Den 21 April.
601
fattade beslut i laga ordning anföra besvär alltid oför¬
kränkt», är således öfverflödigt, ty detta laller af sig sjelf.
Hvad deremot angår det sednare af mig bestridda till-
lägget lil! Kongl. Maj:ts Proposition i denna punkt, kan jag
icke förstå annat, än alt, då församlingen har ett ombud i
Nämnden, der löntagaren också är representerad, samt för¬
samlingen således genom detta ombud är i tillfälle att till
Protocollet afgifva yttrande, kan ju församlingens och lön¬
tagarens särskilda hörande öfver Nämndens förslag icke leda
till annat, iin att möjligtvis (ika handlingarne. Jag anser så¬
ledes fortfarande att detta tillägg bör utgå.
Diseussionen förklarades slutad, och 10:de punkten bi¬
fölls.
Il:le och 12:te punkterna.
lii föl los. hvar elter annan.
Utskottets hemställanden, pag. 48, 46 och 47.
Dessa hemställanden blelvo, hvart efter annat, bifallna.
Herr Lallerstedt: Jag hemställer, att de öfriga Stånden
måtte inbjudas alt deltaga i de af Borgare-Ståndet vid be¬
handling af detta Betänkande fattade beslut, som afvika från
Utskottets förslag.
Herr Kjörck: Jag hemställer deremot, om det är lämp¬
ligt att aflåta en sådan inbjudning, som Herr Lallerstedt före¬
slagit. Det beror nemligen på Utskottet, att söka sam¬
manjemka de särskilda meningarne, och, sedan Utskottet in¬
kommit till Stånden med sitt förslag i detta hänseende, mä
man tillse, huruvida Utskottets inbjudningar kunna antagas
eller om Ståndet bör till de andra aflåta andre inbjudningar
att i dess beslut instämma. Jag föreställer mig, att det en¬
dast vore att binda Ståndot vid sina beslut, om en inbjud¬
ning nu a fia tes, och detta på ett sådant sätt, som gjorde det
omöjligt för Ståndet att antaga en inbjudning i motsatt syfte
eller en ändring, som af omständigheterna vore påkallad.
Jag hemställer derföre, att med inbjudningen må tills vi¬
dare anstå.
Vidare förekom icke, och den väckta frågan om inbjud¬
ning till Med-Stånden afslogs.
§ 7-
Föredrogos å nyo Allmänna Besvärs- och Economie-
Ulskottets Betänkanden:
M 62, i anledning af väckta motioner om ändring i
Fabriks- och Handtverks-Ordningen al den 22 December
1846.
602
Deri 21 April.
Härvid Idrekommo:
l:a yttrandet, pag. 54.
Bifölls.
Och 2:a yttrandet, pag. 55.
Herr Ditzinger: Efter min tanke, har Utskottet väl
knapphändigt aflärdat denna motion. Mig synes det vara
en ganska naturlig rättighet, att en person på landet, hvil¬
ken såsom försörjningsmedel utöfvar ett yrke, skall dervid
få begagna andra biträden, än nu är fallet. Eli förändring i
detta afseende har motionären åsyftat, men densamma är af
Utskottet afstyrkt. Enligt 11 § uti Fabriks- och Handt-
verks-Ordningen, kan Sockenstämma neka en person, att på
landet utöfva ett handtverk; ty det är föreskrifvet, att den,
som önskar blifva till gerningsman antagen, skall anmäla sig
hos Pastor i församlingen, som för sådant ändamål föran¬
staltar om Sockenstämmas hållande, dervid församlingen har
sig öppet att bifalla eller afslå sökandens anhållan. Detta
är ett onödigt reglementerande, som bör ändras; och då jag
anser, att den, hvilken kan ett handtverk, bör ega rätt alt
utöfva detsamma hvar han vill, anhåller jag om återremiss,
på det Ola Jönssons motion måtte vinna afseende.
Herr Rydin; Jag anhåller om proposition på bifall.
Herr Hierta: Jag förutser visserligen, att i det skick,
hvari frågan om handtverks-induslrien här i landet befinner
sig, kan man svårligen hoppas att genom en återremiss bereda
framgång åt den motion, som Riksdagsmannen Ola Jönsson
framställt, men om Ståndets majoritet lemnar sitt bifall åt
Betänkandet, vill jag dock icke låta tillfället gå förbi, utan
att tillkännagifva mina tankar om de af Ola Jönsson till
stöd för motionen uppställda motiver, hvilka synas mig gan¬
ska begrundansvärda. Jag anhåller att få uppläsa en del af
motiverna, ehuru desamma icke behöfva i Ståndets proto-
coll intagas, enär desamma finnas tryckte.
Sedan Herr Hierta uppläst dessa motiver lill deras huf-
vudsakliga del, fortfor Herr Hierta: Jag hemställer till Slån-
dets ledamöter, om man kan neka till sanningen af hvad
deri är anfördt. Jag hemställer, om icke dessa ord äro så
sanna, att de tala till hvars och ens hjerta. Man vet, alt
under den förflutna tiden näringsfriheten varit mindre, än
den för närvarande är, ehuru den på landet likväl hunnit en
ringa utveckling, isynnerhet som ilen sista Fabriks oell
Handtverks-Ordningens syftning går derpå ut, att Slaten ge¬
nom sitt förmynderskap skall skydda personer, boende i stä-
Den 21 April.
603
(ler, med ett slags uteslutande rätt vid försäljning af deras
artiklar. Då man betraktar tidsförhållandena, kan man icke
klandra detta, ty man får icke fordra mera, än att hvar och
en lid handlar efter sin öfvertygelse; men jag tror, att i
allmänhet opinionen i delta fall gått framåt, och det kan icke
nekas, att den vunnit ett kraftigt stöd i den erfarenhet, som
lörvärfvats just i de länder, der man erkännt det vara en
vital rättighet att disponera olver sitt arbete och försälja
sina produeter. Just i dessa länder, der en hvar har rätt
att slå upp sin verkstad och försälja produeterna hvar han
behagar, hafva städerna tillväxt och de industriela classerna
samlat största rikedomen. Detta är en erfarenhet, som icke
kari bestridas, och månne man deraf icke skulle kunna draga
den slutsats, alt det system, som förut varit gällande såsom
skydd lör vissa classer, snarare motverkat, än befrämjat ända¬
målet. Man finner detsamma, om man betraktar systemets
verkningar på landet. Huru skall man väl kunna tänka sig,
att en socken alltid skall kunna bedöma hvad, som för den¬
samma kan vara behöfligt i handtverksväg? Personer, som
börja utveckla sin arbetsskicklighet på landet, finna snarf
stugan för trång och flytta till städerna, hvarigenom de åt
dem bereda gagn och utvidgning. Sådan är industriens gång.
Den söker sig de ställen, der sjelfva arbetsskickligheten fin¬
nes, hvilken för industrien utgör det största capital. Jag
kan icke underlåta att fästa uppmärksamhet på ett förhål¬
lande, sorn icke egentligen rörer förevarande fråga angående
industrien på landet, men som visar systemets verkningar.
Det är nemligen förhållandet med handtverkerierna i stä¬
derna före och efter Fabriks- och Handtverks-Ordningens in¬
förande. Det är bekant, atl efter 1846, då Förordningen
utkom, arbetsfriheten utvidgades betydIi^t mera i städerna,
än på landet, och det är icke utan att derölver försports
klagan från åtskilliga handtverksmästare; men då man ve¬
lat uträkna den påföljd, berörda Förordning medfört, har man,
åtminstone hvad hulvudstaden beträffar, funnit, att på samma
gång sorn handtverksmästarnes antal i en oerhördt större
progression tilltagit efter tår 1846 mot 10 år lörut, har, i
förhållande till totalsumman, concursernas antal betydligt af¬
ta gi t. Om man jemnlör förhållandet i hulvudstaden emellan
särskilda handtverk, såsom Snickare, Skräddare m. fl., fin¬
ner man alt dessa för närvarande hafva mycket större för¬
lager och hålla vackrare magasiner, än förut, hvilket visar,
alt de hafva, hvad man kallat, en mera stark rygg, hvar-
604
Den 21 April.
jemle den ständiga tillökningen i deras antal ädagaliigger,
att de på det hela måste hafva vinst på sitt arbete och att
flera nu kunna berga sig, än tillförne. Detta kan naturligt¬
vis ega rum, oaktadt det kan inträffa, att, i anseende till
handteringens frihet, ett visst antal idkare, som ej förstå att
sköta sig, kunna blifva urståndsatte att fortfara att sjelfve
hålla verkstad. Eri annan omständighet, som förtjenar att
tagas i betraktande, är den, att af de förteckningar å fastigheter
här i hufvudstaden och deras värden samt egare, som ny¬
ligen upprättades i och för riksdagsmannavalen, det visade sig,
att bland husegarne bland de valberättigade en betydlig öf¬
vervigt låg hos Handtverksclassen. hvilken således är den
rikaste, 0111 man afräknar Adelsståndet. Detta vittnar väl
något till förmån för näringsfriheten i städerna, och det torde
således vara skäl att försöka, huruvida, om den tillämpades
för landet, påföljden icke skulle blifva lika, utan att der¬
före lända städerna till skada. Skulle således högtärade
Ståndet bevilja återremiss, anser jag, att detta vore nvttigt,
men i annat fall har jag i protocollet velat nedlägga den af
mig nu gjorda framställning.
Ofverläggningen ansågs slutad, och Utskottets yttrande,
pag. SS, godkändes.
M 65, i anledning af väckt motion om ändring af 33
§ i Fabriks- och Handtverks-Ordningen den 22 December
1846, i fråga om utfärdande af Gesällbref på landet.
Bifölls.
JYs 64, i anledning af väckta motioner om vidtagande
af åtgärder, till förekommande af arbetsfolks kringvandrin-
gar för erhållande af arbetsförtjenst.
Herr Sundvallson: Jag kan icke underlåta att beklaga
mig öfver den stjufmoderliga behandling, som mina små-
motioner röna af det Höglofliga Economie-Utskottet samt der¬
jemte framställa några anmärkningar emot det sätt, hvarpå
min förevarande motion blifvit uppfattad. Först och främst
har jag i min motion icke egentligen fästat mig vid arbets¬
folk å eller från landsbygden, utan fastmera, såsom äfven
reciten uti Betänkandet antyder, afsett alla de så kallade
fria arbetarne af de särskilda yrkena. Kanske har dock
Utskottet endast för att få denna motion i närmare sam¬
manhang med den, som blifvit väckt af Biksdagslullmäktigen
Anders Andersson, samt för att sedermera kunna så mycket
lättare »skära dem öfver en kam», låtit desamma, med förbi¬
seende af de missförhållanden och skadliga löljder af nuva-
Den 21 April.
60»
rande slappa lagstiftning i ämnet, hvilka obestridligen före¬
finnas, i abstractionens ifver sammanflyta till ett ämne, ehuru
olika de sakförhållanden än äro, som af de särskilda motio¬
nerna beröras. Svaret biel också derigenom underlättadt och
förenkladt. Anders Andersson afser dock egentligen perso¬
ner af allmogen, som vandra från en ort till annan för att
söka sig dagsverksarbete. Jag deremot har icke fästat mig
vid sådana personer, som vanligen äro mera bofaste och or¬
dentlige, utan vid alla andra arbetare, såsom Gesäller, Konst¬
förvandter m. fl., hvilka gemenligen intet hem eller fast
hostad ega. Jag tror mig här icke behöfva anföra några
exempel på de olägenheter, som arbetsgifvare ganska ofta
lida af sådane arbetare. i)et är väl stadgadt i lag, att en
arbetsgifvare, som för viss tid önskar tillförsäkra sig ett be-
tingadt arbetsbiträde, skall hafva contract med arbetare, på
hvilka han gör några dylika anspråk. Men det är också lika
väl och allmänt kändt, att desse löse arbetare ofta af miss-
förstådt frihetsbegrepp, ofta af inrotad lättja och oordentlig¬
het, i allmänhet vägra ingå dylika bindande arbets-contract;
följden häraf är den, att, då en sådan ofta trasig och ut¬
hungrad arbetare emellanåt nödgas taga condition, fiir sitt
tillfälliga uppehälle och uppklädande, som gemenligen endast
kan ske medelst förskotter eller arbetsgifvarens välgören¬
het, arbetar han endast till dess han hunnit äta sig riktigt
mätt vid handtverkarens bord eller på arbetsgifvarens för-
skottspenning, hvarefter mången lika säkert förlöper con¬
dition och arbete samt bedrager arbetsgifvaren på det för¬
skott. han tillförene vanligen erhållit. Det vore, synes mig,
alldeles icke ohelsosamt, om sådana personer kunde tvingas
att uppfylla de förbindelser, hvilka de iklädt sig. Jag afser
således i min motion icke att göra något intrång på arbeta¬
rens fri- och rättigheter, utan att endast sätta ett hinder för
dagdrifveriet och tvinga personer utan begrepp om den sanna
frihetens art och väsende, dess förmåner, likasom dess för-
pligtelser, att fullgöra åtagna förbindelser, gälda erhållna för¬
skott och godtgöra i nödens stund dem bevisade välgernin-
gar. Det är sålunda man uppfostrar oordentligt och lättje¬
fullt folk till ordentlige, arbetssamme och nyttige samfunds-
medlemmar; det är på detta sätt man lärer dem begripa och
uppskatta verklig frihet samt i uppfyllda pligter finna en till¬
fredsställelse, som manar till helt andra idrotter och tänke¬
sätt, än medvetandet att hafva lyckats och kunna förfarande
bedraga sina välgörare. Utskottet har emellertid i sina rai-
606
Den 21 April.
sonnementer gått på sidan om saken, så ali dessa icke hafva
den ringaste tillämplighet på min motion; ty jag söker rena
motsatsen af hvad Utskottet påslår och kan, vid jetnnförel-
sen af min motions innehåll och Utskottets uppfattning der¬
af, icke finna annat, än att Utskottet säger alldeles det¬
samma om frihet, som man borde säga och raisonriera om
sjelfsvåld. Men det är just detta sednare jag skulle vilja före¬
bygga, utan alt göra ringaste obehöriga intrång på den förra,
och detta kan lätt förenas. Jag finner derföre ingen betänk¬
lighet vid att antaga stadganden, som tvingade arbetare upp¬
fylla de åligganden, hvilka de vid arbetets åtagande sig ikläda.
Utskottet säger, bland annat: »I)å lör öfrigt förebyggandet
af det oordentliga lefnadssätt, som nu anmärkes hos arbe¬
taren, och väckandet af omtanke hos honom för sin egen
och anhöriges framtid mindre kan åstadkommas genom regle-
mentariska föreskrifter, än genom arbetsclassens sedliga upp¬
fostran» etc. I afseende på denna strophe hemställer jag,
huruvida man icke måste taga lag och lagskipning till hjelp
vid uppfostran och huruvida alla reglementariska stadganden
i sådant afseende verkligen äro förkastlige. Hvartill skulle
eljest allt lagstiftningsarbete tjena? Om man skall med hän¬
derna i kors vänta på arbetsclassens sedliga uppfostran tills
den kommer af sig sjelf, såsom Utskottet tyckes hoppas, och
under tiden lemna den frie men oförnuftige arbetaren —
ty det är endast dylika, som kunde känna sig något stäfjade
af de ordningsreglor, jag förordat och föreslagit — fullkom¬
ligt sjelfsvåld att handla och vandla med arbetsgifvaren ef¬
ter godtycke; så tror jag att man får vänta ganska länge.
Jag vågar, i strid med Höglofliga Economie-Utskottets Utlåtande
i denna punkt, hysa den föreställning, att uppfostran och regle¬
mentarisk föreskrifter böra hjelpas åt vid det allmänna och
stora sedeförädlingsarbetet, likasom de, gemensamt och sam¬
tidigt använda, ofelbart skola säkrast och fortast fora till
målet. Det kan väl synas stötande för den falska och sluim-
ögda philantropien att ålägga arbetaren den tvingade uppfyl¬
lelse af ingångna förbindelser, hvilken jag äskat och före¬
slagit, men då här icke är fråga om att ålägga honom an¬
dra förbindelser, än dem han sjelf åtagit sig, ser jag deruti
icke någon den ringaste inskränkning af verklig frihet eller
någon annan betänklighet. Vill man deremot icke vidtaga
några dylika åtgärder, skola våra fattig- och arbetshus snar¬
ligen blifva öfverbefolkade och fattigtaxorna stiga till odräg¬
liga belopp. På dessa grunder, och på det icke arbetsgif-
ven 21 April.
607
vare skola blifva mera rättslöse, än arbetarne, yrkar jag, att
min motion återremitteras lill Utskottet, med föreläggande
att taga densamma i närmare öfvervägande och på lämpligt
sätt bereda arbetsgifvaren någon garantie för arbetarens upp¬
fyllande af ingångna förbindelser.
Herr Lallerstedt: I fullkomlig motsats till den föregå¬
ende talaren, anser jag sedlighet befordras just genom frihet
och icke genom reglementariska föreskrifter. Man har så
vant sig att reglementera för arbetaren och inskränka hans
frihet, att man finner det helt naturligt. Det är sannt, att un¬
der tiden, närmast efter husagans afskaflande, någon svårig¬
het för arbetsgifvaren uppstått och att ett större sjelfsvåld
bland arbetarne visat sig, men säkert är, att detta icke
kan hjelpas genom reglementerande. Om en arbetare är
sysslolös och sedeslös, bör han icke annorlunda behand¬
las, än andra, som föra ett dylikt lefnadssätt. Jag vet san¬
nerligen icke, hvarföre man skall särskildt lagstifta för ar-
betsclassen; och jag tror icke, att det i sjelfva verket är så
illa med denna class, som man söker utmåla den. Det är
klart, att, då Staten företager stora arbeten, folket vandrar
ut och söker förtjenst, der den bäst kan erhållas. Detta är
naturligt och deröfver bör man icke sörja. Detta Stånd har
helt nyligen förklarat, att det icke skall behöfvas pass för
resor inom landet, men nu, då det är fråga om arbetare,
vill man att de skola vara försedde med vandringsbok m. m.
Då jag vid passfrågans behandling icke hörde något undan¬
tag göras för arbetsfolk, lärer väl nu icke ett sådant undan¬
tag böra ifrågakomma. För öfrigt, hvartill skola alla dessa
af Herr Sundvallson föreslagna föreskrifter tjena? Hvarföre
skall ett arbetsaftal ovillkorligen vara förbindande för minst
3 månader? Det kommer sig förmodligen deraf, att man
hos oss vant sig vid den föreställningen, att arbetsgifvaren
skall behålla arbetaren ett helt eller åtminstone ett halft år.
Det naturligaste är dock att den, sorn har arbete att lemna,
tager en arbetare för den tid, han behöfver honom, vore den
ock aldrig så kort. Mig synas alla föreskrifter för förmån
af aftal emellan arbetsgifvare och arbetare orimliga, och
motionären bör icke beklaga sig deröfver, att Utskottet icke
velat gå den väg, han anvisat. Det kunde vara åtskilligt
mera att säga om denna motion, men jag vill inskränka mig
till den anhållan, att Betänkandet må godkännas.
Herr Lovén: 1 händelse Ståndet beslutar återremiss,
vågar jag med säkerhet förutse, att Utskottet icke kommer
608
Den 21 April.
att afvika från sin öfvertygelse. Jag tror, att hvad niotio-
närerne yrkat är i strid med tidens anda, och man har mer
och mer kommit till öfvertygelse derom, att den frie arbe¬
taren bör få utveckla sin verksamhet, hvar och huru honom
bäst synes. Det är bekant, att i Handtverks-Ordningen qvar¬
står ett stadgande om skyldighet för gesäller att vara för-
sedde med vandringsböcker. Redan då detta stadgande till¬
kom ansågs det nog strängt. Sedermera halva anmärkningar
blifvit gjorda, för att få detsamma ändradt, och jag skulle
högeligen önska att komma i tillfälle att med min röst bi¬
draga till afskaffande af berörda stadgande. Del innehåller,
att anteckningar i vandringsboken skola göras af den ena
mästaren efter den andre, hos hvilken en gesäll arbetat,
och många fall kunna inträffa, då dylika anteckningar äro
föga tillförlitliga. I nu förevarande fråga anser jag att Ut¬
skottet haft välgrundade skäl för motionernas afslyrkande,
och jag anhåller alltså om bifall till Betänkandet.
Discussionen förklarades slutad, och Betänkandet bifölls.
§ «•
Föredrogos de uti § S omnämnda Kongl. Majits Nådiga
Propositioner och Skrifvelse, nemligen:
l:o angående ändring i Regerings-Formens och Riksdags¬
ordningens föreskrifter om Riks-Styrelsens förande i vissa fall.
Till Constitutions-Utskottet uppdrogs att Utlåtande (if¬
ver denna Kongl. Proposition till Rikets Ständer afgifva.
2:o angående pension å Allmänna Indragnings-Staten för
tillförordnade Förste Bataillons-Läkaren vid Elfsborgs Rege¬
mente, Medicina) Doctorn F. U. Kjellenberg, då han från sin
innehafvande Bataillons-Läkarebefattning afgår.
Remitterades till Stals-Utskottet.
5:o angående begrafnings- och öfriga kostnader, med an¬
ledning af Hans Majrts Konung Oscar I:s dödliga frånfälle.
Remitterades till Stats-Utskoltet.
l:o i anledning af gjord framställning om ytterligare
Statsbidrag till canal- och slussanläggningar vid Dejeforss,
eller förändrad plan för fullbordandet af nämnda communica-
tionsled.
Remitterades till Stats-Utskottet;
och S:o med förslag, angående förändrad organisation
af Hypotheks-inrättningarna i Riket.
Bordlädes.
§ 9-
Föredrogos ånyo Stats-Utkottets Utlåtanden:
Den 21 April.
609
M 87, i ani ilning al Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, i
Iraga om ändring al den liir Westerbottens och Norrbottens
Län gällande skattläggningsmethod.
ili (Vills.
JH 88, i anledning af väckt motion, angående förändring
al de inom Vester-Norrlands Län uti grundräntan ingående
persedlar.
Bifölls.
JH 89, i anledning af väckta motioner, angående förän¬
dring al uppbördstiden för Kronoutskylder, dels i hela Pi¬
ket, dels ock särskildt för Öland.
Härvid förekoinmo:
Första yttrandet.
Bifölls.
Andra yttrandet.
Bifölls.
J\? 90, i anledning af vackt motion, angående arrende
af Norrforss laxfiske i Wester-Norrlands Län.
Bifölls.
JVl 91, i anledning af väckta motioner, angående ersätt¬
ning till vissa räntegifvare, som icke fått erlägga sina skat¬
ter efter de vid ränteförenklingen bestämde allmänna grunder.
Härvid förekommo:
l:a punkten.
Bifölls.
2:a punkten.
Bifölls.
Och JtS 92, i anledning af väckt motion, angående rät¬
tighet för Skolans och Kyrkans tjenstemän att å vederbö¬
rande Landt-Ränterier uppbära lösen för dem å lön anslagen
Kronotionde.
Bifölls.
§ 10'
Föredrogos ånyo Allmänna Besvärs- och Economie-lJt
skottets Betänkanden:
M 65, i anledning af väckt motion, i fråga om åtgär¬
der, rörande skogshushållningen.
Bordlädes andra gången.
M 66, i anledning af vackt motion om rättighet för för¬
samlingarna att använda skog å Presteboställen till Kyrko¬
byggnad.
Herr Staaff: Jag anhåller att få fästa uppmärksamhet
Borg.-Stånd. Brot. vid Riksd 1839— 1860. lil. 39
610
Den 21 April.
derpå, att don af Paul Hedstrom väckta motion blifvit mindre
noggrannt behandlad, än densamma förtjena!. På mångå
ställen finnas skogar, tillhörande Presteboställen, af betydliga
vidder, hvilka icke komma någon till godo; och det synes
mig då icke vara för mycket begärdt att dessa skogar, då
det kan ske utan förfång för boslällshafvaren, få användas i
och för kyrkobyggnader. En sådan tillåtelse skulle medföra
stor lättnad för allmogen i många Län, der den har långt
efter eget virke. Emedlertid har Utskottet, på den grund
att ett förslag till ny Skogsordning snart torde vara att
emotse, hemställt, att ifrågavarande motion icke må till nå¬
gon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Detta raisonnement
synes mig ganska besynnerligt, då Utskottet i det näst före¬
gående Betänkandet gjort en hemställan, hvilken, om den¬
samma af Rikets Ständer bilälles, kommer att medföra en
högst betydlig ändring i föregående Ständers beslut. Der
har Utskottet icke funnit den omständigheten, att en ny
Skogsordning snart torde vara att förvänta, utgöra hinder för
pröfning af den väckta motionen och föreslående af en vä¬
sendtlig ändring. En sådan motsägelse bör ett Utskott icke
låta komma sig till last, och då jag har anledning tro att
motionen i Bonde-Ståndet väcker sympathier, anhåller jag
att ärendet måtte till Utskottet återförvisas.
Herr Lovén: Det må visserligen vara sannt, såsom
Herr Staaff uppgifvit, att på ett eller annat ställe skall
kunna inträffa sådana förhållanden, att en skrifvelse i den
af motionairen antydda syltning borde a flå tas; men då inom
Utskottet förekommit den omständigheten, att för Rikets
Ständers behandling egentligen böra afses frågor af allmän¬
nare vigt, hvilka angå hela Riket, men icke partiela före¬
skrifter om hvad, som på ett eller annat ställe må vara att
iakttaga, samt dessutom här inträffar, att, såsom i Betän¬
kandet jemväl finnes angifvet, Kongl. Maj:t har under utar¬
betning en författning, rörande, bland andra, sådana ämnen,
som i motionen afses, tror jag, att Utskottet handlat full¬
komligt rätt, då det hemställt, att motionen icke måtte till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Hvad särskildt beträtfar den motsägelse, som, efter
Herr Staaffs förmenande, förefinnes emellan Utskottets ytt¬
rande i detta och ett föregående Betänkande, anhåller jag,
att i afseende derå få upplysa, det Utskottet icke gått längre,
än att begära uppskof med fastställandet af en princip, som
väl kan förtjena att närmare utredas och pröfvas i samman¬
Den 21 April.
Bil
hang med frågan örn en allmän skogsreglering i Riket. På
dessa skäl, hemställer jag, att Betänkandet matte bifallas.
Herr Staaff: Jag kan icke finna, att den siste talaren
lyckats vederlägga den af mig påpekade motsägelsen. Da i
förra förslaget för ett vigtigt ändamål medges en rubbning
i de af Rikets Ständer antagna grunder för en ny skogslag-
stiftning, just under det denna beror på Konungens åtgärd,
men Utskottet på det sednare stället säger, att någon rubb¬
ning icke bör komma i fråga, då inom kort förslag till ny
skogsordning torde vara att emotse, ligger häruti en bestämd
motsägelse. För min del, kan jag icke finna annat, än att
de skäl, på grund hvaraf Utskottet i förra Betänkandet velat
underrätta Kongl. Maj:t om Rikets Ständers åsigter, gälla
äfven här. Jag anhåller derföre om återremiss af Betän¬
kandet, isynnerhet som frågan iir af vigt, icke för några få,
utan för många orter inom Riket.
Discussionen ansågs slutad, och Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Betänkande, JU 66, bifölls.
JU 67, i anledning af väckta motioner om antagande af
särskild Byggnadsordning för Klockareboställena i Skåne.
Bifölls.
JU 68, i anledning af väckt motion om förändradt sätt
för fördelning af de för öfverträdelser af Kongl. Kungörelsen
den 23 Januarii 1828, om hvad, i händelse af yppad smitto¬
sam sjukdom hos djuren, iakttagas bör, stadgade böter.
Bifölls.
JU 69, i anledning af väckt motion om särskild tryck¬
ning af Kongl. Skiftes-Stadgan den 4 Maji 1827, med iakt¬
tagande af de i densamma efter hand gjorda förändringar.
Herr Wahlbom: Jag skulle icke hafva begärt ordet,
för att förorda bifall till den af mig gjorda framställning,
om jag icke funnit anledning till anmärkning mot det sätt,
hvarpå motionen blifvit behandlad. Utskottet har nemligen,
för afslag å motionen, icke vederlagt något enda af de skäl,
som jag åberopat för bifall till densamma, men förnekat
verkligheten af en omständighet, som jag icke upptagit.
Man har sagt, att någon villrådighet hos domare icke borde
kunna uppstå, huruvida äldre lagar och författningar i ett
ämne vore gällande, när sådana blifvit i en eller flera delar
genom en sednare lagstiftning ändrade eller upphälde. Nå¬
got sådant har jag icke påstått. Jag har deremot, såsom
skäl lör min framställning, anfört, att, då -de ändringar i
Skiltes-Stadgan, hvilka tid efter annan beslutats, finnas i
612
Ven 21 April.
spridda årgångar af Förlättnings-Samlingen, voro åliggandet
för domaren att i särskilda samlingar och band uppsöka
författningar i samma ämne lika olämpligt och tidsödande,
som vanskligt och mången gång omöjligt att fullgöra. Med
ordet »vanskligt» har jag ingalunda afsett, att domaren icke
skulle veta, hvilket stadgande, som är gällande eller icke,
utan att, då domaren måste söka i lagsamlingar på flera
ställen, han icke har så lätt att få reda på det ställe, han
önskar. Emedlertid och då jag icke har något hopp om
framgång åt motionen, vill jag icke påyrka återremiss, utan
önskar blott lå lill protocollet förklara, att jag icke är till¬
freds med det slut, hvartill Utskottet kommit.
Vidare förekom icke, och Betänkandet bifölls.
JVs 70, i anledning af väckt motion om införande af
förändrade lagbestämmelser, angående olaga skattskrifning
samt lösdrifveri.
Bifölls.
M 71, i anledning af väckt motion om tillägg till
Kongl. Kungörelsen den 22 Maji 1832, i afseende på min¬
deråriga personers användande vid fabriker och handtverk.
Herr Swartz: Med kännedom af de förhållanden, som
gifvit motionairen närmaste anledningen att framträda med
sin motion, kan jag icke undgå att beklaga, det Utskottet
icke funnit sig föranlåtet alt åt densamma lemna någon
större uppmärksamhet. Såsom en reservant, Prosten Ema¬
nuelsson, påpekat, har Utskottet tyckt sig finna i nu gällande
Fabriks- och Handtverks-Ordning allt fiireskrifvet, som an¬
sågs behöfligt att stadga i afseende å de af motionairen be¬
rörda förhållanden. För hvarje medlem i Folkskole-Styrel-
sen uti en sådan stad, som Norrköping, är det nogsamt be¬
kant, huru ofullständiga föreskrifterna i Fabriks- och Ilandt-
verks-Ordningen äro, och, lika med motionairen, måste man
derföre önska, det Kongl. Majit behagade utfärda en sådan
Förordning, hvarigenom vunnps verksammare controler der¬
öfver. att ungdom, som användes vid fabriker, verkligen in-
hemtat minimum af de kunskaper, som uti Folkskole-Stad-
gan äro föreskrifne. åtminstone i fråga om innanläsning och
religionskunskap. En sådan verksam control kan, efter mitt
sätt att se, åstadkommas på den väg, motionairen anvisat,
eller att icke någon Fabriks- eller Handtverksidkare finge,
vid -vite af 10 Ridr, i arbete antaga något barn, jemväl ut¬
öfver 12 års ålder, med mindre intyg företeddes derom, att
barnet inhemtat det i Folkskole-Stadgan stadgade minsta
Den 21 April.
615
mätt af kunskaper i innanläsning och religion. Det vore
en enkel åtgärd från Fabriks- och Handtverksidkarens sida,
att, då ett barn hos honom anmäldes till erhållande af ar¬
bete, affordra ett dylikt intyg, och likaså lemnades derige¬
nom tillfälle fiir folkskoleläraren eller Skol-Styrelsen, att
tillse, det icke något barn finge lemna skolan, innan det in-
hemfat detta mått af kunskaper. Sannolikt hörer det väl
icke till ordningen för dagen, att ett barn vid uppnådda 12
år icke innehar detta minimum af kunskaper, och, när så
inträffar, ligger väl i allmänhet felet hos det samhälle, som
haft att vårda sig om barnets uppfostran. Men i en stad,
sådan som Norrköping, händer det icke sällan, att folk från
landet inflytta med sina barn, just i beräkning att genom dem
skörda sin utkomst, derföre att barnen redan uppnått eller
snart uppnå den ålder, då de kunna sättas i arbete. Har
nu dessa barns första uppfostran blifvit försummad, följer
deraf, att, om de ännu äro i skolåldern och således kunna
tillhållas att gå i folkskolan, deras undervisning ofta måste
börja med att lära känna bokstäfverna och innanläsning.
Under omständigheter, sädane som dessa, erkänna emedler¬
tid föräldrarne mindre, än eljest, någon sin skyldighet att låta
barnet gå qvar i folkskolan längre, än till dess det uppnått
12 år. Det tages då ur skolan och sättes i arbete hos en
fabriks- eller handtverksidkare, hvilken icke eller å sin sida
finnér sig hindrad att då lemna arbete åt barnet, det må
vara huru okunnigt, som helst. Det heter väl, att »en fa¬
briks- och handtverksidkare skall tillse, att hos honom an¬
ställde minderåriga barn, om de ej förvärfvat nödig kun¬
skap, skola erhålla undervisning å de dagar och timmar,
som idkaren bestämmer»; men huru skall control deröfver
utöfvas? På husförhör, kunde man säga. Ja, i fall dessa
barn någonsin komma dit. Sannolikt är det först då, när
barnet skall beredas att första gången gå till Nattvarden,
som presterskapet kommer underfund med dess okunnighet
och sättes i bryderi att på kortaste tid kunna godtgöra
hvad, som förut blifvit försuminadt. Jag kan således icke
inse annat, än att man skulle på ett verksamt sätt göra
godt åt den arbetande classen, genom att förorda en så¬
dan författning, som den motionairen hatt för afsigt att
hos Ständerna insinuera. Jag anhåller derföre om afslag å
Utskottets hemställan och att Ssåndet i stället ville besluta
en underdånig skrifvelse af det innehåll, Contracts-Prosten
llundgren föreslagit.
614
Den 21 April.
Herr Wahlbom instämde.
Herr Lovén: Det finnes redan föreskrift derom, att
ett barn skall hafva uppnått 12 års ålder, innan det får
användas till arbete inom fabriker. Motivet till detta stad¬
gande har varit, att lagstiftaren velat, det tillsyn skulle eg¬
nas åt barnets physiska vård. Denna motion har naturligt¬
vis samma syfte, hvad dess sedliga vård beträffar, men jag
föreställer mig. att Utskottet trott sig finna, det motionairens
förslag icke anvisar rätta vägen, för att komma till det af
honom åsyftade mål. Då Skol-Stadgan ålägger föräldrar i
första rummet, och sedermera hvarje commune, att tillhålla
barn, att från 7 till 15 års ålder besöka folkskolan, och
stadgarne derom äro så stränga, att polismakten kan anli¬
tas för att med våld tora ett barn till skolan, synes det mig
hardt, om, i (all föräldrar eller andra försummade sina skyl¬
digheter, man skulle ålägga fabriksegare en särskild tillsyn
i detta hänseende. En sådan föreskrift är icke af erfaren¬
heten i Sverige påkallad och förekommer, åtminstone mig,
högst obillig. Skulle man emedlertid ålägga en fabriksegare
ett ansvar af 10 R:dr R:mt, om han i arbete antoge barn,
jemväl utöfver 12 år, som icke kunde förete intyg, att det
inhemtat hvad Folkskole-Stadgan föreskref såsom minimum i
fråga om innanläsning och religionskunskap, då skulle man
på fabriksidkaren hvälfva ett ansvar, som åligger andra, och
följden deraf skulle blifva, att måncet barn, som uppnått
12 å rs ålder, utestängdes från fabriken och betoges tillfället
att blifva nyttigt och verksamt, samt i stället nedsjönke till
vanart och sysslolöshet. Med samma skäl, som man vill
ålägga en fabriksidkare en dylik skyldighet, lika väl kunde
hvar och en annan husbonde, som tager i arbete barn un¬
der 12 år, åläggas samma skyldighet. Utaf alla dessa för¬
enade anledningar har Utskottet ansett sig icke för detta
särskilda fall böra meddela någon löreskrift; och då jag
tror, att Utskottet dervid handlat välbetänkt, anhåller jag
om proposition på bifall.
Herr Brun: Älven jag instämmer med Herr Swartz.
Hvad motionairen löreslagil, anser jag hafva skett i upp¬
lysningens och humanitetens interesse, hvadan äfven jag lör-
ordar en underdånig skrifvelse i det af motionairen uttalade
sylte. Det vore i sanning illa, om motionen skulle under¬
tryckas, och. för min del, kan jag icke gilla Utskottets hem¬
ställan, utan instämmer i det af Herr Svartz gjorda yr¬
kande.
Den 21 April.
613
Herr Kock: Jag är al' alldeles motsatt tanke ined den
siste talaren och instämmer i de åsigter, som af Herr Lovén
blifvit framställde. Utom den omständigheten, att Pastor
och Skol-Stj reisen hafva skyldighet alt tillse, det barnet
redan vid 7 års ålder intages i skolan och således måste
hållas der i fem år, innan det får komma in pä en fabrik,
kommer dertill att, med den erfarenhet, jag, såsom disponent
af en större fabrik, eger, har man, då föräldrar velat för¬
söka att vid en fabrik erhålla arbete åt barn, som icke upp¬
nått 12 år, fordrat, att Pastor skulle lemna bevis om bar¬
nets ålder. Ett sådant bevis är alldeles nödigt för labriks-
egaren att ega, för att icke exponera sig lör det ansvar,
som lagen bestämmer, i händelse ett barn under 12 år in¬
tages ä en fabrik; och skulle barnet icke hafva de kunska¬
per, hvilka vid denna ålder böra vara förvärlvade, lärer han
väl icke underlåta att derom göra anmärkning. Dessutom
tror jag, att i Norrköping, lika som i andra städer, fabri¬
kerna hafva särskilda skolor, uti hvilka barnen få åtnjuta
undervisning, eller också gå barnen i de allmänna skolorna.
Jag tror icke, att något egentligt skulle kunna vinnas med
ett sådant bevis, som här är yrkadt, isynnerhet då det ålig¬
ger dem, som utfärda bevisen, att hålla tillsyn öfver undervis¬
ningen. För min del, anhåller jag alltså om bifall till Be¬
tänkandet.
Herr Swartz: Jag vill blott upptaga en anmärkning
till besvarande. En talare har nemligen sagt, att det vore
en skyldighet för föräldrar och Skol-Styrelser att tillse, det
barn från 7 till 12 år begagna undervisning i skolorna.
Detta är godt och val, om föräldrarne bott i församlingen
altsedan barnets skolgång borde hafva börjat, men, då ge¬
nom inflyttningar barn vid redan framskriden ålder tillföras
en församling, kommer det samhälle, dit de äro inflyttade,
samt dess presterskap att lida för hvad, som förut blifvit
försummadt. På det att en sådan försummelse verkligen
må kunna godtgoras, är ett dylikt stadgande, som motionai-
ren löreslagit, al nöden; och ensamt den omständigheten, att
barn vid 12 års ålder kunna skaffas anställning i fabriker
och handtverk, under det att föräldrar få, om de vilja, qvar¬
hålla dem till 13 år i skolan, gör tydligt, att ganska stri¬
diga interessen ofta skola mötas. Jag kan icke inse, huru
dessa skiljaktiga anspråk skola slitas annorlunda, än derige¬
nom, att barnet, innan det erhåller arbete i en fabrik,1 åda¬
616
Den 21 April.'
galägger, att det lorvärfvat det kunskapsmätt, hvilket niotio-
nairen ifrågasatt.
Herr Lovén: [Jnder åberopande af hvad jag förra gån¬
gen yttrade, ber jag att få lägga en särskild vigt derpå, alf,
om man. på sätt motionairen föreslagit, skulle, vid vite al
10 R:dr R:mt, hindra en fabriksidkare att i arbete antaga
barn, jemväl utöfver 12 års ålder, med mindre de egde det
af honom afsedda kunskapsmått, skulle det derigenom för
honom vara bestämdt förbjudet att begagna barnet på det
sätt, som för dess framtid vore det enda rätta, och föräld-
rarne blefve derigenom utestängde från att kunna hemta
någon nytta af barnens verksamhet. Om motionairen hade
föreslagit, att fabriksidkaren borde låta det vara sig ange¬
läget att tillse barnets skolgång, skulle jag icke hafva
mycket att deremot invända; men under nu varande förhål¬
landen förnyar jag mitt yrkande om bifall till Betänkandet.
Herr Grenander instämde med Herr Swartz.
Herr Brun: Det förvånar mig att finna motstånd till
de åsigter, som motionairen och åtskillige reservanter fram¬
ställt. Så vidt jag kunnat fatta, är här egentligen fråga om
några små olägenheter för fabrikanter, å ena sidan, och ett
talrikt uppväxande slägtes immateriela fördel, å andra sidan.
J)e äro talrika, dessa små. och deras röster höras icke ofta.
Mig tyckes, så'Om borde hvarje fabriksidkare vara skyldig
alt, då han använder och gör sig till godo barnets materiela
kraft, äfven sörja för dess upplysning och bildning; och jag
anser dessa skäl så talande, att jag fortfarande instämmer
med motionairen.
Herr Werrn: Man måste alltid laga så, att man icke
genom lagbestämmelser motverkar det mål, hvilket man
åsyftar att uppnå. Om ett barn infinner sig vid en fabrik
och begär arbete, men icke kan erhålla något derföre att
barnet saknar ett föreskrifvet kunskapsmått, tror jag, att
månget barn derigenom skall blifva lättjefullt och falla sam¬
hället till last. Deremot, om ett barn erhåller arbete, ligger
ju deruti icke något hinder för detsamma att fortfarande
njuta undervisning; och, för min del, bifaller jag, på dessa
skäl, Betänkandet.
Herr Swartz: .lag förstår icke, huru den control, som
man här omförmält, skall kunna utöfvas af ett samhälle,
dit inflyttningar ofta ega rum, utan att medel dertill lemnäs.
Man skulle visst kunna säga, att det är svårt för föräldrar
och barn, att de sednare icke redan vid 10 års ålder få
Den 21 April.
617
användas i fabriker och förrätta det arbete, som för dem
kan anses lämpligt, helst de i en förfluten tid \id denna Si¬
der Idefvo antagna; men orri man är skyldig att vårda sig
om barns physiska utveckling och derföre måste godkänna
det i nyssnämnde afseende nu gällande stadgande, så är det
väl icke mindre skäl att gifva akt på deras religieusa och
intelleetuela, så att det måtte gifvas åtminstone något under¬
lag för den sednare. Jag förnyar milt förut framställda yr¬
kande om bifall till den af Contracts-Prosten Rundgren före¬
slagna skrifvelse.
Herr Björck: Alla äro säkert ense om det goda ända¬
mål, som motionairen åsyftat, och vilja gerna dertill bidraga,
men det finnes ju för närvarande en bestämd lag, enligt
hvilken dessa barn, hvarom fråga nu är, skola äfven efter
12 års ålder hållas i skola genom arbetsgifvarens försorg.
Det beror sedermera på, huru detta sker, och på den con-
trol, som deröfver hålles. I den ort, der jag är boende, är
mig bekant, att skolor för sådane barn finnas inrättade, nem¬
ligen dels allmänna, dels vid de större fabrikerna serskilda
skolor, af hvilka undervisningen besörjos. För att hålla con-
Irol öfver skolorna, äro inom Fabriks-Föreningen utsedde 3
personer och bland dem en, som med stor noggrannhet och
samvetsgrannhet utöfvar denna control. Denna control är ock
så fullständig, att det dermed afsedda ändamålet fullkomligt
vinnes. Om nu det förhåller sig annorlunda på andra stäl¬
len, behöfver man väl icke derföre stilla en lag, som skulle
lägga hinder i vägen för en hop ungdom att försörja sig
och hvilken derigenom måhända komme att gå förlorad.
Det må vara väl att ungdomen erhåller undervisning, men
för hvarje menniska är det af stor vigt, att hon i tid hålles
till nyttig verksamhet. Om tiden för en sådan uppfostran,
som börjar när barnet är 12 år, alldeles åsidosättes, fruktar
jag, att individen för samhället går förlorad. Jag tror så¬
ledes, att man här, med ett godt mål för ögonen, likväl är
i fara att begå ett misstag genom att vilja inskränka tiden
för ett barns användande i arbete. Det torde ock kunna
frågas, om man tänkt på, när denna control skulle kunna
upphöra. Man säger, att detta sker när barnet första gån¬
gen går till Nattvarden, men det önnes personer, som under
många år måste gå till Presten, för att inhemta nödig unn
dervisning, och om de.n nu föreslagna controlen skulle in¬
föras, tror jag, att mången ända till 88 ä 20 år blefve i ^
saknad af sysselsättning. Det synes således mig, att ma-
618
Den 21 April.
lår vara nöjd med hvad man gjort, då man erkännt, att
undervisningen bör vara allmän och att de barn, som äro
sysselsatta i och för sin bergning, jemväl mäste bibringas
någon kunskap. [ öfrigt bör man rikta sin uppmärksamhet
derpå, att controlen blir hvad den bör vara och utöfvas
med samvetsgrannhet. På dessa skäl, anser jag, att man
kan bifalla Betänkandet.
Herr Wahlbom: Denna motion innebär en förbättring
af hvad förut i detta hänseende finnes stadgadt Väl är det
föreskrifvet, att Fabriksidkare skola tillse, det de unga ar¬
betarna erhålla undervisning, men det finnes icke någon
uppgift på det kunskapsmått, som anses tillräckligt. Härpå
går förslaget ut, och detta måtte vara en sådan förbättring,
att det verkligen förvånar mig, att någon vill sätta sig der¬
emot. Det är endast i det fall, att barn af naturen är så
illa utrustadt, att det icke kan lära sig de första grunderna
af vetande, som någon anmärkning kan vara befogad; men
då sådant är ett undantag, hvilket, efter hvad jag hoppas,
icke ofta inträffar, anser jag detsamma icke vara förtjent
af något afseende. Jag kan icke dela den siste värde ta¬
larens åsigter, att barn hufvudsakligen böra öfvas i arbets¬
skicklighet, med åsidosättande al den intellectuela bildningen,
den jag deremot anser nödigt att, framför allt annat, böra
befordras.
Herr Lamberg: Jag instämmer med Herr Björck och
yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Discussionen förklarades slutad, och, sedan Herr Tal¬
mannen framställt proposition på bifall dels till Betänkandet,
dels till Contracts-Prosten Rundgrens motion, men dessa
propositioner blifvit med blandade Ja och Nej besvarade,
samt votering äskad, uppsattes, justerades och anslogs föl¬
jande voteringsproposition:
»Den, som bifaller Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets Betänkande, M 71, röstar: Ja.
Den det ej vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, godkännes Contracts-Prosten Rundgrens mo¬
tion i ämnet.»
Votering anställdes i vanlig ordning, och belunnos, ef¬
ter det en sede! afiagts förseglad, de öfriga voteringssedlarna,
vid öppnandet, innehålla 28 Ja emot 13 Nej, hvadan All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottets Betänkande, M 71,
var af Ståndet godkändt.
M 72, i anledning af väckt motion om ändring i stad-
Den 21 April.
019
garni*, rörande till tjenstgöring uppbådade båtsmäns trans¬
porterande från samlingsstället till embarqneringsplatsen.
Bifölls.
Och JYs 73, i anledning af väckt motion om rättighet
för rotebonde att erhålla ersättning för soldattorpets bru¬
kande, under det soldaten är commonderad på arbete.
Herr Björck: .lag är icke ölvertygad örn rättvisan af
detta Utskottets förslag. Het är naturligtvis ganska nyttigt
för Staten, då den har så stora arbetslöretag, som jernvä-
garne. att dertill kunna commendera soldater, men Staten
bör äfven vidkännas de kostnader, som af commenderingarne
kunna uppstå. Dessa kunna vara nyttiga för Staten och
jemväl för soldaten, såvida han erhåller någon större aflö¬
ning och hvaraf, såsom man bör hoppas, han samlar någon
sparpenning; men då lördelarne ligga uteslutande på Statens
och soldatens sida, är det väl icke sfi alldeles riktigt, att
kasta olägenheterna på rotehfillarne. Då rotehållarne hafva
rätt till ersättning, om soldaterna användas af enskilda bo¬
lag, så bör val också Staten vidkännas kostnaderne för bruk¬
ning af soldattorpen, då soldaten användes lör andra ända¬
mål, än dem, som med indelningsverket äro afsedde. Mig
synas dessa förhållanden icke hafva blifvit behörigen be¬
traktade, och jag tror, att Utskottet bort se saken från en
annan sida. Det är visst sannt, att i sådant fall jernvägarne
skulle blifva ännu dyrare, men derföre böra väl rotehållarne
icke vidkännas någon större tunga. Jag anser det vara full
anledning dertill, att förslaget tages i närmare öfvervägande
af Utskottet, och jag kan icke annat, än anhålla om åter-
remiss.
Herr Ekelund: Jag instämmer till alla delar med Herr
Björck och förenar mig i anhållan om återremiss.
Herr Lovén: Ehuru jag å min sida visserligen vill
medverka dertill, att all billighet och rättvisa iakttagas, kan
jag likväl icke instämma med Herr Björck. Då denna fråga
inom Utskottet discuterades, togs under öfvervägande, hvari
soldatens aflöning består och att deruti ingår ersättning för
kläder och måhända för bristande tillsyn af hans boställs-
iägenhet, hvilken rotebonden är skyldig att, då soldaten är
bortcommenderad, bruka; men då jernvägsarbetena ske för
Statens räkning och det skulle blifva svårt att uträkna, huru
en så beskaffad ersättning borde utgå, har Utskottet icke
kunnat komma till annat slut, än Betänkandet utvisar, och
hvarå jag anhåller om bifall.
620
Den 21 April.
Herr Ridderstad: Denna fråga är uteslutande beroende
af de contracter, soni äro ingångne emellan Staten oell Rote-
bållarne. Dessa contracter bestämma också till punkt och
pricka hvad, som åligger Kotehållare, när soldaten är bort-
commenderad. Att verkställa hvad honom sålunda åligger,
är alltså en contraiierad skyldighet. Den för Rotehållaren
dermed förknippade economiska uppoffringen har, under ti¬
dernas längd, ingått i beräkningen af rotehemmanets värde;
oell då jag ej kan — i hvad som-blifvit anfördt i ämnet —
finna några talande skäl för det anspråk att tillerkänna ho¬
nom en på det allmännas bekostnad gjord present, instäm¬
mer jag i den åsigt, som uti Betänkandet finnes uttalad.
Olverläggningen förklarades slutad, och, på af Herr Tal¬
mannen framställd proposition, godkände Ståndet Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottets Betänkande, JU 73.
§ I*
Föredrogs och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
i ill Rikets Ständers underdåninga skrifvelse, JYi 56.
§ 12-
Föredrogs och bordlädes från Höglofliga Ridderskapet
och Adeln meddeladt Utdrag af dess Protocoll för den 14 i
denna månad, med två inbjudningar till Med-Stånden an¬
gående Stats-Utskottets Betänkande, Jt2 85.
§ 13-
Bordlädes nedannämnda Utskotts Betänkanden, nemligen:
*:o Bevillnings-Utskottets, N:ris 20 och 24, samt
2:o Lag-Utskottets, N:ris 22—24.
§ 11
Justerades Protocolls-Utdrag öfver af Ståndets denna
dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 3/45 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 2S April
Den 25 April.
Plenum kl. 10 f. m.
§ '■
Justerades Protocolls-Utdrag öfver af Ståndet den 21
dennes fattade beslut, äfvensom Protocollen för den 30 sist-
lidne Martii och den It i denna månad.
§ 2.
Vid ånyo skedd föredragning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, den 13 dennes, angående förändrad organisation
af Hypotheks-Inrättningarne i Riket, blef samma Kongl.
Skrifvelse, med bilagor, till sammansatt Stats- och Banco-
Utskott remitterad.
Herr Hierta förbehöll sig, att, oansedt remissen, fram¬
deles få afgifva de anmärkningar, till hvilka han må finna
sig befogad, vid förslaget, angående förändrad organisation
af Hypotheks-Inrättningarne i Riket.
§ 3-
Föredrogs, ånyo, Stats-Utskottets Utlåtande, 8(5, an¬
gående fortsatt utförande af jernvägsarbeten för Statens räk¬
ning och anvisande af dertill erforderliga medel.
Härvid förekom mo:
Första punkten, pag. 16, angående medel till vestra
stambanans fortsättning.
Herr Hierta: Då denna punkt af Stats-Utskottets Ut¬
låtande eller den, som angår såväl vestra stambanans sträck¬
ning, som de för arbetena derå erforderliga anslagsbelopp,
förekom i Stats-Utskottet på dess Riksgälds-Afdelning, sökte
jag göra gällande den önskan, att Utskottet måtte taga i be¬
traktande och söka utröna, om icke anslagssumman kunde
nedsättas genom ett billigare byggnadssätt. Jag har likväl
ej ansett mig böra vidare uppehålla den vigtiga frågan, då
densamma handlades i Stats-Utskottets Plenum, genom att
påyrka dess återremitterande till Riksgälds-Afdelningen, utan
har jag i stället uti min reservation, i afseende å föreva¬
rande ämne, gjort en hemställan, som jag anhåller få göra
gällande, sedan anslagsfrågorna i öfrigt blifvit afgjorda.
Herr Renström: Utskottets förslag i denna punkt, att
022
Hen 2S April-
Rikets Ständer måtte bevilja och anvisa erforderliga meat.
för fullbordandet af vestra stambanan emellan Stockholm
och Götheborg, öfver Södertelje och Cathrineholm till Töre¬
boda, gillar jag till alla delar. Deremot kan jag ej instäm¬
ma i Utskottets förslag derom, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t anhålla, att, derest, efter närmare undersök¬
ning, det visar sig, att denna banas sträckning i något nord¬
ligare riktning genom slättlandet af Nerike kan ske till för¬
del för rörelsen, utan någon väsendtlig tillökning i den be¬
räknade anläggningskostnaden, Kongl. Maj:t då täcktes låta
utstaka jernvägslinien i denna riktning. Enligt hvad så väl
Utskottet i sitt Utlåtande, sidan 15, upplyst, som äfven Herr
Stjerngranat i sin reservation omförmält, har Jernvägs-Co-
mitéen redan på förhand yttrat sig om ett sådant förslag.
Comitéen har nemligen uppgifvit, att 2:ne andra linier i en
nordligare riktning genom Nerike blifvit undersökta, men
att, som ingendera af dessa linier, i techniskt afseende, ega
företräde och andra vigtigare skäl äfven saknades, för att
låta hufvudlinien afvika från den rakaste och kortaste sträck¬
ningen emellan Hallsberg och Bodarne, Comitéen icke ansett
någon vidare undersökning derom vara behöflig. Skälet, som
föranleder mig att afstyrka bifall till hvad Utskottet före¬
slagit i detta hänseende, är det, att jag, för min del, anser,
att det är af högsta vigt, att banan emellan Stockholm och
Götheborg kommer att gå i en så rak sträckning, som möj¬
ligt, emedan jag tror, att inkomsten af passagerare på denna
bana i betydlig mån kommer att bero på denna omständig¬
het. Den, som rest utrikes, vet mycket väl, att nästan alla
resande på jernvägarne der afgå med de så kallade snäll-
trainerne, oaktadt afgifterne med dessa trainer äro vida högre,
än med de långsamma trainerne. Skulle nu den vestra ba¬
nan, genom krökning inåt Nerike, blifva så förlängd, att ti¬
den för resan emellan Stockholm och Götheborg derigenom
blefve ett par timmar längre och möjligen så lång, att resan
med svårighet kunde ske på en dag, så skulle detta otvif-
velaktigt, i min tanke, icke blott förorsaka att antalet af
resande på banan blefve betydligt mindre, än om resan kunde
verkställas på kortare tid, utan att äfven afgifterna då må¬
ste bestämmas lägre, än om resan kunde ske fortare. Dess¬
utom synes mig äfven, att, om Kongl. Majit skulle finna det
vara skäl att vidtaga någon förändring i sträckningen af
denna bana, i nodiigare riktning genom Nerike, Kongl. Majit
i alla läll är dertill oförhindrad, på grund af hvad Utskottet
Oen 25 April.
625
i 7:de punkten föreslagit, oell hvilket förslag säkerligen kom¬
mer att af Ständerna bifallas. Således kan jag icke inse
annat, än att det ifrågavarande förslaget är alldeles öfverflö¬
digt, äfven för den händelse att Kongl. Majit skulle anse
att någon förändring i sträckningen af banan bör ske.
Jag får, på grund häraf, hemställa, om icke den sista me¬
ningen af Utskottets förslag, från och med orden »samt att
Rikets Ständer måtte» etc, borde utgå, och jag anhåller, att
Herr Talmannen behagade härom framställa proposition.
Herr tVcern: Den siste talaren har misstagit sig om
betydelsen af detta förslag, då han tror detsamma afse en
förlängning af stambanan, som skulle vålla flera timmars
dröjsmål samt till och med försvåra möjligheten att göra
resan på en dag. Genom den böjning till slättlandet i Ne¬
rike, som Stats-Utskottet nu föreslagit, blir nemligen hela
förlängningen endast en half mil, som ungefär motsvarar en
tid af tio minuter med en hastighet af tre mil i timmen;
och jag hemställer, om dessa minuter kunna försvåra dags¬
resan eller för trafiken åstadkomma någon olägenhet. Hvad
deremot banans nordligare krökning, i Nerike, kan uträtta,
är att i hög grad underlätta den tyngre godstrafiken, och
det synes mig i sanning, som skulle"Sverige med dess re-
sourcer och folkmängd, om det vill hafva någon verklig nytta
af sina jernvägar, förnämligast böra dermed afse, att dess
industrie tilltager och uppblomstrar.
Trafiken från Nerike kommer för öfrigt icke från Ti¬
veden, utan frän det bördigare landet samt de åkerbrtiksid-
kande districten och Bergslagerna i norr. Det är också icke
blott rörelsen i Nerike, som afses hafva vinst genom banans
böjning, utan lika mycket allt hvad, som ifrån Nerike ex¬
porteras eller dit importeras från Stockholm, Norrköping eller
Götheborg. Men om denna jernväg skall blifva af vidsträckt
nytta, måste den äfven åsyfta en förbindelse mellan de stora vat¬
tendragen, som i allt fall för tyngre gods bilda den hufvud-
sakliga trafiken. Emellan Mälarens och Hjelmarens vattcn-
bassin och Wenern måste derföre blifva en bana, men en
sådan bana uppkommer genom den föreslagna banan från
Orebro till trakten af Halsberg, vidare stambanan fram till
Porla eller den punkt, som ligger närmast Christinehamn
och nordvestra stambanan till denna stad. Genom nu före¬
slagna förändring förkortas vägen på en sådan bana i sam¬
ma förhållande, som en sida i en rectangel måste vara kor¬
tare, än tre; och är det klart af hvilket inflytande den skall
024
Den 25 April
vara för rörelsen inom landet, enär det är gifvet, att ju mera
man lemnar det tyngre godset gagn af jernvägarne, dess
längre utsträcker man terrainen, inom hvilka råämnena fin¬
nas att tillgå, samt gör en större del af landet delaktig af
detta communicationsmedels välsignelser. Stats-Utskottet har
likväl icke ansett sig böra hemställa, att något beslut skulle
fattas i denna fraga. Allt hvad Utskottet åsyftat är endast
att Riksens Ständer må fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på förhållandena, och då anläggningskostnaden, i följd af det
i afseende derpå gjorda villkoret, icke kan förhöjas, förmår
jag icke eller inse, hvarföre man icke skulle kunna till
Kongl. Maj:t öfverlemna att, efter sig företeende omständig¬
heter, besluta om de smärre afvikelser ifrån hufvudsträck-
ningen, som kunna visa sig vara med landets fördel för¬
enliga.
Herr Cedergren: Jag kan ej neka, att, då denna fråga
förekom inom Utskottet, min uppmärksamhet äfven fästades
vid de ord, som Herr Renström önskar må försvinna, »utan vä¬
sendtlig tillökning i anläggningskostnaden». Härvid torde böra
anmärkas, att ordet »väsendtlig» är ganska elastiskt, och ger
anledning till olika uppfattningar; hvad den ena anser obe¬
tydligt, kan en annan anse för väsendtligt, eller ett ganska
högt belopp, och då den summa, som här är i fråga, eller
hela anläggningskostnaden, uppgår till nära 16 millioner, kan
man ock föreställa sig möjligheten af en förhöjning deraf
med V2 eller måhända en hel million för en obetydlighet,
ehuru summan, i och för sig sjelf, ej är så oväsendtlig. Jag
får bekänna, att jag mycket tviflar derpå, att banan kan
med någon fördel dragas nordligare åt Orebro, än hvad Jern-
vägs-Comitéen föreslagit. Det förefaller mig ock besynner¬
ligt, att denna framställning göres, då Jernvägs-Comitéen lär
hafva undersökt linien och funnit att en betydligt större an¬
läggningskostnad skulle uppkomma genom dess dragande nord¬
ligare genom Nerike och närmare staden Orebro, utan att
några jemnförelsevis större fördelar derigenom vunnes. Jag
har i dag sett en charta öfver Europas jernvägar, och jag
har dervid förmärkt, att man i allmänhet aldrig anlägger
sina banor i krok, såvida ej naturhinder möta, utan tvärtom
drager dem i så rak riktning, som möjligt. Här har man
emellertid nu föreslagit, att förevarande bana, utan att något
manande tvång dertill finnes, skall bugta sig i en krok för
att komma i närheten af Örebro. Jag har hört sägas, och
hvilket jag ej har anledning att betvifla, att detta förslag
Den 2S April.
tillkommit på tillskyndande af åtskilige Ledamöter, hvilka
trodde sig veta, att Utskotts-Afdelningen ej ville bifalla för¬
slaget att Halsbergs—Orebro-banan skulle byggas på Sta¬
tens bekostnad och för dess räkning, och genom detta för¬
medlingsförslag bispringa det enskilda bolag, som troddes
komma att bilda sig för utförande af sistnämnda bana; meri
då Utskottets majoritet nu beslutat att banan mellan Ore¬
bro—Halsberg skall byggas för Statens räkning, har hela
grunden för förslaget sålunda förfallit. Om man tager i be¬
traktande att banan framgår mellan, för rörelsen, lika så
vigtiga punkter, som sjöarna Wettern och Hjelmaren, samt
mellan städerna Askersund och Orebro, då torde det väl
vara mera skäl att draga banan så rakt, och eldigt (Jomi-
téens förslag, som sig göra låter, synnerligast som dermed
är förenadt ett nära på lika afstånd mellan banan och dessa
punkter. Om likväl den förordade riktningen skulle vara
för landet mera fördelaktig, skulle jag i allt fall ej motsätta
mig densamma, såvida den icke medförde för stora kostna¬
der för Staten. Jag förenar mig således med Herr Renström
i hans hemställan, att hela sednare delen af förevarande
punkt måtte utgå; men, om den anses böra qvarstå, föreslår
jag, att det, i stället för de af mig anmärkta orden, matte
heta: »utan tillökning i anläggningskostnaden». Jag anhåller,
att Herr Talmannen måtte framställa proposition i sådan
syftning.
Herr Warn: Jag har begärt ordet, lör att, med anled¬
ning af hvad Herr Cedergren anfört om den egennyttiga
och besynnerliga anledningen till förslaget om en nordligare
riktning af vestra stambanan genom Nerikes slättland, för¬
klara, att, ehuru jag är temligen noga bekant med förhål¬
landena och förhandlingarne i denna fråga, jag likväl icke
kunnat finna något sådant. Jag har visserligen hört en dylik
förmodan framställas, men jag vågar påstå, att den hvilar
på ett fullkomligt misstag. Hvad åter beträffar de anmärkta
orden: »väsendtlig tillökning i anläggningskostnaderna», med-
gifver jag visserligen, att uttrycket: »väsendtlig» kan olika
förstås; men, hvad ingen kan misstyda, är det bestämdt an¬
visade beloppet af IS,796,889 R:dr; — detta är ett gifvet
statsanslag, och ej ett öre mera kan åtgå. Deremot anser
jag, att man alltför gerna kan öfverlemna åt Kongl. Majit
att bedöma, om inom ett sådant anslag banan bör framdra¬
gas genom en punkt eller genom en annan, enär detta i allt
Borg -Stånd. Prot. vid Riksd. 1839—1860. 40
626
Den 23 April
fall utgör en fråga af mer eller mindre vigt. Af dessa skäl,
kan jag, för min del, ej eller finna annat, än att uttrycket
»väsendtlig» är fullkomligt adsequat och passande, och yrkar
jag derföre fortfarande bifall till l:sta punkten i oförändradt
skick.
Ofverläggningen var slutad, och blef Utskottets förslag
i denna del af Ståndet gilladt.
Andra punkten, angående anvisning af 600,000 R:dr, i
afräkning å innevarande års anslag för vestra stambanan.
Bifölls.
Utskottets yttrande näst derefter.
Dervid lät Ståndet bero.
Tredje punkten, angående sammanbindningsbanan emel¬
lan Hallsberg och Orebro.
Herr Hierta: I afseende å denna punkt, har jag, jemte
några andra af Stats-Utskottets Ledamöter, afgifvit en reser¬
vation och dervid upptagit Riksgälds-Afdelningens förslag till
Betänkande; och då jag förmodar densamma vara till sitt
innehåll känd af de fleste inom Ståndet, torde jag ej behöfva
besvära med dess uppläsande. Den ena omständigheten, som
föranledt reservationen, är, att, sedan man kommit öfverens
om att det åtminstone vore mycket ovisst, huruvida jernvä¬
garna komma att bära sig, samt att man, till följd deraf,
borde lör närvarande inskränka sig till de två hufvudrikt-
ningar, som Riksens Ständer redan beslutat, eller den vestra
och den södra stambanan, så vore det för det allmänna en
vigtig sak, att för öfriga banor söka bidrag från de orter,
som skulle af dem draga fördel. Den andra omständigheten
innefattas uti och grundar sig på det Ständernas beslut, att
inga andra banor, än de, som utgöra genomfarter genom lan¬
det och sammanbinda vissa hufvudpunkter vid håfven, skola
anses för stambanor. Då inom Utskottet fråga förekom
om den nu ifrågavarande banan, var jag ock den för¬
sta, som förordade, att ett lån skulle beviljas åt det enskilda
bolag, som för ifrågavarande banas byggande kunde komma
att bildas, men med den utsträckning, att, då Riksens Stän¬
der vid föregående Riksdagar, i sådana fall, endast plägat
medgifva detta till 2/3:delar af anläggningskostnaden, yrkade
jag och vann äfven på Riksgälds-Afdelningen, att för detta
företag skulle från Riksgälds-Gontoiret anvisas ett belopp, ut¬
görande 4/5:<lelar af den beräknade kostnadssumman för ba¬
nans fullbordande. Då nu i betraktande tages, att banan går
genom en bland de slätaste trakter i landet, samt att kost¬
Den 25 April.
027
nadsberäkningen är upptagen till nior än 780,000 R:dr per mil,
förefinnes knappt något tvifvel att, om man skulle lyckas
förmå ett enskildt bolag att inlåta sig på företagets risque,
detta bolag ej behöfver tillskjuta en enda skilling för banans
färdigbyggande. Om så är och om banan likväl ej är af
den fördel, att den kan återgifva ränta i ett enskildt bolags
liand, betviflar jag storligen att det kan vara economiskt
klokt för Staten att åtaga sig entreprenaden deraf. Man har
sagt, och det må vara sannt, att denna bana skulle mäktigt
bidraga till höjande al trafiken å Statens öfriga banor, men,
om den ej sjelf kan bära sig, med tillhjelp af de bidrag, den
får ifrån Statens jernbana, så synes den dock icke ega sådan
vigt, ali det för ögonblicket skall vara nödvändigt att derför
göra en fortfarande uppoffring genom att inblanda den med
Statens jernbanor. Jag har derföre ock, såsom ett alterna¬
tiv, upptagit det förslag, min å 67 och följande sidorna i
Betänkandet intagna reservation innehåller; och utbedjer jag
mig proposition i enlighet dermed.
Herr Gråå: Den hulvudsakliga anledningen dertill att
Stats-Utskottet gjort det förslag, som Betänkandet i denna
del innehåller, och således icke antagit Riksgälds-Afdelnin-
gens framställning, var den. att ingen förhoppning förefanns,
att ett enskildt bolag skulle komma att bildas för ändamå¬
let. I)å emellertid banan är af den vigt, att deri bör anläg¬
gas, har Utskottet trott sig genom sitt förslag bereda det
allmänna en fördel, serdeles som banan otvifvelaktig!, kom¬
mer att lemna vinst. Jag medgifver visserligen, alt den ej
egentligen kan anses såsom Statsbana, men då den i och för
sig är af oförneklig vigt för landet, och derjemte kommer i
samband med vestra stambanan, anser jag klokheten fordra
att Staten bygger deri för egen räkning. Jag har dock före¬
ställt mig, att ortens innevånare icke borde alldeles frikän¬
nas från skyldigheten att deltaga i kostnaden. Inom Utskot¬
tet väcktes ock det förslag, att för bangården i Orebro bygg¬
nadstomt skulle kostnadsfritt för Staten upplåtas, hvilket äf¬
ven vann bifall; men jag har derjemte trott, att bidrag för
expropriationskostnadens bestridande borde tillskjutas al or¬
ten, som njuter förmånen al banans anläggning. Denna kost¬
nad är beräknad till ungefär 105,000 R:dr Ruut, men, om
också man ej med skäl må fordra, att hela detta belopp
skall af den omkringliggande trakten utgöras, kan det likväl
icke vara obilligt, att någon del deraf godtgöres Statsverket, helst
man på andra ställen i landet erbjudit sig att lemna dylika
628
Den 25 April.
bidrag. Jag önskar således, att vid beviljandet af Statsanslag
till Orebro—Halsbergsbanan det villkor målte fästas, att
ortens innevånares tillskott kommer att utgöra åtminstone
hälften af den summa, hvartill expropriationskostnaderna blif¬
vit beräknade.
Herr Renström: Hvad angår det förslag, Herr Hierta i
sin reservation framställt, att Staten endast bör med ett lån
understödja anläggningen af banan emellan Halsberg och
Orebro, så kan jag ej neka, att jag tror att detta skulle
vara för Staten det mest fördelaktiga, men som jag är full¬
komligt öfvertygad om att denna bana då icke, på många
år åtminstone, skulle komma att anläggas, och jag anser det
vara otvifvelaktigt, att denna bana icke allenast kommer att
medföra ett stort gagn för landet i allmänhet och i synner¬
het de orter, som äro belägna i närheten deraf, utan att äf¬
ven Staten sjelf deraf kommer att draga en ganska stor för¬
del, genom den ökade trafik, som derigenom kommer att
uppstå på vestra stambanan, så kan jag, i alla fall, ej annat,
än yrka bifall till Utskottets förslag i detta hänseende. Att
någon utsigt icke finnes till att ett enskildt bolag kan kom¬
ma att bilda sig, för att, emot erhållande af det af Herr
Hierta föreslagna låneunderstödet, anlägga banan, torde väl
vara en känd sak, och det är ock, såsom mig synes, temli-
gen påtagligt, att denna bana aldrig kan bära sig för ett en¬
skildt bolag, i anseende dertill, att banan är så kort. Det
måste väl vara klart för en hvar, att det är en betydlig
skillnad emellan, om Slaten anlägger banan, eller om ett en¬
skildt bolag gör det. För Staten, som på denna bana kan
begagna samma loeomotiver och rörliga materiel, som på
den stora stambanan, utan att någon egentlig tillökning i
kostnaden derigenom uppstår, kan banan möjligtvis bära sig
mycket väl, under det att densamma skulle lemna ett en¬
skildt bolag, som dertill måste anskaffa serskild materiel, stor
förlust.
Det skulle visserligen vara önskligt, om, såsom Herr
Bildt i sin reservation föreslagit, genom bidrag från de or¬
ter, hvilka hafva en direct fördel af banans anläggning, ett
tillräckligt stort belopp kunde erhållas för bestridandet af
expropriationskostnaden för banan, men jag kan dock icke
finna det vara skäl, att, såsom villkor för beviljandet af an¬
slaget till anläggningen deraf, bestämma, att ett sådant bidrag
bör ske från dessa orter. Jag kan verkligen ej inse någon
möjlighet uti att tillvägabringa att ett dylikt bidrag skall
Hen 23 April.
kunna utgå på annat sätt, än att några få personer, sorn
interessera sig för saken, åtaga sig att sammanskjuta den
erforderliga summan, ty man lärer väl icke kunna ålägga
någon att, emot sin vilja, lemna bidrag härtill, men som det
icke gerna låter tänka sig, att många personer finnas, som
äro så patriotiska, att de åtaga sig en stor pecuniär upp¬
offring för ett företag, hvaraf de sjelfve icke få åtnjuta nå¬
gon enskild vinst, utan hela orten, så skulle det, i min tan¬
ke, vara nära nog detsamma, som att vägra anslaget till ba¬
nans anläggning, om, för beviljandet deraf, det villkor fasta¬
des, som Herr Bildt i sin reservation föreslagit. Hvad jag
emellertid anser borde kunna, till lättnad för Staten vid an¬
läggningen af denna bana, åstadkommas, vore, att ortens in¬
nevånare sökte träffa en öfverenskommelse med de jordegare,
öfver hvilkas mark banan kommer att anläggas, att desse
upplåta jorden mot den ersättning endast, hvartill jorden upp¬
skattas, och att de således icke göra påstående om att undfå
den ersättning, som de efter expropriationslagen äro berätti¬
gade till. Ett sådant villkor för anslagets beviljande synes
mig icke skulle vara så obilligt, men jag vill dock icke, för
min del, derom göra något yrkande, utan öfverlemnar till
det Högtärade Ståndet att bedöma, huruvida det må kunna
vara skäl eller icke att föreskrifva ett sådant villkor.
Jag får, på grund af allt detta, ånyo förklara, att jag
bifaller Utskottets förslag.
Herr Lovén: Man har i allmänhet vid byggandet af
jernvägar stadgat den åsigt, att för dessa communications-
medels framtid det vore af vigt att så fort, som möjligt,
förena de ändpunkter, der en större trafik finnes samlad.
Sådant är förhållandet med sammanbindningsbanan emellan
Orebro och Halsberg. Dessa ställen utgöra, strängt taget,
visserligen inga ändpunkter, men de stå dock i beröring med
ett redan exsisterande jernvägsnät, och jag är dessutom öf-
vertygad, att denna bana skall tillskynda jernvägarna i sin
helhet stora fördelar. Då derjemte all anledning är att för¬
moda, att en så beskaffad jernväg, som denna, svårligen kan
å enskild väg åstadkommas, tror jag det vara med Statens
sanna interesse förenligt, att låta densamma ingå i den stora
stambanan; och hvad beträffar det af en talare nyss fällda
yttrandet, att byggandet af denna banled skulle lända till
förlust för Statsverket, anser jag deremot, att genom de för¬
delar, densamma otvifvelaktigt lärer medföra, den förlust,
som stambanorna i öfrigt torde komma att tillskynda Sta¬
650
Deri 23 April.
ten, skall förminskas. Jag förordar bifall till Utskottets
förslag.
Herr Berg: Såsom afdelningsledamot, motsatte jag mig
förslaget, att Orebro-Hallsbergsbanan skulle byggas på Sta¬
tens bekostnad. Den tiden hade likväl Afdelningen endast
föreslagit, att 20 millioner skulle upplånas för våra stam¬
banor. Sedermera har det dock blifvit Rikets Ständers be¬
slut, att 23 millioner skola för ändamålet upptagas. Med af¬
seende härå, och då den hanbit, hvars anläggning nu är i
fråga, onekligen kommer att utöfva ett välgörande inflytande
å vestra stambanans trafik och economi, anser jag mig nu
böra förena mig med dem, som önska banans utförande på
Statens bekostnad och för dess räkning, dock med det af
Herr Bildt i dess reservation framställda vilkor, att Staten
ej må vidkännas någon kostnad för jordens expropriation.
Om likväl Ståndet ej anser att detta låter sig göra, yrkar
jag bestämdt, lika med Herr Gråå, att åtminstone icke mera,
än hälften af denna kostnad må drabba Staten.
Herr Swartz: Det förekommer mig vara mycket na¬
turligt, att Staten genom grenbanors anläggande till hufvud-
banorna söker att på dessa sednare inleda så mycken rö¬
relse, som möjligt, för att göra dem vinstgifvande. Derige¬
nom skall ett allt större förtroende uppkomma till de jern¬
vägars bestånd och ändamålsenlighet, som nu anläggas eller
redan blifvit anlagde, och detta förtroende åter skall mäktigt
verka att i framtiden föranleda beslut om jernvägars byg¬
gande i flere delar af landet. Dessutom, genom att sålunda
samla och på hufvudbanorna inleda en större rörelse, får
man ock ökad anledning till belåtenhet dermed, att krafti¬
gart' och tyngre Jocomotiver blifvit å stambanorna använde.
Icke bör emellertid Staten besluta sig för en grenbana, om
icke Slaten anser denna grenbana gagna, icke blott de orter,
som den genomgår, utan större delar af landet. Det synes
mig dock ovedersägligt, att Orebro—Halsbergs-banan är en
sådan bana, som bör af Staten anläggas. Den kan ej med
skäl sägas lända ensamt eller ens hufvudsakligen den del af
Nerike till nytta, hvarigenom banan skall framföras, utan
hemtar väl denna bana sin ojemnförligt största betydelse
derifrån, att den sätter rörelsen från Stockholm, Götheborg
och andra orter, som den vestra stambanan med dess ut-
greningar kommer att beröra, i förbindelse med den rörelse,
som i Orebro har sin centralpunkt och som derifrån sprider
sig ut öfver andra vidsträckta delar af landet. Jag anser
Den 25 April.
651
derföre, att det är ett Statens allmänna interesse, sorn bju¬
der anläggningen af denna jernväg; och jag frågar då, om
det vore klokt att göra jernvägens anläggning beroende af
några få jordegares godtfinnande, öfver hvilkas egendom den
skulle sträcka sig och af hvilka man ifrågasatt att fordra
bidrag, såsom villkor för banans tillvägabringande;—bidrag,
som dessutom, i förhållande till anläggningskostnaden, blefve
blott ganska obetydliga. Jag anser visserligen, att man i
hvarje förekommande fall, bör noga pröfva, om Statens all¬
männa interesse fordrar en föreslagen grenbana; men sedan
man pröfvat och funnit detta, håller jag ock före, att Staten
bör sätta förslaget i verkställighet, utan afseende på några
enskildes mer eller mindre omsorgsfulla uppskattning af de¬
ras jemnförelsevis små interessen. Det förekommer dessutom
mången gång, att jordegare med skäl kunna anse det för
dem lända till verkligt mehn, att jernbana sträcker sig öfver
deras mark, och i sådana fall skulle hvarje Statens fordran
på enskilda penningebidrag innebära ett högst obilligt anspråk,
Äfven bör man ihågkomma att, om jordegare hafva sina går¬
dar belägna t. ex. på 1 eller 1V2 mils afstånd från stad,
der de kunna afsätta sina producter, men icke i närheten
af någon jernvägsstation, så är det knappt troligt, att de med
fördel kunna begagna sig af det forslingsmedel, som jernvä¬
gen erbjuder, under det att detsamma kan vara af stor nytta
för personer, som bo i helt andra och ganska aflägsna de¬
lar af landet, från hvilka jernvägen öppnat en lätt comrnu-
nication med samma stad. Omöjligt derföre att rättvist be¬
stämma den vedergällning, som enskild person bör lemna
för det gagn, han kan hafva af en sådan jernväg, annorlunda
än medelst afgiftor, som erläggas i mån af den trafik, som
en hvar tillförer banan. Jag vill likväl härmed icke säga,
att det ju icke kan vara billigt, att en stad, som Orebro,
hvilken utgör samlingspunkten för en stor rörelse, och der
obestridligen många interessen finnas, som skola draga verk¬
lig nytta af den nu ifrågavarande banan, må ikläda sig någon
uppoffring, för att underlätta företaget. Må detta sam¬
hälle, såsom Utskottet föreslagit, kostnadsfritt för Staten upp¬
låta byggnadstomt för bangården; detta anser jag vara en
billig fordran, men derutöfver förmenar jag ock, att Staten
ej bör sträcka sina anspråk. Efter min åsigt, vore det, i san¬
ning, mindre välbetänkt handladt, om man för framtiden skulle
stadga något om enskildes deltagande i expropriationskostna-
derna, såsom villkor för anläggandet af Statens banor. Helt
Den 2.) April.
annat är förhållandet, då en jernvägs byggande icke påkallas
af ett allmännare interesse, utan enskilde eller bolag derom
väcka förslag och jernvägen kan anses gagna endast någon
viss ort. Må då densamma orten draga hufvudsakliga tun¬
gan af anläggningen och Staten, om dess tillgångar medgifva
något understöd, blott till en del medverka. Jag yrkar bi¬
fall till 3:dje punkten, oförändrad.
Herrar Ekelund och Cramér instämde.
Herr vice Talmannen Schwan: Jag får öppet erkänna,
att jag byst den förhoppning, att lista och 3:dje punkterna
af detta Betänkande icke skulle här möta några svårigheer.
Jag trodde att vi skulle spara våra krafter, till dess frågan
om södra stambanans sträckning blir föremål för våra öf-
verläggriingar, men då striden redan är börjad, vill äfven jag
söka att göra mina åsigter gällande. Jag må då förklara, att
jag icke kan tänka mig möjligheten; att Statens stambana
går 2 mil nära en redan exsisterande jernvägsförbindelse; jag
kan icke tänka mig detta, utan att den frågan sjelfmant fram¬
ställer sig, om det icke må vara nyttigt för Staten och Staten
värdigt att sammanbinda sin vestra bana med en sådan bana,
som Köping—Hult eller rättare Orebro—Nora—Arbogabanan.
Om något är en stambana och kan blifva en stambana, är det
väl den, som förenar Vesterhafvet, Wenern, Wettern, Hjel-
maren och Mälaren. Oell om det i allmänhet är en vigtig
sak att befordra communicationen för tyngre effecter, måtte
detta väl vara än vigtigare för den trafik af produeter, som
eger rum från dessa vatten, af hvilka de sednare ansluta
sig till Sveriges stora jernindustrie, och beröra våra sädes-
producerande provincer. Förr eller sednare, är jag ock öf-
vertygad, likasom jag hoppas, att denna såkallade Orebro—
Nora—Arboga-banan skall lili inlöst såsom en Statsbana. Jag
säger detta helt öppet, emedan jag beklagar, på samma gång
jag ogillar, detta bolags olyckor och beteende; men jag tror
det vara nödvändigt för Sveriges industrie, att denna bana
blir en stambana. Här har såsom villkor för det af Ut¬
skottet tillstyrkta anslaget blifvit yrkadt, att jordegarne, så¬
som en föregående talare föreslagit, borde ersätta expropria-
tionskostnaden med 150,000 R:dr, eller ock, såsom en annan
talare önskat, med hälften eller 52,500 R:dr. Men om Rik¬
sens Ständer vid alla banor gjorde dylika förbehåll, skulle
följden blifva den, att de enskilde jordegare, öfver hvilkas
mark banorna kornme att gå, skulle blifva de, som i sista
hand finge afgöra om jernvägar skola byggas i vårt land eller
Den 23 April.
633
ej. Örn nu detta förbehåll om anskaffande på enskild väg
af 32,300 K:dr skulle blifva sanctioneradt, oell om man der¬
jemte anser denna sammanbindningsbana af inflytande på
och gagnelig för rörelsen i hela vårt land, så skulle det lik¬
väl blott för denna mindre summa öfverlemnas att bero af
dem, som äro egare af jorden i trakten, att upphäfva sig
till skiljedomare öfver bansträckningarne i Sverige. Ar väl
detta klokt? Och är det väl äfven rättvist? Jag hemstäl¬
ler till Eder, mine Herrar, — om jag har en väl ordnad
egendom, väl odlad och påkostad med alla nyare tidens för¬
bättring, och genom den för jernbanan beslutade riktning
jernvägen kommer att gå öfver min mark, kan det väl då
vara för mig angenämt att få min omsorgsfullt skötta samt
noggrannt afdikade och utmätta jord sålunda genomskuren,
utan att derföre vinna någon ersättning? Fråga kan också
verkligen uppstå för den, som ej i grannskapet af sin egen¬
dom får någon station, huruvida han verkligen af jernvägen
får så stora fördelar, att de må kunna anses uppväga hvad
han förlorat på sin styckade egendom. Och hvem skall väl
bereda mig ersättning? De kringboende genom subscription?
Men efter hvilken norm skola deras bidrag uttaxeras? Jag
tror, att förslaget möter sådana practiska svårigheter, att jag
hemställer, att ej det förordade villkor af ersättning till större
eller mindre del af kostnaden för jordens expropriation må¬
ste anses oundgängligt; och jag ber Ståndet betänka det
vigtigaste skälet deremot, att vi sålunda i jordegarnes hän¬
der lägga det slutliga afgörandet af våra hånors byggande.
Man kan ju med de olika opinioner, som råda om dessa
banors afkastning och förmåga att bära sig, man kan, säger
jag, ju förmoda att dun pessimistiska åsigten i detta fall är
starkare, än den motsatta, som jag hyllar; och man kan ju
tänka sig, att de, som omfatta den, vidtala och äfven lyc¬
kas förmå alla dessa jordegare, hvilkas mark banan skulle
genomskära, att sätta sig deremot, och då blir det ingen
jernbana. Detta communicationsmedel har dock ett vackrare
och högre syfte, som ej bör uppoffras, om ock de, som draga
nytta deraf, söka motverka dess framgång; Jag bifaller Ut¬
skottets förslag.
Herr Wcern: Af Herrar Swartz och Schwan har så
fullständigt blifvit ådagalagd angelägenheten af att bifalla Ut¬
skottets förslag, att derom icke mycket återstår att säga.
Jag bur blott att i korthet få yttra några ord såsom svar
på det hufvudsakliga motskälet till förslaget, sådant det af
Den 25 April.
Herr Hierta blifvit anfördt, att nemligen den ifrågakomma
banan icke är någon stambana. Detta är dock ett fullkom¬
ligt relativt begrepp. Somliga mena med stambana den, som
förenar tvänne allägsna ändpunkter, andra åter den, som
hufvudsakligen befordrar Statens ändamål. Orebro—Halsbergs-
banan utgjorde och ansågs alltid utgöra en del af den vestra
stambanan, då man ännu ej tänkte sig annan riktning af
denna bana, än norr om Mälaren. Denna riktning föränd¬
rades vid sistlidne Riksdag, och man ansåg, att den vestra
stambanan icke borde framgå efter Mälarens norra strand,
utan söka kortaste förbindelsen emellan Stockholm och Gö¬
theborg; men jag frågar, ombytte denna sålunda förändrade
åsigt i sjelfva verket naturen af banan Halsberg—Orebro?
vestra stambanan afser icke blott att förena dess ändpunk¬
ter, Stockholm och Götheborg, utan väl hufvudsakligen att
förena mellersta Sverige med det sydvestra. Men detta sker
dock ej förr, än Orebro—Halsbergsbanan blir färdig, ty hela
den norra delen af mellersta Sverige förblifver i annat fall
frånskiljd Rikets sydligare delar; och Mälarens och Hjelma-
rens stora vattenbassin, som bör sättas i förbindelse med
dessa trakter, skulle då ej ega sammanhang med vestra
stambanan samt ingen annan beröringspunkt, än ändpunkten
vid hafvet. För den tyngre trafiken, som alltid företrädes¬
vis söker vattenvägen, blir ock föreningsbanan den stora
stråkvägen mellan Stockholm och Götheborg, och blott der¬
före, att de resande mellan Stockholm och Götheborg icke
förmodas gerna vilja taga den omväg, som genom en banas
böjning åt norr skulle uppkomma, skulle anledning förefm-
nas att icke anlägga den på Statens bekostnad? Men då
densamma väsendtligen befrämjar ett Statens med jernvägs-
anläggningarne afsedda hufvudändamål, synes den ega alla
väsendtliga kännetecken på en stambana samt äfven böra
såsom sådan behandlas. Reträffände åter möjligheten att på
annat sätt genomdrifva banans anläggning, anser jag det icke
vara tänkbart att ett enskildt bolag kan bildas för att an¬
lägga en jernväg om på sin höjd 2 mils längd, och det emel¬
lan tvänne andra banor, ty Köping—Hult-bolaget har inga
capitaler att för sin räkning färdigbygga deri. Herr Hierta
utgår visserligen från den synpunkten, att det tillstyrkta lå-
neanslaget är så tillräckligt, att något vidare tillskott från
bolagsmännens sida icke behöfves. Men om det kan vara
ett lämpligt sätt för Statens deltagande, att vid en sådan
allmännyttig banas anläggning lemna hela eller största delen
Den 25 April.
