Lr.gUtskottets F. et dukande ti. 12-9
de 1 g §. icke kunna vinna tillämpning, utan
liela Intecknade fastigheten böra gemen¬
samt säljas; men i sådant fall skall ofta
Ilända, att samma hemman eller någre der¬
ibland äfven blifvit sedermera intecknade
gemensamt med andre hemman, som icke
bland de förstnämnde äro inbegripna, hvar¬
af, så väl som i alla dylika fall, då för
skuld blifvit utmätt ett hemman som ge¬
mensamt med annat icke uti mätt hem¬
man häftar för annan intecknad Skuld,
mycken oreda yppas genom frågan till hu¬
ru stor del sistnämnde skuld skall utur
förstnämnde hemman innehållas; hvarföre
ock Styrelsen af Riksens Ständers Bank,
utom hvars begifvande icke något i Banken
pantsatt hemman får utmätningsvis för annan
Skuld försäljas, ej lemnat tillstånd till så¬
dan försäljning i de fall, då hemmanet
hvarå utmätning blifvit sökt, gemensamt
med annat hemman varit intecknadt för
Bankens fordran; men rättigheten till ett
slikt veto skall vara lika litet öppen för
andra fordringsegare än Banken i lika pras-
dicament, som de Borgenärer, hvilka näst
efter Banken hafva Inteckning i något hem¬
man, äro belåtne med utöfningen af den
Bankens rättighet, som förhindrar dem att
någonsin göra sin sednare Inteckningsrätt
gällande. Herr Ehvenborg har vidare yt¬
trat j attén flerårig erfarenhet af alla dessa
oredor, och än flere från gemensamma in¬
teckningar härröraitde, hos honom stadgat
öfvertygelse!!, alt olägenlieterne deraf vi-
1280 LagUtskottttt Betänkande*.
ela öfverväga dem, som lunde inträffa ge¬
nom antagandet af RiksdagsFullmägtigen
Cederborgs förslag, det Herr Ehrenborg allt¬
så biträdt, med föreslående likväl såsom
allternatif, att derest rättigheten att för
samma fordran låta inteckna flere Fastig¬
heter, utan att uppgifva för huru stor del
af beloppet hvarje Fastighet särskildt häf¬
tar, äfven hädanefter skall fortfara, liqvi¬
den Inteckningshafvande Borgenärer, äfven¬
som särskilde hemmansegare, emellan, måt¬
te i ofvannärande fall ske efter hemmanens
Taxeringsvärde, så att med upphäfvande
af meranämnde 19 §. i 1818 års Författ¬
ning, fordringsägare, sorn hade samfälld
Inteckning i flere hemman, icke egde att
utur någotdera, som vid samma tid eller
sedermera för annan fordran blifvit in-
tecknadt, uttaga större del af fordringen,
än på detsamma, i jemförelse af dess och
öfrige Hemmanens Taxeringsvärde, belöpte.
Att, då tvenne gemensamt intecknade, men
i särskilde egares hand varande Fastighe¬
ter, för den frarastälde inteoknade Skul¬
den utmättes och försåldes, öfverskottetaf
Siöpeskillingen efter samma grund fordrings-
egare emellan fördelas, eller ock, om
hemmanen såldes i särskildte utrop, en ef¬
ter jemförelse af Taxeringsvärdet lämpad
andel af intecknade fordringen innehölls
af hvarderas Köpeskilling5 och att, då ett
utmätt hemman befanns graveradt med
Inteckning gemensamt med annat hemman
för annan icke utsökt skuld, så stor delaf
LagUtskottets Betätiknnditt. 128I
samma skuld innehölls af Köpeskillingen
för det förstnämnde, som efter jemförelse
af Hemmanens Taxeringsvärde kunde der¬
på belöpa; och har Herr Ehrenborg begärt
att Lagutskottet genom återremiss af Be¬
tänkandet måtte sättas i tillfälle yttra sig,
hvilkendera af dessa begge alternativer må
anses bäst uppfylla ändamålet, eller, om
de begge förkastas, huru de anmärkte ore-
dorne måga lämpligare på annat sätt kun¬
na förekommas.
Herr Grefve Spens, C. G. har jemväl
uti Skrifteligt anförande till Högloft. Rid-
derskapets och Adelns Protocoll utförligen
sökt ådagalägga, att 18 §. uti 1818 års för¬
ordning om Inteckning i fast Egendom
lägger betydliga binder i vägen för en Borge¬
när som till lättande af möjlighet för sin Gäl¬
denär att utreda sig och tillåta lossning
och försäljning af en del af panten, samt
på andragne skäl föreslagit, att 18 och 19
§. §, uti förenämnde förordning måtte ut¬
gå och i det stället en samfälld §. införas
af denna lydelse: År Inteckning sökt eder
beviljad uti flere fastigheter utan att upp¬
gifvet är, fpr hvad del deraf hvar och en
särskildt häftar, och sökes å samma tid el¬
ler sednare Inteckning uti den ena eller an¬
dra Fastigheten enskildt , varde i sddant jall
ingen af de sokte Inteckningarne hevi jad,
förr än den enskilda fastighetens värde, i
fSrhdllende till de samfäldt pantsattes blif¬
vit af Domstolen, antingen efter alla veder¬
bör andes åsätujande, eller efter skedd värde¬
1282 LagUtskottets Betånkanden.
ring fast stiihl, och anteckning derom a huf•
Vild skrift en skeft. Till rättelse för alin fr anim
deles meddelande betyg öfver Inteckningar nes
beskaffenhet, åfigge Domaren , att förhållan¬
det härmed i InteckningsProtocollet införa ,
och lände det sedermera till efterrättelse vid
tvister om beta/ningsrätt. Vill Innehafvare
af den gemensamma Inteckningen låta sin
rått upphöra i afseende på en eller annan
fastighet j ege lof dertill j v jute dock icke
viera Inteckningsrätt i den återstående pan¬
tén för större belopp af sin intecknade for¬
dran, lin efter afdrag, enligt det stadgade
förhållandet, derest ej alla de, hvilka i den¬
na återstod, på samma tid eller sednare vun¬
nit Inteckning, finnas hafva medelst anteck¬
ning på hujvudskrifterne lemnat sitt sam¬
tycke.”
Lagutskottet liar vid meddelande af
ifrågavarande återremitterade Betänkande,
insett alla de af Herr Ehrenborg och Herr
Grefve Spens anmärkte olägenheter, sorn
tunna uppkomma af flere Fastigheters sam¬
fällde Inteckning för en och samma for¬
dran, utan att dertill visst belopp på hvar¬
je särskild Fastighet fördelas, hvilket Ut¬
skottet jemväl kortligen söjst i Betänkandet
angifva; och det har ej eller undfallit Ut¬
skottets uppmärksamhet att ju Staten eller
Lagstiftaren, då den medgifver Gäldenär att
pantsätta sin fasta Egendom, och Borge¬
när att genom Inteckning förvärfva sig
säkerhet och företrädes-rätt till Betalning
derutur, är berättigad, att bestämma vil-
LngVtskotets Betänkandcn.
12S3
koren för en sådan förmåns åtnjutande. För
öfvertygelse härom, har Inteokningsförord-
ningeji, hvars förändring blifvit yrkad,
varit Utskottet ett tillräckligt Bevis; men
Utskottet har ansett 18, 19 och ao §. §.
af nämnde förordning stå i så nära sam¬
manhang med hvarandra, att den yrkade
förändringen uti förstnämnde §. ej kan till-
vägabringas, utan rubbning i de grunder,
hvarpå Lagen i det hela hvilar; och Ut¬
skottet går nu att närmare utveckla moti-
verne för denna mening.
Sammanslagne Egendomar ega ofta ett
betydligt värde, när de särskilde hemma¬
nen och lägenheterne betraktas såsom ett
oskil jag tigt helt. Styckade och beräknade
hvar för sig, uppgå deras sammanslagne
värden till ett vida mindre belopp. Detta
inträffar särdeles med Egendomar derå
Bruk och ManufaclurVerk äro anlagde. Så-
dane Verk ega föga värde om Skogshem¬
man och andre förmåner derifrån söndras,
och dessa förmåner äro ofta, i'och för sig
sjelfve betragtade, mindre användbare. En
dylik sammanslagen Egendom kan således
tjena till underpant för ett större Lån;
då deremot alla dess delar eller de särskilde
fastigheterne från hvarandra afsöndrade och
särskildt belänte skulle utgöra ringa säkerhet;
och att, då pantsättning af Fastighet genom
Inteckning är tillåten, betaga egare till Fastig¬
heter af ofvannämnda beskaffenhet rättig¬
het att deruti lemna samfällt Inteckning,
har Utskottet ansett medföra en inskränk-
1284 Lagutskottets BctHnkandtn.
liing i deras dispositionsrätt öfver sine
Egendomar, så mycket mera obillig, som
den icke är föranledd af en nödvändig om¬
sorg för bevarandet af andras mera eller
lika magtpåliggande och hela rättigheter.
Då, enligt In leokningsför ordningens
30 §. ■ och sakens natur, en enda Inteok-
ningshafvares utsökning, sätter alla andra
i samma fastighet intecknade fordringar i
förfallet tillstånd, blir deraf en följd., att
den Gäldenär, som säl It en bland flere
samfält antecknade fastigheter till annan
man, hvilken sedan låtit den för sin skuld
inteckna®, har att skjdla sig sjelf, om i
och för utsökningen af denna nya skuld,
Innehafvare!! af samfälda Inteckningen nöd¬
gas sälja alla fastigheterne, ty hade lian
velat försäkra sig mot en dylik händelse,
så hade lian bort låta fastigheten relaxeras
eller en viss del af Lånet dervid fästas,
innan han fullbordade försäljningen. Li¬
kaså måste den sorn köpt en sådan fastig¬
het utan föregången relaxalion, anses haf¬
va i och med detsamma underkastat sig
faran att få den bortsåld för förre egarens
skuld, oaktadt lian mot denna ärligen
fullgjort sine förbindelser- Samma för¬
hållande, fastän i större utsträckning, måste
äfven uppstå, om en eller flere af de ge¬
mensamt intecknade fastigheterne särskildt
försålde, derefter ytterligare intecknas sam¬
fällt med andre Egendomar, Svårjgheter-
i!e för sednare Innehafvare af Intecknin¬
gar i de separerade fastigheterne är o för
LagUtskottets Betänkanden. 1285
dem lika lätt beräkneliga, då nödvändigt
alla Egendomarne måste säljas, innan slut-
liqvid för någon fordringsegare kan ske,
men alla dessa olägenheter, dem Sakegare
kunnat förutse, äro likväl följder deraf,
alt de, utan behörig omtanka för deras
Säkerhet, såldt, köpt och låtit inteckna gra¬
verade fastigheter; och Utskottet som tror
att LagStiftaren ej bör, på bekostnad af
en dels Medborgares fria dispositions rätt
öfver deras Egendom, afvärja de menliga
följderne af andras oförsiktiga och illa be¬
räknade handlingssätt, anser sig derföre
icke böra frånträda hvad Utskottet i det
återremitterade Betänkandet yttrat, eller
tillstyrka den föreslagne ändringen uti 18,
ig och 20 §. §. af Intecknings förordnin¬
gen den i3 Julii 1818; och bör Utskottet
i afseende på Herr Ehrenborgs förslag, att
hvarje hemmans taxeringsvärde borde tje¬
na till beräkningsgrund för hemmanets an¬
del uti en i flere lägenheter beviljad in¬
teckning, anmärka, att ehuru önskeligt
det vore, att någon sådan allmänt antagen
beräkningsgrund funnes j hvilken otvifvel-
aktigt skulle häfva alla nu Öfverklagade o-
lagenheter, Utskottet likväl icke kan så¬
som sådan godkänna Taxeringsvärdet, enär
det åtminstone för hvarje särskildt Län,
är efter olika grunder uppgjord t, och dess¬
utom icke är någon läst, oföränderlig,
alltid gällande måttstock.
Med tillkännagifvande att Utskottets
Betänkande blifvit af Högv, Preste* och
1286 Lagutskottets Betänkande^
Vällofl. BorgareStånden bifallet, hemställes
detta allt Riksens Högloft. Ständers vidare
pröfning vördsamligen; och bifogas 2:ne
Ledamöters särskildta yttranden. Stock¬
holm den 26 Sept. 1823.
Utdrag af Protokollet, hållet hos Rik¬
sens Högloft. Ständers LagUtskott
den %6 Sept. 1323. .
Herr Häradshöfdingen Ribbing yttra¬
de;” under åberopande af mitt förut afgif-
ne särskildta yttrande i detta ämne, och
dermed instämmande anmärkningar äf fram¬
lidne Herr Ehrenborg och Grefve Spens,
vågar jag föreslå följande lydelse af 11, 18
och 19 §. §. InteckningsLagen.
ir 5*
“Inteckning tnå ej ske, utan för be¬
stämdt belopp i penningar eller varor.
Icke heller må hädanefter flere Fastighe¬
ter, för en och samma fordran, gemensamt
inteckna?, utan att bestämt eller utred t är
för huru stor del hvardera häftar. Sökes
Inteckning uti Fastighet, sorn redan ge¬
mensamt med annan eller andra intecknad
Lagutskottett Betänktuidtn. 1287
är, varde icke den sökte Inteckningen
beviljad, förr än, genom laga värdering
af Domaren, livar och en af de Inteckna¬
de Fastigheternas särskildta värde utrönt
är, och bestämd fördelning af den gemen¬
samt intecknade skulden, i mån derefter,
skedt. Från dessa stadganden undantages
dock bruk samt sådane större verk och
Inrättningar, som med tillydande Hemman
Lägenheter, Skogar och rättigheter från
längre tider utgjort en sammanslagen E-
gendom, och deri gemensam Inteckning
må eg a rum, äfvensom särskildt Inteck¬
ning, hvilken då, eller derefter begäres i
någon underlydande Fastighet må tillåtas
utan ofvanberörde värdering och Inteck¬
nings Summas fördelning. Värderings och
Fördelnings förrättningar varde alltid uti
InteckiringsProtocollet, till framtida efter¬
rättelse, intagne. Om Inteckning för 0-
myndigs eller utrikes vistandes Alf sägs
i ÄrfdaBalken.”
18 ff.
”Eger någon Inteckning uti flera Fas¬
tigheter, för samma fordran, utan att upp¬
gifvet är, för hvad del deraf hvarje Fas¬
tighet särskildt häftar, och hafva andra
Borgenärer, å samma tid eller sedan, lå¬
tit inteckna en eller annan af dessa Fas¬
tigheter; då må han ej låta sin Inteckning
i någondera Fastigheten särskildt dödas,
utan att antingen alla Inteckningshafvare,
1288 LaglJtskotttts Bctinknnden.
som med honom lika ratt ega, så ock de
hvilkas Inteckningsrätt sednare är1, dertill
samtyckt eller och hvardera Fastighetens
särskildta varde, i förhållande till de ofri»
ge genom laga värdering ar utrond, och
i mån deraf hvarje Fastighet påförd den
del af InteckningsSunnnan som sig derå
belöper, samt i sednare fallet, afskrifning
å hufvud förbindelsen skedt, till det be¬
lopp, hvarföre den intecknade Fastigheten
häftar, som från Inteckning skall lossas.
Är det sådan Bruks eller annan Egendom»
som i 11 §. finnes upptagen, hvilken ge¬
mensamt blifvit intecknad och särskild In¬
teckning å samma tid eller sedan blifvit
beviljad, då må egaren af den gemensam¬
ma Inteckningen ej låta densamma i nå¬
gondera Fastigheten särskildt dödas, utan
att alla Inteckningshafvare, som med ho¬
nom lika rätt ega, så ock de, hvilkas in¬
teckningsrätt sednare är» dertill samtyckt.
Sker annorledes eller låter han Intecknin¬
gen i någondera Fastigheter förfalla; nju»
te ej annan rätt i de öfrige, än näst efter
sista Inteckningshafvaren.’1
19 §•
”Borgenär» som för sin fordran fått
Inteckning uti flera Fastigheter, må ej till
minskning af annans rätt, åom å samma
tid, eller efter honom, låtit des fordran
intecknas
Lag Utskott ti: Sitdnkandeit. 1289
1 endera Fastigheten, njuta ur denna sed¬
nare betalning till högre belopp, än det
hvarföre densamma, på grund af värdering
å de gemensamt in tecknade Fastigheterrte*
bör häfta. Är det Bruks eller amian sådan
Egendom, hvarom i ii §. förmäles, som
gemensamt blifvit intecknad, och särskild
Inteckning å samma tid eller sedan i der¬
under lydande Fastighet är beviljad, gån¬
ge ej ur denna sednare betalning för me¬
ra, än som i de andré Fastigheterne bris*
ter.”
Herr Borgmästaren Hagander anförde.4
”Jag finner visserligen lika med Utskottet,
att RiksdagsMannen Cederborgs förslag icke
bör antagas: alt 18, 19, och 20 §. §. af In*
teckningsLagen stå i nära samband med
hvarandra, och att en del af de olägenhe*
ter, hvilka vid deras tillämpning möjligen
uppstå, kunna af vederbörande säkegaré
sjelfva föreses och äfven förekommas; mert
olägenheterna äro emedlertid af den art
att de förtjena Lagstiftande Magtens hela
Uppmärksamhet; hvadan jag och ansett en
närmare utveckling af sjelfva Lagens be*
skaifenhet vara åtminstone icke olämplig.
Om en Gäldeiiärs flere Egendomar
(N:o 1 och 2) blifva intecknade för ert
Borgenärs (B) fordran t. ex. 1000 R:d, u-
tan att denne lägger någon viss del af sirt
fordran på den ena eller andra Egendo*
men; och en annan Borgenär (C) derefter
LagUtskottets Betänkande*
J2QO Lagutskottets Betdnkandcn.
vinner Inteckning särskild i den ena af
dessa Fastigheter (N:o i._) för t. ex.
4oo R:d; så uppkommer mellan dessa Bor¬
genärer ett rätts förhållande, hvars allmän¬
na regel är denna: att den ena ej får så
begagna sin rätt j att han, utan nytta för
sig sjelf j dermed skadar den andra.
Det är denna rättsregel, hvarpå 19 §.
i 1818 års InteckningsLag sig grundar, då
der uttryckes, att en sådan Intcckningshaf-
vare, som (B) icke får af Egendomen N:o
1 taga mera, än bristen, sedan han först
hållet sig till N:o 2.
Om derföre N:o 1 icke vore värd me¬
ra än 5oo R:d, men N:o 2 värd 900, så
att hela värdet af båda gör 1400 R:d; så
säger man med rätta, att Inteckningshafva-
ren (C,) som på dessa Fastigheter utlånar
4oo R:d, hai' full säkerhet antingen han
låter inteckna hegge eller endera. Ty om
han ock tager inteckningen i blott N:o 1
så är der full säkerhet för 4°° R;tl efter
förutnämnde regel, enligt hvilken B, vid
utsökandet af sina 1000 R:dr får göra det
afseende på C:s rätt, att 900 R:dr tagas*ut-
ur N:o 3 och bristen af N:o 1.
Så rättsenlig emellertid berörde 19 §.
än synes; kunna likväl fall uppstå, då det
blifver rent af omöjligt, att densamma ef¬
ter bokstafven värkställa; och Herr Grefve
tyint har derpå i dess anförande ganska
ngfcigt anvisat. Om t. ex. en, Borgenär
först fått generel inteckning å Egen-
doxnarno N:o 1 och 3 och Borgenärerne
LngUtskottcts Betänkande*- 1291
B och C derefter vinna inteckning, den
förre i N:o 1 och den sednare i N:o a, så
påstå håda med lika rätt, att endast bris¬
ten skall tagas hos hvardera. Den ene
påstår nemligen, att generelle Intecknings-»
liafvaren först skall låta sälja N:o 2 och
taga fyllnaden af JNT:o 1, och den andra
deremot, att N:o 1 skall säljas och bristen
tagas af N:o 2. Dessa påståenden upphäfva
hvarandra.
Detta synes svårt att hjelpa, om icke
dermed att i InteckningsLagen införa den
grundsats, som Lagstiftande Magten i Baj¬
ern antagit: att nemligen sedan en generel
Inteckning föregått, efterföljande Specisla In¬
teckningar behandlas såsvin vore de äfven
gener ela j dock med iakttagande af tidens ord.
ning dem emellan. Om denna grundsats,
hvar af 19 §. är ett speciell och i de fles¬
te fall användbart uttryck, tillämpas på
nyssnämnd fråga; så jernnäs Intecknings»
egarnes påstående och all motsägelse upp¬
hörer. Borgenären A tager, nemligen först
sin fordran af hela Massan och resten
delas pro rata emellan Borgenärerna B,
och C.
Det ser väl vid första anblicken un¬
derligt ut, att derigenom en speciel inteck¬
ning kommer att njuta lika rätt s(»m om
den vore generell. Men denna rätt är en
nödvändig följd af ofvan anförde rätts-regel,
sammanlagd med sjelfva ideen af en på
publicitet fotad hypotlieks Lag, som na¬
turligtvis afser full säkerhet för en intcck-
1292 LagUti kottetsBetånknnHen.
nåd fordran, huru den än må utgå. Det
måste ock visserligen förefalla fremmande,
att en speciel Inteckningshafvares ställning
blifver enahanda, som om han sökt Inteck¬
ning uti båda Fasligheterne. Men det lig¬
ger i sjelfva ställningens natur då en före¬
gången universell inteckning gjort de för¬
ut särskilda Fastigheterna till ett enda
helt.
Antagandet af ofvannämnda grundsats
medför följande vigtiga resultat:
1:0 Att man icke tvingas till styc¬
kad försäljning utan liar full frihet att i
massa sälja alla under ett generelt hypo-
thek begripna Egendomar, då sådant för-
säljningssätt kan finnas mest inbringande;
2:0 Att man undgår den fatala ut¬
vägen med värdering, hvars arbitraira be¬
skaffenhet strider mot InteckningsLägens
esprit, mot ideen af en vid publicitet bun¬
den sakrättS lag och Som val ej måste kun¬
na påtänkas såsom ett medel att bestämma
Intcckningshafvarenas inbördes ratt; desto-
mindre sorn sättet och grunderne för vär¬
dering af Fast Egendom i Sverige äro högst
ofullkomlige.
3:o Att den gör öfverflödigt att för¬
bjuda Speciel Inteckningstagande, sedan en
generel förutgått. Ty då den har det med
sig, att alla sednare speciela Inteckningar
blifva behandlade såsom generella; så har
det samma verkan, som om det ej vore
tillåtet att taga andra än generella inteck¬
ningar,
Lagutskottets Bethukanden. I293
Jag har med det anförda haft endast
för afsigt, dels att fästa en närmare upp¬
märksamhet vid Lagens nuvarande beskaf¬
fenhet, dels ock anvisa en möjlig utväg
att förekomma de öfverklagade olägenhe¬
terna, i afseende pä bestämmandet af Bor¬
genärers rätt inbördes, vid intecknings-
liqvider. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman.
Lii. E. N',o 186
Ankom den 10 Oct. 1823.
Utlåtande i anledning af Högloft. Rid-
derskapet och Adelns samt Heder¬
värda Bondeståndets Äterr emis ser
af Utskottens Betä?ikanden under
N:0 67 och <5p, angående yrkad än¬
dring uti 23 §. octo upphåfvande af
25 §• uti Kongl. Förordningen, den
15 Julii 18189 om Inteckning uti
Fast Egendom.
Berörde Betänkanden hafva, tillika med
fyra, andra LagUtskottets utlåtanden öfver
1294 LagVtskottits Betänkande«.
yrkade ändringar uti förenämnde Inteck-
ningsLag, blifvit Återremitterade: af Hög¬
loft. Ridderskapet och Adeln, i anledning
af Herr Grefve Carl Gustaf Spåns'i anmärk¬
ning, att ehuru han icke hade någon er¬
inran att göra vid ifrågavarande - arne Be-
tänkanden, borde de likväl öfverlemnas till
förnyad handläggning af Lagutskottet, för
att i ett sammanhang med alla öfrige rao-
tionerne, rörande InteckningsLagen, komma
under Utskottets granskning; och af He-
derv. BondeStåndet, ur det skäl, att vice
Talmannen Jon Jonsson, under yrkande
äfvenledes af en så beskaffad gemensam
granskning, såsom anmärkningar emot Ut¬
skottets Betänkanden afgifvit förslag till en
ny HypotheksLag; men då Utskottet hvar¬
ken uti berörde Förslag funnit något yt¬
trande, som utmärker stridig åsigt med
ifrågavarande 2.ne Betänkanden, eller af
den ytterligare granskning Utskottet före¬
tagit öfver de återremitterade Betänkanden
och andre till Utskottets handläggning öf-
verlemnade motioner rörande Intecknings¬
Lagen, fått anledning att frånträda eller
förändra de yttranden, Utskottet afgifvit
uti förenämnde 2:ne Betänkanden under
N:o 67 och 6g, blifva de härmed åter till
Riksens Högloft. Ständers pröfning vörd¬
sami igen öfverlemnade. Stockholm, den 26
September 1823.
