lika
med
LogXJtsiottets Utlåtande N:o 1S3. 41
»ned Utskottet, finna de tio senare vara al
den beskaffenhet, att anledning till tillämp¬
ning af 88 J. i Regeringsformen icke eller
i afseende på dem är för handen.
Sist får Utskottet vördsamt anmäla, att
Hogvördige Preste-Ståndet gillat lista och
4:de punkterne af ifrågavarande Betänkande,
samt lemnat 7=de, 8:de, g;de, io:deoch n:te
punkterne utan anmärkning; så ock att Vål-
lofl. Borgare-Ståndet bifallit usta, 4:de, 5:te,'
6:te, 8:de, gide och i2:te punkterne, låtit
bero vid aldra, 3;dje, 7:de, loide och njte
punkterne, gillat Utlåtandet öfver de under
Bl :is 1, 3, 3 , 4 j 5 3 ^ » 7 5 8, 17 och Jtj
uppräknade Kongl. Maj.ts Skrifvetser , god¬
känt såsom Xagar dem, som under N:ris 9,
10, n, 12, 13, 14, 15 och 16 finnas upp¬
tagne, samt återremitterat Betänkandet endast
i anledning af anmärkningen , alt Utskottet
ej upptagit Justitiae-Ombudsmannens fiam-
slällning, angående Kongl. Majjts Befallnings-
hafvandes ställande till ansvar inför Domare-
magten , för åtalade åtgärder i Poliee- och
Ordningsmål.
Stockholm den 12 December 1829.
STOCKHOLM,
Elméns och Granbergs Tryckeri, *&*<>..
LagUtskottets Utlåtande N:o lj4. 'jj
N:o 154.
Ankom till Exped. Utskottet den 7 Jan, igäo.
Utlåtande, i anledning'1 af an¬
märkningar vid Utskottets
Betänkande, N:o 89\, om in¬
dragning af Lagmans- och
Kämner sr ätter samt serskilda
Domstolar m. m.
Etfter att hafva granskat och öfvervägat de
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln , Hög-
vördige Presle-Ståridet och Vällofl. Borgare-
Ständet gjorda anmärkningar emot Utskottets
från nämnde trenne Riks-Stånd återförvisade,
mert af Hedervärda Bonde-Ståndet bifallna
Betänkande, N:o 89, öfver åtskilliga motioner
om indragning af Lagmans- och Kämnerg-
rätter samt serskilda Domstolar, så ock ont
förändring i vissa Domstolars organisation
och i rättegångsordningen m. m., afgifver nn
Utskottet sitt yttrande efter den ordning,
uti hvilken de i motionerne väckta frågor
äro besvarade,
1:0; I frågan om indragning af Lag¬
mans- och Kämnersrätterne, har blifvit
anfördt,
Bi/i, till Rihs-St. Prof. 1818—l83o, 7 Simi, j Af4, *
3:dje B:t, »\le ti t.
9 JjOgUtskottets Utlåtande N:o l54.
hos Höglo fl. Ridderskapet och Adeln*
a) af Herr Carl Törnebladh: att för det
närvarande, dä alla våra Civila, Criminela
och Kyrkolagar undergått revision och t för*
ändradt skick skola för lagstiftande magten
framläggas, då Styrelseverken äro nära att
å nyo organiseras, och då Krigslagarné samt
en stor del af våra oeconomiska Författnin¬
gar äro under omarbetning , mer än vanlig
varsamhet bör iakttagas vid partiela för¬
ändringar i våra gamla institutioner. 13e-
hofvet af ändring och förbättring kunde af
livar och en kännas och inses; men svårli¬
gen kunde man beräkna följderna af speciela
sladgandens lösryckande utur sammanhanget
af det nya Lagsystemet, hvars alla delar blif¬
vit beräknade och sammansatta för gemen¬
samma verkningar. llrån denna åsigt ut-
ginge Talarens mening, att Utskottets Betan*
kande om Lagmansrätternes indragning ej
borde, i dess nu varande skick, antagas, och
skälen till denna mening kunde vidare hem-
tas ur Betänkandets egna beskaffenhet.
För Talaren , så vidt han , i egenskap af
Ledamot i Lag-Comitén, deltagit i Co-
miténs förslag till en förändrad Domstols-
organisation, hvari Lagmansrätternes uteslu¬
tande ingår, vöre det visserligen tillfreds¬
ställande, att detta förslag blifvit af Lag-
Utskottet, genom dess Betänkande i denna
LagUtskottels Utlåtande- N:o 154. $
fråga giliadt. — Men Lag-Comiténs förslag
hvilade i detta afseende på förutsättningen af
en annan institution , hvarigenom svårig¬
heten af ändringssökande vid de nu varan¬
de Hofrätterne, såsom Appelationsdomstolar,
skulle undanrödjas inom de från Hofrätter-
ne aflägsna landskap. Denna förutsättning,
antydd i Comiténs motiver till IV Cap.
Rättegångs-Balken , funnes likväl ej i Ut¬
skottets Betänkande antagen; och det vöre
saknaden af en dylik inrättning, som skulle
göra Lagmansrätternas plötsliga indragning till
en stor olägenhet för rättsökande bland Sveri¬
ges allmoge. — Vår rättegångsordning hade,
framför andra nationers, ett stort företräde
i de få, men väl beräknade formaliteter,
som äro nödvändiga för parters säkerhet mot
öfverilning och Domares egenmägtiga åt¬
gärder, men i öfrigt göra processen så en¬
kel, att invecklade tvistemål kunna af par¬
ter sjelfva, utan lagkunskap, utföras, hvil¬
ket ock vid Underdomstolar i allmänhet och
med få undantag eger rum. Deraf uppkom1-
me likväl den följd, att mången ^rättsökande,
som i sjelfva verket har rätt, men icke sö¬
ker i laglig ordning densamma bevisa och
försvara , rättvisligen tappar hos Underdo¬
maren, som ej eger, att för sannt och rätt
antaga annat än »let , som på ett af Dagen
föreskrifva! sätt är bevisadt vara sådant. Men
då Underrättens Utslag i sädane fall egent»
4 LagTJtslottets Utlåtande N:0 1I14.
ligen utgjorde en underrättelse för parten
om hvad som bör iakttagas för att bringa
saken till öfverensstämmelse med den Lag,
han vill göra gällande , och då parten måste
ställa sig denna undervisning till efterrät¬
telse vid Appellationsdomstolen , hvilken i
dessa händelser får utöfva Underdomarens
function att höra vittnen, granska handlingar
och låta parterne vid muntliga förhör utre¬
da sådane förhållanden, som icke tillförene
varit framställde; visade det sig, hvilka svå¬
righeter skulle möta hvarje rättsökande, sorn
saknar råd och lägenhet, att vid en långt
aflägsen Öfverdomstol inställa sig sjelf och
sina vittnen, samt att hålla sakförare, om
han vill undvika att sjelf vid Hofrättsresi-
dencet tillbringa den tid af flere månader,
som åtgår innan dom i 3aken faller. Erfa¬
renhet en hade ådagalagt, att Underrätterna i
aflägsna orter äro nära nog souveraina i sådane
brottmål, som ej underställas Hofrätten; och
detta förhållande skulle , genom antagande
af Utskottets förslag, blifva utsträckt till alla
tvistemål, emedan ändringssökandet i vade-
vägblifver vida svårare, än besvärs anföran¬
de i brottmål nu är. — Utskottet hade ock
genom det föreslagna stadgandet, att dom
skall fullgöras i alla mål, gått vida utöfver
hvad LagComitén funnit vara rätt och
billigt. — Då Utskottet/medelst en sålunda
tillskapad svårighet att vinna rättvisa > velat
LagUtskoltets Ullulande N:o löi. 5
afskräcka den af Domaren förorättade parten,
ifrån att söka den, kunde en sådan afvikelse
från Utskottets egen yttrade grundsatts svår¬
ligen förklaras annorlunda , än genom anta¬
gen prmsumtion , att den tappande har orätt,
intill dess Appcllationsdomstolen annorlunda
sig utlåtit. Denna prassumtion vöre dock
alltför vådlig; ty om än afräkning finge gö¬
ras för alla orätta domslut, som vid Under¬
rätterna kunna falla, och man egde förut¬
sätta alla goda egenskaper hos hvarje Do¬
mare, skulle dock inträffa, i följd af rätte-
gångssattets egen natur, att parten, af blott
okunnighet eller misstag om sättet att för¬
svara sin rätt, förlorar den, fastän den ligger
klar för Domaren; och beklagansvärd vore
förmonen att söka ändring i första instan-
tiens beslut , derest den icke finge begagnas
förr, än man afträdt det gods , som veder-
parten vill åtkomma. lagförslaget i denna
del hade således bordt stanna inom den i
Dag-Comiténs utkast till 33 Cap. 4 §. Rätte-
gångs-Balken bestämda gräns.
b) Herr lVolrath Tham', al t, om Kära-
hersrätterne upphäfvas och alla mål instäm¬
mas till Rådstufvurätt såsom första instantie,
sistnämnde Domstolar skola blifva med göro¬
mål öfverhopade , så vida det icke kan ne¬
kas, alt ju många mål stanna vid Kämners-
räuens beslut. | de större städerna måste
6 LagUisiotiets Utlälantk Nm « 54*
då antingen flere Ledamöter i Rådstufvu-
rStterne behöfva antagas, eller kanske till
och m‘d flere Rådstufvurätter inrättas; och
till de kostnader, som dervid erfordrades,
skulle den besparing , som vunnes genom
Kämnersrälternes indragning, icke förslå, ser.
deles då nian af de nya Rådmännen och
kanske nya Borgmästarne torde böra fordra
större och bättre pröfvade kunskaper , än af
Kämnersrätternes ledamöter, enär det blefve
svårare att vinna rättelse i de misstag, hvilka
kunde begås af Rådstufvurätt såsom förste dom¬
stol , än i dem, som nu begås af Kämners¬
rätt. — Talaren trodde sig hafva förut, un¬
der denna Riksdag , bevisat , att den högt
beprisade enheten i lagskipning, orätt fattad
och orätt tillämpad , förorsakar oreda; och
man hade redan erfarit, att den åstadkom¬
mit flera nya kostnader, genom ökad embets-
manna-personal i en del Ofverdomstolar,
utan att man egde hopp om ersättning genom
sysslornas minskande i de Ofverdomstolar,
hvilkas domsrätt blifvit öfverflyttad till de
förra. Att Lagmansrätternas indragning
skulle medföra lönbesparing, vöre onekligt,
om mm finge taga för afgjordt, att icke flera
mål komme att från Häradsrätterne dragas
till Hofrätterne, än nu från Lagmansråtter-
ne; men då detta senare icke vore troligt^
måste tillökning i Hofrätternas personal blif¬
va en följd af denna indragning, och bespa¬
LagUtskottets Utlåtande N:o löjl
ringen således ingen. — Det af Utskotiet
föreslagna medel till förekommande af tvi¬
sters fullföljande från Häradsrätt till Hof¬
rätt, nemligen stadgandet, att första Domsto¬
lens beslut skall fullgöras på sätt, som nu
om tvänne sammanstämmande domars full¬
görande är föreskrifvet , skulle göra enskilde
parters välfärd helt och hållet beroende af
en enda persons större eller mindre kun¬
skap, eller goda vilja eller fördom; och bor¬
de derföre ingen ändring i nu gällande stad.
ganden om doms fullgörande ega rum,
c) Herr Arvid Ribbing; att, då Högste
Domstolen, genom Lagmansrätternes indrag¬
ning, komme att förvandlas till tredje in-
stantien, och motsvara Hofrätterne, följden
deraf skulle blifva den, att Högste Dom¬
stolen behöfver ett lika stort antal divisio¬
ner, som Hofrätterne nu utgöra, nemli¬
gen lo. Detta åter skulle strida emot Grund¬
lagen , hvarest vore stadgadt ; att Högste
Domstolen skall bestå af ett antal Leda-
mäter, som skipa Lag på ett och samma
sätt. Den enhet i lagskipningen, som Grund-
lagen sålunda åsyftat, ginge genom förslagets
antagande förlorad, helst Utskotiet icke upp¬
gifvit medel till rättegångars hämmande.
d) Herr Carl Fredric Rothlieb \ jemte
det han instämt i Herr Professoren Bexells
8 c LagUtskottets Utlåtande N:o 154.'
reservation: att den brådstörtande hastighet,
som Utskottet yrkat för verkställigheten af
sitt förslag , skulle förorsaka största viller¬
valla och oordning; att Lagmans- och
Kämnersrätfernas afskaffande ej Itomme att
medföra någon fördel, men deremot tillskyn¬
da Hofrätterne och Högste Domstolen ökade
göromål, hvilkas mängd måste antingen åstad*
komma tidsutdrägt för rättsökande parter eller
ock påkalla tillökning i dessa Domstolars per¬
sonal och löne-anslag; samt att, dä det vore
olämpligt och vådligt att göra partiela lag¬
förändringar, Utskottets förslag, hvarigenom
icke mindre än 74 §§. i gamla Lagboken
blifvit förändrade eller lösryckte ur sitt sam¬
manhang, borde förkastas och frågan upp¬
skjutas till dess den kunde vid pröfningen
af nya Lagförslaget behandlas och afgöras.
e) Herr David von Schulzenheim: att,
id5 Kämnersrätteme i Stockholm äro uti en
af Rikets Grundlagar, Tryckfrihetsförordnin¬
gen, bestämdt omnämnde, såsom Domstolar !
Tryckfrihetsmål , de icke kunde , utan före-
gående förändring i Grundlagen, indragas.
f) Herr M. G, Danckwardt: att, då
Utskottet föreslagit, att den befattning vid
syn å LandshÖfdinge-Residencehus, som, en¬
ligt 9 och 10 af Kongl. Reglementet
den 22 Februarii 3750, tillhört Lagmannen
LngUtskoliels Utlåtande N:o
i Länet, hädanefter skall utnfvas af Härads¬
höfdingen i det Härad , inom hvars gräns
Fesidencehuset är beläget, Utskottet förbisett,
att denna förändring redan är i Kongl. För¬
ordningen, den 17 April 1828, om upphö¬
rande af Styrelseverkens domsrätt i vissa
mai, af Kongl. Maj:t anbefalld och dess upp¬
tagande i den föreslagna Författningen så¬
ledes öfverflödigt.
hos Valli jl, Borgare~Ständet:
af r) Herr Ekerman: att, då en ny Ci¬
villag vöre att inom fem , tio eller femton
år att förvänta, partiela förändringar dessför¬
innan icke borde ega rum; afl den ifrågava¬
rande indragningen, hvilken behofvet ej på¬
kallade , skulle förorsaka ej allenast ökade
rättegångs-utgifter för parter, (enär det vore
för parten lättare och mindre kostsamt , att
föra rättegång i sin provins , än att hålla
ombud vid en aflägsen Öfverrätt,) utan ock
ökade löne-anslag för Domare, ökadt antal
^Ledamöter i Hofrätterne, o. s. v.
h) Herr Noréus, med hvilken Herr
Lundman instämt: att partiela lagförändrin¬
gar böra uppskjutas till dess nya Civil-lagen
antages; att om det, å ena sidan, vore sannt,
att Lagmansrätternas tillvaro vållar långsam¬
het i rättegångar, så kunde det , å andra si-?
jo LagUtskottets Utlåtande N’.o 154,
clan , ej nekas, alt den hindrar manga rätte¬
gångars fullföljande i högre instantie; att
förändringen i afseende på Kämnersrätter-
ne , de der vöre af mycken nytta och i de
större städerne ej kunde umbäras, egentligen
skulle blifva endast en omflyttning, genom
hvilken nya divisioner af Rådstufvurätt upp-
komrne, med ökadt antal Ledamöter och no*
tarial-'betjening; samt att man äfven borde
taga i betraktande, att den mindre bemedla¬
de skall’, för svårigheten och kostnaden att
på främmande ort fullfölja rättegång, ofta
nödgas låta sin talan falla och åtnöja sig med
första Domstolens beslut.
1) Herr Leffler: att Kämnersrätterne
n'ro nödvändiga och medföra för städerne
mindre kostnad, än den, som blefve en följd
af den föreslagna förändringen , hvilken åt¬
minstone för Götheborgs stad skulle bereda
menliga verkningar.
k) Herr Peterson, jemte det han åbe¬
ropat Herr Professoren Bexells reservation
och Herr Norel anförande: att, då Råd-
stufvurätternes Ledamöter tillika äro Leda¬
möter i Magistraterne, och deras tid, syn¬
nerligen i de städer der Garnizoner , Fäst¬
ningar, Magazin och andra Kronans för¬
rådshus finnas samt sjöfart idkas, uppta¬
ges af så mångfaldiga och olikartade bestyr,
LagUiskotitis Ut Idta tidt N:o 1541 11
att de omöjligen kunna medhinna behand¬
lingen af jemväl de ärenden, som nu till¬
höra Kämnersrätterne, de sistnämndes in¬
dragning nödvändigt skall leda till ökande
af Rådstufvurätternes personal samt bringa
8täderne på nya kostnader.
1) Herr Montan, i hvars yttrande Herr
Santesson hufvudsakligen instämt: att lian
tillstyrkte bifall till Utskottets förslag om
Uagmansrätternas upphörande, men deremot
ansåge Kämnersrätterne, af flere skäl, böra bi¬
behållas; hvarföre Herr Montan, jemte Herr
Santesson, yttrat den önskan, att dessa tvän-
ne frågor mätte af Utskottet serskiljas och
hvar för sig lill Ständernas pröfning fram¬
ställas.
m) Herr Sandblad: att Jlagmansrätter-
na* indragning , den Herr Sandblad till¬
styrkte, icke fordrade, att vadeskillingen hos
Häradsrätt förhöjes, hvilket vöre stridande
mot Utskottets yttrande om behofvet och nyt¬
tan af underlättade utvägar att söka rättvi¬
san. Och ehuru den åsigten, att 3:ne rätte-
gångsinstantier äro för ändamålet tillräcklige,
gällde äfven för städerna, der således icke
eller iner än en Underrätt behöfdes, önskade
dock icke Herr Sandblad en reform af den
invecklade och vidt omfattande beskaffenhet,
som UlskoUet föreslagit. På de ställen , der
12 i/OgUiskottets Utlåtande Nio 154-
görotnålen kunde skötas af en Rätt , borde
Kämrtersrätten upphöra, och dess befattning
öfverflyttas på Rådstufvurätt,' men alt, der
sådant, för ärendenas mängd , icke lalér sig
göra, borttaga Kämnersrätt och i stället orga¬
nisera en eller flera nya Radstufvurätter ,
med lika mångå Borgmästare och ännu flera
Rådmän , vore hvarken nyttigt eller nödigt.
Utskottet tycktes hafva förbisett, att, efter
Lag och serskilda Författningar, åtskilliga
göromål för närvarande tillhöra Rådstufvu-
rätten i egenskap af Magistrat eller Borg¬
mästare och Rael, såsom utmätning, taxe¬
ringar, uppbördsärenden, auetioner oell alla
politie- och oeconomie-mål, de der icke kun¬
de, utan oreda, af serskilda Magistrater eller
annorlunda än af en centralmyndighet för
bela staden behandlas. Det funnes en ut¬
väg att , utan synnerlig rubbning af nuva¬
rande ordningar , vinna det ändamål , som
sökes, — och denna utväg vore att bibehålla
Kämnersrättec och Radstufvurätter, sådane
de äro , med endast den förändring, att, på
sätt som nu i afseende på brottmål är i all¬
mänhet förordnadt, alla de mål, som hos Käm¬
nersrätt handläggas , skola derifrån omedel¬
barligen fullföljas i Hofrätten, med skyldig¬
het för den tappande parten att fullgöra
dom. Den minskning i göromål, som dy¬
medelst för Rådstufvurätterne uppkomme ,
kunde grsättas derigenom, att alla de mål,
LaglJtskottets Utlåtande N;o 154. 13
Som tillhört Sjötullsrätt, läggas under Bad-
stufvurättens jurisdiction; och skulle anta¬
gandet af detta förslag föranleda ganska fä
och lätt fattliga förändringar i redactionen af
nu gällande itag.
n) Kerr Cron: ätt i fall, emot Herr
Crons mening , deri tillstyrkta indragningen'
af Lagmans- och Kämnersrhtterne ansäges
höra ega rum, följande anmärkningar mot de
af Utskottet föreslagne Lagförändringarne kun¬
de framställas, nemligen: att lydelsen af 2
i 6:te Cap. Rättegångs-Balken skulle kunna så
tolkas, att flere än en Borgmästare påtruga¬
des de städer, der det i denna § omförmälda
förhållande eger rum ; — att det i spira §.
af 22:dra Cap. nämnde Balk förekommande
ordet Underrätt kunde tydas derhän, sorn
skulle berättelser i tvistemål jemväl af Hä¬
radsrätt uppsättas och till parlerne utgifvas,'
hvilket Lagen icke bjuder och Utskottet ej
eller föreslagit; — att, till förekommande af
motsägelse emellan Lagen och den sist ut¬
färdade Expeditions-taxan, som stadgar, att
alltid ett exemplar af dom skall lösas, de 1
5:te §. af 24 Cap. samma Balk bibehållne or¬
den ; ''och staude parterne i thy fall fritt
att taga den ut eller ej" borde uteslutas;
»— samt alt billigheten fordrar, det Spira §.
i sg:de Cap. alldeles försvinner.
14 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1^4.
o) Herr Stahle, med hvilken Herr Leuf•
venius sig förenat: att, enär städernes rättig¬
het att bibehålla sina Domstolar vore betryg¬
gad ej mindre i städernas privilegier än ock
i 1789 ars Konunga-försäkran och senast
genom 114 § i Regeringsformen, Utskottet,
som funnit sig ej böra föreslå upphäfvande
af Ridderskapets och Adelns rätt, att i vissa
mål dömas af Hofrätt, såsom förste Dom¬
stol, än under vilkor af nämnde Stånds eget
begifvande, bordt fästa lika mycket afseende
på städernas rätt att först yttra sig öfver den
ifrågasatta indragningen af Kämnersrätterna.
p^) Herr Westman, som tillika instämt t
Herr Noréi yttrande: att, då Lagroans-Rät-
terne äro inrättade, ej blott för de orter, som
närmast omgifva de städer, der Hofrätter
äro, utan äfven för aflägsnare, dessa sena-
res rätt skulle genom Lagmansrätternas in¬
dragning ansenligen förnärmas.
I anledning af dessa anföranden, får Ut¬
skottet först och främst tillkännagifva, det
Utskottet icke kunnat finna någon giltig grund
för den meningen, att förevarande fråga står
i något sammanhang med Lag-Comiténs för¬
slag till ny Civillag. Domstols-organisatio-
LagUtsiottets Utlåtande N:o 154. l5
nen och rättegångs-ordningen äro ett ämne
för sig, och kunna för sig behandlas, utan
all gemenskap med eller inverkan pl Lagens
öfriga sladganden. Utskottets förslag är hvar¬
ken föranledt af Lag-Corniténs, eller (med
undantag af några få ställen i redactioneri af
de tillstyrkta Lagförändringarne) derifrån hem»
tadt, utan har sin grund i de allmänt kända
och erkända samt lika allmänt öfverklagade
olägenheter, som af de öfverflodiga rättegångs-
instantierne förorsakas. — Behofvet af ifrå¬
gavarande förändringar, och önskningarne om
lierås till vägabringande, är vida äldre än
både Comitén och dess förslag, och var en
bland orsakerne till inrättandet af denna
C.omite, hvars ändamål deremot icke är att
tjena till hinder för lagförbättringar, sorn,
utan Comiténs åtgärd eller biträde, kunna
verkställas.
Dernäst får Utskottet förklara , det Ut¬
skottet ingalunda anser sig befogadt att , för
sin del, skilja frågan om Lagmansrätternas
indragning ifrån frågan om Kämnersrätiernas.
Enhet 1 Domstols-organisationen och rätte¬
gångars förkortande samt rättegångskostna¬
dernas förminskande, genom inskränkning af
instantiernas antal, äro syftemålen för Ut¬
skottets förslag och lika angelägne i städerne
Som på landet. Att upphäfva Lagmansrät-
tfrne och bibehålla Jtämriersräiterne, skulle
l6 LagfJtsbottets Utlåtande Nj6 1^4?
öka olikformigheten och förbistringen, i stäl¬
let att alhjelpa den; och de Lagförändringar,-
hvilka af en så beskaffad formförändring
påkallades, blefve utan tvifvel flere och mera
invecklade, än de af Utskottet föreslagna.
Huru Kämnersrätternas afskaffande i de
två femtedelar af Rikets städer, det Kämners-
rätter finnas, må kunna, med något sken a£
skäl , sägas innebära ingrepp i städernas pri¬
vilegier eller strida mot ii‘± §• i Regerings¬
formen , har Utskottet ej mägtat inse. Uf.
skottet har sig nemligen icke bekant , att
städernas invånare i allmänhet, eller Bor¬
gare-Ståndet i synnerhet, eger, såsom Rid-
derskapet och Adela, något privilegieradt
forum.
Lika litet finner Utskottet något hinder
för Stockholms Stads Kämnersrätters upphö¬
rande, eller rättare förändrande, ligga i Tryck^
frihetsförordnjngen , enär Tryckfrihetsmål i
Stockholm komme att, hädanefter som hitr
tills, af förste Domstolen upptagas ; — men
skulle Tryckfrihetsförordningens grundlagar
helgd anses erfordra bibehållandet af be¬
nämningen Kämnersrätt, intill dess nämnde
förordnings ordalydelse kan varda i detta
afseende ändrad; så är det lätt att undanrödja
omförmälde hinder genom följande tillägg
vid
LagUiskottets Utlåtande N:o i54, 17
vid slutet af första momentet uti den af Ut¬
skottet i denna punkt föreslagna Författning:
”— Rådstufvurätt i Stochholm
shall, tills vidare, i Trychfrihets-
mdl benämnas Kämnersrätt."
