Besv. och Eko/p, Uisk. Bctänkandm. 501
mellan Presterskapet och deras Åhörare, så¬
dant likväl, Herr Baron veterlig!:, ej skett i
dess ort, med undantag af en Församling i
Halland, hvarest så väl Pastor sorn Åhörare
varit nöjde med villkoren, men att sederme¬
ra, under föregifvande, attalia Former ej vo¬
ro iakttagne, ny Sockenstämma blifvit ut¬
lyst, hvarvid alla Parterne förklarat sig nöj¬
de utom Consistorii Fullmägtig, som påstått,
att Pastors rättigheter ej blifvit iakttagne, e*
huru Pastor i Församlingen förklarat, att ho¬
nom tillkommit större inkomster än vanligt
varit. Till förekommande af ett sådant hin¬
der för nämnde contracters ingående, hem¬
ställer Herr Baron, det R. H. Ständer hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att,
så snart Församlingen erbjuder fullt ut, hvad
Pastor efter vanligheten erhållit, eller då bå¬
de Pastor och Åhörare äro ense om villko¬
ren, ej hinder må läggas i vägen för anta¬
gandet af ett sådant contract, utan Konungens
Nådiga sanction derå kunna i underdånighet
begäras.
Utskottet har vid pröfningen af detta
mål funnit, att den gjorda föreskriften, det
Krono- och Consistorii-Fullmägtige böra vid.
i fråga varande Contracters upprättande till¬
städes vara, tydligen åsyftar, dels att för
framtiden bevara Kongl. Maj:ts och Kronans
rätt i afseende på sådana Prestbohl, som af
Kronans hemman blifvit till Pastors aflöning
anslague, dels att förekomma, det ej vid sådana
öfverenskommelsers ingående efterträdares
rättigheter måtte förnärmas; och enär Pastor
goé Ecsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
val oslridigt äger full rätt att, för den tid
han i denna egenskap uti Församlingen qvar»
blifver, med samma Församling öfverens¬
komma om de inkomster och rättigheter,
som honom kunna tillfalla, men en sådan
frihet deremot ej kan honom tilläggas, då
fråga är om annor mans rätt, eller för en
tid då han ej mer disponerar dessa inkom¬
ster, heldst dervid möjligen skulle kunna in¬
träffa, att en Pastor, emot honom enskildt
tillerkända hemliga fördelar, kunde låta upp¬
göra Contractet till största skada och förlust
för sina efterträdare; så anser Utskottet, att
Pastor och Församling väl må äga rätt att,
utan Krono- eller Consistorii-Fullmägtiges
närvaro, uppgöra Contract för den tid, den
förre pastoratet innehafver, men att, så snart
Contractet uts trä ekes längre än till denna
tid, eller då efterträdares rätt möjligen kan
komma i fråga, bör Contractet upprättas
med iakttagande af de formaliteter, som För-
fattningarne i sådant afseende föreskrifva.
Hvilket dock till Riksebs Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsamt öfverlemnas. Stock¬
holm den 20 Februari 1818.
N:r 64.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och EkonomiVtskotts Betänkande, rörande
väckt fråga, att Spannemåls- oeh Vieto.*
alie-handel å landet rnå taxeras och be¬
Besv. och Ekon. Utsk. Betånkonden,
läggas med enahanda Utskylder, sorn
dessa handels-näringar uti Städerna åt¬
följa.
T)
•*^en till Utskottets handläggning remitterade
Motionen härom har blifvit väckt af Herr
Ekstrand T. H. uti ett Memorial, hvari han
anförer: det den genom äldre och nyare för¬
fattningar landtmannen tillagda frihet att
hundla med Spannemål och Victualier skall
för Strängnäs Stad medföra så menlig verkan,
att Stadens Invånare ofta sakna tillförsel af
dessaLandtmanna Producter, heldst flere bland
Allmogens Söner å Landet deromkring skola
företagit sig att idka serskild handel med Vi-
ctualier, för hvilka de tillbyta sig, eller ofta
för Contant uppköpa Spannemål, den de se¬
dermera så använda, att densamma kan af dem
med god vinst föryttras, och hvaraf särdeles
intrång för Stadens näringar skall uppstå5 i
anseende hvartill Herr Ekstrand yrkar, att, i
händelse en sådan handel icke skulle kunna
förbjudas, Landthandlarne åtminstone må å-
läggas, att till näringens begagnande anmä¬
la sig hos Magistraten i närmaste Stad, der
taga bevis öfver anmälandet, och sedan årli¬
gen taxeras, i förhållande till sin handel, till
samma utskylder, som för lika beskaffad han-
dels-näring i Staden utgå. Och i händelse
deraf skulle anses blifva en följd, att Landt-
handlarna i öfrigt skulle i Borgerliga Privi¬
legierna, såsom i rösträttighet m. m. delta¬
ga, så förmodar Herr Ekstrand sådant böra
jnedgifvas, då deraf afven fpljde betalnings¬
Beit», och Ekon, Utfk. Bcliinkanäen.
skyldighet i afseende på Riksdagsmanna-arf-
voden och dylika utgifter, hvaruti han anser
Städernas Borgerskap, såsom aftagande både
till antal och förmögenhet, behöfva något del¬
tagande.
Häremot hafva åtskilliga utaf Vällofl.
BorgareStåndets Herrar Ledamöter uti munt¬
liga anföranden andragit, Herr Noreus: att
han för sin del ansåg sig böra göra rättvisa
åt de principer, hvilka grundlagt författnin¬
garna. om en fri och obehindrad Spannemåls-
och Victualie-handel för Landtmannen, i syn¬
nerhet som han med största tillfredsställelse
erinrade sig det välgörande inflytande, som
den af Högstsalig Konung Gustaf III: jes här¬
om utfärdade författning haft på Sveriges
jordbruk, och med afseende hvarå Riksens
Ständer äfven vid 1815 ars Riksdag före-
slagit det stadgande om en fri Victualie-han¬
del, som sedermera blifvit utfärdade anseen¬
des han icke lämpeligt, att Riksens Hoglofl.
Ständer, i anseende till den förlust, sorn
derigenom kan Strängnäs enskildt,' eller nå¬
gon annan Stad, tillfogas, föreslå någon rubb¬
ning i de visa principer, som ligga till grund
för dessa Riksgagneliga författningar; hvarför¬
utan han, jemte den anmärkning, att Bevill¬
ning tili Staten, i förhållande till den behåll¬
na inkomsten, utaf en sådan handel äfven er¬
lägges af hvar och en som idkar densamma
å Landet, framställer olämpeligheten deraf,
att, genom en Landtbrukaren åläggande be¬
skattning, och genom intrång i deras natur¬
liga frihet uti sina producters användande,
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 3°5
hvilken frihet han anser lända till, det all¬
männa bästa, söka upphjelpa Städernas, ge¬
nom en vexlande conjunciur till äfventyrs
tinder någon tid uppkommande mindre för¬
delaktiga belägenhet, eller att i detta afseen¬
de uppgöra något beskattnings-sy stern, då
indirecte Städerna väl i mångå afseendert
skatta till landet, men landet också ä sin si¬
da till Städernaj Herr Schvan, H. N.: att, e-
huru det icke kan nekas, att Städerna i all¬
mänhet äro drygt beskattade och måsta vid¬
kännas åtskilliga olägenheter genom, intrång
i deras rörelse, Ivan likväl icke "kunde till¬
styrka inskränkning i fria Spanrnåls- och Vi¬
ctualie handeln, enär frågan derom skulle gif¬
va anledning till obehagliga omdömen utan
redbar nytta för Ståndet, samt då det¬
ta till äfventyrs kunde föranleda Landtman-
nen, att för åtskilligt annat fordra skatt af
Städerna 5 Herr Mahnberg: atthen, med kän¬
nedom deraf, att åtskilliga Memorialer, åsyf¬
tande en alldeles oinskränkt näringsfrihet
blifvit från Högloft. Ridderskap?! och Adeln
till Ekonomiutskottet remitterade, ansåije
o O
önskligt, att Herr Ekstrands motion, såsom
till äfventyrs föranledande obehagliga upp¬
träden och söndring bland RiksStåndens Her¬
rar Ledamöter, icke till Utskott remittera¬
des, deruti Herr Eneroth instämt, och i anled¬
ning hvaraf Herr Vinberg hemställt, om icke
Herr Ekstrand skulle finna för godt att Me¬
morialet återtaga.
Till denna frågas behöfriga upplysande
Bihang till Riktat, ProJ. 1817-1313, Q:dt Sami. N:r 39. 40,
go6 Besv. och Ekon. TJcsk. Betänkanäen.
får Utskottet meddela, att Kongl. Majit hade
under sista Riksmöte,genom Nådig skrifvelse
till Riksens Ständers utlåtande öfverlemnat
ett förslag, sorn ej mindre Rikets Collegier,
än Rikets allmänna Ärenders Beredning med
vissa jemkningar i underdånighet tillstyrkt,
angående den vid 1809 och 1810 årens Riks¬
dag af Högloft. Ridderskapet och Adeln gjor¬
da underdåniga ansökning om en med Span¬
målshandel» lika fri Victualie-handel; och se¬
dan Riksens Ständer, med afseende å den be¬
tydliga nytta för allmänna Rikshushållning
gen och en för Landtbrukarne härigenom
lättad afsättning af sina pvoductioner, sorn
en fri Victnaliehandel ostridigt medför, yt¬
trat den underdåniga tanka, att Riksens
Höglofl. Ständer funno de stadganden, hvil¬
ka Kongl. CommerceCollegitim i underdå¬
nighet föreslagit, skola, jemte några dervid
gjorda tillägg, leda till det ändamål, som ge¬
nom berörde handelsfrihet och med upphäf-
vande af de derå nu laggda band sökesj så
hade Kongl. Maj:t, under den 51 Augusti
1815, behagat utfärda, rörande detta ämne,
en Förordning, i enlighet med det af Riksens
Höglofl. Ständer godkända underdåniga för¬
slag. — Vid detta förhållande finnér Utskot¬
tet sig icke kunna fästa afseende på ,en en¬
skild persons gjorda motion om upphäfvande
eller inskränkning af hvad sålunda, enligt Kon-
ttngens och Riksens Ständers förklarade vil¬
ja blifvit genom utfärdade Författningar gäl¬
lande, och saknar således anledning att till¬
styrk abifall till hvad Memorialets författare
Besv. och Ekon. Zftsk. Betankandtn. 307
begärt. Hvilket dock Riksens Höglofl. Stän¬
ders eget upplysta omptöfvande vördsamt
underställes. Stockholm den Zj.de Mars 1818.
N:r 65.
Miksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtshotts Utlåtandef rörande
•väckt motion om förbud mot krämare,
kringstrykande.
•Riksdagsmannen Sven Påhlsson ifrån Chri¬
stianstads Län har, uti ett till Hedervärda
BondeStåndet ingifvet och derifrån tili det¬
ta Utskotts handläggning remitteradt Memo¬
rial, anfört: att uti Skåne och nästgränsande
provincer kringstryka flere personer, sorn
till den enfaldigare Classen af Allmogen ut¬
prångla en mängd kramvaror, samt derjemte,
under deras så kallade färder, begå stölder,
merändels på ett så listigt sätt, att de ej utan
svårighet och kostnader kunna upptäckas, heldst
dessa krämare, hvilka äfven kalla sig Con~
tingentBorgare, och äro med pass af Sölfvits-
borgs, Cimbritshamn», Falkenbergs eller an¬
dra småstäders Borgmästare försedde, hastigt
efter brottets begående begifva sig Från en
ort till en annan, der de äro okände och ä-
ga tillfälle att, under benämning af välfån¬
gen egendom försäljas hvad de på förra stäl¬
let tillgripit. Af hvilken anledning Sven
Påhlsson hemställer, om icke allt kringvan¬
drande af krämare måtte förbjudas, och des¬
goö Besv. och Ekon. Utsi;. Betanlianden
se, hvar de anträffas, gripas, och såsom lös»
drifvare utan skonsmål behandlas, samt Sta*
demas Borgmästare vid strängt ansvar åläg¬
gas, att hädanefter icke utfärda Pass till de¬
ras Contingent-Borgare, utan i stället tillhål¬
la dem att drifva ett ädelt bandtverk i den
Stad, der de äro Skattskrifne och onera ut-
göraj och har denna motion blifvit under¬
stödd af Måns Pehrsson från Blekinge och
Jon Jonsson från Skåne.
Utskottet får härvid upplysa, att BiksenS
Högiofl. Ständer vid 1815 års Riksdag, i
anledning af vackt fråga om vidtagande af
mått och steg till bestämmande af Glas- och
Porcellainsförares samt Smideshandlares han¬
delsrättighet, och förekommande af de olä¬
genheter som åtfölja deras obehindrade kring¬
strykande, förenade sig, att hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla om utfärdandet af
ett ovillkorligt förbud för GlaS-, Porcellains-
och Smideshandlare, att i ändamål af såda¬
na manufacturvarors försäljning uti Landsor¬
terna kringstryka, samt att Kongl. Commerce-
Collegium, hvars underdåniga Utlåtande, jem¬
te andra Vederbörandes, Kongl. Maj:t beha¬
gat infordra, detsamma afgifvit, i följd hvar¬
af detta ärende, såsom fullständigt beredt,
»u endast beror på Kongl. Maj;ts slutliga
ompröfvanöe; Och finner Utskottet, vid ett
sådant förhållande, rörande den åter väckta
motionen, så mycket mindre anledning, att
å nyo något föreslå, som genom Riksens
Högiofl. Ständers berörda underdåniga hem¬
ställan vid sista Riksdag tillräckliga åt¬
Sesv. och Ekon. Utsk. Beteinkanclen
gärder synas vara fattade till vinnande af det
ändamål, Memorialets Författare åsyftat.
Hvilket dock, jemt® en Ledamots serskildt
yttrade tanka, Utskottet Riksens Höglofl.
Ständerseget upplysta ompröfvande understäl¬
ler. Stockholm den 4 Mars 1818.
Transumt af Riksens Höglofl. Ständers All¬
männa Besvärs- och EkonomiUtskotts Pro-
tocoll, hållet vid Urtima R.iksdagen i
Stockholm den"4 Mars 1818.
§,4- — — —t —• — Herr Zetterberg
anförde: ”Hvad smides-handeln i Riket vid¬
kommer, önskar jag den måtte vara så fri,
som möjeligen kan medgifvas. Jag känner
lifligt, hvad Eskilstuna Manufactur skulle
komma i lidande genom inskränkning i dess
rättigheter, att begagna alla möjliga utvägar
till kringspridande af sina tillverkningar. —>
Denna för Riket så nyttiga manufactur skul¬
le i annat fall afstadna 5 Jag anhåller derföre
vördsammast, att denna Manufacturtiliverk-
ning måtte obehindrad få föryttras, på sätt
Kongl, Maj:ts Nådiga Kungörelse och Regle¬
mente för Fristads-inrättningen i Eskilstuna
na 1771 och 1787 föreskrifva.
N:r 66.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna, Besvärs,
och KkonomiUtskotts Utlåtande, i anled¬
£ 3io Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkanäcn.
ning af Grefve Schverins väckta motion,
om möjlighets beredande för Innehafva,
vare af Boställsjord, att låta försäkra
den ä sådan jord befintliga Åbyggnad i
allmänna Brandförsäkrings anstalter.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
jliar emottagit ett till dess åtgärd Irån Hög¬
loft. Rid dr skap et och Adeln, genom Proto-
collsUtdräg af d n 10 Januari, remitterade,
och af Herr Grefve Schverin , Fredric Bogis¬
laus, ingifvet Memorial, så lydande: — —
”Jag föreslår, att Högloft. Besvärs- och Eko¬
nomiutskottet måtte anmodas föreslå de grun¬
der, som kunna bereda möjlighet för Inne¬
hafvare af Boställsjord, att låta den å Bo-
tstälisjorden befintliga åbyggnaden försäkras
a allmänna Brandtörsäbrings-anstalter. En¬
ligt det för husägare i allmänhet gällande
.Reglemente är inbetalningen de första åren
betydlig och mindskas sedan smånigom. För
Boställs-Innehafvare synes förhållandet böra
<vara tvärtom. Ingen Boställs Innehafvare
itorde tveka, att. med uppoffring af en obe¬
tydlig årlig utgift, bereda en säkerhet, Som
han sjelf möjeligen kan äga gagn utaf. Ett
Stadgande, att efterträdaren må ersätta den
af företrädaren förskjutna assurance-premien,
torde ej med lika säkerhet kunna befordra
klet sökta ändamålet”.
Efter behörigt öfvervägande af hvad så¬
lunda blifvit andtaget, får Utskottet anföra,
att Utskottet väl delar med Memorialets för¬
B t sv. och Ekon. XIt sk. Betankanden. 3x1
fattare öfvertygelsen om nyttan af Boställeo*
Brandförsäkring uti den för hela Fiiket inrät¬
tade allmänna fond 5 —men dä hvarken Herr
Grefven dertill uppgifvit något sätt, ej hel¬
ler Utskottet är i tillfälle att i sådant afse¬
ende föreslå några lämpliga grunder, som
kulle kunna vara förenliga med planen till
nu varande allmänna Brandförsäkringsverket
och de der stadgade villkor och afgifter, e-
medan osäkerheten af besinningstiden för en
Bostalls-innehafvare, ej mindra än ovisshe¬
ten om ersättning af eftei trädarne för de för¬
skott, han för Brandförsäkringen nödgades
göra, skulle sällan tillåta någon, att uti de
föreskrifna villkoren ingå ; finnér Utskottet
sig icke kunna uti detta ämne taga någon åt¬
gärd, svarande mot det nyttiga ändamål, Me¬
morialets författare åsyftat. Dock varder
d-tta R. H. Ständers eget upplysta ompröf-
vande vördsamt understäldt. Stockholm den
4de Mars 1818.
N:r 67.
Riksens Höglo/l. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotts Betänkande om jemk¬
ning ati Båtsmans Rotering i Halland.
Uti Nådig Proposition af den 9de sistlidne
December, har Kongl. Maj:t behagat gifva
Riksens Ständer tillkänna, att då Kongl.
Maj:t utaf berättelsen rörande de förlidet år
verkställda General Mönstringar med Flot¬
312 Ses v. och Ekon» TJtsk. BctXnkandtrt»
tornäs Båtsmanshåll haft tillfälle inhemta, hu¬
rusom Botehållarne i Hallands Län sig ofta be¬
klagat öfver de serskilda olägenheter, hvilka
i så måtto skola åtfölja Ordinarie Båtsmarts-
roteringen i Länet, att, uti anslaget af Hem¬
man till utgörande af en Båtsmansrote, så stor
olikhet råder, att detta anslag varierar imel¬
lan l^dels osh Fem hela mantal, utan att,
likväl hemmanens mer eller mindre goda be¬
skaffenhet ligger tilt grund för en sådan olik¬
het, samt att hemman till utgörande af en
Rote ofta äro spridde i serskilda Socknar,
Härader och Fögderier, ända till ett afstånd af
Fern-mil och deröfver från hvarandra, Kongl.
Maj:t väl i Nåder funnit jemkning och rät¬
telse derutinnan både billig och angelägen y
inen Kongl. Maj:t hade med anledning af
Grundlagens stadgande om Indelnings-och Ro-
teringsverkets orubbade bibehållande till ei¬
na hufvudgrunder, sådant oaktadt .icke tagit
någon omedelbar åtgärd till berörda olägen¬
heters afhjalpande, utan ville Kongl. Maj:t i
Nåder hafva öfverlemnat Ärendet till Riksens
Ständers förutgående pröfning.
Sedan ofvan högct berörde Nådiga Pro¬
position blifvit tild Allmänna Besvärs - och
Ekonomiutskottet remi tt er ad t, får Utskottet
vördsam!igen yttra: att, då Riksens Högloft.
Ständer uti densamma lära med djup vörd¬
nad och erkänsla igenkänna dea Landsfader¬
liga kärlek och omvårdnad, hvarmed Kongl.
Majit städse behagat omfatta alla dess trog¬
na Undersåter i allmänhet, och dem i syn¬
nerhet, hvilka, i ett eller annat afseende,
Besv. och Ekon* Utsk* Bctänlmnåen, 313
tryckte tinder Samhällslifvets bördor, deruti
sökt en billig lindring samt mera jemn för¬
delning, och Riksens Höglofl. Ständer jemväl
torde linna, att den af Kongl. Majit i Nåder
proponerade jemkning och lättelse uti Båts-
mansroteringen i Hallands Län är högst nö¬
dig, i anseende till både den stora olikhet,
sorn nu äger rum imellan Rotarnes storlek,
och deras spridda samt ofördelaktiga läge
sinsimellan inbördes ; så torde Riksens
Höglofl. Ständer hos Kongl. Majit i underdå¬
nighet anhålla, att den nödig furina Rote-
jemkningen i Hallands Län måtte gå i verk¬
ställighet, och att Kongl. Majit täcktes i
Nåder låta vidtaga sådana åtgärder, sorn för
ett så vigtigt ändamåls befrämjande kunna
finnas lämpelige. Hvilket Yttrande Utskot¬
tet vördsamligen underställer Riksens Höglofl.
Ständers pröfning. Stockholm den 25te Fe¬
bruari 1818.
N:r 68.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs*
och EkonomiUtskotts Betänkande i an¬
ledning af väckt fråga om förändring
uti g de §, af Kongl. Maj:ts förnyade
Seglationsordning den 15 Juni 177/p
U"ti Memorial, som till Vallofl. Borgare-
Ståndet blifvit ingifvet, och derifrån till det¬
ta Utskotts åtgärd hänvisadt, anföres af Herr
Arvidsson, S,; att, då pfvau berördg Förord¬
514 och Ekon. Utsk. Eetankandcn.
é
nings 6. §. före6krifver, det en Skeppare skall
uppgifva sin märkrulla och den samma un¬
derteckna, samt 9. §. fastställer det straff,
sorn följer, i händelse att något af Skeppets
laddning ej ä märkrulla blifvit uppfördt, det
likväl ej sällan händer, att Skeppare af för¬
summelse och vårdslöshet, vid ankomsten till
Svensk hamn, underlåta att på märkrullan
upptaga allt hvad Skeppet innehåller, hvil¬
ket lättast skall inträffa, då Styckegods med-
föres, hvartill många ägare eller mottagare
linnas, och det derjemte understundom till¬
dragit sig, att Skeppare, som denna uraktlå¬
tenhet och försummelse af ren åliggande
skyldighet begått, ej ägt tillgång att ersätta
varans ägare för den förlust, honom för så¬
dant Skepparens fel genom godsets confisca-
iion eller beläggande med högre tull oskyl¬
digt samt utan mindsta eget förvållande träf-
fatj så hemställer Herr Arvidsson, att Stån¬
det täcktes hos Kongl. IYlaj:t i underdånig¬
het anhålla, det förenämnde Nådiga Segla¬
tionsordning.1; föreskrifter i så måtto under¬
gin g o förändring, att Skepparen med sitt
Skepps och enskiidta gods må blifva Kongl.
Majit och Kronan ansvarig för det begångna
felet, utan att tredje mans Egendom derföre
Ijeslås, eller confisceras, så framt han ej
lan bevisas vara uti Skepparens förseelse el¬
ler underlåtna skyldighet delaktig.
Vid öfvervägande häraf har väl Utskot¬
tet funnit, att som 9de af 1774 års Seg¬
lationsordning stadgar: att tilt införsel tilla-
tet gods, som ej ä märkrulla uppfördt blif-
Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkandcn. 315
vit, Ur förbrutet, så kan en obillig förlust
ofta tillfogas godsägare genom Skeppares ur-
aktlåtenhet, att å märkrullan uppgifva allt
det gods han i fartyget intagit, men inser
äfven den möjliga förlust för Kongl. Majit
och Kronan, sorn skulle inträffa, om godsä¬
garen frikändes från all motsvarande skyldig¬
het och åliggande i detta afseende. Utskot¬
tet tror fördenskull de ifrågavarande olä¬
genheter å ömse sidor bäst kunna förekom-
inas, i fall Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om den för¬
ändring i berörde SeglationsOrdnings före¬
skrift, att Skepparen väl med sin enskilda
egendom må vara Kongl. Maj;t och Kronan
ansvarig för det begångna felet, men godsä¬
garen derjemte förpligtas, efter inhändigan-
det af Connoissementet genast till Tullkam¬
maren i Orten, elit varan är destinerad, af¬
gifva Förteckning å det gods, han med någon
Sk ppare väntar; eller ock i händelse Skep¬
paren möjligen anlände före Connoissemen¬
tet, och sådan försummelse skulle yppas,
hvarom nti är fråga, godsägaren då må ede¬
ligen få styrka sin oskuld, derest han ej
med andra lagliga bevis kan densamma åda¬
galägga. Hvilket dock Utskottet till Rik¬
sens Höglofl. Ständers eget upplysta om-
pröfvande öfverlemnar. Stockholm den 4
Mars 1Ö18.
3x6 Best). ®e7i 'Ekon. XJtsk., Betthikanden.
N:r 6g.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och EkonomiTJtskotts Utlåtande i anled.
ning af väckt fråga om medels vidta¬
gande till Laxens hämmande och inländ¬
ska Fabrikernas upphjelpande.
Uti Memorial, sorn från Hedervärda Bonde-
Ståndet blifvit hit remitteradt, liar Riksdags¬
mannen från Christianstads Län, Per Nilsson,
anfort: att ibland de ämnen, som vid nu va¬
rande Riksmöte i synnerhet böra fästa hvarje
mans uppmärksamhet, är dst, att utfinna och
vidtaga medel till luxens hämmande och
våra fabrikers uppbjelpande. I anledning här¬
af, och då den i Rikets Penningeverk uppståd¬
da allmänna förlägenhet hufvudsakligen, en,
ligt hans tanka, härrör af undervigten i Han¬
deln, samt då till dess uppbjelpande några
andra och kraftigare medel icke lära finnas,
än våra egna Producters förökande och för¬
ädlande, hvilket endast genom fabriker kan
åstadkommas, har han hemställt: att, till fa¬
brikernas och andra inhemska Näringars upp-
hjelpande, förbud måtte utfärdas mot infö*
randet och begagnandet af alla sådana utländ¬
ska varor, hvilka här kunna tillverkas, äfven¬
som att Låneunderstöd måtte lemnäs dem,
sorn anlägga nya Inrättningar, då de kunna
visa, att dei-med för det allmänna beredes en
framgen inkomst.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet
väl funnit Per Nilssons hemställan vittna
Éésv. och Ekon. Ut sk. Betänliånäen. 317
om en berömlig Patriotisk omtanka; men da
sjelfva ämnet cäger ett så nära sammanhang
ined hvad Riksens Ständer vid sistlidna Riks¬
dag i underdånighet hemställt, rörande en öf»
Verflödsförordnings utfärdande, och Utskottet
erhållit elen säkra underrättelse, att på Kongl.
Majus Nådigsta befallning ett underdånigt
förslag till en sådan blifvit af Kongl, Com¬
merce Collegima. utai'fcetadt och i underdå¬
nighet ingifvet, ehuru Kongl. Maj:t ännu ic¬
ke deruti fattat dess Nådiga beslut, samt
för öfrigt Memorialets innehåll är allt för o-
bestämk, för att kunna serskildt pröfvas, så
linner Utskottet icke anledning att i följd
deraf tillstyrka någon ny åtgärd, utan anser
detta ämne, hvarvid inga nya skäl eller å-
sigter blifvit af Memorialets författare fram¬
ställde, nu bero på Kongl, Maj;ts Nådiga
pröfning, gemensamt med dem af lika be¬
skaffenhet, som redan förut blifvit Kongl.
Maj:ts Nådiga ompröfvande underställe, el¬
ler som vid detta Riksmöte, i sammanhang
med den å nyo väckta frågan om en Öfver-
RödsFörordnings utfärdande, kunna Kongl.
Maj:t i underdånighet underställas. Hvilket
dock till Riksens Högloft. Ständers eget upp¬
lysta afgörande öfyerlemnas. Stockholm deri
4 Mars 1818.
N:r 70.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och EJiQnomiUtshotts Betänkande, öfver
%
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande»..
gjord motion om Kongl. Landtbruks Aka¬
demien, dess CentralVerkstad och redo¬
visning för de under Akademiens dispo¬
sition stående fonder.
Uti ett från Högloft. Ridderskapet och A-
deln under den 24 sistlidne Januari remitte-
radt Memorial, framställer Herr Friherre
Wrangel, Henning, likväl under yttrad tve¬
kan, huruvida det egenteligen tillhör Riksens
Höglo!!. Ständer ait häröfver ventilera, sina
tankar om ändamålet i allmänhet för en
Landtbruks-Akademies stiftelse, och huruvi¬
da detta är vunnet genom den här inrättade
Kongl. LandtbruksAkadsnii, hvars åtgärder
efter Friherrens åsigter borde annorlunda in¬
rättas. — Först, i stället för de bitar, hvilka
nu i Annalerna införas, och med hvarandra
icke äga någon gemenskap, föreslås en svi¬
verad Afhandling om de pä fleras erfarenhet
grundade facta, Uti så val Jordens behand¬
ling, som Ladugårdsskötsel^ och organisa¬
tion af Egendomars administrativa förvalt¬
ning; samt sedermera utgifvande af en sa¬
dan Landtbruks Cours, som genom enskilda
skrifters upptagande, i hvad de förtjena, kun¬
de completteras. Ändamålet skulle, efter
Friherrens tanka, vidare befordras, genom
det projecterade uppdraget åt ett par kunni¬
ga män, att resa kring Landet, och uppgöra
en Statistisk berättelse om Riket, samt yt¬
terligare, i nion efter sådana upplysningars
systematiska ordnande, genom föreläsningars
Ees v. och Ekon. Utsh. Betänhanden, 31a
hållande pä vissa tider och dagar, hvarige¬
nom Landtmanna yrket skulle komma att,
mer än nu sker, vetenskapligt behandlas.
Derefter undersöker Friherren den när¬
varande be kaffenheten af Akademiens Cen-
tralVerksfcad, och finner den samma beklas-
ligen lysande, men redskaperna illa gjorda
och så dyra, att Hemmansdelar erfordras till
deras lösande. Enligt Friherrens yttade öf¬
vertygelse fordras, för att, så mycket möjligt
är, förekomma klander: 1:0 Att i Landtbruks-
Akadeiniens CentralVerkstad icke förfärdigas
andra redskaper, än de som äro gagneliga
för åkerbruket; 2:0 att verkstäderna, till er¬
hållande af bättra pris, flyttas in i Landet,
men Magasinet här i Stockholm likväl alltid
finnes fullt; och 3:0 att värdet bestämmes
efter rigtiga och ej på slump antagna grun¬
der, samt att en viss taxa uppgöres, hvaref¬
ter priserna årligen fastställas och kungöras.
Sluteligen, och ehuru Friherren anförer sig
känna, att Kongl. Maj . t af enskilda medel an¬
slagit fonden för Kongliga LandtbruksAkade-
mien, tillstyrkes likväl en underdånig hem¬
ställan, alt redogörelse för dessa medel måt¬
te, på sätt Hans Kongl. Maj:t i Nåder för
godt finner, blifva af vissa utsedda personer
anställd och bernnad till allmänhetens kunskap.
Häremot har Herr von Schultzenheim,
Daviel, uti ett Memorial och uti ett serskildt
Anförande till Protocollct, visat de skäl, till
en del de samma, hvilka nedanföre åberopas,
i stöd hvaraf Herr von Schultzenheim icke
anser Kongl. LandtbruksAkademien af I\. H.
Beij), ock FJion. Utsk. Bétänkdilcléft.
Ständer kunna emottaga instrttctioner, och
iföljakteligen icke heller den väckta motionett
böra till öfverläggning upptagas, än mindre
till något Utskott kunna remitteras.
Då Höglo!!. Ridderskapet och Adeln till
Utskottets handläggning likväl remitterat
denna motion, har Utskottet icke ansett, sig
tillständig! att undandraga sig upptagandet
och handläggningen af ett föremål, som äger
så nära samband med allt slags Landthushåll¬
ning, ehuru Utskottet fullt instämmer i dett
af Herr von Schultzenheim framställda öf¬
vertygelse, hvilken Memorialets författare äf¬
ven sjelf synes dela, att Kongl. Landtbruks-
Akademien, såsom varande ett verk, hvilket
leder sin upprinnelse och äger sitt sjelfbe¬
stånd ifrån för detta Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens, nu vår Ållernådigste Konungs,
aldrig nog vördade omsorg och liberalitet,
samt stående under dess närmaste inseende
och höga beskydd, visserligen icke behöfvet?
Riksens Höglofl. Ständers granskning eller
åtgärder, till uppfyllande af det med Akade*
imens stiftelse åsyftade ändamål.
De gjorda anmälanden reduceras hufvud¬
sakligen till Irenne serskilda framställnin¬
gar: 1:0 Ett yttradt tvifvelsmål, huruvida A-
kademien fyller sin bestämmelse med lifgif¬
vande! af sina Annaler och andra genom dess
försorg utkomma Ekonomiska skrifter. 2:0 Ö-
gillandet af Akademiens här i hufvudstaden in¬
rättade centralverkstad, dess närvarande skick,
dess utlemnade arbeten och deras försäljnings¬
priser} hvaraf allt 5:0 hemtas slutelig anled*
Sist), och Ehen. XJtsk. Beiankanäcn. 521
ning till förslag af den genom Riksens Håg¬
löf!. Ständer skeende underdåniga hemställan»
om allmän redogörelse för Kongl. Akademi¬
ens fonder ock sättet att dem använda.
Ehuru de uppgifter, h vilka i detta fall
bestämma omdömet, ligga så öppna genom
Akademiens utgiftja skrifter och för allmän¬
heten alltid framställda handlingsgrunder,
att någon serdeles möda icke behöfves för atte.
deraf uppgöra resultaterna, har Utskottet
likväl ansett sin pligt fordra, att med omsorg
Samla och granska alla hit hörande upplys¬
ningar, och får i följd af dem uppgifva sina
tankar i ett ämne, hvars framställning ur
sina rätta synpuncter är af vigt för ledandet
af den allmänna opinionen, och blifver just
derigenom ett villkor för möjligheten hos
sjelfva Akademien att kunna framkalla de
verkningar, hvilka utgöra perspectiver i en
framtid för dess icke mindre valgörande än
för nationen hedrande stiftelse.
LandtbruksAkademiens Annaler äro en
periodisk skrift, och kunna icke vara en utar¬
betad bok öfver ett visst ämne. Der emot-
tagas och införas rön och afhandlingar af
Svenska Landtbrukare från alla orter i Riket,
hvilkas namn alltid utsättas, och således
sjelfve böra vara Riksens Ständer ansvarige
för värdet af hvad de ekrifvit, om, såsom
Memorialets författare synes tro, Riksens
Ständers granskning äfven bör sträcka sig
till böckers innehåll.
Akademien har dessutom besörjt öfver-
Bihang till RihsSt. Pro t, i8l7-*8»g, 8 :i?« $“ml- N;r 41 42.
gsg Besv, och Ekon, Ulsk, Betankanden,
sättning af flere nyttiga Ekonomiska böcker*
ibland hvilka Thuers stora arbete i Landt-
hushållningen hittills varit ansedt för det
vigtigaste. Skulle någon af Svenska Landt¬
hushållare känna någon bättre eller af sam¬
ma värde, synes han derom böra underrät¬
ta Akademien, som ej blott för spridande af
upplysning, utan äfven för att sjelf erhålla
^len, valt Corresponderanda Ledamöter, ej
mindra bland de erfarnaste landtbrukare in¬
om Riket, än de för dessa slags insigter för-
monligast utmärkte Vetenskapsmän i andrai
Länder, Genom denia Gorrospondance sy¬
nes lättare en förbättring eller ledning af
Akademiens åtgärder kunna vinnas, än genom
anmälan hos Riksens Ständer, hvilken måsta
förorsaka omvägar och dröjsmål. Endast
vid ett dylikt oafbrutet samlande, af andra
uti Landthushåll ningen långt framskridna
Länders uppgifter och erfaren hets.gr un der,
alltid åtföljde af egna rön och försök, huru¬
vida de äro användbara för Sveriges jord och
luftstreck, tror Utskottet möjligheten vara
fästad, att framdeles ernå den föreslagna Sy¬
stematiska Afhandlingen om Svenska jördens
behandling och Ladugårdsskötsel!), hvilken,
i förtid framkallad, säkert skulle förfela Aka¬
demiens väl beräknade ändamål.
Författarens anmärkningar om Landt¬
br ukets vetenskapliga behandling är alldeles
enlig med hvad Akademiens egna utgifna
skrifter på manga ställen yrka. Men att
föreläsningar, hällne på vissa dagar, utgöra
egenteliga Carakteren af en Akademi, kan
Besv. och Ekon, TJtsk, Betcinkanden. 323
Utskottet icke inse, då dessutom vid samma
Akademi icke finnas några med lön försed¬
da lärare, hvilka skyldigheten till sådana
Föreläsningars hållande Iian åläggas. Memo¬
rialets förtattare synts för öfrigt icke hafva
rönt eller ock ej erinrat sig de Kongl. Landt-
bruksAkademien Nådigst gifna Stadgar och
Reglementen, hvilka vidare uppgifva förhål¬
landet i afseende pä Akademiens föremål och
äro för anmärkningarnas besvarande tillräcke-
ligen upplysande.
Hvad för det andra vidkommer beskaf¬
fenheten af Akademiens Central-Verkstad, sä.
känner Utskottet och kan med säkerhet upp¬
gifva, att denna inrättning är lick och hållet
ett privat företag af Directeuren Blom. A-
kademien är endast ägare till byggnaderna,
dem hon till Entrepreneuren afstått, med vil¬
kor, att han på eget ansvar skall efter leor¬
nad modell förfärdiga och för egen risk för¬
sälja de redskap som requireras. Hela kost¬
naden, utgift och inkomst, äfven som behåll¬
ning och vinst, om någon erhålles, blir för
hans räkning. Akademien är icke säljare af
något enda redskap, utan endast köpare, mot
lika betalning som allmänheten. De redskap,
Akademien således köpet', täckes Kongl.
Majit af gide Hufvndtiteln i Nåder låta be¬
tala, för att skänkas åt Hushållssällskaper-
na, hvilka enligt Akademiens yttrade begäran
böra i Landsorterna anlägga egna Verkstäder,
der samma redskap kunna tillverkas för ett
lindrigt pris, som icke kan begäras i huf-
vudstaden, der jern och vilke, men i syn¬
524 Br.sv. och Ekon• Tjuk. Betänhanden,
nerhet bränsle samt arbetslöner, äro vida dy¬
rare än på landet. Utskottet, Sorn om des¬
sa redskapers allmänna kringspridande redan
till Riksens Höglo!!. Ständer afgifvit sitt ut-
låtande, har sig älven bekant, att i flera
Landsorter, genom hushåll ningsSällskapernäs
försorg, Kongl. Laudtbruks-Åkademiens för¬
sända modeller blifvit eftergjorde och all¬
mänheten tillhanda hällne; hvartill äfven
kommer, att allmogen i Landsorterna, till
icke ringa egen förmon, förfärdigat sådana
redskap efter den föresyn, sorn de till all¬
mänt åskådande ifrån Hushållnings-Sällska-
perna framställde modeller i detta hänseende
lemnat. Akademiens afsigt kan och bör så¬
ledes icke vara, att Svenska allmänheten skall
i Stockholm förse sig med dylika redskap.
Det är endast Modeller för f-^erkstäderi Lands¬
orterna, som måste göras här, emedan Aka¬
demien icke kan gifva directa föreskrifter åt
en Verkstad, som vore långt aflägsen, än min¬
dre sjelf flytta sig dit.
Af det nu anförda torde Riksens Högi.
Ständer intaga, att Akademien ej kan före¬
skrifva den private Entrepreneuren, hvilka ar¬
beten han ej får göra. Han måste få göra
det, hvarigenom lian har sin utkomst och
bergning, allenast han tillika verkställer A-
kademiens beställningar, som icke ensamt
kunna underhålla honom. Utskottet känner
äfven, att priserna på redskapen äro af Aka¬
demien betingade vida under hvad deras in¬
förskrifning utifrån, äfven utan tullafgift, ko¬
star; men taxor på Landtbruksredskap synas
Besv. och Ekon. XJtsk. Bctänkilnclen.
äfven så litet lämplige, sorn på andra slöjde-
produeter, hvilka hittills Ijos ingen police-
rad Nation blifvit taxor underkastade, och
dessutom ali dyrhet medför sitt eget enrre-
ctiv genom saknad afsättning. Den framställ¬
ningen, att de på' Centrai-Verkstaden förfär¬
digade redskaper skola vara illa gjorda, till¬
hör ej Utskottet att till besvarande upptaga,
då hvarje om sitt yrke nitfull Landtbrukare ,
som dertill ager tillfälle, icke lärer underlå¬
ta att på stället göra sig underrättad om
Sanna förhållandet, och jemföra det med
svårigheterna att förfärdiga nya och förut
här okända modeller.
Hvad sluteligen beträffar den yrkade re¬
dogörelsen för de under Kong!. Akademiens
disposition stående fonder, så får Utskottet
upplysa, att Akademien äger intet anslag af
Allmänna Statsmedlen, utan dess inkomst be¬
står uti, och dess underhåll bestrides utaf
re itan af en serskild fond, uppkommen ge¬
nom donation af enskilda personer, hvilka
hos Franska Regeringen ägda en fordran för
uppbragta skepp, och år 1811 sjelfviliigt af-
stodo en tredjedel af denna fordran till di¬
sposition för något allmänt nyttigt ändamål,
af dåvarande Hans Kongl., Höghet Kronprin¬
sen, sorn täcktes Nådigt anslå densamma åt
den kort derefter stiftade LandtbruksAkade-
mien.
Då sålunda Akademiens intrader icke
hafva sitt ursprung af allmänna medel, synas
Riksens Högloft. Ständer icke kunna fordra
någon för dem inför sig skeende direct re»
526 23esv. och Ekon. Ut sk. Betänhanden.
dogörelse. Men Utskottet bör erinra, att
enligt den års-berättelse, som den 28 sistlid-
ne Januari uti Akademiens Allmänna samman¬
komst inför vår nu varande Allernådigste
Konung, samt Hans Kongl. Höghet Kronprin¬
sen upplästes, och för Memorialets författa¬
re, såsom varande Kongl. Akademiens Leda¬
mot, ej bör vara obekant,- det är beslutadt:
att en allmän redogörelse för Akademiens
medel ifrån dess stiftelse intill sistlidne års
slut, kommer att oförtöfvadt genom trycket
utgifvas, och således underställas icke blott
vissa personers, utan hela Svenska Allmän¬
hetens granskning.
Hvad Utskottet i detta ämne med till¬
försigt känner och följaktligen bort upp¬
gifva, får det vördsamt öfverlemna till Rik¬
sens Höglofl. Ständers egen upplysta pröf¬
ning. Stockholm den 5 Mars 1818. _
N:r 71.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiVtskotts Betänkande, angå¬
ende vackt fråga om fortfarande af det
emot Utländska öfverf löds-varor utfär¬
dade förbud, och den till verkställighet
deraf fdrordnade kustbevakning.
Afrån Välloll. BorgareStåndet har uti detta
ämne blifvit till Utskottet remitteradt ett Me¬
morial af Herr Thunell, Martin, hvaruti han,
Essi), och Ekon. tltsk. Éetånhanaeri. 3*7
Med åberopande af egen erfarenhet om de
fördelaktiga verkningar, sorn den af Kongl,
Majrt i nåder organiserade kustbevakning
till förekommande af Utländska öfverflöds-
Varors införande i Röket, medfört, fäster upp¬
märksamhet på nödvändigheten deraf, att lu¬
rendrägeri rned till införsel förbudet gods
i möjeligaste måtto forekommes, och, i hän¬
sigt till detta ändamål, yttrar den förmodan,
att Tullförsnillning, som ännu till någon del
torde kunna äga rum, än ytterligare skulle
kunna förekommas, om Cheferne för kustbe¬
vakningen anbefalldes, att detachera någon
Officerare eller väl kände Underofficerare att
åtfölja betydliga utländska laster till deras
lossningsort och aflasthingen öfvervara, der¬
om blotta författningen, enligt Herr Thunells
tanka, redan skulle medföra helsosam verkan t
hvarjemte Herr Thunell föreslår, alt Riksens
Högloft Ständer mätte hos Kongl, Majit i
underdånighet anhålla om fortfarande af för¬
budet emot utländska öfverflödsvaror samt
den till verkställighet och handhafvande der¬
af förordnade kustbevakning, med förutnämn¬
de tillägg, i afseende på den sednare; deri¬
genom han förmodar, att icke blott den upp¬
jagade Coursen efter hand skull® nedsättas,
Utan ock hendel och näringar ifrån det trå¬
nande tillstånd, hvaruti de sig nu befinna, åter¬
komma till den verksamhet, som är för Rikets
Välstånd så oundgängelig. —
I anledning häraf har Herr Schvan, H. N,
muntligen anfört till Vällofl. Borgare-Stån¬
dets Protocoll, att han väl funnit kustbevak-
328 Besv. och Ekon. Utsk, Betänk änden.
ilingen ganska verksamt bidragande till| la*
rendrägeriers förekommande;- men, då nu
redan, för år 1817, 62,500 Rd. B:co till den-
sammas underhållande åtgått, och icke min-
dre än 100,000 Rd. årligen torde erordras,
i hvilken händelse Bevilinings Utskottet bor¬
de föreslå ersättning för den härigenom upp¬
kommande brist af Tulk Intraderna , har Herr
Schvan tillika önskat, att det med bevaknings-
anstalterna åsyftade ändamål måtte kunna pä
sparsammare sätt vinnas.
Efter att hafva behörigen öfvervägat
hvad sålunda blifvit föreslaget, får Utskottet
anföra: att Utskottet delar med Herrar Thu-
77eli och Schvan öfvertygelsen om de fördel¬
aktiga verkningarne af den kustbevakning»
som blifvit af Kongl, Majit i Nåder organi¬
serad, i anledning a/ Riksens Högloft. Stän¬
ders vid Jgi5 års Riksdag underdåniga hem¬
ställan att till vinnande af större säkerhet e-
mot Lurendrägeri och Tullförsnillning, en
del af Tullbevakningen, sorn heror -på till¬
syn genom Tulljakter, posterade på vissa
distanser i Skärgårdarna, Liefve uppdragen
åt Kronans Manskap, sorn inom korta ter¬
miner ombyttes. Men som Utskottet hvarken
är i tillfälle att uttänka något annat sätt,
hvilket, enligt hvad Herr Schvan önskat, med
mindre kostnad skulle leda till samma än¬
damål, ej heller, i Utskottets tanka, tillräc-
kelig anledning förekommer, att serskildt
tillstyrka underdånig hemställan derom, aft
Offiic erare eller väl kände Under-Officerare
matte detacheras att medfölja betydliga laster
Eesv. och Ekon. TJtsk. 'Betänkanden. 329
till deras lossningsort, och lossningen öfver¬
vara, då allmänna staögarne tydligen för¬
må, att ingen lossning Jäv ske utan i Tull-
betj euin gens närvaro, och 5ulje §. i 1774 års
6'eg lat iöns Ordning före skrifver, att Jakt
l ieutenant eller uppsyningsman eller betjen¬
te äga att luckor och tillgångar till lasten
försegla; samt då dessutom härtillkommer,
att denna åtgärd icke skulle kunna verkstäl¬
las utan betydligen ökade kostnader, anser
Utskottet sig böra tillstyrka Riksens Höglofl.
Ständer, dfct så väl kustbevakningens fortfa¬
rande, som de dervid möjeligen nödiga för¬
ändringar må öfverlämnäs till Kongl. Maj:ts
egen Nådiga åtgärd, sorn, efter inhemtad er¬
farenhet af hvad redan i detta afseende blif¬
vit tillgjordt, är i tillfälle att lättast finna
och säkrast pröfva de mått och steg, hvilka
lill det med denna allmänna anstalt åsyftade
ändamål kunna vSra bäst ledande. Dock var¬
der d tta, jemte 2:ne Ledamöters serskilda
mening, Riksens Höglofl. Ständers eget upp¬
lysta ompröfvabde vördsamt under täldt.
Stockholm den 4:de Mars 1818.
Transurnt af Riksens Höglofl. Ständers All¬
männa Besvärs• och EkonomiUtskotts Pro-
tocoll hållet vid Urtima Riksdagen i Stock¬
holm den 4:de Mars 1818.
§- — ■—- •—* — — Herr Prosten Rabe
reserverade sig, såsom ej kunnande dela Ut¬
skottets förtroende till kustbevakningen, den
Vlerr Prosten ansåg mera kostsam, än med
ändamålet vore enligt.
t 35° t c sv. o,eli Ekon. Utsk. Betcinknnäen.
Härmed förenade sig Herr Prosten m. m.
Kolmodin. Ut supra.
N:r 72.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs,
och EkonomiVtskotts Utlåtande, i anled¬
ning af en inom Vällofl. BorgareStSndet
väckt fråga, 0111 förhöjd tidiof gift för
Boktrycheri stilar, som inf or skrif vas.
Herr Norström, Carl Fredr., har till Vällofl,
BorgareStåndet ingifvit ett Memorial, som
derifrån blifvit till detta Utskotts handlägg¬
ning remitteradt, och hvaruti finnes anfördt:
att sedan Boktryckaren, Directuren. J. P.
Lindh, tillhandlat sig fran Köpenhamn alla
de betydliga och kostsamma stilgjuteri-in-
strumenter och inventarier, hvarmed det
stilgjuteri varit försedt, som hittills skall four-
perat Dannemark, Norrige och Sverige med.
deras behofver, samt dessutom gjort serskilda
kostsamma byggnader och inrättningar för
denna tillverkning vid Mariaedal, anskaffat
Utländska fullärde arbetare i detta yrke, och
betydligt ökat detsamma med ytterligare
införskrifna matricer för ännu nyare stilsor¬
ter, så att han skall kunna täfla med utländ¬
ska stilgjuterier 1 arbetets fullkomlighet samt
Vara i tillstånd, ej allenast att fournera alla
Rikets Boktryckerier, utan äfven dermed
kunna förse andra länder, hvartill äfven kom¬
mer, att förträffligheten af denna inrättning
Besv och Ekon. Utsli. Bctänkanden, 331
blifvit af Kongl. VetenskapsAkademien vits¬
ordad; så anser Herr Norström betnälde Di-
recteur, som sålunda skall beredt Nationen
ett oberoende af främmande biträde i denna
del, hafva gjort sig förtjent af en skälig upp¬
muntran; i anledning hvaraf lian föreslår
den underdåniga hemställan hos Kongl. Maj:t,
att, till förmon för detta redan anlaggda och
framdeles i Landet anläggande stilgjuterier,
en någorlunda afpassad tull på utifrån in-
förskrifna stilar må komma att äga rum.
Efter föregången öfverläggning och slut¬
lig pröfning af detta ärende, bar Utskottet
ansett sig böra fästa Riksens Ständers upp¬
märksamhet på vigten o.ch nödvändigheten
deraf, att i ett så folkfatiigt land, som Sve¬
rige, der en författare i alla fall har stora
svårigheter att motstå och öfvervinna, samt
liten afsättning på sina arbeten, den allmän¬
na upplysningen icke förhindras, genom ö-
kade afgifter och kostnader för Boktryckeri¬
ers inrättande, samt nyttiga skrifters lifgif¬
vande och kringspridande. I Utskottets tan¬
ka är det icke med tillräckliga bevis styrkt,
att Herr Lindks nu anlagda Stilgjuteri kan
till erforderlig mängd och utan förhöjda pri¬
ser med stilar förse de Svenska Boktrycke¬
rierna, hvilkas antal i Sednare tider betydli¬
gen ekats. Att vid ett sådant förhållande
försvåra införseln af Utländska stilar, genom
förhöjda tullafgifter, skulle utan tvifvel va¬
ra att motverka upplysningens stora ändamål.
I anseende härtill, och ehuru Utskottet fin¬
ner Directeur Lindks företag nyttigt och för-
5J2 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
tjent af uppmuntran, tror Utskottet sig icke
böra tillstyrka bifall å Herr Norströms sålun¬
da, till förmon för honom, väckta motion,
helst införseln af Utländska Stilar redan i nu
gäiiantie taxa är belagd med 5 procents tull.
Dock underställer Utskottet denna dess tanka
Riksens Höglofl, Ständers eget ompröfvande.
Stockholm den 4 Mars 181Ö.
N:r 75.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotts Betänkande, rö¬
rande yrkaät upphäfvande af Stockholms
Stads rättighet, att uppbära parm , torg-
och renhåUniugs-penningar, då hö, halm,
ved och brännkol införes, samt af landt-
mannens åliggande, att i vissa städer er¬
lägga våg- och mätare-penningar får in¬
kommande varor.
Hedervärda BondeStåndet har genom Ut¬
drag af Protocollerna för den 30 sistlidna
December och 5 Januari innevarande år, till
Utskottets handläggning, rörande detta ämne,
remitterat:
1:0 Riksdagsmannen från Stockholms Län
Matts Ericssons Memorial, deruti anföres,
att han icke inser, på hvilka grunder Stock¬
holms tad kan, för inkommande \ted, kol,
hö och halm, upptaga så kallade torg- och
renhållning s-penningar, då Sveriges inbyg*
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 533
gare, enligt RegeringsFormens 57 §., äga
rättighet att sig sjelfva beskatta, och i syn¬
nerhet, då ett sådant onus iéke skall blifvit
vid något sednare Riksmöte faststäldt. I
Matts Ericssons tanka gör Stadsboen icke
för mycket, om han besörjer plats för utställ¬
ningen och försäljningen af en vai-a, den
Landtmar.nen ensamnödgasinföra; heldst man
i vidrigt fall skulle föranledas tro, det stads¬
boen sjelf bör besörja anskaffandet af landt¬
man na-pr o duc ter, och dertill med erlägga
skäliga vägpenningar för den vägsträcka, han
öfverfar, men hvilken a£ landimannen under-*
hålles; och, som detta, ej allmänneligen kun¬
gjorda, onus skall förorsaka mångå hundrade
personers iidande, först genom dess utgöran¬
de, och sedan genom oerhörda böters vid¬
kännande för dem, som, okunnige om ett så¬
dant stadgande, utan att erlägga ifrågavarande
afgift, borttingat eller försålt sina varor,
har han ansett sig åligga att söka ändring
i en författning, hvilken redan visat lika men¬
liga följder, som den har ett emot billighet
stridande ursprung.
Derjemte yrkar Matts Ericsson upphäf-
vande af det i hans tanka lika hårda och
tryckande åliggande för landtmannen, att ovil¬
korligen till stadens vågar föra och läta vä¬
ga de vågbara varor, han införer till staden,
innan han ännu är säker att kunna dem afyt¬
tra, hvaraf, utom sjelfva afgiftens erläggan¬
de, den olägenhet uppkommer, att, sorn va¬
ran från aflägsna ställen, der hon kunde säl¬
jas, och hos köparen vägas, oundvikeiigen
534 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
mäste föras till stadens väg, en för landtman-
nen dyrbar tid åtgår, oberäknadt hvad han
mäste vänta dels på vågbetjeningens ankomst,
dels på vågens ledighet; Förmenandes Riks¬
dagsmannen denna vägningsanstalt vara Ba¬
stan umbärlig, då nu tullafgifteh för till stä¬
derna gående varor', åtmindstone specifikt, är
försvunnen.
Om innehållet af hvad i detta Memori¬
al blifvit andraget hafva förenat sig: Gustaf
Gustafsson och Pehr Olsson från Söderman¬
land, Gustaf Larsson från Stockholms Län,
Pehr Bengtsson från Halland, Samuel Anders¬
son från Östergötland, samt Jon Jonsson och
Olof Månsson från Blekinge.
2:0 Riksdagsmannen J. M. JVessings
anförande, deruti, till upphäfvande af Landt-
mannens skyldighet att i vissa städer erläg*
ga en afgift, sorn fordom i Tullarne uppbars,
af Våg - och Mätare - penningar för alia till
®Forgs inkommande varor, utan att hvarken
Våg eller Mätare anlitas, den olägenhet
blifvit öfverklagad, såsom ägande rum, åt¬
minstone i Vesterås, att, då den ene Skatte»
bonden får aflemna Rente-Spannemålen till
Löntagaren på landet utan Mätare-pennin¬
gar, skola likväl sådana aftvingas den andra,
för det han häfver besvär infrakta till staden
sin afrad, och vid upplagsmagazinet levere¬
ra densamma för Kongl. Majlis och Kronans
räkning; hvartill äfven kommer, att stundom
besväret skall vara känbarareän sjelfva afgif-
ten, enär dén, som ensam kommer till Torgs,
ofta med ostyrig häst, nödgas öfvergifva både
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 335
häst och ]ass, för att springa till Uppbörds-
Contoiret, der icke alltid är ledigt emottaga
afgiften, hvilken äfven, i vissa fall, ej Isatt
Stipuleras, t. ex. då Bonden ej hemma kun*
nät väga den vara, han medförer.
Utskottet har, till dessa frågors behöri¬
ga utredande, granskat de nn gällaude äldre
och nyare stadganden och författningar i sam¬
ma ämne, och deraf inhemtat, att uppbäran¬
det af mätarepenningar är en rättighet, som
blifvit Städerna tillagd redan på iGootalet,
genom flera Kongl. Resolutioner och Riks¬
dagsbeslut, hvaraf må nämnas Kongl, Reso¬
lutionen den to Mars 1636, 5 §. 5 mcwttea-
teij Kongl. Resolutionen på Adelns Besvär
år 1663 §. 59, samt på Allmogens Besvär
1636 §. 54- Stockholms Magistrats Taxor den
12 Julii 1680, samt den 28 Juli 1690 uppta¬
ga uti 6:te §. Mätarepenningar för Yed, Kol,
Hö, Kalk, Bränkol och Krita; Och Kongl,
Maj:ts Nådiga Skrifvelse af den 5 Juni 1812
till ÖfverStåthållare-Embetet stadgar uttryc*
keligen, att desse mätare-pcnningar skulle,
efter sistnämnde' tid, utgå under namn af
Farm-, Bro-, Torg- och Renhållnings-afgift.
Det upplyses således häraf, att samma, af
Matts Ericsson öfverklagade, afgift icke är,
enligt hans förmodan, någon i sednare tider
skedd beskattning, utan har, såsom grundad
på Stockholms Stads, tid efter annan, erhåll¬
na privilegier, från ålder ägt rum; på hvil¬
ken grund Kongl. Maj.-t äfven, under den 9*.de
December sistlidet år, behagat afslå Riks-
dagsFulliaägtiges för Allmogen från Stock*
55 6 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden
holms Län undei-dåniga anhållen om' dess
upphörande. Utskottet; anser sig dt-rjemts
böra fästa Riksens Höglofl. Ständers upp¬
märksamhet derpå, att Stadgandet af en så¬
dan afgift till förmon för Stockholms Stad,
torde, i och för sig sjelft, kunna så mycket
mindre anses för en allmän beskattning, som
det ej innehåller något tvång för Landtman»
nen, att dit införa sina varor till afsalu,
hvilket han äger full frihet att underlåta,
äfvensom frihet, att vid införandet, genom
ett högre pris hålla sig för afgirten skadeslös*
— Vid hvilket förhållande, och då härtill
kommer, att Kongl. Maj:t pröf^at nödigt,
till iakttagande och vidoiagthållande af till¬
börliga Ordnings - och Polis - ansta Iter, då
Landtmanna - Producter till Stockkolms Stad
införas, stadfästa ifrågavarande afgifter, och
sättet för deras erläggande, hvarmed åsyf¬
tats befordrandet af en handels.täflan, som
med den önskade fria Gatuhandeln icke är
förenlig, samt någon lämpligare utväg till
vinnande af samma ändamål, hvarken blif¬
vit uppgifven, eller synes vara lätt att upp¬
tänka, Utskottet icke Anner sig kunna till¬
styrka undexdänig hemställan om uppbäfvan-
de af hvad i detta afseende blifvit öfverkla-
gadt; men föreslår, till förekommande af o-
kunnighet om författningens innehåll, att
Riksens Ständer ville hos Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet anhålla, det Allmogen uti de när¬
mast hufvudstaden belägne Län måtte, ej
blott genom anslag på Tullarne, såsom hit¬
tills skett, utan genom allmän Kungörelse
Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkancten. 337
underrättas om den dem åliggande skyldig*-
het, då de införa till Stockholms Stad såda¬
na varor, hvarföre Pann-, Bro-, Torg - och
Renhållnings-afgift bör erläggas.
I afseende på hvad Matts Ericsson yr¬
kat om upphörande af vägpenningar erläg¬
gande, sedan Tullafgiften är försvunnen, får
Utskottet upplysa, det Kongl. Maj:t i Nådig
skrifvelse till Öfver-Ståthållare-Embetet, un¬
der den 16 September sistlidet år, behagat
förklara, att, sorn genom Riksens Ruds, den
6 Maj 145b, utfärdade Privilegier, Stock¬
holms Stad, redan den tiden, af Alder ägt
rättighet till Vågpenningars upphäv ander,
hvaraf följer, att inrättningen aj Våg i
Stockholm ingalunda skett i ändamål att
med säkerhet hunna för vägbar t gods be¬
stämma Tull- och Accis-afgifter, hvilka icke.
förr än nära 200 år derefter under Kon¬
ung Gustaf II. Adolphs Regering påbödos ;
och som dessutom finnes, att Kronans och.
Stadens rätt ansetts lika angelägne att vår¬
da, deraf, att 2 §. i Våg-Ordningen af den.
16 April 1646 innehåller : att vägning skall
ske af Stadens vägare i Kronans Tjenares.
närvaro, uppå det Kronans, så väl som Sta¬
dens Interesse, desto rigtigare måtte iaktta¬
gas, hvarf öre Kongl. Maj:t, också, på såda¬
na grunder, ansett Eandt-Tullcirnes af skaf¬
fande icke hafva förminskat den rätt till
Vågpenningar, sorn Staden äger5 Så har
Kongl. Maj:t funnit Stockholms Stad vara
berättigad, att, hädanefter såsom hittills, upp-
Bihang till RiksSt. Prat, i8i7->8!8.- 8'^e Sami. N:r 45- 44*
538 BfJt). och Ekon. Utsk. Setänkanåen.
härn vågpenningar af allt det vågbara gods,
sorn till Staden införes till Salu. Och kan
Utskottet, tiil följe af allt detta, och de så¬
lunda anförda grunder, icke tillstyrka ändring
eller upphäfvande af en rättighet, som i
Stockholms Stads Privilegier tydeligen af ål¬
der finnes intagen.
Vidkommande sluteligen J. M. Wessings
väckta motion om upphäfvande af vissa an¬
ora Städers rättighet, att uppbära Våg- och
Mätare-penningar för inkommande varor, e-
hvad de matas eller ej; får Utskottet vörd-
samligen erinra, det Riksens Höglofl. Stän-
O ' O
der, vid 1815 års Riksdag, då samma frå¬
ga äfven förekom, väl å ena sidan funnit,
att dessa, på meddelade Privilegier grunda¬
de, rättigheters upphäfvande icke kunde till¬
styrkas: men å den andra förmodat, att, då
ostridigt det uppehåll och. andra olägenhe¬
ter, som vid erläggande af oftanämnde Våg-
och 'Mätarepenningar kunna tiilskyndas, sy¬
nas innehålla flera talande skäl till den, in¬
nom Hedervärda BondeStåndet väckta mo¬
tion, de Städer, som till denna afgift äro be¬
rättigade, skulle med afseende å dessa om¬
ständigheter, antingen till en del eller helt
och hållet, eftergifva densamma, der sådant
utan betydligare hinder kunde verkställas;
I anledning hvaraf Riksens Ständer i under¬
dånighet hos Kongl. Majit anhållit, att Våg-
och Mätarepenningarna, å de ställen, der de
nu erläggas, icke måtte till beloppet förhö»
jas, samt att Kongl. Maj:ts Befallningshafvan¬
de måtte åläggas noga tillse, så väl, det de-
Be5V.~ochytEkon. Utsk. Betankanden.