LngUtskottm Betänkande»; 1295:
N:o 187.
Ankom cl. 28 Octob. 1823.
Betänkande ofver Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition, angående upphäf-
vande af 8 §. i i Cc?/?. Utsöknings-
Batken samt ändring af 2. §. z 45
Cap. MissgerningsBalkcn och öfver-
skriften till samma Capittel och
Balk.
Till LagUtskottets åtgärd hafva Samt¬
lige Respective RiksStånden remitterat föl¬
jande:
(Se irsta Sami. 2:dra Band.)
Lagutskottet, som tagit i öfvervi*
gande, hvad så väl denna Kongl. Proposition
som de dervid fogade handlingar innehål¬
la, anser sig böra vitsoi'da nödvändigheten
ej mindre af förändrade straffbestämmelser
för Uppbördsman i och för förskingring af
Allmänna medel, än äfven af en Lag, som
belägger hvarje förskingrande af medel, upp-
burne i och för Tjensten med enahanda
ansvar, som vore Ämbetsmannen Uppbörds¬
man. Nödvändigheten i förra fallet grun¬
dar sig på den i Utskottets tanka felagtiga
princip, som vår nu gällande Lag antager,
LdgVakottits Bet Mandén,
att Ämbetsmannen, om lian förmår ersätta
det förskingrade, fredar sig derigenom frän
idit annat straff, än tjenstens förlust, då
deremot den, som ej mägtar gifva ersätt»
ning, får umgälla denna oförmåga med sär»
skildt ansvar samt till och med lifvets förlust,
då likväl tillgreppet i oell för sig sjelf är
lika brottsligt i begge händelserne, och
straffets bestämmande således ej bör bera
på den omständigheten, att Ämbetsmannen
kan ersätta hvad han tillgripit; och i sednare
fallet, eller hvad angår behofvet afen Lag,
som belägger hvarje förskingrande af me*
del uppbur lie i och för Tjeiisten med sam-*
ma ansvar, antingen Ämbetsmannen är hvad
man egentligen kallar Uppbördsman eller
icke, och ehvad medlen tillhöra Kronan
ändra Allmänna verk eller enskilde; så
torde en billig enhet i Lagstiftningen för»
dra, att, då brotten till deras grund äro
lika, straffen äfven böra vara det. Afvi»
kelsen i förevarande ämne uti 1734 års
Lag ifrån denna annars öfverallt följde re-,
gel torde härröra deraf, att den tiden Upp¬
bördsman voro de enda sorn på en gång
innehade Större det allmänna eller enskilde
tillhörige penningesummor,, och behof»
yet har således endast emot dem synts
påkalla en särskildt straffbestämmelse, till
förekommande af tillgrepp. Numera, då
af hvarjehanda orsaker, en mångdubbelt
större omsättning af Statens och enskild
des Egendom eger rum, och den derunder
genomlöper icke allenast Uppbördsmäns
LagUtskcttetsBetänkaniien, 1297
Vitan äfven andre Ämbetsmäns händer, bör,
efter Utskottets omdöme, enär inför rätts-»
begrepp någon skillnad ej linnes emellan
Uppbördsman och annan Tjensteman till¬
grepp af medel, uppburne A tjenslens väg¬
nar för Statens eller enskildes räkning,
•>11 skillnad i deras bestraffning för dylikt
brott äfven upphöra.
På sådan grund är äfven Kongl, Maj:ts
nådiga Proposition stödd; och då vid be¬
traktande af vådan för allmän och enskild
säkerhet af Ämbets- och Tjenstemäns till¬
grepp af medel som åt deras vård blifvit
anförtrodde, de föreslagne straffgraderna
förekomma Utskottet lämpade efter brot¬
ten, samt bristerne udden nu gällande La¬
gen således dermed äro aflmlpne; tillstyr¬
ker Utskottet,, att Riksens Höglofl. Ständer
mätte bifalla den Kongl. Propositionen;
hvarvid Utskottet likväl torde få fästa Rik¬
sens Höglofl. Ständers uppmärksamhet der¬
på , att då de i Lagen utsatte gradationer
i Straffen slutas sålunda: i Fjorton till Sex¬
ton år, om det går öfver Sextio Tusende,
eller till Ett HundradeÅttatioTusende Da¬
ler, orden: och derutöfver torde böra för
fullständigheten skull tillsättas, emedan det
annars skulle kunna tydas derhän, att till¬
grepp utöfver beloppet af 180,000 Daler
antingen icke kunde ske eller icke bestraf¬
fades.
Detta, tillika med någre Ledamöters
Särskilda mening hemstalles dock vördsam-.
1298 Lagutskottet! Bttånkanden.
ligen Riksens Högloft. Ständers vidare pröf¬
ning. Stockholm den 4 September igaik
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rik¬
sens Högloft. Stånders Lagutskott
den i(5 Augusti 1S23.
S. D. Föredrogs Kongl. Majt:s af samt¬
lige RiksStånden till Lagutskottet remit¬
terade Nådiga Proposition, om upphäfvan-
de af 8 §. i 1 Cap. UtsökningsBalken samt
ändring af 2 §. 45 Gap. Missgernings Bal¬
ken och öfverskriften till samma Capitel;
och tillstyi’kte Utskottets fleste Ledamöter
Bifall af den Nådiga propositionen, på sätt
Betänkandet N:o 187 utvisar.
Herr von Hauswolff deremot uppläste
ett så lydande skrifteligt yttrande:
*’Efter mitt begrepp, om hvad som hör
iagttagas vid stiftande af nya Lagar, så
vida dessa skola blifva ändamålsenliga och
hälsosamma utan kränkning af mensklig-
lietens anspråk, måste afseende göras ej
mindre på billighetens än på rättvisans
fordringar, och på de såsom allmänna Do-
mareReglor framstälde sanna erindringar,
att stundom högsta rätt varder största orätt,
samt att vid all Lagstiftning, så väl som
vid dess skipande, noga uppmärksamhet
Bör fästas på den felagtiges mer eller min¬
dre elaka och Brottsliga afsigt och uppsåt,
Lagutskottets Bttånkaniett. iagp
och på den större eller ringare skada eller
förlust, som varit eller blifver en följd af
den beg&ngne öfverträdelsen af Lagens för¬
bud. Denna princip finnes efterföljd i de
fleste civiliserade folkslags Lagar, oell med
sorgfällighet iagtlagenuti vår, år 1734, antag¬
ne Lag, till och med uti den §. af45Cap.
MissgerningsBalken, hvarom nu är fråga.
Deruti befinnes, att i mån af Brottens grof¬
het och den skada som derigenom timar,
bestraffningarne blifvit bestämde, ehuru det
moraliska onda stundom är af lika hallt.
Således för olofligt tillgrepp af annor mans
egendom stadgas böter till blott hälften af
det tillgripnes värde, jemte hemlig skrift
och aflösning, om detta icke öfverstiger
Tio daler, men i annat fall, att den brotts¬
lige skall stånda Tjufsrätt, det vill säga
böta Try gånger så mycket som det stul¬
na värdt är, eller ansvara med kroppen,
och dertill undergå uppenbar kyrkopligt
med Skrift och aflösning, ehuru ofta brot¬
tet emot moralitet och sedlighet är ena¬
handa, men endast tillfället varit mera gyn¬
nande för den sistnämnde i dess afsigt,
och skadan för den lidande derigenom blif¬
vit mera känbar. Vid frågor om ansvar
då menniskolif är förspildt, stadgas, dels
böter gradvis efter beskaffenheten af hän¬
delsen, dels och olika dödsstraff allt efter
brottets egenskap och förbrytarens uppsåt.
I slagsmåls-saker på samma sätt o. s. v.
Äfvensom, efter Kongl. Majrts Nådiga pro¬
position, ansvaret eller fästningsarbetet skult
1300 Lagutskottet! BetHnktindsn.
le förstöras, i mån af den förlust Kongl,
Maj:t och Kronan eller den enskilde blif¬
vit tillfogad eller komme att vidkännas;
jneii icke något afseende har blifvit dervid
fästadt å den felagtiges moralitet, eller
uppsåt och å den händelse då någon för¬
lust icke timar , utan målsegandeii varder
till fullo förnöjd. Kronans eller annor
mans medel eller gods, sorn en Uppbörds-
eller Ämbets- och Tjenste man, i följd af
sin Tjenst eller Ämbete, indrifvit eller blif¬
vit ombetrodt kan likväl af honom tillgri¬
pas af olika anledning och i olika inten¬
tion eller uppsåt, nemi. antingen för till¬
fället med vilja, föresats och förmåga att
egaren lill samma gods eller medel till
fullo förnöja, hvarigenom någon förlust
honom icke tillskyndas, och något mora¬
liskt ondt icke eller blifvit begånget; eller
af en Gäldbunden och Banquerouteur, sorn
saknar tillgång, att kunna ersätta hvad
han tillgripit, och således, med fullt upp¬
såt att skada göra, förslösat hvad honom
såsom Ämbets- eller Tjensteman varit om¬
betrodt. — Till ex. en tjensteman varder
antastad för sin enskilda skuld; innehar
medel Kongl. Maj:t och Kronan eller en¬
skild man tillhörige, och för att skydda sig
från den hotande faran eller Chicanen,
tillgriper dem för ögonblicket, efter han
innan kort af sine Gäldenärer, eller för
någon sin egendom som han ämnar afytt¬
ra, har att införvänta utväg till de ombe¬
trodde medels ersättande, men varder dess¬
LngUtskottets Betiinhandcn. 131
förinnan för tillgreppet oell innan lian för¬
väntat antastad, utan att då vara i tillfälle
att genast kunna anskaffa hvad af honom
fordras, men sedermera och efter lernnad
lämplig anstånds tid realiserar sin. föresatts
och sitt löfte, så att genom hans förvållan¬
de någon skada icke inträffar. — E11 an¬
nan åter, med full kännedom örn sin oför¬
mögenhet gör enahanda tillgrepp och enär
han varder derföre tilltalad, kan icke er¬
bjuda någon ersättning, utan uppsåtligen
tillskyndar Kongl. Majit och Kronan eller
den enskilde en betydlig förlust och ut¬
märker sig uppenbarligen såsom Bedragare
och ovärdig det förtroende honom varit
lemnadt. — Kunna eller bora desse per¬
soners så olika handlings-sätt betraktas i
lika Synpunct och derföre lika strängt be¬
straffas , eller såsom ock kan inträffa, den
forre till och med beläggas med drygare
ansvar än den sednare, hvilket dock kun¬
de hända, om summan, den förre begagnat
öfversliger de medel, som den sednare för¬
skingrat, ehuru den förres förseelse icke
kan stämplas annorlunda än lika med den,
Som utan tillstånd nyttjat ombetrodt gods,
då deremot den sednare måste anses såsom
tjuf eller bedragare.
Af desse skäl och anledningar samt 1
öfverensstämmelse med hvad som förut är
stadgadt i omförmäldte Lagrum 45 Cap.
3 §. Missg.Balken, och till förekommande
af de Chicaner eller förföljelser, som eljest
kunde tillställas emot nitiske och välsin¬
13O2 Lagutskottet! Bet Hukande >t.
nade Ämbets oell Tjenstemän, äfven för
små händelser, anser jag billigt vara, att
den Uppbörds och Ämbetsman, sorn blott
för tillfället begagnadt Kongl. Måjfts och
Kronans efter enskilt mans om händer haf¬
de medel, men efter tillsägelse inom lem-
nad skälig anstånds tid dem åter anskaffar,
skall, i analogie med Lagens stadgande i
12 Cap. 4 §• Hand.Balken, höta dubbelt
emot hvad i detta Lagrum stadgas eller
20 Daler S:mt med 6 R:dr 32 sk. Banco,
samt tilläfventyrs på kortare eller längre tid
från Tjenstebefattningen Suspenderas, men
deremot 0111 han sådane medel försking¬
rar, utan att kunna dem återgälda, umgälla
sitt brott, såsom uti Kongl. Majrts Nådiga
propositioner föreslaget är. —Anhållandesatt
denna min särskilda tanka eller reservation
må med Betänkandet till Respective Riks-
Stånden åtfölja.”
Härmed förenade sig Herr Docloren
Fornander och RiksdagsFullmägtigen Fehr
Bengtsson. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joli, Jac. Kleman.
Lagutskottets Betänkandets, 1303
N:o 188.
Ankom den 28 Oct. 1823.
Betänkande ofver Herr Jacob Lin¬
ströms Memorial, angående bestäm¬
mande af lika ansvar för Lands
Secreterare och ConsistoriiNotarier
som förskingra Allmänna eller en¬
skifta medel, med hvad Lagen uti
45 Cap. Miss ger ningsBalken stadgar
för uppbörds?nän.
Vällofl. BorgareSlåndet liar till Lag¬
utskottet reihitteradt ett Memorial af Herr -
Jacob Linström, deruti andrages, att utom
de egenteliga Uppbördsmännen af Kro¬
nans intrader, äfven gifvas andre personer,
som hafva publika medel om händer, så¬
som LandsSecreterare, i afseende på alla
handräckningsmedel och både publika och
enskilda skuldfordringar, som genom Pro¬
motorial eller eljest directe genom Konun¬
gens Befallningshafvandes åtgärd utsökas,
och Auctionsmedel, somför å Landscancel-
lierne försåld fast Egendom af dem upp¬
bäras, samt ConsistoriiNotarier, för stamboks
och andre publike medel, som af DomCa-
pitlet emottagas och redovisas; och sorn
för pröfningen af desse Ämbetsmäns för¬
hållande, i desse delar af deras tjenst, in-
1304 LagVtskottets Bctänkandcn.
gen bestämd Lag skall vara stadgad; så
har Herr Linström Föreslagit, att dem måt¬
te föreläggas viss tid* inom hvilken t vid
vite af dagaböter, de böra redovisa unl
händer tagile medel i och för Äinbets-skuld,
och att, i händelse af brist eller försnill¬
ning af sådane böter, de må anses till li¬
ba ansvar och straff förfallne, soni för
Uppbördsman uti 45 Gap. MissgBalk. är
vordet stadgadt; med skyldighet likväl för
deras närmaste förmån, att umgälla deras
bristande tillsyn och efterlåtenhet i Con-
troller, med full ersättning af hvad som
kan brista i skadans gäldande af den brotts¬
liges Egendom; äfvensom Herr Linström
hemställt, att all den kostnad Staten ofta
måste vidkännas, för att få utredning pä
- sådane felaktige och försumlige Ämbetsmäns
förbrytelser, må af de brottsliges eller ef-
terlåtne Förmåns egendom till fullo gäldas.
Lagutskottet har Öfvervägat hvad uti
Memorialet sålunda blifvit framstäldt; och
hvad först angår yrkandet att LandsSecre-
terare och ConsistorieNotarier, för tillgrepp
och förskingring af allmänna eller enskildte
medel, som de i och för deras tjenster till
förvarande och redovisning emottaga, måtte
anses förfallne till det uti 45 Gap. Missg¬
Balk. för Uppbördsmäns så beskaffade för¬
brytelser utstakade ansvar och straff, så
enär Utskottet, i anledning af Kongl.
Maj:ts i detta ämne till Riksens Ilöglofh
Ständer allåtne och till Utskottet remitte¬
rade
L*g UtskottttsBtfHttkandmf 305
rade Nådiga Proposition, uti särskildt Be¬
tänkande under denna dag tillstyrkt att,
med upphäfvande af 8 §. i 1 Gap. Utsök.
Balk, samt ändring af 2 §, 45 Cap. Missg
Balk. enahanda ansvars Lag mätte antagas
så väl för Uppbördsman som annan Äm¬
bets- och Tjensteman, som förskingrar
medel dem han i och för Ämbete och Tjenst
emottagit, under hvilken Lag således jem¬
väl LandsSecreterare och ConsistorieNota-
rier komma att inbegripas, får Utskottet
såsom svar å Herr Linströms motion i den¬
ne del samma Betänkande vördsamligen
åberopa; samt i anledning af Motionairens
förslag att LandsSecreterare osli Consisto-
rieNotarier måtte föreläggas viss tid, inom
hvilken de vid vite af dagaböter böra re¬
dovisa om händer tagne medel, yttra, att
Utskottet anser de nu gällande stadganden
i delta afseende göra tillfyllest.
Hvad åter vidkommer den väckte frå¬
gan om skyldighet för LandsSecreterare®
och ConsistorieNotaries närmaste förmån,
att umgälla deras bristande tillsyn och ef¬
terlåtenhet i Controller med full ersätt¬
ning af hvad som kan brista uti skadans
gäldande af den brottsliges Egendom; så
finnes en sådan ansvarighet vara Lands-*
liöfdingarne genom 25 puncten uti Lands-
liöfdingelnstructionen den 4 Nov 1734, i
allmänhet ålagd, så vidt vid inträffande
Balancer hos underordnade Ämbets- och
LdgUtskittets Betänkande», 83
jru5^ LagUt skot tits Bitänkanit*.
Tjenstemän, Landshöfdingen skulle befin¬
nas hafva efterlåtit hvad honom i afseende
på eftersynen och Controllen huru desse
Ämbets- eller Tjenstemän sine skyldighe¬
ter fullgöra, enligt Instructionen ålegat;
och enligt Kongl Brefvet den i Julii 1791
åligger det Conåistorierne, att efter deras
Ämbetspligt hafva den nogaste tillsyn att
de medel, hvilka ConsistorieNotarierne un¬
der uppbörd hafva, i rätter tid redovisas;,
samt i annat fall och utan omväg med
ConsistorieNotarien lagligen förfara, så kärt
dem är att icke, som annars bända måste,
sjelfve blifva ansvarige för påföljderne af
efterlåtenhet härutinnan i den mån , en
hvar af LedamÖterne kan finnas till ord¬
ningen, skadan eller tidsutdrägten hafva
bidragit.
Då således bestämde LagStadganden
i berörde afseenden redan finnas , anser
Utskottet något dess vidare yttrande i den¬
na fråga icke erfordras; och hvad slutli¬
gen angår Motionairens hemställan, att all
den kostnad Staten ofta mäste vidkännas*
för att få utredning på felagtige eller för¬
sumlige Ämbetsmäns förbrytelser, ina af de
brottsliges, eller efterlåtne Förmäns Egen¬
dom gäldas; så emedan Kongl Brefven
den 5 December iy65 och den 9 Aprili
i8o5 stadga, det förra: att urtima Rätter
och Domstolar må i allmänhet ej förord¬
nas på Kronans bekostnad, eller någre
medel dertill af Statsverket förskjutas; men
om någon undersökning eller Domareför-
LagVtshoitets Eetäukandetn 1307
rättning vore oundgängeligen nödig, sorn
ej kan af Ordinarie Domare förrättas, Extra
Domare då väl må på Succumbentens be¬
kostnad förordnas, dock att sådan kostnad
ingalunda, så framt ej högsta nödvändig¬
het det fordrar, af Kronan förskjutes, u-
tan af angifvaren eller sökanden, som se¬
dan för ersättningar får bålla sig till Sue-
eumbenten; samt det sednare: att alla
rese- och dagtractamenten, som af Kongl.
Maj:t och Kronan förskjutas vid Domstolar,
SyneFörrättningar, m. m. i mål emellan
Kongl. Maj:t och Kronan samt enskilde
personer, såsom uti ego- eller gränse- tvis¬
ter, eller till undersökningar om förbry¬
telser emot allmänna säkerheten, Tjenste-
mäns förseelser m. m. böra hos den tappande
enskilda Parten utsökas; hvarförutan Ut¬
skottet anser den följd af allmänna Lagens
stadgande angående rättegångskostnad och
skadestånd vara klar och ostridig, att den,
som för brott och förseelser af hvad be¬
skaffenhet som hälst till ansvar fälles,
jemväl skall gälda all den kostnad som i
och för målets utredande kan hafva åtgått;
ty finnér LagUtskottet något ytterligare
stadgande härom icke erfordras.
Dock hemställes detta allt Riksens
Höglofl. Ständers vidare profning vördsam*
ligen. Stockholm den 4 Sept. 1823.
1308 LagUtskottui Bctittlteden,
N:o 1894
Ankom den 10 Oct. i8a3*
Utlåtande öfver anmärkningar vid Ut¬
skottets Betänkande N:o 159, ofver
väckt fråga o??i befrielse för Riksens
Ständers Bank, från skyldigheten att
i Concurser och års Proclama beva¬
ka sine mot Lös pant egande Jor¬
dringar.
Vid föredragning af detta Betänkande
hos Högv. PresteStåndet, har blifvit an¬
märkt af Herr DomProsten Doctor "Wijk¬
man: att Utskottet ej skall haft det billiga
afseende som Utskottet bordt hafva å Ban¬
kens säkerhet i afseende på bevakningen i
Concourser af fordringar emot Löspant, heldst
Pantsedlarne i Banken på Silfver och Guld
hafva ofta blott ett motto af vissa bokstäfver,
eller ock äro diktade namn vid belåningen
uppgifne då egaren vill vara okänd, och
det således är omöjligt för Banken att ve¬
ta om vid den eller den Concourssen Pan¬
ten dithörer. Då enligt ConcoursLagen äf¬
ven Pantegare bora bevaka deras rätt i
Concourser och det är ConcoursMassans rät¬
tighet att inlösa Pant som tilläfventyrs ej
är belänt till mer än en fjerdedel eller half-
LagUtikottett BetHitkandut. 1309
va värdet, samt tillgodonjuta öfverskottet;
så skulle, om det blefve bekant att sådan
Cessionantens Pant funnes i Banken, sorn
icke blifvit bevakad, Panten kunna af Cu-
ratorer eller Creditorer, utan erläggande
af pantsumman, återfordras, och Banken
inledas i en Rättegång, för hvilken den
bör vara frikallad; och som dylike hän¬
delser inträffat för. enskilde Pantegare samt
Banken ej i detta fall eger annan rättighet
än den enskilde; så har Herr DomProsten
ansett nödigt att en Författning stadgades
till tryggande af Bankens säkerhet och fri¬
het att ej indragas i flerfalda Rättegångar.
Herr Doctor Hedren har yttrat: att då
många PantSedlar utgifvas på diktade namn
eller chiffer, det är för Banken omöjligt,
att, vid uppkommen Concours, hos Lån¬
tagaren sin Pant bevaka; att, äfven då Lån¬
tagaren är känd, Revers är nödig för en
Laglig bevakning, och ehuru en sådan hand¬
ling ännu icke är föreskrifven vid Banco-
Lån på Löspant, skall likvälenligt nu
gällande lagar, hvar och en ConcoursMas-
sa ega rätt till allt, håde löst och fast,
intecknadt och ointecknadt, som Cessio-
nanten tillhörer; och då icke ens Inteck¬
ning i fast Egendom befriar från bevak-
ningsskyldighet, kan detta förhållande icke
vara annorlunda vid Löspant. Enär nu
Banken utfärdar Pantsedel, som i Cessio¬
nantens hand bevisar egande rätt, samt,
i händelse af försummad bevakning, Pan¬
ten måste återgå till sin egare, och Ban»
12io Lagutskottet! BttilnkanLttt.
ken gå miste om sin icke Lagligen beja¬
kade fordran; så har Herr Doctorn, för att
förekomma detta, i händelse Utskottets Be¬
tänkande biföiles, ansett BancoUtskottet blif¬
va nödsak ad t gifva sådane förnyade före¬
skrifter, för lån på lösa panter, att de alla
kunna lagligen bevakas; men att, när det¬
ta betydligen försvårade dessa Lån, eller
gjorde dem nästan omöjliga, det vöre tjen-
ligare att bifalla Motionen.
I anledning af dessa anmärkningar,
deremot erinringar af andra Högv. Preste-
Ståndets Ledamöter blifvit gjorde, har Be¬
tänkandet blifvit till Lagutskottet återre-
jnitteradt.
