600
Den 15 Augusti.
afslås, och Afdelniugens förslag, med den antydda förändrin¬
gen, antagas.
Herr Kock: Denna fråga är af så invecklad beskaffen¬
het, att det fordras ett djupsinnigt studium, för att kunna
fatta och rätt bedöma densamma. Då ärendet förra gången i
Ståndet förevar, hade jag icke tagit så noga reda på saken,
att jag vågade bestrida den då ifrågaställda återremissen; men
sedan frågan nu åter förevarit i Utskotten, har jag tagit när¬
mare kännedom af alla densamma rörande handlingar, och
jag har derutaf icke kunnat hämta någon grund, hvarföre de
Halländska Utsockne-Frälsehemmanen nu borde ordinarie ro¬
tering underkastas. Det är icke tvist om, att icke Konung
och Ständer kunna pålägga dessa hemman en sådan tunga;
men fråga är, om en sådan åtgärd kan ur rättsgrund och
billighetsgrund försvaras. Vill man betrakta rättsgrunden, så
har Herr Wern öfver frågan uppgjort en historik och med
handlingar visat, alt ifrågavarande hemman aldrig ansetts skyl¬
diga, att utgöra ordinarie rotering, och ingen lärer, eller,
huru delade meningarna än äro, kunna ådagalägga, att hem¬
manen fått ständig roteringsskyldighet sig ålagd. Herr IVeem
har framdragit alla handlingar, rörande denna sak, till 1834,
och visat, att hemmanen ur rättsgrund icke kunna åläggas
ordinarie rotering, och Herr Indebetou för att åskådliggöra
detsamma, har åberopat Ständernas vid 1841 års Riksdag af-
låtna underdåniga skrifvelse, derutur dock denna värde Talare
icke citerat allt, som rörer denna sak. Det heter nemligen
på ett ställe: ”hvaremot Rikets Ständer icke kunnat igenfinna
någon öfverenskommelse, derigenom dessa hemman åtagit sig
någon ordinarie rotering, eller någon förordning, som ålagt
dem en sådan tunga.” På ett annat ställe yttras i samma
skrifvelse: ”Rikets Ständer äro derföre öfvertygade, att de
Halländska Utsockne Frälsehemmanen icke äro skyldiga alt
utgöra ordinarie rotering”; och slutligen säges det: ”att dessa
åtgärder icke grundlägga något slags anspråk till påförande af
sådan rotering eller deremot svarande afgifter; och att såle¬
des utgörandet af ständig rotering för omförmälda hemman
icke kan ifrågakomma, med mindre Eder Kongl. Maj:t gemen¬
samt med Rikets Ständer, finner dessa hemman böra en dylik
tunga utgöra”. Om man förut hyst tvifvel, om dessa hem¬
man varit underkastade ordinarie rotering, så bör ovissheten
derom genom Ständernas nyssberörda skrifvelse vara häfd.
Detta kan vara nog om rättsgrunden. Hvad billighetsgrunden
Den 15 Augustt.
601
angår, så hemställer jag, huruvida, om man från den betrak¬
tar saken, ordinarie roteringsskyldighet bör ifrågavarande
hemman åläggas. Jag tror det icke. Vi veta, huru svaga
dessa hemman äro och alt många af dem beslå, såsom Herr
Malmstedt visat, af endast 10 å 17 tunneland, vid hvilket
förhållande det biefve för dem alltför tryckande att utgöra
ordinarie rotering. Till Skåne komma årligen stora hopar
Halländska bönder, för att der söka arbetsförtjenst, af brist
på lifsuppehälle hemma. Skola nu innehafvarne af de svaga
Utsockne-frälsehemmanen påläggas ordinarie roteringsskyldig¬
het, blifva de så utarmade, alt för dem icke återstår annat,
än att gå från hemmanen. I denna sak är redan så mycket
både tala dt och skrifvet, att jag icke vill vidare förlänga dis-
cussionen, ulan anser, hvad jag redan yttrat, vara tillräckligt,
för att dc*rå grunda den åsigt jag hyser, alt de sammansatta
Utskottens Utlåtande hör bifallas.
Herr Valley: Under den grundliga öfverläggning, som
inom de sammansatta Utskottens Afdelning, angående denna
fråga, egt rum, har jag, såsom Ledamot derstädes, haft till¬
fälle inhämta de olika åsigler, som sökt göra sig gällande.
Då Herr Indebetou äfvenledes var Ledamot på Afdelningen,
hade tillfälle der varit för honom att vederlägga Herr V01I
Troils der uttalade åsigt, som lian sedermera i sin reserva¬
tion vidhåller. Herr Indebetou sökte väl ock göra det, men
icke så, att det inom afdelningen åstadkom annat beslut, än
betänkandet innehåller, men att nu med vidlyftiga anföranden
fylla Protocollerna tjenar till ingen ting, då derigenom nå¬
gons förut fattade öfvertygelse icke lärer blifva rubbad. Flerr
Indebetou har åberopat Ständernas år 1841 a Hafna under¬
dåniga skrifvelse, och jag får, i anledning deraf, upplysa, att
med denna skrifvelse afsågs endast ett inställande af täxerings-
åtgärderna, intilldess Konung och Ständer fattat definitivt be¬
slut i frågan, och det är för tillvägabringande af ett sådanf,
som Kongl. Majit afgifvit sin proposition. Af hvad Sländerna
vid 1810 och 1841 årens Riksdag beslöto, lära väl 1848 års
Ständer, enligt 80 § Regerings-Formen, vara oförhindrade
att förklara, det hemmanen böra ordinarie rotering underka¬
stas. För min del anser jag det billigt, att de nu ålägges
rotering, då de iyckats alt alltsedan 1810 undandraga sig så¬
väl roteringsskyldighet, sorn erläggande af inskrifningspennin¬
gar, hvilka för tiden, som sedan dess förflutit, sannolikt bort
38* ■
Den 15 Augusti.
Bppgått lill 120 å 130,000 Rdr, och j«g- yrkar, ali Afdel¬
ningen förslag', med den förändring, sorn innefattas i min
reservation må antagas.
Herr Indebetou: Då jag förra gången hade ordet
anliöil jag, att de, sorn slutit sig till Herr voll Troili re¬
servation äfven skulle försvara densamma mot de anmärknin¬
gar jag framställde. På denna min anhållan har jag väl er¬
hållit svar, men icke något försvar för reservationen. Herr
Valley Ilar yttrat, att jag inom Afdelningen, der jag varit en
af ledamöterne, hade bort vederlägga Herr von Troil, då
han sjelf varit i tillfälle att försvara densamma. Härtill får
jag svara, alt Herr Valley? såsom äldre representant, än jag,
väl har sig bekant, att reservationer icke afgifva* på Afdel-
ningarna, utan först efter slutad öfverläggning i Utskottets
plenum; att man följaktligen inomen Afdelning icke kan veta,
huruvida reservationer komma att afgifva*, och ännu mindre
hvad de komma att innehålla; att det således måste varit mig
fullkomligen obekant, att Herr von Troil crnade stödja sin
reservation på 1812 års Riksdagshandlingar, helst han derom
icke yttrade något inom Afdelningen, oeh att det legat utom
möjlighetens gräns att inom Afdelningen afgifva svar derpå.
Vidare har äfven Herr Norin besvarat min uppmaning, men
icke eller genom något försvar för reservationen, utan genom
framställandet af en ny fråga till mig. Han har nemligen
yttrat, att om 1812 års Ständer icke ålagt de ifrågavarande
hemmanen i Halland att utgöra ordinarie rotering, hvilket han
icke sökt ådagalägga, så framställer han deremot den frågan,
om jag kan visa, att nämnde års Ständer befriat samma hem¬
man från en sådan skyldighet. Jag behöfver icke stadna i för¬
lägenhet om svar på denna fråga, ty det är lätt funnet. Då
nemligen Hallands Ulsockne-frälse icke år 1812 var ålagdt
att utgöra ordinarie rotering, utom tvärtom föregående året
blifvit extra roteradt, så kunde väl icke Ständerna befria de¬
samma från en skyldighet, som ej ålåg denna jord. Skulle
Rikets Ständer utlärda skrivelser, för att befria hemman från
alla sådana skyldigheter, som icke åligga dem, så skulle vi
i sanning få en ganska stor mängd af Riksdagsbeslut. Emed¬
lertid har jag aldrig hört, att en sådan åtgärd från Rikets
Stäuders sida ansetts erforderlig, och förmodligen lärer den
icke eller för framtiden komma alt vidtagas.
Som discussioucn redan varit så vidlyftig, att det Högt-
årade Ståndet tvifvelsutan blifvit deraf uttröttadt, så vill jag
Den 15 Augusti.
6 OS
tro ej anföia något vidare, utan inskränker mig, att anhålla
om bifall till Betänkandets första punkt.
Herr Schartau: Jag hade väl icke tänkt, att förlänga
den redan nog vidlyftiga discussionen; men i anledning af en
talares förnyade uppmaning till dem, som bilrädl Herr von
Troils reservation, att bemöta de deremot af talaren gjorda
anmärkningar, kan j«g icke underlåta att upptaga den kaslade
handsken; och jag beder derföre om ursäkt, att jag ånyo ta¬
ger Ståndets uppmärksamhet i anspråk. Herr Indebetou har
icke hållit sig vid de skäl, som i reservationen äro anförda,
utan vid den recit, hvarmed Herr V011 Troil inleder sin re¬
serva ion. Denna består nemligen af (vänne delar, den ena:
en af Herr von Troil författad recit öfver frågans tillkomst
och sammanhang, och deri andra: dit förslag sammansatta
Afdelniagarna hade uppgjort, och hvilket Herr von Troil
upptagit. Mot denna sednare del är (let icke, som Herr Indebetou
nu riktat sina anmärkningar, utan de röra deri omnämnda Te¬
oden. Hvad har då Herr von Troil deruti sagt, som på¬
kallar ett försvar af dem, sorn inom Ståndet b i t rädt reserva¬
tionen? Jo han säger, alt Hal ändska Utsockne Frälsehemman
erlade, i s'ället för rotering, så kallade utskrifningspenningar
till år 1812, "då de samma upphörde, emedan Riks-Stån¬
den då ansägo dessa hemman vara ordinarie rote¬
ring underkastade.” Detta förmenar Herr Indebetou icke
vara snnnt. Jag lemnar derhän huru dermed förhåller sig,
då del icke kan vara föremål för tvisten, huruvida de skäl,
som 1812 års Ständer anföide för utskrifningspenningarnas upp¬
hörande voro riktiga eller icke. Alltnog, alt det icke kan
vederläggas, det utskrifningspenningar af dessa hemman ut¬
gjordes till 1812, och just deri omständigheten, att hemmanen
en gång hade blifvit pälagde utskrifningspenningar, i stället
för rotering, visar, att dessa hemman voro i sjelfva verket
ordinarie rotering underkastade. Må vara, att de heldre åta¬
git sig alt erlägga utskrifningspenningar, än utgöra ordinarie
rotering, och att de fått tillstånd dertill, så är dock upplyst,
att utskrifningspenuingarna ansägos på den tiden fullt motsva¬
rande ordinarie roteringsbördan. Således då utskrifningspen-
ningarna upphörde, följer deraf, att ordinarie rotering bort
i stället utgöras. Nu är emedlertid icke fråga om att dessa
hemman skola betungas lika med andra hemman, utan endast
att de skola erlägga vacance-afgift till 2/3-deIar. Om de
heldre vilja betala utskrifningspenningar, må de få göra det,
Den 15 Augustt.
men, efter samma grund, som förut, och icke efter den nya,
som Utskotten på måfå uppgjort. Det har blifvit sagdt, att
hemm:Hie:i i Halland äro svaga hemman, och alt hela hopar
af Hallänningar begifva sig ti'l angränsande Län, att söka ar¬
bete. Detta lemnäs gerna obestridt, men vi veta att stora ho¬
par jemväl af andra provinsers innevånare årligen utvandra
i enahanda afsigt, t. ex., Dalkarlar till Stockholm och andra
orter, utan alt deraf följer, all Fahlu Län är utfattigt. 1 Hal¬
land lorde väl förhållandet vara lika, som å många andra stäl¬
len, nemligen att en del hemman äro tungt belastade, men
frågan är icke nu alt besluta en ny fördelning af skallebor-
dorna i allmänhet. Då Herr Indebetou således icke lyckats
med de skäl. han anlörf, vederlägga reservationen, erfordras
annan grund för klandret deraf, och jag vill, med uppsö¬
kandet af en sådan grund, vara honom behjelplig. I reserva-
tionsförslaget heter det på tredje sidan: ”om nu genom för¬
utnämnda Kongl. Bref den 7 September 1756 Utsockne Fräl-
sehemmanneu i Halland skulle hafva erhållit en frihet från
deltagande i rotering, som andra hemman af enahanda natur
ej fingo åtnjuta, så anser dock Utskottens afdelning en sådan
frihet redan hafva upphört, till följd af sladganden, som i af¬
seende å roteringen i allmänhet derefter utkommit.” Nu må¬
ste man märka att hår står i allmänhet, hvilket man icke
vill taga för godt, då det icke är särskildt taladt om Halländ¬
ska Utsockne Frälsehemmanen. Afdelningen säger vidare:
”och åberopar Afdelningen, till stöd för en sådan sitt mening,
ofvannämnde Rikets Släuders skrifvelse den 29 Junii 1812,
Bevillnings-Förordningen den 18 Augusti samma år, Rikets
Sländers skrifvelse den 17 December 1823 samt Kongl. Bref¬
ven den 2 November 1833 och den 24 October 1837, af
hvilka alla det är tydligt, att all i Riket oroterad jord, som
är af lika beskaffenhet med den, som utgörä ordinarie rote-
rig, skall till sådan rotering indelas.” Nu anhåller jag, att
Herr Indebetou behagar upptaga icke allenast, hvad 1812
års, utan ock de sednare handlingarna innehålla, och kan Herr
Indebetou sedermera genomdrifva den satsen, att Halländska
Utsockne Frälsehemmanen icke äro ordinarie rotering under¬
kastade, så slå vi med hvarandra på jemn fot.
Herr Winge: Del är nu andra gången, sorn jag haft tillfälle
höra Herrar IKaerrt och Malmstedt, i denna fråga, upprepa, hvad
äldre handlingar innehålla; deraf kan ock inhämtas, huru vid
åtskilliga tillfällen och olika tider, några rådande viljor lyc¬
Den 15 Augusti.
605
kats tillintetgöra eller uppskjuta de åtgärder, hvilka kunnat
eller bort vidtagas. Utsocktiefrälset i Halland har alltid varit
betrakladt lika med allmänt frälse, och den omständighet, att
utsocknefrälsehemmanen erlagt utskiifningspenningar, visar, att
de icke tillhört ypperligt frälse, hvilket är från alla sådana
afgifter befriad!. Utskottet har i sitt utlåtande, enligt min
åsigt, intrasslat frågan, och betraktat utsocknelrälset i Halland
både såsom ypperligt och allmänt frälse, enär Utskottet ansett
del skyldigt, att, under krig, utgöra extra rotering, och, un¬
der fred, årligen betala någon vacanceafgift för ordinarie ro¬
tering. Jag yrkar, att Utlåtandet afslås, och att Afdelningens
förslag, med den förändring, som omförmäles i Herr 1 alleiJS
reservation, varder antaget.
Herr Indebetou: Det har visserligen varit min afsigt,
att icke vidare yttra mig i förevarande ämne, då discussionen
redan varit alltför långvarig, men det är mig icke möjligt att
lemna obesvaradt, hvad Herr Schartau sednast mot mig an¬
fört. Nämnde talare har nemligen upptagit mina anmärkningar
mot Herr V0U Troils reservation och börjat med att genom¬
gå reservantens yttranden, för att visa, det icke något annat
misstag på första oidan förekommer, än det, hvarpå jag fästat
uppmärksamheten. Nåväl! detta vill jag gerna medgifva, enär
jag aldrig bestridt, hvad som i början af reservationen för
öfrigt förekommer. Den värde talaren har väl icke sökt för¬
svara det af mig antydda misstaget, i afseende på 1812 års
Riksdagshandlingar, men om jag ej orätt uppfattat hans ord,
anser han detta misstag vara af miudre betydenhet, då det
förekommer i en mellar.mening, och det dessutom kan synas
likgiltigt, om utskrifniugspenningarna upphört, på grund af
ordinarie eller extra rotering. Jag ber likväl få erinra , att
detta icke kau vara någon likgiltig sak, då frågan hufvudsak¬
ligen vänder sig kring denna punkt, och då det just är hem¬
manens skyldighet, alt draga ordfnarie eller extra rotering,
som nu skall afgöras. Denna fråga är således af hufvudsaklig
vigt, äfven om den finnes införd i en mellanmening. Talaren
har vidare öfvergått till del af reservanten upptagna Afdelnin-
ningens utlåtande, och visat, alt deruti åberopas, utom 1812
års Riksdagshandlingar, äfven andra skäl för det Halländska
frälsets ordinarie rotering, nemligen: en Rikets Ständers skrif¬
velse af år 1823, samt 2:ue Kongl. Bref af åren 1833 och
1837, och den värde talaren har framställt till mig den fråga,
om och huruledes jag kon undanrödja verkan af dessa skrif-
coc
Den 15 Augusti.
velser. Jag skuttar mig lycklig att kunna för talaren och det
Högtärade Ståndet utreda förhållandet härmed. Den citerade
Rikets Ständers skrifvelse af år 1823 innehåller nemligen det
stadgande, ”att alla hemman af krono-skalte- och frälsenatur,
hvilka, enligt författningarna, äro lutderkastade stän¬
dig rotering, borde från extra rotering uteslutas”. Granskar
man detta yttrande, så finner man, att det kan tydas på 2:ne
olika sätt. En tydning är den, att alla hemman af krono¬
skatte- och frälse-natur böra undantagas från extra rotering,
af dell orsak, att de äro underkastade ständig rotering. En
sådan tolkning blef af Kongl. Maj:t antagen, och, i följd deraf,
utfärdades de Kongl. Brefven åren 1833 och 1837, som handla
om de Halländska utsncknefrälsehemmanens indelning till stän¬
dig rotering. Man finner likväl , att en sådan tolkning af
Ständernas skrifvelse år 1823 icke kan, på annat sätt, tillväga—
bringas, än att ordet: hvilka utbytes emot andra ord , och
tolkningen är således icke bokstaflig. Men det gilves ett an¬
nat sätt. att tyda ifrågavarande skrifvelse, utan att ordalydel¬
sen behöfver förändras. Då nemligen Ständerne stadgade,
“”att alla hemman , hvilka äro underkastade ständig rotering,
borde från extra rotering undantagas”, så blir deraf en ovil¬
korlig följd, att alla hemman, hvilka icke äro underkastade
ständig rotering, icke eller borde från extra rotering undan¬
tagas. Denna slutföljd år klar. Frågan blir nu endast den,
om det Halländska utsocknefrälset var underkasladt ständig
rotering eller icke, och svaret på denna fråga finner man lätt,
då man vet, att dessa hemman, på grund af 1810 års Riks¬
dagsbeslut, blefvo extra roterade det påföljande året. Följ¬
aktligen kunde de icke då vara underkastade ordinarie rote¬
ring, och någon förändring i detta förhållande hade icke egt
rum, då Rikets Ständers skrifvelse år 1823 utfärdades. Man
har häremot velat invända , att det allmänna frälset i Rikets
öfriga provinccr är underkasladt ordinarie rotering , att ut¬
socknefrälset är med det allmänna frälset jemnförligt, och att,
på sådan grund, det utsocknefrälset borde vara underkasladt
ordinarie rotering. Men då man påstått sådant, har man förbi¬
sett, att ett annat förhållande eger rom i de conqueterade
provincerna , än uti Rikets öfriga landskaper. I Skåne var,
t. ex., all jord fril<afIad från ordinarie rotering, och det be¬
rodde på ett frivilligt åtagande, att 2:ne indeldta Regimenten
i denna province uppsattes år 1813. De hemman, hvilka då
icke ville underkasta sig ordinarie rotering, äro ännu i dag
Den 15 Augusti.
OOT
extra roterade, och bland dessa extra roterade hemman finnas
icke blott frälsejord, utan i fveu kronoskattehemman. Förhållan¬
det i Halland och Skåne är, i alla afseenden, jemnförligt.
Afven i Halland har ständig rotering blifvit åsatt en del hem¬
man, nemligen krono- och skattejorden, men detta har, lika¬
som i Skåne, berott på frivilligt åtagande. De, som icke in¬
gått på ett sådant frivilligt åtagande, hafva icke i Skåne an¬
setts vara underkastade ständig rotering, och kunna icke eller
i Halland anses en sådan skyldighet underkastade. Det synes
således vara obestridligt, att det Halländska frälset icke var
underkasladt ständig eller ordinarie rolering, då Rikets Stän¬
ders skrifvelse år 1823 utfärdades, och delta frälse borde
således icke, till följd af denna skrifvelse, undantagas från den
extra roteriugen. Att sådant dock blef af Kongl. Maj:t anbe-
faldt, berodde, såsom jag visat, på en felaktig tolkning af
Ständernas skrifvelse; men då, enligt § 80 R. F., ”ingen ny
eller tillökad rotering kan tillkomma, ulan genom Konungs och
Ständers sammanstämmande beslut”, så kunna icke de af Herr
Schartau åberopade Kongl. Brefven af åren 1833 och 1837
ega kraft af gällande Lag, så länge Ständerna ej, i öfverens¬
stämmelse dermed, beslutat. Nu är likväl händelsen den , att
Rikets Ständer, vid 1841 års Riksdag, allåtit en skrifvelse till
Kongl. Maj:t, med anhållan, att all verkan al nämude Kongl.
Bref skulle undanrödjas; denna skrifvelse är af mig redan
förut åberopad, och Herr Kock har sedermera utförligen redo¬
gjort för densammas innehåll. Ständerna hafva följaktligen
icke godkännt deu tydning, som Kongl. Maj:t gifvit åt 1823
års skrifvelse. Då saken så förhåller sig, lärer all verkan af
de Kongl. Bref, som Herr Schartau citerat, komma att upp¬
höra, och de skäl förfalla, hvilka Utskottets Afdelning velat
hämta af desamma till stöd för sin mening, att Hallands
utsocknefrälse borde ordinarie roteras.
