Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. N.-o 96. 27
hemgift i lös egendom är ett förskott på för^
modadt blifvande arf, ej vara af sakens na¬
tur föranledd. Hemgiftstagaren bör visserli¬
gen vara pligtig att, vid gifvaréns död och
i vissa andra bestämda fall, låta det eibali¬
na eller dess värde komma i vederbörlig be¬
räkning, så framt det icke återbäres i sam¬
ma skick som det var då det gafs, men icke
anses obehörig att emedlertid sälja, förbyta
eller eljest använda detsamma, såsom annan
sin egendom. Att han hitintills, enligt Sve¬
riges Lag, varit dertill berättigad, löjes
bland annat af olikbeten emellan stadgan-
dena i 11 Cap, 4 § Handels-Balken, hvar¬
est föryttrande af lant gods belägges med
böter, utom ersättnings-skyldighet, och 16
Cap. 2 § Giftermåls-Balken, hvarest annan
påföljd, än gäldande af det värde godset ha¬
de då det gafs, icke är stadgad för den hän¬
delse, att husgeråd är borta eller icke i lika
godt skick.
Dessutom förete sig emot innehållet af
Edert ifrågavarande Förslag följande an¬
märkningar:
Vid 1 $, att deruti är uteslutet allt
hvad nu gällande Lag innefattar angående
hemgift i fast egendom, hvarigenom synes
uppkomma tvekan, huruvida det må vara
tillåtet alt meddela så beskaffad hemgift,
28 Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. N.-o 96.
och, i sådant fall, om hvilka följder slik
hemgift må medföra för ej mindre liemgifts-
tagaren, än gifvaren och hans öfrige arfvin¬
gar, rätts-innehafvare eller borgenärer.
Vid 2 §, att det der föreslagne stad¬
gandet, angående liemgiftsbrefs ingifvande till
Domstol och dess intagande i Äktenskaps-
Förords-Protocollet, medförer en omgång,
hvilken, förenad med kostnad, ofta med re¬
sor och tidsspillan, i synnerhet för Allmo¬
ge, boende aflägse från Tingsställen, skulle
antingen afskräcka mången från meddelande
af hemgift, eller ock, om den gåfves utan
att på föreskrifvet sätt blifva lagföljd, och
således ej komme i laga beräkning, förorsa¬
ka för den ene arfvingen obehörig vinst på
de Öfriges bekostnad.
Uti 4 §j sorn stadgar, att, då gifvaren
dör, hemgift skall till skifte återbäras, sak¬
nas föreskrift om rättighet för den arfvinge,
hvilken hemgiften innehaft, alt, om handel
åstundar, behålla densamma på sin lott ef¬
ter det i hemgiftsbrefvet stadgade värde; en
rättighet, som synes vara på billighet grundad.
Stadgandet i 5 Sj att, då gifvarens
egendom afträdes till borgenärer, de då ega
återtaga den egendom, som i hemgift gifven
är, synes icke öfverensstämma med billighet
och rättvisa. Då Föräldrar obestridligen ega
Kongl. Maj.-ts Nacliga Shrifv. N.o g6. 2g
rätt under deras lifstid, att till full ego öf¬
verlemna den egendom, hvarmed de vilja
understödja något af deras harn, och gifva-
rens borgenärer derefter icke eg a någon rät¬
tighet tili samma egendom, lärer den in¬
skränktare förmon, som af Föräldrar blifvit
harn förunnad genom en blott vilkorlig egan¬
de rätt, eller såsom förskott på möjligen till¬
fallande arf, ännu mindre höra rubbas ge¬
nom de förres iråkade obestånd, eller bor
genärer ega vidsträcktare anspråk, än Gäl,'
denären sjelf.
Föreskriften i 6 om rättighet för gif 4
varén att hemgiften återkalla, derest hem-
giftstagaren gör honom orätt eller skada, sy¬
nes onödigtvis kunna grundlägga mångfaldiga
tvistigheter anhörige emellan, helst den obe¬
tydligaste anledning till missnöje tvifvelsu¬
tan ofta skulle anses såsom skäl att yrka
tillämpning af detta stadgande.
Senare momentet af ^ att i de
fall, då hemgift går åter, hemgifts-innehaf-
varen ej bör ansvara för den försämring å
lösören, som genom deras vanliga bruk för¬
orsakats, synes strida emot den hittills gäl¬
lande grundsatts, att hemgift i lösören, så¬
som varande ett förskott på blifvande arf,
bör, då den återgår, beräknas efter det vär¬
de den hade vid första öfverlemnandet.
3o Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. N.-o 96.
Slutligen saknas i Förslaget allt yttran¬
de om den förändring af 12 Cap. g och 10
§§. Ärfda-Balken, som, i händelse af För¬
slagets antagande, horde, i anseende till det
nära sambandet emellan berörde lagrum och
16 Cap. Giftermåls-Balken, blifva ound-
Med stöd af dessa anmärkningar, och då
Lagens nu varande stadganden, angående med¬
gift och liemföljd, icke sjunis erfordra någon
så skyndsam förändring, att dermed icke kan
anstå till dess den, i sammanhang med för-
heredelserne till ny Civil-Lag i allmänhet,
kommer under öfverläggning, finner Jag Mig
sakna anledning att bifalla den föreslagna
Lagförändringen.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti skrifvelse den 11 sistlidne Novem¬
ber, i underdånighet föreslagit, att, med upp-
häfvande af Kongl. Brefvet den 3i Januarii
1777 och 3 Mom. i io:de punkten af För¬
ordningen den 12 November 1766, så vidt
de angå lösen för handlingar, hvilka i revi-
sionssaker till Konungen från Hof-Rätt in¬
sändas, 1 Mom. 3 § i 3o Cap. Rättegångs-
Balken må ändras till följande lydelse:
”Nu häfver Parten fått Hof-Rättens svar
”och tillstånd, sände då Hof-Rätten parternes
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.-o g6. 3i
”skrifter och alla bilagor, med skrifteliga
”berättelsen deröfver, hvarå dömdt är, till
”Konungen in; late ock väl och rent afskrif¬
na hvad för rätta är taladt och svaradt,
”med Hof-Rättens omröstning till domslutet:
”och löse parten den afskrift ut, som ser¬
skildt stadgadt är.”
I sammanhang hvarmed J jemväl före¬
slagit en deraf föranledd ändring i Kongl.
Förordningen den 24 April 1 54-
Efter Högste Domstolens och Siats-Rå¬
dets hörande, har Jag, då ifrågavarande lö¬
sen för Revisions-Acter i Hof-Rätterne ut¬
gör en del af de lägre Tjenstemännens i
Hof-Rätterne inkomster, hvilka icke utan mot¬
svarande löneförbättring höra dem beröfvas,
och J icke anvisat medel till beredande af
en slik ersättning, ansett Mig icke kunna
ifrågavarande lagförändring bifalla.
Emot det Förslås: till förändrad reda-
ction af 3 Cap. Arfda-Balken, angående bak¬
arf och sidoarf, som J, Gode Herrar och
Svenske Män, uti Skrifvelse af den 28 sist—
lidne December, till Mig i underdånighet
aflemnat, har Jag, efter Högste Domstolens
och Stats-Rådets hörande, funnit följande
anmärkningar förekomma:
3a Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.o 96.
11 § i Förslaget lyder sålunda: Äro
hakarfvingar å fäderne- och möderne-sidan
samarfva, lage fäderne-sidan fäderne-del,
och möderne-sidan möderne-del: äro å en¬
dera sidan alla döde, falle alltsammans an¬
dra sidan till. Äro sidoarfvingar å fäderne
och möderne samarfva, eller finnes å endera
sidan ej någon till; vare lag som om bak-
arfvingar sagdt är. Är sido-arfvinge både å
fäderne och möderne skyld med den döde;
njute då han både fäderne- och möderne-del.
Det uti sista momentet af denna § fö¬
rekommande ord sido-arfviflge hade bordt
utbytas emot arfvinge j ty äfven med bak¬
arfvinge kan inträffa enahanda förhållande,
som här angående sido-arfvinge förutsättes,
hvarå såsom exempel må anföras den hän¬
delse, att tvänne systrars barn med hvaran¬
dra ingått gifte och efterlemnat ett barn,
som sedermera aflider. Dess Mormors mor
och Farmors mor är då en och samma per¬
son, och är således berättigad lill arf håde
å fäderne- och möderne-sidan.
12 § i Förslaget är af följande lydelse:
Halfslägt träde till arf med helslägt, dock
ej till annan del än den, som fader eller
moder, genom hvilken de med hvarandra
skylde äro, efter ätträkningen taga skolat,
om den lefvat.
Häri-
Kongl. Majds Nådiga Skri/v. N.o g6. 55
Härigenom är ej nog tydligt utmärkt,
att stadgandet ej är tillämpligt i annan hän¬
delse, än när hel- och halfslägten äro sam¬
arfva, men att, om halfslägten är närmare,
den ensam tasrer arfvet.
O
Uti Förslaget saknas jemväl bestämd
föreskrift, huruvida all arfsdelning bör ske
efter Lands, eller Stads-rätt, i förhållande
till dens stånd eller hemvist som ärfves,
eller om, då en eller flere af dem, genom
hvilka de ärfvande varit med honom skyl¬
de, egt annat stånd eller hemvist, afseende
derå jemväl bör fästas.
Med afseende å dessa anmärkningar,
och då tiden nu mera icke medgifver att ge¬
nom Contraproposition bereda den förbätt¬
ring af Lagförslaget, hvartill samma anmärk¬
ningar synas böra föranleda, finner Jag Mig
nödsakad att vägra Nådigt bifall till den
af Eder föreslagna Lagförändring i detta
ämne.
Uti skrifvelse af den 11 sistlidne Ja¬
nuarii, håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, uppå anförde skäl föreslagit, att 5 §
af i5 Cap. Ärfda-Balken, angående förhål-
Bih. till R• St. Prot. 1828S0. 1 Sami. 4 Band.
