Den H Julii.
falionens nuvarande organisation med rätta bära skulden för
<)e olägenheter, som utgjort och utgöra föremål för önskade,
men uteblifna förbättringar.» Obestridligen ligger sanning i
dessa ord. Man har väl under discussioneri påpekat, att Re¬
geringen ej skall gjort, hvad hon horne, för genomförande af
en representationsförändring, men man synes dervid hafva
glömt, att Regeringen år 1848 för Rikets Ständer framlade
ett representationsförslag, som var egnadt att tillfredsställa
pluralitelens inom Nationen önskningar. Det oaktadt, var det
just åtskillige af de talare, sorn nu så skarpt klandra Rege¬
ringen, hvilka, i trogen förening med de ultra-conscrvative,
arbetade på lörslagets nedgörande. Då ej något finnes, som
motsäger, att en dylik trogen förening än en gång kunde visa
sig verksam, torde Regeringen anse sig handia häst, då hon icke
för närvarande äflas att genomdrifva den \igliga reformen.
Då jag, på sätt redan blifvit ytlradt, vid enskild gransk¬
ning af Constitutions-Utskoltets särskilda anmärkningar, kom¬
mit till motsatt resultat med Utskottets majoritet, kunde det
synas häraf också vara en följd, alt jag anser Regeringen i
alla de fall, hvflka äro föremål för Utskottets anmärkningar,
hafva ådagalagt nit, skicklighet och drift, samt iakttagit Ri¬
kets sannskyldiga nytta. Men härom anser jag mig icke ega
att inlåta mig i någon närmare utredning, ty della vore att
föra discussionen in på ett område, dit den, till följd al Con-
slitulions-Ulskollels beslut, enligt mitt förmenande, icke får
bringas. Det må dock icke kunna anses innebära en afvi¬
kelse härifrån, att antjda, det jag delar den stora fraclionens
inom landet åsigter, som väl hyser aktning för Rådgifvarnes
oväld, nit och skicklighet, men, det oaktadt, tror, att Rikets
val bättre skulle främjas genom troget fullföljande af 1844
års grundsatser, än genom styrelsens förande efter de nuva¬
rande Rådgifvarnes i liera hänseenden derifrån synbart afvi-
kande. Tadlet för den ställning, hvari man befinner sig, bör
dock, enligt min tanke, mera träffa representationen, än Re¬
geringen. Ty en regering, som vill vara stark, handlar ej i
strid med majoriteten inom representationen, och jag hem¬
ställer till hvar och en, om denna majorilet för närvarande
kan sägas vara liberal. Jag anhåller om proposition på Be¬
tänkandets läggande till handlingarne.
Herr Palander: Då jag anser det vara hvarje repre¬
sentants pligt, att i en fråga, sådan som förevarande, yttra
sin mening, vill jag oj undandraga mig att äfven, för min
del, uttala de åsigter, efter hvilka jag bedömer frågan.
602
Den 5 Julii.
Vår Grundlag har två paragrafer, hvilka arn af synnerlig
vigt för det constitntionela samhällsskicket, 106 och 107 §§
Itegerings-Formen. Det har redan tidigare under discussio-
nen talats örn Constitutinns-Utskottets å’gärd alf, med til¬
lämpning af förstnämnde 8, ställa Konungens Rådgifvare un¬
der Riks-Rätt. För min del, instämmer jag i deras åsigt, som
ej gilla denna åtgärd, hvilken äfven rönt så löga sympathier
inom landet, att jag tror det för representationens värdighet
varit bättre, om den aldrig blifvit vidtagen. Nn kan den
emedlertid icke ändras. Constitutions-Utskottet har jemväl,
elter nogrann granskning af Stats-Råds-Prolocollerna, fram¬
lagt åtskilliga anmärkningar emot Rådgifvarnes förfarande,
hvilka afse tillämpning af 107 § Regerings-Formen. För mig
vill det synas klart, alt, då, vare sig 106 eller 107 § skall
tillämpas, sådant hör ske utan partisinne, och med iaktta¬
gande af full sans och måtta, så alt de anmärkningar, till
hvilka man tror sig ega anledning, strängt prölvas och, så
att säga, vägas på guldvigt. Oaktadt nu Utskottet försökt att
uppleta anmärkningar, har det ej lyckats att finna flera, än
aderton, och dessa af den beskaffenhet, att de vid närmare
granskning falla till föga. En af Utskottets egne ledamöter,
den värde representanten från Götheborg, har äfven nödgats
medgifva, alt de äro temmeligen obetydliga, och de kunna
redan anses undanröjda genom hvad emot dem blifvit an-
fördt, dels uti de vid Betänkandet fogade reservationer, dels
linder diseussionen härstädes af åtskilliga representanter. Om
dem vöre således föga mera att yttra, men, jemte dessa, hafva
några talare åberopat anmärkninssanledningar, hämtade från
den reservation, Borgare- och Bonde-Ståndens ledamöter i
Utskottet algifvit, hvartill Herr Schwan ytterligare lagt några,
bland hvilka de förnämsta torde vara emigrationen och spärr-
ningsväsendet emot choleralärsoteu. Hvad emigrationen be¬
träffar, är det mig omöjligt alt dela Herr Schwarts mening,
alt denna skulle föranledts af reiigieust förtryck. Väl må
det vara, att separatistiska religionsrneningar förmått någon
del af de utflyttande alt lemna fäderneslandet, men säkert
är, att helt alidia orsaker bidragit att här, som annorstädes,
gifva emigrationen fart, och att massan af de utflyttande in¬
galunda . drilvits dertill af något reiigieust förtryck. Den
värde talare, som velat lägga emigrationen Regeringen till
last, torde således hafva misstagit sig häruti, likasom han
gjort det, i fråga om Regeringens förfarande, i afseende på
Den o Julii.
603
cholerafarsolen. Ty, om någonsin Regeringen haft stöd för
sina åtgärder lili opinionen inom Nationen, så var det i denna
fråga. Den paniska förskräckelse för farsoten, som utbredde
sig bland folket, orsakade spärrningarne, hvilka måste till¬
skrifva» endast icke Regeringen, utan just befolkningens egen
fruktan för sjukdomen och tro, alt den genom spärrningar
kunde utestängas. De anmärkningar, som hämtats från le-
damöternes af borgare- och Bonde-Stånden reservation, hafva
äfven blifvit under discussionen upptagna till besvarande och
på ett förtjenstfull! sätt vederlagda. Representationen till¬
kommer det att noggrannt öfverväga skälen för och emot,
samt derelter lalla sitt omdöme. Till motvigt mot hvad, som
må anses ligga Rådgifvarne till last, bör i den andra våg¬
skålen läsgas, hvad som talar till deras fördel. 1 sådant af¬
seende har till exempel Herr Schwan vitsordat, att landets
tillstånd aldrig varit så blomstrande, sorn nu, hvilket, i san¬
ning, synes mig innefatta ett godt skäl för Regeringens för¬
tjenst. Nyssnämnde talare har äfvenså om flere af Rådgif¬
varne yttrat sig på ett ganska smickrande sätt, och uttalat
en så hög grad al aktning för deras caracter, att den synes
mig föga stå tillsammans med att på deras handlingar vilja
tillämpa 107 § Regerings-Formen. Om nu emedlertid Ri¬
kets Ständer, med åberopande af sistherörde §, hos Kongl.
Majit begära de nuvarande Rådgifvarnes aflägsnande, och
denna framställning af Kongl. Majit bifölls, tror man väl, att
derigenom Regeringen skulle komma i bättre händer. Stöde
också- en eller annan förmåga alt uppleta, för alt der an-
vändas, är man väl säker, att tillika samma redbarhet och
heder, örn hvilka Herr Schwan rättvisligen burit vittnesbörd,
jemväl åtföljde. Jag tror, att Rikets Ständer, genom en så¬
dan åtgärd, sorn blifvit ifrågasatt, skulle spela ett alltför högt
spel, och alt de göra bäst, att icke kasta ifrån sig det goda,
man nu eger, innan säkerhet finnes, att något bättre slår
att erhålla. Med allt detta erkännes dock, att Konungens
Rådgifvare icke äro fria för klander uti alla deras tillgöran¬
den, men hvar finner man dem, som det äro. Då i betrak¬
tande (ages det stora antalet af mål, som under den tid
nu verkställda granskning af Stals-Råds-Protocollerne inne¬
fattar, blifvit derstädes handlagda, förfaller antalet af de
gjorda anmärkningarne, äfven orri lill Utskottets 18 läggas
de, som i reservationen blifvit framställda, till en fullkomlig
obetydlighet, i jemnförelse med mängden af de mål och ären¬
den, för [nilkas handläggning décharge obestridligen blifvit
604
Den o Julii,
Rådgifvande leornad. Jag anliäller derföre om proposition på
Betänkandets läggande lill handlingarne.
Herr Falhem: Mina åsigter i delta riksvigtig» ämne
äro förvarade i Utskottets Memorial och den dervid fogade
reservation i hvilken jag instämt. De talare, hvilka under
disenssionen klandrat Utskottets förfarande, hafva blifvit af
Herrar Björck oell Ekholm så grundligt vederlagda och på
ett sätt, sorn fullkomligt ölverrnsslämmer med mina åsigter,
alt jag ej anser mig behöfva vidare uppträda till försvar för
mina tillgöranden inom Utskottet. Herr Schwan har der¬
jemte framställt en historik öfver tillståndet med vårt con-
s t i t n t ion el a samhällsskick och uttalat sin mening om huru
orätt Stats-Kådets l edamöter uppfattat sin ställning till re¬
presentationen och alla de olyckor, som varit en följd deraf,
hvilket allt ytterligare ger stöd åt mina åsigter. En talare
gent öfver, som klandiat nästan hvarje punkt i Memorialet,
har älven mönstrat Utskottets ledamöter och genomgått de
qvalificalioner, dessa borde esa, för att kunna uppfylla sitt
kall. Det är visserligen en ömtålig sak för mig att upptaga
delta till besvarande, ocfi jag måste förklara, att jag aldrig
loir hört någon afgifva sitt videtur på sådant sätt. Men då
talaren för sina åsigter appellerat till Svenska folkets be¬
dömande, begagnar jag mig af samma utväg och hoppas alt
fä lika mycket skäl att vara nöjd med dess dom, som min
motståndare. Samme talare har vidare sagt, att Utskottet
klandiat Konungens utnämningsrätt. Derom har likväl ingen
inom Utskottet tält, utan har frågan endast varit om Råd-
gifvarnes sätt att behandla dithörande ärenden, och deremot
är det, som man ansett sig befogad till klander. Talaren har
väl (ill en del åberopat Grundlagen, men synes mig i vissa
delar sakna detta stöd, dä hail i sitt anförande tillgripit åskor
och th ea Ira liska effecter, likasom han en gång i början af
Riksdagen begagnade en historia om en fyrhjolig vagn och
Trojanska hästen. -Allt detta ligger utom mitt fack alt be¬
svara, och jag har endast velat erinra honom att dylikt lig¬
ger utom saken, hvilket jag hoppas, han ej illa upptager.
Jag förenar mig med den talare, snm först hade ordet, i an¬
hållan om proposition på skrifvelse om aflägsnande från em-
belena af samme Konungens Rådgifvare, som han i sådant
afseende uppgifvit.
Herr Berger: Den tafla öfver regeringssystemet, som
uti ifrågavarande Betänkande blifvit af Gonst i t u t iöns- (J tsk ol tet
irainlagd, och hvilken sä rikti altig t belyses af den reserva¬
Den » Julii.
60»
tion, Borgare- oell Bonde-Ståndens ledamöter inom Utskottet
afgifvrt, företer en lika begrundansvärd, sorn nedslående an¬
blick, Den känsla af vemod, som vid betraktandet deraf
fattar fosterlandsvännen, ökas och kännes j ännu högre grad,
då han besinnar, att bär icke är fråga om några suppositio¬
ner, utom om klara fada, hvilka dessutom af den daglisa
erfarenheten alltför ofta besannas. Den reactionaira och för
hvarje framåtskridande, så i materiell som intellectuelt hän¬
seende, hinderliga riktning, som regeringssystemet tagit, är
så val genom detta Betänkande, sorn den allmänna erfaren¬
heten mer än tillräckligt ådagalagd, så att flera bevis derför
icke behöfva*. Val har en talare i förmiddagens Plenum försökt
alt, punkt för punkt, gendrifva de i Betänkandet framställda
anmärkningarne, men han har, såvidt jag fattat hans argu¬
mentation, endast gifvit mera styrka åt samma anmärknin¬
gar, just derigenom att han i sin tillämnade vederläggning
helt och hållet misslyckats. I Betänkandet är tydligen åda-
galagdt, hurusom vådliga försök till ingrepp i Rikets Slän¬
ders beskattningsrätt blifvit af Regeringen vidtagna; huru
Ständernas lagstiftningsrätt blifvit för nära trädd; vidare huru,
till följe af åtskilliga författningars utlärdande, en osäkerhet
i eganderätlen uppkommit, sorn, i den-mån författningarne
hinna utöfva sina verkningar, skall fruktansvärdt förvilla rätts¬
begreppet och öka rättegångarne till oberäkneligt antal. Här
ar visadt, hurusom befordringssysfetnet tagit en riktning,
mera bestämd genom godtycket, än ilen verkliga förtjensten,
och som, fortsatt, skall medföra de vådligaste följder; — huru¬
som, i fråga om statshushållningen, dess ordnande och för¬
valtning, åtgärder egt rum. egnade att väcka allmänt miss¬
nöje; — hurusom åtskillige Konungens Rådgifvare icke med nit
och drill befordrat, hvad som till deras föredragning hört,
utan lemna) utan uppmärksamhet, hvad dem i detta afse¬
ende ålegat; såsom exempel hvarpå är framlagd den helland-o
ling, frågan om credit-lagstiftningen, lagrelormen och den
nya skol-lagen, m. m., åtnjutit. I afseende på denna sed¬
nare hafva nu redan tre år förflutit, sedan välgrundade an¬
märkningar hos Rikets Ständer gjordes öfver vederbörandes
försummelse vid behandlingen af denna vigtiga fråga. Alt
dessa tre år fått utan frukt aflöpa, så att frågan ännu står
på samma punkt, är dess värre, som de olägenheter, hvilka
häraf uppstå, träffa det uppväxande slägtet, på hvilket fä¬
derneslandets förhoppningar böra vara lifligt fästade, och för
hvars uppfostran i intellectuelt och moraliskt hänseende ej
606
Den 3 Julli.
kan göras för mycket. Ett enda års dröjsmål härutinnan
är redan en oersättlig förlust. Jag gratulerar i sanning dem,
som kunna finna sig nöjda med ett dylikt oefterrätllighets-
tillstånd; lör min del, kan jag det icke. Det är dock icke
min mening att i detail genomgå aila de i .Betänkandet
framställda anmärkningar, som redan grundligt blifvit discu-
terade, och hvilka alla känna. Men kronan på verket sy¬
nas mig Rådgilvarne hafva satt, då de tillstyrkt den nyligen
afgifna Propositionen, angående tryckfrihetsförordningens upp¬
hörande, att gälla, såsom Grundlag. Detta försök att ur
Grundlagen utstryka folkets dyrbaraste, dess skönaste palla¬
dium. och i framtiden om möjligt tillintetgöra detsamma, är
af så vådlig och betänklig art, att den sansade fosterlands¬
vännen måste stadna och med häpnad fråga: huru långt
skall del gå? Det gifves, enligt ruin tanka, ej mer, än en
räddning för det närvarande, nemligen den, som finnes ut¬
stakad uti 107 § Regerings-Formen, och jag hoppas derföre,
att Borgare-Ståndet åtminstone icke skall tveka att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om entledigande af de Rådgif¬
vare, hvilka ej förstått bättre uppfatta sin ställning, hvilka
ej förstått uppfatta folkets sanna behof och dess önskningar,
och hvilka slutligen ej förstått, ja! kanske ej velat skydda
och värna folkets dyrbaraste och mest oförylterliga rättig¬
heter, sjelfbeskattningsrätten och tryckfriheten. I afseende
pä de ledamöter, hvilka företrädesvis böra ifrågakomma till
behandling, efter 107 § Regerings-Formen, instämmer jag
med Herr Björck, och anhåller således, lika med honom,
om proposition derpå, att Ståndet måtte förklara Rikets väl
kräfva, att Konungen måtte ur Stats-Rådet och från em be¬
tet' skilja Hans Excellence Justitiae-Stats-Ministern Grefve
Sparre, samt Stats-Råden Friherre Palmstjerna, Gripenstedt,
Reuterdahl och Fåhreeus.
Herr Rydin: Innan jag rikligt kan fatta den fråga, som
genom förevarande Memorial blifvit, öfverlemnad till Rikets
Ständers pröfning, nödgas jag anhålla örn upplysning af Con-
stitutions-lltskotlets Herrar Ledamöter, huru Memorialet
rätteligen skall förstås. Då jag nemligen jemnför detsamma
med Utskottets Memorial, JYs 11, måste jag bekänna, att jag
ej vet, efter hvilket jag bör rätta mig. Jag har åtminstone
aldrig sett ett Utskott så motsäga sig sjelf, som Conslitu-
tions-Utskottet i dessa båda Memorialer, N:ris 6 och 11. Det
ena fördömmer, under det att det andra rosar och prisar.
Skall man rätta sig efter intetdera eller efter båda, hvilket
Den S Julli.
607
i sjelfva verket leder till samma resultat. Ingen talare har
emedlertid under discussionen fästat sig vid hvad Memoria¬
let, M II, innehåller, och jag anhåller derföre att utur det¬
samma få uppläsa följande stycke, pag. 5 och 4:
»Constitutions-Utskottet, som haft att granska de i Stats-
Rådet sedan sistförflutna Kiksdags början intill närvarande
Riksmöte förda Protocoll, har dervid varit i närmaste tillfälle,
att öfverskåda viddén och mångfalden af de göromål, som
tillhöra ledamölerna af Konungens Stats-Råd, och att upp-
latta, till hvilken grad vår samhällsförfattning, i olikhet mot
förhållandet i andra consiitutionela samhällen, ökat tyngden
af Konungens höga kall genom anspråket på Haris egna
pröfning af en stor mängd olikartade tvistefrågor, ofta af
den mörka och invecklade beskaffenhet, att deras utredning
fordrar trägen möda hos emhetsmannen, som tiar deras be¬
handling si" uppdragen, och följaktligen äfven måste vid fö¬
redragningen inför Kori"!. Majit, lör bibringande af den nog¬
granna kännedom af ärendet, som dess pröfning nödvändigt
förutsätter, i betydlig mån taga i anspråk den för de egent¬
liga riksvårdande äreriderna erforderliga tid. De härutinnan
väckta betraktelser fästa sig i synnerhet vid det betänkliga
deruti, att Departemeuts-Cheferna mäste, under störande af¬
brott genom omsorgerna lör dessa besvärsmål beredning
och föredragning, egna sin uppmärksamhet åt de stora vig-
tigare statsangelägenheterna, hvilka vanligen genom sin om¬
fattning och betydenhet fordra långvarigare odelad omtanka,
och i afseende å hvilka ärender anspråket på Departements¬
chefernas verksamhet uttalar sig i allmänhet lika starkt,
fastän tyngden af de särskilda göromälens mängd cch mång¬
fald måste för dem, sorn kommit i tillfälle, att ä förhållan¬
det fästa närmare uppmärksamhet, tydligen visa sig, såsom
hinder, att detta anspråk varder i allo tillfredsställde Det
ligger nemligen i sakens natur, att behandlingen af de stora,
på lida samhällets utveckling directe inverkande angelägen¬
heterna, såsom lagstiftningen, förbättring af läroverken och
öfriga samhällsinrättningar, med mera, måste anses ega högre
vigt, än sysselsättningen med läsning af de hos Kongl. Majit
fullföljda enstaka rättstvister; men det är ock uppenbart, att
behandlingen af dessa rättsfrågor icke kan eller bör för nå¬
gon längre tid afstadna. Utom den skada, som genom så¬
dant långvarigare uppehåll mäste för den enskilde och, i
följd af samma frågors egna beskaffenhet, äfven för det all¬
männa, uppkomma, skulle betänklig olägenhet genom den
60»
Den 5 Ju/ii.
hopade mängden af sådana, på handläggning beroende mål
för föredragande inträffa. Det kunde således icke klandras,
0:11 Föredraganderne städse dela sin tid och verksamhet
emellan dessa till deras vigt så olika (öremålen för deras
omsorg. Men hvilketdera ock må inträffa, antingen att stats¬
mannen sålunda komme i nödvändighet, att i någon mån
lemna å sido det, som är hans egentliga bestämmelse, lör
ali handlägga ärenden af mindre allmän vigt, eller att dessä
ärenden icke kunna behandlas med den skyndsamhet, hvarå
de i och för sig esa grundad* anspråk; så ligger häruti ett
förhållande, sorn antyder, alt samhällsförfattningen i denna
del icke uppnått sitt mål».
Ilar har ju Constitutions-Ulskottet tydligen sagt, att
samhällsförfattningen icke uppnått sitt mål. Skola nu Råd-
gifvame plikta härför? Och då Constitutions-Ulskottet sjelft
lörklarat, att de under nuvarande förhållanden ej kunna
medhinna att göra allt. ligger det då rättvisa och billighet
deruti, att taga dem för hufvudet för allt, som icke blifvit
gjordt? Jag tycker också, för min del, att icke allt är lira,
som det är, men della är en sak; en annan om man derför
bör Iaea Rådgifvande för hufvudet. Nu har Utskottet i sitt
ena Memorial framlagt 18 anmärkningar, hvilka dess egna
ledamöter medgifvit vaia obetydliga, och i Memorialet, J\s 11,
förklarat det vara omöjligt för Rådgifvande att uppfylla sitt
kall. För min del, kan jag ej på dylika grunder instämma
i en anhållan om Rådgilvarnes entledigande, utan yrkar på
återremiss, hvarigenom Utskottet får sofva på saken och
derefter kan komma i tillfälle alt i sammanhang granska
sina båda nyssnämnda Memorialer, och collationera dem med
hvarandra, hvarigenom tilläfventyrs kan vinnas, alt Utskottet
kommer på bättre åsigter.
Herr vice Talmannen Brinck: Då jag går att yttra
mig i anledning af förevarande Memorial, beder jag att få
uttrycka den tanken och förutskicka det tillkännagilvandel,
alt jag, så vidt jag förmår och förslår, skall söka att icke
såra dem, som äro af motsatt mening till min, helst jag är
öfvertygad om, och ej tillåter mig tänka annat, än att la-
larne på den andra sidan, lika roed mig, endast följt sin
öfvertygelse. I det jag sålunda visar aktning för andras
meningar, hoppas jag äfven för min egen få njuta den
tillgodo.
Utskottet har blifvit strängt klandradt för sin åtgärd att
besluta Riks-Rätt öfver Konungens Rådgifvare. Örn detta
Den 3 Julli.
C09
klander varit befogadt, lemnar jag derhän; hemställande en¬
dast, huruvida, så länge beskattningsrätten finnes i 37 § Re-
gerings-Forrnen Rikets Ständer allena förbehållen, hänvi¬
sande till behandling inför II i k s - Ii ii 11 ai ett ingrepp i nämnde
Rikets Ständes rättighet kan anses obefogadt. Jag tror det
åtminstone icke. Man har sagt, att Justiliae-Omhudsmannen
vridit siu. sorn en mask, för det han nödgats genomföra ett
dylikt åtal, och i detta yttrande kan jag äfven instämma så
tillvida, som jag är öfverlygad. att det kostat denne embets¬
man mycket bekymmer att åstadkomma ett sådant embets-
memorial, som det han linder rättegången afgifvit. Eluru
härmed hänger tillhopa, lemnäs till hi-toriens domslut, men
jag vill dock erinra, att två skarpsinnige ledamöter i Riks-
Rätten uttalat den mening, att målet icke blifvit så behand-
ladt, som vederbort.
I fråga om de af Utskottet emot Rådgifvarne framställda
atvmärkningspunkter, har en talare uppehållit sig vid den
första, som angår tillsättningen af tre landtdomare, och ve¬
lat underkänna densamma, såsom endast afseende en felak¬
tig form, som härled! sig från försummelse hos Prolocolls-
föranden. Utskottet tillkommer dock- ej att bedöma de till
granskning öfverlemnade Stats-Råds-Protocollerna i annat af-
seendéj än huruvida Grundlagens stadganden blifvit i allo
iakttagna, och då uti nu ifrågavarande läll 33 § Regerings¬
formen, enligt Protocollet, blifvit öfverträdd, synes mig
anmärkningen ega befogenhet. Vill man upprätthålla och
försvara det constitutionela samhällsskicket, måste man tillse,
att de för detsamma stiftade lagar städse följas och respecte-
ras. Den andra anmärkningspunkten har åter blifvit klan¬
drad ur den synpunkt, sorn skulle det icke vara Borgare-
Ståndet tillständigt att befatta sig dermed, då frågan rörer
inkräktning på Preste-Ståndets privilegier. Jag hemställer
dock till den talare, som yttrat en sådan åsigt, om han vill
påstå det vara ett Riks-Stånd värdigt, att förbise ett annat
Riks-Ståfids rättigheter, hvilka som helst, eller om de icke,
så länge de med lagens helgd äro bekräftade, böra respec-
teras. Ibland de punkter, mot hvilka vidare klander blifvit
rikta dt, är äfven den elfte, som angår vägrad rätt för en
Landskamererare att få sin emot ett Landshöfdingens beslut
afgifna reservation till Kongl. Majit insänd. Må man dock
besinna, huruvida det icke är både nyttigt, angeläget och
nödvändigt, att Regeringen får del af olika meningar, som
lior g.—Stånd. Prat. vid Riksd. 18S8—*18SV. IV. 39
610
Den 5 Julii.
uppstå inom administrationens underordnade grenar. Huru
skall sanningen kunna göra sig på högre ort gällande, om
de ofta förhatliga reservationerna hindras att dit framtränga?
Synnerligen vigtigt synes detta vara, i afseende på Konun¬
gens Befallningshafvande, der Chefen ofta icke är så hemma¬
stadd i ärendena, som önskligt vore, men likväl beslutar,
utan att vara bunden af deras mening, sorn blifvit ställde
vid hans sida, och med större erfarenhet i embetsutöfningen.
Slutligen har man äfven, klandrande, framkastat, att, enligt
Utskottets Memorial, ej mer,, än 18 ärender kunnat blifva
föremål för anmärkning, och dervid tillika upprepat, hvad
jemväl en ledamot af Utskottet medgifva!, att en del an¬
märkningar äro af mindre betydenhet. Deri må vara sarin,
men mångå anmärkningar, som riu ej synas i Memorialet,
hafva ej fått se dagen, utan inom Utskottet blifvit under¬
tryckta. Hade så ej skett, skulle måhända äfven de, som
nu klandra Utskottets tillgöranden, nödgats finna, att dessa
haft skäl för sig. Tyvärr är också förhållandet, att Utskot¬
tets ledamöter icke ega att för Rikets Ständer framlägga de
granskade Protocollerna, i hvilka åtskilligt tärikvärdt då skulle
kunnat komma i ljuset. De, som klandrat, att endast 18
anmärkningsaoledningar stått att upptäcka, hafva emedlertid
dels glömt, hvad några af reservationerna innehålla, dels
med hårda ord stämplat, såsom olagligt, förfarandet att af¬
gifva reservation mot Utskottets beslut, hvarigenom anmärk¬
ningar blifvit underkända. .lag skulle dock önska att få
veta, hvilket lagstadgande, som utgör hinder för afgifvandet
af en sådan reservation. Alla uppgifter i den nu ifråga¬
varande äro hämtade utur offentliga handlingar, om hvilkas
innehåll hvem som helst kunnat taga kännedom. För mig
är det derföre omöjligt att inse, hvaruti olagligheten skulle
bestå.
Besynnerligt förefaller det rnig också, att man under
discussionen fått höra uttalas nära nog klander deröfver, alt
de, som gjort ifrågavarande anmärkningar, på samma gång
likväl beviljat de uti Konni. Maj:ts Proposition öfver Stats¬
verkets tillgångar och behof begärda anslag. På detta klan¬
der, som väl må erkännas vara förvånande, synes mig annat
ej vara att svara, än att just det klandrade förhållandet in¬
nefattar den klaraste bevisning, att de, som gjort anmärk¬
ningen, veta att, i motsats till conservatives handlingssätt
att bifalla likt och olikt, som synes behagligt för Rådgif-
varne, skilja emellan, när anmärkning är på sin plats, och
Den 5 Julii.
61*
när behof göres af medel, som icke böra vägras. De hafva
derigenom, efter mitt förmenande, visat, att de vilja upp¬
rätthålla det constitutionela samhällsskicket, men icke göra
Regering omöjlig, hvilket blir löijden, om anslag nekas un¬
der tidpunkter, sådana, som den nuvarande. Med skäl hade
de derföre kunnat vänta, att hårdare omdömen icke skulle
fällas om deras förfarande, men man får derigenom en yt¬
terligare bekräftelse på det ridderliga sätt, hvarmed den con-
servativa sidans talare bemöta sina motståndare. Hvad'i
öfrigt anmärkningspurikternas antal beträffar, torde det väl
hända, att, om Utskottet med noggrannhet och den det¬
samma så mycket förebrådda anmärkningslusteh genomgått
Stats-Råds-Protocollerna i besvärsmål, listan på anmärk nin-
garne blifvit större, men just med kännedom om och af¬
seende på tungan för Regeringen af dessa måls behandling,
hvilken (öranledt Utskottet att i Memorialet, JU 11, föreslå
deras öfver'flyttande från Regeringen till en särskild myndig¬
het, lade Utskottet Protocollerna i dessa delar åsido. Det
var beskaffenheten af Regerings-systemet, Utskottet ville åda¬
galägga, och i detta afseende torde det vara svårt att be¬
strida, att ju emellan det system, som följdes lflii och
några år derefter, och det nuvarande, råder en himmelsvid
skillnadi Då man nu känner Regenlens ädla afsigter och
ömhet lör hvar mans rätt, måste man bland hans omgifning
och således främst bland Rådgifvarne söka grunden till den
inträffade förändringen. Under discussionen har äfven blif¬
vit ytträdt, alt de personer, sorn 1844 inkallades i Konungens
conseil, blifvit derifrån fördrifna af det liberala partiet. Här¬
uti torde ligga ett misstag. Jag tror åtminstone ej, att de
liberala bära skulden härlör, utan att de ultraconservativa
voro hufvudorsaken dertill, att 1844 års Rådgifvare, stående
som en man, allägsnades. För min del, tror jag ej, att
della var någon lycka, och var det en olycka, må de svara
derför, som drefvo saken derhän. Nåuon del deruti tillhör
icke mig, ty Constitutions-Utskottets Protocoller kunna bära
vittne derom, att jag, och med mig liktänkande, i de flesta
fall försvarade nyssnämnde Rådgifvare emot de conservalives
bittra anfall. Jag befinner mig ännu på samma linie, som
då, men Rådgibare-personalen har sedan dess gjort höger
och venster om, och då, hvad nationen väntade och hoppa¬
des, ej gått i fullbordan, kan man, synnerligen med tanken
på Regentens egna tneunisk ovänliga afsigter, rättrådighet oell
ömhet om hvarje undersåtes framtida väl, ej komma till
€12
Den S Julii.
annat resultat, än att skulden mäste drabba hans Rådgif¬
vare. Må man blott erinra sig, huru en af landets vigtiga-
ste angelägenheter blifvit behandlad af Chefen för Eeclesia-
stik-Departementet, jag menar skolfrågan. Rikets Ständer
hafva för ordnande af denria angelägenhet, som redan af en
föregående Chef för Departementet blifvit beredd, lemnat
frikostiga anslag, men hafva väl dessa materialier blifvit så
använda, sorn dermed var afsedt? Hafva landets önsknin¬
gar blifvit uppfyllda? Huru hafva förslagen örn ny Civil-,
Criminal- och Kyrko-lag, Hemmansklyfnings-, Skattelörenk-
lings- och Lösdrifveri-förordningen, med flera vigtiga frågor,
af Konungens Rådgifvare blifvit behandlade? — Annu en sak,
utom förut omtalade, må dessutom nämnas, hvilken ligger
Chefen för Finance-Departementet till last, nemligen he-
fordringsväsendet inom Tull- och Postverken. Att närmare
belysa beskaffenheten af detsamma, kan här icke ske; det
är i alla fall nogsamt bekant, och följderna torde väl snart
visa sig. Om de blifva sådana, att Föredraganden kan an¬
ses hafva gjort sig förtjent af någon tacksamhet, lemnar jag
derhän, men måste djupt beklaga vår ädle Konung, att bland
Sine Rådgifvare finna män, hvilka i så ringa mån förstå att
uppfatta och genomföra sitt dyrbara och ansvarsfulla kall,
hvilket otvifvelaktig! kommer att medföra bekymmer för
såväl Konungen, som nationen.
Längre anser jag mig ej böra uppehålla discussionen,
utan tillägger blott en anhållan hos Herr Talmannen, att, då
förutses kan, det Ståndet ej utan votering kommer att af¬
göra denna fråga, särskild proposition måtte framställas för
hvar och en af de Rådgifvare, om hvilkas aflägsnande fråga
under discussionen varit, elier vidare kan uppstå, emedan
det ej synes mig billigt eller förenligt med rättvisa, att flere
skulle inneslutas i.en omröstning.
Herr Stenqvist: Då jag anser det vara hvarje repre¬
sentants skyldighet, att i denna maktpåliggande fråga gifva
sin åsigt tillkänna, har jag ock begärt ordet, för att uttala
min, och jag skall göra det i största korthet. Det total-
omdöme, jag kunnat bilda mig om Constitutions-Utskottets
nu föredragna Memorial, är, att Utskottet sträckt sin an-
märkningslusta utom behörighetens grans. Såsom jag upp¬
fattat 107 § i Regerings-Formen, tillkommer det Constitu-
tions-Utskoltet att emot Stats-Rådets ledamöter anmärka
endast sådana grofva lagöfverträdelser, som satt landels väl¬
färd på spel. Någon sådan anmärkning förekommer dock
Den 8 Jutii. 613
icke. Jag liar med uppmärksamhet genomläst T?e tänk a lidet,
iiifn icke kunnat (inna någon enda al de 48 deruti befintliga
anmärkningar beröra dylika grofva öfverträdelser, utan en¬
dast alse dels formfel, dels förbiseenden i mindre vigtiga
fall, och dels förhållanden, der lagarna lemna rum för olika
tidningar. Vid sådant förhållande hade, efter min uppfatt¬
ning af saken, Conslilutions-Ulskollet gjort bäst, om det be¬
sparat sig besväret att nedskrifva -dessa anmärkningar. Ut¬
skottet. hade derigenom besparat Borgare-Ståndet obehaget
af denna långvariga och i många fall bittra discussiori. Jag
bekänner, att jag lyckönskar det land, sorn i sin styrelse
eger märi, hvilka, fastän de i sin ernbetsulöfning icke ärcr
alldeles fria från misstag, dock icke begått svårare, än de af
Constiiutions-Utskottet anmärkta. För min del, yrkar jag,
att Betänkandet måtte läggas tiil haridlingarne.
Herr Spängberg instämde.
Herr Sienberg: 1 likhet ined hvad en och annan ta¬
lare löre mig yttrat, anser äfven jag det vara en pligt för
hvarje representant, sorn i förevarande fråga har en fri
tanke, att densamma oför läckt framställa.
Jag hade visserligen gerna sett, att ett och annat af de
anmärkta Regeringsbesluten utfallit annorlunda, än sorn skett,
och jag harie jemväl önskat mera fortskridande åt vissa ef¬
terlängtade reformer; meri hvarken i de lörras tillkomst
eller i de sednares uteblifvande finner jag tillräcklig anled¬
ning alt uttrycka klander mot Konungens Rådgifvare, ellef
begära någonderas af dem eridtledigande från deras vigtiga
plats. Till deras urskuldande är redan nog taladt för dem,
sorn äro böjde alt lyssna lill skäl.
Den vackra rätt, Grundlagen förvarat åt nationen, att
genom dess représcntanler directe hos Monarken uttala sina
tankar om Hans Rådgifvare och, i händelse dessa finnas
ovärdiga sin plats, begära deras skiljande derifrån, bör, så¬
vida vigten deraf skall bibehållas, ej obetänksamt missbru¬
kas, och således ej begagnas i annat fall, än då verkligt oc!>
oeftergiflig! behof göres. Don Regeringsledamot anser jag.
lycklig, mot hvilken icke svårare tillvitelser, än de i Consti-
tutions-Utskottets Betänkande anmärkta och under discus-
sionen vidare antydda, kunna framdraga,*; och att några
mera graverande icke kunnat upplelas, har jag rätt att för¬
moda, enär Utskottets Betänkande vittnar derom, att ej nå¬
gon anmärkningsvärd omständighet undfallit Utskottets upp¬
märksamhet. Det, som mot desse Rådgifvare andragits, in¬
614
Den 3 Julii.
nefattar, efter mitt omdöme, icke intyg, att de så åsidosatt
sina pligter, att nationen borde löna deras verksamhet och
bemödanden med begäran örn deras aflägsnande från råds¬
bordet, hvilket jag förmenar hvarken skulle leda lill natio¬
nens båtnad, eller utgöra löremål för dess önskningar. De
sednare äro ingalunda mig alldeles okände.
Af dessa skäl, kommer jag att sätta mig emot deras
yrkande, sorn vilja i underdånig skrifvelse anhålla om vissa
Stats-Råds skiljande frän deras embeten, och i stället ut¬
bedja Betänkandets läggande ad ada.
Herr Wallenberg '
Herr Sundblad: Jag anser, som en skyldighet att i en
så vigtig fråga, sorn denna, uttala min mening till Protocol-
let: en mening, jemväl grundad på den kännedom, jag eger
om det temmeligen allmänna missnöje, som råder i landet,
angående nuvarande Regeringspersonals reactionaira system;
men för att undvika en vidlyftighet, hvarvid Högtärade Stån¬
det kanhända skulle tröttna, begagnar jag, för min afsigt, den
utvägen att instämma i de yttranden och slutföljder, hvilka
Herrar Björck och Schwan uttalat.
Herr Hasselrot: Då jag anser hvarje representant plig¬
tig att i denna fråga uttala sin öfvertygelse, har jag ock af
sådan anledning redan instämt med Herr Henschen, men jag
ber dock att få tillägga några ord. Statsmakterna i vårt
land äro (vänne, nemligen Regeringen och Representationen.
Enligt Grundlagen, åligger det Folkombuden att vara en con-
trolerande myndighet öfver Regeringen. Om nu Folkombu¬
den finna, det Regeringen fortgår i en riktning, som icke är
för landet helsosam, om den beträder en retrograd bana,
sorn förhindrar landets utveckling i alla riktningar, då in¬
träder representationens pligt att söka återföra Regeringen
på en bättre bana. En utväg härtill finnes anvisad i 107 §
Regerings.Formen, och då, såsom jag uppfatlat Regeringens
verksamhet under sednare tider, det är uppenbart, att Re¬
geringen beträdt en sådan bana, anser jag det ock vara re¬
presentationen; pligt, alt, på sätt Grundlagen tillåter, fästa
Konungens uppmärksamhet härpå, till förekommande af våld¬
samma brytningar, och för att återknyta förtroendet emellan
Regering och folk. .^f sådan anledning önskar jag, alt de
personer inom Regeringen, hvilka kunna anses stå i spetsen
*) Herr Wäderbergs rid tryckningen ej aflemnade yttrande tryckes
filt slutet af Bandet.
Den 8 Julii.
618
för reaclionen, nemligen Finance- och Ecclesiastique-Mini-
strarne, måtte varda till endtledigande i underdånighet ho9
Kongl. Majit anmälde.
Herr Brodin instämde.
Herr Rooth: Till följd af Herr Palanders uppmaning,
att hvarje representant borde i denna fråga uttala sin åsigt,
vill jag ock gifva tillkänna min, och skall sammanfatta den
i största korthet. På såväl de 18 punkterna i Conslitutions-
Utskottets Memorial, som den bär förda långvariga discussio-
nen, skulle man kunna tillämpa det kända ordspråket: »tant
de hr nit pour une orneletle». Då jag emedlertid ej kan
finna, att de af Cons ti t n t ions-U I skot tet framställda anmärk¬
ningar äro af någon grav beskaffenhet, anser jag ej eller,
att, i anledning deraf, någon underdånig skrifvelse bör till
Kongl. Maj:t aflåtas, med begäran, om vissa uppgifna Stats-
Råds-ledamöters endtledigande, så mycket mindre, som de
Siats-Råder, troligen ännu icke sett dagsljuset, emot hvilka
icke lika grava anmärkningar skulle förekomma, -lag in¬
stämmer följaktligen med dem, som yrkat Memorialets läg¬
gande till handlingarne.
Herr Tjernberg: .lag vill endast tillkännagifva, det jag
instämmer med Herr Wallenberg.
Herr Berg: I motsats till de flere talare, som ansett
de af Constitulions-Ulskottet framlagda 18 anmärkningar vara
af ringa beskaffenhet, tror jag tvärtom, att de äro sådana,
att de böra gillas och beifras af representationen; jag tror
derjemte, att deri inom conseilen rådande tendence är sådan,
alt det är att önska någon förändring af nuvarande Rådgif-
varepersonal, hvadan jag äfven vid voteringen kommer att
biträda meningen för tillämpning af 107 § Regerings-Förmer*
för frenne af de Herrar Stats-Råder, sorn under discussionea
blifvit namngifna.
Herr Gråå: Oaktadt flera ‘ försök blifvit gjorda att
taga Konungens Rådgifvare i försvar, har sådant dock icke
synnerligen lyckats. Om det än måste medgifvas, att en
eiler annan bland de af Constitutions-Ulskottet framlagda
anmärkningar är sådan, att densamma icke må, i och för
sig, föranleda till någon åtgärd från Rikets Ständers sida,
bör man likväl icke lasta sig ensamt härvid, utan äfven taga
i betraktande hela Regerings-systemel, och således både
hvad Regeringen gjort och hvad den underlåtit. Samman¬
ställer man nu de anmärkningar, Constitutions-Utskottet
framlagt, med dem, som i reservationerna finnas uppgifna-,
616
Den S Julli.
och med hvad af Regeringen blifvit åsidosatt, kan jag icke
komma tili annat resultat, iin att Regeringen icke, sorn sig
hort, motsvarat landets förtroende. Såsom följd häraf, orh
då emot någre Conseil-Ledamöter icke förekommit anmärk¬
ningar af den vigt, att dessa Ledamöters endtiedigande bör
ifrågasättas, anhåller jag, för min del. alt omröstning må
ega rum särskildt öfver hvar orh en bland de af Herr
Björck uppgifna Stats-Råds-Ledarnöter. dervid i främsta
rummet torde höra förekomma Friherre Palmstjerna, såsom
den der utgjort själen i det nuvarande cahineltet.
Herr Hjort: Jag anhåller att få instämma med Herr
Malmborg.
Herr Ekholm: En talare liar sagt, att deri Ministére,
som för närvarande bekläder Rådsplatserna, utgått från re¬
presentationens majoritet, och således skulle representera
allmänna* tänkesättet i landet. Della påstående anser jag
angeläget att gendrifva. Väl är det sannt, att, såsom repre¬
sentationen nu är beskaffad, det är svårt för Konungen att
utröna allmänna meningen i landel; men om man kastar
en blick på representationens särskilda delar, tror jag, för
min del, att man skall kunna komma till ett någorlunda
säkert bedömande i detta fall. De två första Stånden re¬
presentera på sin böjd endast dem, af hvilka de äro bildade,
ty man kan sätta i fråga, huruvida t. ex. Ridderskapet och
Adeln, såsom delta Stånd nu är representerad!, verkligen
representerar den besotne Adeln i orterna, då detta Stånd
gemenligen består af de i hufvudstaden befintlige embets-
och tjenstemän af fräise-stånd. Borgare- och Bonde-Stån-
den deremot tillsättas genom val, och om man icke kan
gå sä långt i sina påståenden, som att majoriteten bos dessa
Stånd mera, än hos de andra Stånden, uttrycker den all¬
männa opinionen i landet, är det dock säkert, alt kännedo¬
men hos dem derom är lifligarc och omöjligen kan undgå att
på dem utöfva inflytande. Om man ville tillåta sig ett om¬
döme, luiru Ministéren blifvit bildad, så skall man finna, alt
detta skett från ett visst politiskt coteri, sorn visserligen är
fåtaligt, men inflytelserikt, i afseende på dess verksamhet,
samt noga kännande den behöfliga taktiken. Jag vill med¬
gifva, att itådgifvare-kallet icke är särdeles efterslräfvans-
värdt, utan temmeligen glädjelöst, såsom en af Konungens
Rådgifvare i ett annat Stånd lärer hafva uttryckt sig, men
detta härleder sig til! en de! derifrån, att man före tillträ¬
dandet af ett så ansvarsfullt kall icke betänkt quid valcant
Den 5 Ju lii.
617
frumeri, quid ferre recuserU, och icke eller finner angeläget
att samvetsgrant vidhälla sina förut bekända grundsatser,
hvilkas afsvärjande icke gerna kan skänka någon sann till¬
fredsställelse. En annan talare har sökt vältra sig till en
bevisning, som skjutit förbi målet, då han påstått, att detta
Utlåtande skulle slå i strid med det af Utskottet afgifna
Utlåtande, 11. Denna motsägelse kan jag icke finna, ty,
om den värde anrnärkaren behagar genomläsa de vid Utlå¬
tandena fogade reservationer, torde han finna, att en belt
annan majoritet dicterat det ena, än det andra Utlåtandet.
Dessutom liar Constitutions-Utskottet i detta Memorial icke
medhunnit att .fästa sig vid besvärsmålen, hvilkas behand¬
ling visserligen förtjent sitt eget capitel, ty, då Utskottet
granskat Slats-Håds-Protocollen, har det varit omöjligt att
med noggrannhet och omsorg granska besvärsmålen, ehuru
mycket äfven vid dem kunnat vara att anmärka. Då Con-
stitutions-Utskottet för öfrigt i sitt Utlåtande, JYs 11, med-
gifvit svårigheten för Hådgifvarne, att med erforderlig om¬
sorg behandla dessa ärenden, bar en rättvisa blifvit dem
lemnad, som icke kan jälvas af detta Betänkande. En ta¬
lare har behagat stämpla en del af Ståndets Ledamöter,
såsom oppositionsmän, och såsom bildande en regelmessig
opposition emot Regeringen. Detta kan jag ej medgifva, lika
litet, sorn jag kan tillerkänna denne talare rättigheten att
enkom betrakta sig sjelf, såsom en bundsförvandt åt Rege¬
ringen. Jag tror dessutom, att lian i delta afseende icke
fått annat mandat, än andra Ståndets Ledamöter, och det
tyckes, såsom oppositionen inom Ståndet vore ganska oskyl¬
dig, helst den väl eljest skulle halva röjt sig vid anslags¬
frågornas behandlande. Ståndets fleste medlemmar hafva ju
erkänrit beholvet af de flesta äskade anslag, och icke'förvä¬
grat medel dertill. Om man derföre fördomsfritt betraktar
företeelserna, letar man sig förgäfves vägen till en dylik
anklagelse om eri inom Ståndet befintlig opposition; man.
bar städse åtskiljt sak och personer, hvadan också Ståndet,
efter mitt tycke, ganska frikostigt bilällit sådana af Regerin¬
gen framställda förslag, sorn kunna lända till landets fromma-
Samme talare har ofia åberopat den brist på sans, måtta,
fördomsfrihet, m. m., som'skulle röja sig hos hans motstån¬
dare. Jag hemställer dock till en hvar oväldig betraktare,
hos hvilkendera fractionen denna brist i synnerhet uppenba¬
rar sig. Man påstår, alt man vill räknas bland de stilla i
landena och tillhöra de moderat-conservativa, samt i denna
618
Den i> Julli.
riktning framgå på reformernas liana. Jag måste likväl
bekänna, att jag sett ganska få symptomer till närvaron af
sådana känslor, lika litet, som jag kan begripa angelägenhe¬
ten af 1838 års omvändelse. Man bör icke inbilla sig, att
man sjelf är så alldeles ofelbar, idan att den menskliga
svaghetens lott drabbat en hvar. Samme talare har ånyo
framkommit med påslåendet, att de förehragta anmärknin-
garne äro af lumpen beskaffenhet. Delta sjnes dock påtag¬
ligen stå i strid med hans förklarande i förmiddagens Ple¬
num, alt han nemligen varsnat klorna af Lejonet, och han
har till och med frammanat detta gamla Lejon alt resa sig
och skaka malmen. Dertill svarar jag, alt sådant lärer ber
finnas mindre behöfligt, så länge man, å motsatt håll, endast
visar hartassarna. Jag fortfar i milt förut algifna yrkande.
Herr öhrström: För att ej risquera, att ensam iakt¬
taga lystnad i denna fråga, och utan att vilja uttala min
mening på något utstyrdt sätt, inskränker jag mig att in¬
stämma med Herr Booth.
Herr Björck: Sedan så många talare icke velat be¬
gära ordet, för att ej förlänga discussionen, hade jag bestämdt
föresatt mig, alt icke vidare orda i denna fråga. Det är ock
endast i anledning af en personlig interpellation, som jag
ansett mig nödsakad, att" ånyo uppträda. Derförinnan finner
jag mig dock föranlåten att uttala mitt omdöme om det
sätt, hvarpå discussionen af andra sidans talare blifvit förd.
och jag anser mig då med sanning kunna använda ett
här fälldt uttryck, eller att man försvarat både likt och
olikt af Regeringens handlingar, äfvensom sökt att i både
likt och olikt angripa sina motståndare.
Meh har påstått, alt jag erkännt, det vissa bland de af
Constitutions-Utskottet framlagde anmärkningar icke voro
förtjenta af synnerligt aUeende. Delta grundar sig på ett
uppenbart missförstånd. Jag har endast medgifvit, att en
del anmärkningar äro obetydliga, nemligen de få, som af
den större pinraiiteten i Utskottet blifvit understödda. En
talare har sagt, att rnan icke lastat sig vid några specieia
mål, hvarmed väl lörslås enskilda frågor, och detta härleder
sig derifrån, att samtliga besvärs-målen blifvit af Constitu-
tions-Utskotlet förbigångna. De misstag, som vid dessa måls
afgörande förelupii, äro icke af politisk betydenhet. Om
man ock bunnar åsido alla anmärkningar af dylik beskaffen¬
het, qvarstå likväl ändock 27, hvilka alla afse allmänna
mått och steg, och som alla äro af högst väsendtlig beskaf¬
Den 3 Julii.
613
fenhet och förtjena uppmärksamhet. Detta anta! torde vara
mera, än nog, helst Regeringens verksamhet har varit så
inskränkt, som möjligt; men det har likväl kunnat ökas,
om man ansett sådant behöflig!; hvilket icke varit händel¬
sen, dä alla riktningar af styrelsens verksamhet blifvit be¬
rörda och genom do anförda handlingarne visats vara in-
constitutionela, och för landet förderfliga.
Herr Stalpe har erinrat,örn en föregående discussion,
och äfven i afseende derpå oriktigt anfört mina ord. Jag
har icke yttrat mig i den riktning, sorn han påstått. Ilan
har sagt, att jag skulle hafva motsatt mig en bestyckning
af utanverken på Carlstens fästning, derföre att canoner
från de vid Christianstad och Warberg raserade fästningar
skulle varit att tillgå. Jag motsatte mig dock anslaget till
bestyckningen af bastionen vid Carlsten på den grund, att
den redan var och i denna stund är bestyckad med lämp¬
liga canoner. Jag dref endast den satsen, att en undersökning
borde ega rum af canonförrådet, likväl som af gevärsförrådet.
Detta mitt yrkande var så mycket mindre vådligt, som fästningen
är försedd med bestyckning och således icke, genom ett bifall till
milt förslag, kari blifva blottställd, i brist af försvar. Jag sökte
således hufvudsakligen att visa, det anslagsfrågan var orik¬
tigt framställd och borde pröfvas från en helt annan grund,
än den uppgifna. Jag finner således Herr Stolpes anmärk¬
ning fullkomligt otillständig, men igenkänner deri den con-
servativa sidans vanliga sätt att gå tillväga: ett sätt, hvari¬
genom man kan lyckas att bevisa, hvad helst, man vill. I
öfrigt får jag förklara, det jag icke täger åt mig, hvad Herr
Stolpe yttrat. Ilan har, i afseende å skatte-förenklingen,
sagt, att förvandling af persedlar till penningar icke vore det
mål, hvilket man ville uppnå. Jag åter är af en fullkom¬
ligt motsatt mening och tror, att först, sedan skattepersed-
larne blifvit i penningar förvandlade, blifver en proportioner¬
lig' skattenedsättning möjlig, och att detta är det enda medlet,
att, utan någon våldsam brytning, åstadkomma en sådan.
Just derföre anser jag denna fråga vara af särdeles vigt.
Af hvad, som blifvit anfördt i Constitntions-Utskottets
Memorial, de, dervid fogade reservationer och Kongl. Majds
vid denna Riksdag afgifna Nådiga Propositioner, tiar man icke
velat inse det system, Regeringen följt. Man har ansett de
anmäi kia förhållandena, såsom formfel, och derlöre obetyd¬
liga, men alla de af Constitutions-Utskotlet från och med
pag. 27 i Memorialet framlagda anmärkningar antyda dock
620
Den 3 Julii.
tydligen ett visst system. Hvar och en al dessa frågor har
ock blifvit fullständigt utredd, och af dem samfällda kari
man tydligen finna, alt de alla utgått från en viss ledande
tendence. Den, som icke ser detta, kan man naturligtvis
ej tvinga dertill. Möjligen kan dock omdömet höra modifie¬
ras derhän, att Konungens Rådgifvare handlat endast af in-
stinct, om ett sådant uttryck lår begagnas, men jag och
mina vänner hafva icke velat göra oss skyldige till den orätt¬
visan att icke tro, det sammanhang finnes i de grunder,
Konungens Rådgifvare följt vid utölvande af deras höga kall.
Slutet blir emedlertid, att den, som vill (öra landet tillbaka,
röstar för Hådgifvarries bibehållande på sina platser, men
den, som deremot önskar se landet gå framåt, måste rösta
för deras allägsnande.
Herr Ekelund: Ehuru jag förut med Herr Indebetou
instämt uti hans yttrande och yrkande om Memorialets läg¬
gande till handiingarne, har jag likväl nu velat yttra, att
jag af den sedermera förda långvariga discussionen icke fun¬
nit anledning att ändra Öfvertygelse. Efter mitt förmenande,
äro de flere värde I a la mes anspråk på fullkomlighet och
ofelbarhet hos Konungens Rådgifvare större, än som rättvis¬
ligen kan fordras. Ibland annat har man klandrat, att med
utfärdandet af en förändring i Fiskeri-stadgan fördröjts i 13
månader. I betraktande af de mångtusende mål, som Rege¬
ringen haft att handlägga, och då man betänker, huru länge
man, ofta nog, får vänta på mais afgörande, i Rådhus-
Rätler, Bof-Rätter m. fl , så torde icke just detta anmärkta
dröjsmål vara så graverande, minst som icke allt kan göras
på en gång. Regeringens förmenta prohibitiva sympathier,
med afseende å tullagstiftningen, hafva äfven klandrats, lika¬
som att icke något nytt representations-förslag blifvet afgilvet.
I förra afseendet torde det ej vara så alldeles gifvet, alt det
skulle varit rätt klokt eller välbetänkt att tidigare utbyta
nu gällande mera prohibitiva tullförfaltningar emot påyrkade
liberalare. Opinionen bör äfven för en sådan händelse vara
först mogen. England har just icke ännu så länge hyllat
frihandels-idéen, och äfven der finnes ännu, i flera fall,
pfohibitism. Der. som här, har fråga väckts om att införa
decimal-syslemet i myntväsendet, men helt nyligen svarade
dervarande Ministern, alt det väl ännu icke på 20 år vore
att tänka på decimal-systemets införande, emedan allmänna
meningen ej vore nog förberedd derpå. Huruvida tidpunk¬
ten nu hos oss verkligen är inne att öfvergå till frihandels¬
Den .’5 Judi.
021
systemet, lein nar jag derhän; det kan val vara möjligt, men
.jag vill nu icke uppehålla mig dervid. Hvad åter represen-
tations-förslaget beträffar, så har Regeringen en gång fram¬
lagt ett sådant, hvilket antagits, lika litet, sorn andra så¬
dana, afgifna, neli det skulle derföre icke förundra mig, om
icke Regeringen vidare framlägger något sådant. Mera för¬
undrar det mig, att icke Constitutions-Utskottet sjelft ännu
algifvit ett sådant förslag. Den tid af 7 månader, som Ut¬
skottet haft tid på sig under denna Riksdag, tyckes mig, i
jemnförelse med 3 år för Regeringen, sorn haft att hand¬
lägga, efter uppgift, närmare 20,000 mål, kunnat vara der¬
till tillräcklig. På dessa, samt på de af andra föregående
talare, likasom af reservanterna af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet, anförda skäl, finnér jag icke, af de i
delta Memorial anförda aderton anmärkningspunkter. Rikets
väl kräfra. att Ständerna skulle luis Konungen anmäla deras
önskan om skiljande af någon eller några af Slats-Rädena
ifrån embetet, utan får jag anhålla om proposition på Memo¬
rialets läggande till handlingarne.
Herr /tydin: Jag vill endast förklara, det jag afstår
från min begäran om proposition på ålerreiniss.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen yttrade:
Under discussionen hafva llere talare yrkat, att Constitutions-
Utskottet s Memorial, M 6, måtte läggas lill handlingarne.
Andre talare åter hafva ansett, att 5 af Stats-,Rådets Leda¬
möter borde af Rikets Ständer hos Konungen anmälas till
endlledigande ur Siats-Rådet och ifrån embetet. Några hafva
yrkat, att endast Cheferne för Finance- och licclesiastique-
Departemenlen mätte varda hos Konungen anmälde till endt-
ledigande, hvarjeinle en talare framställt sådant yrkande, i
afseende å Herr Stals-Rådet Grefve Mörner. Slqtligen hafva
några Ledamöter yrkat, att särskild proposition måtte fram¬
ställas på hvar och en af de Stats-Råds-Ledamöter, hvilka
man önskat mätte hos Konungen anmälas lili endlledigande.
Då, vid sådant förhållande, yrkandet om Betänkandets läg¬
gande till handlingarne mäste anses ega prioritet, anser jag
mig böra derå framställa proposition.
Herr Björck: Såsom jag fattat Herr Talmannens fram¬
ställning, synes Herr Talmannen hafva för afsigt att först
framställa preposition på Memorialets läggande till handlin-
garne. Då Grundlagen emedlertid föreskrifver, att, vid
pröfningen i Ståndens Plena af Utskotts afgifna förslag,
detsamma skall först framställas till antagande, och föreva¬
622
Den o Juli).
rande Memorial punktvis upptager bestämda anmärkningar
emot åtskilliga af Konungens Rådgifvare, synrs det vara
klart, att den första propositionen bör blifva på bifall; hvar¬
jemte, och då 34 § uti Uiksdags-Ordningen stadgar, att,
om målet, under discurscrna, skiljes uti liera delar, hvar¬
öfver särskilda anmärkningar göras, då skall, enär sådant
askas, proposilion öfver hvardera delen särskildt anställas,
samt åtskilliga Ledamöter framställt begäran om särskildt
proposition på hvar och en al de Stats-Råds-Ledarnöter,
om hvilkas endtledigande man ansett underdånig anmälan
hos Kongl. Majit böra ske, dessa föreskrifter måste föran¬
leda dertill, att särskilda propositioner, rörande hvarje Stats-
Råds-Ledamot, hvars endtledigande blifvit ifrågasatt, skola
af Herr Talmannen framställas.
Herr Kock: Det förfaringssätt, som den siste talaren
uppgifvit, kan jag icke godkänna, synnerligast som Constitu-
tions-Utskottets Betänkande icke, såvidt jag fallat dess inne¬
håll, positivt tillstyrker, att en eller annan Slats-Råds-
Ledamot måtte varda från sitt embete skiljd. Väl hafva
deruti åtskilliga anmärkningar emot Stats-Rådets Ledamöters
rådslag blifvit framställda, men jag upprepar ännu en gång,
att ett enda ord icke förekommer om deras endtledigande.
Då, under sådana förhållanden, bifall icke kan lemnäs till
Belänkandet, det vill säga detsamma som med Ja eller Nej
besvaras, återslår icke något annat, än att, på sätt Herr
Talmannen föreslagit, proposilion framställes på Memorialets
läggande till handlingarne. Om denna blifver med Nej
besvarad, då har hvarje Ledamot sin talan öppen.
Herr Hillström: 1 förevarande lormfråga är jag af
samma tanka, som Herr Björck, och vill dessutom erinra,
huruledes Ståndet förfor vid sista Riksdagen, då yrkande
äfven gjordes om flere eller färre Rådgifvares endtledigande.
Då framställdes först den fråga, huruvida man ansåge Rikets
väl kräfva, att en sådan underdånig skrifvelse måtte beslu¬
tas, som i 107 § Regerings-Formen och 29 § Riksdags¬
ordningen förutsattes; Ståndet obetaget alt sedermera be¬
stämma, hvilka Stats-Råds-Ledamöler skrilvelsen skulle om¬
fatta; hvaremot contrapropositionen lydde på Memorialets
läggande till handlingarne. Det är också uppenbart af Ut¬
skottets Betänkande, att en underdånig skrifvelse, i enlighet
med 107 § Regerings-Formen, skulle blifva följden af
anmärkningarnes godkännande, hvarföre jag påyrkar, att
den lörsta propositionen må blifva, huruvida Ståndet anser
Den 3 Julli.
623
Rikets val kräfva, alt en sädan skrifvelse frän Rikets Stän¬
der afgår.
Herr Rinman: Med anledning af hvad' Herr Kock
yttrat derom, att uti Coust i t u t i 011 s-U t s k o 11 e t s Memorial icke
förekommer ett ord orri Stats-Råds-Ledamöternas endlledi¬
ga n d e ’ ber jag blott att få hänvisa tili pag. 3, lili Memoria¬
let, der 107 § af Regerings-Formen är åberopad.
Herr Talmannen: Herr Björck har dragit en förhastad
slutsats af min nyss gjorda framställning, om lian ansett, att
proposition pä Memorialets läggande till handlingarne först
skulle komma att göras. Min afsigt har varit, att, i likhet
med förfarandet vid förra Riksdagen, först inhämta, huru¬
vida Ståndet anser, att, i anledning af Constitnlioris-Utskottets
Memorial, någon positiv åtgärd bör vidtagas, eller, att en
underdånig skrifvelse hör till Kongl. Majit aflåtas, med be¬
gäran, att Han ville ur Stats-Rådet och från embelet skilja
vissa uppgifna Ledamöter. Skulle votering då begäras,
komtne coutrapropasitionen att lyda på Memorialets läggande
tili handlingarne. Jag vidhåller, hvad jag förut yttrat, och
anser, att nämnda proposition bör framställas,, och först,
sedan denna blifvit med Ja besvarad, särskild proposition
göras, angående hvar och en af de Stats-Råds-Ledamöter,
hvilkas endtledigande man påyrkar.
Herr Hjordt: Om det af Herr Talmannen föreslagna
sätt för frågans afgörande följes, uppkommer derigenom en
onödig voleririg. Då Grundlagen säger att, i händelse, vid
frågors afgörande, särskilda propositioner begäras, denna
begäran icke kan förvägras, samt anmärkningar nu blifvit
framställda emot särskilda Rådgifvare, kan jag icke rätt
förslå, att en generel proposition först framställa, utan synes
mig Herr Talmannen böra i främsta rummet till Ståndets afgö¬
rande hemställa, huruvida det anser Rikets väl kräfva, att Före¬
draganden och f.hefeo för Justilia;-Departementet H. Exc. Herr
Grefve Sparre varder hos Kongl. Majit, till endtledigande anmäld,
och att, i händelse votering begäres, contrapropositionen
blifver på Memorialets läggande lill handlingarne, såvidt det
honom angår. Sedermera synes mig böra på enahanda
sätt förläras, hvad belrällär de öfriga uppgifna Ledamöterna
af Stats-Rådet.
Herr Berger: 1 likhet med Herr Björck, anser jag
ock, att en öfverflödig votering skulle uppkomma, om pro¬
positionerna framställas i enlighet med hvad Herr Talman¬
nen föreslagit. Dessutom skulle kunna inträffa, att, om man
624
Den S Julii.
först beslutade, det en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit
skulle afgå, man möjligen komme att falla elt beslut, snin
af de följande voteringarne helt och hållet upphäfdes. Ty
det är åtminstone tänkbart, att, då liera Stats-Råds-Ledamöter
äro föreslagna att uti en dylik skrifvelse upptagas, sjelfva
skrifvelsen kan vinna en ganska stor pluralitet inom Stån¬
det, men att, då man kommer till omröstning öfver hvar
och en af de ifrågasatta Slats-Råds-Ledamöterna särskildt,
ingen af dessa skulle kunna få enkel pluralitet, och vore,
hvad man då på förhand beslutat, ett nonsens.
Herr Stolpe: Då man åtminstone eger rättighet att an¬
taga, såsom en möjlighet, att Högtärade Ståndet kan för¬
klara, det Constitutions-Utskottets anmärkningar icke må, i
afseende på någon af Konungens Rådgifvare, löranleda till
den af Utskottet åsyftade anmälan, är det klart, att en så¬
dan utgång skulle göra tidsödande voteringar, angående
hvar person särskildt, öfverflödiga, hvarföre jag. för nain del,
bifaller deri af Herr Talmannen föreslagna föredragnings-
ordning. ^ågons mening kan så mycket mindre derigenom
förqviifvas, som, derest en sådan allmän decharge icke bi-
falles, proposition och votering, angående hvar person för
sig, sedan måste ega rum.
Herr Björck: Örn Herr Stolpe har rätt, så får Grund¬
lagen orätt, då den föreskrilver, att hvarje fråga i ett Be¬
tänkande kan lösryckas från de andra och särskildt behand¬
las. På denna grund förnyar jag mitt nyss gjorda yrkande.
Herr Talmannen yttrade, a:t, då särskilda propositioner
blifvit äskade, vore Herr Talmannen ock skyldig att, i en¬
lighet dermed, ordna propositionerna; hvarefter Herr Tal¬
mannen framställde dessa propositioner:
»4:o) Anser Ståndet Rikets väl kräfva, att Rikets Stän¬
der hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville ur
Stats:Rådet och från Einbelet skilja Hans Iixcellence Herr
Justitiae-Stats-Ministern. Grefve Sparre.
Svarades Ja och Nej, hvarjemte votering begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och an¬
slogs, så lydande:
»Den, som anser Rikets väl kräfva, att Rikets Ständer
hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville ur Stats-
Rådet och ifrån Embetet skilja Hans Excellence Justitiae-
Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Den 8 Julli.
628
Vinner Nej, lägges Constitutions-Utskottets Memorial, M
G, i denna del, till handlingarhe.»
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid Herrar Wijk, Warn, Lindström, Asker, Fridstedt, Wah¬
lund och Wedberg voro frånvarande. En sedel aflades för¬
seglad, och de öfriga befunnos vid öppnandet innehålla 31
Nej mot 21 Ja, i följd hvaraf Ståndet beslutat, att lägga
Constitutions-Utskottets Memorial, JYs 6, i hvad det angår
Hans Excellence Herr Grefve Sparre, till handlingarne.
»2:oj Anser Ståndet Rikets väl kräfva, att Rikets Stän¬
der hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville ur
Stats-Rådet och från Embetet skilja Chefen och Föredragan¬
den för Finance-Departementet, Herr Stats-Rådet, Baron
Palmstjerna.
Svarades Ja och Nej, hvarjemte votering begärdes. En
voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs, så ly¬
dande:
»Den, som anser Rikets väl kräfva, att Rikets Ständer
hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville ur Stats-
Rådet och ifrån Embetet skilja Stats-Rådet, Herr Friherre
Palmstjerna, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, lägges Constitutions-Utskottets Memorial, M
6, i denna del, till handlingarne.»
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid Herrar Wijk, Warn, Lindström, Asker, Fridstedt, Wah¬
lund och Wedberg voro frånvarande. En sedel aflades för¬
seglad, och de öfriga befunnos vid öppnandet innehålla 34
Ja emot 21 Nej, hvadan Ståndet fattat dess beslut, i enlig¬
het med Ja-Propositionens lydelse.
»3:o) Anser Ståndet Rikets väl kräfva, att Rikets Stän¬
der hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville dr
Stats-Rådet och från Embetet skilja Chefen och Föredragan¬
den för Civil-Departementet, Herr Stats-Rådet Fåhraus.^
Svarades Ja och Nej, hvarjemte votering begärdes. En
voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs, så ly¬
dande:
»Den, som anser Rikets väl kräfva, att Rikets Ständer
hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville ur Stats-
Rådet och ifrån Embetet skilja Herr Stats-Rådet Fåhreeus,
röstar Ja-
Den, det icke vill, röstar Nej.
Borg.-Stånd. Brot. vid Rikti. 1883- 188». IV. 40
626
Den 5 Julii.
Vinner Nej, lägges Constitutions-Utskottels Memorial, Jfs
6, i denna del, till handlingarne.»
Votering anställdes med slulna sedlar, efter upprop, der¬
vid Herrar Wijk, Warn, Lindström, Asker, Fridstedt, Wah¬
lund och Wedberg voro frånvarande.
En sedel allades förseglad, och de öfriga befunnoS vid
öppnandet innehålla 28 Nej emot 27 Ja, i följd hvaraf Stån¬
det beslutat att lägga Gonstitutions-Utskottets Memorial, M
6, i hvad det angår Stats-Rådet Fåhraus, till handlingarne.
»4:o) Anser Ståndet Rikets väl kräfva, att Rikets Stän¬
der hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville ur
Stats-Rådet och från Embetet skilja Chefen och Föredragan¬
den för Ecclesiastik-Departementet, Stats-Rådet Reuterdahl■»
Svarades Ja och Nej, hvarjemte votering begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
»Den, som anser Rikets väl kräfva, att Rikets Ständer
hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville ur Stats-
Rådet och från Embetet skilja Herr Stats-Rådet Reuterdahl,
röstar Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, lägges Gonstitutions-Utskottets Memorial,
JU 6, i denna del, till handlingarne.»
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid Herrar Wijk, Warn, Lindström, Asker, Fridstedt, Wah¬
lund och Wedberg voro frånvarande.
En sedel aflades förseglad, och de öfriga befunnos vid
öppnandet innehålla 55 Ja emot 22 Nej, i följd hvaraf Stån¬
dets beslut var fattadt, i enlighet med Ja-propositionens
lydelse.
och »5:o) Anser Ståndet Rikets väl kräfva, att Rikets Stän¬
der hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville ur
Stats-Rådet och från Embetet skilja Herr Stats-Rådet Gri¬
penstedt.»
Svarades Ja och Nej, hvarjemte votering begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och an¬
slogs, sä lydande:
»Den, som anser Rikets väl kräfva, att Rikets Ständer
hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville ur Stats-
Rådet och från Embetet skilja Herr Stats-Rådet Gripenstedt,
röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Den 8 Julii.
627
Vinner Nej, lägges Constitutions-Utskottets Memorial,
JW 6, i denna del, till handlingarne.»
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid Herrar Wijk, Warn, Lindström, Asker, Fridstedt, Wah¬
lund och Wedberg voro frånvarande.
En sedel allades förseglad, och de öfriga befunnos vid
öppnandet innehålla 28 Ja emot 27 Nej, hvadan Ståndets
beslut var fattadt, i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
Herr Schwan: Med anledning af en i dag timad hän¬
delse, afstår jag från mitt yrkande, att anmälan må hos
Kongl. Maj:t göras af Rikets Ständers önskan, att Han ville
utur Stats-Rådet skilja jemväl Stats-Rådet, Grefve Mörner.
För återkallelse af detta yrkande fann Ståndet ej hinder,
och, på hemställan af Herr Talmannen, blef Constitutions-
Utskottets Memorial, M 6, i öfrigt lagdt till handlingarne.
Herr Hesselgren: Då jag icke deltagit i denna dagens
discussion, vill jag förklara, det jag icke anser, hvarken nå¬
gon af de utaf Constitulions-Utskottet framlagda 18 anmärk-
ningspunkter, eller de vid Memorialet fogade reservationer
innehålla något annat, än variationer på ett thema, som i
många år blifvit uppspeladt.
Herr Almgren: Jag reserverar mig emot Ståndets be¬
slut, i hvad det angår Stats-Rådet, Baron Palmstjerna.
Herrar Palander, Stolpe, Frick, Spångberg, Ekelund
och Gezelius reserverade sig äfven emot de af Ståndet fat¬
tade beslut, i afseende å Stats-Råderne; Baron Palmstjerna,
Reuterdahl och Gripenstedt.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver Ståndets denna dag
fattade beslut.
Plenum slutades kl. 11 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 8 Julii.
Plenum kl, 10 f. m.
Uppå derom gjord anhållan, beviljades Herrar Retlig
och Ekenman ledighet från Riksdagsgöromålen, den förre
Den Si Må.
imdsr fjorton dagar från don 10:de, oell Herr Ekenman un¬
der tro veckor från den 12:te i denna månad.
§ 2.
Justerades återstående delar af Protocollet för den 21,
äfvensom Protocollet för den 20:de sistlidne Junii.
§ 5.
Föredrogs ånyo Banco-LItskottets Utlåtande, JYi 43, i
anledning af väckta förslag om ändringar och tillägg i före¬
skrifterna, angående Bankens metalliska cassa; hvarvid före¬
kom mo:
I:o) Yttrandet å pag. 10.
Godkändes.
2:o) Första yttrandet 3 pag. 11.
Herr Wallenberg *).
Herr Indebetou: Jemte det jag är ense i hufvudsaken
med Herr Wallenberg, fär jag dock fästa uppmärksamheten
derpå, att vi för närvarande endast hafva att tala om 113 §.
Således inskränker jag mig lill hvad, sorn rörer denna
eller momenten g och h. Enligt min tanke, hör i momentet
g efter orden i Hamburg insättas: eller Allona, men icke
och Altona. Litt. g skulle då komma att lyda på följande
sätt: det silfver eller Hamburger Banco, som genom vexel-
köp blifvit hos något eller några kända och säkra handels¬
hus i Hamburg eller Altona för Bankens räkning nedsatt,
eller det silfver, hvilket är under transport från utrikes ort
till Banken, Det är nemligen icke gifvet, att silfver eller
Hamburger Banco skall på en gång finnas nedsatt i Ham¬
burg och Altona. Ordet eller utesluter icke ett sådant för¬
hållande, då deremot och antyder, att det måste finnas ned¬
satt i håda städerna. Härtill kommer, att Ridderskapet och
Adeln äfven tillsatt orden eller Altona efter Hamburg. Hvad
momentet litt. h beträffar, så följer häraf, att orden i Ham¬
burg böra borttagas, ty det kan äfven blifva fråga om han¬
delshus i Altona. Enligt min föreställning, skulle litt. h då
blifva så lydande: beloppet af de uppköpta vexlar, hvilka
icke till liqvid förfallit eller blifvit för incassering till
Bankens i näs/förestående moment omförmäldla handelshus
afsända.
Jag anhåller om proposition å dessa tvä ändringar i
115 §.
') Herr Wallenbergs vid tryckningen cj nflemnade yttrande tryckcs
vid slutet af Bandel.
Den H Julii.
629
Herr Rinman: I hulvudsaken ar jag ense med Herr
Indebetou, men jag finner betänkligt, om denna punkt af-
göres, innan Ståndet beslutat, angående US § om köp af
vexlar. Jag hemställer derföre, att denna punkt måtte upp¬
skjutas, till dess Ilo § blifvit afgjord. Med detsamma får
jag fästa uppmärksamhet å en iniss-skrilning, som förekom¬
mer uti momentet g. Uti nuvarande Reglemente står: »och
det silfver», hvilket blifvit ändradt till: »eller det silfver»,
hvilket uttryck innefattar en tvetydighet, och jag anhåller
derföre orri rättelse häruti.
Herr Indebetou: Det kunde visserligen vara-riktigt att
uppskjuta med 115 §, till dess 115 § förevarit, om man
hyste något tvifvel derom, att Borgare-Ståndet icke skulle
finna den föreslagna förändringen lämplig, men då jag lager
för gifvet, att Borgare-Ståndet icke skall sälta sig deremot,
så anser jag allt uppskof onödigt. Jag yrkar derföre, att
113 § målte afgöras så väl nu, som efteråt.
Herr Wallenberg: Med nöje omfattar jag tillfället att
instämma med Herr Indebetou och afstår således från mitt
vrkande.
Herr Ekelund: Herr Waltenbergs förslag att tillägga
Altona efter Hamburg kan visserligen vara oskadligt, men
jag anser det öfverflödigt, helst icke någon ökad kostnad
uppkommer i Hamburg för incassering af vexlar, dragna på
Altona, än för sådana, som äro dragna på Hamburg. Jag
anser det derföre vara tillräckligt att bibehålla stadgandet,
sådant som Utskottet föreslagit det.
Herr Kock: Om, såsom jag förmodar, Borgare-Ståndet
kommer att bifalla Utskottets förslag, i afseende å det högre
belopp, som Fullmäktige må hafva för Bankens räkning stå¬
ende i Hamburg, så är det ock nödigt för Bankens säkerhet
att fördela löndén på flera olika håll. Nu är det bekant,
att betydliga handelshus finnas i Altona, men att Hamburg
och Altona hafva gemensam benrs i Hamburg. Såvida de
föreslagna ordalagen bibehållas, äro Fullmäktige förhindrade
att köpa vexlar, dragna på Altona och betalbara derstädes.
Vill man derföre undvika missförstånd och göra det för Full¬
mäktige möjligt att köpa vexlar, betalbara i båda städerna,
hvilka hafva gemensam beurs, sä hör man antaga de af
Herrar Wallenberg och Indebetou föreslagna förändringar,
dem jag, för min del, biträder.
Discussionen förklarades slutad, och, uppå proposition af
Herr Talmannen, godkändes Utskottets förslag till 115 § i
630
Den 8 Julii.
nytt Banco-Reglemente, med följande förändringar, dels att
momentet g mä undfä denna lydelse: »det silfver eller Ham¬
burger Banco, som genom vexelköp blifvit hos något eller
några kända och säkra handelshus i Hamburg eller Altona
för Bankens räkning nedsatt, samt det silfver, hvilket är
under transport från utrikes ort till Banken»; och dels att i
momentet h orden t Hamburg uteslutas.
3:o) Andra yttrandet, å pag. 11.
Herr Indebetou: Het är utan tvifvel ett förbiseende
uti nu gällande Reglemente, att i 114 § undantag skett al¬
lenast för hvad, som uti 113 § momentet g anses, såsom
metallisk cassa. Det är klart, att från inräknande i den
bestämda minimi-summan äfven bör undantagas den del af
Bankens metalliska cassa, som omförmäles uti 113 §, mo¬
mentet h. Utskottet har derföre föreslagit en förändring uti
114 §, och jag tillstyrker, att Borgare-Ståndet dertill måtte
lemna sitt bifall.
Vidare förekom icke, och Utskottets förslag till 114 §
godkändes.
4:o) Yttrandet, å pag. 16.
Herr Indebetou: Sedan vi nu kommit till behandling
af 113 §, ber jag få upptaga de yrkanden om ändring i
densamma, som Herr Wallenberg vid discussionen om 113
§ framställde. Jag får då upplysa, att Ridderskapet och
Adeln, enligt till Ståndet ankommet Protocolls-Utdrag af den
l:sta i denna månad, beslutat antaga följande förändringar i
118 §, nemligen, att dels i momentet 1 slutorden: i Ham¬
burg betalbara uteslutas, dels i momentet 2 efter orden:
Bankens hus i Hamburg, tillägges eller Altona, och dels i
momentet 3 efter orden: förbindelser i Hamburg, tillägges:
eller Altona, samt att i stället för ordet stad, införes: städer.
Beträffande de 3 sista förändringarne, eller de uti 2:dra
och 3:dje momenten, så ligger det i sakens natur, att, då
man ändrat 113 §, måste äfven dessa ändringar inflyta i
2:dra och 3:dje momenten af 113 §, så att det må blifva
consequence i Reglementet. Hvad åter angår ändringen i
l:sta momentet, så är det icke ovilkorligen nödvändigt att
utesluta orden: i Hamburg betalbara, men det blir dock
alltid mest ändamålsenligt. Jag får således hos Herr Tal¬
mannen anhålla om proposition å de af Ridderskapet och
Adeln beslutade förändringar i 113 §.
Flere af Ståndets Herrar Ledamöter instämde med Herr
Indebetou.
Den 8 Julii.
631
Herr Pettersson: I anledning af yrkandet i min motion,
att 2:dra momentet af § 115 i Banco-Reglementet borde
förändras, så att Banco-Fullmäktige ålades genom köp af vex-
lar, då coursen var under 128 skill., och genom försäljning
eller trassering, då coursen steg öfver 128 skillingar, så nära,
som möjli°t, hålla Bankens sedlar i sitt rätta värde, det vill
säga al pari cours, yttrar Utskottet, att det anser sig böra
fästa uppmärksamhet derå, att hnfvudsyltcmålet med Ban¬
kens vexelhandel hvarken är eller kunnat vara annat, än att,
å ena sidan, vid uppkommen större tillgång på vexlar, än
som för rörelsens behof påkallas, Banken må, genom inköp
deraf, på det minst kostsamma sätt bereda sig förstärkning
af den metalliska valutan, och, å den andra, vid tillfällen,
då vexelbrist uppstår, medelst vexlars afgifvande å utrikes
egande behållning, förebygga uttag af silfver från Banken.
Denna grundsats låter visserligen vacker, men vid tillämp¬
ningen finner jag deri någon orättvisa.
Då Banco-Styrelsen betalar till och med 127 skillingar
för tre månaders vexel på Hamburg, så köpes icke silfver
på det minst kostsamma sätt.
Skulle de vexlar, som Banken köper efter nämnde cours,
genast förvandlas i silfver vid ankomsten till Hamburg, sä
erhölle icke Banken en Cölnisk mark fint silfver för Tjugofyra
(24) Riksdaler 52 sk. (Bankens försäljningspris härstädes), och
ännu mindre samma silfverqvantitet, som linnes uti 9l/t
Svenska specier.
Häraf synes, att, då coursen bestämmes till 127 skillin¬
gar för tre månaders vexel, så sker detta icke för att köpa
silfver på det minst kostsamma sätt, utan snarare, för att
hindra Svenska myntets förbättring (coursens fallande). Der¬
emot göres icke något, för att hindra Svenska myntets försäm¬
ring (coursens stigande), förr än denna blifvit så betydlig, att
silfver börjar utföras.
Ett omvändt förfaringssätt skulle vara lika, om icke
mera, betryggande för Bankens bestånd; ty, om coursen fick
falla lågt, nog skulle trassenterne till slut införa silfver.
Rättvisast är dock, att Banken köper vexlar, då coursen å vista
går under 128 skillingar, så länge tillgång finnes på god¬
kända papper, men deremot uppträder, såsom säljare, så
snart Svenska myntet börjar falla under sitt värde, det vill
säga då å vista coursen stiger öfver 128 skillingar. Om
Ranco-Utskottet hade förordat de tillägg i Banco-Reglementet,
som jag, i enlighet med min motion, påyrkat, så skulle ge¬
G3»
Den 8 Julli.
nom discontering af långsigtiga vexlar, Bankens vinst betyd¬
ligt ökas, handeln i allmänhet underlättas, och Svenska mynt
vinna en önskvärd fasthet. Svenska industriföretag skulle
lättare finna understöd af utländska capitaler, om coursen ej
för’ mycket fhictuerade, och Hypotheks-föreningarnes lån kunde
då uppgöras i Svenskt mynt likaväl, som i utländskt. Skall
en Kiks-Bank vara till lör det allmänna, så hör den också
uppfylla, hvad som kan vara till gagn fördel allmänna, isyn¬
nerhet då detta kan ske i förening med dess egen fördel.
Den bör följaktligen äfven utsträcka sin verksamhet till köp
oell discontering af sådana främmande valutor, som i Ham¬
burg alltid genast kunna evalveras i silfver eller Hamburger
Banco. Då man fastställer en cours å 128 skillingar för å
vista på Hamburger Banco, så är det ganska lätt att beräkna,
med kännedom om coursförhållanden i Hamburg, hvad pris
som kan och bör betalas för pound Sterling och andra främ¬
mande valutor. Det är klart, att en utvidgad vexelrörelse
skall öka göromålen och fordra en större omtanka; alltså
fordrar äfven billigheten en förhöjning i aflöningsstaten åt de
män, som innehafva, och de, som komma att styra detta stora
och maktpåliggande förtroende.
DS min motion således har afsett lättnad för affairpslif-
vet, gagn för det allmänna och en betydligen ökad vinst för
Banken, så hade jag gerna motsett en bättre utgång, isynner¬
het då Banco-Utskottet ej har saknat både dugliga och practiska
afiairesmän.
Jag vet, att ingenting kan vinnas med en återremiss,
derföre yrkar jag ej derpå, utan får för närvarande trösta
mig med det hopp, att Filial- och andra Banker i landet
måtte få framgång, sä att man genom deras verksamhet kan
vinna, hvad som är nyttigt och gagneligt både för handeln, in¬
dustrien och näringarne.
Herr Kock: Jag tager mig friheten förklara, att jag
fullkomligt instämmer uti de förändringar i 115 §, som Herr
Wallenberg begärt, och hvilka stå i fullkomlig öfverensstäm¬
melse med de beslutade förändringarne i 113 §:n.
Beträffande åter Herr Petterssons förslag, så har jag
och mången med mig önskat, att Banken dref en fullständig
bank- och vexelrörelse, men för att komma derhän, fordras
i liela institutionen så genomgripande förändringar, att det
under närvarande förhållanden är omöjligt. Först och främst
fordras, såsom oundgängligt vilkor derför, en annan styrelse,
hvars ledamöter icke böra tillsättas Ståndsvis. Herr Petters-
Den 8 Julii.
655
sons motion har blifvit grundligt behandlad i Banco-Utskottet,
men, ehuru erkännande riktigheten af förslagets principer, har
f det ansett sig icke kunna komma till något annat resultat.
Erfarenheten har ådagalagt, att den vexelrörelse, som hittills
bedrifvits, skett både till Bankens och det allmänna bästa,
och torde för närvarande vara försigtigast, alt icke gifva den¬
samma vidare utsträckning, utan att man inskränker trasse-
ring till det fall, då Banken hotas med större uttag af me¬
tallisk valuta. Det silfver åter, som genom köp af långsigtiga
vexlar intages, står Banken visserligen dyrare, men Banken
behöfver icke räkna ränta för sina utgifna sedlar, som der¬
emot för den enskilde är alldeles nödvändigt att intaga i
calculen: ett företräde, hvarigenom Banken ulan egentlig upp¬
offring, såsom saken nu är ställd, varder en gagnande för¬
medling mellan importeurens och exporteurens interessen. Jag
anhåller sålunda om bifall till de af Herrar Wallenberg och
Indebetou föreslagna ändringar, äfvensom i öfrigt till Utskot¬
tets förslag.
Herr Indebetou: Ehuru Herr Pellersson icke yrkat åter-
remiss, och fastän Herr Kock besvarat hans anförande, ber
jag dock att få tillägga några ord. Herr Petterssons motion
var föremål för en lång öfverläggning i Utskottet och ansågs
äfven hafva skäl Tor sig, men, vid närmare besinnande, fann
Utskottet det vara äfventyrligt att frångå nuvarande stad¬
gande. Herr Pettersson föreslår den ändring uti 4:sta och
2:dra momenten af 115 §, att Banken måtte åläggas köpa
vexlar, så ofta coursen är under 128 skillingar för å vista-
vexlar, och vara pligtig sälja vexlar, sä snart coursen stiger
öfver 128 skillingar, för att derigenom förekomma ombytligt
värde på utländska myntsorter, specielt å Hamburger Banco,
och sålunda ock så nära, som möjligt, bibehålla Bankens sed¬
lar i sitt rätta värde; och motionairen ogillar derjemte den
föreskrift i 115 § l:sta momentet, som medgifver inköp af
90 dagars vexlar till 128 skillingar, hvilket han anser vara
högre, än pari cours. Nu kan det dock lätt inträffa, och det
har äfven handt, att det icke är möjligt för Banken att köpa
' vexlar å vista till pari-cours och detta kan snarast hända just
då, när indragning af silfver, till förstärkande af Bankens
metalliska cassa, är mest nödvändig. Då nu rättigheten för
Fullmäktige att köpa vexlar är något mera utsträckt, än mo-
t tionairen afsett, så har man derigenom gjort det nödigt för
Fullmäktige att anskaffa sill vervaluta, äfven när courslörhål-
landena äro mindre gynnsamma. Tillåtelsen att köpa vexlar
654
Den 8 Julli.
på 90 dagar till 128 skillingars cours kommer väl sannolikt
icke ofta att tillämpas, men den står i Reglementet, såsom
en nödfallsutväg, hvartill man kan taga sin tillflykt under
missgynnande förhållanden, och det torde vara angeläget, att
en sådan nödfallsutväg gifves.
Beträffande åter Herr Petterssons yrkande, att Fullmäk¬
tige skulle erhålla obegränsad rätt att köpa vexlar, när
coursen är under 128 skillingar, så skulle det kunna gifva
anledning till större vexelköp, än som för allmänna rörelsen
vore fördelaktigt. Man bör väl för öfrigt kunna påräkna nå¬
got omdöme hos Banco-FuIImäktige, och, under sådan förut¬
sättning, tillerkänna dem rättighet att lämpa sina åtgärder
efter förhållanderne. Utskottet kan icke förutse conjunctu-
rens alla skiftningar. Af dessa skäl, har Utskottet ansett sig
böra låta nu varande stadgande i Reglementet qvarstå.
Discussionen förklarades slutad, och, på proposition af
Herr Talmannen, beslöt Ståndet, alt uti § 115 dels i mo¬
mentet 1 slutorden: * Hamburg betalbara skulle borttagas,
dels i momentet 2 efter orden Bankens hus i Hamburg till¬
läggas: eller Altona.
Herr Björck erhöll nu ordet och yttrade: Som jag varit
frånvarande en stund och icke följt med discussionen, så an¬
håller jag att få veta, om den är slutad.
Sedan Herr Talmannen tillkännagifvit, att den åter finge
upptagas, i afseende å 3:dje momentet, 115 §, förklarade
Herr Björck, att han vid sådant förhållande afstod från
ordet.
Uppå vidare framställning af Herr Talmannen, beslöt
Ståndet, att i 3:dje momentet dels efter orden: förbindelser
i Hamburg tillägga: eller Altona, dels ock i stället för ordet
stad, införa städer.
Med dessa förändringar godkände Ståndet i öfrigt Ut¬
skottets yttrande, i afseende å 115 §.
5:o Yttrandet å pag. 17, rörande förslag till lydelse af
den §, som i det nya Banco-Reglementet kommer att mot¬
svara 116 §:n i det nuvarande.
Herr Björck: Jag har uti afgifven motion, för hvilken
redogöres i den del af Betänkandet, som redan under min
tillfälliga frånvaro blifvit pröfvad, väckt förslag derom, att
den inskränkning uti Fullmäktiges rätt att hafva medel stå¬
ende i Hamburg, hvarom handlas uti 116 § af Banco-Reg¬
lementet, måtte försvinna. I)e skäl och grunder, hvarpå detta
förslag är fotadt, hafva af Banco-Utskottet och Ståndet blif-
Den 8 Julix.
655
vit underkända, så att jag icke har något särdeles hopp, att
få ändring uti §, sådan den blifvit af Utskottet föreslagen,
r Jag vill icke heller påyrka någon ändring, då jag finner, att
Utskottet fästat det afseende å min motion, att det belopp,
Fullmäktige få hafva stående i Hamburg, blifvit förhöjdt. Jag
vill endast anmäla min reservation emot beslutet, emedan
jag anser, att Bankens vexelhandel bör så mycket, som möj¬
ligt, lämpa sig efter rörelsen i allmänhet.
Herr Indebetou: I följd af de förändringar i 115 och
115 §§, som förut blifvit beslutade, blir det nödvändigt att
1 här å första raden efter orden « Hamburg tillägga: eller Al-
' tona. Så har äfven Ridderskapet och Adeln beslutat, och
i jag anhåller om proposition derå.
Beträffande Herr Björcks anmärkning, så torde den icke
behöfva besvaras, då han ej yrkat återremiss. Jag vill dock
upplysa, att hans motion i Banco-Utskottet var föremål för
öfverläggning, men att Utskottet fann det äfventyrligt att
från nuvarande maximisuinma 500,000 R:dr B:co directe
öfvergå till ett oinskränkt belopp. Utskottet har trott sig gå
en medelväg, då det höjt summan till 1,000,000 Riksdaler
Hamburger-Banco. Då något behof af en större utsträckning
i detta afseende i allmänhet icke visat sig vara af nöden, an¬
ser jag, att man kan och bör antaga Utskottets förslag.
Herr Kock: Jag instämmer med Herr Indebetou uti
det af honom föreslagna tillägg å första raden i 116 §:n,
men då den fond, som Banken får hafva stående i Hamburg,
grundar sig på vexelköp och Herr Björck hade den otouren
att vara frånvarande vid behandlingen af 115 §, då det äfven
gällde hans motion om skyldighet för Fullmäktige att upp¬
köpa vexlar å Götheborgs beurs, hoppas jag Borgare-Ståndet
icke illa upptager, att jag sammanbinder denna punkt med
frågan om vexelköp och kastar en blick tillbaka på 115 §:n.
Der finnes visserligen stadgadt, att Fullmäktige skola låta
uppköpa vexlar, icke allenast på Stockholms, utan äfven å
Götheborgs beurs, men de hafva hittills köpt vexlar blott å
det förra stället. Nu hafva Rikets Ständers Revisorer gjort
anmärkning deremot, och Herr Björck har yrkat, att Rikets
Ständer mätte förklara, att Fullmäktige böra åläggas att upp¬
köpa vexlar äfven å Götheborgs beurs. Detta har varit före¬
mål för öfverläggning inom Banco-Utskottet, som äfven gillat
Herr Björcks åsigt i sak, om icke i form. Bästa beviset
derpå är, att Betänkandet, beträffande frågan om uppköp af
vexlar jemväl å Götheborgs beurs, innehåller, att Utskottet
636
Den !1 Julii.
gör sig förvissade att, sedan uppmärksamheten nu blifvit å
detta förhållande fästad, Fullmäktige ej skola underlåta,
att hädanefter vidtaga alla de åtgärder, hvilka må anses \
bäst förena Bankens och de särskilda beursernas fördelar.
Man hade gerna velat gifva Fullmäktige bestämdare före¬
skrifter, men man ansåg det icke vara hvarken klokt eller
lämpligt. Jag vill hoppas, att Fullmäktige hädanefter i delta
fall mera rätta sig elter Rikets Ständers önskan, så att, vid
vexeluppköp, äfven Götheborgs beurs må komma i åtanka
och vexlar derstädes uppköpas, hvilket så mycket lättare
låter sig göra genom Låne-Contoiret, hvars Directions ledamö¬
ter kunna åtaga sig denna function utan särskild ersättning.
Grannlagenheten fordrar att Fullmäktige fästa afseende å
Rikets Ständers önskan, men jag måste medge, att det är
svårt att i detta fall gifva Fullmäktige några bestämda före¬
skrifter. Jag har blott velat yttra detta, såsom en rättvis
gärd åt Herr Björcks framställning.
Herr Rinman: Det låter sig lätt göra för Fullmäktige
att genom Låne-Contoiret i Götheborg derstädes köpa vexlar,
då coursen är gynnande. Under sednaste revision var det
mycket tal om, huruvida anmärkning skulle göras derom, att
icke sådana vexelköp afslutats i Götheborg. Man var dock
tvähogsen, emedan Låne-Contoiret icke ingått med begäran
att få börja en dylik verksamhet. Derföre gjorde man an¬
märkningen i den enkla form, att Revisorerna endast fästade
uppmärksamhet å förhållandet. Fullmäktige äro uti Banco-
Reglementet redan bemyndigade att låta köpa vexlar i Gö¬
theborg. Vilja Fullmäktige icke fullgöra sina skyldigheter,
så har man ingen annan utväg, än att icke åter invälja dem
i Styrelsen.
Discussionen förklarades slutad, och Ståndet godkände
Utskottets förslag till § 116, med den ändring, att efter or¬
den: Bankens hus i Hamburg, tillädes: eller Altona.
6:0 Första yttrandet å pag. 18, i anledning af Herr Pet¬
terssons motion.
Herr Pettersson: Beträffande den af mig väckta fråga
om depositionsrörelse med Bankerna i Köpenhamn och Chri¬
stiania, så yttrar Utskottet, att det ej kan befrämja det åsyf¬
tade ändamålet, såsom Banken för närvarande är organise¬
rad. Om detta är rätt raisoneradt, betviflar jag. Finnes en
felaktig organisation, så bör den rättas, och ej framkastas,
som antagliga skäl. Jag hoppas derföre, att Herrar Banco-
Fullmäktige vid en kommande Riksdag framkomma med ett
Den 8 Julli.
637
fullständigt förslag för en väl ordnad Bank. Arbetet blir lätt,
om viljan derföre är god. Kan Rikets Ständers Bank anför¬
tro sina medel åt private Bankierer i Hamburg, bör den med
mera skäl kunna göra det åt Bankerne i Köpenhamn och Chri¬
stiania. [Jtan tvifvel beräknas fordringarne hos Bamburger-
busen uti silfver k B:co 27: 12 sk. pr mark fin. På samma
sätt kunna räkningar föras med Köpenhamn och Christiania
uti mark fin å 9 % Spd:r, det vill säga Danska och Norrska
specier. Att betala med lika många Svenska Specier, i hän¬
delse saldo är till last, är icke nödvändigt, ty saldo kan upp¬
göras uti Hamburger-Banco eller silfver i tackor. Någon för¬
lust för Svenska Banken bör således icke kunna uppstå, om
den håller räkning med Danmarks och Norriges Banker, men
vår handel skall deraf draga stor fördel.
Dä Banco-Utskoltet gått till mötes med en stor förbätt¬
ring och tillstyrkt deposilionsrörelse inom landet, så får man
vara nöjd och tacksam att hafva fått något. Jag yrkar alltså
icke aterremiss.
Herr Palander: Motionairen har, under tillkännagifvande,
att han icke yrkar aterremiss, förklarat sig icke kunna god¬
känna Utskottets beslut. Det vore ganska beqvämt för hvar
och en, om man här kunde af Riks-Banken få köpa vexlar,
som inlöstes af Bankerna i Köpenhamn och Christiania. För
min del, anser jag dock en sådan åtgärd helt och hållet till¬
höra den enskilde alTairesmannen, och icke Banken. Om alla
Banker i verlden skulle företaga sig att sins emellan öppna
en slik vexelrörelse, så skulle med detsamma alla Bankier-
hus komma att upphöra. För min del, kan jag derföre icke
annat, än bifalla hvad Utskottet föreslagit.
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet godkände Utskot¬
tets yttrande, i afseende å Herr Petterssons motion.
7:o Andra yttrandet å pag. 18, innefattande förslag till
lydelse af första momentet i 120:de §:n.
Herr Indebetou: Jag ber att här få upplysa, att Rid-
derskapet och Adeln beslutat den förändring, att, i stället för
slutorden: Riksdaler Silfver, införa orden: Specie Riksdaler.
Ändringen är visserligen mindre väsendtlig, men då lydelsen:
Specie Riksdaler är mera lämplig att begagna, så anhåller
jag, att denna förändring jemväl måtte af Borgare-Ståndet
antagas.
Vidare förekom icke, och Ståndet godkände Utskottets
förslag till lydelse af 1 momentet i 120 §, med den af Herr
638
Den 8 Juli i.
Indebetou tillstyrkta förändring, att, i stället för slutorden:
Riksdaler Silfver, införes: Specie Riksdaler.
8:0 Yttrandet ä pag. 19, innefattande förslag till lydelse
af § 121.
Godkändes.
9:o Yttrandet å pag. 20, angående Banco-Reglementets
412:te—121:sta §§.
Härvid lät Ståndet bero.
§
Föredrogos å nyo Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottets nedannämnde Memorial och Betänkanden:
M 101, i anledning af väckta förslag om vidtagande af
förändringar inom den economiska förvaltningen vid Universi¬
tetet i Upsala.
l:sta punkten.
Herr Henschen: Jag vill icke yrka återremiss, ty det
torde icke löna till något, emedan, som jag förmodar, två
Stånd redan godkännt Utskottets beslut, men jag ber få nämna,
att jag icke funnit mig i ringaste mån öfvertygad af de skäl,
Utskottet anfört. Det kan icke nekas, att medlen, som ut¬
göras icke blott af 300 R;dr, utan äfven af ett särskildt an¬
slag af Drottning Christina, jemte rättighet att begagna två
större hus, med tillhörande gård, icke användas på ett med
Universitetets syfte öfverensstämmande sätt. Uti Lund finnes
ingen ridskola. Den förening af ridskolan, som är gjord med
Strömsholms stuteri, anser jag icke heller vara med den
Academiska undervisningen förenlig. Frågan må för denna
gång förfalla, ty jag hoppas, att Academiska Styrelsen, af
hvars Ledamöter flere finnas, som icke gilla denna inrättning,
skall, ehuru den är något bunden af Drottning Christinas
donation, sjelf väcka fråga om indragning af ridskolan.
Vidare förekom icke, och Ståndet godkände Irsta punk¬
ten i Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets Betänkande,
m loi.
2:dra punkten.
Herr Henschen: Den omständighet, att denna fråga
blifvit af Academiska Styrelsen flere gånger väckt och all¬
varligt under de sednare åren, med en icke ringa minoritet
för sig, visar tydligen, att frågan icke så alldeles förtjenar
att läggas ad acta. Jag tror, likasom i den föregående, att
äfven denna sak förr eller sednare skall gå igenom. Allt
sedan år 1789 har den grundsats allmänt gjort sig gällande,
att jordegande och jordbrukande rätten böra vara förenade.
Den 8 Julii.
639
Då de äro skiljda, orsakas deraf rättegångar och folkets de¬
moralisation derigenom, att arrendatorerna å hemmanen för¬
öfva åverkan. Till hvad grad dessa förbrytelser tilltagit, kan
ingen föreställa sig, som icke känner förhållandet närmare.
Förslaget har äfven förordats af en skicklig och upplyst do¬
mare, som uti tjugo år haft domsaga i orten. Då jag lik¬
väl inser, att någonting icke kan vinnas med en återremiss,
så vill jag icke ingå uti någon egentlig vederläggning af Ut¬
skottets skäl, utan nöjer mig med dess beslut.
Herr Stolpe: Örn Herr Henschens motion vore uttryckt
i en allmän grundsats, skulle denna ungefär låta så, att alla
arrendatorer böra berättigas att till sig lösa den jord, de
bruka. Fråga kan visserligen uppstå om lämpligheten deraf,
att jord samlar sig på, hvad man kallar, döda händer, och
jag vill ingalunda förfäkta det statsnyttiga deruti, men så
länge förhållandet är sådant och icke kan ändras utan in¬
grepp i eganderätten, måste man fördraga det, som är. Åt¬
minstone borde väl Herr Henschen söka att få grundsatsen
om juridiska personers rättighet att förvärfva fast egendom
först undanröjd, innan lian angriper densamma i enstaka fall.
Det är af Utskottet visadt, att det antagande, som ligger till
grund för motionen, nemligen att försäljningen icke vore stri¬
dande mot donationsbref eller andra åtkomsthandlingar, icke
är enligt med sanna förhållandet. Utskottet har nemligen
ådagalagt, att de liesta bland Upsala Academies hemman blif¬
vit af Konung Gustaf 11 Adolf Academien till evärdelig egen¬
dom donerade. De tillhörde icke Staten, utan voro hans arf
och egna gårdar. Den omständighet således, att det var en
Konung, som gaf, ändrar icke donationens egenskap att vara
en enskild gåfva. Om man nu skulle företaga en rubbning
i denna donation, så skulle man på samma gång rubba en
rättsgrundsats, på hvilken en mängd enskilda inrättningar hos
oss hvila, och enskilda samhällsmedlemmar skola derigenom
afskräckas från att vidare göra några donationer till fromma
stiftelser. De economiska följderna af hemmanens försäl¬
jande till skatte äro icke tvifvelaktiga. Det behöfver ej
bevisas, att jorden med hvart år stiger i värde. Academien
skulle således i dag afhändas en egendom, som hundra år
härefter kanhända är värd tio gånger mer, än den köpeskil¬
ling, som nu erhölles. Räntan på köpeskillingen kan så myc¬
ket mindre blifva i framtiden tillräcklig för fyllande af de
Academiens behof, hvilka nu kunna tillfredsställas medelst
afraden af Academiens jordagods, som man kan antaga, att
640
Den 8 Julli.
dessa behof skola stiga i lika förhållande, som egendoms¬
värdet. Vådan häraf visar sig uti det exempel, som kan
hämtas af Borgströmianska professionen, hvilken, då den stif¬
tades, var den rikaste, men nu är den sämst lönade af alla.
Fråga uppstod nemligen, om de till professionens inrättande
testamenterade tillgångar skulle nedläggas i läst egendom,
eller förräntas. Om det förra hade iakttagits, så är det
ostridigt, att professionen skolat, hvad löneförmånerna be¬
träffar, nu varit lika god, som andra professioner, men det
sednare alternativet vidtogs, och följden deraf har blifvit, att
lönen nedgått till ett högst ringa belopp, ungefär 500 l{:dr
B:co. Alla skäl, rättsgrundsatsen i första och de economiska
följderna i andra rummet, tala emot Herr Henschens förslag.
Jag anhåller derföre om bifall till Utskottets hemställan,
Flere af Ståndets Herrar Ledamöter instämde med Herr
Stolpe.
Herr Henschen: Då hvarken jag eller Herr Stolpe yr¬
kat återremiss, förefaller det mig underligt, att han uppträdt,
men då han nu gjort det, kan jag icke underlåta erinra, att
det verkligen ser ut, som om han icke känner, hvad motio¬
nen innehåller. Uti den finnes verkligen det vilkor, att den
föreslagna åtgärden ej får vara stridande emot donationsbref
eller andra älkomsthandlingar. Herr Stolpe har talat om
de af Gustaf Adolf donerade hemman. Om dem är här icke
fråga. Academien har dessutom en mängd andra hemman.
Jag har sjelf arrenderat ett och känner specielt, att Acade¬
mien i inkomst af detsamma icke hade mera, än en och en
half procent af värdet.