Jag tror mig nu hafva nöjaktigt besvarat den f.åja,
hvilken Herr Schartau till mig framställt, och jag hoppas,
att den utredning af ärendet , hvilken jag sökt åstadkomma,
varit så fullständig, hvad roteringsskyldigheten för det Hal¬
ländska frälset vidkommer, att någou ovisshet derom icke kan
ega rum. Jag ernar visst icke bestrida Ständernas rält att,
i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis yttrade mening, ålägga
Hallands utsocknefrälse ständig rotering , om Ständerna finna
sådant med sin åsigt öfverensstämmande. Konung och Stän¬
der kunna visserligen, genom sammanstämmande beslut, lie-
608
Den 15 Augusti.
lägga all jord, äfven den privilegierade, med ett sådant omu.
Men hvad jag söht bevisa, är, att Hallands utsockne-frälsejord
ännu icke blifvit i Grundlagsenlig ordning ålagd ständig rote¬
ring. På sådan grund tror jag ock , att Utskotten rätt för¬
farit, när de förklarat sig icke kunna tillstyrka , att denna
jord påföres en sådan tunga , ty att påföra hvad som icke, i
Grundlagsenlig ordning, blifvit ålagdt, det lärer väl alltid
blifva stridande mot begreppet om rättvisa. Det skall vara
mig ett nöje att inså i ytterligare svaromål på de betänklig¬
heter, som tilläfventyrs ännu kunna framkastas mot Utskottens
åsigt, den jag i allo delar, enär jag finner den stödd på rätt¬
visa grunder, samt [>å en ordagrann tolkning af de ämnet rö¬
rande skrifvelser och författningar.
Herr Valley: Jag kan icke stillatigande höra Herr
Indebetou säga, att 1812 års Riksdagsbeslut icke blifvit åbe¬
ropa d t å Utskottens afdelning, såsom skäl till dess förslag.
Så bär emedlertid skett, och ehuru jag icke här kan bevisa
min uppgift, så kan mitt Ja vara så godt, som Herr Itlde-
belOUS Nej. Anledningen, hvarföre afdelningen frångått ut-
skrifningspenningarna, var den, alt, på somliga hemman, sitta
20 å 30 personer, och, på andra, 5 å 6j hvarigenom be¬
skattningen blefve ojemn. Hvad beträffar Herr Kocks yttrande
om hemmanens i Halland svaga natur, så får jag upplysa, att
å min hemort ofia 20 å 30 hemman, sammanslagna, uppsätta
en båtsman, och utgöra andra afgifter i proportion derefter.
Discussionen förklarades slutad ; och Herr Talmannens deref¬
ter framställda proposition å bifall till 1 :a pankten af Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande, N:o
63, besvarades med blandade Ja och Nej, hvarjemte vote¬
ring begärdes.
Efter det Herr Lagergren förklarat, att lian frånträdde
sin mening om antagande af första punkten i afdelningens
förslag i dess helhet och förenade sig med dem, som deruti
yrkat den förändring, att medlen borde ingå til [Statsverket, upp¬
sattes, justerades och anslogs en så lydande voteringsproposition:
”Den, som bifaller Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie Utskottens Utlåtande, N:o 60, första yttrandet, och
det motsvarande i Betänkandet, N:o 22, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, ogillas nämnde yttrande, och fattas beslut,
i enlighet med Herr von Troils reservation, med den för¬
ändring, alt vacancemedlen skola ingå till »Statsverket.”
Den 15 Augusti.
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop. En
»edel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tväuiie af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera
sidan om Herr Talmannen, befunuos innehålla 18 Nej emot
16 Ja; i följd hvaraf Ståndet ogiliat l:a punkten i Utlåtandet
och fattat beslut i enlighet med Herr von Troils reservation
i denna del, med den förändring, att vacancemedlen skola ingå
till Statsverket.
Häremot reserverade sig Herr Malmstedt.
2:dra och 3:dje punkterna, enligt båda Utlåtanderna, för-
föllo, till följd af det nyss fattade beslutet.
Det sista yttrandet, enligt Betänkandet, N:o 22, förnyadt
i Utlåtandet, N:o 63.
Godkändes.
§ 4.
Herr Bergman anmälde, att Herr E. G. Lindström
uti bref tillkännagifvit, det hans försvagade helsa nödgade
honom, att anhålla om ytterligare 3 veckors ledighst frän
Riksdagsgöromåleu, och fann Ståndet godt bevilja Herr E.
G• Lindström den begärda ytterligare ledigheten under of¬
vannämnda tid, beräknad från den 21 dennes.
5 5.
Justerades Protncolls-utdrag, angående särskildta af Stån¬
det denna dag fattade beslut.
« 6.
Till bordläggning anmäldes:
Constitutions-Utskoltcts Memorial, N:o 33;
Stats Utskottets Utlåtanden N:ris 305 och 306;
Bevillnings-Ultkottels Utlåtande, N:o 27;
Banco-Utskottets Memorial, N:o 96;
Expeditions-Utskottets Memorial, N.ris 14, 15 och 16,
till hvilka rubrikerna upptagas uti protocoll, vid ärenderna»
pröfning ; samt
Ståndets Enskildta Besvärs Utskotts Protocolls-utdrag af
denna dag, med förslag till underdånig skrifvelse, N:o 7,
angående förändring af en § i Fabriks- och Handtverks-
ordningen.
Plenum slutade» kl. 9 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
n.r-SlånS Prut. vid Rika i8«7— IS4S, ir 89
CIO
lien 18 Augut ti,
Den i6 Augusti.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1.
Justerades Protocollet för den 8 sistlrcfn» Julii.
8 2.
Herr Regnstrand hegärde ätta dagars ledighet frän
Riksdagsgöromålen, räUuad frän d. 23 dennes, hvilken begärtu
Ståndet biföll.
§ 3.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottens Memorial, N:o 36, i anledning af återremiss
utaf och anmärkningar vid vissa punkter af sammansatta Ut¬
skottens Betänkande, N:o 19, öfver väckta frågor om ändring
i nu gällande bestämmelser, rörande stäugselskyldigheten.
Härvid föåekommo:
1:o Inbjudning till Borgare-Ståndet, vid ira punkten.
Herr Bohnstedt: Sedan jag väckte miu ifrågavarande
motion, har jag, vid frågans behandling dels i de samman¬
satta Utskotten, dels ock i Stånden kommit till den erfaren¬
het, alt behofvet af den i motionen afsedda reform, som lik¬
väl, enligt min öfvertygelse, utgör första steget på öfverän¬
gen till ett bättre, säkrare och mera vinstgifvande landtbruk
fin vårt närvarande, ännu icke är så allmänt insedtr som jag
vågat hoppas. Vår allmoge i allmänhet, äfvensom en stor del
af andra jordbrukare hafva ännu ej gjort sig rätt reda för
möjligheten äfven hos oss af ett Landlhushållningssystéme,
som ieke fordrar det nu gängse bruket af egors inhängnande,
ehuruväl det äfven visat sig, att delta sysléme localt värde¬
ras, då många Representanter inom Bonde-Ståndet från Skå¬
ne och andia orter med nöje bilrädt mitt ifrågavarande för¬
slag till ändring i stängselförfattningarna. Det synes mig
likväl ligga för öppen dag, alt användandet af ett rationell
jordbruk å mindre hemmansdelar ej är verkställ bart, så länge
innehafvarne af dylika mindre jorripossesioner skola nödsa¬
kas upprätta stängsel omkring sina ägor, och sålunda vidkän¬
nas de dermed förknippade stora kostnader och hinder, di
lien 16 Angnst).
Cl!
dessa äter. i mycket ringare män, drabba de större gods-
egarne, enär desses skyldighet till stängselhållning eger rum
blott vid de yttersta gränsorna af deras possessioner, och de
således derinom hafva tillräckligt utrymme för en fri verk¬
samhet. Detta allt bevisar emedlertid, alt sann kunskap om
jordbruket och hvad dertill hörer benöfver ännu kraftigt spri¬
das. Reformer, som, lika med den ifrågavarande, röra den
enskilda hushållningen, verkställas dock bäst på öfvertygel-
sens väg, och då, genom bifall till Utskottens förevarande
memorial, tillfälle öppnas att försöka, pröfva och antaga,
hvad jag, såsom tnotionair, hufvudsakligen föreslagit, anser
jag mig böra tillstyrka antagande! af ifrågavarande inbjud¬
ning, i hopp, att en mera vidsträckt tillämpning af det utaf
mig förordade Landthushållningssysléme skall småningom sjelf¬
mant inträda. Detta mitt tillstyrkande grundar jag hufvud¬
sakligen på 2:ne skä', nemligen dels att det icke år sanno¬
likt, att någonstädes, der en enhälligt ingången öfverenskom¬
melse om stängsels afskaffande blifvit träfTad, denna öfverens¬
kommelse skall af 2/3:delar utaf de deri deltagande, då des¬
sa 2/3rdelar tillika äga 2/3:delar af jordrymden, önskas
upphälven, dels ock att det otvifvelaktig! är lättare att förmå
de på nyttan af stängsels afskaffande tviflande att ingå på en
förening, som de veta kunna häfvas af en större pluralitet af
delegarne, än om dertill erfordras samtlige deltagarnes sam ■■
tycke.
På Herr Talmannens framställning antog Ståndet den,
vid l:a punkten af delta memorial, förekommande inbjud-
niug.
2:o 2:dra punkten i Betänkandet, N:o 19.
Betänkandet, N:o 19, och motsvarande del i memorialet,
N:o 35, lades till handlingarna.
3:o Sjette punkten i Betänkandet, N:o 19, och motsva¬
rande del uti memorialet, N:o 36.
Betänkandet, N:o 19, med tillägg, enligt memorialet N:o
36, godkändes.
1 öfriga delar lades memorialet, N:o 36, till handlin¬
garna.
§ 4-
Föredrogs ånyo meddeladt utdrag af Borgare-Ståndet*
Enskildta Besvärs-Utskotts Protocoll den 4 dennes, med för¬
lag, under N:o 5, till Ståndets underdåniga skrifvelse, I
Den 1 fi Au (justi
fröna om tullagstiftningen. Lydande Protocolls-Utdi agel »å-
lunda:
"Utdrag af Protocollel, hållet hos Välloflig» Borgare-
Slåudets Enskildt» Besvärs-Ulskolt den 4 Augusti
1848.
S. D. Till gemensam behandling företogs 2:ne af Bor¬
gare-Ståndet den 2 i denna månad till Utskottet remitterade
motioner, den ena af Herr Kock, angående en särskild un¬
derdånig'skrifvelse af B irgare-Ståndet, i fråga om tullagstift¬
ningen, och den andra af Herr Lagergren, att, derest Bor¬
gare-Ståndet skulle anse Herr Käcks nyssnämnda motion
böra till någon påföljd föranleda, deu underdåniga skrifvelse,
som, i sådant fell, kornine alt expedieras, måtte författas i
närmaste öfverensstämmelse med Borgare-Ståndets underdå¬
niga skrifvelse af den 20 Maj 1845.
Sedan Utskottet, genom votering, som utföll med 6
rö-ter emot 3, afgjort att det underdåniga skrifvelseförslaget,
som, i anledning af Herr Kocks motion, kunde kumma att
ufgifvas, skulle innehålla yttrande jemväl angående de af Ri¬
kets Ständer bestämda höga tullsatser, så beslöts att till Bor¬
gare-Ståndet ingå med förslag till underdånig skrifvelse i de
ämnen, som i begge motionerna förekomma, af det innehåll,
Bil. N:o 5, närmare utvisar.
Emot utgången af voteringen reserverade sig Herrar
Lagergren, IVeslin och Spångberg.
Ar och dag som ofvan.
In fidem,
Angust Rundqvist.“
Äfvensom Skrifvelseförslaget var af denna lydelse:
"S. A. K.
Med underdånig tacksamhet och tillfredsställelse emottog
Borgare-Ståndet Eder Kongl. Majlis Nådiga Proposition till
Rikets S änder den 7 Dec. 1847 om förändrade lullbestäm-
melser. Denna vigliga fråga, hvilken, ehuru allmännelig
måiända ändock närmast rörer Borgare-Ståndet, såsom i dess
verkningskrets omedelbart ingående, och med dess närings-
föihållanden sammanbunden, tycktes, efter långvarig menings-
»trid inom detta Stånd, ändiligen vara löst till allmän belå¬
tenhet derigenom, att det nådiga förslaget, som, med på sak¬
kännedom grundad, noggrann och fullständig motivering, af-
vager de iubördes anspråken emellan behöfligheten af inkom¬
ster, lör Staten genom tullafgifier, den inhemska konstfliten»
Den 16 Augusti.
vidmakthållande och tillväxt samt handelns utveckling och
förkofran, af Borgare Ståndet i de flesta delar antogs, (hisk¬
ligt hade varit, all det af Eder Kongl-Majit med nödig varsam¬
het föreslagna upphäfvandet af införselförbuden hade af Ri¬
kets Ständer blifvit enhälligt gilladt och anlaget, emedan det¬
ta upphäfvande hårleder sig från en för fäderneslandet, både
ur moralisk och Slatseconomisk synpunkt, dyrköpt erfarenhet
om de för all loflig handel och industri skadliga följder, för¬
buden hittills hafva medfört, och tvifvelsutan jemväl hädan¬
efter skola medföra, såsom i sig innebärande de mest onatur¬
liga band och hinder emot alla näringars fria utveckling, då
tällan deremot ovedersägligen utgör första vilkoret för deras
framskridande. Enahanda åsiglcr ega full tillämplighet, i
afseende på de modererade tullsatser, som i samma Nådiga
Förslag blifvit påförda åtskilliga varuartiklar, hvilka, för när¬
varande, äro mer än skäligt betungade, för att icke locka
till lagöfverträdelser, svåra om ej omöjliga att med vårt lands
geografiska läge helt och hållet förekomma. Tvifvelsmål om
nyttan af denna liberalare banas beträdande borde inom re¬
presentationen icke längre förefunnits, sedan andra handlande
och induslriidkande nationer redan härutinnan föregått oss
med lärorika exempel och bringat systemet i utöfning. Det
oaktadt liar, utom hvad angar artiklarna: Topp-, Kandi- och
Kak-socker samt Syrup, genom behandlingen i 2:ne Riks¬
stånd, nemligen Ilöglofl. Riddcrskapet och Adeln samt Hög¬
vördig» Presle-Slåndet, frågan om de öfriga importförbudens
borttagande, emot Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, i följd
af Grundlagens tolkning, kommit att hos Rikets Ständer för¬
falla, äfvensom Borgare-Ståndets godkännande af de i Eder
Kongl. Majlis ofvanberörda Nådiga Proposition föreslagna lin¬
drigare tullafgifier blifvit ti I lili tet gj ord t af Medståndens der¬
emot skiljaktiga åsigter, sedan dessa, uti den Nämnd, som,
enligs 73 § R. O., tillkommer, att dem afgöra, rönt den
framgång, att, i de flesta fall, nu stadgade höga tullbestäm¬
melser blifvit bibehållna.
Då Borgare-Ståndets i omförmälda syftning fattade be¬
slut icke blifvit af de öfriga Riks-Stånden biträdde, och följ¬
aktligen icke kom na alt otr. i mnäs i den underdåniga skrif¬
velse, som, angående tu lagstil ningen, bör af Rikets Ständer
tiM Eder Kongl. Mnjil ailätos, -u utbeder sig Borgare-Ståndet
på det alt Eder Kongl. Maj.t må erhålla kunskap om delta
Stånda särskilda mening, att härom få i underdånighet gör»
Den 1(1 Augustt.
anmälan, och då »ekens utgång på Borgare-Ståndets verk-
lamhct och trefnad utöfvar det största inflytande, dristar Bor¬
gare-Ståndet derjemte i underdånighet frambära den önskan,
det täcktes Eder Kongl. Mnj:l, vid frågans slulliga pröfning,
i Nåder fullfölja de Statseconomiskt rigtiga grundsatser, hvil¬
ka, i Eder Kongl. Maj:ts ofvanberörda Nådiga Proposition
blifvit uttalade och föreslagna”.
Herr Bergman: Då efter hvad af Bevillnings-Utskot-
tcts Memorial, N:o 27, inhämtas, tullbevillningsfrågorna ännu
icke blifvit algjorda, anser jag förevarande fråga ännu icke
böra till behandling upptagas, utan tills vidare hvila.
Heri Collén: Redan då Herr Kocks ifrågavarande
motion remitterades till Ståndets enskildta Utskott, yttrade
jag, att samma motion vore helt och hållet öfverflödig. Den¬
na åsigt bibehåller jag ännu. Det är icke öfligt, ej eller
med Grundlagarna fullt öfverensstämmande, att ett Riksstånd,
som vid en frågas afgörande stannat i minoriteten, derom un¬
derrättar Kongl. Majrt, och likasom ursäktar sig för den ut¬
gång, frågan fått. Då nu dessutom Expeditions-Utskottet upp¬
satt ett af Riksstånden redan godkäudt förslag till en Riket»
Ständers underdåniga skrifvelse, angående tullbevilluingen ,
finner jag destomera olämpligt, att från detta Stånd en särskild
skrifvelse i ämnet afiåtes. Jag yrkar derföre afslag å före¬
varande betänkande.
Herr Lagergren : Såsom Ledamot af Ståndets Enskild¬
ta Besvärs-Utskott bar jag reserverat mig emot det nu före¬
dragna Betänkandet, och får derföre nu afgifva min skriftliga
reservation.
Härefter uppläste Herr Lagergren följande:
”Uti Borgare-Ståndets Enskildta Utskotts tillstyrkan i des»
Memorial, N:o 5, har jag icke instämt, och de grunder för
min särskilda tanka, jag inom Utskottet anfört, utbeder jag
mig, att nu få till Ståndets Protocoll anmäla.
Beskattningsfrågor äro bland de ämnen, hvilkas behand¬
ling under ett constitutionelt statsskick allestädes anses kräfva
den ömtåligaste noggrannhet. De former och gränsutstaknin-
gar, våra Grundlager, i hänseende till dessa frågor, pähudit,
böra icke å Riksståndens sida öfverträda.», så vida man vill
för Rikets Ständers beslut i dessa ämnen fordra aktning och
undseende af Regeringen. 69 och 71 §§ R. F., jemnförda
med 59 och 60 §§ i samma Grundlag, angifva formaliteterna
för beskattningsfrägors behandling hos Riket» Ständer, urskilja
Den 16 Augusti.
615
de afgifter, tom äro föremål för Rikets Ständers omedelbara
bsskattningsrätt, samt bestämma vilkoren och utstaka grän¬
serna för hvarje Riks-Stånds makt och behörighet, att vid
beslut i dessa frågor görn sin särskilda tanka gällande.
Sedun de utgifts- eller bevillning-frågor, uti hvilka Riks-
Slånden stadna! i skiljaktiga beslut, blifvit antingen al Ri¬
kets Ständer, eller den »tora nämnd, som med Rikets Stän¬
ders rätt och i deras namn besluter, lagligen afgjorde, för¬
faller deri skiljaktighet i beslut, som förut kan hafva visat
»ig de särskilda Riks-Stånden emellan, och hvad förstärkta
Stats-Utskottet antagit och fastställt, blifver, såsom grund¬
lagens ord i 71 g R. F. lyda, med en kraft af Rikets Stän¬
ders beslut gällande. En ytterligare protest deremot af nå¬
got Riks-Stånd, en protest, afgifven till Regeringsmakten, är,
i sjelfva verket, ett jäfvande af helgden i den lagstiftanda
maktens beslut, — en åtgärd, som kan undergräfva Grund¬
lagen uti en af dess vigtigaste delar.
I enlighet med dessa åsigter har jag så väl vid remis¬
sen af Herr Kocks motion, som under dess behandling inom
Utskottet yrkat, att densamma, så vidt den innefattar ett för¬
sök, att hos Konungen utverka förändring i den af Rikets
Ständer beslutade Tul I bevill ning, bör hos Borgare-Ståndet
icke till någon åtgärd föranleda.
Hvad åter angår frågan om borttagande af de in- och
utförsel-förbud, hvilka genom utgången af Rikets Siänder»
behandling utaf Kongl. Majrls Nådiga Proposition, rörande
Tullbevilluingen, blifvit i deras förra kraft bibehållna, så är
väl denna fråga, enligt hittills följd praxis och Couslitutious-
Utskottets uttryckliga förklarande, af rent economisk natur,
i följd hvaraf de högst maktpåliggande motiver, som böra
afhålla ett Riks-Stånd ifrån en inför Konungen gjord invänd¬
ning emot 'Rikets Ständers beslut i bevillningsämnen, icke
äro här i lika mån gällande. Mea då Grundlagen uti 87 §
R. F ock 75 § II. 0. stadgat, att, derest uti lagfrågor eller
andra ärenden, utom beskattnings- och bank-frågor samt så¬
dana, hvilka äro af den beskaffenhet, att ej kunna förfalla, två
Stånd slädnät emot två, frågan bör förfalla, och förblifva
vid det, sorn tillförene stadgadt varit, utan att samma fråga
må kuuua vid den Riksdagen å nyo väckas, eller upptagas,
har jag, inom Utskottet, varit af samma tanka, sein jag förr
inom Siandet yrkat, eller att en underdånig framställning
från detta Siånd till Kongl. Maj:t, rörande de vid denaa
SIS
Den 16 Augusti.
Riksdag vidmakt häll n« förhudens borttagande, nu, sedan
Rikets Ständers beslut härom mäste anses vara fattade, icke
är lämplig eller bör göras.
Den, vid förra Riksdagen , beslutade underdåniga Skrif¬
velse af den 20 Al oj i 1845 hade till föremål, ej att begära
förbudens borttagande, utan att, för den händelse Kongl. Majit
»tulle finna för godt att dem upphäfva , hos Konungen upp¬
gifva och föreslå de controler och försigtighetsmått, som der¬
vid af Ståndet ansågos ändamålsenliga. Såsom prcejudicat i
detta fall kan således samma uudcrdåuiga Skrifvelse icke vara
gällande."
Muntligen tilläde Herr Lagergren: För ådagaläggande
deraf, att de af m g nu uttalade åsigter delades af Ståndets
Enskilda Besvärs-Utskott vid sistlidne Riksdag, utber jag mig
stt få jemväl uppläsa samma Utskotts Betänkande öfver Herr
Palanders motion, i anledning af Rikets Ständers Beslut
rörande Tullbevillningen.
