Banco-Utskottets Betänkande N:0 72.
b. Fonden för Lån mot Hypothek af Adier och Documenter.
(R:dr 5oo,ooo).
1827. 1828.
Räntor eller behållen vinst till in¬
sättning i Lån-Banken . . . 13,387:16:— I2,5i5:28:—
(Utgifterna inbegripas nnder de
ofvan specificerade.')
Utestående Lån (ultimo December)
enligt Skuldförbindelserna . . 331,468:19:7. 264,53o: 7:9.
Skuld till Yexel-Banken eller Lå¬
nens verkligen utassignerade be¬
lopp 318,081: 3:7. 202,014:27:9.
Följaktligen obegagnad behållning i
Banken (ultimo December) för
denna utlånings-gren .... 181,918: 44: 5. 247,985:20:3.
Sjelfva Discont-rörelsens förhållanden under loppet af år 1828, i 3c
jemförelse till nästföregående året, inhemtas närmare af följande uppgifter:
Sammanräknade beloppet af primi¬
tivt bifallna och ut-assiguerade
Lån har utgjort:
1827. 1828.
På namn-säkerhet 3,3i2,iio: — — 3,206,770: — —
På hypothek af Actier och Docu-
menter 562,410: — — 514,290: — —
Summa 3,874,820: — — 3,721,060: — —
Bankens hela behållna vinst å båda
fonderna (efter afdrag af ofvan spe¬
cificerade uppgifter) tillsammans 258,202: 1: ix. 254,683: 3: 6.
De uti hvardera vinstsumman inbe-
Eanco-Utskottcts Betänkande N.o 72.
gripne öfver-räntor för Län, som
oj å förfallodagen blifvit liqvide-
rade, hafva uppgått till * . . 52,684^ 4^: 4- 57,72c): 33: g.
Tillökningen i sistnämnda summa allena, under det Rörelse och
Inkomst i öfrigt och på del liela ej till beloppet motsvarat föregående
årets, vittnar på ett ej fördelaktigt sätt om ordentligheten hos Verkets
Gäldenärer.
Den otillräcklighet af Discont-Verkets för utlåning mot Borgen till¬
gängliga Fond, i förhållande till Låne-ansökningarne i sådan väg, som allt¬
sedan 1823 års Riksdag med få undantag egt rum, har, ej mindre under de
sista månaderna af år 1828, än innevarande år fortfarit, så att 6 å 7 veckor
åtgå innan bifallna Lån komma i ordningen att utassigneras. Banco-
Discont-Verkets Direction har, uti dess till Revisionen afgifne Berättel¬
se, exempelvis omförmält, att då, för de första 7 utlånings-dagarna in¬
nevarande år 182g, summan af utassignerade, förut bifallna nya L^n
utgjort R:dr 401,620, har deremot summan af nja Lån, som undersam-
20 Eanco-Vtskotlets Betänkande N.o 72.
ma dagar Blifvit beviljade, för att i sin ord¬
ning framdeles utassigneras, uppgått till
R:dr 546,760, hvilket förhållande ådagaläg¬
ger, att, om äfven inga Lån från det före¬
gående året hade, funnits outassignerade vid
182g års höljan, skulle dock den för Lån¬
rörelsens underhållande enda nuvarande till¬
gång , nemligen inbetalningarne på förut ut-
gifna Lån, hafva varit, Blott för dessa 7 vec¬
kor, nära 100,000 R:dr mindi e än hehofvet
fordrat, hvilket bemälde Direction,med åbe¬
ropande af dess till Banco-Utskottet förut
afgifna Berättelse ansett sig böra omnämna,
såsom ett ytterligare bevis, att, efter den vid
sista Riksdag beslutade nedsättning i Rän¬
tan och Straff-räntan, utlåningens öafbrutna
underhållande på ett ändamålsenligt sätt
är och blifver en omöjlighet, med annat
vilkor, än att utlåning och återbetalning
ställas i det förhållande, att de någorlunda
motsvara hvarandra, och att följaktligen,
utan en förändring i nu gällande antingen
ränte- eller afbetalnings-vilkor, en tillökning
i sjelfva utlånings-fonden blefve endast ett
palliativ, som väl för en tid kunde bereda
tillgång till bifallna Låns utassignering utan
uppskof, men som i längden skulle ännu
mer förvärra ställningen.
Under den tid af i3 år, som förflutit,
sedan, vid förloppet af den för enskilde
Banco-Utskottets Betänkande IV.-o 72. 21
delegare meddelade i5:åriga Octroy till del¬
tagande i Discont-rörelsen, denna rörelse
började med den 2 Julii 1816 att för Ban¬
kens räkning allena skötas och förvaltas, har
ingen afskrifning af osäkra fordringar egt
rum, utan hafva dessa förblifvit i Lån-ba-
lancen qvarstående och ökat numerairen af
Yerkets beräknade förmögenhet. Då det
likväl ej kunnat undvikas, att under dessa
år mer och mindre betydande förluster, ge¬
nom Låntagares och Löftesmäns tid efter an¬
nan iråkade obestånd, för Discont-Verket
uppkommit, hafva Yerkets Revisorer sistli¬
det år 1828 ansett sig böra till nuvarande
Banco-Utskott hemställa om vidtagande af
enahanda utväg, som i förra Riks-Discont-
Verket varit begagnad, nemligen att sådana
Lån, för hvilka, sedan alla till deras in-
drifvande vidtagna lagliga åtgärder frugtlöst
allupit, ingen ersättning vidare kunde för¬
väntas, måtte blifva från Verkets Capital-
Conto afskiljde och för sig specificerade på
ett serskildt blad i Balance-Ext raclet, för att
sedermera, efter någon lids förlopp, i den
mon Concursmassorne funnos slutligen ut¬
redde, samt både Låntagare och Löftesmän
med döden afgått, anmälas hos Rikets Stän¬
der lill fullkomlig afskrifning.
Banco-Utskottet, som, i anledning här-
23
fiancorUtskottets Betänkande JY.-o 72.
af, sorgfälligt granskat Ombudsmännens af»
gifna Berättelser, har dervid inhemtat:
1:0 Att utaf de till Ombudsmanna-åtgärd
efterhand öfverlemnadeLån, som från och med
år 1817 till och med år 1821 till inbetalning
förfallit, ett antal af fjorton (d4), hvilkas
summa primitivt utgjort R:dr 836o, derutaf
ännu återstår obetaldt 7,14! R:dr 20 sk. 3
r:st., linnas så beskaffade, att de personer,
sorn i en eiler annan egenskap för dem hos
Discont-Verket häftat, äro veterligen döde,
samt deras Concurser afgjorda och slutligen
utredda, så att ingen vidare betalning, än
som redan kommit Verket till godo, kan för
dessa lån vara att förvänta*
2:0 Att af dylika, till indrifning och
bevakning genom Ombudsmännen remitte¬
rade Lån, förfallna till inbetalning efter¬
hand från och roed år 1817 till och med
år 1827, ytterligare finnes ett antal af ett
hundrade (doo), hvilkas summa primitivt
utgjort R:dr 69,200, derutaf ännu återstår
obetaldt R:dr 54,161: 7 sk. 4 rist., som äro
af den högst osäkra beskaffenhet, att de ej
kunna anses innefatta någon verklig tillgång
och följaktligen icke höra såsom sådan visa
sig, genom inberäkning i Verkets Capital-
summa, eller annorlunda uppföras i Ba-
lance-Extractet, än på serskildt blad efteråt,
Panco-Utskaltets Betänkande N.o 72 23
till framtida afskrifning i den mon,påsätt
fören^mndt är, all möjlig utsigt till vidare
ersättning för dem upphört.
På grund häraf får Bancö-Utskottet
vördsamt tillstyrka Rikets Ständer:
att för de först omförmälda fjor¬
ton lånen full afskrifning må ,
vid närvarande Riksdag, bevil¬
jas med en sammanlagd summa
af R:dr .... 7141:20: 3t
Äfvensom:
att de senare lånen,
till ett antal af Ett
Hundrade, må i Ba-
lance-Extractet spe¬
cificeras å serskildt
blad efteråt, med en
sammanlagd summa
af ... . R:dr 54,161: 7: 4°
Under dervid fästadt förbehåll, att
Ombudsmännen lemna åt dessa
lån en fortsatt noggrann uppmärk¬
samhet, samt vid de årliga Revi-
sionerne i sina afgifvande Berät¬
telser för desamma redogöra, in¬
tilldess hoppet om någon afbetal-
a4 Banco-TJtskottets Betänkande N.-o 72.
ning så alldeles försvunnit, att af
berörda osäkra fordringar flere el¬
ler färre måste i sin ordning till
full afskrifning anmälas.
Hos Banco'Uttkottet har härvid också
kommit i betraktande, att då, på sätt i
Banco-Reglementets 4 Art. 5 Afd. 2
(pag io5) finnes stadgadt, Discont-Ver-
kels för hvarje år beräknade hela revenu,
eller sammantagna beloppet af de vid lå¬
nens utgifvande innehållna räntor, hlifver,
med afdrag endast för Verkets omkostna¬
der, men utan någon afkortning för de
tillfälliga årliga förlusterna, öfverlemnad
till Bankens disposition, och ingår ibland
dess öfriga ränte-vinster, måste deraf ound¬
vikligen följa, att förlusterna, för flera år
sammanlagda, sedermera komma att på en
gång, medelst afskrifningar, drabba sjelfva
capital-räkningen. Ett märkligt exempel
af det origtiga i en sådan method, att som
verklig tillgång anordna på en blott cal-
culerad vinst, hvilken först i en framtid
inflyter vid lånens återbetalning, visar för¬
ra Discont-Verket i Malmö, der de beräk¬
nade ränte-vinsterna årligen utgåfvos till
Actie-egarne och Banken, enligt den utlå¬
nade summans hela belopp, och således
jemväl uppå de lån, utgörande 4 a 5oo,ooo
R:dr, för hvilka Handlanderna Ståhle* Kock
Ranco-Utskottets Betänkande N.-o 72. 25
och Malmros i räkenskaperna blifvit debi¬
terade, men som till capitalet allt ifrån
början voro och förblefvo förDiscont-Contoi-
ret helt och hållet förlorade. Banco-Ut-
skottet anser, att det i allmänhet vid när¬
varande förhållanden , då Banco-Verkets
ränte-revenuer för hvarje år skola till be¬
stämda ändamål afsättas och disponeras, är
af hufvudsaklig vigt, att ej blott förvalt-
nings-kostnader, utan älven årliga förluster,
så vidt deras belopp är kändt och utrönt,
dessförinnan blifva afdragna på årsvinster¬
na, och tillstyrker, enligt denna grundsatts,
nu till en början, hvad Banco-Discont-
Verkets beräknade vinst för år 1828 be¬
träffar :
att å detta vinstbelopp, som i det
hela utgör R:dr 242,167: 23: 6.,
må afräknas så väl ofvannämnda af-
skrifnings-summaR:dr7,141: 20: 3.,
som de uppgifna osäkra fordrin¬
garna R:dr 54.161: 7: 4 med till¬
hopa R:dr 61,802: 27: 7, då åter¬
stoden af samma vinst utgör R:dr
180.864: 43: 11, derutaf hälften,
eller R:dr 90,432: 21: 11, nu ge¬
nast, och andra hälften R:dr
90,432: 22, inom nästa Septem¬
ber månads slut, bör ifrån Discont-
Verkets Vexel-Banco-Räkning ut-
a6 Banco-Utskottets Betänkande N.-o 72.
assigneras och till Bankens dis¬
position ingå.
Äfvensom :
att sedermera på enahanda sätt
förhålles, så att beloppet af hvad
som vid de årliga Revisionerna
ytterligare varder anmäldt, att ut¬
af Verkets utestående fordringar
såsom osäkert afioras från capital-
raknin gen, alltid må i samma mon
för året minska den vinst-summa,
som Discont-Verket eger att till
Banken leverera, fastän, såsom
hittills, slutlig afskrifning af for¬
dringarna icke eger rum förr, än
efter skedd anmälan och fattadt
beslut hos kommande Ständer.
Baneo-Discont-Verkets förste Ombuds¬
man har till Banco-Utskotlet aflemnat en
förteckning å de uti Discont-Verkets Lån-
Balanoe ännu i hvardera Låntagarens namn
qvarstående fordrings-poster , till ett antal
af Fyratio, och i summa utgörande R:dr
i4>5or: 4r : 4- Capital, som utaf vederbö¬
rande Gäldenärer blifvit till Lands-Cancel-
liet i Carlstad inbetaide, men aldrig kom¬
mit Discont-Verket tillhanda, och förlhvil-
ka, efter föregången laga behandling, allt
B ane o-Vt skottets Betänkande JV.-o 73 27
ersättningsanspråk hos dessa Gäldenärer upp¬
hört, sedan förre Lands-Secreteraren, Lag¬
mannen Klemartj i första„och Herr Landshöf¬
dingen och Riddaren af Wingård i andra
,rummet blifvit ålagda, att de ifrågavaran¬
de fordringarna, med ränta, till Discont-
Verket godtgöra. Då, i följd häraf, de
personer, sorn Lånen upptagit, icke vidare
kunna för detta belopp betraktas såsom
Discont-Verkets Gäldenärer, och alltså ej
böra i räkenskaperna finnas derföre debi¬
terade, har Banco-Utskottet låtit foga an¬
stalt, att, med uteslutande af Låntagarnes
namn, Lagmannen Kleman och Landshöf¬
dingen af Wingård; på sätt och i den ord¬
ning ofvan är nämndt, blifva i Balance-
Extractet såsom Debitorer för denna Capi-
tai-summa upptagna.
Hos Banco-Utskottet hafva ansöknin¬
gar af åtskilliga personer blifvit anmälda,
dels om fullkomlig eftergift af deras för¬
fallna skulder till Bauco-Discont-Yerket,
dels om frihet för vidare kraf, mot vilkor
alt gälda, antingen hela capital-skulden,
eller någon del deraf, under befrielse, va¬
re sig från all öfver-ränta, eller ock blot¬
ta straff-räntan utöfver 5 procent efler
förfallodagen, och dels om serskilda lätt¬
nader i betalnings-vilkoren, ulan afkorU
ning i skuldbeloppet på del liela,
28 Banco-Utskotlets Betänkande N.o is.
Å en tiel bland dessa eftergifts-ansök-
ningar och accords-anbud, hvilka samtli¬
ge blifvit till Banco-Discont-Directionens
utlåtande communicerade, harBanco-Utskot-
tet, lika med Directionen, funnit något af-,
seende ej kunna göras; men deremot haf-;
va några ansetts vara af den beskaffenhet,
att de, under fästadt afseende å Discont-
Yerkets fördel, kunde och borde i någon
mon medgifvas. I följd häraf, och då
Banco-Reglementet af år 1823 uti 4 Art.
5 Afd. t5 §. (^pag. 113) innehåller: ”Hvar-
”ken Discont - Directionen eller Verkets
■”Revisorer må ega rättighet, attåDiscont-
”lån, som ej kunna indrifvas, efterskänka
"”något af hvad, enligt gifna Författningar,
’Jbör erläggas; utan skola alla frågor om
”antagande af accorder, i händelse sådana
”blifva erbjudna, underställas Banco-Utskot-
”tet vid en kommande Riksdag, och till
”Rikets Ständers eget afgörande öfverlem-
”nas;” får Banco-Utskottet härigenom till
Rikets Ständers pröfning och decision vörd¬
samt öfverlemna följande hos Utskottet fö-
rehafda mål af det senare slaget:
1:0 Rådmannen i Uddevalla Jeremias
Wennergren har hos Banco-Utskottet skrift¬
ligen anhållit, att, emot inbetalning på en
gång af Tio (10) procen t till Banco-Discont-
Verket, blifva ifrån ytterligare kraf befri¬
Banco-Utskottets Betänkande JV.-o 72. 29
ad. Enligt hvad Verkets Ombudsman upp¬
lyst, hade Rådmannen Wennergren, jemte
Handlanden Christian Hegardt, en för bäg¬
ge och bägge för en borgat såsom för egen
skuld för aflidne Handlanden i Uddevalla
Peter Johansson Hegardts den 12 Augu¬
sti 182 [ förfallna lån på 1800 R:dr. Vid
lånets förfallotid hade Låntagaren aflidit.
Hans Sterblnis-delägare sökte afträdes- och
urarfva-förmon, som de slutligen genom.
Kongl. Maj:ts Nådiga Dom af den 29 Fe¬
bruarii 1828 vunnit. Lånet blef emedler¬
tid i concursen bevakadt och fastställdt till
betalning ur de afträdde tillgångarna. En¬
ligt provisionel redovisning för dessa, har
Discont-Verket erhållit en dividend af
n 1 R:dr 38 sk. 8 r:st., som den 18 April
1826 äro i Banken insatta. Någon ytter¬
ligare, dock högst obetydlig utdelning skall,
efter hvad Curatorn, Kammarjunkaren af
Christiernin, uppgifvit, vara att förvänta
vid massans slutliga utredning, som uppe¬
hållits genom en flerårig ännu oafslutad
serskild rättegång. Löftesmännen för lå¬
net, Rådmannen Wennergren och Hand¬
landen Christian Hegardt, blefvo, genom
Utslag af Konungens Befallningshafvande
i Götheborgs- och Bohus Län, ålagde be-
talnings-skyldighet, men vid anställd ut¬
mätning saknades hos dem all tillgång der¬
till. Påstående gjordes då om deras in-
3o Banco-Utskottcis Betänkande N.-o J2.
maning i Bysättnings-häckte, hvilket dödle
endast emot lönnergren gick i verkstad
lighet, emedan Christian Hegardt företed¬
de Läkare-bevis, att han, i anseende till
sjuklighet, icke utan våda för lifvet kunde
i häckte förflyttas och qvarhållas. Kort
derefter aftrudde äfven Christian Hegardt
sin egendom till sina Borgenärers förnö¬
jande. Concursen är afslutad, och Sysslo¬
mannen Borgmästaren Bagges afgifna cura-
tel-räkning af den i Februarii 1825 utvi¬
sar, att tillgången endast var 7 r R:dr 16
sk., sorn åtgingo i concurs-omkostnader.
Alla sedermera erhållna underrättelser styr¬
ka, att Christian Hegardts omständigheter
icke blifvit förbättrade. Rådmannen Wen¬
nergren inkom under sista Riksdag lill
Banco-Utskoltet med en lika ansökning: som
den han nu gjort, nemligen alt, mot inbe¬
talning i ett för allt af 10 procent å det
lånfångna capitalet, med R:dr 180 Banco,
vinna befrielse från sin ingångna löftes-
förbindelse, hvilken ansökning Utskottet
då ej ansåg sig kunna bifalla. Men som
Wennergren redan förut, för sin personli¬
ga frihet erbjudit en successiv afbetalning
på skulden af 5o R:dr i qvartalet, hvilken
han för en gång, under den 28 November
1822, fullgjorde, och på grund hvaraf han
också utur Bysättnings-häckte blifvit lös-
gifven, så medgaf dåvarandeBanco-Utskottefc
B anco-Uts kottets Betänkande N.o 72. 3i
alt lian finge tillgodonjuta sin personliga
frihet, så vida han gittade anskaffa någon
säkerhet för framgena fullgörandet af sist¬
nämnda anbud. Wennergren har likväl
alltsederrnera anmälts vara oförmögen, bå¬
de att anskaffa en slik säkerhet, och att
åstadkomma vidare afbetalning; vid hvil¬
ket förhållande, intygadt både af Stadens
Styrelse och af Konungens Befallningshaf¬
vande i Länet, påståendet om Wennergrens
imnaning i häckte ej blifvit förnyadt.
I betraktande af hvad sålunda blifvit
upplyst, och då, enligt ett vid ansökningen
bi lagd t intyg af Borgmästaren Bagge, an¬
dra Personer, utan någon förbindelse der¬
till h os Verket, endast af välvilja för Wen¬
nergren, ämna sammanskjuta den nu er¬
bjudna summan R:dr 180 Banco, tillsLyr-
ker Banco-Utskottet:
att Rådmannen Wennergrens an¬
bud väl må antagas med ingåen¬
de af det vilkor å Discont-Yerkets
sida, att all executiv åtgärd emot
Wennergren, i och för hans i-
frågavårande borgen, får hvila, så
länge han fortfar att befinna sig
i lika utblottadt tillstånd och o-
förmåga att Verket till fullo för¬
nöja; men någon så beskaffad ef¬
32 Banco-Utskottets Betänkande N.-o 72.
tergift deremot, hvarigenom Ver¬
ket ovilkorligen och för alltid skul¬
le frånsägas dess rätt till full be¬
talning af en domfäst fordran hos
en ännu lefvande person, i hvars
oeconomiska omständigheter en
förbättring åtminstone ej är omöj¬
lig, anser Banco-Utskottet icke
kunna eller höra ega rum.
2:0 Juveleraren J. Berggren har hos
Banco-Utskottet skriftligen anhållit att, i
anseende till sitt utblottade tillstånd och en
tryckande fattigdom , åtnjuta eftergift och
afskrifning för återstoden af den skuld, för
hvilken Sökanden, i följd af dess, gemen¬
samt med Källarmästaren J. U. Hagste'n,
ingångna proprie borgen för ett af aflidne
Grosshandlaren J. G. Frick erhållet Lån å
35oo R:dr, hos Banco-Discont-Verket häftar,
utgörande samma återstod R:dr 1060 Banco.
Enligt häröfver inhemtad upplysning
af Discont-Verkets Ombudsman, hafva så
väl Berggren som Hagsten_, i och för full¬
görande af deras betalnings-skyldighet, va¬
rit i bysättnings-häckte inmanade, men der¬
ifrån frigifna , med vilkor att på skulden
qvartaliter afbetala R:dr 25 Banco.
Utskottet
Banéo-Utskottets Betänkande j/Y:o 72. 33
Utskottet anser sig i anledning
häraf, och i sakens så beskaffade
skick, ej kunna vidare sträcka dess
tillstyrkan , än att Juveleraren
Berggren > äfvensom hans Med-
Cautionist, Källarmästaren Hag¬
stén y än vidare malte få tillgo¬
donjuta personlig frihet, mot vil¬
kor, alt den utfästa afbetalningeri,
af a5 Ridr Banco, qvartaliter på de¬
ras för aflidne Grosshandlaren
Fricks Discont-skuld ingångna lag-
sökta borgen varder behörigen
fullgjord, samt någon antaglig sä¬
kerhet, derföre ställd.
5:o Bokhållaren i Banken, Johan JVi*
tias JVierj har uti en, till Banco-Utskol-
tet inlemnad Böneskrift anhållit, dels om
fullkomlig eftergift af Banco-Discont-Ver¬
kets hos honom egande fordran, å hvars qvar¬
stående belopp, 1203 R‘dr 12 sk,, han, jem¬
likt Rikets Ständers beslut vid sisla Riksdag,
befriades tills vidare från afbetalnings-skyl-
dighet af de anledningar och med de vil¬
kor, som finnas upptagna uti dåvarande
Banco-Utskottets Memorial N.‘o 45 (Bihang
till Riks-Slåndens Protocoll, Sjette Samlin-
Bih. till Riks. St. Prot. 1828. 1829. 6:t« Sami. 2 B. 3
5:te Häftet»
34 Baneo-Utskottets Brtankanrlr IV.o 72.
gen, Första Bandet, Pag 689) och dels att
återbekomma den afbetalning, som förut
under flera Ars tid, genom innohållningar
å Sökandens i Banken innehafda lön, blif¬
vit till Discont-Verket erlagd.
Banco-Utskottet bar , i sammanhang
härmed, inhemtat, att den lön af 45o R:dr ,
som Wier i Banken åtnjuter , up pbu res af
lians moder och tillförordnade förmynda¬
re, Enkan E. J. Wier, hvilken företagit
sig alt med egna tillgångar småningom in¬
fria sonens betydliga skulder, för hvilka
hon jemväl till en del borgat, samt att
Wier befinner sig i en tryckande fat¬
tigdom. ,
Utskottet finner, i likhet med Banco-
Utskottet vid sista Riksdag, att det missö¬
de, hvilket öfvergått Bokhållaren Wier, som,
sjelf bedragen, inlemnat till Disconten elt
origtigt Lån-Document, hvarmed det syn¬
nerliga förhållande inträffade, attFaisarien
lyckats derå anskaffa Kongl. Maj:ts Befall-
ningshalvandes verkligt egenhändiga intyg
om Låntagares och Löftesmäns vederhäftig¬
het, oaktadt desses å samma reversal be¬
fintliga namnteckningar voro alldeles fal¬
ska , är af den egna beskaffenhet, att det
förtjenar allt deltagande, och en möjligast
skonsam behandling från Disconl-Verkets
Banco-Vlskotiets Betänkande No 72. 35
sida. De förut ej så ovanliga försöken» alt
på falska documenter åtkomma Lån i Dis*
conten, hafva visserligen, efter (lera vidta*
gna säkerhets-mått, blifvit på senare åren
mera sällsynta. Då emedlertid , i följd af
den förbindelse, som åligger Ingifvare af
Lån*documenter i Banco-Disconten att, i
händelse de befinnas falska , ersätta den lån*
gifna Summan, förtroendet till en känd och
pålitlig Inlemnare utgör ett så hufvudsak-
ligt vilkor för Discont-Verkets säkerhet»
enär det så ofta inträffar, att. sjelfva namn-
teckningarne kunna vara lör Directioneri
helt och hållet obekanta; och då, i närvä*
rande fall, PViers ansvars* och ersättnings*
skyldighet är lagligen domfäst,
kan Banco-Utskottet så mycket
mindre tillstyrka fullkomlig af*
skrifning af dennes återstående
skuld , eller att de, före år 1823,
verkställda inbetalningar skulle till
TVier restitueras, som, utom den
synbara vådan af sjelfva prasjudi*
catet, Pf^iers omständigheter i en
framtid också möjligen skulle kun*
na på ett eller annat sätt förbätt*
ras; hvaremot Utskottet vördsamt
hemställer, om icke, utan eftergift
af Verkets fordrings-anspråk, e*
nahanda uppskof med ytterligare
36 Banco-Utskotlels Betänkande JY.-o 72.
afbetalningar, sora af Rikets år 182^
församlade Ständer medgafs, må,
under fästadt afseende å Waters
betryckta och medellösa ställning,
intill nästa Riksdag fortfara-
4:o Förre Handlanden i Gefle, Gott-
rad Holmberg , har, uti en till Banco-Ut-
skottet ingifven skrift, omförraält, huru¬
som lian, för att tjena sin svärfader, förre
Grosshandlaren Isac Uhr j tecknat sitt namn
dels såsom hufvud-gäldenär och dels såsom
löftesman i Banco-Discont-Yerket för åt¬
skilliga, tid efter annan upptagna, lån aÉ
tillsammans R:dr 6800 , hvilka Uhr ensam
skall hafva uppburit; att de olyckor, som
sedermera verkat den sistnämndes fall, jem¬
väl försatt Holmberg i nödvändighet att till
sine Borgenärer afstå sin egendom; att ef¬
ter det tvänne eldsvådor förut på serskil¬
da tider, åren 1822 och 1824, öfvergått
Holmberga och sedan hans återstående e-
gendom blifvit försåld, samt hans dividend
i svärfadrens Concursmassa gått i afräk¬
ning på skulden till Discont-Verket, egde
lian, omgifven af hustru och barn, intet
hopp att genom arf eller genom sin nuva¬
rande inskränkta Verksamhet kunna godt¬
göra Banco-Discont-Verkets kraf; på hvil¬
ka anledningar Sökanden anhållit, såsom
enda utväg till liqvid för framtiden , det
Banco-Utdwltets Betänkande N:o 72.
honom måtte tillåtas årligen, i 10 års lid,
l'å betala 100 R:dr Bro utan ränta, oell deref¬
ter från allt vidare kraf för denna skuld
vara fredad , samt erhålla en skriftlig för¬
säkran att ostörd kunna arbeta för sin
bergning.
Den af Disconl-Verkels Förste Om¬
budsman afgifna Berättelse upplyser, att,
utaf den ifrågavarande summan, Rrdr 36oo
utgått i Handlanden Uhrs namn mot Holm¬
bergs borgen och Rrdr 3aoo i Holmbergs
namn mot Uhrs borgen; samt att, såsom
utdelningar uti Uhrs redan afslutäde Con-
curs Rrdr 958." r]~. 10. kommit Verket till
godo , hvarefter dess återstående fordran
utgör Rrdr 5841 '• 4° : 2- Varande Holm¬
bergs Concurs, sorn den 7 Maji 1827 blif¬
vit afdömd, ännu ej så afslutad , att der¬
städes kunnat bestämmas någon dividend ,
hvilken dock förmodas blifva af ringa be¬
tydenhet,
Enär den årliga afbetalnings-summa
Holmberg erbjudit synes, i förhållande till
skuldens belopp, alltför ringa och i afseen¬
de på fullgörandet, ej någon slags säkerhet
blifvit ställd, samt slutlig utdelning från
Uhrs Concursmassa icke eller ännu ingått,
har Banco-Utskollet, i sakens så
38 fianco-Uiskottets Betänkande N. o 72.
beskaffade skick, ej funnit sig kun¬
na tillstyrka bifall å Holmbergs
gjorda ansökning; men hemstäl¬
ler, det honom malte tillåtas va¬
ra på fri fot, så länge Concurs-
massorna icke blifvit slutligen ut¬
redda , och sedermera i den nion
han visar sig angelägen att, efter
förmåga , sjelfmant hos Discont-
Verket rätt för sig göra,
5:o Lieutenanten H. H. Du Rietz har,
uti en till Banco-Utskottet ingifven skrift,
pmförmält, att, sedan han nödgats till lågt
pris föryttra sina i Östergöthland belägna
egendomar, Örnesvik och Fermestorp, utan
att likväl derigenom kunna betala sin skuld
till Banco-Disconten, utgörande ännu, en¬
ligt uppgift, R:dr 1228.' 38: 6,, och lian
äfven till sina Borgenärers förnöjande af-
ståtl sin egendom, hvarvid såsom enda till¬
gång visade sig den fordran, hvilken kun¬
de Sökanden tillkomma genom anställd och
ännu hos Kongl, Maj;t oafgjord rättegång
om utbekommande af en åt Sökandens Hu¬
stru anslagen gåfva utaf aflidne Ryttmästa-
ren Westman ^ vöre Sökanden, i anseende
härtill, samt andra honom öfvergångna o-
lyckor, och deribland, att Löftesmännen å
haus lån i Banco-Disconten förnekat si¬
na namn under skuldebrefvet, samt efter
Banco-UtskoUets Betänkande N:o 72. 3q
a fia gil värjemålsed blifvit från skulden fri¬
kände, alldeles nturståndsatt att å dess skuld
något vidare afbetala , samt anhölle förden¬
skull om eftergift från framtida krafafDis-
cont-Verket, för att ostörd kunna till sin
nödtorftiga bergning något företaga,
Banco-Utskottet bar af Förste Ombuds*
mannens afgifna Berättelse inbemlat, att
Lieutenanten Du Kietz’s skuld lill Banco-
Disconten, från början utgörande R:dr 1800
Banco, blifvit till det ofvan uppgifna be¬
loppet nedsatt, dels med R:dr 34 ‘ 38: 2,
hvilka erhållits vid anställd utmätning, och
dels genom utdelning af R:dr 546: 19; 4-
i Sökandens loista Concurs; hvarefter,
och sedan han å nyo sökt aftiädes-förmon
och återstående skulden blifvit, genom
Kongl. Svea Hof-Rätts Dom den 19 Augu¬
sti 1828 till betalning fastställd, Sökanden
uppehåller sig här i Stockholm i stor fat¬
tigdom, utan andra kända tillgångar än of¬
vannämnda omtvistade fordran.
För närvarande och då den omnämn¬
da Rättegången, den Sökanden, efter hvad
anmäldt blifvit, vid en Dumslol skall haf¬
va vunnit, icke är af Kongl. Maj:t slutli¬
gen afgjord, finner Banco-Utskoltet,
med anledning af ansökningen,
/to Banco-Ulskotlels Betänkande N.-o 72,
sig ej kunna meddela något annat
tillstyrkande, än att Du Rietz tills
vidare må personlig frihet med-
gifvas,
6:0. Segel- och Corn passmak aren i Carls¬
hamn , Sven Jacob Ahsberg, har lios 15a nco-.
Utskottet skriftligen anhållit, att, emot god-,
villig och snar inbetalning till fulla Capita-
let, jemte ådömde Rättegångs-kostnader af
ett lån, stort R:dr 2000 Banco, sorn för¬
rymde Nämndemannen Nils Jonsson i Lör¬
by den 6 JTulii 1820 bos Banco-Discont-Verkefc
upptagit uppå ett sedermera för tvistigt för-,
klaradt Låne-Document, hvars rigtighet Ahs¬
berg såsom vittne hade bestyrkt, njuta be¬
frielse från all å samma lån upplupen
Ränta.
Förhållandet, sorn dels af Sökanden,
dels af Banco-Discont-Directionen blifvit in¬
för Banco-Utskottet fullständigt utred t, är i
korthet följande: — Hufvud-gäldenären
Nils Jonsson, länge i sin ort ansedd för¬
en redbar och förmögen man, hade, efter
omsider yppadt obestånd och flera bedräge¬
rier, rymt utur Riket, och hans efterlem-
nade tillgångar funnos ej medgifva den rin¬
gaste utdelning lill oprioriterade fordrings-
egare. De för ofvannämnde Discont-län,
tecknade Irenne Löftesmän, alla, enligt Do-.
Banco-Utskotlets Betänkande W-0 72. 4,1
marens intyg, förmögna liemmans-egare, blef-
yo, i grund af deras förnekande af namnens
underskrift och saknad bevisning å Discont-
Yerkets sida till deras öfvertygande, ifrån
all betalnings-skyldighet i laglig väg frikäll'
de. Den person, som jemte Åhsberg k Låne-
Documentet bevittnat underskrifternas egen-
liändighet, förnekade likaledes sitt namn och
ali vetskap örn lånet, hvilket nekande han
inför Domstolen med sin ed fästade. Äfven
Ahsberg, instämd såsom vittne först till
Listers Härads-Rätt och sedermera till Käm-
ners-Rätten i Carlshamn, nekade å båda
ställen sig hafva skrifvit det å Documentet
tecknade vittnes-intyg, men blef, i anseen¬
de till en sjmbar likhet i detta intyg med
Ahsbergs kända handstil och namnteckning,
af Kämners-Rätten förelagd att, om han det
gittade, fria sig med värjemåls-ed. I detta
beslut sökte Åhsberg förgäfves ändring först
bos Rådhus-Rätten i Carlshamn och derefter
bos Kongl. Hof-Rätten öfver Skåne och Ble¬
kinge, hvilka bägge Domstolar fastställde
Kämners-Rättens Utslag. Å den sedermera
för edens afläggande af Ivämners-Rätten ut¬
satta dag uteblef Ahsberg, men ingaf i stäl¬
let till Rätten'ett skriftligt förklarande att
han icke kunde aflägga eden, så vida den
innefattade mera, än att bevittnandet A
Nils Jonssons Discont-Document icke skett
med vetskap om dess efteråt befunna orig-
4a Banco-Utskottels Betänkande N.-o 72.
tiga beskaffenhet, eller i uppsåt att skada
göra. — Det öppna erkännande, som i
Åhsbergs till Utskottet ingifna ansökning-
innefattas, att han, af ett oeftertänkt och
blindt förlitande till bedragaren Nils Jons¬
sons blotta ord, tecknat, såsom vittne, sitt
namn, i bredd med ett å Documentet förut
befintligt namn af en välkänd person, utan
aning om något svek, eller i någon oloflig
afsigt, har ej blifvit jäfvadt af Discont-Di-
rectionen, som deremot, å sin sida, vitsordat,
att, under den vidlyftiga ransakningen om
förrymde Nämndemannen Nils Jonssons be¬
drägeri , ingen den ringaste anledning före¬
kommit, det Ahsberg skulle deraf varit med¬
vetande eller egt deri någon del, hvadan
hans förseelse ej kunde anses hafva härrört
af uppsåt att skada göra, utan endast från
obetänksamt förtroende till en bedragare.
De å Banco-Discont-Verkets vägnar mot
Åhsberg väckta ersättnings-anspråk hafva
blifvit afdömde af Kämners- och Rådstufvu-
Rätterne i Carlshamn, äfvensom af Kongl.
Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge, hvar¬
vid endast i fråga om Räntans beräkning
den skiljaktighet uppstått, att båda Under-
Rätterne tilidömt Discont-Verket Ränta ef¬
ter 5 procent från Lagsöknings-dagen, men
Hof-Rätten förklarat Åhsberg skyldig att ut¬
betala Ränta till det belopp, sorn uti lmf-
yud-gäldenärens Concurs vore bevakadt och
Banco-Ut skottets Betänkande N-0 7 2. 4^
fastställdt, således efter 12 procent, beräk-
nadt från förfallo-dagen, hvai;å Directionen
i allt fall ansett böra medgifvas nedsättning
till 8 procent från den 1 Januarii 1824.
Nyssnämnde Dom är, efter af Åhsberg er-
lagd Revisions-skilling och fullgjorda pre¬
standa, dragen under Kongl Maj:ls Nådiga
pröfning, samt så nära slutligt afgörande,
att Justitise-Revisionens Berättelse i målet
blifvit utfärdad och utan förbehåll af Par-
terne underskrifven. I ett sådant sakernas
skick finner väl Banco-Utskottet ganska san¬
nolikt, att Discont-Verket, med stöd af 3;ne
i hufvudsaken öfverensstämmande Domar
till dess fördel, icke kunde något äfventyra
med att afbida sakens slutliga afgörande i
laglig väg; men enär, å en annan sida, må¬
ste medgifvas, att den obetänksamhet af
Åhsberg, för hvilken han nog dyrt får plik¬
ta, har vid detta tillfälle ensamt beredt
Discont-Verket möjligheten af ersättning för
det ifrågavarande lånet; helst bedragaren
Nils Jonsson, personligen närvarande i
Stockholm, sjelf till Discont-Contoiret inlem-
nat Låne-handlingarne och, i förening med
sitt derå gifna qvitto, för Assignationen teck¬
nat sig ansvarig för deras rigtighet, så att
Verket icke här, som i andra dylika fall,
eger en serskild känd inlemnare att i sista
rummet vända sitt ersättnings-påstående
emot; anser Banco-Utskottet, sedan godtgö-
44
Banco-Utskottets Betänkande 2V:o 72.
rande af Verkets hela capital-fordran jem¬
te Rättegångskostnaden nu blifvit af Ahs¬
berg erbuden, skälig anledning vara att
dervid låta bero;
och tillstyrker alltså vördsamt,
det Åhsberg må tillåtas, i enlig¬
het med dess gjorda anbud, att,
med det snaraste och inom be¬
stämd tid, till Discont-Verket gul¬
da det af Nils Jonsson upptagna
lån, R:dr 2000 Banco, jemte ådöm-
de rättegångs-kostnader, mot er¬
hållande eftergift för all efter för-
fallodagen upplupen ränta å sam¬
ma lån,
I sammanhang med de nu gifna till¬
styrkanden, och ehuruväl Utskottet anser,
att den ofvanintagna föreskriften i Banco-
Reglementet, det inga accords-anbud må
vinna bifall, utan föregången anmälan hos
Rikets Ständer, bör fortfarande bibehållas,
hemställer Utskottet, om icke en sådan
närmare förklaring vid denna punkt må
för framtiden finnas lämplig:
att accords-framställningar, som
hos Banco-Utskottet hädanefter gö¬
ras, så vidt de blott afse förläng¬
ning i den för ett Discont-låns
1hnco-Utskottets Betänkande N.o 72.
45
inbetalning föreskrifna tid, utan
att dervid fråga uppstår om minsk¬
ning eller afskrifning å sjelfva for-
dringsbeloppet, få hos Utskottet
definitivt afgöras; men att, om
deremot verklig afkortning å nå¬
gon Discontens capital- eller ränte-
fordran anses böra få ega rum,
Utskottet ej underlåter att till Ri¬
kets Ständers slutliga profning
och decision sådant anmäla.
Åtskilliga speciela frågor och förslag, i
afseende på inre Förvaltningen, Arbets¬
ordningen och Bokföringen, hvilka, sedan
förra Riksdagen, dels hos BanCo-Discont-
Verkets Revisorer, dels inom Directionen,
blifvit väckta och till BanCö-Utskottets
profning och afgörande blifvit hemställda,
samt finnas antydda uti Banco-Discont-
Directionens vid Riksdagens början afgif-
11a Berättelse (pag. 10/Q hafva, efter Di-
rectionens hörande, blifvit, i sammanhang
med Revisions-förrältningen, behandlade?
och komma dessa, så vidt Utskottet ansett
någon åtgärd till förändring af förut vid¬
tagna Ordningar deraf böra föranledas, att
blifva föremål för de reglementariska före¬
skrifterna, hvilka framdeles på en gång sko¬
46 Banco-Utskottets Betänkande^N-o 72.
la lill Rikets Ständers pröfning öfver*
lemnäs.
Sedan, efter förra Riks-Discont-Ver-
kets upplösning den 2 Januaria 1817, Ban¬
kens till Verkets rörelse förskjutna extra
biträden, uppgående till nära 5,5oo,ooo
R:dr, jemte de derå upplupna räntor, blif¬
vit till fullo ersatta, samt primitiva Actie-
capitalet, R:dr 600,000, med | till Banken
och i till enskilda Actie-egarne återbetaldt,
skedde ytterligare tvänne utdelningar, en
å 10 procent och en å 12 procent å sam¬
ma capital, efter enahanda^fördelning. Af
Discont-Verkets qvarstående balancerade
fordringar afskrefvos sedermera, i följd af
Banco-Utskottets vid 1818 års Riksdag
gjorda anmälan (T5ih. till R St. Prot. 6
Sami. pag. 621), de förut, tid efter annan
enligt Beslut af Verkets Revisorer, å ser¬
skildt blad i Balance-Extractet såsom osä¬
kra afförda lån, med till¬
hopa R:dr 81,196: 4°‘ t*
Samt uppå Banco - Ut¬
skottets anmälan vid
1823 års Riksdag (Tili.
Transport 81,196: 4o: 1.
Banco-Vtskottets Betänkande N.-o 72.
47
Transport 81,1 f>6: \o: 1.
till R. Sl. Prot. 6. Sami.
i. B. pag. 714)» del*
eftergifter, i följd af
accords-anbud, och dels
afskrifningar af de vid
Arliga Revisionerna på
föienämnda sätt afförda
lån, med tillsammans 90,236: 5: 1 f.
Summa verkställda afskrif-
11 ingar R:dr .... 171,432: 46: —
Vid i8a3 Ars slut återstodo ändock,
efter det R:dr 5,754: >3: 3. det året blif¬
vit indrifna, en summa i fordringar stor
R:dr 116,717: 27: 7., men af den obestäm¬
da oell osäkra beskaffenhet, att ingen be¬
räkning öfver deras presumtiva värde var
möjlig alt uppgöra.
Redan år 1819 hade Verkets enskilda
delegare, genom uppgjord afhandling, öf-
verlålit deras andel i hvad af fordringar¬
na kunde indrifvas lill framlidne Revisions-
Secreterare!! L. P. Risell, hvars Sterbhus-
interessenter sedermera förflyttade samma
rättighet på Protocolls-Seereteraren J. A.
Dahlström, som, efter den vid 1823 års
Riksdag gifna anledning, tillika ifrån och
med år 1824 haft det uppdrag att, under
48 Banco-Vtskottets Betänkande !V.-o 72.
vanlig redovisningsskyldighet, besörja in*
casseringen äfven af Bankens ■§• i fordrin¬
garna, emot åtnjutande af no procent för
det nyssnämnda året, men sedermera 25
procent å hvad genom hans åtgärd kom-
me alt Banken tillfalla.
På förr vanligt satt hafva också der¬
efter en del lån, vid hvarje års Revi¬
sion, enligt fattadt beslut, blifvit afförda å
serskildt blad i Balance-Extractet, för att hos
Rikets Ständer på en gång anmälas till
slutlig afskrifning, nemligen;
År 1824 .... R:dr 9.892: 15: it.
— 1825 .... ” 6,084: 17: 10*
— 1828 . 3> 3,307: 15: —•
Och som, enligt hvad Revisorernas af-
gifna berättelser omförmäla, samma lån,
hvilka, efter förrättad granskning af Om¬
budsmännens redogörelser, blifvit i hvar¬
dera årets bokslut, efter Revisorernas gif¬
na föreskrift, afskiljde från de öfriga for-
drings-posterna, funnits så beskaffade, att
någon ersättning för dem icke vidare är
att förvänta,
— 1826
*— 1827
2,836: 17: io.
8,701: 47: 6.
Tillhopa R:dr 30,822: 18: 1.
så
B ane O-Utskottets Betänkande N.o 72. /|g
så får Banco-Utskottet härigenom
tillstyrka Rikets Ständer, det Di-
rectionen nu må auloriseras, att
dessa lån afskrifva med tillhopa
R:dr ; 30,822: 18: 1»
Lån-balancen är för öf¬
rigt under loppet af dessa
5 år minskad genom föl¬
jande, för Bankens och en¬
skilda Atie-egarnes sam¬
fällda andelar influtne afhe-
talningar, nemligen:
År 1824 R:4r 2,502: 5: 4-
— 1825 ” i,856: 2: g.
— 1826 ” 2,311: 1: 6.
— 1827 1,27g: i5: x.
1— 1828 ” 761: 10: — . ,
—-—- 8,709: 34: 8.
Och Balance-extractet vid
1828 års slut upptager å-
terstoden af 1823 års ofvan-
nämnde total-summa R:dr
116,717: 7: 7. uti qvarva¬
rande högst osäkra, men
dock ej utan allt värde an-
Bili. till Riks. St. Prot. 1828, 1829. 6:tc Sami, 2 B. 4
5:te Häftet.
5o T.anco-Utskottets Betänkande N-o 72.
sedda fordringar, till ett
belopp af R:dr .... 77,185: 22: 10.
De åtskilliga lån, 99 till antalet, af
hvilka denna balance-summa utgöres, haf¬
va vid den nu förrättade Revisionen blif¬
vit till deras beskaffenhet på det sorgfälli-
gaste undersökta; hvarvid befunnits, att
tvänne deribland, å en sammanlagd sum¬
ma af R:dr 4,35o: 16:, icke kunna betrak¬
tas såsom innefattande den ringaste till¬
gång, emedan så väl Låntagare som Löf¬
tesmän äro numera veterligen med döden
afgångna, samt alla de concurser, af hvil¬
kas utredande någon ersättning kunnat för¬
väntas, till fullo afslutade;
Och tillstyrker Banco-Utskottet,
på sådan grund, alt jemväl des¬
sa nyss omförmälda tvänne lån
blifva, med en summa af R:dr
4>35o: 16:, i 1829 års Bok slutli¬
gen afskrifna.
Dels från de föregående Revisionerna,
och dels genom till nuvarande Banco-Ut-
skott omedelbart ingifna ansökningar, haf¬
va några accords- och eftergifts-frågor,, i
afseende på äldre skuldförbindelser till f.
d. Riks-Disconten, blifvit föremål för Ut¬
skottets behandling, hvilka Utskottet häri¬
Banco - Utskottets Betänkande JY.-q 72., 5i
' i
genom får underställa Rikets Ständer till
slutligt afgörande.
1:0 Vid den Revision öfver fortsatta
utredningen af f. d. Riks-Disconten, under
loppet af år 1826, som år 1827 blef för¬
rättad, anmäldes hos Revisorerna, ätt, se¬
dan för ett utaf aflidne Fabrikören D. Je¬
derholm, med borgen af Fabriks-Bolaget
Jederholm et Hulphers, upptaget lån å 800
R:dr, i följd af bevakning i dessa Gälde-
närers concurser, 172 R:dr såsom utdel¬
ning till Verket influtit, hvarförutan hos
Curatorerne innestodo 2ÖT9- procent, sorn
de efter anställd rättegång, hvars afgöran¬
de då likväl berodde på Kongl. Majrts Nå¬
diga pröfning, blifvit ålagda att till Discont-
Verket utgifva; så hade Fabrikören i Norr¬
köping, Swartz, för att freda förre Fabri¬
kören Hulphers från vidare executiva på¬
följder, och bereda honom, som med hu¬
stru och flere barn vore stadd i knappa
vilkor, tillfälle till en någorlunda säker
arbels-förljenst, utan alt deruti störas af
sina äldre förbindelser, till hvilkas upp¬
fyllande han saknade all tillgång, erbjudit
sig att inbetala Hulphers återstående capi-
lal-skuld till Verket, med afdrag för hvad
Curatorerne i hans eoncurs på förenämnde
sätt blifvit ålagde utgifva, meri under det
bestämda vilkor, alt vidare executiva åtgär-
52 Baiico-Utskottets Betänkande N.-o 72’.
f'
der mot bemälde Hulphers k ömme alt för¬
falla. Hvarefter Fabrikören Swartz också
bos Protocolls-Secreteraren Dahlström till
afbetalning å skulden aflemnat det i fråga-
vararidé beloppet R:dr 38f> emot uthändi-
gadt (pvitlto af innehåll, afl, i händelse alt-
iiudet icke vid en blifvande Riksdag an-
toges otb godkändes, berörde summa skul¬
le till Swartz återställas*
Så val Pfotocolls-Secreteraren DahU
strönt^ sorn Revisorerne, hafva häröfver
Sammanstämmande yttrat, att de ansägo
berörde accords-anbud för Verket ganska
fördelaktigt, helst, ulan andras bemedlande,
sannolikt icke utaf Hulphers stöde att er¬
hålla det ringaste utöfver hvad i concur-
sen funnits att tillgå. Och Banco-Ul sk ot¬
tel* som af den nu senast afgifna Ombuds-
manna-berättelsen äfven inhemtat, ali Hul¬
phers Curatorer, i följd af Kongl. Maj:ts
gifna Dom, inbetalt hvad dem i ofvanbe-
rörde målto ålegat, så att, i och genom den
af Fabrikören Swartz deponerade summa,
Verkets hela Capital-fordran är till fullo
ersatt, och eftergift endast eger rum, i af¬
seende å den upplupna räntan efter för-
fallodagen,
finnér, vid slikt förhållande, sig
ega allt skäl till den tillstyrkan,
B anco-ULs kottets Fetänkanda IV.o 72. 53
att det af Fabrikören Sivare an¬
mälda och, medelst aflemnade con-
tanta medel, provisoriskt verk¬
ställda accords-.a ilbud förklaras
antagligt, samt Hulphers, enligt
dervid gjort förbehåll, varder för
allt vidare kraf från Discont-
Yerkels sida befriad,
2:0 Vid den år 1827 förrättade Revi¬
sionen hade äfvenledes inhemtats, alt, se¬
dan för tvänne lån, det ena på igo R:dr
uti A. Fryckstedts namn, med borgen af
J. Sundblad och M. Fryckberg, och det
andra på 90 R:dr uti J. Sundblads namn,
med borgen af A. Norberg och P.) Jern¬
ström, såsom afbetalning ingått till f, d.