8:de Häftet. 3
34 Kongl. Maj.-ts Nådiga. Skrif v. N.-o g6.
landet, då död man efterlemnar inländsk
arfvinge, hvars vistelseort är okänd, måtte
ändras till följande lydelse:
”Nu vet man hans inländska arfvin¬
ge, men ej hvar han är, late då Domaren
”i allmänna tidningarne, tre gånger, minst
”en månad emellan hvarje gång, och första
”gången sist inom tre månader från den
”dag, då bouppteckningen till Rätten ingif-
”ven är, kungöras, att arf fallit honom till.
”Vilja fjermare det arf lyfta, vare det tillå-
”tet, der de för arfvet och dess afkomst
”ställa borgen, som af Rätten godkännes,
”begagna de ej lyftnings-rätten, förordne
”Domaren god man, som arfvet vårdar och
”förvaltar, till dess den frånvarande arfvin-
”gen sin rätt bevakar eller tiden dertill ute
”är. Kommer ej den frånvarande arfvingen
”inom tio år från den dag då kungörelsen
”tredje gången i tidningarne infördes, vare
”från arfvet skiljd, ehvad han laga förfall
”visar eller ej.”
Sedan Jag häröfver bort IlÖgste Dom¬
stolen och Stats-Rådet, har Jag företagit
detta ämne till pröfning; och ehuru Jag
dervid funnit Edert berörde Förslag vara
på goda skäl grundadt, i hvad det angår
förkortande af den i i5 Cap. 5 § Ärfda-
Balken stadgade praescriptions-tid, har Jag
dock, i fråga om det föreslagna stadgandet,
Kongl. Maj.ts Kådiga Skrif». JV.-o 96. 35
att laga förfall icke må gälla För den från¬
varande arfvinge, hvilken icke inom den
föreskrifna tiden sig infinner, ansett ett bil¬
ligt afseende böra så mycket mera fästas å
de flerfaldiga omständigheter, hvilka kunna
för den frånvarande göra omöjligt icke al¬
lenast att inom laga tid, beräknad från kun¬
görandet i allmänna tidningarne, sig anmä¬
la, utan ock att, om ett slikt kungörande
erhålla underrättelse, som, genom det för¬
ändrade stadgandet, proescriptions-tiden blef-
ve från Tjugu till Tio år förminskad.
Då Jag derjemte öFvervägat, huruledes
ofvanberörde i5 Cap. i Ärfda-Balken uti de
flesta andra fall bevarat Arfvinges rätt att
med laga förfall ursäkta sin försummelse, att
inom utsatt tid sig inställa, och funnit nöd¬
vändigheten deraf att, innan fråga om un¬
dantag för något visst fall kan ega rum,
detta Lag-capitel hör undergå den fullstän¬
diga granskning och jemförelse af alla der
befintliga med hvarannan i nära samman¬
hang stående föreskrifter i detta afseende,
som icke förr än vid en slutlig pröfning af
den föreslagna Allmänna Civil-Lagen läm-
peligen. lärer kunna anställas, har Jag an¬
sett Mig icke kunna bifalla Edert ifrågava¬
rande Förslag.
36 Kongl. Majds Nådiga Skrifv. N.;o 96.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti Skrifvelse al den 11 sistlidne Janu¬
arii, i underdånighet föreslagit det tillägg i
i/[ Gap. 1 § Giftermåls-Balken: ”att, der-
”est, under tvist 0111 skillnad till säng och
”säte, makarne fortfarande lefva i kil och
”osämja, samt oenigheten öfvergår lill så
”våldsamma handlingar, att endera eller
”bägge Makarnes lif och helsa derigenom
”äfventyras, Domaren må vara berättigad
”att, vid derom gjordt påstående, och lag-
”lig bevisning af ofvannämnde förhållande,
”tillåta endera makan att, under rättegången,
”flytta från den andra eller vidtaga andra
”åtgärder för skyddande af den våldförda
”makans lif och helsa.”
Då bevarandet af äktenskapets helgd
och den deraf följande angelägenheten att
ej lätta ut vägar ne till vinnande af äkten¬
skapsskillnad synes fordra, det Domstolar-
nes åtgärd i detta fall icke utsträckes öfver
den gräns, som i Allmänna Lagen och 1
punkten af Kongl. Förordningen den 27
April 1810 är utstakad; då Makars skillnad
till säng och säte så nära gränsar till full¬
komlig äktenskapsskillnad, att, sedan det
förra steget är taget, det senare är att an¬
se såsom nästan säkert gifvet, hvaraf föl¬
jer, att det är det förra, som förnämligast
bör försvåras och genom lämpliga tvångs¬
Kongl. Maj.ts Kådiga Skrif v. JV.-o g6. 3 7
medel lill makarnes återförening motverkas,
så framt man ej vill i oell med detsamma
underlätta det senare: då den af Rikets
Ständer föreslagne rättigheten för Domaren,
att kunna tillåta endera makan, att under
rättegången flytta från den andra, enligt
Förslagets ordalydelse skulle ega rum en¬
dast då tvist uppstår om skillnad till säng
och säte, hvilken fråga enligt Lag icke upp¬
kommer förr, än tvänne varningsgrader af
böters åläggande frugtlöst blifvit använde,
•vid hvilket förhållande åter Domaren, enär
fortfarande oenighet emellan makarne är
lagligen styrkt, har rättighet och skyldig¬
het att meddela formeligt beslut om skill¬
nad till säng och säte, hvaraf följer, att,
genom det föreslagna stadgandet, å ena si¬
dan, litet eller intet vore vunnet till den
lidande makans fredande från fortsatt våld¬
sam behandling, samt, å den andra, om
Domarens meddelande slutliga Utslag, hvar¬
igenom skillnaden på viss tid blefve stad¬
gad, möjligen, efter fullföljd klagan, af hö¬
gre Rätt ogillas, den af förste Domstolen i
förväg lemnade tillåtelsen för makarne att
lefva åtskiljde, så länge tvisten påstår, (in¬
nefattande i alla fall en uppenbar motsatts
af hvad Lagen i allmänhet stadgat om verk¬
ställighet af Domstolars beslut), kan sna¬
rare motverka än befrämja det ändamål man
ville söka, när dessa makar efter någon tids
38 Kongl• Majds Nådiga Skrif v. N.-a <)6.
skilsmessa skulle åter tvingas till en sam¬
manlefnad, som blefve följden af den högre
Domstolens pröfning; och då slutligen an¬
talet och beskaffenheten af de varningsgra-
der, som, efter nu gällande Författningar,
skola föregå makars skiljande till säng och
säte, äfven om någon rättelse deruti skulle
pröfvas lämplig, dock icke synes böra un¬
dergå förändring, utan i sammanhang med
omarbetning af Lagarne om äktenskaps-skill-
nad i allmänhet, har Jag, efter Högste Dom¬
stolens och Stats-Rådets hörande, ansett
Mig böra vägra bifall å Edert ifrågavarande
Förslag.
Uti skrifvelse af den ii sistlidne Ja¬
nuarii håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, uppå anförde skäl i underdånighet
föreslagit, att 5. §. i 17. Cap. Ärfda .Bal¬
ken, tillika med Förordningen den 19. Au¬
gusti 1762 måtte helt och hållet upphäfvas,
samt 4- §• i samma Capitel och Balk än¬
dras till följande lydelse;
”Ali aflingejord och ärfda eller förvärf¬
va lösören å landet, så ock allt gods i
”staden, ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller
”orörligt, må man bortgifva eller testamen¬
tera till hvem man vill, skyld eller oskyld,
”barn eller andre arfvingar. Dock ther
Kongl, Maj:ts Nådiga Skrif v, N-o g6. 3g
”omyndiga barn äro, som icke ega något till
”föda och uppfostran; tå skall them först,
•”efter stånd och värde, så mycket lemnäs,
”sorn Domaren skäligt pröfvar, till thess the
”sig sjelfve nära kunna.”
Sedan Jag häröfver hört Högste Dom¬
stolen och Stats-Rådet, har Jag tagit detta
ämne i öfvervägande; Och ehuru skäl synes
förekomma för utsträckning af testaments-
rättigheten i stad, har Jag likväl funnit
emot Edert framställde förslag de anmärk¬
ningar ega rum, att, derest hela 5. §. 117.
Gap. Alfda Balken skulle upphäfvas, den i
berörde lagrum arfvingar medgifne rättighet,
att till sig lösa borttestamenteradt hus, tomt,
gård och jord i staden, således komme att
upphöra, under det bördsrätt till försåld
dylik egendom ännu qvarstår, samt att, då,
enligt den föreslagne förändrade lydelsen
af 4* §• i nämnde Capitel, man eger att
bortgifva eller testamentera allt gods i sta¬
den, ärfdt eller förvärfdt. rörligt eller orör¬
ligt, deraf rätteligen borde följa, att stad¬
gande i 8. Cap. 3. §. Jorda Balken, det
man endast eger bortgifva sjette delen af
jord, hus eller tomt i staden, ehvad det är
ärfdt eller alhult, komme att upphäfvas, hvar¬
om likväl Edert förslag icke något innehål¬
ler. Då dessa förhållanden äro stridande
emot den enhet i lagstiftningen, som med
4o Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. N.o g6.
Edert ifrågavarande förslag åsyftas, har Jag
ansett Mig icke kunna detsamma antaga.