Det har blifvit sagdt, att Kämnersrätter-
nas indragning skall göra antingen nya Råd-
stufvurätter eller tillökning i de nuvarande
Rådstuf vurätternas personal nödvändige, samt
att de lönebesparingar, som genom den förra
vinnas, skola blifvä mindre än de kostnader,
som den senare förorsakar. — Härå svaras,
att Utskottets förslag icke egentligen åsyftar
lönebesparing eller minskning af de allmän¬
na domstolarnes personal, utan endast minsk¬
ning af instantierne. — Emedlertid anser
Utskottet för otvifvelaktigt, att minskning
af både kostnader och personal skulle blifva
en följd af denvförändring Utskottet tillstyrkt.
_ I många städer, der Kämnersrätt nu är,
skall ingen tillökning af Ledamöter i Råd¬
stufvurätt blifva behöflig. Exempelvis må
nämnas, att, om Lagskipningen i Fahlun,
50m har en folkmängd af mer än 4000 per¬
soner , kan bestridas af en enda Underrätt,
så måste en Underrätt vara tillräcklig i Lin¬
desberg , hvars folkmängd icke uppgår till
BiH, till Riki-St. Prot. 18*8 — I83°> 7 Sami, 1 Afi, 3
3\dje B.t. b-.te H:t,
18 I.agUt skottets Utlåtandt No l$'i.
700. — I de studer ater, der rättegångs-
arendena äro flere, än att de kunna af den
föiutvarande Rådstufvurälten skotas, är det
lätt att förvandla Kämnersrätten till en af¬
delning af Rådstufvurälten; och Utskottet
förstår ej hvilka ytterligare kostnader der¬
igenom skola dessa städer tillskyndas. En
oemotsäglig sanning mäste det äfven vara ,
att besparing vinnes af den tid och det ar¬
bete, som Rådstufvnrätta Ledamöter nu an¬
vända på handläggning af de mål , hvilka
fullföljas från Kämnersrätt till Rådstufvu¬
rätt. Hvad Magistraternas organisation
angår, så hörer detta ämne icke till Utskot¬
tets befattning, men oanmärkt må dock ej
lemnäs, att, utom det att den besparing af
tid och arbete, som nyss omförmäldes , kan
lill Magistratsärendens behandling användas,
ar det jemväl klart, att i den mon de nu
varande Rådstufvurätis- Ledamöternes besvär
med judiciela ärenden kan vara ökadt, i sam¬
ma mon minskas ock deras besvär med Ma-
gistratsärendena, i hvilka de nya Rådstufvu-
lätts-Ledamöterne lära böra med de förra
deltaga.
Det har äfven blifvit yttradt, att indrag¬
ningen skall föranleda ökade rättegångskost¬
nader, serdeles i de orter, som äro långt af-
lägsne från de städer, der Hofrätterne hafva
sina sälen. Något skäl till detta yttrande
LagVlthoitet» Vtl3iand« Nio lii-j, )|
Ur ej anförde, och det torde ej vara litt att
förklara, hvarföre det skall blifva kostsam¬
mare, att föra en rättegång genom tre in-
»tantier äo genom fyra. — Motsattsen måste
vara påtaglig. -— Att fullfölja en sak från
Häradsrätt till Hofrätt, kan icke erfordra
större utgifter än att fullfölja den fran Lag-
mansrätt. De kostnader, sorn nu åtgå vid
sistnämnde Rätt, blifva således besparade,
till förmon för så väl den fattige> sorn rlen
förmögnare. — Åberopa» bos Hofrätten vitt¬
nen , som antingen icke blifvit vid Under¬
rätten hörde eller anses böra ytterligare hö¬
ras, (hvilket äfven nu ofta inträffar) så be¬
höfva icke vittnena derföre till Hofrätten
inkallas, utan kunna, (på satt äfven nu sker)
efter Hofrättens förordnande , afhöras hos
Häradsrätten, hvilket medförer mindre be¬
svär och kostnad, än deras hörande vid Lag-
mansrätten.
Anmärkningarna mot Utskottets förslag
till stadgande, att första Domstolens beslut
skall fullgöras i alla de fall, der fullgörande
af a:ne sammanstämmande domar nu är före-
skrifvet, hafva icke rubbat Utskottets öfver¬
tygelse, att detta stadgande är lika rättsen-
ligt, som angeläget. — Den part, sorn vun¬
nit, genom första instantiens beslut, mäste,
intill dess beslutet varder upphäfvet, anta¬
gas hafva rättvisligen vunnit. — Misstroea-
ZogUtsioitets Utlåtande N;o 154.
de till Domarens skicklighet eller oväld Ki&
®j lägga* till grund för Lagstiftarens före¬
skrifter. Vöre en sådan grund giltig i före¬
varande fråga, så borde ingen dom fullgöras,
innan den vunnit laga kraft. — Det är
ock billigare, att den part, som tappat, ut-
gifver hvad honom blifvit ådömdt, än att
den vinnande förblifver i saknad af hvad
honom är tillerkändt. Någon skada kan ge¬
nom dotnsfuIIgörandet ej drabba den förre,
när den senare ej får lyfta hvad dömdt är,
utan ernot säker borgen. Fullgörande af
första Domstolens beslut eger äfven nu rum
i ganska många fall, och någon menlig ver¬
kan af Lagens stadgande härutinnan lärer
icke hafva blifvit spord.
I anledning af anmärkningen emot Ut¬
skottets förslag om förhöjningen af vadeskil-
ling hos Häradsrätt, får Utskottet upplysa,
att motiven (ill detta förslag äro: Ho att
vadeskillingen bör vara lika stor vid förste
Domstolen å landet , som vid förste Dom¬
stolen i srad; 2:0 att, då meddelandet af
hänvisning och föreskrift till vads fullföljan¬
de ifrån Häradsrätt till Hofrätt kommer att
förorsaka Domaren vida större besvär, än ett
bevis om vad till Lagmansrätt, detta besvär
bör genom vadeskillingen skäligen ersättas;
samt 3:o alt den vädjande icke kommer att,
för rättigheten att draga sin sak under Öf-
LagUtskollets Utlåtande N:o i54.
verdomstolens pröfning,’ vidkännas större kost¬
nad hädanefter än hittills.
A Herr Crans anmärkningar vid reda»
ctionen af några bland de föreslagne andrin-
garne i Rättegångs-Balken, får Utskottet sva¬
ra : att den befarade misstydningen af a §.
i 22 Cap. icke rimligen kan ega rum, då i
den föregående $. är uttryckligen stadgadt,
att i Underrätt parterne ej jnäga äska
skriftlig berättelse, der Rätten ej sjelf fin¬
nér , att sakens vigt eller vidlyftighet det
fordrar; —att, då Hagens jemkande till en¬
lighet med Expedilionstaxan icke ingått i
ändamålet med de tillstyrkta redactionsför-,
ändringarne, Utskottet saknat anledning, att
utur denna utesluta den mening, sorn
berättigar parter att i vissa fall lösa dom
eller ej ; — samt att det i ag Cap. 2 §.
stadgade ansvar för rättegångs missbruk , ef¬
ter Utskottets tanka, snarare borde skärpas,
än borttagas eller minskas. Och ehuru Ut¬
skottet icke anser uppställningen af 2 §. i
6 Cap. lemna rum för den tolkning, att iner
an en Borgmästare behöfves i Rådstufvurätt;,
som består af flere afdelningar, tror dock
Utskottet sig böra, till undanrödjande af all
anledning till en sådan mening, föreslå, att
a:sta punkten i denna §. må erhålla följande
lydelse ;
Bj LagVisioltets lJilåtande N’.o 154.
I de större Städer vardén flera
utdelningar af Rådstufvurätt för
ordnade , der malen , sorn till Hat¬
ten höra , är o flere , än att de af
en afdelning skötas hunna, och
fördelas gåremålen dem emellan ,
såsom å hvarje ställe lämpligast
finnes ; dock sd etc.
Med erkännande af rigtigheten af Herr
Danckwardts anmärkning, alt den befattning,
gom till b ört Lagmännen vid syn å Landshöf-
dirige-Residencehus, redan är i Kongl. För¬
ordningen den 17 April 1828, om upphöran¬
de a£ Styrelseverkens domsrätt i vissa mål ,
upphäfven , hemställer Utskottet, om icke 5
momentet af Utskottets i denna punkt fram¬
ställda förslag till Förordning må alldeles
utgå, och 6 momentet således upptagas såsom
det 5.
Derjemte, och då , 1 händelse Utskot¬
tets förslag varder af Rikets Ständer giHade
samt af Kongl. Majst i nåder antaget, den i
Betänkandet föreslagna tid för indragningens
verkställandé nu är så nära för hand, att
Författningen ej kan hinna inom samma tid
utfärdas och kungöras, får Utskottet tillstyrka,
att antingen tiden må förlängas ett år, eller
till år 1831, å de dagar, som i Ksts, aldra,
och 3:dje momenten äro utsatta, eller ock att
LagUtsÅoiuis Utlåtande N:o i5$. 23
tidens bestämmande m3 öfverlemna! till Kongl.
Majus nådiga pröfning.
2:0 I afseende på Betänkandets 2 punkt,
eller i frågan örn förändring af hagmans,
rätlernes organisation och tiden för deras
sammanträden, har
hos Högloflige Ridderskapet och Adeln ,
Herr Ribbing anfört, att den öfverkla-
gade långsamhet, som Lagmansrätternas till¬
varo skall förorsaka, kunde afhjelpa! derige*
nom, att Lagmansrätlerna sammanträda två
gånger om året, på sätt Lag-Utskottet vid
■ista Riksdag föreslog , samt
hos Välloflige Borgare-Ståndet,
Herr Landegren yrkat, att, derest Lag-
imansrätterne komma att fortfara , olägenheter-
na deraf måtte, så vidt möjligt är, förmin¬
skas, (ill hvilken ända det blefve nödvän¬
digt att stadga , det Lagmans-Ting skall hål¬
las två eller tre gånger i hvarje ort; och
har Herr Noréus instämt i detta yrkande ,
men dock ansett undantag böra göras för de
orter, der endast ett Härads-Ting om året
hålles,
24 LaglJtskottett Utlåtande N:o x 541
Utskottet, sam å nyo tagit detta ämne i
öfvervägande, har ej funnit sig befogadt att
frångå sitt i denna punkt afgifna utlåtande öf.
ver yrkandet, att Lagmansrälterne bora o/-
tare än nu hålla sina sammanträden. Och
som de skäl , på hvilka Utskottet afstyrkt bi¬
fall till de härom väckta motioner, icke ens
blifvit motsagde, mindre vederlagde , så sak¬
nar Utskottet nu anledning till annat yttran¬
de , än att Utskottet vördsamt åberopat hvad
Betänkandet i denna del innehåller,
3:o Emot Utskottets utlåtande i 7 punk^
ten , om itpphäfvande a) serskilda Domstoi
lar eller så kallade Jora privilegiala, äi
anmärkt,
hos Hogloflige Ridderskapet och Adeln ,
a) af Herr/F". Tham att då , för afdöman-
de af mål , som angå Bruks- och Bergshand-
teringen, helt andra kunskaper äro nödige,
än de , sorn erfordras för behandlingen af de
lill Häradsrätt nu hörande ärenden , samt
Domare i sistnämnde rätt icke äro skyldige
att ega de i förstberörde afseende oumbärliga
insigter, Lagstiftaren skulle, genom den fö¬
reslagna förändringen , ej allenast gifva an¬
ledning till målens origtiga behandling, utås
LagUtskatuts Utlåtande N;o i54. a5
ock i sa betydlig mon oka Häradshöfdirigar-
nes göromål , att Domsagornes fördelning och
nya löne-anslag ej kunde undvikas;
b) af Herr Rothlieb: att som Eiks-Mar-
tkalks-Embetet samt Öfre och Nedre Borg»
rätterna underhållas på Kongl. Maj;ts enskil¬
da bekostnad och sålunda ej äro Staten till
last, samt deras tillvaro, enligt 4 8 §• Rege¬
ringsformen , beror endast af Kongl. Maj;tj
så egde Rikets Ständer ingen rätt att om dem
något besluta ; att , i frågan om Ridderska-
pets och Adelns rättighet att i vissa mål haf¬
va Hofrätt till första Domstol , (en rättighet ,
den Herr Rothlieb, jemte Herr Tham , an¬
sett böra bibehållas, såsom icke medförande
skada för andra medborgare , men ledande
till större säkerhet och mindre utgifter) Ut¬
skottet bortglömt den omständigheten, att
Hofrätt är första Domstol jemväl för alla dem,
som lyda under Duellsplacatet, i afseende
på hvars tillämpning Utskottet hade bordt
tillstyrka förändring i rättegångsordningen ;
samt att, enär 16 §• Regeringsformen, som
bjuder, att Konungen skall lala en hvar
blifva donul af den Domstol, hvarunder
lian rätteligen lyder, skall tillkommit just
för det att fora privilegiata existera, upp»
häfvande af dessa Domstolar ej kan egarutn,
utan förändring af berörde grundlagsbud ,
a6 t,o gift skottets Utlåtande N:ö ibi.
hvilket eljest skulle qvarstå utan betydelse ;
samt
hos Ilogvordige Preste-Ståndet:
c) af Herr Domprosten Holmström : att
indragningen af Öfre och Nedre Borgrätter¬
na , »aso n Domstolar , äfven som af Riks¬
marskalk s-Embetets executionsrätt, borde be¬
ro af Kongl. Majus eget nådiga beslut , eller,
i händelse si nödigt anses, af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition till Rikets Ständer; i
hvilket yttrande Herr Biskopen Thyselius
instämt ; och
d) af Herr Biskopen af Wingård', att,
di Borgrätt vore en Husrätt inom Konun¬
gens Slott, grannlagenheten fordrade, att
förslag om deras upphäfvande ej kommer frän
Rikets Ständers sida; samt att de ärenden,
som tillböra Slottsrätt, icke val passade för
allmän Underrätt, enär Place-Majorer med
flere äro med dylika mai mera bekanta, än
vanliga Domstols-Ledamöter ; hvarförutan
svårighet torde möta i afseende på de fästnin¬
gar, der ingen Stadsrätt finnes, och dit således
Häradsrätt måste, vid förefallande behof, för¬
flyttas , helst det icke vöre lämpligt att för¬
flytta fästningsfångarne till Tingsstaden.
LagUtslottttt Utlåtande N:o 154. 117
Till bemötande af dessa anmärkningar
flr Utskottet kortligen andraga följande;
Borgsrätternas domsrätt och Riksmar-
skalks-embetets executionsrätt rörer icke en¬
dast dem, som höra till Konungens Hof, utan
äfven andre medborgare , sorn der mäste kä¬
ra eller söka. Intet Grundlagsstadgande
betager Rikets Ständer rättighet att väcka
fräga om så väl dessa, som andra privilegie¬
rade Domstolars upphörande , till undanröd-
jande af de olägenheter, hvartill splittringen
j Domstolsorganisationen föranleder. Och då
det måste för Kongl. Majit vara likgiltigt, vid
hvilken Domstol de till Hans Kongl. Hof
och Borg hörande personer dömas , kan Ut¬
skottet så mycket mindre finna i hvad måtto
grannlagenheten emot Kongl. Maj:ts person
må kunna anses genom ifrågavarande förslag
sårad , som det i detta , likasom i alla öfriga
fall, beror af Kongl. Majlis godtfinnande att
förslaget antaga eller förkasta.
Att de allmänna Domstolarne ej skulle
kunna, lika väl som Slottsrätterne , handläg¬
ga och afdöma de mål , som nu till Slotts-
rätteme höra, är en mening för hvilken in¬
gen grund blifvit anförd , och som derföre
ej eller kräfver vederläggning, — Om Stads¬
rätt ej finnes i Fästningsort, så kunna må¬
len upptagas af Häradsrätt , och vida min-:
*8 LågUtsiotteis UHatande N:o »54.
dre kostsamt och besvärligt blifver det att j
vid förefallande behof, i Fästningsorteo an¬
ställa urtima Häradsting, än att ständigt un¬
derhålla eller vid hvarje tillfälle serskildt
organisera en Slottsrätt,
Hvad Bergstingsrätternas domsrätt an¬
går, så inser Utskottet ej eller, hvarföre icke
tviste- och brottmål, som röra bruks- och bergs-
handteringen , må kunna behandlas och af-
dötnas lika väl af Häradsrätt, som af Bergs¬
tingsrätt. Någon serskild kännedom af bergs-
och brukshandteringen är här för Häradshöf¬
dingen lika litet oumbärlig, som serskild kän¬
nedom af andra yrken och handteringar, rö¬
rande hvilka tviste- eller brottmålsfrågor hos
Häradsrätterne förekomma.
Ridderskapets och Adelns privilegium,
att i vissa mål hafva Hofrätt till förste Dom¬
stol, är icke af Utskottet förnärmadt. Utskot¬
tet har icke ens tillåtit sig att föreslå detta
privilegii upphörande , utan endast framlagt
förslag till den författning, som Utskottet
ansett nödig fer den händelse , att ej alle¬
nast Ridderskapet och Adeln afsäger sig i-
frågavarande rättighet , utan ock de öfrige
Riks Stånden samt Kongl. Maj:t afsägelsen
gilla. Den omständigheten, att Duellsplaca-
tet hörer till denna fråga , har Utskottet in¬
galunda förbisett, hvarföre ock Utskottet, i
LagVlsicitets Uilätand« N:o 1Ö4. ag>
idet förutsatta fallet, uttryckligen föreslagit,
att 8lde oell gide roomentena i 8 Cap. 2 $.
Rättegångs-Balken, jemte dermed öfverens¬
stämmande serskilda Forfattningar, skola
upphäfvas. — Att hvarken upphörandet af
delta privilegium eller upphäfvandet af de
till indragning föreslagne serskilda Domsto-
larne kan , med ringaste sken af skäl , sägas
strida mot de i anmärkningarne åberopade §§.
af Regeringsformen , synes Utskottet mera
uppenbart, än att något svar å detta inkast
må anses behöiligt.
Då Utskottet salunda öfverlemnar sitt
förslag i denna punkt oförändradt till Rikets
Ständers pröfning, bör dock Utskottet vörd¬
samt tillkännagifva , att som , efter hvad Ut¬
skottet inhemtat, Slottsrätten för Stockholms
Slott redan är upphäfven , genom Kongl.
Brefvet den 21 Februarii lSiij sora tillika
förordnar, att de mål, hvilka, före denna
serskilda Slottsrätts inrättande , tillhört Slotts¬
rätten för Stockholms Stad, skola upptagas
och pröfvas af sistnämnde Rätt , den der nu
mera benämnes Slottsrätten får Stockholms
Kongl. Slott och Stockholms Stad; så bör
tredje momentet i detta förslag, till öfver-:
ensstämmelse med nu upplysta förhållande
rättas.
So Laglftskoitets Uiletondu No 154.
Slutligen får Utskottet vördsamt anmäla,
att , jemte det Utskottets betänkande är af
Hedervärda Bunde-Ståndet helt och hållet
gil I ad t, följande punkter äfven äro af Hög-
värdige Pr este-Ståndet samt Vällujl. Bor¬
gare-Ståndet hifallne, nemligen: af Preste-
Ståndet, irsta, 2:dra, i5:dje , 4:de och jrte
punkterne, samt 7:de punkten, i hvad den
rörer Riksmarskalks-Embetets executionsrätt,
Posträtterne, Kongl. Cancellierättens befatt¬
ning med Postmål , Bergstingsrätter samt
Grufve- och Bergsrälter, Sjötullsratter, Grän»
setullrätter och Hallrätter, tillika med yttran¬
det angående de Academiska Dornstolarne och
Academiernes Rectorers executionsrätt, och
af Burgare-Ståndet: 3:dje och 4:de puncter-
ne, samt 7:de punkten, så vidt den angår
Öfre och Nedre Borgrätterne, Riksrnarskalks-
Embetet, Slottsrätterne , Posträtterne, Kongl.
Cancellierätten, Bergstingsrätter, Grufve- och
Bergsrätter, Sjötulls-, Grähsetulls- och Hall-
rätter, så ock yttrandet angående de Acade¬
miska Dornstolarne och Academiernes Recto¬
rers executionsrätt ; äfvensom sistnämnde
2!ne Riks-Stånd låtit bero vid Utskottets i
slutet af Betänkandet afgifna utlåtande, i an¬
ledning af Herr Cronii och Riksdagsfullmäg-
tigen Nils Insulins der omförmälde motioner.
Trenne Ledamöters serskilda meningar
åtfölja.
Stockholm den 23 December 1829»
Bil. lill JLagU tskotttis Utlåtande No 154. gt
Reservationer:
1:0 af Herr jfrved Ribbing: Emot för¬
slaget , att indraga Lagmans- och Kämner**
rälterne och derigenom förminska instantier-
ne från 4 till 3, reserverar jag mig, emedan
jag anser det för närvarande overkställbar^
Högste Domstolen, sorn ej arbetar på
divisioner, skall ej medhinna alla de göro¬
mål, som komma att öfverhopa, sedan den
nedflyttas från sin plats, såsom 4.de instantie,
till att vara den 3:dje, eller i Hofrätternas
ställe.
Jag förbigår att yttra mig öfver billig¬
heten eller hårdheten uti Utskottets förslag,
att ålägga prompt fullgörande af förste Dom¬
stolens beslut, innan detta, ofta af en enda
person fattade beslut ens vunnit laga kraft.
Jag antager blott, att Utskottets syfte¬
mål vinnes , att , genom detta rättegångars
afskärande, Hofrätternes göromål ända tili
hälften förminskas, så att de sålunda till an¬
talet inskränkte, kunna, vid öfvergången ,
till Högste Domstolen aflemnas. Skall då
Högste Domstolen ensam likväl hinna med
hälften af Hofrätternas nu varande göromål P
det vill säga arbetet för 5 divisioner — ja,
om en hinner med så mycket som 5,
§2 Bil. t. LagVtskotteis Utlåtande N:o 154;
Jag reserverar mig äfven emot Utskott
tets förslag, att förflytta ärenden, för hvilkas
bedömande serskild sakkunskap fordras , från
sakkunnige, till de i dessa mål okunnige Do¬
mare.
Allt detta; emedan jag tror,' att rättvi¬
san ej genom dessa förslag befrämjas. En
fördröjd rättvisa är ofta detsamma sorn ingen,
och förmågan att uppfatta ett mål är första
vilkoret för dess rigtiga bedömande.
2:0 Af Herr Professoren Bexell: Emot
den Domstols-förändring, som,å nyo tillstyrkt,
skall, utan nytta för någon , men med olä¬
genhet för alla, inflytta rubbade förhållan¬
den i hela Lagskipningen , åberopar jag min
vid Högloflige Utskottets förra Betänkande,
N:o 89, bifogade reservation, och går att yt¬
terligare anföra :
Det senare Betänkandet har lika litet
med det förra derom förmått öfvertyga mig,
att Domstols-inrättningen icke bör ställas uti
ett visst nära förhållande till det länge för¬
beredda antagandet af den under omarbetning
varande Civil- och Criminal Lagen , hvilken,
efter några få ännu flyktade år, fulländad ,
kommer att till granskning och antagande
framläggas. Jag finner derföre icke skäl till
ett,
Bil. t, LagUtskottets Utlåtande Nio 154. 33
ett dessförinnan påskyndadt och brädskadt
undanrödjande af nu varande Domstols förhål¬
landen.
Vara nu mer eller mindre gällande å-
sigter af Domstols-inrättningen torde väl icke
alldeles oförändrade blifva deras, somen dag
komma att intrycka antagningens insegel pä
det stora , uti hela nu varande lagskipning
djupt ingripande verket Och det var just
derföre — just för att om möjligt varit, be¬
spara Fäderneslandet och mina rättsökande
medborgare både kostnaderne och brytningen
af tvänne hvarandra nog tätt i spiren följan¬
de Domstolsförändringar, _ som jag icke haft
någon röst att aflemna för förslaget. Må den
kommande tiden vara förberedd , att pä en
gäng, men sjelfständigt, och således utan nå¬
gra af en redan försvunnen tid på sig lagda
band , lugnt framföra den förestående Dora-
stolsförändringen till fullständig harmoni med
den inträdande nya sakernas ordning !
Af de inom Riksstånden i detta vig¬
tiga ämne redan haline öfverläggningar ,
vittnande om allvar och strid emellan olika
meningar, är emedlertid en hejdande och &-
terbållande kraft att påräkna emot brådstör¬
tad verkställighet af de föreslagne förändrin¬
garna; och genom en inom Högloflige Ut~
Sih,*illRik4~St. PrQt, 1818 _ 18JO, 7 Sami. 1 A/J. 3
ydje Bidet 5:te H:t.
5^ Bif. f. LagUtslottets Vllataviie N:o i54j
skottet nu sledd närmare justering af det
först gjorda indragningsförslaget, kommer den
gamla Domstolsinrättningen att med sitt lilla
ålderdoms anseende, men med sina erkänd
da , och i ögonen starkt fallande ålderdoms-
bräckligheter, åtminstone orubbad passera för¬
bi den betydningsfulla i April. Händelser-
ne synas således, åtminstone tills vidare, hafva
räddat den gamle undan vexlingaraes och li¬
dens slag.
Har i mfna framställde åsigter jag miss-ä
tagit mig. •— Misstagen tillhöra ju nära o=*
skiljaktigt menniskans närvarande lif. Mia
fria öfvertygelse hyllade emedlertid det den
ansåg vara rätt. Detta sökte jag, lika sorg-
fälligt aflägsnande mig ifrån en vidskeplig
tillgifvenhet för det gamla, som ifrån det
icke alltid väl betänkta omskapningsnitet.