Samma ej få uppbäras i de Städer, hvilka
dertill ingen rättighet äga, sorn äfven, det
Allmogen, der en sådan afgift lagligen äger
rum, med dess uppbärande icke allt för
mycket betungas.
Vid öfvervägande häraf anser val Utskot¬
tet detta mål htifvudsakeligen böra bero vid
hvad af Riksens Höglofl. Ständer redan der¬
uti är tillgjordt, heldst Kongl. Maj:ts förny¬
ade förordning angående Mått, Mål och
Vigt, af den 29 Maj 1759, i 7 §. uttryckeli-
gen stadfäster, att uti de Städer, hvarest Ma¬
tar pp enning arne, Stadsens Stat till aflöning,
likmätigt Kongl. Fiesoliitioner> anslagne äro,
böra Mätarepenningarne efter vanligheten
betalas, men i the öfriga Städerna ankom¬
mer thet på then, att betala mätarepennin¬
gar, som mätning hafva vill; men finner
sig likväl i afseende på de, af Wessing öfvei'-
klagade, sig företeende omständigheter, vid
Kronospannemålens levererande böra före¬
slå hos Riksens Ständer tilläggandet af den
underdåniga hemställan, att, i sistnämnde Stä¬
der, inga Mätare-penningar hädanefter må
erläggas för Krono- och Lönings-Spannemål,
som till Stad införes, på den grund, att, en¬
ligt flere Författningar och Kongl. Resolutio¬
ner, det synes hafva varit ett serskildt för¬
hållande med Kronans Spannemål, och mä¬
tarepenningar derföre icke fått, åtminstone 1
Bera städer, uppbäras till så högt belopp,
sorn för annan Spannemål. I hvilket afseende
kan åberopas Kongl Maj:ts Nådiga Resolu¬
tion och Bref tilli CommerceCoIlegium, den
34° Besv. och Kkon. Utsk. Betånkanden.
5 Maj 1792, som innehåller, att då den af
Magistraten i Carlshamn åberopade Taxa,
af den 19 Juli T720, hvilken i anledning
af Stadens privilegiers 27 §. efter Stock-
holms Stads Ordinantier skall blifvit ut-
färdad, endast vore att anse såsom enskilda
personer {-öreskrifven, och i Stockholm, ifrån
äldre tider tillbaka, allenast 1 -§ runstycke
i mät are pennin gar för kronans Spannemål
blifvit till MätareFmbetet betaldt, intill dess
denna afgift år 1787 forökts tills 2 runstyc¬
ken för hvarje tunna, fann Kongl. Maj:t
Carlshanm ej heller äga rättighet, att fordra
högre mätarepenningar för. den ij rågav ar ande,
dit ankomna, och Kronan tillhörande, Spcm-
neniåls post] äfvensom Kongl. Brefvet den
12 Februari 1746, deruti Kongl. Majit rö¬
rande en af Carlskrona Stad väckt fråga
om mätarepenningar af de proviantpersed¬
lar, hvilka med befraktade fartyg,för Amira¬
litetets behof, blefvo ditsände, i Nåder förkla¬
rat, att dermed borde på lika sätt förhållas,
som det skedde vid Slotts-Magazinet i Stock¬
holm, så att Kronan allenast betalte den an¬
del af Mätare-penningar, som Mät ar ne till
lön njöto, men icke den andel, som Staden,
anslagen vore, så snart icke Staden skulle i
de mål hafva något serskildt Privilegium.
Sluteligen får Utskottet, till förekom¬
mande deraf, att Landtroannen ej allt för
mycket må betungas genom afgifter och bö¬
ter, dem han ofta endast af okunnighet om
författningens innehåll, i detta afseende kan
komma att vidkännas, tillstyrka, det Riksens
BeSV. och Ekon, litsle. Betänkanden. 541
Höglofl. Ständer ville hos Kongl. Makt i un¬
derdånighet anhålla, att vitén för Säljaren#'
försummelse, att erlägga våg-och mätare-pen¬
ningar, icke Kia äga rum i andra fall, än dä
genom lagliga bevis kan intygas, att han, om
denna skyldighet behörigen erinrad, likväl
densamma underlåtit. Dock öfverlemnar Ut¬
skottet detta allt, jemte några Ledamöters i
ämnet afgifna serskildta utlåtande, till Rik¬
sens Höglofl. Ständers egen upplysta pröf¬
ning.
Transsumt af Riks'. Höglofl. Ständers All¬
männa Besvärs- och EkonomiUtskotts Pro~
tocoll, hållet viel Urtima Riksdagen i
o
Stockholm den 4de Mars 1818.
§. 4- '— '— — — Herr Hcrzenhjelm inlem¬
nade ett så lydande skrifteiigt anförande: ”1
det af Höglofl. Allm. Res v. och Ekon. Ut¬
skottet afgifna Betänkande, i frågan om upp¬
hörande af den så kallade Torg- och Ren-
hållningsafgiften, som af en värd Ledamot
i Hederv. BondeStåndet blifvit väckt, och
hvarmed flere Ledamöter af samma Stånd
sig förenat, kan jag för min del så mycket
mindre instämma, sorn jag icke kunnat i
gamla författningar finna någon anledning;
till denna för få år sedan ålagda afgift, för
ali till Stockholms Stad Landvägen inkom¬
mande, hö, halm, ved, och bränkal, eller att
en sådan beskattning grundar sig på några
samma Stad meddelade privilegier j — Väl nam¬
nes redan i ett påbud af år 1657 jemte pac-
34* Besv. och Ekon. Utsk. Betfinkanden•
kare-afgift äfven Torg- och Renhållnings-pjm-
ningar; men eler gifves tydeligeri tillkänna,
att de skulle erläggas för Lakegods, som
den tiden på Torgen, förnämligast Packare.
Torget, besigtigades och ompackades, hvar-
vid, till snygghetens bibehållande, den an¬
stalt var fogad, att kärl skulle vara tillhands,
för att samla och bortföra salt-laken; och till
hvilken kostnads bestridande dylika medel
borde användas. I en sednare Förordning å-
lägg°s mätarepenningar för inkommande Hö,
V^d och Kol, men der är uttryckeligen nämndt,
vid Broar och Hamnar, där Stadens Parm-
ooh Ved-mått finge begagnas. I Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning af År i8t2 stadgas, att
ofvannämnde mätarepennirigar skulle hädan¬
efter utgå under namn af Torg- och Renhåll-
rings-afgift, som då undergick en betydelig
förhöjning, och med tillägg af halm, utsträck¬
tes ti11 äfven Landvågen inkommande va¬
ror af nämde clng. I Högl. ÖfverStåthållare-
F,mbetet c Kungörelse af år 1815, förordnades
tvänne Torg, der denna nya afgift borde er¬
läggas, ehuru der inga sådana mätt finnas
eller äro behöflige. —- Utom sjelfva afgiften
medför detta den olägenheten, att ehuru
Landtroannen, sorn inkommer med dylika
varor, måtte äga full rättighet, att på det
närmaste Torg, han träffar, dem till salu ut¬
bjuda, måste han nu ofta i menföre, hvilket
ej sällan om vintren, men alltid flere veckor
fdrst på våren, inträffar, på stengatan fram¬
släpa sitt lass till Adolph Fredriks eller Hö-
Torget blott för att der afbörda sin afgift.—*
tJKSiUi
Besv. och Ekon. Utsk. Betänk and en. 345
Det tvetydiga i oidet: all inkommande, ger
ock anledning att utsträcka innehållet af För¬
fattningen utöfver hvad meningen måtte va¬
ra, eller billigheten medgifverj ty det påstås,
att afgiftsn bor erläggas för sådana varor,
som föras från Ägarens. Landtgård för eget
behof till dess hemvist i Staden, äfven som
för en på Landet uppköpt eller betingad va¬
ra, som direct föres till köparen, och således
ej behöfver till salu utbjudas. I okunnighet
om en sådan pretention blef nyligen en Landt¬
man pligt fälld till 5 lid. 16 sk. för det han
trodde sig ej vara underkastad en betungan¬
de skyldighet att föra sitt halmlass en fjer-
dedels mil fram och tillbaka, utan annat än¬
damål än att få erlägga 2 sk. afgift.
Om detta skulis tyckas ett ämne af
mindre varde, så bör den tanken försvinna,
och saken vinna ett allmännare intresse, om
man ihoghommer tvänne omständigheter:
Den värda Ledamoten, som väckt frågan,
har ansett detta som en beskattning, consti-
lutionsvidrigt tillkommen, och jag måste sä¬
ga, mig tyckes, han äger dertill full anled¬
ning, då den före år 1813 var okänd, men
då först tillkommen, heldst jag förmodar,
om Stockholms stad dessförinnan ägt en så¬
dan rättighet, den nog begagnat den, och för¬
ut kändt, att, som orden lyda i DrätselCom-
missionens utlåtande, denna inkomst varit o-
undgängelig för Stockholms Stads f astställdci
Stat, Det andra torde vara af ej mindre
vigt. Då det ej lär kunnajnekas, att impor¬
ten a£ förnödenhetsvaror ifrån Finland är
344
Besv. och Elon. Utsk. Bettinkanden.
högst skadelig, borde til! förminskning der¬
af ingen uppmuntran åsidosättas, att förmå
egna medborgare att af inhemska alster, så
mycket sig göra låter, förse HuFvudsta-
den med sådana varor, sora den ej kan um¬
bära; men huru detta sker, då genom sådane
tryckande band och ofta fiendteliga behand¬
lingar af Policebetjenter olust och afvoghet
måste uppkomma hos dem, sorn äga något
att afyttra och dem derifrån afhålla, lärer
vara lätt att inse.
Jag önskar således, att Riksens HöglofL
Ständer ville hos Kongl. Makt i underdånig¬
het anhålla, det befrielse från oftanämnde
afgift måtte äga rum, likasom innan Dess nå¬
diga förordning af år 1812 utfärdades.’’
Uti detta Herr Herzenhjelms yttrande
instämde RiksdagsFullmägtige Gustaf Lars¬
son från Stockholms och Olof Olsson från
.Vesterås Län. Ut supra.
N:r 74.
Riksens Högloft, ^tanders Allmänna Besvärs-
och och EkonomiVbskotts Betänkande, i
anledning af gjord hemställan om en
Cornites inrättande i hvarje Försam¬
ling, till utdelandet af det Spannemåls»
understöd, som af Kongl. Allmänna M‘a-
gazins Hirectionen lemnäs m. rn.
Tjll Utskottets åtgärd hår ifrån HöglofL
Best), och Ekon. Utsk, Betänkanden. 345
Ridderskapet och Adeln blifvit remitteradt
ett Memorial af Herr Friherre C. M. Carpe¬
lan, deruti andrages, att, då Kongl. Maj;t
och Riksens Höglofl. Ständer, till förekom¬
mande af de olyckliga följder, sorn missväxt¬
år medföra, beredt för Landtmannen ett me¬
del till mildring medelst Spannemåls-Maga-
ziners anläggande, syntes det, om ändamå¬
let skall bestämdt vinnas, vara af vigt, att
Länen efter deras vidd och folkmängd och
efter årsgrödans qvalité och qvantité blefvo
hulpne, samt att, om icke alla tillräckeligen
skulle med Spannemål kunna undsättas, då
först må komma i åtanka den verkeligt be¬
höfvande åkerbrukaren, den mindre framför
den mera förmögne, när de undergått sam¬
ma missöde. — Till vinnande af detta ända¬
mål föreslås: 1:0 Det Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande i Nåder anbefalldes, att till
Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen in¬
komma med tidiga och detaiilerade årliga Be¬
rättelser, om tillståndet i Länen, hvilka upp¬
gifter torde insändas inom en viss fastställd
tid, kanske inom November månads utgång,
då så väl all skörd, som proftröskning af di¬
verse sädesslag bör kunna vara verkställd.
2:0 Att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lå¬
ta i god tid pålysa Socknestämmor, som
välja Sex redlige och bepröfvade män af För¬
samlingen, att noga granska hvarje medlems
verkeliga behof och förhållanden, samt der¬
efter samvetsgrann! uppgöra och fördela divi¬
denden af den Församlingen tilislagna und¬
sättnings Spannemål. 3:0 Att Ordföranden i
3j6 Bes v. och Ekon, Utsk Eettinkanaen,
dessa Comitéer, som torde tillerkännas röst¬
rättighet, och, vid inträffande lika röster, vo-
O 7
tum decisiyum, borde med urval inorn Sock¬
nens område utses och tillförordnas af Lands¬
höfdingen, hvarjemte det för öfrigt skulle å-
ligga närmast boende behörig KronoBetjent,
att dervid, till upplysningars meddelande,
tillstädes vara.
Utskottet har förehaft detta mål till pröf¬
ning; Och hvad först angår det gjorda yr¬
kandet, att Kongl. Maj;ts Befallningshafvande
böra inom en viss fastställd tid inkomma
till Allmänna Magazins-Directionen med ti¬
diga årsberättelser om tillståndet i Länen;
så får Utskottet härvid anmärka, att Kongl.
Majrts Befallningshafvande redan länge haft
ett sådant åliggande sig uppdraget, och då
Utskottat ej äger sig bekant, att någon af
Herrar Landshöfdingar uraktlåtit att med be¬
hörig noggrannhet fullgöra denna för Länet
magtpåliggande åtgärd, Unner Utskottet ej
nu någon anledning vara för handen, att
tillstyrka bifall till förnyandet af en Ekono¬
misk anstalt, som redan är vidtagen och
grundad på de noggrannaste föreskrifter.
Vidkommande åter den väckta frågan om
väljande af en Comité i hvarje Församling,
till fördelande af den tillslagna undsättnings-
Spanmålen, så får Utskottet härvid erinra,
att till utrönande af hvarje Orts Spannemåls-
behof vanligen så tillgår, att hvar och en af
Församlingens medlemmar, som åstundar ett
sådant understöd, anmäler beloppet deraf vid
£ detta ändamål utsatt Socknestämma, hvar-
Besv- och Ekon. Ut sk. Betänkande/t.
347
efter Protocollet till Kongl. Maj ts Befall¬
ningshafvande öfversända?, som, efter gransk¬
ning a.f alla sålunda insända reqvisitioner,
häst blir i tillfälle att utröna Länets behof
af Spannemål, och sedermera, i enlighet der¬
med, fördelar tillgångarna Församlingarne i-
mellan, i förhållande till deras gjorda upp-
gifter. Utskottet kan, för sin del, ej finna, att
en Comité skulle bättre kunna känna en
Sockens Spannemåls-behof än Pastor i För¬
samlingen i förening med Kyrko Rådet, hvil¬
ka dessutom böra tilltros, så väl nödig för¬
måga att granska reqvisitionernas behörighet,
som samvetsgrann vilja, att efterse, det under¬
stödet rättvist och utan någons förfång utde¬
las ; Och kan Utskottet ej heller inse, hvar¬
före dessa egenskaper skulle i större mon
böra förmodas hos en Comité, om än un¬
derstödd af en Krono Betjents upplysningar,
hvilka, enligt det uppgifna förslaget, anses
härvid vara af nöden. Dessutom får Utskot¬
tet tillägga, att, enligt hvad Utskottet inhem-
tat, reqvisitionerne af Spannemål understun¬
dom blifvit så högt tilltagne, att, då Span-
nemålen, i likhet dermed, ankommit, ej säl¬
lan inträffat, att de reqvirerande icke en
gång uttagit tredjedelen af det fordrade be¬
loppet. Utskottet tror sig ej behöfva anföra
de olägenheter, som häraf måste blifva en
följd, och hvilka bäst lära kunna förekomma?
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, Som,
genom samlad erfarenhet, i förening med en
noggrann kännedom af Länens Statistiska för¬
hållanden böra i detta hänseende kqnna vid¬
taga de lämpligaste åtgärder.
548
Besv. oell Ekon. Uiik. Beta.nka.nden.
Det är af dessa skäl, sorn Utskottet an»
ser sig böra tillstyrka ogillande af det här¬
om gjorda förslag, samt att de anstalter, sorn
i detta afseende redan är o vidtagne, måt¬
te orubbade fortfara. Dock varder detta
till Riksens Höglofl. Ständers egen pröf¬
ning vördsamt öfverlemnadt. Stockholm d,
20 Februari i3i8<
N:r 75.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs•
och Ekonomiutskotts Betänkande angå-
ende yrkade rättelser och förändringar
uti författning arne rörande Skogarna i
Paket.
Uti detta ämne hafva till Utskottets gransk¬
ning blifvit från Respectiva RiksStånden
remitterade följande Memorialer och anfö-
anden, nami.
1:0 Ett af RiksdagsFullmägtigen Olof
Månsson frän Blekinge Län till Hedervärda
BondeStåndet ingifvet Memorial, hvaruti för¬
fattaren, med åsigt af de hinder för skatte-
manna skogarnes trefnad och tillvext, sorn
han anser vara en följd deraf, att endast La-
garnes tvång, utan medverkan af ägarnes in¬
tresse, skola bidraga till skogarnes bibehål¬
lande och fredande, föreslår att, då ändamå¬
let af en förbättrad skogshushållning, efter
hans tanka säkert bör kunna vinnas, om jord¬
ägarens fördel sättes i förening med det AIL
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
549
mannas, Skattemannen måtte förunnas en li¬
ta fri och obehindrad dispositionsrätt öfver
Skatteskogen,som Frälsemannen åtnjuter öf¬
ver FrälsehemmanS-skogar, med villtor, att
af sådan Ek, Mast- eller Storverksträd, hvil.
ta för allmänna behof skulle kunna använ¬
das, hembud borde ske till Kongl. Maj:t och
Kronan, som, i händelse de hembudna trä¬
den för publiqua behof erfordrades, skulle
för de samma erlägga lika betalning, sorn
vid köp imellan enskilda vore gängse, och
hvilken antingen genom öfverenskommelse
eller efter markegång kunde bestämmas; yr¬
kandes Riksdagsfullmägtigen tillika, att, i
hvad fall som hel dst, skogsbetjeningen, hvil¬
ken i afseende på sina knappa löne-villkor al¬
tid faller allmogen till last, under det sko-
garne mer och mer .förstöras, måtte blifva
indragen, enär ändamålet med dess underhål¬
lande helt och hållet förfelas. Häruti haf¬
va samte!ige Riksdagsfullmägtige från Hal¬
land, Pehr Pehrsson frår Calmars och Nils
Månsson från Malmöhus Län instämt; äfven¬
som .Riksdagsmännen Johannes Arvidsson
och Jonas Pettersson från Jönköpings Län
dervid tillagt det yrkande, att i händelse
en lika obehindrad dispositionsrätt öfver
skogen, som Frälsemannens, icke skulle kun¬
na skattemannen tilläggas, den förändring
åtmindstone måtte ske uti nu gällande för¬
fattningar, att Ekebuskar eller förtorkade
träd, sorn stå åker och äng till skada, utan
att kunna komma till någon nytta i framti¬
den, matte få af närmaste Kronobetjent me^
352' Eesv. ock Ekon. Utsk. Betankanden.
nämndemännens biträde utsynas, och den
vidlyftiga och kostsamma omvägen, att från
Carlskrona requirera en Constapel för utsy-
ningens verkställande, undvikas, till lindring
för den fattige jordägaren, som nu ofta af
de dermed förenade kostnaderna ‘afhålles från
att begära och erhålla utsyning af odugliga
och för odlingen af hans jord hinderliga
Träd.
2;o Uti ingifvet Memorial har Riks»
dagsfullmägtigen Sven Mansson från Calmar
Län tillkännagifvit, hurusom inom dess hem¬
ort den författning blifvit af Landshöfdingen
i Länet vidtagen, att svedjande icke får före
Olsmessan anställas, men tillika anfört, att
en sådan inskränkning, i anseende till tiden
för svedjandet, oftast skall medföra de olä¬
genheter, dels att svedjelandet för inträf¬
fande regnväder icke kunnat i rätter tid af-
brännas, dels ock att det brukliga utsädet af
råg och fodervexter på den afsvedjade mar¬
ken stundom måste så sent verkställas, att
skörden derigenom äfventyras; ijif hvilken
anledning Riksdagsfullmäg tigen pck yrkat,
ett, med förändring af ett sådant7 stadgande,
det må vara Landtmannen tillåtet att afbrän¬
na svedjeland å hvad tid på året som heldst,
då sådant låter bäst verkställa sig, med vill¬
kor att dervid noga iakttaga och efterkom¬
ma hvad Allmänna Lagen i 15 Cap, r
Byggningabalken förmår} Och har Riksdags»
fullmägtigen Lars Olsson sig häruti förenat.
3:0 RiksdagsfulImägtigen Botvid Jons¬
son från Östergötland har, äfven uli ingifvet
Besv och Ekon. Utsk. Betähkanien. 3,51
Memorial, öfverklagat de olägenheter, som
förorsakas af påbjuden trädplantering utmed
Landsvägarna derigenom, att å de ställen, der
Landsvägarne genom åkrar och ängar framlö¬
pa, de planterade trädens rötter, jemte dropp
och skugga, hindra och förqväfva Sädes- och
gräsväxten^ och i ansende dertill yrkat, ej min¬
dre att en sådan trädplantering hädanefter måt¬
te blifva afskafFad och förbuden, utan ock ett
Stadgande utfärdat, det de träd, sorn blifvit
vid landsvägarna uti åkrar och ängar plan¬
terade, genast böra till förekommande af de
omförmälda olägenheterna borthuggas.
1 4:0 Af Riksdagsmannen Olof Carlsson
från Östergötland är uti ingifvet Memorial
yrkadt, att det förbud emot svedjande å
sandmo samt bergaktig stenbunden mark,
som uti 53 och 54 §§. af Kongliga Skogs-
Ordningen innefattas, måtte till sin kraft och
verkan upphäfvas, enär många orter finnas,
hvaribland Riksdagsfullmägtiger, räknar sin
hemort, der Landtmannen icke kan äga sin
bergning af den inskränkta öppna åkerjord,
som till hans hemmansdel hörer, så vida
det icke honom tillåtes, att genom svedjan¬
de öka sin afkastning och förbättra sommar¬
betet, hvilket af den uppvexande Ljungen
merändels förqväfves, om denna icke som
oftast afsvecfejas; uti hvilket anförande Fehr
Nilsson från Christianstads Län och Jacob
Andersson från Kronobergs Län sig förenat.
5:0 Riksdagsfullmägtigen Ephraim Lars¬
son från Elfsborgs Län har äfvenledes uti
ett till Hedervärda Bondeståndet ingifvet
352 Eesv. och Elion. Utsk. Betänkande.n
Memorial hemställt, om icke de utsyniri-
gar till torfskörd, som å Allmänningar för
kringliggande hemmans behof hittills blif¬
vit verkställde, kunde anses helt och hållet
öfverflödige, och de å Allmänningarne be¬
lägne torfmossar till de närmaste hemma¬
nens fria begagnande upplåtas, heldst nå¬
got missbruk af en sådan upplåtelse icke
möjligen skall kunna äga rum: uti hvilken
mening Fehr Bengtsson från Halland och
Göran Jönsson från Skåne äfven instämt.
6:0 Inom Högvördiga PrestStåndet
har Herr Prosten JU. Hasselroth uti Memo¬
rial anfört, att då 5 §. af Kongl. SkogsOrd-
ningen d6n 1 Aug. 1805 lörsskrifver, det
Militaire och Civile Boställens Innehafvare el¬
ler Prester skola framför andra äga rätt till
utsyning å Krono- Allmänningar, enär Skogs-
tillgång å deras boställen Saknas, Herr Pro¬
sten äfven ansåge enahanda skyldigheter böra
vara förenade med åtnjutandet af ntsyningsför-
monea, så väl för prester, som öfriga Boställs¬
innehafvare. Men då genom Kongl. Majtts
Nådiga bref till Öfver-HofJägmästareEmbe-
tet den 5 April 1808 blifvit stadgadt, att
stubbelön borde erläggas vid utsyning för
Prestgårdarne, emedan dessa, såsom icke va¬
rande Kronans tillhörighet, skola efter All¬
männa Lagen af Församlingarna byggas,
anser Her Prosten ett sådant stadgande endast
kunna lämpastill de hus, Som Församlingarne
bygga men ingalunda till dem, som Pastorerne
eller Comministrarne sjelfve underhålla; och
hemställer på sådan grund, om jcke dessa
sednare böra från stubblönens erläggande
Bfijj). och Elion. ZJtsJc. Betänkande)!. 353
vara befriade, då denna afgift icke af Civile
och Militaire Boställs-innehafvare utgöres.
7:0 Ett af Riksdagsmannen Gustaf Ols¬
son från Vestmanland författadt Memoria!»
hvaruti äckas den förändring i afseende på
utsyning å Allmänningar, att Hemman, soia
äro belägna å samma trakt och inom samma
Socken, så vidt möjligt är, måtte undfå ut¬
syning å samma och närmast belägna All¬
männing, samt att tiden för utsyningars verk¬
ställande måtte förflyttas till före Vinterns
början, på det att den, som utsyning' erhål¬
ler, må kunna i lid upphugga Virket, och,
sedan det hunnit torkas, detsamma med storrå
lätthet på Vinterföret till sitt hemvist framföra.
8:0 Efter en framställning af de åtskil¬
liga missbruk, som äro förenlige med rut
gällande Skogs-Ordning, har En af Rikets
Herrar, Herr Grefve Wachtmeister, Claésr
yrkat en noggrann öfversigt af densamma,
och utfärdandet af sådana nya Stadganden i
ämnet, sorn, efter Hans Excellences tanka, ti¬
dens närvarande skick kräfver, och hvilka
Hans Excellence ansett hufvudsakligen innefat¬
tas uti följande punkter, näml.
1:0 Att misshushållning med nu varan¬
de Skogar i möjligaste måtto förekomma*?
2:0 Skogsplantering befrämjas; 3:0 Att ali
åverkan efter 4° Gap. 5 §. M. G B. ansesj
och bestraffas, eller ock böter till en eiler
flera gångor värdets belopp stadgas, med
skyldighet derjemte till ersättning och åter-
Bihang till RihsSt, Prat, *8i7-*ö*8j 2;<V Sami, N:r 45 46.
r 354 Besv. och Ekon. Utsk. Bctankanäen.
plantering; 4:° Att ansvaret för all åverkan,
utan afseende på person och ställe, må blif¬
va jemförlig till brottets beskaffenhet, samt
bevisningen deraf göras lika latt för Målsäga¬
re i allmänhet: 5:0 Att til! hvad 64 §. 2 Mom.
af Skogsordningen innehåller, jemväl må läg¬
gas skyldighet vid misstänkt åverkan, att, ef¬
ter grunderna i 49 CaP* -• §• Missgernings-
Balken, åtkomsten af det klandrade bevisa;
och 6:0 Att itererad åverkan må med ökadt
straff beläggas.
9:0 Uti ett i Hedervärda BondeStåndet
uppläst Memorial, har BankoFullmägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län an¬
märkt, alt den vid 1809 års Riksdag utaf
Riksens Höglofl. Ständer gjorda underdåniga
önskan, att samtelige Konungens Befallnings¬
hafvande måtte få sig uppdraget att höra Lä¬
nens Innevånare och förbereda förslag, an¬
tingen till en allmänt gällande Skogsordning,
eller flera Serskildta för olika Orter i Riket,
ännu ieke blifvit till verkställighet befordrad;
och af denna anledning, med åberopande af
hvad dess vid sistiidne Riksdag, i afseende
på enskilda Skogshushållningen, och Riks-
dagsFullmägtigen, Lars Carlssons, i afseende
på Allmänningarnes begagnande afgifna och
i afskrift bifogade Memorialer innehålla, yt¬
terligare påyrkar upprättandet af, för alla
Orter i Riket lämpeliga, Författningar till
befrämjande af Skogarnes framtida bestånd,
och att i sådant ändamål en fördelning på
hemmanen af Kronskogarne och Allmännin-
Sesv. och Ekon. Etsk. Betänkanden.
garne måtte för sig gå, och de lotter, som
tillfalla Hemman, så aflägset belägna, att de
ej kunna Skogen behörigen begagna eller vär¬
da, måtte till försäljning ät den mestbjudan¬
de upplåtas, med stadgad skyldighet för kö-
parne, att årligen till de säljande aflemna
nödigt Skogsfång, och med bibehållen rättig¬
het för dem af kringboende, som förut ägt
begagna betet å marken, att en sådan förmon
äfven framgent tillgodonjuta; deruti Per Jon¬
son från Elfsborgs Län och Botaid Jonsson
från Östergöthland sig ock förenat; hvaremot
Riksdagsmannen Börje Börjesson från Hal¬
land varit af den tanka, att den föreslagna
fördelningen af Allmänningarne skulle hafva
den påföljd, att de blifvande ägarne, efter
erhållen fri disposition öfver Skogen, inom
kort tid förstörde densamma, och sedan icke
sjelfva ägde sina Skogsförnödenheter, än min¬
dre kunde dermed förfe de öfriga Jordägar-
ne; i anseende hvartill han ock anhållit, att,
i h ändelse Anders Danielssons Memorial skulla
vinna bifall, undantag måtte ske För Halland
och de Allmänningar inom Elfsborgs Län, på
hvilka Halländske Hemman kunna äga rättighet
till utsyning; Äfv nsoin RiksdagsFullmägtige
J. M. Wessing, Gustaf Olsson m. fl. från Vest¬
manland och Gustaf Olsson från Söderman¬
land anfört, att en fördelnirSg af allmännin¬
garne uti dessa Län alldeles icke skulle vara
lämpelig, eller af fördelaktig verkan i fram¬
tiden.
Ett ämne af större vigt för Svesiges bå¬
356 Besv. och Ekon. Utsk. Betclnkanden.
de enskilda ovh allmänna hushållning lärer
väl icke finnas, .än skogarnes vård och sköt¬
sel, samt de rättigheter, under hvilka denna
Nationens rikedom af dess medlemmar inne¬
hafves och disponeras. Om någonsin, så sko¬
la misstag uti denna del af den ekonomiska
Lagstiftningen föranleda de svåraste följder,
antingen genom ett obehörigt tvång på den
enskilda industrien och ägande-rätten, eller
genom införande af Författningar, hvilkas in¬
flytande på det hela icke röjes förr än det är
för sent att förekomma deras förstörande
verkningar. Utskottet har derföre trott, att
en kort framställning, huru detta ämne varis
behandladt vid de föregående Riksdagar, skul¬
le säkrast vägleda Riksens Höglofl. Ständers
upplysta omdöme vid afgörandet af de åt¬
gärder, hvilka nu böra vidtagas.
Sedan framlidne Hö gstSalig Konung Gustaf
lil. genom dess Nådiga förordning af den
21 Febi-. 1789 förklarat innehafvare af Kro¬
noskatte och FrälseSkatte-Hemman äga li¬
ta orubbelig ägande- och fri dispositions-rätt
öfver sin Skog med dess tillhörigheter, som
Frälseman öfver Frälse-hemman, dock alltid
med undantag af de för Kongl. Maj:ts och
Kronans behof tjenliga Ekar, Bokar och Ma¬
steträd; blef detta stadgande fastställdt uti
den allmänna Förordningen om Skogarne i
Riket af den 10 Decemb. 1793. Men som
denna Förordning under verkställigheten och
tidernas skiften tarfvade flere ändringar och
förklaringarj så utfärdades i Nåder en ny
Uesv, och Ekon. Utsh. Betänkanden. 357
förordning af den 1 Äng. 1805, som, med
intagande af ofvannämnde vilikar om skatte¬
hemmans fria dispositionsrätt, samt med
upphäfvande af alia dittills om Rikets skogar
ntkomne författningar, är den ännu gällanda
lag i detta hänseende, samt innefattar alla
tliy åtföljande påbjudne iakttagelser.
Vid 1809 och 1810 årens Riksdag ingåf-
vos flere motioner, yrkande, dels en ytter¬
ligare utsträckt dispositionsrätt aF all slags
skog, dels Jägeri-Statens totala afskaffande,
dels kronoskogars ni. m. försäljning for Stats-
Cassans räkning, samt Härads och Sockne- All-
männingars fördulning mellan vederbörande
delägare. Sedan allmänna Besvärs- och Eko¬
nomiutskottet uti afgifvet Betänkande yttrat
sina tankar öfver ofvannämnda förslag och
deras antagande Sill största delen tillstyr k tj
befunnes vid åter-remiss af detta Betänkande
så många och sinsemellan stridiga anmärk¬
ningar vara gjorde, att Utskottet uti ett sed¬
nare Utlåtande, jemte några mindre detailler,
stadnade uti den hufvudeakliga tillstyrkan:
1:0 Att Riksens Höglofl. Ständer matte i un¬
derdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t
i Nåder anbefalla Landshöfdingarne, att hvar
och en i sitt Hän, der allmänna skogar fin¬
nas, höra invånarne genom deputerade, en
eller flere från hvarje Socken, öfver olla med
skogs-hushållningen derstädes gemenskap ä-
gande delar, om vården och tillsynen der¬
öfver, och om bästa sättet att titöda odjuren,
der de finnas, samt dermed, jemte eget utlå*
§58 Eesv. och Ekon. Ut sk. Eetcinkanden.
tande, till Kongl. Majit skyndsammeligen in¬
komma ; hvarefter, och sedan Kongl. Karn-
marCollegium samt Öfver - Hof - Jägmästare-
Embetet äfven blifvit hörde, en Comité
kunde i Nåder förordnas, för att af alla in-
hemtade upplysningar och utlåtanden uppgö¬
ra föjlrslag, antingen till en fullständig all¬
mänt gällande Skogs- och Jagtordning eller
till flere serskilda för olika orter i Riket.
2:0 Att äfven den underdåniga anhållan måt¬
te göras, det vederbörande Collegier och Em*
betsmän blefvo anbefallts ofördröjligen in¬
komma med fullständiga uppgifter och yt-
tranden: a) angående huru många och af oli¬
fva namn varande Kronans skogar, som ännu
finnas vara odisponerade, samt huru många
eller stora delar deraf, hvilka nödvändigt bö¬
ra bibehållas för publika behof, och huru
vården af dem bör förrättas5 b) Om, af de
så kallade Härads-Allmänningarne, några till
hela deras vidd, eller till vissa delar böra
bibehållas För Kronans behof, med uppgift
af skalen dertill; samt c) Äfven hvad Eko¬
nomi - Utskottet förut föreslagit om dessa
Allmänningars delning mellan socknarne. —
Med uteslutande af Bokskogarna, hvilka an-
sågos böra vara jordägarnas tillhörighet, till¬
styrktes serskildt om Ekeskogen, att hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det al¬
la för Kronans räkning stämplade Ekar å så¬
dana Hemmansägor, der Aboen är jordägare,
måga inom 1813 års slut antingen för Kro¬
nans räkning fällas, eller ock, der de ej för
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkande.n. 359
dess behof äro erforderliga, gerom Allmänna
Auciioner till StatsCassans förmon föryttras,
och att efter den tiden alla hemmans agara
må äga fri dispositions- och ägande rätt till
deras Ékeskogar, dock att aldre författnin¬
gar om Ekebarkens samlande må förnyas och
förbättras.
Denna tillstyrkan blef af Riksens Hög-
1 o fl. Ständer gillad, samt af Kongl. Maj:t i
Nåder, hvad dess förra Moment vidkommer,
i så måtto bifallen, att under den 14. Maj
1810 målet remitterades till Förvaltningen
afSjöärenderna, Kammar och BergsCollegierna,
för att sig yttra, sedan Landshöfdingarne blif¬
vit hvar i sitt Län hörde.
Vid 1812 års Riksdag yrkades till en
del samma, till en del nya motioner 5 hvar¬
öfver afiemnades, utan att på minsta sätt å-
beropa eller afse det förra vidtagna beslutet
om föregående undersökningar Lane - eller
Province-vis, följande tillstyrkanden : 1:0
Att Härads-allmänr.ingar, såsom tillhörande
Kongl. Maj:t och Kronan, samt stående un¬
der Dess och Riksens Ständers gemensamma
disposition, borde under vissa villkor för dess
räkning försäljas, börande skatte-löse Skillin¬
ges bestämmande, jemte flera dithörande
omständigheter, i afseendo på olika Localer,
till Kongl. Maj:ts egen Nådiga pröfning öf¬
verlämnäs : 2:0 Antalets förmindskning af
Embets- och Tjenstemän vid Jägeristaten så
vidt ej Kongl. Maj:t skulle i Nåder för godt
finna att denna Stat framdeles alldeles upp¬
lösa 5 5:0 Att ej de för Kronans^ behof du¬
360 Besv, och Ekon. TJtsk. Bctänkanden,
g eli ge utan odugelige Ekar måga till före¬
kommande af syra stämplas : 4:0 Att rättig¬
heten till svedjande, utom inägor och rätter
Be teshage, ej må utsträckas öfver hvad skogs-
Ordningen innehåller, samt 5:0 Att den vid
1809 års Riksdag föreslagna prescriptionstid
för Ekars utsyning och anställande Auction
för kronans räkning må förlängas till 1814
års slut, dock under åtskilliga dels inskränk¬
ningar, dels tillägg vid det förra tillstyrkan¬
det.
Öfver den sista punkten behagade Kongl,
lVEaj:t, genom Bref till Dess o: -. Rikets Kam-
inarCollegium af den ix Jan. 1814» Sig i Nå¬
der utlåta, att Kongl. Maj:t ej linner deri
fcegäida utsyningen vara af nöden, utan kom¬
mer att förblifva vid det, sorn i skogsord-
ningen uti detta ärende stadgadt är; viljan¬
des Kongl. Maj:t sig framdeles utlåta, efter
vederbörand cs börande, om rättigheten för
ägare af utsynta Ekar att vid närmast beläg¬
na kronans Varf eller hamn få dem partivis
afyttra.
I sådant skick förblef saken till 1815
års Riksdag, då åter förnyades samma, sins
emellan mer eller mindre skil jäktige, yrkan¬
den och förslager, dels om skogarnes vård i
allmänhet, dels om Ekeskogens en skildra an¬
vändande, utan något afseende å Konungens
i denna hänsigt emedlertid utkomna Nådiga
författning.
Uti afgifvet Betänkande öfver de gjorda
Jnotioner tillstyrkte då varande Allmänna Be-
gvärs- och Ekonomiutskott, att i fprra hän¬
Besv. och Ekon. TJtsh. Betcinkanden. 551.
seendet matte förblifva vid den af 1809 års
Siänder gjorda och Nådigst bifallna hemställ-
sffngen om Innevånarnes i Länen hörande
genom Konungens Refallnigshafvande för
hvarje serskild province, och detta ärendes
i enlighet dermed ytterligare föreslågne be¬
handling; samt, hvad Ekeskogen beträffar, att
ofvannamnde Kongl. Maj:ts Nådiga Bref bor¬
de så mycket mar tjena till underdånig och
orubbad efterrättelse, sorn på så kort tid
säkerligen inga omständigheter kunnat sig
förete, hvilka skalle förmå verka ändring uti
Kongl. Maj:ts på visa grunder fattade be¬
slut. Hvad åter upplåtandet af Kronosko-
gar och delningen af Härads-Allmänningar
vidkommer, hyste delta Utskott den tanka,
att sådant skulle leda till inånga svårigheter,
och afstyrkte derföre derifrån, äfvensom det
ansåg Skogs- och Jägeri-Betjeningons upphö¬
rande befattning, serdeles med Allmännnin-
garne och Ekeskogen, skola medföra de våd¬
ligaste följder.
Uti skedd åter-remiss af detta Betän¬
kande lick Utskottet till besvarande emotta¬
ga ännu flere anmärkningar, än de förra Mc-
moxialerne innehålla, hvilket dock medför¬
de någon hufvudsaklig ändring uti dess re¬
dan afgifne utlåtande, ej heller föranledde
hos Riksens Ständer annatbeslut, än hvad i när¬
maste enlighet dermed, uti underdånig skrif¬
velse af den 4 Augusti samma år, till Kongl'
Maj:ts nådiga ompröfning i underdånighet
öfverlemnades.
Då man å eea sidan tager för afgjordt,
f 562 Besv. ock Ekon. Utsk. Eetänkanden.
att inga andra motioner hos Riksens Stander
väckas än de, sorn åtmindstone hafva någon
local syftning till nyttiga förändringar, och
än mindre att sådana motioner upptagas och
tillstyrkas, som icke äro med allmänt väl för-
enlige; så har nu varande Allmänna Besvärs*
och Ekonomiutskottet trott, att ofvan sam.
jnamlragne Historiska framställning vöre
på sitt rätta ställe, för att klart ådaga¬
lägga, att närvarande öfverläggnings* äm¬
ne angående skogshushållningen och en der¬
vid allmänt gällande författning icke är af
sådan beskaffenhet, att kunna, med åsigt af
det hela, allmäningen behandlas, och minst
då det ej blifvit förberedt genom undersök¬
ningar om serskilda orters serskildta behof,
De härvid fattade och sinsemellan stridiga
beslut visa tydligen, att de varit föranledde
af lika stridiga önskningar och localförhållan-
den* samt kunna endast ifrån en sådan upp¬
rinnelse förklaras. De nu ingifna Memoria-
ler utvisa ytterligare samma åsigt, då de yr*
ka alldeles motsatta förslager, och likväl
hvar och en med rätta grundar dem på sin
hembygds fördelar. Således önskas från
Skaraborgs, Östergöthlands och Elfsborgs
Län, att Kronoskogarna och Allmänningarne
böra försäljas, eller emellan vederbörande
fördelas. Riksdagsfullmägtige från Halland
och Södermanland anse åter detta icke vara
fördelaktigt, och de från Vestmanland rent
af för skadligt, hvarföre de förena sig i den
önskan, att det på dessa orter måtte förblifva
vid hvad som nu stadgadt är. Efter Utskot*
Besv ock Ekon. JJtsk. Betänkanden.
tets full a öfvertygelse, kvilken det äfven
tror blifva hvarje tänkares, som med upp¬
märksamhet följer sakens ledning, gifves in¬
gen annan reda utur denna irrgång, än att
med all kraft fullfölja den af IV. H. Ständer
vid 1809 års Riksdag gjorda och af Kontin-
gen i Nåder bifallna, samt vid 1815 års
Riksdag å nyo yrkade underdåniga hemställ¬
ning, att i anseende till de serskilda omstän¬
digheter, sorn med hänsigt till provincernas
högst olika localer och derifrån härflytande
skiljaktigheter i skogshushållningen kunds
vara att iakttaga, Kongl. Maj:t täcktes anbe¬
falla samtliga dess Befallningshafvande,' att
genom deputerade, eller på hvad sätt tjenji-
gast finnes, häröfver infordra Länens inne¬
vånares yttrande, samt deras förslager till de
ändringar och förbättringar, sorn vid nu va¬
rande författningar rörande allmänna skogs¬
hushållningen kunde för hvarje serskild ort
vara gagneliga och användbara. Men som
Utskottet icke har sig bekant, om och huru
långt detta måls behandling fortskridit; så
tillstyrker det R. H. Ständer, att å nyo hos
Kongl. Maj:t framställa sina ifriga och un¬
derdåniga önskningar, det Kongl. Maj:t i nå¬
der täcktes foga de kraftiga anstalter, som
enligt deas eget visa godtfinnande anses tjen-
ligast att befordra saken till ett skyndsamt
och lyckligt slut.
Ehuru Utskottet tror, att äfven ett el¬
ler annat års utdrägt, innan en sådan bered¬
ning hinner fullbordas, vore förmonligare
än hvarje annan åtgärd, hvilken endast skul¬
5^4 Besv. ock Ekon. TJt.sk. 'Setänkanden.
le leila till samma ovisshet som förut, osli
troligen inom lika lang tid försätta lag¬
stiftaren i nödvändighet att förklara, förän¬
dra oell förbättra hvarje härom utgifven all¬
män författning; så anser likväl Utskottet
af största vigt, att härvid förfares så skynd¬
samt och ändamålsenligt, som sakens natur
och vidlyftiga omfång tillåter. Härtill skul¬
le enligt Utskottets tanka cerdeles bidraga,
om, efter den ledning Bancofullniägtigen
Anders 'Danielsson år 1815 > silt då ingifna
Memorial uppgifver, skogsordning upprätta¬
des för hvarje serskild provinc®, samt ef¬
ter Kongl. Maj:ts Egen höga pröfning ome¬
delbart stadfästades, så snart det för densamma
utarbetade förslag hunnit inkomma.
Skulla 11. H. Ständer finna detta förslag
a-tagligt, torde vara nödigt alt detsamma
för Kongl. Maj.-t uppgifva och dess höga
godtfinnande i underdånighet underställa.
Sedan Utskottet eåleåes uppgifvit sina
tankar, ora sättet att jlutligen ernå en för
hvarje af Rikets provincer passande skogs¬
ordning; anser det sig derigenom hafva be¬
svarat alla da i detta ämne yrkade allmänna
förändringar. Då hvarje Läns innevånare
efter utredning af dervarande Hushållssäll-
sfeap och under inseende” af Konungens Be¬
fallningshafvande böra komma i bästa tillfäl¬
le att upptäcka de locala brister, sorn i när¬
varande allmänna skogsordning hunna vara
ätt anmärka, samt att deruti föreslå nödiga
förbättringar ; så har Utskottet icke heller
nu trott sig bura ingå i någon pröfning af
Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden. 365
den gällande skogs ordningen, eller genom
»agra bestämda föreskrifter och precursori-
$ka åtgärder lägga band på den frihet, som
ovillkorligt bör tillhöra dessa öfverläggnin-
gar, och hvilka böra, så vidt det med Kong!.
Maj:ts och Ki-onans rätt samt Rikets behof
kan förenas, stödja sig på en friare disposi¬
tionsrätt för skogisrnes ägare, än den de for¬
dom varande och nu gällande författningar
icke alltid SynaR hafva gynnat. Med full
tillförsigt om det rigtiga uti ett sådant för¬
farande, vågar det derföre äfven tillstyrka
R. H. Ständer, att emellertid och intill dess
ofvan föreslagne beredning hinner utarbetas,
icke till något bestämdt afgörande upptaga
de i detta ämne gjorda allmänna motioner-.
Men då uti de remitterade Memorialen
yrkas några sådana mindre stadgande» och
föreskrifter, hvilka icke synas bero a£ den
allmänna skogsordningsn, utan endast afse
genast verkställbara åtgärder; så bör Utskot¬
tet deröfver afgifva sitt utlåtande.
1:0 Den af Riksdagsfullmägtigen Sven
Månsson från Ordinär 3 Län påstådda rättighet,
att icke blott efter Olofsmässotiden, utan
hvad tid af året sådant låter sig verkställa,
Landtm?» nnsn måtte äga att afbränna ett i
l9glig ordning inrättadt svedjeland; så fin¬
ner Utskottet, hvarken Allmänna Lagen uti
Byggningabalkens 15 och 16 Capitel, eller
1805 års skogsordning, eller någon annan
nu gällande författning emot en sådan rät¬
tighet lägga något hinder i vägen. Skulle
åter, enligt lemnad upplysning, denna rät¬
366 Bcsv. och Ekon. Utsk B et ankan cl ett t
tighet vara genom serskild åtgärd af Kon»
iingens Befallningshafvande för Cajmare Län
inskränkt till ofvannämnda tid; så kan Ut¬
skottet, såsom icke ägande kännedom om
förhållandet eller de motiver, hvilka dertill
kunna i thy fall föranleda, ej heller deröfver
utlåta sig, utan bör sådant enskildt besvär,
om någon sig dertill befogad finner, i laga
ordning ingifvas och fullföljas.
2:o Beträffande Riksdagsmannen Botvid
Jonssons från Östergötland väckta motion
att först de löfträd, som äro planterade vid
Allmänna Landsvägarne, böi'a, såsom med¬
förande skugga, syra och i allmänhet skada
för den bredvid liggande åkern, nedhuggas
och sedermera hemmansägare ifrån sådan
ålagd planteringsskyldighet för framtiden
befrias; så finner Utskottet ingalunda skälatt
derå tillstyrka bifall. Att förstöra sådana
planteringar, hvilka lända ej mindre till
prydnad och svalka i den vackrare årstiden
än till efterrättelse om vintervägarne på slätt-
byggden, är ej tänkbart. Hvad åter angår
de nya påbjudne planteringarne eller skyl¬
digheten att vårda och vidmagthålla de gam¬
la, så tillhörer det, såsom i allmän lag ej
stadgadt, Länens enskilda police, hvars för¬
fattningar och åtgärder böra behandlas i en¬
lighet med hvad i föregående moment der-
deröfver är anfördt.
gro Beträffande rättigheten till bräntorfs
skärande å allmänningar, samt sättet att den
utöfva, hvarom Riksdagsmannen Ephraim
Larsson från Elfsborgs Län gjort den fram-
Besv. och Ekon, Utsk, Betänkanden. 36?
Ställning, att en till torfskörd åt några vissa
byelag anslagen mosse matte, med undvi¬
kande af årlig utsyning, en gång för alla
till begagnande, så länge den räcker, emellan
dessa byar fördelas} så kan Utskottet dertill
icke styrka. Äfven detta bränningsämne, e-
huru af mindre allmänt värde, dock af bety.
denliet för dem, hvilka ej äga annat bränsle,
afser tillräckligheten för ^tt framtida behof
och afsalu, och synes således ej böra hand¬
löst åt slumpen eller det enskildta hugskottet
öfverlämnäs, helöst icke här såsom med sko-
gen, hvilken äger ett vida högre värde bå¬
de till eget behof och afsalu, den enskilda
ägaren alltid torde linna samma nödvändig¬
het af sparsamhet och omtanka. Dock anser
Utskottet detta böra vidare, samt i samman¬
hang med allmänningarnes fördelning, vid de
ofvan föreslagna öfverläggningar provincevis
efter hvarje landsorts serskildta läge, behof
och tillgång på bränntorf behandlas och af-
göras.
Zj.:o Då enligt Prosten Hasselroths an¬
dragande den, irti 14 § af nu gällande
Skogs-Ordning, stadgade betalning eller så
kallade Stubbelön blifvit afFordrad Prester,
hvilka, i och för deras egen i Lag utsatte
byggnads*skyldighet å sina Boställen, fått pä
allmänningar utsyning af dertill nödigt bygg¬
nadsvirke; synes sådant hafva tillkommit af
missförstånd. Man har ej erinrat, att Bygg-
nads-skyldigheten å Prest-Bostäilen är af
tvänne slag. Det ena tillhörigt Församlin-
j gen, gom af egna tillgångar byr å Bostället
g6g Besv. och Ekon. Etsk. Betunkandcn.
bestå vissa lius5 Det andra tillhörigt sjelfva
Innehafvaren. Och då Miiitaire och Civila
Boställeas Innehafvare äro frie för ofvannämn¬
da Stubbelön eller någon betalnings erläg¬
gande; så följer klart deraf, att äfven Prest¬
man äro i samma predicament. Utskottet till¬
styrker derföre, att R. H. Ständer hos Kongl.
Majrt i underdånighet anhålla om en sådan
Nådig förklaring af detta Förordningens rum,
som fritager Prester från^erlsggandet af nå¬
gon afgift i och för den SkogSutsyning, de
på allmänningar erhålla till bestridande af sin
å Prest-bordet åliggande byggnads-skyldighet.
5:0 Till RiksdagsFullmägtigen för Snäf-
ringe Härad i Vestmanland Gustaf Olssons.
begäran: 1:0 att all« inom en Socker, befin-
telige Skoglösa hemman, hvilka äga utsynings-
rätt, måtte i möjligaste matte få sitt virke
tilldeladt i en och samma trakt på närmaste
afstånd från sinn hemvist och alltid på sam¬
ma allmänning} samt 2:0 att utsyningarne
måtte eke föro Vinterns början, på det Vir¬
kets ägare må efter sin beqvämlighet, samt
med afseende på tjenlig årstid och väglag,
kunna det samma afhemta; ånner Utskottet
fulla skäl att tillstyrka bifall. Och torde
derföre Riksens Höglofl. Ständer i sin
ordning underdånigst anhålla, det Kongl.
Maj.-t i Nåder täcfetes anbefalla dess Befall¬
ningshafvande, att vid ofvannämnde åtgärder
gå Länens Innevånares önskningar och Loca-
la behof till mötes, så vidt Orternas Läge
och öfriga omständigheter ej deremot lägga
oundvikeliga hinder.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen.
6:0 Hvad slutligen En af Rikets Herrar
Herr Grefve Wachtmeister, Claes, anfört, an¬
gående Skogarnas nu ofta inträffande vanvård
och skyldigheten att den efter görligheten
förekomma medelst en, efter tidernas förän¬
drade skick och myntvärde, skeende nogare
tillämpning af pligter och ansvar, finner Ut¬
skottet vara af ej mindre vigt, än behof af
skyndsam åtgärd. Men som detta är ett äm¬
ne, hvilket äger tydligt sammanhang med
Allmänna Lagens Stadgande, i Byggnings- och
MissgerningsBalkarne, hvilka Lagrum äfven
blifvit af Hans Excellence åberopade; så har
Utskottet, enligt sin Constitutioneila före¬
skrift, ej kunnat detsamma till ensam åtgärd
företaga, utan har öfverlemnat Memorialet
till serskild behandling af den med Hö glo fl.
Lagutskottet sammansatta gemensamma be¬
redning: ankommandes det sedermera på R.
Högloft. Ständers upplysta pröfning, om och
livad del af de föreslagna åtgärder böra ge¬
nast till verkställighet befordras, eller i sam¬
manhang med Länestyrelsernas utlåtanden för
hvarje serskild Province upptagas och be¬
dömmas. —
Då Utskottet anser allt hvad för öfrigt
da remitterade Memorialerne innehålla böra
hänföras tili den provincevis ofvan före¬
slagna beredning; har det icke något mera
att tillägga, utan Öfverlemnar vördsamt sitt
utlåtande, jemte 2:ne Ledamöters i ämnet
yttrade serskilda tanka, till Riksens Högloft.
Bihons tiU BiksSt. Brot. i8»7-»8‘S> Sami. N:r 47. 48*
c—o Besv. och Ekon. TJtsk■ Betänkanäert.
\)/
Ständers mogna ompröfning och visa beslut.
Stockholm dan 4 Mars 1818.
Transsumt af Riksens Högloft. Ständers All¬
männa Besvärs och EkononiiUtskotts Pro-
tocoll, hållet vid Urtima Riksdagen i Stock¬
holm den 5 Mars 18x8.
§, 4 EiksdagsFulimägtigen från Eohus Län
Carl Fredric Berg inlemnade ett så lydande
skrifteligt anförande: ”Då frågan omSkogar-
nes fria disposition på Krono Skattejord och
om en förbättrad Skogsförordning i Högloft.
Utskottet ventilerades, hade jag icke lyckan
att med detsamma vara af enahanda mening
och kände det missödet att, genom felaktigt
framställningssätt å min sida, icke rätt för¬
stås, och naturligtvis det andra missödet deru¬
tur, att mina grundsatser orätt bedömdes. Ea
kort framställning af mina tankar i ämnet
är jag derföre skyldig åt Saken, åt Högloft
Utskottet och åt mig sjelf.
Att Skog, lika med Åker och Äng, af
hvarje Jordägare, som den med fullkomlig
ägande rätt innehar, fritt bör få disponf ras,
och att alla TvångsLagar, som inskränka
denna Naturliga rättighet, äro skadlige, tror
jag vara oemotsägeligt. JägeriStatens be¬
mödanden. om den gjort sig några, har kun¬
nat på få ställen förekomma fullkomlig för¬
störelse af en ©ch annan Krono-Skog; men i
allmänhet hafva de varit menliga för både
Skog och villebråd. Oaktadt deras uppsigt
har Sverige snart inga Ekar, utom på Frälse
Besv, och. Ekon. XJtsk. Betänkanden. 371
maris, dit tillsynen icke fått sträcka sig: och
kuru skulle det annorlunda kunna vara, dä
kvar Skatte jords ägare anser detta Trädslag
för sin fiende. SkogsFörordningen af år 1805
har gått en medelväg genom Stubblöns an¬
slående för vårdade Ekar, men verkan deraf
har varit lika med den af andra halfruesurer:
Kriget är förklarad t, och Ekarne under stark
xetraile springa dagligen öfver klingan; och
det gifves ej mer än ett botemedel deremot?
det är fri dispositions-rätt.
Men, invänder man fruktande, skulle ej
med ett sådant Stadgande sä med denna sorn
annan skog allmän brist derpå en dag inträf¬
fa. — Jag tror detta händer i vissa piovin-
cer, som det redan handt i andra: men der¬
före har man ej frihet att inskränka en dels
ägande rätt5 och brist etthundrade år förr
eller sednare betyder ingen ting i allmänna
vigtskålen. Landet och menniskorna försvin¬
na ej, och Trädens vext-kraft upphör i ke, och
för öfrigt hvilar jag vid den maximen: att
Rättvisan måste handhafvas om ock verldar-
sie ramla.
Kronans behof af Skeppsvirke kommer
dernäst bland inkaster mot en fri Skogshandl
tering — detta behof kan nu mera ej fås af
Krono- eller Skatte-jord, om en Flotta skall
byggas och kostar, då Jägeri-Stat och allt
beräknas, mer än vid fri upphandling, hvil¬
ken alltid mäst vidtagas, då något i stort
skolat uträttas.
De öfriga inkasten förtjena ej besvaras.
Jag tror derföre, att Högloft. Utskottet kan
372 Besv. och Ekon. Utsi;. Betänkande*.
icke endast föreslå och önsta, titan med o-
villkorlig rättighet begära Styrelsens kraftiga
åtgärd till lossande af da fjättrar, egennytta
och falska åsigter så länge lagt på disposi-
tions-rätten af Skogarne, och förklarande af
en fullkomlig frihet uti deras bruk och nytt¬
jande. —• Samma åtgärd bör äfven upphäfva
Jägeri-Staten och endast anställa uppsynings¬
man vid vissa Jagtparker och Skogsstycken,
nödiga till röje för den Höga Kongl. Famil¬
jen. Att Skog å Boställen ej fritt få hand-
hafvas, föijer ur det vilkor jag förutsatt:
nami. att äganderätten till jorden skall va¬
ra afgjord. Dessa Skogar kunna vårdas af
KronoBetjeningen bättre än hittills af Jäge¬
ristaten.
Sedan detta blifvit afgjordt, och hvartll
inga vidare höranden, Utlåtanden eller För¬
slager behöfvas, uppstår fråga om Krono- och
Härads-Allmänningarnes behandlande, fördel¬
ning eller försäljning, och det är här som
Konungens Befrde, åt hvars Nit och ljus i
alla sådane saker vi äga otaliga förbindelser,
ha fält för sin verksamhet och komma att
Läns-eller Häradsvis, såsom nödigt kan pröf-
vas, efter Allmänhetens hörande, föreslå de
Reglementen härvid finnas lämplige och hvars
nytta endast denna Auctorité är i tillfälle att
efter Localen bedomina.
I en så vigtig fråga, som den förevaran¬
de, vore brottsligt att ej efter förmåga del¬
taga i dess behandlande: Jag kan misstaga
mig; men mina afsigter skola alltid bli
goda.
Besv. och Ekon. XJtik. Betänkanden. 373
Jag anhåller Ödmjukl., att detta anföran¬
de får i Protocollet intagas och Högloft. Ut¬
skottets Betänkande åtfölja.
Uti detta anförande förenade sig Riks-
dagsFullmägtigen Olof Månsson från Blekin*
ge. Ut Supra.
N:r 76.
Riksens Höglo/l. Ständers Allmänna Besvärs-
orh EkonomiUtskotts Betänkande, i an¬
dledning af föreslagna åtgärders vidtagan¬
de till den Veneriska smittans utrotande.
Uti ett från Vällofl. BorgareStåndet den 50
Deeémber sistlidet år uppläst Memorial, som
till Utskottet blifvit remitteradt, her Herr E-
bel, Fritz, framstält nödvändigheten deraf, att
medel och utvägar vidtagas till förmindskan-
de och, om möjligt är, utrotande af Vefteri-
ska smittan, hvars verkningar äro så förfär¬
liga, och hvarmed äfven de oskyldigaste men-
niskor, utan eget förvållande, kunna blifva
behäftade. I anseende härtill har Herr Ebel
föreslagit:
1:0 Att Manskapet å alic de Skepp, som
ankra i Svenska Hamnar, borde, innan dem
tillåtes gå i Land, besigtigas af en kunnig
och för pålitlighet känd Läkare, på det att,
om någon skulle befinnas med Venerisk smit¬
ta behäftad, en sådan då genast må på Kur¬
hus införas och der vårdas på hans egen
kostnad,^den SkeppsCapitainen förskjuter, och
574
Eesv. oeh Ekon. Vtik. Betänkanden.
från hvilken anstalt Folket å de ifrån Finn¬
land ankommande Vedskutor ej heller borde
undantagas.
2:0 Att hvarje Husbonde och Matmoder
borde, antingen sjelfvé, eller genom Läkare,
noga tillse och efterspana, örn deras Tjen-
steFolk äro fria från Veneriska åkommor,
samt, vid afflyttning utur Tje -sten, anteckna
deras Hälso-tillstånd uti Orlofssedel; hvar¬
förutan den, sorn derefter emottager dem,
borde, innan 24 timmar sedan de kommit i
Tjenste», visitera ejler låta visitera dem. Skul¬
le någon Husbonde, Fabrikant. Bruksägare,
eller annan person, sorn har Tjenstefolk, el¬
ler arbetare, underlåta förenämnde försigtig-
jhets-mått, och det befinna , att någon af
Folket är med Venerisk Smitta behäftad så
borde Husbonden sjelf betala ali den kost¬
nad, sorn kan åtgå, icke allenast till den sitt*
bas botande, utan ock för andra personer,
sorn han under tiden kai hafva smittat.
350 Att bland Arbets-klasserna Fabriks-
Arbetare, Tjenstefolk, Sjöfarande och gemen¬
skapen vid Miiitairen ingen borde få inga
äktenskap, innan Sundhetsbevis blifvit hos
Kyrkoherden i Församlingen förstedt; och
4:o Att å Åuctioner inga Linne-., Gång-
eller Sängkläder, sorn tillhört döda personer,
borde få säljas förr än dylika persedlar först
blifvit rentvättade, emedan det i annat fall
lätteligen kunde hända, att smitta och sjuk¬
dom utspriddes.
Då detta Memorial den 9 sistl. Januari
å nyo blifvit föredraget hos Välloll. Borga¬
Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. ' 375
reStåndet, hade Herr Falchnnn deremot gjort
den anmärkning, att, utom det den af Herr
Ebel fores!agne visitation å Tjenstefolk icke
skulle medföra någon nytta, om den. gjordes
af någon annan än en Läkare, vore en så¬
dan undersökning inom de 2/j. timmarne, ef¬
ter det Tjenstehjonet kommit i Tjensten, ic¬
ke verkställbar, knappt uti Stockholm, hvar¬
est likväl är god tillgång på Läkare, och
nästan omöjlig uti de öfriga Städerna och i
synnerhet på Landet. Dessutom skulle en,
dyiik åtgärd bidraga till, att hos Tjenstehjon
af Q vinn o kön et förtaga all blygsamhet, och
såmedelst snarare befordra, än utrota det on¬
da, hvaremot man ifrade: och trodde Herr
Falchnan för öfrigt, att man icke vore be¬
rättigad till en så skamlig behandling emot
den tjenande Classen, så länge dess uppföran¬
de icke föranledde till så beskaffade under¬
sökningar; hvarföre ock Herr Falckman af-
styrkte bifall till hvad Herr Ebel i det afse-
endet föreslagit.