635
al capitalet åt enskilda personer oell göra företagets utfö¬
rande beroende af dom, som, utan afseende å hvad värde,
banan må ega för landet i sin helhet, endast taga i betrak¬
tande den inkomst, densamma kan åstadkomma, derpå tvif¬
la r jag högligen. Och någon afsevärd vinst kan också af
detta företag omöjligen härflyta, ty banans längd blir endast
två mil. Men af en så kort bana är det nästan omöjligt
att draga någon revenue derföre, att inkomsten blir så liten,
under det, utgifterna äro relativt större, än för en längre
bana. Icke blott att serskilda administrationskostnader skola
hårdt betunga en så liten bana, utan driftkostnaden blir ock
ojemnförligt tyngre, än på längre banor. Den beror nemli¬
gen, som man vet, på åtgången af bränsle och olja m. m.,
som för locomotiverna behöfves, och då 1111 ett locomotiv
behöfver en timmas tid för att uppvärmas och likaså lång
tid lör att åter afsvalna, blir kostnaden för en färd af endast
två mil, hvartill åtgår mindre, än en half timma, ojemnförligt
mycket högre, än då kostnaderna för bränsle-åtgång under
uppvärmnings- och afsvalnings-tiden och rengörningskostnader-
na kunna fördelas på en färd af 12 till 15 mil eller mera.
Bildandet af ett enskildt bolag för ändamålet är derföre, som
jag tror, icke möjligt. Lika omöjligt torde ock vara hvad
Herr Gråå föreslagit, att ortens innevånare böra tillskjuta
hälften af den summa, som för expropriationskostnadens be¬
stridande blifvit beräknad, och under samma cathegorie faller
äfven Herr Renströms yrkande, att blott enkel ersättning
skulle tillerkännas jordegarne för deras jord; om man nem¬
ligen sätter sig in i dessa jordegares läge, hurudant är det
väl? När vestra stambanan blir färdig till Halsberg, emel¬
lan hvilken plats och den nu föreslagna banans andra änd¬
punkt, Orebro, afståndet, som nämndt, är 2 mil, kan följaktligen
ingen jordegare, öfver hvars mark sistnämnda bana skall gå,
hafva (ifver en mil till jernbana, nemligen på norra sidan
Köping—Hult-banan vid Orebro och på den södra sidan vestra
stambanan i trakten af Halsberg. Endast de således af desse
jordegare, som få station på eller i omedelbar närhet af sina
egor, hafva af bansträckningen någon nytta. Alla de öfriga
hafva af densamma ingen fördel, utan endast olägenhet der¬
igenom, att de få sin mark genomskuren. Hvarföre skulle
de då befinnas benägne att skänka jord till det allmänna?
De skulle bestämdt komma att svara nekande på en fram¬
ställning derom. Många finnas visserligen här i landet, sorn
äro villiga att göra uppoffringar för det allmänna bästa, men
656
Den 26 April.
icke vilja de göra det för företag, som synbarligen skola
komma andra till större nytta, än dem sjelfva. Då jernba¬
nan kommer att omedelbart gagna befolkningen i provirtcer,
hvilka i areal utgöra mer, än en tredjedel af Riket, men dess
nyttiga verkningar medelbart äro utsträckta till mer, än
hälften, är det också icke företrädesvis jordegendomen der
i orten, utan Stockholm, Götheborg, Norrköping, Nerike,
Westmanland, Westergöthland och Wermland, som hafva
nyttan af banan och hvilka, om enskilda skola deltaga i ex-
propriationskostnaderna, borde dertill lemna bidrag. Men
huru skola dessa åstadkommas? Naturligast är väl att Sta¬
ten vid sådana företag, som afse så många provincers nytta,
sätter taxan så, att den motsvarar kostnaderna för trafiken,
men att dessutom tvinga de närboende att betala extra bi¬
drag, kan jag icke finna lämpligt. 52,500 R:dr är visserli¬
gen icke någon så stor summa, men att utan ringaste er¬
sättning eller utdelning af blifvande vinst åläggas att dertill
bidraga, kan icke vara annat, än obilligt, och risquen af ett
sådant försök lönar sannerligen icke mödan. Ingen bana
ingår för öfrigt mera i nationens industriela lif, än denna,
som sammanbinder norra och södra Sverige och derjemte
kommer att utgöra en integrerande del i en redan nu be¬
fintlig hufvudtransportväg för mellersta Sverige.
Jag ber att ytterligare få tillägga att, om denna bana
beslutas, kommer Ofverste Ericson att sjövägen föra skenor
och locomotiv till Orebro och sedan jcke blott från Töreboda
och Cathrineholm, utan äfven från Orebro, således från 5:ne
punkter bearbeta vestra stambanan. Derigenom blir denna
bana fullbordad, icke blott hastigare, utan äfven billigare, än
i annat fall vore möjligt, och blott den tid, som, om en¬
skilda bidrag skola lemnäs, åtgår att samla ihop det yrkade
beloppet af 32,500 R:dr, innan det blefve möjligt att be¬
gagna denna hjelpkälla, skulle otvifvelaktigt ådraga Staten
en förlust, vida öfvervägande denna ringa förmån. Jag an¬
håller, att Utskottets förslag i denna del måtte af Ståndet
gillas.
Herr Palander: Den princip, som Ständerna vid sist-
lirine Riksdag fastställde, att Staten icke bör lemna anslag
till andra banor, än Statsbanor, bör i allmänhet äfven hål¬
las i helgd. Men ehuru jag är af denna mening, anser jag
emedlertid, att i utomordentliga läll en afvikelse från denna
regel kan få ega rum; och skall något undantag komma i
fråga, är det, efter mitt förmenande, just för den af Rege¬
Den 23 April.
657
ringen föreslagna jernvägen från Halsberg till Örebro. Skä¬
len för en sådan åtgärd äro talande. Jag är ock, för min
del, öfvertygad att, sedan Örebro —Halsbergsbanan blifvit fär¬
dig, vestra stambanan kommer att deraf draga mycken för¬
del, emedan denna bana sålunda sättes i beröring med deri
stora rörelsen, Mälare-provincei na lemna. Mig synes för
öfrigt, att månsa förhållanden finnas här i verlden, då man
bör lemna å sido en allt för sträng fullföljd af en gifven
princip lör att utöfva en billig rättvisa, och jag anser, att
representationen, äfven al detta skäl, bör med välvilja om¬
fatta detta företag, lör att godtgöra dem, som, genom vestra
stambanans dragande söder om Mälaren, i stället för norr
om denna sjö, vid sednast förllutne Riksdag gingo i mist¬
ning om förverkligandet af många förhoppningar. Jag bifal¬
ler understöd till förenämnde bansträckning. Så småaktig
bör väl icke eller Staten vara, att för en liten jernväg på
endast 2 l/2 mil fordra ersättning af traktens jordegare.
Kan man det ena, kan man ock det andra. Jag instämmer
derföre lili de af Herrar Schwan och Waern anförda skäl,
och tillstyrker således bifall till Utskottets här gjorda fram¬
ställning.
Herr Gahn, //..' Huruvida den föreslagna jernvägen
från Halsberg till Örebro skall anses såsom en stambana
eller bibana, derom äro meningarne delade, och man har
här, på grund al den sednare benämningen, yrkat afslag på
Stats-Utskottets Betänkande. För min del, skulle jag tro,
att man har ganska svårt att uppställa någon hållbar defini¬
tion på hvad med en stambana menas, och jag kan derför
gerna medgifva, alt den ena uppfattningen kan vara lika
riktig, som den andra. Men vill man kalla Jönköpings—Fahl-
köpingsbanan för en stambana, så vågar jag påslå, att man
med lika irivcket skäl bör gifva denna benn ninina äfven ät
Örebro—Halsbergsbanan. De aro af alldeles enahanda be¬
skaffenhet, och har man ansett den förra böra byggas för
Statens räkning, det vill säga blifva en Statsbana, så tror
jag att Staten har lika mycket skäl att äfven bygga den
sednare. Den förra banan sammanbinder södra Statsbanan
och sjön Wettern med den vestra banan. Örebro—Halsbergs¬
banan kommer att sammanbinda vestra banan med ett af
landets största och för den inhemska trafiken på Stock¬
holm vigtigaste vattensystem, och kommer således att utgöra
en oundgänglig länk i denna stora trafikled, hvilket jag för¬
modar vara af, minst sagdt, lika mycket allmänt interesse,
638
Ven 2S April.
som den förutnämnda sammanbindningen öfver Jönköping.
Dessutom utgör den början till en föreslagen Statsbana norr
om Mälaren, hvilken, om den än icke i den närmaste fram¬
tiden, eller i alldeles samma riktning, som den nu blifvit
föreslagen, kan komma till utförande, dock en gång måste
byggas och öfver Orebro sammanbindas med vesira banan.
Tvisten om banans benämning synes mig således intet i sa¬
ken verkande, utan reducerar sig frågan helt enkelt dertill,
om denna bana är af sådant allmänt gagn, och så af bebof-
vet påkallad, att den snarligen bör af Staten utföras, hvilket
jag, för min del, anser böra med ja besvaras. Dess vigt
och betydelse för trafiken i allmänhet, dess behöflighet, om
ej nödvändighet, för byggnaden på den vestra banan, samt
den stora inkomst, den ovillkorligen skall medföra för den¬
samma, äro af föregående talare så fullständigt framhållne,
och hafva, så vidt jag kunnat förnimma, af ingen blifvit
bestridde, att jag finner det öfverflödigt att derom vidare
yttra mig.
.lag vill endast i största korthet söka visa det opracti-
ska uti de villkor, som af reservanterne blifvit löreslagne
och af några talare här förordade. Hvad beträffar deras
förslag, som yrka, att banans anläggning bör öfver IS tas åt
ett enskildt bolag, med låneunderstöd af allmänna medel,
så torde man dervid icke länge behöfva uppehålla sig för
att finna, det man icke gerna kan tänka sig, alt något en¬
skildt bolag skulle vilja anlägga en jernväg af knappa 2
mils längd, inkilad emellan, å ena sidan, en Statsbana, och,
å den andra, ett annat bolags bana. Så väl under byggna¬
den, som sedermera för trafikens underhållande, blifva na¬
turligtvis omkostnaderna för en så kort bana relativt ofant¬
ligt mycket större, än om banan utgjorde en del af ett
större bansystem, och det vore derför en bestämd misshus¬
hållning med landets tillgångar, att på detta sätt söka bringa
banan till ständ.
För öfrigt, och då redan kändt är, huru mycket denna
ort redan uppoffrat på jernvägsanläggningar, och i huru hög
grad provincens tillgångar och krafter redan äro anlitade,
lör att icke säga uttömda, till följd af dess pä sednare lider
stora ansträngningar till! förbättrande af sitt jordbruk och
sina andra näringsgrenar, tror jag icke att ett enskildt bolag
i denna orten skall kunna bildas och risquera den dermed
förenade stora skuldsättningen, äfven om förslaget skulle
synas vinstgifvande.
Den 2S April.
63!»
Återstår då det andra forslaget, att den ort, som drager
fördel af banan, skulle tillsläppa medel för all behöflig jords
exproprierande. Hvilken är då denna ort, eller de personer,
som företrädesvis får fördel af denna bana? Icke är det
de jordegare, öfver hvilkas mark banan framgår, ty om de
ej bo i närmaste grannskapet af en station, kunna de knap-
nast få något gagn af banan, enär de redan nu förut träffa
jernväg på högst en mils afstånd, vid Orebro eller Halsberg.
För öfrigt kommer banan att framgå genom en trakt, huf¬
vudsakligen bebodd af allmoge, då det är lätt att finna,
luiru föga man kan hoppas eller ens pretendera, att de utan
ersättning skola afstå något af sina små jordlotter till ett
företag, hvaraf de ej se sig få något direct gagn. Icke eller
är det provincen Nerike, som företrädesvis får gagn af ba¬
nan, ty den blir af fullt ut lika mycket gagn för Wester¬
götlands, Östergöthlands, Södermanlands, Westmanlands och
Wermlands norra bergslagsorter, samt icke minst för Gö¬
theborgs stad. Man kan härvidlag omöjligen afgöra, hvilken
ort, som borde lemna det äskade bidraget; ty banan ligger
så centralt, att hela medlersta Sverige får lika mycket gagn
af densamma, och bordo således hvar i sin mån tillsläppa
medlen. Men vore sådant lämpligt, eller ens practiskt möj¬
ligt på annat sätt, än genom frivilliga bidrag, och vore det
Staten värdigt att, så att säga, gå med tiggarelista öfver
hela landet, för att hopsamla dessa SO å 60 tusen R:dr, och
låta en så vigtig jernvägsbyggnad blifva beroende på möj¬
ligheten att framlocka denna lumpna summa. Man har i
allmänhet fästat mycken vigt vid det påståendet, att jord¬
egarre alltid borde tillsläppa jorden kostnadsfritt, der jern¬
vägar anläggas för Statens räkning, meri jag vet i sanning
ej, hvarlöre just jordegarne skola skatta mera till våra jern¬
vägar, än andra sarnhällsclasser. Är det då jordegarne, som
af dessa hafva den största fördelen? Är det månne icke i
stället städernas befolkning och den stora mercantila rörel¬
sen, som i första rummet af dem skörda gagn? Och hafva
då icke jordbrukarne i vårt land gjort nog för trafiken, när
de icke allenast tillsläppt marken till alla våra landsvägar
och fortfarande bekostat deras underhåll, utan äfven med
ganska dryga uppoffringar besiirja alla resandes förskaf¬
fande derpå? Är det då billigt, är det ens rimligt, att nu
vid jernvägsanläggningarna söka pressa ut ännu mera af
denna samhällsclass, till ett ändamål, hvaraf alla classer
640
Den 25 April.
skörda lika mycket gagn? Jag slutar med att yrka bifall
till Utskottets förslag.
Herr [Herta: Mycket af hvad den andra sidans talare
anfört om den relativa nyttan af jernvägar är alldeles rik¬
tigt, och hvad särskildt Herr Swartz derom yttrat, gillar jag
fullkomligt. Jag har likväl, dii frågan behandlats på Riks-
gälds-Afdelningen, ansett mig pligtig, att, genom upptagande
af dess förslag, bringa detsamma till Riksens Ständers kän¬
nedom, för att utröna, om det kunde vinna sympathier inom
detta Stånd. Det synes dock nu skenbarligen, att banans
upptagande såsom stambana har för sig öfvervägande sym¬
pathier. Jag vill dock ej lemna denna punkt, utan att till-
lägga några ord, med afseende å ett yttrande af Herr lten¬
ström, som ansett att banan skulle medföra större birde!,
än andra banor, derigenom, att Staten kan drifva den med
samma materiel. En 2V„ mils bana fordrar likväl en till¬
ökning i materiel, och då man vidare beräknar det iill-
styrkta anslaget af 1,762,479 R:dr, utgör räntan 68,000 R:dr
årligen, och om man dertill lägger hvad, sorn, enligt vun¬
nen erfarenhet, erfordras för att underhålla den, eller 40,000
R:dr per mil, så uppgår den årliga utgiften till 168,000
R:dr, som mäste betäckas, innan man lår använda något af
inkomsten att betäcka kostnaden för verkstäder, machiner,
consumerade materialier och diverse utgifter för förrådet.
Denna bana lärer således i sjelfva verket icke kunna lemna
något särdeles lysande financiel! resultat, och det skulle då
endast vara eri concession åt högre Slatsinannavuer, ari de,
som ligga inom beräkningens område, sorn bär gör sig
gällande. Jag vill dock icke allt för envist opponera mig
mot Utskottets förslag, så mycket mindre, som det måste
medgifvas, alt man är skyldig något åt Köping-Hultbanan,
hvilken, utan tvifvel, aldrig hade blifvit anlagd, om icke
bolaget varit i god tro på uppfyllandet af den afsigten, att
Statens vestra stambana skulle komma att dragas norr om
Mälaren, men som, då detta ej inträffade, lidit oförskyldt.
Jag har anfört detta, blott för alt till en Irarntid förvara
min öfvertygelse i Protocollet, att jag icke tror, att denna
bana kan komma att bära sig i Statens hand, hvaremot,
om icke ett enskildt bolag kan bildas för närvarande, ba¬
nan, enligt min fulla öfvertygelse, i allt fall skulle komma
till stånd, om ock på ett anspråkslösare sätt, till och med
om det vore såsom en hästbana för gods till en början.
Jag vet väl, att då jag begagnat tillfälle att tala om »häst-
Den 23 April.
641
bana», det låter illa i mångens öron, ty det förhåller sig
med oss, som deri kända anekdoten förmäler orri en viss
man, sorn var beryktad för sitt yfverborna begrepp örn den
Svenska kraften, och hvilken en dag, då han såg sina barn
på golfvet leka med en kattunge, yttrade: »Hvad, barn?
leken j med kattungar? Nej! lejonungar skall det vara».
Vi Svenskar vilja --hafva allt lika präktigt tillställdt, som i
andra länder; först efteråt är det, som svedan kominer och
ångern — men då för sent.
Herr Ridderstad: En föregående talare tiar yrkat, att
den nu föredragna 3:dje punkten bör afslås, i hvad den
rörer den der omnämnda, så kallade bibanans byggande på
Statens bekostnad och för dess räkning, för alt derigenom,
efter hvad talaren sjelf tillkännagifvit, fastställa den princip
för framtiden, att några bibanor ej af Staten komma att
byggas. Jag föreställer mig dock, att hvarje sådant försök
att för kommande tider promulgera dylika eller andra prin¬
ciper är temligen opractiskt, ty hvilken princip Rikets nu
församlade Ständer i detta eller andra hänseenden än må
proclamera, är det visserligen icke gifvet att kommande
Ständer skola vidkännas.
Hvad åter beträffar sjelfva anläggningen af banan, tror
jag, att det näppeligen finnes någon, sorn Staten med större
fördel lör sig kan bygga, än denna. Om äfven, å ena sidan.
Köping—Hultbanan skulle af denna kunna draga någon, till
och med betydlig, nytta, njöte väl, å andra sidan, äfven
Statsbanan icke eller ringa vinst af den trafik, som Köping—
Hultbanan hopsamlar från landets nordvestliga bergslag. De
ömsesidiga fördelarne, föreställer jag mig, böra blilva så stora,
att jag derföre verkligen anser, att denna föreslagna Orebro—
Halsbergsbanan, som har för uppgift att sammanbinda vestra
stambanans trafik med Köping—Hullbanans, allt skäl kan och
bör upphöjas till caractereri af en stambana, och såsom så¬
dan behandlas, d. v. s., byggas med Statsanslsg. För öf¬
rigt, sedan Herr Hierta förklarat sig instämma med Herr
Swartz, anhåller jag att få förena mig med dem båda.
Herr Berg: Jag anhåller att få förklara, att jag icke
yrkat ortens deltagande i expropriationskostnaden, för att
bereda Staten en inkomst af 103,000 eller 32,300 R:dr,
utan för principens skull. Nu gäller det för Riksens Stän¬
der att besluta om en ny stambana, och jag beklagar, om
icke det villkor, jag påyrkat, kommer att läggas til) grund
Borg.-Stånd. Brot. vid Itiksd. 1859—1860, III. 41
642
Den 28 April.
för beslutet, lika som jag anser det hafva varit ett stort
fel att vid föregående Riksdagar man icke fästat afseende
vid den fördel, Staten derigenom skulle tillskyndats. Man säger
väl, att hela landet har interesse af förevarande banas an¬
läggning, men det är väl dock obestridligt att orten, der
jernvägen går fram, har af densamma bästa och största för¬
delen. I andra länder, i Spanien t. ex., äro ortens innevå¬
nare förbundne, icke blott att tillsläppa jord, utan äfven att
deltaga i anläggningskostnaden. Jag fortfar i mitt yrkande.
Herr Rinman, C.: Jag vidhåller den af mig mot den
nu föredragna punkten af Utskottets Betänkande afgifna re¬
servation, så mycket mera, som de skäl, hvilka här blifvit
anförda till stöd lör en motsatt åsigt, icke förmått rubba
min öfvertygelse. Jag anser således fortfarande, att princi¬
pen för Statsbanor är ilen, att de byggas från och emellan
förut bestämda stationer, samt att bibanorna böra bestridas
af enskilde, eller ock anstå till dess de större banorna blif¬
vit färdigbyggda. Jag är dessutom, för min del, öfvertygad,
att våra stambanor sannolikt icke komma att bära sig i
sekler; och då lär det väl icke eller vara underligt, att jag
icke anser mig kunna gå in på det förslag, Utskottet här
öfverlemnat till Riksens Ständer. Med ogillande af detsam¬
ma, yrkar jag således bifall till Riksgälds-Afdelningens här¬
utinnan gjorda hemställan.
Herr Ekholm: Jag ber att i korthet lå tillkännagifva,
att jag förenar mig med dem, som yltrat sig till fördel för
Utskottets Betänkande.
Herr Berger instämde.
Herr Wahlbom: Med afseende å de skäl, som dels i
Jernvägs-Comitéens Betänkande, och dels i Stats-Utskottets
Utlåtande finnas intagna, förenar jag mig med dem, som yr¬
kat bifall till Utskottets i denna del gjorda framställning.
Herr Staaff': Jag anhåller att få gifva tillkänna, alt
jag icke anser rätta tide-n nu vara inne för Staten alt ikläda
sig nya förpligtelser med inrättande af, vare sig stambanor
eller bibanor. På denna grund, och på de af Herr Rinman,
Carl, anförda skäl, yrkar jag afslag å Betänkandet i den¬
na del.
Herr Sundvallson: Jag har endast begärt ordet för att
i Protocollet få förvarad min enskilda åsigt och uppfattning
af denna sak. Jag är verkligen frestad att i flera hänseen¬
den öfvergå till den rättvisare och betänksammare mening,
som finues uttryck t i Herr Hiertas reservation, och, enligt
Den 2ä April.
643
min uppfattning, riktigast uttrycker den grundsats, Staten bör
följa vid bibanors underslödjande och befrämjande här i
landet. Hetta bör endast ske medelst låneunderstöd, åtmin¬
stone ända till dess alla stambanor hunnit fullbordas. Dessa
böra ega företräde, om Rikets vigtigaste trafik- och för¬
svarsorter någonsin skola kunna sammanbindas genom dessa
dyrbara communicationsleder, som taga alla Statsverkets
tillgångar i anspråk för tillfället. Ett låneunderstöd med
V5:delar af hela den beräknade kostnadssumman är ock så
betydligt, att hvarje localt interesse för bibanor bör dermed
finna sig fullt tillfredsställdt och hulpet. Innan ännu vestra
stambanan är fullbordad, torde ock behofvet af denna sam-
manbindningsbana ännu vara mindre trängande, ty, hvad
skall densamma dessförinnan egentligen sammanbinda? Jag
vore derföre nu snarare böjd för, och skulle kanske helst
tills vidare se, att denna punkt helt och hållet afslås. Jag
missunnar visserligen icke hvarken Orebro stad, eller andra
enskilda samhällen och orter, att, snarast möjligt, få de
jernvägsförbindelser, hvilka de behöfva för localtrafikens öf¬
vande och förkofran, och derjemte ofelbart skola gagna hela
landet i öfrigt. Jag tror fast heldre, att den tid kanske
varder kommande, då Staten finner sin räkning vid att in¬
köpa Köping—Hultbanan och upptaga densamma i sitt stora
jernvägssystem, hvarigenom Orebro blifver en af de vigti¬
gaste centralstationer å Statens stambanor. Det är således
icke af afvoghet mot Orebro, som jag finner mig föranlåten
att för närvarande med mitt votum motverka den här före¬
slagna bansträckningens åstadkommande nu genast och för
Statens räkning. Så väl Jernvägs-Comitéen, som Regerin¬
gen och äfven Stats-Utskottet hafva nemligen samman¬
stämmande uttalat och decreterat den, såsom mig synes,
ganska välbetänkta grundsatsen, att inga nya stambanor,
och således ännu mindre några bibanor, skola vid denna
Riksdag med läneanslag befrämjas. Statens hårdt anlitade
credit klafver denna moderation. Derföre hafva äfven både
Regeringen och Stats-Utskottet afslagit alla andra framställ¬
ningar om stambanor, ehuru flera af dem uppenbarligen
hafva fullt lika stora fördelar, som de under byggnad va¬
rande. Jernvägs-Comitéen har ock förklarat, att det vore
för tidigt att nu inlösa den så kallade Köping — Hultvägen,
och Stats-Utskottet har tillkännagifvit sig dela denna åsigt.
Denna, så tydligen och bestämdt uttalade, grundsats, då det
gäller öfriga banriktningar i landet, till och med den, som
644
Den 23 April.
utlöper från sjelfva hufvudstaden och skulle bringa den¬
samma i ögonblicklig förbindelse med sina gamla och na¬
turliga frafikorter i norra Sverige, har dock här, lika som
genom något outransaklig! trollslag måst vika vid första
tillämpningen. Innehållet i denna punkt illgör en vidrig
och skärande motsägelse af denna så högtidligt och allvarligt
nyss proclamerade princip. Här har Stats-Utskottet pro¬
ponera!, icke en stambana, hvilket kunnat ursäktas, utan alt
en bibana, hvaraf fördelar för Statens stambanelrafik kunna
vara ganska tvifvelaktiga, skall anläggas från vestra stam¬
banan, en bibana derjemte, hvilken blott är att anse såsom
en fortsättning af den privata Köping—Hultbanan. Ty att be¬
trakta densamma såsom eri begynnelse till nordvestra stam¬
banan, hvilket ock strider emot den nyss promulgerade
återhållsgrundsatsen, torde vara alldeles förhastadt innan den
så kallade Köping—Hultska jernvägen ännu öfvergått till Sta¬
tens egendom. Och hvarje anticipation i detta fall lärer
tills vidare böra sorgfälligast undvikas. Om nu vidare vestra
stambanan, i enlighet med sednare delen af denna punkt,
skulle i trakten af Orebro komma att erhålla en något
nordligare riktning genom Nerike, på sätt äfvenledes blifvit
föreslaget, så skulle derigenom den förordade bibanan till
Halsberg blifva ännu mera öfverflödig, då man genom en
så beskaffad nordlig krökning af vestra stambanan komme
ett godt stycke närmare Orebro och inpå den Köping—Hult¬
ska jernbanan. Hvad åter beträffar de fördelar för vestra
stambanans trafik, hvilka man påstår skola uppkomma af
förevarande banas anläggning, vågar jag lemna alla dessa
skenfagra förespeglingar derhän. Det kan nemligen hända,
att trafikförhållandet på vestra stambanan, efter dennas för¬
ening med Orebro och Köping —Hultbanan, vare sig att denna
sednare af Statsverket inknpes eller icke, utfölle på samma
ofördelaktiga sätt, som då jernvägen förlidet år biel' färdig
fram till Töreboda. Trafiken på den vestra banan minska¬
des nemligen derigenom rätt betydligt i det inkomsterna
nedgingo från 43,000 R:dr i månaden, såsom de utgjorde
näst före vestra banans utsträckning och öppnande till Töre¬
boda, ända till 31,000 R:dr i månaden, såsom de sedermera
och sednast visat sig vara, när denna jernväg måste täfla
om fraktgods och fraktförtjenst med Götha canal. Allt
tyngre gods drager sig gerna till en närliggande sjöcommu-
nication, och så blifver väl äfven förhållandet med och re¬
sultatet af den nu föreslagna Orebro—Halsbergsvägens an¬
Den 25 April.
645
läggning. På densamma skall ofelbart en mängd fraktgods,
kanske äfven passagerare, veta att leta sia en genväg eller
billigare väg från vestra stambanan öfver Örebro och Arboga
till Stockholm, samt tvärtom. Förlusten synes mig derför
vara påtagligare och säkrare, än fördelen för vestra stam¬
banans trafik af denna bibanas anläggande. Och den, som
lefver, får nog bekräfta detta. Men det egentliga skälet,
som manar mig att för närvarande rösta emot Utskottets
hemställan i denna punkt, är dock följande; 1 det kost¬
nadsförslag, som ligger till grund för framställningen, upp¬
tages en ny jernvägsstation i Örebro till 360,000 H:dr. Så¬
som antydt blifvit, tror jag, att Köping—Hultbanan eller åt¬
minstone den del deraf, soin kommer att ingå uti den före¬
slagna och afsedda nordvestra stambanan, i sinom tid kom¬
mer att af Staten inlösas. Dermed följer väl då naturligt¬
vis äfven bangård och stationshus. Om Staten dröjer med
ifrågavarande anläggning, lill dess aflairen blifvit uppgjord med
Köping—Hultbolaget, så undgår den ju hela denna betydliga
utgiftspost, som öfverst iger 20 procent af hela det nu äskade
anslagsbeloppet. Bitalles deremot Stats-Utskoltets Betän¬
kande, så blilver icke allenast denna bibanebit öfver 20 pro¬
cent dyrare, än den eljest behöfver blifva, utan Staten får
äfven i sinom tid, då större eller mindre del af Köping—
Hullska vägen inlöses, dubbla både bangårdar och stations¬
hus i Örebro; och detta synes mig vara ett nog öfverdrif¬
vet slöseri med jernvägsmedlen, så länge många andra orter
måste vänta på uppfyllelsen af sina, fullt lika berättigade,
jernvägsanspråk. Det är således dessa 360,000 R:dr, utgö¬
rande öfver V5:del af hela anläggningskostnaden eller öfver
20 procent af den beräknade anslagssumman 1,762,479 R:dr,
sotii Staten, utan ringaste våda att blifva förekommen, kan
förtjena på ett uppskof med detta anslag till någon kom¬
mande Riksdag, då Örebro—Balsbergsbanans byggande kan
sättas i samband med inlösandet, till större eller mindre
del, af den enskilda jernväg, som tillhör det så kallade Kö¬
ping—Hullbolaget. På alla dessa, såsom mig synes, fullt
giltiga grunder, och i öfverensstämmelse med den sparsam¬
hets- eller återhållsamhets-grundsats, hvilken Stats-Utskottet
bekänner och tillämpar på alla öfriga jernvägsanspråk, som
bemötas i detta Betänkande med bestämdt afslag. måste jag
med min röst söka motverka det föreslagna beslutet, såsom
både inconsequent, forhastadt och oklokt.
Herr Bäcklin: Jag kan, för min del, icke eller gilla
040
Den 20 April.
Utskottets nu föredragna förslag. Jag anser nemligen, att
Staten icke bör begynna med bibanor, innan man fullbordat
de påbörjade stambanorna. Man har såsom skal för nyttan
af Örebro—Halsbergsbanan anfört, att den skulle bereda en
betydlig rörelse för .Statens vestra stambana. Om älven
genom ifrågavarande banas anläggning en fördel skulle kunna
tillskyndas vestra stambanan, lärer denna dock icke blifva
så stor, att den kan uppväga de förluster, Staten kommer
att göra genom ränteförlust och underhållskostnad för Öre¬
bro— Halsbergsbanan. Jag vrkar afslag.
Herr Wcern: Då jag var ordförande i Köping—Hult-
bolagets Direction på den tid, då stationshuset i Örebro
byggdes, anser jag mig skyldig upplysa, att denna byggnad
hvarken har den storlek eller det läge, att den kan använ¬
das till stationshus för en Statens bana. Då den så kallade
Köping—Hultjernvägen ännu var ämnad att fortsättas ända
till Hult, var ock plats för stationshuset utstakad längre bort
från staden, än den nuvarande stationens läge; men då bo¬
lagets medel icke voro tillräckliga att utföra företaget i sin
ursprungliga vidd, anhöll bolaget hos Kongl. Maj:t att få
uppföra en provisionel stationsbyggnad vid Örebro; hvilket
bifölls. Om nu denna byggnad skulle kunna begagnas för
det här afsedda ändamålet, måste stambanan dragas genom
staden, enär huset eljest ligger alldeles ur läget för den¬
samma.
Herr Cedergren: Den, som med uppmärksamhet afhört
denna discussion, vore frestad tro alt det ämne, som utgör
dess föremål, innebär en lifsfråga för Statens jernvägar samt
en Riksvinst för deras economie. Jag tror det ej. Jag ön¬
skar lika lifligt, som någon inom detta högtärade Stånd,
denna banas byggande, men jag anser ej, att Staten ome¬
delbart bör bekosta dess anläggning; och då Riksgälds-Afdel-
ningen för ändamålet föreslagit ett lån på högst förmånliga
villkor, anser jag derföre ock, att Slaten gjort mycket samt
allt hvad den för ögonblicket kunnat och bordt. Denna
Örebro—Halsbergsbana är ju för öfrigt, enligt mitt förme¬
nande, ingen stambana. Om man kastar en blick på char-
tan, skall genast synas, hur den springer rakt ut ifrån den
vestra stambanan; men om den således skulle vara en bi¬
bana, bör den väl ock såsom sådan betraktas och följaktli¬
gen äfven å densamma tillämpas den princip, Riksens Stän¬
der vid sistlidne Riksdag antogo, att icke understödja några
bibanor, samt att endast de redan påbörjade stambanorna
Deri 28 April.
«47
borde under nasta statsregleririgsperiod fullbordas. Jag yrkar
afslag a Stats-Utskottets och bifall till Riksgälds-Afdelnin-
gens förslag.
Herr Ödmansson: Jag fär i korthet förklara, att jag
förenar mig med dem, som, i enlighet med Kongl. Maj:ts i
ämnet aflåtna Nådiga Proposition, förordat, att jernvägen
från Halsberg till Orebro, hvars nytta för landet i sin hel¬
het ingen lärer kunna förneka, den må nu benämnas för
stambana eller bibana, skall på Statens bekostnad anläggas.
Herr Grenander: På de af Stats-Utskottet anförda skäl,
förenar jag mig med dem, som yrkat bifall till Utskottets
Betänkande i dess nu föredragna del, och detta så mycket
mera, som redan under sistlidne Riksdag inom detta Stånd
ett förslag väcktes i sådan syftning och då tillvann sig rätt
iitliga sympathier.
Herr Widell: På de vigliga skäl, som här blifvit an¬
förda till stöd lör Stats-Utskottels Utlålande i denna del,
anhåller jag. att detsamma måtte af Ståndet bifallas. Om
ock denna förevarande bana icke kan kallas för et) stam¬
bana, har den dock all rätt att tillerkännas heder och vär¬
dighet al en statsbana, med afseende å de economiska och
straiegiska fördelar, som genom dess anläggning befrämjas.
Är det månne då klokt alt lemna så vigtiga interessen be¬
roende af enskilde jordegares uppfattning, om denna händel¬
sevis icke öfverensstämmer med Statens, med nationens.
Herr Brun: Jag anhåller få i protocollet förvarad min
mening, att, genom ett bifall till Utskottets förslag i denna
del, man afviker från den en gång proclamerade principen,
att framförallt fullborda de påbörjade stambanorna samt att
dessförinnan icke bevilja några anslag till bibanor; och då
derjemte-Rikets allmänna väl fordrar ett noggrannt och strängt
tillämpande af denna grundsats samt att icke derifrån må
medgifvas några undantag, tillstyrker jag, för min del, bi¬
fall till Riksgälds-Aldelningens, i Herr tiiertas reservation
intagna, förslag.
Herr Cedergren: Jag har tillåtit mig ännu en gång be¬
gära ordet, för att få tillkännagifva, att jag fullkomligt delar
Herr Schwartz åsigt, att de, som tro sig befordra anläggnin¬
gen af denna bana genom att ålägga dem af ortens inne¬
vånare, hvilka ega jorden, der banan kommer att framgå,
att utan ersättning upplåta sin jord eller på annat sätt del¬
taga uti expropriationskostnadernas bestridande, svårligen lära
på detta sätt nå målet. Större utsigt till framgång synes
Deri 25 April
då hafva för sig förslaget att genom ett lån på förmånliga
villkor understödja det bolag, som för ändamålet kan komma
att bildas för anläggande af denna bana; och då detta ända¬
mål skall, efter min öfvertygelse, och äfven efter hvad de
fleste talare i denna fråga yttrat, komma att tillskynda lan¬
det stora fördelar i flera afseenden, tillönskar jag, för min
del, dem all lycka, som vilja på nämnde villkor bringa före¬
taget till verkställighet.
Herr Billström: Emot Utskottets förslag i sjelfva sa¬
ken har jag egentligen ingenting att erinra, men jag hem¬
ställer, om det villkor, som Utskottet ansett böra fästas vid
det ifrågasatta anslagets beviljande, nemligen, »att byggnads¬
tomt för bangården i Orebro» skall kostnadsfritt för Staten
upplåtas, är, medelst nu anförda ord, nog tydligt uttryckt.
Meningen med detta villkor är väl den, att Orebro stad skall
upplåta erforderlig plats, icke blott för sjelfva bangårdsbygg-
naden, utan äfven för bangården; hvarföre jag yrkar, att
punkten i denna del bör erhålla följande lydelse: »Nödig
jord för bangården med dertill hörande byggnader».
Herr Wistelius: »Med anledning af Herr Billströms ytt¬
rande, får jag tillkännagifva, att Orebro stad åtagit sig samt
äfven låtit i officiela tidningen för den 23 dennes införa det
protocoll, deri staden förbundit sig kostnadsfritt tillsläppa den
jord, som uppgifves behöflig för bangård derstädes».
Herr Berg: Då jag af discussioncn finnér, att det af
mig framställda yrkandet om skyldighet för innevånarne i
den ort, som förevarande bana kommer att genomlöpa, att
ersätta hela expropriationskostnaden, icke lyckats röna Stån¬
dets sympathier, får jag tillkännagifva, att jäg derifrån af-
står, men deremot förenar mig i Herr Gräås modifierade
förslag.
Discussionen förklarades fulländad, och sedan Herr Tal¬
mannens proposition, om Ståndet, med gillande af Stats-Ut-
skottets hufvudfisigt i den nu föredragna punkten, behagade
besluta, att en sammanbindningsbana från vestra stambanan
i trakten af Hallsberg till Orebro skall anläggas på Statens
bekostnad och för dess räkning, blifvit med Ja och Nej be¬
svarad, begärdes votering.
I anledning häraf uppsattes, justerades och anslogs en
så lydande voteringsproposition:
»Den, som, med gillande af Stats-Utskottets hufvudåsigt,
vill, att den uti tredje punkten af Stats-Utskottets Utlåtande,
Den 23 April.
649
JW i!6, omförmälda jernbana skall byggas på Statens bekost¬
nad oell för dess räkning, röstar Ja.
Den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat, att endast ett lån skall
af Statens medel meddelas till ett bolag, för ifrågavarande
jernvägs byggande.»
Voteringen, som förrättades i grundlagsenlig ordning med
slutna sedlar, utföll med 46 Ja emot 13 Nej. hvadan Stån¬
det beslutat, att den uti tredje punkten af Stats-Utskottets
Utlåtande, Jl? 86, omförmälda jernbana skal! byggas på Sta¬
tens bekostnad och för dess räkning.
Beträffande vidare så val beloppet af erforderliga medel,
som det vid dessas beviljande och anvisande fästade villkor,
blefvo, uppå af Herr Talmannen derom framställda särskilda
propositioner, Stats-Utskottets hemställanden af Ståndet bi¬
fallna.
4:de och 3:te punkterna, angående fortsatt utförande af
byggnadsarbeten å Statens södra stambana.
Herr Hock: Om Stats-Utskottets motivering i 4:de
punkten varit så stark och öfvertygande, som den är vid¬
lyftig, skulle jag ansett vådligt att deremot uppträda. Men
som detta ej är förhållandet, vågar jag försöket. Förnekas
kan icke att Utskottets majoritet i denna motivering nedlagt
mycken omsorg och skicklighet, för att ådagalägga motsatsen
af hvad Jernvägs-Comitéens betänkande och Kongl. Maj:ts
Proposition i ämnet innehålla. Utskottets utplockande och
sammanförande af skäl och zifferuppgifter skulle måhända
lätt nog kunna förvilla en läsare, som endast ytligt betrak¬
tade frågan. Hvad mig angår, bekänner jag dock, att, ehuru
jag är långt ifrån att ega samma detailkännedom, som de
ledamöter af Stats-Utskottet, hvilka under en längre tid sys¬
selsatt sig med frågan, jag icke låtit Utskottets argumenter
på mig inverka, utan bibehållit min förut fattade öfvertygelse,
som till en del är grundad pä lokalkännedom om de båda
föreslagna jernvägsliniernas områden. Vid läsningen af Be¬
tänkandet, har den föreställning tvingat sig på mig, att Ut¬
skottet på förhand bestämt sig för en mening och derefter
uppsökt alla möjliga skäl för att understödja densamma.
För att rättfärdiga detta omdöme, ber jag att i korthet få
påpeka några omständigheter.
Utskottet antager att södra stambanans riktning en gång
blifvit bestämd. Jag erkänner riktigheten af detta antagande,
sä vidt det angår de begge ändpunk terne, Malmö och Jönkö¬
650
Ven 25 April.
ping, men påstår att i öfrigt alldeles ingenting hittills blifvit
bestämdt angående banans riktning. Den första undersök¬
ningen i afseende å södra stambanan verkställdes, såsom be¬
kant är, på enskild bekostnad genom Engelske ingenieuren
Desse hade den dagen ingen tanke på den stats-economiska
sidan af saken, utan fästade sig ur technisk synpunkt endast
vid uppgiften att anlägga en bana från Malmö till Jönköping
i så rak riktning och för så ringa kostnad, som möjligt. Man
kunde då icke tro att frågan om jernvägars byggande skulle
få den terrain i landet, som den sedan fått. Visserligen
framställdes i Kongl. Maj:ts vid sistlidne Riksdag aflåtna Pro¬
position i ämnet förslag om södra stambanans dragande ge¬
nom Lagadalen, men Rikets Ständer fattade icke något be¬
stämdt beslut i denna fråga, utan lemnade densamma be¬
roende på vidare undersökning. Utskottets berörda antagande
är således fullkomligt oriktigt.
Utskottet yttrar vidare, att Rikets Ständer afslagit frå¬
gan om anläggning af en stambana genom Östergöthland.
Jag vågar bestrida äfven denna uppgift, såsom icke med verk¬
liga förhållandet öfverensstämmande; ty Rikets Ständer hafva,
såsom deras vid förra Riksdagen aflåtna underdåniga skrif¬
velse tydligen gifver vid handen, endast undanskjuta frågan
om en sådan stambana, utan att yttra sig något bestämdt
derom.
Att, såsom Utskottet uppgifver, Jernvägs-Comitéen har
lämpat förslaget till södra stambanans sträckning hufvudsak¬
ligen efter den riktning, som en blifvande Östgöthabana skulle
erhålla, vågar jag äfven betvifla. Jag tror att Jernvägs-Co-
mitéens val i detta hänseende utfallit särdeles lyckligt, då
den af Comitéen föreslagna sträckning för södra stambanan
är sådan, att den låter förena sig både med stats-economisk
fördel för det närvarande och med utsigten att framdeles
tillvägabringa en stambana från Skåne genom Östergöthland
till Hufvudstaden. Detta anser jag vara en lycklig tillfäl¬
lighet, men icke någon följd deraf, att Comitéen haft blic¬
ken fästad endast på anläggningen af en Östgöthabana. Vil¬
ligt erkänner jag, att det hvarken för närvarande eller un¬
der den närmaste framtiden kan blifva fråga om att skuld¬
sätta Staten för en så beskaffad anläggning, men jag tror,
att de män, hvilke haft det stora förtroendet att uppgöra
planen till stambanornas sträckning, dervid måst tänka på
både samtid och framtid och att de också på ett lyckligt
sätt löst denna afgift genom att se beggedera till godo. Emel¬
Ven 25 April.
651
lertid kan det icke väcka förundran, om, elter nyssnämnda
af Utskottet gjorda förutsättningar, i Utskottets motiver in¬
gått åtskilligt, som icke håller streck. Jag vill i korthet
vidröra ett och annat deraf.
Utskottet har gjort hvarjehanda försök att bevisa, att
södra stambanans dragande genom Lagadalen skulle förkorta
afståndet från Skåne till Rikets vestliga och nordliga pro-
vincer. Bland de i Betänkandet uppräknade provincer, hvilka
skulle hafva fördel af en sådan södra stambanans sträckning,
förekomma äfven Dalarne och Gefleborgs Län. Det är svårt
att inse, i hvilket hänseende dessa delar af landet skulle
kunna draga någon egentlig fördel af den södra stambanan.
Den naturliga vägen för godstrafiken från de nordliga pro-
vincerna går uppenbarligen åt Götheborg, och om, under vin¬
termånaderna, då seglationen upphört, det någongång äfven
för dessa provincer kunde vara behöfligt att, för införande
från utlandet af lättare manufakturgods, begagna den södra
stambanan, så utgör dock detta endast ett undantags-förhål-
lande, som icke hör komma i betraktande. Detsamma gäl¬
ler personaltrafiken, som i allmänhet drager sig åt Göthe¬
borg. Antalet a( dem, som under sommaren från de nord¬
liga provincerna skulle taga vägen genom Småland och Skåne,
kan antagas blifva ganska inskränkt.
Utskottet söker visa, att Lagalinien har färre och lättare
stigningar, än Nässjölinien. Hvad antalet angår, är det na¬
turligt, att den förra linien, som är kortare, eger företräde;
ty en längre väg måste i allmänhet hafva flera stigningar,
än en kortare. 1 afseende åter å stigningarnes beskaffenhet,
torde uppgiften icke uthärda en närmare granskning. Ut¬
skottet upptager stigningar af 1 på 200 och 1 pä 500, men
déssa hafva ringa eller ingen inverkan och böra derföre icke
tagas i något väsendtligt betraktande. En väg, som är full¬
komligt horizontel, later svårligen tänka sig. Hvad angår
öfriga stigningar af ! på 100, de enda, som kunna vara af
någon vigt, så är förhållandet mellan de särskilda linierna
sådant, att på linien Finja—Götaström—Tenhult förekomma
sådana lutningar till en längd af 155,500 fot, men på linien
Finja—Nässjö endast 150,200 fot eller 5,100 fot färre, än på
den förra, och sådant oaktadt Nässjölinien är 2T/2 mil längre,
än Lagalinien. Detta visar att Utskottet misstagit sig och
att fördelen i detta hänseende helt och hållet är å Nässjö-
liniens sida. f allt fall äro dessa stigningar af ingen bety¬
denhet. Endast en ihållande lång lutning kan medföra en
632
Ven 23 April.
_ menlig verkan; många korta betyda deremot intet. På den
Skånska jernvägen finnas lutningar af 1 på 100 till en längd
af mer än V4 mil, och det måste anses såsom en verklig
lycka att man i ett mera couperadt land, sådant som Små¬
land, kunnat staka sig fram med undvikande af större stig¬
ningar. För öfrigt må anmärkas, att de svåraste lutningarne
förekomma på linien Tenhult—Nobynäs—Linköping, under
det stigningarna på linien Nässjö—Linköping äro utan all be¬
tydenhet.
Vidare förekommer frågan om kostnaden, och här mö¬
ter det vigtigaste skälet mot Nässjölinien, ty dennas utfö¬
rande kostar obestridligen 5,126,156 Riksdaler mera. Men
såvida man vill taga framtiden i sigte, tror jag dock att
företrädet icke desto mindre bör gifvas åt Nässjölinien. Kom¬
mer banan att fortsättas genom Östergöthland, så skall till¬
ökningen i anläggningskostnaden i sjelfva verket inskränka
sig till 334,000 Riksdaler. Om ock förstnämnde högre kost¬
nad icke komme att i framtiden alldeles bortfalla genom en
blifvande Östgöthabana, skulle dock den af Utskottet beräk¬
nade årliga inkomst af 166,000 R:dr lätt erhållas, i följd af
de fördelar, Nässjölinien erbjuder genom större landvidd, tal¬
rikare folkmängd, fruktbarare jord samt närheten af städerna
Wexiö och Ekesjö. För att göra sig en föreställning om
den större rörelse, denna linie skulle uppsamla, i förhållande
till den af Utskottet föreslagna, behöfver man blott se på
den nuvarande persontrafiken. Jag har i detta hänseende
anställt jemnförelse emellan trafiken vid två gästgifvaregår-
dar, nemligen Tånnö på Lagalinien och Starhult på Nässjö¬
linien, från hvilka skjutsas endast i riktning till norr och
söder, samt funnit att antalet af skjutshästar, som under ett
år utgått, utgjort vid den förra gästgifvaregården 732 och vid
den sednare 1,856. Likaså har jag inhemtat, att från alla
gästgifvaregårdar invid de båda linierna årligen i medeltal ut¬
gått, vid Lagalinien 1,553 och vid Nässjölinien 2,400 skjuts¬
hästar. Delta förhållande talar onekligen till fördel för sist¬
nämnda linie. Då Stats-Utskottet på flera ställen låtit för¬
stå, att Jernvägs-Comitéens uppgifter, bland hvilka äfven be¬
finnas de af mig nu anförda, skulle vara mindre tillförlit¬
liga, vill jag nämna, att uppgiften på hästantalet är hemtad
från Skjuts-Comitéens offentliggjorda arbete. Det lär väl
svårligen kunna antagas, att de båda Comitéernas ledamöter
sammangaddat sig att, till gagn eller förfång för någondera
linien, lemna vilseledande uppgifter.
Den 23 April-
633
I afseende å folkmängden, har Utskottet, på grund af
gjorda beräkningar, kommit till det resultat, att densamma
på ett bälte af tre mils bredd invid hvardera linien skulle
utgöra vid Lagalinien 8,076 och vid Nässjölinien 8,947 per¬
soner för hvarje mil jernväg, således omkring endast 10
procent mera för Nässjölinien. Jag har i detta hänseende
anställt närmare undersökning och rådfört mig med leda¬
möter af Jernvägs-Comitéen samt kommit till den öfver¬
tygelse, att Utskottets beräkning är oriktig i så måtto, som
den för Nässjölinien antagna ziffra bör höjas till 9,330, hvari¬
genom uppkommer för denna linie 19 procents öfvervigt.
Yill man åter anse trakten emellan de begge linierna neu¬
tral och endast räkna folkmängden efter 3 mils bredd ve¬
ster om Lagalinien och på ett lika område öster om Nässjö¬
linien, så uppstår för den sistnämnda ett ännu fördelaktigare
resultat, ithy att densammas öfvervigt i folkmängd då upp¬
går till icke mindre än 8-1V2 procent.
Utskottets uppgift, i fråga om befolkningens tillväxt un¬
der 23 år inom tre mil på hvardera sidan om de båda li¬
nierna, controleras bäst med Utskottets egen uppgift på de
härader, som tillhöra hvardera liniens trafikområde. Jag har
förskaffat mig fullständig förteckning på folkökningsnummern
för alla dessa härader under 23 år, och deraf visar sig att
folkmängdens tillväxt omkring Nässjö-linien utgjort 2 procent
mera, än omkring Laga-linien, tvärtemot Utskottets uppgift,
som antyder en öfvervigt af 1V2 procent till förmån för
Laga-linien. Härvid bör märkas, att folkmängden inom Up-
vidinge härad, som ligger endast 2% mil från Nässjö-linien
och således måste tillhöra samma linies trafikområde, likväl
icke ingått i beräkningen.
Beträffande spanmålsproductionen, har Utskottet icke kun¬
nat förneka, att fördelen ligger på Nässjö-liniens sida, men
Utskottet har också låtit sig angeläget vara att paralysera
denna omständighet genom att uttrycka den förmodan, att
de spanmålsbärande trakterne söder om Wexiö icke skulle
komma att forsla sin spanmål på jernvägen, utan fortfarande
begagna landvägen till Carlshamn, hvarest spanmålspriserna
vanligen skulle stå högre, än i Skånes hamnar. Om provin-
cen Blekinge, såsom stadd i en utvecklingsprocess, ännu be-
höfver köpa spanmål, torde det icke dröja länge innan denna
province, till följd af fortgående uppodling, icke allenast skall
förmå att försörja sig sjelf, utan äfven producera spanmål
till export, och, när detta inträffar, kan det för de nordligare
654
Den 25 April."
belägna trakterna icke bli fråga om att för de höga priser¬
nas skull föra sin spanmål till Blekinge. Men Utskottets
uppgift om de höga spanmålspriserna i Carlshamn är i allt
fall icke exact. Detta beror på conjuncturerna och spanmåls¬
priserna i utlandet. Under förliden vinter var priset på
spanmål mycket lägre i Blekinge, än i Malmö, och stod till
och med här i hufvudstaden 2 R:dr lägre, än i de Skånska
hamnarne, derifrån exporten af spanmål öfver öppna hafvet
är möjlig, äfven under tider då de nordligare hamnarne äro
stängda af is. Utskottets ifrågavarande uppgift är således
alldeles oriktig. Såsom ett bevis, huru långt spanmålspro-
ductionen i Småland redan hunnit, må nämnas, att innevå-
narne i Östra och Vestra Göinge Härader i Christianstads
län årligen från vissa trakter af Småland hemta stora foror
af spanmål till utsäde. Den af Jernvägs-Comitéen lemnade
uppgift om ett öfverskott spanmål af SO,000 tunnor för
Nässjö-linien har Utskottet emellertid icke gittat emotsäga.
Hvad Utskottet yttrat, för att bevisa Laga-liniens öfver¬
vigt i afseende å odlingslägenheter, tarfvar likaledes justering.
En blick på chartan visar att flera af de lägenheter, hvilka
Utskottet hänfört till Laga-liniens område, lika väl kunna
räknas till Nässjö-liniens, såsom t. ex. mossarna vid Möc-
keln, Tutaryd och Ryssby, äfvensom de odlingsbara marker,
som i Pjetteryds och Ljunga socknar kunna erhållas genom
två sjöars sänkning. Samtlige vid Laga-linien belägna odlings¬
lägenheter kunna för öfrigt begagna äfven den östra banan,
om också icke alla med samma fördel. Allenast för de inom
Westbo Härad belägna lägenheter blefve denna linie föga
auvändbar, men Westbo Härad är ock inom Jönköpings län
den sämsta trakten i afseende å jordmånen, bestående för
det mesta af ofruktbar sand och grusmylla. I allt fall tror
jag att mossar och myror i allmänhet icke anses vara så
fördelaktiga odlingslägenheter, att något synnerligt afseende
bör fästas dervid, när fråga är om sträckningen af en jern¬
bana; men att sådana marker här blifvit tagna i betraktande,
härleder sig derifrån, att innevånarne kring Laga-linien in¬
kommit med speciela uppgifter i ämnet, hvilka fått inflyta
i Comitéens Betänkande, hvaremot sådana uppgifter icke
lemnats från de östra orterna, hvilkas beskaffenhet derföre
endast i allmänhet omnämnes. I afseende å skogseffecter,
har Utskottet gifvit Laga-linien företräde, emedan de östli¬
gare delarne af Kronobergs och Jönköpings Län ansågos hä¬
danefter, såsom hittills, komma att föra sina skogseffecter till
Ven 23 April.
Calmar. Men denna regel har Utskottet icke tillämpat i
afseende å de skogar, som ligga inom Laga-området, oaktadt
ett likartadt förhållande der eger rum. Den del af Sunner¬
bo Harad, som ligger sydost och öster om sjön Bolmen, lider
brist på skog eller har sådan endast till husbehof, och de
skogbeväxta trakterna vester om samma sjö hafva blott fem
mils väg, och denna serdeles jemn, till staden Halmstad,
deras nuvarande afsättningsort. Lika slät och lätt farbar,
som denna väg är, lika svår och backig är vägen från de
östliga trakterna framemot Calmar, hvilket gör att groft
timmer och tunga stockar icke utan stor svårighet kunna
forslas på denna väg.
Ett väsendtligt skäl att föredraga Laga-Iinien har Ut¬
skottet trott sig finna i dervarande tillgång på bränntorf,
hvaraf, enligt Utskottets utsago, skulle finnas rika och nästan
outtömliga förråd. Hvarifrån har Utskottet hemtat denna upp¬
gift? Jernvägs-Comitéens statistiska upplysningar innehålla
derom ingenting, och någon annan officiel källa är icke eller
uppgifven. Möjligen är uppgiften grundad på någon enskild
promemoria eller »högaktningsfull» skrifvelse, som kommit
någon Utskottets ledamot tillhanda. Enligt hvad jag har
mig bekant, finnes bränntorf i alla delar af Småland och
inom de begge liniernas områden till ungefär lika qvantitet
och areal; men angående djupleken af dessa torflager eller
deras beskaffenhet i öfrigt, har, mig veterligen, icke någon
undersökning egt rum, vare sig i den ena eller andra trak¬
ten, hvadan ej eller å någonderas verkliga eller inbillade
torfherrlighet man torde böra bygga en jernbana.
Det hufvudsakligaste af Utskottets skäl angår jerntill-
verkningen; ty deri har Laga-linien något företräde framför
Nässjö-linien, ehuru ingalunda af den vigt, som Utskottet an¬
tyder. Om en jernväg, anlagd utefter sistnämnda linie, icke
kan med fördel begagnas af de öster derom belägna bruk,
såsom Oremo, Stenforss, Lessebo och Säfsjöforss, hvilka må¬
hända fortfarande skulle komma att föra sina tillverkningar
till Calmar och Blekinge, så finnas äfven på den vestra sidan
liera bruk, som icke kunde draga särdeles nytta af en jern¬
väg utefter Laga-linien, nemligen Unnaryds, Nissaforss, Gyl-
Ienforss och några andra, hvilkas tillverkningar sannnolikt
komme att gå till Jönköping och Halmstad. Hvad hyttorna
vid Taberg angå, skulle de visserligen kunna begagna Laga-
banan för den del af deras tillverkning, som uppsmides vid de
utmed Laga-linien belägna jernbruk, men icke för den del, som
656
Den 23 April.
användes vid Nissa-verken eller andra på samina sida om linien
belägna bruk. Det finnes verkligen ett bruk, som skulle få vä¬
sendtligt gagn af Laga-banan, nemligen Hörle. Detta för sin
naturskönhet utmärkta ställe beläget nära Wernamo, mötes af
den resande söderifrån, sedan han genomfarit Hera mils ofrukt¬
bara sand- och ljunghedar, såsom en grönskande oas i öknen,
och för dess skull, emedan man der åter får se lif och växtlig¬
het, bör visserligen någonting göras, men icke kan det vara
skäl att, i fråga om bestämmelsen af en allmän jernhanas rikt¬
ning, fästa hufvudsakligt afseende vid|ett enda jernverks fördel.
Skillnaden emellan de quantiteter jern, som kunna antagas
komma att forslas på hvardera linien, är i allt fall icke be¬
tydlig och torde inskränka sig till hvad, som motsvarar till¬
verkningen vid ett af de större bruken i mellersta Sverige.
Jerntillverkningen eger onekligen sin stora vigt, men jag
tror, att, då det är fråga om ett så stort och kostsamt före¬
tag, som en jernvägsanläggning, man måste fästa sina hufvud-
sakligaste förhoppningar vid jordbruket, såsom varande och
blifvande vårt lands modernäring. Om man antager den
årliga jernexporten vara 600,000 Skeppund, så utgör värdet
deraf, efter 25 R:dr per Skeppund, 15 millioner R:dr. Sel¬
man åter på jordbrukets alster, så kan man. angående lan¬
dets spanmålsproduction, bilda sig en föreställning deraf, att
under år 1859 endast från hamnarna i Malmöhus Län ut¬
skeppades 700,000 tunnor spanmål, i värde motsvarande
omkring 10 millioner R:dr. Jag hyser ock den förhoppning,
att jernvägarne, företrädesvis i Småland, skola bidraga till
jordbrukets förkofran i sådan grad, att jordens afkastning
skall blifva fullt tillräcklig att betäcka den dyra anläggnings¬
kostnaden.
Utskottet uppgifver att vid Wernamo skola samman¬
stöta sex och vid Ljungby icke mindre, än åtta vägar. För
mig har denna uppgift varit öfverraskande, emedan jag, som
ofta besökt båda dessa ställen, icke lyckats upptäcka de
omtalta många vägarna, hvilka jag icke eller kunnat åter¬
finna, hvarken på Hermelins eller Jernvägs-Comitéens char-
tor. Möjligen har Utskottet inräknat åtskilliga by- eller
markvägar, men dessa äro af ringa betydenhet och böra der¬
före rättvisligen icke tagas i betraktande. Om än antalet
af tillstötande vägar vore dubbelt så stort, lärer sådant icke
medföra mycket gagn, såvida icke någon egentlig rörelse fin¬
nes å dessa vägar, i hvilket afseende Utskottet dock icke
tillhandagått med någon upplysning.
Den 2U April.
Enligt Utskottets förmenande, skulle Jernvägs-Comitéens
uppgift, angående arealen af odlad jord, fördelad å hvarje per¬
son inom de båda liniernas trafikområden, vara oriktig.
Huru dermed förhåller sig känner jag icke, men jag tror att
den jemnförelse, sorn i detta hänseende blifvit anställd, sak¬
nar all vigt; ty, om t. ex. på ett ställe ett tunnland jord
belöper å hvarje person och på ett annat ställe tio tunnland,
så är intet hinder att det ena förhållandet kan motsvara det
andra. Sådant beror naturligtvis helt och hållet af jordens
beskaffenhet, och i detta hänseende eger den östra linien ett
obestridligt företräde framför den vestra.
I fråga om underlättande af tillfället till anläggning af
bibanor åt östra kustens städer, synes mig klart, att Nässjö-
linien bör gifvas företräde. Jag delar ej deras åsigt, som
yrka att Staten skall bekosta anläggningen af bibanor, men
jag tror, att möjligheten för enskilda bolag att åstadkomma
sådana banor i väsendtlig mån beror på sträckningen af Sta¬
tens jernbanor. Det har väl blifvit förespegladt att, om
Laga-linien nu kommer till utförande, en annan från söder
till norr gående stambana skulle kunna framdeles anläggas
närmare den östra kusten, men detta vore att hysa alltför
sanguiniska förhoppningar, oförenliga med vårt lands hjelp-
källor, äfven de, hvilka nya communicationer kunna och
skola framkalla, hvadan väl klokast är att i calculen stanna
vid den ena stambanan och icke draga större vexel på fram¬
tiden, än denna antagligen förmår inlösa. För öfrigt är det
att märka, att en jernbana genom Småland bör läggas så
mycket, sorn möjligt, i midten af provincen, emedan jordmå¬
nen der är mest fruktbar. Det är bekant, att ingen hittills
anlagd jernbana i Sverige lemnat så stor inkomst, som den
färdigbyggda delen af södra stambanan, utgörande endast
sex mils längd. Orsaken dertill är väl till en del traktens
fruktbarhet, men ligger väsendtligen äfven i den omständig¬
heten, att banan fått sin riktning genom det inre af provin¬
cen, hvarest andra communicationsmedel saknas. Emeller¬
tid skulle denna bana hafva blifvit ännu mera gifvande, om
hon, i stället för att dragas vester om Ringsjön, fått framgå
öfver ett af denna sjö bildadt näs och sålunda kommit
att genomskära ett af Skånes fruktbaraste och folkrikaste
härader. En sådan riktning var också en gång föreslagen
af Ofverste Ericson, men ehuru förslaget understöddes af
Konungens Befallningshafvande i Länet, biel' det af Kongl.
Borg,-Stånd. Prot. vid Rilcsd. 1Ö59 — 1860. lil. 42
Deli 28 April.
Maj:t förkastadt, såsom föranledande en ökad anläggnings¬
kostnad af 700,000 R:dr, som dock utom allt tvifvel skulle
blifvit många gånger betald genom en mångdubblad inkomst.
Det misstag, som sålunda begicks i Skåne, må man akta
sig för i Småland. Det är en allmän erfarenhet, att jern-
banor icke bära sig, när de löpa paralelt med segelbara vat¬
tendrag, men deremot framkalla en mångdubblad rörelse,
när de skära sådana vattendrag. I detta hänseende erbju¬
das väsendtliga fördelar genom de många vattendrag, som
finnas i närheten af Nässjö-linien och lätt kunna samman¬
bindas till en segelled, som af jernvägen skulle genomskäras;
hvaremot något dermed jemnförligt icke på den vestra sidan
skulle kunna åstadkommas, der i stället, utan hänsyn till
eller samband med stambanan, med icke serdeles stor kost¬
nad kan beredas en båtled från Falkenberg ända till Ulrice¬
hamn.
Förevarande fråga måste äfven betraktas i strategiskt
hänseende. I händelse af ett krig med Ryssland, komme
fienden säkerligen att blockera de vid Rikets östra kust be¬
lägna hamnar, hvilka i sådant fall icke skulle lemna någon
ulflykt; men om landet då egde en jernväg, anlagd utefter
Nässjö-linien och försedd med bibanor åt östra kusten, så
hade dess trakters inbyggare ett eljest saknadt tillfälle till
lätt beröring med hela det öfriga Sverige. Helt annat är
förhållandet med hamnarne på Rikets vestra kust, hvilka
under större delen af året äro öppna och der någon blockad
icke är att befara.
Utskottet har handlat inconsequent, då Utskottet, som
fruktat den större kostnaden för Nässjö-linien, förordat södra
stambanans riktning i krok öfver Tenhult, i stället för den
nästan raka linien från Finjasjön öfver Götaström och Sand¬
seryd till Stråken, ehuru denna linie är mer än 1 mil kor¬
tare, har 108,450 fot färre lutningar af 1 på 100 och, in-
beräknadt bibanan lill Jönköping, kostar 1,152,979 R:dr
mindre, än den förra. Här har Utskottet således öfvergifvit
den besparingsprincip, som föranledt Utskottet att afstyrka
Nässjö-linien.
Om man slutligen, såsom sig bör, betraktar saken från
rättvisans synpunkt, måste det erkännas att, dä Sveriges
samtlige inbyggare få skatta till de dyrbara stambans-anlägg-
ningarne, det också är billigt och rättvist att så mångå,
sorn möjligt, erhålla gagn af dessa communications-anstalter.
Man behöfver blott kasta en blick på chartan för att öfver-
Den 25 April.
659
tyga sig att af de båda linierna Götheborg—Falköping—
Jönköping—Göthaström—Malmö, å ena, och Götheborg—
Falköping—Jönköping—Nässjö—Malmö, å andra sidan, den
sednare eller Nässjn-linien medför öfvervägande fördelar för
ett långt större territorium och långt större folkmängd, än
den förra linien. För min del, löper jag ingen fara att blif¬
va förledd af Utskottets Betänkande, ty jag känner localen
omkring de båda ifrågavarande linierna. På den ena sidan
finnér man fruktbara och folkrika trakter, der mycket vi¬
dare kan göras, under det den ändra till stor del företer stora
■sand- och ljunghedar, hvilka alla odlingsförsök kunna föga
upphjelpa. Ingen konst förmår att i vår nord omskapa en
karg natur till ett Kanaan.
För att visa att jag i denna fråga icke söker främja
något provincielt eller localt interesse, behöfver jag endast
erinra, att, om Nässjö-linien väljes, en stor del af rörelsen
ovillkorligen kommer att draga sig åt östra kusten, specielt
tili Carlshamn genom en framdeles otvifvelaktig! blifvande
bibana, i stället för att gå söderut. Häraf följer, att Malmö
stads enskilda fördel skulle bättre främjas genom den af
Utskottet föreslagna vestliga linie; men dervid fäster jag in¬
tet afseende: jag ser saken endast från stats-economisk syn¬
punkt, och åsyftar i detta, likasom i andra, fall att befordra
hvad, som är för landet allmänt gagneligt.
Att Utskottets majoritet uppgjort sitt förslag efter bästa
öfvertygelse, betvifiar jag icke, men det förundrar mig, huru
samma majoritet kunnat hafva mod att frångå det af Kongl.
Maj:t framlagda förslag, som blifvit pröfvadt orh godkändt
i Konungens Kåd och grundar sig på hemställan af en Co-
milée. bestående af upplyste och sakkunnige män, hvilka
under åratal sysselsatt sig med hithörande frågor och måste
anses vara upphöjde (ifver alla enskilda interesson. För
min enskilda del, skulle jag icke våga taga på mitt ansvar
att tillstyrka någonting från detta förslag afvikande, så framt
jag icke vore genomträngd af en motsatt öfvertygelse, stödd
på de mest ovedersägliga sakförhållanden.
På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att
Ståndet, med afslag å Utskottets tillstyrkande, måtte besluta,
att, lör södra stambanans fortsättning från Finjasjön förbi
och i närheten af sjön Salen åt Nässjö, och vidare öfver
Tenhult till Jönköping, Rikets Ständer måtte bevilja och till
utgående från Riksgälds-Contoiret anvisa en summa af sex
millioner Riksdaler Riksmynt.
060
Den 25 April.
Herr Lindeström: Utskottets stora förtjenst att noga
granska och undersöka förhållandena i denna sak erkännes
med tacksamhet. Folkmängd, folkökning, åkerjord, bergs¬
bruk, fabriksrörelse, skogst il (gång, de föreslagna banornas
dosering, med ett ord, allt är jemrifördt med hvartannat, och
jag erkänner uppriktigt, att jag funnit mig fullkomligen, öl-
verbevisad om Laga-liniens stora företräde framför den af
Kongl. Maj.t föreslagna Nässjö-linien, örn jag icke slutligen
kommit att observera några bagateller, dem Utskottet förbi¬
sett. Blekinge, Ostra Småland, Östergöthland. Mälareprovin-
certia, Sveriges hufvudstad, och dertill det iilla Norrland
t)ekås icke ha funnits på Stats-Utskottets chartor. Funnos
också dessa, jag erkänner det gerna, från högre synpunkt
mikroskopiska fläckar icke i verkligheten lill, dä voterade
jag bestämdt för antagandet af -Jule punkten. Men de fin¬
nas och ropa på någonting, som kallas östra stambanan.
Är det tänkbart, att denna stambana för all framtid kan
undanskjutas? Är det ens troligt, att dess anläggning längre,
än till nästa Statsreglering kan uppehållas? Låtorn oss tillse,
hvilka vuer hon eger, hvilken utsigt hon har att få sina an¬
språk uppfyllda. Utskottet talar om att det blott är 700,000
menniskor i de provincer, som ha nytta af att jernvägen går
öster om Wettern, men deremot 1.300 000, som vinna pä
att den går vester om denna sjö. Stais-Utskottet må gerna
räkna efter sitt tycke bäst det behagar; men fråga Skåningar,
fråga Blekingar, fråga 400,000 Smålänningar, fråga Östgöther,
Södermanlänningar, Uplänningar, Stockholmare, Vestmardän-
ningar och allt hvad Norrlänningar heter, och de skola med
en mun förklara, att den östra linien för deni är en välsig¬
nelse, då den vestra, deremot gagnar dem löga eller intet.
De utgöra dock tillsammans långt öfver 2 millioner, ja mer
än */g af Svenska folket. Och deras röst, deras interessen
vill man dock lemna åsido, jag vet ej af hvilken innersta
anledning, ty den, att för ögonblicket spara, eller, rättare
sagdt, afpruta en eller annan million, som om några år ändå
ovillkorligen skall ut, är ej värd att med ord besvara. Stock¬
holm, medelpunkten för Sveriges politiska, artistiska och in-
tellectuela lif, samlingspunkten för Norrlands och Mälarens
alla provincer, förnämsta handelsplatsen och industriorten pä
Östersjöns vestra kust, delta dertill natursköna Stockholm,
som utgör hufvudmålet för hvarje utländnings besök på den
Skandinaviska halfön, vill man nu genom Laga-linien på sitt
sätt utsvälta med att förflytta det 6 mil från sin kornbod,
Den 28 April
SkSiip, och barbariscra genom att aflägsna det lika långt från
Malmö, Köpenhamn och den öfriga civiliserade verlden.
Östergöthland, detta landskap, öfver hvilket naturen slösat
sina håfvor och gjort rikt både på ladugårdsproducter, span-
mäl och metaller och dertill försedt ined den mest idoga
och rika fabriksstad i norden, tyckes man likasom vilja ex-
communicera. Flertalet al Smålands trägna och sparsamma
bebvggare har man af visat med ett: noli me tangere och
Blekinge och Skäne få blott med dryga uppoffringar och på
krokar och omvägar nalkas sin hufvudstad och sina bästa
consumtionsorter. Allt hvad utlänningar heter varde vid högt
vite förbjudet att nalkas Sveriges östra kust. Sådan är Stats¬
utskottets lära. Och hvarföre proclamerar det så stränga,
så rent af grymma lagar? Endast Gud känner dess moti¬
ver. För mänskliga ögon ligga blott, tvänne skäl framlagda.
Det ena beslår deri, att Skåningar och Smålänningar skulle
få 2 mils krok för att komma i beröring med Götheborgare,
Westgötar och Wermlänningar, och vice versa; meu hvad
det skälet beträffar, lärer det ej få något värde förr, än
Östersjöns bölja torkat ut. Nog lärer väl Götheborg finska
att åtkomma handeln i Skåne, Blekinge och Småland; men
sålänge Malmö, Ystad, Carlshamn, Carlskrona, Calmar och
Westervik finnas som sjöstäder, komma de nog med natu¬
rens biträde alt dra försorg om att sådant ej händer. Flvad
personlig beröring. Skåningen, Blekingen, Smålänningen kan
ha behof af med Wenern kringboende befolkning, är svårt
att inse, likasom tvärtom, med undantag möjligen af West-
göten; men hittar denne verlden omkring, uog hittar han
till d räs provincer, utan att Svenska jernvägarna derföre
behöfva längas pä tok. Det andra skälet, sjelfva lockbetan,
ligger i den stora besparingen. Vägen öfver Nässjö skulle
kosta iner, än 5 millioner, ja, enligt andras påstående, mer,
än 8 millioner mera, än öfver Tenhult. Må vara! Men der¬
till iiro de, som interessera sig för östra stambanan, allde¬
les oskyldige. Dertill är föreningsbanan emellan Nässjö och
Fahlköping skulden. I denna bana är jag på intet vis för¬
älskad, ehuru det numera är omöjligt att hindra hennes fort¬
sättning.
Al hvad jag nu haft äran yttra, och för att lör all fram¬
tid ej förhindra östra banans anläggande, eiler åtminstone
föranleda Smålandsbanans otjenliga sträckning, afslår jag 4:de
punkten och instämmer med Her Kock i den af honom yr¬
kade propositionen.
662
Den 23 April.
Herr Renström: Jag liar begärt ordet, för att hemställa
till Herr Talmannen och det Högtärade Ståndet, om det icke
skulle vara lämpligast att föredragningen af denna punkt
skedde på det sätt, att frågan örn sträckningen af banan
från Finjasjön upp åt Småland först discuterades och afgjor-
des, och att sedermera frågan om de i 4:de och 5:te punk¬
terna omförmälda anslag, till så väl den sydliga, som nord¬
liga delen af banan, på en gång discuterades och afgjordes.
Detta sätt att behandla dessa frågor synes mig åtminstone
vara det rätta.
Herr Widell: Under förutsättning, att närvarande öfver¬
läggning får omfatta icke blott sjelfva bansträckningarne, utan
äfven fördelningen af medel till de serskilda jernvägsbyggna-
derna, anhåller jag att få yttra några ord. Genom Ståndets,
i enlighet med Utskottets förslag, redan fattade beslut, äro
af hela anslagssumman, 23 millioner Riksdaler, disponerade
17,539,368 Riksdaler. Af derefter återstående 7,440,632
Riksdaler har Utskottet tillstyrkt att 6 millioner Riksdaler
skulle användas för södra stambanans fortsättning frän Finja¬
sjön till Jönköping, och 1,440,632 Riksdaler till arbetena å
samma stambanas nordliga del mellan Fahlköping och Jön¬
köping. Utan afseende å tvisten om sträckningen af södra
stambanan i dess fortsättning från Finjasjön, yrkar jag, att
för detta ändamål mätte anvisas endast 4,082,112 Riksdaler,
och att ölriga beloppet 3,358,320 Riksdaler måtte anslås till
fullbordande af linien Fahlköping—Jönköping. Härigenom
vunnes den fördel att vestra stambanan, med sina utgrenin-
gar åt Wettern och Hjelmaren, komme att bilda ett sam¬
manhängande helt, som, i fråga om inkomsterne, ovillkorli¬
gen skulle gifva ett långt fördelaktigare resultat, än eljest.
Så länge linien Fahlköping—Jönköping icke är fullbordad,
blilva såväl de medel, som derå redan äro nedlagda, som
de, hvilka nu af Utskottet tillstyrkts, ofruktbara, hvilket up¬
penbarligen är en stor misshushållning. Genom nu yrkade
fördelning skulle anslaget för södra stambanans fortsättning
från Finjasjön blifva nära 2 millioner Riksdaler mindre, än
Utskottet föreslagit; men då i allt fall denna del af banan
Icke under nästa Statsregleringsperiod kan bringas till full¬
bordan, synes något afseende icke böra fästas vid den om¬
ständighet, att arbetet å denna bandel, som berör en mindre
vigtig trakt af Småland, framskrider ett par mil mindre än
Utskottet beräknat. På grund häraf anhåller jag om åter-
remiss af såväl 4:de, som 5:te punkten, på det Utskottet
Den 23 April.
005
mätte fä tillfälle föreslå en annan fördelning af medlen, äf¬
vensom taga i närmare öfvervägande, hvilkendera af de häda
omtvistade bansträckningarne, Laga-linien eller Nässjö-linien,
bör gifvas företräde.
Häruti instämde Herr Grenander.
Herr Wahlbom: Då jag uppträder att yttra mig, i frå¬
gan om läget för södra stambanan, fullgör jag en pligt sä-
som representant, äfven derföre, att jag, angående flera för¬
hållanden, som hafva inflytande på frågans lösning, eger mer
speciel kännedom, än flertalet inom Riksförsamlingen. Emed¬
lertid och som jag känner, det jag mäste underkasta mig
omdömet att föra talan för ett ortinteresse, bör jag nämna,
att jag ämnar behandla frågan hufvudsakligen från sidan af
landets fördel i allmänhet, och uppehålla mig vid proviocen
Smålands enskilda, endast i den mån omständigheter dertill
föranleda. Jag skulle helst sett att Stats-Utskottet mindre
vidlyftigt och omständligt bearbetat frågan om företrädet
emellan serskilda delar af Småland. Om så skett, hade jag
i detta hänseende kunnat vara korrt.
Åberopande reservanternes, Herr Ofverste Stjerngranat
och Jonas Anderssons frän Östergöthland, yttranden, synes
det mig klart att antagandet af Nässjö-linien är en gärd af
rättvisa och billighet emot östra delen af Riket, pä samma
gång som en åtgärd, förestafvad af klok omtanka för landels
bästa och fördel. Några uti Utskottets Betänkande omför-
mälda förhållanden anser jag mig höra vidröra, enär dessa
antingen icke blifvit anmärkta uti reservationerna eller med
allt tor lätt hand der framhållna.
Utskottet hyser betänklighet vid att förorda en sd stor
förändring i södra banans riktning och en så betydlig tillök¬
ning i dess längd och anläggningskostnad, som Jernvägs-Co-
miléen och Regeringen nu föreslagit. — Jag hänvisar i förra
afseendet till chartan. En hvar har tillfälle på den se, huru
stor förändringen är. Jag är förvissad, alt, om man ser sa¬
ken någorlunda i stort; om man tänker sig södra banans
plats tili ett jernvägsnät inom vårt fädernesland; om man
fäster afseende på att två parallela banor i norr och söder
rimligen icke kunna, äfven i en aflägsen framtid, uppkomma
inom södra delen af landet; s§ reduceras den stora förän¬
dringen till en ganska ringa. — Af skäl, som Jernvägs-Comi-
téen anfört, bör banbiten Nässjö—Tenhult rätteligen icke
tagas i beräkning då man anställer jemnförelse i längd och
kostnad emellan Laga- och Nassjö-linierna. Skilnaden i längd
ec.ä
Den 25 April
mellan Finjasjön—Nassjö och Finjasjön—Götaström —Tenhult,
utgör endast 13,000 fot och i anläggningskostnad 4,647,046
R:dr. Denna tillökning i längd skulle alltså vara den stora
förändringen, till hvilken Utskottet icke kunnat besluta sig —
och detta egentligen derföre, att Utskottet förmodar att Ri¬
kets Ständer icke skulle gilla <Jen synpunkt, från hvilken Re¬
geringen och Jernvägs-Comitéen utgått vid förslaget om en
förändrad riktning af södra banan, eller att lämpa den efter
en plan, närmast med afseende på en fortsättning genom Öster¬
göthland till Cathrineholm och vestra banan; men hvarföre
har Utskottet förflyttat den föreslagna Laga-linien närmare
mot Jönköping i öster till Tenhult? — Detta är icke den
kortaste och minst dyra väg från Finjasjön till Jönköping
och Fahlköping. Utskottet har väl icke bestämdt yttrat att
denna förändring skett med hänsigt till en framdeles blif¬
vande Östgötha-bana; men af Utskottets raisonnementer sy¬
nes det att så är. Utskottet har nemligen angilyit, att en
sammanbindningsbana genom Östergöthland kan utgå från
Tenhult, utan att dragas öfver Nässjö. Det vill synas mig,
sorn skulle Utskottet här hafva gifvit med ena och tagit med
andra handen. Utskottet medger äfven vigten och behofvet
af en jernbana från Tenhult mot öster till kusten. Mig före¬
faller det, som skulle det varit fullt consequent, likasom det
varit klokt och omtänksamt, att, när en förflyttning af södra
banans läge i norra delen ändock skulle ske, taga steget
fullt ut och förlägga den till Nässjö, derigenom tre fördelar
skulle vinnas: l:o en betydlig trafik från det inre och bör¬
digare Småland på bandehn Nässjö—Jönköping, hvilket icke
kan antagas blifva förhållandet på hanbiten Tenhult—Jönkö¬
ping, hvilken endast 1V2 mil skjuter in i landet; 2:0 en be¬
sparing och vägförkortning i en jernbana till Linköping och
Cathrineholm från Nässjö af 2.571,920 R:dr oell 1 mil 23,400
lot, än att lägga sagde bana från Tenhult öfver Hebynäs till
Linköping, och 3;o en lättnad vid anläggning framdeles och
en fortsatt jernväg från Tenhult—Nässjö til! Östersjökusten.
Hela den stora förändringen inskränker sig tili frågan
om Götheborg och orter vester om Weltern heldre tiora
njuta en 2x/2 mil kortare förbindelse med södra orterne, än
Slockholm och orter öster om Wetten) 43/« mil. Då vig¬
tiga, redan framhållna, skäl dertill förefinnas, anser jag öf¬
vervägande anledningar vara för hand att företrädesvis be¬
reda möjlighet för vägförkortningeri emellan Stockholm oell
östra landet samt södra orterne. Ett af dessa skäl är, att
Den 23 April.
663
en större person- och gods-trafik kan antagas mellan dessa
orter, än mellan de förra, alldrahelst större delen af året, då
ångbåtscommunicationen mellan hamnarne å vestra kusten
är öppen.
Utskottets yttrande, pag. 27, att man vid utläggning af
en jernväg bör fästa afseende på en utvidgning, i framtiden,
af landets jernvägsnät, må ha tillkommit utan mening att
efterföljas. Afseende bör icke kunna fästas på Utskottets
flera gånger upprepade sannolika förmodan, att en jern¬
bana från Tenhult till Cathrineholm skall kunna anläg¬
gas kortare, än öfver Hobvnäs. Om delta verkligen vore
möjligt, så hade sådant visat sig af de hållna undersöknin-
garne.
I)e beräkningar, Utskottet uppställt på afstånden mellan
serskilda orter, öster och vester örn Wettern, falla allt för
mycket in i enskildheter, och upptaga orter, mellan hvilka
någon egentlig trafik icke kan antagas komma att ega rum.
Förhållandet mpd den uppgifna besparingen af 3,126,136
R:dr, om Laga-linien antages, är tillräckligt belyst uti reser-
vationerne. Af dessa ser man, att den rätteligen bör ned¬
sättas till något olver 1/„ million R:dr.
Anledningen till Utskottets åtgärd, att vid den å pag.
31 uppställda calcul taga till norm nettoalkastningen på jern¬
vägen på jernvägen Götheborg—Fahlköping, är icke svår att
inse. Neltoafkastning på en del af en jernväg kan icke lem¬
na någon säker ledning för omdömet i fråga om en blifvan¬
de inkomst af jernvägen fullbordad, ty den rörliga materielen
är ofta lika dyr på en kortare, som på en längre väg. Om
en dylik calcul skulle kunna uppgöras, så borde brutto¬
inkomsten upptagas; och då här är fråga om södra stam¬
banan, synes det ha varit mer i sin ordning om bruttoinkom¬
sten på den färdiga bandelen från Malmö tagits till rätte¬
snöre; men sorn densamma lernnat, enligt uträkningar, som
jag erhållit från jernvägsbureauen, under sista året i brutto
per mil i medeltal månadtligen 3,657 R:dr, och den färdiga
delen af vestra hanan endast 2,290 R:dr, eller den förra un¬
gefär i banco hvad den sednare lernnat i riksmynt; sä gick
det icke an att taga den södra stambansdelen till mönster.
Calculen är härigenom af noll och intet värde.
Helst hade jag velat sluta här; men då ett stillatigande
i fråga om ortförhållanden inom Kronobergs och Jönköpings
Län skulle kunna misstydas derhän, att man föreställde sig,
att hvad Ul,skottet andragit i detta afseende skulle vara verk¬
666
Ven 23 April.
ligt; så nödgas jag, ehuru ogerna, trötta Högtärade Ståndet
med några erinringar al mera enskild beskaffenhet. Herr
Kock har dock uti sitt föredrag framhållit de flesta, hvadan
jag, med instämmande uti hans yttranden härom, kan vara
kort.
Af Utskottets beskrifning skulle man tro, dels att vestra
Småland i allmänhet är jemngod med, om icke bättre än,
mellersta delen af denna province, och dels att Jernvägs-
Comitéen gjort, sig skyldig till misstag och vårdslöshet, i frå¬
ga om ortlörhållanden inom Småland. Sä är det dock icke,
hvarken i ena eller andra afseendet. I Småland till och med
är det en nyhet, att vestra delen i allmänhet kan jemnföras
med den mellersta och östra.
I slutet af pag. 34 och å pag. 33 uppgifver Utskottet,
att Konungens Befallningshafvande i Kronobergs Län uti 1838
års Femårs-Berältelse skall yttrat: »att Sunnerbo Härad, till
areal och folkmängd, större, än något annat inom Länet, snart
skulle i sädesproduetion och välmåga tälla ined de öfriga,
om understöd kunde vinnas vid de många, nu ofruktbara,
fältens förvandling till bördig åker och äng, samt att en stor
del af Häradets ljunghedar och mossar skulle kunna odlas
och blifva fruktbärande.» Man kan antaga att citationen här
skall sluta. Då här vid Riksdagen närvarande Landshöfdingen
i nämnde Län, Herr Grefve Mörner, icke velat igenkänna
ett slikt yttrande, har han låtit elterse uti Kikets Ständers
Archiv, huru orden må ha fallit uti den åberopade Femårs-
Berätteisen, och, dä en betydlig skiljaktighet dervid visat sig.
dragit försorg om ett transsumt af Berättelsen, så vidt den
angår jorden i Sunnerbo Härad och odlingstillfällen derstä¬
des, hvilket transsumt lyder sålunda;
»Transsumt af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Kro¬
nobers Län Femårs-Berältelse för åren 1837—1841.