Riks-D iscont-Verket, i följd af executiva
åtgärder, 100 R:dr å det förra, och 66 R:dr
3a sk. å det senare, återstoden af dessa-
lån måst, sedan af öfriga ansvariga perso¬
ner, såsom utfattiga, ingenting stått att er¬
hålla , bevakas uti Sundblads concurs,
deruti , efter omsider erhållen redovis¬
ning, icke eller något funnits, så hade,
vid ytterligare sökt verkställighet å Con-
curs-domen emot Sundblad, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Fahlun till Discont-
Verket insändt båda lånens återstående Cå-
pitalbeiopp, tillika med derå beräknad
vänta efter 6 procent; i sammanhang hvar¬
54 Banco-Utskottels Betankande N.o 72.
med och under fästadt afseende å Sundblads
torftiga belägenhet, såsom varande utan alla
andra tillgångar än hvad han genom arbe¬
te såsom Kakelugnsmakare kunde för dagen
förvärfva, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
funnit sig böra understödja Sundblads fram¬
ställda anhållan om eftergift af vidare Ränte-
beräkning.
Revisorerne hafva (med begifvande jem¬
väl af Protocolls-Secreteraren Dahlström i
hvad som röret de enskilda Actie-egarnes
andel) beslutat att, medelst tillstyrkt bifall
å den sökta eftergiften af Straff-ränta, för¬
hållandet hos Banco-Utskoltet anmäla.
Då Verket* på sätt förenämndt är, fått
dess fordringar till fulla Capital-beloppet
återbetalda, samt dessutom Ränta, beräknad
å 6 procent efter förfallodagen, så att blott
för någon del af straff-räntan eftergift är i
fråga, samt högst sannolikt är, att, derest
denna godvilliga betalning ej mellankommit,
icke eris Verkets Capital-fordran kunnat i
executiv väg indrifvas,
finnér Banco-Utskottet full anled¬
ning att jemväl för dess del till¬
styrka, det Sundbladj såsom i gan¬
ska knappa omständigheter stadd,
varder, i följd af den godvilligt
Banco-Ulskottets Betänkande N.-o 72 55
verkställda inbetalningen, befriad
från allt vidare kraf å Disconl-
Verkets sida för hvad af Straff¬
räntan återstår.
3:o Vid den år 1828 förrättade Revi¬
sion öfver 1827 års fortsatta utredning af
i. d. Riks-Discont-Verket, hade f. d. Capi-
tainen D. R. Wenner q vist, som hos Ver¬
ket häftar för ett den 9 September 1815
förfallet lån, i återstående Capital, R:dr
1 i83 : 16 sk., anhållit, att den mot honom
fortsatta execuliva åtgärd för samma lån
finge hvila, hvaremot han åtoge sig att in¬
om slutet af år 1828 afbetala 4o R:dr B:co
och sedermera allt framgent 20 R:dr samma
mynt vid hvarje qvartals slut, intill dess
hela Skulden blefve godtgjord.
Revisorerne, med Prötocolls-Secretera-
ren Dahlströms begifvande, hafva, under
fästadt afseende å Wenner q vists kända oför¬
måga att hela skuld-beloppet på en gång
gälda, och sedan i hans Concurs ingen till¬
gång för oprioriterade funnits, ansett sig bö¬
ra hos Banco-Utskottet tillstyrka, det Lag-
söknings-åtgärderna mot Wennerqvist finge
tills vidare hvila, under förutsättning, att
han å bestämda tider fullgjorde sitt åtagan¬
de och emedlertid, genom erläggande af för-
56 Banco-Utskottets Betänkande N.a 72.
sta afbetalningen inom årets slut, visade sig
dertill ega vilja och förmåga.
Banco-Utskottet liar väl af den 1111 af-
gifna Ombudsmanna-berättelsen inhemtat,
att, sedan denna tillstyrkan af Revisorerna
gjordes , ingen inbetalning skett å lånet,,
hvars återstod alltså ännu är densamma;
men då,- enligt hvad anmäldt blifvit, Löf-
tesmantten för lånet, Capitainen C. A. von
Normann j för längre tid sedan gått i Preuss
sisk tjenst och med lagsökning ej kunnat
anträdas, samt anledning icke eller är att
genom Wenner qvist s inmanande i häkte
någon afbetalning å Skulden till betydligare
belopp vore att förvänta; anser Banco-Ut¬
skottet för ändamålet tjenligast,
att med ytterligare executiva åt¬
gärder mot Wennerqvist tills vi¬
dare må anstå, under vilkor, att de
af honom erbjudne afbetalningar
härefter varda, enligt åtagande, full-!
gjorda.
4:o Riksdags-Fullmägtigen för Östbo
Härad af Jönköpings Län, Johannes Svens¬
son j bar uti en till Banco-Utskottet ingif-
ven skrift pmförmält, att Lieutenanten Fri¬
herre Hans Lilljecreutz hos f. d. Riks-Dis-
cont-Yerket häftat för tvänne, år i8i5 in-
Bfinco-TJtskotlets Betänkande N.-o 72 57
gångna, Borgens-förbindelser å tillhopa i5oo
R;dr, nemligen ett lån å 700 R:dr i JY. J.
Ekermans namn och ett lån å 800 R:dr i
G. Anrepps namn, i afräkning å hvilka skul¬
der Discont-Yerket endast erhållit uti Fri¬
herrens Concursmassa en utdelning af 3|:dels
procent eller 54 R:dr 17 sk. 10 r:st., samt
uti Lieutenanten Anrepps massa ao5 R:dr
43 sk. 2 r:st , hvaremot någon tillgång för
gäldande af återstoden, R:dr ia3g: 35 sk.,
vid år 1826 anställd lagsökning, hos Fri¬
herre Lilljecreutz icke funnits; vid hvilket
förhållande, och då Friherren alltid gjort
sig förtjent af Medborgares aktning och väl¬
vilja, men genom åt andra lemnadt biträde
sjelf råkat i förlägenhet, Johannes Svens¬
son, efter anmodan att uppgöra denna af-
faire, och på det Friherren på sin ålderdom
måtte blifva fredad från vidare kraf för
ifrågavarande Borgens-förbindelser, erbjudit
sig att, emot det Friherren vunne eftergift
och afskrifning för skuldens återstod, och
mot utbekommande af de för lånen afgifna
förbindelser, af egna medel förskjuta och
till Discont-Yerket genast inbetala 200 R:dr
Banco, utgörande vid pass 16 procent af
berörde återstod.
Efter öfvervägande häraf, och sorn i
Ombudsmanna-berättelsen finnes upplyst, att
hos Friherre Lilljecreutz saknas annan till¬
58 Taneo-Utskottets Betänkande lY.-o 72.
gång än afkastningen af ett Fidei-Commiss,
hvilken afkastning blifvit för flera år till
annan person förskrifven, får Banco-Utskot-
tet, med Protocolls-Secreteraren Dahlströms
begifvande,
hos Rikets Ständer vördsamt före¬
slå, att Riksdags-Fullmägtigen Jo¬
hannes Svenssons gjorde anbud må
antagas, under vilkor, att den utfä¬
sta inbetalningen varder verkställd
inom en månad, sedan han af be¬
slutet erhållit del. Dock att Johan¬
nes Svensson vid samma tillfälle,
i och för utbekommandet afLåne-
handlingarne må vara försedd med
vederbörlig fullmagt af Friherre
Lilljecreutzsåsom bevis, att han,
till ingående af dylik afhandling
med Discont-Verket, erhållit Fri¬
herrens uppdrag och begifvande.
F. d. Riks-Discont-Verket, hvilket redan
vid i8a3 års Riksdag ansågs för det mesta ut-
redt, bör fastmera nu kunna så betraktas, efter
det mera än 12F år förflutit från Verkets, d.
2 Januarii 1817, skedda egentliga upplösning.
Likväl torde ännu, enligt hvad Protocolls-
Secreteraren Dahlström inför Ranco-Utskottet
tillkännagifva, en och annan mindre post
blifva att påräkna dels af Concursmassor,
Banco-Utskottets Betänkande 7V:o 72. 5g
för hvilka slutlig redovisning hittills icke
stått alt erhålla, och dels af några Gälde-
närer, genom förnyande af mot dem förut
vidtagna execuliva åtgärder. Som emedler¬
tid de härmed förenade kostnader oftast öf¬
verstiga hvad af den påräknade inkomsten
kan belöpa å den tredjedel i Verkets for¬
dringar, som är Protocolls-Secfeteraren till-
o ’
horig, och Banken icke vidare ersätter des¬
sa kostnader, än i och genom anslagen viss
procent å det för Bankens räkning ingåen¬
de belopp, en ersättning, som blifver otill¬
räcklig i samma nion tillgångarne minskas,
hvilket åter är en följd af Gäldenärers tid
efter annan inträffande frånfälle och det
snart sagdt föråldrade skick, hvaruti for-
dringarne mer och mer försättas; finnér
Banco-Utskottet, uppå derom gjord hem¬
ställan af Protocolls-Secreteraren Dahlström,
sig ega fullt skäl att, till underlättande och
befordrande af denna slutliga utredning, här¬
igenom vördsamt föreslå:
a) att rättighet härefter må lemnäs ej
allenast Rikets Ständers Revisorer
årligen, vid och emellan Riksda-
garne, på sätt intill år 1823 varit
öfligt,' utan jemväl Discont-Dire-
ctionen, att, för hvad Bankens an¬
del rörer, till pröfning och slutligt
afgörande upptaga skeende accords-
öo Banco-Utskotlets Betänkande N.o 72.
anbud, i afseende på liqvid af
förre Riks-Discontens återstående
fordringar, förmedelst erläggande
af något visst belopp, mot frisä¬
gelse från vidare kraf, under för¬
utsättande nemligen, att förre en¬
skilde Actie-egarnes rättsinnehaf-
yare, äfven för sin del, deruppå ingå;
b') aft den för närvarande till 25 pro¬
cent , såsom arfvode för besvär
och kostnader vid indrifvandet af
Bankens tvåtredjedelar, i ett för
allt bestämda ersättning må för¬
höjas sålunda, att enskilde Actie-
egarnes rättsinnehafvare få sig till
godo beräkna 33|:dels procent, el¬
ler en tredjedel af hvad medelst
execuliva åtgärder eller i accords-
Väg, från och med innevarande år
1829, å Bankens andel i fordrin-
garne ytterligare varder godtgjordt,
Slutligen får Banco-Utskottet tillkänna¬
gifva : att, ej mindre hvad Banco-Discont-
Verkets förvaltning än f. ti. Riks-Discont-
Yerkets utredning beträffar, Directionen fin¬
nes hafva med utmärkt sorgfällighet iaktta¬
git och följt meddelade föreskrifter; att Rä-
Banco-Utskottets Betänkande IV.-o j3. 61
kenåkaperna varit pålitliga och fullständiga;
att nödig säkerhet och behörig ordning vi¬
sat sig i afseende på vården af Verkets lån¬
handlingar; och att vederbörande Embets-
och Tjenstemän, hvar för sig, med skick¬
lighet, nit och drift sina åligganden fullgjort.
Till följe hvaraf Banco-TJtskottet för den
tidrymd, som nu varit underkastad dess
granskning, låtit meddela Direetionen full¬
ständig decharge i afseende på hvardera för¬
valtningen, med frikännelse frän allt ansvar
för nu och kommande tider, enligt den
form, sorn vid alla föregående Revisioner
Varit antagen.
Stockholm den 28 Augusti 1829.
N:o 73.
Ankom till Exp.-Utsk. den i Septembttf 1829.
Betänkande, i anledning aj Ilr J.
P. Hembergs Motion, rörande
eftergift af Bankens Inteck-
ningsrätt j i afseende på den å
Uddevalla Stads Utmark varan¬
de Stånd-Skog.
Un en inom Yällofliga Borgare-Slåndét
6a
Banco-Utskottets Betänkande N:0 73.
vackt, och den t6 förlidne Julii till Ban-
co-Utskottet remitterad Motion, har Herr
J. P. Hemberg framställt den anhållan, alt,
sedan Rikets Högloft. Ständer (medelst lem-
nadt bifall å Bnnco-Utskoltets Betänkande
N:o 3g) afslagit den af Motionairen, å Ud¬
devalla Stads Borgerskaps vägnar, gjorda
anhållan , det Banken skulle eftergifva sin
intecknings-rätt uti åtskilliga byggnader
och fastigheter, som finnas intecknade för
ett, mot Borgerskapets personliga ansvarig¬
het, vid 1818 års Riksdag beviljadt lån] å
25,ooo R:dr, deraf vid pass 7000 R:dr se¬
dermera blifvit återbetalda, sådan efter¬
gift måtte beviljas åtminstone för den å
Stadens Utmark varande Stånd-Skog, helst
berörde Skog, genom eld år 1826, till större
delen skall blifvit förstörd , som gör det
nödvändigt, att marken användes till od¬
ling ; men hvaruti , med afseende på dess
aflägsenhet från Staden, ingen skall kunna
sig inlåta , utan att försäkras om egande-
rätt. Förmälande Motionairen, att något
äfventyr för Banken så mycket mindre kun¬
de blifva förenadt med en sådan eftergift,
hvilken , af nyssnämnde anledning, vore
både för Staden och det Allmänna af hög¬
sta vigt, som Motionairen ej ens kunnat fin¬
na någon giltig grund för skedd vägran af
hela inteckningens försvinnande, enär
Rikets Ständer, vid meddelade lån lill
Banco-Ulskottets Betänkande IV.-o j3. 63
Götheborg och flere Städer, skola åt-
nöjt sig med endast Borgerskapets garantie,
och Uddevalla Borgerskap, som i behörig
ordning fullgjort sina inbetalningar, och
således icke förverkat något förtroende me¬
ra än andra Städer, syntes kunna ega skä¬
liga anspråk att detsamma tillgodonjuta.
Hvad angår den med verkliga förhål¬
landet ej enliga uppgift , alt någon bland
Rikets Städer skulle hafva från Banken er¬
hållit lån-biträden utan all Intecknings-
säkerhet, och blott på grund af Borgerska¬
pets personliga ansvarighet, åberopar Banco-
Utskottet sitt Betänkande N:o 89, som upp¬
lyser, att både för Götheborg och Lands¬
crona, de enda Städer, hvilka, utom Udde¬
valla, erhållit dylika lån-biträden, Inleck-
nings-säkerhet blifvit både förbehållen och
gifven, samt ännu fortfar att vara gällande.
I sjelfva hufvudfrågan åter, eller beträffan¬
de den nu önskade eftergiften af meddelad
Inteckning i Stadens Stånd-skog, får Ban-
co-Utskottet erinra, att Kongl. Maj:ts Nådi¬
ga Förordning, angående Inteckning i fast
Egendom af den i3 Julii 1818 uti 18 §.
stadgar: ”Eger någon Inteckning uti flere
”Fastigheter för samma fordran, utan att
”uppgifvet är, för hvad del deraf hvarje
”Fastighet serskildt häftar, och hafva an-
”dra Borgenärer å samma tid eller sedan
64 Banco-Utskottets Betänkande. N.-o
'"låtit inteckna en eller annan af dessa Fa¬
stigheter; då må han ej låta sin Inteck-
”ning i Fastigheten serskildt dödas, utan
”att alla Inteckningsbafvare, som med ho-
”nom lika rätt fega; så ock de, hvilkas In-
”tecknings-iätt senare är, dertill samtyckt.
”Sker annorledes, eller låter han Inteck-
”ningen i någondera Fastigheten förfallaj
*■njuté ej annan rätt i de öfrige, än näst
efter sista Intecknings-haf varén.” För
beviljande af en Relax, eller eftergift i In¬
teckning tili någon viss del, gör det alltså
ej tillfyllest, att skulden blifvit med dere¬
mot svarande belopp minskad; dervid for¬
dras äfven öfrige Intecknings-hnfvares sam¬
tycke och följaktligen aldraförst bevis, om
och huruvida sådana, vare sig i afseende
på hela Panten eller vissa delar deraf,
finnas,
I)å inga dylika upplysningar åtfölja
Motionen, är det alltså icke för Banco-TJt-
skottet möjligt att en fråga af denna beskaf¬
fenhet slutligen pröfva; utan får Banco-TJt-
kottet, jemlikt hvad uti dess Betänkande N:o
44 öfver en framställning af enahanda art
skett, endast hemställa,
att, med anledning af Herr Hem¬
bergs Motion, det må öfverlem-
nas till Banco-Styrelsen att, un¬
der
Banco-Utskottels Betänkande N.o j4- 65
der iakttagande af de grunder, som
för intecknade lån i allmänhet
gälla, uppå skeende behörig anmä¬
lan, från Stadens sida, häröfver
besluta.
Stockholm den 28 Augusti 1829.
N:o 74'
Antom till Exp. Utsk. den 2 September 1829'
Utlåtande, med anledning af fren¬
ne Riks-Stånds Anmärkningar
vid Ranco-TJtskottets Betänkan¬
de3 N:o 36 j i fråga om bibe¬
hållande af de från Banken
meddeldte Lån pä Hus s brand-
försäkrade i den upplösta f. d.
Stads - Fonden af Allmänna
Brandförsäkrings-Verke t.
Banco -Utskottets ifrågavarande Betänkan¬
de är hos Vällofl. Borgare-Ståndet bifallet,
Eib. till Riks. St. Prot. 1828. 1829. 6:tc Sami. 2 B. 5
5:tc Häftet,
66 Eanco-Utskotlets Betänkande N:o Je¬
rnen liar blifvit återremitteradt från Hög-*
lofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördiga
Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Stån¬
det, på grund af gjorda anmärkningar.
Bland dessa får Utskottet först uppta¬
ga en och annan framställning af mera all¬
män art och syftning. Het har nemligen
inom Riks-Stånden blifvit erinradt:
att de i vissa landsorter försporda bemö¬
danden att, i afseende på Fastigheters brand¬
försäkring , hjelpa sig sjelfve utan anlitan¬
de af JSn inrättning för Rikets städer i ge¬
men, som inom llufvudstaden är stiftad,
borde snarare befordras än hindras och
ej, som hittills , allt concentreras i Hul-
vudstaden ;
gtfe enskilda Crediten komme att lida ,
derest Banken ej visade sig villig att , så¬
som goda panter, belåna äfven de af smär¬
re local-föreningar till försäkring antagna
bus, samt orterne äfven lida, om möjlig¬
heten för dem att efter önskan få förblifva
110g för sig sjelfva dymedelst försvårades ;
att ej blott de låntagares öde härun¬
der berodde, hvilkas brandförsäkrade hus
äro intecknade till säkerhet för Banco-lån,
utan ock flere andras, som för lån af pu¬
blika Cassör eller enskilda personer hafva
Banco-Utskottets Betänkande N.o ~]4- 67
sina Stads-egendomar intecknade; ty om
Banken sträckte sina anspråk för högt och
öfver billighetens gräns, skulle hos andra
långifvare förtroendet till brandförsäkrade
hus i städerna minskas, hvarigenom för
deras invånare olägenheter och menliga
följder måste uppkomma;
att då Banken skall förse sin sä¬
kerhet, sådant bör ske genom icke öfver-
drifna , utan billiga och i tillämpningen
enkla vilkor; men sådana funnos ej de af
Utskottet föreslagna; det vore redan strängt,
att panten skulle vara försäkrad till lånets
tredubbla värde, och ytterligare svårighet
mäste uppstå att i närvarande creditbrist
anskaffa borgen ;
att, när fråga vore om att stadga prin¬
ciper, visade det sig såsom ett besynner¬
ligt förhållande, om undantag gjordes för
några Brandstods-bolag på andras bekostnad;
att Utskottets Förnyade Utlåtande ej
borde blifva inskränkt till vilkorens bestäm¬
mande för dem, som redan egalån af Ban¬
ken , utan tillika innefatta, huru skall för¬
hållas med dem, som hädanefter söka lån
derstädes.
Med anledning af hvad sålunda i all¬
mänhet blifvit framställdt, får Banco-Ut-
68 Banco-Utskottets Betänkande di.-o 74-
skottet nämna, att, då de serskilda Brand för-
säkrings-Inrättningar, som, efter upplösnin¬
gen af Allmänna Brandförsäkrings-Verkets f.
d. Stadsfond, blifvit stiftade, finnas grunda¬
de på olika vilkor och bestämmelser, hvar¬
af följaktligen uppstår en åtskillnad uti den
säkerhet dessa inrättningar hvar för sig er¬
bjuda, har sådant, och ingalunda en i an-
märkningarne antydd afsigt att göra undan¬
tag för den ena eller andra Brandförsäkrings-
Inrättningen på öfriges bekostnad, föranlå¬
tit Bahco-Utskottet att, allt efter de olika
omständigheterna, föreslå serskilda vilkor och
förbehåll, hvarunder Bankens utgifna lån
mot inteckning i hus, som nu efteråt blif¬
vit försäkrade uti någon af dessa nya In¬
rättningar, kunde få qvarstå och bibehållas.
Vid behandlingen af detta ämne, hvilket,
efter Banco-Utskottets åsigt, icke bordt sam¬
manblandas med grunderna för nya låns in¬
gifvande, såsom dermed ej egande någon ome¬
delbar gemenskap, har Banco-Utskottet an¬
tagit den uti dess afgifna Betänkande (pag.
6) klarligen uttryckta grundsatts, att söka
bereda ali den lindring ät Gäldenär erne, sorn
utan synbar -våda och osäkerhet kan A Ban¬
kens sida medgif vas. Någon längre sträckt
eftergifvenhet, syftande derhän, att Banken,
vare sig för att bereda ökad Credit åt ny-
stiftade Brandfqrsäkrings-Inrättningar, eller
bidraga till låntransactioners underlättande
Banco-Utskoliets Betänkande I¥:o 'j.f. Cg
mellan enskilde, skulle åsidosätta sin egen
trygghet, synes med billighet och rättvisa
icke vara förenlig; och Utskottet, som alltså
ej kunnat frånträda ofvannämnda grundsatts,
utan i alio dervid lörblifver, öfvergår nu
till de speciela anmärkningarne, eller hvad
sorn rörer den antydda grundsattsens til¬
lämpning på hvarje serskildt förhållande.
Mot de i Utskottets förra Betänkande
gifna tillstyrkanden är hufvudsakligen an¬
märkt:
Beträffande allmänna B randsto ds-Bo-
laget :
att förbehållet, det inträdes-afgiften skul¬
le för alla 3:ne åren vara erlagd, tycktes vara
för strängt, då Låntagare skulle, i följd der¬
af, nödgas gå i förskott med en icke obetyd¬
lig afgift, utan att af Bolaget hvarken nju¬
ta afdrag, såsom uti förra Brandförsäkrings¬
verket, eller ega sig till godo beräkna Ränta;
kunnande Bankens säkerhet anses fullt be¬
tryggad, om Låntagaren ålades att hvarje af
de tre första åren med bevis styrka, att den
fastställda afgiften blifvit inom bestämda ti¬
der erlagd.
Beträffande Skånska Brandförsäkrings-
Inrättningen:
att, oaktadt allmänna Biandslods-Bola-
rjo Eanco-Utskotlets Betänkande iV.-o 74.
get har en tecknings-summa af 10 millioner
R:dr, fördelad i minst 40 städer, då Skån¬
ska Inrättningen endast liar att uppvisa en
teckning af circa millioner R:drj förde¬
lad på 10 städer; borde deraf dock ej den
slutsatts dragas, att ringare säkerhet för Ban¬
ken vore i denna senare Inrättning att på¬
räkna; utan kunde det tvärtom antagas, att,
då allmänna Brandstods-Bolagets fond är
högst fyrdubbel mot Skånska Brandförsäk-
rings-Inrättningens, vore 40, kanske ioo:de
faldt flera bus lätt förstörda af eldsvåda i
de 4o städerna, än i Skånes 10, emedan
der nästan inga trähus utan egentligen blott
sten^ och korsverkshus finnas;
att Brandförsäkrings-bref af 2:ne ut¬
ländska Assurance-Compagnier hittills varit
i Banken antagna, med större Credit än
som nu blifvit tillstyrkt för Skånska Brand-
försäkrings-Inrättningen, ehuruväl en lika §.,
med den emot Skånska Brandförsäkrings-
Inrättningen åberopade, äfven förekommer i
Reglementet för de ifrågavarande utländska,
eller Phoenix- och Alliance-Gompagnierna.
Beträffande Götheborgs Brandstads-
förening :
att Banco-Utskottet ej uppgifvit anled¬
ning, hvarföre denna Brandstodsförening
Banco-Utskottets Betänkande, N.o 74. 71
ansetts mindre säker, eller de punkter uti
Inrättningens Reglor, som funnits ofördel¬
aktiga;
att säkerheten för en dylik Inrättning
ej består i blotta Fonden, utan äfven i Bo¬
lagsmännens vederhäftighet;
att Banken nog måtte kunna hafva li¬
ka mycket förtroende för egendomar i Gö¬
theborg och Skånska städerna, som för dem
i Hjo och Grenna, så att, pm dessa och der¬
med jemförliga städers fastigheter hypotlii-
ceras för Banco-lån utan borgen tyckes bor¬
gen ännu mindre behöflig i afseende på of-
yannämnde stads-egendomar, hvilkas hypo-
theks värden torde vara mindre misstroen¬
de underkastade,
Med anledning häraf får Banco-Utskot-
tet nu uppgifva den icke obetydliga skillnad,
som, efter hvad det förekommit Utskottet,
eger rum emellan städernas allmänna Brand-
stods-Bolag och Skånska Rrandförsäkrings-
Inrättningen samt Götheborgs nya Brand-
stods-förening, i fråga om utsigterna till er¬
sättnings vinnande vid en betydligare Brand¬
skada. För Utskottet visar det sig klart,
att det är från sådan synpunkt, som en jem¬
förelse måste anställas, och ej, såsom i an-
tuärkningarne skett, under elen förmodan,
72 Banco-Utskotlets Betänkande W-o yrf..
att Bankens panter i en del städer ej blifva
för brand utsatte. Ty, i slikt fall, vore Brand¬
försäkring för Långifvare och Husegare lika
öfverflödig.
I Skånska Brandförsäkrings-Inrättnin¬
gen utgå afgifterna, enligt Reglementets 6
och 7 §§. för byggnader af sten och brändt,
tegel, med en £ högst -5- procent årligen i
so år, och kunna ej ökas; så att, då hela
inkomsten ej utgör mera än omkring 20,000
R:dr , en brandskade-olycka å några hus,
försäkrade i denna Inrättning, icke kan
på flera år godtgöras, samt en större olycka,
förorsakad exempelvis genom en hel stads
förstöring, troligen aldrig ersättas; hvartill
kommer, att för den händelse, som i sjelfva
Reglementet blifvit förutsatt, att Inrättnin¬
gens hela fond, genom inträffande stör¬
re brandskador, ej skulle förslå till godt¬
görande deraf, 1,7 §. i sista momentet stad¬
gar, att den, som först lidit brandskada, e-
ger förmons-rätt till ersättning framför en
senare brandskada, och så vidare i ordnin¬
gen efter hvarandra,
I städernas allmänna Brandstods-Bolag
deremot, utgår afgiften med i ä ii proc.
årligen, och om olycka inträffar, hvarige¬
nom fonden medtages, kunna tre års afgif-
ter på ett år infordras, utgörande omkring
Banco-Utskottets Betänkande N.o 7 4.
73
45o,ooo R:dr, och lika racket året derpå;
och får ingen från Bolaget afträda , innan
all skuld är betald. Sålunda kan äfven deri
största olycka, till ex. å en million, inom
ett å två år der ersättas. Risquen för
Skånska Brandförsäkrings-Inrättningen nr
påtagligen större än för Städernas allmän¬
na Brandstods-Bolag, emedan i den förra
blott 10 Städer äro antagna för 3i millio¬
ner, då 72 Städer äro delegare i Städernas
Allmänna Brandstods-Bolag för omkring
11 millioner R:dr.
Den anmärkning, att Brandförsäkrings-
Bref af 2:ne Utländska Assecurauce-Com-
pagnier hittills varit i Banken antagna
med större credit än Utskottet veJat till¬
erkänna Skånska Brandförsäkrings-Inrätt¬
ningen, får Utskottet, på sätt redan uti ett
yttrande hos Höglofl. Ridderskapet och A-
deln blifvit utredt, besvara dermed, alt ut¬
ländska Assecurance-Compagniernas Brand-
försäkrings-Bref, lika med de borgens-för-
bindelser, som också nu under tiden fått
till Banken aflemnas, icke varit antagna
såsom någon fortfarande säkerhet, (hvilket
de Skånska Brandförsäkrings-brefven bor¬
de blifva) utan endast i och för Bankens
betryggande intill dess Rikets Ständer hun¬
nit öfver ämnet besluta.
74
Banco-Utskottets Betänkande N.-o j4*
Hvad Götheborgs nya Brandstods-för-
ening angår, så är densamma i risque
för nära 600,000 R:dr, och Glott inom Gö-
theborgs Stad. Afgifterna erläggas årligen
med omkring 6000 R:dr, samt kunna ej
ökas. Om blott ett hus, försäkradt till
3o,ooo R:dr skulle afbrinna, åtginge 5 år
för att ersätta skadan,
Reglorna för denna Bandstods-Före-
ning innehålla väl en förbindelse af Bola-
get, att, en för alla och alla för en, ansva¬
ra för brandskada å de fastigheter, som för
lån af Banken äro intecknade; men det
exemplar af dessa Reglor, som till Banco-
Utskottet inkommit, befinnes utan datum
och någon underskrift, och saknar således
belt och hållet egenskap af authentik
handling; hvarförutan, såsom Utskottet re¬
dan i dess förra Betänkande tillkännagif-
vit, dessa Reglor hittills icke äro af Kongl,
Maj:t gillade och stadfästade,
Med afseende å dessa förhållanden,
bär Utskottet ej funnit något skäl att, vid
ett företrädes bestämmande emellan de ifrå¬
gavarande 3:ne Bradförsäkrings-Inrättnin-
garne, följa annan ordning än den Utskot¬
tets förra Betänkande upptager. Men det
förbehåll, som för dem gemensamt innefat¬
tas uti nämnde Betänkande, nemligen att
Banco-Utskottets Betänkande N-o 74- 75
Brandförsäkrings-summan skulle uppgå till
minst tredubbelt det belopp, som utgör
Bankens fordran, bar Utskottet funnit ej va¬
ra för Bankens säkerhet ovilkorligen nödigt,
utan anser tillräckligt, om brandförsäkrings¬
summan uppgår till dubbla lånbeloppet.
Icke eller har Utskottet kunnat från¬
gå dess yttrade öfvertygelse om nödvän¬
digheten alt för Brandförsäkringar, så väl
i Skånska Försäkrings-Inrättningen, som
Götheborgs nya Brandstods-Förening, Ban¬
ken till sin säkerhet må äska Borgen, en¬
ligt det uppgifna Formulairet, Likväl har
Utskottet ansett det kunna göra tillfyllest,
att sådan borgen hvarje Tionde år för¬
nyas.
Utskottet kan så mycket mindre und¬
gå att ytterligare yrka, det afgifterna för
Brandförsäkringar må vara i förväg erlag-
da, på sätt i Betänkandet förmäles, som Ban¬
ken eljest vore försatt i ound vikligt äfven¬
tyr, enär en viss tid alltid åtginge för erhål¬
lande af blotta underrättelsen om verkställd
betalning, och ytterligare tid nödvändigt for¬
drades att bringa i ordning hvad som kunde
linnas åsidosatt, samt ingen garantie funnes,
att icke en eller flere eldsvådor under des¬
sa mellantider kunde inträffa. Deremot
har Utskottet ansett Gäldenären kunna be«
y6 Eanco~Utskotlcts Betänkande N-o 7^.
frias från den förbindelse att årligen , vid
afbetalningarnas erläggande till Banken,
styrka, att Brandforsäkrings-afgifterna lör
2:ne påföljande år blifvit betalda, samt att
Löftesmännen lefva och fortfara att vara
vederhäftiga; då i dess ställe den föreskrift
meddelas, att Banken låter årligen från
Magistraterne begär a upplysning örn Löftes-
männens fortfarande vederhäftighet, äfven¬
som att Brandförsäkrangs-afgifterna, på sätt
förenämudt är, verkligen finnas godtgjorda.
För öfrigt har Banco-Utskottet insett,
att Föreskriften, pag. i3, under Litt. B. ,
i hvad sorn angår de till Skånska Brand-
försäkrings-Inrättningen hörande Original-
försäkrings-brefvens aflemnande i Banken,
bör i någon mon jemkas, till undanröd-
jande af det hinder, sorn deraf skulle upp¬
stå för den påteckning vid årliga afgifter»
nas erläggande, hvarom Reglementets 14 §•'
stadgar.
I öfverenstämmelse med hvad sålun¬
da, vid sakens förnyade handläggning, fö¬
rekommit, får Banco-Utskottet, som vid
dess uti Betänkandet N:o 36 afgifna till¬
styrkanden i öfrigt törblifver, nu till Ri¬
kets Ständers bifall vördsamt föreslå:
att redan erhållna Banco-lån, mot
Banco-Utshottets Betänkande IV.-o 7)■
77
pant af lius och byggnader i Ri¬
kets Städer utom Stockholm, til¬
låtas att fortfarande få qvarstå,
sedan styrkt blifvit, att panterna
äro antingen uti Allmänna Brand-
stocls-BolagetSkånska Brandför¬
säkrings-Inrättningen eller Gö¬
theborgs nya Brandstods-Före-
ning försäkrade till minst Två
(ja) gånger den summa, som utaf
intecknade skulden återstår; sko¬
lande i annat fall genast så myc¬
ket å Banco-lånet inbetalas, att
detsamma varder nedsatt till hälf¬
ten af pantens försäkringsvärde.
Sådant under förbehåll i öfrigt:
hvad Allmänna Brandstads- Bola¬
get angår, enligt Banco-Utskottets
förra Betänkande N:o 36 (pag. 7
Litt. A. et Bd) utan förändring.
I afseende på Skånska Brand-
f örsäkrings-Inrättningen :
cl) att hos Banken till en
början företes och aflemnas en af
Förvaltningen behörigen styrkt af¬
skrift utaf den beskrifning öfver å-
byggnaderna,som, enligt Reglemen¬
tets i4 §. utgör Försäkrings-taga-
Banco-Utskottets Betänkande IV:o 7^.
res försäkringsbref, med det derå
tecknade intyg, att Brandförsä-
krings-afgifterna blifvit, så väl för
det löpande året, som minst ^:ne
{jåföljande år i förväg erlagda ;
ivarjemte Förvaltningen skall å
berörde document afgifva en ser¬
skild försäkran, att, i händelse af
inträffande brandskada, detsamma
eger i Bankens band lika gällan¬
de kraft, som sjelfva originalet,
och att en dylik anteckning på
detta original äfven blifvit verk¬
ställd.
Punkten Litt. b. bibehålles
oförändrad, enligt Banco-Utskot¬
tets förra Betänkande Q>a§* *4)*
Punkten Litt. c. förfaller;
hvaremot en förekrift kommer att
i Banco-Reglemenlet inflyta om
hvad Banco-Styrelsen, på sätt fö-
renämndt är, i afseende härå har
att iakttaga.
Beträffande Götheborgs nja Brand-
stods-jörening :
Vilkoren, enligt förra Betänkan¬
det, Punkterna Litt A. etB.,pag.
jBarico-Utskottels Betänkande JV.o
79
20, samt Litt. a. et b., pag. 21,
bibehållas oförändrade; men Punk¬
ten Litt. c. förfaller, i följd af
ofvannämnde i Banco-Reglementet
blifvande föreskrift.
Till Rikets Ständers bepröfvande liem-
Stalles allt detta vördsamligen.
Stockholm den 28 Augusti 1829.
N:o 78.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 7 Sept. 1829.
Betänkande, med anledning af Hr
Kyrkoherden Lyths gjorde fram¬
ställning om nödvändigheten af
någon jemkning uti gällande
Stadgar för Rikets Discont-Verk,
i anseende till den för ön Gott¬
land tidtals hämmade Postgång.
Uti ett från Högvördige Preste-Ståndet, d.
9 April innevarande år, till Banco-Utskottet
8o BanCo-Utskottets Betänkande N.-o 7S.
remitteradt Memorial, har Herr Kyrkoher¬
den Lyth omförmält, att, då communication
emellan ön Gottland och fasta landet,
vintertiden genom hamnarnes isläggning,
och, i andra årstider, genom storm och
motvind, ofta hlifver för Hera veckor och till
och med månader, afbruten, sådant medfö¬
rer för ortens invånare, ibland mångfaldiga
svårigheter, äfven den, att utan allt eget
förvållande, så väl i andra angelägenheter,
som i penninge-afFairer, förlora fatalier.
Motionairen, som ansett mer än sanno¬
likt, att ett ej ringa antal af dess Landsmän,»
genom en redan inpå fjerde månaden häm¬
mad Postgång, vid den tid Motionen afgafs,
redan gatt miste om rättigheten att i Rikets
Ständers Banco-Discont-Verk omsätta sina
lån samt sålunda gjort sig förfallne till in¬
betalande af hela lånesumman, och som nog¬
samt i hela dess vidd insåge den menliga
inflytelse ett sådant de enskildas lidande skul¬
le ega , att ytterligare försvåra den i orten
förut tryckande allmänna penningeförlägen-
heten och rubba det inbördes förtroendet,
har, med afseendehärå, anhållit att, icke blott
till förmon för de in vånare på Gottland, som
genom den då för tillfället hämmade Post¬
gången blifvit urståndsatte att in termino
praestera afbetalningar i Disconten, yitan äf-
Bcinco-Utskotlets Betänkande N.o 75. 81
ven till framtida lättnad i allmänhet, för
dessa, genom deras afskiljda läge, i flera hän¬
seenden vanlottade öboer, den modification
måtte af Rikets Ständer beviljas i de för
Discont-Verket gällande Stadgar, att Lånta¬
gare från Gottland, som med behörigt Post-
qvitto styrker sig, minst fjorton dagar före
förfallotiden, hafva på Wisby Post-Contoir
till afsändande inlettmat sina lånehandlin-
gar samt afbetalnings-summan jemte förskotts-
och öfver-ränta, kunde, der ej andra om¬
ständigheter sådant hindrade, vid omsätt»
nings-rätten varda bibehållen,
I anledning häraf, och beträffande först
den del af Motionen, som egde till föremål
att bereda en snar och omedelbar bjelp mot
den förhand varande förlägenheten, får
Banco-Utskottet tillkännagifva , att, sedan
Banco-Discont-Directionen, mot slutet af för-
lidne Maji, under pågående Revisions-förrätt-
ning, hos Utskottet anmält, att post från
Gottland ankommit, med förfrågan tillika
huru förhållas borde i afseende på sådana
redan förfallna lån, för hvilka omsättning
blifvit sökt, lemnade Banco-Utskottet härå för
tillfället det svar, att Directionen egde hos
Kongl. General-Post-Contoiret införskaffa be-
Bih. till Riks. St. Prot. 1828, 1829. Gjtc Sarai, a B. 6
5: te Iiäftet.
82 Banco-Ulskottets Betänkande IV.-o j5.
stämd upplysning från hvilken dag och hu¬
ru lång tid communicationen emellan Gott¬
land och lästa landet varit hämmad, samt
bibehålla omsättnings-rättigheten för Lånta¬
gare, hvilkas respit-månader under denna
tid gått tili ända; och, hvad sådana lån be¬
träffade, hvilka inom samma tidrymd för¬
fallit, icke låta beräkna högre än den or¬
dinarie eller 5:procents-räntan, ifrån com-
municationens hämmande intill den dag, då,
efter å nyo öppnad communication, erfor¬
derliga medel kunnat till Disconten ingå.
Sålunda kan, vid berörde tillfälle, ej
något lidande för Gäldenärer på Gottland
hafva uppstått, om icke härrörande från
verklig försummelse.
Hvad åter vidkommer de stadgandeil,
som för framtiden vid dylika förhållanden
må tjena till efterrättelse, så har Banco-Ut-
skottet, efter Discont-Directionens hörande,
i likhet med dess gjorda hemställan, ansett
ändamålet lämpligast kunna vinnas på den
väg, som för bevarandet af Rätts-sökandes
på Gottland fatalier är beredd uti Kongl.
Brefvet till Svea Hof-Rätt af den 8 Decem¬
ber 1749. nemligen genom praesentatum å
Lands-Cancelliet i Wisby; och föreslår vörd¬
samt i enlighet härmed:
a) att Banco-Discont-Verkets Gälde-
Banco-Utskoltets Betänkande N.-o ^5. 83
närer på Gottland , som genom
hämmad postgång äro satta ur till¬
fälle att besörja sina låns omsät¬
tande, må, der ej andra omständig¬
heter sådant hindra, varda vid om-
sättnings-rätten bibehållne, så vida
de , minst trenne (3:ne) veckor löre
respit-månadernas slut, inlemna till
Lands-Cancelliet i Wisby de Bref
till deras Ombud i Stockholm, som
innehålla Lånehandlingarne jemte
Afbetalnings-summan samt förskotts-
och öfver-ränta; och hvarvid på
enahanda sätt, som angående Rätte-
gångs-fatalier är föreskrifvet, nödi¬
ga postpenningar skola, på förhand,
till Lands-Cancelliet erläggas;
A) att sådana bref varda genom Lands-
höfdinge-Embetets försorg med forst
afgående post, sedan communica-
tionen åter blifvit öppnad, till si¬
na addresser öfversända, med an¬
teckning å hvarje Bref af datum då
det till Lands-Cancelliet inlemna¬
de® ; hvarjemte, vid samma tillfäl¬
le, en specificerad förteckning öf¬
ver dessa afgående bref alltid skall
upprättas och till Banco-Discont-
Verkets Direction, för vederbörlig
controll, afsändas. •
84 Banco-Utskottets Memorial N.o 76.
I händelse detta vinner Rikets Stän¬
ders bifall, att ibland reglementariska före¬
skrifter för Banco-Styrelsen intagas, lära Ri¬
kets Ständer derjemte hos Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet anhålla,
det vederbörande, på sätt Kongl,
Maj:t i Nåder finnér lämpligt, till
behörig kännedom och efterrättelse
härom förständigas.
Stockholm den 2 September 1829,
N:o 76.
Ankom till Exp.-Utsk. den 4 September 182g,
Memorial, med hemställan att till
årets slut må förlängas Rikets
Ständers j i anledning af Utskot¬
tets Betänkandex N:o 42j> fattade
beslut om Silfvers uppköp och in-,
vexling till Banken.
3VJ-edelst
Trenne Riks-Stånds lemnade bi¬
fall till Banco-Utskottets omförmälde Be¬
tänkande, N:o 42 > blef, under den 14 och
21 förlidne Maji, beslutadt: Att Banco-Full-
Banco-Utskottets Memorial N-o 76. 85
mägtige vore tillåtet, utöfver hvad redan
då, efter afslutade Contract, fanns betin-
gadt, att ytterligare, med eller utan för¬
skott, uppköpa Silfver, på sätt de lämpli¬
gast funne ; dock under vilkor, alt hvarje
Riksdaler Svenskt Silfver, efter 1664 års
myntfot, fritt levererad i Banken, icke
bomme att kosta mera än 128 sk. Banco-
Sedlar; äfvensom
Invexling af Silfver mot bestämdt pris
af 128 sk, Banco-Sedlar för hvarje Riksda¬
ler Svenskt Silfver, efter 1664 års myntfot,
finge fortfara till och med den 3o Septem-,
ber innevarande år 1829,
Sedan denna tillåtelse gafs, har Banco-
Styrelsen , dels genom invexling utan för¬
skott, redan emottagit, och dels, enligt Con-
tracter mot lemnadt förskott, betingat, ic¬
ke mindre än Riksdaler Silfver 324,800,
så att Silfver-Fondens förökning för i år
uppgår i ett för allt till Riksdaler Silfver
552,8oo i rund summa. Och som Banco-
Utskottet ansett det vara af vigt, att nå¬
got hinder ej må uppstå för de vidare öf-
verenskommelser Banco-Styrelsen kan fin¬
na anledning att i dylik väg uppgöra; men
det nu visar sig mer än sannolikt, hvad
som icke var att förmoda, då Rikets Stän¬
der vidtogo ofvannämnde beslut', nemligen
86 Banco-Uiskottels Memorial N.-o 76.
att frågorna om Penn in ge-väs ende Is regle¬
ring, med hvad dertill hör, ej hinna så
snart afgöras, att de dermed gemenskap e-
gande föreskrifter i ett sammanhang kun¬
na vara till Banco-Styrelsen utfärdade fö¬
re innevarande September månads utgång;
så har Utskottet härigenom skolat vörd¬
samt tillstyrka Rikets Ständer :
alt till slutet af innevarande år
år 1829 förlänga sitt, i anledning
af Banco - Utskottets Betänkande,
N:o ^2, fattade, ofvan intagna
beslut om Silfvers uppköp och in-
vexling till Banken.
Stockholm den 2 September 1829*
STOCKHOLM, tryckt i Ecicsteinska Tryckeriet, 1829^
Panco-Utikotlets Utlåtande N.o 77. j
N:o
Ankom till Exp.-Utsk. elen 17 Sept. 182g.
Utlåtande,, med anledning af an¬
märkningar hos Högloft. Ridder-
skapet och Adeln vid Utskottets
Betänkande N:o 56_, i fråga om
belåning af Cobolt i Rikets
Ständers Bank.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har,
under den 27 förlidne Julii, beslutat att
till Banco-Utskottet återremittera nämnde
Betänkande, på grund af några dervid gjor¬
da anmärkningar, hufvudsakligen innefattan¬
de, dels att frågan härom borde behandlas
i sammanhang med den om exportab-
la produeters belåning i allmänhet, dels
att, genom Lånevärdets bestämmande, en¬
ligt obehindrad pröfning af Banco-Styrel-
sen, och oftare än en gång om året, de för¬
luster kunde förekommas, som genom om-
bytlighet i varans pris eljest vore att be¬
fara, och dels att något hopp för närvaran¬
de vore om en större begärlighet och lät-
Bih. till Riks. St. Prot. 1828. 1829. 6:ts Sami. 2 B. 1
6:te Häftet.
2 Banco- oc/t Lag-V t skottens Utlåtande N.-o y8.
tare afsättlighet å Cobolt, än som för den¬
na produet vanligen, under senare åren,
kunnat påräknas.
Banco-Utskottet, som, för sin del, ej
funnit de uti dess Betänkande, N:o 56, an¬
förda skäl för afstyrkandet att i Banken be¬
låna Cobolt, vara genom anmärkningarna
hos Höglofl. Ridderskapet ech Acfeln veder¬
lagda, får derjemte vördsamt anmäla, att
samma Betänkande, under den norde, mrsta
och n/pde Julii, blifvit af de öfriga 3:ne
Riks-Stånden bifallet.
Stockholm den 9 September 1829.
$:o 78.
Antom till Exp.-Utst. den 15 Sept. 1829.
Rikets Ständers Banco- och Lag-Ut¬
skotts Utlåtande j med anledning af
anmärkningar från VällofL. Borga¬
re-Ståndet vid Utskottens Betän¬
kande, N:o jo j rörande förändring
i hittills gällande Författningar
Banco- och Lag-UIskottets Utlåtande N.o 78- 3
om föryttrande af Bankens Fa-
stighets-panter genom Banco-au-
dion.
Förenade Banco- och Lag-Utskottens om-
förmälde Betänkande, hvaruti Utskotten
föreslagit, att, med upphäfvande af de ser¬
skilda Författningarna, angående Banco-
auctioner å fast egendom, måtte förordnas,
”det Banco-Styrelsen , enär stadgad inbe¬
talning å inlecknad fordran, efter föregåen¬
de anmaning, uteblifver , eger hos Konun¬
gens vederbörande Befallningshafvande sö¬
ka handräckning till den intecknade Fa¬
stighetens utmätning och försäljning m.
ni.,” har blifvit från Vällofl. Borgare-Stån¬
det återremitteradt med anmärkningar, huf¬
vudsakligen innehållande, att den föreslag¬
na nya Ordningen ingalunda vore för Ban¬
ken menlig, utan tvärtom syntes bereda
densamma större lätthet, än förr, att åtkom¬
ma betalning för sina fordringar; men att
en sådan förändring deremot säkerligen
komme att medföra stora olägenheter för
allmänheten, och, serdeles då Sterbhus äro
till Banken gäldskyldige, hafva den påföljd,
att omyndiges rätt och bästa snart kunde
äfventyras, om inbetalning vid bestämd
termin af Förmyndare eller Målsmän blefve
underlåten, tilläfventyrs i förlitande på den
4 Banco-Utskoltcls Memorial N;o 7g.
>
Lagfartstid, som alltid föregått försäljningen
af Bariktis panter. Och har ämnet utur
denna synpunkt ansetts förtjena elt när¬
mare öfvervägande.
Utskotten, hvilkas framställda åsigter,
om de ifrån Undantags-Lagar härrörande
olägenheter samt nyttan och behofvet af
likhet och öfverensstämmelse i ordningen
vid alla slags fordringars utsökning, icke
kunnat, utaf de hos Yällofl. Borgare-Stån¬
det gjorda erinringar‘rubbas, få derjemte
vördsamt anmäla; att Betänkandet N:o 70
blifvit, den 17 och 19 förlidne Augusti, af
de öfriga 3:ne Riks-Stånden bifallet.