Sedan Högste Domstolen och Stats-Rå-
det blifvet hörde, har Jag funnit godt bifalla
Edert, uti underdånig skrifvelse den 17 Sep¬
tember sistlidne år, framställde förslag, att
det i 10. Cap. 3. §, 2 Mom. Byggninga-
Balken stadgade förbud att hugga eller säl¬
ja maste-träd, som på skattejord finnes, förr
än det kronan hembudet är, må upphäfvas,
samt krono-skattehemmans-egare tillerkän¬
nas fri dispositionsrätt öfver alla antingen
redan befintlige eller framdeles uppväxande
mäste- och storverks-träd, emot de vilkor,
som uti Eder berörde skrifvelse finnas om-
förmälde; Och kommer detta Mitt och Edert
gemensamma beslut att intagas uti den all¬
männa oeconomiska Författning, som angåen¬
de fri dispositions-rätt öfver Ekeskog å Skat¬
tejord varder utfärdad.
Såsom svar på Min Nådiga proposition,
af den 27 Mars sistlidne år, angående för¬
månsrätt för Upsala Åcademie hos dess
uppbördsman, i afseende å medel, som af
dem för Academiens räkning blifvit upp-
burne eller förvaltade, håfven J, Gode Her¬
Kongl. Maj.-ts Nådiga Shrifv. År;o gG. 41
rar och Svenske Män, uti skrifvelse af den
19 påföljde October, i underdånighet före¬
slagit: att genom serskild Författning må
varda stadgadt sorn följer:
”För medel, som Consislorii-Notarié
”i eller för sin tjenst till förvarande, för¬
valtning eller redovisning emottagit, ege
”vederbörande Dom-Capitel i denne tjenste-
"mans egendom enahanda förmonsrätt, som
”den, hvilken efter Lag tillkommer upp-
”hördsmans skuld till kronan, samt kyrkors
”och Fattig-Inrättningars fordringar hos de-
”ras föreståndare, så framt ej Dorn-Capitlet
”brustit i den tillsyn, eller efter låtit det
”lagliga förfarande, som Kongl. Brefvet den
”1 Junii 1791 Dom-Capitlet ålägger.”
”En lika förmons-rätt tillkommer ock
”Academierne i Upsala och Lund hos de-
”ras uppbördsmän oell redogörare för me-
”del, som desse i och för sine tjenster 0111
”händer fått.”
Efter Högste Domstolens och Stats-Rå-
dets hörande har Jag funnit godt gilla
Edert berörde förslag, hvarom Allmän För¬
fattning kommer att utfärdas.
Efter Högste Domstolens och Stats-Rå-
dets hörande, har Jag tagit i öfvervägande
4a Kongl, Maj:ts Nådiga Skrif». No 96.
Edert, uti skrifvelse den 11 sistlidne Ja¬
nuarii, i underdånighet framställde förslag,
att, med ändring af Kongl. Förordningen
den 11 December i 766 och Kongl. Brefvet
af den i3 Julii 1775, skulle stadgas som
följer:
”1:0 I Städerne, med undantag af Slock¬
holm, åligger det Magistraterne att, då verk¬
ställighet söks å Dom eller Utslag, hvarå
”utmätning följa bör, inom 14 dagar från
”den dag, då Domen eller Utslaget till Ma¬
gistraten aflemnas, hvaröfver skriftligt be-
”vis ovägerligen bör Sökanden meddelas,
”i laga ordning utmätning hos Gäjdenären
"förrätta. Varder lös egendom utmätt, då
"skall den, med iakttagande af hvad i Kongl.
"Förordningen den 18 December i8a3, an¬
gående vissa omständigheter i afseende på
”verkställigheten å auctioner å utmätt egen-
"dom, är föreskrifvet, genom Magistratens
”försorg försäljas så tidigt, att borgenären
”kan, inom sex veckor från ofvannämnda dag,
”af försäljningssumman, så långt den förslår,
"erhålla betalning för sin fordran. Utmä-
"tes fast egendom, då skola anstalter till
”dess försäljande i enlighet med irsta och
"2:dra punkterne i berörde Förordning så
"skyndsamt vidtagas, att, der mer än en
"auction blifver af nöden, äfven andra auc-
"tionen må kunna inom tre månader från
Kongl. Maj.-ts Kådiga Skrifv. K.-o [)6. 41
”sagde dag för sig gå; och besörje sedan
”Magistraten, att livad af köpeskillingen
”borgenären tillkommer, hålles honom till¬
handa sist fjorton dagar efter köpeskillin¬
gens förfallotid.”
”2:0 Å landet skall Kronofogde, inom
”En månad från den dag då Dom eller Ut¬
slag, hvarå utmätning följa bör, till honom
”aflemnas, utmätning hos gäldenären förrät¬
ta; och vare Kronofogde skyldig att, derest
”lös egendom i mät tages, inom tre måna-
”der från nyssnämnde dag, egendomen i
”vederbörlig ordning försälja och af försalj-
hingssumman, så vidt den förslår, borge-
”närens fordran gälda. Utmätes fast egen-
”dom, gälle för Kronofogde hvad här ofvan
”angående Magistrat i thy fall är stadgadt;”
”3:o Försummar Magistrat eller Krono¬
fogde något af hvad 1111 är föreskrifvet, sva-
”re då för det, som utmätas och försäljas
”bordt, der ej visas kan, att borgenär lem¬
hat gäldenär anstånd med betalningen,
”eller att egendomen ej kunnat säljas å tid,
”sorn derföre rätteligen utsatt och kungjord
”varit, eller att, oaktadt vidtagne lagliga åt-
”gärder till köpeskillingens indrifvande, så-
”dane hinder dervid mött, som af Magistra-
”ten eller Kronofogden ej förekommas kun-
”nat; börande i sistberörde arne fall skrift-
”ligt besked, med uppgift af hindrens be-
44 Kongl. Maj:ts Nådiga Skrift). N:o g6.
”skaffenhet, på borgenärens begäran, honom
”genast meddelas.”
”4:o Vill gäldenär klaga öfver utmät¬
ning, som hos honom verkställd är, åligge
”honom att, inom 14 dagar från den dag
”då utmätningen skedde, till Konungens Be¬
fallningshafvande sin klagoskrift ingifva,
”vid äfventyr, att hans klagan eljest icke
”till pröfning upptages; Dock skall dylik
”klagan ej hindra utmätnings- åtgärdens full¬
bordan eller egendomens försäljning, derest
”ej Konungens Befallningshafvande förord-
”nar, att den inställas må.”
Jag anser lika med Eder den uti Kongl.
Förordningen den it December 1766 före-
skrifna tid för fullbordande af utmätning
å landet böra förkortas, samt deremot den
i Kongl. Brefvet den i3 Julii 1775 stadga¬
de tid för utmätnings verkställande i Stad
erfordra förlängning, äfvensom Jag erkänner
hehofvet af hittills saknad föreskrift röran¬
de tiden för öfverklagande af felaktige åt¬
gärder vid utmätnings förrättande; men
emot Edert ofvanberörde förslag lill aflijel-
pande af dessa bristfälligheter i Lagstiftnin¬
gen, har Jag funnit följande anmärkningar
förekomma:
i:o att den uti ardra punkten föresla¬
gna tid, inom hvilken kronofogdar böra hafva
Kongl. Majds Nådiga Skri/v. No g6 /p
verkställt utmätning, synes vara allt för in¬
skränkt; serdeles vid de tillfällen da, efter
slutade Tings-terrniner, mänga expeditioner,
af flerfaldig beskaffenhet pä en gång påkal¬
la kronofogdens verksamhet. För utmätnin¬
gar å landet erfordras ofta flere mils resor,
hvarvid mehnföre eller eljest svårt väglag
i betydlig nion kan verka på möjligheten
af en skyndsam verkställighet. Och dessa
omständigheter synas äfven böra föranleda
till stadgande af en längre tid, inom hvil¬
ken försäljning af utmätt fast egendom å
landet bör vara gjord, än den, som för slik
åtgärd i Städerne blifvit föreslagen;
2:0 att de i esta och ardra punkterne
nyttjade uttrycken: ”utmätning hos Gälde¬
när förätta/’ möjligen kunna lemna rum
för den misstydning, som skulle Magistrat
eller Kronofogde, hvilken af vårdslöshet el¬
ler med afsigt utmäter endast någon obetyd¬
lig egendom, men underlåter utmäta annat
tillgängligt, för full betalning erforderligt
gods, ändock icke vara underkastad den
stadgade ansvarigheten, efter som utmätning
verkeligen blifvit förrättadj, ehuru tili in¬
gen eller föga båtnad för fordrings-egaren.
Lydelsen i denna del uti nu gällande före¬
skrifter al åren 1766 och 177b, der det he¬
ter på bägge ställen: "fullgör sin skyldig¬
het gefion utmätning” synes vara rigtiga-
46 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. N-o <96.
re, enär derigenom uttryckes icke blott att
utmätningen företages, utan ock att den
sker på ändamåls-eniigt sätt;
3:o att i förslaget saknas det stadgan¬
de 1766 års Förordning innehåller derom,
att, när försummelse inträffat och Kronofog¬
de i grund deraf är ansvarig för betalnin¬
gen af hvad utmätas bordt, Konungens Be¬
fallningshafvande skall dertill lemna skynd¬
sam handräckning; en föreskrift, hvilken, ge¬
nom 1775 års Kongl. Bref1 utsträckt äfven
till Magistraterne, gagnar att utmärka, det
så beskaffade fordringar äro executiva och
ej behöfva, såsom en ersättningstalan eller
såsom en fiscalisk action för tjenstefel, hos
Domstol utföras;
4:o att 1 4;de punkten saknas bestäm¬
melse för den händelse, då den, som utmät¬
ningen begärt, vill klaga öfver Kronofogdes
eller Magistrats åtgärd; till afhjelpande af
hvilken ofullständighet uti Förslaget synes
hafva bordt tilläggas, att samma tid, som
finnes stadgad för Gäldenär att utmätnings-
förrättningen öfverklaga, bör iakttagas af
den utmätnings-sökande, derest han med
förrättningen är missnöjd, dock att besvärs-
tiden i senare händelsen borde beräknas
från det hail af Utmätnings-Instrumentet
erhållit del.
