Besv. ock Ekon. Ut sk. Betänkanden. 6 03
jemförlig med dessa ofta inträffande tillfälli¬
ga skogseldar, som ödelägga hela skogssträc¬
kor, och omätliga Timmerförråd. Man kan
icke utan deltagande läsa om de Yermländ-
ska skogs-inbyggarnes nöd och förlägenhet»
enligt Carlstads HushållssäJlskaps berättelse.
Hernösands handelsklass har sjelf redan till
Kongl. CommerceCollegium föreslagit och be¬
gärt, såsom medel till landets och rörelsens
lifvande, en friare afsättning. Man föregif-
ver Skogarnes afstånd och otillgänglighet
hela 20 tuil bort 5 men hvad växer då inom
dessa 20 milen? Utom hvad som genom berg
afstänges, lärer väl vara omätliga trädförx'åd,
som kunde åtkommas. Det är visadt, att
hvarje ökad Pid. i pris skulle främja transport
en mil längre in från Skogstracterna, då nu
blott kan huggas och fällas närmast strän¬
derna. Men till lättande och förökande af
afsättning, samt högre trädvarupris, lärer nå¬
got annat medel ej kunna utfinnas, än öpp¬
nandet och tillåtandet af en friare handels-
concurrence för flere afnämare, älven utländnin-
gar, hvaraf billigheten visar sig ännu tydli¬
gare, då man jemför hela missproportionen
af det pris, t. ex. på en bjelke, som skogs¬
ägaren här erhåller, och samma bjelkes in¬
köpsvärde i England. Härtill kommer jem-
förelsen, då Bruksägarne kunna låta sina Jern-
producter här inskeppas och exporteras pä
fremmande fartyg, hvarföre ej lika så hem-
mans-och skogsägare, hvilkas producter år¬
ligen återväxa, och hvilka, såsom ofta ägan¬
de ingen annan tillgång, hafva härtill de mest
trängande behof?
<>04 Besil, och Ekon. TJtsk. 'Betdnkanden,
Jag jemFör vidare vår antagna skogshus**
hållning med andra Rikens och Regeringars»
Desse använda och begagna sina skogar.
Frankrike bortsäljer till flere millioner kro-
noskogar för att odlas» Norrige» Preussen,
med ojemförligt mindre skogsrymder och
tillgång, tillåter fri utskeppning för att ho-
ja värdet, skörda mångdubblad Statsinkomst,
och för att uppmuntra skogshushållningen.
Men man yrkar här nödvändig inskränkning
i utskeppningen af våra skogar, som redan
börjat medtagas. Samma skäl kunde då ock
användas om Jernexporten. Bristen och dyr¬
heten på ved och skogsvaror i vissa Lands¬
orter och tracter blir väl härutinnan ej me¬
ra skäl, än att här i Stockholm lägga beslag
på de förmögnas egendom och rörelse, der¬
före att tillika mänga fattiga finnas. För
öfrigt upplyser tillräckeligen bådé den ut¬
ländska och egna erfarenheten» att just den
säkra och fria disposjtions-rätten gör hus¬
hållning och vård om skogen, hvilken tvärt¬
om genom tvång och vanpris snarast torde
utrotas, om ej naturen vore mägtigare och
otötnligare att återskapa, än menniskors oför¬
stånd och förtviflan att vanvårda och för¬
störa. Är det billigt, att Mäste- och Stor¬
verks träd beständigt skola heldre dämas, att
på stället ruttna än att fritt få utskeppasj
är det förnuftigt, att det, som i andra Länder
främjar välmåga och omtanka om hushåll¬
ning med skogen, just hos oss skall anses
förstöra den? Men allt för länge i vårt
land har Bergshandtering, Handel, Författning
Ee.iv. Qch Eken. Utsk. BetSnkanäen, 605
gar, allt tvingat och underkufvat Jordbruket
och Landtmanna-idogheten, hvaraf följderna
ock äro synbara.
Jag anser i följe häraf grunderna för för¬
slaget om en friare trädvaru-utskeppning in¬
för hvarje fördomfri profvare vigtäga och
af tid och upplysning allt mer och mer be¬
styrkta: vore allenast tillämpningen och verk¬
ställigheten lika lätt funna. Förändringen
af det förra handelssystemet (som visst ej
är det aldrafulkomllgaste och enda» derföre
att det hos oss är gammalt), förändringen
härutinnan, säger jag, skall likväl nödvändigt
i början göra en stark brytning och känbart
verka på våra egna handlande och skeppsre¬
dare, på vår egen export, som ej skulle kun¬
na täfla med Engelsmännens, och som ej lä¬
rer hafva i denna del stor utsigt för sig på
andra länder. Hvem hvet, om utländningarne,
en gång mästare af vår timmerhandel, ej sko¬
la snart nog fälla priset på desSa producter,
och dessa varor således stadna i nära samma
vanvärde? Vår egen export, om också min¬
dre lönande och uppehållen förnämligast ge¬
nom fraktvinsten, vår handelsflotta, nu kan¬
ske blott tillfälligtvis till någon del inactiv,
vår hela Skeppsredare- och Skeppsbyggare-
Class, vårt Sjöförsvar, som med allt det för¬
ra sammanhänger, allt detta, af så mycket
värde för Riket, fordrar helt visst det största
afseende. Statshushållningen ar förbunden, att
så mycket möjligt jemna utländska handlan¬
des friheter hos oss med de rättigheter, oss
i deras land tillbaka lemnäs, ehuru det mast®
606 Besti. och Ekon. Utsk. Betänhande.n.
medgifvas, att vi ej lära kunna i denna del
tvinga Engelsmännen, och visserligen ingen
visshet bjuder, att utestänga dem med egen
fortfarande skada och förlust. Det tillhör
framför allt rättvisa och Statsklokhet, att
icke genom en brådstörtad frihets införande
tillstädja, att en hel, och så ganska vigtig
MedborgareClass, som våra handlandes, be¬
tydligen skadas. Jag vet och erkänner lik¬
väl, att härvid alltid kan erinras, att man
nied fast blick på hufvudändamålet, och den
talrikaste delens uppkomst och bergning,
måste söka, att i naturlig ordning främja
först landets uppodling, jordbruk och slöjder,
derefter handel, sjöfart och flottor, och icke
i omvändt förhållande.
Imellertid, för att nu förena så stora
och skilda intressen, och då verkligen vårt
vidsträckta Rikes provincer äro så skiljakti¬
ga i skogstillgångar och behof, då det är
hardt, att linder sådant förhållande, genom,
enahanda föreskrifter, jemna allas rörelser,
skulle jag vilja i ödmjukhet föreslå, att man
antoge Beredningens förslag, med en viss in¬
skränkning; att detta Höglofl. Utskott skulle
föreslå, och Rikets Ständer förena sig i den
underdåniga anhållan, att på ett försök, en
friare och af Kongl. Maj:t närmare reglerad
utskeppning af Trädvaror, äfven på frem¬
mande Fartyg, endast från vissa, de mest
skogbevexta och Norra Rikets provincer, samt
der belägna sjöstäder, hädanefter kunde i
nåder blifva tillåten; hvilken åtskillnad, i
anseende till olika provincer, äfven är öf-
Besv. och Ekon. Utsk. Be tänk anden.
verensstämmonde med andan af Höglofl. Ut¬
skottets öfriga öfverläggningar och Betän-
kanden rörande den allmänna skogshushåll¬
ningen. Är ett förbättradt hushållnings-sy-
stem grundadt och af behofvet påkalladt,
synes det en gång böra börjas. Om imelier-
tid den angelägna näringsfriheten nu möje-
ligen skulle kunna antagås och stadgas, sä
torde denna föreslagna medelväg i anseende
till export-handeln vara den rätta och verk-
ställbaraste, samt en vidsträcktare frihet åt
utländningar ej böra upplåtas, till dess erfa¬
renheten, mer och iner vunnen och stadgad,
säkrare än alla i förväg gjorda öfverslag,
kunde leda och trygga beslutet.”
2:0 Af Riksdagsmannen Berg:
”Till de sköna och grundliga afhandlin-
gar, som i frågan om friare utförsel af träd¬
varor och Product-PIacatets hvila eller upp-
häfvande, äro framgifna, blyges jag nästan,
att göra detta svaga tillägg, men skyldighet
och föresats, att, i en sak af så mycken vigt
för mitt Fäderneslands väl, icke vara allde¬
les overksam, bjuder tystnad åt betänklighe¬
ten. Om pligten fordrar en förmåga, som
den icke ger, sä har sträfvandet dertill en
tillfredsställelse, åtminstone för mig sjelf.
Jag kan icke förmätet tilltro mig att be¬
döma rigtigheten af alla de uppgifter, hvaraf
man lånar skäl för och emot de motioner,
i frågan blifvit väckte. Dertill fordras en så
omfattande kunskap, en så skarp blick, att en¬
dast få kunna äga den, och mängden skall
till RiksSt. Brot. 1817-1813, Sami. A':r 77. 78.
6o8 Best), och Ekon. Utsk. Betankandeit
alltid dervid stadna villrådig. Men de för¬
sta grunderna al naturlig rättvisa skola leda
mitt omdöme, och så länge dessa bestå, skall
jag icke kunna bringas till några, för det
allmänna farliga, åsigter.
Ville man antaga ett fullkomligt isola*
rädt samhälle, utan samband med andra, så
skulle jag tro, att alla dess krafter och för*
möner borde njutas i en evig Cirkel inom
detsamma, och dess behofver kunna med li.
ka så helig rätt inom dess råmärke begära
sin fyllnad, som dess njutningar skillde sig
irån andras, och vore tillräckliga för dess
sällhet. Men communicationen emellan Fol*
ken, och handeln som utbytt våra producter
och tillskapat förut okända behof, hafva för¬
stört dessa förhållanden, och hvarje medbor¬
gares naturliga rättighet att draga fördel af
dessa nya Combinationer, är lika så gifven,
som det för hans bestånd är nödvändigt.
Från denna synpunct betraktar jag den
nu under Öfverläggning varande frågan, och
kan icke förena mig med Höglofl. Utskottets
Betänkande, såsom icke fattadt på rigtiga
grunder.
Första Producenten af en vara måste ä-
ga en obestridlig rätt, att denna vara till sin
största fördel afyttra, och utan tvifvel sker
detta förmonligare ju närmare han står Con-
sumenten. Hvilken, som emellan dessa fram¬
tränger, måste göra det på egen risque, och
kan aldrig fordra sitt bestånd på deras be¬
kostnad eller eftergifvenhet. Nedtvingar han
BtJt). och Eko)i. Utsk. Betänkande».
Varans pris i första handen, för att draga en
egen vinst deraf ur den sista, är han skadlig
för sitt samhälle, och haus Rikedomar äro
en betungande gärd på den medborgareklass,
hvarinom Statskraften hvilar. Om han tilli¬
ta, ur stånd att sjelf försvara sitt system,
fordrar dess skydd af samma klass, är detta
en ny orättvisa af honom.
Riktigheten af dessa grundsatser förnetar
man väl icke, men man bestrider deras ut¬
öfning genom framkastande af alla de förlu¬
ster och svårigheter man fruktar ur deras när¬
varande tillämpning. Lagstiftaren får likväl
icke hvila vid dessa inkast, vöre deras grund¬
lighet ock bevisad. Man betrakta dem dock
på närmare håll, och man skali finna, att
de icke uthärda granskningens analyse.
Man säger, att våra handelsfartyg skola
ligga fraktlöse, om Trädvaror linge lika fritt
utföras med utländska, som med egna skepp.
Men berodde ock vår sjöhandel till så stor
del man vill påstå på export af nämnda ef-
fecter, dem man i några få Rikets hamnar,
till nedsatta priser, af Skogsägaren vill till¬
tvinga sig, så skall onaturligheten af ett så¬
dant system en dag upplösa det. Och mori¬
ne det ej redan skett, då jag hor Stä¬
der i mitt granskap vara tillagde 50 å 40
Fartyg, som icke äga Fem, och andra lika
trogna uppgifter från andra håll. Märkvär¬
digt är ju, att flere af våra Städer, som äga
stor trädhandel, i sina utlåtanden bifallit den
omtvistade friare utförseln. Deras handlande
(Jio Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden
hafva ej kunnat neta elen sanning, att, om
några skepp ruttna i våra hamnar, men mil¬
lioner träd, som nu ruttna i Skogarne, blifva
använde och säljbara, så är ingen ting der¬
vid förloradt. Sveriges vinst på sin activa
handel är ännu ej afgjord, oaktadt det in¬
trång den gjort i producenternas rättigheter;
åtmiridstone är den en temporair skänk åt
oss, af Stater, sorn kunna, när de villia, för¬
störa den.
Man säger vidare, att tillvandt sjöfolk
skall felas vår Flotta vid behof, men med
hvem skola vi sjökriga? Visare är vår Sty¬
relse, än att den låter våra Bröders blod
frugtlöst färja håfven, under Englands och
Rysslands krossande öfvermagt. Hvarje Svensk
strider med nöja och förtröstan för sitt na-
tional-beslånd; men hafvet är icke mera fäl¬
tet dertill.
Man klagar öfver brist på reciprocitet,
och att Englands system ej är liberalt; emot
detta skäl är jag ej känslolös, ehuru olika
lägen kunna fordra olika förhållanden; Och
jag vet icke, om det är vist, att för en små¬
aktig förtröstelse uppoffra verkliga fördelar.
Detta är vanligen icke handelns esprit. An¬
tingen måste vi, efter ett vördnadsvsirdt exem¬
pel, under ädel harm emot hafvets Tyrann,
afsäga oss en sjöhandel, den vi icke kunna
försvara, eller ock med tystnad hylla styr¬
kan* Lagar, hvars utslag alltid äro gällande.
För att motsäga fri export, sammanho-
par nian i sin förlägenhet alldeles stridande
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanien. 611
inkast, såsom skogavnes utödande, brist på
afsättning, och omöjligheten, att från våra
aflägsna skogstrakter, med fördel framföra de¬
ras afkomster; Sådana skäl upphäfva hvar¬
andra j men mankan äfven lätt besvara dem
livar för sig. Vår* skogar kunna ej förstöras
om de väl vårdas, och denne vård beror af
den inkomst man af dem kan draga; ty,
man misshushållar icke med en produet, som
har något värde. Detta är en enkel sanning,
bevisad af skogshushållningen i u* länder,
som deraf fått mindre lott an vi. Ofantli¬
ga skogssträckor, som nu årligen afsvedja*,
skola, under fördelaktigare conjunctur, åter
betackas af träd, och den fruktade bristen
skall allt mer och mer aflägsna sig. Jern*och
JSergverken skola ej sakna kol, då de beta¬
la deras värde, och erhålla optionsrätt till
vissa skogar, vid försäljning; och. om Jernet
blir dyrare i min plog, stiger äfven sädes-
tunnan, och min förlust är ingen. Skulle
trädvarorna i våra hamnar ej finna afsättning,
da först tror jag, att skogarne skola minskas
genom vanvård ; Men en sådan händelse för¬
utsätter en ändring i Europas politiska system,
och kan nu hvarken beräknas eller fruk¬
tas. Afliigsenheten från hamnarna och svå¬
righeten att dit framföra <kogseflecter må
bli ägarnes omsorg. Jag tror, alt det pris,
England har på en bjelke, välförståendes med
afdrag af frakt och andia dylika kostnader,
skall ur våra skogar framkalla millioner så¬
dana, hvilka nu multna, och endast göda
612 Besv. och Ekotu Utsk. Betänkanäen»
den jord, som förgäfves frambringar dessa
naturens rikedomar.
Man befarar, att våra importer, skola
bli dyrare; Men vore detta ock följden, så
Iean man väl ändå ej fordra, att skogsägaren
på sin bekostnad skall fälla priserna derå.
Min lilla kännedom af handelns natur öfver*
tygar mig derom, att en vara, sorn utländnin-
gen tillför mig, alltid skall bli milsdr© dyr
än den jag hemtar hos honom, ty det beror
ju af mig, att köpa den förra, och af honom,
att sätta pris på den sednare. Skulle hvar
Fraktfart vara så förmonlig som uppgifvet är,
så kan den nog bestå, om några trädvaror
försvinna ur dess exportladdniugar. Dalkar*
len skall alltid gå till Stockholm på arbete,
och finna sin räkning dervid, om han ock
ej skulle kunna medföra pä ryggen ett pär
Lisp. Jernsmiden.
Till styrka för bestridandet af oftanämn*
de export, åberopar man Product-PIacatet,
såsom ett privilegium ; men detta placat har
aldrig haft en sådan natur. Icke längesedan
blef allmänheten, på Kongl. Majus Befall¬
ning, genom HäradsRätterna åtfrågad, om det
skulle upphäfvas, och på detta sätt kan intet
privilegium behandlas.
Jag har genomgått de vigtigaste skäl,
som emot friare export åberopas; de hafva
segrat i Utskottet, men deras rätta halt skall
af allmänheten bättre pröfvas. Det jag emot
dem vördsamligen anfört, ökadt med ett kort
tillägg, må en gång bli mitt försvar inför
.Beiv. och Ekon. Vtsk, Betänkanden, 613
den domstol, som skall granska våra repre¬
sentativa åtgärder.
Huru skall nationens fattigdom och för¬
lägenheten i vårt penningeverk kunna häfva®,
om man ej begagnar landets naturliga förmo-
ner, och på allt sätt förökar våra exporter?
Hvarje hushåll blir rikt, då det säljer mera
än det köper, och Statshushållningen måste
afgifva ett lika resultat. Om Norrige, vårt
brödraland, Utför Trädvaror för fem millio¬
ner, hvarföre skola vi stadna vid en? och
ligger ej i denna disproportion bevis nog
för nödvändigheten att vidtaga bättre utvä¬
gar? hvarföre uppehålla sig vid sättet, huru
varorna komma bort? Nog att de bli sålde
till landets förmon. En jordbrtikare vore
oklok, om han envisades, att sjelf transporte¬
ra bort sin spanmål, då köparen sjelf derom
ville dra försorg, och Sveriges ställning skall
länge motsäga möjligheten att drifva en stor
activ sjöhandel. Carthago kunde det fordom
med det rika Afrika bakom sig. Förenta Sta¬
terna kunna det må hända nu, understödde
af det omätliga Amerika. Det var och är
inom deras förmåga, att underhålla en stor
krigsflotta, och denna måste finna3 bredvid
en utbredd sjöhandel. — Men om England,
med sin höga odling, sia förvånande industri,
redan vacklar under tyngden af sin sjömagtj
huru kunna vi vänta framgång på en sådan
hana? och bör ej förökad folkmängd, upp*
drifven odling och slöjdskicklighet föregå
ett sådant bemödande?
<5i4 Bcsv, och Ekon• Utsk. Betdnkanden.
Denna min reservation anhåller jag öd-
mjukligen få åtfölja Högloft. Utskottets Be¬
tänkande, hvilket jag gillar i hvad det till¬
styrkt om trädhfmdeln på Norrige.”
3:0 Af Herr Friherre N. Edelcrantz:
”Ehuru jag, med den fullkomligaste tillförsigt
till Kongl. Maj.ts visa och ömma omsorg för
fäderneslandets väl, äfven för min del före¬
nar mig uti det resultat af Utskottets Betän¬
kande, som innehåller och föreslår, att frå¬
gan, så väl om produktplakatets suspension,
som om en friare handel med Svenska skogs-
effekter, bör till Kongl. Maj:ts visa pröfning
och afgörande öfverlämnäs; så, emedan Kongl.
Maj:ts Höga rätt att ensam besluta öfver dy¬
lika ämnen alldeles icke beror af ett sådant
öfverlemnande, och Utskottet således icke kan
anses hafv* uti detta mål vidtagit någon verk-
lig åtgärd, nödgas jag emot samma Betän¬
kandes resultat för öfrigt och i det afseen¬
de reservera mig, att Utskottet icke, såsom
i min tanka bort ske, hos Riksens Ständer
föreslagit ett bestämdt underdånigt tillstyr¬
kande bifall till den sednare frågan, på sam¬
ma grunder och i likhet med Utskottets vid
sistlidne Riksdag deröfver afgifna Betänkande,
ehuru till ett sådant tillstyrkande full an¬
ledning, efter min öfvertygelse, finnes uti jem-
förelsen emellan de å Ömse sidor åberopade
och uti Betänkandet upptagna skäl för och
emot denna för Fäderneslandets allmänna in¬
tressen, nu mer än någonsin, vigtiga fråga.
Dess närvarande vigt för Nationen, för¬
modar jag, att ingen lärer betvifla, som faster
Best), och Ekon. Utsk. Betänkandejj.
615
sin uppmärksamhet på anledningen, hvarföre
Riksens Ständer blifvit af Konungen denna
gäng sammankallade, hvilken hufvudsakligen
är afhjelpandet af Rikets iråkade förlägenhet
i afseende pä allmänna hushållningen och
penningeverket. Oaktadt de nitiske och upp¬
lyste mäns oafbrutna bemödanden, som, både
inom och utom de samlade RiksStänden, sys¬
selsatt sig med förslag till financernas upp-
hjelp. näe, är det mycken tvifvel underkastadt,
om motfäderneslandets närvarande tärandesjuk-
domandra botemedel på detta sätt kunna upp¬
finnas, än blotta palliativ, alltid likväl nyttiga,
dä de ej förvärra tillståndet, utan bibehålla
det oföräntlradt, till dess en radikal kur kan
begynnas och blifva verksam. Alla de mång-
falldiga combinationer af ideer och förslag, som
kunna framställas, om minskning eller förök¬
ning af sedelmassan, om modificationer af pap¬
pers- ellerspeciemynt,under flere benämningar;
om papperets förvandling i silfver eller vexlar
och tvertom; om allmänna eller enskilta kre¬
ditens användande, om utlåningar af eller
till Staten; om Riksgälds- eller Stats-obliga-
tioners utgifvande, deras vilkor och olika be,
skafFenhet m. m., kunna väl befordra en stör¬
re ordning i penningeverkets allmänna för¬
valtning, öka rörelsens hastighet, minska
misstroendet genom förbättring i formerna
och lifva hoppet om ett lyckligare tillstånd
i framtiden, men lära dock ej kunna direkt
frambringa en ny redbar förmögenhet och
säkert fortfarande kredit. Dessa förmoner
6i6 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänhanden,
lunna, efter alla tiders och Nationers erfaren¬
het, efter alla upplysta Stalshushållares öf¬
vertygelse, endast vinnas genom bibehållan¬
de och årligt ökande af reela produkter, och
dessa produkters befordrade omlopp och af¬
sättning genom en fri handel, — Då det nu
är ostridigt, att sådana frågor, som den när¬
varande och andra dylika, hvilka egentligen
tillhöra Ekonomiutskottets pröfning, omfat¬
ta möjligheten att för Riket bereda, öka samt
på det förmonligaste sätt använda en årlig
produktion af flera millioners värde, vågar
jag påstå, att på detta Utskotts öfverläggnin-
gar och visa beslut, lika mycket som på de
egentligen så kallade financiella Utskottens,
beror i denna stund framtida ödet af Sveriges
allmänna hushållning, äfvensom af Rikets
deraf beroende penningeställning och mynt¬
förhållande, Jag vågar dernäst inför detta
Utskott förklara att, till följe af dessa ostri¬
diga sanningar, jag anser mig, ej mindre än
hvarje Utskottets ledamot, ställd till ansvar för
Nationen och efterverlden, om jag lättsinnigt
behandlar ett mål af denna vigt, om jag för¬
summar något enda skäl, något enda tillfälle
till försvar för bibehållandet eller förökan¬
det af de produkter, fäderneslandets jord och
dess invånares arbetsflit kunna frambringa,
än mer, om jag fattar beslut stridande der¬
emot.
Såsom en följd af denna förklaring an¬
ser jag för min skyldighet alt upptaga och
närmare söka uplysa vissa uppgifter i detta
Eesv. och Ekon, Utsk, Betånkanäen. 617
ämne, hvilkas beskaffenhet och förhållanden
annu icke synas vara för allmänna omdömet
tillräckeligen utvecklade,
Man åberopar såsom ett skäl mot han¬
delsfriheten saknad reciprocitet i förmoner
emellan Sverige och andra nationer, i syn¬
nerhet England, Detta ämne kan i allmän¬
het betraktas med hänseende till följande gne
frågor,
i;o Hvaruti beståren sådan reciprocitet?
2:o Uti hvilka fall är den iakttagen el¬
ler försummad?
g:o Yore en fullkomlig reciprocitet oss
nyttig?
I allmänhet består reeiprociteten emel¬
lan 2 handlande nationer uti följande om¬
ständigheter:
i:o Ömsesidigt tillstånd att låta den an¬
dra nationens produkter hos sig införas, och
sina produkter af den andra afhämtas,
2:0 Jeinlikhet i dels utgående dels in¬
kommande afgifter i dessa fall,
5:0 Jemlikhet uti Skepps- och Dästum-
gälder för bägge nationernas Skepp i hvar¬
andras hamnar. —,
Under omöjligheten att vid detta tillfäl¬
le ingå uti detaljerad pröfning af alla dessa
omständigheter, får jag blott i allmänhet
anmärka, att nästan alla Engelska produkter
och bland dem stenkolen äro i England til-
lakne akt utföras af främmande, som det å-
stunda, då våra trädvaror äro här dels all¬
deles förbudna att utföras, dels endast af
«5iö Besil, och Ekon. TJtsJi. Betänkaneten.
vissa slag, och till viss qvantitet samt dimen¬
sion tillätne för främmande att afhämta.
Hvad införandet ä ömse sidor angår, så tillå¬
ter England införandet af Sveriges förnämsta
produkter, såsom jern, trädvaror, tjära, beck,
kimrök, pottaska, koppar, färgmossor m. m.,
men Englands förnämsta produkter utom
Stenkolen, nemligen Manufacturvaror af al¬
la slag, äro i Sverige med få undantag /ér-
bjuder att införas.
Utgående Tullen i England på de pro¬
dukter, som derifrån utföras med Engelska
skepp, varierar från -§■ till 6 å 7 procent af
värdet, utom för stenkolen, som erlägga om¬
kring 25 procent. — Utgående Tullen för
Svenska varor med egna skepp varierar ifrån
^ till 20 å 25 procent af värdet. Fremman¬
de Skepp betala i England för stenkolen f-
mer i Utgående tull än egna, men i Sverige
betala främmande skepp i flesta fall dubbelt,
och för trädvaror nästan alltid tredubbelt emot
livad egna skepp i utgående Tull erlägga.
Inkommande Tullen på Svenskt Jern i
England är, med Engelska skepp, emellan 3-
och £ af varans värde, sedan alla kost¬
nader blifvit betaldej för bräder är den vid
pass §• af samma värde. Svenska Skepp er¬
lägga en förhöjning i denna tull för jernet,
af vid pass 25 procent, och för bräderna af
blott 5 procent, icke af värdet utan af sist¬
nämnde afgifter. De utländska produkter,
som äro i Sverige förbjudna, betala här, i fall
af tillåtelse» ifrån 50 till 100 procent uti
Resi). och Ekon, TJtsJi. Betänkanclen, 6i(j
tull, och alla, då de med främmande skepp,
här införas, en förhöjning af 40 procent.
Vid noga jemförelse af alla dessa förhål¬
landen, kan Svenska Handelsintresset icke ge¬
nom den nu varande reciprocitetens beskaffen¬
het anses vara lidande.
Sluteligenhvadreciprociteten uti Skepps- och
Lästumgälder angår, såerlägga Svenska skepp
i Engelska hamnar betydligen mer än Engelska
i våra. Man kunde såsom orsak dertill anföra
dyrheten af materialier, dagsverken och andra
omständigheter, som göra underhållet af ham-
narne, Båkarne, Lotsverket m. m. kostsam¬
mare i England än i Sverige, hvarföre äfven
dessa umgälder, såsom beroende af lokala för¬
hållanden, äro på olika ställen olika; men.
det beror helt och hållet af oss sjelfva att
i denna del införa en noga reciprocitet;
ty hvarje Lands Styrelse är ostridigt be¬
rättigad att föreskrifva de villkor, under
hvilka den tillåter besök af främman¬
de nationers fartyg. Att Svenska Styrelsen
hittills ej förhöjt dessa umgälder för främ¬
mande till fullkomlig likhet, härrör väl för¬
nämligast deraf, alt en sådan reciprocitet
skulle vara oss sjelfva skadelig, och minska
antalet af främmande skepp, hvilka, ehuru
de påstås göra intrång i vår sjöfart genom
det de afhämta vissa fäderneslandets produk¬
ter, icke anses göra det genom afhämtandet
af de öfriga; och flere patriotiske män, som
nu yrka reciprociteten i Skeppsumgälder
för de utländska fartyg, som exportera våra
Ö20 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden-,
trädvaror, skulle säkert finna densammå
skadelig för vårt handelsinteresse, vid eX-
porten af jern och andra Svenska produkter.
Sådant är i allmänhet förhållandet af den så
ofta yrkade reciprociteten, och jag hemställer
till hvarje oväldig man, om deruti finues
någon rättvis anledning att inskränka handels¬
friheten med en af Rikets produkter, mer ätt
med alla de öfriga»
Ibland de mest åberopade skäl emot ex¬
port-friheten af Skogseffekter med Utländska
skepp, är det påstående, att denna frihet,
såsom stridande emot produktplakatet, är en
privilegiifråga, och som sådan icke katt a£
Riksens Ständer upptagas, än mindre emot
samma privilegii innehåll hos Kongl Majtt
i underdånighet tillstyrkas, Detta alldeles
ogrundade påstående, såsom jag längre fram
skall bevisa, är ett sätt att söka bifall hos
personer, hvilkas upplysning och öfvertygel¬
se ej skulle tillåta dem att understödja ett e-
mot fäderneslandets bästa, och de tydeligäste
samhällsrättigheter stridande anspråk, om ej
detsamma, framstäldt under karakter af grund¬
lag eller privilegium, ansågs vara af Konung
och Ständer orubbeligen sanktioneradt. —
Om jag blott för ett ögonblick och emot
förhållandet skulle medgifva, att produktpla¬
katet är ett privilegium, en monopolisk rät¬
tighet ifrån äldre tider, beviljad åt någon visa
klass af medborgare, så skulle först böra an¬
märkas, att det gifvas rättigheter gemensam¬
ma för alla klasser, ännu äldre än produkt®
Best), och Elion. Utslc. Betänkande/l, 6ai
plakatet, emedan de voro till före sjelfva
samhällsinrättningen, ännu mer orubbeliga,
emedan de grundas på sjelfva naturens lag,
på hvilken samhällsförbundets måste Vara
byggd. Sådan är den rättigheten att uppe¬
hålla sitt lif och försörja sig med sitt arbe¬
te, och den deraf följande rättighet att äga
och fritt disponera produkterna af samma
arbete, eller det för alla menniskor gemen¬
samma privilegium, som är kändt tinder namrl
af ägande rätten, och hvarifrån slutligen ej
kan skiljas det tredje, att få sälja sina ar¬
betsprodukter till den eller dem, som betala
dem efter sitt fulla värde.
Dessa äldsta af alla privilegier hafva an¬
setts heliga och orublseliga hos de folkslag,
der icke mängden består af slafvar eller lifeg-
na, och hafva sällan hos policerade nationer
blifvit alledSes upphäfna, utan genom anarchi
eller despotism.
Men det är icke svårt att bevisa, att produkt¬
plakatet omöjligen kan såsom privilegium an¬
tagas. Förnämsta skälet för detta påstående
liemtas af Kongl. Maj:ts Försäkran till Rikets
Borgerskap och Städer af den 28. Febr, 1789;
latom oss rådfråga denna försäkran, och vi
skola tvertom linna densamma bevisa, att pro¬
duktplakatet icke är det: Kongl. Majit lof¬
var och försäkrar härigenom, heter det i
i:sta §., Rikets Borgerskap och Städerna i
allmänhet att vid deras innehaf vande privi¬
legier fri- och rättigheter 0 qval dt och orub-
beldt nu och i everdeliga. tider bibehällttt
och skyddade narda.
622 Eesv. oth Ekon. Utsi. Betänkande»,
Dernäst, uti 2:dra §., vill Kongl. May.t
äfven i naclér förklara, att det så kallade
■produktplakatet alltid skall blifva i sin
helgd och till efterrättelse tjena, då Riket af
Krig icke är oroadt, eller då andra särshilm
ta orsaker till dess hvilande ej föranleda.
Blotta uppläsningen af dessa 2ne olika
stadganden är tillräekelig att öfvertyga hvar¬
je fördomsfri man, att ej allenast Kongl.
Maj:t sjelf tydeligen åtskiljt och särskilt
yttrat sig om Privilegierna och ProtfuctPla-
katet, utan ock att skillnaden deremellan är
grundad i sakens natur, emedan Privilegierna
skola verkeligen förblifva oqvalda och orub¬
bade, då deremot ProduktPJakatet kan, så¬
som andra Ekonomiska författningar, genom
förekommande omständigheter elier orsaker,
blifva hvilande.
Men, äfven om ProduktPlakatet skulle ä-
ga kraft af privilegium, hvilket jag nu bevi¬
sat att det ej kan äga, så är dess verkan all¬
deles ingen, uti den särskilta frågan om ex¬
porten af skogseffekter, emedan ProduktPla¬
katet ej vidrör samma fråga. Låtom oss i
detta afseende rådfråga äfven denna författ¬
nings innehåll, så skole vi hnna sanningen
af detta påstående.
ProduktPlakatet af den i o November 1724
innehåller bokstafligen: De främmande må¬
ga icke med egna eller befraktade utländska
fartyg, vid Confiskation af skepp och gods,
ifrån nästa års början hitföra andra än de*
ras egna Landsprodukter.
UesVé ooh Ekon. Utsk« Betänkanden
Då nu fråga om den önskade handels»
friheten angår Trädvaror, som äro en Svensk
Produkt, då den vidare angår denna Svenska
Produkts utförsel, men alldeles icke utförseln
af någon utländsk Produkt, så är emellan
ProduktPlakatets innehåll och denna fråga
alldeles samma skillnad som emellan export
och import, det vill säga, som emellan norr
och söder, eller emellan dag och natt.
I afseende dernäst på Bergsrörelsens
yrkade anspråk, är det ostridigt, att, då ä-
ganderätten i allt respekteras, kan denna nä¬
ring aldrig genom exportfriheten i sina rät¬
tigheter förnärmas, emedan de skogar, hvilka
tillhöra densamma, härefter, såsom hittills,
orubbade dertill måste disponeras, så länge
ägaren det sjelf vill, äfven om det skulle
ske med hans verkliga förlust, äfven om de¬
ras produkter kunde med större vinst på an¬
nat sätt användas, eller samma jord, genomt
odling och vattnets utsläppande, frambringa
större ren afkastning. Härvid bör likväl an¬
märkas, att, då endast ung och mindre afläg¬
sen skog användes till kolning, måste det
vara Bruksägarens eget ostridiga intresse, att
för de träd, som hunnit förbi denna ålder,
och för dem, som genom afståndet ej till
detta behof kunna användas, kan genom han¬
delsfriheten beredas en afsättning, som beta¬
lar deras rätta värde, hvilket under årens lopp
alltid tillväxer i en större proportion, än
transportkostnaden försvåras.
Bihang till RihsSt. Prat. »8i7*»8»8» 8'‘h Sami. N;r 79 8<>>
Hesv. och Ekon. TJtsk. Eetänkanden.
Förgäfves åberopar man otillgänglighe¬
ten af en stor del skogar. Det kati ej nog
ofta upprepas, att 'denna otillgänglighet al}-
drig kan blifva ett skäl till allmän in¬
skränkning, äfven för de tillgängliga: att
denna otillgänglighet till en stor del
härrör af handelstvånget, och endast kan
afhjelpas genom handelsfriheten, som hö¬
jer värdet af produkterna; att, då flottning
nu utan strömrensning eller andra allmänna
anstalter, på 30 och 4° mils afstånd, varit
möjelig, måste densamma, understödd af så¬
dana medel, blifva ännu lättare verkställbar.
Den stora magt och rikedom, sorn Eng¬
land, Frankrike och Holland vunnit genom
en utvidgad egen Sjöfart, och som hos flere
Patriotiska män fö dt den öfvertygelse och
det hopp, att äfven Sverige skulle genom
samma medel kunna vinna samma ftirdelar,
den vinst, fäderneslandet vid vissa förmonliga,
ehuru snart öfvergåends conjuncturer verke-
ligen skördat deraf, såsom vid förra Ameri¬
kanska kriget, har uti närvarande fråga för¬
nämligast kallat uppmärksamheten att un¬
dersöka, hvad verkan en fri export af våra
skogselFekter med främmande skepp skulle kun¬
na medföra för vår egen sjöfart. Denna sjöfart,
påstår man, skulle af en sådan frihet undergräf-
vas, och dess undergångderigenom beredas. Jag
vill icke bestrida möjligheiten, att Svenska sjö¬
farten, oaktadt dess af Skeppsredarne sjelfva
nu temmeligen allmänt öfverklagade vanmagt,
kan för fäderneslandet bereda de fördelar,
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkvnden.
h \ ilka man hos ofvannämde nationer hittills
ansett vara en följd af deras centrala läge,
blidare klimat, större fysiska odling, och
flera andra orsaker; jag vill hoppas, äfven¬
som jag med hvar och en rättsint Patriot
önskar, att sådana Conjuncturer för vår sjö¬
fart som det förra Americanska krigets, måt¬
te snart återkomma, ehuru den allmänna na¬
vigationslag, som Lagstiftaren på Verldshaf-
ven med styrkans rätt i senare tider infört,
ej mera lärer i krigstider erkänna några neu¬
trala fartyg, ej heller underlåta att förkla¬
ra alla fiendtliga hamnar för blockerade. Men,
då inga bevis till stöd för denna befarade
undergång blifvit anförde, då aldrig Svenska
Skogsprodukter af denna orsak saknats för
Svenska skepp, som velat föra dem, då ej
allenast Svenska Sjöfarten under frihetsåren
varit med föga skillnad lika aktiv, och med
lika många skepp idkad, utan man ock uti
flera skrifter och anföranden sökt bevisa den
stora vinst, som tillfallit nationen af dess
Fraktfart, jemte det man påstått, att af träd¬
varornas försäljning ingen handelsvinst upp¬
kommit, nödgas jag förklara ofvannämde yt¬
trade fruktan, om icke för en motsägelse, åt¬
minstone för en ogrundad gissning. Ty,
huru kan handelsfriheten med skogsefFekter-
na bereda undergången af en sjöfart, som, i
sig sjelf och utan trädhandeln, medför så
stora fördelar? Och, dä denna frihet ej be¬
tager Svenska Skeppsredaren tillfälle, än min¬
dre rättighet, att intaga sådan last, hvarföre
<520 Eesv. ock Ekon. TJtsk. Eetankanden.
skall han förmena skogsägaren, att äfven ät
andra få försälja, hvad han sjelf ej vill, ej
kan, eller ej hinner medtaga. Dernäst, då
Svenska Skeppsredaren, sorn han sjelf erkän¬
ner, inlastar trädvarorna, ej för någon han¬
delsvinst, utan endast för att ej sakna frakt
vid utgåendet, och derefter, obekymrad om
Svenska exporten, merendels fortsätter sin
fraktfart ofta i flera år, emellan fremmande
nationers hamnar, för att befordra afsättnin-
gen af deras produkter, så är det för ända¬
mål, alldeles skilda från nationens vigtigaste
intressen, som denna sjöfart idkas, som det¬
ta tryckande exklusiva handelstvång försva¬
ras, som möjligheten försummas att utvidga
vår egen produktion, att öka dess handelsvar»
de, att nära ett stort antal fattiga Invånare,
ihvilkas behof eller nöd fordrar afseende, e-
liuru deras klagan ej höres från djupet af de¬
ras skogar.
Hvarje upplyst Regering, säger man,
hör gynna sin nations handel och på allt
sätt befrämja dess egua sjöfart, Men denna
handel gynnas rättast just derigenom, att
man utvidgar exporten af egna produkter
och befordrar deras försäljning till det hög¬
sta pris. Deremot gynnas andra nationers
handel, då Svenska skepp, Svenskt sjöfolk
och Svenska penningar användas att transpor¬
tera den ena främmande nationens produkter
till den andra.
Äfvenså bör egna Sjöfarten befrämjas pa
allt sätt, likväl med undantag af det enda
Besv. och Ekon. Ut sk. Betånkanden.
sätt, då det sker med andra näringars be¬
kostnad eller förtryck.
Att Svenska Fräktfarten icke behöfver
särskilt understöd af Regeringen, följer, så¬
som nyss blifvit anmärkt, af de Calculer, som
vilja bevisa den stora inkomst, Riket deraf
drager årligen. Skulle det åter medgifvas,
att dessa Calculer äro öfverdrifna, att vinsten
ej är sä stor, eller att denna rörelse ej kan
utan artificiel kraft bibehållas, äger densam¬
ma, betraktad såsom enskild näring, alldeles
ingen rättighet, att framför andra, eller med
deras förlust, befrämjas j ty de företag a£
enskilta industrien, som ej löna sig för id-
karen, böra aldrig af samhället understödjas,
än mindre uppmuntras och utvidgas. Anses
den åter nödvändig för samhällets bestånd,
så måste den ock af samhället gemensamt
upprätthållas, icke på bekostnad af blott en
enda klass medborgare: Skogsägaren; icke
med inskränkning af en enda produkt: skogs-
effekterna, hvilken, för att blifva den vigtiga-
ste af alla, ej behöfver mer, än att det til¬
lätes. Om utländska fraktfartens politiska
angelägenhet är så stor, så bör hela natio¬
nen genom en allmän särskilt bevillning
sammanskjuta en summa årligen åt Skepps»
redarne, för att kunna bibehålla densamma,
hvilket, ehuru orimligt det bör synes, i när¬
varande fall, likväl vore det mindre, och i
alla fall mera rättvist, än att en viss klass,
till större delen den fattigaste i nationen,
skall, i stället för penningar till näringsme-
628 BeSp- och Elion. TJtsh. Betänkanden.
elei och andra nödvändiga behof, utom sina
utskylder till Kronan, åtnöjas med barken
af de mastträd eller bjelkar, hvilka det nu
vägras honom att fritt använda och försälja.
Till följa af dessa skal, jemte fle¬
ra som Utskottets Betänkande innehåller,
kan jag ej anse Utskottet hafva uppfyllt
dess åliggande, då det, ehuru under med¬
gifvande af handelsfrihetens stora angelä¬
genhet i allmänhet, för öfrigt endast öfver¬
lemna! detta mål till Kongl. Maj:ts visa
pröfning och Beslut. För min enskilta del
anser jag mig skyldig till Bikets Höglofl.
Ständer vördsamt föreslå, att hos Kongl. Maj:t
måtte i underdånighet bestämt tillstyrkas
Nådigt bifall till följande förändringar i nu
gällande författningar angående handeln med
skogsefFekter:
1:0 Att alla SkogsefFekter, äfven ma¬
steträd och gröfre bjelkar, må blifva tillåtne
att både med egna och främmande fartyg ut¬
föras, utan inskränkning uti dimensioner el¬
ler myckenhet.
2.-0 Att utgående Tullen för dessa varor
med Svenska skepp må bestämmas till när¬
maste likhet, i proportion af värdet, med
utgående Tullen för andra Svenska Produk¬
ter.
3:0 Att utgående Tullen med främman¬
de skepp, som nu för dessa varor är tredub.
hel, äfven måtte nedsättas i jemförelse med
hvad Svenska Skepp erlägga, till närmaste likhet
med Svenska produkter, hvilka, efter nuva¬
Ees v. och Ekort. Ut sk. Betänkan elen. 6 ig
rande tariff, merendels betala blott dubbelt
utgående Tull med utländska fartyg.
Om dessa förändringar af Kongl. Maj:t
skulle i nåder bifallas, kan väl icke denna
handel sägas vara fullkomligen frij men rätt¬
visans fordringar blifva uppfyllde, allmänna
jemvigten emellan flera näringars anspråk
och rättigheter blifver återställd, reciprocite-
ten emellan Sveriges och andra Nationers
handeisförmoner, hvilken äfven af Utskottet
sorn ett villkor blifvit yrkad, finnes ej alle¬
nast iakttagen, utan äfven väga till vår för¬
del, och framför allt finnes ett nytt värde
skänkt åt £ af Sveriges areal, utan hvilket
alia nu och ofta förut väckta patriotiska för¬
slag om Kronoskogars och allmänningars nyt¬
tigare användande evigt skola förblifva en¬
dast vackra luftslott.
Under Staters allmänna hvälfningar och
täta inre brytningar bland Nationerna, under
politiska eller ekonomiska Systemers resning
och fall, framgår sanningen, ledd af erfaren¬
heten, och allmänna opinionen följer troget
dess spår; fördomarne vika småningom, och
de villor skingras, som enskilta intressen ut-
bredt på dess väg. — Hvarje redlig Svensk
medborgare bär inom sig den öfvertygelse,
att en nation, sorn i constitutionella författ¬
ningar ställt sig i biedd med de friaste, ej
skall gä tillbaka uti upplysning, ej skall för¬
neka grundsatsérne af frihet och rättvisa,
äfven uti de förhållanden sorn röra dess all¬
männa hushållning.
630 Hav. och Eko». Utsh. 'Betänkande»,
Uti detta yttrande förklarade Herr von
Hejne och Herr Herbzenhjelin samt Respe-
ctive Ledamöterne af BondeStåndet sig in-»
stamma. Ut Supra.
N:r 104.
11 iksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtshotts förnyade Utlåtan¬
de öfver gjord hemställan om Commi-
nistrars befrielse från Skjutsnings-s kyU
digheter för sina Boställen under krigs¬
tider.
T
-Mrån Högvördiga PrestStåndet och VällofL
BorgareStåndet har Utskottets i detta ärende,
ander den 26te sistlidne Januari afgim^s Be¬
tänkande blifvit återremitteradt, med an¬
märkningar deröfver, att, då Utskottet med¬
gifva billigheten af den sökta b irieisen,
samt stridigheten emellan den sk iufsni nes skyl¬
dighet, som nu blifvit Comministrarne älagd,
och Högvördige PrestStåndets under den 28
Juni 1809 gjorde Concessioner, likväl icke nå¬
gon utväg blifvit uppgifven, hvarigenom detta
onus, sorn förmenes vara uppkommet genom
en misskrifning uti Riksdagsbeslutet, kunde
i laga ordning häfvas, och saken således
försättas i sitt fordna och rätta skick.
Utskottet har uti sitt förra Betänkande
angifvit de skäl och grunder, hvarföre det
då icke ansåg sig tiliständigt ingå i någon
Eesv, och Elkon. Utsk. Betänkanden.
öfverläggning, om, och genom hvilken au-
ctoritet rättelse härutinnan borde sökas, utan
hemställt detta till Riksens Högloll. San¬
ders egen pröfning och afgörande. Men, då
nu af Respective RiksStånden blifvit å nyo
yrkadt, att något sätt till denna rättelses
vinnande måtte bestämdt uppgifvas 5 så finner
Utskottet intet hinder möta för dess vörd¬
samma tillstyrkan, att Riksens Höglofl. Stän¬
der, genom samfällt öfverenskommelse och
derpå grundad underdånig skrifvelse, hos
Kongl. Majit anmäla sakens förhållande, jem¬
te en lika underdånig anhållan, att denna
Comministrarne uti kungörelsen af den 6
April 1S10 ålagde skjutsningsskyldighet måt¬
te, såsom troligen tillkommen af något miss¬
tag vid Ständernas då aflåtne underdåniga
Skrifvelse, och det under den 2dra derpå
följande Maj utfärdade Riksdagsbeslut, i
laga ordning upphäfvas, och Comministrar¬
ne således komma i åtnjutande af den yrka¬
de, samt i Privilegier och billighet grunda¬
de, befrielsen. Stockholm den 28 Aprill 1818.
N:r .105.
Riksens Tlöglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotts utlåtande öfver yr¬
kade Tabell-formulär er för Herrar Lands-
Höfdingars Berättelser om årsväxten,
m. m.
Uti Protocoll af den 2 sistlidne Januari
632 Bcsv. och Ekon. Utsa. Bctänkanden.
har Högvördiga PrestStåndat fattat beslut
om tryckningen af Landshöfdingarnes berät¬
telser, rörande årsväxten, i form af Tabeller,
lindér likhet med de i allmänna Tidningar-
ue införde sammandrag af vexelsluten å
Stockholms Beurs5 och, sedan beslutets verk¬
ställande blifvit uppdraget åt Riksens Högloft.
Ständers Justitias-Ombudsman, har det Hög-
vördige Ståndet anmodat Allmänna Besvärs*
och Ekonomiutskottet, att till RespectiveRiks-
Stånden inkomma med förslag, huru sjelfva
berättelserna och de deraf skeende samman¬
drag, skola lämpligen inrättas, för att med
all möjlig likstämmighet lemna en kort,
men saker öfversigt af det Ekonomiska till-
o O
ståndet uti Rikets åtskilliga Provincer. . Till
vidare upplysning, af det derigenom åsyftade
ändamål, är bifogadt ett Memorial af tjenst¬
förrättande Kongl. Öfver* Hopre di kan ten m.
m. Herr Doctor Hedrén, hvaruti anföras de
olägenheter, som härflyta af dessa berättel¬
sers olikformighet, på det sätt de hittills
vanligen varit författade, några anvisningar
till den korthet, tydlighet och brukbarhet,
hvarmed de böra vara inrättade, och slut¬
ligen förslag till tjenlig» utvägars vidtagan¬
de för att inhemta sådana bidrag och un¬
derrättelser, hvarpå uppgifterna böra grun¬
das, för att blifva likstämmiga, pålitliga och
upplysande både för Allmänheten och för
Styrelsen.
Då Utskottet nu går att afgifva sitt ut¬
låtande öfver detta uppdrog, lärer det icke
undfalla Riksens Högloft. Ständers upplysta
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 635
uppmärksamhet, att dylika formulairer och
föreskrifter, så enkla vid första påseendet,
likväl innebära en icke ringa svårighet att
uppgöra och en ännu större för vederböran¬
de auctoriteter och Embetsman att verkstäl¬
la. Då noggranna calculer och beräkningar
på åkerbrukets afkastning ännu äro i vårt
fädernesland en nästan okänd sak, då de på
ganska få orter ens anställas, då de på an¬
dra, af en falsk fruktan för ökade pålagor,
förtigas, och å andra åter* af vidskepelse
anses med vedervilja; så länge kan man icke
vänta någon fullständighet, ehvad helst fö¬
reskrifter kunna meddelas. När härtill kom¬
mer, att de första underrättelsernas frambä¬
rande ofta bero af vissa enskilda Personers
dels intresse, dels inskränktare kännedom
och individuella åsigter, så kunna de än
mindre upphinna den erforderliga grad af
omfattning samt pålitlighet, som fordras till
en ändamåls-enlig upplysning.
Uti en sådan sakens ställning och med
hänseende till Allmänna Opinionens nu va¬
rande sk^pk, finner Utskottet tiden icke va¬
ra inne att för dessa slags uppgifter före¬
skrifva några vissa och determinerade for¬
mulairer, hvilka, utom den förökade möda
de medförde för Kongl. Maj:ts redan med
så mångsidiga göromål öfverhopade Befall¬
ningshafvande och andra Corpnrationer, skul¬
le troligen snarare kunna missleda både Sty¬
relsen och den enskifta hushållaren, i anse¬
ende till uppgifternas bristfällighet och o-
pålftlighet, än gifva några verkligen upply-
<*34 Besv. och Ekon. JJtsk. Eetänkanden.
$ande och för ändamålets ernående säkra re¬
sultater.
Utskottet anser derföre Riksens Högloft.
Ständers närvarande åtgärd böra inskränkas
till en hos Konungen skeende underdånig
anhållan om Kongl. Majrts Nådiga befall¬
ning till dess Allmänna Magazins-Direction,
att i sammandrag af trycket utgifva Herrar
Landshöfdingars sista berättelser om.årsvex-
ten för hvarje år, på det sätt, som Dire-
ctionen linner för ändamålet lämpligast, an¬
tingen i Tabell eller Text, och lärer Dire-
ctionen icke underlåta att hos Konungen i
underdånighet begära de ändringar i uppgif¬
terna, som den anser behöfliga, och hvilka
Kongl. Maj;t då torde finna för godt, att
till vederbörligt afgifvande Dess Befallnings¬
hafvande i Nåder anbefalla. Dock varder
detta jemte flere Ledamöters serskildt fattade
mening och förslag Riksens Höglofl. Stän¬
ders vidare pröfning vördsnmligen under-
stäldt. Stocholm den 24 Aprill 1818.
Transsumt af Protocollet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- oell
Ekonomi- Utskott vid Urtima Riksda¬
gen i Stockholm den 24 Aprill 18x8. —•
Herr Frosten Friman inlemnade ett skrifte-
ligt anförande så lydande :
Det har alltid förekommit mig, att
man såsom vägledning för dessa slags
'Best), och Ekon. Utsk. Betanhanäen. - 635
undersökningar kan föreställa sig besva-
randet af tre särskilta frågor :
1:0 Hvad önskar landets styrelse veta för
att derefter kunna reglera sina dispositioner?
och hvad den enskilte Hushållaren, för att
efter förhållandet på andra Orter kunna
lämpa sina spekulationer och företag?
2'o Då man utgår från den almänt med-
gifna oell uti Hcglofl. Htskottets Betänkande
motiverade åsigten, att sådana uppgifters ofull¬
komlighet uti sakernas närvarande läge icke
får afses; huru böra de då påbjudas, för att med
hvarje år erhålla en säkrare bestämning?
5:0 Huru böra de inrättas, så att deras
inhemtande blifver lätt och deras anförande
enkelt, samt till följe deraf enskilta personer
icke må förtröttas att samla och publike
Embetsman icke alt ordna de samlade un¬
derrättelser? —
Det lärer lätt medgifvas, att afsigten
med ifrågavarande uppgifter, de må ske i
Tabell form eller berättelse, kan icke vara
någon annan än den, att enligt naturen af
all statistik, Hnna Rikets tillgångar och inne-
vånarnes medel till utkomst. Men denna
kunskap fan icke vinnas, med mindre upp¬
giften sker i tal eller ziffra, som säger för¬
hållandet bestämdt, eller, då fråga är om säd
eller årsväxt, huru denna förhåller sig till
årets medelskörd. Ingen, hvarken Styrelsen,
eller Magazins-Directionen, eller den enskilte
Hushållaren är belåten med sådana uppgif¬
ter som dessa: ”Skörden svag, medelmåttigt
ringare än förr, temligen god", o. s. v. och
Ö3Ö Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
kan i alla fall icke göra något bruk af den,
innan lian gjort ett öfverslag i ziffra, hvad
dermed menas, eller af skördens sannolika
belopp. Denna ziffra är således d t enda
som synes böra ingå i sjelfva Tabellen/men
sorn tillika bör åtföljas af anteckningar, hvil¬
ka uppgifva grunderna tili beräkningen med
hvad mera, sorn enligt sin natur icke kan
reduceras till Tabell - form. Ett schema för
den Tabell, som jag föreställt mig vara den
rätta, eller åtminstone närmast uppnå sin be-
tämmelse, får jag härhos förslagsvis vörd¬
samt bifoga. Den är byggd på de fyra Car-
dinal-puncter, hvarvid statisten hufvudsakeli-
gen fäster sig: Utsäde, skörd, årsbehof, och
deraf uppkommande brist, tillräcklighet eller
öfverskott.
Denna Tabell kan visst blifva felaktig och
skall troligen alltid blifva det, men ock lika
troligen allt mer och mer närma sig till rätta
förhållandet, samt sluteligen tjena till det
medel att, efter flere års anteckningar, och
en smånigom vunnen större visshet uti ele-
inenternä för dessa anteckningar, hnna ortens
medelproduction. Enklare till sin constru-
ction liar jag icke kunnat föreställa mig, och
tror den svårligen, till lättnad för Embets¬
man och vid tryckningen, kunna ytterliga¬
re förenklas. Men jag föreser, att, om å ena
sidan detta lätteligen af en hvar medgifves,
så skall å den andra genast invändas omöjlig¬
heten, att med någon grad af visshet erhålla
de anbelallda uppgifter, och således enkelhe¬
ten mängdubelt uppvägas af svårigheten. Innan
Besv oc}i Ekon. Utsi;, Bctänkanclen, 637
cletta inkast kan besvaras, böra de utvägar upp¬
gifvas, hvilka jag föreställt mig kunna vidtagas
till ett probabelt vinnande af ändamålet. En¬
ligt Kongl. Maj:ts senaste Förordning röran¬
de Sockne-stämmor och dermed förbundna
åtgärder, bör uti hvarje församling linnas ett
Kyrkoråd. Detta består, jemte församlin¬
gens Prest, af Socknens mest ansedda Hus¬
hållare, dels af Allmoge, dels af Ståndsper¬
soner, hvilka äga sina Soekneboars för¬
troende och merendels sjelfva icke allenast
någorlunda känna sin Sockens Economi-
ska förhållande, utan ock fatta ett slags in¬
tresse för dets ytterligare kännedom, samt
äro i stånd att bäst upplysa sina medbroder
om råtta afsigten med dylika uppgifter. Des¬
sa böra hvar i sin Socken anlitas att uti
sista medlet af October månad författa den
första uppränningen efter alldeles enahanda
formulair, som Tabellen utvisar, och vara för¬
pligta,de att hafva insändt densamma inom
den £| November, då Årets markegång sättes,
till L iandshöfdinge Embetet, hvilket åter, efter
deraf lemnad del till Dånats Hushålls-säll-
skap, eller dess Förvaltnings-Utskott, samt
inhenntande af dess utlåtande och under årets
lopp samlade anteckningar, författar samman¬
drag för hela Dånet. Detta afsändes vid med¬
let, af December månad till vederbörlig ort,
fö:r att vid årets slut vara allmänheten ge¬
nom trycket kungjordt. DäneHushållnings-
Siillskapernas bidrag till fullständigare och
mera detaillerade uppgifters erhållande och
ordnande synes väl ingalunda böra forsum¬
658 Besv. och Ekon. IJtsk. Eetänkanden.
mas. Dessa sällskaper, otti de annars uppfyl¬
la sin bestämmelse och svara emot det g il¬
na förtroendet, äro i bästa tillstånd att med
sin kännedom om landet, och sina i detta
ändamål gjorda samlingar gå Regeringens
önskningar till mötes. Men då dessa Säll¬
skaper, ehuru gillade och beskyddade a£
högsta magten, hvarken äro eller böra enligt
sin natur vara officiella Auctoriteter, hvilkas
göromål åtföljas af någon sådan ansvarighet»
som genom laga åtgärd, kan utkräfvas, så sy¬
nes icke heller sakens verkställighet böra åt
dem uppdragas, emedan en lucka derigenom
kunde uppkomma, för hvilken ingen ansva¬
rade och hvarigenom hela anstaltens ända¬
mål kunde förfelas. Det kan vä! .icke und¬
falla uppmärksamheter, att efter nu gällande
författningar kyrkorådet icke heller är plig¬
tig! till dessa uppgifters samlande och afgif»
vande. Men då detta är en af allmänna la¬
gen känd Corporation, och omöjligt någon
annan kan med framgång, lemna de första
uppgifterna, så torde de aktningsvärde män,
som utgöi'a Kyrkorådet, icke undandraga sig
detta åliggande, heldst det äger så mycken
gemenskap med årliga Tabellerna, hvilkas
upprättande ändå tillhöra det vördiga Prester¬
skapets Embetspligter. —
För att nu återgå till Constructionen af
den uppgifna Tabellen, så finnes första Co-
lumnen vara upptagen af XJtsnclet. Detta
bör förut genom de årliga Tabellerna någor¬
lunda vara kändt, och lärer för öfrigt inne¬
bära minsta syåirighetsn, att efter några års
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
samlingar och anteckningar säkrare bestäm¬
ma.
Den andra innehåller Skörden. Många år gå
säkert ännu förbi, innan Landtmannen torde
vilia uppgifva skördens belopp, hvartill äf¬
ven kommer, att, efter sakens natur, han ic¬
ke helier kan göra det, då uppgifterna, om
de skola vara gagneliga, måste lemnäs vid
en tid, när äringen ännu icke är aftrösfcad.
Man måste derföre söka denna qvantitet uti
Ziffertal, derigenom att man multiplicerar
utsädet med korntalet, hvarföre äfven ne¬
danföre den 5:te Columnen är anbragt, som
visar medeltalet af af kastningen beräknad u-
ti korn efter utsädet. Ehuru det rätta vora
efter Arealen, synes likväl icke vara rådligt
att sådant föreslå, då denna beräkning pä
de flesta ställen är okänd och skall troligen
ännu en lang tid blifva obegagnad. Att ef¬
ter hvad beräkning som heldst mäta afkast-
ningen efter korn, blir väl aldrig fullt pålit¬
ligt 5 men bör likväl närmast upphinna ver-
keliga beloppet, då den anställes på så liten
Areal, Som en Sockens område, och efter
jemförelse melian de proftröskningar, som
denna Årstid af de flesta sädesslagen mer-
ändels äro verkställde.
Den tredje Columnen utsätter ÅrsbehoF-
vet, hvaruti ingår utsäde, brödföda, samt e-
gentlig Husbehofsbränning till egen förtä¬
ring, men ej till afsalu. Då salubränningen
vanligen beror på Orternas läge, och till¬
fälle till afsättning, samt varierar i mon der.
Bihang till RihsSt Prot. iS‘7'18j8j fade Sami. N:rQl. 82.
£>4° Besv. och Ekon. JJtsk. Betänkande/i•
efter $ sä bör den qvantitet Spannemål oell
rotfrugter, som dertill åtgår, icke upptagas
i sjelfva Columnen utan, efter probabiliteten
o ch möjligheten af tillgängliga calculer, ut¬
föras bland anmärkningarna. De uppgifter,
som erfordras för att med någorlunda säker¬
het determinera årsbehofvet, aro visserligen
svåra att inhemta, men ingå så hufvudsakeligen
uti afsigten med hela Tabellinrättningen, att
de ingalunda kunna undvaras. Till deras er¬
hållande gifvas äfven flere sätt och utvägar
genom vanlig beräkning af vissa Tunnors åt¬
gång på personalen, efter olika åldrar och oli¬
ka landssed, intill dess upprepade locala
anteckningar kunna gifva en större säkerhet.
Dessutom, då den Ziffra, som uttrycker års¬
behofvet, en gång är för en gifven Socken
funnen, så tarfvar den icke synnerlig förän¬
dring, om icke den ringa tillökning eller för¬
minskning, sorn beror af en till- eller afta-
gande folkmängd.
Den fjerde Columnen, brist eller öfver¬
skott, finnes då man drager skörden ifrån
årsbehofvet eller tvärtom, samt måste följakte-
ligen uttryckas genom ett vanligt och allmänt
kändt Arithmetiskt tecken.