Omförmäldta Betänkande, som äfven upplästes, var så
lydande:
"Uti Memorial, som medelst Protocollsutdrag af den 19
uti innevarande månad blifvit till Ståndets Enskildta Besvärs-
Utskott remitterad, bar Herr Palander förmält, hurusom re-
sultaterna af voteringarna i Förstärkt Stals-Utskott, rörande
tullbestämmelserna, rättvisligen medfört bekymmer för Borgare-
Ståndet, enär, i händelse dessa nu föreslagna höga lullafgifter
af Kongl. Maj.t godkändes, det afsedda ändamålet, att derige¬
nom bereda Staten högre intrader, helt och hållet förfelades,
emedan lurendrejeriet, otvifvelaktig!, skulle finna sig synnerli¬
gen uppmuntradi, och således tillintetgöra de förespeglade Stats-
economiska fördelarna, helst, i anseende till Sveriges geogra-
phiska läge, öfverlrädelscr af blifvande Tullförfattningar inga¬
lunda kunna förhindras, äfven med en mera utvidgad tullbevak¬
ning; med anledning hvaraf molionairen föreslagit, att det
Vällofliga Ståndet mätte till Kongl. Maj:t öfverlemna en under¬
dånig skrifvelse, innehållande framställning af de vådor och
förluster för Landet, hvilka ovilkorligen skola inträffa, om tull¬
lagstiftningen blef antagen i öfverensstämmelse med de nu af
Ständernas pluralitet godkända förslag.
Utskottet har tagit denna framställning i behörigt öfver¬
vägande, men som de af molionairen klandrade beslut röra ett
ämne af den mest allmänna beskaffenhet, och ovedersägligen
hafva tillkommit i noggrann öfverensstämmelse med de i
Den 16 Augusti.
617
Grundlagarna stadgade former, samt det, vid sådant förevetan¬
de, icke kan aulagas vara rätt och tillbörligt , om ett Riks¬
stånd, hvar* fleste Ledamöter haft en från p! urn! i telen hos de
öfriga Riks-Stånden skiljaktig mening , skulle vidtaga en åt¬
gärd, som tydligen åsyftade, att motverka , hvad Rikets Stän¬
der i Grundlagsenlig väg, för sin del, beslutat; alltså, och i
betraktande jemväl af den omständighet , att Borgare-Ståndet,
i vissa fall, äfven biträdt åtskilliga högre tullbestämmelser ,
som sedermera blifvit Rikets Ständers beslut, vid hvilket för¬
hållande en framställning i det syfte, moGonairen önskat, ovil¬
korligen skulle bhfva ensidig, finner Utskottet sig böra till¬
styrka, att Herr Palanders motion lemnäs utan afseende.
Stockholm den 26 April 1845.”
Herr Stenberg: Vid behandlingen af Tulltaxefrågan, har
jag, med min ringa röst, biträdt de flesta inom detta Högt-
ärade Stånd fattade beslut, rörande såväl förbudens borttagan¬
de, som de bestämda tullsatserna, och skulle, derest jag en¬
dast uppfyllde min enskilda önskan , således hafva mycken
anledning, att nu jemväl biträda Herr Kocks, af Ståndets
enskildta Utskott förordade motion; men, innan jag stadgat
min öfvertygelse i ämnet, har jag dock ansett mig böra taga
våra Grundlagar till råds, och jag måste öppet erkänna , att
det svar, jag trott mig i dessa lagar linna, är föga tillfreds¬
ställande för motionen.
Hela sammanhanget, såväl i R. F., som R. 0. visar nog¬
samt, att de fyra Stånd , hvaraf Ständerförsamlingen består,
ku ina handla endast collcctivt, då det är fråga om att del-
gilva fattade beslut åt Regeringen. Derföre förekomma äfven,
u i dessa begge lagar, bestämda föreskrifter, när pluralitet
skall anses vara Stånden emellan vunnen, och huruledes , då
skiljaktighet i beslut uppstår, de olika meningarna skola sam-
manbringas till enhet, men, sedan denna enhet är vunnen i
den ordning Grundlagen bjuder, måste det deraf uppkommande
beslut ovilkorligen betraktas , såsom ett Rikets Ständers och
således hela den, inom olika Stånd, Rådplägande Församlingens
beslut. Skulle det hafva varit Grundlagens mening, att ett
enskildt Riks-Stånd kunde delgifva åt Regeringen sin särskilda
och ifrån den, som innefattas i Rikets Ständers uti samma
fråga fattade beslut, afvikande mening, för att tagas i betrak¬
tande vid den pröfning af frågan, som på Regeringen ankom¬
mer, så skulle Lagens stiftare, tvifvelsutan, hafva infört ett
39*
618
Den 16 Augusti.
uttryckligt stadgande härom, likasdväl i denna fråga, som an¬
gående enskilde medlemmars inom Stånd och Utskott rättighet,
att reservationsvis uttsycka sina från plurali teten afvikande
åsigter, ty för stiftarna of våra Grundlagar har det varit lätt
att inse, huru påkostande det understundom kunde för ett Riks¬
stånd blifva, att finna dess mening tillbakasatt. Och då Grund¬
lagens stiftare, detta oaktadt, icke inrymt en sådan reservations¬
rätt Stånden inbördes emellan, i fråga om framställningar till
Regeringen, kan jag deraf ej draga annan slutsats, än att man
måste tåligt foga sig efter den ordning , Grundlagen utstakat,
samt att man inom Ständerförsamlingen väl eger ett fritt fält
att kämpa för egna åsigter, men att , sedan ett beslut är
fattadt, bär det få gälla för Rikets Ständers odeladt, utan att
ett enskildt Riks-Ståud kan, med bevarande af nödig ordning
och granlagenhet, framställa till Regeringen, på sidan om
detta allmänna beslut, sin särskilda derifrån afvikande mening.
Jag vet väl, att den procedure, som är i fråga, häfver
vanans makt för sig, men sådant gör den i mina ögon icke
starkare, då den ej eger stöd af lag.
Hvad sjelfva ändamålsenligheten af den t il lärn a de fram¬
ställningen angår, så vågar jag jemväl betvifla den. De beslut,
Högtärade Ståndet fattat i Tullfrågan, äro i hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse med Regeringens i Dess Nådiga Proposition i äm¬
net yttrade åsigter, — således något, som man på förhand
vet, att Regeringen gillar, och med hänsigt till den publicitet
af Riksdagsförhandlingar, sorn gäller i vårt land, torde ej nå¬
got tvifvel kunna uppstå, det ju Borgare-Ståndets åtgöranden
i Tullfrågan längesedan äro för Regeringen kända. Vill man
åter, genom den särskilda framställningen, lägga cn egen vigt
på saken, och dymedelst destoheldre uppnå ett önskadt mål,
så fruktar jag, att man genom det t il lärn a de steget lätteligen
kan lika väl skada, som gagna det goda i saken.
Af dessa skäl kan jag, för min del , ipke godkänna en-
skildta Utskottets uti det uppgjorda Skrifvelseförslaget inne¬
fattade Betänkande öfver motionen, utan begär derå afslag.
Herr Kock: Då min ifrågavarande motion remitterades
till Ståndets enskildta Utskott, uppstod en ganska vidlyftig
discussion i ämnet, och jag hade trott, att derunder en hvar
af Ståndets Ledamöter haft tillfälle alt stadga sin mening uti
frågan. Jag märker dock nu, att striden i ämnet icke är ut¬
kämpad. Redan vid remissen af motionen erinrade jag, be¬
träffande den äfven då ifrågasatta grundlagsenligheten af den
Den 16 Augusti.
613
föreslagna Skrifvelsens aflåtande, att en dylik åtgärd, tillförene,
flerfaldiga gånger, blifvit vidtagen så väl af detta, som andra
Riks Stånd. Hvar och en enskild medborgare äger ju rättig¬
het, att inför Kongl. 5Iaj:t framlägga sina besvär. Hvarföre
skulle väl då denna rättighet vara ett Riks-Stånd förnekad?
En föregående talare har anmärkt , att tulibevillningsfrågorna
icke blifvit af Rikets Ständer slutligen afgjorda. I anledning
häraf får jag erinra derom, att de frågor, som min motion
afser, nemligen införselsförbudenas upphörande och de höga
tullsatserna, äro af Rikets Ständer bestämda. En annan talare
har ansett den föreslagna skrifvelsen obehöflig, ja olämplig,
enär Expeditions Utskottet redan uppsatt Förslag till Rikets
Ständers skrifvelse i ämnet. Härvid får jag erinra , att min
motion afser en skrifvelse endast ifrån detta Stånd, och icke
ifrån Rikets Ständer, hvilkas sednare beslut i hufvudfrågan
innefattar något helt annat, än hvad Borgare-Ståndet beslutat,
och som nu skulle i den föreslagna underdåniga skrifvelsen
Kongl. Maj:t delgifvas. 1 stöd af hvad jag sålunda anfört,
anhåller jag om proposition på bifall till det nu föredragna
Betänkandet.
Herr Winge: Då Herr Kocks motion remitterades
till Ståndets enskildta Utskott, uppläste jag ett skriftligt an¬
förande, hvari jag yttrade mina åsigter uti ämnet, hvilka jag
ännu vidhåller. J3g får derföre, med åberopande af berörde
anförande, på förhand reservera mig emot beslutandet af en
sådan skrifvelse, som den af Herr Kock föreslagna.
Herr Almgren: Då jag, redan vid remissen af Herr
Kocks motion, yttrade den åsigt, att ifrågavarande skrifvelse
till Kungl. 5Ioj:t icke öfverensslämde med Grundlagsenlig form,
eller dessutom ej ens var behöflig, så vidhåller jag ännu denna
min öfvertygelse och begär alltså afslag å Utskottets förslag.
Delta mitt yrkande stödjer sig på Hera välgrundade förhållan¬
den. Utskottet säger, i sitt förslag till underdånig skrifvelse,
att Borgare-Ståndet, med underdånig tacksamhet och till¬
fredsställelse., emottog den Nådiga Propositionen den 7 De¬
cember 1847. Att dessa uttryck hvarken delats, eller kunnat
delas af Sveriges flesta industrie-classer, hafva både jag och flere
ledamöter af detta Ilöglofl. Stånd redan förut både uttalat och
nogsamt bevisat; man må således icke förglömma, att denna
tacksamhet och denna tillfredsställelse icke ntgöra Borgare¬
ståndets enhälliga tanka, och hvarom allt Protocollerna bära
tydligt vittnesbörd. Då den Kongl. Propositionen, behandlad
620
Dm ic> Arnjus ti.
på sålt Grundlagen föreskrifter, varit föremål för samtliga
Riks-Ståudens pröfning, och Rikets Ständer med en betydlig
pluralitet i allmänhet underkänt densamma, hade jag trott, att
den värde motionaircn, Herr Kock, skulle, med aktning för
andras öfvertygelse, och lill följd af denna redan pä behö¬
rigt vis till slut bingta linga, icke, på sätt som nu troli¬
gen b!ifver förhållandet, sölin tillvägabringa en slags bryt¬
ning i det på lagenlig väg tillkomna Rikets Ständers beslut.
Det är emot ett sådant förfarande jag i Borgare-Ståndets Pro-
tocill nedlägger min reservation, och utan att nu vilja tillägga
de flera talande bevis på olämpligheten af ifrågavarande skrif¬
velse, vill jag endast åberopa, hvad jag redan förut, flera
gånger, yttrat, att, så länge Borgare-Ståndet icke genom ord
och handling vill erkänna de, efter min öfvertygelse, rätta
grundsatser vid tillämpningen af ett fritt systeme, nemligen
beredandet åt Handeln och Industrien af stadga och trygghet
i Tull- och Näringsförfattningar, rudimaterier och lifsförnö-
de.iheter till lägsta möjliga ziffra, bättre ordnade Credit-lagar,
samt framför allt sådana controler, att Lagen blifver en san¬
ning, intill dess måste åtminstone jag, med min röst, motsät¬
ta mig hvarje försök, som efter min tanka skulle leda till en
stor del af vårt lands så långt framskridna industries aftyuande
och förstörande. För mig återstår alltså nu endast, att fort¬
farande, yrka afslag å Utskottets förslag, och hvilket jag så
mycket hellre kati finna mig befogad yrka, som den föreslag¬
na skrifvelsen, under manteln af de vackra uttrycken om Bor¬
gare-Ståndets beslut i en liberal Tull-Lagstifluiugsauda, för¬
glömt för Konungen omnämna det med consequencen mindre
väl öfverensstämmande beslutet, att erkänna, bevilja och qvar¬
hålla förbudsprincipen för en af landets mdustrie-grenar, nem¬
ligen för det mäktiga jerninteresset.
Herr Norin: Både vid remissen af Herr Kocks motion
till Utskottet, och äfven nu bar blifvit ifrågasatt grundlags¬
enligheten af den föreslagna skrifvelsens aflåtaude. Herr Tal¬
mannen lade dock icke något hinder i vägen för meddelaudet
af proposition om motionens ramitterande tili Utskottet, och
jag är fullt förvissad, att Herr Talmannen icke tillåter deu
ringaste öfverträdelse af Grundlagarnas bud. Om således Herr
Ttsimanuen linner för godt framställa proposition om bifall till
förevarande Betänkande, så behöfva vi icke befara, att G:undla-
gen blifvit, genom Betänkandets godkännande, för nära trädd.
För min enskilda del kan jag icke Antia annat, äu att hinder
Den 16 Augusti.
621
icke nu mera, än tillförene, möta ett Riks-Ståud för framläg¬
gandet af sina enskilda åsigter inför Regeringen, en rättighet
som är föruunad hvarje annan Corporation, ja hvarje enskild
medborgare. Detta till svar på anmärkningarna i formfrågan.
Hvad sjelfva saken beträffar, så har redan deri, vid många
andra tillfällen, blifvit tillräckligt så väl muntligen, som skrift¬
ligen yttradt, att ej något väsendtligt kan vara att tillägga.
Jag inskränker mig derföre nu att tillstyrka bifall till före¬
varande Betänkande.
Herr Thom: Några talare hafva försökt att använda
Grundlagarna till täckmantel för det vemod, hvaraf de, otvif¬
velaktig!, skulle inlagas, derest den af Utskottet förordade
skrifvelsen komme att aflåtas. Jag torde icke behöfva erinra
derom, att Herr Kocks ifrågavarande motion icke afser nå¬
gon rubbning eller brytning i Rikets Ständers beslut, angående
tullbevilllningen, utan endast, att detta Stånd må framlägga
inför Kongl. Majit sina enskilda åsigter af ämnet. Sådant är
obetaget hvarje Corporation, ja hvarje enskild medborgare,
ännu mera ett Riks-Slånd. Urgammal är deu seden, att Riks-
Stånden inför Regeringen nedlägga sina enskildta besvär. Lika
med Herr Stenberg anser jag visserligen, att, hvad som
tilldrager sig inom ett Riks-Stånd icke är för Regeringen o-
bekant, och att således, ifrågavarande skrifvelse förutan, Re¬
geringen erhåller kännedom om Borgare-Ståndets åsigter, rö¬
rande tull-lagstiftningen; men då nu motion blifvit väckt om
dessa åsigters framläggande uti en särskild skrifvelse, och de
derigenom framträda med mera enbet och kraft, än då de inhäm¬
tas af Ståndets förhandlingar i tullfrågorna, samt dessutom,
på sätt jag redan nämnt, den föreslagna skrifvelseåtgärdeu
icke är i någon mån stridande emot grundlagarnas bokstaf,
ulan fast heldre i öfverensstämmelse med hvad tillförene öf-
ligt varit, kan jag, för min del, icke finna, att ifrågavarande
motion skäligen eller billigtvis bör undertryckas. Vissa tala¬
re hafva omtalat nödvändigheten af förökad control öfver
Tull-lagarnas åtlydnad, för deu händelse, att några betydliga
förändringar i dessa lagar, sådana de nu äro, skulle ega rum.
Måste vi afvakta dessa och liktänkande talares samtycke till
en tull-lagstiftning i liberal anda, så få vi förvisso derpå
vänta till Ragnarök.
Herr Biörck: Såsom Ledamot i Ståndets enskilda Be-
svärs-Ulskotl anser jag mig icke kunna underlåta att yttra
några ord i förevarande ämne, helst man, lill stöd för det
622
Den 16 Augusti.
afslag å Utskottets förevarande Betänkande, som af några ta¬
lare blifvit yrkadt, hufvudsakligen anfört, att Utskottets till¬
görande i frågan icke varit med grundlagarna öfverensstäm¬
mande. Jag hyser för dessa lagar lika stor aktning, som
hvarje annan rättskaffens representant, och just derföre kan
jag icke förlika mig med en sådan tolkning, af dem, som
göras beroende af den enskilda öfvertygelsen i det fall, hvarå
lagarnas tillämpning ifrågakommer. Öppet erkänner jag, att
de åsigter, som Herr Lagergren uttalat i sin nu afgifna
skriftliga reservation, äro förtjenta af uppmärksamhet, som de
ock inom Utskottet tillvunnit sig, men då, efter hvad påtagligt
är, ifrågavarande motion icke åsyftar det ringaste försök att
åstadkomma någon rubbning i Rikets Ständer beslut, angående
tullbevillningen, utan endast att i detla afseende inför Kongl.
Majit tillkännagifva Borgare-Ståndets enskilda mening till det
afseende, som densamma må anses kunna förtjena, har jag
icke kunnat i en sådan åtgärd finna någonting med grundla¬
garnas anda och bokstaf oförenligt, likasom jag icke anser
mig kunna förmena andra med motionairen olika tänkande
Ledamöter af Ståndet, att få inför Regeringen uttala deras å-
sigter i ämnet. Skulle, emot min förmodan, Regeringen finna
någonting grundlagsvidrigt uti den af Utskottet förordade skrif-
velsen, så lärer densamma ej kunna förvänta annat öde, än
att läggas till handlingarna. På grund af hvad jag sålunda
anfört, tillstyrker jag Ståndet att godkänna förevarande Be¬
tänkande.
Herr Brinck: Flere föregående talare hafva sagt sig be¬
fara, det genom bifall till Herr Kocks motion en åtgärd vid¬
tagas, som stöde i strid med grundlagarnas bud. Denna far¬
håga delar jag alldeles icke. Ingen har ej eller mäktat upp¬
gifva någon § i grundlagarna, som lägger hinder i vägen
för motionens bifallande. Vi kunna ock vara förvissade der¬
om, att, om motionen egt med meranämnda lagar stridig syft¬
ning, Herr Talmannen vägrat framställa proposition om mo¬
tionens remitterande till Utskotts behandling. Det torde dess¬
utom ej vara af nöden att erinra derom, att andra Riks-Stånd
atlåtit till Regeringen sådana enskilda skrifvelser, som den af
Herr Kock nn föreslagna. Vid förra Riksdagen ingick nem¬
ligen Ridderskapet och Adeln till Regeringen med en skrif¬
velse, i frågan om den lika arfsrätten, hvilken skrifvelse dock
var allattad i sådana ordalag, att den med skäl kunde be¬
nämnas en protest emot de öfriga Ståndens beslut i samma
Den 16 Augusti.
623
fråga. En föregående talare har under den nu pågående dis—
cussionen riglat förebråelser emot Ståndet för dess tillgöran¬
de, i afseende å tull-lagstiftningen, och ibland annat yttrat,
’’att införselstullen på rudiinaterier blifvit förhöjd."
Då likväl just detta Stånd, för sin del, beslutat nedsätt¬
ning i tullafgiften för sådana artiklar, som till rudimaterier
kunna hänföras, drabbar den gjorda förebråelsen de Stånd,
genom hvilkas beslut höjning af tullafgiften tillkommit. Jag
tillstyrker bifall till det nu föredragna Betänkandet, dock med
följande redactions-förändrig, nemligen : att första meningspuuk-
ten, efter orden ”långvarig meningsslrid” fortsättes sålunda: ”ändt-
ligen vara löst till allmän belåtenhet derigenom, att det Nådiga
förslaget, med på sakkännedom grundad, noggrann och fullstän¬
dig motivering, afväger de inbördes anspråken emellan behöf-
ligheten af inkomster för Staten genom tull-afgifter, den in¬
hemska konstflitens vidmakthållande och tillväxt, saint handelns
utveckling och förkofran.”
Herr Ericson: Hvad angar den under discussionen
framställda anmärkningen om grundlagsvidrigheten af att aflåta
en sådan skrifvelse, som den i förevarande Betänkande före¬
slagna, har Herr Kock, äfvensom andra talare, redan anfört
tillräckliga skäl till vederläggning af samma anmärkning. Hvad
sjelfva saken beträffar, så, och då icke något Riks-Stånd är i
tillfälle, att bättre, än Borgare-Ståndet, bedöma det skadliga
inflytande, som det af Rikets Ständer vid denna Riksdag an¬
tagna tullsysteme skall komma att ega på handel och närin¬
gar, anser jag det vara icke blott en rättighet, utan jemväl en
skyldighet för detta Stånd att inför Kongl. Majit framlägga
sina på erfarenhet grundade åsigter om det sätt, hvarpå lan¬
dets tull-väsende bör lämpligast ordnas. En hvar må¬
ste nemligen inse, att kännedomen häraf är af vigt för Re¬
geringen, i afseende å de densamma tillkommande förfogan¬
den i tullväsendet. För min del godkänner jag alltså Utskot¬
tats ifrågavarande skrifvelse-förslag. Beträffande särskildt den
af Herr Almgren gjorda anmärkning, att täta förändringar i
tull-lagsliftuingen menligt inverka på den inhemska industriens
utveckling, så gillar jag fullkomligt denna anmärkning; men
så länge vår tull-lagstiftning hvil a r på felaktiga grunder, må¬
ste vi söka att åstadkomma rättelser deri, så att den, i mot¬
sats till hvad nu är fallet, må befordra industriens och närin¬
garnas förkofran samt landets större välmåga, hvilka ändamål,
624
Den 16 Augustt-
efler min förmening-, icke kunna ernås, utan genom en små¬
ningom utsträckt frihet i (ienna lagstiftning.
Herr Billström : Ehuru jag i allmänhet hyllar liberala
åsigter i tullfrågor, måste jag likväl tillstå, att jag icke är
särdeles benägen för Utskottets förslag, att Borgare-Ståudet
skall lill Kongl. Maj:t aflåta en särskild skrifvelse, uttryckan¬
de Ståndets åsigter i tull-lagstiftningen, och med syfte att få
desamma i nåder gillade. I denna vigtiga fråga har nemligen
Regeringen visat en anmärkningsvärd obestämdhet eller tvek¬
samhet. och jag befarar mycket, att genom afgifvande utaf i-
frågavarande skrifvelse vankelmodet kunde komma att ännu
mera ökas.