Sid. 3 — — —. Om det magra och ljungbeväxta Sun¬
nerbo Härad egde medel att använda på uppodling af de be¬
tydliga mossar och slättmarker, som der kunde upparbetas,
så skulle Kronobergs Län icke, i svårare missväxtår, behöfva
hemta sint» spanmåisförråd från aflägsnare orter.» — —•
Om Sunnerbo Härads täflan i välmåga och sädespro¬
duetion med öfriga Härader i Länet finnes i den åberopade
Den 25 April.
667
Berättelsen icke ett ord. Som emedlertid nSgot af hvad, som
i citatet förekommer, möjligen blifvit hemtadt ur en före¬
gående Femårs-Berättelse, eller den för åren 1832—1856;
så har ett transsumt af densamma ock blifvit gjordt, hvilket
har detta innehåll:
»Transsumt af Kongl. Maj:ls Befallningshafvandes i Kro¬
nobergs Län Femårs-Berätlelse för åren 1832—1836.
Sid. 6 — — —. Sunnerbo Härad är ett mera vanlot-
ladt land. Det är till areal och folkmängd större, än något
af öfrige Häraderne, och inneslutes af 11 pastorater och 25
församlingar. Jordmånen består till det mesta af sandmylla,
och naturen har i rikt mått tilldelat denna ort ljunghedar
och mossar, deraf likväl en stor del skulle kunna göras
odelbara och fruktbärande, om det fattiga, men idoga folket
egde tillgångar och förmåga att bekosta uppodlingarne. Så¬
som aflägse från Städer, är det mindre smittadt af flärd och
fåfänga, och det gränsar till obegriplighet, att en så vanlot¬
tad landsort, der man kan färdas flera mil utan att upptäcka
annat, än ljung eller sandhedar, så långt ögat kan se, förmår
äfven under missvextår lifnära sig.» — — — — —
Icke eller här förekommer något om täflan med öfriga
Härader. Jag undviker att göra några reflectioner öfver
detta sätt att återgifva yttranden. Sunnerbo Härad blir al¬
drig bit bättre eller sämre för det.
Man har lagt icke sä liten vigt på arealen af odlad jord
utmed begge linierna. För min del, känner jag, att man
härom icke kan komma till någon visshet, helst i Småland
finnes en mängd hemman och byar, som icke blifvit, om ej
under en aflägse förfluten tid, uppmätta och chartlagda. Jag
antar derföre, om man sä vill, att vid Laga-linien finues icke
mindre areal odlad jord, än vid Nässjö-linien; men jag bör
derjemte fästa uppmärksamhet på ett förhållande, som man
icke vidrört, och som är af serdeles vigt, eller på jordens
olika beskaffenhet och productionsförmåga inom de begge
serskilda delarne af provincen. Uti Sunnerbo, Ostbo och
Westbo Härader består jorden af sandmylla. I medlersta
Småland är svartmyllan deremot allmän, och sistnämnda jord¬
Den 2S April
slag har i den orien anseende af att i medeltal lemna när¬
mare SO procent högre afkastning, än sandjorden. Antager
man vid hvardera linien 60,000 tunnland åkerjord, och att
hälften deraf är sädesbärande, så får man al jorden vid Näs-
sjö-linien i högre afkastning fullt ut och derutöfver 30,000
tunnor spannmål mer. än vid Laga-linien.
Den af Utskottet gjorda folkökningsbéräkning anser jag
ingenting bevisande, då man icke känner den eller de orsa¬
ker, som kunna verka till olikheter i berörde afseende. I
denna sak lärer det ock vara likgiltigt, att folkmängden uti
en, jemförelsevis mindre befolkad, ort stigit något mer, än
uti annan ort med starkare befolkning.
Till antagandet att hela det öfverskott af spannemål,
som jorden vid Nässjö-linien lemnar, icke skall komma jern¬
vägstrafiken tillgodo, saknar Utskottet giltig anledning. Un¬
der sednare åren hafva 1000-tals tunnor hafre från Wexiö-
trakten forsslats till Cbrisiianstad.
Då Utskottet uppgifvit, att producter från skogar i östra
delen af Småland, utan undantag, afsättas på Calmar, hade
man kunnat förvänta,, att Utskottet icke skulle underlåta
nämna, att skogseffecter från vestra Småland forslas till ve¬
stra kustens hamnar.
Att jerntillverkningen är något, fastän icke betydligt,
större vid Laga-linien vill jag icke förneka. Den ort, sagde
linea genomgår, bör väl ock ha någon fördel, ty i alla an¬
dra afseenden, utan undantag, är den underlägsen mellersta
Småland.
Det är högst egendomligt af Utskottet, att söka veder¬
lägga Jernvägs-Comitéens uppgift, att Nässjö-linien dels skär,
dels närmar sig de mest trafikerade landsvägarne i Krono¬
bergs och Jönköpings Län, dermed, att, såsom det heter pag'.
41, »öfverse» antalet vägar, som genomskäras af hvardera
jernvägen. Utskottet bekymrar sig icke i hvad mån befint¬
liga vägar befaras, och lägger ali vigt på dessas större antal.
Utskottet yttrar, pag. 41, vidare, angående allmänna vä¬
gar, och då fråga är om Nässjö-linien, »minst torde det böra
anses såsom en fördel att en jernväg, som framgår i rikt¬
ning från norr till söder, skär eller närmar sig landsvägar,
som gå i samma riktning med den.» Men deremot, och då
tal är om Laga-linien, säger Utskottet »att denna (jernbanan
i Laga-linien) framlöper på en communicationsled, som förut
upptagits af en mycket trafikerad (?) landsväg och följaktli¬
gen ligger i riktningen af en stor rörelse, kan icke med skäl
Den 23 April.
(>(>'!)
läggas densamma lill last.» H\ad, som således »icke med
skal kan lättas till lasl», då det är fråga om Laga-Iinien,
utgör icke någon »lördei» livad beträffar Nässiö-linien. Man
skulle annars trott, att hvad, sorn gäller såsom regel i ena
fallet, också bör göra det i det andra.
Otn båtcommunication mellan Bolmen och Vidöstern
icke skulle kunna förväntas, i saknad af tillräckligt slussvat¬
ten, sä torde bfiigheten i rörelsen på jernvägen i Laga-Iinien
minskas — och än mer, om Åtra-, Nissa- och Laga-åarne
canaliseras och tälla med jernvägen. Om Alra-åns lämpande
till båtfart är undersökning redan hållen; trien deremot icke
om möjligheten att upptaga canal mellan Bolmen och Vid¬
östern. Föga är af Utskottet nämndt om det vackra och
storartade företaget af canalanläggning mellan sjöarne om¬
kring Wexiö — Ala, Helga, Salen och Asnen, för hvilket,
jemte jernväg till Carlshamn, Rikets Ständer vid sista Riks¬
dag beviljat anslag och lån till ett belopp af 1.380,000 R:dr.
Oaktadt stora ansträngningar, som medtagit 14,000 R:dr, har
bolag icke kunnat bildas för detta arbete. Utan tvifvel skall,
om jernväg, såsom föreslaget är, kommer i närheten af en
utaf dessa sjöar, berörde canalanläggning till större delen
blifva verklighet och tillskynda jernvägen en betydlig till¬
försel.
Utskottet liar, besynnerligt nog, icke upptagit det å pag.
12 uti Bihang till Jernvägs-Comitéens Betänkande anmärkta
förhållande, att från Sunnerbo Härad årligen försa i jas 1,814
st. boskapskreatur och 7,200 centner ladugårdsprodueter,
men från Allbo, Kinnevalds och Norrviddinge Härader eller
Nässjö-Iiniens trafikområde 4,371st. kreatur och 17,400 cent¬
ner ladugårdsprodueter. En oväldig granskare undfaller icke
ett förhållande af så märkelig beskaffenhet.
Jag har ansett mig böra upplysa, att inom Nässjö-Iiniens
område ärligen hållas 28 marknader, deraf i Wexiö, Eksjö
och Hvetlanda 3 årligen på hvarje ställe. Siglridsmessan i
Wexjö torde vara känd öfver hela Riket. Den omsättning
af varor, den rörelse och trafik, som i anledning af dessa
marknader uppkomma, är lätt insedd. Vid Laga-Iinien före¬
komma deremot, så vidt mig är bekant, endast 9 markna¬
der årligen på 4 ställen, eller Ljungby, Markaiyd och VVrå
i Sunnerbo samt Wernamo i Ostra Härad.
Jag yrkar att Stats-Utskottets förslag i 4:de punkten
måtte förkastas och bifall deremot lemnäs åt den proposition
670
Den 23 April.
i afseende på södra stambanans sträckning från Finjasjön
och anslag dertill, som Herr Kock framställt.
Begärd återremiss af 4:de punkten måste jag motsätta
mig, enär någon vidare upplysning i denna del derigenom
icke skall kunna vinnas, och frågans slut endast onödigt för¬
dröjas.
Hvad angår 5:te punkten, så delar jag fortfarande åsig-
ten, att banan Fahlköping—Jönköping bör under kommande
Statsreglering fullbordas, dertill nödige medel, såsom jag före¬
ställer mig, torde kunna beredas utan minskning i anslags¬
summan för södra stambanans södra del. Af denna orsak
yrkar jag, att den 5:te punkten må blifva återremitterad till
Stats-Utskottet, som torde kunna föreslå sättet att vinna
detta inål.
Olverläggningen afbröts, af anledning nästföljande §
utvisar.
§ *•
Vice Talmannen Herr Schwan begärde ordet och ytt¬
rade: Det är Ståndet bekant, att Försynen nyligen behagat
hädankalla en högt aktad man, utmärkt både såsom veten¬
skapsidkare och medborgare, nemligen Professoren, m. m,,
Anders Retzius. Sedan gamla tider är det hos oss en vac¬
ker sed att egna hyllning och en gärd af tacksamhet ät
minnet af hvarje stor man, hvilken, vare sig inom veten¬
skapernas område eller i det mera practiska lifvet, häfdat
sig sjelf, såsom en heder och utmärkelse för sitt fosterland
och det tidehvarf, hvari han lefvat och verkat. Jag tillåter
mig derföre hemställa, om icke Ståndet skulle finna lämpligt
besluta, att antingen mangrannt eller genom en större depu¬
tation infinna sig vid jordfästningen af Anders Retzii jordiska
stoft, hvilken sorgliga act är utsatt att försiggå nästkom¬
mande Fredag. Häfdvunnet inom vårt eget land, uppskattas
Retzii namn högt och välförtjent äfven i öfriga Europeiska
länder, och vetenskapsmännen både inom och utom landet
skulle säkerligen med nöje se, att den Svenska Representa¬
tionen åt den hädangångnes stolt egnade den aktning och
hedersbevisning, som jag nu tagit mig friheten föreslå.
Häruti instämde Herr Wcern.
På framställning af Herr Talmannen, beslöt Ståndet
alt nästa Fredag den 27 dennes deltaga i Professoren An¬
ders Retzii likbegängelse.
Herr Talmannen och Ståndets ledamöter åtskiljdes kl.
l/2 3 e- ni., men sammanträdde åter, till fortsättning af
Ilen 25 April.
671
Plenum, k], 6 e. in.
§ »•
Fortsattes den på förmiddagen började discussionen öf¬
ver lide och 5:te punkterna i Sta Is- Utskott ets Utlåtande,
M 86, angående fortsatt utförande af jernvägsarbeten för
Statens räkning och anvisande af dertill erforderliga medel.
Herr Hierta: Jag borde visserligen draga i betänkande att
nu genast yttra mig i det ämne, som på förmiddagen varit före¬
mål lör behandling, då de talare, som då hade ordet
och hvilkas anmärkningar mot Utskottets förslag i frågan
om södra banans riktning genom Småland jag går att be¬
möta, ännu icke synas hafva anländt; men, då öfverläggnin-
gen omfattat, icke blott banans sträckning från Finjäsjön,
utan också frågan om jernvägens färdigbyggande från Fahl¬
köping till Jönköping, anser jag lämpligast att beslut om
denna fråga fattas först, innan frågan om jernvägens vi¬
dare sträckning från Finjäsjön lill afgörande företages. Då
ännu ett jemförelsevis ringa antal af Ståndets ledamöter
tillstädeskommit, torde det icke vara att allt för mycket
upptaga tiden, om jag uppläser min mot 5:te punkten i Ut¬
skottets Betänkande afgifna reservation.
»l;o. Det har under behandlingen af jernvägsfrågan städse
varit framställdt såsom en grundsats både i Jernvägs-Sly-
relsens förslag och Kongl. Majit Propositioner till Rikets
Ständer, att man vid jernvägsbyggnadernas fullföljande borde
afse, att så snart, som möjligt, kunna sammanbinda sådane
punkter, hvarifrån den lifligaste trafiken för jernvägen kan
påräknas. Det kan i detta hänseende icke bestridas, att en
större rörelse och följaktligen större inkomst förr måste
uppkomma för jernvägsrörelsen i dess helhet, genom jern-
vägsförbindelses öppnande från Jönköping uppåt landet till
hufvudstaden och vester ut till Götheborg, hvarigenom dessa
banor blifva tillgängliga, ej blott för norra delen af Småland,
utan ock för vidsträckta trakter af Oster- och Westergöth¬
land kring stränderna af Wettern, än genom arbetenas fort¬
sättning några mil längre upp i Småland.
2:o. I)et har likaledes blifvit framställdt och godkändt
såsom en grundsats, att arbetet å jernbanorna bör så myc¬
ket, som möjligt, samtidigt företagas från ändpunkterna och
derifrån mötas på midten. Detta är tillämpadt på vestra
672
Den 25 April
banan, sä till vida, att sedan sistlidne Riksdag arbetats sam¬
tidigt från hufvudstaten åt Catrineholm, och från Wårgårda
uppåt Westergöthland. Detsamma hlefve nu också fallet,
om arbetena på södra stambanan få fortgå samtidigt med
ungefär lika styrka från Fahlköping åt Jönköping och från
Finjasjön uppåt landet.
3:o. Om det åren fördel för en landsort, att jernvägsarbe-
tet sprider förtjenst bland den fattigare befolkningen, så sy¬
nes rättvisan bjuda, att denna förtjenst af arbetet på den
södra banan fördelas någorlunda lika inom de tvänne pro-'
vincer, som banan skall genomlöpa. Härtill kan det kända
förhållandet läggas, att de arbetsbehöfvande i Skåne hafva
ett lätt tillfälle att erhålla arbetsförtjenst i Danmark, hvar¬
ifrån de höstetiden återvända hem med sina besparingar.
Detta tillfälle kan deremot icke gerna begagnas af innevå-
narne i det norra Småland, för hvilka en större del af för-
tjensten skulle åtgå att uppehålla sig på bort- och liom
resan.
4:o. Om, å andra sidsri, jernvägsarbetet skulle gifva
anledning till klagan deröfver, att arbetskrafter under tiden
tagas från jordbruket i orten, så blir denna olägenhet natur¬
ligtvis mindre märkbar, om arbetet är fördeladl på skiljda
trakter med långt afstånd från hvarandra, än om det är
coneentreradt inom ett och samma område af en fortgående
bansträckning. Det är klart att arbetspriserna för Staten
skola stegras mera genom arbetenas concentrerande, än ge¬
nom deras fördelande.
På alla dessa skäl, föreslår jag, att Rikets Ständer måtte,
i likhet med hvad Afdelningen föreslagit, besluta, att den
södra stambanans norra del mellan Fahlköping och Jönkö¬
ping bör färdigbyggas under nuvarande Statsregleringsperiod,
och dertill bevilja ett anslag af 3.358,520 R:dr. samt att
återstoden af den lånesumma af 23 millioner, som Rikets
Ständer beslutat upptaga, må användas på fullföljandet af
arbetena från Finjasjön i sträckningen åt Göthaström och
Tenhult, sedan derifrån afgått hvad, som erfordras till fär¬
digbyggande, dels af den vestra, dels af den nyssnämnda
norra delen af sodra stambanan till Jönköping.
5:o. Af följande skäl, reserverar jag mig mot Höglof-
liga Utskottets åtgärd att tillstyrka beviljandet af anslag till
fortsättande af de vestra och södra stambanorna, enligt de
af Comitéen uppgifna kostnadsförslag, hvad sjelfva beloppet
af dertill äskade summor beträffar, utan att genom en när-
Den 23 April.
675
mare granskning förut hafva sökt utröna, huruvida icke en
nedsättning i kostnaden i vissa hänseenden må kunna ega
rum, utan förfelande af de syftemål, som med dessa anlägg¬
ningar hufvudsakligen äro afsedda.
Jag tager mig derjemte friheten föredraga mitt amende¬
ment, i anledning af Chefens för jernvägsbyggnaderne sva¬
romål pä en af mig gjord framställning:
»4:o. Att, då motståndet af den last, som skal! fram¬
dragas på jernvägar, enligt tillförlitliga rön, tilltager nära
nog som qvadraten af hastigheten, det fordras att använda om¬
kring 4 gånger så stor dragkraft lör att åka 2 mil i tim¬
man, som 1 mil i timman, med samma transporttyngd. och nära
9 gånger så stor kraft att resa 3, som 1 mil i timman; att i sam¬
ma mån, som hastigheten ökas, fordras derföre också iojemnför-
lig mån större åtgång af bränsle och tyngre och dyrare locomo-
tiver samt, i följd deraf, äfven behofvet af skenornas vigt
betingas till en stor del af hastigheten. I stället att lemna
något utlåtande öfver denna omständighet, som dock tydli¬
gen är en lifsfråga för hushållningen på jernvägarne, har
Herr Öfversten i sin skrift yttrat: »Dessutom kunna vi i
Sverige lika litet, som i andra länder, undgå att, sedan våra
stambanor blifvit färdiga, införa mera snabbgående bantåg,
och, om ej sådana tåg med en hastighet af öfver 4 mil i
timman kunna befordras, uppfylla banorna icke sitt ändamål
och allmänhetens fordringar. Det skulle med skäl anses
för en ofullkomlighet, i fall detta sednare icke vore verk-
ställbart, och om till exempel passagerare, sedan de före¬
nade södra och östra stambanorna blifvit fullbordade, icke
skulle kunna på en dag eller 14 å 13 timmar tillryggalägga
den 57 mil långa vägen emellan Stockholm och Malmö ge¬
nom Östergöthland, eller pä ll/2 dag genom Westergöthland
öfver Fahlköping. Afståndet emellan Stockholm och Göthe¬
borg, som är nära 43 mil, bör kunna passeras på 10 å 12
timmar».
Den, som rest på utländska jernvägar, lärer ej kunna
undgå att anmärka, att den hastighet, Herr Öfversten här
uppgifver såsom behöflig å Svenska jernbanor, är större, än
hvad man för kostnadens skull tilltrott sig kunna åstadkom¬
ma någonstädes i Tyskland, och att den endast kan jemnlö-
ras med expresstågens i England och på några af de större
banorna i Frankrike. Expresståget emellan London och
Manchester, som tillryggalägger 18J11/.2 Engelska mil eller
Horg.-Stånd. Prot. vid Riksd. 1859— 1860. III. 43
674
Den 28 April.
vid pass 28 Svenska mil på 6 timmar, räknas såsom ett af
de snabbaste, som finnas. Af tryckta redogörelser finner
man ock, att det anses kosta bolaget en uppoffring af 20,000
punds Sterling årligen. Bland de snabbaste resorna i Tysk¬
land är den emellan Berlin och Deutz (Cöln), der 848/I0
Tyska eller 56V2 Svenska mil till ryggaläggas på 1SV4 tim¬
mar, således ännu icke 4 mil i timman. Det dagliga snäll¬
tåget mellan Hamburg och Berlin passerar 38 Tyska eller
2SV3 Svenska mil på 8 timmar, således löga öfver 3 mil i
timman, och endast natt-tåget, mot mycket dyrare afgift, går
på 6l/4 timma. Från Berlin till Wien, 109 Tyska eller 722/3
Svenska mil, åtgå på snabbtåget 20 timmar 82 minuter.
Och hvilken olika trafik kan ej påräknas å dessa banor, i
folkrika trakter och mellan centralpunkterna för rörelsen i
Europa, emot hvad förhållandet antagligen kan blifva i
Sverige?
2:o. Emot hvad i min bifogade promemoria finnes an-
fördt angående Amerikanska jernvägar, uppförda för billigare
kostnad, har blifvit invändt, att exemplet af dessa banor,
hvilka jag efter utländske författares uppgifter åberopat,
icke kan medföra någon bevisning lör möjligheten af ett
billigare byggnadssystem här i Sverige, enär de förmenas
vara sådane, som, anlagda före år 1880, sannolikt varit
blott provisoriska. Af denna anledning har jag uti Bilagan
M 2 vidfogat en ur Finans-Stats-Secreterarens i Förenta
Staterna berättelse för år 1856 till Congressen derstädes
hemtad förteckning på 14 jernbanor bland de i sednare tid
anlagda, om tillsammans 166 Svenska mils längd, och hvil¬
kas anläggningskostnad i medeltal uppgår pr Svensk mil till
493,764 R:dr R:mt. Jag har äfven intagit uppgifterna om
bruttoinkomsten på dem bland dessa jernvägar, för hvilka
en sådan finnes uppgifven, äfvensom antalet af de mil, som
varit beresta å hvardera, af passagerare- och godståg, af
hvilka båda uppgifter styrkes att dessa jernbanor ingalunda
torde kunna hänföras till provisoriska byggnader af detta slag.
3:o. Uti en bilaga. JYS 3, har jag ock bifogat en upp¬
gift å kostnaden för tvänne jernvägar i Wermland om till¬
sammans en Svensk mils längd, kallad Gammelkroppa och
Storfors jernvägar, hvilken uppgift blifvit mig benäget med¬
delad af den person, som haft sig anförtrodd tillsynen öfver
arbetets utförande, äfvensom transsumt af Herr Capitaine
Adelskölds kostnadsförslag öfver samma jernvägar.
4:o. Slutligen torde ock få anmärkas, att Herr Öfver-
Den 23 April.
675
ste Ericson i sin skrift lemnat obesvarad den fråga, sora i
Herr Ingenieuren Wenströms i min promemoria, bilagan M
1, intagna skrift förekommer, hvarföre brokar och landfästen
m. m. å Statens jernvägar byggas öfverallt för dubbel bredd,
då terrasseringen öfver allt är ardagd för enkel bana, äfven¬
som den anmärkningen är förbigången, att man i Amerika,
med lika eller äfven större trafik, än på våra Svenska jern-
banor, åtminstone på en del deraf, kan förväntas, anser en
3 fots smalare jordbank och 1 fot smalare grusbädd, än bär
begagnas, äfvensom något kortare sleepers, kunna motsvara
behofvet. Dessa anmärkningar torde dock förtjena så myc¬
ket mera afseende, som man äfven af officiela statistiska
uppgifter öfver jernbanor i Europa, och deribland uti den
nyligen utkomna sista upplagan af Michaelis arbete. »Deutsch-
lands Eisenbahnen», finnér förhållandet med banvallens bredd
och längden af sleepers vara detsamma vid större delen af
de Tyska, som vid de Amerikanska jernbanorna. Exempel¬
vis kan åberopas två banor, som äro bland de mest kända
härstädes, och å hvilka Svenska resande olia färdas, nemli¬
gen Allona—Kieler-banan och Berlin—Steltiner-banan; å den
förra är banvallen i toppen 15 och å den sednare blott 14
fot bred, enligt uppgiften i nämnde arbete. Det är lätt in-
sedt, att skilnaden emellan denna bredd, som man under
många års bruk ej fått någon anledning att anse otillräcklig,
och den uppgifna bredden af 20 fot i de Svenska, äfven
måste innebära en stor, äfvensom skillnaden i längden af
sleepers någon, skillnad i kostnaden, och att allt, som öfver-
skrider det nödvändiga i delta afseende, må kunna betraktas
såsom ett öfverflöd.
Dessa omständigheter kunna alla hafva stort inflytande
på kostnaden, men vidröras här egentligen såsom stöd för
min öfvertygelse att en närmare granskning af Utskottet
hade varit behöflig. Sådana skäl finnas för öfrigt ännu flera,
hvaribland exempelvis nu blott må nämnas det efter utse¬
endet nog egna förhållande, att kostnadsberäkningen för vissa
bandelar, sorn gå genom slättland, finnes vara betydligt dy¬
rare, än för andra i mera oländiga trakter. Sålunda befin-
nes kostnaden för banan emellan Orebro och Halsberg, som
bör vara en af de fördelaktigaste, anslagen till 786,820 R:dr
per mil. Nässjölinien deremot, erkänd såsom en af de svå¬
raste, i anseende till markens bergiga och brutna beskaffen¬
het å större delen deraf, blott till 640,356 K:dr i medeltal.
Anmärkningsvärd! torde äfven vara, att, oaktadt de af Rikets
676
Den 25 April.
Ständer vid sistlidne Riksdag begärda närmare undersöknin¬
gar å de föreslagna stambanorna, hvartill anslogos 150,000
R:dr, bar dock för den så kallade Lagaålinien, som af Re¬
geringen vid sistlidne Riksdag föreslogs, någon undersök¬
ning icke blifvit fullföljd, och i följd deraf för en del af
samma linie något tillförlitligt kostnadsförslag ej blifvit att
tillgå.
I stöd af allt det nu anlörda och med åberopande af
hvad bilagan M 1 vidare innehåller, föreslår jag vördsamt,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla,
att, i och för fullföljandet af Statens jernvägsarbeten,
tillförlitliga underrättelser må på det sätt, som Kongl. Maj:t
lämpligast synes, så skyndsamt som möjligt inhemtas frän
andra länder, hvarest jernvägar begagnas under förhållanden,
som i afseende på befolkning och production kunna anses
jemnlörliga med Sveriges; om de methoder, så väl i afse¬
ende på byggnadssätt, som driftmateriel, hvilka anses kunna
leda till största möjliga besparing, som är förenlig med
vinnandet af hufvudsyfternålet vid dessa inrättningar; äfven¬
som särskildt i hvad mån hastigheten af resor på jernvägar
kan inverka på driftkostnaden och i följd deraf tillökningen
deri erfordra tyngre och kostsammare locomotiver, samt der¬
igenom af nedläggandet af en större kostnad för jernskenor
och hvad i öfrigt tillhör den så kallade iifverbyggnaden».
Till innehållet af min nu upplästa reservation ber
jag att få tillägga, i afseende på den anmärkning, en talare
gjort, att det så kallade Stockholmsinteresset skulle försum¬
mas och lida genom banans färdigbyggande till Jönköping,
att det viii måste vara klart att hufvudstadens innevånare
skola hafva fördel af alt så fort, som möjligt, kunna på
jernväg komma fram till en sådan punkt, som Jönköping.
Denna begäran från Slockholmsinteressets sida är så billig,
att den icke kan borlraisonneras eller bör refuseras, helst
då man vet, att, om icke hufvudstadens interesse hade för¬
summats vid 1653—54 års Riksdag, så hade jernvägen ofel¬
bart kommit att börjas härifrån; och för det förbiseende,
som skedde, bör väl Stockholm icke nu straffas. Jag an¬
håller emedlertid, att, sedan discussionen slutat, få något
förändra min vid Betänkandet fogade framställning rörande
Fahlköping—Jönköpings-banan.
Jag öfvergår nu till 4:de punkten, och mäste dervid
börja med att tillstå, att Utskottet gjort sig skyldigt till ett
Den 28 April.
G77
fel, som i mångas ögon icke lär vara ringa, nemligen att
rict påslås hafva varit för vidlyftigt i sitt Betänkande. Jag
har verkligen, sedan delta Betänkande blifvit uldeladt, hört
en och annan fälla det omdöme, att Betänkandet visserligen
syntes fotadt på goda grunder, men det vore allt för utför¬
ligt och alt det hade varit bättre att inskränka det till hälf¬
ten eller en tredjedel af hvad det nu är, man orkade ju
knappt läsa igenom det. Ja, jag erkänner visserligen, att
det varit väl och att Betänkandet skulle blifvit mera popu¬
lärt, om det kunnat expedieras på några få sidor, för att
ej pröfva tålamodet. Men de, som gifvit sig tid att taga
kännedom af innehållet, skola säkert vitsorda att det icke
är Utskottets fel att ej halva varit kortare. Orsaken ligger
deri, att, sedan Rikets sednast församlade Ständer beslutat
eller åtminstone så nära beslutat, som det var möjligt, utan
att binda händerna på kommande Ständer, att jernvägen
skulle dragas genom Lagaådalen, men tillika i underdånig
skrifvelse anhållit att Bera undersökningar för utrönande af
locallörbållandena och banans tjenligaste sträckning måtte
anställas, så har den Comité, åt hvilken blifvit uppdraget
att verkställa dessa undersökningar, då interesse! lör den
östra linien började göra sig gällande, haft all möda ospard
för att motivera en åsigt, sorn så snörrätt stred ej blott mot
Ständernas mening vid de två sista Riksdagarne, utan också
mot Kongl. Majds då algilna Proposition i ämnet och emot
den al Ofverste Ericson såsom en hulvudgrundsats lör stam¬
banorna alltid förut uttalade åsigt, att för dessa banor ge¬
nom landet borde svikas den kortaste vägen, en åsigt, som
helt och hållet gällde såsom motiv, när det föreslogs att
lägga vestra banan söder ont Mälaren. Följden blef, att,
om man sammanlägger Comitéens Utlåtande och bilagorna
dertill, så befinnes att Comitéen mer än dubbelt så vidlyftigt,
som Utskottet behandlat ämnet. Den förste talaren på för¬
middagen har sagt att Utskottet från alla håll hopplockat
skäl till bevisande af Laga-liniens företräde, att hans åsigter
i frågan grunda sig på localkännedom, att inga statistiska
uppgifter kunna motväga hvad man med egna ögon sett,
samt att Utskottet trädt till frågans behandling med förut
fattad mening och efter den uppsökt sina bevisningsmedel.
Jag betviflar icke, att den ärade talaren har mycket skarpa
ögon, men hemställer dock, om det verkligen kan vara möj¬
ligt att hvad man personligen sett från sitt åkdon under en
resa genom de ifrågavarande landskapen kan uppväga den
07 Ji
Den 28 April.
samvetsgranna och genomgående granskning, grundad på
officiela upplysningar, hvilken Utskottet egnat åt utredningen
af ortfdrhållandena, på grund af de upplysningar, Utskottet
haft att tillgå, och hvilka dels direct infordrats från orterna
och dels inherntats på möten inför Konungens Befallnings¬
hafvande, der personer af motsatta tänkesätt varit i tillfälle
alt till besvarande upptaga hvarandras meningar. Att Ut¬
skottet börjat behandlingen al denna fråga med förut fattad
mening om Lagaliniens företräde är så ogrundadt, att jag
tvärtom kan upplysa och styrka, att, när på Biksgälds-Afdel-
ningen Comitéens Betänkande samt Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition först hade blifvit genomlästa, allmänna tanken
var att Nässjölinien hade ett afgjordt företräde. Jag fram¬
kom då med det förslag, att man i afseende på bestämman¬
det af anslagen både till vestra och södra banan ej skulle
taga till råds endast det af Comitéen afgilna Betänkandet,
utan att Afdelningen måtte, så vidt möjligt vore, företaga
en närmare granskning så väl af hushållningen vid de hit¬
tills utförda byggnadsarbeten och af förvaltningen å de re¬
dan färdiga delarne af stambanorna, som af de undersök¬
ningar och kostnadsförslager. hvilka ligga till grund för de
ännu återstående arbetena, att alla härtill nödiga räkenska¬
per, ritningar, förslager och Jernvägs-Comitéens Protocoller
måtte från Jernvägsstyrelsen infordras och att de personer,
som Utskottet funne lärnplligt, och deribland äfven ledamö¬
terna af den äldre Jernvägs-Comitéen, måtte kunna tillkallas
och höras. En sådan granskning ansåg emedlertid Afdel-
ningens pluralitet vara ett arbete, som öfverstege Utskottets
tid och kralter, och mitt förslag afslogs, men derjemte till¬
sades att Afdelningen vore villig att från Jernvägs-Styrelsen
requirera, hvad som kunde erfordras, om jag vore böjd att
anställa en närmare undersöning och inkomma med anmärk¬
ningar. Detta satte mig i en besynnerlig position, emedan
det icke kunde vara behagligt för mig att uppträda såsom
motståndare till Jernvägs-Styrelsen; men emedlertid inbegär-
des och erhöllos åtskilliga upplysningar från nämnde Sty¬
relse, och man började då finna att det stod ganska slipp-
rigt till med åtskilliga af Jernvägs-Comitéens uppgifter och
att en närmare granskning var af behofvet påkallad. Det
var denna närmare granskning, som slutligen föranledde
Afdelningen att gå ifrån sin första tanka om Nässjöliniens
absoluta företräde och att sluta sig till den åsigt, som vid
de förra Biksdagarna hade gjort sig gällande. Man fann
Den 23 April.
679
det dä nödvändigt att framlägga ett fullständigt rnotiveradt
förslag för Rikets Ständer, på det ej skulle kunna sägas
att det haft sin grund i partisinne, egennyttiga beräkningar
eller fiirut fattade meningar. Det förekom då att göra sig
reda för hvad, som borde blifva föremål för Utskottets pröf¬
ning. För att få sin mening om Nässjöliniens företräde rätt
plausibel, hade Comitéen ingått i en vidlyftig och detailerad
redogörelse för folkmängden så väl för närvarande, sorn dess
tillvext under loppet af vissa år i de orter, der de alterna¬
tiva linierna skulle framdragas, den odlade jorden i dessa
orter, odlingstilIfällena, skogstillgång, jerntillverkningen, fa¬
briker och folknäringar, befintliga communicationer, de ifrå¬
gavarande jernvägsslräckningarnes olika längd och kostnad
m. m. Nå väl, Utskottet fann behöfligt att granska alla
dessa förhållanden och derlör bör väl icke Utskottet kland¬
ras. Kmot Utskottets utredning i dessa delar har den förste
talaren på förmiddagen framställt åtskilliga anmärkningar,
dem jag nu vill söka att till besvarande upptaga. För det
första har denne talare, framhållande nödvändigheten att vid
Irågans afgörande taga hänsyn till en blifvande bana genom
Östergöthland, förmenat att Utskottet misstagit sig, då det
påstått, att Ständerna vid sista Riksdag afslagil det af Kongl.
Maj:t då framlagda förslag till ett jernvägssystem för hela
Riket, äfvenledes upptagande en från södra stambanan ut¬
gående bana, som på Statens bekostnad skulle ledas genom
Ostergölhland till vestra stambanan vid Cathrineholm; han
har derföre ansett Utskottet hafva haft orätt i att anföra delaf
Rikets sednast församlade Ständer i fråga om detta system
fattade beslut såsom ett skäl för södra stambanans sträck¬
ning genom Lagaådalen. Jag tror likväl att misstaget är på
den värde talarens sida. Örn den värde talaren behagar
ännu en gång genomläsa Rikets Ständers beslut angående
systemet, så skall han säkert lika litet, som någon annan,
kunna betvifla, att systemet icke blef antaget, helst Rikets
Ständer förklarade, »att kommande Riksdagar borde vara
oförhindrade att deri göra de fiirändringar, som af omstän¬
digheterna kunde påkallas». Detta har ock Comitéen sjelf
anfört på sidan 30 af Retänkandet, med det märkliga till¬
lägget, som Comitéen dock sedan till en del tycks hafva
förgätit, att de stora hufvudlinierna mellan Stockholm, Gö¬
theborg och Malmö till sin hufvudriktning blifvit antagna,
nemligen den hufvudriktning, som föreslogs af Regeringen,
på Öfverste Ericsons egen hemställan, och hvartill då hörde
080
Den 25 April.
sträckningen genom Lagaådalen. Detta stvrkes oek ytter¬
ligare af en annan del af Ständernas beslut, som mera spe-
cielt angår den södra banan. Det heter pä sidan I af Be¬
tänkandet: »Af Hikets år $854 församlade Ständer förkla¬
rades, efter framställning af de många och vigtiga fördelar
för landets industrie och rörelse samt i militäriskt och poli¬
tiskt hänseende, hvilka erbjödos af en jernbana, som sam- ^
manbtmde Nordsjön och Östersjön, samt Rikets vid dessa
haf belägna största städer, att Rikets Ständer ansågo en
stambana mellan Stockholm och Götheborg vara den, hvars
anläggning borde i främsta rummet lili verkställighet befor¬
dras; och då vidare en jernväg, genomgående det inre af
landet från en af Skånes hamnplatser till Jönköping, likale¬
des blefve af stor vigt i förutnämnde hänseenden, och, jemte
det den beredde åt flera delar af Riket den förbättring i
deras communicalionsanstaller, som de hittills saknat och
hvaraf de voro i högsta behof, komnie atl utgöra en förening
emellan Rikets södra och medlersta landskap samt åstad¬
komma liflig förbindelse emellan Sverige och utlandet, funno
Rikets Ständer anläggning af en jernvägsstamlinie emellan syd¬
vestra kusten af Skåne och Welterns södra ända jemväl
böra ofördröjligen företagas. 1 öfverensstämmelse härmed
beviljades för anläggande och utförande af (vänne jernvägs-
stambanor inom Riket en summa af leni millioner R:dr
B:co, hvaraf fyra millioner R:dr för en del af den stambana,
som, utgående från Göheborg, komme att, i riktning genom
Westergöthland och Nerike, fullbordad, förena nämnde stad
med hufvudstaden, samt en million R:dr för påbörjande af
en i riktning åt Jönköping gående stambana från Malmö
till den på nordliga sidan af sistnämnde stad belägna punkt,
som Kongl. Majit kunde finna lämpligt bestämma». Jag
har ansett nödvändigt alt citera dessa ord, emedan den för-
ste talaren har fästat så stor vigt vid sin anmärkning angå¬
ende denna punkt. Nu är visserligen sannt, att de sedna-
ste Ständernas beslut icke är i ordalagen direct stridande
emot Kongl. Maj:ts förslag vid denna Riksdag, men jag und¬
rar dock, huru ett afslag annorlunda skulle kunna uttryckas,
utan ohöfliga ord. Jag är dessutom af den tanke, att på
denna omständighet icke ligger så synnerligen stor vigt, ithy
alt de Ständer, som äro, kunna handla fullkomligt obero¬
ende af föregående Ständers beslut, i alla de fall der ett sådant
beslut ej är bindande för nationens heder, såsom till exem¬
pel i fråga om ett lån eller dylikt; i öfriga fall är det
Den 28 April.
681
oklokt alt söka binda ett kommande slägte vid framtida lör-
pligtelser. Den ärade talaren har sjelf påstått, att han vid
sitt förordande af östra bansträckningen ej haft blicken fä¬
stad på Östergöthland, utan endast ansett att det vore lyck¬
ligt om man vid beslutet i denna fråga loge med i räknin¬
gen framtidens fordringar, men om nu icke framtiden vill
honorera de invisningar, samtiden utställer på densam¬
ma, och detta kan vara ganska tvifvelaktigt, så handla vi
ju högst oklokt om vi på grund af sådana osäkra fram-
tidsberäkningar förorsaka Staten större uppoffringar, än som
för det nu afsedda målet äro nödvändiga. Den värde tala¬
ren klandrar också Utskottet för dess försök att bevisa huru
många delar af landet skulle komma alt draga nytta af den
ena eller andra bansträckningen, men Comitéen, likasom
flere talare i denna fråga, har förfarit på samma sätt, och
min granne till höger har i sådant afseende till och med
talat om den fiirdel, Westmanland skulle hafva af den östra
hanan. Detta bevisar att en så beskaffad jemnlörelse från
Utskottets sida icke varit så alldeles opåkallad. Med en
viss ironie har ninn framhållit att Utskottet vid jemnförelsen
upptagit Dalarne och Gefleborgs Län, men jag kan, för min
del, icke finna alt Westmanland skulle få mera nytta af den
östra, än Dalarne al den vestra; man måste nemligen ihåg¬
komma att denna jemnförelse är gjord med hänsyn till fram¬
tiden, då ett system skulle komma till stånd, och ser man
ej saken så, utan tänker sig banan slutad vid Nässjö, så lä¬
rer väl icke östra sträckningen kunna blifva Westmanland
till någon nytta. Samme talare har äfven påstått, alt de
öfre delarne af landet alls ingen fördel skulle hafva af jern¬
vägens sträckning utåt, Lagalinien, emedan deras produkter
gå på Götheborg och derifrån kunna forslas söderut för bil¬
ligare pris till sjös, än på jernväg. Delta är i sanning en
lycklig upptäckt, ty, om den befinnes riktig, bör ingen södra
stambana finnas. Man behöfver ju nemligen då endast fara
till Göteborg och derifrån sjövägen vidare; men att Skånes
och Smålands invånare skulle bli nöjde dermed, betvifiar
jag. Den värde talaren har ock trott att hvad Utskottet
framställt i afseende på stignirigarne på de olika sträcknin-
garne icke skulle vara al någon synnerlig vigt; men jag
ber likväl få fästa uppmärksamheten derpå, att på östra
sträckningen 10x/2 mil skulle komma att utgöras af stignin¬
gar, deraf 171,480 fot eller 43/4 mil af i pä 100, och att
Lagalinien deremot endast skulle få tillsammans 0 mil stig-
682
Den 23 April.
ningar, med en jemnförelsevis obetydlig del af 1 på 100;
skillnaden emellan båda sträckningarnes stigningar är så¬
lunda hela 2 mil. Detta måtte icke vara något så ovigligt
skäl emot denna linea. Vidare halva så väl Herr Kock,
som Herr Wahlbom framställt åtskilliga anmärkningar emot
Utskottets beräkningar. Jag skall anhålla att till besvarande
få i första rummet upptaga hvad desse talare yttrat i afse¬
ende på den odlade jorden, emedan det är på beräkningen
deraf, som Comitéen till så hufvudsaklig del grundat sitt
förordande af Nässjölinien. Jag måste uppriktigt bekänna,
att jag ej förut hört att någon del af Småland skulle ega
så synnerligen stor fruktbarhet, och då Herr Kock nämnt att
den första undersökningen för jernvägsbyggnaderna verk¬
ställdes på enskild bekostnad, genom en Engelsk Ingenieur,
emedan det då ej var fråga om att jernvägsanläggningarne
skulle öfvertsgas af Staten, så tror jag mig kunna draga
någon fördel af hans i denna del gjorda anmärkning. Det
är nemligen icke sannolikt att, om så stora företräden i af¬
seende på fruktbarhet verkligen finnas på östra sträckningen,
sednaste Rikets Ständer, hvaribland ej saknades representan¬
ter från de östra orterna, äfvensom Regeringen, som borde
känna förhållandena, vid två på hvarandra följande Riksda¬
gar skulle ha förordat den vestra linien. Verkliga förhål¬
landet är väl, att hela Småland i afseende på fruktbarheten
står temligen lågt, jemnförelsevis till andra provincer, och
att odlingarne kosta mycket arbete och möda. Till och
med kring Wexiö, der jorden skall vara som bäst, måste,
enligt hvad personer från orten ofta upplyst, vid odlingar
mycket arbete användas på att plocka bort sten, och jorden
der kan, enligt sådane sakkunnige personers uppgifter, all¬
deles icke jemnföras med slätterna i Östergöthland, Uppland,
Westmanland eller trakten omkring Stockholm. Besinnar
man nu, att ända till sista Riksdagen icke ett enda ord ta¬
lades för att ens sätta i fråga en östra linie, än mindre före¬
trädena af en sådan, ehuru dessa långt förut kunnat vara
kända, så måste väl deri ligga ett indirect bevis för att
de icke äro synnerligen stora. I afseende på den odlade
jordens förhållande till folkmängden, så har den förste ta¬
laren på förmiddagen medgifvit att Comitéen gjort en miss¬
räkning. Ja, mine Herrar, Comitéen har verkligen missräk¬
nat sig, då den uppgifvit att den odlade jorden vid Nässjo-
linien belöper sig till 1 tunnland på person och vid linien
Finjasjön—Tenhult endast till sju tiondedels tunnland. Detta
Den 23 April.
6#3
argument liar Comitéen emellertid ansett så vigtig! och af¬
görande. att den upprepat detsamma (lere gånger; men, vid
närmare granskning, fann Utskottet uppgiften vara ogrundad
och i anledning deraf expedierades ett bref till den ledamot
af Comitéen, som uppställt de statistiska upplysningarne i
ämnet och som utan tvifvel törfattat liela Betänkandet; och
denna ledamot nödgades medgifva misstaget och svarade, att
uppgiften grundade sig på ett förbiseende vid Betänkandets re-
daction. Jag tror också att det varit ett förbiseende och
icke en uppsåtligen falsk uppgift. Men på detta förbiseende
har man likväl grundat ett helt och hållet nytt förslag, som
medför millioners tillökning i kostnad, och Regeringen har
derigenom blifvit förd bakom ljuset. Detta var väl något,
som Utskottet icke borde lemna oanmärkt, då förhållandet
är att, i stället för 50 procents öfvervigt i odlad jord, Näs-
sjölinien endast har 12 procent, ett företräde, som blir al
än mindre betydelse om man tager i betraktande de många
odlinsstillfällen, som finnas vid Lagalinien och som hittills
lemnats obegagnade, endast till följd af bristande communi-
cationer. Jag kan ej fatta annat, än att ett sådant förbi¬
seende just i den punkten, som är den hufvudsakliga och
som skall afgöra emellan två alternativer, är ett my cket stort
fel, ja del största af alla, som kunna begås i en officiel
handling, och den byggnad måste naturligtvis ramla, som man
uppfört på en så bräcklig grund. Men det är icke blott i
detta afseende Comitéen misstagit sig. Ser man till, så fin¬
ner man att Utskottet baft samma skäl till anmärkningar i
åtskilliga andra punkter, och jag vill i största korthet på¬
peka några omständigheter, till bevis på denna min sats.
Beträffande producierna af jordbruket, hvilket utan tvifvel
bör i främsta rummet afses, så har Utskottet med stör¬
sta samvetsgrannhet sökt göra sig reda för förhållandet,
och ingen lärer kunna bestrida riktigheten af hvad Utskottet
yttrat derom, att flere af de spanmålsbärande trakter, som
blifvit räknade till Nässjölinien, sällan eller aldrig skulle
forsla sin säd på jernvägen ned åt Skåne, eller upp till Jön¬
köping, utan fortfarande komma att föra dem till östra ku¬
sten. Herr Kock har visserligen sagt att spanmälen ej säl¬
lan kostar mera i Skåne, än t. ex. i Carlshamn, men om
också detta inträffat någon enda gång, till följd af ser¬
skilda omständigheter, sa är det dock i allmänhet icke för¬
hållandet, och dessutom, om också frakten för en tunna span-
mål på jernväg antages till endast sex skillingar milen, skulle
684
Den 23 April.
den dock för 20 å 23 mil blifva så tung, att nämnde trak¬
ter hade större fördel af att föra sin säd 7 å 8 mil på
axel till kusten, än på jernväg till Malmö, äfven om span-
målspriserna der i allmänhet vore lika höga, som i Blekinge,
hvilket erfarenheten dock visat sällan vara fallet, då skil¬
naden vanligen är 4 Riksdaler. Med skogarne i östra de¬
len af Länet är alldeles samma förhållande; de ligga så
långt öster ut, att en bibana tili någon af de östra ham-
narne skulle vara af långt större nytta för dessa orters
skogsafsättning, än att södra stambanan drages öfver Näs¬
sjö. Att detta i allt fall skulle medföra fördelar för kring¬
liggande orter, vill jag visst icke förneka, men om dessa
fördelar jemnföras med Statens interesse, så visa de sig vara
allt för obetydliga, för att man derpå bör grunda föredra¬
gandet af Nässjölinien framför den vestra. Herr Kock har
undrat, hvarifrån Utskottet hemtat uppgiften att invid Laga-
linien finnas stora förråder af bränntorf, men derpå hade
han icke bort undra, ty det kan icke vara honom obekant
att utåt denna linie finnas ofantliga torfmossar, och följakt¬
ligen också rikt förråd på bränntorf. Man kan dessutom
hänvisa till åtskilliga tryckta arbeten i detta ämne. Mig
kan det ej annat än förundra att Jernvägs-Comitéen totalt
förbigått en sak, som så väsendtligt talar till Laga 1 i niens
förmån. Beträffande vattencommunichtionerne, har Herr Wahl¬
bom yttrat något, som skulle minska vigten af Utskottets
framställning om de stora tillfällen till båtleder, som vid
Lagalinien förefinnas. Då jag likväl ej rätt lättat hans me¬
ning, kan jag ej besvara anmärkningen, men ser man på char-
tan, så lärer ej kunna nekas att sjön Bolmen, den största
insjö i södra Sverige näst Wettern, erbjuder stora fördelar,
om en jernväg droges derförbi. Hvad angår jernverket), så
vill jag ej tillägga dem någon synnerlig vigt i förevarande
fråga, då jag måste medgifva att de ej äro större, än att ett
enda i norra Sverige uppväger alla vid Lagalinien belägna,
men då Comitéen äfven tagit jernverket) i beräkning, var
det väl Utskottets skyldighet att redogöra för förhållandet
emellan de olika linierim jemväl i detta afseende, synner¬
ligen som Comitéen, efter hvad Utskottet visat, misstagit sig
också i denna punkt. Dessutom vet man väl att lättade com-
municationer knappt för någon närings utveckling äro af
så stor vigt, som för jerntillverkningen. Huru\ida jernvägs-
linien kommer att dragas genom midten af landet eller
några mil mera åt öster eller vester, är väl i sig sjelft af
Deri 23 April.
685
föga betydelse, men jag tror dock att Utskottets' utredning
härutinnan ej förtjenar klander, och då det icke kunnat vi¬
sas att den är oriktig, så måtte den väl i alla fall få gälla
något. Hvad angår bibanor, så lärer ej kunna nekas att
största fördelen vore att få dem dragna tvärt genom landet
och så långa, som miijligt, så att, i fall vestra banan i öf¬
rigt befinnes lämplig, det skulle vara till större nytta t. ex.
för Wexiö och Eksjö, om bibanor drogos genom dessa stä¬
der, att få den utsträckt ända till Lagalinien, än att få södra
stambanan närmare sig, och följaktligen bibanorne kortare.
Jag har nu påpekat de förhållanden, hvilka Utskottet varit
nödsakadt att genomgå och granska, och jag måste bekänna
att jag ej kunnat finna de slutsatser, hvartill Utskottet kom¬
mit, i ringaste män vederlagda genom de af föregående ta¬
lare framställda anmärkningar, om icke möjligtvis ifråga om
banornes samband med öfriga communicationsvägar. Comi-
téen har ansett företrädet härutinnan vara på Nässjöliniens sida,
men kastar man en blick på chartan, så visar det sig att
många vägar stöta jemväl till Lagalinien, t. ex. vid Werna¬
mo och Ljungby, der stora marknader hållas och der rörei-
relsen redan är så liflig, att endast lättare communicationer
erfordrades, för att göra dessa platser till städer. Jag kom¬
mer nu till den vigtigaste delen af frågan, nemligen anlägg¬
ningskostnaden, dervid jag måste tillslå att Utskottet, ehuru
helt ofrivilligt, begått ett stort fel, då det underlåtit att till
Rikets Ständers granskning framlägga en plan för den aldra-
billigaste jernvägen genom Småland. Detta är en följd deraf
att Utskottet ej ansett sig ega tid och krafter att under¬
kasta hithörande förhållanden detailerad undersökning, utan
i allo måst följa Comitéens betänkande. Efter slutet af Co-
miléens betänkande, förekommer en tabell, Litt. A., med för¬
teckning å alla de profilritningar å undersökta jernvägslinier,
som finnas upprättade och i inbundna cahierer till Utskot¬
tet aflemnade. Uti denna bilaga finnes en rad, som angif¬
vet- ett alternativförslag öfver en linie å södra stambanan,
som kallas Götaström—Jönköping—Sjön Stråken genom Krå-
kebodalen. Jag tror att hvar och en, som icke är allt för
mycket på förhand intagen af Jernvägs-Comitéen och dess
tillgöranden, skall ej kunna undgå att frapperas deraf, att
denna linie icke allenast är den kortaste till Jönköping, utan
ock, enligt de summariskt i samma .råd i tabellen uppgifna
kostnader, den aldrabilligaste. Nu är emellertid förhållan¬
det, att, utom nyssnämnde rad å förteckningen, finnes om
686
Den 25 April.
denna linie icke ett enda ord nämndt i hela Comitéens Be¬
tänkande, och hvad, som ännu mer måste förvåna, är att
denna kortaste och billigaste linie alldeles icke finnes ut¬
prickad på Jernvägs-Comitéens stora charta, som blifvit ut-
gifven till fullständigare upplysning, just i och för sträcknin¬
garnas bedömande; ja att icke ens namnet Kråkebodalen kan
upptäckas på denna charta, som dock blifvit så mycket be¬
römd. Den naturliga följden af denna oförklarliga urakt¬
låtenhet var att Utskottet, som omöjligen kunde ana något så¬
dant förfarande af en till sakens utredning serskildt tillsatt
myndighet, icke kunde hålla sig till något annat, än de af
Utskottet uppställda alternativer, och det var först sedan Be¬
tänkandet blifvit färdigt och tryckt, sorn det upptäcktes att
den omförmälda linien Kråkebo fanns undersökt och var
den fördelaktigaste af alla. Jag skall nu anhålla att få
lemna några upplysningar i fråga om kostnaden för banans
anläggning utåt denna linie. Enligt mätning å profil ritnin¬
gen, utgör väglängden från Malmö till Jönköping 25 mil
25,670 alnar och kostar från Finjasjön uppåt 10,697,595
R:dr. Räknar man nu kostnaden för vägen från Finja till
Nässjö, så får man en skillnad af öfver 3,000,000 li:dr.
Men dertill kommer att Majoren Friherre de Geer, som verk¬
ställt undersökning af sträckningen emellan Axarma och
Sandseryd, beräknat kostnaden för jernvägsanläggning der till
525,585 R:dr pr mil. Angående denna undersökning fin¬
nes ej eller ett ord i Comitéens Betänkande, men efter
Comitéens beräkning skulle jernvägens anläggande på samma
sträckning kosta öfver 593,000 R:dr pr mil eller 70,000 R:dr
mer, än hvartill Friherre de Geer upptagit kostnaden. Jag vill
fråga, om ej sådant måste väcka förvåning. Om man nu
måste anse att kostnaden för den släta vägen utåt Lagaä-
dalen kunde nedsättas till det af Friherre de Geer beräknade
belopp, det vill säga 70,000 R:dr mindre på hvarje mil, än
hvad Comitéen upptagit, så blefve kostnaden för jernvägen
från Finja genom Kråkebodalen till Jönköping endast 9,875,395
R:dr, och sålunda 4 millioner mindre, än hvartill vägen från
Finja till Nässjö är beräknad. Men härtill kommer, att, om
man besinnar att deri redan färdiga vägen mellan Malmö
och Finja, sorn. ligger i ett slätt land, kostat 800,000 R:dr
pr mil och det är erkändt att sträckningen från Finja till
Nässjö är en af de me.st oländiga i Sverige, så är det nästan
omöjligt att fatta, hur Comitéen kunnat beräkna anläggnings¬
kostnaden till blott 640,000 R:dr på denna sträckning eller
Den 25 April.
687
160.000 R:dr mindre, än den redan färdiga vägen i en för¬
delaktigare terrain kostat, och 150,000 R:dr mindre, än hvar¬
till Comitéen upptagit kostnaden för jernvägsanläggningen
emellan Halsberg och Orebro, också en af de slätaste trak¬
ter i landet. Hur är det väl tänkbart att en jernväg kan
anläggas pä den mest olämpliga sträckning i hela Sverige
för 150,000 R:dr pr mil mindre, än vägen utåt en jemnfö-
relsevis lättare och mera jemn linia? Jag vill icke inlåta
mig i några betraktelser häröfver, utan endast af de an-
gifna förhållandena draga den slutsats, att man, för att göra
beräkningen något så när sannolik, måste öka den af Comi¬
téen upptagna summa för Finja—Nässjöbanans anläggning
med minst 160,000 R:dr pr mil eller tillsammans med
3.440.000 R:dr, hvarigenom nämnda bana, om den förut
nämnda skillnaden af fyra millioner tillägges, måste i det
hela blifva 7,832,436 R:dr dyrare, än om vägen droges å
den rakaste linien till Jönköping genom Kråkebodalen, och
kan utföras enligt Friherre de Geers kostnadsförslag. Jag
tviflar att någon skall kunna i väsendtlig mån gendrifva dessa
beräkningar. Och likväl är räntan på den nämnda skillna¬
den i anläggningscapitalet ej tagen med i räkningen. Att få
Finja—Nässjölinien färdig, dertill fordra sännu 10,000,000 R:dr,
och mer lära väl Rikets Ständer ej bevilja vid nästkom¬
mande Riksdag, så att det torde dröja 9 eller ännu sanno¬
likare 12 år, innan hela östra stambanan kommer till stånd.
Då nu Nässjölinien ej blir mer än till hälften färdig under
nästa statsregleringsperiod, kan man ej beräkna ränta å an-
läggningssumman för mindre tid, än 5 år, hvilket, efter 5
procent, drifver upp den omnämnda skilnaden i kostnad för
Finja—Nässjölinien till 40 millioner, som man således får ut¬
gifva mera, för att få åka en längre oeh svårare väg, med
större tidsutdrägt och ökade trafikomkostnader, än om Laga-
linien väljes. Ar det väl med någon samvetsgrannhet möj¬
ligt, att gå in på att tillskynda Staten en så enorm upi>-
ofiring, blott för den jemnförelsevis obetydliga fördelen för
vissa orter att få banan dragen något mera åt öster? Den
större inkomst, Nässjölinien borde gifva årligen för alt be¬
täcka räntan å det belopp, hvarmed anläggningen af denna
linia öfverstiger kostnaden för Lagalinien, är af Utskottet
beräknad till 9,000 R:dr pr mil, men det är icke nog der¬
med; till denna summa måste ytterligare läggas den årliga
förlusten af materialens nötning, på den väglängd, hvarmed
Nässjölinien till Jönköping öfverstiger Lagalinien öfver Ten-
681!
])en 23 April.
hult, och denna förlust kan icke uppskattas lill mindre, fin
11,000 R:dr pr mil årligen. Sålunda skulle Nässjölinien, för
att i förhållande till anläggningskostnaden kunna likställas
med Lagalinien, årligen inbringa 20,000 R:dr pr mil mera,
än denna sednare, och då nu dertill kommer att det finnes
en annan linie för jernvägens dragning genom Småland, vida
billigare, än älven linien åt Tenhult, och som skulle kosta
10 millioner mindre, än Nässjölinien, då förstår jag icke, luiru
man med lungt samvete skulle kunna besluta sig för denna
sistnämnda.
Den förste talaren på förmiddagen (Herr Kock från
Malmö stad) har yttrat sin förvåning öfver Utskottets mod
att, oaktadt den noggranna och mognare pröfning, hvarpå
Comitéen grundat sitt förordande af Nässjö-linien, tillstyrka
Rikets Ständer att antaga den vestra sträckningen. Hur
pass bevändt det är med Comitéens noggrannhet, har jag
redan visat, men ber att i detta afseende få tillägga ännu
något. Då Rikets Ständer vid förra Riksdagen anhöllo hos
Regeringen att noggrannare undersökningar för jernvägsan-
läggningarne i Riket måtte anställas, så var val ej Ständer¬
nas mening att endast nya sträckningar skulle undersökas,
utan också att de gamla skulle blifva föremål lör en när¬
mare och noggrannare granskning till utrönande af den för¬
delaktigaste terrainen och minsta kostnaden. Så har likväl
icke skett på åtskilliga ställen. Från Westbo Härad har i
en skrift, inlemnad i Utskottet, klagats, att man ej der brytt
sig om några undersökningar, och sådana hafva ej eller, sä
vidt det kan synas, blifvit verlestälda emellan Sandseryd och
Axamo. Beträffande undersökningarne från Götha-ström uppåt,
så är jag i tillfälle att genom några lappar, som skola före¬
ställa concept-ritningar och hvilka från Jernvägs-Styrelsen
kommit Utskottet tillhanda, här visa, med huru stor omvård¬
nad åtminstone några af de conceptritningar blifvit affattade,
hvilka skola vittna om sättet huru Jernvägs-Comitéen utfört
den af Regeringen, på Ständernas begäran, anbefallda under¬
sökningen. Jag bestrider ingalunda att afseende bort fästas
vid Regeringens förslag, om Regeringen varit i tillfälle att
åt Jernvägs-Comitéens Betänkande egna någon sorgfälligare
granskning, men man måste förvånas, då man vet att detta
Betänkande, som gäller många millioners utgift för nationen,
icke varit hos Regeringen mer än 11 dagar. Man måste,
säger jag, förvånas öfver den skarpsinnighet hos Konungens
Rådgifvare att inom så få dagar kunna uppfatta och sam-
Den 25 April.
vetsgrannt bedöma frågor, hvilka kostat Stats-Utskottet sä
lång tid; rn skarpsinnighet, som endast ofvertraffades af Ko¬
nungens Rådgifvares \id förra Riksdagen, då det'såkallade
systemet med banan söder om Mälaren och allt hvad dertill
hörde pröfvades och antogs i en och samma Conseil utan
minsta invändning af någon till protocollet.
När Comitéens ledamöter emotlogo del dem anförtrodda
uppdrag, (ingo de också en Scen terare, och naturligt var
då att de borde föra protocoll öfver sina förhandlingar. Nå
val, de hafva verkligen gjort det. och jag håller nu i min
hand alla dem bland dessa protocoiler, sorn varit (örda vid
Comitéens sammanträden, för öfverläggningar och besluts
fattande. Högtärade Ståndet ser häraf, att dessa protocoiler,
sammanräknade, utgöra 4 eller 5 sidor och i öfrigt äroallt,
utom upplysande. Det är sannt att protocoiler också blifvit
förda vid sammanträden i Länen; men äfven dessa äro ganska
summariska, ty de innehålla endast, hvilka som varit närvaran¬
de och i hvilken syftning hvar och en talat. De likna mera
enskilda anteckningar, elier en privatcorrespondence om hvad,
som tilldragit sig, än protocoiler, och äro knappt i sådant
skick, hvad uppfattningen beträffar, att de gerna kunna pre¬
senteras offentligen, såsom verkliga protocoiler. Hvar och
en kan öfvertyga sig härom i Civil-Departementet, der dessa
så kallade protocoiler förvaras. Bland annat finnes ett pro-
tocoli, fördt inför Jönköpings Hushålls-Sällskap. der älven
vår Högtärade Talman uppträdt, men hela hans anförande
har man sammanfattat på 4 eller 5 rader; det är dock ej
troligt att det varit så kort och hade säkert förtjent att nå¬
got omständligare återgilvas. Jag anför dessa omständighe¬
ter, för att gifva en idée om huru Jernvägs-Comitéen be¬
handlat en fråga, som gäller så många millioner R:dr. Med
kännedom om detta åsidosättande af vanliga former, då
Comitéen icke eller aktat nödigt att i Betänkandet upptaga
något sammandrag af hvad vid mölena blifvit yttradt, och då
detta således aldrig kommit till Regeringens kännedom, eme¬
dan af Stats-Råds Protocollet ej synes att dessa handlingar
blifvit lästa i Stats-Rådet, hvilket också aldrig lär hafva skett,
samt i betraktande af den knappa tid. Regeringen haft för
granskning af Jernvägs-Comitéens Betänkande, har Utskottet
väl icke behöft så synnerligen stort mod, för att, efter en
närmare och omsorgsfull undersökning af alla på frågans
afgörande inverkande omständigheter, våga frångå den af
borg.-Stånd. Vrot. vid Riksd. 1859—1860. III. 44
690
Oen 25 April.
Comitéen förordade planen. Det tyckes snarare erfordras
ett visst mod å andra sidan att, i trots af de lacta, sorn här
framstå, likväl kunna vidhålla sina påståenden med den käck¬
het, som några talare visat mot Utskottet.
Jag återkommer nu till en fråga, som närmast rörer
oss på första hanken. Åtskillige af Ståndets ledamöter från
andra delar af landet hafva uttryckt sin förundran om huf¬
vudstadens representanter skulle kunna så åsidosätta Stock¬
holms interesse, att de förordade Laga-linien, och vi känna
alltför väl att i allmänna tidningarna dylika bearbetningar
föregått, för att discreditera Stockholms representanter. Men
jag tror att dessa bäst bevaka hufvudstadens interesse genom
att förorda Laga-linien, emedan min fulla öfvertygelse är
att Stockholmsinteresset så länge blifvit åsidosatt, att det
ovillkorligen med det snaraste måste göra sig gällande. Om
Ständerna hafva håg att upptaga ytterligare utländska lån
för stambanor, så hoppas jag, såsom en rättvisa, att det sä¬
kerligen skall lyckas Stockholm vid nästa Riksdag att, i för¬
ening med de norra orterna och Östergöthland, få någon
jernväg härifrån på norra sidan samt ifrån Cathrineholm till
Norrköping färdig förr, än jernvägen till Småland hinner full¬
bordas, Härtill skulle icke erfordras mera, än de 10 mil¬
lioner R:dr, som, efter hvad jag visat, Nässjö-linien korinne
att kosta mera, än Laga-linien, och från Norrköping kunde
banan likaväl i en framtid förbindas med södra stambanan,
om denna nu föres directe till Jönköping, som om den går
i krok till Nässjö. Jag är entusiast för jernvägar, oell jag
kan ej neka till att jag varmt interesserat mig för före¬
varande fråga. Man har också icke sparat på insinuationer,
att jag handlat af egennyttiga beräkningar. Det är väl icke
lämpligt att här vidröra så beskaffade beskyllningar, men jag
kan dock förklara att jag icke har den aflägsnaste skymt af
medelbar eller omedelbar enskild fördel af den ena eller
andra liniens företräde, utan endast haft fosterlandets inte¬
resse i sigte, då jag förordat banans dragande utåt den ge¬
naste och beqvämaste linien, och jag tror icke att öfverty-
gande skäl blifvit anförda inot riktigheten af min mening.
Då jag, emellertid, först sedan Utskottets Betänkande inkom¬
mit till Ständerna, erhållit kännedom om den fördelaktigaste
jernvägslinien och då jag icke hyser anspråk på att blifva
trodd blott på mina uppgifter, anhåller jag om återremiss
för närmare undersökning, huruvida ej den uppgifna directa
Den 2S April.
fint
sl räck ningen från Götha-slröm till Jonköping vore ati före¬
draga både framför Nässjö- och Tenhults-linien.
Herr Bager: Genomgår man motiveringen af Utskottets
förslag, rörande södra banans sträckning, utan att närmare
pröfva de anförda skälens halt, skulle man verkligen lätt nog
kunna intagas af den föreställning, att Jernvägs-Comitéen. i
och för den ostliga riktningens till väga bringa nde, icke gjort
sig samvete af alt, medelst en falsk och förvillande belysning
af de på omdömet inverkande förhållanden-, föra både Re¬
gering och Rikets Ständer bakom ljuset. Vid en uppmärk¬
sam granskning finnér man dock utan synnerlig svårighet,
att deductionen, ehuru onekligen, i Utskottets syfte, utförd
med mycken skicklighet, likväl tiar det felet alt vara i hög
grad ensidig, lör att icke säga sofistisk. Min afsigt hade
varit att göra denna Utskottets utredning af frågan till före¬
mål för ett detaileradt bedömande, men då jag, deruti före¬
kommen af Irenne föregående talare, icke onödigtvis vill
taga Ståndets lid och uppmärksamhet dermed i anspråk,
inskränker jag mig nu till uttalandet af mina åsigter rörande
de egentliga hufvudpunkterna i den pågående striden, och
får sålunda, hvad först vidkommer den, genom Laga-linien
uppkommande inbesparing i anläggningskostnaden, som ut¬
gör ett af cardinalskälen för Nässjö-linieris förkortande, för¬
klara, alt jag, för min del, deruti icke kan finna någon, i
ringaste mån giltig, anledning att gifva företrädet åt den,
för landet minst gagneliga, och följaktligen äfven banans
ändamål minst motsvarande, riktningen. Att det sätt, hvar¬
på Laga-liniens försvarare beräkna denna besparing, icke är
det rätta, tyckes vara temligen påtagligt. Har man gjort
sig till uppgift, att utmåla Laga-linien på ett sä inbjudande
sätt, som möjligt, och att, i motsats dertill, ställa Nässjö-
linien uti en så ofördelaktig dager, som möjligt, är det vis¬
serligen helt naturligt att man icke medgifver riktigheten
af att från skillnaden mellan de båda liniernas anläggnings¬
kostnad afdraga det belopp, som åtgår för byggandet af
linien mellan Nässjö och Tenhult. Då likväl denna linie,
såsom ingående i planen för den framtida förbindelsen mel¬
lan de östra, vestra och södra provincerna, otvifvelaktig!
förr eller sednare, äfven om den södra banan drages genom
Laga-dalen lill Tenhult, måste komma till utförande, och
densamma derjemte sträcker sig inåt en bördig och folkrik
trakt, derifrån för linien mellan Tenhult och Jönköping är
alt motse en betydlig tra fik tillökning, som, derest Laga-linien
De 11 23 April.
godkännes, i det närmaste går helt och hållet förlorad, så
tyckes dock i allo antagliga skäl vara förhanden att be-
Irakta denna bandel såsom en serskild jernvägssträckning,
och ali således äfven undantaga kostnaden för sammas an¬
läggande från jemnförelsen mellan de båda ifrågavarande
alternaliverna, hvarigenom hela skillnaden reduceras lill om¬
kring 1,600.000 R;dr Hunt. För att betacka räntan å denna
summa erfordras 12 å 13 R:drs större daglig inkomst per
mil af Nässjö-linien, än af Laga-linien; och att icke blott
detta, utan sannolikt ett vida större plus i inkomst, vinnes
genom banans sträckning mot Nässjö, bör icke kunna anses
såsom endast ett lösligt antagande, om man behagar taga i
öfvervägande, dels att, enligt tabellen på Comitéens statisti¬
ska charta, folkmängden inom 3:ne mils afstånd öster om
Nässjö-linien, från Finjasjön räknadt, med icke mindre än
30 procent öfverstiger folkmängden inom lika afstånd vester
om Laga-linien, hvaremot skillnaden mellan folkmängden
inom de båda liniernas motsatta områden icke utgör mer,
än circa 3 procent till fördel för Laga-linien; dels äfven att
uti de Småländska Länen inom nyssnämnda distance vester
om sistnämnde linie endast finnas 28,000 tunnland odlad
jord. sorn icke afkasta mera spannmål, än som i samma
trakter consumeras, men deremot inom Nässjö-liniens östra
dislrict finnes minst 63,000 tunnland odlad jord, hvars pro-
duction beräknas öfverskjuta dervarande consumtion med
omkring 30,000 tunnor spannmål årligen; hvartill kommer,
att jordmånen öster om Nässjö-linien är af betydligt bättre
beskaffenhet och erbjuder vida större tillfällen till odlings-
furetag, liksom tillgången på boskap, ladugårdsproducter och
labriksalster jemväl är mycket större inom östra districtet,
än inom det vestra. Hvad åter skogsrörelse!! och jerntill-
verkningen anbelangar, kan skillnaden, äfven om den, enligt
Utskottets påslående, är större till Laga-liniens förmån, än
Comitéen antagit, likväl icke tillerkännas någon egentlig be¬
tydelse vid sidan af nyssanförde befolknings- och productions-
förhållanden, hvilka obestridligen i hög grad tala till fördel
för Nässjö-linien. Men äfven om dessa förhållanden icke
voro så betydligt öfvervägande för sistnämnde linie, som de
äro, utan i stället fullkomligt lika för båda linierim, så skulle,
enligt min åsigt, icke desto mindre Nässjö-linien ega ett af¬
gjordt företräde, på grund deraf, att denna linie, såvidt möj¬
ligt är, genomskär midten af landet, hvilket förhållande,
jemte det att derigenom i alla hänseenden rättvisans och bil-
Den 23 April.
fighetcns fordringar säkrast uppfyllas, innebär den \igtiga
egenskap alt underlätta bibanors anläggande lika mycket ät
östra kusten, der dessa mest äro af behofvet påkallade och
troligen snarast bringas till verkställighet, som åt vestra ku¬
sten; och alt vid en stambanas anläggning hufvudsakligt af¬
seende mäste fästas pä det tillfälle, som derigenom herodes
för bibanors byggande, äfvensom att en förkortning af dessa,
de må bekostas al Staten eller af enskilda, medför en be¬
sparing för landet, torde nog ingen kunna eller vilja bestrida.
De ökade fördelar, som genom Nässjö-liniens antagande upp¬
stå i strategiskt hänseende, har Utskottet icke alls funnit
sig föranlåtet vidröra, oaktadt det för Rikets försvar mäste
vara af stor betydelse, att banan dels genomlöper de trak¬
ter, der landets största försvarsstyrka finnes förlagd, dels af¬
ven underlättar förbindelsen med örlogsflottans hufvudstation.
l)å sålunda, enligt min uppfattning, Nässjö-linien mäste för
såväl landets jordbruk, induslrie och handel, som äfven dess
försvar, bli af ojemnförligt större gagn, än Laga-linien, och
det vid ordnandet af de dyrbara jernvägscominunicationerna
är af största vigt, alt icke blott afse stundens behof, utan
äfven hafva blicken fästad på framtidens kraf, får jag, i af¬
seende på södra banans blifvande riktning, yrka alslag på
Utskottets hemställan och bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.
Beträffande åter den af Utskottet föreslagna anslagssumma
i och för ifrågavarande banas fullföljande, vågar jag hoppas
att det af några talare framställda yrkande om sammas
förminskande icke skall komma att rima någon framgång.
Om man tager i öfvervägande, att det södra Sverige, ehuru
utgörande den folkrikaste del af landet och ehuru varande i
saknad af alla sådane inomlandsförbindelser, hvarmed det mel¬
lersta Sverige genom sina stora insjöar och canalanläggningar är
gynnadt, till den jernväg, som fallit på dess lott. vid 1853—
84 årens Riksdag, endast erhöll ett anslag af i'/2 million,
då deremot till den vestra banan lemnades 6 millioner lUdr,
äfvensom att södra banan vid sistförllutne Riksdag tilldela¬
des endast 4,368,000 R:dr på samma gång sorn till vestra
banans fullföljande genom Westergöthland anslogos 7,610,000
R:dr och frän Stockholm 8,679,000 R:dr, eller tillsammans
13,289,000 R:dr, så tyckes det verkligen vara mer än till¬
räckligt i ögonen fallande, att det södra Sveriges interesse
ganska betydligt lått träda i bakgrunden för det mellersta
Sveriges. Oaktadt det emellertid visserligen äfven nu icke
är att tänka pä, det någon behörig proportion skall kunna
Ö94
Den 25 April.
görn sig gällande, så är (le! dock en sak af största angelä¬
genhet, att den jernväg, sorn lyckligtvis tillgodokomrnit det
sodra Sverige, och hvilken förr eller sednare kominer att
visa sig vara fuHt upp lika vigtig och gagnelig för landet,
sorn någon annan, nu icke må bli i saknad af erforderliga
medel för en så rask fortsättning och snar fullbordan, som
möjligt. Då man yrkar nedsättning uti den, först af Jern-
vägs-Comiiéen, derefter af Kongl. Majit och slutligen äfven
af Stats-Utskottet nu tillstyrkta anslagsumma, tyckes man
icke veta att till hela sin vidd uppskatta den stora bety¬
delse, denna hana eger. Man hör dock icke förbise, att
det är södra banan, till hvilken hela det Europeiska jern-
vägsnätet anknyter sig, och som således kommer att leda
strömmen af den utländska persontrafiken in uti landet. Ej
allenast under vintermånaderna, då ångbåtscommunicationerna
i Östersjön äro albrutna och jemväl Götheborgs hamn för
kortare eller längre tid är otillgänglig för fartyg, samt då
det med våra nuvarande vägar och befordringsanstalter ofta
är förenadt med många svårigheter och olägenheter att fär¬
das till lands, utan äfven under höst- och vårtiderna, då
man i allmänhet helst undviker att på öppen sjö utsätta sig
för storm och oväder, skall tvifvelsutan större delen af alla
de resande, som dels vilja besöka Sverige och Norrige, dels
derifrån begifva sig till utlandet, komma alt begagna sig af
den södra banan, hvilken för (ifrigt äfven under sommaren,
då de resandes antal alltid är störst, bör komma att förete
en serdeles lillig rörelse. Då det sålunda tyckes vara på¬
tagligt att passageraretrafiken från utlandet förnämligast
måste komma att taga sin väg genom Skåne och följaktli¬
gen påtryckningen för södra banans vidare utsträckning må¬
ste blifva serdeles stark, torde det äfven vara lätt insedt,
huru maktpåliggande det är att med all kraft påskynda ar¬
betet å banan söderifrån, för att dymedelst, så fort sorn möj¬
ligt, ställa det mellersta Sverige i närmare och beqvämare
förbindelse med Continenten. Den tidsutdrägt, som ernåen¬
det af detta vigtiga mål finge vidkännas, derest den anslags¬
summa, Utskottet tillstyrkt, skulle blifva nedsatt med 2 mil¬
lioner, utgör derföre en omständighet, som icke bör betrak¬
tas med liknöjdhet. Långt ifrån att vilja bestrida det stats-
economiskt klok och ändamålsenliga uti, att redan under
innevarande stalsregleringsperiod fullborda banan emellan
Jönköping och Fahlköping, beklagar jag tvärtom, att Rege¬
ringen icke funnit sig föranlåten att, i enlighet med Jern-
Deri 1*.-; April.
693
vägs-Comitéens förslag, begära den dertill erforderliga sum¬
man, och önskar derföre äfven uppriktigt att samina måtte
af Rikets Ständer blifva beviljad; men dä det, sä vidt jag
förmår bedöma förhållandet, ovillkorligen måste vrra af
ännu större vigt, att fortsättningen af södra banan i dess
riktning norrut verkställes med afl den skyndsamhet och
drift, som kan åstadkommas, kan jag, lör min del, icke
annat, än på det bestämdaste motsätta mig hvarje förminsk¬
ning af den dertill af Kongl. Majit äskade summan. S>ä
Jönköping, liksom trakten deromkring, genom sin beröring
med sjön Wettern, större delen af året är i tillfälle begagna
sig af det med denna sjö sammanhängande vattencommuni-
cationssystem, tyckes äfven denna orts interesse företrädes¬
vis befrämjas genom en skyndsam verkställighet af samman¬
bindningen med de söderut belägna ort er ne. Hvad, som dock
ännu mera talar derför, är den omständighet, alt bela det
öfriga, på eommunicationsanstalter så vanlottade, Småland
icke kommer att hemta någon sannskyldig fördel af jernvä¬
gen förr, än denna binner genomlöpa dess område. Derest
anslagssumman nu blefve reducerad till 4 millioner, såsom
några talare yrkat, skulle hanan emellertid icke komma att
framdragas inom Småländska gränsen mer än ett par mil.
Så lort den deremot sträckes in till hjerta* af provincen,
kommer den der att framkalla nytt lif i handel, Industrie och
åkerbruk, hvilka näringsgrenars uppblomstring nu hammas
af bristen på erforderliga communicationsmedel. Att man
vid jernvägsbyggnadernas fullföljande bör afse, att så snart
som möjligt kunna sammanbinda sådane punkter, derifrån
den lifligaste trafiken för jernvägen kan påräknas, är en i
Jernvägs-Styrelsens förslager och Kongl. Maj:ts Propositioner
ofta framställd grundsats. Denna, obestridligen fullkom¬
ligt riktiga, princip åberopas äfven uti Herr Mertus reserva¬
tion till fördel lör Fahlköpingsbauans färdigbyggande, men
bör dock otvifvelaktig! med vida större skäl komma den
från Skåne utgående banan tillgodo. Så fort denna jernväg hin¬
ner sammanknytas med den vestra, inträder nemligen det
af mig förut påpekade förhållande, att flertalet af alla de
resande, sorn antingen skola söderifrån norrut, eller ock
tvärtom, kommer att befara samma bana, hvilken derföre,
efter att hafva nått sin fullbordan, sannolikt kommer att, i
jemnförelse med den vestra banan, lemna det mest tillfreds¬
ställande resultat. Om äfven möjligen under vintermåna¬
derna, då insjöar och canaler äro isbelagde, rörelsen på deri
69G
Den 25 April.
vestra banan kan komina att bli lika stark, sorn på den
södra, så torde detta dock svårligen kunna bli fallet under
sommartiden, då ångbåtarnes täflan med locomotiverna har
föga att betyda för den södra, men deremot ganska mycket
för den vestra. Att föreningen med den södra banan för
öfrigt kommer att tillskynda den vestra en högst betydlig
tillökning i rörelse, och således äfven i inkomst, är dessutom
lätt att förutse. Hvilken ansenlig trafik, som eger rum på
den färdigbyggda delen af södra banan, och huru betydligt
denna trafik alltjernnt tillvexer, är temligen allmänt bekant.
Af de, Utskotts-Betänkandet vidfogade, sammandrag, angående
trafiken å stambanorna, synes, att under loppet af Octofyer,
November och December sistlidet år befordrades å södra
banan icke mindre än 64,337 passagerare och 242,402 cent¬
ner gods, hvaremot å den vestra endast 41,1520 passagerare
och 163,161 centner gods; således ett plus af 22,5!7 passa¬
gerare och 79,24! centner gods till fördel för den södra ba¬
nan, oaktadt denna endast är 64/100 mil lång och deremot
den vestra har 1713/100 mils längd. Inkomsterna utgjorde un¬
der samma 3 månader 69,166 R:dr Runt å den södra ba¬
nan och 113,649 R:dr för den vestra, och voro således, i
förhållande till skillnaden emellan de båda banornas längd,
inemot 83,000 R:dr mindre å den sistnämnda banan, än de
borde varit, för att kunna sättas i jemnbredd med den in¬
komst, södra banan gifvit. Under loppet af hela sistförflutna
året öfversteg trafiken på södra banan den å vestra banan
med icke mindre, än 98,556 passagerare och !08,295 cent¬
ner gods, och detta, jag erinrar ännu en gång derom, oak¬
tadt södra banan är öfver 1! mil kortare, än den vestra.
Denna trafik, som öfverstiger aila derom bysta förväntningar
och hvilken visat sig tilltaga i liflighet, i samma mån, som
jernvägen utsträckes, skall säkerligen, när banan en gång
uppnått Jönköping, framkalla förvåning öfver att denna jern¬
vägs stora vigt och betydelse någonsin kunnat bli föremål
för tvifvelsmål. Då nu Borgare-Ståndet beviljat till vestra
stambanans fullbordan inemot 16 millioner R:dr, oaktadt sam¬
ma bana redan förut kommit i åtnjutande af omkring 19
millioner, samt till en alldeles ny bana, hvars egenskap af
stambana är, minst sagdt, temligen tvåtydig, inemot 4,800,000
R:dr, förmodar jag, på grund af hvad jag nu tagit mig fri¬
heten anföra, att det af Utskottet i och för södra banans
fortsättande från Finjasjön tillstyrkta anslag af 6 millioner
R:dr icke skall kunna anses för högt tilltaget, och att Ståndet
Den 25 April.
697
följaktligen icke eller skall dertill vägra sitt bifall. Hvad
åter Fahlköpings-banan vidkommer, så och då de derå re¬
dan verkställda och blifvande arbetena icke kunna med¬
föra något synnerligt gagn förr, än densamma hunnit full¬
bordas, anser jag mig jemväl böra tillstyrka, att till denna
banas färdigbyggande måtte beviljas hela det af Jernvägs-
Comitéen föreslagna belopp 3,558,520 R:dr R:mt, hvarpå jag
således tillåter mig anhålla orri proposition, öfvertygad, sorn
jag är, att den tillökning af inemot 2 millioner R:dr, som
sålunda skulle uppkomma i den summa, Rikets Ständer förut
beslutat upplåna i och för jernvägsbyggnaderna, utan svå¬
righet bör kunna åstadkommas.
Herr Odmansson: De anmärkningar, som blifvit fram¬
ställda mot Kongl. Maj:ts Proposition i förevarande fråga,
hafva icke synts mig öfvertyg ande och jag kommer derföre,
för min del, att bifalla det af Regeringen framlagda försla¬
get. Hvad beträffar anslagssumman, så förenar jag mig med
Herr Bager i yrkandet att 6 millioner R:dr måtte beviljas
för fortsättande af södra stambanan från Finjasjön genom
Skåne och Småland till sjön Salen. Jag vill likväl icke för¬
neka att fullbordandet af jernvägen emellan Jönköping och
Falköping både är af behofvet påkalladt och skulle vara
till stor nytta genom den förbindelse, hvari Jönköping deri¬
genom kommer såväl med Götheborg, som med Hufvudsta-
den, och jag tror att Staten eger tillräckliga medel lör full¬
bordandet af nämnde bansträckning, utan att för detta ända¬
mål något behöfver afprutas på det lör södra banans fort¬
sättning från Finjasjön föreslagna belopp.
Herr Renström: Jag erkänner villigt, att lllskotlet med
ett berömvärdt nit sökt utreda denna vigtiga fråga och att
Utskottet äfven anfört många talande skäl för att banan
drages utefter Lagaådalen till Göthaström och Tenhult, men
jag kan, oaktadt detta, dock icke, för min del, godkänna
Utskottets förslag i detta hänseende. Det hufvudsakliga skä¬
let, som föranledt Utskottet att förorda Lagalinien, tyckes
hafva varit, att denna bana kommer att kosta något öfver
3 millioner Riksdaler mindre, än Nässjölinien. Jag medgif-
ver visserligen, att denna skillnad i anläggningskostnaden
för dessa banor är af den betydenhet, att derå bör fästas
ett stort afseende, men om nu verkligen så förhåller sig,
som jag tror, att Jernvägs-Comitéen i sitt Betänkande har
visat, att Nässjölinien, oaktadt densamma kommer att kosta
något öfver 5 millioner Riksdaler mera, än Lagalinien, än¬
698
Den 25 April.
dock, i proportion, kommer att lemna en vida hällre afkast¬
ning, än denna sednare bana, så synes mig likväl det nämnda
skälet, eller den större anläggningskostnaden för Nässjölinien,
böra förfalla, då fråga är om att bestämma banans rikt¬
ning, Jag vill ej bestrida, att ju icke Utskottets beräknin¬
gar öfver de supponerade inkomsterne på dessa banor möj¬
ligen må kunna vara riktiga, och att Lagalinion derföre borde
ega företräde framför Nässjölinien, men jag kan dock icke
undgå att på samma gång anmärka, att jag anser mig hafva
mera skäl att sätta förtroende till de uppgifter, Jernvägs-
Comitéen leinnat i detta hänseende, än till Utskottets upp¬
gifter. Man måste väl få antaga, att Comitéen, hvars leda¬
möter varit i tillfälle att på ort och ställe taga närmare
kännedom om alla förhållanden, skall kunna bättre, än Ut¬
skottet, bedöma, hvilkendera af banorna kan blifva lör lan¬
det i allmänhet den mest gagneliga och för Staten den mest
vinstgifvande, och jag hemställer således till det högtärad»
Ståndet, om det må kunna vara väl betänkt att frångå det
förslag, Comitéeu afgifvit rörande denna vigtiga sak. Att
det varit för att gynna vissa personer eller interessen, som
Comitéen förordat Nässjölinien, torde man väl icke skäligen
kunna påstå. Jag kan ej förneka, att ju icke Lagalinien har
ganska mycket för sig, dels deruti, att denna bana går i den
rakaste sträckningen från Skåne till Jönköping, och dels
deruti, att den kostar något öfver 3 millioner Riksdaler min¬
dre, än Nässjölinien, men, efter de upplysningar, jag erhållit
af så väl Jernvägs-Coinitéens betänkande, som de åtskillige
brochurer, som utkommit rörande dessa banor, kan jag dock
icke finna annat, än att de fördelar, som Nässjölinien kom¬
mer att medföra för landet i allmänhet, äro vida öfvervä¬
gande. Det synes mig dessutom äfven vara af mera vigt
för Staten att, vid anläggningen af stambanorna, tillse, att
dessa banor blifva anlagda i en sådan riktning, att de lör
landet i allmänhet medföra största gagnet, än om de kosta
en och annan million Riksdaler mer eller mindre.