De bägge sista Columnerna innehålla
medeltalet af de gångbara -priserna, hvilka ä-
ro lätt samlade och antecknade. Då på de
flesta orter, i brist af nödig tillgång uti Kongl^
Allmänna MagazinsDirections fonder, eller
någon annan deremot svarande för landtman-
nen tillgänglig inrättning, höst-priserna mer-
andels äro mer eller mindre understigande
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn. 641
elem, sorn frampå året visa sig; så synes
mig, att anförandet af fjolår-priset vid den
tid, då spannemål vanligt uppgår till sin me¬
delhöjd, vore för ämnet upplysande.
Enär Tabellen construeras med den nu
föreslagna korthet, så blifver både på sidor¬
na och nedanföre tillräckligt rum för an¬
märkningar uti Text. Dessa synas förnämli¬
gast böra innehålla de beräkningsgrunder,
sorn vid Tabellens construction blifvit nyttja¬
de, s pannemålens allmänna vigt jemte beskaf¬
fenheten i afseende på god eller elak bergning af
de sädesslag, fodervexter och rotfrugter, sorn.
blifvit skördade, deras förmodade mer eller min¬
dre tjenlighet till utsäde, och utsigten afHöstsä-
det för tillkommande årets skörd, m. m. sorn
finnes upplysande och i erforderligt samman¬
drag kan antecknas. För den åtföljande me¬
ra detaillerade berättelsen, sorn upptager sta¬
tistiska uppgifter, t. ex. hurudan äringen varit
på olika Jordmoner, den rådande väderleken,
dess inflytande på skörden, m. m., synas ic¬
ke kunna eller böra meddelas några föreskrif¬
ter, utan bör dess innehållande ämnen och
construction öfverlämnäs åt hvarje författares
egna åsigter, så mycket mera, som, enligt
Riksens Höglofl. Ständers beslut, den icke
kommer att, sorn Tabellen, genom trycket
lemnäs till allmänhetens kännedom.—Efter oli¬
ka orters olika landtbruk skulle visserligen fle¬
re artiklar, såsom Lin, Humla, Hampa, Bönor,
flera slags rotfrugter och trädgårdsv xter, olika
halmslag efter olika säden tn. m. kunna i Tabellen
intagas ,äfven sorn det troligen sker i en framtid.
64* Besv. och Ehon. Utsk. Betankanäcn.
Men för det närvarande anser jag, att förfat¬
tande ej böra dermed belastas, då de äska¬
de uppgifterna redan i sig sjelfva medföra
icke ringa svårighet att bestämma, och deras
meddelande skäligen synes uppfylla den inne¬
varande tidens behof.
Slutligen bör ett inkast upptagas, som
jag gjort mig sjelf och säkerligen skall göras
äfven af andra. Det skulle synas vådeligt
att i en Tabell, hvars beräkningsgrunder, åt¬
minstone de första åren, äro underkastade så
mycken osäkerhet och följaktligen icke kun¬
na vara åtföljde af något ansvar, utsätta bri¬
ster eller öfverskott, och derigenom möjligt¬
vis framkalla en Styrelsens åtgärd, som icke
vore föranledd af sanna förhällandet. Detta
inkast är af verklig vigt. Men, då samman¬
hanget är allmänt kändt, ej mindre af alla
enskilda hushållare ani publika auctoriteter,
så lärer Styrelsen för det närvarande icke
fästa något annat afseende dervid, än
hvad som genom jemförelsen med andra kän¬
da omständigheter kan utrönas och control-
leras. Och synes således saken, om den i
sig sjelf finnes god och verkställbar, icke
böra för dessa afseenden öfvergifvas; ty den
medför åtminstone e; mindre säkerhet än de
förut nyttjade obestämda uttrycken, oberäk¬
nad den större visshet för kommande tider»
som derigenom bör efter hand kunna beredas.
Med fullt erkännande af svårigheten att
härutinnan meddela någon fullständig plan,
har jag vågat vördsamligen framlägga detta
förslag, under liflig önskan, att de Herrar
Eesv. och1 Ekon. Utsk. Betänkanåen. 64g
och män, åt hvilka verkställigheten förslags¬
vis är uppdragen, icke mätte afskräckas från
ett arbete, sorn likväl är tillfredsställande i
samma mon ändamålet upphinnes, men tröt¬
tande, då, med lika uppoffring af tid och.
mödor, det allt mera aflägsnar sig och slutli¬
gen alldeles förloras ur ögnasigte.
Uti detta utlåtande förenade sig
af Högloft. Ridder skåpet och Adeln'.
Herrar Friherre Edelcrantz, Didron och Her-
zenhjelm.
af- Högvördig a V re st Ståndet'.
Herrar Prostar Grandelius och Säve, samt
Comminister Eergegreri.
af Uällofl. Borgare Ståndet:
Herrar Lithe, Malmborg, och Schotte.
af Hedervärda BondeStåndet:
Riksdagsfullmägtige Hans Michaelsson,
Gustaf Larsson, Jöran Jönsson och Eric Jo¬
hansson.
Anm. Den tillhörande Tabellen finnes serskildt tryckt
och hit intecknad.
N:r 106.
Riksens Ilo glo fl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi Utskotts ytterligare Utlåtan¬
de angående föreslagen ändring uti Tjen¬
stehj ons flyttningstid.
Högvördige PrestStåndet har till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet återremitte¬
rat Utskottets Betänkande af den 15 sistlid-
Best), ock Ekon. Utsk. Betänkanäen.
ne Mars, rörande ny flyttningstid för Tjen¬
stehjon, vid hvilket Betänkande anmärknin¬
gar blifvit gjorde af Herr Doctorn och Bi¬
skopen Friherre Mörner, Herr Biskopen Do¬
ctor Faxe, Herr Pastor Pritnarius Doctor
Drysén, Herr Professor Thyselius, Herr
Prosten Billdahl, och Herr Prosten Leffler,
hvilka aila ansett den af Utskottet föreslag¬
na flyttningstid icke vara lämpeiig elier
tjenlig, dels i anseende till de många hus¬
hållsgöromål, hvartill tjenstefolket i slutet af
October månad behöfver begagnas, dels ock
af den orsak, att sådant skulle lägga hinder
i vägen för raantalsskrifningens förrättande
inom November månad, hvarjemte Herr Pro¬
sten Leffler förklarat, det han finner intet
lämpeligare medel, än att Konungens Be¬
fallningshafvande lemnades rättighet, att, i
samråd med Länens Hushålls-Sällskaper, be¬
stämma den tid, som för deras Läns distri-
cter befinnes tjenligast till Tjenstehjons flytt¬
ning; och uti denna tanka hade Pierr Pro¬
sten Ohrvall instämt.
Utskottet får i anledning häraf anföra,
att då nu i fråga varande ämne hos Utskot¬
tet förehades till öfverläggning, så väl före¬
nämnde som ännu flere andra omständighe¬
ter icke undfallit Utskottets uppmärksamhet;
men som alla dylika considerationer, efter
Utskottets omdöme, vida öfvervägdes af de
många kraftigare skäl och anledningar, hvil¬
ka grundlagt ej mindre de i ämnet väckta
motioner, än ock det förslag, Utskottet der¬
om afgifvit; så har Utskottet trott och fun¬
Bes v. och Ehon. Utsh. Betänkanäen. 64?
nit, att Förändring i Tjenste!: jons flyttnings¬
tid är högst nödvändig, och att de föreslag-
ne tiderne äro i allmänhet de bäst passan¬
de. För öfrigt, och då de trenne andra Re-
spectiva RiksStånden enhälligt gillat och bi¬
fallit Utskottets förslag, torde sådant ut*
märka, att nämnde förslag är i sin verkstäl¬
lighet det lämpeligaste. Stockholm den 28
April 1 1818.
N:r 107,
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotts ytterligare Utlåtan¬
de om yrkad förhöjd Tull-ajgifb 'på¬
ll 0 k tryck eris til a r, som införskrifvas.
Högi o fl. Ridderskapet och Adeln har under
den 4 sisth A piili behagat återremittera Ut¬
skottets, af de öfriga RiksStånden gillade
Betänkande rörande vackt fråga om förhöjda
Tullafgifter för Boktryckeri-Stilar, sorn uti¬
från införskrifvas, på den grund att Herr
Grefve C. G. Spens dervid anmärkt, det han
icke ansåg några procent ökad Tull på Stil-
gjuteriarbeten kunna öka Tryckningskostna-
derne af ett ark med någon beräknelig qvan¬
titet, och vid ett sådant förhållande, r.är in¬
tet hinder för upplysningens kringspridande
derigenom skedde, trodde Utskottet hafva
bort fästa uppmärksamhet på den välgöran¬
de principen, att uppmuntra alla de näringar,
hvartill inländska råämnen finnas, i synner¬
é>4<5 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
het om tillika ett inskränkt behof är gifvet.
Utskottet får vördsamt tillkännagifva,
att Utskottet delar med Anmärknings-Förfat-
tarén öfvertygelsen rörande vjgten af den
åberopade principen, om Svenska industriens
företrädesrätt; men att vid tillämpningen
deraf till denna fråga förekommer den om¬
ständighet, att, utom den Tull af 5 proCent,
sorn för sjelfva Stilarne måste erläggas, kun¬
na andra kostnader vid Utländska varors in¬
försel antagas, till ett belopp af minst 15
procent; så att införskrifningen af Utländska
Boktryckeri-Stilar kan anses besvärad med
20 procents förhöjning i pris ; och finnér
Utskottet icke skäligt att, vid ett sådant för¬
hållande, till förmon för Herr Lindks Stil¬
gjuteri, som till sina egenskaper är så litet
kändt, tillstyrka ännu högre tullumgälder5
hvartill äfven kommer den allmänt erkända
principen, att täta ombyten af Ekonomiska
författningar böra undvikas. På dessa grun¬
der anser Utskottet sig böra förblifva vid
den i Betänkandet yttrade mening, som dess¬
utom redan af de öfriga PiiksStånden är gil¬
lad. Stockholm den 28 Apiill 1818.
N:r 103.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts ytterligare Utlåtan¬
de angående jemkning uti Båtsmans-ro-
teringen i Halland.
Eesv. och Ekon. Utsh. Eetänkanden, 647
H
Öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
återremitterat Utskottets elen 25 sistlidne
Februari afgifna Betänkande, rörande den af
Kongl. Mai:t uti Nådig proposition af den
9 December sistlidet ar nödig ansedda jemk¬
ning uti Båtsmansroteringen i Halland, om
hvilket Betänkande Herrar Friherrarne Hen¬
ning Vrangel och Corfitz Ludvig Stael von
Holstein tili Höglofl. Ridderskapets och A-
delns Protocoll för den /\.de i denna månad
yttrat, att den af Utskottet föreslagna Rote-
jemkning väl vore ganska rigtig, men att, i
afseende på ordningen för frågans afgöran¬
de, dermed borde sä tillgå, att Rote-jemk-
ningen först förslagsvis uppgjordes utan att
likväl någon fastställelse derå borde äga rum
före nästa Riksdag, då Riksens Höglofl.
Ständer, enligt 57 och 80 §§. i Regerings¬
formen, tillkomma att granska förslaget.
I anledning af dessa anmärkningar, och
den deraf föranledda återremiss, får Utskot¬
tet förklara, att, då Herrar Friherrarne Vran¬
gel och Staél von Holstein i hufvudsaken
gillat Utskottets Betänkande, och det samma
redan blifvit af de gne öfriga Respectiva
RiksStånden till alia delar bifallet, Utskottet
icke kan i samma Betänkande föreslå någon
ändring. Stockholm den 28 Aprill 1818.
N:r 109.
Riksens Högloft, Stunders Allmänna Besvärs-
648 Besv. och Ekon. XJtsk. Eetänhanden.
och Eko nomiZTt skötts Betänkande i anled¬
ning af Riksdagsmannen Jon Göransons
Motion, rörande den af Kongl. Maj:t i
Is,åder anbefallda delningen af Ölands
Allmännings Marker.
Hedervärda BondeStåndet har till delta
Utskotts handläggning remitterat ett, af
Riksdagsmannen från Ölands Södra Mot Jon
Göransson ingifvet Memorial, deruti han
yrkar: att Utmarken Alvaret måtte fä för¬
blifva odeld, på den grund att delningen af
Ölands Norra Mots andel i berörde utmark
skall förorsakat vissa hemmans undergång,
dels derigenom , att de blifvit utstängde frän
vattentillgång och bete, dels ock, att häg-
nadskostnaden uppgått till flere hundra Riks¬
daler på hemmanet. Derjemte tillägger han,
hvad Södjra Mötet beträffar, att, om delning
af Utmarken derstädes skulle för sig gå,
skall vatlutili gången forén delaf hemm ans¬
ie re a turen blifva alldeles slängd, hvilket icke
skall kunna ersättas genom brunnars gräf¬
vande, då Alfvaret ar beläget på en Stenhäll,
der en sådan utväg är omöjlig.
Utskottet, som tagit detta i behörigt
öfvervägande, har väl funnit, att vissa olä¬
genheter och ömmande omständigheter möj¬
ligen kunna förete sig för en del åboer ge¬
nom ifrågavarande Utmarkers fördelning; men,
då Kongl- Maj:t tydeligen behagat stadga
uti 15 §. af den för Comitterade till Utmar-
kernas fördelning på Öland i' nåder utfärda¬
Bcsv. och Ekon, Utsh. Betänkanden, 649
de Instruction: Akt hemmans innehafvare
■på Oland, med de flere, hvilkas rätt vid
denna förrättning kan komma i fråga, äga
hos Committerade begära och emot lika lö-
sen till Secreterarne, som för Lands Canzli-
erne bestås, genom Protocol sutdrag erhålla
del af Comitéens beslut i förefallande mål.
Den som dermed Jinner sig missnöjd, må
deremot författa till Kongl. Majit ställde
underdåniga Besvär, hvilka inom trettio da-
gar från den dag Vrotocollsutdraget kom¬
mit honom til,handa, samma dag dock obe¬
räknad, skola till Comiténs Ordförande af-
lemnäs, sorn deröfver, om så nödigt pröfvas,
infordrat vederbörandes underdåniga Förkla¬
ring, inom lämpelig tid och vid förelagdt
vite; Hvarefter och. sedan Committerade för
egen del öfver sådana Besvär upprättat sitt
underdåniga utlåtande, alla dessa handlin¬
gar böra till Kongl. Majit insändas5 Sä
Tiar Utskottet ansett sig så mycket mindre
nu böra upptaga denna fråga och derå till¬
styrka bifall, som underdånigt förslag till
delning af Södra Motets Utmarker ännu icke
blifvit till Kongl. Maj:t ingifvet, och det i
alla fall är den missnöjde öppet att på nyss-
berörde sätt anföra underdåniga besvär, der¬
uppå Kongl. Maj:t icke lärer underlåta, att
i sin Höga rättvisa fästa det afseende, som
sakens beskaffenhet kan förtjena. I afseende
på hvad sorn blifvit anfördt rörande vatten¬
tillgångens afstängande, anser Utskottet dess¬
utom Ölands hemmans innehafvare icke äga
något att befara, då allmänna författningarna
65o Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
uttryckeligen stadga, att ingen delning får
ske eller hägnad anläggas så, att tillgången
på Vatten afskäres.
Dock varder detta Riksens Höglofl.
Ständers eget upplysta ompröfvande vörd¬
samt understäldt. Stockholm den 16 Aprill
1818.
N:r 110.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekon. Utskotts Utlåtande efver de
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Högvörcliga PrestStåndet gjorde\an-
märkningar vid Utskottets den 25 sist-
Helne Februari afgifna Betänkande, i an¬
ledning af väckt fråga, om nödvändig¬
heten af förklaring i vissa delar utaf
Kongl Maj:ts Nådiga Kungörelse den 5
Aprill 1816 om öfvcrcnskommelser, röran¬
de Presträttigheter.
H os Höglofl. Ridderskapet oell Adeln har
Herr Carl Gustaf Reinhold von Hausvolff,
med hvilken Herr Friherre Jacob Cederström
sig förenat, yrkat, att det af Utskottet uti
dess afgifna Betänkande gjorda förslag: att
äldre redan stadfästade Conventioner mellan
PreSterskapet och Församlingarne, rörande
Presträttigheter, böra blifva orubbade och o-
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 651
fötändradt bibehållne, åtminstone icke i an¬
seende till Gottland mätte blifva gällande,
emedan derstädes, ifrån äldre tider tillbaka,
emellan Tiondetagare och Tiondegifvare va¬
rit stridigheter, hvilka slutligen under Drott¬
ning Christinas tid blifvit genom Regerin¬
gens bemedling på sitt sätt bilagde eller rät¬
tare sagdt tills vidare döfvade, medelst en
upprättad afhandling eller så kallad Conven-
tionS-Stadga, hvilken dock icke hunnit san-
ction för everdeliga tider titan, sedan Kongl.
Maj:ts och Kronans andel i Tionden blifvit
till Gottlands Presterskap öfverlåten, hade Pre¬
sterskapets vid hvarje Regementsförändring,
Sökt och vunnit ytterligare prolongation afför-
berörde ConventionSStadga och donation; men
vid Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl
XIII:s upphöjelse på Svenska Thronen, vo¬
re en sådan prolongation Presterskapet icke
förunnad, af orsak, att på Gottland, likasom
på flere ställen i Rikets öfrige Provincer, frå¬
ga uppstått om en bestämd och mera läm-
pelig Tiondesättning samt, i anseende till
åtskilliga obehagliga stridigheter derom, så
val Högvördige PrestStåndet, som de öfri¬
ga Respectiva RiksStånden vid sednare Riks¬
möten i underdånighet begärt Kongl. Majrts
nådiga bemedling, äfvensoxp angående 111 era-
nämnde Conventions-Stadgas kraft och verkan
uppstått tvist, hvilken jemte serskildt förslag
till en lämpelig och billig utväg, att Prester¬
skapet på Gottland måtte hädanefter äga till¬
räcklig utkomst utan Tiandegifvarens allt
för mycket betungande emot deras Likar å
652 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Svenska sidan, blifvit i underdånighet öfver»
lernnad till Konungens Nådiga skärskådande
och afgörande efter förut hällne socknestäm-
mor, Herr von Hausvolff trodde således, att,
om Utskottets Betänkande biefve utan undan¬
tag för Gottland bifallet, så skulle genom
advocatorisk tolkning den slutsats ku \na
framdeles uppgöras, att ofta omfömiäide Con-
ventionsstadga jemväl derigenom vunnit
den Sanction, att alla öfverläggningar om Ti¬
ondesättningen på Gottland tillika med Kon¬
ungens nådiga pröfning af de till Kongl.
Maj:ts afgörande i underdånighet hemställ¬
da frågor i ämnet, borde förfalla.
Hos Högvördiga PrestStåndet hafva Herr
Biskopen Doctor Fave , Herr DomProsten Do¬
ctor Våhlin, Herr Doctor Renström med flere,
Herr Prosten Billdahl ochHerr Prosten öhrvall
bestridt allt bifall till Utskottets Betänkande,
hufvusakligast af de skäl, att de äidre för
50 eller 100 år och kanske för ännu längre
tid tillbaka ingångna och då stadfästade För¬
eningar om Presterskapets Löningsrättighe-
ter blifvit, uti de Landsorter, der de linnas,
med mycket skäl klandrade stundom af Lä-
rarne och stundom af åhörarne, och skola,
såsom sträckande sig till obetydliga ämnen,
innefatta flere anledningar att underhålla det
missnöje, som man ville förekomma, och att
Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af den g
Aprill 1816, föranledd af PrestStåndets un¬
derdåniga hemställan, uti dess under den 9
Juli 1815 till Kongl. Maj:t aflåtna underdå¬
niga skrifvelse och anhållan om eq mera
Tesv och Ekon. XJtsk. Betankanden.
allmän och kraftfull verkställighet af Löne-
Beglerings conventioner, således icke kunnat
intaga något förbehåll om elier ytterligare
fastställelse på de äldre Conventioner, hvil¬
ket icke heller skulle varit lämpeligt att begä¬
ra, enär sådant hade medfört flere olägenhe¬
ter, och någon fråga då icke heller kunnat
uppstå om en den billigaste jemkning i de
äldre för vissa Provincer ingångna Förenin¬
gar. För öfrigt hade flere af det Högvördiga
Ståndets Herrar Ledamöter yttrat den önskan,
att Ståndet ville hos Kongl. Maj:t i under¬
dånighet bönfalla, det Kongl. Maj:t täcktes i
nåder vidtaga kraftiga åtgärder och föreskrif¬
va viss tid, inom hvilken öfverenskommel¬
cer, rörande Presträttigheter, bära vara in-
gångne och till Kongl. Maj:ts Nådiga stadfä¬
stelse öfverlemnade, på de grunder och i den
ordning, sorn Kongl, kungörelsen af den 3
Aprill i8l6 föreskrifver, heldsterfarenheten vi¬
sat huru föga benägna åtskilliga Församlin¬
gar äco, att derom i vänlighet åsämjas. —
Sedan Utskottets Betänkande i anled¬
ning af dessa anmärkningar och yttranden
blifvit återremitteradt, har Utskottet haft
detta allt under ytterligare öfverläggning.
Och, hvad först beträffar Pierr von Hctusvoljfs
begäran, att ett serskildt undantag i ansetn-
ende till Gottland måtte göras 5 så tror Ut*
skottet sådant vara så mycket mindre nö¬
digt, sorn Utskottet uti dess i ämnet afgifna
Betänkande icke meddelat något yttrande öf¬
ver, och än mindre tillstyrkt bifall till ett
orubbadt och oförändradt bibehållande af så¬
654 Besv. och Ekon. Utsli. Betänkanden,
dana Conventioner rörande Presträttigheter,
hvarom någon tvist redan uppstått och såle¬
des berodde på Vederbörandes pröfning och
afgörande. Utskottet har funnit den i äm¬
net väckta motion, som föranledt Betan¬
kandet, icke angå eller hafva afseende på
andra Conventioner än dem, om hvilkas fram¬
tida bestånd ännu ingen tvist uppkommit5
och längre har Utskottet icke heller sträckt
sitt yttrande, emedan i motsatt fall sådant
skulle hafva varit ett försök, att få hufvud-
grunderna uti Kongl. Maj:ts Nådiga kungö¬
relse af den 3 Aprill 1816 rubbade, hvilket
Utskottet anser lika så litet böra göras, som
det bör eller kan förmodas, det högstberör-
de eller någon annan i detta ämne utkom¬
mande Kongl. Författning kan medföra en
retroactiv verkan och således hafva till följd
ett oförändradt bibehållande af de Conventio¬
ner, hvilka man i laga ordning dessförin¬
nan sökt få ändrade, fastän målet då ännu
icke hunnit blifva hufvusakeligen afgjordt.
Vidkommande åter de hos Högvördiga
PrestStåndet gjorde anmärkningar) så anser
Utskottet dem vara besvarade uti det af Ut¬
skottet här ofvan afgifna Utlåtande, och får
för öfrigt åberopa sitt Betänkande, hvilket
af Vällofl. BorgareStåndet och Hedervärda
BondeStåndet blifvit till alla delar giiladtoch
bifallet. Stockholm den 1 Maj 1818.
OOCO(]£<XX?©
»w 3»-oooa»oocpoooos-a6-*B®o^fr-^ 0000000000009.^1 .w».
Riksens Höglofl. Ständers Serski1 dta Utskotts
Betänkande angående grunderna f ör en
allmän reglering af Statens Embeten och
Tjenster.
i^iksens Höglofl. Ständer hafva till deras
Särskilta Utskott öfverlemna! att utarbeta
och uppgifva allmänna grunder, icke allenast
för indragning oeh sammanslående af öfver-
flödiga Embeten och Tjenster, utan ock för
en förbättrad arbetsmethod. Sedan Utskot¬
tet, uti Memorial af den 2 Aprill, vördsamt
anmält det tillstånd, uti hvilket Utskottet
funnit hela frågan om denna angelägenhet,
samt de åtgärder, hvilka allt sedan 1809 års
Riksdag blifvit derutinnan vidtagne, hvaraf,
enligt Utskottets tanka, lär inhemtas nödvän¬
digheten af en särskilt Comités tillsättande,
för att med vederbörlig noggrannhet och
fullständighet utarbeta en detaljerad plan för
den åsyftade bättre organisationen af Rikets
Administrativa Verk, hvilket hvarken af Ut¬
skottet bör kunna väntas eller instämmer
med dess af Riksens Höglofl. Ständer erhåll¬
na föreskrift 5 får Utskottet nu härmedelst
öfverlemna de allmänna grunder, som Utskot-
Bihaug till RiksSt, Fröt. 18170818, Sami, AVr §3,
656 Serskildta Utskottets Eetänkandent
tet, för sin del, tror kunna lemnäs den blif¬
vande Comitén till ledning, med vördsam an¬
hållan, att Riksens Höglofl. Ständer, vid
granskningen af detta visseiligen ofullkom¬
liga arbete, ville fästa uppmärksamhet på de
svårighetar, som i så mångå afseenden mött
ej mindre Utskottet, än de tillförene för
samma ändamål tillförordnade elier hörde
Autoriteter, och hvilka svårigheter ingalunda
kunna undfalla den, som bemödar sig att af
ärendet taga en närmare kännedom.
Den första och, må hända, största be¬
tänklighet, som Utskottet haft att öfvervinna,
beträffar gränsen för den nu ifrågavarande
reform af Styrelseverken. Utskottet har haft
att välja mellan tvänne alternativer : det ena,
att, med hufvudsakligt bibehållande af hit-
tills gillande former och method er, endast
söka utvägar att minska antalet af Embeten
och Tjenster, hvarigenom tillfälle kunde
blifva till Löners indragning åt Stats-Verketj
det ardra, att, med afseende på förändrade
förhållanden och samtids samt efterverlds ge¬
mensamma kraf, föreslå en alldeles ny form,
en helt och hållet förändrad organisation.
Det har ej undfallit Utskottet, att, när ar
1809 den fråga först väcktes, som, efter fle¬
rahanda olika framställnings- och behandlings¬
sätt, å nyo blifvit vid nu påstående Riks¬
dag föremål för Riksens Ständers och detta
Utskotts handläggning, något ann-at ändamål
dermed troligen icke åsyftades, än indrag¬
ning af öfverflödiga löner, till minskning i
StatsVerkets utgifter. I öfverensstämmelse
Serskildta Utskottets Éetänkanden. 657
»ned denna åsigt, tyckes icke heller något
tvifvel då hafva uppstått om tjenligheten af
detditintills antagna Administrationssättet; och
den år 1811 nedsatta Comitén, hvars instru-
ction icke ålade någon skyldighet att föreslå
en förändring från grunden, synes 1 allt haf¬
va utgått från den princip, att ColIegialSty-
jelsen i det hela vöre nyttig, lämpelig och
fullkomlig, så vidt nemligen fullkomlighe¬
ten kan tänkas i förening med vissa medgif-
na ofullkomligheter. Äfven Riksens Ständer
vid 1812 års Riksdag tyckas stillatigande haf¬
va erkänt, att en sådan föreställning dittills
varit allmän 5 men, då de å ena sidan gilla¬
de Comitter8des åtgärd, såsom med Grund-
Lagen öfverensstämmande, anhöllo de å den
andra hos Kongl. Majit örn tillförordnanda
af en ny Comité, som, utan hinder af gäl¬
lande Lagar och Författningar, ägde att
utarbeta och föreslå ett nytt sätt för de all¬
männa ärendenas behandling, efter som den
kunde finnas nyttigast och tjenligast 5 ett be¬
vis att man för framtiden uppgifvit tron på
den förutnämda fullkomligheten. Ifrån den¬
na tidpunkt, då man äfven till öfverflöd
hunnit blifva öfvertygad om svårigheten,
eller omöjligheten, att göra indragningar af
tjenster, med bibehållande af redan befint¬
lige Administrationsformer, har också stän¬
digt den föreslagna Embets- och Tjenstere-
gleringen blifvit sedd ifrån en helt annan
synpunkt än förut, och besparingen genom
indragning af Tjenster upphört att nämnas
sorn hufvudäDdamål, hvilket deremot blifvit
^58 Serskildta Utskottets Betiinkanden.
satt i en förmonligare och lämpligare inrätt¬
ning af den inre Styrelsen, till vinnande af
mer skyndsamhet, enhet och ordning i de
allmänna ärendenas gång. Att detta kunde
förenas med minskning i utgifterna, lär man
äfven hafva föreställt sig, och Utskottets tan¬
ka är, att man deri icke misstagit sig. Det
är en bekant sak, att göromålen i Collegier-
ne, om än icke sjelfva målens antal, är ef¬
ter år ökat sig i en förvånande progression,
hvadan älven klagan icke sällan försports
öfver målens långsamma afgörande, i syn¬
nerhet inom de Verk, som mest äro öfver-
hopade. Till någon del skulle väl detta
kunna tillskrifvas SollicitationsPlacatets mind¬
re noggranna bandhafvande eller underlätet
åläggande af böter för onödig Rättegång m.
*n.; men ovedersägligen bör hufvudslsälet
sökas uti något fel i sjelfva inrättningen och
Författningarnes ökade antal och mångtydig¬
het. Så länge detta fortfar, mäste det öfver-
klagade onda stiga i ett muitipliceradt för¬
hållande, till dess höla machinen sluteiigen
stadnar af sig sjelf. Under tiden och intill
dess detta slutliga resultat hunne inträffa,
skulle nödvändigt, tid efter annan, piening i
Verkens personal blifva nödvändig, för att
åtminstone medhinna de angelägnaste göro¬
målen, och, om man således det ena året
gjorde en indragning af några Tjänster,
hvarigenom Staten bespardes några få tu¬
sende Riksdaler, skulle nian d >ck ofelbart
ett annat år hnna sig i nödvändighet att
skapa nya, med troligen dubbel kostnad emot
Serskildta Utskottets BetXnhandeit.
den man kort förut velat undvika.
Särskilta Utskottet, sorn noga öfvervägt
alla härvid förekommande skäl och förhål¬
landen, är fullkomligen öfvertygadt, att det
vore ett arbete utan ändamål att uppgöra
project till Embetens och Tjensters indrag¬
ning, så länge Inrikes Administrationssättet
är detsamma som hitintills; och att det följ-
akteligen vore i högsta måtto olämpligt, att
påkosta medel till erhållande af ett sådant för¬
slag. Försöket är en gång företaget, o h den
underdåniga framställning, som af Riksens
Ständer vid 1812 års Ri sdag gjordes, utvi¬
sar tillräckligt, huru liten anledning man
trodde sig äga, att vara tillfreds med verkan
deraf.
Det återstår således för Utskottet en¬
dast den utväg att söka möjligheten af ett
förhållande, der de ändamål, som genom
den inre Administrationen böra uppfyllas,
voro vunna på det genaste och kraftigaste
sätt, genom den minst sammsntrasslade ut¬
grening af Styrelsemakten ifrån dass medel¬
punkt till alla delar af Statskroppen. Här¬
vid flage då lemnäs å sido hvarje afseende
på hittills gällande former, tilldess utrönt
blef, om dessa kunde inträffa på det resultat,
som möjligen vinnes. Utskottet har förehaft
detta arbete, och dervid med synn rlig till¬
fredsställelse erfarit, att den organisation,
som Utskottet ernar föreslå såsom den lämp¬
ligaste, ehuru den afviker ifrån den nuva¬
rande i mångå delar, likväl på det närmaste
nstämm er med den första formliga plan i
6<Sa Seiskilclta Utskottets Eetänkanäen.
Betta afseende, som inom Fäderneslandet blif¬
vit fattad, och som i sjelfva verket utgör
fundamentet för närvarande tids Administra-
tionssätt, hvars ofullkomligheter just bestå
uti lika många afsteg från denna äldsta in¬
rättning.
Då Rikets Collegier genom 1G34. **rs
Regeringsform erhöllo sin. första egentliga
utbildning, utgjorde de icke några Instnnli-
er under Rädet utan endast särskilta afdela
ningar deraf; hvarföre de ock kallades Rik¬
sens Consilia. Innehafvarne af da fem höga
RiksEmbeten, Drotset, Marsken, Amiralen,
Canzleren och Skattmästaren, styrde hvar
sin afdelning af Rådet, och det så, att Justi¬
tie-Ärenderna hörde under Drotset, som
presiderade i HofRätten, KrigsRadet eller
KrigsGollegium under Marsken, Amiralitets-
Coilegium under Amiralen, CanzliCollegium
under Canzleren, samt Kammar-Collegium,
eller RäkneKammaren, med alla dithörande
saker, under Skattmästaren. Dessa Råds-af-
delningar handlade å Konungens vägnar, med
skyldighet att årligen, emellan Kyndelsmes-
san och Fastlagstiden, inför honom göra redo
för sina åtgärder. Hvarje Chef, eller, om
man så vill, Minister, uppstod då, och, til¬
lika med sitt Coilegium, aliade Räkenskap
för sin förvaltning, hvilken af Konungen
alltid sjelf pröfvades. RiksEmbetena, med
deras Collegier, voro således ursprungligen
icke annat, än hvad man nu För tiden kallar
Ministerial Departementer. Vid öfverlägg-
ningar i fullsutet Idad inför Konungen, voro
Serskildta Utskottets Bctankanden. 661
alja Ministrarna (CollegialCheferne) på en
gång tillstädes, och händelser nämnas, då
alla fem Collegierne sammankallades att råd¬
göra. På detta sätt vanns den enhet och hel¬
het i Styrelsen, sorn merändels är förenad med
Ministerialförvaltning. Hvar och en Styrelse¬
gren hade i Rådet sin man, som fullkomligen
kände dess tillstånd och således kunde med en
blick öfverskåda hela dess sammanhang med
alla de öfriga grenarne, vid de otaliga frågor, i
hvilka den ena oundvikeligen mäste hafva in¬
flytande på den andra. Man behöfde då icke be¬
fara, att, genom Rescripter till det ena Colle-
gium, gripa in i det andras verkningskrets.
Detta Administrationssätt, ifrån hvilket
man, under tidernas längd, allt mer och mer
aflägsnat sig, med bibehållande af en sken¬
bar likhet i benämning och form, är i grun¬
den detsamma, som gäller inom de flesta vår
tids val organiserade Stater, och låter gan¬
ska val förena sig äfven med de liberalaste
Constitutioner, hvarpå England redan länge,
och Frankrike efter dess regeneration, gifvit
i ögonen fallande exempel.
Att historiskt utveckla, huru i Sverige
det nyssnämda aflägsnandet från den ursprung¬
liga inrättningen bragt StyrelseVerken i de¬
ras nu allmänt öfverklagade skick, anser Ut¬
skottet för öfverflödigt. Det närvarande står
i all sin skärande contrast emot det förflut¬
na, och de ifrån Styrelsens medelpunkt mer
och mer lösryckta Collegierna befinnas i ett
synbart, föga lyckligt bemödande att uppehåll*
sig under tyngden af alla de särskilta ålig-
66z Serdkhita Utskottets Betänkanden,
gauden, som denna söndring och deraf nöd-
värnjli^t följande omgång vid sakernas be¬
handling, giort så svåra att uppfylla. För
att ur denna förlägenhet hjelpa ej mindre
Administrationen sjelf, än dem, som af den¬
samma äga rätt att fordra kraftiga och skynd¬
samma åtgärder, gifves det, efter Utskottets
tanka, ingen annan utväg än deri, att, med
strängt frånskiljande af alla, tid efter annan,
gjorda tillsatser, åter införa den ordning, som
vid Collegiernas egentliga organisation stif¬
tades, och derjemte, genom all domsrätts öf¬
verlemnande till de Ordinarie Domstolarne,
försäkra den enhet, som borde råda i den
egentliga Lagskipningen , men som svårligen
Iean vinnas uti ett chaos af myndigheter,
hvilka ömsom korsa och upphäfva hvaran¬
nan.
Detta återställande af den gamla ord¬
ningen är för närvarande af omständigheter¬
na betydeligen underlättadt. Den nu gällan¬
de Grundlagen har åter omgmit Konungen,
med ett Fiad, bestående af Nio Ledamöter,
med dem åliggande skyldighet att upplysa
alla förekommande frågor och gifva rådslag
vid Besluten. Vore dessa Herrar i tillfälle,
att genom en närmare irispection af de, i
alla fall, allt för mycket splittrade Styrelse-
grenarue, taga speciell kännedom af dé fö¬
rekommande ärendena, skulle det för dem
utan tvifvel vara lättare att fullgöra en så¬
dan pligt. Antager man sorn ett hufvudvil-
kor, att alla Judi emla frågor skil jas frän CoI«
legiernas befattning och hänvisas till de Or¬
Serskildta Utskottets Betänkanclen.
dinarie Domstolarne, hviika då, om så be-
höfdes, kunde förses med en större personal,
så lär något hinder icke mota för indragnin¬
gen af alla förstnämde Verks Presidents- och
Ledamotstjenster, såsom för ingen del erfor¬
derliga, men snarare hinderliga, vid allmänna
frågors behandling, hvilka utan tvifvel äro
mer belåtne att skötas af en, än af flere.
Styrelsen af Collegierna kunde då öfverlem¬
na» åt Ledamöter af Stats-Rådet, med be¬
nämning af Ministrar, såsom Inrikes Mini¬
ster, KrigsMinister o. s. v. — Desse Che¬
fer, eller Ministrar, komme då att stå i
spetsen af förvaltningen, och vöre i tillfälle
att öfverskåda det stora hela. I deras när¬
varo skulle alla ämnen, som höra till deras
befattning, föredragas inför Konungen i Stats-
Rådet, hvarigenom de finge en närmare kän¬
nedom af alla Styrelsens grenar, och således
enhet och fasthet derutinnan borde beredas.
Innan Utskottet företager sig den när¬
mare tillämpningen af denna idé, anser sig
Utskottet böra upptaga och bemöta ett vä¬
sendtligt inkast deremot, som icke sällan gö¬
res, och utan tvifvel kommer att, vid försla¬
gets pröfning, af någon å nyo väckas. Det
skulle vid första ögonkastet kunna synas våd¬
ligt, att öfverlemna åt en enda person hela den
makt och det inflytande, som förut varit för-
deldt på ett helt Collegium. Friheten, kunde
man säga, råkar dervid allt för mycket i fa¬
xa, och dörren torde, innan man föreser, dy¬
medelst öppnas för förtryck och despotism.
Denna fruktan förmodar Utskottet hafva sin
66^ Serskildta Utskottets Bctcinkanden.
rätta grund i en förvexling af de tvenne så
vidt skilda begreppen om en Despotisk och
en Coostitutionell Statsinrättning. Under en
Envåldsregering, der Regentens vilja är den
högsta Lag, der Statens Embetsman äro in¬
gen annan än honom ansvarige för sina hand¬
lingar, och der således ingen annan motvigt fin¬
nes för Embetsmanna-förtrycket än Regentens
öfveriägsna förstånd, vaksamhet och kärlek till
rättvisan, der är en MinisterialFörvaltnins vis-
serligen farlig och i samma ögonblick för¬
derflig, som Regenten upphör att äga någon¬
dera af de nyssnämda egenskaper. Uti en
så organiserad Stat betraktas derföre som en
kl8nod hvarje privilegieradt forum, hvarje
Collegium eller Embetsmanna-Corporation,
som genom den i dess natur grundade lång¬
samheten och betänksamheten vid ärendens
afgörande, bildar ett slags efterhängsen mot-
kraft, hindrande, så långt den förmår infly-
ta, den utan uppehåll framåt verkande Mi¬
nis teriak Styrel sen. Ett exempel härpå lem¬
na de fordna Parlamenterne i Frankrike,
hvilka, sedan folkets friheter under en följd
af envåldsregeringar råkat i glömska, utgjor¬
de genom sitt, likväl mer på häfd och smånin¬
gom ökadt anseende, än på verkeliga pre-
rogativer grundadt inflytande, den enda öf¬
riga bom emot förtrycket, den enda makt,
sorn i någon måtto förmådde hejda Mini-
strarnes och Hofvets vexande anspråk. Men
i Constitutionella Stater är ett sådant för-
trögnings-system icke blott öfverflödigt,' utan
verkehren skadligt. Organismen är der icke
Serskildta Utskottets Betänkanden, 66fj
Jemförlig med ett mechaniskt verkande Ma-
cliineri, som, för att icke löpa för fort, be¬
lt öfver här och der en blyvigt till rörelsens
justerande den är tvärtom ett lefvande helt,
der rörelsekraften mäter och bestämmer sig
sjelf, och der jetn^igten endast kan rubbas
af tillfälliga eller yttre hinder, dem man der¬
före, långt ifrån att vidhäfta, bör vara ange¬
lägen att undanrödja. I Sverige, under dess
nu gällande lyckliga Fundamental-Lagar, äro
Konungens Rådgifvare och Föredragande Na¬
tionen ansvarige inför Lagen. För att med
värdighet och billighet kunna utkräfva en
sådan ansvarighet, måste Nationen sätta des¬
sa högsta maktens närmaste Organer i möj¬
lighet att uträtta allt det goda, som de, efter
sitt bästa förstånd och vilja, kunna förmå.
Något annat hinder bör för dem icke finnas,
än det moraliska, som AnsvarighetsLagen,
rätt styliserad, alltid häller i paralell med de¬
ras handlingar. Deremot böra alla materi¬
ella tyngder, lemningar från äldre mer och
mindre ofullkomliga Regeringsprinciper, bort¬
tagas. Collegierne, sådana de nu äro, bära
intet tycke af den Regeringsform, under hvil¬
ken de existera. Fordom granskades deras
Protocoller och Berättelser af Ständernas De-
jmtationer; men nu kan Nationen af dem in¬
gen reda fordra. Deras Ledamöter kunna,
som billigt är, endast till följe af undersök¬
ning och dom, straffas; Men, då nu gällande
Regeringsform, deruti olik de äldre, icke ut¬
sätter något forum för en sådan undersök¬
ning, så kan, i brist af Domstol, något lag¬
666 Serskildta Utskottets Betänk andem
ligt åtal emot CoIIegier aldrig äga rum} och
Ii .vä! ligger i deras händer det hufvudsak-
liga af hela den inre Styrelsen, och doms-
rätten medborgare emellan i alla frågor, som
icke äro rent civila eller criminella. Öfver-
lemnas denna deras domsrätt till de ordina¬
rie domstolarne, så blefve, enligt hvad of-
vanföre är yttradt, den vid-träcktare makt,
som för Ministrarne medgåfves, endast af in-
Jlytande på allmänna frågor, hvilka, långt i-
från att derigenom utsättas för en »fullkom¬
ligare behandling, ofelbart skulle vinna bade
genom skyndsamheten och den likstämmig¬
het i grandsatser, som nödvändigt blefve
gällande. Först då blefve det möjligt för na¬
tionen att till fullo begagna in rättighet, att
af StatsRådet fordra redo för den inre Sty¬
relsen. Hvarje Minister skulle då blifva för
sitt Departement specielt ansvarig, och ej
blott det som kunde vara origtigt anbefaldt,
men äfven hvad som vore försummadt eller
underlätet, blefve ett föremål för beifran.
En täflan skulle uppkomma mellan de sär¬
skilta Dep arten) en tern a att utmärka sig för
drift, ordning och skyndsamhet, och på det¬
ta sätt skulle lifvet återvända i Statskroppens
minsta delar, och skicklige Embetsroäns da¬
nande blefve deraf en otvungen följd.
För att visa det utseende, som den ad¬
ministrativa delen af RiksStyrelsen, efter
denna organisalionsgrund, skulle komma att
erhålla, far Utskottet framställa följande all¬
männa fördelning af de hittills varande Sty¬
relseverkens göromål på de nya Departemen-
Serskildta Utskottets Betänkanden. 667
terne, hvarvid dock Utskottet vili söka und¬
vika detaljer, sorn icke tillhöra dess af Rik¬
sens Höglofl. Ständer gifr.a uppdrag.
Alia Ärenden af icke judiciel natur, som
hittills tillhört Kammar-Collegiutn, Commer-
ce-Collegium och Allmänna MagazinsDire-
ctionen, komma att bestridas af Inrikes Mi¬
nistern. Allt hvad som rör allmänna hus¬
hållningen, näringar ne och handeln bör be¬
redas och afgöras pä ett ställe, och den kan¬
hända alltför länge medgifna splittringen af
dessa i oskiljaktigt sammanhang stående ele¬
menter af den allmänna välfärden upphöra.
Ett stort steg göres dymedelst till ernående
af det länge sökta förhållande, der ingen nä¬
ring uppmuntras eller understöd;es på den
andras bekostnad, utan hvarje särskilt endast
betraktas som en del af ett större helt och
värdas och befrämjas endast i den mån den
bidrager till detta helas upp omst och flor.
Bergs- och Sundhets-Collegierne upphäfvas,
och, då den vetenskapliga grund, på hvil¬
ken deras egenteliga göromål hvila, förutsät¬
ter Inspection af dertill särskilt quaJificera-
de personer, eå komma bergshandteringen
och Medicina]väsendet, att, lika med Landt-
mäteriet och Postverket, ställas under hvar
sin Chef, hvilka äter närmast bero af Inri¬
kes Ministern. Det måste, enligt Utskottets
tanka, stadgas, som regel, att hvarje, äfven
den mindsta afdelning af den Inrikes Civil-
Styreisen kommer att bero af denna Mini¬
ster, heldst, genom den method för uppbör¬
den och redovisningen af Statens medel, som
66q Serskildta Utskottets Betänkanden«
nedanföre uppgifves, en särskilt FinanceMi-
nister torde kunna umbäras. Till följe här»
af komma ej blott de Militie-Cameral-Ären-
den, som hört under KrigsCollegium och Sjö*
förvaltningen, att handläggas i Inrikes Civil-
Departementet, utan alla för särskilta hus-
hållningsdelar förordnade Directioner och
Comitéer antingen upplösas och inforlifvas
med afdelningar af detta Departement, eller,
om de af localomständigbeter blifva nödige
att bibehållas, likväl alltid ställas under In¬
rikes Ministerns directa inseende, så att de
af honom erhålla befallningar och till hon¬
om inkomma med Berättelser och redogörel¬
ser. Tabellver?cet och hvad i öfrigt hörer
till den Statistiska kännedomen af Rikets
styrka och inre tillstånd, bör, under hans in¬
seende, vara på ett ställe förenadt. I anse¬
ende till Tullstyrelsen anser sig Utskottet
icke böra föreslå annat, än att densamma,
ehvad någon förändring deraf, till följd af
hos Riksens Ständer redan väckta motioner,
kan komma att äga rum eller ej, bor stå un¬
der Inrikes Ministern. Men, hvad angår den
Canzli- och Contoirs-Betjening, som tillhör
de Verk, hvilka, enligt detta förslag, komma
att indragas, sä lär, sedan antalet af de Tjen¬
stemän, hvilka efter MinisterDepartementer-
nas organisation oundgängeligen behöfvas,
samt beskaffenheten af de nya underafdelnin-
garne eller Contoren och Arbetsordningen
derstädes hunnit att af den blifvande Comi-
tén bestämmas, denna gamla Betjening kom¬
ma att i Departementerne användas, efter be¬
hof samt den Tjenstegrad qch skicklighet,
Serskildta Utskottets Eetänkanden.
hvar och en kan äga; de öfverflödiga åter
alt behålla pä IndragningsStat de löner, hvarå
de erhållit Fullmakter, till dess de till annan
tjenst med motsvarande lön kunna förhjelpas.
Uppbörden af StatsVerkets Inkomster,hvil-
ken hittills tillhört Statskontortet, kunde deri¬
från flyttas till Riksgäldskontoret, som då blif-
ver det ställe, der alla publika Intrader,
ej mindre de Ordinarie än Bevillningen ,
inflyta. I stället för de hittills å RiksSta-
ten befintliga HufvudTitlar, får hvarje Mi¬
nister sitt anslag, hvarunder de till upprätt¬
hållande och förkofran af de honom under¬
lagda StyreUegrenar beviljade medel uppfö¬
ras och underafdelas. RiksgäldsContoiret
komme således att ersätta StatsContoiret,
hvilket till följe deraf upphäfdes, men den
oumbärliga Betjeningen vid det sednare Ver¬
ket komme af det förstnämde att användas.
Beträffande redovisningen för allmänna
medel och Revisionen af alla räkningar öf¬
ver om händer häfd uppbörd, hvilken nu sker
hos KammarRätten, har Utskottet slädnät i
den öfvertygelse, att densamma hvarken bör
vara beroende af någon bland de dispone¬
rande Embetsmännen, hvartill samtelige Mi-
nistrarne komma att höra, eller stå under
en enda persons inflytelse. Utskottet, som
härvid öfvervägat, att Riksens .Högloft. Stän¬
der förbehållit sig att taga kännedom deraf,
huru de till Statens tjenst anslagne Summor
förvaltas, men tillika trott sig inse, huru o-
tillräcklige de hittills bruklige Ständernas
Revisioner äro, får i anledning deraf föreslå,
om ieke KammarRättens RevisionsContoir
670 Serskildta Utskottets Betänhanden,
kunde ställas under RiksgäldsContoirets inse»
ende» till granskning äf Handiingarne och
Räkenskap erne öfver de till hvarje Ministers
disposition under dess Hufvud-Titel ställda
medel; då, i fall tvist mellan Redogörarna
och Revisionen uppstår, densamma, efter full¬
ändad utredning, borde i vanlig Domstols-
väg afgöras. På detta sätt komma Riksens
Ständer i tillfälle, att genom en af deras
Fullmäktige fortsatt ständig Revision, öfver¬
tyga sig om Statsmedlens rätta användande,
hvarom, med den hittills följda methoden,
tillförlitlig kunskap svårligen lär kunna vinnas.
LandtArméens samtelige ärenden komma
att öfverlennes till en KrigsMinisber, som
hos sig förenar de särskilta myndigheter,
hvilka hittills innehafts af Presidenten i Krigs-
Collegio och General Ad jutarten f«r Arméen.
Likaså öfvertager en SjöMinister styrel¬
sen af Flottornas ärenden, då den nu varan¬
de Förvaltningen, äfvensom G?neralAdjutants~
Expeditionen för Flottorna, komma att upphöra.
Utskottet har visserligen ansett för möj¬
ligt, att dessa bagge Ministerier kunde för¬
enas under en persons inseende; men, då till¬
äfventyrs det ena vapnet kunde derigenom
någon gång blifva gynnadt på det andras be¬
kostnad, och r.ågon egentlig besparing dess¬
utom icke kan af ett sådant sammanslående
föreses, har Utskottet trott sig böra för hvar¬
je af dessa FörsvarsVerkets hufvuddelar före¬
slå en särskilt Minister med underlydande
Betjening och egen AnslagsTitel, hvarmed
sannolikt det Allmänna skall blifva bäst be¬
låtet. Beträffande personalen i de collegiala
Serskildta. Utskottets Eetänkanden. 671
Verk, som af dessa bägge Ministerdepartemen-
fcer komma att ersältas, åberopar Utskottet
hvad ofvanföre rörande Inrikes Departemen¬
tet blifvit yttradt.
Ecclesiastique-vården och Uppfostrings¬
verket tarfva, efter Utskottets tanka, likale¬
des deras egen Föreståndare. Då en del a£
den befattning, som i andra Länder tillhör
Ministern för den allmänna upplysningen, £
Sverige redan utöfvas af HofCanzleren, tror
sig Utskottet böra föreslå, att dentie Embets¬
man äfven öfvertager det öfriga, och såsom
Minister ansvarar för beredningen och utar¬
betningen af alla mål, som röra den Allmän¬
na Upplysningen, Litteraturen, Uppfostringen.
och Ecclesiastique- Verket. CanzliStyrelseti
blefve då öfverflödig, och dess göromål bor*
de fördelas efter deias olika natur på Utri¬
kes och Inrikes Ministerns samt HofCanzle-
irens Departementer.
Då desse nu uppräknade Ministrar eller
Chefer komma att, hvar i sitt Departement,,
låta i Contoren eller Bureauerna bereda de
till dem öfverlemnade saker, för hvilken åt¬
gärds ofelbara vidtagande de blifva specielt
ansvarige, så bör äfven Allmänna Ärendernaa
Beredning, såsom en då mera öfverflödig och
endast tidsutdrägt förorsakande inrättning*
upphöra. I dess ställe skulle en StatsRåds-
Beredning kunna förordnas, bestående a£
StatsSecreteraren, som kommer att [ föredrga
rle utredda målen inför Konungen, samt da
5tatsRåd, som icke öfvervarit samma mål i
JSihar-g till Prat, i3*7‘*8i8i 8><h Sami, Äf;r 85, 3$,
I
673 Serskildta Utskottets Betänkanäert.
Dcpartemer terna. En KrigsBerednirg leunda
Konungen jemväl efter behag tillsätta.
StatsExpeditionerne af Konungens Canzli
böra vara Tre, nemligen en för Kammar-
och HaridelsÄrenden, hvilka icke böra åtskil¬
jas, en för KrigsÄrendena samt Ecclesiastique
Expeditionen, hvars Stats-Secreterare föredra¬
ger de af HofCanzleren beredda mai. Colo-
»ialÄrcndena, såsom icke underkastade en li¬
ka behandling med de öfriga, utan öfver!em¬
na de till Kongl. Majus eget Nådiga afgöran¬
de, kunde af Utrikes Ministern öfvertagas
och skötas med Kongl. Cabinettets Betjening,
då ColonialExpeditionen helt och hållet bor¬
de indragas.
StatsSecreterarne förblifva i lika ansva¬
righet som jhittills5 och deras förhållande till
Collegierna såsom förberedande autoriteter,
lider ingen förändring deraf, att dessa Verk
hädanefter komma att styras af en Minister,
i stället för en corps Ledamöter med deras
President.
Utom StatsSecreterarens eller den Före¬
dragandes contfasignation lära från Konungen
utgående expeditioner böra vara försedda äfven
med vederbörande Ministers underskrift, eme¬
dan, likasom StatsSecreteraren ansvarar för
målets rigtiga föredragning och Expeditio¬
nens enlighet med Protocollet, Ministern blif-
ver derföre ansvarig, att. ärendet är af hon¬
om vederbörligen beredt, så vida det passe¬
rat hans Departement.
Beträffande den så kallade LandtRege-
ringep, tror Utskottet, att någon egentlig
Serskildta JJtskottets Bctänkandetl,
förändring derutinnan icke lätteligen kan vid»
t.-.gäs. Det lär komma att bero af den gräns-
skillnad, som den blifvande Comitén, i sam¬
råd med LagComitén, kan utarbeta mellan
de Juridiska och Ekonomiska angelägenheter-
ne, huruvida LandshÖfdingarnes domsrätt
Skall förblifva vid hvad hittills varit förord-
»adt, eller om någon ändring deruti bör äga
rum. jägeri Staten anser Utskottat kunna in¬
dragas med undantag af någon mindre Be*
tjening till vårdande af de betydligare Kron-
skogarne, och Bergmastarttes jttdiciella göromål
kunna på Landet skötas af HäradsRatternä,
Samt i Salä och Fahlu Bergslager af dessa
Städers RådstuguRätter, äfvensom Bergsfog»
darnes befattningar kunna öfvertaga** af Kro-
noFogdarne. Att för öfrigt Landshöfdingar-
ne blifva pligtige ätt i förekommande frågor
communicera sig med Vederbörande MinK
strar, och, i anseende till deras Embeten, stå
till Inrikes Ministern i samma förhållande,
sorn nu till KammatCoilegiuttt, blifver en
följd af den nya Inrättningens natur»
Vid hvarje års slut komma Ministrarne,
hvar för sig, att utgifva en tryckt Berättelse
om Ärendenas gång inom deras-Departemen¬
ter. Comitén torda få sig uppdraget att när¬
mare bestämma, hunt dessa Berättelser böra
vara beskaffade.
Den verkan till förändring, sorn den fö¬
reslagna nya administrationen, ojn den anta»
ges, kunde medföra för Dotmtolarne och
RättegångsVerken, finner Utskottet vara, till
(574 Serskildta. Utskottets Betdnkandem
utredning och bestämmande, af så nära sams
manhang med den omarbetning af Allmänna
Dagen och särdeles Rättegångs- och Bygg»
ninga-Balkarra, som nu af LagComitén före-
liafves, att Utskottet icke annat kan förmo-*
da än att Riksens Höglofl. Ständer lara lin¬
na nödigt öfverlemna denna fråga i hela dess
vidd till gemensam handläggning af först¬
nämnde Comité och den, som för Tjenstere»
gleringens vidare utarbetande kan varda till»
förordnad.
Denna således i sin största allmänlighe£
framställda organisationsplan har Utskottet*
icke utan sorgfälligt bepröfvande och först
efter öfvervägande af alla förekommande be¬
tänkligheter, tilltrott sig att för Riksens Hög¬
lofl. Ständer framlägga. Utskottet känner
tillräckligen den mängd svårigheter, som plä¬
ga möta, då frågan är om ändring, eller to¬
tal omskapning af sådane allmänna inrätt¬
ningar, som mägtigt ingripa i det allmänna
lifvet och genom gammal häfd vunnit utse¬
endet af orubblighet, sedan de på tusende
olika sätt liksom sammanväxt med Statskrop¬
pen. Så väsendtliga än de föreslagna än-
dringarne måga vara, betraktar dock Utskot¬
tet dem mindre såsom egentliga nyheter, än
som reformer, ledande till sakernas återföre¬
ning i ett äldre, till sin förmonlighet nog¬
samt bepröfvadt skick, och tror, att denna
dess åsigt skall i det föregående vara rätt¬
färdigad. Af sådan anledning tror också
Utskottet med visshet, att utförandet kan fö¬
retaga b, utan att möta några oöfvervinnelig
Serskildta Utskottets Betclnhanden. 6j§
ga Linder. Att Rikets Allmänna Ärenden
derefter skola hinna skotas med mera drift,
precision och skyndsamhet samt med mind¬
re antal Embets- och Tjenstemän, derom är
Utskottet öfvrttygadt; men, för att uppnå det¬
ta mål och försäkra sig om dess bibehållan¬
de, fordras nödvändigt uppfyllandet af tven¬
ne hufvudvilkor,nemligen Författningarnes ge¬
nomseende och förenkling, samt Embets- och
Tjenstemännens förseende med löner, som
förslå till deras anständiga utkomst. Att i
dessa delar föreslå tjenliga mått och steg,
lär blifva ett bland den önskade Comitén»
hufvudåligganden, och Utskottet hvarken bör
eller kan för sin del göra mer, än öfver hvar¬
je af dessa vilkor särskilt meddela de all¬
männa reflexioner, som kunna rättvisa dess
ofvan fällda omdöme och ådagalägga nödvän¬
digheten deraf, att Comitén härtill förses med
erforderliga föreskrifter.
Att Rikets Ekonomiska . Lagar tarfva
en revision och utgallring, grundad på när¬
varande tidehvarfs behof, är r,edan så ofta
påstådt och af Rikets Ständer vid de sist
öfverståndne Riksdagar yrkadt, att Utskottet
icke behöfver, rörande denna omständighet,
ingå i någon vidlyftig framställning. Om
det redan i och för sig sjelf är för både sty¬
rande och lydande högst betungande att i
hvarje förefallande enkel fråga behöfva jemföra
en mängd på vida skilda tider utgifna För¬
fattningar, hvilka beständigt på hvarandra
hafva afseende, och ömsesidigt åberopa hvar¬
annan, dertill blifva år ifrån år till större;
<>7<5 Serskildta Utskottets Betänkanden,
och mindre del olämplige och i hehof a?
förklaringar, hvilka oftast, genom den sålun¬
da tilltagande mängden och invecklingen ä£
Stadganden, bära inom sig frön till nya för¬
klaringar och deraf följande starre oreda 5 så
är det framför allt ovedersägligt, att, om nå¬
gon minskning och förkortning i Embetsman-»
liers göromål, hvarförutan personalen icke
heller betydlige n kan minskas, skall vara att
påräkna, och om således hvars och ens hil¬
liga anspråk på skyndsamhet och bestämd¬
het vid ärendenas afgörande i de allmänna
Verken skall någonsin kunna uppfyllas, må¬
ste denna sedan långliga tider tillbaka
grundlagda och fortsätta oreda vederbörli¬
gen afhjelpa». Att detta icke annorlunda
kan verkställas än genom utarbetningen af
ett Ekonomiskt Lagverk, som, efter skedd
granskning af de ännu gällande Författnin-
garne, upptager under vissa bestämda Titlar
och i nödig korthet, hvad för framtiden
skall gälla till allmän efterrättelse, tror Ut¬
skottet inses af hvar man. Behofvet af ett
sådant Ekonomiskt Lagverk är temmeligen,
allmänt erkändt, och Utskottet har sig be¬
kant, att äfven vid denna Riksdag Motioner
derom blifvit gjorda. Sedan ett sådant Verk
en gång hunnit blifva antaget och kungjordt,
blefve det ganska lätt att genom en fortsatt
årlig Berättelse, eller ett Summariskt sam¬
mandrag af utkommande nya Författningar,
sätta alla sednare stadganden i behörigt sam¬
manhang med de äldre, såsom det i andra,
Länder sker genom sä kallade Ilegierungs*
Serskildta Utskottets Betänkanden.
SVdtter eller Bulletins des Loiix. Det skulle
då vara antaget som regel, att hvarje ny
Författning bestämdt innehölle hvilken §.
eller moment af den Ekonomiska Lagen ge¬
nom densamma ändrades, eller, ännu rättare,
att Författningen egentligen utgjordes af ca
alldeles ny redaction af det ändrade eller
uppbäfna stället, så att, vid hvarje ny upp¬
laga af det Ekonomiska Lagverket, de nya
§. §, eller momenterne endast insattes i da
gamlas rum, hvarigenom äfven åberopandet
och jemförandet af flera Stadganden försvun¬
ne, och Utslag eller Expeditioner i Eko¬
nomiska frågor kunde reducera* till den
största möjliga korthet och enkelhet.
Utarbetandet af en sådan Ekonomisk
Lag, befriad från alla onyttiga ooh förvil¬
lande stadganden, och rättad efter tidens be¬
hof, som äfven påkallar förenkling af det
hittills så invecklade Beskattnings- och Upp-
bördssättet, är hvad förra Ständer velat bland
annat öfverlemna till den så ofta underdå¬
nigst. begärda Särskilta Comitén, och Utskot¬
tet delar i allt afseende den öfvertygelse,
att ty förutan hvarje steg till en önskad för¬
bättring i Administrationen endast kan be¬
traktas som palliativ.