5:o' Af Herr Landegren : Jag instäm^
toar helt och hållet i de oförändrade åsigter
och tillstyrkanden Lag-Utskottet uti dess nu
afgifna ytterligare Utlåtande , angående Dods»
stols-organisationen , framställt, men då de
Slerfaldige anmärkningar, som i (vänne af de
rsspective Riks-Stånden blifvit afgifne, eJ
mot den föreslagna indragningen af Lagmans-
jalterne , synas gifva anledning till den för-;
modan , att Utskottets tillstyrkan , om dessa
Domstolars upphörande 3 ej vinner bemäld#
Bil: t. LagUtslpttets Utlåtande Nid T54!
Riks-Stånds bifall, £ följe hvaraf frågan så¬
ledes, genom (vänne Stånds stannande emot
(vänne, förfaller, torde, för att göra Lagmans-
xätternes fortfarande existence så litet skad-'
lig som möjligt, ingen annan utväg återstå ,
än att förordna j det Lagmansrätterne oftare
än hittills skola sammanträda. Jag får der¬
före vördsammast tillstyrka , att, med bifall
till härom väckta motioner, Rikets HögloQige
Ständer, i den händelse LagmEnsrätterne korn-»
ma alt bibehållas, behagade för deras del be-!
sluta den förändring i dessa Domstolars or¬
ganisation , att Lagmansrätternes ordinarie
sammanträden skola blifva tvänne hvarje år,
på lämplige tider, emelian de lagtima Hä¬
radstingen , utom på de orter, hvarest eif
ordinarie Häradsting årligen hålles.
STOCKHOLM,
Elméns och Gt altbergs Tryckeri, 183&.
• '•
LagUtskottetS Ulla tande tf:o 155* *
N:o 155.
Ankom lill Rxpetl. Utskoltst den 16 Jan. 1830.
Utlåtande öfver anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N:o j?5, i anledning af åt¬
skilliga motioner om ändrin¬
gar i Kongl. Förordningen
deri 24 Augusti I813 emot fyl¬
leri och dryckenskap.
Omförmälde Betänkande hvilket Vallofligö
Borgare-Ståndet bifallit, är af de tre Öfrig»
Riks-Ståndeh till Ijag-Utskottet återförvisädt,
på grand af följande Inom dessa Rikä-Ståhd
gjorda anmärkningar, deln Utskottet ansett
iämpligast att här upptaga efter Ordningen
äf de §§» i Utskottets Förslag , emot hvilka
klandret förnämligast blifvit rigtado
1 /. i mom.
iiö Åf Herr Lar* Hjerta är anfördt ,
ätt, ehuru samma motiv , sorn föranledi Ut¬
skottet att här utesluta definitionen å fylleri,
äfven legat till grund för Herr Hjerta* yr¬
kande, att, i likhet med 1735 års Förord*
Bih, tili Bikt-St. Prot. 1828 _ J830, 7 Simi. i A/d. 1
y.dj» B-.det fitfe Hit.
q LagUtskottets Utlåtande N:o 155.
ning , lydelsen af ifrågavarande §. borde
blifva denna: Deri, som i allmänna lefver¬
net sä öfverlasta!' sig, att en hvar, som
honom ser, kan marka, alt han är druc¬
ken eic., ansåge dock Herr Hjerta den af
honom föreslagna redactionen tjenligare än
Utskottets , emedan den förra bättre skulle
(rygga den anklagades säkerhet emot tväty-
diga vittnesmål samt utmärkte en större rät-»
(ighet till motbevisning å hans sida.
a:o Herrar Biskoparne af Wingård J
Faxe och Tegnér, Prosten Grevillius och
Contracts-Prosten Petersson hafva yrkat:
att, då ej allenast erfarenheten före år 1813
skall ådagalagt,hurusom, när fylleribrottets be¬
stämmande alldeles öfverlemnas till doma¬
rens och vittnens subjectiva öfvertygelse ,
strafflöshet ofta blifvit en följd af Lagens
ofullständighet härutinnan, utan ock i se¬
nare tider hållna ransakningar öfver dylika
brott nogsamt visat, huru vacklande begrep¬
pet derom för närvarande är, borde i Förord¬
ningen emot fylleri och dryckenskap upp¬
tagas definition å detta brott, antingen den,
som i 1813 års Författning finnes, eller ännu
hellre en annan bättre och tydligare, eller,
om det ej kunde ske, åtminstone några träf¬
fande kännetecken på det rusiga tillståndet
i Förordningen uppgifva*.
JjagViskotiets Utlåtande N:o 155. 5
0:0 I fråga om brottsligheten af dryc¬
kenskapslastens utöfning hafva följande Leda¬
möter yttrat och påstått:
Herr Prosten Broome: att, som sam hål¬
lets magt, att återföra den enskilda menni—
skan till iakttagande af pligterne emot srg
sjelf, är så mycket mera gifven, som fullgör
rande af dessa pligter är , om icke just ett
uppfyllande af pligterne emot samhället , åt¬
minstone ett väsendtligt vilkor derföre} så.
och enär man , vid befrämjandet af allmänt
menskligt godt, måste börja med försök att
förekomma lasterna och sedermera fortfara
med allvaret att straffa dem i det enskilda
lifvet, dit lagstiftningen ock af ålder inträngt
och lagt starka band på makar, föräldrar och
barn, vore samhället icke endast berättigadt ,
utan ock i mensklighetens namn förbundet,
att såsom brottslig anse den, sorn sjelfvilligt
försätter sig i ett medvetslöst tillstånd , der
icke de heligaste förbindelser äro tryggade
för kränkning, och att emot en sådan b rotts-;
ling, ehvar han bevisligen i dylikt tillstånd
träffas , antingen hemma i sitt hus eller å
allmänt ställe , tillämpa det för förbrytelsen
utstakade straffet , helst af rootsaltsens anta¬
gande , eller att fylleri icke kan anses så¬
som egentligt brott och såsom sådant rätts—
enligen med straff beläggas, utan så vidt
oro och förargelse i allmänna lefverpet der-
4 LagUlskottets Utlåtande N;o
af åstadkommas j skulle följa, att samhället
icke eger bestraffa brott, hvilka i rusigt till*
stånd begås, då brottslingen, med samhäl¬
lets bifalli Upphört att vara den moraliska
persön , sorn förmår beherrska sina handlin¬
gar ; äfvensom att, på liks grunder, hrott emot
55, 56, och i o Capitleri MissgerningS-Balken ,
utöfvade ihom hus* så att hvarken Förar¬
gelse i allmänna lefverne! deraf kan anses
uppkommen eller andras yttre säkerhet och
frid störd , icke hnge räknas till egentligå
brott eller Underkastas bestraffning ;
Herr Contrdcts-Proäten Petersson i att
förslaget saknar nödig straffbestämmelse fot
tjenstehjon och andre, sorn hemma i husertj
å sön- eller hvardagar, sä öfverlasta sig, att
dé försumma gudstjenst > och husbondens
eller egna göromål;
Herr Prosten Astrand i ali fylleribrott ,
ehvar som helst det utöfvas, borde vara åtal
och straffunderkastadt, emedan, i vidrigt fall;
öfverlastande vid enskilda supgillen, ja! på
öppna Värdshus, icke skulle medföra straff
för den , sorn hiller sig inne i rummet eller
I tysthet föres hem j
Hefr Professorén Bexell i att, nä’r détl
enskildes rättighet och pligt Uppmanar ho*
norn att rycka giftbägare!! ur handen på den
Lagutskottet* Utlåtande N:• 155; 5
ggnslöne, vore det äfven icke endast en rät¬
tighet, Utan ett åliggande för Lagstiftningen
alt till hejdande af ifrågavarande, samhället
öfvers värn mande onda , kraftfullt ingripa i
alla de förhållanden, dit detsamma vunnit
inträde, och Lagen borde således äfven upp¬
ställa straff för den, som inom husliga kret-’’
sen öfvar dryckenskap } samt
Herr Biskopen af Wingård', att vin¬
sten för theorien af den grundsattsen , att
dryckenskap bör betraktas såsom brott o;h
bestraffas endast så vidt andras säkerhet och
frid derigenom störes, eller oro och förar¬
gelse i allmänna lefvernet åstadkommes, syn¬
tes mindre, än den practiska våda, sorn der?'
af kan härflyta.
\
4:0. Beträffande straffbestämmelsen i ali*
mänhet för fylleribrott är anfördt ?
af Herr Prosten Racbrnan i att nu gäl¬
lande Strafflagar för detta brott böra, långt
ifrån att mildras, desto hellre skärpas, sorn
den på dryckenskapslasten begifne, hvilken
Utskottet syntes hafva velat taga i försvar,
uppenbarligen röjer förakt emot Gud, Öfver¬
het, Samhällsordning och medmenniskor, samt
derföre med skäl bör betraktas såsom bjidf
brottslig och vanfrejdad; hvaremot
G rLag\Jtsiottits Utlåtande N:d 155.
Herrar P. G. Cederschjöld och E. Z,
Munck af Rosenschöld yttrat, den förre:
att, då dryckenskapslasten , enligt historiens
vittnesbörd , vore i aftngande , i följd af en
mer och mer sig utbildande opinion om skam¬
ligheten af denna last, straffen derföre äfven
böra mildras; samt den senare: ait fylleri¬
brott i allmänhet är nog straffadt , dels ge¬
nom den skam och det förakt , hvilka den
Sdrager sig, som ofta gör sig till brottet skyl¬
dig, och dels derigenom, att den rusige får
ansvara för den allmänna förargelse och för
de förseelser, han under sitt mer eller min¬
dre sanslösa tillstånd åstadkommer och begår.
Angående bestraffuingarne för i:sta3
mära och 3:dje resan fylleri är yrkadt:
a) af Herr Munck af Rosenschöld: att
den, som första gången betrades med fylleri,
ej bör derföre straffas, enär förbrytelsen mången
gäng kan härflyta af okunnighet;
b) Herr Ribbing, Herr Contracts-Pro-
sten Nordin , med hvilken Herr Biskop
Tegnér instämt, samt Nils Månsson från
Malmöhus Län och Anders Håkansson från
Elfsborgs Län: att, i stället för penninge-
böter, eller åtminstone samfäldt dermed,
måtte föreskrifvas varningar af Presterskapet
i enlighet med hvad Herr Confracts^Prosten
LagUtskottets Utlåtande N‘.o 155.
i sin motion föreslagit; och borde, efter
Herr Contracts - Prostens serskildt yttrade
tanka , emot omförmälde last , hvilken mä¬
ste anses såsom öfverträdelse på en gång af
sede- och rättslagen , användas sammansatta
botemedel , och deribland varningar utaf sjä¬
lasörjare, hvilken bestraffning, efter hvad
Kyrkolagen vi6ar, icke är för lagstiftningen
främmande , ehuru dylika varningar för när¬
varande, om de ock vöre verkställbara, i
saknad af Lagens stöd, icke yttra den verkan
till förbättring , som deraf stöde att vänta ;
c) Herrar Cederschjöld, Professoren Be¬
xell och Biskopen af Wingård, med hvilken
flera instämt, samt Anders Håkansson fran
Elfsborgs Län och Ola Jeppsson från Blex
kinge : att omförmälde bötesstraff vore orätt¬
vist och ändamålsvidrigt, enär detsamma svåS
rare träffar brottslingens hustru och barn, än
brottslingen sjelf, som icke torde mera ge¬
nom böterne, än genom kostnaden i och för
ruset, afskräckas från dryckenskapslastens ut;
öfning,
6:0 I afseende på afskaffandet af stock¬
straff för fylleri , har Herr Prosten Åstrand
yttiat sig anse detta straff böra ; tillika med
det af Utskottet föreslagna correctivet, biber
hållas för 4:de resan fylleri, för att små¬
ningom hos allmänheten inplanta föreställning
| LagfJtsiutlets Ut/ätande N.-o i 55,
ge» om det vanfrejdande eller åtminstone
vanärande deruti; äfvensom Herr Biskopen
af ff^ingard förment, att skymfliga bestraff-
ning*r ära, om någorstädes, användhara i de
lall , då menniskan sjelf, med kränkning af
sin personlighet, nedstigit från medvetandet,
samt att de åtminstone icke borde först bort-,
tagas för fyUeribrattet och lemnäs qvarståen¬
de såsom påföljder för mindre eller alldeles
icke skändljga gerningar, utan först då af¬
skaffa*, när det kanske på en gång och lämp-i
ligare straffbestämmelse* öfver allt införas,
i:o, Vidkommande det föreslagna stad¬
gandet , att den , sam 4:de gången beträde*
med fylleri, skall varda förklarad omyndig,
har Herr Ribbing anfört, att, enär drycken¬
skapslasten är lika vådlig för den felande*
egendom och famille, antingen den föröfva*
hemma eller annorstädes, borde samma
påföljd, sorn blifvit föreslagen för dylik
förseelse, begången 4^de resan å allmänt
ställe, eller förlusten af rättighet att råda
öfver sig och gods sitt, äfvenledes stadgas för
berörde brott inom hus, ani det 4*de gången
föröfva*; hvaremot Herr Munck af Rosen-
schåld, Herr Kyrkoherden Lyth, Casper
Wijkman från Upsala Uän, Anders Da¬
nielsson från Elfsborgs Uän och Anders,
Nilsson från Malmöhus I-,h'n förklarat sig an¬
ie berörde för $:de re*an fylleri stadgade äng
Lagutskottet* Utlåtande N:o i55. 9
svarsföljd dels olämplig, dels obehöflig, eme¬
dan det ej kan tagas för gifvet, attdenfel-
aktige är urständsatt att varda sina egna an¬
gelägenheter , de der oftast skötas bättre af
honom sjelf, an af en dålig förmyndare,
samt ett dylikt stadgande skulle {emna till¬
fällen att chicanera eljest aktningsvärda per¬
soner, Och kunde dessutom deri, som, i följd
af ifrågavarande vanart, roisshushillar, äfven,
enligt nu gällande stadganden‘, försättas i o-
myndighetstillstånd,
8:0 Vidare har Herr Cederschjöld ansett
lämpligare , att den, som 5:te gången eller
qftare beträdes med fylleri , varder insatt å
dårhus , under läkarevård , än å corrections-
inrättning , helst laster och deras följder äro
verkliga sjukdomar, och derföre bora såsom
sådane behandlas; hvarjemte Anders Da¬
nielsson , med hvilken Eric Pehrsson från
Gefleborgs Län , samt flere af Bonde-Stin-
dets Ledamöter sig förenat, förment , att den
af lagstiftande magtens pluralitet förut gilla¬
de grundsatts, att moraliskt förderf kan en¬
dast genom moraliska medel häfvas, men
sällan eller aldrig rättas genom Förbudslagar
och straff, icke vöre förenlig med så harda
straffbestämmelser för fylleribrott, som fäst¬
ningsstraff, hvars orenlighet till beredande
af sedeförbättring man nogsamt erfarit; och
det vöre uppenbart, att dsn på starke dtyc*
ii> LagZJtskottets Utlåtande N:o l5b.
ker begifne , sorn ännu står att rädda , icke
genoro en dylik offentlig vanära omvändes ,
samt att detta straff ärvanmagtigt emot dem,
som ej stå att förbättra , och icke ens för¬
mår afskräcka den , som gjort första stegen
på den ifrågavarande lastem-bana ; och har
Eric Pehrsson ansett bestraffningen å correc-
tionsbus vara så mycket mindre nyttig, som
den skulle komma att drabba endast de fat¬
tigare.
g:o Herr Ribbing har, såsom brist i
förslaget, anmärkt, att, ehuru detsamma in¬
nehåller , att den, som för 4;de resan fylleri
är vorden till ansvar fälld , fortfar att stå
under förmynderskap, till dess han gitter vi¬
sa, att han från sin vanart så återkommen är,
att han sig och gods sitt sjelf råda kan; vore
dock icke bestämdt, huruvida en sådan per¬
son , med återfående af rättigheten att för¬
valta sina angelägenheter , tillika varder be¬
rättigad att deltaga i val eller väljas till för¬
rättningar , som fordra medborgerligt förtror
ende,
i /:s a :dra och 5\te morn.
Emot det förra af dessa moment hafva
Casper Vijkman och Niis Månsson invändt,
att straffbestämmelsen för den, sorn är öf-
fvcrlastad vid allmänna sammankomster, lag¬
LagUtskottets Utlåtande N:o 155. 1 j
förhör m. m., icke borde vara större, an för
den , sora befinnes rusig å något af de i för¬
sta morn. omtalade ställen , enär förbrytelsen
i båda fallen skett på ställen, som äro lika
allmänna och böra hållas i lika helgd j äf¬
vensom Wijkman och Nils Månsson vid
senare momentet erinrat om angelägenheten
deraf, att, då öfvermage agas för fylleri, be¬
straffningen må verkställas endast i närvaro
af Krono- Polis- eller Stads-Betjent och på
sådant sätt , att den brottsliges framtida väl¬
färd icke spilles.
2 '.dra fl.
Herr Prosten Forsslind har tillstyrkt,
att ordet synbarligen måtte äfven i denna §
intagas, och redactionen således blifva; Prest.
man, som under tjenstens utöfning syn¬
barligen är af starka drycker öfver la¬
stad etc-,
9 /•
Den föreslagna förvandlingen af böter
till motsvarande fängelse vid vatten och bröd,
i brist af tillgång till böternas gäldande ,
har Herr Cederschjöld ansett vara i högsta
grad olämplig , serdeles för sådana , hvilkas
helsa genom $tarka drycker är förstörd.
18 JLägUlslcittls Utletande N-o löh,
IQ §•
Förslaget a(f afskaffa Konungens 'Befallt
ningshafvandes domsrätt i fyllerimål är
klandrad!; a) af Herr Friherre Cederström ,
sorn anset! högst betänkligt att härutinnan än¬
dra nq gällande föreskrifter, för att , på be¬
kostnad af f ill räck 1 i ge åtal emot fylleribrott,
bereda Domare någon obetydlig lönetillök-
ning; b) af Herr Tham, hvilken förment
fyllerilasten skola tillväxa genom denna för*
ändring, enär fyllerimål, som nu hos Konun¬
gens Befallningshafvande afgöra» inom a eller
3 veckor, skulle vid Häradsrätterne kunn?
utdragas 3 till 3 Ting, derunder den brotts¬
lige opåtaldt kunde fortsätta sitt oskick; c)
af Herr Biskopen Faxe, som funnit, det
fyllerimål desto hellre borde, såsom police-
mål , hos K°nnngens Befallningshafvande å-*
talas, som eljest en längre tid ofta komma
att förflyta emellan brottet och åtalet, samt,
lika med Herr Prosten Elfström, trott ifrå¬
gavarande öfverflyttning af Dorosrätteq skola
öppna fritt spelrum för dryckenskap och oord¬
ningar af alla slag; hvaremot Herr Contracts.
Prosten Agrell, i betraktande dels af de olä¬
genheter och kostnader, sorn åtfölja de tillta¬
lades och vittnens inställande hos Landshöf.
dinge-Embetet, om de tilltalade äro aflägset
boende, dels af den tidsutdrägt, som upp¬
kommer, derest Häradsting först flere måna-?
t.agVt skottets Vtlatand« N:o i55. 13
der efter förbrytelsen infallet, företagit, att
fylleribrott må kunna åklagas antingen hos
Konungens Befallningshafvande eller vid
häradsrätt, dock under vilkor, alt den af
nämnde autöriletör, sotrt till tid eller ort är
närmast, företrädesvis anlitas, äfvensom Herr
Biskopen af Vingård afstyrkt förslaget, att
dylika åtal ovilkorligen skola dragas Under
Domstol* och ej få upptagas vid Cahcellie-
förhör , emedan Landshöfdingens anseende
skulle tninskas, om hah äfven på resor i
Länet icke kunde till Cancellie-förhör in¬
kalla dem ( sorn genom fylleri brutit emot
ordningen , utan mäste lamt öfverlåta belf-
tandet åt Domstol.
ii §•
1 afseende på denna §. har Herr Pro¬
sten Elfström yrkat) ätt den I tgl 3 års
förordnihg stadgade tillåtelsen, för en hvar
tilt fylleribrott angifva * ml bibehållas, så
ätt ej blott allmänna åklagare blifva pllgti-
ge, utan hvar och en berättigad att fy 1 leri —
brott lagligen beifra eller beilra låta ,* hvar¬
jemte Herr ProfeSsoren Bexell best rid t in¬
skränkning eller minskning af åklagareperso*
iialen ; äfvensom Herr Dom-Prosten IJeUr-
lin anmärkt, att Rikets Ständer tillstyrkt in¬
dragning af Lands - Fiscalstjensterne. Och
hat Herr Cederschjöld hemställt, om icke
iJ LagUtskottéts Utlåtande N:o 155.'
den föreslagna prsescriptionstiden af 6 måna¬
der må gälla äfven för beifran af de fylleri-
brott, hvilka äro af urbota beskaffenhet, erne*
dan åtal, som efter nämnde tids förlopp an¬
ställas, icke ske för sakens skuld, utan af
enskilda anledningar. Herr Ribbing åter
har, i anledning af denna §:s slutmening,
att fylleribrott, som icke äro af urbota be¬
skaffenhet och icke inom 6 månader, sedan
de sig tilldragit, blifva hos vederbörlig Dom¬
stol eller Police-inrättning anmälde, seder¬
mera icke äro åtal underkastade, fästat
uppmärksamhet derpå, att, då de, som blifvit
förklarade omyndige eller förlustige med¬
borgerligt förtroende, icke få med penninge-
böter försona sitt brott, hvilket således är
urbota, det kunde inträffa, att man flere åt
efter förseelsens begående varder för den¬
samma anklagad och dömd förlustig med¬
borgerligt förtroende; men tvist skulle der¬
emot uppstå, huruvida den brottslige borde
sättas under förmyndarevård eller icke.
Ehuru nu Utskottet funnit sig ej böra
underlåta att, fastän i möjligaste korthet,
sammanfatta och här upptaga förnämsta inne¬
hållet af de många, vidlyftiga, och till en
del från alldeles stridiga åsigter utgående
luagUlsioltets Utlåtande N:o 15-5; i5
anmärl-ningarne; på det att de må kunna af
de Riks-Ståud , der frågan ännu ej är af—
gjord, granskas och öfverväga*, anser dock
Utskottet si mycket mindre nödigt att om¬
ständligen besvara hvarje serskildt yttrande,
som Utskottet i Betänkandet anfört de huf-
vudsakligaste motiven till sitt förslag , samt
ätskillige inkast äro dels af ringa vigt och
dels af den beskaffenhet, att de, efter
Utskottets omdöme , icke påkalla svar eller
vederläggning; och inskränker Utskottet allt-
sä sitt utlåtande till följande omständigheter:
Orsakerne, hvarföre Utskottet i sitt för¬
slag ej upptagit den i i8i3 års Förordning
anförda definition på fylleribrott, ärotvänne;
den ena: att berörde definition, enligt Ut¬
skottets tanka, ingalunda förtjenar denna be¬
nämning eller kan lända Domare eller vitt¬
nen till någon ledning för urskiljandet, hu¬
ruvida en för missbruk af starka drycker
tilltalad person vid det eller de tillfällen,
som kommit i fråga , befunnits i den belä¬
genhet, att han rätteligen må anses vara till
fylleribrott saker eller ej; och det andra:
att, i allmänhet , definitioner å brott , för
hvilka strafflag stiftas , icke lämpligen hafva
sitt rum i sjelfva Dagen. Det är af sist¬
nämnde orsak , som Utskottet icke ens velat,
i stället för den ofullkomliga och nästan in¬
tet sägande beskrifning, som Utskottet ute-
16 LagUisiottets Vilätnnde N;a 155.
slutil, föreslå någon annan ; men Utskottet
tvekar dessutom icke att öppet erkänna sitt
oförmåga att, till uppfyllande af de fordrin¬
gar eller önskningar, som i detta afseende
blifvit till Utskottet framställde, utfinna nå¬
gon tillförlitlig allmännelig regel, efter hvil¬
ken lofligheten eller olofligheten af starka
dryckers njutande skulle kunna i alla fall
med säkerhet mätas och bestämmas. Till¬
äfventyrs torde någon äf de Talare, sorti
klandrat Utskottets underlåtenhet ha rutinnan ,
ega den förmåga Utskottet saknar, och kunna
fylla den brist, som fores Utskottet till last.
För sin del tror emedlertid Utskottet det
ligga i Sakens natur, att någon annan grund
för bedömandet af det tillstånd, i hvilket en
menniska må anses såsom drucken eller af
starka drycker öfverlastad, ej gifves, än
närvarande åsyna vittnens på allmänna er-
farenhetsbegrepp stödda enskilda öfvertygelse.
Det är ock derföre, som Utskottet så mycket
mindre funnit sig böra, enligt Herr Hjertås
förslag, använda det i 1733 års Förordning
nyttjade uttrycket: '*att en hvar, soni ho»
norn ser, kan marka, att han är drucken*
sam detta uttryck, strängt efter orden taget ,
skulle leda till den följd, att, om än, bland
tio ojäfviga åsyna Vittnen, de nio logo på
sin ed, att en för fylleri tilltalad person, vid
det ifrågasatta tillfället, varit af starka dryc»
ket
ladgVishottstS Uilatands. N:o 155.
ker öfverlasfad , den tilltalade likväl ej kun¬
de till ansvar fällas, om det tionde vittnet
på sin ed intygade, att det ej kunnat mär¬
ka , att den tilltalade var drucken — ett re¬
sultat, sorn ej vore förenligt med den allmän¬
na grunds3tts i hevisningsläran, som i 90 §.
af 17 Cap. Rättegångs-Balken finnes uttryckt.