Med Herr Falckman hade Herrar Leffler
och Fahnberg sig förenat; hvarjemte den
sistnämnde ansett öfverflödigt att låta anstäl¬
la de af Herr Ebel föreslagna visitationer, e-
när vederbörande Embetsman och jemväl
Husbönder för det närvarande äga rättighet
att låta visitera alla de Tjenstehjon, som skä¬
ligen misstänkas vara med Venerisk smitta
behäftade.
Häremot hade Herr Ebel anfört, att,
som en hvar Husbonde, hvilken äger flera
Tjenstehjon, merändels plägar vara försedd
376 Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden,
roed Husläkare 5 så torde den föreslagna vi-
sitationen icke blifva så svår att verkställa;
och Herr Ebel hade ej heller kunnat finna,
att berörde mesure skulle blifva så smältan¬
de, som Herr Falchnnn ansett den. Dessut¬
om förmodade Herr Ebel, att han uti sitt
Memorial tillräckligen ådagalagt nödvän¬
digheten af visitation, hvilken borde ske kort
efter det Tjenstehj an et ingått i ny tjenst, på
det veneriska giftet icke måtte inrotas.
Detta allt har Utskottet tagit i noga öf¬
vervägande ; och som, vid jemförelse emel¬
lan de fördelar ä ena, och olägenheter å an¬
dra sidan, hvilka skulle uppkomma, om det
af Herr Ebel gjorda förslag, så vidt möjligt
är, befordrades till verkställighet, UtskoUet för
sin del funnit de förra, eller fördelarna, i be¬
tydlig måtto uppväga de sednare: så har Ut¬
skottet ansett förslaget förtjena uppmärksam¬
het, så mycket mer som Kongl. Maj:t beha¬
gat i Nådår göra proposition tiil Riksens
Ständer om en viss afgift af hvarje mantals¬
skrifven person för anstalter till veneriska
smittaps utrotande, och erfarenheten, styrkt
af de uppgifter, hvilka i Tidningårne årligen
blifvit Allmänheten meddelade om »ntalet af
de å Lazaretterna i Riket intagne sjuke och
arten af deras sjukdomar, dessutom nogsamt
intygat, att denna smitta, i synnerhet på vis¬
sa orter i Riket, gör farliga och förödande
framsteg, och att den allvarligt påkallar kraf¬
tiga åtgärder till dess hämmande.
Utskottet får derföre vördsamligen till-
Styrka:
Besv. och Ekon, TJtsk, Betänkande.n 377
1:0 Att, på sätt och med villkor, sorn
Herr Ebel föreslagit, visitation ovillkorligt
matte verkställas ä Manskapet på alla såda¬
na fartyg, som från Utrikes orter ankomma
till Sve ska hamnar, vid det äfventyr, ett, om
någon af Manskapet, undantagandes Capitai¬
ne» Iler Skepparen, sorn nödvändigt måste
gå i land för att bestyra om fartygets ange¬
lägenheter, men hvilken likväl äfven bör vi¬
siteras, sfulle begifva sig från fartyget, in-
nan hans hälsotillstånd blifvit af vederbör¬
lig Läkare undersökt, en sådan genast bör
gripas och förblifva under bevakning, till
dess han blifvit af Läkaren visiterad och be¬
funnen frisk, aller i annat fall aftöras till Kur¬
huset i orten.
2:0 Att, hvad Tjenstefolk och Fabriks.
Arbetare beträffar, hvarje Husbonde, eller den
hans plats företräder, måtte, såsom redan
utkomne författningar stadga, vara förbunden
att, så snart han har anledning misstänka nå¬
gon a£ sitt Folk, vara med sjukdomen behäf¬
tad, genast tillkalla Läkare, för att låta den
misstänkte visiteras.
5:0 Att, om uti någon församling, i Stad
eller på Landet, anledning till Venerisk smit¬
ta skulle visa sig, Pastor tillika med Kyrko¬
ledet i församlingen då gemensamt böra råd¬
göra och besluta, om antingen blott den
misstänkte personen, eller ock hvärja men¬
niska inom hela Församlingen bör under¬
gå visitation. Skulla Pastor och Kyrko-Rå-
det då anse nödigt, att visitationen biifver
allmän, bör anmälan derom“genast göras hos
378 Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanien.
Kongl Makts Befallningshafvande i Länet,
som besörjer om Läkares sändande till Stäl¬
let.
4_:o Att å Auctioner inga Linne-,Gång-eller
Sängkläder, som tillhört eller varit nyttjade
af någon med smittosam sjukdom behäftad
och genom döden afgången perion, böra få
säljas förr, än de blifvit renlvättade, eller
på annat tjenlig! sätt befriade från allt, som
«kuHe kunna utsprida smitta. —
1 händelse Riksens Höglofl. Ständer fin¬
na för godt bifalla, hvad sålunda blifvit fö¬
reslaget och tillstyrkt; så torde underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj.*t få härom afgå,
sned underdånig anhållan, det Kongl. Majrt
i Nåder täcktes låta utfärda en sådan kun¬
görelse, hvarigenom det härmed åsyftade
ändamål kunde i möjligaste måtto vinnas. —
Hvilket allt likväl vördsamligen hemställes
till Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande.
Stockholm den 13 Mars 1818.
N:r 77.
Riksens Högloft. Stänclers Allmänna Besvärs-
och EkonoviiXJtskotts Betänkande röran¬
de föreslagen ändring af Tjenstehjons
flyttningstid.
Uti detta ämne hafva till Utskottet blif¬
vit remitterade,
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln'.
1:0 Memorial af Herr T. Elgenstjerna,
B av. och Ekon. Vtik. Betänkanden. 579
sorn föreslagit, att flyttningstiden för Tjen¬
stehjon måtte förändras tift slutet af Juni
månad, i stället för den nu varande i slutet af
September, hvilken sistnämnda årstid skall
vara ganska olämplig, i anseende, dels dertill,
att L,a idtmannen då är mest i behof a£
dagsverkare till inbergning a f vårsäd och
jordfrugter, hvilka på de åtta dagar, som till
tjänstefolkets af- och tillflyttning då förspil¬
las, ofta blifva bortskämde och färderfvade
genom regn oell frost, dels ock derigenom,
att de Landtbrukare, som bo i trakten af sta¬
den Södertelje, hvarest årligen vid Michae-
litiden hålles marknad, icke kunna ifrån
marknadens besökande afhålla, hvarken de
afflyttande Tjänstehjonen, ej heller dem, som
stadna qvar i tjensten, och hvaraf således
förluster för husbondfolket beredas.
2:0 Memorial af Herr Bo Oxehufvud,
som ansett Tjenstehjons flyttningstid böra
utsättas till den 1 Juni, då vårarbetet van¬
ligen är slutadt, och de inflyttande tjenste-
hjonen kunna få inberga och uttröska grödan
samt uppstilla fodret. — Dessutom tror Herr
Oxehufvud, att nu gällande tjenstehjonsstad¬
ga torde behöfva någon granskning och för¬
bättring, hvarefter den genom flera Exem¬
plars kringspridande borde för tjenstefolk
göras mera kunnig, hvilket ändamål äfven
skulle befrämjas, om nämnde stadga blefve
vid de årliga husförhören uppläst och för¬
klarad.
5:0 Memorial af Herr G. A. Liljehorn,
sorn yttrat, att den uti i/j Cap. 2 §. Han-
500 Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkandeiu
delsBalken utsatta tid för Tjenstehjons flytt»
ning vid Michaelsmässan vore nu mera all¬
deles olämplig, sedan dan så nyttiga och
gagneliga Potatesplariteringen blifvit i Riket
införd, och de i sednare tider påbörjade cir-
culations methoder, uppodlingar samt moss.
lupna ängars upptagande blifvit jordbruka¬
rens trägna och angelägna höstarbeten. —■>
Bergningen och upptagningen af potates,
som vanligen inträffar i slutet af September
och början af October, skall icke kunna verk.
ställas d«n tiden, emedan tjenstehjonea då be¬
gagna deras så kallade frivecka; hvarföre
ock det ofta, likasom våren 1814 och 1816,
skulle inträffat, att denna vext, hvilken Herr
Liljehorn ansett i värde och gagn vara sva¬
rande emot fdel af hela brödfödan för den
arbetande Classen, blifvit förderfvad af regn
och fro t.
Circulationsarbetet och nyplöjningar sko¬
la påbörjas om hösten vid Michaelitiden, så
framt dermed skall medhinnas, innan frost
och käla göra sådant omöjligt. Grödan å ny¬
plöjningar, hvilken merändels sent mognar,
och vid inträffande regnaktig väderlek, un*
der de nu mera tidigare vintrarne, till stor
del står ute vid Michaelitiden, skall, af
brist på arbetsfolk, då icke kunna inbergas;
och ofta blifver sådant för sent, då nya
Tjenatefolket ankommit, och skörden redan
är af regn och väta bortskämd; hvilket för¬
hållande af enahanda orsaker skall inträffa,
jemväl med vårsäd och sen vårsådd i sid¬
länd åker. — Månaderna September, October
Best). och Ekon. Vtik. Bclänkanclen.'* gg t
och November, följaktligen äfven Michael is-
mässo-veckan, hafva således blifvit förvand¬
lade till de mest angelägna och dyrbara ar¬
betstider för jordbrukaren, medelst det sam-
fäldta vårsädets inbergande, vårfrugters upp¬
tagande, vårjordens tillbrukaade, plöjningars
och dikningars verkställande rrs. m., hvilket
allt i Herr Liljehorns tanka gjorde Michae-
litiden till den mest otjenliga af alla årsti¬
der för tjenstfolks ömsande; utom det, ait
mörka qvällar, och merändels svåra vägar,
samt stormväder till sjöss, alltid skola göra
flyttningar och transporter om hösten svåra
och obeqväma: — deremot har Herr Lilje¬
horn ansett Midsommartiden vara den lämp¬
ligaste för folkflyttningen; hvarföre såsom
skäl blifvit uppgifna: att Landtmannen då är
mest ledig från de angelägnaste gÖromålen,
vägarne torra, nätterna ljusa; folk och dra¬
gare mera umbärliga; de nya tjenstehjonen
sjelfva Anna fördelar af handläggningen vid
sädens, höfodrets och jordfvugternas oskada¬
de inbärgande, m. m. och att man alltså bor¬
de kunna påräkna mera flit, drilt och arbet¬
samhet hos de nya, än hos de gamla, som
ännu bortflytta. För öfrigt trodde Herr Lil¬
jehorn, att, om Midsommaren blefve bestämd
till tjenstehjons flyttningstid, hvilket vore
hans önskan och förslag, då skulle förekom-
mas den för jordbrukare ooh Bönder stora
skada, som de nu få vidkännas derigenom,
att de, till anskaffande af tjenstefolksloner-
na, Michaelsmässotiden nödsakas bråska med
att till städerna införa en del af den för
502
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande».
ut nyligen inbergade grödan, hvilken i detta
hänseende mäste säljas till underpris. Och
om hinder för den föreslagna flyttningstidens
entagande skulle anses möta genom den nu
varande tid til! husförhörens och mantals-
skrifningarnes förrättande, så kunde de förra
allt för val flyttas och jemka* framför Mid¬
sommaren, och de sednare något efter Mi-
chaelitiden; äfvensom, i händelse någon viss
landsort skulle vara i behof af annan tid för
Tjenstehjons ombyte, sådan termin då kun»
de serskildt för ders provincen bestämmas,
på det en enda orts fördel icke måtte bere¬
da ofta oersättliga förluster för nästan alla
andra orter i Riket.
Ifrån HögvÖrdiga PrestStåndet:
4:0 Memorial af Herr Comministern
Eric I. Bergegren, som anfört, att då ingen
anledning eller orsak vore känd, hvarföre
Lagens ord i 14 Capitlet 2 §. HandelsBalken:
att rätta legostämman skall vara från Mi~
chaelsmcissodag till sannna tid året derefter,
så i staden som å landet, icke få gälla äf¬
ven för Stockholm, så hemställde Herr Com¬
ministern, om icke, till fördel både för Hus¬
bondfolk och Tjenare, en enda flyttningstid
jemväl i Hufvudstaden borde iakttagas.
Från Vällofl. BorgareStåndet:
5:0 Memorial af Herr Ebel, Fritz, som,
efter gjorda framställningar, i det hufvudsak-
ligaste af enahanda beskaffenhet, som Herr
Liljehorns här ofvan intagna, emot olämplig¬
heterna af nu varande flyttningstid för tjen¬
stefolk på landet, föreslagit, det tiden för
Besv. beli Ekon. Utsk. Betänlcanclen. ggr
tjenstcfolks uppsägning och efterhörande der¬
städes, måtte utsättas att radika från den i
April till den 5 eller 6 i samina månad och
sjelfva flyttmngstiden förändras tili den 15
Juni, och räcka i fyra dagar, eller till och
med den r8de; till styrka för hvilket förslag
Herr Ebel anfört samma skäl, som dem Herr
Liljehorn uti sitt ofvannämnda Memorial
begagnat. — Och hvad beträffade tjen¬
stehj ons flyttningstid i städerna, så trodde
Herr Ebel, att den borde blifva olika med
den på landet, emedan en lång och bedröflig
erfarenhet nogsamt skall visat de skadliga
följderna deraf, att en och samina flyttnings¬
tid på Landet och i Städerna är bibehållen,
och att just denna omständighet vore orsa¬
ken dertill att så många menniskor, som
begifva sig från Landet till Städerna för att
söka tjenster, blifva olyckliga, enär ic¬
ke alla kunde få employ, utan till betydlig
del måste blifva lösdrifvare, och såsom så¬
dana falla Correctionshusen och Fattigvår¬
den till last, genom hvilket allt Jordbruket
förlorade en mängd arbetande händer, utan
att Städerna, hvilka bland sina egna lägre
folkklassers barn kunde äga tillgång på Tje¬
nare, vunno något genom det stora tillop¬
pet af tjenstsökande från Landet.
Brån Hedervärda BondeStåndet:
6:0 Memorial af Riksdagsmannen Olof
Månsson från Blekinge, som af skäl och an¬
ledningar, hvilka vid Herr Liljehorns Me¬
morial bär ofvan blifvit intagne, föreslagit,
att flyttning stiden för Tjenstefolk på Lan¬
304 Essi), och Ekon. Utsk. Betänkande/i,
det måtte förandras från Michaeli till medlet
af Juni månad, såsom för Jordbrukets hand*
teringar mera lämpelig osh nyttig; och, på
det svårighet att vid den tiden anskaffa pen¬
ningar till de afflyttande Tjenstehjenens lö¬
ner icke måtte anses blifva ett hinder för
den nya flyttning sti dens antagande, så kunde
tiden för orlofssedlarnes ingifvande och de
nya T;enstehjonens städslande utsättas till
slutet af April eller början af Maj, eller
ock förr, med lemnad rättighet för husbon¬
den att vid den tiden utbetala, antingen hela
lönen eller någon del deraf, allt efter som
Tjenstehjonets uppförande varit.
Emot detta förslag har Riksdagsmannen
Johnn Magnus Wessing, med hvilken sam-
telige Fullmägtige från Malmöhus och Carl¬
stads samt Pehr Nilsson från Christianstads
Län sig förenat, gjort den anmärkning, att
för skogsorterna, der kreaturen tidigt om
våren på obanade stigar afföras till fäbodar¬
na, ofta flere mil från bostaden, skulle folk-
Ömsning midsommartiden blifva högst olämp-
lig och förderflig, samt dessutom de längsta
dagarne på hela året gå bort uti så kallade
slinkdagar; hvaremot, om den nu varande
flyttningstiden framflyttades en månad, eller
om det ej vore mer än trenne ( 3 ) veckor,
Jordbrukaren sluppe att, såsom nu sker, va¬
ra i saknad af nödiga arbetare till inbergning
af vårsäden och jordfrugterna, hvilka nu öf*
ta blifva förderfvade, dä de af brist på folk,
måste stå ute och bortfrysa.
Besv. erch Ekon. Etsk. Betnnkanäen. 385
Riksdagsmannen Gustaf Gustafsson frän
Södermanland har önskat, att .flyttningstid?!!
måtte bestämdt utsättas tili den i Novem¬
ber; äfvensom Riksdagsmannen Hans Micha¬
elsson från Gefleborgs Län förklarat sig icke
hafva nå-got att påminna dervid, att flyttnings-
tiden blefve utsatt till in uti September eller
till den i November; men Elans Michaels¬
son hade af samma skal, sorn Riksdagsman¬
nen Wessing, alldeles bestridt flvttningstidens
utsättande till mediet af Juni Månad. Dock
ansåge Michaelsson bäst vara, om den van¬
liga tiden för folkömsningen blefve bibehål¬
len; Och häruti hade Riksdagsfullmägtige
från Vester Norrland, Jemtland, Norrbotten,
PehrPehrsson från Stockholms Län, Jon Jö¬
ransson från Öland och Fehr Bengtsson från
Halland instämt.
7:0 Memorial af Riksdagsmannen Leo¬
nard Roman, frän Carlstads Län, som förkla¬
rat, alt, då Tjenstehjons flyttningen vid Mi-
chaelitiden ofta medförer Sädens samt Jord-
frugternas förderfvande genom brist på nö¬
diga arbetare, att vid inbergningen i rätter
tid biträda, och flyttningstidens utsättande
till den 1 Novembor eller till Nyåret skul¬
le i hög grad medföra hinder och skada för
Eergsbruksidkaren, som, till anskaffande af
Materialier för sitt yrke, förnämligast påräk¬
nar sistnämnde årstider, dä Tjenstfolket är
för honom lika oumbärligt, som vid berg-
ningstiden för Jordbrukaren, vore Roman af
den öfvertygelse, att Midsommaren är den
Bihang till RiksSt. Prot, >8>7_l8:3i Sami. N;r 49- 5°*
306 Besv. och Ekon. Utsk Betänkcinden.
tjenli gaste tiden för Tjenstehjons flyttning,
em dan det vore af vigt, att samma Tjenste¬
folk, som inbergar årets gröda, jemväl to¬
ge befattning med fodrets uppstillande under
vintern5 och trodda Riksdagsmannen Roman,
att de anmärkningar, hvilka emot den sålan¬
da föreslagna flyttningstid kunde göras för
de Landsorter, der kreaturen öfver somma¬
ren betås och vårdas vid de så kallade fäbo¬
dar, förtjente så myckst mindre afseende,
som det vore allmänt kähdt, att vallhjonen
derstädes bestå nf antingen mycket ungt el¬
ler mycket gammalt Folk, sorn visst icke
bunde komma under benämning af lagstadde
Tjenstehjon och föliaktligen icke heller höra
till d eras Glass. — Riksdagsmannen Romans
förslag hade likväl blifvit bestridt utaf flera
Ledamöter af det Hedervärda BondeStåndet,
hvilka ansett förslaget alldeles olämpligt';
och Riksdagsmännen Nils Månsson från Mal¬
möhus - samt Anders Christophersson från
Kronobergs Län hade bestämdt yttrat, att
den x November vore i deras tanka den
tjenligaste Folkflyttningstid.
Med föranledande af de flera skal, som.
af Författarne till ofvanberörde Memorialer
blifvit nyttjade för tilivägabringande af bi¬
fall till deras gjorda förslager, hvilka alla,
med undantag af Herr Comminister Berge-
grens, gå derpå ut, att flyttningstiden på
landet för Tjenstefolk måtte blifva bestämd
till Juni månad, har Utskottet företagit en
noga granskning af berörde skäl, och ders-
vid funnit Resultaterna sådana, att de, efter
Besv och Ekon. TJtsk, Belänkanden. 387
TJtskottets omdöme, lära pä intet sätt kunna
föranleda det åsyftade bifallet.
Det nu i fråga varande vigtiga ämne
har äfven vid 1800, 1809 och 1815 årens
Riksdagar utgjort föremål för Riksens Hög-
1 o 11. Ständers öfverläggningar5 och ehuru
Riksens Höglofl. Ständer då icke funnit för
godt, att antaga någon annan flyttningstid
för Tjenstehjon på landet, än den i 14 C3P-
2 §. HandelsBa!ken utsatta, tror Utskottet lik¬
väl, med fästadt afseende på de förändringar
sorn Jordbruket och Lan dt hushåll ningen un*
dergått sedan år 1734. då Sveriges Allmän¬
na lag gillades och antogs, sig nu böra före¬
slå en annan tid till ifråga varande flyttning;
men att Juni månad icke är dertill tjenlig,
det torde Riksens Höglofl. Ständer benäget
inhemta af följande omständigheter, bland hvil¬
ka, utom dem, sorn Utskottet nu får tilläg¬
ga, en del hafva vid ofvannämnde 3'.ne Riks.
dagar blifvit af Riksens Höglofl. Ständer an¬
sedde såsom hinderliga för den, jemväl dä
yrkade förändring af Tjenstehjon? på landet
flyttningstid till Midsommaren.
1:0 Är för Jordbrukaren i allmänhet
Juni Månad den svåraste tiden att anskaffa
penningar till Tjänstefolkets löner; och följ¬
aktligen skulle mångå besvärligheter, och
jemväl Rättegångar eller lagsökningar deri¬
genom kunna uppkomma.
2:o Om TjenStehjons flyttningstid inträf¬
fade i Juni månad, då ej allenast sjöfarten är
1 bästa gång, utan ock ombyte af Tjenste¬
folk plägar ske i Danmark, der Svenska Tjen-
308 -Bera. och Ekon. Ut sk. Betänhandsn*
steh jon gerna ernof tagas, och äga ett "stort
företräde, skulle sådant befrämja utflyttnin¬
gar till utrikes orter, serdeles vid sjökuster¬
na, och fölidsn deraf blifva, att, i detta folk¬
fattiga Land, Jordbrukaren komme att sakna
nödiga arbetare, och arbetslönerne 'att orna-
tejigeii uppstegra?.
5:0 Ilar uti Juni månad, dä de längsta
och vackraste dagar för vårt klimat inträffa
den idoga och omlän samma Landtmannneu
så många och angelägna göromål för sig el¬
ler sitt Folk, att Utskottet anser det skola
blifva ett stort förderf, om åtta dagar den
tiden skola frugtlöst förspillas på Tjenste-
hjens ombyten. Då infaller Trädesjordens
beredning, husbyggnad, stängning, dikning,
rödjning, nyodling i allmänhet, vedupphngg-
niug och kolning i Bergslagrorterna, fikeri-
er i Skärgårdarna, till hvilkas yttersta grän-
sor Folket derstädes tidigt om våren utflyt¬
ta, Linsåning i de Norra Provincerna, Torf-
skäring till bränsle, L .rslåning i Skåne, och
flere andra nådiga göromål.
4:0 Uti cfc Norra och Vestra orterna,
Dalarne, samt några Bergslager, der en del
a£ Tjenste folkel tillika med Boskapen öfver
Sommaren vistas vid de så kallade Fäbodar,
ofta på flera mils afstånd från Bostäderna,
skulle betydliga olägenheter inträffa i afseen¬
de på hjordavård och vallgång, om Tjenste-
folket skulle bortflytta i Juni månad; och
enahanda biefve förhållandet på de Orter,
der stora utmarker nyttjas till gemensam betes¬
plats för flera Hemmans och Byalags kreatur.
jBesv. och Ekoni TJtsk. Betankanden. 3Q9
5:0 På de ställen, fler en del af Inne-
vånarne nrödsakas söka uppehälle medelst ar¬
bete utom Orten vissa tider på året, såsom
t. ex. Fryksdals Harad i Vermland, några.
Socknar i Dalarne, med flera Provincer, skul¬
le flyttning i Juni månad blifva högst be¬
svärlig och olämplig.
6:0 Som i flera Landsorter den osed
redan börjat insmyga sig, att Tjenstehjon,
heldst da gifta, söka undandraga sig årstjenst,
i hopp att genom Spanntalströskning eller an¬
dra betings-arbeten föda sig öfver vintern; sä
vore all anledning att befara, det Tjenstefolk^
ombyte i Juni månad skulle ännu mer'skada
Jordbruket, och fresta sådana personer att sätta
sig inhyses, då de ej allenast skulle under
de långa arbetsdagarna och tilistundao.de berg-
ningen ti Ipreja sig öfverdrifven dagspenning,
utan ock kunna hopsamla så mycket, som
kunde behöfvas, för att någon tid af året
lefva i lättja; och hvarigenom således äfven
skulle uppkomma mindskning i Tjenstefol-
kets antal, och förhöjning i Lönevillkoren för
dem, som kunde blifva Lagstadde, och
7:0 Att den af somliga befarade brist
på nit och omtanka vid bergning, insamling
och uppsiillning af säd och foder, hos ett
Tjenstehjon, som skall bortflytta, ej kan
blifva något, till den föreslagna tidigare
flyttningen, föranledande skäl; emedan det
alltid skall bero på en vaksam husbonde,
att så väl i dessa, som andra fall, hålla Tjen-
stefolket till'deras skyldigheters fullgörande
antingen det skall öfver vintern <]varbli£va,
3Q0 Besv. och Ekon. Utsk. Bctiinkandcn.
i bans tjenst eller derifrån bortflytta.
På dessa skäl och grunder kan Utskot¬
tet alltså icke tillstyrka bifall till Tjenste-
bjons på Landet flyttning i Juni månad.
I afseende åter på dylika Tjenstehjon»
nu varande flyttningstid, Michaelsmässan; får
Utskottet anföra, att då erfarenheten nogsamt
visat, det ej allenast mycken vårsäd, i syn¬
nerhet ärter och hafra, ulan ock Jordfrugtcr-
ne, bland hvilka den på i7Öo:talet i Riket
införda Potatesvexten förtjenar ett utmärkt
ruin, kunna blifva bortskämda och gå förlo¬
rade derigenom, att vid Michaelitiden, då
Tjenstefel ket bortflyttar, Jordbrukaren ick e
äger tillgång på tillräckligt antal arbetare till
sädens inbergande och Jordfrugt. rnas upp¬
tagande i rätter tid, innan de af regn o h
frost angripas, och stundom på 2 å 3 dygn
förderfva?, förmodar Utskottet, att Riksens
Häglof!. Ständer benäget torde inse, det så¬
dana medel och utvägar böra vidtagas, hvari¬
genom, så vidt i mensklig förmåga står, åt
den idoge och omtänksamme Jordbrukaren
bör förvaras hoppet, att icke genom brist på
nödiga arbetare se sig betagas tillfället, att
i god tid rädda och insamla det betydligaste
ef hans lifsuppehälle till nästa skörd. —
Det nu för tiden antagna sätt, att bruka jor¬
dén, samt våra tidigare vintrar, föregångne
af mera regnaktiga och kyliga höstar, r.u än
förr, lära äfven fordra, att Jordbrukaren der¬
efter lämpar sin arbetsstyrka och icke genom
en för tidig inindskning af densamma försto¬
rar följderna af klimatets hårdhet. Våra för¬
Besv. och Ekon. UtsJi. Betänkanclen. 391
fäder, hvilkas lärdomar alltid skola i månpa
af eenden vara oS'S nyttiga, räknade, allt tills
år 1755, deras ira October 12 dyga sednare,
än vi efter så kallade nya Stylén nu räkna
vår. De hade deras Tjensiehjoos flyttnings¬
tid äfven vid Michaelsmägsan; men huru be¬
tydliga och vigtiga för Landlmannen äro ic¬
ke 12 dygn om hösten, då dagarne ännu äro
temmeligen långa, och mycket vid Jordbru¬
ket återstår att göra, innan regn, snö och
frost infalla, — Detta allt i förening med
den, vi 1 så väl sednare årens Riksdagar, som
jemväl vid den nu varande, af flera bland
Riksens Höglofl. Ständers Ledamöter yttrade
önskan och åstundan, alt få tiden till Tjen-
stehjons på Landet flyttning utsatt till slutet
af October eller början ef November, har
föranlåtit Utskottet, att härpå göra allvarligt
afseende. Det är derföre, som Utskottet nu
får hos Riksens Höglofl. Ständer vördsamme¬
ligen föreslå och tillstyrka, att Tjenstehjons
flyttningstid måtte blifva bestämd till den
24. October, hvarefter T;enstehjonet sednast
innan månadens slut bor hafva ingått uti
dess nya tjenst, och således vara på stället
innan den i 1815 års Bevillningsförordning
utsatta Termin till Mantals- och Skattskrif-
ningen infaller.
Skulle Riksens Höglofl. Ständer finna för
godt, att gilia och antaga detta, till befräm¬
jande af jordbrukets förmoner, gjorda förslag;
så torde deraf äfven få följa, att tjenstehjon i
Stockholm, der 2ne flyttningstider på »ret äga
J3esv. och Ekon. JJtsk. Betänkanden.
rum, böra få flytta flen 24 April och flen
z[\ October, men uti fle öfriga städerna på
samma tid som på Landet. Och hvad upp¬
sägnings* och städseitiderna beträffar; så fin¬
nér Utskottet ingen anledning; att deruti fö¬
reslå någon ändring, emedan Utskottet icke
har sig bekant, att fle nu varande medföra
någon olägenhet, och icke eller tror, att den
föreslagna förändrade flytiningstiden kan för¬
orsaka någon sådan.
För öfrigt får Utskottet nämna, att ge¬
nom utsättande af tjenslehjons flyttningstid
i Städerna till ofvanberörde tider, städernas
invånare skulle tillskyndas den fördel, att
vid flyttning ur hus och i hus flen 1 April
och r October, blifva biträdde af eget tjenst¬
folk, och således undvika den stora olägen¬
het, som saknaden af de på samma tid b ort-
flyttande tjänstehjonen nu mast* medföra.
Slutligen och hvad angar Herr Commi¬
nister Bergegrens hemställan om en enda
flyttningstid om året för tjenstefolk i huf-
vudstaden, och Herr Ebcls tillstyrkan af o-
lika flyttningstid i städerna och på landet;
så, enär det förra skulle kunna medföra de
olägenheter, hvilka velat förekommas genom
de i Publica tiorierne af den g Augusti 1732,
och den 27 Januari 1735, samt 3 §. 6 Art*
af 1759 års Tjenstehjonsstadga, jemförd med
4 §. 8 Art. af 1805 års Legostadga, tillåtna
2:ne flyttningstider i Stockholm, och det
sednare skulle ej allenast inskränka flen tje¬
nande cJassens rättighet, att inom landet sö¬
ka förskaffa sig sin bergning, hvar held st dess
Besv. och Ekon. IJtsk. Eetänkcindcn. 393
sjenst kan bebqfvas, utan ock betaga Städernas
Innevånare dan förmon, att äga tillgång på
dugtiga och i deras näringar andvändbara
Tjenare; anser Utskottet betänkligt, att till¬
styrka bifall till Herrar Ber gegrens och E-
hels i dessa afseenden gjorda motioner; äf¬
vensom Utskottet finnér den af Herr Oxehuf¬
vud väckta fråga, om nu gällande tjenstehjons-
stadgas granskande -och förbättrande, samt
uppläsande vid husförhöreu, ligga utom grän¬
sen för Utskottets befattning; förmodandes
Utskottet, att Herr Oxehufvuds Memorial,
hvilket blifvit remittéradt tili Lag» och E-
konomiUtskotten gemensamt, lärer, om så
nödigt anses, få af förstnämnde Utskott i det
afseendet upptagas. — Dock varder detta
ålit, jemte några Ledamöters serskilda tankar,
vördsamligen öfverlemnadt till Riksens Högh
Ständers närmare ompröfning. Stockholm
dan 15 Mars 1818.
Transsumt af Riksens Högloft. Ständers All¬
männa Besvärs- och Ekonomiutskotts
Frotocoll hållet vid Ultima Riksdagen *
Stockholm den 13 Mars 1818*
§.4.
Herr Comminister Bergegren inlemnade
ett så lydande skrifteligt Anförande:
Jag skulle förmoda, att naturen af denna
sak ar i sig sjelf nog talande till dess försvar.
Täta ombyten och förändringar afen godsak
kunna väl aldrig anses, ännu mindre i sjelf¬
va verket vara och förblifva nyttiga. Sä ock
394 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
täta ombyten af tjenstår. De blifva i san»
ning en otjenst. En tjenare, sorn är van
vid, och känner ett hushålls inre tillstånd
och yttre Ekonomiska angelägenheter, är all¬
tid i. tillfälle att bättre uppfylla sina pligter
än den ovane och okunnige. Jag ville ock
förmoda, att erfarenhetens röst afven här ic¬
ke är så alldeles svag. Mången tjenare har
af obetydliga anledningar, genom ett förha-
stadt och sedan ångradt steg, uppsagt tjen-
sten, då försynthet, eller ock må hända li¬
tet högmod å ömse sidor, hindrat återföre¬
ningen. Också har det handt och händer, att,
utan något missförstånd emellan Husbond-
Folk och Tjenare, dessa begärt Orlofssedel
irr det tvetydiga skälet, att vilja se sig om
i %’erlden. Dessutom ville jag gerna hafva
uppmärksamheten fästad på stridigheten af
denna sak i förhållandet emellan Sveriges
Rike i allmänhet, oell dess Hufvudstad; en
stridighet som öfvergår tili en förvånande
förundran, när man fäster tankan på Kongl,
Patriotiska Sällskapet, jemte Sällskapet pro
Patria. A ena sidan uppkallar och uppmun¬
trar man till, samt högtidligt prisar, lofvar
och belönar trogna och långvariga tjenster,
å den andra synes man deremot hafva för¬
gätit sjelfva principen. Skulle man då för
några olägenheter, som dock aldrig borde
blifva af den beskaffenheten, att ej kunna af-
hjelpaS, se förbi redbarheten af ett godt och
nyttigt ändamål? Ägde man ock ej att hop¬
pas en förändring till det bättre och nyttiga¬
re hos Tjen tefolket, i samma nion d#t af«
Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkanden.
395
lägsnades från det flyktiga och ostadiga i
lynnet, som alltid, det må vara med skäl el¬
ter oskäl, föreställer sig någon glädje eller
nytta i begagnandet af Lagens bokstaf.”
Uti detta yttrande förenade sig Herr
Iler tzenhj elin.
Herr Flanck yttrade sig skrifteligen:
”Jag anser förändring af Tjenstehjons
flyttningstid på Landet, och i de Städe*, sorn
hafva Jordbruk, vara nödvändig, och får vid
förslaget endast göra den anmärkning, att
flyttningen borde utsättas till den 25:te, el¬
ler slutet af Mars månad, på de grunder att
Vinter-arbetet är då gemenligen förrättadt,
och något mellanstånd, till utbyte af Tjen¬
stehjon, inträffar, innan Vårarbetet eller så-
ningstiden infaller, och ått, enligt min för¬
modan, de Tjenstehjon, sorn sjelfva måste
besörja jordens tillredning, såning, grödans
afbergning och utfodring, skulle med mera
flit, skicklighet och ansvar förrätta dessa,
på hvarannan följande, vigtiga arbete", då
de sjelfva i ena afseendet draga nytta af sitt
välförhållande, eller, i det andra, skada af
sin vårdslöshet, än om det ena Tjenstehjo-
net förrättar utsädet, och oftast blott till en
dl bergningen, samt det tillflyttande ulfod-
dringen och kreaturens skötsel med det fo¬
der, som vårdslöst och illa blifvit bergadt.
Denna tid öfverensstämmer äfven med Landt-
brukares, Aboers och Torpares stadgade lämp¬
liga flyttningstid. Ut Supra.
Éesv. och Ekon. Ut.sk. Betänkanäen. 397
N:r 78.
M. IL Ständers Allmänna Besvärs- och Eko-
nomiUtskotts ytterligare Utlåtande ont
inrättande af ett Spannemåls-magazin i
Borås.
Sedan Hedervärda BondeStåndet under den
2dra sistlidne Januari tili Utskottets åtgärd
remitterat ett Memorial, undertecknarn af
RiksdagsFullmägtige Anders Danielsson och.
Olof Håkansson från Elfsborgs Län, angåen¬
de inrättande af ett Spannmålsmagazin uti
Borås, afgaf Utskottet häröfver, under den 26
uti samma Månad, sitt Utlåtande. Detta har
under den 9 Februari blifvit giiladt af Hög-
vördiga Frest- och Vällofl. BorgareStånden^
men af Hedervärda BondeStåndet under den:
7 i samma Månad till Utskottet återremitte-
rädt, i anseende till några dervid af Memo¬
rialets författare gjorda anmärkningar jemte
löften om mera detaillerade uppgifter, hvil¬
ka Utskottet likväl sedermera icke fått ernet-'
taga. Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
åter under den 17 Februari till Högloft.
StatsUtskottet remitterat denna motion, jem¬
te de af Herrar Schulzenheim, Oxhufvud och
von Stahl anförda Yttranden, af hvilka detta
Utskott icke erhållit någon del.
Då Utskottet, vid ett sådant sakens före¬
vetande, icke emot Riksdagsordningens 75 §
kan med detta mål, uti dess nu varande skick,
taga någon ytterligare befattning; så har det
Bihang till Fvks$t, Prpt. »8f7-*Si§, Quie Sami. N:r 51 52. ;
598 Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanden.
ansett sig endast böra vördsamt upppgifva
förhållandet för Hedervärda Bond Ståndet,
Sorn, i händelse motionens vidare l a d;ägg»
r.ing äskas, ieke lärer underlåta vidtagandet
af de medel, hvilka Hedervärda Ståndet fin¬
ner till ändamålet säkra.t ledande. Stock-
holm den 2 April 1818.
N:r 79.
Riksens Hö glo fl. S tönder s Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotts Betänkande, i an*
ledning af väckta frågor om medel till
» Ofverflödets hämmande, samt yrkadtför*
bud mot yppighets-varors nyttjande och
förbrukning m. m.
Till Utskottets handläggning hafva följan¬
de Memorialer i detta ämne blifvit remitte¬
rade;
Ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln;
1:0 Memorial af Herr Georg von Heij¬
ne, deruti anföres, att Sverige äger inom sitt
sköte en ännu fruktansvärdare fiende, än alla
utländska, hvilken, under det han af oss hyl¬
las och älskas, gör oss hastigare eller lång¬
sammare oförmögna att försvara oss. Denna
fiende är smaken för yppighet och en skim¬
rande granlåt. Memorialets författare tror,
att orsakerna till våra Financers närvarande
olyckliga belägenhet ej endast bör sökas der¬
uti, att Disconterna upphört att honorera si¬
Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden. 599
tia Sedlar» utan äfven deruti, att vi, för att
tillfredsställa begäi-et för yppighet, sträckt
behofverna öfver gränsen af tiligångarne, och
derigenom bidragit att göra det medborger¬
liga förtroendet vacklande, hvilket Herr von
Heijne anser ej kunna återstå!las, utan att en
ÖfverflödsFörordning sätter gräns för behof-
verna, samt för den fattigares viviga eller
tvungna täflan med den rikare;, och då en
fullkomlig efterföljd af Kongl. Majits Nådiga
Förmaning till Rikets Inbyggare svårligen
kan förmodas; så hemställes, ait Rikets Stän¬
der i denna vigtiga del gå Konungens viga
afsigter till mötes, och sjelfve uppgöra, samt
till Kongl. Maj:ts Nådiga sanction framläg¬
ga en förordning, för hvilken kunde tagas
till grund den ännu existerande, oupphäfda
sista ÖfverflödsFörordningen.
2:o Memorial af Herr Friherren C. G.
Falkenberg, som, med fästadt af; eende på Ri¬
kets närvarande skadliga Hnanciella ställning,
föreslår som medel till tryggande af Statens
välfärd: göromålens förenklande i de flesta
tjenstevägar, såsom ett villkor för indragning
af vissa, Staten betungande Embeten; en kraf¬
tig och snart utkommande öfverflöds-förord-
ning, och sluteligen upphäfvande af alla bå¬
de små och stora Skråordningar.
3:0 Memorial af Herr T. Bergenstråle,
uti hvilket visas öfverflödets olika relativa
förhållanden till rika eller fattiga Stater; den
skada, ,sotn det i de sistnämnda, både i mo¬
raliskt och ekonomiskt hänseende, förorsa¬
kar, och nödvändigheten, att igenom behof-
382 Betti. och Ekon. Utsk. Betänkande»,
vernäs inskränkning motarbeta det ondas
framsteg. Herr Bergenstråle anser, att, i
händelse Kongl. Maj ts Nådiga proposition
om financerna antages, en öfverflödsförord¬
ning är ett hufvudsakeligt villkor dervid,
h ld t Kongl, Majrt i samma Nådiga propo¬
sition yttrar sin önskan om en större spar¬
samhet och tarfliga seder. Med anledning
häraf hemställes: 1:0 att en öfverflödsförord¬
ning må författas: 2:0 att Rikets Ständer
nedsatte ett Serskildt Utskott, som fr ige sig
nppdraget, att en sådan utarbeta; och 3:0 att
den med det snaraste fullbordades, samt un¬
der Ständernas sammanvaro underställdes
Kongl. Majus Nådiga sanction.
4:0 Memorial af Herr C. Herzenhjehn,
som väl instämmer uti ofvan upptagna yt¬
tranden om Luxens skadliga verkningar, men
förklarar sig vara af olika tankar i afseende
j)å medlen till dess hämmande. Herr Her-
■zenhjelm anser med yppighet och öfverflöd
höra förstås det skadliga begär, att genom
alla slags beqvämligheter och dyrbarheter,
prakt och en lysande lefnad, utmärka sig och
öfverträffa sina likar, hvarvid tillgångarne
icke rådfrågas, ej heller huruvida medlen till
deras anskaffande äro tillåtlige; eller med an¬
dra ord: fåfängans, högmodets och skrytsam¬
hetens bemödanden, att på alla upptänkliga
sätt framställa en verklig eller förställd rike¬
dom, för att derigenom vinna anseende och
ett förment företräde framför öfriga medbor¬
gare. Efter att hafva framställt Luxens mo¬
raliska och ekonomiska skadlighet, och de
Besv. och Ekon. Utsi;. Betänkande!). 401
flera bevis på dess menliga verkningar, sorn
inom Fäderneslandet förete sig, visar Herr
Herzén}.'jelin, att orSakerne till de dyra ti¬
derna ej enda: t böra sökas i myntets fallna
värde, utan äfven så mycket i närvarande ti.
dens tanke- o .b lefnadssätt, och i nödvändig¬
heten för dem, som villja underhålla en orim¬
lig Lux, att till möjligaste höjd beskatta si¬
na medborgare. Memorialets författare an¬
ser dessa olägenheter likväl ej kunna genom
en ÖfverflödsFörordning öfvervinnas, då det¬
ta så väl af vår egen som andra länders hi¬
storia tydeligen bevittnas. Lagstiftaren, ytt¬
rar Herr Herzenhjelrn, bör så mycket sorn.
möjligt akta sig, att ej allt för nära beträda
den gräns, som naturliga Lagen utstakat för.
hvarje fri och moralisk varelses verksamhet;
ty örn ej detta iakttages, blifva Lagarne ti¬
tan verkan. Deremot äger Styrelsemagten
den högsta rätt, att genom kraftiga anstalter
förhindra åtkomsten af sådana utländska konstfli¬
tens produeter, hvilkas förbrukande inom Riket
skulle vara menligt för dess financiel la ställ¬
ning, eller hämma den inhemska närings¬
fliten. Då Kongl. , Maj:t dessutom i Nåder
sökt att genom faderliga förmaningar, heldre
än stränga påbud, inplanta den smak för
tarflighet och ärbara seder, utan hvilken alla
prohibitiva författningar förblifva frugtlösa; så
tror Herr Herzenhjelrn, att ifrån en landsfa¬
derlig Regerings sida allt är gjordt, hvad na¬
tionen kan äska, och att det nu tillhör un-
dersåtarne att ställa sig dessa faderliga råd
till efterrättelse.
4o2 Besv. oek Ekon. Utsk. Betänkanden.
Såsom resnlsat af dessa tankar hemstäl¬
les slutligen, att R. H. Ständer, i stället för
det föreslagna Serskildta Utskottet till utarbe¬
tande af en Öfverflöds-förordning, öfverlem-
nade detta vigtiga ämne till Kongl. Maj:ts
egen landsfaderliga omsorg, hvarförutan före¬
slås, att det Kongl. Påbud, som i detta ämne
är utfärdadt, måtte åtmindstone en gång om
äret offentligen kungöras.
5'o Memorial af Herr C. af Stenhoff,
deruti han instämmer med Herr von Heyne
uti hvad som angår inskränkning af alla ej
mindre onyttiga än skadliga öfverflöds-arti-
clar. Genom anförda ställen utur Kongl.
Ma :ts Nådiga proposition angåe nde mv t-
väsendets förbättring, och Hans Kongl. Hög¬
het Kronprinsens tal den 14 nästlidet
år till Hans Kongl. Höghet H rtigen af Sö¬
dermanland, visar H rr af Stenhoff, hutu vp-
pighetens och öfverfl ödets hemmande äfven
vöre ett hufvudsakeligt föremål för Kongl.
Mapts nådiga uppmärksamhet. Memorialets
författare hemtar vidare ifrån förra tiders
historia upplysningar, huruledes Luxens miss¬
bruk alltid varit ett ämne för Regeringarncs
omsorger. Han yttrar, att dessa tiders vid¬
tagne författningar varit härledda ifrån en
Sann upplysning, varm fosterlandskänsla,
samt klok och mogen behandling; och tror,
att nationen ej sedan den tiden blifvit mera
benägen till ett sjelfvillig! uppfyllande af
medborgerliga pligter. Denna tanka söker
han att ådagalägga genom en allmän öfver-
tygelsc o.m dess sanning, bevittnad genom
Besv. och Ekon. Utsk. Belänkanden. 4°3
Riksens Höglofl. Ständers enhälliga önskan
vid 1815 års Riksdag om återupplifvande
af 1794 års Öfverflödsförordning; hvarefter
flera 'skäl anföras till bestyrkande af verklig¬
heten utaf det uppgifna förhållandet. Herr
af Stenhoff tror slutligen, att det af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid näst förflutna
Riksdag fattade beslut, att hos Kongl. Maj:t
genom en stor Deputation framställa de me¬
del, Riksens Ständer ansett nödiga till af hjel¬
pande af förlägenheten i allmänna penninge-
rörelsen, ej nu skall möta några hinder, då
RiksStåndens, genom deras Taleman yttrade
tänkesätt synas åsyfta gemensamt önskade
åtgärder till hämmande af Luxen och dess
skadliga följder.
Ifrån Vällofl. BorgareStåndet:
6 0 Memorial af Herr N. Limnelius, der¬
uti anföres, att nyttan af Nådiga förbud e-
mot införseln af utländska öfverflödsvaror
ej kan vinnas, så länge dessa varor ej äro
till bruk och nyttjande förbjudne, i synner¬
het då sådana confisc.erade varor få å Tull-
auctionerna till qvarblifvande i Riket försäl¬
jas ; af hvilka, med flera anförda skäl, hem¬
ställes, att Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl,
Maj:t i underdånighet anhålla, det alla Ut¬
ländska varor, som äro till införsel förbjud¬
na, jemte kaffe måtte hädanefter oeh för all¬
tid äfven till bruk och nyttjaade förbjudas,
hvarigenom all försäljning af sådana varor
komme att upphöra, och Landt-Tullbetjenin*
gen kunde ansenligen förminskas.
7:0 Memorial af Herr J. Lindberg,
404 Besv. och Ekon. TJtsk. Betankanden,.
Persson, deruti yrt as, att då den belägenhet»
hvaruti Rikets Financer blifvit försatte ge¬
nom Luxe och öfverflöd, påkallar Rik ens
Högloft- Ständers kraftiga åtgärder, att åter¬
ställa myntet till dess ursprungliga värde,
oell enär detta icke är verkställbar^ utan en
betydlig' uppoffring och försakelse af deri
smak för kaffe, som vunnit burskap i vårt
kära fädernesland, och hvaraf consumtionea
betydligen skall ökas, i d r» mon smaken
derföre hos den arbetande klassen tilltager,
ett förbud emot så val införsel, sorn bruk
och nyttjande af ifrågavarande ofverfföds dryck
jnåtte utfärdas; uti hvilket yrkande Herr
tideberg till Protocollet instämt, med til¬
lägg, att. ett dylikt Förbud emot Tobak äfven
iunde anses nödigt.
Herr Limnelius har förenat sig med Herr
Undberg och Herr Videberga hvarvid Herr Alin
erinrat, att om frågar» vore angående så be¬
skaffade inskränkningar, sorn Herr Lindberg
föreslagit, skulle mac äfven kunna tillägga
The och Socker. —-
Herr Linström har yrkat, att äfven
dessa öfverflöds-articlar måtte förbjudas; af
livilka tankar Utskottet genom Protocolls Ut¬
drag erhållit del.
8-o Memorial af Herr Fritz Ebel, sorn
anser, att ibland de anledningar, hvilka för¬
orsakat nationens iråkade nöd, i financielt
afseende, en öfverdrifven förbrukning af en,
mängd utländska varor intager ett vigtigt rum.
Herr Ebel visar härefter nödvändigheten der¬
af, att med ali kraft undanrödja de an led-
Bes v. och Ekon. ZJtsk. Betänkanden. 4°5
»ingar, som bidraga till Nationens utarman¬
de, samt den välgörande omtanka, som Sve¬
riges Regeringar i detta afseende ådagalagt,
och hvilken äfven tydeligen röjer sig i Kongl.
Förordningen emot yppighet och öfver¬
flöd af den irsta Januari 179/p Enär ge¬
nom omförmälda Kongl. Förordning i syn¬
nerhet bruket af kafle blifvit afskafFadt så¬
som en högst umbärlig dryck, men ganska
förderflig i anseende till dess ofördelaktiga
inflytande på handelsvågen, och då impor¬
ten deraf ensam upptager en betydlig del ut¬
af värdet af Rikets jern-export; hemstäi-
les, att Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl.
Majrt anhålla om förbud emot allt bruk och
nyttjande af kaffé.
9:0 Ytterligare Memorial af Herr Frits
El>el, deruti yrkas, att då både han och fle¬
ra Ledamöter af det Vällofl. Borgare-Ståndet
redan visa!, de skadliga följderna af den i
Kongl. Brefvet den 26:te Juli 1807 gifna
tillåtelse, det sådana till införsel i Riket för-
budna utländska varor, som blifvit inpracti-
serade och dömde confiscable, skulle endast
på försök under en tid af ett eller tvä år få
till qvarblifvande i Riket försäljas, under
förmodan, att en sådan anstalt genom sin
verkan på Beslagarnes lifligare tillsyn, san¬
nolikt i möj igaste måtto bidrager till häm¬
mande af den förderfliga smyghandeln; Rik¬
sens Höglofl. Ständer täcktes hos Kongl.
Maj:ti underdånighet anhålla, det denna för¬
säljnings anstalt, hvaraf profåren äro förläng¬
de från 2 till 10, genast måtte upphöra, och
( 4°^ Besv. och Ekon. JJtsk, Betänkanden.
Utländske i beslag tagne varor hädanefter
försäljas till Export. Härmed hafva, genom
anföranden till Protocollet, Herrar Schvan,
Arfvidsson. Viderberg, Limnelius, Lundgren,
Vestin, Noreus, Lund, Malmberg och Holm,
sig förenat; hvarvid Herr Malmberg gjort
det tillägg, att så framt Kongl. Maj t och Rik¬
sens Ständer nu icke komma att ändra det
Öfverklagade sättet med Tnll-auctionerS verk¬
ställande, Rikets öfrige Städer, utom Stock¬
holm, i sådant fall måtte få förvara sia
rätt till andel i de co'fiscerade varornas för¬
säljningssumma till förmon för deras fabri¬
kers fattigkassa; och har Herr Holm dess¬
utom yttrat, att så länge confiscerade varor få
till qvarblifvande försäljas, borde försäljnin¬
gen ske på det ställe, der confiscationen skett.
Det ämne, hvaröfver nu åligger Utskot¬
tet att yttra sina tankar, har redan vid sist
förflutna Riksmöte varit ett hufvudsakligt
föremål för Riksens Högloft. Ständers upp¬
märksamhet, och öfverlemnades då till hand¬
läggning af Serskildta Utskottet, som uti dess
Betänkande angående den öfverklagade förlä¬
genheten i Allmänna Rörelsen och om medlen
till dess afhjelpande, jemte förslag till inskränk¬
ning af främmande varors införsel och för¬
brukning, deröfver meddelat yttrande.
Till föMd af Kongl. Maj:ts Nådiga Cir-
culairbref till dess Befallningshafvande, den
14 Augusti 1816, hafva sedermera samtlige
Uänens invånare blifvit hörde, öfver nyttan
och behofvet af en Öfverflödsförordning,
och deröfver, genom deputerade, afgifvit
underdåniga Utlåtanden; hvarjemte uti Kun»
•*
Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden. 407
görelsen flen 30 April 1817, angående nöd¬
vändigheten af inskränkning uti införseln och
förbrukningen af utländska yppighetsvaror,
Rikets Inbyggare erhållit en Nådig uppmaning
till iakttagande af tarflighet och enkla Seder.
Då denna fråga nu å nyo blifvit väskt och
till Ekonomiutskottets pröfning remitterad, har
Utskottet, med fästad uppmärksamhet på re¬
dan vidtagna åtgärder, efter den sorgfällig»
granskning, sorn ämnets vigt påkallar, der¬
öfver stadgat sina tankar, hvilka Utskottet
nu får vördsamt meddela.
Begreppen om yppighet och öfverflöd,
om dess skadlighet eller nytta hafva alltid va¬
rit underkastade så skiljaktiga meningar, att
en kort utveckling deraf ej torde vara öfver¬
flödig, för ett närmare utredande af sjelfva
hufvudfrågan. — Genom Samhällsförenin¬
gen sattes menniskorna i stånd att, medelst
förenade krafter, lättare tillfredsställa r.ä-
ringsomsorgernas fordringar. Sedan de be-
bofver blifvit uppfyllda, som äro oundgäng¬
liga för lifvets bestånd, utvecklades små¬
ningom nya behof af beqvämlighet och njut¬
ning. Det nödvändiga blef ej mera mått¬
stocken för dessa behof; utan det prydliga,
det som fägnade sinnena, utgjorde föremål
för gemensamma bemödanden. Så uppstod
Småningom, under tidernas lopp, den ena
näringen, den ena konstproducten efter den
andra, och menniskosnillet tröttnade aldrig
att försöka sig på nya och vexlande föremål,
Genom gemenskapen fremmande nationer e-
snsilan påskyndades culturen, och med hvarje
4o8 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen.
steg framåt blef dess väg mera banad och be¬
qväm.
Men under utvecklingen af denna cnltur,
erhöll den en högst olika rigtning, och det
var denna, sora slutligen till en stor del be¬
stämde samhällets sällhet eller olycka.
Vi lafva Sitt nationer, som fria och sjelf-
ständiga, tryggade för näringsomsorger, upp-
hö de genom snillen, som de försiodo att
värdera, ej egt mera öfrigt, än att arbeta på
förökandet af sin storhet. Hos dessa natio¬
ner liksom samman malte det nskildta lif-
vet med det o fl ntliga: hos dem yttrade sig
lux n i herrliga konststycken eller i präkti¬
ga byggnader, och blef således det skönaste
resultat asamhällets odling. Men vi hafva
» ven sett nationer, soxn derigenom, att de
fritt ofverl mnat sig åt alltid otillfredsställ¬
da begär, åt fåfänga, sinnlighet och vekliga
njutningar, undergräft samhällets byggnad
och påskyndat dess fall. Desse hafva små¬
ningom kommit så långt, att de hyst förakt
för allt inhemskt, att de liksom blygts
för att tillhöra sitt fädernesland, och
under en obegriplig glömska af sin e-
gen national-ära, infört utländska seder,
språk och njutningar, utan att en gång ana
sin egen förnedring. Den ädlare anda, som
ar grundvalen för samhällets bestånd, och
som endast kan höja det till välstånd och an¬
seende, har småningom utslocknat hos dessa
nationer, som omsider äfven förlorat kän¬
slan för sin frihet, och under tanklösa för¬
ströelser smyckat sig till offw; för sin lättsin»
Best), och Ekon. Utsk. Betankanden. 405
niga obetänksamhet. Såsom vasaller åt deri
Furste, som försökt att underkufva deni,
hafva de ock slutligen försvitnnit ibland anta¬
let af sjelfständiga nationer.
Efter denna framställning, grundad pä
historiens uppgifter, torde yppighetens och
öfverflödets verkan på samhällets cultur och
nationalandan någorlunda kunna bestämmas.
Det följer nu i ordningen, att uppdi*aga
grundlinierria för dess ekonomiska inflytanda
på olika stater och under olilia förhållanden.
Man finner lätt, att i de länder, der na¬
turen sjelf med rik hand utdelar sina håfvor',
och der menniskorna i bekymmerslös maklig¬
het njuta frugterna af dess frikostighet, der
måste Naturens öfverflöd göra menniskornas
Öfverflöd mindre skadligt. Men der menni-
skan genom outtröttlig möda måste liksom
aftvinga jorden de alster, som äro nödvän¬
diga för lifvets uppehälle, och, under enbe-
ständig strid med ett hårdt klimat, arbeta
sig upr> till ekonomiskt välstånd, der kan öf¬
verflöd och yppighet ej annat än medföra da
skadligaste följder, så länge de reella behof-
ven åsidosättas för yppighetens fordringar.
Sverige bör ostridigt hänföras till den si t-
nämnda klassen' af Stater. Riket står ännu
på den punct, att dess krafter hufvudsakeli-
gen behöfva begagnas för de productiva nä-
ringarne; men då Capitaler och arbetsstyrka
alltför mycket användas på sådana sptcula-
tioner, sorn yppigheten framkallat, och hvil¬
ka alltid måste räknas till de inproductiva
näringarne, förlora de productiva härigenom
4io Be sv. och Ekon. TJtsh Betiinkanclen.
de medel och den arbetsstyika, som de i an¬
nat fall bort kunna påräkna. Utskottet bar
härigenom velat lästa uppmärksamheten der¬
på, att en alltför långt drifven Lux äfven
kan blifva ekonomiskt skadlig, ehuru Öfver-
jlöds-Articlarne produceras inom Landet,
Då Sverige hemtar största delen af sina of-
verllödsvaror ifrån andra länder, måste na¬
turligtvis öfverflödet blifva i mycket större
grad förderfligt för detta land, än för de Ri¬
ken, som sjelfve producera sådana varor; e*
medan vinsten derföre ej stadnar inom Ri¬
ket, utan går till den producerande Uti andnin¬
gen. Enär den besparing, Som Ri ets reela
behofver oundvikeligen erfordra, ej dervid i-
akttages, utan dessa medel i dess ställe an¬
vändas på öfverflodiga och umbärliga saker,
måste härigenom Statens ekonomiska obe¬
stånd grundläggas. Yppighetens väsendteliga
kännemärke är slöseri, eller en öfver tillgån-
garne sträckt consumtion. Likasom en en¬
skild medborgare ofta consumerar antingen
hela sin inkomst, eller derutöfver, så i .träf¬
far understundom samma förhållande med
Staten. I förra fallet kan den väl någon tid
bibehålla sig på samma punct af välmåga;
men genom en försummad beräkning af oför¬
utsedda händelser rubbas den snart ur sin
jemnvigt. I sednare fallet måste den tillgri¬
pa sina Capitaler, och förmindskar derigenom
sina inkomster, går miste om den vinst, som
genom det öfverflödigt consumerade Capita-
let kunnat erhållas, och beröfvar industrien
de medel, den kunnat begagna till nyttiga
Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkanåen. 4it
företag. Ett vårdslösadt jordbruk, förfallna
näringar, en fÖrmindskad export, en aftagande
befolkning, blifva följderne häraf, och Stats¬
kroppen framsläpar ett aflynande lif, lik den,
som täres af en långsam och mattande sjuk¬
dom. Staten måste derföre antingen äga nå¬
got öfverskott af inkomster, eller ock hos
dess medlemmar kunna påräkna utvägar till
Stat^hehofvernas fyllande. Men om de pro-
ductiva Näringarna vårdslösas, om den reela
förmögenheten går till Utländningen för öfver-
flöds-articlar, kan hvarken Nationen uppfyl¬
la sina egna eller Statens nödvändiga behof-
ver. Så framt nationen ej i tid besinnar
dessa följder, heröfvar hon sig äfven utvä-
garne till de medel, som kunnat hindra Stats¬
kroppens förstöring.
Utskottet har trott, att i ett ämne, sorn
Står i så nära sammanhang med opinionen,
och så mycket beror deraf, en noggrannare
utveckling utaf beskaffenheten och följderna
af det onda, som man vill förekomma, ej
bör anses öfverflödig; heldst botemedlen, först
efter en sådan forskning, kunna med behörig
noggrannhet undersökas. Det är en sådan
undersökning, som nu skall blifva föremå¬
let för Utskottets åtgärd.
De medel, som allmännast blifvit begag¬
nade till förekommande af yppighetens och
ofverflödets skadliga verkningar äro :
1:0 Förbud emot införsel af Utländska
öfverflödsvaror.
2:0 Tillåten införsel deraf, emot höga
Tullafgifter.
412 Besv. och Ekon. TJtsk. Eetänkanäm.
3:0 Förbud emot dessa vai'ors begag-
ilande och förbrukning.
4:o Tillåten förbrukning emot höga Ta¬
xor eller afgifter.
5:0 Medel, som verka på allmänna o-
pinionen.
Étt af de mest directa medel till yp¬
pighetens hämmande är ostridigt det i lista
punkten anförda förbudet emot införsel a£
utländska öfverflödsvaror. Genom stad¬
gandet uti Kongl. Maj:ts SjöTulls-Taxa för
inkommande varor af den 20 Mars 1816
med flera utgifna serskilda författningar, har
äfven denna utväg blifvit begagnad, och skul¬
le troligen vara tillräcklig för det åsyftade
ändamålets befrämjande, om en fullkomlig
efterlefnad af dessa stadgar alltid kunde på¬
räknas. De correctiver, som i sådant hän¬
seende blifvit vidtagne, äro Kust- o~h Tull-
bevakningen. En efter local - förhållanderna
lämpad organisation häraf är således i hög
grad nödvändig; men då fråga härom ser¬
skildt blifvit väckt och öfverlemnad tili Stats-
och Ekonomiutskottens gemensamma hand¬
läggning, anser Utskottet sig nu endast bö¬
ra i allmänhet vidröra detta ämne, såsom en
nödvändig länk i kedjan af närvarande fram¬
ställning.
Det ödra medlet, eller tillåten införsel
af utländska öfverflödsvaror emot höga tull-
afgifter medför äfven, enligt Utskottets tän¬
ka, väsendtlig nytta, då det behörigen begag¬
nas. Dessa höga tullafgifter torde lämpli¬
gast böra läggas på sådana utländska produk¬
Besv. och Ekon. ZJtsk. Betänkanden, 4I5
ter eller fabricater, som till större delen,’
men ej tillräckligt kunna tillverkas eller fin¬
nas inom Riket, och hvilkas införande under
detta vilkor ej undergräfver den inhemska
industrien, utan genom vackt täflan gifver
den en lifligare verksamhet och en störr *
fullkomlighet. Men, i händelse Tnllafgifter-
ne origtigt tillämpas, eller så högt beräknas,
att ali speculation på laglig införsel upphör,
innefattar en sådan anstalt endast ett indi¬
rekt förbud, som, långt ifrån att lägga band
på Tullförsnillaren, endast uppmuntrar hon¬
om, att äfven tillskansa sig den vinst, sorn
till en del kunnat hålla staten skadeslös för
varans införande.