Kongl. Maj.-tx Nådiga Skrifv. N-o q6. /yj
Med afseende å dessa anmärkningar,
och då Contraproposition till förbättrande
af det uppgjorde Förslaget nu mera icke kan
hinna att framställas och af Eder besvaras,
finnér Jag Mig nödsakad att å Edert ifrå¬
gavarande Förslag vägra bifall.
Sedan Jag, uti Nådig Proposition af dell
Q April sistlidne år för Eder framställt be-
hofvet, att i vissa delar förändra Ansvarig-
hets-lagarne, för Edni Fullmägtige i Banken
och Riksgälds-Contoiret, af den i Maj 1810,
samt Ansvarighels-lagen förDirecteurerne vid
Discont-Contoiren i Götheborg och Malmö,
af den 8 April 1824, och J, såsom svar å
berörde Proposition, uti Skrifvelse den 25
sistlidne Januarii, föreslagit ändring af 3:dje,
egde och io:de §§ af Ansvarigbets-lagen
för Fullmägtige i Banken, samt 5:te, io:de
och 1 1 :te §§ af den för Fullmägtige i Riks¬
gälds-Contoiret, äfvensom ändring af 5:te
§ och införande af en ny § uti Ansvarig-
hets-Lagen för Directeurerne uti Discont-
Contoiren, så har Jag, efter Högste Domsto¬
lens och Stats-Rådets hörande, funnit godt
att gilla och antaga de sålunda föreslagne
ändringarne; och komma, med iakttagande
deraf, berörde 3:ne Ansvarighets-Lagar att
omtryckas och under denna dag utfärdas.
48 Kongl. Maj.-ts Nådiga. Skri/v. N:0 96.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män , uti Skrifvelse af den a5 sisfclidne Ja-
nuarii, i underdånighet föreslagit, att, roed
upphiifvande af Kongl. Förordningen den
i3 Julii 1818, angående handskrifne, på
Sedelhafvaren eller Ordres ställde Invisnin-
gars eller så kallade Assignationers belopp,
må stadgas: ”alt invisningar emellan enskil¬
da personer eller Bolag inom Riket må
”kunna ställas å hvad summa som helst, större
”eller mindre, under dervid fästade vilkor:
”att å en summa af 100 R:dr Banco
”eller derutöfver, Invisning får utfärdas, ej
”mindre handskrifven, än tryckt eller gra-
» I >>
verad;
”att, då Invisningen å mindre summa
”lyder, densamma måste vara handskrifven;”
”att Invisningen eller Assignationen all-
”tid bör vara ställd till viss man eller Or-
”dres, samt att i öfrigt, hvad Allmänna
”Lagen och serskilda Författningar föreskrif¬
va, rörande så kallade löpande skuldsedlar,
”vare sig i afseende på formen för deras
”giltighet, betalnings-ansvaret eller hvad för-
”hållandet vara må, i allt blifver gällande för
”dessa slags Invisningar eller Assignationer.”
Efter Högste Domstolens och Stats-
Rådets hörande, har Jag tagit detta ämne i
öfver-
Kongl. Maj.-1 i Nucliga Skrifv. N.-o q6. 49
öfvervägande, och funnit, att, äfven om
skal må förekomma till någon jemkning i
de stadganden, hvilka för närvarande inne¬
fattas i arne serskilda Förordningar under
den 13 Julii i8f8, deraf den ena ovilkor¬
ligen förbjuder utgifvandet af tryckta eller
graverade Invisningar, ställde på enskilde
personer, och den andra bestämmer vissa
inskränkningar uti rättigheten att utgifva
sådane Invisningar handskrifne, följande an¬
märkningar likväl emot det af Eder nu
framställde Förslag ega rum, dels attidea
föreslagna Författningen endast nämnes upp¬
gifvande af Kongl. Förordningen, angående
handskrifna Assigriationer, men sjelfva stad¬
gandet skulle i betydlig mon ändra äfven
den, som rörer de tryckte och graverade,
dels att, efter Förslagets lydelse, Invisnin-
garne aldrig skulle få ställas annorlunda,
än till viss man eller Ordres, således icke
till endast viss man; ett förbud, hvartill
någon skälig anledning ej synes vara för
handen; dels ock slutligen, att uppställ¬
ningen af Förslaget, då det innehåller, att
”i öfrigt hvad Lag och Författningar före¬
skrifva, rörande så kallade löpande skuld-
”sedlar, äfven i afseende på formen för de¬
lias giltighet, skall i allt blifva gällande för
Bilt. till R. St. Prot. i82S-3o. 1 Sami. 3 Bandet.
8:de Häftet.
4
5o Kongl. Maj Nådiga Skrif v. N.-o 96.
”dessa slags invisningar eller Assignationer,”
icke nog bestämdt utmärker, att för tryckta
eller graverade måste undantagas hvad i
Kongl, Förordningen den 28 Junii 1798 är
anbefalld t derom, att skuldebref, för att
anses gällande, böra antingen vara egenhän¬
digt skrifne och undertecknade af Utgifva-
ren, eller af endera, då flere skrifva dem-
under, eller ock bestyrkas af atne vittnen,
hvilka på en gång varit tillstädes, och af
hvilka det ena skall hafva skrifvit skuble-
brefvet.
Uppå dessa skäl bar Jag funnit Mig
icke kunna i Nåder godkänna Edert om-
förmälde Förslag.
Uti underdånig skrifvelse af den 29
sistlidne Januarii håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, bland annat, i underdånighet
föreslagit, att början af 18 Cap. 1 § Ärfda-
Balken måtte förändras tijl följande lydelse:
”Hvar som något testamente fått liaf-
”ver, vare skyldig, i Staden inom Sex må¬
nader, och å landet sist å det Ting, som
”infaller näst efter Sexmånader, sedan han
”gifvarens död och testamentet A^eta fick,
”det inför Domaren att uppvisa, och gifve
”in tillika en vigtig afskrift, som arfvingar-
”ne tillställas skall.”'
Kongl. Maj. ts Kådiga Skri/v. N.o 96. 5i
Efter Högste Domstolens och Stats-
Rådets hörande, har Jag funnit godt gilla
och antaga berörde föreslagne Lagförändring,
hvarom Allmän Författning kommer att ut¬
färdas, medförklarande, att Kongl. Resolu¬
tionen af den a6 Augusti 177a, angående
rättighet för Allmogen i Herjeådalen att emel¬
lan Tingen testamente hos Häradshöfdingen
till bevakning uppvisa, varder, såsom nu
mera öfverflödig, till all verkan upphäfven.
Uti underdånig skrifvelse af den 11
sistlidne Januarii, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, föreslagit: att kyrkors,
fattig-inrättningars, kronans och frälsemans
hittills gällande vilkorliga företrädes-rätt till
betalning framför Inteckningshafvare inå
varda afskaifad; att den förmons-rätt, som
i 8 § af 17 Cap. Handels-Balken tillägges
barna-arf, må utsträckas till all en mynd¬
lings egendom, som under förmyndares vård
och förvaltning ställd är; samt att den för-
monsrätt, hvilken, enligt g § af samma C,a-
pitel, tillkommer innehafvare af inteckning
i fast egendom, må sträckas äfven till den
intecknade egendomens afkastning; i enlig¬
het hvarmed J föreslagit, att 17 Cap. Han¬
dels-Balken måtte från och med 8 § erhålla
en, dels till innehållet och dels i afseende på
§§:nes inbördes ordning, förändrad redaction.
5a Kongl. Maj:ts Nådiga Skri/v. N.-o g6.
Efter Högste Domstolens och Stats-Rå-
dets hörande, har Jag tagit detta ämne i
noggrannt öfvervägande, och dervid funnit,
att, om än Förslaget kan anses föranleda
till åtminstone någon förbättring af nu va¬
rande prioritets-system, i det värdet af in-
tecknings-säkerhet mindre än hittills kom-
me att blifva beroende af de så kallade ty¬
sta förmons-rätter, åtskilliga anmärkningar
emot Förslagets innehåll och uppställning
sig likväl förete.
Då uti 8 § den hittills stadgade för-
mons-rätt för barna-arf blifvit utsträckt till
omyndig persons fordran, af hvad beskaf¬
fenhet den vara må, synes i sammanhang
dermed stadgandet i 2 § af samma Capitel,
angående den rätt, som tillkommer omyn¬
dig för faddergåfva, då den är förvandlad
och ej i behåll, hafva bordt undergå för¬
ändring.
Ordalägen i det föreslagna stadgandet
i g §, att intecknings-hafvare må ega rätt
till betalning utur panten med dess afgäld
intill betalnings-dagen j finner Jag icke va¬
ra nog tydliga. Det ligger i sakens natur,
att betalningen eller utdelningen till borge¬
närer sällan kan ske samma dag som fastig¬
heten upphört att tillhöra Concurs-Massan;
men längre än till sistnämnde dag bör ej
borgenär ega anspråk på afgälden; och der-
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.o 96. 53
jemte saknas i förslaget nödig bestämdhet
i afseende på möjliga collisioner emellan
intecknings-hafvare, arrendatorer och såda-
ne fordringsegare, som fått utmätning å gröda.
För öfrigt och då fråga nu är om förän¬
drad redaction af större delen utaf det Ca-
pitel i Handels-Balken, som afhandlar bor¬
genärers inbördes företrädes-rätt till gäld¬
bunden egendom, hade till en nödig full¬
ständighet bordt höra, att deruti blifvit in¬
taget det stadgande, som innefattas uti Kongl.