Då Utskottet funnit ofvanberörde an¬
märkningar endast innefatta ett återuppre¬
pande af de omständigheter hvilka uti Ban-
CoFisealsÄmbetets Memorial, till grund för
dess gjorde hemställan blifvit anförde, och
hvilka uti det återremitterade Betänkandet
■äro upptagne och besvarade, så har Ut¬
skottet icke funnit skäl att förändra dess för¬
ra Yttrande, destomiudre, som detsamma
.enligt ankomne ProtocollsUtdrag blifvit af
de öfrige ,3me RiksStånden godkändt; hvil¬
ket Utskottet får vördsamligen tillkänna¬
gifva. Stockholm den 26 September i8a3.
LugVtskeiteti Betdnkandtn. ij\i
N:o 190,
Ankom den 10 Oct. 1823.
Utlåtande öjver anmärkningar vid Ut¬
skottets Betänkande Nio 141, ofver
Kongl. Maj\ts Nådiga Proposition
angående jork!ar in g ofver 5 §. uti
15 Cap. RåttegångsBalken, samt 4
§. uti 3 Cap. MissgerningsBalken.
Då ifrågavarande Betänkande, deruii
Lagutskottet tillstyrkt, att med bifall till
Kongl. Majrts Nådiga Proposition, genom
utfärdande förklaring öfver 5:te §. uti 25:te
Cap. RättegångsBålken och 4 §• uli 3 Cap.
MissgerningsBalken måtte stadgas, dels att
mål rörande den förbrytelse, att någon
kommer drucken i Kyrka eller gör der
oljud och förargelse, icke böra HofRätts
pröfning underställas, dels ock, att för dy¬
like förbrytelser begångne å Helgedag, utom
det i Lag för förbrytelsen stadgade ansvar,
Sabbatsbrott? Böter jemväl böra tillämpas,
blifvit hos Hederv. BondeSlåndet föredra¬
get, har RiksdagsFullmägtigen Anders Da-
nielsson åberopat den af 3:ne Ledamöter
yttrade, Utskottets Betänkande bifogade sär¬
skilda mening, att någon så beskaffad till¬
Ijts LttgUt skottets Ettdnkanden.
ökning i ansvaret icke bör eg a rom; och
som många af nämnde Stånds Ledamöter
deruti instämt; så har Betänkandet blif¬
vit till Utskottet återremitteradl.
Enär de af Utskottets Ledamöter, hvil¬
kas Pluralitet bestämt den i Betänkandet
yttrade mening, dervid oförändradt för-
blifvit, och Betänkandet dessutom af de
3:ne öfrige Respeetive RiksStånden, enligt
ankomne ProtocollsUtdrag, vore det bifal¬
let; har Utskottet ansett sig icke ega vidare
att tillgöra, än att detta förhållande vörd-
samligen anmäla. Stockholm den a6 Se¬
ptember i833,
■■■ ■y —■
3N':o 191
Ankom d. 10 Oct. i8a3*
Utlåtande i anledning af anmärknin-
gar vid Utskottets Betänkande N:o
114, öfver väckt fråga om mildring
i Straffet för Vackt karf som af
försummelse eller vangömmo släpper
Fånge lås.
Vid föredragning hos Högloft. Ridder-
skåpet och $.delu af LagUtskottets ifrågtt-
LagUtskoititt BttHnkanJett, *313
varande Betänkande har Herr Cederschjöld ,
Pehr Gustaf, dels anmärkt: att Kongl.
Brefvet den 3 November 1786, hvarigenom
förklaras, att Lagens stadgande i 19 Gap.
3 §. MissgärningsBalken bör sålunda följas,
att den Vacklmästarc, Vaktkarl eller öfrige
Betjening,, hvilken fångars vård på något
sätt anförtrodd är, som af försummelse el¬
ler vangömmo släpper fånge lös, skall, jem¬
te tjenstens förlust afstraffas med spö ef¬
ter beskaffenheten af försummelsen och den
undkomnes Brott, skall sakna egenskap af
verklig Lag, emedan det icke någonsin blif¬
vit af Riksens Ständer godkändt, samt
Kongl. Maj:t, enligt 1772 års Regerings-
Fonn icke egde magt, att stifta någon
CriminalLag utan Riksens Ständers sam¬
tycke, dels ock ansett allmänna Lagen,
som utsätter gradationer i bestraffningen
vara vida lämpligare än berörde Kongl.
Bref, hvarest Spöstraff utsättes för all fång-
'spillning, och att, i händelse Riksens Stän¬
der dela denna öfvertygelse, de, för att
återställa 1734 års Lag i denna del till
sin fulla kraft, endast behöfva att för
Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, att
de icke kunna erkänna 1786 års Konunga-
Bref, såsom Lag. Nu mera framlidne Herr
Ehrenborg, Casper_, har förenat sig med
Herr Cederschjöld derom, att Riksens Stän¬
der ega anledning begära upphäfvande af
sådane Författningar, som ej i Constitu-
tionel väg tillkommit, vare sig efter nu-
y ar sulde RegeringsForm eller före densarn-
I3I4 Lagutskottets Betänkanden.
mas utfärdande, samt alt, om ock 1772
års RegeringsForm icke i likhet med den
nu varande upptog någon rätt för Riksens
Ständer, att granska de emellan Riksda-
garne utkomne Lagförklaringar, så var dock
den Lagstiftande magten uppdragen gemen¬
samt åt Konungen och Ständerne; men då
all Lagstiftning eller ändring af Lag, vare
sig sådan, som heslutes af Konung och
Ständer gemensamt, eller sådan som på
Konungens åtgärd, utan Ständernes med¬
verkan, ankommer, promulgeras af Konun¬
gen, har Herr Ehrenborg ansett Domaren
vara saklös, då lian iakttager innehållet af
sådane Lagbud, utan behof eller ens rät¬
tighet att granska sättet för deras mer el¬
ler mindre lagliga tillkomst, hvaraf i mån¬
ga fall oreda och osäkerhet skulle uppstå;
och hvad särskildt frågan om undanrödjan-
det af 1786 års Kongl, Bref angår, bar
Herr Ehrenborg icke tvekat, att tillskynda
bifall å motionen, enär det synes obilligt,
att jemte Tjenstens förlust Spöstraff äfven
skall åläggas. Det förra borde, förvållande
till fångspillning, alltid vara en oundviklig
följd, men deremot uppå vidare pröfning
bero om tillika Böter, Vatten och Bröd
eller Spöstraff borde åläggas , och då Leu¬
teration endast kan ske i ÖfverRätlen, hvil¬
ket förorsakar omgång och tidsutdrägt, samt
bos förste Domaren ej finnes andre alter¬
nativer än att frikänna Fångvaktaren med
bibehållande af Tjensten eller att ålägga
.Spöstraff, jemte Tjenstens förlust; så har
LaglJtshottett Bettinkanien» 1315'
Herr Ehrenborg på dessa grunder, och
ehvad 1786 års Bref tillkommit efter Rik¬
sens Ständers tillstyrkande eller icke, an¬
sett detsamma böra upphäfvas, och stad¬
gandet i allmänna Lagen återställas i sin
fidla kraft. Häruti har Herr Grefve Mör¬
ner, Carl Stellan, instämdt, och hafva vid
Herr Cederschjöld! yttrande erinringar blif¬
vit gjorde af flere Höglofl. Ridderskapels
och Adelns Ledamöter; i anledning af hvil¬
ket allt Betänkandet blifvit till Lagutskot¬
tet åtcrremitteradt.
Af hvad sålunda vordet andraget, har
Utskottet icke funnit skäl frånträda dess i
Betänkandet yttrade öfvertygelse, att det
strängaré ansvar Kongl. Brefvet den 2 No¬
vember 1786 utsätter för Vacktkarl, som
af försummelse eller vangömmo släpper
fånge lös, bör bibehållas, och hvilken öf¬
vertygelse vunnit än mera styrka deraf,
att Betänkandet blifvit af de öfrige 3:ne
RiksStånden enligt ankomne ProtocollsUt-
drag, utan anmärkning godkändt.
Hvad åter angår den af Herr Ceder¬
schjöld väckte särskilda fråga, huruvida
ofvannämnde Kongl. Bref må ega kraft af
Lag, enär detsamma, utan Riksens Stän¬
ders hörande utfärdadt, icke någonsin skall
blifvit af Riksens Ständer godkändt; så
ehuru Utskottet destomindre tillhört att
ingå uti någon pröfning af sättet huru
nämnde Kongl. Bref tillkommit, som Ut¬
skottet enligt 33 §. Riksdagsordningen en¬
dast eger granska de sedan näst föregåen-?
13x6 LagUtskottttt Eetinknnde*.
de Riksdag ifrån Konungen genom Högsta
Domstolen utgångne förklaringar af Lagens
rätta mening, tror Utskottet sig likväl i
anledning af den härom nu gjorde anmärk¬
ning, böra yttra den öfvertygelse, att be¬
rörde Kongl. Bref, ej mindre än öfrige äl¬
dre Författningar, hvilka icke genom Ko¬
nungs och Ständers tagne Beslut blifvit
ändrade eller upphäfne, måste fortfara att
såsom Lag anses och tjena till ovilkorlig
efterlefnad, tills de i Grundlags-enlig ord¬
ning varda ändrade eller återkallade. Stock¬
holm den 26 September 1823.
N:o 193,
Anköm d. ro Oct. 1823.
Utlåtande ofver Anmärkningar vid Ut-
skottets Betänkande N:o 64, öfver
Herr Professor Fröbergs Memorial,
angående Expeditions ätt et af Kongl.
Maj\ts Nådiga Resolutioner i Be¬
svärs-mål.
Vid ifrågavarande Betänkande, hvar¬
igenom, ibland annat, Utskottet yttrat,
att enär numera, jemväl uti Kongl. Majrts
LigUtikofteti Bttånkandeu. 1317
Ecclesiastik-Expedition, iagttages, hvad
uti Justitise- och StatsExpeditionerne varit
öfligt, att Gonsistorierne, likasom andra
myndigheter lemnäs del af alla Kongl,
Maj:ts beslut, som föranleda något iaktta¬
gande af dess myndigheter, så framt det¬
samma ej innefattar en förmån tillagd en¬
skild part, utan att sådant rörer 3:dje mans
rättj då den Kongl. Resolutionen vanligen
föreskrifver att, den stadgade åtgärden bör
vidtagas på vederbörande* anmälan, hvar¬
förutan hvar och en myndighet hvars för¬
klaring eller utlåtande i något mål af Kongl.
Maj:t varit infordradt, erhåller ett exem¬
plar af Utslaget, Utskottet för det med
motionen åsyftade ändamål icke ansåg nå¬
got vidare erfordras, än om Kongl. Maj:t
skulle täckas: genom Författning, till ovil¬
korlig efterlefnad anbefalla dess Juslitire-
och StatsExpedilioner den praxis, som i
ofvanberörde måtto redan vore vidtagen,
hvarom Utskottet tillstyrkt Riksens Hög¬
loft. Ständer att hos Kongl. Maj:t uti un¬
derdånig Skrifvelse anhålla, har hos Högv.
PresteStåndet blifvit anmärkt dels, att in¬
gen klagan är förd deröfver, att icke nu
mera ifrån alla Expeditioner del lemnäs
af alla Kongl. Majrts beslut, så väl åt Con-
sistorierne som andre myndigheter, hvilket
alltid skett förut; men att den omständig¬
heten blifvit anförd, att desse Kongl. Majrts
Beslut och Resolutioner ej förr blifvit ve¬
derbörande myndigheter tillställde, än ef¬
ter flere månaders förlopp från Utslagets
1313 LagUtikott etsBttankanien.
datum, och sedan Parterile utlöst sine ex¬
emplar, hvilken speciella erindran synes
hafva undgådt Utskottets uppmärksamhet;
dels ock att en underdånig Skrifvelse med
den besynnerliga redactioil, att begära en
Författning om efterlefnad af hvad som re¬
dan skall vara till efterlefnad antaget, sy¬
nes vara håde oformelig och öfverflödig,
hvarföre förslaget till den underdåniga skrif-
velsen borde af Lagutskottet ställas i så-
dane termer, att Expeditionen efter desam¬
ma må kunna uppsättas, häldst det Utskott
som dermed får befattning, icke eger jem¬
ka eller ändra de Ordalag, som i sjelfva
Betänkandet förekomma; och har på grund
af desse anmärkningar Betänkandet blifvit
till Utskottet återrctnitteradt.
Sedan i anledning af detta Betänkan¬
de underdånig Expedition från Riksens
Ilöglofl. Ständer till Kongl. Majrfc afgått,
hvaruti Riksens Högloft, Ständer underdå¬
nigst tillkännagifva angelägenheten deraf,
att Consistotiefne erhålla tidig och officiel
underrättelse om utgången af sådane under
Kongl. Maj :ts pröfning dragne mål, sorn
berott eller bero på deras Ämbetsåtgärd,
samt anhållit, att vederbörande måtte an¬
befallas afgifva slike underrättelser, så är
det utan tvifvel att det med Motionen å-
syftade ändamålet inför Kongl. Maj:t är å-
dagalagdt; och då den önskan Riksens
Höglofl. Ständer sålunda framstält icke
kan utgöra ämne för en allmän Författning
utan blott verka ett förständigande flör ve¬
I.afrVtskottets B.tänkandtn, J3*9
derbörande Ämbetsmän inom Kongl. Can¬
celliet, anser Utskottet någon förändrad
form i uppställningen af Betänkandet nu ej
böra ega rum, så mycket mindre, som
sjelfva den underdåniga Skrifvelsen lärer
inför HÖgv. PresteStåndet vara justerad och
gödkänd, äfvensom af de öfrige 3:ne Riks-
Stånden, hvilka dessutom bifallit Betänkan¬
det, hvarom det ålegat Utskottet att Högv.
Ståndet svar meddela. Stockholm den 29
September i8a3.
N:o ig3.
Ankom den 19 Oct. i8a3.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allm aima Besvärs och EkonomiUt-
skotts Betänkande öfver Kongl. Maj:tf
Nådiga Proposition med Förslag till
Författning om Fast Egendoms för¬
säljning å Lotteri.
Genom Remiss från samtlige Respcti-
ve RiksStåndeu har till LagUtskottets åt¬
gärd blifvit öfverlemnad en så lydande:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition.
(Se irsta Samlingen ajdra Bandet.)
1320 LegVtskotttti BttinknndeHi
Med Remissen från Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln har tillika åtföljdt ett
efter föredragningen af den Kongl. Propo¬
sitionen afgifVet yttrande af nu mera fram¬
lidne Herr Ehrenborg, Caspersom enär
af de Propositionen bifogade Handlingar
funnes, att vederbörande mera uti Juri¬
diskt och oeconmiskt afseende än uti Mo¬
raliskt, ämnet betraktat, önskat, att Lag-
Utskottet mera ville fästa uppmärksamhet
vid den moraliska delen. Herr Ehrenborg
har befarat, att vinglerier och stora olä¬
genheter uppkomma, då sjelfva fastighe-
terne göras till föremål för Spel» och der¬
igenom, att speculationen drages från så¬
dan omtanka och näringsflit, som långsamt
men säkert bereder förkofran, till specula-
tionen att, utan möda, hastigt rigta sig,
och att det kan vara betänkligt, huruvida
Staten bör gifva anvisning å en utväg att
bereda vinst åt ett färre, men förlust åt
ett större antal medborgare. Utan att i
förväg yttra sig om den oeeonomiska för¬
delen öfverVäger den moraliska olägenhe¬
ten eller ej, har Herr Ehrenborg yttrat den
öfvertygelse , att den oeeonomiska fördelen
skall vara mycket stor och den moraliska
olägenheten mycket liten, om den förre
bör förmå till öfverseende med den sed¬
nare. och derjemte hemställt, dels om icke,
så vida Lagen skall antagas, stadgandet
bör vara blott temporairt till afhjelpande
lif en tillfällig förlägenhet, men icke såsom
ständig
L/igVtikotttts Rttånlandin. 1321
Ständig Lag anses, dels ock om icke de£
b lifver nödigt i de fall, då Konungens Be¬
fallningshafvande slutligen skola besörja
örn fördelningen af Lotteri-medlen, att en
föreskrift lemnäs om utfärdande af tidig
Kungörelse, hvarigenom alla vederbörande
till en viss tid kallas, så att de få tillfälle
att bevaka sin rätt; hvilket vore så myc¬
ket angelägnare, sora. Lagförslaget ej hin¬
drar, att sedan en Egendom blifvit anmäld
till bollspelning, den genom köp eller på
annat sätt kan öfvergå i annan mans ego;
och som erfarenheten visat, att sådane en¬
skilde liqvidationer betydligen Öka göro-
målen vid LandsCancellierne så har Herr
Ehrenborg ti'Ott det vara lämpligt, att
LandsSecreterarne för sådane göromål er¬
hålla lika procent som för Fastigheters
Executiva försäljning.
Från Hederv. BondeStåndet liar jem¬
väl blifvit remitterad en Motion af Riks-
dagsFullmägtigen Lars Lidman från Öster¬
göthland, deruti, med hämtad anledning
Från den allmänna förlägenheten, att vin¬
na köpare till fasta Egendomar, den Fråga
framställes, om icke en Inrättning, att å
Lotteri bortspela Egendomar, såsom i andra
Länder med fördel begagnad, och äfven
bär af en och annan efterföljd, skulle kun¬
na här i Landet tillvägabringas; genom
hvilket försäljningssätt, tillfälle skulle be¬
redas för den bemedlade* att räcka den
LagUtåottits Betänkande* 84
X322 LagUtskotttts Bitinknnden.
behöfvande en hjelpsam hand, utan att
såra granlagenheten å någondera sidan *
samt vid inträffande Concourser tillfälle öpp¬
nas för möjligheten, att föryttra Gäldenärs
Egendom till högre värde än genom Exe-
cutiv försäljning, och såmedelst förekomma
Så val den Gäldbundnes * som dess Credi-
torers allt för stora förlust.
Sedan Lagutskottet anmodat Allmänna
Besvärs och Ekonomiutskottet, att deltaga
i det Utlåtande* SOm i dessa ämnen skolat
afgifvas* hafva Utskotten till gemensam,
pröfning företagit ej mindre hvad den
Kongl. Propositionen med de dervid foga¬
de Protoeoller innehållerän äfven hvad
i öfrigt* på sätt ofvan är nämndt* häru¬
tinnan blifvit till LagUtskottet remitteradt.
Tvenne frågor framställa sig härvid
till besvarande, nemligen* bör det föreslag-
ne försäljningssättet af fast Egendom god¬
kännas? och hvilka stadgandell böra i och
för ett sådant försäljningssätt vidtagas?
I förra hänseendet har såsom bevekan¬
de skäl för Lagens antagande blifvit an-
fördt* den lättare utväg till afyttrairde af
fast Egendom, soin derigenom skulle yp¬
pas, och hvilken under nu varande pen-
ninge-förhållgndetl vore af bebofvet påkal¬
lad. Utskotten kunna icke dela denna åsigt
af saken. Utskotten medgifva väl, att un¬
der första nyheten af Lagens tillvarelse*
allmänheten möjligen kan blifva lockad,
att deltaga i spelet om de fastigheter sOni
först till detta försäljningssätt upplåtas*
LagUtskotets Betdnkandm,
beli att följaktligen deras egare kunna kom¬
ma att röna någon fördel af Lagen; men
Utskotten ärö demi fot fullt öfvertygade,
att delina lättade utväg till afsättning icke
kan hafva bestånd, Och Utskotten tro så¬
ledes det ické Vara skäl, ait förberedan¬
de af.ten endast tcrnporair förinåii för en
del af deii skuldsatte allmänheten, rubba
den ordning, som för köp ocb försäljning
äf fast Egendom hittills fegt runi; och dy¬
medelst, visserligen till föga båtnad för
det allmänna, jemväl rubba den hos all¬
mänheten hh inplähfade till ordning, flit
och arbetsamhet ledande tanka, att en fast
och varaktig timlig lycka endast genom
dessa egeiiskaper kan förvarfvas.
Skulle åter så hända; ätt detta försälj¬
ningsrätt mera allmänt kommé att begag¬
nas; vore eii svår oeconöinisk olägenhet
deraf att befara; i thy, att Nationens en
gång väckta beli ständigt underhållna bog
för deltagande i Lotteri-spel å fastighet
ovilkorligen försvårade, och slutligen all¬
deles komme att utestänga allt annat för-
säljningssätt af fast Egendom; hvaraf de
menligaSté följder för Jordbruket, odlings-
företäg och ällmänt välstånd skulle upp¬
stå; enär det lärer kunna för säkert anta¬
gas, ätt Fastighéterne merendels blefve
vanvårdade ifrån den stund de å Lotteri¬
spel utbjödos och intilldess de åfträddes
åt den vinnande, hvilken ej sällan, utah
ihedel att bruka den Egendom slumpen
LagVtskoHets BttÅtikanieH,
gifvit honora, torde åter få bortspela
densamma.
Tillåtelsen, att genom Lotteri afhän¬
da och förvärfva sig fast Egendom, bom¬
me äfven efter Utskottens tanka, att men¬
ligt inverka på folkets moralitet, då spe-
cuiationen att utan möda hastigt rikta sig,
allt mer och mer förtoge hogen, att ge¬
nom omtanka och näringsflit långsamt,
men säkert bereda förkofran, och lemnade
rum för sysslolöshet, begifvenhet på spel
och vinglerier.
Utskotten, som, på sätt de nu sökt
utreda, sålunda befara betydliga olägenhe¬
ter af den föresiagne Lagen, både i oeco-
nomiskt och moraliskt hänseende, kunna
derföre icke tillstyrka dess antagande, el¬
ler bifall till den i enahanda syftning
giordfe ofvannämnde Motion af Riksdags¬
mannen Lars Lidman; utan tillstyrka der¬
emot Riksens Högloft. Ständer, att uti det¬
ta ämne, hvilket, enligt hvad Kongl. Majit
i den Nådiga Propositionen yttrat, är af
ceconomisk beskaffenhet, uti skrifvelse till
Kongl. Majit anmäla de betänkligheter, sora
emot antagande af denna Kongl. Proposi¬
tion förekommit, och i underdånighet an¬
hålla, att den föresiagne Lagen icke måtte
blifva utfärdad.
Men då Kongl. Majit förklarat, att de
Författningar, hvilka förbjuda omförmäldte
försaljningssätt, kunna af Kongl Majit i
oseonomisk väg förändras eller upphäfvas,
©eh Köpg!. Majit således, ehvad den Kongl.
Lagutskottet! BetånkmAett. 1325
Propositionen af Riksens Högiofl. Ständer
antages eller icke, kan i detta ämne efter
godtycko besluta, torde det vara nödigt
för Riksens Högiofl. Ständer, att äfven i
händelse den föreslagne Lagen icke af dem
anta ges, söka förekomma de oredor , som
ovilkorligen skulle uppstå, om tillstånd till
fast Egendoms försäljning på Lotteri af
Kongl. Maj:t meddelas, utan att allmänna
Lagen derjemte underginge nödig förän¬
dring i afseende på bestämmande af det
belopp, hvilket såsom bördeskilling bör
anses då fråga uppstår om börd af fastig¬
het, försåld genom Lotteri-anstallt. Detta
är den enda omständighet, uti hvilken an¬
tagandet af den nya Lagen påfordrar en
Lagförändring; och som en sådan, icke
utan Riksens Ständers medverkan lärer af
Kongl. Maj:t kunna vidtagas, få Utskotten
af den orsak, som här ofvan blifvit anförd,
och då värderings-summans antagande så¬
som bördeskilling, enligt Utskottens tanka
icke förnärmar 3:dje mans rätt, och är på
billiga grunder bestämd, tillstyrka Riksens
Högiofl. Ständer, att uti den skrifvelse som
till Kongl. Maj:t kommer att afgå, om det¬
ta Betänkande bifalles ., utom hvad ofvan
är föreslaget, derjemte yttra, att Riksens
Ständer för den händelse, Kongl. Maj.*t
skulle utfärda den ifrågavarande Lagen, till
Kongl. Maj:t öfverlemna, att genom den
Författning som i ämnet komme att utfär¬
das, göra den förändring af allmänna La¬
gens stadgande om Köpeskilling, att item-
13*5 LtgUtskottets Betinh/inieH,
ligen: för fast Egendom försåld genom Lot¬
teri, må såsom Köpe- och Bördeskilling
anses den summa, hvartill Egendomen vid
den i Författningen omnämnde värdering
blifvit uppskattad.”