Den stora demoralisationen på dessa hemman uppkom¬
mer deraf, att åboerne allmänt föröfva åverkan och sälja ved,
hvilket alla, som bo i Upsala, mer, än väl känna. En Aca-
demiebonde, söm blifvit fälld till ansvar för åverkan, infann
sig vid ett tillfälle hos mig, för att begära upplysning, huru
han skulle gå till väga, emedan han ämnade klaga hos Hof-
Rätten. På fråga af mig, om vittnena sagt sannt, svarade
han ja, men påstod tillika, att han icke ensam borde, som
han uttryckte sig, blifva fast, då så många andra Academie-
äboer gjort sig skyldige till samma förbrytelse. Sådana exem¬
pel tyckas mig vara något att fästa sig vid.
Herr Stolpe bar äfven talat om jordens stigande eller
fallande i värde. Till hvad belopp den i en framtid kommer
att stiga eller falla, är omöjligt att bestämma. Det säkra är,
att köpeskillingsfonden kan göras räntebärande och på detta
Den 8 Julii.
641
sätt förökas; men om man icke vili nöja sig dermed, kunde
Academien lägga sig till frälseräntor eller vissa prestationer.
I allt fall vet jag icke, hvarföre någon discusssion här kom¬
mit i fråga. Såsom rnotionaire, ville jag yttra några ord, men
ansåg icke nödigt att yrka återremiss.
Herr Stolpe: Jag vet icke, om det var afståndet eller
bullret på gatan, sorn gjorde, att jag uppfattade slutet af Herr
Henschens anförande orätt och icke hörde annat, än alt han
yrkade återremiss. Gjorde han icke det, så kan jag icke
inse, hvartill lians anförande skulle tjena, och jag har lika
stort skäl att fråga, hvarföre han uppträdde, som han hade,
att till mig ställa samma fråga. Möjligen var afsigten med
Herr Henschens föredrag, att bevisa, det han liar rätt, men
ändock afstår från försöken att göra sin mening gällande.
Denna moderation uppskattar jag visserligen till sitt fulla
värde, men då jag hyser en åsigt, motsatt Herr Henschens,
måtte jag väl vara lika berättigad att försvara, som Herr
Henschen att anfalla, min mening, särdeles då denna äfven
omfattats af Utskottet. Efter denria förklaring, torde Herr
Henschen och jag kunna komma öfverens derom, att hvad
vi begge sagt, varit öfverflödigt, och dermed afslula debatten
öfver detta ämne.
Herr Ekholm: Jas får gifva tillkänna, att jag hufvud¬
sakligen instämmer med Herr Henschen och anser det vara
nyttigt så väl för corporationer, sorn det allmänna, om den
fasta egendom, som de besitta, kunde afhändas dem. Jag
eger ock någon erfarenhet om de missbruk, som åtfölja för¬
valtningen och besittningen af dylika hemman.
Då jag emellertid vet, att ett mäktigt interesse står i
vägen för deras försäljning, vill jag icke heller yrka återre¬
miss, utan inskränker mig till att få min mening förvarad i
JErotocolIct.
Discussionen förklarades slutad, och, på derom af Herr
Talmannen framställd proposition, godkände Ståndet andra
punkten uti Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets Be¬
tänkande, JYs 101.
JYi 102, i anledning af Biks-Ståndens olika heslut, i
fråga om förändrade föreskrifter, rörande åtgärder till före¬
kommande af cholerasjukdomens införande i Riket och spri¬
dande, med mera.
Borg.-Slind. Pr„l. vid Rikti. 1889— 165V. IV.
642
Den 8 Julii.
Herr Wallenberg").
Flere förenade si" med Herr Wallenberg.
Herr Maechel: På sätt min vid Memorialet fogade re¬
servation utvisar, har jag icke kunnat dela Utskottets beslut,
i afseende å sjette punkten, utan jag har ansett och anser,
fortfarande, det vara angeläget, att den lilla, men väsendtliga
förändring i densamma, sorn Borgare-Ståndet, vid föredrag¬
ning af Betänkandet, M 85, vidtog, införes. Jag instämmer
derföre till alla delar med Herr Wallenberg, och förutsatt,
att Bogtärade Ståndet vidblifver sitt förut fattade beslut, för¬
enar jag mig uti hans anhållan, att de öfrige Riks-Stånden
må inbjudas att förena sig uti Borgare-Ståndets beslut.
Herr Boman: Oaktadt Herr Maechel är den ende reser¬
vant bland Borgare-Ståndets Ledamöter, får man derföre icke
antaga, att de öfrige Ledamöterna icke gillat den af Borgare-
Ståndet beslutade redactionsförändring i sjette punkten. För
min del, instämmer jag till alla delar med Herr Wallenberg.
Discussionen förklarades slutad, och, på framställning af
Herr Talmannen, beslöt Ståndet, att, med afslag å sjette
punkten uti Utskottets förslag, i stället antaga följande ly¬
delse af densamma: »att, beträffande lossning och lastning af
gods å quarantainesskyldigt fartyg, fortfarande må gälla, hvad
Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 4 October 1853, före-
skrifvit.» 1 öfrigt godkändes Utskottets förslag, äfvensom
Ståndet beslöt att inbjuda de öfriga Riks-Stånden att för¬
ena sig med Borgare-Ståndet i dess beslut, rörande sjette
punkten.
Herr Maechel: Jag anhåller att denna inbjudning måtte
med det allra skyndsammaste varda expedierad.
M 105, i anledning af väckt motion, angående transito¬
handel emellan Sverige och Norrige.
Herr Rydin: Den fråga, som nu är föremål för be-^
handling, anser jag vara en af de vigtigaste angelägenheter,*
bland de mänga, som under Riksdagen förekomma, ty den
rörer förhållandet mellan Sverige och Norrige. Det är i
sanning bedröfligt att tänka på, att emellan dessa förenade
Riken färre transactioner ega rum, än emellan andra Stater.
Hvad motionairens förslag angår, så är det visserligen gan¬
ska bra, men eger icke den utsträckning, som jag önskar.
Vi hafva sett, hvilken nytta den Tyska Tullföreningen med¬
*) Herr Wallenbergs vid tryckningen ej aflemnade yttrande trycke*
vid slutet af Bandet.
Den 8 Julii.
643
fört för Tysklands Stater. Jag skulle derföre önska, att Ri¬
kets Ständer ville uttala den grundsats, att en sådan Tull-
förening emellan Sverige och Norrige målte komma till
stånd. Säkerligen skulle ingenting så mycket förbinda dessa
Stater med hvarandra. Jag anhåller derföre om återremiss
af Betänkandet, icke för att motionairens förslag må afslås,
utan i ändamål att det må erhålla den amplification, att Ri¬
kets Ständer tillika måtte hos Kongl. Majit anhålla, att Han
ville till nästa Riksdag inkomma med förslag till en fullstän¬
dig tullförening emellan Sverige och Norrige. Att här nu
ingå i det reglementariska, anser jag vara öfverflödigt. Det
är tillräckligt, att Ståndet uttalar den allmänna grundsatsen.
Skulle så blifva nödigt, så vill jag väcka särskild motion i
ämnet, men jag tror att detta Stånd, hvars flere ledamöter
sysselsätta sig med handel och sjöfart och böra bevaka de¬
ras interesse, nogsamt skall inse, att en sådan förening skall
i hög grad gynna och utveckla de unionela förhållandena.
Af dessa skäl anhåller jag, att Ståndet måtte förena sig med
mig om återremiss, i den syltning jag förut antydt.
Herr Nygren: Då motionairen icke yrkat någon ge¬
mensam »handels- eller tullförening», utan endast beredandet
af transitohandel emellan Sverige och Norrige, och Utskottet
således icke kunnat ingå i pröfning af någonting annat, anser
jag Herr Rydins förslag olämpligt. Hvad Herr Rydin påyr¬
kat, är en sak för sig, som nu icke kan föranleda till någon
åtgärd. Jag anhåller derföre, att Ståndet måtte bifalla, hvad
Utskottet föreslagit.
Herr Stolpe: Lika med Herr Nygren, tviflar jag på lämp¬
ligheten af den åtgärd, Herr Rydin föreslagit. Jag tror det
derför vara tillräckligt att bifalla Utskottets beslut. Det
ämne, hvarom Herr Rydin väckt fråga, anser jag kunna be¬
handlas särskildt. Jag bifaller alltså Utskottets hemställan.
Flere instämde.
Herr Rydin: Jag har icke ämnat väcka någon ny mo¬
tion, ty jag anser det vara öfverflödigt, emedan den skrif¬
velse, med hvilken Ständerna skola ingå till Kongl. Majit,
mer, än väl kan uttrycka den önskan, att en sådan tullför¬
ening är gynnsam för de unionela förhållandena, och att
Kongl. Majit måtte befordra densamma. Någon annan grund¬
sats behöfver icke uttalas, än just den, att Ständerna önska,
att en sådan tullförening framdeles måtte komma till stånd
emellan de begge Rikena. Att väcka särskild motion, anser
jag vara öfverflödigt. Här är blott fråga om att uttrycka en
«44
lltn 8 Julii.
önskan; och skall Sverige en gäng få någon nytta af denna
förening med Norrige, öfver hvilken man nu icke kan annat,
än gråta, så böra Ständerna ock vidtaga någon åtgärd, hvar¬
igenom en närmare förening emellan Rikena kan befordras.
Härtill skulle i väsendtlig man en tullförening bidraga.
Herr Boman: Jag kan icke finna annat, än att Utskot¬
tet gifvit motionen all den utsträckning, Utskottet kunnat,
och hvad Herr Rydin föreslagit är utom motionen. Då jag
önskar, att detta vigtiga ärende snart måtte afgöras, och då
delta skulle fördröjas genom en återremiss, så anhåller jag
om bifall till hvad Utskottet föreslagit.
Herr Nygren: Lika med Herr Rydin, anser äfven jag
särskild motion i ämnet icke erfordras, ty, då Bevillnings¬
utskottet inkommer med sitt Utlåtande, rörande drawbaok
och tuilrestitutionsförhållandena emellan de förenade Rikena,
får Herr Rydin nog tillfälle att vidare yttra sig.
Öfvarläggningen förklarades slutad, och, uppå proposi¬
tion af Herr Talmannen, biföll Ståndet Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Betänkande, Jis 103.
§ S.
Uppå af Herr Talmannen gjord framställning, beslöt
Ståndet, att, i afbidan på Högvördiga Preste-Ståndets beslut,
i dag förbigå Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets
Memorial, M 104, i anledning al Rikets Ständers olika be¬
slut, i fråga om utvidgning af Mosaiska trosbekännares rät¬
tigheter, hvilket Memorial nu var i ordningen att behandlas.
§ 6-
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottens Utlåtande, JYs 4, i anledning af dels Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om antagande af decimalsystem
för mått och vigt, samt dels frenne särskilda hos Vällofiiga
Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet, angående mått
och vigt, väckta motioner.
Härvid förekommo:
Yttrandet, pag. 20, i anledning af Herr Wallenbergs
motion i ämnet.
Herr Wallenberg’).
Discussionen ansågs slutad, och, på derom af Herr Tal¬
mannen framställd proposition, godkände Ståndet Utskottens
yttrande å pag. 20.
*) Herr Wallenbergs vid tryckningen cj aflcmnade yttrande tryckes
vid slutet af Bandel.
Den 8 Julii.
Utskottens yttrande, sidan 22, angående enheter för
längdmått, ytmått, rymdmått och vigt.
Herr Wallenberg*).
Herr Rydin*).
Herr Lundh*).
Ofverläggningen var slutad i denna del, och Utskottens
förslag till fastställande af enheter för längdmåttet,?.ytmåitet
och rymdmåttet antogs.
Särskildt behandlades frågan om vigtenheten.
Pierr Wallenberg*).
Herr Rinman: Då Ståndet nu godkännt de föreslagna
enheterna för längdmått, ytmått och rymdmått, tror jag, att
Utskottens Utlåtande i fråga om vigtenheten icke hör kull¬
slås. Vigten är icke lika i alla länder, och kan ej blifva
det, om man utgår från en gemensam grund. Om vi f. ex.
här skulle antaga samma grund, som i Paris, eller ett visst
mått vatten, så blir resultatet ändå olika, emedan samma
volume vatten är tyngre här, än i Paris. Det vore således
orätt i vår lagstiftning att bestämma till vigtenhet en »gramm»,
motsvarande ett mått vatten i Paris. Jag vet således icke,
hvartill Herr Wallenbergs förslag skulle tjena annat, än att
sönderbryta det system, Utskotten nu uppställt, och hvilket
dock ej kan nekas innebära ett framåtskridande, hvarföre
också nuvarande Chefen för Finance-Departgmentet reserve¬
rat sig mot Kongl. Maj:ts Proposition i ämnet. Jag anser
mig nu böra fästa uppmärksamheten på det oriktiga uti
denne reservants uppgift, att en kappe är omätbar, enär dess
rymd ej kan uttryckas genom ett mindre tal, än 196%
cubiktum. En kappe är likväl precist 173 cubiktum, och
om nämnde reservant icke hade reda på den saken, hade
det varit lätt att uträkna det, då man vet, att en tunna
innehåller 36 kannor, eller att en kappe är en och 3/i
kanna.
Denna reservation har ett starkt syskontycke med den
reservation, samme Friherre vid förra Riksdagen afgaf i
jernvägsfrågan, då han uppgaf, att ett lån, som afbetalas
med 3 procent årligen af primitiva summan, och hvarå be¬
räknades 1 procent ränta, skulle erfordra en mindre amor¬
teringstid, än 58 år, då, efter vanlig arithmetik, dertill åtgå
mera, än 41 år.
*) Herrar Wallenbergs, Rydins och Lundlis vid tryckningen ej af-
lemnade yttranden tryckas vid slutet af Bandet.
640
Den 8 Julii.
Jag hemställer till Herr Wallenberg, att afstä ifrån sitt
nu fortsatta förslag, och yrkar, för min del, bifall till det af
Utskotten i denna del afgifna.
Herr Wcern: Herr Wallenberg har så mycket syssel¬
satt sig med lösningen af denna fråga, att jag häller honom
i hög grad räkning derför, att han nu afstått från att vidare
yrka tillämpning af sina åsigter om förändradt sätt för mått
och mål. Men jag hemställer, om han icke må finna skäl
att äfven tills vidare frånträda sitt yrkande, i afseende å
nytt system för vigt. Ty jag tror, att samma svårigheter,
som skulle göra sig gällande i det förra, äfven möta i det
sednare afseendet, och att fördelarne af det system, Herr
Wallenberg förfäktar, icke motsvara de practiska svårighe¬
terna under öfvergångsperioden.
Det hufvudsakligaste skälet för Herr Wallenbergs me¬
ning, att den nya vigtenheten bör motsvara iy6 skålpund
nu bruklig victualievigt, har han hämtat från handelns till¬
växt och förbindelserna med Stater, som antagit det metri¬
ska systemet, eller mera närmat sig detta. Jag vill icke
neka, att fördelar deraf skulle tillfalla oss; men så stora
räknar jag dem icke, att jag ju icke tror de sammansatta
Utskottens ifrågavarande förslag erbjuda större. Med afse¬
ende på handelns fördelar, i hvad de röra denna fråga, tror
jag, att det är af vigt, att skilja emellan normalmått och
varumått. Det förra bör vara sådant, att man kan föreställa
sig allmänheten kunna vara betjent och belåten dermed.
Varumått åter kommer alltid att rätta sig efter handelns
fordringar. Ehuru olika, till exempel, de Svenska och Engel¬
ska måtten och vigterna äro från hvarandra, och ingen, mig
veterligen, föreslagit, att de skulle göras lika, sä sågas dock
vanligen våra plankor efter Engelskt mått, och vårt stål
packas uti kärl, som hälla jemnt en Engelsk centner. Den
lilla handeln inom landet rättar sig deremot efter normal¬
måttet. Inga svårigheter uppstå af denna olikhet emellan
exporthandelns och den inrikes handelns fordringar af olika
varumätt. Men skulle vi, för att vinna de af Herr Wallen¬
berg åsyftade fördelar, förändra vårt normalmått till likhet
med åtskilliga främmande länders, så skulle deraf de största
olägenheter vid alla inrikes transactioner uppstå, utan att
derför någon öfverensstämmelse emellan detta normalmått
och de i den utrikes handeln mest förekommande varumått
skulle vinnas, ty vår hufvudsakligaste utrikes handel är
visserligen icke med de folkslag, som antagit det af Herr
Den 8 Julii.
647
Wallenberg förordade metriska systemet, utan med de folk,
som bruka de Engelska mätt- och vigtsystemen. Normal¬
måttet blefve då olika med både det hittills varande inhem¬
ska och de i den utrikes handeln mest brukliga varumåtten.
För dem, som sysselsätta sig med handel, blir det i
allt fall städse lättare att reda sig, och jag tror, alt handeln
uti detta afseende ulan svårighet hjelper sig sjelf. Derföre,
och då Utskottens förslag äro att betrakta, såsom erbjudande
den största lättnad vid öfvergången från nuvarande och till
decimal-systemet, samt i dotia afseende ej kan frånkännas
verkliga fördelar, anser jag det böra bifallas och förenar
mig i anhållan om proposition derå.
Herr Hasselrot: Hufvudsakligen förekommen af Herr
Waern, tror jag, att man ej bör tveka i valet, då man emot
hvarandra väger fördelarna för den stora allmänheten att
bibehålla en gammal vigtenhet och vinslen för handeln att
antaga den nya, som Herr Wallenberg förordat. Handeln
reder sig nog på egen hand, och de. som befalla sig der¬
med, skola nog fortfarande veta att på ziflran'uträkna, hvad
de, efter vigt, lemna eller emottaga. Vid sådana förhållan¬
den, och då vi nu äro så nära alt få ett nytt ordnadt sy-
steme för både mått, mål och vigt, vore det oklokt att
kasta detta ifrån sig, för att vidare söka efter något annat
med ovissa fördelar; hvarföre äfven jag tillstyrker bifall till
Utskottens förslag i denna del.
Herr Stolpe: Herr Rinman har visserligen missför¬
stått Herr Wallenbergs mening, då han uppfattat den så,
som skulle Herr Wallenberg anse det metriska systemets
företräde, uteslutande, ligga deruti, att detsamma hänföres
lill vissa naturmått. Skälet för Herr Wallenbergs förkärlek
för detta system ligger väl hufvudsakligen deri, att detsamma
är af flera bildade nationer antaget, och, efter Herr Wallen¬
bergs förmenande, har utsigt för sig alt blifva det af allt
flera. Denna fördel uppskattar äfven jag till sitt fulla värde,
men har, med hänsigt till en mängd practiska svårigheter
mot systemets införande hos oss, ansett mig böra sätta mig
deremot. Skulle det antagas, så borde det ock ske i sin
helhet, hvarförutan ingen fördel, men endast olägenheler
skulle deraf för oss uppstå. Nu har Ståndet emedlertid
icke antagit detsamma, i fråga om mått och mål, och, vid
sådant förhållande, anser jag Herr Wallenberg sakna allt
skäl att yrka på dess antagande för vigten. En sådan hop¬
648
Den 8 Julli.
lappning af olika systemer kan ej medföra ringaste nytta,
endast trassel och svårighet, att i bruket införa det nya.
Oin det Franska metriska systemet ännu kommer att
göra några eröfringar, sker det visserligen icke derföre, att
det är grundadt på ett visst naturmått, hvars felaktighet er¬
farenheten dessutom uppdagat, utan derföre, att det synes
sträfva till en viss universalitet. Likafullt torde man dock
få antaga, att detta system nalkas sin culminations-
punkt. Till i de länder, utom Frankrike, der det är anta¬
get, har det under Kejsaretiden blifvit med eröfringens rätt
infördt, tillika med Fransysk! regeringssätt och Fransyska
lagar. Hvad sedermera åtgjorts för dess spridande, kan der¬
med icke jemnföras. Deremot är nu i England ett nytt
system under utarbetande, som ej ansluter sig till det
Franska, utan är sjelfständigt och utgår från egna förhållan¬
den. Skulle det nuvarande Engelska skålpundet blifva nor¬
malvigt i England, så komme grammvigtens antagande i
långt högre grad, än den af Utskotten nu föreslagna vigten¬
het, att aflägsna oss ifrån den Engelska. Uti Herr hallen¬
bergs reservation emot förevarande Utlåtande är uppgifvet,
att det Svenska victualie-skålpundet är lika med 93753/100ooo
Engelskt skålpund, hvilket in praxi vill, nära nog, säga det¬
samma, som att dessa skålpund äro lika, ty, endast vid
uppvägande af större partier och dyrare varor, kan skillna¬
den förtjena något afseende.
Jag skulle icke motsätta mig Herr hallenbergs yrkande
om återremiss i denna punkt, om något rimligt ändamål
vore dermed förenadt. För min del, inser jag dock icke
något sådant, men väl, alt förevarande fråga i sin helhet
kan störas genom en sådan återremiss, och hemställer för¬
denskull, om icke Herr Wallenberg skulle finna tjenligast
att frånträda nämnda yrkande.
Herr Indebetou: Jag är af samma tanke, som flere
föregående talare, att Utskottens förslag till vigtenhet bör
bifallas, och således Herr hallenbergs icke antagas. Af
honom är väl ntredt, att någon fördel, i afseende på den
utländska handeln, skulle vinnas, om hans förslag antogs.
Men jag tror större afseende böra fästas dervid, att den
stora allmänheten i vårt eget land har en lätt jemnförelse-
punkt emellan der. gamla och nya vigten, och i sådant hän¬
seende kan någon tjenligare enhet, enligt min åsigt, icke ut¬
finnas, än victualie-skålpundet. Det har under discussiorien
blifvit yttradt, att den vigtenhet, Herr hallenberg nu sed-
Den 8 Julii.
649
nast föreslagit, som utgör halfparten af hvad han i sin mo¬
tion dertill uppgifvit, skulle motsvara 1'/6 skålpund victualie-
vigt. Men så förhåller det sig likväl icke, om man närmare
granskar ziflrorna; ty då finner man, att det nya skålpund,
han föreslagit, skulle motsvara l3/l7 skålpund victualievigt,
och vår allmoge, som ej är van att räkna i bråk, skulle få
rätt svårt att reda sig med dessa ojemna tal. Då således
svårigheter inom landet skulle uppstå genom antagande af
Herr Wallenbergs förslag, men våra transactioner med ut-
ländningar kunna fortgå lika väl, som hittills, om man anta¬
ger, hvad Utskotten föreslagit, tror jag det vara bäst att
bifalla Utskottens hemställan,
Herr Wetterberg; Om jag icke, såsom Ledamot i Lag¬
utskottet, deltagit uti de sammansatta Utskottens behandling
af detta ärende, skulle jag icke hafva begärt ordet i ett
ämne, deri jag så litet inträngt, som i denna sak. Jag har
deruti föga mera kunskap, än den jag kunnat vinna af frå¬
gans behandling på Utskottens Afdelning och i deras Plenum.
Emedlertid anser jag mig ej böra fördölja den åsigt, jag
kunnat göra mig, uti förevarande ämne. Vore fråga att
bestämma en vigtenhet,, gäilande blott vid handeln med ut-
lätidningar, kunde visserligen Herr Wallenbergs förslag hafva
mera skäl för sig, under förutsättning, att åtminstone de
nationer, med hvilka vi drifva den förnämsta handeln, an¬
tagit det metriska systemet. Men då förhållandet nu .icke
är sådant, och fastmera blifvit upplyst, att nämnda system
icke är gällande i Englands och Rysslands stater, med hvilka
vi hafva största handeln, tror jag, att Herr Wallenbergs
förslag är olämpligt; och då det af Utskotten föreslagna
obestridligen är förenadt med fördelar, samt jemväl kan
innebära en öfvergångsåtgärd till något ändå bättre system,
instämmer jag med dem, som äskat bifall dertill. Jag tror,
att en återrerriiss i denna del kunde verka menligt å saken
i dess helhet, och att man bör taga råd af det gamla ord¬
språket: »bättre' en fogel i handen, än tio i skogen», och
derföre låta sig nöja med antagande af detta förslag, som
dock i sig innehåller ett decimal-svstem.
Herr Henschen: Så vidt jag uppfattat Herr Wallen¬
bergs åsigt, var det egenteligen i akt och mening att få
(nya) lästen förändrad, sorn han äskat återremiss af föreva¬
rande fråga. Men deruti ser jag en fara för beståndet af
Utskottens förslag i det hela, eiler alt icke alls komma
ifrån det närvarande tillståndet. Utrikes handeln anser jag
650
Den 8 Julii.
i detta hänseende icke vara jemnförlig med den inländska.
Den förra förhåller sig till den sednare, med hänsyn till
antalet af dem, som deri deltaga, eller de aflairer, som af-
slutas, måhända såsom 1 till 1,000. Endast detta är till¬
räckligt öfvervägande skäl att bifalla, hvad Utskotten till¬
styrkt. Den mängd af fattiga, mindre bildade personer inom
landet, som vid handel sig emellan bero af vigtenhetens be¬
stämmande, kunna omöjligen alltid hafva med sig tabeller,
alt ersätta, hvad i deras vetande härutinnan felar; och huru
månge handlande, som hafva aflairer utrikes, finnas väl,
emot dem, som handla med det obemedlade och mindre
kunniga folket? Det är således högst angeläget att i tid
betänka följderna af det steg, vi gå att taga, att se på
våra inre förhållanden mera, än pä de utländska, och på
mängden af personer, som begagna vigten, mera, än på den
jemnlörelsevis ringa lättnad, som, enligt Herr Wallenbergs
förslag, skulle beredas dem, som handla med utrikes orter,
Samme talare har antydt, att vigtenhetens bestämmande
är ett ämne af mindre vigt, än bestämmandet af mått och
mål, för allmänheten. Det tror jag icke vara grundadt i
verkliga förhållandet, som jag fasthellre anser vara motsatt.
Hufvudsaken är emedlertid, att, om vi ej nu taga den
reform, hvarpå vi bjudas, så minskas utsigten att komma ur
det närvarande tillståndet. 1 afseende å naturgrund för en¬
hetens bestämmande, vill jag blott erinra, att ett skålpund
vigtualievigt motsvarar en cubiktum 20'/2 karat guld. Att
Holland antagit det metriska systemet, kräfde omständigheterna,
i anseende till dess närbelägenhet till och gemenskap med
Frankrike och Belgien, der samma system tidigare var
infördt.
För min del, instämmer jag i anhållan om proposi¬
tion å bifall till de sammansatta UtskotteDS hemställan i
förevarande ämne.
Herr Wallenberg*).
Herr Kock: Denna discussion gifver mig ett förnyadt
bevis, huru vexlande åsigterna kunna vara inom Ståndet.
Då Banco-Utskoltets Utlåtande om mynt-enheten här före¬
var, uppstod samme talare, som nu i denna del yrkat åter-
remiss. nemligen Herr Wallenberg, och äskade återremiss, i
afseende å sjelfva systemet. Huru detta skulle tillämpas,
*) Herr Wallenbergs vid tryckningen ej aflemnado yttrande trycke*
vid slutet at Bandet.
Den 8 Julii.
ost
var då ej i fråga, endast systemets antagande utgjorde före¬
mål för öfverläggning. Med honom förenade sig flere andre,
och förgäfves tillät jag mig fästa uppmärksamhet på skillna¬
den emellan den punkt, som handlade om sjelfva systemet,
hvilket borde antagas, och den derpå följande, som rörde
tillämpningen, hvadan ock, vid votering derom, majoriteten
beslutade återremiss. Nu, då fråga är om mått, mål och
vigt, inskränker sig Herr Wallenberg till att äska återre¬
miss, icke i afseende å systemet, utan blott om sättet för
tillämpningen deraf i ett enda fall, åt hvilket yrkande Stån¬
det icke tyckes lemna någon uppmärksamhet. Detta visar,
huru vanskliga åsigterna kunna vara. Emedlertid kan Banco-
Utskottet af förstnämnda exempel lätt föreställa sig, att
Ståndet öfvergifvit dess interesse för decimal-systemet, i
fråga om mynt, och följaktligen, vid ärendets förnyade be¬
handling, fatta sitt tillstyrkande i öfverensstämmelse dermed.
Herr Wallenbergs anmärkning uti ifrågavarande ämne
förtjenar, enligt min åsigt, all uppmärksamhet, och det vore
utan tvifvel nyttigt, om de sammansatta Utskotten togo frå¬
gan i närmare Öfvervägande. Det förslag till vigtenhet, som
Herr Wallenberg framlagt, skulle medföra stora fördelar.
Jag medger väl, att dess antagande åstadkommer väsendtlig
rubbning uti normalförhållandet i deri inre rörelsen i lan¬
det, men möjligen kunde man blifva i stånd alt utfinna
något medel, hvarigenom den af Herr Wallenberg föreslagna
vigtenhet gjordes lättare fattlig äfven för den stora allmän¬
heten.
Då emedlertid de fleste föregående talarne yrkat bifall
till Utskottens förslag, skall jag icke yrka återremiss, så
vida icke den siste talaren vill vidare forcera saken.
Herr Palander: Jag förmodar, att Herr Wallenberg
icke underlåtit alt bereda sin motion pröfning och jemnfö-
relse med den Kongl. Propositionen uti de sammansatta
Utskotten. Emot dessas Utlåtande finnes blott en reservant,
nemligen Herr Wallenberg. Vid sådant förhållande, synes
mig all anledning vara, att en återremiss uti förevarande
ämne icke skall medföra något resultat. Visserligen säger
nämnde reservant, att 70,000,000 menniskor i Europa nu
tillämpa det metriska systemet. Men med dessa 70,000,000
stå vi icke uti närmare handelsförhållanden, utan hafva
fasthellre sådana till andra folk, som icke antagit sagda
system. Lagger man dertill andra, på detta rum redan
framställda omständigheter, så finner man lätt, att man ej
652
Den 8 Julii.
hör antaga detta system. I England t. ex. räknas vanligast
centner med sina underafdelningar, och centnern svarar
emot 120 Svenska skälpund victualievigt. Hvad angår Herr
Wallenbergs anmärkning, att svårigheter uppslå vid calculer
genom det af Utskotten föreslagna system, tager jag mig fri¬
heten erinra, att i handeln är det egenteligen uträkning af
curs. som upptager tid, men icke sådana beräkningar, soin
bero af vigtförhållanden. Lika med Herr Henschen, tror
jag, att svårigheterna vid handeln inom landet höra i främ¬
sta rummet tagas i betraktande, och ur denna synpunkt
gifver jag den Kongl. Propositionen företräde framför Herr
Wallenbergs förslag, och detta deslohellre, som i allt fall,
enligt vetenskapsmäns utsago, det metriska systemet icke är
det rättaste. Ej eller är detta antaget, hvarken i America,
i England, eller i Ryssland, med flere länder, med hvilka vi
hafva betydliga handelsförbindelser.
Jag anser följaktligen en återremiss af ärendet icke
kunna medföra någon nytta, och instämmer derföre i an¬
hållan om bifall till Utskottens förslag.
Herr Wallenberg*).
Herr Rydin').
Herr Wallenberg').
Discussiooen förklarades slutad, och Utskottens förslag
om fastställande af vigtenhet, samt angående rikslikare,
bifölls.
Yttrandet, sid. 23 och 24, angående indelningen af mått
och vigt samt jordrymdernas uttryckande i ego- och delnings-
besk ritningar.
Herr Rydin: Ehuru jag ganska väl känner slentria¬
nens makt, kan jag ej annat, än härvid upprepa min åsigt,
att Svenska språket bör behandlas rent Svenskt. Uti före¬
varande y ttrande föreslå Utskotten benämningarne cubikfot
och cubiktum. Vi vete dock, att roten till dessa ord heter
cub, och icke cubik. Det sednare är adjectivum, hvars
böjning man således skulle gifva ett substantivum. Jag fin¬
ner detta vara högst oriktigt och önskade, att i stället an¬
tagits benämningarne cub-fot och cub-lum, som utan tvifvel
vore mera språkriktig!.
Sådan är min åsigt. Det händer väl, att dylika förslag
första gången emottagas med åtlöje; men då de äro så grun-
*) Herrar Wallenbergs och Ryding vid tryckningen ej afleronads
yttranden trycka» vid slutet af Bandet.
Ven 8 Julii.
(lade, som detta, följer vanligen, att man nästa gång gifver
något med sig, och tredje gången ändteligen finner och sä¬
ger, att så skall det vara.
Vöre åter Utskottens förslag i detta afseende riktigare,
så skulle deraf följa, att man borde antaga benämningarne
qvadratiskt ref och qvadratisk stång, m. m., i stället för
»qvadrat-ref», »qvadrat-stång», med mera, som Utskotten
tillstyrkt.
När man, såsom nu, antager ett nytt system, bör man
åtminstone bjuda till att icke förfuska språket. Bevis för
min åsigt äro lätt funna. Jag behöfver blott erinra om
ordet ljusstake, solvisare, vigtskål, bläckhorn, m. fl., för att
göra uppmärksam på språkets fordran.
Utan att äska återremiss, har jag dock ej velat förbigå
denna omständighet med tystnad, och hoppas, att min an¬
märkning skall tälla i god jord. I öfrigt godkänner jag det
af Utskotten tillstyrkta system, som bör blifva af stor fördel,
om än decimal- eller rättare centimal-systemet varit bättre.
Herr Björck instämde.
Herr Cassel: Jag anser mig böra hemställa till Herr
Hydin, som nu för andra gången tagit Ståndets tid i anspråk
med alhandlande af en ren språkfråga, om det icke, till
tidens vinnande, vore bättre, likasom i alla händelser lämp¬
ligare, att han i detta ämne vände sig directe till Svenska
Academien, som derpå helt säkert ger ett säkrare svar, än
Rikets Ständer.
Herr Wetterberg: Då de af Herr Rydin anmärkta be¬
nämningar vidare förekomma på minst 10 eller 12 ställen i
förevarande Betänkande, så, i fall Herr Rydin har rätt der¬
uti, att en sats icke senteras, om den upprepas blott några
gånger, men väl, om den återkommer för 10:de gången, o. s.
v., hemställer jag, om icke, för tidens besparande, tvisten
derom må få hvila, till dess behandlingen af Betänkandet i
öfrigt förts till slut, och Herr Rydin för hvarje särskild
gång haft tillfälle att hos oss inprägla sin tanke.
Herr Stolpe: Afven jag hemställer, om icke denna
vigtiga språkfråga, som Herr Rydin väckt, kan sammanfat¬
tas så, att på en gång afgöres om begagnandet eller icke
af de anmärkta benämningarne, för alla ställen i Utlåtandet,
der de förekomma.
Herr Hasselrot: Jag finner den af Herr Rydin gjorda
anmärkning, i afseende å språket, vara fullt grundad, in¬
654
Den 8 Julii.
stämmer således deri, och anser densamma vara nog allvar¬
lig, att icke böra bemötas med gyckel.
Herr Almgren: Äfven jag instämmer uti denna Herr
Rydins anmärkning och vet ej, huru man kan med löje
upptaga en sak, så föga förtjent deraf, som denna.
Herr Björck instämde.
Ofverläggningen ansågs slutad, och Utskottens förslag
gillades.
Yttrandet, pag. 24, angående 4:de punkten i Kongl.
Maj:ts Proposition.
Godkändes.
Yttrandet, pag. 24, angående 5:te punkten l:sta mom. i
den Kongl. Propositionen, äfvensom hvad i sammanhang der¬
med föreslås.
Dervid lät Ståndet bero.
Yttrandet, pag. 24 och 25, angående hvad i öfrigt vid
nämnde 5:te punkt förekommer, äfvensom hvad, pag. 25, an¬
förts, i anledning af Vetenskaps-Academiens förslag i §§
5, 6 och 7.
Bifölls.
Utskottens förslag, sid. 25, i enlighet med 6:te punkten
af Kongl. Maj:ls Proposition.
Herr Åsbrinck: Enligt detta förslag, skulle ej mindre
målkäril, än de af minst en cubikfots, det vill säga 10 kan¬
nors, rymd, få stämplas. Jag hemställer, om häri icke må¬
ste anses vara ett misstag begånget.
Herr Indebetou: Den föregående talarens anmärkning
förfaller, om man ger akt derpå, att här endast är fråga
om förvarings- och transport-käril, hvilka ej torde begag¬
nas af mindre rymd, än som i detta Utskottens förslag
omnämnes. Jag anhåller således om proposition å bifall
dertill.
Öfverläggningen var slutad, och Utskottens förslag god¬
kändes.
Utskottens hemställan, pag. 26, i anledning af § 9, mom.
a, i Vetenskaps-Academiens förslag.
Herr Rydin: Jag hemställer, om ej hela denna punkt
är öfverflödig. Stadgandet att ovilkorligen mäta med största
målkäril skulle blifva relativt till styrkan att lyfta, och jag
hemställer derföre, om ej denna punkt bör utgå.
Herr Åsbrinck: Äfven i denna punkt anser jag Utskot¬
tens förslag besynnerligt. Om säljaren har sin vara i ma-
gazin, skulle, derest köparen det äskar, tunnemått ovilkor-
Den 8 Julii.
655
ligen begagnas, innehållande 50 kannor. Att lyfta det med
varan, fordras minst två personer, men de skulle näppeligen
orka att störta innehållet i en säck. Meräudels äro allmo¬
gens säckar ej så vida, att det kan störtas deri. En tunna
salt förmå ej ens två personer lyfta. Dessutom bör obser¬
veras, att i salubodar förvaras spanmål uti lårar, och man
skulle nödgas i dem hafva tunnemått. Vid sådana förhål¬
landen, tror jag, i likhet med Herr Rydin, att förslaget i
denna punkt är öfverflödigt, och alt det bör tillåtas säl¬
jare, uti ifrågavarande fall, att handla efter omständig¬
heterna; hvadan jag hemställer om återremiss å Utlåtandet
i denna del.
Herr Hasselrot: Förslaget i denna del leder sitt ur¬
sprung ifrån nu gällande stadgande; och jag tror anledningen
vara den, att köpare vinna mera genom mätning af span¬
mål med större, än genom mätning med mindre käril. Jag
finner dock, på af föregående talaren anförda skäl, det före¬
slagna stadgandet icke innebära full rättvisa, och att mätnin¬
gen i allt fall bör antagas blifva tillfredsställande, då både
större och mindre käril skola vara krönta; hvarföre jag för¬
enar mig i anhållan om proposition å återremiss.
Herr Lundh: Hufvudsakligen förekommen af Herr
Hasselrot, föreställer jag mig Utskottens mening hafva varit,
att största ärlighet skall iakttagas vid mätning med de stör¬
sta käril. Jag vill icke motsätta mig återremiss, men tror
dock, att sådan icke tjenar till något, helst, enligt Utskottens
förslag, mätning får ske med mindre käril, om säljare och
köpare äro ense derom. Stadgandet är föreslaget till före¬
kommande af tvister och bör derföre antagas; hvarå jag för¬
denskull anhåller om proposition.
Herr Nygren: För min del, anser jag Utskottens för¬
slag i denna punkt vara riktigt, och att det vore orätt, om
den, som köper en tunnas rymd, skulle vara nödsakad att
låta sig tillmätas 32 kappar. Derföre, och då, i allt fall,
öfverenskommelse om annat mätningssätt, i händelse af be¬
hof, icke är förbudet, föreslår jag antagande af denna Utskot¬
tens hemställan.
Herr Stolpe: De omständigheter, Herr Åsbrinck anfört,
förtjena visserligen uppmärksamhet. Men då det är utredt,
att mätning med små käril gifver olika resultat i stort, emot
mätning med större käril, är nödigt, att något visst före-
skrifves härom, till förekommande af tvister. Jag tror, att
förslaget åsyftar, att emottagare af varor skola ega options¬
Den it Julli.
rätt, i fråga om begagnande af större eller mindre tnålkäril,
en rättighet, som det destorriindre kan blifva betänkligt lemna
åt dem, som mottagarne vanligen sjelfve biträda vid mät¬
ningen, och derföre ej konna förutsättas yrka på begagnande
af större målkäril, än som med lätthet kunna handteras.
Om emedlertid frågan härom återremitteras, föreslår jag, att
det sker i den syftning, att varuemottagare få bestämma,
hvad målkäril skall begagnas under det störstas rymd.
Herr Indebetou: De sammansatta Utskotten synas, vid
afgifvandet af deras nu föredragna förslag, hafva förutsatt,
att Kongl. Majit kommer att utfärda en särskild stadga, inne¬
hållande sådana mera speciela föreskrifter, som icke lämp¬
ligen hafva sin plats i ett förslag af den allmännare art, som
Utskottens. Dylika minutieusa föreskrifter skulle ock här
vara i (lera afseenden olämpliga.
I slutet af Utskottens yttrande står, att annat mätnings-
sätt får nyttjas, då köpare och säljare äro ense derom, och
detta undantagsstadgande är utan tvifvel nödigt; men vilko¬
ret, som innefattas i orden: »i öfriga fall», skulle leda till
den slutsats, att denna tillåtelse icke kur.de hänföras till de
läll, hvilka omförmälas uti förra delen af punkten. Sådan
tror jag dock icke meningen vara; och då en oriktig tolkning
häraf lätt kan ega rum, föreslår jag, att hela punkten må
utgå, helst densamma kan inbegripas uti Utskottens nästföl¬
jande yttrande på sidan 26 i Betänkandet.
Herr Henschen: Jag har visserligen icke något emot
detta den siste talarens förslag. Intet kan dock hindra två
personer, sorn handla med hvarandra, att dervid begagna till
mätning, hvad käril de behaga. Ty, om det ej å någondera
sidan sker mala fide, så kan något ansvar för afvikelse der¬
vid från lagstadgande om . visst målkärils begagnande icke,
efter min åsigt, ega rum. Jag tror dock, att, till förebyg¬
gande af tvätvdighet, slutmeningen i denna punkt borde, i
stället för den nu föreslagna, som börjas med orden: »i öf¬
riga fall», erhålla ungefär denna lydelse: »alltid, så vida ej
vederbörande annorlunda öfverenskomma». Aterremiss anser
jag dock onödig.
Herr Stolpe: Jag tager mig friheten hemställa, om ej
nu anmärkta slutmening bör gifvas denna lydelse: dock må
uppmätningen verkställas med större målkäril, då emottaga-
ren det äskar.
Herr Rinman: Jag kan ej inse billigheten deri, att
det skulle bero af köpare allena att bestämma målkärils
Den 8 Julli.
687
storlek, utan tror, att stadgandet bör vara allmänt och att
det bör lemnäs säljare och köpare fritt att komma öfverens
härutinnan.
Herr Cassel: Att använda en så lång tid på en sak
af denna beskaffenhet, borde inom detta Stånd i sanning ej
ega rum, särdeles som man väl ej kan neka, att Utskotten
ganska välbetänkt föreslagit detta stadgande, för att för¬
hindra de vid minuthandel ej så alldeles sällan förekommande
verkliga undermålen genom begagnande af de små målkärilen.
Jag anser det af Herr Stolpe nu gjorda förslag halva alla
skäl för sig, och tillstyrker fördenskull antagande deraf.
Herr Sundblad instämde.
Herr Åsbrinck anmälde sig instämma med Herr Stolpe.
Discussionen ansågs fulländad, och Utskottens förslag
bifölls.
Utskottens förslag, sidan 26, angående mätningssättet
för torra varor.
Herr Åsbrinck: Jag vet ganska väl, att det är stad¬
gadt, att vid mätning af torra varor, såsom spanmål och dy¬
likt, man skall gå så tillväga, att varan öses öfver ändan
på skofveln. Sådant är likväl overkställbar! för annat, än
öfning, utan vanligen häller man spanmålen öfver skofvel-
kanlen, emedan mätaren eljest alltid löper fara att stöta
emot kanten å kärilet. Derföre tror jag nämnda föreskrift
ej böra bibehållas, helst den aldrig efterlefves. Föreslällom
oss en mätning på fartyg, der man begagnar rund tunna af
l'/2 alns höjd, Spanmålen förvaras under däck, tunnan står
ofvanpå detsamma. Då är ju alldeles omöjligt att ösa varan
öfver ändan på skofveln, eller annorlunda, än att stjelpa den
öfver kanten. Dermed kan icke eller missbruk ölvas, och
jag föreslår, att det måtte tillåtas att begagna detta sätt.
Likaså tror jag föreskriften om strykning böra förändras,
lill förekommande al bedrägerier, så, att strykningen skall
ske midt öfver kärlet.
Herr Henschen: Hvad Herr Åsbrinck nu afhandlat,
kan visserligen vara riktigt; men sådana delailer äro icke
föremål för Utlåtandet i förevarande punkt, och torde der¬
före icke lämpa sig att anföra nu, då de ej egentligen äro
föremål för Ståndets beslut, utan lära förekomma uti sär¬
skild stadga.
Herr Åsbrinck: l motiverna till detta Utskottens för¬
slag står ju åberopad 9 § uti Vetenskaps-Academiens för-
Bo~g.-Stånd. Prot. vid Rik*d. li&R —185*. iv. n
Den 15 Ju!ii.
slas, oell det iir af densammas innehåll jag hämtat anledning
till mitt sednaste yttrande.
Ofverläggningen var slutad och Utskottens förslag god¬
kändes.
Vid första yttrandet, pag. 28, lät Ståndet bero, och Ut¬
skottens öfriga framställningar, hvilka ej äro här särskildt
nämnda, godkändes.
§ 7.
Bordlädes andra gången: Constitulions-Utskottets Memo¬
rialer, JYs 11 till och med M 20.
I sammanhang härmed biföll Ståndet Herr Talmannens,
jemlikt träffad öfverenskommelse i Talmans-conference, gjorda
hemställan, att Uonstitutions-Utskottets nyssnämnda Memo¬
rialer må till hufvudsaklig behandling hos Ståndet företagas
den 12 dennes.
§ »•
Vid föredragning af Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets Memorial, M 107, i anledning af väckt motion
om utverkande af förklaring utaf Kongl. Brefvet den 1 sist-
lidne Junii, uti hvad det rörer ansvarspåföljden för bränvins
tillverkning å Söndag, pröfvade Ståndet, för sin del, skäligt
förklara omförmälda motion tillhöra det Särskilda Utskottets
behandling.
§ 9.
Bordlädes Bevillnings-Utskottets Memorialer, N:ris 13 och
16, samt Särskilda Utskottets Utlåtande, JYi 11, till hvilka
rubrikerna förekomma i Ståndets Protocoll, då dessa ären-
der hufvudsakligen behandlas.
§ 10.
Justerades Protocolls-Utdrag, innefattande Ståndets denna
dag fattade beslut, med undantag af dem, som förekomma i
Protocollets 3 §.
Plenum slutades kl. 2 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 12 Julii.
Den 12 Julii.
Plenum kl. 10 f. m.
§ i-
I anseende till Herr Talmannens sjukdomsförfall, fördes
ordet af Herr vice Talmannen Brinck.
§ 2. '
Justerades dels Protocolls-Uldrag öfver de af Ståndet
den 8 dennes, i anledning af Banco-Utskottets Memorial, JW 43,
fattade beslut, dels ock Protocollet för den 29 sistlidne Ju-
nii, samt en del af Protocollet den 1 dennes.
§ 3.
På derom gjord anhållan, beviljades Herr Åsbrinck le¬
dighet från Riksdagsgöromålen från och med morgondagen
till och med den 22 uti innevarande månad.
§ *•
Herr Machel erhöll ordet och uppläste en motion, så
lydande:
»Sedan den genom (lera Kongl. Propositioner och en¬
skilde Riksdagsmäns motioner påyrkade, för orten nyttiga
och af behofvet påkallade, fördelningen af Calmare län i
tvänne höfdingedömen blifvit af Höglofliga Stats-Utskottet uti
dess Utlåtande, M 145, afstyrkt och Rikets nu församlade
Ständer låtit dervid bero, torde det, i anledning deraf, och
med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen, vara mig tillåtet, att
med motion i ett dermed sammanhängande ämne nu in¬
komma. I hopp om Högtärade Ståndets benägna medgif¬
vande härtill, beder iag att få fästa uppmärksambeten derpå,
att Utskottet, lika med Rikets åren 1847 och 1848 försam¬
lade Ständer, insett och medgifvit vigten af de anmärkningar,
som blifvit framställda till förringande af de skäl, på hvilka
föregående Ständer grundat deras afslag i frågan, men att
skäl ännu skulle qvarstå, på grund af hvilka Utskottet an¬
ser en slik fördelning icke böra nu ega rurn. Dessa för
Utskottets afstyrkande qvarstående skäl äro dock ej andra,
än nemligen: i första rummet den af Utskottet s. k. betvd-
liga kostnad, som Statsverket genom en sådan delning finge
vidkännas, beräknad till ett sammanlagdt belopp af nära
13,000 R:dr B:co; i andra rummet, alt innevånarne i Aspe¬
660
Den 12 Julii.
lands härad ansett sig böra motsätta sig berörde delning,
och i tredje rummet, att dylika förändringar, erforderliga
älven inom andra delar af Riket, synas böra icke partiel!,
utan i ett sammanhang, verkställas.
Hvad dessa skäl lör afstyrkandet beträffar, sä bar Ut¬
skottet sjelft vederlagt det första genom den stora frikostig¬
het, hvarmed Utskottet under innevarande Riksdag behagat
tillstyrka anslag, icke blott för Rikets allmänna, utan äfven
för flera andra enskilda orters och corporationers behof;
det andra vederlägges af det kända förhållande, att det en¬
dast var för att understödja förslaget alt flytta länets nu¬
varande residence från Calmar till Döderhultsvik, som ofvan¬
nämnda häradshoer bestridde länets delning; och det tredje
är på den förevarande frågan så föga tillämpligt, att det ej
gerna kan undgå att väcka någon förundran, huru det här
kunnat ånyo användas. l)e län, som uppgifvits möjligen
kunna vara i behof af en förändrad fördelning, äro Göthe¬
borgs och Robus län. Wermlands, Kopparbergs och några af
de Norrländska länen; men alla dessa län äro så vidt af-
skiljda från Calmare län, att de med detsamma, i hvad en
förändrad fördelning deraf rörer, icke hafva den ringaste ge¬
menskap; hvaremot de län, som gränsa intill Calmare län,
nemligen Jönköpings, Kronobergs, Rlekinge och Östergöth¬
lands, icke lära tarfva någon annan fördelning, och i alla
fall numera, sedan Kongl. Maj:t ogillat förslaget att lägga
en del af Calmare län till Östergöthlands, väl icke komma
att få något sig tillagdt af Calmare län.
Då således, åtminstone efter mitt förmenande, inga gil¬
tiga skäl blifvit anförda för Utskottets alstyrkande i berörde
hänseende, så torde ännu mindre skäl förefinnas mot bifall
till hvad jag nu härigenom går att vördsammast föreslå, så¬
som medel att lör innevånarne i norra delen af Calmare län
mildra olägenheten af den vägrade länets delning.
Di ri landsort, hvars talan jag. såsom representant under
innevarande Riksmöte för städerna Westervik och Wim¬
merby. anser mig i detta ärende böra framföra, är talrikt
befolkad och rik på industriel anläggningar, jord- och
skogsproducler, och kari således med skäl göra anspråk på,
att på bästa sätt blifva af sin Läns-styrelse vårdad och ad¬
ministrerad; men äfven med Läns-slyrelsens bästa vilja och
förmåga, (och en sådan har visst icke tillförene saknats och
saknas icke eller nu), är det ej möjligt för densamma att,
på ett afstånd af ända till 23 mil, kunna egna sin uppmärk¬
Den 18 Julii.
661
samhet och sina omsorger åt alla de ortens och folkets an¬
gelägenheter, som deraf äro i behof. Det vore derföre af
vigt, att rättighet och tillfälle bereddes länets Höfding, aft
åtminstone tinder någon kortare af året kunna vistas på
lämpligt ställe i norra delen af länet, såsom Westervik eller
Wimmerby, för alt der, något mera uteslutande, än hvad,
under ett nästan oafbrutet vistande i Calmar, låter sig göra,
tillse och controlera underlydande tjenstemäns förfaringssätt,
meddela råd och upplysningar i hvarjehanda ämnen, och i
öfrigt handlägga de mångfaldiga och olikartade mål och ären¬
den, för hvilkas afgörande Landshöfdingens närvaro, närmare
ort och ställe, skulle vara af största nytta och nödvändighet.
Jag vågar hysa den öfvertygelsen, att denna nu före¬
slagna åtgärd skulle med en ringa kostnad för Staten i vä¬
sendtlig mån häfva de svåra olägenheter, som legat till grund
för de under en lång tidsföljd oupphörligt utgifna ansöknin¬
gar och motioner om Calmare läns delning; men huru kunna
pålägga en Landshöfding detta åliggande, utan att med det¬
samma kunna hänvisa på medel till ersättning för åtmin¬
stone de dermed förenade väsendfligaste kostnader, såsom
hushyra, resekostnader, traktamenten, m. m., så för honom
sjelf, sorn för nödigt biträde och betjening. Till dessa kost¬
naders bestridande torde väl erfordras en summa af om¬
kring 3,000 K:dr B:co; men då ett anslag deraf från Staten
visserligen måste anses för en obetydlighet, jemnförelsevis
till den stora nytta, sorn en så vidsträkt, rikt begåfvad och
uppodlad, samt äfven till sitt läge vigtig landsort deraf skulle
draga, så vågar jag hoppas, alt min vördsamma begäran
derom må pröfvas nödig och tillstyrkas af Höglofliga Stats¬
utskottet, dit jag anhåller, att denna min motion må varda
remitterad».
Motionen bordlädes.
§ S-
Justerades och godkändes Expeditions-Utskottets- förslag
till skrifvelser:
JVs 67, i anledning af år ISSI verkställd granskning af
Statsverkets, med flere fonders, förvaltning,
J\s 6S, angående ändring af gällande stadganden, i fråga
om skyldighet att bygga och underhålla vägar och broar,
JYt 69, angående restitution af lönebevillning vid West¬
manlands och Jönköpings Regimenten samt Wermlands Fält—
jägare-Regimente,
662
Den 12 Judi.
M 70, angående pensionsrätt å allmänna lndragnings-
staten för Gouverneuren å ön S:t Barthelerny, Öfversten J.
II. Haasum.
M 71, i fråga om Calmare läns fördelning i Iva län,
M 72, angående förhöjning af de Länsmännen tillkom¬
mande pensioner å allmänna Indragnings-staten, samt
JW 73, angående anslag till uppbyggande af etl capell
inom Öfver-Torneå socken, m. m.
§ 6.
Föredrogos å nyo följande Utskotts Utlåtanden och Me¬
morialer:
l:o Stats-Utskottets, JYi 161, angående begärdt oell af
Kongl. Maj:t i Nåder förordadt ytterligare anstånd med in-
betalningarne å de staden Cimbritshamn beviljade hamnbygg¬
nadslån.
Herr Asker: Det Stats-Utskottets Utlåtande, som nu
utgör föremål för Ståndets öfverläggning, innefattar ett nytt
bevis för den gamla iakttagelsen, att ödets lotter falla olika.
Jag behöfver, i afseende derpå, endast erinra, att vi under
Riksdagens lopp haft till pröfning en annan med denna lik¬
artad fråga, nemligen om anstånd för staden Sölvitsborg med
återbetalning af dess hamnbyggnadslån, i hvilken fråga Ut¬
skottet kommit till ett motsatt resultat, emot hvad, som
blifvit fallet, rörande Cimbritshamn. Det lärer då ej vara
ur vägen, att för jemnförelsens skull, tillse, huruvida icke
Utlåtandet äfven i denna fråga kunnat så motiveras, att det
begärda anståndet blifvit tillstyrkt. Min mening härmed är
dock ingalunda att klandra Utskottet för hvad det gjort, ty
jag vet alltför väl, att Stats-Utskottet vid denna Riksdag
visat mer, än vanlig, frikostighet både mot städer och andra
communer, och jag hyser således icke minsta tvifvel, att icke
Utskottet samvetsgrannt pröfvat frågan, men det må förlåtas
mig, om jag säger, att jag befarar, det Utskottet sträckt
den samvetsgranna pröfningen för långt. För att utreda om,
hvad jag nu sagt, eger giltighet, torde det tillåtas mig att i
korthet recapitulera hamnbyggnadens i Cimbritshamn bedröf-
liga historia. Kostnadsförslaget till denna hamnbyggnad upp¬
gick till 30,000 R:dr, men vid utförandet har det visat sig,
att mer, än 100,000 R:dr, erfordrats till arbetets verkstäl¬
lande. Jag lemnar derhän, hvad omdöme bör fällas öfver
förfarandet att genom uppgörande af kostnadsförslag, som
sluta på ett lågt belopp, inleda communer i förelag, som
öfverstiga deras krafter; att communerna sedermera icke
Den 12 Julli.
663
kunna uppfylla sina, i förlitande pä kostnadsförslagen, åtagne
förbindelser, torde svårligen böra räknas dem till last. Vid
1810 års Riksdag beviljade emedlertid Rikets Ständer till
ifrågavarande hamnbyggnad 13,000 R:dr såsom anslag och
23.000 R:dr såsom lån. I följd af tillstötta motgångar un¬
der arbetet, beviljades sedermera, vid 1843 års Riksdag, en
tillökning i statsbidraget, med 3.000 R:dr, såsom anslag, och
10.000 R:dr, såsom lån, och företaget var på hösten 1843
så nära färdigt, att endast 10 till 12 dagars arbete återstod
för murens hopslutning på åtskilliga punkter å ena hamn¬
armens krön, när, i slutet af November månad nämnde år,
byggnaden blef af den inträffade orcanlika stormen och sjö¬
gången till en del förstörd. Då den ena fullt färdiga hamn¬
armen utan den ringaste upptänkbara skada motstod ele-
menternas anfall och verkningar, möter ej något tvifvel, att
icke hela anläggningen förblifvit orubbad, om stormen kom¬
mit blott tolf till fjorton dagar sednare. Arbetsförlusten ge¬
nom olyckshändelsen uppgick, enligt värdering, till ej mindre,
än 26,396 R:dr 32 sk. B:eo. Kongl. Majit beviljade väl då
ett anslag af 11,666 R:dr 52 sk. till grundläggningens re¬
paration, och gjorde, vid Riksdagen år 184V, framställning
om ett ytterligare anslag till åleruppförande af öfverbygg-
naden, men dertill lemnade Rikets Ständer icke bifall, i
följd hvaraf hamnarbetets fullbordande måste uppskjutas.
Under sådana omständigheter, har communen icke mäktat
fullborda anläggningen inom beräknad tid, och derigenom
gått miste af de inkomster, som den färdiga hamnen kun¬
nat lemna, så att nu för staden ej återstår annan utväg, än
att söka erhålla det begärda anståndet med återbetalningen
af de, såsom lån, undfådda medel. Emot beviljandet häraf
har Utskottet anfört, att sådant »sannolikt skulle vid kom¬
mande Riksdagar föranleda nya framställningar i enahanda
hänseenden». I afseende härå tillåter jag mig förmoda, att,
örn Stats-Utskottet ansett sig böra fästa afseende på de mot¬
gångar, sorn drabbat staden, och derför velat förorda anstån¬
dets beviljande, det varit lätt att stadga sådana vilkor, att
vidare anstånd ej kunnat ifrågasättas. Man hade ju t. ex.
kunnat förklara, att anstånd endast för denna gång bevilja¬
des. Sannolikt bär emedlertid communen, i förhoppning om
anståndets beviljande, icke sä ordnat sina alfairer, alt den
för närvarande kan begynna inbetalningarne. I Utlåtandet
yttras jemväl, att beviljandet af anstånd åt Cimbritshamn
»sannolikt skulle från andra städer, som erhållit dylika lån,
664
Den 12 Julii.
framkalla anspråk att jemväl komma i åtnjutande af anstånd
med derå förfallna inbetalningar». Hvarje anspråk måste
dock bedömas efter de skäl, hvarpå det grundas, och om
andra städer i sådant afseende hafva att åberopa lika goda
skäl, som Cimbritshamn, vore det, efter mitt omdöme, ej
billigt eller klokt att för hårdt förfara emot ett mindre sam¬
hälle, som icke i samma mån, sorn de större städerna, förmår
bidraga till dylika kostsammare företag. ' På dessa grunder,
och då två Stånd återremitterat Betänkandet, vågar jag hop¬
pas, att icke Borgare-Ståndet mer, än nyssbemälda Stånd,
skall vara afvoat sinnadt i denna Iråga, hvarför jag yrkar,
att Utlåtandet må till Utskottet återremitteras.
Flere af Ståndets Herrar Ledamöter instämde i detta
yttrande.
Herr Berg: Den historik, som föregående talare fram¬
ställt, angående hamnbyggnaden vid Cimbritshamn, är visser¬
ligen bedröflig, men, å andra sidan, upplyses i Betänkandet,
att Cimbritshamn blifvit mer, än vanligt, gynnadt med under¬
stöd från Statsverket. Alltför ofta inträffar också, att, se¬
dan Staten inlåtit sig på att biträda communer för verkstäl¬
lande af allmänt nyttiga företas, invändningar från commu-
nernas sida möta mot uppfyllande af de vilkor, som de vid
understödets beviljande sig åtagit. Sålunda begäres än för¬
längd tid för återbetalningen, än nedsättning af räntan, än
åter afskrifning på capital-beloppet. Jag tror derföre, att
man ej bör vara för mycket släpphändt att bifalla dylika
ansökningar från communernas sida. Dessutom är det, efter
mitt omdöme, ett fel att någonsin bevilja understöd i sådana
fall, der trafiquen i orten eller på platsen icke kan sätta
communen i stånd att fullgöra återbetalningarne i stadgad
tid och ordning. Jag anhåller derföre om proposition på
bifall lill Utlåtandet.
.Herr Maechel: Väl är det sannt, att, på sätt Herr
Berg anmärkt, Cimbritshamn blifvit ganska mycket gynnadt
af Rikets Ständer, men deremot är ock sannt, att staden
blifvit särdeles missgynnad genom olyckliga naturhändelser.
Då 1111 Kongl. Maj:ts Skrifvelse endast afser en så ringa för¬
mån för staden, sorn ett anstånd med början af återbetal¬
ningen utaf lånemedlen till år 1856, anser jag detta ej böra
vägras, utan tillstyrker, för min del, återremiss.
Häruti instämde Herr Frick, med flere af Ståndets Her¬
rar Ledamöter.
Den 12 Julii,
665
Herr Kock: Onekligen har Herr Berg rätt deruti, alt
communer, likasom enskilda, böra punktligt uppfylla ingångna
förbindelser. Men omständigheter kunna dock inträda, un¬
der hvilka ett alltför strängt ulkräfvande af förbindelsen
vore alt gä den skyldige för nara på iifvet. Sådant anser
jag förhållandet vara i detta fall. Född i Cimbritshamn,
känner jag närmare till förhållandet der, och tror, att. om
Ståndets ledamöter slått vid stadens strand och sett, huru
våldsam en storm der visar sig, — huru förödande dess verk¬
ningar, de fleste icke skulle instämma uti alt strängt efter¬
hålla det mindre bemedlade samhälle, som genom en dylik
naturhändelse blifvit bragdt i trångmål. Det finnes en leda¬
mot af Ståndet, hvilken af erfarenhet kan bedöma förhål¬
landet, representanten för Wisby, med hvars belägenhet
Cimbritshamn har närmaste likhet och der man derföre också
vet, hvad en sådan storm, som jag nyss anlydt, vill säga.
Då dessutom hamnbyggnaden först nyligen blifvit färdig, har
staden naturligtvis ej hunnit att genom hamnafgifler samla
bidrag till skuldens afbelalande. Jag nämner dessa omstän¬
digheter, för den händelse, att Ståndet skulle vara benäget
för återrerniss, om proposition hvarå jag anhåller.
I detta yttrande instämde flere af Ståndets Herrar Le¬
damöter.
Herr Lindström: Wisby och Cimbritshamn ledo båda
skada på sina hamnanläggningar genom samma, en natt i
November månad 1815 inträffade, orkan, som för båda stä¬
derna vållat högst betydliga kostnader. Jag vet sannerligen
ej, hvarföre Stats-fJtskottet afstyrkt det af Cimbritshamn nu
begärda anstånd, då all billighet synes mig lala för dess be¬
viljande, och jag instämmer derföre med Herr Kock i an¬
hållan om proposition på återrerniss.
Herr Berger: Jag har endast begärt ordet, för att
rätta en under discussionen gjord felaktig uppgift, att två
Stånd skulle återremitterat förevarande Utlåtande. Med led¬
ning af de på bordet hvilande Protocolls-Utdrag, samt det,
på grund af dessa, upprättade diarium, lärer förhållandet
vara, att två Stånd bifallit Utlåtandet och endast ett Stånd
beslutat återrerniss.
Herr Berg: Jag vill blott till hvad jag förut yttrat
tillägga, att jag, i afseende på Cimbritshamn, ej har annan
iocalkännedom, än som kunnat inhämtas af chartor, men
att, efter mitt förmenande, någon hamnanläggning derstäde»
aldrig bort försökas.
666
Den 12 Julii.
Herr Asker: I anledning af den rättelse, Herr Berger
gjort uti en af inig lemnad uppgift, torde det tillåtas mig
erinra, att jag någon tid varit frånvarande från Riksdagen,
och derunder ej kunnat särdeles noggrannt följa ärendernas
gång, hvarföre jag älven, i fråga om Utlåtandets behandling
hos Med-Stånden, trott på den uppgift derom, som lemnats
mig af en annan ledamot i Ståndet, utan att afsigtligt vilja
missleda någon. Men om äfven blott ett Stånd återremitte¬
rat Utlåtandet, visar detta, att saken der mött sympatbier, och
skulle Borgare-Ståndet äfven fatta ett dylikt beslut, finnes
måhända någon förhoppning för staden att vinna det behöf-
liga anståndet. En talare har under discussionen fästat sig
vid, huruvida anläggningen af hamn vid Cimbritshamn varit
väl beräknad och bort ske. Härom lärer det dock nu vara
för sent att väcka fråga, utan bör väl saken betraktas så¬
dan den är, icke sådan den kunnat vara. Otvifvelaktigt äro
hamnanläggningar af synnerlig vigt och nytta för landet och
väl värda de uppoffringar, som för desamma göras. Men
frågan gäller nu ej att bevilja något nytt anslag, utan endast
att lemna anstånd med återbetalning af ett redan utbetalt
understöd, och från denna synpunkt bör således ärendet
bedömas. Jag förnyar min anhållan om proposition på åter-
remiss.
Ofverläggningen var slutad; och Herr vice Talmannen
framställde, hvar efter annan, proposition på bifall och åter-
remiss, hvilka med blandade Ja och Nej besvarades, hvar¬
jemte votering begärdes.
I anledning häraf uppsattes, justerades och anslogs en
voterings-proposition, så lydande:
»Den, som bifaller Stats-Utskottets Utlåtande, JVI 164,
röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, återremitteras Utlåtandet.»
Votering med slutna sedlar anställdes härefter i vanlig
ordning och utföll med 57 Nej emot 11 Ja; i följd hvaraf
Ståndet beslutat att återremittera Utlåtandet.
Vid voteringen voro Herrar Schwan, Wijh, Björck, Årn¬
berg, Rettig, Palander, Ekholm, Stenqvist, Ekenman, Hörn¬
stein, Wallenberg, Norman och Windrufva frånvarande.
Herr Berg reserverade sig emot beslutet.
2:o) Allmänna Besvärs-och Economie-Utskoltets, J>s 104,
i anledning af Hiks-Ståndens olika beslut, i fråga om utvidg¬
ning af de Mosaiska trosbekännarnes rättigheter.
Den 12 Julli.
667
I sammanhang härmed, tillkännagaf Herr vice Talman¬
nen, att, enligt ett frän Högvördiga Preste-Ståndet ankommet
Protocolls-Utdrag, bemäldta Riks-Stånd den 8 dennes antagit
Utskottets i Memorialet framställda inbjudning, att i Ridder-
skapets och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut instämma.
Vid sådant förhållande ansåg Ståndet, på Herr vice Tal¬
mannens proposition, den i Memorialet föreslagna voterings¬
proposition förfalla.
och 3:o) Constitutions-Ufskottets, JU 11, med förslag till änd¬
ring af åtskilliga stadganden i Regerings-Formen och Riks-
dags-Ordningen, i afseende pä behandlingen af en del Re¬
geringsärenden.
Herr vice Talmannen hemställde, huruvida Ståndet icke
funne lämpligt alt först discutera grunderna för de föreslagna
nya stadganderna, samt derefter till granskning företaga
hvarje särskild § af dessa; hvilken hemställan af Slåndet
bifölls.
Herr Henschen: I afseende på sjelfva hufvudsaken,
ämnar jag i denna fråga rösta för den föreslagna ändringen.
Naturligtvis måste man, då detta förslag utgått från den si¬
dan, som annars plägar undertrycka hvarje reform, med
tacksamhet mottaga ett förslag, som innefattar en verklig
förbättring, hvilken skulle underlätta utvecklingen af en mi¬
nisteriel styrelse, och medföra den stora fördelen att de ad¬
ministrativa besvärsmålen i sista insfance prölvades icke utaf
alsättliga, utan af sjellständiga embetsman. Vigten af en
sådan förbättring blir tydlig, om man erinrar sig, huru i
Kammar-Rättsmål och flera andra Regeringen sjelf är, så att
säga, part. Åtskilliga ändringar i detailerna af det nu gjorda
förslaget anser jag mig emedlertid böra påyrka. I främsta
rummet tror jag det vara nödvändigt, att Regerings-Rätten
så väl, som Högsta Domstolen ställes under Opinions-Nämn-
den. Skulle Regerings-Rättens Ledamöter icke kunna af
Konungen afsättas, och på samma gång vara fritagna från
beroendet af Opinions-Nämnden, belärar jag att de skulle
komma alt bilda ett tribunal med en alltför vådlig makt.
Jag föreslår derföre, att, i sammanhang med Regerings-Rät¬
tens införande, 105 § Beg. Formen i nyssnämnde syftning
ändras, hvilket lättast torde'verkställas på det sätt, att orden
»och (eller) Regerings-Rättens» insättas på fyra särskildta
ställen i § efter orden »Högsta Domstolens»; hvarjemte torde
bestämmas att omröstningen skall afse två af Regerings-
Rättens Ledamöter, såsom, i förhållande till antalet af Leda¬
668
Den 12 Julii.
möter, närmast proportioneradt elter det antal af tre, som
bland Högsta Domstolens Ledamöter kunna uteslutas.
Beträdande åter fordringarne för competenco att nämnas
till Ledamot i Regerings-Rätt, synes det mig, att, då goro»
målen lör nämnda Rätts Ledamöter egentligen Romme att
bestå i utöfning af domarekallet, vid hvilket förhållande jag
ej kan inse hvad nytta militairer skulle kunna göra såsom
Ledamöter i Rätten, helst äf\en de mai, som från Krigs-
Collegium kunde komma alt dit fullföljas, måste vara sådana,
hvilka kunua af civila embetsman, såsom Krigs-Råden äro,
bedömas, en förändring i det föreslagna 2 mom. till 17 §
Reg. Formen borde göras sålunda, att efter »aktade man»
insattes, »hvilka förut innehaft civilt embete och fullgjort
hvad, som erfordras för inträde i Rikets Collegier. Desse
minst tre hafva förvaltat sådant domare-embete,
till hvars ej-hållande fordras prof vid Svenskt universitet»; i
sammanhang hvarmed jag hemställer, om ej lydelsen borde
förändras från »dessa äro Regerings-Råd» till »dessa kallas
Regerings-Råd», hvarigenom öfverensstämmelse vunnes med
lydelsen angående Justitiaj-HSden.
I öfrigt nödgas jag förklara, alt det icke är utan en
viss förundran, som jag granskat de nya stadganderna i af¬
seende på redactionen, ty jag kan ej lörsta, huru dessa skulle
kunna bestå inför någon allvarligare critik. Så till exempel
heter det »Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål»
&c. Hvad skilnad man trott sig finna emellan pröfva och
afgöra kan jag ej inse, utan lärer val det sednare ordet till¬
räckligt uttrycka meningen. Att man hämtat den nu före¬
slagna lydelsen fran hvad i Reg. Formen säges om Högsta
Domstolen, kan jag väl gissa, men om ett felaktigt uttryck
en gång blifvit begagnadt, bör det väl derföre icke mång¬
dubblas. Vidare heter det »mål, som, jemlikt Författnin-
garne, få hos Konungen fullföljas genom besvär öfver Em-
betsmyndigheters meddelade beslut.» Att mål ej få fullföljas
i annat fall, än så vidt. gifna »Författningar» sådant til¬
låta, torde ej behöfva i Grundlagen särskildt utmärkas. Icke
eller är det a priori kändt, hvilka som få fullföljas. Och
slutligen vet jag ej hvilka »beslut» af Embetsmyndigheter,
som ej äro »meddelade», åtminstone då de göras till föremål
för klagan. Jag tror derföre att såväl orden »jemlikt För-
fattningarne», sorn »få» och »meddelade», stå alldeles öfverflö¬
digt, och böra utgå. »Men icke tillkomma Högsta Domsto¬
lens upptagande» torde kortare och bättre uttryckas med
Den 12 Julii.
669
»men ieke tillhöra Högsta Domstolen». I 16 § åter säges:
»i mål af beskaffenhet alt kunna tillhöra». Detta »af be¬
skaffenhet» är ett olyckligt uttryckssätt, hvilket börjat att
inrota sig i den juridiska stilen. På detta ställe lärer det¬
samma, äfvensom ordet »all», fullständigt uttryckas med »sorn»,
hvarigenom kortheten befordras. I samma § står äfven öf¬
verflödigt »upptaga och afgöra».
Vidkommande domfört antal Ledamöter i Regerings-
Rätten, bestämmes delta till fem, eller till »fyra, der minst
tre af deni äro om slutet ense». Visserligen öfverensstäm-
mer della med hvad om Hot- Rätt blifvit stadgadt; men
denna är dock blott andra inslancen. För den högsta borde
väl större antal domare erfordras; och ehuru Regeriiigs-
Rätlen icke skulle erhålla ring mångå Ledamöter att kunna
sättas i paritet men Högsta Domstolen, ville jag likväl hem¬
ställa, att hos bägge dessa auetoriteler fyra ensamt afgö¬
rande Ledamöter skulle vara om slutet ense, då ifrågava¬
rande moment borde heda »så ock af fyra, der alle äro om
slutet ense». Ytterligare anser jag mig böra påyrka, att
Hegerings-Kättens utlåtande skulle infordras i frågor orri ut¬
färdande af nya, administrativa lörlattningar, helst dessa ytt¬
randen, såsom afgifna af personer, hvilka tillämpat gällande
författningar och bpfunno sig i en sjellsländig embetsmanna-
slällning, kunde blifva ganska upplysande och nyttiga för
Regenten; likasom gagrieligt skulle blifva att, på sätt i 2
mom. 26 § föreslagits, två dylika Embetsmän frngo dess¬
utom yltra sig i conseilen rörande frågor om economiska
^författningars stiftande och ändring, så att inflytandet på
dessa ärenders afförande icke uteslutande tillkomme afsätt¬
lig Embetsmän, och beslut, framtvingande en opinions-storm,
tilläfventyrs kunde i förväg hejdas. Slutligen håller jag äf¬
ven före, att i Riks-Rätten fyra - Regerings-Råd borde insät¬
tas i stället för de fyra Stats-Råden. Men med iakttagande
af de ändringar, jag nu föreslagit, tror jag att inrättandet af
den nya institutionen skulle medföra synnerligt gagn, enär
derigenom Regeringens Ledamöter finge mera lid att an¬
vända på de egentliga regerinesärenderna, och sådana besyn¬
nerligheter upphörde, som till exempel att Konungen i Stats-
Rådet måst (lera gånger behandla och slutligen afgöra ett
mål, angående en viss slags obetydligare byggnad på Söder¬
malm här i staden.
Herr vice Talmannen yttrade, att han väl icke velat af¬
bryta Herr Henschens anförande, men att Herr vice Tal¬
670
Den 12 Julii.
mannen ansåg sig höra erinra om Ståndets beslut, rörande
ordningen för öfverläggningen; i öfverensstämmelse hvarmed
nu endast var fråga, om den föreslagna nya institutionen
horde inrättas eller icke, och anmärkningar emot redactionen
af de utaf Utskottet tillstyrkta stadganden borde ifrågakom¬
ma, först efter det Ståndet yttrat sig, i fråga om institutio¬
nens lämplighet, och i den händelse Ståndet gillar grunderna
för förslaget.
Herr Stolpe: Då Herr vice Talmannen framställde pro¬
position, angående ordningen för öfverläggningen i detta ämne,
hade jag ej något att anmärka deremot, men sedan det der¬
efter tillåtits Herr Henschen att i ett sammanhang yttra sig
ej blott öfver hufvudgrunderna, utan äfven rörande detailer-
na, torde Ståndets beslut i denna del vara förfallet, och det
vara andra talare, lika så väl, som Herr Henschen, obetaget,
att gifva discussionen en större utsträckning. Deraf skulle
ock den stora fördelen vinnas, att öfverläggningen blefve i
betydlig mån förkortad. Jag hemställer derföre, om det ej
vore skäl att formligen återkalla beslutet, angående discus-
sionssättet, och låta talarne få behandla hela frågan i ett
sammanhang. Det kan lätt hända, att man, vid framställ¬
ning af sina åsigter om hnfvudgrunderca, tvingas att inlåta
sig på frågor, som röra detailema, för att derifrån hämta
skäl för sitt omdöme om förslaget i sin helhet, och, derest
detailstadganderna sedermera komme att särskildt discuteras,
skulle man nödgas att ånyo uppträda, för att omsäga, hvad
redan blifvit yttradt. Måhända vore det derföre bäst, att
lemna åt talarne fritt val att, om de så önska, genast yttra
sig öfver frågan i sin helhet. Skulle åter den en gång be¬
stämda ordningen vidhållas, lärer deraf följa, att en stor del
af h vad Herr Henschen yttrat, för närvarande, icke bör uti
Protocollet inrymmas.
Herr Hasselrot: Då Ståndet antagit Herr vice Tal¬
mannens proposition, att först discutera frågan i sin helhet,
och dit måste hänföras afgörande!, om Regerings-Rätt bör
finnas, och huru den skall vara sammansatt, samt bedöman¬
det af sistnämnda fråga ofta nog torde inverka på pröfnin-
gen, huruvida Regerings-Rätt bör inrättas eller icke, tror
jag, att man under den första discussionen äfven måste ingå
i detailema af frågan, och, jemte uttryckande af sina åsig¬
ter, huruvida Regerings-Rätt bör finnas, äfven yttra sig om
dess organisation och beskaffenheten af dess göromål. Der-
Den 12 Julii.
671
emot anser jag det orätt, att nu genast inlåta sig i någon
speciel granskning af de nya sladgandernas redaetion.
Herr Gråå: För min del, har jag ej uppfattat Herr
vice Talmannens af Ståndet bifallna proposition annorlunda,
än att Ståndets Ledamöter skulle ega att i ett sammanhang
yttra sig öfver så väl sjelfva hufvudfrågan, som detailerna,
och alt derefter särskilda propositioner skulle, i händelse
hufvudgrunderna blefvo godkända, framställas, rörande för¬
slagets detail-stadganden. Jag finnér således ej något hinder
mota att nu yttra sig äfven om detailerna.
Ofverläggningen, angående föredragnings-ordningen, för¬
klarades slutad, och Ståndet återgick till discussion i sjelfva
saken.
Herr Billström: Het torde väl icke kunna nekas, att
Constitutions-Utskottet haft giltiga motiver för framställande
af sitt i förevarande Memorial gjorda förslag, för så vidt
dessa motiver hämtas från den tidsödande myckenhet af gö¬
romål, som förorsakas af de mångfaldiga, om ock stundom
mindre vigtiga ärenden, hvilka för närvarande skola af Re¬
geringen i sista hand pröfvas. Men en fråga återstår dock
att besvara, den nemligen, om det nu föreslagna sättet för
förändringen och ärendernas behandling hos den nya institu¬
tionen kan anses i allo lämplig? 1 afseende härpå, tror
jag, för min del, att det icke är tillräckligt att taga i be¬
traktande endast, huru målen nu behandlas hos Regeringen,
utan att sättet och ordningen för deras upptagande och pröf¬
ning äfven vid lägre instancer jemväl borde närmare under¬
sökas och för Rikets Ständer framläggas. Genom gransk¬
ning af instructionerna för de särskildta embetsverk, hvilka
i lägre instancer handlägga economiska och administrativa
mål, borde, efter mitt förmenande, till en början utrönas,
om ej (lera eller färre af dessa mål skulle kunna antingen
öfverlemnas åt communerna att afgöra, eller ock slutligen
pröfvas af de lägre embetsverken, och således ej vidare öka
göromålen hos Kongl. Majt i Dess Stats-Råd. En sådan all¬
män revision af hithörande stadganden ligger dock utom
Constitutions-Utskottets både verksamhet och förmåga, helst
den tid, Utskottet har att dispona för sina arbeten, icke skulle
vara för detta vidtomfattande företag tillräcklig. Jag tror
derföre, att initiativet till den ifrågaställa förändringen bör
tagas af Regeringen, som bäst måste känna olägenheterna af
det nuvarande tillståndet och lättast är i tillfälle att upp-
>
672
Den 12 Julii.
gifva de utvägar, hvarigenom detsamma lämpligen må kunna
afhjelpas.
I)å emedlertid förändringen hufvudsakligen afser att åt
Departerrients-Cheferna bereda lindring i deras nuvarande
mödosamma arbete, synes mig förslaget mindre väl lyckadt,
alldenstund, enligt detsamma, alla besvärsmål, ansökningar
och öfriga ärenden skulle hädanefter, som hittills, ingå till
vederbörande Departement och der beredas, innan de till
Regerings-Rätten öfverlemnades. Hvarje Departements-Chef
skulle således fortfarande nödgas taga kännedom af alla till
hans Departement inkommande handlingar, för att sättas i
tillfälle bedöma, hvilka mål han sjelf bör handlägga till
föredragning i Stats-Rådet, och hvilka som skola till pröfning
hos Regerings-Rätten öfverlämnäs, äfvensom huruvida de sist¬
nämnda må anses vara af den vigt, att lian finnér sig böra
tillstädesvara hos Regerings-Rätten vid deras behandling der¬
städes. Hans möda skulle på detta sätt i sjelfva verket
sannolikt icke minskas. Dessutom kunde egentligen endast
för frenne, nemligen Civil-, Finance- och Ecclesiastique-
Departementerna, någon lättnad möjligen uppstå, hvaremot
åtminstone Justitiae-Departementet blefve lika betungadt, som
förr. För min del, kan jag, under slika omständigheter,
icke biträda det uppgjorda förslaget, utan tror, att ända¬
målet lättare och till större båtnad för det allmänna skulle
kunna vinnas genom en utvidgning af Högsta Domstolen,
hvarmedelst det betydliga antal mål, som, ehuru rättstvister,
för närvarande afgöras på administrativ väg, i stället kom-
me alt i sista instance af insigtsfull domare pröfvas. Då
jag således, på nu anförda grunder, arnar att rösta för afslag
å Utskottets framställda förslag, anser jag öfverflödigt att
för närvarande ingå i någon pröfning af detailerna, men, för
den händelse pluraliteten af Ståndets Ledamöter skulle gilla
den idée, som ligger till grund för förslaget, torde jag få
tillfälle anställa en närmare granskning äfven af de speciela
bestämmelser, Utskottets förslag innehåller.
Herr Hasselrot: Behofvet att skilja de så kallade ad¬
ministrativa besvärsmålen från Konungens Conseil är så er-
kändt, att någon bevisning derför ej är af nöden, men om
sättet att verkställa denna förändring hafva deremot menin-
garne varit delade. Den siste talaren har yrkat, att initiati¬
vet i frågan borde tagas af Regeringen. Om så hade skett,
skulle det visserligen varit för sakens framgång gagneligt,
men då nu Constitutions-Utskottet sjelft tagit frågan om hand,
Den 12 Julii.
673
synes väl uteblifvandet af någon framställning från Regerin¬
gens sida icke böra hindra oss alt (aga i betraktande hvad
Utskottet föreslagit. Någon svårighet vid särskiljandet af de
mål. sorn skulle till Regerings-Rätlen öfverlemnas, och de,
hvilka, fortfarande, kornrne att i Conseilen behandlas, tror
jag ej borde uppstå, utan frågor härom lätt kunna afgöras
elter bestämmelsen i Utskottets förslag, att Regerings-Rätten
skulle afgöra »de mål, sorn, jemlikt författniogarne, få hos
Konungen fullföljas genom besvär öfver Embetsmyndigheters
meddelade beslut, men icke tillkomma Högsta Domstolens
upptagande och ej eller angå tillsättande af tjenster.» Här
synes mig gränsen för Regerings-Rättens verksamhet vara
temmeligen noga bestämd, och de närmare detailsladganden,
hvilka kunde behöfvas, torde lämpligen meddelas i den
stadga, som, enligt förslaget, skulle i den ordning 5!7 § Reg.
formen innehåller, af Konungen och Rikets Ständer gemen¬
samt stillas. Visserligen skulle, på sätt den sednaste talaren
anmärkt, Justilia?-Departementet icke erhålla någon lindring,
men härvid bör dock ihågkommas, att eri betydlig del af
justitiaemålen beredas inom Justitiaj-Revisionen, och alt, vid
dessas föredragning i Conseilen, Revisions-Secreterarne äro
tillstädes, för att lemna upplysningar, enär Justitia?-Stats-
Ministern omöjligen skulle kunna hinna att inhämta detailerna
af aila dessa mål.
Till afhjelpande af den ifrågavarande olägenheten, hafva
(vå utvägar blifvit föreslagna, den ena Högsta Domstolens
utvidgning, så att den korinne att arbeta på två afdelningar,
och den andra inrättandet af en särskild Regerings-Rätt. Den
förstnämnde utvägen anser jag, för min del, icke vara lämp¬
lig. Målen hafva förut handlagts af Coilegierna och angå
cainerala och andra dylika förhållanden, om hvilka jurister
ej c ga särdeles kännedom, hvarföre det klefve olämpligt alt
uppdraga deras afgörande i högsta inslance åt personer, som
ej förut handlagt dylika mål. Bättre lärer det väl då vara
att ordna så, att afgörande! i sista hand tillkommer perso¬
ner, hvilka inom Coilegierna eller ock eljest lörvärfvat erfa¬
renhet om målen. Lika med Herr Henschen, anser jag
dock militairer ej böra få inträde i Regerings-Rätten, utan
anser derföre, att, såsom vilkor för utnämning till Regerings-
Råd, må stadgas, att hafva fullgjort hvad för inträde i Rikets
Collegier erfordras, äfvensom att minst tre af Ledamöterne
böra hafva förvaltat dornare-embete. I öfverensstämmelse här-
Borg.-Stånd. Ptot. vid ltilcvd. 1883- 1884. IV. -43
674
lien 12 Julii.
nied, (öresi,ir jag således ändring i 17 § Reg. Formen. Vidare
tror jag äfven, lika med Herr Henschen, det vara af vigt, att, om
i sista instance målen afgöras af fyra Ledamöter, dessa böra
om slutet vara ense, och att således 2 mom. af 22 § bör
ändras till öfverensstämmelse med hvad om Högsta Dom¬
stolen finnes stadgadt. Äfvenså tror jag Regerings-Rättens
Ledamöter böra underkastas omröstning i Opinions-Nämnden,
icke såsom något i och för sig af vigt, utan endast emedan
sådant ännu gäller för Högsta Domstolen. Afskaffas, i af¬
seende på denna, Opinions-Nämnden, lärer väl den också
upphöra, i fråga om Regerings-Rätten. Slutligen instämmer
jag äfven med Herr Henschen deruti, att Regerings-Rättens
yttrande bör inhämtas i frågor om nya economiska författ¬
ningars stiftande. Jag tillstyrker således, för min del, att
Memorialet återremitteras, och att Ståndet dervid, såsom sin
gemensamma tanke, upptager de ifrågaställda tilläggen och
ändringarne vid 17 och 22 §,§ Reg. Formen, samt att Re¬
gerings-Rättens Ledamöter skola underkastas omröstning i
Opinions-Nämnden och utlåtande från Regerings-Rätten af-
gifvas rörande nya economiska författningars stiftande.
Häruti instämde flere af Ståndets Herrar Ledamöter.
Herr Falhem: Äfven jag har trott mig böra under¬
stödja ett förslag att afhjelpa den olägenhet, som, vid gransk¬
ning af Stats-Råds-Protocollerna, blifvit för Constitutions-Ut-
skottets Ledamöter uppenbar, eller att Regeringen betungas
med pröfning af en mängd mindre betydliga besvärsmål,
hvilka skäligen kunnat till större delen stadna hos Läns¬
styrelserna, och aldrig bort fullföljas till Kongl. Maj:t. Men,
på sätt af reservationerna vid Memorialet synes, har jag an¬
sett mig förhindrad att instämma uti det nu framställda för¬
slaget, enär jag tror, att målet på annan väg bättre vinnes.
Jag vill derföre ej söka att ingripa i Ståndets rätt genom någon
granskning af de särskilda §§ i förslaget, utan förklarar, att
jag med hvad Slåndet beslutar åtnöjes och ämnar derefter
rätta mig, då saken i Utskottet ånyo förekommer. Emed¬
lertid beder jag att få återkalla i minnet, att ett sådant
centralisations-systern, som hittills gjort sig gällande, har
hvarken i landet eller inom Borgare-Ståndet omfattats med
synnerliga sympalbier. Herr Billström har redan framställt
de svårigheter, sorn, genom antagande af Utskottets förslag,
skulle uppstå, och, för min de), tror jag att genom detsamma
Föredragandernes arbete skulle ökas, i stället att minskas.
Den 12 Julii. 073
I Utskottet anmärktes dessutom, att ett dylikt förslag alt till¬
skapa ett nytt Embetsverk skulle möta hinder i synnerhet
hos Bonde-Ståndet, som icke troddes komma att dertill lemna
sitt bifall, om icke, i sammanhang dermed, indragningar inom
nuvarande Embetsverk verkställdes. Afven anmärktes, att
genom förändrade stadganden en stor del af de 6,000 mål,
som nu årligen förekomma i Stats-Rådet, skulle derifrån
försvinna och kunna öfverlemnas åt Läns-Nämnder och be¬
svär deröfver slutligen kunna afgöras hos Konungens Befall¬
ningshafvande eller Kammar-Collegium. Jag tillstyrker der¬
före, att Memorialet återremitteras.
Herr Stolpe: Innan jag öfvergår till en mera detailerad
granskning af förevarande förslag, anhåller jag att få fram¬
ställa en kort öfversigt af Konungamaktens ställning till den
högsta domaremakten inom Svenska samhället i äldre och
nyare tider. Om detta ämne skulle kunna skrifvas vohlmer,
och det kan således icke vara min mening, att här göra nå¬
gon fullständig framställning af förhållandet; men en Hyglig
öfverblick utaf detsamma torde dock böra föregå gransknin¬
gen aT Constitutions-Utskottets förslag. I äldsta tider voro
den högsta regeringsmakten och högsta domaremakten före¬
nade hos Konungen, som i utöfningen af sin myndighet bi¬
träddes af Rådet. Under den catholska tiden utgjordes Rådet
af Adel och Prélater; det folkliga elementet hade ännu icke
blifvit deruti inrymdt. Men Rådet innehade emot Konungen
en sjelfständighet, hvilken, vid afgörandet af de tili Konun¬
gen hänskjutna rättsfrågor, var för den rättsökande i viss
mån betryggande. Vid Reformationen utestängdes Prélaterne
från Konungens Råd och det arist.ocratiska elementet blef
ensamt om platsen, tills, i följd af den utaf Carl XL vid
1680 och 1682 årens Riksdagar utförda statshvälfning, hvar¬
igenom souverainiteten infördes, ej blott regeringsmakten, utan
äfven domaremakten föll i Konungens hand. Det låg dock
i sakens natur, att, till följd af bristande tid, regeringsären-
derna nu, som förut, voro de, med hvilka Konungen före¬
trädesvis befattade sig, och att Rådet fick med vida mera
sjelfständighet behandla de egentliga rättstvisterna. Vid 1719
års Regementslörändring förbiet Rådet, i förhållande till ären-
dernas behandling, i sin gamla ställning, men genom makten
att tillsätta Rådets Ledamöter erhöll Representationen ett
indirect inflytande på lagskipningen. Genom 1772 års Rege-
rings-Form återgick man till förhållandet före 1680, hvarefter,
då Förenings- och Säkerhets-Acten 1789 antogs, Rådet af-
676
Den 12 Julii.
skaffades och de rent juridiska målen öfverlemnades till en
Konungens Högsta Domstol, bestående af sex frälse och sex
ofrälse män. De mål åter, om hvilka nu är fråga, lörtforo
att afgöras af Konungen personligen och behandlades, såsom
Cabinettsmål. Det inflytande på afgörandet, som Rådets
sjelfständighet kunde utöfva, hade således alldeles försvunnit,
och pröfningen tillkom Konungen ensam. Efter revolutionen
år 1809 gjordes ej eller annan förändring i Konungens prof-
ningsriitt öfver dessa mål, än hvad sorn blef en följd af det
då införda friare statsskick, och för de juridiska målens be¬
handling bibehölls Högsta Domstolen.
Den nu föreslagna förändringen, hvarigenom afgörandet
af de så kallade administrativa besvärsmålen skulle skiljas
från den egentliga regeringsmakten och ölverflyttas till en
domstol, bestående af icke afsättliga ledamöter, syftar — man
kan icke frångå det — till minskning i det Kongl, prseroga-
tivet. Jag har hittills icke gett mig tillkänna såsom den
der sträfvade efter minskning af nyssnämnda prerogativ,
nten vid öfvervägande, huruvida pröfningen af dessa mål
hellre må förblifva hos deri högsta administrativa myndig¬
heten, eller lemnäs åt en af sjelfständiga och oafsättliga em¬
betsman sammansatt myndighet, på sätt Constitutions-Utsköt-
tet föreslagit, har jag icke tvekat alt sluta mig till sistbe-
rörde mening. Framfarna tiders historia visar oss nemligen,
att Regeringen ej alltid haft så stort inflytande på de admi¬
nistrativa målens afgörande, som för närvarande, och i detta
fall synes det mig nyttigt att återgå till mera öfverensstäm¬
melse med gamla förhållanden. Tager man i betraktande
möjligheten för Regeringen att sköta allt, hvad till dess
pröfning öfverlemnas, torde man ej eller kunna tveka der¬
om, att sådant blir omöjligt, derest Regeringen, fortfa¬
rande, skall tillkomma att afgöra en mängd tvister af ofta
nog den mest lumpna beskaffenhet. Alla tyckas derlöre
också vara ense om, att Regeringen bör frigöras från be¬
svärsmålen, men om sättet äro tankarne delade.
Jag har sagt, att den föreslagna förändringen skulle
medföra minskning i det Kongl, prajrogativet. Detta torde
vara klart, men jag anhåller dock att få i korthet anföra
bevisning för yttrandet. Regerings-Rätlen skulle nemligen
i någon mån kunna inkräkta på Konungamaktens område,
då den komme i tillfälle att, genom domslut i enskildta
mål, gifva åt gällande författningar inom den economiska
lagstiftningen en tydning, som tilläfventyrs stöde i strid med
Den 12 Julli.
677
livad den lagstiftande makten inom detta gebiet, eller Rege¬
ringen, åsyftat. Denna olägenhet har jag ej eller förbisett,
men tror, att älven den bör föredraeas för vinnandet af den
fördel, som uppstode genom domsrättens öfverlemnande åt
sjelfständiga embetsman. I allt lall står det ju Regeringen
öppet att genom utfärdande af ny lag göra ett slut på ett
tolkningssätt af gällande lag bos Regerings-Rätten, hvilket
icke öfverensstämde med Regeringens åsigter.
Såsom jag redan erinrat, äro emedlertid meningarne
delade om sältet att afhjelpa de olägenheter, som uppstå af
Regeringens betungande med afgörande) af de administrativa
besvärsmålen. Uland de flerehanda alternativer, som Consti-
tutions-lJtskottet i sådant afseende baft att granska, har ett
blifvit af en reservant inom Utskottet, hvilken tillhör detta
Stånd, förordadt, nemligen, att öka antalet af Ledamöter i
Högsta Domstolen, och alt dit hänskjuta afgörandet i sista
instance af ifrågavarande besvärsmål. En sådan anordning
vore dock, eller min tanka, olämplig, enär man icke med
säkerhet kunde inom Högsta Domstolen påräkna insigter,
danade för bedömande af hithörande mål, och det således
skulle kunna inträffa, att den högsta instancen egde mindre
sakkännedom, än de underordnade. Man invänder måhända,
att för inträde i Högsta Domstolen kunde fordras sådan
tjenstgöring, som skänkte nödig erfarenhet härutinnan. Men,
om sålunda stadgades, att alla eller något visst antal al Ju-
stitiffi-Kåden borde hafva tjenstgjort inom de administrativa
verken, skulle sådant åt Högsta Domstolen gifva en earacler,
egnad att väcka flerfaldiga betänkligheter. Införandet i Hög¬
sta Domstolen af dessa för det strängare juridiska studiet
främmande elementer skulle icke förfela, att minska det an¬
seende, denna Domarecorps bör ega, såsom landets högsta
juridiska auctoritet. Och härmed tror jag, att hvad, som
blifvit sagdt lill förordande af ifrågavarande förslag, är ve-
derlagdt, och förbehåller mig derföre endast, om detta ännu
en gång bringas på tal, att få ytterligare bemöta, hvad tilt
stöd derföre må andragas.
Hvad en annan talare ordat om, att, i genomförandet
af vissa politiska och sociala reformer, söka ett botemedel
mot missbruket of en mängd obetydliga frågors dragande
under Regeringens pröfning, synes mig föga antagligt. Kan
meningen härmed vara, att afklippa rättigheten, alt till högsta
instancen fullfölja vissa administrativa besvärsmål? Det vöre
i sanning märkvärdigt, om denna grundsats skulle godkännas
678
Den 12 Julii.
i detta Ständ, der man för kort tid sedan, i fråga om revi-
sionsskiilings bibehållande, hyllade den åsigten, att tvistemål
borde, utan afseende på tvisteämnets ringa värde, få dragas
under Högsta Domstolens pröfning. Då man hyllat sådana
grundsatser, i afseende på de rent juridiska målen, ser jag
ej något skäl, hvarför man, rörande de administrativa och
camerala, skall omfatta en retrograd mening. Derigenom
skulle ju rubbas det sammanhang i lagstiftningsgrundsatser,
som eljest anses eftersträfvansvärdt. De reformer, på hvilka
man bygger föi hoppningarne om att minska det stora antalet
af de till Regeringen inkommande besvärsmål, lära, efter hvad
som tillkännagifvits, afse den communai-inrättningarnes ut¬
sträckning till Länen, hvarom motioner blifvit under Riks¬
dagen väckta. Dessa motioners öde är ännu ovisst, men äf¬
ven i det önskvärda fall, att de tillvinna sig Rikets Ständers
uppmärksamhet, tror jag, att behofvet af en administrativ
öfverdomstol derigenom icke minskas. Sjelf är jag en af
deni, som väckt motion om utvidgade communal-inrättningar,
och jag vet således, hvad jag, för min del, dermed åsyftat.
Jag får således tillkännagifva, att syftemålet med åtminstone
den af mig i ämnet väckta motion icke är att afklippa rät¬
tigheten för parter, att till högsta instancen fullfölja sina
åligganden. De Länsnärnnder, hvilka, enligt det af mig väckta
förslag, skulle inrättas, äro icke afsedda att utgöra några
administrativa eller dömande myndigheter, utan endast att,
såsom en representation för Länet, stå vid Landshöfdingens
sida, med rätt för denna communens representation att, om
dess framställningar af Landshöfdingen afslås, fullfölja de¬
samma till Konungen. Visserligen kan man hoppas, att följ¬
den deraf, att communerna blifva fullständigt hörde, och
ärendena derigenom erhålla en grundlig utredning, må blifva
den, att besvär emot den underordnade myndighetens beslut
uti många fall skall uteblifva, men att genom lag afskära
rättigheten att få klagan å högre ort upptagen, har hvarken
varit af mig Ssyftadt eller vore, åtminstone för närvarande,
önskvärdt. Herr Billström har vidare yttrat, att Constitu-
tions-Utskottet icke tillfredsställande löst sin uppgift, medelst
det framlagda förslaget, och förmenat, att Utskottet lill en
sådan lösning saknat förmåga och tid. Tid har dock visser¬
ligen ej saknats, om den rätt begagnats, celi förmåaan har
jag aldrig tillåtit mig att betvifla. Tiden skulle nog räckt till,
om man användt mindre deraf att uppleta anledningar till
obefogade och småaktiga anmärkningar mot Konungens Råd-
Den 12 Julii.
679
gifvare och litet mer på förevarande fråga. Jag tror desto-
hellre, att Utskottet gjort väl uti att gifva denna riktning åt
sin verksamhet, som ingen af de frågor, Utskottet haft att
behandla, varit vigtigare, än denna, intet reformförslag ange¬
lägnare. Utskottet skulle också icke illa ordnat sin verk¬
samhet, om den mindre vändts till behandling af omogna
och äfventyrliga representationsförslag, än till grundligt ge¬
nomtänkande af förevarande ämne. Medgifvas må dock, att
det ej kittlar opinionen för dagen och erbjuder derföre ej en
så frestande sysselsättning, som vissa andra. Den tid kari
dock komma, då, om ej denna fråga blifvit utredd och stats¬
förvaltningen på ett bättre sätt ordnad, ånger öfver en sådan
försummelse infinner sig, och denna tid kan till och med
komma ganska snart. Om det nu framlagda förslaget icke
erhåller sådan behandling, att detsamma vid nästa Riksdag
kan finnas antagligt, blifver följden, alt den vigtiga angelä¬
genheten måste i ytterligare tre år uppskjutas. Det gläder
mig emedlertid, att detta reformförslag utgått från de så
kallade conservative. Den ofta upprepade iakttagelsen, att
det radicala partiet städse är redlöst, då fråga uppstår om
organisationsförslag, har derigenom vunnit en ny bekräftelse;
men denna organisationsförmåga (ages nu icke i anspråk.
Man begär nu ej mer, än att de radicala måtte gå in på en
reform, som de icke behöft uttänka. Af de radicala hoppas
jag dock föga för framgången deraf, men jag hoppas på sä
mycken besinning hos de moderat-liberala, alt de, i stället
för att, såsom hittills, gå radicalismens ärender, skola sluta
sig till dem, som vilja på en gång conservera Staten och
reformera dess inrättningar.
Af hvad jag hittills yttrat följer, att jag i hufvudsaken
gillar Constitutions-Utskottets förslag, ehuru jag visserligen
hyser betänkligheter mot detsamma i vissa detailer. Hellre
vill jag dock antaga det oförändradt, än att hela den vigliga
reformen skulle blifva om intet. Ännu ser jag likväl ej an¬
ledning förlora hoppet, att äfven nödiga ändringar i förslaget
må kunna komma till stånd. Hvad Herr Henschen haft att
emot redactionen anmärka, har till större delen synts mig
riktigt, ehuru, då Herr Henschens redactionslörslag äro för
mig helt och hållet nya och jag ej haft tid att närmare öf¬
verväga desamma, jag ej nu vill med bestämdhet yttra mig
derom. Det har äfven blifvit anmärkt, såsom en brist hos
förslaget, att ej Regerings-Rättens Ledamöter, i likhet med
Högsta Domstolens, blifvit underkastade omröstning i Opinions-
680
Den 1! Julli.
Nämnden. Jag hemställer dock, om conspqueneen i delta
fall är särdeles eftersträlvansvärd. Opinions-Nämndens infly¬
tande på Högsta Domstolen har lyckligtvis varit ringa, och
delta lilla har, fruktar jag, icke varit till gagn. Man synes
derföre nu gerna kunna bortkasta denna eontrol, likasom så
många andra onyttiga conlroler, dem man slutligen funnit
sig vid att erkänna, såsom öfverflödiga. Hellre likväl, än
att äfventyra förslagets förkastande, i brist af denna bestäm¬
melse, är jag villig att medgifva det 103 § Regerings-For-
men må ändras så, att den blir tillämplig älven på Rege-
rings-Rättens Ledamöter. För egen del, skulle jag deremot
vilja anmärka en annan brist hos förslaget, nemligen i fråga
om Konungens förhållande till Regerings-Hätten. Enligt för¬
slaget, skulle Konungen, ehuru Han eger två röster i Högsta
Domstolen, icke ega någon i Regerings-Rätten. Kändt är,
att Konungen sällan eller aldrig begagnat Sina röster i Hög¬
sta Domstolen, och att Högstsalig Konung Carl XIV Johan
till och med afgaf en Kongl. Proposition om upphörande af
denna rösträtt. Rikets Ständer ville likväl ej ingå härpå,
emedan allmogen ej anser sig hafva fått rättvisa, om'ej hög¬
sta instancens dom är helgad af Konungens namn. Delta
är naturligtvis en fiction, då Konungen i allt fall icke del¬
tager i besluten, men från denna fiction härflyter, att Högsta
Domstolens beslut expedieras under Konungens namn och
secret, och, så vidt lönnen för underskriften kan åt besluten
gifva en helgd, som de annars skulle sakna, tror jag, att,
denna helgd ej heller bör saknas hos Regerings-Rätten. Då
Högsta Domstolen och Regerings-Rätten äro ämnade att blifva
två likställda auctoriteter, synes det mig, att dem borde till¬
delas samma attributer. Jag tror derföre, att, angående Re¬
gerings-Rätten, bör i nyssnämnda läll meddelas samma stad-
ganden, som redan finnas om Högsta Domstolen, och skulle
någon, på denna grund, yrka, att äfven omröstning i Opini-
ons-Nämnden bör ske om Regerings-Rättens Ledamöter, vill
jag, på sätt jag redan förklarat, ej sätta mig deremot.
Herr Wetterberg: Sedan jag hegärde ordet, har den un¬
derrättelse blifvit meddelad, att Bonde-Ståndet förklarat Con-
stitutions-Utskottets nu föredragna Memorial vara hvarken
nödigt eller nyttigt. Vid sådant förhållande, är det icke skäl
att uppehålla tiden med någon längre discusshon, hvarföre jag
ock endast vill gifva tillkänna, det jag gillar Memorialet till
dess hufvudidé, men tinner de anmärkningar, som, hvad de-
tailerna af förslaget belrätlar, blifvit af föregående talare
Den 12 Julii.
681
framställda, lill en del sä väsend!liga, alt jag skulle än vi¬
dare illustrera dem, om jag icke föresatt inig att ej upplaga
tiden.
Herr Gezelius: Med anledning af Herr Wetterbergs med¬
delande om Bonde-Ståndets beslut i denna fråga, anser jag,
äfven för min del, det icke löna mödan att vidare i frågan
mig yttra, än att afgifva det förklarande, att jag ämnat huf¬
vudsakligen godkänna Gonstitutioris-Utskottets nu framlagda
förslag med några få anmärkningar, som jag deremot haft att
framställa.
Herr Asker: Vid granskning af Constitutions-Utskottets
ifrågavarande Memorial, lärer det icke kunna nekas, att
grundtanken deri blifvit på ett förtjenstfull! sätt motiverad.