Da, genom denna hufvudsakliga åtgärds
vidtagande, Gomitén blifver i stånd, att med
visshet om utförandets möjlighet författa
fullständiga Stater och arbetsordningar för da
efter Utskottets framställda grunder blifvande
nya Styrelseverk; för hvilket ändamål Comitén
bör erhålla rättighet att tillkalla någon per-
6yd Serskildta ZJtshottets Eetänhanden
ion från hvarje Verk, när den om det miva»
rande förhållandet behöfver upplysning, må¬
ste i sammanhang dermed sådana löner för
Rikets Embets- och TjenstemannaCorpser
föreslås, alt det allmänna kan af hvar och
en särskilt fordra användandet af hela hana
sid och verksamhet på ett enda ställe, då
■utan tvifvel göromålen skola kunna medhin¬
nas af ett, i jemförelse med det nuvarande,
ganska inskränkt antal personer. Om det å
ena sidan är säkert, ‘alt Embets- och Tjen»
»temännen i ett samhälle icke böra få vara
flere än ärendernas mängd och angelägenhet
fordrar, så måste det äfven å andra sidan
medgifvas, att, om de ej äro så lönade, att
de af sitt Embete eller Tjenst kunna hvar i
*in stad hafva anständig och tillräcklig ut¬
komst, så måste Sysslorne blifva illa och
försumligt skötta, det rätta Embetsmanna-ni-
tet qväfvas och skicklige ämnen efter hand
aflägsna sig, så att den kraftfullaste och
mest ömma och välsinnade Regent blifver
omsider hindrad att uträtta allt det goda
för sitt foll?, som han ville och önskade.
Oansedt de vid förra Riksdagar beviljade för¬
höjningar å Civil-Statens penningelöner, äro
dock desse i intet afseende svarande emot
tidernas skick, och troligen äro ganska få
Statens löntagare i tillfälle att, utan särskil¬
ta biförtjenster, skaffa sig fyllandet af de
behof, som öfverstiga det nödvändigaste,
eller njutningen af de beqvämligheter och
fördelar, hvarå de som belöning för deras
mödor borde kunna göra anspråk, och dem
Serskildta Utskottets Uetlinkanäen. 67$
Se fleste af egen förtjenst lefvande eller i
enskiltas bröd varande personer ieke behöf¬
va neka sig. Det är beklagligen en sanning,
att numera hvarje yngling, som inträder i
Statens tjenst och icke äger desto betydli¬
gare egen förmögenhet, måste, då han fin¬
ner de Allmänna Verken fyllda af Tjenstemän,
oftast äfven af redan anställde lönlöse aspiran¬
ter, och således hvarken bergning för ögon¬
blicket eller utsigt dertill annorlunda än it
en aflägsen framtid, nödgas dels ingå i flere
Verk, för att tid efter annan, kunna erhålla
på olika Stater några små lönevilkor, dels
sysselsätta sig med Commissioner för en-
Skilta, till vinnande af hvad som brister i
nödig utkomst. Att det allmännas tjenst
härvid lider, säger sig sjelf. Ingen är pä
sitt bestämda ställe och på bestämd tid att
påräkna, göromålen blifva eftersatte, nya
tjänster anses behöfliga, föreslås och inrättas,
och denna cirkel af förlägenheter och palli-
ativer förnyas beständigt, utan annat resul¬
tat än en mer och mer ökad stockning i
Administrationen, som slutligen icke kan
lösas, utan måste med kraftiga mått på eu
gång afhjelpas. Uppskjufes denna åtgärd nu,
éå blir den en annan gång så mycket ound¬
viklig are, och Riket lider under tiden af det¬
ta mellantillstånd mer än framtiden kan er¬
sätta. Antaga Riksens Höglofl. Ständer de
nu föreslagna grunder, och får Comite'n det
uppdrag att, i sammanhang med sina öfriga
åtgärder, uppgöra passande LöningsStater, så
tror Utskottet, att dessa måste bero på löner¬
CQo Serskildta Utskottets Betänkanden.
nas beräkning i Spannemål och deras lifgif¬
vande efter Markegångspris. Comitén torde
för sitt arbete i denna del icke kunna lern»
nas någon annan föreskrift, än att öfverse och
jemka alla löner, öka eller minska dem efter
Embetenas större och mindre vigt eller be¬
svärlighet, samt fastställa dem, som nyss
sades, xiii Spannemål, och vid sådana tjen¬
står, der sportlar och Expeditionslösen äga
rum, rätta Ordinarie lönen derefter. Äfven
borde då i allmänhet fastställas, att ingen
person finge innehafva mer än en Tjenst pä
Stat, utan, så snart han på något ställe kom¬
mit till första LöningsGraden, borde han der
odeladt använda sina krafter och af sin fram¬
tida befodran inom detta eller annat Verk
vänta förbättrad utkomst. Då yenskrifning
ej kan annorlunda anses än som en^näring,
sedan den dertill erforderliga skickligheten
år så allmän, bör någon Tjenst på Stat för
clelta göromål icke uppföras, titan vederbö¬
rande Expeditionschefer, sorn erhålla lösen
för Expeditioner och handlingar, låta om de¬
ras skrifning besörja, då dertill kunde an¬
vändas sådane personer, hvilka ej kunna in¬
gå i tjenst, men med denna sysselsättning
vore i stånd att förtjena sitt bröd. Der Ex¬
peditionslösen ej äger rum, måste å Stat
anslås Skrifvarhjelp, som af Expeditions¬
chefen för nyssnämnda ändamål disponeras. Att
de utgående handlingarne sko1 a blifva sämre
skrifna, tror Utskottet ej vara att befara,
mea den fördel att vinna, att Verken ej be*
Serskildta Utskottets Betänkanden. éQi
Jastades med en tnangd Ordinarie och Ex¬
traordinarie renskrifvare, hvilka väl äga
skicklighet till detta yrke, men mången
gång linnas oskicklige till‘andra egenbeliga
Tj nstebefattningar, då de, i sin tour och i
kraft af BeforöringsLagarne, dertill avan¬
cerat.
Dessa sistnämde Lagar anser Utskottet
jemväl vara i högsta behof af öfverseende
och förbättring, och tillstyrker derföre, att
Comitén äfven dertill erhåller uppdrag. Det
blifver nödigt att vid befordringar till
tjänster förebygga i mej'igaste måtto infly¬
tandet af enskilt^ considerationer och gyn¬
nares förord. Utvägar böra sökäs att försä¬
kra skicklige och flitige Tjenstemän, att, då
de söka beställningar, hvartill de äro Corn-
peter, te, icke varda förbigångne af oförtjente
personer. De Embetsman, som utgifva vitt¬
nesbörd till sina underhafvande, böra för
rigtigheten deraf ansvara, hvarefter inga
ensidiga tillägg äga rum, Utskottet hoppas,
att Comitén kan linna utvägar att göra så¬
dana grunder gällande, att känslan för kraft,
skicklighet och förtjenst icke kommer att ut¬
rotas.
Utom den försäkran om skälig belöning
under Tjenstetiden, sorn genom den förut-
nätnda löneregleringen blefve för hvarje Em-
bets- och Tjensteman lemnad, är dessutom
billigt, att desse Statens tjenare erhålla ut¬
sigt till nödig bergning pä deras ålderdom,
eller när bristande helsa nekar dem att vi-
é>8£ Serskildta Utskottets 'Betdnk/indeni
»lare egna det allmänna deras tjenst. Ut»
ekottet anser det vara i sin ordning, att
hvarje Civil Embetsman, likasom vid Mili-
tairen sker, erlägger något a£ sin lön till
en Pensionsinrättning, till framtida under¬
stöd antingen för sig; sjelf eller för en
efterlemnad familj. Utskottet har visserli¬
gen erfarit, att Kongl. Maj:t mer än en gång
behagat i Nåder vidtaga anstalter till verk¬
samt befrämjande of en så nyttig inrätt¬
ning, och förordnat högre Embetsman att
dermed taga befattning ; men huruvida nå¬
gon åtgärd i anledning deraf följt, är åtmin¬
stone bitti!s obekant. Cnmitén torde derfö¬
re anvisas att skaffa sig nödig upplysning
©m de nuvarande Pensions-InrättningarneS
beskaffenhet, och derefter vidtaga utvägar till
en lämplig ny organisation deraf för hela
Civil-Staten, så att det allmänna ej bela¬
stas med för dryga kostnader eller dubbla
löners utgifvande, och torde vissa indragna
löner för någon tid få tillfalla PensionsCas-
6an, för att deråt bereda någon fond. Be¬
träffande tidepunkten, då en Embets- eller
Tjensteman skulle erhålla understöd från den¬
na Inrättning, tror Utskottet, att fyratio åra
Ordinarie Tjenst, utan afseende på lefnads-
ålder, borde dertill berättiga.
Sluteligen torde Riksens Höglofl. Stän¬
der finna anledning att hos Kongl. Majit derom
göra underdånig anhållan, att, när någon af
de till indragning föreslagna tjenster blifver
ledig, densamma ej måtte återbesättas, förr
Serskildta Utskottets EetänJianden. 6q3
än elen allmänna regleringen blifvit antagen;
Enen, om en sådan ledighet inträffade, att
tjensten ej fean vara vacant utan binder för ä-
rendenas gång, Kongl. Majit då i Nåder
ville provisionelt, eller med arfvode, som ej
öfverstiger lönebeloppet, constituera en der»
till tjenlig person, pä det den blifvande In-
dragningsStaten ej må blifva för hårdt tryc¬
kande; hvarjemte torde kunna hemställas,
om icke de vacante Tjensters löner, son*
under tiden kunde besparas, finge tillfalla
den blifvande Pensionsinrättningens fond.
I fall Riksens Högloft. Ständer skulla
finna godt antaga de nu framställda grun¬
der, torde de tillika pröfva nödigt, att lem¬
na deras Constitutions-Utskott del af detta
förslag, på det nyssnämda Utskott måtte blif¬
va i stånd att vid nu påstående Riksdag be¬
reda den förändring i redactionen af vissa
§. §. i Regeringsformen, som tilläfventyrs
torde erfordras.
De till Utskottet remitterade Memorial
•f Friherre Hjerta, Axel, och Riksdagmannen
Anders Sandsten från Jönköpings Län an¬
ser Utskottet vara genom detta dess allmän¬
na Betänkande till fullo besvarade.
Till Riksens Högloft. Ständers ompröf-
vande varder detta allt vördsammeligen öfver-
lemnadt, jemte Herr Munk af Bosenshölds9
samt Borgmästaren Holms och Riksdags¬
mannen Anders Danielssons i ämnet afgif-
na yttranden; äfvensom Biskopen Doctor
Almcfvists till denna dagens Protocoll
6q4 Serskildta Utskottets Letänkanden.
gjorda och i hosföljande Utdrag deraf intagne
reservation. Stockholm den 6 Maj 18 »8-
På Höglofl.Ridd. o.Adel. På Högv. PrestStå c deti
Ledamöters vagnar. Ledamöters vägnar.
Eric af Vetterstedt. E. A. Ahnqvist.
På Vällofl. BorgareStån- PåHederv. BondeStån*
dets Ledarn, vägnar. dets Ledam. vägnar.
E. G. Holm. Eric Ericsson.
J. C. Askelöf.
Memorial, uppläst af Herr Borgmästaren.
Holm i Riksens Högloft. Ständers Ser¬
skildta Utskott den l/j. Aprill 1818.
Särskilta Utskottet har fått sig ålagdt att
föreslå de allmänna grunder, hvilka skul¬
le vägleda den blifvande Comiten, sorn
hommer att reglera Statens Embeten och
Tjenster.
Att uppgöra ett dylikt project eller In-
struction, ehuru provisionel den än må blif¬
va, dertill erfordras mera skicklighet och er¬
farenhet och mera tid att använda än )ag nu
äger. — f)et är likväl min pligt att våga ett
försök.
Jag har inhemtat af handlingarne, att
både Konung och Riksens Ständer allvarli¬
gen önskat och önska, att en omskapning
bör ske uti d t inre Styrelsesättet, icke alle¬
nast för att göra ärendernas behandling lät«
Serskildta Utskottets Betänkanden. 6Qj
tare och säkrare, utan ock att för Staten be¬
spara utgifter till öfverflödiga Tjenstemän.
Statens belägenhet fordrar en dylik allvarlig
reform.
Att minska antalet af Ledamöter och Be¬
tjening i Collegierna och Styrelseverken,
sådana de nu ära, blir nästan omöjligt. En
omskapning mäste ske, och såsom en hufvud-
regel för1 Comiténs befattning mäste stad¬
gas, att i'bredd med denna omskapning må¬
ste afven de dertill hörande Författningar
jemkas och rättas.
Men — innan jag vågar framställa mina
egna åsigter i detta ämne, torde mi? tillå¬
tas nämna något om Collegiernas första or¬
ganisation.
Då, genom Regeringsformen år 1654,
Collegierne bildades, utgjorde de icke nå¬
gra Instantier under StatsRådet, utan endast
särskilte afdelningar af sjelfva Rådet, hvar-
för§ de ock kallas Riksens Consilia (§. 50«58).
De förnämste i Rådet voro Rikets Hög¬
ste Embetsman : Drotset, Marsken, Amira¬
len, Canzleren och Skattmästaren. Dessa
,5 Embetsmän styrde hvar sin afdelning af
Rådet, nemligen: 1:0 Drotset HofRätten
(JustitiseRådet) 2:0 Marsken, KrigsCollegi-
tim (KrigsRådet) 5:0 Amiralen, Amiralite¬
tet, Sjöväsendet, 4:° CaUzleren CanzliCoIla-
gium (Utrikes Departementet och Expedi-
tionsRådet), och 5:0 Skattmästaren Kammar
Collegium elier Räknekammare» (Kammar-
Rådet).
Dessa Råds-afdelningar handlade å Kon-
6ft6 Serskildta Utskottets Betdnkanäen.
tängens vägnar, med skyldighet att årligen
emellan Kyndelsmässan och Fastlagstiden,
inför honom göra redo för sina åtgärder.
Hvarje Minister i sin ordning uppstod
dä, och tillika med sina Colleger aliade Rä-,
kenskap för sin förvaltning, hvilken Konun¬
gen antingen gillade, eller ock rättade i de
delar, han ej fann för godt att godkänna.
Man ser häraf, att RiksEmbetena, med
sina Collegier, ursprungeligen icke voro an»
nät, än hvad man nu för tiden kallar Mini»
sterialDepartenienter. Vid öfverläggningar i
Stora StatsRådet inför Konungen, voro alla
Ministrarne (CollegialCheferne) på en gång
tillstädes j —* och händelser nämnas, då alla 5
Collegierne sammankallades att rådgöra (58 §.)
På detta sätt vanns den enhet och he/-
het i Styrelsen, som alltid är förenad med
ministeriel förvaltning. Hvar och en Sty¬
relsegren hade i StatsRådet sin man, sons
fullkomligen kände dess tillstånd och således
var i förmåga, att med en blick öfverskåda
hela dess sammanhang med aila de öfriga
grenarne, vid alla de otaliga frågor, i hvil¬
ka den ena oundvikligen måste hafva infly¬
tande på den andra. — Man behöfde då ic¬
ke befara, att genom Rescripter till det ena
Collegium gripa in i det andras verknings¬
krets.
Jag vill förbigå Collegiernas och Styrel»
severkens vidare utbildning från deras för¬
sta inrättning till deras närvarande skick.
Jag vill genast tillkännagifva min öfverty¬
gelse, att jag finner den första stiftelsen var®
Serskildta Utskottets Betänkanden,
8en mest lämpliga och nyttiga.
Såsom ett grundvilkor bör stadgas, ett
alla Judiciela ämnen måste skiljas från Col-
legi ina oell förvisas tili de ordinaira dom-
stolarne. Derefter anser jag ej något hinder
möta, att indraga aila Collegiernas Pre¬
sidents- och Ledamots-tjenster ; ■— hvare¬
mot StatsRådets Ledamöter torde böra fä
denna befattning att vara Chefer förCoilegier-
ne, i hvilket fall desse Ledamöter borde, fl
benämning af Ministrar, såsom Inrikes-Mi-
siister, Finance-Minister, Krigs Minister o. s.
v. för att beteckna deras Embeten. Dessa
Herrar stå på öfversta spetgen och kunna
öfverskåda det stora* hela. I deras närvaro
böra alla ämnen, som höra till deras befatt¬
ning, föredragas inför Konungen, hvarige¬
nom de samfällt fä en närmare kännedom
om allmänna ärenden, och således berede#
enhet och fasthet i styrelsen.
Jag vill för öfrigt söka göra min tanka
begriplig med ett exempel och fästa upp¬
märksamheten på Kammar Collegium, 'sorn
med skäl kan anses för ett. af de vig-
iigaste.
De flesta mål, som der förekomma, må¬
ste först undersökas och utredas i Provinca-
Contoiren. När ett mål omedelbarligen in¬
kommer tili Konungen, infordras Kammar-
Collegii utlåtande, och Collegium infordrar
då för,st ProvinceContoirets utredning. Det
är kanske oftast sorn detta Contoirs Utlåtan¬
de grundlägger både Collegii tillstyrkande
Bihang till Riks$t Prott lgiy-iSiSi frdtSaml. N:r Qy, 83.
688 Serskildta Utskottets Eetdnkanden.
och Konungens Beslut.
Nar det Judiciella är derifrån skilldt;—
hvad hindrar då, att icke hela Collegium
kan borttagas och den Ledamot i Stat6Rådet,
som blir Chef för Räknekammaren, sj eif in¬
fordra ProvinceContoirets utlåtande, och di-
recte låta föredraga målet inför Konungen?’
Om något rr.ål af större vigt fordrar en vid¬
sträcktare utredning; så kan Ministern höra
alla ProvinceContoirens föreståndare, och de
utgöra då för tillfället ett Collegium.
Det kon ej bestridas, att indragningen
af Presidents- och Ledamöternas Löner gör
en ej /obetydelig besparing, och jag vågar
tro, att allmänheten ej skall förlora något i
ärendernas snara och säkra behandling. —•
Det måste anmärkas, att alla mål, som nu
gå till Collegium, derefter gå directe till Kon¬
ungen, men af Ministern först beredas, och
aldrig få föredragas förr, än Contoirs-Chefen
deröfver sig utlåtit.
På lika sätt torde kunna förfaras med
Kammar-Rätten. Endast Revisions-Contoi-
rem bibehållas under Styrelse af den Minister,
sorn förvaltar Kammarärenderna. Uppkom¬
mer tvist i anledning af anmärkningar emot
Uppbördsmäns Räkenskaper; så kan den af-
görås i vanlig domstolsväg. Jag vill har lik¬
väl erinra, att, om beskattningslagarne och
de invecklade författningarne rörande Rikets
Kammarverk en gång, som man hoppas, blifva
förenklade, skola de göromål, som nu syssel¬
sätta och nästan öfverhopa KammarCollegium
och KammarRätten, ansenligen förminskas.
Serskildta Utskottets Betänkande n. 6gg
StatsContoirets styrelse borde också upp*
böra på lika sätt. Om den enda rätta utväg
antages, att Statens alla inkomster inflyta i
RiksgäldsContoiret och derifrån utgifvas, så lä¬
rer StatsContoiret ej behöfva mera betjening,
an som erfordras för Förordningars expedieran¬
de, och hvad dertill hörer, emedan redovisnin¬
gen och Controllen kan verkställas af Riksens
Ständer och deras Revisorer.
Commerce Gollegiuih kan ock försvinna.
De mål, sorn tillhöra detta verk i egenskap
af Domstol, böra öfvergå till HofRätten. Da
öfrige åter eber de, sorn röra handel, närin¬
gar och sjörättsmål, äro af den art, att de
måste tillhöra den Minister, som har all¬
männa hushållningen under sin vård, och
kunna, om man så behagar, utgöra en sär¬
skilt expedition af hans departement, hvar¬
igenom alla de Embetsman, som nu 11, nas
i CommerceCollegium, blifva öfverflödige.
Sundhets- Coilegium kan betydeligen för¬
minskas. Det bör tinder tillsyn af Inrikes
Ministren b^stå af en Öfverläkare med några
få skickliga Ledamöter, för att hålla en sam¬
lad uppsigt öfver Läkare-vården. När åter
veten kapliga frågor förekomma, kunna iu
Läkare i hufvud^aken consul tera* och Betän-
kanden jemväl från Medicinska Faculteterne
infordras, hvilket synes vara långt tjenligare,
än att underhålla en stor Colle gial-Styrelse,
inom hvilken äfven i vetenskapligt afseen¬
de ett slags Corporationsanda i längden tor¬
de bilda sig.
Bergs Coilegium bör ock kunna gå bort,
Serskildta Utskottets Eetdnkanden,
oell åen f gsntligaBergs-hushållningen förvaltas,
under Inrike Ministern, af en Ofver-Directeur
med en eller tvä andra kännare af Bergs-ve¬
tenskapen. Domare - goromälen flyttas till
Hofrätten.
Ecclesiastique vården och uppfostran bor¬
de tillhöra Inrikes Ministern, men alltid hafva
sin särskilta Expedition i hans Departement.
De åtskilliga ämnen af Ekonomi k art, sorn
Lafva gemenskap med Läro- och uppfostrings¬
verket fordra detta samband j — Men till
Expedilions-Chef borda heldst väljas en veten¬
skapsman.
Canzli-Collegium är i sin natur blott
en expedition och bör ej kunna blifva annat,
men ställas under Utrikes Ministern.
KrigsCollcgiam bör försvinna, och dess
göromål förestås af en rr.ilitair StatsRåds-
Ledamot, sorn äfven kunde öfvertaga den Sty¬
relse, sorn nu innehafves af Förvaltningen
af Sjoärendernå.
Allmänna Beredningen måste så mycket
heldre försvinna, som hvarje Minister sjelf
bör låta bereda sina mål.
Allmänna Ma ga-iris Uirectioncn bör ej vara
ett Collegium, utan förestås af en enda Chef,
som lyder under Inrikes, Ministern.
Tullstyrelsen torde vid denna Riksdag
få en annan Organisation, i följd af derom
väckta motioner.
KrigsHofrätten bör upphöra, och doms-
arätten öfverflytta» på Hofrätten, som vid nö¬
diga tillfällen må kunna adjungera militaire
Ledamöter tiU biträde.
Serskildta. Utskottets Beta akan ien, 6<)i
Ståtligen torde jag få yttra den önskan,
att hvarje Minister vid årets slut borde ut¬
gifva en tryckt berättelse öfver , ärendenas
gårig inom hans Departement.
För öfrigt måste så väl Personalen och ar-
betsmethoden, som Lönevilkoren inom Col-
legiernas Departements eller Contoirs af Corn-
»litén granskas och stadgas.
Man torde tycka, att en så stör reform
ej är möjlig, men jag delar ej en sådan fruk¬
tan, så snart Författ ängarne derefter rättas
och jemkas. Dessutom försvinner eri Instan-
tie, hvilket skall befordra större skyndsam¬
het. Man torde äfven yttra farhåga' för en
inrättning, hvarigenom ett helt Collegii makt
skulle läggas i en enda Chefs eller Ministers
hand; men, jemte det ingen Embetsman o-
straffadt får handla emot lagarne, och det i
alla fafl är lika lätt att söka upprättelse a£
en, som af flera; så är dessutom i vår Con-
Btitution förvarad en Controllerande magt för
Rådgifvare och föredragande inför Konungen.
X hvarje Land måste Embetstnannens göro¬
mål controlleras af Regenten och Nationen,
eller ock af Regenten ensamt. Den större
magt, som Regenten i senare fallet fått sig
uppdragen, måste i allmänheticke varadyrbar,
emedan, om han ej förmår hindra Embetsman-
nens sjelfsvåld och förtryck, hans egen magt
är i fara.
Angående den så kallade LandtRegerin-
gen torde ej vara mycket att ändra. — Lik¬
väl skulle man helt och hållet kunna indra»
Serskildta Utskottets Betänka/iden-
ga Jägeri-Staten och endast bibehålla nå¬
gon mindre betjening, till vårdande af större
Krono- aUmänningsskogar. Bergmästare-och
Bergsfogde-tjensterne borde också- indragas
och deras göromål öfverflyttas på Tings-
Rätt"rna och Kronofogdarce.
Magistrater i mindre Städer borde vis¬
serligen upphöra. För ordningens bibehål¬
lande behöfdes blott en Ordningsman lier
Folie ema tare. Tingv-Rätterne skube öfver¬
taga det Tudiciela. —• Men ,dä Staten e>. vid-
hänne? någon utgift till Magistraternes aflö¬
ning ; så beror det af Städernas fria vilja att
häruti , göra ändring.
I snSeends tild Krigsroagt°n ti’ 1 Lands
och Sjöss vore indragningar (visserligen af o-
fantelig nytta för Riket. Vissa kostsamma
Regement rs, några högre Befälhafvares La¬
nners och en del af Orlogs-Flottans indrag¬
ning, skulle sätta. Staten i stånd att uthärda
ett krig, i synnerhet som Beväringen gifver
tillläckelig Armstyrka 5 hvaremot vår nu ä-
gande respectabla armee icke torde kunna
underhållas af Staten i ett enda Fälttåg, i
brist på besparde eller insamlade tillgångar.
M n, som detta ämne är Politiskt, och jag
fullkomligt är öfvertygad, att Konungen nog¬
samt inser, när och huru en reform härutin¬
nan kan verkställas för att göra Riket sjelf¬
ständigt och oberoende; så torde tidpunkten
ännu icke vara inne att föreslå några gene-
rela grunder, utan torde Comitén, under
tiden, på annat sätt få ledning för sina ar¬
beten i detta magtpåliggande ämne.
Serskildta Utskottets Betänkanden.
För Committerades åtgärd nied Löne-
Regleringen, lärer ej någon annan Instru-
ction kunna projecteras, än att Lönerne öf-
verses och jemkas, ökas eller minskas, allt
efter Embetets större eller mindre vigt. Lö¬
nerne böra bestämmas i Spannemål och Vi«
ctnalie-persedlar och ovillkorligen utgå i pen¬
ningar efter Markegångs-pris. — Då det for¬
dras, ait en Embetsman bör använda hela siu
verksamhet till Statens tjenst, så bör han ock
derföre åtnjuta tillräckelig bergning. — Han.
bör icke heller lemnäs åt nöden, sedan ålder
och sjukdom hindrat honom att vidare vara
gagnelig.
Jag tror det vara i sin ordning, att hvar¬
je Embetsman bör årligen erlägga något a£
sin Lön till Pensionsinrättningen, för alt pä
ålderdomen derifrån njuta understöd för sig
sjelf eller för efterlemnad behöfvande Famil-
le. Comitén, som måste skaffa sig upp¬
lysning om de nu varande Pensions inrätt-
ningarnes beskaffenhet, lärer vidtaga nödiga
utvägar för en sådan nyttig anstalt, så att
Staten ej belastas med för dryga kostnader
eller dubbla Löners ingifvande; Och torda
vissa indragna löner för någon tid tillfalla
PensionsCassan för att deråt bereda någon
fond. — För öfrigt mäste vid Lönereglerin¬
gen observeras, att -vid sådana f enster, der
Sp ortlar och Expeditionslösen äro oskiljakti¬
ga, lönerne derefter rättas. För renskrifning
bör icke någon tjenst på Stat uppföras; ty,
då Lösen för expeditioner erhålles, böra till
renskrifning sådaae vanlottade personer, hvil-
Serskildta Utskottets Betankanden.
ka ej kunna ingå i tjenst, användås, och hvil¬
ka med denna befattning kunna förtjena sitt
bröd.
För öfrigt vill jag framställa såsom en
fiufvudregel, att en person aldrig bör äga
auer än en tjenst på Stat. När en yngling
på flera ställen skall använda sin tid, får
lian sällan någon grundelig skicklighet i nå¬
got. Sä snart han kommit till första
3Lonegradén pä något städe, bör han der
odeladt använda sina krafter, emedan han
*edan vid hvarje befordran ser sin utkomst
förbättrad.
Jag kommer nu till ett annat ämne, kan¬
ske det vig ti gaste af alia. -— Det angår Be-
fordringslagarne.
En Stats styrka och lycksalighet beror
kuEvudsakeligen på en kraftfull och rättvis
styrelse j Och denna kan ei blifva sådan, om
den ej understödjes af dugliga och oegennyt¬
tig^' Embetsman.
Det mäste vara en Regents mest bekym-
andrsamma göromål att tillsätta Tjenstemän.
När den mest fortjente Sökanden blir ut¬
nämnd, så äro väl bej många tacksägelser att
vänta,' emedan honom endast skedde rättvi¬
sa; men, om denna person blir förbigången
af en oberättigad, så ser nationen derpå med
bekymmer elier missnöje. — Jag förmodar,
att en Regent, vid föredragning af dylika frå¬
gor,, skulle linna sig bäst belåten, att aldrig
få höra de Sökandes namn eller mun tel i ga re-
commendationer, utan endast få veta summan
af hvarderas skicklighet och förtjenster. D®
iSerskildta Utskottets Betänkanden.
Embetsman, sorn utgifva vittnesbörd till sina
underhafvande, böra ansvara för rigtigheten
deraf, och att ingen ting blifvit undandöljdt.
Derefter böra inga ensidiga tillägg äga rum;
Och jag tror den fela, som sätter tro till
uppgifter, hvilka ej offentligen våga fram¬
ställas. Menniskors välfärd och ära böra ej
sättas i våda för lömska accusaiioner.
Om det biefve en etablerad princip, att
all slags befordran skulle bero af Chefs elier
Styresmans godtycko, så att ingen kunde be¬
fordras inom ett Verk eller District utan
Chefens vilja, så fruktår jag, att täflan i kun¬
skapers förvärfvande skulle förvandlas till
taflan att vinna de högas ynnest; Och, då
ungdomens uppfostran i allmänhet skulle ta¬
ga en sådan riktning, alt ingen egen kraft
och förtjenst vore gällande, torde kommande
generationer så småningom förvandlas tili
svaga, listiga och krypande, så att detta Nor¬
dens manliga folk, för hvilket Europa for¬
dom darrade, slutligen kunde komma att dar¬
ra för sin egen svaghet.
Jag hoppas, att Comitén kan finna
utvägar, att göra de grunder gällande, hvar¬
igenom känslan för kraft, skicklighet och
förtjenst icke komma att utrotas,
Comitén torde också linna angeläget
iakttaga, att inga tjenster på Stat komma att
anses såsom förtroende-tjenstér, utom dem
som Constitutionen omnämner, och hvaröf¬
ver Konungen disponerar, — När en Chef
icke har magt att efter godtycko entlediga
en Embetsman; så bör han ej heller få magt
Serskildta Utskottets Betdhkandeit.
*tt tillsätta en sådan efter andima grunder,
än dem Befordringslagarne utstaka. — A la
lagar äro helige och förbinda till [efterlefnad.
Ytterligare torde jag få tillägga den ön-
skan, att tili alla tjenster på Stat bör tillräck¬
lig ansökningstid kungöras och Förslag på gno
personer upprättas. Detta stadgande borde
ock aga rum till förtroende-tjenster, som
Konungen till- oell a bätter; ty, fastän Kon¬
ungen i detta fall ej beböfver antaga någon
af de sökande, bör äfven ansökningstid anslås,
så att hvar och en berättigad må kunna an¬
mäla sig till befordran, och Konungen deri¬
genom vinna nödiga upplysningar om de Sö¬
kandes skicklighet,så att härj ej förledes antaga
otjenliga Embetsman till de vigtfgastje platserna.
Slutligen torde Utskottet finnå anledning
atthos Riksens Högloft. Ständer hemställa, om
ej hos Konungen bör i underdånighet anhållas,
att, när någon af de till indragning föreslagna
Tjenster varda ledige, de samma ej måtte å-
terbesättas, förrän den allmänna reglerin¬
gen blifvit antagen; men, om en sådan le¬
dighet inträffade, att tjernsten ej k^n vara va¬
cant utan hinder för ärendenas g,ång, Kon¬
ungen i Nåder då ville provisionel! eller
med arfvode, som ej öfverstiger Lönebelop¬
pet, consfeituera denna Embetsmål)), på det
den blifvande indragningsstaten ej må varda
för hardt tryckande; hvarjemte j a gx hemstäl¬
ler, om ej de vacante tjen ters löner, sorn
under tiden besparas, kunna tå tillfalla den
blifvande Pensions-inrättningenS fond.
Dessa mina ofullständiga anteckningar,
kunna icke utgöra någon väsendtelig led-
Serskildta Utskottets Ectankanden. 697
ring för Höglofl. Utskottets arbeten och än.
ku mindre för Comiténs. Ju mera man
fördjupar sig x detta ämne, ju mera blir man
ofvertygad om ämnets stora omfattning. Äf¬
ven de ytligaste grunders bestämmande för-
drar tid och skicklighet hos författaren. —
Jag vågar knappt lemna ifrån mig hvad jag
nu framställt till öfverläggningsämne.
jE. G. Holm
Fro Memoria, aflemnad af Herr Prof essoren
E. Z. Munck af Rosenschöld till Riksens
Högloft. Ständers Serskildta Utskotts Pro.
tocoll den 13 A grill 1818.
1. Den administrerande eller verk¬
ställande makten.
1. Af Stats-Rådet, som enligt nuvaran¬
de Regeringsform bibehålles, blifva utom
Justitie- Stats Ministern och Stats-Ministern
för Utrikes ärenderna g:ne Stats Råder Che¬
fer (med eller man titel af Stats-Minister)
hvar för sitt Departement (sorn ock kunde
kallas Collegiunv), nemligen: en för Financer-
na, en för de Inrikes civila eller Kammar-
Ärenden, och en för Krigsärenden.
Af de Ecclesiastiqva ärenden skola Be-
svärs-målen gå genom Justitie-Revisionen,
och Befordringsmälen genom Departementet
för Inrikes Ärendena.
De särskilta Departementer indelas i Un-
der*Departementer efter behof, t. ex. (om ar¬
méens och flottornas ärenden bestridas ge¬
mensamt af en Minister) Krigs-Dspartemen-
tet i 2:ne Under-Departementer, ettför arméen
acil ett för flottorna med General-Adjutanter*
69g Serskildta Utskottets Betänkanden.
»a t:ll Chefer för dessa Under-Departementer.
Under Departementerna kunna äfven, om
så behöfs, indelas i Bureauer.
Hvart Departement har sin särskilta
Expedition, sorn äfven har detta namn, t. ex.
Krigs Expedition, Kammar Expedition o. s.
v. Hvar Expedition förestås af en StatsSecre-
ter o 'h besörjes utomdess af ett efter behof
bestämdt antal Expeditions Secreterare^ och
ProtöcoHs Secreterare o. s. v. Stats Se.cre-
teraren bibehåller samma rättighet och pligt,
att neka sin contrasignation, som Reg rings-
formen före»5 lifver. Stats-Ministern bör äf¬
ven contrasignera, men dess ansvarighet
därvid beror af att förslag derom till Con-
stitutioris Utskottet.
I fuija häraf upphäfves Cancellie-Styrel¬
sen, och alla Presidents-Embeten i Collegi-
erna samt Ordförande Embetena i Tullsty¬
relsen och Magazins-Directionen indragas.'
Till Finance-Departementet höra alla
ärenden, hvilka förut gått till CommerceCol-
legium, Stats-Contoiret, KammarRätten och
Tullstyrelsen, med undantag af Domstolsfrågor.
Till Inrikes Civil-Departementet höra alla de
ärenden, sorn förut gatt till KammarCollegium,
Bergscollegium, SundhetsCollegium och Maga-
zinsDirectionen, likaledes med undantag af al¬
ja Tvista- eller Jutitiae-mål.
Till Krigs-Departementet (eller Depar¬
tementen) höra de ärenden, sorn förut till¬
hört Krigs Collegium.
Observeras: Man kunde ock förena un¬
der ett Departement Financerna och de in¬
rikes civila eller Kammarärenden, i synner-
Serskildta Utskottets Beteinkanden.
Iiet Som de förra i dst hufvudsakligaste be*
stridas, af Riksens Ständer sjelfva, i synner¬
het genom deras Stats-Utskott under Riks-
dagarne och af Deras Fullmäktige i Banken och
RiksgäldsContoiret emellan Riksdagarna. Hela
Departementet skulle då beta I 'rikes-Civil-De-
partpmenfet och bestå af ettUnder-Departement
för Financerna och ett för Kammarärenden.
KarnmarCollegium vore af alla Collegi-
er det enda, som med skäl kunde bibehål¬
las, i synnerhet om Financerne och Kammar*
ärenderne förenades under ett Departement.
En allmän Stats Beredning, bestående af
föredragande Stats Secreteraren, till hvars be¬
fattning målet hörer, samt utomdess g Stats-
Råder, de nemligen, till hvilkas Departement
snålet icke hört, ersätter .Allmänna Berednin¬
gen. Härigenom äga minst 4 Medlemmar
af Stats Rådet speciell kännedom af hvarje
fråga, innan den i Stats-Rådet förekommer.,
Konungen tillförordnar efter behag en
särskilt KrigsBeredning.
2 Till Konungens Befallningshafvande
fiöra alla Executiva åtgärder samt ekonomi¬
ska ärenden och Allmänna ordningens hand-
hafvande. Mtn DomsRätt uti egentliga Rätts¬
frågor skil jes så mycket som möjligtifrån deras
befattning, så att t. ex. tvister om Kronohem¬
man, anläggande af vattenverk tn.m. pröfvas a£
Domstol. Allmänna ekonomiska ärenden må
såsom hittills vid Domstolarne undersökas.
2 Den Lagstiftande magten
1 HögstaDoinstolen, sammansatt enligt
Regeringsformen, pröfvar och afgör alla ifrån
ÖfverRätterna inkommande mål.
709 Serskildta Utskottets Betänkanden.
2 IlofRätter och OfverRätter. De afgö-
ra alla ifrån första Domstolen genom vad
eller Besvär inkomna mål och deribland äf¬
ven aliade Justitie-ärenden el!erRättsfrågor,
hvilka nu afgöras uti Rikets Collegier m. fl.
särskilta embetsverk och inrättningar, från
hvilka all domsrätt skiljes.
3 Första Domstolen a) på landet. Den
består af en Domare med en Nämnd, vald
af jordägare i de Härader, som utgöra dom¬
sagan. Till den höra alla tviste- och brott¬
mål, emot h/ilka personer och af hvilken
beskaffenhet som heldst, undantagandes Pre¬
ster®, Civila Embetsmäns och Krigsmän*
sådane Embetsfel, som förr derifrån vaiifc
undantagne, och Högmålsbrott.
b) i Stad. Denna Domstol består af en
Domare (Borgmästaren) och en Nämnd, som
välie* af Stadens innevånare. Hit höra al¬
la mål, som förut afgjorts vid Kämnärs Rätt,
RådstufvuRätt, Accis-, Sjötulls- och Hall-
Rätt m. fl. särskilta Rätter och Verk' i Stä*
derna, som hittills haft Domsrätt. Om Nämn¬
den skall, som hittills, bestå af lönta Råd¬
man, bör dessas antal i allmänhet inskränkas.
D_‘ minsta Städer kunde hafva en Domstol
gemensamt med det Härad, hvaruti de äro
belägne, samt för ordningens bibehållande en
slags Styresman.
Alla så kallade fora privilegiata, t. ex.
BergstinaRätten m. fl, upphöra, undantagan¬
de BorgRätten för de personer, som till Hof-
staten höra och på Kongl. Slottet bo, i det,
som rörer deras tjenstebefattning, samt de A-
Serskildta Utskottets Betänkande». 791
cademiska Jurisdictionerne i afseende på Stu¬
derande m. m.
LagmansRätterna indragas.
Förslaget till denna nya organisation är
bygdt på följande allmänna grunder:
1 Den administrativa makten erhåller
en mer omedelbar och concentrerad befatt¬
ning med de till den hörande ärenden, och
Konungen besväras mindre med pröfning af
åtskilliga smärre högst obetydliga tvister och
ärenden utan mest med allmänna vigt iga frågor.
2. Alla medborgare höra under samma
Domstolar, och all Domsrätt skiljes ifrån da
till executiva styrelsen hörande Embetsver-
fcen5 Domstolarnes och i synnerhet Öfver-
Rätternas göromål ökasj men derföre torda
ej personalen betydligen ökas.
3. Embeté- och Tjenstemän blifva i all¬
mänhet mera än hittills sysselsatte, men bät¬
tre lönte. De borde lönas efter beräkning i
Spannemål, och alla lönas i samma grad nå¬
got nära lika.
4. Likasom redan skett med vår allmänna
Lag, verkställes en ny redaotion af alla Fi-
nanciella, Commerce- och Ekonomiska För¬
författningar, former och föreskrifter hvar¬
af en mängd måste dels upphäfvas dels
förenklas.
5 Äfven förenklas Uppbörds- och Redo-
görelseVerket.
En Comité nedsättes, hvartill Ledamö¬
ter utnämnas af Konungen och Riksens Stän¬
der gemensamt, hvilken föreslår, på de af
Särskilta Utskottet uppgifna grunder, en ny
Organisation samt indragning af Embeten och
Serskildta Utskottets Betdnkanden.
Tjenster, samt samlar och redigerar de eko*
nomi;ka stadgar, som ur allmänna Lagen
böra uteslutas, äfvensom alla andra, så val
ekonomiska, som handeln och slöjderna samt
drätselverket rörande Författningar. Den
skulle arbeta i bredd med den redan länge»
sedan nedsatta Lag-Comité, som utarbetar
en förbättrad organisation af Domstolarna
och en ny redaetion af de civila och brott-
måls-lagarne.
Samma Comité bör äfven föreslå en Cen-
sionsV inrättning för civila Émbejs- och Tjen¬
stemän samt löningssättet.
6 En Pensionsanstalt för Civila Embets-
och Tjenstemän inrättas.
7. De tjsnstsökandes och tjenstbehöfvandes
antal minskas genom mera stränghetvid dimis¬
sioner från Schöler och Gymnasiersamtvid Stu¬
dent-examina, äfvensom vid andra examina.
8 Alla titlar, hvarmed icke ordinarie tjenSfs
och lön följa, böra afskaffas för alltid.
E. Z, Munck af Rosensköld.
Memorial, uppläst i R. H. St. Serskild*
ta Utskott den 22 Aprill 1818 af Riks.
dagsmannén Anders Danielsson från Elfs¬
borgs Län.
Då det åligger mig, såsom Ledamot af det¬
ta Utskott, att yttra mina tankar i det vig¬
tiga ämne, sorn Riksens Högled. Ständer till
Utskottets handläggning öfverlemnat, fullgör
jag denna pligt med fullkomligt erkännande
af mina insigters otillräcklighet att lemna
något fullständigt eller utarbetadt förslag,
•SéCskilcltct Utskottets Betänkanden. 703
Som vid afFattande af dét sluteliga Betänkan¬
det kunde läggas till grund; Det lar icke
heller kunna förväntas, att någon af mitt
Stånd, hvars deltagande i de Allmänna ären¬
dena inskränkes till vanliga Riksdagsgöro-
mål, skulle Vara i stånd till något Sådant.
Men med den erfarenhet jag i en eller an¬
nan del kunnat förvärfva, och med den led¬
ning, som af Herrar Munck af RosenscliäldS
öch Holms Memorialer kan hemtas, blifver
det mig kanhända möjligt, att tillägga några
anmärkningar, sorn jag ville önska icke vö¬
re alldeles oförtjenta a£ Höglofl. Utskottats
Uppmärksamhet.
Först och främst torde jag få uttrycka
min tanke om rätta innehållet af Riksens
Höglofl. Ständers ofta yttrade önskan af en
tiy den inte Styrelsens och Embetenas regle¬
ring, för att såmedelst för mig utstaka vid¬
den af hvad som hör undersökas och ända¬
målet som bör eftersträfvas. Omöjligen kan.
jag föreställa mig, att hela frågan, ehuru den
först väcktes i anledning af Kongl. Majus
år 1809 Nådigst förklarade önskan, att gen¬
om möjliga besparingar å AflöningsStatett
bereda lindring i de tryckande utlagorne,
endast skulle vara om upptänkande och in¬
dragning af möjligen befintliga öfverflöds-
Embeten eller Tjenstår. Huruvida några så-
dane, då närvarande sakernas ordning i allo
ansågs böra blifva orubbad, kunde utvisas,
lemnar jag derhän. 1 många publitjue Verk
tillskrifves ju ärendenas mer och mer förse-
till RiksSt. Prat. 18x7-18 ig. g;d* Sami.&:r 89. QO.
yo/; Serskildta Utskottets Betankanden.
nade gäng den tilltagande mängden af göro¬
mål, emöt hvilka Ledamöters och Betjenings
antal icke skall vara tiliräckeligen svarande»
Man. hotas således snarare med en i framti¬
den' oundvikelig tillökning i tjensternas an¬
tal, än man smickras med någon utsigt till
deras förminskning. Skulle också några
smärre indragningar vid ett eller annat Verk
kunna göras, utan fara för Styrelsens jemna
gång och utan deraf uppkommande nödvän¬
dighet, att på ett annat ställe tillägga hvad
man på det ena borttoge, så blefve dock, en¬
ligt min öfvertygelse, fördelen eller bespa¬
ringen så ringa, att det föga skulle löna mö¬
den för Riksens Högloft. Ständer att syssel¬
sätta sig sjelfva eller sina Ombud med ett sa
invec-Jadt och tillika så otacksamt arbete.
Vi hafva för oss ett lysanda exempel i dena
ir 1811 nedsalta Comité, hvilken verkställde
experinlentet med IndragningsFöraök, under
bibehållande af den hittills bestående formen.
Sedan alla Coilegiernas Presidenter och an¬
dra ansedda ledamöter discuterat ämnet i fle¬
re månaders tid, och inhemtat Betänkande»
från flere håll, blef resultatet i det närma¬
ste lika med hvad som ägde rum innan Co-
mitén sammanträdde, och man kunde gerna
säga, att det varit öfverflödigt att göra sä
mycket buller af ingenting. Skulle den der¬
efter flerfaldigt begärda Comitén, då den en
gång hinner blifva verksam, utgå ifrån sam¬
ma grunder, så ser jag deraf ingen ridare
verkan, än att några Tusende Riksdaler, be¬
viljade för detta ändamål, varda årligen «t«
Serskildta Utskottets Betänkanden.
7°5 I
gifne, för att i skrift slutligen bevisa, att ge¬
nom Indragningar icke så mycket vore alt
bespara som sjelfva Comité» kostat. Val har
jag mig bekant, alt 1812 års Stander med-
gäfvo, att något annat resultat icke kunnat
af den då upplösta Comitén vinnas, och i det
hela instämt uti dess omdöme öfver étt in¬
kommet och granskadt förslag, hvilket ogil¬
lades; men sådant måste nödvändigt tillskrif-
vas den öfvertygelse hos Ständerne, att felet
legat i Comiténs instruction och arbetsgrund;
ty i annat fall hade det ju varit en orimlig¬
het att af Konungen begära en annan Comi¬
té, sorn å nyo skulle företaga samma arbete.
Detta framgår äfven ovedersägligen af Stän¬
dernas förklarande, att den nya Comitén.
skulle äga att utarbeta och föreslå nya for¬
sner och methoder, utan hinder af hittills
gällande Lagar och Författningar. Vid 1815
års Riksdag utvidgades ännu mer utrymmet
för denna städse önskade, men aldrig nedsat¬
ta Comité, och om man i dess helhet upp¬
fattar det redan beviljade omfånget för sam¬
ma Cornités verksamhet, aå lär det finnas
medgifva rättigheten och skyldigheten att fö¬
reslå ett alldeles nytt sätt för de allmänna ä-
rendenas handläggning, oberoende af hvad
hittills varit förordnadt och gällande, saint
en ny Ekonomisk Lag, befriad från alla o-
nyttiga och förvillande Stadganden, och grun¬
dad på en verklig gränsregi ering mellan de
Juridiska och Ekonomiska angelägenheterna.
Också är det endast för ett sådant ändmål,
sorn det vore mödan värdt, atl med ännu en
Jo6 Serskildta Utskottets Betänkande/t.
ny Comité föröka de redan befintligas antal, och
dertill b e vii 1 ja ett årilgtpenninganslag. Jag an¬
tager derföre som gifvet, att Riksens Stän¬
der lika mycket afse en, redighet, enhet och
ordning beredande, omskapning af admini-
strationseattet, sorn den dermed möjligen för¬
enliga besparingen i kostnader, hvilken dock
aldrig kan blifva så betydlig, att fördelen
deraf skulle uppväga den af en skyndsamma¬
re och säkrare ärendenas gång» då det af
tryckta Handlingar årligen upplyses, att an¬
slagen till samteliga Collegierna i det närma¬
ste äro lika med hvad ett enda föga manstarkt
Regemente af Stockholms garnison kostar
Staten. Igenom de redan gjorda förklarin¬
gar i afseende på den blifvande Comitén, an¬
ser jag äfven Riksens Ständer hafva på för¬
hand antydt, att, om den nya sakernas ord¬
ning skulle fordra annan redaction af någon
i GrundLagarne, sådant icke borde verka
betänklighet, helst Konungen och Riksens
Ständer äga att vid förslagets pröfning deröf¬
ver bestämma sitt beslut.
Med sådan öfvertygelse om rätta för¬
ståndet af Riksens Ständers förklaranden och
önskningar, tror jag mig för alltid kunna
öfvergifva tankan på ett försök utan ända¬
mål, det nemligen att göra indragningar af
Tjänster, med bibehållande af det gamla
Administrationssättet. Herr Borgmästaren
Hohn har dessutom tillräckligen visat, att
det verkligen gamla sättet icke var det Sorn
nu följes. Att återföra Collegierna och Sty¬
relseverken till deras äldsta form och be¬
Serskildta Utskottets Betänkanden,
skaffenhet, medelst frånskiljande af hvad tid
efter annan blifvit tillagdt och förändradr,
ar derföre hvad jag, lika med Herr Borgmä¬
staren, tillstyrker, En af tia farliga te stöte-
Stenai: för förbättrangén är derigenom bort¬
tagen, jag menar fruktan för nyheten. Orri
man låter de i föryngrad gestalt framträdande
Verken behålla sina gamla namn, fast de
förlorat den vördighet, sorn kan härröra af
ett antal Ledamöter kring bordet, finnér jag
knappast behöflig!, att förändra någon annan
§. i GrundLagen än den /yjde och denna
af det skäl endast, att en annan Organisation
af RiksRätten blifver i och med detsamma
nödvändig, som Coilegförnas Presidents- och
Ledamotstjenster indragas.
Herr Borgmästar n Hohn har upptagit
det'inkast ,mot den föreslagna Organisatio¬
nen, som kan förutses, att nemligen våda
för d en enskiltes säkerhet kunde uppkomma
af en så vidsträckt myndighets öfverlemnan¬
de åt en enda person, Sorn den, hvilken
skulle tillkomma Dep^rtementsCheferne. Herr
Borgmästaren har härvid, till en sådan far¬
håga? stillande, anfört, att jemte det ingen
Embetsman får ostraffadt handla mot Lagar-
ne, så bör det i alla fall vara lika lätt att
söka upprättelse af en sorn af flere, heldst
Vi uti Grundlagarna hafva en controllayando
magt förvarad emot Konungens Rådgifvare
och Föredragande. Jag, för min del, anser
icke blott Contralien vara bibehållen i lika
kraft som hittills, utan finner fast mer, att
flen nu föreslagna Styrelseformen innefattar det
ipbQ Serskildta Utskottets Bctänkanden.
enda medel att göra riktigt gällande i verk¬
ligheten den ansvarsskyldighet, som Grund¬
lagens bokstaf utstakar, men som i nuvaran¬
de sakernas skick torde oftast vara svår att
utkräfva. Jag vill ej uppehålla mig synner¬
ligen vid det bekanta förhållandet, att ett
felsteg, gemensamt begånget af ett CoIIegi-
um ell^r Styrelseverk, on\ det äfven rättas,
likväl sällan medför någon våda för Leda-
snöterna. En bannstråle från högre Ort träf¬
far inom Sessionsrummet så många afledare,
att hvar och en särskilt foga skakas af sta¬
ten, som redan på förhand är betydligt mil¬
drad af de i början förekommande orden:
Vår synnerliga ynnest och Nådiga benägen¬
het, och de likaledes på slutet ofelbart inflyt¬
tande: Vi befalle Eder Gud Allsmäktig syn¬
nerligen Nådeligen, hvilkas uteslutande eller
förändring CurialStylen icke msdgifver»
Jag vill egentligen fästa mig vid den Corpo¬
ration, af hvilken Nationen äger, genom
sina Ombud i ConstitutionsUtskottet, att di-
arecte fordra redo, nemligen StatsRådet. Ut¬
om den sol kl ara omöjligheten, att vid nuva¬
rande förhållanden kunna klandra någon el¬
ler alla Konungens Rådgifvare, för underlä-
/tande af sådana Riksgagneliga åtgärder, som
bordt och kunnat vidtagas, är svårigheten
lika synbar, att alltid kunna, med bibehål¬
lande af billighet och värdighet, göra eller
fullfölja en anmärkning, för verkeligen i
verket satta anmärkningsvärda stag, om an¬
svaret skulle drabba hela StatsRådet gemen¬
samt. Antages det nu gjorda förslaget, så
Serskildta Utskottets Betdnkanden.
blifver hvarje StatsRåds Ledamot specielt
ansvarig för sin del af den Allmänna Styrel¬
sen, och ej mindre försumlighet eller oskick¬
lighet, än verkliga felsteg erbjuda sig så¬
medelst sjelfmant till granskning och beif-
rande. Blefve tillika den ordning stadgad,
att Protocollerne i StatsRådet ofelbart skul¬
le innehålla Ledamöternas yttrande i hvarje
fråga, och ej endast Konungens beslut, och
blefve dessa Protocoller, med undantag af
dem i Ministeriel a mål, underkastade lika
publicitet sorn Högsta Domstolens och alla
andra Verk, så är jag öfvertygad, att för
framtiden, med få undantag, anmärkningar
mot högre Embetsman skulle vara förebygg¬
de, emedan anledningar dertill sällan kunde
förekomma 5 ty, som en af Sveriges förtjen-
taste Embetsman, aflidne Hans Excellence
Grefve Liljencrantz uttryckt sig i Protocol-
let i 18 i i års Comité för Tjenstereglerin-
gen: ”Då en ensam Embetsman, sorn har
att sköta vigtiga ärenden, är för sina göro¬
mål likasom ställd på Allmänhetens Skåde¬
plats, utkräfves helt annorlunda omtanka,
drift och bemödande att fullgöra dess p 1 i g -
tei-, än då han i ett Collegiuoa, eller ett
större samqväm, har tillfälle att lita på an¬
dra, eller att dölja sin maklighet eller känslo¬
löshet med bifall till någon annans mening.
Hvarest straff och belöningar äro rätteligen
sammanpassade, eller der dygd, redlighet och
en rätts kaffad Patriotism hedras, men dere¬
mot egennytta, maklighet och vårdslöshet
utmärkas med föraktets stämpel, saknas al-
7 jo Ser skildt et Utskotteti Betånkanden,
<h'ig skicklige, nitiske och arbetssamroe Em*
hetsman,"
Jag anser dessa ord, eller rättare, hela
det Anförande, hvaruti de förekomma, som
ett den vördnadsvärde mannens Testamente
ti T oss efterlefvande om de ljusa å-
6ig ter af Stats förhål landesa i allmänhet och
detta la ds j synnerhet, samt det brinnan¬
de nit för Fäderneslandets val, hvaraf han
tinder hela sin lefnad gaf så många o:h väl¬
görande vedermäien. Måtte vi vid detta
tillfälle visa, att l ans på erfarenhet och ett
upplyst förstånd grundade lärdomar icke fun»
tut döfva öron eller kalla hjertan!
Beträffande de särskilta delarne af Herrar
Munck af Rosenschöld* och Holms förslag
till det nya Organisationssättet, så har jag
naturligtvis svårt att deröfver yttra mig nå¬
got bestämdt- Min enskifta öfvertygelse,
sorn dock icke kan vara stödd på kännedom
ef de olika Styrelsernas speciella förhållan¬
den, är dfh, att åtminstone det mesta af
hvad som blifvit föreslaget, låter verkställa
sig. Att svårigheter skola mota, det säger
sig Sjelft, — ej mindre ämnets egen natur,
än passionsr och smärre intressen skola vålla
sådana, I en eller annan del har jag några
betänkligheter, dem jag anhåller få yppa.
Herr Munck af Rosenschöld vill, att den
blifvande FinanceMinistern skulle få befatt¬
ning med de ärenden, som hittills gått till
CommerceCollégium och KamrnarRätten, Det¬
ta kan jag endast i det fallet gilla, om Kam-
mar- och FinanceÄrmderna blefvo samman-
Serskildta Utskottets Betdnkfinden, yn
> '
glagne tinder samma Mi‘nister, som Hery
Munck af R o sen schöld äfven alternativt fram*
Ställt, Men i denna händelse bl ef ve dock
alltid betänkligt att låta den con troll erande
och redofordrande myndigheten, sorn hit¬
tills tillhört KammarRätten, bero af den di¬
sponerande (FinanceMir.istern). Bibehålles
åter en särskilt Inrikes Minister, så måste
lian också nödvändigt hafva Inspectionen öf¬
ver Näringarne och Handeln, hvilket ämne
är för FinanceMinistern främmande.
Att låta både LandtArmeen och Flottans
ärender stå under samma Minister, befarar
jag blefve mindre lämpligt, äfven orri de
finge under honom sina särskilta Bureauer.
Armeen elley Flottan klefve troligen endera
lidande, och det är svårt att saga, hvilken
af dem som bör hafva fprstfödslorätten. Då
det vanligen alltid finnes i StatsRådet en
Amiral och en Generalsperson, så ser jag
intet hinder, att de kunde få under händer
hvar sitt Departement,
Den af Herr Munck af Rosenschöld fö¬
reslagna beständiga StatsBeredningen kan
visserligen blifva ämne för thyoken discus-
sion. Då Allmänna Ärendenas Beredning bör
försvinna, så skulle jag af det skälet kunna
medgifva, att den föreslagna finge intaga dess
rum. Men i alla fall är väl för den all¬
männa säkerheten bäst, att målen icke blott
nämnas, utan äfven föredragas inför Konun¬
gen, och jag befarar att, om den föreslagna
StatsBeredningen blefve antagen, så komma
den egentliga föredragningen att ske der, och
j?'.£ Serskildta Utskottets Betänkatiden.
»lia mål, sorn rörde annat än befordringar
och Nådebetygelser, sluteligen afgöras i sjelf¬
va Verket icke a‘f Konungen, ulan af StatsRå-
det, som då blefve i tillfälle att småningom
bilda sig tili en Aristokratisk Embetsmanna¬
corps, säker under Konunganamnets täckelse.
CanzliStyrelsen tror jag kunna helt och
ballet upplösas, och ej ens behöfva bibehål¬
las såsom en Expedition.
Dess få göromål hafva en gång förut
varit föidelta på andra särskilta Verk, ti¬
tan att någon olycka deraf försports, och,
om Utrikes Ministern är Chef för ett Coi-
legiimi eller ej, tror jag att hans anseende
är lika väl förvafadt.
Huruvida åter Ecclesiastique- och Upp-
fostrihgsärenderne aro väl försörjde, om de
komma under Inrikes Ministerns förvaltning,
är en annan fråga. Jag tror, att deras vigt
är mycket större än deras mängd, och att
de derföre väl kunde få sin egen Styresman
inom StatsRådet, efter dervarande Ledamö¬
ters antal medgifver sådant. För ordnings
och enhets skull borde då Academie-Canz'-
lererne afskaffas och Ministern bestrida de
functioner, desse hittills haft. Ibland andra
fördelar häraf tror jag vara den, att många
ambitionsfrågor mellan Universiteterna och
Läroanstalterna skulle försvinna, sedan des¬
se voro styrda efter lika principer och med
lika tillgifvenhet.
Att helt och hållet afskaffa Landshöf-
dingarnes Domsrätt, torde blifva svårt, om ej
©görligt. Detta ämne önskar jag måtte blif-
Serskildta Utskottets Betänhanden. 713
va närmare utred eif, eller ock åt Gomben fria
händer att derutinnan föreslå, sedan en så¬
dan utredning blifvit af densamma verkställd,
LagmansRätternas indragning linner jag
till aila delar läsnpeJjg, och förenar mig der¬
uti med Herr Munck af Rosenschöld.
I afseende på Städernas Jurisdictioner
Sr jag af lika tanka med Herr Borgmästa¬
ren Holin.
Vidkommande Borg-Rättens bibehållan¬
de såsom privilegierad Domstol i d® fall,
Herr Munck af Rosenschöld uppgifvit, ville
jag tillägga den inskränkning, att den en¬
dast skulle få dömma i sådana mål, der Re¬
glementen, och ej allmänna Lagen, böra til¬
lämpas. *
Herr Borgmästaren Hol rn Förslag, att
ingen tjenst pä stat borde uppföras för rätt¬
skrifning, bifaller jag oinskränkt, och önskar,
att det som allmän norm måtte blifva Co-
jnitén föreskriEvet vid upprättandet af nytt
förslag till de blifvande EmbetsVerkens Sta¬
ter.
Hvad i de begge anförandena förekom,
mer om en Pensions Inrättning för Civilsta¬
ten, om medel att förminska de tjenstsökan-
des antal, om Titlars afskaffande, som icke
motsvaras af verkligt innehafvande Embete,
om Befordringslagarne m. m. anser jag för¬
tjena den största uppmärksamhet, och tviflar
icke, att det Högloft. Utskottets Herrar Le¬
damöter, som bättre än jag känna förhål¬
landet i dessa delar, lära linna och föreslå
Serdhlsitfr Utskottets Betänkanåen.
tjenliga utvägar, att häruti komma till ett
önskadt resultat,
Utdrag' af Protocollet, hållet i Riksens Hög,
lofl. Ständers Serskildta Utskott den g
Maj 1818,
S. D, Efter skedd justering af Ut kottets
till Riksens Höglofl. Ständer nu afgifvande
Betänkande angående grunderna för en ali-
män Reglering af Statens Embeten och Tj li¬
ster, a fl emu a de Herr Biskopen Doctor Ahn¬
qvist ett så lydande skrjfteligt anförande:
”Då jag, instämmer i de allmänna åsig-
ter, sorn nu, enligt PUirantetens beslut, blif¬
vit intagne i Höglofl. Utskottets- Betänkan¬
de, torde dock tillika mig tillåtas, att yt¬
tra den särskilta mening: att allt hvad soin
rorer speciella detailler och åtgärder, fog-
ligen hade kunnat och bort besparas, intill
dess man fått inhemta resuitaterne af den
Comités arbeten och granskningar, åt hvilken
Kongl. ÄIaj:t och Riksens Ständer lära öf¬
verlemna att söka en närmare och, så vidt
jnöjligt är, fullständig kännedom och öfver¬
sigt af allt hvad sorn hörer till Rikets sam¬
te! iga Collegialå Verk samt deras Tjänste¬
mäns både Embetsfcefattningar och Eoner”
Och skulle detta yttrande, uppå Herr
Biskopens derom gjorda anhållan, såsom dess
reservation åtfölja. Utskottets Betänkande till
gamteliga Riks Stån den. Ut Supra,
Ex Pratocollo.
Carl 5 M af Lehnberg
Serskildta Utskottets Betäitkandelt. 715
Utdrag af Protocollet, hållet i Piikscns Hög*
loft. Ständers Serskildta Utskott den 16
Maj 1818.