Då ingen Tullbevakning Van vara sä
fullkomlig, att ej utländska cfverflödsvaror
kunna i Riket införas, af Lura-dragaren el¬
ler Tullförsnillaren, så har amu ett tvångs¬
medel blifvit begagnadt till hämmande a£
de skadliga följderna af ifrågavarande onda.
Detta är d t i tredje punkten anförda: För¬
bud emot utländska yppighet svarors begag¬
nande och förbrukning. Större delen af of¬
van upptagne Memorialer innefattar den huf-
vudfrägan: bör ett sådant förbud utfärdas
eller icke? Utskottet har allt för väl insett det
maktpåliggande i denna fråga, och svårighe¬
ten att deruti fatta ett beslut, som i allt vo¬
re öfverensstämmande med det rätta. Utskot¬
tet känner äfven allt för väl de delade tänke¬
sätt, som råda i detta ämne, och fruktar o-
möjligheten, att i sådant afseende kunna upp-
Bihang till RiksSt. Prat. »8*7-iS«8, Q:de Sami. N;r £5 54
414 Besv. och Ekon. Utsk. Betäiihanden•
fylla allas önskningar. Det är således endast
Utskottets öfvertygelse, grundad på en sorg¬
fällig pröfning, som varit rättesnöret för dess
tillstyrkande.
Ett af hufvudvilkoren för en god Lag¬
stiftning är ostridigt, att den största möjliga
consequence dervid iakttages. Det är i stöd
af denna regel, som Utskottet hyser den tan¬
ka, att, då en vara är till införsel förbjuden,
bör den äfven till bruk och nyttjande för¬
bjudas. Ett sådant' Förbruknings - Förbud
står, enligt Utskottets tanka, i så nära sam¬
manhang med införsels-förbudet, att det sed¬
nare blott i ringa mon kan uppfylla sitt än¬
damål utan i förening med det förra} beldst
i sjelfva den tillåtna förbrukningen ligger
en indirect uppmuntran till förbudets öfver¬
trädelse. Utskottet anser derföre ett. sådant
förbud så mycket nödvändigare och billigare,
som Utskottet, vid granskningen af nu gällan¬
de Tulltaxa, iunnit den innefatta, dels såda¬
na articlar, som i tillräcklig qvantitet kun¬
na inom Riket tillverkas, dels sådana, för
hvilka nödiga surrogater linnas, eller ock så-
dane, hvilka äro högst umbäflige för der,
tom för Fäderneslandets bästa vill göra den
obetydligaste uppoffring. På dessa grunder
får Utskottet tillstyrka, att utländska varor,
Sorn äro till införsel förbjudne, äfven bora,
der controll å förbudets efterlefnad möjligeit
kan äga rum, lill försäljning samt bruk och
nyttjande förbjudas.
Ehuruväl kaffe ej kan hänföras till klas¬
sen af förenämnde varor, anser Utskottet
Best. och Ekon. Utsk. betänkande». 4l5
likväl, enär importen deraf är i så betydlig
inon betungande för Rikets handelsvåg, nå¬
gon ytterligare inskränkning i afseende på
dess nyttjande böra äga rum. M n, då ett
långvarigt bruk häraf öfvergått till en sådan,
vana hos nationen, sorn Svårligen, om icke
genom tjenliga surrogater, lärer helt och
hållet kunna häfvas; anser Utskottet etl för¬
fattning, som helt och hållet förbjöd bruket
af kaffe, ej möjligen medföra åsyftad efter¬
lefnad, utan endast leda till lagbrott, hvilket
förra tiders kaffe-förbud tillräckligen be¬
styrkt. Utskottet har derföre ansett sig ej
böi'a tillstyrka ett totalt kaffeförbud; men, dåf
en förrr.indsknirg i d.ss förbrukning redan
medförer väsendtliga fördelar, får Utskottet
föreslå, att, med bibehållande af det uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse den 50 April
1817 angående Förbud emot försäljning a£
tili re cd t kaffe, utfärdade Stadgande, kaffe hä¬
danefter äfven måtte till nyttjande i alla
samqväm och sällskaper förbjudas. Utskot¬
tet tror, att förmindskningen i kaffe-consum-
tionen skulle genom ett sådant förbud blif¬
va ganska betydlig, äfvensom att härigenom
en utväg beredeS för deni, som nu anse sig
ej skäligen kunna skilja sig från det allmän¬
na bruket, att spara sig en betydlig utgift.
Utskottet har ganska väl erinrat sig svå¬
righeten, att, i en för alin medborgare-klas*
Ser lika förbindande Författning emot yppig*
het och öfverflöd, vidtaga de Stadganden,
som kunde på en gång svara mot allmänhe-
tens önskningar, och tillika nöjaktigt upp•
4i<5 Ecsv. och Ekon. UtrA. Betänkanden»
fylla ändamålet; men Utskottet hyser den
öfvertygelse, att, om härvid iägges till grund
den af Utskottet ofvan anförda princip, att
till införsel förbjudne varor böra äfven till
bruk och nyttjande förbjudas; om för öfrigt
Författningen undviker sådana föremål, der
ej controll, utan för nationen motbjudande
medel, kan äga rum; om Lagstiftaren ej allt
för långt utsträcker Författningens föreskrif¬
ter, och undviker sådana obetydliga föremål,
som öka förbrytelsernas antal, utan att med¬
föra någon hufvudsaklig nytta; om de för öf-
verträdeisen stadgade straff lämpas efter sa¬
kens natur, och stå i ett afpassadt förhållan¬
de till brottets storlek och beskaffenhet;
om dessa omständigheter iakttagas, tror Ut¬
skottet, att en Författning emot yppighet och
öfverflöd kan stadgas, som, utan att såra den
allmänna opinionen, skall medföra en väsendt¬
lig båtnad.
Sedan Utskottet nu uppgifvit de grunder,
tom Utskottet ansett lämpligast för en för¬
fattning i detta ämne; tror Utskottet sig £
sådant afseende hafva i möjligaste måtto upp¬
fyllt sitt åliggande. Utskottet hyser den för¬
modan, att Riksens Höglofl. Ständer allt för
väl inse de svårigheter, som skulle möta
Utskottet, i händelse det ville försöka, att
i närvarande fråga ingå i några vidlyftiga
detaiiler, eller uppgöra ett förslag till den
tillstyrkta författningen; äfvensom Utskottet
är öfvertygadt, att Riksens Höglofl. Ständer
med Utskottet dela de tänkesätt, att Kongl.
Majit med Dess F^derliga omvårdnad för
Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkanäen. 41?
Ilandets val, och med en säker kännedom
om Rikets ställning och behofver, bäst skall
härvid kunna vidtaga det Nådiga beslut, sorn
med saken och omständigheterna är öfver¬
ensstämmande. Det är äfven af sådan anled¬
ning, som Utskottet får vördsamt tillstyrka,
att Riksens Höglofl. Ständer jemte underdå¬
nig önskan, rörande ansedd nödvändighet af
en Författning emot Yppighet och Öfverflöd,
t fverlemnade det Reglementariska deraf till
Kongl. Maj:ts Nådiga omsorger.
Det i 4:de puncten omnämnda medel till
yppighetens hämmande, genom höga taxor
eller afgifter, har ofta med fördel blifvit
användt; men som denna fråga ej direct till¬
hör Utskottets befattning, och Utskottet dess¬
utom äger sig bekant, att Bevillningsutskot¬
tet derå fästat nödig uppmärksamhet, torde
något vidare yttrande' rörande denna punct
ej vara af nöden.
Utskottet går nu till granskningen af de
i sista puncten anförda medel, som verka på
allmänna opinionen• Enligt Utskotters tan¬
ka skola alla tvångsmedel aldrig tillfyllest
kunna befordra yppighetens hämmande, så
snart de ej verka i förening med öfvertygel-
sen och villjam Att rigta och bestämma den¬
na vill ja är föremålet för de i 5te puncton
föreslagna medel. Ibland de verksammasto
i detta afseende torde utan tvifvel böra räk¬
nas, en uppmaning af Landets Fader till Dess
Folk. I hvarje sann medborgares hjerta äro
ännu dessa ord förvarade: "M I amnanc Svea
Rike* Innebyggare, såsom en Fader sina Barn,
413 Best), och Ekon. Utsh, Betänhanäen*
att medverka till ifrågavarande stora ända•
mål: och VI förvisse Oss, att den känsla af
medborgerlighet, den kärlek för Konung och
Fosterland, hvarföre Svenska Folket af ålder
sig utmärkt, ej nu af Oss förgäfves påhal-
las."
Utskottet tror sig med full tillförsigt
kunna meddela sin erfarenhet, att denna an¬
maning på de flesta orter och i flera afseen¬
de medfört en ganska fördelaktig verkan,
och Utskottet hyser den öfvertygelse, att, om
vår nu varande allernådig te Konung täcktes
förnya denna Nådiga anmaning, skulle Rikets
Innebyggare, som med hvarje dag röna nya
prof ai Dess outtröttliga omsorger, med än¬
nu fastar; föresats gå Kongl. Makts hulda
och Nådiga af igrer till mötes, då de igenom
t.ppfvllandet deraf endast h redd; sin egen
välfärd. Men på det de tta medel måtte be¬
ständigt fortfrra att sprida sina välgörande
verkni gar, får Utskottet tillstyrka, att en så¬
dan Nådig uppmani g må mind-t en gång
om året, på någon starr; Högtidsdag, ifrån
predikstolarne uppläsas, hvarvid predikanten
borde, genom lämpliga föreställningar, fram¬
ställa för sina åhörare vigten af Kongl, Majus
Nådiga förmaniag, och uppmuntra dem till
dess orubbliga efterlefnad.
Tili d; mest kraftiga medel, sorn ver~
ha på allmänna opinionen, bör äfven räknas:
ett gagnande efterdöme af de högre och ri¬
kare Folkklasserna. Om man går tillbaka
till yppighetens och öfverflödets upphof, skall
man Aana, au de härleda sig ifrån dessaB
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 4l3
sorn dels af böjelse, dels af en viss nödvändig¬
het att representera, gynnade af större till¬
gångar att tillfredsställa yppighetens fordrin¬
gar, smånigom grundläde vanor, hvilka äf¬
ven af de öfriga samhälls-klasserna, genom
begäret att likna de förra, snart blefvo an¬
tagna. Men samma begär att efterfölja de
högre oth rikare Samhällets medlemmar,
hvilket förorsakat de öfverklagada olägen¬
heterna, Skulle säkrast blifva deras boteme¬
del, om desse medlemmar beflitade sig, att
genom uppmuntrande efterdömen föra de lä¬
gre folk-klasserna tillbaka till deras första
enkelhet i seder och lefnadssätt. Det skulla
dessutom, enligt Utskottets tanka, medföra en
väsendtelig nytta, om Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes anmana dess Embetsmän, att både
föregå med goda efterdömen, och att med all-
vare söka befordra alla frivilliga ^öfverens¬
kommelse!-, rörande medel till yppighetens
inskränkning.
Med anledning af den serskildt väckta
Motionen, att den i Kongl, brefvet den 26
Juli 1807 gifna tillåtelse till försäljning in¬
nom Riket af conliscerade utländska varor
måtte upphäfvas, får Utskottet härvid förkla¬
ra sin öfvertygelse, att denna tillåtna försälj¬
ning i ganska betydlig mon bidrager till
yppighetens och öfverflödets kringspridande,
på samma gång, som den länder de inhem¬
ska Fabrikerna till det känbaraste förfång.
Det skäl sorn blifvit anfördt för berörde för¬
fattnings nytta är, att Tullbetjeningen, ge¬
nom ett högre försäljnings pris å de confi-
^20 Bcsv. och Ekon. JJtsk. Betänkande/!.
scerade varorna, skall annu mera uppmun¬
tras till iurendrägeriets hämmande; men det¬
ta skäl är enligt Utskottets tanka ej nog vig¬
tig t, för att böra afses. Ett ibland do för¬
nämsta ändamålen med förbudet emot Utländ¬
ska öFverflödsvsror är, såsom ofvan är an¬
förd t, laxens och yppigbetens hämmande ; Det
jnedel, sorn härvid begagnas, är Tubbevak¬
ningen. I händelse det uppgifna skalet för
ifrågavarande Författning vöre galande, skul¬
le således medlet vara mera huf vudsakeligt
än Ändamålet, och det sednare subordinera
tinder det förra. Det torde vara öfverflö¬
digt att närmare visa origtigheten af en så¬
dan slutkonst. Utskottet anser sig, af hvad
nu är anfördt, äga full anledning tillstyrka:
att sistnämnde Kongl, bref måtte belt och hål¬
let till kraft och verkan upphäfva?, och att
*1 la eoiifiseerade varor hädanefter må endast
till export försäljas.
På d: t att alla missbruk vid utförseln
af d essa sålunda till export försålda varor
måtte förekommas, får Utskott t föres!å:att
endast ifrån Stockholm och Götheborg ex¬
port af de försålda confiscerade varorna må
tillåtas: då de böra utföras till någon sådan.
Utrikes ort, der Svensk Consul, Agent, eller
Commissarie är förordnad, sedan godhet, i
vederbörandes närvaro, blifvit noga besigti-
gadt, med den deröfver upprättade specifi-
qva förteckning jemfördt och inpackadt, samt
packan, kistan eller fastaget med behöriga
auetoriteters Sigiller förseglad : att köparen
derefter^ålägges, £å> saligt Auctions vilken
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 421
ren godsets utskepping genom hans försorg
skall verkställas, att inom en viss bestämd
tid ifrån auctions-dagen, godset, sorn för-
blifver under Kronans vård, till dess det
varder utfördt, under bevakning inlasta, samt
för utförselns Jagliga fullgörande ställa bor¬
gen 5 hvarförutan det fartyg, som godset in¬
tagit, bör af Tullbetjent till öppen sjö be¬
vakas : att behörigen styrkt förteckning å
Godset, genom Commerce Collegii försorg,
öfversä des till Svensta Handels.Agenten å
den ort, der varorna skola lossas, och sa
snart Skepparen dit anländt, antingen köparen
sjelf elier genom Ombud genast gör anmä¬
lan derom, hos nämnde Tjensteman, som dä
har, att vid ansvar godset med förteckningen
jemnföra, samt bevis öfver förhållandet till
Kongl. CommerceGollegium insända; att, i
händelse köparen skulle uraktlåta gifva tidig
underrättelse oro godsets ankomst tili utländsk
ort, eller något missbruk under transporten
eller lossningen föröfvas, bör han eller de,
sorn dertill gjort sig skyldige, derföre ställas
till strängt ansvar, hvarjemte den Handels-
Agent, sorn vid sitt åliggande befinnes hafva
oredligen förfarit, bör skiljas ifrån tjensten,
och dessutom beläggas med det ansvar, hvar¬
till han kan prölvas skyldig. Utskottet an¬
ser likväl, att Tu!l*Directionen, utan hinder
af nu föres!agne anstalt, bör äga frihet, att
vid förekommande serskilda omständighe¬
ter, låta confiscabelt dömdt förbudet gods å
Utrikes Ort till den mestbjudande försälja,
Pa det för öfrigt Tullbetjeningcns inkomster:
422 Best. och Ekon. Utsk Bctänkanclcn,
ej må igenom nu föreslagne försäljnings me¬
thod afkortas, får Utskottet föreslå, att den
förminskning deruti, som genom en lägre för¬
sal jnings-summa kunde uppkomma, borde ge¬
nom en större andel uti nämnde summa, el¬
ler i böterna, eller på något annat lämpligt
sätt godtgöras; äfvensom Utskottet hemstäl¬
ler om icke nåvot förskott kunde Beslagaren
.
af TullDirectionen tilläggas, till dess Au-
ctions-medlen för da förbrutna varorna hun¬
nit inflyta.
Slutligen har Utskottet, vid betraktande
deraf, att Gårdfari - handeln i så betydlig nion
bidrager till yppighetens kringspridande, ser¬
deles bland Allmogen, och de flera skadliga
följder som derifrån härflyta, trott sig, i sam¬
manhang med närvarande ämne, böra tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer, att hos Kongl.
Majit förnya den underdåniga anhållan, sora
Riksens Ständer vid sistförflutna Riksmöte i
detta hänseende redan framfört.
Utskottet får dessutom tillkännagifva, att
sådane frågor, som uti de remitterade Me*
morialerna äro upptagne och ej här besvara¬
de, hafva redan blifvit af Utskottet serskildt
eller i för ning med andra Utskott handlag-
de 5 Och varder för öfrigt Utskottets utlå¬
tande, jemte flere Ledamöters i ämnet af-
gifne serskildta anföranden, till Riksens Hög¬
lofl. Ständers egen upplysta pröfning vördsamt
öfverlemnadt. Stockholm di_n 2 April 1Q1Q.
Transumt af Protocollerna, hållna uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs• och
Besv. och Ekon. Etsk. Betänkanden. 423
EkonomiUtskott, vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 2 och 5 April 1818.
Herr Prosten Rabe uppläste ett så ly~
elände skriFtligt anförande:
”Vi hafva snart i 350 år arbetat med
OFverflödsförordningar. Stränga förbud haf¬
va, alltsedan Herredagen i Södertelje år 1491*
blifvit i serskilda conjuncturer utfärdade,
och likväl har Ofverflöclet och Luxen, efter
hvad man påstått, alltid rasat i vårt kära
Fäd rnesland. Vi hafva då alltid kämpat mot
en förfärlig Bjesse, och de tappra Svenskar-
ne hafva ej kunnat besegra honora: tvärtom
de tappra Svenskarne erkänna sig i denna
Stund för dess slafvar.”
”Detta Slafveri måste till en början ej
vara farligt, när vi kunna fägna oss, att vårt
Land ännu försvarar sitt rum ibland Stater.
D t mäste antingen förebrå öfvernaturliga
krafter att ö vervinna, eller ock strida vi
mot ett hjernspöke. Det sednare alternati¬
vet har väckt hos mig allehanda skrupler,
och det är för att få dem upplösta, jag om¬
fattar detta tillfälle, att yttra mig i ett äm¬
ne, som hittills —• jag tillstår det — blott
upptagit mina allmänna Reflexioner. Monre
striden i sig sjelf annat är, än ett utbrott af
den gamla Svenska afunden? lios den högre
öfver den lägres njutningar, hos den lägre,
att ej kunna likna den förre? Monne vi göra
väl med Öfverflödsförordningar, Sorn bort¬
skämma våra Embetsmän och skada vår Lag¬
lydnad?”
4*4 Resv. och Ekon. Utsk. Betånkanåen.
”Öfverflöd af njutning är och hlir all¬
tid skadligt, kan och bör alltid förbjudas,
genom goda och handhafda PolilieFörfattnin-
gar. Men om tillgång på njutningar skall
bibehålla namnet af öfverflöd — så tror jag
det aldrig böra förmenas den arbetsamme och
omtänkte, så framt man e; vill upphäfva sig
till förmyndare äfven för de kloka, och gö¬
ra alla medborgare till overksamma Barn.”
”Tilläfventyrs är ingen ling svårare än
att rätt bestämma hvad Öfverflöd är. Om
man så kallar allt hvad en menniska -påko¬
star sig utan behof och nytta, tvertom till
skada för sin fysik och sitt bestånd, så är
jag strax ense med alla dem, sorn yrka för¬
bud, och det gör ingenting i hufvudsaken,
om jag blott yrkar, att ett sådant förbud ej
må få namn af öfverflödsförordning. Utan
att hafva detta bestämdt, och saken uppfat¬
tad med alla sina omständigheter, kan man
näppeligen undgå att vara orättvis. Hvad sorn
är behof för en, är det icke för en annan: Och
ingen lärer bestrida, att många saker, som an¬
stå den ena, äro ett öfverflöd för den andra.Men
medafvägninghäraf och ett dermedförenadtaf-
seende på nyttan, komma vi lätt till det be¬
grepp, att allt hvad sorn ej påkallas af be¬
hof, som jag ock för de högre Stånden vill
kalla Convsntion, och allt hvad som ej är
nyttigt för något ändamål, det är skadligt.
Tobak är nu mera ett behof, kaffedrycken li¬
kaså. En finare klädsel, val arbetade möb¬
ler, en bättre tillagad usat är ett behof för
Besv. och Ekon■ Utsk. Bctankandcn. 425
den cultiverade menniskan o. m. s. Men att
hålla 12 hästar, då jag ej behfifver mer än 3;
att föda en svärm hundar, då jag behöfver
ingen, att upptaga 3 våningar i ett hus, när
ett anständigt lefnadssätt ej tarfvar iner än
en; att hafva 16 rätter på mittbord, när jag
kan tillräckligt förnöja hvarje gäst med 6
på den märkligaste Högtidsdag; att så i mat
sorn drick förtära mer, än kroppen tål, sä
att man deraf hindras i sina förrättningar,
att älska höga spel, att göra stora kostnader
på en likkista; detta med oändligt mera så¬
dant må kallas skadligt öfverflöd. Det bör
ej komma under denna benämning, att frun¬
timren då och då kläda sig i siden och lina
tyger. Hvarje land och hvarje hushåll har
vissa Galadagar. Landets klimat och Innevå-
narnes allmänna hushållning förbjuder, att
deraf göres hvardagsbruk. Om deraf göras
flera klädningar, om färgerna variera, för
hvilket sednare Skaparen sjelf gifvit oss kän¬
sla i markens beklädnad, så är det allt för
obetydligt, för att komma i beräkning. Dan
rika damen kan med aflagda kläder hugna de
fattigare. I medel-klassen vandra sådane i
ari till Barn och Barnabarn, och blifva all¬
tid nyttiga.”
”Med öfverflöd, såsom man allmänt för¬
står det, är Lux i ett det närmaste samband,
och bägge blifva alltid och allestädes en
måttstock för ett Lands Cultur. Jag kallar
Lux konstens uppfinning att förfina våra
njutningar. Jag kan bo i Jordkula och jag
kan bo i Fallats. Jag kan sitta på en trädt
426 Besv. och Ekon. Utsk. Bctänkanåen.
Stol och jag kan intaga hörnet af en divan»
Jag kan värja mig mot vädrets våldsamhet
med djurens råa skinn ; jag Lan ock svepa
mig uti en Purpurmantel. Jag kan skydda
mina fotsålor med bark5 jäg kan ock vandra
med blanka Stöllor och dito Galoscher. Jag
kan komma skäligen fort på en kärra" med
trädaxlar och femkantiga hjul — Jag lider
dock mindre af ett beqvämare Åkedon. Om
man utgår ifrån den principen: at: naturen
cr nöjd nied litet, och skall tvingas att va»
ra det, så blifva alia des^a nuancer, ifiån den
knarrande trädstolen, intill Sultanens präkti¬
ga Soffa, ifrån dagsverkarens Blaggarnsrock
intill Stora Mogols Baldakin, lika myc et Lux,
och man felar icke, att förevita dc-n ri¬
ke och förnäme dess dyrbara kläder och fina
möbler m. m., som att förekasta den valma*
ende Bonden, att han ombyggt och målat
sitt hus, och han ej går i trasor och tiäd-
skor. Må de herrar, sorn äro så beställ-
samtne att uträkna, huru många millioner
dagsverken landet skall vinna genom några
helgedagars indragning, äfven upplysa o s
om den ofantliga dagsverks-vinst Land t
skall erhålla genom ett lefnadssätt efter den
enkla naturen. Men må alla besinna: att
vildén sofver sin mesta tid: att det ej är menni-
skans bestämmelse, att framsläpa ett uselt
och djuriskt lif: att Skaparen utbredt så 0-
tnliga njutningar för att mildra och full.
komna tidens pröfning: och att han valsig»
nät Länderna olika,på det menniskor må ha t»
f>a gemenskap med hvarandra.
Besv. och Ekon. Utsk. Betankanäen.
42?
’’Jag tycker mig finna i vederbörandeS
rop om öfverflödsförordning, att de ej hafva
rätt betänkt hvad de vil!ja. Yilija de hafva in¬
skränkningar blott för vissa stånd och klasser?
Det vore en uppenbar oi’ättvisa. Skulle deri
ena Medborgaren göra uppoffringar, så bör
ock den andra göra det. Det blir ©ck an¬
nars icke annat än halfmesure. Är det då
deras mening, att förvandla oss till Samojeder?
Skola vi plötsligen nedstiga från den höjd af
Cultur, till hvilken vi med möda hunnit? Sa-
mojeden är ej slaf af Utländningen. Hans han1*
del är ej i underbalans- Om han någon gång
skulle väsnas att vill ja förtära något öfver¬
flödigt af sin delikata Tran, eller af det dyr¬
bara Prajstoyet, så uppbär han genast straf¬
fet i några dagars svält. Är det denna lyc-
ka vi skola afundas? Sättom, att ibland Sä¬
rö ojeder finnes en och annan, som sett me¬
ra än de andra, är bättre Jägare och har fle¬
ra skinn att afyttra. Han vill lefva något
bättre. Han hänger några flere Snäckor på
sin Hustru (jag behöfver icke anmärka att
hafssnäckor och Guldnipper vahdra lika på
domedagen) hans grannar klandra hans öf¬
verdådighet, men de önska dock hemligen,
att kunna lefva såsom han 5 De börja blifva
mera omtänkta, de sofva mindre, de jaga fli¬
tigare, de förbättra sin redskap — Allt för
att ernå dessa njutningar, — De komma till
känsla deraf och lifvet blir drägligare. Ju
finare njutningar ju mera deltager själen:
jag frågar, har denna mannen, sorn bragt sin
krets till ett slags Cultur, gjort en så förfär-
428 T^esv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
lip synd ? Han har sett den i ett visst bero¬
ende af utländningen, men icke kan den gå un¬
der, för det man fäller flera djur och so^ver
mindre, för det man anstränger sina krafter
tiil att få mera tillgång att bättre lefva. Kai
val försynen hafva en så inskränkt plan för
vårt jordiska lif? Sättom, att de fortskrida i
sin Cultur. De inrätta Embetsman och hand¬
lande, för att lättas i egna näringar. De må¬
ste underhålla dem, men de böra ej kallas tä¬
rande medlemmar derföre, att de göra ett
offer af sin naturliga frihet, att på ett enkla¬
re oell mindre bekymmersamt sätt söka sin
bergning, just för att befordra de andras nä¬
ringsfång. Om, efter sakernas naturliga gång
nied handel och Cultur, Luxen skulle spri¬
da sig och medtaga en stor del af deras kost¬
bara skinn, landets bästa produet, är väl så
mycket förloradt, då dess flera anskaffas? Kan
någon menniskorace fritagas från dårskaper,
och kunna väl dessa tillbakahållas med magt-
språk. Hvarje misshushållare straffar sig
sjelf genom saknad njutning; och när Samo-
jederne ej hafva skinn att lemna, så upphö¬
rer utländsk införskrifning af sig sjelf. En öf¬
verflödsförordning förändrar blott Öfverjlöds-
sättet, enligt 500 års inhemsk erfarenhet, och
förmår likså litet hjelpa det onda, som den,
gifven utan åsigt af Folkets lynne, förnärmar
mänskliga friheten, omtankan och idogheten,
hvilka dock alltid öfverväga dårars rättelse."
Till dem, som åberopa Förfäders taiflig-
het, har jag blott ett par ord :
1:0 Att de låtit bedraga sig af ett falskt
Eisv, och Ekon. Utsk. Betankanäen.
sken, och icke nog åtskilja Öfverflödssätten.'
Den rika Enkefrun Ingebor Tott lät upplysa
sitt eget rum blott med en dank, meti hort
lät hela fastlagen dagligen brinna 1555 vax¬
ljus i närmaste klosterkyrka. Konung Eric
den helige späkte sin lekamen med en Tagel¬
skjorta. Här sparades alltså mycket Hollands
lärft och kammarduk; men mer än hela Ri¬
kets besparing gick till Påfven i Rom. —
Jag tror mig ej fela, då jag påstår, att våra
gamla Förfäder hafva, 1 mon af sin cultur,
varit mera öfverflödiga än vi. Nu för lidea
allöper i Landsorternas Städer ett Bröllopp
med en måttlig aftonvard, ett barndop ined
ett glas vin, en begrafning ofta utan allsköns
förtäring. Historien upplyser, huru omätt¬
ligt och länge vid sådana tillfällen hos va¬
xa förfäder förtärdes. Deras kläder voro sto¬
ja och vidlöftiga. Blott af Farfars dykrän-
ger får nu en välbeställd Småherre ett pär
behållna byxor. Af Farmors brokadklädning
får man nu tillräckligt öfverdrag till soffa,
Stolar, ja äfven gardiner i ett rum.
2:0 Att 0jverflöd och lux går i jemn
bredd med upplysningen. Då så har till¬
gått i Grekland och Rom, hos Judar och
Christna, så tror ;ag icke, att någon dödlig
xna ;’t hädanefter kan hindra det. Och när
hvar och en i våra tider vet att tala om ti-
dehvarfvets upplysning, så bör ingen undra,
att upplysni gens följeslagare bland oss ut-
bredt sina vingar. Att från öfverflöd och
lux härleda Staters omedelbara undergång,
hang till ÄihSt, Prat, j8.I7'*8‘8> Qide Swii.N.r 55 56
430 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen.
är utan tvifvel en förhastad slutsats. Det
sparsamma Sparta har så val måst följa vä¬
gen i alla staters öden som det fina Athén
och det yppiga Rom. Om det vöre möjligt
för en stat att isolera sig från andra, hvar¬
före lyckades det ej för Sparta? Och om
Sparta funnit såg verkligen lyckligt med sin
styrelse och sitt hårda lefnadssätt; om detta
varit enligt med menniskonaturen, hvarföre
lät Sparta förföra sig? Men att piskas, för
att härdas, att ej njuta annat än groft bröd
och svart soppa, för att ej bero af utländ-
ningen; att så underkasta sig åkarehästars
lott — för att bibehålla sitt bestånd, det
Sr en allt för trångtänkt plan och måste all¬
tid och allestädes taga afträde för upplys¬
ningen, som föraktar en välmåga utan njut-
ning.’'
”De som äska en öfverflödsförordning,
framdraga skäl, som böra betraktas.
1:0 Vi äro beroende af utländningen.
Ja på samma sätt, som den ena menniskan i
samhället beror af den andra — efter För¬
synens anordning. Våga vi ändra den? Är
fulkomligt oberoende möjligt? Och än mer,
är det så afundsvärdt? Hafva vi då jnga
ljufvare passioner att förnöja, än det usla,
öfver allt odrägliga högmodet? Monne Ale¬
xander hada mening med sin önskan att va¬
ra i Diogenis plats, af annat skäl än kän¬
slan af herrsklystnadens omåttlighet?”
2:0 ”Vårt land utsuges. Detta skäl fordrar
en säkrare blick af en bättre kännare. Jag
mäste inskränka mig blott till bevis a poste-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 43*
riori. Det har till sitt stöd Rikets sila
Tull Journaler, sorn skola upplysa, att
hela vår jernexport ej förslår att be¬
tala vår starka import af blott kaffe
och socker. Hvilken ofantlig brist mäste
icke uppstå, när vi ‘ till denna import
tfcåste lägga alla utländska dryckesvaror, klä¬
desvaror, allt annat kram, ända till knappnå¬
lar och svinborst? Huru härmed Lä ger
tillhopa, må kännaren utreda, och förena
hvem som kan, denna uppgift med hvad ö-
gat ser. Sedan jag återkallat uppmärksam¬
heten på den omständigheten, att hvarje om¬
tänkt menniska förökar sin verksamhet i sam¬
ma nion hon öker sina behof, och att af så¬
dan förökning kan ej landet lida, så tröstar
jag med Sesemans säkra Aritmetik. Ty an¬
tingen har i 500 år vårt öfverklagade öfver¬
flöd på den lättare skålen i vår handelsvåg
hafL en kraftfull oah välgörande Genius, el¬
ler har Utländ.ningen halt den artigheten att
ej taga betalning. Med undervigt 1 handel
några år skall naturligtvis, och med den Silf-
vermåttstock för varor, som alla Nalioner
fastställt, ej synas en Nagel af den reella
metallen. Men att vårt land härpå 500 är
fördubblat dessa Realiteter, visar sig för c-
gat å adliga familiexs, Ståndp^rsoners och
Stadsboars bord, tyngde af Silfver, oaktadt
all den mängd arbetadt Silfver, sorn i början
af d.tta Sekel så besynnerligt inkom i Ban¬
ken: det visar sig i landtboarnes kök, tapet¬
serade med kopparkitiar: det synes af Bon¬
dens Gårdsredskap och lätta jembeslagna
452 Eesv. och Elkon. TJtsk. Betänkanden«
vagnar. Jag vill således heldre tro, att ds
allmänna Calculer äro rent af, och likväl
helt oskyldigt, falska, kommande till äf-
ventyrs deraf, att införskrifna Ardclar äro till
för högt pris uppförda, och kanske efter
hvad de i landet gälla; vira utgående varor
deremot upptagna till samma beräkning, och
icke till det prss sorn utländningen betalar.
Om således af värdet för t. ex. kaffe och
socker blott % går till utländningen, och
om han för våra utgående varor betalar 4
gånger mera, så jernnar handeln sig sjelf och
Binomerna sprida ett välgörande lif i Landets
rörelse. Om en Fruntimtners-spel uth/udes
för 800 Bd. Banko, så får man ej derföre
tro, att Rudimaterie» å utrikes ort kostat
mer än åttondedelen. Hvarföre misstycka,
att inhemska handtverkare och säljare för¬
tjena på narrar? Hvarföre icke fägna sig öf¬
ver hufvudstadens Rikedom och välmåga? Ty
*ndast derifrån kan härledas, att ett så dyrt
plagg offentligen utbjudes.”
5:0 ”Genom öfverflöd och Elix blir Na¬
tionen vekligare och svagare, och mångå
familier förstöra sig. Det medgifves gerna,
att vildmenniskan lill sin kropp är starkare,
och mera härdad, än den hyfsade. Deraf
följer likväl icke, att han lefver längre. Vild-
menniskans lifstid är i allmänhet kort. Det
medgifves gerna, att förfining i njutning
medför förfining i seder och lefnadssätt; men
deraf följer icke, att Invånarne derigenom
bereda sin politiska undergång. Må man
icke framdraga till bevis, att Hannibals ar-
Beil’, och Ekon. Utsk. Ettänhanclcn. 433
nies såg sin ära begrafven i Kapuas vällust.
Ty denna njutning kom för tidigt, och hade
det stora felet, att vars ett krigsbyte — ickä
sjelfförvärfvad — icke förtjenad eller beredd
genom mödan. Glommen icke, att Scipio
med samma Romare., som gatt långt framom
sina bender i lifvets njutning, besegrade
Carthago. Menniskans lefnadsålder är nu
för tiden i lika förhållande som i Davids
tid, då den sträckte sig till 70, högst 80 år.
Om vi försvagas eller förvekligas af finare
njutningar, så dela våra grannar samma öde.
Och vi komma alltid genom vårt Nationella
lynne, att stå på samma punct, när vi mäta
oss med dem. Om några obetänksamma ilö¬
sare förstöra sig, hvad har Staten att befatta
sig dermed; som heldre bör afse, att dårens
penningar spridas bland idoga och kloka med¬
borgare.”
”Sålunda granskadt, hvad som skulle för¬
anleda till ett förbud mot öfverflöd och Lur,
villja vi öfverse, hvad som talar deremot.
1:0 Sedan en menniska vant sig vid en
hop njutningar från barndomen, är det icke
så förenligt med dess natur att förbju¬
da sig dem. Kaffe, Socker, Tobak, vissa
spirituosa drycker, en finare drägt, ett com-
modare åkdon m. in. äro saker, sorn de fle¬
sta ej hafva styrka alt aflägga. Just detta
skall alltid vålla Förbudets jemna öfverträ-
dande: oell Lagstiftaren har ingen ting vär¬
re att frukta. Den store allsmägtige Lag¬
stiftaren eftergifver sjelf för menskliga hjer-
tats böjelser. Om en aktningsvärd del af
434 Besvi^och Ekon. Utsk. ; Betänkande».
Medborgare, Embetsman och Ståndspersoner
upprigtigt önska förbud derföre, att de nu
tvingas lefva lika med andra, enligt sitt Stånd,
oaktadt deras löner och tillgångar ej till?ta
det, så anser jag det icke för skäl. De sko¬
la visserligen, dessa Medborgare, blifva myc¬
ket mera aktningsvärda, om de med den
frihet, som alla förunnas, så allvarligt fruk*
ta armodet, att de förakta opinionan och lef¬
va som de kunna, man säge derom, hvad
man vill. Men det är en naturlig orättvisa,
och skulle verka en icke önskad tröghet att
tvinga alla att gå sagta, på det den halte
må följa mad.
2:o Om de till d°nna dag utfärdade Öf-
verflödsFörordniagar blifvit noggrant åtlyd¬
da. — Jag begär en blick derpå: huru ’ ade
våra inhemska Fabriker sett ut? Monne Sven¬
ska Fabri' anten af sin egen industri kunnat
upphinna den höjd han nu i inehar? Örn ut¬
ländska Fabrikater hädanefter förbjuda", och
förbudet kan handhafva®, så skola våra Fabri¬
ker nödvändigt stadna på sin punct, hvilket
sr stridande mot menskligetens önskan, att
upphinna högsta fullkomlighet. Jag Linnar
derhän, I uruvida Fabriksrörelse i alla sina
grenar är nyttig för vårt Land, som natu-
r n danat för Åkerbruk, Skogsrörelse, Bergs¬
bruk, Sjöfart och Fiske. Det är dock mia
öns :an, att våra nu varande Fabriker måtte
snarare uppmuntras, än nedläggas. Men en
uppmuntran genom förbud af utländska Fa¬
briksvaror skulle falla allt för tungt på Con-
sumenten och ovillkorligt hindra inhemsk*
Ekon. Utski Betänkanden. 435
fullkomligheten, som behöfver äggas genom
concurrens. Jag ville heldre, att en propor¬
tionerad högre Tull erlägges för de fritt in¬
kommande utländska Fabriksvaror, som i vårt
Land kunna produceras, och denna Tull blef-
ve för sig sjelf en Fond till lika bestämda
premier för de inländska varor, sorn våra Fa¬
briker kunna exportera. Härigenom skall
Consumenten alltid få god vara, och våra Fa¬
brik, r böra kunna hålla pris med utländnin-
gen. Och jag tror, att detta är enda och
rätta sättet, att förekomma behofvet och för¬
delen af utländska Fabrikater. Vid gransk¬
ning och bedömande häraf, ber jag den san¬
ningen må tagas i betraktande, att en nation
icke alltid förlorar genom bruk af utländska
Fabriksvaror, ej heller alltid vinner på egen
tillverkning. Likså litet en enskild person
kan sjelf åstadkomma alla sina förnödenhe¬
ter, likså litet bör man äska det af en nation,
som lika med den förre, skall förlora vid 0-
rigtigt användande af naturliga anlag, eller
sysselsättning med saker, som ej öfverens¬
stämma med dess fallenhet och natur-till¬
gångar.”
3:0 Det lär ej kunna bestridas, att öf¬
verflöd och Lux äfven har sin goda sida.
Girigheten tadlas allmänt, ty den känslan är
allmän, att man bör njuta det man förvärf-
var, på det andra äfven må njuta. Om alla
voro giriga, så behöfver ej öfverflöd förbju¬
das. Men så skulle ock Fabrikanter, konst¬
närer, många handtverkare, tusendtals arbe¬
tare stå handfallna. Alla vackra konster
/[3 6 Be SV. och Ekon. JJtsk. Betänkanäen.
skulle fly. Jag vädjar till sjelfva de klagan¬
de, att de ej villia hafva sina medborgare
sådana. Är det ej vida bättre och lyckliga¬
re, att här och der en rik offrar åt 6in få¬
fänga, så att hans Rikedomar spridas, och
andra få del deraf? Om sådant förbjudes, så
skall han hopa skatter på skatter, och slutli¬
gen blifva farlig för Staten, hvarpå i Fäder¬
nesland ts Historia icke saknas bevis. Man
invänder, att här blott ifra* mot utländskt
öfverflöd, och man förgäter, huru nära det
inhemska dermed står i samband. Man
glömmer, att dat första som njutningen ä-
skar — är frihet. Af alla menskliga käns¬
lor fr smaken den, som man mindst kan
för- lara eller tvinga. De rika och liberala,
som är i landet : indras att lefva efter sitt
sätt, skola söka främmande orter. De sko¬
la allestädes ernottagas med öppna armar, och
dessa orter skola le åt vårt land, sorn, lik
linndén i Fabeln, grejer efter skuggan, sä
att han mister stycket
Af dessa reflexioner, som förtjente kan
hända en ful!korn1 igare utveckling af en skick¬
ligare hand, har jag kommit i den ställning,
att, med den varmaste Fäderneslandskänsla,
snarare glädjas öfver tillståndet i vårt land,,
än något befara för dess undergång från den¬
sia sidan. Jemte det jag tror, att all handel
styrer sig sjelf, och att utländska öfverflöds-
articlar skola uteblifva af sig sjelfva, så snart
de här lika goda kunna tillverkas, så förmo¬
dar jag, med erfarenheten på min sida, att
det är rådligast upphäfva den gällande Ö£-
< T esv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden. 4,37
verflödsfcrordnipgen,'för att bibehålla aktning
för lagen, och i öfrigt icke befatta sig med
något sådant förbud, aom väl kan hafva en
skenbart nyttig afsigt, men är orättvist i sin
grund, och blir skadligt genom möjligheten
af strafflös öfverträdelse, och genom följderna
i fall det lydes. Låtom oss icke så älska
Silfver, att vi förakta ädla njutningar. Slö¬
saren är be ki agansvärd, men girigbuken är
föraktlig, o^h en dålig medborgare.
Huruvida en rätt beräknad Öfverflöds-
bevillnine, som jag tillstyrker, må åläggas
Consuinenten, och öfverflöd a[ njutning ge¬
nom goda Politie Författningar, hvaraf vi re¬
dan hafva en och annan, må hämmas eller
förekommas, lärer icke höra till detta Höglofl.
Utskotts åtgärd.”
Harr P rosten Hagberg anförde :
.Alf han, för sin del, o h utan att i öf¬
rigt ogilla betänkandet, hvilket Herr Prosten
ansåg ganska grundeligt forfattadt, trodde den
serskilda framställningen om partiella Caffe-
förbudet, antingen icke hafva bort nämnas, eller
ock frågan derom behandlas med större sträng¬
het, än nu skett, hvarmed ock Herr Prosten
Friman instämde, under båda dessa Herrar
Ledamöters yttrade öfvertygelse, att, då det
öfrigas reglementarisk a föreskrifter öfveriem-
uades åt Konungens välbehag, borde, un der iakt¬
tagande af nödig Cönsequence uti principerna, äf¬
ven denna sakens reglerande Dess höga godt¬
finnande i underdånighet underställas.
Herr Prosten Kolmodin yttrade:
>’É'mru jag för min del anser det nu upp¬
lasta Betänkandet såsom ganska väl förtal
433 Besv. och Ekon. Uisk. Betcinkanden.
tadt i anseende till de der anförda grunder,
fruktar jag likväl, att det torde blifva an-
Sedt såsom ofullständigt i sjelfva detaillen,
emedan i detta Betänkande ingen ting blifvit
yttradt om förbud eller inskränkning i bru¬
ket af de utländska öfverflödsvaror, hvilka u-
ti flera i detta ämne inkomma Memorialer i
synnerhet blifvit uppgifna, såsom för handels¬
vågen betungande, och så val för det allmänna
Sorn för enskilda personers bästa högst skadliga,
då det likväl, efter mitt begrepp, tillhör hvart
och ett Utskott, att upptaga och utlåta sig öf¬
ver , hvad de till detsamma remitterade Memo¬
rialer innehålla. Och då Kongl. Maj:t redan
för mer än ett år sedan genom serskildt vid¬
tagna anstalter sökt inhemta så väl Nationens,
som vederbörande Embetsmäns, och Dess
Commerce - Collegii tankar i detta ämne;
tror jag för min del, att Riksens Höglofl.
Ständer af det Utskott, till hvars handlägg¬
ning detta mål blifvit öfverlemnadt, torda
förvänta en utförlig, eller noga bestämd upp¬
gift på de öfverflöds articlar, som till bruk
och nyttjande icke böra tillåtas. Att dessa
samma slags varor äfven till införsel i Riket
böra förbjudas, är ganska naturligt; men dä
grunden till detta sednaxre förbud ligger i det
förra, så synes mig, att i ett förslag till en
öfverflöds-förordning alla till bruk och nytt¬
jande otillåtliga varor böra uppräknas oell
noga bestämmas. Detta synes åtmindstone,
efter mitt begrepp, vara den naturliga ord¬
ningen vid detta målets behandling.
Men, då af Höglofl. Utskottet den
Besv. och Ekon. Utks. Betänkanden. 439
grundsats synes blifvit antagen, att, utan
någon cl tai lerad beredning, hos Kongl.
Ma':t Riksens Högloft. Ständer i underdå¬
nig et skulle anhålla om utfärdandet af en
Öfverflödsförordning, sådan som Han i sin
v«s'et linner nytti 9, anser jag åter för min
del ieke vara lämpeligt, att, då i detaille in-
grn annan slags inskränkning i Betänkan¬
det blifvit omnämnd, föreslå, att nyttjandet
af kaffe endast i offentliga samqväm skall
förbjudas. En sådan slags inskränkning sy¬
nes mig utomdess vara en verklig småsak;
ty om nyttjand t af kaffe för öfrigt blir
tiMätet, så vinnes genom denna inskränkning
al t för litet, emedan förbrukningen af den¬
na vara vid dessa högtidliga samqväm är
allt för obetydlig emot hvad som under det
dagliga nyttjandet i den enskilda lefnaden
åtgår. Besynnerligt torde det äfven förefal¬
la, att, då vid högtidliga måltider så myc-
k t annat öfverflöd af dyrbara viner och
kostsamm?, af utländska varor tillredda rätter
nyttjas, det icke skulle vara värden tillåtet,
att efter måltiden undfägna sina gäster med
en kopp kaffe, Som de likväl, om de varit
hemma i sina hus, haft rättighet att nyttja.
Min tanka är derföre ingalunda den, att
bruket af kaffe skal! blifva tillåtet, utan får
jag åberopa mig hvad jag under första öfver-
laggningen vid detta mål yttrat, nämligen att,
om det åsyftade ändamålet med en öfverflöds¬
förordning skall kunna vinnas, anser iag
för min del de af Kongl. CommerceCollegium
uppgifna förslag i det närmaste kunna följas.
44o Besv och Ekon. Utsk. Betankanäe.n
Herr Prosten Säve inlemnade följande
skriftliga Anförande:
Förenande mig hufvudsakligen med He¬
dervärda BondeStåndets Fullmågtige i deras
önskan af ett allvarsamt och ändamålsenligt
motverkande af det inritade öfverllödet, får
jag vördnadsfullt åberopa mina förut i detta
ämne yttrade tänkesätt och grunder.
Sedan urnder våra öfverläggningar luxen
i allmänhet blifvit försvarad och på det för¬
delaktigaste föreställd, kan det icke af Hög-
lofl- Utskotet finnas otjenligt eller oangenämt,
att detta grannlaga ämne äfven på en motsatt
sida skärskådas och granskas. Jag kan icke
hvarken vara blind eller känslosös för oord'
bingarne och skadan inom vårt land af ett
öfverdrifvet yppighetsbegär, grundadt lika
mycket i högfärden som i njutningsålrån.
Jag misskänner ej källan till detta onda, den¬
na urartade böjelse i mennisko na turen och
vår sinnlighet. Jag känner väl, att hvad
man kallar öfverflöd oeh förfinad lefnadsart,
är relativt och måste efter olika tid och
samhällsskick olika dömmas, att Luxen j em¬
väl kan synas medföra vissa fördelar. Men
hvarföre blott tala om dessa fördelar? -—•
Hvarföre öfverdrifva dessa, ända till att nä¬
stan berömma Luxen? Hvarföre till en mot¬
sats af den rättelse och måtta, deri billigt
önskas, anföra vildars och Kamschadalers
seder? Hvarföre ur historien framrycka och
gäcka vördnadsvärda Lagstiftare, hvilkas
statsförfattniagar, just genom deras inrättnin¬
gar längst bibehållit sitt bestånd och sin ära?
Eesv. och Ekon. JJtsk. Betilnhanden. 44*
Jag erkänner, att begär till beqvämlighet
och välmåga är lofligt och nyttigt. Men
hvarföre förvillande söka rättfärdiga sjelfva
öfverflödet och yppigheten, sorn, i kraft af
ordet, uttrycker det utsväfvande och omått-
liga? Om öfverflödsbegär och fåfänga äfven
visa sig i sällskap med vissa förmoner och
välgörande omständigheter, så är det i znin
tanka ej yppigh*ten och det öfverspända be¬
gäret, utan den ännu tillika bland folket öf-
verblifna dygden som alstrar det goda. Det
säges och anmärkes med sanning, att Gud sjelf
härligt inrättat och begåfvat vår jord äfven
för beqvämligheter och njutningar; men det
heter ock, att han ur sällhetens hemvist Jor¬
dref ds obetänkta och lystna njutarena.
Menniskan har fått och förvarar alltid säll-
betsbegäret såsom drilFjeder och uppmun¬
tran till verksamhet och fnlikomning; men
hon fick ock förnuftet till dess ledare och
väktare •— för att hejda och begränsa det.
Hon öfverträdde denna gräns, och hon kän¬
ner helgden af en högre Lagstiftning
i de straffande följderna. Inför moralite¬
tens domstol, inför den heliga lära, som för¬
kunnar dygd och pligter som menniskans mål
och rätta sällhetsgrund, som sätter dygdens
väsen och kraft i Sträfvandet mot begären,
i uppoffringens förmåga, inför Erfarenhetens
högljudda intyg, som visa, att i samma mon
znan intages af njutnings- och praktlystnad,
destomer obekymrad och Svag blir man för
dygd, arbetsamhet, Patriotism — desto lät¬
tare all slags Coruption underkastad, och
442 Eesv. och Ekon. Utsk. Bt t änkan Jen.
dessmindre förmögen af inre och yttre val,
inför dessa stränga domare och vittnen, sä¬
ger jag, huru bestå de, som så högligen för¬
svara och prisa rjutnings* och yppighetsbe-
gäret och dess förmoner för samhället? Men.
sedan, genom tidens och sammanlefnadens
fortgång, genom civilisationens, förfiningens
och yppighetens ohämmade verkningar, släg-
tet försvagats och framryckt allt längre i
flärd, var dtt tid att denna äfven bia id för¬
fattarena skulle linna loftalare. Man har
sökt föreställa : att yppigheten, sådan
den hos oss nu finnes, eller vidare
fortgår, mera gagnar än skadar, både i mo¬
raliskt och ekonomiskt afseende: att den,
införlifvad i menniskonaturen, blott bidrager
till vår bildning och utvecklingen af vår
industri : att den, i hvarje tid och äfven i me¬
deltiden, högre än nu funnits: att vi, tid ef¬
ter tid, fåfängt anklagat den, u^der det vi
allt fort äro lika välmående och rika, äro,
genom våra seder och b^qvämlighetir, meia
lyckliga än någonsin.
En utmärkt föifattare har anmärkt: "att
de fordna Lagstiftarena talade förnämligast
oni seder; de nyare merandels om handel,
Jinancer, lax och konster". LA väl, oaktadt
Calculerne, de sköna målningarne o b Pi.ra-
serna, qvarstå de gamla enfalldiga sanningar-
ne, samt erfarenhetens eftertänkeliga lärdo¬
mar om enskildas och samhällens omärkli¬
ga, men säkra fortgång från yppighet till se¬
deförderf och derifrån tili upplösning. Om
hvarje tid känt inträngande öfverilödsbegär,
Besv. och Ekon. Utsk. Ect ankan den, 443
hafva ock de visare i hvarje tid sökt hejda
det, och om sjelfva medeltiden haft en otyg¬
lad lux, visar just exemplet, alt luxen är t j
ett' nödvändigt vilkor för sinnesodiing oell
förädlade seder. Om exempel af historien sko¬
la citeras, må några lika så mägtiga scm andra
anföras. Det mägtiga, verldens skatter upp¬
slukande Rom, länge tvinande, föll, oaktadt
sitt, säkert ända till slutet förvarade silfver
och guld, sin prakt och sin fåfänga inbildning
om välstånd, emedan det förlorat en enda sak
•— sina dygder, förtärda i yppighetens och
veklighetens sköte. En annan nation, närma¬
re vår tid, reste sig med jättestyrka, tjusade
och förvånade veriden med bragder, och
mången gladde sig redan åt det nya exemplet
af ett förvekligadt folks hastiga ormkapning
och stigning; men det var ett bländverk.
Detta folk åter lika hastigt och ömkligt föll;
ty det hade hunnit blifva mer än andra yppigt,
utsväfvande, lättsinnigt och sedelöst. Funnos ej,
och torde ej en längre tid bibehålla sig od¬
ling och seder i det allt hittills för sin tarflig¬
het utmärkta Schweitz, och bland Nordens in¬
byggare? Verkeligen, dessa offentliga försvar
och recommendationer af en tilltagande yp¬
pighet äro något fremmande för Svenskars ei¬
ron, äro helt olika vår visa och goda Öf-
verhets oförställda och oförgätliga grundsat¬
satser och tilltal till Svenska Folket i
ÖfverflödsFörordningen af år 1794. och den
Kongl, anmaningen i samma ämne af år 1817,
der det inträngande öfverflöds- och yppighets-
begäret anses förstörande den fordna manlig¬
444 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
heten och arbetsdriften, utsugande och förtä¬
rande nationalväimågan, jemte d? n>: st¬
kraftiga och faderliga uppmuntringar tili mot¬
satta tänkesätt. Och huru kan n a vä: för
sig sjelf elier någon annan dölja den ti 1 ve-
xande njutnings- och praktlystnaden alltför
synbara verkningar inom ett af naturen fattigt
land, der roan af fruktan för minsta ökning i
nödvändiga Statspålagor, hafvar för hvarje
Riksdag, der roan för vära ödemarker: odling,
för undervisningsverkets rigtiga organi-string
ej har behöfliga urderstödsmedel, men utbe¬
talar millioner för fremmande yppig;’.tsarti-
clar, der penningvingleri och rörel der! gen¬
het, concurser och utsökningsmål, pappers¬
mynt, brist och misstro i hand~lsafFair«»r öf¬
verflöda — och år efter år frukta isvärdt ö-
kas, der genom det öfverflödiga lefnadssättet
ingåendet i lagliga äktenskap allt mer och
mer försvåras, hvaraf följdern; på sederna ä-
ro tydliga? Staten är ett hushåll i stort.
Den sorn blott vill tillåta sitt husfolk obe¬
gränsad frihet och njutning, skall snart se
följderna. Den, sorn i tid varnar och ham¬
mar oseder och öfverdrift genom ordningens
band, plägar icke vara den, sorn ser sitt hus
i obestånd. •— Det är likväl icke dessa yppig¬
hetens yttre bedröfliga verkningar, sorn mest
böra bekymra. Det är spridandet af dessa
läror, sorn skydda, bemantla och upphöja yp-
pighetsförförelsen och som, om de skulle sy¬
nas utgå från de äldsta, visare och vördnads¬
värdare i nationen, kunde göra en obotlig ska¬
da.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänhanclen. 445
Men ändtligen, med antagande af dessa
allmänna grunder, hvad är d t man egentligen
vill? Jo, icke samhällets orin» iga återfjrande
några århundraden tillhaka till förr tida bruk
och seder, utan erkännande och återlifvande
af den oumgängc liga lefnads och hushålls-
maximen, att ej villja njuta och Iv a mera,
jin hvartill förmåga o~h loflig förv rfnings.
omtanka medgifva, måtta i lefnadssätt, viss3
gransor och förbud mot utland ka yppighets.
articlars införande, jemte ett sammanhang af
aila härtill hörande föreskrifter och anstal¬
ter. Det är uppfostran, det är de högres
upplysning och efterdömen, d t är Dagarna,
och, genom allt detta, det allmänna tänke¬
sättet, sorn skall härtill sammanverka. Så
snart ettdera häraf brister eller förslappas,
så rubbas kedjan af det hela. Om Lagstil-
ningen för ett folk, i synnerhet i denna del, är
en svår konst, så måtte derföre i :ke bemödan¬
det derom uteslutas och öfvergifva'. Det
måtte icke vara omöjligt, emedan vår vörda¬
de och äls ade Öfverhet så ofta och allvar¬
ligt uppmanat oss härtill, då den sjelf gif-
vit oss denna Konungsliga och upplyftande
försäkran: ”allt bådar, att vårt lugn och vår
lycka bero af oss sjelfva": Och då just nu
aila Rikets Landsorter, efter redan gjorda
yttranden, begära och vänta nya och krafti¬
ga åtgärder till den inre rörelseförlägenhe¬
tens och ölverflödets hämmande.
De stadgas och förökas dessa förhopp¬
ningar för mig än mer i denna stund, då
Bihang till RiksSt. Prat, «8*7-i8»8> 2'^* Sami. N;r 57 58
446 Besv. och Ekon. Ursk. Tietcinkanden.
jag förnimmer af Rikets Ständer, från hvilka
den kraftfulla National-villjan först måste
yttras och utgå, ett så lofvärdt Replut fattas
och snart skola gå i verkställighet; då jag
med lika aktning och glädje nyss afhört det¬
ta Höglofl. Utskotts grundligt författade Be¬
tänkande och försiag till den blifvande Öf-
verflödsförordningen, med underdånigt öf¬
verlemnande af det närmare Reglementet till
Kongl. Maut. Jag har för min ringa del
deri igenkänt de enkla Och sanna grund at-
serna och villkoren för en sparsammare hus¬
hållning, utan afvikande till ytterligheter på
ena eller andra sidan, med lika betänksamt
afseende på det mest önskliga och på det
verkställbara, en oumgänglig eftergifvenhet
för tidens kraf och stadgade bruk, samt ett
allvarligt motstånd mot de svåraste och
skadligaste missbruken i allmänhet. Detta
För lag är i min tanka, icke tillfälligt och
inskränkt, i jemförelse med förriga yppighets-
förbud, då man betraktar sjelfva dess fram¬
ställda grunder samt alla de öfverflöds-arti-
clar, hvilka densamma, såsom i Tulltaxan för¬
bjudna, omfattat och utmärkt.
Må mig imellertid tillåtas härvid göra
några itå anmärkningar. Då Höglofl. Utskottet,
af flera skäl, tillstyrkt öfverlemnandet af
sjelfva Författningens utarbetande och redi¬
gerande åt Regeringens omsorg, har jag dock
trott, att man kanske bort icke så blott stad¬
na vid sjelfva allmänna grunderna, utan kun¬
nat åtmindstone uppgifva några serskildta
betydligare öfverflödsämnen, vissa underdå¬
Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanden. 447
niga anvisningar eller önskningar. Det ha¬
de varit kanhända för Kongl. Maj.t behagli¬
gare, att se anledningen till åtskilliga mera
grannlaga förbud gifven af Folkets Represen¬
tanter, i stället att kasta allt ammans på Re¬
geringen; så mycket mera, då man sett att
Konungen, genom anbefallande af Provins-
Comitéer i detta ärende, sednast just velat i
Nåder inhemta sitt Folks tänkesätt härutin¬
nan. Af Öfverflödsämnen förekommer och
omtalas i Förslaget endast knjjet. Denna
article står här nu alldeles enstaka, och dess
anförande har synts mig göra ett afbrott mot
deri åt hela Betänkandet i öfrigt gifna cvarak-
teren. En annan fråga torde blifva om råd-
ligheten och nyttan af det föreslagna kafFe-
forbudet, liksom till hälften. Ett abso ut
kaffeförbud, beslutadt och antaget af alla klas¬
ser, af en hvar, skulle charakterisera och be¬
visa Nationens ännu verksamma uppoffrings-
f >rmåga i de ömtåligaste ämnen, samt be¬
tydligt lätta vår handelsvåg. För mig synes
im llertid kafLts bruk, genom tid och vana,
redan blifvit en oumbärlighet, nästan lika¬
som bränvinet, ehuru för en annan del af
allmänheten. Nyttjandet af denna utländ ka
vara, likasom af sockret, hämmas troligen ej
1 r’ f
godt, att söka motverka missbruket, icke ge¬
nom tvångsmedel utan genom efterdöm n
och utvägar, som kunde verka på tänkesät¬
ten. I stället att strida mot en redan stad¬
gad smak, redan nästan allmänna vanor eller
i ■
eqvival nt, och nu mera tilläfventyrs lika ä
jf43 Beij/', och Ekon. Etsk. Eeillnkanäen.
behof, skulle jag i synnerhet önska noggrann¬
het och stränghet i förbud mot hvarje ny
och börjande yppighetsosed, samt mot det
öfverflöd, som, utan att tillfredsställa förtä-
ringsbehofvet eller nöjet, blott tillhör fåfän¬
gan och ett tomt praktbegär. Jag ville ock,
i förening härmed, nämna och tillstyrka den
möjligaste inskränkning i den för Riker kost¬
samma blåa färgen, serdeles för militairen
och den arbetande klassen: och jag skulle
icke förmoda den manliga Nationen, eller
någon medborgareklass nog lättsinnig, att
för allmänt gagn icke kunna umbära en ser¬
skildt färgad yla.
Dessa mina tankar, föranledda genom be¬
handlingen af detta vigtiga ämne, har jag ä~
rån vördnadsfullt framställa, för att af Höglofl.
Utskottet med öfverseende dömas, och för att
det öfriga härutinnan anförda i Protocollet
bifogas.”
Efter uppläsningen af Herr Prosten Scives
anförande, yttrade sig Herr Prosten Rabe:
att han, med det i går upplästa anförandet,
alldeles icke uppträdt såsom försvarare af
yppighet och öfverflöd. Han har blott gen¬
om historiska facta och erfarenheten i vårt
eget land velat vi-a, att Laxen alltid följer
upplysningen, hvilket ock af ingen dödlig
magt bör kunna hindras. — Blott med afse¬
ende på upplysningen, anser han Luxen in¬
nebära något fägnande. Hvad angår det till
exempel framdragna tnrfliga Sweitz, så tror
iian en nödvändig skillnad böra göras emel¬
lan Sweitz i sina Bergstrakter och dalar, samt
Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden. 449
Sweitz i sina större Städler, af hvilka lian tror
Geneve, Bern, Basel täfla med de yppigaste
Europas Städer. Om för öfrigt tarflighet an¬
ses gifva styrka mot fremmande makters in¬
vasion, så begäres ett annat Ideal — ty Sweitz
blef af Fransmännen förr inkräktadt än Bay¬
ern.
Rjksdagsfullmägtigen från Bohus Län
Carl Fredric Berg uppläste följande dictamen:
Emot Höglofl. Utskottets förleden går¬
dag upplästa, och af Piuialiteten antagna Be¬
tänkande, angående öfverflodets hämmande,
gjord, jag då åtskilliga anmärkningar, hvil¬
ka jag nu får närmare utveckla.
Utskottet har, såsom hufvudvillkor för
en god Lagstiftning, antagit, att den största
möjliga Conseqvence dervid bör iakttagas, och
i stöd deraf fattat den grundprincip, att den
vara, som är till införsel förbuden, bör ock
tili förbrukning förbjudas. Jag gillar fullkom¬
ligt detta villkor, och har med ledsnad märkt,
att Utskottet så hastigt i ett annat fall glömt
danna Conseqvence, då fråga är om den o-
lyckliga kaffedrickningen, som endast förme¬
nas större eller mindre samqväm.