Detta varder dock, tillika med någre
Ledamqters särskildta yttranden Riksens
Högloft. Ständers vidare pröfning vörd-
samligen hemställdt. Stockholm den 17
§eptember 1823.
"Utdrag af Protokollet > hållet uti Rik-,
sens Ständers Lag- samt Allmänna,
Besvärs- och Ekonomi Utskotts Ple-.
mim den \j September 1823.
S. D, Föredrogs och upplästes Ut¬
skottens. sammansatta Beredningsförslag till
betänkande öfver Kongl. Majrts Nådiga pro¬
position till Riksens Ständer pied förslag
till Författning om fast Egendoms försäl¬
jande åt Lotterie.
Herr Friherre Cederström Jacob , för¬
nyade dess emot Förslaget till Betänkan¬
det inom Beredningen gjorde Reservation,
att det efter Herr Eriherrens tanka icke
vöre någon hvarken omoralisk eller i nå¬
got afseende skadelig Inrättning att bereda
^löjligheten för fast Egendoms försäljning
genom Lotteri. Både Gäldenärers och Bor¬
genärers fördel skulle derigenom befräm*
LagUtskottets Betänkande*. 132/
jas och inrättningen således blifva i all¬
mänt oeconomiskt afseende nyttig. De be¬
farade missbruken kynde genom enkla stad-
ganden, och deribland, att den som ville
genom Lotteri föryttra Egendom icke fick
åtkomma högre betalning gil sorn utgjorde
Egendomens uppskattade rätta värde, fö-
rekommas. Om emot förmodan så lättsin¬
nige skulle finnas, som på detta Lotteyie
använde tillgångar hvilka för angelägnare
behof voro oymgänglige så skulle de snart
återvända när de funno att lyckan ej gyn*
nade dem, och om de vunno, skulle de
deraf återföras till hushållsagtighet och or¬
dentlighet; och på desse grunder tillstyrkte
Herr Friherren för sin del att fast Egen¬
doms försäljning genom Lotteri mätte ge¬
nom Eag tillåtas,
Herr Ribbing, /b‘vicl, yttrade; Ha-,,
zardspel hafva tid efter annan blifvit för-,
klarade för otillåtne och särdeles hafva de
så kallade Lotterier, efter Ständernes sär¬
skildta tillstyrkande, af Kongl. Majrt på det
strängaste blifvit förbudne, så att blotta
tillbudet eller ansökningen att få hålla
Lotteri är belagdt med 3,000 daler silfver-
mynt höter; och ehuru dessa stadganden
icke igenfinnes i års Lagbok äro de
likväl onekligen af natur att höra till den
allmänna Lagstiftningen, samt intogo ock
fordom såsom sådane sitt rum bland Brotts-
målsLagarne i den så kallade Dobblare-.
Balken.
Origtigheten af det skäl, att ett ämne
1328 LtgUtskattitt Bctånlandcn.
skulle sakna egenskap af allmän Lag, der¬
för att det e) igenfinnes i Lagboken, fin¬
ner dess utom livar ooh en, som eftersi li¬
nar den mängd äldre ooh nyare pura Ci¬
vil- oeb CriminalLagar, som vi ega i sär¬
skildt utgifne Författningar, Samtlige Riks-
Stånden hafva oek endast till Lagutskot¬
tet remitterat detta ärende.
Sådant allt oaktadt har Lagutskottet
ansett nödigt, förena sig med Ekonomi¬
utskottet, för att kunna tillstyrka Riksens
Ständer, att önska ”och i underdånighet
anhålla, det den föreslagne Lagen icke
måtte blifva utfärdad, men att, om Lagen
likväl utfärdades, Riksens Ständer då måt¬
te på förhand bifalla att värderings-sum-
man å en på Lotteri utsatt egendom, må
anses såsom rätt köpe och bördeskilling.
Mig synes att, om än Utskotten, olika med
mig, bedomina Riksens Ständers rättighet
att deltaga i denna fråga, såsom tillhöran¬
de allmän Lagstiftning, det likväl icke borde
förbises, att Kongl. Majit åt Riksens Stän¬
der till gemensam handläggning öfVerlem-
nat ifrågavarande Förslag ; hvilket Förslag,
om än blott innefattande fråga om en all¬
män styrelseåtgärd, utan att i ringaste mån
vidröra Lagstiftningen, likväl, enligt tyd¬
liga föreskrifter i 89 §. RegeringsFormen,
ovilkorligen bör såsom Lagfråga behandlas.
Jag skulle äfven önska, att mot Lot¬
teriinrättning för Fastigheters bortspefan-
de, och till ådagaläggande af dess skadlig¬
het i'Betänkandet måtte införas följande skäll;
LafcTJtskottets Betånkaitden. 132g
1:0 Att utan gagn för det allmänna
oell ulan att hvarken komma den till godo
som egendomen bortspelar eller den som
vinner, en störe summa åtgår till de dry¬
ga omkostnaderne för LolteriCollecteurs pro¬
visioner, premie-vinster, aflöning till verk
och betjening, extra omkostnader, post¬
porto, tryckning af listor och sedlar, hvil¬
ket allt vid det nu varande genuesiska
Lotteriet, som dessutom har ett särskildt
tryckeri, ganska betydligt graverar den
behållna vinsten; så att vid jemförelse och
beräkning häraf, en egendom, som tillex¬
empel anlages i värde till 5o,ooo R:dr for¬
drade en lottförsäljning af 70 till 75,000 R:dr.
2:0 Då det är hvarje Fastighets-ega-
re öppet, att fästa hvad värde han beha¬
gar vid sin egendom och Lottegaren ej lä¬
rer ega skäl beklaga sig, att det är flir
högt, när han för 2 å 3 R:dr kan erhålla
en större fastighet, men säljaren skulle fin¬
na sin räkning vid att låta dragningen för
sig gå sedan så många Lottsedlar blifvit
försålde alt omkostnaderne vore bestridde
och ändå ett öfverskott influtit, ehuru icke
svarande emot den begärda summan; så
risquerar han dervid blott-att få några
1000 R'dr mindre än han begärt, men han
har tillika den probala fördelen, att vin¬
sten på hans Amber utfaller då han får
behålla håde sin egendom och hvad, som
på försäljningen influtit, hvarigenom han
sålunda, utan risque, roat sig med att
skattlägga allmänhetem
1330 Lagutskottets Betänkandtn.
3'q Sam det blir Säljaren tillåtet, att,
sedan egendom till lottning är utbuden,
under band försälja den om han dertill
finner tillfälle, då naturligtvis ytterligare
lottförsäljning, äfvensom ali åtgärd af Lot¬
teri-verket skulle inställas, ocb hvarje Lott¬
egare/ har rätt, att, emot återställande af
sin Lottsedel, återfå ilisattsen; så uppstår
i sådant fall fråga livar tillgång finnes för
Collecteurersrarfvode, hvilket Collecteurer-
ne hade full lätt att fordray men som
Lottköparne ej kunde vidkännas* enär de
haft nog lidande deraf, att, utan allt än-,
(lamål en längre tid sakna disposition af
sine insatte penningar,
I det Förslag till Betänkande, sorn nu
är för Utskotten framhigdt, förekommer,
att bestämniflgarne angående BördsRätten
vore den enda Lag-förändrirg, som vid
ptgifvandet af Författningen om Fastighets?
Lotterie, komme i fråga; men detta är,
efter min öfvertygelse, desto mera origtigt,
sorn i Cap, 1 §. JordaBalken upptager alla
sätt att förvärfva fast Egendom, utan att
deribland nämna spel, —> blefve nu spel
påbudet såsom ett Laga fång, så uppstodo,
derigenom ett tillägg i Lagen, hvartill Stän¬
dernas samtycke fordrades. Vill man åter
hänföra spel under det Laga fång då ''Latt.
(isa köpt äj>M ett begrepp x som. man åtmin?
stone icke hitintills fästat vid en vinst på
ett hasardspel, och sorn visserligen minst,
fordrade en Lagförklaring för1 att så kun»
lia uttydas,
LagUtskottets Betänknnden. 1331
Den förlust för Riket, sorn genom Ut¬
ländska Lotters försäljning inom Landet
uppstått, härrörer från underlätet handhaf¬
va 11 de af det 1^83 den 11 December här¬
emot utfärdade förbud, om hvars återupp-
lifvande, med ökat ansvar, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet torde höra anhållas.
Skulle Utskotten icke fästa något af¬
seende vid hvad jag nu haff den äran an¬
föra, ulan gilla Betänkandet, sådant som
Beredningen def föreslagit, så får jag blott
för min enskilda del, mig deremot re¬
servera,
Herr von Hauswolf x Carl Gustaf, an¬
förde: Jag får tillkännagifva, det jag icke
kan deltaga uti Utskottens* Berednings nu
ppplästa förslag till Betänkandet och i de
åsigter h vilke någre värde Ledamöter till
förment styrka derföre yttrat; utan instäm¬
mer i enahanda tanka, som Herr Friherre
Cederström förut vid Beredningens öfver-,
läggning och jemväl nu an för dt, och jag
skall, så kort sorn ämnets vigt medgifver,
ådagalägga de skäl hvilke stadgat min öf¬
vertygelse.
Man har, för alt göra Motionen, i öf¬
verensstämmelse med Konungens Nådiga
Proposition om en Lotteri-anrättning till
Fastigheters försäljning, motbjudande, teck¬
nat och yttrat hvarjehanda till understöd,
för preventionen deremot; och således sökt
yjsa huruledes Inrättningen förnärmade Mo¬
dalitet , Statens Rätt, StatsOeconomien, samt
bilman och enskild g<‘gn och nytt b — och
1332 LagVtskottets Bttänkanden,
derunder benämt denna inrättning såsom
ett liazardspel, hvilket skulle medföra alla
de äfventyr och rysliga följder liazardspel
i Samhället enligt erfarenhetens ojäfaktiga
bevis åstadkomma. Men enär frågan med
lugn och utan fördom granskas, försvinna
dessa skuggor, och resultatet varder all¬
deles motsatt.
Visserligen varder Inrättningen ett
Lotteri. — Nå väl—.hvad fördömligt der¬
uti? —• Menniskans fleste handlingsätt och
företag äro Lolterie, beroende af okända
händelser eller hvad i allmänhet kallas
ödet och Försynens för oss dolda beslut.
Handel, Seglation, hvarjehanda såsom lof-
liga ansedde speculationer, ja till och med
Giftermål rn. m. kunna under denna Ru-
brique hänföras; men jag förmodar derfö¬
re lika litet böra fördömmas som till ex¬
empel bruket af eldstäder, af eld och lys-
ningsämnen, af krut m. m. kan förbjudas
för de mångå olyckor., hvilka ofta genom
oförsigtighet inträffa, för de tillfällen hvil¬
ka derigenom lämnas illasinnade, att me¬
delst mordbrand, och försåtliga anläggnin¬
gar, tillställa vådliga följder för Samhället
eller individuel’, och utöfva en afskyvärd
hämnd. Ringa är den konst att med öf-
verspända ideer, beskugga det oskyldiga¬
ste, det nyttigaste förslag. Ingen lärer va¬
ra okunnig om de olyckor och rysliga hän¬
delser, hvilka stundom inträffat genom ha-
zardspel; och jag delar fullkomligen öfver¬
tygelse!! om £skadlighoten af sådane spel
LngVtskottets BctHnhamitn. *333
enär de uppstiga till öfverdrift; men ock
alL genom öfverdrift, det mäst gagneliga
kail blifva högst skadligt och fördöinme-
ligt. — Hemställandes dock lill hvarje o-
väldig och fördomsfri, om lämpligheten af
denna jemförelse. —. Hazardspelare i de¬
ras egentliga bemärkelse afvända sin hog
från allt annat gagneligt, från ali nyttig
omtanka, samt förslösa tiden och deras
penningar vid spelborden under drycken¬
skap och hvarjehanda utsväfningar.—• Och
månne följden af ifrågavarande inrättning
kan befaras blifva enahanda? •—• Nej det
är icke ens tänkbart-—-och hvad tid bort-
slöses väl derigenom att man skriftligen
eiler personligen begär en eller flere Lott¬
sedlar på den fastighet som efter en stad¬
gad plan kommer att försäljas. —• Tvärt¬
om torde inrättningen äfven i moraliskt
afseende kunna medföra gagn och nyttig
impuls. — Mången, som nu förslösar tid
och penning på spel, spectacler, värdshus-
lefnad och andra flygtiga nöjen, hvilka al¬
drig kunna vid mogen eftertanka skänka
honom någon ljuf tillfredsställelse, torde
återföras till det Beslut, att använda sin
tid mera gagneligt och sitt egande mer el¬
ler mindre öfverflöd på penningar, alt
stundom inköpa några Lottsedlar och så¬
lunda under det han försöker sin egen
lycka, derigenom åtminstone i sin mån
bidraga, att förhjelpa behöfvande likar ifrån
deras ofta utan eget förvållande genom q-
förutsedda händelser iråkade förlägenhet.
*334 Lagutskottet! BttHnkandtn.
Och hvarför skall just denna ifrågasatte
inrättning anses så fördömelig, då vi för;
ut hafva flere dylika, hvilka vunnit all¬
mänt deltagande; hvaraf vi funnit de häl¬
sosammaste följder och hvarigenom mångå
lidande, hiåiiga af behofvets harn blifvit
tröstade, åter upplyftade, och i deras be¬
kymmer, iner och mindre underhjelpte.
Jag vill härvid icke nämna att vid arfskif-
ten, Jorddelningar, rösteräkningar m. m;
Lottdragning stundom enligt Lag måst af-
O Q < O O
göra' Samhällsmedlemmars företrädesrätt.
Men vi hafva hvarjehanda Assecurance-
och försäkrings-inrättningar. Wadstena
Adeliga Jungfrustift; Pehsions-stiftelSer
med fleréj hvilke ailä ärö till enahanda
ändamål och äf enahanda syftning, sorri
den ifrågavarande , nemligen välgörande
räddnings-anstalter till understöd för be¬
höfvande likar eller vid inträffande olyc¬
kor. •—■ Öonatiöner äf Öfverheteii och en-;
skilde ädelt sinnade Medborgare hafva väl
till eii del dertill influtit. •— Meri de flä¬
ste gimilda sig på dels frivillige; dels öck
tvungne sammanskott, ehuru många af deni
som dertill bidragit aldrig sjelfva komma
att deraf njuta någon fördel; och stundom
afgör Lottdragning lyckans bestämmelse;
utan att jag äilim bordt Sådåiit klandrats;
eller förblandas ined moraliskt fördötnlige
hazardspeh Och med ali den goda tanka
vi böra hysa om sedligheten i vårt älska¬
de fädernesland, kunna vi väl icke förne¬
ka att i ändra Riken finnas stora män
LagUtshotttts BttAnkandctt. *335
hvilka lika som vi önska Tidelivarfvets för¬
bättring i Gudsfruktan och goda Seder, och
lika med oss motarbeta alla förslag ledan¬
de till sedeförderf; och det öäktadt haf¬
va vi funnit att eii sådan inrättning som
nu är i förslag, redan vunnit burskap och
Öfverhetens Sanction i åtskillige Riken hva¬
rest upplysningen i sednare tider märk¬
bart stigit —• hvarvid jemväl bör besinnas,
att om än detta Lotteri icke uti vårt fä¬
dernesland antageSj kan det icke förekom-
inas, att de hvilka hafva lust att försöka
lyckan » i alla fall göra insättningar å ut¬
rikes Lotterier enligt städse i våra och
Tyska Tidningar befintliga förledande an-
iioncer, hvarigenom en betydande penni n-
ge-förlust otvifvelaktig! tillskyndas vårt
eget Land, äfvensom det synes icke öfver¬
ensstämmande med helgden af egande och
fri dispositionsrätt; iföljd hvaraf enligt
Constitutioii och medborgliga Lagar, Egen¬
domsegare efter godtycko måga bortsälja,
till och med bortgifva sin fastighet, och
fria medborgare egä efter välbehag att sine
penningar använda enär det icke sker till
alinor mans förfång eller att dermed ska¬
da åstadkomma; om uti detta ifrågavaran¬
de fäll, en förbuds-lag skulle stadgas hvar¬
igenom egande rätten inskränkes inom ett
gifvet förmyndare-tvång och under ett magt-
språk som befaller, att ehuru egarens för¬
del kunde beredas och hail räddas från
undergång, lian likväl skall blifva ett offer
för samma tvångsLagi
133Ö LagUtskottgtsBitänkandett.
Denna föreslagna inrättning tor såle-
des icke benämnas eller classificeras bland
spel, utan såsom den till sin natur och
syftning verkligen varder, ett Contract af
lika beskaffenhet och ändamål med våra
andra Assecurancelnrättningar, och hvari¬
genom egare till en Fastighet emot en viss
insättningssumma, och efter gifne och fast¬
ställde former, öfverlåter den åt hugade
speculanter eller köpare, bland hvilke, sorn
sålunda assurerat honom att för ett sådant
afträdande från egande och dispositions¬
rätten blifva skäligen godtgjord till regle¬
rande af sine affairer, Lottdragningen se¬
dermera kommer att afgöra den fråga , hvem
egande rätten skall tillfalla, efter fastighe¬
ten hvarken kan eller enligt Contractet får
emellan Lottagarne klyfvas.
I oeconomiskt afseende kan denna in¬
rättning ej eller blifva skadelig, utan tvärt¬
om högst gagnelig, under närvarande tids¬
förhållanden, penningeförlägenhet samt för¬
fallne allmänna och enskilda Credit; ty
på sådant sätt kan en ofta genom olycks¬
händelser, eller genom tillfälligheter hvil¬
ka icke kunna förutses, utan tillkomne ge¬
nom vacklande Cours och omvexlande För¬
fattningar angående vårt mynt och Rikets
financer, gäldbunden och dereglerad, som
annars skulle bedraga fordringsegare och
kanske stundom, med talrik famille, för¬
sättas i overksamhet och blottställas för
fattigdomens alla rysliga följder, åter blif¬
va
LngVtskoittitBttHnkaniin. >337
ta Förhjelpt från sin förlägenhet, förnöja,
sine Creditorer; varda nyttig medlem i
samhället» och finna utväg, att uppfostra
sine harn äfven till gagnelige medborgare*
—- Penningarne komma i omlopp inom lan*
det, de förmögnare lemna något af deras
öfverflöd, att underhjelpa de af lidelser och
Lagsöknings-hotelser förtryckte och stun-
dom förtviflade; och hvad i synnerhet bör
verka afseende, fasta Egendomar, som el*
jest skola i värde allt mer och mer ned¬
sjunka, och endast af de förmögnare vid
Executiva Auctioner för en bagatell eller
för underpris till förfång så väl för Gäl-
denären som för hans Borgenärer, åtkom-
mas, såsom erfarenheten i några år nogsamt
ådagalagt, skola otvifvelaktigt komma att
vid deras sanna värde någorlunda bibehål¬
las; hälst den rike eller penninge-karlen
varder då föranlåten att köpa den fastig¬
het, som väckt hans begär, för hvad skä¬
ligt kan vara, då han vet, huruledes den
förlägne Gäldenären har utväg, att få sam¬
ma Egendom afyttrad, utan att blottställas
för de menliga följder af en nödtvungen
executiv Auction. — Och igenom en sådan
Inrättning varder ej någon i Samhället för¬
orättad, utan alle vederbörandes rätt och.
förmån förvarad, enär vissa Lagar och
Reglementariska Stadganden under den¬
na åsigt utfärdas och efterlefvasj hvilket
ingalunda kan sägas om de hittills
gällande ExecutionsLagar och ridtagne
Lagutskottets Betänkande. 8$
1338 L*gUtskotiets fittånkanhn.
Executiva åtgärder. —• 1784 års Lag med
sedermera tillkomne förfa tini ngar och förkla¬
ringar om köp och laga fång samt börd
undergå derigenom icke den ringaste för¬
ändring, ty som den nu föreslagne handel
om fast Egendom alldrig varit förbuden,
bar den onekeligen förut varit tacite ansedd
såsom ett lagligt modus acqvirendi, ehuru
sådant hvarken, såsom icke då inventeradt,
blifvit särskildt omnämndt, eljer behöft
annorlunda specificeras, än under den ge¬
nerella benämning i 1 Gap. 1 §. Jorda.
Balken af köp och skifte eller byle, huru¬
ledes man behagar detsamma anse; och
den enda Lagtilläggning eller förklaring,
sorn i detta fall varder nödig blifver be¬
stämmandet, huruledes Bördeskillingen skall
beräknas, att Bördercianneiis rätt icke må
förnärmas eller emot lag betungas, såsom
oek uti det Lagförslag som åtföljt den
Kongl. Propositionen blifvit projecteradt;
det öfriga angår det reglementariska. *—.
Man har väl ock invändt att underså kal¬
lade Speltiden, skulle egendomen al dess
innehafvare missvårdas. — Att spelsättet
skulle föranleda till sysslolöshet bland
lycksökare; och till den flärd och öfver-
drifna vinningslystnad, att till exempel
egaren fixerar spel eller insättnings-sum-
jnan till 5o procent utöfver Egendomens
lätta värde. >—* Men det synes mig svårt
att inse hvarföre egaren skulle missvårda
Egendomen, enär hans egen fördel är för¬
knippad med Egendomens afkastning, och
Ltgijtskotttt: BuÅnkandctt. *33%
bm iian, sedan Egendomen så till sågan*
des blifvit åt speculanter upplåten och der¬
före af Domaren besigtigad och värderad,
skulle förstöra skogen eller andre Egendo*
mens härligheter* finnes Correctivet dertill
lämpeligt, sorn är stadgadt för den sälja¬
re, sora så olagligt förhåller sig vid för¬
valtning af den Egendom han till annor
försålt, men under fardag disponerar och
den befarade oskjäligä stegringen af insätt-
nings-sLimmän öfver Fastighetens värde, kan
uti det reglementariska stadgandet före-
kotnmas, Så att, till exempel, enär vid laga
värdering å fastighet efter den föreslagne
verderings method värdet som utsättes mer¬
endels varder under vanligt försäljnings¬
pris* ett maximum stadgas af 10, 20, eller
3o procent högre än värderings-summan *
hvaröfver insättnings*$ummaii icke må fö*
jesias;
SI utei igen får jag äraii tillägga, att då
allt hvad emot denna inrättning blifvit
invänt eller möjligen kan anmärkas, äro
blott gissningar, föranledde af särskild far¬
håga, som så kallade hasardspel inspirerat,
men förslaget till inrättningen deremot
innefattar all probahilité, att inrättningen,
sorn synes af allmänna penninge förlägen¬
heten påkallas, varder nyttig så vida den
ändamålsenligt organiseras, samt erfaren¬
heten säkrast kan utvisa hvilkendera slut*
sats riktigt bedömt följderna och i alla falll
det beror af Konungens nådiga välbehag
att ifrågavarande inrättning tillåta ©Iler
134® hgUtikntets Bitånkntsdeti.
förbjuda; äfvensom om den varder med-
gifven, men framdeles skulle befinnas icke
svara emot ändamålet; eller i ett och an¬
nat afseende missbrukas och erfordra för¬
ändring, att då i nåder efter godtycke, i
det Reglementariska anbefalla den inskränk¬
ning och de förbättringar, hvilka pröfvas
nödiga och af uppdagade förhållanden er¬
fordras; tillstyrker jag att Motionen bifal-
ies; att de föreslagne LagReglementariska
stadgnnden mätte till Utskottens gransk¬
ning och öfverläggande nu uppläsas —.
samt alt Beredningens projecterade Betän¬
kande i följd deraf ogillas och frågan å-
terremitteras till sammansatta Beredningen,
att nytt förslag till bifall i motionen och
i likhet med hvad i öfrigt angående det
reglemenariska varder af Utskotten hem¬
ställt, affatta och framdeles till Utskottens
ytterligare pröfning öfverlemna, hvarvid
jag nu på förhand får anmäla min önskan,
att i Lag- eller Reglements-förslaget jemväl
stadgas förbud emot ett deltagande i så
kalladt spel å Fastigheter utom Riket be¬
lägne, med betydeligt ansvar för den som
deremot bryter, och säker Controll emot
ett sådant högst skadeligt oskick — samt
att anslallter fogas till lättnad i synnerhet
för Allmoge och mindre Hemmans-egare i
aflägsne Landsorterne, att insättning och
dragning jemväl må kunna ske hos Ko¬
nungens Befallningshafvande, emedan, såsom
najad t är, i aflågsn# Landsorter, allmog®»
L«gUtikotttts fiftdnkinden, *i4i
svårligen ian komma alt af denna nyttiga
inrättning sig begagna.