Jag får, på grund häraf, förklara, att jag kommer att
rösta för Nässjölinien. Vidkommande nu de af Utskottet
föreslagna anslagen för fortsättning af arbetena på denna
bana, så har jag ingenting annat att deremot anmärka, än
att jag skulle hafva önskat att anslaget för arbetena på den
nordliga delen af banan, från Falköping till Jönköping, hade
varit 2 millioner Riksdaler större, så att denna bandel hade
kunnat fullbordas under instundande statsreglejingsperiod.
Den 2ä April.
699
Jag kan icke finna det vara riktigt att Utskottet, vid för¬
delningen af anslaget till denna hana, icke afsett att ett så
vigtigt ändamål skulle vinnas. Jag har redan vid ett före¬
gående tillfälle under denna Riksdag, vid remissen af Herr
vice Talmannens motion om Jåns upptagande för jernvägsbygg-
naderna, yttrat den mening, att Ständerna skulle handla myc¬
ket oklokt, om de nu icke beviljade en tillräckligt stor summa
för att göra denna handel färdig under nästa statsreglerings-
period, och jag vidhåller ännu denna åsigt. Min fullkom¬
liga öfvertygelse är, alf, då denna bandel blifver färdig. Sta¬
ten deraf kommer att få en ganska god inkomst, emedan
jag vet, att, trafiken emellan Jönköping, äfvensom en stor
del af Småland och (lötheborg, är högst betydlig, och då nu
äfven Staten redan på denna bandel nedlagt en icke obe¬
tydlig summa, samt vidare, etter Utskottets förslag, skulle
komma att derpå nedlägga omkring 1,440,000 Riksdaler, hvika
summor naturligtvis icke komma att lemna någon afkast¬
ning på ytterligare .3 år, om banan icke blifver färdig un¬
der instundande statsregleringsperiod, så är det för mig verk¬
ligen obegripligt att Utskottet icke funnit skäligt tillstyrka
ett så stort anslag för denna del af banan, att densamma
kan göras färdig under nästa statsregleringsperiod. Utskot¬
tet bar anmärkt. alt,»om nödiga medel för fullbordandet af
denna bandel skulle anslås, större belopp då icke skulle åter¬
stå af den summa, Ständerna beslutat skola upplånas för
jern vägs Inga naderna, än omkring 4,082,000 Riksdaler för den
sydliga delen af banan, och att, som Utskottet anser denna
banas framdragande från Skåne emot det inre af Småland
vara af den stora vigt, att medel dertill böra beviljas till
enahanda belopp, som Kongl. Majit föreslagit för denna del
af banan, eller 6 millioner Riksdaler. Utskottet icke ansett
sig kunna förorda större anslag för banan emellan Falköping
och Jönköping, än Utskottet nu gjort. Jag kan, lör min del,
icke gilla det skäl, Utskottet sålunda anfort derför, att Ut¬
skottet icke tillstyrkt ett tillräckligt slort anslag för alt full¬
borda banan emellan Falköping och Jönköping, utan tror,
att det hade yarit rättare att minska anslaget till den syd¬
liga delen af banan med de 2 millioner Riksdaler, som ännu
erfordras för att fullborda banan emellan Falköping och
Jönköping. Så vidt jag kan fatta, kan icke någon särdeles
stor vigt ligga deruppå, om banan ifrån Skåne blifver fram¬
dragen 2 eller .3 mil längre eller icke, men om nu äfven
förhållandet skulle vara annorlunda uch skäl således icke
700
Den 25 April.
vara att minska anslaget lör den sydliua delen al hanan,
lör att dermed fullborda banan emellan Falköping och Jön¬
köping, så synes mig väl. i alla fall, att Ständerna borde
kunna utfinna nödiga medel för att fullborda denna sednare
bana. Skulle någon annan resource dertill, som vore lämp¬
ligare, icke kunna utfinnas, så skulle jag vilja föreslå, att
de 2 millioner Riksdaler, som lära återstå af bankovinsten
vid slutet al innevarande år, dertill användas, och jag hem¬
ställer derföre till det höglärade Ståndet, 0111 icke Ståndet,
för den händelse, att Ståndet skulle anse, att banan emellan
Falköping och Jönköping bör fullbordas, utan alt anslaget
för den sydliga delen af banan från Finjasjön upp åt Små¬
land derigenom förminskas, skulle finna skäligt föreslå Med-
Stånden att fatta det beslut, att banan emellan Falköping
och Jönköping bör fullbordas, genom att dertill i nödfall
använda återstoden af bankovinsten. Jag får nu emellertid,
på grund al hvad jag anfört, yrka, att det anslag, Utskottet
föreslagit för arbetena på den sydliga delen af banan, från
Finjasjön upp åt Småland, måtte förminskas med 2 millioner
Riksdaler, och att deremot anslaget till den nordliga delen
af banan emelian Falköping och Jönköping tillökas med samma
belopp.
Herr Waern: Ehuru flere talare, och deribland Herr
Hierta, ganska omständligt besvarat de mot förevarande punk¬
ter i Utskottets Retänkande gjorda inkast, ser jag mig dock
nödsakad att än ytterligare genomgå dem, dervid jag dock
vill vara mycket kort i fråga om de anmärkningar, dem
föregående talare mera fullständigt bemött.
Hvad då först beträffar Herr Kocks anmärkning att
Ständerna vid sista Riksdagen eller den nästförutgående inga¬
lunda beslutat, i hvilken riktning genom Småland södra stam¬
banan skulle dragas, så är detta sanni, men Utskottet har
heller icke påstått något dylikt, utan endast sagt att det
vore ett frångående från en förändring i den riktning, som
förut varit afsedd. Då det nemligen i Betänkandet heter:
»Vid 1855—54 årens Riksdag bestämdes att denna stam¬
bana (den södra), för hvilken anslag då för första gången
beviljades, skulle från Malmö i riktning åt Wetterns södra
ända och Jönköping, framgå till den på nordliga sidan af
sistnämnde stad belägna punkt, hvilken Kongl. Maj:t funne
lämpligt bestämma», så har Utskottet dermed icke påstått
att föregående Ständer bestämt, hvilken sträckning i Små¬
land södra stambanan skulle följa, utan endast att de be¬
Den 28 April.
701
slutat,* rict nämnde hana skulle dragas lill södra ändan af
Weltern, och sålunda icke i direct riktning mot Stockholm.
II i k tighot en af denna uppgift lärer icke kunna bestridas och
följaktligen icke heller den slutsats, Utskottet derpå grun¬
dal, eller att antagandet af Nässjölinien skulle vara ett af-
vikande från den förut afsedda riktningen för södra stam-
ha nan.
Beträdande anmärkningen att Rikets sednast församlade
Ständer ej skola afslagit Kongl. Majds förslag till ett jern-
vägssystem för hela Riket, såsom Utskottet yttrat, så är detta
i så måtto riktig'!, som ordet »afslagit» icke blifvit af Ri¬
kets Ständer begagnadt, men de hafva dock förklarat att de
ej ville antaga det af Kongl. Majd framlagda systemet, hvil¬
ket väl kan komma på ett ut.
Stats-Utskottet har lidit mycken smälek, derföre att Da¬
larne och Gefleborgs Län blifvit upptagne bland de delar af
landet, som genom Nässjöliniens antagande skulle få en för¬
längd väg lill Skåne, Småland och utlandet, och man har
menat att detta skulle vara utan all betydelse. Ingen kan
bättre besvara detta inkast, än Herr Bager redan gjort det,
genom de af honom anförda motiverna för att förorda den
från Malmö utgående banans sträckning uppåt landet; och
jag kan icke heller förslå, hvarför icke folk i Dalarne och
Gefleborgs Län skulle resa lika väl. som andra provincers
innebyggare. Något skäl för Utskottet att utesluta nämnde
provincer kan jag sålunda icke finna, men, äfven om sä sker
och följaktligen antalet al dem, som genom Nässjölinien skulle
erhålla en förlängd väg lill södra delarne af Sverige, förmin¬
skas med 288,000 personer, så öfverskjuter dock detta an-
lal nied 518,000 personer den folkmängd, som genom nämnde
linies antagande finge sin jernvägsförbindelse förkortad. Dess¬
utom är hufvudfrågan alldeles icke den, huruvida jernvägen
bör blifva l3/4 mil kortare åt ena hållet, eller 2V2 mil
längre åt det andra, utan frågan är, huruvida man bör ka¬
sta bort 3V2 millioner R:dr för att åstadkomma en sådan
skillnad i våglängden.
Herr Kock har ansett att stigningar af 1 på 200 eller
1 på 300 alldeles ingenting betyda. Ofverste Ericson är dock
af en alldeles motsatt tanke. Uti en såsom bilaga till Ståts-
Utskottets förevarande Utlåtande fogad promemoria yttrar
han, nemligen: »Då det emellertid är ett obestridligt fac¬
tum, att tyngdkraften utöfvar ett motstånd, som vid rörel¬
sen måste öfvervinnas, uttryckt i skålpund på en last af 1
702
nen 25 April.
tons vigt, som skall dragas uppför stigningar, i följande för¬
hållande, nemligen:
1/
'lOOO
|
o o
|
/soo
|
— 2,80.
|
1/
'BOO
|
— 3,70.
|
1/
'400
|
— 5,60.
|
1/
'300
|
— 7.46.
|
1/
'200
|
—11,20.
|
^100
|
—22,40.
|
80
|
— 28,00.
|
Veo
|
— 37,50.
|
Så finner man haral, lill hvilken grad kraften måste ökas
i mån af stigningarnes tilltagande». Sålunda, då tyngdkraf¬
tens motstånd vid en stigning af I på 1000 är 2.2. sä är
den redan vid en stigning af 1 pä 500—7 46, och af 1 på
200 ej mindr än 11 20.
Beträffande de från Skjuts-Comitéens betänkande hem-
tade uppgifter om det hästantal, som årligen utgår från gäst-
gifvaregårdarne vid de olika linierna. så lärer man väl icke
deraf kunna draga någon slutsats ifråga om den ena eller
andra banans företräde genom större trafik, då man ej kän¬
ner, i hvilken riktning skjutsen går, ty om denna riktning
icke är densamma, som jernvägens, så kommer ej jernvä¬
gen lill godo den större trafik, som det större antalet ut¬
gående hästar utmärker.
Befolkningens tillvest vid de olika linierna, yttrade Herr
Kock, har Utskottet, efter hvad en ledamot i Jernvägs-Co-
mitéen för honom uppgifvit, beräknat oriktigt, men bade
Herr Kock fiågat en annan ledamot i nämnde Comité, nem¬
ligen den, som bland Comilérade just gjort de ifrågavarande
uträkningarne, skulle denne medgifvit att Utskottet haft fullt
rätt. Anledningen till skiljaktigheten emellan Comiléens och
Uiskotlets beräkningar är också lätt att finna. Förhållandet
är nemligen, att i Sverige förut lanns en så kallad Tabell-
Commission, som hvart femte år lemnade uppgift på befolk¬
ningen efter fögderier med vissa till hvarje fögderi räknade
socknar. Detta arbete fulllöljes nu i Statistiska Central-
Bureauen, der tabeller upprättas öfver Länens befolkning, men
denna sammanräknas icke för fögderier, utan upptages endast
socknevis. Då emellertid ej alltid fögderierna utgöras af hela
socknar, har Statistiska Cenfraf-Bureauen funnit angeläget att
lemna utredning äfven i detta afseende, och derför i en
särskild serie upptagit befolkningen efter verkliga fögderier.
Den 25 April.
705
Nu liar Jernvägs-Comitéen funnit det beqvämast att upptaga
befolkningen efter den sednare serien olver fögderierna, utan
att taga i betraktande att dessa Sr 4830 beräknades elter
hela socknar, men 4855 eller verkligheten, d. v. s. med dels
hela socknar, dels delar af socknar. Klart är dock att, om
man skall se befolkningens tillväxt emellan nämnde år, så
kari det ej ske annorlunda, än genom jemnlörelse emellan
folkmängden nu och för 25 år sedan inom samma terri¬
torium.
En märkvärdig motsägelse synes det mig ligga i hvad
Herr Kock yttrat orri spanmålspriset i Blekinge och om sin
egen oegennytta. Han var nemligen, ä ena sidan, öfvertygad
ali den spanmål, som nu forslas till Carlshamn från östra
delen af Småland, skulle, i händelse jernvägen droges åt
Nässjölinien. komma att transporteras till Malmö, men, å
andra sidan, lork la rade han att Malmö ej skulle lå någon
fördel af östra linien, emedan de derinvid belägna orters
produeter fortfarande komme att gå på Carlshamn. Jag
tror, för min del. att hans sistnämnda antagande är riktigt.
I afseende på odlingstillfällena, har Herr Kock ansett
att någon skillnad icke (örefinnes emellan Nässjö- och Laga-
linien. Hvad Utskottet i detta afseende anfört, är hemladt
ur Jernvägs-Cornitéens Betänkande. Något jemnförligt med
den vid Laga-linien belägna stora mosse, om 20,000 tunn¬
lands vidd, finnes icke vid Nässjö-linien, och af privatbref
från vetenskapsmän har jag inhemtat att betydliga odlings-
lägenheter finnas inom Sunnerbo Härad, hvadan Utskottets
åsigt om l,aga-liniens företräde i detta fall synes vara gan¬
ska välgrundad. Påståendet att, om odlingstillfällena skulle
vara större vid Laga-linien, de då komma äfven Nässjö-linien
till godo är visserligen sannt, efter de båda linierna ligga
hvarandra så nära, men frågan är i hvad mån dessa odlings-
lägenheter lända den ena eller andra banan till fördel; kom¬
ma de båda de ifrågavarande linierna lika mycket till godo,
så har väl den, som närmast berör de odlingsbara trakterna,
företrädet i afseende på odlingstillfällena.
I fråga om skogslillgångarne har blifvit anmärkt, att
Utskottet väl uppgifvit att en stor del af skogarne österut i
Småland ligga så nära kusten, att jernvägens dragande utåt
Nässjö-linien ej skulle öfva något väsendtligt inflytande på
afsättningen derifrån, men deremot försummat nämna att för¬
hållandet är enahanda i afseende på Laga-linien med en stor
del af skogarne i Halland. Härvid är likväl att bemärka,
704
Den 23 April.
att, skogarn»1 i vestra Småland och Halland äro utbredda på
ett större territorium och sträcka sig mera in åt landet, än
de egentliga skogarne på östra sidan, hvilka äro samman¬
trängda närmare hafskusten. Dessutom mäste man taga i
betraktande, hvilka skogsproducter det är, som gå på Halm¬
stad, och hvilka, som skulle komma att forslas pä jernväg,
ifall Laga-linien antoges. Jag tror, för min del, icke att
timmer skulle transporteras till Malmö och Danmark, utan
fortfarande, som hittills, komma alt gå på vestra kusten öf¬
ver Halmstad, men att deremot en myckenhet kol, som till
följd af den rika skogstiilgången i vestra Småland kunde till¬
verkas, skulle komma att föras på jernvägen, för att komma
bruken vid Laga-linien, äfvensom de inre delarne af Skåne,
till godo.
fl vad angår jernbruket), så är visserligen sannt att jern-
indnslrien i Sverige numera upphört att vara den förnämste
och att jordbruket är långt vigtigare, men icke bör man väl
anse att jernhandleringen förlorat allt värde och helt och
hållet bör förbises, derföre att den icke mera kan saltas i
första rummet. Jag kan ej för min del, erkänna ett sådant
rangförhållande emellan de olika näringsgrenarne, eller att den
ena bör helt och hållet skjutas i skuggan, derför att en an¬
nan är af större betydelse för landet. Att ett enda jern¬
bruk i norra Sverige fullt uppväger alla vid Laga-linien be¬
lägna är väl möjligt, men med de 330,000 tunnland skog,
som i närheten af nämnde linia finnas, skulle dock betyd¬
ligt liera bruk kunna underhållas, och det är dessutom all¬
deles icke fråga om huru stora bruken äro, utan i hvad
mån exporten kunde ökas samt arbetsförtjenst och välmåga
tilltaga genom en lättad communication.
I fråga om antalet af de vägar, som stöta till de olika
linierna, har jag haft tillfälle att i Utskottet se en förteck¬
ning, hvaraf inhemlas, att från Ljungby skjutsas till 8 Gäst-
gilvaregårdar, nemligen: Nygård, Borsna, Dörarp, Ingelstad,
Sken, Hamneda, Ifla och Bråna, samt från Wernamo till 6
Gästgifvaregårdar, nemligen: Hemmenshult, Klefshult, Fors¬
heda, Araved, Tannö och Boda. Utskottet lärer sålunda icke
i detta afseende hafva gjort sig skyldigt till någon oriktig
eller missledande uppgift.
En talare har ansett, att en jemnförelse emellan de bå¬
da linierna, i afseende på den odlade jordens areal, vore
utan all betydelse, då eli tunnland i eri ort kunde vara lika
godt, som tio tunnland i en annan, men då man ser, huru
Den 23 April.
703
odlingarne tilltagit i aila de trakter, sorn räknas till de båda
iiniernas trafikområden, kan man ej antaga att skillnaden i
jordmånen skulle vara så stor; om jorden inom Albo Härad
vore 10 gånger bättre, än den vid Laga-linien, så vore sä¬
kert nära nog bela nämnde Härad uppodlad!.—• Det anförda
exemplet af Ringsjön kan jag ej finna hafva något inflytande
på frågan.
Man bar förespått stor olägenhet för Laga-linien, ithy
att Laga-ån kunde komma att upprensas. Vid denna å lig¬
ga dock åtskilliga bruk, och den har, om jag icke missta¬
ger mig, 8 större vattenfall; icke kan man väl föreställa sig
att bruken skulle komma att raseras, och så många vatten¬
fall öfvervinnas; för mig är det åtminstone otänkbart. Hvad
Atra-ån beträffar, så är den alldeles fristående, och det skulle
icke göra hvarken från eller till, om den canaliserades frän
Falkenberg till Ulricehamn.
De strategiska skälen torde vara lämpligast att i detta
Stånd lemna åsido. Kan något mera vinnas för det indu¬
striella lifvets utveckling genom den ena linien, än genom
den andra, sä bör delta icke åsidosättas af strategiska grun¬
der; genom att befordra landets välmåga, tror jag vi bäst
sörja för vår förmåga att kraftfullt försvara oss.
Man har också förekastat Utskottet att det förordat sö¬
dra stambanans dragande till Tenhult och icke olver Sanse¬
ryd, som vore vida billigare, men då Utskottet aldrig etable¬
rat den princip, att banan borde dragas der den kostade
minst, utan allt afseende på andra förhållanden, så lärer väl
delta icke kunna läggas Utskottet till last.
Flere talare hafva uttryckt sin förvåning deröfver att
Utskottet vågat vara al annan åsigt, än Kongl.-Majit. Men
det är väl Utskottets skyldighet alt, efter förmåga, Utreda
de frågor, som blifvit till dess behandling hänskjutna, och
det kan väl icke vara meningen att det skall svära på några
Magister-ord. Utskottet skulle, elter min tanka, illa uppfat¬
tat sin uppgift och mycket försummat sin skyldighet, om
del icke, genom noggrann och omsorgsfull undersökning af
alla på frågans afgörande inverkande omständigheter, banat
väg för en sjelfständig pröfning inom Riks-Stånden.
En talare har ordat vidlyftigt om de olika intressena
för östra och vestra delen af landet, lör Stockholm och (lö¬
theborg, i afseende på södra stambanans sträckning. Hvad
nämnde båda städer beträffar, så tror jag icke att de hervid-
43
Den 25 April.
lag halva något interesse att bevaka. Skulle den ena eller
andra linien vara lör (lötheborg mera fördelaktig, så skulle
det ulan tvifvel vara den östra, emedan don från Tenhult
till Nässjö innefaltar en utsträckning af Fahlköping—Jönkö-
pings-banan i rät riktning från Götheborg, men jag anser
sådana interesseri, som ej äro hela landets, icke här böra
komina på tal, och dylika skäl iiro dessutom mera för käns¬
lan, än för priifningen.
Herr Wahlbom har trott att materielen för 17 mil ej
skulle kosta mera, än lör 10, hvilket naturligtvis är ett com-
pleti misstag, ty kostnaden flir materielen står i ett visst
förhållande till miltalet.
Jag vill icke trötta Ståndet med att tilt besvarande upp¬
taga liera inkast, men ett yttrande, som jag med ledsnad
hört ocl) som förekommer mig ganska oförsynt, kan jag icke
med tystnad förbigå. — En talare har nemligen beskyllt Ut¬
skottet att hafva citerat falskt. Men antingen har han ej
kunnat eller ej velat läsa innantill. Ett stycke i 1858 års
Femårs-Berätlelse af Konungens Befallningshafvande i Krono¬
bergs Län lyder sålunda:
»Sunnerbo Härad är ett mera vanlottadt land. Det är
till areal och folkmängd större, än något af öfriga Häraderna,
och inneslutes af 11 pastorater och 23 församlingar. Jord¬
månen består lill det mesta af sandmylla, och naturen bar
i rikt mått tilldelat denna ort ljunghedar och mossar, deraf
likväl en stor del skulle kunna göras odelbara och fruktbä¬
rande, om det fattiga, men idoga folket egde tillgångar och
förmåga att bekosta uppodlingarne. Såsom aflägse från stä¬
der, är det mindre smittadt af flärd och fåfänga, och det
gränsar till obegriplighet att en så vanlottad landsort, der
man kan färdas flera mil, utan att upptäcka annat, än ljung
eller sandhedar, så långt ögat kan se, förmår äfven under
missvextår lifnära sig.»
Så långt går den värde talarens citat, nien det efterföl¬
jande har han förbigått eller, rättare sagdt, han har påstått
att mera finnes icke i nämnde berättelse uti ifrågavarande
ämne. Och likväl heter det i nästa stycke:
»Under de 12 år, som styrelsen af detta Län varit mig
i Nåder anförtrodd, bar mer och mindre svag skörd inträf¬
fat 2/3 af denna tid, och det på arbetsförtjenst blottade Sun¬
nerbo Härad har ej begärt undsättning, utan i högsta nöd¬
fall, och bar alltid redogjort med lika beredvillighet och vid
samma tid, som öfriga Härader. Om anslag af allmänna
Den 25 April.
707
medel kunde beviljas såsom understöd vid de många, nu ofrukt¬
bara fältens förvandling lill bördig åker och äng. så skulle
detta Härad snart täfla med de öfriga uti sädesproduction och
välmåga.»
eller alldeles, såsom Utskottet citerat. — Vi må nu hysa
huru olika åsigter, sorn helst, i förekommande frågor, nion
noga böra vi betänka oss, innan vi beskylla hvarandra för
falska citater.
Jag har förut icke haft någon idée om nu ifrågavarande
trakter, dem jag aldrig genomrest, och jag hyste från bör¬
jan icke någon förkärlek för den ena eller andra linien.
Samvetsgrann! och opartiskt har jag sökt pröfva alla de om¬
ständigheter, som för frågans utredning synts mig vara af
vigt, och jas har dervid funnit att vid vestra linien äro flera
jernbruk och rikare skogstillgång, och kring den östra mera
odlad jord och större folkmängd, samt att anläggningskost¬
naden för den sednare skulle, efter ena alternativet, med öf¬
ver 5 millioner och, efter det andra, med öfver l1^ million
R:dr öfverstiga kostnaden för vestra linien. Till ledning för
mitt omdöme, har jag vidare undersökt, i hvad riktning de
olika orternas producler naturligen gå. Med hänsyn till den
rika skogstillgiingen och de mångå jernbruken vid vestra
linien, har jag ansett att jernindustrien kraftigt skulle befor¬
dras genom södra stambanans dragande utåt nämnde linia,
synnerligen då man besinnar den minskning i transportkost¬
naden för tackjern och jernmalm, som genom andra redan
beslutade jernbanor skulle uppkomma. Jag vill i detta af¬
seende fästa uppmärksamheten på en under förra Riksdagen
utgifveo brochure »om jernvägarne och jernhandteringen», och
anhåller att derur få uppläsa följande:
»Följande exempel belyser ännu mera practiskt det
sannolika inflytandet af jernvägarne.
Om ett bruk i Småland t. ex. 4 mil söder om Jönkö¬
ping invid den der föreslagna södra stambanan innevarande
år behöfde köpa tackjern, så skulle 1 Sk® kosta i Smedje¬
backen 10 R:dr, i Nora 10 R:dr 16 sk. och om bord i
Christinehamn 11 R:dr 16 sk., samt, med tillägg af här of¬
van angifne nuvarande transportkoslnader till Jönköping och
4 mils landsvägsforlön från nämnde stad till bruket, Smedje-
backs-tackjernet inalles ungefär . . . B:co R:dr 15: 16.
Nora dito »13: —
samt Christinehamns dito » » 13; —
Om deremot jernvägssystemet vore fullbordadt, så skulle
70«
Ven 25 April.
mod samma grundpriser och begagnande af jernvägarne till
Askersund saint sjöväg öfver Wetter» och jernväg från Jön¬
köping till bruket, 1 Sk® tackjern derstädes kosta (rån
Smedjebacken B:co R:dr 12: 20.
Nora o » 11: 40.
(karlskoga eller Lekebergslagen, köpt vid
Degerfors eller Svartå, i stället för Chri¬
stinehamn, ungefär » » 12: 8.
I fall åter samme bruksegare ville tillverka tackjern vid
bruket af malmer frän Nora, sä kan följande beräkning upp¬
ställas:
1 Sk® malm af 50 procent jernhalt kostar i Nora Stad
B:co R:dr Is 52.
Transport derå till Orebro, och sjöväg till
Jönköping, samt 4 mils forlön till bru¬
ket, under nuvarande förhållanden. . » » 2: 52.
tillsammans B:co H:dr 4: 16.
På jernväg åter till Askersund samt från Jönköping till
bruket kostar ett Sk® samma slags jernmalm derstädes 5
R:dr 8 sk. B.-eo, och således den till 1 Sk® tackjern åtgå¬
ende malmen i förra fallet 8 R:dr 52 sk. och i det sednare
6 R:dr 16 sk. B:co. Om smältningskostnaden antages till
I R:dr 16 sk. och Nora-tackjernet vid bruket, enligt ofvan¬
stående, skulle kosta i ena fallet 15 R:dr och i det andra
II R:dr 40 sk., så erhålla de till 1 Sk® tackjern åtgående
8 tunnor kol ett värde af respective antingen 5 R:dr eller
4 R:dr 8 sk. B:co.
Om åter lika rik malm bernias från Norberg, der 1
Sk® torde kunna köpas vid jernvägen för 40 sk. B:co, så
kommer detsamma att öfver Strömsholm och vidare sjöväg
kosta vid bruket 4 R:dr 8 sk., och på jernväg öfver Asker¬
sund 5 R:dr 12 sk. B:co, hvadan malm- och smältningskost-
nader till 1 Sk® tackjern i (orra fallet uppgå till 9 R:dr
52 sk., och i det sednare till 7 R:dr 40 sk., då med 15 R:dr
16 sk. å 12 R:dr 20 sk. pris å samma slags tackjern, 8
tunnor kol, erhålla ett värde i förra fallet af 3 R dr 32 sk.,
och i det sednare 4 R:dr 28 sk. B:co.
Det vill af detta exempel, jemnfördt med förut anförde
upplysningar om kolpriset, synas vara en fördel att redan
nu hämta malmer från Nora eller Norberg till Jönköpings
Län, för att användas, i stället för den fattigare Tabergsmal-
Den 25 April.
709
ine», men ännu mera inträder detta förhällande dä jeruvä-
garne äro fullbordade.»
Härvid äro dock förhållandena upptagna, sådane de äro,
utan att någon för jernbruket) gynnsam bana i Småland an-
lägges, och fördelen skulle naturligtvis blifva ännu större,
om transporterna äfven inom Småland blifva underlättade.
När derjemte odlingsti11fäIlena vid vestra linien äro (lera, om
också trakterna kring östra linien för närvarande äro mera
odlade, så ser jag ej något öfvervägande för sistnämnda linie,
hvarföre man ej skulle låta fördelen af den minskade trans¬
portkostnaden för tackjern och jernmalm komma bruken vid
den vestra linien tillgodo. Härtill kommer ytterligare att
producteroa från Wexiö-trakten, äfven om jernvägen droges
till Nässjö, fortfarande komma att gå pä Carlshamn, ty, då
kostnaden för transporten på axel till sistnämnde stad ej är
högre, än hvad den blelve på jernväg till Malmö, skulle ej
jernvägen kunna leda spanmålen från de sädesrikare trak¬
terna vid östra linien till Malmö, isynnerhet som spantnåls-
priset der vanligen är lägre, än i Carlshamn. I)e nordligare
trakterna åter hafva naturlig utväg för sina producter till
Calmar och Oscarshamn, och skulle icke eller komma att
begagna jernvägen.
Vid betraktande af alla dessa förhållanden, kan jag ej
annat finna, än att Laga-linien måsie hafva ett afgjordt före¬
träde framför Nässjö-banan, och jag tror också att det är
af helt andra motiver, än öfvertygelse)) om sistnämnda ba¬
nas nytta för de orter, den genomgår, som man förordat den¬
samma. Det är nemligen mångå, som tro att, utan södra
stambanans riktning ät öster, några stambanor ej skulle kom¬
ma att dragas genom Östergöthland. Detta är dock något,
som bör vara fullkomligt främmande för den fråga, sorn Stän¬
derna nu hafva att afgöra. Om sådana banor verkligen haf¬
va skäl för sig, såsom jag, för min del, tror, så skola nog
dessa skäl göra sig gällande, men icke kan det vara rimligt
att Staten nu kastar ut 3 millioner Riksdaler för att göra
chancerna för Östergöthland i detta afseende något bättre.
En omständighet, som, i fråga om den betydligt drygare
kostnaden för östra banan, ej torde böra lemnäs ur sigte, är
att nationen ännu ej känner de stora utgifterna för vära jern-
vägsanläggningar. Statsverket har hittills varit i den fördel¬
aktiga ställning, att ränta och amortering på jernvägslånet
kunnat beslridas, utan någon serskild beskattning, och ehuru
penningarne hafva samma värde, har nationen derföre icke
710
Den 25 April.
haft någon direct känning af delta lån. Men förhållandet
blir snart annorlunda, anläggningskostnaderna blifva allt stör¬
re, och då vestra och södra stambanorna blifva färdiga, skola
ränta och amortering å det derpå använda capital uppgå till
3 millidner Riksdaler. Man bör derföre, synes mig, gå till
väga med all möjlig sparsamhet. Jag är en stor vän af jern¬
vägar, men jag anser det dock nödvändigt i detta, som an¬
dra fall, att se pä tillgångarne och laga så att fördelen mot¬
svarar kostnaden. Om man årligen måste betala 200,000
R:dr mera för Nässjii-banan, än för en bana, som drages ut¬
åt Laga-linien, så skall man besinna, att man har 200,000
R:dr mindre att använda för andra nyttiga företag, och. in¬
nan nationens Representanter förbinda densamma till en så
stor årlig utgift, torde de böra ega den fullkomligaste viss¬
het alt en deremot svarande fördel beredes landel. Mig
hafva de för Nässjö-linien hittills anförda skäl icke kunnat
bibringa en sådan öfvertygelse; och äfven af denna anled¬
ning anser jag Laga-linien böra föredragas.
Hvad fördelningen af anslagssumman beträffar, så är
jag af samma tanke med åtskillige föregående talare, att det
är fördelaktigast atl göra något helt, och att man sålunda
heldre bör fullborda vägen mellan Jönköping och Fahlkö¬
ping, än att draga den från Malmö utgående banan några
mil längre åt norr. Mycket har här blifvit taladt om för¬
delen att få södra stambanan fortsatt till Salen, med hänsyn
till denna sjiis centrala läge, och så vidare, men då man al¬
drig förut hört att denna ort är af så framstående betydelse
och vigt, så må det vara tillåtet betvifla alt nyttan af banans
fortsättande till nämnde punkt skulle motsvara den vinst,
som fullbordandet af Jönköping—Fahlköpings-banan komme
att tillskynda norra Småland. Man säger visserligen, att
norra Småland har communication med Götheborg öfver Wet-
tern, men dels är denna communication icke öppen under
Vintren, och dels är det en ganska betydlig omväg. Att tra¬
fiken från Småland icke är obetydlig, äfven under vintren,
är en bekant sak, och jag liar sökt förskaffa mig uppgift
på antalet af de Smålandsbönder, som på axel föra sina
producter till Götheborg. Jag har dervid inhemtat, att om¬
kring 15 dagligen besöka hvardera af de båda för dem upp¬
låtna qvarter, för alt afjttra hvad de medfört och uppköpa
sina förnödenheter. Rå detta slags trafik ännu är så stor,
oaktadt den del af vestra stambanan, som redan är färdig,
så tyckes detta ådagalägga att en fulländad jernvägsförbin-
Den 23 April.
711
delse emelian Jönköping och Götheborg skulle lör norra
Småland vara af största vigt.
Jag anser derföre, att den föreslagna anslagssumman hör
sålunda fördelas, att 4 millioner användas lör fortsättande at
den från Maimi) utgående banan och 3l/2 millioner Hulr för
Fahlköping — Jönköpings-jernvägens fullbordande, såvida nem¬
ligen icke nödiga medel för nämnde ändamål kunna af
bancovinsten anslås; och för utredning härutinnan, yrkar jag
återremiss af ä:te punkten.
Herr Palander: Det är i sanning ingen afundsvärd lott,
Stats-Utskottet haft, att lösa det problem, som Kongl. Maji
framlagt för Ständerne i den Nådiga Propositionen, angående
fortsatt utförande af jernvägsarbeten lör Statens räkning och
anvisande af dertill erforderliga medel. Också tror jag icke,
att Stats-Utskottet lyckats att på bästa sätt lösa denna fråga.
Jag anser visserligen icke att någon serdeles ensidighet hus
Utskottets Ledamöter är dertill vållande, men jag hade verk¬
ligen hoppats att resultatet skulle blifvit ett annat. Utskot¬
tet har haft fullkomlig ledning i Jernvägs-Comitéens Betän¬
kande. Denna Comité har varit sammansatt af män, som,
genom flerårig sysselsättning med jernvägsarbeten och practisk
ledning af vigtiga företag, förskaffat sig grundliga irisigter i
hithörande ämnen, och deras uppgifter och beräkningar hafva
derföre anspråk på att anses tillförlitliga. Dessutom har
Kongl. Maj:ts Proposition i första rummet blifvit behandlad
af Civil-Ministerri, hvars förmåga vi alla måste högt upp¬
skatta, synnerligen i en fråga, sådan som denna, med hän¬
syn till hans kännedom om Småland, hvilken proviuce han
från ungdomen tillhört. Då vestra stambanan erhållit så
rika anslag, att den inom en icke aflägsen framtid kan blifva
fullbordad, så är det väl i sin ordning att Ständerna tillse,
det äfven andra delar af Riket få i någon mån tillgodonjuta
motsvarande fördelar, och frågan är nu om Stats-Utskottet
eller Kongl. Maj:ts Proposition i detta afseende närmast träf¬
fat det rätta. Mycket har blifvit taladt så väl för det ena,
som det andra förslaget, men jag kan, för min del, icke fin¬
na annat, än att högst öfvervägande ojäfvade skäl blifvit an¬
förda till förmån för Nässjö-linien. Utom det att Stockholm
och Götheborg komma att genom jernväg förbindas, blifver
en jernvägssträckning öfver Jönköping dragen allt för betyd¬
ligt åt vester; och det kan väl icke då vara rättvist att ge¬
nom södra stambanans sträckning ytterligare favorisera ve¬
stra delen af landet till betydligt mehn för östra delen af
\
712
Den 25 April.
Småland och Blekinge; det är väl icke obilligt att, äfven med
3 millioners större kostnad, söka bereda dessa trakter några
af de fördelar, sorn i så rikt mått kommit vestra delen af
landet till godo. Men det skulle säkerligen icke förorsaka
Staten en uppoffring af några 3 millioner, att draga södra
stambanan till Nässjö, utan jag är tvärtom iifvertygad att
denna bansträckning genom folkrikare och fruktbarare trak¬
ter, och så att Calmar och östliga kusterna, äfvensom Ble¬
kinge, kunde deraf begagna sig, skulle inbringa Staten in¬
komster, som fullt motsvarade den högre anläggningskostna¬
den. Det är med verklig smärta jag hört den siste talaren
orda om den ränteförlust, som skulle uppstå genom denna
högre anläggningskostnad; det vore verkligen beklagligt, om
Rikets Ständer ställde så till, att ej jernvägarne kunna bära
sig sjelfve, och betäcka åtminstone största delen af räntan
för anläggningskostnaden. Förr har man här hört talas om
att det är genom jernvägarne, som landets uppodling skulle
så kraftigt befordras, att hundra tusentals tunnor spannmål
mera, än förut, skulle kunna utskeppas, i förening med ökad
export af jern och trävaror m. m., men nu heter det att
jernvägarne icke skulle komma att begagnas på sätt man be¬
räknat, utan man skall fortfarande transportera landets pro-
ducter på axel, emedan forlönerna äro så billiga, att det ej
skulle löna sig att begagna jernväg; man vill, alldeles såsom
en Rääf af Småland, icke öfvergifva den gamla skjutskärran.
Sådant öfverensstämmer likväl icke med hvad förut på detta
rum blifvit så många gånger sanningsenligt vttradt, icke med
nutidens fordringar, icke med hvad erfarenheten i andra län¬
der visat vara nyttigt och nödvändigt. Ofver allt annorstä¬
des finna vi jernvägar, och vi kunna icke utan största mehn
för vår utveckling blifva efter i detta afseende.
Mycket har, såsom nämndt är, blifvit ordadt såväl för
den ene, som den andra af de ifrågavarande linierna, och,
för min del, instämmer jag fullkomligt med dem, som föror¬
dat Nässjö-linien. Att framdraga ytterligare skäl för denna
åsigt, eller att söka vederlägga de inkast, som deremot blif¬
vit gjorda, medgifver icke tiden, och det skulle dessutom
vara öfverflödigt; efter den sakrika discussion, som redan
föregått; hvar och en bör lägga i vågskålen de skäl och
motskäl, som redan blifvit uttalade, och efter den vigt, han
finnér dem ega, fälla sitt omdöme. Några yttranden äro
dock af den beskaffenhet, att jag anser mig böra upptaga
dem till besvarande. Herr Hierta, t. ex., talade om ett sy-
Ven 25 April.
713
steni för södra stambanan, sorn vid Hirra Riksdagen skall
hafva blifvit nppgjordt. Så är dock icke förhållandet, och
jag är, för min del, glad att icke något system bestämdes.
Om det, såsom jag tror, nu lyckats att genom sakkunniga
personers undersökning af locala och andra förhållanden fin¬
na en förmånligare sträckning för södra stambanan, än Laga-
linien, sä hade det ju varit högst olyckligt, om man vid si¬
sta Riksdagen oåterkalleligen bestämt sig för denna sednare.
Vi veta, att Stats-Utskottet vid sista Riksdagen förordade
endast 4 millioners anslag för banans sträckning söderifrån
och uppåt, men att åtskilliga inflytelserika personer från
Skåne ej voro dermed belåtna, utan önskade ett högre be¬
lopp för banans fortsättande ännu längre, än till Finja-sjön.
Vid den gemensamma öfverläggningen i jernvägsfrågan, som
då egde rum, sökte dock jag bevisa att anslag icke borde
beviljas för banans fortsättande längre, än till sistnämnda
punkt, emedan jag var öfvertygad, att, om terrainen i Små¬
land närmare undersöktes, det skulle befinnas lämpligare att
från Finja-sjön gifva banan en annan riktning, än den då på¬
tänkta, och jag finner mig vara synnerligen glad att detta
mitt förutseende blifvit krönt med framgång genom Jern-
vägs-Comitéens, på grund af noggranna undersökningar, af-
gifna förslag. Enär nu verkligen Nässjö-linien befinnes vara
den förmånligare, så hade det ju varit, en förlust, som ej
mera kunde ersättas, om man då beslutat sig för Laga-linien.
Jag vill anföra ett annat exempel i samma syftning. Vi äro
säkert alla öfvertygade att Ständerna icke vid Riksdagen
näst före den sista bestämde sig för vestra stambanans dra¬
gande norr om Mälaren; hade man då beslutat ett visst sy¬
stem, så hade detta misstag ju ej kunnat hjelpas.
Den förste talaren på eftermiddagen har, genom fram¬
visandet af några mindre fullständiga Protocoller, uppsatta
vid Jernvägs-Comitéens sammanträden, velat ådagalägga att
nämnde Comitée icke egnat den sorglälliga noggrannhet och
omvårdnad, som vederbort, åt det maktpåligganda ämne, hvars
utredning blifvit Comitéen anförtrodd. Jag vill dock lästa
den värde talarens uppmärksamhet på att Ledamöterna i
denna Comitée haft otroligt mycket att göra, och att de ge¬
nom sitt afgifna Betänkande och Hillänget dertill visat sig
vida bättre hafva användt tiden, än med att skrifva prakt¬
fulla Protocoller. För egen del, kan jag vittna att, då de
uppehöllo sig i Blekinge, ingenting å deras sida försumma¬
des för att vinna den aldranoggrannaste, mest detailerade ut¬
714
Den 23 April.
redning af alla de förhållanden, sorn på frågans slutliga pröf¬
ning och afgörande kunde ega något inflytande. Innan Leda-
möterne sjelfve anlände, skickades till myndigheterna vidlyf¬
tiga promemorier med förfrågningar om ortförhållandena, hvil¬
ka promemorier communicerades med traktens innevånare,
och slutligen, då sjelfva sammanträdena höllos, voro förhand-
lingarne ytterst noggranna och omständliga. Om de dervid
förda Protocoller voro synnerligen vidlyftiga, vet jag icke,
och icke eller anser jag någon vigt ligga derpå. Bättre, än
ändlösa Protocoller, är att ett Betänkande, sådant Comitéen
afgifvit, kommit till stånd, och Herr lliertas anmärkning i
berörde afseende förtjenar, efter mitt förmenande, icke rin¬
gaste afseende; åtminstone kan det icke vara något skäl för
banans dragande åt annat håll, än det af Comitéen föreslagna.
Herr Hierta har också tillkännagifva att Ständerna vid
nästkommande Riksdag ej lära bevilja mera, än 10 millioner
för jernvägsbyggnadens fortsättande, och att, i händelse Näs-
sjölinien antages, man ej på denna väg skulle kunna påräkna
någon förbindelse med Stockholm förr, än efter 12 år. Jag
beklagar verkligen, om Ständerna, då de beslutat utländsk
skuldsättning för jernvägsbyggnaderna, ej beräknat hvad, som
åtgår för att landet skall komma i åtnjutande af de för¬
delar, som endast efter jernvägsliniernas fullbordande kunna
vinnas.
Atskillige talare hafva yrkat återremiss, men jag frågar,
till hvad ändamål? Meningen är ju att så fort som möjligt
göra slut på Riksdagen, men detta slut skulle icke obetyd¬
ligt fördröjas genom återremiss af förevarande fråga. Så
mycket är redan taladt och skrifvet i ämnet, att någon när¬
mare utredning deraf icke lärer kunna påräknas. Herr
Hierta har såsom skäl för återremiss anfört, att han, sedan
Stats-lJtskottets förevarande Betänkande redan var färdigt,
hittat på en hemlighetsfull väg genom Kråkebodalen, som
skulle vara för landet så förmånlig och framförallt så yt¬
terst billig. Det förefaller likvisst besynnerligt att Herr
Hierta, sorn haft så lång tid att intränga i denna fråga och
som också med så mycken ifver egnat sig åt densamma,
först i elfte timman lyckats finna denna väg, genom hvars
antagande Staten, efter hans påstående, skulle göra en be¬
sparing af icke mindre, än 10 millioner R:dr. Detta tyckes
dock hafva bort falla honom i ögonen något tidigare, så att
Utskottet kunnat meddela sig med Jernvägs-Comitéen för
vinnandet af en något närmare utredning i afseende på denna
Den 25 April.
715
nya linie. Såsom saken nu står, tror jag en återremiss
skulle vara fullkomligt gagnlös. Följden skulle endast blifva
att man kanske finge se ännu flera artiklar af samma upp¬
byggliga art, som den man i går afton hade tillfälle att läsa
i en af Sveriges största tidningar. Man brukade förr söka
vinna återremiss i sådana frågor, der man för tillfället icke
egde utsigt att få sin mening gällande, i förhoppning att
chancerna en annan gång kunde vara bättre, men jag tror
att i förevarande fall icke ens något sådant är att hoppas
för dem, som skulle önska det.
Helt och hållet bestridande återremiss, yrkar jag bifall
till Kongl. Maj:ts framställning om Nässjöliniens antagande,
hvarjemte jag gerna skulle önskat att tillräckligt anslag hade
beviljats för banans fullbordande mellan Falköping och Jön¬
köping, dertill utvägar säkerligen icke hade saknats, utan att
ske på bekostnad af den södra banan.
Jag utbedjer mig proposition öfver södra stambanans
dragning från Finjasjön öfver Nässjö till Jönköping.
Vice Talmannen Herr Schwan: Hvilken åsigt man än
må hysa i afseende på södra stambanans riktning, så är jag
dock öfvertygad att på hvars och ens votum måste inverka
hvad han tror om Svenska Statsverkets förmåga att afbe¬
tala på de lån, som för jernvägsbyggnaderna i Riket måste
upptagas. Jag erkänner uppriktigt att jag tillhör det fåtal
af personer, som lefva i den förhoppning att våra jernvägar
skola gifva tillräcklig afkastning ej blott för att betäcka om¬
kostnaderna för deras underhåll, utan ock för att bestrida
räntebetalning och amortering. Den tid, då dessa förhopp¬
ningar skola realiseras, kan möjligen vara aflägsen, och sä¬
kert är att den icke inträffar förr, än hufvudstaden genom
jernvägar blifvit förbunden med andra delar af Riket. Er¬
farenheten har visat att öfverallt, hvarest jernvägar lemnat
så tillfredsställande resultater, har det varit de, som utgått
ifrån stora städer. Det lärer också ej kunna förnekas att
hvar och en i vårt Iand, som är i tillfälle att offra något på
en resa för sitt nöjes skull, begifver sig antingen till utlan¬
det eller till Stockholm, ty, med all aktning för Götheborg
och dess stora handel, tror jag dock icke att det faller nå¬
gon in att resa dit för att roa sig. Stockholm har deremot
såsom hufvudstad stora resourcer, utom sitt ovanligt sköna
läge, som lockar besökande. Förr eller sednare måste vi
hafva en så direct jernvägscommunication, som möjligt, emel¬
lan Stockholm och de södra orterna, om våra jernvägar skola
716
Den 23 April.
bära sig, och jag ilrar derföre jemväl pä den grund för
Nässjölinien, att, om den af Utskottet föreslagna sträckning
antages, detta mål undanskjutes ej blott för 20 år, utan kan¬
ske för alltid, till följd af det motstånd, som en sådan plan
från vestra delen af landet då skall komma att möta. Man
har visserligen invändt, att sträckningen utåt Nässjölinien
skulle komma att kosta 3 millioner Riksdaler mera, än om
vägen droges genom Lagaådalen, och nekas kan icke att rän¬
tan å detta öfverskjutande belopp är en ganska betydlig
summa, men månne detta capital skulle vara illa användt?
Ar det väl troligt att trafiken på någon annan väg skulle
blifva så stor, som på den, eller att vägen, ledd i en annan
riktning, skulle i allmänhet lemna så gynnsamma resultater,
som om den öfver Nässjö drages genom Östergöthland lill
Hufvudstaden ? Ser man till hur stort antal passagerare år¬
ligen gå från Stockholm till Stettin och Lubeck, så belinnes
att 1,300 personer resa till den förra och alldraminst 3,000
till den sednare af dessa städer. Men då antalet är så stort,
då de måste färdas på ångbåt eller göra en besvärlig land¬
resa till Skåne, så kan man väl antaga att detta antal skulle
mångdubblas, om genom en jernvägsanläggning direct till
södra orterna bereddes de resande besparing i tid och kost¬
nader samt ökad beqvämlighet. På 14V2 timma kunde vä¬
gen från Stockholm till Skåne tillryggalägga^, och efter yt¬
terligare 12 timmar befunne man sig i Tyskland. Att så¬
lunda alla resande från Stockholm till Continenten skulle
begagna jernvägen, kan icke dragas i tvifvel.
Det har i sanning smärtat mig att se denna massa af
illvilliga utgjutelser i brochurer, dels med och dels utan namn,
till Lagaliniens försvar, men jag tror dock icke att nidskrif-
vare vinna några anhängare, och jag beklagar derföre sna¬
rare dem, som ifra för nämnde linia, att hafva sådane före¬
språkare. Det är ett besynnerligt förhållande i Sverige alt
så fort någon allmänt ansedd man uppstår, såsom nu Of¬
verste Ericson, hvilken utan gensägelse är en af Europas
störste vattenbyggare, så sätta våra pygméer en ära uti alt
nedsätta och förklena allt hvad han gör; och hvilka äro dessa,
som sätta sig till doms öfver hans obestrideligen stora för-
tjenster, och hvad är det de sjelfva uträttat? .lag har icke
hört någon af Öfverste Ericsons vedersakare kunna såsom
motstycke till hvad han uträttat framsätta ett enda arbete
af vigt och värde. Misslyckade försök, falska beräkningar,
se der de storverk, de utlört, och ändock finna dylika indi¬
Den 25 April.
717
vider understöd af män, hos hvilka man hade rätt att för¬
utsätta ett sundare omdöme om såväl person, som sak.
Jag började med att yttra något om Statens financer,
och jag anser derföre min skyldighet vara att framlägga nå¬
gra uppgifter i detta afseende från Riksgälds-Contoiret. Så¬
väl vid förra Riksdagen, som vid denna har man uppdragit
de mörkaste tador öfver Statsverkets tillstånd och förutspått
att en statsbanqueroute stöde för dörren; isynnerhet försäk¬
rades vid sista Riksdagen att, om det då framlaggda jern-
vägssystemet antagits, en Riksbanqueroute varit oundviklig.
Det är mig derföre en verklig glädje att kunna visa grund¬
lösheten af dessa farhågor genom en så lydande redogörelse
för Itiksgälds-Contoirets ställning den 51 December 1859:
»V. P. M.
Enligt Riksgälds-Contoirets för år
1859 alslutade Hufvudbok, öfversköto
Contoirets Tillgångar och Fordringar
den 51 December nämnde år Skul¬
derna med RmtR:dr 9,680,201: 15.
1 följd hvaraf Capilal-behåUnin-
gcn under året ökats med » » 4,022,096: 58.
i)e fordringar, för hvilka liqvid
icke kan emotses, uppgå endast till » » 73,822: 40.
Stockholm och Riksgälds-Contoirets Boksluts-Contoir den
24 April 1860.
G. C. Norling.»
En specification öfver detta förhållande lyder sålunda:
»Specificalion öfver de balancerade lordringar,
lör hvilka liqvid icke kan emotses:
Riksdagskostnader 72,895: 82.
Expencer vid Justitiae-Ombudsmannens Expe¬
dition 376: 38.
Expencer vid Kortstämplingen 125: 33.
Expencer vid Tidningsstämplingen 283: 91.
Kostnader för Rikets Ständers hus 142: 96.
Summa Rint R:dr 7 ,822: 40.
Riksgälds-Contoiret under år 1859
tillgodoförde Inkomster Rmt R:dr 8,955,977: 48.
Riksgälds-Contoirets under år 1859
påförde Utgifter » » 4,911,880: 90.
Således Capital-tillökning af ... » » 4,022,096: 58.
718
Tten 23 April.
Riksgäl s-Contoirets vid 1839 års
slut egande Tillgångar » » 18,718,472: i8
Riksgälds-Contoirets vid 1839 års
slut egande Skulder » » 9,058,268: 3.
Således öfverskjutandeTillgångaraf » » 9,680,204: 15.
Stockholm, 24 April 1860.
G. C. Norling.»
Riksgälds-Contoirets capitalbelopp har sålunda ökats med
4,022,096 R:dr 38 öre, och dess överskjutande tillgång utgör
ej mindre än 9,680,204 R:dr 1.3 öre, eller så nära 10 mil¬
lioner R:dr. Detta är den så mycket öfverklagade, den så
bedrölliga financiela ställningen. Härtill kommer att bland
Riksgälds-Contoirets skulder ingår också en till Rikets Stän¬
ders Bank på omkring 3 millioner R:dr, att på 23 år amor¬
teras. Vid betraktande af detta förhållande, blir ställningen
ännu förmånligare, och örn man dertill lägger att Rikets
Ständers Bank ii vilar på den alldrasäkraste grund samt der¬
jemte tager i beräkning reservfonden, så frågas billigtvis om
dessa idliga försök att nedsätta Svenska crediten eea det
ringaste stöd i verkligheten. Det är icke blott här i landet
sådana försök blifvit gjorda, utan med grämelse bar jag er¬
farit att en brochure i sådan syftning blifvit författad på
Fransyska, derefter öfversatt på Tyska och spridd i Ham¬
burg, samt slutligen också kommit hit. Det är derföre med
största tillfredsställelse, som jag lernnat förestående upplys¬
ningar, för att häfda Svenska crediten och förtroendet. Då
den financiela ställningen är sådan, tror jag icke att vi böra
kasta bort ett jernvägssystem, som lofvar att med tiden
lemna rik afkastning, blott derföre att anläggningen skulle
kosta en eller annan million mera, än en bansträckning, af
hvilken ej på långt när så stora fördelar äro att påräkna.
Då åtskilliga anfall blifvit riktade emot Kongl. Maj:ts
förslag, såväl inom Stats-Utskottet, som i detta Stånd, har
jag sk ft ligen uppsatt några ord till gendrifvande af dessa
inkast. Men innan jag går att uppläsa hvad jag i sådant
hänseende har att andraga, ber jag få tillkännagifva att till
granskning af hvem, som vill, finnes att tillgå ett annat af
Öfverste-Lieutenanten Beijer undertecknadt docuinent, som, ef¬
ter hvad jag tror, fullständigt vederlägger allt hvad man velat
lägga Jernvägs-Comitéen oeh Chefen för Statens jernvägs¬
bygnader till last.
»Innan man tänkte sig en jernväg, som skulle förena
fjen 23 April.
719
Miilmö och Stockholm, eller hade utsigt att en sådan tanke
kunde blifva verklighet, var det naturligt att man ville på
kortaste väg förbinda Malmö med Wetterns södra ända, för
att ändock med tillhjelp af de inre vattencommunicationerna
tillvägabringa en, åtminstone halfva året öppen, förening
emellan hulvudstaden och de södra orterna. Sedan man
likväl numera erkännt vigten af ett fullständigare communica-
tionssystem mellan landets hufvudorter, och att de på ut¬
förandet deraf använda krafter mera, än något annat medel,
befordra Rikets sjelfständighet samt industrie och välstånd,
lättar en hvar, att såväl politiska, som eommerciela skäl
tala för tvänne jernvägssträckningar, såsom egentliga hufvud-
banor genom landet söder om Mälaren och Wenern, nem¬
ligen från Stockholm till Götheborg och från Stockholm till
Malmö.
Utskottet har väl yttrat, att Rikets Ständer förkastat
hvarje system för Statens jernvägsaniäggningar, men så är
likväl icke förhållandet; ty redan vid s!5S4 års Riksdag be¬
gärde Ständerna att vid nästa Riksmöte erhålla ett system
sig förelagdt, och anslogo medel till undersökningar för dess
upprättande. Vid 1II.>>6 års Riksdag antogo väl Ständerna
blott vissa delar af det då framlagda systemet, men ansågo
sig ej böra fastställa detsamma i sin helhet, emedan full¬
ständigare undersökningar erfordrades. Till utförande af
dessa och utarbetande af ett nytt förslag arislogos också yt¬
terligare medel.
Att utförandet af ett så stort företag, som jernvägar ge¬
nom ett vidsträckt land, måste ske efter en förut genomtänkt
plan, om de skola uppfylla sitt ändamål, bör ej af någon
kunna bestridas.
Med afseende på vårt lands behof och läge, måste
väl erkännas, att en jernväg, som medgilver att föra post,
passagerare och dyrbarare varor emellan Rikets hufvudstad
och Malmö, hvaröfver communicationen med Continenten
alla årstider är öppen, är en af de vigtigaste. I anseende
till det långa afståndet, kan detta mål ej uppnås annorlunda,,
än genom val af en sträckning i möjligen rakaste riktning
emellan ändpunkterna. Det är .tydligt att denna jernvägs-
linie då måste dragas genom Östergöthland och Småland
till Skåne, så vidt localen tillåter. 1 detta syfte har också
Jernvägs-Comitéen, hvars utlåtande ligger till grund för Kongl.
Maj:ts Proposition, föreslagit, att södra stambanan från Finja-
sjön måtte fortsättas förbi sjön Salen till Nässjö, dit östra
720
Den 25 April.
stambanan frän Cathrineholm genom Norrköping och Lin¬
köping fördelaktigast och billigast framdeles kan ledas. Från
Nässjö skulle södra banan böjas i nordvest genom Jönköping
tili Fahlköping och vestra stambanan. Härigenom kommer
det af alla förhållanden tydligt angifna målet att uppnås, då
landet erhåller 2:ne de kortaste jervägsförbindelser från huf-
vudstaden till Götheborg och Malmö, med en föreningsbaha
dem emellan, som berör den genom sitt läge industriell vig¬
tiga staden Jönköping.
Att de båda hufvudbanorna ega i 2 mil gemensam
sträckning från Stockholm till Cathrineholm var dessutom
ett af de hufvudsakligaste skälen, som föranledde Rikets
sednast församlade Ständer att förlägga vestra stambanan
söder örn Mälaren.
Pä detta sätt komma ock, hvilket Utskottet ej eller sy¬
nes bestrida, alla dessa jernvägar att genomskära de bördi¬
gaste, folkrikaste och mest industriel delarne af de land-
skaper, som ligga emellan banornas aflägsna ändpunkter.
Att. när Statens tillgångar det framdeles medgifva, icke
anlägga jernväg genom Östergöthland, vöre att afstiga sig en
af de fördelaktigaste sträckningar, som landet har att erbju¬
da. Denna proviuce tillhör de bördigaste och folkrikaste
samt har den mest concentrerade fäbriksindustrie i Riket.
Värdet af varufabricatiorien i Norrköping uppgår årligen sä¬
kerligen till albira minst 12 millioner R:dr.
Det vore utan tvifvel lika oklokt, som skadligt att icke
gifva de bandelar, sorn under tiden komma att utföras, en
sådan riktning, som öfverenstämmer med det stora syftemå¬
let för Statens ansträngningar.
Utskotte: antager väl, att en bana framdeles skulle
kunna ledas directe från Tenhult till Linköping, och det sy¬
nes äfven af Comitéens utlåtande, att en sådan sträckning
blifvit undersökt, men denna kostar likväl öfver 1 million
R:dr mera, än om vägen drages öfver Nässjö.
Dessa äro de för hela Riket gemensamma, stora och
vigtiga skäl, som bestämma den så kallade Nässjö-Hniens
företräde, men åt hvilka Utskottet lemnat ingen eller ringa
uppmärksamhet.
Utskottets förutsättning orri den stora trafik, som skulle
uppstå från Malmö till Jönköping, för att derifrån sjöledes
spridas till andra delar af Riket, saknar all verklig grund.
Den kunde icke förorsakas af annat, än import-handeln öfver
Malmö, men då Götheborg ligger Oall mil närmare Jon¬
Den 28 April.
721
köping, sä lärer väl också Götheborg komma att besörja
importrörelsen ej allenast för Jönköping, dit dessutom en
ännu billigare vattencommunieation leder, utan ock lör en
stor del af trakterna söder och sydost om sistnämnde stad,
innan någon täflan från Malmö dermed kan uppkomma.
Småland, som numera säljer spannmål, behöfver ej till¬
försol deraf från Skåne och Westergöthland, så att deraf
ingen transitorörelse kan uppstå.
En transitorörelse på södra stambanan kan svårligen
blifva af betydenhet, om den ej ledes på kortaste väg ge¬
nom Östergöthland till Stockholm, som har största behofvet
af communication med Contirienten. Götheborg, med daglig
ångbåtsfart på Köpenhamn nästan hela året, lärer föga för
sin rörelse begagna den 44 mil långa jernvägen tili Malmö,
som medför betydligt större kostnad, utan att spara tid.
Huru man än anlägger jernvägarna norr om Jönköping,
kommer, ifall Laga-linien antages, hufvudstadens och östra
Sveriges trafik med Skåne och utlandet att belastas med
ungefär lika stor omväg, som af Nässjö-linien förorsakas de
vestra orternas förbindelse med Malmö; men skillnaden är
att förstnämnda trakter hafva ett ojemnförligt större behof
af en hastig communication med Malmö, än de sednare, som
dertill sakna alla verkliga anledningar, i anseende till det
vida kortare afståndet till Götheborg.
Södra delen af Östergöthland erhåller visserligen en half
mil längre väg till Jönköping och Götheborg, om östra stam¬
banan ledes till Nässjö, i stället för att gå directe till Ten¬
hult, men sistnämnde väg är mer än 1 million dyrare, går
allt för nära Wetterns strand och lemnar Smålands bördi¬
gaste trakter, Norra och Södra Wedbo härader, alldeles åsido.
Detta förhållande ensamt är ett vigtigt skäl för Nässjö-
liniens företräde.
Utskottet förkastar, i början af sitt Utlåtande, det före¬
slagna jernvägssystemet, men antager det sedan såsom full-
bordadt i alla sina delar, då det vili försvara Laga-linien der¬
med, att Dalarne och Gefleborgs Län skulle få omkring 2 å
8 mil kortare väg till Skåne., Att dessa provincers rörelse
på Skåne kan sättas i jemnförelse med hufvudstadens före¬
faller obegripligt.
Likaså synes Utskottets beräkning af den folkmängd,
som skulle få kortare väg till Skåne genom Laga-linien,
hyfla på vanskliga grunder, ty, om man efter statistiska bu-
Itorp.-Stand. Prat. vid Rilcsd. 1859— 18(50. III. ' 46
722
Den 2o April.
reans tabeller för år 1835 beräknar det antal personer, som
bo emellan 2:ne paralela linier, dragna i öster och vester, den
ena genom Finjasjön, den andra efter Mälarens södra och
Wenerns norra strand, samt delar denna befolkning i 2:ne
delar, vester och öster om Laga-linien, sjön Wettern och
linien Askersund och Orebro, så finnér man på förra, eller
Laga-liniens sida, endast 936,000 personer, men på Nässjö-
liniens 1,116,000 personer.
Räknar man åter inom ett inskränktare område dem,
som bo vester om Laga-linien, inom Skåne, Kronobergs,
Jönköpings, Halmstads och Elfsborgs Län, med afdrag för
dem, som hafva närmare och lättare väg till vestra stam¬
banan, än till Laga-linien, så erhåller man icke fullt 200,000
personer, men öster om samma linie, i bredd med Nässjö,
deremot 480,000 personer.
Utskottet har fästat sig vid båda banornas lutningsför-
hållande, men dervid förbisett att de svåraste utgöra 24,3
procent af väglängden på Laga-linien, men blott 23,6 procent
på Nässjö-linien, hvilken sednare i alla fall lärer kunna
mera förbättras vid den definitiva utstakningen, än Laga-
linien.
Utskottet har eftersträfvat en minskad anläggningskost¬
nad för södra stambanan, men förbisett att det på samma
gång i större proportion förminskar rörelsen och på samma
gång inkomsterna. Utskottet måste erkänna, att den östra
delen af Småland är bördigare och folkrikare, än den vestra.
Localtrafiken måste således blifva större på östra, än på
vestra linien. Detta bestyrkes äfven af de tabeller, som
Comitéen för Skjutsinrättningarnes ordnande upprättat öf¬
ver antalet under ett år utgångna skjutshästar på gästgif-
varegårdarne i Riket. Dessa visa nemligen att på vägen från
Jönköping öfver Wexiö till Skåne i medeltal utgått 2,100
hästar på hvarje gästgifvaregård, när antalet på vägen ge¬
nom Lagadalen blott utgör 1,553.
(Samma tabeller visa ock, i afseende på rörelsen inom
Östergöthland, att i Norrköping och Linköping årligen utgått
10,000 och på hvardera af 2 mellanliggande gästgifvaregår-
dar 8,000 hästar, eller tillsammans på 4 hvarandra så när¬
belägna gästgifverier 36,000 hästar, ett förhållande, som ej
eger rum på något annat ställe i Riket).
Den trafik, hvarpå Utskottet hufvudsakligen synes stödja
sig i sina beräkningar öfver Laga-linien, eller den, som för¬
modas uppstå mellan Malmö, å ena sidan, samt Götheborg,
Den 28 April.
725
Westergöthland, Nerike, Wermland och norra landskaperna,
å den andra, saknar all sannolikhet i brist al commerciela
och industriela verkliga behof, hvarpå inga bevis blifvit an¬
förda. Deremot måste den, som verkligen kan ifrågakomma,
och som är grundad på ögonskenliga, ömsesidiga fördelar,
emellan hufvudstaden och Norrköping, såsom landets största
consumtions- och fabriks-orter, å ena sidan, samt Malmö
och utlandet, å den andra, väsendtligt försvåras och förmin¬
skas, om den i all framtid skall belastas med omvägen ve¬
ster om Wettern. Den lider till och med, i anseende till
det i alla fall stora alståndet, af hvarje onödig förlängning
af vägen, äfven om en sådan inskränkes till 2 mil.
För att ej upptaga tiden med vidlyftiga calculer, åbe¬
ropar jag blott den klara bevisning om trafikens sannolika
förhållande på Nässjö- och Laga-linierna, sorn förekommer
i en inom Ståndet utdelad tryckt skrift, hvaruti tydligen
ådagalägges, att en utsträckning af Jönköping—Tenhult-
linien till Nässjö i och för sig sjelf är serdeles förmånlig,
när den derjemte får räkna sig tillgodo trafiken till och från
de sydligare orterna, och att den öfriga delen af Nässjö-
linien har proportionsvis större inkomster att påräkna, än
Laga-linien, i förhållande till anläggningskostnaden.
Antager man nu, att östra stambanan ändock en gång
måste byggas, och intager denna i calculen öfver anlägg¬
ningskostnaderna, så visar det sig att linierna Finjasjön—
Nässjö — Jönköping samt Nässjö — Linköping — Cathrineholm
endast blifva omkring 884,000 R:dr dyrare, än Laga-linien
emellan Finjasjön och Jönköping, med tillägg af den sträck¬
ning directe frän Tenhult öfver Linköping till Cathrineholm,
som Utskottet angifvit för östra stambanan. Då har man
likväl gått miste om den lika förmånliga, som för orten be-
höfliga jernvägen ifrån Tenhult till Nässjö.
Utskottet befarar att den span målstrafik, som Comitéen
antagit böra tillgodokomma Nässjö-linien ifrån Kronobergs
Län, möjligen kan på andra vägar föras till Calmar eller
Carlshamn för export. Detta bör dock ej inträffa, då man
väl kan antaga samma afgifter på den södra, som för när¬
varande betalas på vestra stambanan. Enligt dessa, skulle
frakten för en tunna halra från Alvesta vid sjön Salen till
Malmö kosta 1 ll:dr 28 öre, som motsvarar 7 mils landsvägs
forlön. Alståndet från Alvesta till Calmar är 14 mil, hvaraf
följer att spannmål, som produceras på Sl/2 mils afstånd
öster om jernvägslinien, kan levereras för samma forlön i
724
Den 23 April.
Malmö, som i Calmar. Gränsen för jernvägens spanmåls-
ornråde sammanfaller således ungefärligen med gränsen för
det af Comitéen utmärkta spanmålssäljande districtet i mel¬
lersta delen af Småland.
Om fullständig kännedom af odlingslägenheterna inom
Småland kunnat erhållas, så skulle förhållandet utan tvifvel
befinnas olika med Utskottets uppgifter. Nu kan man in¬
skränka sig till den anmärkning, att de stora mossarne i Laga¬
dalen lika väl kunna räknas till Nässjö-liniens trafikområde,
som odlingsmarkerna i Westra härad till Laga-liniens.
På bränntorf lider ingen del af Småland brist för hvarje
antagligt behof, men det torde dock dröja länge, innan denna
vara inom ett så skogrikt landskap kan förmånligt användas
i störrre scala och än mindre blifva föremål för trafik på
jernvägen.
Vid beräkningen af trafiken med skogsproducter på de
båda jernvägslinierna, har Utskottet yttrat den förmodan att
alla Smålands skogar öster om Laga-linien skola försäljas
till Calmar, men förgätit att största delen af de egentliga
skogarna vester orri samma linie hafva både kortare och
lättare väg directe dels till Jönköping, dels till Plalland, än
till Laga-linien, för att på denna komma vidare till export-
eller consumtions-orter. Förhållandet torde i verkligheten
vara det motsatta, att nemligen de bästa skogarna i östra
hälften af Jönköpings och Kronobergs Län icke hafva någon
förmånligare afsättningsväg, än deri, som Nässjö-linien be¬
reder.
Orri man kunde sammanföra hela Jönköpings Läns jern-
vägstillverkning på Laga-linien, så vore det dock icke mera,
än vid pass 20,000 skeppund tackjern och 12,000 skeppund
stångjern, hvaraf dock blott 8,000 skeppund tackjern kunna
afvttras, då resten användes till stångjernssmidet. Detta är ej
större belopp, än som vanligen tillverkas vid ett enda större
verk i det öfra Sverige; och deraf hafva blott omkring 2,000
skeppund blifvit vågförda i Halmstad och Götheborg. Nu
kandock icke rimligtvis tillverkningen vid Nissaån, Tabergs
masugnar, Brusaholm och en del andra verk komma att
begagna jernvägen, såsom alltför aflägsen i förhållande till
andra afsättningstillfälien. Då återstår på sin höjd hällten
af förestående belopp, såsom föremål för transport på mer-
ändels kortare delar af jernvägen. Denna quantitet erhåller
Nässjö-linien med all säkerhet från Brusaholm, Ohs, Husaby,
Klafreström och Åryd.
Ven 25 April.
725
Med fabrikstillverkningarne förhåller sig, enligt Corni-
téens, af Utskottet erkända uppgifter, sålunda, att värdet inom
Laga-liniens område utgör omkring 230,000 R:dr och inom
Nässjö-liniens 490,000 R:dr, eller mera än dubbelt för den
sistnämnda.
Nässjö-linien berör ej allenast den tillämnade Asa-cana-
lens vattendrag, utan äfven sjön Möckeln, som lätt och med
ringa kostnad lärer kunna förvandlas till båtled ända upp
emot Lagadalen, hvaremot de sjöar, som Laga-linien berör,
föga kunna bidraga att vidga dess inflytande, emedan linien
framgår längs deras stränder, och de sakna utsträckning åt
sidorna.
Då det är erkändt att bibanor bäst behöfvas åt östra
kusten, bör det också erkännas, att kostnaden förminskas,
och deras utförande underlättas, i samma mån som hufvud-
banari har ett östligare läge. Utskottet anser sig blifva i
tillfälle att väsendtligt understödja sådana bibanor med de 3
millioner, Utskottet beräknar att Laga-linien kostar mindre,
än Nässjö-linien: men då östra stambanan derigenom kom¬
mer att kosta 2V2 millioner mera, så lärer återstoden omöj¬
ligen förslå ens "tili en ringa del af kostnaden för den till¬
ökning i väglängd, hvarmed bibanor åt öster från Laga-linien
måste belastas.
När Utskottet antingen alldeles förbigått eller alltför ringa
uppskattat de för hela landet vigtiga skäl, på hvilka Kongl.
Maj:ts Proposition är grundad, och, såsom det blifvit visadt,
väsendtligen misstagit sig i de små beräkningar, sorn skulle
bevisa Laga-liniens fördelar, nödgas jag att, för min del.
påyrka bifall till förbemälda Nådiga Proposition, i hvad den
rörer södra stambanan».
.lag kan icke undertrycka den glädje jag, såsom repre¬
sentant för Stockholm, känner deröfver att i förevarande fall
landets och hufvudstadens interessen äro desamma, och hög¬
ligen skulle jag beklaga, om enskildta syften härvidlag kommo
någon att glömma dessa båda, stora, förenade interessen.
Hvad beträffar 5 punkten i förevarande Betänkande, vill
jag antingen förena mig med dem, som yrkat återremiss,
eller ock, i enlighet med min i detta afseende afgifna mo¬
tion, föreslå beviljandet af ett anslag å 2 millioner R:dr för
fullbordande af vägen emellan Jönköping och Falköping, på
det de medel, man redan nedlagt på denna bansträckning,
icke i hela 9 år må ligga ofruktbara.
Jag hyser den öfvertygelse att Statsverket lemnar ett
726
I)en 23 April
sådant öfverskott, att 2 millioner kunde deraf för nämnde
banas fullbordande anslås, men, oni så icke skulle vara för¬
hållandet, anser jag att man, för vinnandet af besagda ända¬
mål, borde göra försök med ett inhemskt fondsystem.
Herr Ericson: Hedan vid förra Riksdagen, då jag var
ledamot af Stats-Utskottet, fann jag olämpligheten af södra
stambanans dragande utåt Lagalinien, och jag vidhåller
fortfarande denna åsigt. Den grundar sig ingalunda på nå¬
got egennyttigt interesse för den stad, jag har äran repre¬
sentera, ty, i samma stund beslut fattades att södra stam¬
banan skulle dragas till Finjasjön, som ligger nordligare, än
Christianstad, blef det för denna stad fullkomligt likgiltigt,
om banan vidare fortsattes utåt Lagalinien, eller drogs mera
åt öster; utan min öfvertygelse i frågan är byggd på den
erfarenhet, jag under en lång lefnad förvärfvat, och den känne¬
dom af Småland, jag förskaffat mig genom mångfaldiga re¬
sor genom detta landskap, nära intill hvilket jag dessutom
är född. På den punkt saken 1111 står, är jag derföre icke
det ringaste tveksam, hvilket partie jag skall taga; de skäl,
som för Nässjölinien äro anförda, synas mig så öfvervägande,
att jag obetingadt måste biträda deras mening, som talat för
denna bansträckning. Redan vid förra Riksdagen ilrade jag
för banans dragning mera österut, men jag stannade i mino¬
riteten och hade ej annat att göra, än reservera mig. Jag
tillhörde då dem, som bidrog till beviljande af större an¬
slag för närmare undersökning till utrönande af lämpligaste
riktningen fiir banans fortsättande från Finjasjön. Man kla¬
gade då i Utskottet att tillräcklig utredning i detta hänseende
saknades, och för afhjelpandet af denna olägenhet beviljades
också ett vida större anslag, än som blifvit begärdt, nemligen
130,000 R:dr. Jernvägs-Comitéen sattes derigenom i tillfälle
att verkställa den noggrannaste undersökning och har der¬
vid kommit till det resultat, hvarpå Kongl. Maj:t grundat
sin Nådiga Proposition i ämnet. .Med ali aktning för Stats¬
utskottets ledamöter, och med fullt erkännande af det osparda
nit, de egnat åt frågans utredning, må det dock förlåtas mig
att jag hyser större tillit och förtroende till män med sådan
sakkännedom och erfarenhet, som Ofverste Ericson och Of-
verste-Lieutenanten Beijer, än till Utskottets ledamöter. Jag tror
att Utskottet tagit alltför liten hänsyn till den omständig¬
heten, att södra orterna skulle genom Nässjölinien komma
i närmaste förbindelse med hufvudstaden. Det är ju klart
att den större kostnaden af 3 millioner för vägen till Näs¬
lien 28 April.
727
sjö, än för den utåt Lagalinien, fullkomligt uppvägas at den
större väglängd af åtta till tio mil, sorn, i händelse Laga-
liriien antages, kommer att skilja hufvudstaden från de södra
orterna. Under den årstid, då ångbåtscommnnicationen emel¬
lan hufvudstaden och utlandet är stängd, går trafiken öfver
Skåne och Danmark, och man måste väl då, vid pröfning
af förevarande fråga, taga i beräkning den så betydligt kor¬
tare väg och mindre resekostnad, som blefve en följd af
Nässjöliniens föredragande framför Lagalinien. Man har ve¬
lat anse den tidpunkt mera aflägsen, då jernbana kommer
att dragas genom Östergöthland, men jag frågar verkligen,
om icke anspråken på en jernväg genom denna rika pro-
vince äro så billiga, att det måste förvåna att de hittills
blifvit förbisedda. Skulle en jernväg genom Östergöthland
komma att anses öfverflödig, så synes mig hvad vid före¬
gående Riksdagar blifvit i afseende på jernvägsbyggnader till¬
gjordt vara högst illa beräknadt. Men anser man jernvägar
verkligen nyttiga för landet, så kan det omöjligen .dröja
länge, innan en sådan kommer att anläggas genom Öster¬
göthland till Stockholm, och lika säkert är att bibanor snart
komma att dragas till stambanan från de östra delarne al
landet, såsom Carlskrona, Carlshamn, Calmar och Oscarshamn.
Om då södra stambanan fördes utåt Lagalinien, så skulle
dessa bibanor blifva så mycket längre, än om stambanan
leddes till Nässjö, att kostnaderne för desamma skulle vida
öfverstiga de 5 millioner, som banan till sistnämnda ort skulle
kosta mera, än sträckningen utåt Lagalinien. Dessutom då
meningen ej är att anlägga mer än en stambana genom lan¬
det från söder till norr, så är väl orimligt att denna skall
läggas så, att den på vissa ställen är li mil nära intill vestra
kusten, men deremot på 20 mil skiljd från den östra, hvari¬
genom de nämnde, vid denna kust belägne, städer skulle få
en betydlig ökad väglängd till hufvudstaden. Dertill kom¬
mer att de orter, inom hvilka Nässjölinien går, äro vida
fruktbarare och folkrikare, än vid Lagalinien, och man må¬
ste vid anläggningen af en jernväg ej se blott på ändpunk¬
terna, utan ock se till att den får inkomster, och sålunda
att den drages genom orter, som för sina producters afsätt¬
ning hafva behof att använda den. Jag hade visserligen
uppsatt åtskilliga anmärkningar med anledning af Utskottets
framställning, men då denna och de derför af Utskottet an¬
förda skäl blifvit af föregående talare vida bättre bemötte,
än jag skulle kunna göra det, vill jag inskränka mig till att
728
T)en 23 April.
instämma med Herr Kock, och anhåller derföre om propo¬
sition på bifall till det af honom framställda förslag.
Herr Rinman, F.: Så mycket har redan blifvit taladt
i förevarande fråga, och tiden är så långt framliden, att jag
hvarken behöfver eller anser lämpligt att vara mångordig.
Jag vill endast fästa uppmärksamheten derpå, att, om man
skall bygga jernvägar, man icke får hafva blicken fästad ute¬
slutande på det närvarande, utan måste äfven tänka på fram¬
tiden. Kastar man ögat på Sveriges charta och känner för¬
hållandena, så finner man naturligt att vårt land måste hafva
tvänne stambanor, nemligen en från Götheborg uppåt mot
Dalarne eller norra provincerna, och den andra från de södra
orterna till Stockholm. De öfriga jernvägarne, nian må kalla
dem stambanor så myeket man vill, äro dock ingenting an¬
nat, än sammanbindningslinier emellan nämnde båda hufvud-
banor. Om man tillämpar denna uppfattning på förevarande
fråga, så är klart att södra stambanan bör dragas så rakt,
som möjligt, på Stockholm, och att följaktligen Nässjölinien
bör antagas, såvida icke serskilda omständigheter fordra
dess ledande mera åt vester; men nu är visadt att Nässjö¬
linien går genom en vida folkrikare och mera fruktbar ort,
än Lagalinien, och jag förstår derföre icke, hvarför man skulle
göra den krok, som skulle uppkomma genom den mera vest-
liga liniens antagande, då ej heller andra skäl af allmän vigt
tala för denna linie. Jag kan sålunda, för min del, ej annat,
än förorda södra stambanans dragande så mycket öster ut,
som möjligt, och jag anhåller derföre om bifall till Kongl.
Maj:ts Proposition i denna punkt.
Om Herr Hierta varit tillstädes, skulle jag besvarat hans
yttrande derom, att Stockholms representanter försummat
hufvudstadens interesse; men jag vill icke nu dermed upp¬
taga tiden. Jag tror dock att de, som föregående Riksdag
röstat för södra stambanan, vida bättre befordrat Stockholms
och det allmännas interesse, än de, som arbetat för att sluta
vestra banan vid Orebro.
Herr Ridderstad: Oaktadt Stats-Utskottets förevarande
Betänkande redan varit föremål för en genomgående och
skarpsinnig granskning, ber jag dock att få kasta ännu en
blick på detsamma och i synnerhet på första delen deraf,
som framförallt påkallar serskild uppmärksamhet.
Granskar man Betänkandet, så finner man att, sedan
Utskottet redogjort för Kongl. Maj:ts Proposition samt mo-
tiverna derför, Utskottet täger till utgångspunkt Rikets
Den 25 April.
72!)
Ständers vid 1855—54 års Riksdag lättade beslut om en
jernvägslörbindelse mellan Malmö och Jönköping, hvarvid
Utskottet indirect söker framhålla att denna väg skulle gå
så rakt, som möjligt. Härvid är likväl att observera att vid
nämnde Riksdag ingenting annat beslöts i afseende på rikt¬
ningen, än banans ändpunkter. Man tilltrodde sig ieke ännu den
tiden att åstadkomma ett fulländadt jernvägssystem. Man
kände knappast Sveriges charta tillräckligt för att fatta en
så stor tanke, och än mindre trodde man att Rikets Stän¬
der skulle vara benägna att bevilja så stora anslag, sorn er¬
fordrades för tankens utförande. Man nöjde sig då med af-
sigten att sammanbinda några af landets stora allärsstäder
med de större vattendragen, för att sålunda få en någor¬
lunda nöjaktig communication, en communication, som skulle
bestå styckevis af jernvägar och styckevis af ångbåtar. Detta
var emedlertid ett högst ofullständigt och obeqvämt coin-
municationssätt, i anseende till nödvändigheten af de ständigt
återkommande omlastningarna. Under tiden vidgade sig lik¬
väl vuerna och, jemnbredt dermed, mognade öfvertygelsen om
jerrivägarnes nödvändighet för landets utveckling, och vid
1856 års Riksdag framlade Kongl. Majit för Ständerna ett
förslag till ett utvidgadt jernvägssystem med 4 stambanor,
den södra och den vestra, den östra och den norra. Rikets
Ständer arisågo sig dock ej då kunna fatta något bestämdt
beslut, hvilket likväl föregående talare påstått att de gjort,
rörande ett så stort företag, men de beviljade 150,000 R:dr
för verkställande af undersökningar till utrönande af de blif¬
vande jernvägarnes lämpligaste riktning, hvarvid Ständerna
serskildt anmodade Regeringen att från vederbörande aucto-
riteter och Hushållssällskaper infordra upplysningar. Denna
Rikets Ständers åtgärd måtte väl också tillräckligt öfverty-
gande ådagalägga att Utskottet begagnar sig af ett alldeles
oriktigt uttryck, då det säger: att Ständerna »afslagit» Kongl.
Maj:ts förslag till ett jernvägssystem för hela Riket. Men
Utskottet behöfde ett sådant positift förvridande af de verk¬
liga förhållandena, för att kunna komma till det egna mål,
som det föresatt sig. I fortsättningen uppställer Utskottet
Jönköping såsom en högst vigtig banstation, långt vigtigare,
än den verkligen är, ehuru jag gerna medger att den är af
stor betydelse. Sedan nu Utskottet, med sin uppfattning af
1853—54 års Riksdagsbeslut, antagit att Ständerna då utta¬
lat sig angående nödvändigheten af Lagalinien, och vidare de-
creterat att 1856 års Ständer afslagit östra banan och att
750
Oen 25 April.
Jönköping är en så utomordentligt vigtig hallstation, så liar
Utskottet lagt sjelfva grundvilkoren för sin deduction och,
som det vill synas, anser det sig nu tillräckligt starkt att
börja anfallet mot sjelfva Nässjölinien, naturligtvis den egent¬
liga bjelken i grannens öga. Och sedan stationen Näs¬
sjö, genom det föregående raisonnementet, blifvit isolerad från
det stora allmänna interesset och behofvet, ställd utanför eller
på sidan om desamma, tilltror man sig äfven i att kunna
nedgöra besagde punkt med ett enda slag. Det heter nem¬
ligen, att. om södra stambanan först skulle dragas till Nässjö
och derifrån genom en nära vinkelrät brytning mot vester
till Jönköping, så nödgades trafiken göra en »omväg» af icke
mindre än 2T/2 mil. Ja, det är visserligen sannt, om Jön¬
köping skulle betraktas såsom banans slutpunkt, men detta
är ju icke meningen. Klart är att, om någon gjort en »om¬
väg», så är det ej Kongl. Maj:t, ej Jernvägs-Comitéen, utan
Stats-Utskottet. Nässjöpunkten är nemligen icke någon »om¬
väg», den är tvärtom vägmärket för den kortaste och gina¬
ste communicationslinien mellan det norra, medlersta och
södra Sverige, den är en i den raka banlinien liggande före¬
ningslänk emellan alla lefvande interessen inom afiårslif-
vet, såväl i jordbruk, som i näringar och handel mellan
Stockholm och Malmö, mellan inlandet och utlandet. Vill
man också närma dessa stora och allmänna interessen till
hvarandra, måste man alltid taga vägen öfver Nässjö; vill
man deremot endast förbinda dem med hvarandra genom en
omväg eller genom en krokväg, då — men icke eljest —- må
den tagas öfver Jönköping. Det är vid Nässjö, som man
bör göra sig den frågan: skall framtiden få emotse en östra
stambana? Faller Nässjö, så faller också denna framtids-
tanke.
Underbara vägar går Stats-Utskottet. Liksom för att
lugna hela det norra, nordöstra, östra och södra Sverige,
heter det i Utskotts-Betänkandet att, »om» en jernbana ut¬
drages från Tenhult i mera rakt norrut gående riktning mot
Cathrineholm; »sä» skulle afståndet från hufvudstaden ökas
med endast en mil, och något deröfver. Men hela Betän¬
kandet liksom hela discussionen ådagalägga tydligt och klart att
någon Tenhult—Cathrineholmsväg aldrig är afsedd af dem, som
ifra för Laga-linien; förespeglingen deraf är alltså endast en
krumbugt eller en skenfager fras, framkastad blott för att
icke genast blotta den innersta planen, slå på en gång alla
rättmätiga kraf för hufvudet, utan att få folket att tro på
Ven 23 April.
731
och trösta sig med åtminstone den bländande, om ock i sjelf¬
va verket tomma, förhoppningen. Hvad, som qvarstår, är
emellertid det, att, då Götheborgs-interesset blifvit inom Ut¬
skottet så val vårdadt, att vägen mellan Malmö och Göthe¬
borg blifvit 2]/2 mil kortare, än efter Kongl. Maj:ts förslag,
så hafva Stockholms representanter — då banan mellan huf-
vudstaden och Malmö nu kommer att gå öfver Fahlköping
och Jönköping — ej förmått värna besagde stad från att få
6 mil längre väg till Sveriges, Continenten närmast liggande,
sydligaste hamnplats, än förhållandet skulle blifva om Nässjö-
liriien antoges.
Jag har velat framhålla Utskottets sätt att motivera och
raisonnera, för att visa att Betänkandet i sina utgångspunkter,
i sjelfva sin första uppställning, hvilar på antaganden, som
ej i sakförhållandena finnas, och på förutsättningar, som,
tillfölje deraf, ej äro riktiga.