Förordningen den 18 December 1823, rö¬
rande förmons-rätt för enskildes hos Exe-
cutorer innestående medel, äfvensom de fle¬
re tid efter annan utkomne Författningar,
söm tillägga en lika rätt för vissa andra
tjenstemäns uppbörd; hvarförutan det sy¬
nes mindre lämpligt att, på sätt förslaget
innehåller, stadga, att i5 § i den nya re-
dactionen skulle blifva lika lydande med
14 § i den gamla, enär denna § redan ge¬
nom Kongl. Förordningen den i5 Decem¬
ber 1756 blifvit till all kraft och verkan
upphäfven.
Då således ifrågavarande Lagförslag,
betraktadt i sin helhet, saknar nödig full¬
ständighet och tydlighet, har Jag icke fun¬
nit godt att detsamma i Nåder antaga.
54 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.o 96.
Sedan Högste Domstolen och Stats-Rå-
det blifvit hörde, har Jag funnit godt lem¬
na bifall till de af Eder, Gode Herrar och
Svenske Man, uti skrifvelse den i! sistlid-
ne Februarii i underdånighet framställde
Förslag:
”1:0 att fordrings-egare, som låter by¬
sätta gäldenär, icke är berättigad att af
”gäldenären erhålla ersättning för hvad han
"under bysättningstiden till gäldenärens un¬
derhåll förskjuter; och
”2:0 att Bysättnings-Utslag, på grund
"af löpande skuldebref, som är ställdt att
"betalas vid anfordran, eller hvari viss för¬
fallotid ej är bestämd, icke må gå i verk¬
ställighet förr, än 8 dagar efter den dag,
"då gäldenären bevisligen erhållit del af
"lagsökningen, hvilket bör i Utslaget utsättas.”
r Och kommer allmän Förordning att
härom utfärdas.
I anledning af väckt fråga om nyttan
af en allmän Författning, hvarigenom for-
drlngsegare må förklaras berättigad att af
Konungens Befallningshafvande i det Län,
hvarest lian har sitt hemvist, erhålla så
kalladt Promotorial i lagsökningsmål till
Konungens Befallningshafvande i det Län,
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif v. Ar;o 96. 55
der gäldenären bor; håfven J, Gode Her¬
rar och Svenske Män, uti underdånig skrif¬
velse den a3 September sistlidne år, uppå
anförde grunder, i underdånighet anhållit,
att till allmän efterrättelse måtte stadgas
följande:
"Vill borgenär utsöka fordran hos gäl¬
denär, som har sitt hemvist Utom det Län,
”der borgenär bor, ege han att till Konun¬
gens Befallningshafvande i samma Län in-
”gifva sin till Konungens Befallningshafvan¬
de i det Län, der Gäldenären vistas, ställ¬
da ansökning, med dertill hörande hand¬
lingar; och åligge Konungens Befallnings¬
hafvande i förstberörde Län, att öfversän¬
da ansökningen och handlingarne till Ko¬
nungens Befallningshafvande i det andra
Länet, hvilken sistnämnde har att, sedan
gäldenären blifvit hörd och målet veder¬
börligen till afgörande beredt, sitt Utslag
meddela, och till försthemälde Befallnings¬
hafvande insända, för att borgenären emot
lösen tillställas; äfvensom att, uppå borge¬
närens i enahanda ordning skeende ansök¬
ning och derest fordringen är utmätnings-
gild, låta Utslaget till verkställighet befor¬
dra, och derefter de inlupne medlen till
samma Befallningshafvande insända, för att
till borgenären emot vederbörligt qvitto öf-
verlemnas.
5(J Kongl. Maj:ts Ntuliga. Skrif v. N:0 96.
Efter Högste Domstolens och Stats-
Rådets hörande, liar Jag tagit detta ämne
i öfvervägande; och ehuru stadgande af den
rättighet för borgenär, att erhålla så kal¬
ladt promotorial, hvilken genom Eder un¬
derdåniga skrifvelse åsyftas, komme att åt
Borgenären bereda en lättare utväg att få
utestående fordringar indrifne, har Jag lik¬
väl ansett denna förmon å ena sidan icke
uppväga den olägenhet, som å den ändra
uppkommer derigenom, att Konungens Be¬
fallningshafvande så väl i det Län, der bor¬
genären bor, som i det Län der gäldenä-
ren har sitt hemvist, blefvo besvärade med
enskilda bestyr, främmande för deras egent¬
liga Embetsbefattning och underkastade en
ansvarighet för de indrifne medlens vår¬
dande och öfversändande, som desse Em-
betsmän icke skäligen böra åläggas.
Af sådan grund har Jag funnit Mig
sakna skäl, att gilla det af Eder i detta
ämne föreslagna stadgande.
Uti skrifvelse af den 18 November sist-
lidne år håfven J, Gode Herrar och Sven¬
ske Män, i underdånighet anhållit om ut¬
färdande af den förklaring, att så väl med
Allmänna Lagens grunder, söm med rätta
förståndet af 17 och 20 §§ i 5 Cap. af Con-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. N.o 96. 5j
curs-Lagen den i3 Julii 1818 instämmer,
det Borgenär, hvilken, till bevakande af sin
fordran i Concurs, låter, genom annan tjen¬
lig person, till Rätten, der Concurs-saken
är anhängig, inom laga tid inlemna, sin in¬
laga, jemte edgångsbevis och öfrige erfor¬
dell ige handlingar, skall, om inlagan är af
borgenären egenhändigt underskrifven, an¬
ses hafva rätteligen förvarat sin talan, än¬
då att fullmagt till inlagans ingifvande ej
företes eller bifogas, ,
Efter Högste Domsto,len’s och Stäts-
Rådets hörande, har Jag gillat den af Eder
sålunda föreslagna förklaring, såsom med
rätta förståndet af ofvannämnde §§ i C011-
curs-Lagen öfverensstämmande.
Jemväl har Jag, efter Högste Domsto¬
lens och Stats-Rådets hörande, bifallit det
af Eder i • underdånighet framställde För¬
slag, att 3 § i 6 Cap. Concurs-Lagen, den
i3 Julii 1818 må erhålla, följande lydelse:
”Borgenär må lyfta den fordran, som
”honom genom dom i Concurs-saken tillagd
”är, ändå att domen ej vUnnit laga kraft;
”ställe dock, i thy fall, borgen för hvad
”lian lyfter. Lag samma vare om verkstäl-
58 Kongl. MajHs Nådiga Skrif v. N.-o 96.
"lighet af dora i redovisningstvist emellan
"borgenär och syssloman.”
I anledning af väckte' motioner om be-
hofvet af åtskillige jemkningar och förän¬
dringar i Concurs-Lagen, af den i3 Julii
1818, äfvensom i Kongl. Förordningen, den
22 October samma år, om Edsformulaire i
Concurs-mål, håfven J, uti skrifvelse af
den i5 sistlidne Januarii, till Min pröfning
i underdånighet framställt förslag till de
förändringar i Concurs-Lagen, som J an¬
sett nödige, äfvensom J till Min sanction
partielt öfverlemnat de serskilda §§, hvari
förändringar blifvit föreslagne, med undan¬
tag af 7 Cap. och 8 Cap. 6 § af Concurs-
Lagen, hvilka icke utan i ett sammanhang
kunde pröfvas.
Sedan Jag häröfver hört Högste Dom¬
stolen och Stats-Rådet, har Jag tagit detta
ämne i noggrannt öfvervägande, och dervid
funnit godt i Nåder bifalla Edra förslag till
ändringar:
1:0 af 2 Cap. 1 §.
2:0 af 2 Cap. 25 §.
3:o af 3 Cap. 3 §.
4:o af 4 Gap. 1 §.
Kongl. Maj.-ts Nödiga Skrifv. N.-o 96. 5g
5:o af 4 Cap. 9 §.
6:0 af 4 Cap. jo §.
7:0 af 5 Cap. 11 § och
8:0 af 7 Cap. 3 §,
äfvensom Jag i Nåder gillat förslaget till
ny § emellan 12 och i3 §§| i 7:de Cap.
samt ändring af 8 Cap. 6 § Concurs-Lagen.
Hvad deremot beträffar Edert Förslag,
att 5 Cap. 10 § må erhålla följande nya
redaction:
”Är saken hos Härads-Rätten anhängig,
”då skola horgenärerne genom anslag och
”kungörelser så stämmas, som i 9 § sägs,
”att sig inställa vid det lagtima Ting, som
”näst efter Sex månader infaller eller då
”ännu fortgår, före klockan Tolf på dagen
"å den rättegångsdag, som af Härads Rät-
”ten bestämmes samt i anslag och kungörel-
"sen utsättes. Äska de fleste horgenärerne
"Urtima Ting, varde det utsatt, att genast
”efter Sex månaders förlopp hållas,” — så
har Jag funnit, att, då tillbaka-flyttningen
från den hittills stadgade fatalie-timman
vid Härads-rätter, kl. 7. om aftonen, till kl.
12 middagstiden, skulle, enligt förslaget,
ega rum endast i afseende å Concursmåls
behandling, men den förra fatalie-timman
6o Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. IV.-o <j6.
bibehållas för alla andra- vid Härads-Rätt
förekommande mål, komrne en sådan olik¬
het troligen att verka' tilf förvillelse och,
serdeles i början, innan .Mlmogen hunnit
vid förändringen blifva van, beröfva mången
borgenär sin rättmätiga fordran, äfvensom
att, om än, å ena sidan, genom bibehållan¬
de af det nuvarande stadgandet, att instäl¬
lelsedag i Concurs skall utsättas till aldra
rättegångsdagen af det Ting, som näst’ efter
Sex månader infaller, någon gång kan hän¬
da, att Inställelse-dagen inträffar ett Lagti¬
ma Ting senare än behofvet fordrar, så
uppkommer likväl, å den andra, den men¬
liga följd af det föreslagne förändrade stad¬
gandet, att, om ett Ting börjar en eller få
dagar före slutet af de föreskrifne Sex må-
nafderne, borgenärer ne ofta försättas i oviss¬
het, huruvida de vid berörde Ting böra sig
inställa eller icke, hvilket förhållande icke
är förenligt med den bestämdhet Lagstifta¬
ren, serdeles i fråga om fatalier, bör iakttaga.