Skulle dock denna min åsigt i frågan
icke öfverensstämma med Majoritetens; får
jag anhålla, att den likväl varder såsom min
reservation åtföljande Betänkandet till Re-
spective RiksStånden.
Herr Grefve Rosen, Axel Pontus,
förenade sig med Herr Friherre Cederström
och Herr von Hauswolff och tilläde, att så
länge fast Egendoms försäljning å Lotteri
är tillåten i andre Länder, men förbuden
här i Landet, så vore det äfven i financi¬
el!; afseende nyttigt att detta förbud upp-
häfves, emedan erfarenheten visat, att be -
tydelige summor för Lottsedlar å Utländ¬
ske Lotterier från Riket utgått.
Herr Gyllensvahn yttrade: jag kanin¬
tet biträda Beredningens åsigter om skad¬
ligheten af den föreslagna Egendoms-
försäljningen genom Lotterie; jag tror tvärt¬
om, att det skulle vara ett stort Stats-oeco-
nomiskt fel att afslå den, ty derigenom
uppstod ofelbart den förlust Staten , som
af tvenne värda Talare Herr v. Hauswolff
och Grefve Rosen så väl blifvit framställd,
och till sin grund så fullkomligt motiverad
och utvecklad, att jag i detta afseende fin¬
ner för mig intet vidare att tillägga.
Likasom Friherre Cederström och Herr
Hauswolff tror jag, alt det af Beredningen
fruktade moraliska onda, intet är af den
betydenhet, att det bör afskräcka Riksens
^tinder för* vidtagandet af ett för Statia
134* LagUtskoftttf Bttankanlett,
nyttigt medel att inom sig sjelfve behåll
la sine tillgångar,
Vidare tror jag alldrig, att det är lärn-,
peligtj princip-enligt, eller bidragande till
någon väsendtelig nytta för det allmänna,
att Staten upphäfver sig till Förmyndare
för den enskilde Individuel}; denna min
Öfvertygelse, rättfärdigas af äldre och
nyare tiders erfarenhet; och i de Samhäl¬
len der ej den enskilda ointankaqs och spe-,
culatioiiens företag äro skyddade af frihe-.
ten, derifrån flyckta snart trefnad och
"Välmåga.
Sedan Discussionen vidare blifvit fort-?,
satt, hvarunder Herr Prosten Grevillius,
Herr Biskop Wingård, Herr Palm med fle-?
re talat för bifall af Beredningens förslag
till Betänkande, men åtskillige andre Le-?
damöter hiträdt den mening sorn här of¬
van blifvit yttrad, framställdes följande
proposition till votering:
Den som bifaller Beredningens förslag
till Betänkande skrifver ja, den det ej vill
skrifver nej; vinner nej, återremitteras för-*
slaget till ny Redaction,
Vid Voteringen blef Beredningens för¬
slag bifallit med 29 ja, emot j nej; och
skulle alltså i enlighet dermed Betan-,
kandet till Riksens Höglofl, Ständer ex-,
pedieras,
Herr Gyllenswahn yttrade:
Emot det medelst voteringens utgång
fgttade beslut, får jag för min enskilda def
reservera mig, förundrad öfver att finna *
Lagutskottets B(tankandtn. *343
det vi ej tyckas hafva hunnit till den grad
af upplysning, alt vi kunna inse fördelen
af de för vårt verkeliga intresse tjenliga
inrättningar, hvaraf våra grannar redan
befinna sig väl; och att vi med öppna ö-
gon, medelst skrå mässiga mesurer, mot¬
arbeta den förkofring inom oss, som vi
naturligtvis borde önska erhålla. Ut Supra.
Ex Proiocollo,
Joh. Jacob Kleman.
Xv ;o 194.
Ankom den 19 Öct, j823.
Utlåtande i anledning af Åtevre?niss
af Utskottets Betänkande under N:o
3 5, om tipphåfvande af de författningar,
sorn hindra Sakegares fria val af
Rättegångs ombud,
Uti berörde Betänkande har Lagut¬
skottet hemställt, att, i öfverensstämmelse
med den af Utskottet antagne tydning af
i5 Gap. 3 §. Rätleg.Balkon och Kongl.
1544 lågVtskittets Betänkande».
Brefvet af den 27 Maji iSor, en förklaring
må blifva utfärdad, af innehåll att genom
nämnde Kongl. Bref någon ändring af i5
Cap. 2 § Rätteg.Balken, eller inskränkning
i de stadganden, som deri finnas, angåen¬
de rättigheten att föra andras talan, icke
blifvit gjord; hvaremot Utskottet icke fun¬
nit skäl att bifalla RiksdagsFullmägtigea
Anders Danielssons yrkande, att Domsto-
larne må förlora all rätt ej mindre att
vägra tillåtelse för någon, att inför Rätten
föra andras talan, än äfven att för van-
vördligt skrifsätt eller inblandande af hvad
till saken icke hörer, döma någon förlustig
rättigheten att såsom Fullmäktig gagna.
Detta Betänkande har blifvit åtterremitte-
radt af samfelige Riks Stånden. Hos HöglofL
Ridderskapet och Adeln har Herr C. Ehren¬
borg anmärkt, att han icke rikligt kunnat
fatta Utskottets utredning, huruvida i5
Cap, 2 §. Rätteg.Balken må anses ändrad
genom sedermera utkomne författningar; att
Utskottet under egenskap af de i 1801 års
bref undanta gne händelser, dem berörde
Lagrum särskildt utstakar, synes vilja hän¬
föra ej mindre det senare mom. af §,
angående rättigheten att till Fullmäg-
tig nyttja skyldeman, tjenare och vänner,
än äfven det föregående af innehåll: ”Ej:
jbör någor allmänneliga thertill brukas,
sorn af Rätten ther saken drifves, ej god¬
känd är och lof thertill fått;J' i följd hvar¬
af endast Rättens tillstånd, och således ic¬
ke ovilkorligen Academiskt Testimonium
LagUtskotttts Rttiinknndtn. *345
skulle för allmänna sakförare erfordras;
att Herr Ehrenborg deremot ansåg de sär-
skilte. undantagen i i5 Cap. 2 §. Rätteg.
Balken som 1801 års Bref omförmäler, ej
kunna vara andre, än de i senare mom. af
§. upptagne och att således en väsendtlig
tilläggning eller förändring blifvit gjord i
det näst föregående mom. då enligt 1749
års Kongl, förordning äfven Akademiskt
Testimonium blifvit stadgadt såsom vilkor
för nämde rättighets utöfning; att följakt¬
ligen berörde Lagrum och senare författ¬
ningar icke kunna, såsom saramanstäm-
mige oförändrade stadganden, jemte hvar¬
andra bestå. Hvarföre Gerr Ehrenborg af-
styrkt den förklaring Utskottet föreslagit;
och har Herr Ehrenborg af anförde skäl
hemställt, atti händelse skyndsam rättelse
pröfvades nödig, 3o Cap. af LagCommiteens
Förslag till Rätteg.Balk då måtte an¬
tagas, med undantag likväl af 2 §. hvil¬
ken står i sammanhang med andra förän¬
dringar i RättegångsOrdningen, samt den
del af 3o §. som till 2 §. hänvisar; men
att i annat fall, och då förändringen syn¬
tes mera påkallad af hvad enhet och rätts-
enlighet i Lagstiftningen i allmänhet kräf-
ver, än af något utaf känbara olägenheter
föranledt behof, med densamma kunde
liafvas anstånd intill dess den i ett sam¬
manhang med nya Lagverket kan varda
vidtagen. Herr von El artman sdorfj' har
instämt med Herr Ehrenborg uti önskan»
att den föreslagne Lagförklaringen ej m&
1346 LngUtikoltets B<tdnkanden.
göras, att all fråga om ändring må hvila
tills nya Lagen varder antagen, samt att
Fullmäktigskapen ej må inskränkas blott
till dem , som hafva tagit Juridisk examen.
Fl ere af Höglofl. PrästeStåndets Ledamöter
hafva yttrat, det de anse förklaring af
1801 års bref ej behöflig, enär berörde
bref thy förutan är nog tydligt och be¬
stämdt; uti Yällofl. BorgareStåndet är af
åtskållige Ledamöter vordet förklarad!, att
de instämde uti Herr Haganders i Lagut¬
skottet afgifne samt dess Betänkande föl-
jaktiga särskildta yttrande. Hos Hederv.
BondeStåndet bar Riksdagsfullmäktigen An¬
ders Danielsson yttrat, att Utskottet fattat
hans mening så, som skulle han endast
yrkat, att för vanvördnad mot Domstolar-
ne och för det så kallade inblandadet af
hvad till saken icke rätteligen hörer, ej
någon borde skiljas från rättigheten ajtt ta¬
la för andra, fastän han både sagt och ve¬
lat säga, att Domstolarne borde förlora all
Vätt, att vägra tillåtelse dertill, och att för
hvad orsak som hälst frandömma någon en
sådan rättighet, hvilken innefattas uti den
naturliga friheten, att få använda sina kraf¬
ter till hvad yrke man förmår, då man
endast är underkastad straff hvarje gång
man företager sig något, sorn är straffbart;
att Samhället icke eger rätt att beröfva
någon utvägarne att lefva och verk?, så
länge Samhället ej finner skäl att helt och
hållet beröfva honom hans krafters bruk»
©eh i följd deraf belastar sig sjelf med om-.
LetVtskottetS Betäukamieu. 1347
sorgen för hans bergning; att Domstolar¬
nes värdighet icke får vara af det slag,
Som fordrar att uppvaktas endast af heder¬
ligt folk; att skäl icke finnas hvarföre Dom¬
stolar skulle befrias från emottagande af
dåliga ombud, då de ej kunna vägra att
emottaga dåliga parter; att då dåliga par¬
ter säkerligen häldre önska sig goda än då¬
liga biträden, kunde med visshet väntas,
att med fritt val af Rättegångs ombud,
desse ofta skola vara bättre än deras hufs
yudmän sjelfve, och således mindre än de,
förnärma Domstolarnes värdighet, i hän¬
delse den här skall komma i fråga; och
att för öfrigt Anders. Danielssons motion
i ämnet skulle erhålla tillräckliga skäl för
ogillande af Utskottets Betänkande, Uti
detta yttrande hafva mångå af BondeStån-
defs Ledamöter instämt; äfvensom Nils
Mållsson från Malmöhus Läa tillagt, alt
Domstolars värdighet beror icke på parters
utan af deras eget förhållande.
Lagutskottet, som tagit dessa anmärk¬
ningar i öfvervägande, kan icke finna,
att, på sätt Herr Ehrenborg ansett, 2 §. u-
ti t 5 Gap. Rätteg.Balken blifvit genom
Kongl, Brefvet flen 27 Maji i8or till nå¬
gon del förändrad; tvärtom anbefaller nämn¬
de Kongl, Bref efterlefnad af denna §. och
undantager uttryckligen , utan inskränkning,
de der upptagne händelser, vid hvilka be¬
vis öfver fullgjorde Aeademiska Speciniina
följaktligen icke erfordras såsom vilkor för
fullmäktigens behörighet,
1348 LagXJtskott etsBetänknnien.
Då det i öfrigt icke lär kunna mot¬
sägas, alt ju vid åtskiilige Domstolar, så¬
dan tillämpning af 1801 års Kongl. Bref
egt rum, att A odem iska Specimina ansetts
såsom oeftergifligt vilkor för rättigheten att
föra andras talan, tror Utskottet den i
Betänkandet föreslagne förklaring vara des¬
to mera lämplig, som med iakttagen enhet
i Lagskipningen, deraf skulle följa en bil¬
lig frihet i Sakegares val af Rättegångs-om-
bud, utan att någon partiel Lagförändring
för sådant äudamål behöfde vidtagas.
Hvad särskildt angår Anders Daniels¬
sons anmärkning, att Utskottet icke skall
fattat Motionens ändamål, sorn afser att
Domstolarne måtte förlora ali rätt att väg¬
ra tillåtelse för någon, att med Fullmäk¬
tigskap sig befatta, och att för hvad or¬
sak som hälst fråndöinma någon en sådan
rättighet; sa vederlägges denna anmärkning
af Betänkandet, der detta tydligt finnes an-
fördt; Och Utskottet anser ej eller nu så-
dane skäl vara af Anders Danielsson an¬
förde, att bifall af Motionen i denna del
bör tillstyrkas.
Utskottet får således med åberopande
af dess Betänkande, dervid Utskottet för-
blifver, ånyo vördsamligen hemställa det¬
samma, jemte en del Ledamöters skiljak¬
tiga yttranden, till Riksens Höglofl. Stän¬
ders pröfning, Stockholm den 29 Sept.
i8a3.
LagUtsftatttts Bctånknnåcn. 13^9
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rik¬
sens Högloft. Ständers Lagutskott
den 15 Augusti 1823.
S. D. Justerades Utlåtandet i anled¬
ning af Återremissen af Utskottets Betän¬
kande under N:o 36, om Sakegares fria val
af Rättegångs-ombud.
Här vid åberopade Herrar Ribbing oell Ha¬
gander sine förut afgifne och Betänkandet
följaktige särskilde yttranden; och Herrar
von Hauswolff' och Cederborg anförde,
att då de icke deltagit uti LagUtskottets
ifrågavarande Betänkande och ej kunde
godkänna den föreslagne förklaringen; an-
sågo de sig utan hinder deraf nu böra af¬
gifva yttrande i ämnet, dervid de icke
skulle tveka, att tillstyrka upphäfvande af
Kongl Brefvet den 27 Maji 1801 och åter¬
ställande af i5 Cap. 1 §. Rätteg.Balken i
gällande kraft, men då denna ändring ic¬
ke är af något, utaf känbara olägenheter,
föranledt behof så påkalladt, att ju icke
dermed kan hafvas anstånd intill dess den
i ett sammanhang med nya LagVerket kail
vara vidtagen; så ansågo bemälde Ledamö¬
ter, att emellertid borde bero vid hvad Lag
och författningar föreskrifva. Ut Supra.
Ex Protocollo.
Joh. Jacob. Kleman.
Ij5° IagUtshotteti B et folk anfon.
N:o ip5.
Ankom d. 19 Oct. i82ib
Utlåtande ofver anmärkningar vid Ut¬
skottets Betänkande N:o 158, röran¬
de Utmätning och försäljning af
fast Egendom.
Detta Betänkande har af Högloft. Rid-
derskapetoch Adeln* Vällofl. BorgareStån-
det och Hederv. BondeStåndet blifvit åter¬
remitterad t, oell de anmärkningar, hvilka
dertill föranledt, innefattas hufvudsakligen
uti följande andraganden.
Hos förstnämnde RiksStånd: att en af
de orsaker, som mäst försvagat Landtman-
nens Credit, är svårigheten för fordrings-
égare att utfå sine penningar, och ju mera
mau, med nödigt skydd för Jordegarne
kan skärpa Utmätniilg.sLagaiiie, dess mera
skall Crediten upphjelpas; hvarföre den
genom flere Auctioiiers utlysande vållade
tids utdrägten ej horde ega tura, utan den
utmätte Egendomen ovillkorligen på den
första säljas, åtminstone 0111 flere än 3:116
bjudare finnas, hälst Speculanter skulle in¬
finna sig vid den förste AiiCtionen äfven så
Täl som vid deii 3:dje, om man kände att
Egendomen genast skulle ovillkorligen bort-
Lagutskottets Betänkanden. i$g i
gå; Hvaremot, efter, att sålunda hafva be¬
tryggat fordringsägaren mot onödig tids¬
utdrägt med sjelfva Auetioneu, man borde
lemna Gäldenären hopp att få Egendomen
tillräckligen betald, genom utsättande af
ett längre anstånd med köpeskillingens
erläggande, hälst få Landtboer kunna dis¬
ponera större summor inom i/f dagar, hvar¬
igenom Specula uter nes antal blifver in¬
skränkt; och då sålunda å ena sidan ford-
ringsegarens rätt skyddas genom Egendo¬
mens snara försäljning borde ock Gälde-
närens skyddas genom utsättande af 2:ne
månaders betalningstid; hvarjemte blifvit
anmärkt, att ett ställe uti Utskottets förslag
är allt för obestämdt, att Egendomen vid
andra Auetioneu bör bortgå, då Utskottet
tillika hänvisar till Lagens stadgande, att,
om blott få Spueulanter äro närvarande,
Egendomen ej får säljas, hvilket skall va¬
ra i strid med Utskottets yttrande att e-
ge 11 do men bör säljas, om få eller flere bju¬
dare vid Auetioneu finnas; hvadan och då
stadgandet i 5 Gap. 4 §• Utsök.Balken: ej
må ock något föryttras androm till mlljes
och Gäldenär till skada, eller dä få, äro
tillstädes skall lemna för mycket rum åt
Auctions förrättarens godtyeko, Utskottet
häl Idre bord l föreslå undanrödjunde af det¬
ta stadgande än dertill hänvisa.
Hos Väliofl BorrrareStändet:
Att, om den, af Utskottet föreslagne,
författning äfven bär afseende på Utmät¬
1352 LagUtshotttts Betänkande^
nings-Åuc tioner i Städerne, så skall tideii
emellan förste och andre Auctionen vara
alltför lång; Men att om dermed endast
afses Fastigheter å Landet, så borde så¬
dant bestämdt uttryckas; att den Gäldenä-
ren letnnade rättighet, att söka andra värde¬
ringen bör försvinna, såsom onödig och
till intet gagnande, enär Auctionen ulan
hinder deraf skall fortgå, oaktadt flere om¬
ständigheter kunna hindra den ytterligare
värderingens förrättande före Auctionen,
samt att då en del förrättnings- män hålla
värderingen på hvilken årstid som hälst,
men andre deremot icke tro sig berättiga¬
de företaga den så länge käle är i jorden,
hvilket olika förfarande leder till längre
uppehåll för den ene Borgenären än fol¬
den andre, rättelse alltså härutinnan bor¬
de lemnäs, i enlighet med förstnämnde
Praxis; att betalningstiden för köpare bör
förlängas till en månad från Auctionsda-
gen, hvilket skulle mycket underlätta Spe-
culanters täflan, särdeles på en tid då
man allmänt klagar öfver förlägenhet och
penninge-brist, utan att rubba Borgenärs
rätt; samt att hvad angår Gottland, hvars
belägenhet skiljer den från ali Communi-
cation med fasta Landet under flere vec¬
kors tid hvarje år, en särskild betalnings¬
tid af sex veckor efter Auctionen måtte
fastställas; att allmänna Lagens stadgande,
alt esj Auction må ske då allenast få till¬
städes äro, måtte närmare bestämmas,
hvarvid
lagutskottet* Besdttkandcn,
*35 5
en Ledamot ansett anie personers närvaro
tillräckligt, enär detta antal förutsätter, att
täflan i anbud kan påräknas; men en an¬
nan åter, att minst sju eller åtta böra vara
tillstädes; samt att Utskottets förslag skall
innehålla den motsägelse/ att i början stad¬
gas, att fastigheten skall å andra Auctio-
nen försäljas till den messtbjudande men
vid slutet omtalas huru med 3:dje och 4;de
Auctionen bör förfaras; lieldst det förre
skall utesluta det sednare i alla andra fall
än då genom öfverenskommelse emellan
Gäldenär och Borgenär, flera än 2 Aucti-
oner hållas, men hvilket ej bör blifva äm¬
ne för en Lag,
Hos Heder v. B onde Ståndet.
1:0 Att i afseende på Utskottets för¬
slag, det skulle, sedan utmätt fast Egen¬
dom blifvit af Vederbörande Executions
Betjent värderad, kungörelse till Auction
af Konungens Befallningshafvande i vanlig
ordning genast utfärdas, utan hinder der¬
af att ny värdering blifvit af Gäldenären
hos Domaren begärd, borde efter orden:
i den ordning insättas: samt på det sätt
och ingen Auctions Kungörelse kunna ut¬
färdas, förr än åtta dagar efter värderingen,
så vida Gäldenären inom denna tid icke
anmält det han hos Domaren arnar begära
ny värdering, då ansökan derom efter 3.*ne
LågUt t kottets Betänkatideit. 86
1354 f.a^Utskottits EetHnkandtn.
▼eckor räknade från forsta väderingeri
måste till Domaren ingifvas, hvilken det
skulle åligga, att enligt nu gällande För¬
fattningar, den begärdte värderingen för¬
rätta; Hvilket uppskof icke skäligen skall
höra Gäldenären förvägras, enär honom
derigenom beredes tillfälle, att om möjligt
är upplåna penningar, för att från sig af¬
vända de dryga kostnader och öfrige olä¬
genheter, som med UtmätningsAuctioner
äro förenade. 2:0 Att tiden inom hvilken
värderingen skulle af Domaren förrättas,
kunde föreskrifvas till 2 eller 3 Månader
efter det ansökan derom blifvit gjord,
men Gäldenären befrias från åliggandet,
att i händelse af Domarens förhinder, gö¬
ra anmälan om Extra Domare i HofRätten
hvarigenom jemte Ökade kostnader kunde
inträffa, om han vore mycket aflägse bo¬
ende, att värderingen inom den af Utskot¬
tet föreslagne tid ej blefve verkstäld. 3:o
Att i afseende på tiden för Kungörelsens
utfärdande, om Auctioner å uttmätt fast
Egendom, bör förhållas efter nu gällande
författningar, men i afseende på försäljnings-*
sättet stadgas, att vid irsta och ?:dra Auc-
tionen Egendomen ej kan försäljas under
värderings-summan, och att densamma vid
den 3:dje och följande Auctioner till den
mest bjudande upplåtes. 4:o A.tt då fast
Egendom tages i mät, ej större del deraf
dertill må användas, än som anses svara
emot Gälden, så vida Gäldenären på åter¬
stoden kan vara besuten och Egendomen
Z/i{ Utsk»ttftiBftfi*tknndtH. 1355
Itlyfvas, emedan annars öfverlåtes till Bor¬
genärs disposition större Egendom än han
i pant för sin fordran kunnat sig hetin¬
ga, och det vore högst orimligt, om t. ex.
en Egendom af iooo R:ds värde skulle ta¬
gas i mät för 100 R:dr och derefter för¬
säljas. 5:o Att Utskottets förslag; att vid
första UtmätningsAuctionen fast Egendom
må försäljas, utan afseende om tillräckligt
antal speculanter finnas närvarande, men
att ett motsatt förhållande bör iakttagas
vid de andre Auctionerne, förefaller be¬
synnerligt, samt att i stället må stadgas
att ingen UtmätningsAuction så å fast som
lös Egendom må verkställas, derest icke
minst tio Speculanter finnas på en gång
tillstädes, och 6:0 Att i afseende på Ut-
mätningsAuction å lös Egendom må stad¬
gas, att kungörelser derom skola minst
2;ne Sondagar före Auctionen uppläsas i
den Församlings Kyrka, innom hvilken
Autionen kommer att verkställas, och i
angränsande Sockne Kyrkor, samt att be¬
talningstiden må utsträckas till ea månad
efter Auctionen.
Detta allt har hos Lagutskottet till
förnyat öfvervägande förekommit; och vid
besvarandet deraf anser Utskottet sig, i an¬
ledning af derom inom Vällofl. BorgareStån-
det väckt fråga, först böra upplysa, att
den författning Utskottet föreslagit till un-
danrödjande af de olägenheter vid utmät¬
ning och försäljning af fast Egendom, hvar¬
till de uti Motioinerne anmärkte bristande
3:5*5 l.agU/sJtottets BetJnkaiidin,
eller obestämde föreskrifter, föranleda, de-
stomindre kan afse någon förändring i
hvad angående fast Egendoms utmätning
och försäljning i stad, särskildt är stad¬
gadt, som motionerne endast angått fast
Egendom å Landet, och Utskottet följakt¬
ligen icke egt att nti någon vidsträcktare
pröfning ingå'.