Den Utskottet gjorda tillvitelsen , att
Utskottet skall tagit dryckenskapslasten 1 för¬
svar , lemnar Utskottet utan allt afseende^
Om denna tillvitelse icke eger någon annan
grund än den, som må hafva blifvit hemtad
från 1 mom. af motiverne till Utskottets
förslag; så kan dess obehörighet icke behöf¬
va ådagaläggas; ty att last bör skiljas ifrån
brott, och att endast det senare , men icke
den förra, är ämne för brottmåls-Iagstiftnin-
gen , det föreställer Utskottet sig icke kun¬
na blifva föremål för tvifvel. — Frosseri
och slöseri i allmänhet äro likarnycket lastersom
fylleri; men man torde ej påstå, att de höra
till Brottmals-lagens område, innan de öf»
vergått till brott, d. v. s. innan genom de¬
ras ulöfvande andras rätt och säkerhet för¬
närmas. Att menniskans danande till sed¬
lighet är samhällets yppersta ändamål; samt
att det är lagstiftningens pligt att , till detta
ändamåls befrämjande, söka motarbeta läster-
Sik. till Riks-St. Fröt. 1 g2.g — I83°> 7 SttmU I Af i, 3
3 :dje Bl. &te Ha,
j8 LagUtskotttls Utlåtande N.'ö 155.’
ne, derom behöfde Utskottet ingen påmin-
nelse ; likasom Utskottet ej lärer behöfva till¬
baka erinra, att olämpliga och orättvisa Lagar
samt hårda och onaturliga straff ej äro tjen-
liga medel för berörde ändamål.
För de stadganden och straffbestämmel¬
ser, hvilka Utskottet ur 1813 års Förordning
bibehållit , anser Utskottet motiverne ej be¬
höfva framläggas, och till de föreslagna för-
ändringarne äro hufvudskälen i Betänkandet
uppgifne. Utskottet är visserligen långt ifrån
att tro dessa förändringar vara fullkomliga;
men Utskottet skulle finna sig tillfredsställdt,
om de tillstyrkta jemkningarne kunde tjena
att i någon nion minska de fel och brister ,
som utan tvifvel vidlåda nämnde Författning.
Alltför stor och hastig omskapning af en i
opinionen så ingripande Lag, sorn den ifrå¬
gavarande , har Utskottet funnit vådlig och
derföre trott sig, under nu varande omstän¬
digheter och förhållanden , så mycket hellre
böra inskränka sin åtgärd till det aldranöd-
vändigaste, som det varit omöjligt att förlika
de stridiga åsigter, hvilka härutinnan sökt
göra sig gällande. — Hit hörde afskaffandet
af det skymfliga stockstraffet , hvars olämp¬
lighet till ett brott, i hvilket något elakt
uppsåt ej ingår, icke borde kunna bestridas,
och hvars upphörande Utskottet hoppas skola
blifva af Rikets Ständer enhälligt beslutadt.
LagUtshottets Utlåtande N:o 155'. 19
Det i stället föreslagna stadgandet, att den ,
som dömes saker till fjerde resan fylleri ,
skall friisättas i omyndighets-tillständ, förmo¬
dar Utskottet vara ganska ändamålsenligt.
Sannt är väl, att exempel ej saknas på drin¬
kare , som åtminstone länge bibehålla förmå¬
gan att förvalta sin egendom; men i all¬
mänhet torde det kunna antagas, att den,
som låtit så öfverväldiga sig af begäret till
njutning af rusgifvande drycker , att han ej
mägtar taga sig till vara för faran att, sedan,
han tre gånger blifvit straffad för fylleri,
åter visa sig drucken i allmänna lefvernet ,
äfven förlorat förmågan att med nödig om¬
tanka sköta sina angelägenheter; och det är
efter den allmännaste erfarenheten, men icke
efter sällsynta undantagsfall, som Lagstiftaren
bör lämpa sina föreskrifter. — Beträffande
åter Konungens Befallningshafvandes doms¬
rätt i fyllerimål ; så innebära de allmänt kän¬
da och med skäl ofverklagade olägenheterna
deraf så tillräckliga motiver för upphörandet
af denna domsrätt, att afseende! på enhet i
lagskipningen icke ens behöfver åberopas.
I allt öfrigt hänvisar Utskottet till sitt
Betänkande , och öfverlemnar å nyo sitt för¬
slag, oförändradt , till pröfning af de Riks¬
stånd, som Betänkandet återremitterat.
Slockholm den 5 Januarii i83o.
3o Bil. t. LagUiskotteis Utlåtande N:o 155!
Reservation
af Herr Ribbing: ”Fylleriet, ehvad det
benämnes för brott eller last, synes mig haf¬
va blifvit af Utskottet ömsom för hårdt,
ömsom alltför lindrigt ansedt. Så har Ut¬
skottet låtit förlusten för alltid af medborger¬
ligt förtroende qvarstå, att fortfarande kunna
ådömas den, som försett sig med fylleri,
hvilket efter en längre tid åtalas emot den,
som länge sedan kan hafva bättrat och stad¬
gat sitt lefnadssätt.
Så har Utskottet, till öfverénsstärnmels©
med en fri husbehofsbränvinsbränning, infört
en fri förtäring hemma i huset af starka
drycker , med den serskilda förmonsrätt till
lasters utöfvande hemma, att den inom eget
hus druckne kan anses skicklig att vårda sina
angelägenheter och vara hustrus och barns
målsman , då deremot den, som rager rus i
lag eller borta, ovilkorligen skall ställas un;
der förmyndare.
Den, som är under 21 år och sig be¬
rusar, äfven som den, hvilken för fylleri
blifvit omyndig förklarad , men super lika
val , gå alldeles frie för delta slags ansvar»
Utskottst har icke eller bestämdt, huruvida
sådana rus, sorn omyndig täger, kunna till¬
erkännas laga kraft och verkan vid beräk¬
äB*7. till Lag Utskottets Utlåtande N.o 155.
ning af iteration , sorn fordras för stt straff¬
bestämmelsen af omyndighets förklarande
akall kunna tillämpas-
Flera brister och ofullständigheter vöre
att anmärka , men jag vill ej vara vidlyftig.'
Man har velat bibehålla penningeböter-'
ne, hvarigenom Fylleriförfattningen mera blir
ett privilegium för Fiscaler och girige åkia»
gare, mera träffar den fattige och hans hus ,
der det nödvändigaste ofta måste vid Löte ir¬
nes utkräfvande utmätas, under det att dea
förmögnare genast redovisar för sin förseelse
i contant.
Man har sagt, att dessa olägenheter, att
©jemm träffa föremålen , åtfölja penningebö-i
ter i allmänhet, men dermed hsr man icke
vederlagt, att de för fylleri isynnerhet äro
orättvisa, och Lagstiftaren har dessutom ieke
för alla slags förseelser utsatt ansvar i pen-*
ningar.
En ny Författning lemnar mera rum
för tydning och advocatur, än en stadgad
och länge tillämpad. Genom ombyte af
form är således föga att vinna, och i saken
är ingen väsendtlig förbättring föreslagen. —■
SI länge dessutom källan icke dämmes i sitt
ga Bil. I, LaglJtskottets Utlåtande N;o 155.
upphof, lära öfversvämningarnes följder nä-
ia nog förblifva oförändrade.
För att emedlertid i någon mon vinna
lättelse uti en länge såsom felaktig öfver-
klagad Lagstiftning i delta ämne, vågar jag
till antagande vördsamt föreslå endast följan¬
de förändringar i nuvarande Förordning emot
fylleri och dryckenskap:
att det i penningeböter bestämda
ansvaret för fyllerilasten nedsättes
så , att för första resan fylleri be¬
stämmes böterne till 2 R:dr 24 s.,
för andra resan till 5 R:dr och
för tredje resan till to R:dr; men
då någon för andra gången plikt-
fä 1 les ^ skall han tillika dömas att
undergå varningar af Församlin¬
gens Pastor, i närvaro af 2 ine Sock¬
nemän, och då någon för 3stlje gån¬
gen fälles till böter, skall han tilli¬
ka dömas till varningars^ under¬
gående inför Kyrkorådet. Åliggan¬
de det executor, att besörja om verk¬
ställighet af Utslag i fyllerimål, äf¬
ven i afseende på varningsgrader?
nes undergående.
LagUiskoltets Utlåtande N;o l56. 33
N:o 156.
Ankom till Expod. Utskottet den 19 Jan. i83o.
Utlåtande öfver anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N:o 113, i anledning af Kongl.
Majits Nådiga Proposition,
angående rättighet för pa-
trouille, post, vaktkarl eller
fångförare, att genom bruk
af skjutgevär förekomma fån¬
ges flykt.
Ofvannämnae Betänkande , hvilket Heder¬
värda Bonde-Ståndet bifallit , roen VällofJ.
Borgare-Ståndet afslagit, är af de inne öfrige
Riks-Stånden till Lag-Utskottet återförvisadt,
på grand af följande anmärkningar och yr¬
kanden:
hos Håglofl. Ridderskapet och Adeln;
1:0 af Herr F. L. Rosenqvist: att , om
allmän och enskild säkerhet blifvit störd a£
grofva missdådare, hvilka det lyckats att från
fästningar och häkten undkomma, vöre det
icke arrestanternes , utan deras fel , som äro
satte att vaka deröfver, att fångarne icke roa
kunna förskaffa sig friheten åter, hvarföre
<3 4 LagXJtskéitett Utlåtande Njo i56.
ej eller fangen rätteligen kunde straffas för
hans bevakares försumlighet; att då , i sam¬
ma mon, sorn samhällsordningens bevarande
påkallar kraftiga och stränga åtgärder till fö¬
rebyggande af den oro och våda, som dyli¬
ka missgerningsman förorsaka, anspråket på
vaksamhet Iros deras väktare ökes, borde ock
straffet skärpas för väktare, som låter fånge
fly, men ingalunda rättighet lemnäs den förre,
att, medelst den senares mördande, liefria
sig från mödan, att honom från rymnings-
försök hindra; att stadgandet i i §. 29 Cap.
Missgernings-Balken , hvilket Lagens rum ,
enligt ordalydelsen och i öfverensstämmelse
med capitlets rubrik, endast handlar om dråp
af våda, begånget utaf den, som i rätta lifs¬
nöd vill sig värja , eller far efter att fånga
den , sorn lagliga gripas må , desto mindre
syntes ega tillämplighet till ifrågavarande
fall , som föreskriften , att väktaren 5:r.e
gånger skall genom anrop varna långe, som
söker fly, innan skott får lossas, antyder fullt
uppsåt, samt icke en hvar, som skall arre¬
steras, kaa benämnas missgerningsman , utan
endast den , som blifvit till brott förvun¬
nen och derföre till ansvar fälld; att påstå¬
endet , }idet häktad person, då han har
kunskap om det äf ventyr, hvarmed försök
till rymning är jörknippadt, har att skylla
sig sjelf för den ofärd , sorn träff ar ho¬
nom , om han icke dessmindre vågar förs
LcgUtskotiets Utlåtande N:o l56. 3j
såket," icke utgör någon giltig grund för
stiftande af ifrågavarande Lag, ulan endast
kan anses såsom ett tröstemedel, sedan ett
så rysligt stadgande blifvit antaget; att nå¬
gon rättsgrund icke finnes, hvarföre fånge
skall kunna öfverlämnäs till ett behandlande
utom Lagen, helst fången , örn han af väk¬
taren dödligen såras, varder befriad från un¬
dergående af ett straff, som är ätnnadt att
väcka skräck och fasa, samt i sina sista stun¬
der beröfvad tröst af ordets tjenare; äfven¬
som utöfvandet af Konungens heliga och
Jjufvaste rättighet, att nåd göra och lif skän¬
ka , sålunda komme att bero af en fångvak¬
tares godtycke; och att det för antagandet
och tillämpningen af den föreslagna Författ¬
ningen uppställde vilkor, att, till dödsstraff
eller Iifstidsfängelse dömde fångar skola vara
försedde med en serskild klädedrägt eller
eljest med sådana tecken utmärkta , att de
genast äro igenkänlige, kunde föranleda gruf-
liga händelser, enär man endast behöfde
tvinga ett af våldet utsedt offer att ikläda
sig en så beskaffad drägt, för att kunna straff¬
löst röja det ur vägen ;
2:0 af Herr Magnus Jacob Crusenstol¬
pe’, att Utskottets förslag, ehuru begränsadt ,
likväl hade med sig stora olägenheter, —
ibland andra , att färgerne på fångens drägt
ejj kunde göras så bjerta} att inan vöre 4
26 LazUtskoitets Utlåtande N.o 156;
stånd att urskilja dem i mörkret; och att
just denna utmärkelse måste sätta brottslin¬
gen, om han slipper lös , i nödvändighet att
begå nya brott, enär han, ehvar han sig vi¬
sar , blifver behandlad såsom ett vilddjur,
af hvilket man i repressalieväg kan förvän¬
ta ett derefter lämpadt uppförande;
3:0 af Herr Friherre G- F. Åkerhjelm'.
att Utskottets förslag, såsom utgörande en
partiel föreskrift, och icke, på sätt Kongl*
Majlis Nådiga Proposition antyder, en all¬
männare instruction, vore mindre benöfligt,
än just ett så beskaffad! allmännare stadgan¬
de, och 1 synnerhet än ett, som i likhet
med nedan omförmälda förslag, vore rfgtadt
emot det onda , hvilket af en talrik hop
olofligen befriade fångar kari i samhället för¬
orsakas, — en olyckshändelse , hvarmed en
eller annan fånges rymning från en Fång¬
gevaldiger icke syntes jemförlig; att Styrel¬
sen för Fängelserna och Arbetsinrättningarne
i Riker, — med hermad anledning af de lör
allmänna säkerheten hotande händelser, som,
dels vid de fängelser, hvilka af Militaire-
troupe bevakas , dels i synnerhet vid Cor—
rections-inrätmingarne, der, under tillsyn af
en fåtalig bevakning, fångarne äro utan allt
slags fängsel och i åtnjutande af en frihet,
den der endast begränsas af ordningen in¬
om Inrältningarne och af murar utom dem,
LagUtskottets Utlåtande N:o 156. 97
tid efter annan sig tilldragit, — hos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställt om utfärdan¬
de af Instruction eller Lag för sådane fall ,
då vid häkten, som af Militaire - trouper
bevakas, våld eller rymning icke genom an¬
dra medel än vapens bruk kan förekommas,
samt , — enär denna bevakning, i saknad af
klar och bestämd Instruction , befunnit sig i
den svåra och betänkliga villrådigheten, om
den, af fruktan för menniskolifs möjliga
spillande , skulle låta de instängde fångarne
utöfva det naturliga, roen för samhällsord¬
ningen vådliga begäret att förskaffa sig fri¬
heten, eller, till förhindrande deraf, använ¬
da vapen, och blottställa sig för äfventyret
af bestraffning derföre, att våldsgerningen
blifvit hindrad , innan den hunnit materielt
verka, — föreslagit ett så lydande stadgande;
"Sker vald , eller hotas vaktkarl med
ett anfall af fånge, håfve dd rätt att
nyttja det vapen han eger , sd framt han
icke pd annat sätt anfallet afvärja kan,
dock med all möjlig försigtighet, sa att
icke utan hogsta nödfall någon skada md
ske till lif eller lem. Ställer sig fånge till
motvärn eller ålly der haji icke vaktknekts
uppmaning, da denne honom från rymman¬
de hindra vill, och varder da dräpen, lig-
ge ogild, som i 2 5:te Cap. 1 J. Missger¬
ning-Balken säges, Söker någon taga fdrij
a8 LngUtsioitets Utlåtande N,n i56.
ge med våld utaf vaktknekt och varder
derunder dråpen , vare lag' samma å
hvilket Lagförslag, ehuru dess antagande för
närvarande icke syntes vara att förvänta ,
Herr Ftiherren likväl, med fästadt afseende
I bevakningssättet vid Corrections-Inrältriin»
garne och de der timade ryrnningsförsök,
hvarom utförliga upplysningar jemväl blifvit
meddelade, påkallat Utskottets uppmärksam»
het;
4:0 af Herr P. G. Cederschjöld,, som
förklarat, det han, för sin del, icke skulla
vara obenägen att medgifva den yrkade rät¬
tigheten, om icke så stora svårigheter kom¬
ma att vid verkställigheten möta , och om
icke tillåtelsen så lätt kunde missbrukas : att
det skulle blifva omöjligt utröna , huruvida
posten verkligen , på sätt Utskottets förslag
innehåller, 3tne gånger tillropat flyktingen,
innan skottet lossats; att , derest vaktkarlen
skulle ropa 3tne gånger, med sådan mellan¬
tid, att ljudet för hvarje gång åtskiljes, det
vöre temmeligen säkert, att brottslingen , så
vida icke naturhinder äro i vägen, skall
hunnit utom skotthåll, innan posten eger räti
tighet att skjuta ; att föreskriften , ”det vakt¬
karlen skall sigta dt ett sådant ställe af
kroppen, hvars sårande ej är farligt får
lifvet," syntes olämplig, emedan dylika stal-,
Isn icke stöde att utpeka, samt skott i ryg¬
LagVisÅotteis Utlåtande N/o 156.
gen och på nedra extremiteternt ofta vöre
vida farligare, än å sjelfva bröstet; att ansva-
ret, som drabbar posten , orri lian skjutit i
oträngdi mål, äfven hade sina svårigheter ,
äfvensom förhållandet dermed , sedan fången
är död, svårligen torde kunna, i brist af vitt¬
nen, undersökas och utrönas; att ifrågavaran¬
de stadgande lättligen kunde missbrukas på
det sätt, att man lemnade en fånge, den man
ville undanröja, tillfälle tillflykt, men sköte
honom så snart han hunnit väl ut ;
5:0 af Herr Nils Wilhelm Stråle t att
om det, å ena sidan , är styrande magtens
pligt att tillse, det en person , som lagligen
blifvit förklarad vara för allmänna säkerhe¬
ten så vådlig, att han icke vidare får vistas
på fri fot , qvarhålles i förvar ined så pålit¬
liga medel, att utväg till rymning förekom-
mes; så måste det , å den andra , vara lika
nödvändigt , att .Lagstiftande magfen lemnar
Styrelsen i hand alla de medel, sorn för än¬
damålets vinnande äro oundgänglige. Frå¬
gan, huruvida våld må nyttjas för att hindra
fånges flykt , vore således beroende af un¬
dersökningen, huruvida, detta medel förutan,
tillräcklig säkerhet kan åstadkommas. Der¬
vid syntes angeläget att göra skillnad emel¬
lan olika slags langar och olika ställen för
deras vårdande. Att emot en anklagad,
ännu icke till brott lagligen förvunnen
3o LagUt&lottets Utlåtande N:o i56.
fänge, hvars frihet således icke kan antagas
vara oförenlig med allmänna säkerheten, an¬
vända sl stränga medel , att lifvets förlust
deraf lättligen kunde följa, stöde icke till¬
sammans med rättvisa. Första vilkoret , för
möjligheten att tillåta skjutgevärs användan¬
de emot fånge , vore således, att han är öf-
vertygad och dömd för sådant brott, att han
må anses farlig för allmän säkerhet. Set
allmänna fängelse , hvaruti fången tinder ran-
sakningen eller för domens verkställande hål.
les, borde äfven så inrättas , att flykt derutur
ej är möjlig utan vårdarens försummelse; ty,
om man lernnar denne senare en på Lag
grundad magt att, till fångens qvarhållande,
sedan han kommit utom fängelsets murar,
begagna skjutgevär , vore det att befara, att
vården inom fängelset blefve mindre nog¬
grann, hvaraf stora missbruk kunde följa. Då
äfven samma förhållande inträffade, när fånge
under forsling bevakas af fångförare, utan
hvars försumlighet eller våldförande undfly,
ende ej är verkställbar^ syntes det betänk¬
ligt att, genom ett allmänt Lagstadgande med¬
dela fångvårdare rättighet, att emot fångarne
använda skjutgevär, helst deraf torde följa,
att icke ens förmäns, på goda skäl grundade
befallningar skulle deruti kunna göra in¬
skränkning. Annorlunda åter visade sig för¬
hållandet med arrestanter å fästningar samt
de å allmänna Arbetsinrätthingarne och Gorr
LagVtskottets Utlåtande N:o ij6. 3i
reetions-anstalterne inneslutne personer, som
åro dömde, icke blott till fängelse, utan ock
till arbete. Då de , för sådant ändamål ur
fängelset uttagne ofta erhålla större frihet,
än dera» säkra förvarande eljest skulle med¬
gifva, samt man, i anseende till fångens
genom nöden uppdrifna uppfinningsförmå¬
ga , ständigt måste vara beredd på försök till
frihetens återvinnande; så, eqär en man skall
bevaka flera, torde rättigheten att emot dy*
lik fånge, sorn söker fly, begagna skjutgevär,
böra lemnäs hans vaktare, emedan skyldig¬
heten , att säkert qvarhålla fangen , eljest ej
kunde utfordras. Dock borde vapnet ej få
användas af någon annan , än verklig sol¬
dat, hvilken dertill, samt om sättet och vil-
koren derföre , erhållit sin förmans uttryckli¬
ga befallning; äfvensom det torde förutsät-
sältas , att soldaten är posterad utom fängel¬
sets murar, så att våld icke användes emot
fången , innan han redan är på flykten stadd.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition syntes
derföre böra i så måtto bifallas, att Rikets
Ständer dt Kongl. Majit uppdraga full magt
och myndighet, att genom utfärdande or¬
dres anbefalla, det soldat, som är ställd
till yttre bevakning d fästning, der till all¬
mänt arbete domde / angur förvaras , eller
d allmän Arbetsinrättning eller Corrections-
hus eller a annan ort, der f ängar till all¬
mänt arbete hållas, ma ega att, i enlighet
ZågUtsioltets Utlåtande N:o 1S6.
med serskild meddelad föreskrift, å flyen-
de fånge, som på Z-.ne anrop ej stannar
oqh återvänder, aflossa sitt gevär, hvarvid
skottet hör rigtas sd , att fara får lif vet i
möjligaste måtto undvikes; vi<1 utfärdande
af hvilken befallning Kongl. Maj:t jemväl i
Nåder torde meddela sådana föreskrifter, att
all våda för missbruk förekommes, samt till
den ändan, bland annat, dels stadga, att skot¬
tet ej finge ske med kula, utan med gröfre
hagel, hvarigenom faran för lifvet blefve
mindre, dels ock förordna om tiden och
sättet lör skottets lossande ; samt
hos Hogvördige Preste-Ständet:
ljo af Herr Professor Geijer, med hvil¬
ken Herr Kyrkoherden Ahlqvist, Herr Pro»
sren Grape samt Herr Doctor Swedelius in¬
stämt: att det vore stridande emot enkla rätts¬
begrepp , att försök att undfly straff skulle
straffas med döden; att det arbitrage, man vil¬
le lemna fångföraren genom stadgandet, att
skottet bör rigtas så, att lifvet icke skadas ,
innebure tillräcklig anledning till ogillande
af förslaget, hvilket vore ett eclatant bevis
på den orätt visa hårdhet, som måste blifva en
oundgänglig, fast bedröflig följd af den så kal¬
lade philantropiska och liberala lagstiftning i
afseende på brottslingar, hvilken man sökes
hos
LagUtskottets Uilaiandi N.o g
hos ns3 införa ; alt , om allmänna säkerhe¬
tens kraf, å ena sidan , med skäl åbetopas,
(ty endast ett stort för dörren stående ondt
hade kunnat förmå Kongl. Majus landsfa¬
derliga bjerta till ifrågavarande Lagf. rslag)
så borde man, å den andra, akta sig att drif¬
va redan förtviflad? menniskor till det yt¬
tersta och ställa det redan Fiendtlig* förhål¬
landet emellan fånge och vaktare i hvarje rt.
gnrtblick på spetsen af lif och död, hvarige¬
nom säkerheten ej skulle vittna, och mot dea
blifva flera-,
2:0 af Herr Biskopen Doktor IT ijkman,
som i öfrigt förenat sig med Herr Pmfesso-
ren Geijer: att den till dödsstraff eller lifg-
tidsfängelse dömde fangens klädedrägt eller
andra utmärkande tecken icke kunde i mnik-
ret igenkännas;
3to af Herr Domprosten Henrlin, hvars
yttrande Herr Prosten Elfström, samt Her¬
rar Contracts Prostame Prttersson och Nibe¬
lius biträdt : att den föreslagna I.agen vöre
orättvis till sina grunder, grym i tillämpnin¬
gen, och vådlig i möjliga framtida följder ,
helst under inre politiska skakningar; att, om
den under något vilkor antoges, så fordrades
åtminstone den inskränkning, aU skott icke
Bih, till Riks-St. Fröt. 1828 t__ iSjo, 7 1 Afd. 3
y.dje B-.det 6 :te llU.