I fråga om den afkastning, som af de olika bansträck-
ningarne är att förvänta, fäster Utskottet uppmärksamheten
derpå, att, då vestra stambanan från Götheborg till Fahlkö¬
ping på en sträcka af 106Vl0o"^e^s rni^ mec* en folkmängd
på 3 mils afstånd å båda sidor från jernvägen af 200,284
personer, eller 19,290 per mil, lemnat i nettoafkastning på
ett år endast något öfver 7,000 R:dr Runt per mil, det
på intet sätt vore att förmoda, det sträckan Finjasjön—
Nässjö—Tenhult, 2014/IOO mil lång, med en folkmängd på
samma afstånd af 180,198 personer, eller 8.947 per mil,
skulle lemna lika stor behållning på mil, som denna. »Sna¬
rare», heter det »kan antagas att nettobehållningen skulle
blifva ringaro i ett förhållande, som närmar sig förhållandet
i afseende på befolkningens antal, och således, om man här,
på sätt Comitéen antagit, lägger befolkningsförhållandena till
grund, uppgår till omkring hälften af den nämnda summan
eller till 3,300 R:dr Runt.» Detta raisonnement är utan
tvifvel riktigt, men deraf följer också ovedersägligt att, om
Götheborg—Fahlköpings-vägen med en större folkmängd gif-
ver mera inkomster, än Nässjö-linien med en glesare be¬
folkning skulle komma att gifva, så måste också af Nässjö-
linien vara att påräkna större inkomster, än af Laga-linien,
och det i samma mån som befolkningen vid den förra är
större, än vid den sednare. Och att Nässjö står framom
Laga så väl i afseende på befolkning, som odling, visar sig,
då Utskottet medgifver att befolkningen vid den östra linien
med 10 procent öfverstiger den vid den vestra och att den
732
Den 25 April.
odlade jordens areal är 6/I0 procent större, än vid Laga-linien.
Man är häraf berättigad nemligen till den slutsats, att in¬
komsterna af Nässjö-linien aldraminst skulle komma att med
10,6 procent öfverstiga inkomsterna af Laga-linien.
På ett annat ställe förekommer i Betänkandet ett af-
sigtligt framhållande af Sunnerbo härad i fråga om befolknin¬
gens »tillväxt>i under 25 år. Det säges deri att detta härad
»helt och hållet» faller inom den vestliga liniens trafikområde;
men på nästa sida heter det att samma härad till en »be¬
tydlig del» tillhör östliga liniens trafikområde. Men om det
nu är så, följer, utan all fråga, deraf, att befolkningstillväxten
i Sunnerbo, som på ett så lysande sätt nu ensamt tillerkän-
nes Laga-linien, äfven måste tillerkännas Nässjö-linien, och
det naturligtvis i samma proportion, som Sunnerbo härad
faller inom dess trafikområde. Hela denna deduetion af Ut¬
skottet bevisar alltså ganska litet, om ens något.
Hvad odlingstillfällei a beträffar, så kan ej förnekas att
ganska vackra förhoppningar finnas på båda sidor; men då
Utskottet velat framskjuta Storemosse om 20,000 tunnlands
vidd såsom ett bevis för Laga-liniens företräde, så tillåter
jag mig erinra att, ehuruväl Ständerna redan långt fördetta
beviljat ej obetydliga anslag för utdikning och odling af den¬
samma, så har dock föga eller ingenting blifvit uträttadt,
hvadan det vill synas att befolkningen i orten sjelf måtte
hafva stora betänkligheter dervid. Enligt en utkommen
brochure, skall dock så mycket vara gjordt, att mossen nu
gilver 500 tunnor spannmål och 2,000 lass hö. Detta sed¬
nare är visserligen en ganska vacker hötapp men hvem an¬
svarar väl för att uppgiften icke är en fantasie, likartad med
den om de Wosnosenska höstackarne, som för några tiotal
af år tillbaka väckte så mycken munterhet. Spannmålen
skulle då återstå, men att för en afkastning af 500 tunnor
hafre anlägga en jernväg, har väl föga skäl för sig. Med
afseende till odlingen omkring Nässjö-linien uppgifver Betän¬
kandet deremot följande: »att inom Ahlbo härads nästan alla
socknar det för närvarande odlas högst betydliga, förut vat-
tendränkta vidder, och likaså i Kinnevalds härad, serdeles
på gränsen emot Blekinge». Vidare heter det om samma
trafikområde, »att Rinkarbysjöns fullbordade uttappning be-
redt Konga och Kinnevalds härader betydande tillökning af
åkerjord», samt att »dylika arbeten äfven förehafvas inom
vissa socknar af Norrviddinge och Uppviddinge härader.
Inom Ostra härad — uppgifves ytterligare — »halva om¬
Den 23 April.
733
kring 8,000 tunnland bördig jord dels blifvit vunna genom
sänkning af tvänne sjöar, dels genom utdikning af mader».
Men, oaktadt medgifvandet af detta fördelaktiga förhållande
i afseende på odlingsföretagen i de orter, som äro att räkna
till östliga liniens område, förklarar dock Utskottet att man
synes böra tillerkänna Laga-linien en icke obetydlig öfvervigt,
och såsom ett allmänt skäl dör denna åsigt anföres den »hägn
för odling, som skal! finnas i orterna vid nämnda linie.
Denna håg är tvifvelsutan något ganska hedrande och vac¬
kert, men, såsom skäl betraktadt, af föga vigt, ty håg för
odling torde finnas öfver allt.
Hvad skogstillgången beträffar, så vill jag allsicke be¬
strida eller förneka att i de trakter, som ligga inom Laga-
liniens trafikområde, mycken sådan kan finnas, som i brist
på communicationer ruttnar ner på stubben, men förhållan¬
det är alldeles enahanda i det inre af Calmar Län, i Små¬
land och södra delen af Östergöthland.
Medan jag är vid detta ämne, vill jag, med anledning
af Herr Wcerns yttrande att de vestligare trakternas skogar,
förvandlade till kol, skulle bereda Laga-linien stora inkom¬
ster, taga mig friheten att erinra, hvad för öfrigt han, så¬
som sjelf Brukspatron, aldrabäst borde veta, att nemligen
man aldrig kan använda skog på ett mindre fördelaktigt
sätt, än genom att bränna den till kol, och att kol dessutom
icke förmår bära transportkostnaden på jernväg.
Beträffande jerntillverkningen, heter det i Betänkandet,
att inom Laga-Iiniens trafikområde tillverkas 81,300 centner
tackjern och 43,400 centner stångjern. Detta är visserligen
ganska bra, men dock alldeles för litet för att utgöra något
skäl för jernvägens dragande utåt Laga-linien. Jag skulle
kunna nämna personer inom detta Stånd, som ega bruk med
lika stor jerntillverkning, som alla de vid Laga-lininen be¬
lägna, och ändock har jag icke hört dessa personer fordra
att Staten skulle anlägga jernvägar för afsättning af deras
producter. Utskottet talar vidare om de förhoppningar om
framtida utvidgning af bruksrörelsen, som kunna grundas
på en jernvägsanläggning, framförd utåt Laga-linien. Jag
tviflar ingalunda på en sådan utveckling, men samma för¬
hållande är det med verken vid den östliga linien, i hvilket
afseende jag vill nämna Fredriksbergsverken, hvilkas egare
kunna hoppas uppdrifva koppartillverkningen till 300 skep¬
pund; naturligtvis, det är en förhoppning, — det må ärligt
uttalas — det ena, som det andra.
754
Ven 23 April.
I fråga om allmogens binäringar, gifver Utskottet Laga-
linien företräde, men jag vet icke, hvarpå Utskottet grundat
denna åsigt, då hufvudsakligen samma näringar drifvas i de
till båda liniernas trafikområden hörande orter.
Vidare har Utskottet talat om vatten-communicationer
och erinrat, hurusom sjön Bolmen, nära invid hvilken Laga-
linien framgår, är den största insjö i södra Sverige, näst
Wettern. Visserligen är Bolmen en ganska stor sjö, men
säkert äro sjöarne Salen och Asnen vid Nässjö-linien, tillsam¬
mans, lika stora, som Bolmen, om ej vida större, och hvar¬
till äfven kommer den omständighet — som utan all fråga
väl mäste vara långt vigtigare, än sjöarnes storlek — att
jernvägen utåt Nässjö-linien komme att stöta alldeles intill
sjön Salen, då deremot Bolmen ligger på icke så obetydligt
afstånd från Laga-linien.o Alla de rika och fruktbara orter,
sorn omgifva Salen och Asnen, hvilka skjuta djupt in i landet,
skulle således genast hafva direct båtförbindelse med Nässjö-
banan, hvaremot trakterne kring Bolmen, utan anläggandet
af en ny canal, ej skulle kunna hafva det.
Bland de vigtigaste skälen för Laga-linien, efter Utskot¬
tets tanke, är dock att, genom antagandet af denna bansträck-
ning, skulle inbesparas 3 millioner R:dr. Jag tror likväl icke
— så betydlig denna summa än är — att man derför bör
låta afskräcka sig ifrån att handla' i öfverensstämmelse med
hvad för landet bäst kan vara. Har man stora mål, måste
man underkasta sig stora uppoffringar.. Man måste betänka
att vi bygga för kommande tider, att det är kommande ge¬
nerationer, som skola både betala räntorna och amortera de
capitaler, vi använda, och att vi följaktligen stå i ansvar
hos efterkommande för sättet, huru vi användt dessa capita¬
ler. Jag tror derföre icke att vi för en eller annan millions
skull böra köpslaga med stora, framtida interessen.
Jag kan ej undgå att tillägga några ord, med anled¬
ning af föregående talares yttranden. En af Stockholms re¬
presentanter har framställt såsom ett öoskningsmål i huf¬
vudstadens interesse, att tillräckligt anslag måtte beviljas för
fullbordande af bansträckningen emellan Jönköping och Fahl¬
köping. Jag har, för min del, alldeles ingenting deremot,
men, om det är i Stockholms interesse, blir en annan fråga.
Jag tillåter mig ett exempel. De stora och talrika oxdrifter,
som förse hufvudstadens bord med beeffstekar, komma till
största delen från den södra delen af Östergöthland och från
Småland, och det är ingalunda antagligt att, om Fahlköping.—
Den ‘23 April.
753
Jönköpings-banan Liefve färdig, de sedermera taga samma
väg, utan komma de säkerligen att gå i en helt annan rikt¬
ning. Det har nemligen på sednare tider röjts en benägen¬
het från Englands sida att tillgodogöra sig vår kreatursmark¬
nad, och Smålänningarne räkna icke så illa, att de ej skulle
inse fördelen af att skicka sina oxar på nyssnämnde väg
öfver Götheborg till England, beeffstekarnes rätta land, i
stället för till Stockholm, Jag tror sålunda icke att Fahl¬
köping—Jönköping-vägens fullbordande skulle lända Stock¬
holm till så synnerlig fromma, åtminstone icke till fromma
för dem, som älska beeif.
Samme talare har också förebrående yttrat, — dels för
att bevisa, huru lättsinnigt mången tager frågan, och dels för
att visa, huruledes man ger sin öfvertygelse till spillo för
sidoinflytanden — att han meddelat sig med Riksdagsmän i
fråga om förevarande Utskotts-Betänkande, och att han der¬
vid till sin ledsnad inhämtat, antingen att de funnit det allt¬
för långt, eiler att de redan gifvit sitt löfte att rösta för den
eller den bansträckningen o. s. v.
Jag hemställer likväl till hvar och en af Er, mine Her¬
rar, hvad man väl skall svara en person, som, för att nu
tala öppet, visar sig alltför efterhängsen? Man måste ju på
något sätt söka göra sig honom qvitt. Och bättre, än att
inlåta sig med en känd och afgjord motståndare i en ändlös
tvist, är — att afspisa honom. Den värde talaren hade icke
bort ha’ varit så angelägen att genom dylika anklagelser
mot sina motståndare få det naturliga och enda rätta svaret
derpå besvaradt i Riksdags-Protocoilerna; svaret är emeller¬
tid gifvet, och det står i samma casus, vill jag tro, som frå¬
gan var. Men han har också, denne talare, i ett annat af¬
seende framkallat hos mig en verklig smärtsam och sorglig
känsla. J håfven allesamman, mine Herrar, nu på sistone
hört honom vidlyftigt orda om fördelen af att draga jern¬
vägen i en hitintills ej omtalad, således splitter ny riktning,
nemligen genom Kråkebodalen. Om emellertid någon redan
långt för detta borde vara färdig i sin öfvertygelse, vore
det väl han. Han har nemligen, denne talare, haft tillfälle
att under flera veckors tid behandla ärendet på Utskotts-
Afdelningen; vidare har han i icke färre veckor handlagt
det i sjelfva Utskottet. Vid alla öfverläggningar har han
ledande ingripit och ännu i denna stund vill han ledande
ingripa i Ståndets beslut. Men icke nog härmed. Sedan
han, på grund af sin i minsta detail gående undersökning af
736
Den 23 April.
alla till ämnet hörande förhållanden, förklarat att Jernvägs-
Comitéen gått tillväga utan noggrannhet och omsorg, så
framkommer han slutligen till och med med anmärkningar
emot det Utskotts-Betänkaride, i hvars utarbetande han sjelf
så mycket deltagit, ty, märken det viii, mina Herrar, just
nu, då vi allesamman kanske nästa ögonblick mäste.till vo-
teringsurnan afgifva våra röster, just nu, i sista ögonblicket,
då först upptäcker han, hvad alla, äfven han sjelf, ej förut
kunnat upptäcka, nemligen den allt hitintills förborgade, enda
rätta hanriktningen, då först upptäcker han sitt Kråkebo.
På de grunder, jag anfört, instämmer jag med dem, som
yrkat antagandet af Nässjö-linien, men till dessa skäl an¬
håller jag att få lägga några andra, af mer allmän natur.
Kastar jag en blick på fäderneslandets charta och anställer
en jemnförelse emellan den vestliga och östliga kusten af
landet, så kan jag icke ett ögonblick tveka att ju den sed¬
nare har högst öfvervägande fördelar framför den förra i
åkerbruk, boskapsskötsel, bergverk och naturliga rikedomar
af, snart sagdt, alla slag. 1 samma mån, som detta icke lärer
kunna bestridas, måste det älven betyda något. Men hvad
är det väl då, som dessa vårt lands vigtigaste kn: trakter
sakna? Jo, communicationer. Ju längre man också aflägs-
nar den nu ifrågavarande jernvägen från östra kusten,, desto-
mera aflägsnar man på samma gång äfven möjligheten att
fruktbargöra dess naturliga rika skatter, destornera hämmar
man dess benägenhet till utveckling. Vårt lands östra, emel¬
lan norr och söder gående, kuststräckor förtjena dock ett
bättre öde. De utgöra fäderneslandets största areala vidd,
de ega de förnämsta hjelpkällorna för economisk och mate¬
riel utveckling och sjelfständighet samt ett haf framför sig,
hvarpå allt, sorn från de inre delarne af angränsande pro-
vincer når fram till hamnarne, kan omsättas på verldsmark-
naden. För vinnandet af en i statseconomiskt hänseende
stor och fruktbringande framtid, skulle jag också vilja gå
vida längre, än till den nu ifrågasatta banan. Jag skulle
nemligen önska att åtminstone i en framtid, en stambana
äfven sträcktes rakt norrut genom Sveriges nordligare pro-
vincer, förvissad att, om denna idée realiserades, skulle dessa
nordliga trakter innan kort förete en så utomordentlig ut¬
veckling, att mai. knappast nu skulle kunna göra sig en rik¬
tig föreställning derom. Stockholm är den mäktigaste staden
på den östra kusten och borde stå eller ställa sig i spetsen
för de många fosterländska interessena å densamma. Men
Den 23 April
737
gör Stockholm det? För att döma af det sätt, hvarpå fler¬
talet af dess representanter handlat i dag, har det icke för¬
nummits. Men frågan om jernvägsliniens dragning, närmare
den ena eller andra kusten, har en ännu vigtigare betydelse,
Vi veta att det är ifrån öster, som vi hotas af vårfarligaste
fiende. Med afseende till Rikets försvar är det alltså våra östra
och icke vestra kuster, som vi framför allt böra uppmärk¬
samma. Visserligen har man också talat om hufvudstadens
befästande, men, för min del, jag tror icke mycket på skyd¬
det af murar. Men blefvo också dessa murar nog starka,
för att försvara Stockholm, så ligger ändock hela kusten
norr och söder derom helt och hållet blottad för fiendens
anfall. Hvad är då att göra? Icke kan man befästa hela
kuststräckan från Haparanda till Ystad? Omöjligt. Men
man kan i stället förstärka den genom att väcka dess alla
stora interessen till ett verkligt kraftigt lif. Om derför de
9 millioner, som erfordras för Stockholms befästande, i stället
användes för bibanors dragande från östra kusten till en så
nära densamma, som möjligt, anlagd stambana, så skulle sä¬
kerligen vårt försvar vara vida bättre betryggadt. .lag tror
långt mera på ett lefvande, rörligt försvar, än på fästnings¬
verk, och i förevarande fall är det förra försvarssystemet så
mycket mera att föredraga, som det finge sin ständigt ny-
födande och fosterländska kärna i den materiela styrka, som
man på samma gång gålve åt landets industriela framåtskri¬
dande och utveckling.
Med hänseende till Rysslands hotande ställning till lan¬
det, hör man ofta den åsigt uttryckas, att Stockholms läge
är ofördelaktigt, hvarvid icke så sällan den önskan smyger
sig fram, att det vore bättre, ifall Götheborg vore hufvudstad.
Jag anser detta föreställningssätt oriktigt. I motsats dertill,
anser jag hufvudstadens läge godt. Sin fiende hör man bjuda
öga och spets — icke ryggen. Stockholm har emellertid —
i sjelfva denna tanke — (ätt en farlig medtäflare i Gö¬
theborg.
Gerna kan det icke eller undfalla någon, åtminstone
skulle jag ej tro det, att den nu pågående striden om Nässjö-
och Laga-linien i det hela icke är något annat, an en på
djupet varande strid emellan dessa tvänne städer. Kastar
jag också en blick på chartan, förefaller mig den vestra
stambanan, så länge en motvigt i den östra icke finnes, alldeles
såsom en stor, en gigantisk blodigel, som den växande rivalen,
liorp.-Stånd. Vrot. vid Rrlcsd. 1859- 1860. lil. 47
738
Den 25 April.
Götheborg, satt på ett visst ställe på Stockholm, för att suga
dess must och märg.
Stockholm är oförnekligen en glad, treflig och gästvän¬
lig stad; infattad i en ram af den vackraste natur, är den
derjemte en skön stad, kanske bland de skönaste. Och man
kan vara fullkomligt öfvertygad derom, att den äfven från
utlandet skall få talrika besök, när den en gång får jern-
vägsförbindelser med öfriga delar af landet. Man skulle
kunna säga till och med att Stockholm är en smula roué,
men vid voteringsurnan i afton skall den lott, som derur
faller, visa, om den äfven är bläse, och så bedömd af landet,
ty den lott, som faller — är dess framtids lott, dess fram¬
tids dom.
Jag har sagt att den strid, som försiggår, är en strid på
djupet, en tyst strid emellan Götheborg och Stockholm; i
det gemensamma fäderneslandets namn, kan jag också ej
annat, än slutligen fråga, hvilken röle hufvudstaden dervid
spelar, är det Goliaths eller Davids?
Herr Lallerstedt: Det kan icke vara annat, än fägnande
att höra, huruledes den nästföregående talaren, som vid bör¬
jan af Riksdagen syntes helt och hållet misströsta om lan¬
dets ställning, 1111 vara benägen att göra stora uppoffringar
för stora ändamål. Jag skall följa honom på den vägen.
Utan tvifvel skall Ståndet hålla mig räkning för att jag
blir kort, och så mycket är redan i sjelfva saken yttradt,
att jag ej behöfver vara mångordig. Jag har funnit Herr
vice Talmannens anförande öfvertygande och tillfyllestgö¬
rande, och jag instämmer helt och hållet med honom. Men
jag kan dock icke underlåta att uppträda mot det sätt,
hvarpå man bar behandlat Jernvägs-Comitéen. Man tyckes
föreställa sig att det är en så lätt sak att utreda sådane
förhållanden och draga fram sådane upplysningar, som Jern¬
vägs-Comitéen gjort. Man tror sig halva rätt att, ifall ett
enda misstag kan visas vara begånget, cassera hela arbetet.
Den, som känner, med hvilka svårigheter det är förenadt
att vinna upplysningar af ifrågavarande beskaffenhet, kan ej
undgå att finna detta fördömande högst obefogadt. Jernvägs-
Comitéen har genom sitt arbete bidragit att sprida en all¬
männare kännedom om vårt land, hvilket är lörsta villkoret
för allt framåtskridande och all utveckling. Vid sednaste
Riksdagar har man klagat Öfver att icke ega tillräckliga
upplysningar om locala och andra förhållanden, till ledning
vid jernvägsfrågornas afgörande; nu tyckes man hafva för
Den 2S April.
73!»
slott öfverflöd pä upplysningar. Eget har det förefallit mig
alt höra en talare på första bänken, hvilken jag föreställde
mig vara fullkomligt främmande för all slentrian, lägga Co-
initéen till last att ej nog omsorgsfullt och fullständigt hafva
fört prolocoller vid sina sammanträden. 1 embetsverken,
der man är så fastvuxen vid slentrianen, har man dock nu¬
mera kommit ifrån detta protocollsväsende, och aldrig har
jag hört att en Comitée förer protocoll i egentlig mening,
utan om något sådant föres, upptager det vanligen endast
tiden, då Comitéeri började och slutade sin verksamhet,
samt redogör för skiljaktiga meningar, om sådana algifvits.
Hvad pluraliteten beslutat, finner sin rälta plats i sjelfva
Betänkandet.
Jag skulle visserligen här uppträda och häfda den pro-
vinces interessen, hvilken jag s>åsom representant tillhörer,
och sorn man i förevarande fråga svnes vilja skjuta i skug¬
gan, men sådant är öfverflödigt, ty Östergöthlands anspråk
hafva blifvit försvarade af andra personer, som man icke
kan förebrå något provinceinteresse. Besynnerligt förefaller
det, om Östergöthland i afseende på jernvägar skulle dela
samma öde, som Calmar Län, Blekinge och Halland, hvilka
endast utgöra smala remsor längs hafskusten. Det är dock
en billig fordran, att den nu ifrågavarande banan anlägges
med full beräkning på dess fortsättande genom Östergöth¬
land. Då man framkastat den tanke, alt jordbruksförhållan¬
den och odlingstillfällen böra företrädesvis tagas i betrak¬
tande i fråga om en jernvägs sträckning, vill jag exempelvis
upplysa att jordbruket i trakten kring Wadstena, som jag
har den äran representera, på sednare tiden gjort så stora
framsteg, att, då för 10 eller 12 år sedan endast några tu¬
sen tunnor säd kunde derifrån exporteras, under sednaste
året derifrån afgått mer än 100,000 tunnor, producerade i
den till staden närmast liggande orten. Detta är ock en af
ålder odlad nejd. Lika lätt lärer det väl icke vara att
bringa de så mycket omtalade mossarne kring Lagalinieh
att gifva någon liknande afkastning.
Jag anser det öfverflödigt och i denna sena limma
olämpligt att vidare yttra mig. Jag inskränker mia derföre
till att yrka, att, fiir södra stambanans fortsättande till Näs¬
sjö, det af Kongl. Majit föreslagna belopp må beviljas, samt
att ä:te punkten må återremitteras.
Pä framställning af Herr Talmannen, beslöt Ståndet,
att discussionen öfver förevarande 4:de och 5:te punkter i
740
Den 25 April.
Stats-Utskoltets Utlåtande, M 86, skulle fortsättas i det till
i morgon den 26 dennes, kl. 6 e. m. anslagna Plenum, hvar¬
efter Ståndet åtskiljdes kl. x/* fiH 42 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 26 April.
Plenum kl. '/,! e. m.
§ *.
Justerades Protocolls-Utdrag lör den 25 dennes, f. m.,
innefattande besluten öfver de tre första punkterna af Ståts-
Utskottets Utlåtande, JYS 86.
§ 2.
Fortsattes löredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande,
M 86, angående fullföljdt utförande af jernvägsarbeten för
Statens räkning och anvisande af dertill erforderliga medel;
hvarvid den uti gårdagens eftermiddagsplenuin började öf¬
verläggning, angående 4:de och 5;te punkterna af Utlåtandet,
fortgick.
Herr Bjärdt: Man har nyligen hört talas om inconse-
quencerna i jernvägsfrågan, och man kan icke mindre säga.
att denna fråga redan har en historia, som är af interesse
för statsmannen, så väl som för representanten och allmän¬
heten. Man må emellertid medgifva, att behandlingen af
frågan denna Riksdag försiggått med mera lugn, än under
de föregående; man har till och med allvarsamt bedömt
samt djupt beklagat de försök, som då gjordes att kalla upp
de enskilda interessena till strid, för vinnande jemväl af helt
andra sylten. Man kan ock till den nuvarande Riksförsam¬
lingens heder säga, att något sådant denna gång icke före¬
kommit, om än det ej kan nekas att en och annan tillstym¬
melse dertill framskymtat, såväl i artiklar, i tidningar,
som nu under discussionen. Frågan borde ej eller befinna
sig pä samma ståndpunkt nu, som vid sednaste Riksdag, då
den förekom hos Stats-Utskottet och Riksens Ständer. Vis¬
Den 26 April.
711
serligen var tlc-n äfven dä förberedd af en Comitée, men en
Comitée, sorn galt tillväga pä ett sätt, som afsåg att upp-
nå vissa förut bestämda ändamål, hvarföre Comitéen icke
eller anställt någon egentlig undersökning om lämpligheten
af de sträckningar, som föreslogos, och än mindre utrcdt
frågan i statseconomiskt hänseende samt aldraminst i stats-
financielt. Nu skulle det förhålla sig annorlunda, sedan
Ständerna vid sisllidne Riksdag förklarade, att de icke skulle
fortgå med jernvägsanläggningarne förr, än nödiga under¬
sökningar egt rum. Följden har ock blifvit den, att en Co¬
mitée blifvit nedsatt för ändamålet, att uppgifva de linier,
som borde ifrågakomma att fortsättas, samt att undersöka
dem ur tecknisk och statseconomisk synpunkt. Denna Co¬
mitée fick sitt uppdrag af Regeringen, hvars förfarande der¬
vid dock med skäl utgjort föremål för rättvist klander från
allmänhetens sida, enär Regeringen i instructionen frångick
just de linier, som vid nämnda Riksmöte af tvänne Stånd
framställdes såsom de mest lämpliga och önskvärda. Men
jag vill ej upprifva gamla tvister, utan hålla mig till saken,
sådan den här framstår. Det befinnes då, att ofvanberörde
Comitée utgjordes af 5:ne ledamöter; att af dem 2:ne voro
personer, som hufvudsakligen sysselsatte sig med teckniska
yrken, och personer derjemte, som inom detta fält intaga
ett aktadt rum. Den tredje personen har visserligen ock
skicklighet som technieus, och såsom embetsman har han
äfven skyldighet att ega insigter i denna gren af vetandet:
möjligt är ock att han haft en eller annan föregående syssel¬
sättning, som kunnat göra honom lämplig att deltaga uti
stalseconomiska undersökningar. Men om det är sannt, att
2:ne af dessa personer, som voro sysselsatte med detta stora
uppdrag för Statens räkning, dels befunno sig på aflägsna
orter och dels, till följd af deras befattning, voro skyldiga
att företaga resor i landet och således icke kunde egna sig
särdeles åt de forskningar, hvilka upptogo en vidlyftig del
af Comiterades betänkande samt afse ämnen, som beröra
så väl stats-, som nalional-economien, om detta är sannt,
så är det också ej underligt att arbetet kommit i händerna
på den ene hufvudsakligen. Om nu man ock sätter hans
insigter aldrig så högt. kan det likväl icke nekas att han
icke förut ådagalagt serdeles erfarenhet i stalseconomiska
värf, och att man således icke kan hysa ett obetingad! för¬
troende till hans undersökningar och deras resultat. Det
flade dock funnits ett sätt att förvärfva ett sådant förtroende,
Den 26 April.
nion dertill hade fordrats, att lian gjort en fullständig fram¬
ställning om det säll, hvarpå han galt tillväga att samla alla
dessa upplysningar. Det hade således bort i betänkandet
lemnäs en mera fullständig utredning i detta hänseende, och,
0111 det också icke varit så lämpligt alt dermed belasta
sjelfva Betänkandet, har det dock varit en rättvis fordran,
att en sådan redogörelse hade blifvit lemnad i Comiléens
Protocoll, så att man derur kunnat finna, huruledes han
förfurit. Det må väl heta, att det är en slentrian att föra
vidlyftiga Protocoller, så i Comitéer, som hos förvaltande
verk och myndigheter, och jag medgifver, att det icke i
allmänhet behöfves, men så mycket bör väl dock finnas, att
man deriitaf kail se, huru vederbörande i det ena eller an¬
dra fallet ämnat att gå tillväga. Det är således icke utan
skäl, sorn man klagar öfver Betänkandets ofullständighet.
Men 0111 det nu är så och om man kan påstå, att obetin-
gadt förtroende icke kan fordras för de statseconorniska upp¬
gifterna, bör förhållandet vara motsatt i techniskt hänseende,
i fråga om de kostnadsförslag, som Comiterade uppgjort och
hvilka de för öfrigt sjelfve försäkrat utgöra en säker led¬
ning för bedömandet. Man har väl således anledning tro
på ofelbarheten i afsende å kostnadsförslagen; men anmärk¬
ningar emot dessa förslag hafva dock egt rum, och mer än
underligt är äfven, att kostnadsförslaget för en mil af jern¬
vägen inom den backiga delen af Småland upptager ett mindre
belopp, än på den släta Skånska slätten. Detta måtte väl
bevisa, att dessa ofelbara beräkningar icke äro så alldeles
riktiga: och om det än må anses såsom ett crimen leesce,
att klandra Comiterades tillgöranden i hvad, som rörer det
techniska, vägar jag det doc:k, och jag har som grund för
denna ruin uppfattning äfven att anföra ett annat skäl, utom
det nämnda. Det tilldrog sig nemligen i Stats-Utskottet, att,
då det der upptäcktes, att kostnadsförslagen voro serdeles
olika sins emellan, att kostnaden för en utgift var upptagen
till ett annat belopp, än sorn blifvit uppgifvet lör en annan
af samma slag, man fann delta så underbart, att man skyn¬
dade att skaffa sig upplysningar. Detta skedde dock lörst,
sedan frågan blifvit inom ifiksgälds-Afdelningen behandlad
och Betänkandet var i Utskottets Plenum lill det närmaste
justeradt. Följden var också den, att undersökningarne icke
kunde blifva mycket noggranna, då man icke länge kunde
uppehålla sig vid dem och för öfrigt ville påskynda sakens
afgörande. Man communicerade sig emellertid med jernvägs-
Den 26 April.
743
bureaun oell erhöll derifrån några få upplysningar, hvilka
derjemte icke voro nöjaktiga. Men en af Cheferne, Ofverste-
Lieutenanten Beijer, hade den uppmärksamheten mot Ut¬
skottet, att personligen der infinna sig. Han tillspordes då,
huru det egentligen kunde förhålla sig med de anmärkta
olikheterna, och han förklarade då äfven, att detta härledde
sig derifrån, att serskilda Ingenieuren användts för upprät¬
tandet af de serskilda kostnadsförslagen, men att de icke
haft någon föreskrift, huru deras beräkningar borde till
formen uppställas, samt att det dessutom icke fanns att
tillgå något så kalladt schema, hvarigenom det , kunde
blifva möjligt att till sin beskaffenhet jemnlöra en ut¬
gift i det ena eller det andra förslaget. Han sade så¬
ledes, att deras utredningar icke vore möjliga att con-
trolera, att de också icke blifvit controlerade och att per¬
sonerna sjelfva voro ansvariga för sina tillgöranden. Så
förhåller det sig med koslnadsförslagerna. De äro icke al
Ofverste Ericson uppgjorda. De äro icke ens af honom un¬
dersökte. Jag frågar dä, när sådana ojemnheter i kostnads¬
förslagen visa sig, om man icke då är berättigad att, utan
hinder af den bristande sakkunskapen, använda sitt sunda för¬
nuft, då man åtminstone kan komma till föreställning om
värdet af de olika beräkningarna. Och om man i följd
deraf drager en enkel slutsats af jernnförelsen mellan den
angifna kostnaden för en jernvägsanläggning i det bergiga
Småland och på den släta Skånska slätten, får man härtill
en dubbel anledning, och man lärer då ej kunna tystas med
den invändningen, att man ingenting begriper. Det är an¬
nars vanligt att i techniska frågor, der särskild sakkänne¬
dom erfordras, hvar och en, som vågar göra en anmärk¬
ning, nedtystas dermed, att det förstår han ej; och det lig¬
ger så mycken sanning i detta svar, att det icke kan veder¬
läggas. Men det finnes dock förhållanden inom detta skarpt
begränsade och heliga område, som äro fattliga för blotta
förnuftet, ulan någon synnerlig sakkunskap. Och då sådana
framställa sig, vågar jag sätta resultaterne af en förnuftig
slutledning långt framför technikens mest invecklade uträk¬
ningar. Så är ock förhållandet med Comiterades kostnads¬
förslag, helst de sjelfva medgifvit alt de icke äro controle¬
rade. Och min mening är derföre den, att Borgare-Ståndet
bör vara mer än varsamt, om Ståndet från dessa kostnads¬
beräkningar vill, hemta någon slutledning i fråga om jern-
vägsanläggningarnes inbördes företräde. Denna erinran är
7U
Lien 20 April.
nödvändig, emedan kostnadsberäkningarne borde vara tillför-
lillige oell kunna tjena till ledning, oin man icke allt från
början ansett deni nära nog öfverflödiga och sedermera fram¬
lagt deni, mera för formens, än lör sakens skull. Så förfar
man icke i andra länder. I Norrige utarbetades kostnads¬
beräkningarne i detail, men här deremot anslogos medel, in¬
nan något var undersökt, och man ville till och med hindra
beviljandet af de anslag, som i och för undersökningarne
äskades. Också har man kommit derhän, att några contro-
ler icke egt rum och icke eller få ega rum. Det har gått,
som det går med alla andra allmänna arbeten, till exempel.
Stockholms befästande. Kostnadsberäkningarne må hafva allt
värde i öfrigt, meri, med dessa bestämda anledningar till an¬
märkning, må man åtminstone icke säga, att de blifvit upp¬
gjorda af Ofverste Ericson, som icke ens granskat dem. Hvad
förfaringssättet i öfrigt vidkommer, tror jag icke eller att
Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader lemnats tillfälle att
undersöka deras beskaffenhet, en uraktlåtenhet, som strider
mot gifna författningar och mot den i Grundlagen före-
skrifna form för ärendenas behandling. Man åberopar för¬
troendet till Regeringen och till föredraganden i ämnet. Det
skulle jag ock göra, om man kunde hysa obetingadt förtro¬
ende till de personer, sorn han valt. Jag sätter Ofverste
Ericson högt och jag vet icke, hvarföre jag ej skulle be¬
gagna detta tillfälle att, äfven för min del, skänka honom
min hyllning. Men illa är det onekligen att derföre, att lian
varit en skicklig technicus, man derifrån skall hemta en
särskild anledning att upphöja honom till en auetoritet så¬
som statseconome, oell man kan väl i en ännu högre grad
om de andra personerna säga detsamma. Om det nu är så,
att desse män icke såsom statseconomer kunna] tillmätas
några framstående egenskaper, så kan Regeringen icke eller
fordra, alt man skall hysa en blind tillit till deras verk.
Om Regeringen sagt, att den sjelf granskat och conlrolerat
förslagen, vore förhållandet naturligtvis annorlunda, men det
är icke tänkbart alt detta medhunnits, ty Ofverste Ericsons
betänkande föredrogs så kori, innan den Kongl. Propositio¬
nen i ämnet meddelades Ständerna, att det icke är sanno¬
likt att Regeringen kunnat taga kännedom om mera, än
innehållet. 1 öfrigt, om man skall vara rättvis, mäste man
tillslå, att Regeringen knappast utfärdat någon mera knapp¬
händig Proposition, än denna i jernvägslrågan. Jag klandrar
ej, att den är kort och concise — tydlig och klar är den
Den 26 April.
746
ock, det kan ej nekas, — men den är dock ovanligt sam¬
manträngd och lemnar således intet spår af någon synnerlig
granskning. Vid sådant förhållande, är det sannerligen iner
än orättvist att lägga Stats-Utskottet till last, att det vågat
företaga granskning af ett Comité-Betänkande, sålunda till¬
kommet. Med erinran att Stats-Utskottet icke in corpore
kan tillräknas detta, hvarken till beröm eller tadel, utan att
förtjensten eller felet tillkommer Riksgälds-Afdelningen af
Utskottet, vågar jag uttala den mening, att denna delegation
förtjenat tacksamhet för sin skarpsinnighet, sitt nit och sin
möda. Den har ock påträffat många fel, något, som för öf¬
rigt är helt naturligt, då arbetet är af mångsidig beskaffen¬
het och utförd! af en enda person. Det är således mer än
underbart och ganska förtjenst fullt, om icke flera fel finnas.
Men när fel blifvit upptäckte, har man icke rätt att antaga,
det flera finnas, som icke blifvit påträffade. Jag kan emed¬
lertid icke underlåta att uttala min tacksamhet för de Her¬
rar på Riksgälds-Afdelningen, som företagit sig denna ut¬
redning.
Hvad sjelfva saken beträffar, har jag hört olika upp¬
fattningar om ändamålet med den ifrågavarande jernvägen.
Somliga hafva ansett att hufvudsyftet borde vara att förena
södra Sverige med det medlersta och norra. Andra, att
man företrädesvis borde taga i betraktande Smålandsortens
inleressen, under det andra åter påstå, att man bör se sa¬
ken från en vidsträcktare synpunkt, skåda den mera i stort
och bedöma företaget med hänsyn till de interessen, som
deruti ingå till förmån för Stockholm, Södermanland, Öster¬
göthland, Calinare Län, Blekinge och Skåne. Stals-Utskot-
let har hufvudsakligen sett ifrågavarande bana såsom en
föreningsbana emellan södra samt medlersta och norra Sve¬
rige, och jag anser att Utskottet deri gjort alldeles rätt.
Stats Utskottet har naturligtvis i främsta rummet bort afse
Statsverkets ställning och betänka, hvilken tyngd jernvägarna
på densamma utöfva. Jag vill icke nu företaga någon vid¬
lyftig undersökning om nyttan af jernvägar för vårt land —
den är obestridlig. Men jag vill dock påpeka, att dessa
anläggningar icke i och för sig ega någon skapande förmåga
och att de endast utgöra medel att underlätta användandet
af andra medel för productionen, men att de sjelfva ingen¬
ting producera. Om det nu är så, att de ingenting i första
hand producera, alt nyttan endast är medelbar och ej upp¬
kommer, utan att ytterligare medel finnas användbara för
746
Hen 26 April•
landels Industrie, kan man icke eller vänta någon direct in¬
komst. någon omedelbar fördel af jernvägarne. Man kan
således ej hoppas att, så snart man byggt jernvägar, man
genast skall skörda stora inkomster, hvilka tvärtom först i
en framtid möjligen äro att förvänta. Anläggning af jern¬
vägar är således ett ganska äfventyrligt försök i vårt land,
då man icke kan påräkna alt de i den närmaste framtiden
skola bära sig ens så mycket, att afkomsten af dem betäc¬
ker driftkostnaden. En sådan erfarenhet har man åtmin¬
stone hillills vunnit af förhållandena vid de redan färdig¬
byggda delarne af Statens tvänne banor. Det är sannt, att
de i medeltal visat e/7:deds procent behållning, men det är
ock lika sannt, att man då icke inräknat hvad, som fordras
för underhållet al rails, locomotiver, machiner och öfriga
rnaterialier samt sleepers. Denna kostnad upptages till un¬
gefär 10,600 R:dr pr mil, och då den enda 6/7;dels procen¬
ten icke uppgår till detta belopp, visar resultatet i sjelfva
verket en brist, och det är således icke nog med att Sta¬
ten betalar ränta och amortering, utan den får deröfver till¬
skjuta medel lör sjelfva driftkostnaden. Då förhållandet
visar sig sådant, ligger det ock i sakens natur, att planen
att bygga jernvägar bör inskränkas till den allra minsta
möjliga, att man blott bör fullfölja de beslut, sorn vidtogos
af sist församlade Ständer, och endast utföra hvad, sorn ej
utan förlust kan underlåtas, men icke ett steg mera. Så
har Stats-Utskoltet, från sin ståndpunkt, sett saken, då det
fästat största afseende vid beloppet. Dä, efter den uppgjorda
beräkningen, Nässjölinien skulle komma att kosta öfver 5
millioner mera, än Lagalinien, har Utskottet i denna om¬
ständighet funnit ett skäl alt söka undvika denna utgift, och
detta med rätta. Ett annat skäl, att endast betrakta denna
linie såsom en föreningsbana, har ock varit allt hvad, som i
saken förut lörelupit. Nu säges det visserligen, att, i fråga om
jernvägar, det skulle vara farligt att vidblifva deri ölverty-
gelsen, som man en gång bekännt, och att det vore förträff-^
ligt samt något synnerligt förtjenstfull!, att frän Riksdag till
Riksdag byta orri åsigt, men jag, för min del, tror dock ej
att saken kan bringas ända derhän, att det kan läggas en
representant till last, alt han står fäst vid sin mening, då
han icke finner giltiga skäl att derifrån afvika. Och om
således den i allmänhet har rätt, som vidblifver sin öfver¬
tygelse, är detta ännu mera fallet i fråga om en åsigt, hvilken,
såsom deri jag ofvan antydt, hyllas, icke blott af en del re-
Den 26 April.
747
preserttanler, utan af flertalet af nationen. Det sades i ^Sl¬
ätt Riksens Ständers beslut vid 1883—1854 årens Riks¬
dag, då anslag beviljades till Malmö-banan, icke skulle
afse bestämmelsen, i hvilken riktniug norrut banan skulle
sträcka sig, men det hette likväl, att den skulle dragas från
Malmö lill Jönköping. Det är då icke tänkbart, att man
härmed menade en linie, som skulle utgöra början till en
Ostgötha-bana. På en sådan bana tänkte, efter min öfver¬
tygelse, ännu ingen. Då var det deremot en gifven tanke
hos mången, att man trädde in på en äfventyrlig väg och
att man derföre borde inskränka sina vuer och blott hålla
sig vid den väg, som var den kortast möjliga. Sådan var
opinionen, sådan ställningen vid 1856 års början, då Kongl.
Maj:t för Riksens Ständer framlade Ofverste Ericsons om¬
fattande jernvägsplan, om hvilken man förklarade, att den
innefattade ett system, och ett system derjemte, som var
alldeles ofelbart, då det var uppgjordt af en sådan man, som
han, och derföre borde blindt antagas i sin helhet, helst
inom landet ingen funnes med jemnförliga insigter för att
bedöma det. Detta tal afsåg dock Laga-linien och, om också
jag då ej kunde finna anledning att omfatta detta förslag,
har jag dock intet skäl att frångå detsamma, om icke fullt
ölvertygande grunder deremot anföras, emedan man väl ej
kan frånkänna Öfversten att han äfven den tiden visste hvad
han gjorde. Och då Öfversten derjemte ofta talade om
att en bana i denna sträckning genom Småland skulle kom¬
ma att kosta belt obetydligt, derföre att ingen lösen er¬
fordrades för den värdelösa jorden i Sunnerbo, och att mar¬
ken vore sä slät, att sleepers genast kunde läggas på den
och rails deruppå, hade man väl icke någon anledning för¬
moda, att Öfversten skulle frångå sitt förslag att anlägga
banan från Malmö till Jönköping i denna del al Småland,
då förslaget grundades derpå, att kostnaden skulle blifva
ringa, och jemväl afsåg att från Jönköping börja arbetet nedåt
samt först sedan den sålunda fortskridit från ändpunkterna
företaga mellanstycket. Sådan var planen då, och det är
alldeles icke underligt att Stats-Utskottet, med kännedom
om förhållandena, vidhållit denna åsigt, serdeles som det in¬
den enda, som med Statsverkets tillstånd och bestånd låter
sig förena.
Vidare har man påstått att, vid jernbanans sträckning,
afseende företrädesvis borde fästas vid Smålands behof af
lättare cornmunicalioner. Om Småland kan det dock sägas,
748
Den 26 April.
att denna province i detta hänseende föga kan hjelpas ge¬
nom en linie, som går från norr till söder, utan Smålands
industrie fordrar ovillkorligen att underhjelpas genom tvär-
banor. Man kan således vara förvissad att en bana i Små¬
land, den må nu framgå på Nässjö- eller Laga-linien, aldrig
kan lemna någon betydlig orttrafik eller i vidsträcktare mån
bidraga till vägens underhåll, utan att den egentliga afkom-
sten af banan måste sökas i de öfriga inkomster, som genom
transitorörelsen kunna vinnas. Om man således ser saken
från synpunkten af Smålands interesse!) och derjemte be¬
traktar den något litet från Statsverkets sida, ligger det väl
klart för begreppet, att man bör inskränka planen så myc¬
ket, sorn möjligt. Något mera, än denna häntydan på för¬
hållandena i Småland, torde icke behöfvas, enär hvad dermed
står i sammanhang redan blifvit af Herrar Hierta och Waern
tillfullo utredt. 1 går uppträdde här en talare, som vädjade
till tveksamheten. Jag vädjar ock, men lill de bästa skälen,
och jag tror då intet tvifvel om det rätta kunna uppstå. Den
enda anmärkning af någon betydenhet, som hittills blifvit fram¬
ställd till lörmån för Nässjö-linien, är den, att Nässjö-linien
skulle komma i beröring med norra ändan af sjön Salen och
att derifrån vattencommunicationen vore mer eller mindre be¬
qväm till Wexiö och till Carlshamn. Då jag alltid varit af deri
öfvertygelse, att jernvägarne så mycket, som möjligt, böra be¬
röra vattendrag och sjöar, der en större trafik kan uppstå,
är detta verkligen ett skäl, som fortjenat all min uppmärk¬
samhet, och jag funderade länge, innan jag fattade dess
värde. Men när jag betänkte att allt gods i orten, som
vore befintligt i WexiÖtrakten, alldrig kan komma på jern¬
väg, om det vore meningen att föra detsamma till Carls¬
hamn, och då jag erinrade mig att pä vestra stambanan
det vore möjligt för forbönder att tälla med jernvägen,
fann jag det vara klart att trafiken sannolikt icke kom-
me att dragas från Calshamn, vare sig norrut till Jönkö¬
ping eller söderut till Malmö, och det inses då lätt, att
den trafik, som med denna jernväg vid Salen skulle kom¬
ma i beröring, sannolikt blefve högst obetydlig, helst det
naturliga handelsområde, som Jönköping eger söderut, icke
kan inskränkas serdeles genom denna jernbanas anlägg¬
ning, då den blifver färdig. Genom den så mycket fram¬
hållna beröringen med Salen, torde alltså ingen betydli¬
gare godstrafik vara att påräkna. A andra sidan, har man
vid Laga-linien ock en stor sjö, Bolmen, som icke lig¬
Ven 26 April.
7411
ger långt från jernvägen; hvartill kommer att, efter nog¬
granna och tillförlitliga uppgifter af personer i orten, den
största skogstrakt, som finnes i sydvestra delen af Sverige,
är belägen nordvest om denna sjö samt att derifrån en ofant¬
lig massa trävirke kan förväntas komma att fraktas på jern¬
vägen. Då man nu, ä ena sidan, tänker sig Salen och, å den
andra, Bolmen, väga omständigheterna otvifvelaktigt till för¬
mån för Laga-Iinien. I allt lall förekommer det underligt,
då man ser af chartan att Laga-Iinien är rät och Nässjö-
linien deremot synes utgöras af fyra sammansatta cirkel¬
segmenter — så svänger den — det förefaller, säger jag,
då förvånande att, när man söker en viss punkt, man icke
går den raka vägen till målet, utan den krokiga.
Hufvudskälet för Nässjö-linien, som ock förtjenar den
största Uppmärksamheten, är frågan om de öfriga provin-
cerna och Stockholm, hvilka skulle hafva en öfvervägande
fördel af Nässjö-linien. Här yttrades i går, att det vore
orätt att banan icke från början fördes genom Östergöth¬
land och derifrån dels söder, dels vesterut. Det var också
verkligen en stor tvistefråga, om företräde borde lemnäs åt en
sådan bana eller åt den, som blef. Detta hängde på den
uppfattningen, huru man tänkte sig förmågan i landet att
åstadkomma jernbanor. Om man kunnat tänka sig möjlig¬
heten af tvänne parallela banor, hade visserligen Westergöth¬
land icke varit den province, som kommit i åtnjutande af
jernväg i främsta rummet, utan i sådant fall hade en bana
koinmit att dragas söderut genom Södermanland, Östergöth¬
land och Småland till Malmö, och en annan jernbana, med
utgångspunkt från Dalelfven, öfver Sala genom Westman¬
land och Nerike samt genom Westergöthland på Götheborg;
och sammanbindningarne hade åstadkommits genom tvänne
banor, en från Stockholm till Sala och en från Jönköping
till Götheborg. Men då måste man, som sagdt, ock förut¬
sätta, att Staten vore mäktig att anlägga tvänne parallela
banor. Men detta var ej sannolikt och derföre inskränkte
man sig till den ena banan, hvilken just af denna anledning
icke kunde få någon annan riktning, än den, som landet har.
Deraf följer ock nödvändigheten att, om man ville draga
en bana från Malmö till Slockholm, den bort dragas åt ve¬
ster, derföre, att den måste passera Westergöthland. Detta
är ock orsaken hvarföre, då frågan var orri en föreningsbana
mellan Stockholm och Götheborg, Öfverste Ericson föreslog
och Regeringen tillstyrkte, att banan skulle göra en krök-
7S0
Den 26 April.
ning söder om Billingen och derifrån fiiras norrut. Då var
meningen också den, att banan skulle gå norr om Mälaren,
men då man i stället böjde vägen genom Södermanland, är
det klart att man följde ingen plan, utan endast såg på en¬
skilda interesse!). Man har afvikit från planen om en bana
och från planen om tvä banor och sålunda uppkommo de
oegentligheter, som nu förefinnas, och hvilka visserligen i
en lång framtid skola låta känna sina beklagliga följder.
Specielt lör Stockholm var och är denna anläggning af stor
skada, när dess egentliga handelsgebiet sträcker sig åt Da¬
larne, Upland, Westmanland och Wermland, och deremot
dess rörelse åt söder är af mindre betydenhet, hvadan så¬
ledes Stockholms interesse förra Riksdagen sattes åsido, der¬
igenom att vestra stambanan drogs söder om Mälaren. Att
Stockholms representanter biträdde detta beslut, kan endast
förklaras deraf, att de, med förbiseende af Statsverkets an¬
språk, hoppades att tvänne banor skulle byggas på en gång.
För mig synes Ostgöthabanan vara början till en ny
bana, och många talare, som uppträdt till förmån för Näs-
sjö-linien, hafva ock påstått att nämnda bana bör anläggas
just derföre, att den är en ny bana. Jag erinrar mig, i
sammanhang härmed, att en invändning skulle kunna göras
i anledning af det i går fattade beslutet om statsanslag för
en liana från Hallsberg lill Orebro. Man kan nemligen
anmärka, att detta ock var en ny bana och att den, som
icke vill bevilja medel till en Ostgöthabana, men deremot
gjort det åt den andra, handlar inconsequent. Jag hade ej
ordet i går i den frågan, meri jag vill i korthet förklara,
att jag instämmer med Herr Waern. Hans anförande gick
ut derpå, att Orebro —Hallsbergs-banan endast vore en för-
eningsbaua, och, såsom derjemte varande af obetydlig längd,
borde och kunde den icke af orten åstadkommas, utan må¬
ste af Staten anläggas. Jag tror således, alt man icke ifrån
detta beslut kan hemta någon grund till beskyllning för in-
consequence, om man afstyrker Ostgöthabanan, ehuru man
godkännt banan från Hallsberg till Örebro. Den vigtigaste
frågan, sedan man beslutat sig för denna nya linie, (ty den
är en ny linie) är dock, huru snart den skall fortsättas
norrut från Nässjö och när den skall blifva fulländad. Om
man nu, såsom en talare här i går, säger, att fortsättningen
ej bör företagas genast, utan att man först må se till, hvad
verkan de redan beslutade banorna utöfva, och derefter be¬
stämma sig; om man vill medgifva ett sådant anstånd, då
Den '2(i April,
751
ligger det ock i sakens natur, att Östgötha banan sannerligen
icke eller snart kan komma att börjas. Min tanke är den,
att de tvänne vägarne kring Wettern böra och komma att
få stå tillbaka, till dess man mera tillsett hufvudstadens in¬
teresse, än hitintills. Den norra banan från Stockholm lä¬
rer då vara den, sorn i främsta rummet har anspråk att
anläggas, samt dernäst den Norska banan. Om jag också
för ett ögonblick föreställer mig, att Statsverkets framtid
vore tryggad, vore det ändå icke tänkbart, att norra och
nordvestra banorna skulle kunna färdigbyggas på mindre än
9 å 12 år; och om man då skall nödgas vänta i 12 år med
Ostgöthabanan, hemställer jag, om ett förskott nu för detta
ändamål beviljas, huruvida icke detsamma, beräknadt i pen¬
ningar, blefve alltför dyrt och, såsom Herr Hierta redan
visat, skulle utfalla alltför betungande för Statsverket. Men
om man ej vill vänta, hvar står man då? I sådant fall
blir man nästa Riksdag tvungen att upplåna nya 20 mii-
lioer, att öka skulden till 65 millioner, att förlora årligen
4 millioner i ränta och amortering, och man kommer då
att skicka ut 12 millioner ur landet, under hvarje Riksdags-
period. Exporten måste då samtidigt stiga så mycket, att
den betäcker såväl alla Hypotheksföreningars räntor, som
äfven dessa 12 millioner, jemte consumtionen af importva-
rorne. Huru sanguinisk man än må vara, bör man väl dock
besinna, att ett sådant nödtvång innebär en stor fara för rea¬
lisationens bestånd och att man svårligen kan hoppas att
lyckas uppehålla en utländsk skuldmassa af denna betyden¬
het. Och, sedan vi fördjupat oss i en sådan statsskuld, hvar
skulle vi väl stå, om krig bryter ut och vi skulle behöfva
upptaga ett lån för att värna vår sjelfständighet. Det är
mig omöjligt att frångå den öfvertygelse!), att det är mer
än vågadt att fortgå på den skuldsättningsbana, som vi nu
börjat vandra.
Herr vice Talmannen sökte i går ådagalägga, att Riks-
gälds-Contoirets ställning vore särdeles fördelaktig samt egnad
att ingifva förtroende till framtiden, och jas är, för min del,
honom tacksam, att hafva fått så tidig del af resultatet af
Riksgälds-Contoirets bokslut. Genom detsamma upplystes,
att vid sistlidne års slut Contoiret egde en behållning öfver
skulderna af R:mt R:dr 9,680,204: 15, samt att, således, ca-
pitalbehållningen ökats med Runt R:dr 4,022,096: 58. Detta
är onekligen en ganska god financiell ställning, och jag hade
sannerligen icke väntat, att den skulle vara så fördelaktig.
752
Den 20 April
men man må ändock icke derifrån hemta någon slutsats om
stora tillgångar, ty man bör komma ihåg att Kongl. Maj:t i
Sin Nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och
behof, beräknat, att Statsverket vid 11560 års slut skulle ega
ett öfverskott af 8,196,800 R:dr. Nu har vid 1859 års slut
visat sig en tillgång af 9 680,204: 13, alltså redan ett öfver¬
skott 1,483,404: 13. Om nu resultatet skulle utfalla lika lör
detta år, blir summan således nära 3 millioner, hvarifrån
likväl afgår 1 million R:dr, som utgjorde 1858 års balance.
Återstoden 2 millioner utgör således det belopp, som Stats¬
verket har till godo under dessa 3:ne år; men om vi nu
öka vår skuld med nya 20 millioner, erfordras åter 5l/2 mil¬
lioner till ränta och amortering. Man finner således, alt öf-
verskottet för närvarande icke en gång är så stort, att det
betäcker omkostnaderna för en större skuldsättning, än den
ifrågavarande. Jag må ock bekänna, att jag, för min del,
icke kan ändra min uppfattning af vådan att fortsätta jern-
vägsanläggningarne för Statens räkning vid nästa Riksdag.
Tvärtom protesterar jag mot hvarje beslut, som afser och
förutsätter en utsträckning af de redan påbegynta banbygg-
nadsföretagen, och jag uppmanar alla dem, sorn omfatta en
molsalt mening, att besinna denna riksvigtiga och vigtigaste
delen af frågan.
Här har i går blifvit vidrörd en sak, som jag helst ön¬
skat att den varit förbigången, men som framhölls på mångå
sätt, och jag kan tillägga mindre lämpligt. Den afsåg de
olika orternas interesse. Man afhandlade då Götheborgs in¬
teresse, och man yttrade, att Götheborg förnärmat Stockholm,
ja, att det vore en igel på Stockholms välstånd. Det är
sannt, att Götheborg af naturen blifvit gynnadt med ett läge,
som är fördelaktigt för dess invånare, hvilka derigenom se
sig i tillfälle att förvärfva sitt dagliga bröd. Dess vigt för
landet lärer icke behöfva vidlyftigt omordas; nog af. att det
är den enda verkliga hamn, Sverige eger utom Östersjön
och att i fordna tider blodiga strider utkämpats om denna
punkt. Det är således naturligt, att, då landet gjort sådana
uppoffringar för att förvärfva sig och bibehålla denna plats,
den skall vara af vigt för landet. Det är den ock, men icke
rå de, som ho der, för att hvad, som sker nyttigt för lan¬
det, bereder nytta åt dem. Det är ju gifvet, att, då landet
fört jernvägen till Götheborg, detta skett derföre, att landets
producenter skola på den vägen kunna föra ut sina alster
och få sina behof fyllda. Men om man deremot skulle kun¬
Den 26 April.
7S3
na säga, att populationen pä platsen försummat att draga
fördel af belägenheten och förlamat den handel oell rörelse,
som der har sin naturliga och betydliga centralpunkt och
upplagsplats, dä kunde det vare skäl till rättvisa beskyllnin¬
gar, som, i sanning, vore tunga att bära, då de vöre berät¬
tigade. Men jag tror verkligen ej, att detta kari läggas Gö¬
theborg till last, och vid sådant förhållande kan det ej vara
annat, än olämpligt att påstå, att hvad, som skett, afsett Gö¬
theborgs enskilda interesse, dä det tvärtom haft till mål
landets eget, bedömdt och pröfvadt af landels representation.
Här har man ock sökt åstadkomma en täflan mellan
Stockholm och Götheborg. Jag är dock öfvertygad att Stock¬
holm kan alltlörväl gä framåt, oberoende af Götheborg. Mä
vara, att Stockholm, såsom exportort, gått miste om fördelar,
som den förut egt — och som för öfrigt voro onaturlige,
men dertill har icke Götheborg bidragit. Det är Finlands
förlust och Norrlands emancipation från Stockholm, som
bära den skulden. Men, såsom importort, har Stockholms
handel stigit så, att den väl kan jemnföras med Götheborgs.
Allt detta talet om Stockholms interesse af Östgötha-
linien är mig äfven oförklarligt. Det är visserligen sannt,
att, om Ostgölha-banan vid Nässjö finner sin föreningspunkt
med den södra banan, i stället för vid Tenhult, Stockholm
får en mil kortare väg till södra Sverige, och dessa lä mi¬
nuter skulle då vara värda så mycken uppoffring, som SVj
millioner, och all den oro derjemte, som för realisationens
bestånd derifrån mä härflyta. Jag betviflar det, och jag tror
ej eller att Stockholms invånare, om de rätt inse detta, ett
ögonblick skulle yrka, att 372 millioner böra utkastas, för
att de skola komma 15 minuter förr till Malmö. Och att
för öfrigt tala om Stockholms interesse af Nässjö-linien, så
länge Norrköping, Westervik, Calmar, Carlshamn, Halmstad,
Götheborg och Jönköping ligga närmare denna punkt, är vät
föga rimligt, och så länge lärer icke eller Stockholm kunna
tänka på att der söka sitt handelsomräde; och om äfven
Smålandsoxar någon gång gå utrikes, i stället för till Slock¬
holm, tror jag, att många sträfvat just för att fä jernvägar
för att skicka oxar och annat fä utrikes. — Man har ock
sagt, att Götheborgs interesse gjort intrång på anslaget till
södra banan. Men hvarföre beslöts påbörjandet af arbetena
å vestra banan från Götheborg just vid 1833 års Riksdag?
Hvarföre hugnades denna bana just då med Statsanslag?
Borg-Stånd. Trot. vid Riktd. 1889-1860. - 48
754
Den 26 April.
Dertill voro den tidens politiska förhållanden orsaken. När
man befann sig i den ställning, sorn detta år, då man be¬
farade en brytning med Ryssland, hvad var vä! naturligare,
än att man skulle söka att snart få en utgångspunkt, der
man kunde hemta understöd för krigsoperationerna. Man
var rädd att Östersjön skulle stängas, och att man således
skulle blifva skiljd fran verlden, om icke Götheborg fanns
att tillgå. Och jag tillägger, att det snarare var en conces-
sion åt mäktiga representanter, än något annat, som vållade,
alt något anslag alls vid den Riksdagen beviljades åt södra
banan.
Men trafiken, säger man, kommer att bära sig bättre
på södra banan, än 'på den vestra. — Jag tror, för min del,
ej, att den kommer att gifva något lysande resultat på nå¬
gondera, men att förhållandet i allt fall till en början skall
blifva fördelaktigare i Skåne, än vesterut, i Westergöthland,
är naturligt. Skåne är ett slätt land, ett rikt land, och ett
land med ytterst dåliga vägar. Det ligger då i öppen dag,
att det skall med ifver begagna sig af jernvägen, och det
kan älven betala hvad, som helst, för att komma i åtnju¬
tande af denna lättnad af sina förbindelser, och taxan kan
följaktligen der sättas, huru man behagar, serdeles som man
ej behöfver täfla med Westergöthlands forbönder. Sä är ej
förhållandet i Westergöthland. Der duger ej eller den nu
för begge banorna gällande taxan. Den är nemligen så be¬
skaffad, att, om jag t. ex. vill föra ett parti salt, värdt 150
R:dr, till Sköfde, kostar det 90 R:dr i frakt, men det finnes
en lätt utväg att få samma varumängd forslad af forbönder
för hälften. Vill jag sända spanmål till Götheborg, är taxan
sådan, alt alla, som bo öster om Sköfde, väl skicka varan
på jernväg, men icke vesterut, utan åt öster till Töreboda,
der varan oinlastas på fartyg, hvilka segla genom canalen
och Wenern med varierande vindar och kunna ligga länge,
innan de komma i elfven och Trollhätte-canal, der de få
betala slussafgifter — och anlända sålunda omsider till Gö¬
theborg. Och, med allt detta, uppstår dock en vinst i frakt¬
kostnaden, då man fört varan pä jernvägen österut, i stället
för åt vester. Det är då gifvet, att den vestra banan, som
på detta sätt visar trafiken ifrån sig, icke kan bära sig.
Detta är ej att befara i Skäne, emedan der ej begagnas ett
sådant sätt att föra varor, som i Westergöthland, och eme¬
dan bönderna der ej slipa landsvägen. Men förhållandena
skola ändra sig. Ändra först taxan i Westergöthland. Låt
Den 26 April.
7S;>
folket der vänja sig ifrän godsforslande och bemöda sig mera
om åkerbruk, låt dem inskränka antalet af sina hästar, sä
uppkommer en större trafik äfven på denna jernväg. Den
vestra vägen går således till mötes en förbättring. Så ej
med den Skånska. Ju längre den kommer åt Smålandsgrän¬
sen, och ännu mera, dä den kommer öfver denna gräns, de¬
sto mera skola inkomsterne, relativt beräknade, aftaga, och
inom fä år skall förlusten å den södra banan blifva vida
större, än å den vestra. Jag vill dock dermed icke hafva
påstått, att den vestra jernvägen skall komma att bära sig.
Jag fruktar snarare motsatsen, åtminstone i den närmaste
framtid.
Man framställde i går klander emot Stats-Utskottet, der¬
före att det förordat södra banans sträckning fram till Ten¬
hult, och man påstod, att det fanns en kortare linia. Jag
har, utom Nässjö-linien, aldrig hört talas om andra linjer, än
om linien till Tenhult och Sandsjö-linien, hvilken sednare
dock förkastades, oaktadt denna visserligen kunde hafva skäl
för sig. Men saken var för långt framskriden, för att göra
en sådan mening gällande. Jag har, som sagdt, aldrig hort
talas om mer än tre linier, förrän för några dagar sedan
en ytterligare linie angafs, hvilken äfven skall finnas uppta¬
gen på jernvägsbureauens charta. I)å förhållandet är sådant,
medger jag, att klandret är rättvist, och får då jag, för min
del, underkasta mig alt kännas vid följderna af detta klan¬
der, om Utskottet får göra ett nytt arbete, och jag vill
ock, på hvad mig vidkommer, söka att bidraga till den ut¬
redning, som äskats.
Discussionen är öppen både om i:de och 3:te punkter¬
na, således äfven om fördelningen af det belopp, som af den
bestämda anslagssumman återstår, sedan erforderliga medel
blifvit anvisade till vestra banan och banan från Hallsberg
till Orebro. Jag får då förklara, att de skäl, som af reser-
vanlerne anförts för nödvändigheten att göra arbetet färdigt
från Jönköping till Fahlköping, synas mig så talande, att jag
ej kan fatta det motstånd, som detta förslag röner, och det
sträfvande, som deremot gör sig gällande, att komma ett par
mil längre upp i Småland, som i allt fall ej betyder något,
då man icke kan fä vägen färdig under denna statsregle-
ringsperiod. Jag kan, vid sådant förhållande, ej begripa,
att man ej vill tillåta hela landet att draga nytta af Jönkö¬
ping—Fahlköpingsvägen, som under nämnde tid kan nå sin
fullbordan, och hvars färdigbyggande är en angelägenhet af
756
Den 26 April.
vigt. Nog kan jag förstå, att de enskilda intressena äfven
här visa sig verksamma; men att Ilegeringen understödt dem,
kan lika litet ursäktas, som någonsin glömmas. Jag biträder
emedlertid deni, som yrkat, att anslaget till Nässjö- eller
Laga-iinien för närvarande ej bestämmes högre, än lill 4
millioner, men att deremot hela det belopp, som erfordras
för färdigbyggandet af sammanbindningsbanan emellan Jön¬
köping och Fahlköping, bör beviljas. Meri då äfven i detta
hänseende frågorna icke torde vara tillräckligt utredda, och
då, af detta skäl, återremiss redan blifvit begärd af Herrar
Waern och Benström, vill jag uti denna deras anhållan mig
förena.
Herr Ekholm instämde.
Herr Rudling: Örn företrädet emellan Laga- ooh Näs-
sjölinien är redan så mycket taladt, att jag ej dermed vill
upptaga tiden, helst jag ej kunde hafva något nytt att i äm¬
net andraga. Men, i afseende å Lagalinieus sträckning, har
en talare på främsta bänken föreslagit 2:oe nya alternativer
och förmenat, att Lagalinien, om den antages, borde ledas
antingen öfver Kråkebo eiler Axamo. Då jag, i följd af
någon localkännedom om nämnde ställen, icke kunnat undgå
att betvifla de förmåner, sorn den talaren ansett vara att
vinna genom Kråkebo eller Axamolinien, har jag hos Jern-
vägs-Bureauen förskaffat mig närmare kännedom om resul¬
tatet af anställda undersökningar å nämnde ställen, hvarom
åtskilligt också inhemtas af de tabeller, som äro bifogade
Jernvägs-Comitéens Betäkande. Om Lagalinien antages, må¬
ste jernvägen i alla händelser dragas ifrån söder till Götha¬
ström och derifrån till Jönköping, och i de jemnförande be-
räkningarne behöfver man således endast intaga linien Jön¬
köping—Göthaström. Om, på sätt Stats-Utskottet föreslagit,
vägen tages öfver Tenhult, så utgör kostnaden från Jönkö¬
ping till Tenhult 1,324,000 It:dr,
och (rån Tenhult till Göthaström . . . 1,275,000 »
Summa 2,597,000 B:dr.
Sammanlagda längden af lutningar å denna väg med 1 fot
på 100 fot utgör, från Jönköping till Tenhult . 44,400 fot,
och från Tenhult till Göthaström 20,850 »
Summa 65,250 fot.
Nu kan man visserligen för en kostnad af blott 2,070,366
il:dr och med lutningar af 1 fot på 100, i längd utgörande
endast 38,400 fot, draga jernvägen från Jönköping till Gö-
Den 26 April.
787
(haström genom Kråkebodalen, men å nämnda linie före¬
komma ganska skarpa krökningar, och för alt undvika dessa,
som innehålla i längd tillsammans 9,100 fot med 1.000 fots
radie, måste anläggas tunnel med en kostnad af 1,374,701
R:dr, och äfven stigningarne af en fot på 100 ökas då med
en längd al 11,000 fot. Kråkebolinien kommer derigenom att
kosta 3,448,067 R:dr eller 848,067 K:dr mer, än linien öfver Ten¬
hult, och lutningarne af 1 på 100 minskas blott med 18,880 fot.
Antoges Kråkebolinien och nian framdeles ville draga en jern-
vägslinie åt öster genom Östergöthland till Cathrineholm,
så blefve det i allt läll nödigt att leda densamma öfver
Tenhult lill Jönköping, och denna linie finge då särskildt
bekostas med förenämnde 1,524,000 R:dr. Häraf torde
vara uppenbart, att sträckningen genom Kråkebodalen icke
är antaglig. Hvad åter angår förslaget att leda vägen öfver
Axamo, så blefve deraf äfven en följd, att man måste ifrån
Axamo göra en bibana lill Jönköping med lutning af 1 fot
på 60, och denna, i följd af sin starka lutning, högst äfven-
tyrliga bibana skulle derjemte föranleda ganska betydlig
kostnad, derför alt särskild rörlig materiel för denna bibana
erfordrades, och att omlastningar blefvo nödige för allt, som
ginge från och till Jönköping och dervarande hamn vid Wet-
fern. Härtill komme, att kostnaden för södra banans för¬
ening med en bana åt öster blefve, efter Axamo-alternativet.
betydligt högre, än om vägen tages genom Kråkebodalen.
Jag kan derför icke tro, att Kråkebo- eller Axamo-linierna
äro förtjente af vidare uppmärksamhet, och Jernvägs-Comi-
téen har också, sedan en fördelaktigare linie blifvit funnen,
helt och hållet öfvergifvit både Kråkebo och Axamo. Vi¬
dare undersökningar om dessa linier skulle endast föror¬
saka onödiga kostnader och onyttig tidsutdrägt — och jag
vill derför ej med denna fråga längre upptaga liden — jag
vill i stället yttra mig angående fördelningen af de medel,
sorn för nästa statsregleringsperiod äro disponibla för södra
stambanan. Dervid kan jag icke undgå tillkännagifva, att
det synes mig, som hade Utskottet, utan att lemna erfor¬
derlig uppmärksamhet ät de obestridliga skäl, Jernvägs-Co-
mitéen i sitt Betänkande andragit för fullbordande under
nästa statsregleringsperiod af Fahlköpings—Jönköpingslinien,
temligen godtyckligt anslagit en rund summa, 6.000,000
R:dr, för södra banans bearbetande till trakten af Wernamo.
Då sistnämnde punkt, i afseende å blifvande trafik, icke kan
hafva någon nämnvärd betydelse, jemnlörelsevis staden Jöo-
Ven 26 April.
köping och orten omkring denna stad, så kunde man vara
frestad att tro, alt striden emellan Nässjö- och Lagalinierna,
och det ömsesidiga sträfvandet att oåterkalleligen belästa
riktningen af södra stambanan, vållat antagandet af den
der stora runda summan, 6,000,000 R:dr. Här åter, der det yr¬
kas alt nämnda summa skall användas för södra banans
fortsättning lill sjön Salen, en punkt, som icke eller har
någon annan märkbar betydelse, än den kan få genom be¬
stämmandet af södra stambanans riktning åt öster, här
kunde man af åtskilligt, som förekommit, hemta anledning att
förmoda, att fullbordandet af Fahlköping—Jönköpingslinien mot¬
arbetas derför, att nämnda linie anses allt för gynnsam lör det så
kallade Götheborgsinleresset. Härmed må nu vara huru som
helst, så, och enär det vä! icke kan bestridas, att Statens förmån
bäst befordras derigenom, att man först fullbordar den del
af södra stambanan, som bereder största inkomsten, och
det icke lärer kunna bestridas, att äfven vestra stambanan
måste erhålla ökad trafik då jernvägen till Jönköping öpp¬
nas, hvaremot trafiken till Wernamo eller Salen måste blif¬
va bligst ringa och dessutom icke i ringaste mån öka rörel¬
sen på vestra stambanan, så torde häraf vara uppenbart,
att, då Utskottet fördelat det belopp omkring 7V2 millioner,
som återstå för södra stambanan, på det sätt, att icke fullt
1V2 million tillgodokommit Fahlköping — Jönköpingslinien,
hvarigenom sistnämnda jernväglinie således en längre tid
kommer att blifva olullbordad och utan synnerlig nytta i
förhållande til) hvad den kunde blifva om den fullbordades,
så måste denna fördelning vara felaktig. Också har Ut¬
skottet icke kunnat åberopa något skäl derför. .Utskottet
har blott ansett att det borde så vara. En talare sökte i
går försvara denna åtgärd och uppgaf alt Fahlköping—Jön-
köpingslinien icke vore af någon synnerlig vigt jemnförelse-
vis linien norr om Finjasjön. Till svar derå, vill jag åberopa
Jernvägs-Comitéens yttrande, intaget i Utskottets Betänkande
pag. 19, der det heter:
»Det har icke kunnat undgå Comitéens uppmärksamhet,
»att staden Jönköping med sitt förträffliga läge vid sjön Wet-
»terns södra ända, såsom handels- och afsättningsplats för
»norra Småland och Wetterns sydligare omgifningar; såsom
»säte för Hof-Uätt, Landshöfding, m. m., med redan anlagda
»stora fabriker och en folkmängd, som på 23 år tillvuxit
»med 38 procent, samt framför allt med en hamn. hvilken
»är den enda emellan Jönköping och Wadstena på Wetterns
Den 26 April.
759
»östra sida oell belägen vid en sjö, som genom Götha canal
»står i förbindelse med båda håfven och isbelägges långt
»sednare, än nämnde canal, så att varor från Wetterns strän-
»der, om de vid Jönköping träffade jernvägen, kunde begagna
»densamma lill Götheborg eller Malmö, sedan canalfarten
»upphört, vore en punkt, till och från hvilken en särdeles
»stor trafik vore att förvänta».
1 öfverensstämmelse härmed, har ock Utskottet, pag.
28, måst erkänna, »att Jönköpings stad vöre, på de grunder,
»Comitéen fullständigt anfört, att anse för en så naturlig me-
»delpunkt för rörelsen i denna del af landet, att denna stad
»kan antagas såsom den ort, till hvilken de från olika håll
»kommande jernvägarne lämpligast böra ledas».
Till hvad sålunda blifvit anfördt torde jag få tillägga,
att, sedan Jernvägs-Comitéen erhållit infordrade uppgifter
orri stadens och ortens industrie m. m., 2:ne större fabriks¬
anläggningar derstädes skett, den ena ett väfveri i Jönköping
för tillverkning af finare ylle och halfylleväfnader, såsom
orleans, paramatta m. m., den andra ett stort pappersbruk
i närheten af staden; och torde häraf följa, att Jönköpings
fabrikstillverkningar och öfriga industriartiklar nu i värde öf¬
verstiga den 1 million, Comitéen beräknat, med minst 50 proc.
Att Jönköping icke eller i egenskap af handelsstad och sta¬
pelort saknar betydelse, torde vara uppenbart deraf, att
medeltalet af tullinkomsterna under sednare åren uppgått
till 60,000 R:dr, ehuru importen endast kan ske med sådane
mindre fartyg, som befara canalen, och tyngre, skrymmande
varor följaktligen icke kunnat med förmån directe införas.
Befolkningens stora tilväxt under 25 år, af Comitéen uppta¬
gen till 58 procent, men vida större, om man beräknar
folkmängden vid slutet af år 1859, då den uppgick nära nog
till 8,000 personer, förtjenar äfven synnerlig uppmärksam¬
het, helst vid betraktande deraf, att staden särskilda gånger
varit hemsökt af epidemiska sjukdomar. En talare i går
tippgaf, att Smålandsinteresset är bäst tillgodosedt genom
föreningen med Skåne. Den talaren har förmodligen haft
afseende endast på den längst i söder belägna delen af Små¬
land; |ty eljest är uppgiften felaktig. Norra och nordöstra
delen al Småland har icke någon nämnvärd förmån af com-
municationen med Skåne, och medlersta Smålands hufvud-
sakliga rörelse går åt norr och vester, men högst obetydligt
åt söder, och jag tror icke att man skall kunna lyckas att
genom de medel, som nu försökas, draga rörelsen från sin
760
Den 26 April.
vanliga och mer naturliga väg, sorn leder åt norr och nord¬
vest samt vester. Samme talare har sagt, att, enär Jönkö¬
ping har sjöcommunication både med Stockholm och Göthe¬
borg, så behöfver den icke jernväg — Ja — visserligen har
Jönköping sjöcommunication med dessa begge städer, men,
då canalen tillfryser, är denna communication stängd, ehuru
Wettern långt efteråt, stundom året om, är segelbar, och
vid denna tid skulle således äfven tyngre varor kunna med
förmån begagna jernväg till Jönköping. För persontrafiken
på Stockholm och Götheborg vore i allt fall hela året om
jernvägen vida billigare. Resande från Jönköping till Göthe¬
borg kunna nu icke med förmån begagna ångbåtslägenhet,
ty omvägen genom canalen och Wenern är lör lång. Man
försökte ett år med passagerarefartyg på Götheborg, men
denna lägenhet begagnades föga. Det gick för långsamt,
och resande till Götheborg foro derföre heldre landsvägen
med skjutshästar. Nu begagnas landsvägen till Fahlköping
och derifrån jernvägen till Götheborg, hvilket betydligt ökar
skjutsningsbesväret för orten. Den, som vill taga en när¬
mare kännedom om de förhållanden, som betinga rörelse
och inkomstgifvande jernvägstrafik, och derefter opartiskt
yttra sig i ämnet, lärer alltså icke kunna undgå erkänna,
att fullbordandet af Fahlköping—Jönköpingslinien är af ojemn-
förligt större vigt, än bearbetandet af jernväg emellan Firija-
sjön och sjön Salen eller Wernamo, och att förstnämnda
jernvägslinie måste i högst betydlig mån öka inkomsten af
vestra stambanan, då deremot jernvägen norr om Finjasjori
lemnar ringa utsigt till inkomst. Herr Bager har åberopat
den erfarenhet, man haft af hittills färdiga delen af södra
stambanan, men denna erfarenhet synes mig icke kunna
vara någon antaglig måttstock för rörelsen norr om Finja-
sjön. Det är klart, att rörelsen emellan Lund och Malmö
skall, utan jemnförelse, vara större, än den kan blifva å den
magra ort. der pluraiiteten velat nedlägga 6,000,000 M:dr,
äfven om Nässjölinien väljes. Linien mellan Jönköping och
Nässjö skall, sedan vägen från Fahlköping till Jönköping
blifvit fullbordad, blifva ganska mycket trafikerad, men icke
så den öfriga delen af södra banan från Nässjö till Finja-
sjön — åtminstone icke förr, än sistnämnda linie genom en
östra stambana får förbindelse med Stockholm. — En an¬
nan talare har förmenat, att Jönköping, i afseende å jern-
vägssträckningen, icke hade någon synnerlig betydelse. Jag
ville tili den talaren hemställa, om han kan uppgifva någon
Den 26 April.
761
enda punkt öster om Götheborg, söder om Götha canal och
norr om Finjasjön, som i nämnde afseende har större bety¬
delse, än Jönköping. Men någon sådan punkt kan icke upp¬
gifvas, ly den finnes icke. Jernvägs-Comitéen, sora i sitt
Betänkande, pag. 129, yltrat, att Comitéen, med fästadt af¬
seende på det allmänna gagn, sora af de ifrågavarande jern-
vägsanläggningarnes utförande »t en viss ordning» måste
uppkomma, ansett att linien Fahlköping—Jönköping borde
under nästa statsregleringsperiod fullbordas med erforderligt
anslag 3,558,520 R:dr, har derföre ock ställt nämnde arbete
i ordningen näst före södra stambanans fortsättning från
Finjasjön till sjön Salen, som blifvit ställd i sista rummet.
Jag känner icke orsaken, hvarför icke samma ordning blif¬
vit töljd i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om jernvägarne.
Något skäl dertill finnes icke uppgifvet, ehuru, med angif¬
vande på Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, pag. 7, »att södra
stambanan må ledas från sjön Stråken genom Jönköping öf¬
ver Tenhult till trakten af Nässjö och derifrån vidare förbi
och i närheten af sjön Salen till Finjasjön», det vill synas,
som Kongl. Maj:ts Nådiga vilja varit att södra stambanan
hädanefter borde bearbetas från Stråken genom Jönköping
öfver Tenhult till Nässjö, Salen och Finjasjön, men icke ifrån
söder till norr, — en mening, sorn dock tyckes vara från¬
gången vid fördelningen af anslaget, hvaraf 6,000,000 blifvit
lagde på den södra ändan. Stats-Utskottet, som på lika
sätt fördelat anslaget, har icke eller andragit något skäl
derför. Utskottet har blott yttrat, att det ansett södra än¬
dan vara af den vigt i flera hänseenden, att till densamma
borde användas 6 millioner. Men hvilka dessa hänseenden
varit, derom saknas besked. Förmodligen hafva skälen varit så-
dane, att det icke ansetts lämpligt att framlägga dem. Un¬
der discussionen här har blifvit sagdt, att tillräcklig arbets¬
styrka skulle saknas för Fahlköping—Jönköpingsliniens full¬
bordande nästa statsregleringsperiod, men detta yttrande åda¬
galägger en allt för stor obekantskap med verkliga förhål¬
landet. I den del af Westergöthland och Småland, der ar¬
betet skulle verkställas, är vida större tillgång på arbetare,
än i Skåne. Jag har mig bekant, att å Fahlköping—Jön-
köpingslinien hittills icke kunnat användas det antal perso¬
ner, som der sökt arbete, och många arbetssökande hafva
derför måst afvisas. Comitéen och Chefen lör Statens jern¬
vägsarbete!! måtte väl i allt fall bäst kunna bedöma tillgån¬
gen på arbetare, och talet derom kati således'■ej vara annat,
762
Deri 26 April.
än ett svepskäl. Med Herrar Wcern, Björck och Hierta,
hvilka ganska fullständigt framhållit vigten och förmånen
af Fahlköping—Jönköpingsliniens fullbordande under nästa
statsregleringsperiod, får jag i nämnde afseende förena mig,
och anhåller om proposition derpå, att 3,35)5,320 R:dr måtte
til! nämnde jernvägslinie anslås. Kan denna summa icke
erhållas af de 23 millionerna, Rikets Ständer beslutat upp¬
låna till jernvägarne, så torde, på sätt Herr vice Talman¬
nen uppgifvit, andra medel dertill vara användbara, och på
det Utskottet måtte komma i tillfälle att derom yttra sig,
beder jag att högtärade Ståndet då ville, i likhet med Rid-
derskapet och Adeln, återremittera denna punkt. Pierr Kock
har yrkat ogillande af Utskottets Retänkande i 4:de punkten
och afgifvit förslag till contraproposition. Jag önskar att
contrapropositionen måtte blifva sådan, Kongl. Maj:t i Sin
Nådiga Proposition, pag. 7, här ofvan citerad, uppställt sitt
Nådiga förslag.
Herr Billström*).
Herr Ditzinger: Att uppträda i denna fråga kan må¬
hända synas helt och hållet öfverflödigt, och jag gör det
ejheller i afsigt eller förhoppning att inverka på någons öf¬
vertygelse, utan endast derföre, att jag känner ett behof att
tillkännagifva de skäl, som grundlagt min åsigt i ämnet.
Om man betänker, att Sverige icke är något rikt land, som
för sitt öfverflöd bereder sig lättare communicationer, utan
genom skuldsättning bygger jernvägar, i ändamål att utbilda
och lifva sin industrie, kan man ej undgå erkänna och inse,
att företaget är af betänksam art, att kostnaden är hufvud¬
sak och sparsamhet en väsendtlig expedient för framgången.
Derföre anser jag ock, att det icke är den absoluta fördelen
af jerrivägsanläggningarne, som bör tagas i betraktande, utan
deras relativa fördel, om de verkligen i förhållande till den
kostnad, de draga, gifva en proportionerlig! högre vinst. I
afseende å den lämpligaste sträckningen för södra banan till
Tenhult eller till Nässiö, är, till förmån för Nässjölinien, huf¬
vudsakligen anfördt, att man derigenom får en så rak och
lätt communication med Stockholm, som möjligt. Detta är
verkligen en stor fördel för hufvudstaden och, af nit fördess
bästa, som jag naturligtvis icke kan eller vill annat, än, så
vidt i min förmåga står, söka befrämja, skulle jag också
*) Herr Billslröms vid tryckningen ej aflemnade anförande tryc-
Ues i slutet af detta band.
Den 26 April.
765
gerna både önska och tillstyrka en banas dragande genom
Östergöthland till Stockholm, om Statsverket hade råd der¬
till. Delta han dock icke ännu med någon säkerhet bedö¬
mas, och jag tror fördenskull det vara skäl att för närva¬
rande draga jernvägen genom Lagaådalen till Jönköping, ty
om den kommer dit, får man öfver Falköping en jernvägs-
förbindelse emellan Stockholm och Malmö, om ock .något
längre, än om en särskild bana skulle anläggas genom Öster¬
göthland. Derigenom vunnes dessutom den förmånen, att, i
händelse det visar sig att Statens tillgångar icke medgifva
några ytterligare ansträngningar och uppoffringar lör detta
ändamål, man kan stanna vid hvad man gjort och likväl
hafva vunnit ett resultat, men, om man deremot skulle finna,
att vår financiella ställning tillåter medels anvisande för ba¬
nans fortsättning genom Östergöthland, kan jag icke finna
annat, än att det går lika lätt att leda denna bana genom
Östergöthland från Tenhult förbi norra ändan af sjön Som¬
men till Cathrineholm. Jag medgifver visserligen, att, om
södra banan nu genast drages til! Nässjö, vägen blir kortare,
ehuru icke fullt två mil. Den tid, som erfordras för resan
från Stockholm till Malmö, skulle således förlängas med unge¬
fär en half timmas långsammare färd på hela vägen, hvil¬
ket icke torde hafva mycket att betyda, i jemnförelse med
den statseconomiska vinst, som för landet skulle uppkomma
derigenom, att, om banan bygges till Tenhult, det beror på
vårt skön att fortsätta den eller icke, under det att, om den
drages till Nässjö, man har gifvit på hand, att Östgötha-
banan skall fullbordas, vore det ock med aldrig så dryga
uppoffringar. Jag kan således icke inse, att Stockholms-
interesset bör vara uteslutande fästadt vid Nässjölinien, och
jag håller före att, om Staten skulle i en framtid kunna
fortsätta byggandet af denna bana mot öster, hufvudstaden
kan vara lika belåten med en bana från Tenhult, som från
Nässjö. Härtill kommer, att, om södra banan nu framdra-
ges till Nässjö och, som det är att förmoda, Östgöthabanan
icke så snart kan till anläggning ifrågakomma, Stockholms
förbindelse med Malmö under tiden blir två mil längre, än
om stambanan riktas mot Jönköping; och detta torde vara
en omständighet, som för de närmaste åren icke är att för¬
bise. Jag är alldeles icke eniot — jag ser tvärtom gerna
— en bana anlaggd genom Östergöthland, men jag är öf-
vertygad, att det blir en stor fördel för landet att vänta,
till dess man finnér, huru på Statens snart färdigbyggda ba¬
f
764
Den 26 April.
nor inkomsten slår sig ut. Jag kommer således att lenina
min röst för Lagalinien. Hvad åter beträffar den beslutade
sammanbindningsbanan emellan Jönköping och Falköping,
förefaller det mig klart, att, då denna anläggning en gång
är börjad och stora kostnader blifvit derpå nedlaggda, det
skulle vara en stor misshushållning att icke bygga banan
färdig under de 5 år, som nästa Statsregleringsperiod omfattar,
utan låta dermed anstå i 9 år. I detta hänseende förenar
jag mig derföre med dem, som anhållit om återremiss å den
punkt i Betänkandet, hvilken afser anslaget till nämnde bana.