Någon utväg måste vidtagas, för att från Gonseilens hand¬
läggning bortflytta åtskilliga småbestyr, hvarmed den för när¬
varande är ölverhopad. Jag håller Constitutions-Utskottet
räkning för det förslag, Utskottet i detta afseende framlagt,
äfven om i lörslaget en eller annan anledning till anmärkning
förefinnes. Det har väl blifvit sagdt, att en Proposition från
Regeringen i denna fråga borde hafva blifvit till Rikets Stän¬
der öfverlemnad. Men- då en sådan Proposition icke blifvit
aflåten och Constitutions-Utskottet med grundlagsenlig befo¬
genhet tagit ärendet om band, synes den anmärkta omstän¬
digheten icke utgöra något egentligt skäl att skjuta ärendet
åt sidan, utan bör man i stället se till, om förslaget i sina
hufvudgrunder och till sitt innehåll är förtjent af ett bättre
öde. I stället för den föreslagna Regerings-Rälten, borde,
säger man, en särskild afdelning af Högsta Domstolen in¬
rättas. I strid häremot, delar jag andra talares åsigt om
olämpligheten, alt de besvärsmål, hvilka nu afgöras i Consei-
len, öfverflyttas till behandling i Högsta Domstolen. Det all¬
männa begreppet bar vant sig att betrakta denna Domstol,
såsom den högsta skiljedomaren i verkliga tvistemål, för¬
hållandet blefve förändrad!, om Högsta Domstolen skulle pä
det föreslagna sättet förstärkas. Man skulle till och med
kunna befara, att ärendena icke alltid erhö11o den behandling,
som de fört jente. Domaren, som egentligen och uteslutande-
egnar sig åt sitt kall, eger icke alltid derjemte den karine'-
dom, rörande landets cainerala och administrativa förhållan¬
den, som i delta lall vore oeltergifligen nödig. Det torde
derföre vara bäst att icke ombilda Högsta Domstolen tilt
en institution med ännu vidsträcktare åligganden, än dem,
som utgöra dess egentliga bestämmelse. Man har under dis¬
682
Den 12 Julii.
missionen påyrkat, att ledamot i Regerings-Rätten borde
hafva fullgjort de prastanda, som erfordras, för att vinna in¬
träde i Rikets Rättegångsverk och Collegier. Denna åsigt
kan jag likväl icke godkänna. Det är oell bör anses, såsom
en temligen likgiltig tillfällighet, om en ledamot i Regerings-
Rätten tagit Cameral- eller Canzlie-examen: men deremot
torde det vara vida mera maktpåliggande, att ingen vinner
inträde i Regerings-Rätten, som icke förut förskaffat sig er¬
farenhet antingen på domaremaktens eller administrationens
fält. Vidare har man sagt, att Regerings-Rätten borde, i
likhet med Högsta Domstolen, vara underkastad Opinions-
Nämnden. Jag medger att detta anspråk är fullt consequent
med Grundlagarnes nuvarande ordalydelse, meri, om någon
vinst dermed vore förenad, det lemnar jag derhän. Opinions-
Nämnden är i sjelfva verket icke något annat, än ett parla¬
mentariskt skuggspel, som gerna kan undvikas och bör öf-
vergifvas. Om man tänker sig, att en Ledamot af Högsta
Domstolen blef utvoterad, då frågar jag, hvad intrjek detta
opinionsbeslut skulle utöfva på Svenska Folket? Den utvo-
terade Ledamoten skulle utan tvifvel komma att anses, som
en martyr, och åtgärden blifva af den allmänna rösten ogil¬
lad. Jag anser Opinions-Nämnden vara ett fel i vårt con-
stitutionela statsskick, hvarföre densamma borde bortskaffas,
men i stället Riks-Rätten så organiseras, att denna blefve en
verklig Domstol, med det anseende i allmänna opinionen,
som ett så högt och vigtigt tribunal bör ega. Då jag i detta
afseende är förekommen af Herr Stolpe, förenar jag mig
med honom i denna del, men kan likväl icke gilia det sätt,
hvarpå han åter upptagit en redan afgjord fråga och de ut¬
fall, han begagnat mot vissa Constitutions-Utskottets Leda¬
möter. Han har sagt, att, om delta Utskott icke vinnlagt
sig om att kittla opinionen för dagen och icke sysselsatt sig
så väsendtligt med granskning af Stats-Råds-Protocollerna,
det sknile haft tid öfver att noggrannare behandla det nu
föredragna ärendet. Då Constitutions-Ulskottet i sin gransk-
ningspligt varit bundet af Grundlagarna, och följaktligen icke
kunnat underlåta att med noggrannhet genomläsa Stats-Råds-
Protocollen, anser jag det vara så mycket olämpligare, att nu
vilja kittla opinionen för dagen hos ett visst parti, som de
motsatta åsigternas anhängare både inom och utom detta
Stånd i flera vigtigare frågor och vid mer, än ett tillfälle,
närmat sig hvarandra, till vinst både för discussionerna och
besluten. Såsom vägledning för Ståndets omdöme, har en
Den 12 Julii.
603
lalare meddelat, att Bonde-Ståndet ogillat förevarande Me¬
morial. Denna upplysning kan väl vara ganska interessant
och, om man så vill, betecknande för framtiden, men Bor¬
gare-Ståndet både kan och bör, oberoende af Bonde-Ståndets
beslut, pröfva frågan om förslagets antaglighet. Hvad nu
särskildt angår samma förslag, och synnerligen 17:de §:n
deruti, finner jag densamma icke vara så affattad, som den,
efter min åsigt, borde vara. Då det uti lista momentet af
nämnde § heter: »Konungens Domsrätt skall» etc., anser jag
ock, att det i 2:dra momentet förekommande stadgande: »Ko¬
nungens rätt att pröfva och afgöra vissa mål — må» etc.,
bör sålunda förändras, att ordet må utbytes mot ordet skall.
Jag vet sannerligen icke, hvarför den ovilkorliga föreskriften
bör vara mer gällande i ena fallet, än i det andra. Man skulle
kunna tänka sig en så beskaffad tydning af ordet må, att
Conseilen ansågs väl vara berättigad, men icke pligtig att
Öfverlemna målens afgörande åt Kegerings-Rätten, ulan egde,
efter omständigheterna, undantaga hvilka ärenden Conseilen
kunde finna för godt. Då detta icke kan vara meningen,
torde förslaget i denna del böra i antydda hänseendet för¬
tydligas. Granskar man de af Utskottet, pag. 6, uttalade
motiver, så heter det: »Då nemligen de besvärsmål, om hvilka
nu är yttradt, och till hvilka ej böra hänföras hos Kongl.
Majit genom besvär fullföljda frågor om tjensters tillsättning,
såsom redan är antydt» etc. Jemnlör man åter denna stroph
med hvad, som yttras, pag. 8. så förekommer der följande
mening: »I fråga om bestämmandet, hvilka mål borde till¬
höra Regerings-Itättens pröfning, har Utskottet ansett det
vara lämpligast, att i Grundlagen antydes endast ärendenas
allmänna egenskap, att vara hos Kongl. Maj:t genom besvär
öfver embetsmyndigheters meddelade beslut fullföljda, men
icke tillhörande Högsta Domstolens upptagande, och att ge¬
nom särskild stadga, stiftad, såsom civillag, må göras den
inskränkning, som, till följd af vissa ärenders särskilda be¬
skaffenhet, må vara erforderlig.» — Af det nu anförda åda-
galägges, att Constitutions-Utskottet uti ordet må inlagt den
underförstådda mening, att en del mål och ärenden skulle
förbehållas åt Kongl. Majlis pröfningsrätt, hädanefter, som
hittills, och att icke endast besvär öfver tjensters tillsättning
borde utgöra undantag från den allmänna regeln. Då denna
Utskottets åsigt är fullt riktig, men syftningen deraf endast
dunkelt och otydligt framskymtar i förslaget, torde momen¬
tet böra ändras i öfverensstämmelse med Utskottets mening
(iJU Den 12 Julii.
så, alt nSgon misstydning icke kan ega rum. Uti sisla mo¬
mentet af 17:de §:n finnes föreskrifvet, att bland Regerings-
Räden höia minst 5 hafva förut förvaltat civil beställning.
Jag anser denna föreskrift icke böra inskränkas endast till
5, utan att man borde bestämdt uttala den åsigt, atl alla
Ledamöter i Regerings-Katten borde hafva förvaltat civil be¬
ställning, hvarigenom större erfarenhet, sakkännedom och in-
sigler om ärendena kunde hos nämnde ledamöter påräknas,
hvarförutan minst 3 al dem borde hafva förvaltat Domare-
embete. 1 enlighet härmed, vågar jag således hemställa, att
Ståndet ville, såsom sin gemensamma tanka, antaga följande
redaction af 2:dra momentet uti 17:de §:n: »Konungens rätt
att pröfva och afgöra de mål, som få hos Konungen fullföl¬
jas genom besvär, men icke tillkomma Högsta Domstolens
upptagande, och ej anoä tillsättande af Ijenster, eller andra,
i särskild stadga undantagna, ärenden, skall, i enlighet med
samma stadga, stiftad af Konungen och Rikets Ständer ge¬
mensamt, i den ordning, som i J!7 § löreskrifves, uppdragas
sju af Konungen utnämnde, kunnige, erfarne, redlige och all¬
mänt aklade män, sorn lörut förvaltat civil beställning och af
hvilka minst tre böra hafva beklädt Pomare-emhete. Pe
kallas Kegerings-Råd orh utgöra Konungens Regerings-Rätt.»
1 afseende å 2:dra momentet i 22 §, instämmer jag deruti,
att i Regerings-Rätten mål kunna pröfvas och afgöras af 5
ledamöter, der minst 3 af dem äro om slutet ense, hvar¬
emot, orri Regerings-Rätten beslår af blott i ledamöter, jag
anser, att de, för afgörande af ett mål, böra alla vara om
slutet ense. Uti 24:de §:n, 2:dra momentet stadgas: »Pe-
partements-Chef ege att i Regerings-Rätten deltaga i öfver-
läggningen, men icke i besluten uti de mål, som till hans
Departement böra.» På hufvudsyftet med förevarande för¬
slag likväl är, att från Pepartements-Chefen till Regerings-
Rätten Hylta åtskilliga mål, kan jag icke finna den föreskrift
lämplig, alt lian skulle ega alt deltaga i öfverläggningen af
de mål, som till hans Departement höra. Man må tyda
denna föreskrift, huru man behagar, så är del likväl klart,
att, genom detta moments tillvaro, Pepartements-Chefen bör
anse sig bunden, att, så ofta han kan, deltaga i öfverlägg-
ningarne. M deist denna föreskrift har man baft för afsigt,
att tillskapa ett samband, en öfverensstämmelse emellan De-
partements-Chefens och Regerings-Rättens å.-igter och tillgö¬
randen. Jag betvillar emedlertid, att Pepartements-Chefen,
om han skall sköta sitt egot vigtiga Embete med tillbörlig
Den 12 Julii.
685
drift, kan medhinna att derjemte i Regerings-Rältens öfver¬
läggning!' deltaga. Dessutom kunde Regerings-Rätten komina
att sammanträda å sådana tider, då det för Departements¬
chefen vore omöjligt att sig infinna. För öfrigt anser jag
Regerings-Rätten hora vara en så oberoende Domstol, att
icke minsta skymt af sidoinflytande må förefinnas. På dessa
grunder föreslår jag, såsom Ståndets"gemensamma tanka, att
ifrågavarande moment hör ur förslaget utgå. I öfrigt är jag,
för min del. sinnad att godkänna detsamma.
Herr Frick instämde.
Herr Rinman: Då jag ensam af Rorgare-Ståridets Le¬
damöter i Constitutions-Utskotlet icke reserverat mig emot
det af Utskottet uti dess Memorial, JYs 11, framlagda förslag,
kunde man hafva skäl att vänta, det jag skulle instämma
deruti till alla delar och vilja försvara i allo detsamma. Jag
instämmer ock i hufvudsaken, ehuru, jag erkänner det, jag
har åtskilliga anmärkningar att deremot framställa, men jag
har icke velat försöka att genom framdragande deraf kull¬
kasta hela förslaget. Flere talare, söm yttrat sig, hafva an¬
sett, alt, i stället för inrättandet af en Regerings-Rätt, Högsta
Domstolen borde förstärkas, men då härom blifvit så vidlyf¬
tigt ordadt, anser jag icke skäligt att gifva tillkänna, hvar¬
före Constitulions-Utskottet icke fann skäl alt ingå på denna
idöe. Man har ansett, att Opinions-Nämnden äfven borde
ega rätt alt anställa omröstning öfver Regerings-Rättens Le¬
damöter. Jag medger, att, för consequencens skull, denna
åsigt är fullkomligt riktig, meri då borde ock Konungen i
Regerings-Rätten ega 2 röster, likasom i Högsta Domstolen.
Då man emedlertid icke funnit denna likhet i ena fallet lämp¬
lig, trodde jag ej heller det vara värdt att särdeles hålla på
den åsigt, alt Regerings-Rätten skulle ställas under Opinions-
Nämnden, helst denna inrättning i sig sjelf är så egen, att
jag icke vill uppträda till försvar för densamma. Vid 22.dra
<§:n, 2:dra momentet uti förslaget, sorn lyder sålunda: »Uti
Regerings-Rätten kunna mål pröfvas och algöra-s af 5 Leda¬
möter, så ock af 4, der minst 3 af dem äro orri slutet ense»,
har en talare anmärkt, att icke blott 4 Ledamöter borde
kunna afgöra förekommande frågor, så vida de icke alla voro
örn slutet ense. Jag hemställer dock, om det är mera far¬
ligt, att 5 ibland 4, än att 3 ibland 5 afgöra mål. Jag, för
min del, kan åtminstone icke inse detta, f åtskilliga för
öfrigt framställda anmärkningar instämmer jag, synnerligast
hvad angår 17:de §:n, 2;dra momentet uti förslaget. Jag tror
686
Den 12 Juli*.
nemligen, att alla Ledamöterna uti Regerings-Rätten borde
hafva undergått sådana prof, som erfordras, för att vinna
inträde i Rikets Collegier, äfvensom att minst 3 Ledamöter
borde hafva handlagt domarevärf. En talare har sagt, att
Regerings-Råden borde hädanefter komma att döma i Riks-
Rälten, i stället för Stats-Rådets Ledamöter. Fråga härom
förevar under discussionen i Constitutions-Utskottet, men man
ansåg, att denna fråga icke hade något att göra med den
förevarande, ehuru den framdeles kunde blifva en följd deraf.
Likaledes har en talare sagt, att praxis hos Regerings-Rätten
kunde blifva, att densamma förvred lagens syftning, om den
icke hade en Opinions-Närnnd öfver sig. Jag fruktar icke
detta, och tror ej heller, att Opinions-Näinnden skulle kunna
förekomma sådant, lika litet, som jag anser, att denna Nämnd
kan hindra Högsta Domstolen att förvrida lagen, om den så
skulle finna för godt. — Hvad för öfrigt blifvit yttradt om
Constitutions-Utskottets misshushållning på tid, så anser jag
det vara tillräckligt att erinra, det Constitutions-Utskottets
första åliggande är att granska de i Stats-Rådet förda Proto-
coll, och först derefter sysselsätta sig med andra frågor. Här
har blifvit taladt så väl för återremiss, som för afslag, men
Grundlagen tillåter dock icke någon annan åtgärd, än att an¬
tingen bifalla förslaget, eller ock uttala en gemensam tanka,
innehållande skälen, hvarför förslaget icke kunnat bifallas.
För öfrigt får jag förklara, att jag ingalunda motsätter mig
de föreslagna redactionsförändringarne, helst i afseende på
24:de §:n, 3:dje momentet, enär jag icke kan inse nyttan,
hvarföre en Pepartements-Chef skulle ega att i Regerings-
Rätten deltaga i öfverläggningen, då han icke är ledamot
af densamma. Jag anhåller, att proposition på hvarje sär¬
skild punkt uti förslaget måtte blifva framställd.
Herr Henschen: En talare har omnämnt, att Bonde¬
ståndet förklarat det af Constitutions-Utskottet framlagda
förslag, såsom varande hvarken nyttigt eller nödvändigt.
Jag vill, i anledning deraf, erinra, att icke på det Ståndets
beslut ensamt beror, huruvida ifrågavarande förslag skall
blifva hvilande till nästa Riksdag. Jag vill likväl uttrycka
min ledsnad öfver den opinion, som sålunda blifvit af Bonde-
Ståndet uttalad. De anmärkningar, som af en talare blifvit
emot förslaget framställda, och, på grund hvaraf, han ansett,
att en närmare utredning af frågan bör ega rum, kan jag i
allmänhet icke gilla, enär jag icke vet, hvarthän de skola
leda, då något beslut i hufvudsaken icke vid denna Riksdag
Den 12 Julii.
687
kan fattas. Man har bland annat klandrat det stadgande,
att Departements-Chef skulle ega att deltaga i Regerings-
Rätten i öfverläggningen, men icke uti besluten i de mål,
som till bans Departement böra. Utskottet har dock uti
motiverna antydt skälet till nämnde stadgande vara det, alt
derigenom bibehölles det nödvändiga sambandet emellan lag¬
stiftningen och lagskipningen, äfvensom att Departements¬
chefen sålunda icke komme att sakna kunskap om sättet,
hvarpå de från Konungen utgående författningar tillämpades,
hvilka brister i dem kunde vid tillämpningen röja sig, och
hvilket behof af nya författningar sig yppade. Jag vill för
öfrigt erinra derom, att de conservativa alltid motsatt sig
hvarje förflyttning af de besvärsmål, hvilka nu i Stats-Rådet
afgöras, och såsom skäl föregifvit, att hos Conseilens leda¬
möter skulle uppstå brist på erfarenhet, huruledes lagarne
tillämpades, då de icke fingo veta, huruledes förekommande
mål afgjordes. Jag är visserligen, i likhet med andra ta¬
lare, emot ett sådant stadgande, som det 24 §, 3:je morn.,
innehåller; men, af ofvan anförda skäl, torde detsamma dock
böra qvarstå. De, som blifvit utnämnde till Regerings-Råd,
böra icke gerna komma i åtanka att kunna vidare befor¬
dras; och det är angeläget, att de äro af Regeringen obero¬
ende. Man har sagt, att Departements-Chefen, genom of¬
vannämnda stadgande, skulle få lika mycket att göra, som
tillförene; men det blir ju på honom sjelf beroende att be¬
döma, om han har tid bevista Regerings-Rättens samman¬
träden; och målens beredning mätte väl blifva underordna¬
des göromål, liksom att bestämma, huruvida ett mål är att
anse, såsom ett besvärsmål, och följaktligen tillhörande
Regerings-Rättens handläggning, eller om det skall tillhöra
Stats-Rådet.
Hvad sjelfva hufvudsaken angår, eller om de ifrågava¬
rande målen böra ö^fverlemnas till handläggning af en afdel¬
ning utaf Högsta Domstolen, som följaktligen komme att
bestå endast af jurister; så ber jag att få fästa uppmärk¬
samheten på den stora skillnad, som eger rum emellan frå¬
gor om hvad, som är nyttigt, och hvad, som är rätt. Så t.
ex., om en Landshöfding skall afgöra, huruvida en väg bör
anläggas, är dervid ej fråga om hvad, som är rätt, utan om
hvad, som är nyttigt. Således tror jag. att jurister ofta äro
mindre tjenlige att handlägga economiska frågor. Juristen
får icke se på hvad, som är nyttigt; han måste följa den
gamla regeln: »flat justitia, pereat mundus».
668
Den 12 Julii.
En Ledamot af Constitutions-Utskottet har förmenat, att
många småmål, som kunde af communerna eller af lägre
myndigheter algöras, dragas under Regeringens pröfning. Jag
medger sanningen häraf; men man hör ihågkomma, att det,
som är litet för en, är stort för en annan. Så, t. ex., är rät¬
tigheten att idka en näring ofta grunden för en familles
exsistence. Man har sagt, att det utaf Constitutions-Utskottet
framlagda förslag skulle befordra centralisationen; men denna
beror dock på något helt annat. Om nemligen riäringslag-
stiftningen blelve mera fri, så att en hvar vore berättigad
att idka, hvad handtverk eller annan näring, han ville,
skulle utan tvifvel besvärsmålens antal förminskas. Det må
vara, att man önskar, att hos Regeringen centralisera allt;
men detta är en sak för sig och har icke något inflytande
på förevarande fråga. En talare har sagt, att förslaget är
inconsequent deruti, att, då Kongl. Majit i Högsta Domstolen
eger Sine röster, Han icke skulle erhålla några i Regerings-
Rälten. Jag skulle icke hafva något emot ett tillägg i denna
syftning, så vida förslagets framgång derigenom underlätta¬
des; hvaremot jag anser alldeles nödvändigt, att, då Kongl.
Majit icke skulle kunna afsätta Regeririgs-Råden, de under¬
kastades omröstning inom Opinions-Nämnden, helst, i annat
fall, deras makt skulle blifva allt för stor.
Åtskilliga förslag till en förändrad redaction hafva blif¬
vit uppgifna; men då jag anser det vara ganska svårt att
nu förena sig om en gemensam redaction, hemställer jag,
om icke detta kunde låta sig göra en annan gång.
Herr Stolpe: Jag har egentligen begärt ordet, i anled¬
ning af Herr Wetterbergs tillkännagifvande, att Bonde-Ståndet
förkastat det af Constitutions-Utskottet framlagda förslag,
såsom varande hvarken nödigt eller nyttigt. Denna under¬
rättelse Ilar medfört den verkan, att tungan på en talare
blifvit förlamad. Men jag håller före, att man icke så lätt
bör förlora modet, helst frågans utgång i Bonde-Ståndet icke
är för sjelfva saken absolut dödande. Om Borgare-Ståndet
samt Adeln oell Preste-Ståndet antaga förslaget, så blir det
tillfälle för Bonde-Ståndet att under de 5 år, som hinna
att förflyta till nästa Riksdag, ytterligare betänka sig. Men
huru mycket eller litet grundad en dylik förhoppning, att
Bonde-Ståndet skall förändra tänkesätt, än må vara, tror jag
dock, att man icke bör låta sig nedslås, utan fortsätta dis-
cussionen, hvilken måhända skall bära frukter, äfven inom
det Stånd, der förslaget fallit.
Den 12 Julii.
Ciä9
Iliad de särskilda, af Herrar Asker oell Hasselrot
framstälklta förslag lill en förändrad redaction angår, sä,
ehuru det visserligen är möjligt, alt utgången här kan blifva
lika sorn i Bonde-Ståndet, vill jag doek förklara, det jag
finner de gjorda anmärkningarne ej sakna befogenhet; niell
hvem svarar väl för, all ej derigenom allt skall rubbas?
Om nemligen Borgare-Ståndet ändrar redaclionen, och de
två andra Stånden, såsom det är sannolikt, antaga förslaget
alt blifva livilande, hvem vill val då garantera, att de andra
Stånden instämma i dessa förändringar? För öfrigt vid jag
tillägga, att ingen af de gjorda anmärkningarna är af väsendtlig
vigt. Herr Askers anmärkning vid I7:de §, 2:dra inom.,
anser jag vara fullkomligt riktig, men jag tror dock, att
ordet må i praxis aldrig kan erhålla den tydning, sorn Herr
Asker föreställt sig, eller att Regeringen skulle, på grund
deraf, återtaga den domsrätt, sorn Grundlagen tillagt en
annan myndighet. Jag medger, att ordet icke är lyckligt
valdt, men del kan vid ett annat ti111iiIle lättare utbytas,
sedan institutionen en gång blifvit införd.
linder mitt förra anförande,' dä jag yttrade mig örn de
alternativa förslag, som till suppldering af Reeerings-Rätten
blifvit framlagda, glömde jag, hvad Herr Falhem i detta
afseende anfört, oell hvilket, om jag icke missmitim r mig,
gick ut på en tillökning af de consultativa Siats-Rådens
antal, .lag anser detta förslag föga lämpligt och förundrar
mig öfver att Herr Falhem från sin liberala ståndpunkt
kunnat dermed framkomma. Om Stats-Rådet skulle till
antalet ökas, så att en del deraf kunde alsöndras till en
särskild myndighet, för handläggning af besvärsmål, blefve
skillnaden emellan denna institution och Regerings-Rätten
icke någon annan, än att den förra, såsom bestående af af-
sätllige Ledamöter och stående eller fallande med ilJinisléren,
saknade en domstols sjelfständighet. I andra länder finnas
äfven dylika anstalter, såsom t. ex. i Frankrike Conseils
d’Ktats, hvilken institution är i det närmaste lika med den
föreslagna Regerings-Rätten, med den skillnad, att Ledamö-
terne deri äro a Isa 111 ige. Att nu öfverlemna domsrätten i
hushållsmål till Stats-Rådet, till erforderligt antal förökadt,
eller bil en särskild myndighet, anser jag, i afseende på
kostnaden, enahanda, men jac föredrager vida det sednare
alternativet, med afseende på denna myndighets större sjelf¬
ständighet.
Bor g.-Stånd. Prot. vid Riked. 1853—1854. IV. 44
690
Den 12 Julli.
Hvad angår de qvalificationer, som en del talare p3yr-
kat, såsom \ilkor lör inträde i Regerings-Rätten, eller att
inga andra, än sorn genomgått tiof-Rätts- och Ca mera I-
examina, skulle kunna nämnas till Ledamöter af Regerings-
Rätten, så förkastar jag, för min del, detta amendement,
hvilket synes vara uttänkt, för att hindra militaire embets¬
man att inkomma i Regerings-Rätten. Jag tror icke någon
anledning till en sådan farhåga förefinnas, och bet vi fia r, att
militairer skola fika efter domare-sysslor, hvilkas göromål,
utan tvifvel, blifva för dem nog knaggliga. Måhända skulle,
utan skada för saken, undantag någon gång kunna göras,
hvarigenom personer med insigt i det militaira facket äfven
kunde blifva Ledamöter i Regerings-Rätten. Jag vill emed¬
lertid icke molsätta irrig en förändring i den syftning, som
åtskilliga talare påyrkat, men tror densamma vara icke blott
oriktig, men onyttig.
Hvad slutligen angår din tillrättavisning, som en talare
gifvit mig, får jag förklara, det jag ganska tålmodigt emot-
tagit densamma. Ovan alt lägga mina ord, händer det
mig så val, som mången annan, ett uttryck falla ur munnen,
hvilka saklöst kunnat stadna derinom, men erfarenheten af
det vanliga sättet, att bär föra discussionen, sines mig dock
icke berättiga till den ömtålighet, som nu Irainstuckit. För
öfrigt dristar jag erinra, att, då fråga var om att säga san¬
ningen (jag betraktar mitt omdöme så), angående den till¬
dragelse inom Ståndet, då man skief hallva Stals-Rådets
afsked på gråpapper, föreställde jag mig icke, att jag borde
insvepa denna sanning i muscus-doftande rosenpapper.
Herr Gezelius: Jag finner mig hafva för högt upp¬
skattat vigten af det meddelande, Herr Wenerberg leinnade,
angående Bonde-Ståndets behandling af denna fråga, och
beder att nu få i saken vidare yttra några ord. I)e grunder
och motiver, som Gonstitutions-Utskottet uti förevarande
Memorial anfört, för att ådagalägga behofvet af en särskild
myndighet i högsta instancen för afdömnndo af eeonomiska
och administrativa besvärsmål, synas mig för ändamålet
tillfyllestgörande. Fri hvar lärer hafva försport den allmänna
klagan, som förts deröfver, att dessa besvärsmål hänskjutas
lill Konungen i Stats-Rådet och upptaga Dess för vigfigare
regeringsärender dyrbara tid. Att söka afhjelpa en sådan
olägenhet och befria Regeringen fran tyngden af dessa öf-
verhopande göromål, synes vara en angelägenhet, af behof¬
vet högt påkallad.
Den 12 Ju lii.
Söt
Man har anmärkt, att Regeringen Lort taga initiativet
dertill; inen då Kongl. Maj:!s redan är 1844 afgifna Nådiga
Proposition, i syftning att minska Regeringens besvär med
ifrågavarande mål, icke blifvit af Rikets Ständer bifallen,
synes det vara tid, att Rikets Ständer sjelf ve i ämnet väcka
förslag, som Kongl. Maj:t, efter närmare pröfning, eger an,,
taga eller förkasta.
Hvad nu angår det förslag, som blifvit af Constitutions-
Utskottet i dess Memorial Iramlagdt, så finner jag mig böra
till principen och hufvudsakliga innehållet godkänna samma
förslag. De af åtskillige talare emot förslaget framställda
anmärkningar hafva blifvit till en del af andra talare besva¬
rade, och till en del af Utskottet i dess motiver på förhand
bemötta. Dock vill jag, äfven för min del, biträda, hvad
som emot 2:dra morn. i 17 § Regerings Formen blifvit an¬
märkt, i så måtto, som jag, lika med Herr Asler, är af
den mening, att af de kunnige, erfarne, redlige och allmänt
aktade män, som af Konungen till Regerings-Råd utnämnas,
minst två böra hafva förut beklädt dornare-embete, och de
öfriga förvaltat civil beställning. Deremot kan jag ej dela
Herr Ilnsselrots åsigt, alt för competence till ledamot i
Regerings-Rätten skulle erfordras sådan examen, som är
föreskrifven för inträde i Rikets Collegier. Denna examen
är, sein man vet, af alltför stor obetydlighet, för att kunna
medföra något slags anspråk på de kunskaper och den
skicklighet, som för ett Regerings-Råd kunna vara erforder¬
liga. Men föreskriften om en sådan examen skulle kunna
från Regerings-Rätten utestänga i öfrigt utmärkt bildade,
kunnige och erfarne män, äfven om de voro araduerade
magistrar, .lag instämmer derföre i det förslag till redac-
tionsförändring. som Herr Asker, i afseende på berörde
moment, framlagt.
1 fråga åter om 2:dra momentet af 22 §, biträder jag
den redactions-fÖrbättring, som blifvit af Herr Hasselrot fö¬
reslagen, enär jag äfven är af den tanka, att, om i Regerings-
Rätten mål skola kunna af fyra Ledamöter pröfvas och ;>f-
göras, de alla böra vara om slutet ense. I afseende på 24
§, har blifvit anmärkt, att sednare delen af dess andra
moment borde från förslaget utgå, enär Departements-Chef
ansåges icke böra ega att i Regerings-Rätten deltaga. Härr
utinnan kan jag ej instämma. För a't erhålla icke allenast
en öfverblick, ulan ock en närmare kännedom och erfaren¬
het af lagskipningen, rörande de mål och ärenden, sorn i
692
Den 12 Julii.
Regerings-Rätten förekomma, synes det rnig vara angeläget,
att Departements-Chef må, när han så för godt finner, ega
alt i Regerings-Rät ten deltaga i öfverläggning och beslut
uti de mål, som till hans Departement höra. Det synes
ock vara i sin ordning, att Regeringen, sorn allena haft be¬
fattning med alla sådana mål, som skola lill Regerings-
Rätten hänskjntas, har i denna Riitt någon delegerad, som,
åtminstone i vigligare mål, kan i dess förhandlingar deltaga,
och der på närmare håll taga kännedom om lagskipningens
gång. I sådant läll torde det icke vara af nöden, att Konun¬
gen, likasom i Högsta Domstolen, eger i Regerings-Rätten
två röster, hvilka Ilan troligen i allt fall lika litet der, sorn
i Högsta Domstolen, komme att begagna. Jag tror icke
eller, att Departements-Chefens tid skäligen kan anses vara
tagen alltför mycket i anspråk genom eli sådant stadgande
om hans deltagande i Regerings-Rätten, när man besinnar,
att han bevistar Rättens sammanträden endast, då han så
för godt finner, alt han icke har att deltaga i behandlingen
af andra mål, än som till hans Departement höra, och att
han uti dessa mål ej blifver föredragande.
I likhet med flere föregående talare, anhåller jag om
återremiss af Constitulions-ötskottets Memorial, med förkla¬
rande af en gemensam tanke i de delar, som nu blifvit af
mig antydda.
Herr Wallenberg'").
Herr Hasselrot: Då jag sist hade ordet, förbigick jag
den 21 § i förslaget och vill derföre nu förklara, det jag,
lika med Herr Asker, anser det sista momentet deruti onö¬
digt, hvarför detsamma ock kan utgå. Det lyder sålunda:
»Departements-Chef ege att i Regerings-Rätten deltaga i öf-
verläggningen, men icke i besluten, uti de mål, sorn lill
hans Departement höra». Då Constitutions-Utskottets liirslag
ldilvit uppgjordt, för att åstadkomma en besparing i tid lör
lieparlemeiits-Cheferne, skulle detta mål icke uppnås, örn
de borde tillstå' des vara i Regerings-Rätten. Med Herr
Wallenberg är jag af den mening, att namnet Regerings-Rätt
är olämpligt, och att deri föreslagna auctoriteten hellre borde
benämnas Högsta Domstolen lör handläggning af administra¬
tiva ärenden. Då denna benämning emedlertid är alltför
tung, tror jag likväl det vara bäst att antaga den af Consli-
”) Herr Wallenbergs vid tryckningen ej aflemnade yttrande tryckcs
vid slutet af Bandet.
Den 12 Julii.
695
tutions-Utskottet föreslagna benämning. Bäst synes mig det
vara, att icke återremittera Memorialet, utan att i stället
förena oss om en gemensam lanke.
Herr Gråå: Föga meningsskiljaktighet torde finnas
derom, att större delen af de besvärsmål, som nn behandlas
inom Conseilen, böra skiljas derifrån och öfverflyttas lill
någon annan a rictor itet. men deremot, äro meningarne delade
om sältet fiir sakens iiIförande. Alf, såsom en talare påstått,
flogsta Domstolen skulle vara olämplig att handlägga sådana
mål, sorn nu äro i Iråga, kan jag icke anlaga. 'Då det i
hög grad erfordras skarpsinnighet, erfarenhet och insigter för
alt i sisla instancen pröfva och afgöra rättstvisfer, tror jag
sådana egenskaper vara tillräckliga, för alt bedöma de slags
mål, som i besvärsväg äro underkastade Regeringens pröf¬
ning. För verkställigheten af en dylik ärendenas öfver-
II y 11 ning skulle dock ovilkorligen erfordras, att antalet af
Högsta Domstolens Ledamöter blefve ökadt. Men då en
vid ett föregående Riksmöte i sådan syftning allåten Kongl.
Proposition icke blifvit af Rikets Ständer antagen, är det
föga förhoppning, att saken på della sätt skall kunna vinna
framgång.
Lonslitutions-Utskottet har nu framlagt förslag lill in¬
rättande af en ny actoritet, benämnd Regerings- Hält, som
skulle ega att handlägga de flesta af de besvärsmål, som
för det närvarande föredragas i Siats-Rådet. Emot detta
förslag erbjuder sig i första rummet den erinran, alt, då
ärendena komme att behandlas i enlighet med särskild
stadga, stiftad af Konungen och Rikets Sländer gemensamt,
i den ordning, som i 1(7 § R. F. föreskrifves, det hade
varit i sin ordning, alt en sådan stadga blifvit uppgjord
samiidigt med det nu framlagda förslaget. Eljest skulle
lätt kunna hända, att, äfven om Utskottets förslag antoges,
en dylik stadga aldrig komme lill stånd. Onskligast hade
alllid varit, om Regeringen tagit initiativet och föreslagit de
lör ändamålets vinnande erforderliga grundlagsförändringar,
och i sammanhang dermed för Rikets Ständer framlagt för¬
slag lill den stadga, elter hvilken Regerings-Rälten skulle
sig rätla. Då det icke kan lordras, att Conslilulions-Utskot-
tet skall uppnora en dylik stadga, hade, efler mitt förme¬
nande, ålgärden från Rikets Ständers sida nu hort inskränka
sig lill allåtande af en underdånig skrifvelse, deruti Regerin¬
gens uppmärksamhet fastades på det tvifvelsutan vigtiga
ämnet. Alt Utskottets förslag i dess närvarande skick icke
694
Den ii! Julii.
ar antagligt, hevises bäst al de inånga anmärkningar, som
från olika synpunkter blifvit emot detsamma framställda.
Under sådana förhållanden, kan jag, för min del, icke god¬
känna detta förslag.
Herr Hesselgren instämde.
Herr Falhem: Jag har icke, såsom en talare påstått,
talat om, eller ens föreslagit, att en afdelning af Stats-
ltådet skulle deltaga i Regerings-Rättens göromål, utan jag
liar sagt, att, om Regerings-Rätlen komme till stånd, och
sålunda 7 nya Ledamöter dela Siats-Rådets trägna och
många onödiga besvärsmål, borde man kunna hoppas på
någon indragning utål Stats-Rådots Ledamöter.
Herr Henschen: Herr Gråå bar föreslagit, att en un¬
derdånig skrifvelse i ämnet borde till Kongl. Majit allåtas. Men
en hvar vet, att dröjsmål af minst 6 år derigenom skulle
uppkomma, och frågan skulle sålunda, i händelse af ett
uppskof, endast blifva tills vidare undanskjuten. Jag irrar
visserligen icke för förbättringar tili redactionen af annan huf-
vudorsak, än att, om de ej nu verkställas, binder vid nästa
Riksdag kunde möta för förslagets antagande. Att indraga
de conservaliva Stats-Råden, tror jag icke vara lämpligt,
helst economiska lagstiftningsärenden och flera saker, sorn,
fortfarande, skulle handläggas i Stats-Rådet, väl behöfva
penetreras af mer, än en Ledamot, nemligen föredraganden,
hiars controlanter de consultativa böra vara.
I öfrigt instämmer jag med Herr Hasselrot och biträ¬
der hans förslag.
Herr Stolpe: Jag instämmer med Herr Henschen i
hans sist afgifna yttrande och hemställer, om icke man kan
uppskjuta frågans afgörande lill denna dagens aftonplenum,
hvarigenom man komme i tillfälle att sammanjemnka de olika
meningarna, så vida de, som klandra förslaget, vidblifva
sina äsigter, i afseende å detail-bestämmelserna.
Herr Kerger: Jag anser Herr Stolpes förslag, att upp¬
skjuta frågans afgörande till eftermiddagens Plenum, vara
olämpligt. Om Ståndet, såsom troligt är, beslutar att åter¬
remittera ärendet, behöfver Ståndet dervid endast uttrycka
sin hufvndsakliga åsigt i frågan, hvarefter det tillkommer
Constilutions-Utskottet att sammanjemnka de olika menin-
garrie samt besörja redactionen.
Discussionen ansågs slutad, och Herr vice Talmannen
yttrade: Ingen talare har yrkat afslag å det af Constitntions-
Utskotlet framlagda Memorial, men tvänne, nemligen Herrar
Den 12 Julti.
Hasselrot och Asker hafva, jemte yrkande om bifall till för¬
slaget i öfrigt, afgifvit redactionsförslag till ändring uti 17:de
och 22:dra §§, äfvensom elt tillägg har blifvit yrkadt uti
10.3 § Regerings-Formen. Herr Wallenberg har instämt
u t i yrkande om bifall till Constitutions-Utskottets Memorial,
men liar ansett, alt den ifrågasatta Regerings-Rätten borde
benämnas Högsta Domstolen för handläggning af admini¬
strativa ärenden. Jag anser mig böra först framställa pro-
prosition på lörslagels antagande, med de rättelser uti redac-
iionen, som Herr Hasselrot påyrkat, enär han först afgifvit
ett förslag derom.
Herr Stolpe: I anledning af Herr vice Talmannens
framställda förslag, hade jag föreställt mig, att den första
propositionen borde lyda derpå, huruvida Slåndet vill åt en
Högsta Domstol för handläggning af administrativa ärenden
uppdraga deri befattning, som i 17:de § af förslaget blifvit
tillagd Regerings-Rätten. Jag anser nemligen, att man först
bör afgöra, huruvida den föreslagna auetoriteten skall, på
sätt Utskottet hemställt, benämnas Regerings-Hätt eller icke.
Orri denna proposition blifver med Ja besvarad, bör man
sedermera öfvergå lill de särskilda §§, hvaremot, orri pro¬
positionen med Nej besvaras och grundtankan sålunda ogillas,
man i annat läll nödsakades att rösta öfver de särskildta
förslagen, för att erhålla idel Nej lill svar.
Herr llinman: Jag anser, att den proposition, som
bör framslällas, bör innefatta hemställan till Ståndet, huru¬
vida det godkänner Constitutions-Utskottets förslag, med de
förändringar, som sedermera deruti kunna göras. Om denna
proposition med Ja besvaras, böra derefter särskilda propo¬
sitioner göras å hvarje paragraph i förslaget.
Efter det de af Herrar Hasselrot och Asker afgifna förslag
till ändringar uti åtskilliga §§ i det af Constitntions-Utskottet
afgifna förslag blifvit upplästa, yttrade Herr Stolpe: Jag an¬
håller, att 21 § R. F. måtte blifva på det sätt förändrad,
att Konungen jemväl uti Regerings-Rätten skulle ega tvänne
röster.
Denna discussion ansågs slutad, och Herr vice Talman¬
nen framställde följande proposition:
»Behagar Ståndet godkänna det uti Cons!iIutions-Utskot—
tets Memorial, JH 11, framlagda förslag till ändring af åt¬
skilliga stadganden i R. F. och R. O., i afseende på be¬
handlingen af en del Regerings-ärenden, med öppen lernnart
rätt för en hvar af Ståndets Ledamöter, att vid de särskilda
690
Den 12 Julii.
§§ göra de ändringrar och tillägg. hvartill han må finna
sig befogad?» hvilken proposition blef med Ja besvarad, i
och hvarmed Ståndet, i den ordning Grundlagen löreskrif-
ver, godkännt Constitutions-llDkoltets lörslag om en Regerings¬
sätt, med förbehållen öppen granskningsrält af de särskildta
förslagen.
Härefter framställdes propositioner på de i förslaget
upptagna §§, i (oljande ordning:
Regerings-Formen, § 7.
Herr Stalpe: Jag hemställer, om man icke först bör
afgöra namnet på deri ifrågasätta auclorileten, hvarföre jag
ock anser, att man ock först bör votera öfver den § i för¬
slaget, der ordet Regerings-Rätt förekommer.
Herr Rinman: Jag deremot hemställer, att man måtte
få gå i ordning med §§, emedan det annars kunde Ilända,
att en talare yrkade, att en § måtte först afgöras, och en
annan talare åter, att en annan § måtte i första rummet
lill behandling förekomma.
Discussionen ansågs slutad, och, på af Herr vice Tal¬
mannen framställd proposition, blef 7:de § af Ståndet
godkänd.
§ 17, 2:dra mom.
fb rr Asker: Jag anhåller, att sednare delen af det
utaf mig uppgjorda redactionslörslag mätte uppläsas.
Herr Stolpe: Jag åter anhåller, att de af Herrar Has¬
selrot och Asker uppgjorda redactionslörslag mätte blifva
upplästa i de delar, hvaruti förslagen äro skiljaktiga.
I)e tvänne redactions-förslagen, sådana de skriftligen
blifvit afiemnade, voro af denna lydelse:
Herr [Jasselrots:
R. F. § 17.
»2:0 Konungens rätt att afgöra de mål, sorn få hos
Konungen fullföljas genom besvär olver embels-myndigheters
beslut, men ickp tillkomma Högsta Domstolens upptagande
och ej eller angå tillsättande af tjenster, skall, i enlighet
med särskild stadga, stiftad af Konungen och Rikets Stän¬
der gemensamt, i den ordning, som i 87 § föreskrif'es,
uppdragas sju al Konungen utnämnde kunnige, erfarne, redlige
och allmänt aktade män, hvilka innehaft civilt embete och
fullgjort, hvad som erfordras för inträde i Rikets Collegier.
Desse kallas Regerings-Råd och utgöra Konungens Regerings-
Rätt. Bland dem bör minst tre hafva förut förvaltat Domare-
embele».
Den 12 Julix.
G97
Och Herr Askers:
H. I-. § 17.
»2:o Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som
få hos Konungen fullföljas genom besvär, men icke till¬
komma Högsta Domstolens upp'agande och ej angå tillsättande
af tjensler eller andra, i särskild stadga undantagna, ärenden,
skall, i enlighet med samma stadga, stiftad af Konungen och
Rikets -Ständer gemensamt i den ordning, som i 87 § före-
skrifves, uppdragas sju af Konungen utnämnde kunnige, er-
farne, redlige och allmänt aktade män, som förut förvaltat
civil beställning, och af hvilka minst tre böra hafva beklädt
Domare-embete. De kallas Regerings-Råd och utgöra Konun¬
gens Regerings-Rätl». *
Sedan berörda redactionsförslag blifvit upplästa, yttrade
Herr vice Talmannen, att, då ingen talare begärt bifall till
ifrågavarande §:s 2 moni., och Herr Hasselrot först aflemnat
sitt förslag till en förändrad redaction deraf, ansåg Herr
vice Talmannen sig böra framställa följande proposition:
»Behagar Slåndet antaga, med den förändring i redac-
tionen, som det af Herr Hasselrot framlagda redactions¬
förslag innehåller, Regerings-Formens 17:de § 2:dra morn.
Svarades Ja och Nej, likasom enahanda förhållande
egde rum, vid svar å propositionen om antagande af Herr
Askers redactions-förslag; hvarjemte votering begärdes.
Fn voterings-proposition uppsattes, justerades och an¬
slogs, så lydande:
»Den, som vill, alt Ståndet, såsom dess gemensamma
tanka, antager Herr Hasselrots förslag till redaction al 17:de
§ 2:dra mom. uti Reaerings-Formen, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, antages, såsom Ståndets gemensamma tanka,
Herr Askers förslag till redaction af nämnda moment».
Votering anställdes med slutna sedlar, elter upprop, dervid
llenar Schwan, Gustafsson, Wijk, Wcern, Björck, Arnberg,,
Grape, Åsbrinck, Hittig, Malmborg, Halander, ljudström,
Ekholm, Machel, Stenqvist, Falhem, österberg, Ekenman, Hörn¬
stein, Cassel, Indebetou, Hillström, Hydin, Hoolh, Wallenberg,
Wahlund, Schenström. Hjort, Wahlström, Norman, Wedbergr
Kistner och Windrufva voro frånvarande. En sedel allades^
förseglad, hvilken, då de öfriga vid öppnandet befunnes in¬
nehålla 14 Ja emot 14 Nej, öppnades; och som densamma
innehöll Nej, bade Slåndet med IS Nej emot 14 Ja lilf
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag antagit det af
698
Den 12 Juliu
Herr Asker uppsjorda förslag till förändrad redaction utaf
17 § 2 morn. Regerings-Formen. Varande Irsta morn. i
enahanda afseende gödkändt.
Herr Henschen: .lag anhåller att få i Protocollet an¬
tecknadt, det jag röstat lör Herr Hasselrots förslag.
Ståndets Herrar Ledamöter åtskiljdes kl. 3 e. m.; och
sammanträdde åter, till fortsättning af
Plenum, kl. 6 e. m.
§ 7-
I anseende till Herr Talmannens förhinder, fördes ordet
af vice Talmannen, Herr Brinck.
§ «•
Jusferadcs ProtocoIIs-Utdrag öfver af Ståndet denna dag
fattade beslut.
§ 9-
Fortsattes behandling al Constitutions-Utskoltets Memo¬
rial, Jtä U, med förslag lill ändring af åtskilliga stadganden
i Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, i afseende på
behandlingen af en del regeringsärenden.
Härvid förekommo Utskottets förslag till lydelse af föl¬
jande §§ uti:
l:o Regerings-Formen.
§ *8-
Antogs att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag.
§ 22. Mom. 1.
Antogs att hvila tili grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag.
§ 22. Mom. 2.
Herr Asker: Jag afstår från mitt förslag lill redaction
af detta moment och förenar mig uti det af Herr Hasselrot
afgilna, så lydande: »Uti Regerings-Rätten kunna mål afgöras
af fern ledamöter, så ock af fyra, der alla ärö om slutet
ense».
Herr Wetterberg: Jag anser, att 2:dra momentet bör
hafva ungefär samma lydelse, som det första, dock må or¬
det: pröfvas uteslutas i 2:dra momentet.
Herr Rinman: Jag tillåter mig anmärka, att jag på
förmiddagen begärde bifall.
Den 12 Julii.
699
Herr Henschen: Alt ordet: pröfvas här är oriktigt,
torde vara lätt insedt, hvarföre jag anser icke skäl att bibe¬
hålla detsamma.
Sedan Herr vice Talmannen erinrat, att discussioncn i
sak redan förklarats slutad, framställde Herr vice Talman¬
nen den proposition, örn Ståndet behagade till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag antaga Constitutions-Utskottets
uti Memorialet, M 11, gjorda förslag till redaction af 2:dra
mom. 22 § Regerings-Formen.
Denna proposition besvarades med blandade Ja och
Nej, hvarjemte votering begärdes.
En voterings-proposition uppsattes, justerades och an¬
slogs, så lydande:
»Den, sorn vill, att Ståndet till grundlagsenlig behand¬
ling vid nästa Riksdag antager Constitutions-Utskottets i Me¬
morialet, Jf? 11, afgifna förslag till Regerings-Formen, § 22,
2:dra momentet, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, antager Ståndet, såsom dess gemensamma
tanka, den af Herr Hasselrot föreslagna redaction till nämnda
moment».
Votering anställdes med slutna sedlar efter upprop,
hvarvid Herrar Gråd, Guslafsson, Schie an, Hesselgren,
Wijk, Björck, Arnberg, Grape. Åsbrinck, Retlig, Palander,
Ekholm, Stenqvist, Ekenman, Hörnstein, Cassel, Billström,
Nygren, Rydin, Rooth, Tjernberg, Wallenberg, Wahlund,
Schenström, Hjort, öhrström, Wedberg, Stenberg och Win¬
drufva voro frånvarande. En sedel allades förseglad, och
de öfriga, vid hvilkas öppnande två af Ståndets Herrar le¬
damöter stodo, en på hvardera sidan om Herr vice Talman¬
nen, befunnos innehålla 17 Ja emot IS Nej, i följd hvaraf
Ståndet antagit Constitutions-Utskottets förslag till redaction
af 2 mom. 22 § Regerings-Formen, att hvila till grundlags¬
enlig åtgärd vid nästa Riksdag.
§ 23. och 1 mom. 21 §.
Ståndet beslöt, att förslagen i dessa delar skulle hvila
lill grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
§ 24. Mom. 2.
Herr vice Talmannen framställde den proposition: »Be¬
hagar Högtärade Ståtidet, såsom sin gemensamma tanka,
förklara, att sednare delen af 2:dra mom. uti Utskottets för¬
slag till redaction af § 24 i Regerings-Formen skall utgå,
700
Den 12 Julii.
men deremot antaga förra delen i 2:dra morn., att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag».
Denna proposition besvarades med blandade Ja och
Nej, hvarjemte votering begärdes.
I anledning häraf uppsattes, justerades och anslogs en
voterings-proposilion, så tydande:
»Den, sorn vill, att Ståndet till grundlagsenlig behand¬
ling vid nästa Riksdag antager Constilutrons-Utskottets uti
Memorialet, JYs 11, afgifna lörslag till 2:dra inom. af 24 §
i Regerings-Formen, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, antages, såsom Ståndets gemensamma tanka,
att sednare delen af berörde 2:dra mom. bör uteslutas».
Efter upprop, hvarvid Herrar Gråå, Guslafsson, Schwan,
Hesselgren, Wijk, lijörck, Arnberg, Grape, Åsbrinck, Rettig,
Palander, Ekholm, Stengvist, Ekenman, Hörnstein, Cassel,
RiUström, Nygren, Rydin, Rooth, Tjernberg, Wallenberg,
Wahlund, Schenström, Hjort, ohrström. Wedberg, Sienberg
och Windrufva voro frånvarande, anställdes omröstning med
slutna sedlar, al hvilka en allades förseglad och de öfriga,
vid öppnandet hvaraf två af Ståndets Herrar Ledamöter
stodo, en på hvardera sidan om Herr vice Talmannen, he-
funnos innehålla lil Nej emot 15 Ja, hvadan Ståndet, såsom
sin gemensamma tanka, antagit, att sednare delen af 2:dra
morn. tili 24 § Regerings-Formen skall utgå.
§§ 26, 54, 99, 101 och 102.
Antogos, hvar efter annan, att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag.
Herr Hasselrots förslag lili ändring af 105 § Regorines-
Formen Idel häruppå uppläst, hvilket alsag, alt Regerings-
Rätten skulle äfven vara underkaslad sådan omröstning i
Opinions-Nämnden, sorn för Högsta Domstolen i 105 § Re¬
gerings-Formen stadgad är, och alt denna § följaktligen tior
i öfverensstämmelse dermed ändras.
Herr Hasselrot erhöll ordet och yttrade: Min mening
med det lörslag, jag framlagt, är icke, att det skall utgöra
ett tillägg till 105 § Regeringsformen, utan endast att
Ståndet måtte antaga detsamma, såsom sin gemensamma
tanka, med öppen rätt lör Utskottet att redigera § efter
godtfinnande.
Vidare förekom icke, och Herr vice Talmannens nti
framställda proposition, om Ståndet behagade, såsom sin ge¬
mensamma tanka, antaga Herr Uasselrols lörslag, i afseende
Den 12 Julli.
701
å 103 § Regerings-Formen, besvarades med Ja oell Nej,
och votering begärdes.
En voterings-proposilion uppsattes, justerades oell an¬
slogs, sä lydande:
»l)en, sorn vill, att Sländet, sSsom dess gemensamma
tanka, antager, att Regerings-Rätleri skall äf\en vara under- ,
kastad sädan omröstning i Opinions-Nämnden, som för Hög¬
sta Domstolen i 103 § Regeringsformen stadgad är, neli att
denna § följaktligen bör, i öfverensstämmelse dermed, ändras,
röstar: Ju.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinm r Nej, förfaller detta antagande af Ständets ge¬
mensamma tanka».
Votering anställdes i vanlig ordning efter upprop, och
voro dervid följande ledamöter fränvarande, nemligen: Her¬
rar Schwan, Wijh, Waern, Hjörd,, Grape, Åsbrinck, Heilig,
Ekholm, Ekenman, Cassel, Hydin, Knoth, Wallenberg, Wah¬
lund, Schenström, Hjort, öhrström, Wedberg och Windrufva.
lin sedel förseglades och allades. De öfriga, vid hvilkas
öppnande Iva af Ständets Herrar Ledamöter stodo, en pä
hvardera sidan om Herr vice Talmannen, innehöllo 2it Ja
emot 1 i Nej, i följd hvaraf Ståndet, såsom sin gemensamma
tanka antagit, hvad i Ja-propositionen innefattas.
Herr Stolpe eiliöll ordet och yttrade: Enligt mitt för¬
slag, rörande 21 § Regerings-Formen, skulle denna § innehålla,
att Konungen eger torinne röster i de mål, hvilkas före¬
dragning och afgörande Unn för godt finnér ali i Högsta
Domstolen eller /legerings-Hällen öfvervara. Alla frågor
och förklaringar öfver lagen skola hos Konungen anmälas
och dess röslcr deruti inhämtas och beräknas, änskönt Ilan
icke i Högsta Domstolens öfverläggningar derom della gil;
men, i likhet med Herr Hasselrot, är det icke eller min
mening, alt framkomma med något nytt redactionslörslag.
utan endast att. i händelse mitt liirslag godkännes, det må
uttrycka Ståndets gemensamma tanka. Jag anser eli nytt
skäl för ilen af mig föreslagna ändring uti 2! § Regeiings-
Formen hafva tillkommit, sedan Ståndet antagit Herr Askers
amendement, hvarigenom stadgandet om I)' parlemenls-Chefs
tillträde i Regerings-It ätten blifvit tindanröjdt.
Di-cussionen förklarades slutad, oell Herr vice Talman¬
nen framställde den proposition, om Ståndet behagade, såsom
sin gemensamma tanka, antaga Herr Stolpes förslag, i afse¬
ende å 21 § Regerings-Formen.
702
Den 12 Julii.
Härtill svarades Ja och Nej, hvarjemte votering be¬
gärdes.
tiri voterings-proposition uppsattes, justerades och an¬
slogs, sä lydande:
»Den, som vill, att Ståndet, såsom sin gemensamma
tanka, antager, att Konungen bör ega tvänne röster uti Ke-
gerings-Rätten, likasom sådana Honom tillkomma i Högsta
Domstolen, och att Regerings-Forinens 21 § i öfverensstäm¬
melse dermed bör ändras, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, förfaller detta antagande af Ståndets ge¬
mensamma tanka».
Votering anställdes i vanlig ordning efter upprop, der¬
vid de vid förra omröstningen uteblifne, jemte Herrar Frid¬
stedt och Norman, voro frånvarande. Eit sedel afiades för¬
seglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande två af Ståndets
Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan om Herr
vice Talmannen, befunnos innehålla 27 Ja emot 18 Nej,
hvadan Ståndet, såsom sin gemensamma tanka, antagit en
anmärkning, i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
Och 2:o Rik-sdags-Ordningen.
§ 41.
Antogs att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag.
J . § 40-
Föredrogos å nyo Conslitutions-Utskottets nedannänmde
Memorialer:
JVS 12, med förslag till ändring i 28 § Regerings-
Forrnen.
Herr Gezelius: I hvad angår läkarebefattningar samt
lärarebeställningar och öfriga Ijenster vid inrättningar för
slöjd eller skön konst, har jag ej något att erinra emot det
af Constitutions-Utskottet nu framlagda förslag; men, i öfver¬
ensstämmelse med den åsigt, som vid sist för fin t na Riksda",
då enahanda lörslag var Rikets Ständers pröfning tinder-
stäldt, af mig uttalades, anser jag det vara ganska betänkligt
att godkänna detta förnyade förslag, i hvad det rörer lärare-
beställningar vid Universiteterna.
[Jti ett land, hvarest en herrskande statskyrka finnes
erkänd, och der alla civile, likasom ecclesiaslike, tjenstemän
böra vara af den rena evangeliska läran, förekommer det
mig föga principenligt, att till lärarebeställningar vid landets
högsta läroanstalter, åt hvilka ungdomens både religieusa
Den 12 Julii.
703
och moraliska ledning är anförtrodd, och der denna ungdom
hufvudsakligen bildas för embetsmannalifvet, skulle kunna
eller lä tillsättas män af annan troslära, likasom det skulle,
efter min tanka, utvisa en hög grad af indifferentism, om,
vid en sådan tillsättning, ej behöfde fästas något afseende
vid den religiensa tron, ja så alldeles intet afseende, alt för
en akademisk lärare ej en gång skulle erfordras Christen
trosbekännelse. Enligt Utskottets förslag skulle bekännare
af Mosaiska och Muhamedauska tro-lärorria, ja af Brahniis-
men, o. s. v. kunna till lärare vid Universiteterna utnämnas,
hvilket synes mig alltför liberalt. Till ytterligare stöd för
denna min åsigt om olämplighelen af det ifrågavarande för¬
slaget, i hvad det har afseende på lärarebeställningar vid
Universiteterna, får jag åberopa de lietänkandet bilagda, sins¬
emellan hufvudsakligen öfverensstämmande, reservationer, hvar¬
igenom förslagets olämplighet i denna del, efter mitt om¬
döme. lika klart, som fullständigt, lägges i dagen.
Men då jag för öfrigt, i enlighet med hvad jag förut
anlydt, godkänner Constitutions-Utskollets Memorial, tager
jag mig friheten föreslå en förändrad redaelion af 2f! § Re-
gerings-Eormen af denna lydelse: »Konungen eger, att —
men icke på deras börd. Till lärarebeställningar oell öfriga
tjenstår vid inrättningar för slöjd eller skrin konst, äfvensom
till läkarehelättningar, eger Konungen utnämna äfven bekän¬
nare al annan troslära, än den rena evangeliska; men i öf¬
rigt till civile embetsman inom Riket och till domare må
sådane män endast nämnas, som äro af den rena evangeliska
läran. Hvarje Uepartements-Chef — — — Departemen¬
tet höra».
Med hemställan, att Högtärade Ståndet måtte, såsom
dess gemensamma tanka, antaga en sådan redaction af 2t{
§ Regerings-Formen, anhåller jag om återremiss af Consli-
tutions-Utskoitets Memorial, JVs 12.
Herr Stolpe: Jag kan beklagligtvis icke instämma med
ilen siste 'talaren. För ruin del, fruktar jag icke de vådor
(nr den bestående relisionen, som han förespegla!, äfven om
di n otänkbara händelse skulle inträffa, att en Mahomedan
eller Rrahmin befordrades till Universitets-lärare. Jag inser
icke eller något ondt deruti, att en Mahomedan finge under¬
visa uti Arabiska, eller en Rrahmin uti Sanscrit. Det är
väl från Catholicisrnen och dess åtrå att värfva proselyter
man föreställer sig den egentliga läran, men denna farhåga
torde vara iner inbillad, än verklig. För öfrigt finnes bland
704
Den 12 Julii.
den rena evangeliska lärans förmenta bekännare god till¬
gäng på apostlar, lika farliga i detta hänseende, sorn trots
Catholikerna. Jag anhåller, att Conslitutions-Utskottels Me¬
morial må förklaras hvilanda.
Herr Kistner: Jag är äfven af motsatt tanke med den
förste talaren, ty jag kan icke finna den ringaste våda der¬
uti, alt utmärkte män. sorn icke tillhöra statskyrkan, befor¬
dras till lärare vid Universiteten. Derpå har man icke eller
fäslat, afseende i andra länder. Så t. ex. veta vi att i Frank¬
rike en utmärkt man, tillhörande reformerta religionen, va¬
rit lärare i historien. Då jag, lör min del, icke kan se nå¬
gon fara deruti, att män, tillhörande annan lära, än den rena
evangeliska, anställas till Universitets-lärare, så godkänner
jag Utskottets förslag.
Discussionen förklarades slutad, och, på framställning af
Herr vice Talmannen, heslöt Ståndet att antaga Constitu-
tions-Utskottels i Memorialet, Jt? 42, gjorda förslag till än¬
dring i 28 § Regerings-Formen, att hvila tili grundlagsenlig
behandling vid näsla Riksdag.
JW 13, med förslag till ändring af 52 § Regerings-For-
men och 24 § Riksdags ordningen, angående tillförordnan¬
det af Bonde-Ståndets Secreterare.
Antogs att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag.
M 44, med förslag till ändring af 44 och 45 §§ i Riks-
dags-Ordningen, angående förrättande af Riksdagsmanna-va!
för Bonde-Ståndet.
Ståndet beslöt, att förslaget skulle hvila till grundlags¬
enlig behandling vid nästa Riksdag.
JYt 45, med förslag lill ändring i 59 § Riksdags-Ord-
nineen. angående val af Ordförande i Utskott och andra Ri¬
kets Ständers delegationer.
Antogs att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag.
JY1 4 6, med förslag till ändring i 69 § Regerings-For-
men, angående behandlingen af Stats-Utskottets Betänkanden
i vissa Irågor.
Herr Henschen: Ehuru jac vet, att nu gällande före¬
skrifter, angående behandlingen af Stalsregleringsfrågor, icke
blifvit följda, så är jag likväl icke fullt öfvertygad om nyttan
af ifrågavarande grundlagsförändring. Jag har härom redan
yttrat mig vid behandlingen af ett föregående Memorial, och
kan icke annat, än upprepa detsamma. Statsregleringen är
Den 12 Ju lii.
703
en bland de vigtigaste frågor vid Riksdagarne, och det kan
icke skada, alt man får betänka sig. Jag får derföre före¬
slå, att Ståndet måtte, såsom sin gemensamma tanka, för¬
klara, att den föreslagna ändringen ar hvarken n v t tig eller
nödig, ehuru jag visserligen erkänner, att jag icke har nå¬
got hop[> om att vinna bifall lill denna begäran.
Herr Rinman: Jag kan icke finna, hvarföre man icke
bör få omedelbart afgöra frågor, sorn komma från Stats-Ut¬
skottet, lika väl, som andra Utskotts-Retänkanden, ulan alt
vara nödsakad att återremittera dem. Åberopande, hvad jag
förut i detta ämne yttrat, anhåller jag, att Utskottets förslag
måtte antagas alt hvila.
Discussionen ansågs slutad, och, på proposition af Herr
vice Talmannen, beslöt Ståndet, att det af Constitutions-Ut-
skottet i Memorialet, JVJ 16, framställda förslag skulle hvila
till grundlagsenlig åtgärd vid nästa Riksdag.
J\s 17, med förslag lill ändring i 14 § Riksdags-Ord-
ningen, angående representationsrättigheten för Stockholm.
Herr Almyren: I öfverensstämmelse med den åsigt,
jag vid föregående Riksdagar uttalat, och ehuru i Memorialet
yttras, att den ifrågaställa förändringens behöflighet är
vorden af flertalet inom representationen erkänd och billig¬
heten synes fordra, att för hufvudstaden må, i afseende å
representationsrätten, gälla, hvad öfriga städer tillkommer,
anser jag mig böra upplysa, att största delen af Stockholms
borgerskap icke önskar denna förändring. Väl tror jag, att
ingen skulle hafva något emot den, om sjelfva valsättet sam¬
tidigt lörandrades, så att en ny och mera ändamålsenlig val¬
ordning kom till stånd. Men så länge det gamla valsättet
qvarstår, skall, i händelse grundlagsförändringen anlages, följ¬
den blifva den, att Stockholms fabrikanter och handtverkare
komma att förlora den representationsrätt, sorn de för när¬
varande ega, ty det är icke tänkbart, att någon bland dem
sedermera kommer att deltaga i representationen, derifrån
man alltid skall veta alt utesluta dem. Rlifver denna grund¬
lagsförändring en gång väl antagen, finnas inga utsigter der¬
för, att valsättet äfven blifver ändradt. Då denna fråga ny¬
ligen varit föremål för behandling och blifvit afslagen, hop¬
pas jag, att den äfven nu icke skall vinna framgång. Jag
anhåller derföre om afslag å ifrågavarande grundlagsför¬
ändring.
liorff.-Stånd. Prot. vid Rikad, 1888 —-1854. 1\ •
706
Den 12 Ju!ii.
Herr Spångberg: Det fordras i sanning en egen slags
ihärdighet att liera särskilda gånger efter hvarandra fram¬
komma med ett förslag, sorn detta, och lika många gånger
få alslag å detsamma. Mig synes det derföre vara ofelbart,
att någonting ligger härunder. För min del, kan jag icke
ined min röst biträda denna grundlagsförändring.
Herr Asker: Rland de förslag till grundlagsförändringar,
som Constitutions-Utskoltet framlagt, för att fork läras hviiande,
anser jag detta företrädesvis vara lörIjent af uppmärksam¬
het, dels derföre, att, så vida man får sluta af tecknen vid
denna Riksdag, detsamma har allt skäl för sig, att vid en
kommande Riksdag vinna framgång, och dels emedan försla¬
get ofta varit väckt och vid denna Riksdag blifvit allenast
genom en fjerdedel inom Representationen undertryckt. Då
förslaget förra gången discuterades uti detta Stånd, yttrade
jag, att splittringsprineipen inom Representationen fått ett
ytterligare spelrum genom valsättets inskränkning för httfvud-
Sladen, och att denna undantagsregel innefattade en förnär¬
melse emot behörigheten af Stockholms val.mans urskiljnings-
förmåga och pröfningsrält. Af detta skäl önskade jag, att
Riksdagsmän för Stockholm måtte utses elter enahanda grun¬
der, som för Rikets öfriga städer. Inom Representationen
har vid denna Riksdag pluraliteten, på sätt Utskottet an¬
märkt. visat sig vara höjd att antaga ifrågavarande grundlags¬
förändring, och sannolikt skulle den äfven halva vunnit bifall
inom det Ijerde Ståndet, derest icke förslaget genom en coup
de Ihédlre råkat från coulisserna förirra sig ned i soufileurs-
luckan. l)å förslaget ar enligt med tilleus fordringar, och jag
hoppas, att detsamma vid en kommande Riksdag skall bi¬
fallas, vågar jag påyrka, att det må förklaras hviiande.
Flere af Ståndets Herrar Ledamöter förenade sig med
Herr Asker.
Herr Stolpe: De Riksdagsfullmäktige från Slockholm,
sorn yttrat sig, hafva förklarat, alt, om valsättet ändrades, så
skul e de icke vara obenägna att antaga denna förändring,
men, så länge det gamla valsättet qvarstår, anse de sig icke
kunna derpå ingå. Detta valsätt, hvaröfver representanterne
på lörsta bänken till höger klagat, är förmodligen electors¬
valen. Efter min uppfattning, skulle de således vara böjda
för denna grundlagsförändring, så vida electorsvalen försvinna.
Om jag rätt uppfattat Memorialet, så finnes der icke någon
ovilkorlig föreskrift, att electorsvalen skola fortfara. Skulle
jag häruti misstagit mig, ber jag att derom blifva upplyst,
Den 12 Julit.
707
och är det sä, att electorsvaleh ovilkorligen skola bibehållas,
så vill äfven jag rösta nej emot förslaget, af det skäl, att,
af alla valsätt, är det genom electorer det sämsta, ett val¬
sätt. hvarigenom majoriteten, ofta nog beroende på en till¬
fällig och ringa röslöfvervigt, röstar icke blott för sig, utan
äfven för den undertryckta minoriteten, som derigenom icke
nlls synes till. Delta valsätt har uti många städer utgjort
föremål för rättvist klander, ehuru man på (å ställen haft
kraft nog att lösgöra sig derifrån.
Alt jag emedlertid icke misstagit mig, i fråga om den
föreslagna grundlagsändringens syftning i denna del, synes
mig klart deraf, att det föreslagna i momentet i 14 § Riks-
dags-Ordningen utelemnar allt, hvad i den nu gällande tex¬
ten är föreskrifvet, angående valens förrättande genom elec¬
torer, Förslaget lyder'nemligen sålunda: »Rikets städer ega
att sända Riksdagsfullmäktige af stadens Borgare eller Ma-
gistratspersoner. Stockholm sände tio, och Götheborg tre
egna fullmäktige; städerna af första classen två, o. s. v.» Här¬
igenom skulle föreskriften om Riksdagsmannavalens i Stock¬
holm förrättande genom electorer bortfalla ur grundlagen
och förhållandet bringas till likställighet med det, som eger
rum i andra städer, hvarom läses i 5:dje momentet: »Valen
skola ske inför Magistraten efter det å hvarje ort hittills
öfliga valsätt, deruti likväl ändring kan ega rum, enär an¬
tingen någon stads samtlige valberätligade innevånare, eller
ock en eller Hére classer bland dem, hos Konungen anhålla
om fastställande af en ny valordning för staden, och Konun¬
gen, eller vederhörandes hörande, finnér skäl att härtill sam¬
tycka.» Så länge detta moment qvarstår och inga valberät-
tigade för Stockholms stad hos Regeringen begära ett annat
valsätt, så komma Riksdagsmannaval^) visserligen, fortfa¬
rande, att försiggå genom electorer, men jag anser dock nå¬
got hinder icke möta för de classer, som vilja hafva ändring
häruti, alt å högvederbörlig ort utverka den, utan att denna
fråga hehöfver vid Riksdag upptagas, än mindre behandlas i
den för grundlagsändring bestämda ordning. Sedan andra
talare yttrat sig i detta ämne, anhåller jag att få återkomma
till frågan orri bifall eller afslag å Memorialet.
Herr Almgren: Jag och do med mig liktänkande re-
presentanterne lör Stockholms stad äro den värde repre¬
sentanten från Jönköping tack skyldige, för det lian söker
uppehålla Stockholms Rorgerskaps värdighet. Jag beklagar
dock, att hart velat spela en liten theateréffect med elt an-
708
Den 42 Julii.
nät Riks-Stånd. Ja" tror, att det hittills handlat enligt sin
öfvertygelse, och man har icke skäl att klandra detta Riks¬
stånd.
Herr Stolpe har ganska riktigt anmärkt, att just der¬
före, att valen till Riksdagsfullmäktige ske genom electorer,
är det- svårt att godkänna förslaget. Endast detta hindrar
mig och andra att antaga detsamma. Orri valsättet ändrades
och Stockholm finge en valordning, i likhet med andra stä¬
ders, då skulle vi icke vara oböjde att antaga ifrågavarande
ändring. Man har väl sökt ändra i Imfvudsaken, men icke
föreslagit någon ändring i valsättet. J)å således Stockholm
i detta fall icke blifvit satt på samma linea, sorn andra stä¬
der, följer det af sig sjelft, att jag icke kan godkänna för¬
slaget.
Jag borde här visserligen yttra mig något närmare, men
då motioriairen nu för klubban och således icke är i tillfälle
att försvara sin motion, vill jag inskränka mig till att yrka
afslag å Memorialet.
Herr öhrström: Herr Stolpes framställning föranledde
mig att tro, att de streck, som finnas i Utskottets förslag
till § 14 i Riksdags-Ordningen, brant honom ur concepterna,
men då jag ser, att han kommit tillrätta med strecken och
funnit, att det just är electorsvalen, som vållat, att förslaget
rönt motstånd, så tarfvas det icke att vidare yttra sig. Men
det förefaller mig naturligt, att, ehuru Grundlagen icke hind¬
rar, att valsättet kan ändras, så är det icke sagdt, att detta
vinnes. Billigheten fordrar dock, att, om en concession göres
å ena sidan, sä inåste ock en annan medgifvas å den andra,
och derföre böra de ske på en gång. För min del, kan jag
icke annat, än instämma med Herr Almgren och vidblifva,
hvad jag vid ett föregående tillfälle yttrat.
Herr Kock: Det är klart, såsom Herr Stolpe anmärkt,
att den uti Grundlagen befintliga föreskrift, att val lill Riks¬
dagsfullmäktige för Stockholm skola förrättas genom Elec¬
torer, kommer att utgå, ty, då Utskottet föreslagit npphäf-
vande af lista momentet i 14 § Riksdags-Ordningen, så är
det ock gifvet, att detta valsätt genom Electorer med det¬
samma försvinner och ingenting annat återstår, än hvad, som
i detta läll finnes uti 5:dje momentet stadgadt, rörande öfriga
Städer. Skulle Stockholms Borgerskap vilja förena sig om
en ny valordning och derå söka Kongl. Majlis stadfästelse,
så är jag öfvertygad, att detta icke kommer att vägras. I
öfrigt liar Borgare-Ståndet uti denna fråga flera gånger till-
Den 12 Julii.
709
förene uttalat sig med en så öfvervägande pluralitet, alt jag
föreställer mig all vidare discussion vara öfverflödig, och jag
hyser den förhoppning, att, om förslaget förklaras hvilande
till nästa Riksdag, detsamma äfven skall vinna bifall hos det
fjerde Ståndet, sorn nu afslagit det. Jag har mina giltiga
skäl att tro detta, och anhåller, att ifrågavarande förslag må
af Borgare-Ståndet antagas att hvila till grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdag.
Herr Rinman: Saken är tydlig och klar, ty, ehuru lista
momentet i 14 § Riksdags-Ordningen kommer alt utgå, så
står dock 5:dje momentet qvar, så att valen till Riksdags¬
män för Stockholm skola ske på öfligt sätt eller genom
Rlectorer; men derigenom att lista momentet borttages, kom¬
mer män i tillfälle att göra en förändring i sjelfva valsättet,
hvilket för närvarande, och så länge lista momentet qvarstår,
icke låter sig göra, utan såsom grundlagsförändring. Alt, så¬
som Herr öhrström påstått, vidtaga båda ändringarne på en
gång, finner jag icke verkställbar!, ty först bör väl Grundla¬
gen ändras, och sedan valsättet. Denna sak har för öfrigt
varit så mycket omordad, att jag icke vill vara vidlyftig, utan
inskränker mig till den anhållan, att förslaget måtte förklaras
hvilande.
> Herr Hesselgren: Ehuru utan hopp om framgång, må¬
ste jag dock vidhålla den mening, jag förut uttalat, och hvil¬
ken torde vara för Ståndet tillräckligt känd. Jag hade före¬
ställt mig, att, då förslaget flera gånger tillförene varit å
bane, men rönt motstånd, det icke skulle vidare framkomma,
men, såsom en talare anmärkt, måtte någonting ligga här¬
under, och det förundrar mig, att man fästat så mycken vigt
vid denna grundlagsförändring, att den oupphörligt lörelägges
Ständerna. Detta ger mig anledning att tänka, att dessa
personer, som man vill lia bort, så illa motsvarat det dem
lemnade förtroende, att de icke äro värdiga att bibehållas.
Den värde Representanten från Jönköping har till och med
låtit påskina någonting dylikt, då lian förklarat, att det är
för bevarande af Borgerskapets heder, som han vill att för¬
slaget bifalles. Häruti ligger en insinuation emot den nä-
ringsidkande classen, och det är ett ord, som ofta blifvit be-
gagnadt. Det må emellertid slå för hans räkning, och vid
ett annat tillfälle kan det blitva tid att besvara detsamma.
Jag kan vid förslaget icke fästa samma vigt, som Constitu-
tions-Utskottet, utan anser, alt, i afseende å val al Riksdags¬
fullmäktige för Stockholm, må förblifva vid hvad för närvä-
710
Den 12 Ju lii.
rande är stadgadt. Det har redan förut blifvit anmärkt, att
det motstånd, förslaget rönt, är en följd af valsättet. Deruti
ligger egentliga skälet emot förslagets antagande, och jag ser
i sanning icke annat, än alt, om det aritages och fråga se¬
dan skulle uppstå orri ändring i valsättet, så är detta en
sak, sorn måste behandlas af Rikets Ständer, emedan denna
ändring tillika vöre en ändring i Grundlagen. 1 följd häraf
anser jag det vara lämpligare, att, i sammanhang med ifråga¬
varande grundlagsförändring, ett förslag till ändring i valsät¬
tet utarbetas. Skulle åter en concession nu göras, och man
sedan sökte bereda ändring i valsättet, för att skaffa Stock¬
holms stads handtverkare plats inom Representationen, så är
jag öfvertygad om, att ett sådant förslag skulle komma att
röna mycket motstånd, och jag tror, att Constitutions-Utskol-
tet då skall blifva lika villigt att afslå ett sådant förslag, som
det nu varit villigt att tillstyrka ifrågavarande grundlagsför-
ändring. Af dessa skäl; kan jag icke godkänna densamma,
såsom varande hvarken nödig eller ny t tig.
Herr Asker: För att komma till rätta förståndet af
denna grundlagsförändring, torde det vara nödigt att först
uppläsa l:sta momentet i 14 § Riksdags-Ordningen, sådant
det i sin helhet kommer alt lyda. Det skulle nemligen blifva
af följande lydelse: »Rikets städer ega att sända Riksdags¬
fullmäktige af stadens Borgare eller Magistratspersoner.
Stockholm sände tio och Götheborg tre egna fullmäktige;
städerna af första classen hvardera två; de af andra classen,
med rätt alt ställa två, hvardera minst en. och städerna af
tredje classen hvardera en fullmäktig. Städerna af de öfriga
classerna ega att sända hvardera en fullmäktig, dock med
rättighet att förena sig, två, högst tre, om en person, hvilken
likväl måste vara till Riksdagsman vald för en af dessa städer,
der häri sjelf Maaislratsperson eller Borgare är.
Riksdagsfullmäktig för stad af tredje classen må jemväl
kunna tillika antaga fullmakt för annan stad af lägre class.»
Der slutar första momentet. Således har, derest förslaget
antages, derigenom det i Grundlagen fastlåsta valsättet genom
Electorer helt och hållet bortfallit. Hvad för öfrigt angår
stadgandet i 3:dje momentet, att valen skola ske inför Magi¬
straten, efter det å hvarje ort hittills öfliga valsätt, så kan
det så mycket mindre gälla Stockholm, som Grundlagen hit¬
tills innehållit särskild föreskrift för Stockholm, rörande val¬
sättet. Om derföre det nu gällande valsättet genom Electorer
borttages, så föijer deraf, att Stockholms Borgerskap måste
Den 12 Julii.
711
vara betänkt pä att hos Kongl. Maj:t begära en ny valord¬
ning, ty det är klart, att hvad, som finnes stadgadt för öfriga
städer, icke kan gälla för Stockholm.
I öfrigt ber jag att lå bemöta Herrar Almgrens och
Uesselgrens anmärkningar, i afseende å mitt förra yttrande.
De hafva uppfattat detsamma utur annan synpunkt, än jag
menat. Jag hade nemligen föreställt mig, och jag hemställer
till dem sjelfva, om de icke skulle finna mera värdighet och
anseende ligga deruti, att vara utsedde af en valnämnd, och
icke af ett enskildt interesse, utan af en valcorporation, tili
hvilken alla interesse!) sammanlöpa. Detta var min mening,
och så hade jag bort förstås, ty det var ingalunda och kunde
ej vara min afsigt, att kasta en skymt af skugga på Stock¬
holms Riksdagsmän. Jag har ej heller antydt någon önskan,
syftande derhän, att andra personer borde sitta pä Ståndets
första bänkar, men jag anser det mera förenligt med Riks¬
dagsmannakallets betydelse, alt ett allmänt interesse, än att
särskilda classer, der representeras.
Herr Henschen: Då förut så mycket blifvit i denna
fråga ordadt, så hade jag icke föreställt mig, att någon dts-
cussion härom nu skulle förefalla, men då sådan likväl uppstått
och dertill kommer, hvad jag icke väntat mig, nemligen att
direct afslag å Betänkandet här skulle nu yrkas af en gammal
Riksdagsman, ehuru uti en fråga, som denna, Ståndet blott
eger uttrycka en gemensam tanka, anser jag mig ock böra
yttra några ord.
Man har talat om dolda afsigter. Jag tror, att detta
kan återkastas på den, som yttrade det, och att man med
skäl kan ifrågasätta, om icke dolda afsigter verka lör afslag.
Herr öhrström har anmärkt, att ifiågavarande grundlags¬
förändring och en ändring i valsättet borde ske på en gång.
Då nu det sednare har sin grund endast i praxis, så kan jag
icke finna, att dessa ändringar böra på en gång förssiggå.
Skulle denna grundlagsförändring antagas, och Stockholms
näringsidkare sedermera önska en ändring i valsättet, så
kunna de derom göra anhållan hos Kongl Majit. Att en
större frihet vid valen merigifves, är i allmänhet gagnelig!,
och isynnerhet i Stockholm, der flera förmågor finnas. Det
är af nytta för Representationen att der inrymmas alla per¬
soner, som äro skickliga, utan afseende å särskilda classer.
Jag tror, att Herr Asker halt orätt, då han sagt, alt. om
förslaget antages, så finnas inga vidare föreskrifter, i af¬
seende å valsättet. I detta fall gälla dc allmänna föreskrif-
712
Din 12 Julii.
torna, isynnerhet som det finnes äldre sådana särskildt för
Stockholm utfärdade. Såsom jag tyckte, har här talats om
»obotfärdighet». Jag anser, att sådana beskyllningar icke bort
framkomma, inen då det skett, torde mig tillålas anmärka, att
i detta ärende de obotfärdigas förhinder lära finnas, der man
minst vill erkänna det.
Herr Billström: Detta Constilutions-Ulskoltets förslag
företer ett förhållande, sorn icke hörer till de vanliga, enär
ingen af Utskottets ledamöter, hvaribland befinna sig 2:ne
af hufvudstadens representanter i detta Stånd, har emot
samma förslag anmält reservation. Utskottet har varit full¬
komligt ense om hvad tillstyrkt blifvit, och denna enighet
härleder sig derifrån, att ett förslag i enahanda syftning vid
förra Riksdagen antogs att hvila och vid den innevarande bi¬
fallits af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare¬
stånden, hvarjemte Bonde-Ståndets Ledamöter icke vidare
motsatt sig förslaget, utan inom Utskottet tillkännagifvit, att
det ogillande, som den äskade grundlagsförändringen tillförene
hos Bonde-Ståndet fått röna, skall varit föranledt af något
missförstånd, hvilket man numera vore benägen att rätta.
Redan har så mycket ordats om billigheten af ifråga¬
varande förslag, hvarigenom hufvudstaden, i afseende på
Riksdagsmannaval, sättes i likhet med alla andra städer i
Riket, alt jag nu icke behöfver tillägga något ytterligare skäl
derför. Meri då under discussionen blifvit anmärkt, att Cnn-
slitulions-Utskottet bort yttra sig närmare äfven om sjelfva
valsättet, så får jag erinra, att det icke är behölligt eller ens
lämpligt att i Grundlagen härom införa andra stadganden, än
som redan finnas. Den väckta frågan alser endast att ställa
hufvudstaden i likhet mod de andra städerna, genom att af¬
skaffa de classval, som hittills på hirra stället egt rum. Och
att val i stad ändock hädanefter, sorn hittills, kan och får ske
medelbart genom electorer, derest de valberälligade icke för¬
ena sig orri annat valsätt och dertill erhålla Konungens sam¬
tycke, faller af sig sjelff. Härutinnan sker genom den till¬
styrkta grundlagsförändringen icke någon rubbning, och Con-
stitutions-Utskottet, som icke af någon framställning föran¬
ledis att i denna del afgifva särskildt yttrande, torde icke
kunnat göra det, utan att föreslå ett visst val-ätt, gemen¬
samt för alla släder. Huruvida ett så beskaffad! förslag skulle
i närvarande stund varit särdeles välkommet, vågar jag be¬
tvifla. Visst är, alt saknaden deraf icke bör inverka på före¬
varande fråga, idan kan, såsom jag föreslår, Ståndet ändock
Den i2 Julii. 713
antaga, hvad Utskottet hemställt, att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag; vederbörande valcorpser obe¬
taget att, inom de särskilda städerna, söka bereda den ändring
i valsättet, som kan finnas erforderlig.
Herr Lundh: Utan hopp om framgång inom Ståndet
för min mening i denna fråga, beder jag endast att tå till
Protocollet yttra, det min åsigt om obehöfligheten af den uti
förevarande Memorial tillstyrkta grundlagsändring är oför¬
ändrad, och att jag således förenar mig med mine värde
kamrater här på bänken. Het har sagts, alt Bonde-Ståndet
vid denna Riksdag af missförstånd afslagit enahanda förslag.
I dag har det ånyo begått samma misstag, då. efter hvad jag
fått mig bekant, nämnde Stånd med SO röster emot lil för¬
kastat ifrågavarande förslag.
Herr Almgren: Jag erkänner frivilligt, att jag begått
ett misstag, då jag yrkat afslag å förevarande Memorial, och
att jag häruti visat mig vara sämre Riksdagsman, än den
värde Representanten för Upsala. Emellertid bar jag det
medvetandet, att hafva skalTat samme värde Representant ett
för honom säkert angenämt tillfälle till anmärkning härvid.
Nu beder jag att få rätta mitt misstag och yrkar återremiss
å förevarande Memorial.
Herr Hesselgren: Sedan jag sist hade ordet, har vis¬
serligen deri värde talare, som riktat den af mig upptagna
anmärkning emot Stockholms Riksdagsmän, sökt gifva en
förklaring af sina ord. Penna har likväl icke tillfredsställt
mig. Han har visserligen gifvit en uttydning åt sitt yttrande,
i afseende på Stockholms representanters värdighet; men han
har om dem sagt ännu mera, som lyder på mera. än till¬
börlig ömhet om enskildla interessen. Pet är derföre jag
vädjar till en hvar på detta rum, om icke jag i (döfvande af
mitt 11 i k '•dagskal I städse företrädesvis haft det allmännas fördel
för ögonen, och ingalunda gifvit det enskildta interesset öfvervigt.
Piscussionen förklarades slutad, och, uppå framställning
af Herr vice Talmannen, fann Ståndet för godt att antaga Consli-
tutions-Utskoltets förslag uti dess Memorial, J\l 17, att hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Emot detta beslut reserverade sig Herrar Almgren,
Spångberg och Lundh.
j\° IS, med förslag till tillägg vid 46 § Riksdags-Ordnin-
gen, angående sammanträde af Riks-Stånden för gemensamma
öfverläggningar, äfvensom, i sammanhang dermed, lill ändring
af åtskilliga §§ i Riksdags-Ordningen och Regerings-Formen.
714
Den 12 Julii.
Herr Stolpe: Jag har visserligen icke någon hög lanke
om discussionens verkan på sakers utgång; men stundom
händer dock, alt fjtinet, lalle! på en sviglande våg, förmår
sänka den ena vågskålen i djupet och lyfta den andra i höj¬
den. Jag förbiser således icke, all gemensamma samman¬
träden emellan alla Uiks-Stånden, der röster (å höras, som
annars ljuda blott inom inskränktare kretsar, och hvilka
kanske mången ej ens önskar höra, skola vid många tillfäl¬
len verka på öfvertygelsen och bereda sanningen seger. Men
ett hulvudvilkor lör denna, som andra dylika laglörändringar,
är, alt den ställes i full harmonie med Grundlagen (ör öf¬
rigt. Så anser jag dock ej lörhållandet vara med Constitutions-
Utskoltets förevarande förslag.
Hvad jag i delta hänseende har emot förslaget, är ut¬
tryckt i dervid fogade reservationer, som, sammanlagda, ut¬
göra tillräckliga motiver för återremiss al frågan. Så har
Itisknp Hullström i sin reservation anmärkt, hurusom 2
Riks-Stånds beslut skulle blifva bindande för de håda andra,
hvilken omständighet innebär en allt för stor afvikelse från
Grundlagens öfriga föreskrifter; och Herrar Iljörck och Fal¬
hem halva, lili deras reservation, ansett Ståndea böra, ome¬
delbart efter deri gemensamma öfverläggningen, sammanträda
hvart för sig och lalia beslut, utan att ega på nytt i frågan
öfverlägga. Begge dessa anmärkningar godkänner jag. Biks-
Ståridens gemensamma sammanträden kunna vara antingen
sådana, som Grundlagen erkänner, såsom tillfyllestgörande
beredrlser lill fattande af beslut, eller ock endast af Grund¬
lagen tolererade bredvid de stadgade formerna. I delta sed¬
nare fall skola de ej blifva annat, än politiska klubbar, på¬
tryckta en legal stämpel genom deras omnämnande i Grund¬
lagen. Om 2 Kiks-Stånd kunde, genom sammanstämmande
beslut, i denna enda fråga utgöra pluralitet, så inläte ruan
sig på antagande af en princip, hvars vidare utveckling, som
icke kunde dröja, skulle medföra märkvärdiga löljder. Skulle
åler dessa gemensamma sammanträden icke uttömma öfver¬
läggningen, utan denna derefter lå fortsättas inom hvart
Stånd särskildt, så aflägsnade man sig vida från ändamålet
med ifrågavarande förslag. Då kunde mången, sorn af blyt¬
he! alhölle sig från deltagande i discussionen under den ge¬
mensamma Öfverläggningen, eller sorn vore böjd alt nytlja
skäl, hvilka icke tålde vid en så stor offentlighet, innehålla
med sill yttrande till Ståndets enskildta sammanträde, och
möjligen missbruka tillfället att förvrida yttranden, som andre
Den 12 Julli.
715
halt under den gemensamma öfverläggningen. Uti Conslitu-
tions-Ulskottets förevarande förslag finner jag äfven en annan
brist, nemligen, att deri icke nämnes något om protocolls-
föririg vid Ståndens gemensamma sammanträden, oaktadt det
åtminstone borde uttryckts, huruvida sådant bihang till sam¬
manträdena skulle finnas eller icke. Med ett ord, jag fordrar,
såsom vilkor för sanclionerande af ifrågakomria gemensamma
sammanträden, hvad i de anförda reservationerna äskats, och
att de i öfrigt hållas under öfiiga former samt sedvanliga
anteckningar dervid löras. Så heredt, skulle förslaget icke
möta motstånd från min sida. Nu nödgas jag anhålla om
proposition å återremiss, och att dervid, såsom Ståndets ge¬
mensamma tanka, uttryckes behofvet af de förändringar och
tillägg, sorn jag nu förordat.
Häruti hördes flere af Ståndets öfrige Herrar Ledamö¬
ter instämma.
Herr Warn: I)e betänkligheter, sorn den föregående
talaren yttrat emot antagande af Constitutions-Utskottets före¬
varande förslag, kan jag icke dela. — Med nöje hör jag der¬
emot, att lian gillar förslagets syftning, och jag tror, att det-
sammas antagande skulle vara ett, om än ringa, steg, att
tillföra oss en af de största förbättringar, sorn sta att vinna
i vårt riksdagsväsende, eller fyrdelningens upphörande. Möj¬
ligen är ock detta erda sättet att öfvervinna de utomordent¬
liga svårigheter, sorn mött önskad förändring i representa¬
tionssättet, och att bereda öfvergång till något bättre och
fullkomligare, än det nuvarande. Den princip, som åberopas
uti lliskop fjallslröms reservation, eller att i allmänhet 3
Stånds bifall fordras för väckta frågors framgång, förekom¬
mer mig något sökt. Jag kan nemligen icke finna den in-
consequence, som han, med anledning deraf, anser komma
att ligsa uti det bindande, sorn 2 Stånds beslut, enligt före¬
varande förslag, skulle innebära. Redan nu kunna två Stånd
i alla anslagsfrågor, likasom i afla frågor, som äro af natur
att ej kunna förfalla, tvinga de andra Stånden att till deras
afgörande genom deputerade med sig sammanträda i förstärkt
Utskott, och i beviilningsfrågor är elt enda Stånds beslut
dertill tillräckligt. Hvarföre skulle icke då 2 Stånds beslut
gälla, hvilka icke afse definitivt afgörande, utan endast for¬
men för öfverläggningen. För min del, tror jag icke conse-
qnenren i \år grundlagsstiftning häraf komma att lida. Hvad
angår Herrar Björcks och Falhems, i deras reservation, ut¬
tryckta åsigt, att Stånden böra, omedelbart efter den gemen¬
716
'Den 12 Julii.
samma öfveriäggningen, hvart för sig sammanträda och be¬
sluta, utan att ega ä nyo öfverlägga i frågan, tror jag visser¬
ligen, att tilläggandet af ett sådant stadgande kunde vara af
nytta. Meri det låter doek tänka sig, att bland representan-
terne finnas de, hvilka känna sig generade al att tala inför
en större samling, eller att vissa omständigheter och skäl
kunna fordra närmare utredning och öfverläggning i ett sär¬
skildt Stånd. Jag tror derföre, alt någon inskränkning här¬
utinnan lör närvarande ej bör stadgas, helst jag fruktar, att,
i sådant fall, ifrågavarande förslag nu icke skulle vinna de
öfriga Riks-Slåndens bifall. Förslaget innefattar ändå ett
verkligt godt, som jag anser böra antagas. Den, som efter
gemensam öfverläggning emellan Riks-Stånden, utan att hafva
yttrat sig dervid, kommer att uppträda inom ett särskildt
Stånd, för att verka i någon viss eller ny riktning, skall all¬
tid hafva det emot sig att ej hafva talat vid den gemensam¬
ma öfverläggningen, och i ännu högre grad förlora medhåll,
derest han söker förvrida något, som yttrats vid det gemen¬
samma sammanträdet. Yrkandet om protocollslöring vid de
gemensamma öfverläggningarne kan jag destomindre motsätta
mig, sorn Grundlagen uttryckligen föreskrifver den vid Stån¬
dens förhandlingar. Men jag tror, att ändamålet utan särskild
föreskrift skall vinnas, och alt anställande af Secreterare och
protocol.lslörande vid de föreslagna gemensamma sammanträ¬
dena icke är något nödvändigt vilkor derför. Af protocolle-
rande behöfver man ej frukta att icke få tillräckligt här i
landet, äfven om särskilda föreskrifter skulle saknas. Jag
anhåller om proposition å antagande af förevarande förslag,
att hvila till algörande vid nästa Riksdag.
Herr Henschen: För min del, är jag ense med Herr
Stolpe om nyttan att i förevarande förslag tillägga ett sådant
stadgande, som Herrar Björck och Falhem i deras reserva¬
tion förordat, och tror ej. lika mpd Herr Wcern, att så¬
dant skall lägga hinder i vägen för förslagets antagande. Men
förslaget tdir annars ofta utan någon egentlig verkan, enär
de särskildta Ståndens medlemmar ej blifva förbundne att
vid deras gemensamma sammanträden framdraga allt, hvad
de halva att yttra, utan kunna gömma det till vidare dis-
cussion inom Stånden. Vid Biskop Hallströms reservation
är nu anmärkt, att blott ett Stånds beslut kan föranleda vo¬
tering i förstärkt Utskott. Jag får tillägga den erinran, att
endast en motionaires förslag är tillräckligt att sätta alla
Stånden i verksamhet. Vid sådant förhållande, skulle det vara
Den 12 Julii,
717
desto obilliga re, att 2 Stånds beslut skulle kunna hindra
Ständen att gemensamt sammanträda och lyssna till skäl af
representanter utaf olika Stånd och yrken. Frågan är san¬
nerligen af stor vigt, och mycket, som medför olägenhet,
skulle afhjelpas, derest Herrar Björcks och Falhems nämnda
förslag anloges; hvarföre jag tror att Ståndet hör uttrycka
delta, såsom dess gemensamma tanke, samt återremittera
förslaget. — I afseende å protocollslöring, är jag af samma
åsigt, som Herr Waern, men tror, alt önskan derom älven
hör framställas, derest frågan i öfrigt återremitteras.
Herr Billström: I afseende å förevarande förslag, som
åsyftar att befrämja Riksdags-föi handlingarnes skyndsammare
gång och att vinna ett nu saknadt samband i öfverläggnin-
garne mellan de särskildta Riks-Slånden, har Conslitutions-
Utskottet gått sä långt, som det ansett nuvarande förhållanden
medgifva. Då ett Riks-Stånd redan kan, enligt antagen
praxis, genom inbjudning, föranleda ett Rikets Ständers de¬
finitiva beslut, synes det, som skulle, när två Stånd förena
sig uli ifrågavarande hänseende, tillräckligen vara siirjdt för
åvägabringande af Ständernas gemensamma sammanträde till
beredande af enhet i beslut öfver allmänna ärenden. Skulle
dertill ovilkorligen fordras tre Stånds samverkan, så komme
utan tvifvel hinder ofta att inträffa och det åsyftade ända¬
målet jemväl att förfelas. Säkerligen finnes icke någon, som
ej inser och erkänner, huru önskvärd! det vore att så myc¬
ket, som möjligt, närma sig målet af gemensam öfverlägg¬
ning vid våra Riksdagar, åtminstone uti vigtigare samhälls¬
frågor. Erfarenheten bar tillräckligen ådagalagt behofvet
häraf, och vid behandlingen af lagfrågor, bland annat, visat,
huru verksamt ett sådant sammanträde skulle vara; och
huru nyttigt ilin ste det icke, enligt sakens natur, blifva, om
t. ex., i afseende å kyrkolagstiftningen, de öfriga Stånden
komma i tillfälle att på en gång inhämta Preste-Ståndets
tankar, likasom Rorgare-Ståndets mening, i fråga om eredit-
och näringslagstiftning m. m., sannolikt ej lilefve utan infly¬
telse och gagn. Vid uppställande af ett förslag uti den ifrå¬
gavarande syftningen bar man jemväl bort sörja derför, att
allt, som kunde hindra dess antagande, i möjligaste måtto
undvekes. Ur denna synpunkt har Conslitutions-Ulskottet
underlåtit att i förslaget upptaga det af Herrar Björck och
Falhem i deras reservation förordade stadgande. Man har
nemligen icke vågat antaga, att de respective Stånden, och
synnerligast Bonde-Ståndets Ledamöter, skulle finnas böjde att
718
Den 12 Julii.
nu afsäga sig rättigheten att Ståndsvis discutera h\arje fiåga,
afven sedan derom öfverlagts vid gemensamma sammanträ¬
den. Det torde ook hafva andra giltiga skäl leir sig, alt
nämnda rätlighet oförryckt bibehå lies, till dess alla Ståndens
Ledamöter hunnit vänja sig vid den gemensamma discussio-
nen och verkningarna deraf blifvit närmare kända. Mången
torde, till en början, af blygsamhet eller ovana afhålla sig
ifrån alt inför en sä talrik samling, sorn hela Representatio¬
nen skulle komma att utgöra, uppträda med oförberedda
muntliga anföranden, och det hör derföre vara honom för¬
behållet att inom sitt Stånd framställa de betänkligheter och
erinringar, hvartill den allmänna discussionen gilvit anled¬
ning. Ett sådant förfaringssätt kan och bör likväl icke
hindra de särskildta Stånden att uti de hufvudsakiiga beslu¬
ten blifva med hvarandra ense. Jag lemnar likväl derhän,
huruvida några synnerliga resultater af den föreslagna, nya
ordningen åtminstone i början äro att förvänta. Men af
ovisshet härom torde man icke böra afstå ifrån försöket att
hastigare och säkrare, än som under nuvarande former lå-ter
sig göra, bringa tankarna inom Riks-Slånden till 'gemen¬
samhet.
Af dessa skäl, och på de grunder, som i Constitutions-
Ulskottets Memorial finnas utvecklade, anhåller jag om pro¬
position å antagande af förevarande förslag, att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Herr Stolpe: Jag har ej kunnat betrakta ifrågavarande
åtgärd från annan synpunkt, än att Ståndens sammanträdande
på ett rum vore ett ärende, deröfver Rikets Ständer egde
att besluta, på samma sätt, som öfver andra riksdagsärender,
d. v. s., att tre Stånds samtycke erfordras, för att utgöra
pluralitet. Jag inser ej något skäl. hvarföre denna grund
lör Ståndens inbördes rättigheter skulle uti denna fråga, mer
än i andra, förryckas, Ej eller föreställer jag mig sådan
påföljd, som den föregående talaren, deraf, att tre Stånds
bifall lill de gemensamma sammanträdena skulle erfordras,
eller att antalet af sådana sammanträden skulle blifva in¬
skränkt till endast få tillfällen. Faslhelire tror jag, att, vid
behandling af vigtigare allmänna frågor, Stånden sjelfve
skola vara särdeles angelägna att höra hvarandras tankar,
och att erforderlig majoritet för sammanträdena sällan kom¬
mer att saknas. De böra dock sparas för endast sådana
frågor, samt discussion, angående de dervid afhandlade äm¬
nen, ej vidare vara tillåten inom de särskildta Stånden. Ifrå-
Den 12 Jalii.
719
pnvaramle anordning skulla eljest i oberäknelig grad förlänga
Hiksdagarne. Jag föreställer mig nemligen elt dylikt plenum
plenornm lill behandling af en sådan hufvud- och stals-action,
sorn decharge-fiågan, exlra-slalsregleringen, representations¬
reformen, o. m. d. Alt Ståndens Ledamöter skola mangrannt
infinna sig, kan tagas lör afgjordt, likasom att läktaren äf¬
ven blifver iullsalt, hvilken omständighet icke litet bidrager
att framlocka tal. Man kan således antaga, alt hvarje ärende
skulle hädanefter upptaga bortåt lika lång tid, som summan
af liderne för de nu på särskildta ruin samtidigt hållna de-
batlerne. När mari besinnar, hvilken bredd debatten nu in¬
tager, och som i vissa Irågor 11 os Itidderskapet och Adeln
upplager tre till fyra gånger så lång tid, som i detta Stånd,
så kan man lätteligen göra sig föreställning om följden i
detta hänseende af Ståndens samlande på elt rum. Alt
större tystlåtenhet, än nu, skulle iakttagas af Bonde-Ståndets
Ledamöter, betvillar jag. Den försynthet, som någon för¬
modat, alt samlingen på ett runi skulle hos dem åstadkom¬
ma, lior jag ej mycket på, utan förmodar, att de icke mera,
än andre, skola sätta sitt ljus under skäppan Följaktligen
befordras med dylika sammanträden ingalunda fiiksdagarnes
förkortande, helst 0111 frågorna äfven lå efteråt d isen t eras
inom Stånden. Det är för att förekomma dylika betänklig¬
heter, som jag ansett och anser förslaget ej böra antagas,
utan med de tillägg, som reservanterne förordat.
Herr Kistner: Jin föregående talare bar anmärkt, att
förevarande förslag skulle innefatta en inconsequence, med
afseende derå, att Grundlagen i öfrigt fordrar tre Stånds be¬
slut, lör alt vara bindande; men jag lår erinra, alt bär icke
är fråga om definitiva beslut, ulan endast att två Stånds
lillkännagifna önskan om allmänt sammanträde till öfver¬
läggning skulle vara tillräckligt för ändamålet. I detta kan
jag icke filina någon strid emot hvad Grundlagen lör öfrigt
stadgar, oell anser destohellre förslagets antagande vara önsk¬
värd!, sorn jag under denna Ifiksdag varit i tillfälle att er¬
fara nyttan af flera Stånds gemensamma öfverläggning. Oin
nemligen sådan lått hållas i frågan om riecimal-systemets
tillämpning på Mikels mått, mål och vigt, samt mynt, så
skulle utan tvifvel en bättre utgång och snarare lösning af
denna stora fråga inträffat. En annan vigtig omständighet,
som talar för förslagets antagande, är den, att den önskade
representations-relorinen derigenom skall befrämjas. Jag
720
Den 12 Julit.
anhåller fördenskull om antagande af förevarande förslag,
att hvila till afgörande vid nästa Riksdag.
Herr Falhem: Med synnerlig fägnad erfar jag, att den
åsigt, Herr Björck och jag uttalat i vår reservation, funnit
genklang hos andra Ledamöter i detta Stånd. Jag tror, att
gemensamma sammanträden af Riks-Stånden på ett rum
skola i hög grad befordra framåtskridandet i Rikets angelä¬
genheter, men äfven att detta ändamål icke skulle i lika
mått ernås, derest Öfverläggningen efter den gemensamma
finge fortsättas inom de särskildta Stånden. Jag anhåller
fördenskull om frågans återremittera.nde till Constitutions-
Utskottet, med uttryckande, såsom Ståndets gemensamma
tanke, af önskan om det tillägg till Utskottets förslag, som i
Herr Björcks och min reservation är förordadt.
Herr Wetterberg: Till hvad Herr Kistner yttrat beder
jag att få foga den erinran, att här endast är fråga om en
form för Rikets Ständers verksamhet, men icke om fattande
af definitiva beslut eller bestämmande af något ämne för
beslut af Rikets Ständer, såsom en Riks-Församling. Nu
kan jag icke finna något värde i anmärkningar orri den för¬
menta inconsequencen, i förhållande till Grundlagens stad¬
gande om giltigheten af tre Stånds beslut. För min del, in¬
stämmer jag med Herr Warn och anhåller om proposition
å antagande af Constitutions-lltskottets förevarande förslag,
att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Discussionen ansågs fulländad; hvarefter, och sedan Herr
vice Talmannens, i anledning af Utskottets hemställan och
den förda discussionen, gjorda framställning besvarats med
Ja och Nej, votering äskades; i följd hvaraf, då Ståndet icke
kunde om contra-proposition sig förena, forst uppsattes, ju¬
sterades och anslogs en så lydande voteringsproposition:
»Den, som vill, att contra-propositionen ställes uppå
Ståndets gemensamma tanka, i enlighet med Herr Biskop
Hallströms samt Herrar Björcks och Falhems reservationer
vid Constitutions-Utskottets Memorial, J\/l 18, äfvensom derå,
att stadgande bör införas om protocollslöring vid Riks-Stån-
dens gemensamma sammanträden, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, ställes contra-propositionen å Herrar Björcks
och Falhems reservation, såsom Ståndets gemensamma tanka.»