3>\ ZogUtsiotitts Utlåtande Nid l56i
må lossas emot andra fångar, in dera , gom
genom Dom, den Kongl. Majit stadfästat, blif¬
vit lill döden dömde ; alt de lill oskyldige
medborgares betryggande af Utskottet föie-
slaena correctiv voro alltför opålitlige , enär
hvarken den dödade vidare egde någon ta¬
lan, eller bevisning genom vittnen stöde ait
erhålla, satrrt den anklagade langens lif, sora
måhända blifvit honom af Underrätt orätt¬
vist fråndorndt, gåfvts till spillo och komma
att bero af en fångförares godtycke , eller
kanske egennytta, om derpå sattes pris;
4:0 af Herr Prosten Broonie och Har? ,
JBiskopen af Wingård gemensamt : au dat
syntes främmande, att åt en fångvaktares be¬
hag lemna rättighet öfver fangens lif och
död, helst i en tid, då frigan om dödsstraffs
lämplighet på fullt allvar är före och ännu
oafgjord ; samt af den sistnämnde serskildt ,
att det icke är rättsenligt , att med lifvets
förlust bestraffa bemödandet att återvinna fri¬
heten, menniskans lifslugt ; och att fångvak¬
tarens missbruk af hans arbitraira magt al¬
drig akall kunna ledas i bevis, enär, vid desa
användande, inga vittnen förefinnas, eller ock
endast brottslingar, som icke torde få vittna }
samt
510 af Herr Biskopen ‘Doctor Thyse¬
lius : att redaclionen af lagförslaget bords i
LagZJtskottels "Utlåtande N:6 156. j5
sä mätto ändras , att deruti varder bestämdt
förbudet att i möilrret skjuta på tången.
Dessa anmärkningar har Utskottet i öf¬
vervägande tagit, men icke funnit dem för¬
anleda till någon hufvudsaklig ändring af
det utlåtande Utskottet redan afgifvic.
Utskottet har i sitt Betänkande , i möj¬
ligaste korthet, men, såsom Utskottet för¬
modar, med erforderlig tydlighet, upptagit de
skäl , som ej mindre emot än för Kongl. Majlis
i ämnet aflåtna nådiga Proposition kunna an¬
föras ; och ehuru Utskottet visserligen funnit
de förras giltighet ej kunna sättas i fråga ,
samt derföre ej eller tillstyrkt anlagande af
den nådiga Propositionen i dess helhet, har
dock Utskottet ansett de senare ej böra lem¬
näs utan uppmärksamhet. En föreningspunkt
för de stridiga åsigterne bär Utskottet trott
gig finna i det af Utskottet framlagda förslag,
ismot hvilket anmärkningarna äro rigtade.
Då nu jemväl motiverne till detta för¬
slag äro i Betänkandet antydda, får Utskot¬
tet, utan att ingå i omständlig granskning
af de inkast, gom här ofvan finnas anförde t
endast afgifva foijand® allmänna erinringar.
3$ T,a& VmkiUlf.s Utlåtande N:n j 56,
U’skottef har etkanl och erkänner ng-
tighetan af <!en grundsats, att häktad person
*>j ma straffas för dc-t han söker återvinna
iorlorid frihet; och det är derföre icke eller
1 egenskap af straff, sorn Utskottet funnit
skjutande efter fånge , som söker rymma ,
kunna medgifva*, uran det är såsom en sä-
kerhets-anstalt emot den våda, för hvilken
medborgares lif och egendom genom löskom¬
ne grofva brottslingars ti Iltåg blottställas. Be-
hofvet af en sådant anstalt är tillräckligen
intygad af erfarenheten. Samhället är vis¬
serligen berättigadt och dess verkställande
magt skyldig, att låta sorgfälligt bevaka brotts¬
lingen, så att han ej må vinna tillfälle att
fly; men att förekomma all möjlighet för
lången att slippa ur sitt fängelse , skulle
göra det nödvändigt att behandla honom med
en försigtighet fc>ch stränghet, som snarare
förtjente natrin af grymhet, än det äfventyr,
för hvilket fången, efter Utskottets förslag,
icke utan eget förvållande , kan blifva ut¬
satt. Fångvårdens skyldighet, att å fången
hafva all nödig tillsyn, är dock ej genom Ut¬
skottets förslag eftergifven eller i någon måtto
minskad. Och då förslaget förutsätter dels,
att skjutgevärs användande icke är tillåtet i
annat fall, än då skjutande är enda sättet
att hindra fånge från flykt, och dels, att skott
å fången ej får lossas, innan han redan är
utom det fängelse, der han hålles i förvar,
LagUtsknittrs Utlåtande N'.o 156. 37
eller pjorl sig ledig frän det fängsel , hvar¬
med lian morn häktet och under forsling
Sr belagd, samt derefter, fastän af fångvak¬
taren tre gånger anropad, på flykten sig be.
gifver, inser Utskottet r-j något oskäligt äf¬
ventyr for fångens lif vara att befara. Om
det, å ena sidan, är sanni, alt den kläde¬
drägt eller det kännetecken, hvarmed fån-
gen , efter Utskottets förslag, bör vara för-
sedd, ej kan skönjas på långt afstånd eller i
mörkret; sa enär det, å andra sidan, stad¬
gas, att skjutningen ej får ega rum, utan
att fångvaktaren är viss , att den flyende är
på föreskrifva sätt utmärkt , synes ej eller
denna invändning innebära något giltigt skäl
till förslagets förkastande.
De förslag, TTerr Friherre Åkerhjelm.
och Herr Stråle framställt, anser Utskottet
för sin del icke lämplige. — Det förra är i
det afseendet öfverflödigt, att bestämd Lag
redan finnes för det fall , då fånge utöfvar
våld å sin väktare, eller ställer sig till
motvärn, eller någon söker med våld taga
fånge lös. Hvad åter angar den del af sam¬
ma förslag, som åsyftar rättighet för vakt¬
knekt att nyttja det vapen han eger, när
han hotas med anfall af fånge, eller fån¬
gen ej åtlyder vaktknekts uppmaning, då
denne honom från rymmande hindra vill;
så lärer ett sådant stadgande finnas alltför
j8 LagUtskoUets Utlåtande Nio l56.
obestämdt. För ogillande af Herr Slralex
förslag synes den anmärkning tillräcklig, att
detsamma innebär öfverlemnande af lagstift¬
ningen i detta ämne åt verkställande mag-
tens godtycke.
Den enda anmärkning, Utskottet funnit
'sig kunna godkänna , är den , att Utskottets
förslag ej innehåller, hvad dock i motiverne
är antyd:, att Dom eller Utslag , hvarigenom
fången blifvit till dödsstraff eller lifstidsfän.
geise skyldig känd , skall hafva vunnit laga
kraft; och får Utskottet, i anledning deraf,
tillstyrka , att början a£ Lagförslaget må er¬
hålla denna lydelse :
Säker fånge, den der genom Dom eller
Utslag, sorn eger laga kraft, till dödsstraff
eller lif stids fängelse dömd är, att pd Jlyk-
ten sig begifva etc.
Med denna förändring varder Betänkan®
det till Rikets Ständers pröfning ånyo vörd¬
samt öfverlemnadt.
Stockholm den 5 Januari! i83o
Bil. t. Lag Vink. Ud.N-.o i 56. sami Bet, N:o 157.39
Reservationer
Sto anmälde af Herr Friherre Stael von Hol¬
stein , Herrar Ribbing och von Lindecreutz,
Herr Professoren Bexell oeh Herrar Borgmä-
stärne Lewton och Ålund , hvilka ål.eropat
den serskilda mening, sorn finnes det åter»,
remitterade Betänkandet bifogad,
N:o 1 si,
Ankom till Exped. Utskottat den 19 Jan. 1830;
Betänkande öfver Herr Fr. L,
Rosenqvists motion om stad¬
gande af skyldighet för Do¬
mare, att, uti alla till Härads¬
rätter instämda mål, söka för¬
må parterne till förlikning,
Då ett önskadt resultat a? de vid förra Riks.
tÉngar gjorda förslag om inrättande a-f För**
40 I.aglhskaHets Utlåtand* N;a 147.
likningsdomstolar icke blifvit tilivagabragf,
mea étt sådant möjligtvis skulle med tiden
lättare åstadkommas , om förberedelse dertill
skedde vid de vanliga Domstolarne , har
Herr Fr. h. Rosenqvist hos Högloft. Rid-
derskapet och Adeln föreslagit, att Jursta
rätte gångsdagen vid Häradsrätterne må.
ansläs till uppropande af alla instämda
mål, hvarvid Domaren borde, utan Nämn¬
dens närvaro, söka förmå, parterne till för¬
likning; förmenande Herr Rosenqvist, att ,
om äfven det åsyfia-ie ändamålet derigenom
icke genast vunnes , denna anstalt likväl
skulle bibringa idéen om de så länge åstun-
dade Förlikningsdomstolarne.
Lag-Utskottet, till hvars granskning och
utlåtande detta förslag blifvit hänvisadt ,
har detsamma förehaft, men icke funnit skäl
att dess antagande tillstyrka. Ett vidsträck¬
tare åliggande för Domare att befordra för¬
likning emellan tvistande parter, än det i
20 Cap. 2 §. Rättegångs-Balken stadgade ,
”att Domare skall, ändå att saken är för
rätta och under skärskådan kommen, råda
parterne att sig förena, om saken sådan
är, att det tillåtas måf* lärer hvarken sta
tillsammans med lagskipningens egentliga
ändamål eller påkallas af behofvet. Lika¬
som det tillhörer Statens Lagstiftande magt
att
I
LagUtskottets Betänkande N.-o t5y. 4i
alt utstaka och bestämma statsmedlemmames
inbördes rättigheter; så tillhörer det oek Lag¬
skipande magien , då den anlitas , att tolka
och tillämpa den förras bestämmelser ock
föreskrifter, och tillerkänna den rättsökande
hvad honom på grund deraf tillkommer.
Detta Lagskipningens hufvudsyfte skulle
motverka®, om Domaren ovilkorligen för-
pligtades att använda inflytelsen af sin em¬
betsmyndighet, för att förmå eller intala
de tvistande att sig med hvarannan förena.
Sjelfva begreppet af förlikning antyder en
eftergift af rättsanspråk, sorn kunna vara i
ejelfva verket ostridiga, fastän synbart tvi-
stige. Icke sällan händer det redan nu, att
en fredälskande part hellre godvilligt af-
står en gifven rättighet , än han uppfrädet-
inför Rätta emot en trätlysten vederdeloman ;
och detta skulle än ofrare hända, om det,
på sätt Motionairen föreslagit, blefve Doma¬
ren ålagdt, att hörja sin handläggning af ho¬
nom uppdragne rätteglngsförhandlingar med
en bemedling, hvarigenom endast vilseföra*»-
de tvifvelsmål om rättmätigheten af den ta¬
lan, som skall pr.ifvas , komme att hos par-
terne väckas. Om än förlikningar någon
gång, i anseende till de rättsökandes serskiä»
da belägenhet eller sakens synnerliga be-
Sih, lill Riki-St. Prot, 182g— lS3o, y Snål, j Afd, 4
3\dje B:t, 6:fe Hit.
La^Vtshottets Betänkande N;o 157.
skaffenhef, kunna ega företräide framför rätte-
gang, så bör likväl icke Lagskipningens hög¬
sta ändamål , sorn ar att göra rättvisan gäl¬
lande, uppoffras för det underordnade ända¬
målet att stifta fred. En om fullgörandet
af sin pligt mindre angelägen Domars skul¬
le ock i ett 3adant stadgande erhålla en före¬
vändning för beqvämligheten att bilägga, i
stället att utreda och serskilja invecklade
rättsförhållanden. Utskottet , som anser nu
gällande Lags ofvanberörde föreskrift, om skyl¬
dighet att i allmänhet råda parterne till för¬
ening , innehålla tillräcklig uppmaning till
Domaren att, så vidt, utan förnärmande a£
någondera partens ratt eller obehörig inver¬
kan på någonderas fria vilja, ske kan, af-j
baija rättegångar, får alltså
tillstyrka J
att Herr Rosenqvists ifrågavarande
förslag må utan afseende lemna*..
Stockholm den 5 Januarii 1830.'
STOCKHOLM,
Elméns oek Granbergs Tryckers, i83<*.
tLågXJisioiieis Betänkande N;a 158, tl
N:o 158.
Ankom till Exped. Utskottet den 2f Janusrii 1830.
Betänkande, i anledning af Herr
Gustaf Montgomcries och
Riksdags-Fullmägtigen från
Gefleborgs Län, Lars Erics¬
sons Motioner om inrättan¬
det af Förliknings-Domstolar.
H os Högloflige Ridderskapet och Adeln har
Herr Gustaf Montgomerie gjort hemställan
om nödvändigheten och nyttan af Förlik¬
nings-Domstolars inrättande. Moti verne till
denna hemställan yttrade Herr Montgomrie ,
-vid motionens väckande, sig vilja framdeles
uppgifva ; men Lagutskottet, till hvars be¬
handling frågan blifvit remitterad, har ej fått
emottaga nägot ytterligare anförande af Mo-
tionairen i detta ämne.
Derjemte har Riksdags-Fullmägtigen frita
Gefleborgs Län Lars Ericsson hos Heder¬
värda Bonde-Ståndet andragit, atl, då ny
brottmålslag, ehuru påtänkt, ännu icke blif¬
vit utarbetad, samt det af trycket utgifna för-
slag till allmän Civil-Lag förmodades icke
Bih, till Rih-St. Prat. 1818 __ 1850, 7 Sami, \ Afd. S
5-dje B.det, yxle lid,
2 LagVlskottets Betänkande N:o l58.
komma under Rikets nu församlade Ständers
granskning, hvarföre ej eller den emot sam¬
ma förslag gjorda anmärkning, att Förliknirtgs-
Dom6tolar äro deruti förbigångne, nu ej el¬
ler kunde varda pröfvad ; så trodde Motio-
riairen sig böra fästa uppmärksamhet å vig¬
ten och angelägenheten af dylika Domsto¬
lars införande, hvilket icke tycktes tala upp¬
skof. Det vore förödmjukande, att Sverige i
upplysning och nyttiga inrättningar stöde ef¬
ter sine grannriken Danmark och Norrige,
hvarest, vid derstädes frän längre tid tillba¬
ka inrättade Förliknings-Domstolar , hälften,
oin icka |:delar, af tillernade rättegångar t
godo biläggas. Orsaken till saknaden al sä-
dane inrättningar i fäderneslandet kunde
dock icke ligga i de serskilda Ståndens pri¬
vilegier — ty intet Stånd egde fördel af att
anstifta och mångdubbla rättegångar — utan
horde fastmera sökas uti <*n väldig skara a£
sporteltagande Jim bets-och Tjenstemän, hvil¬
kas interesse torde vara: ’ju flera processet'
desto mera Protocolls- och Dornslosen samt
andra sportlur•" Del skäl, hvarpå man vid
en föregående Riksdag skall motarbetat den¬
na motion, nemligen att Häradflhöfdir.gar-
ne å Landet , enligt Lag, tillika äro sjelf—
skrifne Förliknings-Domare , vore dock icke
giltigt; ty erfarenheten visade, att vid ett
Ting , dit flere hundrade mål kunna vaia
instämde, som inom få dagar måste afgöra*,
LagXJtskotlstS Be lärt k ande N :o 158. 3
Domaren, äfven med bästa vilja, omöjlgen
kan hafva tid och tålamod att jemka hop
och till förlikning öfvertala envisa ,amt
emot hvarandra uppretade parter, hvj till
merendels flere timmars rådrum erfordras.
Men deremot skulle en inom Socknen böen-
de Förliknings-Domare, sorn känner folker
och de tvistandes lynne, samt egrr <1.1 *s
förtroende, lättare vara i stånd att åstadkom¬
ma och befrämja förening och vänskap »lem
emellan. På dessa grunder, och jemväl af
den anledning, att Egodelningsrätter numera
blifvit förordnade till ego-och skiftes-tvister*
förkortande, föresloge Lars Ericsson , att
Förliknings-Domstolar md, ju f örr desto
hellre , Öf ver hela Riket, bade i Städer och
pd Landet, antagas och organiseras ejler
vissa reglementen och instructioner, samt in¬
delas i serskilda districter, Sockne- eller
Häradsvis , allt efter belägenheten , vidden
och folkmängden. Och har Motionairen, sorn
ansåg det icke tillhöra sig att föreslå Regle¬
menten för så beskaffade domstolar t fler upp¬
draga gränsen emellan dem och förut varan¬
de UnderDomstolar, framställt följande grun¬
der för de förras inrättande, utan tunga för
Statsverket, nemligen:
j:o. att Ledamot erne i Förliknings-
Domstolarne borde utgöras af en skri/kun¬
nig Ordförande, under namna] Ordnings-
4 LagVtshotttls Uttänkande N‘.o J«,8.
man samt tvånne Bisittare, i Sockne-
stämmor valde af och ibland Districtets
Hemmansegare, eller Arrendatorer, för stä¬
de med intecknade Contracter ;
u:o. att dessa Ledamöter, som skulle
väljas för 3\ne ars tid, men derefter kunde
d nyo invotéras, borde tjena utan lön , en¬
dast för hederns och förtroendets skall, samt
derföre njuta rang och anseende; Ord¬
föranden lika med Kronofogden och Bisit-
tarne lika nied HäradsDomcire i Härads•?.
Nämnden
5:o. att sessionerne vid förliknings
Domstolarne skulle hållas på eftermiddag
gen af förste Söndagen i hvarje månad,
och de dervid förde Prolocoll innefatta en¬
dast de tvistande personernes namn, sakens
beskaffenhet i korthet, samt derefter tydli¬
gen och ordagrannt den afsluiade förlik¬
ningen , som parterne egde att med deras
egenhändiga namnteckningar och bomärken
uti inneliggande protocollet erkänna och be¬
sanna; hvarefter Förliknings.utslaget skulle
utskrifvas, och gälla lika med laga kraft¬
vunne domar; och borde i lösen derföre af
käranden betalas till Ordföranden hälften
så mycket som första arket af ett Utslag
vid Häradsrätt ef ter Expeditions - Taxan
kostar >
LagZtskoltets B i t ani andé N:o 158. I
4-<i. att från Förliknings-Domstolarnes
handläggning undantagas alla gröfre brott¬
mål, hvaruti förlikning, efter allmän Lag,
icke träffas ina, och af tvistemål alla stör¬
re arfs- och testaments-, rågångs- och e-
godelnings-tvister, concursmdl samt mera
be tydlige och invecklade skuldfordringsmål,
äfvensom alla saker, dem Forliknings-Dom-
stolarne förut, pä den grund, att förlikning
icke kunnat bemedlas, från sig förvisat;
hvaremot till deras jurisdiction, skulle hora
så viii alla mindre brottmål, eller de som
angå åverkan, ohägn, trätor och oqväden,
beskyllningar, hår drag, skuffningar och så-
dane slagsmål, hvaraf blodviten icke upp¬
kommit, m. msorn ock mindre skuldfor¬
drings- ersättnings- och arfs-tvhter, jemte
alla andra civile mål af ringare vigt; och
finge, i mål, som till Förliknings-Domstols
behandling hörde, stämning till annan Dom¬
stol icke utfärdas förr, än Ordföranden i
Förliknings-Rätten meddelat bevis, att saken
der förevarit, men icke kunnat genom för¬
likning af slutas:
5:0. att, för svarande parters inkal¬
lande till Förliknings-Domstol, Ordnings¬
mannen borde ega under sitt befäl Sock¬
nens Sexmän och Rotemästare, hvilka hade
att till utsatt dag munteligen kalla den;
sorn skulle tilltalas, och sedermera) om han
6 L 'gUt*JnMct* BttHnknnde Njo i58
tredsk näes och ut ehle f ve , honom till nästa
samm inträda hemta, pd Kärandens Jari
skjuta nde kostnad * hvarvid Sexman och Ro-
ternäs'are eller deras utskickade ende ali
tillgodonjuta beskydd och hägn i likhet med
Kronobl tjening.
Emot denr.a m odon deruti , vid ären¬
dets föredragning hr>s Hedervärda Bonde-
Stlndef, Riksdags-Fullmägtigen från Öster¬
göthlands Län Olof Carlsson , jemte flera
Stånden Ledamöter instämt, är, å andra si¬
dan , ai Riksdags-Fullmägtige Johan Bengts¬
son ift;in Vesier-Norrlands och Peter Jons-
son från Jonköpings Län , i afgifna anföran¬
den, andraget;
af Johan Bengtsson: att , dl motioner
rätteligen blifvit väckta angående indragning
af flera , om just icke skadliga , dock öfver-
flödiga tjenstebefattningar och Embetsverk ,
anledning desfomindre vore att yrka införan¬
de af Förliknings-Domstolar, som dessa syn.
tes ej allenast onyttiga utan till och med
skadliga. Underdomare hade hittills adaga-
Jagt ett lofvärdt bemödande att, der det,
utan att gynna brott eller bedrägeri, kunnat
ske, tillvägabringa förlikning emellan par¬
ter, hvartill ock Häradsrätter vore mera i
tillfälle , än Förliknings-Domstolar möjligen
-kulle ku«na blifva. Så kund* till exempel
LrtgUlskuiiets Betänkande N:o 158.
en förmyndare, i fråga om hans myndlings
rätt ocli bästa , utan våda för sig, låta bero
vid en af Häradsrätt fastställd förlikning ,
men ingalunda vid en af Förliknings-Dom¬
stol gillad. — Och om äfven |;delar af de
till Förliknings-Domstolarne dragna mål
komma att der biläggas; så torde dock deri¬
genom icke åstadkommas någon minskning
af de vanliga Domstolarnes göromål, enär,
i händelse Förliknings-Domstolar inrättades,
alla möjliga saker , äfven de obetydligaste ,
sorn nu lemnäs åt glömskan , skulle blifva
der framdragne. Dl det tillika vore uppen¬
bart, att genom förlikningsförsök icke vin»
nes något hos en slingrande och billiga rätts¬
anspråk undvikande motpart , skulle skyldig¬
heten att, för att emot denne kunna an¬
ställa talan , visa, det saken förut hos För-
liknings-Domstol förevarit, endast förorsa¬
ka omvägar, som , utan någon motsvarande
fördel , tillskyndade sökanden kostnad och
onyttigt besvär. Sammansättningen af den
föreslagna Förliknings-Domstolen , hvilken
dock skulle ega att , med verkan af exe-
cution , stadfästa och meddela bevis of«
ver der afslutade föreningar, syntes ej eller
lofva annat, än den enfaldigare medborga¬
rens blottställande för mer eller mindre up¬
penbara bedrägerier , för hvilka han , utan
upplyste Domares tillsyn, sannolikt blefve
offer; samt
$ LagUtskottets Betänkande N;o 158.
ai Peter Jonsson: att , ehuru den till
grund för motionen liggande afsigten, att for-
minskr antalet af rättegångar, vore god, syn¬
tes dock denna afsigt icke skola, genom det
föreslagna medlet, ernås. Då det kunde ta¬
gas för gifvet, att ju lättare det är att väcka
och underhålla tvister, desto snarare inlåta
sig menniskorna deri , — helst erfarenheten
ådagalade, att vid Häradstingen de rättsökan¬
de mestadels utgöras af de i tingställenas
grannskap boende , då deremot de , som bo
aflägset , icke utan nödvändighet sig der in¬
finna;— så vöre att befara, att, i händelse en
Förlika i ngs-Domstol i hvarje Socken inrät¬
tas , man skulle dit bära alla lumpna saker ,
sorn möjligen kunna förekomma , och hvar¬
om fråga eljest aldrig hade blifvit väckt ,
samt reta» till lust att med hvarannan gå
till rätta , och slutligen komina derhän i en¬
vishet, att man icke ens åtnöjes med För-
liknings-Domstolarnes Utslag, äfven i mål,
som, om dessa icke funnits, aldrig skolat
vidröras. Derigenom skulle otvifvelaktigt
hända , att rättegångarne, med inbegrepp af
dem , som vid Förliknings-Domstolarne korn-
me att drifvas, i hög grad föröktes. Och
om än , vid detta förhållande , hälften eller
tvåtredjedelar af målen vid sistberörde Dom¬
stolar afgjordes; så vore dock icke något dermed
vunnet , om målen vid de ordinarie Rätterna
blefve lika mångå eller kanske flera, an de
ZiO^XJlskottets Betänkande N:o l58.
nii äro. Det borde för öfrigt kunna inses, alt
förökandet af Domstolarne — ehvad man
vill i hvarje Län förlägga en Hofiätt eller
i hvarje Socken en Förliknings-Domstol —
skall , oberäknad! alldeles onyttigt förspilde
betungande kostnader tor Statsverket , hafva
elen vida skadligare verkan , att processerne
i oändlighet ökas och processlystnaden un¬
derblåses, så länge den skamliga ställningen
fortfar, att de Domare , som i första instan-
tien handlägga tvisterna , skola af dem hemta
sitt underhåll. Om det först blefve sörjdt
derföre, att de, som egna sig åt domarevarf;
vet, måste förskaffa sig grundliga insigter,
och att de, som bekläda Domareembetet,
kunna lefva af den lön Staten dem består ,
så skulle folket snart afvänjas från rättegån¬
gar, hvartill dels egen trätlystnad , dels egen-
nyttiga sakdrifvare uppmana , Underrätterne
blifva tillräcklige Förliknings-Domstolar, och
— då de flesta mål komma alt der i första
och sista instantie afdömas — Rikets äldsta
Hofrätt snart förmå uppfylla sin ursprung¬
liga bestämmelse , samt de öfriga Hofrätteme,
i stället att ständigt utvidgas, komma på in-
dragningsstaten ; äfvensom Kongl. Majit i sin
Högsta Domstol icke skulle blifva besvärad
af den mängd tvistande, som nu tränges
kring thronen och upptager en tid , som
bättre lunde användas på grundlig pröfning
af de få yigtiga ärenden, hvilka, i en bau
io Lagljiskoivts Be ii nitande N.o 158.
tre sakernas ställning, skulle behöfva att till
Konungen* granskning hänskjuta». Men utom
det att Frirlikriings-Dorr.stolar icke syntes
tjenlige till rättegångars minskning, vore de¬
ras inrättande äfven fran en annan synpunkt
ganska betänkligt. I nu varande ställning ,
da lagkunskapen tillhör ett serskildt Stånd i
samhället , behöfde medborgarne i allmänhet
högst ringa kännedom af Lagen. Deraf ha¬
de den följd uppkommit, att nästan inga an¬
dra af allmogen bemödat sig om någon större
insigt i lag och författningar, än de, sorn 3-
syfta att i rättegångsväg åtkomma andra men»
niskor Men för dem , sorn hafva detta syf¬
temål , vöre det likgiltigt hvad sorn är rätt,
hvarföre de endast söka , huru de sjelfva
och tleras vänner ina fä rätt. Då nu dyli¬
ka personer vore de, sorn troligen snarast
blefve i Förliknings - Domstolarne invalde ,
måste mari frukta både dem och Domstolar»
ne, hvaraf de blefve medlemmar, helst om
man besinnade den liknöjdhet och lättsinnig¬
het , som i allmänhet utmärker vår tid. Om
åter uti ifrågavarande Domstolar invaldes
personer, som , ehuru hederlige oell rättskaf»
fens tänkande , icke kände något af Lagen }
så påtrugades folket Domare, de der komma
att döma om det de icke förstå, och således
svårligen kunde undvika att blifva verktyg
för de lagslugare. På detta sätt skulle För-
Jiknings-Domstolarne blifva anstalter till befor*
LagUnliniun Betänkande N:o 158. 11
drande af orättvisa , i stallet för rättvisa ; och
dä något annat medel till förekommande
deraf icke funnes, än att till Ordförande i
dessa Domstolar sätta lagkunnige män, men
detta äter endast vore att med en ny in-
Stantie öka förut mer än lillräcklige Dom¬
stolar, borde motionen destomindre bifallas ,
sorn de föreslagna medlemmarne i Förlik-
nings Domstolarne svårligen kunde anses be.
laina med ett rum på rangordningen, O-
1'ämpligt vore dessutom att föreslå Söndagar-
ne till rättegångsdagar. Annorlunda hade
forntidens Lagstiftare tänkt , dl de till och
med från de vanliga rättegångsdagarne un¬
dantagit så mycken tid, som erfordras för
gudstjensts firande vid början af Domstolens
sammanträden. Och då det syntes beklag¬
ligt, att mången i allmänhet kornmit till den
liknöjdhet, att han i sin enskilda lefnad gör
Söndagen till en reservdag , å hvilken skall
uträttas allt det , hvartill han icke ansett
värdt att offra en söknedag ; så måste de ,
Botn fått sig uppdraget att vara Lagstiftare och
väktare öfver ordning och skick, bemöda sig
att återföra folket till ett alfvarsammare tän¬
kesätt, och åtminstone icke stärka den lättsin¬
niga mängden i den föreställningen , att hvad
i äldre lider blifvit stadgadt om Söndagens
helgd icke angår vår, sig så kallande, upp¬
lysta tid.