Herr Dahm: Vi frossade i går på ziffertal: det susade
omkring oss af 100,OOO-tal och millioner, ja till och med
bråkdelar af tunneland; men icke rubbades mångens öfver¬
tygelse deraf. Och hvarföre? Jo derföre att detta företag,
liksom alla andra, ej han uträknas, så vida man ej eger alla
dertill behöflige ziffror, och alla dessa fullkomligt säkra. Meri
nu äro våra underrättelser högst bristfälliga, och torde knap¬
past, om man vill noga examinera dem, bevisa någonting
annat, än att rörelsen är ringa och ej kan underhålla en
jernväg. Jernväg skall likväl byggas, och vi skola besluta
öfver hans läge; huru skola vi då kunna få en säker åsigt
under denna störtskur af stridiga uppgifter.
Så här har jag gått till väga på en linie, sorn saknar
alla krökningar och är mera lättarbetad, än man kunde för¬
moda: Jag har nemligen frågat mig, hvad man hufvudsak¬
ligen kan fordra af en communicationsled, och funnit, att
en communicationsled måste l:o vara så kori d. v. s. så
rak, sorn möjligt, mellan sina ändpunkter. Vore nu ändamå¬
let endast att stadna vid Jönköping, då skulle vi gå enligt
denna grundsats Lagadalen uppåt; — men målet är icke
endast Jönköping, utan Stockholm och Mälaredalen öfver
Östergöthland. Lagaliniens skarpsinnige försvarare kunna
omöjligen undgå att inse, att, huru vi än i dag besluta, Öst-
göthabanan ändå kommer till stånd, innan många år förflu¬
tit. Och när vi ej kunna förneka detta, hvarföre skola vi
då ej nu bygga så, alt de blifvande afstånden kunna göras
så‘ korta, som möjligt, och utgifterna för kommande arbeten
förminskas? Man har visserligen sagt, att man måhända kan
finna en annan väg N.O. från Jönköping; men detta är ett
stycke conjecturalcritik, som bevisar nätt och jemnt intet.
Vidare har jag tänkt, att en communicationsled måste
2:o gå fram der den största rörelsen kan uppfångas, emedan
den mäste liksom matas deraf. Men huru skall man vä!
Den 26 April.
765
kunna finna denna led, dS, såsom jag antagit, de flesta upp¬
gifna ziflertal äro bristfälliga? Jo, vi hafva ett ziflertal, som
är i det närmaste rikligt, och som har den egenskapen att,
åtminstone för landsbygden, controlera aila de andra talens
riktighet, just derföre att det är resultatet eller facit af alla
de öl riga. Detta tal är folkmängden. Production och folk¬
mängd stå nemligen till hvarandra i ett sådant nära förhål¬
lande af orsak och verkan, att de alltid måste stå i en be¬
stämd proportion tili hvarandra, och noggrannt angifva hvar¬
andra vid jemnförelse mellan sådana orter, der lelnadskost-
nader och förvärfskällor äro likartade. Men nu äro dessa
likartade i öster och vester om södra jernvägen, således är
productionen störst öster om banorna, der den relativa folk¬
mängden är störst; ty Öster om Lagalinien ligga 12 qvadrat-
mil, som endast hafva mellan 500 och 1000 menniskor på
qvadratmilen, då i vester finnas några och trettio lika tomma
qvadratmil d. v. s. 2V2 gång så stora halföknar, och detta
oaktadt vestra landet är mindre, än det östra. Nu är likväl
rörelsen product af folkmängd och production, och måste
följaktligen vara störst vid östra linien; hvarföre hennes före¬
träde i detta afseende är alldeles gifvet.
Jag har sträckt min beräkning längre, än 3 mil från
jernvägen, af det skäl, att jag anser jernbanans verkningar
åtminstone i Småland sträcka sig vida längre, än 3 mil. Den
idoge Småländningen anser ej 3 mil vara något stort afstånd.
Ilan uppsöker nu afsättningsorter på 12 å 15 mil, och hvarje
förminskning i färdväg vore för honom en fördel, som han
ej skulle underlåta begagna.
Slutligen måste en communicationsled läggas så, att den
genom alt lätta afsättningen befordrar odlingen, och odlingen
kan endast befordras i mån af odlingstilIfällen. I detta fall
fä vi oj hafva stora anspråk på Småland. Hurudant är detta
land? Jo, i öster finna vi små åkrar och ängar, stora sko¬
gar, mossar och berg, temligen likartadt ända emot höglan¬
dets östra sluttning, der skogarne blifva herrskande ända ned
till det fruktbara Calmar Län. Hvad finna vi deremot ve¬
ster om Lagan? Jo, alldeles detsamma, men derjemte Sun¬
nerbo »ljungryor» eller ödemarker med milslånga fält, der
hvarken träd eller buske finnes, der skog förut funnits, men
der ljungen nu så inkräktat hvarje fläck, att ej ett grässtrå
kan uppspira ur sanden, der ljungen är så allt, att han till
och med utbreder öfver vägarne, för att hindra hjulens ned¬
sjunkande i landsvägens djupa sand. Detta är icke hörsagor,
766
Den 26 April.
ty jag har sett det sjelf. Det är här, der de ökenbildande
krafterna hittills besegrat till och med den Småländska fli¬
ten, som locomotivets stenkolsrök skall förjaga ökendemonen
och framkalla pä »ryorna» blomstrande ängar och höljande
sädesfält. Jag vill icke bestrida möjligheten af ljungfältens
odling, men jag bestrider troligheten och vissheten af detta
hopp, och vill icke bygga någonting på denna lösa sand. Jag
tror äfven jag på jernvägars förmåga att väcka fliten och
jag vet att vissa delar af Sunnerbo äro fruktbara, men jag
anser bättre att väcka fliten till arbete på fält, der fram¬
gången i allmänhet är mera säker. Hvarföre skulle man
just arbeta på Smålands mest motspänstiga och karga fält,
der fliten hittills föga kunnat uträtta, när man har så stora
åbygder öster ut, der arbetet icke varit fruktbart?
Alldenstund således den östra banan öppnar en rakare
och kortare förbindelse mellan södra och medlersta Sverige,
på samma gäng hon måste kunna uppfånga en större rörelse
och såmedelst väcka fliten till arbete på fält, der framgån¬
gen är säker, om än långsam, så kan jag ej underlåta att
förorda densamma.
Jag vill endast i förbigående antyda, att, då man har
stora skäl till det antagande, att bibanor mycket förr blifva
anlagda åt öster, än åt vester, man vid dessas byggande ge¬
nast har åter hvad man nu betalar ut för den längre Näs-
sjöbanan. Likaså vill jag endast antyda att östra Småland,
Blekinge under S, stundom 6 vintermånader ej kunna hafva
någon beqvämare communication med det öfriga Sverige och
utlandet; att' således den östra banan kan af dessa trakters
befolkning nås med mindre både tidspillan och kostnad, då den
ligger dem5 å 4 mil närmare; att denna besparing måste vara
så mycket större, som det östra landets befolkning är större,
än det vestra, så mycket mera som norra Halland och södra
Westergöthland har närmare till Götheborgsbanan. Dessa
omständigheter gifva måhända icke stor vinst åt jernvägs-
cassan, men de bespara det trafikerande folket en onödig
resekostnad, som snart går upp till det belopp af 1V2 mil¬
lion, som Nässjöbanan kostar mera, än Lagabanan.
Man förebrår mig måhända att tala för localinteressen,
och detta är sannt; men den local, hvars interesse jag för¬
ordar, är nära hela södra Sverige — och det är ett stort
interesse, om än localt, och är, såsom sådant, berättigadt.
Endast de allmänna lagarne kunna omfatta hela Riket. Hvarje
specielt företag blir i viss mån localt, men får derföre ej
Den 26 April.
767
förkastas. Man måste blott se till att de små interessena
ej få besegra de stora. Hvad äro val dessa massor stati¬
stiska data, som man uppdukat, annat, än exponenter, på lo-
ealinteressen, och hvad har man väl åsyftat annat med dem,
än att göra tydligt och åskådligt hvar det största interesset
finnes. Då jag, genom åberopande af den större folkmäng¬
den i östra Småland, velat bevisa att jernbanan bör läggas
så långt, som föreslaget är, åt öster, har jag blott velat före¬
komma att fåtalets interessen skulle besegra flertalets.
En talare har tadlat Jernvägs-Comitéens uppgifter och
kallat dem slippriga. Icke kan det anstå mig, som anser
de flesta productions-uppgifterna bristfälliga, att försvara Co-
mitéens. I)e försvara sig nog sjelfva så långt det går. Jag
vill blott fråga: äro de ärade talarnes uppgifter mindre slipp¬
riga ? Eller är det icke slipprigt alt påstå, atf, derföre att
folkmängden i en trakt under en mindre tidrymd tillväxt
med 37 procent, det är probabelt att populationen äfven för
framtiden skall växa i samma proportion? För alt få en
probabilitetscalcul pålitlig, behöfvas många och stora tal, ty
eljest har tillfälligheten för stort spelrum. Ifrågavarande
uppgift kan derföre också möjligtvis endast bevisa, att lan¬
det är glest befolkadt och att iblket är fattigt. Tänker man
sig ett område bebodt af ett enda hjonelag, så kan ju folk¬
mängden, om lyckan är god, på mindre än ett år ökas med
100 procent, och möjligheten af en abnorm folkökning af-
tager i samma proportion, som folkmängden tilltager. En
stor proceotisk folkökning kan också bero deraf, att folket
är fattigt, och att den gifte bonden eller torparen ej har råd
att hålla tjenare. — Man har vidare sagt, att »spannemålen
från inre Småland snarare skulle föras 10 mil på axel, än
20 mil på jernväg». Jag frågar: hvarföre just 20 mil, när
på en några och tjugo mil lång jernväg alltid vägen till nå¬
gon af ändpunkterna måste vara mindre, än tjugo mil? Man
läster sig vid den stora tillförseln till Lagabanan öfver Hol¬
men, men man gör föga afseende på det vida större vatten¬
system, som genom Salem står i beröring med östra banan.
Man bestrider östra banans läge i midten och har deri rätt,
emedan det torde vara platt omöjligt att lägga en jernbana
alldeles midt emellan tvänne ojemna kuster; men man för¬
biser att östra banan skulle komma att ligga mera midt i
landet, än den vestra. Man påstår att de östra bibanorna
göra mera nytta ju längre de måste blifva, men märker ej
att stambanan, om hon förlägges mera i öster, gör samma
768
Den 26 April.
gagn för rörelsen, som de länga bibanornas vestra delar
skulle göra. Man påstår, att man blott vinner en utsigt att
få de östra bibanorna kortare, ehuru det vill synas mig, som
skulle man, så snart man'får utsigt att kunna erhålla bi¬
banor, vara fullkomligt säker att de blifva kortare, när stam¬
banan droges närmare Östersjön. Man förebär att intet ord
före slutet af förra Riksdagen blifvit sagdt om Nässjölioiens
företräde; men detta bevisar blott, att man icke kände denna
linie. Eller skall man icke, med anspråk att blifva trodd,
få säga att Amerika är större, än Europa, blott derföre att
man ej talat om denna obekanta verldstrakt före Columbus ?
Man säger att man ej får förbise öfra Sveriges fördel. Det
vill jag ej heller. Men jag tror att det äfven måste vara
det norra Sveriges fördel att allt ställes väl till i det södra,
och att vägen dit och till utlandet göres för nordsvensken
så kort, som möjligt.
Mycket annat skulle kunna anmärkas, men det sagda
må vara nog för att visa, huru man slipprat i argumentatio¬
nen, på grund af de egna uppgifternas slipprighet. Må man
ursäkta mig att jag kastat detailerna öfver bord, sett Irågan
mera i stort, gått fram på en mindre couperad mark, och
funnit att östra banan är för södra Sverige, likaväl som för
hela landet, fördelaktigare, än den vestra.
Tror man sig, vid en återremiss af S:te punkten, kunna
finna mede! att bygga mera, än Kongl. Maj:t föreslagit på
Falköpingsbanan, så vill jag ej sätta mig deremot, ehuru
jag för landet i allmänhet väntar föga gagn af densamma.
Herr Cedergren *).
Herr Lovén: Genom den vidlyftiga discussion, som, rö¬
rande detta ämne, i Ståndet förevarit, och den ännu vidlyf¬
tigare utredning och skriftvexling, som föregått, har ett godt
arbete blifvit undangjordt, och en betydlig lättnad beredd för
deri, som vill yttra sig i frågan. Jag förenar mig derföre
äfven gerna med en föregående talare, som yttrade, att man
icke nu bör fästa sig allt förmycket vid zifTror. och att der¬
om är sagdt mera, än vederbordt, då calculerna icke alltid
varit åtföljda af bevis, såsom säker grund för derå uppstap¬
lade vidlyftiga uträkningar; hvarföre ock det nu torde vara
tillfyllest att här enkelt och korrt uttala sitt hufvudsakliga
omdöme. Hvad då beträffar riktningen af södra banan mot
*) Herr Cedergrens vid tryckningen ej aflemnade anförande trvc-
kes i slutet af detta band.
Den 26 April.
Jönköping, tror jag. att så länge man inskränkte sig till en
föreningsbana mellan Malmö och Jonköping, med utsträck¬
ning vidare vester om Wettern, LagaSdalen var en för södra
stambanan al naturen anvisad väg, men i samma mohn jern-
vägsarbetena fortgått och vuerna vidgat sig, har det blifvit
en nödvändighet att vara betänkt deruppå, att anläggningen
i sin helhet blir lämpad efter den utsträckning, som vära
jernbanor anses komma att jemväl i framtiden erhålla. I
sådant afseende, och då det måste antagas såsom ovilkorli¬
gen gifvet att i sinom tid, med bibehållande af endast en
enda vägsträckning för den stora stambanan, söder ifrån ge¬
nom Småland till trakten af Jönköping, vägen der kommer
att utgrena sig i tv änne riktningar, en mot Slockholm och
en mot Götheborg, ligger det i sakens natur, att man bör
påakta och, så vidt görligt är, tillfredsställa de billiga an¬
språk, som hela provincer på östra sidan om den enkla södra
stambanan oslridigt ega. Jag vill ej fästa mig vid de be¬
räkningar och calculer, som här blifvit framlagda, men sä¬
kert är att, om jernvägen äfven är beräknad, för att under¬
lätta för utländningen tillfället att hese vårt herrliga land,
äfven ur denna synpunkt, vägen öfver Nässjö genom de
natursköna ulsigter, den erbjuder, eger företrädet, då Lagaå-
dalen deremot är steril, enformig och relativt mindre upp¬
odlad. .lag nämnde nyss, att det blir ett behof för framtiden
att draga en jernväg äfven genom Östergöthland, ty det är
icke möjligt att, sedan södra stambanan blifvit framdragen
till Jönköping oell derifrån vesterut till Fahlköping, oberäk-
nadt Östergöthlands oafvisliga fordran på delaktighet i för-
delarne af jernvägen såsom comrriunicationsmedel, man i
Stockholm skulle vara belåten att, lör att komma till Malmö,
taga vägen vester om YVettern, och derigenom erhålla
eli 11 mils längre färd, och det är derföre oundgängligt att
en Östgötha-bana blir en länk i systemet för Statens jern¬
vägar.
Af dessa skäl, och med stöd derjemte af dem, sorn Herr
vice Talmannen i går uti sitt sakrika anförande framställde,
föredrager jag Nässjö-linien, i likhet med Jernvägs-Comitéens
Betänkande och Kongl. Maj.ts i ämnet algifna Nådiga Propo¬
sition, Vidkommande åter beloppet af de anslag, sorn i de
nu föredragna 4:de och 5:te punkterna upptagas, så och då
det är betänkligt att inskränka det anslag, som af Ståts-
Utskottet anvisats för arbetenas fortsättande å södra banan
Borg.-Sländ. Prat. vid Riktd. 1859— 1860. III, 49
770
Den 26 April-
från Malmö, önskar jag, att Ståndet målto för detta ända¬
mål, till utgående från Riksgälds-Contoiret, bevilja en summa
af 6 millioner Riksdaler, men att, hvad beträffar södra stam¬
banans nordliga del emellan Jönköping och Fahlköping, —-
hvars snara fullbordande äfven jag anser vara af vigt, på
det att de derå redan nedlagda dryga kostnader icke må
blifva ofruktbara, — hemställer jag, om icke ändamålet bäst
skulle vinnas sålunda, att Ståndet nu beslutar det anslag,
som Stats-Utskottet här föreslagit, eller 1,440,632 R:dr, och
att, i afseende å det för denna banas fullbordande ytterligare
erforderliga belopp af ungefär 2 millioner R:dr, för hvilkas
anskaffande Herr vice Talmannen antydt att Staten eger
fullkomlig tillgång, 5:te punkten till Utskottet återremitteras.
Herr Swartz: Flere talare hafva under discussionen
kastat en återblick på de beslut, som vid sistlidue Riksdag
fattades af representationen, i fråga orri anläggande af jern¬
vägar i vårt land, och de hafva ifrån dem sökt stöd för de
omdömen, de uttalat om Betänkandet i dess nu föredragna
4:de punkt. Jag tror det ock vara skäl att så förfara. —
Jag vill dock icke förena mig med dem, som klandrat, att
Götheborg och Malmö blifvit de hamnar, från hvilka det
bestämdes att jernvägar först skulle ledas inåt landet. Jag
håller nemligen före, att denna början var fullkomligt rik¬
tig. Derigenom valde man tvänne platser, hvilka på olika
kuster utgöra centralpunkter för en betydligare del af lan¬
dets såväl export, som import, under det att båda hafva det
företräde gemensamt framför alla andra af våra betydligare
stapelstäder, att, tillfölje af dervarande farvattens mera säl¬
lan, och hvarje gång blott för en kortare tid, inträffände ti 11-
frysning, communicationen med utlandet kan ifrån dem nä¬
stan obehindradt underhållas hela året igenom. Och då det
lärer vara otvifvelaktig! att det hufvudsakliga ändamålet med
våra jernvägar i allmänhet bör vara, att underlätta tillträdet
till hamnar, är väl ingenting naturligare, än att man i första
rummet skulle fästa afseende vid hamnar med sådana för¬
delar, som dessa. Det fägnar mig derföre, att jernvägsarbe-
tena så började. Men icke mindre glädjer jag mig deröfver,
att vid 1856 års Riksdag följde det vidare beslut, att vestra
stambanan, i sin fortsättning, skulle dragas söder om Mäla¬
ren. Jag håller nemligen före, att nationen i och med det¬
samma tydligen angifvit den synpunkt, hvarutur jernvägs-
anläggningarne för framtiden böra bedömas. Jag tror, att
man dermed alldeles frångått den ståndpunkt, på hvilken jag
Oen 26 April.
771
tycker mig (inna, att många bland detta Stånds Ledamöter
af Stats-Utskottet ännu qvarstå, då de synas betrakta nästan
såsom elt ondt, att Staten velat påtaga sig, omedelbart och
i ett större omfång, dessa eommunicationsanstalters tilIväga-
bringande, samt uppställt såsom sitt mål att stäfja en sådan
verksamhet från Statens sida genom att inskränka Statens
fortsatta deltagande deri till de redan påbörjade stambanor¬
nas fullbordande på det knapphändigaste möjliga sätt. Må
vara, att representationen vid sistlidne Riksdag icke antog
något helt jernvägssystem, sådant som det Kongl. Majit då
föreslog. Det var dock onekligen med afseende å ett sådant
system, som Rikets Ständer beslöto den vestra banans sträck¬
ning söder om Mälaren, och sorn Ständerna derjemte an-
slogo en betydlig summa, pä det att så fullständiga och vid¬
sträckta undersökningar, i afseende å blifvande jernbanors
anläggning, måtte göras, att man kunde, med full insigt om
ändamålsenligheten, för framtiden bestämma sig för vidare
banor i de liera delar af landet, der sådane borde åstad¬
kommas. Jag tror ock, att man så godt sorn med full viss¬
het kan antaga, att i dessa Rikets Ständers beslut vid förra
Riksdagen ingick, bland andra afsigter, en bestämd tanke på
en jernväg från Cathrineholm genom Östergöthland, äfven¬
som, i sammanhang dermed, del anspråk att de undersök¬
ningar, som Ständerna påkallat, skulle, bland annat, komma
att utvisa, hvar den ändamålsenligaste sammanbindningspunk-
ten mellan Småländska och Östgötha-banan vore att finna,
någonting, som Kongl. Maj:t också sedermera uttryckligen
ålade Undersöknings-Comitéen. Vid sådant förhållande, mäste
det ju för Comiléen, under fortgången af dess arbeten, hafva
utgjort en vigtig omständighet, likasom det nu äfven för Ri¬
kets Ständer borde utgöra en icke mindre vigtig, att, såsom
Comitéen förmäler, »undersökningarne lör utstaluiingen af
»östra stambanan, från Cathrineholm i Södermanland, genom
»Östergöthland, till förening med södra stambanan inom Små-
»land, visat, att lerrainen från sjön Sommens norra ända,
»der denna bana inkommer i Jönköpings Län, icke, under
»iakttagande af de för stambanorna bestämda lutnings- och
»krökningsförbållanden, medgifver att, utan alltför stora kost-
»nader, framföra berörde bana i rakare sträckning mot'Len¬
shult, än förbi sjöarne Ralången, Anebysjön och Gäddeviks-
»sjön till Nässjö?» Låg icke häruti en gifven anledning för
Comiterade att tillse, i hvad mån det kunde stå tillsammans
med öfriga anspråk på valet af en jernvägssträckning, att föra
772
Den 26 April.
flen södra stambanan till Nässjö? Redan sistlidne Riksdag
hade dessutom röster höjt si", som manade lill valet, af en
annan väg, norr om Finjasjön, än genom Lagaädalen. He¬
dan då pekade man åt öster. Och de förnyade undersök-
ningarne hafva ork verkligen, efter Comitéens redogörelser,
ädagalaggt, att hanan, dragen intill norra ändan af sjön Sa¬
len, och vidare mot Nässjö, får äfven i så måtto ett ända-
målsenligare läge, att den genomgår härdigare och mera
folkrika trakter. Det är sannt att Stats-Utskotlet anfört upp¬
gifter, hvilka stå i någon strid med det afgjorda företräde,
sorn Coinitéen i nyssnämnda afseenden lemnat Nässjö- fram¬
för Laga-linien. Det synes mig likväl, då jag ej vill till¬
mäta mig förmåga att, i vidsträcktare mån, döma emellan
dessa båda anctoriteter, som hade Utskottet icke just velat
säga mera, än att Laga-districiet är betydligt bättre, än Co-
mitéen framställt det, och att Nässjö-området blott i obetyd¬
lig grad kan anses ega företräde, .lag lemnar å sido alla
detailer, emedan, såsom jag nyss antydt, jag icke eger nog
sakkännedom för att bedöma deni; jag har blott angifvit
totalintrycket af de serskilda framställningarna, och af dem
framstår för mig. såsom Utskottets väsendtliga skäl lör
Laga-liniens väljande framför Nässjö, att derigenom skulle
föranledas dels en besparing af något öfver 3 millioner Riks¬
daler, och dels en förkortning af sjelfva vägen, från Finja¬
sjön till Jönköping, på omkring 2V2 ,n|l. hvartill kommer,
att mången anhängare till' Utskottets förslag iinskar Laga-
liniens antagande, derföre att han tror ett sådant beslut skulle
för framtiden afskära all fråga om en Ostgötha-bana. Den¬
na sist antydda åsigt står dock i sä uppenbar strid med en
af de grundtankar, som jag, för min del, vill finna i förra
Riksdagens beslut om vestra stambanans dragning söder om
Mälaren, att jag vågar säga, att deri påtagligen ligger ett
försök att förändra något, som man håller på att fullborda,
och alldeles icke något som kan kallas att fortgå på den
bana, der man är inne. Jag antager ock derföre, att en
öfvervägande del af representationen, lika med mig, fortfa¬
rande hyser den lilliga föreställningen, att en Ostgötha-bana
ovillkorligen i sinom tid kommer att af omständigheterna
framkallas; men om det så förhåller sig, lärer man väl ej
böra fästa synnerligt afseende vid den tillökade utgift af 3
millioner, som här är i fråga, enär en stor del deraf endast
är att betrakta såsom ett förskott å den jernväg, sorn kom¬
mer att byggas genom Östergöthland, och hvars anläggnings¬
Den 26 April.
775
kostnad sä betydligt förminskas, om Nässjö, j stället för Ten¬
hult, lår tjena till utgångspunkt. Dessutom, då man hör.
att äfven talare, sorn förorda den kortare Laga-linien, med¬
gifva, att lill och med hänne stambanor kunde vara behöl-
liga genom Småland, och man således bör kunna antaga,
att på alla båll böjelse skall finnas alt i en icke alltför af¬
lägsen framtid besluta åtminstone de tvärbanor, åt östra ku¬
sten, som jemväl varit ifrågasatte, har man ju skäl att taga
med i räkningen äfven den besparing, som vid anläggandet
af dessa banor framdeles uppkommer, i fall desamma kunna
göras så mycket kortare, som Nässjö-linien ligger närmare
kusten, än Laga-linien. Det slutliga resultatet för Staten af
de 3 millionernas användning för Nässjö-linien blir alltså på
det hela ingen ökad kostnad.
Det påstås väl från den motsatta sidan, att kostnads-
skilnaden i sjelfva verket uppgår till mycket mera, än 3 mil¬
lioner, och man framhåller, att Comitéens beräkningar icke
mätte vara serdeles tillförlitliga, eftersom en bana å couperad
mark antagits kosta mindre, än på slättlandet. Jag känner
ej specialiteterna, men nog löreknmmer mig det sålunda fram¬
hållna antagandet ganska rimligt; ty, om den couperade mar¬
ken icke består af berg, utan af skogsmark, med sand i
backarne, vinnes naturligtvis för jernvägen på stället grus
och virke till byggnadsmaterialier. För öfrigt tror jag ej,
att bela den ökade kostnaden af den södra stambanans fram¬
dragande till Nässjö, under tiden lill dess en bana genom
Östergöthland samt bibanor mot Småländska kusten hunnit
anläggas, skulle vara alldeles förlorad, .lag anser det nem¬
ligen vara alldeles tydligt, att man ej kan påräkna att tyngre
landtir.anna- och skogsprodueter kunna föras med fördel långt
på jernväg, som för dem betyder mest derigenom, att den
leder till hamnar, från hvilka de kunna forslas vidare sjö¬
vägen. Den framtida betydelsen af Salen, ämnad, såsom
den varit, att förbindas genom canaler med liera sjöar, och
medelst jernväg från Asnell med Carlshamn, är vid ett så¬
dant förhållande icke ringa. Det synes mig, som skulle de
vattencommunicationer, som af dessa sjöar erbjudas, komma
att uppsökas af de district vid södra stambanan, som arn
belägna närmast norr och söder om sjön Salen, så att på den nu
ilrågavarande stambanan genom Småland korinne af tunga och
mera skrymmande efiecter från det inre al landet att forslas en
del till Jönköping, en del till Salen, och en del neråt Skåne.
l'å annat sätt torde man icke kunna lör denna bana påräkna
774
Den 26 April.
någon större trafik med tyngre varor. Längre sträckor jern¬
väg lära väl, sorn vanligt, endast komma att begagnas för
person-trafik och handelsvaror. Men ju mera man med ba¬
nan närmar sig städerna, destomera är anledning antaga, att
banan kommer att i större mängd föra sådant lättare gods
och passagerare. I deri omständigheten, alt Nässjö-linien på
ringa afstånd kommer att beröra Wexiö och Eksjö, ligger
derföre äfven något, som lörtjenar uppmärksamhet, till för¬
mån för denna linie, framför Laga-linien, Att bringa dessa
båda, provincen Smålands enda inuti landet belägna, städer
i närmaste möjliga förbindelse med Statens jernvägar, kan
icke annat, än komma att ganska betydligt lifva rörelsen
mellan denna province och andra orter i landet. Så t. ex.
kan man vara viss om att rätt snart, efter den förbättrade
communicationens tillvägabringande, Götheborgs varuomsätt¬
ning på detta håll skall hafva betydligt ökat sig, något, sorn
alltid måste inträffa, då en plats med den stora betydelse
för handeln, sorn Götheborg har, kommer i lättare förbin¬
delse med sådane samlingspunkter för rörelse, som städer,
de må vara belägna i hvilka delar af landet, som helst.
Både derföre således, alt jag tror att Nässjö-linien bättre
betalar den anmärkta kostnadsskilnaden, än man i allmän¬
het vill antaga, och derföre att endast olver Nässjö man
kan gifva en lämplig riktning åt södra banan i fortsättning
till Cathrineholm, förordar jag denna bana och hoppas att,
genom bifall till Nässjö-linien, Bikets nu församlade Ständer
skola visa sig bibehålla samma afsigter, som jag anser att
de sednast församlade tydligen tillkännagifvit.
Det har blifvit lagdt vigt uppå, att, genom södra banans
anläggande i denna riktning, något öfver 2 mils större om¬
väg orsakas trafiken emellan mellersta Sverge och Skåne,
än om banan framdrages genom Tenhult. Jag tror dock,
att, i fråga om person-trafik och köpmannavaror, denna om¬
väg har föga att betyda. För tunga producter åter skulle
denna tillökning i längd onekligen vara en omständighet af
vigt, i fall dessa producter i allmänhet forslades någon längre
väg på jernbana, men då så icke är händelsen, torde an¬
märkningen kunna anses röra endast orten i Jönköpings
grannskap, och, hvad denna beträffar, torde man kunna
med skäl säga, att densamma bör blifva belåten, ty den
längre jernvägen gagnar just der ett vidsträcktare område, i
det att den icke ensamt sträcker sig söderut, utan dessför¬
innan äfven åt öster öfver Tenhult till Nässjö. Dessutom
Den 26 April.
775
torde man i mellersta Sverige och enkannerligen i Stock¬
holm lätt nog kunna fördraga denna omväg af något öfver
2 mil, da man gör det i förhoppning att framdeles, genom
öslra stambanans fullbordande, trafiken från hufvndstaden
skall tillskyndas icke mindre än 16 mils vinst.
Med detta förord har jag dock icke velat uttrycka an¬
språket att denna östra bana brådstörtande bör företagas
till fullbordan. Jag inser mer än val nödvändigheten af att
icke gå alltför fort med landets skuldsättning, vore det än
för jernvägar, men jag håller före att man aldrig bör för¬
lora ur sigte det mål. som man en gång föresatt sig, utan
alltid ihärdigt söka arbeta i samma riktning. Vigtigt är
emellertid äfven att icke underlåta genom grenbanor söka
tillföra under byggnad varande, eller nyss fulländade, stam¬
banor så stor trafik, som kan ske ned den utsträckning,
man vid hvarje Riksdag vill gifva åt anslagen för landets
jernvägsbyggnader, och, likasom jag förmenar det vara i Sta¬
tens interesse att få sammanbindningsbanan mellan Halls¬
berg och Orebro snart färdigbyggd, anser jag äfven, att ba¬
nan (rån Nässjö till Fahlköping bör skyndsamt fullbordas.
I öfverensstämmelse med hvad 4:de punkten i Betän¬
kandet innehåller, beviljar jag, för min del, 6 millioner K:dr,
under nästa Statsregleringsperiod, till södra stambanans full¬
följande, men yrkar deremot, att 5;te punkten måtte åter¬
remitteras, pä det att Stats-Utskottet måtte tillse, om och i
hvad mån medel kunna anskaffas för färdigbyggandet under
samma tid af Jönköping — Fahlköpings-banan.
Herr Wahlbom: Jag har begärt ordet egentligen för
att bemöta en anmärkning under gårdagens discussion af
Herr Waern, i anledning af en uppgift uti mitt anförande.
Sagde anmärkning Ii vilar på ett misstag. Jag har sagt, att
den uti Stats-Utskottets Betänkande förekommande citation
utur Landshöfdinge-Embetets i Kronobergs Län femårsbe¬
rättelse af 1858 icke återfinnes uti densamma. Uppehållet
i denna discussion har satt mig i tillfälle att när mare un¬
dersöka huru härmed förhåller sig; och jag har dervid fått
anledning vidblifva hvad jag påstått. Uti femårsberättelsen
för åren 1857—1841 finnes nemligen icke vidare nämnd! om
jorden i Sunnerbo härad, än som det af mig företedda trans-
sumtet upptager; och det var icke besagde femårsberättelse,
utan den för perioden 1852—1836, som Herr Waern i går
här begagnade, för att visa tillvaron af citationen. Det var
ganska ursäktligt alt den icke blef uppsökt på annat ställe,
77 <>
Ucn 26 April
än det af Utskottet arigifna. — Dä oftanäinnde yttrande emed¬
lertid verkligen finnes, är jag villig alt taga tillbaka den af
mig, under annan förutsättning, gjorda anmärkning emot Ut¬
skottet. — Jag tror ock. att, vid detta förhållande, Herr
Warm anmärkning emot mig lörlaller. — Insinuationen alt
jag, emot. bättre vetande, förnekat tillvaron af det citerade
yttrandet, är af beskaffenhet, att jag derpå icke bör i gen¬
mäle mig inlåta.
Under dhcussionen hafva åtskillige talare lemnat uppgif¬
ter om beskaffenheten af provincen Småland, hvilka icke liro
verkliga. Det tjenar fiiga lill att upptaga tid med vederlägg¬
ning af dessa. Jag vill dock upplysa, att Herr Björks på¬
stående, att en vattencommunicalion i Kronobergs Län skall
ha till följd, att den spanmål, som från Länet kan n Ilå ta s,
kommer att gå till Carlshamn, icke är verkligt. För när¬
varande är det hufvudsakligen endast socknarne söder om
sjön Alnen, som hafva nästan uteslutande trafik på Carlshamn.
Om jernväg i Nässjölinien anlägges, skulle förhållandet här¬
utinnan föga förändras, äfven om vattencommunicalion kom-
me lill stånd, till följd af det samband, som uppkomme emel¬
lan dessa trafikanstalter.
Herr Berg: Jag anhåller ali först och främst få för¬
klara, att jag i allo instämmer i hvad mina aldelningskam-
rater, Herrar Waern och Hierta, i går yttrade, och jag gör
det med så mycken större trygghet, som jag känner att de¬
ras uppgifter grunda sig på facta och icke på löst tal. Der¬
jemte (örenar jag mig med tacksamhet i Herr Björcks sak¬
rika anförande, hvars innehåll och syltning jag äfven delar.
Den talare, som i går öppnade discussionen, yttrade den för¬
modan, att Stats-U'skottet bordt noggrannare öfverväga den
vigtiga frågan, dessförinnan att Utskottet tillstyrkt södra stam¬
banans sträckning utefter Lagalinien, i stället för att förorda
dess dragning åt Nässjö. För min del. tror jag dock ej, att
detta tadel är rättvist; jag tror snarare tvärtom, att beslutet
grundar sig på och är en följd af mogen öfverläggning, då
del i en fråga af denna natur torde vara angeläget att be¬
stämma den ifrågakommande anläggningen efter det när¬
maste målet och det bästa priset. Jag hyser ock den nära
till visshet gränsande förmodan, alt det egentliaa föremålet
för yrkandet af en annan riktning för södra stambanan ge¬
nom Småland, än den Stats-Utskottet förslagit, icke varit att
lå denna bana byggd på så billiga vilkor, sorn möjligt, utan
tror jag fast heldre, att detta hufvudsakligen är att pä lör-
»en 20 April.
777
hand bestämma nästkommande Ständers beslut, sä att Sta¬
ten oafbrutet skall fortsätta med jei nvägsanläggningar, oeh
jag erkänner, att jag sökt förekomma detta, emedan Staten
behöfver hvila sig, på samma gång jag anser alt, innan
man fortskrider med fullföljden af detta system, man bör
inhemta resultatet af de redan påbörjade banornas afkast¬
ning. På dessa skäl, tillstyrker jag, för min del, bifall till
Lagaälinien, hvaremot jag, i afseende å 5:te punkten, förenar
mig med dem, som yrkat ålerremiss.
Herr Berger: Då jag går att förorda Stats-Utskoltet»
förslag i 4:de punkten, lill hvilket jag äfven inom Utskottet
medverkat, behöfver jag icke vara vidlyftig, emedan Utlå¬
tandet innehåller tillräckligt många bevis för vigten och för-
delarne al Lagalinien och alla deremot gjorda anmärknin¬
gar till Nässjöliniens fördel redan blifvit af andre talare
fullständigt vederlagde. Det förnämsta och, snart sagdt,
enda talande skälet för Nässjölinien är otviflelaktigt lätthe¬
ten att i framtiden kunna genom fortsättning af samma
lithe framdraga en bana uppåt landet genom Östergöthland,
men i öfrigt äro de skäl. som blifvit anförda mot Lagali¬
nien, så långsökta, att dem ej kan tillerkännas ringaste vigt;
ty hvad, som blifvit anfördt, angående folkmängd, odlingstill-
fallon m m. inom de särskilda områdena, kan anses väga
ungelär lika leir båda sidorna. Men då man sålunda föror¬
dar Nässjölinien endast i afsigt alt lättare vinna en Östgö-
thabana, har man förbisett, alt, äfven om Lagalinien beslu¬
tas och kommer till utförande, det är lika lält och verk-
ställbart att draga en bana genom Östergöthland directe norr
ut från Tenhult. Då icke allenast möjligheten af en sådan
bana blifvit af sakkunnige män vitsordad, utan äfven, efter
verkställda noggranna undersökningar, dess utförande befun¬
nits med lätthet kunna företagas, försvinner det enda skäl,
som Nässjöliniens förfäktare hafva att stödja sig på.
Jag kan icke underlåta att upptaga några af de an¬
märkningar, som under den föregående discussionen blifvit
framställda, men ännu ej vederlagda. Herr Kock har be-
stridt Utskottets uppgift, att Nässjölinien skulle hafva flera
oeh större lutningar, än Lagalinien, och påstått, alt lutnin-
garne på den sistnämnda äro circa ä.OOO fot längre, än
lutningarne å den förra linien. Detta har sin riktighet, om
man, såsom talaren, inskränker beräkningen endast till en
771t
Den 26 April.
del af Nässjölinien, nemligen lill sträckningen mellan Finja-
sjön och Nässjö; men om man, såsom vederbör, låter hela
Nässjiilinien och således äfven sträckan mellan Nässjö och
Tenhult ingå i räkningen, så blir förhållandet sådant, som
Utskoltet uppgifvit. Herr Dahm, ehuru han yttrat den åsigt,
att man icke borde fästa sig vid eller bygga på zilferupp-
gifter, har likväl fästat sig vid Utskottets uppgift, att tolk-
mängden i Sunnerbo Härad under 25 år tillväxt med 57
procent, samt förklarat, att denna tillväxt icke hade någon
betydenhet, der fråga vore om ett folkfattig! land. Hetta
innefattar ett misstag; ty, bland alla Härader inom Krono¬
bergs Län, är Sunnerbo Härad det, som har deri största be¬
folkningen, nemligen 86,000 innevånare, under det Upvidinge
Härad endast har 26,000, Albo Härad 25,000 och Konga
Härad 21.000. Herr Kock har väl erkännt, alt Lagalinieu i
afseende å skogsefTecter och jernliliverkning eger företräde
framför Nässjölinien, ehuru icke i någon högre grad. Jag
tror att både Utskottet och Jernvägs-Comitéen fästat allt för
liten uppmärksamhet vid denna sida af saken. Af Konun¬
gens Befallningshafvande i Jönköpings Län är vitsordadt, att
i trakten af Lagalinien mycken skog dels ruttnar bort, dels
genom svedjande går förlorad, i brist på afsättningstillfälle.
Derjemte är upplyst, att till Tabergsfälten hörer ett skogs¬
område af icke mindre än 350,000 tunnland. Vid beräk¬
ningen af den jernliliverkning, som derpå kan grundas, har
Utskottet, lika med Comitéen, antagit, att två tunnland skog
erfordras lill producerande af en centner stångjern, men om
en sä hög beräkning kan gälla i afseende å Tabergsmalmen,
hvilken, såsom fattigare, fordrar större quantitet kol, tror jag
dock att i allmänhet, och i någorlunda vextlig mark, ett
tunnland kan, med beräkning af skogens bestånd, anses till¬
räckligt för att ur malmen frambringa en centner stångjern.
För dessa skogar skulle alltså efter denna grund kunna be¬
räknas 550,000 centner tackjernslillverkning, och lika myc¬
ket stångjern, hvilket ingalunda är obetydligt. Herr Kock
har äfven uttryckt sin förundran deröfver, att Utskottet haft
mod att frångå Comitéens och Regeringens förslag, och åt¬
skilliga andre talare, som förordat Nässjölinien, hafva, såsom
hufvudmotiv derför, åberopat Comitéens Betänkande och fram¬
hållit Comitéen såsom en sådan ofelbar auctoritet, att ingen
annan, än denne, kan hafva rätt, ehvad skäl än emot den¬
samma kunna anföras. Jag hyser mycken aktning för Jern-
vägs-Comitéens ledamöter, men detta har icke kunnat för-
Deri 26 April.
779
må mig att §1 Comitéens åsigter egna en sådan blind tro,
att jag skulle förbise den mig såsom representant åliggande
pligt att efter bästa förstånd ingå i pröfning af deras fram¬
lagda förslag. Stats-Utskottets Riksgälds-Afdelning, bestående
af 12 ledamöter, bör hafva lika stort vitsord, som Jernvägs-
Comitéen, hvilken utgjorts af endast tre ledamöter. Visser¬
ligen måste man tillerkänna de sednare en större och dju¬
pare insigt i det techniska al saken, och allt hvad dertill
hörer, men sedan Comitéen låtit verkställa och granska alla
undersökningar, upprättat kostnadsförslager och med ett ord
framlagt alla de materialier, som iiro nödiga för att kunna
pröfva så väl den ena, som andra linien, tror jag, att en Stats-
Utskottsaldelning bör vara fullt ut lika cornpetent att be¬
döma det statseconomiska i frågan, det vill med ett ord säga,
att bedöma om jernvägen bör läggas der eller der, och att
ett Utskotts, på grund af noggrann pröfning framlagda, för¬
slag i denna del bör hafva vida större vitsord, än Jernvägs-
Comitéen.
Enligt hvad upplyst är, skulle anläggningskostnaden fiir
Nässjölinien blifva 5 å 4 millioner R:dr större, än för Laga-
linien. För min enskilda del, hyser jag inga sanguiniska
förhoppningar om något vinstgifvande resultat af Statens
jernvägsbyggnader i allmänhet, och allra minst tror jag att
den långa Smålandslinien skall bära sig, hvilken riktning
den än må erhålla. Om så är, tyckes klokheten bjuda att
man icke fruktlöst bortkastar milliontals Riksdaler.
Herr Björck har redan påpekat den verkliga beskaffen¬
heten af Jernvägs-Comitéens beräkningar och förslag, äfven¬
som upplyst, att Stats-Utskottet funnit sig befogadt att i åt¬
skilliga delar infordra Comitéens förklaring. Jag tror att
Rikets Ständer ännu i denna stund hafva att fordra svaret
på flera bland de af Utskottet framställda frågor, hvilka,
fastän stundom ganska enkla, en af Comitéens ledamöter
förklarade sig oförberedd att besvara. Bland de omständig¬
heter, som föranledde Utskottet att infordra förklaringar, var
synnerligast den, att beräkuingarne i de af Comitéen fram¬
lagda särskilda kostnadsförslag funnos sins emellan mycket
olika. Sålunda är, till exempel, kostnaden för ett 3:dje das¬
sens stationshus upptagen, å ena linien, till 18,000 R:dr och,
å en annan, till 40,000 R:dr, kostnaden för ett 4:de classens
stationshus på det ena stället till 9,000 och på det andra
7 ISO
Den 26 April.
lill 20,000 R:dr. Vidare beräknas transportmateriel, marhi-
ner, redskap och lelegrapher i det ena lörslagel till 56,000,
men i det andra till 60.000 Ii:clr pr mil; skärtjern pr mil
till 100 procent högre belopp å ena, än å (len andra linien,
o. s. v. Det är beklagligt, att man i allmänhet lästa t allt
för ringa uppmärksamhet vid dessa kostnadsförslag, hvilka,
innan de framläggas för Ständerna såsom grund för de stora
anslagssummor, som till våra jernvägsbygnader beviljas, borde
vara skarpt controlerade. Nu äro desse, såsom det synes, i
många fall allt för knapphändiga och otili fö r I i 11 i g a och i all¬
mänhet så högt beräknade, att de icke kunna ingifva särde¬
les stora förhoppningar att nödig besparing vid byggnadsar¬
betenas utförande skall blifva iakttagen. Jag vikar bifall
till Utskottets förslag, angående södra stambanans fortsätt¬
ning i riktning utefter Lagaådalen. 1 fråga åter om med¬
lens fördelning mellan denna bana och Fahlköpingsbanan,
instämmer jag med de talare, som yrkat återremiss.
Herr Gråå: Då jag biträdt Stats-Utskottets hemställan
i 4:de punkten, vill det synas öfverflödigt att jag nu vidare
yttrar mig i frågan, helst Utskottet fullständigt redogjort för
skälen till sitt förslag, samt Herrar Wcern och Hierta dess¬
utom utförligt belyst ämnet. Jag anser mig dock böra för¬
klara, att jag inom Utskottet omfattat majoritetens mening,
hufvudsakligen af följande orsaker: 1:o emedan Laga-linien
är 2% mil kortare, än Nässjö-iinien; 2:o emedan Laga-linien
medgifver en besparing i anläggningskostnaden, som blifvit
beräknad till mer än 3 millioner R:dr, men, efter all sanno¬
likhet. i verkligheten kommer att blifva långt större; 5:o eme¬
dan terrainen för Laga-linien är fördelaktigare, än den för
Nässjö-iinien, och 4:o emedan Laga-linien bar en rakare
riktning.
Under gårdagens öfverläggning yttrades, att Stats-Utskot-
tet, vid förslagets uppgörande, förbisett Statens och åtskilliga
orters interessen. Jag tror icke, att Statens" allmänna in¬
teresse med sanning kan sägas vara .åsidosatt genom Utskot¬
tets förslag, hvars antagande skulle tillskynda Staten en icke
obetydlig besparing i kostnad och medföra fördelen af en
kortare väglängd. Icke eller kan jag finna, att Utskottet
förbisett någon orts enskilda interesse. Beskyllningen derför
afser förmodligen den önskade jernvägsförbindelsen mellan
södra stambanan och Cathrineholm genom Östergöthland.
Det må derföre erinras att, om och när en sådan jernvägs-
i
Den S!6 April.
7111
förbindelse kommer i fråga att utföras, hvilket står i vida
fältet, något hinder derför icke möter af Utskottets förslag,
hvars antagande i detta hänseende icke skulle hafva annan
följd, än att föreningspunkten mellan den södra och östra
stambanan, i stället för Nässjö, blefve Tenhult eller någon
annan sydligare ort vid Laga-linien. Dessutom bör man
ihågkomma, att, enligt den första planen för Statens jernvägs-
bvggnader, Laga-linien skulle bilda löreningsbandet mellan
Malmö och Jönköping, hvilket då icke ansågs utgöra något
hinder för anläggning af en Ostgötha-bana, som jemväl in¬
gick i samma plan. I öfrigt må anmärkas, att Staten vid
södra stambanans utförande icke kan gå till mötes alla ser¬
skilda orters anspråk: hvilkendera linien än må väljas, må¬
ste det alltid blifva vissa trakter, som icke få sina önsknin¬
gar tillfredsställda. För sammanbindningen med en möjligen
blifvande Östgötha-bana synes Tenhult vara en lämplig punkt,
och den tillökning i kostnad, som skulle blifva en följd af
en sådan anläggning, tyckes vara mindre afsevärd, då man,
genom att nu välja Laga-linien, vinner en besparing af öf¬
ver 3 millioner Riksdaler, hvartill bör läggas icke allenast
beloppet af den kostnad, Nässjö-linien i verkligheten erfordrar
utöfver hvad beräknadt blifvit, utan äfven ränta å hela be¬
sparingen intill dess Ostgötha-banans byggande kan inträffa.
Då fråga nu blifvit väckt om ändring i den af Utskottet
i 5:te punkten föreslagna fördelning af medlen, i syftning att
Fahlköping—Jönköpings-banan måtte under nästa Statsregle-
ringsperiod bringas till fullbordan, och jag icke kan under¬
känna vigten af detta skäl, ehuru jag, å andra sidan, anser,
att för Smålands-banan bör anvisas hela det af Utskottet
föreslagna belopp, instämmer jag i föregående talares yrkan¬
de orri äterremiss af 5:te punkten, på det Utskottet måtte
tillse, huruvida de i förenämnde hänseende erforderliga me¬
del må kunna från annat håll anskaffas.
Herr Ekelund: Hen långvariga discussionen har icke
rubbat min förut fattade åsigt i saken. Jag tror att förhål¬
landet är detsamma med flere andre Ståndets Ledamöter,
och att resultatet af en omröstning i dag icke blir annat, än
det redan i går skulle hafva blifvit. Man tyckes icke vilja
sätta någon tillit hvarken till Jernvägs-Comitéens, Stats-Ut-
skottets eller enskilde personers omdöme. Lika med Herrar
Schwan och Dahm, anser ock jag den mängd af zifferupp-
782
Den 26 April.
gifter, som blifvit framlagda, tjena till litet eller intet gagn.
Bland dem, som förordat Utskottets förslag, har Herr Berg
med lofvärd uppriktighet yttrat, att han icke vill Nässjö-
linien derföre, att han önskar att någon stambana genom
Östergöthland icke måtte komma till utförande. Detsamma
blef äfven i går af andre talare, ehuru i mera förtäckta
ordalag, antydt. A andra sidan, har Herr Berger yttrat, att
de, som förfäkta NässjÖ7linien, dermed hufvudsakligen åsyfta
att få en bana genom Östergöthland. Jag bekänner öppet,
att detta verkligen är mitt hufvudmotiv, men fritager mig
från beskyllningen att söka uteslutande främja provincen
Östergöthlands enskilda fördel, emedan jag anser Nässjö-linien
befordra hela landets välförstådda interesse, redan derigenom,
att denna linie skulle med tio mil förkorta vägen mellan
hufvudstaden och Malmö. Det är väl sannt, att Nässjö-linien
kostar omkring 2 millioner mer, men detta är dock en ut¬
gift för en gång, sorn snart skulle betäckas af den ökade in¬
komst, som för all framtid kan förväntas af denna linie, i
jemnförelse med Laga-linien. Att från chartan utstryka hela
östra stambanan vore hvarken klokt eller rättvist och skulle
åt jernvägssystemet på det hela gifva ett besynnerligt ut¬
seende. Har man, såsom Herr Björck förmenat, skäl att
med det snaraste utföra sådana banor, som den norra stam¬
banan och den nordvestra till Norska gränsen, så har man
ännu mera skäl att företrädesvis bygga den östra stambanan.
På grund häraf, hemställer jag, att Ståndet måtte besluta
Nässjö-linien och dertill anvisa 6 millioner R:dr; anhållande
i öfrigt om återremiss af 5:te punkten, i ändamål att Ut¬
skottet må söka finna utväg till anslag af erforderliga medel
för fullbordande af linien Fahlköping—Jönköping.
Herr Lamberg: Med all aktning för Stats-Utskottets
insigter och goda vilja att söka tillvägabringa det för landet
bästa och fördelaktigaste resultat, hyser jag dock mera för¬
troende för en Comité, bestående af sakkunnige och utmärkte
män af facket, sådane som Ofverste Ericson och Ofverste-
Lieutenant Beijer. Hvarken Stats-Utskottets Utlåtande, eller
den discussion i ämnet, som här blifvit förd, har förmått
rubba min öfvertygelse derom, att, af de båda föreslagna
riktningarne för södra stambanans fortsättning från Finja-
sjön, Nässjö-linien är och blir den för landet fördelaktigaste.
Lika litet har jag tagit intryck af den, lindrigast sagdt, oför¬
synta flygskrift, till förmån för Laga-linien, som, under de
sista dagarne, blifvit utdelad bland representationens medlem¬
Den 26 April.
785
mar. .lag biträder alltså Kongl. Maj:ts Proposition i fråga
om södra stambanans sträckning från Finja-sjön, under yr¬
kande att dertill måtte anvisas oalkortadt det af Utskottet
föreslagna belopp 6 millioner Riksdaler, emedan jag anser
denna bansträcknings skyndsamma fullbordande vara af lika
stor vigt, som de öfrigas. Hvad angår 5:te punkten, finnér
jag, lika med flere föregående talare, önskligt, att linien
Fahlköping—Jönköping varder under nästa Statsreglerings-
period färdigbyggd, och anhåller derföre om återreiniss i
denna del.
Herr Staaff: I anseende till den långt framskridna ti¬
den, vill jag endast i korthet förklara, att jag, i fråga om
södra stambanans sträckning från Finja-sjön, på de af Herr
Gråå anförda skäl, instämmer i det slut, hvartill han kom¬
mit, med yrkande derjemte, att för fullbordande af Fahlkö¬
ping—Jönköpings-banan måtte anvisas hvad dertill erfordras,
och för sådant ändamål motsvarande minskning ega rum i
den anslagssumma, Utskottet för förstnämnda bansträckning
tillstyrkt.
Herr Kistner: För att icke trötta med ett längre före¬
drag, vill jag endast yttra mig med några få ord. Man har
å ömse sidor framhållit fördelarne af den ena eller andra
linien, meri jag tror att de, som förordat Nässjö-linien, icke
i allmänhet velat rent ut säga sin afsigt, som är att Rikets
Ständer måtte genom det blifvande beslutet taga på hand till
en stambana genom Östergöthland. Att sålunda binda kom¬
mande Ständer anser jag icke tillbörligt, och man har der¬
till så mycket mindre skäl, som, äfven med antagande af
Laga-linien, något hinder icke skulle möta att framdeles
bygga en jernväg genom Östergöthland, utan synnerlig till¬
ökning i kostnaden. Jag hemställer, om det, under sådana
förhållanden, vore klokt att genom Nässjö-liniens väljande
ådraga Staten en uppoffring af 3 å 4 millioner Riksdaler el¬
ler ännu mera, ty sannolikt skulle kostnaden för utförandet
af denna linie vida öfverstiga den, som blifvit beräknad. På
dessa och öfriga i Utlåtandet anförda och af Utskottets Le¬
damöter under discussionen vidare utvecklade skäl, tillstyr¬
ker jag antagande af Laga-linien.
Herr Bäcklin: Det är för mig ett behof att i denna
vigtiga fråga yttra några ord, ehuru jag dermed icke kan
säga något, som ej redan är sagdt, eller något, som skulle
kunna vidare upplysa frågan.
Så vidt jag kunnat fatta, har ingen af Nässjö-liniens för-
784
Den 26 April.
fäktare på minsta sätt sökt vederlägga det af Herr Hierta i
går uppgifna förhållandet, att, utom den af Utskottet före¬
slagna sträckningen genom Lagaå-dalen och den af Jern-
vägs-Comitéen förordade så kallade Nässjö-iinien, ännu ett
alternativ skulle finnas, nemligen från Göthaström på Laga-
linien genom Kråkebo-dalen, samt att Nässjö-iinien derige¬
nom — äfvensom genom andra förhållanden — skulle blifva
icke 3, utan närmare 8 millioner dyrare, än Laga-Iinien. —
Och att vederlägga detta låter sig, efter min tanke, ej eller
göra. Herr Hierta yrkade, med anledning deraf, återremiss,
för att få saken närmare utredd. — Af alla talare för Nässjö-
iinien har ingen med ett ord velat biträda en återremiss.
Jag söker fåfängt för mig förklara ett sådant förhållande.
Vill man då ej hushållning med Statens medel, — eller om
uppgiften af Herr Hierta kan vederläggas, hvarför gör man
ej det. En talare har visserligen med några ord berört
Kråkebo-linien, men såsom vederläggning af Herr Hiertas
uppgift kan jag ej anse den. Atskillige talare i går yttrade,
ined anledning af den högre kostnaden för Nässjö-iinien, att
det var en bagatell, något, som ej vore värdt taga med i
beräkningen. — Om 3 millioner äro för desse Herrar baga¬
teller, — är det sak samma med 8?, — och om äfven 8
millioner äro för dem enskildt — obetydligheter, — äro Sta¬
tens financer sådane, att dessa millioner kunna och böra bort¬
kastas? Jag hörde äfven i går en talare yttra, att förslaget
att få Betänkandet återremitteradt endast skulle vara orsa-
kadt deraf, att Laga-Iiniens försvarare ej ansågo sin åsigt
vinna framgång, oell derför ville vinna tid. — För hvar och
en, sorn vill fosterlandets väl och intet onödigt slöseri, bör
det, efter min tanka, vara kärt och angeläget att få ljus i
en fråga af denna vigt; och skulle man här vilja framkasta
beskyllningar, anser jag en sådan ligga nära tillhands, med
anledning af detta yttrande; — man skulle kunna säga, att
Nässjö-liniens försvarare frukta en återremiss, — ty. om det
skulle komma att visa sig att skillnaden i anläggningskost¬
naden emellan de båda linierna icke stannar vid 3, utan upp¬
går till 8 millioner, det torde blifva en och annan, som icke
ansåg denna summa för en obetydlighet, och som med an¬
ledning deraf ändrade åsigt om Nässjö-liniens förträfflighet.
Hvad Jönköping—Fahlköpings-banan beträffar, så kan
jag icke gilla Utskottets förslag. Efter min uppfattning af
saken, kan det icke kallas god hushållning, att, sedan man
vid förra Riksdagen anslagit en så betydlig summa, som
I)rn 20 April.
783
1,300,000 R:dr, nu icke anslå tillräckligt (ör dess färdigbyg¬
gande. utan endast circa i 1/2 million, hvarigenom på denna
banbit skulle byggas under tre Statsregleringsperioder. Förlu¬
sten för Staten skulle genom ränteförlust på denna bana
blifva circa 700,000 K:dr innan den blefve färdig.
Jag kan dock ej biträda det förslag, som här är gjordt,
att till dess färdigbyggande använda den odisponerade delen
af Bancovinsten, hvilken jag anser kan och bör användas till
mera productiva företag, än detta, utan jag yrkar, att af de
medel, som för jernvägsbyggnaderne äro afsedda, sedan ve¬
stra banan fått sin del, af återstoden må först anslås hvad,
som är nödigt för Jönköpirig—Fahlköpirigs-banans färdigbyg¬
gande, och resten användas för södra banan. Jag yrkar åter-
remiss på 4:de och 5:te punkterna, men får förklara, att, om
återremiss ej beviljas, jag röstar för Laga-linien.
Herr Hierta: Bland dem, sorn uppträdt mot mitt förra
anförande i frågan, har ingen uttalat sig i så bjerta färger,
som Herr Ridderstad, hvilken, bland annat, såsom skäl emot
Falköpings—Jönköpingsbanans färdigbyggande, förliknat Gö¬
theborg vid en blodigel, som sugit sig fast på ett visst ställe
af Stockholm. Herr Ridderstad är, såsom vi alla veta, poet
och på fantasiens vägnar onekligen en af våra störste, men
på de luftresor, hans pegas företager, händer det någon gång,
att han allägsnar sig så långt från oss andra prosaiska va¬
relser, som kräla i stoftet med den tråkiga logiken, att vi
omöjligen kunna följa honom på hans djerfva flygt. Emel¬
lertid tror jag, att Herr Ridderstad kan finna sig lugnad för
de skräckbilder, hans fantasie uppjagat, och deribland äfven
den befarade saknaden af biflstekar, som han anser skulle
blifva en följd af en ökad export af Smålandsoxar till Eng¬
land, ty, trots en sådan export, torde ett tillräckligt antal
oxar stanna <]var i landet, för att åtminstone den värde
talarens hemort, Linköping, må kunna förses med biflstekar.
Jag vill icke vidare yttra mig om nyttan af Falköping—Jön¬
köpingsbanans snara fullbordande, då jag redan i går utför¬
ligt framlagt de skäl, som jag anser tala derför, och som
dessutom äfven af andre talare blifvit till fullo ådagalagd,
utan yrkar återremiss af 5:te punkten.
Beträffande södra stambanans riktning från Finjasjön, är
det väl, såsom redan i går nämndes, utom allt tvifvel att, i
händelse vid sistlidne Riksdag en större summa för södra
stambanan hade blifvit anvisad, än den, som då anslogs, denna
bana isin fortsättning uppåt landet hade erhållit sin riktning
Uorg.-Stånd. Prot. vid Hihsd. 1859—1860. III. f>0
7!!(i
lini 20 \pril.
eiler Lagalinieii. Utskottet har således, genom att nu för¬
orda samina linie, endast vidhållit de grunder, som förut hos
Regeringen oell Rikets Ständer gjort sig gällande, och icke
frångått någonting annat, än Jernvägs-Comitéens från den för¬
sta planen afvikande förslag om Nässjöliniens antagande. När
nu Rorgare-Ståndets samtlige ledamöter af Utskottet, efter en
med möjligaste omsorg utförd granskning, som fortgått un¬
der en tid af två månader, bestämdt yttrat sig för den vid
förra Riksdagen beslutade Lagalinien, tror jag, att de, som
velat göra en annan åsigt gällande, bordt icke blott åbe¬
ropa subjectiva tycken, fantastiska föreställningar och förut
fattade meningar, utan verkligen vederlägga de skäl, Ut¬
skottet i sitt Utlåtande framburit. Jag har sökt att med
största uppmärksamhet följa den långvariga discussion, som
här blifvit förd, men icke kunnat förnimma mer än två an¬
märkningar, som beröra sjelfva saken. Den ena var den,
som i går framställdes af Herr [(ock derom, att Utskottet,
vid beräkningen af den odlade jorden inom Nässjöliniens om¬
råde, förbigått Upvidinge Härad. Detta är sannt, men här¬
leder sig derifrån, att Upvidinge Härad ligger så långt i öster,
att blott en smal strimma af dess vestliga del fäller inom
nyssnämnda område och arealen af denna strimma är i san¬
ning så obetydlig, att den icke kunnat i någon väsendtlig mån
inverka på beräkningen. Den andra factiska invändningen
mot Utskottet är gjord af Herr Dahm, som yttrai, att Ut¬
skottets uppgift om den hastiga tiilvexten af befolkningen
inom Sunnerbo Härad icke skulle förtjena något afseende,
emedan sådan tillvext ofta skulle inträffa i orter med en fat¬
tigare befolkning. Denna invändning förlorar dock all be¬
tydelse, då man besinnar, att Sunnerbo är det folkrikaste
af alla härader, som tillhöra provincen Småland.
En värd talare, hvilken under föregående ensldldta sam¬
tal med sina vänner öppet förklarat sig stämd för Lagalinien,
har sedermera ändrat sig och under discussionen yrkat bi¬
fall till Kongl. Maj:ts Proposition, af uppgifven anledning,
att han icke funnit sig öfvertygad af Utskottets skäl; hvarjemte
han åberopat sina Committenters önskan att han måtte rösta
för Nässjölinien. Huru mycken sakkänne dom hans Commit-
tenter kunna ega i jemnlörefse med Stats-Utskottets ledamö¬
ter, som underkastat frågan en grundlig granskning, öfver-
lernnar jag till enhvar att bedöma. Vi veta, hurusom de
underrättelser, hvilka från hufvudstaden komma landsorterna
tillhanda, ofta äro i högsta grad ensidiga, och så har fallet
I)en 26 April.
767
varit vid detta, nästan mer än vid något annat tillfälle; ty
det är allmänt bekant att en af hufvudstadens dagliga tid¬
ningar under de sednaste veckorna innehållit ständiga be¬
arbetningar för Nässjölinien, hvilka, skrifna till vinnande af
ett visst ändamål, naturligtvis varit allt annat, än oväldiga,
ja till och med sökt dölja och bortblanda de upplysningar,
Utskottets Betänkande lemnar. Att man på detta sätt i lands¬
orten lätt kommer att bilda sig en skef föreställning om sa¬
ken, är helt naturligt, men om en landsortsstads innevånare,
på grund af en dylik föreställning, ålägga sin Riksdagsman
att rösta för Nässjölinien, tror jag att denne icke behöfver
anse sig deraf bunden eller frikallad från skyldigheten att
endast efter egen pröfning och öfvertygelse afgifva sin röst i
saken.
En af representanterne för Götheborg har förklarat, att
han icke vill bestrida riktigheten af Utskottets beräkningar,
mm anser ändå att Jernvägs-Comitén varit bättre i tillfälle
att bedöma förhållandena. Ungefärligen detsamma är yttradt
af Riksdagsmannen för Ystad, och den ene af Norrköpings
representanter har till och med uttalat den åsigten, att zif-
feruppgifter skulle tjena till intet. Jag måste ined anledning
häraf å nyo erinra om det kända och ovedersägliga förhål¬
lande, all Jernvägs-Comiléen lemnal flera oriktiga uppgifter,
angående folkmängden och den odlade jordrymden, samt att
dessa misstag, hvilka den Comitéens ledamot, sorn härom blif¬
vit hörd, velat tillskrifva »ett förbiseende vid redactionen»
af Comitéens betänkande, icke destornindre blifvit upprepade
och hufvudsakligen ingått såsom motiv för Comitéens för¬
slag. Likaså är det kändt, att Comitéens uppgifter i fråga
om jerntillverkningen i vissa delar äro felaktiga. Allt detta
anmärktes inom Utskottet och meddelades Comitéens leda¬
möter, eller åtminstone en af dem, men kunde af honom
icke nöjaktigt förklaras. Det måste således anses erkändt och
lill fullo bevisadt, att Corpitéen haft det missödet att meddela
falska premisser, af hvilka den sedan dragit de slutsatser, som
grundlagt dess eget tillstyrkande och Regeringens förslag, och
hvilka, derest de icke af Utskottet blifvit uppdagade och ve¬
derlagda, ovilkorligen äfven skulle hafva vilseledt Rikets Stän¬
der. Härtill kommer den förut anmärkta ofullständigheten
af Comitéens protocoll. Herr Lallerstedt har i detta hän¬
seende yttrat, att protocollsföring hos Comitéer tjenar till in¬
tet och att hos den Comité, deri han sjelf varit ledamot, icke
blifvit förda några protocoller. Gerna medgifves, att proto-
7S8
lien !!R April.
collslöring är mindre behöflig hos en Comité, hvars ändamål
är att utarbeta förslag till författning i ett visst ämne; men
en Comité, som, likt Jernvägs-Comiléen, haft till åliggande
att, genom dertill förordnade personer, anställa localunder-
sökningar i afseende å jernbanssträckningar, att i särskilda
delar af Riket hålla möten, samt att uppfatta och samman¬
draga hvad vid dessa möten förhandlas, måste vara ovillkor¬
ligen pligtig att låta sig föredragas allt hvad i dessa hänseen¬
den förekommit. Nåväl, mine Herrar! i Jernvägs-Comitéens
protocoll finnes icke ett enda ord derom, att någon sådan
föredragning inför Comitéen egt rum. Det kan vara en smak¬
sak att åtnöjas med en dylik ofullständighet, men nu an¬
tydda förhållande tyckes fullt berättiga till den slutsatsen,
att denna Comité i sjelfva verket icke, såsom det på pap¬
peret heter, bestått af fyra personer. Man träffar ej heller
en enda rad i protocollet, som visar att Ofverste Ericson
varit närvarande vid något af Comitéens sammanträden i
orterna, utan synes Comitéen hafva egentligen utgjorts af
Herr Bergmästaren Troilius, hvilken också ensam torde hafva
utarbetat Comitéens betänkande. När det således visar sig,
att denne ende man i flera afseenden kommit att lemna
vilseledande uppgifter, som ledt till oriktiga slutsatser, före¬
faller det i sanning oförklarligt, huru så många aktnings¬
värda representanter kunna lemna ett afgjordt företräde åt
hans betänkande framför Utskottets, med största samvets¬
grannhet sammanfattade, Utlåtande.
En högt ärad ledamot af Ståndet har, såsom ett skäl
för Nässjöliniens företräde framför Lagalinien, anmärkt, att
den förra, i anseende till traktens naturskönhet, skulle er¬
bjuda en angenämare tour för de utlänningar, som komme
att begagna den södra stambanan. Om en dylik princip
skulle bafva gjort sig gällande vid jernvägsanläggningar i ut¬
landet, så hade man icke, såsom nu är fallet, på jernväg fått
genomresa sådana trakter, som t. ex. Uiineburgerheden och
Preussens sandmarker m. 11., utan de jernbanor, som nu ge¬
nomlöpa dessa trakter, blifvit på stora omvägar framdragna
genom orter, hvilkas naturskönhet kunnat fägna den resan¬
des öga. Men erfarenheten har visat, att man vid valet af
bansträckningar i andra länder icke fästat sig vid denna om¬
ständighet, utan företrädesvis afsett den billigaste anläggnings¬
kostnaden och den största möjliga afkastning.
Herr Swartz har, såsom skäl för Nässjölinien, åberopat
den fördel, som skulle tillskyndas städerna Wexiö och Ek¬
Den 26 April.
769
sjö genom södra stambanans dragande i deras närhet. Omöj¬
ligen kan det förnekas, att de trakter, som få en jernväg i
sin närhet, deraf skörda en väsendtlig fördel. Häri torde
man ock få söka orsaken till det stora nit, som röjer sig
för Nässjölinien, och man måste lemna sitt erkännande åt
den uppriktighet, hvarmed Herrar Swartz och Ehrlund ut¬
talat det rätta skälet till deras yrkande. De hafva nemligen
låtit ganska otvätydigt förstå, att de hafva en Östgöthabana
i kikaren till fortsättning vid den södra stambanan och att
det är för att i detta hänseende hafva en hake på kommande
Ständer, som de nu vilja ställa så, att södra stambanan får
sin riktning till Nässjö. Detta sätt att raisonnera kan jag ej
neka min aktning, till motsats mot åtskilligo andra talares
skäl, ty det är åtminstone att tala rent språk. Likaså är af
en och annan på motsidan uttryckligen tillkännagifvet, att
de med Lagaliniens förordande afse att sätta en bom för
anläggning af vidare statsbanor. Men, mine Herrar! .lag
vågar påstå att man häruti å ömse sidor utgått från orik¬
tiga grunder. För hvar och en, som varit vittne till den
utomordentliga ifver, med hvilken särskilda ortsinteressen
äfven vid denna Riksdag sökt tillvinna sig fördelen af Sta¬
tens jernvägsanläggningar, finnes intet tvifvel derom, att
samma ifver äfven under den kommande tiden skall fort¬
fara och göra sig gällande, såvidt Statens förmåga att hygga
jernvägar icke upphör.
A andra sidan, tror jag, att de, som ifra för Nässjö¬
linien, löpa fara att blifva bedragna i sina förhoppninsar,
ty äfven med antagande, alt södra stambanan blir framdra¬
gen till sjön Salen, är, såsom Stals-ötskotlets ledamöter
hafva sig väl bekant, trakten norr om nämnda sjö så svår
och oländig, att försök blifvit gjorda att derifrån finna en
annan väg till Jönköping, och, i sådan händelse, skulle man
alldrig komma till Nässjö — denna talisman, på hvilken
hela Sveriges väl eller ve måste vara beroende, om man
skall tro de representanter, hvilkas commitlenter få en enskild
fördel på det allmännas bekostnad, om denna linie anlages.
.lag hemställer, huruvida det icke är mer än sannolikt, att,
under nästkommande Riksdag, Stockholrnsinteresset, orri det
rör på sig, skall kunna draga med sig håde Norrköpings och
de norr om Mälaren heläcna bergslagernas interesse!!, för
vinnande af jernvägar så räl norr ut från Stockholm, som
från Cathrineholm till Norrköping. I sådant fall kunde det
lätt hända, och kommer äfven troligen att hända, att dessa
790
Den 20 April
så lunda förenade interesse» koinrne att besegra de Små¬
ländska oell Skånska interessena, helst det måste anses vara
en högst billig och rättmätig fordran att någonting då göres
för Stockholm.
Emedlertid mäste det besinnas, att, äfven med anta¬
gande af den nu föreslagna Nässjölinieri, inånga år skola
förflyta, innan en jernväg, som förenar denna punkt med
Cathrineholm, kan blifva färdig. För alt ådagalägga Sveriges
förmenta lyckliga tillstånd i economiskt hänsende, behagade
Herr vice Talmannen, då lian i går yttrade sig till förmån
för Nässjölininen, uppläsa en tableau öfver Riksgälds-Contoi-
rets ställning, utvisande ett öfverskott af omkring 9 millio¬
ner R:dr. Detta anser jag vara ett ingalunda olämpligt sätt
att vederlägga de i utlandet spridda rykten, genom hvilka
man sökt misscreddera vårt financiela tillstånd mera, än vi
förtjena. Men flir så vidt meningen varit att dessa 9 millio¬
ner kunna tagas i betraktande såsom tillgång för jernvägs-
anläggningar, tror jag att vi måste inskränka begäret i delta
afseende, emedan den i Rikgälds-Contoirets räkenskaper syn¬
liga behållningen till ganska betydlig del utgöres af beviljade,
men ännu innestående, anslag för hvarjehanda ändamål. Om
hela denna behållning vaiit tillgänglig för Statens jernvägs¬
arbete», så hade Regeringen ju icke behöft föreslå uppta¬
gande af utländskt lån på långt när till så stort belopp,
som skett, ej eller Herr vice Talmannen sjelf funnit sig
nödsakad göra framställning om lånesummans ökande med
ytterligare 10 millioner R:dr.
Flere talare hafva, lika med mig, erinrat om nödvändig¬
heten att välja Lagalinien för att bespara omkring 3 millio¬
ner R:dr. Respai ingen skulle dock, såsom jag förut visat,
blifva ojernnförligt vida större, genom antagande af den ge¬
naste linien, hvilken onekligen är den, sorn går öfver Götha¬
ström genom deri så kallade Kråkebodalen, Man har yttrat
förundran deröfver, att Utskottet icke föreslagit en sådan
sträckning; men detta lärer val böra ursäktas Utskottet, på
grund af det utan tvifvel märkvärdiga skäl, att denna linie
hvarken finnes utprickad på Jernvägs-Comitéens stora charta
eiler omförmäld i Comitéens Betänkande. Det har varit
omöjligt att vinna utredning om orsaken till denna under¬
låtenhet, hvilken derföre lärer få tiIIskriIvas någon outredd
naturkraft, intill dess det kan behaga Chefen för Jern-
vägs-Styrelsen eller den ledamot, som författat Jernvägs-
Comitéens Betänkande, att lösa denna märkvärdiga gåta. Men
lien 26 April
791
alt denna linie icke är på höft tilltagen, visar sig ju deraf
ali en fullständig profilritning deröfver finnes.
Herr Rudling har anmärkt att 9,000 fot af ifrågava¬
rande linie hafva krökningar med en radie af 1,000 fot. Men
då 9,000 fot icke utgöra mer än en Svensk fjerdingsväg
och dessa krökningar således i alla händelser endast kunde för¬
orsaka ett uppehåll lif en eller tvä minuter, genom färdens
saktande, så är den anmärkta omständigheten att betrakta
såsom en småsak och försvinner alldeles i jemnförelse med
den omväg af flera mil, som uppstår genom Nässjö 1 iniens
antagande. I afseende å skiljaktigheterna i Comitéens upp¬
gifter om kostnaderna för den rörliga rnaterielen, tog jag
mig i går friheten framlägga några märkvärdiga facta. Denna
skiljaktighet, som man sökt förklara dermed, att de särskilda
kostnadsförslagen blifvit uppgjorda af olika Ingenieurer. be¬
visar emedlertid beskaffenheten af Comitéens sätt att gå lill
väga vid verkställda granskningar och den ringa omsorg,
hvarmed saken blifvit behandlad, då man tillåtit sig att för
llikets Ständer framlägga kostnadsförslagen till den grad
(dika under samma förhållanden, att antingen det ena eller
andra måste vara oefterrättligt. Men jag vill icke fästa
mig vid dessa förslag, utan endast taga till utgångspunkt
andra förhållanden, som blifvit af erfarenheten bestyrkta.
Då det är kändt, att anläggningskostnaden flir deri färdig¬
byggda delen af södra stambanan mellan Malmö och Finja-
sjön utgjort 800,000 Hulr pr mil, lärer det icke kunna an¬
ses utgöra någon lörha-tad slutsats alt påslå, att en jernväg,
anlaggd på den mest svåra och backiga terrain, omöjligen
kan åstadkommas för mindre kostnad, än Malmö—Finja-
linien, som genomlöper en trakt af den slätaste och mest
lättarbetade beskaffenhet. Om man sålunda antager kost¬
naden för Nässjölinien till allra minst 800,000 Hulr pr mil,
och derjemte besinnar, att, enligt Comitéens egna uppgifter,
denna jernväg skulle framdragas öfver icke mindre an 11
sjöar, hvilka måste förses med bankar, och dessutom öfver
en mängd andra eländiga trakter, och deribland en söder om
Gripenberg belägen sank äng af 57,000 löts längd, så kom¬
mer man till en slutsumma af minst 10 millioner Hulr,
hvarmed kostnaden för Nässjölinien skall komma att öfver¬
stiga den för Lagalinien. Jag utmanar en hvar alt granska
den beräkning, jag uppgjort, och jag skall erkänna mig vara
en dålig räknare, om man kan beslå mig med något huf-
792
‘h-n 20 April.
vudsakligt lel deri. Härli!) kom mer, att, om man utsträc¬
ker undersökningen tili trakten norr om Nässjö, påträffar
man der lutningar af ända till 1 pä 90, hvilket mäste vara
af betydenhet, då, enligt Jernvägs-Styrelsens beräkning, lut¬
ningar al t på 100 äro de största, sorn anses böra ega rum.
Denna uppgift bekräftas af charta» öfver linien Nässjö—
Linköping; och i hvad mån sådana lutningar måste vara
hinderliga för godstransporten och hantågens hastighet, är
uppenbart, .lag kan icke eller instämma i Öfverste Eric¬
sons antagande, sorn älven af Herr vice Talmannen blifvit
upprepadt, att vägen mellan Stockholm och Malmö genom
Östergöthland borde kunna tillryggaläggas pä 14 ä 15 tim¬
mar. En sådan hastighet är en half gång större, än den,
med hvilken man vågar resa på någon jernväg i Tyskland.
Den vanliga beräkningen är 4 Tyska mil, motsvarande 22/3
Svenska, i timman; och det anses numera tillförlitligen ut-
redt att en starkare lärl åstadkommer allt för stor nötning
af materielen och deraf följande förlust. Jag har, till när¬
mare upplysning i detta hänseende, rådfrågat en af Ingenieu¬
ren Stieler till Öfverste Ericson afgifven och Utskottet på
begäran meddelad rapport öfver en nyligen förrättad in-
spectionsresa, deri Herr Stieler, som lärer vara Jernvägs-
Styrelsens förste meckanikus för den rörliga materielen, ytt¬
rat sig i detta ämne. .lag anhåller att få uppläsa ett ut¬
drag deraf. Det lyder sålunda: »Hastigheten under gång
är för stor för behållning. Jag har under resan uppåt an-
noterat uppehållen vid stationerna. Totalsumman var lOS1^
minuter. Som man går emot spetsar och vexlingar, måste
man sakta långt förut och gå långsamt; 2 minuter gå för¬
lorade vid in- och utgång, eller tillsammans 64 minuter.
Summa 166 minuter. Om denna tid afdrages från resans
tid 7 timmar, återstå timmar, hvilka, dividerade med
hanans längd 17 mil, ge precist 4 mil i timman. Sorn ha¬
stigheten i den krokiga delen af jernvägen emellan Göthe¬
borg och Alingsås är betydligt högre, blir den så mycket
större på resten af jernvägen. Fyra mil i timman är ha¬
stigheten för reculiera persontåg i Frankrike, och större, än
i Tyskland. Mixta trainer i Frankrike, som föra resande
och messagerier eller gods till paketpris, gå 5V2 mil och
der är utrönt, att gods, fördt med större hastighet, än 3 mil,
efter vanlig godstariff, lemnar bestämd förlust.» Denna rap¬
port har varit remitterad till vederbörande District-Chefers
hörande, och, med anledning al deras yttrande, har berak-
Den 26 April.
795
ningen undergått en jemkning i så målto, att hastigheten
ansetts icke vara större, an 1 mil på 16 minuter. Det visar
sia likväl äfven häraf, att man icke egnat tillräcklig pröf¬
ning åt en omständighet, sorn är en hland de allra vigtiga-
sle. ja, en lifslråga i jernvägshushåIlningen, och att man
fästat ett allt för stort och otillbörligt afseende på det, så
att säga, arislocratiska interesse, som företrädesvis åsyftar
nöjet att rutscha fram så fort, som möjligt, på jernvägarna,
framför del allmännas interesse att kunna drifva trafiken
med hushållning. Gifver man en gång fart åt detta begär
att resa fort, så torde det ieke komma a't svalna annor¬
ledes. än genom en allt. för dyrköpt erfarenhet.
!>å man på vissa håll velat tillägga Jernvägs-Comitéens
undersökningar en afgörande vigt, har jag. för att visa med
hvad slags fullständighet dessa undersökningar blifvit verk¬
ställda, förskaffat mig tillgång till och hit medfört Comité-
ens conceptchartor lör en del af den nu ifrågavarande jern¬
banan, hvilka jag här får förevisa och hvilka således äro
tillgängliga att bese för en hvar af Ståndets ledamöter, sorn
deraf vill taga närmare kännedom. Af dessa conceplritniu-
gars beskaffenhet, och de lappar, hvaraf de bestå, såmt de
blyertsstreck, som utgöra sjelfva ritningen, kan en hvar be¬
döma beskaffenheten af de malerialier. af hvilka de profil—
chartor, som blifvit i sina prydliga band framlagda för Ri¬
kets Ständer, åtminstone till någon del bestå. Mycket kunde
visserligen vidare vara att anföra, men för att icke längre
upptaga tiden, inskränker jag mig till alt yrka återremiss
af både 4:de och S:te punkterna, på del Slats-lltskottet
måtte komma i tillfälle dels alt höra Jernvägs-Styrelsen
öfver de af mig nu framställda anmärkningar, i fråga om
verkliga beloppet af den tillökning i kostnad, sorn skulle
blifva en följd af södra stambanans dragande åt Nässjö, och
dels taga i betraktande frågan örn samma stambanas sträck¬
ning öfver Göthaström och genom Kråkebodalen, hvilken
fråga först under de sista dagarna af ärendets behandling i
Utskottet blef föremål för uppmärksamhet.
Herr Ekman: Då jag föreställer mig, att de fleste
bland Ståndets ledamöter mera på grund af föregången un¬
dersökning, än med ledning af discussionen, stadgat sin öf¬
vertygelse i frågan, har jag icke begärt ordet i förhoppning
att kunna inverka på dem, som hysa en motsatt åsigt, utan
endast för att icke genom ett stillatigande anses hafva gillat
Stats-Utskottets Utlåtande, hvilket, enligt min tanke, på ett
794
Den 26 April.
partiskt sätt framhåller fördelarne af Laga-linien. Innan
detta Utlåtande var utdeladt, hörde jag uppgifvas, att de
ledamöter af Stats-Utskottet, som bildat den tillfälliga majo¬
riteten i frågan, oaktadt de insågo, att Laga-linien illa pas¬
sade i jernvägsnätet inom landet, ändock ämnade söka ge¬
nomdrifva samma lineas antagande, under beräkning, alt det
derigenom skulle blifva lättare att förhindra en fortsättning
af Statens jernvägsbyegnader. Jag kan icke neka, alt jag
sedermera, vid genomläsningen af Utlåtandet, fann mycket,
som antydde, att en dylik afsigt gömde sig i majoritetens
förslag, och detla antagande vinner stöd deraf, att två leda¬
möter af Stats-Utskottet i dag öppet förklarat, att det nämnda
motivet verkligen legat till grund för deras biträdande af
majoritetens mening. Att så varit, måste jag beklaga, helst
jag anser det icke vara lämpligt att den nuvarande repre¬
sentationen söker gå i förväg för kommande Ständer, hvilka
böra antagas skola med lika stor insigt och samvetsgrannhet,
som vi, pröfva hvad Statens tillgångar må medgifva eller
icke. I sådan förhoppning tror jag att man bör mera fästa
afseende på framtiden och hvad lör en vidsträcktare del af
landet medför nytta, än taga i betraktande en för tillfället
inträffande tillökning i utgifter. Om det ock nu skulle lyc¬
kas alt genomdrifva Utskolts-majoritetens förslag, skall dock,
jag är derom ölvertygad, bebolve! af vidare jernbanor fram¬
deles göra sig så gällande, att deras byggande icke kan
undvikas, oell det vore derföre en dålig hushållning med
Statens tillgångar, om man nu valde Lagaiinien, som icke
lämpar sig till ett ändamålsenligt jernvägssystem. Pen högre
kostnad, som Nässjöliniens utförande fordrar, är ali anse
endast såsom ett förskott, som under fortsättningen af jern-
bansanläggningarne blir lill lillio ersatt, i hvilket afseende
bör ihågkommas, att bibanor från södra stambanan till östra
kusten blifva desto mindre kostsamma, ju närmare stamba¬
nan drages till denna kust.
Man bar sökt nedsätta värdet af Jernvägs-f.oniitécns
arbeten genom framläggande af åtskillga i Comitéen begag¬
nade chartor, som skulle vara mindre omsorgsfulla och hän-
tyda på mindre noggranna undersökningar. Detta loide
dock icke innefatta den bevisning, som åsyftas. Det är na¬
turligt, att chartor, som uppgöras vid undersökningar på
fallen, icke kunna blifva annat än utkast, hvilka elteråt ut¬
föras med mera omsorg och fullständighet. Att Comitéens
protocoll ärö korta, torde icke eller utgöra något bevis på
Den 26 April.
795
mindre tillförlitlighet, och jag anser ett kort protocoll i all¬
mänhet vara att föredraga framför det, som är af ett långt
och måhända slingrande innehåll.
I anledning af Utskottets uppgift om de många vägar,
som skulle sammanstöta vid Lagalinien, har jag rådfrågat en
år 1859 utgifven charta och deraf lunnil, att nämnda linie
icke träffas af mer än två större vägar, löpande, den ena,
från Halmstad till Wexiö, och den andra, från Helsingborg
till Jönköping. Deremot inhemtas af samma charta, alt
linien Finja—Nässjö, sorn i det närmaste följer vägen från
Malmö öfver Christianstad uppåt landet, skäres af vägen
från Wexiö lill Jönköping och dessutom af två andra vägar.
I stället att, såsom Utskottet uppgifver, flera vägar skulle
sammanstöta vid Lagalinien, än vid Nässjölinien, visar sig
således det verkliga förhållandet vara alldeles motsatt, anty¬
dande en större trafik utefter sistnämnda linie.
Jemte det jag, på dessa och af andre talare framlagda
skäl, biträder Comitéens förslag om södra stambanans rikt¬
ning åt Nässjö, yrkar jag att fiir detta ändamål måtte anvi¬
sas 6 millioner it:dr; och då jag gerna önskar, att Fahlkö¬
ping—Jönköpingsbanan måtte under nästa stalsreglerings-
period byggas färdig, anhåller jag om återremiss af 5:te
punkten i sådan syftning.
Jag kan icke undertrycka den tanka, att närvarande
discussion gått något utom sina gränser, i det åtskilige bland
dem, sorn förordat Lagalinien, framkastat den beskyllning,
att de, som linderstedt Comitéens förslag, icke skola hafva
fästat lika mycket afseende på Slatens fördel, som de förre.
Jag tror klokast vara, att en hvar afhåller sig från alla
omdömen af andras motiver och endast söker att kunna
försvara sitt eget handlingssätt inför sitt eget samvete.