Stockholm den 9 September 182g.
N:o 79.
Ankom till Exped.Utsk. d. 17 Sept. 182g.
Rikets Ständers Banco-Utskotts Me¬
morial om -vilkoren och sättet
för beredande af nöjaktig sä¬
kerhet vid belåning af Jern
Panco-Utskotlets Memorial N o 79.
5
och Effecter på Götheborgs våg
efter enahanda grunder, sorn
gälla för beläning af de ä
Stockholms Jernväg förvarade
djlika Effecter > m. m.
"Uti Banco-Utskottets Betänkande, N:o 49»
angående Bankens utlåningar på korrt tid
oell mot rörlig Pant intill nästa Riksdag,
har Utskottet, med anledning af en inom
Vällofl. Borgare-Ståndet vackt Motion af
Herr J. Lamberg, på uppgifna skäl, tillstyrkt:
att belåning af Jern- och Våg-Effecter i
Götheborg måtte få eg a rum , på sätt i
Stockholm sker, nemligen mot Attester af
Våg-betjeningen och under dess ansvarig¬
het, samt Magistraten i Götheborg alltså
fritagas från de befattningar med, och det
ansvar för, vågförda Effecter, å hvilka
Banco-lån sökes, sorn Kongl. Förordningar-
ne af den 18 Februarii 1^35 och den i5
Februarii 1779 utstakat; samt att Rikets
Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdå¬
nighet begära, att om berörda förändring
och undantag i förut allmänt gällande För¬
fattningar Nådig Kungörelse, till vederbö-
randes efterrättelse, varder utfärdad.
Utskottet, som ibland de från Riks-
6 Banco-Vtskottets Memorial N.o rjQ-
Stånden inkomna anmärkningar vid Betän¬
kandet, N:o , ej funnit någon erinran
mot dess förslag i denna punkt, får nu,
enligt gjordt förbehåll, vidare anmäla hvad,
till vinnande af behörig ordning och con-
troll härutinnan, Utskottet, på grund af
inhemtade upplysningar i ämnet» ansett
höja för framtiden stadgas.
Vidkommande det bokförings-sätt och
de controllör, som vid Stockholms Våg i-,
akttagas, och som erfarenheten allt hittills
visat vara för ändamålet tjenliga och lill-,
fyllestgörande, är uppgifvet att, så väl å Kro-
nans sida af Bokhållaren , sorn å Stadens
sida af Vägaren, förås, på grund af Våg-
Journalerna, serskilda Böcker, deruti hvar¬
je på Vågen invägd post finnes lill dess
sort eller benämning, dimension, bruks-
stämpel, stång- eller stycketal och vigt spe¬
cificerad. Med dessa så kallade Hufvud-
Böcker blifva reqvisitianerne, till erhållan¬
de af Våg-attester för belåning, oollatio-
nerade, och nödiga anteckningar göras uti
samma Böcker hvarje gång någon dylik
Attest meddelas. Samma personer , som
föra de om,förmälda Hufvud-Böckerna, föra
dessutom serskilda, med Conto för hvarje
person inrättade, sammandrag öfver de At¬
tester, som en hvar, i och för belåning af
sina tillhöriga Effeeler , uttagit, med för*
Banco~TJtskottcts Memorial N-o •jg.
delning i columner efter Effecternas olika
beskaffenhet; och ett sådant sammandrag
för hvar och en person föres jemväl af
Kronans Inspector. Uti dessa 3:ne sam¬
mandrag antecknas sedermera så väl hvar¬
je i Banken beviljad relax af frilösta Ef-
fecter, som ock alla poster, som från Vå¬
gen utgå, oell hvilka förut varit belånade.
Till vinnande af erforderlig Gontroll i
sistnämnde hänseende upprättas, vid alla
uttagningar från Vågen, noggranna och
fullständigt specificerade Våg-Sedlar, å hvil¬
ka med. serskilda tecken utmärkes hvad
som utaf Posterne varit belåndt eller obe-
låndt. (se Bilagan N:o i}. Hvarefter med¬
delas de så kallade Frisedlar, som uppta¬
ga summariskt endast Stång-eller Stycketalet
och Vigten, innefattande en anordning för
varans disposition, hvarförutan den ej får
ifrån Vågen utgifvas, (Se Bilagan N:o 2).
Sålunda controlleras af Krono-Inspe-
ctoren och Våg-betjeningen, hvar för sig, att
ingen person kan, utaf sina på Våg liggan¬
de, och till belåning i Banken antecknade,
Effecter , i qvantitet eller massa af någon
serskild sort, utbekomma och disponera
utöfver hvad han, efter motsvarande inbe¬
talning å sin Banco-skuld, fått relaxeradt;
och till ytterligare säkerhet anställes vid
hvart års slut, och äfven, esomoftast un»
8 Banco-Utskottets Memorial N.-o 79.
der årets lopp, collationering emellan Bok¬
hållaren, å Kronans, och Vägaren , å Stadens
sida , på det att intet fel eller missbruk
måtte insmyga sig och blifva obemärkt.
Dessa tvänne Bokförare äro de, som, jem¬
te Krono-Inspectoren, underteckna alla At¬
tester, hvilka, till belåning i Banken, från
Stockholms Våg utfärdas.
Banco-Utskottet tillstyrker,
att, med den skillnad allena, som
kan härröra deraf, att Våg-Atte-
sterne i Götheborg, enligt Motio-
nairens, Herr Commérce-Rådet
Lambergs anmälan , komma att
underskrifvas af Fyra ansvarige
Personer, nemligen tvänne å Kro¬
nans och tvänne å Stadens sida ,
enahanda bokföringssätt, controll
och procedur, som här blifvit om¬
nämnde , varda vid Götheborgs
Våg förbehållna, såsom vilkor för
upphörandet af Magistratens hit¬
tills varande befattning och an¬
svarighet i dessa hänseenden.
Hvad sjelfva Våg-attesternas innehåll
och beskaffenhet angår, så är, genom 2:dra
Punktens 2:dra Momentjj uti (Kongl. För¬
ordningen af den 18 Februarii 1735, i all¬
mänhet stadgadt, att det pantsatta Jernet
Banco-UtskoUets Memorial N.o 7g.
9
skall i Attesten uppföras, så till sort och
benämning , som ock med dess rätta mär¬
ke och stämpel samt vigt- och stång-tal.
I enlighet härmed hafva också hitintills
alla Våg-Attester, äfven de från Stockholms
Våg utgångna, varit inrättade så, att dessa
Attester upptagit icke allenast sorlen och
vigten, utan äfven bruks-stämpeln, dimen¬
sionen och stångtalet. (Be Bilagan N:o 3.)
Det bör dock ej lemnäs obemäldt, att,
hvad Stockholm och Götheborg beträffar ,
derifrån betydliga utskeppningar ofta i en
hast behöfvas, och der i öfrigt, såsom före-
nämndt är, hvarje Pant icke serskildt för
sig afsättes kringlindad och förseglad, den¬
na utförliga noggrannhet, att i Våg-attesten
upptaga hvarenda stämpel och dimension,
innefattar ett Rinder för handeln och rö¬
relsen, som ej eller, i afseende på Ban¬
kens säkerhet, påkallas af behofvet. Det är
nemi. stundom af vigt för Pantens egare, och
kan så väl för honom som Våg-betjeningen
medföra betydlig lättnad , att de stämplar
och dimensioner, som uttryckligen åstun-
das, eller ock slå närmast till hands, kun¬
na utan hinder och uppehåll föryttras. För
Banken deremot, hvars belåningspris icke
får öfverstiga ett visst ulstakadt förhållande
(för närvarande -|:delar) till det för hvarje
Jernsort gångbara lägsta försäljningsvärde,
10
Banco-Utskottets Memorial IV.-o yg.
utan allt afseende på sortens stämplar och
dimensioner, Hvilka visserligen i den en¬
skilda handeln kunna föranleda till någon
olikhet i pris, dock sällan utöfver i R:dr
på Skeppundet, är ingen förlust att Befara
genom obehindrad tillåtelse för Pantens e-
gare att, efter egen önskan, utbyta en gif¬
ven qvantitet utaf den ena stämpeln och di¬
mensionen, emot en lika stor, och utafho-
nom jemväl belånad qvantitet utaf någon an¬
nan, blott att så mycket, som utaf hvarje sort
och benämning är af en person till Banken
pantförskrifva, verkligen och för hans räk¬
ning, såsom Bankens Pant, å Vågen qvar¬
står. Banco-Ulskottet, som, i likhet med
Banco-Styrelsen, ansett, att, i de ifrånStock-
liolms och Götheborgs Vågar utgående At¬
tester till belåning i Banken och Låne-
Contoiret, stämplar, dimensioner och stång¬
tal icke må upptagas, men att de Tjenste¬
män , som uti dessa båda släder ega utfär¬
da dylika Våg-Attester må, en för alia och
alla jör en, vara ansvarige för uppfyllan¬
det af hvad de derigenom sig tillförbin¬
da, får hos Rikets Ständer vördsamt till-,
styrka ,
att, i den ordning Grundlagen stad¬
gar, må utverkas:
a) Ett så beskaffadt undantag fria
Banco-Utskottels Memorial N.-o 7g. 11
föreskriften i 2 Punkten, 2 Mo¬
mentet af Kongl. Förordningen
den 18 Februarii 1735, att uti Våg-
Attester, sorn från Stockholms el¬
ler Götheborgs Våg utfärdas i och
för belåning i Banken eller Lån-
Contoiret af Jern och andra Våg¬
förda Effecter, Panten må uppta¬
gas endast efter vigt samt till namn
och sort (Bruks- Stång-jern, Bergs¬
mans jern,Bult jern,Band jern,Knipp¬
jern , Gårkoppar , smidd Koppar
o. s. v.); men icke till stämplar,
dimensioner , stång - eller styc¬
ketal 5
Ett förklarande i sammanhang
härmed, att Banken alltid skall e-
ga förmonsrätt, enligt 17 Gap. 3
§. Handels-Balken och 2 Punkten,
3 Momentet af Högstberörde Kongk
Förordning, uti Låntagarens å Vå¬
gen qvarvarande , i Våg-Attester¬
na upptagna behållning af hvar¬
je belånad serskild sort, utan af¬
seende å de ombyten i stämplar
och dimensioner, som med den e-,
na eller andra Panten under ti¬
den kunnat ega rum;
Banco-Utskottets Memorial N.o 7g.
c) Föreskrift att, på clet dels erfor¬
derlig uppmärksamhet och nog¬
grannhet vid Våg-attesters utfär¬
dande icke må åsidosättas , och
dels vid fråga om uppgifter i af¬
seende å inventeringar eller försälj¬
ningar afPanterne, ingen slags för¬
blandning må kunna ske emellan
de hos Banken belånade och ej
belånade Elfecter, som tillhöra en
och samma person, hvarje Pant-
egare skall vara förbunden att, i
dess till Vågbetjeningen afgifvande
reqvisition för Våg-attests erhållan¬
de, utsätta äfven stämplar, dimen¬
sioner samt stång- och stycke-tal;
börande utaf nämnde reqvisition,
sedan den af Vågbetjeningen blif¬
vit till rigtigheten pröfvad och god¬
känd, ett exemplar, såsom Bilaga
åtfölja Våg-attesten, och med lika
nummer förses, samt, oaktadt ske¬
ende Relax af den i attesten upp¬
förda Pant, qvarblifva hos Banken
eller Lån-Contoiret, så länge och
intilldess alla till Reqvisitions-ut-
gifvaren , under loppet af ett och
samma belånings-år, utgångna Lån
blifvit till fullo infriade, då såda¬
na Reqvisitioner samtliga på en
gång till honom återställas;
Banco-Ulskotlets Memorial IV-o 79 i3
d) Stadgande, att de från Stockholms
och Götheborgs Yågar utgifvande
Attester lill Banco-låns erhållan¬
de må, i stöd af hvad förenämndt
är, så inrättas, som hosföljande
Formulaire utvisar (se Bilagan N:o
4), med iakttagande derjemte:
1:0 att, då jernplåtar, äfvensom stör¬
re och smärre spiksorter äro i
fråga till belåning, skall i Våg¬
attesten finnas uttryckligen upp¬
gifvet, om de förvaras under tak
uti Våghuset eller dithörande
Bodar, eller ock under bar him¬
mel, emedan olika belånings¬
värden i ena och andra fallet
bestämmas; kunnande följaktli¬
gen utaf dessa slags Effecteri il¬
ga andra än de, som från bör¬
jan varit och äro på enahanda
förvarings-ställen vårdade, ut¬
bytas mot de till belåning först
angifna;
2:0 att förtennt Jernbleck (hvilket
hittills ensamt å Stockholms
Våg fått belånas, men härefter
blifver lånbart äfven i Göthe¬
borg) ej å någotdera stället är
Banco-^UIskottets Memorial N.-o 7g.
till Pant antagligt, så framt det
icke, allt från invigningen, le¬
gat och ligger under tak i Vå¬
gen, hvilket Våg-attesten alltså
bör innehålla; och
3:o att, enär Stål-bunkar, Spik-ki¬
stor, Plåtar och mera dylikt
emballeradt gods till belåning
anmäles, skall i Våg-attesten
serskildt styrkas, att Panten
undergått af vederbörande Jern-
vräkare en med Kongl. Förord¬
ningen af den 17 Maji 1814
samt den deröfver utfärdade
Nådiga Förklaring af den 3 No¬
vember 1818 öfverensstämman¬
de besigtning;
e) Ett stadgande af innehåll, att, enär
dels under den tid af ett år och
xo månader, som ett meddeladt
Lån på Våg-effecter, enligt nu gäl¬
lande Författning, möjligen kan kom¬
ma att utestå, förändringar med
den ansvariga Vågbetjeningens per¬
sonal kunna inträffa, som ega in¬
flytande på Långifvares säkerhet,
dels ock nödigt ar, att möjliga
misstag och förblandningar, genom
de under skeppnings-tiden skeen-
Sanco-Utskottcts Memorial N o Jg. l5
de utbyten af Panterne, måtte i
tid upptäckas och rättas, vederbö¬
rande Gäldenärer ega att årligen
föranstalta, det alla hos Banken el¬
ler Lån-Contoiret qvarliggande Våg¬
attester, som äro utfärdade till och
med den i5 November (då all
skeppning från Vågen gemenligen
upphört), blifva under samma lö¬
pande år, inom ultimo Decembris,
omsatta och förnyade, sålunda, att
ett ytterligare bevis af Vågbeije-
ningen tillställes Banken eller Lån-
Contoiret, enligt hosföljande For-
mulaire (se Bilagan N:o 5); kom¬
mande äfven i förnyelse-bevisen att
iakttagas hvad som här ofvan, för
Panter af serskild beskaffenhet ,
blifvit anmärkt i fråga om de egent¬
liga. Våg-attesterna.
Slutligen, och då den i Kongl. Majrts
Nådiga Förklaring af den 12 Januarii 1707
bestämda ersättning af en fjerdedels (|) pro¬
cent till Magistraterne i Rikets Städer kom-
me, såsom en följd af det föregående, att
i Götheborg upphöra, lärer Vågbetjeningen
derstädes billigt vis böra tilläggas en vedergäll¬
ning, i förhållande till det besvär och den ökade
ansvarighet, som för densamma genom förän¬
dringen uppstår. Hvad åter angår Vågbetje-
16 Banco-Utskottets Memorial N:o ~]Q.
ningen i Stockholm, så är till Banco-Ut-
skottet uppgifvet, att en viss provision för
Våg-attesternas utfärdande skall hafva blif¬
vit, år 1812, på Kongl. Bergs-Collegii För¬
slag, af Kongl. Maj:t i Nåder fastställd.
Utskottet, rom nu ansett sig böra till¬
styrka, äfven vid Vågen härstädes, en och
annan" förändring, till mera vighet och lätt¬
nad för handeln, men derjemte till ökning
i Vågbetjeningens möda och ansvar, hem¬
ställer af dessa anledningar vördsamt,
om icke Rikets Ständer må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet an¬
hålla, att åt Vågbetjeningen, så i
Stockholm som Götheborg, lämpli¬
ga arvoden, i och för utfärdandet
af Våg-attester och Förnyelse-bevis,
måtte, i sammanhang härmed, ef¬
ter det vederbörande blifvit öfver
ämnet hörde, utaf Kongl. Maj:t i
Nåder bestämmas.
Rikets Ständers vidare bepröfvande un¬
derställes allt detta vördsamligen.
Stockholm den 9 September 1829.
Bil.
Bil N:o i.
Formulaire ä Våg-scdcl till erhållande f/f Frisedel för varans
tillagning från Fågjen.
Herr N. Ns Nartin. («).
fcd
ö EL
ö g-
rt
P CJ
»-ra *^5
• •
Cfi
i *
CJt
t-1
#
co
Stäm¬
pel.
BH
|
84
|
Stänger Jern
|
1822
|
Sept.
|
5
|
|
4o
|
99 99
|
GO
99
|
Julii
|
26
|
|
89
|
99 99
|
99
|
99
|
“—
|
AG
|
24
|
99 99
|
99
|
99
|
29
|
|
95
|
99 99
|
99
|
99
|
3o
|
|
8
|
99 99
|
99
|
Au g.
|
2
|
CT
|
5.9
|
9 9 99
|
1820
|
Sept.
|
18
|
|
23
|
99 99
|
1822
|
Oct.
|
2
|
|
10
|
99 99
|
99
|
Sept.
|
10
|
|
20
|
99 99
|
99
|
99
|
3
|
|
37
|
99 99
|
99
|
Oct.
|
12
|
NHT
|
26
|
99 99
|
1821
|
Sept.
|
27
|
|
26
|
99 99
|
99
|
99
|
—
|
|
54T
|
Stänger Jern
|
99
|
99
|
—
|
af posten 146 stg‘r 18 Sk# v
(c)
v
V
v
V
V
af Post gg stg:r 8 Sk# 10 L# 10 # y'
... 't/
af post 22 stg:r 2 Sk# i5 L# {/
af post 80 stg:r 20 Sk# 12 L# {/
• ■
af post 52 stgrr 5 Sk# 2 L# 10 # v
af dito V
10
6
15
3
i5
1
5
3
1
5
10
2
2
l9
11
10
1
4
3
3
11
11
[O
10
N. N.
Krono-Bokhållaren.
Med Capt. N. N. till Lubeck.
N. N.
Vågmästaren.
Sk#| 83| 4
N. N. •
Bokhållaren eller den, som
antecknar och uppbär Jern-
bärarnes arbetspg.T.
Exp. den | 183
(u) Dens namn, för hvars räkning inrtUningrn~~*d?iHT~mdT-pV hvarf C^V A effecterne dervid
blifvit bokförde. (NB. Våg-Journalerne tjena till grund för bokföringen).
(&) Dcå Jernet eller andre vågbara elfecter inkommit på vågen och der blifvit afvägde och
bokförde.
(c) Då någon del af en bokförd post utgår, hvilket då i Kronans och Stadens Vågböcker
antecknas inom columnen och utföres deri först då, när resten uttages eller qvarblifver
som inventarium. Vågböckerne föras alltså med enkel column till Debet och dubbla
columner i Credit, den ena för hvad som utgår från vågen under årets lopp, och den
andra för det qvarstående, hvilkas innehåll motsvara summa Debet vid Bokens årliga
afslutning. Behållningen öfverföres i följande årets Vågböcker, noggrannt specificerad
till stämpel, sort och dimension, med iakttagande af tiden för dess första bokföring och
de anteckningar, som för belåningen äro af nöden.
(d') Tecken för afföringen af belånte poster, hvilka till summa vigt antecknas å Vågsedeln.
(e) Tecken för afföringen af obelånte poster.
(Genom så beskaffade Vågsedlar göres af Uttagaren eller dess Ombud alltid angifning,
Serskildt å hvarje slag, såsom Stångjern, Bandjern m. m., till frisedels erhållande, så
ofta några elfecter skola uttasras från Vågen).
B i I. N:o 2
Formulaire till Frisedel för uttagning.
Herr N. N. skeppar lill Lubeck
med Skepparen N. N
Femhundrade Fyratio En Stinger Jern
Väga Åttatiotre
Skepp. Fyra Lisp. Marker. Stockholms Stora
Jernvägs Contoir dea 6 Mars 182
N. N.
Inspectorens namn.
N. N.
Bokhållarens namn.
Hörer till Banco-Utsk:s Memorial, N:o 79.
A
vv i ■'
r .
..
%
1
Bil. N;o 3.
Formulaire för hittills brukliga V'äg-Attester.
Herr N. N. häfver uppå dennå Stadens Våg låtit afväga följande poster Stångjern, Knipp¬
jern, Rundt Bultjern samt Brännstål, till Låns erhållande derå i Rikets Höglofl. Stän¬
ders Bank.
i823 Junii
Jul i i
Aug.
Sept.
Aug.
Sept.
Ju ni i
1827 Oct.
Nav.-
1828 Julii
|
|
|
|
|
|
|
|
Stycke¬
tal.
|
Sk#.
|
Ltt.
|
#.
|
9
2
21
|
B
FR
|
99
99
|
„' 4;kant
99 99
99 99
|
63
66
42
|
16
*7
10
|
1.9
4
9
|
10
10
|
|
|
|
|
22
|
99
|
99
|
99 / 99
|
82
63
42
|
20
i5
10
|
9
i3
9
|
10
10
10
|
|
|
|
|
|
9 9
|
rf
|
„ 4:kant
|
78
63
48
32
|
19
20
i5
10
|
7
16
i5
12
|
10
|
|
|
|
|
23
|
99
|
2
|
,, 4;kant
|
34
28
|
11
13
|
4
10
|
|
|
|
|
|
22
|
99
|
1
|
3
” 8
|
352
|
20
|
4
|
10
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i83
|
10
|
10
|
—
|
I I76
|
2l3
|
i4
|
10
|
23
|
C.S.S.
|
1 tm
z *
|
Knippjern „
|
35
25
18
|
21
i4
10
|
3
•9
4
|
10
|
|
|
|
|
|
35
|
20
|
14
|
10
|
i i3
|
67
|
11
|
|
22
22
|
c.s.s.
9
|
3 1m
8
x tm
|
Rundt "Bultjern
99 99
|
4o
36
20
|
*9
20
11
|
4
*9
18
|
r 0
|
|
|
|
b
|
99
|
8
|
99 99
|
~ J7
27
|
20
15
|
15
1
|
f 0
|
|
|
|
|
23
2 2
|
99
99
|
99
19
|
91 99
55 99
|
9
28
|
4
16
|
'9
|
ro
|
|
|
|
|
|
99
|
3 tm
4-
|
99 99
|
3
43
|
7
23
|
3
2
|
10
|
253
11
|
139
8
|
3
|
|
2 I
|
w
|
3 tm
3
|
Brännstål „
|
|
|
|
|
5
-
|
—
|
Skolandes dessa Ett Tusende Ett Hundrade Sjuttiosex Slänger, Två Hundrade Tretton Sk#
Fjorton L# Tio marker Stångjern, Ett Hundrade Tretton Knippor Sextiosju Skeppund Ellofva
Lispund Knippjern, Två Hundrade Femtiotre Knippor, Ett Hundrade Trettionio Sk# Tre L#
Rundt Bultjern, samt Ellofva Lådor, Åtta Sk# Fern L# Brännstål orubbade hållas Banken
tillhanda, så länge de dess pant förblifva, och följaktligen ej Våg- eller Frisedlar till utle-
vereririg från Vågen derå gifvas, förrän denna Attest varder återställd, eller Banken utgifvit
serskild tillåtelse, att någon del deraf från dess pant-rättighet får relaxeras, som försäkras.
Stockholms Stora Jernvägs Contoir den 2 Februarii 1829.
P. Älander, G- Zander, E. Lindblad,
Inspector, å Kronans vägnar. Bokhållare, å Kronans vägnar. t. f. Öfvervägare.
' Ofvanstående å denna Förteckning uppförde och af N. N. till Låns erhållande i R:s
St:s Bank under förenämnde årtal och dagar uppvägde Brännstål, som är uti Bod liggande,
hafva undertecknade Jernvräkare, enligt Kongl. Maj:ls Nådiga Förordning af den 17 Maji
1814, besigtigat och befunnit det försvarligen godt, samt vederbörligen sorteradt, som in-
Febr. 1829.
J. Norgren. H. Timberg.
Transporteras på Rikets Höglofl. Ständers Bank.
N. N.
tvgas. Stockholms Jern- och Metall-Våg den
w O
1820, d. iq Junii. Relax: Sk# 213: i4£ Stångjern
8: 5 — Brännstål.
Hörer till Baaco-Utsl:s Memorial, N:o 79.
Bil. till Bcmco-Utskottets Memorial N.o 'jQ. if
Bil. N:o 4-
Förmulairé till föreslagna nyd
Vtåa-altester.
O
Sorn N. N. anmält sig vara sinnad attj
åf sina på Vågen härstädes förvarade Ef-
fecter, hos Rikets Höglöfl. Ständers Låne-
Bank (härvarande Lårie-Contöir) beläna
ooo Sk#, oo L#, oo # Bruks-Stångjern.
(Bergsmans-jern, Barid-jern ö. s. v.), så för¬
binda vi härmed oss* en för alla och alla
för eri, att ansvara, det förenämnde qvan¬
tum Bruks-Stångjerri (Bergsmaris-jerri, Band¬
jern o. s. v.) skall, till Bankens säkerhet,
å Vågen qvarhållas och, utan Låne-Bankens
(Directionens af Låne-ContöireG) skriftlig^
tillåtelse, hvarken större eller mindre del
deraf till Pailt-egaren eller hagon aririäri;
éhö det vara må, utlemnas, förr ari denna
Attest, med Låne-Bankens (Directionens äf
Låne-Coritoiret) åteckriadé bevis> att det härå
upptagna Låri blifvit till fullo hetaldt, åter-
ställes; hvilket försäkras. — Stockholms (Gö¬
theborgs) Våg-Gontoir deri 18
Biri. till Riks. St. Prof 1828, 1829. 6:te Sami, 2 B; ii
6: te Häftet;
i8 Bil- till Banco-lJtskottels Memorial N.o 7 g.
Bil. N-o 5.
FormXdaire litt Förnyelsc-Bcvis.
Alt N. N. för sin räkning och till Ban¬
kens säkerhet ännu liar qvarstående här &
Vågen de ifrån Bankens pant-rättighet hit¬
intills icke relaxerade 000 Sk#, 00 L#, 00
# af (det qvantum af 000 Sk#, 00 L#, 00
#■ Stång-jern) (Bergsmans-jern, Band-jern
o. s. v.), hvari Våg-attest lill belåning i
Rikets Högloft. Ständers Låne-Bank ((härva¬
rande Låne-Contoirj) den under
N:o härifrån utfärdades, samt att först-
berörde ((berörde) qvantum af 000 Sk#,
00 L#, 00 # Bruks-Stångjern (Bergsmans¬
jern, Band-jern 0. s. v.) skall såsom Ban¬
kens pant iiu vidare å Vågen qvarhållas,
och, utan Låne-Bankens ((Directionens af
Låne-Conloiret) skriftliga tillåtelse, hvarken
större eiler mindre del deraf till Pant-ega-
ren eller någon annan, eho det vara må,
utlemnns, förr än ofvahnamn.de Våg-attest,
jemte detta Förnyelse-bevis med Lånc-Ban-
kens (Directionens af Låne-Contoirét) åteck-
nade betyg, att det derå upptagna Lån blif¬
vit lill fullo belaldl, återställes, derföre an-
Banco- och Lag-VIskottens Vflätande N.'0 So. 19
svara undertecknade, en för alla och alla
för en. Stockholms ([Götheborgs") Våg-Con-
loir den 18
JNT:o 80.
Antom lill Exped.-Utsk. elen 17 Sept. 1829.
Rikets Ständers Råneo- och Lag-Ut¬
skotts Utlåtandes i anledning af an¬
märkningar vid Banco-Utskottets
Memorial N:o 3y angående en
bestämd förklaring att Lagens fö¬
reskrifter,, om fordringars beva¬
kande i Concurs och efter ärs-
stämningj icke må lämpas till så¬
dana Bankens Lån , för hvilka.
Gäldenärerne ej aflémna skuld¬
förbindelse j utan deremot sjelfve
erhålla Bevis eller sä kallad Pant~
sedel.
JJanco-Utskottets till Rikets Ständer afgif¬
va samt af Ilöglofl. Ridderskapet och A-
ao Banco- och Lag-U(skottens Utlåtande N/o 80,
deln bifallna Memorial, N:o 3^ , hvarige¬
nom blifvit föreslaget: ”Att en Lagförkla¬
ring må, i Grundlagsenlig ordning, blif-
”ya utverkad af innehåll : att Lagens före¬
skrifter, om fordringars bevakande i Gon¬
ius och efter års-stämning, ické må läro-
”pas till sådana från Banken mot Pant ut-
”gifna, af serskild beskaffenhet varande,
”Lån , för hvilka Gäldenär icke aflemnar
”någon förbindelse, utan deremot sjelf af
”Banken erhåller ett Bevis eber så kallad
”Pantsedel”, har af Högvördiga Preste-Stån-
det och Väliofl. Borgare-Ståndet blifvit å-
terremitteradt för gemensam behandling af
Banpo- och LagrUtskotten, och af Hedervär-
yärda Bonde-Ståndet har förslaget till Lag¬
förklaringen blifvit remitteradt till Lag-
Utskottets handläggning; i följd hvaraf det¬
ta ämne blifvit af Banco- och Lag-TJtskot-
fen gemensamt taget under pröfning.
Då erfarenheten visat, att Banken, e-
hirru bevakning i Concurs och efter års-
Stämning för så beskaffad fordran mot Pant,
som nu blifvit omnämnd, af ingen Lag är
ålagd, ieke destomindre i och för dylika
fordringar erhåller kallelse, oell dess För-,
vältning således stannar i villrådighet, om
ej bevakning^, till undvikande af all an-
Banco-och Lag-Utskottens Betänkande N.-oSt. 21
Utskotten lios Rikets Ständer vördsamt
tillstyrka ,
att en Lagförklaring , sädan den
i Banco-Utskottets förrberörde Me¬
morial, N:o 37, blifvit föreslagen,
må i Grundlagsenlig ordning blif¬
va utverkad.
Stockholm den 9 September 1829.
N:o 81.
Antom till Exp.-Utsk. d. 17 Sept. 1829.
Betänkande, i anledning af Herr
Hjertås, Gustaf, väckta Motion,
innefattande Förslag till ny Lag
för privata Banker.
Från Höglofl. Ridderslapet och Adeln liar
till Banco- och Lag-Utskotten blifvit remi-
teradt ett så lydande Memorial: ”Då jag nu
aflemnat Förslag till ny myntfot, och sak¬
kunnige Mäns yttrande derom gifver mig
det hopp, att Rikets Ständer skola dertill
22 Banco- och Lag-Utskottens Betänkande lY:o 8/.
lemna uppmärksamhet, vågar jag att afven
öfverlemna Förslag till ny Lag för pri vala
Banker. Detta Förslag grundar sig derpå:
alt de börjande Capital-vinsters skyndsamma
förkofran är en outöslig källa till national¬
rikedom; att denna förkofran icke kan blif¬
va allmän, om ieke Bank-rörelse öfver allt
i Landet drifves, utan i sådant fall allenast
inskränker sig lill de få orter, som kunna
draga fördel af den enda befintliga Bank¬
inrättningen; samt att lånrörelsen lider vid
centraliserade Crodit-stiftelser, men deremot
lättas samt ordnas genom i orterna fördelade.
Hela byggnaden hvilar på erkännandet af
Creditens natur, nemligen: att Credit-papper
kunna utgöra större belopp, än de mynt-fonder,
hvarå de anvisa; samt att det är rörelserna
af dessa Credit-papper emellan de orter, hvil¬
ka hafva närings-förhålianden sins emellan,
som gifva ökad kraft till industrien. Men
detta Förslag afser tillika möjligheten att
kunna tillvägabringa sådana inrättningar i ett
Land, der ali Credit länge varit skakad i
sina grundvalar, genom undanryckandet af
dess vigtigaste stöd, — ett lagligt mynt. Der¬
före är dertill begagnad den Stats-Bank, sorn
finnes. Dess kraft, om den dertill ända¬
målsenligt användes, kan och bör tjena till
godtgörande af de olyckor, dess olagliga för¬
valtning beredt näringarne, till upphäfvande
af de svårigheter, dess ofullständiga inrätt¬
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N:o 81. aj
ning medfört för Landsorterne, och till av¬
lägsnande af de farhågor, som dess missför¬
stådda rättigheter ännu utsprida i det all¬
männa Credit-lifvel. De förhållanden, hvari
detta ännu så kallade Statens Penninge-verk,
enligt mitt Förslag, ställes till Privat-Banker-
ne, och dessa åter till Banco-Styrelsen, äro
sådane, att inbördes hjelp emot hillig er¬
sättning beredes Baukerne, och att säkra
Controller trygga allmänheten.
Öm-delta Lagförslag af Rikets Ständer
antages och af Kongl. Maj:t sanctioneras,
vågar jag tro, att snart nog enskilde Bank-
Bolag skola bilda sig, och att, sedan mynt¬
ordningen heredt möjligheten af credit på
längre terminer, Privat-Bankerne skola, ge¬
nom upplåning af enskilde Capital, bereda
sig en ökad kraft för utlåningen afsina Cre-
dit-papper eller Banco-noter, samt sålunda
tjeniigare Credit-bruk, än de nuvarande,
åt Fosterlandels Näringar bereda ökad för-
lags-kraft.”
Utskotten hafva så mycket mindre
något att anmärka mot inrättandet af en¬
skilda så kallade Banker eller Disconter,
sorn det redan, genom Kongl. Kungörelsen
den 14 Januarii 1824, under vissa vilkor, är
medgifvet; men Utskotten anse sig dere¬
mot ingalunda kunna tillstyrka, att, me»
24 Banco- och Lag-Utskottens Betänkande JV.-o 81.
deist serskilda anslag eller understöd af Ri-
keLs Ständers Bank, i synnerhet i dess när¬
varande ställning, man skulle söka att, på sätt
Motionairen åsyftat, framkalla och upprätt¬
hålla dylika inrättningar. Utskotten hysa
den öfvertygelse, att dessa Låne-anstalter
då först kunna blifva för Landet nyttiga;
och utan tvifvel af den enskilda omtankan
sjelfmant skola åstadkommas, när, i före¬
ning med en inom åtskilliga Landsorter
mera concentrerad, lifligaré näringsflit och
afsättning afdeSs tillverkningar, samt, efter
återvunnen stadga i Rikets Myntväsende, de;
genom besparing af jordens och arbetskraf¬
ters årliga production, förökade lånbara Ca¬
pital, med lika eller större fördel, kunna
göras frugtbärande i denna som i någon
annan gren af den allmänna rörelsen, el¬
ler uti något annat pröduclivt företag. Det
biträde, Vare sig genom Lån eller Åssigne-
rirtgsrättj som enskilde Bank- eller Discont-
Bolag då må ega alt af Riks-Banken påräk¬
na; synes, i Utskottens tanka, böra bero af
den Credit de* likasom andra Lånsökande;
kunna sig förvärfva, och för öfrigt af ena¬
handa . vilkor, som Banken, för sin säkerhet
och i enlighet med naturen af sina egna
functioner och åligganden, af Låntagare och
Assignanter i allmänhet äskar och mäste
äska;
Al
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N.-o 8/.
Af dessa skäl, och med hugkomst af de
menliga följder och missbruk, som enskil¬
de Disconters närmare samband med Ri¬
kets Ständers Bank för icke många år se¬
dan medfört, anse Utskotten sig böra till
Rikets Ständer
vördsamt hemställa, om icke deri
väckta frågan, om en serskild Lag¬
stiftning för så kallade Privat-Ban-
ker och deras förhållanden till
Riks-Banken utöfver den redan be¬
fintliga, för närvarande må för¬
falla.
Stockholm den 9 September 1829.
Bih. till Riks. St, Prot. 1828 1829. 6:tc Sami. 2 B. 3
6: te Häftet,
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet, iSag,
Banco-Utskottets Utlåtande N:o 82.
1
N:o 82.
Ankom till Exped.Utsk. d. 5:tc Oct. 1829,
Utlåtande, med anledning af de
inom Riks-Stånden gjorda an¬
märkningar vid Banco-Utskot¬
tets Betänkanden JV:ris 48, 49*
5o, 5i_, 52 och 53j hvaruti grun¬
der för Bankens Lån-rörelse, ef¬
ter dess serskilda utgreningar,
för tiderymden intill nästa Riks¬
dag, blifvit af Banco-Utskottet
föreslagna.
Samtlige Riks-Stånden hafva, enligt Pro-
tocolls-Uldrag under den 2i:sta, 24:de och
27 förlidne Julii, beslutat, på grund af
gjorda anmärkningar, att, till förnyad hand¬
läggning af Banco-Utskottet, återförvisa de
ämnen, som uti ofvannämnda sex Betänkan-
den blifvit upptagna och utredda.
Enligt den åsigt Banco-Utskottet pag.
8, antydt, var egentliga ändamålet med Be¬
tänkandet N:o 48» att till ett helt samman*
Bih. till Riks. St, Prot. 1828 1829. 6:te Sami. a B. 1
7ide Häftet.
-i Banco-Utskottets Utlåtande N.o 82.
fatta hvad de öfriga Fem {Betänkandena
för hvarje Lånrörelse serskildt innehöllo.
Så blef likväl ej detta Betänkande hos Riks-
Stånden ansedt och behandladt, ulan upp¬
togs för sig sjelft och främst i ordningen
lill pröfning, innan de öfrige voro genom¬
gångna och discuterade. Häruti ensamt i-
geniinnes anledningen lill en del af de vid
detta första Betänkande gjorda anmärknin¬
gar, såsom: att Utskottet ej uppgifvit hvil¬
ka våg-effecter, som för närvarande få i
Banken belånas; — oaktad t berörde effeeler
Blifvit omständligen uppräknade å pag. 31
i Betänkandet N:o /\g; — att Utskottet för¬
slagsvis utfört circulations - fonderne för
hvarje Låne-rörelse i runda summor, utan
lemnad upplysning, huruledes samma Fon¬
der tillförene i serskilda låne-vägar utgått;
— då likväl dessa summor hvar för sig
finnas noggrannt redovisade i Delail-Be-
tänkandena , samt här endast utförde i
runda tal, för att på ett ställe och med en
Blick kunna öfverskådas, o. s. v.
Utskottets uppgift, pag. 7, att omkring
g millioner af Bankens utlåningar besto¬
de endast uti sedlar, utställda på Bankens
Credit, utan all motsvarande valuta, har
funnits vara i behof af närmare förklaring,
som Ulskoltet alltså här får meddela:
Vid 1828 års slut utestodo:
Fordringar mot rörlig pant och på korrt tid - . 1,548,284: 28: 8.
Fordringar mot orörlig pant och på längre Terminer 5,435,427: 47: —■
Fordringar i Discont-väg, till det mesta på namn¬
säkerhet p,344»55c>: 28: 10.
Tillhopa 16,328,272: 8: 6.
I och för tillvägabringandet af denna
summa, som utgör Bankens rörliga och
räntegifvande till enskilda utlånade Cnpi-
tal-Stock, har Banken egt att tillgå:
a) Upplånade medel mot Obligationer på viss
tid eller uppsägning . 969,525: 47: I0*
V) Deponerade medel
i "Vexel-Banken, sora
Transport 969,525: 47: I0- 16,328,272: 8: 6*
Transport 969,525: 47: 10. 16,328,272: S: 6.
dock skola vid anfor¬
dran Egarne tillhan¬
dahållas 2,876,033: 7: 11.
c) Sin egen verkliga för¬
mögenhet; det vill sä¬
ga , hela öfver skottet i
tillgång och fordran,
efter afdrag af skuld.
Detta öfverskott, då i-
bland tillgångarne äfven
upptages den såkallade
grund-fonden 4>400>000
R:dr, men sådana for¬
dringar, för hvilka in¬
gen ersättning är att
Transport 3,845,559'. 7: 9. 16,328,272: 8: 6*
Banco-Utskottets Utlåtande N.o S2.
Transport 3,845,559: 7: 9. 16,328,272: 8: 6.
vänta , afdragas, samt
Guld- oeh Siifver-vär-
den, så i Debet som
Credit, evalveras efter
128 sk., uppgår ej till
högre summa , enligt
1828 års bokslut , än
vid pass 3,8oo,ooo: — —
7,645,559: 7: 9.
Hvad härutöfver till de ofvannämnda utlåningarne
finnes an vändt, eller 8,682,713: — 9.
är att anse såsom tillkommet endast och allenast i följd af det stad¬
gande, att Bankens Sedlar såsom mynt i Riket erkännas, enär delta
fordrings-belopp ej grundar sig på någon hos Banken befintlig tillgång,
hvarken egerij deponerad eller upplånad.
6
Banco-Utskotlets Utlåtande N.-o 82.
Någre Ledamöter af Riks-Stånden haf¬
va erinrat, att. Utskottets förslag angående
Lånrörelsen vore för tidigt, så länge icke
frågan om Realisation och Myntbestämning
blifvit afgjord.
Banco-Utskoltet har visserligen under
dess hithörande öfverläggningar ofta fun¬
nit, att dessa ämnen stå med hvarannan i
ett omedelbart och nära samband, likasom,
å andra sidan, bos Stats- och Banco-Ut-
skotten svårighet ej sällan uppstått, att kun¬
na behandla vissa till Myntbestämningen
börande delar, utan att på förhand hafva
afgjort, huru Lån-rörelsen komme att re¬
gleras. Då det emedlertid hvarken vid förra
tillfället eller nu låtit sig göra att uppskju¬
ta med de längre tid upptagande delibera-
tionerna om Bankens framtida Lån-rörelse,
i afvaktan på Rikets Ständers beslut öfver
Mynt- och Penninge-väsendet; så får Banco-
Utskottet nu, likasom då, endast tillkänna-;
gifva , att Utskottet fortfarande behandlat
allt hvad till Lån-rörelsen hörer, under fä-
Stadt afseende å hvad Stals- och Banco-
Utskotten tid efter annan i Mynlbestäm-
nings-frågan åtgjort.
Förslagen angående hvarje Lån-rörel¬
se serskildt , tillika med dervid förekomna
hufvudsakligare anmärkningar, får Utskot-
Banco-UtskoUets Utlåtande N.o 82.
7
let nu, punkt för punkt, upptaga och när¬
mare utreda , samt slutligen yttra sig öf¬
ver några gjorda anmärkningar af vidsträck¬
tare omfattning och allmännare syftning.
Betänkandet N:o 49» angående Bankens
Utlåningar på korrt tid och mot rörlig pant.
1:0 Utlåningar på Guld- och
Siljver-pant. •
Vid Utskottets Förslag, pag. 19, Litt.
att fyra (4) Riksdaler Banco måtte
bestämmas såsom minsta lånebelopp, haf¬
va olikartade erinringar blifvit framställ¬
da. Till större delen hafva de anmärkande
funnit omförmälda minimi-belopp vara för
högt taget, enär det egentligen vore de fat¬
tiga, som begagnade Låne-anstalten, och
detta fastmera måste blifva förhållandet,
sedan General-Assistance-Contoiret,hvarest
smärre lån hittills, om ock på drygare vil¬
kor, hållits dem tillhanda, snart komme att
upphöra, till följe af fattadt beslut vid
närvarande Riksdag. Några bafva, på grund
häraf, tillstyrkt, att till och med Två Riks¬
daler måtte i Banken såsom Lån erhållas,
och andra, att intet Minimi-belopp måtte
bestämmas, utan Låne-rättigheten förblifva
i detta afseende, likasom hittills, obegrän¬
sad. Å en annan sida åter hafva flere Le¬
8
Banco-Utskottets Utlåtande N:o 82.
damöter yrkat, att det af Utskottet före¬
slagna minimum vore för ringa, samt ve¬
lat hafva detsamma bestämdt, helst till 5o
R:dr, men åtminstone ej lägre än till 10
R:dr, under yttrande, att, 0111 Banken skul¬
le fortfara med utlåning på lös pant, så
i smått som Utskottets Förslag åsyftar,
bunde lika så gerna hela Assistance-Rörel-
sen Öfvertagas, enär serskildt Departement
i alla fall skulle härföre erfordras. Banco-
Utskottet, som ej underlåtit att taga i be¬
traktande, samt redan i dess förra Betän¬
kande, pag. 20, upprepat de liufvudsakliga-
re skäl, som för dessa båda motsatta åsig-
ter blifvit anförda, har nu, vid förnyad t
öfvervägande, och efter det att beslut om
General - Assistance - Contoirets indragning
blifvit inom Riks-Stånden fattadt, fun¬
nit, att, om Lånrättigheten på guld och silf¬
ver i Banken i och med detsamma alltför
mycket inskränktes för de, serdeles uti huf-
vudstaden, talrika fattigare folk-classerna,
sådant blefve för dem af ett ganska men¬
ligt inflytande, och betoge dem all möjlig¬
het att reda sig under de tider, då tillfäl¬
len för arbetsförtjenst saknas; hvadan Ut¬
skottet, med frånträdande af dess för¬
ra Förslag, härigenom får tillstyrka :
att det minsta lånbelopp, som af
Banken från någon viss dag ut-
Banco-Utskottets Utlåtande N o 82.
9
gifves på guld- och silfver-pant,
må bestämmas till en En (ö) Riks¬
daler Banco.
I anledning afUtskottels förslag, —■ pag.
21, Litt. b, att såsom lån måtte oafkortadt
få utjjifvas 1 R:dr B:o för ett lod control-
leradt silfver, och 5 R:dr B:o för en Du¬
cat i guld, samt efter reduction i enahan¬
da fölhållande på andra halter, såsom Me-
dalj-silfver och controlleradt Verk-guld,
en hvar dock obetaget, att äfven kunna
belåna sin pant till ringare belopp,—är in¬
om Riks-Stånden anmärkt: att något visst
Lån värde icke behöfde bestämmas för des¬
sa mera än för andra belånbara metaller;
att guld och silfver vore en vara, som öm¬
som stiger och faller, hvadan högre lån
än till | af värdet icke borde meddelas,
helst då Lån-rättigheten sträckes ända till
de obetydligaste panter; och att 5 R:dr
B:o vore för hög belåning å en Ducat, enär
den äfven, i senare tider, kunnat köpas
för bättre pris.
II.ärå får Banco-Utskottet svara, att då,
i olikhet med alla andra lånbara effecter,
Guld och Silfver utgöra sådana varor, för
hvilkas afsältande en Bank aldrig kan kom¬
ma i förlägenhet, emedan de låta sig ome¬
delbart i mynt förvandla, så behöfves ock
10
Banco-Utskollels Utlåtande N.-o 82.
ingen annan inskränkning för belåningen,
än att dervid tillses, det full valuta för
lånets belopp, jemte ränta, kan fås genom
pantens uppsmäituing och lörmyntning, i
händelse Banken nödsakas densamma be¬
hålla. Då nu ett lod Controll-silfver gif¬
ven i utmyntning fullt 20 skilling silfver¬
värde, som, a 128 skilling, belöper sig till
1: 5: 4 Banco, samt en Specie-Ducat, anta¬
gen äfven efter den i Banken hittills van¬
liga låga evalvation, lill 1 R:dr 46 sk. silf¬
vervärde, motsvarar, å 128 sk., 5: 10: 8
Banco; så finnér Utskottet Bankens säker¬
het ej kunna äfventyra genom utlåning af
1 R:dr för det förra, och 5 R;dr för den
senare,
och vidblifver alltså dess förut
gifna och här ofvan anlvdda För-
. *
slag i detta afseende,
Mot Utskottets Förslag, pag. 21, Litt.
c, om de till Banken hemfallande panters
försäljning å auction, samt rättighet för
Egaren att tillgodonjuta det öf verskott, som
kan uppkomma, sedan Bankens capital-for-
dran, med ränta och omkostnad, blifvit af
inrops-summan godtgjord, har blifvit an¬
märkt, att Ranken sålunda korarae att be¬
sväras med en ny och serskild bokföring,
endast lör enskilde; att bäst vore, 0111 så¬
B anco-Ut skottets Utlåtande N/O 82. 11
dana öfverskotts-medel insattes på Vexel-'
Banco-Räkning i Låntagarens namn, på det
icke Banco-räkenskaperne måtte blifva allt¬
för vidlyftiga; att panten helst måtte be¬
lånas till sitt nettovärde, för att sederme¬
ra hemfalla utan vidare omgång, på sätt i
äldre Författningar är föreskrifvet; och att,
i annat fall, panten torde böra lagligen
uppbjudas före försäljningen.
Utskottet får härå svara: att sjelfva
Auctions-Protocollet blefve den enda be-
liöfliga specification till rättelse vid fram¬
tida lyftande af Öfverskotts-medlen, för
hvilka fordrades blott ett enda Conto i Ban-
co^Böckerna; att root insättning å Vexel-
Banco-Räkning af dylika Öfverskott möter
det hinder, att en mängd Lån finnas, för
hvilka ingen Gäldenär är känd, ulan blott
en eller annan uppgifven bokstaf utförd i
Pant-Sedlarne ; och att, om också Pantens
fulla metalliska innehåll som Lån utgåfves,
återstode alltid sjelfva arbetets värde, som
icke af Lån-summan kan betäckas, men
stundom är för Pantens egare af bety¬
denhet. Beträffande frågan om laga upp¬
bud, så enär, enligt hittills gällande ord¬
ning, Banken egt rättighet behålla en för¬
fallen pant såsom sin tillhörighet, utan att
Gäldenären fått göra anspråk på något öf-
verskolts utbekommande, synes iptet hin¬
12 Banco-Utskottets Utlåtande N.o 82.
der vara för Banken att kunna tillåta en
så beskaffad eftergift och mildring härutin¬
nan, att dylika hemfallna panter blifva ut¬
bjudne till försäljning medelst anställande
Auction inom Banco-Huset, utan vidare upp¬
bud än ett kungörande i allmänna Blad, hvar¬
igenom Gäldenären sättes i tillfälle sjelf
inropa sin pant, om han så för godt fin¬
ner. Sålunda har också General-Assistance-
Contoiret beständigt försålt, på egen Au¬
ction, sina oullösta panter af alla slag, blott
eller föregångna annoncer i Tidningarne.