13 LagUtskolteU Betänkande N:o 158.
Lag-Utskottet , sill hvars behandling
dessa motioner oell anföranden blifvit öfver—
Ismnade , har tagit ämnet i öfvervägande,
och får härmed vördsamt tillkännagifva, att
Utskottet ej kan instämma i yrkandet om
nödvändigheten eller nyttan af Förliknings-
Domstolars inrättande. Sjelfva den försonlig»
hetsgrundsats, på hvilken en sådan inrättning
skulle hvila, är långt ifrån att vara den yp¬
persta i lagskipningsläran. Förlikning är
icke annat än en nödhjelp , som vanligen
tillgripes i ögonblick antingen af tvifvel örn
rättsenligheten af de anspråk, man å ena si¬
dan förfäktar och ä andra sidan bestrider ,
eller af fruktan för det obehag, den kostnad
och det besvär en långvarig rättegång med¬
förer. Missledd af den icke sällsporda för¬
dom, sorn i utgången af tvistig» rättsfrågor
tror sig skönja etc nyckfullt öde, uppoffrar
mången gång en foglig part åt sin hårdnac¬
kade motståndare en välfången rättighet, och
ordspråket, att en mager f örlikning är bättre
än en fet process, gör då lagskipningen
ingen heder. Det gifves likväl andra, lika
verksamma och vida ändamålsenligare medel
att förebygga olägenheterna af långvariga,
kostsamma , obefogade rättegångar, och dessa
medel förtjena således företrädesvis Lagstif¬
tarens uppmärksamhet. — Benägenheten för
from eftergifvenhet är dessutom icke eller
den egenskap i folklynnet; sorn för samhälls-
LogUtsiottets Beiänhnnde N.o i58. 13
lifvets å'n<!amäl är fördelaktigast. Det är en
ädel drift hos menniskan , att för hvad hon
anser sannt och rätt våga allt, och med alla
krafter värja sig mot orättvisa och förtryck.
Men denna drift qväfves af det ängsliga
nit , sorn , med skuggrädsla för all rättsstrid,
sträfvar att stina förlikning på hvad sätt
som helst , och derigenom ej allenast skakar
tron pa rätt, utan till och med undergräfver
dess tillvaro. En förlikning medförer alltid
ovisshet om hvad, efter Dag, i det gifna
fallet är rätt, och befordrar således okunnig¬
het om rätten. Den lefvande idéen om rät.i
visa, och interesset derföre, måste således hos
folket aftaga i den nion man förekommer
tvistiga rättsfrågors pröfning och afgörande
af Domaren, hvilken är, eller åtminstone bör
vara, Lagens tunga, tolken af de rättsgrun¬
der Staten hyllat och lofvat att hägna.
Men utom det att förlikningsnitet för¬
lamar skyddandet af lagliga rättigheter, ver¬
kar det äfven mot sitt eget syftemål, rätta-
gångars minskande, och äggar den strids--
lystnad, det vill hämma. Ty da, vid för-]
liknings ingående, den ena parten vanligen
afstår något af sina ovissa rättsanspråk, och
detta afstående ofta otillbörligen kommer den
andra parten till godo, lockas derigenom den^
ne senare till nya försök att på lika sätt be¬
reda sig lika vinning. — Mängden af /Ör-
14 LagUtskottetS Betänkande Nio 158.
likte mai vittnar således ingenting till for¬
del för rättstillståndet inom Staten; endast
antalet af a/domde inål vitsordar rättsansfal-
lernas kraft och ändamålsenlighet; och man
må dä icke af uppgifter från främmande lan¬
der å numertalet af tvister, som der, genom
Förliknings-Domstolars åtgärd, blifvit bilagde,
draga den slutföljd , att rättvisan der blifvit
i samma moa befordrad.
Besinnar nian nu tillika, att en rättvis
förlikning icke kan ega rum , utan alt vara
resultat af en sorgfällig undersökning och
mogen pröfning af de tvisfige rättsförhållan¬
denas beskaffenhet; att till denna undersök¬
ning och pröfning fordras insigter och er¬
farenhet, som icke egas af hvar och en, men
som sannolikast kunna påräknas ho* dem ,
hvilka gjort lagskipningen till sitt yrke och
blifvit af Staten satte att tyda dess rättsgrun¬
der; samt ändtligen att , sedan undersökning
och pröfning äro fulländade, det icke fordrar
större omgång och besvär att tillämpa La¬
gens bud och utarbeta en dom , än att, ef¬
ter godtyckets och sinnesrörelsernas vexlan¬
de infall, tillskapa en förlikning; så
måste man ännu mera betvifla förlikningsari-
stalters gagnelighet för rättvisan.
Härmed nekas dock icke, att ju fall gif-,
vaa , då rättsfrågors biläggande är att före»
LagUiskottets Betänkande N;o l38. *5
draga framför deras slitande genom rättegång,
såsom då parternes personliga förhållanden
eller sakernas antingen mindre vigtig3 eller
synnerligen invecklade beskaffenhet gora för¬
likning ön sk väld ; men undantaget bor icka
uppställas till regel. — Kan då den åsigt,
som uteslutande hyllar förlikningars före¬
träde, icke gillas; så lärer ännu mindte bi¬
fall böra lemnäs till de från denna åsigt ut¬
gående förslag, som åsyfta inrättande af ser¬
skilda myndigheter till tvisters bemedlande,
eller så kallade Förliknings-Domstolar; ty är
syftemålet i sig sjelft icke allmängiltigt, utan
fastmer i många afseenden skadligt; så kati
ej medlet för dess tillvägabringanda vara
gagneligt. När nu härtill lägges, att skyldig¬
het att vara Ledamot i Förliknings-Domstol,
(en benämning, som inne"bär motsägelse, eme¬
dan begreppet om förlikning utesluter be¬
greppet oni dorn) ej kan stadgas såsom ett
allmänt medborgerligt åliggande; att man
inom få orter i vårt land torde finna erfor¬
derligt antal medborgare, som vöre hugade
och egde tillfälle, att åt ifrågavarande skiljes»
rnannakall egna den tid och den moda , sorn
dess uppfyllande kräfver ; att ännu sparsam¬
mare tillgång torde vara på män med såda¬
na egenskaper, som kunna ingifva parterne
det förtroende, utan hvilket ändamålet nöd¬
vändigt måste helt och hållet förfelas; samt
att stiftaine af vår au gällande Lag sypas
l6 LagUtskoitets Beiiinkar.de N,*o i5§.
hafva i förevarande afseende lämpligt oeli
tillfyllest sörjt för befordrandet af frid och
försonlighet menniskor emellan, då de ålagt
Domaren att rada parterne till förlikning;
så lärer Utskottet hafva anfört tillräckliga
grander för sitt
tillstyrkande,
att ofvanberörde, vid flere föregå¬
ende Riksdagar väckta, men afslag-j
na motioner äfven nu må af Ri--
kets Ständer utan afseende lemnäs.
Stockholm dea 5 Januarii i85o,
wSässfaassssBössässsi^^
STOCKHOLMj
Elmuns och Granbergs Tryckeri, i85oj
&agVtikouiii Utlåtande N:p »5g, t
N:o i55.
A »korn till Esptd. Utskottet den sy Jan. 1-830»
Utlåtande öfver anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, N:o
lid, i anledning af Kongl.
Muj:ts Kådiga Proposition,
angående ansvar ä den, som
bortförer andras minderåriga
barn,
•Lag-Utskottets, I anledning af Kongl. Majit*
Nådiga Proposition, angående ansvar å den,
som bortförer andras minderåriga harn , dea
17 sistlidne October, under N:o 116, afgifna
Betänkande, hvilket Högvördige Preste-Stån-
det samt Vallöf!, Borgare-Ståndet bifallit,
men Hedervärda Bonde-Ståndet afslagit, ät
ef Höglofl. Ridderskapel och Adeln till Ut-
skottet återförvisad!, i anledning af följande
anmärkningar;
1:0 af Herr P. G. Cederschjöld: att,
som det hos flera bland verldens störste Uag-
Biht till Riki-St. Fröt. IS28 — 1030, 7 Sami. 1 Afd. t
3 ,dje B.t. b.de H u
« ZägUtsiottets Utlatandt N:o i5g.
stiftare vaiit en grundsatts, att ej stifta Lagar
för vissa ovanliga brott, på det man icke
skulle fästa uppmärksamheten på (leras möj¬
lighet , samt här i Sverige funnes blott ett
exempel på barns bortförande; si vore den
föreslagna Lagen så mycket mera öfverflö¬
dig , som , efter hvad en Ledamot af Ut¬
skottet i sin reservation uppgifvit, Lagbestäm¬
melse för ifrågavarande händelse ej sakna¬
des; och
21o af Hans Excellence, Herr Grefve
Adolph Göran Mörner samt Herr JVollralh
Iliam: att det af Utskottet, med afvikelse
från Kongl. Majus Nådiga Proposition, före¬
slagna straff af ett års fästningsarbete för
den , som bortfört annans minderåriga barn ,
men detsamma inom ^4 timmar återlemnar,
utan att något ondt eller våld blifvit barnet
tilllogadt, vore alltför strängt och ej allenast
motverkade ändamålet att förmå förbrytaren
att barnet återställa , utan ock kunde hafva
den följd, att barnet varder, till brottets
döljande, afdagataget.
A dessa anmärkningar, dem Utskottet
tagit i öfvervägande, får Utskottet kortligen
svara, att, om än den cmförrnalda grunds»tt-
sen, att rj stifta Strafflagar mot brott, sorn äro
okända eller ovanliga, är i vissa afseendea
LngUtskoiuts Utlåtande N:o i5g.
rigtig ; så rtiä den dock icke ega tillämpning
längre, än till dess behofvet af Lag visat sig,
hvilket inträffar så snarf en enda handling,
den Lagstiftaren anser böra stämplas såsom
brott, men hvarå straff ännu ej blifvit be¬
stämdt, finnes vara utöfvad , emedan hand¬
lingen eljest måste antingen lemnäs ostraffad
eller ock, hvad ännu sämre är, bestraffas ef¬
ter godtycke; — att, ehuru i allmänna La¬
gen icke helt och hållet saknas grunder,
hvarefter straff för ifrågavarande brott kan i
nödfall bestämmas, något till händelsen egent.
ligen lämpligt Lagsladgande likväl ej finnes,
och således är behölligt, samt ändtfigen , alt
Utskottet, med fästadt afseende på den straff¬
bestämmelse, som senare momentet af 7
i 3o Capitlet Missgernings-Balken , jemfördt
med Kongl. Förordningen den 20 Januari!
1779, innehåller, anser straffet af ett års fäst¬
ningsarbete för den , som bortfört en annans
barn, ändå att han inom s,j timmar detsam¬
ma återställer, ingalunda vara för strängt,
då deremot det i Kongl. Majus Nådiga Propo¬
sition föreslagna ansvaret i detta fall synes
Utskottet hvarken nog afskräckande eller
svarande emot den oro och fruktan, sorn sak¬
naden af det bortförda barnet tillskyndar
dess föräldrar, anhörige eller andra vårdare.
Utskottet finner sig derföre ej ega skäl
att i någon måtto frångå sitt förra yttran¬
LagVcs&ottets Vtlätande N:o 169.
de, hvilket alltså oförändradt till Högloft
Ridderskapets och Adelns profning åter eif—
verlemnas.
En Ledamots serskilda mening bifogas,
Stockholm den 19 Januarii 1830.
Reservation.
Herr 'Arved Ribbing', som icke deltagit
i Utskottets förra Utlåtande öfver detta äm¬
ne , har, på de af Herr Cederschjöld hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln anförda
grunder, ansett serskild Strafflag för ifråga¬
varande förbrytelse ei vara af behofvet på-
lallad.
'LagUiskoltcts Vilulande Nip 160.' 5
N:o 160.
Ankom till Expod. Utskottet den 19 Januari! 1830.
Utlåtande öfver anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N:o 1*7, i anledning af väck¬
ta frågor om ändringar ock
tillägg i allmänna Lagens ock
serskilda Författningars stad~
gauden, angående bysättning.
■A-f Höglofl. Ridderskapet och Xdeln ar nyss-
bercirde Betänkande, hvilket Hedervärda Bon¬
de-Ståndet afslagit, men Högvördige Preste-
Ståndet samt Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit,
till Utskottet äterremitteradt , i anledning af
följande anmärkningar J dem nedanbemälde
Talare framställt:
1:0 Herr Friherre Ludvig Boije: att$
om man än, lika med Utskottet, betraktar by-
sättning icke såsom straff, utan såsom en
bypotheks-anstalt; så måste man likväl medi
gifva, att den, till ytterlighet drifven, öf-
vergår till lifstidsstraff. En gräns derföre
hade således blifvit med skäl äskad. Då
den, sora, efter att hafva afträdt sin egen-!
dom till Borgenärer, och sedermera ett^Srj
6 Lagutskottets Utlåtande N:o 160.
varit bysatt, kunde anses såsom till sin tim¬
liga välfärd alldeles förstörd , syntes frågan
vara: om den ena samhällsmedlemmen skall,
j hela sin lifstid, lemnäs till offer för den
andras hämd. Det vore således magtpåliggan-
de, att iakttaga skillnaden emellan en säker-
hetsansialt och en omoralisk , att icke säga ,
ochristlig hämdelag. Icke borde den påföljd,
hvarmed tjuf, som 5:dje gången stjäl med
inbrott, varder bestraffad, nemligen lifstids-
fängelse, kunna drabba jemväl den, som, unr
der redlig afsigt att betala, lant 10 R.'dr,
dem hart sedermera icke förmår gälda. I Nor¬
ra America egde alldeles icke något bysätt¬
ningstvång rum, och i England vöre det in¬
skränkt till 1 samt i Frankrike till 5 år.
Likväl kunde man ej påstå , att der ej fin¬
nes credit eller att allmänna säkerheten der
icke är bevarad. Af dessa skäl funne Herr
Friherren sig uppmanad, alt i moralitetens
och chrislendomens namn fortsätta yrkandet
om ändring af nu gällande stadganden om
bysättning; dock under bestridande af det
gjorda förslaget till införande af Jury, hvars
antagande inom Svenska brottmålslagstiftnin-
gen skulle, efter Herr Friherrns tanka, med-
föra osäkerhet till lif, ära och egendom.
a:o Herr Carl Wilhelm Uggla: att,
ehuru numera ingen torde förneka nödvän¬
digheten af en , efter tiden» kraf lämpad
LcgZJtskoiteis Utlåtande N:o 160,
Lag om bysättning, på det medborgare mat¬
te varda fredade fran ett godtyckligt och of¬
ta af hämdfulla bevekelsegrunder förorsa-
kadt beröfvande af den personliga friheten ,
hvart värde endast kan med lifvet jemföra»,
hade Utskottet likväl icke annorlunda gått
de, såsom uttryck af den allmänna viljan,
framställde önskningarne om ändring i den
öfverklagade Lagen till mötes, än att ett
rådrum af åtta dagar från bevisligen erhål¬
len del af lagsökningen blifvit gäldenären
lemnadt. Förslaget härom vöre dessutom
oredigt ; ty , ’’då lagsökning af en tvistig
skuldfordran gerna flere månader kunnat för¬
utgå ; så blelve ändå alltid följden, att by¬
sättning genast på Utslaget vore verkställbar.”
Men vida eftertänkligare, än de brister i ären¬
dets behandling, som läge klart i dagen ,
syntes de principer, som, uti Betänkandet,
andades. Att undvikande besvara hvad 99
hundradedelar af Nationen ansågo påkalla ,
vore icke tillständigt å en tid , då de flest®
medborgare befinna sig skuldsatte, då det år
1815 vidtagna och sedan fortsatta restri-
ctionssystemet i penningeväsendet betagit äf¬
ven de förmögnaste medborgare tillfälle att ,
emot hvad säkerhet sorn helst, erhålla erfor¬
derliga försträckningar af penningar., och då
Banken , till följd af de senaste realisations-
åtgärderne, efter hand komme att upphöra
med gina lånebiträdeu. Den af Talaren fö-
g LegUlsiottelx Ulla tanda N.-o l6o»'
xeslagna Jury-inrättning , för bedömande,
huruvida en gäldenär genom tredskande gjort
sig till bysättning saker, vore, i hvad dess
nytta 3ngår , lika litet vederlagd af Utskot¬
tets magtord "olämplig som af den in¬
dragna grunden , att det icke bör bero af
enskildas godtycke att inskränka en fordrings-
egares ovilkorliga rättighet , att till sin sä¬
kerhet erhålla bysättning å gäldenären. Enär
bysättning endast borde ega rum för tred-
shande i g;ilds betalning, icke för oförmåga
dertill, syntes det vara med municipala in¬
rättningar mera öfverensstämmande, om be¬
slutet derom fattades af flere opartiske med¬
borgare, än af en enda , som, utom det att
lian är part , tillika kan vara en fiende, den
der tillhandlat sig gäldenärens förbindelse,
i afsigt att å haris person hämnas enskilda
oförrätter. Och som den föreslagna Juryn
icke skulle ega alt sig med brottmål befatta,
utan dess functioner endast bestå i att medla
emellan medborgare i rent civila mai och
förebygga de missbruk, som, på Lagens be¬
kostnad , skola föröfvas emot olyckliga galde-
närer 5 inen bysäitningstvänget otvifvelaktig!
komrne att, till fÖ jd af den hos de tillkalla¬
de Domarne förutsatta rättskänslan , emot en
verkligen tredskmule^galdenär i ali stränghet
tillämpas; så förmodades verkan af en Jury,
med sådan syftning, icke kunna lilli va annat än
välgörande. Jlrågavarande förslag vtue så¬
Lae Utskottets Utlåtande N:0 160, g
ledes väl grundad! , och ej vederlagdt, dock J
i händelse detsamma icke kunde i dess hel¬
het antagas, borde Stminstone, i likhet med
Herr Cederschjölds hemställan och Lag--Co-
tniténs förslag, stadgas: ”att gäldenär, som
”vederbörligen uppgifver sin egendom, och
”densamma för göhlen till sina borgenärer
’’afstdr, eller till så stort belopp , att shul-
*’den dermed kari liqvideras, md varda från
' 'by sä 11 ning fri.’ *
o.o Herr P. G, Cederschjöld : att bor¬
genär bör emot gäldenär hafva samma skyl¬
dighet i afseende på helsovården , som Kongl.
Majtt och Kronan emot fånge , samt således
förpligtas att, i händelse af gäldenärs sjuk¬
dom , honom med läkarevård förse.
4:0 Herr N. JV. af Grubbens : att skä¬
let till hans yrkande om skyldighet för bor¬
genär, som håller gäldenär bysatt, att till
Staten erlägga 24 sk. B:co om dagen i slil-
ningspenningar m. m., vore det, att den,
som har något att förvara , bör bekosta den
plats, hvarest han vill hafva det förvaradt ;
att Talaren icke föreslagit förhöjning af
de kostnader, som drabba borgenären i och
för gäldenärs bysättande, (ty rättegången
hade icke att göra med underhållet) ; utan
endast att den bysatte , på det han ej måtte
behöfva svälta , borde undfå sk. B:co oni
jo LogUtsiottets Utlåtande N:o 160.
dagen i underhallspenningar, hvilket ej kun¬
de anses vara för mycket ; __ att Utskottet
icke skall ratt lörstått och besvarat Talarens
förslag, att den i Concurslacen stadgade tid
al t v ii mänader, efter hvilkas forlopp bysatt
gäldenär kan försattas i concurstillstånd, bor¬
de minskas till en månad ; hvilket förslag
åsyftade, att den bysatte måtte så mycket
snarare kunna nödgas att göra cession el¬
ler ock betala, samt mångens långvariga
lidande sålunda minskas; — och att, enär Lä¬
karen, hvilken ej borde vara medlare emellan
borgenären oell gäldenären , ådrager sig den
förres ovänskap, örn han tillstyrker tillåtelse
för gäldenären att några timmar vistas utom
häktet, och i motsatt fall den senares, detta
förhållande måtte undanrötljas och, då Ut¬
skottet förbisett Talarens, pag. 12, punkten
cl, härom framställda förslag , annan tjenlig
förändring af Utskottet föreslås.
I anledning af hvad sålunda blifvit an-
mäikt och yrkadt, har Utskottet å nyo före-
haft detta ärende, men icke funnit skäl att
frånträda eller ändra sin i ämnet fattade öf¬
vertygelse. Och som anmärkningarne till
det mesta bestå endast i upprepande eller
närmare utveckling af en del af de motio¬
ner, Utskottet, på anförde och ej vederlagds
LagVtskottets Utlåtande N’.o 160, 11
grunder, afstyrkt; sa torde återremissen kun¬
na anses tillfyllest besvarad genom följande
erinringar.
Af by sä t tn ingsån? t a! tens natur och ända¬
mål (oljer det af sig pjeiff, ait någon gräns
för dess användande ej kan, på förhand, annor¬
lunda bestämmas, än så , att tvångsmedlet
upphörer, så snart anledningen för dess til¬
lämpning upphört. Att fastställa er< annan
godtycklig tidsgräns för bysättning vore att,
åtminstone lill en del, upphäfva dess ända¬
mål och omintetgöra dess åsyftade verkan.
Man komme då att, si tillsägandes , endast
Jar syns skull meddela fordringsegaren
rättighet att hålla sig till gälderiärens per¬
son , eller att gifva med ena handen hvad
man med den andra tager tillbaka. Utan
att ovillkorligen förneka främmande rättsan-
stalters möjliga användbarhet i vårt land ,
håller Utskottet likväl före, att man i all
lagstiftning, och serdeles i de ämnen, der
lagstadganden ej kunna härledas från rena
förn uftsgrunder, utan måste hemtas från hvarje
lands och hvarje folks serskilda naturliga
och oeconomiska förhållanden , bör ytterst
varsamt begagna främmande Lagar till mön¬
ster för egna. Och sorn flera af de omstän¬
digheter, hvilka inverka på Engelska och
Franska Bysättriingslagarnes anda och beskaf¬
fenhet , såsom rikare oeeonotniska källor och
12 LagZJtskottets Utlåtande N:o lGo.'
ett, deraf beroende, val befästadt creditsy-
stem , icke äro för banden i Sverige; så
kunna ej nämnde Lagar, derföre att de äro
lämplige i England och Frankrike, anses tjen-
lige för Sverige , der svagare tillgångar och
ett deraf följande vacklande penningeväsende
göra ett strängare bysättningstvång nödvän*
digt för underhållande af förtroendet i pen-
ningeförhållanden. Någon jemförelse emel¬
lan bysättning och fängelsestraff kan lika li¬
tet anställas, som storheter af olika slag kun¬
na med hvarandra mätas. — Man bör dess¬
utom icke förbise , att bysättningstvangel är
begränsadt genom det allmänna stadgandet i
8 Cap- 2 §. Ulsöknings-Balken , att den ej
md för gäld bysättas, som gods i Riket e-
ger, deraf han gälda och rätt göra kan ,
eller gitter sätta pant eller borgen , samt
att undantag från denna regel , eller den
strängare exsecutionsrätt, sorn medförer ovil¬
korlig bysättning, egentligen eger rum en¬
dast i fråga om löpande skuldsedlar. Gäl¬
denär kan för öfrigt rädda sig från äfventyr
af bysättning, derigenom att lian , innan by-
sättningen gatt i fullbordan, afträder sin e-
pendorn till borgenärers förnöjande, hvartill
han ej kan sakna nödigt rådrum, helst om,
såsom Utskottet föreslagit, bysättningsutslag,
på grund af löpande skuldebref, som är ställdt
att betalas vid anfordran , eller hvari viss för¬
fallotid ej är utsatt, icke får gå i verkställ
LagVlskoltets lTtlätarnle N.o iGo,
ligliet förr, än åtta dagarjefter Jen Jag, dl
gäldenären bevisligen erhållit del af lagsök¬
ningen , så att lian ej kan af bysättningsut-
slaget oförmodadt öfverrumplas. Någon för
personliga friheten vådlig olägenhet kan så¬
ledes, efter Utskottets omdöme , icke härflyta
från öfrige om bysältning nu gällande stad-
ganden , till hvilkas förbättrande Utskottet
funnit de till dess granskning hänvisade fÖr:
slag ej skola bidraga.