Herr Gahn, G.: Jag instämmer med de talare, som
yrkat bifall till Utskottels förslag i fråga om södra stamba¬
nans sträckning genom Småland, men önskar fiir öfrigt
den ändring i samma förslag, att anslaget till Fahlköping—
Jönköpingsbanan mätte ökas med så stort belopp, som er¬
fordras för denna banas färdigbyggande, och att tillgång der¬
till beredes genom minskning i det af Utskottet tillstyrkta
anslag för linien Finja—Jönköping.
Herr Trägårdh: Elter den långa discussion, sorn blif¬
vit lord i ämnet, och med särskildt afseende å Herr vice
Talmannens serdeles sakrika och upplysande vederläggning
af de förmenta skäl, Stals-Utskottets majoritet uppstaplat
796
Den 26 April
lör att söka förringa elen klara bevisning, sorn innefattas i
Jernvägs - Cerni éens Betänkande, anser jas öfverflödigt att
söka vidare ådagalägga Nässjöliniens företräde framför Laga-
linien, hvilket numera vöre uncefär detsamma, som om man
ville sysselsätta sig med att bevisa att nyfallen snö är hvit.
Jag hoppas också, att inom Ståndet icke finnas några sym-
pathier för den talares mening, hvilken håde i går och i
dag efter mycken vidlyftighet och manga svängningar änrlt-
ligeri ankrat med sina tankar och förhoppningar vid en ny¬
upptäckt tillflyktsort, benämnd Kråkebo. Samme talare
yttrade, att rätta tidpunkten för framhållandet af det så
kallade Stockholmsinteresset skulle inträffa vid nästa Riks¬
dag, och han sade sig vara öfvertyaad att detta interesse
då skulle vinna framgång. Jag lemnar derhän, hvad värde
en sådan garantie kan ega, och tror, att, då det för detta
interesse, hvilket icke blott är hufvudstadens, utan äfven
hela landets, måste vara säkrare att hafva en fogel i hand,
än tio i skogen, den närvarande conjuncturen leir begagnas
till främjande af så väl Stockholms, som det öfriga lan¬
dets sanna fördelar och i denna fråga alldeles oskiljaktig
interessen. Jernvägs-Comitéens Utlåtande h vi In r på nog¬
granna undersökningar och statistiska upplysningar; men
hvarpå stödja sig Ståts-Utskottets häremot stridande uppgif¬
ter, angående folkmängd, jordareal och rörelse m. m.? En
af Utskottets ledamöter har i sin reservation framställt Irå¬
gan, om något mäktigt interesse vid beslutets rheterande möj¬
ligen lagt sin vigt i vågskålen, mera med afseende på egna
planer, än hvad, som för (österlandet företrädesvis varit alt
önska. Något svar på denna fråga har icke blifvit lemnadt.
Att de upplysningar, på hvilka Utskottets uppgifter stödja
sig, blifvit Utskottet meddelade på enskild väg, är uppen¬
bart, och tilläfventyrs har sådant skett just genom medlem¬
mar i den deputation, sorn nyligen infunnit sig i hulvudsta-
deti och hos Hans Maj:t Konungen fört deras talan, hvilka
ifra för Lagalinien, och detta just vid en tidpunkt, då Rege¬
ringen redan lagt sitt ord i vågskålen eenom godkännande
af Jernvägs-Comitéens förslag örn södra stambanans dra¬
gande utefter Nässjölinien. Denna celebra deputation, i hvil¬
ken de enskilda interessena voro representerade ända der¬
hän, afl der icke eris saknades Inspectoren från florie bruk,
synes — jag säger synes — haft för afsigt, att, i stället för
att blott uppfylla det synliga ändamålet, att bos Konungen
framföra sina önskningar, hvarå, med hänsigt till Irågans
Den 26 April.
7!)7
s13 n<Ipiink t. någol afseende naluriigtvis ej kunde påräknas —
tillhandagå Stats-Utskottet med upplysningar, vid sidan om
offentligheten, samt söka inverka på sakens utgång inom
representationen.
Ulskott' t har särdeles ensidigt och knapphändigt betrak¬
tat frågan om vigten af södra stambanans anslutning till det
stora vattensystem, som utgöres af sjöarne Åsa, Tolg, Berg¬
unda, Helgasjö. Salen och Asnen, hvilka innefatta en sträcka
af omkring 10 mil i en nära lodrät linia. Värdet af detta
vattensystem, hvars fördelaktiga inflytande i afseende å rörel¬
sen på en närliggande jernväg redan är af föregående talare
vidrördt, har jemväl blifvit erkändt derigenom, att Rikets
Ständer vid sistförfiutne Riksdagen beviljat öfver en half
million i anslag för tillväga bringande af segelled emellan
nämnda sjöar. Detta stora företag, i sammanhang hvarmed
en jernbana från sjön Asnen till Carlshamn varit ämnad att
anläggas och hvartill Ständerna vid samma Riksdag jemväl
beviljade låneunderstöd, har väl hittills blifvit uppskjutet,
hvilket uppskof i väsendtlig mån blifvit föranledt just genom
den ifrågasatta välbetänkta förändringen af södra stamba¬
nans sträckning, men kommer, i händelse af dennas dra¬
gande åt Nässjö, otvifvelaktig! snart till utförande, så vidt
på ortens innevånare beror, under förutsättning att beslutet
angående det sålunda nyligen beviljade Statsbidraget fram¬
deles upplifvas och erforderliga medel således kunna anskaf¬
fas för berörde canal- och jernvägsanläggning, som måste
blifva af en framtida enorm betydenhet, ej blott för trafiken
till och från det inre af Småland och närmaste stapelort,
utan jemväl, med hänsigt till sambandet med stambanan,
för communicationen emellan Sverige oell Continenten.
Jemte det jag yrkar, att anslaget för den nu ifrågava¬
rande delen af södra slambanan måtte bestämmas till 6 millio¬
ner Riksdaler, oalkortadt, anhåller jag om återremiss af 5:te
punkten, i syftning, att utväg måtte beredas jemväl till full¬
bordande af Fahlköping—Jönköpingsbanan under nästinstun¬
dande statsregleringsperiod. Jag slutar mitt anförande med
uppläsande af slutorden i den förut omförmälda reservatio¬
nen, der det yttras: »att Utskottets Utlåtande, som i sin
»optimism för Lagalinien spårar verkningarna af denna ba¬
nnas företräden ända upp i Norrland, icke förmått att i rin-
»gaste mån rubba min öfvertygelse» — en öfvertygelse, öf¬
verensstämmande med den, jag redan i Augusti månad 1856
7!)!!
Den 26 April.
uttalade vid Jernvägs-Coinitéens då hållna sammanträde inom
Blekinge Län.
Herr Grape: I saknad af nödig localkännedoin och för
att kunna rättvisligen bedöma, hvilkendera af de båda före¬
slagna Ii niorna må ega företräde, har jag sökt att med upp¬
märksamhet följa den grundliga discussion, som här blifvit
förd.
Då jag nu går att i största korthet tillkännagifva den
åsigt, jag sålunda bildat mig, vill jag, i likhet med åtskilliga
föregående talare, förklara att jag i denna sak icke har nå¬
got enskildt interesse att bevaka, utan endast uppfattar Irå¬
gan ur synpunkten af hela landets fördel och nytta. Man
bör dock icke förbise att, då Rikets vestra provincer redan
äro i hög grad gynnade genom både canal- och jernvägs-
anläggningar, äfven den östra delen af landet eger rättvisa
anspråk på lättade communieationsanstalter. På denna grund
biträder jag förslaget om södra stambanans sträckning ut¬
efter Nässjö-linien, åberopande i öfrigt till stöd derför de
skäl, som innehållas i Herr vice Talmannens sakrika anfö¬
rande i ämnet.
Beträffande anslaget för denna bansträckning, yrkar jagdet-
sammas bestämmande tili 6 millioner R:dr, och då jag anser
önskligt att Fahlköping—Jönköpings-banan hillver under nä¬
sta statsregleringsperiod fullbordad, förenar jag mig med före¬
gående talare i anhållan om återremiss af 5:te punkten, på
det medel för detta ändamål måtte, om möjligt är, varda
anvisade.
Det synes mig som skulle discussionen i vissa delar öf¬
verskrida gränsen för hvad, som rätteligen tillhör ämnet,
men då det måhända är bäst att derom orda så litet, som
möjligt, vill jag endast förklara, det sannolikt flere med mig
önskat, att discussionen varit mera lugn, hvarpå saken ej
förlorat.
Herr Blanche: Jag begärde visserligen ordet, men borde
knappast taga det, ty det är sent. Midnatten är icke inen-
niskans tid, den är ugglans: då öppnar den blinda sina ögon.
Men gifve Gud, att äfven våra ögon kunde öppnas för det
fruktansvärda skuldsättniugssystem, som utgrenar sig öfver
fosterlandet! Uti en fråga af sådan beskaffenhet, som denria,
och hvaruti så få ega erforderlig sakkännedom, har man
endast att noga väga de ömsesidiga skälen mot hvarandra,
för att derigenom bilda och stadga ett omdöme, så framt
man ej hitkommit med en förut lättad orubblig öfvertygelse
Den 20 April.
799
eller är linndén af localinteresset, denna egoismens gudom,
sorn rest sig alltför mänga tempel på jorden och i Sverige
icke minst. Det första, jag under discussionen lågt märke
till, är en sats, sorn, gammal i tillämpningen, fast fördömlig
i theoden, äfven här synes göra sig gällande, den nemligen
att den rikare företrädesvis bör gynnas och den fattigare
företrädesvis missgynnas. Derföre att östra landet anses
lbl k rika re och mera fruktbärande, än det vestra, så skall
det också ha den största fördelen af jernvägen, ha närmast
till den, o. s. v.; och derföre att det vestra landet anses
mindre folkrikt och fruktbärande, så skall det ha den min¬
sta fördelen af jernvägen, ha längst till den o. s. v.; utan
att man besinnar att det just är de redan befintliga com-
municationerna, som gjort det östra tili hvad det är, medan
det vestra, just af brist på sådana, blifvit efter. En sådan
sats är hvarken mensklig eller rättvis, men den är icke ens
statseconomisk. En af communicationsväsendets första upp¬
gifter har varit, att företrädesvis komma sådana trakter till
hjelp, som bäst behöft den, såsom den enda möjligheten att
göra hela samhället till godo skatter, hvilka annars för evigt
hade blifvit skrinlagda. Man har ju till och med sett öknar
uppblomstra, sedan communicationen genomskurit dem, an¬
tingen med canalens väg eller locomotivets ånga.
Vidare har jag lagt märke till de 10 millioner, som
östra eller Nässjö-linien skulle kosta mera, än den vestra
eller Laga, när en gång någon af dessa linier nått sin andra
ändpunkt. Herr Mertus uppgift och beräkning i den vägen
hafva icke blifvit vederlagda; man har icke ens sökt veder¬
lägga dem, hvarföre jag måste antaga dem för fullt riktiga.
Nåväl, 10 millioner betyda icke mycket i dessa tider, det
vet jag nog; guldet, den tyngsta af metallerna, har numera
fjäderns lätthet; vi leka med millioner, liksom jongleuren
leker med sina kulor, men med den skillnaden, att när denne
vet huru han skall återfå sina, så vet endast Gud när vi
skola återfå våra. Säkert är att när dessa, för vårt land
oerhörda summor en gång skola betalas, så blifva 10 mil¬
lioner mer eller mindre en ganska vigtig omständighet.
Min utmärkte vän, Herr Dahm, tror att man icke bör fästa
alltför mycket afseende vid ziffror; men den, som kommer
att fästa afseende vid ziffrorna af vår skuld, det blir långif-
varne, det kan man vara viss om, och att det äfven blir
låntagaren, det är icke mindre säkert. Jag kommer att vo¬
tera för Laga-linien, emedan jag söker befria framtiden från.
noo
Den 26 April
detta plus af 10 millioner, som man onödigtvis vill haka
fast vid dess skuldregister. Jag skall icke lyckas, det vet
jag; men försöket anstår dock en folkrepresentant.
Herr Cramer: Man liar sagt att Nässjö-liniens förfäk¬
tare åsyfta, att Rikets Ständer måtte gifva på hand till en
blifvande stambana genom Östergöthland; jag erkänner att,
just derföre, det jag anser en sådan bana böra komma till
stånd och numera är oafvislig, ämnar jag rösta för Nässjö-
linien. Till dess utförande yrkar jag anslag af 6 millioner
R:dr, och, hvad angår den 3:te punkten, förenar jag mig med
de talare, som yrkat återremiss.
Herr Carlson: Jag vill endast tillkännagifva att jag, på
de skäl, som blifvit af andra talare anförda för södra stam¬
banans ostligare sträckning, eller den såkallade Nässjö-linien,
och i enlighet med min vid ett föregående tillfälle uttalade
mening, kommer att rösta för nyssnämnda linie.
Herr Ilinman, C.: För min enskilda del, har det varit
vemodigt höra, det Staten, med uppoifrandet af flere millioner,
skall antaga en riktning af jernvägarna, som icke motsvarar
en deremot ökad fördel. Af den discussion, som nu passe¬
rat, rörande södra stambanan, hafva några angifvit skäl lör
densammas sträckning åt Nässjö, risen, ehuru dessa blifvit
vederlagda, har man dock fortfarande med dem framkommit,
och mig vill det sålunda förefalla, sorn en outredd na¬
turkraft ändock vill göra deni gällande. Då ingen kunnat
öfvertyga mig att det i statseconomiskt afseende kan vara
öfverensstämmande, för det närvarande eller uti en framtid,
att södra stambanans sträckning blifver i riktningen åt Nässjö,
måste jag vidhålla den åsigt, jag inom Stats-Utskottet biträ dt,
att få den efter Lagaådalen åt Tenhult, ehuru jag bekänner,
att den, med riktningen Ira ii Göthaström efter Kråkebodalen
directe på Jönköping, likaväl uppfyllt sitt ändamål och be¬
sparat 8 å 600,000 R:dr mera; men då en återremiss här
icke står att vinna, för att närmare få den frågan utredd,
vidhåller jag Utskottets Betänkande.
Herr Lindstedt: Under den vidlyftiga discussion, som
blifvit hållen, hafva skäl blifvit anförda för båda de omtvi¬
stade linierna. Då emellertid de skäl, Jernvägs-Comitéen
åberopat till stöd för sitt förslag om södra stambanans dra¬
gande utefter Nässjö-linien, synas mig vara de mest hållbara,
yrkar jag alslag på Stats-Utskottets hemställan och bifall till
Kongl. Maj:ts, med Jernvägs-Comitéens öfverensstämmande,
förslag. Lika med åtskillige föregående talare, anser äfven
Den 26 April
1501
jag önskligr, att linien Fahlköping—Jönköping måtte med
det snaraste varda fullbordad, hvarföre jag ock gerna skulle
se att medel dertill anslogos af för 'handen varande tillgån¬
gar, i afseende hvarå jag instämmer i yrkandet om återre-
miss af 5:te punkten.
Herr Sundvalhon: Jag hade icke tänkt att i denna
sena timma besvära Ståndet med de ringa skäl, jag kunde
hafva att anföra för den ena eller andra uppfattningen af
denna sak, men sedan jag icke utan förtrytelse åhört vissa
lika djerfva utmaningar, som skefva framställningar, de der
under discussionen framträdt nästan med anspråk på ofel¬
barhet, äfven då motsatta åsigter stämplats såsom ofoster-
ländska yttringar af hejdlös localegennytta, har jag begärt
ordet, både för att öppet säg», huru min röstsedel i denna
fråga kommer att falla, och för att i korthet antyda de skäl
och grunder, som härvid vägleda och med nästan objectiv
nödvändighet betinga milt handlingssätt.
Jag har aldrig instämt i skriket mot våra jernvägsan-
läggningar och den utländska skuldsättning, som dessa ådra¬
git landet. Jag har aldrig fruktat denna skuldsättning i och
för sig, då den alsåg ett stort productivt ändamål, sorn der-
förutan icke kunde uppnås: mina farhågor hafva i sin an¬
språkslöshet härvid nästan uteslutande concentrerat sig der¬
emot, att denna stora utländska skuldsättning sålunda måst
göras innan ännu våra bank-, finans- och tull-lagstiftnings-
förhä 11 a riden lemnade ringaste garantie för att de upplånade
summorna skulle längre tid qvarstanna i landet och derige¬
nom, jemte jernvägsanläggningarnes påskyndande och full¬
bordande, som var lånens hufvudändamål, gifva industrien,
näringarna och all god förvärfsföretagsamhet nödiga rörelse-
medel och tillräcklig ca pita Ist y rka, hvilket blifvit deras bi¬
ändamål, men af så ingripande och välgörande verkan, att
den sanne tänkande fosterlandsvännen kunde få svårt att af¬
göra, huruvida detta biändamål med jernvägsskuldsättningen
varit för land och rike mera nyttigt och välsignelsebringande,
än sjelfva hufvudända målet. Så borde det och så kunde det
hafva varit. Men äfven om endast den directa fördelen af
dessa företag och dermed förknippade skuldsättning skulle,
såsom jag befarar, blifva den verkliga; så är dock i mina
ögon redan det målet så stort och oafvisligt, att man måste,
tills rationelare finans-operationer hinna utarbeta sig i den
U-org.-Stånd. Prot. vid Rtksd. 1859— 1860. III. öl
SOS!
Oen 26 April.
allmänna och bestämmande öfvertygelsen, beträda denna
bana, såsom den enda möjliga ännu så länge. Jag har, långt
ifrån att vilja klandra dessa jernvägsanläggningar och de
medel dertill, som stodo landet lill buds, fast hellre ansett,
fördelen af jernvägar i och för sig vara så stor för landet
i dess helhet, att man för vinnande deraf icke kunde göra
nog stora uppoffringa*-. Men jag har derföre icke, såsom
af det redan anförda kan skönjas, kunnat obetingadt gilla
den vidsträckta utländska skuldsättning, som för ändamålet
egt rum, helst jag från början trott, att Sverige utan syn¬
nerlig skuldsättning i utlandet kunnat erhålla jernvägar, om
också icke så skyndsamt, som mången önskade. Emellertid
anser jag att, sedan man nu en gång, likasom af en bård
oeh tvingande nödvändighet för tillfället, beträdt skuldsätt-
ningsbanan, det är bättre att nedlägga de sålunda upplånade
penningar på jernvägarnes fortskyndaode, än att bortkasta
dem på andra stora företag, som kanske mindre afsell ett
stort och allmännyttigt mål och möjligen blifvit ännu min¬
dre fruktbärande för nationens allsidiga utveckling, i likhet
med andra främmande nationers.
Det mångenstädes mera efterhärmande och moderna,
än begrundade och sjellständiga klandret mot jernvägarna
samt deras förfäktare och verkställare påminner i mycket
om den ovilja och olåt, hvarmed man i en förfluten tid om¬
fattade en annan dylik här i Sverige utförd större anlägg¬
ning, sorn också var ett verkligt nationalföretag af både dit¬
intills oerhörda kostnader och oberäknelig framtida vigt, men
hvilken anläggning man dock numera säkerligen icke ville,
trots alla de uppoffringar, den kräfde, förlora eller undvara.
Och detta klander och missnöje riktades då, likasom nu,
icke allenast mot sjelfva det gigantiska företaget och alia dess
detailer, utan för bättre verkans skull äfven och synnerligast
emot den man, hvilken i främsta rummet förde både opi¬
nionen, statsmakterna och sjelfva företaget till ett stort, godt,
fosterländskt slut. Jag menar Götha canal och dess grund¬
läggare, Amiral von Platen. De rönte samma behandling, som
nu jernvägarne och Öfverste Ericson rönt af ett förmätet
och kortsynt slägte, hvilket i alla tider funnits och aldrig
kunnat se skogen för trädens skull. Hvarje stor man, som
djupt ingriper i samtidens förhållanden, måste på detta sätt
blifva föremål för månget mer eller mindre fävitskt klander.
Sådant ligger i hvarje stor och ingripande ny saks natur,
Den 26 April.
nos
men visar i sin allmännelighet just ingenting annat, än att
det verkligen är något storartadt och Irarritidsful11, hvarom
mängden ännu icke erhållit fullt medvetande — denna mängd
i både vadmal och casemir, med och utan popularitetssnille,
som först öfvertygas af den fulla sinnliga vissheten. Så var
förhållandet med Amiral von Platen och Götha canal, så
ungefär synes det äfven nu vara med Ofverste Ericson och
våra jernvägsanläggningar. Men, likasom ingen nu för tiden
vill klandra den förre för det han genömdref planen att an¬
lägga Göta canal, likaså skall man några år härefter, när
jernvägarne väl äro färdiga och börja framvisa alla de mång¬
faldiga frukter, man deraf hoppas här och redan skördar i
andra länder, icke klandra Ofverste Ericson för att han va¬
rit själen och drifkraften i det Svenska jernvägssystemet.
1 öfrigt hade det kanske varit lyckligare och ledt till
bättre planmessighet för det hela, om jernvägarnes rikt¬
ning fått bero, - icke af representationen, utan af llege-
ringen. Sådant skulle åtminstone hafva varit till mycken
fromma för representationen, som derigenom fått bättre till¬
fälle att pröfva sjelfva anslagens belopp, utan att förryckas
af de stridiga localinteressena, och säkert torde äfven vara
att den ena orten då vida mindre, än nu möjligen kan
varit händelsen, kunnat företrädesvis bereda sig stora för¬
delar på den andras och stundom kanske äfven på det he¬
las bekostnad.
Jag sade det hafva varit önskligt att den utländska skuld¬
sättning, som skett för jernvägarne, blifvit ställd i förbin¬
delse med och gjorts beroende af en föregående, högst nö¬
dig och behöflig reform af våra credit- och financelager i
allmänhet, hvilken gjort det möjligt att någon betydligare
del af de upplånade medlen stannat qvar inom landet uti
den allmänna rörelsen och bidragit till lifvande af den in¬
hemska industriela företagsamheten, och såmedelst äfven af
trafikrörelsen på jernvägarne, hvilka på detta sätt skulle
hafva blifvit dubbelt fruktbärande. Men särskildt ville jag
dock i detta hänseende beklaga, att Itikcts Ständer förbisett
vigten af Kongl. Maj:ts vid denna Riksdag framställda för¬
slag om införande af ett inhemskt fondsystem, grundadt på
räntebärande Statsobligationer; ty, med landets ringa pen-
ningetillgång och stora penningebehof, torde vi icke få myc¬
ket att föra på våra jernvägar, utan att först hafva till¬
gripit ett ordentligt fondsystem. Det hade både begränsat
ät 04
T)en 20 Ayni.
den utländska skuldsättningen, på ett rationelt och rädligt
sätt beredt medel till dessa stora byggnadsföretag och, utan
att äfventyra myntvärdet, skapat nödiga utvägar för tillgodo¬
görandet af landets alla naturliga tillgångar. Några mil¬
lioners lån då och då kunna så mycket mindre härtill för¬
slå, som de vanligen genast vandra ut igen, lemnande en¬
dast amorterings- och räntebördan qvar öfver landet.
Jag hade velat skicka dessa allmänna anmärkningar
framför de mera speciela, som det var min egentliga afsigt
att här söka framställa. Derförinnan må jag dock i kort¬
het tillkännagifva, att jag i allo delar den af Herr Björck
uttalade åsigt örn nödvändigheten att ansluta sig till det
ändamålsenligaste och billigaste jernvägssystem, ehuru vid
den allmänna satsens tillämpning jag alldeles icke kan finna
den af Stats-Utskottet förordade riktningen för södra stam¬
banans fortsättning vara den, som här är den lämpligaste
och i längden blir den billigaste.
Hvad sjelfva saken angår, får jag bekänna att jag från
början var fullkomligen odeciderad, likasom jag fortfarande
är alldeles ointeresserad för den ena eller andra af de nu
omtvistade jernvägsriktningarne. Först sedan jag genomläst
och granskat Stats-lltskottets Utlåtande i ämnet, blef jag vill¬
rådig, huruvida en rättvis sak kunde behöfva ett så dåligt
och genomskinligt försvar, hvaruti den omständliga längden
och det uppenbara äflandet, för den ena riktningen alldeles
icke förringade skälen för den andra, och stannade i denna
min ovisshet och ringhet ungefär såsom den unge och oer¬
farne Hercules vid skiljovägen, icke vetande hvilkendera jag
borde beträda, den, enligt Utskottets landskapsmålningar, så
bördiga, leende och lugna Lagadalen, eller den steniga, branta
och förskräckliga Nässjövägen; jag visste, med andra ord, all¬
deles icke, om jag borde föredraga Lagalinien framför Näs-
sjölinien, eller tvärtom. I denna min tveksamhet tog jag
min tillflykt, icke ånyo till Stats-Utskottets motiver, hvilka
just hade framkallat mina tvifvel på deras tillförlitlighet och
sanningsenlighet, ej eller till Jernvägs-Comitéens Betänkande,
ty det var ju, enligt så' många framstående talares dristiga
påståenden, felaktigt och partiskt, utan till en jemnförelse mel¬
lan de särskilda orternas topografi, sådan den lemnats af an¬
dra tillförlitliga auctoriteter, hvilka skrifvit utan afseende på
och utan aning om några jernvägars anläggning i dessa trak¬
ter, och inhemtade af dessa topografiska, statistiska och eth-
nografiska beskrifningar, jenmförde med Kongl. Jernvägs-
Den 26 April.
«0!>
undersöknings-Comitéens uppgifter, att Lagaådaleu, så att
säga, utgör ilen östra gränsen lör ett jemnförelsevist till den
östligare landsträckan sterilt och ofruktbart landskap, belä¬
get mellan Lagaån i öster och Halländska kustlandet i ve¬
ster, samt för öfrigt omfattande trakterna ända uppåt Horås
och Ulricehamn, neråt norra Asbo och vestra Göinge härader,
med hithörande delar af Jönköpings och Skaraborgs Län.
Då jag kallar ifrågavarande landskapssträcka steril, vill jag
dermed icke förneka att i dessa, jemförelsevis med andra
delar af Riket och äfven härtill närmast angränsande orter,
särdeles ofruktbara och magra trakter i allmänhet finnas lika¬
som några oaser i ödemarken af en bättre natur, till och
med på några mindre vidsträckta områden fullt jemnförlig
med de bättre lottade provincernas. Den bördiga jordmånen
i Lagadalen sträcker sig dock på de fördelaktigaste ställena
knappast mer än en half mil på hvardera sidan om Lagaån,
men går på de flesta håll icke utöfver en fjerdingsväg. Det
linnes blott en enda hel socken i denna del af sådan bör¬
digare och mera uppodlad beskaffenhet, men densamma
innehåller icke mera än 22 Småländska mantal, hvilket, så¬
som man vet, icke vill säga särdeles mycket. Tänker man
sig ett bördigt bälte af omkring en Ijerdedels mils utsträck¬
ning på hvardera sidan om en mindre å, med skogar å östliga
och sandemar å vestliga sidan; så eger man en i allmänhet
ganska riktig och trogen bild af denna, i öfrigt jernnt be¬
lägna och vackra Lagadal, sorn onekligen lampar sig sär¬
deles väl lör jernvägsanläggningar, men endast derest de¬
samma ej skola afse att upphemta hela den omkringliggande
ortens trafik och production i någon betydligare mängd, utan
endast utgöra billigaste och kortaste sammanbindningslinien
emellan en sådan l änäs ändpunkter, hvilka till hvad pris,
som helst, böra förenas medelst möjligen rätaste linie, utan
afseende på att bördigare, folkrikare och mycket vidsträck¬
tare orter i grannskapet derigenom beröfvas dessa förmåner.
Men till ett sådant förbiseende af en stor landsdels rättmätiga
anspråk på företräde i denna punkt kan jag icke göra mig
skyldig, då det är obestridligt att å hela den vestliga sidan
af denna bördigare oas marken till öfvervägande del och
i allmänhet består af grus, ljungfält, moär, sand, mossar
och till och med flygsand. Med alla dessa upplysningar i
handom, frågade jag mig derefter, om ett fattigt land, såsom
Sverige i allmänhet är, bör välja en sådan trakt förenjern-
vägsanläggning af lä å 20 mils längd, eller om det icke
»06
Den 26 April.
funnes någon annan och lämpligare trakt, sorn bättre och
derförinnan försenade uppmuntras genom en dylik anlägg¬
ning. i detta hänseende fann jag mig tvungen att, då den
från Skåne mot norr löpande stambanan måste fullföljas i
nordlig riktning, sträcka min undersökning på ömse sidor
om Lagalinien, men kom härunder snart till den öfvertygelse,
att landet, vester om densamma, icke egnade sig för någon
jernbana, emedan den egentligen bördiga och fruktbara jor¬
den samt med den äfven stegrad population och produetion
på denna sidan icke vidtager förr, än på ett afstånd af om¬
kring 2 mil från den Halländska kusten. Jag gick derefter
till Stats-Utskottets samt Jernvägs-Comitéens Utlåtanden och
de zilferuppgifter, sorn deruti meddelas å trafik, odlings resul¬
tat, befolknings-och andra hithörande förhållanden, som böra
uti en riktig beräkning af detta slag upptagas. I afseende
på dylika beräkningar, som man här i dag erhållit i mängd,
delar jag alldeles icke en föregående talares åsigter, enligt
hvilka dessa beräkningar skulle föga eller intet bevisa. Utan
att kunna tillägga den arithmetiska bevisningsmethoden i fråga
om menskliga och lefvande förhållanden någon absolut bindande
och ovedersäglig kraft eller anse den ofelbar, vågar jag till¬
mäta zitferbevisen det vitsordet att i allo vederlägga andra
motsägande zifferuppgifter, och torde derföre de, jag nu går
att meddela, förtjena ganska mycket afseende, åtminstone fullt
lika mycket, som deras, hvilka på denna grund sökt dedu¬
cera motsatta resultat. Ziflerbeviset, rätt påsedt och an-
vändt, torde dessutom vara fullt så säkert och bindande, som
något annat, om man blott räknar rätt oell ej förbiser alla
inverkande factorer. Låtom oss derföre icke med en före¬
gående talare förakta denna bevisning, utan i all fördoms¬
frihet bevisa allt och så mycket, som derigenom kan bevi¬
sas. Vid problemets uppställande, och det ligger mycken
vigt på huru man uppställer sina problem, kom jag sålunda först
till den åsigt, med alla dithörande geografiska, ethnografiska,
eultur- och economiförhållanden, att den jordparcell, som
ligger emellan de båda omtvistade linierim och hvilken, upp¬
tagande en bredd af icke mer, än omkring 2 mil i medel¬
tal, kunde och borde räknas tillhöra likaväl den ena, som
den andra linien, och följaktligen gerna för öfversigtens un¬
derlättande och räkningens förenkling alldeles utelemnas ur
densamma, hvarigenom uti det uppkommande resultatet med
visshet ej ingå några för dem begge gemensamma factorer,
som ingenting upplysa orri differencen, men väl kunna för¬
Den 26 April.
1107
villa caleulen och gifva ett skenbart olika slut. På detta
sätt skall man väsendtligen underlätta ett opartiskt bedö¬
mande af de särskilda områdenas inbördes företräden fram¬
för hvarandra. Med iakttagande häraf och med ledning af
de mångfaldiga uppgifter i detta hänseende, hvilka meddelas
sammanstämmande uti både Jernvägsundersöknings-Comitéens
Betänkande Samt Stats-Utskottets Utlåtande samt derföre må¬
ste anses tillförlitliga, då tvänne så i öfrigt stridiga och mot¬
sägande auctoriteter härutinnan sammanstämma, erhåller man
följande Indiska upplysningar om verkliga förhållandet på 5
mils område omkring de olika riktningarna: att befolknin¬
gen på 3 mils rayon utgör, vester om Lagalinien, 54,000
personer, men öster om Nässjölinien 91.000; att den odlade
jordens areal uppgår till 28,000 tunnland vester om Laga¬
linien, rilen till 62.500 tunnland öster örn Nässjölinien, der¬
för öfrigt jordmånen i allmänhet är bördig och fruktbar,
hvaremot jordmånen vester om Lagalinien är af särdeles
svag natur; att trakterna vester om Lagalinien icke produ¬
cera någon spanmål till afsalu, då deremot spanrnå Isai kast¬
ningen från trakterna, allt på 5 mils omkrets omkring den
föreslagna banriktningen, öster om Nässjölinien kan beräk¬
nas till omkring 30,000 tunnor årligen; att, då antalet af
slagtkreatur, som kunna exporteras, vester om Lagalinien,
endast utgör 1,800, antalet af sådana kreatur från trakterna
öster om Nässjölinien deremot kan antagas tili 4,300; att
skogsbrist förefinnes, i allmänhet taget, vester om Lagalinien,
men ganska betydlig skogsafverkau till afsalu både på Skåne
och veslliga Sverige förekommer omkring och lister om
Nässjölinien; att blott 7.200 centners godstrafik och victua-
lier kunnat beräknas från vestliga sidan om Laga, men
17,400 centner från den östliga om Nässjölinien, o. s. v.
allt med uteslutande af enahanda statistiska förhållanden på
det område, sorn ligger emellan de båda föreslagna banorna,
hvilka komma att tillhöra Lagaliniens östliga trafikområde,
derest den riktningen vinner företräde, roen Nässjöliniens
vestliga trafikområde, om densamma, såsom jag hoppas, kom¬
mer att anläggas. Uteslutandet af dessa mellanliggande po¬
ster är sålunda ingen orättvisa emot någondera riktningen,
utan fastmera en reserverad behållning för dem begge, men
hvilken behållning dock endast kommer alt höja fördelarna
af Nässjöriktningens anläggning, då densamma deremot en¬
dast mäktar förmildra trafikmissförhållandena å Lagalinien.
l)å jag vidare jemnlörde de båda föreslagna linierna i
808
Lien 26 April.
afseende å våglängden och anläggningskostnaden, fann jag
väl, att Lagalinien var 51 000 fot kortare och skulle kosl‘a
omkring 554,210 Riksdaler mindre, än Nässjölinien. Från
denna synpunkt skulle således Lagalinien ega företräde, så¬
som håde kortare och billigare, än Nässjölinien, hvarföre det
kunde synas vara skäl att välja den förra. Men då jag besin¬
nade att denna linie framgår genom en, på sätt ofvantore är vi-
sadt, jemförelsevis ofruktbar och öde trakt, hvarifrån föga
trafikafkomst kan påräknas, då hvarje stambana i möjligaste
målto bör förläggas der bygd och odling och trafik finnes,
men ej i obygder, der den behöfver skapas och framkallas,
och att den östligare linien skulle medföra en icke obetyd¬
lig förkortning af i medeltal omkring 2V2 mil af alla de
bibanor, som i en framtid sannolikt komma att anläggas från
den södra banan till den östra kusten, såsom t. ex. Carls¬
krona, Westervik, Calmar o. s. v., för hvilka bördigare or¬
ter och vigtiga re landsdelar, man, detta oaktadt, nu redan bör
göra afståndel till denna bana så kort, som möjligt, för att
såmedelst på engång gagna trafiken och fosterlandet i all¬
mänhet så mycket möjligt vara kan med en stambanas rikt¬
ning, för hvilket stora ändamåls fullständigare vinnande denna
bandel snarare borde, mellan sjön Salen och Linköping, för¬
lägeas uti en till och med vida rätare och östligare riktning,
än Kongl. Jernvägs-Comitéen föreslagit, trodde jag mig icke
böra draga i betänkande att gifva Nässjölinien afgjordt före¬
träde, helst jag var öfverlygad att den halfva million Riks¬
daler, hvarmed anläggningskostnaden för denna linie öfver¬
steg kostnaden för Lagalinien, skulle, också utan afseende
på härigenom underlättade bibanors uppkomst i framtiden,
blifva redan i och för sig många gånger ersatt genom den
större trafik, som måste komma att uppsamlas af en jern¬
väg utefter Nässjölinien, såsom genomlöpande en folkrikare
och mera uppodlad nejd. Något afseende måste väl ock här¬
vidlag fästas derpå, att Nässjölinien bättre tillgodoser en
vigtig landsträcka, som förut saknar alla lättade communi-
calioner, och tillika aflägsnas från de svårt concurrerande
segellederna. Dessutom dristar jag anse hvarje million, som
påkostas denna bana för dess östligare läges skull, i enlig¬
het med de åsigter, jag nyss antydt, icke vara annat, än ett
förskott på eller lörminskning al de utgifter, som i en fram¬
tid förestå för en östlig bibana til! Carlskrona eib r annan
punkt vid Östersjökusten. En sådan bibana lärer i längden
icke kunna undvikas uti vårt jernvägssystem, hvarlöre man
Den 26 April.
809
troligen handlade klokast och minst vilseleddo sig sjelf, om
man nu, så godt först som sist, betraktade den föreslagna
sammanbindningslinien emellan Nässjö, Jönköping och Fal¬
köping för hvad den i naturen tydligen är, nemligen endast
en bibana, hvarmed icke behöfver brådskas, mellan den södra
och den vestra stambanan. Kostnaden för denna bana bör
således icke egentligen inverka på omdömet om Laga- eller
Nässjöliniernas ömsesidiga företräden; det är att inblanda
i räkningen något, som icke dit egentligen hörer: och hvarje
mil, den förlänges i östlig riktning mot kusten, Hilvor
ju en lika stor förkortning af de östliga bibanorna samt
dessutom en ökad möjlighet och sannolikhet att å södra
stambanan genom Småland oell Östergöthland erhålla ökad
trafik.
Utom de båda förutnämnda linierna,har man äfven här
i de amplaste ordalag förordat och velat framför den af Jern-
vägs-Comitéen föreslagna gifva ett afgjordt företräde åt en
tredje riktning af södra stambanan, nemligen öfver Kråkebo,
samt till och med uti dess förbiseende tillåtit sig skåda elt
nytt slags bevis för otillförlitligheten af Jernvngs-Comiléens
uppgifter och tillstyrka riden; men en närmare granskning af
detta förslag leder lili det ovedersägliga resultat, att den så¬
lunda af Herr Hierta förordade Kråkebolinien icke är antag¬
lig och icke förtjenar den stora vigt, man dervid velat fästa.
Att Jernvägs-Comitéen alldeles lörbisett densamma pä sed¬
nare tiden, att lutnings- oell andra förhållanden der skulle
vara fördelaktigare m. m., håller alldeles icke streck. Fast¬
mera visar sig af Comiléens Betänkande, att denna Kråkebo-
linie är, då man tänker sig hela banan i en framtid färdig
upptill Cathrineholm, öfver 2 mil längre och 400,000 R:dr
dyrare, än Nässjölinien, hvarförutom å densamma förekomma
stigningar af ända till 1 fot på 80, hvilka man eljest sökt,
af kända skäl, undvika. Och lika tillförlitliga äro en mängd
andra uppgifter, som under discussionen förekommit om
kostnadsberäkningar, kostnadsförslag och lutningar m. m.,
hvilka genast vederläggas vid den flyktigaste blick uti Co-
mitéens Betänkande och tabeller. Enhvar finner deraf ge¬
nast, att nästan allt hvad man i delta hänseende sagt om
olika prissättningar å stations- och vakthus, om jernvägs-
kostnad pr mil, om skenors nedläggning m. m. å Nässjö- och
Lagalinierna, hvilket skulle bevisa förkärlek eller partiskhet
för den ena eller andra af dem, åtminstone icke förefinnes
810
Den 26 April.
uti uppgifterna orri de här egentligen ifrågavarande bandelarna
eller dera, Cornitéen nu förordat.
Det tiar vidare blifvit invändt, att raan genom antagande
af Nässjölinien skulle kasta landet i en onödig skuld a(
3,426,000 Riksdaler eller mera, hvilken kunde undvikas om
man, med Stats-Utskottets majoritet, nu bestämde sig lör haga¬
vägen. Denna invändning förlorar dock ali betydelse, om
man besinnar att en stambana, sora olver Linköping och
Norrköping sammanbinder de södra och vestra stambanorna,
efter all sannolikhet förr eller senare kommer till utförande,
1 hvilken händelse den besparing af något öfver 5 millioner
Riksdaler, som nu kunde vinnas genom Lagalinien, snart
vore medtagen af kostnaden för en linie från Tenhult till
Linköping. De locala svårigheter, som skulle undgås ge¬
nom Lagaliniens antagande och nu förorsakat dessa 5 mil¬
lioner ökade kostnader för Nässjölinien, hvarom den sednares
motståndare här egt så mycket att förmäla, skulle ju, en¬
ligt hvad kändt är samt undersökningarna och afvägningarna
visat, sedan träffas uti den conperade lerrainen ofvanför mel¬
lan Tenhult och Linköping, och der förorsaka samma, om ej
ännu större, förhöjning lili anläggningskostnaderna. Endast
under förutsättning af att någon Östgötha bana aldrig blelve >.
af samt att man endast ville sammanbinda Malmö med Jön¬
köping och Götheborg, eger denna invändning någon bety¬
delse; men den betydelsen kan jag hvarken godkänna eller
biträda. Bland fördelarne af en Östgötliabana, hvilka äro
mångfaldiga, förekommer äfven den, att vägen älven, enligt
nu föreslagna riktning mellan Stockholm och Malmö, blelve
40 mil kortare, än med begagnande af vestra stambanan, och
2 mil kortare, än öfver Linköping, Tenhult och utefter Laga¬
linien. Erhölle denna bandel det ännu östligare läge, som
naturen och politiska och statseeonomiska för hålla riden synas
anvisa densamma; så blelve denna hufvudstadens och hela
det norra Sveriges stora stråkväg till utlandet derigenom ännu
mera förkortad, på samma gång den, såsom löpande midt
igenom det stora östliga fastlandet af Riket, der inga segel¬
leder täfla med jernvägen, både mera gagnade och mera af-
kastade. En sådan förminskning i väglängd är ock af syn¬
nerlig vigt för landet norr om Wexiö och hela det nord¬
liga Sverige; och då äfven dessa trakter få bidraga till rän¬
tor och amortering för jernvägslånet, måste det icke vara
mera än billigt att något afseende älven göres på deras
fördel.
Oen 26 April.
811
Mot antagande af Nässjölinien har man åberopat de (lera
stigningar och krökningar, sorn tlpr i allmänhet skulle före¬
komma och göra terrainen särdeles olämplig för jernvägs-
anläggningar. Härmed förhåller det sig dock så. att det på
Lagalinien inalles är 8 mil och på Nässjölinien 101/, mil,
som halva några svårare stigningar; och sammanräknar
man alla stigningar på hvardera linien, så visar sig till för¬
mån för Lagalinien en skillnad af allenast 90,650 fot. För
öfrigt hör man ihågkomma att de svåraste stigningarna på
Nässjönien förekomma mellan-Nässjö och Jönköping och att
dessa, äfven om de nu undvikas, i allt fall återstå att be¬
kämpa, i händelse en bana mellan Tenhult och Linköping
kominer att anläggas.
Nässjölinien skulle visserlingen, såsom redan är nämndt,
för tillfället blifva omkring 5 millioner dyrare, men denna
linie medför icke destomindre så öfvervägande fördelar, att
jag, äfven härutinnan i strid med många föregående talare,
som velat ställa sig på ren fosterländsk grund, anser Sve¬
rige, såsom ett fattigt land, alldeles icke hafva råd alt underlåta
utbetala dessa 5 millioner, just för att derigenom i fram¬
liden bereda sig en ojemnförligt stiirre, säkrare och mång¬
sidigare vinst af detta jernvägsföretag.
På grund al hvad jag nu anfört och af de flerfaldiga
skäl, som dels finnas att tillgå uti hithörande handlingar och
dels af föregående talare blifvit andragne, men med hvilkas
upprepande jag icke ytterligare vill trötta det Vällodiga Stån¬
det vid denna sena timma och efter så långvariga discus-
sioner, kommer jag att rösta för Nässjölinien, såsom af nu
gjorda förslag den för landet i allmänhet mest nyttiga och
ändamålsenliga.
Herr Eneman: Jag vill blott tillkännagifva, att jag
önskar afslag på Utskottets framställning och bifall till Kongl.
Maj:ts förslag, i fråga om riktningen af södra stambanan.
Herr Berger: Mitt yrkande om återremiss af 5:te
punkten afsåg medels anvisande lill fullbordande af Fahl¬
köping—Jönköpings-banan genom motsvarande minskning i
det af Utskottet tillstyrkta anslag för södra stambanans fort¬
sättning från Finjasjön. Då emellertid andra talare begärt
återremiss i den syftning, att för jernvägsarbetena måtte an¬
visas ytterligare medel utöfver den på det hela beräknade
summan af 25 millioner R:dr, men jag, för min del, önskar
att denna summa icke måtte öfverskridas, finner jag mig
812
Den 26 April.
Föranlåten att frånträda min hemställan om återremiss oell i
stället yrka bifall till S;te punkten.
Olverläggningen var slutad, och sedan Ståndet beslu¬
tat, att 4:de och 5:te punkterna i Utlåtandet skulle, hvar tor
sig, afgöras, framställdes af Herr Talmannen propositioner,
hvar efter annan, ej mindre å antagande af dels Utskottets
framställning i 4:de punkten, dels Kongl. Maj:ts Proposition,
dels Herr Kocks och dels Herr Renströms förslag, ari äfven
å punktens återremitterade; hvilka alla propositioner be¬
svarades med Ja och Nej; hvarjemte votering begärdes.
Då härefter uppstod fråga, hvilketdera förslaget borde
till contraproposition antagas, äskades äfven derom votering;
i anledning hvaraf, sedan Ståndet beslutat, att denna vote¬
ring skulle ske mellan Herr Kocks förslag och deras me¬
ning, som yrkat återremiss, uppsattes, justerades och an¬
slogs en voteringsproposition, så lydande:
»Den, som vill, att Herr Kocks förslag skall antagas
till contra-proposition, röstar: Ja.
Den det ej vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, ställes contra-propositionen på återremiss
af 4:de punkten uti Stats-Utskottets Utlåtande, M 86».
Härefter voterades nied slutna sedlar, af hvilka en för¬
seglades och aflades. De öfriga funnos, vid uppsummering,
innehålla 54 Ja och 26 Nej; hvadan Herr Kocks förslag
var antaget till contra-proposition vid den förestående huf-
vudvoteringen.
Nu uppsattes, justerades och anslogs en så lydande vo-
terings-proposition:
»Den. sorn bifaller 4:de punkten af Stats-Utskottets Ut¬
låtande, M 86, röstar- Ja.
Den det ej vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet, med afslag å nämnde punkt,
beslutat, att för södra stambanans fortsättning från Finja-
sjön förbi och i närheten af sjön Salen åt Nässjö och vidare
öfver Tenhult lill Jönköping, Rikets Ständer måtte bevilja
och till utgående ifrån Riksgälds-Contoiret anvisa en summa
af 6 millioner R:dr R:mt».
Hvarefter med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,
aflades, anställdes votering, som utföll med 54 Nej mot 26
Ja; i följd hvaraf Ståndet, med afslag å Utskottets hem¬
ställan i 4:de punkten, beslutat, att, för södra stambanans
fortsättning från Finjasjön förbi och i närheten af sjön Salen
åt Nässjö och vidare öfver Tenhult till Jönköping, Rikets
Den 26 April.
815
Ständer måtte bevilja och till utgående från Riksgälds-Con-
toiret anvisa en summa af 6 millioner R:dr Kunt.
Sedan härefter Herrar Lovén och Renström, med från¬
trädande, hvar och en, af sitt vid S:te punkten gjorda yr¬
kande, förenat sig med de talare, som begärt återrerniss af
samma punkt, framställde Herr Taimannen proposition dels
å bifall till Utskottets förslag i 5:te punkten och dels å
återrerniss deraf. Härtill svarades Ja och Nej; hvarjemte
begärdes votering, som i vanlig ordning anställdes, enligt föl¬
jande, förut uppsatta, justerade och anslagna voterings-pro-
position:
»Den, som bifaller 5:te punkten af Stats-Ulskottets Utlå¬
tande, JYs 86, röstar; Ja.
Den det ej vill. röstar; Nej.
Vinner Nej, blitver denna punkt återremitterad».
Voteringen utföll med 53 Ja mot 26 Nej: hvadan 5:te
punkten i Utlåtandet var bifallen.
Mot Ståndets beslut, angående dels 4:de och dels 5:te
punkterna, reserverade sig Herrar Berg, Rudling och Räcklin.
Detta ärendes behandling fortsattes uti nästinträflande
Plenum.
§ 3-
föredrogs, ånyo, Utdrag al Höglolliga Ridderskapets och
Adelns 1’rotocoll för den 23 dennes, innefattande inbjudning
till Med-Stånden att instämma i förstbemälda Stånds beslut,
angående Rikets Ständers sammanträde till gemensam öfver¬
läggning, i afseende på Lag-Utskottets Betänkande, JYs 21, i
anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
med förslag till Förordningar om dels ändring i gällande be¬
stämmelser, rörande ansvar för den, som träder till eller
utsprider villfarande lära, dels ock främmande trosbekännare
och deras religionsöfning, än äfven enskilda motioner i sam¬
ma ämne.
Inbjudningen antogs.
§
Bordlädes följande Utskotts Betänkanden och Memorialer,
nemligen Lag-Utskottets, M 21, Constitulions-Utskottets,
N:ris 13, 14, 18, 16, 17, 18 och 19, sammansatta Lag-samt
Allmänna Besvärs- octi Economie-Utskottets, JW 7, och Be-
viJInings-Ulskottets,-M 23.
Plenum slutades kl. 1 på natten.
In fidem
E. Gr. Runeberg.
814
Oen 28 April.
Dott 28 April.
Plenum klockan 10 t', m.
Justerades Protocolls-Utdrag för den 26 i denna månad.
Kerr Grenander: Om någon finnes, som önskar af¬
skräcka från jernvägsarbetenas inom Riket fortsättande der¬
med, att jernvägarne alltifrån deras begynnelsestadium skola
visa sig mindre fruktbärande, så har han, enligt mitt för¬
menande, sett sina önskningar befrämjade .genom det beslut,
hvarigenom till och med återremiss blifvit vägrad af 5:te
punkten i Stats-Utskottets Utlåtande M 86, angående fort¬
satt utförande af jernvägsarbetena å södra banans nordliga
del, mellan Falköping och Jönköping; men som jag, för min
del, tror att oberäkneliga förluster tillskyndats landet genom
att icke fortskynda fullbordandet af detta jernbansstvcke,
som otvifvelaktigt kommit att betydande föröka jernvägs-
inkomsterne, så får jag, beklagande frågans utgång, anmäla
min reservation mot nämnda beslut.
Vice Talmannen Herr Schwan: Jag instämmer till alla
delar i hvad Herr Grenander yttrat och åberopar för öfrigt
den af mig i ämnet väckta motion. Emedlertid beklagar
jag att, genom Ståndets lättade beslut, jernvägen emellan
Falköping och Jönköping icke kommer att kunna befaras på
9 år, och millioner sålunda räntelöst utgifna under åratal.
Herr Widell: Jag anhåller att få nedlägga min reser¬
vation emot Ståndets beslut angående 4:de punkten i Stats-
Utskottets Utlåtande Jis 86, ej mindre med afseende å södra
banans sträckning, än ock mot anslagets fördelning, hvarige¬
nom 6 millioner blifvit anvisade för södra stambanan, i stäl¬
let för blott 4 millioner till denna och återstående 2 mil¬
lioner till afslutande af banan emellan Jönköping och Fal¬
köping.
Dessa afgifna yttranden intogos i protocollet.
Fortsattes föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande, M
86, angående fortsatt utförande af jern vägsarbeten för Sta¬
tens räkning och anvisande af dertill erforderliga medel.
Den 211 April.
Härvid förekommo:
6:te punkten, angående förslag om företagande genom
Statens försorg oell på dess bekostnad af jernvägsanläggningar
norrut ifrån hufvudstaden.
Herr Hierta: Sedan Ståndet nu fattat sina beslut an¬
gående 4:e oell 5:e punkterna i Stats-Utskottets förevarande
Utlåtande, anhåller jag vördsamt, att få underställa Ståndets
pröfning det lörslag, som, i sammanhang med nämnda punk¬
ter, blifvit i den af mig afgifna reservation framställdt. Detta
förslag lyder sålunda: »Att, i och för fullföljandet af Sta¬
tens jernvägsarbeten, tillförlitliga underrättelser må på det
sätt, som Kongl. Mnj:t lämpligast synes, så skyndsamt som
möjligt inhemtas från andra länder, hvarest jernvägar be¬
gagnas under förhållanden, som, i afseende på befolkning och
produetion, kunna anses jetnnförliga med Sverige, om de me-
thoder, såväl i afseende å byggnadssätt, som driftrnatericl,
hvilka anses kunna leda till största möjliga besparing, som
är förenlig med vinnandet af hufvudsyftemålet vid dessa in¬
rättningar; äfvensom särskildt, i hvad mohn hastigheten af
resor på jernvägar kan inverka pä driftkostnaden och, i följd
deraf, tillökningen deri erfordra tyngre och kostsammare lo-
comotiver samt derigenom nedläggandet af en större kostnad
för jernskenor och hvad i öfrigt tillhör den så kallade öfver-
byggnaden».
Såväl i min reservation, som i den af mig till Riks-
gälds-Afdelningen ingilna och i Betänkandet aftryckta Prome¬
moria, hvilken blifvit communicerad med Jernvägs-Styrelsen,
har anledningen till förslaget blifvit framställd. Derföre vill
jag nu endast i korthet angifva hufvudpunkterna i detsamma.
Då jag af Kongl. Maj:ts vid UtSä—lt!54 arens Riksdag af-
låtna Proportion, angående Statens jernvägar, funnit, att grun¬
den för den Kongl. Propositionen samt för anslagens bevil¬
jande och Rikets Ständers beslut om stambanors anläggande
var fotad på beräkningar, hvaruti det heter, att, i följd af
sammanstämmande uppgifter utaf sakkunnige personer och
på grund äf redan till en del äfven härstädes vunnen erfa¬
renhet, anläggningskostnaden inom Sverige för 1 mils jernväg
kunde antagas att i medeltal komma att utgöra 300,000
R:dr Rmt, men sedermera kostnadsförslagen blifvit beräk¬
nade och kostnaderna i medeltal jemväl uppgått till nämnda
summa i banco, utan att i någon handling eller utlåtande
från Jernvägs-Styrelsen man kunnat finna, hvarifrån denna
skillnad härleder sig, — har berörda omständighet föranlåtit
810
/>en 28 April.
mig inom Afdelningen uttala den önskan, att en närmare
undersökning i berörda hänseende måtte ega rum samt att
från Styrelsen borde infordras alla dess protocoller, utlåtanden
och kostnadsförslager, hvarigenom man kunde hoppas att
komma till någon visshet i denna maktpåliggande angelägen¬
het. Utskottet ansåg dock denna åtgärd komma att med¬
taga för mycken tid, men fann likväl min framställning vara
af den vigt, att jag anmodades uppsätta densamma skrift¬
ligen. Sedermera öfverlemnades denna Promemoria till Jern-
vägs-Styrelsen, som i anledning deraf afgaf till Kiksgälds-
Afdelningen fyra särskilda skrifter, af hvilka Afdelningen an¬
såg vissa delar böra i Betänkandet intagas; men tiden fort-
skyndade så, att Afdelningen ansåg det medföra alltför stort
uppehåll, att lemna mig tillfälle till afgifvandet af skriftliga
påminnelser. i)å jag ejheller ville att hufvudfrågan vidare
skulle uppskjutas, och sålunda vara orsaken til! beslutets för¬
senande samt att tiden för jernvägsbyggnadernas företagande
framsköts, nöjde jag mig med att till protocollet nedlägga
min reservation. Således, hade jag icke inom Utskottet till¬
fälle att framställa emot Ofverste Ericsons förklaring de an¬
märkningar, hvilka den, efter mitt förmenande, påkallade, och
jag anhåller uerföre nu att i detta afseende få nämna, att,
ehuru jag hyser det största förtroende till Ofverste Ericsons
insigter såsom jern vägsbyggare, förekommer likväl det ostri¬
diga factum, att han i sitt svar totalt förbigått den fråga, som
har den hufvudsakligaste inverkan på möjligheten för jern¬
vägstrafiken i vårt land att kunna bära sig, eller i hvad för¬
hållande hastigheten på jernvägar står till driftkostnaden och
huruvida icke, till följe deraf, tyngre och dyrare locomotiver
kunna och böra utbytas mot lättare och mindre kostsamma,
som draga mindre bränsle. Det förhåller sig emellertid så,
att, hvilka insigter än må tillerkännas den ena eller andra
auctoriteten, står det likväl fast att ingen person eller auc-
toritet är upphöjd öfver lagarne för qualuor species. Eldigt
af mig citerade, godkände utländske författare och den er¬
farenhet, som personer, hvilka sysselsatt sig med jernvägar,
förvärfvat, förhåller det sig så, att motståndet vid den större
hastigheten växer nära nog i qvadratiskt förhållande till
dragkraften, hvadan det kostar nära nog fyra gånger så myc¬
ket i bränsleåtgång och kraft att resa 2 mil, som att resa
1 mil i timman och 9 gånger så mycket att resa 5 mil, som
1 mil på lika tid. Det förefaller mig i sanning förvånande,
att, då en sådan fråga blifvit framställd, densamma icke med
Den 28 April.
ett ord besvarats. I förlitande pä att Ståndet tagit känne¬
dom af hvad jag inom Utskottet framställt, skulle jag icke
vilja besvära med en fortsatt framställning deraf, såvida icke
två omständigheter tillkommit, hvilka gifva mycken styrka
åt min öfvertygelse, ifall några ytterligare bevis behöfvas,
då jag grundat min slutföljd på ett utrönt arithmetiskt för¬
hållande. Den ena omständigheten är den, att den person,
hvilken närmast Ofverste Ericson har bestyret med jern-
vägsmaterielen, och nyligen haft uppdrag att inspectera de
södra och vestra banorna, nemligen Ingenieuren Stieler, har
i en deröfver afgifven rapport förklarat, det han anser, att
den hastighet, som på dessa vägar eger rum, och hvilken
är större, än i Tyskland, icke kan annat, än leda till förlust
vid jernvägshushållningen. Den andra omständigheten åter
är, att, enligt Jernvägs-Styrelsens till Utskottet aflemnade
räkningar, förhåller det sig så på den vestra och södra ba¬
nan, att nettovinsten i medeltal skall hafva utgjort pr mil
4.441 Ridr SO öre, men då har icke skett något afdrag för
underhålls- och reparationskostnader. Om man nu beräknar
denna efter de af Jernvägs-Styrelsen sjelf uppgjorda grunder,
så blir den omkring 11,000 Riksdaler pr mil, och om då från
4.441 R:dr 50 öre måste afgå 10 å 11,000 R:dr, uppkommer en
förlust pr mil af 6,558 R:dr 50 öre. Dessa båda omständigheter
har jag ansett mig pligtig att meddela, på det en hvar, som med
sin röst skall bidraga till anvisandet af statsmedel, må göra
detta med varsamhet, och jag hemtar deri tillräcklig anled¬
ning till den af mig föreslagna underdåniga anhållan, att
Kongl. Majit måtte låta anställa undersökningar i afseende
på den möjligaste hushållnings iakttagande i sättet för jern-
vägarnes byggande och rörelsen derå, och hvarigenom mångå
millioner möjligen kunna besparas. Ifall Ståndet icke skulle
vilja bifalla den af mig nu gjorda framställning, hemställer
jag, att Ståndet måtte behaga återremittera detta mitt för¬
slag. Till denna hemställan hemtar jag anledning deraf, att,
sedan Betänkandet afgifvits, åtskilliga nya upplysningar kom¬
mit till Utskottets kunskap, hvadan jag föreställer mig, att
denna fråga borde underkastas en närmare revision i Ut¬
skottet, helst genom en återremiss sjelfva hufvudfrågan och
anslagens användande icke uppehållas. Således anhåller jag
alternativt om bifall till mitt förslag eller återremiss af det¬
samma. Slutligen vill jag tillägga, att en af de omständig¬
heter, på grund hvaraf Öfverste Ericson i sin skrift ansåg
torg -stånd. Prat. vid Rikti. 1859-1860. lil. 52
81»
Den 28 April.
något afseende icke böra fästas vid min framställning derom,
att jernvägarne i America, enligt officiella uppgifter* varit
billigare, än i Europa, var den invändningen, att de af mig
åberopade vägarne i America blifvit byggda före år 1851 och
således skulle vara af en sämre beskaffenhet; men sedan man
tagit del af Siats-Secreterarens i Förenta Staterna till Con-
gressen afgifna utförliga redogörelse för jernvägsbyggnaderna,
och hvaraf jag bifogat åtskilliga utdrag i den ena bilagan, hvil¬
ken finnes min reservation bilögad, med uppgift på ej min¬
dre det antal passagerare, än det gods, som föres å jernvä¬
garne, är det bevisadt. att dessa vägar ingalunda äro af nå¬
gon, blott och bart provisorisk beskaffenhet.
Herr Kock: Oaktadt den största uppmärksamhet på
Herr Hierlas yttrande, har jag icke kunnat fatta betydelsen
af hans framställning. Om den afsrr att vara en motion,
förmodar jag, att han har den godheten och aflemnar den¬
samma skriftligen författad, hvarefter motionen må i veder¬
börlig orduing behandlas. Deremot har jag icke något att
erinra. Afser Herr Hierta åter med sin framställning att
nu framkalla ett Borgare-Ståndets beslut på de af honom
uttalade önskningar, måste jag, för min del, sätta mig der¬
emot och anhåller, att Ståndet icke måtte derå fästa något
afseende. Hvad angår den promemoria, som talaren åbero¬
pat att han aflemnat i Stats-Utskottet, så får jag i anledning
deraf upplysa, att jag har i min hand ett svar å denna
promemoria af Ofverste Ericson. I fall det önskas att detta
temligen vidlyftiga svar blir uppläst, kan jag dermed stå
till tjenst, och måhända skall det tjena till någon ledning
vid bedömandet af Herr Hierlas framställning. Jag vill dock
icke härmed besvära Ståndet, utan att dertill erhålla en di-
rect uppmaning.
Hvad beträffar den omständigheten, att talaren sagt sig
hysa stort förtroende till Chefen för Statens jernvägar och
Herrar Comitérade, så later visserligen detta mycket vac¬
kert, men den föregående discussionen har dock derpå lem-
nat ringa prof, då nästan hvarenda åtgärd af dem blifvit
klandrad. Så, till exempel, har talaren, såsom bevis på Co-
mitéens mindre noggranna sätt att gå tillväga i sina arbeten,
tvänne särskilda gånger med ett slags dramatiskt effectsökeri
här förevisat några conceptprofiler, på samma gång som vi
hafva att tillgå väl inbundna och utarbetade chartor, hvilka
lågo och ännu ligga dels på vice Talmannens bord, och dels
i rummet bredvid. Jag tror således, att det der i dag på¬
Den Sill April.
komna förtroendet icke är särdeles stort. Skall emedlertid
Herr Hiertas framställning anses såsom en motion, begär
jag densamma på bordet, men, i annat fall, yrkar jag afslag
å den gjorda framställningen. Att återremittera en reserva¬
tion, har jag ännu icke hört talas om, och tror ej eller att
något sådant kan komma i fråga.
Herr Rydin: Jag har genomläst Herr Eierlas reserva¬
tion flera gånger, utan att kunna rätt fatta afsigten dermed.
Herr Hierta åberopar nu, likasom förut i sin reservation,
några satser i physiken, åt hvilka jag vill egna någon ringa
granskning. Herr Hierta säger, att det lördras att använda
omkring fyra gånger så stor dragkraft för att åka två mil
i timman med samma transporttyngd, som en mil i timman,
och nära 9 gånger så stor kraft att resa 3, som 1 mil i
timman. Detta påslående kan vara fullkomligt riktigt, men
jag vill, i anledning deraf, omnämna ett exempel. Det var
en girig, som låg sjuk och erhöll ett långt recept. Han an¬
såg, att detta skulle för honom medföra stora kostnader,
hvarföre han ock klippte af detsamma. Men den girige dog
på kuppen. På ungefär samma sätt är det med Herr Hier¬
tas argumentation. Han har också alklippt hälften af den
physiska förklaringen. Ganska rigtigt har han anfört, att
för att få en dubbel eller trefaldig hastighet erfordras fyr¬
dubbelt och mångdubbelt bränsle i timman; men derigenom
går också locomolivet dubbelt och tre gånger så lång väg
pä samma tid. och detta förminskar kostnaderna för brän¬
slet i bogsta mån, och den ökade bränsleåtgången ingalunda
motväger de genom ökad hastighet i andra hänseenden va¬
rande fördelarne. Hvad nu beträffar det af Herr Hierta
framställda klandret emot loeomotivernas storlek, så är jag
af en alldeles motsatt åsigt, enär de större locomotiverna
val äro dyrare att förfärdiga, men driftkostnaden propor¬
tionsvis mindre, än om man använder små locomotiver.
Skulle mari vilja genomgå Herr Hiertas argumenter, tror
jag, att dessa reducera sig till noll, och några procent
derunder.
Herr Hierta: I det alternativa förslag, jag hade äran
framställa, ligger begäran om återremiss, inen om densam¬
ma anses såsom en motion och Ståndet behagar remittera
den till Siats-Utskottet, har jag icke något deremot. Jag
har icke eller något emot, utan önskar tvärtom, alt den
skrift af Öfverste Ericson, som Herr Kock omförmält, må
komma att medfölja. Jag vet icke, om denna skrift är den¬
820
Den 28 April.
samma, sorn aflemnades till Riksgälds - Afdelningen. Min
mening är ingalunda att på något sätt öfverraska Ståndet,
utan endast alt få saken utredd. Om jag får orält till slut,
måste jag dermed låta mig nöja. Hvad Herr Rydin yttrade,
kunde jag icke uppfatta, men en sak hörde ja,g likväl och
den måste jag bestrida, nemligen att mindre bränsle åtgår
för ett större, än för ett lättare locomotiv. Jag anhåller
om remiss å motionen, men har dock icke något emot att
densamma bordlägges, i fall sådant påyrkas.
Herr Waern: För min del, anser jag de af Herr Hierta
under Riksdagen väckta motioner och jemväl inom Stats¬
utskottet på Riksgälds-Aldelningen gjorda framställningar,
om ändring i byggnadssättet för jernvägarne, hafva varit
mycket nyttiga, och att man icke, då stora utgifter äro i
fråga, kan nog omsorgsfullt tänka på, hvilka system äro
mest användbara, för att åstadkomma den största möjliga
besparing. Hvar och en, som genomläst Betänkandet samt
Herr Hicrläs framställning och Ofverste Ericsons i anled¬
ning deraf afgifna svar, måste medgifva, att dessa innefatta
saker, värda att betänka; och om dermed ingenting annat
är vunnet, har man åtminstone erhållit de upplysningar, som
blifvit lemnade. Man har här tadlat Herr Hierta för det
hans åtgöranden skulle utgått från ett begär att klandra.
Då jag i många saker icke delat Herr Hierlas åsigter, anser
jag mig så mycket heldre kunna och böra säga, att jag
i hans framställningar icke funnit ens en skymt af be¬
gär att klandra, utan tvärtom har han sträfvat att hålla
person och sak särskilda, för alt endast vinna det mål, som
af oss alla bör eftersträlvas, nemligen besparing af utgifter.
Herr Hierta har en mycket stark öfvertygelse, att nyttan af
jernvägar för landet icke är beroende af den stora hastig¬
heten. I detta läll delar jag icke hans åsigter, men anser
salveri förtjent af att tagas i noga betraktande. Isynnerhet
på de större vägarne anser jag att mycken förlust skulle
förorsakas, om man icke färdades hastigt. Så, till exempel,
gå ångbåtar emellan Stockholm och Götheborg äfvensom
emellan Orebro och Arboga, och då man förmedelst dem
kan komma ganska fort fram, skulle, om den återstående
delen af vestra banan byggdes så, att färden skodde lång¬
sammare, icke mången begagna Statens banor, utan heldre
färdas på ångbåt. Förlusten af tid, som utgör ett capital,
skulle derigenom blifva ganska stor; och om man behöfde
använda mera, än en dagsresa mellan Stockholm och Göthe-
Den 28 April.
821
borg, vunnes icke »ien besparing i tid, hvarpå allmänheten
har grundade anspråk. Deremot anser jag Herr Hierlas
åsigter vara förtjenta af synnerlig uppmärksamhet i afseende
å sådana banor, sorn byggas af enskilde, med biträde af
Staten, synnerligast då dessa banor äro grundade hufvud¬
sakligen på gods-, och icke på persontrafik. Det har blif¬
vit upplyst af en talare, att han har i sin hand en prome¬
moria af Öfverste Ericson och han har frågat, om Ståndet
ville höra densamma. Det synes icke behölvas mer än en
sådan anmälan, förr än man önskar att höra nämnda pro¬
memoria, och jag anhåller, att densamma, innan discussio-
nen fortsattes, måtte blifva uppläst.
Vice Talmannen Herr Schwan: Herr Hierta synes ut¬
gå från den principen, att allt det, sorn blifvit åtgjordt på
jernvägarne, är dels icke ändamålsenligt, dels ock allt lör
dyrt. Då Herr Hierta således ansett större hushållning nöd¬
vändig, hade han ock sjelf bort hushålla mera med papper
och trycksvärta, än han gjort inom Stats-Utskottet, der en
af honom afgilven reservation innehåller flera och 20 sidor
och genom hvilken åtgärd mycken tid blifvit upptagen inom
så väl Afdelningen, som Utskottet. En jemnförelse emellan
de Americanska och Svenska jernvägarne är icke lämplig. I
vårt land mäste, vid jernvägarnes byggande, tagas i betraktande
kälen, hvilken fordrar den största försigtighet hos allt hvad
byggmästare heter och som hos oss är både starkare och djupa¬
re, än förhållandet någonsin kan vara i America. Om man får
sätta tro till de offentliga berättelserna, skulle jernvägarne i
America vara särdeles illa byggda, enär det månadtligen och,
snart sagdt, i hvarje vecka ingå underrättelser, att vagnar löpa ur
spåren och SO å 60 personer derigenom mer eller mindre ska¬
das. Det var dessutom icke länge sedan en train gick förbi bron
och directe i en ström. Dessa exempel böra icke ingifva
så synnerligt förtroende för de Americanska jernvägarne.
Den promemoria, Herr Hierta erhållit af en Ingenieur, är
tili riktigheten icke bestyrkt. Ingenieuren frågar deruti,
hvarföre under tunnelar och öfver broar dubbel spårvidd blif¬
vit anbragd. För min del, tycker jag, att denna åtgärd för¬
utsätter en klok tanke hos dem, som leda jernvägsanlägg-
ningarne, ty de hafva tänkt sig möjligheten att äfven bär i
landet dubbla spår kunna komma att erfordras på dessa
vägar. Om broar och tunnelar icke blifvit så byggda, kunde
man med skäl hafva sagt, att de handlat obetänksamt.
822
Ilen 28 April.
Hvad hastigheten åter beträffar, så mätte det väl vara
samma förhållande med jernvägar, som med ångbåtar. När
vi först begynte att bygga ångbåtar, gjorde dessa 6 till 7
mils fart, meri nu göra de 9 å 10, ända till 12 mil. Detta
har man ansett såsom en fördel, hvilken älven i afseende
å jernvägarne synes värd alt eftersträfva. Det är sannt att
mera bränsle åtgår, pr timma räknadt, men icke om man
alser hela resan. Förr gick man till Lubeck på 72
timmar och nu, då man färdas dit på 4S timmar, åtgår
icke mera bränsle, än förut. Jag upprepar ännu en gång,
att visserligen mera bränsle åtgår pr timme, men derigenom
att ångbåtarne äro färre timmar på vägen, blifver åtgången
ofta till ock med mindre, än när de makade sig fram.
Samma förhållande är det med de ångbåtar, som gå på
Mälaren. Jag minnes den tid, då man gick till Westerås
på <n dag, låg der öfver natten och fortsatte färden påföl¬
jande dag till Arboga. Nu åter går man på morgonen från
Stockholm och inträffar i Arboga på eftermiddagen. Att
dessa ångbåtar consumera lika mycket bränsle, sorn de,
hvilka öfver natten hvilade i Westerås, vill jag icke be¬
strida, men icke medför den större hastigheten några ökade
kostnader för bränsle. Emedlertid vinner man tid, och det
är dertill man i allmänhet sträfvar. Besparing af tid är en
hufvudsak, onekligen är det också det dyrbaraste capital,
vi ega.
Det är besynnerligt att tala om kostnaderna för jern¬
vägarne. Dessa kostnader bero helt och hållet af loeala
förhållanden. Så, till exempel, kostade jernvägen mellan
Malmö och Lund ungefärligen 420,000 li:dr pr mil, bro¬
byggnader oberäknade. Likaså i Westergöthland, på slätt¬
landet, kunna jernvägar anläggas till samma pris, men på
andra ställen åter uppgår kostnaden lör en mil till 12 å
1,500,000 K:dr. Man får derföre icke jemnföra de utländ¬
ska jernvägarne med dem, sorn bär i landet anläggas, utan
att på samma gång taga i betraktande locala förhål¬
landen. Om man jemnför jernvägen mellan Stockholm och
Södertelje med andra jernvägsanläggningar i landet, skall
man finna, att denna är den dyraste, med undantag af den
i grannskapet af Götheborg, der man mott stora svårigheter,
hvilkas undanrödjande kostat så betydliga penningsummor.
Icke får man eller uppdraga någon jemnförelse med
vissa jernvägar inom Tyskland, der man terrasserat och
lagt skenor, kanske hufvudsakligen för att fortskaffa varor
Den 21! April.
1125
ochf utan att för dessa mindre banor behöfva någon sär¬
skild materiel. Det är i sanning besynnerligt att man i en
sak, sådan som denna, stiger upp och yttrar sig, utan att
derom ega en större specielare kännedom. Holigt \ore det
att, se, pä hvilken auctoritet man grundar sina påståenden.
För min del, anser jag det vara ett vackert resultat,
att jernvägen mellan Götheborg och Töreboda icke öfver¬
steg kostnadsförslaget, men ändock biel' färdig ett helt år
förr, än man beräknat. Denna omständighet styrker hos
mig tron att Svenska jernvägarna byggas både med klok
hushållning och stor omsorg. Man har sagt, alt Regerin¬
gen borde skicka ut personer till andra länder, lör att in¬
hemta erforderliga upplysningar angående jernvägar; men
till hvilka länder skulle dessa personer resa? Månne till
Ryssland, der kölden är lika stark, som här i landet och
hvarest kälen utöfvar ett stort inflytande pä anläggnings¬
kostnaden? Skickar åter Regeringen någon till södra Ku-
ropa, kunde derifrån sannolikt föga för vårt land tillämp¬
ligt vara att hemta. Den, sorn framkommer med ett dy likt
förslag, borde förut hafva djupare inträngt i ämnet och sjelf
bestämma, med hvilka länder jemnlörelsen skulle ega ruin.
Jag kan icke inse, det Herr Hierlas anförande kan och bör
föranleda till något särskildt beslut, isynnerhet som jag hy¬
ser det förtroende til! Chefen för Statens jernvägsbyggnader,
att han förstår detta bältre, än vi.
Herr Gahn, H.: Då Herr Hierta sjelf ansett sin fram¬
ställning såsom en motion, anhåller jag, för min del, att Herr
Hierta, i enlighet med Grundlagens stadganden, måtte nä¬
sta Plenum aflemna motionen skriftligen författad, på det
Ståndet må blifva i tillfälle att bedöma, huruvida sådana
skäl, som i 36 § Riksdags-Ordningen äro omlörmälda, före¬
finnas för motionens remitterande till Stats-Utskottet. Så¬
ledes torde, för närvarande, all vidare discussion i ämnet
vara öfverflödig.
Herr Ödmansson: Jag tror att Herr Hierta nedlagt
stora förtjenster, med afseende å den utredning, lian söker
åstadkomma. Det synes mig nemligen rätt att alla de upp¬
lysningar, som i en sä vigtig fråga kunna erhållas, blifva
framskaffade. För min del, är jag öfvertygad att Ofverste
Ericson, å sin sida, söker förskaffa sig alla möjliga upplys¬
ningar. på det att kostnaderna för jernvägarne må blifva så
ringa, som möjligt. Som Herr Hierta vill afgifva motion i
ämnet, kommer detsamma att vidare behandlas, och, efter
Den 28 April.
livad jag förmodar, till landets nytta närmare utredas. Då
jag har ordet, vill jag begagna tillfället att besvara ett yttrande,
som Herr Hierta i sista Plenum, vid behandling af 4:de
punkten i detta Betänkande, riktade mot mig. Herr Hierta
påstod, det jag 14 dagar förut till en vän förklarat, att jag
ämnade rösta för Laga-linien. Ett så,dant yttrande har emel¬
lertid aldrig undfallit mig till någon af mina vänner. Jag
förklarar det bestämdt. Mina vänner äro dessutom icke
spioner, eller löpa med sqvaller. Jag erkänner deremot vil¬
ligt, att jag med Herr Hierta haft ett samtal, rörande denna
angelägenhet. Orsaken var den, att Herr Hierta, vid före¬
dragning af den Kongl. Propositionen om jernvägarne, be¬
stred allt anslag till södra banan. Denna angelägenhet väckte
hos mig önskan att få samtala med Herr Hierta, och jag
erhöll på Borgare-Ståndets klubb tillfälle dertill någon dag
under sistlidne Februari månad, innan ärendet ännu före¬
varit pä Afdelningen. Under samtalet och vid fråga om
Laga-linien, medgaf jag visserligen några af de företräden,
hufvudsakligen den mindre kostnaden, som denna bana egde
framför Nässjö-linien. Mina ord föllo alltså icke på det sätt,
som Herr Hierta uppgifvit. I fråga om uppfattningen af
enskilda samtal kan den enes Ja vara lika godt, som den
andres Nej; och Herr Hierta skulle således kunna säga, att
jag yttrade mig annorlunda, än jag nu vill vidgå, men
vid detta tillfälle voro flere personer tillstädes, och jag er¬
inrar mig bland dem, Riksdagsmännen Per Nilsson i Espö
och Ola Jönsson i Kungshult, hvilka åhörde samtalet, och
hvar och en, sorn vill, kan af dem söka upplysning i detta
fall. När derefter någon dag i sistliden vecka Herr Hierta
frågade, om jag stod fast vid mina yttranden om Laga-linien,
ville jag icke inlåta mig närmare, utan svarade undvikande,
att jag, vid bedömande af denna fråga, äfven borde taga
mina committenters rätt och fördel i betraktande. Jag tror
att en hvar också skall gilla berörde åsigt, isynnerhet då
den öfverensstärnmer med egen öfvertygelse. Slutligen hem¬
ställer jag till Högtärade Ståndet, huru det skulle gå, om
enskilda samtal göras till föremål för allmän discussion. Ett
slikt förfarande kan icke leda till något annat resultat, än
att den vänskap, den enighet och den välvilja, som, oaktadt
de ofta häftiga politiska striderna, inom detta Stånd all¬
tid varit rådande, skulle försvinna, och jag är öfvertygad
att Herr Hierta icke vill göra sig skyldig till en sådan sorg¬
lig förändring. Jag har i den omtalade saken tillkännagifvit
Ven 28 April.
823
min mening och Herr Hierta sin. Vi skola för densamma
en hvar ansvara inför sitt samvete och en högre domstol.
Herr Hierta: I anledning af den interpellation, Herr
Ödmansson ställt till mig, anhåller jag att få yttra några
ord. Under discussionens värma erkänner jag, att jag må¬
hända begick ett fel, då jag tillät mig att göra några be¬
traktelser öfver Herr Ödmanssons yttrande i denna frågan,
men då Herr Ödmansson haft den loyautéen att sjelf till¬
kännagifva, det han först yttrat sig till fördel för Laga-linien
och sedermera, till följd af sina committenters önskan, för
Nässjö-linien, gjorde jag, i anledning deraf, den reflexion, att
en representant icke hör rätta sig efter committenternas, i syn¬
nerhet som jag ansåg att i en sådan sak. som denna, commit-
tenterna icke kunna hafva så noga reda på hvad beslut bör
fattas, som den, hvilken tagit del af Utskottets framställning
i ämnet; men jag anser mig emellertid skyldig att göra Herr
Ödmansson min ursäkt. Likväl tror jag att en hvar skulle
kunna bevittna, det jag eljest i allmänhet icke varit den, som
sökt förnärma någon personligen eller bryta emot de parla¬
mentariska lagarna, ehuru jag trodde att den af mig fram¬
ställda reflexion icke var obefogad. Felet låg deri att jag
nämnde representanten från Landskrona. Jag ber Ståndet
om benägen ursäkt härför och hoppas att Herr Ödmansson
icke mera skall hysa någon rancune mot mig.
Jag skulle icke vidare uppehålla Ståndets tid, om icke
Herr vice Talmannen fällt ett yttrande, som, genom hans
stora sakkännedom om förhållandena med ångbåtar i jemn-
förelse med jernvägar, skulle kunna imponera på Ståndet.
Emellertid anser jag mig icke mycket berörd af den utaf
Herr vice Talmannen framställda anmärkning, att jag skulle
hafva klandrat allt hvad, som på jernvägarne blifvit åtgjordt
eller i afseende å dem föreslaget, ty den af mig inom Stats¬
utskottet afgifna Promemoria vittnar om ett annat förhål¬
lande, och jag är öfvertygad att de Representanter, som följt
mina tillgöranden på Riksgälds-Afdelningen och inom Ut¬
skottet, skola kunna vitsorda detta.
Hvad sjelfva saken angår, så har Herr vice Talmannen,
för att underkänna de af mig i min Pro-Memoria framställda
anmärkningar, jäfvat deri person, af hvilken de blifvit med¬
delade, och framhållit de farhågor, som man borde hämta
af de många förmenta olyckor, hvilka inträffa på de Ameri¬
kanska jernvägarne. Jag har i min Pro-Memoria uppgifvit
de författare, från hvilkas arbeten upplysningar blifvit härn-
826
Den 28 April.
tade, och deribland Dionysius Landner, hvars arbete ännu
anses såsom en af de bästa auctoriteter i den vägen, i allt
det statistiska, som angår jernvägar, äfvensom Herr Ritter
von Gerstner, eller samma person, som lär hafva haft huf-
vudsakliga ledningen af jernvägsanläggningen emellan Peters¬
burg och Moskwa. Han har i sin skrift om jernvägarna i
Amerika sagt att man reser mycket säkert på dem och till-
skrifver denna säkerhet dels den måttliga hastigheten, hvar¬
med man färdas xler i landet, dels också de locomotiver och
passagerarevagnar, som der begagnas, hvilka äro försedda
med åtta hjul, hvaraf fyra äro sammankopplade och försedda
med en rörlig ställning, hvilket gör att de icke hafva så
stor benägenhet, som de i Europa begagnade vagnarne, att
hoppa ur spåren. Landner åter i sitt arbete säger att han
rest nära 20,000 Engelska mil i Förenta Staterna, men att
han derunder aldrig mött någon olyckshändelse af något slag
och ej eller hört talas om någon sådan, som vållat perso¬
ners död eller kroppsskada till följd af banornas osäkerhet.
Det är tydligt att i ett land, der det finnes lika många jern¬
vägar, som i hela Europa, om man undantager England, flera
olyckshändelser skola tima, än i dessa länder hvar för sig,
helst, då jernvägarna genomlöpa stora landvidder med ofta
gles befolkning, man icke är i stånd att hålla en lika dyr.
service, som i de mest befolkade trakter; men det följer
icke deraf att sådana olyckshändelser härleda sig från vä-
garnes eller vagnarnes beskaffenhet. Det är väl för öfrigt
svårt att föreställa sig att i ett land, der man till lands nä¬
stan uteslutande färdas på jernvägar, och hos ett så prak¬
tiskt folk, som Amerikanarne, man skulle låta sig nöja med
provisoriska jernvägar, hvadan anmärkningen derom vid när¬
mare eftersinnande måste förfalla.
Beträffande den invändning, som mot Ingenieuren Wen¬
ström blifvit framställd, i anledning af den utaf honom gjorda
frågan, angående orsaken dertill att dubbla spår anbringas i
tunnelar och öfver broar, förhåller det sig med denna fråga
icke alldeles så, ty han har icke talat om tunnelar, utan
om brokar och landfästen, och frågat, hvarföre dessa byggas
af dubbel bredd, då den öfriga vägen är anlagd för enkel
bana. Denna Herr Wenströms anmärkning synes således
hafva skäl för sig. Om nemligen i en framtid man vill
lägga dubbla banor, måtte det icke vara svårt att göra dubbla
brokar. Dessa utgifter bära sig nog, om trafiken så betyd¬
ligt tillväxer. 1 Tyskland har man, enligt Michaelis fuilstän-
Den 28 April.
827
diga statistik öfver Tysklands jernvägar, på sådant sätt gått
tillväga. Man upptog nemligen der i kostnadsförslagen väl
jordvidden för dubbel terrassering, men enkel bana med
enkla brokar och enkla landfästen.
I afseende å ångbåtarna, är det en vid första påseendet
betydande anmärkning, som Herr vice Talmannen framställde,
då han talade om de stora framsteg, denna industrie gjort;
men dervid får man dock icke fästa sig, ty dessa framsteg
äro beroende på de linder sednare åren gjorda stora uppfin¬
ningar i sjelfva ångfartygens byggnadssätt och maöhinerier.
Men att icke mera bränsle skulle åtgå för resor med större
hastighet, än med en mindre, för en viss väglängd, är ett
påstående, som jag tror skall vara vederlagdt genom åbero¬
pande af endast ett exempel, nemligen det snabbgående, nu¬
mera förolyckade ångfartyget Nagler. Efter hvad är all¬
mänt bekant, kunde detta fartyg under de aldra fördelak¬
tigaste förhållanden göra 13 knops fart i timman, men det
är också af alla, som gått på detta fartyg, kändt, att Befäl-
hafvaren hade ordres att i allmänhet, och aldrig annat än vid
serdeles hårt väder, elda mera än en panna och gå med
mindre hastighet, emedan den högsta hastighetens underhål¬
lande befanns alltför kostsamt. Om nu, enligt Herr vice
Talmannens förmodan, för hela resan icke skulle åtgå mera
bränsle, i fall fartyget gått för full, än för mindre kraft, är
det ju alldeles klart att man hade eldat fullt, ty det hade
alltid varit en förmån om fartyget kunnat anlända S k 6
timmar förr till Stettin, än vanligen varit händelsen. Dess¬
utom är det kändt, att med ångbåtar förhåller sig så, att
motståndet ökas i ännu större förhållande till hastigheten,
än på jernvägar. I detta fall ber jag att få citera ett ytt¬
rande af en af de i ångfartygskunskapen mest godkända
auctoriteter här i landet, Herr Capten Jonsson. Det kostar,
säger han, nära nog dubbel kraft att framdrifva ett ångfar¬
tyg med 10 mils fart i timman, mot 8 mil i timman. Så¬
ledes är motståndet der i ett större tilltagande, än på jern¬
vägar. Emellertid har jag riktat mina anmärkningar icke
blott emot byggnadssättet, utan emot den stora hastigheten,
som man här i landet eftersträfvar och hvilken, enligt den
af mig åberopade Ingenieurens uppgift, ej allenast är större,
än den i Tyskland vanliga, utan äfven medför ökade kost¬
nader i annat afseende, enär det fordras mycket tyngre lo-
comotiver för att kunna med en större hastighet framdraga
samma last. Så länge denna omständighet icke blifvit be¬
828
Den 28 April.
svarad, måste den anses obestridd och torde derföre förtjena
att ånyo blifva föremål för Utskottets bepröfvande.
Gerna skall jag afgifva motionen skriftligen författad,
men jag hemställer till Herr Gahn, H., om det icke är
lättare att läsa den i tryck.
Denna discussion ansågs slutad, och Herr Talmannen
förklarade att, som, vid föredragning af l:de och S:te punk¬
terna, Herr Hierta icke begärt serskild proposition på den
af honom i den afgifna reservationen framställda åsigt, bör,
hvad Herr Hierta nu anfört, anses såsom en af honom väckt
motion, och då en talare begärt att densamma måtte skrift¬
ligen aflemnas, anmodades Herr Hierta att i nästa Plenum
derom gå i författning.