Utskottet, som anser det föreslagne
tillägget af orden: samt pä det, uti första
puncten af Utskottets Lagförslag, icke va¬
ra af nöden, heldst meningen; Enär fast
Egendom blifvit utmätt och i den ordning
Kongl. Förordningen den 27 FpriII 1810 ,
foreskr, ifver j af Utmätningsmannen be-
skrifven, nogsamt antyder att berörde
Kongl. Förordning i desse delar bör tjena
till efterföljd; saknar äfven all anledning
att tillstyrka de föreslagne åtta dagars an¬
stånd med Auctions Kungörelsens utfärdan¬
de. af Konungens Befallningshafvande, ef¬
ter det anmälan om utmätningen från Ex-
eecutionsBetjcnten inkommit, heldst ehuru
denne tid i alla fall borde åtgå innan
Kungörelsen hinner utfärdas, det icke vo¬
re lämpligtj att genom Lag bestämma ett
sådant ytterligare uppskof utöfver det råd¬
rum Gäldenären tinder Lagsöknings och
Besvärstiden redan haft tiil penningars
anskaffande.
Då genom den Gäldenären kemnade
rättighet, att söka ny värdering, enligt Ut¬
skottets förslag, något hinder icke uppstår
för Auctionens utlysande och fortgång, scb.
LngUtskotets EetHtihandtn.
13 <7
en förmån derigenom möjligen lian för
Gäldenär vinnas, utan att Borgenären i
sin rätt uppehälles, har Utskottet ansett
en sådan förmån icke skäligen böra Gäl¬
denär betagas; men att meddela någon
annan föreskrift, angående tiden inom hvil¬
ken Domaren bör hafva den nya värderin¬
gen förrättad, än den förslaget innefattar,
att Domaren bör företaga den samma så
tidigt, att Gäldenären vid Auctionen kan
vara försedd med Instrumentet deröfver,
finnér Utskottet icke nödigt, enär de 3:ne
månader hvilka förflyta emellan första vär¬
deringen och Auctionen, lemna tiliräcke-
ligt utrymme för den nya värderingens ti¬
diga verkställande, dermed Domaren icke
utan ansvarighet såsom för andre Ämbets-
fel kan fördröja; äfvensom Utskottet icke
annat kan finna, än att nämnde tid är
tillräcklig, äfven i det fall då Domaren af
andre Ämbets göromål är hindrad, att vär¬
deringen så skyndsamt som vederbör för¬
rätta , och Gäldenären, enligt hvad Utskot¬
tet föreslagit, örn annor Domares förord¬
nande, bör i HofRätten göra ansökan, från
hvilket åliggande Gäldenären, som af den
nya värderingen vill draga fördel, icke el¬
ler skäligen bör befrias. För öfrigt och
då grunderne för värdering af utmätt fas¬
tighet ., hufvudsakligast bero, dels på Gäl-
denärens egne uppgifter om Egendomens
beskaffenhet och afkastning, dels på den
kännedom, de vid förrättningen biträdan¬
de Nämudemäu och närboende grannar o-
*358 LagVtskottits Bttiukanitn.
tvifvelaktigt derom ega och kanna medde¬
la, finner Utskottet icke hinder att sådan
värdering hvilken årstid som heldst må
kunna verkställas; men att behofvet des-
tomindre torde fordra något Lagstadgande
härom, som ingen årstid hittidls varit för
sådane verderingar genom Lag undan¬
tagen.
Med åberopande af de uti Betänkan¬
det upptagne skäl, förblifver Utskottet vid
det tillstyrkande, att utmätt fast Egendom,
ej må på första Auctionen under värderings
summan försäljas, och till ytterligare stöd
härföre anser sig böra tillägga, att ehuru
det synes sannolikt, att Köpare skulle in¬
finna sig äfven så väl vid första Auctionen,
derest det blefve stadgadt, att Fastigheten
alltid då borde försäljas, såsom vid den
sista, det likväl händer att icke den för¬
sta Kungörelsen vinner nog uppmärksam¬
het.
Det har väl ansetts såsom en stridig¬
het i Utskottets förslag, att då första Auc¬
tionen borde verkställas utan afseende på
närvarande Speculanters antal, Utskottet i
afseende på andre Auctionen hänvisat till
stadgandet i 5 Gap. 4 §« Utsök.Balken, att
utrop ej må ske då allenast få äro tillstä¬
des; men denna anmärkning torde förfalla
vid eftersinnande deraf, att vid första Auc¬
tionen Gäldenärens säkerhet, att icke E-
gendomen bortgår till vanpris, är förva¬
rad uti föreskriften, att den då ej får säljas
under värderings-summan; hvaremot, då
I.agVtskottcti Betänkandtn.
*559
Egendomen vid andra Auctionen skall säl¬
jas till hvad pris derföre erhållas kan,
Gäldenärens förlust genom en mindre för-
säljnings-summa icke kan förebyggas; om
icke täflan emellan flere bjudare dervid kan
ega rum; men att genom Lag stadga något
visst antal af Personer, som vid Auctionen hö¬
ra vara tillstädes, finnér Utskottet för sin
del icke lämpeligt, utan tror bedöman¬
det huruvida så många äro närvarande att
täflan bjudare emellan kan ske, bör på
Auotions Förrättarens pröfning ankomma;
och då icke endast i det fall, då genom
öfverenskommelse emellan Gäldenär och
Borgenär, flere än 2:ne Auctioner hållas,
föreskrift hör finnas, huru med ytterligare
Auction förhållas bör, utan detta jemnväl
är nödigt för den möjligen inträffande hän¬
delse, att inga bjudare vid den andra Auc¬
tionen sig infinna; så tror Utskottet, att
hvad 4;de pune ten i Lagförslaget härom
innehåller, icke hör uteslutas.
Utskottet har ej eller af anmärknin-
garne funnit skäl att förändra dess förre
yttrande i frågan om förlängning af betal¬
ningstiden för Köpare af Gäldenärs å Utmät-
ningsAuction försålde Egendom, ej eller
att något särskildt stadgande i detta afse¬
ende för fastighets Auctioner å Gothland
tillstyrka; och åberopar i afseende på yr¬
kandet, att då Egendom tages i mät ej
större del deraf må användas, än som an¬
ses svara emot Gälden, hvad Betänkandet
derom innehåller; äfvensom Utskottet sint-
sjöö lagutskottets B a åttkant ett.
Hgen, hvad Auctioner å utmätt lös Egen¬
dom angår, anser andra stadganden, än
de som finnes i 5 Cap. 4 §> Utsök.Balken
destomindre erfordras, som kungörandet af
sådane Auctioner, uti angränsande Sockne
Kyrkor, icke lärer underlåtas, då Auctio-
nen är af någon betydenhet, och i afseendepå
mindre Auctioner, ett vidsträcktare kungö¬
rande än i Sockne Kyrkan vore utan än¬
damål, då täflan emellan Speculanter inom
Socken icke lärer uteblifva.
Härmed får Utskottet alltså å nyo vörd-
samligen öfverlemna Betänkandet till Rik¬
sens Höglofl. Ständers pröfning, med till—
kännagifvande, att det samma, enligt ankom¬
met Protocols Utdrag, blifvit af Högvördig
ge Preste Ståndet bifallet; och bifogas 2:110
Ledamöters särskildte yttrande. Stockholm
den 6 Oct. i8a3.
Utdrag af Protokollet, hållet hos Rik¬
sens Höglofl. Stånders Lagutskott
den 2,9 Sept. 1823.
S. D. Föredrogs de hos Högloft,
Ridderskapet och Adeln, Vällofl. Borgare
Ståndet och Hederv. BondeStåndet gjorde
Anmärkningar vid Betänkandet N:o i58
rörande Utmätning och försäljning af fast
Egendom; hvaröfver Utskottet beslutad®
Utlåtande N:o ig5,
LtgTJtskottets Betänkandtn, 1361
Derifrån vore likväl RiksdagsFnllmäk-
tigen Anders Larsson och Börje Börjesson
i så måtto skil jäktige, att de ansågo en
månads betalnings anstånd med Köpeskil¬
lingen böra lemnäs köpare, som vid Ut-
jnätningsAuction inropat fast Egendom;
äfvensom Anders Larsson särskildt tillstyrk¬
te, att Auction å utmätt lös Egendom ej
må tidigare utsättas, än att en Söndag li¬
to m den å hvilken Auctionen blifvit i Kyr¬
kan kungjord, derförinnan kan förflyta.
Ut Supra,
Ex Protocollo.
Joli. Jacob Kleman.
N:o 196.
1 ; \ . ■ -‘i ■
Ankom d. 19 Oct. i8a3.
Utlåtande i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betåiikande Nio 139,
öfver Riksdags Fullmågtigen Johan
Jacob R7itbergs Memorial, angåen¬
de mildring i Straff Lagar ne.
Genom Protocolls Utdrag af den 14
slstl, Augusti har Hederv. BondeSlåndet
1362 Lagutskottet* Bet&nkande»,
Å.lerRemitterat förenämnde Betänkande, i an¬
ledning af dervid gjorde anmärkningar af
Riksdags Fulllmägtigen Johan Jacob Rut¬
berg _, hvilka innefatta 1:0 att då Utskottet
icke velat anse det uti 17 Cap. 3y §. Rät-
teg.Balken tillåtne svårare fängelse för ver¬
kelig tortur, samt förklarat Lagens mening
vara ensligt fängelse och afskiljande från
gemenskap med andre personer, denne
förklaring skall vara nog fri, då Lagens
ord dermed icke på något sätt instämma,
och enär det ensliga fängelset, ehuru det
mildaste af alla kropps-straff, likväl på
samma gång är det plågsammaste och mest
oemotståndligen verksamma, skall Utskot¬
tet saknat grund för påståendet, att hvad
Lagen kallar svårare och Utskottet förkla¬
rar för ensligt fängelse, är någonting an¬
nat än en verklig tortur, då det användes
i sådant ändamål som här är i fråga, nem¬
ligen att förmå den misstänkte till be¬
kännelse ; hvarföre Rutberg förklarat
sig förblifva vid sin mening, att allt
användande af fängelse det må kallas
enskildt eller svårare, eller hvilken plåga
som heldst till bekännelsers uttvingande,
bor från Lagarne ovilkorligen bannlysas;
2:0 att skyldigheten för fångvaktare, att
vid hvarje besök i fängelse, medhafva 2:ne
viltnesgilde personer, så mycket heldre,
oansedt de svårigheter dervid kunna fin¬
nas, bordt stadgas, som det oftast kan va¬
ra vådligt för en Fångvaktares egen räk¬
ning, att ensam Öppna ett fängelse rum,
Lagutskottet* BetHnkandtn, I3S3
och det derföre alltid Sr nödvändigt att
han medhafver följeslagare, hvarpå till¬
gång också ej skall kunna fela, då vakt-
knecktar vid ett fängelse alltid måste fin¬
nas, hvilke äro eller böra vara vittnesgill
de personer, samt man i öfrigt icke sak¬
nar exempel, att Fångvaktare, som utan
dessas biträde eller annat sällskap vågat
sig in i Fängelserum, blifvit af Missdådar-
ne öfverfall ne och fått ångra sin oförsik¬
tighet, jemte det fångar på detta sätt kom¬
mit i tillfälle att rymma; 3:o att det straff
Rutberg föreslagit för fångars ofredande,
skall vara noga beräknadt att slå i öfver¬
ensstämmelse med redan gällande SlraffLa-
gar för öfvervåld af likartad beskaffenhet,
då detta straff i förslaget bänföres ti II sam¬
ma stadgande som i 20 Cap. Missg.Balken
förekommer, om den hvilken någon oskyl¬
dig gripa låter; att Utskottets misshag för
partiel skärpning af straffbestämmelser så¬
ledes här skall vara illa an vändt, samt
hvad Utskottet i öfrigt anfört emot denna
del af förslaget, blott huru behöfligt det
är; alt om stadganden i detta fall funnits
nödige i Krigs Articklarne och Reglemen¬
tet för Smedjegårds häktet, så var orsaken
dertill ingen annan, än att allmän Lag i
ämnet saknades, och det skall ej kunna
bestridas, att behofvet af dess stadganden
icke inskränker sig till Smedjegårds häktet
och de Militaira fängelserne; hvarföre Rut-
berg förblifvit vid den mening, att all¬
män Lag härom bör stiftas, enär han ic¬
1364 Lagutskottets Betänkandett.
ke kail instämma med Utskottet i den lan¬
kan som obestämdt synes åsyftad, att Krigs
Articklarnes och Smedjegårds Reglementets
föreskrifter kunna i stället för en sådan
allmän lag tillämpas; 4:o i 1111 gällan¬
de författningar ej skall kunna igenfinnas
det föreslagne stadgandet om angifvare^
skyldighet att träda i häkte, när han på
sitt ansvar yrkar någons gripande, hvar¬
före uppgift yrkas på den författning som
sådant innehåller; 5:o att i afseende på
Utskottets yttrande i frågan om en häktad
persons rättighet att befrias från fängelse,
när han af en Domstol blifvit frikänd från
häktet, förekommer, att det svårligen lä¬
rer inträffa, att den Domstol, sorni utsla¬
get frikänt en anklagad från häktet, skul¬
le genom den af Utskottet omförmälte sär¬
skilda pröfning vägra honom att ställas på
fri fot: men att den lag saknas som gifver
denna högre kraft åt den särskilda pröf-
ningen, än åt sjelfva utslaget; och har
Rutberg sluteligen ansett det icke hero på
någon dess förklaring, huruvida Utskottet
rätteller orätt fattat dess meningmm hvadsom
hör eller icke hör genast antagas i dess
förslag, om afsk aflande af allt annat krops-
straff än fängelse eller lifvets förlust, samt
Öferlemnat åt hvarje läsare af förslaget och
Betänkandet att härutinnan döma, hvar¬
vid han anmärkt, alt redan vid andra till¬
fällen Utskottets mening, att LagCommi-
teens arbete hör afhidas, blifvit inför Hc-
derv. BondeSlåndet granskad, och galla;
Lagutskottett BetHitkåndeu.
nu hvarken mer eller mindre än förut; att
föremålet nu är blott af större vigt-, hvil¬
ket borde öfvertyga om angelägenheten
attdestorner bereda skyndsamhet, cch icke
glömmas af någon som för öfrigt belijer-
tar ämnets vigt.
Lagutskottet har vid granskning af
förrberörde anmärkningar, icke funnit skäl
att i någon del förändra dess redan afgif-
ne utlåtande; vid hvilket, såsom enligt an¬
komne Protocolls utdrag bifallet af de öf¬
rige 3:ne Respective RiksStånden _, alltså
torde få bero, dock bifogas a:ne Ledamö¬
ters särskildte yttranden. Stockholm den
jay Sept. i8a3.
Utdrag af Frotocc/kt hållet hos Rik¬
sens Högloft. Ständers Lagutskott
den 4 September 1823.
Herr Borgmästaren Arfvidsson anför¬
de:” såsom frånvarande vid uppfattningen
af Hnglofl. Lagutskottet flen 31 sisth Julii
afgifne Betänkande N:o i3q, öfver Riksdags
Fullmägtigen Johan Jacob Rutbergs Memo¬
rial, bär jag icke deri deltagit; men'sedan
samma Betänkande i anledning af Rutbergs
dervid gjorde anmärkningar blifvit från
Heder v. BondeStåndet återremitteradt, och
1,365 1»iUttlotteu Betgnknrnien.
jag således fått tillfälle att vid Utskottets
ytterligare handläggning deraf biträda, lin¬
ner jag mig föranlåten att reservera mig
mot den af Utskottet gjorde Lagtolkning,
enligt hvilken en enskild bofast angifvare
skulle ega att, på dess ansvar, inmana hvil¬
ken som heldst i häkte samt att enahanda
rättighet skulle sträcka sig till hvarje an¬
nan lös person, som uppträder såsom an¬
gifvare, allenast denna sjelf vill underka¬
sta sig häktande, intill dess angifvelsen
hinner af Domaren till verkligheten prÖf-
vas.
Q vali teten af de Missgjerningar hvar¬
före den brottslige bör inmanas i häkte är
bestämd i i Cap. 2 §. StrafFBalken; och
då enligt 20 Cap. 7 §. Missg.Balken, in¬
gen oförvunnen får häktas utan så beskaf¬
fad uppenbar missgerning, samt detta Lag
rum ännu gäller oförändradt utom i afseen-
det på sjelfva bestraffningen, som brott
deremot medförer, anser jag deraf påtag¬
ligen följa, att ingen kan lagligen häktas
på annors angifvelse, så vida eget erkän¬
nande eller minst bindande liknelser och
anledningar till angifvelsens rigtighet ej
äro för banden. Urskilljändet huru vida
den angifne skall träda i häkte är dock i
begge dessa fall en Ämbetsmanna åtgärd,
tillhörande dels Policemagten dels Doma¬
ren. Den tillhör Policemagten i första
hand eller innan Domarens befattning vid¬
tagit, men derefter helt och hållet den sed¬
nare. Men enskild angifvare i allmänhet
LågUtskottets Bttinkmien.
Sr ej berättigad njuta arrest A någon, på
sin blotta reqvisition derom, heldst ett så¬
dant förfarande ej finnes i någon författning
tillåtet , utom det likartade stadgande,
1798, års KrigsArticklar innehålla, hvilket
dock endast är gifvet och gäller till iakt¬
tagande af Krigs Befälet i Garnisons orter-
ne, och således ej kan tillämpas vid an-
gifnes häktande å andra ställen.
Dessutom synes det mig för den per¬
sonliga säkerheten, hvars oförskränkta vår¬
dande äfven finnes Svenske Undersåten
förbehållet i Regerings formens 16 §. blif¬
va högst vådligt att införa Utskottets fö¬
renämnde Lagtolkning, ty om den blefve
rådande i tillämpningen, vore man derefter
intet ögonblick säker att ju icke en ovän,
en hämdfull äreförgäten skall sjelf eller
genom en uppdagad bof, som ingenting
liar att förlora, uppträda såsom angifvare
och låta häkta en oskyldig Medborgare,
hvars reputation då åtminstone till dess
hans oskuld hunne af Domaren bekräftas,
vore befläckad, och de skakande känslor,
hvaraf lian naturligtvis emedlertid öfver-
väldigas öfver ett sådant våld, kunde ofta
utveckla sig till följder menliga för hans
framtida hälsa och lynne, och således 0-
ersättiiga.
Om än med tillförlitlighet kan anta¬
gas att det ansvar, som ett af falsk eller
sanningslös angifvelse uppkommet häktande
efter Lag medför, innebär ett tillräckligt
Correctiv mot sådane brott, så är det dock
ij68 LagUtshottcts Tittånkanden,
ostridigt, att detta ansvar ingalunda t er*
kar till ändamålet, ej mindre då en sjelf
brottslig, som ingenting har att förlora af
Heder och Egendom, eller som sjelf för
lastfullhet är betagen personlig frihet upp¬
träder såsom angifvare, än äfven llär en
sådan person dertill klefve lejd eller öl-
vertalad af en lömsk ovän, som i anseen¬
de till följderne, ej sjelf ville eller vågade
visa sig; och i begge dessa händelser ba¬
de den lidande ej att vänta någon tillfreds¬
ställande upprättelse.
Med desse åsigter kan jag icke instäm¬
ma i LagUtskottets ofvan berörde mening
äfvensom jag icke eller ehuru jag gillar
Rutbergs anmärkning dervid, tror mig bö¬
ra tillstyrka den Lagförändring han i det¬
ta ämne yrkat, såsom på sätt jag ofvan
sökt visa, alltför vådlig för personliga
säkerheten och medborglig reputation.”
Herr Borgmästaren Hagander yttrade:
J’då Utskottets förut meddelade Utlåtande
icke innefattar något bestämt Lagförslag,
och deraf således icke kan ledas någon
vådelig följd för personliga säkerheten;
finner jag mig endast behöfva förklara, att
jag i Utskottets förberörde Utlåtande icke
deltagit.” Ut Supra.
Efc Protocollo,
Joli. Jaeol) Kleman.
LagUtskottetsBetänhnndtn. 13 69
Ankom den 19 Oct. 1823*
Utlåtande i anledning af anmärknin¬
gar vid Utskottets Betänkande N:o
137, angående åtskillige af Herr
Augnst Grönhagen jöreslagne Lag-
för andr ingar.
Åf den anledning, att Lagutskottet uti
särskildt Betänkande N:o i3p, öfver Riks-
dagsfullmägtigen Johan Jacob Rutbergs.
Memorial, angående mildring i StraffLagar-
ne, för den del samma Memorial åsyftat
ändring i Lagens stadgande, angående ola¬
ga häktande, åberopat hvad Utskottet, uti
Betänkandet N:o 137, öfver Herr August
Grönhagens Memorial i lika ämnen yttrat,
har vid föredragning af sistnämde Betän¬
kande hos Hederv. BondeStåndet, Rutberg
anmärkt, att han icke lika med Herr Grön¬
hagen påyrkat svårare straff för laglöse
ingrepp i personliga säkerheten, emedan
han funnit det redan stadgade straffet va¬
ra tillräckligen alfvarsamt, för att afskräc¬
ka från brottet; men att han afsett den
LagUtskottets Betänkande.
87
137° La^Utskottets Betänkandet!,
svårighet, sora för det påhudna Straffets
tillämpande uppkommer från brist på stad-
gauden om gränsorna för rättigheten att
häkta , i hvilket afseende han uti sitt
memorial, om förändrande af kropps-straf-
fen, sökt ådagalägga, huru sora det är, li¬
ka angeläget att häktande må kunna ske,
der allmänna säkerhetens behof sådant på¬
kallar, som det är, att enskild säkerhet ic¬
ke störes, utan att den anklagade, som
skall mista sin frihet, försäkras om utväg
till upprättelse derest han lider oskyldigt.
Då nu Lagarne icke skola innehålla annat
än straffbestämmelser för den oskyldiges
häktande, skall deraf nödvändigt hända, att
Statens Tjenstemän, hvilka ensamme äro
berättigade och skyldige att verkställa häk¬
tandet, för hvilket ansvaret icke drabbar
angifvaren som detsamma begärt, befinna
sig i den svåra nödvändighet, att vidalia
de händelser, då de icke sjelfva kunna
pröfva angifvelsens bevislighet, äfventyra
antingen den oskyldiges förnärmande, el¬
ler ock den brottsliges lemnande på fri
fot, i begge fallen lika illa tjenande den
allmänna och enskilda säkerheten. Det en¬
da sättet att afhjelpa denna stora brist i
Lagstiftningen, har Rutberg funnit vara,
att tillåta häktande äfven på enskild Ltn-
gifvares ansvar, och derföre föreslagit, att
sådant alltid må kunna ske utan ansvarig¬
het af de Tjenstemän, som verkställa häk¬
tandet, så snart angifvaren antingen är
bofast man, eller ock samtycker att sjelf
Lagutskotteti Bttårikandtn. 1371
träda i liäktet till dess behörig Domstol
sig utlåtit, huruvida den angifnes qvarliål-
lande må annorlunda än på angifvarens
ansvar egä rum; äfvensom, att när detta
icke sker, angifvaren då skall qvarsitta i
häkte till dess i målet hufvudsakligen dö-
mes. Detta förslag skall Lagutskottet al¬
deles icke vidrört annorlunda, än att i
Utlåtandet öfver Rutbergs motion, omför¬
ändrade kroppsstraff, hänvisning är gifven
till det nu ifrågavarande Betänkandet,
hvilket åter icke med ett enda ord skall
nämna samma förslag; hvarföre Rutberg
begärt åtterremiss af Betänkandet på det
dess motion må blifva pröfvad; hvilken
återremiss Hederv. BondeStåndet genom
Protocolls Utdrag af den i4 sistl Augusti
meddelat.
Till svar å hvad sålunda blifvit an¬
märkt får Utskottet endast fästa Hederv,
BondeStåndets uppmärksamhet derå, att
Utskottet uti Betänkandet N:o i3p öfver
Riksdagsmannen Rutbergs motion; bestämt
och på anförde skäl yttrat sig icke böra
tillstyrka bifall till den förändring af 1!
Cap. 2 §. StrafFBalken, som Rutberg före¬
slagit. Utskottet har således icke, såsom
Rutberg nu förment, underlåtit att yttra
sig öfver denne del af Rutbergs motion,
och detta synes så mycket mindre hafva
kunnat undfalla hans uppmärksamhet, som
han sjelf emot detta Utskottets yttrande
framställt en anmärkning, hvilken föranledt
till Betänkandets återremitterande.
1372 LagVtskoltets BetAnkandett.
Då Utskottet för öfrigt nu ej funnit
anledning, att uti dess förra Betänkande
göra någon ändring oell det samma, en¬
ligt ankomne ProtocollsUtdrag, blifvit af de
öfrige 3:ne RiksStånden bifallet, så lärer
någon vidare åtgärd härutinnan Utskottet
icke tillhöra. Stockholm den 29 Septem¬
ber x823.
N:o 198.
Ankom d. 19 Oct. 1823.