Utskottet, som ansett de gjorda
anmärkningarna ej kunna föran¬
leda till ändring i dess gifna För¬
slag, rörande försäljning1 af Ban¬
kens oullösta förfallna panter, får
alltså dervid ytterligare förblifva.
Med afseende på Utskottets förslag, pag.
22, Lit. d.; att 3 månader måtte utsättas
såsom respit-tid, inom hvilken det efter för-
fallodagen må varå Gäldenär öppet att ut¬
lösa sin pant j eller s medelst ränte-betal-
ning, omsätta Lånetär anmärkt, dels att,
enär omständigheter kunde inträffa, hvari¬
genom det blefve omöjligt för en Gäldenär
att, inom ofvannämnda tid, utlösa sin pant,
samt denna pant utgjordes af Guld eller
Silfver, billigt vore, det Natt och År lem-
Banco-Utskottets Utlåtande N.o 82.
nadcs till respit-titl för utlösningen; och
dels, att i en tid som den närvarande, då
penninge - rörelsen är trög och Crediten
vacklande, finge förändringar i tiden för
Låns begagnande icke vidtagas utan ytter¬
sta nödfall, hvadan den förut gifna respit-
tiden af 6 månader icke borde nu förkor¬
tas, utan detta blifva en framtida omsorg.
Banco-Utskottet bör, i anledning här¬
af, ej lemna obemäldt, alt, uli pantsedlarne
för Guld- och Silfver-Lån finnes uttryckli¬
gen tillkännagifvet, att Lånet meddelas på
högst Ett års tid, och att panten, om den
vid Lånets förfallotid ej utlöses, eller omsät¬
tes, ar till Banken hemfallen. Sådant iakttogs
också med yttersta noggrannhet från 181S ti 11
1823. Det var först vid dåvarande Riksdag,
som Piikets Ständer medgåfvo en respit-tid af
6 månader, just med afseende å den förlust,
som drabbade pant-egaren, i det alt en
pant, som, till följe af mynt-värdets för¬
sämring, belånades under dess verkliga vär¬
de, skulle, utan ersättning, gå för honom
förlorad vid äfven det ringåste dröjsmål ut¬
öfver bestämd förfallotid. Den nuvarande lån¬
ga respit-tiden har alldeles icke förekom¬
mit dylika förluster för pantegarne. Ty
emedan minsta delen numera tänker på
omsättning eller utlösen förr, än på i8:de
månaden från Lånets upptagande, blifver
följden , att denna förlängda yttersta ter¬
i4
Banco-Vtskottets Uttalande IV.o 82.
min Öfverskrides lika ofta, som förut deri
egentliga förfallodagen. Banco - Utskottet
fövblifver vid den öfvertygelse, att, enär
den vigtiga fördel beredes Låntagaren, att
icke utan motsvarande ersättning gå förlu¬
stig sin pant, är 3 månaders respit-tid
mera än tillräcklig, och en utsträckning af
densamma snarare skadlig än gagnelig;
hvadan Utskottet ej kan frångå
dess i denna delen gifna tillstyr¬
kande.
Yid Utskottets Förslag, pag. a3, Litt.
e j om Räntans Upphöjande från 3 till 5
procent, har blifvit anmärkt:latt, då en sä¬
krare pant än Guld och Silfver ej kunde
finnas, skälig anledning vore, att den låga
räntan för sådana Lån hlefve bibehållen;
att, så framt äfven de minsta panter finge,
som hittills, belånas, någon förhöjning i
räntan kunde anses hillig, såsom ersättning
för det större besväret vid helåningarne,
men eljest icke; att 5 proc:s ränta kunde
bestämmas för Lån, som öfverstege ett
visst Riksdalertal, men 3 proc. bibehållas
för de smärre Lånen, såsom begagnade en¬
dast af de fattiga; att äfven, om så inträf¬
fade, alt Lån mot Silfver-pant upptogos hos
Banken mot 3 proc., blott för att åter ut¬
lånas mot 6 proc., sådant skadade ingen;
B anco-Ul skottets Utlåtande N.-o 82.
i5
den ena umbar sitt Silfver för alt vinna
3 proc., den andra uppoffrade 6 proc. för
att i productiv väg vinna än mera; att
snarare kunde sägas, det hvar och en sorn.
i Silfver bibehölle hos sig så mycket sorn
en matsked, skadade Banken, som deraf
hindrades alt i Utlånings-väg vinna 3 proc.;
att oväntadt vöre, om räntan för den fat¬
tige skulle med 2 proc. höjas, just då för¬
enade Stats- och Banco-Utskolten tillstyrkt
Silfvers emottagande på deposit-räkning mot
full räntefri ersättning i Banco-Sedlar, för
blott en ringa proc:s afgift vid uttagandet;
att den ifrågavarande räntan fastmindre
behöfde uppstegras, dådess närvarande be¬
lopp, uppgående lill omkring 8000 R:dr
årligen, ofelbart kunde förslå att ersätta
kostnader och besvär; att, i fall Realisation
ej lomme att beslutas, vore belåningen på
Guld och Silfver den enda ulväg att för
Rörelsen göra användbara de metalliska
besparingar, som genom handeln inflyta,
och borde således denna Lån-anstalt ej på
något sätt betungas; att Utskottet visat sig
mera mildt i fråga om lån på Jern och till Od¬
lingar m. m. , der större och betydligare
interessen kunde göra sig gällande o. s. v.
Banco-Utskottet får, för dess del, er¬
inra: att på ingen Lån-rörelse, mot ehvad sä¬
kerhet som helst, torde höra medgifvas lä-
16 Banco-Ulskottets Utlåtande N.o 82.
/
gre ränta, än alt densamma förslår till be¬
täckande af den aflöning och de omkost¬
nader, Banken derföre får vidkännas; men
huruvida räntorne på Guld- och Silfver¬
in, efter 3 procent beräknade, komme att
dertill förslå, är mycken tvifvel underka-
stadt, då utlåning medgåfves till så ringa
belopp som 1 R:dr Banco, och vid Gene-
ral-Assistance-Contoirets indragning, dess
liela rörelse af detta slag säkerligen öfver-
flyttades på Banken ; att, då fråga är om
en allmän Stats-inrättning, såsom Banken, är
en utlåning på så förmonliga vilkor till
enskilda , att desse kunna finna sin räk¬
ning åter utlåna samma medel och derpå
lagligen vinna 3 procent, ovedersägligen
en skänk åt några få, på hela det öfriga
Samhällets bekostnad, som allraminst sy¬
nes böra ega rum i en tid, då man kla¬
gar öfver skattebördors tyngd ; att den å-
sigt, som skulle Banken förlora något der¬
igenom , att dess Låne-anstalter lemnäs o-
begagnade , är till sin grund falsk och 0-
rigtig, så länge utlåningarna ej stödja sig
på verkliga Fonder, utan till en betydlig -
del på utställda Credit-förbindelser ; att,
då den af Stats- och Banco-Utskotten fö¬
reslagna Deposit-Räkning har sitt serskilda
föremål, och bör derefter både inrättas
och bedömas, kan en dylik anstalt ej ta¬
gas
Banco-Uukottets Utlåtande N.o 82. 17
gas lill måttstock vid vilkorens bestäm¬
mande för en verklig utlåning; och ändt-
ligen, att Utskottet, som till Rikets Ständers
ompröfvande framlagt skäl fö-r hvarenda
af dess gjorda framställningar, ej vet sig
hafva på något sätt föranledt yttrandet
om mer eller mindre mägtiga interessens
inverkan, vid förekommande ärendens be¬
handling.
Den ränta å 5 procent, som Utskottet
tillstyrkt, vore visserligen att anse mera
lindrig än betungande , om i betraktande
loges, så väl hvad den fattige nödgas be¬
tala i Assistance-Contoiret, som hvad han
vanligen måste underkasta sig hos enskil¬
de Långifvare; men då Utskottet, å ena
sidan, ansett mindre lämpligt att, såsom af
någre blifvit föreslaget, bestämma tvänne
olika ränte-beräkningar för samma slags
Lån-rörelse, och, å den andra, tyckt sig fin¬
na den mening delas af de fleste anmär¬
kande inom Riks-Stånden , att räntan för
Lån på Guld och Silfver ej borde blifva
drygare än för Lånen på Våg-effecter, så
att skillnaden i arbete och kostnad, för
hvardera inom Banken, icke beliöfde tagas
i beräkning; så vill Utskottet derefter läm-
Bih. till Riks. St. Prot. 1828, 1829. 6jt« Sami, 2 B. 2
7lde Häftet.
l8 Banco-Ut ikottets Utlåtande IV.-o 82.
pa sig, och härigenom förändra dess ifråga¬
varande tillstyrkan sålunda:
att Räntan för de lån på Guhi¬
ne'o Silfver-panter, som från nå¬
gon viss dag utgifvas, må blifva
beräknad lill fyra (4) procent
årligen i stället för tre (3) pro¬
cent, såsom den hittills utgjort.
Med anledning af Utskottets tillstyr¬
kan, pag. 24, Lit./., att till pant må antagas,
såsom hittillsj Guld och Silfverarhetadt
eller oarbetadtj som är för sedt med Svensk
Controll-stämpelj Svenska och Holländska.
Specie-Ducater, samt Guld- och Silfver-
medaljerj är af några Ledamöter inom Riks»
Stånden yrkad t:
ak) att, under den tid Silfver-vexlingen
är hämmad, Lån i Banken måtte kun¬
na erhållas jemväl på Svenskt Silfver-
mynt , helst Beposit-räkning, om den
bifölles, i alla fall icke blefve begag¬
nad för mindre summa, än 5o R:dr
i Silfvervärde;
b) att Banken borde förklaras skyldig
belåna äfven alla slags utländska mynt¬
sorter ; och
Panco-U(sAollets Utlåtande N:o 82.
*9
c) att Lån-rättigheten måtte sträckås ock¬
så till utländskt omyntad t Silfver i all¬
mänhet.
Belåning af utländska myntsorter finner
Banco-Utskottet alltför äfventyrlig. En un¬
dersökning om äktheten, fullvigtigheten och
halten af hvarje serskild piece klefve dervid
nödvändig, ledande till uppehåll och tids¬
utdrägt, samt i det närmaste onåöjlig, i fall
Låne-anstalten i stort anlitades. Detsamma
gäller 0111 allt arbetad t eller oarbetadt Silf¬
ver, som ej är med Controll-stämpel för-
sedt. Dess värde heror helt och hållet af
halten, som varierar i oändlighet, och ej
utan smält-prof kan med någon säkerhet ut¬
rönas. Hvad åter beträffar Svenskt Silfver-
mynt, så blefve väl sådant blott i smärre
poster belånadt mot ränta, då genom dess
aflemnande på Deposit-räkning fulla värdet
i Sedlar stöde att erhålla räntefritt; dock
anser Utskottet en tillåtelses meddelande
för belåning af Svenskt Silfvermynt ej mö¬
ta något synnerligt hinder, då nemligen
de så kallade Fyra- och Två-skillingsstycken
undantagas, såsom varande oftast mycket
nötta och undervigtiga; och Utskottet före¬
slår alltså, att vid ofvannämnde punkt, i öf¬
rigt oförändrad, må tilläggas:
Och under den tid Silfver-utvex-
lingen från Banken förblifver härn-
ao
Banco-Utsholtels Utlåtande N.o 82.
maei, få äfven Svenska Silfver-
Riksdaler , så väl hela som |dels,
idels och |dels, utaf den vigtig¬
het, att de skulle kunna emottagas
i Bankens Cassör, belånas, enligt
deras förhållande till Controll-SiIf¬
ver, så att hvarje 20 skillingar Silf-
ver-värde uti dylikt mynt anses li¬
ka med ett lod Yerk-Silfver.
Vid Utskottets tillstyrkan, pag. 25, Lil.
g, att utlåningen på Guld och Silfver må
fortfarande besörjas vid Banken i Stock¬
holm alténa, och ej tillika vid Lån-Con-
toiren i Götheborg och Malmö , är af åt¬
skilige Ledamöter inom Riks-Stånden an¬
märkt: att, så länge något kostnadsfritt trans¬
port-medel för Silfver från orterna ej gifves,
vöre det origtigt, att belåningen inskränkte
sig inom Stockholm; att Lån-Contoirens
Tjenstemän alltid ega en dag i veekan me¬
ra ledig, samt då kunde mot någon billig
ersättning dela sig emellan de för denna ser¬
skilda Lån-rörelse erforderliga göromål; atti
f G O '
Götheborg och Malmö funnes lika säkra hvalf
och lika pålitligt folk som i Stockholm, o. s. v.
A andra sidan har, inom Högvördige Preste-
Ståndet, Herr Biskopen Doctor af Wingård,
sjelf Ledamot i Directionen öfver Götheborgs
Lån-Contoir, understödt Banco-Utskottets
tillstyrkan , med förklarande : att, ehuruväl
Banco-Utskollels Utlåtande N.-o 82. 21
den åsigt, som i de serskilda Motionerna
blifvit framställd, nemligen att Lån-Contoi-
ren borde i längden erhålla en lika sjelf¬
ständig verksamhet som Banken sjelf, i grun¬
den af Talaren gillades, saknades likväl här¬
till ännu, efter dess“tanka, nödiga anstalter;
att, hvad Götheborg beträffade, vore saken
så mycket mindre nödvändig, som Spar-
Banken derstädes lemnar lån på Guld- och
Silfver-pant; och att, om detta exempel all¬
mänt och äfven i Stockholm följdes, Ban¬
ken sålunda tilläfventyrs småningom kunde
komma ifrån besväret och kostnaderna å en
sådan rörelse i smått.
Af en Ledamot inom Höglofl. Ridder-
skåpet och Adeln har i öfrigt det förslag
blifvit framstäldt, att Banken mätte, till un¬
derlättande af Guld och Silfvers belåning
från Landsorterna, tilläggas porto-frihet, och
Banco-Utskottet i sådant ändamål uppgifva
den tyngd, som med hvarje post kunde få
afsändas.
Mot det sistnämnda förslaget förete sig
stora betänkligheter. Att omedelbart bref¬
vexla med hvarje Låntagare skulle inleda
Banken i alltför vidlyftiga omgångar, och så¬
dant har också ej hittills egt rum i afseen¬
de på någon af detta Verks öfriga utlånin¬
gar. Den , som vill söka lån , måste hafva
i‘x Banco-Utskottets Utlåtande. N.o 82.
en Commissionair, till hvilken Banken kan
hålla sig, då något finnes ofullständigt och
tarfva rättelse. En porto-frihet finge såle¬
des ej inskränka sig blott till Banken, utan
skulle äfven utsträckas tiHCommissionairer-
ne för de enskilda; och att tullförnsillningar
och missbruk af alla slag dymedelst kunde
befordras, tror Utskottet sig knappast be¬
höfva antyda, än mindre bevisa.
Banco-Utskottet, som i hufvudsaken
alldeles är af lika tanka med Herr Bi¬
skopen af Wingårds att den hittills varan¬
de lån-rörelsen på Guld- och Silfver-pant,,
såsom en anstalt för mycket i smått, sna¬
rare borde efter hand, och så snart möjligt
är, afledas från Banco-Yerket, än alt den
skulle ännu mera utvidgas och ökas, finner
sig ej af anmärkningarnej hafva fått an¬
ledning
att frångå dess förra tillstyrkan i
denna punkt; hvarvid Utskottet så¬
ledes, på redan anförda, och nu
vidare utvecklade skäl, i alio för-
blifver.
2:0. Utlåning på Lån-Bankens egna
Skuldförbindelser.
Med anledning af Utskottets förslag
Banco-Utskoitcts Utlåtande N.-o 82.
23
pag. 27, Lit. a, om fortfarande belånings-
rätt pä Lån-Banco-Obligationer, till gg pro¬
cent af Capital-summan, har, å ena sidan,
den tanka blifvit framställd, att' utlåningen
från Banken på sådana hypotheker borde
helt och hållet upphöra, samt sjelfva Obli¬
gationerna , så vidt de tillhörde enskilde,
uppsägas och infrias. A en annan sida åter
liar blifvit yrkadt, att Obligationerne borde
tilläggas full belånings-rätt till ersättning för
Obligations-inneliafvaines, genom försämrin¬
gar i myntvärdet, förorsakade lidande, sorn
Banco-Utskottet i sammanhang härmed om¬
nämnt.
Vidare har, emot Utskottets å samma
pag., under Lit. b, framställda förslag, att
Räntan för dylika lifgifvande Lån mätte
från någon viss tid bestämmas till 5 pro¬
cent i allmänhet, utan afseende ä den rän¬
ta, Banken för sjelfva Obligationen betalar,
blifvit anfördt: att, i fall Banken ej be-
liöfde upplåna penningar för att åter utlåna
dem, kunde ali fråga om den olika räntan
förfalla; att Banken, söm redan vunnit nog
derpå, att i Sedlar betala ränta för hvad i
Silfver blifvit upplånt, borde för sina med¬
delande lån åtnöjas med den ränta, som å
sjelfva Obligationen är utfäst; att äfven be¬
räkningen af ränta på ränta borde å dylika
lån försvinna; och att fördelen af Obligalio-
24
F-anco-Utskotlets Utlåtande N:o 82.
nernes begagnande såsom hypothek inga¬
lunda vore jemförlig med den förlust, som
på dem uppkommit genom mynt-försäm¬
ringar.
Utskottet torde knappast behöfva erin¬
ra, att de här ifrågavarande belånings-vil-
koren angå Bankens redan utevarande äldre
och nyare Obligationer, och således icke stå
i något samband med hvad som nu skulle
kunna beslutas om penningars upp- och ut¬
låning för framtiden; och beträffande i öf¬
rigt de till en del hvarandra motstridiga
anmärkningarna, får Utskottet lemna till
svar: att, oaktadt de kännbara förluster, som
beklagligen drabbat ej mindre innehafvarne
af Bankens Obligationer, än innehafvarne af
dess Sedlar i allmänhet,— en förlust, för hvil¬
ken dock ej saknats all ersättning i och ge¬
nom annullerandet af de 14 millioner Stats¬
skuld, hvilka, enligt Stats- och Banco-Utskot-
tens tillstyrkande, komme att inom linien
afföras , — så äro emedlertid Lån-Bankens
Obligationer nu för tiden ganska goda och
begärliga papper, serdeles i följd af den rät¬
tighet till belåning i Banken, som dels från
början dels sedermera blifvit dem tillerkänd.
Att under närvarande förhållanden upphäf¬
va denna rättighet, och genom uppsägning
påtruga Obligations-innehafvaren sitt capital
efter numerairen i Sedlar, skulle Banco-Ut-
Baneo-Utskottets Utlåtande N:o 81. 25
skottet vilja anse lika hardt och obilligt, som
det, å en annan sida, tyckes vara ett öfver¬
drifvet anspråk, att Banken evärdeligen, vid
anfordran, skulle såsom Lån tillhandahålla
oafkortade Capitalet, utan att derföre njuta
någon högre ränta, än som vid upplåningen
blifvit betingad. Sådant skulle nödvändigt
leda derhän, att utlåningarne klefve ståendej
i stället för temporaira_, hvilket vore tvärt¬
emot både deras ändamål och benämning.
För öfrigt må erinras, att detta slags Lån
blifva meddelade utan någon skuld-förbin¬
delse, endast efter påteckning uppå Obliga-
tionerne, hvilka sedermera qvarstanna i ega¬
rens hand; och deraf bördå, enligt Utskot¬
tets tanka, följa, att såsom Lån ej kan utgif-
vas fulla Capital-beloppet; tj i slikt fall
vore Sedeln infriad, och Låntagaren kunde
godtyckligt undandraga sig både Lån-Capi-
talets och räntans liqviderande.
På grund af hvad sålunda blifvit kort-
ligen utredt,
finnér Utskottet sig ej ega skäl att
frånträda, utan vidblifver i allo dess
Förslag, så väl om fortfarande Lån-
rätLighet för Lån-Bankens Obliga¬
tioner, till högst qq procent, som
ränteberäkning å 5 för hundrade,
Banco-Ulskottets Utlåtande Avo 82.
med iakttagande af samma method,
som för Bankens öfriga utlåningar
är eller varder fastställd.
Med anledning af Utskottets förslag, pag.
28, Lit. c, att, sä snart Banco-Länet med
ränta hunnit uppgå till lika belopp med
Obligationen och dess upplupna ränta, Ban¬
kens skuld mot dess fordran qvitta y, samt
Obligationer i följd deraf, af skrifves och
dödas, är anmärkt, att, genom medgifvande
af ett slikt liqvidations-sätt, skulle vara på
förhand afgjordt, att Bankens alla Obligatio¬
ner, äfven de som för emottaget Silfver
blifvit utgifna, icke komme att annorlunda
än i Sedlar efter numerairen, så till Capital
som ränta, infrias och godtgöras, hvilket lik¬
väl ännu ej blifvit af Rikets Ständer beslu-
tadt, och alltså fordrade serskildt öfvervä¬
gande, i sammanhang med frågan om en
mynt-bestämning; ocb har utomdess blifvit
yrkadt, att någon prsescriptions-tid borde be¬
stämmas, så att den, som det åstundade, kun¬
de, mot kostnadernas godtgörande, få bi¬
behålla sin Obligation.
Hvad den förra anmärkningen beträf¬
far , så , enär densamma icke egentligen af-
ser Bankens lån-rörelse, utan liqvidations-
Banco-Vtskottets Utlåtande N:o 82. 27
grunden för dess utgifna serskilda förbindel¬
ser, har Banco-Ulskottet ej funnit rätta stal¬
let vara att här ingå i något yttrande öfver
en sådan fråga, hvars upplösning helt och
hållet beror af de beslut, som Rikets Stän¬
der i den delen komma att vidtaga.
Med föranledande af hvad i öfrigt blif¬
vit erinrsdt, föreslår Utskottet en så be¬
skaffad Redactions-förändring vid punkten
Lit. c:
\
att, då Banco-lånet med ränta hun¬
nit uppgå till lika belopp med O-
bligationen och dess upplupna rän¬
ta, Baneo-Styrelsen eger att, uti
allmänna Tidningarne, 3:ne serskil¬
da gånger, derom tillkännagifva, och,
med upptagande af så väl Obliga¬
tionens som Lånets Numer, Sum¬
ma och Namn, utsätta en prasscri-
ptionstid af ett år, inom hvars för¬
lopp Låntagaren, så framt han ön¬
skar att Obligationen ytterligare
begagna, liar att infinna sig tili
liqvid, vid påföljd, att Bankens
skuld i annat fall mot dess fordran
qvittas, samt Obligationen, såsom
fullt infriad, afskrifves oell dödas.
28 Banco-Uukottds Utlåtande N.-o 82.
3:o Lån på Jern, Koppar och Effectem
Yid Utskottets tillstyrkan, pag. 3i*
Litt. a _, att lånebeloppet för de å samma
pag. specificerade Våg-effecter måtte för¬
blifva inskränkt till högst två tredjedelar
af pantens försäljnings-värde efter Mäk¬
lare-Attest , och af Banco-Stjreisen be¬
stämmas en gång om året, hafva de inom
Riks-Siånden framställda anmärkningarna
egentligen åsyftat, att, i likhet med hvad
Utskottets Ledamot, Herr Kammarherren
Piosenblad, uti dess Reservation tillstyrkt,
utlåningsbeloppet kunde få uppgå till tre
fjerdedelar, emot det alt lånevärdet bestäm¬
des 2:ne gånger årligen, nemligen vid skepp-
ningens början och vid dess slut, eller,
såsom af några blifvit föreslaget, hvarje
qvartal. Äfven har af en Ledamot inom
Högv. Preste-Ståndet blifvit erinradt, att
Jern gäller merendels någon R:dr mera i
Götheborg än i Stockholm, hvarföre önsk-
ligt vore, om lånevärdet kunde utsättas ef¬
ter båda Städernas Rörs-pris; helst den
omständighet, alt så ej skett, skall hafva
verkat, att Jernet föga belånas i en Stad,
som likväl utskeppar Wermlands, Dals¬
lands och en del af Smålands Jern.
Öfver det sålunda anförda får Banco-
Utskottet yttra, alt, då Stats- och Banco-»
Banco-Ulskottets Utlåtande JV.-o 82.
29
Utskotten, i likhet med hvad som egde
rum vid 1776 års Realisation, ansett be¬
loppet af Banco-lån på lös pant, ehuru ej
inom viss Summa begränsadt, kunna af-
dragas från den Sedelstock, hvartill Ban¬
kens Silfver-fond, i förhållande sorn 5 till
8, skulle göras svarande innan Silfver-ut-
vexling böljar; så hafva Utskotten dervid
afsett denna lånerörelses hittills varande
skick, hvaremot ett helt annat beräknings-
sätt kunde erfordras, i fall utlåningen blef-
ve, genom förändrade vilkor, i någon be¬
tydlig mon ökad och utvidgad. Hufvud-
grunden, sorn ursprungligen varit, att de i
dylik väg utlånade medel åter skulle ingå
inom kort bestämd tid, derifrån benäm¬
ningen Temporaire-län sig härledt, är al¬
laredan rubbad, medelst lemnad tillåtelse
att begagna lånerättigheten utan afbrott
liela året igenom. Hvad en Ledamot in¬
om Höglofl. Ridderskapet och Adelil an¬
fört, nemi. att icke mera än ett års Jern-
tillverkning kunde på en gång utgöra Ban¬
kens pant, är ett fullkomligt misstag. Det
finnes intet hinder, att, vid hämmad af¬
sättning, 2 å 3 års lager kunde blifva
belånadt, och har sådant mera än en
gång inträffat; äfvensom ingenting hindrar
den, hvilken ena dagen inbetalt sitt lån,
att följande dag fordra ett nytt på lika
summa, och så i oändlighet, utan ombyte
3o
Ranco-Utskollets Utlåtande N.o 82.
af panten, blott emot företeende af en ny
Våg-Attest. — Orsaken, hvarföre vid Gö¬
theborgs Låne-Contoir tillåtelsen att be¬
låna Våg-Effecter blifvit så föga begagnad,
har man ansett vara förnämligast en jemn
och latt afsättning derstädes under senare
åren, hvarigenom Effecternes belåning gjorts
öfverflödig, men också till en del de hin¬
der och uppehåll, sorn den anbefallda snör-
litidningen och förseglingen utaf Stadens
Magistrat vållat vid panters Relax och för¬
yttrande. Det är denna sista öfverklagade
olägenhet, som Banco-Utskoltet sökt un¬
danrödja, på sätt dess Memorial N:o 79
utvisar. Skulle deremot, elter hvad an-
tydt blifvit, ställningen inom Götheborg
vara sådan, att den allmänna Låne-anstal-
ten, oaktadt förmonen al en serdeles låg
ränta> lemnäs obegagnad, i och för det
inskränktare lånebeloppets skull, hvaraf då
kunde slutas, att lån antingen ej behöfde
upptagas, eller stöde att erhålla hos en¬
skilde på fördelaktigare vilkor, än Banken
erbjuder; så vore detta början till en sa¬
kernas ordning, som Utskottet skulle anse
högst önskansvärd, och för ingen del vilja
på något sätt rubba eller motverka.
Uppå så väl de nu kortligen antyd¬
da, som i Betänkandet förut uppgifna skäl,
har Utskottet ansett sig böra utan
Banco-Ulskoltets Utlåtande iV.o 82. 31
förändring förblifva vid dess, en¬
ligt punkten Litt. a, gjorda till¬
styrkan angående det bogsta be¬
lopp, som å Våg-Effecter må ut¬
lånas.
4
Emot Utskottets Förslag, pag. 32, Litt.
bj att Räntan för Lån på Våg-Effecter
måtte åter blifva 4 proc., i likhet med
hvad den från år 1JJO till är ijgsi varit s
äro olikartade. anmärkningar framställda.
Det bar blifvit yttradt, å ena sidan:
att räntan borde bibehållas vid 3 proc. af
samma skäl , som Utskottet, i afseende på
lånen å Fahlu Bergslags Koppar-Sedlar,
pag. 35 och 36, anfört; att det vore origtigt,
om räntan skulle bestämmas olika för lån
på Koppar, mot hvad som gäller för Jern
och Bly; att Jern-exportens största värde
ligger i det derå nedlagda arbetet, hvadan
det vore en Statens angelägenhet, attBruks-
handteringen på allt sätt lifvades och un¬
derlättades, icke för dess enskilde idkares
skull, men för det lif, den rörelse och
de tillfällen till förtjenst, som derigenom
beredas och sträcka sig till Sädes-produ-
centen, Fabrikanten och alla näringsgre¬
nar; att, då räntan å Jem-lånen blifvit
nedsatt till 3 proc. år 1792, oaktadt Jern¬
band teringen aldrig baft en så gynnande
32
Banco-Utskottets Utlåtande N:o 82.
period, som frän 1788 till 1800, så funnes
väl ej något skäl alt nu höja densamma;
att näringens båtnad vore med Låne-an-
stalten egentligen afsedd; och att 4 proc.
ränta för sådana temporaira lån vore för
dryg i en tid, då utväg ofta saknas att för
5 proc. kunna få utlåna penningar mot
stående inteckning.
Å en annan sida har ansetts, i likhet
med hvad Herr Cancellie-Rådet Hegardt
uti sin vid Betänkandet bilagde Reservation
föreslagit, att räntan för dessa utlåningar
borde höjas ända till 5 proc., med yrkan¬
de i öfrigt, att alla lån från Banken måtte
bära enahanda ränta , nemi. 5 procent,
antingen hypotheket bestode i lös pant,
fastighet eller namnsäkerhet; och att, då
Banken ej skall med vidare understöd hyl¬
la Statens eller det Allmännas stora interes¬
se, vore det en motsägelse, om speciela in-
teressen gynnades.
Banco-Utskottets Förslag, åsyftande en
medelväg emellan båda sattserne, har äf¬
ven af en och annan blifvit understödt,
medelst det yttrande: att den föreslagna
räntan af \ proc. kunde utaf Jern hand te-
ringen bäras utan dess skada, men till
skälig vinst för Banken; och att en vägran
i
Banco-Utskoltets Utlåtande N.o 82.
33
i delta afseende skulle synas lenina styrka
åt meningen om Jern-interessets alltför sto¬
ra inflytande vid oeconomiska frågors be¬
handling.
För öfrigt har den mening blifvit af
en Ledamot framställd, att, i händelse låne¬
beloppet ökades till tre fjerdedelar af pan¬
tens värde, räntan äfven kunde och borde
höjas; men i annat fall icke.
Hvad beträffar den gjorda jemförel-
sen emellan belåningen på Våg-Effecter och
på Fahlu Bergslags Koppar-Sedlar, får Ut¬
skottet erinra: att så väl Garkoppar, sorn.
smidd Koppar, Koppar-spik, Koppar-plå¬
tar, Blind-mynt, med ett ord, all Koppar,
som befinnes i fullfärdigt skick, inbegripes
under den vanliga belåningen mot Våg-At¬
tester, så att Utskottets förslag ingalunda,
såsom anmärkt blifvit, åsyftar olika ränta
för lånen på Koppar, emot på Jern. Den
serskilda belåni ngs-rätlighet, som blifvit Fah¬
lu Bergslag tillagd för dess Koppar-Sedlar,
utgör endast ett Creditiv eller Förlags-bi-
träde, intilldess Bergslagets Råkoppar hun¬
nit vid Avestad förädlas till Garkoppar, då
den såsom sådan kan vågföras och föryt-
Bili. till Riks. St. Prot. 1828, 1829. 6:te Sami. 2 B. 3
7tde Häftet.
34 Banco-Utskottets Utlåtande N.-o S2.
tras, samt äfven, enligt stadgade grunder,
belånas. Då nu Jern-Contoiret eger af Ban¬
ken mot 3 proc. ränta ett Creditiv å
600,000 R:dr att kunna begagna såsom
Förlags-lån, samt revenueh deraf får an¬
vändas till Prsemier, Rön, Försök m. m., allt
till nytta förMernhandteringen ensam, utan
att Koppar-tillverkningen häruti får delta¬
ga, så har Banco-Utskottet ansett Fahlu
Bergslags ofvannämnde lån-rättighet på Rå-
Koppar-Sedlar skäligen kunna och böra,så¬
som en deremot svarande förmon, på oför¬
ändrade vilkor bibehållas.
Vidkommande åter Jern-Effect-lånen
och den derå beviljade ränte-nedsättning
vid 1792 års Riksdag, så härrörde densam¬
ma troligen ej då från något verkligt för¬
band varande betryck för Jernhandtérin-
gen; och enär dess idkare ej eller nu,
under en längre tid, haft skäl att klaga öf¬
ver svåra conjuncturer eller trög afsättning,
inser Utskottet uti denna åtgärd ingen gil¬
tig grund, hvarföre en så låg ränta be¬
ständigt skulle fortfara. Svårigheten att för
närvarande, mot inteckning, få Gatpital
Utlånta, torde, så vidt den icke är partiel
för Hufvudstaden och dess omgifmngar,
egentligen härleda sig derifrån, att mäng¬
deil af Fastigheter redan förut blifvit med
Bdnco-Utskoltets Utlåtande N:o 82. 35
dryga inteckningar besvärade, men inga¬
lunda från minskade lånebehof.
I hvad måtto ett högre eller lägrö
Utlånings-belopp på Våg-Effecter kan ega
med räntefoten det omedelbara samband, att
den senare skulle af den förra bero, bär
i det derom framställda yttrande ej blif¬
vit nog tydligt utredt.
Då för öfrigt de andragna ömsesidiga
skälen för 3 proc.-räntans bibehållande,
och för bestämmandet al en ännu högre
ränta, än Utskottet föreslagit, synts i det
närmaste motväga hvarandra,
anser Utskottet, på de i Betänkan¬
det redan anförda grunder, sig
böra förblifva vidden tillstyrkan,
att räntan för lån A Yåg-Effecter
måtte till 4 procent bestämmas.
Emot det tillstyrkande af Utskottet,
Som förekommer pag. 33 och 34 > att med
pantförskrifning och Relax af Våg-Effecter
må tillgå på enahanda sätt i Stockholm och
Götheborg, äro inga anmärkningar gjordaJ
och
Utskottet, som, ulan förändring,
dervid förblifver, får i detta am¬
lie nu endast åberopa dess vida¬
re afgifna Memorial, N:o 79.
36
Banco-Ulskoticts Uttalande JY.o 81.
4:0 Lån på Fahlu Bergslags Koppar-
Sedlar.
De anmärkningar, som blifvit fram»
ställda mot Utskottets, png. 35, gifna För¬
slag om fortfarande afFahlu Bergslags Cre-
ditiv eller lånerättigliet för .högst 3ooo Skft
Råkoppar mot 3 procents ränta, har Ut¬
skottet redan upptagit och besvarat, samt
öfverlemnar nu ytterligare dess
tillstyrkan, oförändrad, till Ri¬
kets Ständers upplysta pröfning.
Betänkandet N'o 5o, angående Ban¬
kens utlåning på orörlig pant och på län¬
gre terminer.
1:0 Grunderne för redan utgijna låns
återgäldande.
Vid Utskottets Förslag, pag. *45, om til¬
låtelse för Gäldenärer, som det åstunda, att
liqvidera sina, mot vilkor af Silfverbetal-
ning, erhållna Fastighets-lån, genom erläg¬
gande af 6 för hundrade årligen i Banco-Sed-
lar utaf ursprungliga Capital-summan , har
af någre Ledamöter blifvit anmärkt, alt en
sådan betalning, såsom svarande mot 144
sk:s cours, blefve under närvarande för¬
Banco-Utskottets Utlåtande IV.-o 82.
hållanden för dryg. Andra åter hafva i den
delen ej funnit något att påminna, men an¬
sett nödigt, attén inbetalnings-grund äfven
Liefve stadgad för den händelse, då, Vid pan¬
ters försäljning å auction, nya Gäldenären
skulle vilja lånet på en gång återgälda; helst
det i iSaö års Banco-Reglemente, pag. pG,
gifna stadgande för slikt fall, att ibland
köpe-vilkoren skulle ingå, det ”länet må-
•”ste antingen contant liqvideras i Silfver
”med fulla 66f för hundrade, eller af kö¬
karen öfvertagas till det belopp, som finge
”qvarstå,” vore alltför hardt och betungande.
Hvad den första anmärkningen beträf¬
far, så får Banco-Utskoltet fästa uppmärk¬
samhet derå, att, enär Utskottet, för den
händelse, att Gäldenären skulle önska und¬
vika Silfver-betalning, föreslagit samma år¬
liga betalnings-vilk or, som gälla för Bankens
samtlige, mot 4 procents ränta utgifna Fa-
slighets-lån, de der allmänneligen anses och
verkligen äro ytterst förmonliga, lärer nå¬
got bättre icke skäligen kunna begäras, helst
då det står en hvar öppet att, efter den
ingångna förbindelsen, kunna, när som helst,
betala i Silfver; hvilket påtagligen är en
vinst och fördel, så vidt Silfver-Riksdalern
låter sig anskaffa till lägre pris, än 144 fik«
Banco-Sedlar; men eljest icke.
Utskottet finnér alltså ej någon an-
38
B(inco-Uiskottets Utlåtande IV.-o 81,
ledning att i den delen sitt gifna
Förslag frånträda.
Hvad åter angår den anmärkta senare
omständigheten, så får Utskottet nämna, att
från Herrar Banco-Fullmägtige inkommit ett
Förslag i detta afseende ,
med anledning hvaraf Utskottet
ofördröjligen blifver i tillfälle af¬
gifva serskildt yttrande till Rikets
Ständer.
Vid de pag. 46 och 47 föreslagna li-
qvidations-gr under na för redan utevarande
$å väl Fastighets- som Odlings-Iån, hvilka
äro ställda att återbetalas i Sedlar, äro in¬
ga anmärkningar gjorda;
och får Utskottet desamma härige¬
nom ytterligare till Rikets Stän¬
ders bifall anmäla.
Utskottets tillstyrkan pag. 5o, Lil.
att vid sä kallad omsättning af lån, sorn
eger runi dä, efter skedd försäljning, pan¬
ten ombytt egare, inbetalnings-skyldigheten
må fortfarande beräknas efter ursprung¬
liga Capitalet, är också utan anmärkning
Jemnad,
och varder härigenom förnyad.
Banco-Ulskottets Utlåtande N.o 82.
39
Åtskilliga anmärkningar hafva deremot
uppstått vid det, å samma pag. tinder Lit, b,
framställda Förslag, att den sä kallade träns-
port-rättigheten pä annan pant måtte af-
skaffas, och alla inbetalningar, de må ut¬
göra högre eller ringare belopp, ingå till
allmänna Lån-fonden,
Det har blifvit yttrad t, alt transport-
rättighetens bibehållande vore med ingen
olägenhet förenadt, enär betalnings-vilkoren
dervid förblefve enahanda och säkerheten
likaledes, samt endast lånets innehafvare
ombyttes. Detta yttrande synes hafva här¬
rört från någon förblandning emellan Lån-
omsättning och Lån-transport, ehuru Utskot¬
tet, pag, 47» 48 och 4f)> S(ökt utreda den
bestämda skillnaden dem emellan. Det lå¬
ter nemligen icke göra sig vid Låne-trans-
porter, att bibehålla samma betalnings-vil¬
kor, som från början varit hestämda, af den
orsak, att ett beviljadt transport-lån, exem¬
pelvis på iooo R:dr, vanligen ej kan er¬
hållas utaf öfver betalningar, tillhörande ett
enda äldre lån, utan samlas från flera, så
att ioo R:dr från ett två-årigt lån, 5oo R:dr
från ett tioårigt, 4p° ködr från ett tjugu¬
årigt och io R:dr från ett tjugufem-årigt,
kunna ingå i förenämnde lån-belopp; hvar¬
af följden måste blifva en ny betalnings¬
tid af 28 å 29 år för dessa olika lån-poster,
4« Bmco-Utskottets Utlåtande N.-o S2.
från den dag de, under enny numer, blif¬
vit sammanslagna, samt att, under ständigt
fortfarande dylika transporter, den tid al¬
drig kan låta sig beräkna, inom hvilken de
från Banken utgifna fastighets-lån åter ingå.
För att ordning härutinnan må åstadkom¬
mas, och tillika det föga lämpliga förhål¬
lande upphöra, att Bankens lån öfverlåtas.
och försäljas såsom en handels-vara från man
till man,
har Banco-Utskottet tillstyrkt och
får nu ytterligare tillstyrka trans¬
port-rättighetens upphörande, hvar¬
igenom Läns omsättning, då en
Bankens pant ombyter egare, med
inbetalning, såsom ofvan är nämndi,
efter ursprungliga Capitalet, ej på
något sätt förhindras.
3:0 Grunderna för nya låns utgifvandc\
a) Fastighets-lån mot intecknings-
säkerhet.
Yid Utskottets Förslag, pag. 52, Lit. A,
att utgifvandet af fastighets-lån mot be¬
talningsskyldighet i Silfver måtte fortsät¬
tas till 182g års slut, men derefter upp¬
höra, är anmärkt, att då orter gifvas, der
Banco-UtskoUets Utlåtande N.o 82. 41
blott ett Ting om året hålles, i October,
November och December månader, skulle
dessa orter, enligt Utskottets Förslag, ej
blifva lika lottade med de öfriga; äf¬
vensom den mening blifvit framställd,
alt den ifrågavarande Lånrörelsen gerna
kunde framgent fortsättas, blott maximi-
summan ökades till 6000 R:dr, enär endast
ullånings-beloppets inskränkning, vid 1823
års Riksdag, förorsakat, att Lånfonden blif¬
vit så föga begagnad.
Utskottet, som anser utlåning mot så¬
dana vilkor, som de ifrågavarande, icke
böra eller behöfva fortfara, sedan både
verksammare och tjenligare utvägar nu me¬
ra finnas, att åstadkomma erforderlig för¬
stärkning i Bankens Silfver-fond, får der¬
emot, med afseende å hvad vidare anmärkt
blifvit, föreslå en sålunda förändrad reda-
ction af punkten Litt, A.:
Att fastighets-lån, mot vilkor att
på 33§ år återbetalas i Silfver ef¬
ter de i i8a3 års Banco-Regle-
mente utstakade grunder, må upp¬
hora; dock alt lånrättigheten, i
enlighet dermed, förblifver öppen,
för en hvar, som, till undfående
af sådant lån, sökt och erhållit
inteckning före 183c) års utgång,
42
Eanco-UtskotleU Utlåtande N.-o 8i.
samt med i öfrigt fullständiga
handlingar sig hos Banken an¬
mäler.
Mot Utskottets Förslag, pag. 53, Litt.
B, att inflytande c ap itai-af beta In infama
på det vid 182.8 års slut varande belopp
affastighcts-lån ä 4 0C^L $ procent m. m.,
beräknade till i5q ä 200,000 R:dr årligenj
måtte från och med år i83o på nytt ut¬
gifva s mot säkerhet af inteckning i fast
egendomär anmärkt; dels å ena sidan, att
utlåning på fasta panter icke vore förenlig
med en Banks functioner, hvadan de in¬
flytande fonderna hellre borde användas i
Discont-väg; dels å den andra, att fastig-
hets-lån, vida säkrare än Discont-lån, äfven
vore för landlbrukets idkare förmonligast
af alla; och att fastighets-fonden alltså
snarare borde ökas, helst en betydlig del
af de fonder, sorn vid sista Riksdag blef-
vo dertill anslagna, aldrig kommit alt utgå.
Såsom svar å den förra framställnin¬
gen, torde Utskottet få åberopa de skäl,
som blifvit anförda, pag. 5t och 02, till
stöd för fastighets-belåningens fortfarande,
med tillägg, att Utskottet ingalunda betvif¬
la!-, det Banco-Sl grelsen för närvarande
kunde, om så behöfdes, genom öfverlåtelse
på annan man, både lättare, snarare och
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 82. ^3
till högre belopp i contanta penningar för¬
vandla de 5 millioner fordringar Banken
eger mot inteckning, än de 5 millioner
fordringar Banco-Disconten eger mot namn-
säkerhet. A en annan sida åter, bör ej
obemäldtBemnas, att, då allt hvad sorn, utaf
de vid sista Riksdag anslagna fonder till
faslighets-lån förbli f v i t obegagnadt, icke
är inberäknadt i Vexel-Banco-skulden, oell
icke eller i den utevarande Sedel-stocken,
hvilken, det oaktadt, är betydligt större nu,
än vid 1823 års slut, skulle dessa fonders
anordnande till utlåning åstadkomma en
ytterligare ökning i Sedelmassan, och följ¬
aktligen behof af en i samma nion ökad
Silfverfond, för en blifvande realisation;
och anser Utskottet, på dessa skäl,
sig böra, utan förändring, förblif¬
va vid dess i denna punkt gifna
tillstyrkan.
Mot Utskottets Förslag, pag, 54 1),
att utaf tillgångarna må a/sättas 8l\. af
[hindrade för Inteckningar ä Landetoch
16 af Hundrade för Inteckningar uti Hus
och Jord i städerne , är anmärkt; att den¬
na proportion vore obeqväm och bidragan¬
de att försvåra uträkningarna; att förhål¬
landet blefve underkastadt ständig förän¬
dring; att de 4 procent af Fonden, som
Banco-Utskottets Utlåtande lY.-o 82.
förut varit förbehållna Stockholms Stad,
borde med mera skäl användas att öka
Städernas Fond, än tilläggas Landt-fonden j
attStads-Fondenmåtteåtminstone få begagna
?:del af det hela; att fördelningen syntes
böra blifva sorn 80 till 20, eller ock sorn
85 lill 15, 0. s. v.
Utskottet får nämna, att samma pro¬
portion, som nu blifvit föreslagen, har va¬
rit följd vid utlåningarna såväl af 1818
som iSaö arens Fonder, endast med den
skillnad Utskottet uppgifvit, nemligen att
den andel, som förut tillhörde Stockholms
Stad, nu är tillagd Landt-fonden. Då nu
erfarenheten visat, alt ingen oreda eller svå¬
righet uppstått eller kan uppstå vid sjelf¬
va fördelningen ; då ej någon klagan hit¬
tills försports, att Städernes Fond varit 0-
li 11 räck lig; och då Landtbruket säkerligen
för närvarande är i behof af allt det un¬
derstöd , som , ulan någon annans förnär¬
mande, kan åt detsamma lemnäs; så anser
Utskottet
sig ega allt skäl att förblifva vid
dess Förslag i denna del.
Vid den af Utskottet, pag. 54 2), fö¬
reslagna Utlåningsgrund till en tredjedel af
1828 års Taxerings-värdej dock inom visst
Banco-UIskollets Utlåtande N.o 82.
45
maximum, har ej något blifvit anmärkt»
och anmäles denna
Punkt härmed å nyo till Rikets
Ständers bifall.
Utskottets tillstyrkan, pag. 55 3), att
högst 6000 R.clr finge af dessa Fonder till
en Låntagare ut gifvas, saint mindre lån
un 300 R:dr ej beviljas, har föra nied t olik¬
artade anmärkningar. Det har blifvit yt¬
trad t å ena sidan: att, om Fastighets-lån
skulle fortfara, borde lånbeloppet ej in¬
skränkas, utan få uppgå huru högt som helst,
1 mon af pantens värde; alt 200 Pi:dr vo¬
re för lågt såsom minimum, och blefve en¬
dast en lockelse för mindre Jordbrukare
att skuldsätta sig utan fördel; att ett maxi¬
mum af 6000 R:dr, enligt Utskottets förslag,
kunde vara passande, så vida det gällde
en egendom, men icke så, om det inskränk¬
tes till en Låntagare, emedan de stora egen¬
domarna kunde ega tillfälle erhålla lån af
publika Cassör till högre belopp, och ej
behöfde nedsättning i Räntan; att föreskrif¬
ten om minimi-beloppet mätte förtydli¬
gas; att maximi-beloppet helst borde be¬
stämmas till 6000 R:dr å hvarje egendom
inom ett Tingslag, men minst 200 R:dr
lemnäs såsom lån på smärre egendomar,
0. s. v. Å andra sidan: att, om något skäl
kunde försvara Fastighetslån, vore det en¬
4-6 Baned-Utskottets Utlåtande IV.-o 82.
dast,att ett verkligtunderstöd dermed bereder
för mindre bemedlade Jordbrukare; att detta
ändamål förfelades i den nion välmående
Possessionater satLe sig af lånen i besitt¬
ning; att Maximum således borde snarare
blifva under än öfver 6000 B:dr; att det
föreslagna Minimum vore för högt, oell bor¬
de nedsättas till 100 R:dr o, s, v,
Utskottet får öfverlemna till Rikets
Ständers eget bedömande, hvad allmän för¬
del en Låne-anstalt af denna art skulle
kunna bereda, i fall vilkoren så bestämdes,
att Fondens bela belopp kunde utgå såsom
lån till 2 a 3 personer, hvilka vore i till¬
fälle att först anskaffa erforderlig säkerhet.
Detta blefve en lika gifven följd, antingen
maximum vöre obegränsadt, eller bestäm¬
des för serskilda Egendomar eller serskil¬
da Tings-lag, ty intet hinder vore att, uti
de under ett större gods lydande hemman
och lägenheter, erhålla huru mångå serskil¬
da inteckningar som helst. En mängd,
smärre faslighets-lån åstadkomma visserli¬
gen inom Banken mera besvär och arbete,
än några få stora; men skall Lån-anstaltens
allmänligare gagnelighet afses, — och
annat bör väl icke komma i fråga vid en
utlåning på sådana återbetalnings-vilkor,
hvarigenom, i förhållande till lagliga pen-
ninge-räntan , capital-beloppet utgör en
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 82.
skänk efter a8 år, — så måste lånen, så myc¬
ket som möjligt, göras tillgängliga äfven
för den obemedlade mindre Jordbrukaren,
för hvilken ingen slags skuldsättning kail
blifva så oskadlig, ja äfven förmånlig, sora
denna. På dessa grunder, och då Utskot¬
tet inhemtat af Ledamöter inom Bonde-
Ståndet, att Åboer i åtskilliga orter af Pö¬
ket kunna vara besuttna på hemmans-delar,
hvilkas värde ej öfverstiger /\*5o R:dr B:o*
tillstyrker Utskottet, att den ifrågavaran¬
de punkten, som, hvad sjelfva RedacLionen
angår, synts Utskottet ej innefatta något
obestämdt eller otydligt, förändras sålunda:
Högst 6000 Rfdr må utaf dessa
Fonder till en Låntagare utgif-
vas, samt ringare lån än å i5o
R:dr ej beviljas.