Herr Hierta begärde ånyo ordet och yttrade: Innan
någon vidare punkt föredrages, anhåller jag att få yttra några
ord angående 4:de punkten. Bland de omständigheter, som
inom Utskottet af mig framdrogos såsom skäl, hvarföre man
icke kunde hysa full tillförlitlighet till kostnadsförslaget för
Nässjö-banans sträckning uppåt landet, var den att stignin¬
gen utgjorde 1 på 80 fot. En ledamot yttrade då att detta
påstående innebure ett misstag, men jag kunde icke med¬
gifva detta, då berörda förhållande var å chartan upptaget.
Sedan har jag dock blifvit upplyst derom att efter texten
till chartorna öfver Nässjö-linien finnes i samma häfte efteråt
ett serskildt blad, som innefattar en sednare undersökt al¬
ternativ sträckning, der lutningen blott är 1 på 100 fot.
Jag har ansett mig skyldig att sjelf anmärka, det jag först
förbisåg detta serskilda blad; men jag hoppas att det skall
ursäktas, då det tillkommit under sådana förhållanden, att
den första ritningen, med lutning af 1 på 80, icke blifvit bort¬
tagen, ehuru den naturligtvis ej kan komma i fråga att an¬
vändas.
Vidare förekom icke, och, på af Herr Talmannen fram¬
ställd proposition, godkände Ståndet 6:te punkten i Utlåtandet.
7:de och 8:de punkterna, angående Kongl. Maj:ts rätt
att förordna om användning af medlen för jernvägsarbetens
utförande.
Dessa punkter godkändes, hvar efter annan.
9:de punkten, angående redovisning för inkomster och
utgifter å hvar och en för allmänna trafiken upplåten del
af Statens jernvägar.
Herr Waern: För min del, kan jag icke inse ändamåls¬
enligheten af Utskottets förslag i denna punkt. Mig förefal-
Den 28 April. 829
ler det såsom, då man är sysselsatt med jernvägars anläg¬
gande, den inkomst.de kunna lemna, bör användas till arbe¬
tets fortskyndande. Om det vore möjligt att beräkna, hvar¬
till denna inkomst kan uppgå, och att derigenom vore möj¬
ligt att för något nyttigt ändamål ge ett anslag, hvilket nu,
i brist af medel, icke kan beviljas, då kunde förslaget, att
afbända jernvägsbyggnaden denna inkomst, måhända hafva
skäl för sig; men då detta icke kan ske, utan hvad, som
öfverstiger utgifterna, skall ingå till Riksgälds-Contoiret, för
att först af Rikets näst sammanträdande Ständer disponeras,
anser jag, för min del, lämpligare, om ifrågavarande inkom¬
ster användas till fullbordande äf någon jernväg, hvars tidi¬
gare öppnande för trafiken blefve af serdeles nytta, än att
samla en större besparing för att af nästa Ständer dispone¬
ras. Det är ju alldeles, klart att denna åtgärd icke har det
ringaste att göra med bokföringen, hvilken afser att utvisa
resultaten af jernvägarna, utan här är blott fråga om dessa
medel skola förräntas eller användas i och för jernvägarne;
och då synes det mig mera angeläget att banorna, så fort
som möjligt, göras färdiga, samt att, för detta ändamål, med¬
len ställas till Kongl. Majits disposition.
Herr Björck: Det vill synas, såsom hyste Herr Wcern
stora förhoppningar att jernvägarne skola komma att lemna
inkomst. Jag deremot tror, att behållningen icke blifver så
serdeles stor, isynnerhet som punkten innehåller, att »den
»behållning, som kan å en eller annan bandel uppkomma,
»skall i första rummet användas till bestridande af under-
»hållskostriaderna för rörelsen å andra bandelar, hvarest desse
»underhållskostnader icke af gods- och passagerare-afgifterna
»betäckas». För min del, fruktar jag verkligen, att icke på
någon bana behållning skall uppstå, och minst tror jag, att
öfverskott skall visa sig, sedan alla uppkommande brister å
samtlige bandelarne blifvit godtgjorda. Men dermed må nu
förhålla sig huru som helst, så anser jag, att man bör, så
fort som möjligt, skilja trafiken från byggnadsarbetet, för att
kunna vinna reda och se, huruledes jernvägsrörelsen utveck¬
lar sig, och hvilka resultater, den lemnar. Jag kan icke fin¬
na annat, än att, om Herr Wwrns förslag vunne afseende,
skulle derigenom uppkomma en sammanblandning af medel,
desto olämpligare, som Rikets Ständer för jernvägsarbetenas
utförande anvisat bestämda belopp, tillräckliga enligt upp¬
gjorde beräkningar. Dessutom anser jag med vårt Stats¬
skick oförenligt, att till Regeringens disposition ställa medel,
830
Den 28 April.
hvilka man icke vet om de finnas, och hvaraf beloppet än
mindre kan bestämmas. Det är en af våra väsendtligaste
constitntionela rättigheter att bestämma vissa medel för
vissa behof, och att Regeringen icke får begagna Rikets in¬
komster, innan behofven blifvit af Rikets Ständer pröfvade.
Hvilken olycka vore det också, om något öfverskott upp¬
kom och inflöt i Riksgälds-Contoiret, saint blefve der inne-
stående, till dess Rikets Ständer nästa gång sammanträda.
Hvarföre skulle man väl gå dessa Ständer i förväg i detta
hänseende? För min del, hade jag gerna sett, om en ändring
kunnat ske i den af Ståndet redan godkända 8:de punkten,
der det heter: »att Kongl. Majit må ega att, till en början,
»för ändamål, gemensamma för olika stambanor, anordna
»medel, utan omedelbart skeende fördelning mellan serskilda
»banor, samt att använda det öfverskott, sorn kan finnas
»uppkomma å ett stamarbete, till att fylla den brist, som å
»ett annat möjligen kan uppstå.» Redan deri tycker jag mig
finna en sammanblandning, som man bort undvika, men otri
man nu ingått derpå, böra olägenheterne likväl ej vidare
utsträckas. I en sednare punkt, nemligen den 10:rie, heter
det: »att, för den händelse, utgifterna för rörelsen å Statens
»jernvägar icke af inkomsterna betäckas, den årligen upp-
»kommande bristen må, sedan räkenskaperna, rörande des-
»sa medel, undergått behörig granskning, uppå vederbör-
»lig requisition, af Riksgälds-Contoirets medel ersättas.» Det
måste väl för en hvar vara klart att, då Riksgälds-Contoiret
har skyldighet att ersätta uppkommande brist, bör det ock
hafva anspråk att få den behållning, sorn kan uppstå. Oin
man rubbar Utskottets förslag i 9:<le och 10:de punkterna,
måste Rikets Ständer ovillkorligen anvisa medel för de i
sistnämnde punkt omnämnda behof, men, såsom 10:de punk¬
ten nu finnes uppställd, kan den icke leda till någon utbe¬
talning, ty det är först sedan böckerna blifvit afslutade och
granskade, samt det visat sig att brist uppstått, som Kongl.
Maj:t kan af Riksgälds-Contoiret fordra att af dess medel
erhålla ersättning för bristen. Alven i detta fall tror jag,
att Stats-Otskottet förfarit alldeles riktigt, då det icke med-
gifvit att, i och för bristens fyllande, medel få tagas af
byggnadsanslaget. Af dessa skäl, anhåller jag om bifall till
Utskottets förslag i 9:de punkten.
Herr Gahn, H.: Jag understödjer det af Herr Wcern
gjorda förslaget, helst jag icke finner någon svårighet att se
resultaten af jernvägarne, derföre att öfverskottet skulle an¬
Den 28 April.
831
vändas till fortsättning af jernvägsarbetet, ty detta öfverskott
kan i räkenskaperna lika lätt skiljas, som om det ingår till
Riksgälds-Contoiret. För rnin del, tycker jag, att Herr Wwrns
förslag har mycket skäl för sig, då det är möjligt att på
det sättet få medel, att använda till fortsättning af en bana,
som man är ense om att så fort som möjligt bör blifva
färdig. Om någon behållning af trafiken på jernbanorna
uppkommer, måste det alltid blifva en fördel att använda
denna på färdigbyggandet af en eller annan bana. Först då
banorna en gång blifva färdiga kan det, på sätt Herr Björck
yrkat, vara skäl att skilja emellan den behållning, banorna
lemna, och hvad, som erfordras för deras underhållande, men,
så länge man har banor under byggnad, anser jag det vara
riktigt att använda öfverskottet till deras fullbordande.
Herr Berg: Jag kan ingalunda erkänna hvad Utskottet
här säger, nemligen: »då emellertid nettoinkomsten å Statens
jernvägar, enligt hvad ofvan är upplyst, redan stiger till en
icke obetydlig summa etc.» Tvärtom tror jag, att behållnin¬
gen kommer att visa sig ganska liten, och om man derjemte
tager i betraktande den blifvande underhållskostnaden, lärer
behållningen blifva ännu ringare; men emellertid tror jag
det vara rättast att, ifall någon behållning uppstår, den in¬
går directe till Riksgälds-Contoiret.
Herr Benström: Lika med Herr Björck, anser äfven
jag, att beloppet af den behållna inkomst, som, vid hvarje
års slut, kan uppstå på Statens hela jernvägsrörelse, bör in¬
betalas till Riksgälds-Contoiret, och att således dessa medel
icke böra få sammanblandas med dem, som äro anslagna
för jernvägsbyggnaderna. Man skulle annars, i längden, icke
få någon säker reda på, hvarken hvad jernvägarne kostat,
eller hvad nettoinkomsterna derpå hafva varit, och då nu
Ständerna dessutom redan bestämt de summor, som fä an¬
vändas för jernvägsarbetena under instundande Statsreglerings-
period, så kan jag icke heller finna, att det skulle vara i
sin ordning att fatta ett sådant beslut, som Herr Waern före¬
slagit. Det synes mig vara af mycken vigt att inkomsterna
på jernvägarna icke på något sätt hoptrasslas med utgifterna
för anläggningen deraf, och det måste för kommande Stän¬
der äfven blifva interessaut att se, hvad som verkligen fin¬
nes i behåll på jernvägsrörelsen intill nästa Riksdag.
Jag yrkar således bifall till Utskottets förslag i denna
punkt.
832
Oen 28 April.
Öfverläggning?!) förklarades slutad, och 9:de punkten
bifölls.
10:de punkten, angående ersättning af brist vid rörelsen
å Statens jernvägar.
Bifölls.
litte punkten, angående commenderingar utur indelta
arméen, för verkställandet af arbeten å Statens jernvägs-
byggnader.
Herr Brun: Ehuru jag visserligen motser, att min
framställning icke vinner gehör, kan jag icke lemna denna
pdnkt utan ahmärkhing, enär jag sett flera olägenheter deraf,
att man till arbetscommenderingar använder soldater. 1 detta
hänseende hafva framställningar blifvit gjorde af Riksdags-
fullmäktigen Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län,
jemte åtskilliga andra af Bonde-Ståndets Ledamöter, men
dessa framställningar har Utskottet alspisat med, såsom mig
synes, ganska svaga skäl. Utskottet har sagt, att soldatens
användande vid commenderingar vore honom till nytta.
Hvari denna nytta består, kan åtminstone jag icke finna.
Det är möjligt att i andra delar af Riket en arbetscom-
mendering kan för soldaten anses nyttig, men icke är detta
förhållandet i de Norrländska trakterna, utan påstår jag, att
en dylik commendering medför skada och förlust för solda¬
ten sjelf. Vidare säger Utskottet, att commenderingen är
lill nytta för den ort, soldaten tillhör. Detta är ett colossalt
misstag af Stats-Utskottet. Åtminstone kan det icke bevisas
i afseende å den ort, för hvilken jag förer talan. För nämn¬
da ort länder det icke till nytta, utan är det en afgjord ska¬
da, att soldaten drages till arbetscommenderingar. Jag vill
till bevis derom meddela, att, sedan vid sista Riksdagen ett
lika beslut med det nu föreslagna fattades, blef Helsinge Re¬
gemente commenderadt hit till orten, för att användas vid
jernvägsarbete; men under den tid, då delta arbete för Sta¬
tens räkning utfördes, pågick i Helsingland jernvägsbyggnad
för enskildes räkning, likväl med låneunderstöd af Staten,
äfvensom gräfning af canaler på enskildes bekostnad utan
något slags understöd, och hvilket sednare arbete kostar
ungefärligen en half million. Slutligen utfördes liktidigt inom
samma ort ett annat stort löretag, som utspridde i Riket
nära lV2 million R:dr. Att, under sådana förhållanden, det
kan vara till någon nytta för provincen, att dess soldater
tagas bort derifrån, det öfverlemnar jag till en hvar att be¬
döma. Naturligtvis måste det vara en stor uppoffring lör
Den 28 April
833
en ort, att tinder sådana omständigheter förlora någon del
af sina arbetskrafter. Vidare heter, att dessa commende¬
ringar äro till nytta för det allmänna. Det menas väl då,
att det är nyttigt för en del af Riket, att en annan del får
lemna den förra sitt biträde! Utskottet säger vidare, att
soldaten under dessa commenderingar eger tillfälle lill ar-
betsförtjenster. Jag får dervid upplysa, att ingen soldat i
min hemort saknar arbetsförtjenst, utan finnes derpå alltid
rikligt öfverflöd. Vidare säger Utskottet, att soldaten vänjes
till arbete, men dervid äro soldaterne i allmänhet förut
vane; hvadan alla dessa anförda skäl måste af mig helt och
hållet underkännas. Sedermera säger Utskottet, att soldaten
på fristunder kan erhålla undervisning i åtskilliga ämnen.
Ja, det är möjligt, men säkert är att soldaten erhåller un¬
dervisning jemväl i annat, som icke medför nytta hvarken
för honom eller orten, till hvilken han sedermera hemkom¬
mer. Således är äfven detta ett svagt skäl. Det vissa är,
att dessa commenderingar innebära en stor orättvisa och
obillighet mot åtskilliga orter i Riket, hvilka alldeles icke
hafva någon direct fördel af de stora uppoffringar, som gö¬
ras af Staten för andra orter. Det är högst obilligt att, när
i en ort enskild företagsamhet uträttar och åstadkommer
lika gagneliga verk, som i andra orter måste göras pä Sta¬
tens bekostnad helt och hållet, man från denna förstnämnda
ort skall få borttaga en del af dess arbetskrafter. Det är
att illa erkänna värdet af den enskilda företagsamheten och
uppoffringen. Jag hemställer derföre, att vid 41:te punkten
måtte göras följande tillägg: dock med undantag för de Re¬
gementen, inom hvilkas rotedislricter större allmänna arbeten
äro under utförande. Dessa fordringar är så billiga, att de
icke torde afslås, såvida man vill göra alla Rikets provincer
rättvisa.
Herr Gråå: Det stadgande, som här är föreslaget, öf-
verensstämmer med hvad Rikets Stander förra Riksdagen
beslöto och hvilket beslut af Kongl. Maj:t godkändes. Om
icke commenderingar ur arméen skulle för jernvägsbyggna-
derna få användas, kunde möjligen detta föranleda till sådana
arbetens inställande, och om än dessa commenderingar med¬
föra några olägenheter, är det dock onekligt att Kongl. Maj:t
bör ega rätt att anbefalla dem. Att undantaga ett eller an¬
nat Regemente frän en dylik commendering, dermed tror
jag icke att Rikets Ständer böra sig befatta; ty om ett
Borg -Stind- Prot. vid Riksd. 1889 —1860. *>3
834
Den 28 April.
större arbete i någon ort pågår, lärer Kongl. Majit icke
underläta att taga sådant i betraktande och icke skicka der¬
varande soldater till någon annan ort. För min del, bifaller
jag Utskottets förslag i ll:te punkten.
Herr Gahn, H.: .lag instämmer med Herr Grda. Ef¬
ter min erfarenhet, medföra commenderingar för soldaterne
ganska stor nytta genom den arbetsskicklighet, som de, isyn¬
nerhet vid jernvägar och canaler, fä tillfälle att förvärfva sig
och hvilken sedermera kommer jemväl den ort, de tillhöra,
tillgodo.
Herr Brun: Hvad Herr Gahn anfört har jag, såsom
jag hoppas, förut vederlagt, och vill icke nu upprepa hvad
jag då yttrade. Hvarföre det tillägg, som jag vid Utskottets
förslag tillstyrkt, icke skulle få ega ruin, kan jag icke inse;
ty om vid förra Riksdagen man fattat ett beslut, sorn med¬
fört olägenheter, kan jag likväl icke förstå, hvarföre man
icke, detta oaktadt, nu skulle kunna annorlunda besluta. Till
hvad jag förut yttrat ber jag att (å göra Ståndets Ledamö¬
ter den frågan; hvilken skillnad ar det emellan de olika ar¬
beten, som af enskilde företagas, och dem, som utföras på
Statens bekostnad? I det eria fallet betungas icke Staten,
men i det andra åter nedtryckes den. Det enskilda arbetet
är prodnctivt. ty de enskilda menniskorna äro icke så gal¬
na, att de företaga något, hvaraf de icke se sig hafva nytta.
Men hvad utsigt är det väl för Statens jernvägar? Man be-
höfver blott genomläsa Betänkandet, så ser man, hvad som
är att hoppas i afseende pä frukten af dessa arbeten. Då
deremot dylika företag utföras på enskild bekostnad, med¬
föra de gagn, ej blott för den province, inom hvilken de fin¬
nas, utan i sin mån lör hela Riket, och det är då orättvist
och skadligt att vid sådana företag beröfva en province sina
egna arbetskrafter.
liiscussionen förklarades slutad, och sedan Herr Tal¬
mannen framställt proposition på bifall, dels till Utskottets
hemställan i denna punkt, dels till berörda hemställan, med
det af Herr Brun dervid föreslagna tillägg, samt dessa pro¬
positioner besvarats med blandade Ja och Nej, och votering
äskats, uppsattes, justerades och anslogs följande voterings¬
proposition :
»Den, som bifaller det af Herr Brun vid lide punkten
af Stats-Utskottets Utlåtande, Jfl 86. föreslagna tillägg: »dock
Den 28 April.
833
med undantag af de Regimenten, inom hvilkas rote-dislrict
större allmänna arbeten äro under utförande», röstar: Ja.
Den det ej vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, kommer nämnde tillägg icke att ega rum.»
Votering anställdes i vanlig ordning och utföll, sedan
en sedel blifvit, förseglad, allagd, med 29 Nej emot 28 Ja, i
följd hvaraf Ståndet godkännt ll:te punkten, med följande
tillägg: »dock roed undantag af de Regimenten, inom hvilkas
»role-district större allmänna arbeten äro under utförande.»
12:te punkten, i anledning af Liss Lars Olssons der
åberopade motion, 15:de punkten, angående beviljad! anslags
fördelning, och 14:de punkten, i anledning af en motion af
Per Östman.
Biföl los, hvar efter annan.
15:de punkten, angående förändring i nu gällande ex-
propriations-lag.
Herr Warn: Det kan icke bestridas, att det ganska
ofta händer, det en jernväg förorsakar mycken molest för
en egendom. Om densamma är lång och smal, samt jern¬
vägen går midt igenom egendomen, blifver det ganska svårt
att bearbeta resten. En del af egendomen blir skiljd från
en annan och många andra sådane saker kunna inträffa,
hvarigenom egendomens skötsel försvåras. För jordegare när¬
mast de större städerna, der afsättningen är god, men na¬
turligast och bäst sker genom egna dragare, medför en jern¬
väg naturligtvis ingen nytta, men genom egornas sönderdel-
ning ganska stora svårigheter. Afven på många andra stäl¬
len kan det inträffa, att man icke har något gagn alls af en
jernvägsanfäggning. Att under sådane omständigheter jord¬
egaren för den jord, han afstår, får en lämplig ersättning af
30 procent utöfver dess värde, anser jag billigt, och finner
icke något skäl, hvarföre ersättningen i sådane fall skulle
vara olika för jord, som afstås till jernvägar eller andra före¬
mål, men Utskottets förslag afser möjligheten att i sådana
fall, der nyttan af en jernväg är alldeles ofelbar, såsom t. ex.
vid större fabriksanläggningar, Staten icke må erlägga något
utöfver verkliga värdet af den jord, som tages i anspråk.
Det är ingalunda vid förslaget afsedt, att ersättningsbeloppet
skulle komma att bero på någon sorts godtycke hos juryn.
Detta har icke varit meningen och kan ej eller blifva på¬
följden, om förslaget antages. Ersättningens bestämmande bör
väl ske på det sältet, att vissa classer uppföras, enligt hvilka
856
Den 88 April.
i den ena lemnäs t. ex. intet, i den andra 25 och i den
tredje 50 procent utöfver jordvärdet. Det hade icke varit
passande för Stats-Utskottet att utarbeta något förslag i detta
hänseende, men man har funnit, att personer profiterat af
expropriations-lagen, och detta skall ovillkorligen fästa Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten af denna lags om¬
arbetande. Meningen är icke precist att de i Utskottets för¬
slag begagnade ordalag skola i en blifvande lag intagas, men
saken är dock derigenom väckt, och jag anhåller derför om
proposition på bifall.
Herr Palander: På åtskilliga, att icke säga, många, stäl¬
len vittnar erfarenheten derom, att just de egendomsegare,
som tillskyndats mycken fördel deraf att en jernväg blifvit
dragen genom deras egor, vetat, att, oaktadt denna fördel,
på grund af en allt för stor liberalitet hos den personal, som
haft sig uppdraget att bestämma jordvärdet, förskaffa sig ett
ganska högt ersättningsbelopp. Jag tror derföre det vara
lämpligast att för framtiden fästa mera uppmärksamhet vid
värderingen af sådan jord och att några grunder för den¬
samma bestämmas. För min del, tycker jag det vara ganska
rättvist, att personer, helst utsedda från andra orter, hvilka
skola bestämma ersättningen för exproprierad jord, bestämma
jordens värde, men att derifrån något afdrag bör ega rum i
och för den stora nytta, som egendomen af jernvägen er¬
håller. Man har sett, att i utlandet egendomsvärdet stigit
betydligt, just der en jernväg blifvit framdragen, och enahanda
förhållande mäste äfven inträffa hos oss; och, af dessa skäl, för¬
ordar jag det af Stats-Utskottet framställda förslag, destoheldre,
som Statsverket derigenom tillskyndas1 en icke så obetydlig
minskning i expropriationserätfningar.
Herr Björck: Det har omöjligen kunnat undgå Stats-
Utskottet, vid behandling af jernvägsfrågan, att Staten får
för expropriation af jord vidkännas en alltför hög ersättning.
Stats-Utskottet hade ock särskild anledning att taga denna
fråga i betraktande, till följd af en utaf Riksdagsfuilmäktigen
Per Ostman väckt motion. Denna motion afsåg väl egent¬
ligen icke expropriation af jord, utan hade till syfte, att Sta¬
ten borde kunna påräkna någon förmån för de särskilda för¬
delar, som jordegare kunna hafva deraf att en jernväg går
öfver deras egendom. Derföre har Stats-Utskottet ansett sig
föranlåtet att framlägga ifrågavarande förslag, och, för min
del, har jag önskat, att Utskottet kunnat gå ännu längre.
Utskottet har dock funnit sig icke ega grundlagsenlig befo-
Den 28 April.
857
genhet att föreslå flera ändringar i expropriations-lagen. Den
makt, som nu ligger i juryns händer, anser jag allt för stor
och obegränsad. Man har, till exempel, sett, hurusom, då det
varit fråga att för Statens räkning expropriera en plats utom
Stockholm i och för dess befästande, denna plats blef af
nämnden uppskattad mer än dubbelt högre, än jordegaren
för densamma förut fordrat, och han aktade icke för rot att
hålla till godo med beloppet: Huru kunde det gå till på
sådant sätt? Jag har icke sett handlingarne i saken, men
det har allmänt blifvit berättadt, att jorden, som inköptes,
värderades efter de lass sand, den ansågs kunna lemna, och
sedermera förhöjdes värderingssumman med 50 procent. Jag
tror Staten med rätta kunna fordra, att en jordegare, då
han för ett så vigtigt ändamål, som Statens försvar, måste
afstå en lägenhet, åtnöjer sig med en ersättning, motsvarande
jordens värde. I sådana fall åtminstone är det orätt att till¬
erkänna jordegaren 80 procent utöfver värdet, ty hvar och
en är i sin mohn sklydig att för dylika ändamål göra upp¬
offringar. Det synes mig uppenbart och klart, att några in¬
skränkande betämmelser måste sättas för uppskattning af ex¬
proprierad mark, på det att ersättningsbeloppen icke må växa
allt för högt; men att, såsom här blifvit föreslaget, icke ens
vilja uttala de riktiga åsigter, som innehållas i Stats-Utskot-
sets förslag, kan jag icke gilla. Jag är fullkomligt öfverty-
gad, att i förslaget ligger en så stor rättvisa, att detsamma
bör af Ståndet godkännas.
Herr Wistelius; Jag förenar mig i den af Herr Björck
här uttalade behölliga förändring af gällande expropriations¬
lag, i hvad den rörer den ersättning till hälften öfver fulla
värdet, som, utan undantag och hänsyn til! olika förhållanden,
nu utbetalas; icke allenast lör expropriationer i allmänhet,
utan synnerligast vid de, som ifrågakomma för jernvägar,
bör afseende fästas å sådane omständigheter, som göra det
både obehöfligt och orättvist att till den, som haft verklig
nytta af expropriationen, utbetala lika stort öfverbelopp,
som till den, hvilken deraf haft skador. Mången jordegare
har genom de å ömse sidor jernbanorne anlagde grafvar haft
den stora fördelen att få sin förut vattesjuka mark utan rin¬
gaste kostnad förvandlad till jord af god beskaffenhet, en an¬
nan har, genom stations anläggande i sitt grannskap och förut
oländig och backig vägs undvikande, vunnit ej obetydligt;
sådane, jemte flere andra, omständigheter böra af nämnden få
pröfvas och värderas vid bestämmande af en möjligen till¬
Den lits April.
kommande öfverbefäl ning, dock bör denna i intet fall öfver¬
stiga det hittills stadgade, eller hälften öfver fulla värdet.
Herr Ekholm: Afven jag instämmer med Herr Björck.
Efter min tanke, ligger det egentliga felet i expropriations¬
lagen deruti, att nämnden väljes inom den ort, der värde¬
ringen skall ske. Denna fråga kan dock icke nu blifva före¬
mål för Ståndets pröfning, då densamma förut icke blifvit
väckt. Isynnerhet är det vid jernvägsanläggningar, som den
ena jordegaren hänger ihop liksom ärthalm med den andre
och söker, hvar och en i sin stad, att dyrka upp jordvärdet
till en orimlig höjd. Det har också verkligen väckt indigna¬
tion, att ett sådant förfaringssätt på många ställen kunnat
ega rum. För min del, godkänner jag Utskottets förslag.
Herr Sundvallson: Jag är till någon del förekommen
af den siste talaren. Det kan icke bestridas, att stadgandena
i den nu gällande expropriationslagen äro i flera afseenden
orättvisa, men genom antagande af Utskottets förslag synes
dock en nog stor latitude lemnäs för ett slags legalt ingrepp
i eganderätten. Hvilken fördel, en jordegare påräknar eller
verkligen eger af sin egendom, kan understundom vara gan¬
ska svårt att rättvisligen uppskatta, och för öfrigt är det icke
alltid sagdt, att värderingsmännen kunna eller vilja fästa ve¬
derbörligt afseende vid det understundom kanske något in-
dividuela och speciela värde, som en egendom kan ega för
innehafvaren och hans industriela sylten. En jordegare kan
ju hafva många olika speculationer, hvilka alldeles icke be¬
fordras af en jernvägsanläggning, och derföre bör han också
hafva en ersättning utöfver det i orten gångbara jordpriset.
Att nu ändra expropriations-lagen så, att från ersättningsbelop¬
pet skulle göras ett afdrag för de fördelar, som en jernvägs¬
anläggning anses i allmänhet tillskynda orten, blefve derföre,
i min tanke, orättvist. Denna förändring blefve en särskild
orättvisa mot de orter, som ännu icke fått några jernvägar.
Desse fingo härigenom dertill bidraga mycket mera, än de,
som kanske flera decennier förut kommit, utan slika eller
några andra uppoffringar, i åtnjutande af dessa vigtiga com-
municationsmedel. De sednare skulle sålunda skörda den
dubbla fördelen på det öfriga landets bekostnad 1) af flera
års tidigare åtnjutande af jernvägarna» anläggning i deras
trakter och 2) af fullkomlig befrielse från alla de locala bi¬
drag dertill, hvilka sednare hugnade trakter fingo vidkännas.
Dylika uppoffringar äro dock ej alldeles förkastliga, men må¬
ste då likväl vara frivilliga och åstadkommas genom samfäld
Den 28 April.
859
bekostnad af de orter eller communer, som önska erhålla
jernvägar, sålunda alldeles icke genom expropriations-Iagens
förändring blott och bart med afseende på jernvägsanlägg-
ningar. Expropriations-lagen torde ock tåla vid en revide¬
ring, sorn gjorde åtskilliga orimliga tillämpningar deraf för
framtiden omöjliga. För tillfället kan jag dock icke lästa
mig vid denna speciela reformfråga, utan instämmer endast i
allmänhet med dem, som önska att expropriations-lagen skall
ändras. Om denna speciela förändring torde dock icke nu
grundlagsenligen kunna fattas någo tbeslut, då Utskottet, efter
mitt förmenande, icke varit behörigt att upptaga denna fråga.
Upptagandet har nemligen icke skett i följd af någon mo¬
tion, utan förslaget har, såsom Betänkandet upplyser, till¬
kommit enaast i anledning af en inom Stats-Utskottet väckt
fråga. Som Utskottet dock ingen dylik motionsrätt eger och
frågan dessutom torde sortera under annat Utskotts behand¬
ling, anser jag mig derföre böra, grundlagarna likmätigt, be¬
strida både Stats-Utskottets och Ståndets rätt att i denna
punkt för närvarande och vid sådana omständigheter fatta
något beslut.
Herr Ödmansson instämde med Herr Kjörck.
Discussionen förklarades slutad, och I5:e punkten god¬
kändes. 7
16:e punkten, i fråga om en Ofver-Styreise för trafiken
å Statens jernvägar, jemte afiönirigsstat.
Herr Billström föreslog följande redaction af denna punkt:
»Att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålles, att förslag
till en Styrelse för trafiken å Statens jernvägar, jemte Af-
löningsstat för de till Styrelsen och trafikförvaltningen hö¬
rande Embets- och Tjenstemän, måtte utarbetas och för Ri¬
kets Ständer framläggas».
Herr Björck: Jag är till väsendtlig del förekommen af
Herr Billström, men jag anhåller dock att få besvära Stån¬
det med en kort framställning om hvad i denna fråga före¬
kom i Stats-Utskottet. Det skall måhända väcka uppmärk¬
samhet, att ingen reservation vid denna punkt blifvit afgif-
ven, helst förhandlingarne derom verkligen varit vidlyftiga
nog. Anledningen, hvarföre en reservation af mig saknas,
är den, att jag framställde ett förslag till redaction af denna
punkt, hvilket var ett medelförslag och ungefärligen lika med
Herr Billslröms; men då detta förslag förkastades, ansåg jag
lämpligare att förena mig i ett af en annan ledamot afgif-
vet förslag, och jag hade jemväl ämnat att instämma i
JMO
lien 28 April.
dennes reservation. Vid aflemnandet dera! var jag dock icke
tillstädes och har sedermera med ledsnad lunnit, att han un¬
derlåtit att bifoga sin reservation mot denna punkt.
Inom Utskottet förekommo flera olika meningar. Man
kunde icke annat, än fästa uppmärksamhet dervid att Rikets
Ständer redan vid förra Riksdagen ansågo en Jernvägs-Sty-
relse behöflig, äfvensom å den omständighet att Chefen sjelf
förklarat, det en sådan Styrelse vore af bebofvet påkallad;
och detta är äfven naturligt, då en person icke kan med
noggrannhet sköta allt hvad, som till en sådan Styrelse hö¬
rer. Jag och llere med mig ansågo, i likhet med Herr Bill¬
ström, tiden vara inne att vidtaga någon åtgärd i detta af¬
seende och man höll före, att Styrelsen borde delas i trenne
afdelningar, nemligen en för byggnader, en för trafiken och
en för räkenskaperne och den öfriga förvaltningen. Vi an¬
sågo alldeles olämpligt att Chefen fortfarande skall ensam
styra dessa afdelningar. I afseende på formen för förslaget
trodde man, att Rikets Ständer borde ingå till Kongl. Majit
med begäran att, då skälet för uppskof numera förfallit, Re¬
geringen genast måtte gå i författning om ordnandet af en
fnterims-Styrelse och att man icke borde stanna, såsom här
skett, vid en anhållan att ett förslag till Styrelse måtte ut¬
arbetas och vid nästa Riksdag för Rikets Ständer framläggas.
Om den af mig delade åsigt hlefve godkänd, kunde man
komma derhän, att förvaltningen genast blefve ordnad så,
som den i framtiden sannolikt måste blifva. Naturligtvis
skulle dock Styrelsen nu endast vara provisorisk och den de¬
finitiva regleringen anstå till nästa Riksdag. A en annan
sida åter gick man så långt, att man ansåg, det ett förslag
redan vid denna Riksdag borde uppgöras och slutligen pröf-
vas. Ålla dessa förslag rönte motstånd och blefvo under¬
kastade särskilda voteringar; samt hvart efter annat under¬
kände. Denna utgång härledde sig deraf, att några leda¬
möter af Bonde-Ståndet, som eljest äro ganska angelägne
både om sparsamhet och om controler, så fort det var fråga
om någon control på Jernvägsförvaltningen, afgjordt satte sig
deremot. Nu förhåller det sig så, att förslaget är af tre
Stånd antaget, och om Borgare-Ståndet hyser en annan åsigt,
kan detta icke lända till något resultat, men icke desto min¬
dre tror jag det vara angeläget att åtminstone detta Stånd
uttalar sin mening i frågan med bestämdhet. Då jag likväl
icke anser lämpligt att på stående fot pröfva ett förslag,
hemställer jag, att punkten måtte återremitteras.
Den 28 April.
841
Herr Hierta: Då denna fråga förevar på Riksgälds-Af-
delningen, yrkade jag, att den underdåniga framställningen
skulle erhålla en mera omfattande redaction, än den sväf-
vande, som af Utskottet blifvit framlagd, men detta yrkande
lyckades icke tillvinna sig majoritet. Jag ämnade afgifva
en reservation, men råkade försumma fatalierna och med¬
hann det icke, till följd af de öfriga reservationer, hvilka
af mig aflemnats. Jag är således verkligen skuld till att
ingen reservation vid denna punkt hlef afgifven. Emeller¬
tid instämmer jag med Herrar Billström och Björck samt
tror, att ett yttrande af Borgare-Ståndet, äfven om det icke
leder till någon påföljd, åtminstone skall utöfva en moralisk
kraft. Jag anser Rikets Ständer vara så mycket mer be¬
fogade att på detta ämne fästa Kongl. Maj:ts uppmärksam¬
het. som man vet, att Chefen sjelf flera gånger ingått till
Kongl. Maj:t med begäran att en serskild Jernvägs-Styrelse
måtte förordnas. Det är också alldeles klart att, med stör¬
sta beundran för Ofverste Ericsons talenter såsom bygg¬
mästare, man icke kan begära, att han skall göra hvad, som
är öfver en mans höfva. Då så många åligganden hvila på
honom, skall följden slutligen blifva den, att, äfven om han
sliter ut sig, han icke kan åstadkomma den fullkomliga öf¬
versigt, som erfordras, utan något måste försummas. Det
är kändt, att de personer, hvilka hufvudsakligen äro sys¬
selsatte med Statens jernvägar, hafva så mycket att göra,
att de äro snart sagdt fogelfria i afseende på sin tid. Så
bör det dock icke få vara, ty den, som har många jern i
elden, kan svårligen akta att icke något brännes. Jag tror
derföre, att en önskan från Borgare-Ståndet icke skall kom¬
ma att anses såsom ett klander, isynnerhet då denna ön¬
skan öfvererisstämmer med Chefens egen.
Herr Billström: Då, enligt hvad Herr Björck meddelat,
denna fråga redan skall vara genom tre Stånds beslut af¬
gjord, inser jag icke att något genom en återremiss från Bor¬
gare-Ståndet kan vinnas, utan blefve följden deraf endast
att Utskottet onödigtvis besvärades med att återremissen be¬
svara, dervid Ståndet icke finge veta något annat, än hvad
det redan har sig bekant. Jag anhåller att Ståndet måtte
fatta definitivt beslut i ämnet och yrkar bifall till det af
mig framställda förslag.
Något vidare förekom icke, och t6:de punkten antogs
af den lydelse, Herr Billström föreslagit.
17:de punkten, angående åberopade Sockenstämmo-Pro-
i
842
Den 28 April.
tocollers, dervid fogade teckningslistors och jordegares i upp¬
gifvet Härad afgifna förbindelses öfverlemnande till Kongl.
Majit.
Herr Ekholm: Det faller af sig sjelf att, sedan 5:ne
Riks-Ständ fattat olika beslut med det af Stats-Utskottet
tillstyrkta, angående södra stambanans sträckning, måste denna
punkt i Utlåtandet undergå någon jemkning; och anhåller
jag, för sådant ändamål, om återremiss.
Herr Wahlbom: Enär innevånarne i Allbo och We¬
stra Härader äfven erbjudit jord utan ersättning, eller bi¬
drag till inlösen af sådan, för södra stambanan i Nässjö-
linien, så torde förevarande punkt, i följd af Ståndets beslut,
angående läget för sagde bana, efter mitt förmenande, böra
bifallas, med den erinran och förändring, som af berörde be¬
slut uppkommer, eller att till Kongl. Majit i angifvet ändamål
måtte öfverlemnas de handlingar, som angå jordegares i Allbo
och Westra Härader erbjudanden att utan ersättning upp¬
låta jord eller att bidraga till expropriation af sådan för södra
stambanan.
Herr Odmansson: För min del, anser jag denna punkt
gerna kunna bifallas, ty det är ju alldeles klart att, då, i
följd af Rikets Ständers beslut, någon jernväg icke kommer
att gå genom Sunnerbo Härad, behöfva några Sockenstämmo-
Protocoll derifrån ej eller till Kongl. Majit insändas.
Herr Gråd: Uti inledningen talas om Sunnerbo och
Ostbo Härader, såsom tillhörande den af Stats-Utskottet till¬
styrkta Laga-lininen; men då Ståndet nu beslutat godkän¬
nande af den såkallade Nässjö-linien, är det naturligt att de
till denna linie hörande handlingar böra, i stället för de i
punkten omförmälda, till Kongl. Majit insändas. I anledning
häraf, lärer en förändring i Utskottets yttrande vara behöflig.
Herr Billström: Afven jag anser nödigt att denna
punkt återremitteras, enär enahanda erbjudande, angående
upplåtelse af jord för södra banan, blifvit gjordt i afseende å
så väl Laga-, som Nässjö-linien; hvilket bör iakttagas då
Rikets Ständers skrifvelse i ämnet uppsättes.
Discussionen ansågs fulländad, och 17:de punkten åter¬
remitterades.
Det tillkännagifvande, som näst efter 17:de punkten
förekommer, angående beräknad expropriationskostnad för
jernvägslinien ifrån Finjasjön till Göthaström.
Lades till handlingarna.
48:de punkten, angående tryckning och utdelning till
Ven 28 April.
845
ilikets Ständer af berättelser öfver de förhållanden, sorn
med rörelsen å Statens jernvägar och förvaltningen af trafi¬
ken på dem ega sammanhang.
Bifölls.
Utskottets förklarande, sidan 56 i Utlåtandet.
Herr Ekholm: 1 slutet af Utskottets Utlåtande före¬
kommer en tirad, som förmodligen gäller mig, emedan jag
gjort en hemställan till Utskottet i afseende å den rabatt,
som vid beställningar utomlands vanligen lemnäs af fabri-
kanterne. Nu har Stats-Utskottet ansett att någon rabatt
icke ifrågakommit, men då kändt är att sådan i andra län¬
der egt rum samt jag tror att rätta förhållandet icke kan
af protocoller och contracter ertappas, får jag förklara, det
jag icke finnér mig tillfredsställd af Utskottets meddelande;
helst min mening till någon del blifvit bekräftad genom en tryckt
brochure, deri det uppgifves att ganska kostsamma provisio¬
ner egt rum; likväl under förklarande att min mening blifvit
missförstådd och att jag icke åsyftat någon viss personlighet.
Härmed må nu förhålla sig huru som helst, är det likväl
en vida vigtigare sak, hvarpå Stats-Utskottet bort fästa större
uppmärksamhet, nemligen den af Herr Ekman väckta mo¬
tion, deruti han hemställer att den för jernvägarne erfor¬
derliga materiel måtte, så vidt möjligt är, inom landet be¬
ställas äfvensom att fabrikanterne må blifva tillförsäkrade
att, om nödiga verkstäder af dem anläggas, undfå beställ¬
ningar. Utan en starkare påtryckning, kan, jag är derom öf-
vertygad, ett så nyttigt förfogande icke komma till stånd.
Jag anser af stor vigt att något i detta hänseende åtgöres
och det skulle vara interessant att få veta hvad, som inom
Utskottet blifvit gjordt, och om tillbörlig uppmärksamhet
derpå blifvit fästad.
Vice Talmannen Herr Schwan: Hvad Herr Ekholm här
yttrat, angående provision, hvilar på ett missförstånd. Om
man tager de Engelska pris-couranterna, så ser man deraf
noteringarne för rails, äfvensom priset å desamma på 6
månaders tid, och att 2V2 procents rabatt lemnäs för con¬
tant betalning. Detta innehålla alla pris-couranter; men
helt annat förhållande inträffar, då jag annoncerar och emot-
tager anbud på rails, m. nt. Då kommer icke någon rabatt
i fråga, utan varorna betalas contant vid leverancens full¬
görande. Jag har varit i tillfälle att se åtskilliga af de
gjorda anbuden ocli icke mindre, än 51 sådana blefvo i Lon¬
don på en gång ingifna och hit öfverskickade. Kan någon
8U
Den 28 April.
föreställa sig att det då ens är tänkbart att fråga om pro¬
vision uppstår. Då de 31 anbuden kommit in, har det
gåtts tillväga sålunda, att de alldeles oantagliga först blifvit
utgallrade och derefter har det hållits auction emellan dem,
hvilka varit, i fullkomlig öfverensstämmelse med de utfär¬
dade annonserna, ställda så, att de kunnat antagas. Dervid
har det gått så offentligt tillväga, som det någonsin varit
möjligt; och om någon ändock förmenar att vid sådana upp¬
handlingar provision kunnat erhållas, så påstår jag att han
missförstår eller icke vill förstå den allmänna och riktiga
uppfattningen af dessa förhållanden.
Herr Grape: Jag har mig visserligen icke bekant för¬
hållandet med Statens jernvägar, men hvad Gefle—Dala-jern-
vägen angår, får jag förklara att, vid upphandlingar af ma¬
teriel för densamma, ifrågakom hvarken någon provision
eller rabatt, utan man var nödsakad att betala de contra-
herade prisen.
Ofverläggningen ansågs slutad, och Utskottets berörda
förklarande lades till handlingarna, likasom enahanda beslut
fattades, i anledning af öfriga af Utskottet i Utlåtandet, med
bilagor, gjorda meddelanden.
Herr Talmannen tillkännagaf, att, enligt meddelad un¬
derrättelse af Kongl. Maj:ts tjenstförrättande Ofverste Kam¬
marherre, Måndagen deri 30 dennes, klockan 12 på dagen,
till Ståndet ankomma två Konungens Ofverste-Kammarjun-
kare, för att, enligt det för Deras Majestäters Konungens
och Drottningens Kröning och Hans Majestät Konungens
Hyllning utfärdade Ceremoniel, bjuda Ståndet, att Thorsda-
gen den 3 instundande Maji öfvervara Krönings-ceremonien
i S:t Nicolai kyrka, och för sådant ändamål infinna sig
klockan 1/210 förmiddagen å Kongl. Slottet, samt Lördagen
den S i sistnämnda månad bevista Hans Majestät Konun¬
gens Hyllnings-Act och klockan V212 förmiddagen intaga an-
vista ställen å Hyllningsplatsen.
§ S-
Herr Brun begärde ordet och uppläste en så lydande
motion:
»Vördsamt Memorial.
Vår tids snillrikaste uppfinning, den electriska telegra¬
fen, har, om ock sent, dock med sällspord raskhet i utfö¬
randet, tillgodokommit Sveriges skiljda trakter från Ystad
till Haparanda, och det gifves icke någon ort, hvarest denna
uppfinning, en gång bepröfvad, icke erkännes utgöra ett
Den 2ft April.
843
oundgängligt villkor för möjligheten att gå framåt, i någor¬
lunda jemnbredd med nutidens snabba utveckling af mensk¬
lig verksamhet i dess mångfaldiga riktningar. Ett enda län,
aflägset och ofta förbisedt, men rikt på naturliga hjelpmedel,
för att i framtiden kunna intaga ett framstående rum, är
dock ännu i saknad af denna underbara cultur-anstalt: det
är Jemtlands Län. Utan afund har det sett telegrafnätet
utsträckas till lyckligare lottade landskap, det ena efter det
andra, äfven der de likväl för hela Riket gemensamma stats¬
medlen till vida högre belopp, än Jemtlands-linien skulle
kosta, blifvit använde till fromma för en enda lika aflägsen
province. Det har egnat fullt och obetingadt erkännande åt
potitiska och economiska grundsatser, som åt andra i odling
och folkmängd mera framskridna landskap gifvit företrädet,
väl vetande att hvad, som verkligen gagnar någon del, det
gagnar ock det hela; men det har just derföre icke eller
förstått den slags statsmannavishet, som på den lösliga grun¬
den af de directa skattebidragen velat mellan fäderneslandets
skiljda delar uppställa classificationen af närande och tärande
och på denna classification bygga lagstiftningsåtgärder, hvar¬
igenom en mindre försigkommen landsdel ytterligare skulle
hållas tillbaka i sin utveckling.
Jemtland har alltjemt tåligt afbidat tiden, då telegraf¬
nätet kunde också dit utsträckas, och denna väntan har för¬
mildrats af ett allt hittills underhållet hopp att tiden åt¬
minstone innevarande år skulle vara inne; ty man visste
att ödde Telegraf-Styrelsen och Regeringen önskade telegraf¬
förbindelse sned Jemtland och öfver detsamma, med de nord¬
liga, för handel vigtiga Norska hamnarne. Derföre uteblef
också vid Riksdagens början all framställning från provin-
cens representanter om Rikets Ständers behjertande af det
hittills ouppfyllda behofvet.
I dessa dagar har emellertid frågan härom blifvit bragt
till en utredning, som för lång tid tillintetgör all utsigt att
medel till telegraflörbindelsen med Jemtland skulle kunna
erhållas ur den fond, hvilken hittills ensam bekostat hela
telegrafnätet, eller handels- och sjöfartsfonden. Och på grund
af denna utredning har Kongl. Majit under den 23 sistlidne
Mars i Nåder förklarat Telegraf-Styrelsens förnyade under¬
dåniga framställning om inrättande af telegraf-linie emellan
Sundsvall och Ostersund icke kunna bifallas. Det återstår,
efter denna utredning, icke någon annan utväg att få Jemt¬
lands mer och mer kännbara behof af telegrafförbindelse af-
846
Den 28 April.
hjelpt, än att dertill erhålla direct statsanslag; och det är
derom jag nu, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen, tillåter
mig att vördsamt väcka förslag.
Uti det yttrande, hvarigenom Telegaf-Styrelsen sig ut¬
låtit, angående samtlige ifrågaställde nya telegraf-Iinier, hvar¬
af den från Sundsvall till Ostersund beräknas kosta 75,000
R:dr R:mt, förekomma vidare följande behjertansvärda ord:
»Bland de föreslagna telegraf-linierna lärer det val knappt
vara någon, som kan anses vara mera af ett oalvisligt be¬
hof påkallad, än den, hvilken skulle åt det aflägsna och i
afseende på communicationsanstalter vanlottade Jemtland be¬
reda tillfälle till telegrafiskt meddelande med öfriga orter i
Riket. Provincens flera gånger uttalade behof af ett dylikt
correspondensmedel synes Telegraf-Styrelsen ensamt böra
verka till telegrafafdelningari.es utsträckande till Ostersund,
den enda Läns-residensstad i Riket, hvilken numera är i
saknad af hvarje sådan slags inrättning — äfven om sådant
icke kunde ske utan fara för att afkastningen af denna linie
icke skulle förslå till betäckande af utgifterna för dess under¬
håll. Men om också icke någon särdeles liflig correspon-
dens emellan Jemtland och öfrige orter i Riket kan vara
att påräkna, är det dock att antaga, att denna linie, vidare
utsträckt till Norska gränsen —- derföre kostnaden är be¬
räknad till omkring 49,000 R:dr — och derifrån fortsatt till
Levanger och Trondhjem, skall komma att i framtiden lemna
en icke så obetydlig afkastning, samt så väl för allmänheten,
som för telegrafverket blifva af mycket gagn, såsom en be¬
höflig och väl belägen ytterligare förbindningslinie emellan
Svenska och Norska telegrafverken. Telegraf-Styrelsen har
också upprepade gånger fått från Norska Telegraf-Directio-
nen emottaga uppmaningar att söka verka för utförandet af
denna, redan för några år sedan ifrågaställda, telegraf-anlägg¬
ning, hvilken, sedan förbindelsen emellan Svenska och Ryska
telegrafverken blifvit åvägabragdt öfver Torneå eif, får en
ökad betydelse, såsom befordrande transito-correspondensen
emellan Norrige och Ryssland.»
Till dessa väl grundade skäl är föga att tillägga. Det
må dock erinras att Jemtlands fåtaliga befolkning, likasom
dess jord- och bergs-bruk, är i stark tillvext; att handeln
derstädes mer och mer sträfvar att öfvergå till ett sjelfstän¬
digt, tidsenligt ordnadt yrke, lemnande jordbrukaren åt sina
naturliga sysselsättningar och åt dessa en lönande afkomst;
att stora under arbete varande väg- och vattencommunica-
Den 28 April.
tioner snart erbjuda lättade tillfällen för varubytet; att en
nybildad bankinrättning lofvar att fylla bristen på omsätt¬
ningsmedel för den tilltagande rörelsen; att alla dessa snart nog
samtidiga företag bära vittne om ett allvarligt Sträfvande
bos befolkningen att, så vidt på den ankommer, främja den
aflägsna provineens förkofran till sin egen och hela landets
båtnad, samt att ett sådant sträfvande visserligen förtjenar
det erkännande och den uppmuntran, som innefattades i de
i allt fall jemnförelsevis ringa bidrag från den gemensamma
Stats-Cassan, hvarpå Jemtland, i följd af sitt läge, gjort eller
kan göra anspråk.
Såsom förut är nämndt, har Telegraf-Styrelsen beräknat
kostnaden för telegraf-linien från Sundsvall till Ostersund
till 75,000 R:dr R:mt. Det är emellertid mig bekant, att i
denna kostnad ingår värdet af sjelfva telegraf-tråden till ett
belopp af omkring 9,000 R:dr och att Telegraf-Styrelsen i
lager innehar tråd, tillräcklig både för Jemtlandslinien och
andra, som i närmaste framtiden kunna ifrågakomma att
utföras. Ett statsanslag af 66,000 R:dr skujle följaktligen
blifva tillräckligt för anläggande af linien till Östersund, om
tillika redan befintlig tråd dertill får användas.
Under antagande häraf och att liniens fortsättning från
Östersund till Norska gränsen, ehuru på flera skäl af stor
vigt, icke för närvarande eller annorledes, än samtidigt med
anläggning på Norska sidan af en mötande linie från Trond¬
hjem och levanger, kan ifrågakomma, inskränker jag mig
till vördsam hemställan, att ett statsanslag för anläggande af
electrisk telegraf emellan städerna Sundsvall och Östersund
nu måtte af Rikets Ständer beviljas till belopp af 66,000
R:dr, att utgå i den mån ett skyndsamt utförande af denna
telegraf-linie kan tillvägabringas.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till Hög-
lofliga Stats-Utskottet, som icke lärer underlåta att från
Kongl. Finance-Departementet förskaffa sig de ofliciela hand¬
lingar, genom hvilka frågan är tillfullo utredd.»
Sedan Herr Berg förklarat, det han icke ville bestrida den
gjorda framställningen, såsom på goda skäl grundad, men att
det ej utan anledning kunde sättas i fråga, huruvida den af
motionairen åberopade 56 § Riksdags-Ordningen var vid
detta fall tillämplig, blef motionen, på derom gjord begäran,
bordlagd.
848
Den 28 April
§ 6.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
dels till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser N:ris 57—
61, dels till en del af Riksdagsbeslutet, under JVI 11.
§ 7‘
Föredrogs, ånyo, Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottets Betänkande, M 65, i anledning af väckt motion, i
fråga om åtgärder, rörande skogshushållningen.
Herr Gahn, G.: Frågan om svedjande ligger egentligen
Bonde-Ståndet om hjertat, och man trodde, att genom deri
af Utskottet föreslagna hemställan Kongl. Majit skulle taga
denna fråga i öfvervägande förr, än eljest. För min del, an¬
håller jag om bifall till berörda hemställan.
Herr Gahn, H.: Jag åter får förklara, det jag anser
de af General-Directeuren Ros anfördtf skäl så talande, att
detta ämne icke bör nu komma under Rikets Ständers be¬
handling, hvadan jag hemställer, att den väckta motionen
måtte lemnäs utan afseende. Det är upplyst, att svedjande
i allmänhet medför mycken skada, och Kongl. Majit har äf¬
ven i den af Utskottet åberopade skrifvelsen af den 30 Maj
1857 ansett, att svedjande hör utan undantag förbjudas, emot
hvilken åsigt Rikets Ständer förklarat sig icke hafva något
att erinra. Dessutom är, på Kongl. Majits befallning, en ny
skogslagstiftning under utarbetande, och då jag förmodar, att
densamma kommer att underkastas Rikets Ständers pröfning,
tror jag det nu icke vara behötligt att ingå med någon sär¬
skild underdånig skrifvelse.
Herr Lovén: Det är visserligen sannt, att Rikets Stän¬
der vid förra Riksdagen uttalade den princip, att förbud mot
svedjande borde utfärdas, men under beredningen af denna
fråga inom Utskottet har förekommit ett särskildt förhål¬
lande, som gjorde att pluraliteten i Utskottet deraf funnit
anledning till den nu gjorda framställningen. Det är nem¬
ligen det förhållandet, att det ännu icke är bestämdt ut¬
tryckt hvad med svedjande skall förstås. I allmänhet för¬
står man dermed risbränning, flåhackning m. m. Man bar
icke kommit riktigt öfverens, huru ej vid vissa tillfällen det
bör vara tillåtet att bränna vegetabilier och massor utan att
förstöra matjorden, och man har derföre icke velat binda sig,
ulan hålla frågan öppen. Det är visserligen sannt, att, i
händelse man kunde hoppas, det den nya Skogs-Ordningen,
innan densamma utfärdas, meddelas Rikets Ständer, desse då
kunna gifva sin tanke tillkänna; men då under ärendets bered¬
Den 28 April.
ning inom Utskottet, Chefen för Skogs-Styrelsen icke tilltrodde
sig kunna bestämdt försäkra, att frågan skulle få en sådan be¬
handling, ansåg man, å andra sidan, nyttigt att hålla talan
öppen i detta hänseende. För detta ändamål och då för
provincen Blekinge det lärer vara af stor vigt att risbrän-
ning, som från äldre tider der begagnats, får bibehållas för
att i någon mån bereda ersättning för den förlust, som till¬
skyndats samma province, derigenom att de mindre brän-
vinspannorna blifvit afskaffade, har Utskottet ansett den här
gjorda hemställan vara lämplig. Den innehåller icke något
annat, än att, innan den nya skogslagen utfärdas, Kongl. Maj:t
måtte ytterligare låta undersöka frågan om förbud mot sved¬
jande i skog och betesmark. Vi veta, att förhållandena i
olika trakter af Riket äro mycket olika, icke blott i afseende
på sjelfva nyttan af svedjande, utan äfven i afseende på ti¬
den för dess verkställande. Så har man anmärkt, t. ex., att,
då svedjande icke borde få ega rum under annan tid, än
före den 1 Maj och efter den 1 October, inträffar på många
ställen att marken vid denna tid är så sur, att någon brän¬
ning icke kan ske. Af dessa skäl, anhåller jag, att Utskot¬
tets förslag måtte af Ståndet bifallas.
Herr Rydin: Sedan efter många och långa öfverlägg-
ningar vid föregående Riksdag, under hvilka anfördes de stora
förluster, som svedjande för landet åstadkommit, det lyckats
Rikets Ständer att komma öfverens derom, att allt svedjande
borde vara förbjudet, vill man nu kullkasta detta beslut och
begära förnyad undersökning i ämnet. När skola väl alla
dessa ytterligare undersökningar taga slut? Sannerligen jag
det vet. Skall man vänta derpå Riksdag efter Riksdag, så
förlorar landet under tiden ofantligt genom missvårdandet af
våra skogar, dertill svedjandet verksamt bidrager. Af sådan
anledning, anhåller jag om afslag å Betänkandet.
Herr Björck: Det är sannt, att vid förra Riksdagen
fråga förevar om en ny Skogs-Ordning samt att förhandlin-
garne voro både upplysande och vidlyftiga, men om besluten
också voro mogna och väl öfverlagda, det lemnar jag der¬
hän. Om icke mitt minne sviker mig, antog Borgare-Stån¬
det, såsom jag tror, ganska riktiga och ändamålsenliga grun¬
der för en skogsförfattning, men sedan Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet fattat beslut, som nära nog be-
funnos vara i motsats till Borgare-Ståndets, skedde inbjud¬
ning att antaga nämnda 2 Stånds beslut, hvilka skiljde sig
Borg.-Stånd- Prof. vid Riked. 1859— 1860. lil. 54
Den 28 April.
äfven från det, hvaruti Bonde-Ståndet stadnat. Denna inbjud¬
ning antogs sent en afton, då BorgareStåndet var fåtaligt, och
det var alldeles omöjligt för mig och dem, som delade min
mening, att hindra antagandet. Detta beslut tillkom således
i strid med den af Ståndet förut, efter öfverläggning, fattade
åsigt och jag tror således, att Ståndet har ett tein ligen godt
skäl i sitt första beslut, att icke vara nöjd med frågans ut¬
gång. Om man ock understundom anser sig tvungen att
göra någon eftergift, för att vinna ett mål, tror jag likväl,
att man icke bör gå så långt, att man icke återtager sin me¬
ning, då sådant kan ske.
Hvad särskildt beträffar frågan om svedjande, underka¬
stades denna fråga en ganska noggrann discussion inom Stån¬
det och olika meningar uttalades derunder. Slutligen kom
man öfverens derom, att svedjandet i vissa fall kunde vara
nyttigt. Det påstods af någon, att svedjande i vissa orter
vore gagneligt, och till och med att det i visst fall vore all¬
deles nödvändigt, ehuru någon inskränkning deri kunde be-
höfvas. Man skiljde sig hufvudsakligen i afseende på tiden
och sättet för dess verkställande. Emellertid fann man klart,
att enahanda lag icke borde utfärdas för Wermland, Dalarne,
Blekinge och de norra provincerne i Riket, utan att tvärt¬
om landets olika förhållanden borde föranleda olika lagstift¬
ning för de olika provincerna. Frågan tappades likväl här i
Ståndet och man beslöt verkligen, att allt svedjande skulle
vara förbjudet. Nu visar det sig emellertid, att åsigten om
nyttan af svedjande, hvilken här hade många försvarare, vun¬
nit allt mer och mer utrymme i landet, och jag tror, att man
dervid bör fästa det afseende, som Utskottet tillstyrkt, eller
att en ytterligare undersökning åstadkommes; och det sy¬
nes, att man saknar allt stöd att förhindra en undersökning.
Väl är det sannt, att Chefen för Skogs-Styrelsen bestridt denna
undersökning. Han må ega stora insigter i öfrigt, men ännu
har han icke ådagalagt något, som lemnar garantie derföre,
att hans mening förtjenar något afseende i fråga om skogs¬
hushållningen. Hans föregående sysselsättningar gifva der¬
till ingen anledning. Han har någon tid tjenstgjort vid Em-
betsverken här i staden, sedermera förestått en domsaga, varit
under tvänne Riksdagar Secreterare i Bonde-Ståndet, och
slutligen befordrats först till Landshöfding och ändtligen till
Chef för Skogs-Styrelsen. Allt detta lemnar dock icke nå¬
gon visshet derom, att han har insigt i vården om skogarne.
Jag bestrider icke, att han kan hafva en sådan insigt, utan
Den 20 April.
endast att han visat det; och då synes mig hans uppträdande,
med syftemål att hindra utredningar och undersökningar, på
grund deraf, att han har saken i sina händer, väl förtjena
att stämplas såsom ett allt för djerft anspråk på förtroende.
Jag anhåller om bifall till Utskottets förslag.
Herr Brun: I)å jag icke var tillstädes i Economie-Ut-
skottet, när denna fråga der behandlades, anhåller jag att
nu få gifva tillkänna min öfvertygelse. Detta innefattar ett
ämne, som, efter mitt förmenande, bör behandlas med all
möjlig försigtighet, i anledning af den erfarenhet, som man
derom har icke allenast inom Riket, utan från jordens alla
delar. Det finnes ingenting, som så mycket förderfvat stora
delar af jordklotet, som just svedjandet, hvarigenom man upp-
brännt det, som aldrig genom mensklig konst kan ersättas.
Man har brännt och brännt, intill dess man förstört all jord
eller humus och endast oorganiska delar återstått. Sådant
är förhållandet i vissa trakter af Westergöthland och man
är på väg att komma derhän äfven i Norrland. Således kan
jag icke ömma för detta svedjande, hvilket måste anses såsom
ett förderf, hvarhelst det användes. Genom svedjande går
man en annan väg, än den naturliga, i tanke att derigenom
bereda nytta åt jordbruket. 1 följd deraf anser jag denna
fråga böra hos Skogs-Styrelsen få behandlas, men kan ieke
instämma med dem, hvilka anse, att man bör ingå till Re¬
geringen och liksom säga, det man finner svedjandet vara
af den vigt och betydelse, att Kongl. Maj:t bör derå fästa
särskildt afseende. Om något undantag skall ega rum, kan
det väl ske utan sådane här utomordentliga åtgärder. Det är
klart, att vissa personer skola önska, det rättigheten till sved¬
jande får fortfara, ty individen beräknar ofta nyttan blott
för sin tid, utan att tänka på den skada, som han tillskyn¬
dar kommande slägten. Svedjandet förstör den humusjord
eller vextmylla, som flera tusendetal af år samlat. Det lig¬
ger i sakens natur, att denna fråga bör ses och behandlas ur
vidsträcktare synkrets, såvida icke vårt land skall få bära
ännu flera sådana fläckar, som t. ex. svältorna i Westergöth¬
land, 'hvilka vittna derom, att man brännt upp det, hvaraf
efterkommande skulle lefva. Jag anhåller om afslag å Re-
tänkandet.
Herr Werrn: Jag deremot kan icke annat, än förena
mig i Herr Björcks yrkande om bifall. Det svedjande, Herr
Brun omnämnt, är s. k. fällbränning, der skogen hugges ned
och genom bränningen åstadkommes en så stark hetta, att
Den 2ti April.
matjorden blir förtärd. Att ett sådant förfarande är skad¬
ligt, begriper en och hvar, men jag frågar, om man derföre
skall förbjuda att bränna alTall och mossor, hvilket bereder
nytta åt jorden genom den aska, som deraf erhålles. På så-
dane orter, der ett godt och bra system i afseende å sved¬
jandet utvecklat sig, der är detta bra och nyttigt samt för¬
skaffar åt mången sitt bröd. Hvarföre Wermländningen icke
skulle få svedja och sköta sin jord ordentligt, derföre att
Norrländningen icke förstår svedja utan att förderfva jorden,
kan jag icke inse.
Herr Gahn, H.: Herr Björck har ganska riktigt anmärkt,
att Borgare-Ståndet vid förra Riksdagen i frågan om skogs¬
hushållningen lättade olika beslut med Med-Stånden, men
hvad svedjande beträffar, godkände Ståndet Kongl. Maj:ts för¬
slag och fattade således i första hand samma beslut, som de
öfriga Stånden. Jag tror följaktligen, att Borgare-Ståndet be¬
stämdt uttala! sig för förbud mot svedjande, och detta an¬
ser jag vara fullkomligt riktigt. Herr Krun har skildrat,
hvilken läsaväckande förödelse svedjandet i Norrland åstad¬
kommit, och jag har sett andra trakter i Riket, der en lika
förödelse gått fram. Svedjandet är förderfligt först och främst
genom den skada, sjelfva svedjandet förorsakar, och för det
andra derigenom att tillåtelsen till svedjande ofta föranleder
skogseldar, hvilka åstadkomma mera skada, än som kan er¬
sättas genom några tunnor spannmål. Jag har sett trakter
på Tiveden, der man ansett svedjandet nödvändigt, men åt¬
skilliga bruksegare hafva förbjudit svedjandet och folket ber¬
gar sig sedermera bättre, ty nu odla de den jord, som der¬
till är tjenlig, hvartill de hade föga håg så länge de på sved¬
jelanden fingo taga rågskördar. I Ståndets beslut örn sved¬
jande inrymmes alldeles icke något förbud för förbränning
af ris och qvistar och ej eller för bränning, då man ämnar
företaga odling, utan alser förbudet endast sådan mark, som
fortfarande skall begagnas till skogsmark. Jag kan ej eller,
lika med Herr Björck, finna, att Chefen för Skogs-Styrelsen
framträdt med någon djerfhet i sin reservation. Man stödjer
sig endast derpå, att Kongl. Majit anbefallt Styrelsen att ut¬
arbeta underdånigt förslag till ny förordning om skogarne i
Riket och att dervid tillse, huruvida någon jemkning i det
afsedda allmänna förbudet mot svedjande må medgifvas. Ett
sådant förslag har Skogs-Styrelsen aflemnat. Detta är nu
beroende på Kongl. Majrts pröfning och det är sannolikt att
frågan jemväl af Rikets Ständer kommer att pröfvas. Ender
Den 28 April.
sådane förhållanden, finner jag den föreslagna skrifvelse!'obe¬
höflig och yrkar, fortfarande, alslag å Utskottets hemställan.
Herr Rydin: Det förundrar mig alt Herr Björck kan
understödja ett förslag, som afser inskränkning i en lag, hvil¬
ken ännu icke blifvit utfärdad. Jag frågar orri deruti ligger
någon consequence? Man vet icke, huru den nya Skogsför-
ordningen kan komma att blifva, och att då, likasom i för¬
skott, anhålla om en inskränkning i densamma, förefaller mig
alldeles orimligt. I anledning af en talares yttrade farhåga
derför att, örn svedjande Liefve förbjudet, risbränning må¬
hända ej eller finge ega ruin, vill jag uppläsa följande ra¬
der ur Betänkandet: »Uti underdånigt utlåtande, sorn den af
»Kongl. Maj:t i Nåder lörordnade Comité för afgilvande af
»förslag rörande åtgärder för befrämjande af en förbättrad
»Skogshushållning den 28 Juni 1856 afgifvit, har nämnda
»Comité föreslagit, att allt svedjande i skog och betesmark
»skulle förbjudas, men att under svedjande ej skulle förstås
»sådan förbränning å marken af qvistar och ris, som verk-
»ställes inom årshyggen å skog, der regelbunden hushållning
»är införd, ej eller den, sorn skedde å betesmark, sedan qvi-
»star och ris blifvit i högar sammanförda». Der har man
föreskrift angående den omständighet, hvaröfver Herr Warn
klagar. Hela frågan om skogarnes utrotande alser, såsom
mig synes, ingenting annat, än att göra rika föräldrar och
fälliga barn. Annu en gång upprepar jag, att Ståndet icke
med anspråk på någon consequence kan begära upphälvande
al en författning innan den utkommit; hvadan jag anhåller
om afslag å Betänkandet.
Herr Brun: Jag är förekommen af flerr Gahn, men
aldrig har jag hört en sådan definition på »svedjande», som
Herr Waern uppgifvit. Med svedjande förstår jag afbrän¬
ning af ett lält, men icke att hacka upp en mosse och
bränna densamma, lika litet, som jag kallar det för sved¬
jande att bränna upp hopsamladt ris och qvistar. Medan
jag har ordet, vill jag icke lemna oanmärkt Herr Wcerns
anspelning derpå, att jag skulle bedöma saken med Norr¬
ländska ögon. 1 anledning deraf, får jag nämna, det jag är
född Westgöthe och att det är i Westergöthland, som jag
sett de beklagliga följderna af svedjande, och det är bekant,
att der finnas stora landssträckor, hvilka genom svedjande
blifvit för framtiden gjorda ofruktbara. Då, såsom mig sy¬
nes, Economie-Utskottets framställning åsyftar att leda Be¬
geringen derhän, att, vid den nya lagens utfärdande, låta ett
854
Den 28 April.
gammalt oskick vara qvar, vill jag åtminstone icke dertill
bidraga. Det vore verkligen, såsom Herr Rydin yttrat, att
göra rika föräldrar och fattiga harn. Jag anhåller fortfa¬
rande om proposition på alslag.
Herr Lovén: Redan den här förda discussioneri visar
alt begreppet om svedjande icke är riktigt utredt, och denna
omständighet har gifvit anledningar till det slut, hvari Ut-
skotlet stannat. Det är tydligt och klart, att i en fråga,
sådan som denna, der det gäller landets economie, hör man
liafva stadgade grundsatser att utgå ifrån. För min del,
finner jag mig icke öfvertygad af de skäl, någre talare an¬
tori emot Utskottets förslag, utan anhåller derföre forfa-
jande alt detsamma måtte bifallas.
Discussioneri var slutad, och sedan af Herr Talman¬
nen framställda propositioner dels på bifall till det före¬
dragna Betänkandet, dels ock på alslag al detsamma, blif¬
vit med blandade Ja och Nej besvarade, samt votering
äskad, uppsattes, justerades och anslogs följande voterings¬
proposition :
»Den, som bifaller Allmänna Besvärs- oell Economie-
Utskottets Betänkande, J\i 65, röstar Ja.
Den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej. afslås nämnde Betänkande».
Vid i vaidig ordning anställd votering, utföllo, sedan en
voteringssedel blifvit atlagd, förseglad, rösterna med 32 Ja
mot 17 Nej, hvadan Betänkandet var bifallet.
Föredrogs ånyo Utdrag af Höglofliga Ridderskapets och
Adelns Protocoll för den 14 dennes, innehållande ej mindre
de af bemälda Riks-Stånd fattade beslut, i anledning af
Stats-Utskottets Utlåtande, JW 85, angående reglering af ut¬
gifterna under Riks-Stalens femte Hufv'id-1'itel, än äfven
inbjudning till Med-Stånden att instämma i Ridderskapets
och Adelns beslut, i afseende på 2:dra punkten, mom. Litt.
d, samt Sirsta och 15:de punkterna.
Inbjudningen behandlades punktvis, och förekomino så¬
ledes :
2:dra punkten, mom. Litt. d.
Herr Gråå: Ridderskapets och Adelns beslut förefaller
mig icke rätt tydligt. Hvad menas egentligen dermed, att
inga nya Officerare må vid denna Corps utnämnas. Emed¬
lertid må härmed vara huru som helst; mig synes, att
Ståndet icke bör frångå sitt efter föregången öfverläggning
Den 28 April.
fattade beslut, helst det af Ridderskapet oell Adeln med¬
delade icke innefattar någon förbättring. Jag anhåller der¬
före om proposition på afslag å den gjorda inbjudningen.
Vidare förekom icke, och, med vidblifvande af Ståndets,
angående denna punkt, förut fattade beslut, lades Protocolls-
Utdraget, angående inbjudningen, i afseende å 2:dra punk¬
ten, mom. Litt. d., till handlingarne.
21:sta punkten.
Med vidblifvande af fattadt beslut, lades Protocolls-Ut-
draget i denna del till handlingarne; och
15:de punkten.
Herr Björck: Det förhåller sig, efter hvad mig blifvit
meddeladt, så, att tre Stånd, nemligen Preste-, Borgare- och
Bonde-Stånden afslagit Kongl. Maj:ts begäran af det ifråga¬
varande anslaget. Då Kongl. Maj:ts förslag således blifvit
af tre Stånd förkastadt och detsamma lika litet, sorn Rid¬
derskapet och Adelns beslut, kan komma under omröstning
i Förstärkt Stats-ötskott, anser jag att någon proposition på
inbjudningens antagande, och följaktligen på upphäfvande af
ett utaf Rikets Ständer redan fattadt beslut, icke kan fram¬
ställas, hvadan jag ock måste bestrida att proposition å
inbjudningen göres. Emedlertid tror jag mig veta att Pre-
ste-Ståndet icke undandragit sfg att besvara framställningen,
men ansett sig ej kunna antaga densamma.
Herr Billström: Äfven 0111 förhållandet icke vore så¬
dant, som Herr Björck uppgifvit, eller att denna fråga ge¬
nom tre Stånds sammanstämmande beslut blifvit afgjord, an¬
ser jag likväl att den föredragna inbjudningen icke kan af
Borgare-Ståndet antagas, med mindre än att Ståndet skulle
göra sig skyldigt till en uppenbar öfverträdelse af Grund¬
lagen. Ty då, enligt 58 § Riksdags-Ordningen, vid proto-
collsjustering ett Stånd icke är berättigadt att ändra sitt en
gång fattade beslut, så måtte detta väl icke kunna låta sig
göra, derför att en inbjudning blifvit aflåten. Men frågan
gäller nu icke blott att upphäfva ett förut fattadt beslut,
utan till och med att vidtaga ett deremot rakt stridande.
Dibjudningar, — ehuru alls icke kända af Grundlagen, —
må kunna ega rum i ändamål att sammanjemka mindre
skiljaktigheter, och såmedelst åstadkomma enhet i beslut,
men icke äro de tillåtna, då med dem afses att rent af
upphäfva och omintetgöra vederbörligen fattade beslut.
Herr Talmannen tillkännagaf, att, enligt ankommet Pro-
886
Den 28 April.j
tocolls-utdrag, Preste-Ståndet beviljat 400,000 R:dr till ny¬
byggnad af en ångfregatt.
Herr Gråå: Utan att fästa något afseende å de beslut,
soin angående detta anslag inom de öfriga Stånden äro fat¬
tade, tror jag att Ståndet, för sin del, bör vidblifva hvad
det en gång beslutat. Jag yrkar således att inbjudningen
måtte afslås.
Herr Kock: Då denna fråga här behandlades, yrkade
jag afslag på Utskottets afstyrkande af det för byggande af
en ånglregatt äskade anslag och ansåg att medel för detta
ändamål borde beredas; men derföre kan jag icke yrka på
inbjudningens antagande. Jag gillar nemligen i allmänhet
den åsigten, att, då ett Stånd fattat beslut i en hufvudfråga,
detsamma icke bör tagas tillbaka, men deremot får jag för¬
klara, det jag icke kan inse att det skulle vara Grundlags¬
vidrigt att företaga frågan till behandling, eller att proposi¬
tion skulle kunna vägras på den gjorda inbjudningen, ty två
Stånd hafva för berörda ändamål anvisat medel, ehuru det
ena ett mindre belopp, och, efter min öfvertygelse, kommer
votering derom att ske i Förstärkt Stats-Utskott.
Herr Björck: Om två Stånd afslagit ett hegardt an¬
slag, ett beviljat ett mindre belopp och ett åter en högre
summa, så är beslutet om den sistnämnda, enligt Grund¬
lagen, utan kraft och kan icke komma under omröstning i
Förstärkt Stats-Utskott. Då det förhåller sig så, kan jag
icke finna annat, än att frågan är afgjord, och således icke
kan i någon form komma under vidare pröfning. Emedler¬
tid medgifver jag, det man kan se denna, såsom andre sa¬
ker olika, men, efter min uppfattning, är den så tydlig, att
jag fortfar i mitt först framställda yrkande.
Discussionen förklarades slutad, och Ståndet lade, med
vidblifvande af fattadt beslut, Protocolls-Utdraget äfven i
detta sistnämnda afseende till handlingarne.
§ 9‘
böredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Betänkande, M
20, angående allmänna bevillningen.
Herr Björck: Mig har blifvit sagdt, att Ridderskapet
och Adeln, vid föredragningen af Bevillnings-Utskottets Be¬
tänkande, M 20, fattat det beslut, att ärendet skall företa¬
gas till behandling deri 9 instundande Maji. Jag befarar
att många af Slåndets ledamöter icke varit i tillfälle att taga
kännedom af och riktigt sätta sig in i de nya grundsatser,
som Betänkandet afser att göra gällande; och då nästa vecka
Ven 28 April.
857
torde komma alt förgå, utan att man blifver i tillfälle att åt
ifrågavarande ärende egna någon större uppmärksamhet,
hemställler jag, huruvida det icke må vara lämpligt att be¬
handlingen af ifrågavarande ärende utsattes att företagas
den 9 Maji.
Herr Lindeström instämde.
Vidare förekom icke. och Herr Talmannen förklarade,
att, ehuru han ingalunda betviflade Herr Björcks nyss lem-
nade uppgift, hemställde han likväl, om icke Ståndet nu
ville bordlägga Bevillnings-Utskottets Betänkande, JVs 20,
andra gången, och dervid bestämma, att Betänkandet skulle
föredragas hos Borgare-Ståndet samma dag, det hos Hög-
lofliga Ridderskapet och Adeln blifver föredraget; och blef
denna hemställan af Ståndet godkänd.
§ to.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Utlåtande, JVS 24,
1 anledning af väckta motioner, angående folkskoleafgiftens
utgörande.
Härvid förekommo:
Utskottets tillstyrkan, pag. 2.
Bifölls.
och Utskottets hemställan, pag. 3.
Bifölls.
§ «•
Föredrogos, ånyo, Lag-Utskottets Betänkande!) och Me¬
morial:
JVs 22, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
med förslag till stadga, angående Högste Domstolens tjenst¬
göring på två afdelningar.
Bifölls.
JVs 23, i anledning af återremiss af Utskottets Betän¬
kande, tJVS 46, i fråga om förändring eller upphäfvande af 2
Cap.jS § Giftermåls-Balken.
Lades till handlingarne.
JVS 24, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
2 Gap. 6 Giftermåls-Balken.
Bifölls.
och JVs 24. i anledning af ej mindre Kongl, Maj:ts Nådiga
Proposition, med förslag till Förordningar, angående dels änd¬
ring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder
till eller utsprider villfarande lära, dels ock främmande
trosbekännare och deras religionsöfning, än äfven enskilda
motioner i samma ämufn.
838
Den 28 April.
Bordlädes andra gången.
§ *2.
Föredrogs, ånyo, Constitutions-Utskottets Memorial, M
13, med förslag till ändring i li och 12 §§ Rpgerings-
Formen, angående Stats-Rådets hörande öfver förbund med
främmande makter.
Förslaget antogs att hvila till Grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
§ 43.
Föredrogos, ånyo, och bordlädes andra gången:
l:o. Constitutions-Utskottets Memorialer, N:ris 14—19.
2:o. Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottets Betänkande, JH 7; och
3:o. Bevillnings-Utskottets Betänkande, M 23.
§ 44.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver af Ståndet denna dag
fattade beslut.
§ 43.
Bordlädes nedannämnda Utskotts Betänkanden och Me¬
morialer: l:o. Bevillnings-Utskottets, JW 25. 2:o. Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets, Jfö 10.
3:o. Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets, N:ris
74—80; samt 4:o. Expeditions-Utskottets, N:ris 7 och 8.
Plenum slutade kl. V2 3 e m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 30 April.
Plenum, kl. % 12 f. m.
§.4-
Genom två Konungens Ofverste Kammarjunkare, hvilka
på vanligt sätt anmäldes och emottogos, blefvo Herr Talman¬
nen och Ståndets Herrar Ledamöter kallade och bjudne
att nästa Thorsdag den 3 instundande Maji öfvervara Deras
Ven 30 April.
8S9
Majestäters Konungens och Drottningens kröning i S:t Nico¬
lai kyrka, i hvilket afseende Ståndet horde kl. */2 10 f. m.
samina dag å Kongl. Slott«»t sig infinna, till deltagande i
processionen, äfvensom alt påföljande Lördag den 5 i sam¬
ma månad bevista Hans Majit Konungens hyllning, för hvil¬
ket ändamål Ståndet borde kl. V2 12 f. m. sistnämnde dag
å hyllningsplatsen vederbörliga ställen intaga.
Herr Talmannen svarade: Kongl. Majlis till Borgare-
Ståndet aflåtna Nådiga inbjudning att bevista Deras Majestä¬
ter Konungens och Drottningens kröning och Hans Majit
Konungens hyllning emottager Borgare-Ståndet med känslor
af underdånig vördnad och tacksamhet, och utbedjer sig
Borgare-Ståndet, sorn skall hörsamma Kongl. Majits Nådiga
vilja, att Herrar Ofverste Kammarjunkare behagade till
Hans Majit Konungen framföra uttrycken af Borgare-Stån¬
dets underdåniga trohet och tillgifvenhet.
Konungens Ofverste Kammarjunkare trädde af, på van¬
ligt sätt utbeledsagade.
§ 2-
Justerades särskildta Protocolls-utdrag för den 26 och
28 dennes.
§ 3-
Herr Talmannen anförde: »Professorerne Magnus Retzius
och Wahlberg hafva anmodat mig att till Borgare-Ståndet
framföra sterbhusets efter Professoren och Commendeuren
Anders Retzius tacksamhet för det deltagande och den he-
dersbevisning, Borgare-Ståndet ecnat åt bemälde aflidne.
Jemte detta meddelande, bor jag förklara, att jag. å Borgare-
Ståndets vägnar, tagit mig friheten svara desse Herrar, att
Borgare-Ståndet alltid uppskattat och alltid skall till dess
rätta värde uppskatta hågkomsteu af hvarje stor man, som
gjort sig väl förtjent af fosterlandet.
§
Herr Staaff begärde ordet och uppläste en motion, så
lydande: »Bland de mångå drag af uppoffrande mod och
fosterlandskärlek, som ådagalades af män, icke tillhörande
krigareståndet, under det för Sverige till utgången visserli¬
gen olyckliga, men dock ärorika krig, som ändades med
förlusten af Finland, bevara fäderneslandets häfder med out-
pjånliga drag äfven minnet af den bragd, då allmogen på
Åland, efter uppmaning och under anförande af Adjunkten
Gummerus och Krono-Länsmannen Erik Arén, i Maji månad
1808 angrep och tillfångatog den Byska fördelningen af
860
Den 30 April.
mer än 600 man, som vid krigets utbrott tagit nämnde öar
i besittning. Utan anspråk på utmärkelse eller belöning för
en handling, som härflutit endast från begäret att elter bästa
förmåga kunna gagna fosterlandet i dess strid mot utländskt
våld, gick dock Arén icke alldeles i saknad af den erkänsla
från det allmännas sida, hvaraf han genom sitt vid detta
tillfälle visade mod och rådighet gjort sig förtjent; ty genom
Kongl. Brefvet till Stats-Contoiret den 19 October 1808
tillerkändes Arén, såsom orden lyda: »till ytterligare bety¬
gande af Kongl. Maj:ts Nådiga välbehag öfver bans ådaga¬
lagda o nit och rådighet vid Ryska truppernas fördrifvande
från Aland», ett belopp af 200 R:dr Banco årligen, till dess
han kunde erhålla någon annan tjenst, hvilket sedermera
likväl icke inträffade, hvadan nämnde pension fick af Arén
fortfarande bibehållas.
Ett halft sekel har sedan dess förflutit och en ny ge¬
neration har hunnit födas och dö, innan den gamle vetera¬
nen lade sina ögon tillsammans, hvilket inträffade den 26
September sistlidet år. Utan att sjelf under sin lifstid hafva
lyckats bereda mera än ett knappt uppehälle åt sig och en
äfven åldrig maka, som han åt sig valt från det gamla kära
moderlandet, egde han i dödsstunden ej ens den tillfreds¬
ställelsen att veta henne vara för sina återstående dagar tryg¬
gad emot behofvet, då den pension, hvarmed han blifvit
hugnad, varit endast honom personligen tilldelad, och icke
skulle efter hans död öfverflyttas på den efterlefvande enkan.
Då Svenska folkets representanter städse visat, att de
icke velat undandraga sitt bistånd åt enkan eller barnen ef¬
ter den fosterlandets son, som af detsammas erkänsla gjort
sig förtjent, och således icke eller nu lära neka sitt under¬
stöd åt en åldrig qvinna, hvars make funnits förtjent att
med ett sådant vedermäle hugnas, får jag, enär kännedom
om Krono-Länsmannen Aréns frånfälle här inträffat först
under detta år, i det hans enka den 14 sistlidne Februarii
till Kongl. Majit ingifvit underdånig ansökning om något un¬
derstöd, i anledning hvaraf Kongl. Majit ock, under den 16
påföljande Martil, i Nåder tilldelat henne en nådegåfva lör
en gång af 200 Ridr Rimt, med stöd af S6 § Riksdags-Ord-
ningen, vördsamt föreslå:
det Rikets Ständer måtte, såsom en gärd af akt¬
ning för framlidne Krono-Länsmannen Arén och
hans vid ett vjgligt tillfälle ådagalagda välförhål¬
lande, medgifva, att hans efterlemnade enka, Fre-
Ven 30 April.
861
elrika Sofia Arén, född Lindström, må, för sin
återstående lifstid, uppföras å Allmänna Indrag-
ningsstaten tili åtnjutande af den hennes bemälde
man i lifstiden tillagda pension af 300 Riksdaler
Riksmynt.»
Herr Lallerstedt: Jemte betygande af min tacksamhet
för den af Herr Staaff nu gjorda framställning, ber jag att
på det varmaste få understödja densamma.
Flere ledamöter hördes instämma.
Vidare anfördes ej, och motionen, jemte det deraf för¬
anledda yttrandet, remitterades till Stats-Utskottet.
§ »■
Herr Hierta begärde ordet och aflemnade, till följd af
Ståndets i sistlidna Plenum honom meddelade föreskrift, en
skriftligen uppsatt motion, af denna lydelse: »Med anledning
af det beslut, som Vällofliga Borgare-Ståndet fattat, angå¬
ende anslag till de så kallade vestra och södra stamjernba-
nornas fortsättning under nu pågående statsreglering, och
på grund af min dervid fogade reservation, får jag härmed,
i enlighet dermed, såsom motion vördsamt föreslå, att Ri¬
kets Ständer mä hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
alt, i och för fullföljandet af Statens jernvägsar¬
bete^ tillförlitliga underrättelser må på det sätt,
som Kongl. Majit lämpligast synes, så skyndsamt,
som möjligt, inhemtas från andra länder, hvarest
jernvägar begagnas under förhållanden, som i
afseende på befolkning och produetion kunna
anses jemnförliga med Sveriges, om de methoder
så väl i afseende på byggnagssätt, som driftma-
teriel, hvilka anses kunna leda till största möj¬
liga besparing, som är förenlig med vinnandet af
dessa inrättningars hufvudsyftemål; äfvensom sär¬
skildt i hvad mån hastigheten af resor på jern¬
vägar kan inverka på driftkostnaden och, i löljd
deraf, tillökningen deri erfordra tyngre och kost¬
sammare locomotiver, samt derigenom äfven ned¬
läggandet af en större kostnad för jernskenor
och hvad i öfrigt tillhör den så kallade öfver-
byggnaden.
4
Ven 50 April.
För korthetens skull, åberopas, såsom motiv för detta
förslag, den vid tredje punkten af Ståts-Utskottets Betänkande,
JW 86, afgifna reservation med tillhörande bifcgor.»
Motionen remitterades till Stats-Utskottet.
Plenum slutades kl. s/4 till * e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.