Hvad angår den föreslagna Juryn eller
Nämnden, samt yrkandet om skyldighet för
borgenär att förse den bysatte gäldenären
med Läkarevård, i händelse af sjukdom, att
bestå honom ett större underhåll , och att
betala slitningspenningar m. rn. till Staten ;
så får Utskottet till hvad i dessa hänseenden
blifvit i Betänkandet yttradt endast lägga:
att, då ingen annan, än gäldenären sjelf,
kan anses ega tillförlitlig kännedom om hans
tillgångar och oeconomiska ställning, eller be¬
döma , huruvida hans underlåtenhet att be¬
tala härflyter af oförmögenhet eller tred-
skande, ett opinionsyttrande derom måste
sakna all grund och blifva helt och hållet
godtyckligt ; — att, enär borgenärer böra nju-i
ta lika rätt , och den enas icke mer än den
andras må bero af gäldenär» helsotillstånd.
Utskottet ej finner billigt , att den ene, mer
äa den andre, skulla vidkännas omkostnadff
l4 LagUtskoltets Utlåtande N;o 160.
för sjuk gäldenär* vardande ; att, då by¬
sättning är en allmän rättsanstalt , den äfven
bär , såsom andra allmänna rätisanstalter , af
Staten bekostas , med undantag af hvad som
erfordras till den bysattes nödtorftiga uppe¬
hälle, hvilket borgenären bör bestå, pa det
att anstalten ej må missbrukas; samt att det
underhåll , bysatt gäldenär nu njuter, är till¬
räckligt för hans lifsbergning, dertill han
dessutom kan genom arbete sjelf bidraga.
Den ändring Herr af Grubbens yrkat i
tiden, efter hvars förlopp bysatt gäldenär må
kunna försattas i cessions-tiilstånd, lärer fin¬
nas, i afseende på gäldenärens fördel, desto-
mindre af nöden, som det är gäldenären obe¬
taget att när som helst till borgenärer afträ¬
da sin egendom.
Punkten d, pag. la , anser Utskottet
lika litet nu, som förut, förtjena afseende.—
Något medlarekall emellan borgenärer och
gäldenärer är Läkare icke ålagdr, och behöf-
ver således ej afskaffas. Läkaren medle emel¬
lan helsa och sjukdom , lif och död , efter
konstens reglor och samvetets fordringar.
Om han , genom fullgörandet af denna sit)
pligt, ådr.iger sig borgenärs eller gäldenär®
rnissnöje och ovilja, — det måste han under¬
kasta sig och fördraga, lika med hvar och
en annan , som har en pligt att uppfylla.
LagUtskottets Betänkande Nia 161. i5
Utskottet öfverlemnar alltså sitt förslag,
i oförändradt skick, å nyo till Höglofl. Ritf-
derskapets och Adelns pröfning.
Stockholm den ig Januarii i85o.
N:o i<5[.
Ankom till Exped. Utskottet den 27 Januari! 1830.
Betänkande öfver Herr Fr. L.
Rosenqvists motion om upp-
häfvancle af 6 §. i 9 Capitlet
Handels-Balken.
Sedan Rikets Ständer, med ogillande af
Lag-Utskottets Betänkande Nio 98, afslagit
den af Herr Fr. L. Rosenqvist väckta, i
nämnde Betänkande omförmälda motion om
stadgande, att färskrifningar skola, får alt
vara gällande, ställas till viss man rn. m.,
har Herr Rosenqvist hos Höglofl. Ridder—
skåpet och Adeln framställt det yrkande, att
6 §. i 9 Cap. Handels- Balken nia. alldeles
upphöra, och en hvar ega rättighet att be¬
tinga sig sa stor ränta han behagar; eme¬
dan lagstiftare», då lian ansett sig icke böra
träda emellan , i fråga om sjelfva Capitalet ,
i6 Lagutskottet! Betänkande N:o 161.
eller förbindelsen deri , syntes ej eller böra
träda emellan i fräga om räntan.
Öfver detta till Lag-Utskottet remitter
rade förslag finner Utskottet nlgot annat
yttrande icke erforderligt, än att, då Rikets
Ständer redan bifallit Siats-, Banco- oell
Lag-Utskottens den 2g sistlidne September ,
•under N:o 17, afgifna Betänkande, hvari
Herr M- af Christiernins motion om fri
ränteberåkning blifvit afstyrkt, denna frlga
Sr, i följd af 87 §. i Regeringsformen, att
anse såsom afgjord och förfallen , samt der¬
före ej vidare kan , under innevarande Riks¬
dag , komma under Rikets Ständers pröfning.
Stockholm den 19 Januarii i85o.
STOCKHOLM,
Elmms och Granbergs Tryckeri, i83o«
LagUtskottets Betänkande Nö i6s, \
N:o i6z.
Ankom till Expsd» Utskotlot den 3 Febr. 1830,
Betänkande, i anledning afBanco-
Utskottets förslag om utfär¬
dande af förklaring öfver
Kongl. Brefven den 17: de
Februarii 1742 och den 26:te
April 1776, angående Ban¬
kens forum i Concursmäl.
Till Lag-Utskottets behandling hafva Stimfå
lige Riks-Stånden, genom Serskilda remisser»
öfverlemnat Råneo-Utskottets Memorial, N:o>
86, hvaruti är anfördt» att» sedan Banco—
och Lag-Utskottens Betänkande, N;o 6g> an¬
gående upphörande af Bankens rättighet
att med egna käromål draga sina veder-
parter från deras lagliga Domstolar, blif¬
vit af Högloflige Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet»
men af Högvördige Preste-Siåndet och \räl«
loflige Borgare-Ståndet afslaget , och den i«
fragasatta förändringen således, likmätigt Bylde
§:n i Regerings-Formen , ej kornme att ega
rum, utan Banken, såsom hitintills, förblif-
Bih. till Riki-St. Prot. iS28 — 1830, 7 Sami. j Af i, t
3 :dje Bit. 9'de H:t.
p LngTJiskoltets Betänkande N.o 163.
va i åtnjutande af det serskilda domstolspri-
vilegiurn, som, genom 4lde punkten i 1663
års Riksdagsbeslut, blifvit Banken försäkradt,
Banco-Utskottet funnit angeläget, att de i
sammanhang dermed gifna stadganden, Kongl.
Brefvet till Götha Hofrätt den i7:de Fe¬
bruarii 17 angående forum för Banken i
Concurstnål, samt Svea Hofrätts, i följd af
Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse den a6 A-
pril 1776, under den i2:te Juni» samma år
utfärdade Universal , sorn innehåller, huru
förfaras bör, då Banken, innan Afträdes-
och Förmonstvist hunnit blifva afgjord, korn*
mit, medelst pantens försäljning genom of¬
fentligt anslag, utrop eller annars, till sin.
betalning och sådant blifvit anmäldt, måtte
erhålla ett tillägg eller en förklaring , hvari,
genom de hinder och det uppehåll för Ban*
kens medborgenärer i Concursmål , som , i
följd af dessa Författningars ordalydelse, nå¬
gon gång uppstått, så vidt ske kan, undan-
rödjas och förekommas. Enligt en ordagrann
tillämpning af berörde Författningar , hvilka
dock, med anledning af stadgandet i lo da
Cap. 1 »ue Rättegångs-Balken , att ej nå¬
gon sak md upptagas, utan i rätt Domstol,
ända att parterna sjelfve om annan Rätt
åsämjas, utan Konungen finnér skäl att
gifva der lof till, icke alltid blifvit af Dom-
stoiatne lika tolkade och förstådde, syntes
iagUtskottets Betänkande N:o 162, 5
det åligga vederbörande Domhafvande att, £
alla Concurser, der Banken någon fordran
bevakat , öfverlemna till Svea Hofrätt att
pröfva hvad rum Banken för sin fordran ,
i förhållande till öfrige borgenärer, ega bör,
så vida icke Banken anmält sig vara forsin
fordran godt gjord , innan concurst visten
hunnit i öfrigt af göras vid deri Domstol,
der saken är anhängig. Men då en sådan
åtgärd , nödvändigt ledande till hinder och
uppskof för Concursmåls bringande till ändt-
ligt slut, ingalunda kunde anses för Ban¬
ken behöflig vid de oftast inträffande fall ,
då dess anspråk att, i följd af intecknings-
och förmonsrätt , njuta full betalning, icke
af någon medborgenär blifvit bestridda, före¬
sloge Banco-Utskottet , det måtte , på det
sätt och i den ordning Regerings • Formens
87:de p. stadgar, den närmare förklaring
Öfver de förut nämnda Kongl. Brefven af
den ip.de Februarii 1742 och den ä&ite A-,
pril 1776 varda meddelad: att prof nin¬
gen af Bankens fordringar i Con-
cursmål, som göras anhängige vid
någon annan Domstol, än Svea Hof-
rätt, kommer att till bemälde Hof¬
rätt öf ver lemnäs endast i de hän¬
delser, dd någon med Bankens for¬
dringsanspråk gemenskap egande
anmärkning eller invändning före-
4 ZiagUtskoitets Betänkande N.'o l62.
hommer', men i annat fall målet i
dess helhet behandlas af den Dom-
stol, der bevakningen skett; för hvilken
förklarings beredande Banco-Utskottet till¬
styrkte , att Memorialet måtte till Lag • Ut¬
skottet öfverlemnas.
Derjemte har Lag-Utskottet från Hög*
loflige Ridderskapet oell Adeln fatt sig till-
stäldt ett af Herr Friherre Jacob Cederström,
vid ärendets föredragning inom Ståndet, af-
gifvet anförande, hvari Herr Friherren, med
anmälan af sin reservation emot det fattade
beslutet om ifrågavarande Memorials remit¬
terande till Lag-Utskottet, yttrat sig ansa
både motionens väckande och remissen der¬
af olaglige , på den grund, att, ehuru 07:d©
§tn i Riksdags-Ordningen , som innehåller;
^Intet Utskott, Constitutions- och Banco-
Utskotten allena undantagne, vare berälti-
gadt, att väcka frågor till afgörande i Ri¬
kets Ständers plena etc.'", tillåter Banco-Ut¬
skottet att , till afgörande inom Rikets Stan»
ders plena, väcka frågor, deraf likväl icke
kunde härledas rättighet tor samma Utskott
att göra motioner, som till andra Utskotts
handläggning höra, enär ett dylikt förfaran¬
de skulle kunna medföra fullkomligt elude-
rande af Grundlagens stadgande© om maj
tionsrätten,
iLoyUi&iotiets Bilinlandt N:o 16a'.; 5
Hvad sålunda blifvit anfördt har Ut¬
skottet i öfvervägande tagit. Och hvad först
angår Herr Friherre CederstrÖms invänd¬
ning, att hvarken Banco-Utskottet skall egt
framställa omförmälde förslag, eller remiss af
Memorialet derom lagligen kunnat beviljas;
så, enär det icke tillkommer Lag - Utskottet
att undersöka och pröfva , huruvida berörde
åtgärder äro grundlagsenlige eller ej , finner
Uiskotiet sig lika litet pligtigt att öfver sam¬
ma invändning sig utlåta , sorn förhindradt
att upptaga och i vanlig ordning handlägga
ifrågavarande af samtlige Riks-Stånden till
Utskottet hänskjutna förslag.
Vidkommande fördenskull sjelfva sa¬
ken ; så , ehuru Utskottet , som förut , en¬
ligt hvad ofvan berördt är , samfäldt med
Banco-Utskottet, på anförda grunder, till¬
styrkt ett fullkomligt upphörande af Bankens
rättighet att meri egna käromål draga sina ve-
derparter från de Domstolar, hvarunder de,
enligt allmänna Lagens föreskrifter , eljest
äro lydande, anser den af Eanco-Utskottet
nu föreslagna förklaring öfver Kongl. Bref¬
ven den 17:de Februarii 1742 och den 26:1a
April 1776 skola endast i ganska ringa moa
bidraga till afhjelpande af de många olägen¬
heter , hvilka af Bankens, efter Utskottets
tan^a, lika olämpliga, som för Banken i sjelf-
g Lagutskottet* Betänkande Nto 16a.
v» verbet onyttiga serskilda domstolsprivile-
gitim härflyta, finner dock Lag-Utsfcottet sig
böra desto hellre understödja Banco Utskot¬
tets förslag, sora de få fördelar, hvilka deraf
äro att vanta, skola komma Banken lika
mycket som dess medborgenärer i Concursen
till godo; och hemställer derföre Utskottet,
om icke den föreslagna förklaringen må er¬
hålla denna lydelse;
Kongl. Brefvet den 17 -de Februarii
1742, angående Bankens forum i
Concursmdl, samt usta momentet
af Kongl. Brefvet den 2b:te April
»776, rörande förklaring öfver
vissa delar af Concurs - Stadgan
den 26\te Augusti 1773, skola hä¬
danefter sålunda tillämpas, att
prÖfningen af Bankens fordringar
i Concurser, de der vid någon an¬
nan Domstol, än Svea Hofrätt,
göras anhängige , icke skall till
bemälde Hofrätt Öfverlemnas i
annat fall, än då någon med
Bankens fordringsanspråk gemen¬
skap egande anmärkning förekom¬
mit; ulan bor, då detta fall ej
inträffar, hvarje Concursmdl, äf¬
ven i hvad det förer Bankens rätt,
LagVlskottets Betänkande N:o 16a. y
behandlas och af göras af den
Domstol, der bevakningen skett.
Stockholm den 1 Febr. i85o.
STOCKHOLM,
Elmin» och Granbergs Tryckeri, i83o.
LagUtskottets Memorial N:o i65.
N.o 163.
Ankom till Exped. Utskottet 4en it Februarii 1830.
Memorial, i anledning af Riks-
Ståndens serskilda beslut, an¬
gående Utskottets Betänkan¬
de N:o 95 och Utlåtande
N:o 155, om ändringar i K,
Förordningen den 24 Augu¬
sti 1813 emot fylleri och
dryckenskap.
P^ällofl. Borgare-Standet har till alla delar
bifallit Utskottets ofvanberörde Betänkande
och Utlåtande samt icke antagit den af He¬
dervärda Bonde-Ståndet till öfriga Stånden
aflåina inbjudning, som här nedan omförmär
les.
Hedervärda Bonde-Ständet har äfven
bifallit Utskottets Betänkande, likväl med de
förändringar, dels att, i stället för det före¬
slagna stadgandet, att den för fjerde resan
fylleri pliktfäilde skall , örn han är myndig,
ställas under förmyndare och stå under för¬
mynderskap, till dess han gitter visa, att han
Bih, till Rikt-St, Prat. 18*3—1830, 7 Saml.lAfd. t.
3 i dje B,t i o de H:t.
2 PagTätskottets Memorial N;o lGf>,
från sin vanart så återkommen är, att han sig
och sitt gods sjelf råda kan, samt derjemte
förklaras oberättigad att deltaga i val eller
väljas till sådana förrättningar, som inne¬
fatta medborgerligt förtroende, hvilket stadgan¬
de ogillades, må förordnas, att den för jaer¬
de resan fylleri pliktfallde skall förklaras
oberättigad att väljas till allmänna upp¬
drag eller förrättningar, och dels att i fö¬
reskriften, att öfvermage, som af starka dryc¬
ker öfverlastar sig , bör agas af föräldrar el¬
ier husbonde i närvaro af Krono-, Stads-eller
Policé-betjent, må uttryckas, att detta bor
ske endast i närvaro af Krono-, Stads-
eller Police-betjent; och har Bonde-Ståndet
inbjudit sina Med-Ständer att i detta beslut
sig förena.
Höglo fl, Ridderskapet och Adeln har
instämt i Bonde-Ståndets nyssberörde beslut’;
hvaremot
ITögvördige Preste.Ståndet, sorn gillat
endast den del af Utskottets förslag, hvilken
3ngår bestraffning för första, andra och tre-»
dje resan fylleri, samt stadgat, att fylleribrott
böra kunna efter omständigheterna åtalas bå¬
de vid allmän Domstol, hos Konungens Be¬
fallningshafvande och vid Police-inrättniDg,
i allt öfrigt afslagit Utskottets ifrågavarande
Betänkande och Utlåtande; i följd hvaraf och
XjdgUtsiottets Memorial N:o 163.
enär Siandet således ansett den I 1813 ari
Förordning stadgade straffbestämmelse för fjer¬
de resan fylleri böra bibehållas, Ståndet icke
eller funnit för godt att Bonde-Ståndets of*
vanberörde inbjudning antaga.
Således är Utskottets förslag dels af alla
fyra Riks-Stånden och dels af tre Stånd gil—
ladt, utom i hvad detsamma angar
1:0 1Straff bestämmelsen för fjerde re¬
san fylleri, och
2:0 Verkstalligheten af Straffet för öf¬
vermage, som af starka drycker sig öfver¬
lasta!'.
Hvad den förra af dessa tvanne frågor
beträffar; så finnes, att Utskottets tillstyrkan¬
de, att stockstraff för fjerde resan fylleri mS
upphäfvas, blifvit af tre Riks-Stånd bifallet;
■— att deremot Utskottets förslag, att den för
fjerde resan fylleri pliktfällde skall ställas un^
der förftiyndare-vård och under sådan vård
förblifva intill dess han gitter visa sig vara
ifrån sin vanart så återkommen, att han sig
och gods sitt sjelf vårda kan, är af tre Stånd
förkastadt; — att, enär Vällofl. Borgare-Stån¬
det i allo gillat Utskottets förslag och sale-
4 LagXhskoiiets Memorial N:o 163,
des äfven godkänt det utur 1815 ars Föri
ordning bibehållna stadgandet, att den, som
pliktfälles för fjerde resan fylleri, tillika skall
förklaras oberättigad att deltaga i Val el¬
ler väljas till sådana förrättningar, som in¬
nefatta medborgerligt förtroende, samt Hög-
vördige Preste-Ståndet funnit nämnde Förord¬
nings straffbestämmelse för fjerde resan fyl¬
leri böra bibehållas, dessa två Stånds beslut
sammanstämma deruti, att berörde stadgande
skall fortfara att vara gällande; — att dere¬
mot Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Hedervärda Bonde-Ståndet ansett den plikt-
fällde endast böra förklaras oberättigad att
väljas till allmänna uppdrag och förrätt,
rättningar; — och att således i denna om¬
ständighet två Stånd stannat emot två, hvar¬
af följer att, jemlikt 87=de §. i Regeringsfori
men, härutinnan kommer att förblifva vid
det, som förut stadgadt varit; hvilket åter är
enligt med Utskottets förslag-
Af detta förhållande anser Utskottet det
blifva en följd, att i:sta Momentet i i;sta§:n
af förslaget skall ändras till denna lydelse :
"Den, so/n af starka drycker
synbarligen öfverlastad är och i så¬
dant tillstånd träffas ä väg, gata
eller annat allmänt ställe, bote
f örsta gången Tre Riksdaler Sex¬
LagVtskottets Memorial N:o i65. 5
ton skill ingar, andra gången Sex
Riksdaler Trettiatvå skillingar, tre¬
dje gången Tretton Riksdaler Sex¬
ton skillingar, samt fjerde gången
likaledes Tretton Riksdaler Sex
ton skillingar; hvarförutan, i sist¬
nämnde fall, den pliktfallde skall
förklaras oberättigad att deltaga i
val eller väljas till sådana förrätt¬
ningar, som innefatta medborger¬
ligt förtroende. Beträdes någon
femte gången, eller oftare, med
fylleri „• varde försänd till någon
Kronans Arbets-inrättning eller
Corrections-hus, att derstädes ett
halft år till arbete hållas
Vidkommande åter den andra frågan •
eller verkställigheten af öfvermages bestraff¬
ning; så, enär Utskottets af Vallöf]. Borgare-
Ståndet gillade förslag icke innehåller någon
ändring, af hvad i detta afseende är stadgadt,
i i8i3 års Förordning, den Högvördige Pre-
ste-Ståndet äfven härutinnan bibehållit, anser
Utskottet Höglofl. Ridderskapets och Adelns
samt Hedervärda Bonde-Ståndets beslut om
tillägg af ordet endast icke kunna, emot of¬
van åberopade $. i Regeringsformen, föran¬
leda till ändring af hvad Utskottet , i enlig¬
het med nämnde Förordning, föreslagit.
€ Bil- till LagUtskottett Memorial N;ö 163.
«tne Ledamöters serskilda meningar bi¬
fogas.
Stockholm den 9 Febraarii i85o.
Reservationer
1:0 af Herr Landegren'. ”Sedan Ri¬
kets Ständers Utskott till Riks-Stånden af-
gifvit Betänkanden ofver de till Utskotten
remitterade motioner, samt, i händelse af å-
terremiss, besvaråt anmärkningarne, stadgar
Grundlagen ej någon ytterligare rättighet för
Utskotten, att, utan serskildt förständigande a£
ett eller flere Riks-Stånd, till Rikets Stän¬
der inkomma med förslag eller yttranden i
redan behandlade mål , utom vid det förhål¬
lande, 73 §:n Riksdags-Ordningen omforma^
ler, eller att Riks-Stånden i sina beslut stan¬
nat i så skiljaktiga meningar, att jemknings-
förslag och voterings-propositioner böra af
Utskotten Riks-Stånden underställas. Ehuru
nu Lag-Utskottet, i min tanka, rätteligen an¬
sett Riks-Ståndens beslut, i anledning af Ut¬
skottets Betänkande N:o 95, och Utlåtande
N:o löb, öfver åtskilliga motioner om ändrin¬
gar i Kongl. Förordningen den 24 Augusti
i8i5 emot fylleri och dryckenskap, vara sa
Bil. till TjdgUiskötiett Memorial N:o i63. 7
beskaffade, att någon jemkn!ng ej kunde ifrå¬
gakomma, samt saken ej eller förfalla, utan
att ett af Riks Stånden fattadt beslut exists-
lade, hvilket, i grundlagsenlig ordning, skulJ
le expedieras, har likväl Utskottets pluralitet
funnit sig bora till Riks-Stånden inkomma
med berättelse om Utskottets förrberörde åsig-
ter. Det är emot en sådan, efter mitt för¬
menande, med Grundlagarne ej förenlig åt¬
gärd, som jag hos Utskottet tillkännagifvit
och nu hos Rikets Ständer vördsarnt anmäler
min reservation. Förgäfves har jag sökt upp¬
fatta ändamålet med en sådan anmälan. Vill
man å nyo draga hufvudsakon under Riks-
Ståndens pröfning, si torde försöket ej lyckas,
enär Riks-Stånden ej, på Utskottets tvätydiga
uppmaning, lära anse sig berättigade att åter
besluta i ett ämne, sorn de redan definitivt
afgjort. Skall deremot Memorialet anses för
hvad det är, en berättelse om Utskottets åsigr,
lärer det ej kunna blifva föremål för Riks-
Ståndens pröfning, samt Utskottet således ej
eller erhålla kännedom, huruvida åsigten gil¬
las eller ogillas; och det lärer vara först då
Expeditions-Utskottet inkommer med förslag
till Rikets Ständers underd. Skrifvelser, som
Riks-Stånden böra pröfva, om deras beslut
äro rigtigt uppfattade eller ej. Vill man slut¬
ligen härleda behofvet af ifrågavarande an¬
mälan derifrån, att, i följd a£ Riks-Ståndens
beslut, förändringar måste ega ruin i raågra
8 Bil. till LagVtskottets Memorial N:o l63.
af de utaf Lag-Utskottet uppställde redactio-
ner, så motsäges detta af den i 36 §. Riks»
dags-Ordningen Expeditions-Utskottet anvi¬
sade bestämmelse, att författa och uppsätta
Rikets Ständers beslut, hvilken befattning
ej endast till renskrifning torde kunna in¬
skränkas; och att Rikets Ständer ej tillförene
ansett Expeditions-Utskottets åliggande så
begränsadt, bevises, bland annat , af det vid
»lenna Riksdag gillade förslaget till Rikets
Ständers underd. Skrifvelse, angående åtskil¬
liga tysta förmonsrätter, uti hvilket förslag
alla de af Lag-Utskottet projecterade §§ måst,
i följd af Riks-Ståndens beslut, af Expedi-
tions-Utskottet förändras. Skulle en sådan
praxis, sorn den Lag-Utskottet nu påbörjat, af
Riks-Stinden gillas, måste »len ofelbara följ¬
den af ett dylikt obegränsadt skriftvexlande,
emellan Utskotten och Riks-Stånden, blifva
både Rtksdagarnes förlängande och Riksdags-
kostnadernes ökande. I afseende på det nu
ifrågavarande målet skall sannolikt af Lagr
Utskottets åtgärd inträffa , att den afgående
underd. Skrifvelsen så sent till Kongl. Majit
inkommer, att Dess pröfning, före Riksdagens
länge önskade slut, ej medhinnes, i följe
hvaraf de , i min tanka nyttiga förändringar,
Rikets Ständer beslutat i Kongl. Förordnin¬
gen den 24 Augusti i8l3 , uteblifva, samt
det i samma Författning stadgade, med tidens
anda
Bil. i. Lagutskottets Memorial N:o i63.
anda och upplysning ej förenliga stockstraf-
fet, hvilket* upphäfvande i Kongl. Förord¬
ningen den s6 Februarii 1817 Rikets Stän¬
der redan föreslagit, kommer att i ännu fem
är fortfara»®*
stro Af Herr Dom-Prosten Holmström t
”Vid jemförelsen af de beslut, uti hvilka de
zespective Riks-Stånden stannat angående
straffbestämmelsen för 4:de resan fylleri, has
jag icke kunnat annat finna, än att frågan
om förändring uti hvad hittills derom varis
stadgadt bör förfalla, Endast arne Stånd, Hög-
lofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet, hafva förenat sig om ett ge¬
mensamt beslut att bibehålla en del af den
bestraffning för berörde brott, hvilken dets
af Lag-Utskottet, i Betänkandet N:o g5, blif-
•vit föreslagen, dels i 2 §. af 1813 års Kongh
Förordning redan finnes bestämd. Af de
öfrige arne Riks-Stånden har det ena, utan
att antaga Hederv. Bonde-Ståndets inbjudning
om sönderdelning af straffbestämmelserna, bi¬
fallit Lag.Utskottets förslag i sin helhet; det
andra har åter alldeles af slagit detsamma. Här
inträffar således ej allenast den händelse, att
ajne Stånd stannat emot två, utan fastmer, att
ajne Stånd stannat emot ett af de 2:ne an¬
dra, som hvar för sig fattat motsatta beslut;
Sik, till Rilt-St. Prat, 1818 — *83°, 7 Sami. 1 Af i g
3xdje B:t. 1 o-.de Hit.
io Bil. t■ LagUtskoltels Memorial N:o 163.’
och någon sammanjemkning kan fördenskull,
enligt min åsigt, ej ega rum, utan frågan
måste, jemlikt 87 §. Regeringsformen, för¬
falla. Väl skulle man, under den förutsätt¬
ning, att antagandet af det hela också med¬
för antagandet af en del deraf , kunna
komma till det resultat, att Välloflige Bor¬
gare-Ståndet verkligen instämt med Höglo!!,
Ridderskapet oell Adeln samt Hedervär¬
da Bonde-Ståndet uti bibehållandet af en li¬
ten del af den föreslagna bestraffningsgraden;
men just af förstnämnda Vällofliga Stånds
vägran att antaga den gjorda inbjudningen,
drager jag tvärtom den slutföljd, att Ståndet
icke med en tillbörlig progiession i straff för
förnyade förbrytelser ansett förenligt att an¬
taga blott denna lilla del af Utskottets för¬
slag, hvilket, såsom ett ostyckadt helt, borde
utgöra det ifrågavarande brottets lagliga på¬
följd. Häraf synes mig ock följa , att det
ej varit Välloflige Borgare-Ståndets beslut
att— såsom HöglofligeLag-Utskottet Synes för¬
utsätta ovilkorligt upphäfva det förut stad-'
gade stockstrcijfet för »}:de resan fylleri, utan
blott med det vilkor, att någon lämpligare
bestraffning sattes i stället, nemligen den
brottsliges ställande under förmynderskap.