På dessa grunder har Jag funnit Mig
iqke .kunna, gilla och antaga Edert berörde
förslag; i följd hvaraf den jemväl föreslag-:
na förändringen af redactionen till 5 Cap.
17 § af sig sjelf förfaller.
J, håfven ock föreslagit ett förändradt
formulaire till borgenärs-ed i Concurs-mål,
Kongl. 'Mctj.-ts Kådiga Skrifv. N.o 96. 61
samt att, med upphäfvande af Kongl. För¬
ordningen den 22 Octöber 1818, det före¬
slagna formulåiret måtte intagas i Concurs-
Lagen, hvars 5 Gap. 18 § i följd deraf skulle
undergå förändring.
Häremot har Jag ansett höra anmär¬
kas, att borttagandet af den i nu varande
Borgenärs-Ed befintliga försäkran, att fulla
penningar liro för skuldebref redeligen
utgifne skulle mycket lätta edgången för
ockrare, ty försäkran att fordringen är rig-
itig kan svårligen tydas vidsträcktare, än att
aftalet är sådant, som skuldsedeln utvisar.
Då det likväl är nödigt, att, så vidt ske kan,
förekomma det grofva ocker, som derigenom,
bedrifves, att mindre summa försträckes, än
hvarå skuldsedeln lyder, synes följande me¬
ning hafva bordt i Edsforraulairet till slut
införas: ”samt att fulla penningar eller deras
”fulla 'värde utgifne blifvit.”
Dessutom synes uteslutandet af de i
det nu gällande Edsformulairet begagnade
ord "mig 'veterligen" lätteligen kunna hos
den samvetsgranne uppväcka svåra betänk¬
ligheter, hvilka icke med skäl böra lemnäs
utan afseende, helst mången derigenom blef-
ve nödgad till ett lättsinnigt qväfvande af
sina tvifvelsmål om rigtigheten af en for¬
dran, hvilken han af 3:dje man emottagit.
6i Kongl. Maj:ts Nådiga Skri/v. N.-o q6.
Med afseende å dessa anmärkningar,
och ehuru det föreslagne nja Edsformulairet
visserligen i det hela synes hafva företräde
framför det nu gällande, har Jag funnit Mig
böra vägra bifall å delta Edert förslag.
De ändringar i Concurs-Lagen, hvilka
Jag, på sätt ofvan nämndt är, gillat och an¬
tagit, komma, enligt Eder i underdånighet
rramställde önskan, icke att genom serskild
Författning kungöras, utan varder hela Con¬
curs-Lagen omtryckt och under denna dag
utfärdad, hvarvid kommer att iakttagas, icke
allenast de nu beslutade förändringar, utan
ock andra, under denna Riksdag antagne
jemkningar i samma Lag, äfvensom det
tillägg vid 5 Cap. 11 §, som genom Kongl.
Förordningen den 18 December i8a3 blif¬
vit stadgadt; Och bifaller Jag Eder begäran,
att §§:nes numer-följd i den sålunda blif¬
vande förändrade Concurs-Lagen må gå i
oafbruten ordning från början till slut, med
bibehållande af den nuvarande fördelningen
i Capitel.
Beträffande de af Eder under loppet
af innevarande månad redan aflemnade och
möjligen hädanefter från Eder inkommande
underdåniga skrifvelser rörande Lagfrågor,
kunna desamma, i anseende till Riksdagens
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. If.-o 96. 63
snart förestående slut, icke hinna att dess¬
förinnan på det i Grundlagen föreskrifna
sätt beredas, föredragas och afgöras, hvadan
Jag linner Mig föranlåten förklara, att Jag
icke kan dem antaga; dock vill Jag äfven
efter Riksdagens slut låta Mig i behörig
ordning föredragas de af Edia skrifvelser,
hvilka icke innefatta egentliga Lagförändrin¬
gar, utan äro af reglementarisk egenskap.
Slutligen håfven J, uti underdånig skrif¬
velse af den 1 1 sistlidne Februarii, förkla¬
rat Eder bifalla Mina till Eder framställde
Nådiga Propositioner:
1:0 Angående förändrad redaction af
a5 Cap. 1 § samt 12 Cap. 2 § 3 Mom.
Rättegångs-Balken; och
2:0 Angående ordningen och sättet för
öfverklagande af Under-Rätts beslut i tvister
om Husesyn och fardag å Kronohemman.
Dervid håfven J dock anmält, att, i
händelse det hos Eder väckte förslag om
Laginans-Rätternes och flere andra DomstOT
lars indragning skulle af Mig i Nåder gillas,
deraf borde följa, att redactionen i berörde
2:ne Författningar komme att undergå någon
förändring; men då något förslag angående
indragning af Lagmans-Rätterne ännu icke
64 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. N.o q6.
från Eder inkommit och således, till följd
af hvad Jag nu förklarat, vid denna Riks¬
dag icke kan komma i öfvervägande, hvar¬
igenom Eder vilkorligtvis gjorda framställ¬
ning om behofvet af redactions-förändring
förfaller, komma Allmänna Författningar i
berörde a:ne ämnen att under denna dag
utfärdas i enlighet med Mina al Eder bi¬
fallne Propositioner.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen.
CARL JOHAN.
KONGL.
Tal till Rikets Ständerj på Rikssalen j
vid Riksdagens slut den ig Mars
i83o.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördi¬
ge, Vördige, Vällärde, Äreborne, Förstån¬
dige, Välaktade, Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Ehuru detta Riksmöte fortgått mera än ett
år utöfver den i Regeringsformen fastställda
tid,
Kongl. Maj.ts Tal till Rikets Stander. 65
tiel, har clet likväl bestyrkt orubbligheten
af de grundsattser, på hvilka Nationen önskar
att oafbrutet stödja sina allmänna förhållan¬
den. Med fullt förtroende till sin Konungs
ledning, har den tryggat sig vid Hans gruncl-
lagsenliga tänkesätt. Den har i minnet bi¬
behållit året 1810, och jemfört denna tid¬
punkt med den närvarande.
Kallad, att försvara Eder, insåg Jag ge¬
nast de grundämnen till ära och sjelfbestånd,
Riket ännu egde, och det är på dem Jag
bygde det systeme, sorn försäkrat Eder
sjelfständighet. Under hotande politiska
skakningar, haden J grundlagt Edert när¬
varande samhällsskick; men detta beslut be-
höfde att genom kriget och segren befästas.
Samma lycka har följt Mina bemödanden
på förvaltningens, som på krigets bana, och
längre, än Edra önskningar vågade sträcka
sig, har Försynen ledt framgången af Mina
företag.
För tjugu år tillbaka räknade det gamla
och krigiska Sverige icke a,400,000 invå¬
nare. Dess folkmängd uppgår nu lill nära
3,ooo,ooo. Edert Stats-Utskott har upplyst,
att Landet då trycktes af mera än 53,000,000
R:drs skuld; 44>000>000 deraf äro redan dö-
Bih. till R. St. Fröt. 1828-30. 1 Sand. 3 Bandet.
8: de Häftet. 5
66 Kongl. Maj:ts Tal till Rikets Ständer.
dadé. Eder Bevillning uppgick år 1812 till
ett belopp af 2,65o,ooo R:dr; den liar efter
liand blifvit minskad med nära en femtedel.
Edia grundskatter hafva dessutom erhållit
en betydlig lättnad. Vid Riksdagens bör¬
jan gaf Jag Eder tillkänna, att Banken hade
ökat sin metalliska fond med nära 1,000,000
R:dr. Då Jag i dag slutar Edra öfverlägg-
ningar, kan Jag tillägga, att den under lop¬
pet af sistlidet år vunnit en tillväxt af
800,000 R:dr, utan att likväl den utelöpande
sedelstocken af 3o,000,000 blifvit ökad. Båda
Håfvens förening har dessutom kostat Staten
en summa af 5,000,000 R:dr. Detta arbete,
hvars dristiga plan ensamt tillhör Eder,
nalkas nu sin fullbordan. Ifrån början med
enhälligt bifall understödt, har detta företag
likväl sedan blifvit föremål för stridiga om¬
dömen, hvilkas hinderlighet för arbetets
fortgång Jag lyckönskar Mig att hafva un¬
danröjt.
Min förvaltning har sett sig ofta för¬
anlåten att hejda sin gång, för att söka ur¬
sprungen till de mötande hindren, och icke
blottställa för vådliga skiften de nya kraf¬
ter och den national-anda, som den fram¬
kallat. Den har lyckats att draga denna
Halfö undan missödet af borgerlig osämja
och af dess bedrölliga följder. Jag bar kuf-
vat ärelystnadens och vapenstyrkans retel¬
se)', och gjort dem till lydiga bundsförvand-
Kongl. Maj.ts Tal lill Rikets Ständer. 67
ter åt Lagarne. Mera medlare än Monark,
mera vårdare af Lagen än lien skare, liar J ag
sökt att upprätthålla alla lagliga och lagstif¬
tande rättigheter, utan att dervid förlora ur
sigte Konungamagtens moraliska kraft. Med
ett ord: Jag har offrat allt åt de båda Rike¬
nas förening och välgång. Öfvertygade om
deras gemensamma behof, hafva Svenskar
och Norrmän upphört att utgjuta hvaran¬
dras blod och förstöra hvarandras egendom.
Jag har sökt att hos det uppväxande
slägtet bereda de egenskaper, utom livi!ka
kraften hos medborgaren förloras. Dessa
egenskaper äro sanning och rättvisa, och ge¬
nom dem skall Scand ina vien förblifva obe¬
roende. Vid helgden af den lagbundna
myndighet, hvarmed de Styrande beklädas,
äro Folkens ära och trefnad fästade.