Omröstning företogs med slutna sedlar, deraf en aflades
förseglad. Efter de öfrigas öppnande, dervid Herr vice Tal¬
mannen biträddes af två bland Ståndets Herrar Ledamöter,
Den 12 Julii.
721
befunnos rösterna hafva utfallit med 20 Ja emot 17 Nej;
hvarigenom Ståndet således till contra-proposition vid den
följande voteringen antagit, hvad Ja-propositionen innefattar.
Härefter uppsattes, justerades och anslogs en så lydande
voteringsproposition: *
»Den, som till grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
dag antager förslag till tillägg vid -46 § Riksdags-Ordtiingen,
äfvensom, i sammanhang dermed, till ändring af åtskilliga
§§ i Riksdags-Ordriingen och Regerings-Formen, enligt Con-
stitutions-ötskottets Memorial, JM 18, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, anses Ståndet hafva antagit gemensam tanka
i denna fråga, i enlighet med Herr biskop Hallströms samt
Herrar Björcks och Falhems reservationer vid Memorialet,
äfvensom derom, att stadgande bör införas om protocollsföring
vid Riks-Ståndens gemensamma sammanträden.»
Rösterna utföllo, sedan en sedel förseglats och blifvit
aflagd, med 28 Ja emot 9 Nej; hvarigenom Ståndet följakt¬
ligen antagit Constitutions-Utskottets förslag i dess föreva¬
rande Memorial, JM 18, hvilande till grundlagsenlig behand¬
ling vid nästa Riksdag.
Vid de tvänne sista voteringarne voro frånvarande Her¬
rar Brodin, Schwan, Almgren, Wijk, Björck, Grape, Ås¬
brinck, Rettig, Palander, Lindström, Ekholm, Boman, Eken¬
man, Cassel, Nygren, Hagman, Rooth, Wallenberg, Wah¬
lund, Hjort, uhrström, Wedberg, Norman och Windrufva.
JM 19, i anledning af ett Stånds återremiss af Memo¬
rialet, JM 8, innehållande förslag till tillägg i 59 § Regerings-
Formen och 27 § 1 morn. Riksdags-Ordningen, angående
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof.
Godkändes, i följd hvaraf, för grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag, af Ståndet voro antagna förslagen uti
Memorialet, JM 8, med uppställning af 59 § Regerings-For¬
men, såsom Högloft. Ridderskapets och Adelns åberopade
gemensamma tanka innefattar, och af 27 § 1 mom. Riks¬
dags-Ordningen, pä sätt omförmäldta Memorial utvisar,
oell JM 20, i anledning af ett Stånds återremiss af Memo¬
rialet, JM 9, innehållande förslag till ändring af 68 § Riks¬
dags-Ordningen, rörande revisionerna af Stats-verkets, Ban¬
kens och Riksgälds-Contoirets tillstånd, m. m.
Borg.-Stånd. Brot. vid litksd 1853—1854. IV.
46
722
Den 12 Julii.
Edligt af Herr Billström gjord hemställan, oell på fram¬
ställning af Herr vice Talmannen, fann Ståndet för godt, att,
med vidblifvande af beslutet, i anledning af Memorialet, M
9, lägga Memorialet, M 20, till handlingarne.
Herr Henschen: Jag,begagnar detta tillfälle att föreslå,
det vid återremitterande af frågor till Constitutions-Utskottet,
med uttryckande af någon Ståndets gemensamma tanke, ej
blott tillkännagifvande derom genom protocollsutdrag, utan
äfven de i Ståndet förda protocoll öfver discussioner i sådana
frågor måtte Utskottet meddelas. Detta torde finnas desto
angelägnare, då Utskottet har att afgifva nytt Memorial med
förslag i fråga, som sålunda återremitteras, och dervid bör
hafva ledning af de anmärkningar, som vid frågans discute-
rande i Ståndet framställts.
Herr Billström: I anledning af hvad den föregående
talaren anfört, tager jag mig friheten erinra, att det hittills
icke varit vanligt, att de Protocolls-Utdrag, som vid återre-
misser från Riks-Stånden meddelas Constitutions-Utskottet,
beträffande dess Memorialer och förslag, upptaga alla inom
Stånden gjorda anmärkningar, utan endast de fattade besluten
eller Ståndens gemensamma tankar. Något vidare har icke
ansetts behöflig!, och är det icke eller, alldenstund Utskottet
på nyssnämnde sätt vinner erforderlig kännedom om den
rådande opinionen inom de respectiva Stånden. Det torde
ock vara nog mycket hegardt, att Utskottet, vid behandling
af återremitterade ärenden, skulle taga del af alla vid öfver-
läggningarne hos ftiks-Stånden fällda yttranden, bland hvilka
större delen ganska ofta innehålla ett och detsamma. Dess¬
utom kan vid tillfällen, då återremiss endast från ett Stånd
beslutes, delgifvande! af den dervid förda discussioneo till
alls intet gagna.
Vid sådant förhållande, och då hvarje Stånds Ledamöter
inom Utskottet böra vara i tillfälle att upplysa om det vä-
sendtliga af hvad discussionerna innehållit, tror jag, att Herr
Henschens framställning icke bör föranleda till något annat
beslut, än att uti ifrågavarande hänseende bör förblifva vid
hvad hittills varit öfligt.
Häruti hördes flere af Ståndets öfrige Herrar Ledamö¬
ter instämma.
fferr Henschen: Om det expeditionssätt, som Herr
Billström nu omnämnt, icke varit vanligt, skulle jag icke
framkommit med det förslag, jag nu väckt. Nu är det just
Den 12 Julii.
725
denna vana jag anser nödigt att förundra. Jag finnér det
dock vara naturligt, att Constitutions-lJtskottet icke kan, emot
dess vilja, tvingas att höra skal, ehuru jag föreställt mig,
att detsamma skulle ansett sig gerna vilja inhemta andras
meningar och förslag, som, åtminstone efter hvad redactio-
nen af ifrågavarande förslag visar, kunde ofta vara för Ut¬
skottet nyttiga, att ej säga behöfliga.
Öfverläggningen förklarades slutad, och, uppå framställ¬
ning af Herr vice Talmannen, beslöt Ståndet, att nyssberörda,
af Herr Henschen väckta, förslag komme att förfalla.
§ lf:
Uppå gjord anhållan, beviljades Herr Nygren ledighet
från Riksdagsgöromälen under fjorton dagar, räknade från
den ll:de i denna månad.
§ 12.
Herr Hörnstein uppläste ett så lydande anförande:
»Orebro stad, som under innevarande Riksmöte fått
emottaga utmärkta prof af Rikets Ständers välvilja, räknar
deribland det gifna årliga anslaget till inrättandet af en tech-
nisk skola. Dermed följde likväl skyldigheten för staden,
att anskaffa nödig local för skolan, hvilket åliggannde staden
icke vill sig undandraga; men då stora svårigheter numera i
den vägen uppstått, derigenom att staden för närvarande till
stor del ligger i ruiner efter en förfärligt härjande eldsvåda,
som medför ofantliga uppoffringar af samhället, såsom för
ny tomtreglering och för uppförande af nedbrända eller ska-
dadp allmänna byggnader, så får jag vördsammast, enligt
uppdrag, väcka motion derom, att första årets anslag måtte
lå användas till bidrag för anskaffande af nödig local, och
alt andra årets anslag måtte !å disponeras till anskaffande
af nödig materiel, i likhet med hvad förut blifvit beviljadl
andra dylika skolor. Om remiss till Höglofl. Stafs-Utskottet
anhålles ödmjukast, på grund af 56 § Riksdags-Ordningen.»
Rordlades.
§ 43-
Föredrogos ånyo och bordlädes 2:dra gången följande Ut¬
skotts- Betänkande!), nemligen: Bevillnings-Utskottets, N:ris
15 och 16, samt Särskildta Utskottets, JVi 11.
§ 41.
Rordlades Allmänna Besvärs- och Ekonomie-Utskotlets
Retänkanden: N:ris 106, 108 och 109, hvartill rubrikerna
förekomma uti Ståndets Protocoll vid dessa ärenders afgö¬
rande;. samt Utdrag af Bonde-Ståndets Protocoll för den lista
724
Den 14 Julii.
uti denna månad, med inbjudning att instämma i samma
Stånds beslut, i anledning af lista momentet i Särskildta Ut¬
skottets Betänkande, M 10.
Plenum slutades kl. */2 10 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 14 Jiilii.
Plenum kl. 6 e. m.
§ i-
Justerades Protocolls-Utdrag öfver af Ståndet den 12 i
denna månad lättade beslut, i anledning af Constitulinns-
Utskottets Memorialer, Niris 11—20, äfvensom förut oupp¬
läst del af Protocollet för den 1 dennes.
§ 2.
Föredrogos ånyo Bevillnings-Utskottets Utlåtanden och
Memorial:
M lä, f anledning af erbållen återremiss i vissa delar
af Betänkandet, M 3, angående tullbevillningen.
Härvid förekommo:
a) Tariffen för införselstullen.
Yttrandet, pag. 2, angående ett stadgande, under rubri¬
ken Hudar och Skinn, Pelsverk, beredda.
Lades till handlingarne.
Den pag. 3 förekommande hemställan, angående inför¬
selstullen å Messing, oarbetad, Latun och Trådband inbegripna.
Med vidblifvande af förut fattadt beslut, gillade Ståndet
denna hemställan.
Utskottets förslag, pag. 4, i afseende på tullbehandling
af rör af jern eller annan metall.
Herr Wedberg: Utskottet säger i sitt raisonnement, att
tillverkningen af jernrör här i landet icke motsvarar behof-
vet; detta är icke med verkliga förhållandet öfverensstäm¬
mande, men då emedlertid tullsatsen icke blifvit bestämd
alltför låg, vill jag icke motsätta mig Utskottets hemställan,
att rör af jern eller annan metall må tullbehandlas lika med
redskap och machinerier, eller delar deraf, ej specificerade.
Den 14 Julii,
723
Öfverläggningen var slutad, och Utskottets förslag, i af¬
seende pä tullbehandling af rör af jern eller annan metall,
godkändes.
Utskottets hemställan, pag. 3, angående rubriken å Rå¬
socker.
Gillades.
Herr vice Talmannen Brinck reserverade sig.
Yttrandet, pag. 6, angående artikeln Tobak.
Med bifall till delta yttrande, antog Ståndet införsels-
tullbestämmelserna å Tobak, enligt det vid Utskottets Betän¬
kande, M 3, fogade förslag.
Emot detta beslut anmälde Herr vice Talmannen Brinck
sin reservation.
Yttrandet, pag. 7, angående artikeln Vin.
Lades till handlingarne.
Yttrandet, pag. 8, angående införselstullen å Ylleväfnader,
andra slag, aln-gods, valkade, två- och flerskäftade.
Lades till handlingarne.
b) Tariffen för utförselstullen.
Förslaget till den i berörde Tariff under artikeln Spar-
rar intagna anmärkning.
Herr Henschen: Jag igenkänner i reciten en anmärk¬
ning, som af mig framställdes, då denna fråga förra gången
af Ståndet behandlades. Ehuru denna anmärkning icke blif¬
vit af Utskottet vederlagd, vill jag likväl icke, på grund der¬
af, yrka någon ändring i Utskottets yttrande, men jag vill
dock upprepa, att ett träds ålder icke kan utrönas genom
bredden af sparrens sidor, utan måste sökas genom sparrens
diagonal.
Öfverläggningen ansågs slutad, och förslaget till den i
Utförsels-Tariffen under artikeln Sparrar intagna anmärkning
godkändes..
c) Tariffen för Credit-upplaget och Transito-afgiften.
Vid första yttrandet, pag. 9, eller det, som afser artik¬
larna Tjära och Ull, lät Ståndet bero, och det sednare ytt¬
randet å samma sida, eller det, som angår rubriken Span-
mål, omalen, alla slag, gillades.
och d) Underrättelserna om hvad vid Taxans verkställighet
iakttagas bör. '
5 §•
Gillades, enligt förslaget i Utlåtandet, JYs 13.
43 §.
726
Den 14 Julii.
Yttrandet, pag. 14, i det sednare Utlåtandet, angående
13 § 5 morn., jemte den i öfrigt af Utskottet uppgifna re-
daction af sistnämnde §.
Godkändes.
IS §•
Herr Hesselgren: Ehuru Utskottet ej fästat afseende å
den af mig vid denna frågas förra behandling inom Ståndet
framställda anmärkning, vill jag nu icke ånyo upprepa den¬
samma, utan endast nedlägga min reservation i Protocollet.
Herr Berger: Jag anhåller örn uppläsning af 15 § i
förslaget till tulltaxe-underrättelserna.
Efter det denna § blifvit uppläst, erhöll Herr Hagman
ordet och yttrade: Såsom Ledamot i Bevillnings-Utskottet,
har jag icke varit ense med Utskottet i dess slutliga ytt¬
rande, angående 15 § i Tulltaxe-underrättelserna, utan har
jag, så väl i denna fråga, som i flera af Utskottets öfriga
raisonnementer, tillhört minoriteten. Jag anser nemligen, att
Rikets Ständer böra till Kongl. Maj:t aflåta en underdånig
skrifvelse, hvarigenom Kongl. iMajrt bemyndigas, att låta af¬
skaffa all tullrestitution å Socker här i landet, mot vilkor,
alt samma förmån i Norrige afskaffas.
Herr vice Talmannen Brinck instämde.
Discussionen var slutad, och 15 §, enligt förslaget vid
Betänkandet, JYs 3, gillades.
Yttrandet, pag. 16, angående 17 §.
I.ades till handlingarne.
Utskottets hemställan, pag. 17 oell 18, dels angående
l:sta mom. af 22 § uti Tulltaxeunderrättelserna, dels i af¬
seende på en underdånig skrifvelse, i fråga om reglering af
tolagen.
Godkändes.
Och M 16, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut,
angående tullbevillningen.
Härvid lorekommo:
l:o Utskottets uppskofs-yttrande, pag. 1. i afseende på
skiljaktiga beslut, angående tullvärden.
Ståndet lät dervid bero.
2:o Hvad, pag. 2, under litt. a och b anmäles.
Lades till handlingarne.
ö:o Nedannämnde rubriker uti införsels-tulltariffen.
Aska.
Voterings-propositionerna, JYi 1 och 2, godkändes.
Blyertspennor, andra slag, (än timmermans).
Den ii Julii.
727
Herr Ekholm: Jag tager mig friheten att hemställa,
huruvida Ståndet icke skulle vilja, i likhet med förfarandet
vid föregående Riksdagar, frånträda sina beslut i så obetyd¬
liga saker, som t. ex. denna. Man bar nemligen från före¬
gående Riksdagar sett, hurusom Borgare-Ståndets mening uti
tullfrågor, då densamma stått ensam, icke förmått att göra
sig gällande i förstärkt Stats-Utskotf, och jag tror det der¬
före icke vara skäl att envist vidhålla sin mening i dylika
frågor. Betta åstadkommer endast ett ökadt besvär för le¬
damöterna i det förstärkta Utskottet, att gå cirkelgången i
trarnpqvarnen.
Herr [lerger: Ehuru jag ganska lätt inser, alt här en¬
dast är fråga om en obetydlig sak, hvarföre jag ej eller
vill framställa ett yrkande i strid mot Herr Ekholms, vill
jag likväl förklara, det jag i allmänhet anser orätt att från¬
träda ett definitivt fattadt beslut. Då en fråga är återremitte¬
rad, är förhållandet annorlunda, och då har man fria händeratt
besluta; men uti ifrågavarande fall har Ståndet redan pröf¬
va t och afgjort saken. För öfrigt vill jag tillägga, att jag
anser besväret af 10 eller 20 voteringar i förstärkta Utskot¬
tet mer eller mindre ganska obetydligt. Då tre Stånd emed¬
lertid i denna fråga stadnat i lika beslut, och då densamma
i sig sjelf är af ganska ringa vigt, anser jag, att Borgare-
Ståndet gerna kan i detta speciela fall frånträda sitt skilj¬
aktiga beslut.
Herr vice Talmannen Brinck: Hvad denna punkt be¬
träffar, instämmer jag med Herr Berger, men icke i afseende
på sjelfva principen. En representant får nemligen icke vara
rädd att gå i den så kallade trarnpqvarnen, utan sträfva för
åsättande af tullar, hvilka lemna såväl näringsidkaren, som
consumenten full rättvisa.
Herr Ekholm: Icke för det jag skyr besväret att gå
i trarnpqvarnen, utan derför att jag på förhand vet, att vo¬
teringar öfver dylika frågor, som denna, icke leda till något
resultat, är det, som jag anser, att Borgare-Ståndet bör från¬
träda sitt beslut derutinnan.
Discussionen ansågs slutad, och Borgare-Ståndet beslöt
att, med frånträdande af sitt förut fattade beslut, antaga den
gjorda inbjudningen, i följd hvaraf voterings-propositionen
3, förföll.
Blår, Hamp-, och Lin-.
Voterings-propositionen, M 4, godkändes.
Broderade arbeten.
728
Den 14 Julii.
Voterings-propositionen, JY! S, godkändes.
Böcker, på Svenska tryckta.
Voterings-propositionen, M G, godkändes.
Corinther.
Voterings-propositionen, M 7, godkändes.
Fisk.
Voterings-propositionerna, N:ris 8, 9, 10, 11, 12, 15,
14, IS, 16, 17, 18 och 19, godkändes.
Flaskfoder.
Ståndet lät vid yttrandet, pag. 9, bero.
Fläsk.
Voterings-propositionen, M 20, godkändes.
Fosfor.
Herr Ekelund: I afseende på artikeln fosfor, an¬
håller jag, att Ståndet ville vidblifva sitt förut fattade beslut,
helst det kan hända, att de andra Stånden äfven ingå på
Borgare-Ståndets mening, enär artikeln fosfor inom Ut¬
skottet blifvit förbisedd, och densamma är af särdeles vigt
för en fabrication inom landet, nemligen tändsticksfabricatio-
nen, hvilken drifves i så stor scala, att flera skeppslaster
deraf . årligen utföras.
Ofverläggningen var slutad, och, med afslag å inbjudnin¬
gen, vidblef Ståndet sitt förut fattade beslut och godkände
voterings-propositionen, M 21.
Färger.
Voterings-propositionen, M 22, godkändes.
Färgträd.
Voterings-propositionen, M 23, godkändes.
Lin.
Herr Kock: Här är knappast förhoppning, att Borgare-
Ståndets beslut skall kunna bestå, då Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet biträdt Utskottets förslag, enligt hvilket
införselstuilen å lin skulle bestämmas till 12 sk. för ohäck-
ladt och 24 sk. för häckladt, per Lisp., och Bonde-Ståndet
deremot åsatt en tull af 28 sk. för det förra och 1 R:dr
för det sednare, allt per Lisp. Diflerencen är således allt¬
för stor, för att Borgare-Ståndet skall kunna hafva något
hopp att vinna framgång åt sin åsigt, och jag hemställer
derföre, att Ståndet ville antaga den gjorda inbjudningen,
hvarigenom man dock undveke votering om contra-propo¬
sition.
Herr vice Talmannen Brinck: Det kan vara möjligt
att så kommer att gå, som Herr Koch förespeglat, men jag
Den 14 Julii.
729
vill dock erinra, atl, om lin till Iliket införes emot den af
Borgare-Ståndet föreslagna tull, likväl någon våda derigenom
icke uppstår för linproductionen inom landet, ty det lin, som
till Riket införes, produceras icke i vårt land. Vill man hos
oss underlätta linneväfnads-industrien, bör Ståndet vidblifva
sitt fattade beslut, hvilket jag, för min del, påyrkar.
Discussionen var slutad, och Ståndet afslog inbjudnin¬
gen samt godkände voterings-propositionerna, N:ris 24 och 23.
Ull.
Herr Ekelund: Jag hoppas, att Ståndet måtte vidblifva
sitt en gång enhälligt fattade beslut om tullfrihet för denaa
artikel.
Öfverläggningen var slutad, och inbjudningen blef af
Ståndet afslagen, samt voterings-propositionen, Jt? 26, god¬
känd.
Garn, Bomulls-, ofärgadt.
Voterings-propositionen, M 27, godkändes.
Garn, Lill-, alla slag.
Ståndet antog icke inbjudningen, och voterings-propo¬
sitionen, JYs 28, godkändes.
Garn, Linne-.
Voterings-propositionen, JYI 29, godkändes.
Glas: bouteiller, m. m., fönsterglas, patentglas, samt
glas-takpannor.
Voterings-propositionerna, N:ris 30, 31 och 32, god¬
kändes.
Gutfa-percha.
Med afslag å inbjudningen, godkändes voterings-proposi¬
tionen, M 33.
Hudar.
Herr Hesselgren: Jag anhåller, att inbjudningen mätte
afslås och Ståndet vidblifva sitt förut fattade beslut.
Inbjudningen afslogs, och voterings-propositionerna, N:ri3
34, 53 och 56, godkändes.
Instrumenter.
Voterings-propositionerna, N:ris 57 och 38, godkändes.
Jern.
Yttrandet, pag. 18, angående införselsförbudets upphö¬
rande för tack- och barlast-jern, gillades; hvaremot inbjud-
ningarne till Ståndet icke antogos, och voterings-proposi¬
tionerna, N:ris 59, 40, 41, 42, 43, 44, 43 och 46, god¬
kändes.
Jäst.
730
Den 14 Julii.
Ståndet frånträdde sitt beslut, och antog inbjudningen,
i följd hvaraf voterings-propositionen, JVs 47, förföll.
Kläder och kopparstick, m. m.
Voterings-propositionerna, N;ris 48 och 49, godkändes.
Kort.
Ståndet lät bero vid yttrandet, pag. 22.
Kreatur, kött, talg, stearin, ljus, oljor och ost.
De till Borgare-Ståndet ställda inbjudningar blefvo icke
antagna, och voterings-propositionerna, N:ris SO, SI, 82, S3,
54, SS, 36, S7, 58, 39, 60, 61, 62, 63 och 64, godkändes.
Plommon, m. m.
Voterings-propositionen, JVs 63, godkändes.
Salpeter och salt.
Voterings-propositionerna, N:ris 66, 67, 68, 69 och 70,
godkändes.
Silke, färgadt.
Herr Elielund: Jag hemställer, om icke Ståndet bör
antaga den gjorda inbjudningen, och således bestämma in-
förselstullen å färgadt silke till 1 R:dr 16 sk. per skålp.,
helst det synes mig vara nog mycket, att, på sätt Borgare-
Ståndet beslutat, på en gång nedsätta tullen till hälften af
hvad den nu är, eller till 1 R:dr per skålp., hvarigenom
färgerierna måhända skulle komma att lida alltför mycket.
Herr Berger: Jag yrkar, att Ståndet måtte vidblifva
sitt förut fattade beslut och godkänna voterings-proposi-
lionen.
Herr Almgren: På de af Herr Ekelund anförda skäl,
anhåller jag, att Ståndet måtte frånträda sitt beslut och an¬
taga den gjorda inbjudningen, helst en tull af 1 R:dr 16
sk. per skålp. torde vara så låg, som för närvarande är
lämpligt.
Discussionen var slutad, och, med afslag å inbjudnin¬
gen, godkände Ståndet voterings-propositionen, JVS 71.
Smör.
Ståndet antog icke inbjudningen, samt gillade voterings-
propositionen, JVs 72.
Socker, krossadt, lump-, m. m.
Voterings-propositionen, JVS 75, godkändes.
Socker, topp-J cardi- och kak-.
Herr Kock: Jag vill nämna, att, då Borgare-Ståndet i
denna fråga fattade sitt beslut, var jag frånvarande, och, om
jag varit tillstädes, hade jag icke kunnat biträda detsamma.
Jag tror, att detta beslut är förhastadt, enär tullen å råsoc¬
Den 14 Julii.
731
ker är 2 sk. 3 rst. per skålp. Om man nu för toppsocker
bestämmer en tull af 4 sk., så skulle, enligt det fördrag,
som eger rum mellan Sverige och Norrige, sådant socker
derifrån kunna hit införas emot en tull af endast 2 sk., eller
lägre, än livad våra Svenska fabrikanter erlägga för råvaran.
Derigenom skulle ett alltför orimligt förhållande uppstå, till
skada för vår egen industrie och till betydlig minskning i
den beräknade tullintraden, och jag tror ej eller, att saken
ens är hjelpt med en tullsats af 4 sk. 6 rst., utan, så länge
de Norrska förhållandena ega ruin, är det nödvändigt att
bibehålla tullen vid S sk., hvarföre jag ock förordar anta¬
gande af den gjorda inbjudningen.
Flere instämde.
Herr Schwan: Innan jag yttrar mig i hufvudsaken, an¬
ser jag mig skyldig att fästa uppmärksamheten på de Norr¬
ska förhållandena och hvad, som der i landet blifvit i denna
fråga åtgjordt. Det är bekant, att Kongl. Majit nedsatte i
Norrige en Comité, för att utreda förhållandena med artikeln
socker. Denna Comité bestod af 5 personer, och ärendet
kunde således blifva med mera grundlighet undersökt, än
der ett ärende måste hänskjutas till ett Bevillnings-Utskott,
bestående af 48 personer. Det är nemligen en sanning, att
ju större och talrikare ett Utskott är, desto svårare är det
att få en sak riktigt undersökt. Nämnda Comité beslöt den
27 September 48SI, såsom sin tanka, att artiklarne socker
och sirup skulle utur den, i afseende på Sveriges och Nor-
riges inbördes sjöfart och handelsgemenskap, utfärdade för¬
ordning uteslutas. Comitéen säger i sitt Betänkande, att den
svåraste delen af det författningsförslag, hvars uppgörande
blifvit dem anbefalldt, anginge artikeln socker, emedan den¬
samma utöfvade ett så stort inflytande på Stats-cassan, att
man, för att begagna deras uttryck, svårligen kunde rama
det rätta. Denna Comité afgaf ett Betänkande till Kongl.
Majit, och det är först, genom en till Norrska Stor-Thinget
afiåten Nådig Proposition, som det blifvit mig bekant, att
denna fråga utgjort föremål för öfverläggning i sammansatt
Svenskt och Norrskt Stats-Båd. Norrska Regeringen afgaf
öfver detta Betänkande den 3 April 48S3 till Kongl. Majit
sitt yttrande och tillstyrkte, att artiklarne socker och sirup
skulle utur Riksacten utgå. Då detta inför Kongl. Majit
föredrogs af Chefen för Civil-Departementet, Herr Stats-Rå-
det Fåhreeus, var han af olika åsigt med den, som den
Norrska Regeringen uttalat, och blott två Svenska Stats-Rå-
752
Den 14 Julii.
der förenade sig med den Norrska Regeringen. Föredra¬
ganden anförde hufvudsakligen, det han'ansäg, att, om en
artikel borttoges från de i Riksacten af den 4 Augusti 1827
fastställda stipulationer, skulle detta endast leda derhän, att
de, som representera särskilda industriela yrken, framkomma
med önskningar i enahanda syftning, och hvarigenom, långt¬
ifrån att närma oss det önskade målet af en gemensam tull¬
förening, detta just vore rätta vägen att störa handelsförhål-
landerna emellan brödralanden. Det är fägnesamt att säga,
att, på framställd begäran af handlande från flera olika de¬
lar af landen, ätt jemnkning i tull-lagstiftningen.de särskilda
länderna emellan måtte till vägabringas, föredraganden just der¬
uti fann ett skäl, utom det politiska, att ej sönderrifva frågan.
Kongl. Maj:t fattade i sammansatt Svenskt och Norrskt Stats-
Råd den 8 April 1852 Sitt beslut i frågan, och, efter en, så¬
som mig synes, mogen och allvarsam öfverläggning, gillade
föredragandens åsigt, att socker och sirup icke borde ur
Riksacten utgå. Då Kongl. Maj:t så nyligen i Stats-Rådet
fattat Sitt beslut, så, och efter kännedom häraf, samt af den
hos Norrska Stor-Thinget i frågan förda discussion, hvilken
finnes i sin helhet införd i Christiania-Posten för den 1 sist-
lidne Junii, förklarar jag, det jag anser mig böra frångå
min idé, att artiklarna socker och sirup utur Riksacten ute¬
slutas. De svårigheter, som kunna möta oss under trenne
år, böra vi underkasta oss, för att ej störa det politiska
bandet emellan Sverige och Norrige. För den, sorn har tid
och ledighet, skall det utan tvifvel vara interessant att ge¬
nomläsa den Norrska Comitéens framställning, ty den är så
vacker och upplysande, samt utvisar en sådan noggrann
kännedom om våra 19 socker-raffinaderier, äfven i de min¬
sta detailer, att denna framställning är förtjent af det stör¬
sta loford och ett prisvärdt exempel att efterfölja för våra
Gomitéer. 1 sin »instilling» yttrar Comitéen, äfvensom Stor-
Thinget, under den öfver frågan förda discussionen, sin stora
ledsnad öfver, att Fredrikshald Sockerbruks-bolag tillkom¬
mit, och man finner deraf, att Norrige enhälligt är af den
åsigt, att man icke bör genom eD undantagslagstiftning fram¬
kalla en industrie. Således böra vi, å vår sida, vid behand¬
lingen af detta ärende, iakttaga stor grannlagenhet. Norr¬
männen hafva gått oss till mötes, då de uppsatt införsels¬
tullen å råsocker till 2 sk. 6 rst. och å raffinad till 5 sk.
per skålp. Det först framlagda förslaget innehöll en tull
af 2 sk. för råsocker, och 5 sk. för ralfinad, men, efter vo¬
Den 14 Julii.
753
tering, stadnade Norrska Slor-Thinget vid de af mig nyss
omnämnda tullsatser. Man fann nemligen, efter föregången
undersökning, att, för att lemna ett tillräckligt skydd, tullen
å den förädlade varan borde vara dubbel emot tullen å rå¬
varan. Norrska vigtens styrka, i förhållande till vår, kan na¬
turligtvis på tullsatserna icke utöfva någon inverkan.
Tvänne länder, nemligen Holland och Belgien, hvilka
producera en betydlig qvantitet socker, hafva ställt sin lag¬
stiftning på ett särdeles eget sätt. I Holland gränsar det
nemligen nära nog till det omöjliga att utreda denna lagstift¬
ning. Det vill synas, såsom hade Holland, för att få allt
Java-socker dit och sedermera förädla det till raffinad, un¬
derkastat sig stora uppoffringar. Emedlertid borde allt Java-
socker kunna införas till Holland, ty tullen derå är 6 proc.
mindre, om det går directe från Java till Holland, än till
andra länder. Man försvarar reciprociteten dermed, att Java
utgör en province eller en integrerande del af Holland, och
derför reduceras införselstullen från 12 till 6 proc. De stora
makterna hafva ej eller deremot gjort någon invändning.
Enahanda tull-lagstiftning, ehuru utgående från olika princi¬
per, eger rum i Belgien, och dessa tull-lagstiftningars ver¬
kan är så ingripande i andra länders förhållanden, att man
till och med i England befarar, det socker-raffinaderierna
skola gå under. Begeringen i detta land har ock derföre
nödgats gifva ett längre anstånd åt raffinadeurerna, för den
nya tull-lagstiftningens sättande i verket, än först ämnadt var.
Den har också varit betänkt på åtgärders vidtagande till
sockerindustriens försvar. Då sådana mäktiga länder nöd¬
gas akta sig för utländsk täflan, hafva de dervid utgått en¬
dast från den åsigt, att socker är en så kallad cassa-artikel,
helst productionen deraf öfverallt tilltager. Här i landet,
likasom öfverallt annorstädes, har man icke så noga kunnat
beräkna, hvad som kan fås af råsocker, och det skydd, som
lemnäs sockerindustrien, utan man har tagit de utländska
förhållanderna i betraktande.
Hvad nu angår den å toppsocker af Ståndet antagna
tull af 4 sk., så beklagar jag detta beslut, ty, om 4 sk. tull
bestämdes, skulle ovilkorligen deraf löija, att från Norrige
kunde införas raffinad emot 2 sk. tull. Tullen på råsocker
är 2% sk., och jag hemställer, hvad skydd väl skulle lem¬
näs åt den, som ville förädla varan, om sjelfva deu föräd¬
lade varan kunde införas emot en lägre tull, än den nödgas
betala, som vill förädla råvaran. Man har sagt, att detta
734
Den 14 Julii.
missförhållande skulle kunna ersättas genom den drawback
af 5 sk. per skålp., som vid utförsel af raffineradt socker
erhålles. Frågan om drawback är dock redan afgjord, och,
om de båda länderna ville i ökad drawback hämnas minskade
införselsafgifter, vore det att kasta sig i ett sockerkrig,
hvars följder ingen förmår inse faran utaf, och vi böra nu
hålla oss endast tili den frågan, som utgör föremål för öf¬
verläggning. Om Rikets Ständer bestämde införselstullen
å raffineradt socker till 4 sk. per skålp., skulle jag icke
finna den Konungens Rådgifvare väl bevaka Rikets sann¬
skyldiga nytta, som icke tillstyrkte Kongl. Maj: t att, i pro¬
portion till denna tullsals, nedsätta tullen å råsocker till 1
sk. Jag frågar, hvad skulle väl följden för Stats cassan
blifva af en sådan tullsats? Medium af sockerimporten har
de sista åren utgjort 24,000,000 skålp., och, efter beräkning
af 1 sk. per skålp., skulle detta utgöra en minskning i stats¬
inkomster af mer än 800,000 Rd:r. Lägger man nu härtill
afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden, som utgör 10 proc.
af tullen, uppkommer en sammanlagd förlust för Statsver¬
ket af minst 880,000 R:dr. Om det nu vore nödvändigt,
för att raffinaderierna icke skulle gå under, att nedsätta tul¬
len å råsocker till 1 l/r sk., blefve följden ännu olyckligare,
ty förlusten blefve då omkring 700,000 R:dr. Om man be¬
räknat, alt statsbristsumman skall betäckas til! någon del ge¬
nom påräknad inkomst af sockerimporten, så blir detta så
mycket vigtigare, som importen årligen ökas och nödvändigt
måste ökas, i samma mån folkmängden tillväxer och det
allmänna välståndet tilltager, ty det tillhör civilisationens
utveckling, att denna artikel numera är behöflig för, snart
sagdt, en hvar.
. Under den tid, jag deltagit i de allmänna förhandlin-
garne, tror jag icke, att någon skall kunna beskylla mig att
hafva talat för höga, utan tvärtom för låga, tullar, och jag
afser nu, likasom tillförene, consumentens bästa. Ingen ar¬
tikel drabbar dock så rättvist både den fattige och den rike,
som socker, ty den, som förtär 1,200 skålp. om året, kan
gerna betala en tull af 8 sk., och den, som förlär 12 skålp.,
kan lika såväl betala 8 sk. för skålp. Om Staten en gång
blifver så rik, att den kan nedsätta tullen, bar jag ingenting
att deremot erinra, men jag tror dock,, att många andra ar¬
tiklar finnas, å hvilka tullen först bör tagas bort. Jag an¬
ser således Ståndet handla både klokt och värdigt, om det
frångår sitt 'beslut om en tull af 4 sk, per skålp. raffinad,
Den 14 Julii.
756
och jag anser, att Ståndet bör desto hellre gifva efter, sorn
det icke är fråga att bibehålla en tull af S sk. längre, än
till nästa Riksdag, emedan Fredrikshalls-bolagots privilegier
upphöra den 1 Julii 18S7. Om det vore Iråga, att för
evärdeliga tider bestämma tullen å ratlinad till 4 sk. per
skålpund, så skulle jag kanhända dela Ståndets åsigt, men
då det nu endast är fråga om att bestämma en tull till
nästa Riksdag, kan jag icke derpå ingå.
Dessutom bör man komma ihåg, att, utom den orimlig¬
het, som skulle följa deraf, att tullen bestämdes till 4 sk.,
eller att raffineradt socker skulle från Norrige kunna införas
emot en tull af 2 sk., under det att vi för råsocker finge
betala en tull till enahanda belopp, skulle, i händelse Norr¬
ska Regeringen beviljade drawback, utgörande 581/I()0 rst.,
eller i rund summa 6 rst. skålp., införselstullen från Norrige
icke utgöra mera, än 1l/2 sk. per skålp. På dessa skäl,
yrkar jag bibehållande af den nu gällande tullen af S sk.
Herr Berger: Då Utskottet följt en sådan grundsats,
att, när tre Stånd fattat sinsemellan och med Utskottets
förslag olika beslut, samt endast det fjerde Ståndet gillat
Utskottets mening, Utskottet inbjudit de tre förstnämnda
Stånden att med det fjerde sig förena; är det visserligen ej
underligt, att Utskottet kommit till det resultat, Betänkandet
visar, men deremot kan jag ej annat, än uttrycka min för¬
undran öfver, att i Borgare-Ståndet fråga nu kan väckas att
frånträda ett beslut, som först efter en lång och grundlig
debatt blifvit af Ståndet fattadt. För min del, anser jag
Utskottet icke hafva rätt förfarit, utan att det, Grundlagens
stadgande likmätigt, bort sammanjemnka Riks-Ståndens olika
beslut, hvilket i denna fråga ej synes hafva mött särdeles
svårighet, då Ridderskapet och Adeln, i enlighet med Utskot¬
tets förra förslag, bestämt en tull af 5 sk., Preste-Ståndet
stadgat 4 sk. 6 rst, tullalgift samt Borgare- och Bonde-
Stånden beslutat nedsätta tullen ända lil! 4 skillingar, och
således tre Stånd varit ense om tullens nedsättande, åtmin¬
stone med '/2 skilling. Utskottet har likväl häraf ej hämtat
skäl att gå medelvägen, och dess förfarande att inbjuda de
tre Stånd, som beslutat mot Utskottets förslag olika, dock
alla lägre, tullafgifter, alt instämma i det fjerde Ståndets
beslut om en högre sådan, synes mig stå i uppenbar strid
mot Utskottets åliggande, enligt 71 §, Regerings-Formen.
Frågan har förut inom detta Stånd varit föremål för en
discussion, så noggrann och så långvarig, att Ståndets beslut
736
Den 14 Julii.
med skäl kai) sägas varit moget och icke, såsom en talare
velat påstå, förbastadt. Det upplystes derunder till fullo,
att med skriket om de Norrska förhållandena icke hängde
så rätt tillhopa, att den lörespeglade faran från det hållet
icke var särdeles stor, och att, om den ens vore någon, den
med lätthet kunde afhjelpas. Nu vill jag likväl ej börja
någon ny discussion, och anser mig derföre ej böra inlåta
mig i ämnet, såsom till föga tjenande, då hvar och en nog
känner saken till fullo förut och deruti redan fattat sitt
beslut, men jag förundrar mig i sanning, att man kan sätta
i fråga, att Ståndet nu skulle frånträda sitt beslut, då Stån¬
det icke gjort eller ifrågasatt detta ens i de (lera fall, der
Ståndet varit ensamt om sitt beslut, såsom till exempel an¬
gående artikeln ull. med flera; och synes det mig då föga
consequent att nu gå öfver till hvad endast ett Stånd beslu¬
tat, hvarföre jag tillstyrker att vidblifva Ståndets en gång
fattade beslut och gilla voterings-propositionerna. De Norr¬
ska förhållanderna må nu i öfrigt vara huru farliga, som
helst, hemställer jag dock, om vi här i Sverige skulle göra
oss så beroende af dem, att vi böra åtaga oss en årlig be¬
skattning af en half million Riksdaler till våra sockerrafli-
nadeurer. Finnes verkligen någon fara för dem, torde den
lätt kunna på annat sätt undanrödjas, till exempel genom
en skrifvelse till Regeringen om en lämplig reglering af
drawbacken mellan Sverige och Norrige.
Uti detta yttrande hördes flere af Ståndets Herrar
Ledamöter instämma.
Herr öhrström: Hvad Herr Berger tält om olägenhe¬
ternas afhjelpande genom reglering af drawbacken, torde
föga kunna lyckas, om man besinnar, att Norrige, med sin
jemnförelsevis ringa befolkning, ej kan consumera så mycket,
som Sverige, under det Sveriges befolkning deremot nog
skulle kunna consumera hela Norriges tillverkning. Jemte
det jag, för min del, instämmer med Herr Schican, vill jag
endast erinra om en omständighet, som har sammanhang
med frågan om tull-lagstiftningen för socker, nemligen de
bemödanden, som nu göras att inom landet åstadkomma
hvitbets-sockerfabricationen i stor scala. Om en sådan kunde
komma i flor, skulle landets vinst deraf visserligen vara
större, än den, som kunde hämtas af en nedsättning i tull-
afgiften. Jag förenar mig med de talare, som tillstyrkt in¬
bjudningens antagande.
Den ii Julii.
737
Herr Ekelund: Instämmande i hufvudsakcn uti Herr
Schwans sakrika anförande, vill jag särskildt bemöta de
talares yttranden, som gjort anmärkning emot Bevillnings¬
utskottets förfaringssätt, att, i fall, som förevarande, inbjuda
tre Stånd att förena sig med det fjerde. Detta är ej något
ovanligt eller nytt, utan harvid föregående Riksdagar tillgått
på samma sätt, och är för öfrigt i enlighet med Utskottets,
i början af detta Betänkande, framställdta förslag till grun¬
der för sammanjemnkning af skiljaktiga beslut och inbjud¬
ningar, hvilket förslag detta högtärade Stånd redan godkännt.
Man har äfven uttryckt sin förundran öfver, att Utskottet
icke i förevarande fall funnit skäl att sammanjemnka de
skiljaktiga besluten. Men, utom det att derigenom ett annat
förfarande skulle här iakttagits, än hvad i likartade fall egt
rum, kunde Utskottet destomindre finnå skäl härtill, som
resultatet af en sammanjemnkning icke kunnat blifva något
hvarken klokt eller rättvist beslut, enär icke ens med den
af Preste-Ståndet bestämda tull af i sk. 6 rst. sockerfabri-
cationen kunde anses någorlunda betryggad. Borgare-Ståndets
beslut i frågan kan icke erkännas välbetänkt, utan var vis¬
serligen förhastadt, och tillämpning af detsamma skulle
medföra mycken våda för sockerfabrikerna, och äfven för
statsinkomsterna. En nedsättning i tullen på råsocker af
1 sk. 3 rst., hvilken derigenom, efter mitt förmenande, ovil¬
korligen måste framkallas, skulle minska tullinkomsterna
med 600.000 till 700,000 R:dr. För att förebygga en lik¬
artad våda och, i stället, bereda en ökad statsinkomst, har
man i Norrige höjt tullen å råsocker från I'/, till 2%
sk.; men på samma gång har man der, till de inhemska fa¬
brikernas skydd, också höjt tullen på raffineradt socker från
i till S sk. Man har således der visat sig, fast utan fog,
fruktande för inverkan af de Svenska förhållandena; och
här, hvarest man deremot med allt fog skulle hafva mycket
att befara af Norrige, synes man vilja förakta faran. Följden
af en reglering, sådan, som den, hvilken nu påyrkas af en
del talare, medelst tullnedsättning, blefve ju tydligen den,
att Norrmännen skulle draga största vinsten af att skicka
sin tillverkning till Sverige. Hvad frågan om drawback
angår, hvilken en talare vidrört, så hör den visserligen ej
hit, såsom redan af detta Stånd afhandlad; men jag tager
mig likväl friheten nämna, att jag icke kan förstå, huru
någon sådan reglering af drawbacken för nästkommande tre
år kan ske, att derigenom de Svenska fabrikerna också på
Borg.-Stånd, Prat, vid Riksd. 1863—1854. IV, 47
738
Den 14 Julli.
samma gång tryggas. Fredrikshalls-bolaget skall icke utan
ersättning afstå från dess nu egande fördel i drawbacken.
Penna fördel skulle då, för att få bort drawbacken, frånkö-
pas bolaget, och i det fallet väl ej komma att synas på
papperet, men genom contant ersättning komma bolaget till
godo, och således i sjelfva verket bibehålla det i dess för¬
delaktiga ställning, liksom om ingen sådan reglering kunde
sägas vara gjord, emedan hvad, som då icke längre, såsom
drawback, ulginge, redan bade genom köpet eller den lem-
nade ersättningen kommit bolaget lill godo. Det skulle då
tillgå så, att bolaget uppgåfve, huru mycket det kunde hit-
sända, och af statscassan godtgjordes ett belopp, motsvarande
den vinst, bolaget af ett sådant exporterande kunde hämta.
Men härvid stöde det naturligtvis alltid det Norrska bolaget
fritt att, såsom föremål för export hit till landet, uppgifva
hela sin tillverkning, 12,000,000 skålpund, eller åtminstone
10,000,000, hvilket jag tror det kunna tillverka. Lösepen-
ningen blef i så fall ett särdeles betydligt belopp. Att nu
•den Norrska fabrikanten, genom den exportpraemie eller
drawback, han af Norrska statscassan erhåller, sättes i till¬
fälle att undersälja den Svenska tillverkaren, är emedlertid
lätt att visa. Tullen på ett skålpund råsocker är här S’/4
sk., men då af detsamma endast erhålles 3/4:dels skålpund
raffineradt socker, uppgår tullen i sjelfva verket till 3 sk.
skålpundet raflinadsocker. Deremot kan ett skålpund rafli¬
nadsocker, om tullen derå här bestämmes till 4 sk., från
Norrige införas emot 2 sk:s tull, och den NorrSke expor-
teuren har derjemte uti drawbacken en vinst till belopp af
d,8i, rst; i följd hvaraf det Norrska sockret skulle draga
nära en och en half sk. lägre tull härstädes, än det Svenska.
På samma sätt visar det sig, att äfven en tull af 4 sk. 6
rst. är otillräcklig, enär äfven dermed det Norrska sockret
icke skulle draga mer, än ungefär 1 sk. 9 rst. tull på
skålpundet. Och att efter den 1 Julii innevarande år vin¬
sten för Norrmännen skall blifva ännu större, än den förut
varit, är naturligt, och det har äfven redan visat sig, att de
derföre i ökadt mått ämna hit exportera raffinadsocker, då
efter sistnämnde dag redan 200,000 skålpund blifvit införda
till Götheborg från Norrige. Kort före nyssberörde dag, då
de höjda tullsatserna å socker trädde uti verket i Norrige,
hade de handlande i Bergen och Christiania varit betänkte
på att, med särskildt befraktade stora ångfartyg, importera
socker från Hamburg, för att draga fördel af den då ännu
Den 14 Julii.
759
gällande lägre tullen. I synnerhet infördes krossad lump,
emedan man nu i Norrige gått derhän att åsätta denna lika
tull med raffinad, ehuru den förut endast drog 2 sk. tull.
Detta till Norrige sålunda importerade socker skall åtmin¬
stone för någon tid trycka den inhemska marknaden för
Fredrikshalls-bolaget, som derigenom drifves att än ytterli¬
gare öka sin export hit till Sverige. Då dessutom här i
landet finnas tillräckligt många fabriker, för att fylla hela
landets behof, och, till följd af concurrencen, varan hålles
tillhanda för godt pris, anser jag utan ändamål och icke
välbetänkt att genom en alltför låg tull äfventyra tillverk¬
ningens bestånd och numera ganska måttliga fördelar, hvar¬
före jag anhåller, att Borgare-Ståndet måtte antaga Utskot¬
tets inbjudning.
Herr vice Talmannen Brinck: Att Fredrikshald soc¬
kerbruk skulle vara i stånd att uppdrifva sin tillverkning till
12,000,000 skålpund, betvillar jag, och tror ej, att densamma
betydligt öfverstiger 4 eller 8,000,000 skålpund. Hvad åter
sockerlillverkningen i Holland och Belgien beträffar, så är
det en gammal sägen från 1840 och 1844 årens Riksdagar,
att förhållandet dermed icke kunde utredas, ehuru sådant
både på officiel och enskild väg blifvit försökt, hvilket likväl
ej hindrade, att, då man skref till de respective länderna
och begärde upplysning om förhållandet, fullständig utredning
erhölls, enligt hvilken tydligt var, att saken förhöll sig
ganska enkelt. De, som haft interesse af att framställa
saken, såsom konstig, funno sig då slagna på fingrarne och
drogo sig tillbaka, hvarföre jag också ej utan en viss un¬
dran nu hört samma thema återupptagas. Man har äfven
sagt, att de Svenska raffinaderierna icke skulle bära sig
med en tull af endast 4 sk. Jag beder då blott att få er¬
inra om priset på raffiueradt socker i Hamburg. Det upp¬
går vanligen till omkring 15 till 14 sk. Svenskt mynt skål¬
pundet. Om dertill lägges tullafgiften med additionel afgifter,
torde svaret på frågan, om sockerlillverkningen här i landet
kan uppehållas med en tull af 4 sk., blifva temligen lätt.
Då nu ingen torde kunna påstå, hvarken att Hamburgaren
har råvaran för intet, eller att det pris, jag uppgifvit, icke
öfverensstämmer med verkliga förhållandet, anser jag mig
böra anhålla om proposition derpå, att Ståndet, med vidblif-
vande af sitt förra beslut, afslår inbjudningen.
Herr Boman: Jag instämmer i hvad Herr Berger
yttrat, och måste, lika med honom, uttala min förundran
740
Den 14 Julli.
deröfver, att man nu vill, såsom förhastadt, stämpla ett
beslut, som fa t ta ts efter den mest mogna Öfverläggning,
hvilken någonsin i Ståndet egt rum. Under nämnde öfver¬
läggning ådagalades, bland annat, både till hvad betydligt
lägre pris, raffinadsoCker i Hamburg och Lubeck försäljes,
och att de Svenska sockerfabrikanterna icke äro i tillfälle
att fylla landets behof. Deremot blef hvarken då visadt, att
raffinaderierna i Norrige kunde utöfva någon betydligare
inverkan på förhållandena här i Sverige, eller har nu blif¬
vit framlagdt något förhållande, som kan verka derhän, att
ställningen i Norrige skulle tillerkännas större vigt, än den
under förra discussionen lyckades tillvinna sig. Man har
sagt, att en tull af 4 sk. skålpundet skulle kunna medföra
en förlust för statscassan genom nedsättning af tullen på
råsockret till belopp af 700,000 It.dr, men jag beder att få
erinra om Herr Schwarts ofta omsagda sats, att tullen är
den mest orättvisa beskattning, emedan den smyger sig på
de skattdragande. Gillande denria tanke, tror jag det vara
orätt att fylla Statens behof genom en smygande beskattning,
utan bör sådant hellre ske medelst bevillningens höjande.
Det har äfven blifvit sagdt, att beskattningen på socker icke
bör väcka särdeles betänklighet, emedan den, som vill con-
sumera socker, gerna må betala det. Härvid torde dock
böra erinras, att socker numera ganska mycket ingår bland
de fattigare classernas födoämnen, så att det med allt skäl
borde kunna räknas bland nödvändighetsvaror. Jag hem¬
ställer derföre, att Ståndet, med vidblifvande af sitt beslut,
måtte afslå inbjudningen.
Herr Schwan: Hvar och en af Ståndets Ledamöter
bar troligen redan fattat sitt beslut i saken, och jag vill
derföre ogerna förlänga discussionen. men jag har dock trott
mig böra tillägga några ord, med anledning af Herr Brincks
yttrande, att förhållandet med den Holländska lagstiftningen
om sockertillverkningen vore lätt att utreda. För min del,
lyckönskar jag den, som har så lätt att taga reda på nämnde
sak. Sjelf liar jag funnit den annorlunda. Jag har här i
min hand en pris-courant från Amsterdam af den 4 Julii,
som således visserligen kunnat vara två postdagar yngre,
men likväl så pass ny, att någon särdeles förändring icke
under liden torde inträffat. Uti denna pris-courant upptagas
priserna å 100 kilogrammer eller 255 Svenska skålpund
råsocker och å samma vigt raffioadsocker med en skillnad
- af endast circa 2 gyllen, hvilket icke utgör fullt >/2 sk. Svenskt
Den 44 Julii.
741
banco högre pris för skålpundet af den förädlade varan, än
för råvaran. Detta lärer väl vara nog, för att visa, det
några särskilda förmåner äro förenade med socker-fabrica-
tionen i Holland.
Hvad sockertillverkningen bär i landet beträffar, så
kan det icke nekas, att man har stora och svåra förebråel¬
ser att göra dess fordna idkare, men jag fruktar nästan, att
det är en traktan att på fjerde och femte led straffa före-
trädarnes synder, som uttalar sig i den nuvarande afvoghe-
ten mot fabricationen. Jag hemställer, om detta kan vara
rätt, och yrkar, fortfarande, antagande af inbjudningen.
Herr Björck: Äfven om jag icke i sjelfva, saken hade
något att yttra, skulle jag dock ej kunna med tystnad
lemna oanmärkt det sätt, hvarpå Utskottet ställt sin inbjud¬
ning i frågan. Man har visserligen, till stöd för Utskottets
förfarande, åberopat bruket vid föregående Riksdagar, men
om ett sådant bruk hittills egt rum, är det angeläget, alt
detsamma må, ju förr, dess hellre, upphöra. Då i denna
fråga tre olika tullsatser blifvit af Stånden beslutade, men
två Stånd instämt i beslutet om den ena tullsatsen, borde
denna blifvit lagd till grund för inbjudningen. Det förfarande.
Utskottet nu iakttagit, innebär att ställa Utskottet högre, än
Riks-Stånden, hvilket jag, för min del, ej kan gilla. Om
det också i visst afseende skulle kunna sägas om Gonstitu-
tions-Utskottet, att det är ställdt öfver Stånden, gäller lik¬
väl detta på intet sätt om de öfriga Utskotten. Jag skulle
derföre vilja, att Betänkandet i denna del återremitterades
till Utskottet, på det inbjudnings-frågan mätte erhålla grund¬
lagsenlig behandling, men då jag ej vågar hoppas framgång
för en sådan åtgärd, vill jag icke yrka derpå.
I fråga om sjelfva saken, har man, till försvar för den
högre tullsatsen å ralfinadsoeker, talat om, dels att socker-
tullen vore en vigtig inkomstkälla för statscassan, äfvensom
en lämplig consumtions-afgift, dels ock om förhållandena i
Holland. Allt detta kan jag ej finna höra lill saken, då nu
icke är fråga om tullen på råsocker, utan på raffinadsocker.
I afseende på den sistnämnda, är man ju längesedan ense,
att en tullsats af 4 sk. banco skålpundet är tillräckligt
skyddande den inländska fabricationen emot så val den
Holländska, som all annan, med undantag endast af den
Norrska. Då nu sådant, som icke hör till ämnet, icke bör
i discussionen inblandas, har man här således'£endast att
tala om den Svenska fabricationens förhållande till den
742
Den 14 Julii.
Norrska. Vid ett föregående tillfälle har jag redan fram¬
ställt ett förslag till ordnande af förhållandena härutinnan
emellan Sverige och Norrige. Genom Ståndets bifall till
Bevillnings-Utskottets Betänkande, JYS IS, har emedlertid
detta förslag, hvilket gick ut på att, genom drawbackens
upphörande så i Sverige, som Norrige, sätta våra fabrikanter
i likställighet med de Norrska, blifvit af Ståndet underkändt.
Vid bedömandet af förevarande fråga, återstår mig således
endast att till utgångspunkt taga 1823 års lag, hvars grund
och syfte, efter mitt omdöme, är den, att marknaden å
ömse sidor om riksgränsen skulle för de båda staternas
innevånare hållas öppen. Något afseende på de särskilda
staternas tull-lagstiftningar kom härvid icke i fråga, utan
man afsåg endast att genom stadgande af half tull hålla
marknaden i det ena landet företrädesvis öppen för det
andra landets innevånare. Frågan blir då, om man nu i
och för sockertullen skall göra någon afvikelse från de en
gång bestämda internationela förhållandena? På annat sätt
är det mig ej möjligt att fatta denna sak. Men tydligt är,
att, om man för en fabrication medger undantag från gäl¬
lande stadganden, samma förmån sedermera ej kan nekas
hvarje annan tillverkning, som möjligen på lika goda skäl
derpå gör anspråk, och att följden således blefve, att grun¬
den för lagstiftningen mellan Sverige och Norrige, i afseende
på varubyte, de facto upphäfdes. Om nu emedlertid afsig-
ten med stadgandet endast varit, att marknaden i båda
länderne skulle hållas öppen för bägges innevånare, är deraf
klart, att våra fabrikanter icke hafva rätt att fordra, det
de Norrska fabrikanterne skola utestängas från vår mark¬
nad, utan endast att den Norrska marknaden skall hållas
dem öppen emot hälften af den tull, som eljest för utländsk
tillverkning i Norrige erlägges. Jag kan således icke, för
min del, gilla den mening, att man, till följd af Norrmän¬
nens åtgöranden i sin tull-lagstiftning, skulle, på sätt nu
blifvit yrkadt, bibehålla en tull å socker, den vi erkänna
vara för hög. Hvad eljest de Norrska åtgärderne beträffar,
så har uti dessa iuträdt en förändring, som åt saken ger
ett annat utseende. Till en början afsågo de endast att för
Norrska statscassan minska förlusten af de privilegier, hvilka
blifvit Fredrikshalls-bolaget förlänade, och att för bolaget
lätta exporten till Sverige. Nu fortgår man likväl ej på
denna väg, utan har i stället kastat sig in på rent prohibitiva
åtgärder lika mycket, som vi här i Sverige. Att den tull,
Den 14 Juliu
743
som i sådant afseende blifvit bestämd, är för hög, veta vi.
Norrmännen anse den kanske ej så, eller hafva tilläfventyrs
antagit den blott för Sveriges skull. Möjligen kan i dessa
förhållanden förefinnas en anledning till förändrade åsigter i
fråga om sådana bestämmelser, som inverka på de Norrska
förhållandena, så vidt man icke vill åter upptaga mina för¬
slag. För närvarande är jag dock mest benägen att vid¬
blifva mitt yrkande om 4 sk. 6 rst. banco tull, men fort¬
sätter i alla händelser mitt bestridande att antaga en inbjud¬
ning, som skulle leda till bestämmande af 5 sk. tull.
Herr Warn: För att ej alltför mycket förlänga discus-
sionen, vill jag endast i korthet yttra mig, men skall söka
att vara så tydlig, som möjligt. Jag instämmer i Herr
Schwang yttrande. Att ingå i något svar på en talares
uttryck om skriket, rörande de Norrska förhållandena, fin¬
ner jag ej nödigt, men anser dock Herr Schwang yttrande
hafva varit så innehållsrikt och motiveradt, att det väl för¬
tjent ett annat bemötande. Deremot kan jag ej underlåta
att nämna några ord om ett annat skrik, som låtit höra
sig, det, att man ej bör contribuera till fabrikanterna.
Deras vinst är numera icke så stor, att den bör väcka
någon afund, och i allt fall, huru stor den än må vara, kan
jag ej finna, att man icke derföre borde vara rättvis. Ur
denna synpunkt handlade man också vid förra Riksdagen,
då man lämpade sig efter de Norrska förhållandena, så att
icke de Norrska fabrikanlerne skulle komma att gynnas på
Svenska statsverkets och Svenska tillvcrkarnes bekostnad.
Jag tror, lika med Herr Schwan, alt, med afseende på tullen
å råsocker, man gör bäst uti att bibehålla den nuvarande
tullsatsen å raflinadsocker, och, genom att i öfrigt meddela
efter omständigheterna lämpade föreskrifter, sätta våra fa¬
brikanter i tillfälle att contribuera till oss. Man har sagt,
att det ej hörde till saken att tala om att sockret är en
cassa-artikel för statsverket, - då fråga nu icke är om råsoc¬
ker. Jag tror likväl att Herr Schwang farhåga i detta af¬
seende icke är ogrundad. Då Kongl, Maj:t redan, i enlighet
med fullt rättvisa grunder för tull-lagstiftningen emellan de
särskilda länderne, i Stats-Rådet afgjort, att artikeln socker
skall qvarstå bland de till införsel mot half tull från det
ena landet till det andra tillåtna varor, är det äfven klart,
att en nedsättning i tullen å raflinadsocker kan hafva till
följd en nedsättning i tullen å råsocker, hvilken skulle blifva
744
Den 44 Julii.
oss ganska kännbar. Samme talare, som haft nyssanmärkla
yttrande, har äfven sagt, att, i öfverensstämmelse med de
grundsatser, som uttalas i lagstiftningen mellan de särskilda
länderna, icke något afseende behöfde fästas pä den tull,
som i de olika länderna stadgades. Jag inser likväl ej, huru
frän nämnde lagstiftning något skäl skulle kunna hämtas,
som hindrade oss att tillse de omständigheter, hvilka vid
vår tull-lagstiftning kunde förtjena att tagas i betraktande,
och att derefter lämpa densamma. Att våra fabrikanter icke
skulle ega andra anspråk, än att marknaden i Norrige
hölles dem öppen emot half tull, utan vidare afseende på
de särskilda ländernas tull-lagstiftning, är en sats, som jag
ej inser, huru den står till att försvara. Det har också
blifvit yrkadt, att svårigheterna skulle afhjelpas genom reg¬
lering af drawbacken i de båda länderna, men detta vore
ju icke annat, än en dubbel orättvisa, då man skulle hjelpa
Svenska fabrikanterna att undersälja de Norrska i Norrige,
och dessa sistnämnda åter att i Sverige undersälja våra
fabrikanter, och en sådan dubbel orättvisa kan lika litet
blifva rättvisa, sorn den kan sägas gå rätt, hvilken haltar
på bägge benen. För min del, tror jag ej, att ett beslut
kan vara klokt och lämpligt, hvilket så tydligt skulle inne¬
bära en orättvisa, som det nu ifrågavarande, hvarföre jag
förenar mig med de falare, hvilka yrkat antagande af
inbjudningen.
Herr Henschen: Då denna fråga en gång tidigare
under Riksdagen utgjorde föremål för Ståndets öfverlägg¬
ning, talade jag för en tull af 4 sk. 6 rst., emedan jag icke
trodde, att 4 sk:s tull skulle vinna pluralitet. Jag fann dock
af utgången, att jag missräknat mig, och yrkar derföre nu,
att Ståndet, med vidblifvande af sitt beslut, måtte afslå in¬
bjudningen. Egentligen har jag likväl begärt ordet med an¬
ledning deraf, att en talare på första bänken framkommit
med en besynnerlig statseconomisk sats, den nemligen, att,
emedan äfven den fattige förbrukar socker, tullen derpå
vore en god inkomstkälla för statscassan, och derföre borde
bibehållas. Om detta vore riktigt, skulle således en skatt bibe¬
hållas, derföre att den drabbade den stora allmänheten, således
äfven de fattige. För min del, är just denna omständighet skälet,
hvarföre jag anser en beskattning böra borttagas, eller åtminstone
nedsättas. Striden gäller emedlertid vida mindre den Svenska
statscassans fördel, än huruvida Svenska eller Norrska fabrikan-
Den 14 Julli.
74S
tema skola lyckas att blifva de mest gynnade. Då jag ej
hort ens uppgifvas, att i Norrige skulle kunna utöfver lan¬
dets eget behof tillverkas något större belopp för export till
Sverige, tror jag ej, att någon betydlig tillförsel derifrån är
att befara. Och hvad angår vådan, att Kongl. Maj:t skulle
komma att nedsätta tullen på råsockret, skulle jag gerna se
en sådan åtgärd vidtagas, och just för att framtvinga den¬
samma, skulle jag vidblifva tullsatsen på 4 sk., om andra
skäl dertill saknades.
Herr Almgren:. Jag instämmer uti hvad Herr Schwan
under discussionen yttrat.
Herr Arnberg: Långt ifrån att, såsom flere andre
talare, vilja lägga Ståndet till last, om det genom antagande
af inbjudningen frånträdde en redan u t talad princip och läte
nya uppljsningar leda till ett forändradt beslut, anser jag
just ett sådant förfarande vara det rätta, hvarföre, då nu,
i afseende på frågan om sockertullen, förut ej kända förhål¬
landen, rörande förhandlingarne vid Storthinget och i Stats-
Itådet, blifvit inför Ståndet framlaggda, jag hoppas att Stån¬
det skall antaga den gjorda inbjudningen. Beträffande möj¬
ligheten att bedrifva sockertillverkningen inom landet med
den af Ståndet bestämda tull, instämmer jag med Herrar
Kock och Schwan och vill endast tillägga, att denna fråga
icke rör endast fabrikanterna, utan hela landet, dess sjöfart
på aflägsnare farvatten, samt arbetets rätt i vårt land. Jag
anhåller derföre om proposition på bifall till inbjudningen.
Herr Berger: l)å en talare föreslagit, att Ståndet nu
skulle antaga en tullsats af 4 sk. 6 rst., har jag velat be¬
strida afseende på denna framställning, enär nämnda tullsats
icke blifvit af Utskottet tillstyrkt i Betänkandet, och detta
bör antingen bifallas eller afslås. Sedan jag begärde ordet,
har emedlertid en annan talare behagat klandra mina ut¬
tryck, i afseende på de Norrska förhållandena. Samme
talare begagnade dock sjelf straxt derefter samma uttryck,
i afseende på skyddet för fabrikanterne. Något annat svar
på hvad han trott sig emot mig böra anmärka torde således
icke behöfvas, än en erinran, att det klander, han uttalat,
återfajlit på honom sjelf.
Ofverläggningen var slutad, och Herr Talmannens pro¬
position på antagande af den utaf Utskottet framställde in¬
bjudning besvarades med Ja och Nej, hvarjemte votering
begärdes.
746
Den 14 Julii.
1 anledning häraf uppsattes, justerades och anslogs en
voterings-proposition, så lydande:
»Den, som vill, att Borgare-Ståndet, med frånträdande
af dess förut fattade beslut, antager Bevillnings-Utskottets
inbjudning, i afseende på införselstullen å socker: topp-,
candi- och kak-, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, blifver denna inbjudning icke antagen, utan
förblifver Ståndet vid dess förut i denna fråga fattade
beslut.»
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid Herrar Gustafsson, Wijk, Åsbrinck, Rettig, Ekenman,
Nygren, Rydin, Rooth, Tjernberg, Wallenberg, Wahlund,
Hjort, Hasselrot, Gezelius och Windrufva voro frånvarande.
En sedel atlades förseglad, och de öfrige, vid hvilkas öpp¬
nande två af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvar¬
dera sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 51 Ja
emot 16 Nej; i följd hvaraf Ståndet antagit inbjudningen
att instämma i Ridderskapets och Adelns beslut, rörande
tullen å socker, topp-, candi- och kak-; och beslöt Ståndet,
i enlighet med Herr Talmannens derom framställde propo¬
sition, att antaga voterings-propositionerna, N:ris 74 och 75,
dock med den förändring, att Borgare-Ståndets beslut icke
åberopas.
Herr Boman: Jag reserverar mig emot Ståndets nu
fattade beslut och kan ej annat, än uttrycka min förundran,
att den nu genomförda manövern lyckats så väl i ett Stånd,
der man annars alltid framhållit fördertligheten af höga
tullar, såsom en smygande beskattning.
Herr Billström: Emot det af Ståndet nu fattade be¬
slut nödgas jag reservera mig, dels emedan' jag anser det
vara en ganska äfventyrlig åtgärd, att den ena dagen upp¬
rifva, hvad man en föregående beslutat, och dels derföre,
att Ståndet antagit en inbjudning, som, efter mitt omdöme,
tillkommit i strid mot Grundlagen, enär, enligt densamma,
Utskottet, då tre Stånd förkastat dess förslag, bort, med
frånträdande af detsamma, sammanjemnka Ståndens olika
beslut, i stället att, på sätt Utskottet nu gjort, halsstarrigt
vidhålla sitt förkastade förslag.
Herrar Falhem och Hagman anmälde äfven reservation
emot beslutet.
Behandling af Bevillnings-Utskottets Memorial, M 16,
fortsattes uti Pleni-sammanträdet den 15 dennes.
Den 14 Julii.
747
§ 5.
Bordlädes följande Utskotts] Memorialer, Betänkanden
och Utlåtanden:
Constilutions-Utskottets/.*? 21;
Stats-Utskottets, N:ris 173—175; och
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens,
N;ris 6—12. (Rubrikerna inlagas i Protocollen de dagar,
då ärenderna afgöras).
Plenum slutades kl. '/2 10 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 15 Julii.
Plenum kl. 10 f. m.
§ .
Justerades Protocolls-Utdrag, angående af Ståndet sistlidne
gårdag fattade beslut, i anledning af Bevillnings-Utskottets
Memorial M 15.
§ 2-
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrivelser:
JV? 74, angående förändradt användande af den till
stadsskolor inom Lunds stift och provincen Halland utgående
helgonskyld;
M 75, rörande låneunderstöds beviljande för verkstäl¬
lande af tomtreglering inom den år 1849 nedbrunna del af
Lidköping;
jfl 76, angående förändrade beskattnings-grunder för
mjöl- och såg-qvarnar, samt ödeshemmans befriande från
grundskatt;
Jtä 77, angående ytterligare anslag lill uppförande af
cellfängelser;
78, angående allmänna stadganden för erhållande af
statsbidrag till allmänt eller enskildt nyttiga företag;
748
Den IS Juiii.
JYi 79, angående beviljadt lån för åstadkommande af
en båtled emellan Asunden och Jernlunden, med flera sjöar
i Östergöthland, m. m.; och
JYi 80, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga hemställan
till Rikets Ständer, rörande folkskolelärares pensionering.
§ 5.
Fortsattes föredragning af Bevillnings-Urskottets Memo¬
rial, JYs 16, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut, angå¬
ende tullbevillningen.
Härvid förekommo:
l:o Följande rubriker uti införsels-tulltariffen.
Sirap.
Voterings-propositionen, M 76, godkändes.
Spannemäl.
Med afslag å inbjudningen, godkändes voterings-proposi¬
tionen. Jtä 77.
Såpa.
Herr Ekelund: Jag tror det vara skäl att antaga inbjud¬
ningen. Visserligen föreslog jag nedsättning i tullen från 24
sk. till 18 sk. per Lisp., hvilket äfven af Borgare-Ståndet
bifölls, men jag gjorde det i betraktande deraf, att tullen å
talg hade af Högtärade Ståndet blifvit nedsatt från 24 sk.
till 12 sk. per Lisp. Jag har emedlertid sedermera erhållit
den upplysning, att för tillverkning af såpa användes till
minsta delen talg, och mest hampolja, hvarå tullen icke
blifvit nedsatt. Vid sådant förhållande, anser jag det vara
skäl att nöja sig med en tull af 24 sk. per Lisp. 4
Herr Wallenberg: Då consumtionen af såpa här i lan¬
det icke uppnått den höjd, den bör få, anser jag, att Borgare-
Ståndet bör vidblifva sitt förra beslut.
Flere instämde.
Herr Maechel: Såsom tillägg till de skäl för antagande
af inbjudningen, dem Herr Ekelund anfört, får jag fästa upp¬
märksamheten derå, att, då tre Stånd förenat sig om en
annan mening, så lärer troligen ingenting uträttas dermed,
att Borgare-Ståndet vidblifver sitt förra beslut, hvadan jag,
såväl i denna, som följande punkt af samma beskaffenhet,
anhåller att inbjudningen måtte antagas.
Herr Hensehen: Frågan, om det är troligt eller icke,
att den af Borgare-Ståndet beslutade nedsättning går ige¬
nom i förstärkt Stats-fJtskott, bör här icke afses. Deremot
tillkommer det Ståndet att handla consequent, i följd hvaraf
Den 13 Julii.
749
och dä denna artikel är en nödvändighets-artikel, jag yrkar,
att Ståndet måtte vidblifva sitt förra beslut.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannens proposi¬
tion, om Ståndet behagade antaga Utskottets inbjudning, besvara¬
des med blandade Ja och Nej, hvarjemte votering begärdes.
En voterings-proposition uppsattes, justerades och an¬
slogs, så lydande:
»Den, som vill, att Ståndet, med frånträdande af förut
fattadt beslut, antager Bevillnings-Utskottets inbjudning, i af¬
seende på införselstull å såpa, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, antages icke inbjudningen och vidblifver
Ståndet dess redan fattade beslut, angående denna artikel.»
•Omröstning anställdes med slutna sedlar, efter upprop,
hvarvid Herrar Brodin, Lundh, Wijk, Waern, Åsbrinck,
Rettig, Kock, Frick, Boman, Ekenman, Trägårdh, Billström,
Nygren, Tjernberg, Wetterberg, Stolpe, Wahlund, Hasselrot,
Wedberg, Sundblad och Windrufva voro frånvarande.
En sedel förseglades och aflades. De öfriga öppnades
och befunnos innehålla 24 Nej emot 17 Ja, hvadan Borgare¬
ståndet, med vidblifvande af sitt förra beslut, afslagit Bevill-
nings-Utskottets inbjudning, i afseende å tullen på såpa.
Voterings-propositionen, JY! 78, blef häruppå godkänd.
Tegel.
Ståndet vidblef sitt förra beslut, och 79:de voterings-
propositionen godkändes.
Tjära.
Herr Ekholm: Oaktadt den sista voteringen utföll till
fördel för det särskildta beslut, som Borgare-Ståndet lättat,
vågar jag dock påyrka, alt Ståndet måtte antaga inbjudnin¬
gen, rörande tullen å tjära. Det förhåller sig nemligen sä,
att, sedan tjära icke vidare inkommer från Finland, så har
produetionen deraf hos oss tilltagit, ehuru varan ännu står
högt i pris. Skulle kriget upphöra och större qvantiteter
tjära införas, så är det troligt, att denna näring, som nu
stigit, ånyo skall falla. Väl har man invändt, att den nuva¬
rande tullsatsen är för hög, men det synes mig vara ett för
stort hopp alt med ens göra införseln af denna vara tullfri,
hvadan, och då det är att förmoda, att de öfriga Stånden
skola i förstärkt Stats-Utskott vidblifva det beslut, de fattat,
jag tror, att man bör bespara sig mödan alt få votera onö¬
digt oell, i följd deraf, antaga inbjudningen.
730
Den IS Julli.
Herr Schwan: Jag är helt och hållet af motsatt tanke
med Herr Ekholm och hemställer, om icke, då tjäran gäller
SO U:dr R;gs pr tunna, det är allt skäl att göra införseln
tullfri. Det torde måhända vara Ståndet bekant, att från
Sverige årligen exporteras circa 73,000 tunnor. Någon fara
för utländsk concurrence behöfver man således icke frukta.
Tjära och beck, som hitkomma, läggas på nederlag, och
utgå derefter, så att man icke egentligen har någon control,
om det är den utländska, eller den Svenska varan, som ex¬
porteras. Tjära är en nödvändighetsartikel, och jag yrkar
tullfri införsel, icke derföre, att jag anser import af denna
vara komma att ega rum, men då Kongl. Maj:t icke kunnat
bevilja samtliga Norrländska städer creditupplags- och neder¬
lagsrätt, emedan det skulle föranleda till kostnader för en
ökad tullbevakning, så är det skäl att medgifva tullfri inför¬
sel, för att derigenom befordra en transitohandel.
Ståndets Herrar Ledamöter torde känna, att, så länge
Finland var förenadt med Sverige, gick Finska tjäruhandeln
alltid öfver Stockholm, men sedan Finland blef en integre¬
rande del af Ryssland, begärdes att få nederlagsrätt i Stock¬
holm för tjära och beck. Den tiden voro begreppen om
creditupplags- och nederlagsrätt så litet utvecklade, att denna
begäran afslogs. Följden blef, att den Finska handeln lärde
sig den kortare eller directa vägen, ett eller par decennier
förr, än annars troligen inträffat.
Tjära gäller nu undantagsvis till och med 20 R:dr, ehuru
priset vanligen ej gällt öfver 7 å 8 R:dr, allt R:gs. Importen,
som vi se af tullspecialerna, är af allt för ringa betydenhet,
att här ens behöfva nämnas.
Hvad sjelfva tjärutillverkningen angår, så är den visser¬
ligen en god näring, om den skötes med förstånd, men med
de ringa insigter i skogshushållning, vi ännu ega, anser jag
det icke vara skäl att brådstörta med tillverkningen. För min
del, tror jag det icke vara den ringaste fara att medgifva
tullfri införsel af tjära, hvadan jag ock yrkar afslag å in¬
bjudningen.
Flere af Ståndets Herrar Ledamöter förenade sig med
Herr Schwan.
Vice Talmannen Herr Brinck: Förekommen af Herr
Schwan, instämmer jag med honom och vill blott tillkänna¬
gifva, att före den tid, han omnämnt, uppgick det årliga upp¬
laget af tjära å Tjärhofvet vjd hufvudstaden till 00 å 70,000
tunnor årligen, men utgör nu blott 7 å 8,000 tunnor. Om deruti
Den 15 Julii.
751
finnes någon statseconomie, lemnar jag till deras bedömande,
hvilka påyrka den höga tullsatsen å denna vara. Jag anhåller
om afslag å inbjudningen.
Ofverläggningen förklarades slutad, och, jemte det den
gjorda inbjudningen afslogs, godkände Ståndet voteringspropo-
sitionen, 80.
Tråd: Jern- och Stål-.
Med afslag å inbjudningen, godkändes voteringsproposi-
tionen, Jtf 81.
Linne:
Yoteringspropositionen, JV? 82, godkändes.
Trädvaror: Ved.
Voteringspropositionen, JY$ 83, godkändes.
Väfnader:
Herr Almgren: Jag har hittills sökt att så litet, som
möjligt, inblanda mig i discussionen, angående tullen å en
artikel, som rörer mig så nära, som ifrågavarande, men då
Borgare-Ståndet ensamt nedsatt tullen å denna artikel under
hvad Utskottet föreslagit, torde det tillåtas mig upplysa, att
denna tullsats är en ibland de mest ömtåliga. Borgare-Stån¬
det har borttagit hittills gällande förbud mot införsel af hel¬
siden, m. m. Derom kan nu icke mera ordas, men under
discussionen yttrades det, att en billig och rättvis tull borde
bestämmas. Den tull ziffra, som ansågs böra bestämmas,
uppgafs af flere talare till 20 å 25 procent af värdet. Jag
hemställer, om man nu icke bör fästa afseende å ett sådant
medgifvande. Enligt en calcul å utländska sidentyger, upp¬
gjord i närvaro af 2:ne aktade sidenkramhandlare och med
stöd af olika utländska sidenvaror och facturor derå, inhäm¬
tas, att, med tillagg af tull, convoy etc., skulle, efter en tull-
ziffra af 5 H:dr B:co pr skålp., endast en skyddstull af 96l/m
proc. — IS45/,,, proc. och högst 189/287 proc. blifva det
skydd, den hittills förbjudna sidenvaran komme att erhålla.
Dylika profvägningar äro äfven gjorda med Svenska sidentill¬
verkningar, och resultatet detsamma. Nu har Bevillnings¬
utskottet för denna artikel föreslagit en tull af 6 R:dr pr
skålp., och man kan ej klaga deröfver, att Utskottet icke
gått så långt, som det i allmänhet kunnat i liberalitet, men
Borgare-Ståndet har gått ännu längre och nedsatt tullen till
5 R:dr pr skålp. Nu hemställer jag, då man borttager för¬
bud å den mest ömtåliga artikel, om man icke bör lemna
näringen skydd i en ziffra, som är billig. Om jag antager
20 proc. af värdet, blir det ändock 6 R:dr pr skålp., såsom
7S2
Den IS Julii.
Utskottet föreslagit. På grund häraf, och då Borgare-Ståndet
ensamt antagit en annan tullziffra, än Utskottet, hemställer
jag, att Ståndet måtte frångå sitt förut fattade beslut och
antaga Utskottets inbjudning. Jag vill icke yttra mig vidare,
utan öfverlemnar åt Ståndet att antaga, hvad det anser
billigt.
Herr Rydin: Jag anser mig äfven böra antaga Utskottets
inbjudning. Nu har man borttagit förbudet å helsidenshawlar,
shawletter och andra dukar, och om man då antager en tull
af 6 R;dr pr skålp.. så är den icke för hög. Man får vid
en kommande Riksdag se, hvad verkan den kan medföra.
])å man nu borttagit förbudet, bör man se till, att icke större
vådor inträffa. För min del, förenar jag mig med Herr
Almgren.
Herr Wallenberg*).
Herr Almgren: Jag vill endast i korthet besvara den
siste talaren. Han tyckes vara böjd för att sätta den lägsta
ziffra. Då är det icke rätt att ens antaga S R:dr, utan man
bör tillåta fri införsel. Här är det dock fråga om att lemna
ett billigt skydd åt en industrie, som gått framåt och sökt
fullgöra sin pligt. Jag har icke hört något annat omdöme i
Ståndet. Då man varit omtänksam för åtminstone några
näringar och beredt dem ett billigt skydd, så bör man icke
heller glömma denna industrie, och jag hemställer till Herr
Wallenberg, om det icke är ett billigt anspråk, att äfven
denna artikel belägges med en tull, som lemnar åtminstone
något skydd åt denna handtering.
Herr Henschen: Att denna vara till en del kan anses
för en öfverflödsartikel, ehuru det är ett ganska godt tyg,
så att det vore väl, om tillfälle kunde gifvas att allmännare
begagna detsamma, måste medgifvas, och att sidenfabrikan-
terne gjort, hvad de kunnat, betviflar jag icke, men att denna
vara särdeles är utsatt lör smuggling, bestämmer mig huf¬
vudsakligen att rösta för en låg tullsats. Dessutom är det
en vigtig fråga, huruvida fabrikssystemet är nyttigt för lan¬
det. Jag tror, att menniskorna skulle vara lika lyckliga, om
de riktade sin verksamhet åt annat håll.
Herr Schwan: Den förste talaren har här åberopat en
af honom uppgjord calcul. För min del, erkänner jag, att det
är svårt, när jag hör calculer uppläsas, att deremot göra
*) Herr Wallcnbergs vid tryckningen ej aflemnade yttrande tryckes
vid slutet af Bandet.
Den 13 Julii.
753
nägra invändningar, emedan dertill fordras att af dem taga
en närmare del, än som låter sig göra vid en hastig uppläs¬
ning. Jag beklagar, att samme talare icke i rätt tid till Be-
villnings-Utskottet inkommit med sin calcul, ty det är honom
icke obekant, att fråga i Utskottet först uppstod om förbu¬
dets borttagande och sedan om tullsatsens bestämmande.
Den värde talaren mäste sjelf medgifva, att man kommer
till helt olika resultat, om man tager varan från Frankrike,
der den är af bättre beskaffenhet, än om man hämtar den från
Tyskland. Likaledes lemnar ock en tull af ä eller 6 R:dr
pr skålp. olika resultat, allt efter varans beskaffenhet.
Jag får äfven fästa uppmärksamheten derå, att få artik¬
lar så varit föremål för confiscation, sorn siden. För min
del, kan jag icke anse denna artikel vara en öfverflödsvara,
ty den begagnas allmänt äfven af den mindre bemedlade
befolkningen, och hoppas jag med tiden se den komma i ett
än allmännare bruk.
Hvad sjelfva handteringen angår, så hafva få näringar
varit så gynnade, som sidenfabricationen. Fabrikanterne hafva
åtnjutit den lyckan att få införa råvaran tullfritt, och således
varit mera gynnade, än klädes- och yllefabrikanterne, som
fått betala en dryg införselstull, synnerligast för den gröfre
råvaran. Jag får således anhålla, att Ståndet måtte vidblifva
sitt en gång fattade beslut.
Herr Almgren: Jag kunde visserligen besvara den siste
talarens mot mig riktade anmärkning för det jag, efter hans
förmenande, uraktlåtit att till Bevillnings-Utskottet ingifva den
af mig åberopade calcul, men grannlagenheten förbjuder mig att
inlåta mig i svaromål härå. De svaromål jag härpå hade att gifva,
blefve måhända allt för betecknande. Vidare anser jag mig
böra nämna, att min beräkning är uppgjord dels efter Fran¬
syska och dels efter Tyska sidenvaror. Det har blifvit sagdt,
att denna artikel särdeles utgör föremål för confiscation. Här
är fråga om helsidenshawlar och shawletter. Vill man vara
rättvis och man genomgår confiscationstabellerna, så skall
man finna, att de qvantiteter helsidenshawlar och shawletter,
som blifvit confisquerade, varit ganska obetydliga. Häraf synes
det. att fabrikerna fullgjort, hvad dem ålegat. Det enda
skydd, som begäres, är, att, då förbudet blifvit borttaget,
man ville bereda industrien ett skydd af 20 å 25 proc. för
artikeln shawlar och shawletter, vid hvilka jag nu fästat mig.
Dori.-Hind. trot. vid Riktd. 1S!S—1«5». IV.
48
754
Den 15 Julii
Jag vågar alltså förnya min förut gjorda anhållan om anta¬
gande af Bevillnings-Utskottets inbjudning.
Herr Elielund: Jag kan icke undgå alt ytlra min lanke,
att jag anser det vara skäl att biträda inbjudningen, emedan
en tullsats af 5 R:dr är nästan för låg, då varan hittills dels
dragit 7 R:dr i tull, och dels varit belagd med förbud. Jag
har redan, vid behandlingen af Betänkandet, M 5, yttrat, att
öfvergången från förbud lill en tullsats af allenast 5 R:dr
pr skålp. vore för stor och möjligen vådlig, hvarföre jag vid¬
håller denna min åsigt och anser Borgare-Ståndet böra för¬
ena sig med de öfriga Riks-Stånden och antaga inbjud¬
ningen.
Herr öhrström: För mia är det lika svårt nu, som
förra gången, att bedöma de åtskilliga calculer, som kunna
ligga till grund för tullsatsens bestämmande, och jag före¬
ställer mig, att många inom detta Stånd befinna sig i samma
predicament. Men jag ser på följden. Om tullsatsen sättes
för hög, kan detta hjelpas om 5 år, men bestämmes den
åter för låg, så skall en sådan åtgärd, om den ock icke
ruinerar, åtminstone hafva ett ofördelaktigt inflytande på
fabrikernas exsistence. Vid valet häraf, vill jag icke beträda
den väg, hvarigenom enskildas mine vedervågas. Jag vidhål¬
ler således den åsigt, jag förut uttalat, och antager inbjud¬
ningen.
Herr Schwan: Hvad den låga tullsatsen angår, så är
jag icke af samma tanke, som den talare, hvilken förmenat
den vara för låg. En tull af 5 R:dr är eflectivt lika med 6
R:dr 24 sk., då man tillägger tolag och andra afgifter. Men
sådan är vår tulltaxa. I)å det står 5 Rör, få vi betala 6
R:dr 24 sk., hvilket synes mig vara ett ganska vackert
skydd. Härtill komma dessutom packhuspenningar och andra
omkostnader. Jag yrkar således, att Borgare-Ståndet måtte
vidblifva sitt en gång fattade beslut.
Herr Almgren: Jag finnér mig nödsakad att åter upp¬
träda. Är här fråga om ziffran 1, 2 eller 3, eller är det
fråga om ett billigt skydd för ifrågavarande industrie ? Jag tror
det sednare, och då bör man icke så mycket se på ziffran.
Jag har förut visat, alt en tull af 5 R:dr pr skålp., med
tillägg af tolag samt alla de omkostnader, Herr Schwan upp¬
räknat, uppgår till högst circa It! proc. Nu har man begärt
6 Ridrs tull, hvilket i lyckligaste fall skulle blifva 25 proc.,
men i allmänhet blott 20 proc. Jag kan icke finna annat,
än billighet i dessa fordringar.
Den 15 Julii.
755
Herr Björck: Jag vill icke förlänga discussionen, men
jag tager mig friheten fråga Herr Almgren, om de uti hans
calcul upptagna priser äro beräknade efter de priser, som
Svenska fabrikanten sätter å varan under förbud och skydd,
eller efter de priser, till hvilka varan går och gäller ute vid
fabriker i Tyskland eller Frankrike.
Herr Almgren: Jag anser mig skyldig upplysa, att jag
talat allenast om utländsk vara, och icke om Svensk. Cal-
culen är uppgjord af härvarandetsidenkramhandlare och grun¬
dar sig på af dem sjelfva införskrilna varor.
Herr Schwan: Det förundrar mig verkligen, att Herr
Almgrens calcul kan basera sig på hit införskrifna tyger, då
varan är till införsel förbjuden.
Herr Almgren: Jag eger ingen kännedom om sättet för
varors inbekommande, som icke kunna förtullas. Denna
merit må tillkomma talaren sjelf. Jag är fabrikant och Herr
Schwan handlande. Men hvad jag känner, är, att somliga af
de nu ifrågavarande artiklarne kunna införtullas, andra icke.
Jag har förskaffat mig de varor, hvaröfver calculerna äro
uppgjorda, genom kramhandlare, och de kunna beses när som
helst, behörigen förtullade. Dessutom borde Herr Schwan
känna, att siden, som är till införsel förbudet, ofta nog för-
säljes på confiscationsauctioner.
Ofverläggningen förklarades slutad, och Herr Talmannen
framställde den proposition, om Ståndet behagade, med från¬
trädande af sitt förra beslut, antaga Bevillnings-Utskottets
inbjudning, i afseende på »Helsiden-alngods: Felb och Pe-
luche», »Helsiden-shawlar och shawletter och andra dukar,
äfvensom genom fasonering till förkläden utmärkta tyger»,
samt »Halfsiden-alngods: Felb och Peluche.» Denna propo¬
sition besvarades med Ja och Nej, hvarjemtejvotering be¬
gärdes.
I anledning häraf uppsattes, justerades och anslogs en
så lydande voteringsproposition:
»Den, som vill, att Ståndet, med frånträdande af förut
fattadt beslut, antager Bevillnings-Utskottets inbjudning, i af¬
seende på väfnader: Helsiden: shawlar, shawletter och andra
dukar, äfvensom genom fasonering till förkläden utmärkta
tyger, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, antages icke inbjudningen, utan vidblifver
Ståndet dess förut fattade beslut, angående nämnde ar¬
tiklar.»
756
Den 15 Julii.
Efter upprop, hvarvid Herrar Almgren, Wijk, Åsbrinck,
Rettig, Lindström, Ekenman, Trägårdh, Billström, Nygren,
Tjernberg, Stolpe, Wahlund, Hasselrot samt Windrufva ej
deltogo, företogs votering roed slutna sedlar, af hvilka en
afiades förseglad och de öfriga, vid hvilkas öppnande två af
Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan om
Herr Talmannen, befunnos innehålla 35 Nej emot 15 Ja, i
följd hvaraf Borgare-Ståndet afslagit ofvanomförmälda in¬
bjudning.
Herr Hesselgren: Då jag icke deltagit uti den discus-
Bion, som föregått, lika litet, som uti den i går afton, ber jag
få i Protocollet förvaradt, att jag röstat för dessa inbjud¬
ningar. Den grannlagenhet, som i dag uppenbarat sig, i fråga
om sidenfabricationen, hade jag önskat äfven i går gjort sig
gällande, då Ståndet fann för godt att frångå sitt förut fattade
beslut.
Uppå särskilda propositioner af Herr Talmannen, god¬
kändes voteringspropositionerna, Ntris 84—92.
Herr Rydin: Jag hemställer till de blifvande Ledamö-
terne i det Förstärkta Stats-Utskottet, att de ville behjerta
frågan om tullen å bomullsvälnader, som rör en hel lands¬
orts välfärd, och ingå på Ridderskapets och Adelns beslut.
Skulle Ständerna gå in på en lägre tullsats, så är det omöj¬
ligt för Kongl. JVlaj:t att godkänna den, emedan en hel lands¬
ort skulle derigenom ruineras.
Herr Rydin afbröts nu af Herr Talmannen, som erin¬
rade, att han icke kunde tillåta discussion i en redan afgjord
sak, hvarefter Ståndet öfvergick till artikeln
Sidenband.
Med afslag 5 inbjudningen, godkände Ståndet voterings-
propositionen, Jhf 93.
Ångmachiner, ångpannor.
Voteringspropositionen, JYi 94, godkändes.
Fartyg.
Herr Wallenberg: Det förefaller mig olämpligt, att vo¬
teringen om contraproposition skall stå efter de andra vote-
ringarne. För min del, har jag alltid ansett, att contra¬
proposition bör först afgöras, och anhåiler således, att vote¬
ringspropositionen, M 96, måtte behandlas före J\i 95.
Herr Rinman: Jag får fästa Herr Wallenbergs upp¬
märksamhet derå, att här förekomma två voteringar om con¬
trapropositioner, nemligen i N:ris 95 och 96, och sedan före¬
kommer uti M 97 votering i hufvudsaken.
Den 13 Julii.
757
Discussionen förklarades slutad, och, uppå derom af Herr
Talmannen framställd proposition, beslöt Ståndet, att, med
afslag å inbjudningen, vidblifva sitt förra beslut, hvarjemte
voteringspropositionerna, N:ris 93, 96 och 97, godkändes.
Likaså godkändes voteringspropositionen, JYS 98.
2:o. Utförsels-tariffen.
Bark.
Voteringspropositionen, JYS 99 godkändes.
Ben.
Voteringspropositionen, JYS 100, godkändes.
Jern.
Inbjudningarne afslogos, och voteringspropositionerna, N:rls
101—107, godkändes.
Jernshrot.
Ståndet godkände 108:de voteringspropositionen.
Kol.
Voteringspropositionen, JYS 109, godkändes.
Lumpor.
Voteringspropositionen, JYS 110, godkändes.
Malm.
l:sta momentet.
Godkändes.
2:dra momentet.
Herr Ekelund: Då förbudet nu qvarstår, är det icke
så vigtigt, om man bestämmer den eventuela tullsatsen till
1 R:dr eller till 1 R:dr 16 sk. För min del, tror jag det
icke vara af någon vigt eller fara att antaga den tullsats, om
hvilken tre Stånd förenat sig, eller 1 R:dr 16 sk. Jag an¬
håller derföre, att inbjudningen måtte antagas.
Vidare förekom icke, och Ståndet beslöt att, med vid-
blifvande af sitt förra beslut, afslå inbjudningen, hvarjemte
voteringspropositionen, JYS lil, godkändes.
Spillning.
Voteringspropositionen, JYS 112, godkändes.
Trädvaror.
Voteringspropositionerna, N:ris 113 och lil, godkändes.
irsta yttrandet, pag. 48.
Härvid lät Ståndet bero.
Tulltaxe-underrättelserna.
Yttrandet, angående 12 §, lades till handlingarne.
§ 4.
Föredrogs ånyo Särskildta Utskottets Memorial, JYS 11, i
anledning af återremiss af Utskottets Betänkande, M 8, ined
758
Den IS Julii.
förslag till Förordning, angående vilkoren för bränvinstill-
verkning.
Uppå framställning af Herr Talmannen, beslöt Ståndet
att först genomgå sjelfva Memorialet, och sedan skärskåda
de särskilda paragraferna i författningsförslaget.
1 enlighet härmed föredrogs Memorialet, hvarvid före-
kommo:
l:o Hvad Utskottet hemställt, pag. 2, angående utbyte
af ordet »indelningshafvare» till »boställsinnehafvare» uti för-
fattningsförslagets 1 § 5 moment.
Herr Indebetou: Här är visserligen fråga om utbyte af
ordet indelningshafvare mot boställsinnehafvare, men sist¬
nämnde ord är mera omfattande, än indelningshafvare, ty
dit räknas endast militairer. Boställsinnehafvare äro äfven
ecclesiastique och landsstats-tjenstemän. Jag hemställer der¬
före, att Borgare-Ståndet måtte frångå sitt förra beslut och
förena sig med Preste-Ståndet om utbyte af indelningshaf¬
vare emot boställsinnehafvare.
Vidare förekom icke, och, på proposition af Herr Tal¬
mannen, antog Borgare-Ståndet Utskottets förslag, att i 1 §
3 momentet utbyta ordet indelningshafvare till boställsinne¬
hafvare.
2:o. 2:dra yttrandet, pag. 2, om ett tillägg vid 3:dje §.
Herr Henschen: Jag hemställer, om icke med afgöran-
det af detta moment bör anstå, till dess frågan om bränvins
distillering blifvit pröfvad, hvilket orsakade det förra upp-
skofvet.
Herr Ekholm: För min del, finnér jag detta förslag
icke nog tydligt, för att kunna fatta detsamma. Det synes
af Utskottets raisonement, som om meningen vore att ute¬
sluta städernas innevånare från bränvinsbränning med små
pannor, men jag tar mig friheten nämna, att städernas jord
är skattlagd för salpetergärden,så att den i sjelfva verket är
indeld och satt i mantal. Jag kan således icke finna annat,
än att de af städernas innevånare, som ega stadsjord, äro,
lika väl, som förut, berättigade att bränna i mindre bränne-
rier. Det hade varit väl, om Utskottet yttrat sig något tydligare.
Herr Indebetou: Det är väl möjligt, att Ridderskapets
och Adelns redaction icke fullt uttrycker, hvad som menas,
men att meningen är, att i städerna bränvin icke skall få
tillverkas i mindre brännerier, derom är jag fullt förvissad.
Jag hemställer, i likhet med Herr Henschen, att denna punkt
måtte uppskjutas, till dess frågan om distilleringen blifvit
D n iS Julii.
739
afgjord, emedan Borgare-Ståndet, vid ärendets förra behand¬
ling, icke antog Ridderskapets och Adelns inbjudning, just
derföre, att Borgare-Ståndet ansåg bestämmelserna om brän-
vinsdistillering först böra afgöras. Det vore således incon-
sequent, om Borgare-Ståndet nu skulle afgöra denna punkt,
innan distilleringsfrågan blifvit pröfvad.
Herr Henschen: Meningen inhämtas af Protocollet, och
jag har hört sägas af flere, som deltagit i Ridderskapets och
Adelns beslut, att det icke är fråga om att borttaga rättig¬
heten för städerna, utan endast att den icke må utöfvas af
dem, som ej ega jord.
Herr Ekholm: Jag vill, i anledning af Herr Henschens
yttrande, erinra, att det är så mycket mindre liehöfligt att
göra någon inskränkning i rättigheten att bränna i städerna,
som deras brandordningar förbjuda anläggandet af brännerier
inom sjelfva städerna.
Herr Björck: Jag ber om ursäkt, att jag tager till ordet
och uppehåller discussionen. Då frågan förra gången förevar,
framhöll jag den åsigt, att frågan om bränvinsdistillerine borde
föregå Ståndets beslut, i afseende å Ridderskapets och Adelns
inbjudning, angående det af detta Stånd beslutade tillägg till
3:dje §, men nu, sedan distilleringsfrågan af Utskottet rönt
den behandling, som dess Memorial utvisar, tror jag något
hinder icke möta för Ståndet att genast besluta om det före¬
slagna tillägget till 5:dje § och antaga detsamma. Visserli¬
gen kan, med anledning af reservationerna, fråga uppstå att
frångå, hvad Utskottet föreslagit, rörande distilleringen, men
jag vill hoppas, att Ståndet vidblifver Utskottets förslag.
Skulle åter detta icke blifva händelsen, utan Ståndet kom¬
mer att frångå Utskottets beslut, angående distilleringen, och
i stället antager någon af reservationerna, så qvarstår alltid
den misstanken, att Ståndet vill gynna bränvinstillverkningen
vid mindre brännerier i städerna. Det är mig visserligen likgil¬
tigt, om Ståndet dröjer att afgöra om inbjudningen, men då
här är fråga om sjelfva rättigheten att utöfva bränvinsbrän-
ning, så tror jag, att Ståndet genast kan fatta beslut, och
får jag då tillstyrka, att Ståndet måtte antaga inbjudningen,
dock med det vilkor, att Ståndet vidblifver Utskottets beslut
om distilleringen.
Tillägget i 5:dje § afser icke, såsom Herr Ekholm orik¬
tigt uppfattat meningen med detsamma, att tillåta bränvins-
bränning i mindre brännerier uti städerna, utan tvärtom att
helt och hållet förbjuda det, hvilket jag ock anser vara rätt.
760
Den lo Juli/.
Jag tror meningen vara att hindra brännvinsbränning nti
mindre brännerier i städerna, emedan det föreslagna tilläg¬
get innehåller, att sådan bränvinsbränning endast får utöfvas
af den, sorn eger eller innehar i mantal satt eller särskildt
skattlagd jord. Detta är icke förhållandet med städernas jord.
Det är visserligen sannt, att salpetergärd för densamma ut¬
göres; men ingen kan derföre sägas innehafva i mantal satt
eller särskildt skattlagd jord i städerna. Jag tror, att ingen
kan säga, huru mycket den utgör i mantal. I följd häraf,
anser jag meningen med ifrågavarande tillägg vara sådan,
sorn jag uppgifvit. Skulle den icke vara rätt uttryckt, så
går det an att förtydliga densamma. Jag förnyar min an¬
hållan, att ifrågavarande inbjudning nu målte förekomma
och af Ståndet antagas, med vilkor, att Ståndet gillar Ut¬
skottets beslut, angående distilleringen.
Herr Indebeton: Jag är visserligen af den tanke, att
Ståndet kommer att antaga denna inbjudning, men jag anser
det vara en bakvänd ordning att nu göra det, innan man
pröfvat frågan om bränvinsdistillering. Ståndet har en gång
beslutat att dröja, till dess distilleringsfrågan vore afgjord.
Det vore då ett bevis på vacklande åsigter, att nu handla
tvärtom. Således kan jag icke annat, än yrka, att denna
punkt måtte uppskjutas.
Herr Ekholm: Jag ber om ursäkt, att det tvifvel, jag
hyser, icke blifvit hafvet genom de förklaringar, som här
lemnats. Jag kan på ziflran uppgifva, huru mycket den em-
betsjord, jag innehar, utgör i mantal. Jag har icke någon¬
ting deremot, att ifrågavarande rättighet alhändes städerna;
men tror dock, att man bör tillägga orden: på landet, för
att derigenom åstadkomma tydlighet.
Discussionen förklarades slutad, och, på framställning af
Herr Talmannen, beslöt Ståndet att uppskjuta ifrågava¬
rande moment, jemte nästföljande, rörande 2:dra momentet i
15 §, till dess frågan om bränvinsdistillering blifvit afgjord.
3:o) Hvad, som förekommer pag. 3, angående 32 § 2
momentet och 55 § 1 momentet.
Lades till handlingarne.
4:o) Utskottets hemställan, pag. 4, angående tiden för
bränvinstillverkning i mindre bränneri, och derom, att 4 och
9 §§ måtte försvinna, samt att 2 § måtte undfå den ly¬
delse, som förekommer pag. 4 i Memorialet, äfvensom pag.
5, rörande utbyte i 8 §, efter ny nummerföljd, af orden: »
stad, till: å stads område.
Den lä Ju lii.
761
Dessa förslag biföllos.
5:o) Framställningen, pag. 7, angående arfvode till en
vid distilleringsverk anställd tillsyningsman.
Herr Indebetou: Då detta moment afser mindre detail-
löreskrifter och Ståndet ännu icke fattat beslut i hufvudsa-
ken, torde det vara bäst att uppskjuta detsamma, till dess
andra artikeln om bränvinsdistillering blifvit behandlad. Det
kan nemligen blifva möjligt, att ifrågavarande föreskrifter
kunna komma alt utgå.
Vidare förekom icke, och, på framställning af Herr Tal¬
mannen, beslöt Ståndet att uppskjuta detta moment, till dess
frågan om bränvinsdistillering förevarit.
6:0) Utskottets hemställan, pag. 7, att, i stället för den
i första förslaget förekommande § 20, de dels nya, dels
förändrade stadganden, som finnas i det sednare förslagets
18, 19, 20, 21, 22 och 23 §§, måtte af Rikets Ständer
antagas.
Herr Indebetou: De bär uppräknade paragrafer äro
just de, uti hvilka frågan om distilleringen bestämmes. Då
de icke blifvit upplästa och jag icke kan antaga dem obe¬
sedda, så anhåller jag, att pröfningen af Utskottets nu före¬
dragna hemställan måtte uppskjutas, till dess man kommer
till författningsförslaget och får behandla sjelfva paragraferna.
Herr Björck: Så vidt jag förstått Herr Indebetou, sy¬
nes hans mening vara att helt och hållet öfverändakasta
Ståndets beslut om den föredragningsordning, som blifvit an¬
tagen att följas. Jag tror dock, att sjelfva idéen nu bör
blifva föremål för pröfning, och sedan får man behandla
sjelfva paragraferna, emedan Ståndet i annat fall skulle gä
inconsequent tillväga. Det kan visserligen vara likgiltigt,
om paragraferna discuteras nu eller sedan, men, om jag fin¬
ner mig understödd af någon, vidhåller jag mitt yrkande.
Herr Indebetou: På sätt den siste talaren anmärkt, är
det visserligen likgiltigt, om frågan discuteras nu eller seder¬
mera, men det leder till en oegentlighet att kasta sig in på
2:dra artikeln, innan man pröfvat den l:sta. Derföre är det
bäst att först behandla den första, och sedan den andra arti¬
keln. Man följer då den ordning, tankegången bör hafva, och
man hoppar icke öfver någonting. Jag fullföljer derföre min
anhållan, att pröfningen af ifrågavarande moment må upp¬
skjutas.
Herr Henschen: Jag vill blott erinra, att Herr Inde¬
betou glömt, alt Ståndet nyss beslutat uppskjuta pröfningen
762
Den IS Julli.
af det i 5 § föreslagna tillägg, rörande bränvinstillverkning
i mindre bränneri, till dess hufvudfrågan skulle förekomma.
Nu hafva vi kommit till densamma. För min del, vill jag
derföre hemställa, att 18, 19, 20, 21, 22 och 25 §§ nu
måtte uppläsas och sedan discuteras.
Herr Indebetou: Mig synes det, att vi komma till huf-
vudsaken, då vi vid författningsförslagets genomgående hinna
till ifrågavarande §§ och få pröfva dem hvar för sig. Sedan
detta skett, får man återgå till de uppskjutna frågorna.
Herr Henschen: Ståndet har redan beslutat att icke
behandla 5 §, förr än frågan om distilleringen blifvit af¬
gjord. Då något skäl att häfva detta beslut icke förefinnes,
så anhåller jag, att vi nu måtte företaga 2:dra artikeln.
Herr Talmannen: Då motiverna nyss blifvit upplästa
oell Ståndet har dem i friskt minne, synes det mig vara
lämpligast att nu låta uppläsa sjelfva paragraferna i författ-
ningsförslaget och sedan pröfva dem.
Herr Indebetou: I sådant fall anhåller jag, att en pa¬
ragraf i sender måtte afgöras.
Discussionen förklarades slutad, och, uppå proposition af
Herr Talmannen, beslöt Ståndet att låta uppläsa 18, 19, 20,
21, 22 och 25 §§ i författningsförslaget, och sedan företaga
dem till afgörande.
Berörde §§ blefvo upplästa, hvarefter hvar och en af
dem särskildt behandlades.
Således förekommo:
§ 18, enligt det sednare förslaget.