S. D. Uppå Herr HofRKttsRådet vo®
Roséns begäran, att dess tiil Protocollet för
den 6 i denna månad gjorde anförande måtte,
såsom dess reservation, Jtå åtfölja Utskottets
Betänkande af samma dag angående grunder¬
na för en allmän Reglering' af Statens Em¬
beten och TjenSter, fann Utskottet fcr
godt bifalla, att förberörde af Herr I-Iof-
RättsRådet gjorde anförande finge', såsom
bilaga till det redan afgångna Betänkandet,
blifva de respective RiksStånden meddeladt.
Ut Supra.
Ex Frolocollo.
Carl M. af Lehnberg.
Utdrag af Protocollet, hullet i Piik sens Hög-
lo fl. Ständers Serski.dta Utskott den 6
Maj 1818.
S. D. E fter slutad Histering af Utskottets Be¬
tänkande angående grunderna för en allmän
reglering af Staten ■ Embeten och Tjenster, yt¬
trade Herr HofRättsRådet von Piosén, med för¬
nyande af sitt till Protocollet för den 22 sist-
lidne Aprill gjorde anförande om i frågava-
rande ämnens öfverlemnande till en utaf,
om de särskilta StyrelseVerken, erfarne och
Jrunnige män sammansatt Comités bepröfvan-
r 7j6 Serskildta Utskottets Betänkande/t.
de, att, som indragningar och förändringas
af Rikets Collegier och Verk samt minsk¬
ning i Embets- och Tjenstmännens antal be¬
roddes på den förenkling, så väl Allmänna
imagen som Ekonomiska Författningar kunde
komma att undergå, det vore utan allt ända¬
mål att nu, och innan en sådan förändring
af Eag och Författningar för sig gått, be¬
stämma, hvilka Verk och Embetsman borde
bibehållas för den nya Lagens och"1 Författ-
ningarnes bandhafvandeoch tillämpande, hvar¬
före Herr HofRättsRådet, för sin del, icke
kunde understödja Utskottets i förnämnde af¬
seende afgifna Betänkande; Och begärde
Herr HofRättsRådet, att detta yttrande måtte,
•åsom dess reservation, i Protocollet intagas.
Ut Supra.
Ex Frotocollo.
Carl M. af Lelmberg.
Rättelser'.
sid. J55. rad. <5. står: Förordningars ?ä.t: Anordningars
— 45- — 4- nedifrån står; Lagstiftande läs: Lag.
skipande
~~~ 48» — 111 står: Censionsinriittning läs: Pen*
sionsi-nrättning
— oocwocxx30ooooocoooootx5ooooooccoco<x>aooooooQcsi
N:r ni.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärt-
och Ekonomi- Utskotts Betänkande, i an¬
ledning af åtskilliga väckta motioner om
förändringar eller förbättringar uti skjuts-
väsendet, och de i detta ämne ut komne,
nu gällande författningar.
De i detta ämne till Utskottets handlägg¬
ning ifrån Respective RiksStänden remittera¬
de Memorialer och Anföranden äro :
1:0 Ett hos Högloft. Riddersfeapet och
Adeln af Friherre Liljehorn G. A. uppläst
Memorial, hvari Herr Friherren anmärker,
hurusom stadgandet i 6:te punkten af Kongl.
Förordningen, angående några omständighe¬
ter, sorn böra iakttagas vid Krono-, Kungs- och
Gästgifvare-skjuts m. m. af den 28 Juni 1809,
att efter en häst icke må åka mer än en per¬
son jemte den skjutsande, medförer den olä¬
genhet, att resa ide, som medhafver betjent,
nödsakas för dess fortkomst taga serskild häst,
ehuru Kongl. Förordningen den 11 Decem¬
ber 1766 uti 20 §. medgifver, att en tyngd
af 20 Lisp. får åkedonet påläggas; äfven»
sorn, i händelse den skjutsande icke finner
för godt sjelf åtfölja sin häst, utan anmodar
någon annan den återtaga, den resande för¬
sättes i nödvändighet, att sjelf köra ett of¬
ta okynnigt hästkreatur, och Öppna de gtua-
1 Bihang till BjjuSt. Uti. i8i7'*8l8 Sami, N;r 919a.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
dar, som tinder vägen kunna mota; i anse¬
ende hvartill Friherren yrkat den förändring
i Gästgifveri ordningen, att det må vara
den resande tillätet pä en häst medtaga be¬
tient, mot erläggande af 6 sk. Banko er¬
sättning för milen till skjutsbonden, som nöd¬
gas gå, för att återhemta sin hast, samt att,
om den resande icfce är försedd med betjent,
den skjutsande icke må kunna vägra att va¬
ra den resande följaktig till nästa station,
då sådant fordras.
2:0 Memorial af Herr Ekenstjerna J.,
som öfverklagar det tryckande skjutsnings-
besväret, i synnerhet i södra delen af Stock¬
holms Län, der Herr Elgenstjerna å sina
ägande Frälse-hemman skall sakna åboer, i
anseende till den betungande skjutsnings-skyl-
digheten, och ofta skall vara föranlåten er¬
lägga omkring 4 procent af ett hemmans
uppskattningsvärde till den, som efter accord
åtager sig att skjutsningen för hemmanet be¬
strida. Till någon lindring för Landtmannen
i detta Onus, yrkar Herr Elgenstjerna skjuts-
legans förhöjning till 16 sk. Banko milen,
och att författning måtte vidtagas om utby¬
te, då sådant äskås, af Reserve-skjutsningen
emot Håll, såsom vida mindre betungande
för jordägaren.
5:0 Ett af Herr af Vingård, Jofan,
ingifvet Memorial, i likhet med dess vid sist¬
liden Riksdag uppläste, om förändring i nu
varande, för Jordbrukets förkofran hinderli¬
ga, skjutsningssätt, samt i dess ställe inrättan¬
de af Forvagnar; föreslåendes, att Forvagn*
Inrättningen, afskild från Brefposten, till en
Eesv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden. 715
början blott infördes på vägen emellan
Stockholm och Götheborg, och att en Comi¬
té sattes, som finge eig uppdraget, alt an¬
skaffa nödigt antal vagnar med anspann, be¬
stämma Stationerna och tiden för körningen
emellan de således utsedda ombytesställen,
upprätta Contracter, der sådane kunna träffa?,
besörja inrättandet af ForvagnsContoir i Städer¬
na, der paketer kunna till transporterande få
inlemnas, upprätta Reglementen och Taxor
till Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse, antaga
pålitliga postilloner och öfrig betjening för
inrättningen, hvilken Herr af Wingård anser
till en början endast böra begagnas under
sommarmånaderna, då det är af största vigt
för Landtmannen att få egna sin tid och ar¬
betsförmåga åt Jordbruket. Och förmodar
författaren, att man härigenom lättast kora-
me till erfarenhet, huruvida forvagns-inrätt-
ningen vore inom Riket användbar, och i
hvad mon den sedermera skulle kunna ytterli¬
gare utvidgas.
4r° Ett till Högvördige PrestStåndet
af Herr Prosten J. C. Östermem ingifvet Me¬
morial, deruti, efter framställning af åtskil¬
liga exempel på den olikhet, som råder uti
de af Konungens Befallningshafvande inom
serskildta Län vidtagne s;adganden rörande
Gästgi fveriei na, och de för resande saint
skjutsande meddelta föreskrifter, Herr Pro¬
sten sökt visa behofvet af enhet uti Författ-
ningarne i detta ämne öfver hela Riket, och,
i hänseende dertill, hemställt, örn icke Karn-
marColleginm kunde få sig uppdraget, att,
efter jemförelse af dessa olika stadganden,
720 Eesv. och Ekon. Utsk. Betunhanden.
utarbeta en Författning, som borde gälla till
allmän efterrättelse, ined rättighet likväl
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, der
olika förhållanden och omständigheter sådant
nödvändigt påkallade, att i Ekonomiska och
Polieemål, likasom hittills, serskildt förordna.
5:0 Inom Vällofl. BorgareStåndet har
Herr G. A. Sjöstedt, såsom RiksdagsFull-
mägtig för Staden Carlstad, i anseende till
de dryga utgifter, som denna Stads innevå¬
nare måste vidkännas, i och för skjutsningen,
hvilken skall blifvit pä Entreprenad upplå¬
ten, yrkat dubbel skjutslega frän Staden mot
hvad å landet betalas, eller 24 sk. Banco
för milen.
6:0 Likaledes har Herr Martin Thunell
uti ingifvet Memorial sökt visa otillräck¬
ligheten af den skjutslega, som nu erläg¬
ges, och föreslagit en tillökning deraf, så för
Staderna, som på Landet, någorlunda sva-i
rande emot de besvär- och olägenheter, som
de skjutsskyldige äro underkastade.
7:0 Af Herr C. V. Linde, såsom Riks-
dagsFullmägtig för Städerna Fahlun, Hede¬
mora och Säter, är anfördt, huru sopa Skjuts-
ningsbesväret tid efter annan blifvit för~Stä-
defna mer och mer tryckande, samt att den
för dem g rnensamma svårigheten att be¬
strida skjutsningen i synnerhet är af känbar
verkan uti Fahlun, af de flera skäl, hvilka
han uti sitt Memorial anfört, 1 anseende hvar¬
till han ock yrkat rättighet för Städerne att
åtnjuta Skjutslega till dubbelt" belopp emot
hvad å landet erlägges. Häruti hafva åt¬
skilige af Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamö¬
EeSV. och Ekon. UtsJc. Eetänkanden.
tet instämt, och Herr Malmberg, uti ser¬
skildt anförande till Prolocoilet, i egenskap af
Fullmägtig för SöderTelje, yrkat, att skjuts-
leg an derifrån, som, i förhållande till de
stegrade utfodringspriserna, billigast bestäm¬
des till 52 Sk. Banco milen, alltid måtte ut¬
gå till lika belopp, som från Hufvudstaden,
enär skjutsringen, relatift, i intet fall skall
vara lindrigare för SöderTelje, än för Stock¬
holm.
8:0 Uti Hedervärda BondeStåndet bar
Biksdagsfullmägtigen Johan Larsson Viklund
från Vesterbottens Län i ingifvet Memorial
framställt den önskan, att Ståndet måtte tili
Kongl. Maj:t omedelbart frambära en under¬
dånig anhållan om förhöjning i den för det
närvarande otillräckliga skjutslegan, heldst det
mera vore att önska, än hoppas, att Bonde-
Ståndet kunde blifva från Sjutsningsbesväret
alldel es frikal 1 ad t, och, efter Riksdagsman¬
nens tanka, Forvagnsinrältningen, åtminstone
i Norrland, omöjligen kunde bära sig. Och
bar Riksdagsfullmägtigen J. M. Wessing i
sammanhang härmed yttrat, det han ansåge
lämpligt, att från de öfrige Respective Riks-
Stånden först äskades upplysning på hvad bil¬
lig grund all slags skjutsning blifvit oprivi¬
legierade hemmansägare ålagd, innan Stån¬
det med ärendet toge någon vidsträcktare
befattning.
9:0 Bancofullmägtigen Johan Olsson
Longberg har uti ett inom Hedervärda
BondeStåndet uppläst, och sedermera till all¬
mänhetens kännedom af trycket utgifvet, vid¬
y22 Betv. och Ekon. Ctsk. Baänkanden.
lyftigare Memorial, efter en historisk fram¬
ställning af Skjuts Inrättningens öden och för¬
ändringar ifrån dess uråldriga uppkomst
under Konung Magnus Ladulås, intill när¬
varande tider, öfvermått till en omständelig
afhandling i 2:ne Momenter» först om de
förluster, Skjutsningen medför för Landtman-
nen i dess enskilda hushållning, och seder¬
mera om de skadliga verknicgar, deraf upp¬
komma på Bondens moraliska värde och sed¬
lighet; hvarefter han Sökt visa det lidande i
b^gge omförmälte afseenden, som Samhället
och hela Nationen derigenom tillskyndas.
Och då, i anseende härtill, han ock ansett
det vara af högsta vigt för Jordbrukets be¬
stånd, näringarnes förkofran och sedlighetens
bibehållande hos allmogen, att nu varande
skjutsningssätt afskaffa?, men de försök, sorn
på åtskilliga ställen blifvit gjorda att på én-
treprenade upplåta Skjutsningen åt enskilda
misslyckats, hvilket han tror egentligen här-
ledt sig derifrån, att Entrepreneuren vid en
sådan'1 inrättning merändels nödsakas lemna
dess Hästar, med hvilka skjutsningen bestri-
des, till den resandes godtyckliga misshand¬
ling, hvarigenom de inom kort tid förstö¬
ras, och Entrepreneuren blottställes för nöd
vändigheten, att sorn oftast dyrt inköpa an¬
dra i de afgångnas ställe, utom den kostnad,
sorn* till underhållandet af ett betyd » ligt an¬
tal Skjutsgossar till flästarnes afhemtning,
åtgår; har BanhoFullmägtigen Longberg an¬
sett det öfverklagade onda, sorn åtföljer nu¬
varande skjutsningssätt, icke kunna annorle-
Be sv. och Ekon. Utsi;. Betänkande», 723
des afhjelpas, än genom inrättande af For¬
vagnar på de vägar, der tilloppet af resande
är starkast, och dervid föreslagit inrättnin¬
gens införande på alla vägar, der minst 12
Hästar öfverhufvud dageligen utgå från hvar¬
je station, ehuru han anser densamma verk¬
ställbar, äfven på de vägar, der minst 6
Hållhästar äro anslagne, eller Skjutsning
med detta Häste-antal öfverhufvud dageligen
verkställes. Afståndet emellan Stationerna
föreslås till gme mil, och skjutsningen skulle
bestridas af en antagen Skjutshållare på
hvarje Station med en Vagn* dragen af 3:ne
Hästar, och inrättad för 4 personer jemte
kappsäckar. Med denna anstalt skulle äfven
Postföringen förenas, och, hvad Staten der¬
före borde betala, äfvensom hvad för fort-
skafTandet af serskilda kappsäckar och pake¬
ter kunde inflyta, borde tillfalla Skjutshål¬
laren. Härigenom skulle, efter författarens
uppgjorda calcul, skjutsningsbesväret min¬
skas med -f-dar af nuvarande Hållskjutsen,
och afskaffandet af hela Postföringsbesväret;
hvaremot Skjutslegan, som tillfölle Skjuts¬
hållaren, om den, efter verkställd beräkning,
skulle förslå till Hästars inköp och utfo¬
dring, formans föda och aflöning, Vagnars
underhållande rn: ro: borde till 18 Sk. Banco
milen för hvarje person förhörs. Men, då
författaren befarar; att i b ijin tilläfventyrs
vid åtskilliga Stationer skulle saknas perso¬
ner, sorn vågade åtaga sig den ännu oförsök¬
ta befattningen, att på sådana villkor vara
Skjutshållare, har han föreslagit, att Förväg-
724 Besv. och Ekon, Vtsk, Betänk anden,
narnes framskaffande vid de Stationer, der
dugelige Skjutshållare ej vore att tillgå,
skedde med Hållhästarne, sorn förut varit
till Giistgifvaregårdarne anslagrie, dä Gästgif¬
varen borde erhålla 150 Rd., hvilka anses
motsvara Vagnens underhållande, hvaremot
Staten ägde tillgodonjuta den besparda
Postafloningen, jemte afgiiten för såda¬
na paketer och kappsäckar, som af an¬
dra än resande medsändas. Sådant skul¬
le för de skjutkände, utom åtskilliga andra,
äfven medföra den förmon, att de på be¬
stämd tid li ge verkställa skjutsrsingen, och
det vanliga väntningsdygn.et försvunne, der¬
igenom en mängd Mans-och Hästedagsver-
Jsen öfver Riket sammanlagdt bespardes,
hvarförutan det icke skulle vara af ringa
vigt för de skjutsande, att sjelfve få köra och
vårda sina Hästar. Memorialets författare
har likväl insett behofvet för en del resan¬
de att anställa resor med egna åkedon, och»
med afseende derpå, förslagit, att reserve-
skjutsen till detta ändamål, på Sätt som hit-
tills, bibehölles, men skjutslega!! för dess.
begagnande skulle till 50 eller 100 procent
emot Forvagnslegan förhöjas, och således med
27, eller till och nied 36 Sk. Banco utgå.
I öfrigt har författaren sökt visa nödvändig¬
heten deraf, att Gästgifvaregårdar afskaffas
på åtskilliga smärre vägar, der de onödigt¬
vis blifvit inrättade, ofta till obetydlig gen¬
het för de resande, och t;llika önskat att, ut¬
om Embets- och Tjenstemän, då de resa
i Embetsärender, ingen'sorn har egna Ha-
Eesv. och Ekon. Utsk. Retcinkanden.
Star, eler han bor eller vistas, må äga att
annorlunda, än på Forvagnar eller till sin
hemresa fordra skjuts på närmare afstånd,
än 3:ne mil från sitt hemvist, samt slutt li¬
gen framställt det yrkande, alt,ehvad Forvagns-
Inrätfhingen bifalles eller ej, legan för all
Gästgifvareskjuts genast må förhöjas till det be¬
lopp, sorn ofvanföre blifvit för reserveskjutsen
föreslaget, eller minst 24 Sk. B:co för milen.
10:0 Riksdag fullmägtigen Lars Olf¬
son från Calmare Län har anfört, det han
för sin del ansåge möjligheten att i alla
landsorter inrätta Post- eller Forvagnar på
entreprenad-fot ännu vara obevist och out¬
redd; Men under afvaktan af de resultater,
sorn skola ådagalägga, huruvida inrättningen
vore inom Riket användbar eller icke, trott
det imfcllertid vara billigt, att den skjutsan¬
de Allmogen någorlunda vedergälles för de
tryckande olägenheter af närvarande Skjuts-
ningssätt, hvilka under en längre tid varit
föremål för dess gemensamma klagan; före¬
slåendes i detta afseende, att Hedervärda
BondeStåndet matte förena sig uti en under¬
dånig anhållan hos Kong . Maj:t om för¬
höjning i Skjutslegan til! 24 Sk. Banco mi¬
len, och att de skjutsande må befrias från
skyldigheten att ä annat ställe, än Gästgifva¬
regården emottaga resande tiil fortskafFan-
de annorledes, än efter, emellan dén resan¬
de och skjutsande ingången frivillig öfver¬
enskommelse. Uti hvilket anförande Riks¬
dagsmännen Svens Månsson och Fehr Pehr¬
son från Calmare, Matts Ericson från Stock*
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
holms, och Abraham Jönsson från ÖsterGöth-
lands Län instämt.
11:0 Af Riksdagsmannen Per Bengtsson
från Halland är uti Memorial anfördt, huru*
sorn skyldigheten att bestrida fångars fors¬
lande är i belydlig nion känbarare, än Gäst-
gifveriskjutsen och med vida större ansva¬
righet förenad 5 i anseende hvartill Riksdags¬
mannen ansett billigt och yrkat, dels att Fång-
skjutslegan måtte fastställas lika som för
Gästgifveriskjutsen, dels ock att författning
måtte vidtagas, det till fångföringens bestri.
dande ej må anslås sådane hemman, som äro
mer än |-:dels mil från Landsvägen belägna.
12:0 Slutligen har Riksdagsfullmägtigen
Lars Olsson från Calmare Län yrkat förhöj¬
ning, så väl i Krono- som Fångskjuts-legan med
50 proc. å dess nii vanande belopp eller 12
sk. Banco för milen ä den förra, men å fång-
skjutsen till lika belopp med hvad för Gäst¬
gifveriskjutsen nu erlägges, eller framdeles
kan komma att bestämmas.
Då Utskottet, såsom en nödig förbere.
delse till fullständigt besvarande af den i
alla afseenden för Sveriges Jordbruk och nä¬
ringar vigtiga frågar Om dess uråldriga Skjuts¬
inrättnings bestånd eller möjliga förändring,
med omsorg granskat, icke allenast de mo¬
tioner, som i detta ämne vid innevarande
RiksMöte blifvit afgifrse, utan äfven dan be¬
handling, som detta så ofta omtvistade före¬
mål fått vidkännas vid de föregående Riks¬
dagar; så har Utskottets uppmärksamhet
först blifvit fästad på det mindre lugn, som
alltid synes hafva åtföljt dessa öfverläggnin-
Eesv. och Ekon. Utsk. jäetänkanäen. 727
gar, och dernäst på de åtskilliga slutföljder,
hvilka, till hufvudsaken alldeles icke höran¬
de, likväl dermed blifvit oskiljaktigt fram¬
ställda, och således belydeligen försvårat
omdömet i det hela; tvänne omständigheter,
af hvilka, vid all slags, öfverläggning, den
senare merändels blifver en säker följd af
den förra.
Med ett tyst förbigående så väl vid de
inkomna anförandens upptagande, som vid
deras besvarande, af de mindre öfverlagda
satser och ordalag, hvartill en del af Memo¬
rialens författare låtit sig hänföras uti sin ifver
för den goda saken, och hvarigenom den
fått det obehagliga, och alldeles icke behö¬
riga, utseende af något visst Stånds sak, kan
Utskottet likväl icke underlåta att vidröra en
eller annan af dessa hänförelser, och söka å-
dagalägga de misstag och orätta synpunkter,
Som deraf föranledas.
I Sverige är det jorden, och ej någon
viss Samhälls-Class, som skjutsar. En Le¬
damot, af hvilket stånd som heldst, hvilken
är ägare af sådan jord, är äfven i detta fall
Skjutsbonde uti ordets rätta bemärkelse.
Sedan, efter nu gällande grundlagar, hvarje
Svensk man äger rättighet att besitta all
slags jord, och således Bonden lika ofta kan
vara ägare af S teri jord, som Frälseman,
Prest eller Borgare af Kronoskatte, samt då
erfarenheten vi ar, att den så kallade Her-
iremannen ofta äger ett vida större Hemman¬
tal af sådan jord att ansvara, än bonden; så
kan Utskottet härutinnan icke inse något
sammanhang med den yrkade satsen, alt
728 Eesv. och Elion. Ut sk. Betankanåen.
skjutsningsbesväret är ett Onus, som endast
drabbar det Hedervärda BondeStåndet.
Skulle'åter syftningen ledas derhän, att
Bonden alltid blifver den, som lägger han¬
den vid Sjelfva skjutsningen, det är: ikläder
6ig beskaffenheten af Forman, så sker detta
under den aktningsvärda egenskap af Arbe¬
tare, det vill säga, den sorn på sådant sätt
redeligen förvärfvar sin utkomst, och ej i
egenskap af något visst Stånds Ledamot. Att
vara Forman, lärer således blifva den arbe¬
tande Glassens lott, hvad heldst skjutsinrätt¬
ning man ock må vidtaga. Och, då Svenske
Odalbonden icke egentligen karakteriseras
deraf, att han blott är Jordbrukare, ty det
äro äfven'ofta de andra Stånden, utan deraf,
att han på en gång är sjelf ägare, arbetan¬
de Jordbrukare och Lagstiftare, ett förhål¬
lande, sorn, så eget och fördelaktigt, framför
alla andra utmärker vårt Fosterlands Statsför-
fattning5 så synes detta Hedervärda Stånds
interesse blifva illa bevakadt, om man, ge¬
nom höjning eller sänkning af dess stånd¬
punkt uti Samhället, ville rubba grundvalen
för dess tillvarelse såsom eget Riksstånd, och
derigenom förblanda dess medlemmar uti da
öfriga högie eller lägre SamhällsClasserna.
Då Utskottet å ena sidan visserligen in¬
ser de olägenheter, sorn i sedligt afseende
härflyta af det sätt, hvarpå detta Onus, sär¬
deles Hållskjutsen, nu är inrättadt, samt alf-
variigt önskar, att dervid måtte vidtagas nå¬
gon fördelaktig förändring3 kan det likväl,
å den andra, ingalunda medgifva, att, såsom
Besv. och Ekon. Utsk, Betnnhanäen. 729
det uti Rikdagsfnllmägtigen Långbergs Me¬
morial påstås, Sveriges Allmoge, i och för
sjelfva Skjutsinrättningen, blifvit för äktad
och - f örnedrad. Detta instämmer alldeles
icke med det omdöme, Sorn både in- och
utländska resande fällt öfver denna aktnings¬
värda Allmoge, som är sjelfva grunden för
vårt samhälisbestånd. Tvärtom bevisar alla
tiders Historia, och de i våra dagar utkom¬
mande resebeskrifningar, att just vår skjuts¬
inrättning är den, som af Utländningen varit
förmonligast bedömd. Genom denna inrätt-
, ning hafva den Svenska Allmogens urgamla
dygder, ärlighet, öppenhet, gästfrihet och
tjenstaktighet blifvit af Utländske män kän¬
de och beprisade, såsom nationaldrag, de der
icke äga samma upphöjda rum hoS,andra na¬
tioner.
Hvad den omständigheten beträffar, att
Skjutsningsbesväret icke åtföljer all sl3gs
jord, utan att vissa, så benämnda privilegiera¬
de hemman äro derifrån undantagne, hvaruti
ändring, såsom en priliminaire-åtgärd, äfven
blifvit påstådd af Riksdagsmannen Wessinge
gå, ehuru icke Utskottet anser sig kunna detta,
såsom privilegii-mål, directe upptaga, bör
det likväl fästa uppmärksamheten derpå, att
denna åsigt icke heller hänför frågan mera
till det ena, än det andra Ståndet, så vida,
enligt hv*ad ofvan är anfördt, detta privile¬
gium icke afser ägaren, utan sjelfva hem¬
manet. Att åter rubba en sådan jordens ur¬
åldriga natur, hvarigenom olika onera blif¬
vit olika hemman älagde, skulls i detta, ej
730 Besv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
mindre än i alla andra sådana hänseenden,
vara högst vådeligt för äganderätten och den
säkerhet, hvarje enskild, såsom dess första
fordran af samhälls-inrättningen, äskar att
finna orubbelig. Det torde vara- lika far¬
ligt för allmänna säkerhetens bestånd, att
beröfva någon de förmoner, hvarunder han,
med derefter afpassad köpeskilling, sin egen¬
dom innehafver, som att befria någon ifrån,
och på andra öfverflytta de skyldigheter, han
sjelf genom fritt val iklädt sig vid inköp af
det hemman, hvars jord han gagnar.
Sedan Utskottet, dertill uppmanadt af de
inkomna Memorialen? vidt omfattande fram»
ställningar, således sökt afleda de frågor,
hvilka bortblanda sjelfva hufvudsaken eller
åtminstone gifva öfverläggningarne derom
en orätt rigtning ; så blifver det sökta resul¬
tatet, att skjutsningsbesvär är ett onus,
som allestädes tillhörer jorden på landet, och
äfven i Städerna, der jord finnes, eller den
borgerliga rörelsen. Det verkeliga öfverlägg-
ningsämnet blifver då, om denna tunga, i
det skick den nu är, kan 1 renas med jord¬
brukets bestånd och huruvida, samt på hvad
sätt den i thy fall bör förändras, så att lan¬
dets rörelse och öfriga näringar icke deraf
lida för våldsam skakning. Ehuru de olä¬
genheter, som åtfölja nu varande inrättning,
blifvit uti de ingifna Memorialen med nog
mörka färgor skildrade, lärer likväl af ingen
kunna betviflas, att Skjutsinrättningen är,
utan jemförelse med något annat, den tyng¬
sta börda för Svenska jordbruket. Det är
Ben). och Ekon. Utsk. Betänkan/len. 731
ej först i dag, man erkänt denna sanning,
och Utskottet skulle tro sig förgäfves upp¬
taga tiden med anförande af bevis för en sats,
om hvars fullkomliga enlighet med förhål¬
landet och dagliga erfarenheteh den allmän¬
na öfvertygelsen redan stadgat sig.
Utskottet anser derföre hög t önskeligt,
att några författningar och d?raf följande ut¬
vägar vidtagas, hvilka, om de ej genast och
för närvarande kunna afhjelpa det onda, åt¬
minstone uti en framtid öppnade för Jord¬
brukaren några i detta hänseende mildrande
utsigter.
Men de medel, sorn härtill böra väljas,
äro icke lätta att bestämma. Upphäfvandet
af en inrättning, sorn från urminnes tider,
samt i så många Sekler tillhört nationen,
och liksom införlifva! sig, ej mindre med
sältet att sköta handel och näringar, än med
sjelfva folkets vana och lynne, synes
böra med stor varsamhet företagas, om ej
brytningen skall blifva för stark, resultater-
na falska, och det goda ändamålet just der¬
igenom förfelas. Af de tvänne utvägar,
Som i detta fall framställa sig, nemligen en-
skilta Entreprenader af skjutsinrättningen,
sorn den nu är, och Allmänna Forvagnar,
tror Utskottet Riksens Höglofl. Ständer huf-
vudsakeligeri böra fästa sig vid det sednare,
då den förra, tillstyrkt af 1809 års Stähder,
ocht>å flera ställen utbjuden, samt äfven för¬
sökt,1 icke synes hafva uppfyllt hvad man
väntat, ehuru den i en framtid, och sedan
(aken kommit i vederbörlig fart, troligen
732 Besv. och Ekon. Utsn. Betänkanden.
här, som i andra länder, blifver det säkraste
botemedlet.
Då Utskottet således tillstyrker en hos
K ongl. Majrt underdånigst skeende önskan,
att, i enlighet med hvad Herr af Vingård
och Riksdagsfullmägtigen Longberg föresla¬
git, försök måtte anställas på en eller flere
af de siörsta Stråkvägar med en Forvagns-
inrättning, som någorlunda svarar mot be-
hofvet; anser det af lika vigt, att denna ön¬
skan åtföljes af en underdånig hemställan
om föregående undersökning efter Kongl.
Maj:ts höga godtfinnande, antingen genom
Dess Befallningshafvande uti dit hörande Län,
eller genom någon annan publik auctoritet,
ti'1 hvilken ärendets befordran i det hela upp¬
drages. Utskottet kan icke skilja sig ifrån
den öfvertygelse, att sakens framgång, så
vigtig den äfven i och för sig sjelf må vara,
hufvudsakligen beror på en sådan förberedelse,
hvarförutan denna, annars härstädes alldeles
okända, anstalt skall misslyckas genom före¬
ningen af de nu gäilande fördomar, och da
svårigheter, sorn ofelbart skola yppas viff
en oförberedd verkställighet. Det reglemen-
tariska af en sådan inrättning, de noggranna
calculer, som böra anställas, och de öfverens-
kommelser, som böra uppgöras till hafvande
af alla förekommande hinder, allt detta be¬
ror så hufvudsakligen på local-förhållar.den,
att hvarken Utskottet, eller Riksens Hög-
lofl. Ständer kunna, med något hopp om
framgång, ingå uti pröfning, än mindre af¬
görande af hit hörande detailler. Den till-
ISesv och Ekon. TJtsk, Ttetänkanclen. 73g
Styrkan, Utskottet i detta afseende gifvit. skil¬
jer sig icke från det f rfarande, Herra/’ frin~
gård uti sitt nu ingifna Memorial yrkat, mer
än uti deri omstindi; beten, att under; rknin*
gar, och derefter vidtagande anstalter böra
v rkställas genom publica auctoritster. Att
sådant kan utföras genom na on enskild Co¬
mité, Ilvars Ledamöter vore utan arfvodan
fcr sa mödosam ma omsorger, och hvilken sak¬
nade ds icelpem elei, .Embetsman äga till
devrättelsers• samlande och nödiga or¬
dres utfärda; de, arter Utskottet foga troligt.
Hvad äter fp j.fya inrättningen orh de ivgle-
tnenteriska föreskrifterna beträffar, instäm¬
mer Ui olt t uti alldeles i amma ta-kar.
med dem Memorialets författare så väl tift,
som vid förra Riksdag? n yttrat, och hvilka
förän,fedt då varande Ekonomi-Utskotts Be¬
tänkande om Frakt- och Förväg ~s-inrättnin¬
gen, hvilket sief af Riksens Häglof]. Stän¬
der gjliadt och antaget.
Enimi fördelen ax denna jnrättnir-g icke'
kai sättas i tvifvelsmål, och således Statens
dertill skeendeallmäona bidrag, b varfö rutan dea*
knappast låter 'U tänka ', Syne® vara pä sitt rät¬
ta ställe, till undanrödjand® af de tyngder, hvar¬
med Jordbruket' besväras j sä kan likväl foke
Utskottet förneka vigt n af Häglof]. Siats-
Utskottets vid samma Riksdag af-eima Utfå-
tande, att detta bidrag icke kan bestämmas,
eller någon tillgång för en inrättning a? den¬
na' art anslås, förr än planen hunnit utarbe¬
tas, och ett bestämdt förslag för Riksens Hög-
JUhwg till RAs St. Pro C. *8‘7*j8i8, frdejSawl. Htr 95- 94-
634 Besv. celi Ekon. Titel;. B et änkan elen.
lofl. Ständer fram! äg gas. Men, då företaget
alltid blifver för vågsamt för enskilda, och
för kostsamt och betungande för Staten, att
med blotta penninge-understöd besörja; så
finner Utskottet intet hinder möta, alt, till
lättnad för båda, och såsom hjelpemedel till
sakens nödiga fart, den nu varande Hållskjut-
sen, der den finnes, och i vidrigt fall. reserve-
skjutsen må, på. sätt Riksdagsfullmägtigen
Longberg uppgifvit, få användas till forvag-
narnes forts k aflande, efter skedd undersök¬
ning om dess användbarhet på hvarje ser¬
skild focal. Likväl, då Utskottet tillstyrker
denna utväg, tror det sig böra beledsaga den
med tvänne uttryckliga förbehåll : det ena,
att, till undvikande af collision, och intill
dess det blifver utrönt, huruvida Forvagns-
inrättningen kan uppfylla nu gällande Skjuts-
ordnings ställe, Håll- och Reservsakjutsen
icke annorlunda dertill upptages, än att deraf
öfverblifva tillräckliga medel till resandes
fortsi-aflande efter förra författningen ; det
andra, att allmänna postinrättningen dermed
för det närvarande icke må sammanblandas, ej
heller de,den saturn as forts k affart de rörande stad-
ganden i någon mon rubbas, ehuru det må an¬
komma på undersökning, huruvida båda inrätt-
ningarre kunna förenäs, och. derigenom blifva
ett stöd för hvarandra inbördes. Men misstag i
nu anförda omständigheter skulle ej allenast
kunna förorsaka den vådligaste Stagnation uti
hela landets rörelse, utan äfven alstra en
fortfarande fördom emot inrättningen, sorn
Besv. ock Ekon. Ut sk. Betänkanden. 735
tillintetgjorde alla de goda följder, hvilka
dermed blifvit åsyftade.
Sedan Utskottet i allmänhet, och efter
all den omfattning, ämnet för det närvaran¬
de tillåter, yttrat slita tankar öfver möjlighe¬
ten att förvandla nu varande skjut: författ¬
ning till den med Jordbrukets fördel enli-
gare Forvagns-inrättningen 5 så återstår att
afgifva serskildt utlåtande öfver de motioner,
sorn blifvit väckte tili ändringar och förbät¬
tringar i denna författning, med bibehållan¬
de af det skick den nu äger.
1:0 Gemensamt uti Heta Memoritler
yrkas Skjutslegans förhöjning, af en del lill
obestämdt, af en annan till utsatt belopp af
16 till och ‘ med 24 sk. Banco milen, un¬
der olika förbehåll af detta gällande pris, dels
för landet, dels för Staden, dels för bäggede-
ra.
Då Riksens Häglof!. Ständers Allmän¬
na Besvärs- och Ekonomi-Utskott vid 1815
års Riksdag, uti. sitt då öfver detta yrkande
afgifna Betänkande, hvilket, äfven af Retpe-
ctiva RiksStåndens pluralitet blef till alla de¬
lar godkär.dt, så fullständigt utredt detta äm¬
ne, att nu varande Utskott icke finner nå¬
got till sakens ytterligare utredning nödigt
att tillägga, så får Utskottet, med åberopan¬
de deraf, såsom fullt öfverensstämmande med
dess egen öfvertygelse, endast afstyrka bifall
till den sökta förhöjningen. Då uti ofvannämn-
de Betänkande med noggranna ca killer blifvit
visadt, att skjutslegan, jemförd med 50 ars
Markegång på Spannemål och ökedagsverke»,
75Ö Bes v. och Ekon. Utsk. Betankanderl.
är fullt svarande mot hvad den i alla tider
varit, oberäknadt deu alldeles ej förmonliga
men val menliga verkan, dass tillökning
medför för jordbruket, under lemnadt afse¬
ende på den kortsyntes beräkning af ögon¬
blickets vinst, och ingen förändring seder¬
mera inträffat i något af dessa hänseenden;
så finnes intet skär förevara, att nu, mera än
förr, tillstyrka en sådan förhöjning. Utskot¬
tet kan likväl icke underlåta anförandet af
en anmärkning, hvilken, mer än alla an¬
dra, framställer detta förhållande i ett kla¬
rar^ ljus. Om fullt alfvare förefinnes, att,
medelst införande af Forvagnsinrättningen,
lindra jordbrukarens tunga af närvarande
skjutsningsanstalt, samt afleda dess håg ifrån
denna för degs åkerbruk oftast skadliga bi-
V_förtjenst; så skulle denna syftning ra t mot¬
arbetas genom skjuts!egans förhöjning, i det
skick saken nu är. Att uti ett och samma
Memorial yrka båda (fe®53 alternativer, synes
icke medföra ful! eonseqvence, då det ena
snarare föröker kärleken för gamla vanor, än
bidrager till att lifva hogen till unöanröd-
jande af de mad det nya förslaget oskiljak¬
tigt förbundna svårigheter. Ett helt annat
förhållande visar sig, när forvagnsinrätinin-
gen en gång- kommer till stadga och blifrer
allmänt antagen. Då uppköpt mer en natur¬
lig fordran af betydlig skillnad i priset imel¬
lan att färdas med denna inrättning och Ke-
servskjuts, eller hvad som då kommer att
motsvara Extrapost, om någonsin Fofvagnen
*kall blifva allmänt begagnad. Men för när¬
Besv. oeh Ekon. Utsk. Betanhanden. 737
varande, och intill dess, tillstyrker Utskottet,
att skiutslegan matte förblifva, så i Staden
som på Lands-t, hvad dan mi stadgad är.
2:0 Att gästgifvaregårdar och skjuts»
ningsanstalter måtts afskaffa*; på de småva-
gar, der sådan» nu onödigt Hanäs, till icke
ringa försvårande för jordbruket, äfvensom,
att afstånd t ökas till omkring tväänetnil
emella i hvarje qvarblifvande Gästgifveri, har
äfven blifvit yrkadt. Utskottet kan icke an¬
nat äi> in tämma uti denna önskan, som re¬
dan vid föregående Riksdagar varit framförd
och bifallen, hvarföre det äfven lärer ankom¬
ma på Kongl. Majus Befallniugahafvaxide, att
efter Localförlållandön och skedda undersök¬
ningar, 1 den ordning F örfattnin g arne utsta¬
ka, med Länets innevånare samråda och be¬
slut fatta, efter den föranledning Länets rö¬
relse fordrar.
5:0 Till det påstående, ett ingen, som
har egna hästar, utom Embete- och Tjenste-
n.ä i, då de resa i Embetsärende^, måtte äga
rättighet att vid sin bortresa taga Gästgifvare-
sk luts på närmare afstånd än 5 mil från sitt
hemvist, kan Utskottet icke tillstyrka bifall.
Det har val ej undfallit dess uppmärksamhet,
att missbruk kan göras af denna rättighet;
men ett i Lagen stadgadt totalt förbud skul¬
le i vissa fall ä motsidan medföra ännu större
olä gen ii öfer, hvarföre säkrast förblifves vid
de, i detta fall, nu gällande föreskrifter.
4:0 Lika förhållande tror Utskottet in¬
träffa med den af Riksdagsmännen Lars Ols-
son yrkade motion, att en skjutsskyldig aldrig
738 och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
må kunna åläggas annorstädes, än vid gäst¬
gifvaregården, emottaga den resande. Em-
bets- o b Tjenstemän skulle i detta fall, om
man ock åsidosatte alla enskildta förhållan¬
den, sakna medel till fortkomst ifrån det
ställe, dit deras förrättningar kallat dem.
Men, då Utskottet derföre tillstyrker, att nu
varande Författningar äfven i detta fall må
vara gällande, anser det likväl några af de
derifrån oskiljaktiga olägenheter tunna före-
komtnas igenom d t stadgande, sorn Kongl.
Maj:ts hoga bifall torde underdånigt böra
hemställas: Att icke Gästgifvare vore skyl¬
dig lemna hästar till något ifrån sjelfva
ombytet afskildt ställe, utan på skriftelig re¬
qvisition af Husvärden, eller den dess ställe
företräder, hvilken ifrån det ögonblick, då
skjutsen på ders gård anländer, ikläder sig
Gästgifvarens pligter och ansvar, så val uti
hvad som angår den resandes Pass, fortkomst¬
rättighet och öfriga uppförande, som de
skjutsandes rättigheter och skyldigheter, i
enlighet med hvad Lag och Författningar här¬
om bjuda.
5:0 Att på alla orter, så vidt möjlighe¬
ten medgifver, ernå noga likstämmighet uti
Landets Lagar, anser väl Utskottet, li¬
ka med Harr Prosten Osterman, vara af
mycken vigt. Men att, i afseende på nu va¬
rands GästgifveriFörfattningars olika tillämp¬
ning uti olika Län, uppdraga Kongl. Kam-
marColIegium någon Revision utaf dessa ser¬
skildta stadganden, samt derefter skeende ut¬
arbetning af en för hela Riket uti alla min¬
Best), och Ekon. TJtsk. Betänkande/t. 739
dre detailler allmänt gällande likstäm¬
mig förordning, kan Utskottet icke lin¬
na vara af noder?, utan anser Kongl. Majtts
GästgifveriOrdning af 1734, jemfe förklarin¬
garna af År 1766 och 1809, med flere i det¬
ta hänseende utfärdade Kongl. Bref och På¬
bud lemna tillräckliga föreskrifter, med un¬
dantag af hvad som i Ekonomiska och min¬
dre Policemål är öfverlemnadt åt hvarje ser¬
skild Länstyrelse, att efter olika localförhål-
landen förordna. Mindst tror Utskottet va¬
ra lämpligt, att i närvarande tidpunkt an¬
ställa en sådan revision, dä a:3as väntan är
riktad på en förändring i Skjutsväsendet, sorn
troligen äfven skall påkalla behofvet af en,
med derå fästadt afseende, förnyad och för¬
bättrad Gästgifveriförfattning
6 0 Någon förändring uti hvad Kongl.
Brefvttt ab den 28 Juni 1809 uti 6:te punkten
foroslår, att efter en häst ej må åka mer än
en person jemte Skjutsbonden, eller att gång¬
penningar ej i annat fall böra mottagas än
då Ridhäst nyttjas, finnér Utskottet icke el¬
ler skal att tillstyrka. Att föreslå någon till¬
ökning uti de skjutsandes skyldigheter pä
en tid, då med så mycken anledning denna
tunga för åkerbruket öfverklaga?, synes
hvarken vara consequent eller lämpligt.
Men, lill undvikande af de uti Herr
Liljehorns Memorial uppräknade flere olä¬
genheter, uppkommande deraf, att ofta in¬
gen inställer sig till hästens återtagande, u-
tan en resande nödgas fara ensam; an. er Ut¬
74o Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkatiden.
skottet detrförklaring vara nödig, att, såsom
en motsvara d" skyldighet, den skjutsande
bör åläggas ovilkorligen- medfölja nar och så
ofta ,an dertill af dm v -'ande påksllas.
7:0 Att, i enlighet rn d Herr Elgenstjer-
77as hemställan, hos Kongl. Maj-t i underdå¬
nighet anhålla om utfärdande af en författ¬
ning, som tilläte vederbörande Landshöfdirir
gar att förändra Be trve:L ut en till Häil-
skio.tsr yldighett när derom -fjordägaren be-
gäres, finner Uu-Vottet så roy k>t mindre nö¬
di -'t, sorn. B uti • fv.anan?örde Kongl. Mattts
Nådiga fork larin r af den j 1 De .fttn ';<*i 1766,
jemte flere derom utfärdade råd md.et... t.vde¬
li en utstakar, .,um Konur-gens Rnfa-loid^gs-
hafvande böra förfara, för att i laglig er et¬
li < ’g arhjelpa en befunnet» olika f-rd-1 ‘filg af
skhitsrsirsncskyleli, heten. Att åter, när som
beldst, och utan förebringande af andra skäl,
an si ?‘"va tnn-gan, -hvilken likväl ingått i be¬
vakningen vid hemmanets inköp, fä reserv-
«feiutsen föröytt till hållskjuts, kunde med¬
föra de skadliga'följder, att ali- Reserv?!'juts,
dertill påkallad af belägenheten, »kulle vid
någon Gästgifvaregård kunna alldeles försvin¬
na, hvilket gjorde Omöjligt att skjutsen på
sådant ställe uppehålla.
Slutligen, och i sammanhang med detta
ämne, bör Utskottet yttra sig öfver de tven¬
ne Motioner, rörande lindring uti forselskyl-
di gite ten af fångar och förhöjning uti kro-
noskutslegan; Men, då Kongl. Maj;t. uti
dess Proposition till Riksens HÖglofl. Stän¬
ders Statsutskott af den 15 Januari inneva¬
Besv. och Ekon. Etsk. Betänkctnden. 741
rande år, i Nåder föreslagit ett nytt Regle¬
mente, med dertill erforderligt anslag af
Statsmedlen för fångars för lande, och denna
Nådiga Proposition uppå St&tsUtskottets till¬
styrkan blifvit af Riksens Höglofl. Ständer
bifallen, hvarigenom »11 diteet tunga af fang-
försel kyidighett-n för de till detta ätidamål an-
slague hemman upphört; så kommer denna lill
El.onoroiUts:kottet remitterade motion att all¬
deles förfalla. Hvad åter beträffar den till
lika i lopp med Gästgifveriskjutsen yrkade
förliöjaiag uti kronoskkttsltgan; så, och ehu¬
ru de nna förhöjning, såsom utgående af Stats»
iiteeke<3, äfven egentligen tillhörer flögl. Stats¬
lå hottets Utlåtande, ansar likväl Utskottet
i ;j' sin del den icke heller för Jordbrukaren
medföra ri gon serdeles fördel, i b traktande
der.fl, att hvad som å ena sidan vinnes uti
en för ö d hagh, förloras å den andra medelst
förökad Bevillning, och i samma proportion
förhöjda priser på kronospannmål och de fle¬
re efFecter, hvilka vanligen med Kronoskjuts
forstak.
Hvad Utskottet i klia dessa serskildta
hänseenden anfört, varder, jemte flera Leda¬
möters enskildt yttrade tankar, Riksens Hög¬
loft. Ständers pröfning och beslut vörd-
samligen understäldt. Stockholm den 17 A-
piili 1818.
742 Best}, och Elion. JJtsh. Betänkande^.
Transsumt af Pr otocollet,hållet i Riksens Hög;-
loft. Ständers Allmänna Besvärs- och K-
konomi-Utskott vid Urtima Riksdagen i
StockTiolin den 17 Aprill 1818.
C
^kriiteliga anföranden och reservationer
inlemnades
1:0 Af Riksdagsful ■ mägtige Carl Fredr.
Barg från Bohus Län och J. Andersson från
Skaraborgs Län, så, lydande:
”Den reservation, jag och il°re af mina
Stånds-bröder emot Höglofl. Utskottets Be¬
tänkande rörande yrkad ändring i Skjutsin¬
rättningen, förhöjning af Skjutslega*!, tn. m.
anmält, få vi härigenom förnya, under när¬
mare anförande af grunderna för vår Ser¬
skilda mening i ämnet.
Vi hafva ej behöft öfvertyga.? derom,
att skjutsfrågan icke utgör någon ståndssab,
i hvilket fall dess afgörande icke vore nå¬
got önsluiingsmål, utan vi veta nogsamt, att
det är jorden, och icke någon viss inne¬
hafvare af den, som Skjutsningcns Onus är
ålagdt.
Märk el ig t ar likväl, att ingen af Bonde-
Ståndet motsagt de motioner örn lindring
deri, som äro gjorda, äfvensom ett intet af
de öfriga Respecliva Stånden billigat dem.
D etta förhållande visår nog, hvilken saken
närmast rörer. Val veta vi, att i senare ti¬
der andra Jordbrukare än Bönder lagt sig
till skjutshemman, och" att Skjutslegans
tillvägabragte förhöjning från denna period
kan dateras. Om afseendet på vår sak, eller
Eesv. och'Ekon. Vtsh. Betänkanrfen. 743
på dem, som deri blifvit deltagande, tillvun¬
nit oss besagds fördel, fean icke här utredas.
Om Högloft. Utskottet funnit för myc¬
ken vänna, eller något mindre väl valdt ut¬
tryck i de Memorialer i ämnet, som från
vårt Stånd inkommit, så vill det icke ansii,
att fästa oss vid ett misslyckadt drag,
om det ock skulle kunna finnas på en an¬
nars sannt och skönt tecknad tafla. Våra med¬
li röd ers nit, redlighet och Fosterlands-kär-
lek äro oss kände, och en anmärkning, på
deras Stil vore en otacksamhet emot deras
möda. Då Riksdagsmannen Longberg säger,
att vi genom Skjutsinrättningen blifvit- för¬
aktade och förnedrade, l ar han haft tankan
mera fästad på det behandlingssätt, Skjuts¬
bonden ofta röner, och de icke ikgiltiga följ¬
derna deraf, än på det pbilosophiska i saken.
Sjelfva slafven blir icke förnedrad, då han
ger vika för våldet, och, om BondeStåndet
funne sig förnedradt genom skjuts-inrätt in¬
gen, hvad skulle hindra oss att afkasta en
börda, som då vore lika stridande emot vå¬
ra naturliga rättigheter, som den nu är e-
mot våra borgerliga? Om genom intrång på
dessas område vi äga en af utländningar för¬
träfflig befunnen Skjuts-inrättning, sä ersät¬
tas vi föga af bans derpå slösade beröm,
då vi icke äro okunnige om den bedröfliga
contrasten i det vitsord, han lemnar åt vårt
Jordbruk, som genom nämnde inrättning sä
mycket lidit.
Under det vi följa Betänkandets gång,
anmärka vi derefter det lätta sätt, hvarpå
744 Besv, och Ekon. Utsk, Betankanden.
Höglofl. Utskottet kommit från pröfningeti
af den så kallade privilegierade jordens yr¬
kade deltaga de i Skjutsningsbesvär*!:.' Vi
finna de.v a jords fritagande icke nog mo-
tiveradt, hvarken af faran att ålägga sådana
skyldigheter, ty den förtjenar ej afseende, ej
heller af den, att öfverflytta der» på andra,
ty det har ingen yrkat. D t är ännu icke
bevisadt, att sijutsningen såsom ett allmänt
Onus nå o sin blifvit af jordbrukaren anta-
o '
gen, och om. det än medial |t hans Hemman
i köp, så kan han ej betagas rättigheten att
pröfva dess grund, och söka efter omstän¬
digheter a befrielse eller deltagande.
Det har ofta kändt, att skjutslag blif¬
vit indragna och upprättade, på Hemman,
sorn från ålder ansett sig lika fria för den a
skjutning som så kallad privilegierad jord.
Vi tro, att denna deruti fcör deltaga, och att
skjuts: innan ej ensamt åvigger den öfriga
jorden i Städerna o h på Landet 5 oe den
anmärkning, Höglofl. Utskottet gör, a:t äf¬
ven vi få äga privilegierad jord, möta vi
med don öppna förklaring, att vi ej skola un¬
dandraga oss skjutsning för densamma, dä
andra ägare deraf lika billigt ingå i detta
åtagande.
Höglofl. Utskottet, som nu kommit till
hufvudsak en, antar sorn en ovedersägelig
sanning, att skjuts ningen är det tyngsta af
Svenska jordbrukar ens bördor, ocfä önskar,
att utvägar måtte fl »as tili hans lindring.
Det är tröstande för de« betungade, att höra
en sådan grundsats, oell »tan tycker sig va-
Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden. 745
ra berättigar], att deraf vänta kraftiga resul¬
tater; men man återkommer snart från sin
lyckliga illusion, rlå Höglofl, Utskottets åt¬
gärd till den skjutsandes hjelp består:
i-o I tillstyr ande af Forvagns-Inrätt-
ning på så evega och vecklande grunder, att
dess verkställighet till tiden ej kan beräk¬
nas, oell
2:o Uti ovillkorligt afslag på ali yrkad
förhöjning af Skjutslega*!. Man skall san¬
nerligen ej vara i tny ket behof af hjelp,
om man blir belåten med denna.
Ett besynnerligt oblidt öde tyckes herr¬
ska öfver denna frågas afgöraade. Ekonomi¬
utskottet 1S15, 0£>h det närvarande, utgår
ej från lika grundsatser- men deras beslut
blir enahanda. Det förra Utskottets B tän-
, hands, oaktadt godkändt af Pluraliteten i
Höglofl. E iksStånden, och nu åberopadt så¬
som grundligt och öfvertygnnd v, är efter
vår tanka grundfalsk!:, rikt på sopMstner och
skäl, sorn icke äro några skäl. Manger re¬
delig man af 1815 års Höglofl. Ständer hada
kunnat fälla lika dom deröfver-, som dan o-
dödlige Atheniensaren öfver sin MedGene-
räls anslag emot Grekelands flotta: ”det är,
orättvist, men faf oss nyttigt”.
Huru kan man i. allmänhet vara känslo¬
lös dervid, att den skjutsande får mindre
för sin skjutsning, än den är värd ? Vi vädja
derom till hvarje oförderfvad eller oförvil¬
lad Landsmans samvete. På lika grund skul¬
le man ju kunna påstå, att Embetsmanneu
ej bor ha mer än half lön, att köpmannen
746 Bes v. och Ekon. Vtsk. Betänkandcn.
bör få mindre för sina varor än de kosta
honora, och Handtverkaren mindre för sitt
arbete, än det kan göras till. Afvikelser från
sa'ningen och vridna framsta!Iningsr blotta
H’?nPa svaga sidor för an fal] aren, och döda
d n foglighet, som i hvarje fråga är borgen
för en rigtig undersökning.
Huru fean man så förvirradt påstå, att
skjutsen bör betalas ringa, för att hålla jord¬
brukaren från Hällstugan, då han, efter nu
varande ordning, nödvändigt skall vara der?
— På d t sättet kunde ju en far gifva sin
son mångå varningar emot förförelse, och
likväl ålägga honom att hvar dag göra på¬
helsning i ett vanryktadt hus.
H vartill tjenar den långa jemföraisen e-
mellan Skjutslegan nu och för 50 år sedan.
Hvad bevisar denna undersökning annat, än
att legan alltid varit för lag och jordbrukaren
alltid lidande. Hvarföre slösar man med
joller om processer och Studentresor och
Forlegor. Man in lie rutar deraf blott, huru
vanmägligt invändningen slingrar sig, då den,
i brist af skäl, uppställer skenbarheter.
Detta vare sagdt om 1815 års Besvärs-
och Ekonomi-Utskotts Betänkande. Dess
snärjande resonnementer skola ej förblinda
någon. Lindrigare måste vi dömma om ett
inkast emot skjutslegans förhöjande, som
förekommer i nuvarande Högloll. Utskotts
Betänkande och grundar sig på den farhoga,
att ett stadgande af denna natur skulle mot¬
arbeta den yrkade Forvagns-inrättningen. Den
logiska rigtigheten i detta arrengement kunna
Best), och Ekon. Etsk. Betänkanden. 7.47
vi ej motsäga, men den ofverlägset kunnige
och skicklige roan, sorn framställt det, och
som här varit tvungen att behandla sitt äm¬
ne emot den fina känsla af rättvisa, man vin¬
ner på Philosophiens och Literaturens fält,
denne man skall förlåta oss, att vi erinra, det
Forvagnsinrättningen hufvudsakligen är före¬
slagen som en lindring för dea skjutsande, men
ej sorn en beqvämlighet för det allmänna. Vin¬
nes hufvudsaken genom en tillräckligt förhöjd
skjutslega, så behöfves ej nämnde inrättning,
så blir alltid tillgång på Skjutshästar, utan
att inkalla dem på flere mils afstånd, så blir
skjutsaren ensam om denna näring, och den
egentlige Jordbrukaren blir ej mera i sådant
fall anlitad. Lyckliga utsigt, den vi ännu
hoppas af nationens rättvisa. Man skall ej
alltid yttra besynnerlig gensträfvighet vid att
betala skälig lega för Skjutshästen. Svensken,
i andra fall billig och frikostig, skall ej all¬
tid härda sig emot sina Bröders klagan.
Nöjet att resa skall ej alltid anses lika med
behofvet deraf och detta senare ej dömmas
så vigti t som Jordbrukets förkofran och
mångfalldiga medborgares trefnad.
Ehuru lifligen önskad, kan denna dag
vara fjerran, och imellertid får man väl hål¬
la sig till det föreslagna hjelpemedlet, for¬
vagnsinrättningen, som af Höglofl. Utskottet
skall vara tillstyrkt; men, man må genom¬
läsa Utskottets Betänkande så ofta man vill,
mer och iner skall den tanka födas, att Höglofl,
Utskottet icke uttryckeligen antagit planen.
Högloflige Utskottet länar all vigt ät Stats-
748 Bcsv. och Ekon. Utsk. Betllnkanäeni
Utskottets Betänkande 1815, som stadgar, att
undersökning bör ske och föreläggas Rikets
Högloft. Ständer, innan något anslag dertill
Iean göras. Utskottet talar om dessa' under¬
sökningar, såsom villkor för verkställigheten,
hvaremot vi ej kunna ense dessa åtgär¬
der vara andra än dem executionen kraf ver j
ty att denna är möjlig hafva Memorialen å-
dagaiagt. Högloft. Utskottet skiljer vidare
Brefpostföringen. derifrån- och vi räkna der¬
emot den som ett hufvudvilkor för inrätt¬
ningens bestånd. Utskottet yrkar gamla
skjutsinrättningens bibehållande intill dess
Forvagnslnräit.ingen vunnit stadga. Men
denna bör komma i gång och aftljtas, och
detta kan ej ske, om icke vanliga skjutsle-
gan förhöjes, och forvagnslegan sättes något
lindrigare. Låter man nu verkställigheten be¬
ro på undersökningar, och dessas resultater
med eller utan afsigt blifva stridiga, så låter
det sid icke beräkna, om eller när Inrättnin-
O #
gen kan komma i gang. —
Sedan Vi nu anfört våra'anmärkningar
emot Högloft. Utskottets ib län1 ande, utbed¬
ja vi oss slutligen, att i korthet få upptaga
vår åsigt af saken i det hela, och hvad vi
deruti tänka och önska:
Att ålägga en viss del medborgare att
emot fastställd lega skjutsa de öfriga, var
och blir alltid en orättvisa, sorn althig kan
göras liden. Enda botemedlet vore att upp¬
häfva all denna skjutsning: skyldighet, och
endast bibehålla kronoskjutsen; men för den-
nji utväg tyckas ej allmänheten vara beredd.
jBesv. och Ekon. Utsn. Betänk andem 74.9
Att landtbruket o h d n enskilde lider af
skjutstyngden är niedgifvet, och då nu iång-
skjntsen äfven blifvit legd på res rve-.och
hållskjutsaren-, blir hans stillning sä myck t
svårare. Vi kunna ej föreslå någon annan
hjelp för honom, än skjutslegans förhöjning,
till mindst 24 sk. milen, och en forvagnsin-
rättning till något lindrigare pnis, på det
den sä mycket mera måtte bii anlitad. In-
tet skäl företer sig emot för,höjningen,
och intet kan bestå emot den fråga: hvarfö¬
re skola en del medborgare b tungas förde
öfrigas beqvämlighet och fördel? Forvagnsin-
rättningen på stora stråkvägen, i förening
med postforingen och med de modifi ationer
af medbrodren Longberg föreslagne äro, an¬
se vi mycket verkställbar, och Statens bekost¬
nad derå blifva väl använd. Må hända skul¬
le månget Hållskjutslag sjelf hålla vagnar
vid betraktande af de förmoner deraf vunnes.
I allt fall kan saken exequeras utan under¬
sökningar, som kunna bli långa och stridiga.
Ett påbud, att förslaget skall verkställas, häf¬
ver betänkligheter, som annars alltid skola
stå i vägen. —
Vi äro bekymrade deröfver, att våra Corn-
mittenters uppdrag i detta ämne står i en så
svår contrast med öfriga Respectiva Riks-
Ståndens önskan. — Vi kunna ej försvara oss
]§fnnadt förtroende, utan genom oförklädid
framställning af sanna förhållandet i denna
länge omtvistade fråga, genom frimodigt för¬
svar af en lidande medbugar Clas, o h pe-
D ihan g till Riks St. Prat. iSr7-»4‘8 8 ide Sami. N;r 95
75° Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
nora de oförfalskade och rättvisa afsigter, här¬
vid leda oss.
Yi anhålla ödmjukeligen, att detta anfö¬
rande, med Höglofl. Utskottets Betänkande,
hvilket vi i öfrigt gilla, till Respective Riks¬
stånd n får åtfölja.
Härmed förenade sig Olof Oisson från
Vesterås Län, Eric Johansson från Stora
Kopparbergs. Län, Olof Håkansson från Elfs¬
borgs Län, Lars Andersson från Carlstads
Län, G. Gustafsson från Södermanland, Gu¬
staf Larsson från Stockholms Län, Jöran
Jönsson från Skåne och Hans Michaelsson
ifrån Gefleborgs Län.
2:0 Af Riksdagsfullmägtigen Nils Måns¬
son från Malmöhus Län:
”Då den så ofta omtvistade frågan om
förändring af skjutsinrättningen i vårt land
nu går att underkastas Höglofl. Utskottets slut¬
liga pröfning, torde det mig tillåtas, att i anled¬
ning af beredningen? afgifna förslag till utlåtan¬
de deröfver få framställa några anmärkningar.
Beredningen har ansett, att, innan den af
åtskilliga Stånds Representanter projecterade
Forvagns-inrättning kan till verkställighet be¬
fordras, åtskilliga förberedande anstalter mä¬
ste vidtagas, samt det' uppgörande förslaget
till denna inrättning förut underställas Rik¬
sens Högl. Ständers om prof vande. Jag vill ejer»
jnra något serdeles härvid, om ock det yt¬
terlig3 bemödande, man visar för att uppfinna
hinder emot inrättningens snara iordnings-
hringaode, skulle gifva mig afledning till den
förmodan, att man icke äger aågon allvarlig
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 751
vill ja att afhjelpa det onda, hvaröfver med sä
myckét skäl klagas; men, i samma mon matt
aflägsnar möjligheten, att i hela sin vidd se
oiägenheterne af närvarande skjulsningsan-
stalter håfne, tror jag, atterman bort vidtaga
ett medel, sorn, åtmindstone till någon del,
kunnat derföre hålla jordbrukaren skadeslös.