Det är ock för det ändamål, att Välloflige
Borgare-Ståndet må sättas i tillfälle att öf¬
ver denna omständighet meddela sin mening,
sorn jag deltagit i Lag-Utskottets beslut att
il Bil. t. LagVtskottits Memorial N:o i65.‘
med det nu afgifna Memorialet till Riks.;
Stånden ingå. Hade resultatet af de skilj¬
aktiga besluten varit fullkomligt klart och
bestämdt, så skulle jag ej dragit i betänkan¬
de att instämma uti Herr Borgmästaren Lan-_
(legrens åsigt af målets omedelbara öfverlemnan¬
de till Högl. Expeditions-Utskottets åtgärd.
Slutligen torde mig tillåtas den allmänna
anmärkning, att, om den grundsattsen conse-
quent fullföljdes, att ett i gällande Lag stad-
gadt straff skulle anses genom Rikets Stän¬
ders beslut tipphäfvet derföre, att hvartdera
af Riks-Stånden för sig, eller blott aine ge¬
mensamt , beslutat införandet af nya bestraff¬
ningssätt, följden möjligen skulle kunna blif¬
va den , att den gamla straffbestämmelsen
borttogs, utan att någon ny, i briat af 3me
Stånds sammanstämmande beslut i stället blef
föreslagen — ett förhållande , så nära liknan¬
de det nu ifrågavarande, att intet tvifvel
hos mig finnes, det förändring i a §. afi8rj
års Kongl. Förordning icke vid denna Riks¬
dag kan grundlagsenlig! komma i fråga.’*
STOCK HOLM,
jtirnéus och Granbergs Tryckeri, 1830.
La.% Utskottets Memorial N* itiij* *
N:o 164.
Antom till Expecl. Utskottat (len 18 Februari: Sjö.
Memorial, i anledning af Riks-
Ståndens skiljaktiga beslut,
angående Utskottets Betän¬
kande N:o 89, och Utlåtan¬
de N:o 154, om indragning
af Lagmans- och Kämners-Rät-
ter samt serskilda Domstolar
m, m.
Utskottets ofvanberörde Betänkande och Ut¬
låtande äro dels af samtlige Riks-Stånden
och dels af tre Stånd gillade, med undantag
af följande omständigheter, i hvilka Riks-
Standens beslut äro antingen skiljaktiga el¬
ler obestämda.
Hedervärda Bonde-Ståndet, som i allo
bifallit Utskottets Betänkande, har således äf¬
ven gillat tillstyrkandet, att alla Kämners-
rätter må indragas; men Högloflige Ridder-
skapet och Adeln samt Högvördige Preste-
Ståndet hafva ansett Kärn/iersrätterne i Stock-
Bih.till Riks-St. Prot, iga8 _ 1830, 7 Sami. j Ajd, 1,
51 rf/e B\t. r i \te H;t.
3 LagUtskottets Memorial N:o 164,
holm, såsom i 'Fryckfrihets-förordningen om-
förmälde, icke kunna för närvarande afskaf-
fas. Välloflige Borgare-Ståndet åter har o-
gillat Utskottets förslag i hvad det angår Käm-
nersrätter i allmänhet, med yttrande, att des¬
se Domstolar komma att bibehållas i de stä-
der, som sådant åstunda.
Häraf anser Utskottet följa, att Rikets
Ständer beslutit indragning af Kämnersrät-
ter , med undantag af Kämnersrätterne i
Stockholm.
Vid detta förhållande finner Utskottet
jsig böra hemställa, om icke i:sta och 4:1)6
punkterne af den i Betänkandet N:o 89, sid.
34 och följande, föreslagna Författning, må
förändras sålunda :
i:s(a punkten (sid. 35):
Alla Kämner srätt er, med undantag af
Kämnersrätterne i Stockholm, skola etc.
och 4‘.de punkten (sid. 36):
I sammanhang härmed varda nedan-
nämnde lagrum dtls upphäfne och dels än¬
drade , på sätt som föijer; dock att de
biand dessa lagrum, som angå. Kämners-
rätier och Rådstufvur ätter, skola, i afseende
Lag-Utskottets Memorial N:o 164.' 5
pa Kämner sr åtter ne i Stochholm och Rdd-
stufvurätten derstädes , oförändrade bibe¬
hållas :
Rättegängs-Balhen etc.
I anledning af Utskottets tillstyrkande
i Utlåtandet N:o 1Ö4, sid. 22 och 23, att an¬
tingen den af Utskottet, i Betänkandet N:o
89, föreslagna tiden, för den ifrågavarande in*
dragningens verkställande, må förlängas ett
år, eller till år i83i, å de dagar, som i lista,
Sidra och 3je momenten af ofvanberörde
förslag (sid. 35 och 36) äro utsatta, ellec
ock tidens bestämmande öfverlemnas till Kongl.
Maj:ts Nådi ga pröfning, hafva Högloflige Rid-
derskapet och Adeln och Hogvördige Pre¬
ste Ståndet antagit det senare alternativet;
men af Valloflige Borgare-Ståndet samt He¬
dervärda Bonde-Ståndet är något annat, el¬
ler bestämdare yttrande i samma fråga ej
meddeladt, än det, sorn innefattas i desse Stånds
bifall till Utskottets Utlåtande i denna del.
Utskottet anser derföre, med samtlige
Riks-Ståndens beslut öfverensstämmande, att
i Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. Majit må förklaras, att, derest Kongl,
Maj-.t anser den af Rikets Ständer beslu¬
tade indragningen ej kunna verkställas a
4 Lag-Utskottits Memorial N:o i64.
den i Utskottets förslag utsatta tid, Rikets
Ständer i underdånighet 'öfverlemna lill
Kongl. Maj:t att bestämma tiden, då sam¬
ma indragning lämpligen må kunna för
sig gå.
Det af Utskottet, i Betänkandet N:o 89,
lid. 83 och 84, framställda Förslag till För»
ordning om upphörande af Frälsemäns rät¬
tighet att i vissa mål dömas af Hofrätt, så¬
som Järsta Domstol, så ock om upphdif van¬
de af 2 §■ i 8:de Cap. Rättegångs-Balken
samt dermed Öfverensstämmande serskilda
Författningar, i händelse Högloflige Biri (ler¬
sik a pet och Adeln skulle finna för godt att
nämnde rättighet sig afsäga, är af de tre o-
frälse Stånden, under nämnde förutsättning,
gilladt, samt jemväl af Högloflige Ridderska»
pet och Adeln godkändtt men som sistnäijon.
de Riks-Stånds sålunda gifna bifall icke kati
antagas innebära den afsägelse af dess Dom-
stols-privilegium, hvilken blifvit förutsatt så¬
som vilkor för förslagets antagande, hemstäl¬
ler Utskottet om icke detta förslag är att an-
ga såsom för närvarande förfallet.
Stockholm den 16 Februarii i85o.
Lag . Utslolttts Memorial N:o i65. 5
N:o 165.
Ankom till Expeditions-Utskottet den 13 Februarii 1830,
Memorial, i anledning af Herr
Carl Printzenskö/ds hem¬
ställan, om anmodan till Lag-
Utskottet att till Riks-Stån¬
den inberätta, huru den, i
Utskottets BetänkandenN:ris
5S och 103, upptagna frå¬
ga, om ändring i i8:de och
Ip:de af Jntecknings-
lagen, blifvit afgjord, m.m.
Sedan Utskottets Betänkande Nto 58 , i an¬
ledning af Herr Friherre Ludvig Boijes
motion, örn ändring eller förklaring af i8tde
och ig:de §§. i Kongl. Förordningen den
J3lde Julii 1818, angående inteckning i fast
egendom , blifvit af Välloflige Borgare-Stån¬
det samt Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet,
men af Högloflige Ridderskapet och Adeln
samt Högvördige Preste-Ståndet till Utskottet
återförvisadt , afgaf Utskottet , under N:o
lo3, nytt Utlåtande, hvari åtskilliga jemk¬
ning,-! r i det uti N:o 58 framställda Bagför¬
slag tillstyrktes. Detta Utlåtande blef af He¬
dervärda Bonde*Ståndet lagdt till Handlin-
6 Lag-Vtskoitets Memorial N.o 16S.
garne, men af Välloflige Borgare-Standet gil¬
lad t , med det ytterligare förklarande, att,
derest, vid tillämpning af i ti:de //., inteck-
ningsirinehafvarén eller fastighetsegaren ej
nöjes dermed, att taxeringsvärdet tages lill
grund för beräkningen af den andel i gäl-
den , som å hvardera fastigheten bär belö¬
pa, inteckningshafvarén eller fastighetsega.
ren dd skall j öreläggas att, inom viss tid,
anmäla sig hos vederbörande Domare, för
att, uppå egen bekostnad, i behörig ordning
erhålla värdering af hvardera af de ge¬
mensamt intecknade fastigheterna, hvarvid
bör bestämmas det värde, som fastigheterna
ega den tid, dd f ördelningen af gälden
sker. Högloflige Ridderskapet och Adeln
deremot beslöt , med ogillande af Utskottets
förslag, det borde ifrågavarande §§. i Inteck¬
nings - Förordningen förblifva oförändrade,
sådane de nu tyda, dock med den förklaring,
att 19 //. väl föreskri/ver sättet för gemen¬
sam intecknings gäldande utur flere fastig¬
heter , da dessa äro uti gäldenärens eller
en egares hand, men icke utstakar den an¬
del särskilde egare af fastigheter , sorn ge¬
mensamt äro f ör skuld intecknade, bora
uti densammas gäldande taga; i hvilket
senare afseende Ridderskapet och Adeln ,
för sin del, antog samt inbjöd de öfrige Riks-
Stånden att jemväl antaga ett Lagförslag,
hvilket, såsom infördt i Riddersfcapets och A”
Lag-Utskottets Memorial N:ö i 6 5. 7
delns till öfrige Riks-Stånden aflåtna Proto-
colls- Utdrag ai den i i:te si st) i cl ne Novem¬
ber, Utskottet anser öfverflödigt att här upp¬
repa. Och har Högvördige Preste - Ståndet
först gillat Utskottets Utlåtande N:o 103, nied
det tillägg Herr Friherre Stael von Holsteins
vid Utlåtandet fogade reservation innehåller,
men sedermera, i anledning af berörde in¬
bjudning, instämt i Ridderskapet* ocn Adelns
beslut ; hvaremot Välloflige Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet ej funnit skäl
att i samma beslut sig förena.
Efter det underrättelse om denna utgång
af ärendet till Lag-Utskottet ankommit, upp¬
stod hos Utskottet fråga, huruvida det för¬
hållande vore för handen, att Utskottet bor¬
de , i anledning af 7j:dje §. i Riksdags¬
ordningen , afgifva förslag till sammanjetnk-
ning af Riks-Ståndens omförmälde skiljaktiga
meningar; och bieF , efter härom hållen öf¬
verläggning, genom omröstning utröndt , att
Utskottets fleste Ledamöter ansågo Riks-Stån¬
den hafva i sina beslut stannat två emot
två, samt att ftågan således, enligt 87 §. i
Regerings-Formen , komme alt förfalla j i
följd hvaraf Utskottet fann någon ytterligare
åtgärd med detta ärende icke ega rum.
Sedermera bar en af Utskottets Ledamö¬
ter, Hets Carl Printzensköld , hos Höglofl.
S Lag-Utskottets Memorial N:o 165-
Ridderskapet och Adeln äskat uppmärksam¬
het pä detta förhållande och i sådant afseen¬
de anfört, att, om två Stånd hade ogillat Ut¬
skottets Betänkande och derigenom äfven
afslagit den motion, som till Betänkandet
gtfvit anledning; så skulle tillämpningen a£
nyssnämnde §. i Regerings-Formen hafva va¬
rit på sitt ställe; men detta fall hade här
icke inträffat, Motionairen , Herr Friherre
Boije, hade framställt de olägenheter, som
uppkomma deraf, att inga grunder äro be-
stämda , hvarefter flere fastigheter , som för
gemensam gäld äro intecknade, böra för så¬
dan gäld ansvara, i händelse fastigheterne var¬
da styckade och komma i serskilda egares
händer. Lag-Utskottet, som insett dessa olä¬
genheter, hade, såsom hufvud princip för sitt
förslag, antagit, att, för nämnde fall, delning
af den samfällda gälden borde emellan alla
fastigheterna ega rum , dervid Utskottet, för
sin del , ansett uppskattningen till allmän
bevillning vara den tjenligaste grund för en
dylik fördelning ; och detta förslag hade två
Riks-Stånd gillat. Det af de två öfriga Stån¬
den godkända Lagförslaget hvilade äfven på
den hufvudprincipen , att gälden bör emel¬
lan fastigheterna fördelas; men grunden för
denna delning ansågs böra sökas i de vär¬
den , hvartill fastigheterne varda på offent-:
lig auction försålde. Samtlige Riks - Stånden
vor®
Låg- Utskottets Memorial Nto 165, g
Voro således ense i sjelfva principen för lag-
fcirändringen , och skiljaktigheterna i deras
meningar rörde endast detailerne.— Enär nu
73tdje $:n i Riksdags - Ordningen förutsatte
den händelse, att RiksStånden i sina beslut
Öfver någon fråga stanna hufvudsakligen eller
i vissa delar i skiljaktiga meningar , Samt
derjemte uttrykligen föreskrefve, huru i så¬
dant fall bör förhållas , hade Lag-Utskottet ,
efter Herr PrinfzenskÖlds tanka, bordt låta
denna $. i Grundlagen tjena sig till efter-;
rättelse vid behandlingen af förevarande äm¬
ne, men alldeles icke tillämpa 87 §■ i Re-
gerings-Formen , hvilken endast hade afse¬
ende på de fall, då tvänne Riks-Stånd an¬
tingen bestämt förkasta ett Lagförslag eller,
ock deruti göra sådana ändringar, som i ba¬
de principer och detailer helt och hållet stri-i
da emot hvad de tvänne andra Stånden i
samma fråga beslutit. Och som det syntea
vara Rikets Ständers rättighet, att få veta
resultatet af deras beslut, angående ifrågastäH
de Lagförslag, för att sättas i tillfälle, att
deråt bereda en med Grundlagarne öfverens¬
stämmande behandling, utan att i detta af¬
seende bero af pluralitetens inom Lag.Ut-
skottet vidtagna åtgärd, att förklara frågan
böra förfalla; så hemställdes, om icke Ut¬
skottet måtte förständigas att till Rikets
Bih. till Rikt-St. Prnt. I8a8 — 1830, 7 Sami, J Afä, 3
3 :dje B.t. litte H\t,
i o Lag- Utskottets Memorial N:o i65.
Ständer ej allenast inberätta huru frågan
af dem blifvit afgjord, utan ock afgifva
ett fullständigt motiveradt yttrande, angå¬
ende den behandling af ärendet , som Ut-
skottet anser böra af de fattade besluten
blifva en följd.
Detta anförande, hvilket Högloflige Rid-
derskapet och Adeln , genom Protocolls-Ut-
drag af den o:dje i denna månad , till Ut¬
skottet remitterat, är af Utskottet i öfvervä¬
gande taget. Och hvad först angar Herr
Printzenskölds yrkande, att Utskottet måtte
till Rikets Ständer inberätta huru frågan a£
dem blifvit afgjord ; så har Utskottet, som
icke af Regerings - Formen eller Riksdags¬
ordningen funnit anledning att , vid så be¬
skaffade förhållande som detta , sjelfmant en
dylik berättelse till Rikets Ständer afgifva,
här ofvan , i töljd af remissen , redan full¬
gjort hvad Herr Printzensköld i detta afse¬
ende äskat.
Beträffande åter det fordrade motivera¬
de yttrandet, rörande den behandling af ä-
rendet , som Utskottet anser böra blifva en
följd af Rikets Ständers skiljaktiga beslut ;
så, enär Utskottets, af Hedervärda Bonde-
Ståndet helt och hållet, samt af Vallofiige
Borgare-Ståndet, med ett tillägg, bifallna för¬
slag är af Högloflige Ridderskapet och Adela
Lag - Utskottets Memorial N:o 165. 11
samt Högvördige Preste-Ståndet uttryckligen
ogilladt, och förstnämnde två Riks - Ständ lika
uttryckligen förklarat sig ej godkänna det för¬
slag, Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet antagit, finner Utskottet nu, såsom
förut, det vara uppenbart , att tillämpning af
87tde §. i Regerings-For men här eger rum,
samt alt följaktligen intetdera förslaget nu
mera kan, under innevarande Riksdag, blifva
föremål för Rikets Ständers pröfning.
Stockholm den 16 Februarii 183a,
STOCKHOLM,
Elméus ock Granbergs Tryckeri, i83o.
LagUtskottets Memorial No 166. 1
N:o 166.
Ankom till Expeditions-Utskottet den 12 Februarii 1830,
Memorial, i anledning af Heder¬
värda Bonde-Ståndets Remiss
å Stats-Utskottets Utlåtande,
N:o 37$, öfver Herr Gustaf
Hjertås motion om stadgan¬
de, att frågor om återbetal¬
nings- och ersättningsskyldig¬
het emellan Kongl. Maj:t och
Kronan, å ena, samt enskilde
personer, å andra sidan, ej fä
hänskjutas till Gode mäns af¬
görande, utan ovilkorligen böra
vid Laga Domstol upptagas
och afdömas.
Sedan Rikets Högloflige Ständers Statsut¬
skott, till hvars handläggning Herr Hjertås
ofvanbenirde motion blifvit 8f Högloflige
Ridderskapet och Adeln hänvisad, ansett möj¬
ligbeten af den väckta frågans fullsräudiga
besvarande påkalla en undersökning , huru¬
vida någon briet i allmänna Lagens och För-
fattningarnes föreskrifter, rörande iakttagan¬
det af Kongl. Maj:ts och Kronans rätt, i ali»
Bih, tili Rikt-St. Prat. 1828— 1830, 7 Sami, I Afd, 1
%:dje B.t. 12 :te H:t.
2 Lag-Utskottets Memoxial N:o 166J
mänhet förefunries, pn grtrud hvaraf mr,do¬
rea kumle föranleda sdfiande af en serskild
Lag eller förklaring af den redan gällande,
och af sadan anledning, med åberopande af
43 §. i Riksdags-Ordningen, öfverlemuat tle
remitterade handlingarne till Lag-Utskottet ,
med begäran, alt dess yttrande i ämnet mat¬
te Stats-Utskottet meddelas; så afgaf Lag-Ut¬
skottet det svar; att, då motionen icke inne-
holle förslag till stiftande af ny, eller för¬
klaring af redan gällande allmän Civil-l
Criminal- eller Kyrka- Lag, utan endast an-
gingc Kongl. Majlis rätt att låta till Gode
inäns afgörande hänskjuta uppkommande
ersättnings-1 vister emellan Kongl. May.t och
Kronan samt enskilde, Lag-Utskottet, i följd
af 33 /. i Riksdags-Ordningen, ansåg nå¬
gon handläggning af motionen icke tillhöra
dess befattning. Och har derefter Stats-Ut-
skottet, i si 11 ofvanberbrde, till Rikets Stän¬
der afgifna Utlåtande, yttrat sig anse tydli¬
gare stadgande-.! än de, som redan linnas, va¬
ra i det ifragakomna hänseendet behöfligej
samt följaktligen böra af vederbörligt Utskott
föreslås; i anledning hvaraf Hedervärda Bon-t
de-Slåndet, vid föredragning af nämnde Ut¬
låtande, beslulät, att detsamma skulle, i hvad
det angar omförmälde fråga, till Lag-UtskoH
tets handläggning remitteras.
Lag-Utstottets Memorial N:o 166.' 5
I följd af delta beslut, hvilket, genom
Utdrag af Hedervärda Bonde-Ståndets Pro-
tncoil för den lo innevarande Februarii, blif¬
vit den 12 i samma månad Lag-Utskottet med-
celadt, har Utskottet B nyo Öfvervägat detta am¬
re, utan att Utskottet dervid funnit skal att
ändra den mening, Utskottet i sitt ofvan an¬
förda svar till Stats-Utskottet tillkännagifva.
Någon brist eller otydlighet i allmänna La¬
gens eller serskilda Författningars föreskrifter
ont iakttagande af Kronans rätt, har Utskot¬
tet icke kunnat inse, så vidt nemligen frå¬
gan ligger inom allmänna Lagens gräns. A£
stadgandet L 20 Cap. 3 Rättegångsbalken,
att Konungens Ombudsman ej häfver våld,
Kronones rätt genom förlikning minska, föi¬
jer ovedersägligt, att publika Ombud , sorn
föra Kronans talan emot enskilde, ej äro be¬
rättigade att öfverlemna Kronans rätt til! Go¬
de mäns pröfning, — emedan en öfverens¬
kommelse emellan tvistande parter att skjuta
det, hvarom tvist är, under Gode män, och
att nöjas åt deras slut, innebär en förlikning.
Längre kunna allmänna Lagens föreskrif¬
ter i detta ämne icke sträcka sig. Huruvida’
Konungen, i egenskap af Statens Represen-)
tant, eger magt förordna, att uppkommande
rättstvister emellan Staten, å ena, och enskil¬
de, å andra sidan, må kunna, med den en¬
skildes begifvande, afslutas genom förlikning
gller hänskjuta* till Gede hsäns dom — det
4 LagVtskottets Memorial N.*o l6ö.
å'r en fråga, som hörer till Statsförfattningen^
men icke till allmänna Lagen och således ej
eiler till Lag-Utskottets behandling.
Med detta förklarande får Utskottet, i
stöd af 44 $. 3 morn. i Riksdags ordningen,
målet till Hedervärda Boinie Ståndet åter¬
lemna. Stockholm den 16 Februarii 1800.
Å Höglofl. Ridderskapets
och Adelns vägnar :
Ö. JV. Stael v. Holstein,
X Yälloflige Borgare-
Ståndets vägnar :
A. Landegren.
Ä Högvördig!» Preste-
Ståndets vägnar :
C. C. Lilljenwalldh.
Å Hedervärda Bonde-
Ståndets vägnar :
B. Börjesson.
P. Hernblom.
Reservation:
Herr C. Printzenskjöld har åberopat den
af honom och Herr Arvid Ribbing förut
yttrade serskilda mening, sorn i Stafs-Utskot-
sets ofvanberurde Utlåtande omförmäles.
S T OCKHOLM,
Elméus & Granbergs Tryckeri, iS3o.