Utskottets tillstyrkan, pag, 55 4)> an“
gående räntans bestämmande till 5 pro¬
cent årligen, är inom samtlige Riks-Stån-
den af de fleste Talare motsagd, och blott
af en och annan understödd och försva¬
rad. Det har blifvit anfördt: att en Jord¬
brukare icke möjligen skulle kunna arbeta
sig utur skuld, om han nödgades betala 5
procents ränta och 2 procent af capilalet
årligen; att Utskottets Förslag innefattade
48 Eanco-Utskoltets Utlåtande N.o 82.
en indirect förminskning i lånerörelsen,
o. s. v.
Utskottet skulle visserligen vilja tro,
det den allmänna grundsatts Utskottet till
Rikets Ständer framställt, och om hvars
vigtighet Utskottet hyser en oförändrad öf¬
vertygelse, den nemligen, att räntan å
Bankens utlåningar borde, något mer än
hittills, närmas till den inom landet gång¬
bara och lagliga räntan, kunde, utan syn¬
nerlig svårighet, tillämpas vid beslutet om
en ny utlåning på fastigheter, enär dessa
slags lån, äfven med en procents tillökning
å räntan, blefve, i och genom sjelfva be-
talnings-sättet, vida mera förmonliga för
sina innehafvare, än de biträden, som an¬
norstädes kunna erhållas. Genom en så¬
dan förhöjning vore äfven de, icke alldeles
ogrundade inkast hafna, som göras mot
dispositioner af Bankens medel, på en tid
af 28 å 29 år, i och med detsamma man
vill iståndsätta Verket, att vid anfordran
uppfylla dess egna förbindelser; ty itastig-
hets-inteckningar, sådana de hos Banken
vanligen antagas, skulle, med en ränta af
5 procent, jemte successiv afbetalning, blif¬
va documenter, hvilka säkerligen med be¬
gärlighet, både utaf publika cassör och en¬
skilde penninge-egare, öfvertagas mot full
valuta
Banco-Ut.ikottrts Utlåtande N:o 82.
valuta, i hvad stund Banken funné sig i
behof att dein använda. Utskottet vill
dock ej emot den inom Riks-Stånden all¬
mänt yttrade opinion, sorn så bestämdt gif-
vit sig tillkänna, nu vidare påyrka en satts,
som förmodligen i sinom tid kommer att
göra sig gällande, och anser sig, på grund
häraf, böra förändra sitt, enligt 4-de punk¬
ten, gifna Förslag sålunda:
ett å lånen må beräknas \ proc.
årlig ränta, efter den method, sorn
vidare genom det Reglementari-
ska kommer att bestämmas.
Med anledning af näst derpå följande
Femte Punkt, hvarest Utskottet föreslagit
årliga inbetal nin g s-skyldighet c n till Sitt för
Hundrade af hvarje låns ursprungliga
summaj har blifvit framstäldt, dels att den
hittills brukliga methoden, att genom a-
mortissement liqvidera Bankens Lån, vore,
såsom Anmärkaren sig uttryckt, orimlig,
samt tilldanad af enskildes egennytta och
intriger, och att hellre direct Capital-afbe-
talning och serskild ränte-betalning måt¬
te bestämmas, hvilket skulle medföra mera
ordning och lättnad för enskildes räken-
BiVi. till Rits. St. Prot. 1828 1829. 6:te Sami. 2 B. 4
y:de Häftet.
5o
Banco-Utskottets Utlåtande N.o 82.
skaper och troligen äfven för Bankens; dels
att lånepåkostnader mätte, serskildt-för sig,
och icke genom afdrag å inbetalnings-sum-
morna, liqvideras, hvarigenom Gäldenären
blefve i stånd att sjelf något närmare föl¬
ja sitt Låns successiva förminskning. Hvad
den första anmärkningen angår, hvars e-
genlliga mening Utskottet funnit svårt att
fatta , får Utskottet endast hemställa , om
det icke är enklare och lättare för Gälde¬
nären att en gång för alla bestämdt veta,
det 6 eller 7 R:dr årligen fordras såsom in¬
betalning på ett 100 R:drs lån, än om hail
skulle för hvarje serskild inbetalning först
på Runstycket uträkna räntan å sin åter¬
stående Gapital-skuld, och dertill lägga 2
eller 3 procent, antingen af primitiva Ca-
pitalet eller af Capital-återsloden, vid ett
visst gifvet år, på sätt som, intill 1815 års
Riksdag, var föreskrifvet. Utskottet fortfar
för dess del att anse det då vidtagna be¬
talningssättet vara både enklast och rigti-
gast, just derföre att utgiften för hvarje år
är bestämd och oföränderlig, så länge nå¬
got af skulden qvarstår.
Beträffande åter den senare anmärk¬
ningen, så medgifves, att det blefve lättare
för Gäldenären att beräkna sitt låns suc¬
cessiva förminskning, i fall det kunde und-
yikas att sammanblanda förskjutna låne-
Banco-Utskoltels Utlåtande JV.o 82. Si
påkostnaders ersättning med de årliga be-
talningarne. Detta jemte annat mera ut¬
gör föremål för de reglementariska föreskrif¬
terna, som framdeles komma att understäl¬
las Rikets Ständer. Och liar Utskottet nu,
i samband med ränlebeloppets tillstyrkta
nedsättning, endast ansett sig böra föreslå,
följande förändrade lydelse af 5 punkten:
Årliga Inbetalnings - skyldigheten
blifver 6 för hundrade af ur¬
sprungliga Lån-beloppet, och fort¬
far oafkortad, tills allt är liqvi-
deradt.
b. Gdlings-Län mot säkerhet af Borgen.
Vid Utskottets å pag. 57 under Litt. •
Ä gifna tillstyrkan, att, af redan sökta Od-
Ungs-länj det belopp_, stort 8yfp6 R.dfj som
Bankens Commissarier, efter granskning a£
de inom den i5 Oct. 1828, till Banco-Full-
mägtige aflemnade Lån-Document, funnit
böra beviljas j men, i brist af Fond, ej kun¬
nat utgifva , måtte af redan influtna och
vidare inflytande medell i likstämmighet
med 1823 års Författning j utgåj har ej nå¬
got blifvit anmärkt;
hvadan denna framställning nu
52
Banco-Utskotlets Utlåtande IV.-o 82.
ytterligare till Rikets Ständers
Rifall anmäles.
Utskottes förslags pag. 57, Lit. B, att
den vid 182J års Riksdag till 3oo,ono R.dr
bestämda Fond för Odlings-lån mätte för
framtiden användas såsom hjelp och un¬
derstöd i Låneväg hufvudsakligen åt per¬
soner j hvilka, till följd af gällande Skif¬
tes-stadgan nödsakas att från Bjär och
Hemman göra utflyttningar och på anvi¬
sad Utmark inrätta nya bostäder_, och för
öfrig t till andra Odlings-lån, der tillgän¬
gen så skulle medgifva j har föranledt fler-
faldiga anmärkningar, nemligen af några
Ledamöter: att en serskild Summa till
hjelp för utflyttningar redan blifvit af Ri¬
kets Ständer anslagen, hvadan den Fond,
som nu är i fråga, borde fortfarande få
användas till Odlings-lån på 10 år; äfven¬
som, att den föreslagna Fonden vore allt¬
för inskränkt, och borde utgöra 600,000
minst 000,000 R:dr; af andra: attOdlings-
lånen, hvilkas nytta med skäl betviflades,
måtte helt och hållet indragas, samt Fonder¬
na användas i helt annan väg, till ex. för Dis-
cont-Fondernas Ökande i Götheborg och Mal¬
mö ; och någre Ledamöter åter hafva an¬
sett Utskottets förslag ändamåls-enligt och
nyttigt, blott att de sista orden : och för
Danco-Utskotlels Utlåtande ?V7.-o 82. 53
öfrigt till andra Odlings-lån etc. blifva
uteslutna.
Beträffande dels den yttrade tanka,
att de utestående fonderna borde alldeles
indragas samt användas i andra vägar, och
dels den, att de vore för det afsedda än¬
damålet otillräckliga , torde Utskottet en¬
dast få ytterligare åberopa dess förra Be¬
tänkande, pag. 54, och följande. Hvad åter
angår den yrkade satts, att lån till andra
odlingar än de, som stå i samband med
skedd utflyttning, icke måtte af denna Fond
utgifvas, har Utskottet, vid förnyadt Öf¬
vervägande, funnit sig böra häruti in¬
stämma, enär utflyltandes behof och efter¬
frågan af understöd verkligen kunde, un¬
der loppet af ett år, visa sig mindre, och
deremot det påföljande året i samma mon
ökas; i hvilket fall ändamålet vore förfe-
ladt, om Fonden emedlertid medtagits för
vanliga odlings-lån; likasom å andra si¬
dan, i afseende på dessa sistnämnde, ofta
skulle inträffa, att kostnader och besvär,
till lånhandiingars anskaffande, förspilldes
fruktlöst, då utflyttnings-lånen, enär såda¬
na funnes, alltid egde framför dem en gif¬
ven företrädes-rätt.
Af dessa skäl föreslår Utskottet:
54 Banco-VLskottets Utlåtande N.0 82.
att de i punkten Litt. B upp»
gifna fonder må användas såsom
lån till hjelp och understöd för
nödvändiga jord-odlingar, endast
åt personer, hvilka, i följd af den
från 1828 års början gällande
Skiftes-Stadgan, nödgats, och än
vidare nödsakas göra utflyttnin¬
gar från byar och hemman, och
på anvisad utmark inrätta nya bo¬
städer; skolande alltså, hvad ut¬
af lån-tillgången möjligen kunde»
under ett år, blifva obegagnadt,
reserveras till ett annat år.
Utskottets Förslag, pag. 60, (punkten
att förgde ifrågavarande lånen måtte
bestämmas ett maximum af 2000 R:dr, och
ett maximum af 1000 R:dr, allt efter de
antydda olika förhållanden, har ej föran-
ledt någon anmärkning,
och anmäles härigenom ytterliga¬
re till Pvikets Ständers bifall.
Deremot har Förslaget å samma pag.,
(punkten f) att ärliga räntan måtte be~
räknas till 3 procent, ej undgått att, lika
med Utskottets öfriga tillstyrkanden om
ränle-förhöjning, mötas af hvarjehanda erin¬
ringar. Det har blifvit anmärkt, alt den,
Banco-Utskottets Ullätande N.o 82.
55
som i skifte erhölle ouppodlad mark, icke
möjligen kunde använda lån, som bära 3
procent; att 5 års frihet för räntebetalning,
i slikt fall, icke skulle vara ur vägen; och
att skillnaden imellan 3 och 6 procent,
ehuru i sig sjelf ganska betydlig, dock vo¬
re för en obemedlad utflyttare likgiltig, då
lian, i båda fallen, måste blifva ruinerad.
Utskottet får erinra, alt det ej är blott
på Bankens lånbiträden, som utflyttande
Lafva att grunda deras nya bosättningar.
De ega jemväl att påräkna ett vid nuva¬
rande Riksdag beviljadt serskildt anslag
från Stats-Verket, samt flerehanda biträden
af kringboende grannar. Yid sådana för¬
hållanden synes en öppnad utväg, att dess¬
utom kunna begagna lån af Banken mot 3 pro¬
cents ränta och serdeles beqvämliga åter-
betalnings-vilkor, icke böra alldeles förka¬
stas, samt ingalunda vara att anse såsom
förstörande för kloka och omtänksamma
Landtmän.
Utskottet, som ej anser sig kunna till¬
styrka, att utlåningar från Banken må, för
hvad ändamål som helst, ega rum mot lä¬
gre ränta än den, som, enligt Utskottets
Förslag, skulle komma att för upplånade
medel betalas,
56
Banco-Utskottes Utlåtande N.-o 82.
förblifver, af sådan orsak, utan
förändring, vid denna punkt af
dess förra Betänkande.
Betänkandet N:o 5i, angående lånbi¬
träden till vissa städer och corporationer
för anmälda tilljälliga och locala behof.
Utskottets tillstyrkan, pag 77, Litt. A,
att återstoden af det för Calmara Domca¬
pitel, vid 1818 års Riksdag, beviljade'lån-
under stöd, hvaraf fooo R.dr blifvit är
1828 lyftade, inåt, med 21,000 R.dr, hällas
Domcapitlet, enligt dess, f ör total-beloppet,
R.dr 25,ooo, till Banken utgifria skuldför¬
bindelse, tillhanda ,
har ej föranledt någon anmäi kning,
och varder härigenom förnyad.
Å samma pag., Litt. B, har Utskottet
tillstyrkt, att de capital-afbetalningar, som,
pä Bankens utestående län till städer och
corporationer (hvilkas hela summa, vid
1828 års slut, utgjorde R:dr 143,2/(9: 39: 1.)
från och med är 182g ingått och ingå, må
anses reserverade för de vid denna Riks¬
dag sökta biträden af dylik egenskap, i
Banco-Utskottets Utlåtande N.o 82.
57
elen inoti de pröfmas förtjena bifallunder
uttryckligt förbehåll tillika af en > för Ban¬
kens betryggande > fullt nöjaktig säkerhet.
Härvid har blifvit anmärkt: att dyli¬
ka lån vore helt och hållet olämpliga och
borde ej vidare fortfara, men de redan ut-
gifna liqvideras efter förskrjfningarnas ly¬
delse; att inbetalningarna bellie måtte an¬
vändas till Discont-fondernäs förstärkning;
att, innan frågan om realisation och mynt-
bestämning blifvit afgjord, det vore svårt
att bestämma, om och hvarifrån tillgång
för dylika, på längre tider, utställande lån
stöde alt erhålla, oaktadt billigheten af de
sökta anslagen medgåfves, o. s. v.
Utskottet torde få erinra: att, ehuru
lånbitraden för sådana ändamål, som i Mo¬
tionerna blifvit uppgifna, ej kunna hänfö¬
ras hvarken till intecknings- eller discont-
lån, synas de dock, såsom af en allmänna»
ra vigt och gagnelighet, ej böra helt och
hållet afskaffas. Beloppet, af omkring
170.000 R:dr, i ett för allt, inom hvilket
de, med inberäkning af de förut anslagna
21.000 R:dr till Calmare Domcapitel, kom-
me att inskränka sig, är på det hela föga
betydande; och så blefve visserligen ock
den tillökning för Discont-fonden, som ge¬
nom de å dem successivt inflytande capi-
58 Eanco-Utskottets Utlåtande l\’.-o #2.
tal-afbetalningar kunde beredas. I afseen¬
de på återbetalnings-tiden äro dessa lån i
allmänhet enahanda med elt faslighets-lån,
och, hvad säkerheten beträffar, ej eller af
någon vådligare beskaffenhet.
Utskottet tror sig alltså ega full¬
komlig anledning att vid dess
tillstyrkan i denna punkt för¬
blifva.
Beträffande den ordning, Utskottet,
pag. 78, tillstyrkt, i afseende på de sökta
lånens utgifvande, har äfven en och annan
erinran blifvit gjord. Utskottet, som der¬
emot också funnit dess åsigter härutinnan
vara af andra Ledamöter inom Riks-Stån-
den delade, förmodar, att, om Rikets Stän¬
der behaga fästa uppmärksamhet på de upp¬
lysningar, angående hvartdera lånbiträdet,
som upptagas pag. 67 till och med 75,
Utskottet torde finnas hafva egt giltiga skäl,
alt, enär tillgångarna först efter hand kun¬
na påräknas, antaga den classification emel¬
lan lån-ansökningarna, som uppgjord blifvit,
och hvilken Utskottet ej frångår,
utan härigenom ytterligare får an¬
mäla till Rikets Ständers bifall.
Utskottets Förslag, pag. 78, att en-
Banco-Uukolteti Utlåtande N:o 82.
däst för det till reparation d Calmare
Domkyrka ämnade lånet måtte medgifvas
en ränta af 4 procent_, men 5 procents
ränta bestämmas för de öfriga, har föran-
ledt åtskilliga erinringar, hufvudsakligen
af innehåll: att denna föreslagna olikhet i
skyldigheter ej vore med rättvisa förenlig,
och att, då flera lån till Städer och Menig-
heter förut blifvit lemnade mot 4 procents
ränta, sådant raåtte äfven nu för de ifrå¬
gavarande Jånen, ulan undantag, beviljas.
Banco-Utskottet utber sig få fästa upp¬
märksamheten derå, att, då lånjtill städer och
corporationer, af den egenskap som de ifrå¬
gavarande, icke kunna, i något fall, efter
hvad vid sisla Riksdag stadgades, (Banco-
Reglementet, pag. 8g) på en gång indrif-
vas, utan endast till det belopp, som för
året skall ingå; då de för öfrigt svårligen
skulle kunna på annan man öfverlåtas, så¬
som en fastighets-inteckuing ; och da stör¬
sta delen af de medel, som nu dertill blif¬
va att använda, bestå uti afbetalningar på
Götheborgs Stads lån, hvilket för närva¬
rande gifver 5 procents ränta; så, oaktadt
Banco-Utskottet ingått på det medgifvande,
att fastighets-låne-räntan måtte fortfarande
bibehållas vid 4 procent, synes det ändå
hafva allt skäl för sig, att en procent hö¬
gre ränta för lån, af förenämnde beskaflen-
CjO Banco-Utskoltets Utlåtande N.-o 81.
het, må Bänken tillfalla. Då nu härtill
kommer det förhållande, som, synnerligen'
hvad Lunds Domkyrka beträffar, är kändt
och erkyndt, samt äfven för Städerna Mal¬
mö och Landskrona, torde kunna, åtmin¬
stone i någon mon, antagas, nemligen: att
vid petitionerna mindre behöft afses en
betydlig besparing i ränta på det Allmän¬
nas bekostnad, än vissheten om ett sådant
stående lån, för hvilket uppsägning ej vo¬
re att befara, och som småningom amorte¬
rade sig sjelft; så tror Banco-Utskottet sig
ega de mest giltiga anledningar till förny¬
ande af dess gjorda tillstyrkan:
att för lånen till Landskrona Stads
kyrka, till S:t Petri kyrka i Mal¬
mö och lill Lunds Domkyrka, 5
procents ränta måtte Banken för¬
behållas, i likhet med hvad äf¬
ven vid sista Riksdag för Göthe¬
borgs Stads lån bestämdes; men
att deremot, i betraktande af de
uppoffringar, invånarne i Calmar,
efter godvilligt åtagande, redan
fått vidkännas för deras Domkyr¬
kas underhåll, ehuru Författnin¬
gar och vedertaget bruk derifrån
i allmänhet frikalla, lånet, å R:dr
16,666: 32, för Calmare Domkyr¬
kas reparation, må, såsom ett ser-
Eanco-Utskottets Utlåtande N:o 82. 61
skildt undantag, beviljas mot 4
procents ränta.
Det af Utskottet, pag. 'jg , gifna För¬
slag, att bela ljungs-"ruride ma må blifva
sådana, so/n för B a/ico-fastighets-lånen a
5 och 4 procent,
är utan anmärkning lemnadt, och
varder härigenom förnyadt.
Mot Utskottets Yttrande, pag. yp, i
anledning af en väckt Motion rörande lån¬
understöd för Lunds Stifts Presterskap i
och för ersättningar vid tillträden af med
öfverbyggnad besvärade Prestgårdar, att
nemligen Utskottet ansett dessa förhål¬
landen vara af för mycket enskild och in¬
skränkt art, att blifva föremål för låne-
anslag från Rikets Bank, har blifvit an¬
märkt: att. då saken rörde hela Presterska¬
pets bästa, och till en del räddning, i ett
Stift, som har 222 Pastorat, samt för öf¬
rigt, och på det hela taget, anginge alla
Stift inom Riket, så vidt Prester kunna
från flere håll kall as till en mängd patro-
nela och regala Gäll, vore den ingalunda
inskränkt och enskild; samt att i öfrigt
sjelfva det i Motionen omnämnda förhål¬
lande, oförklarligt för den, som endast kän¬
ner de af billiga Lagar inom Rikets öfriga
6i
Banco-Uiskottels Utlåtande N.o 82.
provincer bestämda stadganden öm Prest-
gårds-byggnaders underhåll , vore till den
grad betungande, att en förtjent Prestman
knappast borde för belöning anse tillträ¬
dandet af ett med Prestgårds-byggnads-
skyldigbet besväradt Skånskt Pastorat.
Och har en Ledamot yrkat, att lånebiträ-
de till Lunds Presterskap måtte, i 4;de
rummet, eller framför det tillstyrkta lånet
till Lunds Domkyrka, blifva beviljadt.
Dessa anmärkningar, jemte de upplys¬
ningar, Utskottet serskildt af en dess Leda¬
mot varit i tillfälle vinna, om den verkli¬
ga svårighet och tunga för Presterskapet,
som de inom Lunds Stift stadgade öfver-
byggnads-ersättningar medföra, hafva dock
ej kunnat rubba Utskottets öfvertygelse, att
de låne-understöd, hvarom fråga här upp¬
stått, torde vara jemförliga, snarare med.
enskilda skuldsättningar, hvilka, exempel¬
vis inom Militairen, ej äro sällsynta, för
godtgörande af ett stadgadt accord, än med
sådana lån till Städer, Menigheter och Cor-
porationer, för hvilka bestämda anslag från
Banken, vid föregående Riksdagar, blifvit
afsatta. Det är blott denna åsigt, som Ut¬
skottet velat, med de klandrade uttrycken,
i korthet antyda.
Utskottet finnér sig ock, på dess$
Banco-Utskoltets Utlåtande N:o 82. 63
grunder, Föranlåtet än vidare för¬
blifva vid dess yttrade tanka, att
utaf de fonder, hvilkas fördelning
beli anordnande utgjort föremål
för Betänkandet N:o 5i, ej nå¬
got kan eller bör, såsom understöd
för de ifrågavarande öfverbygg-
nads-ersättningarna, disponeras.
Dock finner Utskottet sig i alla fall
ej hindradt, utan fastmera af de lemnade
upplysningarna uppmanadt, att, i händelse
det oftanämnde föremålet, hvars angelägen¬
het och relativa vigt Utskottet gerna er¬
känner, skulle kunna på något annat sätt
ernås, derom hos Rikets Ständer göra vi¬
dare hemställan.
Antom till Exp.-Utslc. d. 34 Oct. 1829.
Betänkandet N:o 5 2 j angående Ban¬
kens till utlåning i Discont-väg anslagna
Fonder.
a) Länfondernas fördelning.
Vid Utskottets pag. gi.gifna tillstyrkan,
att 8 millioner Riksdaler _, såsom fond för lån
på namnsäkerhet vid Banco-Disconten Gö¬
theborgs Lån-Contoir och Malmö Lån-Con-
64 Panco-Ut skottets Vildt ande N:o 82.
loir tillhopa, måtte fortfarande bibehållas,
enligt samma fördelning dem emellan, sorn
hittills varit iakttagen, är hufvudsakligen
anmärkt: att 1 million Riksdaler vore för
ringa fond vid Malmö Lån-Contoir, hvars
territorium innefattar 1 o Städer, i en lands¬
ort med betydlig folkmängd och ständigt
tilltagande odling; att Malmö-Districtet vo¬
re att anse som en sjettedel af Riket, efter
folkmängd och egendoms-värde, men fått
sig anslaget utaf fonderna blott en åtton¬
de del, hvilket alltså fordrade rättelse; att då
Malmö Discont-Fond behöfvdeen tillökning
af minst en half million, samt fonden i
Götheborg äfven tålde att något ökas, bor¬
de sannolikt, i fall en ökning på det bela
icke finge ega rum, Låntagare inom Stock¬
holms District hellre kunna umbära något
af deras fond, än att de öfriga skulle blif¬
va utan, helst penningar i Stockholm för¬
gäfves utbjudas mot 5 procent, men i Lands¬
orterna ej kunna erhållas till 6 procent;
att Utskottet ej måtte förbise, det Malmö-
Districtets egentliga producter, Säd och
Brännvin, sakna all publik lånrättighet, då
deremot anslag å 3 och 4 procent äro afsät¬
ta till belåning af öfriga orters producter;
hvadan, och då en och en half million,
utom Jern-Contoirs-creditivet, af Utskottet
beräknas för lån på rörlig pant, något ock¬
Banco-Utskotlets Utlåtande N;o 82 65
så borde anslås till undsättning för en ort,
sorn, måhända, minst af alla betungar Sta¬
ten. För afhjelpande af bristen i låntill¬
gångarna liar serskildt blifvit föreslaget,
att till Banco-Fullmägtiges disposition en
reserv-fond måtte ställas, så att, under fä-
stadt afseende på metalliska tillgångarnas
styrka och förkofran, de Lånfonder, sorn.
linnas mest behöfvande och ändamålsenli¬
ga, kunde, efter omständigheterna, under¬
stödjas.
Banco-Utskottet får härå lemna till
svar, att, ehuru behofvet af tillökning i
Malmö Lån-Contoirs Discont-Fond ingalun¬
da blifvit af Utskottet förnekadt, utan tvärt¬
om, pag. 91, uttryckligen erkändt, kan Ut¬
skottet likväl ej tillstyrka detta behofs fyl¬
lande genom minskning i fonderna för nå¬
got af de öfriga Lån-districten, under en
Lid, då på alla ställen fores en grundad
klagan, att låns utassignering, mot fullt sä¬
kra och antagliga documenter, måste i 6 å
7 veckor fördröjas. Det bör billigtvis ta¬
gas i beräkning, att Banco-Disconten skall,
med dess Lånefond af 5 millioner, biträda,
utom hufvudstaden, icke mindre än 17
ibland Rikets 24 Län, då de öfriga 7 Lä-
Bih. lill Riks. St. Prot. 1828. 182g. 6:te Sami. 5 B. 5
7:de Häftet.
65 Banco-Utskottets Utlåtande N-o 82.
nen, nemligen 4 inom Götheborgs- och 3
inom Malmö-Districtet, hafva att påräkna
för sina behof icke mindre än 3 millioner
tillhopa.
Vid dessa förhållanden, och enär Ut¬
skottet för närvarande måste anse sig in¬
skränkt inom den fond af 8 millioner Riks¬
daler i ett för allt, som hittills, för utlånin¬
gar mot borgen, vid alla tre Diseonterna
varit alt tillgå,
finnér Utskottet sig föranlåtet vid*
blifva dess i förra Betänkandet
gifna tillstyrkan, att fördelningen
deraf, Districten emellan, äfven
må, utan förändring, bibehållas;
hvaraf Utskottet dock ingalunda kan anse
sig bundet* i afseende på vidare förslag,
derest några serskilda tillgångar för fon¬
dernas ökande skulle kunna utfinnas.
Beträffande de 5oo,ooo R:dr, som i
Banco-Disconten varit afsatta för lån på
adier och documenter,
kommer Utskottet att yttra sig
längre fram, då angående sådan
Belåning i öfrigt förekommer, och
får äfvenledes dit hänvisa, i af-
Banco-Ulskottets Utlåtande N.-o 82.
67
seende på livad som blifvit an¬
märkt vid Ulskottets, pag. o5,
yttrade tankar öfver väckt för¬
slag om beredandet af tillgång för
dylika lån, äfven vid Götheborgs
Lån-Contoir.
Den serskilda frågan om Wermlands
öfverflyttning från Stockholms till Göthe*
borgs Dislrict
torde nu, i enlighet med hvad
Utskottet, redan i förra Betänkan¬
det, pag. g4> tillstyrkt, så mycket
hellre kunna förfalla, som Motio-
nairen, Hr D. Cron, inom Väl-
lofliga Borgare-Ståndet, sjelf för¬
klarat sig vilja derifrån afstå.
Vid de svårigheter Utskottet, pag. §5,
a n tyd t, i afseende på yrkad fördelning af
Discont-Fonderna, serskildt för Landtbru¬
kare och serskildt för öfriga Medborgare-
classer, har blifvit invändt: att, omVeder-
häftighets-beviset innehölle äfven hvarest
sökanden vore mantals-skrifven, blefve der¬
igenom bestämdt, utaf hvilken fond lånet
skulle utgå; och att, för Landtman (till
hvilka borde räknas hvarje på landet skatt-
skrifven jordegare), angelägenheten af om¬
sättning blott en gång årligen vore så vä-
68 Banco-Vtskottets Utlåtande N:o 82.
sendtlig, att den ej borda vika för svårig¬
heten att uppgöra en bestämd gräns-skillnad.
Utskottet får, å sin sida, erinra, att
svårigheten i uppgörandet af denna gräns¬
skillnad är af desto större vigt och infly¬
telse, enär, enligt sakens natur, Disconter-
nas Utlånings-tillgångar helt och hållet
hero af de inbetalningars belopp, som för
hvarje vecka inflyta, hvarföre, och då Ut¬
skottet måste taga för gifvet, att fondens
fördelning, serskildt till Landtmanna-rörel-
sen, på sätt yrkadt blifvit, nödvändigt
skulle i längden verka till förökande af den
förlägenhet, som redan med så mycket skäl
öfverklagas,
Utskottet finner sig ej kunna en
sådan åtgärd tillstyrka.
Utlånings-grimderna.
Banco-Utskoltets afstyrkan, pag. 104,
å det väckta Förslag, att för Bankens ut¬
låningar skulle, såsom pant, antagas maga-
zinerade Ilande,Is-varor, har föranledt hvar¬
jehanda anmärkningar.
Då nu endast är i fråga den fond af
8 millioner Riksdaler, som hittills varit
att tillgå hos Banco-Disconten och Lån-Con-
Banco-Utskotlels Utlåtande N.o S2.
69
toiren, uppskjuter Utskottet tills längre fram,
alt yttra sig öfver hvad som, till stöd för
den ifrågavarande utlåningen, i allmänhet
blifvit anfördt, och får nu endast till Ri¬
kets Ständer hemställa,
att utaf den fond, stor 8 millio¬
ner R:dr, som hittills fått använ¬
das såsom lån mot namnsäkerhet
och borgen, samt funnits för be-
liofvet otillräcklig, ej något må
anordnas för utlåningar på maga-
zinerade Handelsvaror.
Öfver frågan om låns meddelande på
ritorr Säd i magaziner inom Stapelstäder¬
na, hvarom äfven å pag. 1 o4 finnes nämndt,
har Banco-Utskottet utlåtit sig i serskildt
Betänkande, N:o 68, och kommer, i anled¬
ning af dervid gjorda anmärkningar, att
afgifva vidare yttrande. Emedlertid torde
Rikets Ständer med Banco-Utskot¬
tet deruti instämma att, icke el¬
ler för en sådan Låne-anstalt, nå¬
gon tillgång kan sökas uti den
fond af 8 millioner R:dr,*som nu
är i fråga.
Beträffande Utskottets förslag,'pagyioö,
att vid Banco-Disconten och Bdn-Conloi-
Banco-Utskoltets Utlåtande N.-o 82.
ren högsta summan för län på namnsä¬
kerhet, mot omsattnings-vilkor , måtte för¬
blifva såsom hittills, 6000 R:dr, och att
mindre än s5o R:dr ej måtte i nytt lån be¬
viljas, liar af en Ledamot inom Högvör-
diga Preste-Ståndet blifvit framställdt, att,
om maximi-suraman nedsättas till 3ooo R:dr,
fonden torde blifva tillräckligare; men i
öfrigt hafva anmärkningarna egentligen gatt
derpå ut: att det föreslagna minimi-belop-
pet af 25o R:dr vore för högt; att den
mindre Handtverkaren eller Näringsid¬
karen kunde derigenom finna sig nödgad
till skuldsättning öfver behofvet, hvaraf
följden blefve misshushållning och ränte¬
förlust; och att, för en obemedlad, alltid
vore lättare att anskaffa borgen för 100 än
för a5o R:dr,
Utskottet finner sig ega skäl för«
blifva vid den tillstyrkan, att
6000 R:dr, efter enahanda beräk¬
ning, som hittills, må såsom hög¬
sta lånbelopp hibehållas; men fö¬
reslår, med anledning af de gjor¬
da erinringarna, minimi-beloppets
utsättande sålunda, att i nytt lån
må kunna sökas och beviljas än*
(fa till och med 100 R:dr.
Banco-Utskotlels Utlåtande N.o 82.
c) Betalnings-vilkoren.
Banco-Utskottets Förslag, pag. 116,
(punkten 1), alt Räntan på de ifrån i83o års
början utgående nja lån i Banco-Discon-
ten och Lån-Contoiren skulle blifva, likasom
före i8ti3 års Riksdags 6 procent för ät'
räknadt; under förbehåll att, i uppgifvet
fall, denna Ränta måtte kunna af Banco-
Discont - Directionen , efter samråd med
Banco-Fullmägtige, åter nedsättas för ut-
gifvande nya Län från viss dag, dock ic¬
ke under 5 procent, har blifvit föremål för
anmärkningar från samtlige Riks-Slånden ,
hvarest blott några få synas hafva delat
Utskottets mening härutinnan, Bet har
blifvit åberopadt, till stöd för den nuva¬
rande Femprocents-räntans bibehållande :
att förmoner al detta slag, sedan de en
gång, om också af misstag, blifvit medgif-
na , måste med yttersta varsamhet återta¬
gas ; att nuvarande Discont-ränta , för af¬
lägse boende , uppgår med expencer till
fulla 6 procent; att Fondens otillräcklig¬
het ej härledt sig från blotta ränte-ned-
sättningen; att ombyte afDiscont-Directio-
nens Ledamöter, och af grundsattserna för
utlåning, dertill hufvudsakligen medverkat,
äfvensom inrättningen af Province- Lån-
Contoir, hvarigenom Fonderna blefvo de¬
lade och nya Låntagare tillkommo i pro-
•J7. Banco-Utskottets Utlåtande IV.-o 82-
vincerne; att, om också en eller annan in¬
om hufvudstaden skulle hafva upptagit lån
i Disconten för att ockra på den lindriga
räntan, sådant dock visst icke vore för¬
hållandet i landsorterna; att dylikt oskick
i alla fall ej stöde att hämma genom en
procents förhöjning , enär utlåningar mot
12 å i5 procent kunde blifva vinstgifvan¬
de äfven på en ränte-betalning af 6 pro¬
cent; att, i händelse realisation besluta¬
des, vore räntans höjande en oformlighet,
emedan 6 procents lån derefter troligen
ej skulle af någon begagnas, o. s« v.
Utskottet har visserligen ej, uti de gjor¬
da anmärkningarna, fått någon anledning
betvifla rigtigheten af de åsigter , som le¬
gat lill grund för Utskottets förslag om
Discont-räntans förhöjning. Det torde kun¬
na anses äfvenså säkert, att mången, hvil¬
ken förut hos enskilda sökt och funnit till¬
fälliga Lån-understöd, vändt sig efter si¬
sta Riksdag till allmänna Disconten , en¬
dast och allenast i följd af den då beslu¬
tade ränte-nedsältning, och sålunda min¬
skat tillgången för verkligt Lånbehöfvan-
de, som det måste tagas för gifvet, allden
önskan man så länge hyst och yttrat om
enskilda Discont-Associationers bildande,
städse måste förblifva ouppfylld, sålängeutaf
Bankens Fonder Discont-lån fortfarande er«
Eanco-Utskollets Utlåtande IV:o 82.
Bjudas mot lägre ränta än den lagliga. Men
då, enligt hvad den af pluraliteten inom
Riks-Stånden så bestämdt yttrade opinion
mot Discont-räntans förhöjning nogsamt
antydt, delta, efter Utskottets tanka, verk¬
sammaste medel, att göra Discont-Fonder-
11a mot behofvet någorlunda svarande, ic¬
ke lärer af Rikets nu församlade Ständer
antagas, får Banco-Utskottet, som i öfrigt
anser för en pligt att, så vidt någon möj¬
lighet dertill skulle yppas, söka på annan
väg, åtminstone i någon nion, befrämja
nyssnämnde ändamål, med frånträdande af
dess förra tillstyrkan härigenom föreslå,
att ordinarie räntan, för lån mot
borgen i Banco-Diseonten oell
Province-Låne-Contoiren, bibehål-
les vid 5 procent, såsom den från
sista Riksdag varit.
Med anledning af Banco-Utskottets
Förslag, pag. 117, (punkten 2) att lånen,
såsom hittills, ställda på högst 6 månader.,
måtte hunna, under oförminskad säkerhet
för Discont-Verket, omsättas hvarje 6:te må¬
nad, mot afbetalning af en femtedel å pri¬
mitiva capitalet ; men för nya lån, från
-i83o års början, den grundsatts gälla, att
minst femtedelen ovilkorligen komme att
erläggas äfven vid sökt omsättning för
74 Banco-Utskottets Utlåtande JY.o 82.
kortare tid än 6 månader^ är egentligen
anmärkt: att, sedan Allmogen blifvit inloc¬
kad på lånehanan, det blefve för densam-,
ma svårt, om ej omöjligt, att aftjena ett
erhållet lån på år; att, fastän Utskottets
Förslag vore i sig sjelft rigtigt, och syftande
att komma ifrån det med skäl anmärkta
oskicket af korta omsättningars och re-
spit-månaders begagnande till godtycklig
förlängning i lånetiden, torde dock, såsom
en måtta vid öfvergången, böra tillåtas en
tiondedels afbetalning på 3 månader, och
detta blifva den kortaste omsättningstid ;
att de öfverklagade missbruken skulle, äf¬
ven under tillåten omsättning på kortare
tider, med deremot svarande afbetalning,
kunna förekomraas medelst ett stadgande,
att inga respitmånader finge begagnas, så
framt icke fullt en femtedel blifvit å lå¬
net afbetald o, s. v,, hvarjemte flerehanda
Förslag, i afseende på omsättningarna i
allmänhet, blifvit uppgifna, såsom afbetal-
nings-skyldighetens bestämmande till en
tredjedel, en fjerdedel och en femtedel
blott en gång om året, eller till cn tionde¬
del tväune gånger om året, 0. s. v.
Efter behörigt öfvervägande af de gjor¬
da anmärkningarna, har Utskottet ansett
sig böra till någon del förändra dess för¬
ra Förslag, och härigenom tillstyrka:
Baneo-Utskoltets Utlåtande N-o 82. 70
att, vid Discont-låns omsättning
på jemna 6 månader, må, såsom
hittills, fordras en femtedels af¬
betalning efter ursprungliga lån-
capitalet, samt, i förhållande der¬
efter, vid kortare omsättnings¬
tider lill och med 3 månader, då
afbetalningen följaktligen blifver
en tiondedel; men att inbetalning,
till ringare än detta sistnämnda
belopp, icke får ega rum, oaktadt
omsättning skulle sökas för kor¬
tare tid än 3 månader,
I sammanhang härmed finner Utskot¬
tet nödigt, att nästpåföljande 3:dje punkten
Cpag- 118) förändras sålunda;
Tvänne såkallade respit-månader,
till omsättning efter förfallodagen,
bibehållas endast för de lån, som
varit ställda och skola omsättas
på lulla 6 månader; men der lån
sökes eller omsättes på någon
kortare tid, får, vid framtida om¬
sättning deraf, ej mera än en re-
spit-månad begagnas.
Utskottet, som ej kunnat dela den
hos Högh Ridderskapet och Adeln af en
Ledamot framställda tanka, att all straff-'
Banco-Utskottets Utlåtande No 82.
ränta vore öfverflödig’, enär skyldigheten,
att på en gång inbetala det undfångna lå¬
net, utgjorde ett tillräckligt straff för den
försumlige, får, såsom en följd af hvad of¬
van blifvit föreslaget, angående ordinarie
räntans bibehållande vid 5 procent, i öf¬
rigt tillstyrka, alt 4;de punkten (pag. 119)
må förändras sålunda:
Straff-ränta skall, på sätt hittills
skett, beräknas med 3 procent ut¬
öfver ordinarie räntan , för lån
som ej, senast 14 dagar efter för-
fallotiden, blifvit omsatt eller in-
betaldt.
Slutligen, och med åberopande af
hvad Utskottet, angående creditiven för
Manufaetur-Disconten och Jern-Contoiret,
anfört, deremot något hufvudsakligt ej finnes
vara inom Riks-Stånden erinradt, anmäler
Utskottet å nyo, till Rikets Ständers bifall,
dess å pag. 120, under Litt. Å och B, gif-
na tillstyrkanden om orubbadt fortfarande
af de anslag, som från förra Riksmöten
finnas, för dessa serskilda Lån-inrättnin¬
gars tillfälliga behof, i Banken anvisade.
Eanco-Utskotlets Utlåtande IV.-o 82. 77
Betänkandet, N:o 53, angående en pä
upplåningar grundad Disconteringför Han¬
deln och den större Rörelsen.
A) Upplåningar. m. m.
Vid Utskottets förslag, pag. 1^7 (punk¬
ten 1) att Banken finge upptaga lån mot
Obligationer till högst Tre procents ränta,
under ömsesidigt förbehåll af sex måna¬
ders uppsägning, och med vilkor, att rän¬
tas beräknande på uppsagdt Lån upphör
genast efter förfallodagen , är anmärkt:
att en sådah Låne-austalt vöre ett vingle¬
ri , som komme att i grund förstöra den
redan vacklande crediten man och man e-
mellan; att såsom Långifvare kunde blott
påräknas sådana penninge-egare, hvilka ej
hafva förtroende lill någon enskild , och
blott sådana Låntagare, hvilkas credit hos
enskilde vore vacklande, under hvilka för¬
hållanden en räntevinst af 3 procent h 1 ef—
ve föga mer än tillräcklig att betacka för¬
lusterna ; att en Discont-rörelse , grundad
på upplåning genom Banken , hlefve gag¬
nande blott för handeln och den större
rörelsen , men icke för den inskränktare
rörelsen och jordbruket, från hvilket sist¬
nämnda den dock kanske afledde behöfli-
ga Capital; att en ofördelaktig verkan der¬
af kunde befaras, så väl för Lån-rörelsen
7S
Banco-Utskoltets Utlåtande N.o 82.
man och man emellan, som för Riksgälds-
Contoiret , i fall lån till Statsbehof be¬
li öfele upptagas, enär mången Capitalist
torde finna sin fördel att lemna sina pen¬
ningar till Banken för 3 procent mot Obli¬
gationer, hvilka, nar som helst, kunde använ¬
das såsom contanta penningar; att dylika
låningar bäst kunde besörjas genom en¬
skilda Bolag, hvilka dock till en början
behöfde stöd och biträde af det Allmän¬
na , medelst Creditiv mot säkerhet eller
garantier; att erbjudandet af 3 procent för
lån på 6 månaders uppsägning Vore det
mest oformliga, som i creditväg kunde gö¬
ras, enär hvarken rörliga eller orörliga Ca¬
pital på sådant sätt erhölles; att upplånin¬
gen borde antingen ske mot 2 procent på
anfordran , eller ock mot 4 procent på 6
månaders, eller ännu längre tids uppsäg¬
ning; att, om 3 procents ränta bestämdes,
uppsägnings-tiden åtminstone borde för¬
kortas till 4 månader, o. s. v. Och hafva
för öfrigt, i fråga om utsigten och sanno¬
likheten för penningars erhållande uppå
de vilkor, som voro föreslagna , alldeles
motsatta meningar blifvit yttrade, i det
en del Ledamöter ansett, att räntan vore
för hög, och att Banken säkerligen, jemväl
för 2 procent, på 6 månaders uppsägning,
skulle kunna upplåna mera än den behöf¬
de ; andra åter, att räntan vore för låg,
B ane o-Utskottets Utlåtande N.o 82.
Samt i följd deraf föga eller intet lomme
att inflyta , derest icke lånen ställdes på
anfordran , eller uppsägnings-tiden betyd¬
ligt förkortades.
Utskottet bär för dess del trott, att, i
detta som i andra fall, erfarenheten torde
kunna anses som den säkraste ledaren.
Den liar under sistförflutna fem år visat;
'att Riksgälds-Conloiret, med obegränsad
rätt att på Banken assignera, icke haft rin¬
gaste svårighet att erhålla lån mot 3 pro¬
cents ränta , äfven under förord af upp¬
sägning å Contoirets sida ; att de härföre
utfärdade Obligationer kunnat i större li-
qvider beqvämligen användas såsom con-
tanta penningar och , likaväl som dessa ,
till enskild man utlånas ; att, då Contoi¬
rets uppsägnings-rätt blifvit begagnad, Lån-
gifvarne funnit sig dermed serdeles obelåt¬
na, och i det allra längsta fördröjt med
uttagandet af sina penningar, samt till och
med låtit en del deraf qvarstå, äfven se¬
dan ingen ränta vidare fick beräknas; att
Banco-Disconten och Lån-Contoiren likväl
under denna samma tid oupphörligt varit
öfverlupna af Lånsökande, dem dessa In¬
rättningar funnit sig utur stånd att, oak¬
tadt ali erbjuden säkerhet, biträda mot 5
procents ränta, i brist af Låne-fond; och
följaktligen, att, om med Författningarna
8o
Banco-Utskoltels Utlåtande N.-o 82.
låtit sig förena, alt förenämnde, genom
Riksgälcls-Contoiret upplånade medel hade
fått förblifva ouppsagda, och öfverlåtas lill
användande i Bankens låne-rörelse, skulle
en bättre belåtenhet å alla sidor varit be¬
redd, ulan någons förnärmande.
På grund häraf har Banco-Utskoltet
ej hyst något tvifvel, att en omedelbar
upplåning i och för Bankens Discont-rö-
relse på viss uppsägnings-tid kan vinna
framgång, mot en ränta af högst 3procent,
såsom Utskottet uttryckt sig, i den förut¬
sättning, att, genom öppnade tillfällen för
täflan emellan Långifvare, Banken någon
gång möjligtvis kunde erhålla äfven lin¬
drigare Räntevilkor; och Utskottet, som, i
följd af förenämnda erfarenhet, icke kan
anse en sådan upplåning på något sätt far¬
lig, i synnerhet då den vore inom visst
belopp begränsad, och efter omständighe¬
terna kunde inställas, fortfar deremot att
tro, å ena sidan, alt en utlånings-rörelse,
grundad på upplåning mot sådana löpan¬
de skuldförbindelser, sorn vid anfordran
måste infrias, vore för Bankens operatio¬
ner, såsom Vexel-Bank, af lika inflytande
med enutställd Sedelmassa tillsamma belopp,
och räntan för de upplånade medlen följaktli¬
gen i slikt fall bortskänkt, samt å andra si¬
dan,
Ba.nco-Utskolt.ets Utlåtande N,-o 82.
81
dan, att1 en öppnacl utväg för penningars
insättande i Banken mot Obligationer på
en längre uppsägningstid för 4^5 pro¬
cents ränta säkerligen skulle hafva till följd
Capitals infordrande af enskilde, och för¬
svåra vilkoren för Riksgälds-Contoirets upp¬
låningar.
På dessa skäl har Utskottet ej ansett
sig böra tillstyrka rubbning i denna punkt
vidare, än att uppsägnings-liden må kun¬
na förkorrtas till 4 månader, och föreslår
i enlighet dermed:
att Banken tillätes upptaga lån
mot Obligationer till högst 3 pro¬
cents ränta, under ömsesidigt för¬
behåll af 4 månaders uppsägning,
och med vilkor, att räntas beräk¬
nande på uppsagdt lån genast ef¬
ter förfallodagen upphör.
Med anledning af Utskottets Förslag
i ändra punkten (pag. 147)» att den upp¬
lånade summans belopp finge utgöra högst
3 millioner R:dr, men icke mera upplånas,
än som i jöreskrijven läneväg kunde åter
utgå, har blifvit erinrad t, dels, att en in-
Bih. till Riks. St. Prot. 182S, 1829, 6;te Sami, 2 B. 6
ytde Häftet.
82
Banco-TJtskottets Utlåtande N.-o 82.
skränkning för upplåningarna, inom någon
viss ziffra, ej vore erforderlig, emedan Pro-
ducternas och Näringarnas belopp, deraf
Mynt-oirculationen bestämrties, ej låter sig
på förhand beräkna, dels att föreskriften
om upp- och utlåningars beroende af hvar¬
annan ej måtte erhålla den bokstafliga til¬
lämpning, enligt hvilken långifvare och
lånsökande skulle kunna blifva ömsom af-
färdade för bristande utjånings-möjlighet och
för felande insättningar.
tJtskottet bar ej ansett rådligt, att ge¬
nast från början skulle gifvas en obegrän¬
sad utsträckning åt en Låne-anstalt, som,
ännu oförsökt, väl synes behöfva någon
tid att till sina följder och verkningar pröf-
vas. Deremot, och då Utskottet anser huf-
vudsakligt, att så väl upp- som utlåningar,
så litet som möjligt, i deras jemna gång
hämmas och afbrytas, är det långt ifrån
Utskottets mening och syftemål, att beräk¬
ningar i den delen skulle göras sä i smått,
som efter det tillfälliga resultatet af en dag
eller vecka. Hvad såsom ledning härutin¬
nan för Banco-Styrelsen kan anses behöf-
ligt, blifver föremål för de reglementariska
föreskrifterna, hvilka framdeles komma att
underställas Rikets Ständer;
och med detta förklarande får
Fanco-Ut skottets Utlåtande N.o 81.
83
Banco-Utskottet å nyo anmäla den
ifrågavarande ardra punkten till
Rikets Ständers bifall.
Rörande det i 3:dje punkten (jpag.
147) gifna Förslag, att lånen måtte upp¬
tagas här i Stochholm j och endast i jem¬
na 5oo Riks dale r-tal, äro anmärkningar
gjorda, i allmänhet af den syftning, att så
Väl upp- som utlåning äfven borde förbe¬
hållas Låne-Contoiren , men så vida skilj¬
aktiga, att en tiel af de anmärkande yrkat,
det hvartdera Discont-Contoiret borde få
agera isoleradt för sig, såsom varande för*
sta steget att införa de så högt önskade
Privat-Bankerna; deremot andra ansett, att
Sammanlagda upplånings-summan borde
emellan de 3:ne Discont-Verken, efter lämp¬
liga grunder, fördelas, alt inom hvartderas
District användas till utlåning.