Mig förefaller det likgiltigt, antingen
kaffeförbudet har afseende på en viss tid af
dagen, eller på ett visst antal församlade
menniskor. Ändamålet skall genom en så¬
dan inskränkning aldrig vinnas. Här kunna, ef¬
ter min tanka, inga andra medel verka, än
ovillkorligt förbud emot införsel och förbruk¬
ning af nämnde vara. Den qvantitet deraf,
i Rilset nu finnes, bör då af de handlands
45® Besv. ock Ekon. Uttje. Betänltanden•
uppgifvas och blir troligen snart conntme-
rad, om ej den kan exporteras. Öfver För¬
budets helgd må sedan val handhafda För¬
fattningar verka, hvarvid jag äfven vågar
räkna på Nationens öfvertygelse om nyttan af
detta förbud.
Det inkast, som göres: att Kronan der¬
igenom förlorar en af sina betydliga te in¬
komster: Tullen å kaffe, besvarar jag med vig¬
ten af de millioner, som nu årligen utgå för
denna vara, och hädanefter stadna inom lan¬
det; och Nationens vinst var väl aldrig Kro¬
nans förlust. En ersättning har StatsCassan
hittills kunnat hafva uti öfverskottet på huf¬
vud Articlarne, och utvägar hafva utom dess
alltid måst finnas, då behofven fordrat dem.
Det är dess värre allt för sannt, att, i
min hemort, och, jag vill tro, i flera andra
provincer, den förderfliga kaffédrycken spridt
sig, ej mindre till de förnämares och för¬
mögnares kretsar, än till de lägres och fatti-
gares. Knappt någon Torparehustru vill va¬
ra utan denna njutning, och mången husbon¬
de måste gifva sitt tjenstefolk kafFé eller se
dess missnöje. Med ett ord; vanan att för¬
tära denna dryck är så inrotad, att endast
tvångsmedel kunna återföra vanan att umbära
den.
Jag hade för öfrigt önskat mera Resul¬
tat i Utskottets betänkande, hvars sakrikhet
jag ej förbiser, oaktadt jag ej finner dess
grannlåt behöflig. Den förra, förenad med
kraft oc h ali var i framställningen, fordras
Strängt hos Tolkarne af Nationens röst, då
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande)!. 45*
de samiats för att inför Thronen frambära
sina bekymmer.
Dessa grundade bekymmer, hörda från
alla orter och alla Folkklasser, hafva länge
vittnat, att en öfverflödsförordning allt mer
och mer påkallas af behofvet, och, då H"g!ofl.
Utskottet hänskjutit allt till Kongl. Maj:ts
Nådiga afgörande, måste jag, under känne¬
dom af Kongl. Majts rätt, att i Ekonomiska
ämnen handla efter nådigt behag, fråga : om
det icke är en skyldighet för Folkets Repre¬
sentanter, att gå R geringens omsorger till
mötes mad upply ningar, råd och förslager,
om hvad Folket elltr den sjuka saken kan
klåfva? Är det icke dessa Representanters rät¬
tighet, att ytira sin öfvertygelse? Och om vår
älskade Konung, efter för my ket sparsamma
åtgärder, stundom kan bli villrådig, e) min¬
dre om bristerna, än medlen att dem afhjel¬
pa, böra då de misstag, som häraf kunna
föranledas, icke skrifvas på vår räkning?”
Med detta yttrande förenade sig Olof Hå-
hansson från Elfsborgs, Olof Månsson från
Blekinge, Joran Jönsson från Christanstads
och Jon Jönsson samt Nils Månsson från
Malmöhus län 5 den sistnämnde med tillägg,
att han så mycket heldre förenade sig med
hvad Riksdagsmannen Berg anfört, som, ef¬
ter uppgifter år 1815, införseln af kaffe skall
svara emot hela vår Jernexport, oberäknadt
hvad af det förra genom lurendrägeri hitfö-
res, och Kongl. Commerce Collegium, hvil¬
ket bäst bör känna våra handelsförhållan¬
den, föreslagit ett förbud emot denna vara
45* Bil), oeh Ejton. UtsJt. Betånkanclen,
och framställt detsamma till vår Nådiga Kon¬
ungs pröfning. Ut supra.
N:r 80.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonorniUtshotts Betänkande, i an¬
ledning af väckta motioner, om af skaf¬
fande af Guld och Silf?:er, sä väl å mi-
litaira som Civila Uniformer, in. m.
XTörzlofl. Rid ler'kappt och Adel i har till
U skott- ts åtgärd r mitt rat följande Ma"
moritler rörand» detta ämne. nämligen:
t:o Memorial af Herr G. A. Liljehorn,
deruti, m*d anledning, ej mindre af Kongl,
Ma>rts Nådiga Proposition af den 2pde
si tlidne November, rörande en Lönerörhät-
tring för Militaire Stat ma, än ett af Herr
Friherre Björnstjerna i d tia ämne uppläst
3VT morial, anföres, att den Officer elier Tj n-
steman, sorn frikännes ifrån en utgift, arme¬
ra i behåll nnd hvad han har, utan L;'ne-
tillökning, än med en sådan, sorn litet eller
intet svarar emot den Summa, hvilken måste
användas till öfverflödiga utgifter. Härifrån
leder H»rr Liljekorn uppmärksamheten på
H errar OtTicerares och en d l af Trouppernas
ornering med Guld och Silfver, och linner be¬
klagligen, att tinder dessa tryckande pennio-
ge tider Herrar Officerares uniformer betun¬
gas med Guld och Silfver, soui, i högsta utåt-
P,esv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 453
to dyrt i anseendetill arbetet, blir det ännu iner,
enär den metall, hvaraf det förfärdigas, visst
icke uti dertill behöflig qvantitet är en National¬
produkt. Pa dessa skäl, och då dessutom Guld-
och Silfveipryd aderne å uniformerna kunna
anses som det största öfverflöd, oell sådant a£
vår vi a Regering påyrkas ti' 1 indragning,
hemställa, att Riksens H gloil. Ständer, ge¬
nom en Deputation hos Kon l. Majit i un*
f derdånighet anhöllo, att, om ej förr, åtminsto¬
ne enär Officerares med fleres uniformer
\ kunna anses utnötta, de då måtte erhålla uni¬
form r, mera enlige med deras och landets
tillgångar, således utan allt guld och silfver;
och lörmt-nar Herr Liljehorn, att, om desse
prydnader afskaffas, d n d rigenom tillskyn¬
dade behållningen skaU öfverstiga den lör till¬
ökning, som dem skäligen skulle kunna til¬
läggas.
2:0 Anförande af Herr Piper, innehål¬
lande anmärkningar vid det uti ofvan upplag¬
ra Memorial gjorda yttrande, att Officerar s
IJr.i örmer med öfverflödigt Guld och Siifv r
betungas, hvilket Pierr Piper så mycket me¬
ra bestrider, som Kongl. Majit i de senare å-
ren i Nader anbefallt en ganska betydlig för-
miulskning derutaf, så att, när nu mera E-
pauletter och Guld på underkläderna blifvit
aflagde, bestå Guld- och Silfver prydnaderna
för Indeldta Regementerna af en Cordon
på Hufvudbonaden och gradmarqueringen,
hvaremot af Trouppen sldane prydnader all¬
deles icke nyttjas. Då för öfrigt, enligt upp¬
gjord Calcul, utgiften för dessa prydnader kao
454 Besv. och Elkon. Utsk. Betänhanden.
beräknas till omkring Fem Riksdaler om äret,
förmodar Herr Piper, att den ej af någon bör
anses såsom tryckande, och anser orimligt att
en besparing deraf för OfFicerarne skulle kun¬
na medföra vida större behållning, än den lön¬
tillökning. som skäligen kunde dem tilläggas.
Herr Piper förmenar slutligen, att bruket af
Guld- och Silfver-prydnader inom Arméen
ej så urartat till öfverflöd, att Riksens Stän¬
der derå behöfva fästa derag af så mån- ,
ga vida vigtigare ämnen påkallade, uppmärk¬
samhet, utan anser detta ämne kunna till f
Kongl. Majrts nådiga godtfinnande i under¬
dånighet öfverlemnas, utan fara, att, om de
nu brukliga Guld- oell Silfver-prvdnader in¬
nom Armém komma att bibehållas, detta
skulle i li ancielt afseende medföra några
skadliga följder för Staten.
5:0 Anförande af Herr Friherre Koskull,
som i likhet med Herr Piper, uppgifver,
att vid Infanteriet en MössCordon och 2ne
galoner på kragen utgöra de enda Guldpryd-
paderna. Då denna Cordon, som kostar
Fyratiotvå R:dr Banco, kan nyttjas minst Sex
år; och Galonerne på kragen, som kosta Två
Riksdaler Banco, kunna brukas Ett år, blif¬
va Oflicerarnes Lönevillkor, i händelse dessa
prydnader aflades, årligen förbättrade med
Nio Riksdaler Banco- hvarföre Friherre Ko¬
skull smickrar sig med det hopp, att, sedan
af Friherre Björnstjerna blifvit bevist, det en
Löneförhöjning för SubalterneOfli'erare vid
indeldte armeen vore af nöden, den, som i
Herr Liljehorns Ekonomiska plan uppgifves,
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden, 455
ej matte anses tillräcklig.
4:0 Ytterligare anförande af Herr Lilje¬
horn, deruti han anser öfverflödigt att ve¬
derlägga Herr Pipers och Friherre Koshulls
yttianlen, samt dessa Herrars oriktiga beräk¬
ning, och vädjar till föräldrars o.h deras ve¬
derlikars sanna kännedom om den kostsam¬
ma prydnaden, för deras söner eller mynd¬
lingar; förnyande för öfrigt sin hemställan,
om icke nödig inskränkning så val i det
öfverklagade, sorn i mycket annat är högst
angelägen oh bör kunna förväntas.
5:0 Anförande af Herr von Heyne, der¬
uti, med anledning af hvad i detta ämne blif¬
vit anfördt, hsmställes, om icke de Militaira
och Civila uniformerne äro, i jemförelse
med enskilda och allmänna tillgångar, med
Rikets dåliga mynt och påkallade löneför¬
höjningar, alltför dyrbara och lysande. Me¬
morialets författare framställer vidare till
hvarje fars bedömande och hvarje Sons efter¬
sinna de, om icke den för omma föräldrar
sälla .te tidepunkten, då deras son, efter full¬
ändade studier, inträder på ärans bana, skall
af dem motses med en blandad smärta, dä
de måste taga den nu så betydliga summan
till sin sons beklädnad, antingen ifrån deras
nödtorftiga bergning, eller från öfriga barnsun¬
derhåll, eller, värst af allt, skuldsätta sig der¬
före. Herr von Heyne anförer vidare, att
qvantiteten af guldet på de civila uniformer¬
na väl kan anses obetydlig, och att Sven¬
ska händer tillverka broderiet; men han an¬
ser dessa kunna nyttigare sysselsättas.
Eesv. Och Ekon. Utsk. Bctiuikanclen.
Di dessa prydnader, sorn förr voro distin-
ctionstecken för Statens Embetsman, utsträckt
sig till de lägre Tjenste männen, till Capellet
och Theatern, kunna de, enligt Herr von Bley-
nes tanka, ej medföra en sådan distinction,
sorn torde vara nödvändig fcr opinionen,
och såsom en rättvis belöning b: ra till¬
erkännas utmärktare förtjenst,rj pä hvilka
m d flere grunder Herr von Heyne äfven
yrkar Guldbroderiernas inskränkning på de Ci«
vila uniiormerna.
6 0 Yttrande af Herr Friherre Bjern«
stjerna, deruLi Herr Friherren medc ifver Herr
Liljehorns tanka, att uniformer, b ra vara
simpla, enkla och sa litet kostsamma som
möjligt, på det ida lönte SubalternOfficerare
må kum a b strida dessa utgift rj Men, då
Kongl. Maj:t i Nåder bifallit afläggandet af
al.t guld och silfver på uniform pantaloner
samt Guld-epaul etter för alla officerare i armeen,
med undantag af Ge.!eralitetet och Öfverstarne,
hvarigenom Arméen således föregått Ridder-
skåpet och Adeln med ett vackertefterdöme, och
enärnu mera endast ett par små guldknapphål
på kragen, hvilka distinguera graden, och en
guldcordon återstå, hvilka prydnader tillsam¬
mans ej til1 skynda större kostnad, än om¬
kring Tre Riksdaler Banco om året, så för¬
modar Herr Baron, att genom deras indrag¬
ning hvarken lönförhöjningen blefve betyd¬
lig eller att Rikets Financer genom sådana
småsaker kunna på något sätt förbättras.
D ssutom har, ifrån Högvördig» Prest-
Ståndet, blifvit remitteradt;
Eesv. och Ekon, Utsk, Betänkande)!. 457
7:0 Ett Memorial af Herr Prosten C. G.
Almquist, deruti, förtslås, att Riksens Högt.
Ständer förenade sig uti en gemensam under¬
dånig anhållan hos Kongl. Maj't om utfär¬
dandet af en öfverflödsförordning, hvarvid
den hufvudprincip kunde läggas till grund,
att allt, som är till införsel förbudet, borde till
bruk och nyttjande förb/udas och för hvilket stad¬
gande 17.94 års förordning emot yppighet
och öfverflöd med de tillägg och modificatio-
ner, som innehållas i Riksens Ständers Ser¬
skildta Utskotts för år 1815 afgifna Betän¬
kande, anses kunna tjena till ledning. I sam¬
manhang härmed hemställer Herr Prosten
för öfrigt, att soldaten vid indeldta Arméen
på Landet måtte få grå, i stället för blå uni¬
form, samt att, sedan samtelige corpser och
stater nu mera erhållit stadgad uniform, en
sådan äfven må fastställas för det Hedervärda
BondeStåndet, så att den gamla ärbara grå
drägten måtte allmänneligen antagas af Sve¬
riges respectabla Allmoge liksom den af ålder
utgjort och ännu på de flesta ställen utgör
deras vanliga klädedrägt.
Sedan Utskottet förut meddelat sina tan¬
kar rörande medlen till Yppighetens och Öf-
verflödets hämmande, har Utskottet funnit de
yrkanden, som i ofvanupptagna Memorialer
innefattas, och hvilka nu tillhöra Utskottets
handläggning, hufvudsakligen kunna hänföras
till följande puncter:
1:0 Att Guld och Silfver,så väl åmilitaira
Sorn civila uniformer, må försvinna
2:0 Att indeldta Arméen på landet må
458 Besv. och Ekon. Utsk. Belänkandcn.
fa grå i stället för blå uniform, på det den dyra
blå färg. n så mycket som mb;li^t kunde sparas*
3,0 Alt för Hedervärda Bonds.Ståndet en
grå uniform måtte fastställas.
Hvad angar den i första puncten upp¬
tagna hemställan, att guld och silfver å Mi-
litaira uniformer måtte borttagae, så får Ut¬
skottet härvid erinra, att guld- och silfverpryd-
naderneå de Indeldta Infanteri-Landtregemen-
ternas uniformer under s . .are åren blifvit i
betydlig mon förmindsksde; Och då Kongl.
Map.t, genom denna formindskning, tydeligen
visat det afseende Kongl. Majrt i Nåder
täckts fästa ä Riksens Ständers härom förut
yttrade underdåniga önskningar: så anser Ut¬
skottet, att en ytterligare underdånig hemstäl¬
lan i denna del ej torde finnas vara af nö¬
den, heldst Kongl. Maj:t, i allt fa'1, lärer, i
afseende på den indeldta armeens beklädnad,
i Nåder vidtaga sådane anstalter, sorn blifva
i mindsta möjliga mon betungande; Och har
Utskottet, med anledning af väckt fråga om
mindsta möjliga förändring af redan antagna
uniformer, förut meddelat sina vördsamma
tankar rörande denna omständigfeet.
Hvad åter de civila Uniformerna beträf¬
far, så hyser Utskottet den öfvertygelse, att
de Guldbroderier, hvarmed en stor del af
dessa är smyckad, i allmänhet medföra ett
ofördelaktigt inflytande. Det är ej egentli¬
gen den kostnad, som dessa broderier till¬
skynda, hvilken bestämt Utskottets öfverty¬
gelse, ehuru denna kostnad, hvad vissa Uni¬
former angår, ej bör anses obetydlig; men
det är allmänna rösten, som allvarligt yr¬
Besv. och Ekon. Utsk. Belunkanden. 459
kar utrotandet af en öfverdrifven yppighets-
anda, och införandet af tarfliga seder; det är
nödvändigheten att ej genom den ena åtgär¬
den motarbeta den nytta, sorn man genom
en annan velat bereda: det är dessa vigtiga
skäl, på hvilka Utskottets ofvan yttrade tan¬
ka sig grundar. En prydnad, som, utan att
medföra nytta, eller vara härledd ifrån be¬
hof att representera, blifvit antagen endast
för att lysa, kan lätteligen misstänkas leda
sitt ursprung ifrån böjelse för yppighet, och
att befordra dess utspridande. Den lägre och
illa lönte tjenstemannen kunde möjligen un¬
der sin glänsande yta glömma sina små till¬
gångar, och bereda sitt ekonomiska obestånd,
genom nöjet att föreställa hvad han verkeli-
gen icke är. Afven denna möjeliga missräk¬
ning bör, enligt Utskottets tanka, förekommas,
och en anstalt upphäfvas, hvilken liksom
sanCtionerar praktbegärets fordringar. Sta-
t ns förmon torde ej i ringa nion befordras
derigenom, att hvar och en medlem iaktta¬
ger den plats i Samhället, som honom ver-
keligen tillhör, att han söker hedra denna,
och ej liker att inom gränsorna af en hög¬
re Samhällskrets, och genom dess efterföljan¬
de vinna näring för sin fåfänga. Utskottet
förmodar, att dessa anmärkningar äro så myc-
ket mindre utur sitt ställe, som de stå i när¬
maste sammanhang med de tankar, Utskottet,
rörande medlen till yppighetens och öfver-
flödets hämmande, redan meddelat; och, då
Utskottet härigenom tror sig hafva ådagalagt
det menliga inflytande, som ifrågavarande
bruk medför; anser Utskottet sig äga full an¬
45o
Besv. och Ekon. Utsk Eetänkanden.
ledning tillstyrka, det Riksens Höglofl. Stän¬
der hos Kongl. Maj.-t framföra den underdå¬
niga önskan, att Kongl. Maj:t i Nåder täck¬
tes, så mycket som möjligt, inskränka tillå-
t isen, att begagna sådana Civila Uniformer,
Som med Guld-och Silfver-broderier äro för-
Sedde.
Vidkommande den i 2-dra puncten an¬
förda motion, att indeldte Rcgementerna må
erhålla grå i stället för blå uniformer; så
får Utskottet väl medgifva, att den grå fär¬
gen skulle tillskynda mindre kostnader, men,
då häremot göres ett bi ligt afseende derpå,
att den blå i längre tider varit Svenskarnes
Nationalfärg, och att denna kanske är nöd-
dig för det prydligare utseende, som både
är uppmuntrande för Soldaten, och alltid bör
vara oskiljaktigt ifrån en Militair-Corps, så
torde Uts;cottet af sadan orsak äqa tillrä'k-
lig anledning, att ej »illstyrka bifall till den
härom gjorda moiionen.
Hvad sluteligen beträffar det i j-dje
puncten anförda yrkande, att för Bonde Man¬
det en grå uniform mätte fastställas; så, enär
någon fråga häromicke blifvit bos BondeStån-
detväc1 t, anser Utskottet sig ej skäligen kunna
meddela något tillstyrkande, eller framställa
förslag i ett ämne, som helt och håll t sy¬
nes böra bero på BondeStandets eget fria val
och godtycke. Dock varder detta allt till
Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning vörd¬
samt öfverlemnadt. Stockholm den 2:dra A-
prill 1818.
ooooooooooooooöoöäcciscMttöoööoodSKXseooQ*-*^' v<«
Serskildta Utskottets Betänkande vied upp*
lysningar om de hittills vidtagna åtgär¬
der i frågan om indragning och samman¬
slående af öfverflödiga Embeten och ca¬
ster.
H os Riksens Högl. Ständer kar Serskild¬
ta Utskottet, som fatt sig uppdraget att ut¬
arbeta allmänna grunder för indragning och
sammanslående af öfverflödiga Embeten och
Tjenster samt en förbättrad arbctsmethod, an¬
sett sig böra vördsamligen anmäla en om-tän-
dighet, som vid granskningen af de till Ut¬
skottet inkomna handlingar, rörande detta arr¬
endes hittills vunna handläggning, väckt
Utskottets synnerliga uppmärksamhet, och
hvilken synts detsamma nog vigtig att böra,
på förhand och innan Utskottet hunnit afgif¬
va sitt slutliga Betänkande, komma lill Rik¬
sens Ständars kännedom, till vinnande af det
afseende Riksens Ständer kinna finna densam¬
ma förtjena. Utskottet anhåller att, f>r mera
tydlighet skull, få aflemna fel ande korta
öfversigt af det sätt, hvarpå frågan om Em-
betens o h Tjensters lämpligare reglering
blifvit behandlad, ifrån d t den först vid 1809
och 18 to årens Riksdag väcktes, intill när¬
varande stund.
Uti den Nådiga Propositionen till Rik¬
sens Ständers Statsutskott, den 5 Juli 1809,
täcktes Kongl. Makt förklara Dess nådiga be¬
nägenhet att sorgfälligt iakttaga alla utvägar
Bihang tillRiksSt. Brot, i8*7-»8i3j o:<^e Sami. N;r 59. 60.
4Ö2 Serskildta Utskottets Betdnkandett.
till indragningar i StatsVerkets utgifter, som
vore förenliga med RiksStyrelsens tillbörliga
handhafvande, och tillika uppdraga åt Stats¬
utskottet, att uppgifva de besparingar, som
enligt dessa grunder kunna finnas nyttiga och
rättvisa; då Kongl. Majit tillika i Nåder yt¬
trade den förmodan, att vid en förbättrad
gång af de allmänna ärenderna, dessa skulle,
med lindring i Statens kostnad, kunna lika
noggrant som förut vårdas och behandlas af
färre, dock till en del bättre lönade Embets-
och Tjenstemän, än de nu antagne. Men dä
Utskottet, i anseende till de härvid erforder¬
liga många och grannlaga undersökningar
och pröfningar af Ärendernas och Verkens
beskaffenhet, ansåg sig omöjligen kunna
medhinna ett arbete af denna vigt och om¬
fattning, funno sig Riksens Ständer föranlåt-
ne att, uti skrifvelse af den 3 Januari 18x0,
i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t
måtte i nåder utnämna en Comité af nitiska,
driftiga och kunniga män, hvilka finge sig
uppdraget att, med iakttagande af de grunder,
som i ofvan högstberörda Kongl. Majrts Nå¬
diga proposition blifvit uppgifne, utarbeta
en fullständig plan i detta afseende. Tillika
beslöto Riksens Ständer att utfästa tvänne
belöningar, den ena af 500, och den andra
af 5250 R:dr, för den som uppgåfve det tjen-
ligaste proiect till reglering af arbetet inom
Rikets HofRätter, Collsgier och StyrelseVeik,
och anhöll o, att dessa pro jecter måtte få in lemnäs
till Committerade, för att af dem pröfvas och
granskas, samt, i sammanhang med Comitéens
Serskildta Utskottets Betänkande/u 463
yttrande deröfver, vid nästa Riksdag komma
linder Riksens Ständers skärskådande.
Vid föredragningen af denna Underdåniga
hemställan, den 15 Januari 1810, förklarade
Kongl. Majit sig framdeles vilja vara i Nå¬
der betänkt på att utse och förordna de-per-
Soner, hvilka skulle komma att utgöra dea
underdånigst föreslagna Comitén; och bl ef,
på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, under¬
rättelse i Tidningarne införd om de af Rik¬
sens Ständer utfästa B iöningar, med före¬
skrift, att de täflande borde, inom 1811 års
slut, insända sina skrifter under adress till
Committ crade för regleringen af dt t fullkom¬
ligaste sätt téll ärendernas behandling i Ri¬
kets Collegier och Publika verk. D.11 10
derpåfö! janda December erhöllo samtlige
Collegierne och HofRätterne befallning att
inkomma med underdåniga Betänkanden om
de utvägar, som inom dessa verk kunde vid¬
tagas till det åsyftade ändamåleta vinnande.
Sedan, tid efter annan, dessa betänkande^
hunnit inkomma, behagade Kongl. Maj;t den
4 October 1811 förordna ledamöter till den
af Riksens Ständer Föreslagna comitén, och
dertill i Nåder kalla Presidenterna i Dess
och Rikets Krigs-, Kammar-, Bergs- och Com-
mcrceCollegiér, samt Förvaltningen af Sjöä-
rerderna SiatsContoiret och Kamma*Rätten,
jemte en ledamot från hvarje CoIIegium, den
Presidenten ägde att utse; och skulle denna
Comité sammanträda under ordförande af
StatsMinistern för Utrikes Årenderra, samt
till Kongl. Maj:t i underdånighet insända
464 Serskildta Utskottets Betdnkandert.
det förslag i ämnet, Sorn sluteligen kunde
af densamma utarbetas.
Tiil Comitén öfverlemnades de från
Collegierna och Verken inkomna underdåni¬
ga yttranden, äfvensom en, till föl je af Kun¬
görelsen i tidningarr.e insänd prisskrift, hvil¬
ka handlingar blefvo af Committerade gran¬
skade, hvarefter deras underdåniga Betänkan¬
de, den 2 Maj 1812, afgafs samt den 12 på-
följande Juni i Nåder meddelades Rikets då
församlade Ständers Statsutskott.
De uti Coniitén förde Protocoll, hvaraf
Serskildta Utskottet haft del, synas, äfvensom
sjelfva Betänkandet, ådagalägga, att de flesta
af Committerade hyst den öfvertygelse, att
någon hufvudsaklig förändring i allmänna
ärendernas behandlingssätt icke’ kunde till¬
styrkas, och att Collegiernas samt Embets-
verkens bibehållande i deras dåvarande skick
vore i Grundlagen fdrsäkradt. Det lär haf¬
va varit af sådan anledning, som Committe¬
rade s hela åtgärd stadnat i föreslående af ett
eller annat Contoirs eller Departements flytt¬
ning från ett Collegii in«pection till ett an-
uats, samt någon obetydlig indragning vid
vissa Verks personal, hvarmed doclt i hufvud-
saken föga eller intet kunde sägas vara vunnet.
Sedan Riksens Ständer vid 1812 års Riks¬
dag erhållit kännedom af detta förhållande,
funno de sig föranlåtne att, på sätt deras
underdåniga skrifvelse af den 24 Juli samma
år utvisar, till Kongl. Maj:t underdånigst
hemställa, att, då Committerade saknat både
tjd och ledighet ifrån andra Embetspligter,
Serskildta Utskottets Bctänkanden. 465
för att kunna ingå i den utförligare behand¬
ling af sitt uppdrag, som ämnet fordrat, en
serskild Comité, till utarbetande af en full¬
ständig plan för en enklare, säkrare och mind¬
re kostsam förvaltning af Rikets allmänna
ärender, samt en rutgående dertill nödig
granskning och utgallring at utkomna mån¬
gahanda, mer och mindre till tidehvarfvet
lämpeliga ekonomiska författningar, och der¬
ibland äfven bestämmandet af gränsen för de
juridiska och ekonomiska angelägenheterna,
måtte tillförordnas, bestående af några, om
de åtskilliga StyrelseVerken kunniga och i
allmänna hushållningen erfarna män, hvilka
skulle äga att, utan hinder af gällande lagar
och författningar, föreslå sådana ekonomiska
stadganden, samt den ordning för de allmän¬
na ärendernas handläggande i dessa delar,
som med Rikets närvarande skick och för¬
hållanden kunde instämma, hvarjemte Rik¬
sens Ständer för verkställigheten häraf hade
beslutat, att till påföljande Lagtima Riksdag
för i fråga varande behof anordna 5000 Rd.
med underdånig anhållan, att, i händelse
denna summa i ke skulle vara tillräcklig,
Kongl. Maj t täcktes af öfverskotterna på in-
konxst-titlarne förskjuta medel härtill.
Öfver denna underdåniga hemställan,
samt hvad Riksens Ständers Skrifvelse i öf¬
rigt innehöll, behagade Kongl. Majrt i Nåder
höra StatsBeredningen, som, enligt hvad dess
till S rskildta Utskottet nu mera öfverlemna-
de underdåniga Utlåtande innehåller, fann,
genom det gjorda penninge*anslaget, utväg
466 Serskildta Utskottets Betänkanden.
vara för Kong!. Maj t beredd, att till den fö¬
reslagna Comitén, lika med hvad i afseende
på LagComitén ägt rum, kalla och belöna
skickliga män, äfven från Landsorterna; och
trodde StatsBeredningen någon annan inslru-
ction icke böra ti! 1 en början lemnäs Gom*
mitt"råd?, ån att, efter öfverläggning med
1,3 C ■ altéen, så vidt ske kunde, föreslå grän¬
sen emelian de juridiska och ekonomiska
angelägenheterna, samt i öfrigt til! Nådig
pröfning uppgifva Förslag till förändring i
Rikets Styrel verk, och den plan, efter hvil¬
ken Corn mi i terade an så ge ett ekonomiskt
Lagverk böra utarbetas, och de grundsatser,
som dervid forde följa , för att vinna det
dermed päsvftade stora och vigtiga ändamål.
Vid föredragningen häraf, förklarad* Kongl.
Makt, på sätt. D*ss Nådiga Bref till Stats-
Beredningen af den 3 December 1812 inne¬
håller,Sig Framdeles ?• iIja vara betänkt pä att
förordna den af Riksens Ständer föreslagna
Comité och dertill irtnäm a Ledamöter, hvil¬
ket likväl icke vunnit nå,von verkställighet
innan Riksdagen år 1815 inföll, då Riksens
Ständer åter förnyade sin u derdåniga anhål¬
lan om den of a föreslagna Comiténs förord,
nanda, i ändamnl, som ordin lyda uti Riks¬
dagsbeslutet: att utarbeta förslag till en all¬
män ny reglering af Statens Embeten och
Tjenster, Tjänsters indragande, Tjenstemän-
nens löningssätt och pensionerande samt be-
fordringslagarnes förbättring. Då Riksens
Ständer härmed trodde sig böra förena den
önskan, att Comitén icke mätte komma att
Serskildta Utskottets Betänkanden. ifij
bestå af blott Embetsman, som Kongl. Maj:t
i Nåder förordnar, utan ock af Riksens Stän¬
ders Ledamöter, dem de sjelfve dertill utse
bland sina Fullmägtige i Banken och Riks-
gäldsContorot, en af hvart Stånd från hvar¬
dera Verket; så blef äfven Riksens Ständers
förordnande härom i RiksdagsBesIutet inta¬
get, med tillägg att Riksens Ständer, till
kostnadernas bestridande för arbetet, och ut-
gifvar.de på trycket hvart halft år af det
förslag, denna Comité komme att utarbeta,
jemte dertill hörande handlingar, intill nu
inträffande Riksdag, då Riksens Ständer skul¬
le sig deröfver yttra, anslagit 5000 Rd. år¬
ligen, hvilka borde afsättas och Comitén o-
förryckte tillhandahållas.
Hvad i anledning af dessa Riksens Stän¬
ders hemställningar och beslut intill närva¬
rande stund blifvit åtgjordt, består deruti,
att Kongl. Maj.t, den 24 Januari 1816, i Nå¬
der förordnat Ofver-Directeuren Rönbeck
att företaga åtskilliga för nödiga ansedde
förberedande undersökningar, med honom i
dess Instruction gjordt föreläggande, att en
gå*g hvarje Qvartal uppvisa sitt arbete för
en granskande Comité, den Kongl. Maj:t
förklarade sig framdeles vilja utnämna; och
bar bemälde ÖfverDirecteur, den 5 Juni
1817 erhållit Nådigt tillstånd, att utse och
sig till biträde antaga en skicklig person, som
af de medel, Riksens Ständer i ofvanberör-
de måtto anslagit, komme att åtnjuta ett år¬
ligt arfvode af 250 Rd.
Då, enligt hvad tillförordnade Stats-Se-
ereteraren för Kongl. Kammar Expeditionen,
g4<5 Serskildta Utskottets Betänkandem
Herr Friherre Ehrenborgh, till Utskottet
skriftligen förklarat, desse äro alla de åt¬
gärder, som blifvit i ämnet vidtagne, men
Riksens Ständers vid flera Riksdagar yttrade
och förnyade önskan om en allvarsam och
driftig behandling af denna aldraförst af
Kongl. Maj:t väckta oell till Riksens Stän¬
der Nådigst öfverlemnade fråga, synbarli¬
gen finnes derigenom icke hafva skridit när¬
mare sin uppfyllelse, heldst den arbetsord¬
ning. som uti der Nådiga Instru tionen blif¬
vit OfverDirectcuren Rönbeck föresferifven,
tyckes, äfven med den bästa vilja och ar¬
betsförmåga, fordra en längd af år, för att
medföra något användbart resultat, och be¬
rna! de ÖfverDirecteurs af Utskottet gerna
xättvisade moda icke ännu kunnat verka ens
den aflägsnaste fördel, då det redan färdiga
arbetet icke kunnat, efter föreskrift, till all¬
män känn dom genom trycket ku göras, i
brist på den granskande åtgärd, sorn skulle
tiMkomma den hittills icke förordnade Co-
mitén; så har Serskildta Utskottet, som af
de erhållna Handlinrarne m d underdånigsta
erkänsla inhemtat, huru Kongl. Maj t flere
gånger förklarat sig sinnad att, genom Co¬
mité ns tillsättande, i Nåder gå Riksens Stän¬
ders billiga önskan till mötes, icke kunnat
annorstädes söka anledningen dertill, att den¬
na Kongl. Maitts Nådiga afsigt, äfven efter
1815 års Riksdag, föj blifvit ouppfylld, än
i föl ande med Expeditionssättet af Riksens
Ständers då fattade beslut, rörande lönetill-
ökuingen för penninge-lör.tagaade Civila Em-
bets- och Tjenstemän, inträffade förhållande,
Serskildta Utskottets Betänkanden. 469
Dä vid sistnämnda års Riksdag, uppå
aF Kongl. Majit derom gjord Nådig Propo¬
sition, StatsUtskottet, uti Betänkande af den
27 Juni, föreslog för Civila Embets- och
Tje nstemän en sådan tillökning i deras otill¬
räckliga pennir.gelöner, som ansågs i någon
nion svarande mot tidernas förändrade skick,
förklarade Utskottet att: ”då Kongl. Majit”,
enligt hvad den Nådiga Propositionen inne¬
höll, ”vöre beredd att, så vidt möjligt vore,
genom jemkningar i det hela och en för¬
bättrad organisation, söka vinna ändamålet,
samt den vid 1809 och 1810 årens Riksdag
ifrågasatta reglering af Styrelseverken uti
dess åtskilliga grenar, om verkställigheten
hvaraf, genom en serskild Comité, Riksens
Högh Ständer jemväl, både vid 1812 års och
då påstående (1815 års) Fviksdag, funnit sig
böra i underdånighet anhålla, komme att om¬
fatta alla frågor om Verk?ns oell Lönings-
Staternas förändring; så hade Utskottets åt¬
gärd då hvarken bort eib r kunnat sträckas
längre, an att föreslå den tillökning å förra
Statsanslagen, som i atel lertid vöre nödvän¬
dig och Statens tillgångar funnes medgifva,”
med tillägg af följande mening :
”Men hvilken tillo knins sålunda endast
kan blifva -provisionel intill nästa Riksdag;
hvar förinnan Förslaget till berörde reglering
komitier att utarbetas."
Detta StatsUtskottets Betänkande blef
den 2 Juli af Prest- och BorgareStånden, den
9 af BondeStåndet och den 17 i samma må¬
nad af Ridderskapet och Adeln bifallet, hvar-
470 Serskildta Utskottets Betänkanäen,
vid BondeStåndet gjorde det tillägg: ”atthos
Kongl. Maj:t skulle i underdånighet anhållas, det
den af Ri sens Ständer beslutna Comité till
reglerande af Statens Embeten och tjenster,
genast måtte sättas i verksamhet, och att
denna reglexi. g matte ske, innan den blifvan¬
de löntillökningen tagit sin böljan”.
Vid jemföreisen imellan dessa Riksens
Ständers beslut och den om löntillökningen
afgångne underdåniga skrifvelse af den ag
Juli samma år, uppdagas den väsendtligt o-
likhet, att det uti StatsUtskottets bifallna Be¬
tänkande gjorde förberörda tillägg icke finnes
pa nå got satt uti samma skiifvelse omfövmäldt,
och således förblifvit Konni. Maj:t obekant.
Detta allt har Serskildta Utskottet ansett
sig böra vördsatnligen anmäla, på det Rik¬
sens HögloJfl. Seander, om de så nödigt
pröfva, må i unna vidtaga den utväg, att an¬
tingen med antagande af den Proposition,
som Kongl. Maj t lill 1809 års Statsutskott
gjort, Sjelfva, genom sina egna medlemmar,
låta utarbeta ett förslag i detta ämne, för att
derefter till Kongl. Majits Nådiga pröfning
öfverlemnas, eller ock, med anledning af of-
vannämnde uteslutna viikors anmälande,
hos Kongl. Makt anhålla om Comiténs sna¬
ra tillsättande, hvaruti Riksens Stän¬
ders Ombud äfven böra deltaga; på det något
hinder ej må möta för den provisionelia
Lönetillökningens vidare fortfarande.
De allmänna giunder, som Utskottet fram¬
deles kommer att uppgifva, kunna derefter
aflemnas till den Comité, som antingen af Kongl.
Majit eller Riksens Höglofl. Ständer tillsattes.
Serskildta Utskottets Betcinkanden.
Den serskilda mening, som af Utskot¬
tets Ordförande, Herr Friherre eif Wetterstedt,
blifvit yttrad, varder genom ProtocollsUtdrag
härjemte bifogad. Stockholm den 2 April 1818-
På Högi. Ridderskapet På Högv. PrestStån-
och Adelns Ledamö- dets Ledamöters
ters vägnar. -vägnar.
Eric af Wettterstedt. E. A. Almquist.
På Vällofl. BorgareStån- På Hsderv. Bonde-
dets Ledamöters Ssändets Ledamö*
vägnar. ters vägnar.
Jac. Linström. Eric Ericsson.
> J. C. Askelöf. .
Utdra" af Pr otocollet, hållet i Riksens Stän¬
ders Serskildta Utskott Torsdagen den 2
A pr ill 1818.
S. D. J-^å Herr Borgmästaren Holms, se¬
dan den 23 Mars hvilande motion om en
serskild skrifvelse till Riksens Ständer, hvar¬
uti, jemte berättelse om den handläggning
frågan om Embetens och Tjensters lämpli¬
gare reglering hittills vunnit, anmälan skulle
göras om den befunna olikheten emellan
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Majrt, af den 23 Juli 1815, och det
till grund för densamma antagna Stats Ut¬
skottets Betänkande, af den 27 förutgående
Juni, rörande Lönelillökning för Civila Em-
bets- och Tjenstemän, till afgörande före-
472! Serskildta Utskottets Betänkande!!.
tom, uppläste Herr Friherren och Ordföran*
den ett så lydande anförande :
”För min del Finnér jag ingen skiljak¬
tighet, utan tvärtom en fullkomlig enstäm¬
mighet emellan Riksens Höglofl. Ständers
StatsUtskotts, under den 27 Juni 1815, af-
gifna Betänkande, angående tillökning i Ci¬
vila Etnbets- och TjenstemannaCorpsens löne¬
villkor, och Riksens Höglofl. Ständers, i an¬
ledning deraf, den 25 derpå följande Juli till
Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse.
Uti det förra liar Höglofl. Stats Utskottet
förklarat, att, som en närmare reglering om
det nödiga Émbets- och Tjenstemannaanta-
1 et i Rikets serskildta Styrelseverk vore satt
i fråga, och äfven redan under utarbetning,
men Utskottet ansåg den föreslagna Löne-
tillökningen i högsta måtto billig och nöd¬
vändig, måste Utskottet, till grund för den¬
samma, följa gamla löningsstaten, hvilken
tillökning således blefve provisionel!, intill¬
dess regleringen nästa Riksdag, som då trod¬
des inträffa den 15 Januari 1820, kunde va¬
ra fullbordad, men utan att Utskottet häftat
något förbehåll, att Lönetillökningen skulle
upphöra, i fall merberörde reglering då ej
vore färdig.
Likaledes hafva Riksens Höglofl. Stän¬
der i ofvanberörde deras underdåniga skrif¬
velse, jemte erkännande, både om rättvisan
och behofvet af den föreslagna Löneförhöj¬
ningen, densamma till det belopp, Höglofl.
Stats Utskottet föreslagit, ovillkoiligen gillat,
ochjemväl beslutat, att den ifrån 1816 års
Serskildta Utskottets Ectänkanden. 473
början skulle komma samtelige vederböran¬
de tiLl godo, samt till denna Lönetillökning
nödiga medel anslagit.
Någon origtighet med Expeditionen af
detta Rikets Högiofl. Ständers beslut, äger
således icke rum, och står ännu mindre att
förena hvarken med 72 §. Riksdagsordningen,
eller med det förtroende och den aktning,
Riksens Högiofl. Ständers, af Landtmarskalk©!!
oell Talemännen underskrifna Expeditioner
böra äga.
Jag för min del afstyrker derföre, att
Riksens Högiofl. Ständer, innan några grun¬
der för t jenstindragningar hunnit af Utskot¬
tet utarbetas, må med någon motion härom
besväras, emedan den icke angår det ämne,
Serskildta Utskottet egenteligen tillhörer, el¬
ler kan tjena till mindsta nytta och upplys¬
ning för Högiofl. StatsUtskottet, hvilket
aldrabäst Länner ofta berörde dess tillstyr¬
kande af den 27 Juni 1815, och äfven satt
i verkställighet hvad Riksens Högiofl. Stän¬
der derom beslutit.” Ut Supra.
e
Ex. Protocollo.
J. C. Askelöf.
oooaQooca
474 Ben. och Ekon. Utsi. Betänk enden .
Rikets Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomiutskotts ytterligare Utlåt an-
de om yrkad befrielse för gifta personer
fran Beväringsskyldighetqn.
1 ill Riksens Hoglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskott har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln återremitterat Ut¬
skottets uti Memorial af den 36 sistiidne Ja¬
nuari afgifna Betänkande, angående den af
Herr Eberhard Munch af Rosenschöld yrka¬
de befrielse för gifta personer från Bevä-
rings-skyldighetefij hvarvid Anmärkningar
blifvit gjorda af Herrar Munck af Rosenschöld
och Carl Ulric Nauckhoff, hvilka bägge an¬
sett de piigter, som den gifte mannen har
att uppfylla emot maka och barn, böra med¬
föra rättighet för honom till befrielse från
Beväringsskyldighet, eller att han, efter Herr
Nauckhoff s tanka, åtmindstone borde uppflyttas
i den 5:te Classen, såsom den der till Fä¬
derneslandets försvar sist uttages; hvaremot
Herrar Grefvartle Carl Stellan Mörner, Ja¬
cob Melcher Spens och Albrecht von Lan¬
tingshausen samt Friherre Thure 'Drufva och
Herr Gustaf af Brinkman på flere anförda skai
ansett Utskott ts Betänkande böra bifallas.
Utskottet får i anledning häraf förklara,
det Utskottet anser sig icke böra afvika från
den antagna oell gällande grundsats, att så
väl den gifte, sorn den ogifte bör deltaga i
Fäderneslandets försvar, enär hans ålder och
krafter sådant medgifva; Och att denna tan¬
ka äfven är den hos piuraliteten af derespectiva
Besv. och Ekon. Utsk. Betänka/idén. 475
Riks Stånden allmänt rådande, det bevises
dermed, att Högvördige Pre t-Ståndet, Val¬
löf!. BorgareStåndet och Hedervärda Bonde-
Ståndet enhälligt; bifallit Utskottets nu ifrå¬
gavarande Memorial. Stockholm den 5 Aprill
1818.
N:r 82.
Rikets Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi Utskotts Ytterligare Utlå¬
tande om upphörande i vissa fall af Dy-
keri-och Bergnings-Compagniets befatt¬
ning med strandadt skepp och gods.
1 anledning af de hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln utaf Herrar Hans Blomstedt och
Ingemar August Ankarsparre gjorda an¬
märkningar vid Riksens Högloft. Ständers
Allmänna Besvärs*och Ekonomi-Utskotts den.
io:de sistlidne Februari afgifna Betänkande
rörande hagan om upphörande af Dykeri-och
BergningsCompagniets, befattning med Skepp
och Gods, då skeppet i Lotsmans Farvatten
af Lotsen sättes på grund, har nämnde Be¬
tänkande blifvit till Utskottet återremitteradt,*
hvarvid Utskottet inhemtat, att Herr Blom¬
stedt hemställt, det matte uti den meningen
i Utskottets Betänkande, hvarest förekommer
Ordet Svenska Fartyg, uteslutas Ordet Sven¬
ska, och således Dykeriets befattning eller så
kallade hjelp, enär den är öfverfl dig, inskrän¬
kas och upphöra, afven i anseende till Andra
Best), och Ekon. Utski Betänkanden,
Nationers fartyg, och att meningen af Lots»
mans farvatten måtte närmare bestämmas ge¬
nom en sådan Redaction: upphäjvande af
Dykeriets befattning med sådana Fartyg, sorn
under segling och kryssning långs Svenska
kusten, på längre eller kortare distance från
densamma, eller under lotsning eller i Lots-
mansfarvatten komma på grund; hvarjemte
Herr Blomstedt serskildt anliåUit, att vid
framställningen af Riksens Ständ rs under¬
dåniga önskningar i detta ämne, äfven måtte
fogas det tillägg, att, vid O tioyens slut,
Dykeri-Inrättningen, såsom Bolag, och sådan
den nu är, måtte till kraft och verkan upp«
höra.
Såsom utlåtande häröfver får Utskottet
vördsamligen anföra, det Utskottet så myc¬
ket mindre är i tillfälle att tillstyrka bifall
till hvad Herr Blomstedt i ofvanberörde måt¬
to föreslagit, som sådant icke äger någon
direct gemenskap med den motion af Herr
Eckhoff, hvilken föranledt Utskottets nu ifrå¬
gavarande Betänkande5 och som för öfrigt re¬
dan är a£ de trer.ne andra Respectiva Riks-
Stånden oförändradt antaget och bifallet.
Stockholm den. 3. Aprill 1818.
N:r 83*
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi Utskotts Betänkande i an¬
ledning af åtskilliga väckta motioner och
gjorda Förslag, om vidtagande af nödiga
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
’’åtgärder till förekommande af Värf-
"vade krigsmäns permitterande och kring-
’’vandrande i landet, samt upphörande
''af Handtverks-Gesällers lika beskaffade
''vandring från den ena Staden och Qr~
"ten i Riket till den andra."
Från Vällofl. BorgareStåndet och Hög-
vördige PréstStåndet hafva i des a ämnea
blifvit till Utskottet remitterade:
1:0 Memorial af Herr Lagmannen , G.
Kjellander, hvaruti anfores, hurusom i Lands¬
orterna nog allmänt skall klagas deröfver, att
VoJontairer från Regementerna uti Carlskro¬
na, äfvensom Soldater frän andra Regemen¬
ten, permitteras till och med på år till nå¬
got visst Län, Stad eller Socken, utan före¬
skrift af någon sysselsättning och med den
enda för dem uppgifna anledning, att besöka
sin hemort, hvarefter sådaae personer, oftast
halfnakne, drifva omkring i landet och, då
sällan något arbete vågar dem anförtros, up¬
pehålla lifvet genom hvarjehanda illgrepp,
stölder och nidingsverk, derom Domstolar-
nes ransakningar skola bära vittnesbörd, i an¬
seende hvartill Herr Kjellander framställt den
önskan, att, i händelse ofvannämnde personers
permitterande skulle utgöra någon beräk¬
nad lön eller inkomst för vederbörande Che¬
fer, en motsvarande ersättning af Staten då
måtte dem bestås, emot det att landet blef-
ve förskonadt från dessa kringvandrande krigs,
iBihang till RiksSt. Fröt, i8X7-r8ig, 8^* Sami. N.rGi. 6a
48» Best), och Ekon. Utsk. Bctänhanden.
män5 och, skulle åter sådane vara utöfver be«
hofvet antagne, så kunde antalet mindskas till
det nödvändiga.
2:0 Memorial af Herr Lectorn och Pro¬
sten Per Arenander, hvaruti, efter gjord fram¬
ställning om fördelarne och nyttan af de för¬
fattningar, som blifvit vidtagne till förekom¬
mande af Tiggeriet utaf orklösa fattighjon,
öfverklagas de olägenheter, hvilka i hög grad
skola tillskyndas Invånare pä Jandet derige¬
nom, att Handtverks-Gesäller och permittera-
de Krigsmän kringstryka utan bestämda än¬
damål, krigsmännen ofta åtföljde af Hustrur
och Barn i det mest torftiga och utblottade
tillstånd, under hvilka vandringar en del af
dessa personer nied häftighet, roen andre åter
med pock och hotelser fordra af Allmogen
och den enfalldigare icke blott föda, utan ock
penningar, hvilka gåfvor det icke skall vara
rådligt att neka dem, i synnerhet då flere så-
dane gäster förenat sig i ett sällskap. På
detta sätt underhåilne af allmosor ofta under
hela året, skall det jemväl icke sällan inträf¬
fa, att, dä den permitterades Pass är stäldt
till någon viss af honom uppgifven Socken,
der han är född eller fordom vistats,och hvar¬
est han följaktligen anser sig berättigad att
under perniissionstiden uppehålla sig, han
omsider blifver Socknens fattigvård till tunga
och i det tillståndet kringsprider sjukdomar
och laster samt stundom utöfvar de grofvaste
brott. Till förekommande af detta nornadi-
gka lefnadssätt, som i ungdomsåren skall
grundlägga sede-förderf, oduglighet och olust
B«V. och Ekon. Utsh. Betclnkanden, 431
Vid arbete under de kommande, och b varige¬
nom ej allenast flere tusende dagsverken sko¬
ja för fäderneslandet gå förlorade, utan ock
allmänheten vara nödsakad underhålla unga,
arbetsföra lättingar, de der frånrycka och för-
mindska för den verkligt tor lige det bröd,
som han bättre behöfver, föreslår Herr Le¬
ctor Arenander', att en förändring i skrå-för-
fattningarne måtte göras, genom hvilken
Gesäller borde förbindas, att 1 ngre qvarblif¬
va på de verkstäder, d«r de antoges, och att
mera arbeta, än vandra- a i t värfvade krigs¬
män måtte på stället sysselsättas och använ¬
das till nyttiga arbeten, dä de äro ledige
från tjenstgöring; att vederbörande Chefers
permitterings-rätiighet ins vänkes, och att
vissa föreskrifter vid utfärdande af Pass be¬
stämmas.
5:0 Memorial af Herr Prosten P. Fri¬
man, som förenat sig med hvad af Herr Le¬
ctor Arenatider i ofvanberörde måtto blifvit
yttradt, men derjemte tillstyrkt, det måtta
hos Kongl. Maj:t en sådan författning i un¬
derdånighet föreslås, hvarigenom för«am!in-
garne tillerkändes rättighet, att blifva hörde,
innan Befälet för värfvade Soldaten finge ut¬
färda Permissions Pass ; äfvensom Herr Pro¬
sten ansett permitterad© Soldater höra vid
bort- och återgåendet vara för edde med Mar-
cheroute och traktamente efter Tägordnin-
gen.
4:0 Utdrag a? HögvördigaPrest-StåndetsPro-
tocoll för den 23 och 30 sistlidne December,
innehållande anföranden af Pierr Biskopen
482 Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden.
Doctor Faxe, Herr Prosten Billdahl, Herr
Prosten Doctor Stenhammar och Herr Pro¬
fessorn Doctor Vijkman.
Herr Biskoppen Doctor Faxe har besvä¬
rat sig öfver de olägenheter, som. landsbyg¬
den i Skåne skall, framför andra, få vidkän¬
nas genom permitterade Soldaters kringstry¬
kande med Hustrur och Barn och ohöfliga
påfordrande af gåfvor utaf säd och matvaror,
hvilka ofta skola utgöra ett större belopp,
än som för Socknarnes egna fattiga årligen
erfordras,
Herr Prosten Billdahl har anfört ett
exempel derpå, att, sedan värfvad. Soldat gift
sig inom den församling, der han under per¬
missions-tiden uppehållit sig, och sedermera
tagit Hustrun med sig till Garnisons-orten,
hvarest han efter några års förlopp genom
döden afgått, hans Enka med 4. barn uti ett
alldeles utblottadt tillstånd blifvit förpassad
till hemorten, och den församling, der hon
var född, för att med husrum och underhåll
förses; och, då besvär deröfver hos Konun¬
gens Befallningshafvande blifvit anförde samt
Enkan med Barnen återsände till Garnizons.
orten, att der qvarstadna och vårdas, hade Kongl.
Maj.'ts och Rikets KamtnarCollegium, uppå
deröfver anförda klagomål, medelst utslag
förklarat, att Garnizons-orten icke kunde för¬
bindas försörja Enkor och barn efter aflidna
värfvade Soldater, utan borde sådant ske i
den ort, hvarest Enkan var född och sin
mesta tid vistats. Denna tunga har Herr Pro¬
sten ansett böra upphöra och permissions-rät-
Bcsv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. 4(33
tigheten inom värfvade Arméen följaktligen
inskränkas.
Herr Doctor Stenhammar har gjort åt¬
skilliga anmärkningar emot obehörigheten
af handtverksarbetares kringstrykande 5 till
förekommande hvarafjHerr Doctorn föreslagit, ,
att ingen sådan person må äga rättighet öf¬
vergifva den Stad, der han på verkstad blifvit
antagen, utan så vida han gitter med bevis
styrka, att han lega och skjuts elier åtmind-
stone tillräckliga underhålls-penningar för
rese-tiden erhållit af den nya Husbonden, ge¬
nom hvilken ordnings införande en verklig
båtnad förmodades böra uppkomma för Handt-
verkerierna, der hvar och en desto samvets¬
grannare måste vinnlägga sigom flit och trohet
i sin tjenst, ju större han funne sitt ©get äf¬
ventyr, i händelse han genom lättja, vårds¬
löshet, sturskhet eller fylleri skulle råka för¬
verka sin Husbondes aktning och tillgifven¬
het.
Herr Doctor yijkman har till älla de¬
lar förenat sig med Herr Doctor Stenham¬
mar och för öfrigt tillagt, såsom ett, i Herr
Doctorns tanka, säkert botemedel emot Ge¬
sällers sysslolösa kringvandrande och pockan¬
de hellande, samt derunder någon gång bi¬
dragande till Veneriska smittans utbredands
på landet, det måtte handtrérksgesäller hä¬
danefter varda satte under Tjenstehjons-stad-
gan och förpligtade, att tjena halfva eller hela
året ut, utan att. såsom nu sker, löpa Landet
kring, och blifva för det allmänna en betun¬
gande och tärande i stället för en närande
484 Eesvt och Ekon. Vilk. Blänk anden,
meälem.
Detta allt bär Utskottet tagit i öfvervägan¬
de; Och, hvad forst engar frågan om inskränk¬
ning eller upphörande af permittrrings-rät-
tigheten vid de värfvade Regeunenterna; sa,
ehuru Utskottet nogsamt har sig bekant, att
ett alltför vidsträckt begagnande af en sådan
rättighet medfört flera olagenheter för detri»
som bo p^ landet, och i synnerhet nätä in¬
till Garnizotis.orterna eller vid stora Lands¬
vägen, anser Utskottet likväl samma rättighet
icke böra eli r kunna upphöra, emedan den
e allenast blifvit af Kongl. Majit i Nåder
tilläten, utan ock de värfvade Regtmenternas
bestånd derpå för* någon del beror, i så måt¬
to, som det nästan skulle blifva omöjligt att
vid nämnda Regementer erhålla någon väl
fräjdad Soldat, om i :ke denne ägde det hopp»
att få permission och att under Capitulations-
tiden få besö .a sina anhöriga och vänner i
den ort, hvari rån han kommit. Da i of"
vanl erörde arseende öfverklagade olägenheter
3 ra iraellertid rudan blifvit i betydlig nion
tnindskade, sedan Kongl. Ma it genom nådiga
Genera! Ordres af den 26 April 1817 befallt»
det vederbörande Regements befälhafvare sko¬
la noga vaka deröfver, att ej annat än väl-
frägdadt Manskap må från Garnizons-tjenst-
göring parmitteras, och att lie gifte Soldater-
ne i möjligaste måtto qvarhållas till ständig
Garnizons tjenst. Dock, sorn derigenom icke
upphört de för Städerna och Landet besvä¬
rande omständigheter, som uppkomma i syn¬
nerhet deraf, att permitierade Soldater icke
Besv. och Ekon. Utks. Bctänkanden. 485
äro förbundne, att under permissionstiden
hafva något serskildt försvar, utan äga frihet
att uppehålla sig hvar som heldst å den ort,
dit de äro permuterade, och att jemväl med¬
taga deras Hustrur och Barn, hvaraf följden
ofta blifvit, att alla dessa permissioner omsi¬
der kommit att ligga den Stadens eller För¬
samlingens fattigvård till last, der de någon
tid fått uppehålla sig, så har Utskottet an¬
sett sig böra föreslå:
1:0 Att värfvad Nummer-karl, som till
någon viss stad elier socken permitteras, bör
genast för Pastor nå stället uppvisa sitt Pass
eller Permissions Sedeloch sednast inom åt¬
ta dagar efter ankomsten till församlingen
hafva förskaffat sig försvar hos någon inom
Församlingen godkänd person, hvilken ä
näst derefter infallande Söndag bör sådant
Församlingens Ledamöter tillkännagifva ;
hvarefter den sålunda försvarade karlen icke
får under permissions-tiden öfvergifva sin
Interims-Husbonde förr, än karlen kan visa,
att han erhållit ett annat lika godkändt för¬
svar; och detta allt vid äfventyr för karlen,
att, oaktadt sitt pass eller permissions-sedel,
genast gripas och återföras till Regementet.
2:0 Att, om värfvad Nummer-karl skul¬
le under permissions-tiden få afsked eller
blifva utur Compagniels Rullor utstruken,
han icke bör få qvarstadna i den församling,
der han då vistas, utan så vida församlin¬
gens Ledamöter dertill samtycka ; äfvensom
att en afskedad eller utstruken Nummer-karl,
sorn tjenat vid Värfvadt Regemente, icke bör
esv. och Elion. Utsk. Betdnkanden.
få försändas eller förpassas till någon viss
Stad eller Socken, utan qvarstadna der han
såsom Krigsman sist varit skrifven, så framt
icke församlingen bifaller hans emottagande,
hv ilken Regel Utskottet tillstyrfeer böra få gäl¬
la jemväl i afseende på sådana karlars Hustrur
och Barn samt Enkor, de der äfven under kar-
larnes Permissions-tid icke böra få medfölja
till permissions-orten, utan dertill f ont af
försatt. lin gen letnnadl bifall, på sätt och i den
ordning, som Kongl. Kungörelsen af den 5
December 1788, samt Kongl Förordningen
af den 27 Fcbruarri 180j. förekrifva.
5:0 Att, då genom redan utfärdade för-
fattningar är fore«kuiVet, det uti Soldaters
Pass eller permissions-sedlar bör utsättas kar¬
lros fi a d och uppförande uti Garnizons-01-
ten, samt att han bör förse sig med bevis af
P ester-kapet, huru hon uppfört sig i den
församling, der han under permissions-tiden
vistats, det jemväl bör åligga den, som Per-
sxsissions-sedeln utfärdar, att deruti förelägga
karlen viss bestämd lid och väg för bort-och
återgåendet, vid äfventyr att, i händelse af
öfverträdelse deremot, genast gripas och till
Regementet återföras.
Skulle Riksens Höglofl. Ständer finna
för godt att gilla och antaga hvad Utskottet
sålunda föreslagit, och underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj :t i följd deraf komma att
afgå ; så torde dervid tillika fogas den un¬
derdåniga anhållan, att Kongl. Maj:t i hela
vidden af detta ämne täcktes i Nåder vidta¬
ga sådana åtgärder, hvilka, med bibehålla*!-
B esil. ech Elion. Utsk. B et änkan c!en. 48 7
de -af de värfvade Regementernas Permitte-
rings-rättighet, lära i möjligaste matto un¬
danrödja de olägenheter för Landets Invåna¬
re, hvaröfver man klagat.
Vid; ömmande åter Handtverks-Gesäller;
så, emedan detta ämne har ett oskiljaktigt
sammanhang med den hos Lag- och Ekono¬
miutskotten redan handlagde och till Rik¬
sens Höglofl. Ständers afgörande öfverlemna-
de fråga, angående en Allmän Näringsfrihet;
ty anser Utskottet det skola blifva utan än¬
damål, att afgifva något serskildt utlåtande,
rörande den af HandlverksGesäller hittills
begagnade frihet, att hvad tid som heldst
på året få flytta från den ena Mästaren och
Staden till den andra. Dock varder detta
allt vördsaniligen öfverlemnadt till Riksens
Höglofl. Ständers närmare ompröfning. Stock¬
holm den 5 Aprill 1818.
N:r 84-
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomiutskotts Utlåtande, i
anledning af gjorda anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, rörande väckt
motion om Vestmanlands Regemen¬
tes befrielse' frun ArbetsCommendering
vid Gotha Canal•
Höglofl. Ridderskap^! och Adeln har till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet ä-
488 -Eesv. och Ekon. TJtsk. Betänkandeni
terremitterat Utskottets Betänkande af den
17 sistlidne Januari, rörande den af Riksdags-
fullrr.ägtigen för Siende och Tuhundra Hära¬
der i Vestmanlands Län, Joli. Magn. Vessing,
m. fl. gjorde begäran, att Vestmanlands Re¬
gemente måtte befrias från att blifva com-
menderadt till arbete vid Götha Canal; vid
hvilket Betänkande anmärkningar blifvit
gjorde af:
1:0 Herr Grefve Johan Henning Gyl¬
lenborg, sorn ansett Utskottet hafva bort
upptaga och vederlägga de Författningars fö¬
reskrift, hvilka tala för den yrkade befriel¬
sen; heldst 70 §, uti Kongl. Resolutionen af
år 1766 på Allmogens Besvär innehåller, att
ingen uppbudning af soldater får ske till en¬
skildt arbete eller enskilda personer till nyt¬
ta, hvilket ock i förra Resolutioner vore ut-
tryckeligt förbudet, och Kongl. Reglementet
af den 11 April 1810 för Götha Canal icke
heller bestämdt föreskrifver arbetsskyldighet
af Kronans indeldta manskap vid nämnde
Canal; hvarförutan Herr Grefven såsom orig¬
tigt anmärkt, att Utskottet yttrat sig, det den¬
na fråga icke annorlunda än soia comman-
do-nuU vore att anse; hvaraf således skulle
följa, att Utskottet funne en annan tillämp¬
ning af Grundlagen i detta afseende böra
vara, än Konungen sjelf i Nåder funnit, enär
Dess Nådiga Befallningar om indelda solda¬
ters arbeten vid Götha Canal utfärdas genom
vederbörande Expeditioner i vanlig Embets-
väg, men icke såsom corona andomåh
Besv. och Ekon. Utsk. Eelänkanden. 48f
2:o Herr Eberhard Munch af Rosensköld,
som, utan att inga i någon pröfning deraf, hu¬
ruvida Vestmanlands Regemente borde till ar¬
bete vid Gotha Canal commenderas eller ic¬
ke, endast ansett frågan ingalunda böra be¬
traktas såsom ett corn man do mål.