Utlåtande i anledning af anmärknin¬
gar vid Utskottets Betänkande N:o
156, öfver väckte frågor ovi förän¬
dringar i Brottmåls Lagstiftnin¬
gen*
Högloft. Ridderskapet och Aden, Ilögv.
PresteStåndet och Vällofl. BorgareStåndet
hafva till Utskottets förnyade handlägg¬
ning återremitterat ofvannämnde Betänkan¬
de, i anledning af de flere anmärkningar,
hvilka af åtskillige Ledamöter inom före¬
nämnde Riksstånd deremot blifvit fram-
LngUtskottetsBetHnkandcrt, 1373
stälde, och hvilka hufvudsakligen innefatta:
att ehuru Utskottet både yttrat sig känna
och medelst egne åsigter antydt behofvet
af en reform uti Brottmåls Lagstiftningen,
och af en förbättrad fångvård, har likväl
icke blifvit föreslaget något hjelpmedel el¬
ler någon väsendtlig förändring hvarken i
det ena eller andra; att fastän en bråd¬
störtande öfvergång från de hårdaste till
de mildaste Straffbestämmelser kan före¬
komma betänklig, synes dock lika onekligt
som menligt, om derifrån vill dragas den
följd, att detta bör leda till en fullkomlig
inactivite' och att man ej må våga göra
ett steg närmare fram till den goda Syn-
puncten, eller, såsom här är i fråga, till
en början för de första gången utöfvade
ringa förbrytelserne lämpa och förmildra
Straffen efter närvarande bildnings och
tidslynnes fordringar, samt att Utskottet,
utom andra tillräckliga skäl, icke saknat en
giltig och ökad anledning till undanröd¬
ja nde af spö- och ris-straffet samt Kyrko-
plikten för enkel tjufnad äfven deri, att
snatteribot är enligt Lagen faststäldt för
tillgrepp till belopp; eller värde blott af
3 R:d 16 sk. men hvilka efter den gång¬
bara mynt valvationen rätteligen borde be¬
räknas till minst halfannan gång mer eller
8 R:d 16 sk. äfvensom det bordt besinnas,
att förvandling af Böter till Spöstraff li¬
kaledes eger rum för åtskillige andre för¬
brytelser, .såsom Slagsmål, Sabbatsbrott,
Svordom, m. m. och alt dygd, ära och
1374 LagUtskotttts Btt&nkanden'.
säkerhet i tanke- och liandlings-sätt ej kan
väntas af den som lagen såmedelst kränkt
och till all återställande förstört.
Emot Utskottets förslag, att till Kongl.
Maj:t måtte öfverlemnas, att hädanefter
med någon Christen magt öfverenskomma ,
huru med möjligaste säkerhet och fördel
för det allmänna, sådane] Brottslingar,
för hvilka Lagen eljest utsatt straff af fäst¬
ningsarbete på lifstid, må till densamma,
såsom arbets-fångar för lifstiden öfverlem¬
nas, är anmärkt, dels att berörde förslag
ej innehåller något uttryck eller tillägg
som innebär, att ny lag skulle utfärdas
till förändring i hvad allmänna lagen hit¬
tills stadgat, i afseende på Brottslingars
bestraffning, hvaraf den följd skulle upp¬
stå, att fastän Domaren, då ingen lag stad¬
gar annorlunda dömer den brottslige till
arbete å någon af Rikets Fästningar, lian
likväl icke skulle komma dit, hvarföre det
ansetts nödigt, att tydlig lag först borde
stiftas och promulgeras, så att Domaren
kunde rätta sig derefter, på det Kongl.
Maj:t sedermera må kunna med andra mag-
ter öfverenskomma, om en utlänsk deporta¬
tions ort, dels ock, att den till Lifstids-
arbete dömde ej derföre förlorat alla rät¬
tigheter, att staten som icke aflifvat ho¬
nom men stängt honom från friheten att sig för¬
sörja bör förse hans första behof; attdetSam-
hälle, som dömt, äfven bör fullgöra domen, och
icke föryttra denna skyldighet, eller om
fången, såsom en vara, betinga; •—. För¬
Lagutskottets Bttånhattden. 1375
flyttad utom landet, ehuru till Landsflykt
ej dömd, skulle den olycklige skilljas från
underrättelsen om de sina, och gå i mist¬
ning om den befrielse, som genom ett par
Domsplacat möjligen kunde falla honom
till del; och han skulle lemnäs till ett folk
som icke är af hans Religionsbekännelse,
samt i lifvets afgörande ögonblick betjenas
af en Lärare, som icke förstår hans språk
eller delar hans troslära; hvarförutan för¬
slaget ansetts så mycket betänkligare, som
fångvården inom Riket blifvit ömmare och
man sett de lyckligaste bevis i fängelserne_,
att fångar genom öm och klok vård af
Presterne, blifvit förbättrade; och har jemn-
väl blifvit yttradt: att Deportationen skul¬
le medföra dryg kostnad, då det vore be¬
kant, att hvarje brottslings deportation från
England kostar 200 Pund Sterling; attnär
härtill läggas de utgifter, som skulle upp¬
komma genom Negociationer skulle dessa
kostnader öfverstiga Statens tillgångar ;
att ingen Christen magt lärer vara, med
hvilken Sverige härom kan öfverenskomma:
att antalet af gröfre brottslingar här i Ri¬
ket ej skall vara större, än att de kunna
inom Riket användas till allmänna strän¬
gare arbeten, såsom vid ankarsmedjan i
Carlskrona; samt ändteligen att Deportatio¬
nen troligen skulle hindra sig sjelf, eme¬
dan man nu har exempel, att Riket ej kan
blifva befriadt från brottslingar eller sys-
lolöst folk hvilka tillhöra fremmande Na¬
tioner, och att, när desse öfversändts till
137Ö IJigUtshottttt Bciånkandcn,
Finland och andre orter, de oftast blifvit
liit återforsslade.
I frågan huruvida den, som för stöld
blifvit straffad må få antaga tjenst hos an¬
nan person, sorn- undergått bestraffning för
enahanda eller gröfre brott, är anmärkt,
att genom sådan frihet mångå tjufband upp¬
stått, emedan det ej är ovanligt, att när
en tjuf sättes i frihet en annan erbjuder
sig taga honom i sin tjenst, hvaraf de våd¬
liga följderne icke kunna betviflas; meilda
det synes vara betänkligt neka någon att
söka sin bergning hvar heldst han behagar,
har såsom medelväg blifvit föreslaget det
stadgande: antingen, att den, som efter
utståndet straff, utginge ur fängelse, icke
finge genast derpå eller inora det första
året taga tjenst hos vanfrägdad person,
men att han, sedan ett år förflutit, kun¬
de fritt få välja Husbonde; eller ock, att
en sådan, om han genast fick söka tjenst
hvar sam heldst, mätte någon viss tid blif¬
va stäld under Policemagtens uppsigt.
Rättigheten, att extra judicialiter af¬
straffa uppstudsiga fångar har ansets, såsom
högst äfventyrlig, icke böra, utan i högsta
nödfall, någon tilläggas. En oskyldig per¬
son, som blifvit häktad och tilltalad,
känner harm deröfver och under utbrottet
deraf, kunna hans utseende och åtbörder
ofta få likhet med en fräck och halsstarrig
Brottslings. En underbetjent kan misstaga
sig härpå, och tror den häktade vara
stursk och otidig då han icke är det, och
Lagutskottets Betänkanden. 1377
begagna sin rättighet att straffa honom.
Om en sådan rättighet skall gifvas, borde
den icke kunna utöfvas, utan Domarens
förordnande eller emot andre personer än
dem, som förut varit dömde och straffade
för vanfrägdande brott; men att, i Utskot¬
tets förslag, skillnad ej är gjord emellan
en redan förvunnen brottsling och en blott
anklagad och häktad person. Vidare är
anfördt, att Coinmendanters bestraffnings¬
rätt ej lärer kunna komma i fråga att ut¬
öfvas emot andre än redån för vunne brotts¬
lingar. Att så äfven förhåller sig med
Konungens Befallningshafvande i afseen¬
de på dem , som förvaras i Länshäkte
eller transporteras genom Länet; att Do¬
mare eller Domstol synes aldrig böra kun¬
na extra judicialiter bestraffa eller handla
såsom Police-myndigheter, hvilket vore att
förringa Domstolens värdighet, samt att
Domstolen ej bör få använda annan Cor-
rectionel kraft, än den sorn ligger i pen-
ningeviten eller hårdare Fängelse; hvare¬
mot afen Ledamot är vordet yrkat, att
fånge, som i Häkte eller under ransak¬
ning visar oskick, flackhet, vanvördnad el¬
ler kränkning af Lägarne, bör, i likhet
med hvad Kongl. Brefvet den 26 Novem¬
ber 1812 innehåller, derföre undfå extra¬
judiciel bestraffning af prygel eller cachot
likväl aldrig utan skedd ordentelig under¬
sökning och laga kraft vunnet beslut, och
på samma sätt den anses som förolämpar
1378 LagUtskottetsBetänkanden.
Domaren eller uppenbarligen ljuger, att
honom förleda.
Utskottets alternativt framstälde för¬
slag, att en person kunde efter bekännelse
inför arne personer utom Domstol, åt sa¬
ken fällas bar ansetts betänkeligt att till¬
styrka; hvaremot blifvit föreslagit, att om
bekännelsen aflades inför Konungens Be¬
fallningshafvande eller annan Ämbetsman
eller Authoritet och i närvaro af arne ojäf-
vige vittnen kunde sådan bekännelse vara
tillfyllestgörande.
I anledning af hvad Utskottet yttrat
i fråga om häktande, är anfört:J Att la¬
gens stadgande i 5 Cap. 2 §. StralFBalken
är obestämdt, utöfver behofvet i föreskrif¬
ten utsträckt och äfven i sin Latitude gan¬
ska farligt och missbruk underkastadt; och
då allmänna praxis är, att den, som be-
trädes med stöld första gången äfven till
obetydligt värde, stundom ej mer en snat¬
teri, häktas emedan Kyrkoplikten eller
Skriftermålet anses för urbota straff, samt
på enahanda sätt förfares med dem, som
häktas för förfalskningsbrott hvarå ärans
förlust är stadgad, äfvensom i de så kal¬
lade mindre Edsörebrotten och Duellsmål,
ehuru icke dråp och ofta och slagsmål deri in¬
träffat hvarigenom Fängelserne fyllas på
förhand med sådane personer, som, ehuru
felaktige, icke böra anses förlorade, men
hvarken samhället eller den förolämpade
förlorar om den tilltalade öfvergifver Fä¬
derneslandet eller blottställer sig för efter-
Lagutskottets Rttånkanden. I379
lysning och häktande; så skall det före¬
nämnde oinskränkte Lagbudet om häktan¬
de och det olyckliga sättet i dess verkstäl¬
lighet genom arrestanters sammanblandan¬
de af alla slag icke kunna förenas med
den i Constitutionen lagdén omvårdnad för
personliga friheten och de rättigheter, som
på helgden deraf äro hvilande.
Vid Utskottets yttrande, att det icke
vore lämpeligt genom Lag föreskrifva, att
den, som begått stöld, efter^ viss tid och
visad bättring, skall åter inträda i alla med¬
borgerliga rättigheter, enär det ensamt be¬
ror af honom sjelf, att genom förbättrad
vandel och redlighet i handlings-sätt åter¬
vinna medborgares förtroende och god
frägd, som hans brottsliga förhållande be-
röfvat honom, och hvilka fördelar icke ge¬
nom Lagbud kunna tilldelas är anmärkt,
att förhållandet icke för närvarande skall
vara sådant som Utskottet yttrat, emedan
personer, som lidit kropps-straff för stöld
icke kunna bära vittne eller inträda i Kro¬
nans tjenst.
Vidare är andraget, att Utskottet icke
tillstyrkt annan förvandlig af böter, än
den som finnes föreskrifven i Kongl. För¬
klaringen den 23 Martii 1807 och Kongl.
Kungörelsen den 6 Maji 1813, ehuru utväg
kunnat gifvas så väl att påtänka inrättan¬
det af Cachots och mörka fängelserum dels
vid Länshäktena, dels äfven vid Stads-och
Härads Arresterne, hvarest ringare förbry¬
tare finge afsitta sine böter, som ock, att
1380 LaglJtskstttts EetHnkand'-».
anvisa andra Brottslingar till arbete efter
någon uppgjord method och tariff vid
LänsCorrectionsHusen, der dylika finnas
att tillgå; or,h vid de allmänna Correc-
tionslnrättningarne i Carlskrona och Vad¬
stena, så länge, och intill dess den full¬
ständigare Organisation härutinnan kunde
komma att tillvägabringas; heldst arbete i
hemorten ej skall kunna anskaffas för fle¬
re, än sådane, som äro oförmögne att er¬
lägga ensaks- och vites- böter, men icke
för dem, som efter Missg.Balken äro be¬
traktade och skola vidkännas en alfvarsam-
mare näpst.
Slutligen hafva i afseende på Utskot¬
tets förslag till ett förrändradl sätt för den
uppenbara Kyrkopliktens verkställande skil-
jaktige åsigter blifvit yltrade inom arne af
de RiksStånd, hvilka återremitteradt be¬
tänkandet. Hos Högloll. Ridderskapet och
Adeln är anmärkt, att Kyrkoplikten, hvil¬
ken tillförene utgjorde en försoning då
den straffade, efter yttrad ånger öfver brot¬
tet och erhållen anmaning till förbättring
upptogs i Församlingens gemenskap, nu
mera urartat till ett Skamstraff, hvarige¬
nom dels brottslige uteslutes från gemen¬
skap med Församlingen, men att de icke
hör anses såsom ett Skamstraff, i hvilket
fall den icke horde verkställlas i kyrkan,
utan såsom ett återupptagande i Försam¬
lingen af en brottsling, som genom sin
öfverträdelse brutit det moraliska Samban¬
det med andia, och som efter utståndet
LngUtskotttts Betnnknnden. 1381
Straff, betygar ånger och åstundar att å-
tersfällas i gemenskap med goda menniskor,
alt Utskottets förslag vore ganska rigtigt,
att aflösningen ej ovilkorligen bör ske ge¬
nast, utan att den bestraffade, om ban
dertill funnes oberedd, må till en början
endast undfå alfvarlig förmaning; men der¬
emot orätt deri, att han skulle upptagas i
Församlingen, under hopp om förbättring;
att man häldre, än att således erkänna att
en brottsling, utan betygad ånger, fått
aflösning, borde taga bans förbättring för
afgjord, och på sådan grund alltid uppta¬
ga honom i Församlingens gemenskap; men
att det vore rigtigare att den afstraffade,
som, efter erhållen förmaning i Försam¬
lingens närvaro visade sig förhärdad ,
ställdes på förbättring, och ej inläts till
Herrans Nattvard förr, än han visat till-
freds-ställande prof på ånger och verklig
förbättring samt således gjort sig värdig,
att åtnjuta lika förmån som hvarje annan
god medlem af Församlingen, livar emed¬
lertid han icke borde släppas på fri fot,
utan tills vidare förvaras i Correctionshus,
samt att de nuvarande straffen för motvil¬
ja att undergå Kyrkoplikt böra afskaffas,
såsom utan ändamål; och har en Ledamot
Herr Gyllenheim ansett det föreslagne för¬
ändrade Formulairet vid Kyrkopliktens
verkställande icke leda till någon nytta,
och att, om en förändrad böueform blott
erfordrats, det varit lämpligast att öfver¬
lemna omsorgen deraf åt Högv. PresteStån-
1383 LagUtskottets Ettdnkanden.
dets EcclesiastikUtskott; men att Lagutskot¬
tet utan äfventyr kunnat tillstyrka indrag¬
ning af Kyrko plikten för oqualificerad el¬
ler första graden stöld, destomera Billigt,
som fordom iakttogs den skillnad och rät¬
visa, att den för tjufnad första gången
dömde ej behandlades lika med den 3:dje
gången dömde, hvilken sednare fick stå
3:ne Söndagar å rad, hvaremot ingen gra¬
dation nu finnes; och om försoning med
Kyrkan och Församlingen ovillkorligen skall
ske af den som första gången brutit emot
4o Cap. i §. Missg.Balken, borde enskild
skrift dervid få antagas såsom tillfyllestgö¬
rande Bot-offer.
Hos Högv. PrästeStåndet har Herr
Biskoppen Doctor af Wingård yttrat att
Utskottet sett saken på ytan, då Utskottet
trott; att, med blotta förmaningar, Kyr¬
kan kan återtaga den brottslige i sitt skö¬
te, hälst Kyrkan icke kan, för det emot
Religionens bud brutna och sin lidna för¬
argelse, försonas, utan genom ånger och
utlofvad bättring; att en sådan bekännelse
icke blifvit föreslagen, utan skulle tillsä¬
gelsen innebära, ofta emot verkliga förhål¬
landet, att Kyrkan, ehuru derom genom
intet prof öfvertygad, tillförsel’ sig en så¬
dan förändrad sinnesstämning , hvilket
blifver flärd, än värre, om den brottslige
skall tvingas till knäböjning och förma¬
ningens emottagande; hvarföre Herr Bi¬
skoppen ansett bättre än denna Substitution
vara, att låta det nuvarande urartade bru-
Lagutskottets Betänkanden, 1383
liet fortfara till dess en fullständig omform¬
ning lian vinnas af en sinnesstämning sorn
insätter Kyrkan i sina fordna rättigheter.
Herr Öfver- HofPredikanten Doctor He¬
drén, som, på anförde skäl, icke kunnat
tillstyrka den föreslagne förändringen i
Kyrkoordningen, ehuru Utskottet i försla¬
get gatt närmare intill den idee som bor¬
de ligga till grund för en Christlig Kyrko¬
plikt och äfven skulle hafva träffat det
rätta och sanna häruti, om Utskottet gått
ett steg längre, har ansett att Kyrkoplikten
borde vara, liksom i första Församlingen;
frivillig och för att, under närvarande
samhälls-förhållanden, såsom sådan än¬
dock af straffade Brottslingar sökas, borde
den ske i närvaro af blott några få För¬
samlingens Deputerade såsom Presterska-
pet, KyrkoRådet o. s. v. med vanliga Ab-
solutionsCeremonier, som kanske skulle gö¬
ra lika god verkan med det nu brukliga
sättet i öppen Gudstjenst. Om derföre ic¬
ke något annat eller bättre förslag står att
finna än det Utskottet uppgifvit, hvilket
Herr Doctorn ansett vara en verklig afvi¬
kelse från Kyrkopliktens natur, har Herr
Doctorn funnit rådligast att ännu till vi¬
dare förblifva vid det gamla. Uti detta
yttrande hafva flere af Högv. Ståndets
Ledamöter instämt med den särskilda an¬
märkning af Herr Doctor Fellenius: att Ut¬
skottet yttrat, att Kyrkoplikten urartat från
dess ursprungliga form, men att då Utskot¬
tet tillstyrkt en förändring af Formulairet
1384 LngUtskottets Betänkandcn,
dervid, förekommer i denna ändring just en
motsägelse mot sjelfva grundprincipen, den
ursprungliga formen; att deli KykoLagen.
antagne AbsolutionsFormulair instämmer
fullkomligen med den ursprungliga form,
som i de forsta Christna tiderne, äfven
Apostlarnes, iakttogs, daen Brotsling kun¬
de från Församlingen uteslutas, men åter,
efter betygad ånger och utlofvad bättring,
få Församlingens förlåtelse; hvarföre Herr
Doctorn tillstyrkt bibehållandet af ett
Formulair, som, i en Omistlig Kyrka rätt
handhafdt instämmer med en sann Ghrist-
tendoms anda och i alla afseenden tjenar
till varning, uppbyggelse och förbättring
alldraminst förenligt med opinion om straff
och bar, sedan flere Ledamöter af anförde
skäl ansett Utskottets förslag kunna anta¬
gas, Herr Prosten Hagberg slutligen yttrat:
att då icke kan tagas för afgjordt att den
förändring Utskottet föreslagit, blifver bi¬
fallen men tvertom vore att befrukta, att,
såsom sisth Riksdag, äfveu nu omsider,
resultatet blifver intet annat, än att all¬
männa Kyrkoplikten i sitt gamla och nu
varande skick bibehålles, så Önskade Herr
Prosten, att Utskottet ville ifrån de motio¬
ner, som blifvit gjorde om Kyrkopliktens
totala afskaffande eller liufvudsakliga för¬
ändring, åtskilja Herr Prostens motion,
som endast åsyftar ett förtydligande af,
och en bestämdhet uti nu gällande Förfat-
ningar rörande allmänna Kyrkoplikten,
hälst
LngXJ t skottets Betänkande». 1385
fÖ re skrifter ne för närvarande, huru Kyrkc-
plikten skall undergås, äro obestämde och
tvätydige; och har Herr Prosten trott, att
icke något hinder för detta ändamåls vin¬
nande sknlle möta, om Utskottet ville, i
anledning af Herr Prostens motion, afgif¬
va ett särskildt Betänkande, samt att det
lilla nyttiga som kan vinnas icke hör för¬
bises och förkastas, för det man har spe¬
kulation vinna något större, sorn måhända
likväl icke erhålles; men det bristfälliga
gamla emedlertid hör förbättras, intill dess
man verkeligen erhållit ett önskadt nyare
och bättre att sätta i dess ställe.
Lagutskottet, som, efter förnyad pröf¬
ning af de uti det återremitterade Betän¬
kandet afhandlade frågor, deremot anmärk¬
ningar i ofvanberörde måtto förekommit,
nu går att afgifva dess ytterligare Utlåtan¬
de, anser sig först, i anledning af Herr
Gfllenheims anförande, att Utskottet, ehu¬
ru det erkänt behofvet af eli reform uti
BrottmålsLagstiftningen och af en förbätt¬
rad Fångvård likväl icke deruti föreslagit
någon väsendtlig förändring eller åtmin¬
stone till en början, med undanrödjande
af spö- och ris- straffen samt Kyrkoplik-
ten för enkel tjufnad och första gången ut-
öfvade mindre förbrytelser, lämpat och
mildrat straffen efter varande bildnings
och tidslynnes fordringar, ej eller tillstyrkt
annan förvandling af böter, än den som
Lagutskottet! Betankande.
88
I38<> T/igUtskottitt Betånknnittt.
finnes föreskri fven i Kongl. Förklaringen
den a3 Martu 1807, samt Kongl. Kungö¬
relsen den 6 Maji 1813, endast, med huf-
vudsakligt åberopande af de uti Utskottets
förra Betänkande anförde omständigheter,
hvilka, efter Utskottets oförändrade öfver¬
tygelse, innefatta gällande skäl emot anta¬
gande för närvarande af den hufvudsakliga
förändring uti BrottmålsLagstiftningen, som
blifvit ifrågastäld, böra fästa Riksens Hög¬
loft. Ständers uppmärksamhet derå, att all¬
männa Lagens nu gällande stadganden icke
lägga ovillkorligt hinder i vägen för öfver-
gången till ett mildare StraffSystem, hvil¬
ken öfvergång Lagskipande Magten, så vidt
Utskottet har sig bekant, i sednare tider äfven
iagttagit.
Åf hvad som blifvit anfördt emot Ut¬
skottets förslag, angående Deportationen,
hafva de Utskottets Ledamöter, hvilkas
Pluralitet bestämt tillstyrkandet deraf, ic¬
ke trott sig finna skäl att frånträda den
öfvertygelse, som derföre legat till grund,
nemligen: att det måste vara Statens rätt,
att från Samhället utesluta alla dem, hvil¬
ka genom grofva brott stört alllmän fred
och säkerhet och så medelst förverkat för¬
månen, att tillgodonjuta samhällets förde¬
lar, samt att denna statens rätt icke vid
alla tillfällen kan stanna vid deras uteslu¬
tande från samhällets område eller Lands¬
förvisning, utan att det stundom är nödigt
att förskaffa Samhället tillräcklig säkerhet,
att den förskjutne icke må vidare återkom¬
ma } men då Utskottet sålunda ansett sig
LogUtskottett Bttinkanden. 1387
Böra förblifva vid tillstyrkandet, att De¬
portation må hädanefter ega rum i alla de
fall, då Lifstids Fästningsarbete eljest efter
nu gällande Lag bör ådömmas, har Ut¬
skottet, med fästad uppmärksamhet på
nödvändigheten, i händelse detta förslag
antages, att den derigenom blifvande för¬
ändring i hvad allmänna Lagen hittils stad¬
gat, i afseende på Brottslingars bestraffning
genom tydlig Lag bestämmes, trott sig hö¬
ra föreslå antagandet af en lag, hvarige¬
nom komme att stadgas: Att Deportation,
eller en Brottslings öfverlemnande till an¬
nan magts vård är ett i svensk lag god-
kändt straff, och att dertill må dömas hvar
och en, som för brott, med undantag af
de så kallade Politiska, dömes till lifstids
arbete å Fästning, dock så, att håde straf¬
fen alltid skola i Domen utsättas och på
hogsta Executiva Magten ankomma, hvil-
ketdera kommer att gå i verkställighet;
och har Utskottet såsom följd häraf ansett
sig bora till Riksens Höglofl. Ständer hem¬
ställa, om icke hos Kongl Maj:t underdå¬
nig anhållan bör göras, att Kongl. Maj:t
täcktes genom underhandling med någon
fremmande magt bereda utväg för så
beskaffade Deportationer, som nu blifvit
tillstyrkte, och att vid de fördrag, sorn
härom kunna slutas, måtte göras de förbe¬
håll om skonsam behandling emot de brotts¬
lige, som menskligheten kräfver.