Mot antagande af det förra Förslaget,
Sorn i sig sjelft skulle tyckas vara det en¬
klaste och ri g ti gaste, har hos Utskottet upp¬
stått en vigtig betänklighet, nemligen: att
den lättare penninge-tillgång, som utgör
vilkoret för en upplånings-rörelses bedrif¬
vande i stort, torde Vara för det mesta in¬
skränkt lill Hufvudstaden och dess närma¬
ste omgifning, och att således knappast in¬
om Götheborgs, men ännu mindre inom
Banco-Utskottets Utlåtande N-x> 82.
Malmö Lån-Contoirs District, någon mot
bebofvet svarande Låne-fond kunde bere¬
das, med användande blott af hvad der¬
städes vore upplånt. Det senare åter, eller
bedrifvandet af upp- och utlånings-rörelse,
så tillsägande, i Bolag på orne serskilda från
hvarandra aflägsna orter, har det ohjelpli-
ga fel, att beräkningarna af utlånings-till-
gång mot lånbehof, och tvärtom, icke blif¬
va på långt när så säkra, oföränderliga och
bestämda, sorn Banco-Utskottet önskat och
åsyftat. Då Utskottet likväl funnit många
talande skäl för den åsigt, att de i fråga¬
komna anstalterna, för underlättande af en
större Handels-rörelse, måtte vara tillgäng¬
liga äfven vid Province-Lån-Contoiren, hav
Utskottet, i den förhoppning, att vissa olä¬
genheter, som sannolikt nog derigenom upp¬
stå, torde af motsvarande fördelar öfver»
vägas, trott sig böra frånträda dess förra
Förslag i denna punkt, och härigenom till¬
styrka :
att upplåning sker vid Banken i
Stockholm, äfvensom vid Lån-
Contoiren i Götheborg och Malmö,
samt endast i jemna boo Riksda-
ler-tah
Emot Utskottets tillstyrkan, enligt 4-‘de
punkten (pag. att deni Banco-Discon-
B ane ö-VIslto itc ts Utlåtande No 82. 85
teti anslagna serskilda fond af 5oOjOOO R:dr
för län på adier och documenter, utan
omsättning, mätte härmed sammanslås, och
disponeras efter enahanda grunder, som
för de upplånade medlen blifva gällande,
är anmärkt, att en djdik ”brokig samman-
hlandning” af nya Sedlar med upplånade
Sedlar,vore obehöflig och otjenlig; och att
häst vore, det den ifrågavarande Fonden
förblefve, såsom hittills, afskiljd, och endast
lämpligen fördelades, §å att till ex. 3oo,ooo
B:dr deraf lillkomme Stockholms Discont,
men 200,000 R:dr anordnades, attförPro-
vince-Lån-Contoiren, efter behof, af Banco-
Styrelsen tillhandahållas.
För Utskottet visar det sig ganska
svårt, om icke ogörligt, att grunda en be¬
tydligare Discont-rörelse endast och alle¬
nast på tillfälliga upplåningar, utan all
egen Fond. I slikt fall kunde Styrelsen,
till följd af de vanligaste händelser, blif¬
va nödsakad att, för längre eller kortare
tider, upphöra med utlåningen ; och hela
anstaltens hufvud-ändamål vore i och med
detsamma förfeladt. Det är, i betraktande
häraf, och tillika på det att allt hvad sorn
innefattar verklig Discontering måtte blif¬
va ett helt för sig, utan någon slags för¬
blandning med Banco-Discontens och Lån-
Clontoirens vanliga omsättnings-rörelse, som
86
Banco-Ulskoltets Utlåtande N'.o 82.
Banco-Utskottet ansett, att ofvannämnde
5oo,ooo R:dr borde införlifvas med Upplå-
nings-fonderna, och Utskottet tinner
allt skäl att vid denna tillstyrkan
förblifva.
B) Utlåningen med hvad dertill hörer.
Utskottet anser sig här böra främst i ord¬
ningen upptaga 2:dra punkten, (pag. i4f0
i hvars ställe, med afseende å gjorda an¬
märkningar, och såsom en följd af hvad
angående upplåningen blifvit tillstyrkt, Ut¬
skottet nu föreslår följande:
Utlåningen må besörjas vid Ban-,
co-Disconten i Stockholm , vid
Lån-Contoiret i Götheborg och vid
Lån-Contoiret i Malmö. Dervid
skall, till en början, för samman¬
räknade Fondernas disposition, gäl¬
la, såsom allmän grund, att vid
pass två tredjedelar afses för Huf-
vud-Contoiret i Stockholm, en
fjerdedel för Lån-Contoiret i Gö-.
theborg och en tolftedel för Lån-
Contoiret i Malmö; Banco-Full-
mäglige likväl sedermera förbe¬
hållet att, efter sig företeende om*
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 82.
87
ständ ig heter, kunna jemka och för¬
ändra dessa proportioner.
Hvad angår de, enligt irsta punkten,
(jiag. 147) ^11 antagande föreslagna ser¬
skilda hypotheker har blifvit anmärkt:
Vid Mom. Litt. a, Att lyckligt vo¬
re, om Inrikes Vexlar kunde komma alt
finnas; att Förslag, både vid förra Riks¬
dagen och vid den närvarande, blifyit väckt
om en Vexel-stadga i sådant hänseende;
men att svaret nu, sorn då, torde blifva,
att man ej vill hafva Vexel-Stadgar för
Inrikes Rörelsen,
Vid Mom. Litt. b. Att Banken ej bor¬
de belåna sina egna Obligationer, emedan
derigenom helt och hållet förfelades afsig-
ten med deras uppsägning. Hvarförutan
den grundade erinran blifvit gjord, att i
stället för orden 6 veckors uppsägningj
som i denna punkt, af misstag, influtit,
bordt stå 6 månaders uppsägning.
Vid Mom. Litt, c. Att fråga vore, hu¬
ruvida Trollhätte-Lottsedlarna bordt kun¬
na ställas i bredd med Riksgälds-Conloi-
vets Obligationer; och
Vid Morn. Litt. d. Att äfven Hjelma-
88
Banco-Utskoltcls Utlåtande iV.-o Sa.
re oell Strömsholms Slussverks, samt Sö¬
dertelje celi Götha Canal Bolags Actier
matte tilläggas lånrättighet, på sätt uti den
af Herr Commerce-Rådet Cronius bifogade,
och af Ilere Ledamöter understödda Reser¬
vation blifvit yrkadt.
Banco-Utskotlet förnyar dess gifna till¬
styrkan, enligt Mom. Litt. a,
att såsom hypothek må antagas,
med gemensamt afseende ä Lånsö¬
kan dens, Invisnings-gifvarens och
Acceptantens vederhäftighet, en¬
skildes med vederbörlig accept
försedda invisningar i Svenskt
mynt, å betalningen för afyttra-
de varor, under förbehåll, att så¬
dan invisning ovilkorligen skall
vara lill infriande förfallen inom
lånets förfallotid.
Och må härvid tillika nämnas, alt För¬
slag inom Utskottet blifvit väckt, huruvida
icke åt detta slags invisningar, hvilka egent¬
ligen kunna betraktas såsom Vexlar, drag¬
na emellan inrikes orter, måtte, då fråga
är om betydligare transactioner, gifvas en
bättre kraft och garanti dymedelst, att för
dem skulle komma att tillämpas och gälla
vissa af de stadganden, som, i afseende på
Baneo-Utskoltels Utlåtande IV.-o 82.
de emellan ut- oell inländska handels-platser
gående Vexlar, i fråga om endossementer,
protester och executiv behandling m. m.,
tjena till efterrättelse. Och kommer Banco-
Utskottet att, i samråd med Högloft. Lag-
Utskottet, närmare öfverväga detta" ämne,
hvaröfver Utskottet alltså ännu icke är i
tillfälle att slutligt yttrande afgifva.
För upplåningarnas obehindrade gång,
och de från Banken utgifvande Obligationers
användbarhet i liqvider man och man emel¬
lan, anser Utskottet vara ett nödvändigt
vilkor, att utväg också må finnas att dem
belåna; och får, på sådan grund, endast .
med den jemkning, som blifver en följd
af upplånings-sättets och uppsägnings-tidens
förändring, förnya dess tillstyrkan, enligt
Moni. Litt. b, sålunda:
att såsom hypothek må anlagas,
till fulla capital-beloppetj de af
Banken eller Lån-Contoiren , för
upplånade medel på 4 månaders
uppsägning, mot högst 3 procents
ränta, utfärdade Obligationer.
Med erinran, att de så kallade Troll-
hätte-Lottsedlarna icke äro Actier i Troll¬
hätte Bolag, utan verkliga Statens skuld¬
förbindelser, för hvilka Pviksgälds-Contoiret
go Banco-Utshottets Utlåtande JV.o 82.
är ansvarigt, anser Banco-Ulskottet sig
höra vidblifva dess tillstyrkan enligt Morn,
Litt. c,;
att såsom hypothek må antagas,
till fulla capital-be loppetj Riks-
gälds-Contoirets, före innevaran¬
de Riksdag, mot 5 procents ränta
utfärdade Obligationer, samt de
så kallade Lottsedlarna för Troll-
hätte Slussverk,
Morn. Litt. d. bar Utskottet, dels med
afseende å de gjorda anmärkningarna, och
dels på grund af några närmare upplys¬
ningar samt förändrade förhållanden , an¬
sett böra uppställas sålunda;
att såsom hypothek må antagas,
och efter pröfning belånas, såda¬
na förbindelser, som af Riksgälds-
Contoiret, (hitom dess ofvannäm-
da 5 procents Obligationer) till
följd af Rikets Ständers beslut,
redan äro, eller vidare blifva ut¬
färdade; Stockholms Drätsel-Com-
missions samt Beurs- och Brobygg-
nads-Directionens Obligationer, så
vidt de äro till capitalet betalba¬
ra; äfvensom Aclierne i Troll-
Banco-Utskoltcts Utlåtande N.o 82. 91
hätte, Strömsholms och Hjelmare
Slussverks Bolag.
Hvarjemte Utskottet föreslår följande
nya Moment Litt, e,
att, mot hypothek af Adier i Gö¬
tha Canal-Bolag, må (under fä-
stadt afseende å hvad som för
närvarande finnes för dessa Adi¬
er insatt) såsom lån utgifvas 16-|
procent af tecknade och inbetal-,
da capitalet, samt, mot hypothek
af Actier i Södertelje Canal och
Slussverks Bolag, 5o procent af
det tecknade ursprungliga capi¬
talet eller 16* procent å den
summa, nuvarande Adierna upp¬
taga. Båda dessa belåningar, un¬
der det bestämda vilkor, att an¬
taglig borgen tillika fordras, dock
endast för den brist, som vid hy-
pothekens användande möjligen
skulle kunna uppkomma emellan
Verkets fordran och försäljnings-,
priset,
Vid Banco-Utskottets Förslag, enligt
3:dje Punkten, (pag. i5o) att en och sam¬
ma persons namn i intet fall finge anta¬
gas för mera än högst 20/100 R;är såsom,
p Banco-Utskottcts Utlåtande N.o 82.
Låntagare, 20,000 R:clr såsom Invisnings-
utgifvare och 20,000 såsom Acceptant, då
linder hvar idera förhållandet ansvarighe¬
ten af tvänne andra personer, jemte ho¬
nom, delades, har blifvit yrkadt., dels i all¬
mänhet, att det vore otjenlig!; bestämma
någon maximi-summa, der belånings-rättig-
lieten grundade sig på fullgod säkerhet,
dels ock, att lån på Bankens egna Obliga¬
tioner ej borde i maxirni-summan inbegri¬
pas, utan derutöfver kunna meddelas; samt
å en annan sida, alt maxirni-beloppet vo¬
re för högt, och borde nedsättas så, att
antingen 4<>>ooo eller 3o,ooo R:dr blefve
det högsta, för hvilket ett och samma namn
i något fall kunde komma att häfta.
Utskottet, som å ena sidan anser, att
lånrättigheten ingalunda bör få blifva all¬
deles obegränsad, hvarigenom Banken skul¬
le kunna alltför mycket äfventyra, finner
å en annan sida det vara lika vigtigt, att
inskränkningen ej går så långt, att hufvud-
ändamålet, som är den större rörelsens un¬
derstöd, dymedelst förfelas. Men Utskot¬
tet får, såsom en följd af hvad ofvan blif¬
vit tillstyrkt, föreslå ett tillägg vid denna
punkt, som nu torde böra erhålla följande
lydelse:
En och samma persons namn kan
Banco-Utskottets Utlåtande N:o 82. 93
i intet fall antagas för mera, än
högst 20,000 R:dr såsom Lånta¬
gare, 20,000 R:dr såsom In vis-
nings-utgifvare, och 20,000 R:dr så¬
som Acceptant, då,under h vartdera
af dessa båda sistnämnda förhållan¬
den, tvänne andra personer alltid
med honom dela ansvarigheten.
Såsom Låntagare eger ingen att
anmäla sig vid annat Discont-
Contoir än det, inom hvars Di-
strict han är bosatt och har sitt
hemvist; hvaremot Invianings-
utgifvare och Acceptant må kun¬
na antagas äfven från de andra
Districten; dock att en och sam¬
ma persons tillhoparäknade an¬
svarighet vid de 3:ne Discont-
Contoiren samfäldt, i hvad fall
som helst, ej tillätes öfverskrida
Maximi-beloppet af 60,000 R:dr.
Fjerde Punkten, (pag. i5i^ att ringa¬
re län ej erhälles än å 1000 Rrdr^ samt
derutöfver jemnt ioo:talj äfvensom femte
punkten, att utlånings-tiden bilf ver från
en till fyra månader, och vid lånets för¬
fallotid omsättning ej får ega runij äro
utan anmärkning lemnade, och
g/j Banco-Utskottets Utlåtande N.o 82.
anmälas härigenom å byo till Ri¬
kets Ständers bifall*
Den i 5:te punkten gifna tillstyrkan,
att ränta efter en half procent för hvarje
månad må af dragas vid Iåns meddelande_,
har, likasom Utskottets Öfriga förslag om
räntornas höjande, ej blifvit utan anmärk¬
ning lemnad, och några Ledamöter hafva
yrkat, att 5 procents årlig ränta, äfven fot*
meddelande lån af Upplånings-fonderna,
måtte blifva stadgad*
Banco-Utskottet vill gerna medgifva,
att det, vid första påseendet och från en si¬
da betraktadt, kan visa sig origtigt, att lån
mot fullt säkra hypotheker, utan omsätt-
nings-rättighet, och ämnade för den större
handels-rörelsen, skulle blifva betungade
med drygare ränta än de Discont-lån, mot
blott borgen, sorn, tinder omsättnings-vil-
kor, beviljas af Banco-Disconten och Lån-
Contoiren. Men om, å andra sidan, tages
i betraktande, att sistberörde Lånsystem,
hvilket erkännes vara högst felaktigt och
ofullkomligt, men måste, så tillsägande af
nödtvång, fortfara, ingalunda utgör den
måttstock, hvarefter nya Lån-anstalter bö¬
ra lämpas, för att blifva ändamåls-enliga
och gagnande; så, enär det ej lärer kunna
undfalla någon, alt den nytta, som med
Bänco-Utskoitets Utlåtande N-o 82 g5
rlen nu ifrågavarande Inrättningen egent¬
ligast åsyftas, nemligen att, för bedrifvan¬
de af vidsträcktare handels- och närings-
företng, behöflig» förlags-biträden mot sä¬
kerhet alltid mätte finnas att tillgå, vore
helt och hållet omintetgjord} i och med.
detsamma lånrättighetens begagnande blef-
ve föremål för den allmänna täflan, sorn,
utsigten till vinst på en lindrigare ränta, än
den gångbara, naturligen skulle uppväcka,
gör Utskottet sig förvissadt, att Rikets Stän¬
der skola gilla den tillstyrkan Utskottet
härigenom afgifveri att nemligen
räntan bestämmes till en half
procent i månaden, att afdragas
vid lånens meddelande; dock att
det må vara Herrar Banco-Full-
mäglige tillåtet, i händelse på fö¬
rekommande anledningar så skul¬
le anses nyttigt och nödigt, att
framdeles nedsätta räntan till 5
procent.
Utskottets Förslag, enligt ^:de Punk¬
ten, att för lån, som ej på förfallodagen
eller senast åtta dagar derefter blifvit li-
qvideradt, straff-ränta beräknas med en
fjerdedels procent per månad utöfver ordi¬
narie räntan, och lagsökning då ock ge¬
Banco-Utskottels Ullålande N.-o Si.
nast företagas, har ej föranledt någon an¬
märkning, och
anmäles härigenom ånyo till Ri«
O o
kets Ständers bifall.
Vid Utskottets slutliga tillstyrkanden
i ämnet, (pag. i52) nemligen under Litt.
a, att de på denna serskilda rörelse till
nästa Riksdag blifvande ärliga ränte-reve-
nuer icke må ingå på Bankens vinst-räkning,
utan serskildt upptagas och balanceras så¬
som en Reservfond, hvars behållning, ef¬
ter hvarje års bokslut, må kunna använ¬
das i enahanda låneväg; samt under Litt.
b, att Banco-Fulhnägtige mätte hafva sig
förbehållen den rättighet att, om och enär
vigtiga skäl dertill före funnes, kunna för
någon tid inställa så väl upplåningen som
den derpå grundade utlånings-rörelsen, har,
inom Yällofl. Bargare-Ståndet, af en Leda¬
mot, blifvit erinradt: att, da förlust på den
ifrågavarande utlåningen befaras, borde
ränte-revenuen hållas ständigt disponibel,
hellre än att i enahanda rörelse fästas,
hvarigenom också den komme i fara att
blifva medtagen; äfvensom den önskan yt¬
trats, att utlåningens inställande på längre
eller kortare tid icke mätte komma att be¬
ro af Banco-Styrelsens godtfinnande, utan
denna
Banco-Utskoltcts Utlåtande N.o 82.
denna Styrelse erhålla, så i detta som an¬
dra hänseenden, bestämda föreskrifter för
sitt handlings-sätt.
Hvad det första inkastet beträffar, så
Får Utskottet förklara dess tanka vara den,
att utlåningen, mot sådana hypotheker som
de föreslagna, alldeles icke bör kunna an¬
ses osäker på det hela; inen att försigtig¬
heten dock fordrar, det någon Reserv¬
fond från början må beräknas såsom be¬
höflig vid en lån-rörelse, der så betydlig
capital-förlust, som 60,000 R:dr och der¬
utöfver, möjligen kunde på en gång kom¬
ma i fråga, blott genom oförmodadt fallis¬
sement för 3:ne med hvarandra förbundna
Handelshus, hvarpå man ej sällan sett
exempel. Hvad den senare omständighe¬
ten beträffar, får Utskottet endast kortli-
gen antyda 2:ne förhållanden, under hvil¬
ka en oafbruten fortsättning af Bankens
Upp- och Utlånings-operationer, utan möj¬
lighet af inställelse, kunde blifva af gan¬
ska menliga följder; det ena nemligen, om
Riksgälds-Contoiret skulle behöfva inom
kort tid, och till något visst belopp, upp¬
taga inrikes lån för Stats-behof; och det
andra, om efter företagen och börjad rea-
Bih. till Riks. St. Prot, 1828. 1829. 6:te Sami. 2 B. 9
3;de Häftet.
Banco-Ulskottets Utlåtande IV.-o 82.
lisation, sådana omständigheter någon gång
tillfälligtvis inträffade, i följd hvaraf Silf-
ver-utvexling i stort blefve föremål för
Beurs-speculationer.
Utskottet, sorn» efter förnyadt Öfvervä¬
gande, för dess del ansett de omförmälda
båda Slutpunkterna, i dess förra Betänkan¬
de, ej larfva någon förändring,
får de samma nu ytterligare till
Rikets Ständers bifall vördsamtan-
mäla.
Det återstår för Utskottet att yttra sig
Öfver några hos Riks-Stånden framställda
sattser och anmärkningar af allmännare art,
och som icke lämpligen låtit sig under nå¬
gon af föregående speciela punkter hän¬
föras.
Hr von Q vanten j C.j har anmärkt, så¬
som en motsägelse, det antagande af Utskot¬
tet, att enskilda capitalister skulle å ena si¬
dan insätta penningar mot 3 procent, men
å andra sidan begagna Bankens lån mot
lindrig ränta, för alt pu dem draga vinst,
Utskottet förmodar, att häruti ej bör
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 82. gg
finnas någon motsägelse, då det nemligen
förutsattes, att en al Banken utfärdad Obli¬
gation kan omedelbart, såsom contant, ut¬
lånas bättre och lättare än enskild persons
Revers, som dock nu för tiden ofta på så¬
dant sätt begagnas; och bor ej eller för¬
bises, att samma personer, på olika tider,
äfvensom flere personer, vid en tidpunkt,
kunna vara ömsom Långifvare och Lånta¬
gare, såsom dagliga erfarenheten visar.
Samme Talare har föreslagit, att Ban¬
ken skulle öfverflytta en del af sin rörel¬
se på enskilda, sålunda, att den till ex.
bibehöll 5 millioner i sin egen Discont-
rörelse, men indrog 4 millioner, som åter
kunde utsläppas genom enskilda Disconter,
hvilkas härföre erforderliga creditiv, då till¬
äfventyrs kunde inskränkas till hälften, el¬
ler 2 millioner.
Utskottet inser visserligen både möj¬
ligheten och nyttan häraf, men endast i
omvänd ordning, eller så, att de enskilda
Disconterna af sig sjelfva uppkomme i
bredd med Banken, och genom sina utlå¬
ningar förberedde och möjliggjorde den om-
förmälda indragningen. Men deremot förete
sig ännu väsendtliga hinder, nemligen i för¬
sta rummet den låga ränta, mot hvilken
Banken meddelar sina lån, och för öfrigt
100
Bajico-Utskottets Utlåtande N:0 82.
dels det vacklande myntvärdet, och dels
den rubbade enskilda crediten, hvarunder
något privat Bolag, med förenad kraft för
en större lånrörelses bedrifvande, ej lättli-
gen kan bildas och sammanhållas.
Hr Hjerta_, J. G.j hos Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln, och Anders Danielsson,
från Elfsborgs Lcinj hos Hedervärda Bonde-
Ståndet hafva yrkat, att Banco-Styrelsenbor-
de lemnäs full frihet att, inom ett för
hvarje serskild Lånrörelse bestämdt mini¬
mum och maximum, öfverflytta fonderna
från den ena till den andra, och att en Re¬
serv-fond för sådant ändamål måtte anvisas.
Utskottet anser denna åsigt af Ban¬
kens Lånrörelse, till sin grund, fullkomligt
rigtig, men tror sig derjemte, i sakernas
nuvarande skick, finna många svårigheter
mot införande af ett sådant system; ty så
länge det förhållande fortfar, att, snart sagdt,
hvarje serskildt näringsfÖretag gör sig an¬
språk på understöd af Banken, till visst
Belopp och enligt utstakade vilkor, skola
Rikets Ständer förmodligen tveka att åt
några få personer öfverlåta den rättigheten,
att från Riksdag till Riksdag derom, efter
godtfinnande, besluta. För närvarande kän¬
ner Utskottet ej eller, hvarest den erfor¬
derliga Reserv-fonden skulle kunna anvisas,
Banco-Utskottels Utlåtande N.-o 82. 101
utan rubbning i de grunder, sorn för en
blifvande realisation äro lagda.
Det har blifvit yrkadt af Anders Da¬
nielsson från Elfsborgs Länatt Utskottet
måtte bestämdt uppgifva, på hvilken slags
Lånrörelse inskränkning må ske, derest, i
följd af en starkare påkänning å reela va¬
lutan, Sedelstocken skulle behöfva för ögon¬
blicket minskas; och utaf C. G. Fahlander,
från Stora Kopparbergs Läiij är det förbe¬
håll gjordt, att Bankens utlåning i intet fall
måtte kunna minskas, i och för realisatio¬
nens bestånd, eller omsättnings-rättighet,
med afseende derå, blifva Gäldenären be¬
tagen.
Utskottet får, i anledning häraf, åbero¬
pa sjelfva Betänkandena, enligt hvilka den
på upplåning grundade större Discont-
rörelsen är den enda, som Utskottet ansett
Banco-Styrelsen böra blifva autoriserad
att, efter sig företeende omständigheter, in¬
skränka. I 1779 års Banco-Reglemente
lemnades visserligen åt denna Styrelse full
frihet alt, utan hinder af Författningarna
i allmänhet, kunna ej allenast inställa utlå¬
ningar af alla slag, utan äfven indrifva al¬
la slags redan utgifna lån, hellre än att
den företagna inlösningen af Bankens Sed¬
lar skulle lida något mehn eller afbräck»
102 Banco-JJtskottets Utlåtande N.-o 82.
Imellertid var och förblef denna föreskrift
en död bokstaf, som hvarken Banco-Styrel-
se eller Ständer någonsin kunde våga att
tillämpa; ty Banken var, på den» tiden
likasom sedermera, en för Näringarna
högst angelägen och ingalunda likgiltig
tillflykt i Låneväg; och samma orsaker,
som vålla ett starkare tillitande afBankens
reela fond, nemligen: stagnation i fländel,
och bristande afsättning på landets alster,
medföra vanligen äfven bekymmer, förlä¬
genhet och creditbrist för Näringarna, hvar¬
af då uppslår en lika omöjlighet för dem
att afbörda gammal gäld, sorn att helt och
hållet umbära nya lån-understöd, blott för
deras bestånd och upprätthållande, äfven
utan anspråk på förkofran och tillväxt.
Men dessa, med flera, betänkliga olägenhe¬
ter, kunna endast inses och erkännas, ej
afhjelpas, så länge Banco-lån i allmänhet
måste förblifva af den egna och förmonli-
ga art, i afseende på ränte- och afbetalnings-
vilkor, att Skuldsedlars öfverlåtelse från
Banken, på enskilda Penninge-egare, icke
lättligen kan ega rum, som eljest, efter Ut¬
skottets åsigt,fskulle vara det bästa sätt,
att, utan brytning och oreda, åstadkomma
de förminskningar i Sedelmassan, som, för
realisationens bestånd, tidtals kunde erfor¬
dras, och tillika dexr enklaste och nalurli-
B anco-Vtskollets Utlåtande N.o 82. io3
gäste öfvergången till bildande al enskild
credit.
Hr Hjerta_, J. G., har anmärkt, alt
det Förslag, angående Bankens rörelse i he¬
la sin vidd, som Talaren afgifvit vid Riks¬
dagens början, icke finnes al Utskottet orn-
nämndt och lill besvarande upptaget.
Utskottet får, i anledning häraf, näm¬
na, att, jemte det af Hr Hjerta uppgjorda
och från Höglofl. Ridderskapet och Adeln
remitterade Förslag till en Lag för priva¬
ta Banker, hvaröfver Banco- och Lag-Ul-
skotten gemensamt, uti Betänkandet N:o
8r, utlåtit sig, har ingått till Banco-Ut-
skottet allena, utaf samma Motionair:
a} Förslag till Bänco-0rdning, om
P riv at-Banks-Systemet antageSj och Bikets
Ständers Bank endast fortfar såsom De-
posit- och Vexel-Bank; och
b) Förslag till ny Banco-Ordning, om
Rikets Ständers Bank skall fortfara att
vara Lån-Bank.
Åtskilliga Ledamöters anmärkningar haf¬
va åtföljt dessa Förslag, hvilka finnas ser¬
skildt tryckta uti den af Motionairen för¬
fattade Bok om Mynt> Banker och Riksgäld.
Banco-Utskottets Utlåtande N--0 82.
Af det förstnämnde Förslaget liar nå-
gon pröfning hos Banco-Utskottet ej kun¬
nat, i ett sammanhang, komma i fråga förrs
än Rikets Ständer beslutat öfver Banco-
och Lag-Utskottens nyssnämnde Betänkan¬
de N:o 81,
Det senare Förslaget har Utskottet be¬
traktat såsom ett för sig fullständigt och sam¬
manhängande helt, hvars serskilda delar ej
lättiigen kunnat från hvarandra skiljas.
Sjelfva de hufvudgrunder för Bankens Låne¬
rörelse, som Molionairen uppställt, (tryck¬
ta Exempl. pag, XIII) hafva, äfven med
vissa modificationer, sam i tillämpningen
förekomma, på intet sätt låtit bringa sig
inom de gränser, hvilka Banco-Utskottet
från början och öfverallt haft till ögon¬
märke, nemligen, å ena sidan: ”att undvi¬
ka ökade lån-anslag, grundade på nya Se-
del-utgifningar, hvarigenom de af Stats-
och Banco-Utskotten gjorda beräkningar,
i afseende på myntbeSlämning och reali¬
sation, komme att rubbas;” och å andra
sidan: ”att likaledes undvika sådana åtgär¬
der, hvarigenom någon förminskning i Ban¬
kens hittills varande Låne-rörelse komme
alt ega rum.” Pag. XXXI, angående års-
credit för enskildaoch pag. XIV, angå¬
ende tillfälliga lån-uppsägningar i de Nä¬
ringar eller Orter, som skulle synas föran¬
Baneo-Ulskottets Utlåtande N.-o 82. io5
leda Reel-valutans uttagande, torde, till stöd
för hvad Utskottet nu yttrat, ibland annat
kunna åberopas. I afseende på räntefo¬
ten finnes, bland ofvannämnde hufvudgrun-
der, (pag. XIII), utstakadt: ”att, vid all ut¬
låning utöfver de af Rikets Ständer fast¬
ställda creditiv, räntan ej skulle nedsät¬
tas under 6 procent;”—• en satts, hvilken
Banco-Utskottet visserligen ej anser i och
för sig origtig, men dock, under nuvarande
förhållanden, ej ens trott sig kunna bjuda
till att göra gällande,
Då Banco-Utskottet således ej funnit
möjligt, åtminstone för denna gång, att,
såsom en grundval för dess tillstyrkanden,
antaga, och till bifall hos Rikets Ständer
anmäla, Hr Hjertås Förslag i sin helhet,
bar Utskottet tyckt en viss grannlagenhet
fordra, att ej specielt inför Rikets Ständer
granska och bedöma vissa smärre de¬
lar deraf, och således rubba systemets
fullständighet och sammanhang. Och det
är endast häruti, som orsaken bör sökas,
hvarföre Utskottet, till ex. i frågan om be¬
låning å magazinerade Varor och riad Säd
m. m., ej serskildt åberopat det Förslag
derom, som finnes i Ilr Hjertås Motion,
(dryckta Exempl. pag,XXVF) utan inskränkt
sig dertill att, med föranledande af arne
andra Riksdagsmäns Motioner utaf i det
io6 Eanco-Utskoltels Utlåtande IV.-o 82.
närmåste enahanda syftning, yttra dess
tankar i ämnet, på sått Betänkandet N:o
5a, pag. 102, innefattar.
Beträffande ett af Hr Hjerta framsläldt
Förslag, att Fastighels-låningen i Bänken
borde bedrifvas med lanta medel, hvilket
förekommer dels uti den senare af ofvan-
nämnde Banco-Ordningar (tryckta Exempl.
pag. XXII) och dels uti Talarens serskilda
Motion om. Upplåning, som uti Betänkan¬
det N:o 53, pag. 142, finnes åberopad, får
Utskottet nämna, att, emedan en ny Motion,
som härmed står i samband, är inom Ut¬
skottet för någon tid sedan väckt, har Ut¬
skottet funnit sig böra fördröja med allt
yttrande i den delen, intill dess berörde se¬
nare Motion blifvit pröfvad och behandlad.
I fråga om grunderna för Bankens Ut¬
låningar i Discont-väg, har Hr HjertaJ.
G-j uti sina anmärkningar yttrat den tan¬
ka, att alla. slags Import-varor, deraf upp¬
lag kunna formeras, borde blifva föremål
för belåning, ända till dess man egde i för¬
råd inom landet minst 2:ne års behof. Fri¬
herre Ceclerströnij J.: stödjande sig på den
allmänna satts, att en Stats-Banks credit
skulle kunna sträckas huru långt som helst,
allenast man eger fullgod säkerhet för hvar¬
je lån, har yrkat belåning af Yexlar, Spann¬
Banco-Utskoltets Utlåtande N:o Si,
mål och Socker, samt i allmänhet sådana
exportabla effecter, som äro under publik
vård och säkra mot förskämning.
Hr Lefrén, P., har, i förening med
den yttrade tanka, att utlåningen från Ban¬
ken, mot inteckning i fastighet, ej borde
ytterligare fortsättas, tillstyrkt, att Discont-
fondernas användande måtte deremot kom¬
ma att sträcka sig till tvänne nya föremål,
nemligen: Belåning af ritorr inhemsk Spann¬
mål och af inhemsk fm Ull, för livi Ika bå¬
da Talaren ansett, att en begränsad Fond
af 100 högst i5o Tusende R:dr, i ett för
allt, till en början borde, utaf ingående
Fastighels-lån, afsättas.
Banco-Utskottet, sora, uti Betänkandet
N:o 52, pag. io2, med anledning af Motio¬
ner utaf Hr J. Lamberg och utaf Anders
Danielsson frän Elfsborgs Län, yttrat si¬
na tankar örn låns utgifvande från Banken
på magazinerade Import-varor, har afstyrkt
så beskaffad utlåning, icke blott med af¬
seende derå, att Utskottet ej kände några
Fonder att dertill anvisa, samt ej insåge
att ens någorlunda antagliga garantier och
controller för ett allmänt Verk kunde här¬
utinnan upptänkas, utan äfven derföre, alt
sjelfva anstalten måste af Utskottet be¬
Banco-Uiskotlels Utlåtande N:o 82.
traktas såsom dels mindre behöflig, dels
rent af skadlig. Och
tror Utskottet sig ej hafva fått
skäl att frånträda något af dessa
yttranden.
Angående Iåns meddelande mot pant
af ritorr Spannmåls liggande uti magazi-
ner i Stapelstäderna> har Bauco-Utskot-
tet,, med anledning af en Motion af Hr B.
H. SantessoUj, utlåtit sig genom ett ser¬
skildt Betänkande, N:o 68, deruti Utskot¬
tet, ulan att för öfrigt bestrida hvad Hög-
lofliga Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskoltet, i dess Betänkande, N:o 143, an¬
fört, rörande sådan utlånings gagnelighet
i Stals-oeconomiskt hänseende, afstyrkt
densamma, så väl på den grund, att tillgångar
saknades, för att dertill anvisa, som ock,
att Utskottet ansett sjelfva panten ej in¬
nebära den säkerhet, som, för utlåningar
från Banken, borde beredas. Detta Betän¬
kande har blifvit, med anmärkningar, åter-
remitteradt från Högvördiga Preste- och
Vällofliga Borgare-Stånden, men lärer hos de
båda öfrigaRiks-Stånden ännu ej blifvit slut¬
ligen handlagdt; varande Oeconomie-Utskot-
tets nyss omförmälda Betänkande, N:o 143 >
så vidt Banco-Utskottet har sig bekant, en¬
dast afgjordt hos Hedervärda Bonde-Stån-»
Banco-Utskottets Utlåtande IV.-o 82. 109
det, som dertill lemnat dess bifall, den 3o
förlidne Julii, och uppdragit åt Banco-
Utskottet att inkomma med Förslag till de
för Spannmåls-belåning vid Banco-Discon-
ten och Lån-Contoiren nödiga reglementa-
riska föreskrifter.
Banco-TJlskoltet får bär endast
åberopa hvad i ämnet blifvit an->
fördt, och för Öfrigt afvakta Ri¬
kets Ständers beslut.
För öfrigt må nämnas, att ett af Hr
Rothlieb, Axel, väckt Förslag om allmän¬
na Lån-understöds meddelande åt Jord¬
brukar e, mot pantförskrifning af dem till¬
hörig och i deras eget förvar liggande
Spannmål, liar blifvit af Stats-, Banco-och
Oeconomie-Utskotten gemensamt afstyrkt,
uti ett den litte förlidne Augusti afgifvet
Betänkande, N:o 66, hvaröfver, så vidt
Banco-Utskottet känner, Riks-Stånden icke
eller ännu ingått i slutligt afgörande.
Den åsigten, som skulle fordringar,
äfven de säkraste, vara att betrakta lika
med redbart mynt, låter sig ej tillämpa
för någon enskild, som måste, vid påfor¬
dran, infria sina utgifna skuldsedlar, och
fast mindre för Banken, hvars utlåningar
ske i egna Reversei’, och således alltid in¬
no Panco-Utskottets Utlåtande A’-o 82.
nebära en skuldsättning lill enahanda be¬
lopp. Det är endast, under egiden af ett
Jernbref, sorn Lån-systeraer af sådan art
kunna bildas och fortsättas.
Vidkommande Förslaget, att vanliga
Vexlar skulle vid Disconterna härstädes,
såsom hypothek, antagas, får Banco-Utskot-
tet erinra, att det är på den platts, der Ac-
ceptanten finnes,som dylikDiscontering van¬
ligen eger rum,men ickepå den ort, hvarifrån
Vexeln uteställes; och då Vexeldragningar
från andra Orter på Stockholm, Götheborg
eller Malmö, i Svenskt mynt, hittills ej
varit eller äro allmänt antagna och begag¬
nade, utan tvärtom högst sällsynta, lärer
alltså någon betydligare rörelse i sådan
väg, vid Svenska Lån-Inrättningar, tills
vidare icke vara att påtänka.
Spannmål och Socker äro varor, hvil¬
ka för ingen del kunna anses säkra mot
förskämning och förstöring. Äfven under
den sorgfälligaste vård och skötsel yppas
ofta ansenlig skada af mask och råttor på
torkad Säd; och Socker upplöses och för¬
derfva.? ganska snart och i betydlig nion,
genom fukt och väta. Det är ibland an¬
nat, med afseende härå, som Utskottet an¬
sett dessa articlar ej vara till hypothek
för Bankens utlåningar antagliga.
Banco-Utskottets Utlåtande Si.o 82. 11t
Hvad sutligen beträffar Hr Lefréns
framställning, så, i händelse densamma ej
åsyftar annat än, att ett Creditiv å 100 ä
i5o,ooo R:dr skulle vara att tillgå, och kun¬
na af serskilda Autoriteter, för bestämda
ändamål, begagnas, möter dervid föga be¬
tänklighet, så vida nemligen Rikets Stän¬
der anse en eller flere af Bankens hittills
varande Lån-circulations-fonder böra till
enahanda belopp förminskas, för att här¬
till bereda tillgång. Är åter afsigten, att
sjelfva belåningens besörjande skulle till¬
höra Banco-Disconten och Lån-Contoiren,
så vill det visserligen synas, som en Lån¬
rättighet för blott ritorr inhemsk Spann¬
mål och inhemsk fin Ullj till det at denne
Talare föreslagna inskränkta belopp icke
kunde blifva i något hänseende äfventyr-
ligt. Det är också i detta fall icke sjelfva
summan, eller farhågan för möjliga förlu¬
ster derå, som Utskottet tror sig böra afse,
utan egentligen vådan och olämpligheten,
att med Banken införlifva ett Lån-system
af den natur, att nästan helt och hållet
utesluta möjligheten af säker controll. Ty
huruledes en absolut visshet skulle kunna
beredas, att Spannmålen, som från en af¬
lägsen ort till belåning anmäles, verkligen
är inhemsk och ritorr, eller Ullen, inhemsk
och fitij derom kan Banco-Utskoltet, för
lia Banco-Utskottets Utlåtande Tf:o 82.
dess del, ej göra sig någon föreställningj
och måste, vid slikt förhållande, afstyrka*
det Bankens medel skulle för så
tillfälligaioch obestämda föremål
anordnas.
Nils Månsson från Malmöhus Län
liar erinrat om ett af honom vackt För¬
slag, att tvänne personer inom hvarje För¬
samling borde utnämnas, att bevittna alla
Lån-documenter, och lemna vederhäftighets-
betyg från Låntagare och Löftesmän; hvil¬
ket han ej förnummit Utskottet hittills
hafva till öfvervägande upptagit.
Utskottet får nämna, att så väl den¬
na delail-fråga, som flere af dylik regle¬
mentarisk art, hos Utskottet ej lemnäs utan
uppmärksamhet, då, efter bestämmande af
Lån-rörelsens hufvud grunder, Utskottet kom¬
mer att bos Rikets Ständer föreslå de spe-
eiela föreskrifter, som, i afseende på hvar¬
je utlåning, serskildt må finnas behöfliga.
Då, oaktadt de uti detta förnyade Ut¬
låtande omförmälda jemkningar och för¬
ändringar
Bil. till Banco-XJtskoltets.TJll. N.o 82. n3
ändringar i vissa delar af Utskottets förra
Förslag, ingen egentlig rubbning uppstår i
de allmänna hufvudgrunder för Bankens
Lån-rörelse lill nästa Riksdag, som Betän¬
kandet N:o 48 (pag. i4 till och med 16),
uti ^'Aq punkten innefattar; så varda des¬
sa härigenom åberopade och
å nyo till Rikets Ständers bifall
anmälda.
Stockholm den 22 October 1829.
Reservationer:
Ankom till Exp.-Utsk. den 3o October 182g.
Emot räntans höjande; från 3 till
procent för lån på Guld- och Silfverpant.
Hr Prosten Elfström j som ansett
tiden icke vara inne, eller nuvaran¬
de förhållanden medgifva, att höja räntan
på något slag af de från Banken utgående
lån, har, på sådan grund, reserverat sig
emot denna punkt af Utskottets Utlåtande.
Bih. till Riks. St, Prot. 1828 1829. 6:te Sami. 2 B. 8
y:de Häftet.
ii4 Bil. till Banco-ZJtskotlets Uti. IVso 82.
Hr Leffler har yttrat den tanka, att,
då smärre lån emot pant af Guld och Silf¬
ver vanligen endast af mindre bemedlade
begagnas, och tilloppet af sådana Lånsö¬
kande troligen komme att betydligen ökas,
sedan beslut är fattadt, att General-Assi-
stance-Contoiret skall upphöra; så borde,
åtminstone för smärre lån af detta slag,
eller under 5o R:dr, räntan icke höjas öf¬
ver hvad den förr varit, eller 3 procent.
Hvarmed Herr Contracts-Prosten Pet-
tersson sig förenat.
Hr Cancellie-Rådet Hegardt har yt¬
trat, att Hr Cancellie-Rådet väl för sin del
tillstyrkte 4 procents ränta å dessa lån,
under den förutsättning, att Utskottet vid-
blefve sina förra Förslag om förhöjning
i räntan för andra utlåningar, men att Hr
Cancellie-Rådet i annat fall snarast skulle
vilja medgifva 3:procent-räntans fortfaran¬
de för lån på Guld- och Silfverpant, enär
desamma för det mesta begagnas af den
fattigare folk-classen.
Emot tillstyrkandet om utlåning på
Guld- och Silfverpant i Stockholm allena.
Hr Contracts-Prosten Pettersson, Hr
Leffler och Petter Andersson från Hallands
Bil. till Banco-UtskoHets Uti. N:o 82. n5
Län hafva ansett utlåningen på Guld och
Silfverpant, för att blifva gagnelig för
Landsorterna, böra jemväl besörjas vid
Götheborgs och Malmö Lån-Contoir, der
Banken förut har Ombud och Tjenstemän,
som, jemte deras öfriga göromål, kunde
sköta denna Lån-rörelse.
Emot bestämmande af sä låg ränta,
som 4 procent, för de nya Fastighets¬
lån, hvilka blifvit föreslagna att ut gifvas
intill nästa Riksdag.
Hr Hof-Marskalken Hammarhjelm har
reserverat sig, i afseende på den nu före¬
slagna nedsättning från 5 till 4 procent,
under anförande, att skälen för Hr. Hof-
Marskalkens öfvertygelse härutinnan vore
så fullständigt utredda i Utskottets förra
Betänkande, N:o 4-8> ati något ytterligare
dervid icke behöfde tilläggas. Hr Hof-
Marskalken Friherre Reutersköld, Hr Öf-
verste-Löjtnanten Odencrantz, Hr Kammar¬
herren Rosenblad, Hr Cancellie-Rådet He¬
gardt, Hr Biskopen Doctor TVijhnan och
Hr Helsingius hafva uti samma Reserva¬
tion instämt.
Emot den för Odlings-lån ämnade
CArdilations-f 'ondens användande till under¬
stöd endast för Utflyttande.
Ii6 Bil. till Banco-Utskotlets Uti. N:o 82.
Ilr Biskopen Doctor Wijkman, Gustaf
Ifarsson frän Stockholms Län, Petter ån¬
dersson från Halland, Olof Olsson från
Wermland och Lars Ericsson frånGeJleborgs
Län hafva yrkat, att, derest hela den dis¬
ponibla Fonden något år icke utginge till
Utflyttnings-lån, så borde den befintliga
Behållningen utgifvas, såsom hittills, i än¬
damål att befrämja andra odlingar. Ty om,
såsom Utskottet nu föreslagit, Fonderna
finge användas endast till Utflyttnings-lån,
så att hvad det ena året deraf öfverblefve
måste för samma ändamål reserveras till
ett annat, så kunde det lättligen hända,
att medlen till någon del förblefve allde¬
les obegagnade.
Emot bestämmande af 3 procents rän¬
ta ä Utfljttnings-lånen.
Ilr Lejfi er har ansett, att, i betraktan¬
de al de flere olägenheter, som drabba
dem, hvilka måste göra utflyttning från
Byar och Hemman, samt på utmark inrät¬
ta nya Bostäder, det vore med billigheten
mest öfverensstämmande , om utflyttande,
hvilka från Odlings-Circulations-Fonden
erhålla lån, blefve frikallade från att i 5
års tid å desamma erlägga någon ränta.
Hr Generalen Hederstjerna, Gustaf
Bil. till Banco-Viskallets Uti. 2V:o 82. ny
larsson frun Stockholms Län, Petter An¬
dersson från Halland, samt Olof Olsson
frän Wermlands och Petter Pehrsson från
Jönköpings Län hafva ansett uppmärksam¬
het böra derå fästas, att, då räntan på de
förra, i allmänhet mindre nyttiga Odlings-
lånen, varit bestämd till endast 2 procent,
så vore det icke conseqvent, då Odlings-
lånfonden nu, enligt Utskottets Förslag,
skulle på ett mera ändamålsenligt sätt an¬
vändas för Utflyttnings-lån, att å dessa Lån-
understöd böja räntan till 3 procent.
Emot Förslaget, att räntan å de till
Landskrona Stads Kyrka, S:t Petri Kyrka
i Malmö och Lunds Domkyrka medgifna
lån skulle bestämmas till 5 procent.
Hr Contracts-Proslen Pettersson och
Ilr Leffer hafva ansett, att, då räntan på
de från Banken hädanefter utgående Fa-
stighets-lån nu blifvit föreslagen lill en¬
dast 4 procent, så borde icke eller, å de
till ofvanuppräknade Kyrkor medgifna lån,
högre än 4 procents ränta beräknas.
Emot af styrkandet af det för Lunds
Stifts Presterskap sökta lån, har Ilr Con¬
tracts-Proslen Pettersson åberopat hvad han
anfört i sin, emot yttrandet härom i Ut?
n8 Bil. till Banco-Utskoltets Uti. N.o 82.
skoltets Betänkande, N:o 5 r, afgifna Re¬
servation.
Emot bibehållandet af 5 procents rän¬
ta i Banco-Discontenj i stället för 6 pro¬
cent, som Utskottet i förra BetänkandetA
JV:o 52, tillstyrkt,
Hr Helsingius t
Oaktadt, med högst få undantag, den
önskan inom Riks-Stånden blifvit i allmän¬
het uttryckt, att räntan på lån i Banco-
Disconten måtte bibehållas vid 5 procent,
så, och under åberopande af hvad Utskot¬
tet afBanco-Discont-Directionens Berättelse
intagit uti sitt Betänkande, N:o 5a, om den
skadliga inverkan ränte-nedsättningen, vid
i8a3 års Riksdag, med flere omständighe¬
ter, haft på utlåningen från Disconten,
hvilken Lån-anstalt derigenom helt och
hållet förfelat sitt ändamål, anser jag lik¬
väl Utskottets nyssnämnde Betänkande i
denna del vara så väl motiverad t, att till¬
styrkandet deri, om återförande afDiscont-
räntan till 6 procent, äfven 1111 bordt för¬
nyas, så mycket mer, som Rikets Ständers
Bank aldrig, under fortgången af en sti¬
gande produclion, ensam kan blifva till¬
räcklig att fylla alla derifrån sig härledan¬
de behof af understöd och lånbiträden,
Bil. till Banco-Ulskottets Ull. N.-o 82. 113
hvarföre, och då följaktligen nödigt är, att
möjlighet heredes för inrättande af Privat-
Banker, mig synes, att Banken bör begag¬
na det enda medel, som, å dess sida, för
befordrande af detta ändamål sig erbjuder,
nemligen alt höja ränte-foten å sina lån,
till likhet med hvad emellan enskilda, för
lån mot namn-säkerhet, eger rum.
Emot tillstyrkandet , att, vid omsätt¬
ningar af Discont-län på 6 månader, minst
en femtedel, och på kortare tid, ej mindre
än en tiondedel af primitiva capitalet bör
inbetalas, samt att, vid alla omsättningar
pä kortare tid än 6 månader, blott en re-
spitmånad må beviljas.
Hr Domprosten Lidman;
”Om vår Banco-Discont vore, hvad
”den borde vara, en Discont för Handeln
"och Näringarna, tillstyrkte jag visserligen
”den förändring i dess rörelse, att hvarje hä¬
danefter utassigneradt lån till fullo inom
”6 månader skulle liqvideras. Nu åter, då
”den lika mycket, örn ej mera, är ätt anse
”såsom en undsättnings-anstalt för Åkerbru-
”ket och Löntagaren, måste så väl tiden
”sorn omsättnings-summan bestämmas efter
”detta dess nya ändamål. Och detta blif-
”ver,|i min tanka, först någorlunda afsedt,
320 Bil. till Banco-Utskottets Ull. JV.-o 82
”när omsättningarna inskränkas till en gäng
”om året, med en tredjedel af det primi-
”tiva capitalet.”