De redan anmärkta prellminaira åtgärder, soni
B redningen tili iakttagande föreslagit, skola
säkerligen föranleda dertill, att den önskade
radicalcuren länge uteblifver; och, vill man
nu tillika för forvagnars införande stadga det
vilkor, att dertill endast får tagas den skjuts,
sorn ej beföfves för Resandes fortskaflande
på förut vanligt sätt; så skall den utan tvif¬
vel aldrig inträffa, ty hvar Och en skall för
sig anse förmonligast, att på sistnämnde sätt
få göra sina resor, och forvagnarne blifva
då aldrig tillitade.
Jag kan således icke annat än yrka, att,
intill dess någon förändring i fkuitsnings-
skyldighetsn varder företagen, och Jordbru- ,
karen befriad från det besvär han deraf nu
drager, betalningen för skjutsen måtte höjas
i den mon, att detta besvär varder till fullo
ersatt. Beredning; n har antagit, att närva¬
rande skjutsinrättning är en tunga för dem,
som dermed äro belastade, eller, sorn vill sä¬
ga detsamma, att skjutsningen för. den der¬
till indeldta, icke medför en .vinst, som kan
motsvara de kostnader, som dess utgörande
erfordrar. Hvad värde äger då den slutsats,
man dragit af det förhållande, som visat sig
vid jemförelse emellan förra och närvarande
752 Besv. och Ekon. TJtsk. BetankaiicLen.
tiders Spannemålsvärde, samt det under ser¬
skilda lider olika belopp af skjutslegan.
Om concurrencen på vägarns nu icke vore
större än förr, ocFi skjutsningsbesväret således
mera betungande, skulle den på sin höjd kunna
ådagalägga, att nian nu icke äger mera skäl
än fordom, till klagan öfver för ringa betal¬
ning för skjutsen, men ej att man till en sä-
danklagan saknar allanledning. AliaUtländnin-
gar, som färdats genom Sverige, hafva förvå¬
nats öfver det goda pris, hvarföre man här
kan göra resor. Landtmannen är således i
vårt Fädernesland mera betungad i detta af¬
seende, än i något annat Rike; och likväl äger
han äfven i andra fall lika svåra bördor som
de att draga. Måtte man besinna detta, och
att enda möjligheten alt befordra jordbrukets
utvidgning och förbättring, är att lossa de
band, som genom den nu befintliga Skjuts¬
inrättningen trycka landtmannen, och lärer,
intill dess sådant skedt, ändamålet endast vin¬
nas genom förhöjning af nuvarande Skjutslega.
Efter uppläsandet häraf gjorde Riksdags¬
mannen Nils Månsson det munteliga tillägg: att
han, ehvad Skjutslegan blifver förhöjd eller
icke, ansåge CoopverdieSjömän icke böra så¬
som hittills under deras resor i lähdet foit-
skafFas med Gästgifveriskjuts; Och begärde
Riksdagsmannen i öfrigt, att dess nu gjorda
anföranden mätte till de Respect. RiksStån-
den få åtfölja Utskottets afgifna Betänkande
i frågan. —
5:0 af Riksdagsfullmägtigen Olof Månsson
från Blekinge;
BeSV, och Ekon. Utsh. Betänkandend
”Då Höglofl. Utskottets pluralitet i så
ringa måtto behagat understödja de önsknin¬
gar, som i flere af RiksStånden och hos He¬
dervärda BondeStåndet allmänneligen varit
yttrade, om ändring och förbättring i Skjuts-
väs.ndet, och Respectiva Utskottets derjemte
uti dess författade Betänkande om sättet och
medlen till olägenheternas afhjelpande hufvud¬
sakligen alvi it frän de grunder, sorn jag för
min del anser vara de enda sanna och rätta; sä
anhåller jag ödmjukast att deremot få reser¬
vera mig, igenom ett kort anförande af min
enskilda mening i saken.
Den är enkel och utan anspråk; men, om
något hvar alegat, efter sin inskränkta, förmåga
följa ofverl äggningen, och deruti deltaga, hop¬
pas och tillförser jag mig benägna ursäkt r
för det ofullkomliga uti mitt välmenta föredrag.
Höglofl. Utskottet har e; kunnat undgå, #
att erkänna, och lägga till grund den obe¬
stridliga sanning: att skjutsningsskyldigheten,
sorn, betraktad i all sin vidd, omfattar, jemte
anstalterna för de Resandes fortskajfande
och beqvämlighet, äfven postjcrseln, samt
Krono- och fångskjutsen öfver hela Riket, är
å landet ovillkorligen fästadt vid jorden, och
med nu varande inrättning utgör den dryga¬
ste och mest tryckande bland alla de tyngder,
hvarmed jordbruket annars i så * många ser¬
skildta afseenden finnes vara beiastadt; Ett
förhållande, desto mera eftertänklig!, som
ingen med någorlunda kännedom af fädernes¬
landet, lärer i sjelfva grundförfattningen kun¬
na vänta sig någon väsendtelig förändring.
754 Besv. och Ekon. Etsk. Betänkanden.
I andra länder, gynnade af blidare kli¬
mat, bättre iordmon, rikare population och
deraf uppkommande liJfligare näringsrörelse,
kan skiut!,ningen med. framgång öfvertagas af
enskilda, entrepreneurer och till stor del be-
sörjas genom reglerade forvagnarj men hos
oss hembära, enligt alla tiders erfarenhet,
dessa siags .anstalter pä långt när icke den
kostnad, sorn dervid är oundvikelig; utsn må¬
ste ler skiutsningens bestridande de hemman
och lägenheter i allt fall vara påräknade, som
igenom deras belägenhet och tillgång på hä¬
star dertill erbjuda nödiga bidrag.
Örn sådant af ingen sakkunnig kan mot¬
sägas, gifvas efter min tanka blott 2ne till¬
räckligen verksamma medel att vinna den å-
syftade angelägna förbättringen, nämligen:
i:o att man utsträcker skjutsningsskyl-
digheten till ali slags jord, som igenom dess
belägenhet i granskapet af allmänna lands¬
vägen bör vara lika påräknad till deltagande
i detta allmänna onus, utan åtskillnad af dess
annars till äfyentyrs olika natur, och derefter
genom skjutslegans sammansättning, och o or¬
by tesStationer ias omtänksamma inrättande, ef-
tersträfvar den största möjliga jemlikhet vid
skjutsbördans fördelning imellan Landets der¬
till, eiter min tanka, lika förbundna Jordbru¬
kare; och
2:0 att man förmedelst Skjutslegans och
öfriga vilkcrens förbättrande för de skjuts-
skyldige, sa vidt görligt är, efter hand söker
förvandla den hittills odrägliga Skiutsnings-
tungan till en åtminstone för den arbetande
Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkanden. 755
klassen af Landets Jordbrukare, någorlunda
gagnelig binäring.
Just derföre, att det slags privilegium,
hvarigenom en del hemman och lägenhe¬
ter för närvarande njuta lindring och befri¬
else från skjutsningsskyldigheten, efter nu
gällande Regeringslagar, är fästädt vid sjelfva
jordens olika Camera!-natur, och ej vid nå¬
gon viss medborgare* C lass ibland dess inne¬
hafvare, synes mig depna, i sig sjelf orimli¬
ga olikhet desto lättare böra undanrödja»,
som intet serskildt Stånds interesse uppenbar¬
ligen kan motverka den för ändamålet vig¬
tiga jemlikheten. Vi vete, att jordens oli¬
ka natur urs prange! igen härrör från medel¬
tidens feodal-inrättning, hvilken i så många
andra, ännu vigtigara afseenden redan mäst
gifva vika för sednare tiders upplysning 5 och,
om samma olikhet ej kunnat emotstå och
hindra en billigare fördelning af Rustnings-
och Roteringsskyldiglieten, eller utestänga den
privilegierade jorden från ett fullkomligen
jemlikt deltagande i Landets allmänna be¬
villning efter föregången uppskattning af
dess värde5 så ser jag icke, hvarföre den
skulle vara mera hinderlig vid uppkommen
fråga om nödvändig ändring och förbättring
af skjutsyäsendet. Den consideration, sorn.
vid detta tillfälle velat hemtas från egendoms¬
rättens föregtfna helgd, är en lika stor so¬
phism, som att för grundskattens billiga
jemkning ovillkorligen vilja förutsätta nöd¬
vändighet af en alldeles ny Landets afmät¬
ning och refning. Hvar och en vet, att in¬
756 och Ekon. XJtsk. Betclnkanäen.
gen märkbar skillnad göres i köp och saluför
denna slags olikhets skuld, utan att Frälse¬
jorden och sjelfva Säterierna endast efter ä-
gornas olika rymd och godhet dageligen säl¬
jas och kunna förvärfvas, till ungefärligen
samma pris, som Kronoskatte-jorden; och
jag kan på alla dessa grunder ej begripa,
hvarföre icke all slags för skjutsningen lika
väl belägen jord också skulle kunna förbin¬
das, att deruti för allmänt val taga lika del 5
m d oruöbcligt iakttagande af denna jern*
likhets princip, böra alla i granskapet af
Stråkvägen belägna hemman och Lägenheter,
sorn italia Hästar, vidare indelas, antingen
till Gästgifv. ri-Skjnts eller postförsel, och
Oinbytes-Stationer na i allmänhet så afpassas
till ungefärligen 2;ne mils afstånd emellan
hvardera, attcollision i m j I i gas te måtto und-
vikes, och Gästgifverierna varda anlagda på
de ställen, der tillfället medgifyer bästa till¬
gången för ymniga Reserve-lag rundt om¬
kring, på närmare eflér fjermare håll. —
Hvad åter vidkommer Skfutslegans för¬
höjning och villkorens förbättring för de
skjutsande, så påkallas den onekeligen i
högsta måtto af rättvisa och billighet. Jag
har ej haft tillfälle närmare undersöka och
c on troi lera de Calculer, hvarigenom Ekono¬
mi- och Beävärs-Utskottet vid 1815 års Ur¬
tima Riksdag påstås hafva kommit till det
resultat, att dä varande 'Skjutslegan skall
hafva stått i närmaste förhållande till Mar-
kegångs-priset på den förflutna tidens mot¬
svarande öfriga tjenstbarheter5 men, om så
yerkeligen skulle förhålla sig, har jag der-
Eesv. och Elion. Utsi;. Betdnkanden.
emot i grunden ingenting att påminna.
Då varuprisen i allmänhet genom våra
financiella operationer äro underkastade så
täta och betydliga ombyten 5 gifves likväl
i min tanka ingen säkrare och mera billig
grund för skjutslegans bestämmande, än att
den, efer orternas olika beskaffenhet, för läng¬
re eller kortare tid regleras vid markegångs-
sättningen, och genom Konungens Befallnings-
hafvandes försorg tryckta Kungörelser och
Taxor anslås för resandes och skjutsandes ge¬
mensamma efterrättelse. Ingen kan undgå
att känna den olikhet, som af flera giltiga
orsaker förefinnes emellan Arbets- och Öke-
dagsverkets Allmänna pris i serskilda lands¬
orter, och intet kan i sig sjelf vara mera rätt¬
vist,än att denna olikhet, efter sanna förhållan¬
det, får komma så väl den resande, som den
skjutsande allmogen, till godo. Man har orätt,
att afen så beskaffad författning befara oredor
och confu.ion i verkställigheten, hvilka lika så
litet deraf skola uppkomma, som af alla an¬
dra, efter fastställda Taxor och Varuprisjens
olika förhållanden,,skeende liqvider.
Deremot finnér jag för min del in¬
gen tillräcklig grund för den skillnad,
sorn nu för tiden existerar emellan skjuts-
legan för Städarna och landet. Genom den
ymnigare tillförsel af alla förnödenheter,
hvarmed Städerna i allmänhet äro försedda,
och det frivilliga biträde, sorn kringliggande
allmogen, åtminstone de flesta tider på året,
vanligen lemnar Städernas innevånare, äro
desse sednare oftast i tillfälle att, med lin¬
drigare känning än landsbygden, utgöra sin
753 Be.tv. och Lkon. Utsh. Betankanden.
andel i skjutshingen, hvarföre jag vördsam¬
mast hemställer, om icke all skillnad i
slcjutslegans belopp emellan Städerna och Lan¬
det hädanefter bör försvinna, eller åtmin¬
stone icke i annat fall' äga ram, än dä en så¬
dan skillnad motiveras af locala omständig¬
heter, som 'Tid markegångs-sättningen hunna
och böra behörigen considereras.
Genom detta, i sakens natur grundade,
förslag undgår jag att närmare -yttra mig om
beloppet, hvartill skjutslegan, efter min tan¬
ka, nu genast bör förökas, såsom likaledes
beroende af olika locai-förhållande; men o-
bestrid.igt synes mig vara, att en dylik för¬
höjning i raun af öfriga varuprisens betyde-
] i ga stegring i senare tider nödvändigt bör
äga rum; utom betalningen för Hästar, Rid¬
sadel och den skjutsandes abedon, eller egent¬
liga skjntslegan, håller jag före, att en ny
och serskild afgift till den skjutsandes för¬
mon bör stadgas för sjelfva skjutsbodet, så
att hvarje resande, som hädanefter undgår
att uppehållas och vänta på skjuts, bör för
Skjutsbud ningen serskildt betala minst 4 sk*
Banco för hvar häst, och den, som vill nyttja
mer än 2:ne Hästar, ovillkorligen vara för¬
bunden att skicka förbud.
Sedan de Skjutsandes villkor sålunda
blifvit förbättrade, tror jag Hållskjutsen öf¬
ver allt kunna afskalFas och indragas, och
reserveskj utslå gen deremot utvidgas och för¬
stärkas, samt med skäl åläggas, att efter den
åtgång erfarenheten gifver vid handen städse
hålla 2:ne eller flere så kallade Courirhästar
Besv'. och • Enort* Utsk. Betänk anden. 7)9
framme vidGästgifvaregårde.n till den resandes
och skjutsandes samfällda beqvämlighet. Här»
igenom vinnes den dubbla förmon, att skjutsfär¬
der alltid börjas med hvilade Hästar, och att
onödigt uppehåll i det närmaste förebygges.
Den enda Forvagns-inrättning, sorn i värt
land möjligen skulle kunna bära sig, och i
betydlig måtto komma allmänna skjutsinrätt¬
ningen till understöd, vore, att i förening
med Post-förseln tillåta 2:ne sä kallade dub¬
bla Postvagnar med Jtne Hästar hvardera,
från och till hufvu<Jstaden afgå hvarje vec¬
ka pä de 2:ne stora stråkvägsrne, Söder ut
till Linköping, och, Vester ut till Örebro. ,
På dessa 2:ne punkter åtskiljas och de¬
la sig, som bekant är, Stråkvägarne på så¬
dant satt,att vanliga Postvägen från Linkö¬
ping går öfver Jönköping, directe till Hel¬
singborg, hvaremot sido posten öfver Eksjö
och V.xiö, på serskilda vägar afsändes till
Carlskrona, Carlshamn, Christianstad och Y.
stad; likasom från Örebro en serskild betyd¬
lig Postväg ligger igenom Christinehamn
och Carlstad, till Kongsvinger och Christia¬
nia i Norrige, under det en annan, lika vig¬
tig, har sin direction öfver Mariestad, Skara
och Alingsås täll Götheborg. Häraf följer,
att de dubbla Postvagnar, som 2:ne gångor
i Veckan från Stockholm ankomma till Lin¬
köping och Örebro, roed anspann af gine
Hästar och på sådan grund jemte Postvä¬
skan beqvämligen kunna vara inrättade med
2:ne dubbla Stolar för 4 resande personer,
utom Postillons-platsen på kusksätet, uti
j6o Besv. och Ekon. Utsk. Eetankanäen.
nyssnämnde 2:ne Städer, Linköping och Ö-
rebro böra, pa hvardera stället, delas i 2:ne
Jättare och mindre Postvagnar, med anspann
af allenast. 2:ne Hästar, och blott en dubbel
stol för två resande personer, utom Postillons-
platseti; kommandes af dessa 4 mindre
Postvagnar den ena från Linköping öfver
Jonköping att gå till Helsingborg, och den
andra att taga vägen genom Eksjö till Nöb¬
belöf, Stocketorp, Vexiö, Christianstad och Y-
stad, »arnt a behöriga ställen aflemna Post¬
väskorna till vanliga sidoposterna åt Carls¬
krona och Carlshamn, likasom från Örebro
den ena mindre postvagnen går igenom Chri¬
stinehamn och Carlstad till Norrige, och d^n
andra genom Mariestad, Skara och Alingsås
till Götheborg.
Genom dessa Postvagnars regulaira fram-
och återgång fyra serskilda resor i veckan
skulle ett antal af 16 till 20 resande med
mera snabbhet och större beqvämlighet, än
nu för tiden sker, kunna åtföba Brefposten,
till ansenlig lisa för Gästgifveri-skjutsen 3
hvarförutan Postverket i allmänhet, som med
rotfrihet och fiäre andra betydeliga förmo-
ner för Postförarne, ännu är i samma oför¬
ändrade skick, som det i Drottning Christi¬
nas tid aldraförst inrättades, i flere angeläg¬
na delar kunde förbättras till Postcourserna,
efter senare tiders förändringar, anlagda nya
Städer och kortare vägar m. m. 3 dertill ef¬
ter min tanka i synnerhet hörer, att all post-
försel hädanefter på de allmänna vägar ovill¬
korligen bör verkställas på lätta spjäl-kär-
Best), och Ekon. Utsh. Betänkanden. 761
ror med en Häst och dubbel stol för tvän-
ne personer, så att en resande derpå alltid
bredvid Postföraren bör kunna inrymmas,
och den tyngd af ett Skeppund, med Postväskan
och den resande inberäknade alltid forslas
af Bref-Posten, som Allmänna Lagen i 13
Cap. 5 §. Byggningsbalken i allmänhet före-
reskrifver, och hvilken hittills vid Postver¬
ket aldrig varit utkrafd.
Enär denna tyngdberäkning efter Hä-
starnes antal öfver allt vid Post-förseln tages
i akt, uppkommer till båtnad för landets
och närin g arnes inre Communication en ny
utväg, att jemte förenämnde antal resande,
med brefposten fortskaffa fyllnaden af större
paketer, efter serskild lindrigare Post-Taxa ;
en förmon, sorn för närvarande saknas, men
af allmänna behofvet länge varit efterläng¬
tad och påkallad.
Mycket vore val i detaiilerria af verk¬
ställigheten att tillägga ; men, dä hela saken
efter sin Ekonomiska beskaffenhet är ett Re-
geringsärende, hvarom Riksens Högloft. Stän¬
der endast äga att afgifva underdåniga önsk¬
ningar, följer af sig sjelf, att alla reglemen.
tariska föreskrifter bero af Kongl Maj:ts
nådiga godtfinnande, och, efter vederbörandes
hörande, af Regeringen, med mognaste kän¬
nedom af alla dit hörande considerationer,
bäst utstakas.
Iinellertid hoppas jag lätteligen kunna
inses, hvad betydelig lättelse defesa angeläg¬
na förbättringar af Postverket ofelbart skul¬
le medföra lör allmänna skjutsinrättningen 5
Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkanden.
och hvad ntomordentelig vinst och tillökning
i Postintraderna, som genom sparade kost¬
nader och nya inkomster här, likasom i Eng¬
land, måste blifva en ganska fördelaktig på¬
följd af denna hufvudsakliga förändring.
Vid sådana tillfällen, och dä nya och
förändrade Ekonomiska anstalter påtänkas
till verkställighet, ankommer allt deruppå,
att det nyttiga nya tillskapas i sådan ecala,
som fullkomligen öfverensstämmer med lan¬
dets egna tillgångar och behof, utan förvillelse
af andra Landers tili våra omständigheter fö¬
ga passande exempel. All Forvagns-dnrätt-
ning, som i vårt land görgs vidlyftigare än
nu sagdt är, eller blott skiljes- ifrån sin för
ändamålet högst nödvändiga förbindelse med
Brefposten, bär sig aldrig, utan blifver i
längden en ny tunga för den skjutsande all¬
mogen.
I frågan om Kronoskjutsnihgén tror jag
de flesta olägenheter, så vidt görligt är, fö¬
rebyggas genom ett strängt handhafva cde af
de författningar, som i sådant afseende redan
äro stadgade, och, då Statsverkets tillgångar
svårligen lära tillåta en allmän förhöjning
i Kronoskjutslegan ; önskar jag för min del,
att hvarje landsorts skjutsskyldige innevåna¬
re kunde sins imellan åsämjas och öfverens¬
komma om något lämpeligt sätt,' att, inom
hvart Län, genom så kallad lands-jémnad,
som i Rikets Norra Provincesr af ålder varit
införd, hålla hvarandra skadeslösa för den
olika tyngd, som hemmanens läge och öfri¬
ga localomständigheter ofta förorsakat bland
Best. och Ekon. Utsk. Betänkan/len, 763
annars, till deltagande i Skjutsning sbesvär et,
lika förbundna medborgare. Om denna an-
stalt i allmänhet korn till stadga, skulle
det icke mer vara objet för Statsv i;ket att
till li lea o~h enahanda belopp, som för Gäst¬
gifveri-Sk jutslegan bestämmes, betala krono-
sfejutsningen på några få sådana serskildta
Ställen, der betydande inrättningar och de-
pots för landets försvarsverk, i förening med
sjelfva Landskapets egna läge och formation,
göra detta onus utomordentligt tryckande,
hvilket i synnerhet inträffar med Östra och
Medelstads Häraders Allmoge i Bleki ge
Län, för hvilken jag har äran vara represen¬
tant, och hvilken i och för hemmanens belä¬
genhet närmast omkring Örlogsflotlans huf-
vudstation i Carlskrona under förflutna krigs¬
tider, varit hugnad med förhöjd krono-skjuts¬
lega. Då Kongl. Maj:t Nådigst lärer vara
sinnad, att, tinder vissa stadgade förbehåll,
lägga Fångförseln på Gästgifverierna, torde
momentet minst vara inne, att deremot nu
göra någon anmärkning men annars, och
intill dess erfarenheten hunnit bestyrka nya
Författningens nytta och användbarhet, vore
jag för min del mycket böjd, att i underdå¬
nighet hemställa, oro icke friska arrestanter
lämpligast kunde transporteras till fot, Fän¬
gelserna imellan, under militairisk bevakning,
som med Krigsmagtens nu varande organi¬
sation lätteligen synes kunna åstadkommas
på alla behöfliga ställen i landet.
Dessa mina enfalldiga tankar uti ett för
våra hemmavarande Ståndsbröder så ganska
7Ö4 Besv. och Ekon. etsk. Betänkanden,
vigtigt ämne, anhåller jag vördsammast måt¬
te till Respectiva RiksSiåndv.n få åtfölja Hög-
lofl. Utskottets nu beslutade egna Betän¬
kande.
4:0 Af Riksdagsfullmägtigen Eric Johansson
ifrån Nyckelby och Stora Kopparbergs Län.
”Ifrån Fahlu Stad uti det Län jag är
Fullmägtig, får jag allgrödmjukast inför Hög¬
loft. Utskottet nämna, att, i anseende till der¬
omkring liggande flere Socknar, som äro
privilegierade för sin jord, Bergsfrälse kalladt,
och således frikända för ali skjuts, Allmo¬
gen och öfriga, som äga skattejord, äro för¬
denskull nödsakade icke allenast ansvara för
all kronoskjuts, utan äfven fångskjutsen till
och ifrån Landsfängelset genom förenämnde
Frälse-Socknar. Gästgifveriskjutsen är äf¬
ven Skatteallmogens enskilda tyngd, sedan
Fahlu Borgerskap slutar. Jag måste instäm¬
ma med mina Stånds-Cammerater. Skjuts*
legan torde och bör vära motsvarande det
besvär, de så kallade skjutsskyldige lida, och
äro ålagda fullgöra.
5:0 Af Riksdagsmannen Jon Jönsson
från Malmöhus Lein:
’’Att medborgares rättigheter och skyl¬
digheter blifva jemt och lika förd lade, bör
väl vara den Lagstiftande Magtens hufvud-
sakliga föremål; äfvensom jemkandet emel¬
lan den enas förmon och den andras b kost¬
nad och lidande; dessa äro de skäl och grun¬
der, hvarpå jag fäster denna min reservation
emot det af Riksens Högiofl. Ständers Eko-
nomi-och Besvärs-Utskotts Andra Beredning
Besv. och Elion, Utsk. Belänketnden•
fattade beslut att tillstyrka fortfarandet af
den ringa ersättning för utgörandet af Krono¬
skjuts, sorn hittills varit stadgad.
Dst ordas val, att skillnaden är ingen,
om denna ersättning är hög eller låg, eme¬
dan den utgår af Stats-Cassan, och just de,
Sorn utgöra denna skjuts, äro äfven skyldi¬
ge, att bidraga till StatsCassans intrader;
men denna princip har ingen rigtig grund,
ty de fleste medborgare äro alldeles frie från
skyldigheten att utgöra kronoskjuts, och an¬
dre så litet dermed besvärade, att det kan
vara dem likgiltigt, om derföre erhålles nå¬
gon betalning eller icke ; men deremot kän¬
ner jag orter, hvarpå detta besvär är ett ver¬
kligen strängt Onus, samt Höst och Vår till
stor skada för dess åkerbruk, der Landtman-
ren, i ofta svårt väder och väglag, får be¬
gifva sig 2 å 3 mi! bort till det ställe, der
kronaskjutsen skall emottaga?, och derstädes,
utan all ersättni g, får ofia bida i 8 å io
timmar, innan de uppgifna kronopersedlarne
ankomma, hvilka då, som oftast, äro af tunga-
re och svårare beskaffenhet, såsom Canoner,
gröfre virke, m. m. hvilket skall fortskaffa»
till ännu 2 mils, eller längre väg bort från
den skjutsandes hemvist. Är det då billigt,
att han, för utgöräridet af detta svårare skjuts¬
ningsbesvär, till råga på sitt lidande, skall
derföre erhålla en mindra betalning än dess
granne, som för sitt, af lika natur varande,
hemman är anslagen till utgörande af reserv¬
skjuts vid den inom Byn, eller en fjerde-
dels, högst en half mil, derifrån belägna
Bihang till RihsSt, Prot »Sl7-»äig, %:dt Sami. Nir 97. 93,
JB5.ro. otti Ekon. Utsh Betänkanäcn.
GästgifvareGården, der han icke är skyldig»
alt vänta mer än en timma utan, och g tim¬
mar emot betalning?
Jag, som icke kan finna någon billighet
eiler rättvisa tili ett så olika bestämmande»
får derföre ödmjukast protestera emot alla
d® beslut, som i någon nion föranleda till
fastställande af mindre lega för Kronoskjuts,
lin hvad den är, eller fismdeleS hillver för
Gästgifveriskjutsen, samt anhåller, att denna
min reservation må i Protocollet inflyta och
genom Utdrag deraf komma till Riksens
Högloll. Ständers kännedom och mogna be»
dammande.
Ut Supra.
N:r 112. ;
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och. Ekonomiutskotts ytterligare Utiåtan*
de efter för esla gne ändringar uti För-
fattningarnc rörande Husb eliof s-bränvins~
bränningen och dermed gemenskap ägan»
de ämnen.
Utskottets uti detta ärende, den 21 sistlid¬
na Februari afgifna, Betänkande har blifvit
årerremitteradt af samtliga Respectiva Riks-
Stånden, med anmärkningar;
Ilos Högloft. Pddderskapet och Adeln :
Uti Pr o tocol IsUtdrag af den 24 sistlidna
Mars, innehållande Memorialer och Anföran¬
den af Herrar Hummelhjelm, Friherre Wran*
Ecsv. och Ekon. XJtik. Betänkande!). 767
gel, Flacli, Ankarsgarre, Grefve Hamilton,
Grefve von Lantingshausen, af Brin .man.
Friherre Boije, von Stael, Grefve Speris,
Mlinner st arn och Cederschöld.
Ilos Hagvar diga Pr estStåndet:
Uti ProtocollsUtdrag samma dag af Her¬
rar Professor Wijkman, Comminister Berge¬
gren, Professor Thyselius,',Prosten Sv. Alm¬
qvist, Professor Agardt, Prosten Renström,
Prosten Kolmodin, Prosten Fellenius, Bisko¬
pen Doctor Faxe, Prosten Ek, Professor l ors-
sell samt Prostarne Säve och Piabe.
Ilos Vällojl. BorgareSturulet:
Uti ProtocollsUtdrag samma dag af'Her¬
rar Arfvidson, Kjellander, T.efjler, Nord¬
ström, Eckhoff, Fogelmark, Thunell, Ehlund,
Littke, Schotte, Hohn, Widerberg och We¬
stin.
Hos Hedervärda BondeStSndet:
Uti ProtocollsUtdrag den 24 och 31
Mars samt den 1 och 4 Aprill af Riksdags-
fullmägtige Anders Joachimsson från Öster¬
göthland, Jon Tonsson från Fdekinge, Anders
Sandsten från Jönköpings Län, Johan Long¬
berg från Gestrikland, Nils Månsson frän
Malmöhus Län, vice Talemannen Hyckert,
Anders Danielsson från Elfsborgs Län, Per
Nilsson från Christianstads Län, Johannes
Olsson från Elfsborgs Län, Börje tiörjésson
från Halland, Per Isacsson Myr ung från
Gottland, Per Bengtsson från Halland, Måns
Persson från Blekinge, Lars Carlsson och
Petter Svensson från Skaraborgs Län, Petter
Persson och Jonas Jonasson fria Calame
7<5g B«.sv. och Ebon, Utsk. Betänkanden.
Unn, Abraham Persson från Stockholm? Län,
Johan Rutberg från Norrbotten samt Johan
Wiklund från Vesterbotten.
Då Utskottet, efter trenne i förevarande
ämne tinder denna Riksdag redan afgifna
vidlyftiga Betänkanden, nu skall yttra sig
för fjerde gången uti ett husbållsmål, nä¬
stan lika mångsidigt, sorn de vidt åtskilda
åsigter och. intressen, under " hvilka det kan
betraktas, skulle det anse sig icke väl använ¬
da Riksens Höglofl. Ständers dyrbara och f
en vis Öfverhet till andra vigtiga öfverlägg-
ningsämnen påkallade återstående tid, om
ofvannämnde anmärkningar, utgörande fem¬
tiotvå fulla ark, upptogoa och till sina ser¬
skildta påståenden resumerades. De innehål¬
la utan undantag sådana med större eller
mindre vidlyftighet anförda yrkanden och
förslag, hvilka dels äro allmänt kända, dels
tillförne blifvit under flere olika former
framställda till Respeclive RiksStandens kän¬
nedom och ompröfning.
Men Utskottet önskade i dess stille leda
Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet,
likasom deäredan fästat sin egen, på beskaf¬
fenheten a? de gjorda motionerna. De inne¬
fatta oftast rakt motstridande önskningar, af
hvilka den enås uppfyllande utesluter möj¬
ligheten af den andras, och kunna följaktli¬
gen lika svårligen sins imellan, sorn med
hvarje Författnings vederbörliga enhet uti
principer förenas. Ehuru hvarje anmärkning,
serskildt uppfattad, visserligen afser ett uti
vissa hänseenden nyttigt ändamål) skulle de
Eesv. och Ekon, JJtsk. Betnkandcn. 769
likväl sammantagna troligen utgöra något
helt annat, och framkalla vida åtskilda verk¬
ningar, ifrån dem, hvilka Memorialens För¬
fattare sjelfva sig föreställt, vid deras första
uppfatiniDg.
De fleste äga likväl en märkelig och
må hända den enda möjliga föreningspunkt,
nämligen: ett fullkomligt bibehållande af nu
gällande Författningar, rörande den fria
Husbehofs-Bränvinsbränningen, samt dermed
f örbundna Reglementen och Policemål. Med
undantag af de fail, då individuella fördelar
tydligen föranledt ofvarmämnde derifrån av¬
vikande Önskningar, synes allmänna opinio¬
nen nästan hafva stadgat sig tiil förmon för
detta bibehållande.
En Ledamot af Hedervärda BondeStån-
det har yttrat sig: "Jag tror, att 1815 års
Braw ins Förordning är den bästa vi någon¬
sin ägt, och hvarföre jag äfven skulle önska,
ast' den vöre Constitutionel, för att ej kun¬
na beständigt undergå så många stridiga
förändringar eder vid hvarje Riksdag blif¬
va föremål för så många vidlyftiga och o-
nyttiga ofverl äggning ar." Ehuru Utskottet
visserligen icke kan till pröfning upptaga än
mindre tillstyrka något afseende ä en sådan
motion, rörande Ekonomiska Lagstiftningen,
har dyt likväl trott sig böra den anföra,
såsom ett enkelt och naturligt uttryck af
det bifall, hvarmed nämnde Författning varit
af Nationen emottagen,
bibehåller.
Att Utskottet äfven
och* dom den ännu
enna sakeus
770 Be sv. och Ekon, Utsk. Betänkanden,
åsigt, trot det sig tillräckligen hafva ådaga¬
lagt genom de premisser, framställningar
och slutföljder, hvilka uti redan afgifna Be-
tänkanden blifvit för Riksens Höglofl. Stän¬
der framförde. Uppmanadt genom de derom
talrikt inkomna motioner och den då rådan¬
de s»nnes8tämmningen, ansåg det sin pligt
likmätigt, att ingå uti pröfning af de förän¬
dringar od> förbättringar, hvilka yrkades så¬
som gagnelige och kunde äga rum vid öf-
v rsigten af hit hörande ämnen. Af sådan
föranled, ing och i detta hänseende, uppgior-
des, efter sorgfälligaste granskning, de för¬
slager, hvilka uti det återremitterade Be¬
tänkandet äro upptagne och Riksens,Höglofl.
Ständers on.pröfning underställde. Utskottet
finner icke helier uti pu åtföljande-Memori¬
aler någras skal anförda, som kunna verka
på Utskottets öfvertygelse, hvilken det orub¬
bad bibehåller, och får derföre ytterligare
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer, att de
uti detta Betänkande uppgifna grunder anta¬
ga, i händelse några ändringar nödvändigt
skola företagas. Men, leådt af ofvannämnda
framställningar, och dej ingifna motionerna,
får Utskottet nu tillägga det andra Alternati¬
vet, som är: att utan förändring tillstyr¬
ka bibehållandet af Kongl. Maj :ts Nådiga
Förordningar utgående Husbehofs-Bränvins-
br anning en ?n. m. af den 6 September
och den 20. December 1815, samt emot
Svalg och Dryckenskap af den 24 Augusti
1813, såsom HK tjenlig utväg att förena allas
önskningar, ^Bvidt nämligen och i d,en
Jlesv. och Julion. ZJtsfi. Betänkande*!. yyi
mon de möjligen kunna förenas. Utom den
tjenlighet för ändamålet, den precision och
den lyckliga medelväg, sorn dessa Författnin¬
gar vipa; linner Utskottet till deras oförän¬
drade fortfarande ett nytt skäl uti den sig
annars företeende svårigheten af en ökad Be¬
villning. En värd Ledamot af Högloft,
Ridderskapet och Adeln har val önskat upp¬
lysning, ''huru många de dr o i hela Riket;,
som nu innehafva och nyttja <2.ne Nittio
kannors pannor", samt följaktligen "beloppet
af den deremot svarande af giften." Men
Utskottet ser sig icke i tillfälle att en så¬
dan upplysning lemna, då vederbörande Cal-
Ingier och ämbetsverk på efterfrågan gifvit
det svar: att beskaffenheten af de inlemnade
redogörelsers? sammandrag, i brist af serskil¬
da specificatroner, icke medgifver en sådan
detaillerad uppgift, blott att hela summaa
af Bevillningsn.i och för Bränvihsti!Iverk-
ning och eomsumtion år 1816 uppgick till
435,789 Bd. v6 sk. 8 rst. Banco; —-Dock
synes man icke utan skäl kunna antaga, att én
ei obetydlig del häraf, i anseende till den
större progressiva afgitten, utgöres af tillverk»
hingsrättighetem utöfver 90 kannor, igenom
hvilkens upphörande skulle visa sig en brist
uti den påräknade sumtasn, sorn kunde hi ifva
ganska tung och känbar, att i närvarande
finähcielia krisis på annat sätt fylla. Slutli¬
gen torde det äfven blifva ett för framtiden
icke alldeles onyttigt prejudicat, om vid ett
enda Riksmöte dessa för Natronen i Ekono¬
miskt afseende så vigtiga stadgande*» fcrbleC-
77® Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
vo oförändrade och derigenom försatte i
tillstånd att framvisa pålitliga och för ända¬
målet verkligen upplysande Resultater.
Hvilken helst af de 2ne nu föreslagna
alternativer Riksens Högloft. Ständer skulle
linna för godt att antaga, så lära de af Ut¬
skottet uti 8 och n Momenterna i dess för¬
ra Betänkande föreslagne och af Riksens Hög¬
lo fl Stander redan bifallne åtgärder, röran¬
de B» än vinspannors uppmätning och juste¬
ring, böra förblifva i sin fulla kraft, såsom
icfce innehållande några förändringar, utan
endast ett förtydligande af nu gällande För¬
fattningar.
Sist får Utskottet anmäla, att det väl
icke för sin del inser, huru någon tvetydig¬
het kan uppkomma af Betänkandets 6te Mo¬
ment, hvarest omtalas rättigheten för en
hvar att begagna till och med 50 kannors
panna, och således än mer 55, sorn är
den minsta, hvilken uppgifves med fördel
kunna användas vid Potatoeshränningen. Men
då frågan om en sådan tvetydighet inom
Hedervärda BondeStåndet uppstått 5 så bör
Utskottet förklara, att dess mening är, och
icke kunnat vara annat än den, att till svar
på en derom inkommen motion upplysa, det
en sådan rättighet redan är i Lag gifven, men
ingalunda att rubba den för hvarje Svensk
medborgare i samma Lag förvarade rätt, att,
med hvad egendomsvärde som helst, begagna
en panna af 16 kannor och derunder, om
honom så godt synes.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande»..
H"ad Utskottet således anfört, tillagt
och förklarat, underställes vördsamligen, jem¬
te en Ledamots fortfarande serskilda me¬
ning, Riksens Högloft. Ständers ytterligare
pröfning och afgörande. Stockholm den 28
Aprill töi8.
Transsumt af ProtocoUet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs• och
Ekonomiutskott, vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, den 28 Aprill 1818.
S. D. id Beslutets fattande om Utskottets
ytterligare utlåtande öfver föreslagna ändrin¬
gar uti nu gällande Författningar rörande
Husbehofs-Bränvinsbränningen och dermed
gemenskap ägande ämnen, åberopade Herr
Prosten Säve sitt förut ingifna Anförande,
såsom ännu varande dess tanka i detta äm¬
ne. Ut Supra.
U^ti ProtocollsUtdrag af den igde sistlidne
Aprill, ankommet till Riksens Höglofl. Stän¬
ders Allmänna Besvärs- ooh EkonomiUtskqtt
den 24de i samma månad, har Högvördige
PrestStåndet, hvarmed Hedervärda Bonde-
Ståndet uti en sednare expedition sig äfven
förenat, anmodat Utskottet, att skyndsam»
N:r 115.
Vördsamt Memorial !
774 Lesv. och Elion. Utsk. Bettinkanden.
ligen tillställa Högloft. Ridderskapet och Å*
deln samt Vällofl. BorgareStåndet hvar sitt
exemplar af Utskottets under den it) näst-
lidne Januari till Respectiva Prest- och
BondeStänden aflåtna yttrande, äfven den af
Välbemäidta Ständ giorda remiss af Prosten
m. m. Herr Doctor Stenhammars Memorial,
angående saknad eller fördröjd verkställighet
(tf Kongl. Majus och Riksens Ständers vid¬
tagna beslut, uti åtskilliga, Rikets inre hys-
hållning rörande, ämnen.
Utskottet finner sig väl hafva handlat i
fullkomlig enlighet med Grundlagen, då det,
i följd af RiksdagsQrdningens 44 §• ondast
till de remitterande Stånden aflemmat ofvan¬
nämnda Utlåtande. Man, då Respectiva Prest*
och BondeStänden nu först, ehuru så lång
tid förflutit, meddelat sin begäran om Corn-
munication med de öfriga Stånden, har Ut¬
skottet ansett sig icke böra densamma för¬
vägra ; utan får härhos vördsamiigen bifoga
en afskrift af berörde yttrande, till den åt¬
gärd, hvartill Högloft. Ridderskapet och A*
deln, samt Vällofl, BorgareStåndet, enligt
ofvan anförde Lagens ruin, kunna sig befo¬
gade finna. Stockholm den i Maj 1818.
(Den åberopade Handlingen finnes förut tryckt unde?
Jko 6 i denna Samling sid. 64O
N:r 11.4.
Vördsamt Memorial !
Till fullgörande af Högvördige PrestStån-
Eesv. och Ekon. Utsh. Bctänkanden,
dets anmodan under den 15 sistlidna AprilIÄ
hvarmed Hedervärda BondeStåndet, under,
den 25 i samma månad, sig förenat, har
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet un¬
der denna dag ti' 1 Höglo 11. Ridderskapet och
Adel§ samt det Vällofl. BargareStåndet ex¬
pedierat hvar sin afskrift af dess under den
19 sistlidne Januari af„iFn» utlåtande öfver
Prosten Herr Doctor Stenhammars Memori¬
al, angående saknad eller fördröjd verkstäl¬
lighet af Kongl. Maj:ts och, Fä k sens Stän¬
ders vidtagne Beslut uti åtskilliga Rikets in¬
re hushållning rörande ätnnen.
Ehuru Utskottet ansett sig icke böra i
så måtto vägra fullgörandet af de Respectiva
Prest- och BondeStåndens nu meddelade
begäran; kan det likväl icke förändra sin öf¬
vertygelse, att hafva laglikmätig! förfarit,
då det endast till välbemäldta Stånd, hvilka
nämnde Memorial remitterat, återlemnade
detsamma, jemte anmälan af de skäl, som
hindrade Utskottet, att det till någon åtgärd
upptaga. Utskottet får derom vördsamt er¬
inra, att den af Högvördige PrestStåndet å-
beropade RiksdagsOrdningens 44 §• innehål¬
ler 2ne serskildta Stadganden, det ena: då nå¬
gon Konungens Proposition, äfvensom uti
RiksStånden väckte allmänna frågor blifvit
af behöriga Utskott till utredande upptagne,
i hvilket fall ett exemplar af Utskottens yt¬
trande må hvarje Stånd tilldelas ; det andra
åter, som här inträffar : enär Utskott vill
återlemna något ifrån ett eller flera Riks-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Stånd remitteradt mål, såsom till dess be¬
fattning ej hörande, då stadgas med uttryck¬
liga ord : att Utskottet bör afgifva sitt utlå¬
tande till det eller de Stånd, sorn remitterat,
samt derefter afbida samtiga Ståndens, eller, i
händelse af bristande pluralitet, Constitutions-
Utskottets yttrande, under hvilket Utskott
målet anses höra.
Då flere månader förflöto, utan att nå¬
gon så beskaffad återremiss i detta hänseende
förspordes, i föijd hvaraf Utskottet, utan att
handla emot Constitutionen, ej kunde ytterli¬
gare upptaga detta Memorial; ansåg Utskot¬
tet, ehuru det ingalunda var dess pligt, sig
böra enligt bifogade ProtocoIlsUtdrag vidtaga
den enda utväg, sorn stod i dess magt, för
att öppet för en hvar, som vill göra Utskot¬
tet rättvisa, ådagaläggs, att det icke undan¬
dragit sig eller underlåtit något, för att kun¬
na målet i laglig ordning behandla.
Af denna recit om sakens förhållande
ifrån dess början till dess nu ä‘gande skick,
lära Reapective Prest- och BondeStånden nog¬
samt intaga, att Utskottet i allo fullgjort sin
skyldighet. Men för det närvarande Unner
Utskottet sig icke kunna lemna något ytter¬
ligare utlåtande i sjelfva hnfvudsaken, och
än mindre öfver några af dass delar, eller
hvad som vid dess återremiss blifvit tillagdt
och förklara dt, förrän samtlige RiksStånden
lemna t sitt utlåtande, hvarthän de anse må¬
let höra, hvilket Utskottet får härmedelst
Besv. och Ekon. UlsTc. Betänhanden. 777
vördsamt tillkännagifva. Stockholm don x
Maj 1Ö18.
Utdrag af Protocollct, hullet uti Riksens
Högloft.. Ständers Allmänna Besvärs- och
JLkononiiUbskotts Plenum vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 25 Mars 1818.
§ 4-
^ ^-err Grefven och Ordföranden trodde sig
bora erinra Utskottet om det annu besynner¬
ligare förhållande, som inträffat med Herr
Doctor Stenhammars uti Högvördiga Prest-
Ståndet den 5 Januari gjorda Motion röran¬
de saknad eller fördröjd verkställighet utaf
Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers fattade
Beslut. Sedan detta Memorial utaf Respe-
ctiva Frest- och BondeSiånden blifvit till Ut¬
skottets åtgärd remitterad-., återlemnode Ut¬
skottet, enligt RiksdagsOrdningens 44 §•
samma, såsom sin befattning’ ej tillhörande,
hvarom nämnde 2ne Stånd uti afgå ngn a Me¬
morialer, under den 19 och 21 sist'idne Ja¬
nuari, underrättades. Sedermera har Hög-
vördige PrestStåndet, under den 9 Februari,
och Hedervärda BondeStåndet under den 27
Januari, nämnde Memorial tili Utskottet
återremitterat, men från de öfriga 2ne Re-
spectiva RiksStånöen har intet utlåtande, e-
huru så lång tid förflutit, blifvit förspordt.
Och då Utskottet, enligt ofvan citerade Grund¬
lagens rum, icke'får ytterligare upptaga det¬
ta mål, förrän Respectiva RiksStåndens plu-
778 Besv. och Elon. Ut sk. Beta nanden.
ralitet, eller i vidrigt fall, Höglofl. Consti-
tutionsUtskottet deciderat, hvarthän målet
bör höra, ansåg Herr Grefven och Ordföran¬
den Olsdottet böra vidtaga någon utväg, för
att ådagalägga sin oskuld uti ea sådan ut¬
drägt, hvilket vöre så mycket mera i sin
ordning, som Memorialets Författare uti sitt
vid återremissen bifogade anförande, ej min¬
dre för de Afespectiva RiksStånden, än genom
tryckning för hela Allmänheten, öppet in si¬
mulerat den tillvitelsen, att Utskottet nied
lamhet behandlat saken : en tillvitelse, som
Utskottet väl bäst kände icke vid en med
Grundlagen så enlig åtgärd bordt framföras,
men som i detta allmänna skick betraktad,
fordrade vederläggning, för att ej gifva rum
tili ytterligare tadel.
Efter muntlig öfverläggning härom, och
under Utskottets förklarade fulla bifall till
Herr Grefvens och Ordförandens framställ¬
ning, beslöts, att vänligen anmoda Utskot¬
tets äldsta Ledamöter af, Högvördiga Prest-
och Hedervärda BondeStånder, Herr Pro¬
sten Ferlin och Riksdagsfullmägtigen Nils
Mänsson, hvilka Ledamöter ock härtill lem -
rade sitt bifall, att hos sina Respectiva Stånd
efterhöra förhållandet och framföra orsaken,
hvarföre Utskottet ser sig hindradt, att det¬
ta mål till någon åtgärd företaga. Ut Supra»
N;r 115.
Riksens Högloft, Ständers Allmänna Besvärs-
Besv> och Ekon. Utslit Betänkandcn. 779
Och Ekonomiutskotts förnyade Utlåtan¬
de öfver sökta ändringar uti nu gällande
Författningar om Skjutsningsskyldighe*
ten 111. m.
U"ti ProtocollsUtdrag af den 25 och 50
sistlidne Aprill liar Hedervärda BondeStån-
det till Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskott återremitterat
dess under den 17 i samma månad afgifna
Betänkande i anledning af väckta motioner
om ändringar eller förbättringar uti .Skjuts-
väsendet samt derom nu gällande Författ¬
ningar. De återremissen åtföljande anmärk¬
ningar äro ingifne af Riksdagsfullmäktige
Johan Magnus Wessing . från Vestmanland,
BancoFullmägtigen Longberg från Gestrik¬
land, Per Nilsson från Christianstads Län,
Bengt Svensson från Östergötland, Per Pers¬
son från Stockholms Län, Olof Nilsson från
Jemtland, Johan Wiklund från Vesterbotten,
Daniel Andersson från Upsala Län, och An¬
ders Danielsson från Elfsborgs Län: hvar¬
jemte tillika öfverlemnas Riksdagsfullmägti-
ges, Jon Jonssons från Blekinge och Gustaf
Larssons från Stockholms Län, i detta ämne,
under den 5 sistlidne Januari, ingifna, men förut
ttllUtskottet icke remitterade Memorialer, un¬
der bifogande af de i anledning häraf hos He¬
dervärda Ståndet då förefallande discussioner.
Enär Utskottet anser, att något uppta¬
gande af dessa vidlyftiga anmärkningar och
Memorialer, hvilka hufvudsakligen icke in¬
nehålla något annat, än hvad förut är an-
7flo Besil■ och Ekon. Uesk Jjetättkanclen.
fördt och besvaradt, skulle medföra lika li¬
ten tillfredsställelse för det Hedervärda Bon-
deStändet, sorn ytterligare upplysning uti ett
ämne, hvarom öfverlaggningarne, i det skick
saken nu förefinnes, må hända redan varit
sträckta öfver hehofvet 5 så får Utskottet
allt svaromål inskränka till det vördsamma
tillkä r*nagifvande, att ifrågavarande Betänfcer.-
de blifvit efter ordalydelsen bifallet af ds
5ne öfriga Stånden, nämligen af Högloft.
Ridderskapet och Adela den 4-de. och af Hög-
vördige PrestStåndet den gdje innevarande
månad, samt af Vällofl. BorgareStåndet dea
25 nästlidne Aprill, hvadan ämnet enligt Re»
geringsFormens Gg le §. är afgjordt och såle¬
des ej kan blifva föremål för någon ytterli¬
gare handläggning.
Slutligen, och då Hedervärda BondeStån-
det anmodat Utskottet, att med sitt svar in¬
komma inom 14 dagar; så bör Utskottet
uppgifva, att det härtill icko blifvit satt i
vederbörlig författning förr, än det undfått
del af alla de öfriga Respectiva BiksStåndens
Beslut i samma ämne, hvaribland det senaste
ankom den 13 dennes och således blott 2
dagar förr, än Utskottets Utlåtande nu afgif»
ye». Stockholm den 15 Maj 1818.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänhanden. 781
N:r 116.
';: 7
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiZJtskotts förnyade Utlåtande,
om rättigheten för Städernas Mlagistra-
ter att förrätta Dykeriauctioner.
17
-Lifter åtskilliga, ho& Vällofl. BorgareStåndet
gjorde anmärkningar, vid Riksens Höglofl.
Ständers Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskotts Betänkande af den 10 sistlidne Fe¬
bruari rörande yrkad rättighet för Städernas
Magistrater, att få förrätta alla så kallade
Dykeriauctioner, har Betänkandet blifvit till
Utskottet återremittetadt uti ProtocollsUt-
drag af den 1 Aprill, hvaraf Utskottet in-
hemtat: att Herrar Hellström, Cederborg
och Hestin ansett Betänkandet icke böra bi¬
fallas, förnämligast af de skäl, att, vid de
tillfällen, då sådane strandade och bergade va¬
ror skola försäljas, hvilka äro snar förskäm¬
ning underkastade, såsom t. ex. Fisk, Span¬
nmål, Fr ngt, Lin, Hampa m. m., föreskriften
i 9 §. af 1802 års Kongl. Reglemente, rö¬
rande Auctioners kungörande en månad för¬
ut, icke efterlefves, och hvaraf således följer,
att, om valet af Åuctionens förrättare vid
dylika tillfällen skulle få bero på Dykeri-
Compagniets ombud och den antagne Com-
missionairen, som ofta är en och samma per¬
son, underslef möjligen kunde äga rum, utan
någon controll deremot ; hvilket förhållan¬
de, efter Herr Hellströms förmodan, varit
Bihang till Riks Si- Pitt. i-Si7-*ui8i Sami, H;r 99, iöo.
7fl2 Eesv. och Ehon. Utih, Betänk anden.
orsak dertill, att uti 5 §. af Kongl Förklarin-
gen den 6 Mars 1739 blifvit bestämdt och
ovilkorlig! stadgadt, att alla Auctioner å stran-
dadt gods skola, till vinnande af nödig con-
troll och förekommande af tvister, förrättas
af Städernas Auctionskamrar; att sistnämnde
höga Stadgande hvarken blifvit, ej heller
kunnat blifva /örändradt genom Kongl. Re¬
glementet af den 22 December 1802; att
större förtroende ofelbart måste sättas till
Publique och lagligen Autoriserade Verks
handläggning och åtgärd, än till enskildes}
att den, med anledning af 9 §. i Högstbe¬
rörde Kongl. Reglemente, tillerkända rättig¬
het åt private, att förrätta Dykeriauctioner,
minskar den säkerhet, som från slika förrätt¬
ningar bör vara oskiljaktig, och att det nu
antagna auctionssätt, utan att medföra någon
allmän nytta, borttager från vissa Städer en
inkomst, som de i nära Etthundrade år haft
att påräkna.
Utskottet får, i anledning häraf, anföra,
att, enär Utskottets i ämnet afgifna Betänkan¬
de är, efter Utskottets omdöme, grundadt på
billighet och öfverensstämmande med nu
gällande, till detta ämne lämpeliga Författ¬
ningar, och nämnde Betänkande redan blif¬
vit af de 3ne andra Respectiva RiksStånden
till alla delar gilladt} kan Utskottet deruti
icke tillstyrka någon ändring, hvilket, jemte
några Ledamöters fortfarande serskilda tan¬
kar, till underrättelse vördsamt meddelas.
Stockholm den 15 Maj 1818.
Besa. och Ilkon. Utsk. Betänkanden. 783
Transsumt af Protocollet, hållet uti Riesens
IToglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskott vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 15 Maj 1818-
Herr Prosten m. m. Kolmodin samt Her¬
rarne Enroth, Malmberg och Faur eli, hvilka,
då Utskottets förra Betänkande om rättighet
för Städernas Magistrater att förrätta Dyke-
riauctioner meddelades, voro af serskilda
tankar, förklarade, det de vid deras då af-
gifna yttranden oförändradt förblifva. Ut Supra.
N:r 117.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Utlåtande, i anled¬
ning aF gjorde anmärkningar vid dess
Betänkande rörande vackt fråga ont f ör¬
ändring uti 9 f. af Kongl» Maj:ts för¬
nyade Seglationsordning den 15 Tuni
1774.
Detta Betänkande, sorn Vällofl. Borgare-
Ståndet behagat bifalla, men Hogvördiga Prest*
Ståndet ogilla, har blifvit äterremitteradt från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt He*
dervärda BondeStåndet på grund af följande
tili dess Respectiva Stånd dervid gjorda an»
märkningar :
1:0 Af Herr Grefve Claés Cronstedt.
784 Besv. och Ekon. TJtsk. Betankanden.
att all Lag val borde vara byggd på rätts-
gmader, om tnenniskan vore fullkomlig, men
som hon det ej är, måste Lagen snarare fö¬
rekomma brott, än genom eftergifvande slapp¬
het gifva anledning dertill: att föijakteligen
det väl kunde vara rätt, att Godsägaren be¬
friades från allt ansvar och skada genom
edgång, i händelse af Skeppares försumlig¬
het, att å märkrullan uppgifva om bord va¬
rande saker, men att en sådan befrielse skul¬
le leda till missbruk j att en Köptnau, sorn
öfverlåter sitt fartyg med kostsam last, till
en Skeppare, bör känna denna persons skick¬
lighet, och således icke lemna detta förtro¬
ende till någon opålitlig, af hvilken en så¬
dan försumlighet är att befara, samt att, vid
utöfningen af visitationer på sjön möter det
stora hinder, i fall Utskottets tillstyrkta än¬
dring antages, det en tid af flere timmar åt¬
går, att genomögna alia möjliga Cor.noiäse-
menter, deröfver uppgöra märkrullor, för att,
om instruetioner så befalla, insändas till
Tullkamrarne såsom ControIIer.
2:0 Af Jon Jonssom att den föreslagna
förändringen skulle gifva anledning till de
eftertänkiigaste underslef och förluster, för
Kongl. Maj:t och Kronan 5 Hvarföre han yr¬
kar, att 1774 års Seglationsordning, som i
44 år tryggat Statens Tullinkomster, och va¬
rit ett hinder mot försnillning, må få för¬
blifva oförändrad: Uti hvilken mening Måns
Persson från Blekinge och J. Viklund från
Vesterbotten instämt.
Utskottet, sota tagit detta i noga öfver-
Besv. ock Ekon. XJtsk. Betänkande». 735
vagande,- har icke trott sig finna sådana skäl
anförda, som skulle kunna föranleda Utskot¬
tet, att afvika från dess i Betänkandet fast¬
ställda grundsats : att ingen annan än den,
soia felet begått, bör derföre straffas. Om
man å ena sidan skulle medgifva, att Skepps¬
redaren möjligen vid valet af Skeppare kun-,
de försäkra sig om en så pålitlig person, att
en försummelse, af i frågavarande beskaffen¬
het, icke skulle vara att befara, och då 1 an¬
nat fall Skeppsredaren kunde anses blifva
rättvist straffad, för bristande urskilning, så
bör man å en annan sida icke glömma, att
en stor del godsägare alldeles icke äro Skepps¬
redare, och att dessa således äro utur stånd
att förekomma en så oskyldig förlust.
Utskottet får derjemte anföra, att Ut¬
skottet icke kan inse de eftertänkliga miss¬
bruk och försnillningar, som genom den fö¬
reslagna förändringen skola uppkomma, helst
godsägaren icke kan utbekomma sin vara, in¬
nan genom Connoissementets ankomst blif¬
vit styrkt, att han dertill är ägare.
I stöd af dessa grunder, kan Utskottet
icke annat än förblifva vid dess i Betänkan¬
det yttrade mening, men har, till befordran¬
de af mera tydlighet, velat göra den förän¬
dring och tillägg i ordalydelsen vid slutet
af det återremitterade Betänkandet: att Gods¬
ägaren med Ed skulle få styrka, det Factu-
rån och Connoissemcntet ej anhommit ; kom¬
mande han, i allt fall, icke att utbekomma
sin vara, innan genom Connoissementets an¬
komst och uppvisande blifvit behräftadt, ate
Besv. och Ekon, Utsfc. Bctänkandcn.
han dertill1 är ågare. Stockholm den
Maj 1818.
N:r 118.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs«
och Ekonomi-Utskotts Betänkande, i an¬
ledning af väckta motioner om motsva¬
rande skyldigheters uppfyllande af de 3-
boer, hvilka med bristande t-ackjernsblås¬
lling vilja bibehålla de åt Bergsmanshem¬
man från ålder beviljade förmoner, samt
om inrättandet af en Bergslag i Norr*
bottens Län.
T
lil detta Utskotts åtgärd hafva, rörande
dessa ämnen, blifvit remitterade :
1:0 Fi •ån Högloft. Riclderskapet och Adeln,
ett af Herr Hammarhjelm ingifvet Memorial,
deruti anföres: det flera” JernbergsJager, under
demas lopp, kommit, genom förminskade till¬
gångar, ej mindre på skog än på malm, i det
förändrade 1 skick, att dithörande Bergmans-
liemman icke såsom tillförene kunna idka
Bergsmann a-yrket, utan antingen blott till
en dek utöfva detsamma, eller ock nu mera
alldeles icke tillverka tackjern. Men som
det är i och för tackjernsblåsningen, sorn
dessa hemman från början erhållit sina fri¬
heter, och följaktligen ali efterlåtenhet i det¬
ta afseende bör ersättas; så föreslås: att dea
Bergsman, sorn vill bibehålla alla de, sådana
Ees v, och Ekon. Utsh, Eetänkanden.
Hemman åtföljande förmoner, bör idka full
blåsning 5 att den, som tillverkar mindre be¬
lopp eller allsintet tackjern, bör afgifva en
årlig tackjernsskatt, hvilken af Bergsfogden i
orten på vanligt satt uppbäres, hvarigenom
den fordom, och då blåsningarne voro i full
drift, till Statsverket ingående tionde-inkomst
af Bergslagerna må upphinnas nu som förr;
och slutligen att, då flere hemman vilja från
Bergsbruketafstå eller malm-och skog-brist för¬
bjuder att fortsätta detsamma, jemna rotar
må af dem utses, som helt och hållet iklä¬
das Landslags natur, skattläggas och roteras
i likhet med andra hemman i orten, men
de åter, sorn till jemna Rotelag icke kunnat
indelas, tills vidare beläggas med motsvaran¬
de Skattejerns afgift.
2:0 Från Hälllofl. Borgare - Ståndet,
H err C. J. Ombergs Memorial, deruti för¬
fattaren, jemte anförande af samma förhål¬
lande, sorn Herr Hammarhjelm uppgifvit rö¬
rande flera Bergsmans-hemmans underlåten¬
het uti skyldighetens uppfyllande, att tillver¬
ka tackjern, tillägger, att den författning,
som etter 1809 års Riksmöte emanerade,
rörande Bergsmanshemman ens fria besittning,
haft en bedröflig verkan pä Bergsmanna hand¬
teringen ; alldenstund erfarenheten visat, att
årliga taekjernsblåsningen, sedan den tiden,
blifvit 6000 dygn mindre, hvarigenom, efter
beräkning af 10 Skp. afkastning hvarje dygn,
hela Jern til Iverkningen, hvilken efter privi¬
legierna icke uppgår till mera än 450,ooo
Skp, betydligen skulle minskas, samt Hytte-
Besv. och Ekon. UtsE Betänkan elen.
lagen äfven l lifv it förminskade genom för¬
sälja egendomar, hvilkas innehafvare nu
mera vilja undandraga sig Bergsmannaskyl-
digheterna. Herr Ornberg anser högst vjg-
tigt, att en undersökning och granskning
företages till utrönande, huruvida Blåsnings-
skyldigheterna blifvit fullgjorda, på det att
Staten måtte komma i tillfälle att på andra
orter kunna öfverflytta dessa Bergsmanna ✓
förmoner från de hemman, som dem förver¬
kat, och hvarigenom Bergsbruket på dessa
orter skulle uppmuntras och uppdrifvas un¬
der samma tid, som det på andra aftynar.