Det Alternativ uti Utskottets Betän¬
kande, som tillstyrker det stadgande, att
1388 LngJJtskotttts Betånkanden.
en Lagford och straffad tjuf ej må få an¬
taga tjenst hos en sådan eller gröfre brotts¬
ling, har af Högv. Prés te-Ståndet och He-
derv. BondeStåndet blifvit antaget; och
Utskottets fleste Ledamöter hafva, vid deli
ytterligare öfverläggningen i detta ämne,
trott sig desto häldre böra förblifva vid den¬
na mening, som det med berörde stadgan¬
de afsedde ändamål, att förekomma flere
vanartade personers sammansättning, icke
skulle fullkomligen vinnas, om en straffad
tjuf, så snart ett år förflutit från bestraff¬
ningen, utan tillförlitlig visshet om för¬
bättrad vandel, obehindradt finge taga tjenst
hos person som vore dömd och straffad för
lika eller gröfre brott.
Enär det af Utskottet föreslagne stad¬
gande, att lämplig husaga må användas
emot för brott häktad person, som i fän¬
gelse inför Domstol eller Konungens Be¬
fallningshafvande visar uppstudsighet, och
af varningar ej låter sig rätta, tillika in¬
nefattar, att verkställighet af sådan husaga
ej må ega rum, utan i ä:ne ojäfvige vitt¬
nens närvaro, samt att den som bestraff¬
ningen ådömt eller verkställa låtit skall
stå i ansvar, om densamma i oträngt mål
blifvit tillämpad eller med onödig sträng¬
het verkstäld; så tror Utskottet all nödig
varsamhet vara iagttagen för att förekom¬
ma de äfventyrliga följder, hvilka genom
missbrukande af denna bestraffningsrättig-
het förmodas kunna inträffa, och då i öf¬
rigt hvad som förstås med husaga torde
Lagutskottets Betänkande». 1359
vara så allmänneligen kändt, att något
förtydligande deraf icke erfordras, samt
Utskottet anser ändamålet med stadgandet
förfelas, örn icke detsamma utan undantag
skulle få tillämpas på alla för brott häk¬
tade personer, hvilka deremot sig förbry¬
ta, så har Utskottet af anmärkningarne icke
funnit skäl förändra det Lagförslag Betän¬
kandet i denne del innehåller.
I frågan huruvida bekännelse utom
Domstol må blifva gällande ehuru den se¬
dermera återkallas, hafva pluraliteten af
Utskottets Ledamöter hufvudsakligen för-
blifvit vid det i Betänkandet framstälde
sednare alternativ; dock hafva de, med
fästadt afseende på hvad deremot blifvit
anmärkt, ansett sig böra föreslå den för¬
ändrade redaction: att bekännelse, då den
är gjord inför Konungens Befallningshaf¬
vande, eller annan Ämbets- eller Tjenste¬
man och i närvaro af :2:ne ojäfviga vittnen
må, enär den af andre bindande omstän¬
digheter tillika styrkes och den tilltalade
ej med halft skäl förmår visa att bekän¬
nelsen genom hot eller trug blifvit honom
aftvungcn anses lika gällande, som om
den inför Domstol skett och således ej se¬
dermera kunna återkallas.
Utskottet som, i anledning af anmärk¬
ningarne ej funnit skäl att frånträda dess
förra yttrande: att nu gällande Lag och
Författningar, å ena sidan, tydligen ut¬
märka, när häktande bör ega rum, och,
å den andra stadga strängt ansvar, då
i39° Lagutskottett Betinkandcttl
Medborgares säkerhet till personlig trygghet
dem olagligen beröfvas, hvadan ytterligare
stadganden i desse afseenden icke synas Ut¬
skottet af nöden, har ej eller trott anmärk¬
ningen emot Utskottets yttrande i frågan
huruvida den, som begått stöld, må, efter
viss tid och visad bättring åter inträda uti
alla medborgerliga rättigheter, föranleda
något annat Utlåtande än det Utskottet
häröfver redan afgifvit. Det har väl blif¬
vit anmärkt, att person som lidit kropps¬
straff för stöld, oaktadt sedermera förbätt¬
rad vandel, likväl enligt nu gällande för¬
fattningar, icke får bära vittne eller inträ¬
da i Kronans tjenst: men då i förra afse-
endet Lagen icke bestämdt utmärker hvad
som föi’stås med sådan vanfrägd, som bör
utestänga från vittnesmål, och Lagstifta¬
ren derigenom synes hafva till Domarens
hepröfvande öfverlemnat, huruvida en för
stöld straffad person, som genom flere
års ådagalagd förbättrad vandel, återvun¬
nit medborgerligt förtroende, må kunna
vittnesmål tillstädjas, samt i sednare afse-
endet förekommer, att det måste få bero
på hvar och en Corporation, att stadga de
vilkor under hvilka dess medlemmar få
emottagas; så har Utskottet häraf hemtat
ytterligare stöd för yttrandet, att det icke
är lämpligt genom Lagbud föreskrifva in¬
om hvad tid efter visad bättring en för
stöld straffad åter må inträda i alla med¬
borgerliga rättigheter, hvilka genom brot¬
tet förverkade, endast genom förbättrad
LagVtskotttts Bctänkandtn. 1391
vandel och redlighet i handlingssätt hun¬
na återvinnas.
Hvad slutligen angår de, emot Utskot¬
tets förslag till ett forändradt sätt för up¬
penbara Kyrkopliktens verkställande, före-
komne anmärkningar; så anser Utskottet
sig, under åberopande af de i Betänkan¬
det upptagne skäl, icke kunna frånträda
öfvertygelsen, att den förändring Utskot¬
tet föreslagit, är både nödig och lämplig,
så vida Kyrkoplikten skall i någon mån
återbringas till dess första bestämmelse,
att vara en väckelse till förbättring. Ut¬
skottet har ansett och tror ännu, att det¬
ta ändamål närmast befrämjas, om med än¬
dring uti det i KyrkoHandboken föreskrif-
ne Formulair, Kyrkoplikten inskränkes till
ett alfvarligt förhållande af brottslingens
förbrytelse, förmaning till dygdig lefnad
och tillsägelse, att., under förhoppning
derom, han i Christna Församlingens ge¬
menskap åter upptages. Härmed har Ut¬
skottet likväl ingalunda afsett, att den brotts¬
lige utan betygad ånger och utlofvad bät¬
tring, skulle blifva delaktig af alla För¬
samlingens förmåner eller erhålla Absolu¬
tion, utan har Utskottet trott det seder¬
mera böra få bero på Vederbörande Pres-
terskaps bepröfvande när den, som Kyr¬
koplikten undergått må kunna af nådemed¬
len blifva delaktig. Då Utskottet således
hufvudsakligen förblifver vid dess förra
förslag, har Utskottet likväl, till närmare
förtydligande af dess åsigter, trott sig bo-
139» LagVtfhttets Betänkandet},
ra föreslå följande förändrade RedaotionJ
att, med ändring af det i KyrkoHandbo-
ken befinteliga formulair, den uppenbara
Kyrkoplikten må inskränkas till ett alfvar»
ligt förehållande af brottslingens förbry¬
telse, förmaning till dygdig lefnad, och
tillsägelse, att under förhoppning derom,
lian i Christna Församlingens gemenskap
nu åter upptages; i följd hvaraf Brottslin¬
gen bör vid Högmässa Gudstjenstens bör¬
jan inställas i Kyrkan och få plats å plik-
tepallen, der han under Gudstjensten för»
ilifver sittande, samt efter dess slut fram-
föres till Presten, för att, liggande på knä
erhålla ofvannämnda föreställning, hvar¬
med Kyrkoplikten skulle vara slutad, och
Kör det sedermera få bero på vederbörande
Presterskaps hepröfvande när den, som
Kyrkoplikten undergått må kunna af nå¬
demedlen blifva delaktig.
Om detta förslag, hvilket tillika inne¬
fattar de med Herr-Prosten Hagbergs mo¬
tion åsyftade bestämdare föreskrifter, huru
Kyrkoplikten skall undergås, vinner Riksens
Höglofl. Ständers bifall, torde uti skrif-
velsen härom till Kongl Maj:t, underdånig
anhållan göras, att en med deri upptagne
grunder enlig förändring af det vanliga
Formulairet i Handboken vid Kyrkoplikts
undergående, måste utarbetas och påbju¬
das,
Sedan Utskottet sålunda besvarat hvad
emot Utskottets förra betänkande blifvit
anmärkt, får Utskottet å nyo vördsamli-
Lag Utskottets Besdnkanden,
gen öfverlemna detsamma tillika med det¬
ta ytterligare Utlåtande till Riksens Hög¬
loft. Ständers pröfning, med bifogande af
någre Ledamöters särskildta yttranden och
med tillkännagivande, att Betänkandet,
enligt ankommit ProtocollsUldrag, blifvit
af Hederv. BondeStåndet bifallet. Stock¬
holm den 6 Oct, 1828,
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rik¬
sens Högloft. Stånders Lagutskott
den 96 Sept. 1823.
S. D. Föredrogs till besvarande de
anmärkningar, hvilka bos Högloft. Ridder-
skapet och Adeln, Högv. PresteStåndet och
Vällofl. BondeStåndet blifvit gjorde vid
Utskottets Betänkande N:o 136, i anledning
af väckte frågor, om förändringar uti Brott¬
måls Lagstiftningen, på grund hvaraf det¬
ta Betänkande blifvit af nämde 3:ne Riks
Stånd återremitteradt.
Utskottets fleste Ledamöter förenade
sig om Utlåtandet N:o 198; hvaremot,
1:0 I frågan om Deportation, Herr
Grefven och Ordföranden och Herr Borg¬
mästaren Hagander förblefvo vid deras för-
ra^ Utskottets Betänkande bifogade, särskil¬
da mening; äfvensom de/under åbeiopan-
de af det i Betänkandet upptagne j:ste
1394 Lagutskottet! Betånkandeti.
Alternativ, i frågan huruvida den, som för
stöld är straffad, må antaga tjenst hos an¬
nan person som undergått straff för detta
eller än gröfre Brott, ansågc sig icke kun¬
na Biträda det af Utskottets Pluralitet nu
tillstyrkte stadgande.
2:0 Angående giltigheten af Bekännel¬
se utom Domstol förBlefvo Herr Grefven
och Ordföranden och Herr Borgmästaren
Hagander vid det uti Betänkandet upptag¬
ne i:sle Alternativ, hvilken mening Herr
Borgmästaren Arfvidsson äfven Biträdde;
hvaremot Ledamöterne af det Hederv. Bon-
deStåndet ansågo det ardra Alternativet Bö¬
ra oförändradt Bibehållas,
3:o I frågan om rättigliet för Konun¬
gens Befallningshafvande och Domare, att
Extra judicialiter afstraffa uppstudsige fån¬
gar, åBeropade Herr Grefven och Ordfö¬
randen, Herr HäradsHöfdingen Ribbing,
Herr Lagmannen von Hauswolff och Herr
Borgmästaren Hagander deras förra yttran¬
de, deruti Herr Doctor Fornander och
Herr Borgmästaren Arfvidsson nu äfven
instämde.
4-'o Herr Lagmannen von Hauswolff'
åberopade sitt förra yttrande, i frågan om
närmare Bestämmande när häktande Bör e-
ga rum; och
5:o I afseende på uppenbara Kyrko-
plikten afgaf Herr HäradsHöfdingen Ribbing
följande anförande:
”Lagutskottet har förnyat sin framställ¬
ning att från Kyrkoplikten utesluta upp-
LngUtskotttt Betänkanden. 1395
maningen till Församlingen, att, jemtetrog-
na förböner, vara vittne till Syndarens
ånger och afbön, och i utbyte gifvit någ¬
re föreskrifter, om en bestämd kroppsställ¬
ning eller buru personen under Kyrko-
plikten skall sitta och ligga. Icke hemtar
man grund för detta förfarande i vår Christ¬
na lära, ty der står, att vi skola bedja
för dem, som göra oss skada och förfölja
oss, och just under den uppenbara skrif¬
ten och Kyrkoplikten är det, som vi of¬
fentligen ådagalägga, att vi vilja hörsam¬
ma detta bud, och efterlefva denna Fräl¬
sarens befallning. Nu klagar man Öfver
att den allmänna Kyrkoplikten gör förar¬
gelse i Församlingen, och det är sant
att så är. Man ser ej sällan Syndaren, som
ligger på pallen, skratta och vara fräck,
neka för sitt brott i stället för att erkän¬
na det; men hvaruti ligger orsaken att så¬
dant kan ske inom Christna Församlingen?
jo deruti, att man ej följer KyrkoLagen,
som i 9 Cap. 3 §. bjuder, ”att först när
Syndaren visar en allvarlig ånger och ru¬
else öfver sin begångna synd, och utlofvar
bättring, då må skrifte-fadren honom of¬
fentligen upplösa och i Guds Församling
intaga, på sätt och vis, sorn landtboken inne¬
håller”. Är nu detta iakttaget, när brotts¬
lingen, ofta på färska gärningen efter un¬
dergånget straff, så godt som nedtages från
pålen för att läggas på skriftepallen, och
har man då lemnat Själa-sörjaren tillfälle,
att samvetsgrant uppfylla hvad lagen
1396 LagUtshottets Btiånkanicn.
honom ålägger och en Christlig kärlek af
honom fordrar? när nu brottslige vid så-
dane tillfällen icke varit nog förberedde,
att emottaga förlåtelse och den förmån att
åter få inträda i Christna Församlingens ge¬
menskap, samt derföre visat sig obotfär-
dige och ovillige, att med läpparne yttra
en ånger och bön om förlåtelse, somhjer-
tat icke känt, så har man, efter en af
Kongl. Maj:t den 23 Martii 1807 utfördad
Lagförklaring, ålagt dem nya straff, såsom
fängelse vid vatten och bröd m. m. det
ena efter det andra, tills man tvungit dem
till en låtsad och kroppslig förödmjukelse,
i stället att behandla dem efter Sveriges
Kyrkolags 10 Cap. som korteligen, till in¬
nehållet slutar med, att sedan man för¬
gäfves användt alla medel, som till en örn
Själa-vård höra och sedan Kyrkans större
Bann å den obotfärdige äfven förgäfves öf¬
ver ett helt år blifvit användt, så skall
han förvisas Riket.
Tog man i akt detta och icke vanvår¬
dade en brottslings omvändelse och bät¬
tring, så blefve åter Kyrkoplikten hvad
den varit häfver, — en välgärning; en
väckelse och uppmuntran till bättring bå¬
de för den botfördige och Församlingen;
och jag vågar derföre helt enkelt föreslå,
att Riksens Höglofl. Ständer i stället för
hvad Lagutskottet projecterat, hos Kongl;
Maj:t i underdånighet anhålla om en nog¬
grann verkställighet af hvad 9 och 10
Cap, KyrkoLagen bjuda, samt följaktligen
Lagutskottets Betänkanden. 1397
upphäfvande af hvad 1807 års Lagförkla¬
ring i denna del innehåller. Ty statens
ändamål är icke allenast att plåga kroppen
med straff eller spis, utan fastmer att fos¬
tra menniskor för evigheten.”
Härmed förenade sig Ola Larsson
och Börje Börjesson. Ut Supra.
ExProtocollo.
Joli. Jacob. Kleman.
N:o jgg.
Ankom den 19 Oct. 1823.
1
Utlåtande i tonledning af anmärknin¬
gar vid Utskottets Betänkande N:o
125, öfver Herr Grefve J. H. Gyl¬
lenborgs Memorial, angående yrkad
företrädesrätt för Jordegare till be¬
talning af brukares låsa egendom,
De anmärkningar, hvilka föranledt
återremiss från Högloft. Ridderskapet och
Adeln af förenämnde Betänkande, hafva
1398 LagUtsktttttt Betftnkandtn.
blifvit framställde, af Herr Friherre Rid¬
derstolpe, Fredric, som yttrat: att ibland
alla de hinder, som motarbeta vår Fäder-
nejnords odling och ändamålsenligaste liäf-
dande, består det allmännaste i de lagar
som tvinga jordegaren att heldre sjelf, e-
huru illa, sköta sin jord, än att öfverlem¬
na denna jord åt en medborgare hvars tid
och omständigheter kunna lofva åt jord¬
egaren en hillig del af afkastningen och
åt Brukaren en välförtjent Ion för dess
möda; att jordegaren, som redan betalat
utskylden för egande rätten, och som må¬
ste till Kronan liqvidera allt hvad bru¬
karen ej förmår, förväntar billigtvis det
skydd, som varit första vilkoret för erläg¬
gande af all skattj men blifver i denna
väntan grymt bedragen, då brukaren, re¬
dan skuldsatt före tillträdet, ofta efter för¬
sta skörden ansättes af sine Borgenärer, och
grödan, äfven den del deraf, som egent¬
ligast endast tillhört jordegaren, sequestre-
ras, för att från all förlust frälsa en Bor¬
genär, fremmande för allt det förlag, som
tillskapar denna tillgång, samt att, om
rättvisan skall återtaga sin premitiva slägts¬
kap med billigheten, bör Lagen ej tillåta
Seqvester å större del af en Arrendators
gröda, än som återstår, då Krono- och
Prest- tiondes samt arrende beloppet först
blifvit afdragne. Nu mera aflidne Herr
Ehrenborgj Casper, har väl yttrat, att
Utskottet egt anledning, att ej till hela
dess vidd lemna bifall till Motionen, men,
Z./ig VtskottetiB(tHnkimdtn. *399
lika med en Utskottets Ledamot, Herr
Ribbing,, trott, att ett bestämdt förordnan¬
de kunde gifvas, att gröda ej finge tagas
i mät för annat, än Arrende, af det skäl,
ätt den naturligen är ämnad till arrendets
utgörande, hvilket ej kan utgå, om den
användes till andre ändamål samt att det
i oeconomiskt afseende vore nyttigt, om
aldrig gröda linge utmätas, emedan Egen¬
domar derigenom råka i största vanmagt;
hvarjemte Herr Ehrenborg hemställt, om
icke den rätt som Ridderskapet och Adeln
nu eger, att med qvarstad belägga sine
underhafvandes egendom, med skyldighet
att inom i4 dagar saken anmäla hos ve¬
derbörande Executor, må, sedan frälse
egendom nu mera kan egas af alla, tilläg¬
gas hvar och en jordegare, heldst i annat
fall, meningen af Författningarne skulle
efter ordaförståndet vara den, att ofrälse
Säteri-egare ej i detta fall skulle hafva
samma rätt som frälse; och har Herr Eliren-
borg trott, att detta äfven i sin mån skul¬
le befordra det af motionairen åsyftade
ändamål och således böra kunna ingå i be¬
svarandet af motionen, men förklarat att
om ny motion i detta afseendet skulle an¬
ses erforderlig, denna dess mening i så¬
dan egenskap anmältes. Herr von Fran¬
ken , Augast, har, med instämmande uti
hvad Herr Ehrenborg yttrat, sökt fästa
uppmärksamheten på den, efter Herr von
Frankens förmenande, stora motsägelse,
som skall visa sig i Utskottets ifrågavaran¬
1400 Lagutskottet! Betänkandett.
de Betänkande, der det yttras, att jordega¬
re förut hcift den utvägen öppenj att i
ArrendeContractet förbehålla sådana vil¬
kor j sorn vid denna händelse gifva honom
rätt till LandtBondes skiljande frän Ar¬
rendet j oagtadt Utskottet i ett annat Be¬
tänkande yttrat, att slike förord i Arrén-
deContract äro utan verkan, icke en gång
fastän KonungensBefallningshafvande der¬
uppå gifvit sitt utslag, utan att Besvärs-tid
ändock på ett dylikt vilkor bör ega rum!
och liar Herr af Malmborg förenat sig med
Her rar Ehrenborg och von Francken
Då det ifrågavarande Betänkande blif¬
vit af de öfrige 3:ne RiksStånden bifallet,
och Utskottet icke i anledning af de gjorde
anmärkning arne finner skäl att förändra
sitt förra Utlåtande , anser Utskottet sig nu
endast tillhöra, att besvara den af Herr
Ehrenborg gjorde nya motion; Hvarmed
Utskottet, ehuru med erkännande af det
rätts-enliga i principen, att alla medbor¬
gare i Staten böra njuta lika rättigheter,
likväl tillstyrker afslag å Motionen på den
grund,, att Egendoms beläggande med Qvar¬
stad, äfvensom hvarje annan åtgärd, hvar¬
igenom med skydd af lag, egande- eller
dispositions-rätt af egendom inskränkes,
bör vara uppdragen åt allmänna ansvars-
skyldige authori teter att icke kunna af en¬
skilde emot rederparter användas och e-
huru den Frälse-jord-egare uti 1810 års
Förordring tillerkände, ofvanberörde rät¬
tighet
LagVtskottets Bttänkandtnt 140!
tighet är stridande emot denna allmänna
regel, och icke, såsom utgörande en mo-s
difieation af Ridderskapets och Adelns Pri¬
vilegier, utan Ridderskapets och Adelns
enskilda bifall, blifver föremål för en lag¬
förändring, anser likväl Utskottet sådant
icke vara ett skäl för den origtiga princi¬
pens än ytterligare utvidgande,
För öfrigt och i anledning af Herr
1>on Franckens anmärkning derom,, att ett
yttrande uti ifrågavarande Betänkande skall
stå i rak motsägelse med ett annat uti ett
t Utskottet förut fvet, får Utskottet en¬
dast till Herr aJori Franckens eget eftersin¬
nande anmärka, att det torde finnas en
temligen betydlig skillnad emellan den rät¬
tighet, som Herr von Francken påyrkat,
men Utskottet afstyrkt, och de vilkor uti
ArrendeContractet, som Utskottet omnämt.
Herr von Francken har nemligen yrkat,
att, så snart uti ett ArrendeContract fin¬
nes stadgadt, att Arrendatorn skall till af¬
flyttning utan laglig åtgärd vara förbun¬
den, om Contractet ej af honom Oppfyl-
les, Jordegaren borde vara berättigad, att,
utan annan omväg, än endast en begäran
derom hos närmaste Kronobetjent, genast
erhålla dennes åtgärd till Arrendatorns af-
lysande. Sådant är det Lagförslag, hvars
antagande Utskottet afstyrkt, och Utskot¬
tet kan ej annat finna, än att skillnaden
är betydlig emellan den rätt, att, endast
Lagutskottets Betänkande. 89
Å
1405 LtigUtshottsts BetHnkonäen.
efter Jordegarens godtycke, få en med Con-
tract försedd Arrendator vTräkt från Arren¬
det, hvilken rätt Herr von Francken velat
förskaffa Jordegaren, och den utväg Ut¬
skottet upptagit, såsom hvar och en Jord¬
egare öppen, att, ehuru ett ArrendeCon-
tract slutes på flere år, deri likväl stad¬
ga det vilkor, att bristande betalning af
Arrenda-summan på utsatte tider, eller an¬
nars oförmåga att fullgöra Arrende-vilko-
reu, förpligta Arrendatorn, att, efter pröf¬
ning i laglig väg af de emot honom upp-
gifne Contractsbrott, utan afseende på de
flere eller färre betingade Arrende-åren,
lemna Arrendet. Utskottet tror således,
att Herr von Francken till den nu ifrå¬
gavarande anmärkningen saknat all grund.
Stockholm den i3 October i8a3.