■”Likväl mäste i delta fall respit-må-
”naderna , den oordenllige eller på obe¬
stånd komne låntagarens ofta påräknade,
”men alltid dyrköpta nödhjelp, borttagas;
”ty komma de att fortfarande medgifvas ,
”blifver den med Disconten påräknade pen-
”ninge-rörelsen hädanefter lika trög och
”osäker som hittills, enär de Capital, sorn
”inom eller, enligt milt förslag, inom
”tre år borde till Banken ingå, säkert ef-
”ter 4° månader ännu äro utestående, och
”måhända ej på sju år komma att, till sitt
”fulla belopp, incasseras. Följden af det-
”ta , till de låntagandes egna skada, dem
”mcdgifna uppskof att fullgöra ingångna
”förbindelser, skall ovilkorligen blifva : ö-
”kade balancerade lån vid hvarje bokslut,
■”dryga ulsöknings-kostnader och slutligen
”för Banken högst kännbara förluster; och
”anhåller jag, att detta må till Rikets Stän-
”der åtfölja.”
Herr Prosten Elfström och Herr Con-
tracts - Prosten Pettersson hafva häruti
instämt.
Emot tillstyrkandet > att så väl Upp-
Bil. till Banco-Utskottets Uti. IV. o 82. 121
sorn Utlåning skall verkställas äfven vid
Låne-Contoiren i Götheborg och Malmö.
Herr Cancellie-Rådet Hegardt Herr
Biskopen Doctor Wijkman „ Herr Borgmä¬
staren Weser, Herr Helsingius, Herr Com-
merce-Rådet Cronius och Herr Rådmannen
Wallström hafva häremot erinrat, att mång¬
faldiga svårigheter och oredor i det hela ,
samt dröjsmål och hinder serskildt vid ej
mindre Upp- än Utlåningens gemensamma
bedrifvande å serskilda ställen skola upp¬
komma , enär, vid dagligen inträffande för¬
ändrade förhållanden, så i afseende på Upp-
som Utlåningen , det ena Contoiret alltid
måste vara i ovisshet om huru stor Fond
är att påräkna för hvardera rörelsen, så¬
som alltid beroende af concurrencen vid
de andra Contoiren.
Emot uppgörandet af viss fördelning
för utlåningen vid de serskilda Contoi¬
ren j i förhållande till hvad som blifvit
upplänt.
Herr Leffler har ansett något visst be¬
lopp i detta afseende icke böra utsättas.
Angående den Maocimi-summa _, för
hvilken ett Namn må kunna häfta i Upp-
länin gs-Hiscon ten.
i22 Bil. till Banco-Utskotleli Uti. N.-o 82.
Herr Hofmarskalken Hammarhjelm och
Hr Cancellie-Rådet Hegardt hafva Åbero¬
pat den emot tillstyrkandet härom i Utskot-
tets Betänkande, N:o 53, (^pag. anför¬
da Reservation; uti hvilken Hr Prosten
Elfström nu äfven förklarat sig instämma.
Emot den föreslagna räntan pä lån i
Upplånings-Disconten till 6 procent och
tiden för återbetalningen.
Hrr Cancellie-Rådeu af Wetterstedt
och Lagerheim , Hr Kammarherren Rosen¬
blad samt Hr Contracts-Prosten Petters¬
son och Hr Prosten Elfström hafva förenat
sig i följande Reservation:
1:0 Sedan Utskottet beslutat alt ned¬
sätta räntan i den vanliga Diseonten till
5 procent, anse vi, att räntan så mycket
mer för denna Discont-rörelse bör nedsät¬
tas till 5 procent, som naturen af denna
utlåning snarare torde medgifva lägre rän¬
ta än å den andra utlåningen.
2:0 Anse vi, att utlånings-tiden så myc¬
ket lättare kan utsträckas till 6 månader,
som då, under Bankens äldre tider, den
upplånte på 6 veckor, och lånte ut på 6
månader emot pant af fastigheter, ingen olä¬
Bil. till Banco-Utskottets Uti. IV.o 82. 12i
genhet af denna skillnad uppkom, ehuru
denna utlåning mindre försäkrade om en
lätt återbetalning af de utlånta penningar¬
na, än förhållandet lärer blifva med den
bär föreslagna utlåningen.
Hr Åssessoren Arosenius har anfört:
”Jag reserverar mig emot Utskottets
Beslut i så måtto, att jag anser räntan för
lån å publika papper och actier ej böra
höjas till 6 procent, utan förblifva vid 5
procent, såsom den förut varit, då’ denna
utlåning skett genom hittills varande Banco-
Disconten, Jag anser äfven, att tiden för
iåns i unell rifvande på förenämnde säkerhe¬
ter bör bibehållas vid sex månader, lika
som hittills, och icke, såsom Utskottet nu
föreslagit, förminskas till fyra.
Häruti hafva instämt Hr Generalen
m, m. Friherre Franc Sparre, Hr Hof-
Marskalken Hammarhjelm, Hr Cancellie-
Rådet Hegardt, Hr Lectoren Kinnander
samt Hr Doctor Backman.
Beträffande Utskottets, ifråga om upp-
och utlåning gifna åtskilliga tillstyrkanden,
har Hr Hof-Marskalken Hammarhjelm skrift¬
ligen reserverat sig sålanda:
124
Bil. lill Banco-Ulskollels Ull. N.o 82.
”Då Höglofl. Utskottet, efter ålerre-
”raissen från Rikets Ständer, oaktadt flere
”inom Riks-Stånden gjorda anmärkningar,
”icke väsendtligt förändrat sina genom vo-
■”teringar fattade Beslut, rörande Bankens
•”upp- och utlånings-rörelse i den nja Dis-
”conten, nödgas jag, i likhet med min Re¬
servation vid Betänkandet K:o 53, fram¬
ställa min olika öfvertygelse mot pluralite-
”tens mening i följande punkter:”
”1 ajseende på upplåningen
”Att Banken för de upptagande lå-
”nerij emot Obligationer> uppå 4 månaders
”uppsägning_, skall betala 3 procents rän-
”ta: hvaremot jag, i likhet med Hrr Banco-
”Fullmägtiges tillstyrkande och flere inom
•”Riks-Stånden uttryckta meningar, anser,
”alt Banken , för denna upplåning, ej bör
•”eller behöfver erlägga mera än 2 procents
”ränta på utgifvande reverser å en eller
”högst två månaders uppsägning.
”Motiverna härtill äro:”
”1:0 Att en så hög ränta, som 3 pro-
”cent, gifven från Banken, visserligen skul-
”le komma alt verka ofördelaktigt på Lån-
”rörelsen inom landet, man och man e=-
”mellan.
Bil. till Banco-Utskottets Uti. N.-o 82. 125
”2:0 Ått ja högre ränta för Bankens
”upplåning erlägges, ju svårare blir det för
”Riksgälds-Contoiret, om Rikets Ständer
”autorisera detta Verk till besörjande af
”upplåning för Stats-behof, att, mot bi!-
”lig ränta, i bebofvets stund, afAllmänhe-
”ten erhålla lån.
”3:o Alt 3o,ooo R:dr årligen från Ban-
”ken onödigt bortskänkas, utgörande den-
”na summa nemligen skillnaden emellan 2
”och 3 procents ränta uppå 3 millioner
”Riksdaler.
”/ afseende på utlåningen
”Alt Högloft. Utskottet fastställt läng-
”sta låntiden till 4 månader, utan omsätt-
”ning: hvaremot, efter min tanka, 6 må¬
naders utlånings-tid, utan omsättning,
”kunde tillåtas , och vore behöflig i vårt
”land, der varor ofta försäljas på denna
”betalnings-tid, der penninge-rörelsen och
”varu-afsättningen ännu röner så många
”svårigheter, så vidt, att icke fördelen af
”den nya Disconten skall stanna förnämli¬
gast inom Stockholm.” Hvarmed Hr Con-
tracts-Prosten Pettersson, Petter Anders¬
son från Hallands Län, Olof Olsson från
Wermland, Anders Andersson från West-
126 Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N-o 83.
manland och Anders Ericsson från öre¬
bro Län sig förenat.
Ånkotn till Exp.-Utsk. d. 28 Oct. lS2g.
N:o 83.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtan¬
de , i anledning af de hos Häg¬
lof. Ridderskapet och Adeln samt
Vallöf. Borgare - Ståndet gjorda
anmärkningar vid Banco-Utskot¬
tets Memorial N:o 1g, i följd af
182,*] års Revisions Berättelse-, rö¬
rande ändring uti 3 Art. 2 ,§\ 2
Mom. af det Reglemente för Od¬
lings - Lån j som , g en om Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse den 20
Januarii 1824, blifvit till allmän
efterrättelse Utfärdadt.
Hanco-Utskottets af Högvördiga Preste-
Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet, bi¬
fallna Memorial, N:o ig', till Rikets Stän¬
der, i anledning af 1827 års Revisions-
Berättelse, rörande ändring uti 3 Art. 2 §.
iSanco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 83. 127
2 Mom. aF det Reglemente För Odlings¬
lån, som, genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Kungörelse, den 20 Januarii 1824, bliFvit
till allmän eFterrättelse utfärdadt, och ge¬
nom hvilket Memorial bliFvit tillstyrkt, att
berörde Artikels 2 §. 2 Morn. måtte erhål¬
la Följande lydelse: ”Dessa Löftesmäns ve¬
derhäftighet bestyrkes 3F Konungens Be¬
fallningshafvande eller Domaren i orten;
”hvarjemte så väl Låntagarens som Löftes-
”männens egenhändiga underskrifter, så
”Framt de ej tecknas inför Konnngens Be¬
fallningshafvande eller Domstolen, böra
”bevittnas af Domaren, Pastor i Försam¬
llingen eller närmaste Kronobetjent, jemte
”ett annat på en gång närvarande ojäfvigt
”vittne,” bar, på grund af dervid gjorda
anmärkningar, blifvit af Höglofl. Ridder-
skapet oeh Adeln återremitteradt till Banco-
Utskottet, äfvensom af Välloflig^ Borgare-
Ståndet, i ändamål derjemte, att det ämne,
som deruti omförmäles, måtte behandlas af
Banco- och Lag-Utskotten gemensamt.
Anmärkningarna innefatta hufvudsak¬
ligen:
att, som uti Rikets Ständers Justitias-
Ombudsmans, från Riks-Stånden till Lag-
Utskottet remitterade allmänna Berättelse,
sidorna 5o—5g, förekomma framställnin¬
128 Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 83.
går i det ämne, sorn Banco-Utskottets Me¬
morial afhandlar, denna fråga borde ge¬
mensamt med Lag-Utskottet behandlas;
samt
att, om Domarens intyg icke skulle fin¬
nas, utan vittnen, tillräckligt, Domare hell¬
re måtte betagas rättigheten att meddela
sådana bevis vid andra tillfällen, än inför
Domstolen. Då det ifrågavarande ämnet
uti Rikets Ständers Justiliae-Ombudsmans,
till Lag-Utskottet remitterade Berättelse
finnes upptaget, och, med återremiss af
Banco-Utskottets förrberörde Memorial, af
ett Riks-Stånd blifvit hänvisadt till behand¬
ling äfven af Lag-Utskottet, har detsamma
af Banco- och Lag-Utskotten gemensamt
blifvit taget under pröfning.
Utskotten anse, ätt ett misstag egt
rum vid redactionen af 3 Art. a §. 2 Mom.
af det Reglemente för Odlings-lån, som,
genom Kongl. Maj:t.s Nådiga Kungörelse ,
den 20 Januarii 1S24, blifvit till allmän
efterrättelse utfärdadt, i det att ordet Do¬
maren blifvit begagnadt i stället för Dom¬
stolen, enär Domaren, utom Domstolen, ej
annorlunda kan betraktas, än såsom en¬
skild person, och hans vi ttnes-intyg, i så¬
dan egenskap, ej gälla för mer än halft
bevis,
Banco,- och Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 83. 129
Jbevis, samt att det vöre mindre lämpligt,
om, å ena sidan, Domaren ålades att med¬
dela intyg, och, å andra sidan, ett sådant
intyg icke skulle vara nog för sig och med¬
föra kraften af fullt bevis.
Banco- och Lag-Utskotten få alltså, till
beredande af nödig rättelse i reglementari-
ska Författningarna om Odlings-Iån , rö¬
rande denna punkt, härigenom vördsamt
tillstyrka:
att Rikets Ständer tillstyrka så
beskaffad förändring uti det vid
sista Riksdag fastställda och ge¬
nom Kongl. Maj:ts Nådiga Kun¬
görelse, af den 20 Januarii 1824,
till allmän efterrättelse utfärdade
Reglemente, angående Odlings¬
lån , alt 3 Art. 2 §. 2 Mom.
erhåller följande lydelse: Dessa
Löftesmäns vederhäftighet bestyr¬
kes af Konungens Befallningshaf¬
vande eller Domaren i Orten,
hvarjemte egenhändiglieten af sä
väl Gäldenärens som Löftesmän-
nens underskrifter bör, sä framt
de ej tecknas inför Konungens
Bill. till Ril«. St. Prot. 1828, 1829. 6jtc Sami, 2 B. 9
7:de Häftet.
lin Banco- och La "-Utskottets Utlåtande N.o 83,
Befallningshafvande eller Dom¬
stolen i Orten, vara intjgad af
Pastor i Församlingen eller när¬
maste Kronobetjent, jemte ett an¬
nat pä en gäng närvarande ojäf-
vigt vittne.
Äfvensom",
att Rikets Ständer lios Kongl.
Majrt i underdånighet anhålla,
det Allmänheten varder om den¬
na förändring af förut gällande
Odlings-Låue-Reglemente, genom
Nådig Kungörelse, underrättad.
Rikets Ständers beprÖfvande under*,
ställes detta vördsamligen.
Stockholm den 22 October 182g.
STOCKHOLM, tryckt i Eck.stei«sk a Tryckeriet, i8jy.
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 84,- «
N:o 84.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 9 Dec. 1829
Utlåtande öfver gjorda anmärkningar
hos Häglof. Ridderskapet och
Adeln vid Utskottets, linder'N:o
09, afgifna Betänkande , i an¬
ledning af väckta Motioner om
invexling, emottagande och för¬
var af Silfver och Guld för
Bankens räkning, äfven vid
Låne-Contoiret i Götheborg.
-De anmärkningar, som hos Högloft. Rid¬
derskapet och Adeln, under den 3o förlidne
Julli, fYiranledt åter-remiss af detta, redan
förut hos de 3:ne öfrige Riks-Stånden bi¬
fallna Betänkande, innehålla hufvudsakligen:
att i Götheborg, lika litet som i andra Stä¬
der, saknas Silfver-Controllerings-anslalter;
och att, om Silfret, ehvad det vore Utländskt
eller Svenskt, blefve nedsmält till Plantser
Och försedt med Svenska Controll-Stämpeln,
Bih. till Riks. St, Prot. 1828, 1829, 6:te Sami. 2 B. *
8:de Häftet.
a Banco-Vtshottets Utlåtande lY.-o 84.
\ .
vöre all nödig säkerhet vunnen för dylikt
Silfvers emottagande i utbyte mot Baneo-
Sedlar för Bankens räkning, så väl i Lands¬
orterna som i Stockholm; hvarvid äfven den
upplysning blifvit af en Ledamot lemnad,
att från och med år 1816 till och med
38:23, då Silfver för Tullverkets räkning
emottogs, enligt anställande prof af Con-
troll-Contoirets Ombud i Stapelstäderna, det
blott en gång skall hafva inträffat, att, vid
sedermera skedd probering å Kongl. Myn¬
tet, en Silfver-post befunnits underhaltig;
men att skillnaden i det värde Silfret bordt
hafva, emot hvad det innehöll, blifvit då
frivilligt erlagd af den, som i Götheborg
pröfvat och attesterat dess halt, samt Tull¬
verket, på dessa uppbörder, ej något för¬
lorat.
Banco-Utskottet får, i anledning häraf,
erinra om skillnaden emellan Controll-Ver-
kets befattning med arbetadt Silfvers con-
trollerande och Kongl. Myntets befattning
med Silfvers probering„ i och för bestäm¬
mande af dess värde till utmyntning.
Svenska Controll-Stämpeln bevisar en¬
dast och allenast, att utrönt blifvit, det
Silfret uti en arbetad piece icke är gröf¬
re än iodödigt; det vill säga, med an¬
dra ord, alt Koppar-blandningen eller Alli-
Banco-Vtskottets Utlåtande TV.-o 84- 3
agen ej öfverstiger -d^rdelar, eller 3 Lod på
en Mark Silfvervigt; men är massan finare,
blifver sådant den tillverkandes egen för¬
lust, och Controll-Verket befattar sig ej
med att sådant utröna, erinra eller atteste¬
ra. Det är då klart, att den Leveranteur, sorn
vill mot betalning i Banco-Sedlar aflåta en
Silfverplants af till ex. i5 Lod i5 Gräns
halt, icke kan åtnöjas med Svenska Con-
troll-Stämpeln såsom grund för den ersätt¬
ning, han skall af Banken undfå.
Kongl. Myntets befattning åter går
derpå ut, att i det nogaste pröfva alla möj¬
liga halter, och under vedei\börligt Embets-
manna-ansvar meddela intyg om det Riks-
dalers-tal, som vid utmyntning afen gifven
qvantitet, enligt Mynt-ordningen, står att
erhålla. Genom ett sådant meddeladt in¬
tyg har Mynt-Verket i och med detsamma
förbundit sig att utur den ifrågavarande Silf*
ver-qvantiteten leverera så många Riksdaler,
som Beviset upptager. Men ett sådant åta¬
gande kan ej ega rum, utan i följd af före¬
gången, genom Verkets egna Embetsman
anställd, pröfning. Och torde Banco-Ut-
skottets, såsom stöd för dess afstyrkan, gif-
na yttrande uti det återremitterade Betän¬
kandet: alt ”i Götheborgs Stad hvarken fin¬
nes någon allmän anstalt för Silfvers pro-
berande, eller någon person autoriserad att
B anco-Ut skottets Utlåtande N'.o 84•
utfärda sådana Bevis öfver hålter, hvilka
vid Kongl. Myntet härstädes kunna, utan
förnyad undersökningJ gn tagas och gälla,”
häraf finnas nöjaktigt förklaradt. Det åbe¬
ropade exemplet af Tull-Verkets uppbörd
ådagalägger ytterligare , att säkerheten mot
förlust skulle, i dylika fall, bero blott af ^en¬
skild mans vilja och förmåga att godtgöra be¬
gångna misstag; och det vore tilläfventyrs
mindre rådligt att utsätta Banken för äfven-
tyret häraf, på de betydliga Silfver-leveraii-
ser som för dess räkning ingå*
Banco-Utskottet, som af dessa skäl ej
kunnat dela de i anmärkningarna hos Högh Rid-
derskapet och Adeln framställda åsigter, får
i öfrigt vördsamt nämna, att Betänkandet
]N:o 5g, deruti Utskottet förbehållit sig att
afgifva serskildt yttrande öfver en af Vice
Talmannen Jon Jotissoti väckt Motion om
utländska Myntsorter förvexling i orter-
ne, är af Hög v. Preste-Ståndet den 21 Julii
samt af Välloll. Borgare- och Hederv. Bonde-
Stånden den 27 i samma månad, enligt till
Utskoltet ingångna Protocolls-Utdrag, i alic
bifallet.
Stockholm den 5 Dec. 1829.
Ranco-Ut skottets Betänkande N.o 85. . 5
N:o 85,
Aukoifi till Exped.-Utsk, d. g DffC. 1829,
betänkande öfver en af Vice Tal¬
mannen Joli Jonsson väckt Mo¬
tion j deruti är föreslaget in¬
rättande af ett Contoir i Ban¬
ken för Ut- ock Inländska
Myntsorters inveaclingj samt af
Postvagnar för transporteran¬
de af sådant Mynt till Banken,
Uti clt frän Hedervärda Bonde-Ståndet, d,
22 December förlidet år, till Banco-Utskottet
remitteradt anförande, har Vice-Talman-
nen Jon Jonsson från Blekinge framställt:
att, ifrån de uti dess hembygd belägna Sta-,
der och Köpingar, handeln sistförflutna åren,
med Jern och Träd-effecter, samt nästlidct
år, 1828, med Spannmål ifrån Skåne, på
Danska och llolsteinska öarne, erhållit en,
om ej alltid lönande, dpek någorlunda jemn
afsättning, dervid dessa export-varor vanli¬
gen blifvit med Danska och llolsteinska samt
Hamburgska Specie-Riksdalrar betalde; men
hvilka Myntsorter (j. brist af något inländskt
G Banco-Utskottets Betänkande 2Y:0 85.
publikt] vexlings-ställe) Städernes och Kö-
pingarnes Handlande funnit sig nödsakade
försända till Köpenhamn, för att få dem i
Svenskt Sedelmynt förvexlade; jemte det att
icke obetydliga Silfver-partier blifvit utaf de
i södra orterna kringstrykande Silverhand¬
lare årligen till Danmark utförde. Motio-
nairen, sorn ansett detta för Banken menli¬
ga förhållande kunna med ringa kostnad
förekommas genom organiserande af en Vex-
lings-anstalt, bidragande på en gång att för¬
öka Bankens Silfver-förråd, och att, i ge¬
menskap dermed, bereda någon förmon åt
Landets Jordbrukare, har i sådant ändamål
föreslagit: det Rikets Ständers Banco-Sty-
relse mätte få sig uppdraget att, under
dess inseende, uti Banken inrätta ett Vex-
lings-Contoir, hvarest allt slags utländskt
Silfvermynt kunde, efter för hvarje månad
bestämd medel-curs, blifva emot Banco-
Sedlar invexladt, och äfven allt omyntadt
Silfver sorn erbjtides, efter visst bestämdt
pris per Lod, inköpas, men Contoiret der¬
emot också hafva det uppdrag, att till vissa
bestämda pris alltid hålla Svenska Specie-
Riksdaler tillhanda för den del af Rikets
Landtman, som finnas förbundne att uti
Silfver till Banken fullgöra inbetalning för
derstädes erhållna Fastighets-lån ; helst Ban¬
kens Gäldenärer väl fått rättighet att mot
bevis insätta deras Silfver-afbetalningar uti
Banco-Utskottets Betänkande N.-o 85.
Landt-Ränterien, men det icke funnes nog
bestämdt , huruvida Forsellöns-kostnaden
skulle af Banken eller dess Gäldenär ersät¬
tas. För verkställigheten af en rörlig Silf-
vervexling har Motionairen, i sammanhang
härmed, ansett lämpligt och erforderligt, att
en Postvagn måtte blifva anskaffad, som lätt
kunde dragas af a:ne håll- eller reserv-hä¬
star, och hvilken, åtföljd af Postilion, bor¬
de en gång i månaden besöka Rikets mest
aflägsna södra Städer, hvarest Landshöfdinge-
Embeten finnas; och att vidare en mot kost¬
naden svarande Taxa efter vigt må för
Post-Inspectoren upprättas, enligt hvilken
afsändaren kunde, emot recommendations-
bevis och skälig frakt-kostnad, få sitt Silf¬
ver till Banken afsändt; kunnande den så¬
lunda föreslagna Postvagns-inrättningen se¬
dermera sannolikt bära sig sjelf, helst för*
modas borde, att, i händelse brist någon
gång på frakt af Silfver och Speciemynt in¬
träffade , en från Post-Contoiren lönande
transport af Böcker och andra mindre
Paqueter likväl alldrig skulle komma alt
saknas.
Riksdags-Fullmägtige Casper Wijk-
mati från Upsala Län och Anders Daniels¬
son från Elfsborgs Län hafva inom Ståndet
afstyrkt förslaget om Postvagns inrättande,
och till stöd för deras tanka anfört, attén-
8 Banco-Utskottets Betänkande lV:o 85.
skilde personer förmodligen icke kunde ega
så betydlig tillgång på Silfver, att forvag¬
nar behöfde, för transporter deraf, anskaf-r
fas; att tillfälle kunde gifvas att deponera
det öfverflödiga, så val uti Landt-Ränterien,
sorn vid Låne-Contoiren i Götheborg oell
Malmö; och att, då forvagnar till Gästgifv
vare-skjutsens bestridande varit i fråga att
inrättas, alltsedan år 1809, utan att man
ännu kommit lill stånd dermed, vore föga
sannolikt, att ett sådant forslings-sätt skulle
kunna ensamt för Silfver-transporler till-
vägabringas.
Banco-Utskoltet har tagit ämnet i öfr
vervägande; och, vidkommande^ den delen
af Motionairens förslag, som angår invex-;
ling till Banken efter visst pris af sådana
utländska Silfver mynts-sorter, som genom
handeln ingå, och hittills, efter hvad upp¬
lyst är, ofta blifvit , i följd afbristande aili
stalter för deras beqvämliga omvexling in¬
rikes, ifrån södra orterna af Riket utförda
till Köpenhamn , för att i Svenska Banco-
Sedlar omsättas; så finner Banco-Utskottet
skälig anledning att hellre, och så vidt sig
göra låter, måtte åt Svenska Banken förva¬
ras, hvad, såsom betalning för Landets Pro-
dueter, ingår uti klingande mynt. Dock
anser Utskottet någon beräkning efter till¬
fälliga curs-förändringar härvid ej böra så-
N:o 2.
TARIFF
för utvexling af utländskt Silfvermynt lill stycketal, att följas enär af
någon sort erbjadcs mindre, än feni marker Victualie-vigt.
|
Piecens rät¬
ta brutto-
vigt i Ass.
|
Fullvigtiga styc¬
kets inköps-pris
i; Banco-Sediar.
|
Högsta til¬
låtna under¬
vigt Proc.
|
Minsta an-
tagliga vigt
i Ass.
|
Minskning i pri¬
set för hvarje fe¬
lande Ass.
|
En Holsteinsk, Dansk och Norrsk Specie .
|
608
|
Rrdr.
2
|
sk.
28
|
i:st.
|
3
|
5t)°
|
R:dr.
|
sk.
|
rtst.
2§
|
En Engelsk Krona
|
588
|
2
|
32
|
—
|
3
|
571
|
|
|
|
En Tysk Conventions-Specie
|
584
|
2
|
18
|
5
|
0
o
|
567
|
|
|
|
En Spansk Piaster eller en Amerikansk Dollar
|
56 x
|
2
|
22
|
5
|
3
|
544
|
|
|
2i
|
Ett Franskt Femfrancs-stycke
|
5ao
|
2
|
IO
|
10
|
3
|
5o5
|
|
|
H
|
En Preussisk Thaler
|
463
|
I
|
33
|
6
|
3
|
449
|
|
|
2i
|
En Rysk Rubel (sedan 1807)
|
431
|
I
|
4o
|
2
|
3
|
418
|
|
|
2i
z
|
Ett Liineburger eller Mechlenburger Zwei-
drittel-stycke
|
272
|
I
|
i5
|
9
|
3
|
264
|
—-
|
__
|
2i
|
(Tillhör Banco-Utskotlets Betänkande, A: o 85.)
N:o i.
TARIFF
för invexling af utländskt Silf ver mynt,
b judes minst feni marker V^ictualie
vi
dä af någon sort er-
gt och derutöfver.
|
- ""I '
I Banco-Sedlar, efter Victualie-vigt.
|
|
För
|
1 Mark.
|
För
|
1 Lod.
|
|
R:dr.
|
sk.
|
r:st.
|
R:dr.
|
sk.
|
r:st.
|
i) Holsteinska, Danska och Norrska Species . .
■
|
38
|
—
|
—
|
I
|
l8
|
I I
|
2} Engelska Kronor
|
40
|
4
|
11
|
I
|
12
|
I
|
3) Tyska Conventions-Species
|
36
|
8
|
—
|
I
|
6
|
3
|
4) Spanska Piaster eller Amerikanska Dollars .
|
38
|
44
|
3
|
I
|
IO
|
3
|
5) Franska Fem-Francs-stycken
|
39
|
4
|
8
|
I
|
IO
|
6
|
63 Preussiska Thaler
' %
|
132
|
24
|
11
|
1
|
—
|
9
|
7) Ryska Rubler (sedan 1807)
|
37
|
35
|
7
|
I
|
8
|
6
|
8) Liineburger eller Mechlenburger Zweidrittel-
stycken
|
S ■ 43
|
8
|
—
|
I
|
16
|
8
|
(Tillhör Banco
-Utskottets Betänkande N.‘o 85.)
Banco-Ulskottets Betänkande JV.-o 85,
9
son* grund antagas, utan invexlingen ske
efter viss Tariff, grundad på det förhållan¬
de i halt och vigt, som de mera allmänt
kända och gångbara utländska Spepie-mynt-
sorterna ega till Svenska Silfyer-Riksdalern
efter 1664 års Myntordning.
Sedan Banco-Utskottet häröfver rådfört
sig med sakkunniga personer vid Kongl.
Myntet, och erhållit de speciela upplysnin¬
gar i ämnet, hvaraf Utskottet funnit sig i
behof, får Utskottet hos Rikets Ständer vörd¬
samt tillsyrka 2
a) att ej mindre vid Banken i Stock¬
holm, än vid Låne-Contoiren i Gö¬
theborg och Malmö må för Banco-
Sedlar till bestämda pris i vex¬
ling emottagas följande utländska
Myntsorter, nemligen:
1) Holsteinska, Danska och Norr¬
ska Species;
2} Engelska Kronor;
3) Tyska Conventions-Species;
4) Spanska Piaster eller Amerikan¬
ska Doflars;
5) Franska Femfrancs-stycken;
(3) Preussiska Thaler;
7) Ryska Rubler (sedan 1807) ;'
g) Liineburger eller Meklenburger
jZvyeidriltel-stycken.
Banco- Utskottets Betänkande JV.-o 85‘
bj) att, enär af någondera bland dessa
Myntsorter erbjudes ett partie om
fem Marker Svensk Victualie-vigt,
och derutöfver, beräkningen alltid
kommer att ske efter sådan vigt och
e] i stycketal, samt priset i Banco-
Sedlar då bestämmas enligt hosföl¬
jande Tariff N:o i;
att, enär åter mindre partie, än fem
Marker Victualie-vigt, af någondera
Myntsorten erbjudes, beräkningen
må kunna ske efter stycketal, så¬
lunda att innehållet af hvarje piecé
i Ass utrönes medelst Silfvervigt;
dock att, efter denna grund, inga an¬
dra piecer antagas än sådana, hvil¬
ka äro till den grad fullvigtiga, att
afgången eller nötningen högst mot¬
svarar 3 procent af det Ass-antal,
ett sådant mynt nyprägladt bordt
innehålla. Och bestämmes priset i
i slikt fall, med afdrag för hvarje
bristande Ass , enligt hosföljande
Tariff N:o 2;
0 *
d') -att, derest en eller annan skulle hos
Banken i Stockholm eller någotdera
Låne-Contoiret för tillfälligt behof
anmäla sig till erhållande af dylika,
enligt punkten e invexlade utland-
Banco-Utskoltets Betänkande N.o 85. 11
slca Mynt, sådant äfven må va¬
ra tillåtet, emot en ringa förhöj¬
ning af en ä två skillingar Banco
per stycke utöfver Bankens invex-
lings-pris; och
e) att de Mynt, som finnas hafva ge¬
nom nötning förlorat utöfver 3 pro¬
cent, och således icke äro antagli¬
ga efter punkten c och Tariffen
N:o 2, då likafullt må kunna efter
punkten b och Tariffen N:o i emot-
tagas och godtgöras, ehuru det par-
tie, som levereras, ej uppgår i
tyngd till 5 marker Victualie-vigt.
Banco-Utskottet har ej funnit rådligt,
att Vexlings-anstalten utsträckes hvarken till
utländska Guldmynt, eller till några slags
smärre skiljemynt af Silfver, emedan betyd¬
liga förluster i slikt fall kunde befaras, i an¬
seende till dels en mängd skiljaktigheter i
Myntsorternas halter för olika tider, hvar¬
af iakttagandet blefve både vidlyftigt och
inveckladt, och dels de talrika bedrägerier¬
na och Myntförfalskningarne, som, i andra
Länder, merendels med yttersta konstfärdig¬
het utförda, icke utan en långlig vana och
öfvad blick kunna upptäckas.
Hvad Motionairens i öfrigt gifna förslag
12 Banco-Utskottets Betänkande N.-o 85.
beträffar, så, enär Rikets Ständer, i anleda
liing af Banco-Utskottets Memorial N:o 26,
redan beslutat en underdånig anmälan bos
Kongl, Maj:t, att Banken må kostnads- och
Porto-fritt erhålla det Silfver , som i afbe¬
talning för Fastjghets-lån deponeras i Rän-
terien, samt tillåtelse för Gäldenärerne alt
efter godtfinnande kulina verkställa sina be¬
talningar till Banken, antingen med 6 procent
i Sedlar, eller med 2 procent i Silfver, blif¬
vit al Banco-Utskollet tillstyrkt, enligt dess
Betänkanden N:ris 5q och 82, angående
Bankens Lånerörelse, hvadan Fastighets-
Låntagare för framtiden icke vidare blifva
i behof af de med Motionen åsyftade biträ¬
den, hvarken i afseende på transport-anstal¬
ten eller Silfvermynts tillhandahållande för
dem genom Vexliiigs-Contoiret, finner Ut¬
skottet sig ega all anledning att hos Rikets
Ständer hemställa,
det samma Motion, i hvad som
angår dels kringfarande Postvagnar,
och dels Silfvermynts utlemnande
till Bankens Gäldenärer i och för
deras åtagna inbetalningar, icke må
till någon åtgärd föranleda.
Slockholm den 5 December 182g,
ftancö-UtskollQls Memorial N.o 86.
jSt:ö 86.
Ankom till Exp.-tJtsk. d. 9 Dec. 1829.
Memorial, med Förslag i ändamål
att för Bankens Med-Borgenä-
rer i Concurser afböja möj¬
liga olägenheter af det åt Ban¬
ken bibehållna privilegium 3 att
vid Kongl. Svea IIof-Rätt bå¬
de kära och svara.
Sedan Banco- och Lag-Utskottens Betänkan¬
de, N:o 69, angående upphörande af Ban¬
kens rättighet att med egna käromål draga
sina Véderparter från deras lagliga Dom¬
stolar, blifvit af Uöglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Hederv. Bonde-Ståndet den t7
och 19 förlidne Augusti bifallet, men af
llögv. Preste- och Vällofl. Borgare-Stånden
den 17 och 28 i samma månad afslaget; och
den ifrågasatte förändringen således, likmä¬
tigt llegeringsFormens 87 §., ej kommer att
ega rum, utan Banken, såsom hittills, förblif-
ver i åtnjutande af dess genom 4;he punk¬
ten i 1668 års Riksdags-beslut försäkrade
serskilda Domstols-privilegium, har Banco-
Utskottet funnit angeläget, att de i samman-
i4 Banco-Utskottets Memorial JV.o 86.
hang härmed glfna stadganden må erhålla
en sådan tilläggning och förklaring, hvari¬
genom de hinder och uppehåll för Bankens
Med-Borgenärer i Concurs-mål, som, i följd
af berörde Författningars nuvarande orda¬
lydelse, någon gång uppstått, så vidt ske kan,
undanrödjas och förekommas.
Dessa Författningar äro:
A. Ofvannämnde 4;de punkt uti 1668
års Riksdags-beslut, der orden lyda : ...”och
”emedan det i lika måtto till Bankens upp¬
komst mycket länder, det lian med en snar
”och forderlig rigtig rättegång må blifva
”hulpen, så ofta dervid någon tvist upp¬
komma kunde, och Hans Kongl. Majit haf-
”ver , pä den händelsen efter vår samtliges
”begäran, Nådigst beviljat, att Banken, antin¬
gen han kärer till annan, eller någon an¬
kan kärer till honom, alllid må hafva sitt
''Forum uti Hof-Rätten här, i Stockholm,
”der håde att tala och svara, och uti hägge
”fall Dom och Utslag afvakta, så att Hans
”Kongl. Majit ock till den ändan häfver lof-
”vat, der någon sak emellan Cessionerne
”sig yppa skulle, att då vilja, jemte de re-
/'sidera lide Assessorerne, förordna så mån-
”ga andra, sorn en Rätt bekläda, och slike
”Banco-tvister, efter hvars och ens beskaf¬
fenhet, lagligen afhjelpa kunde; så tacke
”vi hörsamligäst Hans Majit för en så helsö- .
Sanco-Vtshotleis Memorial N.-o 86. i5
*’sam Förordning, och gille samt vedertage
”densamma härmed fullkomligen, att Ban-
”keu härefter intet annat Foro må vara un¬
dergifven, än berörde Hof-Rätt allena, och
”det ulan åtskillnad af svarande eller kä¬
rande, eller hvad sak det vara kan, större
”eller mindre, och antingen genom Dom el¬
ller Resolution slutas må; dock att hvilken¬
dera Parten som funne sig af Hof-Rättens
”Dom besvärad, må sedan hafva fritt att sö-
”ka belieficiurn revisionis under Hans Kongl.
”Maj:t, alldeles som Rättegångs-processen det
”förmår och innehåller.” (Banco-Förordn.,
pag. 10.)
B. Kongl. Brefvet till Götha Hof-Rätt,
angående Forum för Banken uti Concurs-
mål, af den 17 Fehr. 1742, som, efter åbe¬
ropande af nyss anförde punkt i 1668 års
Riksdags-beslut, innefattar följande, i anled¬
ning af den speciela fråga Hof-Rätten an¬
mält ...”Fördenskull, och på det härutin-
”nan icke någon rubbning må ske i Ban¬
dens privilegier, prof ve vi i Nåder skjäligt,
”att, sedan hos Eder blifvit dömdt om för-
”rnon och bättre rätt till then afstådde egen¬
domen emellan öfrige Borgenärer, må Ban¬
den öppet stå uti sitt Foro, som är Svea
”IIof-Rätt, visa sin fordrans beskaffenhet,
”hvarefter bemälde Hof-Rätt kommer att sitt
”Utslag meddela, hvad rum Banken för sin
16 Banco-tJlsJiollets Memorial N.-o 86.
”fordran, ibland de andra Creditorerna egg
”bör. Hvilket J håfven Eder, vid thetia
”och slika förekommande Mål, till underdå¬
nig efterrättelse att ställa.” (Jusleens
Sami. af Kongl. Bref, pag. 107—110.)
C. Kongl. Svea Hof-Rälts Universal af
den 12 Junii 1776, hvaruti förmäles, huru¬
som Kongl. Maj:t, enligt Dess till Hof-Rät-
ten ankomna Nådiga Skrifvelse af den 26
April samma år, i Nåder förklarat, det åt¬
skilligt, söm i Kongl. Förordningen afd. a3
Äng. 1773 blifvit stadgadt, angående Äfträ-
des- och Förmons-tvister, icke hnge, så vidt
det i någor måtto ej skulle instämma med
de Banken före detta Nådigt förunnade
privilegier och rättigheter, till Banken läm¬
pas; samt derjemte i Nåder godt funnit, så¬
som orden lyda: ”Att då Banken, innan
”Afträdes- och Förrnolis-tvist hunnit blifva
”afgjord, kommit, medelst pantens försälj—
”ning genom offentligt anslag, utrop eller
”annars till sin betalning, och sådant an-
”mält, heliöfver frågan om Bankens fordran
”icke till Kongl. Hof-Rätlen öfverlemnas, sä
”framt icke tvist om bättre rätt till betal-
”ning sig yppat, eller något mera till Ban-
”kens förnöjande återstår, hvarom med art-
”dra Borgenärer kan vara fråga.” ("Banco-
Förordn., pag. 271.)
Banco-Utskottets Memorial N.o 86. 17
Enligt en ordagrann tillämpning af dessa
Författningar, hvilka dock, med anledning
af det Stadgande i xo Cap. 11 §. Rätte-
gångs-Balken, ”att ej någon sak må uppta¬
gas utan i rätt Domstol, ändå att Parterne
sjelfve om annan Rätt åsämjas, utan att Kon¬
ungen finner skjäl att gifva lof dertill,” icke
alltid blifvit af Domstolarne lika tolkade och
förstådda, skulle det således åligga veder¬
börande Domhafvanden, att,i afseende på alla
de Concurser, der Banken någon fordran
bevakat, öfverlemna den pröfning, hvad
rum Banken för sin fordran, i förhållande
till öfrige Borgenärer, ega bör, åt Kongl.
Svea Hof-Rätt, så vida icke Banken anmält
sig vara för sin fordran godtgjord, innan
C oncur s-tvisten hunnit i öfrigt af göras vid
den Domstol, der saken gjorts anhängig.
Men då en sådan åtgärd, nödvändigt ledan¬
de till hinder och uppskof för Concurs-
måls bringande till ändtligt slut, ingalunda
kan anses behöflig i afseende på Banken,
vid de oftast inträffande fall, då dess gjor¬
da anspråk, att, lill följd af egande inteck¬
nings- och förmons-rätt, njuta full betalning,
icke utaf någon Medborgenär blifvit bestrid-
da, har Banco-Utskottet härigenom skolat
vördsamt föreslå:
Eili. till Riks St. Prot. 1828, 1829. 6;te Sami, 2 B. a
8:de Häftet.
Banco-Vtskotlets Memorial N-o 86.
att, på sätt och i den ordning Re-
gerings-Formens 87 §. stadgar, en
så beskaffad närmare förklaring öf¬
ver de förutnämnde Kongl. Bref¬
ven af den 17 Febr. 1742 och d.
26 April 1776 må blifva medde¬
lad; att pröfningen af Bankens for¬
dringar i Concurs-mål, som gö¬
ras anhängige vid någon annan
Domstol, än Kongl. Majrts och Rikets
Svea IIof-Rätt, kommer att till välbe-
mälde Kongl. Hof-Rätt öfverlemnas,
endast i de händelser, då någon med
Bankens fordrings-anspråk gemen¬
skap egande anmärkning elier in¬
vändning förekommit; men i annat
fall målet i sin helhet behandlas af
den Domstol, der bevakningen skett.
Och tillstyrker Banco-Utskotlet
' S ■ . ..
att, för beredande af en sådan för¬
klaring, detta Memorial må blifva
till Rikets Ständers Lag-Utskott
remitteradt.
Stockholm den 5 December 1829.
STOCKHOLM, tryakt i Ecksteinska Tryckeriet, 1829.
Banca-Utskotlcts Utlåtande M>ö 87. t
N:o 87.
Ankom till Exp.-Utsk. d. ta Dcc. 1823
Utlåtande öfver de hos Riks-Stån-
dert gjorda anmärkningar vid
Utskottets afgifnd Betänkande
JY:0 yl, i anledning af Herr
J. Gripenstedts Motion om er¬
sättning till Öfverste-Lieute-
Uanten G* U. Adlerstam * för
dess j genom en Rättegång med
Rikets Ständers Bankj orsaka-
de lidande«
Banco-Utskottets nyssnämnde Betänkande,
N:o 71, har blifvit från Samtlige Riks-Stån-
den återremitteradt, hvarvid anmärkningar
och yttranden åtföljt af Herr Adlerstam
G. U.j Herrar Boll F. „ Rothlieb A. F. j
Uggla C. IBj af Schmidt G. Z. „ Bråken¬
hjelm P. R., Munck af Rosenschöld É.j
Friherre Boye F.,Samt Herrar Cederschjöld
P„ G. i rvon Hartmansdorff' A- och Rosen-
Biil. till Riks. St. Brot. 1828, 1829, 6:tc Sami. 2 B. t
g:de Häftet.
i Banco-Utskotlet) Utlåtande N:o S~.
blad B ; — från Högvördige Preste-Slån-
det af Herrar Biskoparne af Wingård,
Faxe, Tegner och Lundblad , Professorer-
ne Bexell och Gravander, Prostarne Spie¬
ring* Wahlström och Sifvertsson, Kyrko¬
herden Lyth, samt Professor More'n och
Prostarne Anjou, Nordin och Åstrand; —
från Vällofl. Borgare-Ståndet, af Herrar
Kleman, Norceus, Ekerman, Ståhle och
Leffler, samt Herrar Lamberg, Cronius,
Monthan och Helsingius; — och från He¬
dervärda Bonde-Ståndet, af Lars Olsson
och Olof Matiasson från Bohus Län, Ca¬
sper Wijkman från Upsala Län, Anders
Andersson frånSkaraborgsLän, Nils Måns¬
son från Malmöhus Län, Nils Insulin från
Stockholms Län, Ola Jeppsson från Ble¬
kinge Län , och Petter Andersson från
Hallands Län.
Åtskiliige af de anmärkande hafva ,
genom inblandning af omständigheter, till¬
hörande det tvistemål, som redan långt
före detta blifvit i högsta instancen af¬
gjordt, sökt härleda från rättsgrunder ett
verkligt anspråk, å Herr Adlerstams sida ,
att af Staten eller det Allmänna njuta godt-
görelse för hvad han förlorat.
Under sådan synpunkt har blifvit an-
fördt :
Banco-Utskoltels Utlåtande N.o Sj.
Att, du Herr Adlerstam och hans fa-
snille fallit oskyldiga offer för ordalydel¬
sen af Författningar, hvilkas tvetydighet
vore ådagalagd genom tvänne rakt emot
hvarannan stridande Domar, deri de blif¬
vit tillämpade, och hvilka Författningars
(□tjenlighet Rikets Ständer insett och er-
hänt, i och med detsamma de afskaffa t den
auctions-procedur, hvarå dessa Författnin¬
gar hafva afseende, syntes något tvifvel
om billigheten af Hr Adlerstams ersättnings¬
anspråk, vid sådant förhållande, icke kun¬
na uppstå. Då oftanämnde Författningar,
såsom olämpliga, försvunne utur Lagstift¬
ningen, kunde något farligt prsejudicat utaf
en ersättnings medgifvande icke, eller upp¬
stå; ty, sedan orsaken upphört, upphörde
äfven verkningarne. Den inträffade hän¬
delsen hade varit den pröfvosten, hvarpå
man vunnit erfarenheten, att förändring be-
böfdes, men vunnit den på bekostnad af
Herr Adlerstams timliga välfärd; så att,
då andra medborgare hädanefter undginge
ett lika olyckligt öde, sådant kunde anses
som en följd deraf, att han blifvit störtad;
hvadan, och då en ädel man, sorn gjort
ett misstag, rättar sig icke blott för framti¬
den, utan äfven godtgör den skada harr vållat,
och ädlare tänkesätt väl ingenstädes vore
att söka och finna, än hos Svea Rikes för¬
samlade Fäxler och Vise, det innebure ett
4 Bänco-Vtskoticts Utlåtande IV.-o 8],
förnärmande alt härutinnan hysa misströ¬
stan- {Adlerstam.')
Att, då fråga har vöre om felaktiga
Dagar och Författningar, ett förhållande,
som ej kunnat Vederläggas, Utskottet skul¬
le haft skälig anledning att af laglig or¬
sak, och icke, såsom i Betänkandet skett,
af medlidande, tillstyrka en ersättning,
(Toll.)
Att, enär det Utslag, som hragt Herr
Adlerstam i olycka, varit grundadt på För¬
fattningar, som anses icke allenast olämp¬
liga, utan äfven otydliga, vore det fullkom¬
ligt skäl att gifva ersättning för ett sådant
lidande, och att Utskottet, så vidt mÖjligt,
sökte tillfredsställa Hr Adlerstams rättvi¬
sa anspråk, (af Schmidt.)
Att Herr Adlerstams anspråk ej kunde
försvaras, på den grund att Författningen
•varit olämplig. Äfven en sådan finge Do¬
maren, så länge den ej är upphälven, iakt¬
taga; men anspråket grundade sig derpå,
att Författningen , hvars strängaste sida
blifvit på honom tillämpad, varit otydligt
hvilket bevisades deraf, att Svea Hof-Rätt
och Justitire-Revisionen ej ansett Hr Ad-
lerstam skyldig lill den försummelse, som
Högsta Domstolen trott honom hafva be¬
Banco-Utskottets Utlåtande A’.-o Sy. 5
gått. Vidkommande det befarade prasjudi-
catet, så hade en sådan casus, som den
ifrågavarande, troligen ej förr inträffat, och
blefve icke eller för framliden att befara,
sedan den orimliga Författningen blifvit
ändrad; men om bända skulle, alt någon
sorn hade för sig Svea Hof-Rält och Ju-
Stitise-Revisionen, råkade, genom Författ¬
ningars strängare tillämpning i Högsta
Domstolen , undergå ett lika stort lidande,
så vöre det Rikets Ständer och Ranken
sjelf värdigt att, — visserligen icke genom
Domslut, .— men genom gåfva eller ersätl-
ning, hålla en sådan person skadeslös. {Munck
cj Rosenschöld
Att erkändt blifvit, det dexx Författ-
Iiing, som fällt Herr Adlerstam, varit så
tvåtydig, att icke säga försåtlig, att man,
för en sådan orsak, och just för denna
speciela casus, sett sig tvungen anmäla den
till förändring, som också blifvit bifallen;
och då i slikt fall den, som utfärdat Lagen,
och ingen annan, mäste anses vållande till
det lidande, dennes vrånghet åstadkommit,
samt följaktligen ersätta det, vore således
påtagligt, att, fastän Herr Adlerstam, i
följd af den vrånga Lagen, icke annorlun¬
da kunnat dömas än sorn skett, han icke
deslomindre utaf Staten, såsom Rätts-an-
slalternas öfverhufvud, både kunde fordra
& Banco-Ulskottets Utlåtande IV.-o 8~.
upprättelse, samt äfven borde erhålla den,
utan att sådant någonsin kunde anses sorn
en nåd från dennes sida. (Uggla.])