Herr Winge: I anledning af en föregående talares
yttrande, får jag förklara, att jag icke af någon slags far¬
håga sökt sätta mig emot Utskottets ifrågavarande förslag.
Mitt motstånd härrörer nemligen endast derifrån, att jag be¬
traktar Borgare-Ståndet, såsom någonting helt, och att följ¬
aktligen jag anser en tanka, som ej delas af Ståndets samtli¬
ge Ledamöter, ej vara Sandels gemensamma. Eger, på sätt
en talare antydt, den ifrågasatta skrifvelsen ej någon syftning,
så synes det i sanning vara så godt att lägga skiifvelseförsla-
get till handlingarna.
Herr Palander: Med stor tillfredsställelse har jag ta¬
git del af Herr Kocks ifrågavarande motion och det enskilda
Utskottets Utlåtande, som förordar bifall till motionen. När
Kongl. Kaj:t aflät förslag till förnyad Tulltaxa, så var natur¬
ligtvis detta förslag så affattadt, att tillämpningen af detsamma
skulle, i Kongl. Maj:ts tanka, lända fäderneslandet till fördel.
Vt veta nogsamt, huruledes de öfriga Riks-Stånden behandlat
detta förslag. Med åtankan härpå, synes det vara i sin ord¬
ning, att Borgare-Ståndet, som gillat förslaget i dess hufvud-
sakligaste delar, uttrycker detta sitt omdöme, grundad! på
sympathier derföre i landet, och dymedelst lemnar Regeringen
ett ytterligare stod på den bana, i afseende å tull-lagstiftnin¬
gen, som Regeringen, genom förslagets afgifvande, beträdf,
och hvarpå den, efter hvad jag hoppas, skall vidare fortgå.
För min del tillstyrker jag alltså bifall till hvad Enskildta
Utskottet i det nu föredragna Betänkandet föreslaget.
Herr Indebetou: Ehuru jag anser det vara fullkomligt
utredt, att grundlagarna ej lägga något hinder i vägen för af-
låtandet af en så beskaffad skrifvelse, som den af Ståndets
enskilda Besvärs-Utskott i förevarande Betänkande föreslagna,
Den 16 Augusti.
625
hyser jag likväl, i likhet med min värde granne på bänken,
någon betänklighet emot den underdåniga skrifvelsen; denna
betänklighet grundar sig derpå, att skrifvelsen icke uttrycker
Ståndets enhälliga tanka. Det gifves nemligen en icke så o-
betydlig fraction inom Ståndet, som icke delar de åsigter,
hvilka uttalas i den föreslagna skrifvelsen. Vid sådant för¬
hållande synes det vara mindre grannlaga, att, å hela Stån¬
dets vägnar, uttala en opinion, enär man har sig bekant, att
den icke delas af Ståndets samtlige Ledamöter, och jag finner
mig derföre föranlåten att, för min del, afstyrka skrifvelsens
a [låtande.
Herr Lagergren: Om jag rätt uppfattade Herr Biörcks
under denna discussion afgifna yttrande, så gick detsamma
ut derpå, att han tillstyrkte bifall till ifrågavarande skrifvelse-
förslag, emedan detsamma innefattade blott en anmälan af
Ståndets enskilda tanka uti tullbevillnings-frågan. Att för¬
slaget afser något mera, än en sådan anmälan, torde dock
få anses för utredt. Om så icke hade varit förhållandet, skulle
de betänkligheter jag yttrat i afseende å förslaget, icke varit
så bestämda. Något försök, att argumentera bort dem, har
icke ens blifvit gjordt. Om vi granska förslaget, så finna vi,
att, sedan i detsamma Ståndet anmält sin mening i tull-lag¬
stiftningsfrågan, så frambär Ståndet den önskan, det Kongl.
Maj:t vid frågans slutliga pröfning täcktes fullfölja de stats-
economiskt riktiga grundsatser, hvilka uti Kongl. Maj:ts Pro¬
position i ämnet blifvit uttalade och föreslagna.
I strid med flere föregående talares yttranden vå¬
gar jag påstå, att en så beskaffad åtgärd, som den nu af
Ståndets Enskildta Besvärs-Utskott föreslagna, eller att ett
Riks-Stånd ingår till Kongl. Maj:t med en skrifvelse, uttryc¬
kande pluralitetens inom detta Stånd enskilda, från Rikets
Ständers skiljaktiga mening i en beskattningsfråga icke blif¬
vit vidtagen tillförene under vårt närvarande statsskick, el¬
ler allt sedan år 1809. Några få exempel gifvas väl derpå,
att Riks-Stånd till Kongl. Maj:t aflålit enskilda skrifvelser, men
dessa samtliga hafva uteslutande angått de Stånden tilldelade
privilegier. Så var förhållandet äfven med den skrifvelse,
som Ridderskapet och Adeln vid sistlidne Riksdag afgaf, i
frågan om förändring af våra då gällande arfslagar. Denna
skrifvelse innefattade icke, på sätt en talare påstått, någon
protest emot de öfriga Ståndens beslut i frågan, utan endast
Dorg.-Stånd Vrot, vid Riksd. IU47—i Hl 8 IV. 40
626
Den 16 Augusti.
en, i fullkomlig öfverensstämmelse med andan af våra lagar,
framställd begäran, att Ridderskapet och Adeln måtle varda
bibehållen vid den detta Stånd särskildt i 1734 års Lag till¬
delade arfsföljd. Jag hade i sanning icke väntat att erfara, att
Herr Thorn med så ringa uppmärksamhet åhört de alfvarliga
betänkligheter, som ej mindre jag, än äfven en annan af Stån¬
dets Ledamöter yttrat, i afseende å förevarande förslag, att
han, Herr Thom, kunnat kalla dem en täckmantel för ve¬
modet. Hos mig finnes hvarken vemod eller fruktan. Till
bevis härpå, der så erfordras skulle, behöfver jag i föreva¬
rande fall endast gifva tillkänna, att jag anser den fråga,
hvars pröfning nu pågår, endast och allenast för hvad den
rätteligen är, nemligen ett förslag till vidtagande af en extra
legal åtgärd utaf hvarken särdeles helsosam eller skadlig be¬
skaffenhet, och följaktligen ej märkelig till sina verkningar,
ehuruväl medgifvas måste, att det innebär någonting nytt och
betydelsefullt, alt ett ensamt Riks-Stånd framstår, för att in¬
för den verkställande makten uttala sin tanka i en beskatt-
ningsfråga. Efter hvad bekant är, har jag icke begärt pro¬
position om afslag å förevarande Betänkande, men jag anser
mig böra gifva tillkänna, att jag röstar för afslag, derest
votering kommer alt ega rum i frågan. Hvad särskildt be¬
träffar de af Herr Kock föreslagna förändringar i redactionen
af Retänkandet, så får jag förklara, att jag gillar desamma.
Discussionen ansågs fulläudad. Herr Talmannen fram¬
ställde proposition å bifall till skrifvelse-lörslaget, N:o 5, med
den förändring, som uti redactionen, under öfvrläggningen,
blifvit yrkad. Ja och Nej svarades, och votering begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
Den, som bifaller, att Borgare-Ståndet skall till Kongl.
Maj:t ingifva en underdånig skrifvelse, i fråga om tull-lag¬
stiftningen i enlighet med Enskildta Besväs-Utskottets förslag,
N:o 5, med den förändring, som uti redactionen, under öfver-
läggningen, blifvit yrkad, röstar: Ja.
Dea det ej vill, röstar: Nej.
Vinner Nej-, alslås nämnde skrifvelseförslag.
Efter upprop, anställdes votering. En voterings-sedel
oflades, förseglad, afsides. De öfriga sedlarna, vid hvil¬
kas öppnande tvänne af Ståndets Hérrar Ledamöter sto¬
do, en på hvardera sidan om Herr Talmannen, befunnos inne-
22 Ja emot 14 Nej; i följd hvaraf Ståndet godkänt dess En-
Den 1C Augustt.
627
skildta Besvärs-Ulskotls ifrågavarande Betänkande, med de deri
föreslagna redactionsförändringar.
Emot det af Ståndet sålunda fattade beslut reserverade
sig Herrar Almgren, Spångberg och Bergvall.
Herr Winge: Då nu Ståndet beslutat allåtandet af en
skrifvelse, uttryckande pluralitetens inom Ståndet tanka uti
Tullbevillningsfrågan, hemställer jag, i anledning af Herr In-
debetOUS yttrande i ämnet, att det nu i ärendet hållna pro-
tocoll må skrifvelsen åtfölja.
Herr Valley: Hvad Herr Winge nu yttrat synes mig
innefatta en begäran, som är att betrakta lika med en ny mo¬
tion, och anser jag mig derföre oförhindrad att anhålla om bord¬
läggning af densamma.
Herr Lagergren'. Jag kan icke inse, att den af Herr
Winge gjorda hemställan kan hetraktas, såsom någon ny
motion; i följd hvaraf jag ock håller före, att bordläggning
af densamma icke kan ega rum.
Herr Schartau: Jag är ock af den tanka, att Herr
Winges ifrågavarande hemställan icke kan anses, såsom nå¬
gon ny motion, men, det oaktadt, kan den underkastas bord¬
läggning. Då emedlertid den nu beslutade skrifvelse-åtgärden
gruudar sig på praxis, men denna icke medgifver Protocolls-
Utdrags bifogande, hemställer jag, att Herr Winges begäran
nu genast må erhålla afslag.
Herr linnck: Jemte det jag instämmer med Herr Schar¬
tau, hemställer jag till Herr Valley, att han behagade afstå
från sin nu framställda begäran om bordläggning af Herr Win¬
ges förslag.
Herr Valley: Villigt afstår jag från min begäran om
bordläggning. Motivet för denna min begäran var åstundan
att få se Herr Winges förslag skriftligen utveckladt.
Herr Lagergren: Om jag rätt uppfattade Herr Win¬
ges ifrågavarande begäran, så afsåg densamma, att det Pro-
tocoll, som fördes vid handläggningen af frågan derom, alt
Borgare-Ståndet måtte till Kongl. Majit ingå med en särskild
skrifvelse, angående tullbevillningsfrågan, finge åtfölja skrif¬
velsen. Då ett sådant förfarande strider mot den vanliga for¬
men, synes mig Herr Winges begäran icke kunna bifallas.
En försigtig omtanka torde dock påkalla, att pluraliteten in¬
om Ståndet ej visar sig alltför sträf emot sina olika tänkan¬
de medbroder, ty hvem skulle väl kunna hindra dem att i en
628
Den 16 Augusti.
särskildt skrifvelse till Kongl Maj:t uttrycka sin mening i tull¬
frågorna.
Herr Kock: Jag har icke uppfattat Herr Winges be¬
gäran, såsom om han dermed åsyftade att bifoga den beslutade
skrifvelsen en reservation emot skrifvelsens innehåll, ty det
begärda Protocolls-Utdraget skulle vittna lika mycket emot,
som för hans mening, utan tror jag, att anledningen till Herr
Winges yrkande är endast att söka uti en hans åstundan,
såsom honom ej sällan händer, alt framkomma med en origi¬
nel idée till Ståndets förlustelse.
Herr Winge: I anledning af Herr Kocks yttrande
får jag endast anmärka, att det i allmänhet är bättre att visa
sig originel, än alt följa den gamla slentrianen. För min
del söker jag alltid det bättre, hvar det kan finnas, äfven om
det icke står att erhålla på den gamla allmänt trampade stråk¬
vägen. Till förklaring öfver min ifrågavarande begäran, tor¬
de vara tillräckligt att namna, att densamma afsåg endast pro-
tocollet öfver sjelfva voteringen, hvarigeuom den så mycket
omtalade skrifvelsen beslutades.
Herr Almgren: Jag var händelsevis icke tillstädes, då
Herr Winge framställde sin ifrågavarande begäran, men jag
förmodar den vara så beskaffad, att pluraliteten inom Ståndet
finnér grannlagenheten förbjuda ett vägrande svar.
Herr Valley: Om något beslut skall utgå från ett Riks¬
stånd, så skall det naturligtvis vara pluralitetens derinom.
Vill någon Ledamot, som icke räknar sig dertill, hafva sin
särskildta mening uttryckt, så får han för sådant ändamål be¬
te sig, såsom hvarje annan enskild medborgare.
Herr Lagergren: Genom votering i förstärkt Stats¬
utskott hafva samtliga fyra Riks-Ståcden, genom sina utsedde
deputerade, beslutat om beskaffenheten af den Rikets Ständers
skrifvelse, som skall vid innevarände Riksdag till Kongl.
Majit a flata s uti Tullbevillningsfrågan. Vid denna votering,
har Borgare-Ståndets mening i frågan slädnät i minoriteten,
och för att få samma mening inför Kongl. Majit uttryckt,
har nu Borgare-Ståndet, för sin enskilda del, beslutat eu sär¬
skild skrifvelse i ämnet. I betraktande häraf, synes Herr
Winges ifrågavarande förslag icke vara så absurdt, som åt¬
skilliga talare velat finna det. Herr Winge har nemligen i
sitt förslag beträdt, helt eukelt, samma bana, hvarpå Borgare-
Ståndet framgått; då det kommit till beslutet om den nyss¬
nämnda särskilda skrifvelsen. Emedlertid vill jag gerna med-
Den 16 Augusti.
629
gifva, att, med bevarandet af vanliga former, bifall svårligen
kan lemnäs till Herr Winges förslag äfven med den inskränk¬
ning deraf, som han nu sednast gjort. Men om de med mig
i Tullfrågan liktänkande Ledamöter inom Ståndet åstunda, att
i en enskildt skrifvelse till Kongl. Majit framlägga sina tan¬
kar, angående vårt tullväsende, så får jag förklara mig be¬
redvillig att utom Ståndet lemna mitt biträde tilt en sådau
skrifvelses uppsättande.
Discussiouen var slutad. Herr Talmannen framställde
proposition om bifall till Herr Winges ifrågavarande hem¬
ställan, hvilken proposition besvarades med öfvervägande Nejj
i följd hvaraf Ståndet meddelat afslag å samma hemställan.
§ 5.
A nyo föredrogos Borgare-Ståndets Euskildta Besvärs-
Utskotts Protocollsutdrag, med förslag till en underdånig skrif¬
velse af Borgare-Ståndet, i fråga om regleringen af Elementar¬
läroverken, äfvensom skrifvelseförslaget, teknadt med Nio 6.
Dessa handlingar voro, så lydande:
1 :o ”Utdrag af Protocollet, hållet hos Vällofl. Borgare-
Ståndets Enskildta Besvärs-Utskolt den 4 Augusti
1848.
S. D. Föredrogs en af Herr Schartau väckt och genom
remiss den 2:dra i denna månad Utskottet tillhandakommen
motion, angående särskild underdånig skrifvelse af Borgare-
Ståndet, i fråga om regleringen af Elementar-läroverken.
I anledning häraf beslöts, att till Borgare-Ståndet ingå
med det förslag till underdånig skrifvelse i ämnet, som Bil.,
Nio 6, närmare innehåller.
Emot beslutet reserverade sig Herr Lag ergren, som
ansåg det icke vara formenligt att aflåta någon underdånig
skrifvelse i ämnet, i den syftning förslaget utvisar, då sjelfva
saken redan blifvit af Rikets Ständer, genom omröstning i
Förstärkt Stats-Utskott, slutligen afgjord.
År och dag, som ofvan.
In fidem,
August Rundqvist.."
Och 2:o Bil. Nio 6. Förslag till underdånig skrifvelse, an¬
gående regleringen af Elementar-läroverken :
”S. A. K. 1
I anledning af Eder Kongl. Majlis lill Rikets Ständer vid
innevarande Riksdag aflåtua Nådiga Proposition om Statsverkets
630
Den 16 Augustt.
tillstånd och behof, i hvad densamma lörer frågan om Rikets
Elementar-läroverk, hafva Rikets Ständer, med synnerligen fä¬
stad! afseende å innehållet af det vid högslberörda Nådiga
Proposition fogade ProlocoII öfver Ecclesiastik-ärenden, slädnät
uti det, Eder Kongl. IIaj:t underdånigst meddelade beslut, att
öka den fi Riks-Statens 8:de Hufvudtitel till Elementar-läro-
verken uppförda anslagssumma med 90,000 Rdr, i ändamål,
att åt den för hela fäderneslandets framtid vigtiga elementar¬
undervisningen måtte beredas ett friskare lif och en större
fruktbarhet, än nuvarande förhållanden kunua åstadkomma.
Men derjemte hafva Rikets Ständer, angående grunderna och
vilkoren för Elementar-läroverkets slutliga reglering , genom
omröstning i Förstärkt Stats-Utskott , fattat åtskilliga af de
beslut, som Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i ämnet
innehåller, och ibland dessa, ett af de mest väsendtliga , med
blott en enda rösts öfvervigt.
Borgare-Ståndet, som med lifligaste interesse följt hela
denna maktpåliggande sak, har med gladt mod medverkat till
den för ändamålet erforderliga statsutgiften, men deremot med
obelåtenhet funnit sin önskan förbisedd , beträffande sättet för
undervisningsväsendets reorganiserande. Af sådan anledning,
och då Borgare-Ståndet representerar befolkningen i Rikets
städer, hvilka ej blott författningsenligt hafva särskilda för¬
bindelser till Skolan, utan äfven ej sällan frivilligt utgöra be¬
tydliga prsestationcr i byggnader för de allmänna Skolorna,
utbeder sig Borgare-Ståndet få i underdånighet gifva sin sär¬
skilda mening i ämnet tillkänna , i den förtröstansfulla för¬
hoppning, att Eder Kongl. Maj:t desto heldre täcktes med
välbehag upptaga och lemna sin höga uppmärksamhet åt detta
meddelande, som derunder icke bor någon afsigt att motarbeta,
hvad de respective Med-Stånden hafva i beslut tillvägabragt.
Borgare-Ståndet har ansett, alt för möjligheten af den
åsyftade reformens fullständiga bringande till verkställighet
med det anslag, som Rikets Ständer för ändamålet anvisat,
samt för befordrande i öfrigt af rättvtsa och billighet emot
alla, tjenligast varit, om, beträffande den afgift, som af ele-
vernc i ett läroverk bör erläggas, blifvit stadgadt: l:o att,
emot upphörande af alla sådana till skol-lärarne ingående af-
gifter, hvilka Eder Kongl. Maj:t pröfvar kunna af läroverket
undvaras, hvarje lärjunge må åläggas för hvarje läsetermin en
afgift af högst 10 Rdr Banco, hvilken dock, efter omständig¬
heterna, må kunna af vederbörande till större eller mindre del,
Den 10 Augusti.
631
eller ock alldeles, eftergifvas; samt 2:o att, derest samman¬
räknade beloppet af de afgifter, som i så måtto till ett läro¬
verk ingått, skulle vid läseterminens utgång finnas hafva öfver-
stigit en summa, beräknad efter 5 Rdr Banco för hvarje lär¬
junge, som under termineu undervisning derstädes åtnjutit, öf-
verskottet må tillkomma det läroverk, der uppbörden skett, och
till dess maleriela behof användas; men då Borgare-Ståndet,
å andra sidan, erkänner det vackra i afsigten att Staten må
tillhandagå med undervisning, om möjligt vore, gratis, så kan
Ståndet icke hafva något vidare anspråk på giltigheten inför
Eder Kongl. Majit af sin , i denna del , uttryckta mening.
Deremot vågar Borgare-Ståndet föreställa sig, att Eder Kongl.
Moj:t skall nådigst tillerkänna en sådan giltighet åt följande
Ståndets beslut, nemligen:
l:o att Lärare, som ingår på öfvergångsstaten, må dyme¬
delst hafva särskildt förpligtat sig alt uppfylla de tjensteålig—
ganden och ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som
kunna blifva en följd af de ändringar, hvilka kunna komma
att i Skolordningen vidtagas;
2:o att ifrån och med den dag, då den nya aflönings-
staten träder i verkställighet, skall vid hvart särskildt elemen¬
tar-läroverk sådan fullständigare undervisning i de till allmän
medborgerlig bildning hörande ämnen meddelas, som för delta
slags läroverk afses i det förslag till Skolordning, hvilket fin¬
nes Stats-Råds-Protocollet öfver Ecclesiastikärenden vidfo-
gadt, utan förbindelse för lärjungen, att derjemte studera de
classiska språken;
3:o att Elementas-läroverken inom hvarje Stift ställas
under en särskild Ephoral-Styrelse, bestående af Stiftets Bi¬
skop såsom Ephorus, eller den person han i sitt ställe utser,
Landshöfdingen i det Län, der Stifts-Staden är belägen, eller
den person-, han i sitt ställe utser, en Ledamot, utsedd af
Magistraten och Borgerskapets Äldste i Stiftsstaden, två Leda¬
möter valde för viss tid af den i Stiftsstadens läroverk under¬
visade ungdomens föräldrar eller målsmän, Rector vid samma
läroverk, samt en af Stiftets samtlige Skollärare vald ledamot.
Ephoral-Styrelsens befattningar skola, i hufvudsaklig öf¬
verensstämmelse med hvad det vid Kongl. Maj:ts Nådiga Pro¬
position bilagde Stats-Råds-Protocoll öfver Ecclesiastik-ären¬
den innehåller, vara följande: att, jemte Ephorus, tillse gifna
föreskrifters ordentliga efterlefnad och vaka deröfver, att un¬
dervisningen med drift och ordning lemnäs, på Skol-Collegi-
632
Den 16 Augusti.
ernas förslag bestämma, hvilka läroböcker skola begagnas;
skilja Lärarne emellan i de frågor, som angå deras ömsesi¬
diga skyldigheter; bestämma löneturen dem emellan; emottaga
och, jemte eget utlåtande och berättelse, till Ecclesiastik-
Dcpartementet insända de årliga berättelser, hvilka Rectorerna
böra afgifva; förvalta de cassör, som äro gemensamma för
Stiftets flera läroverk ; afgifva utlåtanden i frågor, som angå un¬
dervisningen inom Stiftet; framställa förslag till sådana förbättrin¬
gar som anses nödiga och verkställbara, samt i allmänhet befordra
allt, hvad till undervisningens och uppfostrans gagn kan lända ; och
4:o att för hvarje Skola inrättas en särskild local-
slyrelse, hvilken, för Stifts-Stadens Skola består af samma per¬
sonal, som den i Staden befintliga Ephoral-Styrelse, men
vid andra Skolor utgöras: vid högre Skola af en utaf Bisko¬
pen i Stiftet utsedd Inspector, Landshöfdingen eller en af ho¬
nom utsedd person; en Ledamot, utsedd af Stadens Magistrat
och Borgerskapets Äldste; 2:ne Ledamöter, valde för viss tid
af den i Skolan undervisade ungdomens föräldrar eller måls¬
män, samt Rector; och vid Medel-skola eller lägre skola af
en utaf Biskopen utsedd Inspector, en Ledamot, utsedd af
Stadens Magistrat och Borgerskaps Äldste, en Ledamot, för
viss tid vald af Lärjungarnes föräldrar eller målsmän, samt
Rector. Local-Styrelsens befattningar skola hufvudsakligen
vara: att, jemte Inspector, hafva öfverinseende öfver Skolan,
bestämma hvilka lärjungar böra erhålla befrielse från eller
lindring i Skol-afgiften, fastställa lärjungarnes afgilter till
ved, ljus och dylikt, söka bereda tillgång till fyllandet af de
materiela behof, som för Skolans ändamålsenliga gång erfor¬
dras, i möjligaste målto söka förskaffa ungdomen passande
värdar, genomgå Rectors räkenskaper, innan de till Ephoral-
Styrelsen insändas, o. s v.