Herr Björck: Då jag fattat Ståndets beslut om före-
dragningssättet så, att det icke sträckte sig vidare, än alt
ordningen i författningsförslaget skulle följas, kan jag ej an¬
nat föreställa mig, än att discussionen icke är bunden vid
viss §, utan får omfatta förslaget, om man så vill, i det-
sammas helhet, dock så att anmärkningar kunna göras emot
förslaget i vissa delar, men proposition till beslut sedermera
för hvarje § framställes af Herr Talmannen. Jag är desto-
hellre af denna tanke, som förslaget i dess särskilda delar
allt för mycket sammanhänger med de öfriga, att det borde
vara betaget att utsträcka discussionen utöfver ämnet för
hvarje §, sorn föredrages. Enligt denna uppfattning, utbeder
jag mig att få behandla frågan, då jag vidare begär ordet.
Herr Indebetou: Ehvad discussionen skall omfatta hela
förslaget på en gång, eller blott vissa delar deraf, beder
jag att nu få yttra mig endast om 18 §, såsom fristående.
Den 15 Julii.
763
Utskottets förslag till denna § innefattar en olägenhet, i det
der förekommande stadgandet, att alla i bränneriet varande
mäskekar och jästkärt skola vara förseglade under den tid,
då distillering utöfvas. Svårigheter skulle visa sig genast
vid verkställigheten af detta stadgande, emedan dylik red¬
skap förut icke plägat förseglas, hvarföre nya föreskrifter
härom skulle erfordras; men äfven om man ville förbise
denna första olägenhet, skall förseglingen af mäskekar och
jästkärl göra ett stort uppehåll i bränvinstillverkningen och
orsaka mycket hinder för näringsidkaren. Man har trott sig
kunna förekomma dessa olägenheter genom alt gifva § en
sådan lydelse, som Friherre von Kramer föreslagit uti sin
vid Betänkandet fogade reservation, pag. 15. En otydlighet
finnes likväl äfven i detta förslag ä 4:de raden deraf, som
torde böra undanrödjas. Högvördiga Prestc-Ståndet har der¬
före antagit en i någon mån förändrad redaction af detta
Friherre von Kramers förslag til! 18 §, så lydande: »Vill
någon under den tid, då han till bränvinstillverkning i större
bränneri är berättigad, distillera bränvin med den redskap,
han för bränvinstillverkningen uppgifvit, må det, utan sär¬
skild afgift, ske, dock under tillsyn af controleiir, och endast
under de fyra sista dygnen af den tid, under hvilken han,
på grund af skedd anmälan, är berättigad ali tillverka
bränvin. Begagnandet af denna distilleringsrätt berättigar
icke till återfående af eller nedsättning i den för bränvins¬
tillverkningen förskottsvis erlagde eller bestämda afgift.» Af
ett dylikt stadgande, att nemligen bränvinstillverkare, som
vill distillera bränvin i större bränneri, icke får utöfva di-
stilleringen förr, än vid slutet af den bränningstid, hvarför
han anmält sig, följer, att förseglingen af kärlen under di-
stilleringstiden blir obehöflig.
Jag tillstyrker fördenskull, att Ståndet måtte besluta,
att ifrågavarande § skall undfå den förändrade lydelse, i en¬
lighet med Preste-Slåndets beslut, hvilken jag uppgifvit.
Herr Henschen: De förändringar, Herr Indebetou före¬
slagit i förevarande 18 §, syfta derpå, att bränvinstillverkare
skola skatta särskildt lör distillering, och att mera control
derå, än nödigt är, skall införas. Inom Utskottet har jag
hela tiden kämpat derför, att bränvinsdistillcring skall blifva
alldeles skattfri, just emedan distilleringen är att anse för
ett godt, i ty att derigenom ett förut än mera giftigt ämne,
hvars tillvaro ej kan förhindras, renas och förbättras så, att
det blifver mindre skadligt. Jag tror fördenskull, att det för¬
764
Den IS Julii.
slag till lydelse af denna §, sorn Utskottet nu tillstyrkt,
är det verkställbaraste och antagligaste; och jag tror, att
Herr Indebetou icke skulle, såsom sin, förfäkta den mening,
han nu framställt, om han icke antoge, att densamma skulle
blifva tre Stånds beslut, då detta Stånd godkände densamma.
Dertill kommer, att Bonde-Ståndet redan börjat vidtaga den
besynnerliga åtgärd, att äska proposition derom, att Sär¬
skildta Utskottet icke varit behörigt föreslå någon skattebe-
stämmelse.
Den särskilda fråga, vi nu förehafve, är högst vigtig i
princip. Så mycket jag än gillar den välmening, som ligger
till grund för Herr Indebetous tillstyrkande, kan jag likväl
icke understödja detsamma, utan yrkar proposition å anta¬
gande af Utskottets förslag till lydelse af 18 §. Skälen der¬
till äro redan tillräckligt utvecklade och kända, med hänsyn
så väl till det sani ta i ra, sorn det statseconomiska. Jag vill
derföre blott nämna ytterligare ett vigtist skäl, nemligen det,
att export af renadt bränvin från vårt land redan egt rum.
Herr Gezelius: Särskildta Utskottets förslag uti 20 §,
att bränvinsdistillering må under den tid, då bränvinstillverk-
ning icke är tillåten, kunna, såsom särskild näring, utöfvas
af en hvar, som, enligt 1 §, må tillverka bränvin, kan jag,
för min del, ej biträda, i hvad detta förslag afser landet.
En sådan rättighet till bränvinsdistillering, utsträckt äfven
till landet, skulle kunna föranleda till stora svårigheter, i
afseende på controlen inot oloflig tillverkning af bränvin.
Under förebärande af distillering, såsom särskild näring,
skulle man, med den ringa pannerymd, som, enligt 22 §,
skulle blifva medgifven, å landet inrätta en mängd mindre
dislilleringsverk, der lönbränning hufvudsakligen komme att
bedrifvas. Att å dessa små brännerier, spridda här och der
öfverallt å landsbygden, utöfva en verksam och ändamåls¬
enlig control, vore utan allt för stora kostnader omöjligt.
Till förekommande af ett slikt missbruk, synes mig rättighet
att, såsom särskild näring, idka bränvinsdistillering endast
böra medgifvas i stad, der controlen mot missbruk utan svå¬
righet torde kunna utöfvas.
Med anledning häraf, och då jag hufvudsakligen delar
de åsigter, som Friherre von Krcemer och Grefve Mörner i
sina reservationer uttalat, skulle jag vilja instämma i den
förres förslag till redaction af andra artikeln, med de för¬
ändringar, som, i afseende på distilleringsafgiften, blifvit af
Grefve Mörner angifna; dock, som den af Herr Indebetou nu
Den 15 Julii.
765
föreslagna redaction af 18 §, i hvad den skiljer sig från Fri¬
herre von Krcemers förslag, finnes mera ändamålsenlig, för¬
enar jag mig i denna del med Herr Indebetou.
Herr Stolpe: Innan jag deltager i discussion om de
särskilda lagbestämmelserna, sådana de böra uppfattas i för¬
hållande till lörlattningsförslaget i dess helhet, anser jag mig
böra i korthet angifva mina åsigter i afseende å bränvins-
distilleringsrättighet i allmänhet. I detta hänseende beder
jag få förklara, att jag anser bränvinsdistillering icke böra
tillåtas, såsom särskild näring, på landet, och att rättighet
till distillering mellan bränningsterminerna endast må tillåtas
i städerna, hvaremot stadsboens rättighet att idka bränvins-
bränning med mindre redskap, hvilken jag anser högst olämp¬
lig, må försvinna, såsom vederlag mot den rättighet till an¬
läggande af särskildt distilleringsverk, som man fråntoge
landi mannen.
Skulle distillering få idkas på landet under tid, då brän¬
ning är förbjuden, är klart, att sådant vore att underlätta
lönbränningen, som är så frestande och i allmänhet svår att
förekomma. Deremot bör författningen sträfva så mycket,
som möjligt.
Mig synes det högst angeläget, att man verkar i denna
riktning, och skälen dertill, äfvensom sättet alt åvägabringa
en sådan lagstiftning, äro angifna i alla reservationer vid Be¬
tänkandet. Man behöfver blott utur dem taga det, som bäst
lämpar sig för detta ändamål, för att sammanfoga en lag¬
bestämmelse i denna syftning. Problemet blir då, efter min
tanke, bäst löst.
Herr Indebetou'. Frågan, huruvida bränvinsdistillering
bör få utöfvas i stad och på landet under tid, då bränning
är förbjuden, och om skattefrihet derför, afhandlas i 20 §
af författningsförslaget. Deremot handlar § 18 om distille¬
ring under den tid, då bränvinstillverkning får utöfvas, och
om control å sådan distillering. Mig förefaller det, som
man borde, för att få saken klar, noga skilja emellan äm¬
nena och särskildt afhandla dem, hvilka äro föremål för 18
och 19 §§, som afse distillering under bränningstiderna,
den förra § i större brännerier, och den sednare § i mindre
brännerier, och icke öfverlägga om den distillering, hvilken,
såsom särskild näring, under annan tid af året får utöfvas,
eller om det öfriga, som hörer till distilleringsfrågan, förr,
än roan hunnit i föredragningen till § 20.
7GG
Den IS Julii.
Om författningsförslagets 18 § antages, blir distillering
i större bränneri belagd med särskild afgift för controlerin-
gen. Nu har yrkats frihet derifrån. Om mitt förslag till
förändrad lydelse af samma § godkännes, förutsätter det
frihet från ali afgift.
Jag beder för öfrigt få erinra, att det af mig framlagda
förslaget icke är författadt af mig, och att det har den för¬
del framför Utskottets, att icke föranleda onyttigt besvär
med försegling af en hop kärl.
Men jag tror det vara angeläget, att nu först fatta be¬
slut om hvad 18 § innehåller, utan att inblanda andra frågor.
Flere af Ståndets öfrige Herrar Ledamöter hördes här¬
uti instämma.
Herr Henschen: Innehållet af § 18 är rätt förklaradt
af Herr Indebetou och bör ej sammanblandas med ämnena
för de nästföljande §§. Hvarföre vill Herr Stolpe, att di¬
stillering icke må tillåtas å landet? Jo, för att förebygga
tillfällen till lönbränning. Men dä bränvinstillverkning på
landet skulle beläggas med skatt och controler derför fin¬
nas] på stället, så äfventyras genom att medgifva distille-
ringsrätt vid bränneri på landet icke något mera, än vid
vanlig bränvinsbränning. Ett särskildt skäl för tillåtelsen är,
att distil leri ngen vid bränneri skall minska bränvinsproduc-
tionen, helst distilleringen medtager en del af den tillåtna
bränningstiden.
Friherre von Krcemers förordade förslag anser jag allt¬
för mycket inskränka distilleringen. Efter mitt begrepp, bör
i första rummet tillses, huruvida bränvinsdistillering i sig
sjelf är något godt eller ondt. I afseende härå, tror jag alla
vara ense med Utskottet deri, att distilleringen är ett godt,
emedan den skadliga finkeloljan derigenom från bränvinet
skiljes, hvilket är af stor vigt i sanitairt och sedligt afseen¬
de, enär, såsom vi sett af Sundhets-Collegii yttrande, det
egentligen är finkeloljan, som åstadkommer det oöfvervinner-
liga fylleribegäret. Man bör således på allt sätt gynna di¬
stilleringen af bränvin, så länge tillverkning deraf får ske.
Herr Björck: För min del, biträder jag de åsigter, Herr
Stolpe i denna fråga uttalat, utom hvad angår de föreslagna
18 och 19 §§. Jag föreställer mig, att man alltid vid regle-
menterande bör sträfva att hålla vid makt hvars och ens fri¬
het att röra sig och handla inom lagliga former, och det synes
mig, som skulle man begå en hård orättvisa, om man, ge¬
nom förbud för bränvinstillverkare pä landet att der idka
Den 13 Julii.
767
distillering, skulle tvinga dem att af annan köpa renadt
bränvin, sorn för dem och deras hushåll behöfdes till för¬
täring. Derföre tror jag icke, att distillering bör dem för¬
menas, ehuru sådan föranleder till control, att förekomma
lönbränning. Dessutom beder jag få fästa nämnde talares
uppmärksamhet derå, att frågan icke vidare kan återremit¬
teras, utan att Ståndet nu har att skrida till definitivt beslut
och dervid bör söka att, så vidt möjligt- är, närma sig de
beslut, sorn lättas i de öfriga två Stånd, hvilka ingått i när¬
mare pröfning af författningsförslaget. Jag går likväl häruti
icke så långt, att jag vill tillintetgöra eller sönderrycka den
idée, som ledt Utskottet i dess förslag; utan jag anser det
vara lämpligast att, så mycket ske kan, hålla den af Ut¬
skottet framlagda princip uppe. Jag tror ock, att jag icke
afviker från denna grundsats, då jag, för att gå Preste-Stån-
det till mötes, tillstyrker antagande af det förslag, Herr In¬
debetou nu framställt. Visserligen skulle derigenom omintet¬
göras den särskilda control, som Utskottet i förevarande §
tillstyrkt. Men jag tror, att den control, som sålunda upp¬
kommer, är fullt tillräcklig. Derigenom göres lättnad för
Öfver-Controleur att utöfva sin pligt, hvilket gifver företräde,
i mina ögon, åt det nu förordade sätt.
I följd häraf, och då någon hufvudsaklig förändring här¬
igenom icke göres uti hvad Utskottet föreslagit eller distil-
leringsrätten under nödig control uppoffras, tillstyrker jag
antagande af Herr lndebetous förslag utan omröstning, och
att vi derefter öfvergå till discuterande af de följande §§,
som röra distillering.
Herr Stolpe: Straxt efter det jag slutat mitt sista an¬
förande, förnam jag af en annan talares yttrande, att jag då
icke talat till punkt. Jag har således icke fog att beklaga,
det jag blifvit missförstådd, men det åligger mig måhända
att fullständigare uttrycka min åsigt. Det är icke min me¬
ning, att bränvinsbrännare på landet skola förbjudas att idka
distillering, men väl att sådan må vara inskränkt inom tid,
då bränning får utöfvas, och att, enär de då skatta för brän-
vinstillverkning, någon annan elier särskild afgift för distil¬
lering ej bör påläggas, eller på samma sätt, som för stad är
föreslaget. Afgift för distillering bör då anses inbegripen i
skatten för bränvinstillverkningen. Deremot vill jag, att sär¬
skild rättighet till distillering emellan bränvinsbrännings-
terminer icke tillätes någon utom stad eller i dess närmaste
grannskap.
768
Den 18 Julii.
När jag nu förklarat min mening, tror jag ock, att nå¬
gon egentlig skiljaktighet uti ifrågavarande hänseende icke är
emellan Herrar Björck och Henschen samt mig.
Hvad redactionssättet angår, tvekar jag ej eller att fö¬
redraga Friherre von Kroemers förslag framför Utskottets,
och alt föreslå bifall till det, som Herr Indebetou nu framlagt.
Herr Rydin: J)å den af Preste-Ståndet beslutade re-
daction utaf 18 §, som Herr Indebetou nu föreslagit, verk¬
ligen innebär en stor förbättring, anhåller äfven jag om an¬
tagande deraf. Den enda anmärkning, sorn dervid skulle
kunna göras, är den af Herr Henschen framställda, att di¬
stillering gör bränvin mindre osundt. Men man känner ett
bättre sätt att rena bränvin, nemligen genom kol, som kan
ske lika väl i större och mindre brännerier. Reningen blir
derigenom mera concentrerad; och, på det sätt bedrifven, kan
distilleringen ganska väl försiggå under de fyra dygnen.
Dertill lämpar sig således bäst det af Herr Indebetou gjorda
förslag, som sannolikt äfven öfverensstämmer med det beslut,
Ridderskapet och Adeln fattar i denna fråga.
Herr Henschen: Jag beder Särskildta Utskottets när¬
varande värde Ledamöter göra sig noga reda för två frågor:
hvarföre de vilja borttaga den af Utskottet föreslagna control
genom försegling af mäskekar och jästkärl, samt hvilka olä¬
genheter, det af dem förordade förslag, i jemnförelse med
Utskottets, skall medföra. Må man blott betänka, att, sedan
jästen är afskummad i kärlet, är det af återstående fluidum
det öfversta ytterst tunnt och kan således i en hastig vänd¬
ning, då controleuren ej har ögonen fästade derpå, lätt in¬
komma i distiileringspannan, der det, i följd af sin klar¬
het och frihet från tjockare tillmäskning, icke så lätt skönjes
eller förråder taskspeleriet. Nämnda control hr verkligen
icke af Utskottet föreslagen på måfå, och hvarföre skall man
då söka reducera densamma till hvad nu förordats? Frågan
står i allt för nära samband med den om beskattningen, att
icke böra alfvarligare behandlas. På fyra dygn kan omöjli¬
gen medhinnas alt distillera, hvad som i ett större bränneri
kan tillverkas under nära två månader. Preste-Ståndets
beslut syftar otvifvelaktig! å beskattning af distilleringen.
Det drabbar då consumeuten. Vill man ej det, så toge man
ej detta steg. Distilleringsrätten, sådan den framstår i Ut¬
skottets förslag till 18 §, kan vid de större verken utöfvas
för godt pris, och det kommer alltid consumenterne till godo.
Dessutom har samma förslag den fördel, att bran vinstill ver-
Den la Julii.
7G9
kare skola använda större tid emot slutet af bränningster-
rriinpti lill distillering, än sorn kan deråt egnas, i följd af
det nu framställda nja förslaget. Den, sorn vill distillera
bränvin, hör dertill ega full frihet och icke rara lill liden
inskränkt, rnen mäskekaren och jästkärlen kunna deremot
gerna vara förseglade; och i samma män. som större qvan¬
titet bränvin uti ett bränneri kan dagligen tillverkas, blir
också mera tid öfrig till distillering.
Herr vice Talmannen Brinck: Jag begärde ordet, då
Herr Henschen började sitt anförande, men har funnit, att
lian slutat detsamma med modifierande af de åsigter, som i
början antyddes. Jag behöfver derföre icke vara så utför¬
lig i ruin framställning, som jat; i förstone trodde. Eli om¬
ständighet i nämnde talares yttrande har dock företrädesvis
lästat ruin uppmärksamhet. Han har sagt, att det skulle
vara nödigt att i bränneri försegla mäskekar och jästkär!
under utöfning af distillering. Jag är deremot af samma
tanke, som Herr Indebetou, och vill fästa uppmärksamheten
derå, att sådan försegling är alldeles obehöflig, om bränvins-
tillverkare lemnäs obetaget att bränna bränvin under den
tid, han skall ega distillera. Jag instämmer i allo uti Herr
Indebetous mening, men beder äfven lå erinra, hvad liden
lider och om hvad vi halva att iakttaga, om vi vilje undgå
aftonplenum.
Herr Boman: Jag kan icke fatta, hvartill det skall
tjena att försegla redskapen under distillering, då man ändå
kan utöfva control å densamma; och då jag med Utskot¬
tets jemnför Herr Indebetous nu framställda förslag, finnér
jag detta sednare hafva så afgjordt företräde, att jag icke
tvekar att tillstyrka antagande deraf.
Herr öhrström: Jag heder att få erinra, att om det
stadgande skall antagas, att distillering i bränneri får verk¬
ställas, först efter det alla der befintliga mäskekar och jäst¬
kärl förseglats, så göres distillering omöjlig derstädes å an¬
nan tid, än under de sista dagarne, då man ej vidare kan
fortsätta bränningen, emedan mäsken behöfver tid att blifva
tjenlig dertill.
Di sctissionen lörklarades slutad, och. på framställning af
Herr Talmannen, beslöt Ståndet, att förevarande II! § i för-
lättningsförslaget skulle erhålla följande, af Herr Indebetou
föreslagna lydelse: »Vill någon under dtn lid, då han till
bräovinstillverkning i större bränneri är berättigad, distil-
Horg.-Stånd. Prof. vid Hiked. 18158 — 1804, IV. ut
770
Den 15 Julli.
lera bränvin med den redskap, han för bränvinstillverknin-
gen uppgifvit, må det, utan särskild afgift, ske, dock under
tillsyn af controleur, och endast under de fyra sista dygnen
af den tid, under hvilken han, på grund af skedd anmälan,
är berättigad alt tillverka bränvin.
Begagnandet af denna dfstilleringsrätt berättigar icke
lill återfående af eller nedsättning i den för tira 11 vitistillverk¬
ningen förskottsvis erlagda eller bestämda afgift».
“ § «•
(Jodkändes, enligt det sednare förslaget.
Behandling af Särskilda Utskottets Memorial, JYs 11,
fortsattes uti eftermiddagens Plenum.
§ 8.
Herr Wallenberg: Jag anhåller att få i Ståndets Pro-
tocoll antecknadt, det jag icke var närvarande i gårdagens
Plenum, då Ståndet fattade sitt definitiva beslut, i frågan om
införselstull å ralfinadsocker. Orsaken till min frånvaro var
den, att jag då bevistade en anförvandt likbegängelse.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar Ledamöter åt¬
skiljdes kl. 2 e. m., men sammanträdde åter, till fortsätt¬
ning af
Plenum, kl. 6 e. m.
§ 6.
Justerades Protocolls-Uldrag öfver förlidne gårdag och
denna dag å förmiddagen lattade beslut, i anledning af Be-
villnings-Utskottets Memorial, M 16.
§ 7.
Fortsattes föredragning af Särskilda Utskottets Memo¬
rial, 11, i anledning af återremiss al Utskottets Betän¬
kande, 8, med förslag till Förordning, angående vilkoren
för bränvirislillverkning.
Härvid förekommo:
§ 20, enligt det sednare förslaget.
Herr Indebetou: I Utskottets förslag till den 20 §, fö¬
rekommer ett stadgande, som i tillämpningen kan blifva
äfventyrligt, nemligen alt distilleringsverk lå anläggas ej Idott
i städerna, titan äfven på landet. Utskottet synes, vid öf-
vergången från den strängt restrictiva syftningen af dess
förra förslag, hafva åt den motsatta sidan gått något för
långt. Om distillering får idkas på landet under den tid af
Den 18 Julti.
771
tio månader, då bränvinsbränning icke är tillsten, blir det,
efter min tanke, omöjligt att hindra, det lönbränning utöf-
vas under namn af distillering. Derföre är det nödvändigt,
att di-tilleringen inskränkes till städerna. Jag hemställer
af sådan orsak, huruvida icke Ståndet, i likhet med hvad
Preste-Ståndet redan gjort, och, efter hvad det berättas, äf¬
ven Ridderskapet och Adeln, ville antaga en annan redaction
af 20 §, i närmaste öfverensstämmelse med Friherre von
Erccmers förslag i den al honom afgifna reservation, dock
med den förändripg att orden: »från 21 till 50 kannors
rymd» utbytas emot »minst 21 kannors rymd», så att hinder ej
må läggas för begagnande äfven af större pannor, än 50
kannors. I öfrigt innehåller denna § en vigtig förändring
emot hvad Utskottet föreslagit, nemligen stadgandet om ut¬
görande af skatt för distilleringen. 1 de enskilda samman¬
träden, hvilka hållits emellan ledamöter af de olika Riks-
Stånden för öfverläggning i detta ämne, har jag visserligen
best ridt att någon beskattning för distillering skulle ega
rum, emedan jag ansett det mera rationelt. att distillering
finge ske skattefritt; men deremot har blifvit anmärkt, att,
om distillerinsen inskränkes till endast städerna, så vore det
billigt, att denna näring beladis med någon skatt, lör att ej
väcka missnöje hos landsortens innevånare, som blifva ute-
släncda från näringens bedrifvande. Dessutom äro controler
nödvändiga, och till bestridande af kostnaderna för dessa
behölves jemväl en beskattning. 1 afseende på beloppet
deraf, har man ansett 4 sk. B:co för karman sprit vara
lämpligast och närmast öfverensstämmande med bränvins-
t i 11 ver k nings-sk a tten, sorn är 16 sk. kannan, enär det anta¬
gits, att ungefär samma tid skulle erlördras att distillera
fyra kannor, som att bränna en kanna. Men om skatten
för en kanna sprit antages till 4 sk. B:co, kommer det att
för kannan sex-gradigt distilleradt bränvin utgöra något
mindre, an 4 sk. Riksgälds, och en sådan beskattning synes
ej birra förhindra näringens uppkomst och förkofran. Det
är föröfrigt af vigt, att tre Stånd i denna punkt fatta sam¬
manstämmande beslut, emedan i annat läll hela frågan kan
komma att sönderslitas. Om Borgare-Ståndet icke silher
sig till det beslut, Ridderskapet och Adeln samt Preste-Stån¬
det fattat, beror afgörandet på förstärkt Utskott; tvist torde
uppstå om, hvilket Utskott afgörandet tillkommer, oell här¬
igenom skulle hela författningsförslaget kunna sönderslitas
och allt kunna gå förloradt, som man genom den nya brätt'
772
Den 15 Julii.
vins-författningen velal vinna. Jag anhåller derföre, att Stån¬
det måtte bifalla Friherre von Krcemers förslag, med den
förändring ja? uppgifvit, och anhåller, alt [leir Talmannen
behagade härå framställa proposition»
Herr Rydin: Lika med Herr Indebétou, anser jag det
nödvändigt, att Borgare-Ståndet fattar sarinna beslut i denna
fråga, sorn Kidderskapet och Adeln samt Pi este-Ståndet, ly,
om icke tre Stånd stadna uti ett enigt beslut, skulle snart
nog de svårigheter röja sig, som så lätt uppstå, då inom
representationen finnes ett element, hvars sträfvande är att
omintetgöra bemödandena för en förbättrad lagstiftning, rö¬
rande bränvinstillverkningen. Den föreslasna beskattningen
på distiller ngen afser endast att belacka controlkoslnaderna
och torde ej komma att uppgå högre, än till 5 eller 4 sk.
Riksgälds. Dessutom bör man ej förgäta, att. största delen
af bränvinet ej renas genom distillering, utan endast medelst
kol, derigenom också nästan all i bränvinet befintlig oren¬
lighet borttages, så att distillering i sjelfva verket behölves
endast för beredning af det finaste bränvinet. .lag anhåller
derföre, att Ståndet behagade bifalla Herr Indebctuus förslag.
Herr Henschen: En talare har uppgifvit, att Ridder-
skapet och Adeln fattat samma beslut, som Herr Indebetou
härstädes förordat, men jag botvidar, att så iir förhållandet.
Huruvida åter Preste-Slåndet fattat ett dylikt beslut, vet jag
icke. För min del, kan jag ej finna gagnelig! att förbjuda
någon att distil tara det bränvin, han sjelf tillverkat. Antoges
ett sådant stadgande, skulle allmogen nöd skäl kunna klaga
öfver orättvisa. Man skulle derigenom tillskapa ett privile¬
gium för städerna på en näring, sorn förut kunnat fritt be-
drifvas öfver hela landel; och jag hemställer, om delta vöre
egnadt att fördelaktigt inverka på den allmänna opinionen.
Att med en dryg skatt belägga en näring, som förut varit
fri, är ej eller något sätt att uppmuntra densamma, hvilket
likväl distilleringen förtjenade, såsom i. slatseconomiskt och
sanitairt afseende gagnelig. Skall derföre ett privilegium lör
städerna på denna närings bedrifvande upprättas, borde åt¬
minstone algiflen derför nedsättas i öfverensstämmelse med
55 §, sådan dess lydelse blifvit af Friherre Raab uti hans
reservation föreslagen.
Herr Gezelius: Enligt hvad jag på förmiddagen ytt¬
rat, har jag. äfven för min del, ansett den af Utskottet i
20 § tillstyrkta rättighet, att, såsom särskild näring, utöfva
bränvinsdistiliering, icke böra till landet utsträckas, såsom
Den 15 Julli.
773
medförande betänkliga svårigheter, med afseende på centra¬
len mot oloflig tillverkning af bränvin, utan endast böra
gälla för stad. Dock bade jag trott, att någon särskild af¬
gift för distillering af bränvin icke borde ega runi, enär
förädlingen af denna vara borde, efter min tanke, vara fti
från all annan afgift, än den Bevillnings-Förordningen. för
labriksrörelse kunde bestämma. Men som den af Herr
Indebetou, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Friherre
von Kr amer s förslag, nu yrkade redaction af 20 § skall,
enligt hvad anmäldt blifvit, redan vara af Ridderskapet oell
Adeln samt af Presle-ijtåndet antagen, vill jag, äfven för
min del, för att tillvägabringa likstämmighet i beslut, god¬
känna samma redaction, helst hnfvudändamålef, eller ofvan-
herörde rättighets skiljande från landet och öfverförande en¬
samt på stad, sålunda må kunna genom tre Iliks-Stånds
sammanstämmande beslut vinnas.
Herr Folhem: Om bränvinsbränning har jag hvarken
nåson erfarenhet eller theoretisk kännedom. En talares på¬
stående, att man på lika tid skulle kunna hinna att distil¬
lera fyra gånger mera bränvin, än som kan tillverkas, tror
jag mig dock böra bestrida, ty om distillering liar jag någon
erfarenhet och vågar, pä grund deraf, påstå, att, om en full¬
komligt god vara skall erhållas, det icke gerna låter sig
göra att distillera mera, än sorn på samma tid skulle kunna
tillverkas. Icke eller kan jag inse något skäl, hvarföre man
skulle utesluta landets innevånare frän rättigheten att distil¬
lera. Mig synes det, som borde hvar och en, såväl i stad^
som på landet, hvilken sådant önskade, ega rättighet att
sjelf, på anmälan och kort lid, utan brä n vinst i I i ver k ni iigs—
rättighet, rena sitt bränvin. Jag instämmer i detta afseende
med Herr Henschen, hvilken på förmiddagen talade om di-
stilleringens nytta i sanilairt hänseende, i det bränvinet dy¬
medelst renas från finkeloljan, sorn gör det särdeles begär¬
ligt för riktiga supare, eller, såsom Herr Henschen uttryckte
sig, »fyllhundar». Del är äfven en känd sak, ali de, sorn
börjat att supa fint bramin och derifrån öfvergå till (örtii¬
ra nri e af finkel, sedermera aldi ig kunna fö■ draga fint brän¬
vin. Genom alt lägga hinder i vägen för distiileringeri bi¬
drager man således, alt, genom min.-kad tillgång på rrtiadt
och helsosainmare bränvin, genom finkeloljans begärlighet
och större tillgång, öka antalet af supare. Hvad slutligen
den föreslagna algiften lid rallar, så, ehuru jag ej anser, a 11
någon afgift rätteligen borde erläggas, vill jag ej helt och
774
Den 13 Juhl.
hillet sätta mig deremot, rnoii önskar åtminstone, att be¬
skattningen måtte bestämmas så låg, som möjligt.
Herr Rydin: Jag vågar hoppas, att Ståndet skall an¬
taga Herr Indebetous lörslag, oaktadt den motsägelse det¬
samma rönt af Herr Henschen, hvilken i sina yrkanden
uppenbarligen springer förbi målet. Skulle nämnde förslag
icke antagas, blefve följden, att alla små pannor på landet
komme i gång hela året om, utan ens möjlighet af control.
Och om control försök tes, skulle densamma genom siri dyr¬
het uppsluka en betydlig del af bränvinsskatten. Derföre,
mine Herrar, då vi sagt a, måste vi säga b. Antaga vi nu
ej Herr lndebetous förslag, så är allt, livad hittills blifvit
åtgjordt för bränvins-lagstiftningen, förloradt. Löjligt vore
det val också att låta småpaririorria gå tio månader af året
utan control. Distilleringens helsosamhet erkänner jag vis¬
serligen, men genom bränvinets behandling med kol vinnes
denna tillräckligt, distillering?» giir det endast starkare. Di¬
stillering har dessutom förr icke bedrifvits på landet; hvar¬
före skall man då nu framkalla en sådan näring derstädes?
I den mån distillering verkligen behöfves, synes den mig
ganska väl kunna ega rum i städerna. Jag tillstyrker; så¬
ledes, att Ståndet, med ogillande af Herr Uenschens anmärk¬
ningar, må godkänna Herr lndebetous förslag.
Herr Indebetou: Då jag sednast hade ordet, yttrade
jag, att det lörslag till 20 § lydelse, jag framställde, blifvit
anlaget af Preste-Ståndet, och såsom jag hört berättas, äf¬
ven af Ridderskapet och Adeln. En annan talare har se¬
dermera framkastat tvifvelsmål om tillförlitligheten af denna
uppgift. Jag vill, i anledning deraf, nämna, att jag sjelf var
tillstädes i Preste-Ståndet, då beslutet der fattades, och att
jag nyss erhållit ytterligare, fullt tillförlitlig underrättelse, att
lika. beslut blifvit hos Hidderskapet och Adelil lattadt. En
annan talare har betvifla!, att man skulle kunna distillera
fyra gånger så mycket, som på samma tid kan brännas. I
afseende härpå torde det tillåtas mig att uppgifva, hvad di-
stillatorerne här i Stockholm, hos hvilka Utskottet i ämnet
sökt upplysning, yttrat, rörande afverkningsheloppet vid di¬
stillering.
De hafva, såsom exempel, antagit en panna af 20 kan¬
nors rymd, och ehuruväl, enligt förslaget, distillering icke
skulle blifva tillåten med mindre panna, än 21 kannors,
torde jag dock få anföra, hvad distillatorerne, rörande en 20
kannors panna, uppgifvit. Deras uppgifter äro utan tvifvel
Den 15 Julii.
775
(illämplige äfven på större pannerymder. J)å de sålunda
företaga distillering med en 20 kannors panna, fylla de
densamma, ieke till liela sin rymd, med bränvin, nian en¬
dast med 15 kanner, och erhålla deraf 8 kannor sprit af
omkring 20 graders styrka. Hvarje sådan panna fordrar 3
timmars tid till sin afverkning; man kan alltså på ett dygn
afdislillera 7 eller 8 pannor, och följaktligen erhålla om¬
kring 60 kannor sprit. Om derför skattas 4 skillingar per
kanna, blir det för dygnet en skatt af 5 R:dr.
Begagnas en 20 kannors panna för biänvinstillverkning,
så skattas derför, efter afräkningen af två kannors kokrum,
endast för 18 kannor; och då afverkningsförmågan beräk¬
nas till s/e af panneryrnd, blir tillverkningen för dygnet 15
kannor, för hvilka skall skattas ä 16 sk. per kanna, hvilket
äfven gör 5 K:dr för dygnet. Således visar det sig, alt, om
skatten för distillering, eldigt Friherre von Krcemers förslag,
antages lika med afgiften för enkel branvinsbrannings-red-
skap, så kommer det att utgöra 4 sk. B:co per kanna sprit,
såsom jag förut uppgifvit.
Att distillatorernes uppgift är riktig, i afseende på den
product, som erhålles vid distilleringen, kan man ock lätt
cnntrolera, då man vet, att en kanna sex-gradigt bränvin
innehåller vid pass hälften vatten och hälften alkohol, eller,
om man vill vara rätt noggrann, 51 delar af det förra och
49 delar af det sednare. Då nu ren alkohol, som är full¬
komligt vattenfri, kallad 24-gradig, så kan man lätt inse,
att, då af 15 kannor 6-gradigt bränvin afdislilleras 8 kan¬
nor sprit, bör den blifva väl icke fullt vattenfri, men dock
helt nära ren, således icke 24-gradig, men åtminstone af
20 graders styrka, såsom distillatorerne uppgifvit. Man har
således intet skäl att betvifla riktigheten af deras uppgifter.
Herr Stolpe: Det problem, som 1854 års Riksdag har
att lösa, är mindre alt åstadkomma en i alla afseenden god
bran vinslagstift niiiK, än att lägga grund för öfvergången till
en sådan. Derföre är det af högsta vigt, att icke beslut
fallas, hvilka förrycka sammanhanget i de nu föreslagna
stadgandena. Sedan upplyst blifvit, att Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Slåndet antagit en sådan lydelse af ifrå¬
gavarande §. som Herr Indebetou föreslagit, anser jag mig
således utan betänkande böra tillstyrka antagande af den¬
samma, helst vi derigenom icke alingsnäs från det eftersträf-
vade målet. Hvad Herr Falhems anmärkningar beträffar, så
vittna desamma, att han tilläfventyrs orätt uppfattat 18 §
770
Den I 5 Jxlii.
i lagförslaget. Det är nemligen icke betaget någon tillver¬
kare af bra ii vin att, linder tillverkningsmånaderna, bäst han
gitter, med sjelfva bränvinsredskapen oeh lör den skatt, sorn
derföre erlägges, omdistillera bränvin lill de finaste slag, t.
o. m. till Fahlu-bräuvin. Det blir väl dyrt, men den, som
liar smak för finare bränvin, får väl kosta något på sig, och
iyllhnndarne, hvilka i allt fall consumera mest, nöja sig nog
med det sämre.
Herr Henschen: En talare bär sagt, alt distillering ej
borde la nlöfvas å landet, emedan controleurer der ej skulle
finnas. Detta innefattar ett dubbelt misstag, och jag hän¬
visar lill 65 § i lagförslaget, sorn visar, alt tillsyningsman
kornme att al Konungens Befallningshafvande förordnas. Af¬
ven har talats örn smak för finare bränvin, och, för min del,
måste jag säga, att det vore en lycka, om alla, som hafva
smak för bränvin, drurko af de finare sorterna. Det bar vi¬
dare talats om controlafgifter, men jag inser ej säkert, hvad
Friherre von Kraemer i sitt förslag syftat i detta afseende,
enär häri ej föreslagit något, motsvarande stadgandet i 65 §.
Slutligen har också blifvit yttradt, att tillverkarne kunna
föra sin vara till staden för att distillera?. Jag ber dock,
alt man malte besinna, hvilka svårigheter detta medför, om
tillverkningen skett aflägset, t. ex. 10 mil från stad. Sedan
hränvjnet en gång blifvit tillverkar!!, hvilket måste anses,
såsom en olycka, bör cb*t så mycket, sorn möjligt, förfinas.
Och att härlöf ålägga särskild skatt, kari ej vara riktigt,
lika litet som att stadga elt privilegium i detta afseende lör
städerna.
Herr Björck: Hvarje representants pligt är, att vara
tillgänglig för skäl, och icke envist vidhålla en mening, blott
liir det. man en gång uttalat sig för densamma. Jag nekar
ej eller, att ju åtskilliga skäl blifvit anförda, hvilka lemna
stöd åt ilen af Herr Indebetou framställda åsigt, men jag
anser det vara orätt, att åt städerna lemna uteslutande rätt
lill idkande af distillering, utan tror, alt hellre bör försökas
en annan väg. hvarigenom på ett mera naturligt sätt skulle
vinnas, att näringen droge sig från landet till städerna. Om
mari nemligen stadgat, att distillering ej finge med mindre
redskap iPölvas, utan endast ske i större brännerier, skulle
collind blifva möjlig, ulan alt man hehölde inskränka rättig¬
heten till städerna. En lagstiftning, sorn icke grundar sig
på rättvisa, kan ej annat, än föda missnöje. Dessutom sy¬
nes man vid den föreslagna lagstiftningen hafva utgått från
Dm IS Julii.
777
en oriMig föreställning om industriens behof af sprit. Då
man åt de stora brännerierna föreslagit rätligliet att. utan-
algift, distillera lyra dagar, har man derigenom beredt till¬
fälle att erhålla dist il lera Jt bränvin till förtäring. Men in¬
dustriens behof af sprit är dermed irke uppfyldt och kan ej
alhjelpas genom kolståndare. För industriens behof erfor¬
dras synnerligen till blandning med utländsk sprit vida större
qvanliteter, än man tilläfventyrs föreställer sig, och detta
behof är äfven af mycket högre vigt, än behofvet för för¬
täring. |)et kan derföre ej vara rätt, att så bestämma och-
ordna, att man icke blir i tillfälle att fylla industriens behof,
hvilket äfven motverkas genom den höga beskattningen.
Slutligen bör man väl, efter Friherre von K raam ers förslag,
få begagna, huru stora pannor, som helst, men bättre torde
hafva varit alt lemna tillverkarne öppet att draga fördel af
sednare tiders uppfinningar, som sätta dem i stånd alt, med
mindre redskap, och följaktligen minskad tillverkningskost¬
nad, erhålla ökad neli renare tillverkning.
Emot Herr lndebelous förslag måste jag derför anmärka,
såsom fel, att, enligt detsamma, dUtilleringsnäringen klefve
ett privilegium för städerna, i stället att den borde stå öp¬
pen för hvar och en med vissa inskränkningar, samt att den
knmme att beläggas med en skatt, hvilken drabbade de nä¬
ringar, sam behöfva sprit, på samma gång den fördyrade
det bättre bränvinet, och derigenom tvingade den fattige att
förtära sämre bränvin, .lag vill i stället förorda, att så måtte
bestämmas, att distillering ej finge ske i andra brännerier,
än större, och utan särskild skatt. Lagstiftningen blefve
derigenom enklare, och ingen fördel vore orättmätig! beröf¬
vad någon, .lag hemställer derföre, att Ståndet måtte be¬
sluta ett stadgande, i enlighet med de af mig nu framställda
grunder.
Herr Falhem: .lag liar redan sagt, att jag eger ringa
erlarenhet i bränvinsbränning, och vill således ej bestrida
Herr lndebelous uppgift, att på lika lid större qvantitet brän¬
vin kan distilleras, än tillverkas. Men också kail det brän¬
vin, som med sådan riistillerings-hasligliet afverkas, icke
jemnföras i finhet med en långsammare afverknings-rnethod.
I öfrigt fullföljer jag endast min anmärkning, att man för
dem, snm icke bränna, hör undanrödja alla hinder att idka
distillering, under viss, förut tillkännagifven tid, för eget
behof.
778
Den IS Julii.
Herr Hydin: I anledning af hvad en talare yttrat om
industriens behof af sprit, hemställer jag, om ej delta, sorn
egentligen \ i11 säga snickarnes, hatt makarnes, apolhekarnes,
inslrninentrnakarnes och möjligen några (lere handlverkares
behof af sprit, må blifva tillräckligt fylldt genom di s I il lerin¬
gen tinder de Ivra dagar, då densamma blifvit hvarje till¬
verkare afaillsfritt tillåten. Jag anhåller om proposition på
Herr Indebetous förslag.
Herr Henschen: Till milt förra yttrande heder jag att
få lägga ett par anmärkningar. Forst den, alt på landet
priset på ved, likasoän arbetslönerna, örn lägre, än i stä¬
derna, hvarföre distillering der kan med större förmån drif-
vas, såsom lähriksrörelse. Och för det andra, alt, om Herr
Indebelous förslag anlages, afgiften åtminstone bör nedsättas
till en tjerdedel af den, som för redskaps begagnande i 44
§ är bestämd. Det är den höga afgift, som skulle drabba
d ist i I ler inge n, för hvilken jag mest fruktar. [Ivad controlen
åter angår, bitr det en sednare omsorg, att derom öfver¬
lägga och bestämma.
Herr Björck: Till fullföljande af hvad jag förut yttrat,
hpmsläller jag, om ej 20 § skulle kunna erhålla den lydelse,
Utskottet föreslagit, med tillägg näst efter första punkten:
»dock under enahanda vilkor, sorn, enligt 4 §. bestämmas,
i afseende på tillverkning af bränvin». Tillverkningen skulle
således uppgå till minst 500 och högst 4.000 kannor om
dagen. Jag anhåller om proposition pä delta mitt förslag.
Ofverläggningen förklarades slutad; hvarefter Herr Tal¬
mannen yttrade, att, då icke någon talare yrkat på bifall till
Utskottets förslag, Herr Talmannen funne sig oförhindrad
att genast framställa proposition på bifall till de särskilda
förslag, rörande Ivdelsen af 20 §, som blifvit af Herrar In¬
debetou och Björck afgifna.
Herr Björck: Då mitt förslag mera, än det Herr In¬
debetou afgilvit, närmar sig Utskottets, hemställer jag. om
icke Herr Talmannen behagade först framställa proposition
å den af mia löre.lagria lydelse.
Herr Talmannen framställde härefter särskilda propo¬
sitioner å antagande fiirst af Herr Björcks förslag lill 20 §
lydelse, och sedan å Herr lndebetous förslag, hvilka propo¬
sitioner besvarades med Ja och Nej, hvarjemte votering be¬
gärdes.
En volerings-proposition uppsattes, justerades och an¬
slogs, så lydande:
Den 15 Julli.
779
»Den, som antager en så lydande redaction af Författ¬
ningens 20 §: »Bränvins-distillering må äfven under tid, då
bränvinslillverknina ieke är tillåten, kunna i stad, såsom
särskild näring, utöfvas med enkel redskap, sådan den i 6 §
beskrilven är, af minst 21 kannors pannerymd, orh mot al-
pilts erläggande eller samma grund, hvarefter afgiften lör
enkel redskaps begagnande vid bränviustillverkning i ii §
bestämd är. Ansökan om sådan distilleringsrätt giires hos
Magistraten, som, då tillstånd dertill meddelas, skall hos Ko¬
nungens Befallningshafvande derom genast göra anmälan»,
röslar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, aritages denna redaction, endast med den
förändring, att efter ordet pannerymd inflyta: »mot erläg¬
gande af ’/, af den skatt, som lör enkel redskaps begag¬
nande vid bränvinslillverknirig, enligt ii §, bestämd är».
Votering företogs med slutna sedlar efter upprop, der¬
vid Herrar Brinch. Gråå, Schwan, Rinman, Almgren, Wijk,
Wcern, Arnberg. Åsbrinck, Retlig, Frick, Ekholm, Boman,
Ekenman, Trägärdh, Cassel, Billström, Nygren. Booth, Tjern¬
berg, Fridstedt, Wallenberg, Wetterberg, Wahlund, Hjort,
Hasselrot, Norman, Wedberg, Sundblad och Windrufva voro
frånvarande. En sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid
hvilkas öppnande två af Ståndets Herrar Ledamöter stodo,
en på hvardera sidan om Herr Talmannen, befunnos inne¬
hålla 20 Ja emot 6 Nej; i följd hvaraf Ståndet antagit §,
med den af Herr Indebetou föreslagna förändrade lydelse
af 20 §, enligt ./«-propositionen.
“* §•
Herr Indebetou: Vid 21 § anhåller jag att få föreslå
ett par små ändringar. Vid §:s uppsättning bar en omission
egt rum, då det ej blifvit föreskrilvet, att stället, der distil-
leringen utöfvas, skall uppgifvas. Deremot har influtit ett
stadgande, att alla de kärl, sorn vid distillerinäen begagnas,
skola uppgifvas, hvilket blir fiir tillverkarne besvärlig, men
icke egentligen gagnar lill nåeot. Jas anhåller derföre, att
Ståndet måtte antaga ett förändradt förslag tiil denna §:s lista
moment, som redan blifvit af Ridderskappet och Adeln samt
Preste-Slåndet godkändt, nemligen: att elter ordet: »hvar¬
under» på tredje raden insättas orden: »och det ställe, hvar¬
est». samt alt orden: »äfvensom lill — — — begagna vill»
förändras till »äfvensom dislilleringsredskapens rymd och
beskaffenhet», hvarigenom § skulle få följande lydelse i dess
700
Den IS Julli.
lista moment: »Den, som — — — — — om redskapen».
(Se redactionep, i helt utförd vid heslutet här nedan).
[torr Kjörck: Emot de förslag till ändringar i 21 §j,
Herr Indebetou framställt, har' jag ej något att anmärka,
utan anser deni lämpliga och gagnelius. För min del, skulle
jag likväl önska ännu en ändring, till hvilken jag likväl liar
föga hopp att vinna bifall, då Ståndet anser sig böra in¬
stämma i samina beslut, som Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Slåndet redan lättat. Jag inser nemligen icke, hvar¬
till skyldigheten, att så lång tid. som fjorton dagar förut,
anmäla, att man ämnar företaga distillering, skall tjena, utan
tror, att derigenom endast tillskapas ett ändamålslöst och
betungande åliggande. Visserligen torde del. då distilleringen
skall idkas i andra st ii der, än der Konungens befallnings¬
hafvande har sitt säte, behöfvas, att anmälan sker någon
tid, innan distilleringen börjas, men i allt fall synes det idig
olämpligt, att man skulle fjorton dagar förut behöfva an¬
mäla, att man ämnar drifva en tillverkning, hvartill man
har laglig rätt. Dock torde stadgandet blifva vida mindre
betungande, om blott en sådan tolkning medgifvcs, att det
slår den, sorn vill idka distillering, Öppet alt på en gång för
hela den lid af tio månader, hvarunder näringen kan bedrif-
vas, anmäla, hvilka dagar, veckor eller månader han ämnar
idka tillverkningen. Emedlertid vill jag icke påyrka någon
ändring i det anmärkta alseendet, enär jag erkänner vigten
deraf, alt Ståndets beslut blifva sammanstämmande med
Ridderskapets och Adelns samt Presle-Slåndets, utan önskar
jag endast att i Protocollet hafva bevarat min särskilda
mening.
Herr Malmborr/: I strid med Herr Kjörck, anser jag
anmälan ovilkorligen böra ega ruin, men hemställer, huru*
vida icke, då föreskriften om anmälan hos Konungens be¬
fallningshafvande grundats derpå, att distillering skulle lå id¬
kas å landet, nu, sedan Ståndet beslutat, att distilleringen
skall inskränkas till städerna, äfven borde bestämmas, att
anmälan skall ske hos Magistraten, i stallet för Konungens
befallningshafvande.
Herr Henschen instämde i detta yttrande.
Herr Rydin: Föreskriften om anmälan afser, att till-
syningsmän må varda förordnade, och anmälan bör derföre
ske lins Konungens befallningshafvande, såsom högsta Police-
myndighet. På denria grund, och då två Stånd redan bi¬
fallit, hvad Herr Indebetou här föreslagit, anhåller jag Stäu-
Den 15 Ju/ii.
m
det äfven ville antaga detsamma, på det icke någon söndring
må inträda.
Häruti hördes flere al Ståndets Herrar Ledamöter instämma.
Ofverläggningen var slutad, och, på Herr Talmannens
derom framställda proposition, antog Ståndet, enligt Herr
Indebetou$ förslag, följande lydelse af 21 §. 1 momentet:
»Den, sorn sålunda vunnit rättighet till distillering, skall
minst ii dagar före hvarje gång, han distillering företager,
sådant hos Konungens Befallningshafvande skriftligen anmäla
och uppgifva den lid, hvarunder, och det ställe, hvarest
han vill distilleringen utöfva, äfvensom distilleringsredskapens
rymd och beskaffenhet; bifoge ock i hnfvudskrilt eller be¬
vittnad afskrift justerares mätningsbevis om redskapen».
2:dra och 5:dje momenten.
Godkändes, enligt det sednare förslaget.
§ 22.
Herr Indebetou: Sedan Ståndet antagit 20 §:ns lydelse,
i nära öfverensstämmelse med Friherre von /{rccmcrs för¬
slag, är den 22:dra § öfverflödig. Rn del af livad här
stadgas rörer redskapens beskaffenhet och innefattas uti
den hänvisning lii! den 6:te §, hvilken 20:de §, sådan den,
enligt Ståndets beslut, kommer att lyda, redan innehåller,
litt annat stadgande i den 22:dra §, eller att pannans rymd
ej får understiga 12 kannor, star i strid med livad redan
blifvit hesluladt, eller att minst 21 kannors pannor få be¬
gagnas till distilleringen. Jag hemställer derföre, att 22:dra
§ matie ur lagförslaget helt och hållet uteslutas.
Herr Henschen: För min del, tror jag 22:dra § vara
ganska helsosam och böra i författningen qvarstå. Svårig¬
heter kunna visserligen möta vid tillämpningen, men skälet,
hvarför jag anser den höra bibehållas, är, att dislilltrings-
rälten ej må missbrukas, hvilket lätt kunde ske, om ånga
finge insläppas i pannan, eller omröring ega rum, då det
lätt skulle kunna ske att, under namn af distillering, för¬
vandla mask till bränvin.
Herr Hydin: Huru helsosam än Herr Henschen må
anse 22:dra §, hoppas jag dock, att, då den, enligt hvad
Herr Indebetou visat, är både öfverflödig och i strid med
redan fattadt beslut, Ståndet skall bifalla dess uteslutande
från förslaget.
Öfverläggningen var slutad, och, på Herr Talmannens
proposition, beslöt Ståndet, att, i följd af hvad Ståndet, rö¬
rande § 20, beslutat, § 22 skulle ur Förordningen utgå.
782
Den 13 Julii.
§ 23.
Herr Indebetou: 25:dje § i förslaget till författning
afser vidtagande af präcaulioner mot lönbränning å landet,
under namn af distillering. Sedan distilleriugsrälten blifvit
inskränkt till städerna, är stadgandet i 25:dje g obehöflig!.
Föröfrigt vill jag upplysa, alt stadgandet i lista mom. är
olämpligt. Vid distillering af bränvin, fvlles nemligen pan¬
nan, enligt hvad distillatorerne upplyst, endast till 3/4:deiar
med bränvin. Och den återstående Ijerdedelen med valten,
enär derigenom finkeloljan bättre skiljer sig från spriten.
Således blir bränvinet utspädt till den grad. att det icke
innehåller 5 graders styrka, då dislilleringen företaaes. Vi¬
dare är det klart, att, sedan dislilleringen försiggått, åter¬
står i pannan så kallad lank, och det har blifvit upplyst,
att denna genom ytterligare distillering kan göras användbar
till techniska behof. Skulle man nu följa föreskriften i
23:dje §. så biel man nödsakad att kasta bott lanken. Oin
momentet kommer alt qvarstå och en beslagare, sedan
dislilleringen någon stund fortgått, infinner sig och prolvar
den i dislillerings-pannan befintliga vätska, skall han finna,
att densamma innehåller vida mindre, än S grader, i följd
hvaraf den, som distilierar, också måste anses, hafva l'ör-
brutit sig emot stadgandet i 25:dje §. Jag anhåller, på
grund af alla dessa anförda skäl, att Borgare-Ståndet ville,
i likhet med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
besluta, att 23:dje § ur förslaget utgår.
Herr Henschen: För Ståndets samhållning kan någon
fruktan nu icke»uppstå, enär här är fråga, icke om sjelfva
hulvudsaken, utan om en förbättring, i afseende å controlen,
som är behöflig jemväl i städerna. Jag har reserverat mig
emot Utskottets förslag och yrkar nedsättning af gradtalet,
äfvensom jag icke kan gilla sjelfva redactionen. De fel, Herr
Indebetou åsyftat, tror jag skulle kunna aflijelpas, om dels
elter ordet: »användas» i lista momentet gjordes ett så ly¬
dande tillägg: »så vidt det ej genom dislilleringen tillkommit»,
dels ock gradtalet nedsattes från S till 3 grader. Med denna
förändring, är jag benägen att godkänna 25:dje §.
Herr Rydin: Då Herr Henschen, sjelf erkärint, att det
i 25:dje § föreslagna stadgande är olämpligt, anser jag det
icke vara nödvändigt att bemöta hans yttrande med något
svar, utan får jag endast förklara, det jag instämmer med
Herr Indebetou.
Den IS Julii.
783
Discnssionen var slutad, och Ståndet ansåg 2ö:dje §
böra ur författnings-förslaget utgå.
§ 24.
Herr Indebetou: Ja" anhåller, att Ståndet ville antaga
24.de, 25:te och 26:le §§, hvilka i de andra Stånden icke
undergått någon ändring, med iakttagande blott, att, sedan
2:ne §§, enligt Ståndets beslut, komma att ur författnings-
förslaeet utgå, §§:s nummerliiljd ändras.
Öfverläggningen var slutad, och 24:de, 25:te och 26:te
§§ godkändes.
Dernäst öfvergiek Slåndet till tvänne uppskjutna frågor,
nemligen, pag. 2 i Memorialet, en inbjudning till Borgare-
Ståndet. i afseende på ett tillägg vid 5:dje §, och pag. 3,
angående "lätte § 2:dra inom.
Riföllos.
Vidare förekom Utskottets framställning, pag. 7, an¬
gående arfvodet till en vid distilleringsverk anställd tillsy¬
ningsman.
Herr Indebetou: Då, till följd af Ståndets beslut, di-
stilleringsverk endast skulle komma att finnas i städerna,
och någon särskild tillsyningsman deröfver icke erfordras,
anhåller jag, att 66:te §, såsom numera obehöflig, och hvil¬
ken af Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndet blifvit
ur förfatlnings-lörslaget utesluten, jemväl af Ståndet ute-
slutes.
Herr Henschen: Af de beslut. Ståndet fattat, följer ej,
att tillsyningsman icke vidare blifva behöflige. Man vet
nemligen ganska väl, alt policen i våra småstäder ingalunda
är så god, att icke särskild conlrol kan vara behöflig, i af¬
seende å distillerings-rättigheters ulöfvande. Af dessa skäl
anhåller jag, att Gärle och 6G:te §§ i författnings-förslaget
måtte varda bibehållna.
Herr Hydin: Då distillering hädanefter skulle få ut-
öfvas endast i städerna, hemställer jag till Herr Henschen,
huruvida det kan vara behöfligt, att tillsyningsman är berät¬
tigad alt i och för tillsynen af de distilleringsverk, hvilka
äro sliillda under hans uppsigt, begagna häst. 1 öfrigt in¬
stämmer jag med Herr Indebetou.
Herr Henschen: I anledning af hvad Herr Rydin yttrat,
vill jag blott förklara, att stadgandet om tillsyningsmans
rätt att begagna häst är öfverflödigt, sedan rättigheten att
distillera blifvit inskränkt till städerna.
1784
Den 15 Ju/ii.
Ölverläggningen var slutad, oell Ståndet beslöt, att 66:te
§ skulle ur förfatlnings-förslaget utgå.
Utskottets yttrande, pag. 7, med afseende å 58:de §
uti det sednare förslaget.
Bifölls.
Utskottets hemställan, pag. 8, angående redaetionen af
75 § uti det sednare förslaget.
Herr Indebetou: Någon hemställan är af Utskottet icke
här gjord, meri örn Herr Talmannen har för afsigt alt nu
framställa proposition på antagande af 75:te § i förfatlnings-
förslaget, anhåller jag, alt utur densamma måtte uteslutas,
hvad som deruti förekommer, angående 25:dje §, hvilken
blifvit af så väl Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
som af Borgare-Ståndet utesluten. I öfrigt anhåller jag om
godkännande af 75:te §.
Ofverläggningen var slutad, och redaetionen af 75:te §
gillades, med uteslutande af orden: »eller öfverträdes förbud,
som i 25:dje § gifvet är».
Utskottets hemställan, pag. 8, angående 58:de och 40:de
§§, eller, uti det sednare förslaget, 42:dra och 44:de §§.
Lades till handlingarne.
Utskottets hemställan nedanför å pag. 8, i afseende ä
ett tillägg vid den tariff, som sammanhänger med lista
momentet uti det sednare förslagets 108:de § samt slut¬
underrättelsen i 44:de §.
Godkändes; och
2:o Författnings-förslaget, bifogadt Memorialet M 11.
Herr Indebetou: Som någon anmärkning icke blifvit
framställd emot de i l:s(a artikeln intagna §§, och någon
ändring af desamma hvarken hos Ridderskapet och Adeln
eller Preste-Ståndet blifvit gjord, samt skäl ej eller till
någon ändring förefinnes, hemställer jag, att denna artikel
måtte blifva i sin helhet antagen.
Herr Hensehen: Jag åberopar ruin reservation, angå¬
ende lista § uli förslaget, och yrkar, att proposition på
ändring deruti, i enlighet med den uti reservationen af mig
uttalade åsigt, måtte blifva framställd. Skälen för detta yr¬
kande äro uti reservationen anförda.
Discussionen var slutad, och Herr Talmannen erinrade,
alt lista § uti förslaget redan är afgjord genom trenne
Stånds beslut, hvadan någon proposition, i enlighet med
Herr Henschens begäran, icke kunde blifva framställd.
Den 15 Julö.
Herr Henschen: Skälet lill min begäran igenfinnes uti
4:de momentet af min ofvan åberopade reservation. Någon
ändring i sak är icke af mig påyrkad, utan endast hvad
sjelfva redaciionen angår.
Herr Hydin: Jag anhåller, att redaciionen af Irsta §
måtte blifva sådan den är, och detta så mycket hellre, som
Herr Henschen deri ena dagen uttalar en åsigt, och den
andra dagen en annan, samt, om han i en sak yttrar sig
10 gånger, alltid framställer skiljaktiga åsigter.
Herr Stolpe: Jag förstår icke, i hvilken syftning Herr
Henschen vill vinna eri rättelse i Irsta §; men, för så vidt
Ståndets mening är, att förhindra, det bränvin med mindre
redskap tillverkas i städerna, saknar Herr Henschen inga¬
lunda skäl till deri af honom gjorda anmärkning, ty något
hinder derför är icke lagdt genom de af Utskottet uti Irsta
§ begagnade uttryck.
Herr Henschen: Herr Hydin har oriktigt uppgifvit min
åsigt i denna fråga, sorn alltid varit densamma, och Herr
Hydin har derigenom sökt att missleda Ståndet. Mitt yr¬
kande är, att bränvin må tillverkas af en hvar, som är
behörig att idka fabriksrörelse, eller ock eger eller innehar
särskildt skattlagd jord. I hvad detta förslag skiljer sig
från det, sorn i det lörsta Betänkandet blifvit frainstälidt
och af Irenne Stånd nied någon ändring blifvit godkändt,
nödgas jag naturligtvis rälta mig efter deras beslut. De i
Irsta momentet af § förekommande orden: »på landet och i
stad» anser jag öfverllödiga. Vidare heter det: »enligt lör-
fa 11 ningarne berättigad». Detta sista ord borde utbytas emot
ordet: »behörig», ty berättigad är man, först efter det man
erhållit vederbörligt bevis. Slutligen förekommer ock i samma
moment: »särskild skattlagd jord», hvilket synes mig inbe¬
gripet under den allmänna benämningen: »satt i mantal».
Då jag är förvissad,, att ingen kan neka, att denna redaction
är bättre, än Utskottets, tror jag, det ock vore skäl att
antaga den af mig sålunda uppgifna.
Herr Indebetou: Jag vill icke bestrida, alt redactionen
af l:sla § är mindre lyckad, och att densamma kunde vara
bättre, äfvensom att vissa ord kunde uteslutas eller utbytas
emot andra; men jag hemställer dock till Herr Henschen,
om det kan medföra någon nytta, alt nu ändra några ord i
§:n. Då densamma af två Stånd redan är antagen, tror jag
ock, att Borgare-Ståndet handlar klokast, om denna § jem¬
väl af Ståndet antages.
Ii or q.-St and. Prot. vid Riksd. 1S53—J8S4. IV. 50
706
Den 13 Julii.
Herr Stolpe: De exempel pä nödiga rättelser, sorn
Herr Henschen an”if\it, ega sin fulla riktighet, men, för min
del, lägger jag ej synnerlig vigt pä anmärkningar, som en¬
dast afse språkets hyfsning. Jag tror nemligen icke, att
denna förordning kommer att blifva långvarigare, än de fö¬
regående, och att man således tre år härefter blir i tillfälle
att fila bort kantigheterna.
Discussionen var slutad, och lista artikeln ansågs i sin
helhet godkänd.
Herr Henschen: Jag hade förmodat, a.lt proposition
skulle blifvit framställd endast på lista §:n, helst jag har
en anmärkning att göra vid Gite (y n. Jag anser nemligen,
att de §§, såsom den Gite, jemte åtskilliga andra, hvilka
hafva ett afgjordt inflytande å beskattningen, bort, enligt
71:sta §:n H eger ing s~ bor men, behandlas, såsom bevillnings-
ärende.
Herr Talmannen erinrade, i anledning häraf, att Herr
Henschen egde tillfälle att framställa denna anmärkning, då
tillämpning af ifrågavarande förslag förekommer.
Likaledes var 2:dra arlikeln, vid Memorialets pröfning,
redan genomgången och godkänd, med de förändringar, sorn
deraf synas: omfattande samma artikel, enligt förslaget, §§
18—Sfi!
3:dje och lide artiklarne.
Herr Indebetou: Med 5:dje och 4itle artiklarne är det
samma förhållande, som med den lista, nemligen, att något
förslag tili ändring deruti hvarken hos Ridderskapet och
Adeln eller Preste-Ståndet blifvit framställdt; och då jag ej
eller finner skäl till någon ändring deruti, anhåller jag, att
5:dje och 4:de artiklarne mätte blifva af Ståndet antagna,
endast med iakttagande af den ändring i §§:nas nummer¬
ordning, som biifver en följd deraf, att Sine §§ komma att
ur förslaget utgå.
Ofverläggningen var slutad, och Ståndet antog 5:dje
och 4:de artiklarne, endast med den rättelse i §§:nas num¬
merföljd, som uppkommer derigenom, att Sine §§ ur för-
fattnings-förslaget uteslutas.
Site artikeln.
§ 38.
Herr Indebetou: Jag anhåller, att särskild proposition
mätte framställas, rörande denna §. 3:dje momentet i 58:de
§:n innehåller: »mäskekar och jästkärl, som finnas, der di-
Den lii Julii.
787
stillering, enligt 18:de eller 20:de §, verkställes, skola, sä
länge dislilleringen utöfvas, vara förseglade, sä att de ej må
kunna begagnas». Nu har Ståndet beslutat, att någon för¬
segling af rnäskekar och jästkärl icke skall ega rum, och
således bör, i öfverensstämmelse dermed, 3:dje momentet
uti denna § ur förslaget utgå. Ridderskapet och Adeln
samt Presle-Ståndet hafva ock lättat enahanda beslut.
Ölverläggningen var slutad, och 38:de §:n godkändes,
med uteslutande af 3:dje momentet.
§ 59.
Godkändes.
§ 40.
Herr Indebetou: Uti denna § bör 2:dra momentet
uteslutas, på de skäl, som vid 58:de § blifvit anförda. Dess¬
utom förekommer i 6:le momentet: »samt med 16 sk. för
hvarje rnäskekar eller jästkärl». Då emedlertid någon er¬
sättning för försegling af sådane kärl icke kan ifrågakomma,
enär försegling deraf icke skall ega rum, bör detta stad¬
gande uteslutas, äfvensom utur sista eller sjunde momentet
orden: »rnäskekar eller jästkärl» utgå.
Öfverläggningen var slutad, och 10:de §:n godkändes,
med uteslutande, dels af 2:dra morn., dels ock utur G:te
momentet af orden: »samt med 16. sk. af hvarje rnäskekar
eller jästkiirl», oell dels utur 7:de momentet af orden: »mä-
skekär eller jästkärl».
§ 41.
Godkändes.
6:te artikeln.
Herr Indebetou: Jag anhåller, att §§ 12—16 mätte
blifva af Ståndet bifallna.
§§ 12-16.
Godkändes.
Herr Indebetou: Innan Ståndet företager till behandling
17:de § i författnings-förslaget, är det nödigt, att man talar
om den afgift, som för bränvins-distillering bör erläggas.
Uti den af Herr Friherre von Krabner afgifria reservation,
har han föreslagit följande tillägg till 20 §: »afgift för sådan
distillering erlägges förskottsvis och för en half månad i
sender till den, sorn eger kronoutskylder i staden uppbära».
För min del, anser jag icke lämpligt, att detta stadgande
införes, såsom ett tillägg till 20 §, utan tror, att detsamma
har sin rätta plats näst efter 16 § i förslaget, der före¬
skrifterna om afgifter för bränvins-tillverkuiug sluta. Derföre
783
Den 13 Julii.
hafva ock Ridderskapet oell Adeln saint Preste-Ståndet an¬
tagit att införas på nämnda ställe följande stadgande: »Afgift,-
som för distillering, enligt 20 §, utgå lior, skall för minst
en half månad i sender förskottsvis erläggas lill den, sorn eger
kronoutskylder uppbära i den stad, der distilleringen skall
utöfvas. Dervid bör öfver anmälan, sorn, enligt 21 § skett,
företes bevis, innefattande tillika de upplysningar, som för
afgiftens beräknande erfordras»; och-jag anhåller, att Borgare-
Ståndet ville stadna uti samma beslut.
Ofverläggningen förklarades slutad, och, på hemställan
af Herr Talmannen, beslöts, alt näst elter 46:te §, enligt
det sednare förslaget, skulle en ny § införas, i enlighet med
det af Herr Indebetou upplästa stadgande.
S /i7-
Herr Indebetou: Då jag icke har någon anmärkning
att framställa emot §§ 47—31, och desamma blifvit hos så
val Ridderskapet och Adeln, sorn Preste-Ståndet antagna,
anhåller jag ock, att Ståndet ville godkänna berörda §§.
Blefvo godkända.
§§ 52 och 53.
Herr Indebetou: 52:dra och 53:dje §§ äro dels obe-
höfliga, och dels olämpliga, i anledning al de utaf Ståndet
förut fattade beslut. Endast det sista stadgandet i 53:dje
§ bör stå qvar, men detta är redan intaget i ilen af Ståndet
nyss antagna nya §. Jag anhåller alltså, att 52:dra och
53:dje §§ mätte ur författnings-förslaget uteslutas.
Ståndet beslöt, på hemställan af Herr Talmannen, att
52:dra och 55:dje §§ skulle ur författnings-förslaget utgå.
7:de artikeln.
§§ 54-64.
Herr Indebetou : Jag anhåller, att §§ 54 — 64, sådana
de i förslaget förekomma, måtte godkännas, helst desamma
icke hos de andra Stånden undergått någon ändring.
På hemställan af Herr Talmannen, blefvo §§ 54—64
af Ståndet antagna.
§ 65.
Herr Indebetou: Jag anhåller, alt lista momentet uti
nämnda § måtte bibehållas, dock med följande förändrade
lydelse: »Konungens Befallningshafvande förordrie behöflig!
antal personer, att emot lämpligt arfvode, hafva tillsyn vid
distillering, sorn, enligt 20:de §, utöfvas, och bestämmp,
hvilka distilleringsverk under hvarderas tillsyn ställas må».
Den 15 Juliu
789
DS rättigheter) till distillering på landet deremot blifvit
borttagen, anhåller jag, att sista momentet uti denna § måtte
ur lörslaget uteslutas.
Herr Henschen: Jag åter anhåller, att Herr von Hart¬
mansdorffs förslag till redaction af 65:te § mSlte blifva af
Ståndet, antaget, med tillägg af ordet,daglig framför ordet
uppsigt. Orsaken, hvarföre Herr von Hartmansdorff be¬
gagnat orden »vederbörande embetsmyndighet», har han sjelf
angifvit vara den, att förekomma, det särskilda myndigheter
förordnade om befattningar, hvilka borde och kunde af
samma personer utöfvas.
Herr Hydin: Jag instämmer med Herr Indebetou och
yrkar antagandet af det utaf honom framlagda förslag till
65:te §.
Discussionen var slutad, och Ståndet ansåg l.sta mom.
(55:te § böra undfå denna lydelse: »Konungens Befallnings¬
hafvande förordna behöflig! antal personer att, emot lämpligt
arfvode, hafva tillsyn vid distillering, som. enligt 20.de §,
utöfvas, och bestämma, hvilka distilleringsverk under hvar-
deras tillsyn ställas må»; äfvensom andra momentet skulle
utur förfaltnings-lörslaget utgå.
Anmärkes, att 66:te § är, på sätt af det föregående
synes, redan utesluten.
8:de artikeln.
§ 67.
Herr Indebetou: Emot §§ 67—74 har icke någon an¬
märkning förekommit, hvarför jag ock anhåller, att dessa
§§ måtte blifva af Ståndet antagna.
På härefter af Herr Talmannen framställd proposition,
godkände Ståndet §§, 67—74.
Anmärkes, att 7ä:te § redan var pröfvad.
§ 76.
Herr Indebetou: Då ej eller emot §§ 76—79 någon
anmärkning blifvit gjord, begär jag proposition på bifall till
nämnda §§.
§§ 76-79.
Godkändes.
§ 80.
Herr Indebetou: Hvad Irsta momentet af 80:de § an¬
går, så anhåller jag om bifall dertill; hvaremot jag föreslår,
att 2:dra och 5:dje momenten måtte blifva sammanslagna
lill ett och erhålla följande lydelse: »Den, som, innan t?»
790
Den 13 Julii.
distillering, enligt 20:de §, utöfvar, icke erlägger den afgift,
som dcrlör utgå bör, bote från och med 3 R:dr 16 sk. till
och med 33 R:dr 16 sk.» Denna redaetion ar af Ridder-
skapet och Adeln samt Preste-Ståndet antagen.
Ofverl.äggningen var slntad; och Ståndet godkände Irsta
momentet i 80:de §; samt ansåg, att 2:dra och 5:dje morn.
böra förenas till ett enda moment af den lydelse, som Herr
Indebetou föreslagit.
§§ 81—91, äfvensom 9:de artikeln, omfattande §§
92—108.
Herr Indebetou: Då hvarken inom de andra Stånden
någon anmärkning emot de återstående §§ förekommit,
eller jag har något att emot dessa §§ erinra, anhåller jag,
att Ståndet ville godkänna desamma.
§§ 81-108.
Godkändes.
Tariffen å afgiften, beräknad efter dygn.
Lemnades ulan anmärkning.
Formulair till mätnings- och slämplingsbevis å bränvins-
tillverknings- och distillerings-redskap.
Godkändes.
Slutligen anmärkes, att nummerföljden af paragrapherna
uti författninas-lörslaget bör förändras, i den mån sådant
blifver nödvändigt, efter dels uteslutande af fem §§, dels
införande af en ny §.
Herr Henschen: Jag hemställer till Herr Talmannen,
huruvida det nu kan vara på sin plats, att väcka fråga om,
huruvida Utskottet förfarit riktigt, då Utskottet ansett 6:te
§ i förslaget, hvilken handlar om bevillning, vara afgjord
genom tre Stånds beslut.
Herr Talmannen: Jag kan icke se, under livad form
denna framställning skulle kunna till Ståndet göras.
Herr Henschen: En ålerremiss vore väl här den lämp¬
ligaste utvägen. Rra besynnerligt skulle det i sanning vara,
om Utskottet i formett hänseende förfarit orätt oell det¬
samma icke finge rättas.
Herr Björck: Utan att nu vilja yttra mig, om Herr
Henschen har rätt eller icke uti den af honom uttalade åsigt,
tror jag dock, att Ståndet för närvarande icke kan. i anled¬
ning af Herr Henschens framställning, något tillgöra. Då
Utskottet erhåller del af de utaf Stånden fattade beslut, är
det Utskottets pligt alt tillse, huruvida samtliga Stånden
slädnät i lika beslut, och i annat fall, samt, der tre Stånds
Den 18 Julii.
791
beslut icke utgöra Rikets Ständers, derom hos Riks-Stånden
göra anmälan och framlägga voterings-proposilioner till om¬
röstning i förstärkt Stats-Utskott. Om Herr Henschen anser,
att Utskottet genast bort inbjuda Bonde-Ståndet att instämma
uti de andra Ständens beslut, må detta vara bans sak. Så¬
lunda har dock Utskottet icke ansett sig böra lörfara; och
ingenting är förloradt, om den af Herr Henschen väckta
fråga icke nn handlägges.
Flere af Ståndets Ledamöter instämde.
Herr Rydin: Jag förslår sannerligen icke, hvad Herr
Henschen menar. Särskildta Utskottet är ju tillsatt att i
liela sin vidd behandla bränvins-frågan, och då synes Herr
Henschens anmärkning icke förtjena något afseende. Bonde-
Ståndet försökte, såsom man vet, i går att rifva upp hela
förslaget, men jag hoppas, att Borgare-Ståndet icke skall
vilja förnya försöket. Jag anhåller, att Herr Henschen
emedlertid vill förklara, hvad han menar.
Herr Henschen: Jag anser mig ej böra besvära Stån¬
det med alhörandet af en förklaring, som endast en Leda¬
mot synes behöfva. Alle öfriga Ledamöter veta säkerligen,
huru olika be vill nings-frägor behandlas, i jemnförelse med
andra frågor.
Herr' Talmannen: Såsom jag redan förut antydt, kan
Herr Henschens framställning komma under pröfning, då
fråga blifver oin tillämpningen af Ståndens beslut; hvarföre
jag ock lill Herr Henschen hemställer, om han icke vill för
närvarande afstå från sitt berörda yrkande.
Herr Henschen: Jemte det jag, till följd af Herr Tal¬
mannens uppmaning, är villig att afstå från mitt yrkande,
anhåller jag blott att få till Protocollet antecknadt, det jag
frikallar mig från de misstag och fel i redactionen. sorn
kunna blifva en följd af antagandet utaf de af Herr Indebe¬
tou väckta redaclionsförslag.
§ »•
Föredrogos ånyo och remitterades till Stats-Utskottet
2:ne, med anledning af S6:le § R. O., väckta motioner,
nemligen af:
l:o Herr Maechel: Att ett särskildt slats-anslag af
3.000 R:dr banco till Landshöfdingc-Embetet i Calmar län,
för bestridande af kostnader, i ändamål, att Landshöfdingen
må någon tid af året vistas, för utöfning af sin embetsverk-
samhet, å lämpligt ställe uti norra delen af länet; och
7sa
Den 15 Julii
2:o Herr Hörnstein: Angående dispositionen af första
och andra årens anslag af det bidrag, som Rikets Ständer
redan beviljat till inrättande af en technisk skola i örebro.
§ 9-
Föredrogos ånyo och bordlädes andra sången:
l:o Allmänna Besvärs- och Eeonomie-Utskoltets Belän-
kanden, N:ris 106, 108 och 109;
2:o Utdrag af Hedervä,rda Bonde-Ståndets Protocoll för
den 1 uti innevarande månad, med inbjudning till Borgare-
Ståndet att instämma uti Bonde-Ståndets beslut, i anled¬
ning af Särskildta Utskottets Betänkande, J\i 10, l-.sta
momentet;
5:o Constifutions-Utskoltets Memorial, J\i 21;
4:o Stats-Utskottets Utlåtanden, N:ris 175—175, och
5:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot-
tens Betänkanden, JY2 €—12.
§ 10.
Bordlädes.
l:o Stals-Ulskottets Utlåtanden, N:ris 168—172;
2:o Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets Betän¬
kande!), N:ris 110—lil; och
5:o Särskildta Utskottets Memorial, Jtä 12.
§ 11
Justerades Protocolls-Utdrag öfver af Ståndet fattade
beslut, i anledning af Herrar Mcechels och Hörnsteins mo¬
tioner.
Plenum slutades kl. % 9 e. m.
In Odem
E. G. Huneberg.
Den 19 Julii.
793
Den 19 Julii.
Plenum kl. 10 f. m.
§ *•
Sodan Herr Talmannen anmält, att Ståndets Secreterare
Herr Lagmannen oell Itiddaren Runeberg är af sjukdom
hindrad att best iida Secreleraregöromålen, fann Ståndet, uppå
hemställan af. Herr Talmannen, för godt förordna Notarien,
vice Häradshöfdingen Johan August Hjärne alt, i Herr Lag¬
mannen Runebergs ställe, förrätta Secreleraretjensten, under
den tid nämnde hinder fortfar.
§ 2.
Uppå derom gjord anhållan, beviljades Herrar Grape
och Hagman ledighet från Biksdagsgörornålen, Herr Grape
under fjorton dagar från den 22 och Herr Ungman under
tre veckor, räknade från den 21 innevarande månad.
§ 3.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver särskildta af Ståndet
den 15 i denna månad fattade beslut.
§ *■
Uppå hemslällan af Herr Talmannen, och sedan Herr
Talmannen tillkännagifvit, att voteringar i Förstärkt Stats¬
utskott komma att hörjås Måndagen den 51 i denna månad,
beslöt Ståndet, att Thorsdagen den 27 innevarande månad
företaga val af Ledamöter i Förstärkt Stafs-Utskolt, för hvil¬
ket ändamål särskildt Plenum skulle anslås till berörde dag,
klockan C eftermiddagen.
§ »
Föredrogos å nyo Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottets nedannämnda Memorial och Betänkanden:
JM 106, i anledning al väckt förslag om inrättande af
en Svensk lif-försäkringsanstalt.
Godkändes.
JM 108, i anledning af återremiss af Betänkandet, JM
89, rörande skjutsningsbesväret.
Lades till handlingarne.
och JM 109, i anledning af väckt förslag om indragning af
Tullkammaren i Fahlun.
Godkändes.
794
Den 19 Julii.
§ 6.
Föredrogs 8 nyo Hedervärda Bonde-Ståndets, genom
Utdra» af dess Protocoll deri 1 dennes, gjorda inbjudning till
Mod-Stånden att instämma uti Bonde-Ståndets, i anledning af
1 momentet i Särskildta Utskottets Betänkande, JW 10, i
följd af väckt motion om inställande af pressjästberedning, i
sammanhang med bränvinSiillvérkhing under innevarande år,
fattade beslut, alt, nied ogillande af Belänkandet i denna del,
antaga ecb godkänna Herr Hjärnes vid nämnde Betänkande
fogade reservation,
Sedan, pS begäran af Herr Henschen, omförmäldta Be¬
tänkande, jemte Herr Hjärnes reservation, blifvit upplästa,
erhöll Herr Henschen ordet och yttrade: Här är det två
frågor, som mäste algöras. För det [örsta, den formela,
om Rikets Ständer, emot 90 § Regerings-Formen, ega att
upptaga den frågan, huruvida sju stycken Kongl. Resolutioner
böra vidare gälla, och för det andra, huruvida, i fall Slän¬
derna få upplaga frågan, de böra anhålla om Resolutioner¬
nas upphäfvande.
Hvad den lörsta frågan beträffar, så är den klar. 90 §
Regerings-Formen innehåller, alt »under Rikets Ständers eller
deras Utskotts öfverläggningar och pröfning må icke komma
Regeringsmaktens beslut, Resolutioner och Utslag.» Det kan
icke bestridas, att sex eller sju enskilda personer här fått
ljceneer, hvilkas helgd Rikets Ständer bekräftat genom 28 §
Kongl. Förordningen den 10 October 1831. Beträffande åter
frågan, om något annat hinder, lill exempel med afseende å
pressjästens nytta, möler lör återkallelse af de medgifna sär¬
skilda rättigheterna, så skulle Utskottets pluralitet icke hafva
tvekat besvara denna fråga nekande, emedan Utskottet inga¬
lunda är det, sorn önskar någon öfverflödig bränvinstillverk-
ning. Likväl förekommer här den omständighet, att, enligt
hvad upplyst blifvit, pressjäst numera är en nästan oumbär¬
lig artikel, och att hagarne skulle hafva svårt att förfärdiga
den mängd olika brödsorter, som finnas, derest de icke ega
tillgång pä pressjäst. Den kan väl erhållas utan bränvins-
brännins, men blir då ett hundrade procent dyrare. Press-
jäslfahrikerna åstadkomma således icke allenast ondt, utan
äfven något godt. . Olägenheterna af dem vore ock vida
mindre, orri de, på salt meningen med tillståndet för dem
rätteligen varit, afverkade blott det mäskningsresiduum, som
i jästberedningskaren finnes, sedan all jästen afskummats.
Inom Utskottet har jag ock föreslagit den modificalion, att
Den 19 Julii,
Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t begära, alt pressjäst¬
fabrikerna icke måtte få bränna mera bränvin, än som i
första rummet behöfdes för pressjästberedning, och i det
andra kunde tillverkas af berörda residuum.
Om Ståndet ville ingå på en sådan begäran, så har jag
ingenting deremot; men alt begära upphäfvande ' af de för
sex å sju medborgare utfärdade Resolutioner, tror jag icke gä
an, så länge 90 § Regerings-Formen finnes. Jag yrkar der¬
före afslag å inbjudningen.
Vice Talmannen Herr Brinck: Beträffande första frå¬
gan, om 90 § Regerings-Formen här lägeer något hinder i
vägen, så anser jag den icke vara tillämplig. Riksdags-Ord-
ningen innehåller tydligt, att Rikets Ständer ega ingå lill
Kongl. Mait med önskningar om förändringar i förekommande
frågor. -Således återstår hnfvudfrågan. Då den förra alltså
är undanröjd, anser jag mig vara af 90 § Regerings-Formen
oförhindrad att yttra mig. Hvad hnfvudsaken således angår,
så är jag icke mycket för, att Ståndet ändrar sina beslut,
men sådana fall kunna inträda, då det kan blifva behölligt,
oell så är äfven förhållandet bär. Jag vill erinra mig, att
det beslut, som det nu är fråga om alt häfva, tillkom efter
votering, på yrkande af den förre talaren, men jag anser
detta beslut icke vara riktigt. Frågan är: skola licencer för
sex eller sju personer betyda mera, än samtlige deras rätt.
som äro till bräminsbränning berättigade? Rättigheten har
blifvit inskränkt för alla bränneriegare, utom för dessa sär¬
skildt privilegierade. Ar detta undantag behöflig! och nyttigt,
så är det ock riktist. Rehölligt är det icke, emedan det
remedium, hvarföre dessa sex eller sju fabrikanter fått sär¬
skildt privilegium, kan åstadkommas utan åtföljande brän-
vinsbränning. Det är icke glömdt, huru, då frågan väcktes
om att. i sammanhang med pressjäst, tillverka bränvin, detta
interesse skjöt för sig ett annat interesse, nemligen Stock¬
holms bagare, hvilka ingingo till Kongl, Majit med begäran,
att dessa fabrikanter måtte erhålla rättighet att få bränna
bränvin, emedan de eljest icke skulle kunna tillverka press¬
jäst och hagarne således blifva urslåndsatte att förse allmän¬
heten med godt och välsmakande bröd. Kongl. Majit beha¬
gade likväl i Nåder afslå denna begäran, och icke fullt åtta
dagar derefter tillhandahölls ändock hagarne pressjäst från
ifrågavarande fabriker, visserligen till högre pris, än förut,
men man såg då, hvad ock förut var kändt, att det gick an
tillverka pressjäst, utan i sammanhang med bränvinsbränning.
796
Dtn 19 Julii.
Nu är det en fråga, om dessa s-■ X eller sju fabrikanter skola
få bibehålla det dem förunnade monopoliuni, då andra brän¬
neriegare icke få bränna längre, än fjorton dagar nästa höst.
Jag tror, att detta icke är rätt, allrahelst som, på sätt Herr
Henschen ganska riktigt anmärkt, de tillverka icke endast
den qvantitet bränvin, sorn är nödig för beredning af press¬
jäst, ulan vida derutöfver. Jag vill tro, att dessa sju fabriker
tillverka närmare fyratiotusen kannor bränvin i veckan. Jag
frågar: är denna qvantitet nödig för consumtionen. och finnes
det icke ändå mer, an tillräcklig tillgång på bränvin? Man
behöfver i della fall blott se på importlistan för Stockholm.
Härtill kommer äfven det bränvin, som finnes spridt i lan¬
det. Jag hemställer, om man väl utsätter sig för att för¬
närma Kongl. Mapls prerogativ i den economiska lagstiftnin¬
gen, om man ingår till Kongl. Maj:t med begäran, 'att Han
måtte inskränka denna monopoliirätfighet. Jag tror det icke,
och anhåller derlöre, att Borgare-Ståndet måtte. med från¬
gående af sitt förut lättade beslut, antaga Bonde-Ståndets in¬
bjudning.
Herr Koch: Hidderskapet och Adeln samt Preste- och
Borgare-Stånden halva, för att inskränka bränvinsbränningen,
vidtagit åtskilliga förfoganden, som bestått dels i en högre
beskattning, och dels i vissa restricl i va åtgärder, i afseende
å bränvinstillver kningen. Nämnda förfoganden hafva icke
blifvit väl upptagna af Bonde-Ståndet. Men nu har detta
Stånd (ramlagt en inbjudning, som ådagalägger en tendence
att beträda samma inskränkande bana. Bonde-Ståndet vill
äfven undanrödja privilegier, svom äro ternligen orimliga
bredvid den nyligen disenterade hränvinslagen. Vid sådant
förhållande, synes det icke vara klokt handladt af Borgare¬
ståndet alt afslå inbjudningen. För min enskilda del, vill
jag således påyrka, att Borgare-Ståndet måtte frångå sitt
förut fattade beslut och antaga inbjudningen, desto hellre,
som jag tror: alt det redan är tre Stånds beslut tor Herr
Hjärnes reservation. Något hinder derför kan jas icke finna
lili 90 § Regerings-Forrnen, som här åberopats, ty det är
endast fråga om att fatta heslut uti ett önskningsmål. In¬
stämmande uti Herr vice Talmannens yttrande, anhåller jag,
alt Bonde-Ståndets inbjudning måtte antagas.
Flere instämde.
Herr Hydin: Oaktadt jag gerna skulle vilja biträda den
af flere talare uttalade önskan, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att den bränvinstill-
ben 19 Julii.
797
verkning, som för beredning af pressjäst blifvit rnedgifven,
mätte upphöra och de i sådant afseende utfärdade Kongl.
Resolutioner återkallas, finner jag dock en sådan åtgärd vara
i högsta grad oriktig. Skulle denna rättighet beröfva* ifrå¬
gavarande sju fabrikanter, beginge man ett uppenbart våld.
Då lörtjattninaen tillåter dem att tillverka bränvin, i sam¬
manhang med pressjästberedning, tror jag. alt Mikels Ständer
icke kunna fråntaga dem denna rättighet, ulan att gifva dem
skadeersättning. 29 § i Kongl, förordningen den 10 Octo-
her 19S1 innehåller följande: »Ilar någon erhållit särskildt
tillstånd att, för beredningen of pressjäst, begagna bränvins-
panna tjuder den tid af året, när bränvinsbränning icke är i
allmänhet rnedgifven, och, på grund deraf, bränvinsbränning
då idkar, erlägge för den lid pannerj nidsalgift, förhöjd med
femtio procent.» Ifrågavarande fabrikanter hafva erlagt dessa
femtio procent, och således fullgjort, hvad dem ålegat. Jag
kan således icke se, att man kan beröfva dem rättigheten,
utan att på samina gång begå en våldsgerning. Skulle så ske,
måste de hafva ersättning, och det är klart, att detta måste
föranleda till rättegång mellan pressjästfabrikanlerne samt
Kongl. Majit och Kronan. I alla lall. och äfven orri det blott
vore fråga om sjelfva grundsatsen, så kan jag icke godkänna
densamme. Dessutom anser jag det vara öfverflödigt och
icke Ijepa lill något, att ingå lill Kongl. Ä1aj:t med en skrif¬
velse, emedan deras rättighet upphör den 1 October. För
min del, kan jag således icke biträda inbjudningen.
Herr Asker: Den af en talare yttrade åsigt, att 90 §
Regerings Formen lägger hinder i vägen för pröfning af den
genom inbjudningen nu väckta fråga, kan jag icke biträda.
Ilär är endast fråga om verkan al ifrågavarande Resolutioner,
1 sjelfva saken anser jag Utskottets yttrande hvila på ett
missförstånd. Dessa Resolutioner, hvarigenom bränvinslillverk-
ning blifvit rnedgifven under tid, då bränvinsbränning är för¬
bjuden, äro icke annat, än licencer eller undantag från en
allmän regel, och om man skulle tillerkänna dem en sådan
vigt, som (vänne talare gjort, skulle de få kraft af rnonopo-
lier, 'i sirid med hvad om bränvinsbränning i allmänhet är
stadgadt, och det låter icke tänka sig, att Kongl. Majit, ge¬
nom utfärdande af ifrågavarande Resolutioner, afhändt Sig Sitt
Kongl, prerogativ, alt efter omständigheterna tillämpa det¬
samma i så val delta, sorn andra lall. Detta bevisas, enligt
min tanke, bäst deraf, att den tid, då bränvinsbränning, i
förening med pressjästberedning, var tillåten hela året om.
798
Den 19 Julii.
föll det ingen in att bestrida Kongl. Maj:ts rätt att för viss
tid inskränka denna rättighet. En undantagsregel kan icke
vara för mer, än deri allmänna regein, eller eea större gil¬
tighet, än en af Kongl. Majit-och Rikets Ständer gemensamt
fastställd lag. 1 följd häraf, och då tre Stånd redan antagit
Herr Hjärnes reservation, synes det mig icke vara riktigt,
att Borgare-Ståndet vidhåller sitt förut fattade beslut, isyn¬
nerhet sorn Utskottets af Ståndet godkända yttrande grundar
sig på en oriktig uppfattning, angående beskaffenheten af de
rättigheter, hvarom de Kongl. Resolutionerna handla. Jag an¬
håller alltså, att Borgare-Ståndet måtte ingå på Bonde-Stån¬
dets inbjudning.
Herr Henschen: Jag anhåller hos Hprr Talmannen att
få veta, huruvida Ridderskapet och Adeln samt Preste-Stån-
det antagit inbjudningen.
I anledning häraf upplyste Herr Talmannen, att Preste-
Ståndrt den 8 innevarande månad antagit Herr Hjärnes re¬
servation, men att någon underrättelse ännu icke ankommit
från Ridderskapet och Adeln, hvars Protooolls-Utdrag för
den 1 dennes utvisar, att Betänkandet, JYi 10, blifvit bifallet.
Herr Henschen: Om så är, att tre Stånd redan förenat
sig om Herr Hjärnes reservation, så lönar det icke mödan,
att vidare tala om saken. Här är dock egentligen fråga, om
det är öfverensstämmande med Grundlagen att så förfara.
Finner Herr Talmannen, som har alt vaka öfver Grundla¬
gens efterlefnad, alt proposition på antagande af Herr Hjär¬
nes reservation kan framslällas, så har jag, för min del, in¬
genting deremot. För öfrigt tror jag, att en skrifvelse gör
föga till eller ifrån, då Kongl. Majit, i anledning af den långt
framskridna tiden, i allt fall icke lärer fästa afseende å den¬
samma. Jag har särskild anledning alt tro, alt den icke.
kommer att bifallas. Om ock Kongl. Majit skulle å den¬
samma fästa afseende, kan verkan deraf icke blifva särdeles
svår för ifrågavarande fabrikanter, då den dem förunnade sär¬
skilda rättighet i allt läll kommer att upphöra den 16 näst¬
kommande November. Jag vill erinra mig, alt man under
discussionen äfven satt i fråga, att pressjäst skulle kunna
■nförskrifvas. Med anledning deraf, anser jag mig böra upp¬
lysa, att, om pressjäst icke begagnas inom tre å fyra dagar,
försämras den, och efter fjorton dagar kan den icke använ¬
das. Jag är ingalunda en vän af bränvinsbränning, men jag
tror, att den qvantitet bränvin, som tillverkas vid ifrågava¬
Den 19 Julii.
799
rande fabriker, är ringa, jemförelsevis med det bränvin, som
i öfrigt lili landet tillverkas.
Herr Asker: Då något Prntocnlls-Uldrag i denna fråga
icke ankommit frän Ridderskapet neli Adeln, ber jag lä med¬
dela den upplysning, för Inars lilllörlitliehet jag ansvarar,
ali Ridderskapet och Adeln, med frångående af silt förra be¬
slut, neli på grund al meddelade upplysningar, funnit för godt
antaga Bonde-Ståndets intijudning.
Discussionen förklarades slutad, och, på derom af Herr
Talmannen framställd proposition, beslöt Ståndet, att, med
frånträdande af dess förut laltade beslut, i anledning af be¬
rörda moment uti Särskildta Utskottets Betänkande, JM 10,
antaga Bonde-Ståndets ofvannämnda inbjudning.
§ 7-
Föredrogs å nyo. Conslitutions-Utskottets Memorial, JM
21, med ihfordradt utlåtande om Kongl. Majlis Nådiga Pro¬
position, angående ändring i 83 § Regerings-Formen. i afse¬
ende på Tryckfrihets Förordningens egenskap af Grundlag,
äfvensom, i sammanhang dermed, lili åtskilliga §§ i Rege-
rings-Formen och Riksdags-Ordningen.
Ilorr Talmannen: Likmätigt 81 § Regerings-Formen,
kommer detta Constilutions-Utskottets förslag att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Herr Björck: Hvad Herr Talmannen behagade nämna,
utgör icke något hinder för Ståndet alt nu yttra sig. I)å jag,
såsom Ledamot i Constitutions-Utskottet. uti den af mig af-
gifna reservation, fullständigt uttalat min åsigt i frågan, vill
jag icke upptaga tiden med någon vidlyftig framställning,
men jag anser det vara hvars och ens pligt att i denna högst
vigtiga fråga gifva sin åsigt tillkänna. Det är derföre, sorn
jag nu får förklara, att jag icke kan biträda förslaget, och
hoppas, att det icke skall vinna bifall, då det en gång kom¬
mer under pröfning.
Herr Henschen: Sfven jag anser discussion icke nödig,
men jag vill hafva min tanke förvarad i Protöcöllet. Jag in¬
stämmer med Herr Björck och hoppas, att ifrågavarande
förslag icke skall föranleda till någon påföljd vid nästa
Riksdag.
Herr Boman: Jag vill icke nagelfara den Kongl. Pro¬
positionen, men anser mig böra uttala min åsigt, och får då
gifva tillkänna, alt jag ogillar densamma.
Herr Machel; ' l)å jag icke vidare lärer komma att be¬
vista någon Riksdag, och således ej får tillfälle att vid nästa
800
Den 19 Julii.
afgifva mitt yttrande, ber jag fä i Protocollet antecknadt, alt
jag, ehuru mycket jag än önskar, att tryckfrihetens miss¬
bruk må forekommas, icke kan gilla Kongl. Majlis Proposi¬
tion, oell skulle alslå densamma, derest jag, emot förmodan,
kommer att vara närvarande vid frågans afgörande.
Herr Berger: Jag ber blott att få instämma med samt¬
lige föregående talare, som ogillat den Kongl. Propositionen.
Herr Falhem: Oaktadt min åsigt finnes förvarad i Herr
Björcks reservation, uti hvilken jag instämt, vill jag dock få
uti dagens Protocoll intaget, att jag ogillar den Kongl. Pro¬
positionen.
Herr Gustafsson: Jag vill vara lika kort, som föregå¬
ende talare, och endast gifva tillkänna, att jag instämmer uti
Herr Rinmans reservation.
Herr Warn: Jag instämmer med Herr Rinman och an¬
ser för det första, alt ett sådant steg, som ifrågavarande, att
utur Grundlagen borttaga en af folkets dyrbaraste rättighe¬
ter, icke bort ens ifrågasättas, förr än det till fullo bekräf¬
tat sig, att det åsyftade ändamålet icke kunnat vinnas i den
ordning. Grundlagen föreskrifver, och för det andra, att, örn
någonting skulle utur Grundlagen utgå, borde det endast vara
vissa reglementariska stadgande!), men deremot icke sådana,
som innebära föreskrifter, i afseende å sjeifva tryckfriheten.
Hvad 86 § Regerings-Formen angar, finnas i den icke några
bestämda föreskrifter, eller någon hänvisning till Trycklri-
hets-Förordningen, och man skulle således kunna borttaga icke
allenast allt ölverklagadt, tilan äfven bela Förordningen, utan
att derigenom upphäfva 86 §. Men om någon ändring skolat
ifrågakomma, så hade det icke bort ske, såsom här blifvit
föreslaget, i 86 § Regerings-Formen, som blott innehåller
några få positiva stadgande!), i afseende å tryck friheten, men
för öfrigt hänvisar lill en särskild lag, hvars innehåll ingen
känner. Under sådana förhållanden, kan jag icke annat, än
afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts Proposition, då den en gång
kommer till slutligt afgörande.
Herr Wedberg förenade sig med Herr Warn. ^
Herr Nordwall: Alven den, som, i medvetenhet af sin
ringa förmåga, i allmänhet iakttager tystnad, känner sig vid
detta tillfälle ovilkorligen förpliglad, att till Protocollet yttra
sin mening, och jag har dertill nu en särskild anledning i
den omständigheten, att jag hvarken önskar eller kan på¬
räkna att vid en kommando Riksdag få öfvervara den slut¬
liga behandlingen af denna vigtiga fråga.
Den 19 Julii.
801
Jag ber alltså nu få förklara, det jag, för min del, anser,
att de motiver, som bestämde 1809 års Grundlagsstiftare att
antaga den nuvarande lydelsen af 83 § Regerings-Formen,
ännu qvarstå i sin fidla kraft. Att ur denria § utesluta
Tryckfrihets-Förordningen, vore ej blott en kränkning af Na¬
tionens dyrbaraste, alt icke säga heligaste, rättigheter, utan
jemväl ett försvagande af de grundpelare, hvilka utgöra den
constitutionela monarchiens säkraste stöd och värn, och af
hvilkas oförminskade styrka den hädanefter, lika väl som
hitintills, har behof.
Till den Kongl. Propositionen om indragningsmaktens
upphörande, som för tio år sedan afgafs, utgör den af den
6 Junii innevarande år en allt för skärande motsats. De
känslor af innerlig och glad tillförsigt, som, af den förra fram¬
kallade, gåfvo sig luft inom Rikets alla provincer, hafva ge¬
nom den sednare lidit en svår anstöt och i månget Svenskt
hjerta injagat ett tvifvel och en fruktan, som måhända icke
lika säkert och snart utplånas, som det förslag undanrödjes,
hvilket, till följd af Constitutions-Utskottets tillgörande, må¬
ste blifva föremål för kommande Ständers ytterligare pröf¬
ning och, som jag hoppas, ogillande. Om man än villigt med-
gifver, att pressens missbruk påkalla ändringar i den nu
gällande Tryckfrihets-Förordningen, så hvarken kan eller bör
deraf rimligen följa, att samma Förordnings egenskap af
Grundlag måste tillintetgöras.
För min enskilda del, är jag fullt öfvertygad, att det
Höglofliga Constitutions-Utskottets majoritet bättre häfdat det
förtroende och den makt, representationen och Grundlagen
laggt i dess händer, om den låtit den Kongl. Propositionen
af den 6 Junii vederfaras samma öde, som Propositionen af
den 23 December, rörande ändring i 61 § Regerings-For¬
men. Medvetenheten om Nationens innersta tankar och rätt¬
mätiga fordringar, i fråga om detta ömtåliga ämne, hade bort
mana till ett så beskafTadt förfaringssätt, hvarmedelst snarast
möjligt glömskans täckelse kunnat dragas öfver det, lindrigast
sagdt, grofva misstag, hvartill Konungens Rådgifvare i före¬
varande fall gjort sig skyldige.
Herr Berg: Äfven jag vill hafva uti Protocollet förva-
radt mitt ogillande, och jag beklagar, att en sådan Proposi¬
tion, som ifrågavarande, framkommit.
Herr Grape: Jag vill endast i korthet gifva tillkänna,
att jag instämmer uti Herr Rinmans reservation.
Dorg.-Stind. Prot. tild Rikad. 1853—1885. IV. 31
802
Den 19 Ju/m.
Vice Talmannen Herr Brinck: Jemte det jag instämmer
med Herr Nordwall, ber jag att få gifva tillkänna, att jag,
såsom Ledamot i Constitutions-Utskottet, redan röstat emot
Kong!. Maj:ts Proposition. Jag anser det vådligt att utstryka
Tryckfrihets-Förorduingen ur Grundlagarne, vådligt, emedan
man icke vet, hvad man får i stället. Man ger icke gerna
bort en Grundlag, förr än man sett, hvad man får i ersätt¬
ning. Jag erkänner visserligen, att vår nuvarande tryckfri¬
hetslag är behäftad med många brister, och det hade varit
önskligt, om Regeringen inkommit med förslag till jemnk-
niogar och ändringar, i den anda och syftning, som varit er¬
forderlig. Vissa speciela stadganden hade kunnat utgå, och
det hade varit val, om Regeringen i detta hänseende fram¬
lagt ett alternativt förslag. Att öfverflytta hela tryckfrihets¬
lagen till civillagen, kan väl låta sig göra, och mången skulle
dermed finna sig belåten, men jag tror, att detta kan vara
förenadt med fara, allrahelst som man vet, att denna för¬
fattning till sin anda och syftning är icke allenast folkets,
utan äfven Regeringens, säkra värn. Tag bort den, och de
kringsmygande ryktena skola undergräfva så väl Regeringens,
som folkets, anseende. Öfverflyttad till civillag, skulle man,
vid en skarp påtryckning och uti en hastig vändning, kunna
erhålla en förklaring, som gjorde tryckfriheten om intet, en
förklaring, hvilken icke skulle kunna ändras, med mindre, än
att tre Stånd förenade sig derom, och jag lägger på Ståndets
sinne, huru svårt det är att erhålla tre Stånds beslut för en
fråga, som motarbetas från vissa håll. Jag vill hoppas och
tror, att kommande Ständer skola behandla frågan på ett
sätt, att både Regeringens anseende och folkets frihet värnas.
Herr Asker: Då det kan anses vara en medborgerlig
pligt att yttra sig i denna maktpåliggande fråga, äfven om
man icke får deltaga i dess afgörande, så vill jag icke un¬
dandraga mig att gifva min åsigt tillkänna. Vid bedömandet
af Kongl. Majds Proposition, torde skälet till framställningen
böra särskiljas från framställningens innehåll. I förra hän¬
seendet yttras: »rättighet till tryckfrihet hvilade ytterst på
sanningens rätt att blifva hörd; smädelsen. förtalet och den
försåtligt framsmygande illviljan egde deremot ingen rätt att
åberopa; friheten, urartad till sjelfsvåld, förtjenade ingen akt¬
ning, intet hägn, och hvarje god medborgare måste derföre,
med bekymmer för ett älskadt fosterlands framtid, hafva
iakttagit pressens med hvarje år stigande missbruk, hvilka
Den 19 Julii.
803
hotade att undergräfva religionens helgd, samhällets bestånd
och det enskildta lifvets trefnad.»
Dessa, här åberopade skäl utgöra, enligt mitt omdöme,
en tänkvärd anledning för den önskan, att Tryckfrihets-För-
ordningen mätte undergå en behöflig revision, så att tryck¬
friheten, som är ett folks dyrbaraste rättighet, icke må, ge¬
nom egna öfverdrifter, undergräfva sig sjelf. En annan sak
är, om detta önskningsmål genom den föreslagna grundlags¬
förändringen skulle vinnas, utan något äfventyr för tryckfri¬
hetens bestånd. Uti den Kongl. Propositionen yttras vidare,
att »det borde vara tillräckligt för betryggandet af allmän
frihet och rätt, om i Grundlagen dels bibehölles grundsatsen
af allmän tryckfrihet samt stadgandet, rörande tryckningen
af offentliga handlingar, och dels tillädes en föreskrift, att
tryckfrihetsmål skola af nämnd eller jury afdömas, samt
stadgandet, att censure ej må ega rum, förtydligas.»
Uti 86 §, enligt dess i den Kongl. Propositionen före¬
slagna lydelse, heter det: »Med tryckfrihet förstås hvarje
Svensk mans rättighet att, utan någon på förhand af offent¬
lig myndighet anställd granskning, eller annat i förväg lagdt, af
tryckfrihetslagen ej föreskrifvet, hinder, utgifva skrifter.» Ord¬
ställningen i denna § föranleder likväl den slutföljd, att, ge¬
nom en särskild stadga, kunde föreskrifvas vissa, i förväg
lagda hinder, som inskränkte hvarje Svensk mans i nu gäl¬
lande tryckfrihetslag bestämda rätt. Förslaget innefattar i
fortsättningen följande mening: »att sedermera endast inför
laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke
i annat fall kunna derför straffas, än om en i stadgad ord¬
ning utsedd jury eller nämnd pröfvat innehållet vara stri¬
dande emot nämnde lag.» Äfven här äro uttrycken sväf-
vande. Man vet icke, huru beskaffad den jury skall blifva,
som får denna pröfningsrätt åt sig uppdragen. Slutligen eger
förslaget denna lydelse: »handlingar och protocoll i hvad mål
sorn helst må genom trycket kunna utgifvas, med de undan¬
tag, samma lag bestämmer.» Hittills har den grundsats varit
följd, att handlingar och protocoll i allmänhet fått egnas åt
offentligheten. Här åter skulle undantag komma att ega
rum, utan att man af förslaget kan inhämta, huru långt
undantagen komma att sträcka sig.