Sedan Jag gifvit stadga åt Edra poli¬
tiska rättigheter, har Grundlagens upprätt¬
hållande varit föremål för Min hela omtan¬
ka. Jag har bevarat den orubbad. Freden
och lugnet äro hvad Mina bemödanden haf¬
va eftersträfvat, och för att vinna dessa
lyckliga följder, har Jag ställt Thronell i
Nationens sköte och åt dess värn anför¬
trott den.
Under endrägtens lyckliga inflytande
kunna Vi hädanefter förbättra Vår allmän-
\
68 Kongl. Maj.ts Tal till Rikets Ständer.
na Lag och genom ett klart och tydligt
uttryck af dess mening lätta dess verkstäl¬
lighet. Denna klarhet, lika påkallad af de
rättsökande, som af domarena sjelfva, skall
åt alla lenina en ny säkerhet, och lagkun-
liige mäns mogna granskning gifva en led¬
ning ut de beslut, som vid nästa Riksmöte
i detta vigtiga ämne komma att fattas. Det
är förnämligast på arfs- och egande-rätten,
samt på inteckningars säkerhet, sorn vi hö¬
re fästa Vår uppmärksamhet. Borgenärer
och gäldenärer ega gemensamt behof af till¬
räcklig bestämdhet i detta afseende, uti den
omarbetade Lagen.
Jag upprepar hvad Jag redan vid ett
annat tillfälle yttrat: Folken böra vakta sig
att likna de enskilda, som ofta förstöra allt
af missförstådt nit, att på en gång vilja
allt förbättra. De böra deremot stödja sina
åtgärder på tidens långsamma gång och hem¬
ta upplysning af det förflutnas erfarenhet,
för att befästa och förbättra sitt tillstånd.
Lålom Oss lugna alla interessen och så ord¬
na våra förhållandon, att den, som lefver
af sitt arbete, ej må behöfva frukta, att nä¬
sta dag finna utvägarne för sin bergning
tillstängde.
Om Vår representation har behof af
ett förbättradt skick, så glömmom likväl ej,
att Rikets fyra Stånd sedan trenne århun¬
Kongl. Maj.-ts Tal till Rikets Ständer. 69
draden utgjort grundpelarne för den lag-
bundna Konungaraagten.
Civile och militaire Tjenstemäns förbät¬
trade löne-vilkor voro af behofvet påkalla¬
de, och Jag bar derföre sett med tillfreds¬
ställelse, att öfverskotten af Statsverkets in¬
komster blifvit till detta nyttiga ändamål
af Eder anvisade. Med samma känsla har
Jag äfven erfarit de gjorda anslagen till Ri¬
kets försvar, Armeens materiel och den all¬
männa undervisningen. Jag bör äfven bety¬
ga Eder Min erkänsla för antagandet af
Min proposition till förmon för fastighets¬
egare. Den sålunda grundade crediten lof¬
var en lycklig inverkan på egande-ruttens
fortsatta befästande, och blir af en ännu
allmännare nytta, 0111 samma system med
urkiljning fortsättes.
De önskningar, J yttrat i afseende på
en laställd tull å införseln af utlänsk spann¬
mål, hafva genom Min Förordning i detta
afseende blifvit förekomna, och Jag eger
all anledning hoppas, att detta beslut skall
blifva lika välgörande för handeln, som för
jordbruket.
Våra förbindelser med främmande Mag-
ter lemna ingenting öfrigt att önska, och
grannsämjan hvilar på de mest vänskapliga
förhållanden. Vår sjöfart bör vänta en ny
Kongl. Mcij:ts Tal till Rikets Ständer.
utvidgning, så väl i Medelhafvet och Svar¬
ta Hafvet, sora på de Americanska farvatt¬
nen; men ingen fördel vinnes utan stora
kostnader, och handeln, som lifvar allt,
krafvel’, utom Vårt område, det kraftigaste
understöd af diplomatiker och sjöstyrkans
verksamhet.
Innan Jag går att förena Mig med den
Konung, som upptog Mig till Sin Son, kän¬
ner Jag Mig lycklig, att, genom Mina tjen-
ster, hafva förvärfvat Mig rättigheten, att
säga Eder: förstån Eder Regering; det goda
den uträttat gifver Eder en ledning dertill. J
vcten, att Jag alltid funnit Min sällhet i det
allmännas, och Jag fortfar att nedkalla den
Allsmägtiges skydd, dess bistånd och him¬
melska välsignelse öfver Fäderneslandet!
Med stöd af Regeringsformens 109 §
förklarar Jag detta lagtima Riksmöte slutadL,
och förblifver Eder, Gode Herrar och Sven¬
ske Män, alle samteligen och hvar och en
i synnerhet, med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
I 8 3 O.
Register Sfv. K. M:ts Nåd. Propos. o. Skrifv. %
Alpliabetiskt Register
öfver
de till Rikets Ständer vid Lagtima Riksda¬
gen 1828—i83o från Kongl. Maj.-t i Nåder
aflåtna Skrifvelser och Propositioner m. m„
under serskilda N:r intagna i irsta Sami.
af Bihanget till R. St. Protocoll vid
berörde Riksdag.
A.
ISTui
Af skrifning A Magazins-Fondens äldre
fordringar, se Mag. Fonden.
D:o af Hjelmare Canal-Bolags skuld, se
Hjelmare Canal.
Ansvar för bortförandet eller undan¬
hållandet af andras minderåriga
barn n3.
Ansvarighets-Lagarne för Rikets Stän¬
ders Fullmägtige i Banken och Riks-
gälds-Gontoiret samt Directeurerne
vid Låne-Contoiren i Götheborg
och Malmö, förändring och tillägg
Armeens Pensions-Cassa och Amiralitets
Krigsmans-Cassan, bidrag dertill af
Stats-Verket . /[o.
Assistance-Contoir et, General-, hyres¬
fritt begagnande af dess hus för
i Rtgisttr d/v. K. M:ts Nåd. Propos. o. Skrifv.
en blifvande Lombard-Lånerörelse
i Hufvudstaden 88.
B.
Barthelemy, St., inkomsterne derifrån . 87.
Begrafningspl Anjord af Eskilstuna Kungs-
ladugårds-egor till ny sådan för
Eskilstuna Stads- och Lands-För-
samlingar 18.
Beridarebanan , öfverlåtandet af en del af
denna tomt lill Hötorgets utvidgande 6g.
Bergshandteringen , i Norrbottens Län,
med handlingar i fråga om anstal¬
ter för dess upphjelpande .... 33.
Beskattning å Lego- och Salu-Sågar
samt Valk- och Stampverk ... 10.
Bevillnings-Stadgan , dess tillämpning
för 1834 och påföljande år, i frå¬
ga om hemmansvärdets nedsättning
i vissa Län G2.
Bonde-Ståndets Notarier, se Notarier.
Borås Stad, låneunderstöd till dess å-
teruppbyggande ^4-
Båtsman, som under krig afgår, seVa-
canceafgift.
Båtsmanshållet för Städerne i Riket, re¬
gleringen deraf bj-
Böters förvandling, se förvandling.
Register u/v. K. M:ts Nåd. Propos. o. Skrifv. %
C.
C anal anidg grung en vid Ströms Säteri,
låneunderstöd tilldess fullbordande 3r);
Certepartiers char te ring , upphörandet
deraf för fartyg till inrikes Sjöfart iao;
Corrections-Inrättningarhe i Hufvudsta-
den, anslag till deras fullbordande
Curhus af giften, dess fortfarande . » ; 17.
Creditiv-Fonden till understöd vid miss¬
växt äng., samt om f. d. Allmänna
Magazins-Inrättningens slutliga ut¬
redning . ' . i . . i . . ; . 46.
D.
Dana-arf , ett sådants anslående till en
Scbolte-Fond i Wahlö Församling
af Upsala Stift .i ...... . 7^;
Domares, tillförordnad, ålder, se Ålder.
Durchmarche-kostnader , det å Ii ili s-
Statens 3:dje Hufvud - Titel upp¬
förde anslag dertill ..... i . 85*
Dykeri-Verket, angående ....... 4 i-
Dykeri- och Bergnings-Compagniet, dess
uppgifna vilkor för vidare fortsätt¬
ning med Dykeri- och Bergnings-
anstalterna i Riket 75,
É.
Egoskiften, understöd för utflyttnin¬
gar dervid, se utflyttning.
4 Register öfv. K. Mus Nåd. Propos. o. Skri/v.'
Ekeskogarne i Riket, angående .... 55.
Eskilstuna Stads begrafningsplats, se Be¬
grafningsplats.
Eskilstuna Fristad, anslag af jord till Ö-
kadt utrymme derför 3a.
F.
Faddrar vid H. K. H. Hertigens af
Östergöthland Döpelse-Act, kallel¬
se dertill • . • . ......•• 4*7*
Faddergåfva tiil högbemälde Hertig, i
anledning af väckt fråga derom. . 4^-
Fastig}lets-egarej lån åt dem, se löne¬
bidrag.
Fullmägtige, R. S:s, Ans varighels-Lagar-
lie för dem, se Ansvarighets-Lag.
Fånges flykt, förekommandet deraf, se
Skjutgevär.
Fårskötseln och Ullproductioiien., åtgär¬
der till dess befrämjande i Riket.
Förmonsrättj Upsala Academies, se Up¬
sala Academie.
Förvandling lill fängelse vid vatten och
bröd af böter, som ådömas för så¬
dana stölder, hvilka, enligt allmän
Lag, ligga i tväböte, om Lagförkla¬
ring, rörande rälta grunden derför 65.
Förändringj se Lag, Grundlag, Rätle-
gångs-Balk, o. s. v.
Register lifv. Ii. M:ts Nåd. Tropos. o. SJtrifv. 5
G.
Grunellags-förändringar, svar i anled¬
ning af åtskilliga af R. St. antagna 93.