Af dessa 4:ra punkter saknar den 1:sta all motsvarighet
i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , och medgifves äfven
vara af und rordnad vigt. Skiljaktigheten i den 2:dra punk¬
ten mot hvad berörde Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
innehåller, är vigtigare, men vigligast är skilnaden emellan
innehållet af 3:dje och 4:de punkterna och -den korta under¬
dåniga anhållan, som i Rikets Siänders underdåniga skrifvelse
intager dessas rum, men hvaruti blott en ofullständighet, ingen
stridighet mot det föregående står att finna.
Det är på dessa grunder, som Borgare-Ståndet i under¬
dånighet anhåller, alt Eder Kongl. Maj:t täcktes vid den före¬
Den 16 Augusti.
633
stående nya regleringen af Elementar-läroverken nådigst låi?i
vidtaga de förfoganden, som, utan förnärmelse af Rikets Stän¬
ders uttryckta önskan, öfverensstämma med och uppfylla hvad
Borgare-Ståndet förklarat sig anse godt , nyttigt och i hög
grad angeläget.”
Herr Stenberg: Vid behandlingen af ett föregående
Skritvelseförslag ifrån Ståndets Enskildta Utskott, har jag re¬
dan haft tillfälle att redogöra för min uppfattning af grund¬
lagens mening, i afseende å ett Riks Stånds befogenhet, o 11
hos Kongl. Maj:t anmäla Ståndets enskilda åsigter i en fråga,
som blifvit af Rikets Ständer samfäldt behandlad och deri dess
beslut fattats. Denna min mening får jag nu jemväl åberopa,
men dessutom har jag i denna sok trott, att uppmärksamheten
borde något närmare fästa sig vid rälta beskaffenheten och
vigten af det beslut, augående reformen af Elementar-lärover¬
ken, hvilket uppkommit, genom de modificalioner, som Stats¬
utskottets primitiva Utlåtande undergått, till följd af skedda
anmärkningar i öfriga Riks-Stånd, samt verkställd omröstning
i Förstärkt Stats-Utskott.
Jemnför man de spridda Betänkanderna i frågan, så fin¬
ner man, i enlighet med hvad uti det projecterade Skrifvelse-
förslaget äfven till en del är anmärkt, att rättelserna i Stats¬
utskottets första Utlåtande bestå förnämligast deruti, att den
terminsafgift, sorn skall af hvarje lärjunge erläggas , blifvit
sänkt till hälften, och i stället för att det uti Stats-Utskottets
Utlåtande, i denna del, ligger någonting obestämdt, så väl
i afseende å beloppet, sorn pröfningsrätten , angående denna
afgift, så har afgiflen nu blifvit fixerad till ett bestämdt be¬
lopp, som icke kan eftergifvas, under annat vilkor, än alt
lärjungen för fattigdom saknar medel, att den erlägga: att det
stadgande, hvarigenom lärarne skulle ikläda sig förpligtelse att
uppfylla Ijensteåligganden, som biefve en följd af framdeles
skeende ändringar i Skolordningen , men hvilka ändringars
syfte och omfång icke blifvit i ringaste måtto a n ty dt, kommer
att utgå: alt den för lärare, som komma i åtnjutande af de
högre löner, hvilka uppföras uti en blifvande ny aflöiiingsstat,
bestämda skyldighet att lemna en fullständigare och, tilt vin¬
nande af allmän medborgerlig bildning, mera lämpad under¬
visning, väl är bibehållen, men i stället för att Slats-Utskotlet,
till uttryckande af beskaffenheten utaf denna fullständigare un¬
dervisning, hänvisat till det förslag till Skol-ordning , hvilket
634
Den 16 Augusti.
finnes inlaget i det Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet
vidfogade Stats-Råds-Protokoll , så är denna skyldighet nu
gjord beroende af den möjlighet, som Läroverkets omfång
dertill medgifver: att 10:de och 11 :te punkterna i Stats¬
utskottets Utlåtande, innefattande föreskrifter om de cphoral-
och local-styrelser, som skulle bildas, för att vaka öfver un¬
dervisningen, komma att försvinna , och i stället den önskan
hos Kongl. JIaj:t framställas, att, vid en ny reglering af Ele-
mentar-läroverken, en sådan förändring måtte i deras Styrelse
vidtagas , att sakkunnige män , äfven utom Ecclesiastique-
Ståndet, må kunna deruti intagas , och ändtligen att den af
Stats-Utskottet först uppgjorda öfvergångs-stat, till hvilken alla
öfriga vilkor i Utlåtandet hänföra sig, och enligt hvilken
Lärdoms-och Apologist-Skolor samt Gymnasier skulle för när¬
varande bibehållas i oförändradt skick, men lärarne det oaktadt
komma i åtnjutande af de projecterade högre lönerna, kommer
att helt och hållet utgå, och det i stället bero på Kongl. Majit,
att ordna och pröfva så, som, för reformens genomförande,
nyttigast och ändamålsenligast anses.
Genom dessa förändrade bestämmelser kommer visserligen
mycket att utgå, som funnits intaget i Stats-Utskotlets första
Utlåtande, och åtskilligt häraf hade, måhända, bort qvarstå, för
att gifva framställningen en större klarhet; likväl måste jag
öppet erkänna, att jag, för min del , hyser stort tvifvel om
icke det goda i sak-en, i det liela, vunnit genom de skedda
jemnkningarna och förändringarna. Hvad jag i detta fall egent¬
ligen fäster mig vid, är alt, i och med den föreslagna nya
Ofvergångs Statens borttagande, ej något kommer att i Rikets
Ständers beslut inflyta , som kan anses antyda deruppå , att
Lärdoms- och Apologist-Skolor samt Gymnasier skulle , ehuru
Lärarne komma i åtnjutande af da högre lönerna, bibehållas
på den gamla foten. Och detta tror jag vara af en särdeles
stor vigt, ty icke blott Rikets Ständer sjelfve hafva uti Skrif¬
velse af den 15 Febr. 1845 hos Kongl. Majit uttryckligen
begärt, att, vid den förestående organisation af Rikets Ele-
mentar-läroverk, en sådan förändring måtte ske, att nämndö
3:ne Lärdomsanstalter komme att utgöra en enda fullständigt
sammanhängande Skola med 2:ne bildnings-linier, utan ibland
de beslut i vissa bufvudfr ägor, tillhörande Skol-reformen, som
Kongl. Majit, enligt det till Ständerna öfverlemnade Stats-Råds-
Protocoll af den 9ide November förlidct år, redan fattat, ingår
just bestämmelsen om en sådan förening af Lärdoms- oell
Den 16 Augusti.
635
Apologist-Skolor samt Gymnasier, jemte rättighet tillvalfrihet
i vissa läroämnen. Någon rubbning härutinnan tror jag ej el¬
ler vara nyttig, särdeles då Staten gör en så betydlig pen-
ningeuppolTring, som det nu beviljade höga anslaget för re¬
formens genomförande. För öfrigt och i afseende å den stör¬
re latitud i Kongl. Majlis rätt att ordna och pröfva det hela,
som i allmänhet kan anses vara lemnad genom de inskränk¬
ningar, som skett i vilkoren att använda anslaget, hyser jag,
för min del, ej eller någon farhåga, ty det förutnämnda Stats—
Råds-Protocollet visar nogsamt, att frågan hos Regeringen re¬
dan undergått en så fullständig och noggrann behandling, att
föga något torde derutinnan återstå att önska, samt att de
beslut, som Kongl. Majit redan i ämnet fattat, äro byggda på
sådana grunder, att man deruti kan anse sig hafva en säker
borgen för, att den fortsatta utvecklingen af frågan jemväl
kommer att ske uti en fullt tidsenlig rigtning.
Dessa korteligen framställda reflectioner innefatta för mig
en ökad anledning, att icke biträda ifrågavarande skrifve|se-
förslag, derå jag förthy begär afslag.
Herr Lagergren: Såsom Ledamot i Enskildta Utskottet,
får jag tillkännagifva, att jag på samma grund, som af mig
nyss åberopades, eller att den underdåniga skrifvelsen angår
ett ämne, som redan blifvit af Rikets Sländer, geuom vote¬
ring i Förstärkt Stats-Utskott, afgjord, icke tilltrodde mig
kunna tillstyrka Borgare-Ståndet att särskildt, aflåta en under¬
dånig skrifvelse i ämnet.
Herr Schartau: Sedan Ståndets pluralitet ln-ss afgjorf,
att någon Grundlagsvidrighet icke ligger deri, att ett Riks¬
stånd i underdånighet tillkännogifver dess enskildta beslut i
någon fråga, hade jag föreställt mig, att någon vidare dis—
cussion om formen icke skulle ega rum, helst med visshet
kan antagas, att Ståndet är conseqvent i sina åsigter. Hvad
sjelfva saken åter angår, eller nyttan af den underdåniga
skrifvelse, som jag tagit mig friheten föreslå, så får jag be¬
tyga Herr Stenberg mill tacksamhet för den närmare upp¬
märksamhet, han egnat åt saken, och det skall blifva mig ett
nöje att härom med honom ingå i discussion. Enligt hvad
det underdåniga skrifvolseförslaget gifver vid. handen, är Bor¬
gare-Ståndets mening i flera delar afvikande från Rikets Stän¬
ders beslut, 1 blott en enda punkt ärv dock skiljaktigheten af
någon väsendtlig vigt, nemligen i den, som angår Styrelsen,
hvarunder Elementar-läroverken skola sortera. Icke desto-
Den 16 Augusti.
mindre hafva äfven de andra skiljaktigheterna blifvit omnämn-
il dock mera för fullsländigiieinis skull, än för att derå fä-
sia någon syanerligare uppmärksamhet. Hvad tili beträffar den
nyssuämnda, mera vigtiga punkten, föreslog Ecclesiastik-Mini-
stern, på det att Eienicntar-läroverken matte hädanefter af
allmänheten omfattas med det interesse och (örtroende, de verk¬
ligen förtjena, dels att Cousistorierna må skiljas från befatt¬
ningen med Elementar-läroverken, och att dessa inom hvarje
Stift ställas under en särskild Ephora!-Styrelse, dels att för
hvarje Skola må inrättas en särskild Local-Styrelse. Derjemte
föreslog Ecclesistik-Miriistern, alt Ephoral-Styrelsen skulle be¬
stå af Stiftets Biskop, såsom Ephorus, Dom-Prosten eller, der
sådan icke finnes, en af Biskopen förordnad Prestman, Lands¬
höfdingen, eller den han i sitt ställe utser, 2:ne Ledamöter,
valde af föräldrarna till den i Stifts-Sladens läroverk under¬
visade ungdom, Rector vid samina läroverk samt en af Stiftets
samtlige Skol-lärare vald Ledamot, tillsammans sju personer.
0 n man nu ser litet närmare på denna sammansättning, skall
man (inna att Kyrkan deri har öfvertaga!. Frågan är således
den, huruvida man anser nyttigt, att jemväl hädanefter Kyr¬
kans män skola styra Skolan, eller om icke Presterne böra
egna sig åt Gudsfruktan, och Skol-lärarne samt annat kunnigt
och godt folk åt ungdomens undervisning. En sådan tanke
tyckes hafva föresväfva! Ecclesiastik-Minislern, då han före¬
slagit ungdomens föräldrar att få i Skol-Styrelsen deltaga,
fastän han tillförsäkrat de nu om Skolans angelägenheter al¬
lena rådande om öfvervigten, jemväl för framtiden. Borgare¬
ståndet har dock på ett alldeles oförtydbarl sätt redan uttalat
sin åsigt i ämnet, då Ståndet, i svar på Utskottets hemställan,
förklarade sig haf.n bifallit det tillstyrkta förhöjda anslaget af
90,000 lldr, endast under förutsättning, att de dervid fästade
vilkor togos i akt. Då nu likväl anslaget kommer att utgå,
utan att de sålunda af Borgare-Ståndet bestämda vilkor blifvit
afsedda, uppstår den andra frågan, om Borgare-Ståndet bör
helt sorglöst låta sig nöjas dermed, eller huruvida icke Stån¬
det bör underrätta Kongl. Majit om Ståndets särskilda mening,
för det afseende Kongl. Majit kan behaga åt densamma skän¬
ka. För mili del anser jag denna åtgärd desto heldre böra
vidtagas, som Borgare-Ståndets mening egentligen icke står i
sirid emot Rikets Ständers beslut. Enligt detta skola Rikets
Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, vid en
ny reglering af Elemeutar-Läroverken, en sådan förändring i
Den 16 Augusti.
637
deras Styrelse måtte i Nåder vidtagas, att sakkunnige perso¬
ner, äfven utom Ecclesiastik-Ståndet, deruti må kunna intagas.
På grund häraf inses klart, att Kongl. Majit skulle kunna in¬
sätta i Styrelsen endast och allenast Prester. Enligt Borgare¬
ståndets, i öfverensstämmelse med Stots-Utskottets förslag fat¬
tade beslut, som på ett mera omständligt sätt afhandlar orga¬
nisationen af Ephoral- och Loeal-Styrelser för Elementar-Lä-
roverken, skulle åter Ephoral-Styrelsen bestå af samma perso¬
ner, som Ecclesiastik-ministern föreslagit, endast med den
skilnad, att, i stället för Domprosten, som är utesluten, blif¬
vit intagen en Ledamot, utsedd af Magistraten och Borgerska¬
pets Äldste i Stiftsstaden. Det inses lätt, att, om en lekman
insättes i Styrelsen, i stället för en Prest, så gifves derige¬
nom en lutning åt balancen; och som jsg föreställer mig, att
Borgare-Slåndets benägenhet, fortfarande, lutar åt det sednare
hållet, så hoppas jag, att Ståndet icke vill motsätta sig det
af Enskildta Utskottet uppgjorda skrifvelse förslaget, derå jag
begär bifall, endast med de redactions-förändringar, jag tagit
mig friheten i förslaget utmärka ock derå Herr Talmannen ef¬
ter discussionens slut, behagade fästa Ståndets uppmärksamhet.
Herr Indebetou: Då Rikets Ständer beviljat det be¬
tydliga anslaget för Elementarläroverken af 90,000 Rdr, sy¬
nes också, som de skulle hafva rättighet fordra, att de der¬
med afsedda ändamål vinnas, samt att läroverken ställas på en
annan fot, än tillförene. Hittills bär elementar-bildningen va¬
rit något ensidig, och den har ej kunnat vara annat, då den
primitivt haft till hufvudsakligt syftemål alt bibringa ungdomen
sådana kunskaper, som erfordras för inträde i Preste-Ståndet.
Vigtiga förändringar häruti hafva visserligen skett, under ti¬
dernas lopp, men meningen med det nu förhöjda anslaget är
ulan tvifvel den, att man skulle framgå pä reformernas bana
något hastigare, än hittills varit fallet. Då jag vid ett före¬
gående tillfälle under discussionen inom Ståndet öfver delta
ämne yrkat, att anslaget borde beviljas äfven med uppoffrande
af de vilkor, som detta Högtärade Stånd hade fästat dervid,
så var det min afsigt att derigenom bibehålla möjligheten till
en ny organisation af Elementar-läroverken; ty hade an¬
slaget blifvit af Ständerna nekadt, så hade denna möjlighet
varit afskuren. Genom anslagets beviljande är emedlertid än¬
damålet blott till hälften vunnet, d. v. s. en möjlighet att
uppnå målet är beredd, men intet vidare. Jag instämmer
derföre deri, att den föresagd underdåniga skrifvelse!) må
638
Den 16 Augusti.
aflåtas, fy, om afseende icke kommer att fäsfas på Borgare-
Ståndets mening, så blifver följden sådan, som Herr Schar¬
tall förutsagt, eller att uti Styrelserna för Läroverken det
Presterliga elementet slädse kommer att blifva öfvervägande
med en röst, hvaremot Borgarc-Ståndels af-igt varit, att lek¬
männen uti dessa Styrelser skulle erhålla en öfvervägande röst.
Då Lekmännen äro de, som hufvudsakligen bidraga till an¬
slaget för Läroverken, syns det nemligen icke vara obilligt
att dem äfven tillerkännes någon öfvervägande talan, i fråga
om dessa Läroverks organisation.
Herr Stenberg: dag respeccterar andras öfvertygelse, i det¬
ta, som i andra fall. Fördelar och olägenheter äro olika efter de o-
lika synpunkter, hvarur man betraktar sakerna. Hvad angar
de ifrågavarande Skol-Styrelserna, så hyser jag det hopp, att
äfven den korta framställning i ämnet, som kommer att in¬
flyta ut Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, skall vara till¬
räcklig, att gifva Kongl. Maj:t anledning att så ordna Styrel¬
serna, att Läroverken och undervisningen blifva väl vårdade.
I öfrigt får jag tillägga, att syftemålet med mitt anförande
egentligen var, att få min enskildta mening till Protocollef.
Discussioncn ansågs slutad; och, på Herr Talmannens der¬
om framställda proposition, blef Utskottets förslag med några
mindre redactionsförändringar, som anmäldes och genast vid—
togos, godkändt.
Dessa redactionsförändringar voro!
l:o att i denna mening: ”Deremot vågar Borgare-Stån¬
det föreställa sig, att Eders Kongl. 3Inj:t skall Nådigst tiller¬
känna en sådan giltighet åt följande Ståndets beslut, nemligen:”
slutorden må blifva: ”åt de uti följande Ståndets beslut ut¬
vecklade tankar, nemligen:”
och 2:o att slutorden af skrifvelsen blifva dessa; ”hvad
Borgare-Slåndet, för sin del, beslutat och anser vara godt,
nyttigt och i hög grad angeläget.”
Emot beslutet reserverade sig Herr Collén.
§ «.
Föredrogos å nyo följande Utskotts Utlåtanden:
l:o Stats-Utskottets:
N;o 297, i anledning af gjord framställning, angående
förvaltningen och vården af Kongl. Lustslotten Drottningholm
och Svartsjö'.
Herr Kock: Ehuru med föga hopp om framgång kan
jag dock icke underlåta att framställa några anmärkningar
Den 16 Augusti.
639
emot förevarande Utlåtande. Motionairen hade uppgifvit, att
Svartsjö slott och park skulle befinna sig i ett högst vanvår¬
dad! skick; men som uppgiften derom icke var af något be¬
vis beledsagad, så ansåg Utskottets afdelning, för hvars leda¬
möter berörde förhållande var obekant, sig icke fi motionen
kunna fästa afseende. Då ärendet sedermera förekom i Ut¬
skottets plenum, blefvo molionairens uppgifter så till vida be¬
styrkta, att 2lne Ledamöter af Utskottet, hvilka för några år
sedan besökt Svartsjö, funnit slottet och parken då vara i
bristfälligt skick. Ingen säker och tillförlitlig upplysning vanns
emedlertid, hurudant förhållandet dermed nu kunde vara, sorn
jag likväl för min del ansåg vara högst angeläget att känna,
innan Kongl. IIaj:t besvärades med en underdånig skrifvelse i
ämnet. En annan omständighet måste jag också fästa mig
vid, den nemligen, att då en underdånig skrifvelse, enligt Ut¬
skottets åsigt, borde aflåtas, densamma endast skulle afse par¬
ken, men icke slottet. Jag föreställer mig likväl, att det lå¬
ter vida lättare sig göras att iordningställa parken, somt att,
derest slottet verkligen är i ett så vanvårdadt och förfallet
tillstånd, som motionen innehåller, med dess reparation icke
längre kan fördröjas. Härtill fordras dock obestridligen me¬
del, men att föreslå ökadt statsanslag för ifrågavarande ända¬
mål, dertill befanns Utskottet dock icke vara villigt. Under
sådana omständigheter syutes mig, som Stats-Utskottet icke
bort tillstyrka någon åtgärd, helst med skäl kan förväntas,
att Kongl. Maj:t, som särdeles later sig vårda om de Kongl.
Lustslottens vidmakthållande, skall, efter fullbordade repara¬
tioner af Drottningholms slolt, vända Siu Nådiga uppmärksam¬
het äfven åt det närbelägna Svartsjö slott. På grund häraf
yrkar jag afslag ä Betänkandet.
Herr Lagergren: Jag instämmer till alla delar med
Herr Kock.
Herr Wedberg: I Utskottet var jag af den tanken, att
den underdåniga skrifvelsen borde omfatta både slottet och parken,
samt att, i den mån medel kunde finnas disponibla, bådadera
borde iordningställas. Den nu af Utskottet tillstyrkta skrifvelse
anser jag vara olämplig, och yrkar fördenskull antingen af¬
slag å Betänkandet, eller också att den underdåniga skrifvel¬
sen måtte ställas så, alt den afser både slottet och parken.