I ett land, som nära ett halft sekel egt tryckfriheten,
såsom Grundlag, och der allmänna tänkesättet vuxit fast vid
den föreställning, att en sådan rättighet, som denna, är det
constitutionela lifvets grundtanke, må det icke förefalla un¬
804
Den 19 Ju lii.
derligt, att representationen finner betänkligt att gifva till
spillo sjelfva grundsatsen, huru önskligt det än må vara att
hämma öfverdrifterna i utöfningen af tryckfrihetens bruk.
Enligt min åsigt, kan detta mål icke vinnas på annat sätt,
än att alla hufvudbestämmelser, som afse tryckfriheten och
redan blifvit i detta hänseende Nationen tillförsäkrade, in¬
rymmas i Grundlagen så fullständigt, så otvätydigt, att rin¬
gaste skymt till tvifvel icke kan uppstå derom, att tryckfri¬
heten en gång för alla blifvit grundiagligen fastställd. Der¬
emot kunde, utan fara, i en särskild stadga inrymmas detail-
föreskrifter, som icke äro lämpliga i en grundlag — derföre
att de, i följd af tidsomständigheter och särskildta förhållan¬
den, kunna behöfva förändras. På dessa och de af andre
talare anförda skäl, anser jag förslaget hvarken kunna eller
böra antagas.
Herrar Schenström och Rooth förenade sig med Herr
Asker.
Herr Gråa: Då Kongl. Maj:ts Proposition blifvit af
Constitutions-Utskottet tillstyrkt, kommer den att hvila till
nästa Riksdag. För den enskilde representanten finnes såle¬
des intet annat att göra, än att i Ståndets Protocoll förvara
sin tanke. Jag får då förklara, att jag instämmer uti Herr
Rinmans reservation och anser det innebära den största
våda för friheten, om Tryckfrihets-Förordningen skulle upp¬
höra att vara Grundlag.
Herr Hörnstein instämde.
Herr Wetterberg: Jag är i det hela förekommen af
Herr Asker och instämmer med honom. Om, jemte den
Kongl. Propositionen, förslag till den särskilda lagen blifvit
framlagdt, tror jag, att detta Memorial haft åtminstone någon
utsigt för sig att vinna framgång, enär en reform i detta
ämne onekligen är af behofvet påkallad; och man mäste desto
mer beklaga den tidsutdrägt härmed, som synes blifva en
följd af just den nu anmärkta bristen på fullständighet.
Herr Rydin: Då det är nogsamt kändt, att tryckfri¬
heten ligger till grund nära nog för alla öfriga constitutio-
nela friheter, kan jag icke annat, än underkänna, hvad Ut¬
skottet tillstyrkt. Tryckfriheten är ett af de vigtigaste värn
för den constitutionela friheten. Jag beklagar, att Regeringen
utkastat denna brandfackla, som icke skall leda till något
annat, än att upptända sinnena till missnöje med Regeringen.
Herr Kistner: Då nu icke är fråga om att antaga eller
förkasta Kongl. Majlis Proposition, utan den kommer att
Den 19 Julii.
SOS
hvila, vill jag inskränka mig till den förklaring, att jag icke
kan gilla densamma.
Herr Hesselgren: I likhet med flere föregående talare,
anser jag Regeringens ifrågavarande förslag icke vara det
lyckligaste. Man har sett pressen ganska skarpt uppträda
emot detsamma, men tillika erkänna behofvet af förändrade
föreskrifter, rörande tryckfriheten, hvaruti jag instämmer,
och jag anser, att, då Constitutions-Utskottet derifrån erhål¬
lit påtryckning, så hade Utskottet ock bort proprio motu
framkomma med förslag till förändrade föreskrifter. Jag ser
icke något hinder för Utskottet att ännu under Riksdagens
lopp framlägga ett sådant, hvarå jag tager mig friheten lästa
Utskottets uppmärksamhet, öfvertygad om att ifrågavarande
förslag vid nästa Riksdag kommer att falla. För min del,
kan jag således icke godkänna den Kongl. Propositionen.
Herrar Tjernberg och Hagman förenade sig med Herr
Asker.
Herr Cassel: Då Constitutions-Utskottets s. k. decharge¬
betänkande här föredrogs, ville jag, i anseende till den långa
discussion, som dä föreföll, icke belasta Ståndets protocoll
med att yttra mig i frågan. Jag får dock nu, i anledning af
Kongl. Maj:ts ifrågavarande Proposition, nämna, att, äfven
om den nuvarande Regeringen icke hade på sina skuldror
någon annan tyngd, än denna, så vore densamma tillräcklig
anledning till den skrifvelse, som Borgare-Ståndet nu beslu¬
tat. Beträffande saken i öfrigt, så instämmer jag med Herr
Asker.
Herr Lundh: Jag instämmer med Herr Rinman och
kan icke annat, än djupt beklaga att tryckfriheten blifvit till
den grad missbrukad, att så väl Regeringen, som hvarje
hederlig man, måste anse en förändring nödig, men på sam¬
ma gång kan jag icke annat, än beklaga, att det säll, som
Regeringen valt, är af den beskaffenhet, att snarare hindra,
än befordra, rättelse af de öfverklagade missbruken.
Herr Wallenberg: Redan under discussionen om dé-
charge-betänkandet yttrade jag mig om det olämpliga uti det
föreslagna sättet att söka förändra tryckfriheten och utesluta
förordningen derom ur Grundlagen. Jag instämmer med
Herr Asker, sora påpekat det olämpliga uti att i Grundlagen
hänvisa till Civillagen. Tänk, om Givillagen sedan skulle
hänvisa till den economiska lagstiftningen. Beklagande, att
den Kongl. Propositionen framkommit, kan jag icke annat, än
ogilla densamma.
806
Den 19 Julii.
Herr Kock: Af flere talare är antydt, att det vore
hvarje ledamots skyldighet att yttra sig i förevarande fråga.
För min del, anser jag icke behöfligt att efterkomma en så¬
dan uppmaning, enär Constitutions-Utskottets Betänkande en¬
dast innehåller anmälan, att ett grundlagsförslag blifvit anta¬
get hvilande till nästa Riksdag, och hvarvid, oberoende af
den ena eller andra meningen, Rikets Ständer nu intet kunna
åtgöra. Skulle deremot ett definitivt beslut fattas, då ville
jag icke underlåta att uttala mina betänkligheter emot det
föreslagna sättet att förändra tryckfrihetslagen; men händel¬
serna under tiden intill nästa Riksdag kunna inverka på både
det allmänna och enskildta omdömet i denna sak, så att be¬
tänkligheterna mer eller mindre häfvas, hvarföre, och jemväl
för det oförmodade fall, att jag åter bringades till deltagande
i förhandlingarne på detta rum, det icke synes mig rätt väl-
begrundadt att på förhand binda sig genom ett allt för be¬
stämdt yttrande. Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition bör ©tvif¬
velaktigt tillerkännas det ädla syfte att hejda tryckfrihetens
missbruk, uppenbaradt hvardagligen i den så kallade skan¬
dalpressens oskickliga framfart. Denna skandalpress fram¬
träder under olika skepnader, än som en hamnbuse, med
dennes talesätt och åtbörder, än som industririddare, med
dennes polerade språk och smidiga manér, bakom hvilka
ofriden och illviljan nog tydligt framskymta, begge concur-
renter om prenumerationsgunst. 1 min hemort, der hvarje
rättänkande illa lider detta slags tryckhjeltar, är allmän den
önskan, att lagstiftningen måtte mellankomma att qväfva
ogräset, en åtgärd, som, efter min mening, icke är så nöd¬
vändig eller trängande, emedan hvarje menniska, hvilken i sitt
allmänna eller enskildta lif beter sig hederligt, gerna kan
vara fullkomligt likgiltig för all så beskaffad smädelse. Huru¬
vida, nu till hvilande, nedlagda förslaget är rätta vägen att
afhjelpa det öfverklagade onda, derpå jag bekänner mig tvifla,
det får framtiden utvisa.
Herr Stenqvist instämde.
Herr Pettersson: Jag instämmer uti de yttranden, Herrar
Nordwall och Asker hafva afgifvit.
Herr Sundblad: Jag anhåller att få förena mig med dem,
som ogillat Kongl. Maj:ts Proposition.
Herr Gezelius förklarade sig instämma med Herr Kock.
Discussionen förklarades slutad, och sedan Constitutions-
Utskottet tillstyrkt, hvad Konungen i omförmäldta ämne
föreslagit, fann Borgare-Ståndet, att frågan, jemlikt 81 §
Den 19 Julii.
807
Regerings-Formen, hvilar till nästa Riksdag, då Rikets Stän¬
der skola sitt beslut derom fatta.
§ 8-
Föredrogos å nyo följande Stats-Utskottets Utlåtanden,
nemligen:
M 173, i anledning af väckt motion om remonterings-
skyldighetens samt bevärings- och beklädnads-persedlarnes
vid indeldta Cavallerie-Regimenterna öfvertagande af Staten,
Bifölls.
Och M 171, i anledning af väckta motioner om förord¬
nande af särskilde Inspecteurer öfver folkskoleväsendet samt
tillsättande af Under-lärare vid folkskolorna.
l:sta momentet.
Herr Henschen: Jag vill'bedja Ståndet besinna, att den
förevarande är en fråga af största vigt. För att taga exem¬
pel från annat land, får jag fästa uppmärksamheten derå,
att, ehuru mycket än är gjordt i Nord-Americanska Fri-
Staterna för folkundervisningen, der ändå visar sig ett stort
behof af resande Skol-Inspecteurer. På hvilken låg stånd¬
punkt folkundervisningen hos oss egentligen står, behöfver
jag icke påpeka. De låga lärare-lönerna allena kunna an¬
föras till bevis derom och hade, efter min tanke, bort gifva
Utskottet ökad anledning att tillstyrka bifall till ifrågava¬
rande motion, samt utsträcka åtgärden till förslag att för¬
bättra nämnda löner.
Utskottet har funnit svårigheten att finna skicklige per¬
soner till de föreslagna Rese-Inspecteurs-befattningarne göra
ett nästan oöfyervinnerligt hinder för motionens gillande. Jag
delar icke föreställningen om en sådan svårighet, utan tror,
att, helst om åtgärden i början inskränktes till den minsta
möjliga omfattning, i förhållande till behofvet, någon svårig¬
het att finna skicklige personer till befattningen destomindre
skulle finnas, som, efter hvad litet hvar torde veta, många
bildade och lärde i sednare tider med stor lust och håg eg-
nat sig åt allvarsamma studier och forskningar just i denna
riktning, och flere bland dem, för sådant ändamål, besökt
andra länder, till och med understödde med allmänna medel.
Dessutom är säkert, att den möjligen nuvarande bristen på
tillräckligt antal skicklige Inspecteurer skall, om anslag till
dem .erhålles, snart afhjelpas, emedan många önska, att så
snart det materiela hindret undanröjts, olira sin tid åt det
ädla kallet.
808
Den 19 Julii.
Af dessa skäl, och pä dem, som motionairen anfört,
anhåller jag om proposition å återremiss, på det att Stats¬
utskottet måtte taga frågan i närmare och mera gynnsamt
öfvervägande.
Herr Kock: På de af Utskottet anförda skäl, anhåller
jag om proposition å bifall till dess hemställan i nu före¬
dragna l:sta momentet af förevarande Utlåtande.
Öfverläggningen var slutad, och Stats-Utskottets hem¬
ställan i l:sta momentet af dess Utlåtande, M 174, bifölls.
2:dra momentet.
Gillades.
§ 9.
Upplästes och godkändes följande Expeditions-Utskottets
förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser, nem¬
ligen :
JYl 82, angående utsträckning af den åt Mosaiske tros¬
bekännare förunnade rätt till bosättning i Riket,
M 83, angående förvaltningen af Sala silfververks ränte-
ersättningsfond,
och M 84, angående förnyade stadganden, i afseende
på åtgärder, till förekommande af cholerafarsotens införande
i Riket, m. m.
§ 10.
Föredrogos å nyo nedannämnda Utskotts Utlåtanden och
Betänkanden, nemligen:
Stats-Utskottets: JYi 173, i anledning af väckt motion
om anslag till prajmier åt skicklige folkskolelärare.
Bifölls.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens:
Jtä 6, i anledning af väckta motioner om förändring af
nu gällande stadganden, angående flyttningstid för tjenstefolk.
Herr Henschen: Bland de skäl, som Utskotten anfört
emot ifrågavarande motioner, är ett, som synes mig tvärtom
tala för afseende å dessa motioner, nemligen det, att tjénste-
hjonstönerna skulle komma att stegras, om Midsommaren
antages till flyttningstid för tjenstehjon. För min del, vet
jag icke något lyckligare förhållande, som, i följd häraf,
kunde inträffa, ej något bättre, än det, om nemligen dags-
verks-prisernas stegring kunde blifva följden af en sådan
åtgärd. Det rättaste vore tvifvelsutan att icke bestämma
någon flyttningstid för tjenstehjon, utan lemna aftal med så¬
dana fria, då de komme att rätta sig efter omständigheterna
i särskilda orter. Något annat väsendtligt skäl emot hvad
Den 19 Julii.
809
molionairerne föreslagit har jag, sedan år 1828, då frågan
äfven väcktes, icke försport, än de olägenheter, fiskare i
Norrland skulle hafva deraf; men då detta är ett undantags-
förhåIlande, som ock bör, såsom sådant, behandlas, så finner
jag intet hinder att tillstyrka och anhålla om proposition å
afslag på Utskottens hemställan uti förevarande Betänkande,
samt att, i stället, måtte antagas, såsom Ståndets beslut,
hvad Herr Hasselrot föreslagit uti sin vid Betänkandet fo¬
gade reservation.
Herr Kistner: Det väsendtligaste skäl, som Utskotten
haft att afstyrka antagande af ifrågavarande motioner, var
det, att, om midsommartiden bestämdes till flyttningstid för
tjenstehjon å landet, skulle det hafva till följd, att de tjenste¬
hjon, som då blefvo lediga, skulle låta aT de goda tillfällena
till arbetsförtjenst vid derpå .‘oljande tid af året förleda sig
till försummande att söka ny tjenst och laga försvar, och
en mängd husbönder derigenom komma att sakna tjenste¬
hjon, utom andra oordningar, som deraf kunde föranledas.
I allmänhet torde ock, i fråga af denna beskaffenhet, afse¬
ende företrädesvis böra fästas å Bonde-Ståndets omdöme.
Detsammas ledamöter inom Utskotten voro också, enstäm¬
migt, af den åsigt, att tjenstehjons flyttningstid å landet borde
förblifva densamma, som nu; hvilket äfven bidrog att be¬
stämma Utskottens majoritet för den hemställan, sorn är gjord
i förevarande Betänkande, om proposition å bifall hvartill
jag således anhåller.
Häruti hördes flere af Ståndets Herrar Ledamöter in¬
stämma.
Herr Henschen: Det förefaller mig naturligt, att, hvad
Bonde-Ståndets ledamöter i detta ämne åstunda, skall stå
i strid med den stora massans önskningar och behof. Bonde-
Ståndets ledamöter äro husbönder och behöfva arbetare eller
tjenstehjon; den stora mängden arbetande, vare sig såsom
tjenstehjon eller dagsverkare, äro de, som släppa till sina
krafter. Följaktligen bör Bonde-Ståndet, såsom sådant ej
hafva fullt vitsord i denna sak, emedan det här ej kan an¬
ses såsom tillförlitligt ombud för den stora mängden af ar¬
betare.
Jag förnyar således min hemställan om antagande af
hvad i Herr Hasselrots förslag är tillstyrkt, ehuru jag helst
önskar bestämmande af två flyttningstider årligen för tjenste¬
hjon i hela landet, nemligen den 23 eller 27 Junii och mot¬
svarande tid i December månad.
810
Den 19 Ju lii.
Herr Maechel: Jag beder fä förklara, det äfven jag
förenar mig om hvad Herr Hasselrot i sin reservation till¬
styrkt, emedan jag anser husbönders och tjenares rätt och
bästa derigenom bäst iakttagas; och jag instämmer således i
anhållan om återremiss.
Herr Gezelius: Nu stadgade terminer för tjenstehjons
flyttning synas mig, hvad städerna angår, ej medföra några
olägenheter af den beskaffenhet, att de skäligen böra för¬
anleda till ändring i samma terminer, på sätt i den åbero¬
pade reservationen blifvit föreslaget. Det skulle ock egent¬
ligen vara på landet, som ändring i tiden för tjenstehjons
flyttning skulle vara af behofvet påkallad, enligt hvad de i
ämnet afgifna motioner antyda. Men dä, vid första före¬
dragningen i Hedervärda Bonde-Ståndet af vice Talmannen
Swartlings motion, densamma, enligt hvad upplyst blifvit,
derstädes icke vunnit några sympathier, utan tvärtom rönt
ett allmännare motstånd, samt ingen enda ledamot af Bonde-
Ståndet i de sammansatta Utskotten anmält reservation emot
Utskottens afstyrkande Utlåtande i denna fråga, utgör detta
förhållande, som visar, att den ifrågasatta förändringen icke
är af allmänna meningen omfattad, ett synnerligt skäl för
mig att biträda Utskottens berörda Utlåtande och dertill yrka
bifall. Man kan visserligen anföra skäl både för och emot,
efter olika åsigter om den rätta tiden för tjenstehjons flytt¬
ning, men i frågor af beskaffenhet, som denna, hvilka så
djupt ingripa i enskilda förhållanden, synes man icke böra
utan största varsamhet vidtaga förändringar, hvilkas behöf¬
lighet icke äro mera allmänt insedda och erkända.
Herr Berger: Denna fråga, som redan vid flera före¬
gående Riksdagar varit väckt och behandlad, hade, efter mitt
begrepp, förtjenat att få ett bättre resultat, än hvad före¬
varande Betänkande innefattar. Från nästan alla landsorter
hafva önskningar gifvit sig tillkänna om förändrad flyttnings¬
tid för tjenstehjon, och förslag derom hafva framställts uti
Hushåilnings-Sällskaper och vid allmänna Landtbruks-möten
under de sednare åren. Om den lämpligaste tiden är man
visserligen ännu icke allmänt ense, men allmännast anser
man dock någon dag i Junii månad böra dertill bestämmas.
För min del, skulle jag visserligen helst önska, om tjenste¬
hjons flyttningstid kunde blifva helt och hållet fri. Det är det
enda rationela härutinnan, och förr eller sednare torde det
skrida derhän. Att October månad är olämplig i detta hän¬
Den 19 Julii.
811
seende, är numera allmänt erkändt, och i synnerhet är
denna termin otjenlig och högst besvärlig för tjenstehjonen.
I följd häraf, anser äfven jag denna fråga böra åter¬
remitteras, för att af Utskotten tagas bättre i öfvervägande,
sä att annan lämplig flyttningstid för tjenstehjon måtte före¬
slås. Jag vill likväl icke på förhand säga, att det i Herr
Hasselrots reservation framställda förslag erbjuder den mest
passande flyttningstid. Fråga har äfven varit om den IS
Junii, och den dagen anser jag både lämpligare och bättre,
än den 27. Om den 27 Junii skulle tagas till flyttnings¬
dag, så kunde inträde i ny tjenst näppeligen ega rum förr
än den 4 Julii, och emellan dessa dagar börja på landet ofta
flerfaldiga göromål af väsendtlig vigt, och som ej utan stor
olägenhet kunna eftersättas.
Ett ytterligare skäl att begära en närmare utredning af
frågan förefinnes uti de olika förhållandena, som, i följd af
lagens stadganden, ega rum emellan land och stad, äfven
uti ifrågavarande hänseende. Så räcker flyttnings- eller fri¬
veckan å landet i åtta dagar, medan den i stad är inskränkt
till fyra. Naturligtvis fordrar flyttning under de korta da-
garne och svåra väglaget om hösten längre rådrum, än un¬
der sommaren. Följaktligen borde, jemte utsättande af ny
flyttningstid, äfven förändring beslutas, i afseende å längden
af den så kallade friveckan, som jag föreslår att inskränka
till åtminstone fem dagar så väl å landet, som i stad, helst
jag icke egentligen inser, hvarföre någon skillnad härutinnan
egentligen skall vara. Ty ofta tagas tjenstehjon från landet
till stad och tvärtom. Att flyttning vid midsommartid under
de allmänna festligheter, som då inträffa, icke är lämplig,
torde en hvar finna, utan alt flyttningen före denna tid bör
vara fullbordad.
På dessa grunder' anhåller jag om proposition å åter-
remiss.
Herr Falhem instämde.
Herr Hesselgren: I motsats till den siste talaren, tror
jag, att förevarande Betänkande bör af Ståndet bifallas. Jag
anser mig äfven böra fästa uppmärksamhet derå, att motio¬
nerna i frågan afse flyttningstid för tjenstehjon endast å lan¬
det; och då Bonde-Ståndet, som bättre, än något annat Stånd,
torde kunna bedöma denna sak, visat sig så allmänt ogilla
motionairemes förslag, torde Rikets Ständer göra bäst och
rättast att lyssna till detta omdöme af de sakkunnigaste
bland sig. Emedlertid kan jag ej underlåta att uttrycka nå¬
812
Den 19 Julii.
gon förundran deröfver, att en föregående talare, sorn eljest
brukat varmt åtaga sig åsigter, som af Bonde-Ståndet hyl¬
lats, nu ej beträder samma bana.
Den siste talaren har anmärkt, såsom olämpligt och
ett skäl mera tili återremiss, den omständighet, att flytt¬
nings- elier friveckan för tjenstehjon är längre å landet, än
i städer. Jag finner detta vara ganska riktigt, med afseende
å de större afstånden, hvarpå flyttningen å landet verkstäl¬
las, och de ökade besvärligheter, som deraf och af commu-
nicationernas mindre goda beskaffenhet är en följd.
Jag finnér, för min del, något giltigt skäl för återremiss
icke vara anfördt, hvarföre jag förnyar mitt förslag att bifalla
Betänkandet och anhåller om proposition derå.
Herr Wetterberg: Det är ej så säkert, att man af Bonde-
Ståndets tänkesätt kan sluta till hela landets opinion i denna
fråga, eller att ens nämnda Stånds opinion är röjd deraf,
att ingen af dess ledamöter reserverat sig emot det Betän¬
kande, vi förehafve. Jag deltog uti de sammansatta Utskot¬
tens behandling af frågan och tyckte mig finna, att de leda¬
möter af Bonde-Ståndet, som deri deitogo, icke gjorde sig allde¬
les visse om åsigterna inom deras Stånd. Dessutom äro väl i
alla län äfven bönder medlemmar af Hushållnings-Säliska-
perna, hvilka, lika som dellagarne i Landtbruks-möten, offent¬
liggjort helt andra åsigter uti förevarande ämne, än de sam^
mansatta Utskotten i Betänkandet anfört.
Att, såsom föregående talare yttrat, medlemmar af Bonde-
Stånds-classen sysselsätta största antalet af tjenstefolket i
Riket, anser jag äfven tvifvelaktigt. Hellre håller jag före,
att ståndspersoners tjenare utgöra flertalet.
Under sådana förhållanden, och på skäl, som i öfrigt
redan blifvit åberopade, instämmer jag i anhållan om åter¬
remiss, uti den syftning, som är angifven i Herr Hasselrots
reservation.
Herr Ekelund instämde.
Herr Cassel: Äfven jag bekänner mig till de åsigter,
som Herr Hasselrot uttryckt i sin reservation, och finnér
så många skäl tala för ändring i lagbestämmelsen om tjen-
stehjons flyttningstid, att Utskotten bort komma till ett helt
annat resultat, än förevarande Betänkande innehåller. Det
är nogsamt bekant, att nämnda fråga varit föremål för lifliga
öfverläggningar och grundliga undersökningar vid alla all¬
männa Landtbruks-möten i vårt land under de sednare åren;
och åtminstone vid ett af deni har den mening gjort sig all¬
Den 19 Julii. 815
mänt gällande, att man borde ingå till Kongl. Maj:t med un¬
derdånig anhållan om fiyttningstidens förändrande sä, som
Herr Hasselrot i reservationen föreslagit.
En talare, Herr Hesselgren, har i sitt försvar för Be¬
tänkandet blottat en stor obekantskap med de verkliga för¬
hållandena på landet, som göra behof af ifrågavarande lag¬
förändring. Ehvad man afser de egentliga landtmanna-göro-
målen i och för jordbruk, eller bergsmanna-sysselsättningar,
så är och blir den nu gällande flyttningstiden för tjenstehjon
på landet högst olämplig, och hvad Herr Hasselrot i stället
Uti sin reservation tillstyrkt ett ämne för lifligt behjertande.
Het skulle blifva för Ståndet alltför tröttande, om jag när¬
mare inläte mig uti en bevisning, grundad på sakförhållan¬
dena. Dessa äro också fullständigt utvecklade uti Landt-
bruks-mötenas förhandlingar, utur hvilka jag förmodar, att
de sammansatta Utskotten icke skola underlåta att hämta
nödiga upplysningar, då denna fråga blifvit återremitterad, i
yrkandet hvarom jag instämmer med Herr Berger och på
de af honom anförda grunder. Jag är öfvertygad, att Ut¬
skotten skola, efter tagen del af nämnda förhandlingar,
komma till helt annan åsigt i frågan, än den förevarande
Betänkande angifver.
Herr Gustafsson: Jag instämmer med de talare, som
anhållit om proposition å bifall till förevarande Betänkande.
Huru litet tillförlitlig föreställningen om Bonde-Ståndets en¬
hälliga opinion i denna fråga är, kan synas deraf, att inom
Utskotten en af samma Stånds ledamöter, för sin del, var
af olika mening emot Utskottens majoritet, men uttryckligen
tillkännagaf, att det var hans enskilda tanke, och att hans
committenter i hemorten, Wermland, vore af olika mening.
Dessutom, och för så vidt frågan kan gälla äfven flyttnings¬
tid j stad, är reservantens, Herr Hasselrots, förslag ganska
olämpligt, åtminstone för Stockholm. Ty, enligt det, skulle
flyttningstiden infalla midt i Jul- och Midsommar-veckan,
och jag hemställer till en hvar, om dessa tider på året
kunna anses vara lämpligare, än den nuvarande.
Discussionen förklarades slutad; hvarefter, och sedan,
uppå gjord erinran af Herr Talmannen, att de ifrågavarande
motionerna afsågo förändrad flyttningstid för tjenstefolk en¬
dast å landet, Herr Henschen afstått ifrån sitt gjorda yr¬
kande, så vidt dermed afketts flyttningstid i stad, Herr Tal¬
mannen hemställde, om Ståndet behagade godkänna, hvad
de sammansatta Utskotten i förevarande Betänkande yttrat.
814
Den 19 Julii.
Svarades Ja och Nej, samt äskades votering; i anled¬
ning hvaraf uppsattes, justerades och anslogs en sä lydande
voterings-proposition:
»Den, som bifaller Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Betänkande, M 6, röstar: Ja,
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, återremitteras samma Betänkande».
Häruppå anställdes omröstning med slutna sedlar, der¬
vid Herrar Brodin, Schwan, Almgren, Wijk, Grape, Ås¬
brinck, Rettig, Frick, Ekholm, österberg, Ekenman, Inde¬
betou, Billström, Nygren, Rydin, Hagman, Wallenberg,
Stolpe, Wahlund, Hasselrot, öhrström, Sundblad och Win¬
drufva, vid upprop, voro frånvarande.
En voterings-sedel förseglades och aflades. Efter de öf-
rigas öppnande, dervid Herr Talmannen biträddes af två
bland Ståndets Herrar Ledamöter, befunnos rösterna hafva
utfallit med 20 Nej emot 19 Ja, i följd hvaraf Ståndet till
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskotten åter¬
remitterat deras Betänkande, M 6.
JYi 7, i anledning af väckt fråga om upphäfvande af
eller tillägg tili gällande stadganden, angående rättighet för
husbonde att tilldela tjenstehjon husaga.
Herr Henschen: På sätt inhämtas kan å sidan 390
uti de tryckta bilagorna till Ståndets Protocoll, har jag väckt
motion om upphörande af rättigheten att tilldela tjenstehjon
husaga, och deri föreslagit, att vederbörande Utskott, bland
annat, såsom orden lyda, »dels uttryckligen föreslår upp¬
hörande af husbondes rätt, att slå eller annorledes miss¬
handla tjenstehjon, som han finnér behöfva så kallad husaga,
dels ock i Betänkandet häröfver fullständigt upptager, hvad i
Lag-Beredningens så kallade nya motiver om husagan, si¬
dorna 39, 40, 41 och 42, samt hvad vid de två sista Riks-
dagarne anförts, för att få upphäfd husbondes rätt att till¬
dela tjenstehjon slik aga». Jag har derefter i motionen tillagt:
»Denna rätt begagnas sällan af dem, som kunna göra det
med lugn, måtta och kärlek; men deremot ofta af råa och
vilda husbönder, vanligen under vrede och öfverilning, då
husagan aldrig borde få utöfvas».
Då det nu är enligt med praxis, att Utskotten i deras
Betänkanden upptaga innehållet af alla i frågan väckta mo¬
tioner, men min berörda motion icke finnes omnämnd uti
förevarande Betänkande, nödgas jag yrka detsammas åter¬
Den 19 Julii.
815
remitterande. Så har detta Stånd förut förfarit, vid ena-*
handa förhållanden.
Jag vill för närvarande icke besvära Ståndet med upp¬
läsande af alla de skäl, Lag-Beredningen anfört i dess för¬
slag till Handels-Balk, emot husagan, men beder Ståndets
ledamöter på egen hand taga kännedom derom. 1 förmodan,
att frågan nu icke hufvudsakligen afgöres, utan återremit¬
teras, i anledning af det anmärkta formfelet, skall jag nu
icke eller upptaga tiden med vederläggning af de svaga skäl,
hvarpå de sammansatta Utskotten grundat sitt afstyrkande
af bifall till förslaget om husagans upphörande. Jag in¬
skränker mig i sak dertill, att uttrycka min förvåning, att
Utskotten i detta tidehvarf kunnat uttala så föråldrade och
inhumana åsigter, som Betänkandet innefattar. De och grun¬
derna för dem, consequent utvecklade, gälla för bibehållande
af det mildare slafveriet, lika väl, som för ifrågavarande
orimliga rättigheter. Den tid och de åsigter, då den pater-
nela makten kunde utsträckas till andra, än barn, har lyckligt¬
vis försvunnit. Här är ej fråga om handtverks-lärlingar,
som kunna i yngre åren med barnen jemnföras.
Herr Stenqvist: Jag medgifver, att husagan är för mig
ganska motbjudande; och, om jag följde min känslas röst,
skulle jag sannerligen yrka, att rättigheten att utdela en så¬
dan aga blefve borttagen. Jag medger äfvec, att husagan, i
och för sig, kan anses innebära något rättsvidrig!; men då
jag icke får döma subjectivt och icke eller betrakta frågan
isolerad från en mängd andra förhållanden, med hvilken den
står i sammanhang, finnér jag omständigheterna ännu be¬
stämdt fordra, att husagan bibehålles; och jag anser således
de sammansatta Utskotten icke hafva bort eller kunnat komma
till något annat resultat, än förevarande Betänkande in¬
nehåller. Bland annat måste man taga i betraktande, att
tjenstehjons-classen uti vårt land ännu i allmänhet icke kom¬
mit till den ståndpunkt af social utveckling, att den förmår
rätt afväga rättigheter mot skyldigheter. Man finner hos
denna dass ej sällan obenägenhet för fullgörande af sina
skyldigheter parad med öfverdrifna anspråk, då dess rättig¬
heter komma i fråga; och för att jemna detta missförhål¬
lande, måste husbonden ega rättighet alt använda husaga,
intill dess lagarna ordna förhållandet i allmänhet emellan
husbönder och tjenare annorlunda, än nu är fallet. Miss¬
bruk af denna rättighet förekomma visserligen; men med
en stigande civilisation blifva de sällsyntare och skola, såsom
816
D»n 19 Julii.
man bör hoppas, snart alldeles upphöra, men i alla fall får
man ej upphäfva en lag derför, att en i densamma medgif-
ven rättighet stundom missbrukas. För en samhällsclass i
synnerhet skulle borttagandet af husagan medföra vådliga
följder. Jag menar städernas handtverkare. Deras lärlin¬
gar hafva nemligen, ty värr, allt för många tillfällen att in¬
supa nutidens sjelfsvåldiga idéer; och jag beklagar deras hus¬
bönder, när lärlingarne vilja på verkstäderne sätta dessa
idéer i tillämpning, om rättigheten till husaga icke skulle
finnas.
Jag anhåller om proposition på bifall till förevarande
Betänkande.
Häruti hördes flere af Ståndets Herrar Ledamöter sig
förena.
Herr Björck: Man finner i förevarande Betänkande
uppräknade, ja måhända ord för ord afskrifna, alla de skäl,
som anförts uti det vid förra Riksdagen afgifna Uskotts-Be-
tänkande i enahanda fråga. För min del, uttalade jag då
mitt omdöme om dessa skäl och ingick i närmare gransk¬
ning af desamma, samt vann dermed, att Ståndet antingen
återremitterade Betänkandet, eller, med ogillande, lade det¬
samma till handlingarne. Jag vill icke nu trötta med upp¬
repande af hvad jag sålunda förut anmärkt emot ett dylikt
Utlåtande, som detta Utskottens, och ej eller med framdra¬
gande af alla de skäl, Lag-Beredningen anfört för afskaffan-
de af husagan, och till hvilka Herr Henschen redan hän¬
visat.
I sjelfva saken instämmer jag visserligen med Herr
Stenqvist deruti, att denna fråga nära sammanhänger med
åtskilliga andra vigtiga förhållanden. Men jag hemställer
till Ståndet och öfriga, som bedömma frågan, om icke detta
sammanhang betraktats från en alltför inskränkt synkrets,
då man hänför detsamma endast till Tjenstehjons-Stadgan.
För min del, är jag öfvertygad, att bibehållandet af husaga
mycket ingriper i allmänna lifvet, och tror, med afseende å
den här i landet nog länge öfvade oseden att utdela stryk,
att husagan bidrager att underhålla densamma och, så att
säga, uppfordrar folket till våldsamhet och till förakt för det
giltiga anspråket på personligt skydd. Uti intet annat civili-
seradt land förekommer slagsmål så ofta, som i Sverige, och
jag frågar, om sådant icke förnämligast kan tillskrifvas det
missförhållande, att man så ofta ser stryk utdelas inom fa-
millelifvet och åt personer öfver den ålder, då, efter natu¬
Den 19 Julii.
817
rens ordning, aga kan någon gång behöfvas, för att rätta då¬
liga anlag? Jag föreställer mig, på goda grunder, att just
husagan, i förening med lagens slapphet, i afseende å öfriga
personliga förnärmelser, är orsaken dertill, att sådana of¬
tast, bland alla civiliserade länder, förekomma i Sverige.
Att åtskilliga olägenheter under närvarande förhållanden
kunna uppkomma af husagans afskaffande, vill jag icke be¬
strida, ehuru de icke motväga rättens och civilisationens for¬
dran; men de olägenheter, som Herr Stenqvist antydt, tror
jag icke följa, då jag anser det vara naturligt, att handtver¬
kare och öfrige, som åtaga sig andra, unga personers upp¬
fostran och danande, måste ega att använda lämplig aga,
med samma rätt, som föräldrar tukta ej fullväxta eller full¬
mogna barn, och att hinder således icke kommer att finnas
för handtverkare alt använda förtjent husaga emot okynniga
lärlingar af 18 å 20 år, eller under, den ålder, som kan be¬
stämmas, såsom gräns för utöfvande af delta nödvändiga fa-
dersvälde. Men alt i öfrigt bibehålla husagan eller tillåta
sådan mot personer, som uppnätt mognare ålder, då tanke¬
kraften är att anse mera stadgad, kan jag icke medgifva.
Jag förmodar också, att ingen, vid närmare eftersinnande,
gillar de skäl, som anförts i denna fråga af de sammansatta
Utskotten.
På dessa grunder, och för rättande af det formfel, som
Herr Henschen nu anmärkt, instämmer jag med honom i
yrkandet om åt,erremiss.
Herr Henschen: Jag vill endast tillägga en erinran om
det kinkiga förhållande, hvari Rikets Ständer kunna råka,
derest definitivt beslut nu fattas i denna fråga, och nytt be¬
slut i lika fråga sedermera skall fattas, i anledning af min
motion, som Utskotten icke lära undgå att behandla. Detta
sednare beslut kan då möjligen blifva stridande emot det,
vi nu.fatta, om ej förevarande Betänkande återremitteras.
Ofverläggningen ansågs slutad, och sedan Herr Talman¬
nens, hvar efter annan, gjorda framställningar om bifall till
eller återremitterande af förevarande Betänkande besvarats
med Ja och Nej, äskades votering; i anledning hvaraf upp¬
sattes, justerades och anslogs en så lydande voteringspropo¬
sition:
»Den, som bifaller Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Betänkande, N:o 7, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Bor g.-Stånd. Brot. vid Rikad. 1853*«i854. IV. 82
I
Den 19 Julii.
Vinner Nej, återremitteras nämnda Retänkande.»
Härefter företogs omröstning med slutna sedlar, då, vid
upprop, Ilerrar Brodin, Schwan, Almgren, Wijk, Grape,
Åsbrinck, Rettig, Frick, Ekholm, Österberg, Ekenman, Trä¬
gärdh, Indebetou, Billström, Nygren, Rydin> Hagman, Wal¬
lenberg, Stolpe, Wahlund, Hasselrot, öhrström, Sundblad
och Windrufva befunnos icke vara tillstädes.
En voterings-sedel aflades, förseglad. De öfriga öppna¬
des af Herr Talmannen, biträdd af två bland Ståndets Her¬
rar Ledamöter; och ut föllo rösterna med 24 Ja emot 14
Nej; hvarigenom Ståndet sålunda bifallit Lag- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottens Betänkande, N:o 7.
JK 8, i anledning af väckt motion om tillägg till 8:de
Artikeln 46 § af Kongl. Majits förnyade Nådiga Lego-Stad-
ga den 25:dje November 1835;
JK 9, i anledning af vackt motion om upphäfvande af
Kongl. Kungörelsen den 28:de Maji 1850, angående econo-
miska besigtningar å Kyrkoherde-boställen, Capellans- och
Klockarebord samt Preste-Stomhemman;
JK 10, i anledning af väckt motion om ändring af 24:de
Capitlet 52 § Kyrkolagen, i fråga om Klockares skyldighet
att fortskaffa Kyrkoherdes bref;
JK 11, i anledning af väckt motion om fördelning af ,
kostnad för grund-dikning å boställen.
Dessa Betänkande!) biföllos, hvart efter annan.
JK 12, i anledning af väckt motion om fördelning på
vissa år af kostnader, som i och för allmänna byggnader
från boställen utgå.
Herr Wetterberg: Örn någonsin ett Betänkande, fastän
icke af riksvigtig beskaffenhet, förtjenat en återremiss, så
är det väl det nu föredragna, derföre att deri föreslås nå¬
got, som icke i minsta mån leder till afhjelpande af det an¬
märkta missförhållandet. Detta Betänkande, med sitt för¬
slag, kan liknas vid en såpbubbla, som ser något ut, men
brister och blir intet, när den aldrig så litet vidröres. Hvar
och en, som haft någon befattning med militiae-boställs-sy-
ner, vet, huru föga värde det stadgande eger, hvars ut¬
sträckning i tillämpning till andra boställen detta Betänkande
skall afse. Ty om än, efter lag, byggnadsår återstå för af¬
trädare af militiaboställe, afskrifvas de ändå, så framt bo¬
stället befinnes fullbyggdt. Är det åter ej fullbyggdt, så j
stadnar det vanligen dervid, att tillträdaren ålägges detta 1
onus, i afräkning på hans byggnadsskyldighet; och emot full- I
Den 19 Julii,
819
görandet af detla onus, denna byggnadsskyldighet, alltid i
tydliga summor evalverad, blifva de felande byggnadsåren li¬
kaledes afskrifna. De! är en upp- och afföringsräkning, hvars
värde i sak, så beskaffad, jag icke inser.
Det enda sätt att rätta ifrågavarande obillighet är, efter
mitt omdöme, det, att, enligt motionairens och reservanter-
nes förslag, föreskrifva kostnadernas fördelning emellan in-
nehafvarne på samma vis, som, i afseende å kostnaderna af
laga skiften, är för boställen stadgadt. Ty icke är det
rimligt, att en boställsinnehafvare vidkännes hela kostnaden
för till exempel en kyrkas nybyggnad, som ifrågakommer
det sista eller de sista åren af hans lefnad, under det för¬
delen deraf helt och hållet eller mestadels tillfaller hans
efterträdare, man efter man. På samma sätt, som nyttan af
laga skiften tilltager med åren, så kommer nyttan af nya
hus och deras minskade underhållsskyldighet den mest till¬
godo, som deraf njuter de flesta åren.
Jag anser mig tillika böra fästa uppmärksamheten der¬
på, att denna frågas utgång icke det minsta inverkar ens
på ledamöters af Bonde-Ståndet rätt eller fördel, utan afser
ett rättsförhållande ensamt emellan indelningshafvare. Jag
anhåller om proposition till återremiss af Betänkandet, jem¬
väl i den syftning, att äfven åt omnämnda stadgande i Mili¬
tiae-Boställs-Ordningen måtte, med begagnande af Eco-
nomie-Utskottets grundlagsenJiga rätt, att, om än i samman¬
sättning med Lag-Utskottet, afgifva underdåniga förslag i
frågor, som denna, beredas ändring, till likhet med hvad re-
servanterne, i afseende å Ecclesiastik-boställen, förordat.
Herr Maechel instämde.
Ofverläggningen ansågs slutad, och, på framställning af
Herr Talmannen, fann Ståndet för godt att till Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskotten återremittera
deras förevarande Betänkande, N:o 12.
Stats-Utskoltets:
JW 168, i anledning af väckt motion om bidrag af all¬
männa medel till pensions-inrättningen för Svenske läkare,
deras enkor och barn.
Bifölls.
Jt? 169, i anledning af väckt motion om pension för
aflidne Intendenten Theodor Sandströms enka och barn.
Herr Henschen: Det måste väl medgifvas, att någon
egentlig rättighet i detta, som andra fall, icke finnes till åt¬
njutande af pension. Men med afseende derå, att Stats-Ut-
020
Den 19 Julii.
skottets Uigiftsafdelning, som säkerligen närmare granskat
förhållandena, tillstyrkt bifall till motionen, och att Inten¬
denten Sandströms enka befinner sig i behöfvande omstän¬
digheter, anser jag mig böra hemställa, att Enkefru Sand~
ström må tilldelas å allmänna Indragnings-staten den årliga
pension af Två hundrade femtio Riksdaler Banco, som Ut-
giftsafdelningen föreslagit. Åtskilligt vidare kunde vara att
anföra lill stöd för denna åsigt; men jag inskränker mig till
åberopande af de flera prajjudicater, som Rikets Ständer förut
gifvit vid statens reglerande, i fråga om pensioner.
Jag anhåller, i följd häraf, om proposition å återremiss
i nu anförda syftning.
Herr Kistner: Inom detta Stånd kunna de verkligen
stora tjenster, som Intendenten Sandström i lifstiden gjort
Allmänna Barnhuset, såsom Intendent vid detsamma, icke
vara okända. Han innehade visserligen icke länge nämnda
befattning. Men han skötte densamma med stora ansträng¬
ningar och uppoffrade derå sina bästa krafter. Nu har han
efterlemnat enka och barn i behöfvande omständigheter. Jag
förmodar, att Ståndet, vid sådant förhållande, icke skall vara
sinnadt alt förvägra enkan den årliga pension af Två hun¬
drade femtio Riksdaler, sorn Stats-Utskoltets Utgiftsafdel-
ning föreslagit. För min del, hemställer jag härom och in¬
stämmer sålunda i den af föregående talaren gjorda anhållan
om återremiss.
Herrar Wetterberg och Maechel instämde;
Herr Berg: Skulle Staten åligga att pensionera alla
behöfvande, finge den i sanning allt för mycket att ombe¬
sörja. Derföre, och på de skäl, Utskottet anfört, anhåller
jag om proposition å bifall till hvad Utskottet i förevarande
Utlåtande hemställt.
Herr Björck, med flere, instämde.
Herr Cassel: Det är egentligen i anledning af Herr
Kistners vädjande till hekantstapen med Herr Sandströms
förtjenster i lifstiden, sorn jag tager mig friheten erinra, att
Herr Sandström icke veterligen hade inlagt någon merit i
Statens tjenst; ty dertill kunde hans befattning, såsom In¬
tendent vid Allmänna Barnhuset, icke hänföras. Dessutom
får jag förklara, att jag är af samma mening, som den af
Herr Berg uttalade, att, om Staten utsträckte pensioneringen
ät enskilda så långt, som nu fordrats, denna Hufvudtitel
skulle komma att belastas med alltför stora summor, som
Den 19 Julii.
821
icke voro med en god statshushållning förenliga. Jag an¬
håller, i följd häraf, om bifall till förevarande Betänkande.
Herr Hesselgren: Då jag öfvervarit behandlingen af
detta ärende i Siats-Utskottet, får jag, i anledning af Herr
Henschens yttrande, meddela, att några andra upplysningar,
än de, hvilka motionen i ämnet innehålla, icke lemnades Ut¬
skottet. Vid sådant förhållande, och då dessa upplysningar
icke föranleda hos mig någon annan åsigt, än den al Utskot¬
tet uttalade, samt någon framställning i ämnet icke gjorts
genom Kongl. Proposition, instämmer jag i deri gjorda an¬
hållan om proposition å bifall till Betänkandet.
Discnssionen förklarades slntad, och Stats - Utskottets
hemställan i dess Utlåtande, Jtä 169, bifölls.
JV2 170, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, angående pension för framlidne Landshöfdingen, m. m.
C. U. Nermans Enka;
M 171, i anledning af väckt motion, om förhöjning af
den Kyttare och Soldater från Wadstena Ivrigsmanshus-Cassa
tillkommande pension.
Dessa Utlåtanden biföl lös, hvart efter annat,
samt J\s 172, i anledning af väckta motioner, angående
förändrade grunder för pensionering af Justitiaj-Råd.
lista momentet.
Herr Ekholm: Jag anser mig böra fästa uppmärksam¬
heten derå, att ett annat förhållande eger rum, i afseende å
Justitiae-Råden, än alla andra embetsman. Om ett Justi!iaj-
Råd till helsan försvagas, kan han icke få permission, eller
vicarie för honom förordnas. Derföre bör också uti ifråga¬
varande afseende undantag göras för Justitiee-Råder. Det
kan dessutom ej blifva annat, än en vinst för Statsverket,
att ett Justitise-Råd, efter uppnådd ålder af sextio år, kan
pensioneras med Två tredjedelar af sin lön; hvaremot han
nu, om han förmår kräla sig Iram i tjensten, tills han fyllt
sextiofem år, är berättigad till pension, motsvarande fulla
lönen. Dessa äro omständigheter, som tvifvelsutan böra be-
hjertas; och jag anhåller derföre om återremiss å förevaran¬
de Betänkande, fastän jag ej hyser synnerlig förhoppning att
finna denna mening delad af Ståndets majoritet.
Herr Cassel: Jag delar fullkomligen Herr Ekholms
åsigt om nyttan och nödvändigheten deraf, att de personer,
som äro ledamöter uti Rikets Högsta Domstol, böra vara
vid full vigueur. Jag tror derföre, att man icke bör dröja
med pensions tilldelande åt Justitise-Råd elter afskedstagan-
829
Den 19 Julii.
det, tili dess de uppnått sextiofem år, då de uti en så trä¬
gen och ansvarsfull tjenstebefattning svårligen kunna intill
denna höga ålder bibehålla den kraft och sinnesstyrka, sorn
embetet tager i anspråk.
Då det således ligger i landets interesse, att ifrågava¬
rande motioner vinna afseende, instämmer jag i den föregå¬
ende talarens anhållan om återremiss.
Herr Hesselgren begärde proposition å bifall till Utlå¬
tandet i detta moment.
Herr Gråå: Stats-Utskoltet har åt denna fråga egnat
synnerlig uppmärksamhet, och ehuru vid densammas behand¬
ling inom Utskottet tankarna till en början voro delade, an¬
gående ändamålsenligheten af den föreslagna förändringen,
kom dock Utskottet till det resultat, att någon undantagslag
uti ifrågavarande hänseende icke vore lämplig. Om det fall
inträffar, att ett Justitiae-Råd före pensionsålderns uppnående
af fortfarande sjukdom hindras att förrätta sitt embete, står
samma utväg öppen, som någon gång tillförene i dylikt fall
begagnats, att nemligen Kongl. Majit aflåter Nådig Proposi¬
tion till Rikets Ständer om en sådan embetsmans förflyttan¬
de på pensionsstat. För öfrigt kan det likaväl inträffa, att
en person före 60 år blir oförmögen till tjenstgöring, som
att han emellan denna och 65 års ålder varder otjenstbar.
Under sådana förhållanden, tror jag, för min del. det vara
rättast alt bifalla Utskottets hemställan, hvarå jag alltså an¬
håller om proposition.
Flere af Ståndets öfrige Herrar Ledamöter hördes här¬
uti instämma.
Discussionen var fulländad, och, på framställning af Herr
Talmannen, giilade Ståndet, hvad Stats-Utskottet hemställt i
lista momentet af dess Utlåtande, JV2 172.
2:dra momentet, angående Herr Askers motion, bifölls.
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskotlets: Niris 110
och lil, samt
Särskildta Utskottets: JY$ 12.
Begärdes och lades andra gången å Ståndets bord.
§ H.
Bordlädes följande inkomna Ufskotts-Utlätanden och Be-
tänkanden, nemligen:
Stats-Utskottets: N:ris 176, 177 och 178, samt
Bevillnings-Utskottets: Niris 17 och 18; lill hvilka Ut¬
låtanden och Betänkanden rubrikerna antecknas i Ståndets
Protocoll vid dessa ärendens afgörande.
Den 19 Julii.
823
§ 12.
Herr Boman erhöll ordet samt uppläste och aflemnade
ett så lydande skriftligt anförande:
»Vördsamt Memorial I
Sedan den af undertecknad vid innevarande Riksdag
väckta, af Höglofl. Economie-Utskoltet tillstyrkta motion, af¬
seende undersökning om den Fahlu Borgerskap åliggande
skjutsnings-skyldigheten, blifvit af Högvördiga Preste-Stån-
det och Vällofliga Borgare-Ståndet bifallen, men af de (vänne
andre respect. Stånden afslagen, återstår för undertecknad
icke något annat, än att, med stöd af de skäl, som redan
blifvit hos Höglofl. Economie-Utskottet anförda, och så väl
derstädes, som inom detta Hogtärade Stånd godkända, vörd¬
samt anhålla, det Vallöf], Borgare-Ståndet behagade beslula,
att, med vidhållande af sin redan i saken uttalade åsigt, för
sin enskilda del, till Kongl. Majit aflåta en underdånig skrif¬
velse, med anhållan, att Kongl. Majit täcktes i Nåder anbe¬
falla en noggrann undersökning rörande skjutsningsskyldighe-
ten i Fahlu stad, samt derefter i Nåder, på det sätt Kongl.
Majit för godt finner, bereda Borgerskapet dersammanstädes
någon lindring uti en tryckande börda, sorn under nuvaran¬
de förhållande icke kan anses annat, än såsom en stor orätt¬
visa. Skulle likväl, emot förmodan, Högtärade Ståndet finna
sig förhindradt att biträda detta mitt i största ödmjukhet här
framställdta förslag, så får jag lika vördsamt anhålla, att
Högtärade Ståndet åtminstone ville uti skrifvelse till Kongl.
Majit i underdånighet förorda någon förhöjning uti skjutsle-
gan för Fahlu Stad, den jag här täger mig friheten att fö¬
reslå till 36 sk. per milen.
I)å detta Högtärade Stånd, så val i samverkan med de
öfriga Riks-Stånden, som ock, genom, för egen del, till Kongl.
Majit gjord hemställan, bidragit till införandet af en efter
tidsförhållanderna mera lämpad näringsfrihet, utan att, såsom
sig rätteligen bort, de bördor, som blifvit Borgerskapen i
allmänhet och synnerligast det i Fahlun, endast i och för
numera upphäfna skråprivilegier, under längesedan förflutna
tider, pålagda, äfven blifvit samtidigt aflyftade, samt denna stad
icke eller, tillfölje af för densamma högst egna omständigheter,
kunnat komma i åtnjutande af de förmåner, som så väl ge¬
nom allmän lag, som ock genom Rikets Ständers vid 1810
års Riksdag fattade Beslut blifvit Rikets städer i allmänhet,
i afseende å skjutsningstungan, tillförsäkrade; så vågar jag
vördsamt hoppa», att Högtärade Ståndet täcktes, på sätt jag
824
Den 19 Julii.
här ofvan haft äran föreslä, medverka till någon lindrande
förändring uti ett lika tryckande, som orättvist onus; hvar¬
jemte jag har äran att för närmare upplysningar i denna
sak bilägga ett exemplar af Höglofl. Economie-Utskottets
Betänkande, Jfö 81.»
Bordlädes.
Plenum slutades kl. '/2 till 2 e. m.
In fidem
J. A. Hjärne.
Den 22 Julli.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1- '
Justerades dels Protocolls-Utdrag öfver de af Ståndet
i sista Plenum fattade beslut, dels Protocollet för den 12
innevarande månad, angående återremiss af Stats-Utskottets
Utlåtande, M 164.
§ 2.
Herr Hasselrot erhöll ordet och yttrade: Då jag icke
var tillstädes i Ståndet vid föredragningen af Constitutions-
Utskottets Memorial, rörande Kongl. Maj:ts Nådiga Propo¬
sition, angående Tryckfrihets-Förordningens upphörande att
vara Grundlag, anhåller jag att nu få tillkännagifva, det jag
instämmer i Herr Rinmans emot Utskottets yttrande afgifna
reservation.
§ 5‘
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, JY§ 8S, angående
inställande af bränvins-tillverkning, i sammanhang med press¬
jästberedning.
§ 4.
Herr Talmannen tillkännagaf, att Ståndets Canzlie-
Directions räkenskaper voro till granskning afslulade, och
hemställde, huruvida Ståndet, i anledning deraf, nu ville utse
dess Canzlie-Utskott.
Härtill svarades Ja.
Den 22 Julii.
823
Herr Hesselgren: Jag tager mig friheten att till Leda¬
möter i Utskottet föreslå Herrar Björck, Malmborg och
Palander.
Herr Talmannens häruppå framställda proposition, huru¬
vida Ståndet behagade till ledamöter i Canzlie-Utskottet utse
Herrar Björck, Malmborg och Palander, besvarades med Ja.
Herr Björck: För Ståndets förtroende a (lägger jag
min tacksägelse, men nödgas, i anseende till göromålens
mängd i Constitutions-Utskottet, anhålla, att Ståndet beha¬
gade i mitt ställe utse någon annan till ledamot i Canzlie-
Utskottet,
Herr Talmannen hemställde härefter, huruvida Ståndet
ville utse Herr Wedberg att, jemte Herrar Malmborg och
Palander, vara ledamot i Canzlie-Utskottet.
Denna proposition blef af Ståndet bifallen.
§ 3.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets Betänkande, M 110, i anledning af väckta motio¬
ner om inrättande af communal-nämnder.
Herr Stenberg: Jag anhåller, att, såsom mitt yttrande,
få upptaga den af Friherre Alströmer emot Utskottets ytt¬
rande afgifna reservation, i hvilken jag äfven inom Utskottet
instämt, samt yrkar återremiss, i det syfte reservationen
antyder.
Häruti instämde Herrar Frick, Maechel, Hasselrot och
Sundblad.
Herr Ekholm: Jag kan ej finna mig tillfredsställd med
de skäl, Utskottet andragit. Det ämne, Betänkandet rörer,
har jag haft tillfälle under många år begrunda, och ju mera
jag tänkt deröfver, desto mera har jag funnit det förtjena
att allmänt behjertas. De skäl, hvarpå Utskottet grundat
sitt yttrande, äro ej blott icke tillfredsställande, utan rent
al underhaltiga. Utskottet anför till en början, att »institu¬
tioner för sådant ändamål redan finnas dels i Socken-
Nämnderna, och dels i Länens Hushållnings-sällskaper, med
flera.» Sannt är visserligen, att communal-institutioner af
flerfaldig art finnas, men just derföre, att de äro splittrade
och utan någon enhet, förfelas ändamålet. Om deremot
dessa särskilda communal-auetoriteter förenades till en och
åt densamma gåfves friare händer och större beslutande rätt,
skulle otvifvelaktigt deraf visa sig ganska helsosamma verk¬
ningar, och den likgiltighet, hvaröfver nu klagas, snart vara
försvunnen. Så länge återigen hvarje bemödande att genom
Den 22 Julii.
dessa institutioner åstadkomma något nyttigt blir utan frukt
och knappt lemnar spår efter sig, är det ej underligt, om
hågen för deltagande i deras arbeten mattas och något nit
att i deras tjenst anstränga sig icke kan förmärkas. Utskot¬
tets förmenande, att dylika uppdrag borde medföra ersätt¬
ning, är helt och hållet stridande emot institutionens idée.
Ganska troligt är också, att föga svårighet skulle möta
att erhålla personer, som, utan anspråk på ersättning, åtogo
sig uppdraget, ty inom hvarje district finnas ganska få per¬
soner, hvilka äro beredde att af nit för saken göra de upp¬
offringar, som behöfvas. Utskottet yttrar vidare, »att det
afsedda ändamålet synes kunna ernås med de inrättningar
af detta slag, som redan förefinnas. Enligt 2:dra momentet
i 2:dra § af 1845 års Kongl. Förordning, angående Socken-
Nämnder, ega nemligen menigheterria, att åt samma Nämn¬
der, utöfver dessas i förordning bestämdt utstakade åliggan¬
den, uppdraga alla communerna rörande, gemensamma an¬
gelägenheter, som ej tillhöra embets- och tjonstemäns be¬
fattning. För min del, tror jag, att en stor del af dessa
angelägenheter, som nu besörjas af embets- och tjenstemän,
gerna kunde öfverflyttas på communerna, och att sådant till
och med skulle fördelaktigt inverka på ärendernas behand¬
ling. Väl är det sannt, hvad Utskottet säger derom, att
Länens Hushållnings-sällskaper hafva »sig öppet att i dylika
ämnen, som röra Länen, öfverlägga och sig yttra, samt jem¬
väl att genom Läns-Styrelserna till Kongl. Maj:t frambära
de önskningar och behof, hvilka i sådant hänseende kunna
göra sig gällande» Men först om beslutande rätt gifves
dem, kan ändamålet med eommunala institutioner uppnås.
Om deremot de blott ega att framställa önskningar, vinner
icke Regeringen någon befrielse från sina redan alltför många
bestyr. Likaså är det väl sannt, att Läns-Styrelserna ega
rättighet att »genom vederbörligen valde deputerade inhämta
menigheternas tankar och önskningar», men dylika åtgärder
begagnas sällan, om ej höga vederbörande särskildt anbefallt
sådant, och leda äfven sällan till det åsyftade ändamålet.
Huru man således än må betrakta [Jtskottets skäl, kan man
ej komma till samma resultat, som Utskottet. Frågan är
emedlertid af den stora vigt, att jag anser motionerna böra
närmare undersökas och varmare hehjertas, än som skett,
samt anhåller derföre om återremiss. Omfattade man den
utväg, Friherre Alströmers reservation utvisar, skulle man
derigenom kunna småningom nalkas det stora målet, och jag
Den 22 Julii.
827
förenar mig derföre med de Ledamöter, som i denna syft¬
ning yrkat på återremiss. Sedan emedlertid saken i det
Stånd, för hvilket den borde utgöra en lifsfråga, blifvit om¬
fattad med kallsinnighet, och samma öde äfven torde möta
den på andra håll, hoppas jag dock, att Borgare-Ståndet
skall finna sig värdigt att erkänna frågans stora vigt medelst
bifall till den begärda återremissen.
Uti detta yttrande hördes flere af Ståndets Herrar
Ledamöter instämma.
Herr Gezelius: 1 betraktande af det ljumma nit och
den ringa verksamhet, som nu varande Socken-Nämnder
ådagalagt, samt den brist på en lefvande communal-anda,
som inom vårt land i allmänhet förspörjes, kan jag, lika
litet, som Utskottet, för närvarande fästa några synnerliga
förhoppningar vid nu ifrågasatta Härads- och Läns-Nämnder.
Man säger väl, att, så snart sådana Nämnder blifvit ända¬
målsenligt organiserade, en mera allmän communal-anda
skall af sig sjelf lefva upp och i en välgörande verksamhet
sig utveckla. Detta torde dock under närvarande förhållan¬
den ej vara så alldeles säkert. Mig förefaller det åtminstone
ganska problematiskt, då jag tager i betraktande dels de
mångfaldiga besvär, åligganden och uppoffringar, som med
berörda communal-nämnder komme att blifva förknippade,
dels ock, å andra sidan, den håglöshet eller snart sagdt fruk¬
tan för commtinala bestyr, som, då desse någon gång på¬
fordras, vanligen sig visar. Att de nu framlagda, detailerade
förslag till Härads- eller Läns-Nämnder icke äro tillfreds¬
ställande eller antaglige, torde lätt medgifvas, och något vidare
ordande derom lärer således icke heller erfordras.
Vid sådant förhållande, tror jag, att Utskottet gjort rätt
deruti, att det, i stället för att, såsom, i enlighet med Herr
Friherre Alslrömers reservation, nu blifvit yrkadt, ytterligare
besvära Kongl. Maj:t med ett tillägg till de många comitéer,
som för ärendens utredning blifvit begärda, icke tillstyrkt
någon åtgärd, med anledning af de väckta motionerna, utan
låtit frågan för närvarande förfalla, helst densamma, ehuru
den tid efter annan framträdt, dock ännu icke vunnit några
allmänna sympathier hvarken inom Riksförsamlingen eller
hos Svenska folket, hvarom, bland annat, jemväl den dis-
cussion och den behandling, som, i afseende på denna fråga,
nu sednast hos Hedervärda Bonde-Ståndet egt rum, torde
innefatta ett icke otvätydigt vittnesbörd.
828
Den 22 Julii.
Jag anhåller alltså om proposition på bifall till Utskot¬
tets ifrågavarande Betänkande.
Herr Stenqvist: Ehuru jag ej finnes antecknad bland
de Ledamöter af Utskottet, som reserverat sig emot Betän¬
kandet, har jag dock icke till detsamma bidragit, utan gillar,
för min del, Friherre Alströmers reservation, samt anhåller
om proposition på återreroiss.
Herr Boman: Jag har begärt ordet, endast för att
uppgifva orsaken, hvarföre jag icke instämt i Friherre Al¬
strömers reservation. Anledningarne dertill voro dels den
korta tid, jag hade att genomse reservationen, dels ock att
jag icke ansåg mig ega de historiska kunskaper, som for¬
dras, för att kunna bedöma, huruvida de i reservationen
uppgifna facta äro sanningsenliga. Emedlertid har jag ej
biträdt Utskottets mening, utan deremot afgifvit min reser¬
vation, och vill nu blott tillägga, att jag i allo gillar de
åsigter, Friherre Alströmer i sin reservation uttalat.
Herr Gustafsson: Det är icke af brist på sympathie
eller nit för bildandet af communal-institutioner, som jag
hemställer om bifall till Betänkandet, utan emedan jag,
under de vidlyftiga debatterna inom Utskottet i detta ämne,
funnit, att detsamma med föga interesse omfattats af repre-
sentanterne för de Stånd, hvilka i synnerhet skulle få vid¬
kännas besvär och kostnader af de nya inrättningarna,
Också skulle icke så sällan en ledamot i Läns-Nämnd i och
för inställelsen nödgas resa ända till tjugu mil. Detta å ena
sidan, och å den andra saknaden af beslutanderätt torde
göra, att de Hesta funno vinsten af sammanträdena vara
ganska ringa. På dessa skäl, och då två Stånd redan bifallit
Betärikanket, tror jag en återremiss gagnar till intet, samt
anhåller derlöre om proposition på bifall till Betänkandet.
Herr Lundh instämde.
Herr Wallenberg*).
Herr Wedberg instämde.
Herr Cassel: Afven jag hyllar den åsigten, att utbild¬
ningen af våra communala institutioner är ett vigtigt medel
för landets framskridande, i enlighet med tidens riktning,
till ökad upplysning och dermed förenade fördelar. Jag in¬
stämmer derföre med de talare, som gillat Friherre Alströ¬
mers reservation, och vill till besvarande upptaga ett skäl,
*) Herr Wallcnbergs vid tryckningen ej atlemnade yttrande tryckes
vid slutet af Bandet.
Den 22 Julii.
829
som en af Economie-Utskottets Ledamöter här andragit, till
stöd för Betänkandet. Han har nemligen fästat sig vid det
förhållande, att inom Utskottet representanterne för lands¬
orterna i allmänhet visat föga sympathie för ifrågavarande
institutioner. Sedan de Kongl. Förordningarne, angående
nuvarande communal-nämnder, utkommo, har jag fungerat,
såsom Ordförande i alla dessa inom den ort, der jag är
bosatt, och torde således kunna anse mig ega någon känne¬
dom om deras verksamhet, och huru de af den allmänna
opinionen i den orten bedömas. Jag vill också ej bestrida,
alt inrättningarne af många anses mindre behöfliga och
deltagandet deruti besvärande. Men hvad afseende skall
man fästa vid opinionen hos personer, hvilka icke ega de
insigter, som erfordras, för att förstå värdet af institutio¬
nerna. För min del, tror jag, att icke synnerligt afseende
borde fästas vid en dylik opinion, helst om man besinnar,
att de nuvarande institutionerna ännu äro så nya, att verk-
oingarne deraf icke tillfullo hunnit visa sig. Otvifvelaktigt
hafva de dock varit ganska goda på allmogen och på bild¬
ningen i allmänhet inom communen. Det synes mig, till
följd af nu anmärkta förhållanden, klart, att behof förefinnes
af en institution, som bildade en sammanhållning mellan
redan befintliga communal-inrättningar, hvilka, i brist af en
sådan, förr eller sednare måste råka i förfall, på samma
gång interesset för institutionens vidare utbildning utslock¬
nade. För min del, anser jag de af Utskottet, till stöd för
dess yttrande, åberopade skäl icke vara tillräckliga, och
hvad under discussionen blifvit i samma anda andraget, vara
utan allt värde, hvaremot jag instämmer i Herrar Ekholms
och Wallenbergs yttranden, samt anhåller om återremiss till
Utskottet, i den syftning Friherre Alslrömcrs reservation
utvisar. Äfvenså torde en inbjudning till de Stånd, som
bifallit Betänkandet, att frånträda sitt beslut ej vara ur
vägen, hvarföre jag anhåller om proposition äfven härpå.
Hos Ridderskapet och Adeln bifölls Betänkandet med endast
en rösts pluralitet, och det skulle derföre lätt kunna hända,
att vid förnyad handläggning, då tilläfventyrs i saken mera
interesserade personer komme att deltaga i beslutet, utgån¬
gen icke blefve densamma.
Herr Hasselrot: Jag har redan vid discussionens bör¬
jan instämt i Herr Stenbergs yttrande och ämnar nu ej
tillägga något i sjelfva saken, utan endast yttra mig, rörande
lämpligaste sättet att behandla ärendet. I afseende härpå,
830
Den 22 Julii.
är jag af samma mening, som Herr Wallenberg, dock att
jag icke anser lämpligt att återremittera Betänkandet, och
i sammanhang dermed besluta inbjudning, utan tror, att
Ständet borde godkänna Friherre Alströmers reservation
samt inbjuda de öfriga Stånden att i detta beslut deltaga.
Något motstånd emot ett sådant beslut lärer väl ej vara att
emotse inom detta Stånd, då städerna redan länge haft ut¬
bildad commuoai-styrelse och känna fördelarne häraf.
Herr Björck: Herr Ekholm har redan granskat Ut¬
skottets skäl, så att jag ej har något att dervid tillägga.
Utskottet har yttrat, att, om de nuvarande communal-besty-
ren ökades, skulle detta »möjligen qväfva den håg för all¬
männa värf, som redan finnes». Här ligger, alt så säga, in
nuce allt, hvad Utskottet i ämnet anfört, och detta yttrande
af Utskottet visar bäst, till hvilket hufvudfel det, vid upp¬
fattningen af hela ärendet, gjort sig skyldigt. Communal-
andan är en del af den allmänna andan. Att en sådan icke
finnes, deröfver har man länge klagat, utan att likväl under¬
söka grunden till detta förhållande. Communal-andan är
emedlertid just grunden till den allmänna andan, och genom
dess befordrande skapas en allmän anda, hvilket endast kan
ske på naturlig väg, eller så, att man grundar den på en
communal-anda, som man låtit vinna stadga och förkofran.
Formen är härvid ingalunda likgiltig, utan tvärtom ofta af
högsta vigt för sakens framgång. Hos oss saknas dock goda
former, vare sig för uttryckande af communal-andan eller
den allmänna andan. I sistnämnda afseende hafva bristerna
i vår nuvarande representation så mycket omtalats, att jag
nu ej behöfver derom orda. Hvad åter formerna för com¬
munal-andan beträffar, så medgifver Utskottet, att dessa för
närvarande ej äro tillfredsställande. Andra former äro såle¬
des behötliga. Hvad, som brister, är dock först och främst
makt, utan hvilken institutionerna icke betyda något, eller
kunna något uträtta. Orsaken, hvarföre ej någon communal-
anda hos oss finnes, är också ingen annan, än den, att våra,
äfven i öfrigt bristfälliga, communal-institulioner sakna ali
makt, och utan denna ej kunna befrämja utveckling af
communal-andan. Det blir derföre ock förr eller sednare
nödigt, att åt communal-styrelsen tillerkänna vissa rättighe¬
ter, så att den erhåller oberoende och makt. Man besinne
blott, om beskattningsrätt tillädes communal-auctoriteterna,
hvad verkan detta skulle utöfva både på de väljande och de
valda. Hvar och en skulle finna sig mera interesserad af
Den 22 Julii.
831
valets utgäng, än eljest, och de valda skulle otvifvelaktigt
högre uppfatta betydelsen af det erhållna uppdraget, än om
de blott hade att tillämpa socknestämmo-beslut, och derför
äfven med större nit och drift egna sin verksamhet åt full¬
görande af hvad dem ålåge. Skall emedlertid communal-
andan kunna utveckla sig till allmän anda, måste communal-
institutionerna fästa sig ej blott vid de små communerna,
utan jemväl vid de större, tills de uti den största, länet,
bilda en föreningslänk, hvarigenom de slutligen kunna blifva
medel för åstadkommande af en representation, som utgjorde
ett sannt uttryck af den allmänna andan. För uppnående af
detta mål är emedlertid nödigt, att communal-styrelserna
erhålla makt att verka, oberoende af embetsmyndigheterna,
icke derföre att de någonsin böra verka i strid med dessa,
men emedan de i sina beslut böra vara oberoende af Rege¬
ringen och dess organer.
På dessa grunder, omfattar jag varmt de förslag, som
afse att utbilda den allmänna andan genom framkallande af
en sann communal-anda, och derför instämmer jag uti ifrå¬
gavarande motioner. Men sedan två Stånd redan bifallit
Betänkandet, vet jag ej, hvartill det skulle gagna att återre¬
mittera detsamma, enär, vid sådant förhållande, Utskottet ej
komme att. ändra sitt en gång gifna yttrande. Jag tillstyr¬
ker således lättande af ett definitivt beslut. För min del,
skulle jag dervid vilja lemna företrädet åt Prosten Tranwi
förslag, ehuru jag ej kan gilla åtskilliga deruti förekom¬
mande stadganden, såsom att Landshöfding skulle vara sjelf¬
skrifven Ordförande i Läns-Nämnd. l)å nu emedlertid icke
är fråga om att, såsom lag, antaga något visst förslag, för¬
enar jag mig med dem, som yrkat på godkännande af Fri¬
herre Alströmers förslag.
Herr Asker: Bland de förslag, som vid denna Riksdag
bragts å bane, hade visserligen de nu ifrågavarande förtjent
ett bättre öde, än det, som innefattas i Utskottets svar å
motionairernes framställningar. Man säger, att det saknas
anda för communala institutioner i vårt land, men det är
mig svårt att inse, huru de, som drifva denna sats, kommit
till erfarenhet deraf, ty, då man endast undantagsvis använ¬
der den anda, som finnes, är det svårt att säga, huru för¬
hållandet skulle visa sig, om utstakade och regelbundna for¬
mer för communal-ärendernes behandling lemnade communal-
andan tillfälle att utveckla sina verkningar. Djerft torde i
allt fall påståendet, att anda för communala inrättningar icke
852
Den 22 Julii.
skulle finnas, böra anses i ett land, der folkets förmåga att
sjelft sköta sina angelägenheter är lika gammal, som dess
historia. Om man derföre sökte att utbilda denna förmåga
och gifva bestämda föreskrifter för dess verksamhet i com-
munens tjenst, skulle det tilläfventyrs visa sig, att anda (ör
dessa institutioner nog finnes. Men en annan fråga är, huru
man på bästa sättet skall bereda den eltersträfvade lösnin¬
gen af problemet. Efter mitt omdöme, är det i Friherre
Alströmers reservation framställdta förslag icke i alla afse-
enden lyckadt, och jag befarar, att genom ett beslut, som
godkände nämnde förslag, frågan endast skulle undanskjutas
snarare, än att en lycklig lösning derigenom komme att be¬
fordras. Bemälde reservant tillstyrker nemligen, att Rikets
Ständer skulle »hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes åt sakkunnige personer i nåder
uppdraga att utarbeta ett fullständigt förslag i ämnet, och
detsamma, sedan det blifvit föremål så väl för vederbörande
embetsmyndigheters, som för länens hushållnings-sällskapers
öfverläggningar och yttranden, för Rikets Ständer framlägga.»
Det torde dock ej blifva någon lätt sak att utarbeta och
framlägga ett fullständigt förslag, tillämpligt på alla Rikets
provincer. Dessas olika skaplynne gör olika eommunal-
lagar behöfiiga för de särskildta landskapen. Vid jemnfö-
relse emellan de olika förslagen, kan jag derföre ej neka,
att jag lemnar företrädet åt den grundtanke, hvarpå Herr
Stolpes förslag hvilar. Emot detsamma måste jag dock an¬
märka, att det endast afser länet, då likväl de deruti utta¬
lade principer äfven böra lämpas till de öfrige communerna,
häradet, socken, staden. Jag har derföre trott, att Utskottet
bort taga idéen i detsamma lill grund för sitt arbete och
framlägga ett förslag till sjelfva grundbestämmelserna för en
communal-lag, gällande för staden, socken, häradet, länet.
Sedan en sådan lag blifvit antagen, skulle, efter min mening,
communerna ega att, med tillämpning af de stadgade grun¬
derna, föreslå en speciel lag, med afseende på hvarje com-
munes särskilda förhållanden, hvilket lagförslag borde, jemte
Konungens Befallningshafvandes deröfver afgifna yttrande,
till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnas. Om åter man al
Regeringen begär ett fullständigt förslag att tillämpas på
alla provincerna, befarar jag, att de särskilda provincernas
olikheter skola lägga sådana svårigheter i vägen, att möjli¬
gen hela frågan kan sönderbrytas.
*
Den 22 Julii.
833
Dessa mina åsigter liar jag ej framstallt, i hopp alt
finna dem delade af någon annan, utan har endast velat
redovisa för mitt sätt att se saken. Då emellertid två Stånd
antagit Betänkandet, lemnar jag derhän, hvad som må vara
bäst att göra. Att nu fatta ett definitivt beslut, skulle till¬
äfventyrs möta svårigheter, hvarföre jag hemställer om Be¬
tänkandets återremitterande.
Herr Waern: Då två Stånd redan bifallit Utskottets
Betänkande, kan vid denna Riksdag icke något väsendtligt i
saken åtgöras. Men ämnet är af den beskaffenhet, att de
väckta förslagens framtida godkännande ofelbart befrämjas
genom en discussion, hvarunder åsigterna i frågan vinna ut¬
bildning och stadga. Bland de frågor, hvilka isynnerhet på¬
kalla granskning, är onekligen den om communalmyndighe-
ternas verksamhet, och den bar tillika ett så omedelbart
sammanhang med det af Utskottet anförda skäl om bristen
på communalanda, att den nu bör till undersökning fram¬
hållas. För min del, tror jag, lika med Herr Björck, att,
om commuhalmyndigheterua erhålla makt och dermed föl¬
jande ansvarighet, dessa omständigheter komma att alstra lif
och anda uti institutionerna. Häraf följer ock, att Utskottets
skäl förfalla, i samma mån, man är benägen att åt comrnu-
nalmyndigheterna lemna makt. Men då naturligt är, att in¬
förandet af maktegande communala myndigheter blir bero¬
ende af hvad folket anser kunna genom sådana institutioner
uträttas, tror jag det vara vigtigt att utveckla en annan af
hithörande omständigheter, nemligen om gränserna för dessa
myndigheters verksamhet. Communalinstitutioner kunna vis¬
serligen vara verktyg för mycket godt, och, om de ändamåls¬
enligt ordnas, är deras nytta obestridlig, men ingen vill dock
i dem hafva en husbonde, och derföre anser jag, det åtskil¬
liga af de nu uppgjorda förslagen hafva en felaktig riktning
deruti, att de lemna communalmyndigheterna rätt att ope¬
rera inom den enskilda verksamhetens område. Några af
motionairerne hafva nemligen framlagt förslag, hvilka tydli¬
gen gå ut på ingrepp i den enskildes rätt till sjelfständig
verksamhet, hvilkas nytta jag ej kan inse, då hvar och en
bör sjelf få förvalta sina enskilda angelägenheter, och ingrepp
häruti äfven strider emot tidsandan, som gynnar sjelfstyrelse,
och således äfven måste lemna den enskildes verksamhet
fridlyst. Jag hänvisar, i afseende på dylika försök till in¬
blandning i enskildas angelägenheter, till Riksdagsfullmäktigen
Borg .-Stånd- Prot. vid Bikrd. 1858—1851. IV. 53
mi
Dm 22 Julix.
Johan Johanssons från Örebro Län motion, enligt hvilken
bestämmande af prisen på lifsmedel, med flera omständighe¬
ter, skulle utgöra föremål för eommunalmyndigheternas åt¬
gärder.
I fråga om sättet att befordra sakens framgång, hafva
inom Ståndet meningarne delat sig emellan dels tillstyrkande
af Prosten Tranaei förslag, dels antagande af Friherre Al¬
strömer'.s reservation, dels slutligen Betänkandets återremitte¬
rande till Utskottet, af hvilket man då väntade att få se ett
förslag. Jag har med uppmärksamhet åhört Herr Askers
anförande, i afseende på antagande af Friherre Alströmers
motion, och om jag rätt uppfattat Herr Askers invändningar,
utgå dessa just från principen af sjelfstyreise, såsom motsatt
den af centralstyrelse, och afse, att commonalinstitutionernas
reglering borde öfverlemnas åt communerna sjelfva, såsom
sjelfstyrelsons målsmän, och icke åt Regeringen, som är
centralstyrelsen. Då nu emellertid mindre är fråga om för¬
verkligande af sjelfstyrelsens idée, än om reglering af com-
munalmyndigheternas förhållande lill det hela, torde det vara
på sin plats, att Statsmakterna härom bestämma. Ej så få
omständigheter vid regleringen af de communala institutio¬
nerna äro i allt fall lika för hela landet, och, rörande dessa,
är Regeringen bäst i stånd att afgifva ett förslag. Komme
ett sådant en gång under pröfning, och skiljaktigheter för
.olika orter funnos behölliga, skulle dessa nog iakttagas, utan
att upphäfva nödvändigheten af allmänt gällande stadganden
i öfriga delar. Jag ser, under sådana förhållanden, ej något
hinder att nu fatta ett positivt beslut, hvilket också måste
vara bättre, än en blott återremiss, som icke uttrycker an¬
nat, än att Ståndet icke är belåtet med det nu föredragna
Betänkandet, och, vid valet emellan de olika förslagen, är jag
mest benägen för antagande af det i Friherre Alströmers
reservation framställda, såsom Ståndets beslut.
Häruti instämde Herr Berg.
Herr Henschen: Icke allenast för att få en gräns be¬
stämd emellan den allmänna, eller Statens, och den communala
.makten, utan äfven för andra ändamål, är det nödvändigt att få
ett fullständigt och v al motiveradt förslag utarbetadt aT sakkun¬
nige män. Angående denna sak, kan man inhämta erfaren¬
het från andra länder, der dylika institutioner redan finnas
införda. Deraf, att ett fullständigt förslag utarbetas, följer
icke, att alla stadganden skola gälla hela Riket, utan just
derigenom är ett förslag fullständigt, att det upptager särskilda
Den 22 Julii.
B35
specialiteter. För att fä ett sådant fullständigt och väl motiveradt
förslag utarbetadt, tror jag att man bör beträda den af Friherre
Alströmer visade väg, helst detsamma låter sig verkställas, om
man från vederbörande inhämtar materialior. Då 2:ne Stånd nu
bifallit Betänkandet, hemställer jag till dem, sorn påyrkatåter-
remiss, huruvida de icke skulle finna sig hugade att derifrån
afstå, och, med förkastande af Utskottets hemställan, förena sig
i Friherre Alströmers reservation, samt inbjuda Uidderskapet
och Adeln, tillika med Bonde-Ståndet, att uti detta beslut in¬
stämma.
Flere instämde.
Herr Hasselrot: Jag har begärt ordet, endast i anled¬
ning af de betänkligheter, som Herr Asker framställt emot
aflåtandet af den föreslagna underdåniga skrifvelsen. men dä
jag sedan dess blifvit förekommen af Herrar Werrn och
Henschen, åberopar jag deras yttranden och förnyar min be¬
gäran om proposition på bifall till förslaget.
Discussionen ansågs slutad, och, sedan de Ståndets Le¬
damöter, hvilka yrkat återremiss af Betänkandet, från be¬
rörde yrkande afstått, beslöt Ståndet, på hemställan af Herr
Talmannen, att, med afslag å Betänkandet, antaga Friherre
Alströmers reservation, äfvensom att vördsamt och vänligen
inbjuda de öfriga Riks-Stånden att i detta beslut sig förena.
§ ö.
Herr Almgren: Då flere af Jtanco-Utskottets Ledamöter
äro dels permitterade, dels tjenstgörande i andra Utskott,
hemställer jag, att en suppleant i förstnämnde Utskott mätte
utses.
Denna hemställan bief af Ståndet bifallen, och upp¬
drogs åt Ståndets Herrar Electorer att under pågående Ple¬
num anställa val af en Suppleant-Ledamot i Banco-Ut-
skottet.
§ 7-
Herr Hasselrot: Jag anhåller, att Ståndets nyss fattade
beslut, i afsende å föreslaget inrättande af Cornmunal-Nämn-
der, måtte blifva så skyndsamt expedieradt, att detsamma
kan komma Preste-Ståndet tillhanda, innan ärendet blifvit af
detta Stånd afgjordt.
§ 8-
På hemställan af Herr Talmannen, beslöt Ståndet att
Constitutions-Utskotlets Memorial, M 50, med utlåtande,
angående Talmannens i Bonde-Ståndet vägran af proposition
på en inom Ståndet väckt fråga om remiss till Bevillnings-
1!56
Den 22 Julii.
Utskoltet al Särskildta Utskottets förslag till författning om
bränvinslillverkning, hvilket Memorial nyss till Ståndet in¬
kommit, skulle utan bordläggning nu föredragas; och blef
detta Memorial, vid skedd föredragning, lagdt till handlin-
garne.
§ 9.
Föredrogs 3 nyo och lades till handlingarne Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottets Betänkande, J\s lil, i an¬
ledning af väckt motion om ändring i sättet för den så kal¬
lade landsskj Idens utgörande till Presterskapet inom Bohus
Län.
§ 1°. .
Föredrogs å nyo Särskildta Utskottets Memorial, JH 12,
i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande, M 9, om
inställande af bränvinslillverkning under innevarande års höst¬
månader och om tillåtande, i dess ställe, af tillverkning un¬
der någon-tid af nästkommande år.
Herr Hesselgren: Jag kan icke, för min del, godkänna
de af Utskottet anförda motiver för sitt tillstyrkande, att
bränvinslillverkning skulle kunna en månad under första
qvartalet af nästa år ega rum. Jag hade föreställt mig, att,
då man velat förekomma ett ondt och sökt stifta lagar i denna
riktning, samt tillsatt ett särskildt Utskott för ärendets när¬
mare utredande, äfvensom ökat beskattningen och inskränkt
tiden för bränvinsbränningen, hvilket allt Borgare-Ståndet
godkännt, hade man icke nu bort framkomma med ett förslag
att éludera de förra besluten. Då beslutet fattades, gillade
jag icke inställande af bränvinsbränningen under innevarande
års höstmånader, men jag anser dock, att Ståndet bör vid¬
hålla sin en gång uttalade åsigt, att, så vidt sig göra låter,
hämma tillverkningen af bränvin. Utskottets Utlåtande an¬
tyder, att man befarat, det brist på bränvin skulle kunna
uppstå, men, med kännedom om den tillverkning, som för¬
lidna höst och under sistlidne April månad egde rum, tror
jag, att tillräckligt af denna vara skall finnas att tillgå. Om
priset derpå något stigit, skall detta endast tjena till att
hämma consumlionen, hvilket vore särdeles nyttigt. Af dessa
skäl, anhåller jag om proposition på bifall.
Herr Björck instämde.
Herr Hasselrot: Jag kan icke heller gilla de af Ut¬
skottet anförda motiver, ehuru jag instämmer uti det slut,
hvartill Utskottet kommit. Man har i Betänkandet sökt be¬
visa behofvet af bränvin och den förlust för bränvinsbrännare,
Den 22 Julii.
837
som skulle uppstå, om tillverkning al bränvin icke under
någon tid af nästkommande år blefve tillåten. Andra moliver
till Utskottets hemställan uti dess nu föredragna Memorial
finnas dock, och jag alser i första rummet landtbrukets stora
interesse. Att vilja på en gång strypa en näring, tror jag
icke vara rätt, men för att få en klar öfversigt af denna
fråga, tillåter jag mig att erinra om hvad, som uti densamma
tillförene vid Riksdagen blifvit åtgjordt. Uti sitt Betänkande,
M 9, tillstyrkte Utskottet, del^ att all bränvinslillverkning
under instundande höst måtte inställas, dels ock att, i stäl¬
let för den sålunda under höstmånaderna inställda bränvins-
tili verk ni ngen, sådan tillverkning mätte varda medgifven un¬
der någon tid af nästinstundande år, då bränvinslillverkning
eljest vore förbjuden. Denna framställning blef af Rikets
Ständer godkänd. Då nu Kongl. Majit inskränkt tiden för
bränvinsbränningen under innevarande års höst till endast
fjorton dagar, har Utskottet ansett sig böra hemställa, att
ersättning derför måtte lemnäs med en månad på våren nä¬
sta år. Utskottet har således handlat consecpient, och Ri¬
kets Ständer böra likaså förfara. Hittills har bränvinsbrän-
ning varit tillåten under sex månader af året, men om nu
bränvinsbränning icke blefve tillåten under våren nästkom¬
mande år, skulle man af 1834 års gröda, sorti synes blifva
särdeles vacker, kunna bränna endast fjorton dagar. Jag
hemställer, om en så hastig öfvergång kan vara med rättvisa
och billighet förenlig. Detta bar varit skälet, hvarföre jag
lemnat min röst för Utskottets tillstyrkan, hvarföre jag ock
anhåller om proposition på bifall.
Herr Henschen: Jag bar reserverat mig emot Utskot¬
tets tillstyrkan i det nu föredragna Betänkandet, men då jag,
vid slutliga justeringen af detsamma, icke var närvarande,
har jag endast blifvit antecknad, såsom reservant; men der¬
vid har ej blifvit utsatt den mening, för hvilken jag i Ut¬
skottet yttrade mig. Mitt förslag inom Utskottet var, att, om
någon tid till bränvinsbränning under våren medgafs, borde
en motsvarande afkortning på den tillåtna bränningstiden å
hösten ega rum och bränvinsbränning sålunda icke tillåtas
under längre sammanlagd tid, än tvänne månader nästkom¬
mande år. Derigenom skulle den nu högt uppdrifna ifvern
att anlägga bränneriet för att kunna bränna fjorton dagar
under innevarande års höst, i betydlig mån minskas. Inom
Utskottet upplystes det, att brännerier uppfördes i massa,
men så provisionelt, som möjligt, på det att de sedermera
»58
Den 22 Julii.
skulle kunna med lätthet nedtagas. Säkert är det emedlertid,
att, om bränvin får tillverkas under någon tid nästkommande
vår, den nuvarande ifvern skall i väsendtlig mån stäfjas. Af
18S4 års gröda skulle man derigenom blifva i tillfälle att
bränna sex veckor, nemligen fjorton dagar innevarande år
och en månad nästa år. Ofvergången blefve då icke så tvär.
Om Ståndet vill ingå på en sådan modification, har jag icke
något att deremot erinra, men i annat läll yrkar jag afslag
å Memorialet.
Herr österberg: Jag instämmer med Herr Hesselgren,
och gör delta så mycket hellre, som, efter hvad jag erfarit,
så stora brännerier blifvit i landsorten uppförda, att man
under fjorton dagars tid skall kunna tillverka Ilka mycket
bränvin, som under förlidne höst. Jag anhåller alltså om af¬
slag å Betänkandet.
Vice Talmannen Herr Brinck: Man har talat om ett
interesse, som borde försvaras, men jag känner blott ett, och
det är fosterlandets. Om man vill lyssna till det, bör Me¬
morialet afslås. Jag befarar icke, att den rika skörd, hvarpå
man nu gör sig förhoppning, icke skall kunna tillgodogöras,
såvida bränvinsbränning icke blifver tillåten under en månad
nästinstundande vinter. Men man glömmer de förhållanden,
som nu ega rum, ty först och främst bör jordbrukaren vara
beredd på en öfvergång, för att aflägsna sig från bränvins¬
bränning, och för det andra glömmer man, att länder finnas
i vår verldsdel, hvilka icke producera spanmål, tillräcklig för
behofvet, och att de hamnar, hvarifrån dessa länder vanligt¬
vis hämta spanmål, nu äro stängda. Mig synes det vara vida
ändamålsenligare och statseconomiskt klokt att skeppa ut
spanmål till dessa länder, än att använda densamma till
bränvinsbränning. Derför yrkar jag ock afslag å Memorialet,
under erinran tillika, att Kongl. Maj:t, om Elan i Sin vishet
finner det vara nödigt och nyttigt, skall för nästa år dela
den tid af tvänne månader, under hvilken bränvinsbränning
kommer att vara tillåten, sålunda,-att bränvin får tillverkas
under en månad på våren och en månad på hösten.
Flere af Ståndets Ledamöter instämde.
Herr öhrström: Hvarken af Betänkandet eller discus-
sionen inom Utskottet har jag kunnat komma till den förut¬
sättning, att fruktan för en alltför liten tillgång på bränvin
föresväfvat Utskottet, vid afgifvändet af ifrågavarande Me¬
morial, utan synes det tvärtom, alt Utskottet befarat, att en
allt för rik tillgång på bränvin skulle åstadkommas på de
Den 22 Julii.
859
fjorton dagarne under innevarande höst, då bränvinsbränning
är tillålen. Man har inom Utskottet endast ansett, att tiden
för bränvinsbränning icke borde, under sjelfva öfvergångeri
till en inskränktare tillverkning, inskränkas mera, än man
har för afsigt att för framtiden göra. Förslaget afser ock
endast, att, utan att sätta i tvifvelsmål, det ju Kongl. Majit,
med begagnande af Sin höga rättighet, att för nästkommande
år bevilja någon tid till bränvinsbränning, till ersättning för
den inskränkning, som i år blifvit gjord, om spanmål med
fördel kan afsättas utrikes, icke skall finna skäl att til¬
låta en vidsträcktare bränvinsbränning. Skulle åter fred
inträda, och spanmålsexporten icke blifva särdeles förmånlig,
kunde det hända, att spanmål folie i sådant vanpris, att
mångå landtman råkade i bryderi för sättet af dess tillgodo¬
görande. Då emedlertid det varit den mindre jordbrukarens
interesse, Utskottet velat bevara, men Bonde-Ståndet, hvilket
jag anser det företrädesvis tillkomma att bevara detta inte¬
resse, afsiagit Utskottets tillstyrkan, finnér jag icke skäl att
vidare uppträda till försvar för Utskottet, utan instämmer
gerna med dem, som yrkat afslag å Memorialet.
Herr Kock: Då Särskildta Utskottets Betänkande, J\1
9, i anledning af motioner om reglerande af brä ti vinst ill ver k-
ningen för höstmånaderna innevarande år, föredrogs, var jag
emot den i Betänkandet föreslagna inskränkning i tiden för
bränvinstillverkning under berörde tid, emedan jag ansåg
obilligt, att, då man inginge på en ny bana, på en gång taga
ut steget. Mig synes det, såsom hade man bort låta inne¬
hafvare af gammal bränvinsbränningsredskap åtnjuta någon
liten fördel under detta år, enär anledning var för handen,
att en stor del brännerier skulle nästkommande år upphöra.
Denna åsigt vann dock icke något gehör, utan Ståndet lyssnade
med begärlighet till Särskildta Utskottets nit att hejda bränvins-
floden. Detta nit synes dock nu hafva afsvalnat, då Utskot¬
tet tillstyrkt, att bränvinstillverkning måtte tillåtas under en
månad af första qvartalet nästkommande år. Jag vill nemli¬
gen och bör ej heller antaga, att, till grund för berörda till¬
styrkan, legat endast den egennyttiga afsigten att vilja skaffa
penningar åt Statscassan. Detta vore allt för i ögonen fal¬
lande och en oklok afsigt, då Bonde-Ståndet är så mycket
emot den nya lagstiftningen. Emedlertid är det för mig
glädjande att se, hurusom Bonde-Ståndets Ledamöter i det
Särskildta Utskottet i denna fråga ingått på den rationela
sidan och iakttagit mera consequence, än det Särskildta Ut¬
840
Den 22 Julii.
skottet. En reservation finnes afgifven af Riksdagsfullmäkti-
gen Georg Nyqvist, hvilken reservation är särdeles gisslande
och innehåller skarpa sanningar. Jag vill icke vidare till be¬
traktande upptaga detta Memorial, utan anser bäst, att det¬
samma får i tysthet begrafvas. Jag anser mig dock böra
tillägga, att någon fara för brist på bränvin icke synes vara
för handen. J)e ofliciela uppgifterna visa nemligen, att till¬
förseln till hufvudstaden af bränvin förlidne år vid denna tid
utgjorde 1,220,000 kannor, och i år uppgår den till 1,800,000
kannor. Således förefinnes nu ett öfverskott af 380,000 kan¬
nor. Om bränvinsbrännarne, såsom allmänna tankan är,
komma att anstränga hela sin uppfinningsförmåga, för att i
Iiöst kunna fördubbla averkningen, tror jag i sanning, att
icke någon brist på bränvin är att befara. Jag anhåller, af
dessa skäl, om proposition på afslag.
Herr Indebetou: Jag är ingalunda någon vän af brän-
vinsbräuning, och om jag iefde den dag, då man icke vidare
brände, skulle jag anse mig ega skäl att instämma uti ett
»Te Deum laudamus». Emedlertid ber jag att få fästa upp¬
märksamheten derpå, att Särskildta Utskottet grundat sitt nu
gjorda tillstyrkande just på det beslut, som, vid föredragning
utaf Särskildta Utskottets Betänkande, JYi 9, af Borgare-
Ståndet fattades. Uti detta Betänkande föreslog Utskottet,
att all branvinsbränning skulle inställas under höstmånaderna
innevarande år. Detta blef af Borgare-Ståndet bifallet. Nu
har Utskottet vidhållit denna åsigt, endast med den modifi-
cation, att, då Kongl. Majit inskränkt all bränvinstillverkning
under instundande höst lill fjorton dagar, Utskottet ansett,
att den tid af högst två månader, under hvilka bränvinstill¬
verkning, enligt Betänkandet, J\s 9, skulle nästkommande år
kunna af Kongl. Majit tillåtas, borde inskränkas till en månad.
Det förefaller mig derföre, såsom skulle man handla särdeles
inconsequent, om man nu afslog Utskottets tillstyrkan i Me¬
morialet, J\s 12, då man bifallit Utskottets Betänkande, M 9,
helst det nu föredragna är vida mera restrictivt, än det förra.
Det beror dock alltid på Kongl. Majit, om Han vill fästa af¬
seende på den anmälan, som Utskottet tillstyrkt Rikets Stän¬
der att göra.
Herr Asker: Jag anhåller att få instämma med Herr
Hesselgren.
Herr Hasselrot: Det är eget nog, att jag, som under
hela Riksdagen arbetat emqt bränvinsbränningen, nu skall
anses uppträda, såsom en målsman för densamma. Jag vill
Den 22 Julii.
dock förklara, alt, då jag biträdt Särskildta Utskottets till¬
styrkan i dess nu föredragna Memorial, har jag ingalunda af-
sett bränvinsbrännares fördel eller den omständighet, alt
man skulle komma att under instundande år sakna bränvin,
utan jag har dervid endast tagit i betraktande den omständighet,
att öfvergången icke borde blifva alltför hastig, och följaktli¬
gen för mången alltför kännbar. Mig förefaller det emedler¬
tid besynnerligt, att, då, för framtiden, bränvinstillverkning
skulle blifva tillåten under två månader om året, man under
sjelfva öfvergångsåret skulle berättigas att bränna bränvin
endast fjorton dagar. Jag har föreställt mig, att någon våda
härigenom skulle kunna uppstå för den mindre jordbrukaren,
men då Bonde-Ståndet, hvilket jag anser egentligen repre¬
sentera denna dass, och hvars rätt jag hufvudsakligast afsett,
förkastat Utskottets tillstyrkan, vill jag ingalunda fortsätta
min begäran om bifall dertill.
Herr Maechel: Lika mycket, som någon annan, önskar
jag, att bränvinsbränningen måtte inskränkas, och jag upp¬
kom äfven i dag i Ståndet med den tankan, att Särskildta
Utskottets Memorial, JYi 12, borde afslås. — Under den dis-
cussion, som sedermera fortgått, har jag dock förändrat min
tanka, och jag yrkar alltså, att Utskottets tillstyrkan måtte
antagas, och Rikets Ständer följaktligen »i underdånig skrif¬
velse hos Kongl. Maj:t anmäla, att, derest Kongl. Majit skulle
finna lämpligt etc. — vid innevarande Riksdag» (se Memo¬
rialet, M 12, pag. 3), dock att tiden för bränvinstillverkning
på hösten inskränkes i samma mån, som den under våren
kommer att tillåtas.
Discussionen ansågs slutad, och, på hemställan af Herr
Talmannen, afslog Ståndet Särskildta Utskottets tillstyrkan i
dess Memorial, M 12.
§ ‘i-
Föredrogs ett från Ståndets Herrar Electorer ankommet,
så lydande Protocolls-Utdrag.
»År 18S4 den 22 Julii sammanträdde Borgare-Ståndets
Herrar Electorer, och utsågo till Suppleantledamot i Banco-
Utskottet Herr Pettersson, att, i mån al behof, derstädes
tjenstgöra. Ut supra.
In fidem
F. W. Gahn.»
Och skulle underrättelse härom, genom Utdrag af Pro-
locollet, vederbörande meddelas.
842
Den. 22 Julii.
§ 12.
Föredrogs å nyo och bordlädes andra gången Stats-Ut-
skottets Utlåtande, Jh? 176, i anledning af erhållna återre-
misser å Betänkandet, M 64, angående beräkningen af Stats¬
verkets inkomster, och vissa till samma Betänkande hörande
bilagor.
§ 13-
Föredrogos å nyo och godkändes Stats-Utskottets Utlå¬
tanden: '
JVs 177, i anledning af väckta frågor om nytt formulair
för Bikshufvudboken, samt om särskild hufvudbok för Kongl.
Stats-Gontoiret, och
M 178, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, M 68, angående inqvarleringsskyldigheten i Stockholm.
§ ,14-
Föredrogos å nyo Bevillnings-Utskottets Utlåtanden:
JH 17, i anledning af gjorda anmärkningar vid Betän¬
kandet, M 10, angående stämplade pappersafgilten.
Bordlädes andra gången,
och M 18, i anledning af gjorda anmärkningar vid Betän¬
kandet, 12, angående stämpling af spelkort och afgiften
derför.
Lades till handlingarne.
§ IS.
Föredrogs å nyo en af Herr Boman, med anledning af
36 § Riksdags-Ordningen, väckt motion, angående en un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t af Borgare-Ståndet, i
fråga om den staden Fahlun åliggande skjutsningsskyIdighet.
Herr Stenqvist: Hen af Herr Boman nu gjorda framställ¬
ning innefattar två alternativer. Det första afser aflåtande
till Kongl. Majit af en underdånig skrifvelse om vidtagande
af sådana åtgärder, som Allmänna Besvärs- och F.eonomie-
Utskottet uti dess Betänkande, M 81, föreslagit. Detta Be¬
tänkande blef dock af (vänne Stånd afslaget, och frågan är
således vid innevarande Riksdag förfallen, i följd hvaraf nå¬
got vidare icke kan deruti för det närvarande åtgöras. För
öfrigt synas mig dylika enskilda opinionsyttringar af ett Stånd
emot de andra olämpliga och otillbörliga.
Det andra alternativet innehåller, att, om det lörsta icke
af Ståndet bifölles, Ståndet då måtte hos Kongl. Majit för¬
orda en förhöjning i skjutslegan för Fahlu stad. Jag unnar
gerna detta samhälle ifrågakomna förmån, men tror icke.
att densamma kan vinnas på det sätt, Herr Boman föreslagit;
Den 22 Julii.
ty Herr Boman kan väl icke pretendera, att Borgare-Stån¬
det skall uppträda, såsom ombud för Fahlu stad. Jag yrkar
alltså, att Herr Bomans Memorial mätte utan vidare åtgärd
läggas till. handlingarne.
Herr Boman: Om den emot min motion framställda
anmärkning kommit från annat håll, skulle det icke hafva
förvånat mig. Herr Stenqvist har stämplat den af mig väckta
motion, såsom en enskild fråga, och har ansett, att densam¬
ma icke förtjenade uppmärksamhet. Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet har dock i dess Betänkande, M 81, ej
på detta sätt sett saken. Tvärtom har Utskottet ansett de
egna förhållandena i Fahlun, i afseende å skjutsningsbestyret,
förtjente att behandlas, och då Herr Stenqvist icke mot detta
beslut reserverat sig, hade jag föreställt mig, att han deruti
deltagit.
Jag medger visserligen, att vid ett hastigt påseende
frågan kan synas vara af enskild natur, men tager man den¬
samma i närmare'skärskådande, finner man lätt, att frågan
rörer städernas privilegier. Frågan är nemligen, om ett pri¬
vilegium, gifvet från Konung till Konung åt en samhälls-
class, skall kunna tagas bort utan någon ersättning. Då man
genomläser Rikets Ständers Beslut vid 1810 års Riksdag,
ser man, att Borgare-Ståndet eftergå!' sina privilegier, hvar¬
ibland lösningsrätt till fastighet i stad, emot förpligtelse för
den, som deraf blef egare, att deltaga i skjutsningsbestyret,
jemte öfriga åligganden. Man har sökt att i så väl rätte¬
gång, som genom en petition, få detta missförhållande afhjelpt,
men förgäfves. Jag skulle ej heller nu hafva besvärat Stån¬
det med denna motion, om jag icke förut försökt på annan
väg, utan att lyckas. Denna fråga är för öfrigt icke af mer
enskild natur, än många andra, hvilka under Riksdagen ut¬
gjort föremål för Rikets Ständers pröfning. Jag ville, såsom
exempel härpå, erinra, att staden Lidköping sökte ett lån,
hvilket väl beviljades, men hvilket icke fick lyftas, emedan
staden icke fullgjort de prestanda, som. för lånets erhållande
blifvit föreskrifna. Vid en jemnförelse emellan denna och
förevarande fråga, tror jag, att den förra snarare är af mera
enskild natur, än den sednare. Jag tror derföre, att, om
Borgare-Ståndet vill häfda sina rättigheter, och icke tillåta,
att desamma i någon mån förnärmas, Ståndet bör lemna sitt
bifall till en sådan underdånig skrifvelse, som jag föreslagit;
och i detta fall hemställer jag, huruvida icke Secreterare!)
Dtn 22 Julii.
kunde få sig uppdraget att uppsätta denna underdåniga skrif¬
velse.
Herr Stenqvist: Både inom Utskottet oell i detta Stånd
har jag med min röst understödt Herr Bomans motion i
förevarande ämne; och jag hade önskat, att den rönt fram¬
gång. Då emedlertid så icke skett, utan saken förfallit der¬
igenom, att två Stånd ogillat Utskottets Betänkande, anser
jag den icke kunna, under någon form, å nyo förekomma till
behandling vid denna Riksdag, hvarföre jag vidhåller mitt
yrkande, att Herr Bomans nu föredragna Memorial måtte
lemnäs utan afseende.
Herr Hasselrot: Jag har alltid ansett, att förevarande
fråga icke tillhört Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet,
och att den bort af Ståndets Enskildta Utskott handläggas.
Då så emedlertid nu ej skett, och communen icke synes
kunna hjelpa sig sjelf i denna angelägenhet, tror jag, att
Ståndet är oförhindradt att enskildt ingå till Kongl. Majit med
en underdånig skrifvelse i ämnet, och sedan ett Canzlie-Ut-
skott nu finnes tillsatt, svnes mig lämpligast, att redactionen
af den ifrågasatta underdåniga skrilvelsen öfverlemnas till
nämnda Utskott. Uti de liesta städer deltaga jordegare, hus¬
egare och borgare, till en tredjedel hvardera, i skjutsnings-
besväret, oell det synes då obilligt, att ett annat förhållande
i Fahlun eger rum.
Herr Boman: Jag har begärt ordet, i anledning af Herr
Stenqvists påslående, att min motion skulle innefatta något
formvidrigt. Om sådant vore förhållandet, vore densamma
ock grundlagsvidrig, och i sådant fall hade proposition på mo¬
tionen icke kunnat framställas. Då så emedlertid skett, sy¬
nes Herr Stenqvists påstående icke hafva skäl för sig.