3:0 Herr Friherre Carl Henric Ankar-
svärd, som, pa de af Herr Gretve Gyllen¬
borg anförda grunder, anhallit om återremiss
af Betänkandet.
4:0 Herr Ambrosius Magnus Berghman,
som påstätt frågan icke vara ett Commando*
utan ett Ekonomi-mal, och
5:0 Herr Friherre Ludvig Boije, som
väl ansett Diskottets Betänkande vaia till al¬
la delar rigtiet, meri önskat, att allt utlåtan¬
de i ämnet matte af Diskottet uppsk utas, in¬
till dess den hu vudsafcliga frågan om sjelfva
Canalarbeiets bedrifvande förut blifvit afgjord,
på det icke ärenderus måtte i omvänd ord¬
ning afgöra?.
Häremot ha va Herrar, Friherre Jacob
Cederström, Grefve Baltzar Bogislaus von
Platen, Friherre Thure Drufva och Friherre
Adolph Lagerbjelke talat för bifall af Be¬
tan an de t; hvarvid Herr Grefve von Flaten
tillika upplyst, att Kongl. Majit ej allenast
uti Nådig skrifvelse till Directionen öfver
Götha CanalBvggnad af den 12 Februari 1811
fötklarat, det Canal arbetet vore att anse li¬
ka med andra Krönans arbeten, såsom å fäst¬
ningar, hamnar och dockor, och att arbets¬
manskap, tillika med nödigt befäl, finge ge¬
nom Konungens tjenstgörande General Adju-
491J Besv. och Ekon. XJcsk. Eetänkanclen.
lanter beordras till Götha Canal, utan ock
uti en sednare Nådig skrifvelse af den 23 Fe¬
bruari 1813 förordnat, det ersättning för be-
ldädnads-slitningen borde äga rum och ve¬
derbörande tilldelas.
I anledning af detta allt får Utskottet
anföra, att, då Riksens Högloft. Ständer uti
underdånig skrifvelse till Kongl.|Maj:t af den
30 Octo ber 1809 anhållit, det Kongl. Maj:t
i Nåder täcktes vidtaga nödiga anstalter till
Götha Canal arbetets-utförande, och att arbets¬
manskap af Infanteri Regementerna måtte
dertill lemnäs, har Utskottet ansett sig böra
taga såsom alldeles gifvet, att det varit den¬
na Riksens Höglofl. Ständers egen underdå¬
niga begäran, sorn grundlagt deras öfverty¬
gelse om rättvisan och billigheten uti det
beslut, hvarmedelst Riksens Höglofl. Ständer
vid 1815 års Riksdag gillat och bifallit detta
Utskotts den 1 Juni samma år afgifna Betän¬
kande, hvilfeetitillstyrker afslag å den vid nämn¬
da Riksdag georda anhållan om Helsinge Re¬
gementes befriande från arbete vid Götha
Canal.
Då för öfrigt ej allenast 14 §• uti 3809
ars Regeringsform tillägger Kongl. Maj:t
Högsta Befälet öfver Rikets Krigsmagt till
Lands och Vatten, utan ock Kongl. Maj:t, uti
Dess ofvan omförmäldt» Nådiga skrifvelse af
den 12 Februari 1811 förklarat, att Trop-
parnes Commenderande till Canalarbetet skul¬
le ske genom Konungens tjenstgörande! Ge-
neralAdjutanter, tror Utskottet det vara utan
allt tvifvel, att denna fråga äfven innefattar
1lesv. och Ekon. TJtsk. Betcinkandcn. 491.
ett commandomål; och uti denna öfvertygel¬
se styrkes Utskottet ännu mera deraf, att de
öfriga 5ne Respective RiksStänden gillat och
godkänt de skäl, på hvilka Utskottet uti
Dess under den 17 sistlidne Januari afgifna
Betänkande, tillstyrkt afslag å Riksdagsman¬
nen Wessings med de Heres ifrågavarande
motion. Stockholm den 5 Aprili 1818.
N:r 85-
Riksens Höglo/l. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotts Utlåtande öfver
en i Högvördige PrestStåndet gjord mo¬
tion om vidtagande af vissa provisori¬
ska anstalter till befordrande af mera
enhet och likstämmighet i afseende på
Fattigvården.
Tm detta Utskotts åtgärd har blibvit re-
mitteradt ett af Primaria Theologi* JL.ectorn
Doctor Knös författad t Memorial, deruti,
med erkännande af den landsfaderliga afsigt,
och de visa grunder, som innehållas uti
Kongl. Kungörelsen af d n 14 Februari 18H*
angående den allmänna skyldigheten att bi¬
draga till de fattigas vård och försörjan¬
de, anföres, att de flista församlingar, åt-
rnindstone i Författarens hemort, hafva väl
velat fatta beslut för att afhjelpa ögonblic*
kets behof, men icke ingå i sådana förenin"
gar för längre tid, hvarå de kunnat söka stad*
4gse Beiv. oeh Elon, Utsk Betänkande».
fästelse; i anledning häraf, och sorn ännu
icke den Lagtima Riksdag inträffat, vid hvil¬
ken, enligt ofvanberörde Nådiga Kungörelses
före kri't, en allmän Fattigvårdsförfattning
skall pröfvas och antagas. Herr Doctorn an¬
ser, att vissa provisoriska staclgandcn tills vi-
dare böra vidtagas till befordrande af den
enhet och likstämmighet, hvilken nu, mera
än man förmodar, skall saknas5 och i så¬
dant afseende föreslår:
1:0 Aft en bestämd anvisning på fat-
tigcassornas ständiga o h sakra inkomster må
stadgas, och en ringa fattigpro’ent erläggas,
äfven vid fastighet köp, likasom öfligt är
vid Bouppteckningar5 och att det bör bestäm¬
mas, under hvilka villkor fattigunderstödet
får åtnjutas, samt i hvad förhållande försam¬
lingens invånare äro skyldige att dertill bi¬
draga.
2:o Att vid afgörande af stridigheter
församlingarne imellan om skyldigheten
att vårda någon, sorn genom ålderdom eller
sjukdom råkat i tryckande behof, stadgan¬
det i Kongl. Förordningen af den 5 Decem¬
ber 1788 lättast kan verkställas, saint att,
till befordrande af skynd arnt slut på sådana
tvister, Embetsbref afginge från Läns-Sty-
relsen till Pastorerna i de tvistande f rsatn-
lingarne, med underrättelse, huru saken blif¬
vit afgjord, då den, sorn missnöjes med ut¬
slaget, borde vara skyldig, att det lösa till
Sakens vidare fullföljande, och, i händelse
besvären finnas ogrundade, gälda de dermed
åtföljande kostnader, sorn nu ofta gravera
Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanäcn. 493
fattigcassorna endast för andras trätgirighet.
3:0 Att, vid. återförvisandet till försam¬
lingars fattigvård af sådana, hvilka såsom
obotlige utgå ifrån Lazaretter, underrättelse
föreginge ti1 Pastor, som kan foga anstalt
om försigtighet vid deras emottagande, i
händelse smitta vora att befara.
4:0 Att en viss lämplig belöning, jemte
bestämda års friheter från utskylder, bör till¬
delas åt dem, hvilka, efter att såsom värn¬
löse hafva niutit en af fattig.Comiténs Före¬
ståndare vitsordad Föräldra-vård inom nå¬
gon famille, der qvarblifva i Fosterföräld-
rarnes tjenst, samt uppföra sig troget och
redligt.
Utskottet, som i Författarens sålunda
gjorda förslag erkänner nitet för ett vigtigt
ändamåls befordrande, anser sig dock för
bibringandet af ett fullständigt sammanhang
i detta ärendes framställning böra erinra,
det den åberopade Nådiga Kungörelsen in¬
nehåller: ”att sedan Riksens Ständer vid
Riksdagen i Stockholm genom underdånig
skrifvelse af den 2480 November 1809 hos
Kongl. Majit i underdånighet hemställt, det
Kongl. Majit i Nåder mätte täckas tillförord¬
na en Comité, hvilken, efter inhemtad kun¬
skap om fattigförsörjnings-anstalterna i Riket,
till nästa Lagtima Riksdag borde utarbeta
ett förslag till en fattigvård, allmän för Ri¬
ket och lämpad efter serskilda orters en¬
skilda beskaffenhet och behof, samt Riksens
Ständer tillika i underdånighet anhållit, att
Kongl. Majit i Nåder täcktes imellertid
494 Besv. ock Ekon. Utsk. Eetänkcmdcn.
vidtaga de provisoriska a ~sta’ler, I;1 ilka kun¬
de finnas nödiga och nyttiga; i dda Kongl.
Majit, sä väl i afseende hä.n, som övad Rik-
sens Ständer i sednare tind i danira skrifvel-
ser i enahanda afsigt andragit, . arnt hvad vid.
serskildta frågor om fattig vä i tl n förekom¬
mit, i Nåder ansett nödigt, att till befräm¬
jande af de nyttiga och välgörande ändamål,
Riksens Ständer åsyftat, genom Proposition,
gifven vid Urtima Riksdagen i Örebro den
51 Augusti 1810, i Nåder inhemta Riksens
Ständers underdåniga utlåtande, huruvida
icke skyldigheten att försörja de fattiga, va¬
re sig äldre eller barn, må anses åligga
hvar och en, som icke sjelf är i behof af
andras hjelp, samt huruvida i fö 1 |d häraf de
beslut, som af Städer och Församlingar pä
Landet genom pluralitet vidtagas, om af-
gifter till de fattigas försörjande, sedan de¬
samma blifvit af Kongl. Majit pröfvade och
gillade, må anses förbinda dem, hvilka, oak¬
tadt föregången offentlig kallelse, varit från¬
varande, eller ock till beslutet nekat, äfven¬
som dem, hvilka sedermera inflyttat till
Staden eller Församlingen. Och .-om Rik¬
sens Ständer uti skrifvelse af den lydi O-
ctober 1810 i underdånighet andragit, att de
så mycket heldre gilia och aftaga dessa
grunder' till de fattigas försöija de, som de
voro enliga, ej mindre med ännu gällande
allmänna Författningar i detta ämne, än med
Samhällsordningens ostridiga fordringar 5 så
har Kongl. Majit för godt funnit, att all¬
männeligen kungöra, hvad af Kongl. Maj;t
Besv. ock Ekon. TJtsk. Betänkanden. 495
och Riksens Ständer på detta sätt blifvit
föreslaget, gilladt och antaget, för att tiena
till grund och rättesnöre vid de serskilda
frågor, som i Städer och Församlingar pä
Landet kunna uppkomma om de fattigas för¬
sörjande, intill dess den af Riksens Ständer
önskade allmänna författning i detta ämne
vid näst instundande Lagtima Riksdag kari
blifva stadgad; Förklarandes Kongl. Majrt
sig alltid i Nåder vara benägen, att, efter
föregången pröfning, stadfä ta de öfverens-
kotnmelser, hvilka emedlertid i Städer och
församlingar på Landet kunna träffas.
Ehuruväl Utskottet, vid ett sådant för¬
hållande, i så målto icke kan tillstyrka bi¬
fall å den af H rr Doctor Knös framställda
motion, sorn i Utskottets tanka ingen anled¬
ning förekommer, att nu hos Riksens Hög loll.
Ständer föreslå vidtagandet af vissa allmän¬
na provisoriska anstalter i afseende på fat¬
tigförsörjningen, då redan, enligt Kongl.
Maj:ts och Riksens Ständers gemensamt fat¬
tade beslut, på sätt som den Nådiga Kungö¬
relsen innehåller, sådana provisoriska an¬
stalter och öfverenskommelse!- till fattiges för¬
sörjande kunna emedlertid, och intill dess
en allmän fattigvårds-författning blifver ut¬
arbetad, på serskilda orter vidtagas, och
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning underställas.
Men då nödig enhet och likstämmighet här¬
utinnan i framtiden endast torde kunna på¬
räknas eller vinnas genom ett allmänt stad¬
gande, ehuru lämpadt efter serskilda orters
Bihang till RiksSt. Prat. 1317-1813, g:de Sami. N;r 63. 64.
Besv. oell Ekon. TJtsk. Betänkanden.
enskilda beskaffenhet och behof; så anser-
Utskottet det af Doctor Knös åsyftade vigti¬
ga ändamål både påskyrdas och lampell,
gast befordras, om Riksens Höglofl. Ständer
i underdånighet anhölls, det Kongl. Maj:t
täcktes i Nåder utsätta en bestämdare tid
än nästa Lagtima Ri’ “dag för utfärdandet af
en sådan allmän fattigvårds-förordning: der¬
till förslag, efter inhemtad kunskap om fattig¬
försörjningsanstalt rna i Riket, skall utarbe¬
tas af en Comité, hvilken, i anledning a£
Riksens Höglofl. Ständers vid 1809 års Riks¬
dag derom gjorda underdåniga hemställan,
redan blifvit tillförordnad, och således äfven
denna Comité inom en viss bestämd tid sät¬
tas i verksamhet. Dock varder detta Rik¬
sens Höglofl. Ständers eget upplysta ompröf-
vande vördsamligen i.nderstäldt. Stockholm
den 5 April 1818.
N:r 86.
R i'sens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs*
och E otiomi Utskotts Betänkande, i an¬
ledning af väckt förslag om bidrag till
fattigförsörjningen af Torpare, Dag¬
karlar, Backstugusittare m. fl.
XXögvördige PrestStåndet har, under den
5ode December sisth år, till Allmänna Be-
svärs* och Ekonomi-Utskott ts åtgärd remit¬
terat ett af Primarie Lectoren och Prosten
Bern. och Ekon. Utsk. Betänkatiden.
Herr Doctor Euren ingifvet Memorial, deruti
Herr Doctorn, med anförande af de många
obehagliga och ofta kostsamma tvister, sorn.
nu uppstå församlingar emellan, angående
stället, dit en hjelpbehöfvande rätteligen
skall höra, samt af den olägenhet att jord¬
ägaren nästan ensam skall vidkännas fattig-
Försörjningsskyldigheten, föreslår, att Rik¬
sens Höglofl. Ständer täcktes hos Kongl.
Majit i underdånighet anmäla önskan om
det stadgande, att hvarje mantalsskrifven
Torpare, Dagkarl, Backstugusittare, Gernings¬
man, Inhyses- och Tjenstehjon, som ingen
jord äger, så på Landet sorn i Städerna,
skulle tillförbindas årligen erlägga i dess _
friska arbetsföra tid till den Socknens fatti-
cassa, der han vistas, några sk i Ilin ga r af sin
lön eller arbetsförtjenst, om det äfven ej
klefve mer an 5 å zj sk. Banco 5 och att den
afgift, sorn stadgades, upptoges bland dess
årliga utskylder af vederbörande Uppbörds¬
man, som redovisade densamma till Sock¬
nens Pastor eller FattigvårdsDirection» Här¬
igenom anser Herr Doctorn en sådan person
småningom hafva bidragit till lättnad för den
församling, hvars fattigvård han en gång
kunde komma att anlita, samt att tvister för*
samlingarne emellan om fattigförsörjnings-
slcyldigheten likaledes skola upphöra; Ty,
när sådane personer betalt denna afgift, hvar
heldst de vistas under deras arbetsföra tid,
så blir det i Herr Doctorns tanka likgil¬
tigt, på hvilket ställe de stadna i behof af
Fattigvård, heidst den Socken, der sådant in¬
49ö Besv. ock Ekon. Vtik. Betänkandem
träffar, får sin ersättning i hvad andre tili
detta ändamål erlagt.
Utskottet har, vid pröfningen af Förfat¬
tarens i detta afseende uppgifna förslag, fun¬
nit betänkligheter och svårigheter, som tor¬
de förtjena en allmännare uppmärksamhet.
E uru Kongl. Kungörelsen af den 14 Febr.
1811 stadgar, det skyldigheten att försörja
de fattiga åligger hvar och en, som sjef
icke är i behof af andras hjelp, linner Ut¬
skottet sig deraf icke kunna hemta tillräck¬
lig anledning att tillstyrka åläggandet af en
sådan afgift, sorn Författar, n föreslagit, då
densamma skulle blifva en serskild beskatt¬
ning på en viss obemedlad dass af medbor¬
gare. Den föreslagna åtgärden torde dess¬
utom, om den än gillades, svårligen kunna
leda till df.t åsyftade ändamålet. Ty antin¬
gen är d nna afgift alldeles otillräcklig, då
den, i enlighet med det framställda förslaget,
endast skulle uppgå till högst 4 sk. för per¬
son om året, eller ock, om den ökades till
ett betydligare belopp, skulle den icke kun¬
na utgöras af sådana medellösa personer,
som ej sällan arn i föga bättre tillstånd,
än kringvandrande Tiggare, och hvaraf den
följd skulle inträffa, att Husbönder och jord¬
ägare, tvärtemot hvad Författaren åsyftat, kom¬
ma att vidkännas denna afgift, och densamma
lalla dem till ny last, alldenstund inga be¬
tydliga afdrag af ifrågavarande personers små
löner och ringa förmoner med säkerhet kun¬
na påräknas.
I stöd af dessa skäl, och då härtill korn-
Bes v. och Ekon. TJtsk. BetänkanHen. 499
mer, det Kongl. Maj:t uti den ofvanåberopa-
de Nådiga Kungörelsen förklarat sig, enligt
hvad af Kongl. Maj.-t och Riksens Höglofl.
Ständer vid 1810 års Riksdag blifvit före¬
slaget och antaget, vilja med Nådigt välbe¬
hag för det närvarande anse, att provisori¬
ska anstalter och överenskommelser t i! 1 de
fattigas försörjande i Städer och Församlin¬
gar på Landet träffas, och Kongl. Majtt.S
Nådiga stadfästande underdånigst under täl¬
jas, intill desr, efter utarketadt oc.. i under¬
dånighet ingifvet förslag af en deri i l i Nå¬
der förordnad Comité, ett allmänt stadgande
i detta anré, enligt Riksens Höglofl. Stän¬
ders i underdånig' et yttrade önskan, vid nä¬
sta Lagtima Riksdag, kan komma alt utfär¬
das; så finner Utskottet, som dessutom för
sin del anser fattigför.-örjnings-skyldigheten
lämpligare bestämmas, sålunda att d. n för¬
mögnare biträd r den medellöse, än att de
fattige skola hj lpa hvarandra, sig icke äga
anledning, att hos Riksens Höglofl. Ständer
något föreslå, i afseende på den af Memo¬
rialets Författare framställda motion, utan
böra, i likhet med hvad Utskottet föreslagit
i dess betänkande öfver den af Herr Doctor
Knös väckta motion, rörande fattigvården,
inskränka sig till den underdåniga önskans
yttrande, att Kongl. Ma;:t skulle täckas i
Nåder närmare bestämma, så val begynnel¬
sen af ofva nämnde Comités arbete, sorn ti¬
den för den Nådiga F ifattningens vidta¬
gande. Do~k varder detta till Riksens Hög-
loflige Ständers eget upplysta ompröfvan.
£©o Eesv. odi Ekon. Utsk. Betänkanden.
de vördsamt öfverlemnadt. Stockholm den
5 Aprill 1818.
N:r 87.
Riksens Högloft. Ständerj Allmänna Besvärs*
och Ekonomi-Utskotts Betänkande i an-
ledning af en inom Valio fl. Borgare
Ståndet vackt motion derom, att den åt
Vesterhottniske Allmogen beviljade segla-
tionsfrihet antingen må upphof vas, eller
sättas under nadia: Controll.
O
ill detta Utskotts handläggning har blif¬
vit remitteradt ett af Herr Carl T. Örnberg
ingifvet Memorial, deruti han anför, aU den
seglationsfrihet med fartyg af till och med
50 lästers drägt, sorn blifvit Vesterbottens
Province, det vill säga, Vesterbottens och
Norrbottens Höfdingedömmens Landtbruka¬
re eller Bönder i Nåder förunnad, skall va¬
ra i närvarande ställning, och då Finland ej
mera tillhör Sverige, oförenlig med Stats-
Ekonomien; och att alla Luren drej eri För*
fattningar måste blifva frugtlösa, så länge
denna af inga Controller utaf Tull och Upp¬
syningsman begränsade seglationsrätt existe¬
rar; i anledning hvaraf han vördsamt före¬
slår, att Riksens Höglofl. Ständer måtte ta¬
ga detta ämne, såsom en sak af högsta vigt
och nödvändighet, i öfvervägande, och an¬
tingen upphäfva denna så länge, och så of*
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkande». 501
ta missbrukade seglationsfrihet, eller åtmind-
Stone sätta densamma under nödig Co :tro 11.
Utskottet, sorn tagit detta ärende i be¬
hörig pröfning, har låtit sig föreläsas de stad-
ganden och fi fattningar, sorn till det sam¬
mas närmare kännedom och upplys ing hö¬
ra, och deraf inhemtat, att denna segiations-
frihet är en rättighet, Som ftån ålder till¬
baka varit Vesterbottens Almoge, gemen¬
samt nied Sveriges i ai mänhet, förunnad, och
sedermera genom flere Kongl. R solutioner
för Vest rbotten sei kildt bekräftad. I hvil¬
ket afseende Utskottet anser sig böra åbe¬
ropa, utom flera författningar på 1600 talet,
1:0 Kongl. Kungörelsen den 20 November
1766, så lydande ; att Landtmannen bör öga
rätt or.li frihet ti l seg'ations idkande på
alla orter inom Riket, att der afsätta sina
varor och LandtbruksaJ kastningar, pä hvad
ort och ställe honom lägligast faller, utan
att denna frihet må vara inskränkt inom
någon viss tid af äret.
2:0 Kongl. Brefvet till Kammar- och
CommerceCollegierne af den 5 October 1786,
deruti allmogen\ i Oster- och Vesterbotten
förunnas att till större beqvämlighet och
säkerhet vid dess seg'ations idkande, samt
de meahafvancle laddningarnes bättre con-
servation, betjena sig af dä ekade fartyg,
likväl till högst 50 lästers drägt.
5:0 Kongl. Försäkran på Allmogens fri•
och rättigheter, dat. den 4 Aprill 1789.
Och sluteligen 4’° Kungl. Maj.ts Nå¬
diga skrifvelse den 4- September J8tl till
Q02, Be sv och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
Kongl CommerceCollegium i anledning af
vice' Landshöfdingens i Norrbottens Län
underdåniga hemställan om inskränkning i
Vcsterbottniske Allmogens seglationsfriket,
af innehåll: att, då den af ålder Vesterbott-
nisk& Allmogen beviljade Sjöfartsrättighet
äger sin grund i ett billigt afseende på
Allmogens behof att afsätta sina producter,
och med möjligen minsta kostnad förskaffa
sig oumbärliga köpmanna varor; dä vidare
en minskning i Fartygens lästetal skulle,,
långt ifrån att befordra ändamålet, verka
en större skogsåtgång, och flere personers
sysselsättning med segel farten, och då antin¬
gen denna, vid åtski.liga tillfällen ifrågasat¬
ta seg!ationsfrihet blifvit genom flere Kongl.
Resolutioner, och i synnerhet genom Högsa ig
Kongl. Maj:t Gustaf den lills Nådiga för¬
säkran af den \ Aprill 1789 bekräftad, har
Kongl. JSla\:t funnit, uppå dessa och öfrige
af Kongl. CommerceCollegium i underdånig¬
het anf örda skäl, ingen anledning förekom¬
ma att i Nåder bifalla någon mindskning,
hvarken i låstetalet af de fartyg, Allmogen
i Norrbotten äger att bygga oeh nyttja,
eller i den samma Allmoge förunnade rät¬
tighet till handelsresor och sjöfart.
Med anledning häraf, får Utskottet, som
nu gar att yttra sig öfver det förra af de i
denna motion framställda alternativer, för¬
klara, att då, till upphäfvande af ifrågava-
rande seglationsfrihet, som genom så många
Kongl. Rescripter blifvit Vesterbottniska All¬
mogen försäkrad, några bestämda skäl af
Besv. och Ekan. litsle. Betänkanden. 503
Memorialets Författare icke blifvit uppgifna
eller anförde, så finnér Utskottet sig icke
kunna till den föreslagna åtgärden tillstyrka
bifall.
1 afseende på det af Memorialets för¬
fattare föreslagna Alternativ: att denna,
hvarken af Tull- eller Uppsyningsman begrän¬
sade Seglationsfrihet ätmindstone måtte sät¬
tas under nödig Controll, sä anser Utskot¬
tet sig böra upplysa, att Kongl. Brefvet till
Kammar- och CommerceCollegiun den 15 Au¬
gusti 1801 uttryckligen stadgar hvad Allmo¬
gen i Öster- och Vesterbotten bör iaktta a,
då den vill försända sina produeter till sö¬
dra orterna, nämligen: att, om varor sjöledes
affärdas till sådana orter, der fart förbi främ¬
mande kust inträffar, och inlastningsstället
icke är iner än fem mil från närmaste
Stad beläget; bör nödig betjening från Landt-
Tulls-kammaren derstädes bevaka en sådan
inlastning, samt Tull vid samma Tullkamma¬
re erläggas, och pass derifrån uttagas, men
allmogen deremot äga fiihet, när inlastnings-
stället är belägetpålängre än fem mils afstånd
från närmaste stad, att varorne ulan bevakning
inlasta} dock med förbindelse att med samma
fartyg och gods inlöpa till närmaste Stad i
vägen till den ort, dit det ärnar gä, der be¬
tala tull och förse sig med LandtTullkam-
marens förpassning} äfvensom derest, vid an¬
komsten till destinerad ort, varor bland la¬
sten skulle finnas, hvi Ika icke blifvit för¬
passade, och i afsändningsorten förtullade,
att slike varor då böra beläggas med sexdubbel
504 Besv. och Ekon. TJtsk.. Betankanäsit,
Tull, oc'i Tullbetjent igen deraf njuta hälften,
men af forpassadt gods blott draga enkel
Tu'l. Om åter de händelser härvid inträf¬
fade, att Skepparen, sorn förer allmogens
fartyg, antingen i förstnämnde fäll hade
underlåtit att taga bevakning öfver inlast-
ningen och vid närmaste Tullkammare er¬
lägga tull, samt förse sig med förpassning,
eller i sednare fallet, utan anmälan vid nå¬
gon Tullkammare, afseglat. till annan ort;
så skall den, som passtagning alldeles försum¬
mat, derföre, på sätt uti Seglationsord-
ningen a den 15 Juni 1774 §• 27 samt före¬
nämnde I.andt Tulls och Accisstcidga 13 Capitlet
6 fi. jemf örde med 6 art. 2 §. uti Kongl. För¬
ordningen till förekommande af Lurendrägeri
och tullförsnillning den 6 Aprill 1799, finnes
stadgadt, böta 200 deder Silfvermynt,
och för det inländska oförpassade godset,
som rigtigt angifves, er ägga Gdubbel Tull
till Treskiftes mellan Kronan, och den som
äta1 derå gör; mett förtegaclt e ler undanclöljdt
gods vare förverkadt. Och är i 'öfrigt kro¬
nobete eningen förbudet, att hädanefter utfär¬
da bevis eller förpassningar för varor, som
föras förbi främmande kust till och emellan
Södra orterna.
H^ad redan blifvit anfördt synes vioa,
att nödig Control! icke saknas mot underslef i
afseende på bortresan och Kongl, brefvet den
8 Januari 1807 föreskrifver hvad Almogen i
Allmänhet åligge fullgöra till förekommande
af det missbruk, att under återresan Utländsk
handelsplats må besökas, och varor der inta»
Besv. och Ekon. XJcsk. Bclänkanden. 505
gas, sorn sedermera å Landet utlastas, och
till oloflig förbrukning derstädes insmygas;
.Af detta Nådiga bref är ödra Momentet så ly¬
dande: För att desto nogare bevaka efter-
lefnaden af hvad sorn blifvit stadgadt till
hämmande af Allmogens sjöfart på utrikes
orter, skola utan undantag, alla de, sorn föra
Svenska fartyg större eller mindre, öppna
eller dä chade, vid vite af 50 I{:d.r, angifvarens
ensak, vara skyldige, att vid ankomst till någon
af de i Östersjön belägna främmande hamnar,
der Svensk HandelsAgent eller vice/lgent fin¬
nes, sig hos honom anmäla; åliggandes Han¬
dels Agenten att Månateligen till Generaltull-
arendeSqcietetens Fullmägtige i Stockholm
insända dylika uppgifter på alla ankomna
fartyg, med hvad mera efter Tull Journaler¬
nas f öranledande han tjena till vidare upp¬
lysning om de varor och effecter, som både
till o eli från stället varda transporterade.
5dje Momentet. En hvar af allmogen,
som i anseende till fart förbi främmande
kust varit enligt ofvannåmnde Kongl. För¬
ordnande d. 15 Augusti 1801 förbunden, att
vid afresan taga Tullkammarepass, skall ock
åligga, att icke allenast för återresan sig förse
med förpassning af LandtTullk ammar en i
den stad, till hvilken hem varit bestämd och
ankommit, utan och derefter inlöpa till den
intill hemorten närmast belägna Stad eller
tullplats, för att der uppte samma förpassning
och undergå visitation, innan mer eller min-
fre af de medförda varor å något stolle
utlastas.
qo6 B esti. och Elon. litsa. Betänhanden.
Till följe af dessa upplysningar, hvar»
igenom Utskott t tror sig hafva kommit i
tillfälle att vi a, d t i fråga varande Segiations-
frihet verkligen är begränsad af sådana stad-
ga"den och författningar, att deras behöriga
eft rlefnad borde blifva en tillräcklig Con-
troll mot öfverklagade missbruk; anser Ut¬
skottet sig icke kunna något föreslå i afse¬
ende på hvad Memorialets fö rfattare yrkat;
Och får deijemte tillägga, att, om grundade
skal till ofvannämnde rättighets öfv rklagan»
de möjligen skulle gifvas, torde de samma
snarare böra sökas i en försummad, än i en
bristande controll; I hvilket afseende dtt ic¬
ke lärer tillhöra Uts‘ ott t att rörande detta
ärende taga någon vidare befattning. Do k
varder detta allt R. H. Ständers Eget upp¬
lysta ompröfvande vördsamt understäldt.
Stockholm den 5 Aprill 1818.
N:r 83.
Riksens Tlögl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Utlåtande i anled-
ning af de hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln samt Högvördige P restStändet
gjorda anmärkningar vid Utskottets den
21 sistlidne Januari afgifna, och från
välbemäldta sine Riksstånd återremitte¬
rade Betänkande, angående vackt fråga
om skyldighet för Götha CanalBolag, att
Ecsv. och Ekon. Utsk. Betankanden, 507
besörja underhållandet af de vägstycken
i Skaraborgs och Ostergötlands han, hvil¬
ka tillhört sådana hemman, som genom
C anal anläggningen blifvit indragne m. m,
II os Håglöf! Ridderskapet o h Adeln hafva
anmärkningar emot Betänkandet blifvit gjor¬
de af Herr Grefve Baltzar Bogislaus von
Platen, som, på grund af de utaf Kongl.
Maj t år 1810 för Göt’ a Cana'Bo!ag utfär¬
dade Privilegier, och de i ista, 2dra, 5<1; och
4-de Momenterna af 5dje §. deruti lemnade
Nådiga före: krifter, ansett d n ifråga¬
varande vägunderhåPnings-skyldigheten ic¬
ke b ra eller kunna Bolaget åläggas, så myc¬
ket mindre, sorn, då Bolaget kommer att,
utom sjelfva Canalen, underhålla en 8 mils
grusad dragväg af 6 alnars bredd lä''gs Ca¬
nalen, på hvilken väg de betydligaste Trans¬
porter skola fortskafYas, Bolaget måste anse9
som den största väghållare i Riket; och, om
Bolaget nu skulle förpiigtas, alt deltaga uti
den allmänna vägunderhållningen, så borde
nyssnämnde väg deruti äfven ingå.
I afseende på antalet af de hemman, som
genom Canalanläggningen utgått, har Herr
Grefven anfört, att Vadsbo Härad i V.st.r-
göthland, hvilket består af 97/iJd Is hemman,
hade förlorat /pg-dels hemman- Aska Härad
i Östergöthland, bestående af 533-g-dels hem¬
man, hade förlorat intet; Bobergs härad, af
502-fdels hemman, förlorat 2-J; Gullbergs
Härad i82-|dels, förlorat 2 Memmings Hä¬
rad lä/pfcUls förlorat 13 Hammarkinds Hä-
.503 Eesv. och Ekon. VtsL Betänkanåen.
rad 4263-Iels, förlorat och Björkekinds
Härad 26o|;dels forioral 1 hemman. Dä nu
Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse till Götha
CanalDirection af den 19 September 3815
förordnat, huru med ds använda hemmanens
väglotter bör förhållas, o c antalet af ny¬
hemman, heidst i Vadsbo Härad, beständigt
ökas, kunde Canalbolaget icke b j lastas med
den i fråga satta vägunderhållningen, eme¬
dan Canalen, en gäng färdig, icke äger
hvarken dragare, redskap tller folk till väg¬
lagning utom sitt område, äfvensom ej heller
något hemmantal, hvilket är grunden för all
väglagning; och skulle berörde onus tor öf¬
rigt blifva ett prejudicat för andra pålagor
och utskylder, hvilka skulle göra privilegi¬
ernas föreskrift och skattfrihet till intet,
H OS Hög vördiga PrestStåndet har Herr
Biskopen m. m. Doctor Carl von Rosenstein
uppläst Kongl, Maj.ts högstberörde Nådiga
skrifvelse af den 19 September 1815 af inne¬
hall: att, i händelse de ny hemman i Skara¬
borgs Län, hvilka efter redan slutade eller
snart upphörande frihetlår, väghållning åläg¬
gas kan, icke skulle anses tillräckliga eller
tjenliga att besörja den väghållning, sora
förut ålegat de genom Götha Canalanläggning
bortgångne hemman och Lägenheter, ny väg-
delning borde anställas, dervid kostnaden
skulle af Kongl. Majrt och Kronan samt
CanaiBolaget, till hälften hvardera, be¬
stås; men den ökade väghållningen Hä¬
radets samtelige vägrödjningsskyldiga Hem-
Besv. och Ekon. 11 t;k. Betiinkandeit. 50^
^länsinnehafvare till last falla. — För öfrigt
liar Herr Doctorn och Bi köpen anfört na-
handa skäl för Bolagets futagelse från väg-
underhållning, sorn dem Herr Grafve von
Platen begagnat, endast med den skillnad i
afseende på antalet af de hemman, hvilka
genom Canalanläggningen gått förlorade, att
desse hemman, enligt Herr Doctorns och Bi¬
skopens uppgift, sko'a utgöra blott 15-g-dels
mantal.
Utskottet får 1 anledning häraf anföra,
ätt, ehuru, på sätt uti Utskottets under den
21 sistlidne Januari afgifna, och af Vällofl.
BorgareStåndet samt Hedervärda BondeStån-
det till alla delar bi allna Betänkande, är
upptaget, Utskottet i detta ämne icke fått
sig meddelade några till upplysning ledan¬
de uppgifter eller underrättelser af de värda
Ledamöter, hvilka väckt dea nu förevarande
motion, har Utskottet likväl icke haft någon
möda ospard, att samla upp ysningar om
hvad i målet blifvit tillgjordt; och att Ut¬
skottet ibland de flera af Kong1. Maj:ts till
Götha CanalDireetion aflåtna Nådiga Skrif-
velser, ej åberopat den af den 19 September
1815, torde icke böra, såsom Herr Biskopen
Doctor von Rosenstein förm nät, tillskrifvas
brist på vil;a att undersöka, enär de Nådiga
skrifvelserna icke fått någon publicité, och
således endast genom Utskottets eget bemö¬
dande blifvit för Utskottet kunniga.
Utskottet skulle likväl, äfven med kän¬
nedom om Kongl. Maj;ts nådiga förordnande
510 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkcmden,
uti ofvannämnda skrifvelse af den 19 Sep¬
tember 1815, icke ansett sig böra afvika från
den grundsats, som bestämt Utskottets om¬
döme, uti det redan afgifna Betänkandet, heldst
Riksens Ständer uti frågor af så Ekonomisk
beskaffenhet som denna, äga rättighet att,
utan afseende på något af Kong!. Majit fat-
tadt Nådigt beslut, hos Kongl. Maj:t deruti
i underdånighet begära ändring.
Utskottet blifver således vid sin redan
yttrade tanka om Götha CanalBolags väghåll-
ningsskyldighet, emedan det icke lärer kun¬
na bestridas, att iu Bolaget på ett eller an¬
nat satt drager fördel af de Hemmans jord¬
ägor, hvilka i och för Canalanläggningen
användas, och att de tillkomna, eller fram-
d les tillkommande ny-hemmanens väghåll¬
ning är en förmon, hvilken bör kunna påräk¬
nas lika så väl af hvarje annan väghållare,
sorn af CanalBolaget. Stockholm den 15
Aprill 1818.
Rest). och Ekon. TJtsk. Betcinkanäen.
N:r 89.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonorniTJbskotts Utlåtande i anleda
ning af gjorda anmärkningar vid Ut¬
skottets Betänkande, rörande yrkad be.
frielse från skyldigheten att afskala bar¬
ken å utsynta Ekar.
nr1
i- ill Utskottet har Höglo/!. Ridderskapet
och Adeln den 17 nästlidne Februari samt
Högvördiga BrestStåndet och Vällofl. Bor-
gareStåndet den 9de i samma månad återre¬
mitterat Utskottets oFvannämnde Betänkande,
hvilket af Hedervärda BondeStåndet blifvit
bifallet5 och hafva följande anmärkningar
dervid blifvit gjorda, nämligen:
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
af Herr P. Estenberg, som öfverklagar, att
Utskottet tillstyrkt ett upphäfvande af alla
de välgörande Författningar, som i förflutna
tider blifvit utfärdade till garfveriernas be¬
fordrande och framgång, å hvilken närings¬
gren Regeringen för omkring 50 år tillbaka
fästat så mycken uppmärksamhet, att äfven
premier till dess uppmuntrande utdelades,
hvarigenom äfven Näringen kommit till den
fullkomlighet, att mycket Svenskt Läder nu
mera utskeppas, i stället för att det förr
måste i betydlig qvantitet införskrifvas. Herr
Estenberg tror ej, att brist pä afsättning a£
Ekbarken äger rutn, då garfveriet- öfver hela
Bihavg till IiiksSt, Frat. i3l7-*8>8> Q:‘le Sami. AVr 65. 66.
Jie sv. och Ekon. JJtsk. Set ani-abele#4
B i ket äro anlaggde och flera utvägar finnas,
att å niångfalldiga ställen utåt sjökusterna
få flen föryttrad, heldst brist derå ofta skall
yppas, äfven i Stockholm, der tunnan skul¬
le betalas med 1 Bd. 16 sk. Banco och der¬
öfver. Om Ekbarken fick exporteras, för¬
menar Herr Estenberg, att Englands garfve¬
riidkare första åren skulle för hvad pris sorn
heldst uppköpa Svensk Ekbark för att, ge¬
nom det uppstegrade priset, undergräfva de
Svenska Lädergarfverierna, hvarefter utländ-
ningen kunde efter behag nedsätta priset å
Ekbarken, och äfven nödga oss, att inför¬
skrifva läder af Engelsk tillverkning. Enär
dessutom genom barkens försummade aftag¬
ning de menligaste följder skulle tillskyn¬
das ej mindre Svenska Garfverierna, hvilkas
under beredning varande hudar, af bristan¬
de beredningsämnen, förderfvades och blef-
ve oduglige, än äfven Rikets handelsvåg ge¬
rom den inom Landet saknade varans in¬
förskrifning, skulle betydligen betungas;
hemställes om afslag å Utskottets i detta
ämne uppgifna tvänne alternativa förslager.
Hos Högvördiga PrestStåndet : af Herr
Prosten Pnltn, som anser den föreslagna fri¬
heten, att till utländsk ort försälja Ekbark,
medföra de skadligaste följder för de in¬
hemska Fabrikerna, som, i brist af denna va¬
ra, skulle råka i lägervall, eller ock, priset
å Lädret, till allmänhetens kännbara skada,
uppstegras; hvarförutan Herr Prosten för¬
menar, det skyldigheten att afskala barken
å utsynta Ekar innefattar en Ccjntroll å E¬
Besv. och Ekön. Tjuk. Betänkanclen. 513
keträdens behöriga fällande 5 och yrkar på
dessa skäl, att de härom utfärdade Författ¬
ningar må ovillkorligen bibehållas.
Pierr Prosten Doctor Wijkman har till
alla delar instämt i Prosten Palms yttrande,
och derjemte åberopat Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse af den 11 Juni sistlidet år, deruti
Kongl. Maj:t ansett såsom ett hufvudföremål
för en väl inrättad Statshushållning, att upp¬
muntra och gynna de tillverkningar, som £
ett land äro oundgängliga, och der kunna å-
stadkommas, för hvilket ändamål ett af da
kraftigaste medel onekeligen ar, att bereda
säker tillgång på de råämnen, som dertill
erfordras. Herr Prosten anförer vidare, att,
i stället för det vi förr årligen införskrefvo
flere hundrade tusendedelar, efter den tidens
beräkning, så kalladt Engelskt läder, har i
Sednare tider Svenskt läder blifvit exporte-
rädt, och någon gång i sjelfva landet pä
Auction försåldt. I händelse Ekbarken skul¬
le få utföras, anser Herr Doctorn såsom en
oundviklig följd deraf, att Engelsmännen da
första åren skulle uppköpa denna rudimate-
ria till enorma priser, för att derigenom för¬
störa de Svenska Garfverierna, då vi åter
skulle, till ej ringa undervigt på handelsvå¬
gen, nödgas införskrifva Engelskt läder, hvar¬
jemte Herr Doctorn förmodar, att, om bar¬
ken i råttan tid afskalades, skulle arbetet
blifva ganska lönande.
Herr Prosten Raabe har, i anledning
häraf, upplyst, att flere medlemmar af He¬
dervärda BondeStåndet i Utskottet uppgifvit,
§i4 Besv. ock Ekon. TJtsk. Betänkatiden.
att de för intet erbjudit Ekbark till dem, Som
ville draga försorg om afskalningen.
Hos Vällofl. BorgareStåndet af Herr
Westin, som jemväl ansett exportfriheten a£
Ekbark i stor mon skadlig, såsom under-
gräfvande de inhemska Garfverierna och på
samma gång upphjelpande de Engelska- Herr
Westin har derefter i korthet framställt de
åtgärder, som i Sverige, ifrån längre tider
tillbaka, blifvit vidtagne, för att genom lät¬
tad tillgång på rudimaterierna och utestän¬
gande af utländsk medtäflan bereda Garfve-
riernas' förkofran, hvarigenom de äfven blif¬
vit bragte till åtminstone lika höjd med,
hvilken annan näring sorn heidst, så att, i
stället för att tusendetals Skålpund Engelskt
läder förr måst införskrifvas, det nu kunnat
exporteras och äfven i Landet på auctioner
forsäl as. Herr Westin anser det gjorda yr¬
kandet om befrielse ifrån skyldigheten att
afskala barken å Ekar härleda sig ifrån bri¬
stande industri, och tror att allmogen yt¬
terst 9ä!lan saknat afsättning ä den bark,
den haft att aflåta, heidst brist derå ofta skall
yppa sig. För öfrigt förmenar Herr Westin,
att Engelsmännen skulis med glädje begag*
*ia detta tillfälle, att genom uppköp af Ri¬
kets förråd af Ekbark, beröfva Sveriges garf»
vener denna nödvändighetsvara, osh förstel¬
na en näring, som ej kunde uthärda en så
olika täflan 5 hvarförutan han fruktar, att den
återstående Ekskogen, genom en fri export
och genom begäret efter en större vinst, som
härigenom kunde uppkomma, skulle inom
Eesv. och Ekon. TJtsk. Betdnkanden. 515
kort uthuggas. Pä dessa grunder anser Herr
Westin sig ej kunna gilla den föreslagna ex¬
portfriheten af Ekbark, utan önskar, att alla
nu gällande Författningar om dess samlande
måtte i deras förra kraft fortfara.
Herr Arfvidsson har helt och hållit in¬
stämt uti Herr Westins yttrade tanka, och
vittsordat Garveriernas vunna förkofran i
den mon, att nu mera endast obetydliga
partier af läder till Paket införas.
Pierr Bager har förklarat sig vara före¬
kommen ef Herr Arfvidsson, isted hvilken
han i alla delar instämmer.
Herr Schwan II. IV. önskar, att Utskot¬
tet ville ifrån General TullDirectionen in¬
fordra uppgift å qvantiteten af utländskt lä¬
der, både för längre tid tillbaka och under
sednare åren, för att genom denna jemförel¬
se öfvertygas om nyttan af nu gällande För¬
fattningar rörande Ekbarkens samlande.
Utskottet, som med behörig noggrannhet
skärskådat ofvanupptagne anmärkningar, får
nu förklara, att, dä Utskottet meddelade sitt
utlåtande i ämnet, ansåg Utskottet, så väl i
anledning af anförda klagomål öfver de olä¬
genheter, hvilka genom skyldigheten att al-
skala Ekar tillskyndats Lanatmannen, sorn
af noga kännedom om de grundade anled-
ningavne till dessa klagomål, sig böra föreslå
sådana medel, som Utskottet ansåg mest
lämpliga till olägenheternas afhjelpande.
Utskottet trodda detta ändamål kunna vinnas,
antingen genom fri export af Ekbarken, e-
mot behöriga Tullafgifter, eller genom den
5iö Eesv, och Eko», UtsE Bit&nkanclen.
öfverklaga*!© skyldighetens upphäfvande. Des»
sa medel framställdes derföre såsom alterna¬
tiver, utan att företräde åt någotdera lemna-
des. Ehuru Utskottet för sin del ej kan inse
de stora faror, sorn genom en fri export a£
Ekbark skulle tillskyndas Riket, har Utskot¬
tet likväl, med fästadt afseende å den allmän¬
na tanka, sorn hos de respeetiva Stånden
synes vara rådande, trott sig nu böra frångå
förslaget rörande exporten, och deremot en-,
dast tillstyrka, att en jordägare eller hem¬
mansinnehafvare, sorn bevisligen erbjudit
närmast boende Gaifvare den å utsynta Ekar
afskalade barken, men ej derföre kunnat er-,
hålla skälig betalning, så att hans arbete och,
möda någorlunda kan blifva ersatt, bör helt;
och hållet ifrån afskalningsskyldigheten och.
allt laga ansvar befrias.
Utskottet kan ej förmoda, att någon
vill åsyfta den ena näringens uppkomst pä
den andras bekostnad, eller att den, kanske
allt för mycket betungade, Modernäringen,,
jordbruket, skulle beläggas med bördor, på
det Garfverieyna måtte florera. Då Utskot¬
tet äger tillförlitlig kännedom derom, att.
på flera orter i Riket Ekbarken är så litet
efterfrågad, att Garfveriidkare© ej en gång
vill antaga Jordbrukarens anbud, att utan
pen minsta afgift erhålla barken till fri dis¬
position, om han endast åtager sig afskal-
jingsbesväret 5 och enär i sadan händelse
ordbrukaren ej mindre ser Ekbarken onyt¬
tigt bortruttna, utan ersättning för arbete
och möda, än äfven sig sjelf blottställd för
Resv. och Ekon. ITtsh. Betankanden, 517
Rättegångar och böter, i händelse han •; till
alla delar skulle uppfylla Författningens, för
ingen nyttiga, men för honom högst skadli¬
ga föreskrift; så tror Utskottet sig äga lull
anledning, att i dessa fall anse ifrågavarande
skyldighet såsom ej i ringa moa betungande,
och hyser derföre den öfvertygelse, att Rik¬
sens Höglo!!. Ständer finna den lättnad, Ut¬
skottet nu föi-eslagit, vara både med billig¬
het och rättvisa öfverensstämmande5 Hvilket
dock, jemte tvänne JLedamöters i ämnet af-
gifna serskildta utlåtande, till Riksens Hög-
loll. Ständers egen pröning vördsamt ölver-
Jemnas. Stockholm den 2 Aprill 1818.
Transsumt af Protocollet hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott dea 2 Aprill r8i8*
§ 4-
—• —■ — RiksdagsFuIlmägtigen Berg i-
från Rohuslän reserverade sig, såsom bibe¬
hållande samma öfvertygelse om nyttan af
Ekbarkens expoi futtighet, hvilken Utskottet
1 sitt förra Betänkande, sorn alternativ, fram-
ställt.
Herr Friherre Edelcrantz A. N. fram¬
förde den anhållan, som bifölls, att till Re-
spective RiksStånden måtte, såsom dess
serskilda tanka, få åtfölja Friherrens den 21
sistiidne Januari till Protocollet i detta ämne
afgifna anförande, så lydande : Den allmänna
författning, som ovillkorligen föreskrifter bar¬
5xS Bes v. och Ekon. Utsk. Be: änh emden.
kens aftagning på utsynta ekar, äger ostridigfc
till sin afsigt att uppmuntra och befordra
de så kallade Engelska Garfverierna i Riket,
för hvilka Ekbarken är ett oundgängeligt
råämne, hvilket de genom denna anstalt
tlifva försäkrade att i tillräckelig myckenhet
och till lindrigt pris erhålla. Denna åsigt
af saken, och ändamålet att gynna en loflig
och nyttig näring, hafva föranledt det förslag
till betänkande, som sedan Utskottets förra
sammankomst hvilat på bordet. Med er¬
kännande af principens rigtighet, ensamt
och för sig betraktad, skulle äfven jag vara
beredd att dertill bifalla, om jag ej trodde,
att flera åsigter af denna sak gåfves, och
att flere intressens anspråk borde tillika
komma i fråga. Dessa intressen äro, dels de
enskilda personers, som äga att disponera
Ekarne, dels Rikets samt Skogshushållningens
i allmänhet, hvartill kunde läggas garfveriet»
nas eget, betraktadt under en annan syn¬
punkt.
Rättmätigt synes utan tvifvel det an¬
språk vara af Landtmanr.en, att kostnaden
för arbetet både vid barkens aftagande och
fless transport till afsättningsorten, bör äga¬
ren godtgöras, om ock intet värde för sjelf¬
va varan skall honom beräknas. Denna er¬
sättning erhålles likväl nu sällan, i synner¬
het vid de frän kusterna aflägsna Ekskogar,
der i många fall alldeles ingen afsättning för
barken gifvas, och aftagarens möda således
helt och hållet är förspilid.
Enligt LäneStyrelsgns uppgifter i Mai-
Eesv. och Elion. UtsJi. BetänJictnden.
mö, Christianstad, Kalmar och Carlskrona
förlidet år, finnes medelpriset af en tunna
Ekbark, på dessa ställen, transporten inbe-
räknad, ej hafva utgjort mer än 43 sk. 5 rst.
Efter en i Carlskrona upprättad calcul af en i
Skogshandteringen ganska erfaren man, skill*
le en tunna Ekbark, från dessa orter trans¬
porterad till Stockholm, ej kunna utan äga¬
rens förlust försäljas för mindre än 1 lid.
45 sk., och då densamma vanligen här gäl¬
ler omkring 1 Bd. 16 sk. är förlusten på
arbets- och transportkostnaden gifven, utom
den af sjelfva varans eget värde. Följden
dex-af måste nödvändigt blifva, att barkaftag-
ningen på flera orter antingen alldeles för¬
summas, eller, der det af fruktan för åtal ej
låter sig göra, verkställes så hastigt, och
med så liten omsorg, att bärken finnes föga
duglig, och följaktligen denna nyttiga pro-
duct både för det allmänna, och för Engel¬
ska Garfverierna är förlorad.
Det låga pris, hvartill barken i allmän¬
het föryttras, härrör af den inskränkta afsätt¬
ning som derföre inom Riket gifves, under
det, enligt nu gällande Författningar, denna
product ej får exporteras till andra orter,
der den skulle säljas till ett mångdubbelt
pris. Detta export-förbud motverkar äfven
anläggningen och vådan af nya ekplantager,
a £ hvilka i de första 20 å 50 åren ingen an¬
nan inkomst kan dragas, än genom försälj¬
ning af den bark, som rotskott och spädare
grenar, vid Ekskogens rensning och utgall-
ring kunna leoina. I hela Riket finnas vid
$?.a Btsv, och Elion TJtsk, Betänkande^
pass 40 så kallade Engelska Garfveriet grun-.
dadé på Ekbark, hvilka således omöjligan
kunna använda, föijakteligen ej upphandla»
och till sitt värde betala hela den qvantitet
deraf, som frambringas på Södra hälften af
Rikets areal, hvars jordmon och klimat ära
tor detta trädslag tjenlige. Af alldeles sam¬
ina orsak härleder sig äfven denna saknade,
tillgång på Ekhark, hvaröfver man stundom
i hnfvudstaden hört felagas; ty ingenting är
naturligare, än att en vara ej utbjudes till
försäljning, då ej productions» och transport,
kostnaden, än mindre dess eget värde genom,
det gångbara piiset ersättes. Skulle dere¬
mot utförsel af bark vara tillåten, så funné
Skogsägaren en möjlighet att, genom den,
exporterande Köpmannen eller Skeppsredaren
för en på utrikes orter så begärlig vara,
söka dep förmonliga afsättning, sorn inom.
Riket saknas, oell således både Staten genom
ökad production, och Landtmannen genom
belönt möda och arbete, kunna vinna förkof¬
ran. Derjemte, då frakten för en vara af så.
stor volume nödvändigt skulle flerfallt öfver¬
stiga dess värde, ägde Svenska Garfveri-Idka-
ren derigenom en säkerhet, att erhålla deri
hemma till vida lägre pris än utländningen
skulle nödgas erlägga, om ock förstnämnda
pris klefve iner svarande mot värdet och
productions-kostnaden.
Det är på dessa skäl, jag vågar yttra
jnin öfvertygelse, att Randtmannen endast
med det villkor borde åläggas skyldigheten
till barkens aflagande, att en ny utväg till
Beit’, och Ekon, Utsk. Bstänkanden 521
dessförsäljning tillika för honom öppnades ge¬
nom tilläten export: men att, så länge nu va¬
rande export-förbud är gällande, ekbarkens
aftagande bör blifva en ovilkorlig sjelfvillig
följd af den utväg, han finner till dess för-
xnonliga användande eller försäljning, utan
sin förlust, emedan all slags industri och
dess production otvifvelaktig! mindre säkert
befrämjas genom befallningar, vitén eller
tvångsmedel, än genom Producteurens eget
intresse, samt en förmonlig afkastning af
hans flit och mödor.
Nr 90,
Riksens Uöglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi Utskotts Betänkande, i an-
ledning af vackt motion om upphäfvan-
de af den författning, som påbjuder hvart
frode Tunnlands plantering med Träd pS,
slättbygden i Skåne.
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln un¬
der den 5te sistlidne Januari till detta Ut¬
skotts åtgärd remitterat ett af Herr Munck
af rosenschöld, Eberhard, ingifvet anförande,
deruti han föreslår, att R. H. Ständer hos
Hans Maj:t Konungen måtte i underdånig¬
het anhålla, det den författning, som påbju¬
der hvart 50 tunnlands plantering med Träd
på slättbygden i Skåne, måtte blifva upp-
håfven, eller åtmindstone betydligen inskränkt,
har samma Stånd, genom remiss af den 2dra
522 .Emi’, och Elion. Utsi:. Betänkande».
Mars öfverlemnat ej mindre ett tillägg af
nyssnämnde författare, innehållande uppgifna
grunder för den redan gjorda motionen, än hans,
Friherre IJ, Wrangels, Herr Stussen/eldts
och Herr Ceclershölds anföranden, i anledning
af förekomna discussioner rörande ämnet.
Herr Rosenschöld har, såsom skal för
upphäfvande af berörde författning, åberopat,
att en sådan plantering är:
1:0 Overkställbar5 da hvarken tillgång
pä plantor ej heller anstalt till bekommande
deraf, för framtideu linnes för ett så vid¬
sträckt ändamål, utan att förstöra en del af
dan skog, som redan existerar, och då stäng¬
sel omkring så många ställen skulla blifva
högst svär, ja ofta nästan omöjlig i en ort,
der enskiftsn redan skola ålagt Hemmans¬
ägare en alltför tryckande stängselskyldighet.
2:0 Shadelig: ty många byar skola lin¬
nas, hvilka icke hafva något tunneland, sorn
ej mera gagnar, då dst användes till åker
och äng, än till skog, och många af slätt¬
bygden, äfvensom Riket i det hela kan an¬
ses vinna mera deraf, att hvart jordstycke
användes till det, som lemnar den förmon li¬
gaste afkastning, och de olika bygderna kun¬
na utbyta sina proaucter mot hvarandras, när
afståndet ej är allt för stort. Härtill kommer
äfven det skäl, att, om skogsplanteringen på
slättbygden bereder för dess invånare ett obe¬
roende af skogsbygden i afseende på trädvaror,
så ökar den Rikets i dethela beroende af öt-
ländningen för Spannmål och andra jordbrukets
Besv. och Fkon. Utsk. Betänkande/!* 523
prodncter. Herr Rosenschöld medgif ver, att den
påbudna planteringen kan vara gagnelig i de
orter af slättbygden, som ligga längst frän
skog, nämligen om den till åker rnindst dug¬
liga jord dertill användes och icke större o-
ftugtbara fält finnas i granskapet, som böra
helt och hållet planteras med skog, men han
anser följden af dess allmänna verkställande
blifva, att slättbygden slutligen skulle produ¬
cera kanske mera skpg än den egentliga
skogsbygden, der produetionen af skog och
vården om denna i allmänhet skulle i sam¬
ma mon aftaga, som Skogsplanteringen på
slättbygden tilltog, samt skogsboen, äfven
då tillgängen på spannmål på slättbygden min¬
skades, nödsakas öka sin åkerrymd, om slätt¬
boen ökte sin skogsrymd: hvaraf den slut¬
följd skulle kunna dragas, att nian ville upp¬
muntra skogsplantering pä bördig jord och
åkerbruket på oländig.
5:0 öfverflödig, ty om slättboen icke
bör få vära i behof af att, i utbyte mot
egna produeter taga någon del af Trädvaror
från skogsbygden, så kan tillgång på dessa
inom slättbygden beredas honom: 1:0 genom
plantering pä de stora sandhedar och andra
ofrugtbara mycket stenbundna markel', som
finnas äfven på slättbygden, 2:0 genom
plantering vid boningarna, på gärdesgårdar,
och landsvägar, hvilken sistnämnde icke bör
vara /så tät som påbudet var, emedan deraf
blåstj och sol hindras att upptorka vägarne,
5:0 genom skogarnes i skogsbygden bättra
524 Besv. celi lilion, XJtsk. Betänlitinöen.
Vard,4-:o genom Höganäs Stenkolsverks bibe¬
hållande, och 5:0 genom veds likså fria inför¬
sel till Skåne från Blekinge, sorn till Sverige
frän Ryssland.
H err Rosenschöld slutar detta anförande
Smed den tillönskan, att man en gång i dell
inre Rikshushållningen måtte hinna att se
vidt omkring sig, att betrakta alla denna
hushållningens delar i deras förhållande till
hvarandra, och således undgå att se hvarje
serskild hushållsgren isolerad utan sitt behö¬
riga sammanhang med de öfriga.
Uti hvad sålunda blifvit andräget hafva
Herrar Cederschöld och Strussenf eldt med Herr
Rosenschöld förenat sig: hvaremot Herr Fri¬
herre Henning Wrangel anfört, att, i hans
tanka, berörde författning icke synes, obillig,
då tillgång på plantor genom anläggande
Trädskolor bör kunna erhållas och nödig
stängsel uppföras af vallar af jord och lera.
Utskottet, som nu går att yttra sig öf¬
ver de i denna motion framställda skäl till
upphäfvande eller inskränkande af ifrågava¬
rande öfverenskommelse samt deraf följande
påbud otti hvart 5ode tunnlands plantering
med träd på slättbygden i Skåne, får, i afse¬
ende på hvad forst blifvit anfördt om overk-
ställharheten deraf i brist på tillgång af plan¬
tor och i saknad af anstalt till Plantors er¬
hållande för framtiden, upplysa, att sådane
planteringar aldrig böra kunna lämpligen
verkställas genom redan af naturen fram-
bragta plantors flyttande från ett ställe till
annat, utan genom frösåning i stort, samt
Besv. och Elion. Utsk. Beiinkanätn.
ätt, till detta ändamåls befrämjande, Kongl.
LandtbruksAkademien anmodat samteliga Lä-
»e-hushållningssällskaperne att draga försorg
om insamlingen af alla vanliga sorter frön,
på det att de orter, som af några slag kun¬
na vara i behof, må dertill erhålla tillgång,
hvarigenom således ingen olägenhet i detta
afseende synes vara att befara. Derjemte an¬
ser Utskottet sig böra erinra, att Utskottst
väl d«jlar med Herr Rosenschöld den öfver-
tygelsen, att en genom berörde plantering
Uppkommande större stängselskyldighet skall
Vara serdeles tryckande på en skoglös ort,
men tror likväl, det densamma i någon måtto,
åtmindstone småningom, torde kunna Under¬
lätta* genom anläggande af jord- och lervallar
och sä kallade lefvande gärdesgårdar af vide
och andra trädslag, i hvilket afseende till¬
räckliga efterdömen kunna åberopas från
Tysklands skoglösare orter, der sådan häg¬
nad är bruklig.
Vidare har Utskottet till den öfverkla-
gade författningens skadlighet icke kunnat
hemta tillräckligt skäl af det anförandet, att
Skånska slättbygdens jord i allmänhet mera
gagnar, om den användes till åker och äng
än till skog, då det är bekant, att samma
orts öfverflöd på spannemål ofta tvingar till
utbjudande af denna vara för ganska lågt
pris, men skogen deremot alltid måste köpas
dyrt, och således det ofta blir möjligt, att
af en väl anlaggd plantering, som, utom i
dess första början, medför ringa kostnader
för årliga underhållet, större afkastning kaa
52(5 fiesv. och Ehott. XJtsk. Bctänkanäeni
vinnas än af åkerbruk på svag jordmon.
Det är dessutom i motionen medgifvet, att
den påbudna planteringen kan vara gagnelig
i de orter af slättbygden, som ligga längst i-
från skog, om den till åker roindst dugliga
jord dertill användes} äfvensom det är san¬
nolikt för öfrigt, det den befarade skadliga
följden, att slättbygden skulle komma att
producera mera skog än skogsbygden, aldrig
någonsin lärer inträffa.
Slutligen får Utskottet tillägga, att, efte
behörig pröfning af Herr Rosenschölcls an¬
förda skäl, Utskottet väl trott sig finna fler
förtjenande mycken uppmärksamhet} men, d '
Malmöhus Läns samtelige Invånare, samman¬
kallade inför samma Läns hofdinge, ingått
en frivillig öfverenskommelse, på sätt sorn.
redan förberördt är, och denna öfverenskom¬
melse blifvit af Kongl. Maj:t under den 8
Aprill 1813 i Nåder gillad och bekräftad
samt några underdåniga Besvär emot Commit
terade till verkställigheten häraf, inom de
föreskrifna tiden, så vidt Utskottet har sig
bekant, ej blifvit anförde, och ej heller seder
mera några olägenheter eller menliga följder
vid verkställigheten blifvit anmälde, uta
tvärtom flere af Länets vid denna Riksdag
närvarande ledamöter förklarat sig med den¬
na allmänna anstalt fullkomligen nöjde, så
anser Utskottet sig icke berättigadt att gör
afseende på hvad en enskild person föreslagit
till upphäfvande eller inskränkande af den
samma, och saknar således, åtmindstone för
det närvarande, tillräcklig anledning att å mo»
Se sv. och Ekon. Utsk. Eetankanden. 527
tiotien derom tillstyrka bifall. Härtill kom¬
mer äfven det skäl, som Utskottet trott sig
icke böra förtiga, att, då detta är en inont
en enda province träffad, ehuru af Kongl.