En sådan uppmuntran vunnes utan betun¬
gande för Staten, och blefve endast en rätt¬
visare fördelning af de från urminnes tider
vid Bergéhandteringen förknippade förmoner;
ty hvad Staten genom ifrågavarande indrag¬
ningar i Bergsmans hemmans friheter skulle
kunna vinna, bör, i hans tanka, ej annorlun¬
da kunna anses, än sorn ett depositum, hvil¬
ket Staten är skyldig Bergshandtering en på
ett annat ställe, hvarest tillfällen dertill
kunna erbjuda sig. I detta afseende, anser
Herr Ornberg vidare ingen ort kunna kom¬
ma ifråga, framför Norrbotten med dit höran¬
de .Lappmarker, soia inom sitt sköte skall
äga de största af alla hittills kända jern-
malms-lager i verlden. Hela Berg skola er¬
bjuda en outtömlig tillgång häraf och haf¬
va Jernmalmsstreck blottade i dagen, samt på
flere ställen aflossnade och nedfallna malm¬
stycken till en storlek, hvaröfver Inbillnin¬
gen skall förvånas. Herr Örnberg räknar
Bav. oell Ekon, Ut sk. Betånkanden.
det till tidens sällsaniheter, att man för
Norrbottens Län, med dess outtömliga jern-
malmstillgangar, likväl från Stockholms våg
nödgats’ upphemta ansenliga partier af .Tern,
och Manufactur-snuden, emedan de Norr¬
ländska Stångjernsbruken varit inställda och
overksamma i brist af tackjern, som äfven
måst anskalfas från Södra orterna.
Memorialets författare, som trott sig böra
fästa Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet
på detta vigtiga ämne och på medel lill be¬
gagnande af ds herrliga skatter, somnyssnäm-
de orter erbjuda, föreslår slutligen, det en
underdånig önskan til! Kongl. Maj:ts måtte
framföras, att de förmoner, sorn igenom Bergs¬
manna privilegiers upphörande för vissa hem¬
man eller orter kunde disponeras, måtte öf-
verflyttas pd Norrbottens Lein, sedan likväl
en noggrann undersökning otti rätta sättet
för deras nyttigaste användande derstädes
föregått, pä det tackjernsbläsningen niätte
befrämjas förmedelst Allmänhetens frivilliga
deltagande deruti, och att i sädant afseen¬
de en plan måtte uppgöras och vid näst¬
kommande Fåksdag Riksens Ständer föreläg¬
gas, i fall dess införande och utvidgande ic¬
ke skulle utan Statens serskildta bidrag kun¬
na verkställas.
Uti ett sednare Memorial af den 14 sistför-
flutna April!, har samma författare, under
yrkande af sina förr ingifna motioner, gifvit
anvisning på några documenter och handlin¬
gar, hvilka förmodades gifva Utskottet ledning
790 Eesv. och JLkon. Utsk. Befånkandcn.
vid undersökningen af detta rikhaltiga ämne.
Sä väl nied anledning häraf, som i anseende
tili Utskottets förut ägande kännedom, har
det gått i författning om anskaffande,t, ej
mindre af Kongl. BergsCollegii under¬
dåniga Betänkanden af den 19 Juni och
den 17 December 1817 rörande hållna
undersökningar om Hellestads och Vånga
Bergslager än af Friherre Hermelins Char-
tor, Beskrifningar och Tabeller ofver Norr.
bottens Län samt tillhörande Lappmarker,
och sednast af Berättelsen om den undersök¬
ning, som, till följe af Kongl. Maj :ts Nådiga
skri]veise den 15 Maj x317, blifvit hållen' i
samma orter, till utrönande af rnöjligheteh
att med fördel till godo göra de rika Jern-
mahnberg, soth derstädes finnas,
Dä alla omständigheter, rörande Sven¬
ska tackjernstilIverkningen och den dervid
nuvarande hushållning samt dess åsyftade
förbättring för framtiden, hvilka uti de in¬
komna Memorialer äro vidrörda, befinnas af
vidlyftigare omfång än att de, uti ett ämne
af så stor vigt, kunna beqvämligen i ett
sammanhang behandlas5 så anser Utskottet
de derom väckta motioner, böra fördelas uti
sina serskildta momenter, hvarigenom resul-
taterna för hvarje kunna sedermera redigare
härledas och säkrare bestämmas. De synas
naturligen reducera sig till följande hufvud-
frågor.
1:0 Böra Bergsmanshemman, hvilka ic¬
ke idka full blåsning efter sin ägande Hyt-
tedel eller ock antingen egenvillig^, el¬
ler i brist* a-f nödig koltägt och malmfång
Besv. och ihkon. Utsk, Betänkanden, 791
alldeles nedlagt sin Bergsmanna rörelse, v’ara i
fortsatt åtnjutande af Bergsmanna privilegier?
2:0 I händelse detta icke finnes öfver¬
ensstämmande hvarken med naturlig rättvisa
eller espriten af de meddelade förmoner;
hvilka utvägar böra då vidtagas, för att an¬
tingen bringa de härom nu gällande och må¬
hända med tiden utur bruk komna författ¬
ningar till vederbörlig helgd, eller ock be¬
stämma grunderna för- nya, mera öfverens¬
stämmande med den åsyftade jemkningen u-
ti rättigheter och skyldigheter alla hemmans¬
ägare emellan?
5:0 Då man anser, att Kongl. Maj:t och
Kronan, utan sin förlust, kan flytta sådana
försutna privilegier och förmoner till andra
orter, hvarest de ej allenast kunna göra ^am¬
ma nytta, utan äfven framkalla vida större
håde enskilda och allmänna fördelar; finnes
då inom Rikets gränsor någon tract, der de
kunna med säkrare vinst användas än uti Norr¬
bottens Län, samt till inrättande af den der¬
städes föreslagna nya Bergslag? och slutli¬
gen,
4:0 Hvilka medel böra utses och i un¬
derdånighet Kongl. Maj:ts höga godtfinnande
föreslås, såsom säkrast ledande till vinnan¬
de af detta stora ändamål?
Några serdeles vidlyftiga premisser till be¬
svarande af den första frågan tror Utskottet
icke behöfvas. Naturen af alla i något visst
hänseende meddeldta privilegier och förmoner
förutsätter motsvarande skyldigheter, hvilka,
såsom hufvudsakligen ingående uti laglighe¬
7p 2 Bes v. och Ekon. TJtsk. Betdnkanden.
ten af alla slags Contracter, icke kunna upp¬
höra,, utan att tillika medföra de förras för¬
lust. Häraf följer klart, att, vid förminskad
eller än mer alldeles upphörande blåsning
och tack jerns till verkning, sådana hemman
böra i förra händelsen erlägga någon skatt,
motsvarande de förmoner och friheter, hvar¬
af de i och för bergslagsrörelsen äro i åt¬
njutande, samt i den senare alldeles lemna
sina i detta hänseende undfångna privilegier.
På hvad sätt och i hvad ordning detta
uti detail må bestämmas, samt i laglig form
utarbetas, så att å ena sidan den rättvisa för¬
delningen af medborgiiga onera icke rubbas,
och å den andra en af landets modernärin-
gar icke tillfogas något men eller hinder uti
dess oafbrutna gång, derom anser Utskottet
sig icke vara i tillfälle att något bestämdt
utlåtande meddela. Att besörja denna regle¬
ring "och thy åtföljande bestämmelser tillhörer
Kongl. Majrts och Rikets Bergs- och Kam*
marGollegisr, hvarföre Riksens Höglofl. Stän¬
der lära finna i sin ordning, att om nådigt
utfärdande af ett sådent uppdrag hos Kon¬
ungen underdånigste hemställan göra. Ut¬
skottet har sig bekant, att fråga redan upp¬
stått och lärer i Nåder vara afgjord om in¬
rättande af en ny Jordebok öfver alla Bergs¬
lager samt i följd deraf tillämnade undersök¬
ningar, huruvida hvarje Bergsmanshemman
serskildt fullgör de dem i lag ålagda förbin¬
delser. — Om ofördröjlig! fullföljande af
dessa åtgärder, anser Utskottet sig böra till¬
styrka Riksens Höglofl. Ständer att hos Kon¬
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
ungen underdånigst anhålla. Det skall dä
visa sig uti en öppen dag, hvad som lärer
vara föga tvifvelsmål underkastadt, nämligen,
oin, och i hvad förhållande, tackjernstill»
verkningen uti de Svenska Bergslagerna ver-
keligen aftagit, samt följaktligen hvilka och
huru stora de resourcer äro, som, genom för-
sutna privilegier, till nya Bergslagers inrät¬
tande äro att påräkna.
Det är i allmänhet kändt, att de Bergs¬
lagerna förunnade rättigheter, hvilka finnas
uppräknade uti 15 CapitJet af det år 1808
utfärdade sammandrag af Bergsförfattningar,
dels icke äro likartade, dels mycket ojemt
förlänta, emedan de i några orter finnas, i
andra åter icke, men likväl allestädes efter
ett olika förhållande. Hufvudsakligast lära
de hesta uti Botefrihet, uti erläggande af
endast halfva Landtågsgärden, uti någon stör¬
re frihet vid skjutsningsbesväret, uti några
andra, smärre locala sfeattefriheter, samt uti
förlaningen af vissa Krono-alJmänningar och
recogmtionsskogar. Motsvarande skyldighe¬
ten är, så vidt Utskottet har sig bekant, en¬
dast den, att erlägga tionde af det tillverka¬
de tackjernet, och att äfven, i det fall blås-
ningen icke verkställes, efter ägande hytte-
andel bygga och uppvärma masugnen. Då
den förra utskylden, såsom åtföljande till¬
verkningen, vid dennas upphörande, natur¬
ligtvis försvinner, och den senare förbindel¬
sen, icke utan obotlig skada för det hela,
samt till betydlig förlust för de återstående
blåsande Bergsmän, skulle kunna borttagas5
Besv. och Ekon. Utsk. Beta nkandert.
så anser Utskottet de allmänna ersättnings*
grunderna rid sådana serskildta hemman bö*
ra bestämmas, icke efter det förut erlagda
tiondej ernet, hvilket skulle såra billigheten»
utan efter värdet af de större eller mindre
förmoner, som i och för rörelsen åtnjutas,
jemförde med andra hemmans, samt tinder
afräkning af den alltid qvarblifvatide skyldig»
heten, att deltaga uti ugnens byggande och
uppvärmning, så lange tackjern uti densatn-
rna tillverkas. Der åter, hvarest denna för¬
bindelse upphört medelst hela hyttans ned¬
läggande, är juulförelsen med andra hem¬
mans onera lätt verkställd, samt, i händelse
styckade belägenheter uti ännu blåsande
Bergslager icke tillåta Rotering, lika lätt
förvandlad uti motsvarande skatt. Och slut¬
ligen, hvarest hela Bergslager, af hvad orsak
sorn helst, antingen tvimgne eller frivillige»
alldeles nedlagt rörelsen, böra sådana öfver¬
gå till landslag, samt; der detta icke är skedt,
underkastas rotering och lika skyldigheter
med alla andra af samma natur varande hem¬
man.
Då Utskottet, dels af de meddelade un¬
dersökningar om Hellsstads och Wånga
Bergslager, hvilkas resultater nu hvila på
Kongl. Majtts Nådiga skärskådande, dels af
enskild kännedom om den likartade belägen¬
het, hvari flere andra Rikets Bergslager be¬
finnas, tror sig kunna med säkerhet antaga,
att sådana tillstundande ledigheter af Bergs¬
manna privilegier icke blifva få eller obe¬
tydliga j aå uppstår den tredje frågan, till
Eesv. och HJion. Utsk. Betänkande^ 795
hvad ort böra dessa förflyttas, för att blifva
för Riket och den synbart aftaganda tack¬
järnstillverkningen mest gagneliga ?
Oin inom Svenska området finnes en
tract, hvarest klimatets hårdhet och den
långa vintern förneka dess Innebyggare att
anse åkerbruk såsom en hufvudnäring, men
hvarest outtömliga, i dagen liggande jernberg
af rikhaltig och godartad malm, otnäteliga
skogar, ypperliga tillfällen till betesmarker
och åt alla kanter genomskärande strömmar
finnas5 så synes naturen sjelf anvisa till frå¬
gans besvarande. Ett sådant Landskap fin¬
nes uti Norrbottens Län, omkring Lule,
Råne, Ängeså, Kalix och Lorné elfvar, hva¬
rest alla ofvannämnde förmoner synas vara
förenade, och der en större befolkning samt
konstens åtgärder endast saknas för att ut¬
veckla de skatter, hvilka naturen derstädes
med rik hand nedlagt. Sedan nästan hvarje
odlad Svensk man känner Gellivare, Svap¬
pavaara och llaukivaara Malmberg 5 så an¬
ser Utskottet sig icke böra upptaga Riksens
Höglofl. Ständers tid med anförande af nå¬
gra Statistiska uppgifter om dessa tracter,
då de äro tillräckligen kända, dels af den
om sitt Fosterland så förtjenta Friherre
Hermelins arbeten, dels genom de i senare
tider på stället hållna undersökningar, hvar¬
ibland den sista och fullständigaste nu ge¬
nom Kongl. BergsCollegii försorg är genom
trycket befordrad till allmänhetens kännedom.
— Det må endast erinras, att Gellivare ber»
. ®
består af tvänne i vinkel hvarannan omfat¬
Bcsv. och Ekon. XJtsk. Betänkandcn.
tande sidoryggar, hvaraf den ena utgör 8 å
gooo alnar i längden samt 3000 i bredden,
och den andra 5000 alnar i längden samt
långsluttande åt alia sidor. Hela berget är a£
betydlig höjd, ty, beläget på 67° 20’ nordlig
latitud, sträcker det sig till gränsen, der Björ¬
ken fullkomligt upphör att alstras, ehuru
granen vexer frodigt vid dess fot. Denna
massa består af nästan enformig jernmalm,
sorn gifver emellan 68 och 72 procent samt
är öfver allt fullkomligt fri från alla ämnen,
som kunna gifva ett oartadt jern. Lina elf¬
ven förbiflyter Bergets fot och faller sedan
i Ängeså elfven, hvilken har sitt utlopp i
Bottniska Viken vid Neder Kalix kyrka, sedan
dessa strömmar genomflutit ett landskap, som
dels redan är bebodt och upp o dl a dt, dels
gifver de bästa anvisningar tili vidare ny¬
byggen och odlingar, samt äger skogar, som,
endast beräknade på 80 års återvext, anses
öfverflödigt tillräckliga för en årlig tillverk¬
ning af 20,000 Skepd tackjern. Hela gränse-
bandet emellan Svenskbyggden och Lappmar¬
kerna framvisar väl många sådana och nä¬
stan öfverallt mötande lägenheter, hvilka
kunna blifva föremål för en omtänksam fram¬
tid och gifva anvisningar att vinna rika
landskap utan eröfring och blodsutgjutelse.
Men, som den ofvanbeskrifna ibland alla sy¬
nes förmonligast och lättast åtkomlig såsom
erbjudande da minsta svårigheter att öfver¬
vinna; så tillstyrkas Riksens Höglofl. Stän¬
der, att dervid fästa sin hufvudsakliga upp¬
märksamhet, oell till en Bergslags organise¬
Beil/, ock Ekon. Utsk. Betankandeti. 797
rande uti den vestliga delen af Öfv.erCa i\c,
samt den sydliga och östliga delen af. Gel¬
livare Socknar, använda de utvägar, sora.
kunna vara att tillgå, dels genom dervarande
ännu odisponerade Kronoskogar, dels genom
ditflyttande af annorstädes forstuna Bergs-
manna-privilegier, och sluteligen genom de
i öfrigt skeende uppoffringar af Staten, hvil¬
ka, så vidt de med tillgångarne äro förenli¬
ga, aldrig synas till större gagn för Foster¬
landet och framtiden kunna använda?.
I fjerde frågan om do medel, som böra
vidtagas till en sådan Bergslags organisation,
samt till vinnande af dertill nödiga förbere¬
delser, anser Utskottet dem vara af sådan
art, att de, endast genom noga undersök¬
ningar på stället samt af kunniga, i örtens:
hushållning erfarna och med folkets lynne
förtroliga Embetsman eller andra der boende,
ansedda personer kunna bestämmas. Rik¬
sens Högloft. Ständer tillstyrkas derföre vörd¬
sammeligen, att hos Konungen göra under¬
dånig hemställning om tillsättning af en
Comité i orten under Landshöfdingen®
presidium, bestående af Bergmästaren och
Ledamöter, hvilka äga allmänt förtroende,
samt helst sådana sota äro kände för nit
och insigt uti Bergshandteringen. Denna
Comité bör åligga: att gå i författning otu
verkställandet af Konungens i detta hänse¬
ende Nådigst fattande beslut: att vidtaga al¬
la de serskilda åtgärder, som dermed äga
sammanhang, och hvartill locala tillfällen för-
flihang till RiktSt. Prof, i8j7**8>8> Btd» Sami. N:r roj. 102
Ees», och Ekon. TJtsk. tZetcinkanclen.
anleda: att vid först blifvande Riksdag göra
redo för sitt uppdrag, afgifva berättelse ora
alla omständigheter, som befordrat eller mot¬
verkat inrättningen, samt uppgifva förslag
till de medel, som böra ytterligare vidtagas,
att i naturlig ordning lyckligen uppnå än¬
damålet. <
Vid alla nya företag ligger största vigt aer-
å, att man icke tilltager dem i för stor scala,
att man icke brådskyndar naturen, som ver¬
kar långsamt men säkert, att man med åsi¬
dosättande af smärre omständigheter endast
fäster sig vid de hufvudsakligaste förhinder,
och att man vid dessas undanrödjande, så
vidt möjligt är, söker undvika större kostna¬
der och förluster, hvarigenom alla sådana
inrättningar, serdeles de, hvilka bero på
folklynnet, förlora förtroendet och således
förorsaka en vida större tids utdrägt, under
risque ef hela företagets misslyckande. Då
Utskottet anser nödvändigt, att icke den ofvan
föreslagna Comités verkningskrets och rät¬
tighet till Beslut uti detailler för mycket
inskränkes; så tror det sig dock böra med¬
dela några uppgifter till ledning för de
blifvande åtgärderna.
Såsom en nödig förberedelse häitill,
utan hvilken ingen ting bör företagas, är,
att genom sakkunniga män nogare, än sorn
vid Committerades resa kunnat ske, den ström¬
fart undersökes, som på Eina och An gesa.
elfvar blifvit föreslagen, ända ifrån Gellivare
till ÖfverCalix kyrka, och möjligheten be¬
stämmes af de derimellan befintliga forSsare
Bcsv, och Eken. Utsk. Betänkanden.
upprensande till farbarhet för båtar af 50
till och med 100 Skppds drägt, i sammanhang
hvarmed kostnadsförslag, såväl för denna
strömfarts iståndsättande, som för Slussbygg
naden vid Rautakoski, bör uppgöras. Nödi¬
ga medel härtill kunna disponeras af de tHl
strömrensningen i Norrland förmodligen blif¬
vande anslag, eller af gde hufvudtiteln, el¬
ler af hvad annan fond som Kongl. Maht i
Nåder härtill kan linna auvändbar. Om den¬
na undersökning företages i början af nästa
år, hvarvid det orubbeliga vilkor bör fästas,
att försök göres med en eller annan ström¬
rensning uti någon af de större forssarne,
såsom tjenande till säker ghrnd för de blif¬
vande Calculerna; 8» synes det erforderliga
kostnadsförslaget kunna vara uppgjordt in¬
nan samma års slut, fbr att det följande året
i vederbörlig verkställighet sättas.
När detta är skedt, och i den händelse
dessa försök gifva vid handen, att en sådan,
upprensning är möjlig med dräglig kostnad,
hvilket icke heller kan betviflas, dels af sa¬
kens natur, dels af analogien mad de Finska
elfvarne, dels af den redan hållna prelimi-
naira undersökningen; så synas af allmänna
medel följande uppoffringar böra göras
1:0 På Statens bekostnad verkställes
hela den omtalta srömrensningen, samt sluss-
byggnaden vid Piautakoski, och väg anläg-
ges Irån berget till lastageplatsen vid Lina
ån, endast 1000 alnar, så att man obehin¬
drad sedermera med forssbåtar om 50 Skppds
drägt vid lägsta vatten kan komma Lina
goo Besv. och Ekon. JJtsk. Betänkqnden.
elfven utföre till lankan, der omlastning
sker i båtar på 100 Skeppds drägt, hvarmed
reSan fortsattes på Ängeså eif till Masugns-
stället, som man antager efter Committera-
des förslag blifva Göljén. Ehuru troligen i
en framtid och må hända äfven med större
förmon Hyttor kunna och böra anläggas när¬
mare Berget, samt följaktligen besparing ske
i Malmtransporten 5 så torde likväl för det
närvarande detta ställe vara tjenligast i af¬
seende på dess läge i den mer bebodda
tracten, samt för bibehållandet af de Her¬
melinska derstädes skedda anläggningarna och
redan framskaffade byggnadsmaterialier, hvil¬
ka böra noga bevaras och vårdas.
2:o Då MaSugnsbyggnad vida öfversti-
ger de nu varande Invånares förmåga, ebiedan
den säkert ej uppföres under 5- å 6000 Rå.
Banco; synes äfven denna byggnad böra
verkställas på Statens bekostnad och jemte
kolhus, rostgropar m. m. i complett stånd
till ds blifvande Bergsmän skänkas.
3:0 Till lättnad å transporten för det
tillverkade taekjernet bör på allmän bekost¬
nad den väg upptagas, sam Committerad»
föreslagit ifrån Räcktforss till Töreharnn,
belägen invid hafvet. Då denna väg går igen¬
om bebodt land och endast är 2^ mil lång;
synes denna kostnad ej blifva så betydlig,
eller böra i någon serdeles beräkning ingå,
när man betraktar den ovanligt lätta trans¬
port, som derigenom fulländas från Berget
till inskeppningsorten.
4:0 Då Committerades förslag om grän¬
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden, Qoi
serna för Bergslagsdistrictet antagas, nemli¬
gen i söder Wärings By i QfverCalix Socken,
i norr Samäko Nybygge i Gellivare, i ö-
ster Angesä elf-, i vester B ön-elfven, Kattån
octa Lainisjocki med några i dessas granskap
belägna byar 5 så böra alla inom denna tract,
omkring 20 qvadrstsmils innehåll, beläg¬
na skattlagda hemman befrias från allt
slags rotering samt alla dem nu åliggande
onera till Kongl. Majrt och Kronan på 50
års tid, äfvensom alla Nybyggen, hvilka hä¬
danefter der upptagas, likaledes böra njuta
50 års skattefrihet, alla med vilkor, att de
idka Bergsbruket. Ifrån erläggande af all
tionde af deras tackjernstillverkning böra de
äfVen under samma tid vara befriade. Gen¬
om vidare undersökning vinnes förmodligen
ytterligare upplysning, huru många skattlag-
da hemman finnas inom det uppgifna distri¬
cts. De kunna ej vara så manga, att sakna¬
den af deras utskylder kan uti Kronans in¬
trader göra någon märkelig minskning, hvil¬
ken dessutom lätt ersättes genom indragnin¬
gen af de förläningar, hvilka varit till andra
Bergslager gifna, men sam nu troligen för¬
svinna. Friheten för tiondetack jern är ingen
förlust, ty deraf har förut ej varit någon
påräknad inkomst. Om en Bergsrörelse
kan komma i full gång, endast genom de nu
föreslagna medel, så synes väl aldrig en för
Staten och det allmänna så båtande näring
med mindre uppoffringar kunna erhållas.
Under dessa hufvudsakliga synpunkter
och med successivt utvidgad verkningskrets
go2 Besv. och Ekon. Utsk. Betinkanden.
har Utskottet föreställt sig företagets fram¬
gång kunna beredas, då man betraktar saken
utur en vidare synkrets, ock hvarförutan dea
hvarken kan eller bör blifva föremål för
Statens speciellare omvårdnad eller bekost-
ning. Hvad som angår anläggandet i Juk¬
kasjervi och OfverTorne Socknar af en Bergs¬
lag omkring Torne och Lainio elfvar, grun¬
dad på malmfång ifrån Junosuando och de
öfriga inom samma Lappmark belägna Jern¬
berg, hvarvid inköpet af Kengis Bruk och
thy åtföljande lägenheter blefve nödvändigt3
så, och ehuru det icke kan förutses, hvilka
anledningar an framtid, sedan saken kommit
i vederbörlig fart, kunna framvisa ; synes
likväl, dels i anseende till längre transporter,
dels till ett glesare bebodt Land och svåra¬
re klimat, samt slutligen till dess granskap
med Rysska gränsen, de dermed förknippade
svårigheter vara så stora, att Utskottet åt¬
minstone för det närvarande icke kan till¬
styrka uppoffringar eller några åtgärders vid¬
tagande i detta hänseende.
Då dea föreslagna strömfarten på Lina
och Ängeså elfvar kommer i gång, behöfva
\äl Lapparne ej så mycket tillit as, som för¬
ut skett. Men, som flera Bruk redan äro
inrättade, hvilka alltid skola behöfva deras
hjelp vid malmens forslande, synas både
Lappar och Bruksägare vara belåtna, öm de
lörras Kronoudagor förvandlades till Mal m-
föringar, hvilka utgjordes till den eller de
Bruksägare, som dertill anmälte sig, och
godtgjördes af dem directe till Kronfogde*»,
*
Eesv. och Ekon. Utsk. Betankanden, go3
emot ett af vederbörande i orten stadgadt pris.
Likväl synes denna utvexling alltid böra
vara frivillig och utan alla slags tvångsmedel
verkställbar, emedan Lappen, såsom ett full¬
komligen Nomadiskt folkslag, hatarallt tvång,
och, då han deraf för mycket tryckes, vand¬
rar bort och fiyttar sina bopålar til) näst¬
gränsande Riken, der han mötes af frihet
och oberoende. Så val för Lappen som Ny¬
byggaren, ja sjelfva Bonden uti dessa vid
sådan rörelse ovana bygder, skulle verk¬
samheten säkrast framkallas genom en genast
synbar fördel. Om derföre några mindre
premier, hvilka för Kongl. Mapt och Kro¬
nan ej blefve af känbar betydenhet, kunde
fästas per Skeppund för malmtransporten och
dessa utbetaltes i det mynt eller sådana varor,
som äro i orten kände och begärlige; så
skulle derigenom det åsyftade ändamålet sä-
krast vinnas. Hvad sådana uppmuntringar
uträttat, då de äfven af de ringaste och un¬
der mi-ista tillverkning eller bemödande kun¬
na erhållas, derpå äro Norrländska premie*
lärfter ett talande bevis. Och hvad den ar¬
betande folkclassen ,uträttar, så snart han
imer fördelen af sitt arbete, derom vittnar
Saltpetertillverkningen i de Norra Provin-
cerna och dess historia.
Men, då upplyst blifvit, att Lapparne af
Nybyggarne, hvilka lefva och underhålla sig
nästan endast på de förras bekostnad, sä
hardt tryckas, att desse slutligen utrotas och
kanske med dem de för denna ortens hus¬
hållning och exporthandel så högst nödvän¬
go,4 Besv. och Ekon. Etsk. Betänkanden.
diga Renkreaturen; sa anser Utskottet vara
af största vigt, att genom undersökning på
stället bestämmes en viss gränslinea emot
Lappmarken, inom hvilken intet Nybygge
bör få anläggas, utan må denna landsträcka
öfverlemnas till Lapparnes ostörda hembygd;
ankommandes det på vidare utredning, med
hänseende till tjenligheten för Nybyggens an-
läggande., huruvida denna gräns kan förblifva
den nu varande eller böra till annat ställe
förflyttas.
Sådana är o de grunder för inrättandet
af en Bergslag i dessa tracter, som Utskot¬
tet trott sig böra föreslå och nu får vörd-
samligen öfverlemna till Riksens Höglofl.
Ständers ytterligare ompröfning. Denna rö¬
relse synes böra inskränka sig endast till tack¬
järnstillverkningen, såsomen handtering, den
allmogen med lätthet kan sköta, och hvilken
fordrar mindre förlager. På sig företeende
omständigheter beror, om det ej kan blifva
nödigt, att, sedan nu föreslagna mått och steg
blifvit verkställda, i början anslå någon
mindre summa, att såsom Lån i smärre po¬
ster utlemnas emot lindrig renta till förlag
åt dem, som börja denna handtering, och tor¬
de då Bergsmännen i denna händelse tillå¬
tas, att få betala dessa Lån med tackjern,
som vid lastageplatsen aflemnas. Emedler¬
tid lära Riksens Höglofl. Ständer linna af
högsta angelägenhet, att hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla , det alla vidare skogs-
utsyningar eller förläningar, än de nu redan
erhållna, af Allmänningar eller Kronans pär-
Sen’, och Ekon. Utsk. Beta rikan elen. 805
Itev, vare sig till hvad behof, eller under
hvad föreyändning sorn helst, måtte härstädes
r<u genast, och intill dess den blifvande Bergs¬
lagens behof deraf varder utrönt, inställas;
på det hufvudsakligaste nödiga medel icke
må saknas, när förslaget en gäng skall brin¬
gas till slutlig verkställighet. Stockholm
den 22 Maj 1818.
N:r 119.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts förnyade Utlåtande
öfver väckt motion 0111 allmänna lands-
vägarnes rätande och förkortande.
^Jenorn ProtocollsUtdrag den i7cle näst-
lidne Januari har Höglofl. Ridderskapet och
Ådeln återremitterat Ekonomiutskottets Be-
\ tänkande, i anledning af väckt fråga om all¬
männa landsvägarnes rätande och förkortan¬
de, med dervid gjorde anmärkningar af Herr
Grefven J. H. Gyllenborgs som ansett pre-
misserne af Utskottets Betänkande vara obe¬
stämda samt att resultatet af tillstyrkandet
ej dermed står i sammanhang; och på så¬
dan grund begärt svar i ett förändradt Be¬
tänkande på de i motionen gjorda framställ¬
ningar : Om landsväg får på enskild bekost¬
nad förkortas oeJi förkortningen allena kom¬
ma den till godo, vid allmän vägdelning,
sorn densamma verkställt, saint om rättig¬
het till byte bor vara vägalotts ägar ne Öp*
pen.
goö Eesv. bch Ekon. Utsi:. Eetclnkanden.
Till svar-å dessa anmärkningar får Ut.
skottet förklara hufvudsakliga meningen af
dess Betänkande vara: att, som för hvarje
vägalottsägare vors öppet, att hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande anmäla sin ansök¬
ning om rätt till vägs förkortande, eller ut¬
hyrning, och enär Kongl. Makts Befallnings¬
hafvande, så framt icke på Lag grundade hin¬
der dervid möta, ej kunna vägra en sådan
ansökning ; sä fann Utskottet, att något vida¬
re stadgande derom vöre öfverflödigt. Detta
Utlåtande har Utskottet hvarken funnit an¬
ledning, ellvr nu mera för sig tillstånd? gt att
ändra, sedan detsamma af BiksStånd blif¬
vit bifallet; hvilket Utskottet får härigenom
vördsamt anmäla. Stockholm den 15 Maj
1818.
N:r 120.
\
ili ksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkouomiUtskotts förnyade Utlåtande,
öfver yrkad jemkning i Transport-skyl¬
digheten af Tionde- oell AfradsSpanne-
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har uti
ProtocollsUtdrag, den 2dra sistlidne Mais,
återremitterat Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomiutskottets Betänkande, rörande yrkad
jsmkning i Transport-skyldigheten af Ti¬
onde- och AfradsSpannemålen, vid hvilket
Kerr Bo Oxehufvud anmärkt, att detta ämna
Eesv. och Ekon. Ucsk. Eetänkanden807
borde handläggas i sammanhang med de till
Stats- och Ekonomiutskotten i lika mål re¬
mitterade och derstädes ■ under beredning va¬
rande Memorialer; hvarjemte Herr Oxehuf¬
vud anfört flera skäl till stöd för den väck¬
ta Motionen- uti hvilka Herr Munck af Ro¬
senschöld, Eherhard, äfven instämt.
Med anledning häraf, får Utskottet vörd¬
samt förklara, att Utskottet ansett ifrågava¬
rande Motion innefatta en fråga, som ined
de för öfrigt till Stats- och Ekonomiutskot¬
ten remitterade Memorialerna, rörande Åf¬
reds- och Tionde-Spanmåleös forslande, icke
stod i så direct samband, att den ju serskildt,
och utan att lägga hinder i vägen för afgö-
randet af den Allmänna frågan i detta ämne,
kunde behandlas, helst Motionen till Utskot¬
tets enskilda åtgärd blifvit öfverlemnad.
För öfrigt har Utskottet ej funnit skäl att
ändra den öfvertygelse, som i hufvudsaken
grundar Utskottets Betänkande, hvilket af
trenne RiksStånd redan blifvit bifallet. Stock¬
holm den 15 Maj 1818.
N:r 121.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts förnyade Utlåtan¬
de öfver skyldigheten att aflemna Brän-
torf.
Hedervärda BondeStåndet har, uti Proto-
colIsUtdrag den 15 nästlidna Februari, åter¬
gog Eesv, och Ekon. Etsk, Eetankandcn.
remitterat Ekonomiutskottets Betänkande, i
anledning af yrkad befrielse för flera- Krono¬
hemman i Norra Halland, från skyldighe¬
ten att aflemna Bran torf till Warbergs fäst¬
ning, vid hvilket anmärkningar blifvit gjor¬
de af Rikedagsfullmägtigen ifrån Halland
Petter Andersson, hvarigenom han vill åda¬
galägga, att Brlnntorfven ej bör anses såsom
en persedelrenta, emedan den ej utgår efter
Markegångsförvahdling, utan erlägges contant
af alla de hemman, sorn torf in natura icke
alford ras ; och, enär ifrågavarande bräntorfs
anskaffande in natura skall vara i synnerhet
betungande för de mera aflägsna hemman,
som sakna egen tillgång, förnyar Rikdags-
inannen på sådan grund sitt yrkande, att all¬
mogen måtte ifrån den öfverklagade skyl¬
digheten befrias, samt ifrågavarande onus
såsom penningerenta få utgå, uti hvilka an-
märkmngai Riksdagsmannen Börje Börjes-
son ifrån Halland till alla delar instämt.
Härå får Ufskottet afgifva det svar, att
Utskottets Betänkande rörande ifrågavarande
amne redar^ blifvit af 5ne RiksStånd bifallet,
i anledning hvaraf det icke är för Utskot¬
tet tillständigt att ändra den tanka, i detta
ämne, som redan blifvit meddelad, och hvil¬
ken Utskottet ej heller nu funnit skål att
frångå. Stockholm den 15 Maj 1818.
N:r 122.
Riksens Ilöglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanien,
och EkonorniUtshotts förnyade Utlät an-
de om Postföririgen emellan Norrige och
Dannemark genom Svenska orterna.
T*ill Ekonomiutskottet har Hedervärda Bon-
deStändet, uti ProtocollsUtdrag den 7de
nästlidne Mars, återremitterat Utskottets Be¬
tänkande, angående en närmare reglering af
Postföriugen i Riket och serskildt öfverklaga-
de olägenheter vid Norrska Postföriugen. De
anmärkningar, som föranledtåterremissen, äro
gjorde af Riksdagsfullmägtige Peter ylndersson
och Börje Börjesson, sorn ansett, att Utskot¬
tets tillstyrkande, det Norrska Posten borda
åtfölja den vanliga Svenska Posten emellan
Norrige och Dannemark, endast skulle för¬
orsaka ett öfver flyttande af den öfverklagade
Postföriugen ifrån GästgifverbSfciutslagen pä
de vanliga Postförarne, hvilka derigenom
blefvo dubbelt besvärade, genom den ökade
tyngd, som Nörrsfea Posten skulle förorsaka,
af hvilken anledning Riksdagsmännen yrkat,
att Postförarne måtte ifrån ett sådant ålig¬
gande befrias, och Norrska Postföringen, hä¬
danefter som förr skett, besörjas af vissa
hemman, hvilka emot öfverenskonimen be¬
talning åtogo sig densamma. Och hafva
Riksdagsmännen förmenat, att Utskottet bort
yttra sig öfvar den ersättning, sorn borde
tillkomma Postförarne för deras ökade be¬
svär. I sammanhang härmed har äfvenledes
Hedervärda BondeStändet i ProtocollsUtdrag
af den i2te derpå följande Mars öfverlemnat
ett anförande af Riksdagsfullniägligen Pehr
gio Sesv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
Bengtsson från Halland, hvilket hufvudsakli¬
gen öfverensstämmer i ofvan upptagne an¬
märkningar, och hvaruti dessutom föreslås,
att, i händelse någon annan åtgärd vid Norr¬
eka Postföringen, än den, som före Sveriges
och Norriges förening -var vidtagen, skulle
anses nödig, ett Project rörande ny reglering
deraf kunde till Norrska Lagstiftningen in-
gifvas.
Till besvarande häraf får Utskottet an¬
föra, att Utskottet genom sitt afgifna Betän¬
kande i denna fråga endast åsyftat en lättnad
i allmogens öfverklagade Postföringsbesvär,
och derföre föreslagit de medel, Utskottet
ansett bäst ledande till detta ändamål, utan
att störa den beredvillighet, som emellan d«
förenade Rikena bör äga rum.
Beträffande åter den ifrågasatta ersätt¬
ningen för Postföringens ökade besvär, ansåg
Utskottet detta tillhöra det Reglementariska,
tom Utskottet på anförda skäl trott böta öf¬
verlemna» till Kongl. Maj:ts Nådiga omsorg,
hvarigenom äfven det godtgörande lärer Post-
förarne Nådigst tillerkännas, sorn med rätt¬
visa och billighet kan vara öfverensstäm¬
mande.
För öfrigt får Utskottet vördsamt till¬
kännagifva, att ifrågavarande Betänkande re¬
dan blifvit af de 3ne öfriga RiksStånden La¬
fallet. Stockholm den 15 Maj 1818.
Best'. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. gii
N:r 125.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
» och Ekonomi-Utskotts utlåtande, i anleda
ning af åtskilliga hos Högloft. Ridder skå¬
pet och Adeln, samt Högvördiga Frest-
S t ände t gjorde anmärkningar vid Utskot¬
tets, den 13:de sistlidne Mars afgifna
Betänkande uti den till utskottets hand¬
läggning remitterade fråga örn åtgär¬
ders vidtagande till den Veneriska Smit¬
tans utrotande,
Berörde anmärkningar, hvilka föranledt å-
terremiss af Betänkandet, innefattas uti:
1:0 Anföranden till Höglofl. Ridderska-
pets och Adelns Protocoll den 4-'de sistlid¬
ne Aprill, af:
Herr Carl Gustaf Reinhold von Haus¬
volff, som, efter åtskilliga reflexioner öfver
verkställbarheten af Utskottets Betänkande i
dess vidd, och efter gjorda framställningar
om de föreslagna åtgärders menliga inflytel¬
se på sedesamheten och ärbarheten, förkla¬
rat, att, hvad angick den i i;*ta puncten af
Utskottets Betänkande föreslagna visitation
å manskap på alla till Svenska Hamhar an¬
kommande Fartyg, sådant, åtminstone i an¬
seende till Gottland, vöre alldeles omöjligt
att sätta i verkställighet, enär denna ö, sorn
är iS mil i längden och på alla sidor för¬
sedd med Hamnar och vikar, der Fartyg kun¬
na under seglationstiden inlöpa, icke äger
gi2 Eesu. och Ekon. [flsk. Betänkanden:
tillgå ng på andra Läkare, än de, sorn bo £
Visby, och hvilka på intet sätt skulle kunna
medhinna, och gerna icke heller tvingas, att,
likasom strandridare, göraoapphöriiga valfarter
kring öen, helst någon ersättning för deras
resor icke kunde påräknas af de sjöfarande,
hvilkas hela månadspenning icke skulle der¬
till förslå 5 och, om utgifter»e skulle bestridas
af Statsmedlen, så måste sådant föranleda till
en förstorad allmän beskattning, hvilken lik¬
väl med större fördel borde kunna användas
till utvidgande af de förut nog inskränkta
Curhus-inrättningarne. Herr Hausvolff ha¬
de. således icke kunnat finna, att någon för¬
del frambragtes genom skeppsbesättningars
visiterande; men väl hinder och förluster
för så väl folket som Skepps Rederierna.
Beträffande dernäst den i 2:dra punkten
föreslagna visitation af Husbönder å deras
Tjentsehjon 5 så vore sådant redan förut i
Författningar påbudet 5 och längre borde väl
icke skyldigheten sträckas, emedan en all¬
män visitering vore både stridande emot all
ärbarhet och utan allt ändamål, då husbonde¬
folket icke kunde bedömma tjenstehjonets till¬
stånd i afseende på den Veneriska smittan,
om hvars närvarelse hos en af Läkare besig-
tigad person sjelfva Läkaren ofta skall hafva
misstagit sig och meddelat ett tvärt emot
det sjuka förhållandet stridande betyg 5 hvar¬
jemte visitation å allt tjenstefolk i den ort,
der Läkaren bor, skulle blifva både högst
besvärlig och så kostsam, att Staten finge
betungas med nya utgifter .
Besv. och Ekon. Utsi, Betänkanden. gjj
tt .u a^r ^en • g:(j;a punljteti
ars och Kyrko-Fiådets
pröfning, så har Herr Hausvolff ansett blyg¬
samheten och andra omständigheter böra helt
och hållet förbjuda densamma, såsom, i syn¬
nerhet för Qvinriokönet, högst missfirmelig
och vanhedrande.
Föröfrigt trodde Herr Hausvolff, att, så län¬
ge icke tillgäng på tillräcklige Qurbus fin¬
nes, alia arrengementer till Veneriska smittans
utrotande skola blifva utan ändamål; och,
jemte det han således afstyrkt allt bifall tili
Betänkandet, har han föreslagit, att Riksens
Ständer måtte till Kongl. Maj:t i underdå.
nighet öfverlemna, att i sin vishet sjelf i nå¬
der låta vidtaga de medel till berörde smit¬
tas hämmande, hvilka omständigheterne kun¬
na påfordra.
Herr P. G. Cederskjöld, som förklarat,
att den Veneriska smittan hvarken skall vara
så allmän, som ryktet förmäler, och ej heller
kan utrotas genom de medel och utvägar,
sorn Utskottet föreslagit. Många sjukdomar
hade, till och med i medicinska skrifter, blif¬
vit kallade Vener iska, fastän de dermed ej
hga dan ringaste gemenskap och knappast
skulle genom smitta kunna fortplantas. Men,
då det likväl vore onekeligt, alt Venerisk
smitta inrotat sig, det de i Stockholm befint¬
liga Lazarett och Curhus nogsamt visade,
så trodde Herr Cederskjöld, att säkraste med*
lat till dess minskande vore, att bereda lätta-
Bihang ti}l &ikf£t; Prgt, 8>4i Sa&l, N:r 1O3. 704.
föresjag ne visitationen
sorn Utskottet ansett
gi4 Eesv. och Ekon. [Jttk. Betänkanden,
re och lämpligare utvägar för da sjuka, att
kunna blifva botade 5 äfvensom han ansett
• Utskottets Förslager i i:sta puncten, röran¬
de Sjöfolks visiterande, och i 4:^e puncten
angående gamla klädespersedlars tvättande
och rengörande, innan de bortsäljas, vara
nödvändiga, om eljest det förra låter verk¬
ställa sig, hvilket likväl i det fallet borde
ske utan kostnad för de Sjöfarande.
Herr Gustaf Hjerta, sorn ansett Utskot¬
tets i 3:dje puncten gjorda förslag om en
generel visitation inom en församling vara
olämpeligt, och att sådant vore, såsoip Herr
Hjerta uttryckt sig, att börja uti orätt ända.
Herr Carl Fredr. Flach, som anlett äm¬
net vara af mycken vigt, om man närmare
examinerar saken, och som derföre föreslagit,
att något tjenligt straff måtte utsättas för den
med Venerisk smitta behäftade, som döl lear
sitt tillstånd; helst vissa orter skola fin¬
nas, der Invånari e äro till ganska stort an¬
tal inficierade.
2:0 Anföranden till Högvördiga Frest-
Ståndets Protocoll den 4;de sistlidne Apiiil,
af:
H err Professor Agardh, som, med un¬
dantag o h förkastande af hvad Utskottet i
tredje puncten föreslagit, hvilket Herr Pro¬
fessorn ansett såra blygsamheten oth mora-
litén, samt förnärma personliga friheten, för¬
klarat sig så mycket hellre instämma uti'hvad
Utskottet i öfrigt tillstyrkt, som sådant i
det hufvudsakliga vöre redan förut stadgadt
genom författningar.
BéSv, och Ekon., Utsk.1 Betänkanden.
Herr Prosten, Lector Fröberg, sorn in«
stamt med Herr Professor Agardh.
Herr Professor Thyselius, som afstyrkt
den af Utskottet föreslagna allmänna visita-
tionen, såsom icke tjenlig till ändamålet, så
framt den icke flere gångor förnyas.
Herr Biskopen Friherre Doctor Mör¬
ner, som ansett Utskottets förslag vara båda
sårande för anständigheten, blygsamheten och
personliga friheten, och jemväl öfverflödigt,
emedan nu gällande författningar, om de med
noggrannhet efterlefvas, innehålla alla för än¬
damålet nödiga och tjenliga föreskrifter, så
framt eljest något ändamål kan vinnas, dä
man icke har tillräckliga Lazarettet och
Curhus, samt Läkare och medicamenter.
Deremot hafva, med varm känsla för sa¬
ken, med anförda bedröfliga exempel af Ve¬
neriska smittans tilltagande uti vissa Sock,
nar på Landet, och med lifliga framställnin¬
gar om nödvändigheten af kraftiga och verk¬
samma åtgärders vidtagande till det ondas
hämmande, Herrar Prostarne Säve, Hagberg,
Grandelius, Ek, Almqvist och Ekvall samt
Herr Professor Forsell talat för bifall till
Betänkandet5 med tillägg af Herrar Prostar¬
ne Hagberg och' Säve, att, om någon rättel¬
se i Betänkandet skulle anses oundgängelig,
den då måtte bestå endast deruti, att, i stäl¬
let för att Pastor och Kyrkorådet skulle af¬
göra om visitationen borde ske allmänt, öf¬
verenskommelse och beslutet derom måtte
fattas af Församlingen.
Besv. och Ekon, TJtsk. "BetHnkanHén.
Utskottet har tagit i öfvervägande
hvad i öfvanberörde måtto blifvit anfördt och.
yrkadtj och, ehuru det vid första påseendet
vill synas, som skulle de af Utskottet'uti dess
Betänkande förealagne medel till den vene¬
riska smittans utrotande, i verkställigheten
och i vissa fall mötas af svårigheter och be¬
tänkligheter, torde likväl, vid en närmare
granskning af detta, så många tusende olyck¬
liga menniskors välfärd rörande ämne, dessa
svårigheter icke vara så stora, alt ju den
veneriska smittan icke medförer vida större.
Efter de upplysningar, Utskottet förskaf¬
fat sig, är det i synnerhet de vid sjökusten
belägne orter, som äro hemsökte och plåga¬
de af smittan 5 och, då Utskottet således der¬
af borda sluta, att det är genom manskapet
på de tili nämnde orter anländande Fartyg,
som smittan införes och utsprides, så trodde
Utskottet säkraste och kanske endaste medlet
till dessa olyckliga orters räddning och fre¬
dande vara, att manskapet förbjöds gå i land,
förr än det blifvit besigtigadt. Utskottet insåg
nogsamt, att på många ställen sådant skulle
blifva svårt att verkställa, och att äfven o-
lägeifheter skulle genom en sådan åtgärd,
tillskyndas de sjöfarande, men Utskottet in¬
såg tillika , att, utan desse af nödvän¬
digheten påkallade anstalter, det onda icke
tan hämmas, och, sä vida det icke lärer kun¬
na bestridas, att ju följdern© af den vene¬
riska smittan äro ett vida större ondt, än att
en hop sedelesa, förderfvade sjömän icke få gå i
Besv, och Ekon. Tjuk, Betänkanden, gly
Latu], när dem behagar; så drog Utskottet
icke i betänkande, att tillstyrka förbud emot
det sednare, för att förekomma det förra, öf-
vertygadt, att Regeringen, åt hvars vishet
Utskottet tillika föreslagit att öfverlemna
om meddelande af nödiga föreskrifter i af¬
seende på det Reglementarisk»* för verkstäl¬
ligheten, lärer foga sådan anstalt, att genom
a kommande Skepps-besättningar smittosam-
ma sjukdomar icke påföras Landels innevå¬
nare blott för det de råka bo vid kusterne.
Det l ar vid detta, likasom vid alla andra
tillfällen, der de Respective RiksStånden ä«
skal Utskottets omdöme öfver förekomna ä-
rénden, varit Utskottets både rättighet och
skyldighet, att fritt och efter bästa öfverty¬
gelse yttra sina tankar: och, om desse icke
alltid stämt öfverens med andras, så bevisar
sådant icke annat, »n att olika personer kun¬
na se en och samma sak ifrån olika synpunk¬
ter. Utskottet, som icke haft någon möda o»
spard, att, så vidt möjeligt varit, få veta rät¬
ta förhållandet med detta likaså grannlaga»
som magtpåliggande och vigtiga ämne, kan
derföre icke heller nu föreslå några andra me¬
del till den öfverklagade rysliga sjukdomen»
förekommande, än dem, sorn uti förra Betän¬
kandet upptagas, och tillstyrker således ytterli¬
gare, att, hvad angar visitation å besättnin¬
gar på de från utrikes orter ankommande far¬
tyg, en sådan visitation må 6ke, så vida möj¬
ligt är, äfven hvad Gottland beträffar; dock
att, i händelse »sörre hinder derstädes skull®
Ö18 . Besv. och Ekon‘ Utsk. Betänkanden.
möta, antingen att undantag för den Provin-
cen måtte göras, eller ock, att serskilda för
den orten tjeniiga föreskrifter måtte i detta
afseendet meddelas, på det att, för denna Pro»
vinces skull, Landets öfrige Kust-Invånare ic¬
ke må sakna nödiga försvarsmedel emot en
så högst förfärlig fiende, som den veneriska
sjukdomen.
Utskottet har funnit, att den i 3:dje putt.»
Gten af dess Betänkande tillstyrkta visitation,
som skulle få bero på Pastors och Kyrkolid»
dets i Församlingen beslut, har väckt det
största bekymret och blifvit ansedd såsom
förnärmande ärbarheten och personliga fri¬
heten; och, ehuruväl Utskottet förut ett, att
många inkast skulle göras emot b rörde för¬
slag, har Utskottet likväl icke bordt låta så¬
dant hos sig komma i någon slag? beräkning,
då frågan rörde högre ändamål, nämligen
medborgares lifs bevarande;— och hvilket be¬
grepp bör man väl göra sig om den ärbar¬
het, den frihet, som icke kan ägas, utan på
bekostnad af en mängd oskyldiga Medborga¬
res lugn, välfärd, helsa eller lif ? En så¬
dan ärbarhet och frihet kan, i Utskottets tan¬
ka, vid sådana olyckliga tillfällen icke vara
rätt använd; och, likaså oemotsägeligt det är,
att dygden äger i sig sjelf sin egen belö¬
ning, likaså visst måstedet ock vara, att den¬
na dygd hvarken i eget eller andras omdö¬
me kan något förlora genom en uppoffring,
hvilken af personer, som känna deras eget
värde och sjelfve kunna bedömma deras hel-
Hein. och Ekon. Utsh• Betänkandeh.
i
sohl!stånd, icke kan behöfva göras på ett är-
barhetens fordringar förnärmande sätt. På
det likväl både Pastor och IvyrkoRådet må
befrias ifrån den befattning, sorn på deras
pröfning skulle få ankomma, så har Utskot¬
tet ansett sig böra i det stället föreslå, att
Riksens Ständer hos Kongl. Majrt i under¬
dånighet anhålla, det Kongl. Maj:t, jemte
anbefallande af andra för ändamålet tjenliga
och lämpliga åtgärder, i afseende på en för¬
bättrad läkarevård, täcktes i nåder anbefal¬
la dess Befallningshafvande, att, i de orter,
der det förspörjes, att den veneriska smittan
sig inrotat, låta å allmän Socknestämma höra
församlingens Ledamöter, ocl} infordra dera»
uppgifter, rörande lielsotillståndet inom För¬
samlingen, öfver hvilka sammanträden ochupp-
gifter ordentligt Socknestämme Protocoll bör
föras; hvarefter det på församlingens eget
beslut bör få bero, om den anser visitation
vara nödvändig eller ej. Utskottet tror, att, då
genom denna åtgärd intet tvång och inga o-
blida omdömen böra kunna äga rum, det å-
Syftade ändamålet icke lärer förfelas.
I allt öfrigt får Utskottet åberopa sitt re¬
dan afgifna Betänkande af den 131 de sistlid-
ne Murs, hvilket väl blifvit af Vällofl. Bor-
gareStåndet afslaget, men deremot af Heder¬
värda BondeStåndet till alla delar bifallet; och
hvilket bifall Utskottet anser innefatta det
säkraste bevis, att Utskottet icke misstagit
sig, hvarken i afseende på den farliga sjuk¬
domens tillvarelse och olyckliga verkningar,
(j£o Besv. och Ekon, ZhsJc. Betänkanden.
åtminstone ibland Landsbygdens Invånare,
ej heller i afseende på sättet och medlen
lill dess hämmande.
Denna förklaring, jemte några Ledamö¬
ters serskilda tankar, öfverlämnäs vördsamli-
gen till Riksens Höglo!!. Ständers ytterligare
pröfning. Stockholm den i5:da Maj 1818.
Transumt af Protocollet, hållet uti Riksetis
jfc. Högloft. Ständers Allmänna Besvärs• och
Ekonomi- Utskott vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 15 Maj löiö.
tierr Comminister' Bergegren uppläste etSc
så lydande Anförande:
”Jag nekar icke nyttan och nödvändig¬
heten af eftersyn vid en uppkommande far¬
sot, och, i följd deraf, nekar jag icke hpller
nyttan och nödvändigheten af eftersyn och
undersökning, eller så kallad visitation, i det
sjukdomsfall, hvarom nu är fråga; ty huru
skulle val eljest detta frätande gift kunna
hämmas och dödas? Men jag önskade dock,
att en dan högsta försigtighet, och jag till¬
lägger, samvetsgrannhet härvid måtte iaktta¬
gas. Då man vill afhjelpa ett ondt, bör
noga tillses, ett man ej, utan tillräckliga
skäl, måtte utsträcka sitt nitiska bemödande
sa långt, att ett annat träder i dess ställe.
Det är föreslaget, och mången har gillat, att
alla ifrån utrikes orter hemkommande Sjö¬
man skola visiteras. Är detta Folk då så
alldeles föraktligt, att icke ens någon miss¬
tänka till behofv«t af, icke något skäl för
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, gai
den föreslagna undersökningen kommer i frå¬
ga ? S ali beviset pä god fräjd och anstän¬
dig vandel endast här icke vara gällande?
Skall man dä äfven i vått land finna en In-
qui-ilion? Mången yngling of ära och dygd,
af bepröfvad skicklighet och fosterlandskär¬
lek, skulle flfskräckas från att söka hemorten.
Mången »kulla alldeles sky befattningen med
tjensten till sjöss. Och hvad skall man väl
eäga om don länge aktade, erfarne, sin fäder-
nesbygd gagneliga och bedagade mannen?
Huru välkomnades han? Efter många faror
och utståndna mödor blefve han i sitt Fo¬
sterland blottställd för den skymfen, att pä
ett måfå låta syna sin skröplighet. — På
detta sätt uppmuntrades utan tvifvel sjöfar¬
ten ! — Det är föreslaget, och mången har
gillat, att vid yppad smitta hvarje person i
en Församling skall undersökas. Jag vet val,
att detta kan tänkas, men jag vet i$ke, att
det bär tänkas, ännu mindre verkställas.
Det vöre äfven här, liksom i förra Fallet, en
verkelig orättvisa, ett förnärmande af per¬
sonlig frihet och säkerhet. Ingen bör straf¬
fas, utan att vara öfvertygad om brott, och
dömdj men här vill man handla i ett allde¬
les omvändt förhållande, och ina hända skall
man härigenom helt och hållet släcka den
gnista af blygesl och anständighet, »om ännu
lefver. —- Efter min enfalldiga tanka borde
ingen annan undersökas, än den som på grun¬
dade skäl blifvit misstänkt. Skulle då en
hel Församling befinnas i detta farliga läge,
så må den visiteras, men icke eljest. Vida¬
gr. 2 Beil), och Ekon. Uisk. Eetänhandcn.
re borje ingen annan pröfva dessa skäl, än
Provjucial-Medicus, sorn derjemte, om så be¬
hof ves, skall anställa undersökningen. Ännu
mer böra, då en Qvinna står på spe1, tvän-
oe för ära och dygd kände personer af des*
kön öfvervara den bedröfliga Visitationsacten.
Äro Föräldrar, eller andra anhörige för han¬
den, så böra de utses framföre andra. För
öfrigt ville jag hafva öfverlemnadt åt den
kunniga, jag vill säga, åt den skickliga Lä¬
karen att bedöma, huruvida, då sjukdomen
ännu icke utbrutit, man från några serskild¬
ta, med andra sjukdomar gemenskap ägande
symptom/ur kan eller får sluta till närvarel¬
sen af Veneriska smittan.”
Herr Eneroth yttrade, att, som Vällofl.
BorgareStåndet, genom fattadt beslut, afsla-
git det Betänkande, hvilket Utskottet förut i
denna sak fattat; så reserverade han sig, så¬
som den der icke kunde deltaga uti det nu
afgifna yttrande, i följd af åter-remiss från
tvänne Respectiva Riksstånd.
Härmed förenade sig samteliga Vällofl,
BorgareStandets närvarande Ledamöter, utom
Herr Ebel, samt med det tillägg af Herr
Schotte, att han ansåg de i detta ämne nu
gällande Författningar vara för ändamålet
tillräckliga. Ut Supra.
N:r 124.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekon. Utskotts förslag till jemkning
Eesv. och Ekon. TJtsh. Betnkcinden. 8125
uti Respective RiksStändens serskildt fat•
tade Beslut, rörande Husbehofs-bränvins-
bränningen och dermed sammanhang
tigande ämnen.
Under den 21 sistlidne Februari har Rik¬
sens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskott afgifvit Betänkande öf¬
ver föreslagna ändringar uti Författningar-
ne rörande Husbehofs-Bränvinsbränningen
och dermed gemenskap ägande ämnen, til 1-
•Styrkande ett bufvudsakeligt bibehållande af
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den 6
September och den 23 December 1815, samt
den 24 Augusti 1813, med undantag af föl¬
jande deruti föreslagna ändringar, modiEca-
tioner och tillägg.
1:0 Bränvinsbränningens inskränkning
till Nio månader om året, och således dess
inställning under de 3 Sommarmånaderna.
2:0 En nogare bestämmelse af de om¬
ständigheter, hvarunder Riksens Höglofl. Stän¬
der skulle inför Konungen frambära Natio¬
nens underdåniga önskan, att något tillfäl¬
ligt och temporairt Bränvinsförbud endast
må kunna komma i fråga.
3:0 Försvinnande af all tillsten Panne-
rymd utöfver 90 kannors belopp på Landet
vid egendomar af 15,000 Rds. värde och der¬
utöfver uti en ägares hand, på sätt och med
vilkor, sjelfva Betänkandet utförligare detail-
lerar; samt i Staden uti ett och samma
Verk eller Hus.
4:0 Kronobränneriemas indragning i
32j Ees v. och ]&kon. Utsk. Betänkanden,
Götheborg och Carlskrona, eller dessa Stä¬
ders försättande i lika tillverkning srättighet
och skattskyldighet med de öfriga Svenska
Städernas, så vidt da sådant sjelfva åstunda.
Sedan samtelig» RiksStånden, 1 följd af
dervid gjorde anmärkningar, återreoiittat
detta Bstänkande; så afgaf Utskottet, under
den 3 derpå följande April!, sitt förnyade
Utlåtande- i ämnet, hvaruti det, utan ändring
i sina förut gifna tillstyrkanden, uppgaf så-
söm det andra alternativet för blifvande be¬
slut, att alldeles oförändrade bibehålla ofvan-
nämnde 'Nådigst utfärdade och nu gällande
Författningar, såsom en utväg att förena
allas önskningar, så vidt, nämligen, och i
■.J ' * O <
den mon de kunna förenas.
Med beslut häröfver hafva inkommit:
Hög!ofl..IUdderskapet och Adeln uti Proto-
collsötdrag af den 8 Maj med förklaradt full¬
komligt bifall till Utskottets första Betän¬
kande;
Högvördige PrestStåndet, samma dag med
accession till det föreslagna andra alternati¬
vet, om bibehållande af 1815 års Författnin¬
gar 5 dock med ds såsom nödige ansedda
förändringar: att alldeles icke mer än engö
kannors panna, eller flera mindre till sam-
manräknadt belopp, må på någon eller någ¬
ra egendomar, uti en ägares hand belägne
inom en mils omkrets, få begagnas ; och att
det föreslagna underdåniga yttrande, om de
emständigheter, hvarunder Bran vinstillverk¬
ningens inställning endast må komma i frå¬
ga, måtte underdånig»! framföras;
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. Q2$
Vallöf]. BorgareStåndet den 9 Maj, un¬
der bibehållande af samma Författningar,
allenast med den ändring, att ingea på lan¬
det ma tillätas på en och samma egendom
af hvad storlek och värde sorn helst begag¬
na större pannerymd än tili go kannors be¬
lopp ; och
Hedervärda BondsStåndet, den l\ Mai,
med odeladt bifall till Utskottets sednare al¬
ternativ, att nu gällande Författningar i fö¬
renämnde ämne blifva oförändrade.
Enär det enligt Riksdagsordningens 75
§. åligger hvarje Utskott, som med målet
befattning haft, att i elén händelse PaksStån-
elen i sina beslut öfver någon fråga stadna
uti Imf v uclsa k elig en eller till vissa delar
skilj aktiga meningar, då, så nära möjligt är,
samman jemka mening arne och med förslag
deröfver till Riksens Ständers plena inkorrt-
7na, så anser Utskottet en sådan händelse
nu inträffa* och får följuktelxgen denna pligt
härbos fullgöra, hvarvid Utskottets Ledamö¬
ter icke kunnat anse sig annat än frie och
obundne af de redan fattade besluten uti
hvarje respectivt Riksstånd, emedan, thy
förutan, den ålagde jemkningsskylöigheten
icke skulle kunna äga någon tänkbar verk¬
ställighet.
Då man efter grundlagarnes föreskrift
bestämmer förhållandet af RiksStåndens of¬
van anförda serskildta utlåtanden, så upp¬
komma följande resultater:
1:0 Bränvinsbränningens inställning på
de tre sommarmånaderna är bifallen af ett
826 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Stånd, men afslagen af de 3ne öfriga, för¬
faller således, det är, förblifver efter hvad
uti 1815 års Författning stadgadt ar:
2:o Den nogare bestämningen af de
omständigheter, hvarunder temporairt bran-
vinsförbud, må endast kunna komma i fråga,
är bifallen af Höglofl. Ridderskapet och A-
deln, serskildt yrkad af HögvördigeFrestStan-
det, men af de öfriga öne Stånden icke tili
utlåtande upptagen, således odeciderad :
g:o Den föreslagna indragningen af alt
till nyttjande tillåten pannerymd utöfver 90
kannors belopp är bifallen af Höglofl. Rid¬
derskapet och Adeln efter ordalydelsen
uti Utskottes första Betänkande; af Högvör-
dige PrestStåndet, med tillägg af förbudets
utsträckning inom samma omkrets, som för¬
ra Författningen bjuder} af Yällofl. Borgare-
Ståndet, med Villkor, att denna indragning
må äga rum endast jjå Landet,, men ej i
Städerna; och af Hedervärda BondeStåndet
afslagen: Således är äfven denna punkt till
sin bestämning hufvudsakligen odeciderad i
4:0 Kronobrättneriernas indragning uti
Götheborg och Carlskrona är af 3ne Stånd,
afslagen, och förhålles således dermed efter
förra stadgandet.