Herr Warn: Jag hyser ingen betänklighet, i afseende
på frågans formela del, enär Herr Bomans motion synes
mig innefatta ett verkligt Borgerskapets besvär. Hvad åter
den ifrågasatta underdåniga skrifvelsen angår, kan jag icke
instämma med dem, som dertill lemnat sitt förord, så vida
skrifvelsen icke är i fullkomlig öfverensstämmelse med Bor¬
gare-Ståndets i denna fråga förut fattade beslut. Nu har
Herr Boman alternativt påyrkat en förhöjning i skjutslegan
för Fahlu stad; men då Utskottet endast tillstyrker en un¬
dersökning om skjutsningsskyldigheten i Fahlun, kan jag ej
heller gå längre. Vill Herr Boman derföre inskränka sitt
yrkande dertill, att Ståndet måtte vidblifva sin mening, in¬
stämmer jag med honom, och tror, att man genast kan
Den 29 Julli.
843
fatta sitt beslut. Skall frågan åter underkastas en ytterli¬
gare utredning, då bör densamma expedieras till Canzlie-
Utskottet.
Herr Indebetou: Det är obestridligt, att Borgerskapet
i Fahlun är mera betungadt af skjutsningsskyldigheten, än
förhållandet är i andra städer, och det vore derföre billigt
och önskligt, om någon lindring deruti kunde åstadkommas,
i öfverenstämmelse med Ståndets i frågan fattade beslut.
Jag finnér billigheten alltså fordra, att Ståndet bifaller, det
en underdånig skrifvelse i ämnet får aflåtas, af enahanda
innehåll med den af Utskottet tillstyrkta. För öfrigt vill jag
tillägga, det jag anser öfverflödigt att hänskjuta frågan till
Canzlie-Utskottét, för att få en skrifvelse uppsatt, utan torde
densamma lämpligast kunna uppsättas af Ståndets Secre¬
terare.
Herr Boman: Anledningen, hvarför min motion inne¬
håller tvänne alternativer, är den, att jag icke var säker på,
huruvida Ståndet ville eller kunde upptaga frågan och genast
afgöra densamma. Det andra alternativet har blifvit fram-
ställdt, endast för den händelse, att det första icke bifölles.
Discussionen ansågs slutad, och, på hemställan af Herr
Talmannen, blef den af Herr Boman väckta motion remitte¬
rad till Ståndets Canzlie-Utskott.
§ 16.
Bordlädes Stats-Utskottets Utlåtanden: N:ris 179—187,
samt Banco-Utskottets Utlåtanden: N:ris 44-—47, till hvilka
rubrikerna upptagas i Protocoll, då ärendena slutligen före¬
komma.
§ 17-
Herr Indebetou begärde och erhöll trenne veckors le¬
dighet från Riksdagsgöromålen, räknade från den 26 inne¬
varande månad.
§ 18-
Justerades Protocolls-Utdrag öfver af Ståndet denna dag
fattade beslut.
Plenum slutades kl. 1/l 2 e. m.
In fidem
E. G. Huneberg.
846
Den 26 Julii.
Den 26 Julii.
Plenum kl. 10 f. m.
Herr Talmannen tillkännagaf, att, enligt gjord anmälan,
Herr Lagmannen och Riddaren Runeberg för närvarande är
af åter inträffad sjukdom urståndsatt, alt, så länge detta för¬
hållande fortfar, utöfva de honom, såsom Secreterare i Bor¬
gare-Ståndet, åliggande göromål; med anledning hvaraf Stån¬
det, uppå framställning af Herr Talmannen, behagade för¬
ordna undertecknad, Ståndets äldste Notarie, att förrätta Se-
creterare-tjensten, intill dess Herr Lagmannen och Ridda¬
ren Runeberg återvunnit helsan, så att han må kunna i
tjenstgöringen å nyo inträda.
Till följd häraf, öfvertog undertecknad Secreterare-befatt-
ningcn.
§ 2-
Uppå framställning af Herr Talmannen, beslöts, att
Ståndet, vid det till nästa dag utsatta val af ledamöter och
suppleanter i förstärkt Stats-ötskott, skulle utse ett antal
af sex suppleant-ledamöter i nämnda Utskott.
§ 5-
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Utlåtande, M 176, i
anledning af erhållna återremisser å Betänkandet, M 64, an¬
gående beräkningen af Statsverkets inkomster, och vissa till
samma Betänkande hörande bilagor.
Härvid förekommo:
Första yttrandet, angående ordinarie eller ständiga in¬
komsterna.
Lades till handlingarne.
Andra yttrandet, angående den vid första punkten; or¬
dinarie räntan, af Utskottet gjorda hemställan.
Lades till handlingarne.
Yttrandet, i anledning af återremiss af andra punkten:
afrads-spanmålen, och tredje punkten: tionde-spanmålen.
Lades till handlingarne.
Yttrandet, i afseende å femte punkten: arrendemedel af
kungsgårdar och andra lägenheter.
Bifölls.
Den 26 Julii.
847
Utlåtandet, angående åttonde punkten: tionde- och ham-
marskatts-jernet.
lista momentet gillades, med bifall till hvad Utskottet
hemställt i Utlåtandet, M 64, Litt. C.
I anledning af 2:dra momentet, godkändes den af Ut¬
skottet i 8:de punkten af Utlåtandet, 64, uppgjorda be¬
räkning.
Yttrandet, angående 9:de punkten: alun-tionden.
Lades till handlingarne.
Yttrandet, i afseende å ll:te punkten: mantalspennin-
garne.
lista momentet lades till handlingarne.
2:dra momentet, angående befrielse från mantalspennin-
garnes utgörande för backstugusittare, med deras hustrur
och enkor, samt inhyseshjon.
Bifölls.
3:dje momentet, angående inkomsten af mantalspen-
ningarne.
Bifölls.
Yttrandet, i afseendet å 13:de punkten: Cavalleri-Rege-
menternas häst-vacance-spanmål; 14:de punkten: ständiga
rotevacance-afgifter: och 17:de punkten: rotevacance-afgift af
utsockne-frälsehemmanen i Halland.
Lades till handlingarne.
Yttrandet, i afseende å 19:de punkten: tross-passevo-
lance-afgiften.
Godkändes.
Yttrandet, i afseende å 31:sta punkten: postmedlen, äf¬
vensom den följande, sista framställningen af Utskottet, an¬
gående de punkter i Utlåtandet, M 64, hvilka blifvit antin¬
gen bifallna eller lemnade utan anmärkning.
Lades till handlingarne.
§ i-
Föredrogos dels Expeditions-Utskotlets förslag, JU 81,
lill Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående transito-
handeln emellan Sverige och Norrige, dels ock, i samman¬
hang dermed, inkommet Utdrag af Ridderskapets och Adelns
Protocoll för den 15:de dennes, innefattande samma Stånds,
i anledning af gjorda anmärkningar vid berörda skrifvelse-
förslag, angående förändringar i redactionen fattade beslut.
Begärdes och lades å Ståndets bord.
848
Den 2G Julii.
Föredrogos å nyo följande Utskotts-Betänkanden, nem
ligen:
Bevillnings-Utskottets, M 17, i anledning af gjorda an¬
märkningar vid Betänkandet, JYi 10, angående stämplade
pappers-afgiften.
Härvid förekommo, hvart efter annat, Utskottets yttran¬
den, i afseende å nedannämnda §§ i författnings-förslaget,
nemligen:
§ *■
lista momentet, angående chartering af sådana ansök¬
ningar, som till Pastors-embeten och Skol-styrelser in-
gifvas,
Lades till handlingarne,
2:dra momentet, om befrielse från stämplade papper å
ansökningar till folkskole-lärarebeställningar i städerna.
Bifölls.
3:dje momentet, angående chartering af en del fastebref.
Gillades.
§ 6.
lista momentet, angående rubriken: Fullmakter, Consti-
tutorialer, Protocolls-Utdrag, m. m.
Godkändes.
2:dra momentet, om förslag till befrielse från stämpladt
papper för honorifiqua bevis af Kongl. Majlis Nåd.
Lades till handlingarne.
3:dje momentet, om befrielse från stämpladt papper
för fullmakter åt folkskole-lärare.
Bifölls.
§ 7-
lista momentet, om ansökningar och actioner, rörande
skolor i allmänhet.
Dervid lät Ståndet bero.
2:dra momentet, angående väckt förslag om befrielse
för handtverks-, fabriks- och handels-föreningar från stämp¬
ladt papper vid rättegångar.
Lades till handlingarne; och
§ «•
Gillades.
Och Siats-Utskottets.
J\fi 179, i anledning af väckt motion om gratification åt
förste Landtmätaren Albin för en af honom upprättad charta
öfver Jemtland.
Den 26 Julii.
819
Herr Henschen: Utskottet har i sitt Utlåtande erkännt,
att ifrågavarande charta öfver Jemtland är fullständigare oell
bättre, än den omnämnda, som förut, på Statens bekostnad,
upprättats öfver samma province. Såsom motionairen an¬
fört, ligger det i Statens eget interesse, att utmärkta för-
tjensler af det allmänna belönas. 1 följd häraf, och då ifrå¬
gavarande chartae-arbete obestridligen är utmärkt förtjenst¬
full!, samt i synnerhet arbeten af dylik art böra från det
allmännas sida uppmuntras och belönas, enär någon ersätt¬
ning för den tid och möda, som deråt egnas, icke sker ge¬
nom afsättning, anser jag motionen i ämnet böra bifallas,
och yrkar i sådant afseende återremiss å Betänkandet.
Herr Nordvall: På de i Stats-Utskottets förevarande
Utlåtande anförda skäl, anhåller' jag om proposition å bifall
dertill.
Herr Wallenberg: Afven jag anser Utskottet icke hafva
anfört fullt skäl för dess afstyrkande af bifall till motionai-
rens förslag. För mig åtminstone utgör det icke giltig an¬
ledning att afslå den af motionairen tillstyrkta eljest välför-
tjenta belöning, endast derföre, att Staten förut bekostat och
sålunda belönat ett likartadt arbete, som, efter hvad Utskot¬
tet erkännt, är äldre. Hedan den omständighet, att Förste
Landtmätaren Albins länscharta är gjord efter 6l/4 gånger
större scala, än den äldre chartan af Under-Lieuteuanten
Westrell, gör, att Albins arbete är för det allmänna och en¬
skifta af vida större vigt. Vid dessa förhållanden, och då
Förste Landtmätaren Albin under ej mindre, än 35 år, tje-
nat samhället i denna rigtning med nit och skicklighet, samt
den högre auetoritel, som bör vara bäst i tillfälle att bedöma
arbetet# förtjenst, gifvit fördelaktigt vitsord derom, tror jag,
att motionen bort få annan utgång, eller åtminstone ett af¬
styrkande beledsagas med bättre skäl, än nu; hvadan äfven
jag hemställer om återremiss å Betänkandet.
Herr Kock: I denna sak tror jag Borgare-Ståndet böra
fatta dess beslut med full tillit till det omdöme, som Stats¬
utskottet i Utlåtandet fällt. Den ifrågavarande chartan har
varit förevisad Utskottet och underställd dess ledamöters
skärskådan; och, för min de), anser jag omöjligen någon an¬
nan, än den eller de, som tagit chartan i närmare gransk¬
ning, kunna åsidosätta afseende å Utskottets yttrande, att
nemligen ifrågavarande chartae-arbete icke kan blifva af det
gagn för det allmänna, att någon vedergällning från Statens
Borg.-Stånd. Prot. vid Riksd. 1853 — 1834, IV. 84
8S0
Den 26 Julii.
sida jemväl för denna elmta bör ega rum. Jag, som icke
tagit närmare kännedom om denna charlas beskaflenhet, må¬
ste, i följd häraf, lita på Utskottets omdöme, samt äskar för¬
denskull bifall till Utskottets förevarande Utlåtande.
Herr Hörnstein: Till de Herrars tjenst, som yrkat
återremiss, vill jag upplysa, att den ifrågavarande chartan
blifvit uppvisad i Stats-Utskottet och är en concept-charta,
som ännu icke fullbordats. Exempelvis får jag nämna, att
derå ej finnes utsatt ett enda ortnamn, och när man skall
belöna ett arbete, bör det väl åtminstone vara färdigt. Det
kan väl hända, att charta;-författaren är till åren kommen
och behöfver understöd för chartans fullbordande; men derom
är ej motion väckt, och jag tror icke, att det går an att
uppoffra Statens medel för ifrågasatta ändamål, vid det för¬
hållande, jag nu haft äran uppgifva. Jag anhåller följakt¬
ligen om proposition å bifail till Utlåtandet, rnen vill erinra,
att hinder deraf ej möter, att framdeles, sedan ifrågavarande
arbete fullbordats, inkomma till Hikets Ständer med förslag
tili den belöning, som må vara förtjent.
Herr Henschen: Det har rätteligen anmärkts af Herr
Kock, att Ståndet hör sätta tillit till Utskottets omdöme om
det arbete, som är i fråga. Jag finnér att Utskottet vitsor¬
dat, det samma arbete är utfördt med »mycken omsorg»,
och jag sätter lit till detta omdöme, men kommer till an¬
nan conclusion, än den nämnde värde talaren. Hvad åter
den siste talaren upplyst, kan hafva någon inverkan på mitt
beslut, men likväl ej i någon annan mening, än att äfven
jag anser belöningen för charfae-arbetet icke böra utfalla
förr, än det gjorts färdigt, så att chartan är fullt begagne¬
lig, och denna öfverlemnats till Statens disposition. Jag
kan derföre ej afstå från yrkande om återremis, i denna
syftning.
Herr Wallenberg: Jag har nu begärt ordet, endast för
alt uttrycka min förundran deröfver, att Utskottet i dess
Utlåtande icke anfört de förhållanden, som talare nu upp¬
lyst, hvarigenom discussionen i denna fråga kunnat und¬
vikas.
Herr Öhrström: Om saken finge den utgång, som Herr
Henschen i sitt sista anförande förordat, skulle det kunna
komma att bero på författaren, när chartae-arbetet skulle
blifva färdigt, och jemväl control saknas å den beskaflenhet,
hvari chartan komme att, färdig, öfverlemnas till Staten.
Jäg yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Den 26 Julii.
851
Herr Berger: D5 jag instämmer i yrkandet om bifall
till förevarande Utlåtande, vill jag jemväl erinra Herr Wal¬
lenberg, att den underlåtenhet, han anmärkt emot Betän¬
kandet, ej faller Utskottet till last, emedan deri verkligen
förekommer den uppgift, att ifrågavarande charta »ej till
fullo afslutats». Jag kan ej finna skäl att belöna arbetet å
en charta, som dels ej är fulländad, dels icke af Staten blif¬
vit begärd. Hvem som helst kunde i sådant fall begära be¬
löning af Staten för arbeten af hvarjehanda art. Sannolikt
är ock, att den ifrågavarande chartan blifvit copierad efter
hufvudchartor i Landtmäteri-Gontoiret, der sådana böra fin¬
nas till det allmännas tjenst, äfvensom till enskildes, och
hvilka chartor, uteslutande, ega vitsord i frågor om rågångar,
m. m. Dessutom finnes redan en på Statens bekostnad ut-
gifven charta öfver ifrågavarande province, om också i
mindre scala, än den nu ifrågavarande; och då emot denna
ingen anmärkning förekommit, som kunnat ådagalägga dess
otillräcklighet eller felaktighet, anhåller jag om bifall till Be¬
tänkandet.
Discussionen förklarades slutad, och Utlåtandet bifölls.
Och JM 180, i anledning af väckt motion om bildande
af en pensions-anstalt för Sveriges handelsflottas skeppare,
styrmän och sjöfolk.
Herr Berg: För min del, finnér jag mig icke belåten
med Utskottets Betänkande, på sätt min dervid afgifna re¬
servation jemväl utvisar. Då man lager i betraktande sjö¬
fartens stora inflytande på ett lands industrie och välstånd,
äfvensom de faror, med hvilka sjömannen under sitt verk¬
samma lif har att kämpa, tror jag det vara en skyldighet
att göra något, för att betrygga hans ålderdom för nöd och
fattigdom. Så sker äfven i andra länder, såsom i England,
Frankrike och Holland. Sjömannen blir lätt, under utöfnin-
gen af sitt farliga yrke, bräcklig och lytt, åldras tidigt och
blir urståndsatt att fortsätta på sin bana. För min del, hade
jag önskat, att Utskottet antagit Utgifts-Afdelningens för¬
slag, att ställa 6,000 R:dr B:co till Kongl. Maj:ts disposi¬
tion för ifrågavarande ändamål. Jag vet ej, huruvida detta
skulle uppnås genom en återremiss af Utlåtandet, och såge
helst, att Ståndet, för sin del, ville bevilja denna summa,
hvarå jag vördsamt hos Herr Talmannen anhåller om pro¬
position.
Herr Wallenberg: Det öde, min motion rönt hos Ut¬
skottet, är, efter mitt förmenande, högeligen att beklaga.
882
Den 26 Julii.
Utskottet, som ansett det åsyftade ändamålet »högeligen be-
hjertansvärdt», har yttrat, att det af mig väckta förslag icke
vore så utveckladt, att detsamma knnde af Utskottet under¬
stödjas; men deremot tillstyrkt en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t om åvägabringande af en pensionsanstalt på de
af Grefve von Platen uppgifna grunder. Nu är förhållan¬
det likväl, att Grefve von Platen icke uppgifvit några grun¬
der för pensionering uti sitt förslag, på sätt af reciten i Ut¬
skottets Betänkande synes. Sistnämnde motionaire har vis¬
serligen, efter förslagsvis gjord beräkning, uppgifvit en summa
af 48,000 R:dr årligen, såsom erforderlig för betryggande af
pensionsanstaltens framtida verksamhet, men i hans motion
finnes intet, som kan kallas grunder för en sådan inrättning.
För min del, anser jag det för en olycka, om en särskild
fond skall bildas, då en sådan redan finnes uti Handels- och
Sjöfartsfonden, och jag anser således, att man uti den un¬
derdåniga skrifvelsen till Kongl. Majit bör anhålla ora me¬
dels anvisande af denna fond för ändamålets vinnande. Af¬
ven anser jag, att man till en början icke bör gå längre vid
pensioners utdelning, än jag i min motion föreslagit, eller
till matros-classen. 1 Utlåtandet, likasom i Grefve von Plå¬
tens motion, lalas om »sjöfolk», hvarmed förstås alla sådana,
som äro inskrifna på något sjömanshus, om de än litet eller
intet farit till sjöss. På sådana subjecter är god råd, men
till deras beskyddande har Staten ingen förbindelse; hvaremot
på verkliga matroser exsisterar en kännbar brist. Desse taga
tjenst hos främmande nationer, hvarest de visserligen er¬
hålla höga hyror, men deras framtid blir lika litet betryg¬
gad, som här. Om vi vilja sätta en damm för denna allt¬
jemt tilltagande emigration, så må vi tillse, att denna för
hela landet så vigtiga folk-class på ålderdomen må undgå att
blifva offer för armod och elände. Derigenom skola nog de
fleste bland dem slå all emigration ur hågen. Det är en er¬
känd sak, att Englands suprematie till sjöss ytterst hvilar
på dess förträffliga matroser, hvilka äro, så att säga, senan
i dess kraft. De äro ej blott under fredliga tider af vigt
för handels-sjöfarten, utan äfven i farans stund att tillgå för
örlogsflottans behof. Om Utskottet verkligen ansett frågan
behjertansvärd. så borde Utskottet hellre hafva tagit min mo¬
tion till grund för sitt Utlåtande, än Grefve von Plåtens
visserligen, jag medger det, vackra raisonnemsnter. 1 min
motion finnes åtminstone något bestämdt uppgifvet, såsom
I. ex. pensionens belopp samt, för rättighet att erhålla pen¬
Den 26 Julii.
sion, uppnådd ålder och tjenstgöringstid. Någon farhåga
för en stor pensions-stat förefinnes ej, om man följer de af
mig uppställda grunder, ty sannolikt finnas för närvarande
ej SO matroser i hela Sverige, qualificerade till pensions er¬
hållande. Det kan då icke vara någon fara underkastadt att
tillstyrka bifall till min motion. Den af Utskolts-Afdelnin-
gen föreslagna summa af 6,000 R:dr B:co anser jag, med de
grunder, jag uppgifvit för rättighet till pensions erhållande,
till en början fullt tillräcklig för ernående af det både ur
mensklig och statseconomisk synpunkt vigtiga ändamålet.
Jag anhåller således om återremiss af Betänkandet.
Häruti instämde (lere af Ståndets Herrar Ledamöter.
Herr Lindström: Då denna fråga förevar i Utskottets
Plenum, var jag på permission bortrest, och skulle, om jag
varit tillstädes, reserverat mig emot den utgång, saken der
fått. Utskotts-Aldelningen tillstyrkte beviljandet af 6000
R-.dr till ifrågavarande ändamål, hvilken åsigt äfven jag bi¬
trädde; men Utskottet, ehuru erkännande vigten och nyttan
af anslaget, fann likväl godt detsamma afslå. Utskottet säger
visserligen, att frågan ej vore fullständigt utredd, och att in¬
tet reglemente för den föreslagna inrättningen blifvit till Ut¬
skottet ingifven; men i detta afseende innefattar Herr Wal-
lenbergs förslag dock en god ledning, hvarföre jag, i likhet
med denne talare, yrkar återremiss i den syftning, att Uf-
skotts-Afdelningens förslag målte blifva bifallet.
Herr Stolpe: Jag misskänner icke det vackra syftemå¬
let med motionairernes framställningar, men tror, att den af
dem inslagna banan är belamrad med åtskilliga stötestenar.
För min del, kan jag icke erkänna, att Staten har någon
förbindelse att pensionera andra, än sina egna tjenstemän.
Ensk ild ta interessen och classer må pensionera sina, och så¬
ledes äfven sjöfartsinleresset de samhällsmedlemmar, af hvil¬
ka det företrädesvis hämtar gagn, matroserna. Om Staten
längre utsträckte sina förbindelser i detta hänseende, så kun-
-de alla andra samhällsclasser med samma skäl framställa
enahanda anspråk. Rönder och torpare kunde framkomma
med begäran om understöd till en pensionsanstalt lör sina
ålderstigne medlemmar, likaså handtverkskarlar, skomakare,
svarfvare, o. s. v., för sina, oell hvilket trassel skulle ej på
detta sätt uppstå ? Jag tror, att en pensionsanstalt för sjö¬
folk skall kunna bildas på samma sätt, hvarpå andra en¬
skilda corporationer bragt sådana lill stånd; och har denen
gång kommit till stånd, så har jag ingalunda något emot, att
854
Den 26 Julii.
Rikets Ständer med en rund summa, för en gång, under¬
stödja ett välgörande ändamål, som, utan detta understöd,
måhända icke till fullo uppnåddes. Men att Staten årligen
skattar till en inrättning för enskildes tjenare, anser jag
oriktigt. Dessutom är sjöfolket icke så uselt lottadt och
utan utsigt till understöd på ålderdomen. Jag påminner mig,
att vid Sjömanshuset i Gefle, som dock ej kan jemnföras
med det i Stockholm eller Götheborg, finnes samlad en cassa
af 300,000 R:dr, tillkommen genom afgifter och enskilda do¬
nationer, och deraf räntan användes till sjöfolks understöd,
och jag förmodar, att i Stockholm och Götheborg enahanda
förhållande eger rum, ehuru fonderna der torde vara ännu
betydligare. Att anvisa medel till den ifrågaställa anstal¬
ten utur Handels- och Sjöfartsfonden, låter visserligen säga
sig, men denna fond är dock till för andra ändamål, än att
understödja fattigt sjöfolk. Hufvudsaken i denna, likasom
i andra organisationsfrågor, är, att den riktning, man deråt
gifver, visar framåt, icke tillbaka, och då Stats-Utskottets
förslag åsyftar en behöflig utredning, i hvad mån en anstalt
i det af motionairerne uppgifne ändamål må vara af behof-
vet påkallad, tror jag det för närvarande vara tillräckligt att
bifalla Utskottets hemställan.
Herr Palander: En hvar, som interesserar sig för sjö¬
folkets bästa, måste med tacksamhet hafva emottagit motio-
nairernes framställningar i förevarande fråga. Få classer
hafva att kämpa med ett så mödosamt lif, som sjömännen.
I unga dagar utkastade på hafvet, äro de blottställde för sjö-
lifvets alla mödor och försakelser, och hafva ofta på gamla
dagar ingen annan skörd af sitt förflutna lif att hämta, än
en bräcklig kropp. De hafva då svårt att förtjena en knapp
bergning, och deras lott är i sanning så beklagansvärd, att
man ej kan vara nog tacksam för de väckta förslagen att
afhjelpa detta förhållande. Jag kan dock icke dölja för mig,
att det varit svårt för Utskottet att på ett tillfredsställande
sätt lösa denna fråga. Rättast vore att öfverlemna detta åt
Regeringen, men att dä tillika bevilja det belopp af 6,000
R:dr, som Utskotts-Afdelningen föreslagit. Herr Wallenbergs
förslag går rakt på saken, men har det emot sig, att endast
tilldela pensioner åt matrosclassen. Jag anser dock styrmän
och capitainer, såsom varande i ca mm a predicament, jemväl
böra berättigas till pension, och att, om denna fråga skulle
få en lycklig lösning, steget bör tagas fullt ut. Af Stats¬
utskottet fruktar jag, att man, i händelse af en återremiss,
Den 26 Julii.
icke kan vänta något bestämdt tillstyrkande i den syltning,
motionerna angifva, då icke något positivt förslag till en så¬
dan pensionsinrättnings organisation, erbjudande alt möjlig
trygghet, finnes aflemnadt; men om Utskottet, jemte den nu
föreslagna underdåniga skrifvelsen, tillika ansloge en rund
summa till Kongl. Maj:ts disposition för ändamålet, vare myc¬
ket vunnet; och jag anhåller således vördsamt om proposi¬
tion på återremiss.
Herr Berg: Sjömän böra icke jemnföras med andre
arbetare, emedan ett land uti sitt sjöfolk jemväl eger ett
oundgängligt medel till landets försvar. Jag tror, att den
ifrågavarande inrättningens understödjande vore ett vackert
töremål för Handels- och Sjöfartsfonden, om än detta un¬
derstöd icke kan sägas direct gagna handeln, f motsats till
Herr Wallenberg, sorn yttrat, att Gretve von Platen icke
uppgifvit några grunder för sitt förslag, tror jag tvärtom, att
sistnämnda motionaire just träffat de rätta grunderna, oell att
den s. k. föringen bör till den blifvande pensions-anstalten
ingå. Ej eller kan jag inse, hvarföre skeppare och styrmän
skulle vara derifrån uteslutne. Desse äro, i likhet med ma¬
troserna, utsatte lör ett lif, fullt af faror och försakelser,
åldras hastigt och gå ofta på sin ålderdom armod till mötes.
Dessutom, om en sådan fond bildas, som afGrefve von Pla¬
ten föreslagits, vore det oriktigt, att skeppare och styrmän,
af hvilka den betydligaste delen af föringen erlägges, icke
skulle ega andel uti pensionerna. Åberopande i öfrigt min
emot Utlåtande^ afgifne reservation, anhåller jag om propo¬
sition på återremiss.
Herr Hörnstein: Utskotts-Afdelningen tog Herr Wal-
lenbergs motion till grund för sitt tillstyrkande af ett anslag
å 6,000 R:dr. Meningen dermed var dock ej, såsom Herr
Wallenberg synes hafva föreställt sig, att endast med denna
summa utdela pensioner åt sjömän, utan alt derigenom söka
combinera rederierna i landet med den föreslagna pensions-
inrättningen, samt förmå jemväl dessa till några uppoffringar
för målets vinnande. I Utskottets Plenum uppstod seder¬
mera tvekan, huruvida delaktighet i pensionsanstalten endast
bör tillkomma matroser, eller äfven utsträckas till skeppare
och styrmän. Enligt min åsigt, böra jemväl desse vara till
pension berättigade, men inrättningen likväl inrymma endast
en dass pensionstagare, så att alla erhålla lika stor pension,
t. ex. 100 R:dr. Om en skeppare skulle erhålla flera hun¬
dra Riksdaler, så kunna 6,000 R:dr visserligen icke blifva
856
Den 26 Julix.
tillräckliga för ändamälet, Hvad beträffar den jemnförelse,
en talare gjort emellan sjöfolk och bönder, så är förhållan-
detj dem emellan helt olika. Då en bonde eller en arbets¬
karl på landet åldras eller förlorar sin arbetsförmåga, sörjer
communen för hans utkomst, och han kan aldrig blifva så
blottställd, som en sjöman, hvilken ofta flera år vistas i
främmande länder, och då blir mera främmande för den
commnne, han tillhör. Jag tror således icke man behöfver
befara, att en pensionsinrättnings stiftande för sjöfolk skall
blifva något préjudicat, som från andra håll kommer att åbe¬
ropas. Hvad de specielare stipulationerna för den ifrågava-
randejjjstiftelsen beträffar, är det något, hvarmed Utskottet
icke kan befatta sig, utan böra dessa uppgöras af Commerce-
Collegium, efter vederbörandes hörande. Men af vigt för
Utskottet att få veta, derest Utlåtandet återremitteras, är,
huru skeppare och styrmän skola anses, med afseende pä
delaktigheten i den föreslagna inrättningen.
Herr Wallenberg: Jag vill ifrån min synpunkt besvara
den frågan, huruvida skeppare och styrmän böra ega del¬
aktighet uti den ifrågavarande pensionsanstalten. Om denna
kommer att omfatta blott en enda pensionsclass, så har jag
ingenting deremot; men väl, om inrättningen kommer att in¬
delas i flera classer. Skeppare tillhöra Borgerskapet och
hafva, i följd deraf, tillfällen till understöd från dess fonder
och välgörenhetsinrättningar af flerfaldiga slag. Styrmännen
åter tillhöra icke någon permanent dass, utanäro i de flesta
fall ställda på avancement. Jag tror således, att man till
en början bör hålla sig till endast matroser. Det är äfven
oegentligt, att föringen afhändes skeppare och styrmän, för
att dermed pensionera matroser. — Herr Stolpe har yttrat,
att Handels- och Sjöfartsfonden har andra ändamål att be¬
fordra. Medgifves; men jag vet äfven, att den understundom
användts för sådana ändamål, att det väl kan vara tvif¬
vel underkastadt, huruvida handelns och sjöfartens interessen
derigenom blifvit befrämjade. Samme talare har sagt, att
man borde se framåt, och ej tillbaka. Riktigt. Också är
det klart, att jag med min motion icke afsett endast ögon¬
blickets behof, utan just framtiden. Jag har nemligen åsyf¬
tat alt sätta en damm mot den émigration, som sedan 50
år eger rum af vårt dugligaste sjöfolk. Vidare har Herr
Stolpe yttrat, att sjomanselassen, lika med andra corporatio-
ner, sjelf borde göra något för åvägabringande af en pen-
sionsinrällning. Detta påstående, som under andra förhål¬
Den 26 Julli.
landen eger sin riktighet, har dock det felet att i förevaran¬
de fall vara något opractiskt. Spridda pS alla haf, är det
nemligen för dentia samhällsclass icke möjligt att samman¬
komma för organiserandet af en dylik inrättning, hvaremot
det ^ynes mig vara en verklig pligt för Rikets Ständer och
Regeringen, att i detta afseende något vidgöra. Alven har
denne talare jemnfört sjöfolk med bönder och handtverkare,
och ansett desse vara i samma prédicament, som matroser-
ne. Ja, Herr Stolpe! om emigrationen af nämnde classer
kommer att fortfara i 50 år, torde man blifva nödsakad att
deremot vidtaga andra åtgärder, än att, såsom nu sker, upp¬
skjuta de vigtigasle frågor från Riksdag till Riksdag. Emi¬
grationen af sjöfolk är, efter min öfvertygelse, en sådan
åderlåtning på samhällets krafter, att landet ej utan stor
skada i längden kan tåla vid densamma. Jag vidhåller mitt
yrkande om återremiss.
Herr Gråå: Då jag inom Stats-Utskottet biträdt Utgifis-
Afdelningens tillstyrkande förslag i förevarande fråga, anser
jag mig äfven nu böra understödja yrkandet om återremiss.
Afdelningens förslag utgick från den åsigt, att väl sjöfolket
sjelft borde bidraga till den ifrågavarande pensionsinrättnin-
gen, och således föringen dit ingå, men att äfven Staten
skulle medverka till inrättningens åvägabringande, i hvilket
afseende tillstyrktes, att, utom det understöd, som möjligen
kunde erhållas från Handels- och Sjöfartsfonden, 6,000 R:dr
årligen borde, under loppet af tre år, anslås att från Riks-
gälds-Contoiret utgå. För öfrigt påräknades jemväl, att
skeppsrederierna icke skulle undandraga sig att lemna det
tillskott, sora ytterligare kunde erfordras. 1 öfverensstäm¬
melse härmed, borde underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
afgå, med anhållan derjemte, att, efter sakens närmare ut¬
redning, Nådig Proposition i ämnet måtte vid nästa Riksdag
aflåtas. Dä det är af synnerlig vigt och angelägenhet, att
en sådan pensionsanstalt för sjöfolk, som blifvit ifrågasatt,
må utan alltför stor tidsutdrägt bildas, vidhåller jag, fortfaran¬
de, den mening, som, på sätt jag nu uppgifvit, innefattades i
Utskotts-Afdeiningens förslag, och anhåller, för att i sådan
syftning vinna ändring i Utskottets Utlåtande, örn proposition
på återremiss,
[fe.-r Wetterberg: En talare har yttrat, med anledning
af frågan om Handels- och Sjöfarts-fondens användande för
det ifrågasatta ändamålet, att den riktning, man gifver i or¬
ganisationsfrågor, bör visa framåt, ej tillbaka. Jag hemsläl-
858
Den 20 Julii.
ler dock, om icke det är en riktning framåt, så god, som
någon annan, att försäkra landet om dugligt sjöfolk, att klara
horizonten för väre Svenska sjömän, genom att bereda dem
någorlunda ro och stiltje på gamla dagar. Samme talare har
jemnfört en pensionsanstalt för denna samhällsclass med en
dylik anstalt för bönder och torpare, samt, att deraf döma,
ansett dessa classer vara i samma predicament, som den
förstnämnda. Denna jemnförelse vore riktig, om det nemli¬
gen vore fråga om att pensionera rederierna. Lika litet
passar den jemnförelse in, som sammanställer sjöfolk med
handtverkare, då man besinnar de vådor, för hvilka de förre
äro utsatte, under det de sednare, i hvilken ställning, som
helst, äro af dem obesvärade. I öfrigt förenar jag mig med
Herr Wallenberg samt anhåller om återremiss af Utlåtandet.
Herr Waern: Då jag i Utskottet tillhörde minoriteten
och delade den åsigt, som i Herr Bergs reservation finnes
angifven, så vill jag ej motsätta mig en återremiss af före¬
varande Utlåtande. Jag kan dock ej undgå att till en viss
grad försvara Utskottets förslag, då jag finner, att man här
missförstått detsamma, i afseende å nödvändigheten af en
sådan utredning, hvarom Utskottet gjort hemställan. Utskot¬
tet ansåg nemligen de af Grefve von Platen föreslagna grun¬
der för den ifrågavarande pensionsanslalten, såsom att en
för hela Riket gemensam anstalt borde bildas, i stället för
flera sådana, samt att bidrag dertill borde lemnäs af allmän¬
na mede], äfvensom af rederierna och delegarne, vara gan¬
ska riktiga; hvaremot Utskottet icke fann lämpligt att, på
sätt Herr Wallenberg föreslagit, för medels erhållande, hän¬
visa på Handels- och Sjöfarts-fonden, då Rikets Ständer vid
1834 års Riksdag afhandt sig dispositionsrätten deröfver.
Hvad Herr Stolpe yttrat derom, att sjömännen, såsom icke
varande i Statens tjenst, utan att anse, såsom privata per¬
soner, ej äro berättigade till bidrag från Statsverket, är så
lill vida grundadt, att man icke bör lemna detta förhållande
ur sigte; men häraf böra icke Rikets Ständer fatta anled¬
ning att neka sitt understöd för ett ändamål, hvilket man
erkänner, såsom godt. Den rätta principen i detta afseende
är, att Staten verkar allt det nyttiga, den kan, och icke allt¬
för noga fäster sig vid några andra principer. Ej eller är
det fullkomligt enligt med sanna förhållandet, att sjöfolket
befinner sig i samma ställning, som andra medborgare, såsom
man påstått. Staten har sjelf försatt dem i en annan ställ¬
ning, då, vid 1848 års Riksdag, deras beväringstid utsträck¬
Den 26 Julli.
859
tes till 30 års ålder. Man har talat om, huruvida den fö¬
reslagna pensions-anstalten borde innehålla en eller flera
classer. Jag tror det icke vara lämpligt, att Rikets Ständer
ingå i sådana detailer, hvilka icke, utan föregående utred¬
ning, kunna bestämmas, utan var anledningen till den af
Utskottet föreslagna underdåniga skrifvelsen just den, att
man ansåg det lämpligare att till Regeringen öfverlemna
afgörandet af alla dylika närmare bestämmelser, i afseende
på inrättningens organisation.
Herr Hesselgren: Af ingressen till Utskottets Betän¬
kande finnér man, att denna fråga icke är ny; men skälet,
att man ej kommit dess lösning närmare, är alt söka hos
rederierna sjelfva, som icke kunnat förena sig om grun¬
derna för den föreslagna anstalten. En särskild Comité har
varit nedsatt för detta ärendes behandling, äfvensom Sjö-
manshns-Directionerna blifvit deröfver hörda. Olika åsigter
hafva dock gifvit sig tillkänna derom, huruvida en enda
pensions-inrättning borde bildas för hela Riket, eller flera
för särskilda orter och samhällen; och denna tvist anser jag
i första rummet böra afgoras, innan Rikets Ständer be¬
vilja anslag till en dylik inrättning. Vore ärendet fullstän¬
digt utredt, ville jag icke motsätta mig att anslå erfor¬
derliga medel för ändamålets vinnande; men, i det skick
frågan nu befinnes, nödgas jag bestrida anvisande af anslag.
Jag delar således den af Utskottet i dess Betänkande utta¬
lade mening, och tror, att man för det närvarande bör in¬
skränka sig till en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit,
med begäran om ärendets fullständiga utredning. Sedan
detta skett och’ rederierna äfven fått tillfälle yttra sig, samt
ett fullständigt förslag i ämnet blifvit uppgjordt, torde Rikets
Ständer vid en kommande Riksdag åter blifva uppmanade
att taga saken i öfvervägande. För min del, finner jag det
billigt, att rederierna ej undandraga sig att understödja en
inrättning af ifrågavarande beskaffenhet, äfvensom de sjöfa¬
rande sjelfve dertill böra bidraga genom föringens ingå¬
ende i pensionsfonden. Hvad sedermera derutöfver kan
blifva af hehofvet påkalladt, kan utgå dels af Handels- och
Sjöfarts-fonden, dels af andra medel. För det närvarande
tror jag det dock vara klokast att bifalla Utskottets Betän¬
kande.
Herr Stolpe: Jag har begärt ordet, för alt besvara
några inkast, härledande sig antingen från en oriktig upp¬
fattning af mina ord, eller från otydlighet i de uttryck, jag
860
Den 26 Julil.
begagnat, eller möjligen från båda dessa omständigheter.
Man har sagt, att den tanke, jag yttrat derom, att sjöfolket
sjelft äfven borde göra något för den ifrågavarande pensions-
inrättningen, vore en opractisk tanke. Derpå svarar jag,
att sjöfolket visserligen icke sjelft behöfver ombestyra något,
utan detta böra rederierna göra. Sjöfolket behöfver blott
medgifva, att ett visst afdrag får ske af dess månadspennin-
gar, hvilket afdrag åter bör verkställas af rederierna och på
deras ansvar. Det har blifvit sagdt, att émigrationen af
sjöfolk hufvudsakligen har sin orsak i bekymmer för fram¬
tiden. Detta innefattar ett misstag. Emigrationen föranle-
des dels af de höga aflöningar, som i flera andra länder stå
våra sjömän till buds, och med hvilka vi icke kunna täfla,
dels ock genom upptäckten af guldländerna. Denna émigra-
tion har ju äfven gripit omkring sig i andra länder, och ej
ens Americanarne kunna segla till guldländerna utan fara för
rymningar bland dess sjöfolk. Några 100,000 R:dr till en
pensions-anstalt är ett lappri, som föga skall bota detta
onda. Vidare har man talat om de vådor, för hvilka sjö¬
mannen är utsatt. Visserligen! Men andra yrken, såsom t.
ex. grufarbete, äro äfven förenade med stora faror, och
antalet af grufarbetare, som omkommer genom vådliga hän¬
delser, är kanske lika stort, som uti sjömans-classen. Sjö¬
mannen har dock det företräde framför grufarbetaren, att
förtjena mera och i allmänhet föra ett angenämare lif; ty
nekas kan icke, att ju sjölifvet innehåller ganska mycken
poesi. Man har missförstått mig, om man iror, att jag
motsätter mig allt understöd från Statens sida lill den före¬
slagna inrättningen. Det är endast sättet för Statens mel¬
lankomst i denna angelägenhet, hvarom jag är af skiljaktig
tanke med mina värda motståndare. Om en pensions-anstalt
först, genom öfverenskommelse emellan delegarne eller re¬
derierna, kommit till stånd, så anser jag klokt, att Staten
understödjer densamma, vare sig genom årliga bidrag, eller
helst med en rund summa för en gång. Men då jag nu
liar att välja emellan en återremiss, eller jtt öfverlemna
till Kongl. Maj:t att, efter frågans behöriga utredande, fram¬
lägga ett fullständigt förslag till en sådan inrättnings organi¬
sation, samt då jag tror det vara rättvist och billigt, att
någon viss andel af sjöfolkets aflöning afsättes till pensions¬
fonden, så tvekar jag icke att tillstyrka det sednare alterna¬
tivet. Derigenom kan man komma till ett resultat, men
Den 26 Julii.
861
icke genom en återremiss. Utskottet har hvarken tid eller
tillräckliga upplysningar att tillgå, för uppgörande af ett
sådant förslag, och tiden till nästa Riksdag är ej så lång,
att ju icke ett förhållande, som allthitiritills exsisterat, äfven
utan synnerlig olägenhet till dess må kunna fortfara.
Herr Asker: Den af en värd talare gjorda invändning
emot sjelfva grundtanken i Betänkandet har gifvit åt discus-
sionen ett nytt uppslag, som gör det nödvändigt att betrakta
frågan såväl i afseende på grundsatsen, som med hänsyn
till dess tillämpning. I förra afseende! kan det icke bestri¬
das, att handel och sjöfart äro en pulsåder, genom hvilken
civilisationen sprider sina välsignelser, och att följaktligen den
dass af medborgare, som egnar sig åt sjöyrket, står i ett
annat förhållande, än andra classer, med hvilka den värde
talaren velat jemnföra den. Ej eller kan det bestridas, hvad
erfarenhet, tyvärr, visar oss, att Svenska sjöfolket mer och
mer émigrerar, för att komma i åtnjutande af de större
fördelar, som på andra ställen dem erbjudas. Man har sagt,
att Sverige ej kunde ingå i täflan med andra makter; men
det är mig svårt att fatta detta. Sverige är ett sjöfartsid-
kande land, som är i åtnjutande af samma fördelar för sin
handel, som andra stater, och borde sålunda kunna upp¬
träda i täflan med dem. Om således sjöfolket eger grun¬
dad anledning att betraktas från en annan synpunkt, med
hänseende till betryggandet af dess bergning på ålderdomen,
än andra samhällsclasser, så finnér jag en framställning till
Kongl. Maj:t i denna syftning vara en ganska riktig och
verksam åtgärd. Jag är för litet hemmastadd i sjöämnen,
för att tilltro mig kunna ingå uti någon egentlig pröfning af
grunderna för den ena eller andra motionen, men jag har
icke kunnat undgå att anmärka Utskottets förfarande att
förorda grunderna för den ena motionen, men deremot för¬
bise grunderna för den andra. Den föreslagna underdåniga
skrifvelsen bade bort ställas i sådana ordalag, att begge
motionairernes rätt, om jag så får säga, hade blifvit lika
iakttagen, och afseende icke fristadt, uteslutande, på den
ene motionairens förslag. Så blir dock icke förhållandet,
derest Rikets Ständer obetingadt lemna sitt bifall till Utskot¬
tets Utlåtande. I afseende på Utskotts-Afdelningens förslag,
så, huru böjd jag än må vara att biträda detsamma, finner
jag det likväl så vilkorligt och sväfvande, att jag befarar,
att bifall dertill icke skulle verka hastigare till målets vin¬
862
Den 26 Julii.
nande, än en underdånig skrifvelse; ty den summa, Afdel¬
ningen föreslagit att ställa till Kongl. Maj:ts disposition, kan
möjligen vara otillräcklig, och anslaget är, i allt fall, bero¬
ende af möjligheten att tillvägabringa en pensions-inrättning.
Jag tror det således vara bäst, att Utskottet, med föranle¬
dande af motionairernes framställningar, föreslår Rikets
Ständer att ingå med en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, med anhållan, det Kongl. Majit täcktes låta utarbeta
ett fullständigt förslag till pensions-anstalt för Sveriges han¬
delsflottas sjöfolk, utan att Rikets Ständer angifva grunderna,
vare sig till Grefve von Plåtens eller Herr Wallenbergs
förslag, men öfverlåtande till Regeringen sjelf att, med led¬
ning af bemälde motionairers framställningar samt de upp¬
lysningar, den i öfrigt kan sig förskaffa, handlägga frågan.
På dessa grunder yrkar jag återremiss af förevarande Utlå¬
tande.
Med Herr Asker instämde Herrar Ekelund, Boman
och Kock.
Discussionen förklarades slutad, och fann Ståndet för
godt att, i anledning af nu gjorda anmärkningar, till
Utskottet återremittera dess Utlåtande, JM 180.
§ 6.
Upplästes ocn godkändes Expeditions-Utskoltets förslag,
JM 86, till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, om an¬
tagande af decimal-system för mått och vigt.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver särskildta af Ståndet
den 22 i denna månad fattade beslut.
Föredrogos å nyo nedannämnda Utskotts Betänkanden
och Memorialer, nemligen:
Stats-Vtskottets :
Niris 181 till och med 186, hvilkas rubriquer före¬
komma vid ärendenas afgörande.
Bordlädes 2:dra gången; och
JM 187, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
JM 87, i fråga om aflöningen för Presidenterne i vissa af
Rikets Collegier.
Lades till handlingarne; samt
Den 27 Julii.
863
Banco-Utskotlets:
Jtä 44, i anledning af erhällen återremiss af Memorialet,
Jfö 57.
Lades till handlingarne.
M 4S, i anledning af erhällen äterremiss af Utskottets
Betänkande, JW 41.
Vid yttrandet, i afseende ä Utskottets framställningar i
l:sta och 2:dra punkterna, lät Ståndet bero, oell. i öfrigt
godkändes Utlåtandet;
JYi 46, i anledning af Riks-Ståndens beslut öfver Utlå¬
tandet, JW 42.
Lades till handlingarne ; samt
JYZ 47, i anledning af Rikets Ständers beslut öfver
Utlåtandet, M 43.
Bifölls.
§ 10.
Bordlädes följande Utskotts Memorialer och Betänkanden
nemligen:
Consiilutions-Ulskottets ■■ N:ris 22 till och med 29 ;
samt
Särskildta Utskottets: M 13; hvilka Betänkandens ru-
briquer antecknas i Ståndets Protocoll vid dessa ärenders
afgörande.
Plenum slutades kl. 1 e. m.
In fidem
J. A. Hjärne.
Den 27 Julii.
Plenum, kl. 6 e. m.
§ *•
Herr Talmannen tillkännagaf, att, enligt Ståndets förut
fattade beslut, val nu kommer att förrättas af 21 ordinarie
Ledamöter och 6 Suppleanter i förstärkt Stats-Utskott; och
Herr Talmannen hemställde till Ståndet, huruvida val af
864
Den 27 Julii.
Ledamöter och Suppleanter må ske på en gång, eller hvar¬
dera valet särskildt anställas.
Herr Lundh: Jag vet icke, om Ståndet beslutat, att
endast 6 Suppleanter skola utses, ty förut hafva deras antal
utgjort 10,
Herr Berger: Då det alltid förut varit vanligt, att
ordinarie Ledamöter först utses, och derefter Suppleanterne,
kan jag icke föreställa mig, att man nu skall komma att
förfara annorlunda.
Efter det Herr Talmannen erinrat, att Ståndet redan
beslutat, det endast 6 Suppleanter skola utses, beslöt Stån¬
det att särskildt välja ordinarie Ledamöter, och särskildt
Suppleanter.
Herr Talmannen fästade Ståndets uppmärksamhet på
den omständighet, huruvida i Stats-Utskottet invalde ständige
Suppleanter må kunna väljas till Ledamöter eller Suppleanter i
förstärkt Stats-Utskott; och beslöt Ståndet, i anledning häraf,
att denna omständighet icke innefattade något hinder för
dem alt vid ifrågavarande val komma i åtanka.
Herr Talmannen erinrade vidare, att valsedlaroe böra
vara tydliga, omärkta och innehålla 21 särskildta namn vid
valet af Ledamöter, och 6 vid valet af Suppleanter, äfven¬
som att Stats-Utskottets ordinarie Ledamöter icke få å någon
valsedel uppföras.
|
|
|
|
|
Votering anställdes härefter, och vid valsedlarnes öpp¬
|
nande, dervid en
|
sedel, som
|
innehöll
|
Herr fFrmrs namn,
|
förklarades ogiltig,
|
befunnos utsedde
|
! till
|
Ledamöter:
|
Herr
|
Brodin
|
med 48 röster.
|
Herr
|
Schwan
|
»
|
48
|
»
|
Herr
|
Rinman
|
»
|
40
|
»
|
Herr
|
Brinck
|
»
|
40
|
»
|
Herr
|
Björck
|
»
|
37
|
»
|
Herr
|
Åsbrinck
|
»
|
37
|
»
|
Herr
|
Henschen
|
»
|
36
|
))
|
Herr
|
Ekholm
|
»
|
42
|
))
|
Herr
|
Pettersson
|
»
|
36
|
»
|
Herr
|
Boman
|
»
|
34
|
»
|
Herr
|
Falhem
|
»
|
3S
|
»
|
Herr
|
Billström
|
»
|
55
|
»
|
Herr
|
Hagman
|
»
|
35
|
»
|
Herr
|
Tjernberg
|
»
|
39
|
))
|
Herr
|
Fridstedt
|
»
|
42
|
))
|
Herr
|
Wallenberg
|
»
|
40
|
»
|
Den 27 Julii,
863
Herr Schenström med 38 roster.
Herr Hasselrot » 5S »
Herr Wahlström » 41 „
Herr Norman » 55 » och
Herr Wedberg » 59 »
Vid särskildt anställd omröstning till Suppleanter, be¬
funnes dertill vara utsedde, med skyldighet att, vid inträf¬
fande behof genom hinder för ordinarie Ledamöter, tjenst¬
gör» i följande ordning, som emellan dem, hvilka undfått
lika [öster, bestämdes genom lottning, nemligen:
Herr Nygren med 55 röster.
Herr Kistner » 35 »
Herr Sundblad » 34 »
Herr Wetterberg » 52 »
Herr Hesselgren » 26 » och
Herr Guslafsson » 24 »
Underrättelse om dessa val skulle genom Utdrag af
Protocollet meddelas.
§ 2.
Herr Nygren: Enär jag var frånvarande, då Ståndet
ändrade sitt förut fattade beslut, angående införselstullen på
raffinadsocker, får jag deremot nedlägga min reservation.
§ 5>
Föredrogs å nyo Expeditions-Utskottets förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse, M 81, angående transito¬
handel emellan Sverige och Norrige; och, i sammanhang
härmed, upplästes ett ankommet, så lydande:
»Utdrag af Protocollet, hållet hos HöglofL Ridderskapet
och Adeln dm 15 Julii 1854, f. m.
S. I). Vid föredragning af Expeditions-Utskottets den
14 dennes på bordet lagda, under JH 81, afgifna förslag till
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående .transito¬
handel mellan Sverige och Norrige, biel' detta förslag af
Ridderskapet och Adeln godkändt, med följande förändringar:
att, i stället för orden: »hurusom i sednare tider knappast
något exempel kunde företes, utom i förhållandet mellan
dessa länder, att ett land, som ej gränsar till hafvet, eller
som har en del af sina provincer närmare belägna lill en
grannstats hamnar» infördes: »hurusom i sednare tider något
exempel knappt torde kunna företes, att eli land, som har
en del af sina. landskap närmare belägna till en grannstats
hamnar»; att, uti uttrycket: »de så nära politiskt förenade
Borg.-Stånd. Fröt. vid Riksd. I833--S8Ö4. IV. 55
86fl
Hen 27 Julii.
landerna», ordet så uteslöts; att, i stället för orden: såsom
Jemtland, vore af största vigt. enär denna province hade
den naturligaste fördel af att hämta sina utrikes fdrnöden-
hetsvaror från Norrska hamnar vid Nordsjön, i hvilka hamnar
man» infördes: vsåsom Jemtland, vore af vigt, enär delta
landskap hade betydlig fördel of att hämta utrikes förnö-
denhelsvaror från Norriges vid Atlantiska hafvet belägna
hamnar, i hvilka man»; att, i stället lör orden: »under alla
årstider nröjlig», infördes: »under alla årstider öppen»; att,
i stället lör orden: »Norrska auctoriteterna», infördes;
»Norrska myndigheterna»; att, i stället för ordet: »destina¬
tionsorten» inför des: »bestämmelseorten»; att. i stället, för
orden: »då den tili ifrågavarande hänseende här gällande
Förordning af den 24 Maij 1825, i Norrige utfärdad år
1827, derstädes utgjorde en lag, sorn icke utan Siorthingets
samtycke kunde ändras, det vore af stor vint, alt framställ¬
ning derom skedde», infördes : »då den i förevarande hän¬
seende här gällande Förordning af den 24 Maij 1825, i
Norrige utfärdad år 1827, derstädes utgjorde en lag, som
icke kunde utan Siorthingets samtycke ändras, del vöre
nödigt, alt framställning derom skedde»; att, i stället lör
orden: »anhålla om vidtasande af lämpliga åtgärder», inför¬
des: »anhålla örn lämpliga åtgärders vidtagande» ; alf, i
stället för orden: »undersöka, hvilka förändringar uti gällande
bestämmelser, i afseende på handels- och sjöUrts-löi hållan¬
dena», infördes: undersöka hvilka ändringar i gällande
föreskrifter, rörande handels- och sjöfarts förhållandena»;
att, i stället för orden: »dela de deruti af Cnmiierade utta¬
lade åsigter». infördes: »deta de deri of Comilerade fram¬
ställda äsig/er»; att, i stället fiir orden: »mera inskränkt,
ari den är mellan för hvarandra alldeles främmande länder»,
infördes: »mera inskränkt, än mellan länder, som för hvar¬
andra äro alldeles främmande», samt slutligen att, i stället
för orden: »i enlighet med här ofvan framställda förslag,
härigenom hos Eders Kongl. Majit i underdånighet anhålla»,
infördes: »i enlighet med ofvan framställda förslag, här¬
igenom i underdånighet anhålla».
Ut supra.
Ex protocollo
Albert Munck».
Skrifvefse-förslaset godkändes af Borgare-Ståndet, med
antagande af de af Höglol). Bidderskapet och Adelil beslu¬
tade t edactions-förändriugar
Den 28 Julii.
867
§ 4.
Ifrån Med-Slånden ankomna Protocolls-Utdrag, som on
längre tid varit å Ståndets bord tillgängliga, lades till liand-
lingarne
Plenum slutades kl. 8 e. m.
In fidem
J. A. Hjärne.
Den 28 Julii.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver af Ståndet den 26
och 27 i denna månad fattade beslut.
§ 2.
Foredrngos ånyo följande Stats-Ufskottets Utlåtanden:
JM 181, i anledning af erhållna ålerremisser å Betän¬
kandet, JM 67, angående regleringen af utgifterna å Riks-
Statens 2:dra IIlifvudlitel.
Härvid förekommo:
Yttrandet, pag. 1, angående löneförhöjning för Högsta
Domstolens Ledamöter.
Lades lili handlingarne.
Yttrandet, pag. 7, angående lönereglering för Hof-
Rättemas tjenstemän och vakthetjente.
Herr Grad: Stats-lJtskottet hade uti dess Utlåtande,
JM 67. tillstyrkt, att Kongl. Maj:ts vid denna Riksdag af-
låtna Proposition, angående lönereglering för Hof-Rälternas
tjenstemän och vakthetjente, måtte antagas. Denna Utskot¬
tets hemställan vann likväl bifall endast af Bonde-Ståndet,
hvaremot Utskottets Utlåtande återremitterades af de öfriga
Irenne Riks-Stånden. Dä de anmärkningar, som dervid
framställdes, hufvudsakligen aneingo de föreslagna lönebe¬
loppen, f) v il ka till en del ansågos lör låga, hade det ock
varit Utskottets skyldighet att uppgöra ett nytt förslag, och
icke, såsom nu, lemna hufvudfrågan oafgjord, och allenast
868
Den 28 Ju lii.
ställa ett visst belopp till Kongl. Maj:ts disposition. Sidan
ett förslag till lönereglering blifvit framlagdt, af den beskaf¬
fenhet, att det bort och kunnat pröfvas, anser jag, enär
detsamma, i dess närvarande skick, befunnits oantagligt,
Stats-Utskottet hafva varit pligtigt att uppgöra ett förändradt
förslag och öfverlemna det till Rikets Ständer. Då detta
likväl icke skett, så kunna Rikets Ständer, enljgt min åsigt,
icke eller godkänna Utskottets hemställan, ty om det till¬
styrkta anslaget beviljas, finnes ingen garantie derföre, alt
medlen komma att användas, i den syftning och på det
sätt, Rikets Ständer afsett. Jag tror derföre, att ett bestämdt
beslut bör fattas, innehållande, så val hvad Rikets Ständer
vilja för ändamålet bestå, samt ock huru medlen skola
användas. Det har väl blifvit invändt, att någon definitiv löne¬
reglering icke kan ega rum, förr än frågan om sportiornas
fördelning blifvit afgjord, men man må fördela dessa, huru
som helst, så måste dock alltid ett visst belopp, antingen
det af Kongl. Maj:t föreslagna, eller ock något annat, bevil¬
jas, såsom lön. Enligt min åsigt, bör hvar och en Ijensté-
man bibehållas vid den sportel-inkomst, honom för det när¬
varande tillfaller, endast med den förändring, alt all expe¬
ditionslösen, och således äfven lösen för Hof-Rätternas
domar, bör, odelad, tillfalla expeditionshafvanden.
Jag har uppsatt ett förslag till lönereglering, hufvud¬
sakligen i öfverensstämmelse med det af Svea Hof-Rätt
uppgjorda, och endast i afseende på några lönebelopp der¬
ifrån afvikande. Jag anhåller, att nu få uppläsa detsamma,
enligt hvilket lönerna för Hof-Rätternas tjenstemän och
vaktbetjente skulle komma att sålunda beslämmas:
l:o För Svea Hof-Rätt.
1 Secreterare B:eo R:dr 1,200.
1
|
Advocat-Fiscal .
|
|
»
|
»
|
1,200.
|
1
|
Förste Fiscal
|
|
»
|
|
900.
|
4
|
Fiscaler, å 700
|
R:dr hvardera . . .
|
»
|
»
|
2.800.
|
5
|
Notarier, å 900
|
R:dr
|
»
|
»
|
4,500.
|
S
|
d:o å 800
|
R:dr
|
»
|
»
|
4.000.
|
H
|
d:o h 700
|
R:dr
|
»
|
»
|
3,500.
|
1
|
Actuarie . . .
|
|
»
|
»
|
800.
|
1
|
Archivarie . .
|
|
»
|
»
|
800.
|
5
|
e. o. Notarier,
hvardera .
|
arfvoden, å 200 R:dr
|
»
|
»
|
1,000.
|
Den 28 Julii.
869
Till arvoden för biträden:
ät Secreteraren . . . .
|
|
B:co
|
R:dr
|
600.
|
» Fiscalerne
|
|
»
|
»
|
1,200.
|
» Advoeat-Fiscalen . . .
|
|
»
|
»
|
200.
|
» Acluarien
|
|
»
|
»
|
200.
|
» Archivarien . . . ,
|
|
»
|
»
|
200.
|
till Adjungerade Ledamöter
|
• • • •
|
»
|
»
|
1,000.
|
» gratificationer ät e. o.
|
tjensteman och
|
|
|
|
betjening
|
•
|
»
|
»
|
900.
|
1 Vaktmästare . . . .
|
• • • • «
|
»
|
»
|
300.
|
5 Hof-Rätts-poster, å 230
|
R:dr hvardera
|
»
|
»
|
1,230.
|
8 d:o å 200
|
R:dr hvardera
|
»
|
»
|
1,000.
|
|
Summa
|
B:co
|
K:dr
|
27,330.
|
2:o För Götha Hof-Rätl:
1 Secreterare B:co R:dr 1,200.
1
|
Advocat-Fiscal
|
»
|
»
|
1,200.
|
1
|
Förste Fiscal
|
»
|
|
900.
|
4
|
Fiscaler, å 700 B:dr hvardera . . .
|
»
|
»
|
2,800.
|
3
|
Notarier, ä 900 R:dr
|
))
|
»
|
1,300.
|
3
|
d:o ä 800 R:dr
|
»
|
»
|
4,000.
|
3
|
d:o ä 700 R:dr
|
))
|
»
|
3.800.
|
1
|
Actuarie
|
))
|
))
|
800.
|
1
|
Archivarie
|
»
|
|
800.
|
3
|
e. o. Notarier, arfvoden, å 200 B:dr
|
|
|
|
|
hvardera
|
y>
|
|
1,000.
|
|
Till arfvoden för biträden:
|
|
|
|
åt
|
Secreteraren
|
»
|
»
|
600.
|
»
|
Fiscalerne
|
|
»
|
1,200.
|
»
|
Advocat-Fiscalen
|
|
))
|
200.
|
»
|
Acluarien
|
»
|
|
200.
|
»
|
Archivarien
|
|
»
|
200.
|
lil
|
1 Adjungerade Ledamöter
|
»
|
))
|
1,000.
|
»
|
gratificationer åt e. o. tjenstemän och
|
|
|
|
|
betjening
|
»
|
»
|
900».
|
1
|
Vaktmästare
|
|
|
300.
|
5
|
Hof-Bätts-poster, å 230 R:dr hvardera
|
»
|
))
|
1,230.
|
|
Summa
|
B:co
|
R:dr 26,330.
|
870
Den 28 JuliL
3:o För Hof-Rätten öfver Skäne och Blekinge:
1 Secreterare B:co Rulr 1.200.
1 Advocat-Fiseal » » 1.200.
2 Fiscaler, å 700 ll:dr hvardera ...» » 1.400.
2 Notarier, ä 900 R:dr » » 1,000.
2 d:o å 800 Rulr » » 1,000.
2 d:o ä 700 R:dr » » 1,400.
1 Actuarie » » 700.
1 Archivarie . » 700.
2 e. o. Notarier, arfvoden å 200 R:dr
hvardera » 400.
Arfvoden till biträde ät Secreterare», Fi-
sealerne, Advncat-Fiscalen, Aciuarien
och Archivarie» » » 1,000.
Arfvode till Adjungerade Ledamöter . . » » 400.
Gratificationer till e. o. tjenstemän och
betjente . » » 400.
1 Vaktmästare » 500.
2 Hof-Ilä t is-poster, å 250 R:dr hvardera » » 500.
Summa B:co Hulr 15,000.
I)å för dessa lönestafer, tillsammans uppgående till
67,100 R:dr, erfordras, att, utöfver redan befintliga tillgån¬
gar, dels de 12,000 R:dr, som vid seduaste Riksdag blefvo
för innevarande Statsregleringsperiod anvisade, fortfarande
komma alt utgå, dels att den af Kongl. Maj:t äskade summa,
rätteligen utgörande 9,317 Hulr 40 sk., beviljas,' dels ock
att de 7.500 Hulr, sorn härutöfver tarfvas, jemväl anslås,
bifaller Borgare-Ståridet, att dessa belopp, tillhopa 28,617
R:dr 40 sk. årligen, må i och för löneregleringen inom de
5:ne Hof-Rätterna i Siat uppföras, dock med följande vilkor
och bestämmelser, nemligen:
a) att i de nya lönerna anses innebegripna ej blott ljus¬
penningar och redan beviljad ersättning för tösen af revi-
sionshandlingar, utan ock beräkning af spannemål under
lönen;
b) afl tjensteman för framtiden icke utan ITof-Rättens
tillstånd må, jemte innehafvande beställning, emottaga annan
tjenstebefattning;
c) att, om han, utan att dertill vara genom styrkt
sjukdomsförfall, eller lill följd af behörigen uppcjord arbets¬
fördelning berättigad, mer, än ljortén dagar åtnjuter tjenst¬
ledighet, han skall vara skyldig att af lönen, för den tid,
Den 28 Julii.
871
tjänstledigheten eger rum, afstå en fjerdedel, hvilket belopp
tiof-Rätten må, såsom arfvode, tilldela den, sorn tjensten
förrättar;
d) att rätt till uppbärande af så kallad eanzlie-gebuhr
för fullmakter, constitulorialer och afsked skall upphöra,
och ej högre lösen derför erläggas, än såsom för resolu¬
tioner ;
e) alt all expeditionslösen, och således äfven lösen för
FTof-HäHens dornar, skall odelad tillfalla vederbörande expe-
ditionshafvande;
f) alt tjensteman, äfvensom vaktbetjent, skall, innan
högre lön af honom får tillträdas, underkasta sig den regle¬
ring af sportler, sorn må befinnas erforderlig;
g) alt de, hvilka innehafva tjenster, bestämda att in¬
dragas, oell icke blifva till andra befattningar förflyttade,
bibehållas vid inneliafvande lön och undfå ersätlning för de
sportler, deraf de varit i åtnjutande;
h) alt jemväl de qvarstående tjenstemän, hvilka, oaktadt
iönelillökningen, ändock komma alt erhålla minskad, inkomst,
i följd af förlorad andel i domslösen, hållas skadeslöse
under sin tjenstetid lör en slik förlust;
i) alt den nya löneregleringen icke bringas i full verk¬
ställighet annorlunda, än i mån, som de, hvilka innehafva
tjenstår, som skola indragas, afgå eller tili andra befattnin¬
gar förflyttas; samt
k) att uppkommande besparingar å den del af anslaget,
som är afsedd lill arlvoden, får användas dels till befor¬
drande af göromålens obehindrade gång under tiden, dels
oek till godlgörelse åt dem, som, oaktadt löneiörhällringen,
kunna erhålla minskad inkomst, i följd af förlorad andel i
domslösen.
På detta förslag anhåller jag örn Herr Talmannens
proposition, men som detsamma är något vidlyftigt, och det
måhända icke torde vara möjligt för Ståndet att, efter ett
hastigt alhörande deraf, fatta sitt beslut, så hemställer jag,
om ej. i enl ghet med 49 § Riksdags-Ordningen, detta
förslag, i sådant fall, må få hvila på bordet till nästa Plenum,
för att då till afgörande förekomma.
Herr Sundblad: »Då, vid förra Riksdagen, Rikets
Ständer behagade lill förstärkning af tjenslemänneris löner
anslå F2.GC0 R:dr, hvilka fördelades till Svea och Göth»
Hof-Rätter med 5,000 R:dr hvardera, och Skånska Hof-
Rätlen med 2,000 R.dr, hafva likväl, hvad Svea Hof-Rätt
872
Den 28 Julli.
angår, Notarierne derstädes endast deraf ålnjutit, hvardera,
66 R:dr 52 sk. per år. Jag har derföre all anledning före¬
slå, alt en bestämdare utdelning af nu föreslagna anslag
mätte verkställas, och beloppet till hvarje tjensteman be-
stäpmas, i likhet med Herr Gräås reservation».
Herr Asker; Lika med Herr Gråå, anser jag, för
min del, att det varit både önskligt och äfven för Stats¬
utskottet möjligt, att för Rikets Ständer framlägga ett defi¬
nitivt löneregleringsförslag, med ledning af de upplysningar,
som Utskottet erhållit bårle före och efter återremissen.
Hå likväl Stats-Utskottet icke tilltrott, sig att nu uppgöra
ett sådant förslag, utan slädnät vid det beslut att ställa till
Kongl, Maj.ts disposition en viss summa, finner jag, lör min
del, med all aktning för Herr Gräås förslag, åtskilliga be¬
tänkligheter vid att obetingad! antaga detsamma. Ett ibland
de skäl, som gifva mig anledning till anmärkning, är en af
Herr Gråå tillämpad åsigt, som Utskottet i sitt Ullå'ande
äfvenledes förordar, att nemligen all expeditionslösen hädan¬
efter bör, odelad, tillfalla vederbörande expeditionshafvande.
Denna åsigt anser jag hvarken riklig eller ändamålsenlig.
Det inträffar icke sällan, att, sedan stora, vigtiga mål någon
tid circulerat, de på en gång återställas och inom loppet af
en halftimma afgöras. Den expeditionshafvande, som då
tjenstgör, skulle på denna korta tid förtjena mera, an nå¬
gon af öfrige expeditionshafvande på flere månader. Ett
sådant lönesätt kan jag icke godkänna. Om man vill följa
den åsigt, att lösen skall tillfalla de expeditionshafvande,
som expediera utslag och domar, så må det icke vara
oriktigt, att samma lösen lika fördelas emellan desse tjen¬
stemän, i stället för att hvarje expeditionshafvande uppbär
sin lösen, hvilket skulle, såsom jag nämnt, leda derhän, att
en expeditionshafvande kan komma att förtjena allt för
mycket, i förhållande till öfrige tjenstemän i samma grad.
Dessutom är det, i afseende å det zifferbelopp, som nu
blifvit föreslaget, ganska svårt att säga, hvilket inflytande
det kan komma att utöfva på den ene eller andre Hof-
Rätts-tjenstemannens inkomster, emedan sportel-taxan uti
Rikets tre Hof-Rätter efter olika grunder fördelas.
Vid sådant förhållande, och då jag hyser den åsigt, att,
såsom Stats-Utskotlet ganska riktigt anmärkt, det är af
nytta, att, före den nya organisationens slutliga fastställande,
någon tids erfarenhet vinnes, huruvida densamma må upp¬
fylla det dermed åsyftade ändamål, är jag, fiir min del,
Den 28 Julin
873
mes! hcijil att antaga oell förorda Slats-Utskoltets förslå?, så¬
dant det i Utlåtandet, M 181, hört-kommer. Jag anhåller
derföre orri proposition på bifall tili detsamma.
Herrar Rooth och Trägärdh, med flere af Ståndets Her¬
rar Ledamöter, förenade sig med Herr Asker.
Herr Wetterberg: Rikets Ständer anslogo vid sista Riks¬
dag till förbättring af Hof-Uätts-Ledamöters löner 13,000
R:dr mera. än Kongl. Majit hegart, utan att något hinder
deremot uppstod. Nu har Stats-Utskottet föreslagit en v irla
mindre förhöjd summa för tjensfemännen, och då möta åt¬
skilliga hinder. Största olägenheten deraf, alt Utskottets be¬
slut antages, ligger deruti, att Hof-Rätternas tjenstemän, sorn
förra Riksdagen er höllö löfte om alt få lönerna reglerade,
ännu uti 3 är måste vänta derpå, och således inalles sex år
till det minsta. Jag inser väl, att den af mig väckta mo¬
tion, som afser att, till vinnande af samma syfte, —lagskip-
nings friskare gång —, som stod 1831 års Ständer för ögo¬
nen, då de anslogo till ledamöterna långt mera, än Kongl.
Majit äskat, taga steget fullt ut, och förthy få de nu ifrå¬
gavarande lönebeloppen tillräckligt bestämda, icke har någon
chance för sig. Deremot torde, hvad Svea Hof-Rätt, i af¬
seende å ziffran, föreslagit, vara mera enligt med allmänna
meningen inom Riks-Stånden. Svea Hof-Rätt har, till för¬
bättring i Ijenslemännens och vaktbetientes löner, begärt en
tillökning i anslaget af 26,257 R:dr 40 sk. Om man der¬
ifrån drager det vid förra Riksdagen beviljade beloppet 12,000
Ridr, så uppgår tillökningen i anslagpt till 14,257 Ridr 40
sk. Nu har Stats-Utskottet föreslagit ett interimsanslag af
28,317 Ridr 40 sk., hvarifrån jag äfvenledes aldrager de
förut anslagne 12 000 Ridr, och således understiger Svea
llof-Riitls förslag Stats-Utskottets med 2,080 Ridr.
Lika med Herr Gråå, önskar jag, alt en definitiv löne¬
reglering kunde vid denna Riksdag uppgöras, meri då hinder
deremot tor de, möta, vill jag, såsom ett slags ultimatum,
yrka, att, i händelse Utskottets hemställan godkännes, det
måtte ske nied det vilkor, att medlen endast användas till
lörbättrande af Hof-Rätts-tjens^männens löner.
Herr Hasselrot: Jag är af samma åsigt, sorn Herr
Gråå,' och anser, att Stats-Utskottet nu bort framlägga ett
definitivt förslag lill lönereglering för llof-Rätternas tjenste¬
män. Det är hardt för dem att icke få frågan afgjord.
Dessförinnan kunna de icke veta,, hvilka inkomster de er¬
hålla, och lieie finnas, som icke silka sig plats i afvaktan på
874
Den 28 Juliu
den blifvande regleringen. Jag hi fa iler derföre Herr Gråå's
förslå’.'.
Herr Asker har anmärkt, alt det vnre orättvist, ali sport-
lerna skulle ndelailt lilllalla expu(|ilionshafvandert>u». Det
kan \ isserligen vara sanni, men lör närvarande är det blott
domslösen, suni fiir(1 las. Läsén lör utslag rich protocoll
tillfaller redan nu ex|ieditinnslialvanilen. Jan tror, att denna
betänklighet icke bör leda derhän, att fr,ägan örn löneregle¬
ringen al della skäl uppskjutes, oell jag anhåller derföre om
bilall till Herr Gråå’* förslag.
Herr Srnlpe: Höglufliga Slals-1'lskotlet liar vid flera
föregående tilliällen. då enskild molinnaire framkommit, med
begäran orri ökade löne-anslag eller framställt något nrgani-
sationslörslag, yttrat. alt det icke är den enskilde motionai-
rens sak att dermed sig befatta, ulan att sådant tillkommer
Regeringen. På denna grund bar Utskottet alslyrkt ängd
anslagsfrågor, ehuruväl rätlvi-an lurdrar det erkännande, alt
andra rönt eli välv-iUkare bemötande. Om någonsin Rikets
Ständ, r böra underlåta att befatta sin med o,ganisationsfrå-
gor, så målle det väl vara, då det är fråga om oiganisation
al domstolar neli embetsverk. Det är icke mili mening att
neka, det insigter för della, organisationsarbete kunna på¬
träffas inom It i k s - Stånden, och kanhända mest i Rorcare-
Slåndet. der de liesta domare arn tillfiunandes, ilten de må¬
ste dock blifva i de liesta fall otillräckliga fiir utarbetande
af tillfredsställande planer lill högre emhetsverks organisa¬
tion, och alt Slats-Utskollet, som lillsältes för helt andra än¬
damål, icke kail annai, än undantagsvis besitta dylika för¬
mågor, lärer val vara klart. Den hälft, sorn är lagen af
Preste- och R mde-Stånden, kan icke ens eea någon erfaren¬
het, i dylika ämnen. Det är sålunda sannolikt, att besluten
skola komma alt stödja sig på auoloiitels-tro, föranledande
än till bilall, än till al-lag, ulan inre grund för öfvertygelse!).
I afseende å delai.erna tili IL rr Gråå’* forsin.', har
Herr Asker påpdwil en olägenhet, hvarom jag är fullkomligt
ense med Herr Asker. Man bär länge hy llat den grundsats,
att sportel väsendet hör skil jas från lönerna och alt man bör
utjemna det missförhållande i lönebeloppen, suni från spor-
telsyslemet är oskiljaktigt, ett missförhållande, som uppen¬
barar sig deruti, alt tjenstemän, hvilka ej halt annat att gö¬
ra, än alt collafionera och expediera, stundom åtnjutit de
bästa inkomsterna, under det andre, hviikas göromål fordrat
mesta insigt och förstånd, varit vida sämre lottade. Dä en
Den 28 Julli.
sådan organisation, som nu 'ar i fråga, icke är behörigen för¬
beredd, och det i allt fall icke är möjligt alt, efter en hastig
uppläsning af Herr Gråå’•« förslag, uppfatta dess syftning och
fiiljder, anhåller jag orri bifall till hvad Stats-Utskoltet i dess
Utlåtande, As 181, tillstyrkt.
Herr Hensehen: Ehuru jag visserligen inser de beklag¬
liga följderna för ifrågavarande tjenstemän, som länge väntat
på en lönereglering, likväl, och då jag icke anser det vara
möjligt att genomföra en sådan lörr, än man får vela sport-
le r r> a s belopp, kan jag icke tillstyrka ett definitivt beslut,
synnerligast ett sådant, sorn skulle grunda sig på en hastig
uppfattning af de upplysningar, som nu blifvit af en enskild
representant lemnade. Jag förenar mig således med Herr
Asker. -Man har länge väntat på en ny expedilionslaxa.
Jag hoppas, alt Ständerna skola allåta underdånig anhållan,
att en sådan må snart erhållas. I)å den utan tvifvel kom¬
mer alt inverka på sporllernas belopp, och då del länge va¬
rit fråga om atr öfvergifva, eller väsendtligen ändra, sportel¬
systemet, så tror jag, att man, innan frågan derom blifvit
afgjord, icke kan uppgöra någon definitiv lönereglering för
Hot-Rätternas tjenstemän.
Herr Kock: Det är att beklaga, att Kongl. Maj:ts Pro¬
position, angående lönereglering för Hof-Riitternas tjenstemän
och vaktbeljente, icke är sådan, att den kunnat af Rikets
Ständer antagas. Denna Proposition är emedlertid af den
beskaffenhet, att den kräfver mindre penningar, än Slats-
Ulskotlet föreslagit. Lika med föregående talare, anser jag
det hafva varit lyckligt, om Stats-Ulskottet uppgjort ett nytt
fullständigt förslag, som på behörig väg inkoi it och under¬
ställts Rikets Ständers pröfning, nion att nu helt obetingad!
kasta sig in på ett förslag, sorn blifvit uppgjnrdt af en en¬
skild Ledamot, anser jag vara vådligt, åtminstone liUlror jag
mig icke vara i stånd att, i anledning af detsamma, fatta
beslut, äfven om man skulle dröja med frågans afgörande till
nästa Plenum, och jag fruktar, att (lere Ledamöter befinna
sig i samma prédieamenl, som jag. Härtill fordras alt er¬
hålla en närmare special-kännedom om saken, än som nu
är förhållandet.
Ehuru något förslag till lönereglering icke blifvit af
Stats-Utskotlet uppgjord), anser jag det icke vara.någon fara
uti att bevilja det utaf Stals-Ulsko.ltet tillstyrk ta anslag, eme¬
dan ifrågavarande medel, sam äro afsedda till förbättring af
tjenstemänuens lönevilkor, icke blifva permanenta, utan en¬
076
Den 28 Julii.
dast komma att utgå provisoriskt lill nästa Riksdag, och jag
förmodar, att Kongl. Maj:t, eller den utredning, i afseende
å sportlerna, sorn nu blifvit begärd, då inkommer till Rikets
Sländer med Proposition, innefattande nytt förslag till löne¬
reglering. Visserligen få i sådant hänseende Hot-Rätternas
tjenstemän ännu ytterligare vänta tre år på en fullständig
lönereglering, men jag anser detta vida förståndigare, än att
antaga ett förslag, som icke undergått någon närmare gransk¬
ning. Jag får alltså anhålla om bifall till Stats-Uiskottets
hemställan.
Flere instämde,
Herr Wetterberg: Då jag förra gången hade ordet, till¬
styrkte jag bifall lill Ståls-Utskottets förslag, men jaa hyste
dock några scrupler dervid, såsom, ibland andra, den, att
större elier mindre del af detta anslag kunde komma att
användas till arfvoden åt adjungerade ledamöter, en farhåga
så mycket giltigare, sorn, då jag ser närmare på Slats-Ut-
skotlets förslag, jag finner, att det innehåller, att medlen må
ställas till Kongl. Maj:ts disposition »till förbättrande af tjen-
stemäns och vaklbeljentes lönevilkor och befrämjande i öf¬
rigt af görumålens behöriga gång.» Dessutom finnes det
en ytterligare omständighet, som gör, att jag anser lörsiaget
något sväfvande, den nemligen, att man icke får klart för
sig, huruvida till tjenstemän icke skulle komma att räknas
extra ordinarier, änskönt de kunna vara i ställningen att
bära arbetets tyned. Det är derföre, som jag vill, alt Ut¬
skottets förslag måtte bifallas, med det vilkor, dels att hvar¬
ken större eller mindre del af anslaget malte användas till
arfvoden åt adjungerade ledamöter, och dels att äfven extra
ordinarie tjenstemän inom Hof-Rätterna, sorn fullgöra ordi¬
naries functioner, måtte komma i åtnjutande af detsamma;
ty så var onekligt 18S1 års Stats-Ulskotts och Rikets Stän¬
ders mening.
Herr Sundblad förenade sig med Herr Wetterberg.
Herr Asker: En värd talare har, hänförd af ögonblic¬
kets känsla, påstått, att det är lika orättvist, om domslösen
eller utslagslösen tillfaller expeditionshafvanden. Han har
dock, såsom adjungerad ledamot i en af Rikets Hof-Rätter,
sjelf varit i tillfälle inhämta, hvad han nu förgätit, att doms¬
lösen uppgår lill vida högre belopp, än utslagslösen, hvilket
ock inhämtas af Stats-Utskottets Utlåtande, som utvisar, att,
då domslösen blifvit beräknad till 6,000 R:dr för hvardera
af Svea och Götha H■ >f-Rä t ter, så har utslagslösen 3nsetts
Den 28 Julli.
877
uppgå till allenast 2,JOO R:dr. Deraf visar sig, att det är
angeläget att icke göra tjcnstemännens inkomster alltför myc¬
ket beroende af nepolismen eller tillfälligheten.
(3m jag kunde finna ett oafvislig! och fullt tillräckligt
motiv för den mening, alt frågan om fördelning af dornslö-
sen vid denna Riksdag ovilkorligen måste lösas, skulle jag
vara mycket höjd att antaga Herr Gräå’s förslag, hvilket i
flera delar hufvudsakligen kommit det rätta ganska nära;
men då med skäl kan ifrågasättas, huruvida samina lörslag
är i jlin tillämpligt för både Svea och Götha Hof-Rätter,
äfvensom för Hof-Rätten i Skäne och Blekinge, samt en de¬
finitiv lönereglering i alla händelser icke bör, enligt mitt om¬
döme, före'agas, innan Hof-Rätternas arbetsordning blifvit
fastställd, anser jag mig icke eller kunna, på dessa grunder,
nu biträda Herr Gråå’s förslag, ulan måste godkänna Ut¬
skottets.
Herr Berger: Jag kan i allmänhet icke gilla den grund¬
sats, att Rikets Ständer icke böra ingå i pröfning af organi¬
sationsfrågor, ty, då Rikets Ständer anslå medel, så böra de
ock pröfva och godkänna sättet, huru de skola användas.
Stats-CJtskottet hemställer i sitt Utlåtande, att Rikets Stän¬
der, utan att antaga Kongl. Majtts Proposition, angående lö¬
neregleringen, dock må ställa till Kongl. Maj:ts disposition
ett visst föreslaget belopp. Det är visserligen sanni, att, om
en nöjaktig lönereglering icke kan för tillfället antagas eller
åstadkommas, så måste en sådan åtgärd, som den föreslag¬
na, vidtagas, men om en reglering, i förevarande läll, lätte¬
ligen kunde bestämmas i sammanhang med anslaget, så vore
det bäst och nyttigast. Kongl. Majtts Proposition innehåller
en ganska vidlyftig utredning i saken, och Hof-Rätterna haf¬
va utlåtit, sig öfver den föreslagna organisationsplanen. Om
man jemnlör densamma med Herr Graas förslag, så blir
det icke svårt att decidera sig och finna, hvad som är bäst.
Jag anhåller derföre, att Herr GråtVs förslag må tagas i öf¬
vervägande, och att. såsom Herr Gråå påyrkat, frågans af¬
görande, med den rätt grundlagen medgifver, må uppskjutas
till nästa Plenum, då jag hoppas, att det framlagda förslaget
skall vinna Ståndets bifall.
Herr Gråå: Man har erinrat, att det nästan vore
omöjligt att pröfva detta ärende, i anseende till dess inveck¬
lade beskallenhet, men jag ber, alt, i anledning häraf, få hän¬
visa till det vid den Kongl. Propositionen fogade Slats-Råds-Pro-
tocoll, hvaruti saken är fullständigt utredd, och om man jemn-
878
Den 28 Julii.
för det deruti framställda förslag med det af mig framlagda,
så Idifver det ganska lätt alt komma lill ett resultat. Be¬
träffande inkomsten af domslösen, så är det visst sannt, alt
den kan komma att utfalla olika för olika Notarier, men
den, som ena gången lår mindre, torde en annan gång er¬
hålla mera, hvarigenom jemnkningen skulle göra sig sjelf.
Att beräkna beloppet af domslösen, är icke eller svårt.
Om den för de större Hof-Hätlerna upptages till 6,000
Rtdr, hvartill den ock i sednare tider inom Svea Hof-Rätt
uppgått, och dessa 6,000 R:dr fördelas på 20 Notarier,
så skulle hvar och en undfå 500 Rtdr. Om man vi¬
dare på dessa 20 personer fördelar de 2,400 Rtdr, hvar¬
till hela utslagslösen inom samma Hof-Rätt ansetts upp¬
gå, så gör delta på hvar och en 120 R:dr. Hessa båda sum¬
mor, tillhopa legde, utgöra således 420 R:dr. ])å derifrån af-
dragas 155 Rtdr 16 sk., hvartill rgnskrifningskoslnaden minst
hör beräknas, så återstår, såsom behållning, 286 Rulr 52 sk.
Om nu de bäst lottade Notarierne erhålla i lön 900 R:dr,
och man härtill lägger nyssnämnde summa, jemte det min¬
dre betydliga In lopp, som för prolocollslösen inflyter, så sk lille
hvar Notarie erhålla en inkomst af något öfver 1,200 R:dr
Banco. Alt detta icke är lör mycket lör en tjensteman i
tians ställning, torde viii utan svårighet medgifvas, helst det,
åtminstone hitintills, endast sällan inträffat, att Notarien avan¬
cerat till högre plats.
Disctissionen ansågs slutad, och, i anledning af derom
gjord framställning, förklarade Herr Talmannen, att Herr
Gräås förslag lill allöningsstat för Hof-Rätternas tjenstemän
och vaklbetjente kommer att hvila på bordel, och behand¬
lingen al ifrågavarande punkt, i följd deraf, att uppskjutas till
nästa Plenum.
Ytlrandet i afseende å litte punkten af Betänkandet,
JU 67, angående beloppet af öfriga under Andra Hufvudti-
teln uppförda anslag.
Harvid lät Ståndet bero.
Yttrandet, pag. 8, alt öfriga punkter af Betänkandet, JU
67, äro al Riks-Stånden antingen godkända, lagda lill hand-
lingarne, eller befunna vara af beskaffenhet, att dervid lått
bero.
Lades lill handlingarne.
JU 182, i anledning af erhållna återremisser å Betän¬
kandet, JU 69, angående utgifterna under Riks-Statens 4:da
Hufvudtitel,
Den 28 Julii.
879
Härvid förekommo:
Yttrandet, i afseende 3 5:dje punkten, om anslag för bil¬
dande af en serskild Ingeiiieur-trupp.
Herr {lerger: Jag anhäller, att Borgare-SlSndet, med
vidblilvande af sill förut fattade beslut, måtte lägga detta
yttrande lill handlingarne.
Sedan Herr Talmannen upplyst, alt Borgare-Ståndet
icke fatlat något beslut i denna fråga, utan återremitte¬
rat punkten, eiliöll Herr Kock ordet oell yttrade: Något
läggande till handlingarne af denna punkt kan icke kom¬
ma i fråga, ulan Ståndet måste fatta ett definitivt be¬
slut. För min del, anhåller jag om afslag å denna punkt,
på de skäl, jag anförde, då ärendet förra gången bär fö¬
revar.
Herr Hjörd;, med flere af Ståndets Herrar Ledamöter,
förenade sig med Herr Knek.
Herr Stolpe: Om bebölligbeten af en Ingenieur-lrupp
är redan förut så mycket t.iladl och skrifve!, att jag anser
öfvei (buligt all vidare yttra mig. Med vidhållande af hvad
jag lör ut anlört, anhåller jag om bifall till Kongl. ,Majds ftro-
positimi.
Herr Berger: Jag erinrar mig nu, att Ståndet icke fat¬
tat något beslut i denna sak. men ålerremi-sen föranleddes
af det skäl, att Ståndet ville al-lä det hegärdta anslaget.
Jag instämmer deiföre med Herr Kock om afslag å Utskot¬
tets hemställan.
Diseussionen förklarades slutad, och Herr Talmannen
framställde den pmposbion. om Ståndet behagade bifalla,
hvad Slats-Ui-kottei tillstyrkt uti 5:djo punkten af dess Ut¬
låtande, Ni 69. och sedermera vidhållit lili nu föredragna
punkt af Utlåtandet, Ni 1112. Denna proposition besvarades
tued Ja och Nej. hvarjemte votering begärdes.
lin voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
»i)en, som bifaller, hvad Stats-Utskottet tillstyrkt i dess
Utlåtande, 69, punkten 5, i afseende å bildande af en
särskild Ingenieur-lrupp, röstar: Ja;
Den, det icke vill, röstar: AV/.
Vumer Nej, har Borgare-S åndet alslagit Stats-Utskot-
tets nämnda tillstyrkande.»
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid Herrar Wijk, Grape, Lindström, Ekholm, Boman, Eken¬
wto
Den 28 Jain.
man, Cassel, Indebetou, Rydin, Nygren, Hagman, Wahlund,
Öhrström och Windrufva voro frånvarande.
En sedel afiades förseglad, och de öfrige, vid hvilkas
öppnande tvä af Slåndels Herrar Ledamöter stodo, en på
hvardera sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 33
Nej emot 13 Ja, i följd hvaraf Borgare-Ståndet alslagit Stats¬
utskottets i Betänkandet, M 69, gjorda och i Utlåtandet,
.W 182, vidhållna hemställan.
Yttrandet, i afseende å 4:de punkten, om förbättrade
lönevilkor för fngenienr-Corpsen.
Lades till handlingarne.
Framställningen, i afseende å S:de punkten, om anslag
för inrättande af Instructions-Gompagnfer vid indelda Infan¬
teriet.
Herr Stolpe: DS frågan förut förevar, yltrade jag mig
för bifall till det hegardt» anslaget, och jag finnér intet skäl
att tili frångå denna mening, ehuru jag anser chancerna för
närvarande sådana, att ett anslag måhända nu mera, än nå¬
gonsin, är öfverllödigt; men då det alser alt bereda Arméens
tjenstbarhet, har jag icke skäl att frångå min förut uttalade
åsigt.
Herr Wallenberg: Jag delar Herr Stolpes åsigt så till
vida, att jag anser anslaget öfverllödigt, och anhåller derföre,
att Herr Talmannen ville framställa proposition pä aTslag.
Discussionen var slutad, och sedan Herr Talmannen fram¬
ställt proposition å bifall till hvad Stats-Utskottet tillstyrkt
i 8:de punkten af Betänkandet, JYi 69, blef berörda tillstyr¬
kande af Ståndet alslaget.
Yttrandet, i afseende å ll:te punkten, om löneförhöjning
för en del af underbefälet vid Artilleri-Regementerna, 13:de
punkten, om tillökning af anslaget till Cavallerie- och Attil-
lerie-hästars remontering och skoning, samt 14:de punkten,
derom, att reservationsanslaget till louragering af Artilleriets
legda hästar och förslagsanslaget till louragering af värfvade
Cavalleriets och Artilleriets hästar måtte sammanföras under
rubrik: Fouragering af Artilleriets och Värfvade Cavalle¬
riets hästar: Förslagsanslag.
Lades till handlingarne.
Yttrandet, i afseende å 17:de punkten, om slitningspen-
ningar åt manskapet vid Gottlands National-Beväring.
Herr Wallenberg: Jag finner ingenting hafva i denna
fråga vidare förekommit, som kan föranleda Borgare-Ståndet
Deri 28 Julii.
881
alt frångå sitt förut fattade beslut, hvadan jag yrkar, att
Ståndet måtte vidhålla detsamma.
Vidare förekom icke, hvarefter Ståndet, med vidblifvan-
de af sitt, i anledning af nyssnämnde punkt i Betänkandet,
M 69, fattade beslut, lade omförmäldla yttrande till hand-
lingarne.
Yttrandet, i afseende å 20:de punkten, om förhöjning i
förslagsanslaget till Beväringsmanskapets vapenöfning, 21:$ta
punkten, om öfverflyttning till ordinarie stat af ett förut ut¬
gående extra anslag lill completterande af beväringsmanska¬
pets reserv-förråd, och 24:de punkten, sednare momentet,
om ifrågasatt förhöjning af förslags-anslaget till rese- och
t ractaments-kostnader.
Herr Gråå: Då tre Stånd bifallit dessa punkter, så är
härvid ingenting annat att tillgöra, än att lägga yttrandet till
handlingarne.
Vidare förekom icke, och yttrandet, angående 20:de och
21:sta punkterna samt 24:de punkten, sednare momentet,
lades till handlingarne.
Sisla yttrandet, afseende öfriga punkter af Betänkan¬
det, M 69.
Lades till handlingarne.
Jtä 183, i anledning af återremisser af Betänkandet, JW
71, angående reglering af utgifterna under Riks-Statens 6:te
Hufvudtitel.
Härvid förekommo:
Yttrandet, i afseende å 2:dra punkten, rörande anslaget
till och reglering af Bergs-Collegium, med Bergslags-Staterna.
Borgare-Ståndet biföll, hvad i nämnde punkt af Betän¬
kandet, JW 71, föreslagits, och lät i öfrigt vid Utskottets sed¬
nare yttrande bero.
Yttrandet, i afseende å 3:dje punkten, angående förhöjdt
anslag till General-Landtmäteri-Coritoiret.
l:sta momentet.
Lades till handlingarne.
2:dra momentet.
Herr Henschen: Denna fråga rörer äfven Ofver-Direc-
teurens vid Landtmäteri-Contoiret lön. Jag vet icke, om
discussionen, då Betänkandet, M 71, förevar, nu är tillhands;
men i alla fall ber jag få erinra, att, såvidt jag kan påmin¬
na mig, det då upplystes, att de fleste Chefer, som kunna
jemnföras med Landtmäteri-Directenren, hafva högre löner,
Bor g.-Stånd. Brot. vid Riksd. 18B3 — 1854. IV. 56
882
Den 28 Julli.
och mänga mindre att göra. Sä t. ex. har General-Tull-
Directe-uren, som måhända har lika slöra göromål, men der¬
emot en mindre tjenstemannapersonal under sig, en lön af
5,000 R:dr och taffelpenningar 1,000 R:dr. General-Post-
Directeuren åtnjuter i lön och taffelpenningar 4,000 R:dr,
och General-Directeuren för fängelser och arbetsinrättningar
i Riket 4,500 R:dr. Den lön, Directeuren för Styrelsen öf-
■ver väg- och vattenbyggnader uppbär, är icke upptagen på
stat, men jag föreställer mig, att den är lika stor. Presi¬
dentens i Bergs-Collegii lön och arfvode uppgå till 3,800
R:dr. Då det är bekant, att den nuvarande Landtmäteri-
Directeuren utvecklat en särdeles verksamhet och sträckt
sina vuer längre, än till det slentrian-messiga, (jag tror, att
man icke kan neka honom energie), bör man, vid sådant
•förhållande, icke vägra, hvad Kongl. Maj:t föreslagit; hvar¬
före jag anhåller om bifall dertill.
Herrar Schwan och Rooth, m. fl., instämde.
Herr vice Talmannen Brinck: Jemte det jag till alla
delar instämmer med Herr Henschen, anhåller jag hos Herr
Talmannen om proposition på bifall till hvad Utskottet i Be¬
tänkandet, JYi 71, föreslagit, med den rättelse dock, att to¬
talbeloppet af de föreslagna löneförhöjningarne utföres med
2,708 R:dr 16 sk., i thy, att ett misstag derutinnan egt rum
i förra Betänkandet. Dessutom får jag erinra, att den före¬
slagna löneförhöjningen i denna punkt gäller icke blott Of-
ver-Directeuren, utan äfven Secreteraren, hvarföre jag an-
tiåller om bifall dertill.
Herr Björck: Jag vill endast åberopa mitt ytlrande
förra gången, att en löneförhöjning, som uppgår till 50 pro¬
cent, är högst ovanlig och alltför hög. Jag anser, att löne-
tillökningen för Ofver-Directeuren bör inskränkas till 514
R:dr 32 sk., jemte 313 R:dr 16 sk. i tjenstgöringspen-
ningar.
Herr Gråå: Jag får åberopa min, vid förra Betänkan¬
det fogade, reservation, men vill icke äska votering.
Herr Stolpe: Den omständighet, som Herr Björck på¬
pekat, synes mig icke vara något giltigt skäl, ty, om lönen
ar ringa och det är nödigt att höja den, så får man icke
afse det förra beloppet. Jag vill föreställa mig, till exempel,
att, vid löneregleringen i Götheborg, lönen för en Rådmans-
tjenst, som varit 1,500 Hulr, blifvit förhöjd till 2,500 R:dr.
Hetta är en betydlig förhöjning. Jag tror, att detta sam¬
hälle handlat orätt, om det lagt den af Herr Björck an¬
Den 28 Julii.
883
förda omständighet till grund för sitt beslut. Rikets Stän¬
der hafva blott att tillse, huruvida den lön, som är ifräga
att fastställas, är tillräcklig för innehafvaren att lefva af och
passar in med hans embete. Herr Henschen har genom
sin tableau tydligen visat, att det ifrågasatta lönebeloppet
för Öfver-Direcleuren vid l.andtinäteri-Contoiret, i förhållande
till hans vederlikars löner, icke är öfverflödigt; och då lö¬
nen icke är till för tjenstens skull, utan tvärtom, så är det
icke något att pruta på.
Herr Berger: Det är i allmänhet svårt alt till zifTran
uppgifva, huru stor en lön rätteligen bör vara, men för att
komma till rälta dermed, torde det icke vara ur vägen, att
taga reda på, huru stor den förut varit, och dermed jemn-
föra, hvad den nu skulle blifva. Ofver-Directeuren har
hittills haft i lön 2,152 R:dr, jemte fria boställsrum. Nu
har Utskottet föreslagit en lönetiliökning af 514 R:dr 32 sk.
och 666 R:dr 32 sk. i extra tjenstgöringsarfvode, eller till¬
hopa 1,181 R:dr 16 sk., och således en förhöjning af mera,
än 50 procent. Då frågan förra gången förevar, ansåg man
tillräckligt att öka lönen med 514 R:dr 32 sk., och att tjenst-
göringspenningarne skulle bestämmas, i stället för de före¬
slagna 666 R:dr 32 sk., till 533 R:dr 16 sk., så att tillök¬
ningen blefve 848 R:dr. Genom denna förhöjning skulle
Ofver-Directeuren få en contant lön af 3,000 R:dr, och der¬
jemte åtnjuta den förmånen att ega fria boställsrum, hvilket
icke är så obetydligt i Stockholm. Jag hemställer, om icke,
vid sådant förhållande, en lön af 5,000 R:dr är tillräcklig,
och anhåller, att den måtte bestämmas till detta belopp.
Herr Henschen: Om lönen verkligen bör vara så hög,
som Stats-Utskottet föreslagit, och innehafvaren länge varit
i saknad deraf, så är detta ett skäl att bifalla och icke att
afstå Utskottets hemställan. Atskillige af Landtmäteri-Direc-
teurens vederlikar hafva äfven fria boställsrum. Dessutom
draga de, uti inkomstväg, större fördel af sina embetsresor, än
Landtmäteri-Directeuren, hvilket kan ses af Rese-Reglemen-
tet. Jag anhåller, fortfarande, om bifall till Kongl. Maj:ls
Proposition.
Flere instämde.
Herr vice Talmannen Brinck: Jag vill blott upplysa,
att Chefen för Landtmäleri-Contoiret har 477 tjenstemän
under sitt inseende. Den nu föreslagna lönen, tillsammans
med tjenstgöringsarfvode, utgör allenast 3,333 R:dr 16 sk.,
då General-Tull-Directenren, med en tjenstemannapersonal
884
Den 28 Juliu
af allenast 220 personer, åtnjuter i lön 5,000 R:dr, utom
andra inkomster. General-Post-Directeuren, med 183 tjen¬
stemän under si", har i lön 4,000 R:dr och Chefen för
Fång-Styrelsen 4.500 R:dr.
Jag hemställer, om en lön af 3,335 R:dr 16 sk. för
Landtmäteri-Directeuren är för stor, synnerligast, som flere
af hans underordnade ofta besöka Stockholm, hvilka han
måste se uti sitt hus, och således vara skyldig att represen¬
tera, utan att få uppbära några taffelpenningar. Om man
vill vara billig, bör man afse behofven för en embetsman,
som med rastlös verksamhet söker upprätthålla och för¬
bättra landtmäteri-väsendet inom vårt land. Jag anhåller
derföre om bifall till Stats-Utskottets i förra Betänkandet
framställda förslag, med den rättelse i summeringen, som
Utskottet i det sednare iakttagit.
Herrar Sundblad och österberg, med flere, förenade
sig med Herr vice Talmannen.
Herr Berger: Det må vara, att Landtmäteri-Directeu¬
ren har många tjenstemän under sig, men jag hemställer,
om detta är rätta mätaren på hans göromål. Dessutom sy¬
nes af Betänkandet, att han har flere tjenstemän, som bi¬
träda honom i göromålen. För öfrigt tror jag, att en för¬
höjning af lönen från 2,152 R:dr till 5,000 R:dr är ganska
tillräcklig.
Ofverläggningen ansågs fulländad, och, på proposition af
Herr Talmannen, biföll Borgare-Ståndet, hvad Stats-Utskot-
tet tillstyrkt i 5:dje punkten af Betänkandet, Jt? 71, med
den af Utskottet i Utlåtandet, JYs 183, föreslagna rättelse,
att totalbeloppet af de föreslagna tillökningarne å anslaget
upptages lill 2,708 R:dr 16 sk.
Yttrandet, i afseende å 9:de punkten, om löneförhöjning
åt Lands-Stalerna.
lista momentet, rörande det äskade reservationsansla¬
get, med dervid fästadt förbehåll.
Herr Gezelius: Enär det vilkor, som Stats-Utskottet
i dess förra Betänkande, M 71, fästat vid beviljandet af
ifrågavarande reservationsanslag, skulle för en stor del af
Landt-Statens tjenstemän medföra löneförsämring, i stället
för löneförbättring, och sådant ej kan vara ändamålet med
ifrflgakomna lönereglering, får jag, i öfverensstämmelse med
hvad jag vid återremissen af denna fråga yttrade, och i en¬
lighet med Herr von Trolls vid delta Utlåtande bilagda re¬
Den 2 it Julii.
m
servation, hemställa, att samma reservations-anslag mä utan
berörde vilkor ställas till Kongl. Maj:ts disposition.
Herr Berger: Det är visserligen sanni, att en reser¬
vant emot Utskottets Utlåtande förmenat, att om de indelda
lönerna utbytas emot bestämda penningeanslag, skulle Landt-
Stats-tjenstemännens inkomster derigenom försämras, men
den, som vill taga kännedom om rätta förhållandet, skall
finna dessa uppgifter vara i allo både oriktiga och vilsele¬
dande. Uti Betänkandet, Jtä 71, har Utskottet dessutom
föreslagit, att de indelda lönerna må utbytas emot contanta
löner blott »t den mån ett sådant utbyte författningsenligt
kan ega rum». Häraf följer, alt nuvarande innehafvare af
indelda löner orubbadt komma att vara af desamma i be¬
sittning, emedan utbytet kommer att ske, i den mån tjen-
slemännen afgå. Detta vilkor, att de indelda lönerna skola
utbytas mot contanta löner, anser jag vara så vigtigt och så
maktpåliggande, att, utan detta vilkor, det icke vore skäl
att bevilja ens den ringaste förhöjning i det redan befintliga
anslaget. Om den utredning af frågan, som framlaggts för
Rikets Ständer, baserats på ett sådant vilkor, så tror jag,
att man kommit till ett helt annat resultat, och att den ön¬
skade löneförbättringen, äfven med en mindre anslagssumma,
än 77,000 R:dr, skulle kunnat göras icke allenast i alla af-
seenden rättvisare, utan ock för flertalet af embetsman vida
fördelaktigare, än som det framlagda förslaget nu visar.
Men då man icke kan hoppas, att på länge erhålla en så¬
dan utredning, så finnes intet annat att göra, än att först
bevilja medlen, och sedan vänta på det förslag, man önskar.
Det är beklagligtvis uti vårt land så vanligt vid organisations¬
frågor, att man får reservationsvis anslå medel till sådana,
utan att på förhand veta, när och huru organisationen kom¬
mer att utföras. Sådant är förhållandet i flera fall, t. ex.
i skolfrågan, och ingen vet, huru det kan komma att gå
med ifrågavarande reglering. Det kan hända, att vi få vänta
på den i flera år. Emedlertid, och då man icke har något
bestämdt eller antagligt förslag att rätta sig efter, anser jag,
att man vid medlens beviljande åtminstone bör fästa det
uttryckliga vilkor, Stats-Utskottet nu föreslagit, eller att de
indelda lönerna skola efter hand utbytas emot contanta pen-
ningelöner. Jag anhåller derföre om bifall lill Utskottets
hemställan.
Herr Hörnstein:. Jag vill blott, i anledning af Herr
Gezelii påstående, att Landt-Stats-tjensteinännen skulle, i följd
886 Den 28 Julii.
af det vilkor, Utskottet fästat vid beviljandet af ifrågava¬
rande reservationsanslag, komma att få mindre inkomster,
än förut, erinra, att detta ieke är förhållandet, emedan de
icke äro tvungna att underkasta sig den nya regleringen.
Den, som hellre vill bibehållas vid det nuvarande aflönings-
sättet, är dertill berättigad. För öfrigt instämmer jag med
Herr Berger.