Maj:t i Nåder stadfästad, frivillig öfverens¬
kommelse, så—synes frågan om ändring här¬
uti först böra genom en dylik öfverenskom¬
melse väckas, och endast derefter blifva fö¬
remål för Riksens Höglofl. Ständers öfver-
läggningar och afgörande. Dock varder det¬
ta allt Riksens Höglofl. Ständers egen upp¬
lysta pröfning vördsamt understäldt. Stock¬
holm den 18 Aprill 1818.
N:r 91.
Riksens PVöglofl. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomi-TJtskotts Utlåtande i anled¬
ning af gjorda anmärkningar vid dess
afiätna Betänkande, rörande väckt fråga
om rättigheten för Lumpsamlare, att om-
kringresa i Landet, samt om stallet till
Lumpors anskaffande för Papp ers Bru¬
kens behof.
leetta Betänkande har blifvit återremitterade
af Högvördiga PrestStåndet och Hedervärda
BondeStåndet, til! följe af de anmärkningar,
sorn flere bland dessa Respectiva Ståndens;
Ledamöter dervid behagat göra, och hvilka
Bihang till RiksSt.Prot, 1817-18181 8!(le Sami. N;r 67. 63.
£28 Bav. och Ekon. Utsk. Betänkamlen.
hufvudsakligen åsyfta, att, enligt hvad Ut¬
skottets Ledamot, Ri sdagsmanneri Nils Mån¬
son, till sin reservation serskildt anfort, en
inskränkning i Lumpsamlares antagande måt¬
te foreskrifvas, så att visse Lumpsamlare
antoges antingen för hvarje Härad, eller för
hvarje PappersBruk, med afseende på dess
tillverkning, och så, att för öfrigt de Sock¬
nar, hvilka med vissa Pappersbruk ingått ac¬
kord om Lumpors samlande, måtte slippa
Besök af Lumpsamlare frän andra Pappers¬
bruk.
Efter en noga pröfning häraf får Ut¬
skottet, med åberopande af de grunder, sorn
innehållas uti ifrågavarande Betänkande,
hvilket redan vunnit de 2na öfriga RiksStån-
dens bifall, till vördsamt besvarande anföra,
att Utskottet icke anser de öfverldagade olä¬
genheterna på lämpligare sätt kunna före-
Icommas, än om, såsom Utskottet redan fö¬
reslagit, Konungens Befallningshafvande, som
bäst känna Slöjdernas och Näringarnes till¬
stånd och verkliga behof i hvarje Län, an¬
modas noga tillse, det Allmogen icke med
ett i förhållande till Pappersbruken öfver¬
flödigt antal af Lumpsamlare besväras. Stock¬
holm den 16 Aprill 181S.
N:r 92.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
ooh Ekonomi- XJtskotts utlåtande i anled¬
ning af väckt motion om frihet för Landt•
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 5^9
mannen, att mot lag eller ingen Tull fil
exportera sina producter.
II öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
dietta Utskotts handläggning behagat re¬
mittera ett af Herr Friherre Henning Wran-
gel ingifvet Memoria!, deruti han hemstäl-.
ler, att Landtmannen inå äga rättighet, att
mot låg eller ingen Tull exportera sina pro¬
ducter och derigenom få en ny källa till
välmåga. Som få Provincer utom Skåne
skola redan kunna begagna sig af denna för¬
mon, och som onekligen denna frihet skail
bidraga till Productionens förökande, så an¬
im Iler Friherren, att, åtminstone för Skåne,
må blifva tillåtet, att med modilicationer,
som för ett eller annat tillfälle kunna finnas
nödi ga, , exportera deras producter, af hvad
namn som heldst, och i synnerhet ladugår¬
dens ssfkastningar.
Utskottet, som tagit detta i behörig
pröfning, har, i likhet med hvad Utskottet
yttrat i dess Betänkande rörande flera dylika
frågor, äfven i anseende till denna motion
icke ansett det tillhöra sig, att föreslå förän¬
dringar uti Tullafgifternas bestämmande, el¬
ler deras upphäfvande; Och får derjemte, t
afseende på friheten att exportera Landtman-
na~producter i allmänhet äfvensom de af För¬
fattaren serskildt uppgifna Ladugårds-afkast-
ningar, erinra, att, ehuru de fleste af deni
redan genom gällande Författningar äro till
export tillåtne, sådana tvingande orsaker lik¬
väl kunna inträffa, i synnerhet i afseende på
g30 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanclen,
export af Spannemål, att desamma, åtmin-;
stone för en kort tiel, stundom avedersäge-
Jigen kräfva inskränkning, hvilket äfven För¬
fattaren sjelf synes medgifva j i anledning
hvaraf Utskottet icke finner lämpeligt till¬
styrka den oinskränkta exportfribet, sorn af
Friherre Wrangel blifvit i allmänna termex',
Samt egentligen för en enda Provins, yrkad.
Dock varder detta Riksens Höglofl. Ständers
eget upplysta afgörande vördsamt understäldt*
Stockholm den 16 Aprill i3i8.
N:r 93.
Riksens Huglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi- Utskotts Betänkande i an¬
ledning af vacht fråga om. inskränkning
i Exclusiva Privilegiers meddelande.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har under
den 24 sistlidne Januari hit remitterat ett
af Herr H. E. Mannerhjerta författadt Me¬
morial, deruti han anför, att, sedan han vid
ene Riksmöten förut gjort Motioner omför-
ändrad rigtning vid Exclusiva Privilegiers
lifgifvande, hvarå Riksens Höglofl. Ständer
behagat lemna sitt bifall, och, lill följe der¬
af i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit
täcktes derå göra Nådigt afseende, men än¬
nu icke någon följd visat sig, går han nu
att för tredje gången för Riksens Höglofl.
Ständer framställa samma grunder, nämligen
Eesv och Ekon. TJtsk. Betänkuiden. ,55
att de Privilegia Exciusiva, som uppfinnare
af någon inrättning, eller förfärdigare af nå¬
got arbete för mer än 20 år tillbaka undfått
och sedan tillgodonjutit, böra förlora deras
exciusiva egenskap, och andra personer til¬
låtas, att med production af samma slag*
arbeten sig sysselsätta 5 att icke något Privi-
legium exclusivum hädanefter måtte beviljas
för längre än tio år, eller om uppfinningen
fordrat serdeles möda och kostnad, högst
Eemton år, utan prolongation, hvilken i så¬
dant fall aldrig bör meddelas, samt att, se¬
dan en person gjort någon ny uppfinning,
men en annan bevisligen upptäckt någon
gagnande förbättring uti samma ämne, den
förres privilegium exclusivum icke bör ligg»
den sednare i vägen att erhålla en dylik för¬
mon, om han behörigen kan styrka, att för¬
bättringen varit en följd af hans egen och
icke någon annans skicklighet. Derjemte
har a f smma Författare uti ett sednare Me¬
morial, sora under den 24 sistlidna Februari
till Utskottet remitterades, blifvit öfverlem-
nad en berättelse om de i Frankrike gällan¬
de Brevetter för uppfinningar, äfvensom en
underrättelse om Engelska Patenterna, dem,
han ansett bidraga till ämnets fullständigare
utredning.
Utskottet har, efter behörig pröfning af
detta förslag, icke kunnat annat än förblifva
vid den öfvertygelse, som vid 3809 och 1815
årens Biksdagar föranledde Utskottet att till¬
styrka, det måtte Riksens Höglofl. Ständer
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
53® Besv.' och'Ekon. UtsJi. Belankanäen,
om inskränkning i Exel u-iva Privilegiers
meddelande i enlighet med de grunder, som
af Herr Mannerhjerta nu blifvit anförde;
men som efter den, på sådan anledning af
Riksens Högloft. Ständer i underdånighet
framställde önskan, någon åtgärd ännu icke
inträffat, så, ehuru tillika a a :dra sidan ej
blifvit anmäldt, och Utskott t icke heller
kunnat erhålla und rrättelse, att under den¬
ria tid några exclusiva Privilegier af den skad¬
liga beskaffenhet, hvaremot Memorialets För¬
fattare med skäl ifrar, blifvit i Nåder bevill*
jade; anser Utskottet sig' böra, jemte gillan¬
de af Författarens grunder, till Riksens Hög¬
loft. Ständer hemställa, om ic e hos Kongl.
Maj:t den underdåniga önskan må anmälas, att
Kongl. Majit i Nåder täcktes, genom utfär¬
dande af en allmän Författning i dftta äm¬
ne, till allmänhetens upplysning och före¬
skrift bestämma grunderna och villkoren
för åtnjutande af en sådan uteslutande rätt,
som kan förena det allmännas intresse med
de enskilde personers billiga anspråk, hvilka
dels först uppfunnit eller förbättrat, dels forst
i Riket infört någon inrättning af mer el¬
ler mindre värde. — Dock varder detta
Rik ens Högloft. Ständers eget mogna om-
pröfvande vördsamt understäldt. Slockholm
den 13 Aprill 1818.
N:r 94.
Vördsamt Memorial;
IKA
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 555
Högloft. Ridderskapet och Adela har, un¬
der den lyde sistlidne Februari, behagat S-
terremittera Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets utlåtande, rörande vackt fråga
örn utfärdande af en Förordning, angående
vattenverksägdres åliggande, rn. in. pä grund
af en utaf Herr Grefve F. B von Schverin
dervid gjord anmärkning, som innehåller,
att Utskottet icke lemnat underrättelse, huru¬
vida den fråga, hvaröfver Kongl. Maj:t be¬
hagat anbefalla D:ss och Rikets Bergscolle¬
gium samt Dess samtliga Befallningshafvan¬
de i Länen att afgifva underdåniga yttranden,
sedan år 1815 skridit närmare möjligheten
af sin utveckling.
Med anledning häraf får Utskottet till
vördsamt besvarande anföra, att Utskottet vid
det återremitterade utlåtandet, hvilket de 5ne
öfrige RiksStånden redan behagat bifalla,
icke har att göra vidare tillägg än det: att
Kongl. Majtts och Rikets Bergscollegium,
under den 16 Maj 1816 afgifvit sitt inford¬
rade underdåniga Betänkande i ätr.net, och
att flere Landshöfdingars underdåniga yt¬
tranden ännu saknas. Stockholm den 16
Aprill 1818.
N:r 87.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi- Utskotts Betänkande i an¬
ledning af Herr Ombergs Motion om
efelf Besv. och Ekon. TJtsk. Bctänkanäen.
GöihaCanalarbetes inskränkning tills vi¬
dare inom Linien mellan] Venern och
Vettern.
Yälloil. BorgareStåndet har till detta Ut¬
skott behagat remittera ett af Herr C. T.
^Ornberg ingifvet Memorial, deruti anföres,
att, då Riksens Högloft. Ständer icke lära böra
opponera sig emot allmänna Opinionen, och
ilen sistnämnde redan i flere års tid och
mest uti närvarande villervalla i penninge-
väsendet bestämdt lärer yttrat den öfverty-
gelsen, att Götha Canalarbete blifvit efter en
alltför vidsträckt plan företaget och forceradt,
torde tidepuncten vara inne att bestämma
Samma arbetets inskränkning tills vidare in¬
om Linien mellan Venern och Vettern. —•
Derjemte hafva följande yttranden till Stån¬
dets Protocoll blifvit anförde af
Herr Cederborg, att Herr Ornberg miss¬
tagit sig om allmänna opinionen, rörande
detta ämne, att densamma varit fördelaktig
i anseende till Canalanläggningen men dere¬
mot ogillande Canal- och Discont-Directio-
nerna, och sluteligen att nationaläran ford-
rarl Götha Ganalanläggningens fullbordan i
hela sin vidd 5
Herr Laurell, att han lika med Herr
Ornberg, anser Canal-arbetet böra inskränkas
tills vidare inom linien mellan Venern och
Vettern, som styckevis kunde fullbordas;
Herr Leffler, att han så mycket mindre
kan instämma med Herr Ornberg, som in¬
genting -sedan 1815 års Riksdag förefallit af
Besv. och Ekon. TJtsk. Betånkanden. 535
den beskaffenhet, att den då yrkade och gil¬
lade arbetsmethod derföre behöfver att änd¬
ras.
Utskottet får, efter noga öfvervägande
af hvad salunda blifvit yrkadt, vördsam-
ligen anföra, att Utskottet val, lika med
Memorialets Författare, anser allmänna opi¬
nionen vara en Auctoritet, hvarå tillbör¬
ligt afseende bör göras, men linner til¬
lika uppmärksamheten böra fästas derpå,
att, utom det densamma ofta är osäker
och alltid svår att rätt utreda och be¬
stämma, gifvas det en ännu högre och större
Auctoritet, nämligen : Nationens, genom Kon¬
ungen och Fdksens Ständer gemensamt för¬
klarade vilja och sanctionerade beslut- Och,
då, enligt ett sådant vid 1815 års Riksdag
fattadt beslut, Canal inrättningen erhållit för¬
säkran om ett, efter uppgjordt kostnadsför¬
slag erforderligt understöd till arbetets drif¬
vande efter dess första vidsträckta plan, samt
Kongl. Maja derjemte, i dess Nådiga pro¬
position den 13 December 1817, behagat yttra
den säkra förmodan, att Riksens Höglofl.
Ständer, vid nu varande Riksdag, förena sig
om det beslut, hvarigenom företaget må
kunna utan afbrott fortsättas, så tror Utskot¬
tet sig icke uti Herr Örnbergs anförda skäl
finna anledning, att tillstyrka inskränkning af
Canalarbetet efter den förändrade plan, som
han föreslagit. Dock varder detta Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning
vördsamt understäldt. Stockholm den 16
Aprxll 1818.
336 Be SV. och Ekon. Utsts. Betänkanden.
N:r 96.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och EkonomiUtskotts Utlåtande i anled¬
ning af gjorda anmärkningar vid dess af
Uällofl. BorgareStåndet och Hedervärda
BondeStåndct återremitterade Betänkande,
rörande yrkadt förbud emot införande ut¬
ifrån af utländskt Bomullsgarn.
U"tskottet har tagit i noga öfvervägande de
serskildta yttranden og!i anföranden, som af
flere Ledamöter i Vallöf!. BorgareStåndet
och Hedervärda BondeStåndet blifvit gjorde,
ömsom tili ogillande och ömsom till försvå-
rande af den i det återremitterade Betänkan¬
det yttrade mening: af.t tillåtelse för inför¬
seln af utländskt Bomullsgarn, emot betyd¬
lig Tulla f gift, ej mä upphöra, och får till
b svarande häraf vördsammeligen anföra, att
Utskottet, i afieende pä ds skäl, sorn mot
denna mening blifvit andragne, funnit de¬
samma dels grundade på o åkra gissningar,
dels måhända äfven på origtiga uppgifter.
Utskottet anser nämligen difet vara en giss¬
ning, att här i Riket redan skulle fnnas för¬
råd af Bomullsgarn för flera ur; äfvensom
Utskottet såsom origtig bestrider den upp¬
giften, att Svenska Bomulls Spinnerierna skul¬
le kunna för det närvarande fournera aila
våra behof.
I afseende på hvad som blifvit in vändt,
att den mängd medellösa personer, som nu
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 537
sysselsätta sig med Bomullsspånad, skulle,
under en fortfarande införsel af samma vara
från England, sakna tillfälle till arbetsför¬
tjenst och således lifsuppehälle, har Utskot¬
tet icke velat lemna oupplyst: att, utom det
samma följd ofelbart skall med tiden inträf¬
fa genom Svenska mechaniska Spinneriernas
utvidgande, hvilkas product nödvändigt skul¬
le säljas till bättre pris än hand-spunnet
garn, så kunna dessa personer, med mera
förmon för det allmänna, och lika stor för
sig sjelfva, med deras redan ägande skicklig¬
het, företaga spånad af Ull och Lin, hvilka
äro Svenska rudimaterier o:h i Utskottets
tanfea förtjente af den största uppmuntran
inom Fäderneslandet, då de kunna erhålla
en ganska betydlig utsträckning, och slutli¬
gen blifva ett föremål för Export.
Till följe af dessa åsigter hav väl Ut¬
skottet icke funnit några skäl förekomma,
som kunnat föranleda Utskottet att ändra dess
yttrade tanka om nyttan af fortfarande tillå¬
telse för Engelska Bomullsgarnets införsel,
men får likväl, i afseende på Svenska Bom-
ullsSpiflneriemas billiga anspråk till säkrare
skyddande af den förmon, desamma genom
tullen på utländskt garn erhållit, vördsam-
ligen föreslå, såsom tillägg i det redan af-
gifna Betankandet, att Riksens Höglofl. Stän¬
der i underdånighet anhålla hos Kongl. Maj:t
om tillåtelse för Svenska Bomulls-spånads-
Fabricanterne, att till bevakande af sin rätt
och förekommande af underslef, hafva, ont
de så för godt finna, ett ombud närvarande,
£33 Besv. och Ekon. Utsk. Betankandcn»
derinkommande Bomullsgarn-varor borde till
förtullning värderas. Stockholm den 16 Aprill
,18x8.
N:r 97.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotts utlåtande angående
väckt motion om en friare Taekjernshan-
del.
Vai o fl. BorgareStåndet har rinder den 7de
i sistlidne månad behagat återremittera All¬
männa Besvärs- och Ekonomi Utskottets un¬
der den 18 sistlidne Februari afgifna utlå¬
tande i anledning af väckt motion om fri*-
re Tackjernshandei; hvarvid af flera bland
Ståndets Herrar Ledamöter anmärkningar
blifvit gjorde till ogillande af Utskottets före¬
slagna åtgärd, att Riksans Höglofl. Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om dess Nådiga beslut till bafräm*
jande af en friare tackjernshandeij allden¬
stund i dessa Herrar Ledamöters tanka en
sådan förändring skulle i flere afseenden med¬
föra vådliga följder för hela Rikets Jern-
handtering, och rubba den ordning, som i
Secler fortfarit och upprätthållit densamma j
hvilket deremot af andra inom det Respectiva
Ståndet, som med flera skäl understödt grun¬
derna för en friare Tackjernshandei, blifvit
be strid t.
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkancbn.
Utskottet har tagit under ny pröfning
hvad sålunda i ämnet å ömse sidor blifvit
yrkadt, och får derefter anföra, att Utskot-
tet icke linnar sådana nya grunder uppgifna,
som kunna föranleda Utskottet, att förändra
dess afgifna utlåtande, hvilket redan de
öfrige gpe RiksStånden behagat bifalla. Stock¬
holm den r6 Aprill 1818.
N:r 98.
(Riesens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotts Betänkande, i an¬
ledning af Herr Leff ers väckta Motion,
örn vidtagande af vissa anstalter till be¬
sparing af Skogseffecter.
Tii, detta Utskotts åtgärd har från Vällofl.
BorgareStåndet blifvit remitteradt ett af Herr
E. M. Leffler ingifvet Memorial, deruti han
fäster uppmärk»amheten på vigten af Sko-
garnes vård och besparing, och i samman¬
hang dermed öfverklagar de så kallade Ski-
des-gardesgårdarne, hvilka han anförer ofta
på liten terrain finnas till ett sådant antal,
att man vid deras åskådande kan förundra sig
deröfver, att Skog i dessa tracter gifves qvar.
I Herr LeJJlers tanka skulle befordrande af
Enskifte samt Stengärdes-gårdars läggan¬
de mycket bidraga till mera hushållning i
detta afseende, hvarförutan han, som anser
högst angeläget vara, att, genom skälig upp¬
54» Besv och Ekon. Utsk. Betänkanäcn,
muntran berecia möjlighet till SkogArnes till -
växt och förkofran, löreslår, att sfidane tra-
cter, som ligga öde och tillhöra Kronan, och
Som icke i ännat afseende äro duglige, skul¬
le i lotter tilldelas den eller dem, sorn voro
hugade att plantera trän derpå, med villkor
af ägande rätt för all den plantering, som
bevisligen vore skedd och fortsatt vårdades;
äfvensom att större och mindre premier
skulle ulsattas för till viss grad drifven plan¬
tering af nyttiga frön i de öde-tracter, som
tillhöra privata personer.
Utskottet, som tagit detta i noggrant
öfvervägande, har icke funnit ett ämne af
denna beskaffenhet böra blifva föremål för
ett allmänt stadgande, eller för en öfver allt
gällande författning, utan ansett de dermed
åsyftade ändamål lämpligare vinnas genom
enskilda öfverenskommelse^ och Länens'
Hushållnings-Sällskapers åtgärd; enär hvad
som i detta afseende vore nyttigt på ett
ställe, icke derföre vore användbart på ett
annat. De tracter gifvas, der Skidesgärdes-
gårdar äro de minst kostsamma af alla, och
der den Skog, som dertill användes, skulle
till något annat vara föga dugelig; äfven
Sorn anläggandet af Stengärdesgårdar på fle¬
re. ställen fordrar betydliga kostnader, då
detsamma å andra, af ortens local och be¬
skaffenhet, föreskrifver sig sjelft. Utskottet
anser således i detta afseende vara bättre att
följa och begagna de olika utvägar, som na¬
turen på olika orter kan erbjuda, än att
uppmuntra anläggningar af Stengärdes-går-
Btsv. och Ekon. Utsk. Betänliaiiöcn. 541
tiar i allmänhet o:h öfver allt utan afseende
på locala omständigheter. Också synes erfa¬
renheten långt för d: tta hafva visat, att det
icke titan olägenhet låter verkställa sig. Ex¬
empelvis må anföras, att Kongl. Maj:t genom
Resolution af den 9 December J766 uppå
Allmogens allmänna Besvär fann sig föranlå¬
ten, i anledning af allmogens i Kronobergs
Län u iderdåniga klagan öfver tvång till stt
upprätta gärd sgårdar, upphäfva Dess Be¬
fallning halvandes, för uraktlåtenhet häruti
ålagde vitén och lemna hvarje Landtman i
Kronobergs Län frihet, att så gärda och stän¬
ga sina ägor som han nyttigast linner.
I afseende på hvad Herr Lejjlcr anfört
om uppmuntran till befordrande af Skogar-
nes tillvext och vård, har Utskottet ansett
något så mycket mindre böra tillstyrkas af
hvad han föreslagit, som en skälig uppmun¬
tran icke saknas uti nu gällande Författnin¬
gar om dispositionsrätt å jord till uppod¬
ling, och Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
den 1 Augusti 1805 om Skogarne 1 Riket ut¬
tryckligen medgifver i dess 7 §. "det skall
ock Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för¬
budet vara, att hädanefter låta någon' å
Allmänning sig nedsätta, Sågqvarn bygga
eller någon uppodling göra5 den händelse
undantagen om mark till Skogsvaktare Bo¬
ställen och till skogsplanteringars anläggan¬
de o allmänning rödjas bör.”
Vidkommande slutligen de premier, hvil¬
ka skulle utdelas till uppmuntran för träd¬
plantering å privata ägares ödetracter, så an¬
542 Eesv. och Ekon. Utrk. Betnnkandenc
ser Utskottet de bästa premier beredas der¬
igenom, att Skogsägaren erhåller af sin va¬
ra den största m jeliga vin*t, då lian icke
lärer underlåta att befordra Skogen* tik växt
och förkofran ; och tror för öfrigt, att, enär
Kongl. LandtbruksAkademien på ett lämpligt
sätt börjat bidraga till uppmuntran af in¬
samlingen af vilda träns fren, och dessutom
enskildte samt Länehushållnings-Sällskaperne,
äfvensom Patriotiska Sällskapet, i ke under¬
låta, att på serskilda orter befordra samma
ändamål, några ytterligare eller mera all¬
männa åtgärder i detta afseende icke synas
påkallade af nödvändigheten. Dock varder
detta allt Riksens Höglofl. Ständers eget mog-
na ompröfvande vördsamt understäldt. Stock¬
holm den 16 Aprill 1818.
N:r 99.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiTJtskotts Betänkande, i an¬
ledning af väck,ta Motioner, rörande Ju-
darne.
Tin detta Utskotts åtgärd har Vällofl. Bor-
gareStåndet behagat remittera.
1:0 Ett af Ilerr Linström ingifvet Me¬
morial, deruti, med anförande af de här i
landet bosatte Judars skadlighet, hvilken äf¬
ven, genom de sedan sista Riksdag inom den¬
na nation inträffade Bankrutter, skall ännu
mera upplysas, föreslås ;
Eesv. och Ekon. TJtsk. Bstänkanden 543
1:0 Ått någon vidare inflyttning af Ju*
dar på längre eller kortare tid i Riket o-
villkorligen och bestämdt må förbjudas :
2:0 Att de här varande Judars yrken.
Kia inskränkas till Fabrikers anläggning och
drifvande, samt förädling af endast sådana
råämnen, som här i landet, kunna produceras j
3:0 Ått ali befattning med handel både
af vexlar och utländska varor, af hvad nama
det vara må, varder förbuden vid äfventyr a£
exportation och förlust af rättighet att å Ri¬
ket någonsin inkomma;
4:0 Att alla Judebarn, som hädanefter
här i Landet födas, skola i den Evangeliska
Läran uppfostras, vid äfventyr för deras för-*
äldrar, alt ur Fiiket varda utdrifne.
2:0 Herr Tunells Memorial, deruti, med,
fästadt afseende pä Judarnes handel i Carls¬
krona, äfven yrkas, att Judarne, så framt de
skola titan skada för Fäderneslandet härstä¬
des kunna bo och vistas, må utestängas från
handelsyrket, men uppmuntras till Fabrikers
anläggande och drifvande, och att deras barn.
böra uppfostras i den Evangeliska läran.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskot¬
tet, sorn inhemtat innehållet af så väl Ser-<
skildta Utskottets vid sistlidna Riksmöte*
rörande detta ämne afgifna Betänkande, Sorn
af sainteliga RiksStåndens, i anledning deraf*
förehafda öfverläggningar och underdåniga
skrifvelse till Kongl. Majit, har, efter, nog¬
grant öfvervägande af alla de skäl mot och,
med, som vid denna fråga förekomma, trott
Eilvin^ till RiksSt. Prat, j8i7a8»S) 8'^*’ Suml. N:r 6g. 70,
544 Be sv. och Ekon Utsk. BetSnkanden.
sig böra inskränka sin åtgärd endast till
föreslående deraf, att, enär Kongl. Majit i
anledning af Riksens Högloft. Ständers vid.
nästlidne Riksdag i underdånighet framför¬
de hemställan, rörande samma ämne, beha¬
gat utfärda en Kungörelse, att inga Judar
hädanefter må få inflytta, utan serskildt af
Kongl. Majit i Nåder erhållet tillstånd, Rik¬
sens Högloft. Ständer ville i underdånighet
hos Kongl. Majit anhålla, det förberörde
Nådiga tillstånd måtte så sparsamt, som möj¬
ligt är, blitva beviljadt. Dock varder detta
Riksens Högloft. Ständers eget mogna om-
pröfvande vördsamt understäldt. Stockholm
den 16 Apri]l 1818.
Nr 100.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotts Utlåtande efver de
anmärkningar, som uti Hedervärda Bon¬
des tande t blifvit gjorda vid Utskottets
derifrån återremitterade Betänkande, an¬
gående väckt fråga om f urändring i de
antagna grunderna för bestämmande af
Arrendeafgiften å JS/Iilitaire och Civile
Tjenstemäns Boställen.
I anledning af de anmärkningar, som vid
detta Betänkande blifvit författade af Riks¬
dagsmannen C. Torssenius, och uti hvilka,
till upplysning om den antägna Arrende me-
Bes v. och Ekon. Ut sk. Betänkanden. 545
thodens felaktighet i beräkningsgrunden åbe¬
ropas, att de fleste Boställsarrenden blifvit
verkställde i den lockande och farliga epok,
då lättad penningetillgång, höga Spannemåls-
priser, vidsträckt och lönande Bränvlnsbrän-
ning samlade så tillsagandes alla Speculan-
ter på jordbruksnäringen, att de nya Arren-
datorerne tömt sina krafter på vidsträckta
odlingar, att man ingått i dryga arrenden, i
hopp att ändå skörda vinst m. m. tills man
sluteligen erfarit, att detta med jordens rät¬
ta brukning icke varit förenligt} får Utskot¬
tet anföra, att dessa uppgifna följder, sorn
Författaren sjelf medgifvit härrört af för vi¬
da sträckte odlingsföretag och speculationer,
således i Utskottets tanka- icke synas bevisa
någon felaktighet i de öfverklagade princi¬
perna för den i nu gällande författningar stad¬
gade arrendemethoden, i anseende hvartill
Utskottet icke linner sig ega anledning atf
frångå den mening, som innehålies i dess an
gifna Betänkande, hvilken dessutom af de
öfriga trenne RiksStår den blifvit gillad.
Stockholm den r6de Aprill i8r8.
N:r toi.
liil.sens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtshotts Betänkande i an¬
ledning af Herr StadsMajoren och Rid¬
daren Westins väckta Motion, om inrät¬
tande af en BesparingsBank, hvarigenom
§'\6 Best). och Ekon. TJtsk. Betänkande?f*
han anser tillfälle för den fattige arbe¬
taren vara lemnaät, att med fördel an™
vända sin erhållna förtjenst.
T ill Allmänna Besvärs- och Ekonomiut¬
skottets Utlätande^har Vällofl. BorgareStåndet
remitterat Herr Vestius gjorda Motion, an¬
gående inrättandet afven i Sverige a£ de i
England införda Besparings-Banker för de
fattigare ai'betande Classerna, hvaruti Herr
StadsMajoren anför: att det förderfliga yp-
pighetsgiftet tillika med den sedeslöshet, som
deraf alstras, mest griper omkring sig i stör¬
re Städer hos de lägre Classerna, att klagan
öfver slöseri och tilltagande misshushåll¬
ning och utsväfningar bland den arbetande
hopen och i synnerhet bland tjenstehjon
blifvit mest allmän, och att öfverilödsförbud
till hämmande häraf ingenting uträtta 5 I
anledning hvaraf, och som i hans tanka det
bästa medlet att förekomma ett ondt är att
låta det goda intaga dess plats, och att man
i stället för att förbjuda yppighet gör bättre
att uppmuntra till sparsamhet, har han, för¬
anledd af de i England inrättade Besparings-
Banker, der arbetare mot laglig ränta få de¬
ponera det öfverskott af lön eller annan in¬
komst, som han möjligen kunde vinna, fou
att på detta sätt småningom samla ett capi¬
tal, såsom understöd vid sin bosättning eller
början af någon egen rörelse, ansett det för¬
tjena mödan att inrätta en sådan anstalt till
förmon för den fattiga arbetaren5 Herr Ve¬
stin tillägger derjemte, att, ehuru han icke
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betankandem
ogillar det sätt, hvarpå inrättningen blifvit
Utförd i England, der den nämligen blifvit
öfverlemna åt enskilda välgörenheten och
Patriotismen, likväl under Publik Auctorisa-
tion, anser han likväl det förtroende, sorn
en sådan anstalt från början borda in gifva,
bäst befordras, om den uppdroges åt, eller
förenades med något Allmänt Verk, i hvil»
ket fall han föreslår:
1:0 Att i IliksgäldsContoJrct, hvarest
åtskilliga Embetsman finnas, som tjena pä
IndragningsStat och som i detta hänseende
borde kunna användas, (således med obetyd¬
lig tillökning i Tjenslemanna*Personal der¬
städes) en depositionsrakning kunde öppnas,
och att redovisningen för densamma vora
ställd under Riksens Ständers Revisorer*
granskning, hvarefter en tryckt berättelse
om hvarje Revision borde allmänheten med¬
delas.
2:0 Att Tjenstehjon af båda konen och
personer utur de ringare folkclasserna vore
tillåtet, i denna Bank insätta, sä mycket af¬
sina besparda penningar, som åstundades,
dock ej under 1 Rd. 2 sk.
5:0 Att för hvai'je jemna 50 skillingar
åtnjutes 6 procents renta, som vid hvarje
halft års förlopp lägges till Capitalet, hvil¬
ket således beständigt derigenom ökas, dock
att för de skillingar, hvarmed summan kun¬
de öfverstiga jemna femtiotal, räknas ingen
renta, till dess den vidare hunnit vexa eller
blifvit förökad till fulla 50.
4:0 Att Rentan upphör att läggas till
548 Besv. och Ekon. lisk. Beiänkanden.
Capitalet, så snart summan genom omsätt¬
ning eller upplupna Rentor hunnit till 1000
Rd. Banco, hvilket till förekommande af
missbruk torde vara nödigt att stadga.
5:0 Att Ipsättaren icke kunde utbe¬
komma sin i BesparingsBanken ägande ford¬
ran, innan med säkra betyg styrktes, att hart
börjat något slags yrke vid Landtbruk, Handt¬
verk eller annan näring, elier blifvit gift»
eller satt sitt eget hushåll,
6:0 Att de personer, som redan då in¬
satsen gjordes uppfyllt dessa villkor, ägde
att sedermera när som hel dst utbekomma sin
fordran.
7:0 Att, om någon för sitt Barn insatt
Penningar, må de utur BesparingsBanken lyf¬
tas efter samma grunder, här förenämnde ä-
ro; men är Barnet lytt, s;ukligt eller svag¬
sint och dess Föräldrar eller Förmyndare
kunna styrka, att penningarne äro oundvike-
ligt nödige för dess uppehälle, då må desam¬
ma när som heldst kunna utlagas,
8:0 Att, då den dör, som penningar i
BesparingsBanken insatt utan att dem deri¬
från hafva åter bekommit, dess arfvingar äga
att de samma erhålla, dock att denna rättig¬
het ej sträcker sig längre, än till efterlef-
vande Maka, äkta eller oäkta Barn, Föräld¬
rar och Syskon. I annor händelse tillfalla
medlen BesparingsBanken, såsom någor slags
ersättning för den kostnad, Staten i anseende
till Intresset och en ökad Tienstemannaallö-
ning skulle komma alt vidkännas.
Denna allmänna vinst, som genom den¬
Ees v, och Ekon. Utsk. Betänkanden. 549
na inrättning skall uppkomma, anser Herr
Vestin öfverväga de svårigheter, sorn kunna
möta vid dess utförande, äfvensom den kost¬
nad sorn Statsverket kan komma att vid¬
kännas. Men, om man skulle misströsta
härom, föreslår han en försökningstid af 10
å 15 ar, under hvilkas förlopp en säker öf¬
vertygelse borde kunna vinnas.
För att sträcka fördelarne af en Bespa¬
rings Rank tili alia Landsorter, hoppas Me¬
morialets Författare, att Högvördige Prester-
skapet, som förvaltar fattigcassor, och Hus¬
bönder i allmänhet af nit för saken och det
med denna inrättning åsyftade goda ändamål
ej undandraga sig att insamla sådana pen¬
ningar, som i förberörde afseenden kunna
och böra deponeras, och att, då de växt till
något belopp, som förtjente Postporto-Sum¬
man, dem till RiksgäldsContoiret öfversända,
hvarest Rentan från insättningsdagen skulle
beräknas.
Detta förslag, som utvisar «n berömlig
omtanka för trefnaden af den ringare och
obemedlade classen af nationen, har Utskot¬
tet ansett förtjent af mycken uppmärksam¬
het.
Möjligheten att se sin ringa dagspenning
omsider förvandlad täll ett Capital, som öppnar
för den meddeilöse arbetaren eller den ringa
tjenaren en utväg att sluteligen erhålla obe¬
roende och sjelfbestånd, kan icke annat än
lifva hans omtanka, väcka förut må hända
slumrande krafter och meddela åt hans lef¬
nad en rigtning, lika förmonlig för honom
550 ' Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande it.
sjelf, som för Fäderneslandet. Då han af
den lilla förtjensten för dagens mödor, insatt
och mångdubblad i en sådan bespari gsan-
stalt, möjligen kan hoppas i framtiden att
se en boning upprest, en Maka förvärfvad,
sjelfbeståndet tryggadt, eller åtminstone ål¬
derdomen försäkrad för nöden, så är det
mer än troligt, att en sådan förhoppning
skall afhålla honom från att tanklöst förstö¬
ra hvad han förvärfva*,, i utsväfningar och
förströelser. Må hända begås dessa ofta just
af felande förtröstan på bättre öden. Dea
hopplöse arbetaren eller tjenarsn, i ständigt
beroende, slösar ej sällan, under förtviflan
om ändring af hans tunga lott, dea sista
penningen, på en döfvande njutning eller
förströelse, för att åtminstone ett ögonblick
bringas till glömska af hvad han är, och hvad.
han icke kan upphöra att vara. Om vidare en
sådan anstalt är nyttig i allmänhet, så mäste
den vara det så mycket mera i en nation, tiLl
hvilkens karakteristiska lynne man ej utan
skäl räknar den svagheten att ej kunna spa¬
ra. Det torde således ej behöfvas någon
bevisning, huru vigtigt hvarje förslag till
sparsamhetens uppmuntran bör vara, och att
deruti torde linnas det kraftigaste medel till
utrotande eller förekommande af den sede¬
löshet hos de ringars folkclasserna, hvaröfver
en allmän icke ogrundad klagan höres i
synnerhet i de större Städerna. Förgäfves
söker man genom allmänna anstalter inplan¬
ta sedlighet hos uslingar och tiggare, bland
hvilka alltid behofvets röst tvingar till tyst¬
Bcsv. och Ekon, IJtsJi. Eetänkanäen. 551
nåd Moralens. Ett visst Physisbt och Eko¬
nomiskt sjelfbestånd måste grunda hvarje
moraliskt, så val för Stater, som för den en¬
skilda. Hoppet och öfvertygelsen att genom
arbetsamhet och flit ej allenast för ögon¬
blicket utan för framtiden medelst egna
krafter kunna blifva oberoende af andras
hjelp, är den kraftigaste uppmuntran för det
nyttiga användandet af arbetarens tid, som
betager honom tillfället att förstöra den ge¬
nom dårskaper och laster om icke brott.
Att göra dett2 hopp förtroligt hos nationen,
är att i första hand befrämja dess moraliska
förädling och tillika minska en af dess mest
tryckande allmänna omsorger: den om fattig-
försörj ningen.
Med dessa åsigter har Utskottet icke
kunnat annat än erkänna värdet och vigten
af Herr Vestins framstäldta förslag, så myc¬
ket mer, som flera enskilda i ‘dylikt ända¬
mål, ehuru med olika plan, i Fäderneslandet
inrättade små föreningar och cassör till un¬
derstöd för behöfvande personer, grundade
på egna sammanskott, redan visat en välgö¬
rande verkan, bland hvilka exempelvis må
nämnas en af ägaren till Arnäs Glasbruk in¬
rättad Besparings- och Pensions-fond för ar-
betarne vid samma Verk.
Den nu föreslagne inrättning skiljer sig
från de ofvannämnda egenteiigen derigenom,
att densamma icke är inskränkt inom någon
viss association eller bestämd Class af del¬
tagare, utan öppen för hvilken som heldst,
samt derjemte, att insatserne icke eller äro,
§5* Besv.och Ekoiu Utsk. Ect&nkandcn«
hvarken till tid eller storlek bestämde utan
bero af hvar och ens behag och tillfälliga öf¬
verskott vid ögonblicket.
Således, då inrättningar med sådana
vilkor kunna anses såsom nya eller åtmin¬
stone föga kände i Fäderneslandet, har Ut¬
skottet ansett ännu vara för tidigt, att om
deras organisation föreslå några reglementa-
riska föreskrifter, innan allmänna omdömet
om deras nytta och .sättet till deras använ¬
dande hunnit stadga en öfvertygelse. Ut¬
skottet anser dertill mycket bidraga, om hos
Kongl. Maj:t den underdåniga önskan blefve
anmäld, att någon skicklig person, emot
lämpligt arfvode, linge sig uppdraget att ge¬
nom öfversättning i sammandrag aftryckta
Skrifter öfver detta ämne, gifva allmänheten
fullständigt begrepp om dessa inrättningars
organisation utrikes och den verkan de vi¬
sat på de lägra Classernas arbatsflit, sedlig¬
het och trefnad.
Utskottet kan likväl nu ej underlåta att
yttra sin öfvertygelse vara, att sådana inrätt¬
ningar, äfvensom deras förvaltning, lämpli¬
gast böra öfverlemnas åt enskilda Patriotis¬
mens omsorg och vård, och således icke ge¬
nom allmänna Statsanslag, understödjas, icke
heller genom Allmänna Embets-Verk förval¬
tas, äfvensom att en i Hufvudstaden organi¬
serad inrättning af detta slag, som under
publik administration skulle emottaga insätt¬
ningar från alla Rikets Landsorter, måtte, i
anseende till vidlyftighet af correspondance,
osäkerhet och tidsutdrägt genom postgång*
Fesv. och Ekon. Ucsk. Betänkanden. 553
brist eller kostnad af Commissionairer, möta
oöfvervinneriiga hinder i verkställigheten.
Hvad Utskottet sålunda andragit, får
Utskottet till Riksens Höglofl. Ständers egen
mognare pröfning öfverlemna. Stockholm
den 16 Aprill 1818.
N:r 102.
Päksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och Ekonomi-Utskotts Betänkande i an¬
ledning af åtskilliga väckta Motioner om
förvaltningen och redovisningen af de till
Hospitalers, Lazaretters och Barnhus un¬
derhåll anslagna medel, samt föreslagna änd¬
ringar uti dessa under Kongl. Seraphimér-
OrdensGillets Styrelse nu stående Fonder.
Uti detta ämne hafva följande Memorialer
och Anföranden blifvit afgifna, och till Ut¬
skottets handläggning remitterade, nämligen:
Ett Memorial af Herr Prosten Säve,
hvari Herr Prosten anfört, huru sorn de Fon¬
der och Stiftelser, hvilka inom åtskilliga
Län funnits, och varit för sjukvården inom
dessa Län mar än tillräckliga, blifvit af
Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet till andra
Orters undsättning disponerade, deraf ofta
skall handt, att de Län, för hvilkas behof
Stiftelserna varit gjorda, blifvit blottstälda
för brist på nödvändiga Sjufeanstalter. Ett
dylikt förhållande skall, efter Pierr Prostens
554 Besv. och Ekon, Utsa. Betankanäen.
yttrande, vara för handen vid Staden Wisby,
der ett Hospital blifvit grundlagdt med fond
af betydlig Jord och deraf utgående renta,
uttryckligen egnadt åt fattiga barns under¬
håll och sjukas skötsel, samt någorlunda sva¬
rande mot Provincens behof, men hvarifrån
Kongl. SeraphimerOrdens-Gillet årligen upp¬
bär, och annorstädes disponerar omkring
1000 ä 1,100 Rd. Banco under namn af Öf~
verskottsmedel. Då Herr Prosten ansett ett
sådant disponerande af enskildta personers
till fromma stiftelser ägnade medel, tvärt
emot Stiitares eller Testators syftemål
och uttryckliga fork 1 aranden, icke kunna för¬
enas med den hos alla Folkslag respecterade
lie!gden' af Testamenten, utan tvärtom vara
emot Lagens stadganden och l/j. §. af Kongl.
Seraphimer-Ordens-Gillets Instruction af år
1791 stridande, och hvad af Kongl. Seraphi-
mer-Ordens- Gillet från vissa Orter under
namn af Öfverskottsmedel uppbäres, för öf¬
rigt i sjelfva verket icke utgör något öfver¬
skott utöfver hvad för dessa orter oundgäng¬
ligen erfordras 3 har Herr Prosten yrkat, dels
i allmänhet, att redan befintelige barmher-
tighetsverk måtte för sin bestämmelse bi¬
behållas, och gjorda donationer rakt komma
de lidande och behöfvande till godo, åt
hvilka de blifvit af en forntida mennisko¬
kärlek anslagna; dels för Gottland enskilt,
att antingen de derstädes genom Privatas
Donationer anslagna Plospitals-medel och
rentor måtte der efter deras bestämmelse få
till fattiga barns understöd och sjukas hjelp
Besv. och Eken. TJtsk. Betånkanäen. nrr
(qvarblifva, eller ock åt Kongl. Seraphimer
ÖrdensGiilet måtte uppdragas, flit af dess
Allmänna Fond anslå hvad för Pro vincens
behof är aundgängeligt, under den förvalt¬
ning och tillsyn, som lämpligast pröfvas.
I anledning af detta Memorial hafva
uti munteliga anföranden till Högvördiga
PrestStåndets Protocoll Herr Biskopen Do¬
ctor Faxe, Herr Professorn Doctor Wijkman
Herr Domprosten Doctor Wåhlin, Herr Bi¬
skopen Doctor Eberstein, Herr Lectorn
Arenander och Herr Professorn Thyselius
yttrat sina tankar i ämnet. Pierr Biskopen
Doctor Faxe har anfört, stt fordom uti alla
Skånska Städer funnits Hospitalet, grundade
dels på privata stiftelser, dels på anslag af
Krono Tionde, och uti Malmö dessutom ett
Barnhus, hvarest fattiga barn intogos och
uppföddes. Dessa inrättningar blefvo om¬
kring år 1777 indragna på Konung Gustaf
III:s befallning, och i deras ställe ett Hospi-
tal inrätta dt i Malmö, som för det närva¬
rande icke är annat än dårhus, och till hvars
underhållande knappa medel äro anslagna,
Öfverskottsniedlen, som från Skåne utgå till
Kongl. SeraphimerOrdens Gillet, skola dere¬
mot under 5 års lid uppgått till öfver 50,000
Rd. Banco. Då Herr Doctorn och Bisko¬
pen icke lintter någon rättvis, billig, eller
naturlig anledning, hvarföre ett visst Län
skall bidraga till underhållandet af andra
Läns inrättningar med medel, hvilka det för
dylikt ändamål sjelf behöfver, har Herr Do¬
ctorn och Biskopen förenat sig med Hers
556 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Prosten Säve i hemställan, om vidtagande
af sådan åtgärd, att Hospitalsmedlen måtte
användas för den Orts behof, hvartill de
från början varit ansi agne.
Professoin Doctor bVijkman har yttrat,
att han så mycket heldre instämmer uti
hvad Herr Prosten Säve och Biskopen Herr
Doctor Baxe yrkat, sorn Herr Professorn
hade erfarenhet deraf, att uti Weckholms
Församling af Upsala Stift, donationer blif¬
vit tili en del disponerade både utom För¬
samlingen och Stiftet, och ett sådent förfa¬
rande, enligt Herr Professorns tanka, må¬
ste medföra den påföljd, att enskilde afhållas
från barmhertighets Verk genom osäkerhe¬
ten af deras bibehållande för bestämda än¬
damålet.
Med Herr Prosten Säve och Biskopen
Doctor Faxe har Herr Domprosten Doctor
Wåhlin så mycket mer förenat sig, som
Herr Doctorn redan vid 1812 års Riksdag
väckt dlylik Motion i afseende på Barnhuset
i Malmö, och i öfrigt önskade, att allmänhe¬
ten måtte erhålla upplysning om de medel,
hvilka ifrån hvar och en Landsort blifvit
till Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet insän¬
da, samt på hvilka ställen de blifvit använ¬
da. Biskopen Herr Doctor Eberstein har
instämt med Herr Prosten Säve, heldst Herr
Biskopan kände, ej mindre Gottlands tryc¬
kande behof, afen mera utvidgad Sjukvård,
och Fattighus-inrättning, än äfven att åtskil¬
liga medel, som blifvit för Gottland primi¬
tivt donerade, måst till Kongl. Seraphimer-
Bcsv, och Ekon. XJlsli. Betanhanclen.
557
Ordens Gillet uppsändas. Af Herr Lector
Arenander är andraget, huru som I.Jnkö¬
pings Stift, i Stället för 4 pä rika Fonder
och donationer af Ortens Jnvånsre fordom
grundade Hospitaler, nu, utom Läias-Lazaret-
tet, endast äger ett enda i Vadstena, hvar¬
emot årligen ansenliga öfversfeottsmedel ifrån
Stiftet till Gillet insändas. 1 afseende på
dessa Stifts medel har Herr Lectorn yrkat
deras bibehållande vid sin bestämmelse, och
roed Herr Domprosten Doctor Wählin fö¬
reslagit, att Riksens Högloft. Ständer, som
erhållit den obehagliga underrättelse, att de¬
ras Revisorer saknat tillfälle att granska för¬
valtningen af dessa slags medel, måtte ytter¬
ligare undanrödja hinderna för denna, vid
1815 års Riksdag beslutna Revision, och
fastställa en årlig tryckning af Kongl. Sera-
phimerOrdens Gillets, af Svenska allmänhe¬
ten så högeligen väntade redovisning, sorn vis¬
serligen icke behöfver eller förtjenar att
höljas med mörker, hvarmed Herrar Frostar-
ne Ek och Doctor Stenhammar sig confor-
merat.
Herr Professorn Thyselius har före¬
slagit, att Riksens Högloft. Ständer måtte
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
så väl att Läns Lazaretterne och Kurhusen
måtte hädanefter tillgodonjuta åtminstone
icke mindre anslag än hittills till fria läke¬
medel oell underhåll för fattiga patienter,
som ock att de under Kongl. Seraphimer-
Ordens Gillets disposition stående fonder,
förvaltning och till tand må genom en of*
558 Besv. och Ekon. ZJtsk. BetanliCinäeni
fentelig revision allmängöra?, och Läns Ho»
spitalerna öfverlemnas i Konungens Befall-
ningshafvandes och de af dem för Lazaret-
terna och Kurhusen tillkallade LänsDirectio-
ners vård, hvilka äga att emottaga dessa
Stiftelsers alla redan tillkomna eller tillkom»
mande fonder, dem efter gifven instruction
och bästa öfvertygelse för ändamålet använ¬
da, Länens invånare om sin förvaltning un¬
derrätta, och för den samma inför Kongl.
KammarRätten behörigen redovisa j hvarför¬
utan Herr Professoren föreslagit, att för
hvarje Hospital någon, heldst inom Länet
boende, Riddare af Kongl. SeraphimerOrden
måtte utses som Hospitalets beskyddare och
Directionens förman, hvilken hade att vaka
ofver Ordningen vid inrättningen. Häruti
hafva Herrar Prostarne Hasselrot och Hag¬
berg instämt, hvaremot Herr Prosten Kol¬
modin, hvad Wisby Hospital-fond beträffade,
med Herr Prosten Säve och Biskopen
Herr Doctor Eberstein sig förenat.
Uti den af Pierr Professorn Thyselius
gjorda motion har Herr Prosten Billdahl in¬
stämt, under åberopande af det efterdöme,
som blifvit lemnadt genom en så beskaffad
förmonligare inrättning af Skaraborgs Läns
Lazarett uti Mariestad, hvarest de sjuka nu¬
mera kunna, utan föregången anmälan, in¬
sändas till Läns-Lazarettet, och blifva der
genast emottagne, de förmögnare mot någon
skälig afgift, och de fattigare utan ali slags
betalning, samt njuta tjenlig spis, medika-
menter och Läkaretillsyn, skötsel och om»
Besv. och Ekon. TJtsk. Betankanäen.
vårdnad, hvarigenom Herr Prosten vill visa,
huru mycket en verksam Länestyrelse kan
och bör uträtta till den lidande mensklighet
tens hjelp och lindring.
Uti samma motion har sluteligen Pierr Pro¬
sten Fröberg förklarat sig utur flera skäl instäm¬
ma, men i synnerhet af det serskildta skäl,
att efter af Riksens Höglofl. Ständer fattadt
beslut, och af Kongl. Majit sjelf uti nådigt
kallelseBref, och till Revisorerna meddelad be¬
stämd föreskrift, att anställa Revision öfver
Hospitals- och Lazaretts fonderna, Kongl. Se¬
raphi mer-Ordens* Gillet, detta oaktadt, kun¬
nat, på Revisorernas reqvisition af Räken¬
skaperna öfver dessa fonder, tillåta sig en vä¬
gran att dem framlemna, och i stället pre¬
senterat ett af Ordens-Gillets framställningar
föranledt, och af det samma utverkadt Kon¬
unga Bref, som frikallar dess räkenskaper
från Revision af Riksens Ständer 5 genom,
hvilken oväntade åtgärd Herr Prosten anser
Ördens-Gillet hafva felat i aktning för Rik¬
sens Ständers beslut, hvilken icke borde sak¬
nas hos någon Embetsmanna Corporation,
samt ännu mer i vördnad För Kongl. Majits
i nådiga kallelse-brefvet bestämdt uttryckta
vilja, som genom Ordens-Gillets vägran gö¬
res dementi, och hvilken dementi icke är
häfven genom ett nytt Konungabref af mot¬
satt innehåll med det förra. I anledning
häraf anser Herr Prosten ytterligare en för¬
nyad vägran af Ordens-Giliet mot Riksens
Ständers beslut vara radicalt förekommen
Bihang till RiksSt. Prat, jg 17-181 g, q:de Sand. N;ryi, 72.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
derigenom, att Hospitalen' oell Lazarelterna
i Riket, både til! Ekonomi och fondernes di¬
sposition, hädanefter och för alltid skiljas
från Kongl. Seraphiruer-Oröens-Gillets sty¬
relse, hvarom tili Kongl. Maj:t en underdå¬
nig skrifvelse tills,tyrkes. Häruti hafva äf¬
ven instämt Herrar Domprosten Wåhlin,
Prosten J Wijkman, jemtö flera Ledamöter
af det Högv. PrestStåndet,
Under den sorgfälligt uppmärksamhet,
hvarmed Utskottet granskat de uti detta grann¬
laga ämne inkomna Memorialer, har det fun¬
nit motionerna härom hufvudsakeligen inne¬
hålla fyra serskildta yrkanden :
1:0 Att åtskilliga af de Fonder, hvilka
nn under benämning af allmänna ifrån vis¬
sa Län ingå tili Korfgl. Seraphim er-Ordens
Gillet och derifrån öfver hela Riket dispo¬
neras till förmon för andra Läns Barmher-
ilahets inrättningar, måtte, såsom uppkom¬
na af privata donationer och fromma stif¬
telser-, till den Landsorts förmon, der de va¬
rit gifne, få inom samma ort orubbade f ör-
biifva.
2:0 Att äfven i det fall dessa fon¬
der skulle vara till större eller mindre
del uppkomne af framlidna Konungars an¬
slag, indragna kloster, kronotionde, eller an¬
dra publika intrader, deras användande lik¬
väl borda inskränkas inom den province,
hvarifrån de utgå, och till hvars behof af
»adana inrättningar de troligen ifrån första
Eesv■ och Ekon. Utsk. Betänkandcn. 561
upprinnelsen blifvit antingen skänkta eller an-
slagne, ehuru under tidernas skiften deras
tillkomst förlorats utur minnet, och så myc¬
ket mera utur all bevisningsförmåga.
3:0 Att närmaste och directa förvaltnin¬
gen öfver Läns-Hospitalerna, borde, i likhet
tued hvad om Lazaretterna i Nåder stadgadt
blifvit, öfverflytta» ifrån Kongl. Seraphimer-
Ordens Gillet, och för hvarje Län lemnäs
uti Konungens Befallningshafvandes samt de
inrättade Län-Directioners vård.
4:0 Att disposition af alla de till Ho¬
spitaler och Lazaretter anslagna eller ordine¬
rade och på hvad sätt som heldst tillkomna
medel, hvilka nu stå under Gillets styrelse,
måtte ställas under offentlig redogörelse och
Revision. — — —• — — — —
— — Uti alla dessa hänseenden anser Ut¬
skottet sig böra serskildt utlåtande afgifva.
1:0 Den sanning, att alla Donationer’,
Testamenten och fromma stiftelser, hvilka af
enskilda personer till något visst ändamål
elier harmhertighets-verk blifvit anslagne, bö¬
ra orubbade användas t’H uppfyllande af den¬
na afsigt, som med stiftelsen blifvit åsyftad,
fordrar intet slags bevis, heldst den ej min'
dre vitsordas af allmänna rättskänslan, än
af beskrifven lag. Uti denna öfvertygelse in¬
stämmer Utskottet så mycket heldre med
Memorialens författare, som ett motsatt för¬
farande skulle medföra ej mindre en öppen
orättvisa, stridande mot helgden af samhälls¬
författningen, än äfven de vådliga följder, att
allt sinne och hug för dessa välgörande ästif-
5<j2 Bern. och Ekon. Utsk. Betänkande»,
telser skulle afsvalna, hvilket äfven erfaren¬
heten visat hafva inträffat, så ofta nian lem¬
na! denna sanning utur sigtet. Sveriges fr a in¬
fam e Konungar och Lagstiftare hafva derfö¬
re aldrig sfvikit från samma grundsats. Af¬
ven finnes den ordagrant iakttagen, uti de för
Kongl. Seraphimer Ordens Gillet tid efter an¬
nan utfärdade stadganden och instructioner,
hvarutaf den sednaste och nu gällande af den
28 A piili 1791, 14 §• ut-tryckeligen stadgar:
Hvad enskilde personer till Hospitalerna
vdfvit, bor icke pä mindsta sätt rubbas eller i~
jrån Gifvarnes dervid hysta ändamål i na¬
rf on de' dragas, utan blir den af Gifvaren
dervid lemnade föreskrift efter dess bokstaf-
liga innehåll följas. Då lagens fordran i
derfall är tydlig, så föijer äfven lika klart,
att alla afsteg derifrån tillhöra Lagskiparen,
och le re Lagstiftaren, att beifra och deremot
rättelse meddela. Enligt nu gjorda motioner
är det egentligen Gottland, Skåne och Öster¬
göthland, för hvilka yvkas inställelsen af så
kallade iifverskottsmedel, sorn årligen från¬
gått dessa orter, men hvilka förmenas, såsom
uppkomne af enskilda fonder, böra qvarblif¬
va till orternas egna, nu i detta afseende mer
än förr, vida utvidgade behof. Men, ehu¬
ru verkeligen sannolika dessa framställningar
synas, och saken i följd deraf, serdeles hvad
Gottland beträffar, tyckes påkalla en nä ra¬
mare undersökning} så kan Utskottet likväl
icke tillstyrka Riksens Höglo!!. Ständer att
taga någon direct befattning med detta ären¬
de, då dels inga bestämda uppgifter äro lem-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, 56
nafle eller några enskildta facta anförde, hvar¬
igenom Kongl. Ordens-Gillet kan anses haf¬
va annorstädes disponerat några enskilda fon¬
der; dels sådant i alla fall rörer enskilda med¬
borgares eller Corporationers förhållanden i an¬
ledning af beskrifjven Lag,hvilka emotgo §. Re¬
geringsformen icke kunna komina under Rik¬
sens Högloft. Ständers eller deras Utskotts
pröfning, utan böra å behörig ort och efter
skedd undersökning till rättelse anmälas. Ut¬
skottet styrkes så mycket mera i den öfver¬
tygelse, att något annat förfarande icke har¬
vid kan äga rum, som Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet vid 1815 Ars Riksdag u-
ti alldeles samma mål rörande Visby Hospi¬
tals enskilda donationer och förvaltning af¬
gifva t ett efter samma grunder författadt Be¬
tänkande, hvilket blef af Riksens Höglofl.
Ständer gilladt och antaget.
2:0 Hvad åter de till Lazarettet!, Hos¬
pitalen, Barnhusen och andra fromma stif¬
telser af publika fonder anslagna medel be»
träffar, de må bestå i jord ellar tilihörighe-
ter, hemmans rentor, kronotionde, indragna
kloster, Contanta penningar ellar hvad an¬
slag som heldst, hvilka antingen förr blif¬
vit gjorda eller hädanefter kunna ske; så sy¬
nes ingen tvifvel vara, att de ju äfven kun¬
na af högsta Magten, eller den Auctoritet, åt
hvilken dess rättighet uppdrages, användas ef¬
ter sig företeende omständigheter, tili de med
deras anslag åsyftade ändamål, utan afseende
på den ort, hvarifrån de inflyta; hvarföre äf¬
ven Kongl. Seraphimer Ordens Gillets Dis-
Ecsv. och Ekon. Utsi.’ Bctclnkanåen.
positionsrätt, efter nu gällande författnin¬
gar, af de sa benämnda Ofver skottsme¬
del icke kan sättas i fråga. Detta är ock
tydeligen stadgadt genom Jnstructionen af
den 29 Mars 1778, jemförd med framlid¬
ne Högstsalig Konung Gustaf den lilia bx-e£
till då varande öfverstyrelse, hvarest säsres :
Vi vele ock härmed lemna vårt nådiga Bi¬
fall till det af eder uppgifna förslag, att in¬
rätta ett Hospital i hvarf'e Höfdingedöme i
Biket, till hvilken ända J efter hand, och då
det utan olägenhet ske kari, agen frihet att
indraga de mindre Hospitalen i de Län,
hvarest nu för tiden flere än ett f lines. Just
ifrån denna tid började också egentligen in¬
dragningarna, hvarigenom uppkom trio öfver-
skottsmedel, sorn till andra orters Hospita¬
ler diponerades, Det lärer icke eller kunna
förnekas, att, om sådana icke ägde rutil, skul¬
le många Län och alla de nya inrättningar,
hvilka derifrån leda sitt upphof, men icke ä-
ga några forntidens stiftelser, komma uti en
ganska bekymmersam ställning, hvarföre nå¬
gon hufvudsakelig rubbning af detta förhål¬
lande så mycket mindre kan tillstyrkas, som
ej allenast all Christlig sann välgörenhet a£-
ser den lidandes undsättning hvar heldst han
finnes, efter tillgång och ej efter slump,
utan äfven i Politiskt afseende alla allmän¬
na understöd böra någorlunda jemnt förde¬
las.. Men likväl tyckes naturliga rättvisan
fordra, att den ort, hvarifrån medlen infly¬
ta, tiilerkännes någon förmons-rätt tillfyllan¬
de af egna bevisliga behof, innan dessa öf-
Besa- och Ekon. Utsk. Eetänknnäen.
verskottsmedel böra infordras och sålunda
rätteligen blifva svarande emot sin benäm-
ning. I händelse Riksens Höglofi. Ständer
skulle i underdånighet tillstyrka, och Kon¬
ungen i nåder bi falla hvad Utskottet nedanföre
om närmaste vårdens uppdragande åt LäneDi-
rectioner föreslår; så synas dessa Directioner
lämpligast kunna uppgöra förslag på behof-
ven inom Länet, dä, efter vederbörlig pröf¬
ning och afgörande rätt, de verkeliga öfver-
skottsmedel af Gillet bestämdes och dispone¬
rades. Dock framställer sig härvid tillika en
annan billig fordran, att vid dessa öfverskotts-
medels bestämmande och utdelning inga af¬
drag ske för enskilda tillskott, donationer ocht
stiftelser, hvilka nu eller framdeles kunna in¬
rättas till någon orts enskiidta fördel. Ige¬
nom lemnadt afseende deråt, skulle ej alle¬
nast stiftarens välgörande afsigt tillintetgö¬
ras, utan äfven ali hug dödas tili sådana bi¬
drag, då de nödstall te inom den krets, till
hvars understöd de inrättades, förlorade i all¬
mänt hänseende lika mycket som de kunde
vinna genom den enskilta uppoffringen, Sä
väl till erhållande af en klarerare åsigt här¬
utinnan sorn äfven till undanrödjande, efter
möjligheten, af de i första punkten öfverkla-
gade olägenheter, skulle efter Utskottets tan¬
ka mycket bidraga, om uti alla sådana verks
räkenskaper, en noga skillnad gjordes emel¬
lan publika fonder och enskiidta bidrag, så
vidt säkra underrättelser därom kunna erhål¬
las, hvartill LänsStyrelserna icke lära under¬
låta att i sakeus då blifvande nya skick an¬
göö Eesv. och Ekon. XJtsk. Betänkande-
vända allt sitt bemödande. Härigenom skul¬
le åtminstone för en framtid dessa fonders
sam ajan blandande förekommas, och verkstäl¬
lande magten lättare kunna öfverse livad rätt
och billighet i hvarje serskildt fall bjuda.