Att Lagens olämplighet blifvit af Ri¬
kets Ständer erkänd, då de under denna
Riksdag upphäft densamma; hvadan det
sista offret för densamma torde böra er¬
hålla ersättning, om icke för all den orätt¬
visa Lagen tillfogat andra, åtminstone för
den det sjelft erfarit, helst en dylik fråga
lyckligtvis ej mera kunde uppstå, (af Win-
gård, Tegner, Bexell, Spiering
Att uppenbart, vore, det Herr Adt-
lerStam ej varit vållande till sitt missöde*
då de Författningar, hvilka, i afseende på
Köpeskillings-liqviden, bordt lända honom
till efterrättelse, varit i den grad tvätydiga,
att ej mindre Svea Hof-Rätt än nedre Ju-
stitiae-Revisionen ansett honom hafva full¬
gjort hvad honom ålegat, då deremot Kongl.
Moj:ls Hö gsta Domstol, genom en motsatt
Författningarnas tolkning kommit till det
Domslut, att köpet ogillades och ny Ban-
eo-auction skuHe anställas; af hvilken För¬
fattningarnas tvätydighet Rikets nu för¬
samlade Ständer funnit sig föranlåtna att
genom ny Lag förekomma dylika menliga
följder och stadga, huru med försäljning af
Bankens Fastighets - panter och liqvider
Banco-Xjiskottets Utlåtande N.-o 8y. y
derföre skalle för framtiden förhållas; och
att följaktligen det borde vara Statens
åliggande att upprätta en Medborgare, som
fallit ett offer för Lagens tvätydighet eller
ofullsländighet. (Kleman
Att det vore den mest klandervärda
inconsequence, om, liksom ångrande hvad
man en gång beslutat, man ville förneka sig
tillfället att, genom icke fyllest en skillings
uppoffring af hvarjes andel i Bankens be¬
hållna vinst, godtgöra ett lidande, som
Uppstått genom den Författnings tvätydig¬
het, man ansett hafva åstadkommit så myc¬
ket ondt, och den man alltså aflyst. (Olof
Mathiasson
Att förlåtligt’ vore, om Herr Adler¬
stam ej, lika med Högsta Domstolen, fattat
meningen af en Författning , om hvars
rätta förstånd sjelfva Domstolarna hyst
olika begrepp; och syntes derföre rättvist,
att något understöd af Banken honora till¬
erkändes, (Nils Månsson).
Utskottet, som, med stöd af Regerings-
Formens 90 §., och, enligt hvad redan uti
det återremitterade Betänkandet blifvit an-
8 Eanco-Ulskottets Utlåtande N.-o 87,
fördt, ingalunda kan anse sig tillständig!
att ingå i något bedömande öfver en
Rättsfråga, sorn i laglig ordning är afDa-
mare-magten afgjord, behöfver bär så myc»
jket mindre vidlyftigt uppehålla sig vid
anmärkningarne i denna del, som Utskot¬
tet funnit redan inom Riks-Stånden vara
erinradt; att det icke är Författningen,
som störtat Herr Adlerstam, utan han
sjelf', som icke åtljdt en gifven och gällan¬
de Lag; att det icke är Bankett, som för-'
orättat honom, utan han, som förlorat
Rättegång mot Banken, för det han, en¬
ligt högsta Domaremagtens Utslag , haft
orätt; att han underkastat sig de skjl-
digheter Lagen ålade, då han begagnade
den rättighet Lagen gaf; att han blifvit
underrättad och påmind om hvad han bor¬
de iakttaga; att han då ej behöft blifva
inera lidande än alla andra, hvilka haft
och hafva Banco-lån på sina egendomar;
och att, äfven om det antoges, det Lagen
varit så obillig, att den borde förändras,
förändringen dock ej kunde verka tillbaka,
Undast i anledning af de yttranden,
hvilka blifvit inför Riks-Stånden fällda,
sorn skulle de mot Herr Adlerstam tilläm¬
pade Författningar rörande liqviderne för
inrop vid Bauco-auctioner vara otydliga,
hör Utskottet, (jemte anvisning att desam¬
Banco*Utshottcts Utlåtande IV.-o 8y.
ma för en hvar, sora deraf behagar taga
närmare kännedom, äro att läsa uti äldre
Banco-Förordningarne från 1668 till r8oo,
pag. 3x3 och Suplementet pag. 542) för
dess del, vördsamt förklara, att Utskottet
ej kunnat anse dem sådana; utan har Ut-
pkottet deremot gillat, att Banco-Styrelsen,
på grund af dessa Författningars lydelse ,
hos Kongl. Maj;t sökt ändring i den Dom¬
stols beslut, som målet först behandlat;
hvilket ändrings-sökande ledde till den på¬
följd, att de af Bankens autoriteter, i en¬
lighet med oftanämnde Författningar, vid¬
tagna åtgärder, i allo stadfästades. Och der¬
igenom mäste Utskottet anse tillräckligen
ådagalagdt,
att, såsom redan i förra Betän¬
kandet yttradt blifvit, intet slags
Rätts-anspråk å Herr Adlerstams
sida bär kan ega rum,
Den af flera bland Riks-Ståndens Le¬
damöter yttrade tanka, att just denna spe-
ciela casus utgjort egentliga anledningen ,
hvarföre Banco-Utskottet tillstyrkt Rikets
Ständer att upphäfva den rättighet. Ban¬
ken haft sig förbehållen att på egen auction
försälja sina Fastighets-panter, instämmer
ingalunda med förhållandet, såsom ock af
§n Utskottets Ledamot inom Vällofl, Bor¬
Eauco-Ulskottels Utlåtande N.o Sy.
gare-Ståndet blifvit derstädes ulredt. Ban-
co-Utskottet får, i detta afseende, endast å-
beropa dess Betänkande N:o 70, hvarest
visserligen i förbigående blifvit nämnflt»
att, genom förändringen, äfven anlednin¬
gar till hvarjehanda obehagliga tvister blef-
ve undanröjda, men icke någorstädes an-
tydt, att detta utgjort hufvudskälet för
IJtskottets tillstyrkan. Grundén dertill
■var den önskan af Utskottet, att i: detta,
sorn i andra hänseenden för Banken ej
måtte bibehållas andra eller flere undan¬
tagslagar, än som för dess betryggande mot
förluster äro oundgängligen nödiga. För¬
fattningarna , angående Fastighets-panters
försäljning å Banco-auction, hafva i alla
tider varit beräknade mera till gagn och
förmon för Bankens Gäldenärer än för
Banken sjelf; och i en framtid kommer det
säkert nog att visa sig, huruvida icke mån¬
gen Gäldenär vore mera belåten med det
rådrum af ett och ett halft år , som ge¬
nom pantens Jaga uppbjudande vid 3:ne
Härads-ting, enligt dessa undantags-lagar,
var honom lemnadt, för sina afbetalningars
fullgörande, än med den executiva be¬
handling, som härefter kommer att för sig
gå; hvarpå Banken deremot visst icke nå¬
got förlorar.
En Ledamot af Höglofl. Ridderskapet
Banco-Utskottet* Utlåtande 1V:0 Sj. l1
och Adelil (Herr Tolif har önskat, att
Utskottet måtte taga i öfvervägande, om
icke det varit med Banco-Författningarna
förenligt, enär Handlingarna i laga tid in¬
kommit, och inga Fatalier förlorats, att, då
dessa Handlingar befunnos ofullständiga, i
stället att anslå ny Auction, ålägga Herr
Adlerstam att rätta det felaktiga, och, om
det ej skett, då först vidtaga Auctions-åt-
gärder.
Utskottet får upplysa, att Författnin¬
gen utsätter en viss proescriptionstid, utan
att deruti medgifva någon vidare förläng¬
ning. Och hafva Bankens Autoriteter deraf
ansett somen följd , att, så vida Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes laga kraftvunna Ut¬
slag, grundadt på företedda antingen in¬
tecknings- eller eganderätts-handlingar, icke
kunnat i rättan tid hos Banken afl em nas,
Egendomen ovilkorligen måst anslås lill
ny Auction, derest icke Köpeskillingen blif¬
vit i dess ställe, till fullt belopp med con-
tanta penningar, liqviderad före den utsat¬
ta dagen.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet har
en Ledamot (Olof Mathiassonf yttrat:
”Utskottet synes hafva nog tydligt inom
”sig erkänt, ehuru ej uttalat rättvisan och
”billigheten i ersättnings-anspråket; ty, hu-
13 Banco-Utskotlcts Utlåtande N.-O 8j.
”ru eljest kanna föreslå någon den minsta
”gåfva åt barnen, om icke ett föregånget
”inre medgifvande, att fadren oförskyldt
”lidit, varit dertill enda bevekelse-grun-
”den ? Hvarföre då än vidare öka tyngden
”af bans redan femåriga lidande genom ett
”för honom i dubbelt afseende så nedslå»
”ende tillstyrkande o. s, v.?”
Utskottet föranlåtes, i anledning häraf,
öppet förklara, att, i fall Utskottet kunde
betrakta saken utur den synpunkt, att, så¬
som vilkor för tillstyrkandet af ett under¬
stöd utaf Bankens medel för Herr Adler*
Stam och hans famille, det nödvändigt for¬
drades att medgifva och erkänna ett rätts*
anspråk i detta afseende, under egenska»
pen af ersättning för oförskyldt lidande $
så skulle Utskottet ingalunda kunna tillåta
sig att ett tillstyrkande afgifva. Utskottet
har, såsom en dess Ledamot inom Högvör»
diga Preste-Ståndet yttrat, funnit intet för¬
svar för tillerkännande och beviljande af
en ersättning_> men hoppats kunna i det
allmänna medlidandet påräkna en ursägt,
för en nådegåfva åt oförsörjda barn, Och
för att ytterligare antyda den åsigt, hvil¬
ken Utskottet anser såsom den enda an¬
tagliga i ett mål af denna beskaffenhet, an¬
håller Utskottet att utur dess förra Betan»
bande få upprepa följande;
fianco-Utskotlets Utlåtande N.-o 8-j. |3
”Det är endast den från Rättsgrunder
”och Proejudicater helt och hållet skiljda
”framställningen af ömancle omständig-
”heter och 'Verkligt behofj som Banco-Ut-
”skottet ansett här kunna komma i betrak¬
tande. Den nödställda belägenhet, hvar¬
ti ti tio barn blifvit försatta genom deras
”faders oförmåga att dem vidare försörja, se*
”dan dess fasta egendom, på sätt förenämndt
”är, vid den senast skedda försäljningen,
”bortgått till underpris, fÖrtjenar visser-
”ligen ett ömt deltagande, antingen ett så-
”daut missöde mer eller mindre må bär-
”ledas från fadrens efterlåtenhet och för¬
summelse, eller från svårigheterna att nog
”sorgfälligt iakttaga de, i afseénde på Ban-
”co-auctioner utfärdade, speciela Författ-
”ningar, om tillämpningen hvaraf olika
"meningar jemväl hos Domstolarna upp-
”stått, och hvilkas upphörande Banco-Ut-
”skottet, i förening med Lag*Utskoltet, fun¬
git sig ega skäl att hos Rikets Ständer
”föreslå. Med härå fästad t afseende, och
”enär någon tillfällig Uppoffring i och för
”ett välgörande ändamål, hvarken Varit el-
”ler är främmande för Banken, får Banco-
"Uiskottet till Rikets Ständer vördsamt
”hemställa etc.4’
På enahanda grunder är det , som
j4 Emco-Utskottets Utlåtande N.-o Sy.
Banco-Utskottet härigenom hos Rikets Stän¬
der å nyo vördsamt föreslår:
ayt, för beredande af någon mil¬
dring i Adlerstamska familiens be¬
tryckta belägenhet, en summa må
anordnas utaf de på Banco-Full-
mägtiges Dispositions-räkning N:o
2 innestående besparings-medel,
hvilka utgöra en, genom årliga till¬
skott från Omkostnads-räkningen,
sedan år i8i5, bildad Fond, egent¬
ligen afsedd för välgörande ända-
.må'l och tillfälliga behof.
Af åtskilliga Ledamöter inom Riks-
Stånden, ehvad de velat betrakta en er¬
sättning för Herr Adlerstam såsom rätts¬
anspråk, eller såsom härledande sig blott
från Rikets Ständers ädelmod och välvilja,
har ändtligen blifvit yrkadt, dels att be¬
loppet måtte bestämmas utöfverdetafBanco-
Utskottet tillstyrkta, och till närmare likhet
med hvad, enligt verificerade uppgifter,
skall hafva utgjort Herr Adlerstams verkli¬
ga förlust, och dels att summan måtte få
komma Herr Adlerstam sjelf till godo , samt
icke ställas under sådan förvaltning, till
förmon endast för hans barn, som Utskot¬
tet föreslagit.
ftanco-TJtskoltct* Utlåtande. N.o Sj. i5
I dessa hänseenden Sr anfördt:
alt då, i stället för ersättning till Herr
Adlérstamj Banco-Utskottet föreslagit en
gåfva åt hans barn af 4>65o R:dr, såsom,
utgörande skillnaden emellan R:dr 8,g5o,
som egendomen kostade i inköp den 18
Mars i8a4> uch de R:dr43oo, hvartill den
å senare auctioneu, d. 3o Junii 1825, blef
bortslagen, härvid borde i betraktande ta¬
gas: att Herr Adlerstam redan långt förut,
och alltsedan år 1821, varit egare till denna
Fastighet, och derpå nedlagt ej obetydliga
summor i odlings-väg, och många flera
ityttiga påkostnader, så att den i hans hand
egde ett vida högre värde än den summa,
hvartill han åter inropat densamma å nyss¬
nämnde Banco-auction ; h vadan alltså upp¬
skattnings - värdet efter Banco - method ,
R:dr i3,546: 18 sk., blefve den enda mått¬
stock, elter hvilken Herr Adlerstams förlust
i denna omständighet borde mätas ; att
emedlertid den, som vill handla stort och
ädelt, måste handla fullständigt; att Herr
Adlerstams förluster på det hela, enligt
den vid Herr Gripénstedts Motion bilagde
Uppsatts, redan då utgjorde R:dr 27,471 :
39: 4, och sedermera ökats genom elt års
saknad revenu, så alt totala förlusten nu
uppginge till R:dr 3,0,471: 3p sk. 4 r:st5
(utgörande icke fyllest en skillings upp¬
i6 Banco-Utshottets Utlåtande N.-o 8y.
offring för hvarje delägare i Bankens be¬
hållna vinstmedel) att det vore Herr
Adlerstam sjelf, och icke hans barn, sorn
fått vidkännas denna svåra förlust* hvadan
Rikets Ständer, om de af rätts- och billig-
liets-känsla funne sig uppmanade att af
Bankens behållna vinst anslå medel till
godtgörande af oskyldigt tillfogade lidan¬
den, måtte finna princip-enligt, att en så¬
dan godtgÖrelse finge komma den verkligt
lidande till godo , och icke, då de ginge
att utöfva en rättvis och ädel handling,
finna med sin värdighet förenligt, att in¬
tränga i det husliga lifvets förhållanden,
och derigenom lagga sten på borda; helst
både Herr Adlerstams och hela familiens
bergning blefve mera tryggad om honom
tillätes att använda till inköp af annan
fastighet, eller för annat nyttigt foretag ,
hvad anvisadt blefve, QAdier steim.')
Ått det föreslagna understödet torde,
Utan kännbar uppoffring, kunna något för¬
böjas; och att för öfrigt intet skäl kunde
visas, hvarföre, då fader och moder vo¬
re i lifvet, gåfvan ej skulle af dem dispo¬
neras, (Rothlieb^)
Att, om någon, på sätt med Herr Ad¬
lerstam skett, bortmistade liela sin förmö¬
genhet
Banco-Utskottets Utlåtande N-o 8j. 17
genhet mot en tredjedel af dess rätta vär¬
de, vore han föga eller intet belåten med
att fem år derefter återfå de öfriga båda
tredjedelarne , då nemligen förmögenheten
ej varit så betydande, att en talrik fa-
mille kunnat af tredjedelen lifnäras; ty då
torde, inom dessa fern år, icke allenast
samma tredjedel vara åtgången, utan äfven
något af ersättningen auliciperadt; hvadan,
och då nogsamt insåges det förstörande uti
att sålunda styckevis bortmista och stycke¬
vis återfå sin lilla förmögenhet, Rikets
Ständer, i fall de, med anledning af före¬
komna ömande omständigheter och med
billigt afseende på orsaken till Herr Ad¬
lerstamis lidande, som sy nies ligga uti en af
dem sjelfva stiftad olämpligLag, funneskäligt
tilldela någon ersättning, torde ock anse
deras värdighet fordra att lemna fullt
skadestånd; i stöd hvaraf ersättningen an-
såges böra till 12,000 R:dr Banco för¬
höjas. Bråkenhjelm.)
Att, då fråga vore, huruvida Rikets
Ständer ville af godhet och ädelmod gifva
Herr Adlerstam en ersättning, någorlunda
svarande mot hans lidande, önskligt varit,
det Banco-Utskottet tillstyrkt en större sum-
>Bih. till Kitt St. Prot. 1828, 1829. 6fte Sami, a B. a
^ g:de Häftet.
ig Banco-Utskottets Ut/ätande N-0 Srj.
ma än som skett, och närmare beräknad
efter livad han och hans famille förlorat.
(Boye.)
Att ersättningen borde utgå till fullo,
efter beräkning af skillnaden emellan den
förlorade egendomens värderings-summa
efter Banco-method, och hvartill den upp¬
gick vid sista Banco-mctionen, då egen¬
domen till annan man försåldes, och Herr
Adlerstam derjemte åtnjuta 5 procents rän¬
ta å denna differenee, under de åren han
varit i mistning af Capitalet, tillika med
bevisliga Rättegangs-kostnadcr i målet; och
att den summa, som derföre bestämdes,
måtte tillfalla bonom eller lians rätts in¬
nehafvare, och ingen annan. (Uggla.')
Att det allmänna medlidandet vore
rättvist och inverkat på Utskottets förslag;
men upprättelsen kunnat vara fullständi¬
gare. Ett starkare tillitande af den för
gåfvor afsedda serskilda Cassa vore denna
gång i synnerhet på sitt ställe, när man
gåfve åt den, på hvilken Banken ej blifvit
lidande, men som blifvit lidande genom
en Bankens Författning. Den föreslagna
summan torde då, vid förnyad pröfning,
kunna ökas, om icke till det belopp an¬
språken innebure, likväl till ett sådant,
hvarmed den olycklige med maka och t;m
Baneo-Utskottets Utlåtande IV.-o 8j. i g
Barn kunde anses icke obelåten. Hvar¬
förutan det ville synas i siu ordning, alt,
då Herr och Fru Adlerstam vore de lidan¬
de, de sjelfve ock måtte lyfta gåfvan, hvar¬
med barnen äfven vunne den större för-
raonen af fortsatt uppfostran; ty, om de
sistnämnde först vid myndiga år, efter in¬
gånget gifte, skulle erhålla sina andelar,
blefve dessa obetydligare, än om de sam-
jmanhållits i Fadrens hand, och de utföl-
le först , när behofvet af deras bästa an¬
vändning upphört. Qtf PFingdi-dj Tegned,
Bexell„ Spiering.)
Att, om ock någon förökning i gåfvan
ej kunde väntas, borde den dock icke
lämpligen kunna öfverlemnas åt barnen,
utan åt föräldrarne, som gjort förlusten,
och droge omsorg om barnens fortsatta
anständiga uppfostran. (^Lundblad)
Alt intet skäl funnes anfördt, hvarfö¬
re Rikets Ständer skulle för den utgående
ersättnings- eller gratifications-summan till¬
styrka och ombesörja en förmyndare-vårt^
Hvad Herr Adlerstam återfinge af det för¬
lorade, vore lika derefter hans rätt att vår¬
da, som före det bortmistadös i besittnings¬
tagande och bortsäljande. (Gravander.)
Att anmärkningsvärd! vore, det Banco-
50 Bähåo-UtskötVets Utlåtande IV.-o 87.
Utskottet, vid ersättnings-summans före¬
slående, dels icke närmare lämpat densam¬
ma efter Herr Adlerstams verkliga och ve-
rificerade förlust, dels ock, tvärtemot Mo-
tionairens afsigt, utan någon uppgifven an¬
ledning föreslagit, att det tillstyrkta er-
sättnings-beloppet skulle tillfalla, icke Hr
Adlerstam , såsom den lidande, utan hans
barn, och lör deras räkning af Högh Rid-
darhus-Directionen förvaltas. Utskottet ha¬
de antagit till grund skillnaden emellan
den köpesumma, för hvilken egendomen
af Herr Adlerstam sjelf inropades den 18
Mars 1824» och den, för hvilken densam¬
ma den 3o Junii 1825 bortgick; men för¬
lusten borde rättsenligare mätas efter egen¬
domens vid Banco-värderingen uppskattade
rätta värde, i förhållande till sista auetions-
summan, då en förlust uppkomme af R:dr
9,246: 18 sk., hvartill äfven borde läggas
det genom laga värdering bestämda värde
af 1825 års afkastning af egendomen, som
till inroparen måst afträdas, med R:dr
2,644; börande således dessa bägge sum-
Vnor, med tillhopa R:dr 11,890: i8sk., Hr
Adlerstam tillerkännas, såsom en, dess li¬
dande och förlust likväl på långt när icke
motsvarande ersättning, till egen förvalt¬
ning, på sätt han för sig och sin familles
utkomst funne förmonligast, utan hinder
B anco-Ut skottets Utlåtande N.o 8~. 2t
af något så beskaffadt förmynderskap, som
Utskottet föreslagit. (Kleman).
Att intet skäl funnes, hvarföre ersätt¬
ningen skulle tilläggas Herr Adlerstams
barn, och icke honom sjelf. 45o R:dr, be¬
räknade för Jivarje barn, blefve af föga
tillräcklighet. (Noreus.)
Att beloppet af ersältnings-summan
borde grunda sig hufvudsakligen på 2:ne
authentika handlingar, nemligen a Banco-
Värderings-Instrumentet, upptagande till
ett värde af R:dr i3,546: 18 sk. de om-
förmälda fastigheterna, hvilka bortslogos
för R:dr 4>3oo och alltså med en förlust
af R:dr 9,246: 18 sk.; och b 1825 års af¬
kastning , hvilken till nya inroparen måst
afstås, uppskattad, enligt den af Konungens
Befallningshafvande i Länet förordnade
värdering, till R:dr 2,644» hvartill komme
några i värde ej upptagna artiklar till belopp
af R:dr 356, eller inalles R:dr 3,000. —
Och då nu Hr Adlerstam fem år å rad va¬
rit i saknad af sin så plötsligt minskade e-
gendom , uppkomme härigenom ytterligare
R:dr i5,ooo, utom Räntor å dessa årligen
saknade revenuer m. m.— Omkring 3o,ooo
R:dr blefve sålunda i ett för allt hvad sora
förlorats; och det syntes då ej värdigt,
»2 Banco-Utskottets Ullålande N.o Sy.
att nedpruta ersättningen till en sjettedel
deraf. (filof Mathiasson
Att, då nådegåfva för Herr /i dier stams
barn blifvit tillstyrkt, så, i fall Ständerna
dertill samtyckte, syntes ej i sin ordning,
att de ti 11 vä 11 ade sig ett förmynderskap
öfver medlens förvaltning, utan borde med¬
len då lemnäs till Herr Adlerstams fria
disposition. (Gasp. Wijkman3 And. sin¬
dersson ; Nils Insulin Ola Jeppson.')
Hvad först vidkommer det belopp,
hvartill summan må kunna bestämmas, så,
äfven med förbigående af den uti en och
annan bland anmärkningarna influtna märk¬
värdiga uppställning, alt antaga den åstun-
dade ersättningen, såsom fördelad på Sve¬
riges bela folkmängd, till ej fullt en sk i I-
lings gravation på hvarje —• måste Ut¬
skottet förklara sig ej kunna godkänna el¬
ler följa de heräknings-grunder, sorn före¬
slagna blifvit. Det torde ej böra förgätas,
att åtminstone den Baneo-auction, som,
till försäljning, af Hr Adlerstams egendo¬
mar, förrättades den r8 Mars * j8ö4> hvar¬
vid han sjelf inropade desamma för R;dé
8,9 5 o, a I Ulri g varit föremål för någon tvist,
såsom endast deraf föranledd, att den år¬
Faneo-Ulskoltcts Utlåtande No 87. a3
liga inbetalningen på Bnnco-lånet utcblef,
och, oaktadt skedd anmaning, icke erla-
des. Då Herr Adlerstam, vid denna all¬
männa försäljning på upp- och afslag, vå¬
gade äfventyret alt af annan inropare fö-
rekommas med bud utöfver förenämnde
summa, är sådant bevis nog på den tanka
lian, vid det tillfället, sjelf byste om fastig¬
hetens försäljnings-värde. Om detta köp
egt bestånd, bade hela anledningen till Hr
Adlerstams klagan uteblifyit, likasom dess
förlust, hvilken egentligen bestod deruti,
att egendomen, efter det liqviden, såsom
ofvannämndt är, icke fanns vara rätteligen
fullgjord, vid senare auetions-ti 11 fället, den
3o Junii 1825, då Herr Adlerstam icke
egde rättighet att sjelf bjuda, bortgick till
annan person för ett pris af blott R:dr
4.3oo Banco. Huruvida Herr Adlerstam
och hans famille, derest denna senare för¬
säljning ej egt rum, skulle hafva befunnit
sig i välstånd eller betryck, är en sak,
som måste anses beroende af helt andra
omständigheter och förhållanden. Då nu
Utskottet hos Rikets Ständer tillstyrkt en
gåfva, fullt utgörande skillnaden emellan
båda köpesummorna, tror Utskottet detta
vara det högsta, som kan och bör göras;
och får, på sådan grund, förnya dess vörd¬
samma hemställan:
a4 Banco-U tskottets Utlåtande N.o 8j.
att gåfvans belopp måtte blifva
bestämdt till R:dr 4>65o Banco.
Beträffande åter Utskottets tillstyrkan,
att denna gåfva måtte anordnas för Herr
Adlerstams barn, samt, genom Högl. Rid-
darhus-Directionens försorg, till förmon för
dera förvaltas, så har delta förslag sin grund
deruti, att i och med detsamma Utskottet an¬
sett sig böra föreslå en så ovanlig och i
sitt slag egen uppoffring af Bankens me¬
del, som en gåfva af /\,6So R:dr till en
enda olycklig Camille, Utskottet tyckt sig
ega en moralisk förbindelse att dermed för¬
ena sådana vilkor, hvarigenom det välgö¬
rande ändamålet ej komme att förfelas.
Af detta skäl kan Utskottet ej annat än för¬
nya dess förslag:
att summan må, till förmon för
Herr Adlerstams barn, deponeras
hos Högl, Riddarhus-Directionen,
med anmodan att om förvaltnin¬
gen besörja;
men får, med fästadt afseende å gjorda an¬
märkningar, derjemte hemställa:
att räntan årligen må af Riddar¬
hus-Directionen utbetalas till för-
äldrarne, under deras lifstid, föi>
Banco-Utskottets Utlåtande N.o S'j, a5
att användas till barnens under¬
håll och uppfostran, samt seder¬
mera, efter föräldrarnes död, Ca-
pitalet emellan barnen lika för¬
delas.
Och varder detta till Rikets Ständers
vidare upplysta bepröfvande vördsamt öf-
verlernnadt.
Några Personers Reservation åtföljer.
Stockholm den 9 Dec. 1829.
Reservation
af Anders Brisman från Skaraborgs Län : J>I
anseende till det inom Högh Banco-Utskottet
fattade beslut, rörande Herr Öfversle-Lieute-
nanten Adlerstam, för dess, genom en å
Banco-auction försåld fastighet, föranledda
lidande, och då nu, enligt samma beslut,
Herr Öfverste-Lieutenanten och hans barn
blifvit tillerkända en Nådegåfva af 4>65o
R:dr Banco, får jag häröfver göra följan¬
de anmärkningar: Om Herr Öfverste-
Lieutenanten Adlerstam hade, i behörig
ordning, uppfyllt sin inbetalning till Ban¬
ken, så hade icke en sådan förlust honom
26 Banco-Ulskottels Utlåtande N.o 87.
kunnat Ilända; och som jag med visshet
känner, att Herr Öfverste-Lieutenanten af
Banco-Styrelsen fick säker upplysning 0111
förhållandet, huru inbetalningen skulle ske,
men han detsamma uraktlåtit, så finner
jag icke vara skäl till att bevilja en sådan
summa. Det mäste väl vara af den beskaf¬
fenhet, alt Herr Öfverste-Lieutenanten med
sin familie är i stort behof af ett sådant
understöd, hvilket jag ingalunda tviflar på;
men jag kan för ingen del medgifva , att
sådana behof skola af Banken uppfyllas, i
synnerhet då jag påminner mig hvad en
värd Talare af Ridderskapet och Adeln in¬
om Höglofl. Banco-Utskoltet sig yttrade, då
frågan förevar om räntans uppsättande på
Fastighets-lån, eller ock att nedsätta den¬
samma, som skulle antingen lända den fat¬
tige Jordbrukaren till förmon eller till last.
Då yttrades sålunda: alt Banken icke är
någon fattigförsörjnings-anstalt. — Jag frå¬
gar hvarföre Banken nu i detta afseende
skall vara det. Jag tycker äfven i detta
fall, att icke något sådant bordt komma i
fråga. Jag vet, att flera dylika händelser
inträffat för den fattige Jordbrukaren, att
han af försummelse, af mera okunnighet
än Herr Öfverste-Lieutenanlen Adlerstam,
blifvit från sin egendom skiljd; men om
en sådan fråga skolat väckas för den fatti¬
ge Jordbrukarens förluster, så hade väl ic¬
Banco-Utskottets Betänkande N/p 88. 27
ke varit att påräkna någon sådan Nåde¬
gåfva, utan säkerligen blifvit afslag. Bet
lär ock min pligt, såsom Folkets Ombud, ic¬
ke kunna deltaga i tillstyrkande af den
gåfva, som Utskottet beslutat. Jag anhål¬
ler, att denna min Reservation må få med¬
följa till Rikets Ständer.
Häruti hafva instämt:
Petter Persson från Jönköpings Län, An¬
ders Ericsson frän Örebro Län, Anders
Svensson från Halland och Anders Hans¬
son från Upsala Län.
N:o 88.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 12 Dec. 1829
Betänkande, i anledning af åtskilliga
Ledamöters inom Riks-Stånden
väckta motioner: om tillåtelse
för Städernas Allmänna Brand-
stods-Bolag, för Skånska Brand-
försäkrings-Inrättningen j för
båda Brandstods-föreningarnc i
Götheborg och för Beklädnads-
28
Banco-Ulskottels Betänkande N.-o 88.
Dinea io n erne , att mot ränta
insätta sina contanta medel i
Rikets Ständers Bank.
Tiu Banco-Utskottet har blifvit remit-
teradt:
Från Vällofl. Borgare-Ståndet:
1:0 Under den i December nästlidet
år 1828, ett Memorial af Herr F. Langen¬
berg, innehållande det förslag: att, då All¬
männa Brandstods-Bolaget vore en nödvän¬
dig och snart sagdt oumbärlig Inrättning,
och allt borde vidtagas, som kunde verka
till densammas förkofran och bestånd, Ri¬
kets Ständer måtte tillåta erläggande af 3 å
4 procents ränta på de penningar, hvilka
för denna Inrättning komme att å räkning
i Banken innestå; hvarigenom Inrättningen
skulle tillskyndas en icke obetydlig vinst,
utan att Banken, sorn ej saknade tillfälle att
mot 5 procents ränta utlåna penningar, kun¬
de dervid något förlora,
2:0 Under den 8 December samma
år, ett Memorial af Herr A. P. Ståhle,
hvaruti föreslås; att, då Malmö Låne-Con-
toirs fond är högst otillräcklig för de än¬
damål den afsett, Rikets Ständer måtte til¬
låta, att Skånska Brandförsäkrings-Inrättnin-
Banco-UlskotLets Petänkaiule N:0 88.
gens Fond, som redan är eller framdeles
varder insatt i Rikets Ständers Bank, matte,
genom Malmö Banco-Låne-Contoirs försorg,
varda, efter det derföre gällande Regle¬
mente, utlånt, och Brandfönsäkrings-Inrijtt-
ningen å denna Fond tilläggas 5 procents
årlig ränta; helst den vinst, sorn för Låne-
Contoiret uppkomme genom i förväg ske¬
ende afdrag af ett hallt års ränta, torde
fullkomligen betäcka de kostnader, sorn ge¬
nom den föreslagna utlåningen kunde för¬
orsakas. Och hafva Herrar Falkman,, Pet¬
tersson och Hemberg häruti sig förenat.
3:o Under den 12 December samma
år, en (i sammanhang med väckt motion
om Banco-låns meddelande jemväl på Hus,
som blifvit i Landsorternas Brandstods-
föreningar försäkrade} utaf Herrar Santes¬
son j Lamberg och Leffler gjord, så lydan¬
de framställning:
”Skulle Rikets Högloft. Ständer bifalla
Herr Ståhles motion om Skånska Brand-
försäkrings-Inrättningens medels förräntan¬
de genom Rikets Ständers Banks Låne-
Contoir derstädes; så önska vi, att sådan
rättighet äfven må beviljas båda föreningar-
ne i Götheborg, dock utan ovilkorlig skyl¬
dighet att den begagna.”
3.o Banco-Uts.kottets Betänkande N,lo 88.
Från Högloft. Ridderskapet och Adelil
har slutligen, under den 23 October inne¬
varande år, blifvit remitterad en motion af
Herr A. von Hartmansdorff', af innehåll:
att, då omnämndt blifvit, att i Beklädnads-
Direetionernas Cassör finnas flera hundrade
tusende Riksdaler innestående, hvilka ej
finge till enskilde utlånas, men ifrågava¬
rande Cassör vore att jemföra med Spär-
Bankerne, torde de förra, likasom de se¬
nare, kunna få insätta sina Fonder i Ban¬
ken till förräntande, i likhet med hvad
Banco-Utskottet för de senare tillstyrkt;
hvadan Motionairen föreslår: att Bekläd-
nads-Directionerne må få insätta sina me¬
del i Banken mot en sådan ränta, sorn
Banco-Utskottet kunde finna lämplig och
med Bankens, ej mindre än Beklädnads-
Directionernas , nytta öfverensstämmande ,
så att, om till ex. i Cassorna funnes 3oo,ooo
R:dr, och dessa insattes mot 4 procents rän¬
ta, Cassorna kunde vinna 12,000 R:dr år¬
ligen, en summa som ej vore att förakta.
I anledning af dessa motioner, hvil¬
ka Utskottet, i afseende till deras inbördes
samband och likhet, ansett sig böra här
gemensamt och på en gång till besvarande
upptaga, får Utskottet vördsamt yttra den
tanka : att, i händelse Rikets Ständer bifalla
Banco - Utskol tets Förslag oxn penpingars
Banco-Ut skotten Betänkande IV.o 88. 3i
upp- oell utlåning genom Banken och Pro-
vince-Låne-Contoiren, en anstalt, som i
slikt fåll blifver för allmänna Inrättningar
och Corporationer lika tillgänglig, som för
den enskilde,
någon serskild eller ytterligare fö¬
reskrift i och för befrämjandet af
de hufvud-ändamål Motionairerne,
med deras förenämnde Förslag, å-
syftat, ieke lärer finnas af nöden.
Men skulle åter den föreslagna Upp-
och Utlånings-anstalten i allmänhet icke
komma att ega ruin, då, och endast för
sådan händelse, bar Utskottet ansett siar
o
böra härigenom hos Rikets Ständer föreslå:
att Allmänna Brandstods-Bolaget,
Skånska Brand försäkrings-Inrättnin-
gen och Götheborgs Stads båda
Brandstods - föreningar , äfvensom
Beklädnads-Directionerne, om upp¬
låningar genom Banken i öfrigt ej
bifallas, må icke destomindre blif¬
va serskildt tillåtet att, mot erhål¬
lande af 3 procents ränta, insätta
i Banken penningar, för att an¬
vändas till Discont-fondernas för¬
stärkning ; och det under följande
vilkor och förbehåll, nemi.
39. Banco-Ulskotlels Betänkande N:0 88.
a) att insättningarne ske på så kal¬
lad Afskrifnings-räkning, och,
i följd deraf, Iiisättnings-bevi-
sen eller Attesterna stallas en¬
dast till det insättande Verket,
men icke till Ordres;
b) att uppsägningsrtiden må blifva
i allmänhet 6 månader; dock
att på 2:ne månaders uppsäg¬
ning tillätes innestå för All¬
männa Brandstods-Bolaget högst
100,000 R:dr, samt för Skån¬
ska och Götheborgska Brand-
försäkrings-Inrättningarne hvar¬
dera högst 20,000 R:dr; och
c) att Banco-Fullmaglige må vara
förbehållet, derest de, af vigti¬
ga skäl, skulle så för Banken
nödigt finna , att kunna inskrän¬
ka eller ock helt och hållet in¬
ställa denna slags upplåning.
Dock varder detta Rikets Ständers vi¬
dare bepröfvande underställdt.
Stockholm den i o December 1829.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Tryckeriet, i8ay
Banco-Utskotlets F etänkandc N.-o 8g. i
N:o 89.
Ankom till Exped.-Utsk. d. 23 Dec. 1829.
Betänkande, i anledning af en utaf
Riksdags- Fullmägtigen Anders
Danielsson frän Elfsborgs Län-
väckt Motion 3 att utvexling af
nja Banco-Sedlar motförslitne
matte blifva ombesörjd vid Ri¬
kets Stäiiders Lån-Contoir i
Götheborg.
Under den 17 December nasti, år liar He¬
dervärda Bonde-Ståndet till Banco-Utskot-
tet remitterat ett anförande af Riksdags-
Fullmägtigen Anders Danielsson från Elfs¬
borgs Län, som upptager åtskilliga med
Bankens Lån-rörelse gemenskap egande äm¬
nen, öfver hvilka Banco-Utskottet föredet¬
ta sig utlåtit, samt äfven innefattar ett För¬
slag, angående utvexling af nya Banco-Sedlar
mot förslitna vid Lån-Contoiret i Götheborg.
Då Stats- och Banco-Utskotten gemen-
Bili. till Riks. St, Prof. 1828, 1829, 6:te Sami. 2 B, 1
io:de Häftet.
o. Banco-Utskotlets Betänkande IV.-o 89.
samt, uti ett under den 29 Julii innevaran¬
de år afgifvet Betänkande, N:o 11, öfver
Herr E. M Lejflers inom Vällofl. Borgare-
Ståndet gjorda framställning, rörande behof
af någon förbättring i de redan förut vid¬
tagna, utaf Läns-Styrelserna beroende Vex-
lings-anstalter för gammalt Sedelmynt i or¬
terna, yttrat den tanka: — dels att de på gil¬
tiga anledningar långt före detta inställda
åtgärderna, att, genom förskotts meddelande
från Riksgälds-Contoiret, serskildt befrämja
invexlingen af dess i orterna kringlöpande
förnotta Sedlar, så mycket mindre behöfdé
å nyo vidtagas, som ett vidsträckt utbyte
emellan Sedelsorter af alla slag låter sig till¬
vägabringa genom de utvägar, hvilka, enligt
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till Dess och Ri¬
kets Stats-Contoir af den 22 Maji 1819, blif¬
vit, så i afseende på Bankens som Riksgälds-
Contoirets Sedlar, jemväl af de högre va¬
leur erne , öppnade och beredde, och dels
att Vexlings-anstalterna för gammalt Banco-
Sedelmynt i orterne, under Läns-Styrelser-
nas tillsyn och vård, icke måtte till sådana
högre valeur er utsträckas, samt inga be¬
tydligare summör eller rundligare arfvoden,
än som vid sista Riksdag anslogos, blifva i
sådan väg använda, å hvilka yttranden samt¬
lige Riks-Stånden deras bifall meddelat; —
omnämndes af Utskotten tillika, att Anders
Danielssons ofvanberörde Motion om Sedel-
Banco-Utskottets Betänkande N.o 89.
3
vexlings besörjande vid Lån-Contoiret i Gö¬
theborg komme att blifva föremål för ser¬
skildt Utlåtande af Banco-Utskottet allena;
och får Utskottet nu detta åtagande fullgöra.
Sedan Motionairen anfört, hurusom,
uti de från Rikets Ständers Bank och Riks-
gälds-Contoir mera aflägsna provincer, des¬
sa Verks Sedlar, serdeles de smärre på
Skillings-valeurerne, äro i allmänhet i hög¬
sta grad förslitne, hvilket i synnerhet skall
vara förhållandet uti Götheborg och kring¬
liggande orter, så att den, som icke varit
på stället, knappast skall kunna göra sig ett
begrepp om det stympade skick, som der
utmärker Bankens Sedlar från Åtta Skillin-
gars till Tre Riksdalers valeur, och Riks-
gälds-Contoirets från Tolf Skillingars till
Två Riksdalers valeur, samt tillika anmärkt,
att, då det icke är Läns-Styrel$erna såsom
skyldighet egentligen ålagdl, att begagna
den, till afhjelpande af berörde olägenheter,
utaf Rikets Ständer lemnade tillåtelse för
nämnde Styrelser, att mot behörig säker¬
het och viss procent, som af Banken bestås,
reqvirera från Banken nya Sedlar lill för-
vexling emot förslilna, ulan sådant kunde
efter Läns-Styrelsernas godlyeke underlåtas
eller tillvägabringas, denna anstalt vore, 1
följd deraf, mer eller mindre svarande mot
ändamålet, och syntes, hvad Götheborg och
4 Banco-Utskottels Betänkande N.o 89.
kringliggande orter beträffade, helt oell hål¬
let vara förfelad, enär densamma icke lem-
nade spår af sin tillvarelse; hav han, i be¬
traktande häraf, och då Banken eger en
utgrening i Götheborg, icke allenast i och
för Discont-rörelse, utan ock för den egentliga
Lån-Banken, i hvad som rörer Låns utgif-
vande på Jern och Metaller, och hvilket
etablissement förvaltas utaf Rikets Ständers
samt Bankens egna dertill utsedda Fullmäg-
tige, hemställt, att åt samma förvaltning
kunde anförtros förvexlingen af förslitna Sed¬
lar, som således skulle komma att upphöra
vid Ränteriet, och'förslagsvis uppgifvit hvad
för verkställigheten i slikt fall borde, efter
dess åsigter, iakttagas, nemligen:
i:o Lån-Contoirets Direction i Götheborg
skulle ega att från Rikets Ständers Bank,
i och för invexlingen af förslitna Sed¬
lar, reqvirera en summa af 5o till
100,000 R:dr Banco i Valeurer ifrån
och med 8 Skillingar till och med 5oo
R:dr, och denna summa af Rikets Stän¬
ders Bank förskjutas.
2:0 De Sedlar, som vid Lån-Contoiret in-
vexlades, skulle förses med en dertill in¬
rättad korsnings-stämpel, och sedan ett
betydligare partie blifvit insamlad t ,
detsamma insändas till Banken, då det
Banco-Utskottets Betänkande iV.-o 89. 5
finge bero af Directionen; att vid sam¬
ma tillfälle återbegära remissens belopp
i nya Sedlar, eller dermed låta anstå
till framdeles påkommande behof.
3:o För transporten till och från Banken
skulle begagnas samma transport-medel,
som Landt-Ränterien begagna för Kro-
no-uppbörden.
4:o De af Banken för ifrågavarande anstalt
tillgörande förskott, äfvensom de derå
skeende inlevereringar, skulle bokföras
å serskild Conto i Bankens Hufvudbok,
och likaledes serskild Räkenskap der¬
öfver, samt öfver de dermed förknip¬
pade omkostnader, hållas vid Lån-Con-
toiret. (Så vida nemligen dessa omkost¬
nader icke skulle kunna få alföras af
den årliga Discont-vinsten, i hvilket
fall ändock serskild specifikation der¬
öfver borde i räkenskaperna ega rum).
5:o Ansvaret af hela denna detail skulle
hvila på Directionen, som egde att, för
bestridandet af göromålen dervid, an¬
taga en pålitlig person, hvilken, under
namn af Casseur, komme att åtnjuta
lika förmoner med första Registratoren
och Bokhållaren, samt ställa nöjaktig,
6
Fanco-Utskottets Betänkande N.o 8g.
af Directionen godkänd Borgen för om-
händer hafvande medel.
6:0 Expeditionen häraf skulle tillgå på det
sätt, att Directionen till Casseuren ut-
lemnade en viss summa, till ex. 4000
R:dr Banco uti diverse Sedlar, och ef¬
ter det desamma vore i det närmaste
utgångne för utbyte emot förslitne Sed¬
lar, aflevererades dessa till Directionen,
hvarje valeur serskildt sorterad, samt
leverancen i öfrigt försedd med Cas-
seurens specification öfver de inlevere¬
rade Sedlarne, hvilka af en serskild
conlrollerande person komme att ge¬
nomräknas; hvarefter Casseuren egde
att hos Directionen lyfta leverancens
belopp uti nya Sedlar, dock så, att al¬
drig större summa än 4°°° B:dr på
en gång blefve Casseuren anförtrodd.
Men, i fall Bankens på stället varande
Ombud skulle kunna åtaga sig att för hvarje
leverering genomgå och efter gällande före¬
skrifter granska och godkänna de invexlade
Sedlarne, samt ega rätt att, såsom i Banken
tillgår, genast efter skedd granskning och
approbation annullera dem genom ölver-
suddning; så kunde, eller Motionairens tan¬
ka, all transport till Banken ske sjöledes,
till besparing i omkostnader, samt vinter¬
Banco-Utskotlets Betänkande N:o 8g.
7
tiden erhållas nytt förskott från Banken,
uppå Directionens skeende anmälan, att ett
så eller så stort belopp i förslitna Sedlar
blifvit invexladt, oell befunnes i Direclio-
nens hvalf annulleradt; och hvilket då vid
första Öppet vatten komme att till Banken
sjöledes insändas.
Efter att hafva i detta ämne hört så
Väl Herrar Banco-Fullmägtige som Bankens
Comissariat, får Banco-Utskottet för dess del
yttra: att Motionairens uppgift om beskaf¬
fenheten af de i allmänna rörelsen uti och
omkring Götheborg gångbara smärre Sedlar,
så mycket mindre kan sättas i tvifvel, som
Läns-Styrelsen derstädes icke på flera år
iakttagit det tillfälle den egt att från Ban¬
ken reqvirera förskott af nya Småsedlar till
förslitnes invexlande, oaktadt vexlings-arf-
vodet för nämnde Län blifvit bestämdt till
tvåtredjedels procent, eller en sjettedel hö¬
gre än för de öfriga Länen i Riket. Och
enär häraf kan förmodas, att genom den¬
na anstalt, hvars fortfarande enligt förut
stadgade grunder, men utan någon slags vi¬
dare utsträckning, Rikets Ständer, jemlikt
Stals- och Banco-Utskottens här ofvan om¬
nämnde tillstyrkan, medgifvit, föga på det
hela, äfven för framtiden, torde komma att
uträttas, till aflijelpande af orternas öfver-
klagade förlägenhet, härrörande utaf ett ut-
8 Banco-Utskottets Betänkande N.o 8g.
nott och stympadt Sedelmynt, har Banco-
Utskottet, med föranledande af Motionen,
ansett sig böra föreslå:
a) att invexling af gamla mot nya
Banco-Sedlar, från och med Åtta
Skillingars till och med Tre Riks¬
dalers valeur, måtte äfven få be¬
sörjas vid Rikets Ständers Lån-
Contoir, så väl i Götheborg som
i Malmö, under förutsättande, att
Directionen å hvartdera stället, för
en sådan Vexlings-åtgärd samt de
dertill erforderliga förskott från
Banken, vill och är i tillfälle åta¬
ga sig ansvar och redovisning.
Då Banco-Utskottet emedlertid ej kun-*
nät lemna utan uppmärksamhet, att Rikets
senast församlade Ständer , vid upprättande
af de reglementariska föreskrifterna för Lån-
Contoiret, haft för afsigt att undvika betyd¬
ligare contanta Cassa-behållningar vid dessa
Contoir, men att controllen härå vore i
verkligheten omintetgjord, derest, efter den
ordning, som af Motionairen blifvit föresla¬
gen att följas vid erhållna förskotts redo¬
visning och nya förskotts utbekommande,
större eller mindre andel af de för Sedel-
omvexling ämnade medel skulle kunna fort¬
farande
Baneö-Uiskoltets Betänkande N--o 8g,
Farande eller under längre tider förblifva
inberäknade och sammanblandade med den
contanta Gassa, som i och för Divcont-rörel-
Sen begagnas, får Utskottet vidare tillstyrka:
att, vid beslutet om Sedel-vexling
genom Lån-Contoiren, må, såsom
uttryckligt vilkor, fästas, att den
högsta förskotts-summa, som på en
gång meddelas, ej får Öfverstiga
20,000 R:dr till Götheborgs-Con-
toiret och 10,000 R:dr till Malmö-
Contoiret, äfvensom att ingen dy¬
lik reqvisition af nya Sedlar må
kunna ega rum, eller af Banco-
Styrelsen beviljas förr, än ett re¬
dan ernottaget vexlings-förskott
blifvit till fulla beloppet redovisadt
bch tili Banken åter inlevereradt.
Utskottet bar visserligen ej förbisett, att
i följd häraf mäste ske ett afbrott eller up¬
pehåll med vexlingen under den tid, som
åtgår för fram- och återsändandet af en re¬
miss, men ansett denna olägenhet, i jem¬
förelse med den ofvan antydda, böra min¬
dre komma i betraktande.
Bill till Ritt St. Prot. 1828, 1829. Gste Sami, 2 B. a
tolde Häftet.
10 Banco-Utskollets Betänkande År:0 85.
Utskottet hemställer för. öfrigt,
c') att vid verkställigheten må iakt¬
tagas, så 1 afseende på Bankens sä-
kerhet för förskotts- summorne, som
Sedel-vexlingens besörjande och de
invexlade Sedlarnes annullering
och aflemnande till1 Banken, de fö¬
reskrifter Herrar Banco-F ullmägtige,
efter att hafva hört Directionerne
vid Province-Lån-Contoiren, kun¬
na finna nödigt derutinnan meddela.
Till Rikets Ständers upplysta bepröf-
yande öfverlemnas detta vördsam!igen.
Stockholm den 18 Dec. 1829.
Slut pä Sjette Samlingen > Andra Bandet,
STOCKHOLM, tryckt i E&kiteinska Tryckeriet, iSaQ.