Herr Schartall: Denna sak är af ganska underord¬
nad vigt och destomindre värd, att vidlyftigt orda om, som
med någorlunda visshet kan förutses, att 2:uc Stånd skola
640
Den 16 Augusti.
afslå Betänkandet, och sålunda icke bifalla, att en underdånig
skrifvelse i ämnet må aflåtas. På det alt Utskottet likväl icke
helt och hållet må sakna allt stöd emot sina vedersakare,
hvilka hufvudsakligen riktat siua anmärkningar emot den fö¬
reslagna underdåniga skrifvelsens innehåll, att den icke afser
slottets utan blott parkens iordningsställande, så får jag, i e-
genskap af ledamot i Stats-Utskottet, nämna, att just derföre,
att den stora och vackra Svartsjöparken kan med ganska mått¬
lig kostnad och pä kort tid åter erhålla sitt fordna prydliga
utseende, samt utgöra en agenäm tillflyktsort för de mångå
både inländska och utländska resande, hvilka under bättre för¬
hållande kunde vara hågade att besöka Svartsjö, för att bese
det der befintliga kostbara marmormonument öfver Gustaf A-
dolf och Axel Oxenstjerna, trodde Utskottet sig kunna och
böra fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på angelägen¬
heten af parkens iordningställande5 men Utskottet ansåg det
icke vara med grannlagenheten förenligt, att derjemte tala om
slottet, hvars reparation ifrån dess nuvarande förfallna tillstånd
skulle kosta måhända 100,000 Rdr, då Utskottet trodde sig veta,
att Kongl. Majit på Drottningholms slotts försköning nedlade
kostnader, vida utöfver dertill anvisade statsanslag. Jag begär
bifall å Betänkandet.
Herr Westin: Jag, sorn nyligen besökt Svartsjö lust¬
slott, och således är i tillfälle att vitsorda sanningen af mo-
tionairens uppgifter, kan ej finna annat, än att en skrifvelse,
af det innehåll, Utskottet föreslagit, skulle vara både nödig
och nyttig, helst Svartsjö, för sin aflägsenhets skull, ganska
sällan besökes af någon Kongl, person. Parkens iordnings-
ställande bör kunna destoförr ske, som, derest jag icke miss¬
tager mig, en enskild derstädes boende person har åtskilliga
lägenheter åt sig upplåtna, mot förbindelse alt underhålla
parken.
Herr Biörck: Efter mitt förmenande hade Utskottet,
på sätt vid flera tillfällen förut skett, bort förklara, att Ut¬
skottet, i ärendets outredda skick, icke kunde tillstyrka Rikets
Ständer att, i anledning af motionen, vidtaga någon åtgärd.
Ett sådant beslut hade tvifvelsutan varit det rättaste, då mo-
lionairens uppgifter icke äro på lagot sätt styrkta, och för-
hållaudet icke heller vara af Utskottet kändt. Mig synes Kongl.
Majit icke höra med någon underdånig skrifvelse i den syft¬
ning, som föreslagits, besväras, helst man alltförväl kan an¬
taga, att Kongl. Majit skall, så vidt sådant af honom pröf-
Den 16 Augusti.
641
vas nyttigt, vid framdeles skeende arrende-auetion af Svartsjö
kungsladugård, intaga, bland arrendevilkoren, äfven skyldighe¬
ten att underhålla parken. Jag instämmer med dem, som yr¬
ka afslag å Betänkandet.
Herr linnele: Med den siste värde talaren kan jag icke
förena mig. Om så skulle vara, att Svartsjö slotts och parks
vanvårdade skick icke kunde anses vara med full tillförlitlig¬
het kändt, så hör Betänkandet, af sådan anledning, och på
det Utskottet måite skaffa sig fullständiga upplysningar i äm¬
net, till Utskottet återremitteras. Saken är icke utan vigt, ty
först och främst är Svartsjö park alltför namnkunnig för desi
storhet och skönhet att böra helt och hållet förfalla och för
det andra innesluter samma park ett monoment af så stort
konstvärde att, efter hvad jag hort, Napoleon ville för en högst
betydlig penningesumma tillegna sig detsamma för Muséum i
Paris. Jag tror derföre, alt Betänkandet förljeuar en åter-
remiss.
Herr Wsorm Jag kan icke finna det vara mot grann¬
lagenheten stridande, alt Rikets Ständer fästa Kongl. Majlis
Uppmärksamhet derå, alt en Slatens egendom i hög grad van¬
vårdas; och då slättet redan lärer vara i så förfallet skick,
att någon reparation derå numera svårligen lärer kunna kom¬
ma i fråga, synes det mig icke olämpligt, alt i den underdåniga
skrifvelse!! speciell talas om parken, hvars iståndsättande, utan
allt för stora kostnader, måtte kunna verkställas. Jag bifaller
Betänkandet.
Herr Gustafsson : Det är nogsamt kändt, att man i
vårt kära fädernesland icke vårdar gamla monumenter, på
sätt som sig borde. Ifrån flera håll har man höft beklagas,
att sådana fornlemningar, som illustrerat vår historia, blifvit
förstörda. Under dylika förhållanden är det ganska glädjan¬
de att förnimma, att en af Bonde-Ståndets Ledamöter väckt
uppmärksamheten på en sak af beskaffenhet, som denna. Vi
böra då icke lemna hans lofvärda omtanka utan understöd,
endast af den orsak, att han icke styrkt sina om slottet och
parken leinuade uppgifter. Jag tror nemligen det vara tem-
ligen allmänt bekant, att Svartsjö Slott befinner sig i ett all¬
deles förfallet skick, samt att den vackra parken icke under¬
hålles. Vid sådant förhållande torde tillräckligt skäl vara
för handen att bifalla Betänkandet. Emot den af Herr Brinck
föreslagna återremiss vore visst ingenting att invända, om
Bor.- Stdnii .«*!, vi i' Hilisd. 1847-1818 tr 41
C4S
Den 16 Augustt.
frågan lörekommit i början eller medlet af Riksdagen, men
uu fruktar jag, att den kommer att leda till kela sakens un¬
danskjutande.
Herr Gråå : Efter de upplysningar, som nu blifvit
meddelade, kan jag icke se nåogt otillbörligt i att aflåta en så¬
dan underdånig skrifvelse, som Utskottet föreslagit. Alt bå¬
de slottet och parken befinna sig i vanvårdadt skick, lärer
nu mera icke kunna betvifla» ; oell då ett gemensamt statsan¬
slag finnes för Drottningholms och Svartsjö lustslott, torde
någon mindre del deraf kunna disponeras lör parkens islåud-
sättande. Jag bifaller, för min del, Utskottets Utlåtande.
Herr Winge: Jag bifaller Betänkandet. Mig synes,
då 16,000 R:dr om året blifvit anslagna till underhåll af
Drottningholms oell Svartsjö slott, laken på det sednare slot¬
tet icke borde, af brist på medel, lemnäs att förfalla. När
hädanefter icke någon Kongl, person lärer komma att bosätta
sig pä Svartsjö, så vore det väl, om det dyrbara monumen¬
tet blefve lill Stochholm infördt och erhölle sin plats i det
Kongl. Museum. Man kan väl invända, att Svartsjö park är
dess rätta plats, men der kan det skadas.
Herr Ikorn: Dell af Utskottet föreslagna åtgärd lik¬
nar sig lill en administrativ åtgärd, som tillhör Kammar-Col-
legium och i hvilken fråga Slålhållar-Embetet på stället bör
höras. Efter all anledning, är förvaltningen af slottet min¬
dre god, men då Utskottet derom icke eger någon fullstän¬
dig kännedom, så biträder jag Herr Brincks yrkande om å-
terremiss.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen fram¬
ställde denna proposition: 'Behagar Ståndet godkänna Stats¬
utskottets Utlåtande, N:o 297?”
Svarades Ja och Nej, och begärdes votering.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, sorn bifaller Slats-Utskollets Utlåtande, N:o 297,
röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, återremitteras Utlåtandet”.
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera si¬
dan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 20 Nej emot 11
Ja; i följd hvaraf Utlåtandet var återremilteradt.
Den 16 Augusti.
843
Emot beslutet reserverade sig Herrar Gustafsson och
Billström.
N:o 298, i anledning af väckt motion om uppförande
på indragningss'at af de med Lagmansembetena förenade lö¬
neinkomster.
Bordlädes andra gången.
N:o 299, med förslag till sammanjemkning eller vote¬
ringsproposition, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut,
angående ifrågaställd befrielse för förre Departements-Chefer-
ne i General-Tullstyrelsen , Presidenten af Billbergh och
Canzli-Rådet Valerius, samt Kamereraren, Kammar-Rätts-
Rådet Winroth, och Controleuren Middendorff från ådömdt
ersättningsansvar i målet, rörande den efter aflidne Tullförval¬
taren Finér yppade balance.
Voteringspropositionen godkändes.
N:o 300, angående anslag till en ytterligare Canzlist-
lön vid vid Rikets Ständers Justitiae-Ombudsmans-Expedition.
Godkändes.
N:o 301, i anledning af återremiss å förslaget till l:a
afdelningen af Riksgälds-Contoirets nya Reglemente.
Lades till handlingarna.
N:o 302, i anledning af erhållen ålerremiss å Betänkan¬
det, N.o 216, angående väckt fråga om restitution af erlagda
bränvinsbränuingsmedel.
Lades till handlingarna.
N:o 303, med förslag lill Reglementariska itadganden,
angående Riksgälds-Contoirets inkomster.
Bordlädes andra gången.
Och N:o 304, i anledning af erhållna återremisser å
Betänkandet, No 265, angående ifrågaställdt låneunderstöd af
allmänna medel för hamnanläggningen vid Warberg.
Utlåtandet, Nio 304, bifölls, och Betänkandet, N:o 265,
lades till handlingarna.
2:o Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens:
N:o 64, i anledning af återremiss å Utskottens Betän¬
kande, N:o 31, angående Roteringsverket för den tillökade
ordinarie båtsmansroteringen.
Härvid förekommo:
i:a punkten af Betänkandet, N:o 31, samt Utlåtandet,
N:o 64.
Lades till handlingarna.
Den 16 Augusti.
2:a punkten af Betänkandet; N:<> 31 , förnyad i Utlåtan¬
det, N:o 64.
Bordlädes.
N:o 65 i anledning af återremiss å Utlåtandet, N:o 6.
Lades till handlingarna.
N:o 66, i anledning af återremiss £ Utlåtandet, N:o 13.
Lades till handlingarna.
Nro 67, i anledning af väckta frågor om åtskilliga för¬
ändringar med elemeutar-läroverken i Riket.
Godkändes.
N:o 68, i anledning af väckt fråga om Umeå lärdoms*
skolas utvidgande eller bibehållande dervid af det derstädes
redan anställde antal lärare.
Godkändes.
3:o Banco- och Lag-Utskottens:
Nto 1, öfver väckt motion om förändrad lagstiftning för
Enskilda banker.
Godkändes.
4:o Lag-Utskottets:
N:o 59, i anledning af återremiss af Utskottets Betän¬
kande, N:o 53, öfver väckta motioner om stiftande af en lag
mot uppror och olofliga folksamlingar.
Lades till handlingarna.
N:o 60, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
författningarna, angående 10.de pennings erläggande af arf,
som föres utur stad.
Bordlädes andra gången.
N:o 61, i anledning af återremiss utaf Utskottets Betän¬
kande, N:o 48, öfver väckt motion om förändring af vittnes¬
eden.
Lades till handlingarna.
N:o 62, i anledning af återremiss utaf 2:dra punkten i
det af Utskottet uti dess Betänkande, N:o 57, framställda för¬
slag till förordning, angående inteckning i fast egendom.
Lades till handlingarna.
5to Förstärkta Constitutions-Utskottets:
N:o 33, med berättelse, angående förloppet af verkställda
omröstningar inom samma Utskott.
Lades till handlingarna.
6:o Bevillnings-UtskoUets:
N:o 27, dels i anledning af erhållen återremiss i vissa
delar af Betänkandet, N:o 13, och Memorialet, N:o 23, an¬
Den 16 Augusti.
645
gående tullhevillningcn, dels ock, rörande några af Stånden
derutinnan i öfrigt ännu icke afgjorda frågor.
Bordlädes andra gången.
Och 7:o Expedilions-Utskottets:
N:o 14, till Bonde-Ståndet, i anledning af dess återre¬
miss å Memorialet, N:o 11.
Lades till handlingarna.
N:o 15, till Preste-Ståndet, i anledning af dess återre¬
miss af skrifvelseförslaget, N:o 143, samt förslaget, N:o 11,
till en § i Riksdagsbeslutet.
Lades till handlingarna.
Och N:o 16, i anledning af återremisser å skrifvelse¬
förslaget, N:o 158.
Bordlädes andra gången.
Äfvensom 8:o Borgare-Ståndets Enskilda Besvärs-Utskotts
Prolocolls-utdrag, med förslag till underdånig skrifvelse, N:o
7, i fråga om förändring af 33 § i Fabriks- och Handtverks-
ordningen den 22 December 1846.
Skrifvelseförslaget godkändes, så lydande:
”S. A. K.
Uti 33 § af den utaf Eder Kongl. Maj:t den 22 Decem¬
ber 1846 i nåder utfärdade Fabriks- och Handtverks-Ordning
bestämmes, att lärling eller annan arbetare, som företer be¬
tyg af sakkunnig och trovärdig person om nöjaktig färdighet
och kunskap uti något handtverk eller annan handtering, må,
derest han är boende på landet, af vederbörande socknenämd
med gesöllbref förses. På denna omständighet, hvilken väl,
i sammanhang med en annan fråga, förekommit hos Rikets
nu församlade Ständer, men icke ledt till vidtagande af be¬
slut eller annan åtgärd, utbeder sig Borgare-Ståndet i under¬
dånighet alt få fästa Eder Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksam¬
het. Då genom 3 § uti högståberopade nådiga författning
rättigheten alt på landet hålla handtverksverkstad är vorden
utsträckt äfven till de yrken och handteringar, hvilka tillföre¬
ne endast fingo i stad drifvas, samt de stadganden och pläg-
seder, som tillstädja gesäller att vandra ikring i Riket, för
att söka arbete, icke undergått någon förändring, har Bor¬
gare-Ståndet trott den socknenämnd på landet ålagda skyl¬
dighet, att, lika med Fabriks- ock Handtverksföreningar i
stad, utlärda gasa 11bref åt dem, som på förrberörda sätt sig
derom hos nämnden anmäla, kunna ej allenast i sina följder
vepka menligt på handtverksgesällarnes egen ställning och vilko-
646
Den 16 Augusti.
Den 16 Augusti.
64T
ren för deras ulkomst, ulan äfven komma att gifva ökade
anledningar till klagomål öfver de olägenheter, som gesäll¬
vandringarna förorsaka så i städer, som på landet. Under
de fordom gällande skråförfattningarna fordrades en fierårig
lios mästare genomgången lärotid, och derefter ett inför Skrå-
embetet aflagdt prof på fullständig färdighet i handtverket,
såsom vilkor för utskrifning till gesäll. Om än denna före¬
skrift, genom sitt syfte att från yrket utestänga all annan ar¬
betsförmåga, än den, som blifvit inom detsamma uppdragen
och utbildad, oslridigt kunde verka, hämmande, emot en fri¬
are utveckling af den naturliga fallenheten, och derföre icke
sällan öfverklagades, såsom obillig och tryckande; så med¬
förde den likväl, i sina allmänna följder, en temligen påtag¬
lig visshet derom, att en hvar, som blifvit lill gesäll i något
handtverk utskrifven, egde uti detsamma kunskap, öfning och
färdighet. Detta förtroende till gesällers arbetsduglighet, i
förening med det bistånd mästare och gesäller inom samma
yrke af lag och sed voro förpligtade att lemna resande ge¬
säller, underlättade deras utkomst, och mildrade i en viss mån
olägenheterna af deras kringvandringar i landet. Med skräna
hafva dessa förpligtelser till understöd för yrkets medlemmar
äfvensom de inrättningar och cassör, ifrån hvilka sådana un¬
derstöd utgingo, upphört. Desto angelägnare torde det der¬
före vara, att icke tillika föreställningen om gesällers duglig¬
het i sitt yrke borttagas.
Enligt den nya författningen erfordras icke en viss läro¬
tid, för att blifva till gesäll utskrifven. Ett af sakkunnig
och trovärdig man utgifvet intygande om en lärlings eller
arbetares färdighet eller kunskap i det yrke, hvaruti han vill
såsom gesäll söka sin utkomst, är för utskrifningen tillräck¬
ligt. 1 städerna beslå handtverksföreningarna utaf idkare, om
icke af alla, dock af de flesta yrken, och inom dessa före¬
ningar kan således förutsättas den kunskap, som kan vara be¬
höflig, för att pröfva i hvad mån betyg om utskrifningssö-
kandes duglighet förtjena förtroende, eller ej. Behofvet af
arbetsskicklighetens vidmakthållande inom yrkena, samt mån¬
heten om arbetets anseende och värde skola utan tvifvel der
göra sig gällande, så att få eller inga olägenheter af den
upphörda föreskriften om genomgångna läroår skola visa sig
bland de gesäller, som blifvit i handtverksföreningarna utskrif-
na. Enahanda förhållande kan deremot svårligen förväntas af
Socknenämndens motsvarande befattning med gesällers utskrif¬
ning. Obekanta med handtveiksarbete i allmänhet och främ¬
mande för dc särskildta handtverksyrken, som på landsbygden
kunna idkas, skola Socknenärnndernas ledamöter troligen be¬
trakta deras åligganden i delta hänseende med obehag och
liknöjdhet. För dem finnes intet interesse att tillse, det endast
duglige arbetare utskrifvas till gesäller. Tvärtom torde det
vara att befara, att personer, som af lättja och håglöshet ön¬
ska afhålla sig från det ansträngande jordbruksarbetet, med
mycken lätthet skola kunna hos Socknenämuderna utverka sig
gesällbref, för att komma i tillfälle att föra det kringirrande
lif, hvartill gesällbrefvet anses lemna rättighet; och Sockne-
nämnderna lära icke eller finnas obenägna , att på detta sätt
befria socknen från personer, som ofta endast af lättsinne och
ostadighet egnat en kort tid åt’ biträde vid handtverks-
arbeten.
Då Borgare-Ståndet på dessa gruoder ansett den åt
Socknenämnden lemnade tillåtelse att utskrifva gesäller i haudt-
verksyrken vara förknippad med ganska stora betänkligheter,
har Ståndet ej tvekat , att till E. K. Mits Nådiga pröfning i
underdånighet frambära Ståndets mening i detta hänseende.
Derest den af E. K. Majit i Nåder gillas, hemställer Borgare¬
ståndet, om icke uti 33 § af Handtverks-Ordniugen den Nå¬
diga ändring bunde göras, att lärlingar och arbetare i handt¬
verksyrken hädanefter icke må till gesäller utskrifvas af Sockne-
nämnd, utan allenast af Handtverksförening i den stad, hvarest
lärling eller arbetare sig i sådant hänseende anmäler”.
§ 7.
Föredrogs och lades lill handlingarna Slals-Ulskot!et*
Memorial, N:o 306, i anledning af erhållen återremi.-s å Ut¬
låtandet, N:o 297.
§ 8.
Föredrogos och bordlädes andra gången Stats-Utskottet*
Memorial, N:o 305, och Banco-Utskotlets Utlåtande, N:o 96.
§ 9-
Från Med-Ständen ankomna Protocolls-Utdrag, sorn icke
föranledde till någon åtgärd, lades till handlingarna.
§ 10.
Föredrogs ett från Bonde-Ståndet ankommet Protokolls-
Utdrag för denna dag, med inbjudning att förena sig i de»*
648 Den 16 Augusti.
beslut, angående föreläggande för Stats-Utskottet, att inom 8
dagar inkomma med Utlåtande, i anledning af erhållna åter-
remisscr å dess Betänkande, N:o 242, rörande skattejemnk-
liingen.
Herr Wedberg : Den stora frågan, angående skatte-
jemnkningen, hvarå Riksdagens slut beror, förevar i går uti
Stats-Utskottet, under ett s. k. colloquium familiare för de nya
ledamöters skull af Ridderskapet och Adeln samt Prestc-Stån-
det, som förut icke varit med om frågans behandling. För
min del tror jag alltså, att ärendet skall blifva med all skynd¬
samhet handlagdt, utan någon påminnelse.
Herr Schartau: Önskligt hade varit, om Bonde-Ståndet
inskränkt sig till en uppmaning åt Utskottet att fortskynda
med ärendets afgörande. En sådan påstötning skulle jag alltför
gerna varit med om, väl vetande, att något dröjsmål eller
uppskof icke kan tillvitas Borgare-Slåndets ledamöter i Ut¬
skottet.
Herr Norin: Jag hemställer om afslag å inbjudningen,
då ingen den ringaste anledning till påminnelse ännu före¬
finnes. Vid sessionen i Utskottet i går upplystes, att åter-
remissen ifrån Ridderskapet och Adeln då ännu icke kommit
Utskottet i fullständigt skick tillhanda.
Herr T alley: Med afseende å hvad den nästföregående
talaren upplyst, hade det varit bättre, om Bonde-Ståndet rik¬
tat sin anmärkning och sin påminnelse emot Ridderskapet och
Adeln, än emot Utskottet.
Herr Kock: Någon afsigt hos Riddarskapet och Adelil
att fördröja med frågans afgörande förefinnes icke eller, ty
i går ankom derifrån lill Utskottets Afdelning conceptproto-
collerua i saken, på det denna genast der skulle kunna till
behandling företagas. Då således ingen anledning är för han¬
den, att någon i ringaste mån försummat sig , så inser jag
icke, hvartill en påminnelse skulle tjena. Jag yrkar afslag å
inbjudningen.
Herr Brinck: Inbjudningen skulle kunna antagas med
den modification, att föreläggandet för Utskottet att inkomma
med svar blef 8 dagar efter erbållen del af återremissen.
Herr Lagergren: Jag begriper icke, huru Ståndet, efter
de upplysningar, som erhållits , ett ögonblick han tveka att
afslå inbjudningen.
Herr Schartau: Sedan fråga om påskyndande af det
Dtn 16 Augusti- 649
ärende, hvarå Riksdagens slut beror, bIif\it väckt, skulle det
kunna tydas, såsom en ljumhet derför, om man icke på ett
eller annat sätt understödde samma fråga. Fördenskull före¬
slår jag inbjudningens antagande så till vida , att Utskottet
''uppmanas att skyndsamligen” inkomma med sitt Utlåtande.
Herr Waem: Att visa sitt nit för den stora frågans
snara lösning, är visst vackert, men en utväg af sådan be¬
skaffenhet, som den nu föreslagna, bör icke utan i nödfall be¬
gagnas; och då försummelse hvarken i ett eller annat afse¬
ende kan läggas Stats-Utskottet eller någon af dess ledamöter
till last, så hemställer jag, att Borgare-Slåndet ville fatta det
beslut, alt ej för närvarande antaga inbjudningen.
Herr Norin: Anledningar till påminnelser torde må¬
hända framdeles icke komma att saknas , att döma efter det
sätt, hvarå ärenderna ml vilja i Stats-Utskoltet skötas, och
jag anhåller derföre om frågans ytterligare bordläggning.