■:: ■ När dessa Resultater närmare betraktas
och med hvarandra jemföras, visar sig klarli¬
gen, att uti alla de omständigheter, hvaruti
Respective RiksStånden förenat sig, har det
skett efter de grunder, sorn uti 1815 års
Författningar äro stadgade. Detta har gif-
vit Utskottet fuil anledning, att såsom jemk*
Ecsv. och Ekon. Utsk. Eetänkanäen. Q27
ning föreslå ett i allo oförändradt bibehål¬
lande af nämnde Författningar, samt att de
Respective RiksStånd, som derifrån i mer
eller mindre mon afvikit, behagade med de
öfriga inbördes förena sig uti detta Beslut,
såsom dels öfverensstämmande i det heU
med espriten af alla Ståndens Utlåtande, och
dels tjenande till att undvika svårighet samt
tids utdrägt med en ny Bevillnings organi¬
sation, som till fyllande af en i annor hän¬
delse uppkommen betydlig brist blifver nöd¬
vändig.
Hvad åter beträffar den nogare bestäm¬
ningen af skälen till ett tillfälligt och tem-
porairt bränvinsförbud, såsom ett ämne, hvil-'
ket egenteligen icke tillhör hvarken den
förra eller blifvande Författningen, utan är
blott ett uttryck af det förtroende, hvarmed
Riksens Ständer nalkas sin Öfverhet, sä tror
Utskottet sig närmast hafva träffat de flesta
RiksStåndens tanka, då det tillstyrker en till
Konungen underdånigst afgående serskild
skrifvelse, hvaruti framföres den lika under¬
dåniga önskan, att Husbehofs-Bränvinsbfän-
ningens inskränkning aldrig måtte komma i
fråga, utom i det enda fall, då sådan brist
på Spamnål, både hermna i landet och på
de utrikes orter, hvarifrån säd vanligen hem-
tas, inträffar, att verkelig hungersnöd be¬
faras.
Då för öfrigt samlelige RiksStånden lem-
nat enhälligt bifall, ej mindre till allt hvad
de åberopade Författningar, utom ofvan de-
taillerade frågor, innehålla, än äfven till
gEQ Bcsv. och Ekon, UtsJt. Betdnkandert.
Utskottets uti 8de och n:te momenterne af
dess första Betänkande föreslagna förtydligan¬
de och tillägg, rörande kolcrummets beräk¬
ning vid afgifternas erläggande samt juste¬
rares tillsättning och skyldigheter; så hafva
alla desea stadganden redan erhållit sin lag¬
liga och bestämda form.
Det återstår derföre för Utskottets hand¬
läggning icke mera, än att vördsammeligen
öfverlemna detta sitt jemkmngs-förslag till
Riksens Högloll. Ständers afgörande beslut $
under den förmodan, att, i händelse dit i ka
bifalles, Riksens Höglafl. Ständer lara fin¬
na i sin ordning vidtaga den åtgärd, hvartill
sista perioden af RiksdagsOrdningens 73 §.
föranleder. Stockholm den 225 Maj 1818.
N:r 125.
Riksens Högloft Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotts Utlåtande bfr er Herr
Holms Memorial om Odlings Län och
Corrections-hus.
Uti Protocolls-Utdrag af den 16 dennes har
Väliofl. BorgareStåndet till Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet behagat remittera ett
Memorial af Herr Holm, författadt och ingif-
vet med anledning af do ventilerade Betän¬
kan den om Odlings-Lån, samt Corrections-
hus. Och, »huru Författaren förmodat, atc
dess Motion borde till Högloft. Stats- och
Banco* Utskotten» gemensamma yttrande
Besv. och Ekon. Utsk. Betänhcnden, £>29
miucras; sä har Vällofl. Ståndet likväl fun¬
nit för godt, att Memorialet till Ekonomi-
Utskottets ens.arnma behandling öfverlemna.
Men, då motionen afser tvänne ämnen,
■hyaraf det ena klarligen tillhör Högl.ofl. Ban¬
co-Utskottets åtgärd, och det andra redan
är af Höglofl. Stats- och och detta Utskott,
enligt tillförene erhållen remiss, gemensamt
behandladt, samt Betänkande deröfver ej blott
afgifvet, titan äfven af de -liesta bland Respe-
ctiva RiksStånden bifallet; så anser Utskottet
sig icke kunna, uti ett sådant sakernas skick,
ensamt upprifva och ny ventilation, inpå
Riksdagens upphörande, underkasta ett så be-
skafFadt gemensamt beslut, hvarföre Utskot¬
tet äfven tror sig med det öfversända Me¬
morialet icke böra taga någon annan befatt¬
ning, än att, såsom, leornad upplysning, det
samma till handlingarne foga, hvilket för
Vällofl- BorgareStåndet skulle vördsamt till-
Jsännagifvas. Stockholm den 15 Maj 1S18.
N:r 126.
Riksens Högloft Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi Utskotts Utlåtande öfver å-
terremiss af Prosten rn. m. Pierr Doctor
Stenhammars under TU:o 6 intagna Memo¬
rial.
C
Oamteliga Respective RiksStånden hafva nu
aflemna t sina Utlåtanden öfver Riksens Hö»-.
fe?
Bihuvg till Riktat. Pr»t jSI7-i8*8Sand. JJkVr 105. io6»
gjo Hes v. och Ekon. Utsi. Betänkanden.
loll. Ständers Allmänna Besvärs och Ekonomi*
Utskotts Memorial N:o 6, hvarmedelst Utskot¬
tet återlemnade, såsom dess befattning ej
tillhörande, Trosten m m. Herr Doctor
Stenhammars, under den 5 sistlidne Janu¬
ari till Utskottets åtgärd remitterade Me¬
morial om saknad och fördröjd verkställighet
ef Konungens och Riksens Ständers uti åt¬
skilliga Rikets inre hushållning rörande ä-
renderi vidtagna beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har un¬
der den 4 i denna månad förklarat sitt bi¬
fall till Utskottets åtgärd, utan att för öfrigt
utlåta sig, hvarthän målet anses hQra.
Högvördige Prest- och Hedervärda Bon-
deStånden hafva, långt för detta, åter-remit-
terat Målet till Utskottets handläggning, och
Vallöf!. BorgareStåndet har, den 16 dennes,
ansett det samma, så vidt det innehölle äm¬
nen, hvilka kunde under Riksens Höglofl.
Ständers öfverläggning och pröfning komma,
vara af egenskap, att endast böra väckas uti
Höglofl. Co nstitutions-Utskottet.
Och, då Utskottet följakteligen saknar
den RiksStånden6 pluralitet uti Beslut, som
Riksdagsordningens 44 §• bjuder, så vidt Ut¬
skottet skall kunna motionen å nyo uppta¬
ga, och Utskottet redan tillförene, medelst
flere Utlåtanden, förklarat de orsaker, hvil¬
ka, af dess åtgärder oberoende, vållat den
sällsamma Cirkel-gången af detta mål 5 så har
det ansett sig nu böra genast om ofvannämn¬
da förhållande vördsam underrättelse medde¬
la, på det tillfälle måtte öppnas, atthårutin-
Resi). och Ekon. Tit sk. Betankanden, 331
han vidtaga de ytterligare mått oell steg,
hvartill Riksens Höglofl. Ständer, i stod af
samma §., kunna sig befogade Tinna. Stock¬
holm den 25 Maj 1818-
N.-r 127.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och Ekonomi Utskotts Utlåtande, i an¬
ledning af gjorda anmärkningar viddess
af Ivänne Respective Riksstånd återre¬
mitterade Betänkande, rörande yrkade
upphäfvande af Stockholms Stads rät¬
tighet att uppbära Parm-, Torg-, Bra¬
ach Renhållnings penningar, då Hö, Halm,
Ved och Brännkol införas, samt af
Landtmannens åliggande, att i vissa Stä¬
der erlägga Håg- och Mätare-penningar
för inkommande varor,
Detta Betänkande har till Utskottets för¬
nyade åtgärd blifvit återförvisadt.
l:o Från Höglofl. Ridderskapet och A-
deln, genom ProtocollsUtdrag af den 4 in¬
nevarande månad, med anmodan att bestämdt
uppgifva, huruvida de så kallade Torg-och Ren-
hålliiings-afgifter, hvilka till Stockholms Stad
erläggas, grunda sig på några äldre privile¬
gier eller icke, hvarjemte a? Herr C. J. Hert-
zenhjclm i Serskildt anförände blifvit anmärkt,
att han icke anser ifrågavarande afgifter und¬
gå benämning af Constitutions-vidrig beskatt¬
052 Besv, och Fikon. TJtsk. Betänkandcn.
ning, att de uppkommo först g år efter se¬
dan Landt-Tullafgiftens erläggande vid Tul¬
larne upphörde, att de tili beloppet är o myc¬
ket högre och mera tryckande, samt att en¬
dast tvänne ställen blifvit utsedde iill deras
erläggande, hvaraf skall följa, att Lsndt-
mannen ofta vid svårare väglag mäste fär¬
das jjudels mils längre väg än annars, för att
komma till oågotdera sf de anvista Torgen.
Vidare har Herr Hertzenhjelm yrkat en för¬
nyad handläggning af detta mål på den grund,
att i Utskottets Betänkande icke skall blif¬
vit tillräckeligen utr^ddt, i stöd af hvilka äl¬
dre författningar Stockholms Stad grundar
sina anspråk på en sådan af gifts uppbärande
för vissa Landvägen kommande varor, icke
oller huruvida sädåne varor, som på Landet
äro betingade, och således icke på Torgen
till Sahi utbjudas, äro underkastad© densam¬
ma, samt ändteligen, huru den skulle kunna
med minsta besvär afbördas. Uti detta Herr
Tlertzenhj elins anförande hafva Herr Grefve
Jacob de la Gardie och Herr Friherre Carl
Henrik Anckarsvärd förklarat sig instämma.
2:0 Från Hedervärda BondeStqndet, der¬
uti blifvit anmärkt, 1:0 al Johan Hessing: stt,
om någon Stad, i stöd af sina Privilegier,
skulle fortfara med -Våxg- och Mätare-afgiftens
affordrande, måste der nödvändigt finnas Våg
och Mätarehus vid det torg, dit Landtnjan-
nen får föra sina Landtmanna Producter, och
hvarest han får aflägga sin afgift, sedan han
försålt varan; varandes i Hessings tanka in¬
genting obilligare, än att Landtmannen skall
Bes v, och Hilton, Utsk. B et ankan den. 333
erlägga afgift för den vara, för hvilken han
blir så missbjuden, att han nödgas föra den
hem igen. Vidare har Vessing yrkat, atti al¬
la slags hemmans onera, sorn i Stad skola
lemnäs, böra från denna afgift alldeles vara
befriade, och att Utskottet måtte föreslå en
bestämd Lag, innefattande alla omständighe¬
ter i detta afseende. Uti detta Vessings an¬
föran de hafva samtliga Fullmäktige frän Ve¬
sterås Lan förklarat sig instämma. 2:0 Af
Anders Danielsson från Elfsborgs Län, att
om än förberörde rättighet skulle vara ett
Privilegium, det han ej medgifver, hade i
alla fall Utskottets pligt varit, att ingå i pröf¬
ning oell bedömruande om billigheten och
rättvisan deraf, samt onj möjligheten af dess
upphäfvande, på d t Riksens Höglofl. Stän¬
der, i detta afseende, måtte komma i tillfäl¬
le, att derom meddela sitt beslut: att han
ansett sig vara fullkomligen öfvertyga:!, det
Stockholms Stads ifrågavarande rättighet ej
kan under något sken af rättvisa försvaras 5
ty hvad Staden behöfver för sin renhållning,
bör bestridas af Stadens Gassa, roen ej utpres¬
sas af Landtrnannen för det han med sina
produeter vill fylla Stadens behof; samt slut¬
ligen att det väl ej vore afgiftens belopp,
som kunde vara serdeles känbar, utan e-
genlligen det uppehåll, som af uppbörden
förorsaka,;, samt rle besvärligheter, som all¬
tid åtfölja Stadens Police-Controll. g:o Af
Matts Ericsson från Stockholms Län: att
lian till alla delar instämmer med hvad Herr
Hertzenhjelin uti dess Utskottets Betänkande
Beni. och Ekon. Etik. Betänkanden. ^54
vidfogade reservation anfört, och derjemte
tillägger: att, om oftanämnde afgift blifver
såsom olaglig uppiiäfven, hvilket han förut¬
sätter, bör Landtmannens förbindelse att en¬
dast på Adolf Fredrics och Ho- Torgen si¬
na varor införa, äfven försvinna, och Landt-
mannen få rättighet att, på hvilket To;g
sorn b eldst, dem utan afgift föryttra. Häruti
hafva förenat sig Gustaf Larsson, Fehr Pehrs-
son, Matts Pehrsson och Jacob Ersson från
Stockholms Län,
Utskottet bär tagit under noggrann
pröfning hvad desse anföranden och an¬
märkningar innehål'a, och går nu att,
vid besvarandet deraf, först yttra sig i afse¬
ende på Högloll. Ridderskapets och Adelns
anmodan: att bestämdt uppgifva, huruvida
de så kallade Torg-och Renhållnings af gif¬
ter, som till Stockholms Stad erläggas, grun¬
da sig på äldre privilegier eller icke.
Utskottet har redan i dess afgifna
Betänkande upplyst , att den öfverklagade
Parqa-.Bro-, Torg-, och Renhållnings-afgif-
ten för inkommande Ted, Hö, Halm, och
Brännkol väl till benämningen är ny,
men étt densamma dock grundar sig på äl¬
dre, genom flera Kongl Resolutioner förun¬
nade rättigheter. Stockholms Stad ager näm¬
ligen, i stöd af de Kongl. Rescripten af år
1636, 1668, och 1686, sorn i Betänkan¬
det finnas åberopade, att uppbära Mätare-
penningar för inkommande Ved, Hö och Brän-
kol, utan att någon skilnad är iakttagen, om
dessa varor komma Sjö- eller Landvågen,
Besv. ochr Ekon. Utsli. Betänkanöen, §53
Att Staden således, för längre tid tiilba»
ka än 5 år, varit berättigad till denna af-
gifts uppbärande, äfven för Landvågen an¬
kommande varor, bestyrkes, utan att nämna
alla serskilda Kongl, och andra Resolutioner
för mätningen af dessa varor och afgifterna
derföre, i synnerhet af ÖfverStåthållare-Em-
betets kungörelse den 25 Maj 1785, sorn i
allmänhet föres krifver i 1 §. Alla mätbara
vahror, som bill Stockholms Stad ifrån th¬
eller Inrikes orter, sjö- eller landvågen an-
komma, ehvad de skola till salu hållas, eller
till eget behof nyttjas, böra af Stadens till¬
förordnade och. Edsvurne Mätare och med
Stadens krönta mål~käril mätas ■— — -—
Mätareafgiften var, enligt Stockholms Magi¬
strats Taxor den X2 Juli 1680, samt den 28
juli 1690 och deras 6 §. §,
För en famn Kastved T öre Snit.
För —- — Bryggved -§• —• —
För en Läst Brännkol 1 ij — - —
För en Parm Hö 1A —• —
Stockholms Magistrats Ordning af den 16
Mai 1785 upplyser derjemte, att, sedan Kongl.
M«j:t under den 6 Juni 1780, i Nåder til¬
låtit, att dessa afgifter till 3 Daler Smt Riks-
dalern finge uppbäras, så eriades i Mätare¬
penningar :
För en famn Kant- eller Löfved 2 rst.
Ett mått Bryggved . , t —
En läst Brännkol , , 8 -—
Ea parm Hö , . t sk,
Hvilka till hälften skulle betalas af Kö7
paren och Säljaren, samt fördelas mellan Sta»
ggö Bd.tr. och Ekon. Ltsk. Betänkanden.
den och Mälarne.
Dessa afgifter, som tid efter annan blif¬
vit ökade, harva äfven oafbrutet, för före¬
nämnde sjöledes inkommande varor, blifvit
erlagde ända till år 1812, då de erhöll o en
förändrad benämning, under hvilken de se¬
dermera utgått; Men af samma varor, då de
ankommit Landvågen, lärer mätningen lika¬
som uppbörden blifyit tidtals försummad el¬
ler uraktlåten, titan att Utskottet är i stånd
att dertill bestämdt uppgifva orsaken. •— —
•— För Utskottet har blifvit uppgifvet, såsom
skäl, det både tillförseln af sådana varor,
Landvågen, och afgiften för deras inätande
varit så ringa, att Staden vidkänts en årlig
förlust genom underhållet af målkäril och
Mätarebetjente. Sant är åtminstone, det de
Committerade, hvilka Kongl.Maj:t’under den
20 Maj 1811 i Nåder tillåtit att uppgöra
förslag till en ny StatsReglering för Stock¬
holms Stad, anfört: att sorn efter ett taget
medium af dessa Mätarepenningars belopp,
jemte det för Kalk, Stenkol och Krita för'
de 7 sista åren, Stadens ärliga andel deraf
blott utgjort 500 Rd., sä har ock Staden,
dels genom Farmmätares och deras Inspe-
ctors aflöning, dels genom anskaffande af
nya och underhållande af gamla Farmar,
Famnar och Tunnor, årligen tillsatt, utöfver
inkomsten, 284 bld. 47 s^' 5 r5t• Derjemte
hafva Committerade erinrat, att, genom Hö-
försäljarens betänksamt fattade beslut, myc¬
ket pundadt Hö, i synnerhet under de sednare
åren, blifvit inföYdt och ännu införes till Sta-
Vinv. och Ekon. Utsk. Betänkande». 837
1lens Torg och Hamnar, hvarigenom ho-
parmningen å dessa ställen minskas, och der¬
igenom äfven Stadens andel i Mätnreaf-
gijten; att Staden, jemte förlusten af denna,
äfven försummat yrka och begagna en an¬
nan rätt: den nämligen, att för allt till för¬
säljning hit inför dt eller införande Hö, an¬
tingen i lösa Lass eller pundadt, uppbara
skälig afgift. På dessa grunder, och som
härtill kommit den omständighet, rtt af gif¬
ten för ved och kol, i anseende Lili gracie*
ringen deraf, saknar ali gruva a. billighet,
dä af giften är större, för det mindre värde,
och mindre för det mera värdi är, hafva
Committerade äfven funnit lämpligt, att, mecl
afseende å dessa varuarticlars nu ytterst för¬
höjda pris, emot den derå i förra tider gäl¬
lande, föreslå, det mätarepenningarne för
hit till försäljning uti hamnar och på torg
ankommande Hö, Ved och Kol må, under
namn af Parm-, Bro -, Torg- och 11 enhållnings-
afgift erläggas efter en förändrad och nå¬
got förhöjd Taxa; uti hvilken Taxa Com¬
mitterade ansett billigt, att äfven, efter lika
grunder, intaga och beräkna afgift för Hedin.
Kongl. Maj.t har äfven sedermera under
den 5 Juni 1812 i Nåder behagat stadga och
. förordna, att Mätarepenningarne' för ved,
hö, kol, halm, kalk, stenkol och krita böra
hädanefter under namn af Parm-, Bro-, Torp¬
edi Renhållnings afgift utgå, till det för¬
höjda belopp och i enlighet med hvad Com¬
mitterade föreslagit.
Sedan Utskottet sålunda uppgifvit och
03$ Betv. och Ekon. TJtsh. Betclnhänden.
framställt förhållandet roed den öfverklagada
Parm-, Bro-, Torg- och Renhållningsafgiften,
samt de äldre Stadganden, hvarpå den sig
grundar, får Utskottet erinra derom, att Kong!,
Maj t, uti 7 §. af Dess den 23 Februari 1789
Rikets Städer och Borgerskap meddelda Nå¬
diga försäkran, har, ehvad rättigheter och
Jcrmoner af samina allmänna beskaffenhet,
sorn de i nämnde Kongl, försäkran förut
införcle, hvarje Stad serskildt, i stöd af Jie*
gerings Lagar, Privilegier och Resohitioner
innehade, elem alla i gemen och hvar en i
synnerhet tillsagt, och under helgd och Pri-
viiegier bekräftat, och synes således i Ut¬
skottets tanka Stockholms Stads, genom Ber-
falldiga äldre Kongl. Resolutionar och Stad-
ganden förunnade rättighet till oftanämnda
mätarepenmngars uppbäraude, och följaktli¬
gen till den öfverklagade afgiften, äfven
böra innefattas uti samma Privilegii Skydd,
så vida icke en förändring i benämningen,
hvilken förändring Kongl, Maj:t behagat
gilla, kan vålla sjelfva rättighetens förver¬
kande, Härvid möta likväl 2ne omständig¬
heter: 1:0 ett afgiften blifvit betydligen 0’-
kad, och 2:0 att varorne icke mätas.\ Men
Utskottet anser sig, i afseende på den förra,
böra erinra, att en viss förhöjning af denna
likasom alla andra afgifter, torde vara båda
billig och grundad i saken» egen natur, all¬
denstund afgiften alltid bör bibehålla samma
förhållande, dels till myntvärdet, dels till
raran, hvars pris »tädae undergått förändring.
1 afseende åter på den sednare omstänuighe.
Eesv, celi Ekon. Utsk. Betänkan Jen. 839
ten, kan Utskottet icke lemna oupplyst, att
den nya benämningen äfvensom den förän¬
drade Taxan, som innefattar en olika betal-
ningsguind, eller åtminstone ett annat upp¬
bördssätt, än det förut varande, synes just
föreslagen för att dels förekomma, dels un¬
derlätta mätningen. Dä nämligen den nya
Taxan föreskrifver en viss afgift, för hvarje
Enbets- eller Par-iass, blir vidare mätning öf¬
verflödig 5 och torde man dervid haft i be¬
räkning, att å ena sidan Landtmannen icke
onödigt skulle uppehållas och Staden å den
andra ej besvära* med kostsamma mätarean¬
stalter. Om dessutom den underrättelse, Ut¬
skottet inhenitat, icke är grundad, skall frå¬
ga varit, för några år sedan, om att vid Bo¬
och Adolf Fredrics-Torg, anskaffa målredskap
till sådana varors mätande 5 men någon
verkställighet lärer icke hafva följt på den
grund, att Allmogen då ensågs, genom en
sådan mätning, lida ett onödigt hinder och
uppehåll, 6OU1 troddes blifva mera besvärande,
än sjelfva atgiftens erläggande.
Utom de egentliga grunder för ifråga¬
satte rättighet, hvilka redan blifvit anförde,
har Utskottet ansett sig derjemte böra upp¬
lysa, att Stockholms Stad äger från äldre ti-
der rätt tilluippbärande af Bropenningar, af
Torg- och Packarepenningar, äfvensom i sed¬
nare tider af Renhållnings pennin gar-. Den
första af dessa, eller Bvopenningeafgifpm
är försäkrad genom Carl Knutsson.r Privile¬
gium 1456, Konung Gustaf den ,'Irs Stadga
om Stockholms Byggnader den 7 Maj 1557
84® Picsv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn.
§ 6., Konung Eric den XIV:s Privilegium
den 12 Apriil 1563 §. 6, och Kongl. Privile¬
gierna för Stockholms Stad den 10 Mars
1636' §. 9. Att Torg- och Packarepenningar
erlades, synes tydligen af Borgmästare och
Råds i Stockholm Ordning a£ är 1637 för
Stadens Bro-Kikare, hvars 7de §. förbjöd,
ätt föra salt Jisk i Sjögården vid Söder-
malin eller i bodar annorstädes, innan det
på tid förordnade Packar etorg blifvit pdckadb
och besigtigadt, samt Torg- och Packare-
penningar deraf gifne. Ifrån början synas
Torgpenningame blifvit Staden, anslagne, så¬
som en erkänsla af de Säljande, för det de
till sina varors föryttrande och packning
lingö nyttja Stadens Allmänna Torg; Hvil¬
ket äfven öfverensstäioraer med Kongl. Bref¬
vet till OfverStåthåliären den 25 December
1697, som redan dä bestämdt föreskri fver,
att för de Torgpenningar, som erlades, bor¬
de torgen, hvarest packningen skedde, alltid
hallis rene. Renhällningsafgiften linnes äf¬
ven genom Kongl. Brefvet lil] ÖfverStåthal-
Jare-Embetet den 9 Aprill 1793 stadgad.
Likväl är det Utskottet obekant, och har
icke af några handlingar kunnat upplysas,
huruvida någon af dessa afgifter blifvit före
år 1812 erlagd, för inkommande Yed, Hö,
Hilm eller Brännkol.
Efter behörigt öfvervägande af allt det¬
ta, och med tillämpning af hvad sålunda
upplyst blifvit, tili de vid Betänkandet gjor¬
de anmärkningar, har väl icke Utskottet fun¬
nit desamma kunna föranleda Utskottet, att
Besv. och Ekon. Ulsk. Betänknnclen.
frångå dess redan yttrade mening, i afseende
på Stockholms • Stads rättighet tji] den öfver-
Idagade afgiften, såsom, ehuru under ett nytt
namn, likväl grundad på äldre Författningar;
men, söm ostridigt är, att Landtmannen myc¬
ket besväras och uppehälles derigenom, att
han för dess erläggande vid fia- och Adolf
Fred ries-Torgen ofta måste göra en lang om¬
väg, och Utskottet icke helier är i tillfälle,
att upptänka ett lämpligare sätt, hvarpå den¬
samma till mera lättnad för Landtmannen,
skulle kunna utgöras; så finnér lig Utskottet
i detta afseende endast kunna föreslå, att
Rik sens' HöglofL Ständer rnå i underdånighet
anhålla, det Kongl Majrt täcktes i Nåder
anbefalla Ofverstålläfe-Embetet, så väl vid¬
taga sådana åtgärder, hvarigenom nu öfverkia-
gade olägenheterna, i afseende på uppbörds-
sätt-jt, må i möjligaste måtto kunna före¬
komma*, sorn äfven noga tillse, det en sådan
afgift ej affordras för de varor, som redan
pä I,andel till viss person äro betingade,
eller till eget behof införas, och följaktli¬
gen icke pä Torget utbjudas och föryttras,
held-t de samma i dylika fall, enligt Öfver-
Stathållare-Embetets Kungörelse den 14 Juli
1815, icke synas vara ifrågavarande afgift
underkastade.
Vidkommande sedan hvad af Wessing
blifvit yrkadt: att, om någon Stad, i stöd af
sina Privilegier, skulle fortfara med våg- och
mätareafgiflens afFordrande, måste det nöd¬
vändigt linnas Väg- och Mätarehus vid det
Torg, dit Landtmannen får föra sina produ-
J3/,2 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
eter, och Lsndtmannen icka åläggas lemna
sin afgift, förrän han försålt varan, heldst hatt
stundom blir så missbjuden, att han nödgas
återföra densamma ; får Utskottet anföra, att,
i Utskottets tanka, afgiftens åläggande tyde-
iigen påkallar och förutsätter, det anstalter
för vägning och mätning böra finnas på tjen-
liga ställen; men deremot, kan Utskottet icke
tillstyrka, att afgiften först efter varans för¬
säljning erlägges, då flere Städer äro berät¬
tigade, att af alla inkommande varor, utan
att de mätas, vägas, elier säljas, åtnjuta våg-
och mätarepenningar. Bland dessa Städer
må exempelvis anföra* Vesterås. Enligt 169S
och 1720 årens Kongl. AflöningsStater för
denna Stad äfvensom Magistratens Taxa
den 8 Maj 1784, erläggas för alla tnätbara
/varor, sorn ifrån andra orter, Sjö- eller Land¬
vågen, till Staden ankomma, ehyad frie ma-
> tas eller ej, 6 rst», samt dessutom för; utmät¬
ningen i serskildt arfvode åt Mätarerl, 1 rst.
Tunnan. På lika sätt och efter samma grun¬
der betalas för vagningen af vågbara varor,
ehvad de vägas eller ej.
Utskottet kan ej heller understödja hans
vidare yrkande, att alla hemmans onera,
som i Stad skola lemnäs, böra från denna
afgift befrias, då sådant vore en icke min¬
dre kränkning af vissa Städers ägande Privi¬
legier.
I afseende på hvad Wessing slutligen
föreslagit, att Utskottet måtte uppgifva en
bestämd Lag, som innefattar alla dessa om¬
ständigheter äfven för den enfaldigaste, så
JZesv. och Ekon, XJtsk. Betänkanden.
torde en sådan Lag redan finnas och vara
gällande i hvarje Stads serskildta Privilegium.
Utskottet, som hvarken tror sig tillhöra, ej
heller är i tillfälle, att utarbeta en afhand¬
ling, sorn bestämdt innefattar en uppgift,
så väl på de Städer, hvilka äga sådana rät¬
tigheter, äfvensom på de Privilegier, hvarpå
de grunda sig, har likväl trott sig icke bö¬
ra underlåta gifva Wessing anvisning på /.
A. Flintbergs år 1795 från trycket utgifna
Arbete: Örn Städernas nied Handel, Sjö•
fart och Bruksrörelse gemenskap ägande in¬
komster af Tolag-, Våg-, Hamn-, liro , Mä¬
tare och Packare penningar nu m., såsom in¬
nehållande på ett ställe det hufvndsakligaste,
sot» i alla dessa afseende» kan vara nödigt
att känna.
Fur öfrigt torde någon vidare åtgärd,
rörande Wes sin gs gjorda motion, så väl af
Utskottet 801U af Riksens Höglofl. Ständer
vara öfverflödig, då Kongl. Maj:t, i anled¬
ning af Riksens Höglofl. Ständers vid 1815
års Riksdag gjorda underdåniga hemställan
i samma ämne, redan i Nåder anbefallt Dess
och Rikets CommerceCollegium, att deröfver
afgifva underdånigt Utlåtande, samt detta
Collegium, sedan Konungens Befallningshaf-
vandes i Länen och Städernas Magistra¬
ters yttrande blifvit infordrade, nu är i till¬
fälle, att denna underdåniga pligt fullgöra.
Stockholm den 15 Maj 1818.
jBesv. och Ekon. Utsit. Betänkande».
N:r 128.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtshotts Utlåtande, öfver de
hos Högvärdiga PrestS tande t gjorde an¬
märkningar vid Utskottets den 5 sistlid-
ne Agrill afgifva Betänkande, i anledning
af åtskilliga väckta Motioner och gjorda
förslag, om vidtagande af nödiga ätgärm
der till förekommande af Härf vade Krigs¬
mäns permitterande och kringvandrande
i Ilandet, samt upphörande af Handt¬
verks Gesällers lika beskaffade vandring
frän den ena Staden och Orten i Riket
till dea andra.
Enligt livad ett fräd Högvördiga Prest-Stån-
det till Utskottet ankommet Protocolls - Ut¬
drag af den 27 sistlidne Apriil innehåller,
hafva anmärkningarne blifvit gjorde af Her¬
rar Biskopparne Doctor Ahnqvist, Friherre
Doctor Mörner och Doctor Faxe, Lectorn
Arenander, Professorerne Doctor Wijkman,
Forssell och Thyselius, samt Prosten Eli, hvil¬
ka hufvudsakligen anfört:
Herr Biskoppen Almqvist, ett, då per-
mitterade krigsmän och kringvandrande Ge¬
säller tilläfventyrs icke kunde genom för¬
fattningar hindras att tigga, hvilket väl vo¬
re önsbansvärdt, dessa personer icke borde
till bestraffning derföre anmäla.», utan i de
esv. och Ekon. Utsk. Ijetäukandcn, gjy
fall, då de med pockande eller hotande for¬
dra Understöd.
Herr Biskopen Friherre Mörner, att
Utskottets förslag, det den permitterade jar¬
len inom 8 dagar efter ankomsten till- den
församling, dit han är permitteradskall
hafva skaffat sig försvar hos någon god¬
känd person, vöre i den grad hårdt, att
verkställigheten icke syntes möjlig, knappt
tänkbar, äfvensom att förslaget, det värfvad
Nummerkarl, om han under permissions-ti¬
den får afsked eller blifver utur Compagni-
ets Bullor utstruken, icke skulle få qvar-
stadna i den Församling han då vistas, vö¬
re nog hårdt och obilligt; och trodde Herr
Biskopen för öfrigt, att en noggrann efter¬
lefnad af de uti Utskottets Betänkande åbe¬
ropade General-Ordres af den 26 Aprill 1817
borde tillräckligen svara emot det önskade
ändamålet.
Herr Biskopen Faxe, att, i händelse någon,
underdånig skrifvelse till Kongl. Majrtkomme
atti detta ämne expedieras, alla de olägenheter,
hvilka permitterade Soldaters kringvandringar
medföra, deruti mätte blifva detai lierade»
Herr Lectoren Arenander, att, utom
hvad Utskottet föreslagit, det tillägg
borde göras, att den permitterade karlen uti
passet uttryckligen förbjudes» att med tig¬
gande och pockande på Allmosor under sin
vandring från och tili Garnizons-orten ligga
Allmänheten till last, och att, om han der¬
med beträdes, sådant måtte få på passet af
Bihang till JXiksSt. Pr«$} *S*7-*8*8? Sami. &;r 107 108.
846 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäelt.
flen förolämpade antecknas, med äfventyr för
Soldaten, att antingen genast varda gripen
och återförd, eller ock vid återkomsten till
Regementet derföre till ansvar ställd} hvar¬
jemte den permitterads Soldaten icke borde»
utan gilltiga skäl och erhållen tillåtelse af
Pastor, under permissionstiden, få begifva
sig bort till andra ställen inom Länet, och
éj heller af Konungens Befallningshafvande
erhålla Pass till andra Lans besökande. Be¬
träffande ater Handtverks-Gesäller} så hade
Herr Lectorn önskat, att Utskottet föresla¬
git några Polis-anstalter, sorn kunnat återfö¬
ra dem til! ordentlighet och förbättring, hvil¬
ken Herr Lectoren ansett dem så väl be¬
höfva.
Pierr ar Professorerne Forssell och Wijk*
inan, att de voro af enahanda tankar med
Herr Lector Arenanderoch ansåge Herr
Professoren Doctor Wijkman Handtverks.Ge¬
sällernas kringvandringar vara för Landsbygd
den mera skadliga och betungande, än per-
mitterade Soldaters, hvarföre ock Herr Do-
ctoren förnyat dess förut gjorda yrkande,
att Handtverks-Gssällen måtte ställas under
Tj enstehjons-Stadgan, emedan Herr Doctoren,
lika med Herr Lector Arenander, icke kun¬
de inse, att Gesällers kringstrykande och
tiggerier har något det minsta sammanhang
med näringsfriheten.
Herr Professor Forssell hade dessutom
tillstyrkt, att i författningen måtte bestämde
utsättas, det kronobetjeningen bör åligga till.
synen deröfver, att permitterad Soldat inom
ftiésv. och Ekon. Utsk. Itctankanden.
8 da gar efter ankomsten till permissionsstäl-
let förskaffar sig behörigt försvar.
Herr Professor Thyselius hade yttrat
den önskan* att värfvade Soldaters rättighet
till permission mätte inskränkas mera än
Utskottet föreslagit, och blott en gång om
året beviljas; samt att den permitterad? Sol-
datert måtte under vandringstiden få behålla
hälften af sitt gage.
Hefr Prosten Ek hade förenat sig med
Herr Lector Arenander, och tillagt, att Ut¬
skottet äfven borde föreslå några medel till
förekommande af HandtverkS-GesäUers kring*
tandringar.
Utskottet, som af ofvan intagne yttran¬
den anser sig böra förmoda, att det Högvör-
diga PrestStåndet, hvarest nu ifrågavarande
ämnen blifvit motiverade, lärer, lika med
Vällofl. BorgareStåndet och Hedervärda Bon-
deStåndet, hvilka i alla delar bifallit Utskot¬
tets förra Betänkande, som af Höglofl. Iiid-
derskapet och Adeln ä'r äfslaget, gilla de
grunder, hvarpå Betänkandet hvilar, och hvar¬
uti Högvördiga Ståndet torde igenkänna Ut¬
skottets bemödanden, att, förnämligast vid.
sådana tillfällen, då omständigheterna kunna
hafva föranledt till väekandé af frågor, sorn
röra mer eller mindre tvång eller inskränk¬
ning af Medborgares frihet i afseende på de¬
ras utkomst och hittills begagnade, icke di-
recte förbudna medel och utvägar att förskaf¬
fa sig den, föreslå medelvägar, hvilka likväl
icke alltid äro de mest lätta att linna, får,
i anledning af de vid Betänkandet gjorde an¬
Eesv. och Ekon. Utsk. Betcinkanaen.
märkningar anföra, att, ehuruväl det utaf de
2me Respectiva RiksStånden, hvilka de bäg¬
ge nu förevarande ämnen närmast röra, lem-
iiade bifall åt Betänkandet, synes/ utmärka,
att de a£ Utskottet deruti gjorde, förslag ä-
ro grundade på billighet och Tidehvarfvets
fordringar, och att Utskottet således icke bör
hvarken mildra eller skärpa de medel, som
för ändamålens vinnande blifvit tillstyrkte,
Utskottet likväl anser sig kunna föreslå den
enda ändring uti förra Betänkandet, att, hvad
permitterade Krigsmän beträffar, den uti i:a
puncten af samma Betänkande föreslagna skyl¬
dighet för Soldaten, att under vistandet i
Församlingen icke öfvergifva den Interims-
husbonde, hvars försvar han njuter, förr än
han kan visa, det han erhållit annat lika
godkändt försvar, matte mildras på det sätt,
att, sedan karlen inom 8 dagar skaffat för
sitt uppförande en eller 2:ne Mäns borgen,
som af Pastor och Församlingen samfäldt
godkännes, han må äga frihet, att uppehålla
sip och arbeta hvar heldst inom Församiin-
O
gen honom för godt synes, utan något tvång
af den elier de personer, hvilkas borgen han
erhållit. Men någon annan ändring uti sitt
förra Betänkande anser Utskottet, på ofvan-
anförde skäl, sig hvarken böra eller kunna
föreslå, enär Betänkandet är af 2:ne Riks¬
stånd bifallet, och de hos Högvördiga Prest-
Ståndet gjorle anmärkningar icke heller gif¬
va Utskottet någon anledning till frågornas
annorlunda behandlande i det hela. Stock¬
holm den 15 Maj röi8.
JBesv. ock Ekon, Utsk. Betänkanden.
N:r 129.
Riksens Hbglofl. Ständers Allmänna Besvärs»
och EkonomiUbskotts Utlåtande, i anlccU
ning af gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottets Betänkande, rörande medel till
öfverflöclets hämmande, samt yrkaclt för+
bud mot yppighetsvarors nyttjande och
förbrukning m. m,
H öglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvör-
diga PrestStåndet och Hedervärda BondeStån-
det hafva till Utskottet återremitcerat dess
ofvannämnde Betänkande, hvarvid anmärk¬
ningar blifvit gjorde: hos Höglofl. Ridder¬
skapet och Adeln, af Herrar G, af Brink¬
man och P. G. Cederschöld y hos Högvördi-
ga PrestStåndet af Pierr Prosten Svedelius,
Pierr Comminister Bergegren, Herr Professor
Forssell och Pierr ProsLen Doctor Froberg;
samt hos Hedervärda BondeStåndet af Riks-
dagsfullmägtige Nils Månsson frän Malmö¬
hus Län, Berg från Bohus Län, Anders
Danielsson från Elfborgs Län och Johan
Longberg från Gefleborgs Län.
Herr af Brinkman anser Utskottet hafva
omfattat sådana förslag, som ej med dess
yttrade grundsatser stå i förening, enär
LTtskottet först antagit, att vid all Lagstift¬
ning den största möjliga consequence bör
iakttagas, hvartill, enligt Pierr af Brinkmans
tanka, hörer, att inga andra Lagar göras, än
de, som innehålla bestämda föreskrifter och
850 Besv, och Ekon, Utsk, Betänhanden,
åsyfta enkel verkställighet, men sedermera
tillstyrkt förbud emot bruket af sädana ut¬
ländska varor, som äro till införsel i Riket
•förbudne. Herr af Brinkman förmenar, alt
ett sådant förbud vore ganska svårt, om ej
omöjligt, att handhafva, underkastadt så mån¬
gå illusioner och åtföljdt af så många chi-
caner, att han för den executiva tuagtens
lugn afstyrfeer dess antagande. Den åtskill¬
nad, som Utskottet antagit emellan förbruk¬
ning af Caffe i eget hus med eller utan säll¬
skap, anser Herr af Brinkman mindre red¬
bar, och tror att den, som ej sjelfvilligt mäg-
tar lyfta sig till oberoende af andras fördo¬
mar och bruk, skall äfven ej genom tvångs¬
lagar kunna förbindas till tarflighet och spar¬
samhet, utan söka anledning att gäcka För¬
fattningens afsigt, då antingen Lagen måsta
hvila, eller angifvelser och åtal intränga i
husliga kretsar. AnmärkningsFörfattaren yt¬
trar vidare, att alla tiders exempel och de
under Sekler tillskapade ÖfverflödsFörodnin*
gars öde tala högt emot möjligheten af så¬
dana förbuds efterlefnad, med hvilka ingen¬
ting kan uträttas, förr än deras utfärdande
påkallas af tidens anda och de gå i bredd
med den allmänna öfvertygelsen; Och anser
Herr af Brinkman dessutom så mycket min¬
dre nödigt att nu besvära Kongl. Majit med
någon underdånig önskan i sådant ändamål,
som Kongl. Majit har tillgång på alla Co-
mitéers i Landsorterna yttranden och för¬
slag i detta ämne, i den händelse Kongl,
Majit i Nåder skulle finna för godt att nå¬
Lesy. och Ekon. Utså. Betänhanden, 851
gon ÖfverflödsFörordning besluta och utfärda.
Herr Cederschöld har förmenat, att en
ConcursStadga, tillräckligen sträng för att
afskräcka ifrån att lefva på andras bekost¬
nad, vore det bästa Correctif emot Luxe och
Öfverflöd j men deremot ansett en Öfverflöds-
Förordning vara den skadligaste af allt öf¬
verflöd. Likväl har Herr Cederschöld in¬
stämt med Utskottet deri, att allt hvad som
anses nödigt förbjudas till införsel, bör äfven
till bruk och nyttjande förbjudas, heldst ett
annat förhållande vore en uppenbar motsä¬
gelse. Hvad Utskottet föreslagit i afseende
på Caffe, synes Herr Cedersköld endast leda
till oredor, i synnerhet som orden samqväm
och sällskaper skola sakna tillräcklig be¬
stämdhet. Och, då för öfrigt den vinst för
det Allmänna, som Utskottets förslag möjli¬
gen kunde medföra, vore alltför obetydlig,
för att kunna motväga de dermed förknip¬
pade olägenheter, önskar Herr Cederschöld,
att allt hvad Utskottet sagt om Caffét måtte
alldeles förfalla, heldst en inskränkt tillåtelse
är mycket skadligare an ett fullkomligt för¬
bud.
Herr Friherre Ludvig Boye har dere¬
mot hemställt, att Utskottets tillstyrkande
rörande confiscerade varors försäljning till
export mätte antagas; deruti Hefr af Brink¬
man instämt, med tillägg att utskeppningen
, deraf må få verkställas ifrån alla Städer, der
varorna blifvit förbjudna,
Herr Prosten Svedelius har väl gillat
Utskottets antagna grundsats, att allt sorn är
052 Besv. och Ekon. lTtsk. Betei nkanden.
förbjudet till inFörsel, äfven bör vara förbju¬
det till förbrukning; men deremot ansett
Utskottets tillstyrkande i fråga om Cafféför-
budet ej kunna medföra åsyftad verkan, hvil¬
ket tillräckligt skall blifvit ådagalagdt af, i
detta afseende utfärdade och ännu gällande
Författningar. Herr Frosten förmodar dess¬
utom, att ordet samqväm ej skulla kunna
bestämmas, och att ett sådant partielt förbud,
som Utskottet, i afseende på dessa, föreslagit,
skulle bereda tillfälle för de ledsammaste
chicaner, utan att någon hufvudsaklig vinst
deraf vore att förvänta. På dessa skäl, och
enär Riksens Ständer redan fattat det beslut,
att bruk af öfveiflödsarticlar, hvaribland Caffe
visserligen kommer att räknas, skall taxera»
till Bevillning; tror Herr Prosten ej, att en
ÖFverflödsFörordning kan tillstyrkas, så framt
Statens påräknade inkomster skola utgå, och
anser rådligast, att tili Kongl, Maj:ts Eget
Nådiga godtfinnande öfverlemna denna sak,
utan att dervid något till- eller afstyrka.
Pierr Comminister Bergegren har före¬
slagit, att öfverflödsvaror må till förbrukning
tillåtas, men under villkor af beskattning, i
synnerhet på Utländska öfveiflödsarticlar,
hvilken beskattning likväl ej borde blifva så
ringa, att det derigenom sökta vigtigaste än¬
damålet, förminskningen af de Utländska öf-
verflödsvarornas förbrukning, ej förfelades.
Hvad Caffe beträffar, h ar Herr Comministern,
i anseende till dess höga pris för de mindre
bemedlade, äfvensom förnämligast för dess
skadliga inflytelse på .handelsvågen, önskat,
Besv. och Ekon. Utsk. Betunkanden, (355
att det, jemte alla dess surrogater, måtte helt
och hållet förbjudas.
Herr Professor Forssell har förklarat,
att han trodde Riksens Ständer ej kunna
hos Kong!. Majrt anhålla om någon ytterli¬
gare Författning emot Yppighet och Öfver¬
flöd. Om Caffe skulle förbjudas, förmenar
Professorn, att man skulle begagna något an¬
nat surrogat, som kanske vore lika kostsamt,
men mindre helsosamt, och tror för öfrigt,
att, då hvarje enskild Ledamot i samhället
icke ville hushålla för sig sjelf, skola alltid
Regeringens omsorger och åtgärder i denna
del till det mesta blifva frugtlösa.
Herr Prosten Lector Fröberg har trott,
att, då Riksens Ständer ej sjelfva kunna ut¬
tänka tjenliga medel till hämmande af luxe
och öfverflöd, det vore olämpligt att besvä¬
ra Kongl. Majrt med någon underdånig an¬
hållan x detta hänseende, serdeles som Pro¬
sten befarade, att Kongl. Majrts härom ut¬
färdade fadérliga förmaningar saknat önskad
verkan; på hvilken grund Herr Prosten äf¬
ven tillstyrkt, att Utskottets Utlåtande måtte
ogillas.
Dessa anmärkningar hafva blifvit besva¬
rade af Herr Prosten Doctor Vijkman, Herr
Prosten Flasselroth, och Herr Prosten Alm¬
qvist, hvilka instämt i de grunder, Utskot¬
tet i sitt Betänkande antagit 3 och har Herr
Prosten Öhrvall förenat sig tued ^Prosten
Wijkman och Prosten Ahnqvist.
Hos Hedervärda BondeStåndet har Riks¬
dags! ullmägtigen Nils Månsson från Malmö¬
854 SesV’ och Ekon. Utsk, Betänkanden.
hus Län förnyat sitt påstående, att Caffét,
hvars import skall öfverstiga hele Jernex-
porten, måtta helt och hållet till införsel
och förbrukning förbjudas • deruti Riksdags¬
mannen B et'g från Bohus Län instämt, med
åberopande af de i dess reservation anförda
grunder,
BiksdagsFullmägdgen Johan Wessing
från Vesterås Län har deremot béstridt det
yrkade förbudet, på den grund, att Bevill¬
ningsutskottet ernade å ifrågavarande artikel
förseslä en consumtions-afgift, beräknad tili
dubbelt belopp för Ståndspersoner emot all¬
mogen * och skulle äfven, i händelse &f för¬
bud, Bevillningen betydligen förökas, genom
minskningen af da för Statsverket påräkna¬
de inkomster för Tullafgiftau å inkommande
Caffe.
RiksdagsFuUmägtigen Anders Danielsson
från Elfsborgs Län har ansett vid Utskottets
behandling af den väckta motionen förtjena
anmärkas dess underlåtenhet att närmare
detaillera hvad som borde för öfverflöd anses
och förbjudas, samt förmenat, att Utskottet
bort inkomma med ett bestämdt Förslag
till ÖfverflödsFörfattning, grundad på. de
serskilda Comitéers åsigter i ämnet, hvilka
deröfver afgifvit Utlåtanden ; hvarförutan
Riksdagsmannen trott, att Utskottet ej bort
ingå i något yttrande rörande Gårdfari-
handeln, då motion härom ej blifvit väckt.
Och har Riksdagsmannen för öfrigt ansett
Ekonomiutskottets Utlåtande i detta äm¬
ne vid 1815 års Riksdag ej innefatta nå¬
Hes v. och Hilton. Ut sk. Het änkan den. Q55
got, som ådagalade farhåga för Gårdfarihan.
delns skadeliga inflytande,
RikdagsFullmägligen Johan Longberg
har yrkat återremiss af Betänkandet i den
del som angick Caffet, i afseende på hvars
totala förbud han helt och hållet inBtämt uti
Riksdagsmannen Bergs yttrade tanka.
Dessutom har Hedervärda BondeSlåndet
i allmänhet understödt den af Berg yttrade
mening, hvarvid Ståndets Taleman gjort det
tillägg, att han ansåg det vara BondeStåndet
värdigt, att genom Förslaget, om totalt Caffe -
förbud göra första steget till öfverflödets
hätnmandc, samt derigenom ådagalägga sitt
nit för Fosterlandets väl och sin förmåga,
att utan uppoffring lemna ett Utländskt öf¬
verflöd, lika opassande detta Stånd, som
skadligt för det Allmänna,
Dessa sålunda gjorde anmärkningar har
Utskottat med noggrann uppmärksamhet öf¬
verväga!, och får nu med anledning deraf
vördsamt meddela sina tankar.
Hvad först angar den anmärkningen, att
Utskottet sjelf felat emot dess antagna prin¬
cip rörande vigten af en consequent Lagstift¬
ning, då Utskottet tillstyrkt, att Utländska
Öfverflödsvaror, som äro till införsel förbjud-
ne, älven böra till bruk och nyttjande för¬
bjudas 5 emedan till consequencen skall höra,
att inga andra Lagar göras, än de som inne¬
hålla bestämda föreskrifter och åsyfta enkel
verkställighet, så får Utskottet härvid för¬
klara, att, enligt Utskottets tanka, är ända¬
målet med förbudet emot Utländska Öfver»
85<5
Bast), och Ekon, Utsk, Betankanden,
flödsvarors införsel att hindra deras förbruk¬
ning. Att tillåta denna, är således att mot¬
arbeta det ändamål, sorn man vill vinna;
och, som consequence är en alltid likstämmig
utveckling af en antagen princip, måste o-
stridigt hvarje åtgärd, som hämmar eller
motverkar denna utveckling, vara incoRse-
quent. Bestämda föreskrifter och enkel verk¬
ställighet äro visst hufvudpakliga kännemär¬
ken på en god lag ; men dessa torde för¬
nämligast angå dess former, hvilka ej med
Lagens grundprinciper böra förblandas. Er¬
farenheten, som förr eller senare lägger i
dagen de stadeliga följderna af origtiga eller
försummade åtgärder, har äfven visat det
menliga inflytande, som ifrågavarande tillåt¬
na förbrukning och försäljning medfört, ej
mindre på den inhemska industrien, än på
sedligheten. Lurendrägeri och Tullförsnill¬
ning måste ovillkorligen uppmuntras derigen¬
om, att den till införsel förbudna varan ^får
brukas och begagnas. De inhemska Fabrikerne
och Näringarne, som ännu ej kunna uthärda
concurrence med Utländningen, hafva fått vid¬
kännas de känbaraste förluster härigenom, enär
i sådana fall icke en gång en afpassad Tull
jemkar försäljningspriset å den Utländska
varan; och bidrager denna tillåtna förbruk¬
ning äfven att hos Nationen underhålla den
kallsinnighet för egna producter, och det
begär efter Utländsk yppighet, hvarföre hon
ej orättvist torde tadlas. Missbruk och öf-
verträdelser af Lagar kunna ej undvikasj men
dessa missbruk äro ej ett skäl emot Lagens
JBzsi). och Ekon. Jjtsk. Bétänhanäen. §57
Stadgande, ty i sådant fall skulle sluteligen
all Lagstiftning komma att upphöra. Rätt¬
visa och nyttiga Författningar kunna alltid
handhafva? utan chicabsr, då deras verkstäl¬
lighet grundar sig på bestämda föreskrifter,
som ej förnärma medborgerliga rättigheten
Skulle verkställande magt en öfverträda grän-
sorna af sin myndighet, finnas äfven band
på dessa öfverträdelse!'. Genom de villkor,
som Utskottet antagit för sitt tillstyrkande i
dietta ämne, har Utskottet äfven sökt att
förekomma dessa olägenheter, äfvensom Ut¬
skottet väl insett svårigheten af den härvid
förekommande Controlleu, men likväl vid
granskningen af de mångfalldiga Artiklar, nu
gällande Sjötulls-Taxa å till införsel förbjud¬
na varor upptager, trott den i allmänhet
kunna verkställas, och en befarad eludering
af Författningen genom dess uppmärksamma
handhafvande till det mesta förtekommas.
Af dessa skäl kan Utskottet ej frångå det
tillstyrkande, Utskottet i denna del medde¬
lat.
Vidare anmärkes, att, enär flere Seklers
erfarenhet talar högt emot möjligheten af
ÖfverflödsFörordningars efterlefnad, med hvil¬
ka ingenting kan uträttas, förr än deras ut¬
färdande påkallas af tidens anda, och de gå
i bredd med den allmänna öfvertygelsen, bör
Kongl. Majit nu ej besvaras med någon un¬
derdånig önskan i sådant ändamål. Till svar
härå får Utskottet vördsamt anmäla, att
Utskottet med sitt tillstyrkande i denna del
ej egentligen åsyftat utfärdandet af en Öf-
g^g Besv. osli Ekon. Utsk. Betänkandeit,
verflödsFÖrordning, utan endast af en För-
fattning, som står i oskiljaktigt samband med
ett redan gällande påbud, och som skulle
tjena att i hög grad medverka till det ända¬
mål, som med detta åsyftas. Att tidens an¬
da och allmänna öfvertygelse» ej nu skulle
gynna framgången af en sådan Författning,
har Utskottet svårt ått finna, då öfverllödeta
hämmande lange varit ett hufvudsakligt fö¬
remål för Kongl. Maj:ts Nådiga omsorger 5 då
Riksens Ständer för 5ne år sedan tillstyrkt
en verklig ÖfverflödsFörordning; då äfven un¬
der nu påstående Riksdag kraftiga medel
blifvit offenteligen yrkade af dem, som tol¬
kat Ständernas tänkesätt 5 och då sluteligen
motioner härom ^blifvit hos gne respectiva
RiksStånd väckte och remitterade. Om ej
allt detta vittnar, att nationens tankesätt och
tidens anda synas gynna kraftiga åtgärder
till öfverfiödets hämmande ; så vet Utskot¬
tet ej, på hvilka tecken en sådan tidsanda
skall igenkännas. Att efterkomma dessa all¬
männa och offentligt yttrade tänkesätt, var
äfven ett af hufvudmotiverna för Utskottets
tillstyrkande, hvarvid det likväl sökt iaktta-
taga alla försigtighetsmått, att den sanna
medborgerliga friheten på minsta sätt måtte
förnärmas. Genom hvad nu blifvit anfördt,
tror Utskottet sig äfven hafva besvarat de
anmärkningar, sorn några Ledamöter inom
Högvördiga PrestStåndet i detta hänseende
meddelat.
Med anledning af hvad som blifvit an»
mäikt deremot, att Utskgtt^t ej uppgjort
Et sv. och Ekon. Utsk. Belcinkänden.
Förslag till en detaljerad ÖfverflödsFörord-
ning, får Utskottet förklara, att det endast
åligger Utskottet, enligt grundlagens före¬
skrifter, uppgifva grunderna för Ekonomiska
Författningar, men ej att ingå i specialiteter,
som erfordra vidlyftiga undersökningnr och
en fullständig kännedom af serskildta förhål¬
landen och omständigheter, hvilkas närmare
utredande ej ligger inom gränsort}# för Ut¬
skottets befattning.
Hvad angar de gjorda anmärkntngarne
emot det af Utskottet föreslagna CafFéförbu*
det; så, enär Utskottet inhämtat, att Högloft.
Bevillningsutskottet tillstyrkt en lämplig af¬
gift för consumtionen af denna Artikel, för¬
modar Ekonomiutskottet, att en betydelig
förminskning i Cafle-consumtionen skall ge¬
nom detta medel ernås på samma gång,
som för Staten derigenom beredes en betyd¬
lig inkomst; och har Utskottet på dessa skäl
ansett sig böra frångå sin härom gjorda hem¬
ställning.
På det en säkrare controll matte kunna i-
akttagas vid utförseln af confiscerade förbjud¬
na utländska varor, har Utskottet tillstyrkt,
att de endast skulle få utföras från Stock¬
holm och Götheborg, men, då flere olägen¬
heter genom den längre transport, som här¬
vid blefve oundviklig, skulle uppkomma, får
Utskottet, med ändring af sin förut yttrade
tanka, nu föreslå, att utförseln af förbrutna
utländska varor må ifrån de större stapelstä¬
derna i Riket få verkställas.
Då Utskottet fästat sig vid Gårdfari-
g<5o Besil, och Ekon. Utsh. Eetänkandcn.
handelns skadlighet, har detta endast skett
vid den allmänna framställningen af de orsa¬
ker, sorn Utskottet ansett bidraga till Öfver-
flödets kringspridande; och, enär Gårdfarihan¬
del , enligt Utskottets tanka, står i ganska
nära samband med frågan om öfverflödet,
har Utskottet ansett sig med fullt skäl kun*
na deröfver i allmänhet meddela sina tankar,
ehuru någon serskild motion ej derom blif¬
vit väckt; och har Utskottet ej heller nu fun¬
nit anledning att förändra sitt häröfver af-
gifna yttrande.
Sluteligen får Utskottet vördsamt till¬
kännagifva, att dess ifrågavarande Betänkan¬
de blifvit af Vällofl. BorgareStåndet bifal¬
let. Stockholm den 22 Maj 1818.
N:r 150.
Päksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomi Utskotts Utlåtande, i anled¬
ning af anmärkningar vid återremittera¬
de Betänkandet rörande Exclusiva Privi¬
legiers meddelande.
(J enom ProtocollsUtdrag af den fade Maj,
har Högvördiga PrestStåndet behagat återre¬
mittera Allmänna Besvärs- och Ekonomiut¬
skottets af de öfriga 5ne RiksStånden gilla¬
de Betänkande, rörande inskränkning i Ex¬
clusiva Privilegiers meddelande, på, grund af
fiäre Ledamöters inom Ståndet gjorde an¬
märkningar, inneha Hände, att den af Utskot¬
Eesv. och Ekon. UtskBetånkanden. q6i
tet föreslagna underdåniga hemställan om
utgifvandet af en Författning, som bestämmer
grunderna och villkoreii för meddelandet a£
vissa uteslutande rättigheter m. m., både vo¬
re öfverflödig och olämpelig.
Utskottet, som icke kan erkänna rigtig-
heten af de förutsättningar, som ligga till
grund för dessa anmärkningar, har följakte-
ligen af dem icke kunnat hemta anledning
att förändra dess i det återremitterade Be¬
tänkandet yttrade tanka, som af de öfriga
5:ne RiksStånden redan blifvit bifallen. Stock¬
holm den 22 Maj 1818.
N:r 151.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besoärs-
och Ekonomiutskotts Utlåtande) i anled¬
ning af anmärkningar tiel återremittera¬
de Betänkandet om Export-af Landtman-
na-produeter.
^enom ProtocöllsUtdrag af den 4 inneva¬
rande Månad, har Höglofl. Ridderskapet och
Adeln behagat återremittera Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomiutskottets Betänkande, rö¬
rande väckt motion om frihet För Landt-
mannen att mot låg eller ingen Tull få ex¬
portera sina produeter, i anledning af föl¬
jande dervid gjorde anmärkningar :
1:0 Af Herr Cederschöld: att han finner
Bihang till RiksSt. Protf i8t7*«-S'8> 8-'^e Sami. Nr: i.0.9. 110;
gés Besv. och Ekon. Utsk. Eetänhanden.
i högsta grad obilligt hindra utförseln a£
Landtmanna - Producter, under det samma
slags varor äro till införsél tillåtna. Om ut¬
förseln och införseln vore lika fri, skulle i
hans tanka handels-balancen säkrast bibehål¬
las i jemvigt, och den stora skiljaktighet i
prisen på serskilda Orter, som man nu ser
inträffa, ej kunna aga rum: f
2:0 Af Herr Grefve Mörner, A. G., att
Utskottet måtte anmodas närmare uppgifva
på hvad sätt, och med hvad villkor en fri
export af Landtmanna-varor må kunna be¬
fordras.
Vid besvarandet häraf, har Utskottet
icke trott sig böra underlåta att tillkännagif¬
va, huru oväntadt Utskottet funnit, det nå¬
gon kunnat anse Utskottets Betänkande in¬
nefatta antingen direct, eller indirect tillstyrkt
hinder emot Svenska producters utförsel, då
så väl det åter-rerrJtterade Betänkandet, som
äfven en blott flyktig kännedom af Författ-
ningarne i detta afseende, i Synnerhet den
om en fri Victualie-han del af den 31 Augu¬
sti 1815, tillräckligen upplyser, att utförseln
af sådana slags varor, som i Herr Friherre
WrångeIs motion nämnas, med högst få un¬
dantag, och hvilka nästan ensamt innefatta
Skogs-efFecterna, icke allenast icke är för¬
hindrad, utan ej en gång belagd med hälf¬
ten så stora Tullumgälder, sorn införseln a£
samina slags varor.
För öfrigt, och af samma anledning, har
Utskottet, sorn uti frågan om SkogsefFecter-
nas export afgifvit serskildt Betänkande, is¬
Besv. sch Ekon. Utslc. Betänkande».
te ku-.nat eller behöft nu föreslå några nya
villkor för samma varors export, eller i nå¬
got afseende göra tillämpning af de, till vin¬
nande af samma ändamål, författade anmärk¬
ningar vid det återremitterade Betänkandet,
hvilket dessutom de Öfriga 3:ne RiksStånden
behagat gilla. Stockholm den 22 Maj 1818.
N.-r 132.