5 0 Innan Utskottet ingår i något utlå¬
tande öfver de i flera Memorialer yrkade än¬
dringar uti förvaltningen och styrelsen af des¬
sa Barmhertighets verk, anser det sig böra i
minnet återkalla det förhållande, som dervid
pä serskilda tider ägt rum.
Enligt 1686 års kyrkolag voro Hospita-
lerna i Riket den tiden egentligen ställde un¬
der Herrar Landshöfdingars och Biskopars
värd och inseende, hvilka dervid hade sig
till biträde så väl Kyrkoherdarna i Försam¬
lingarna, sorn Borgmästarne i Städerna, der
Hospitalerne voro belägna, och redogörel-
senför dessa verks inkomster åtföljde LandtRä-
kenskapernetill Kongl. KammarCollegium, jem¬
likt 17 §. i 1688 års Läns-Bokhållare Instru-
ction; men vid 1756 års Riksdag blef en ser¬
skild Deputation af Riksens Ständer utsedd,
som äfven emellan Riksdagarna hade sam¬
manträden och öfverinseende öfver alla Barn¬
hus och Hospitaler i Riket. —- Af den be¬
rättelse, som 1761 från trycket utkom om
denna Deputationa göromål, inhemtas i hvad
tillstånd Hospitalerna då voro, och hvilka
anstalter Deputationen hade vidtagit till des¬
sa inrättningars bestånd och förkofran. Dan¬
na berättelse gaf sedan anledning till Kongl.
Maj':ts nådiga förordning den 11 Maj 1763,
angående sä väl nödlidandes försörjande som
Besv. och Ekon. TJtsk• Betänkanden.
förvaltningen af Hospitalernas inkomster och
förläningar, hvilken likväl med 1766 års Riks¬
dag till en del ändrades genom Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga författning, angående Ho¬
spitalerna och Barnhusen i Riket af den 11
December 176G, då ock en ständig Öfver-Di-
rection för Hospitalerna och Barnhusen för¬
ordnades, med samma rätt och myndighet
som Kongl Collegierne äga. — — —■
— -—• Ar 1775 blef denna Kongl. Öfver-
Direction upplöst, och tvänne Herrar Sera-
phimer Riddare i stället utsedde till Öfver-
Styrelsen vid Hospitalerna och Barnhusen,
för hvilka äfven Kongl. Maj:t, den 19 Mars
samma år, utfärdade dess nådiga Instruction 5
'men denna Öfverstyrelse fortfor dermed icke
längre än till år 1787, då det nu varande
Seraphi mer-Or dens Gillet instiktades och
under den 28 Apriil 1791 erhöll Kongl. Maj:ts
nådiga Instruction, hvilken ännu är gällande.
Af denna korta Historiska framställning sy¬
nes det, att redan den tiden, då vår nu gäl¬
lande kyrkolag blef utgifven, man var all¬
mänt öfvertygad om företrädet af den sty¬
relse öfver alla sådana inrättningar, hvilken,
med kännedom af Local-förhållanden, och
ett alltid lifligare intresse för afhjelpandet
af den för ögat varande jemmern, vore i det
bästa och närmaste tillstånd att dertill oför¬
dröjligen vidtaga nödiga och ändamålsenli¬
ga utvägar. Om uti tidernas följd omstän¬
digheterna påkallade och klokheten ålade
en allmän öfverstyrelse, för att erhålla enhet
i behaodlingcn och Controll på verkställig¬
5(58 Bese. och Ekon. TJtsh. Betänkan den.
heten; så har man ändå alltid varit betänkt
på uppdraget alden närmaste vården åt på stäl¬
let varande Äuctoriteter, hvilket äfven inhemtas
af nugällande Instructions 5 §'. sorn ålägger Kon¬
ungens Befallningshafvande och Biskoparne uti
hvarje Län och Stift att med vederbör andes
samråd deröfver hafva tillsyn.. Men det vill
synas, som ändamålet derigenom förfelats, att
man för mycket inskränkt de sednares åtgärder,
derigenom bundit deras händer, att uträtta
hvad ögonblicket fordrar, och i dess ställe
uppdragit dessa åtgärder åt en öfverstyrelse,
hvilken äfven med bästa vilja och sorgfälli-
gaste bemödande icke möjligen skall kunna
sträcka en så beskaffad uppmärksamhet uti
detailler till alla serskilda inrättningar af det¬
ta slag inom ett så vidsträckt Rike. Öfver¬
inseende, Controil och utfärdande af allmänt
gällande Instructioner är något helt annat
än deras verkställighet och dertill nödiga
medels disposition, hvarförutan ännu aldrig
någon inrättning kunnat behörigen vårdas
eller vunnit allmänt deltagande och förtro¬
ende. I full enlighet med den af Memoria¬
lens författare yttrade öfvertygelse, att de
till dessa Barmhertighets-verk anslagna me¬
del blifvit hitintills så samvetsgrant, och
oegennyttigt till sina rätta ändamål använde,
som någonsin möjligheten och en så beskaf¬
fad vidsträckt styrelse tillåtit, kan likväl Ut¬
skottet icke annat än instämma uti de af
Herr Professor Thyselius gjorda framställ,
ningar ont nödvändigheten af en emot tider,
nas ombytta skick och den allmänna önskans
Besv. och Ekon. Utsk. Eetankanden. 569
yttringar svarande modification och förbät¬
tring.
En förnyad styrka för dessa grunder tror
Utskottet sig hafva funnit uti Kongl. Majrts
nådiga Instruction af den 17 sistlidna Decem¬
ber för Directionerna öfver Läns Lazaretter-
na i riket, och öfver Kuranstalterna till Ve¬
neriska smittans hämmande. Då denna i nå¬
der utfärdade författning, hvarigenom Läns-
Lazaretterna och Kurhusen blifvit ställde un¬
der Konungens Befallningshafvandes och Län-
Directionernas friä styrelse, är lika allmänt
känd, som den blifvit med lifligast© under-
såtliga glädje emottagen, och ett säkert hopp
fattadt om de lyckliga verkningar, dem en
fortfarande verkställighet deraf skall föran¬
leda 5 så får Utskottet tillstyrka den hos
Kongl. Maj.-t af Riksens Högloll Ständer ske¬
ende önskan och underdåniga anhållan, att,
i öfverenstämmelse med nämnda föreskrifter,
Förvaltningen af alla Rikets Hospitaler jem¬
te disposition af de dem tillagda fonder måt¬
te uppdragas åt samma LäneDireciion och
under enahanda villkor samt öfriga bestäm¬
melser, hvilka för Lazaretteirnas styrelse äro
i Nåder stadgade. De fördelar, som böra vän¬
tas af föreningen emellan tvänne hvarandra
så närslägtade inrättningar, den enhet i de¬
ras Locala styrelse, som deraf bör blifva ett sä¬
kert resultat, och den lifliga täflan som för¬
modas uppkomma uti enskilta bidrag till
stiftelsernas utvidgande; — — Allt det¬
ta äro tillräckligt talande skäl för denna un¬
derdåniga önskan.
Ecsv. och Ekon. Utsk. Eetänkandeni
Då Utskottet således utmärkt de grun¬
der, hvarefter det anser en önskad förändring
kunna verkställas, så lära Riksens Högloft.
Ständer finna i sin ordning, att till . Kongl.
Majrts höga välbehag i lika underdånighet
hemställa de föreskrifter i reglementariskt
afseende och mindre detailler, hvilka vid en
så beskaffad förändring finnas nödiga. Enär
Kongl. Seraphimer-Ordens Gillet, hädanefter
som hittills, i likhet med hvad om Laza-
retterna är förordnadt, bibehåller öfverinse-
endet, rättigheten att efter förslag tillsätta
Embetsman, utfärda Instructioner och göra
ändringar uti de från Directionerna i laga
ordning överklagande utslag; så synas icke
dessa i så måtto ändrade föreskrifter böra
blifva af något serdeles omfång. Dock an¬
ser Utskottet till denna ändring hufvudsake-
ligen höra, om annars det dermed åsyfta¬
de ändamål skall vinnas, att på sätt g §.
uti ofvannämnda Instruction om Uazarettsin-
komsterna bjuder, alla ett Hospitals tillhö¬
righeter och intrader af hvad slag som heldst
vårdas, indrifvas och redovisas af Läne-Sty-
relserna, utan att Gillet dermed tager någon
annan direct befattning, än att från Dire-
ctionsrna emottaga de öfverskottsmedel, hvil¬
ka det efter pröining, och, på sätt ofvanföre
ar föreslaget, förbehållit den allmänna fon¬
den, att under Ordens-Gillets egen disposi¬
tion till utdelning bestämmas.
4:o Slutligen och beträffande den yrka-
de Revisionen af Hospitals- och Lazaretts-
Räkenskaperna enligt det skick, hvaruti de
Be sv, och Ekon, Etsk. Belänkancten, §j\
För närvarande sig befinna, och det sätt hvar¬
på de hittills blifvit förvaltade; så anser
Utskottet sig böra vördsamt erinra Rik¬
sens Höglofl. Ständer om denna sakens sam¬
manhang, innan något utlåtande kan medde¬
las öfver de mått och steg, hvilka för den
kommande tiden synas böra vidtagas.
Uti 29 §. af Riksdags-beslutet den 9 Au¬
gusti 1815 uppdrogo Riksens Högloft. Stän¬
der de af dem Förordnade Revisorer att öf¬
verse och granska Statsverkets, Bankens och
RiksgäldsContoirets tillstånd och förvaltning,
samt att i sammanhang med dessa Verk äf¬
ven granska de under CommerceCollegii di¬
sposition ställda fonder, Allmänna Magazins-
Directionens Räkenskaper, hvilka äro ställde
tinder SeraphimerOrdens-Gillets Öfverstyrel¬
se, dessa sednare likväl under förbehåll af
Kongl. Majlis Nådiga gillande. Det ar'Ut¬
skottet obekant, huruvida Kongl. Maut be¬
hagat i Nåder meddela något serskildt utlå¬
tande öfver denna Riksens Högloft. Ständers
önskan, äfvensom det icke anser sig tillstän-
digt att ingå i någon pröfning, hvarken af
de skäl som föranledt Herrar Revisorer uti
sin anmälan af den 20 sistlidne November,
äfvensom de remitterade Memorialens för¬
fattare att anse och benämna för Riksens Stän¬
der Konungens i underdånighet tillkännagifna
beslut, hvad som, efter ofvan anförda villkor,
var hemstäldt och berodde på Konungens
höga välbehag; ej heller af de orsaker, i
följd hvaraf Kongl. Majit, enligt dess sedna-
ste förordnande till SeraphimerOrdensGillet
572 Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden.
af elen 10 sistlidne September, i Nåder fun¬
nit för godt alt förklara, det afsigten med
den till Riksens Ständers Revisorer af den
14 föregående Juli utfärdade Nådiga kallelse
icke fordrade någon Revisions verkställande
i detta hänseende, sedan upplyst blifvit, att
Hospitals- och Barnhusfonden, hvaraf äfven
Lazai’etterne de sednare tider, i brist af an¬
dra tillgångar, varit underhållne, icke består
utaf några af Riksens Ständer dertill lemna-
de bidrag. Med öfverlemnande af sakens såme¬
delst anförda förhållande tili Riksens Högloll.
Ständers egen ompröfning, fäster Utskottet sin
hufvndsakliga uppmärksamhet på det ända¬
mål, för framtiden bör säkrast vinnas.
Afsigten med all slags Revision är två-
falldig, dels ernående af nödig publicitet, dels
full säkerhet, att medlen blifvit använde till
sina rätta ändamål samt i detta hänsende be¬
hörigen redoviste ock verilicerade. Genom
nu varande organisation af förvaltningen öf¬
ver de till Lazaretters och Hospitalers un¬
derhållande anslagna fonder, synes ingen ut¬
väg för styrelser» beredd, att vinna dessa än¬
damål. Ett annat förhållande blir åter
hädanefter, då Lazaretts medlens disposition
redan är uppdragen åt LäneStyrelserna, och,
i händelse Riksens Högiofl. Ständer skulle
gilla samt Kongl. Majit i Nåder bifalla Ut¬
skottets ofvan anförda förslag, HoSpitalsmed-
len äfven blifva öfverlemnade åt förvaltnin¬
gen af samma auetoriteter. Då, enligt 14 §.
uti den för LazarettsDirectionerna nådiest
C3
utfärdade Instruction, föreskrifvas, att de af
Ees v. och Ekon. Utsk. Betänkahden. 573
dem förda räkenskaper skola årligen af val¬
de Revisorer inför Konungens Befallningshaf¬
vande granskas, innan de till OrdensGillet
insändas, och derefter genom trycket allmän-
görasj så synes den erforderliga säkerheten
och publiciteten vara vunnen, serdeles då den
meddelas å den ort, hvarest Läne»s innevåna¬
re sjelfva hafva största intresset och äro i
bästa tillfälle att anmärka, om någon oord¬
ning inträffat. Men, då Kongl. Seraphimer-
OrdensGillet alltid behåller disposition,
utdelningen och ansvaret för de inkomster,
hvilka under namn af öfverskottsmedel blif¬
va, enligt Gillets Requisition, till detsamma
ifrån Länestyrelserna remitterade} så är det
af mycken vigt, att äfven denna del af för¬
valtningen blifver allmänt känd. Detta an¬
ser Utskottet likväl tillräckligen erhållas der¬
igenom, att OrdensGillet årligen till Konun¬
gen i underdånighet aflemnar och sedermera
af trycket till Allmänhetens kännedom låter
utgifva en berättelse om inräitningarnes till¬
stånd, tillika innehållande en summarisk re¬
dogörelse för inkomst och utdelning, samt
anförande af de grunder, hvarefter denna sed¬
nare blifvit på olika Län till olika belopp
verkställd. Om detta af Utskottet uppgifna
förslag finnes antagligt, så lära Riksens Högl.
Ständer i underdånighet anmäla sin önska»,
att Kongl. Må«:t behagad3 dertill lemna sitt
nådiga bifall.
De framställningar, Utsfcottetsåledes trott
sig med någon stötre omfattning böra göra
. uti ett ämne, som så nära förenar vanlottade
574 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänhanäm.
likars fordringar med lyckligare medborgares
pligter, underställas för öfrigt, jemte några
Ledamöters serskilda tankar, Riksens Högl.
Ständers egen upplysta granskning. Slock¬
holm den 24 Aprill 1818.
Transumt eif Riksens Höglo/l. Ständers All¬
männa Besvärs• och EkonomiUtskotts Pro-
tocoll, hällne vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 16 och 24 Aprill 1818.
Herr Doctor Hultin anförde: att Herr
Doctorn ansåg förslaget till detta Betänkande
vara författadt ur rigtiga synpunkter, och
tillstyrkte derföre, till alla delar, dess anta¬
gande; men trodde sig dock böra föreslå 2ne
tillägg: 1:0 Att, när sådana tydliga afsteg t'i-
mat med enskilda Donationers dragande i-
från deras rätta ändamål, som Herr Doctorn
anförde hafva skett med den 1647 stiftade
Gyllenhejmska donationen i Strängnäs, så¬
dant borde genast och utan någon vidare
omväg underkastas rättelse: . 2:0 Att den
Stat och underbetjening, som blifvit Kongl.
SeraphimerOrdensGillet, serdeles i afseende ä
det aflägsnare Finland, hvilket nu likväl från¬
gått, anslagen, måtte, till vinnande af nödig
besparing, reduceras till ett emot det nu in-
gifna förslag svarande behof.
Uti detta yrkande instämde Herr Prosten
Kolmodin, så vidt detsamma kan tillämpas
och äga gemenskap med Visby Hospital.
Herr Prosten Säve uppläste ett så ly¬
dande anförande: ”Till mitt förra ödmjuka
Besv och Ekon. Utsk, Betänkanuen.
Memoriel i ämnet utbeder jag mig vördsamt
få tillägga. — Utaf de från Kongl. Seraphi-
znerGillat meddeldta Handlingar har jag
funnit i allmänhet ovisshet och obestämdhet i
anseende till första uppkomsten af Hospi-
talerna och deras fonder, dernäst åtskilliga
uppgifter om deras upprinnelse, dels från
indragna Kloster, dels ocfe från åtskilliga
privata Donationer, ehuru till osäkert be¬
lopp. Jag får i anledning häraf upprepa
och yrka den lankan och önskan, att först
alla privata gåfvor och fonder, i kraft a£
Testamentens helgd, må för deras privata
bestämmelse inom hvarje ort oförryckt an¬
vändas 5 äfvensom att de af Kronan någor¬
städes gjorda anslag af förrig Kyrko- eller
Klosteregendom, såsom, i allt fall, uppkom¬
men från dervarande fordna invånares fri¬
villiga bidrag, må, enligt biilighetsgrund,
heldst inom samma landskap qvarstadna och
få begagnas.
Hvad Hospitalet på Gottland serskildt
angår, får jag likaledes ytterligare yrka, att
vid. dessa medels användande må Rätts-be¬
greppet i anseende till de närmast behöf¬
vande och egentligen berättigade först följas,
innan Nåd och varkunsamhets utöfning, emot
andra, kan komma i fråga. Det är ock i
sjelfva Kongl. Seraphimer-Gillecs Instruktion,
af den 28 Aprill 1791, samt 14 §• uttryckli¬
gen stadgadt och föreskrifvet: att, hvad en¬
skilda Personer till Hospitalet gifvit, må
på intet sätt rubbas eller frän Gifvarenas å-
Bihang till RihsSt. Prot. i8»7-i8»8> S:^e Ställ. N:r 73' 74-
576 Eesv. och Ekon. Uti/c. Betänkande!’.
syftade ändamål dragas. Men att Stiftare
af ett Hospital inom någon ort skulle kun¬
na åsyfta annat ändamål, än undsättning för
samma orts nödlidande, är icke tänkbart; icke
helier lära Gifvarne på Gottland någonsin
ämnat eller tänkt, att deras Fattig- och Sjuk-
gåtvor skulle från deras O till fasta landet
öfverflyttas.
Men man förmäler och förklarar än, att
Visby Hospitals ålder och upprinnelse i an¬
seende till bristande historiska underrättel¬
ser är obekant och tvifvelaktig; än åter,
att Hospitalets flere kringspridda lägenheter
erhållits af de, vid reformationstiden, ödelagg-
da Kloster, hvartill säker anledning skall
hemtas af dessa lägenheters ännu bibehållna
namn. Och ändtligen åberopar man såsom
hufvud be vis: att uti Kongl. Brefvet af den
24 Maj 1757, såsom ock i Riksens Ständers
Berättelse om Hospitalérne af den 23 Sep¬
tember 1756, är Visby Hospital för Krono-
Hospital vordet ansedt, allt på den grund
eller supposition, att Hospitalet är på klo¬
steregendom funderad. Jag ämnar här in¬
galunda bestrida, att Regeringen äger rätt,
att om indragen Klosteregendom förordna. Jag
klandrar icke den vördnadsvärda Hospitals-
Styrelsens åtgärd i stöd af Instruction och
uppdrag. Jag hyser inga småtänkta afsigter;
men, rörd af uslingarnes behof och nöd in¬
om Provincen, har jag vågat framställa
och yrka deras rätt till räddning; och har
trott, att hvad som hittills i brist på under¬
sökning och, under erkänd okunnighet om
Ees v. och Ekon. \Jtsh. Eetänkandeii. 577
rätta förhållandet, blifvit så ansedt, måtta
böra närmare granskas och, tilläfventyrs
bättre upplyst, kunna rättas. Jag har vågat
hoppas, att medel, hittills kallade öfverskotts-
medelj då de nu mera bevisligen ej äro öf¬
verskott, utan för Landets eget kraf ound-
gängelige, måtte med Konungens nådiga till¬
stånd hädanefter der få qvarblifva.
Det är icke mer än omkring 4° är se»
dan eller på i770talet, då Visby Hospitals
medel, genom Kongl. Seråphimer-Gillets an¬
ordning, började derifrån föras och annor¬
städes disponeras. Man linner af ofvant an-
föida, och som äfven är till en del medgif-
Vet, att på ena sidan Bevisningen för Hospi¬
talets tillkomst af kloster verkeligen ännu
saknas eller stöder sig på ett: har så blif¬
vit ansedt. För att å andra sidan möjligast
titreda och visa, att Visby Hospital aldrig
af iilosteregendom uppkommit, titan redan
långt före reformationen och Klosterindragnin¬
gen ensamt från privat donation och stiftel¬
se leder sin upprinnelse, må föl/ande anfö¬
ras och öfvervagas. Visby Stad var under
medeltiden, som bekant är, verkligen nog
både förmögen ock andäktig, att hafva alla
de fromma inrättningar, som af tidens tän¬
kesätt och behof påkallades. Här fanns,
jemte 16 Kyrkor och öne utom staden be¬
lägna kloster, äfven ett Hospital, Helge-Ands
hus eller Heilig Geists Hospital benämdt,
hvilket i de få ännu öfriga Historiska efter¬
rättelser, som af Strelov och Wallin äro
samlade, såsom urgammalt omtalas. Troligt
578 Besv. och Ekon Utsk. Betänkanden.
är oclc, att denna rikt begåfvade Barmhertig-
liets-Stiftning snarare, samtidig med så mån¬
ga andra dyrbara anläggningar, skett linder
Stadens väimagt och folklikhet, än sedan
den var förstörd. Äfven namnet, Heilig
GeLts Hospital, antyder och visar en anlägg¬
ningsperiod, då, under stadens flor före år
1360, en stor del af invånarne var Tyskar;
såsom ock de fleste nu varande Hospitalets
lägenheter och jordar ännu benämnas, icke
elter något Kloster, utan Spetals-åker, h.elle-
gäst-äng xn. m. Tillika, enligt hvad inom
orten är allmänt kändt ech synbart, befinnes
ännu qvar inom Staden, sjelfva ruinen af
Helge Ands Hospital oeh Kyrka, der närva¬
rande Hospital är bygdt, alldeles skildt från
de bägge Klostrens lemningar. Ändtlig6n,
hvad som måste undanrödja all tvekan om
Hospitalets tillkomst och bestånd för sig
sjelf utom Klosteregendom, är : att de bäg¬
ge härvarande Roma och Solbjerga Klo¬
strens, det ena nära intill det andra, £ mil
från Visby, samtelige betydande jordar och
tillhörigheter, från längre tid tillhaka blifvit
och än i dag äro serskildt Länets Hofdinge
till boställe och löneförbättring anslagne,
såsom ortens Landshöfdinge, här vid Riks¬
dagen närvarande; säkrast kan upplysa och
bekräfta. Jag förmodar efter allt detta ic¬
ke, att man skall ålägga mig, att äfven ge¬
nom företeende af sjelfva de skrifteliga Stift-
nings- och DonationsBrefven, sannolikt från
12- och ^hundratalen samt från ett Land, så
ofta af flender hemsökt och härjadt, styrka
Beiv. och Ekon. Utsk. Betänkande».
och bevisa ett genom så många andra om¬
ständigheter bevittnadt förhållande, eller att
jag borde jemväl kunna utreda, huruvida Re¬
geringen icke äfven i dessa tider möjligtvis
kunnat genom vissa anslag till Hospitalet
bidraga, samt till huru stor del detta kunnat
uppgå. Jag medgifver, att med detta vill¬
kor skola Gottlands inbyggare icke kunna
bevisa och bibehålla rättigheten till deras
eget Hospitals begagnande. Jag erkänner äf¬
ven, att man på samma grunder skulle kun¬
na bestrida, att Öns alla Kyrkor blifvit af
dess invånare ensamt uppbyggde, utan till
någon del äfven kunna tillhöra Kronan. Men
ingen lärer lätt finna rimligheten deraf, att
Sveriges Konungar eller Danska Regeringen
under Hanse-tiden och Unionsperioden någon¬
sin byggt, eller gjort fromma stiftelser på
Gottland. Jag skulle ock snarare föreställt
mig och hoppats, att man, i stället för an¬
vändande af dessa inkast, heldre skolat finnas
benägen, att med anledning af anförda skäl
och omständigheter försvara och understödja
Provincens både företrädesrätt och behof
till sin urgamla fattig- och Sjukhusfond.
Det är kändt, att Gottland, öfverlemnadt
af Norrby till Danmark vid Reformationen»
början, icke lydde under Svenska Kronan,
som här således vid denna epoque ingen ting
kunde förordna. Men Danska Regeringen
stadfästade och försäkrade då Visby Hospital,
genom ett af Konung Fredrik I., år 1552,
utfärdadt bref, härhos i vidimerad afskrift
bifogadt och innehållande:’’ att härvarande
38a Best), och Ekon. Ut sk. Betänkanden,.
Hospitals Ejendom, Eng, Aager och Jord
skall alleniste anvendis till dette Hospitals
arme, Syge och fattige menniskeu, og till in¬
gen anden mands nytte förvendis i nogen
maade” således dess fond, inom landet för¬
blifva. Hvarefter, genom samma Regerings
författning, först År 1557 elier 5 år sednare,
såsom handlingarne i Yallinska antecknin-
garne upplysa, det Katholsfea väsendet och
Klostren störtades och dessa Munknästen,,
med bibehållande af alla dessa ägor, förmo-
ner och dagsverken, förvandlades och anslo-
gos till Boställe och Underhåll för ortens.
Länsmän eller Höfdingar, som. allt sedan
denna tid på Roma Klosters Kungsgård haft
deras säte. — Deruppå efter Frovincens.
lyckliga återförening med Sveriges Krona,
bl ef likaledes af Svenska Regeringen, en ligt:
de vid fredsslut och länders afträdande öHige
afhandlingar och beslut, Landets ecclesiastik-
författning försäkrad och Visby Hospitals
inrättning och egendomsrätt i långa tider
bibehållen och förvarad. Det var först vid
år 1762 till 65, (sedan nyss förut Hospitalet
blifvit för Krono ansedt och förklaradt) då
den till sin nytta ganska problematiska hus¬
hållning med detta verk vidtogs, att, till
förskaffandet af ett penningecapital, flera be¬
tydliga jordegendomar mot en viss årlig
ringa afgift till Skatte bortauctionerades ; så
att, t. ex. ett stycke åker och äng, sorn, nu
för tiden utarrenderadt, kunnat i hyra in¬
bringa årligen 10 tunnor Spannmål och några
lass hö, nu endast renderar f tunna och
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. ggi
vissa marker smör. •— Att sedermera, eller
från år 1773, efter anordning af Kongl. Se-
raphimer-Gillet, Hospitalsmedlen börjat från
Landet öfverstyras, för att på andra ställen
till Barmhertighetsverk användas, har utan
tvifvel då först kunnat gifva anledning till
Besvär och grundad klagan, sedan något öf¬
verskott der icke finnes, och sedan den bå¬
de mera lagliga rättigheten och det mera
trängande bejiofvet för Öns egna nödlidande
och serdeles de allt talrikare, den Veneriska
smittans olyckliga offer, måste härigenom
blifva lidande.
Man må här anmärka ett prof af tin¬
gens vansklighet. Det gamla Visbys väl-
magt har fallit. Dess herrliga Byggnader
och inrättningar äro blott ruiner. Och nu
ändteligen äräfven sista lemningen af dess in¬
vånares fordna rikedom och välgörighet bl if¬
van till dess verklighet i fråga satt; Den
måttliga undsättnings Summan af omkring
1000 Rd. för dess nuvarande uslingar göres
dem kanske stridig och skall för alltid gå
för landet förlorad 5 så framt, i anseende tiil
anförda skäl, med stöd af den åberopade fö¬
reskriften uti Instructionen för Kongl. Sera-
phimer-Gillet, samt i enlighet med redan
gifna utlåtanden af Höglofl. Besvärs-Utskot-
tet vid sista Riksdag, denna nödhjelp icke
af den upplysta rättvisan och menniskofeär-
leken i detta ögonblick skyddas. — Men,
det gifves härvid ett ännu vigtigare afseende:
det nämligen, att så vida enskilda Donatio¬
ner för bestämda orter och ändamål skola»
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
såsom i närvarande fail kunna förändras och
i andra händer flyttas, skall tillika grund¬
satsen af Testamentens helgd störas, den äd¬
le Medborgarens bästa afsigt och yttersta ön¬
skan beröfvas sin frugt och ljufvaste belö¬
ning, och val görandets sköna och oumbär¬
liga dygd lida det svåraste nederlag. De
fromma stiftelser och utvidgade Fattig- och
Sjuk-vårdsanstalter, sorn på flera ställen i
Riket så högligen önskas och behöfvas, sko-
la, genom bristande förtroende till sådana
inrättningars bestånd, beklagligen uteblifva.
Skulle imellertid, oaktadt allt detta, min
vördsamma ansökning likväl inom Höglofl.
Utskottet möta olika omdömen, samt betänk¬
ligheter och svårigheter; så nödgas, i denna
^knappast förmodade händelse, äfven jag med
åtskilliga andra värda RiksdagsLedamöter,
förena min önskan och ödmjuka anhållan,
att af Rikets Höglofl. Ständer må hos Kongl.
Maj:t ske underdånig underställan och bön¬
fallan, att så väl LänsHospitaleme som
Lazaretterne med deras samtliga fonder hä¬
danefter åter måtte ställas ensamt under
Konungens respective Befallningshafvandes,
jemte tillförordnade Läns Directioners för¬
valtning och vård, med vederbörlig redovis¬
ningsskyldighet: hvarigenom dessa angeläg¬
na medel så mycket närmare och skynd¬
sammare, i mon af hvarje orts verkliga be¬
hof, skulle kunna användas. •— Med vörd-'
sam anhållan om tillgift för både utförlig,
heten och värman i mitt yttrande, utbeder
jag mig ödmjukast, att detsamma mätte
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden, 5Q3
Höglofl. Utskottets Betänkande till Riks-Stån-
den få åtfölja.
Utskottets Ordförande, Herr Grefve Mör¬
ner, framförde, efter förklaradt bifall till
Betänkandets öfriga innehåll, sin Reservation
inot sednare delen af gdje Momentet, röran¬
de uppbörden af de till Hospitalernas och
Barnhusens underhåll anslagna medel, hvil¬
ken Herr Grefven ansåg, med minsta rubb¬
ning uti nu varande tjenlig befunna upp¬
börds-method böra hädanefter, som hitintills,
säkrast förblifva under Kongl. Seraphimer
Ordens directa Styrelse och disposition. Uti
denna Reservation instämde Herrar friherre
Drufva, Hjärne, von Heijne, von Kock och
af Malmborg.
Ut Supra.
N:r 105.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs«
och TLkonomi-TJtskotts Betänkande i an¬
ledning af flere väckta Motioner om en
friare Handel med Svenska Skogs-Fro-
clucter.'
De Motioner, som i detta afseende blifvit
väckta, innefatta egentligen 5ne serskildta
föremål:
ilo Tilstånd att med utländska Skepp
få utföra Svenska Skogs Producter emot lind¬
rig tull och utan inskränknipg i qvantitet.
584 Eesv.och Ekon, XJtsk, Betänkande
2:0 TroductVlacatets upphäfrande,
3:0 En friare handel nied Trädvaror
pä gränsen emellan Sverige och Norrige,
Den första Motionen har blifvit väckt
genom Memorial af Herr Öfversten Altera
hjelm, hvaruti anföres, att han vid sistlidna
Riksdag yrkat samma fråga; att sedermera
från flere Län och Orter, hos Kongl. Maj:t
enahanda Ansökningar blifvit gjorde, hvar¬
öfver Kongl. Majit inhemtat Comerce-Colle-
gii underdåniga utlåtande, hvilket innehöll
underdånig afstyrkan å bifall till de sökan¬
des begäran, men att Collegii President Herr
Friherre Edelcrantz i serskildt underdånigt
Betänkande vederlagt Collegii uppgifna skäl,
och framställt ojäfaktiga bevis på en Riks-
gagnelig nytta och fördel deraf ; samt slut¬
ligen, att Herr Friherre Edelcrantz, i sam-
manhang härmed, den 17 sistlidne Septem¬
ber författat ett ytterligare underdånigt Be¬
tänkande, som bevisar, att igenom denna ex¬
port Riket årligen skulle indraga en summa
af ej mindre än två och en half million,
äfvensom alt vår egen frakthandel i nu va¬
rande ställning deraf mera skulle vinna än
förlora. Herr Åkerhjelm anhåller derjemte,
att dessa åberopade vidlyftiga handlingar
måtte få åtfölja motionen, för att tjena till
upplysning och grund för Utskottets Betän¬
kande. Härmed har Herr T. af Wingård för¬
enat sig, med den tillaggda önskan, att ve¬
derbörande Utskott matte taga kännedom af
ett, utaf honom i enahanda ämne till Kongl.
Majit afgifvet underdånigt utlåtande.
Eesv. och Ekon. Utsk, Betänkan den, 5(55
Uti serskildt anförande har Herr Man-
nerstam förklarat sig instämma i den af Herr
Åkerhjelm väckta motion, och i sammanhang
dermed till Ridderskapet och Adeln hem*
ställt, om icke FroductPlacatet af den 10
November 1724 och Kongl, Förklaringen af
den 28 Februari 1726 måtte upphäfvasj å-
beropande dervid, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vid sistlidne Riksdag lemnat en¬
hälligt bifall till Lag- och Ekonomi-Utskot¬
tets Betänkande, deruti tillstyrktes, att Pro-
duct-Placatet mätte förblifva hvilande.
Vidkommande dernäst motionen angå¬
ende en friare export af SkogsefFecter till
Norrige, så har först af Eric Svensson från
Bohuslän blifvit andraget, att en fri och o-
behindrad handel emellan Svenska och Norr¬
ska gränsorternas Innebyggare varit en af
de första fördelar, soro väntades genom des.
sa Rikens förening ; men att man sedermera
med bedröfvelse erfarit, att, af små och en*
sidiga intressen, denna naturliga fördel, som
Regeringen i böi'jan syntes vara böjd att til¬
låta, blifvit motarbetad; ty, som den följd
af en fri handel var nödvändig, att priset
på allmogens afsättningsprodueter skulle till
någon del stegras 5 så hafva en mängd en-
skildta intressen uppstått, dels hos sådana
Possessionater vid gränsorterna, som behöf¬
va köpa, dels hos kringliggande Sågbruksä-
gare, hvilka alla motsagt det nyttiga försla¬
get om fri Skogshandel, så att friheten blif¬
vit inskränkt endast till bjelkars samt Plan-
kors och bräders utförsel till Norrige från
585 Best. och Ekon. Utså. Betankanden.
Svenska sidan, men emot ei*läggande af tull
vid Gränsetullarne. Vidare har af Eric Svens-
son blifvit yttradt, att han anser fritt skogs-
afsalu på Norrige, långt ifrån att valia Sven¬
ska skogarnes misshushållning, tvärtom be¬
främja deras besparing j ty, då det är gifvet,
att en hemmansägare ej har andra resourcer,
för att erhålla penningar till sina skatter
och andra nödvändiga utgifter, än skogstill-
gångenj så måste desto större qvantum häraf
årligen tillgripas och föryttras, ju mindre
betalning derföre erhålles, hvaremot mind¬
re skog behöfver användas, i samma mon
priserna stiga: Och, om det således är en
sanning, att gränsebonden får sin vara bät¬
tre betald, när han tullfritt får förytta den
till Fredricshall, än om han derföre skall
söka en aflägsen afsättning, eller sälja den
mot varans halfva värde; så tror han häraf
följa, att skogen genom en fri försäljnings¬
rätt snarare besparas än förödes.
Få grund af allt detta föreslår Eric Svens,
son, att Allmogen på gränsorterna må tillå¬
tas till Norrige försälja äfven andra skogs-
effecter, än Bjeltar, Plankor och Bräder, och
yrkar tillika, att all försäljning af Landt-
manna Producter må, bägge Rikena e-
mellan, vara tillåten, utan Tullafgifter eller
hinder och prejeri af den på gränsen varan¬
de Tullbetjening; med åberopande för öf¬
rigt af hvad som i detta ämne blifvit vid
sista Riksdagen andraget af då varande Riks¬
dagsmannen Herr Prosten, Doctor Ekelund.
Härmed hade Börje Fehrsson, Riksdags¬
Btsv. och Ekon. Utsk. EetSnkanden, 537
man från Welle och Builarens härader, äf.
vensom Olof Olsson och Nils Nilsson från
Carlstads Län sig förenat; hvilken sistnämn¬
de uti ett serskildt Memorial derjemte till a g gC
den önskan, aat det måtte tillåtas dem, sorn.
bo vid gränslandet, och från hvilkas skogar
vattendrag löpa in till Norrige, att sälja de¬
ras timmer till Norrska sågarna, eller mot
lämplig tu!!. Som de i Nordmarks härad
boende, nära gränsen, icke kunna afsätta
timret till Svenska handlande eller Sågare,
utan flere mils körning, blir dermed ingen
förtjenst; hvaraf följden är, att en betydlig
del deraf olofligen utsmyges; i anseende
hvartill det i hans tanka vore bättre tillåta
mot lindrig tull en utförsel af Timret, än
att det skall lurendrägas ut, som nu icke
kan förekominas.
Olof Olsson anför serskildt, att hans hem¬
mavarande Medbroder från Elfvedalen i
Vermland ålaggt honom väska fråga om lind¬
ring i Tullafgifterna för träd varor, samt om
vidtagande af sådana åtgärder, hvarigenom
denna handel på Utrikes ort må kunna be-
drifvas med samma fördel, som under de
sednare krigsåren; att denna Landsorts enda
näringsgren är afsättande af sina Skogseffe-
cter, för hvilka de skola köpa sig säd, sorn
äfven i de bästa år icke skall kunna erhål¬
las till hälften af deras behof, äfvensom en¬
da medlet, hvarigenom de kunna förskaffa
sig penningar till utlagornas liqviderande $
att denna afsättning således är ett villkor
för deras bestånd,, och att genpm deras be-.
588 Besv. och Ekon. Utsh. Betänkanden,
iunganåe allmänt elände äfvensom miss»
hushållning med. Skogarne mäste uppkom»
ma, och således icke allenast denna arma
Landsort, utan hela Riket en verkelig för¬
lust tillskyndas»
Till följe häraf har äfven han herrtställt,
att af Herr Presidenten, Friherre EdelcräntzS
äfvensom Landshöfdingen af Wingårds för¬
ut åberopade underdåniga utlåtande i ämnet,
grunderna må få hemtas för Utskottets af-
gifvande Betänkande, hvartill han laggt den
begäran, att i händelse ej Utskottets svar å
frågan skulle utfalla enligt de grunder, hart
anfört, BondeStåndet ville linna för godt,
att göra denna sak till dess egen, och i för¬
berörde afseende hos Kongl» Majrt göra un¬
derdånig anhållan.
Härmed har Pehr Abrahamsson från
VesterNorrland till alla delar sig förenat, un¬
der anförande, att han af sina hemmavaran¬
de Committenter vöre anmodad göra enahan¬
da motion.
Slutligen, och i afseende på PtoductVla*
cateks upphäfvande, har, utom hvad Herr
Mannerstam i dess ofvannämnda Motion rö¬
rande detta annu yrkat, Riksdagsmannen
Olof Olofsson uti samma Memorial vidare
bland annat anfört, att hela frågan om en
friare handel med skogsefFecter skall bero
på upphäfvandet af en gammal, under krigs¬
åren hvilande författning, kallad Product-
Flacatet, behöflig kanske i äldre tider, för
att uppmuntra Skeppsrederierna, men nu ett
öfverflödigt band på inhemska näringsfliten|
Best), och Ekon, VJtsk, Betänhanrlen.
att om Skeppsrederierna genom dess upp-
hafvande skulle förlora, som ej lär vara af¬
gjordt, äga de lättare tillfälle, än en afläg¬
sen skogsägare, att vinna ersättning genom
mer eller mindre industris, hvilken ej blir
vackt,' så länge de igenom uteslutande rät¬
tigheter, på andras bekostnad, kunna söka
sin fördel, hvarjemte lidandet i sådant fall
icke kan jemföras med deras, hvilkas hela
bestånd hvilar på friheten af denna handel.
Utskottet har i noga öfvervägande tagit
allt, hvad förenämnde Memorialer innehålla,
äfvensom de Betänkanden och öfriga hand¬
lingar, hvilka dels blifvit åberopade, dels
kunnat bidraga till upplysning uti detta, för
Bikets hushållning, högst vigtiga ämne. Den
allmänna frågan om handeln med Svenska
skogsefFecter bör njuta samma frihet, som
handeln med nästan alla andra Svenska pro-
ducter åtnjuter, har redan varit så ofta, och
under så många åsigter framställd, med så
många mer och mindre vigtiga skäl, dels
bestridd, dels bejakad, att Utskottet i detta
omtvistade ämne hvarken anser sig kunna
uppgifva några nya grunder och slutföljder,
eller behöfva vidlyftigt upptaga och pröfva
de af Riksens Höglofl. Ständer förut nog¬
samt kända skäl, som å ömse sidor blifvit
anförda.
Utskottet bör likväl icke underlåta,
att först uti sammandrag visa närvarande grän-
sorna af handelsrättigheten med skogseffe-
cterna, och sedan i korthet nämna de skäl,
som blifvit yrkade på ena sidan, att bibe-»
59o Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
hålla dem orubbade, på den andra, att ut¬
sträcka, om icke alldeles upphäfva, desamma.
Genom nu gällande allmänna Författ¬
ningar är stadgadt, att större delen af de
förnämsta trädvarorna dels icke får expor¬
teras med fremmande skepp, dels åtnjuta,
frihet dertill, blott till en viss mängd, eller
endast, då den öfriga lasten består af Jern,
och i sådant fall blott i bestämd proportion
till samma last, hvarjemte, i de fiesta fall,
utgående Tull dr, med utländskt skepp, tre¬
dubbel emot den, som Svenska skepp erläg¬
ga, och äfven 7ned Svenska skepp, i propor¬
tion af värdet, mångfälldigt öf verstiger ut¬
gående Tullen för andra Svenska produeter,
hvartill slutligen kommer, att vissa, i syn¬
nerhet de dyrbaraste Skogseffecterna är o
äfven med Svenska skepp förbudna att ut¬
föras.
Såsom grund för dessa inskränkningar
och skäl för deras bibehållande anföres, att
Svenska skogarne äro på de flesta orter i
betydligt aftagande, och på några alldeles
utödda ; att de, som ännu linnas i godt till¬
stånd, äro till det mesta otillgängliga; att
de likväl nästan öfver allt vanvårdas, och
ingen hog för återplantering visar sig; att
ej allenast Bergverken, Tjärubrännerierna
och andra näringar skulle sakna grundämnen,
om Trädvaruhandeln vore mera fri, utan
ock bränsle och byggnadsämnen snart tröto
för Rikets egna behof; att skeppsbyggerier-
nas nödvändiga uppmuntran kräfver ett till¬
räckligt förråd på egna byggnadsämnen, samt
Eesv. och Ekon, TJtsk. Betankanäen, 591
Skeppsrederierna en säker tillgång på ut¬
gående laster för sin fraktfart; att således
den Svenska utrikes- eller så kallade activa
sjöfartens trefnad, äfvensom Svenska skepps-
ägarnes frakt- och handelsförtjenst beror pä
egna fartygs företräde framför utländska,
vid trädvarornas upphandling och export;
att genom denna utländska sjöfart skickliga
Sjömän bildas för Örlogsflottans behof, samt
slutligen: att de inskränkningar elier avgif¬
ter, som andra Nationer, i synnerhet England,
ålägga fremmande skepp, kräfva å vår sida
reciprocitet i författningar m. m.
A andra sidan har man anfört såsom
stöd för handelsfrihetens utvidgande, att fle¬
re Provincer i Riket ännu verkligen äga
betydliga skogar, lika vidsträckta till sitt
areal, som tomma på Inbyggare och onyt«
tiga för det allmänna; att Markegångspriser-
na i de flesta Län bevisa, att Skogseffacterna
der aga föga värde, och således, efver huf¬
vud taget, ej tryta för bebofvet, jemte det
desamma genom naturens egen åtgärd små¬
ningom reproduceras; att alla nationers fram¬
steg i välmåga och folkökning, enligt histo¬
riens vittnesbörd, bero på utvidgandet af
den odlingsbara jordens cultur, då, igenom
de öfverflödiga skogarnas minskning, bör¬
diga åkerfält intaga stället för skogbeväxta
kärr och frostnästen; hvarigenom tillika
klimatet förbättras, äfvensom behof af brän¬
sle förminskas; att skogarnes undanrödjande
måste ske, antingen med förstöring genom
Bihan" till RiksSt Fröt, 1317-1813, §:<le Sami. N;r 75.76.
Jjesv. och Ekon. Utik. Betänkande».,
eld, eller fällning och användande till varu»
byte och handel, hvilket ej låter sig göra,
utan emot ett värde, sorn ersätter arbetet
och transportkostnaden 5 att de Hesta skogar#
otillgänglighet endast kan afhjelpas genom
produeternas ökade pris, som kan ersätta en
högre transportkostnad, äfvensom kostnaden
för strömrensningar i flottleder; att miss*
hushållningen och vanvården af Skogarne
härrör af produeternas vanvärde, och endast
Iean afhjelpas genom större handelsfrihet och
Utlänningars Concurrence, som ökar delta
värde; att afsättningen inom Riket är högst
inskränkt, svår och ofta omöjlig, i synner¬
het för de gröfre produeterna, Bjelkar, Mast¬
träd, m. m.; att Bergverken ej använda till
kolning mogen skog, eller den, som till ex¬
port är förmonlig; att hvarken tjärubränne-
xier eller andra näringar böra i de fall af
Staten uppmuntras, än mindre exclusivt, och
med andras inskränkning gynnas, då Rudi-
materiens värde öfverstiger den tillverkade
produetens. Man yrkar vidare, att skepps-
byggarens och skeppsredarens rättighet att
köpa till det lägsta pris ej kan vara större
än skogsägarens att sälja till det högsta, samt
att rättigheten, att exclusivt transportera
andras produeter, ej bör äga större anspråk
i samhället, än rättigheten att få sälja gina
egna; att en genom tredubbla tullafgifter till
Svenska skepp inskränkt exporträttighet skul¬
le oftast göra exporten, och således afsätt-
hingen, omöjlig; Man påstår dernäst, att
Inrikes Sjöfarten äfvensom Inrikes handeln
Besv. och Ekon. "Utsk. Betänkan/Jen.
är åtminstone lika vigtig för Fäderneslandet,
som den utländska, och erbjuder till Flot¬
tans behof ett vida större antal Sjömän, hvar¬
emot utrikes sjöfarten oftast för alltid skil¬
jer dem från fosterjorden, eller förderfvar
dem till helsa och seder; Emot det skäl, som
hemtas af billig reciprocitet emellan natio¬
nerna, har man anmärkt, att då flere natio¬
ner, i synnerhet den Engelska, med dryga
skepps- och lästumgälder betunga Svenska sjö¬
farten, består den rätta reciprociteten deruti,
att äfven i samma förhållande för deras sk.pp
öka lästumgälderna i Svenska hamnar, dock
utan afseende på lastens beskaffenhet; men,
då ingen känd policerad nation ännu för¬
bjudit andra nationer, att fritt köpa och af¬
hemta dess prodncter, så är fullkomlig reci¬
procitet i detta afseende af oss iakttagen med
dem alla, cLå vi tillåta dem, att afhemta vå¬
ra producter.
Slutligen åberopar man till handelsfri¬
hetens försvar villkoren och ändamålet för
sjelfva samhällsinrättningen, såsom äldre
ecb mera orubbliga, än alla ekonomiska För¬
fattningar, hvilka endast på dem kunna grun¬
das, och till deras bibehållande böra lämpas.
Man påstår, att äganderättens helgd, att sä¬
kerheten om besittningen samt användandet /
af egendom och producter, är första villko¬
ret för samhällsförbundet, och att denna rätt
är lika helig för alla medlemmar, och för
all slags egendom eller product; att de in¬
skränkningar uti ägande rätten, som medlem-
marnes gemensamma bästa fordrar, böra lika
Eesv, och Ekon. Utsk. Eetunkanäeni
träffa alla medlemmar och all slags egendom
eller product; att dessa inskränkningar ej kun¬
na utan orättvisa grunda någras vinst och
intresse på andras eller Heras förlust och un¬
dergång, några producters bibehållande i
pris på andra producters nedsättande i vär¬
de; att likväl i närvarande fall denna följd
kan blifva oundviklig, då det ej är lika fritt,
att handla nied skogseffecter, som att hand¬
la med Jern och de flesta andra Svenska
producter; då de förras export är dels för¬
bjuden, dels betungad med mångdubbel tull,
i proportion af värdet emot Jern och andra
producter, som emot lindruga afgifter fritt
få exporteras, hvaraf skall följa, att de med¬
borgare, som till sitt och sina barns torftiga
underhåll, samt sin gärd till Staten, ej äga
annan möjlig tillgäng än skogseffecterna, of¬
ta icke kunna förvandla dem till penningar
eller näringsmedel, utan nödgas uppoffra dem
för intet, eller med förlust, för att befordra
andra medborgares vinst och ofta äfven li¬
ta» att detta ändamål kan vinnas.
Förenämnde, å båda sidor ömsom med-
gifna, och ömsom bestridda skäl, hafva til¬
lika blifvit understödde af speciella uppgif¬
ter och calculer, uti hvilkas detaillerade
pröfning Utskottet ej ansett sig böra ingå,
då sådana calculer dels nödvändigt mäste
vara till sin natur obestämda, och under ti¬
dernas lopp föränderliga, dels blott vid in¬
dividuella förhållanden kunna äga bevisnings-
kraft, hvarjemte de väckta allmänna frågor¬
na synas kunna och böra efter allmänna för-
Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkanden.
nuftsgrunder säkrast bedömas och afgöras.
Af det, som nu blifvit anfördt, torde lik¬
väl Riksens Höglofl. Ständer finna, att Mo-
tionerne om en fri export af Svenska trädva¬
ror med fremmande skepp, om en tillåten
utförsel af samma varor öfver Norrska grän¬
sen, samt om ProductPlacatets hvilanda el¬
ler upphäfvande (åtminstone såvida det an¬
ses inskränka Svenska Frodticters export)
stödjas på alldeles lika grunder och bestri¬
das af alldeles lika skäl, samt kunna följakt¬
ligen gemensamt behandlas.
Vid pröfningen af dessa vigtiga frågor,
hvilka äfven vid sistlidne Riksdag varit fram¬
ställda, har Utskottet ansett sig böra, till
upplysning och ledning för sin närvarande
åtgärd, rådfråga den öfverläggning, som dä
förevarit, och dervid funnit, att Ihåg- och
Ekonomi-Utskotten uti afgifvet Betänkande,
rörande ibland annat den då väckta frågan
om ProductPlacatets upphäfvande, och lika
frihet för utländska som för Svenska skepp,
att både till Riket inportera utländska, och
härifrån exportera Svenska producter, yt¬
trat, att ”sorn Kongl. Maj:t i Nåder stadgat,
att ProductPiacatet så väl i krigstider, som
då andra serskilda orsaker sådant fordrade,
skulle blifva hvilande, hvilket jemväl för
närvarande, enär Kongl. Majit i Nåder det¬
ta år tillåtit afhemtning med utländska far¬
tyg frän Rikeis Stapelstäder, af trädvaror,
Bräder, Bjelkar, Sparrar och Tjära, blifvit
förordnadt} alltså, och då Riket nu finner
sig i en tryckande underbalance, hvilken en¬
Best. och Rhon. Utsk, Betänkandet.
dast genom utvidgande af inhemska produ-
ctionen, och en fri afsättning af Landets till¬
verkningar kan skyndsamt undanrödja , samt
flera städer i Riket icke drifva någon ser¬
deles activ uw'ike§ Sjöfart, hvilken icke eller
deraf lider mehn, om utländsk man från sta¬
pelstad får utföra effecter af Stångjern och
förenämnde skogsprodueter, hvarigenom
Landtman^en ofelbart tillskyndas en vida
högre betalning, än om stadernas handlande
lemnäs tillfälle, att sjelfva bestämma effe-
cternas värde, och den derföre erläggande
betalning, tro Utskotten sig böra hemställa,
om icke den underdåniga anhållan må hos
Kongl. Maj:t af Riksens Höglo fl. Ständer
framföras, det må omförmäldte ProductPlacat
blifva till sitt innehåll hvilande, intilldess
Landets ökade produetion kan medföra en lör
Riket mera fördelaktig handel.”
Vid öfvervägande af de skäl, som grund¬
lagt föregående Betänkande, kan Utskottet ej
annat finna, än att desamma annu fortfara,
emedan så väl flere af Kongl. Maj:t vidtagna
nådiga författningar till mindskning af Rikets
importer, samt hämmande af utländskt öfver¬
flöd derom vittna, som ock Kongl. Maj:ts
Nådiga Propositioner vid denna Piiksdag till
afhjelpande af Rjkets förlägenhet i flere af-
seenden, samt Riksens Heglofl. Ständers oaf-
brutna öfverläggningar för samma ändamål.
Om, som ej lärer kunna nekas, det är en be¬
dröflig sanning, att Riket ännu befinner sig
i en tryckande lindelbalance, alt, oaktadt
alla bemödanden, den deraf beroende vexel-
\
Et sv. och Ekon. Utsk, Eetänkanden, 597
coursen och det dermed förenade myntvär¬
det ännu ej kunnat vinna en önskad förbät¬
tring, så är det så mycket angelägnare, att
deremot söka och vidtaga tjenliga och kraf¬
tiga botemedel, som verkningarne af dessa
olyckor, under en längre tids utdrägt, blifva
allt mer förstörande för fäderneslandet.
Ehuru minskning af Rikets importer och
ett allmänt hämmande af öfverflödet, som
utgiort föremålet för Kongl. Maj:ts Nådiga
omsorger, äfvensom Riksens Högloft. Stän¬
ders egna åtgärder vid denna Riksdag, böra
till någon del bidraga att återställa jemvig-
ten och afhjelpa det onda, kan likväl Utskot¬
tet ej smickra sig med det hopp, att ända¬
målet genom dessa medel skall tillräckligen
vinnas, titan tror, i likhet med sitt, vid sist-
lidne Riksdag afgifna Betänkande, att Ri¬
kets underbalance endast kan genom utvid¬
gande. af Inrikes *■productionen och. en fri af¬
sättning af Landets tillverkningar skynd¬
samt undanrödjas.
Med dessa åsigter går Utskottet nu att
yttra sig öfver de serskilda motioner, sorn
i detta ämne blifvit gjorda, och får först i
afseende på hvad, som blifvit yrkadt om pro-
ductplacatets upphäfvande,vördsamligen anfö¬
ra, att, som Kongl, Maj:t äger sig den rätt för¬
varad, att ej allenast i krigstider utan äfven
eljest, då serskilda orsaker sådant fordra,
förklara FroductPlacatet hvilande, samt äfven
ifrån dess höga ståndpunct säkrast kan öfver¬
se dessa orsaker och deras förhållande, an¬
ser Utskottet denna frågas afgörande böra
598 Besv. och Ekon. Utsk. Eelänhanden.
i underdånighet öfverlemnas till Kong],
Ma]':t, och således ett tillstyrkande af berör¬
de ProductFiacats suspension nu öfverflödigt,
då Kongl. Maj:t i sin vishet icke lärer un¬
derlåta, att vidtaga denna åtgärd, när Kongl.
Maj:t i Nåder pröfvar den allmänna huchålls-
och handelställningen påkalla densamma.
Hvad dernäst angår frågan om en friare
utskeppning af Svenska skogsproducter med
främmande fartyg] så har väl Utskottet insett
handelsfriheten i allmänhet vara af stor vigt
för Rikets näringar och inre välstånd; men,
då hvarken Utskottet eller Riksens Höglofl.
Ständer torde vara i tillfälle att kunna pröf¬
va alla följderna af den nu yrkade friheten,
i afseende på Rikets förhållande till andra
magter, tror Utskottet, att Riksens Höglofl.
Ständer icke böra genom några bestämda
önskningar förekomma Kongl. Maj:ts egen
mognare pröfning af dessa förhållanden och
deraf följande Nådiga beslut; och tillstyrker
fördenskull, att äfven denna fråga må med
fullkomlig underdånig tillförsigt öfverlämnäs
till Kongl. Maj:ts visa afgörande, endast med
tilläggande af den underdåniga önskan, att nyttig
reciprocitet må erhållas emellan Sveriges och
andra länders handelsrättigheter, der densam¬
ma ej redan finnes.
I förening med den nu förnyade motio¬
nen om productpiacatets suspension har Herr
Manner st cim vid denna Riksdag serskildt yr¬
kat, att äfven Kongl, förklaringen deröfver
af den 26 Februari 3726 måtte få till sin
verkan förfalla; men, dä häraf skulle blifva
Hesv. och Ekon. Utsk. Eetiinkctnden. fry)
en följd, att äfven den inrikes Sjö- och Frakt-
färden emellan Svenska hamrar skulle af ut¬
ländska fartyg obehindradt delas, och det är
otvifvelaktig*, att den Svenska Sjöfart, som in¬
om egna pvovincer och egna kuster befordrar
handelsrörelsen emelian samma lands invåna¬
re, bytet af deras Producter, och uppfyllan¬
det af alias behof, är ännu angelägnare än
den, som befrämjar coinmunication emellan
andra Länder; så anser Utskottet, att en sådan
frihet, hvilken ej af någon handlande nation
plägar beviljas åt fremmande, skulle ej alle¬
nast för den vigtiga inre Svenska handeln
och sjöfarten medföra sfeadeliga följder, utan
äfven öppna nya utvägar för oloflig införsel
af fremmande varor, samt göra den, till häm¬
mande deraf tillförordnade kustbevakningen
svår, om icke omöjlig. I anseende till dessa
skäl finnér Utskottet sig icke kunna tillstyr¬
ka Riksens Höglofl. Ständers bifall till denna
del af Herr Mannerstams motion.
Beträffande de serskilda väckta motio¬
nerna om tillstånd att exportera skogsefFecter
från Bohus- samt Carlstads Län till Norrige,
så, emedan en stor del af denna allmoge ä-
ger föga annan utväg än denna för sitt uppe¬
hälle och sina kronoutskylders betalande,
samt tillika en stor del af dessa orters vat¬
tendrag löpa in' åt Norrska sidan, och såle¬
des transporten åt den Svenska är svår, om
icke omöjlig, hvarjemte Kongl. Maj:t redan,
genom flera serskilda Nådiga Resolutioner,
täckts bevillja en sådan frihet åt de längre
i Norr boende Svenska Invånare vid Norr¬
Co a Eesv. och Ekon, Utsk. Betänkande»,
ska gränsen, anser Utskottet sig böra till
Riksens Höglofi. Ständer föreslå, att till Kongl,
Maj;t frambära deras underdåniga önskan om
en dylik rättighets bevilljande för denna
allmoge.
Sluteligen har Utskottet äfven tagit i öf¬
vervägande hvad Riksdagsmannen Eric Svens¬
son från Bohus Län serskildt i förening här¬
med yrkat, att all försäljning af Landtman-
»a-producter emellan Sverige och Norrige
må, utan lullafgifter, vara tillåten, hvarvid
Utskottet funnit, först, att frågan om tullens
upphäfvande icke lärer tillhöra detta Utskotts
bedömande, och dernäst, att förslaget om
en å dessa sidor fri handel med Norrige,
såsom ett ämne rörande äfven sistnämnde
Lands Författningar och intresse, lärer nu
så mycket mindre af Riksens Höglofi. Ständer
böra upptagas, som Hans Mai:t vår nu Re¬
gerande allernådigste Konung, hvilken gen¬
om sin tapperhet och vishet grundat föreningen
emellan bägge dessa Riken, ej lärer underlåta,
att till verkställighet befordra alla de, dem bäg¬
ge gemensamt rörande, nyttiga hushållsför-
slag, som med vilkoren för föreningen, och
bägges fördelar instämma.
Dock varder delta allt, jemte flera Le¬
damöters serskilda tankar i ämnet, Riksens
blöglofl. Ständers eget mogna ompröfvande
vördsamt understäldt. Stockholm den 25
.April! i8t8.
£esv. och Ekon. Utsk. Be Länk anden. Gol
Transumt af Frotocollerna, hållna uti Piik-
Sens Högiofl. Stänclers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskott, tvid Urtima Riks¬
dagen i Stockholm den 17 och 24 dprill
1818.
Följande skriftliga anföranden inlemnade.
1:0 Af Herr Prosten Säve.
’’Ett yttrande i förevarande grannlaga och
för nationen vigtiga fråga, måste vara både
elen sorg fälliga undersökningens och den hög¬
sta oväldighetens. Man har önskat och ä-
skat upplysningar för ämnets utredande, och
Herr Presidenten Friherre Edelcrnntz har
i sitt utförliga Betänkande i Kongl. Commer-
ceCollegio gifvit dessa med snillets klarhet
och omfattning, med djup kännedom af lan¬
det och en öppen syftning på fäderneslan¬
dets stora intresse. I hvad deremot blifvit
anfördt, har man sett åtskilliga olika uppgif¬
ter eller rättelser, merändeis detaille-omstän-
digheter och beräkningar. I intet ämna
blir likväl nödigare, att vidga utsigten, att
betrakta ämnet i sitt hela, och väga skälen å
ömse sidor.
Jag finner mig härvid kunna utgå fran
de säkra grundsatserna om Jordbrukarens ä-
gande och dispositionsrätt öfver sin jord och
sina produeter, om vigten af frihet för nä¬
ringsfliten, och af obehindrad concurrence i
handelsrörelsen, såsom grundvillkor för in¬
dustri, folkökning och välmåga. Jag betrak¬
tar derefter frågan om Skogsexpoiten i af¬
seende på Staten, i afseende på skogsägarne,
6o2 Eesv. oeh Eken. Utsk. Betänkanden,
och med jemförelse med andra länders hus¬
hållning i denna del.
Jag fäster först uppmärksamheten på stör¬
re delen af Riket, skogbeväxt, ouppodlad,
ännu en ofantlig vildmark. Jag ser en o-
mätlig skogstillgång, onyttig, vanvårdad, år¬
ligen uppbränd och förstörd genom brist af
export och nog lönande användning. Här å-
terstår kanske en tredjedel af Riket, att ge¬
nom odlingar eröfra, för att ersätta den dyr¬
bara tredjedel, som gått förlorad. Man tror
sig kunna genom ett förbättradt hushållssätt,
och lättad afsättning se Statens betydliga vinst
genom utbredd rörelse, tilltagande odlingar
och folkökning. Det är utan tvifvel denna
nya odlingsväg , som alla samhällen från
vildhet och armod gått, och detta skäl må¬
ste först skola läggas i vågskålen mot de
mindre beräkningarne, de enskifta afseenden
och intressen.
Jag öfvervägar dernäst de enskifta hern-
mans-och skogsägarnes belägenhet: Dessas,
omkring en million Svenska innebyggares
tvång och lidande, att ej kunna få begagna,
och till den möjligen mest betalande få af¬
yttra sin egendom, sina Trädvaror, och hvil¬
ka serdeles i de norra, vidsträckta provincer-
na äro dömde till armodets lif. Det är bo¬
vist, att dessa skogsägare för sina effecter
återfå knappast arbetskostnaden, och alt
dessa varor, genom handelns stagnation, mer
och mer skola falla i vanpris 5 att svedjan¬
det, kolningen och askbranningen af skog
är den rysligaste misshushållning och blott