Discussionen ansågs slutad, och berörde fråga blef, uppå
Herr Talmannens derom framställda proposition, bordlagd.
S 11.
På framställning af Herr Schartauy och efter Herr Tal¬
mannens proposition beslöt Ståndet att öfverlemna åt dess
Electorer att utse Suppleant-Ledamot i Stats-Utskottet för Herr
Norin.
§ 12.
Föredrogos och bordlädes Expeditions-Utskottets förslag
till underdåniga skrifvelser:
N:o 173, i anledning af den år 1845 verkställda revi¬
sion af Statsverket, m. m.; och
N:o174, dels i uppskjutna frågan rörande 1845 års Stats¬
revision, dels och angående den år 1847 verkställda enahanda
revision.
§ 13.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser :
N:o 175, angående en, med särskildt hänseende till Gö¬
theborg, åsyftad ändring i vissa föreskrifter uti Inqvarterings-
ordningeu för städerna, utom Stockholm;
N:o 176, augående ändringar i Kongl. Stadgan om folk¬
undervisningen den 18 Junii 1842;
41*
^850, Den 19 Augusti.
N:o 177, oro bildande af en Comité för utarbetande af
förslag till den medicinska undervisningens ordnande;
N:o 178, angående bidrag af Skogsplanlerings-cassan för
befordrande af en förbättrad skogshushållning; och
IS':o 180, om uuderstöd från Statens sida, till anläggning
af en jernväg emellan Örebro och Hults lastageplats vid
Wenern;
Äfvensom förslag till en g, under N:o 27, i Riksdags¬
beslutet-;
Hvaremot å bordet lades skrifvelseförslagen N:ris 179
och 181.
§ 14.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver särskilda af Ståndet
'denna dag fattade beslu).
■Plenum slutades kl. 1/2 3 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
D en 19 Augusti.
Plenum kl. 10 e. m.
§ 1.
Upplåstes ett så lydande valprotocoll:
”1848, deu 19 Augusti, sammanträdde Borgare-Ståndets
ilerrar Electorer och utsågo Herr Rhodin, att under Herr
Norins frånvaro vara Suppleant-ledamot i Stats-Utskottet,
betygar
Ex Protocollo,
N. W. Marlin'1';
Och skulle underrättelse om detta val genom Protocolls-Utdrag
vederbörande meddelas.
§ 2.
På derom gjord anhållan beviljades tjenstledighet från
Bikidagsgöromålen för
Den 19 Ategustt. 65 il
t:o Herr 'Thorn, 14 dagar, från den 22;.
2:o Herr Valley, 1 1/2 veoka, från den 21;. och
3:o Herr Wedberg, 14 dagar, från den. 27 uti tone-.
varande månad.
§ 3.
Justerades Protocollet för den 26 sistlidae Julii.
§ 4.
Ånyo föredrogos följande Utskotts Utlåtanden och Me«-
morial:
l:o St a ts-Utskottets t
N:o 298, i, anledning af väckt motion om uppförande &i
| indragningsstat af de med Lagmansembetena förenade löne--
inkomster,
Godkändes.
N:o 303, med förslag till reglementarisk^ stadganden,.
angående Riksgälds-Coutoirets inkomster.
Memorialet och förslaget godkändes, det sednare, med
rättelse af ett tryckfel uti 19 §; och
N:o 305, med förslag till stadganden i Riksgälds-Con-
toirets Reglemente, angående de vid innevarande Riksdag bevil-
! jade utgifter saint anslagen till folkundervisningen, m, m.
Uti 78 § borde ordet Linköping förändras till Lid¬
köping, men i öfrigt blef Utskottets förslag godkändt.
2:o Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
N:.o 64, i anledning af återremiss å Utskottens Betän¬
kande, N:o 31, angående roteringsverket för den tillökade ordi¬
narie Bålsmansroteringen, i hvad förstnämnda Utlåtande rördo
2:a punkten af Betänkandet, N:o31, bordlagdt, i följd af be¬
slutet den 16 dennes..
Herr Ehlund: Jag anser icke något annat beslut kun-
I na uti det skick, hvaruti frågan nu kommit, fattas, än att
Ståndet, i enlighet med hvad Herr von Troil uti sin reser¬
vation föreslagit, för sin del, fastställer de af Kongl. Maj:t
Öfverlemnade roteringsverk för Båtsmanshållet i Riket..
Herr Collén instämde.
Herr Norin: Jag anser, att, hvad Utskottet här före¬
slagit, hör bifallas; hår är nemligen endast fråga om de hem¬
man, hvilkas roteringsskyldighet icke är tvist underkastad.
På Herr Talmannens proposition godkändes 2:a punkten
Deu 19 Augusti.
» U> lä t n o (Jet, H:n 31, angående roteringsverk et för den till¬
ökade ordinarie Båtsmansroteringeu.
3:o Lag-Utskottets:
N:o 60, i anledning af vackt motion om upphäfvande af
författningarna, angående tionde-pennings erläggande af arf,
■ om föres utur stad.
Godkändes.
4:o Bevillnings-Utskotlels:
N:o 27, i anledning af erhållen återremiss i vissa delar
af Betänkandet, N:o 13, och Memorialet, N:o 23, angående
tullbevillningen, dels ock rörande några af Stånden derutin¬
nan i öfrigt ännu oafgjorda frågor.
Härvid förekommo:
Yttrandet, pag. 1.
Lades till handlingarna.
Yttrandet, angående tullvärden, pag. 2, 3 och~4.
Herr Brinck: Utskottet har framställt förhållandet så,
»om hade Borgare-Ståndet godkänt, hvad Med-Stånden beslu¬
tat, i afseende å tullvärdena.. Så är likväl icke förhållandet;
B irgare-Slåndet har underkastat sig, men icke gillat de öfri¬
ge Ståndens beslut i denna fråga. Borgare-Ståndet var från
ett dylikt godkännande förhindradt, dels derföre, att det ansåg
värdenas upplagande i tulltaxan onödigt, dels emedan dessa
värden i allmänhet voro oriktigt angifna, understundom ända
derhän, alt de upptagits 100 procent högre, än de i verklig¬
heten utgjorde. Jag har ansett mig böra härom till Proto-
collet afgifva en behöflig erinran.
Det föredragna yttrandet godkändes.
B bjudningen, pag. 4, angående hand, bokbindare-cloth
samt brodérduk, marle och slramaille.
Herr Brinck: Äfven här är Borgare-Ståndet nödlvuu-
get att vika för öfvermakten, emedan ett vidhållande af Stån¬
dets förra beslut skulle leda dertill, att nu till införsel tillåt¬
na artiklar skulle blifva förbjudna. Det torde derföre vara
nödvändigt, att förena sig med Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet om bibehållande för dessu artiklar af nu gäl¬
lande tullsatser.
Herrar Kock och Sjöstedt instämde.
Med antagande af den ytterligare inbjudningen, förenade
*ig Ståndet uti Höglofl. Ridderskapet och Adelns samt Högvör-
dige Preste-Ståndets beslut, angående dessa artiklar.
Den 19 Augusti
653
Inbjudningen pag. 5 och 6, i fråga om den för siden-,
halfsiden- och bomullsväfnader, nu medgifna förmån att få di-
recte införas ifrån O-t-Indien och öfriga orter på andra sidan
Goda Hopp-udden, mot tull af 10 procent.
Herr Kock: Här har Borgare-Ståndet, haft den lyckan
att vara ense med Preste-Ståndet, af hvilken anledning, och
då inbjudningen att förena sig med Bonde-Ståndet, äfven gäller
Ridderskapet och Adeln, synes mig lämpligt att det förra af
flera Stånd bifallna beslutet afslås; hvadan jag yrkar ogillande
af inbjudningen.
Inbjudningen ogillades, och 1 och 2 voteringspropositio-
uerna godkändes.
Första yttrandet, pag. 7.
Ståndet lät dervid bero.
Audra yttrandes å samma sida.
Lades till handlingarna.
Tredje yttrandet å samma sida.
Gillades.
Första yttrandet, pag. 8.
Bifölls.
Andra oeh Tredje yttranderna å samma sida.
Ståndet lät dervid bero.
Tulltnxeunderrättelserna.
1 — 6 §§. Yttrandet gillades.
7 §. Ståndet lät vid redaclionsförslaget bero.
8 4$. Ståndet lät vid yttrandet bero.
9 §. Yttrandet godkändes.
12 4$. (Den af Ståndet föreslagna nya.) Ståndet låt
vid Memorialet, N:o 27, bero.
Sista yttrandet, pag. 10. Ståndet lät dervid bero.
15 §. Yttrandet, pag. 11.
Herr Brinck: Sedan Borgare-Ståndet, uti fråga om
tullfrihet för hampa och, hvad angår tullbeslämmelsen för o-
häckladt lin, nödgats vika för öfvermakten, så blir deraf en
naturlig följd, alt beslutet i afseende på t u 11 rest i t ut ion för ut¬
gående förädlad vara, hvaruti nämnde råämnen ingått, också
mäste ändras till öfverensstämmelse med hvad, i afseende på
tullen å råämnet, är vordet stadgadt.
Yttrandet, pag. 11, gillades.
16 §. Ståndet lät vid yttrandet, pag. 11, bero.
19 §. (Den uteslutna.) Yttrandet, pag. 12, lade» till
handlingarna.
654
Den 19 Augusti.
17 §. Slåndet lät vid yttrandet, pag. 12, hero.
18 och 19 §§. Memorialet N:o 27 gillades,
20 §.
Herr Kock : Här är ej fråga om förändring i sak, utan
blott hvad redactionen beträffar; af hvilken anledning, och då
Bevillnings-Utskottet förklarar, att denna redaclionslörändring
ostridigt eger företräde framför lydelsen, enligt Kongl. Mojtts
förslag, hvilket förhållande jag vill medgifva, hemställer jag,
alt Slåndet i denna del måtte låta Utskottet få rätt.
Memorialet, N:o 27, gillades.
Yttrandet, pag. 13, i fråga om en underdånig skrifvelse
om föringsmedlens användande.
Herr Bergman: Jag inser, att någon ändring icke
star att här åstadkomma. Jag måste emedlertid beklaga, att
man beröfvat sjömännen den föring, som utgjorde ett godt me¬
del att hindra deras rymning.
Ståndet lät vid yttrandet bero.
21, 22 och 23 §§. Memorialet, N:o 27, lades till hand¬
lingarna.
28 § (Den uteslutna.) Yttrandet lades till handlingarna,
24 4f. yttrandet, pag. 14, gillades.
25 §. Yttrandet, pag. 15, lades till handlingarna.
30 §.
Herr Bergman: Jag fäster mig vid orden: "mot här
förut föreslagna vilkor”. Detta innebär nemligen, alt tull-
lindringarna endast skulle tillgodnkomma de fartyg, som sist
inom de tre näst förulgångna åren bevisligen från Svensk till
Transatlantisk hamn afgått med minst half last af Svenska pro-
dueter. Under åberopande af hvad jag i detta ämne förut
anfört, anhåller jag, det Ståndet ville besluta, att nyss anför¬
da ord matte utgå.
Herr Sjöstedt: Efter det sätt, hvarpå Ståndet afgjort
föregående punkt, anser jag något annat beslut bär icke kunna
fattas, än om godkännande af hvad Utskottet, i afseende på
30 §, föreslagit, så vida man nemligen icke vill besluta, att
icke några tull-lindringar skola tillgodonjutas.
Herr Brinck instämde.
Herr IVairn: Borgare-Ståndet har redan förut ogillat
det vilkor, hvarom här är fråga, och synes mig såluuda lämp¬
ligast böra vidhålla samma beslut.
Herr Bergman : Hvad följden skulle blifva, i fall det
ifrågavarande vilkoret blefve antaget, får jag upplysa med
Den 19 Augusti.
655
ett exempel. Det torde vara kändt, att nyligen ett stort Ame-
ricanskt skepp anländt till Stockholms hamn med last af To¬
bak, Tran och Bomull, hvilket fartyg ej förut besökt Svensk
hamn, och således ej kunnat förut härifrån utföra last af
Svenska produeter, hvarföre, om vilkoret nu vore gällande,
ingen tutlindriug skulle åtnjutas på de hilförda varorna, hvar¬
af de två förstnämnda draga en hög tull, oaktadt alt fartyget
härifrån medtog den största last jern , som mig, veterligen, på
sednare åren, härifrån exporterats. Att ett sådant stadgande
vöre obilligt och skadligt, synes mig ligga i öppen dag.
Herr Brinck: Det anförda exemplet gällde ett Ameri-
canskt fartyg. Utskottets förslag åter afser Svenska sjöfar¬
tens uppmuntran.
Herr Bergman: Ingen är högre interesserad, än jag,
uti att skydda Svenska sjöfarten, men jag anser det likväl
icke böra ske på den af Utskottet föreslagua väg, hvarpå vi
bland annat äfventyra beståndet af redan ingångna traclater.
Herr Wxrn: Jag hemställer att Ståndet måtte vidhålla
sitt förra beslut om ogillande af det ifrågavarande vilkoret
och sålunda bestämma, att de anmärkta orden här måtte utgå.
I sjelfva hufvudsaken åter,eller hvad tull-lindringarnas fortfarande
beträffar, har Borgare-Ståndet redan gillat, hvad Utskottet
nu hår föreslagit.
Herr Brinck: Borgare-Ståndet liar godkändt 24 § uti
Kongl. Maj:ts förslag, med undantag af sista momentet deruti.
Jag tror sålunda, att jag blott yrkar att Ståndet må vidblifva
sitt förra beslut, då jag framställer yrkande derom, att Ut¬
skottets förslag endast med uteslutande af orden: ”mot här
förut föreslagna vilkor”, måtte godkännas
Yttrandet nedan å pag. 15 och vid början af pag. 16,
godkändes, med uteslutande af orden : ”mot här förut föreslagna
Vilkor.”
Yttrandet nederst, pag. 16. Bifölls.
Yttrandet å samma sida, i fråga om undantag från tull¬
lindringarnas åtnjutande, enligt 30 §.
Herr Almgren: Då Ståndet afslagit inbjudningen, pag.
6, och godkändt den förekommande voteringspropositionen, så
följer deraf, att Ståndet icke kan bifalla denna puukt.
Herrar Kock och Norin instämde.
Yttrandet ogillades.
Yttrandet, pag. 16, angående lydelsen af 3 punkten uti
25 §.
556
Den 19 Augusti.
Tillägget, med c ur-i i v stil. ansågs på derom of Herr Brinck
väckt fråga, höra förfalla, men i öfrigt godkändes förslaget.
26 §. Yttrandet godkändes.
Yttrandet, angående nummerföljden.
Bifölls.
Yttrandet, pag. 17, i anledning^af Borgare-Ståndets be¬
slut, angående särskild underdånig skrifvelse.
Lades till handlingarna.
5:o Expedition<-Utskottets:
N:o 16, jemte skrifvelseförslaget, N:o 179, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om tillåtelse för Banken
och Riksgälds-Contoiret att, i utbyte mot nu innehafvande ob¬
ligationer af Arméens Accords-Amorterings-Fond, mottaga nya
sådana, ställda på förlängd inlösningstid.
Förslaget godkändes, och Memorialet lades till handlin¬
garna.
Och 6:n Banco-lltskottets :
N:o 96, angående en gratificalion till Bankens vakt¬
betjening.
Herr Kock: Utskottets tillstyrkan nr icke grundad på
något annat angifvet skäl, än att en dylik gratiflcation vid
föregående Riksdagar lärer varit vanlig. Jag anser icke det¬
ta tillfyllestgörande, men såvida man kan upplysa, alt vakt-
hetjeningen under Riksdagen fått sig något särskildt besvär å-
lagdt, vill jag tillstyrka beviljande af ifrågavarande gralifica-
tion, hvilken i motsatt fall synes mig höra förvägras.
Herr Lagergren: Motivet till Utskottets tillstyrkan är
ej annat än det angifna, eller att det varit vanligt vid före¬
gående Riksdagar att till uppmuntran för Bankens vaktbelje-
ning tilldela dem en dylik gratification. Då Utskottet härom
äfven nu emollog en skriftlig anhållan, ansåg man sig, helst
summan var ringa, icke böra afvika från bruket. Emedlertid
vet jag icke, att Bankens vaktbetjening haft något särskildt
besvär för Banco-Utskotlels räkning, hvilket Utskott haft egen
betjening, som på vanligt sätt blifvit aflönad.
Herr Norin: Det må vara, att Utskottet genom sitt
förslag följt bruket, men då detta bruk innebär en osed, synes
mig skäl för handen att frångå detsamma nu, och icke deråt
gifva vidare helgd, helst Bankens vaktbetjening är så aflönad,
att den utan särskild ersättning borde vidkännas det ökade
besvär, som under Riksdagarna för dem möjligen kunde upp¬
stå. Emedlertid lärer näppeligen något sådant ökadi besvär
Den 19 Augusti.
C5T
ifrågakomma, och jag finner dessmera skäl att yrka afslag pä
hvad Utskottet här föreslagit.
Herr Gustafsson instämde.
Herr Almgren: Inom Utskottet ville jag, det andra
skäl skulle kunna grunda Utskottets förslag, men då det nu
är framställdt, synes det mig näppeligen vara Ståndet rätt vär¬
digt att motsatta sig den ringa gratification, här är i fråga.
Man kan ju dock derjemte förklara, att, som den synes öf¬
verflödig, så anser man, att den för en annan Riksdag icke
bör ifrågasättas, och kan således då, på grund af ett sådant
yttrande, förvägra den, om den vidare skulle ifrågasättas.
Herr hock: Bruket att bevilja denna gratification har
sannolikt härrört derifrån, att Bankens vaktbetjening vid fö¬
regående tillfällen i och för Riksdagsgöromålen haft särskildt
besvär, men då man medgifvit, att så nu icke varit förhållan¬
det, anser jag icke skäl lemna bifall till ett förslag, som sy¬
nes egnadt att fiån andra håll, t. ex. från Stats- och Riks-
gälds-Contoiren, framkalla likartade anspråk.
Herr Malmstedt instämde.
Herr Indebetou: På redan angifna skäl anhåller jag
om afslag på detta Betänkande, så mycket heldre, som löne¬
förhöjning för Bankens vaktbetjening vid denna Riksdag blif¬
vit beviljad.
Herr Rhodin instämde.
Herr Gillberg: Jag instämmer med Herr Indebetou,
och anser den af honom nämnda löneförhöjning innebära till¬
räckligt skäl att gendrifva anspråken på ifrågavarande grati-
fications fortfarande.
Discussionen förklarades slutad, och, på Herr Talmannens
framställning, ogillades Betänkandet, N:o 96.
§ 5.
Föredrogos af Expeditions-Utskottet uppsatta, men af
Ståndet bordlagda förslag till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelser:
N:o 173, i anledning af den år 1845 verkställda revision
af Stats-Verket, m. m.;
N:o 174, dels i uppskjutna frågor, rörande 1815 års
Statsrevision, dels ock angående den år 1847 verkställda ena-
hauda revision.
Herr Gråå: Vid föregående Riksdagar har varit van¬
ligt, att de ämnen, som utgöra föremål för begge de nu fö-
J/vrg.-Ständ Prut. vid Riksd. 18*7—1848 IP. 42
Dm 19 Augusd.
redragna skrifvelseförslagen, framställts uti blott ett sådant.
Af denna anledning, och då det synes lämpligast, att nu tilI —
vägag.å på enahanda sätt, anhåller jag om återremiss å Expe-
dilionsvUtskoltet» skrifvelseförslag, N.ris 173 och 174.
Herr Lagergren: Uti förra plenum begärde jag dessa
skrifvelseförslag på bordet, emedan jag erhållit kännedom der¬
om, att Ridderskapel och Adeln samt Preste-Ståndet återre¬
mitterat dé^amma. Anledningen till återremissen har rarit den
af Herr Gr{åä angilna. Jag instämmer nu med nämnde le¬
damot och pnhåller om återremiss, på det begge skrifvelserua
måtte till en sammanföras.
Skrifvelseförslagen, N:ris 173 och 174, återremitterades
till Expeditions-Utskottet, i ändamål, att dessa tvänne skrif—
velser må,: såsom angående samma ämne, till en skrifvelse
sammanföras.
Och/N:o 181, angående ändring i Handels- samt Fabriks-
och Handtverks-Ordningarna.
Godkändes.
8 6.
Föredrogs ånyo Hedervärda Bonde-Ståndets delgifna be¬
slut för den 16 denues, med inbjudning, i fråga om Stats¬
utskottets skyldighet att, inom åtta dagar efter delfå^ndet,
besvara Höglofl. Ridder«kapets och Adelns samt Högv. Preste-
Ståndets återremisser af Stats Utskottets Utlåtande. N:o 242.
Herr Norin: Då jag hegärde frågan på bordet, skedde
sådant, emedan jag kände, att ärendet skulle på Stats-Uskot-
tets Afdelning förekomma, och jag ansåg, att man borde inhemta
den behandling del der rönte, innan någon åtgärd i det medelst
inbjudningen afsedda syfte vidtogs. Ärendet har no på Af¬
delningen förekommit, och kunde man vara förvissad, »II det
bereddes lika framgång inom Utskottet, så vore inbjudningen
öfverflödig ; men då man icke med visshet kan utlåta sig uti
delta afseende, samt dä ett afslag på inbjudningen kunde ut¬
tydas såsom fästade Ståndet mindre vigt vid sjelfva saken,
hemställer jag, att inbjudningen mätte ytterligare få hvila, på
det man må kunna företaga densamma, derest sig skulle visa,
att densamma kunde behöfva upptagas, för att gifva en sådan
uppmaning till skyndsamhet, som inbjudningen afser.
Bonde-Ståndets inbjudning blef härefter åter tills vidare
bordlagd.
§ 7.
Harr Talmannen tillkänuagaf, att han låtit anslå plenum
Den 23 Augusd.
6b 9
till förmiddagen i dag, ehuru Med-Ståndens Talmän anslagit
plena till eftermiddagen, af den anledning, att icke uti Tal-
mansconference någon öfverenskommelse träffats att rubba den
en gång derom fattade, alt plenum i allmänhet skulle anslås
till Onsdagen och Lördagen; hvilket förhållande Herr Talman¬
nen trodde de tillstädesvarande ledamöterne af conferencen
kunna vitsorda.