Riksens Högloft. Stanclers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Utlåtande i anled¬
ning af gjorde anmärkningar vid dess
afgifna Betänkande om inrättande af ett
Be s-p arings Butik till förmon för fattiga
arbetare.
Detta Betänkande, som af Höglofl. Ridder-
skåpet och Adeln samt Hedervärda Bonde-
Ståndet är gil! ad t, har ifrån Högvördige
PrestStändet och Vällofl. Borgare - Ståndet
blifvit återremitteradt på grund af följande
dervid gjorde anmärkningar:
Att den högsta möjliga säkerhet ar ett
hufvudsakligt villkor för den yrkade bespa-
ringsanstalten, och, som allmänheten icke kan
hafva så oinskränkt förtroende för enskilda
personer, som för ett allmänt penningeverk,
hvilket står under Riksens Ständers Styrel¬
se och öfverinseende, bör Inrättningen stäl¬
la s under Riksgälds-Contoirets vård och för¬
valtning j att försök med denna inrättning
g64 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn.
böra skyndsamt anställas, åtminstone i Stock¬
holms Stad, hvarjemte af serskilda Ledamö¬
ter blifvit yrkadt, att densamma måtte för¬
enas antingen med Fattigförsörjnings-anstät¬
terna, Seraphimer-Ordens Gillet eller ock upp¬
dragas åt öfverståthållare Embetet, äfvensom
för Landsorterna, åt Konungens Befallnings¬
hafvande, eller Länens Hushållnings»?. llska-
per j att Postfrihet för de medel, som ifrån
Landsorterna till besparingsfonpen härstädes
in<ändas, må äga ruth; samt slutligen att den
af Utskottet föreslagna öfversättning af En¬
gelska Brochurer till spridande af kännedom
och upplysning rörande detta ämne är öf¬
verflödig och utan nytta.
Efter noggrant öfvervägande af hvad så¬
lunda blifvit anmärkt vid det återremitterade
Betänkandet, får Utskottet anföra, det Ut¬
skottet, som redan erkänt nyttan och värdet
af i fråga varande anstalt, icke kan frånträda
den då yttrade mening, att en större upp¬
märksamhet först bör beredas åt det gjorda
förslaget, och att en i allmänna opinionen
stadgad kännedom om dess ändamål bör före
gå verkställigheten deraf. Skulle likväl Bik-
sens Höglofl. Ständer, i enlighet med hvad
af flera blifvit yrkadt, icke anse saken be¬
höfva en sådan förberedande åtgärd, utan
vara af allmänna rösten så påkallad, att den
genast kan bringas i verkställighet med den
nytta och fördel sorn åsyftas; så förutsätter
detta ett förhållande, sorn Utskottet, för sin
del mera kan önska än förmoda ; och lärer
då detta, likaså säkert, som andra dylika l«f-
Besv. och Ekon. Utsi. Eetähkanclcn. Q6$
liga och nyttiga företag, af sig sjelft, och ti¬
tan all åtgärd af Konung och Ständer, snart
vinna en fullbordan, hvilken af inga allmän¬
na nu gällande författningar kan anses vara
hindrad. Men, hvad det förnyade yrkandet
angar, att Inrättningen skulle ställas under
BiksgäldsContoirers administration, får Ut¬
skottet, som för sin del förblifver vid den
tanka, att en sådan utväg är mindre lämplig,
endast tillägga, att detta Utskotticke Kr i tillfäl¬
le känna, huruvida Riksgälds-Contoiret skul¬
le kunna emottaga denna befattning, och fö¬
reslår fördenskull, att Riksens Höglofl. Stän¬
der, till utrönande af förhållandet härmed,
ville inhemta StatsUtskottets Utlåtande.
Slutligen vill Utsko'tet hafva erinrat,
att Utskottet med den föreslagna öfversätt-
ningeu visserligen icke haft i ögnasigte opi¬
nionen eller upplysningen af de lägsta Clas-
serna, som anmärkningsförfattaren förmodat.
Utskottet har tvertom trott, att de mera odla¬
de och bildade Classerne af Allmänheten,
som det egentligen tillhör att nitälska för
Inrättningens befodran, och hvars omdöme
.alltid mäste verka på de ringare FolkCIas-
sernas, för hvilkas nytta oftanämnde anstalt
egentligen är ämnad, sjelfva icka böra sakna
upplysning, då de skola upplysa de andra
och leda öfvertygelsen till begagnande af en
anstalt, som har deras välfärd till ändamål.
Stockholm den 22 Maj 1818.
Besv, och Ekon- Utsk. Betilnkapden.
N:r 135.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och Ekonomi-Utskotts ytterligare Utlå¬
tande, angående förvaltningen och, Redo¬
visningen af de till Hospitaler m. m. an¬
slagna medel,
G
enom Protocolls-Utdrag af flen 21 uti
jiästlidne Månad, har Högvördig® Prest-Stån-
det till Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs-och Ekonomi-Utskott återvemitterat
dess Betänkande, angående yrkade förän¬
dringar uti förvaltningen och redovisningen
af de till Hospitalers, Läzaretters och Barn¬
hus underhåll anslagna medel; med anled¬
ning af gjorde anmärkningar emot samma
Betänkande utaf Herrar, Biskopen m. m. Do¬
ctor Faxe, Prosten m. m. Kolmodin, Dom¬
prosten Dootor Graffman och Theologi* Le*
ctorn, Doctor Knös.
Dessa' såmedelst meddelade anmärknin¬
gar äro alla ställda mot Betänkandets i:sta
moment, rörande disposition af de, genom
privata donationer och för någon viss lands¬
ort gjorda fromma stiftelser, inflytande
medel, hvaröfver Utskottet tror sig hafva u-
ti det återremitterade Utlåtandet uppgifvit
jå grundads skäl, att Utskottet icke fean der¬
utinnan förändra sin öfvertygelse. Och, då
härtill kommer, att detta Utlåtande blifvit
af de 3:ne öfriga Respectiva RiksStånden gil-
ladt och godkändt, nämligen af Högloft. Rid.
derskapet och Adeln under den i6:de, af Väl-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
lod. BorgareSfåndet den 2g:de, samt af He¬
dervärda BondeStåndet den i5:de Maj ; så
finnér Utskottet icke något ytterligare tillhö¬
ra sin åtgärd, än att ett sådant förhållande
vördsamligen, och enligt Högvördiga Prest-
Ståndets anmodan, skyndsamligen uppgifva.
Stockholm den i Juni 1818.
N:r 134.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekon. Utskotts Betänkande, i anled¬
ning a t uppgifvet Förslag att erhälla
för vissa år faststäldt sädespris.
Höglofl. Riddersfcapet och Adeln har till
Utskottets handläggning öfverlemnat 2:ne Me¬
moria ler af Herr Friherre Achates Carl von
Flaten, deruti, till förekommande af de olä¬
genheter, som i synnerhet den mindre be¬
medlade Iöandtmannen, får vidkännas deraf,
att han ej kan beräkna något visst pris för
den Spannemål, han kan hafva att aflåta, vi¬
tan ofta nödsakas, till bestridande af ound-
gängeliga utgifter och onera, föryttra sin säd
åt personer, som begagna sig af hans förlä¬
genhet och missbjuda honom, föreslås: att
bestämdt pris, hvarföre ett medium af förra
årens gångbara priser borde sökas, må under
mellantiderna af hvarje Riksdag stadgas för
uppköpet af den Spannemåi, sorn af Allmän¬
na Magasins Directionen besörjes och för¬
menar Memorialens Författare, att Landtman-
nen härigenom skulle kunna göra en säker
(563 Ees)). och Ekon, Utsk, Betänkande».,
beräkning både För sina inkomster och be~
hofver, äfvensom ali jord erhålla ett be¬
stämdt värde, samt ej för vanpris blifva bort¬
såld.
Utskottet, som under öfverläggning före»
Iiaft detta mål, medgifver helt och hållet nyt¬
tan deraf, om ett efter tidernas förhållande
jemkadt pris å spannemål kunde stadgas;
men, ehuru ej något detailieradt förslag blif¬
vit i Memorialerna uppgifvet, förmodar Ut¬
skottet, att det åsyftade ändamålet ej kunde
på annat sätt vinnas, än att Magazins-Dire-
ctionen för det fixerade priset uppköpte ^11
den Spannemål, som Liefve densamma till sa¬
lu utbjuden.
Följden häraf blefve ovillkorligt den,
att, i händelse af goda sädesår, Magazins-Di-
aectionen öfverhopades ined en ofantelig
Spannemålsquantitet, möjligtvis genom miss¬
bruk äfven af Utländsk production. För att
liunna besörja ett sådant uppköp, fordrades
ostridigt en så stor fond, alt den troligen ej
af Statens tillgångar kunde bestridas, hvarvid
uppbyggandet och underhållandet af en oräk¬
nelig mängd Magaziner, samt aflöningen till
Tjenstemän och Betjening betydligen skulle
oka utgifterna. Af des*a anledningar, och
då så många svårigheter skulle möta verk¬
ställigheten af det uppgifna förslaget; finnér
Utskottst, oaktadt det goda ändamål, som
derigenom blifvit åsyftadt, sig sj kunna
åden gjorda motionen tillstyrka bifall; hvil¬
ket dock till Riksens Högfall. Ständers egen
Besa. och Ekon. Utsk. Betankanden, (j6p
pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den l Juni 1818.
N:r 155.
Fåksens Högloft. St cinders Allmänna Eesvärs-
och Ekon. Utskotts ytterligare utlåtande
öfver väckt fråga om förändring i För¬
samlingarna skyldighet att vårda de
'fattiga.
Uti ProlocolIsUtdrag al den 24 uästlid-
»0 Februari bär Höglofl. Ridderskapet och
Adeln återremitterat Utskottets Betänkande
i anledning af väckt fråga om förändring i
Församlingarnas skyldighet att vårda de fat¬
tiga. De anmärkningar, som föranledt till
återremissen, äro gjorde af Herr Grefve Mör¬
ner, Adolf Göran, H*trr af Brinkman, Gu¬
staf, samt Herr Flach, Carl Fredric, och in¬
nefatta hufvudsakligen den erinran, att ifrå¬
gavarande ämne hade ett omedelbart samman¬
hang med ett annat af vida större omfatt¬
ning och betydenhet, nämligen det, som an¬
går enskilda personers rättigheter till för¬
svar och tili inflyttning ur den ena Försam¬
lingen i ea annan; hvarföre Utskottet bort
behandla ämnet i sammanhang med den all¬
männa Fattigvården och utarbeta ett förslag,
bygdt på sådana grunder, att å ena sidan
enskildas^ personliga säkerhet hlefve beva¬
rad och å den undfå Församlingarnes rätt i
afseende på Fattigvården iakttagen, och haf-
g7® B^sv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
va dessutom åtskilliga andra grunder blif¬
vit uppgifne till ledning för Utskottets ä-
skade åtgärd'.
I anledning af hvad sålunda blifvit an-
fördt, får Utskottet vördsamt tiilkän nagifva,
att, enär den motion, som gaf anledning till
Utskottets Betänkande, endast åsyftade en för¬
ändring i den del af Fattigvården, sorn 1788
års Förordning upptager, ansåg Utskot¬
tet sig serskildt böra behandla detta ämne,
och ej utsträcka Betänkandet längre, än som
af den gjorda motionen påkallades 5 Och har
Utskottet uti 2:ne sednare utlåtanden N:ris 85
och 86, rörande allmänna fattigvården, med¬
delat sina tankar i anledning, af öfriga i det¬
ta ämne remitterade Memorialer, till hvilka
utlåtanden Utskottet nu får vördsamt hänvi¬
sa. För öfrigt får Utskottet anmäla, att dess
ifrågavarande Betänkande redan blifvit af 3:ne
Riksstånd bifallet.' Stockholm den 1 Juni
I8i3.
N:r 156.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvnrs-
och Ekonomiutskotts ytterligare Utlåtan¬
de, rörande beståndet af sådana Contra-
eter om Presträttigheter, hvil ka emellan
Pastorer och Församlingarna upprättas.
•tiögvördige PrestStåndet har uti Protocolls-
Utdrag den r:a nästlidne Aprill återremitte¬
rat Utskottets Betänkande, rörande bestån¬
Besa. och Ekon, Btsk, Betänkanden. 871
det af sådana ContTacter, som emellan Pa-
Storerna och Församlingarne upprättas, dere-
mot anmärkningar blifvit gjorde af Herr Bi¬
skopen Friherren Doctor Mörner, Herr
Professorn Doctor Wijkman, Herr Bisko¬
pen och vice Talemannen Doctor von Rosen¬
stein, Herr Biskopen Doctor Faxe, hvaruti
Herrar Biskoparne, Doctorerne Muray och
Eberstein samt Herr Prosten, Lector Felle¬
nius sig förenat. — Omförmälde anmärknin¬
gar äro hufvudsakligen rigtade emot Utskot¬
tets tillstyrkande, att sådane Contracter, hvil¬
ka uppgöras emellan Pastorer och Församlin¬
gar endast för den tid Pastor inom Försam¬
lingen qvarblifver, böra få upprättas, utan
att Krono- och Consistorii-Fullmägtige äro
tillstädes; hvilken hemställan blifvit ansedd
möjligen ledande, ej mindre till menliga följ¬
der för efterträdare, än äfven till oordningar
vid skeende Prestval, hvarvid någon gång
dylika Contracter skola blifvit ingångne, så¬
som beredande pluralitet för någon till en
lägenhet missiverad Prestman. — Med anled¬
ning häraf tillstyrkes, att vid alla generella
Contracter om Presträttigheter, vare sig vid
hvad tid som heldst afs lutade, de af Konun¬
gen föreskrifne omständighet må ovillkorligen
iakttagas och efterlefvas. —■
Pierr Professorn Thyselius och Herr
Biskopen AUrnqvist hafva deremot trott skill¬
nad nödvändigt böra göras emellan de Con¬
tracter, hvilka uti Allmän Sockenstämma på
en gång med hela Församlingen afslutas,
samt emellan de Contracter, hvilka Pastorer
872 Eesv. odi Elion. Utsh. Betänkcinden,
uppgöra med en eller flere af sira åhörare;
och med anledning häraf ansett Krono-* och
Consistorii-Fnllmägtiges närvaro endast i
förstnämnde fail behöflig, meri vid de sist*
nämnda Contraetenias upprättande, om icke
omöjlig, åtminstone hinderlig; heldst sällan
tj en liga öfverenskommelse!’ med hela Försatn-
lingarne kunna träffas, men deremot enskildt
med flera hemmansägare ofta blifvit uppg joxa¬
de, hvilka serskilda ofverenskommeljser skul¬
le mota betydliga hinder, i händelse Krono-
och ConsistoriiFullmägtige dervid måste va¬
ra närvarande, och äfven lända till upphäf-
vande a i de billiga Contracter, hvilka redan
på flere ställen blifvit träffade.
I denna tanka har Herr Prosten Lector
Fröberg och Herr Prosten Hagberg instämt.
Herr Prosten Aspelin har ansett mindre lämp¬
ligt och nödigt, att Consistorii- och Krono-
Fnllmägtige äro närvarande vid tillfällen, då
en tillträdande Pastor förblifver vid de cfver-
enskommelser, som af ålder emellan Pasto¬
rer och deras Församlingar ägt rum: uti
hvilken tanka Herr Prosten Öhrvall sig före¬
nat. —
Med anledning af dessa anmärkningar
får Utskottet förklara sitt tillstyrkande vara
grundadt på den Princip: att hvar och en
har rättighet till en annan efterskänka den
fordran ejder inkomst, som honom med rät¬
ta tillkommer, och hvaröfver han äger full
disposition, utan att han vid ett dylikt till¬
fälle bör bero af tredje mans tillåtelse eller
föreskrifter» Så snart efterträdare» rätt kan
Eésv. och ILkon, Utsi', Betänhanäen.
Ö73
komma i fråga, anser Utskottet behöriga
Fullmägtige böra anlitas; men Utskottet kan
omöjligen inse, att genom öfverenskommel-
ser, som endast äro ingångne på den tid, rät-
tigheterne af Pastor innehafvas, andras rätt
kan förnärmas. -— iOm han ock genom allt¬
för lindriga villkor grundläde en vana hos
Församlingen, jorn den äfven på efterträda¬
ren ville göra gällande; skulle likväl samma
följder äfven uppkomma genom hvarje ef¬
terlåtenhet vid Pastoraliernas indrifvande,
den må härleda sig ifrån hvad bevekelsegrund
som heldst; och kan eller bör ej af någon
författning förekommas, heldst hvarje Pastors
rättigheter äro i lag bestämdt grundade, och
kunna när som heldst göras gällande. Hvad
betrfiffar den gjorde anmärkningen, att i följd af
Utskottets tillstyrkande öfverenskommelse^
emellan Sökande Pastorer och Fiirsamlingar-
ne skulle möjligen träffas, hvilka kunde le¬
da till stora missbruk vid Prestvalen; så får
Utskottet härvid anmärka, att enligt dess
tanka sådane missbruk ej på minsta sätt
kuDna förekommas, derigenom alt ICrono-
och ConsistoriiFullmägtige- öfvervara upp¬
rättandet af sedermera skeende Contract, dels
emedan intet påbud kan bestämma motivet
för Församlingens val, till hvars rigtande
mångfalldiga olika utvägar varit och alltid
skola blifva begagnade; dels emedan, om så¬
dane Contracter blifvit ingångne och seder¬
mera postdaterade, äro de troligen grundade
till förmon för åhörarne, hvilka i sådant Fall
enligt den högsta sannolikhet ej torde vilja.
874
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkande#.
jnga något nytt Contr/ict, der ConsistoriiFull-
inägtig ej lärer underlåta, att göra Pastors
rättigheter fullt gällande, och hvarigenom
hans biträde ej heller kan blifva satt i fråga.
För öfrigt får Utskottet vördsamt till¬
kännagifva, att dess Betänkande redan blif¬
vit af Trenne Respective Riksstånd till alla
delar bifallet.— Stockholm den i. Juni 1818.
N:r 137.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Utlåtande i anled¬
ning af Resp. RiksStåndens Beslut Öfver
Utskottets jemkningsförslag rörande Hus-
• behofs-Bränvin sbränningen.
O
iver Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomilJtskotts under den 24
sistförflutne Månad afgifna Förslag till jemk¬
ning emellan Respectiva RiksStåndens Utlå¬
tande öfver Författningarne rörande Husbe-
hofs-Rränvinsbränningen och dermed gemen¬
skap ägande ämnen, hafva Besluten så utfal¬
lit: att Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Väliofliga BorgareStåndet detsamma afslagit,
samt förblifvit vid sina förra i ämnet afgif-
na yttranden, men Högvördiga PrestStåndet
och ^Hedervärda BondeStåndet hafva försla¬
get bifallit och antagit.
Jemte det Utskottet om detta förhållan¬
de bort aflemna vördsam inberättelse, får
det tillika uppgifva sin mening, sorn är: ett,
Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanclen.
då alla andra omständigheter äro genom Riks-
Standens pluralitet förklarade i samma skick
Som tillförene, men skiljaktighet endast upp-
stått om rättigheten att, under viss villkor,
få begagna någon pannerymd utöfver 90
kannors sammanräknådt belopp, och uti den¬
na omständighet Två Stånd stadnat emot
Två; så bör denna fråga, enligt Riksdags¬
ordningens 75 §., förfalla, och saken förblifva
vid det, som tillförene stadgadt varit, beläst
den icke synes kunna hänföyas till någon af
de i samma Grundlagens rum omnämnde un¬
dantag, ej heller i någon nion förändrar Be-
villningen, hvilken i detta hänseende genom
ett sådant Beslut förblifver orubbad, och
hvad den förut varit.
Den till Konungen underdånigst afgåen¬
de serskilda skrifvelse, innehållande Riksens
Högloll. Ständers underdåniga önskan om de
villkor och omständigheter, hvarunder Hus-
behoFsbrän vinsbränn ingens temporaira inställ-*
ning endast må kunna komma i fråga, är
genom Respectiva Riksståndens pluralitet re¬
dan bestämd, enligt ordalydelsen uti det i
detta afseende bifallna JeinkningsFörslaget.
Stockholm den 8 Juni 1818.
N:r 138.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi Utskotts ytterligare Utlåtan¬
de, öfver föreslagne ändringar uti för-
fattningarne rörande Skogarna i Riket•
870 Eesv. och Ekon. Utsh. Betankanden.
Uti Protocolls Utdrag af den 11 sistlidne
April), har Hedervärda BondeStåndet beha¬
gat återremittera Riksens Höglofl. Ständers
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotts Be¬
tänkande, angående föreslagna ändringar u«
ti författningarne rörande skogarna i Riket,
med deremot gjord© anmärkningar utaf fle¬
re bland Hedervärda Ståndets Ledamöter. —■
Men — då detta Betänkande blifvit af de
3:ne öfriga Respeotive RiksStånden etter orda¬
lydelse gilladt oell godkändj så återstårej mer
för Utskottets åtgärd än att härom meddela
vördsam underrättelse, hvilket förut icke kun¬
nat ske, då Höglofl. Ridderskapet och Adeln
först den 2:dra uti innevarande månad be¬
hagat sitt Utlåtande i detta ämne afgifva.
Stockholm den 8 Juni 1818.
^^c«aocxc€>coooco»pox^oootcc?ocoo<ooo»figaaee^^^»»
Riksens Högloft. Ständers Serskildta utskotts
Utlåtande i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid de af T jtskottet uppgifna
Allmänna grunder för en ny reglering
af Rikets Embeten och Tjenster.
Emot det af Serskildta Utskottet, den 6 sist-
lidne Maj afglida Betänkande, rörande grun¬
derna för en allmän ny reglering af Rikets
Embeten och Tjenster, har Utskottet fått i-
från Högloft. Ridderskapet och Adeln emotta¬
ga Anmärkningar, fram tällde af Grefve Spens,
J. M., Grefve Gyllenborg, J. H., 'Friherre
Boye, Ludvig, och Herr Rothlieb, Carl Fre¬
dric, i anledning af hvilka anmärkningar Be¬
tänkandet blifvit, den '27 i nyssnämde må¬
nad, till Utskottet återremittcradt.
Då Herr Rothlieb, uti dess till Utskot¬
tet ankomna yttrande, icke fästat sig vid nå¬
gon del af Utskottets 'uppgifna plan till
Tjensteregleringen, utan, med fullkomligt för¬
bigående deraf, blott instämt uti det af an¬
dra Ridderskapets och Adelns Ledamöter
gjorda bestridande ef Betänkandets Remiss
till ConstiiutionsUtskottet, såsom icke med
formerna öfverensstämmande, så, och då sist-
nämde fråga, hvilken endast beträffar det
sätt hvarpå det Högloft- Ståndet kan finna,
för godt att fatta sitt beslut till ärendets af-
Sikafig till lliks St. Fröt 1817.18.18? &'-dt m, u»
Serskildta Utskottets Betänkanden.
görande, ingalunda tillhör Serskildta Utskot¬
tet att till utredning upptaga, anser sig Ut-
skouet kunna, utan hinder deraf, öfvergå till
besvarande af hvad Grefvarne Spens oeh Gyl¬
lenborg samt Friherre Boye i ärnnet anfört.
Sedan Grefve Spens främst i början a£
sitt anförande förklarat: ”att det sätt, hvar¬
på Utskottet fullgjort sitt uppdrag, vore det
som Grefven, och flere med honom, från
början ansågo vara det enda, hvarpå Utskot¬
tet med framgång och någon sådan båtnad
för det Allmänna, som kunde rättfärdiga dess
sättande, skulle kunna behandla det dem upp¬
dragna vigtiga värf;” hastar Grefven att o-
medelbarligen derefter strängt ogilla just det
sätt, på hvilket Utskottet valt att uppfylla
sin af Riksens Högloft. Ständer ålagda skyl¬
dighet. Grefvens egna ord äro: ”Om Utskot¬
tets förslag inskränkt sig till en Comités
skyndsamma förordnande och oafbrutna bi¬
behållande i verksamhet, med uppdrag: att
föreslå en förändring i de Embetsverks or¬
ganisation, som med den Inrikes Styrelsen
skulle komma att äga befattning; om Utskot¬
tet endast till Riksens Ständer framställt
hvad som genom Organisationen af vår Stats¬
förvaltning bör åstadkommas, på det att vår
Statsförfattning må rätt kunna uppfylla sitt
ändamål; om Utskottet dermed för den blif¬
vande Comitén endast fastställt målet,dit dess
arbeten borde syfta att leda Statskroppen,
icke vägen, som dervid utan afvikelse borde
följas; om Utskottet, i stället att uppgifva
uppränningen till en plan, hvars detaillerade
Serskildta tJtskottets Betänkandeni
utförande skulle öfverlemnas åt Comitén, blott
föreslagit bestämd fastställelse af Riksens
Ständer på oundgängligheten af uppgörandet
af en sådan plan och successiva införandet
af förbättringar i administrationssattet, fast¬
ställelse af de brister, hvilka såsom Sådana
vidlåda det nuvarande i grund af dess sam¬
mansättning och beskaffenhet, och de välgö¬
rande verkningar man fordrade af förändrin¬
gen deruti ; om Utskottet sålunda endast
uppgifvit problemet, sorn skulle solveras af
Comitén; skulle jag visserligen éj å Utskot¬
tets förslag hafva tillstyrkt annat än bifall;
inen, då nu frågan är, att Comiténs arbeten
endast skola få till föremal »»passningen a£
den gamla materien i de nya fastställda for¬
merna, kan jag icke underlåta etc, etc.’"
Att vidtaga detta nya satt att fullgöra sitt
uppdrag,'har Utskottet ansett stridande så
val emot sin egen, som sina Committentcrs,
Riksens Ständers värdighet ; emedan det icke
t*
lär finnas innefatta annat, än ett fullkomligt
underlåtande att ens försöka efterkomma de
gifna föreskrifterna. Att förklara nödvändig¬
heten af en Comité, för hvilket ändamål som
helst, dertill behöfva Riksens Ständer leka
förordna ett Serskildt Utskott, lika litet somt
för dess begärande af Konungen. Det förra
tarfvar endast motion och beslut derom i
Ståndens Plena och det sednare blott en un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Majit, Den¬
na erfarenhet äger man från förra Riksdagar;
och svårligen latér det tänka sig, att Riksens
Ständer vid denna Riksdag skulle trott sig
88» Serskildta Utskottets Betänkandets.
behöfva omgången af ett Utskotts hörinde,
för att uträtta hvad 1809, 1812 och 1815 års
Ständer redan på kortare väg försökt. Att
Utskottet icke underlåtit att framställa hvar¬
ken de brister, som vidlåda nuvarande Ad¬
ministra ti onssätt, eller hvad en god Organi¬
sation deraf borde åstadkomma, det visar
6)elfva Betänkandet, hvilket, så ofullkomligt
det må vara, likväl varit föregånget af sorg¬
fällig pröfning och de flera förekommande
afseendens ömsesidiga öfvervägande, utan af¬
sigt att hylla hvarken det gamla eller det
nymodiga. Detta behandlingssätt är äfven
orsak dertill, att Utskottet icke, såsom Gref¬
ven önskat, ”till Riksens Ständer föreslagit
fastställelse af de brister, hvilka sdsom sådana
vidlåda det nuvarande i grund af dess sam¬
mansättning,” utan tvärtom, till bristernas
af skaff ande, föreslagit en förändring i sjelf¬
va sammansättningen. Att Utskottet vidare
icke inskränkt sig blott till den åtgärd,, att
till Comitén öfverlemna ett problem att sol-
vera, som det sjelf erhållit i uppgiften all¬
deles fullständigt ifrån Riksens Ständer, utan
försökt att för sin del verkställa Solutionen
i dess största all manlighet, det härrör från Ut¬
skottets fattade begrepp om dess erhållna
förordnande, samt, sorn ofvan är sagdt, om
Riksens Ständers och sin egen värdighet,
med hvilken det icke kunde instämma, att,
$åsom ett blott figuratift eller ÖfverflödsUt-
skott, lemna ifrån sig det uppgifna ämnet i
samma skick sorn det blifvit emottegit.
Serskildta Utskottets Betänkanden. ggi
Grefve Spens har derefter, under förut¬
sättande att Utskottet ansett da Ekonomiska
Lagarhes genomseende och förenkling endast
nödvändiga för bibehållandet af den föreslag¬
na nya methoden, sedan den hunnit införas,
funnit sig böra tillägga, att nyssnämdo åt¬
gärd lika nödvändigt fordras för sjelfva in¬
förandet. I sammanhang med detta tillägg
har GreFven uppräknat flere olägenheter,
som skulle uppkomma dera", att den nya
administration- n infördes, innan Författnin-
garne hunnit att derefter lämpas. Allt detta
har Utskottet icke kunnat undgå att äfvenså
väl inse, och har af sådan anledning i dess
Betänkande uppfört i första rummet, biand
vilkoret! för den nya organisationens anta¬
gande, hvad Grefven i form af tillägg, så¬
lunda andragit. Ordalydelsen i Betänkandet
(sid. 21 i den särskilta upplagan, och sid.
675 i Bihanget till RiksStåndens Protocoll)
är följande: ”men, för att uppnå detta mål
och försäkra sig om dess bibehållande, for¬
dras nödvändigt uppfyllandet af tvenne htif-
vudvilikor, nemligen Författningarnas genom¬
seende och förenkling, samt Embets- och
Tjenstemännens förseende med löner, som
förslå till deras anständiga utkomst.” Här
är tydligen först fråga om att uppnå det sök¬
ta målet, och dernäst att bibehålla sig der; äf¬
vensom Författningarnes Revision m. m. för¬
klaras för det första af tvenne oundgängliga
vilkor, af hvilka det sednare, eiler Embets-
männens tillräckliga lönande, efter vanligt
språkbruk, bär egentligen lämpas till dpt i
88® Serskildta Utskottets Betankanden,
försatsen sist omnämda bibehållandet, Då
det således i Utskottets Betänkande icke fin¬
nes något spår till den detsamma påbördade
”m o-sagelse sorn skulle blifva genom ett ic¬
ke samtidigt förändrande af Lagen och La¬
gens tillämpnings- och bandhafningssält,"
följer äfven deraf, att Utskottet mätte haft
helt annan afsigt med det föreslagna från¬
skiljandet af judiciela mål ifrån Ministratnes
handläggning, än att förekomma nyssoämda
motsäg. Ise ; och likväl lil i agge r Grefven
Utskottet bestämdt en sådan afsigt. De e-
gentlipa motiverne tili denna del af Utskot¬
tets förslag får Ut kottet tillfälle att längre
nedanför utveckla, och tillägger nu endast,
att, hvad beträffar oftanämde genomseende
och förenkling af de Ekonomiska Författnin-
garne, anser Utskottet och har alltid ansett
densamma vara ett arbete, som nödvändigt
måste gå parallalt med utarbetningen af de
nya Verkens Stater, hvilket äfven föijer der¬
af, att det kommer att verkställas af samma
Comité, i samråd med Lag-Comitén, och bör
till samma tid vara absolveradt, som allt etet
öfriga, hvilket kommer att Coroitén åligga.
Da återstående anmärkningar, sorn Gref¬
ven emot Utskottets förslag anfört, synas alla
åsyfta ett ådagaläggande deraf, att det nya
Administrationssättet icke komma att inne¬
bära tillräcklig Controll på de blifvande Au-
toriteterna, och i denna del tyckas Grefven
och Friherre Boye dela enahanda öfvertygelse.
Utskottet hade förmodat, att ett moget öfver¬
vägande af dess gifne Betänkande skulle hos
Serskildta Utskottets Esetäkanden. (303
*
så fördomsfria granskare varit tillräckligt*'
att häfva de betänkligheter, hvilka det, till
sin förundran, finner å nyo framställda. Då
det vid mänskliga inrättningar icke kan blif- -rjjj.
va fråga om absolut fullkomlighet, lärer icka
heller i denna omständighet komma an uppå
annat, än utröna hvilkendera metboden, den
gamla eller den nya, förenar de mesta för-
delarne. De anmärkande hafva icke tvekat
att tillerkänna företrädet åt den förstnämda,
och ganska tydligen låtit förstå, alt den före¬
slagna MinisterialStyrelsen, såsom varande
utan all Controll, antingen sjelf innebär ett
upphäfvande af all frihet (en Vizir-regering),
eller på genaste vägen måste föra till En¬
välde, Mångvälde eller Fåvälde. Då ingen¬
dera af de anmärkande egentligen valt att
hevisd detta föregifvande, utan snarare gan¬
ska vidlyftigt framfört en mängd satser och
åsigter, utan bestämd ömsesidig verkan på
hvarandra, och, som det vill synas, utan till¬
räcklig giltighet hvar för sig, kan Utskot¬
tet icke ingå i upptagande och vederläggning
af hvarje särskilt mening, utan tror sig, med
egentligen fästad uppmärksamhet på den me¬
delpunkt, omkring hvilken resonnementet
röres, böra försöka att positift ådagalägga
ett annat förhållande än det i anmärkningar-
ne föregifna, då, om försöket lyckades, desse
med detsamma vöre vederlagde, så vidt äm¬
nets egen natur det medgifver.
Huruvida den allmänna och enskilta sä¬
kerheten skulle något äfventyra vid Collegi-
glStyrelsens upphäfvande och om någon verk-
884 Serskildta Utskottets Betfinkanden.
*
^(ig controll dervid ginge förlorad, är hrad
Utskottet således ainar undersöka. Coilsgi-
ernes functionar äro tregge anda: dämman¬
de, administrerande och rådgifvande. Det
å’r genom den första som Collegierne egent¬
ligen yttra sitt inflytande på den enskifte
Medborgarens rättigheter och vä!. Här är
det således framför allt nödigt, att alla ut¬
vägar äro den fer.skilte försäkrade till beva¬
rande eilar återvinnande qf sin rätt. Här
Amre det som de sa högt begärda Instanserna
skulle vara nyttiga, sorn det Collegiala råd¬
slåendet och ömsesidiga upplysandet vid frå¬
gornas afgörande skulle visa sina välgörande
verkningar. Allt detta vinnes i vida större mån
genom den method Utskottet föreslagit. Deri¬
genom att all domsrätt fråntages de admirsi-
Stratifva Verken och öfverlemna® ti}! de ordi¬
narie Domstolarna, komma rättsökande Parter
i fullt åtnjutande «f aliade rättegångsförmoner,
tom den civila processen medgifver. Uti Col«
legiernas beslut sökes nu ändring hos Kongl.
Maj:t, genom Besvär, .sorn föredragas af Stats-
Expeditionerna. Då detta slags må! hädanef¬
ter kotnme att afgöra® i Hofrätterna och slutli¬
gen i Högsta Domstolen, så vunne den en-
skilte dymedelst, utom förmonen att, alla
Instanserne igenom, dömmas af oberoende
Embetsman, hvilket nu icke är förhållandet,
då Coilegiernas Presidenter och samtlige Stats-
3\ådets Ledamöter innehafva förtroendepo¬
ster, dessutom i sista Instansen äfven den,
att begagna publiciteten, hvilken oändligt
mägtiga Controll Domstolens protocoller äro
Serskildta Utskottets Betankanden< 085
lin 8 erli a sta de, hvaremot de, som foras i Stats-
Badet, äro, enligt Grundlagarne, tillslutne för
hvar och en, utom ConstitutionsUtskottets
Ledamöter vid Riksdag vrne. Det är af den¬
na anledning, samt för att afskaffa den oform¬
lighet, att t. ex. ett Collegium siler Verk,
som egentligen är Kronans Ombud i någon
viss del af den allmänna hushållningen, skall
kunna dörama emellan denna • sin principal
och den ensk.ilte, således på visst sätt vara
på er gång Domare och Part (såsom då
KamraarCollegium dömmer i tvister om full¬
görandet af Arrenden å Kungsgårdar, eller
om Arrendecontracternas rätta förstånd, dem
det likväl sjelf å '.ronans vägnar utfärdat,
eller KrigsColiegium om fullgörandet och
beskaffenheten af Lefvftranser, dem det sjelf
contraherat och emoftagit), och om ett så¬
dant Verk fattat Maximer i administrationen,
skadliga för den ensluite, likväl med Dom¬
slut befästa sin egen opinion emot denne 3
som Utskottet tillstyrkt all domsrätts skil¬
jande från de administrerande Verken. På
detta sätt kommer äfven på afgörandet af de
Ekonomiska ärendena att falla någon del af
den helgd, som, enligt Grefve Spens'5 försä¬
kran, Opinionen och Grundlagarne i större
mått tillägga Dömstolärne, än Verk med an¬
nan benämning, utan att derföre, för de oli¬
ka kunskapernas skull hos Domarena, ”nä¬
sson ny sort ordinarie Domstolar och Ofver-
domstolar" blefve nödig. Då det i alla fall
vore efter Författningar som Domsluten skul¬
le fällas, och dessa Författningar icke kunna
ggÖ Serskildta Utskottets Betänkanden.
annat än vara tillgängliga, lär den ena Dom¬
stolen så väl första att göra tillämpning der*
af som den andra; och Svensk* Lagfarenhe-
ten är dessutom, i jemförelse nied andra
Landers, ett so medhinneligt studium, att det,
i synnerhet af Ledamöter i HofRätterne, icke
kan väntas obekantskap med den ekonomiska
delen deraf, hvilken, äfven vid nuvarande
förhållanden, står med de öfriga i ett gan¬
ska nära sammanhang. Det gifves redan
så många punkter, der ds vanliga Domsto-
Jarnes befattningar inträffa på det ekonomi¬
ska, att möjligheten af det föreslagna redan
är öfverflödigt bevist. I ganska mänga eko¬
nomiska mål dömoia HäxadsRätterne i första
Instansen, i andra åter verkställa de den för¬
sta underäökoingen och insända utlåtanden
till Konungens Befallningihafvande, för hvil¬
ka endast återstår att på grund deraf gifva
Utslag. Kännedom af ekonomiska Författ¬
ningar är således redan för UnderDomaren
nödig. Exemplet på särskilta slags Domsto¬
lar har man annars uti den år 1805 inrätta¬
de Bjäre Härads Ägoskilnadsrätt, utan att
man kan uppgifva något tillfredsställande
skäl, hvarföre icke HäradsRätten, om dess öfri¬
ga göromål det medgifva, skulle kunna verk¬
ställa hvad den nya Domstolen åligger. För
öfrigt synes den omständighet, att denna nya
ÄgoskilnadsRätt icke har under sig, eller
emellan sig och Konungen någon Instans,
ådagalägga att man i sednare tider vänt sig
vid tanken på rättvisans möjlighet, utan nå¬
gon lång kedja af Instanser, allenast det
Serskildta Utskottets Betänkandets. 0C7
linne*; en, som verkligen är den yttersta.
Den förmenta kontrollen, sorn skulle,
enligt Friherre Boyes försäkran, ligga i be-
I andlingen hos Allmänna Beredningen, blir
för de öfverflyttade jtidiciela målen mer äa
tillräckligt ersatt, genom den granskning do
hädanefter komma att undergå i Nedre Ju-
8titieRevis>'onen; och att JustitieCanzIerenS
controll öfver ordinarie Domstolarna är O-
jemförligt större och obestridligare, än den
han iöges äga öfver Collegiesna, det behof-
ver ej här vidlyftigt omförmälas. Att Fri¬
herre Boye, efter är 1809, föredragit i Hög¬
sta Domstolen en af JustitieCanzlereu anställd
Action emot en Ledamot i ett Collegium,
må vara ett historiskt factum, sorn likväl,
om det än så manga gånger förnyades, icke
förslår att uppfylla bristen på bestämdt stad¬
gande i RegeringFormen, hvarest och huru
sådana frågor skola afgöras. Friherren har
icke upplyst, huruvida i den uppgifne Casus
Högsta Domstolen ansett sig Competent att
i egenskap af första Domstol verkligen afgö¬
ra Mål t, och huruvida i sådant fall slutlig
Dom öfver den actionerade blifvit utfärdad.
Skulle med ifrågavarande action menas den,
som innefattas i JustitieCanzlerenS Anmärk-
ningsMemorial af den 2 December 1812, i
anledning af underlätet besvarande af flera
Kongl. Maj:ts nådiga Remisser å en Gevärs-
fabriksägares underdåniga ansökningar, och i
hvilket mål Friherre Boye, der 21 October
1813, föredragit Vederbörandes underdåniga
förklaringar, hvilka samma dag till Justitie.
088 Serskildta. Vtskottits Betänk anden*
CanzdersEmbetets underdåniga yttrande re-
milteradss, så har sig Utskottet af inhämta¬
de upplysningar bekant, att hela denna A-
ction blifvit, med Kongl. Maj:ts nådiga till¬
stånd, nedlagd, innan någon annan åtgärd än
den nyss nä inde ägt rum 5 hvadan, och då nå.
got slut i saken uti Domstolsväg icke följt,
någon bevisning; emot Utskottets af sjelfva
Regeringsformen hämtade tanke, icke lär af
det uppgifna prejudicatet kunna hämtas. Då
för öfrigt Friherre Boye om de oskattbara
fördelar, sorn skola vara medborgare och det
allmänna beredde genom Allmänna Ärender-
■nes Beredning, hyser en så liflig öfvertygel¬
se, att han skulle anse Svenska Friheten va¬
ra förbi dea stund furslaget till dess afskaf-
fandc ginge igenom, Iean det till äfventyrs
icke vara öfverflödigt att något närmare
betrakta beskaffenheten af denna gå högt
prisade Corporation. Allmänna Beredningen
inrättades af Konung Gustaf d. III., förmod¬
ligen icke i afsigt att på sjelfva Regeringen
bereda den controll, som Friherre Boye fin¬
ner i de der förda Protocollers genomdrag¬
ning och sigillring m. m. Allt det regu-
latifva vid Beredningens arbeten är sådant,
sorn sakens natur förutsätter, så snart pro-
tocoll der skall föras och formlig föredrag¬
ning ske. Att hvarken förste Stiftaren, eller
1809 års Ständer, som i Regeringsformen
bibehöllo denna Beredning, måtte hafva tänkt
sig densamma som något Frihetens Bålverk,
tycker sig Utskottet kunna sluta deraf, att
yid intet allmänt Verk är så litet sörjdt i
Srskildta Utskottets Eetankcinden. QQq
sjelfva principen för Ledamöternes oväld oell
oafhängighet. Dasse Ledamöter äro icke
Rikets Embetsman annorlunda än sä. vidt de
tillika innehafva något annat Embete 3 de er¬
hålla i och för danna function inga 'Fullmag-
ter och kunna af Konungen, efter behag, till-
elier afsättas 3 de njuta derföre ingan.lön, utan
arfvoden 3 de fleste af dem äro vanligen dess¬
utom ordinarie Ledamöter i Collegier eller
andra Verk, hvilkas åtgärder egentligen kom¬
ma i Beredningen under skärskådande; kor¬
teligen : Beredningen är i ajeifva verket
hvarken mer eller mindre än en Comité,
tillförordnad att lemna sitt yttrande i de
mål, som vederbörande Statssekreterare be¬
haga densamma förelägga 3 och, om man tän¬
ker sig möjligheten att StatsSecreterarne för
någon tid icke funne nödigt att inhämta
Beredningens tanka, så vore Beredningen un¬
der denna tid att anse såsom icke existeran¬
de, emedan det icke stod i dess förmåga att
sjelf sätta sig i verksamhet. Hvad samman¬
hang en sådan inrättning kan hafva med
Svenska friheten, inser ieke Utskottet; och
af hvad skäl den skulle bibehållas, när, ef¬
ter Utskottets förslag, alla tviste- och rätts¬
frågor komme att i domstolsväg afgöras och
således på annat ställe tillräckligen beredas,
är ännu svårare att inse. Om under förra
Regeringssättet, och för att i någon mått
ersätta det upphäfda Rådet, en sådan Corpo¬
ration kunde göra någon nytta, så är nu
förhållandet annorlunda, sedan Konungen är
pmgifven af att constitutionelt StatsRåd,
g (jo Serskildta Utskottets Setänkanden.
hvars ovillkorliga åliggande, enligt 9 §. Rea
geringsFormen, är, att om de förekommande
ärendena sig yttra till protocollet, och Be*
redningen kan således numera ioke annorlun*
da betraktas, ä'n som en öfver efva från ett
förfluten tid, föga passande för det' närvaran¬
de, så vida man ej vill anse den sorn en
StatsRådets Suppleant och låta på händelser¬
na ankomma, hvilkendera af dessa Corp ora¬
tioner skall göra den andra Öfverflödig.
Utskottet anser sig nu hafva ådagalagt,
att alla Regeringsärenden, som innefatta ett
afgörande af enskifta personers rätt, nödvän-
vändigt måste, genom den föreslagna metho*
den, vinna en vida fullkomligare och ända-
målsenligare behandling, än hittills. Att, se*
dan de judiciela frågor:.& blifvit till Dow*
stolarna öfverlsmnsde, ändå, enligt Grefve
Spens1 s yttrande, en mängd för drn enskilte
vigtiga frågor af mera administratif natur
skulle återstå, de der, skilj de från den sty¬
relse, åt hvilken de hittills varit uppdragna,
kunde komma att anses antingen Som för
mycket öfverhopande och besvärliga för hög¬
sta magten, eller ock som alltför obetydliga
att fästa Dess uppmärksamhet, och af sådan
anledning någon gång i framtiden varda öf-
verlemnade till obehöriga personer, elier till
sådana, af hvilka ansvar antingen alldeles
icke, eller åtminstone med svårighet kunde
1 räfvas, för att af dera blifva afgjorde ; det
förmodar Utskottet icke vara att befara, mea
föres af denna invändning till betraktande af
det andra slaget bland Collegiernas hittills
Serskildta Utskottets Eetänkanden.
lia fila Functioner, nemligen de adniirästreran~
de. Om någon del af Styrelsen ovillkorli¬
gen fordrar att föras både med skyndsam¬
het och conseqvens, sadan vissa enkla och
allmänna principer, i stället för tidtals vex¬
lande tillfälliga maximer, blifvit antagna, så
är det otvifvelaktigt den aåminiatratifva.
Mötas på detta gebiet myndigheter, sorn, un¬
der förevändning af ömsesidiga bestämda Rå¬
märken och Opevationsiinier, af olika Närin¬
gars eller MedborgareClassers stridiga men
välgörande intressens bevakande, o. m. s. falla
hvarandra ständigt i Embetet, för att nytt¬
ja delta ord, och till undvikande af det våd¬
liga skådespelet, som en uppenbar fejd dem
emellan skulle lemna, vidtaga i stället den
utvägen, att vid hvarje förefallande fråga
ömsesidigt underhandla om utrymme för sin
verksamhet, så är vid ett sådant förevetande
onekligen det Förtro gningsSy stern i all sia
vidd realiseradt, om hvilket Utskottet i det
afgifna betänkandet kanhända icke sagt allt det
onda, som torde kunna och böra sägas. Detta
System, hvars hela hemlighet består i kon¬
sten att jemka tillsamman och hålla i en
skenbar jemvigt de mest stridiga Elementer,
under sorgfälligt förebyggande af deras in¬
nerliga förening, skall då, i den ännu icke
organiska kroppen, så godt det förmår, söka
ersätta den enhet, som aldrig kan vinnas,
så länge icke rörelsen derinom beror på ett
den dirigerande kraftenS utgående från en
enda punkt och återverkningens uteslutande
sigtning dit tillbaka, Denna punkt bildas i
grj2 Serskildta Utskottets Betcinkanden.
vår Administration af; Konungamakten, mert
huruvida ali adminitratif v rk amhet deri¬
från utgår och dit återvänder, det är en an¬
nan fråga, som utan tviivel lär n kande ba¬
svaras. Utskottet behof ver icke dölja sin re¬
dan nog tydligt yppade öfvertygelse, att of¬
van beskrifne f'i runde ili g en kon-tiga och just
derföre onaturliga System tagit rotfäste in¬
om vår administratifva styrelse, ehuru det
synbart lutar af sin egen tyngd och lider af
de bräckligheter, sorn en längre nötning till¬
fogat de särskilta styckena deraf. Om nå¬
gonsin den, flitigt brukade jemförelsen, emel¬
lan en enskilt persona förhållanden och Sta¬
tens, kan äga giltighet, så är det i frågan
om begges administratifva angelägenheter.
Icke ser man exempel derpå, att en enskilt,
eller en Corporation, såsom moralisk per¬
son betraktad, öfverlemnar ledningen af sin
Economi åt hvarken §må Rådkamrar, för att
få den efter möjligheten intrasslad, eller åt
en mängd af hvarannan oberoende och utan
föreningspunkt hvar för sig dirigerande fog¬
dar, för att göra redogörelsen och öfversig-
ten af det hela omöjlig, eller åtminstone för¬
svåra verkställigheten af principalens afsig-
ter till förbättring. Och likväl är, hvad
Sveriges administratifva styrelse beträffar,
denna orimliga method ännu gällande, utan
att man ens inser någon anledning dertill af
sjelfva göromålens beskaff nhet. Att det t.
ex. skall behöfvas en CollegialStyrclse för
att utfärda Turkiska Sjöpass och hålla reda
på Fabrikernas atjt&l och beskaffenhet» torde
Serskildta. Utskottets Betänkandert, 893
man i andra länder anse för otroligt. Emed¬
lertid är förhållandet sådant, att, om från
CornrnarceCollegium skiljes dess domsrätt,
så återstår ej mera Administrativ, som för-
tjenar nämnas, än nysshecagde göromål, jem¬
te styrelsen af ManufactnrDis mntenj ty den
närmare tillsynen med Eskilstuna Fri tad,
Spinnhusen och HaliRätterna, w. n». tord®
allt kunna få anses som otillräckligt eller
olämpligt att sysselsätta ett RiksCollegiura.
Hvad M a n uf a e tu r D isconten angåi-, så, enär
Reglementet är så till alia delar bestämdt,
att Collegii göromål egentligen inskränkas
till pröfning deraf, om de derutinnan före¬
skrifne villkor för låns erhållande och den.
antagliga säkerhetens beskaffenhet äro upp¬
fyllde, men al.lt det öfriga besorjes genom
Discontens Kamererare och Betjening, lär
denna Öfverstyrelse ganska lätt kunna på an¬
nat sätt inrättas. Att annars den åsyftade
kunskapen om Rikets Fabriksrörelse, oaktadt
den Collegiala Inspectionen deraf, icke efter
önskan vinnes, och troligen vida säkrare
kunde stå att på annan väg inhämta, genom
en enda persons befattning dermed, dertill
har Utskottet full anledning af det förhållan¬
de, som vid denna Riksdag blifvit af Bevill¬
ningsutskottet uppgifvit, hvilket Riksens
Högloft. Ständers Utskott äfvenledes måst
förblifva alldeles i saknad af åtskilliga från
KammarColiegium begärda statistiska upplys¬
ningar, hvaraf med något skäl lär kunna
slutas, att jemväl i sistnämds verk den Col-
Bihufig till RiksSt, Prot, »8‘7-*8*8> 8;<h Sami, N;r 115 1x4.
ff)4 Serskildta Utskottets Betänkanden,
Jegiala formen icke förslår för att hålla full
reda på de för Administrationen oundgäng¬
ligen nödiga data. Det ater af KammarCollegii
göromål, sorn sjelf är Administration, och in¬
galunda är så betungande sorn det vill an¬
ses, besörjes lika val och förmodligen bättre
af en enda person, med sina underlydande
Embetsmål!, sedan Kronans Domainer, Fisken
och öfriga härligheter för det mesita bortarren-
deras på längre tid, och egentligen endast fråga
är om Inspection deröfver, attgifna föreskrif¬
ter i detta och andra afseenden varda iakt-
tagne. Att dessutom administrativa göro¬
mål, der de verkligen äro hopade, icke eg¬
na sig dertill att af ett Collegium besörjas,
det visar tillräckligen förhållandet med Krigs-
Collegium, hvilket Verk, med bibehållande
af Collegiinamnet, varit nödsakadt att upplö¬
sa sig i Departementer, hvilkas inrättning
och sammanhang likväl torde vinna en för
ändamålet ännu lämpligare utbildning, när
en gång, vid Ministerialstyrelsens införande,
tillfälle blefve att organisera hela detta Verk
på nytt, med frånskiljande af åtskilligt, som
vid den sista omstöpningen icke kunnat bort¬
skaffas. Med de öfriga Collegiala Verken, så
vidt de hafva administrativa befattningar,
är förhållandet i större eller mindre mån
enahanda, och Utskottet tror sig derföre icke
böra uppehålla Riksens Höglofl. Ständer
med en vidlyftigare framställning deraf, utan
blott, för att af Administrationen i Collegi-
alform, då den icke är åtföljd af andra gö¬
romål, lemna en passande bild, i förbigåen¬
Serskildta Utskottets Beteinkanden.
de påminna om beskaffenheten af t. ex. den
talrika Corporation, som collegialiter ripp*
handlar presenter åt Barbaresque-Regerin-
garne.
Utskottet har vid ett sådant förevetande
icke kunnat annat än tillstyrka all admini¬
strations öfverlemnande åt särskilta Embets¬
man, såsom Ministrar. Det enda slags Con-
troll, sorn för administrativa autoriteter kari
linnas, och hvilken, enligt sakens natur, är
en helt annan, än den som på Domstolarne
måste äga rum, vinnes derigenom fullkomli¬
gen. Här är frågan om en sådan organisa¬
tion af det hela, att ingen administrateur,
lian må stå på en högre eller lägre plats,
kan utgöra en isolerad Autoritet, eller ut¬
sträcka efter godtycke sin verksamhet åt si¬
dorna. Utrymmet för hvar och en skall a£
fastställda Instructioner vara utstakadt, och
dessas ovilkorliga iakttagande controlleras o*
undgängligen genom den för hvar och en öf¬
verallt befintliga högre Inspectionen, ända
upp till Ministern, som åter har sin högsta
controll hos Konungen, hvilken genom det¬
ta kedjelika utgrenande af administrationen
sättes i tillfälle, att hvarje ögonblick taga
kännedom af döt hela, eller hvilken del hon¬
om godt synes. Vill Konungen icke begag¬
na denna honom alltid öppna utväg, så är
sådant visserligen illa; men deremot finnes
naturligtvis ingen bot. Vår Constitution har
dock, genom det sätt, hvarpå StatsRådet är
organiseradt, sörjt derföre, att Konungen kan
i underdånighet göras uppmärksam uppå
Serskildta Vskottets Betänkandeh.
hvad honom han undfalla, äfvensom under¬
dåniga föreställningar kunna göras emot för¬
hastade Beslut eller åtgärder. Mera med-
gifver ej helgden af Konungens Majestät, och
mera tillåter ej Regeringsformen, som dere¬
mot uttryckligen stadgar, att Konungen skall
ensam styra Kikct, hvilket stadgande, ehu¬
ru det just beträffar d t administratifva, e-
xnedan Dotrieremagtéu är af Konungens per¬
son oberoende, likväl endast äger en sken¬
bar giltighet, sä lar/ge, på den väg, uppå
hvilken Konungens vil!ja emanerar till de
yttersta administrationens punkter, finnas
särskilta hvilostälien, der verkställigheten,
utan alt i det hela kunna förhindras, likväl i
vederbörlig ordning och på flerahanda sätt
uppehälles, och -vericcingarne, utan att någon
menniska behöfver med vett och villja der¬
till vara vållande, antingen genom fördröjan¬
de, glömska och saknad eftersyn, helt och
hållet uteblifva, eller försvagas, eller blifva
helt andra än de påräknade. Detta allt lig¬
ger i ColIegialStyrelsens natur och kan ej,
med dess bibehållande, hjelpas. Emellan
Konungen och Coliegiema är, så till sågan¬
des, ett tomt rum, som icke medgifver annan
inverkning å de sednare, än den ett vidlyf¬
tigt skriftvexlande, communicerande och re¬
mitterande kan innefatta} och öfver de i an¬
ledning deraf uppkommande åtgärder är knap¬
past reda, mindre någon Controll möjlig. Vore
nu icke med Collegiernas administratifva äf¬
ven en dömande magt förenad, som gör att
Kongl. Majit af inkommande underdåniga
Serskildta Utskottets Eetänkanden.
Besvär sättes i nödvändighet att pröfva de»
ras öfverklägade Domare-åtgärder, så skulle
Konungen nästan aldrig höra omtalas deras
administration. Förhållandet blef hell annor¬
lunda, då en Minister, ständigt närvarande i
Konungens StatsRåd, besörjer den admini¬
stration, som nu åligger ett eller flera Col-
legier. Gretve Gyllenborg har troligen för¬
modat möjligheten af ensidiga eller egen¬
mäktiga åtgärder genom Ministrarnes våTan-
de, emedan Grefven klandrar hvad han, vid
en flygtig genomläsning af Betänkandet, som
hans egna ord lyda, trott sig der finna före¬
slaget, att nemligen Allmänna Ärenden skulle
till afgörande hos Konungen kunna förekom¬
ma endast i närvaro rf Föredraganden och
den Statsminister, till hvilkens Departement
ärendet hörde; Men detta förmodande hvilar
tydligen på ett misstag vid genomläsningen.
Utskottets Ord (sid. 665 i Bihangen) äro kla¬
ra och tydliga : I deras (Ministrarnes) närva¬
ro skulle alla ämnen, sorn höra till deras be¬
fattning, föredragas inför Konungen i Stats-
Rådet." Utskottet har på intet ställe föresla¬
git någon annan mer eller mindre ensidig
föredragning, och den conditionelt projecte-
rade StatsRådsBeredningen, som, ehuru icke
oundvikligen nödig, likväl kunde vara tjenli.
gare än den till indragning fcresiagne All¬
männa Beredningen,, skulle ju endast tjena
till alt af målen sätta de StatsRådsLedamö-
ter i kännedom, som icke öfvervarit dem i
Departementerna. Att annars de lägre Em-
bets- och Tjenstemännen skulle komma i ett
898 Serskildta Utskottets Betänkanden.
närmare beroende af de högre, medgifver Ut¬
skottet gerna, och tillägger, att i den admi-
nistratifva delen af Styrelsen sådant påkallas
af nödvändigheten och sakens natur; men
deraf följer icke, hvarken att ett sådant
förhållande dem imellan skulle uppkomma,
som det Grefve Spens, förmodligen mindre
rigtigt, förmäler äga rum emellan StorVizi-
jren och hans Effendi, att nemi. den förre
först af Sultanen erhåller några slag under
fotsålarna och sedan går hem och låter gif¬
va Effendi dubbelt så många; ej heller att ä-
rendena skulle etter behag kunna, mer än nu,
öfverlemna* till handläggning eller afgörande
åt obehöriga personer. Hvad det sednarein-
Vectifvet beträffar, så förmodar Utskottet
tvärtom, att hvars och ens göromål skulle
vid den nya sakernas ordning blifva vida skar¬
pare bestämda än nu, och möjligheten att der¬
ifrån afvika förebyggd. Föreslår ej Comitén
dertill ledande bestämda Stadgan-den och In-
struetioner, så är det dess fel, oell Riksens
Högloft. Ständer lära då vid pröfningen icke
vara färdige, att åt ett så ofullständigt arbe¬
te lemna sitt bifall. För öfrigt får Utskottet
upprepa sitt ofta gjorda andragande, att emel¬
lan Domaremagt och Administration, samt
den för hvardera naturliga Controllen, är en
vid åtskilnad, och, om för den förra, såsom o-
beroende, icke kan finnas annan Controll, än
dan Revision, som genom instanser beredes,
hvilken icke kan gå i oändlighet, emedan nå¬
gon Instans måste vara den sista; så ligger
administrationens Controll just i sjelfva de
Serskildta. Utskottets Betänkt tiden. 399
Administrerande® beroende af hvarannan, än»
da uppföre till Konungen, sotn dikterar prin¬
ciperna, och Hvars högsta intresse måste vara
att efterse och hålla hand deröfver, att inga
missbruk ske, hvaraf skadan närmast träffar
Honom sjelf, såsom ägande i denna del sam¬
ma Intresse som Staten, hvars högsta Chef
han är. Nödiga råd och upplysningar i det¬
ta afseende skola påräknas af StaisRådet och
de föredragande. Försumma de härutinnan
sin pligt, så hafva Ständerne, genom sitt Con-
stitutionsUtskott, medel i hand att ställa dem
till ansvar; och underlåter äfven detta Ut¬
skott att göra sin skyldighet, så är det ytterst
Riksens Ständers eget fel, som sig icke bättre
föresett vid val af Ledamöter dertill; hvadan
Friherre Boyes inkast i denna del endast skul¬
le träffa det af Riksdagsordningen föreskrif-
ne valsätt inom Riksstånden, hvilket ligger
utom Särskilta Utskottets bedömmande.
Utskottet tror sig rörande detta ämna
annu böra tillägga följande. Den del af Ri¬
kets nuvarande administratifva Styrelse, som
närmast svarar mot sitt ändamål, är förmod¬
ligen LandtRegeringen. Hade äfven denna
blifvit satt på Collegial fot, så vore otvif¬
velaktig! den förändring, som nu i det hela
blifvit af Utskottet föreslagen, långt för det¬
ta inträffad, emedan administrationen då ic¬
ke länge kunnat reda sig ur de garn, hvarmed
den omgifvit sig sjelf. Då man sätter ären¬
denas mängd vid LandshöfdingeEmbetena och
den skyndsamhet, hvarmed de afgöras, äfven¬
som det ringa antal Embets- och Tjenstemän,
Serskildta Utskottets Betänkanden.
soni bestrida dem, i jemförelse med hvad som
uträttas i Collegierna och med den dertill er¬
forderliga ansenliga attirai af arbetande händer
och skrifmaterialier, så må man visserligen
förundras. Men man finner allt begripligt,
så snart man besinnar, att vid de förra all¬
ting anordnas och styres af en enda person,
utan att derföre denna behöfver vara, sorn
Grefve Spens tror om de föreslagna Mini-
strarne, någon. Engel. Oaktadt den stora
mängd göromål af så olika slag, som åligga
och i många mansåldrar ålegat Landshöfdin-
garne, hvaribland äfven får räknas deras fle¬
rahanda Domareåtgärder, bör man dock des¬
se Embetsmähs handlingar icke mer öfver-
Hagas än Collegiernas eller andre Verks, äf¬
vensom det icke förspörjes, att de under dem
lydande Tjenstemän försmäkta under något
tyngre ok än deras vederlikar på andra stäl¬
len, mycket mindre få pa Turkiskt sätt plikta
för deras formans möjligen ådragna ansvar.
Likasom nu Landshöfding arne äga tillfälle
att inhämta Secreterarens ocls Kauaererarens
råd vid de förfallande ärendenas afgörande,
utan att dérföre bindas deraf vid Beslutens
fattande, så knöde de blifvande Ministrarna
höra sina Departementschefers tankar, äfven
med rättighet och pligt för dessa sednare att
sig i förekommande fall reservera. Skulle,
vid.synnerligen vigtiga mål, ellar der ämnet
vore mer än vanligt inveckladt, Ministern å-
stunda en rådplägning, liknande den nu
varande collegiala, så ägdg han ju, efter Ut¬
skottets förslag, att dertill kalla samtliga si-