Gyllenborg, Fr., Just itias Stats-Mini-
ster, om pension för honom, i hän¬
delse han lemnar Rikets tjenst in¬
nan uppnådd 65 års ålder .... 77.
Götha Canalbyggnad, ytterligare anslag
till dess fullbordande 38.
H.
Hemligt Utskott, val deraf 35.
Hemmansklyfning, att 1827 års Kongl.
Förordning derom må gälla äfven
i afseende å Säteri- Rå- och Rörs-
samt Frälsehemman 1 j.
Hemmansvärdets nedsättning i vissa Län,
se Bevillnings-Stadgan.
Hemmansräntorne, förändring och re-
duetion deraf i de Län, der de¬
samma nu finnas i ett större an¬
tal persedlar utförde 5a.
Hjelmare Canal- och Slussverksbyggnad,
afskrifning af dertill lemnade låne¬
understöd 61.
Husesyn och Fardag å Kronohemman,
ordningen och sättet för öfverkla-
gandet af Under-Rätts beslut i tvi¬
ster derom 72.
g Register öfv. K. Mus Nåd. Propos. e. Shrifv,
Hästar, sådanas praesterande i stället för
Manskap af extra Rotcringsskyldige 6.
Hötorgets utvidgande, se Beridareba¬
nan.
/.
Inqvarteringsbesväret, angående , . . 56.
Instruction, förslag till förnyad, för R. St:s
Revisorer i afseende å deras befatt¬
ning med Stats-Verkets granskning 4$.
K.
Kleman, f. d. Lands-Secreterare, ersätt¬
ning för hans balance, se Win¬
gård, af.
Korsö och Landsorts Fyrbåkar, anbud
om deras försäljning till K. M. och
Kronan «.... ,«••••• 2y.
Kronohemman, hysesyn derå, se Huse¬
syn
Kröning, om H, M. Drottningens . , . 78.
L.
Lag, angående Mynlbestämniogen och
för Banken, se Mynlbestämning.
Lagförändringar, svar uppå åtskilliga
Rikets Ständers förslag derom . . 79,
Dito dito dito dito pr.
Dito dito dito dito p5.
Pite» dito 4U» dito 96,
Register ofv. K. M:ts Nåd. Propos. o. Skri/v, 7
Lego- och Salu-Sägars beskattning, se
Beskattning.
Liqvid om ett Provianllager i Carlskro¬
na, se Proviantlager.
Liqvidations-Conventionen med Ryssland,
fördelningen af de derigenom in-
• flutne- medel 16.
Lombard-Lånerörelse, local derför, se
Assi s ta nce-Contoir et,
Lånebidrag, lättad utväg dertill åt Fa¬
stighetsegare . 86.
Lära-Verken i Riket, anslag dertill . . 5g.
M.
Magazins-lnrättningen, dess utredning,
se Creditiv-Fonden,
Magazins-Fondens äldre fordringar för
undsättningsspannmål, angående af¬
skrifning deraf samt örn grunderne
för framlida behandlingar af lika
beskaffade mål 5o.
Manuf actur-Oisconl-.Fonden, granskning
af dess Räkenskaper ...... c)3.
Minderåriga Barn, ansvar för deras bort¬
förande, se Ansvar.
Moderation i Po stportoj se Postporto.
Myntbestämningen, Lag derför och för
Banken, angående sanetion deraf , p4-
8 Register vjv. K. M:ts Nåd. Propos. o. Skrif v.
Myntvärdet^ dess upprätthålla iide . . . 22.
Mätt; Mål och Vigt, Rikets, angående . 3^.
Möles-Pdssevolancen för ladelia Infan¬
teriet och Cavalleriet 57.
N.
Navigations-Scholor, anslag för inrättan¬
det deraf if\.
Negerhandel; Strafflag deremot och emot
delaktighet deruti 42-
Norrköpings Stad; låneunderstöd derför 36.
Notarie/'; Bonde-Ståndets, deras utnäm¬
nande 9.
P.
Passevolancen, se Mötes-Passevolancen.
Postporto; om upphäfvandet af nu med-
gifven moderation deri för href,
sorn väga öfver 8 lod 67.
Post-Taxor för inrikes gående bref, för¬
slag till nya sådana ....... 25.
Pr estvals-Förordning, förslag lill ny
sådan 21.
Prinssessan Sophia Albertina; om H. K.
H:ts dödliga frånfälle 63.
*— — anslag af medel för de derige¬
nom förorsakade begrafnings- och
andia kostnader 68.
Register lifv. K, Mt:s Nåd. Protos, o. Slri/v. g
Proviantlager , liqvid emellan Förvalt¬
ningen af Sjö-iirendena och All¬
männa Magazins-InräUningen, an¬
gående ett sådant i Carlscrona . . 26.
Pratstation af hästar i stället för Man¬
skap, se Hästar.
R
Realisationense Myntvärde.
Recognitions-Skogars skattläggning, se
Skattläggning.
Regerings-Formenj, \q, 21 och 88 §§,
rörandesättet för förklaringars med¬
delande om Lagens rätta mening,
förändringar deruti 83.
Dito dito 88 §. tillägg deruti .... Sj.
Dito dito 63 §. förändrad . redaction
deraf 89.
Revisorerj R. St:s„ förnyad Instru-
clion för dem, se Inslruction.
Riks-Stjreisen sedan sisla Riksdag, Be¬
rättelse derom 1.
Riksdagens förlängande, i anledning af
R. Sfs Skrifvelse derom 4ö*
Rosenbladj Grefve, En af Rikets Herrar,
fortfarande löne-ersättning till ho¬
nom såsom Ledamot i f. d. Gene-
ral-Tull-Direclionen 34»
40 Register öfv. K. M:ts Nåd. Tropes. o. Skri/v.
Rotehjelp, förhöjning deri för svaga Ro¬
tar inom Kronobergs och Calrnare
Län 7.
Rotering, befrielse derifrån för Tyn¬
derö Socken 8.
Rättegångs-Balken, 20 Cap. 1 §., än¬
dring deri samt i 12 Cap. 2 §. 2
mom. samma Balk, sådant det ly¬
der i Kongl. Förklaringen den 10
September 1823 58.
Dito dito 25 Cap. 5 §. tillägg deruti . 81.
S.
Sala Silfververk, angående 29,
Sal peter fonden, afhjelpande af årlig brist
deri samt om förändradt sätt för
Salpetergärdens uppbärande ... 5.
——gärden, vilkoren för dess upphörande 80.
Skattläggning å Recognilions - skogar,
jemkning i grunderna derföre . . 13.
Skjutgevär, Patrouilles, Posts, Vakt-
karls eller Fångförares rättighet att
använda sådant till förekommande
af fånges flykt . 71.
Skörden år 1829, om utsigterna derföre 76,
Sparbankerne i Riket, deras rättighet
att emot ränta i Ranco-Disconten
insätta en del af deras fond ... i5.
Register v/v. K. Mits Nåd. P rop os o. Shrifv. ti
Stats-Verket, dess tillstånd och behof,
Kongl. Propositionen derom ... 2.
Strafflag emot Negerhandel, se Neger¬
handel,
Strömrensningar och lättade Vattencom-
municationer, fortfarande anslag
dertill 19.
Styrelse, Rikets, se Riks-Sfyrelsen.
Stängselförordning, angående en ny så¬
dan 43,
— svar uppå R. St:s framställning derom 90.
Säteri- Rå- och Rörshemman, grunderna
för dess klyfning, se Hemmans¬
klyfning.
Säteribyggnad, upphörandet af föreskrif-
terne om såduiias underhållande å
Säterier
T.
Talj Kongl. Maj:ts, på Rikssalen vid Riks¬
dagens slut d. 19 Mars i83o . . 97.
Trapp, J. C., Regements-Läkare, en ho¬
nom beviljad löneförhöjnings upp¬
förande på Allmänna Indragnings-
Staten 28.
yVijoyoNÅaKöpegodsen i Halland angående 3f.
Trollhätte Canal-Bolag, Lån dertill,
se Canalaiiläggning.
ia Register lifv. K. M:ts 'Nåd, Prnpns. o, Skri/v.
T ull af gifter ne å inkommande- och ut¬
gående varor, förslag till förnyad
Taxa derföre 53.
Tynderö Sockens rotering, se Rotering.
U.
Ullproductionen, se Fårskötseln.
Undsättningsskulderne i Skaraborgs Län,
deras iiqviderande 5.1.
Upsala Academie, dess förmonsrätt hos
sina Uppbördsman i afseende å
medel, af dem för Academiens räk¬
ning uppburne
Utfyttningar vid egoskiften, anslag till
understöd derföre 12.
V.
Vacance-afgift, då Båtsmän under krig
afgå ............. 3.
Vahlö Schöler-Fond, se Dana-arf.
Vattenledning till Carlscrona, fortfaran¬
de anslag dertill ........ 4*
Vigt, Rikets, se Mått.
Vingård, J. af, Landshöfding, om hans
befrielse från ersättningsansvar för
af förra Lands-Secreteraren Kleman
förskingrade allmänna medel . . 6&.
Våhlberg, af, Vice-President, fortfaran-
Register öfv. K. M:ts Nåd. Propos, o. Skrijv. i3
de löne-ersättning till honom såsom
Ledamot i f. d. General-Tull-Dire-
ctionen 3 4-
Å.
Ålder för dem, som af Hof-Rätterne
till Domare - Embetets ulöfvande
förordnas 82.
Årsväxten år 182c), åtgärder vidtagna
i följd af utsigten derföre, (se Skör¬
den) 74.
Ä.
Adelf orss Guldverk_, användandet af den
derunder lydande egendom med
tillhörigheter 3o.
Ändring i Rätlegångs-Balken, se Rätteg.
Balken.
STOCKHOLM,
hos Carl Ab. Pihl, i83o.
I