Discussionen ansågs slutad, och, på proposition af Herr
Talmannen, biföll Ståndet, hvad Stats-Utskottet uti Utlåtan¬
det, JYi 71, tillstyrkt, rörande det äskade reservationsansla¬
get af 77,000 R:dr, med dervid fästadt förbehåll.
2:dra momentet, angående förut tillstyrkt anvisande af
1,000 K:dr till ersättning för forsel-lön.
Jemte afslag å hvad Stats-Utskottet i detta moment af
Betänkandet, J\fi 71, tillstyrkt, godkändes Utskottets sednare
hemställan, rörande detta moment.
3:dje momentet, som afser Utskottets förra yttrande, i
anledning af enskilda motioner.
Lades till handlingarne.
Framställningen, i afseende å 13:de punkten, angående
aflöning åt Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggna¬
der, samt dess tjenstebiträden, I5:de punkten, om äskadt
anslag för befrämjande af laga skiften å Gottland, samt
23:dje punkten, om förhöjdt anslag till Slöjd-föreningens
skola, äfvensom af 24:de punkten, momenterna Litt. A
och C.
Lades till handlingarne.
Yttrandet i afseende å 32:dra punkten, rörande utbyte
mot contanta anslag af de efter förslags-markegång till er¬
sättning lör jordförluster genom canal- och väg-anläggningar
på 6:te Hufvudtiteln uppförda indelda räntor.
l:sta momentet, i fråga om enahanda ersättning till Fat-
tigvårds-inrättningen i Södertelje.
Bifölls.
2:dra momentet, som afser öfriga delar af denna punkt.
Lades till handlingarne.
Yttrandet, som afser 33:dje punkten, om anslaget till
skrifmaterialier och expencer, m. m., och den vid Utlåtan¬
det fogade tabell; samt 35:te punkten, om anslag, hvari för¬
ändring ej varit i fråga.
Härvid lät Borgare-Ståndet bero.
Den 28 Julii.
887
Utskottets sista yttrande, i afseende å öfriga punkter af
Utlåtandet, M 71.
Lades till handlingarne.
181, i anledning af erhållna återremisser å Betän-
kandet, JYi 72, angående regleringen af ulgifterna under
Riks-Statens 7:de Hufvudtitel.
Härvid förekomma:
Yttrandet, i afseende å 2:dra punkten, angående dels-
fortfarande lyllnadsanslag för Kongl. Kammar-Collegium oelv
Kongl. Kammar-Rätten, dels ock ökade anslag, till befräm¬
jande af ny organisation och lönereglering för nämnde två
embetsverk.
Herr Asker: Stats-Utskottet har väl uti sitt nu före¬
dragna Utlåtande hufvudsakligen upptagit de skäl, sorn- vid
återremissen anfördes, men icke ingått i någon egentlig ve¬
derläggning af dem, utan låtit detta vika för en gammal
Riksdagspraxis, att två Stånd bifallit Utskottets förra Utlå¬
tande. Jag respecterar visserligen hvarje gammal praxis,
men jag anser mig dock böra tillse, om den icke, här tilläm¬
pad, innebär en uppenbar orättvisa. Bland de skäl, som
vid återremissen anfördes, ber jag att endast få upptaga ett,
som, enligt min åsigt, bort föranleda till en annan utgång.
Det hette nemligen, att både rättvisa och billighet kräfde,
det Kammar-Collegii och Kammar-Rättens embets- och tjen¬
stemän, hvdkas göromål vore af den trägnaste och mest
maktpåliggande beskaffenhet, finge åtnjuta jemngoda löneför¬
måner med andra Verks embets- och tjenstemän, hvilka
under de sednare åren erhållit förbättrade lönevilkor. Då
dessutom det anslag, som blifvit begärdt för beredande af
en sådan jemnlikhet, är, i afseende å ziffran, så obetydligt,
att sjelfva beloppet icke bör afskräcka, så vill jag ieke före¬
ställa mig, att detta Stånd, som vid föregående tillfällen
städse ådagalagt benägenhet att bereda jemnlikhet i löneför¬
måner emellan Gollegiernas embets- och tjenstemän, icke
skall förneka sig, att äfven vid detta tillfälle på samma sätt
gå tillväga. Jag har ett ytterligare skäl härtill deruti, att
ett Riks-Stånd, med frångående af Utskottets beslut, släd¬
nät uti ett särskildt förslag, och derest detsamma äfven
vinner bifall här, så skulle det i lyckligaste fall komma un¬
der ompröfning i förstärkt Stats-IItskott. Af denna orsak
anhåller jag, att Borgare-Såndet måtte fatta samma beslut.
Ridderskapet och Adeln har nemligen på förmiddagen den
26 i denna månad beslutat, att, i öfverensstämmelse med
Den 28 Julii.
Kongl. Maj:ts derom gjorda Nådiga framställning, och i lik¬
het med hvad alltsedan år 1840 egt rum, de uti 2:dra punk¬
ten af Stats-Utskottels Betänkande, Jtf 72, omlörmälda fyll-
nadsanslag, 7,532 R:dr 31 sk. till Kongl. Kammar-Collegium
och 13,075 R:dr 28 sk. 9 rst. för Kongl. Kammar-Rätten,
må af Rikets Ständer anvisas, att, emot förut stadgade vil¬
kor, fortfarande utgå under den tid, för hvilken nu skeende
Statsreglering blifver gällande, samt dessutom att Rikets
Ständer skola till Kongl. Maj:ts förfogande under nästa Stats-
reglerings-period anslå
a) 4,000 R:dr, för att användas till den löneförbättring
åt Kammar-Collegii embets- och tjenstemän, hvilken Kongl.
Majit finnér nödig, intilldess Nådigt förslag till ny stat för
detta embetsverk kan vid nästa Riksdag varda till Rikets
Ständers pröfning öfverlemnadt; och
b) 4,000 R:dr, för att, under samma tid, likaledes be¬
gagnas dels tili lönereglering inom Kammar-Rätten, dels till
godtgörelse af det ökade arbete, som fattigvårdsmålens för¬
läggande till detta embetsverk kan medföra; och till följd
häraf skulle lista momentet af Stats-Utskottets hemställan i
2:dra punkten af Betänkandet, M 72, förfalla. Det är detta
förslag, som jag vågar underställa Borgare-Ståndets pröf¬
ning, i hopp, att detsamma skall tillvinna sig Ståndets bifall.
Herrar Schwan, Wetterberg och Sundblad, med llere,
instämde.
Herr Hasselrot: Herr Asker har yttrat allt hvad jag
ämnat säga, hvarföre jag instämmer med honom.
Discussionen var slutad, och, uppå derom af Herr Tal¬
mannen framställd proposition, fattade Borgare-Ståndet i denna
punkt beslut, i öfverensstämmelse med det förslag dertill,
hvilket Herr Asker i sitt ofvanintagna anförande afgifvit.
De framställningar, som afse 3:dje punkten, angående
uppförande, å Stats-Contoirets stat, af ett arfvodes-anslag;
5:te punkten, i fråga om förhöjning af det för Tullverket be¬
viljade förslagsanslag; 8:de punkten, om upphörande af an¬
slaget för remisslage och dess innebegripande under anslaget
till observations- och uppbörds-procenter, och 10:de punkten,
om förhöjning af anslaget för Kongl. Theatern; samt öfriga
punkter af Betänkandet, M 72.
Lades till handlingarne.
Afl 185, i anledning af erhållna återremisser å Betän¬
kandet, As 73, angående regleringen af utgifterna under
Riks-Statens Side Hufvudtitel.
Den 28 Julii.
889
Härvid (orekommo:
Framställningarne, i afseende å 6:te punkten, om löne-
tillökning för tjenstemän vid Academiska Bibliotheket i Lund,
och 7:de punkten, om lön för en Andre Amanuens vid Up¬
sala Acadcinies Bibliothek.
Lades till handlingarne.
Framställningen, i afseende å 8.de punkten, i fråga om #
bildande af en Profession vid Upsala Universitet i lefvande
språken och den nyare litteraturen.
Herr Henschen: Om Ståndet är af den mening, som
gjort sig gällande uti Ständernas underdåniga skrifvelse deri
20 October 1848, angående Elementar-läroverkens reglering,
nemligen, att lefvande språken hädanefter böra mera stu¬
deras, och de döda något mindre, så hemställer jag, om icke
Ståndet skulle vilja förena sig i det beslut, som Ridderska-
pet och Adeln samt Preste-Ståndet fattat, och bifalla mo¬
tionen.
Herr Hasselrot, med flere, instämde.
Herr Gråå: Jag vill icke inlåta mig i någon under¬
sökning om behöfligheten af den föreslagna Professionen.
Jag fäster mig endast dervid, alt Slåndet godkännt Stats¬
utskottets förra, nu vidhållna, förslag, deruti Utskottet af-
styrkt bifall till motionen. Vid sådant förhållande har Stån¬
det icke något annat att göra, än alt lägga yttrandet till
handlingarne.
Flere ledamöter förenade sig med Herr Gråå.
Herr Henschen: Det förhållande att Ståndet förut fattat
ett beslut, hvarigenom Ståndet godkännt Siats-Utskottets afslag
å motionen, bör icke ensamt gälla, då vigtiga omständighe¬
ter blifvit påpekade, hvarå uppmärksamheten förut icke blif¬
vit fästad. Två Stånd hafva nu bifallit motionen, och det
synes derföre äfven vara skäl för Borgare-Ståndet att bi¬
falla densamma.
Herr Hergel': Mig förefaller det, som formen icke
medgifver den åtgärd, Herr Henschen påyrkat. Borgare-
Ståndet har icke återremitterat Stats-Utskottets förra Utlå¬
tande och Utskottet har icke gjort någon inbjudning till Bor¬
gare-Ståndet. Vid sådant förhållande, förefinnes icke något
skäl för Borgare-Ståndet, att ingå på en ny mening, och
jag anhåller derföre, att yttrandet måtte läggas till hand¬
lingarne.
Discussionen var fulländad, och, uppå derom af Heir
Talmannen gjord framställning, beslöt Ståndet, att, med vid-
800
Den 28 Julii.
blifvande af sitt, i anledning af 8:de punkten i Stats-Utskot-
tets Betänkande, 75, fattade beslut, lägga Utskottets hem¬
ställan i Ut IS ta iidet, JYs 185, till handlingarrie.
Yttrandet, i afseende å 9:de punkten, angående förhöj¬
ning af vissa Professorslöner vid Universiteterna.
Lades till handlingarne.
De yttranden, som afse ll:te punkten, i fråga om an¬
slag, dels till inrättande af nya, dels till utvidgande af redan
varande elementar-läroverk, m. m.
l:sta momentet, om bildande af lärareseminarier, (mom.
9 af 11 punkten i Betänkandet, M 73).
Herr Wallenberg*).
Herr Henschen, med llere, instämde.
Herr Billström: Utan att vilja förneka nyttan af dessa
lärareseminarier, vågar jag dock hemställa, om det, under
nuvarande förhållande och efter den utgång, déehargebetän-
kandet erhållit inom Ståndet, är välbetänkt att till Ecclesia-
stik-Ministerns disposition anslå en så betydlig summa, som
den ifrågaställa, helst man icke eger tillgång till nåaon or¬
ganisationsplan och inga närmare bestämmelser för medlens
användande blifvit gjorda. Vi hafva sett, att, oaktadt man
länge och med skäl väntat derpå, någon reglering af elemen-
tar-läroverken ännu icke blifvit vidtagen. Att nu, innan detta
skett, bevilja anslag till inrättande af lärareseminarier, som,
på sätt Utskottet anmärkt, alltid måste blifva beroende af
den allmänna regleringen utaf läroverken, kan jag åtmin¬
stone, för min del, icke gilla. Jag bifaller derföre Utskottets
yttrande i denna punkt.
Flere af Ståndets Herrar Ledamöter förenade sig med
Herr Billström.
Herr Wallenberg: Den utgång, déchargebetänkandet fått
inom detta Höglärade Stånd, anser jag icke böra inverka på
denna fråga. Ståndet har beslutat, att hos Kongl. Maj:t an¬
hålla om Ecclesiastik-Ministerns endtledigande. Det blir så¬
ledes, enligt Ståndets mening, icke han, som kommer att
handlägga den fråga, som nu skall afgöras, utan först hans
efterträdare. För min del, kan jag derföre icke uti hvad
Herr Billström invändt finna något motiv för afslag.
Herr Rydin: Saken är onekligen af stor vigt. Hvad
Ecclesiastik-Ministern angår, så, och då man icke kan hysa
*) Herr Wallenberga vid tryckningen ej aflenmadc yttrande tryckes
vid slutet af Bandet. ••
Den 28 Julii.
891
förtroende till honom, hemställer jag, att Ståndet må bevilja
de äskade medlen under form af reservationsanslag, för att
användas, så fort lärareseminarier blifvit inrättade. Jag för¬
enar mig derföre uti Herr Wallenbergs framställning, under
det vilkor, att det af honom tillstyrkta anslag reserveras för
det afsedda ändamålet.
Herr Kock: Då, att döma efter de yttranden, som här
blifvit fällda, det möjligen kan hända, att en ny Ecclesiastik-
Minister snart utnämnes, tror jag det vara bäst att afbida
den stunden, ty det kan då hända, att åtskillige af Ståndets
Ledamöter icke hysa så stort förtroende till den nya Mini¬
stern, alt de vilja lemna penriingarne i händerna på honom.
Jag biträder derföre Stats-Utskottets hemställan och anser,
att man bör afbida tiden, till dess man får se, hvem som
kommer att efterträda den nuvarande Ecclesiastik-Ministern.
Herr Hesselgren instämde.
Herr Henschen: Vore hos oss ett parlamentariskt sty¬
relsesätt rådande, då vore ock den af Herr Kock hyllade
sats riktig, men, då man icke följt den i andra fall, kan jag
icke finna, hvarföre man skall göra det nu. Man har anslagit
stora belopp till löner åt lärare och då synes det ock vara
stort skäl att bevilja medel till bildande af duglige lärare, på
det att sådane må finnas att tillgå, då den nya organisatio¬
nen kommer till stånd. Jag anhåller om bifall till Professor
Carlsons motion.
Herr Stolfe: Det ser ut, som om discussionen mindre
rörde lärareseminarierna, än en tillök t och förbättrad upplaga
af déchargebetänkandet och ett uppkok på detsamma. Jag
är af Herr Kocks mening, att man kan låta anstå med detta
anslag till dess man får se Ecclesiastik-Ministerns efterträ¬
dare, ehuru jag, för min del, icke finner någon våda uti att
ställa medlen till den nuvarande Rådgifvarens disposition.
Frånvarande på en resa, hade jag icke tillfälle att del¬
taga uti discussionen, angående en fråga, om hvilken jag
väckt motion, och hvilken jag med ett särdeles nöje hört,
att Borgare-Ståndet varmt omfattat, jag menar frågan om
inrättande af länsnämnder eller landsting. Visserligen har
det gått mig till sinnes, att detta icke varit förhållandet inom
de andra Stånden; men ehuru jag anser denna fråga vida
vigtigare, än den om lärareseminarier, tröstar jag mig ändock
med vissheten, att, som det heter, »frågan icke kan falla.»
Så lugnt borde ock ifrarne för ifrågavarande anslag kunna
taga den motgång, de lidit i Stats-Utskottct. Erfarenheten
892
Den 28 Julii.
skall alltmer och iner ådagalägga behofvet att bilda skol¬
lärare i och för undervisningen, utan afseende på befordrings-
utsigter åt annat håll, och för att komma derhän, blifver in¬
rättandet af särskilda bildningsanstalter i denna riktning nöd¬
vändigt, men jag tror tillika, att detta ämne ännu icke är så
förberedt, att lör närvarande någon egentlig fördel kan dra¬
gas af det äskade anslaget. I följd häraf, och då olägenhe¬
ten af att uppskjuta med inrättandet af dessa läraresemina¬
rier är ganska ringa, tror jag, att Ståndet gerna kan låta
bero vid Stats-Utskottets Utlåtande.
Herr Lundh instämde.
Herr Wahlström: Herr Stolpe har anmärkt, att frågan
icke är tillräckligt förberedd. Jag tror, att få saker blifvit
så förberedda, sorn denna. Den väcktes först oflicielt af
i8i3 års Skolrevision. Då bade ännu icke de olika yrkan¬
dena om den ena eller andra methodens eller om vissa läro¬
ämnens företräden antagit egenskap af partistrider. Icke
heller hade då den så mycket omtalade regleringen aT ele-
mentar-läroverken kommit å bane. Man behöfver således
icke, och bör ännu mindre, här inblanda några politiska
stridsämnen. Hvad Utskottet angår, har det, som förut är
antydt, icke haft något synnerligt skäl att bygga sitt afslag
af Professor Carlssons motion derpå, alt organisationen af
ifrågavarande seminarier är beroende af den allmänna regle¬
ringen af läroverken. Denna fråga är äldre, än den, rörande
skolornas reglering.
Utskottet har äfven anmärkt, att motionairen icke fram¬
lagt någon plan för seminariernas organisation. Han har
dock i detta fall hänvisat tili hvad 1845 års Skolrevision i
ämnet yttrat. Utom det, att densamma bestod af åtskillige
sakkunnige personer, valde af tjenstemännen vid Rikets sär¬
skildta läroverk, förekommer äfven den omständighet, att
Skolrevisionens Betänkande är i främsta rummet underteck-
nadt af Biskop Heurlin, hvilket bör lugna åtminstone på
några håll. Frågan upptogs derefter af f. d. Stats-Rådet
Silfverstolpe, hvilket kan utgöra en borgen för andra, och
sedermera hafva tre särskildta läraremöten uttalat sig för
inrättandet af lärareseminarier. , Då dertill kommer, att så¬
dana finnas i alla andra länder, anser jag det vara högst
olämpligt, att uppskjuta med en sak, som blifvit fullkomligt
utredd, och hvars nytta är erkänd af alla sakkunnige män,
äfven af motsatta öfvertygelser i öfrigt. Jag anhåller der¬
om bifall till Professor Carlssons ifrågavarande motion.
Den 28 Julii.
893
Herrar Wedberg och Sundblad förenade sig med Herr
Wahlström.
Herr Cassel: Det är visserligen sannt, alt sä val Skol-
revisionen, som läraremöten varmt förordat inrättandet af så¬
dana lärareseminarier, som Professor Carlsson föreslagit; det
är äfven sannt, att numera Landshöfdingen Silfverstolpe, i
egenskap af dåvarande Ecclesiastik-Minister, för 1847 års
Pikets Ständer framlade ett förslag i samma syftning, men
jag hemställer Sill alla, som nitälska för undervisningsväsen¬
det, hvilken utgång skolreformen väl fått, och hvad de Mi¬
nistrar, som efter år 1847 innehaft Ecclesiastik-portefeuillen,
sedan dess gjort,-för att bringa reformen till verkställighet.
Jag tror, att derpå icke kan svaras annat, än att de låtit
frågan de facto falla. Vid sådant förhållande, anser jag, att
man gör allraklokast uti att icke bevilja något anslag, utan
bifalla, hvad Utskottet föreslagit. Jag föreställer mig, att, om
lärareseminarier inrättades, skulle någon undervisningsmethod
Uti dem följas, och då ingen sådan ännu blifvit för elementar¬
läroverken allmänt antagen, så har jag svårt att inse, hvar¬
till lärareseminarier för närvarande skola gagna. Så många
skäl tala dessutom emot det äskade anslaget, att jag finnér
mig föranlåten anhålla om bifall till Stats-Utskottets hem¬
ställan.
Vice Talmannen Herr Brinck: Jag instämmer hufvud¬
sakligen med Herr Wahlström, af hvilken jag är förekom¬
men, och i vissa delar äfven med Herr Cassel, ehuru jag
icke kan komma till samma slut, som han. Om man er¬
känner nyttan af läraresemirarier, så måste man ock anslå
medel dertill. Den scrupel, inan här framkastat, att det icke
är rådligt att bevilja medel, innan seminarier blifvit inrättade,
kan häfvas derigenom, att Pikets Ständer i skrifvelse till
Kongl. Majit anhålla, att sådana lärareseminarier mätte in¬
rättas, som numera Landshöfdingen Silfverstolpe föreslagit,
och tillika för detta ändamål -anslå medel, hvilka afsättas i
Piksgälds-Contoiret och ställas till Kongl. Majits disposition,
för att, sedan seminarier blifvit inrättade, i mån af behof,
lyftas, efter reqvisition af Stats-Conloiret, och till dem använ¬
das. Derigenom har man garantie derför, att medlen använ¬
das till det af Pikets Ständer bestämda ändamål. På dessa
grunder, anhåller jag hos Herr Talmannen om proposition på
bifall till hvad motionairen föreslagit.
Herr Hasselrot: Efter den utredning, Herr Wahlström
lemnat. anser jag den invändningen vara undanröjd, att frå¬
894
Den 28 Julii.
gan icke är ulredd, och då alla äro ense om nyttan af lä¬
rareseminarier, tror jag, att man bör låta alia scrupler fara
och förena sig om bifall till Herr Wallenbergs förslag.
Herr Henschen: Den första anmärkningen utgick, en¬
ligt min åsigt, från ett ganska rättvist misstroende till Eccle-
siastik-Ministern. Han har. i följd af sina stationaira grund¬
satser, icke framkommit med något förslag i denna riktning.
Nu är det frås;a, om man skall undertrycka eller söka fram¬
tvinga ett sådant förslag. För min del, anser jag, att man
bör bevilja anslaget, utan afseende derå, att Regeringen icke
gjort någon framställning derom.
Herr Stolpe: Ehuru Herr Cassel kommit till samma slut,
som jag, kan jag dock icke dela hans motiver. Enligt min
åsigt, är det icke afsigten med lärareseminarier, att dressera
lärare efter den ena eller andra methoden, utan att lära dem
konsten att undervisa andra. Den, som lärt sig denna konst,
bör äfven kunna tillämpa den ena eller andra undervisnings-
methoden. I allt fall tror jag, att man här lägger för myc¬
ken vigt på särskilda methoder. Föreställer sig någon, alt
jag är vedersakare till den nya methoden, så mjsstager han
sig, men jag är uttröttad af detta afguderi, man drifver med
undervisningens form, under det att dess väsende alltför-
mycket förhises.
Såsom jag förut nämnt, anser jag det icke vara någon
våda uti att uppskjuta med inrättandet af dessa seminarier,
men är det så, att Herr Wallenbergs förslag har utsigt för
sig att vinna framgång, så vill jag icke motsätta mig det¬
samma. Med ett anslag af 10,000 R:dr B:co, kan visserligen
till nästa Riksdag något göras, ehuru jag betvifiar, att resul¬
tatet kommer alt motsvara förhoppningarne.
Herr Hörnstein: Det finnes i vårt land visserligen förut
lärareseminarier, nemligen: för folkskollärare, men dessa se¬
minarier afse att inlära de kunskaper, uti hvilka folkskole-
lärarne sjelfva skola undervisa. Med nu ifrågavarande se¬
minarier kan deremot icke meningen vara sådan, emedan de
lärare, som der skulle öfvas, redan besitta erforderliga kun¬
skaper, såsom varande antingen graduerade, eller ock i öf¬
rigt kände för vetenskaplig bildning och större kunskaper.
Den undervisning, som här skulle meddelas, komme således
att blifva en undervisning i sjelfva läromethoden. Härvid bör
man erinra sig, att, ehuru många läraremölen än blifvit hållna,
har man ännu icke kunnat utkämpa striden om den ena
eller andra methodens företräde. Jag befarar derföre af
Den 28 Julii.
895
uessa seminarier en centralisation, i afseende på lärometho-
den, som kan blifva ensidig och skadlig. Folkskolelärare-
seminarierna ega deremot den förljensten, att de icke äro
centraliserade, utan äro spridda öfver hela Riket. Jag hem¬
ställer, om det är rätt alt nu blindvis eller ulan gifvet och
allmänt godkändt mål anslå en så stor summa, särdeles då
Statens tillgångar tagas i anspråk för en mängd andra vigtiga
behof. Det har blifvit nämndt, att lärareseminarier finnas i
andra länder, men der är förhållandet helt annorlunda. Com-
petencen för lärare i Sverige stödjer sig på helt andra grun¬
der, än i andra länder. För min del, tror jag, att frågan
behöfver vidare utveckling och bestämdare syfte, samt för¬
thy böra uppskjutas och Utskottets Utlåtande bifallas, derom
jag, för min del, anhåller.
Herrar Berger och Spångberg instämde.
Herr Asker: Ehuru jag lifligt interesserar mig för allt,
som rörer vårt undervisningsväsende, och villigt erkänner
riktigheten af den grundtanke, sorn föresväfvat motionairen,
befarar jag dock, att den rätta tidpunkten ännu icke är inne
att bevilja anslag till lärareseminarier. En värd talare har
ifrågasatt befogenheten af den utaf Utskottet uttalade åsigt,
att organisationen af ifrågavarande seminarier är beroende af
den allmänna regleringen utaf läroverken, och derföre icke
synas kunna fullständigt genomföras, utan i sammanhang
med denna reglering. Jag kan, för min del, icke finna an¬
nat, än att denna Utskottets åsigt är fullkomligt riktig.
Det är icke blott fråga om läromethoden, utan äfven om
den lärarebildning, som är beroende af ämnena. Vi vele,
att den gamla striden emellan de classiska och moderna
språken ännu fortgår, och vi känna äfven, huru ihär¬
digt man ännu hänger fast vid den åsigt, att de classiska
språken böra hafva företräde och upptaga mesta tiden
af undervisningen. Då läroverksfrågan lörevar och Rikets
Ständer tredubblade det af Kongl. Maj:t för läroverkens
ombildning äskade anslag, skedde sådant med det vilkor, att
de moderna språken och naturvetenskaperna skulle få åtnjuta
sin tillständiga rätt. Så har dock icke skett, och i landet
väntar man nu på en reglering, hvarigenom man får sedöda
språken maka åt sig för de lefvande.
Då emedlertid striden fortgår och man ännu sväfvar i
ovisshet, när en definitiv reglering af läroverken kommer till
stånd, synes det mig vara för tidigt, att bevilja extra anslag
till inrättande af lärareseininarier, innan man ännu vet, i
896
Den 28 Juli*.
hvilken riktning lärare skola bildas för undervisningen. Det
är icke heller klokt att nu bevilja detta anslag, då de redan
beviljade 90,000 R:dr icke förslå att hålla skolorna vid makt.
Del heter vanligen, då en skola skall utvidgas och anslag be-
gäres lill en eller flere dupplicanter, att medel dertill saknas.
Under sådana förhållanden, och på grund af hvad jag nu an¬
fört, anhåller jag om bifall till Stats-Utskottets hemställan.
Herr Wahlström: Jag ber blott alt, i anledning af den
siste talarens yttrande, få tillägga några ord. Att motio-
nairen icke förbisett utvecklingen af den moderna bild¬
ningen, visar sig' tydligt deraf, att, då Skolrevisionen till
dessa seminarier föreslagit 8,000 R:dr, har motionairen
nu begärt, att denna summa skulle ökas till 10,000 R:dr,
just med afseende å den reala bildningens i sednare tider
ökade och billiga anspråk. Således kan man icke påstå, att
han förbisett en tidsenlig behandling af ämnet; och jag upp¬
repar, att denna fråga ligger utom partitvisterna.
Ofverläggningen förklarades slutad, och Herr Talmannen
framställde den proposition, om Ståndet behagade bifalla,
hvad Stats-ötskottet, rörande momentet litt. g. i lide punk¬
ten af Betänkandet, JM 73, hemställt och i Utlåtandet, JM
483, vidhållit. Denna proposition besvarades med Ja och Nej,
hvarjemte votering begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och an¬
slogs, så lydande:
»Den som bifaller, hvad Stats-Utskottet i dess Utlåtande,
JM 75, punklen 11, litt. g. hemställt och i Utlåtandet, JM
183, i afseende härå, vidhållit, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Borgare-Ståndet, såsom dess beslut,
antagit det af Herr Wallenberg i delta hänseende väckta
förslag.»
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop,
hvarvid voro frånvarande: Herrar Guslafsson, Almgren, Wijk,
Grape, Rettig, Frick. Lindström, Ekholm, Boman, Ekenman,
Indebetou, Hagman, Rooth, Tjernberg, Wahlund, öhrström,
Stenberg och Windrufva.
En sedel allades förseglad, och do öfriga, vid hvilkas
öppnande två af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på
hvardera sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 21
Ja emot 20 Nej; i följd hvaraf Ståndet godkännt, hvad Stats-
Utskoltet hemställt, i afseende å momentet litt. g., uti ll:te
Den 211 Julii.
897
punkten af Betänkandet, JYi 73, och sedermera vidhållit uti
Utlåtandet, JYi IBS.
2:dra momentet, beträffande öfriga delar af litte punk¬
ten i Utlåtandet, JYi 73, (deribland momenten litt. f., h., i
och k.)
Herr Björck: I afseende å momen,tet, litt. f., i ll:te
punkten, ber jag att fä påkalla Ståndets uppmärksamhet.
Jag ser väl, att två Stånd bifallit detsamma, men jag finner
ock, att Utskottet rätteligen ansett sig förbundet att taga de
gjorda anmärkningarne i öfvervägande. Jag anser dock un¬
derligt, att Utskottet, det oaktadt, vidhållit sitt förra beslut.
Då jag, vid föredragning af Betänkandet, JYi 75, hade till¬
fälle att utveckla mig och ådagalägga, att räntan af den så
kallade Collanderska donationsfonden vore gifven lill förbätt¬
rande af liirarnes löner, och icke bort inberäknas i deras
löneförmåner vid lönernas reglering, vill jag nu icke vidare
yttra mig, utan hänför mig dertill, och hoppas, att Borgare¬
ståndet skall, med anledning af de upplysningar, som blifvit
meddelade, i likhet med Preste-Ståndet, fatta ett beslut,
hvarigenom det rubbade rättstillståndet återställes, och att
således 171 B:dr årligen från den 1 September 1JU9 anslås
att utgå, i ersättning för den i lärarnes löneförmåner inbe¬
räknade räntan, och intilldess de af densamma åter komma
i åtnjutande.
Ofverläggningen om momentet litt. f„ ansågs slutad, och,
uppå proposition af Herr Talmannen, beslöt Ståndet att anslå
171 B:dr B:co årligen från den 1 September 1849 att utgå,
i ersättning för räntan å den af Hector Collander i lifstiden
den 17 Maji 1811, medelst testamente, gjorda donation, till
förmån för Collegerne vid Götheborgs dåvarande Trivialskola,
och intilldess de af samma donerade ränta åter komma i
åtnjutande.
Herr Asker: Jag ber att få fästa uppmärksamhet vid
momentet litt. i., innefattande fråga om anslag till Christine¬
hamns skida. Bepresentauten för denna stad är nu frånva¬
rande, och det torde derföre tillåtas mig att i Ståndets minne
återkalla,- hurusom han, vid ärendets behandling förra gån¬
gen, på goda grunder förordade anslag till skolan, hvilket
ock föranledde återremissen. Då, om jag minnes rätt, det
i fr å gast ri ID) a anslagsbeloppet är så obetydligt, att sjelfva zitl-
ran icke bör hafva någon afskräckande inverkan på sakens
utgång, hoppas jag, att Borgare-Ståndet icke skall neka det
Dorff.-Stfind. Prot. vid Dikad. 1853-'1834. IV. S7
898
Den 28 Julii.
begärda anslaget till denna skola, som hufvudsakligen till¬
kommit genom enskilda ansträngningar och icke kan fortgå,
utan hotar att brista sönder, derest icke Rikets Ständer träda
emellan och understödja densamma. På dessa skäl, vågar
jag förorda bifall till ifrågavarande anslag.
Herr Cassel instämde.
Herr Talmannen uppläste nu momentet litt. i. uti ll:te
punkten af Betänkandet, M 73, hvarefter Herr Talmannen
fästade uppmärksamheten derå, att detta moment egentligen
innefattade ett önskningsärende, emedan något visst anslag
icke blifvit begärdt.
Herr Kock: Jag anser det vara svårt för Rikets Stän¬
der att inlåta sig i pröfning af de speciela yrkanden om an¬
slag till skolor, som göras aT communerna, och tror, att en
allmän reglering bör först genomdrifvas, hvarefter Kongl.
Maj:t må framkomma med Proposition och bestämma, huru
mycket som behöfs till den ena eller andra skolan. Deremot
anser jag det vara ganska farligt, att på ifrågavarande sätt
medgifva anslag till den ena eller andra skolan, hvilket alltid
måste blifva godtyckligt och framkalla nya anspråk från
andra skolor. Jag anhåller derföre om bifall till Utskottets
hemställan.
Herr Berger: Jag vill till en del godkänna, hvad Herr
Kock anmärkt, raon det är dock bra hardt, att, för det skol¬
reformen ännu icke blifvit afgjord, de läroanstalter, som äro
i behof af utvidgning och understöd, skola, i afbidan derå,
få sitta emellan uti flera år. Så är förhållandet med Chri¬
stinehamns skola, hvilket jag spocielt känner. Denna skola
kan, i brist på medel, icke fortgå, derest icke Rikets Ständer
snart träda emellan. Staden har äfven vändt sig till Rege-1
ringen i denna sak, men erhållit det svar, att medel saknas.
Jag har derföre ock reserverat mig emot denna punkt och
ansett lämpligt, att Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts disposi¬
tion ställa ett reservationsanslag af 2,000 R:dr B;co årligen
under nästpåföljande statsregleringsperiod, alt användas till
utvidgning af Christinehamns skola, under de af staden er¬
bjudna vilkor, att staden förbinder sig icke allenast att bygga
och underhålla erforderligt skolhus och tillhandahålla skolans
Rector nödiga boställsrum, utan ock att, fortfarande, lemna
det lönebidrag till skolans lärare, som af stadens medel hit¬
tills utgått. Detta har staden åtagit sig, och det innebär en
sällspord frikostighet. De skäl för afslag, som Utskottet an¬
fört, äro visserligen äfven talande och vigtiga, och jag har
Den 28 Julii.
899
derföre föga hopp att vinna framgäng, särdeles sorn Utskot¬
tet äfven afstyrkt anslag till andra skolor, men jag vill dock
pä förhand reservera' mig deremot och kan icke annat, än
uttrycka min ledsnad deröfver, att skolfrågan ännu icke hun¬
nit lösas.
Herr Wallenberg*).
Herr Nygren: Såsom boende i grannskapet af Christine¬
hamn, har jag speciel kännedom derom, att denna stads skola
är i stort behof af ökadt antal lärare, och då staden är be¬
tungad af en kostsam kyrkobyggnad och sjelf saknar medel
att utvidga skolan, anser jag det vara nödigt, att Rikets
Ständer mellankomma, och jag hoppas, att Borgare-Ståndet,
för sin del, skall bifalla Herr Wahlunds motion om utvidg¬
ning af Christinehamns skola. Jag anhåller om proposition
derå.
Herr Falhem; Då nu alla i ll:te punkten af Be¬
tänkandet, M 73, uppräknade skolor haft förespråkare,
hoppas jag, att Ståndet äfven skalf göra något för Fahlu
skola, som ligger uti en vidsträckt province på ett af¬
stånd af 14 mil från Westerås. Min anhållan vore, att Stån¬
det ville anslå medel till aflöning för två lärare, med 600
R:dr årligen för hvardera, hvilket anslag är högst nödvändigt.
De lärare, som nu finnas, hafva sträfvat i flera år med trä¬
get arbete och ganska små löner, och, om de icke snart
erhålla något understöd, skola de tröttna och upphöra med
sin verksamhet. Jag anhåller om proposition på bifall å ett
anslag af 600 R:dr tili hvardera af tvänne lärare vid Fahlu
skola.
Herr Gezelius: 1 fråga om de begärda anslagen till
Hudiksvalls, Fahlu och Christinehamns läroverk, tror jag ej,
att Stats-Utskottet skäligen kunnat komma till annat resultat,
än hvari det nu stadnat. Sedan, vid 1847 och 1848 årens
Riksdag, ett större anslag blifvit för reglering af elemenlar-
läroverken inom Riket beviljadt och ställdt till Kongl. Maj:ts
Nådiga disposition, beror det numera icke på Rikets Sländer,
utan på Kongl. Majit, att, efter vederbörandes hörande, be¬
hörigen reglera skolstaterna. Det är ej allenast från ofvan-
nämnde städer, utan, snart sagdt, från alla städer inom Ri¬
ket, som anslag för skolor blifvit begärda; och äro nu
dessa anslagsfrågor på Kongl. Maj:ts pröfning beroende
*) Herr Wallenbergs vid tryckningen ej aflemnadc yttrande tryckes
vid slutet af Bandet.
000
Den 28 Julii.
och vania på afgörande, i sammanhang med den allmänna
läroverksfrågan. Det skulle derföre, efter min tanka, vara
mindre lämpligt, om Rikets Ständer genom faltade be¬
slut i några speciela fall skulle gå Kongl. Maj:t:s pröf¬
ning, i afseende på användandet af det redan beviljade
läroverks-anslaget, i förväg, eller ock för några vissa skolor,
utan närmare utredning af behofvet, bevilja nya anslag, innan
man vet, om det för läroverken i allmänhet afsedda anslag
kan äfven för dessa skolor vara tillräckligt eller icke.
Vid sådant förhållande, bifaller jag desto hellre Stafs-
Utskottets Utlåtande i förevarande momenter under litt. h.,
i. och k. af lide punkten, sorn Utlåtandet i dessa delar re¬
dan blifvit af de 3:ne öfriga Riks-Stånden godkändt.
Herr Stolpe: Det gör mig obeskrifligt ondt, att jag
icke framlemnat någon motion om anslag till Arboga skola,
så att jag kommit i tillfälle att påkalla Ståndets behjertande,
men jag har,ej gjort det hufvudsakligen af det skal, att jag
ansett det icke vara lämpligt att gå Regeringens organisa¬
tionsplaner i förväg. .lag instämmer derföre med Herr Ge¬
zelius och anhåller om afslag å motionerna.
Herr Wallenberg*).
Herr Hasselrot, med (lere, instämde.
Discussionen var fulländad och Herr Talmannen fram¬
ställde den proposition, om Ståndet behagade bifalla Stats¬
utskottets i Betänkandet, J\i 75, afgifna och i Utlåtandet, JV?
183 vidhållna yttrande i afseende å ll:te punkten, momenten
litt. h., i. och k. Denna proposition besvarades med Ja och
Nej, hvarjemte votering begärdes.
Herr Talmannen yttrade: Behagar Ståndet vid sådant
förhållande godkänna, att contraproposilion ställes å bifall till
samtliga de begärda anslagen pä en gång.
Herr Kock: Jag vet icke, om jag kan godkänna denna
contraproposition, emedan en och annans mening derigenom
kan blifva undertryckt, itel kan måhända finnas någon, som
t. ex. vill bevilja anslag till Fahlu skola, men icke till de
öfriga.
Herr Wallenberg: Jag hemställer, att Herr Talmannen
täcktes framställa proposition på anslag, särskildt till hvarje
skola.
*) Herr Wallenbergs vid tryckningen ej aflemnade yttrande tryckes
vid slutet af Bandet.
Den 28 Julii.
201
Herr Valhem: Jag får förklara Herr Kock min tack¬
samhet för hans omtänksamhet om Fahlu skola, men jag
anhåller tillika, att han ville afstå från sitt yrkande, i afse¬
ende å cpnlraproposition.
Herr Stolpe: Då tre Stånd redan bifallit Utskottets
hemställan, så anhåller jag, alt de ledamöter, sorn påyrkat
bifall lill motionerna, mätte derifrån afstå. Jag vet icke,
hvartill det skulle gagna’, om Borgare-Ståndet biföll dem.
Herr Gezelius: Jag får upplysa, att Ridderskapet och
Adeln, samt Preste- och Bonde-Stånden redan bifallit Utskot¬
tets Utlåtande.
Herr ISerger: Om tre Stånd redan godkännt Slals-Ui-
skottets afslag å motionerna, är det så mycket mindre far¬
ligt för dem, som yrkat derpå, att bifalla motionerna.
Herr Kock: Då tiden nu är långt framskriden, vill jag
icke besvära med votering om contraproposition, utan afstår
derifrån.
Ofverläggningen härom ansågs fulländad, hvarefter en
voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs, så ly¬
dande:
Deri, sorn bifaller, h\ad Siats-Utskottet hemställt linder
lillis h., i. och k. i lille punkten af dess Utlåtande, M 73,
och vidhållit uti dess Utlåtande, M 185, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat:
l:n att ställa ett reservationsanslag af 2,000 R:dr B:co’
årligen till Kongl. Maj:ts disposition, att användas till en
elementarskola i Christinehamn, under de vilkor, motionairen
Herr Wahlund i sin motion framställt, och sorn finnas i
Stats-Utskottels Utlåtande, JYe 73, lille punkten litt. i. upp¬
tagna;
2:o att anslå aflöning med 600 R:dr åi ligen för en lä-
are vid Hudiksvalls skola, och
5:o att likaledes anslå aflöning för tvänne lärare vid
Fahlu skola med 600 R:dr årligen för hvardera.»
Omröstning företogs med slutna sedlar, efter upprop,
hvarvid voro frånvarande Herrar Gråå, Grodin, Gustafsson,
Almgren, Hesselgren, Wijk, Grape, Rettig, Frick, låndström,
Ekholm, Pellersson, Steng cist, Boman, Ekenman, Trägärdh,
Nordwall. Indebetou, Hagman, Rooth, Tjernberg, Wahlund,
Hjort, öhrström, Wahlström, Wedberg, Sundblad, Stenberg;
och Windrufva. En sedel allades förseglad, och de öfriga,
vid hvilkas öppnande två af Ståndets Herrar Ledamöter
902
Den 20 Julii.
stodo, en på hvardera sidan om Herr Talmannen, befnnnos
innehålla 19 Nej emot 14 Ja, i följd hvaraf Ståndet fattat
beslut, i enlighet med iVc/-propositionens lydelse.
Uppå vidare framställd proposition af Herr Talmannen,
biföll Ståndet i öfrigt, hvad Stats-Utskottet härutinnan hem¬
ställt uti ll:te punkten af Betänkandet, M 75, och vidhållit
uti dess Utlåtande, M 185.
Yttrandet, i afseende å 18:de punkten, förra momentet,
om vilkorligen tillstyrkta arfvoden för ytterligare fyra extra
provincial-läkare.
Godkändes, med bifall till hvad Stats-Utskottet hemställt
i nämnda moment af Betänkandet, JYt 73.
Yttrandet, i afseende å 32:dra punkten, i fråga örn an¬
slag af 1,000 R:dr, till befrämjande af Svenska Läkare-Säll¬
skapets verksamhet.
Herr Cassel: Jag får fästa uppmärksamhet på ett
tryckfel å 3:dje raden, hvarest förekommer, att punkten
blifvit återremitterad af Preste-Ståndet, i stället för, såsom
det rätteligen bör vara, af Borgare-Ståndet. Hvad sjelfva
saken beträffar, så påminner jag mig den fifliga discussioneri,
som egde rum, då frågan förra gången förevar, och, i öfver¬
ensstämmelse dermed, anhåller jag, att Ståndet, med förka¬
stande af Utskottets yttrande, måtte bevilja det äskade an¬
slaget af 1,000 R:dr. Det händer ganska ofta, att Läkare-
Sällskapets utlåtande infordras uti sanitaira frågor, och jag
tager mig friheten att i Ståndets minne särskildt återkalla
det yttrande, som af samma Sällskap afgals, då fråga om
choleraspärrningarne förevar inom Riks-Stånden. I följd häraf,
får jag förnya min anhållan, att Ståndet måtte bevilja 1,000
R:dr till anslag åt Svenska Läkare-Sällskapet.
Herr Schwan, med flere, instämde.
Discussionen förklarades slutad, och, på proposition af
Herr Talmannen, beslöt Ståndet, att, med afslag å hvad
Stats-Utskottet uti 32:dra punkten af Betänkandet, M 75,
hemställt och i dess Utlåtande, M 185, vidhållit, utöfver
de 500 R:dr, som förut äro anvisade, anslå 1,000 R:dr B:co
årligen till befrämjande af Svenska Läkare-Sällskapets verk¬
samhet.
Framställningen, i afseende å 33:dje'punkten, omförhöj¬
ning i anslaget för Musicaliska Academien, och 55:!e punkten,
om anslag för inrättande af ett homöopatiskt sjukhus, med
eli riik, i Jiufvudstaden.
Lades till handlingarne.
Den 28 Julii.
905
Yttrandet, i afseende 8 59:de punkten, om ifrågaställa
anslag till vin- och byggnadssäd för åtskilliga kyrkor.
Bifölls, med godkännande af hvad Siats-Utskottet hem¬
ställt i sistnämnde punkt af Betänkandet, JYt 73.
Yttrandet, i afseende å 42:dra punkten, i fråga om ett
förslagsanslag å 8:de Hufvudlfteln, till bestridande af rese-
och tractamentskostnader.
Lades till handlingarne.
Yttrandet, i afseende å 43:dje punkten, angående upp¬
tagna beloppet af öfriga Hufvudtiteln tillhörande anslag, deri
förhöjning eller minskning ej ifrågaställts.
Ståndet lät dervid bero.
Sista framställningen, i afseende å Öfriga punkter af Be¬
tänkandet, M 75.
Lades till handlingarne.
§ 3-
Första gången bordlädes Siats-Utskottets Utlåtanden och
Memorial: N:ris 188—191 samt 195—200. Rubrikerna här¬
till upptagas i Protocoll för den dag ärendena till afgörande
förekomma.
Plenum slutades kl. '/2 11 e. m.
In Odem
J. A. Hjärne.
jDen 29 Julii.
Plenum kl. 6 c. m.
§ 1
Uppå derom gjord anhållan, beviljades ledighet från Riks-
dagsgöromålen åt Herr Almgren under tre veckor, räknade
från den 1 nästkommande Augusti, och åt Herr Boman,
från den 2 till den 16 i samma månad.
§ 2.
Justerades de delar af Protocollet för den 19 sistliduo
Junii, som innefatta återremisser.
904
Den 29 Jultt.
.. § 3-
Efter anmälan, företrädde Herr Stats-Rådet och Com-
mendeuren, Grefve Carl Göran Detlof Mörner, hvilken af-
lemnade följande Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner och
Skrivelser:
i:o med förslag till Grnfve-Stadga,
2:o i fråga om allmänt stadgande, huru förhållas bör
med en för obotlig ansedd sinnessvag, lam eller blind tjen-
stemans skiljande från ordinarie beställning,
3:o i anledning af Bergs-Fogdarnes ansökning om er¬
sättning för förlorade löne-inkomster,
4:o om anslag för Svenska naturalsters samt industrie-
och koustproducters öfversändande till 4833 års exposition
i Paris,
8:o angående jordafsöndring från Carlbergs Kungsgård,
till utvidgande af Stockholms Stads nya kyrkogård,
6:o angående jordafsöndring från 'Eskilstuna Kungs-La-
dugård, till utvidgande af Eskilstuna, Klosters och Forss för¬
samlingars begrafningsplats, och
7:o angående de, i följd af provincen Jemtlands oraro-
tering, vidtagna åtgärder till slutligt ordnande af försvarsver¬
ket inom nämnde landskap.
I vanlig ordning-ut beledsagad, trädde Herr Stats-Rådet,
Grefve Mörner af.
§ 4.
Fortsattes discussionen, angående Stals-Utskottets Utlå¬
tande, M 181, i anledning af erhållna återremisser å Be¬
tänkandet, M 67, angående regleringen af utgifterna under
Riks-Statens Andra Hufvudtitel.
Härvid förekom det uppskjutna yttrandet, i afseende på
femte punkten, rörande löneregleringen för Hof-Rätternas
tjenstemän och vaktbetjent?, samt anslag dertill.
Herr Wetterberg: Då Borgare-Ståndet återremitterade
Stats-Utskottets yttrande i denna fråga, var skälet hufvud¬
sakligen det, att Ståndet ansåg det icke vara rätt, att extra
ordinarie .Notarier, då de fjenstgöra, såsom ordinarie, icke
erhålla lön, nian ett arfvode, uppgående till samma belopp,
som don yngste vaktmästaren åtnjuter i lön. Herr Gräå's
förslag innehåller samma fel, som då öfverklagades, hvarföre
jag ej eller kan tillstyrka detsamma, utan yrkar, att Stån¬
det matte bifalla Stals-Utskottets hemställan, med det tillägg,
sorn jag förut yrkat, nemligen: att de löreslaene extra or¬
dinarie Notarierna, hvilka hafva enahanda tjehstgöringsskyl-
Den 29 Julii.
909
dighet, sorn ordinarie Notarier, malte, lika med dessa, pä
Stat npplöras. Jag nämnde också då, det jag önskade, att
af dessa medel icke något borde tilldelas adjungerade leda¬
möter, men då det för sådant ändamål tillstyrkta anslag sy¬
nes vara alltför ringa, vill jag icke vidhålla denna åsigt.
Herr Stolpe: Min mening om olämpligheten, att Stån¬
det godkänner ett lörsiag af enskild ledamot till organise¬
rande af lönerna för IIof-Hällernäs tjenstemän, har jag re¬
dan ftifvit tillkänna, och denna mening är hos mig oför¬
ändrad. Dessutom tror jag, att Ståndets fleste ledamöter
icke sedan gårdagen förskallat sig någon noggrannare kän¬
nedom om Herr Gråå’s förslag. Jag anser detsamma onö¬
digt, då Regeringen, sedan medel blifvit beviljade, kan lika
väl, som den enskilde, uppgöra ett förslag till medlens
fördelning. Om det af Herr Gråå framlagda förslag är af
något värde och lyckas tillvinna sig Rikets Ständers bifall,
tviflar jag icke, att ju Kongl. Maj:t och vederbörande em¬
betsverk skola upptaga, hvad deruti kan vara passande.
Jag anser det så mycket olämpligare att ingripa i organisatio¬
nen af embetsverk, och särdeles domstolar, sorn det kan
hända, att i Rorgare-Slåndet antages ett förslag, och i hvar¬
dera af de andra Stånden ett förslag, hvilka skulle komma
att korsa hvarandra först i Utskottet, och sedermera hos de
respective Stånden. Slår man sig en gång in på en sådan
bana, hvilket Rikets Ständer ofta tillåtit sig, kommer det
Väl, likasom tillförene, att ske med olyckliga följder. litt
sådant förfarande skulle påminna om den lid, då Rikets
Ständer voro de allena maktegände och ingrepo till och med
i domaremakten. Jag kan således icke antaga Herr Grdå’s
förslag, icke derföre, att detsamma ej är förtjenstfullt, men
derföre, alt jag anser olämpligt, att enskilde Slånds-ledamö-
ter framlägga förslag orri emhetsverks omorganisation.
Herr Berger: Det vore ledsamt, om Herr Stolpes för¬
modan, det Ståndet icke skulle tagit kännedom af Herr
Gråå’s förslag, egde grund. På mig har den åtminstone icke
någon tillämpning, enär jag haft tillfälle göra mig bekant
med förslaget. Då Kongl. Majit föreslagit en ny löneregle¬
ring för Hof-Rätternas tjenstemän och vaktbetjente, och
denna sak blifvit godkänd af Stats-Utskottet i dess förra Be¬
tänkande, har Utskottet likväl nu, efter erhållen del af de
yttranden, som vid ärendets återremitterande inom trenne
Riks-Ständ lslif\it afgifna, ansett sig böra för vissa af desse
tjenstemän föreslå ännu högre löneförmåner. På denna grund
906
Den 29 Julii.
har Utskottet ej allenast beviljat, livad Kongl, Majit begärt,
utan äfven 7,000 R:dr derutöfver, dervid Utskottet likväl icke
ingått i bedömande af sjelfva organisations-frågan, Jag hem¬
ställer, huruvida det kan vara klokt, att, då Kongl. Majit
begärt 9,517 Ridr 40 sk. och Ständerne anse behofvet for¬
dra mera, man tillstyrker dels förstnämnde belopp, dels ock
ett särskildt reservatioos-anslag af 7,000 Ridr, utan att ens
antyda meningen med detta högre anslag, eller att tillkänna¬
gifva det sätt, hvarpå man önskar det skola användas* men
med anhållan blott, det Kongl. Majit ville vid nästa Riksdag
göra en förnyad framställning, angående sjelfva lönereglerin¬
gen. Skulle Rikets Ständer icke vilja pröfva det ena eller
andra organisationsförslaget, vill jag icke gå längre, än att,
med bifall till Kongl. Majlis Nådiga Proposition, bevilja den
äskade summan, och anhålla, det Kongl. Majit ville vid nästa
Riksdag framlägga ett nytt regleringsförslag, hvarefter de nu
föreslagne 7,000 Ridr kunde beviljas, om de pröfvas behöf-
liga. 1 annat läll vill jag godkänna Herr Graas förslag,
som noga bestämmer, hvartill oftanämnde 7,000 Ridr skola
användas. Den, som tagit kännedom al nämnde förslag, skall
finna, alt detsamma hufvudsakligen öfverensstämmer med
Kongl. Majlis Nådiga Proposition, och att den väsendtliga
skiljaktigheten dem emellan består deruti, att Herr Gråå
föreslagit en ytterligare förhöjning i lönerna för Secretera-
ren, Fiscalerna och Notarierna. Att nu bifalla ej allenast de
af Kongl. Majit äskade Ridr 9,517: 40 sk., utan derutöfver
ytterligare 7,000 Ridr, utan att bestämma, huru denna sum¬
ma bör användas, dertill finnér jag ingen anledning vara för
handen. Såsom vilkor för godkännandet af desse 7,000 Ridr,
anser jag ovilkorligen böra fästas antagandet af Herr Gräå’s
förslag, och vill i motsatt fall ej bifalla högre summa, än
Kongl. Majit begärt.
Herr Gråå: Om Herr Stolpe behagat göra sig den mö¬
dan, att genomläsa Kongl. Majits Nådiga Proposition, angå¬
ende Statsverkets tillstånd och behof, jemte dervid fogade
Stats-Råds-Protocoll, skulle Herr Stolpe utan tvifvel hafva
funnit, alt Kongl. Majit framlaggt ett fullständigt förslag till
lönereglering för Hof-Rätternas tjenstemän och vaktbetjente.
Om Herr Stolpe vidare jemnfört det af mig framlagda för¬
slag till lönereglering nied Kongl. Majits ifrågavarande Pro¬
position, skulle Herr Stolpe äfven hafva erfarit, att detsam¬
ma derifrån icke afviker annorledes, än alt jag föreslagit
högre löner i vissa läll och för åtnjutande deraf tillagt ett
Den 29 Julii.
907
par vilkor. Jag förnyar min anhållan, att Ståndet ville god¬
känna det af mig uppgjorda förslag till lönereglering.
Herr Kock: l)å jag uti gårdagens Plenum yttrade mig,
ansåg jag, ehuru främmande för Herr Gråå's förslag, att
detsamma icke borde antagas. I dag har jag tagit notice
om samma förslag, men jag har, det oaktadt, icke kunnat
förändra min åsigt, utan anser, fortfarande, det vara be¬
tänkligt, att, på stående fot, antaga ett löneregleringsförslag,
som af en enskild Stånds-ledamot blifvit uppgjordt. Utskot¬
tets yttrande uti dess Betänkande, JYs 67, angående denna
fråga, blef återremitteradt på den grund, att man icke ville,
det extra ordinarie tjenstemän, utan ordinarie, skulle sköta
göromålen. Meri, oaktadt tre Stånd i denna syftning åter¬
remitterade ärendet, innefattar Herr Gråå’s förslag likväl
samma olägenhet. I allmänhet tror jag det icke vara rätt,
att Ständerne ingå uti undersökning af frågor, rörande löne¬
reglering för så vigtiga embetsverk, som Rikets alla Hof-
Rätter, utan böra dylika framläggas af Regeringen, som bäst
är i stånd att reda förhållandena. Nu har det af Kongl.
Majit uppgjorda förslag icke blifvit af Rikets Ständer anta¬
get, och Herr Grääs skiljer sig derifrån i två väsendtliga
afseenden. Herr Gråå har ansett, att tjenstemäns rätt till
uppbärande af så kallade Canzlic-Gebiihr för fullmakter, con-
stitutorialer och afsked skall upphöra, och ej högre lösen
derföre erläggas, än såsom för resolutioner. Man har dock.
befarat, att genom en sådan omstöpning skulle en af Hof-
Rättens vigtigaste tjenstemän få sin lön reducerad till hälf¬
ten. Jag menar nemligen Secreteraren. Det är väl sannt,
att hans lön skulle komma att ökas med 200 R:dr, men
detta skulle ingalunda kunna motsvara den förlust, som han,
i händelse att förslaget godkännes, komme att lida. Nu
hafva två Riks-Stånd godkänt Stats-Utskottets hemställan i
dess Utfåtande, M 181, och jag finnér ingen fara att deruti
instämma, då anslaget endast skulle blifva provisionelt till
nästa Riksdag. Då kan en reglering ske, som blifver af var¬
aktighet. Hellre, än att antaga Herr Gråå’s förslag, vill jag
godkänna Stats-Utskottets tillstyrkan i dess Betänkande, M
67. Då emedlertid ett af skälen för ärendets återremitte¬
rande var det, alt man ansåg det af Kongl. Majit begärdta
beloppet allt för ringa, och då det skulle vara hårdt för
tjenstemän att ytterligare i tre år fortfara med sina göro¬
mål, utan att erhålla en derför behöllig ersättning, yrkar jag
003
Den 29 Julli.
afslag å Herr Gråå’s förslag och bifall till Stats-Utskottets
hemställan i dess Utlåtande, M llil.
Herr Hasselrot: Emot Herr Gråå’s förslag har blifvit
anmärkt, att feni extra ordinarie Notarier, sorn, jemte fem¬
ton ordinarie, skulle föra protocollel, icke komma att erhålla
lön, ulan arfvode. Dervid läster jag likväl icke svnnerligt
afseende, enär en extra ordinarie icke sjner mig höra hafva
lön, utan är det tillräckligt, om han erhåller ett arfvode,
såsom ersättning för sitt besvär. Vidare har man sagt, att
Herr Gråä’s förslag icke skulle halva blifvit undersökt, och
granskadt. Den, som velat, har dock haft tillfälle att derom
taga kännedom, och detsamma skiljer si” icke frän det af
Kongl; Majit framlagda tili något annat, än deruti, att Herr
Grad föreslagit högre löner; och då Rikets Ständer äro de,
som släppa lill medlen, är det icke mer, än billigt, att de
få bestämma, huru ponningarne skola användas.
Herr Wetterberg: Af Herr Kergers yttrande vill det
synas, som hade Stats-Utskottet låtit vilseleda sig. då Ut¬
skottet anfelt den al Kongl. Majit äskade summa icke vara
tillräcklig, men häråt har åtminstone Utskottets pluralitet
icke lemnat någon bekräftelse, och, såsom iag redan nämnt,
fanns vid å torre missen inom delta Hogtärade Stånd ej mer,
än en tanka om behöfligheten af större anslag, än Kongl.
Majit begärt. Det åtrande, som nu Iramträdt, förefaller der¬
före särdeles ol ör k In r ligt, och grunden dertill mycket mystisk.
Samme talare har ock sagt, alt det skulle vara mindre pas¬
sande för Rikets Ständer, alt bevilja mera, än Kongl, Majit
begärt. Jag vill, i anledning deraf, erinra, att, då Kongl.
Majit vid förra Riksdagen begärt 10,000 Ridr liil förbättran¬
de af Ijenstcmännens och vaktbetjenlers i Hof-Rällerna Iöiip-
vilkor, beviljade Rikets Ständer 12,000 R:dr för delta ända¬
mål och förhöjde derjemte lönerna lör ledamöterna vida olver
livad Kongl. Majit äskat. Della skedde på tillstyrkan af en
ledamot i Stats-Utskottets Utgifts-Aldelning. Denne man,
lika mån om Statens medel, som trots någon annan, var
Brukspatronen Petré, men han hade rn annan åsigt, jin sorn
nu vill giiras gällande; han an-åg nemligen, att man borrie
se mera på personerna, än på penningarna, och icke aflöna
embetsman så, att de, för ecomuniskt betryck, måste för¬
summa sina sysslor. Hvad ersättningen lill extra-ordinarie
tjenstemän angår, så anser jag det vara tämligen likgiltigt,
om man kallar den lön eller arfvode; men jag har ansett,
att ett arfvode af 200 R:dr är för ringa för den, som skall
Den 29 Julii.
909
hafva ett lika stort besvär, som den ordinarie tjonstemannen.
Ett sådant förfarande synes mig ej vara Ilikets Ständer ratt
värdigt.
Herr Stolpe: Afven om Rikets Ständer vilja hugna
Hof-Itätternas tjenstemän med den tillökning uti löneförmå¬
ner, sorn Herr Gråå föreslagit, kan detta ganska väl ske,
utan alt man på samma gång antager det af honom uppför¬
da förslag till en lönereglering. Jag missunnar ingalunda
t jenstemännen denna tillökning, men att antaga en enskild
Riksdagsmans förslag, tror jag skulle medföra svårigheter att
brinna ärendet till slut. Om Herr Gråå inskränkt sitt yr¬
kande derhän, att hans förslag måtte lill Kongl. Majit öfver¬
lennes, med begäran alt Kongl. Majit måtte uppgöra en in-
terims-stat för Hof-Rälternas tjenstemän, dervid toges i be¬
räkning de medel, som Stats-Utskottet tillstyrkt, och att Herr
Grääs förslag dervid hiefve taget i begrundande, då skulle
jag hafva instämt i berörde yrkande; men att Borgare-Stån¬
det nu skulle godkänna ett af en enskild Riksdagsman upp-
gjordt förslag till en lönereglering, och sedermera genom in¬
bjudningar till de andra Riks-Stånden, eller genom voterin¬
gar i förstärkt Slats-Utskott, få meningarne samrnanjemnkade,
derpå kan jag icke gå in. Om man ville ingå på Herr
Bergers åsigt, skulle anslaget icke komma Hof-Rätlernas tjen¬
stemän till godo, förr än nytt reglerings-förslag blifvit af Re¬
geringen framlagdt och af Rikets Ständer godkändt; men der¬
med vore ingen skada skedd. Angående Herr Wetterbergs
yrkande om ett ytterligare reglementerande, så innefattar
detta ett ökadt bevis för min sats, att här icke är stället
att ingå i reglementerande.
Herr Berger: En talare bar ansell, att hvar och en
ledamot i ett Utskott vore skyldig att reservera sig emot
ett beslut, om han detsamma icke godkänt. Jag delar icke
denna åsigt, men för alt visa talaren, det jag anmält min
reservation emot Utskottets hemställan i denna punkt, vill
jag blott hänvisa till Betänkandet, hvaraf ådagalägges, att jag
instämt i Herr Gräå’s reservation. 1 sjelfva saken vill jag
icke orda mera, men då jag anser det vara sämre att bi¬
falla Utskottets hemställan i sin helhet, sådan den nu är, än
att antaga Herr Grää’s förslag, så, och då det af discussio-
nen vill synas sannolikt, som nämnde förslag ej skulle kom¬
ma att af Ståndet godkännas, hvilket jag annars helst ön¬
skade, får jag anhålla om proposition på bifall å förevaran¬
de Betänkande, med uteslutande derifrån af det särskildt
910
Den 29 Julii.
tillstyrkta reservationsanslaget 3 7,000 R:dr. Jag anser nem¬
ligen, fortfarande, det vara oklokt att bevilja mera, än som
blifvit hegardt, d5 man på samma gång ej vill angifva orsa¬
ken, hvarföre sådant sker, eller sättet för penningarnes än¬
damålsenliga användande.
Herr Gråa: För min del, hade jag väl önskat, att, i
stället för de extra ordinarie Notarierne, motsvarande antal
ordinarie Notarier blifvit föreslagne, att på stat uppföras;
men då så icke skett, och genom det ökade antalet ordina¬
rie tjenstemän anslaget för Hof-Rätterna skulle ytterligare
förhöjas, har jag icke vågat att härom väcka fråga, utan der¬
före i mitt förslag upptagit, i likhet med hvad Kongl. Maj:ts
Proposition innehåller, extra ordinarie Notarier med ett år¬
ligt arfvode af 200 R:dr hvardera. Att Hof-Rätts-Secretera-
ren skulle, enligt mitt förslag, erhålla en lönetillökning af
blott 200 R:dr, hvilar på ett misstag, enär hans ordinarie
lön komme att förhöjas med minst 000 R:dr. Det ärsannt,
att Secreteraren på det hela skulle erhålla en minskad in¬
komst, men den nuvarande komme naturligtvis att derför
hållas skadeslös, och för framtiden visste en hvar, som sökte
denna plats, hvilka förmåner dermed voro förenade, och dem
jag anser blifva äfven efter förändringen tillräcklige för tjen-
stens innehafvare.
Herr Asker: Såsom tjensteman och ledamot uti en af
Rikets Hof-Rätter, borde jag hafva förvärfvat någon känne¬
dom, angående de förhållanden, som vid den ifrågakomna
löneregleringen torde förtjena en noggrannare omprölning;
men på denna enskilda erfarenhet skulle jag dock icke våga
grunda och till antagande framlägga ett definitivt löneregle-
ringsförslag. Man får härvid icke glömma, att hvarje Hof-
Rätt i närvarande ögonblick har sin arbetsordning, och att >
sportlerna i dessa embetsverk olika fördelas. Det nu för¬
ordade, af en enskild ledamot uppgjorda organisationsförsla-
get tyckes deremot hvila på förutsättningen af en gemensam
arbetsordning och sporteldelning. Då grunderna i dessa hän¬
seenden äro, i de särskilda Hof-Rätterna, från hvarandra be¬
tydligt afvikande, är det ock naturligt och bör lätt kunna
inses, att resultatet af ifrågavarande förslag skall, för den
ena eller andra Hof-Rättens tjenstemän, utfalla mycket olika.
Om, under sådana förhållanden, ett rättvist, i framtiden be¬
stående resultat skall kunna vinnas, torde lönestaten för hvar¬
dera Hof-Rätten möjligen behöfva modifieras annorlunda, än
i det nu framlemnade förslaget, samt arbetsordningen på
Den 29 Julii.
911
samma, gäng bringas till likhet oell öfverensstämmelse i
dessa Ofver-Rätter, en omständighet, hvarå Rikets Ständer
vid förra Riksdagen fästade särskild uppmärksamhet, med
hänseende till löneregleringens framtida bestämmande. [
alla händelser är frågan af den vigt och omfattning, alt den
icke, såsom man här tyckes afse, bör oförberedt afgöras
efter det enskildta tycket eller stundens ingifvelse.
En talare har anmärkt, att, då Kongl. Majit i Sin Nådi¬
ga Proposition äskat endast 9,317 R:dr 40 sk., så borde ej
eller Rikets Ständer gå längre, utan helt enkelt afslå det af
Stats-Utskottet särskildt tillstyrkta reservationsanslag, 7,000
R:dr. En af de väsendtligaste anmärkningarne vid frågans
återremitterande var likväl den, att löneregleringen, enligt
den Kongl. Propositionen, hade blifvit så uppgjord, att en
och annan tjensteman, i följd af ökade göromål, hädanefter
skulle få mindre löneinkomst, än hittills kunnat bestås, med
de utaf Rikets Ständer vid sista ^Riksdag anvisade 12,000
R:dr. Detta vid återremissen anförda, hos Stats-Utskottet
pröfvade, skäl har ock verkat derhän, att Utskottet nu till¬
styrkt ett särskildt reservationsanslag af 7,000 R:dr, att utgå
under den tid nästa statsreglering omfattar. Fastän Utskot¬
tet, i frågans närvarande skick, icke tilltrott sig uppgöra en
definitiv lönereglering, och Ständerna ej eller lämpligen kunna
vidtaga någon så beskaffad åtgärd, vore det likväl orätt att,
endast af denna anledning, beröfva Hof-Rätternas tjenstemän
den föreslagna och nödig ansedda förhöjningen. Skälet der¬
till ligger tydligen uttaladt uti de af Stats-Utskottet anförda
motiver, derest man gör sig den mödan att genomläsa Utlå¬
tandet i sin helhet. Dessa motiver innefatta, efter mitt om¬
döme, tillräckliga och klara skäl för bifall äfven af det sär¬
skildta anslaget, 7,000 R:dr. Dessutom är det icke utan
exempel, att Rikets Ständer höja af Kongl. Majit äskade an¬
slag. Detta har skett mer, än en gång, och sednast i går,
då Ståndet, snart sagdf, utan discussion antog ett förslag att
ställa till Kongl. Majlis disposition 4,000 Ridr, till löneför¬
bättring inom Kammar-Rätten, och en lika summa till löne¬
förbättring inom Kammar-Coilegium, af hvilka belopp Kongl.
Majit icke äskat en enda skilling.
Oberäknadt de betänkligheter, som redan blifvit an¬
tydda emot lämpligheten af Herr Gräås förslag, förefinnes
hos mig ett bestämdt skäl till afslag i den omständigheten,
att den föreslagna lönen för Secreteraren är alltför knapp,
i förhållande till de inkomster, denne tjensteman genom
912
Den 29 Julii.
regleringsförslaget komme att förlora. Man säger väl, afl
den nuvarande Secreteraren skulle få ersättning lör de
sportler, sorn frångingo honom, hvilket är ganska naturligt,
så framt man ej vill begå en uppenbar orättvisa, men då
lönen en gång för alla blifvit till ziflran bestämd, måste
ersättningen upphöra vid den nuvarande Secreterarens afgång.
Efterträdaren, som icke erhölle någon så beskaffad eodlgö-
relse eller lönefyllnad, finge alltså betydligen; minskade in¬
komster. Äro då löneförmånerna för Hof-Rätternas Secre¬
terare för det närvarande så oskäligt stora, att de nödvän¬
digt måste nedprutas? Detta embete är likväl ett af de
vigtigaste oell mest maktpåliggande inom Hof-Rätterna, om
det rätt skötes och handhafves. Det beror, till icke ringa
del, på Secreterarens skicklighet och förmåga, att arbetet
der går sin jemna, regelbundna gång. f samma mån löne¬
förmånerna minskas, i samma mån skall det blifva svårare,
att på dessa platser få personer, som äro dem vuxne.
Af dessa skäl, och dem, hvilka jag under gårdagens
discussion anfört, rörande olämpligheten att fördela sport-
lerna, i öfverensstämmelse med Herr Gräås förslag, kan
jag icke understödja detsamma, utan lemnar min röst lör
bifall lill Siats-Utskottets i frågan gifna Utlåtande.
Herr Henschen: Då det ännu är att hoppas, att det
fqrdertliga sportelsystemet skall komma att försvinna, och'
då delningen af sportlerna har ett stort inflytande på löne¬
regleringen, samt den satsen, alt hvar och en behåller,
hvad häri expedierar, icke vidare är godkänd, så kan jag ej,
ehuru stort förtroende jag än hyser för den, som upprättat
det framlagda förslaget till en lönereglering, derpå ingå,
synnerligast då man kommer ihåg, att upprättandet af ett
dylikt förslag fordrar mogen öfverläggning och långvarigt
arbete, ofta af lednrnöterne sjelfve.
Herr Nordvall: Inom Utskottet har jag biträdt Herr
Gräås nu framlagda skriftliga förslag, hvilket, ehuru erfor¬
drande ett reservationsanslag al 7,000 R:dr utöfver hvad
Kongl. Majit i Sin Nådiga Proposition äskat, har till syfte,
att bereda en skyndsammare ärendernas gång och en af
behofvet påkallad tillökning i de svagast aflönade tjenste-
männens lönevilkor, så alt de må kunna i, nödtorft draga
sig fram.
Att det af Kongl. Majit framlagda förslag till nya löne-
stater icke leder til! ett sådant resultat, kan väl anses fac-
tiskt ådagälagdt af det både i dag och vid föregående till-
Den 29 Julii.
915
fällen här framhållne, på noggranna ziffer uppställningar
grundade påslående, att tillämpningen af omlörmäldta för¬
slag, hvartill dock elt anslag al 9,000 R:dr erfordras, skulle
tillskynda flere tjenstemän i de lägre graderna en verklig
löneförminskning, dertill väl ingen inom detta Ständ lärer
vilja medverka.
Då Rikets Ständer anslå medel till vissa ändamål, är
det ock deras rättighet att bestämma, huru och på hvad
sätt desamma skola fördelas, och jag tror det vara så
mycket angelägnare att begagna sig af denna rätt i föreva¬
rande fall, som det eljest lätteligen kan komma att inträffa, att
fördelningen af hvad, som nu beviljas, verkställdes på ett sätt,
att man vid nästa Riksdag, då afföningsstaterna böra slutli¬
gen regleras, mäste bevilja ytterligare anslag. Så gerna jag
vill medverka till den förbättring i lönevilkoren för Hof*
Rätternes embets- och tjenstemän, som med det af Utskottet
tillstyrkta högre anslag kan beredas, måste jag likväl mot¬
sätta mig detsamma, om Ståndet ej antager det förslag till
fördelning deraf, som Herr Gråå afgifvit; och för sådant
fall yrkar jag, i likhet med Herr Berger, Herr Talmannens
proposition på bifall till den summa Kongl. Majit äskat, och
på de vilkor, som i Utskottets Betänkande, J\i 67, inne¬
hållas.
Herr Hörnstein: Jag har begärt ordet, för att erinra
dem, som ifra för en löneförhöjning, att de säkrast vinna
sitt mål, om de bilalla Herr Gräås förslag, ty i sådant fall
komma tjenstemännen med nästa år i åtnjutande af den be¬
slutade lönetillökningen. Om tilläfventyrs någon rättelse
deruti är behöflig, kan densamma ske vid nästa Riksdag
och ett förslag dertill då framläggas. Om man åter upp¬
skjuter frågan, är det ovisst, hvad tjenstemännen kunna
komma att få. Hvad Hof-Rätts-Secreterarne angår, så kommer
ingen rubbning i de nuvarande Secreterarnes löneförmåner
att ega rum; och hvad deras efterträdare åter beträffar, så
hör man icke glömma deras särskilda expeditionslösen, som
icke hörer till denna reglering. Herr Stolpe har ansett, att det af
Herr Gråå framlagda förslag endast borde öfverlemnas till
Kongl. Majit, med anhållan, att detsamma måtte tagas i
öfvervägande, då ärendet slutligen kommer att afgöras. För
min del, tror jag, att detta endast skulle medföra tidsut¬
drägt, och det torde vara bäst, om Ständerne sjelfva kunna
ordna denna sak. För öfrigt synes det vara lämpligast, att de,
Dorg.-Stånd. Prof. vid Riksd. 1883—1884. IV. 88
914
Den 29 Julii.
som utbetala penningar, också bestämma, huru de skola
användas. Jag instämmer med Herr Gråå.
Herr Hesselgren: Det kan icke nekas, att, om Herr
Grääs förslag antages, tjenstemännens i Hol-Rätterna löne-
vilkor blifva bättre, än om det af Kongl. Maj:t framlagda
förslag godkännes; men just derföre, att det ändå är möjligt,
att någon jemnkning kan blifva behöflig, synes det vara
lämpligast, att icke nu inlåta sig i sjelfva organisationsfrågan,
destohellre som det torde vara i sin ordning, att, då en ny
lönereglering bestämmes, det är afgjordt, huru med sport-
lerna kommer att förhållas. Då nu så icke är förhållandet
och jag tror, att Kongl. Majit skall med de af Stats-Utskot-
tet tillstyrkta medel kunna godtgöra tjenstemännen deras
arbete, anhåller jag om bifall till hvad Stats-Utskottet i
denna punkt hemställt
Herr Wallenberg'').
Herr Stolpe: För min det, anhåller jag, att bifall till
förevarande Utlåtande mätte blifva Ja-proposition, samt an¬
tingen Herr Gräås förslag elier Utskottets yttrande i Utlå¬
tandet, M 67, contra-proposition.
Herr Kock: Jag anhåller att få fästa uppmärksamhe¬
ten deruppå, att antagande af Herr Gräås förslag numera
ej torde kunna leda till den påföljd, man åsyftar. Bonde-
Ståndet har nemligen redan godkännt Utskottets yttrande i
Utlåtandet, J\i 67, likasom Ridderskapef och Adeln samt
Preste-Ståndet bifallit, hvad Utskottet i förevarande Utlå¬
tande hemställt, i afseende på beloppet. Om nu Borgare-
Ståndet bifaller Herr Gräås förslag, som till anslagets zifTer-
belopp öfverensstämmer med Utskottets sednare yttrande,
men, i fråga om vilkoren för anslagets tillgodonjutande, har
närmaste likhet med Bonde-Ståndets beslut, tviflar jag, huru¬
vida dessa skiljaktigheter kunna, genom votering i förstärkt
Utskott, bringas till ett Rikets Ständers beslut. Dessutom
nödgas jag anmärka, att i Herr Grääs förslag under mom.
h, finnes en punkt, som icke är intagen i Utskottets förslag
i Utlåtandet, M 67, och hvars uppställning är sådan, att
den åtminstone för mig icke är tillfredsställande.
Herr Wenerberg: Om det blir nödigt att votera om
contra-proposition, anser jag, att de båda förslag, som ligga
hvarandra närmast, härvid böra sättas emot hvarandra.
*) Herr Wallenbergs vid tryckningen ej aflemnade yttrande tryckes
vid slutet af Bandet.
Den 29 Julix.
Dessa äro Herr Grääs förslag och Utskottets yttrande i
Utlåtandet, J\° 181. Utskottets tillstyrkande åter i Utlåtan¬
det, JM 67, är till syftningen mera aflägsnadt från de håda
andra förslagen och lämpar sig, efter min mening, bäst till
Ja-proposition. Jag instämmer derföre uti Herr Wallenbergs
yrkande, i fråga om voterings-propositionernas uppställning.
Herr Gråå: För Herr Kock lärer det ej vara obe¬
kant, att, om mitt förslag blefve Borgare-Ståndets beslut,
votering komrne att i förstärkt Stats-Utskott ega ruin först
emellan Borgare- och Bonde-Ståndens skiljaktiga beslut,
såsom alternativer till contra-proposition, och sedermera i
hufvudsaken. Hvad åter redaclionen af mitt förslag beträffar,
är jag gerna villig alt, i händelse densamma skulle i någon
målto finnas behäftad med fel, acceptera de förslag till för¬
bättringar, Herr Kock må hafva att framställa.
Herr Stolpe: Då den siste talaren nu erkänt, att det af
honom framställdta förslag är till redactionen felaktigt, hem¬
ställer jag, om ej detta må vara skäl nog att lemna det¬
samma utan afseende.
Herr Gråå: Jag finnér med ledsnad, att Herr Stolpe
ej rätt uppfattat min mening. Jag har icke sagt, att jag
erkänner det af mig framstäldta förslaget vara behäftadt
med fel, utan jag har endast yttrat, att, om, såsom Herr
Kock velat finna, fel i redactionen egde rum, och Herr
Kock bade att föreslå någon förbättring i densamma, jag
vore villig att medgifva rättelse.
Öfverläggningen var slutad, och sedan Herr Talmannen
yttrat sig, angående hvilka propositioner under discussionen
blifvit begärda, framställdes proposition på bifall till Stats¬
utskottets Utlåtande, JM 181, i hvad angick frågan om lö¬
nereglering för Hof-Rätternas tjenstemän och vaktbetjent?.
Härtill svarades Ja och Nej, hvarjemte votering begär¬
des. I anledning häraf, företogs först votering om contra¬
propositionen, i enlighet med en nu uppsatt, justerad och
anslagen voterings-proposition. så lydande:
»Deri, som vill, att det af Herr Gråå väckta förslag
antages till contra-proposition, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet till contra-proposition antagit
Herr Bergers förslag att bifalla Stats-Utskottets i Utlåtandet,
JM 181, gjorda hemställan, i afseende å S:te punkten i dess
Betänkande, JM 67, med uteslutande af det tillökta reserva¬
tionsanslaget å 7.000 U:dr».
916
Den 29 Julii.
Votering skedde med slutna sedlar, efter upprop, dervid
Herrar Guslafsson. Rinman, Wijk, Grape, Lindström, Ek¬
holm, Stenqvist, Ekenman, Indebetou, Rydin, Hagman,
Wahlund, öhrström, Stenberg och Windrufva uteblefvo. En
sedel adades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
två af Ståndets Herrar Ledamöter stodo. en på hvardera
sidan om Herr Talmannen, befqnnos innehålla 27 Nej emot
20 Ja; i följd hvaraf Ståndet antagit Herr Bergers förslag
till contra-proposition.
För votering i hufvudsaken uppsattes, justerades och
anslogs en voterings-proposition, så lydande:
»Den, som bifaller Stats-Utskottets hemställan uti dess
Utlåtande, M 181, i afseende å lönereglering för Hof-
Rätternas tjenstemän och betjente, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet antagit samma hemställan,
med uteslutande af det särskildt tillstyrkta reservations¬
anslaget å 7,000 R:dr».
Votering blef, i nyssomförmäld ordning och i frånvaro
af samma Ledamöter, som uti voteringen om contra-proposi¬
tionen ej deltogo, företagen och utföll med 28 Nej emot 19
Ja: i följd hvaraf Ståndet bifallit Utskottets hemställan,
utom i hvad angår beviljande af det särskildta reservations¬
anslaget af 7,000 R:dr, hvilket afslogs.
Herr Wetterberg: Med beklagande, att Hof-Rätternas
tjenstemän blifva de, sorn få sitta emellan för den inconse-
quenta vind, som i dag blåst upp i denna fråga, får jag
anmäla min reservation emot Ståndets nu fattade beslut.
Yttrandet, i afseende å ll:te punkten, angående belop¬
pet af öfriga under Andra Hufvudtiteln uppförda anslag.
Dervid lät Ståndet bero.
Sista framställningen, i afseende å öfriga punkter af
Betänkandet, J\J 67.
Lades till handlingarne.
§ 5.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande, J\i 186, i
anledning af återremiss å Betänkandet, JYl 74, angående
reglering af utgifterna under Riks-Statens 9:de Hufvudtitel.
Yttrandet, angående S:te och 7:de punkterna.
Lades till handlingarna.
Angående 8:de punkten, i sammanhang hvarmed före¬
drogs en från Ridderskapet och Adeln tilt Borsare-Ståndet
albiten inbjudning att instämma i förstbemäldta Riks-Slånds
ben 29 Juhl.
017
beslut oin beviljande åt Landshöfdingen, Grefve Ridderstol-
pes enka, Carolina Kolbe, af en årlig pension på allmänna
indragningsstaten till belopp af 400 U:dr banco.
Herr Schenström: På de af mig och flere talare
under liirra discussionen i detta ärende anförda skäl, får
jag anhålla om proposition på bifall till Kongl. Majlis Pro¬
position.
Harr Hasselrot, med flere af Ståndets Herrar Ledamö¬
ter, instämde.
Herr Wallenberg').
Herr Schenström: Den omständighet, att pensionssö-
kanden är moder till en fideicommissarie, torde icke för¬
tjena särdeles afseende, då det beror på hans lifstid, orri
modren af honom kan påräkna något understöd. Dessutom
hafva sådana skäl för pensionens beviljande redan vid den
förra discussionen i detta ämne blifvit anförda, att jag hoppas,
det Ståndet icke skall vägra att bifalla densamma.
Herr Cassel: lie af Herr Wallenberg anförda skäl tåla
icke en närmare granskning. Visserligen är det enligt med
sanna förhålländet, att den pensionssökandes son innehar
ett fideicommiss, men detta är behäftadt med så betydliga
skulder, att lian icke utan kännbar uppoffring kan åt sin
moder lemna det understöd, hon behöfver, derest hon skall
vara tryggad för nöd- Hvad hennes vistande utomlands be¬
träffar, så får jag upplysa, att hon träffas i huset, M 59,
vid Regeringsgatan här i staden. Jag tillstyrker, för min.
del, pensionens beviljande.
Herr Berger: Jag har förut vid flera tillfällen uppträdt
emot det, efter mitt omdöme, olämpliga förtärande, sorn ofta
visar sig vid utdelande af pensioner på 9:de Hufvudtiteln.
Principen att, snart sagdf, under hvilka omständigheter, sorn
helst, bevilja dylika pensioner, blott de blifva föreslagne,
anser jag i sig sjelf oriktig, och afgörandet beror ofta nog
pä en slump, och om den sökande har flera eller färre¬
relationer, och dylikt. Den upplysning, som i förevarande
fall erhållits, att den pensionssökandes son innehar fidei-
commiss, utgör ett så kraftigt skal, att det är för mig till¬
räckligt, för att vägra pensionens beviljande. Herr Schen-
slröms anmärkning, att det kan vara ovisst, huru länge
sonen lefver och är i tillfälle lemna understöd åt modren.
*) Herr Wallenbergs vid tryckningen ej aflemnade yttrande trycke*
vid slutet af Bandel.
918
Den 29 Julli.
torde vara tillfullo besvarad dermed, att det är tids nog att
väcka fråga om ptnsion, då sonen icke vidare är i tillfälle
att lemna ‘något understöd. Jag tillstyrker således afslag på
pensionen oell bifall lill Utskottets yttrande.
Herr Schwan: Sanningsenligheten af Herr Gassels upp¬
gift, aLt Enke-Grefvinnan Ridderstolpe för närvarande vistas
i Stockholm, är äfven jag i tillfälle att vitsorda. Att hon
gjort en resa till Berlin på kort tid, för att besöka derva¬
rande medellösa slägtingar, må icke förtänkas henne. 1
öfrigt må man ihågkomma, att hon sjelf ej har någon för¬
mögenhet; att, efter hennes mans död boet försattes i eon-
curstillstånd; och att, beträffande det omtaldta fideicommisset,
sonen fick emottaga detsamma utan inventarier och belastarit
med skuld, samt efter tillträdet deraf haft att uthärda två
de värsta missväxtår, som i sednare tider inträffat i den ort,
der egendomen är belägen. Långt ifrån att kunna lemna
sin inoder behötligt understöd, har han således haft svårt
att kunna reda sig sjelf. Grefve Ridderstolpe haöe i lifsti¬
den med distinction tjenat i arméen; om hans civila tjenste-
mannabana vill jag ej yttra mig, men ber att få erinra derom,
att, då denna fråga förra gången var föremål för öfverlägg¬
ning i Borgare-Ståndet, pensionens beviljande varmt förordades
af Borgmästaren i den stad, der Ridderstolpe, såsom Lands¬
höfding, residerade, hvilket desto mera torde förtjena afse¬
ende, som kändt är, att, under Ridderstolpes lifstid, förhål¬
landet emellan Landshöfdinge-Embetet och stadens auetori-
teter ej var det bästa. Då dessutom enkan, såsom utländ¬
ska, har svårt att sjelf förvärfva sin bergning här i landet,
och sonen är sjuklig, samt blind på ena ögat, så att hon ej
kan hoppas på stöd af honom, tror jag bäst vore, att Bor¬
gare-Ståndet bifölle pensionens beviljande, hvilket jag, för
min del. tillstyrker.
Häruti hördes flere af Ståndets Herrar Ledamöter in¬
stämma.
Herr Wedberg: Då Kongl. Majit af Rikets Ständer
äskat beviljande af ifrågavarande pension, är jag öfvertyead,
att densamma är af behofvet påkallad, och jag tillstyrker
derföre bifall till den Kongl. Propositionen.
Herr Wallenberg'):
*) Herr Wallenbergs vid tryckningen ej aflemnade yttrande tryckes
vid slutet af Bandet.
Den 29 Julli.
919
Herr Stolpe: Om det, såsom Herr Wallenberg sagt, är
ett bedröfligt göromål att utdela pensioner, måtte det äfven
vara bedröfligt att emottaga en pension efter en sådan dis-
cussion, som nu egt rum i Borgare-Ståndet. För min del,
vill jag ej vidare öka den, utan endast förklara, att jag bi¬
faller pensionens beviljande.
Öfverläggningen var slutad, och Herr Talmannen fram¬
ställde proposition på bifall till Stats-Utskottets i denna
fråga uti Utlåtandet, J\! 74, afgifna yttrande, hvilket Utskot¬
tet i förevarande Utlåtande vidhållit.
Härtill svarades Ja och Nej, hvarjemle votering be¬
gärdes.
I anledning häraf, uppsattes och upplästes en voterings¬
proposition, så lydande:
»Den, som bifaller Stats-Utskottets uti Betänkandet,
JYI 74, punkten 8, gjorda, i Utlåtandet, M 186, vidhållna
hemställan, i afseende på årlig pension för Landshöfdingen
Grefve Fr. Ridderstolpes enka, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Borgare-Ståndet, med bifall till Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, beslutit, att framledne Landshöf¬
dingen Grefve Fr. Ridderstolpes efterlemnade enka, Caro¬
lina Kolbe, må å allmänna Indragnings-staten få sig tillagd
en årlig pension af 400 R:dr».
Herr Berger: Då Utskottet i de fall, der pensioner åt
enkor blifvit föreslagna, fästat det vilkor, att pensionerna
böra utgå, endast så länge vederbörande förblifva ogifta och
befinna sig i behöfvande omständigheter, så, och då Utskot¬
tet afstyrkt ifrågavarande pension, hemställer jag, om ej ett
dylikt vilkor borde här tilläggas i contra-propositionen, helst
Utskottets af Ständerna godkända hemställan i denna syft¬
ning icke omfattar flera fall, än de i Betänkandet, J\1 74,
tillstyrkta pensioner.
Herr Waern: Ståndets godkännande af ett sådant all¬
mänt stadgande torde göra dess upprepande i hvarje sär¬
skildt fall öfverflödigt, hvarföre jag anser voterings-proposi-
tionen riklig.
Discussionen var slutad, och voterings-propositionen god¬
kändes samt anslogs.
Votering företogs med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid de vid tvänne föregående voteringar uteblilne, jemte
Herrar Wetterberg och Norman, voro frånvarande. En se¬
del aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
920
Den 29 Julii.
två af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera
sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 28 Nej emot
17 Ja; i följd hvaraf Ståndet, med bifall till Kongl. Maj:ts
Nådiaa Proposition, beslutat, att framledne Landshöfdingen,
Grefve Fredric liidderstolpes enka, Carolina Kolbe, må å
allmänna Indragnings-staten få sig tillagd en årlig pension af
400 R:dr B:co.
Angående 10 punkten.
Lades till handlingarne.
Angående 17 punkten.
Bifölls, med godkännande i öfrigt af Sta ts-Ut skot tets
tillstyrkande i sistnämnde punkt af Betänkandet, JYs 74.
Angående 19:de, 21:sta och 24:de punkterna.
Lades till handlingarne.
Angående 2S:te punkten.
Herr Stolpe: Jag älskar ej långa discussioner i dessa
ämnen och vill derlöre genast förklara, atl jag, för min del,
bifaller pension åt Professoren Palmblads enka. Skälet till
Utskottets sparsamhet, i hvad henne angår, torde återfinnas
i följande slroph: »att han de sednare 20 åren egnat mera
tid åt publicistiska arbeten, än åt det embete, hvarför han
uppbar lön». Deruti torde väl den allidnes fel ligga, dock
icke i saken, utan i sättet, hvarpå han hedref sin publici¬
stiska verksamhet. Härom vill jag nu ej disputera, och om
den aflidne härutinnan försyndat sig, tror jag bäst vara att
deröfver kasta en slöja. Berzelius stod ej eller väl hos
opinionen för tillfället, då fråga om pension åt flans enka
förevar hos Ståndet. Orri pensionen slutligen bifölls, vet jag
ej, men Utskottets tillstyrkande återremitterades efter en
skarp discussion. Nu reser man likväl åt honom en ärestod.
Vid denna Riksdag har Ståndet beviljat pension, bland an¬
dra, åt enkan efter en Landshöfding, som, under sin tjen¬
stetid här i Stockholm, höll på att falla ett offer för folk¬
massans stegrade ovilja. Så försvinna opinionerna för dagen,
och det synes mig derföre ej vara skäl att i detta fall fästa
sig vid hvad den aflidne tilläfventyrs verkat, i strid med
dessa opinioner.
Heir Ber/jer: Jag instämmer med föregående tala¬
ren deruti, att jag icke älskar långa discussioner uti dessa
frågor, men jag vill ock visa detta med handling, då jag nu
endast anhåller om alslag på pensionen, på de skäl, som, då
ämnet förra gången förevar i Ståndet, anlöides.
Den 29 Julii.
921
Herr Machel: Ja» anhåller att få tillkännagifva, att
jag, för min del, bifaller den föreslagna pensionen åt enke¬
fru Palmblad.
Herr Ekelund instämde.
Ofverläggningen var slutad, och Herr Talmannens pro¬
position på bifall till Utskottets yttrande i denna punkt af
Utlåtandena, N;ris 74 och 186, besvarades med Ja och
Nej; hvarjemte votering begärdes.
En voterings-proposition uppsattes, justerades och an¬
slogs, så lydande:
»Den, som bifaller Stats-Utskottets, uti Betänkandet,
JYs 74, punkten 23, gjorda, i Utlåtandet, JYi 186, vidhållna
hemställan, röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet afslagit den ifrågasatta pensio¬
nen för Professoren Palmblads enka, såsom bidrag till hen¬
nes tre oförsörjda barns uppfostran».
Votering företogs med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid Herrar Brinck, Guslafsson, Rinman, Wijk, Grape, Ret¬
tig, Lindström, Ekholm, Stenqvist, Ekenman, Trägårdh,
Indebetou, Rydin, Hagman, Rooth, Wallenberg, Wetterberg,
Wahlund, Schenström, öhrström, Hjort, Norman, Stenberg
samt Windrufva uteblefvo. En sedel aflades förseglad, och
de öfriga, vid hvilkas öppnande två af Ståndets Herrar Le¬
damöter stodo, en på hvardera sidan om Herr Talmannen,
belunnos innehålla 23 Nej emot 33 Ja; i följd hvaraf Stån¬
det afslog yttrandet, i afseende på ifrågavarande punkt.
Angående 26:te och 28:de punkterna.
Lades till handlingarne.
Angående 52:dra punkten.
Bilölls, i följd hvaraf Slats-Ulskottets yttrande, rörande
denna punkt, i Utlåtandet, JYi 74, förföll.
Angående 36:te punkten.
Herr Gezelius: Då man en gång ingått på den banan
att anslå pensioner åt förtjente embelsmäns i fattigdom ef-
terlemnade enkor och barn, synes det mig nog hårdt, att
vägra ett litet pensionsunderstöd åt enkan efter en i sitt
fack så kunskapsrik, så nitisk och förtjent tjensteman, som
Doctor Eckman.
Genom åtskilliga intyg, som kommit Stats-Utskottet till¬
handa, har, enligt dess. Utlåtande, blifvit upplyst och vits¬
ordad t: »att Doktor Eckman, under den tid han varit Stads¬
läkare i Lidköping och hufvudsakligen haft vården om sam-
922
Den 29 Julii.
hällels fattiga sjuka, städse ådagalagt outtröttligt nit, redlig
pligtkänsla och uppoffrande ömhet, varit lika beredvillig,
sorn oegennyttig hjelpare äfven för honom anlitande fattiga
från landsorten, samt under cholera-farsotens härjande Iör¬
lid 11 e höst i ordets egentliga bemärkelse uppoffrat sig lör de
fattiga sjuka»; och är derförutan upplyst, att boet efter Doc¬
tor Eckman är försatt i concurstillstånd, samt att hans ef-
terlemnade enka, svag och sjuklig, icke eger krafter att för¬
sörja sig och sina tre minderåriga barn, af hvilka det äldsta
är endast 12 år gammalt.
Med anledning af dessa behjertansvärda omständigheter,
och i förhoppning pä fortfarandet af den sympathie, som
Högtärade Ståndet, vid återremissen af denna fråga, för den
nödställda famillen ådayalade, får jag nu vördsamt hemställa,
att Ståndet måtte, i likhet med hvad hos Högvördige Pre-
ste-Ståndet skett, bevilja Doctor Echmans enka en årlig pen¬
sion af 200 !i:dr B:co, att från allmänna lndragnings-staten
utgå, så länge hon lefver ogift och i behöfvande omständig¬
heter sig befinner.
Skulle, såsom jag hoppas, Högtärade Ståndet fatta ett
sådant beslut, anhåller jag lika vördsamt, att Bidderskapet
och Adeln saint Bonde-Ståndet måtte inbjudas, att i samma
beslut deltaga.
Herr Fridstedt: Jag vill ej tillåta mig att klandra
Utskottets förfarande, men då såväl Borgare-Ståndet, som
Preste-Ståndet återremitterat Utskottets förra yttrande, hade
jag trott mig ega skäl att hoppas ett annat resultat, än det,
som nu inträffat. Stats-Utskotlet har grundat sitt fortsatta
afstyrkande af pension åt enkan Eckman derpå, att Doctor
Eckman i lifstiden ej varit en Statens tjensteman. Sannt är
ock visserligen, att han ej uppbar någon lön af Staten^men
han var likväl ej en enskild persons enskilde tjenare, utan
lian var en communens läkare, och således i det allmännas
tjenst, samt lefde, verkade oell dog, såsom sådan. Då lian
dertill offrade sitt lif i kampen mot en härjande farsot,
synes det mig både billigt och rättvist, att det allmäna visar
sin tacksamhet mot den hadangångne genom att understödja
bans i torftiga omständigheter eflerlemnade enka med en
pension af obetydligt belopp, i förhållande till Statens till¬
gångar. Då, vid återremissen, den af mig i ämnet väckta
motion rönte mycken välvilja inom Ståndet, hoppas jag, att
Borgare-Ståndet äfven nu skall, lika med Preste-Ståndet,
afslå Utskottets afstyrkande, samt bifalla anvisandet å all¬
Den 29 Julii.
923
manna Indragnings-staten af en pension af 200 R:dr B:co ät
enkan Eckman, så länge hon lefver ogift och i behöfvande
omständigheter sig befinner. Jemte det jag anhåller om ett
sådant beslut af Ståndet, instämmer jag i Herr Gezclii fram¬
ställning om en inbjudning till Ridderskapel och Adeln samt
Bonde-Ståndet, att i Borgare-Ståndets beslut sig förena. Hvad
Ridderskapet och Adeln beträffar, har jag grundad anledning
att hoppas, det inbjudningen der skall antagas, hvaremot
jag icke har mig bekant, huru Bonde-Ståndet betraktar
saken.
Herr Maechel instämde.
Herr Hasselrot: Under fem års tid har jag varit bo¬
satt i Lidköping och lärde derunder känna Doctor Eckman,
såsom en skicklig och i uppfyllandet af sina pligter städse
oförtruten läkare. I sträfvande! att motsvara sitt kalls plig¬
ter, gick han slutligen döden till mötes. Han lefde i små
omständigheter och efterlemnade enka och barn i nära nog
ulblottadt tillstånd. På dessa och förut anförda skäl, till¬
styrker jag beviljandet af den ifrågasatta pensionen åt enkan.
Häruti instämde llere af Ståndets Herrar Ledamöter.
Herr Berg: Jag instämmer med Herr Fridstedt, äfven
i hvad rörer inbjudningen till de öfriga Stånden.
Herr Henschen: Då Landshöfdingen, Grefve Ridder-
stolpes enka, åt hvilken Står.det nyss beviljat pension, lika
litet dertill haft någon rättighet, sorn Doctor Heltmans enka,
men deremot icke har några barn att försörja, hvaremot
Eckman efterlemnat flera sådana oförsörjda, samt då Eck¬
man offrat sitt lif i det allmännas tjenst under bekämpande
af cholerafarsoten och då hämmandet af nämnde farsot ålig-
eer Staten, bifaller jag, för min del, den föreslagna pensio¬
nen åt enkan Eckman.
Herr Sundblad instämde.
Herr Berger: Ehuru jag ogillar beviljandet af denna
pension, vill jag likväl ej nu yrka på afslag, då opinionen
inom Ståndet synes vara fullkomligt afgjord för en motsatt
utgång. Men deremot nödgas jag motsätta mig den före¬
slagna inbjudningen, enär jag anser en sådan åtgärd olämp¬
lig i frågor af en så obetydlig och enskild beskaffenhet, som
denna, helst ock, der två Stånd slädnät mot två, tillfälle är
öppnadt, genom votering i förstärkt Utskott, att göra den
ena eller andra åsigten gällande.
Herr Eoclt: Då Herr Berger denna gång, emot all
vana, visat sig så eftergifvande, nödgas jag upptaga hand¬
024
Den 29 Julii.
sken och bestrida beviljandet af den ifrågavarande pensio¬
nen. Staten bör ej göras till en stor fatligvårdsanstalt; staden
deremot, inom hvilken Doctor Erkman i lifstiden verkat, och
hvilken baft gagn af hans sträfvande!), åligger det att sörja
för hans elterlefvande enka. Jag anhäller om proposition
på bifall till Utskottets yttrande.
Ofverläagningen var slutad, och Herr Talmannen fram¬
ställde följande propositioner:
4:o. Behagar Högtärade Ståndet bifalla Stats-Utskot-
tets yttrande i 3ö;te punkten af Utlåtandena, N:ris 74
och 186?
Besvarades med Nej.
2:o. Behagar Högtärade Ståndet, med afslag å Stats¬
utskottets yttrande i 5G:(e punkten af Utlåtandena, N:ris 74
och 186, besluta, att Slads-läkaren P. J. Eckrnans enka
skall uppföras å allmänna indragnings-staten till erhållande
af en årlig pension af 200 R:dr B:co, så länge hon lefver
ogift och befinner sig i behöfvande omständigheter?
Besvarades med Ja.
5:o. Behacar Högtärade Ståndet besluta, att de öfriga
Riks-Stånden skola genom Protocolls-Utdrag inbjudas att i
Siåndets nyss lättade beslut sig förena?
Besvarades med öfvervägande Ja, hvarjemte Herr Ber¬
ger hegärde votering.
Herr Talmannen hemställde till Herr Berger, huruvida
han icke vore benägen att afstå från sin begäran om vo¬
tering.
Herr Berger: På sätt jag redan under discussionen
yttrat, anser jag olämpligt, att i en så högst obetydlig fråga
aflåta någon inbjudning, hvarföre jag ock, om någon af Stån¬
dets öfrige ledamöter lörenar sig med mig, fortsätter min
begäran om votering. I annat fall vili jag från densamma
afstå.
Herr Talmannen förnyade propositionen om inbjudning,
hvilken nu med enstämmigt Ja besvarades.
Angående 57:de punkten.
Herr Hjort: Under åberopande af de hos Ftidderska-
pet och Adelil samt Preste-Ståndet anförda skäl, anhåller
jag om proposition på bifall till beviljande af pension åt en¬
kan Hyltén-Cavatlius.
Olverlägeningen var slutad, och sedan Herr Talmannen
yttrat, att, då Borgare-Ståndet redan bifallit Utskottets af-
styrkande i denna punkt och någon inbjudning från annat
Den 29 Julii.
923
Riks-Ständ att frånträda detta beslut icke ankommit, Herr
Talmannen funne sig förhindrad framställa den af Herr Hjort
begärda proposition, blef, i enlighet med Herr Talmannens
proposition, yttrandet i denna punkt lagdt till handlingarne.
Angående 41:sta och 43:dje punkterna.
Ståndet lät härvid hero.
Angående öfriga punkter af Utlåtandet, JYS 74.
Lades till handlingarne.
§ 6.
Föredrogos och bordlädes å nyo Constitutions-Utskottets
Memorialer, N:ris 22 till och med 29, hvilkas rubriker intagas
i Protocollet för den dag, ärendena företagas till afgörande.
§ 7-
Föredrogs å nyo Särskilda Utskottets Betänkande, M 13,
i anledning af åtskilliga motioner om vilkoren för bränvins
försäljning.
Herr Hasselrot: Jag anhåller, att detta Betänkande
måtte få hvila på Ståndets hord till i dag åtta dagar till.
Häruti hördes (lere af Slåndets Herrar Ledamöter in¬
stämma.
Herr Berger: Då jag anser det vigtigt att snart få
denna fråga afgjord, på det Riksdagens slut icke må genom
densamma uppehållas, och då nästa Plenum ej torde infalla,
förr än om Onsdag, vid hvilket förhållande tid ej saknas
att taga kännedom om Betänkandet, anhåller jag, att det¬
samma målte föredragas i den ordning, det å föredragnings¬
listan finnes uppfördt.
Flere af Ståndets Herrar Ledamöter instämde häruti.
Herr Nygren: Jag anser handläggningen af Betänkan¬
det ej vara brådare, än att dermed kan anstå till i dag
åtta dagar till.
Herr Hasselrot: Såsom ledamot af Särskilda Utskot¬
tet, känner jag nog Betänkandet, men orsaken till min upp-
skofsanhållan är, att såmedelst bereda tillfälle till en sam¬
mankomst emellan ledamöter ur de särskilda Riks-Ständen
för gemensam rådplägning om Betänkandet.
Herr Warn: Ett uppskof, som lemnar tillfälle till en
sammankomst, sådan Herr Hasselrot omförmält, tror jag
skulle snarare påskynda, än fördröja, Riksdagens slut. Dess¬
utom är tiden i nästa vecka så upptagen af sammanträden
i förstärkt Stats-Utskott, att, derest tid att taga kännedom
om Betänkandet skall erhållas, jag tror detsamma icke i
något fall höra före nästa Lördag till afgörande företagas.
920
Den 29 Julii.
Öfverläggningen var slutad, och sedan Herr Talmannen
tillkännagifva att, efter hvad Herr Talmannen trodde sig
veta, två andra Riks-Stånd fattat samma beslut, som Herr
Hasselrot nu föreslagit, beslöt Ståndet, på Herr Talmannens
proposition, att meranämnda Betänkande icke skulle till af¬
görande förekomma före nästa Lördag, den 5 instundande
Augusti.
§ 8-
Föredrogos å nyo och bordlädes andra gången Stats¬
utskottets Utlåtanden: N:ris 188, 189, 190, 191, 19S, 196,
197, 198, 199 och 200, hvilkas rubriker intagas i Protocollen
de dagar, då ärendena förekomma till afgörande.
§ 9-
Bordlädes följande Utskotts Betänkanden och Memo¬
rialer:
Constitutions-Utskottets: M 31;
Stats-Utskottets: N:ris 192, 193 och 191;
Lag-Utskottets: JYs 37; samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets: N:ris 112,
113 och 114. (Rubrikerna intagas i Protocollet de dagar,
då ärendena förekomma till afgörande.)
§ 10-
Föredrogos och bordlädes Kongl. Maj:ts denna dag af-
lemnade, i Protocollets 3 § uppräknade, Propositioner och
Skrifvelser.
§ 41.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
M 87, angående beviljande af stapelrätt åt staden
Sölvesborg;
M 89, angående pension för framlidne Landshöfdingen,
m. m., C. U. Nermans enka;
JYi 90, angående framtida inrättande af en Svensk lif-
försäkringsanstalt;
M 91, angående stämpling af spelkort och afgiften
derför; samt
JYi 92, angående förhöjd vagnslega, m. m., vid skjuts-
ningar.
Plenum slutades kl. % 10 e. m.
In fidem
J. Au g. Hjärne».
Viii fullbordad tryckning af delta Band, hafva de felande yttran¬
dena af Herrar Lundh, Hydin, Stolpe och Wallenberg ej aflemnats.