Herr Schartau: Ehuru allt vitsord torde vara öfver¬
flödigt, då fråga är om Herr Talmannens uppgifter, vill jag
likväl på uppmaning nämna, att jag icke känner, att något
annat, än i enlighet med Herr Talmannens utsago, förekommit
inom Talmansconferencen. Likväl måste jag beklaga, att icke
Ståndens Ordförande öfverenskomma om tiden för plena inom
Stånden. Derigenom, att de i dag hållas på olika tider, har
Ordföranden i Stats-Utskottet icke kunnat sammankalla Ut¬
skottets afdelning. Jag har ansett mig böra nämna detta, på
det man icke må tro, att någon Ståndets ledamot afser att
fördröja afgörande! af frågan om skattejemkningen.
Herr Norin: Det är sant, att Stats-Utskottet skulle
haft sammanträde i dag, derest icke Borgare-Ståndets plenum
mellankommit, men som något vidare göromål för dagen icke
fanns, än att på inkomstafdelningeu bordlägga en punkt, be-
tviflar jag icke, att detta dröjsmål lätt skall godtgöras.
§ 8.
Justerades Protocolh-utdrag öfver af Ståndet denna dag
fattade beslut.
Plenum slutades kl. 12 på dagen.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 23 Augusti.
Plenum kl. 1 e. m.
§ 1.
Harr vice Talmannen gaf tillkänna, att Herr Talmannen nu
var förhindrad att i dag fungera, såsom Ståndets Ordförande,
660
Den 23 Augusti.
och att lian derföre anmodat Herr vice Talmannen att i detta
Pleuum leda Ståndets öfverläggningar.
8 2.
Justerades Protocollet för den 16 dennes i återremitterad
del, äfvensom Protocollen för den 29 sistlidne Julii e. m.
samt för den 1 och 2 uti innevarande månad.
§ 3.
Upplästes och godkändes af Expeditions-Utskottet upp¬
satta förslag till §§ uti Riksdagsbeslutet, under N:ris 24, 25,
26, 28, 29, 30, 31, 32 och 33.
§ 4.
Föredrogs å nyo ett lill detta Stånd ankommet Utdrag af
Hedervärda Bonde-Ståndets Protocoll för den 16 dennes, enligt
hvilket Utdrag Bonde-Ståndet beslutat inbjuda de öfriga Riks¬
stånden, att med Bonde Ståndet sig förena uti föreläggande för
Stats-Utskotlet, att, inom 8 dagar efter erhållen del deraf, till
Riksstånden inkomma med sitt utlåtande, i anledning af åter-
remisserna från Ridderskapet och Adeln samt Prestc-Ståndet
af Utskottets Utlåtande, N:o 242, angående beskattniugsväseudets
samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling.
Herr vice Talmannen hemställde, huruvida Ståndet beha¬
gade nu till slutligt afgörande företaga förevarande fråga.
Herr Palnixr: För min del anser jag, att det före¬
dragna ärendet bör nu slutligen pröfvas och afgöras på det
sätt, att Borgare-Ståndet afslår ifrågavarande inbjudning, så
vidt den Borgare-Ståndet angår. St3ts-Utskottet vid denna
Riksdag har nemligen utmärkt sig, snarare för skyndsamhet,
än för långsamhet. Såsom bevis härpå, torde det vara till¬
räckligt, att erinra derom, att, då Kongl. Maj:ts Nådiga Pro¬
position om ett anslag af 2 millioner R.dr till krigsrustnin¬
gars bestridande kom Utskottet tillhanda lörst den 4 sistlidne
Maj, så var det Utskottet redan den 8:de i samma månad
färdigt med ett Utlåtande, hvarigenom bifall till propositionen
tillstyrktes. — Detta utgör visserligen blott ett exempel på
Utskottets snabbhet, men det är desto mera slående. Skulle
Utskottet sedermera, mig ovetande, hafva i någon annan frå¬
ga gjort sig skyldig till tillvitelser om långsamhet, så torde
detta fel kunna qvitlas med den förtjenst full a skyndsamhet,
Utskottet dcrförinuan, på sätt jag redan visat, ådagalagt, och
.ullbock ett betydligt saldo uppkomma, Utskottet till faveur.
Den 23 Augusti.
661
Min enfaldiga tanka är derföre, att man eger skäl toresia
snarare en tacksägelse-adress till Stats Utskottet, än vidtagan¬
det af en åtgärd åsyftande att lägga Utskottet någon slags
försummelse till last. Det enda skäl, som, enligt min åsigt,
förefinnes för Borgare-Ståndet, att antaga ifrågavarande in¬
bjudning, vore, att derigenom på ett grannlaga sätt erinra
HögloQ. Ridderskapet och Adeln om olämpligheten af att väl¬
ja en ålderstigen och således kraftlös man till ordförande i
tvänne särskilda Utskott. En sådan åtgärd synes mig i san¬
ning lika litet välbetänkt, som att hetsa träben att deltaga i
kapplöpning. På sätt jag redan antydf, tillstyrker jag afslag
å inbjudningen.
Herr Kock : Det kan ej väcka min förundran, att nå¬
gon otålighet förspörjes, i anledning af det genom återremiss
från (vänne Riksstånd af den så kallade skattejemnkningsfrå-
gan förorsakade dröjsmål med samma frågas afgörande, hvar¬
på, efter hvad vi nogsamt veta, Riksdagens längd är beroen¬
de. Stats-Utskottet har dock, för sin del, gjort allt, hvad
på detsamma kan ankomma, för frågans snara afgörande. På
Utskottets inkomst-afdelning har nemligen återremissen af frå¬
gan redan varit före, och afdelningens förslag till återremis-
sens besvarande är för närvarande under uppsättning, så att
med säkerhet förutses kan, att detta förslag kommer under
ompröfning i Utskottets nästa plenisammanträde. Vid sådant
förhållande finner jag mig föranlåten hemställa, att förevarande
inbjudningsfråga må tills vidare hvila oafgjord.
Herr Lagergren: Jag skulle tro, att förevarande fråga
icke kan förklaras ytterligare hvilande, utan att ett brott
emot Logikens reglor derigenom sker. Bönde Slåndet har
nemligen den 16 dennes inbjudit de öfriga Riksstånden, att
förena sig uti ett af Boudeståndet faltadt beslut, hvarigenom
samma Stånd förelagt Stats-Utskottet, att, inom åtta dagar
efter erhållen del af beslutet, inkomma med utlåtande, i
anledning af återremisserna af Utskottets Utlåtande N:o 242.
Vi räkna i dag den 23 Augusti. Att vid sådant förhållande
låta inhjudningsfrågau ytterligare hvila, förefaller mig, såsom
ett gyckel, och att åter antaga inbjudningen, syries mig o-
möjligt, helst tiden för fattandet af detta sednare beslut kan
med skäl sägas vara tilländalupen. Hvad beträffar den om¬
talade otåligheten, så finner jag väl, alt en sådan nu från
flera håll förspörjes, men det förefaller mig dock härvid nå¬
663
Den 23 Augusti
got besynnerligt, att just de, som mest ifra för skattejemnk-
ningsfrågans fortskyndande till slut, i allt lugn under nära
fitia månaders tid ofbidat frågans upptagande tili handlägg¬
ning.
Herr Schartau: Då denna fråga förra gången före-
far inom Slåndet, yttrade jag den åsigten, alt Bonde-Stån¬
dets inbjudning svårligen kunde antagas, enär det af Bondc-
Ståndet beslutade föreläggande för Stats-Utskottet icke läte
sig verkställas; men derjemte anmärkte jag att det vore min¬
dre lämpligt, att afslå inbjudningen eller lägga densamma
till handlingarna, emedan sådant lätteligen kunde tydas, såsom
ljumhet, å Borgare-Ståndets sida, för det mål, som Bonde-
Ståndet velat med inbjndningen vinna. Jag föreslog derföre,
att sistnämnda Stånds föreläggande af viss tid måtte förän¬
dras till en anmodan till Stats-Utskollet, att med möjligaste
största flit och nit handlägga den s. k. skattejemnkningsfrå •
gan, och Borgare-Slåndet således med denna förändring an¬
taga inbjudningen, hvars syftemål dymedelst lika väl ernås.
Skulle dock Borgare-Ståndet icke finna sig hugadt att ingå
på detta mitt förslag, så synes mig den lämpligaste utvägen
vara den af Herr Kock föreslagna, eller att låta inbjudnings-
frågan tills vidare hvila.
Herr Wedberg: Jag instämmer uti den af Herr Kock
framställa anhållan, att förevarande inbjudningsfråga må tills
vidare hvila oafgjord. Det är väl sannt, att återremissen af
skattejemnknirigsfrågan redan blifvit behandlad på Stats-Ut-
skottets Inkomstafdelning, men med kännedom om de svå¬
righeter, som ändock lätteligen inom Utskottet kunnat yppa
sig för ett skyndsamt afgörande af frågan, tordo ett sådant
påminnelseord till Utskottet, som det med inbjudningen af-
sedda, kunna i sinom tid vara behölligt.
Herr Kock: Jag kan, för min del, icke biträda Herr
Schartaus åsigt, att någon så beskaffad anmodan, som den
af honom föreslagna, bör göras Stats-Utskottet, enär, efter
hvad en hvar af Usskottets Ledamöter har sig bekant, någon
försummelse icke med skäl kan läggas Utskottet till last.
Vid sådant förhållande är det nemligen icke med grannlagen-
heten ölverensstämmande, att till Utskottet adressera någon
uppmaning om skyndsamt fullgörande af Utskottets åliggan¬
den. Vill man således hålla inbjudningsfrågan än ytterligare
Lteu 23 Augusti.
663
vid lif, så torde lämpligast vara, att låta densamma tills vi¬
dare hvila oafgjord.
Herr Guslafsson : Jag är hufvudsakligen förekom¬
men af Herr Kock. Då numera upplyst blifvit, att Stats-
Ulskottets Inkomstafdelning redan till behandling förehaft den
till Utskottet återremitterade skattejemukniugsfrågan, synes
mig aflålandet af en uppmaning till Utskottet om skyndsam¬
het med frågans afgörande vara en åtgärd, som förefaller mig
mindre grannlaga. Då dessutom tiden för inbjudningens an¬
tagande är till det närmaste tilläudalupen, finnér jag något
annat icke kunna i saken åtgöras, än att lägga inbjudningen
till handlingarna.
Herr Palmar: När man framställer en ärlig fråga, så
är man ock berättigad att erhålla ett ärligt svar. Nu har
Bonde-Ståndet gjort Borgare-Ståndet en förfrågan, och derpå
måste detta sednare Stånd vara förpligtadt att lemna svar.
Det är derföre jag icke kan gilla någon sådan åtgärd, som
att låta inbjudningsfrågan hvila eller lägga densamma till
handlingarna.
Herr Wxrn : Grundlagen säger, att Rikets Ständer
kunna, när så nödigt pröfvas, förelägga Utskotten tid tilt
deras Bctänkandens afgifvande. Då nu ett sådant föreläggande
icke i förevarande fall pröfvas nödigt, synes mig något annat
svar icke kunna lemnäs på Bonde-Ståndets inbjudning , än att
densamma icke kan för närvarande antagas, och någon su¬
nån åtgärd med inbjudnings-documentet icke kunna vidtagas,
än lägga densamma till handlingarna. Sedan deu af B >nde-
Ståndet Utskottet förelagda tiden redan lupit lill ända , inne-
bure det en oegentlighet, att låta frågan ytterligare hvila
oafgjord.
Discussionen förklarades slutad. Sedan Herr vice Tal¬
mannen hemställt, om Ståndet behagade till afgörande nu ge¬
nast företaga frågan; och denna hemställan biifvit med Ja
besvarad , gjorde Herr vice Talmannen framställning om in¬
bjudningens antagande, dertill svarades öfvervägande Nej J
i anledning hvaraf Herr vice Talmannen hemställde om atslag
å inbjudningen, och, då härtill lemnats enahanda svar, slutli¬
gen om inbjudningens läggande till handlingarna, hvilken hem¬
ställan besvarades med öfvervägande Ja.
§ 5.
Herr Wetterberg begärde frenne veckors ledighe! från
664
Den 24 Augusti.
Riksdagsgöromålen, räknad från den 29 dennes; hvilken be¬
gäran bifölls.
§ 6.
Till bordläggning första gången anmäldes följande Ut¬
skotts Memorial, Utlåtanden och Betänkanden, nemligen:
Stats-Utskottets, N:ris 307—310;
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens,
N:ris 69 — 76;
Banco-Utskottets, N:ris 97 och 98; samt
Lag-Utskottets, N:ris 63— 66 ;
till hvilka rubrikerna upptagas uti Protocoll , vid ärendernas
pröfning.
Plenum slutades kl. 2 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
D en 24 Augusti.
P! enum kl. 7 e. m.
§ 1.
Efter Herr Tamannens tillkännagifvande, att Herr Bjuhr
af sjukdomsförfall vore hindrad att för närvarande till Riks¬
dagsorten återvända, beviljades 3 veckors förlängning af den
bemälde ledamot redan medgifna ledighet från Riksdags-
göromålen.
Likaledes erhöll Herr Ostberg förlängd tjenstledighet till
den 30 i denna månad; samt Herr Sjöstedt ledighet ifrån
Riksdagsgöromålen trenue veckor, beräknade från den 6 näst¬
kommande September.
§ 2
Justerades Frotocollsutdrag öfver beslut, fattade under
gårdagens plenum.
Den 24 Augusti.
§ 3.
Försdrogos och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Sländers underdåniga skrivelser:
N:o 182, angående ytterligare föreskrift, i afseende på
ett vid sisllidne Riksdag Capitainen B. Cronstrand beviljadt
Statsanslag ; och
N:o 183, angående förnyande af ett sammandrag af för¬
fattningar, m. m., som böra fran predikstol uppläsas.
§ 4.
Ånyo löredrogos följande Utskotts Utlåtanden, m. m.:
l:o Stats Utskottets:
N:o 307, i anledning af Riks-Slåndens skiljaktiga beslut,
rörande en i Utlåtandet, N:o 261, föreslagen voterings¬
proposition,
Lades till handlingarna.
N:o 308, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet,
N:o 273,
Lades lill handlingarna.
N:o 309, i anledning af erhållna ålerremisser å 2:ne §§
i det Memorialet, N:o 280, bifogade förslag till stadganden i
Rikjgälds-Contoirets nya Reglemente.
Memorialet godkändes,
och N:o 310, med förstag till reglementariska stadgan¬
den, angående de på Riksgälds-Contoiret anvisade creditiver.
Härvid förekommo:
Reglementsförsiagets 1—4 §§. Lades till handlingarna;
Dito 5-6 §§. Godkändes;
2:o Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskotteos:
N:o 69, i anledning af väckt fråga om ett Statsanslag
af 1000 Rdr Banco, för uppförande sf ett skolhus i södra
Finskoga Capellförsamling af Carlstads Stift.
Godkändes.
N:o 70, i anledning af väckt fråga om förändring af nu¬
varande sältet för Presterskapets allönande, Biskopsembeteuas
indragning, m. m.
Godkändes.
N:o 71, i anledning af väckt förslag, att hvarje moder¬
kyrka och Bnnex i Riket må förpligtas inlösa ett exemplar af
den Psalmhistoria , som af Comminister!! Johan Wilhelm
Beckman utgifves, under titel: "Den nya Svenska Psalmboken,
framställd uti försök till Svensk Psalmhistoria".
Godkändes. 42*
Den 24 Augustt.
N:u 72, i anledning af Täckt fråga om rättighet för
åboer å så väl annex- oell mensal-, sorn stomhemman, ett få
lösa desamma till skatte.
Godkändes.
N:o 73, i anledning af väekt fråga, angående tillsynen
å quarantains-bevakningen vid Rikets kuster och gränsor,semt
dess bestridande af Statens medel.
Godkändes.
N:o 74, i anledning af väckt fråga om utdelning åt för-
ssmlingarua i Riket af 2:ne exemplar utaf Svensk författnings¬
samling.
Godkändes.
N:o 75, i anledning af väckt fråga om rättighet för Ma-
gislratspersoner och Borgare att erhålla dugtraclamente, då de
biträda vid syner och förrättningar för Kronan» räkning, äfven
om sådana räcka blott en dag, m. m.
Härvid förekomtno:
l.‘a Yttrandet.
Godkändes.
2:a Yttrandet.
Herr Sienberg: Jag beklagar dell utgång mitt förslag
i denna del fått. Det har blifvit ogilladt på de skäl , att de
flesta förrättningar för Kronans räkning utgöras af besigtnin-
gar och värderingar, de der antagits icke erfordra någon ser¬
deles vidlyftig eller besvärlig expedition. Jag mcdgifver, alt
förra delen af detta yttrande är sann, meri den sednare inne¬
fattar deremot ett misstag. De flesta af dessa besigtningar
hållas på kronans hus, såsom Landshöfdinge-residencer , fän¬
gelser, m. m.; och dessa besigtningar kunna väl understundom
fulländas på en dag, då man inskränker sig till , att under
förrättningen blott anteckna sig tili minnes brister och för¬
hållringar, men vanligtvis ålgar för expeditionen dubbelt så
lång tid , och instrumentet öfver en sådau förrättning kan
lätteligen komma att upptaga 5 å 6 ark. Af samma instru¬
ment skola 2:ne exemplar utskrifvas; således 15 å 18 ark,
med inräkning af conceptet. Enligt Utskottets förslag, skulle
sålunda för en dags besigtning och expeditionen af 15 å 18
nrk komma att betalas summa 1 Rdr; och om sådant är rim¬
ligt, lemnar jag åt hvar och en att bedöma. Jag åter skulle
anse billigt, att Iractamenle betalades för hvarje dag, som för
expeditionen åtgår , då någon lösen icke bestås för syne-
iustrumenlcl. Med afiearida på Riksdagans snart föraitåend»
D»n 24 Augusti.
66T
slut, vill jag icke begära återremiss, utan anhåller endast, att
Ståndet måtte förklara sitt ogillande af Utskottens yttrande,
rörande denna punkt.
Herr Indebetou: Då detta ärende var under öfverlägg¬
ning inom Utskotten, voro meningarna mycket delade derom,
huruvida Magistrutspersoner borde tillerkännas ens någon er¬
sättning. De åtnjuta nemligen löner, hvilket icke är förhållan¬
det med handlverkarue, och kunna således icke ställas i sam¬
ma cathegori med dessa. Ehuruväl Rikets Ständer nu för sin
del beslutat, att handtverkare böra undfå godlgörelse för bi¬
träde vid här ifrågavarande förrättningar för kronans räkning,
så blir det således icke någon ovilkorlig följd , att äfven Al a—
gistratspersoner böra räkna sig till godo detta Rikets Ständers
beslut. Utskotten ansågo sig likväl gå en billig medelväg,
då de tillstyrkte , att Magislratspersoner skulle ersättas för
sjelfva förrättningsdagen , men icke för expeditionsdagarna.
Det kunde uem igen icke undfalla Utskotten , att Magistrats-
personerne, som skola utskrifva handlingar, få vidkännas mera
besvär och tidsspillan , än de biträdande handtverkarne , och
Utskotten ansågo fördenskull billigt, att icke lemna dem utan
all godlgörelse. A en aunan sida åter kan det icke bestri¬
das, att personer, som åtnjuta löner, rättvisligen kunna åläggas
befattningar, utan att för hvar och en sådan tillerkännas sär¬
skildt arfvode, utom lönen. Det är således väl möjligt , alt
do sammansatta Utskotten gått något för långt i frikostighet
mot Magistratspersonerne; men ieke hafva Utskottens ledamöter
på sina samveten alt hafva behandlat dem stjufmoderligt.
Noga öfvervägdt tror jag emedlertid, att Utskotten träffat rätt¬
visan så nära, som möjligt, och jag anhåller derföre, att
högtärade Ståndet ville bifalla, hvad Utskotten föreslagit.
Herr Murén instämde.
Herr Rhodin: Jag förenar mig med Herr Stenberg.
Herr Indebetou har ansett Magistratspersonerne icke berätti¬
gade till arfvode för förrättningar i kronans tjenst af det skäl,
att dessa tjenstemän åtnjuta löner. Men härvid är att erinra,
bådo det desse löner utgå af commuuerua och ofta i de smärre
städerna äro så ringa, att det vore orimligt att pålägga så lågt
aflönade Magislratspersoner skyldighet att utan särskild ersätt¬
ning utföra förrättningar , som icke egentligen tillhöra deras
tjenst, och hvilka icke sällan, och jag skulle såsom exempel
härpå kunna anföra förhållandet uti Marstrand, räcka uti flera
veckor, om man sammanräknar den tid, till deras förrättande åtgått.
069
Den 24 Auguut.
Herr Stenberg'. Af hvad här yttrats, har jag förnura-
mit, det inom Utskotten någon tvekan röjt sig om Magistrats-
pcrsoners rätt att för ifrågavarande förrättningar uppbära tracta-
mcnte. Denna tvekan förefaller mig besynnerlig , då rättig¬
heten till dylik ersättning är erkänd genom Kong). Kungörel¬
sen den 18 Januarii 1841; och af samma anledning, som
arfvode medgifves för förrättningar, hvilka vara längre, än
en dag, bör det äfven lemnäs för dem , hvilka icke räcka
längre, än en dag. Man har sagt , att Magistratspersouerne
voro redan aflönade och ansett sig derföre kunna fordra , att
de utan särskild ersättning verkställa ifrågavarande förrättnin¬
gar; men härvid förekommer, alt sådana icke skulle lika
drabba alla Magistratspersoner, enär de endast kunna komma
i fråga i de släder, hvarest kronan eger publika byggnader.
Hela grunden för 1841 års Kongl. Kungörelse synes mig
dessutom ligga deruti , att dylika förrättningar icke utgöra
åligganden , som åtfölja embetet, utan äro belt och hållet
tillfälliga. ,
Herr Lagergren: Jag är färdig att instämma med Herr
Indebetou deruti, att Magistratspersoners rättighet till ersätt¬
ning för här ifrågavarande förrättningar är till sin grund tvif¬
velaktig. Magistratspersonerne nemligen äro och böra betrakta
sig såsom Statens tjenare, och dessa förrättningar kunna med
skäl anses , såsom inbegripna bland de åligganden tjensten
medför. Man har sagt, att Magistratspersonerne uppbära sin
lön af communen, men det bade icke bort förbises , att de
inkomster, städerna njuta af kronans donationer till städerna,
alltid fullt motsvara löningsstaterna i städerna. Att genom
Kongl. Kungörelsen af år 1841 tillerkändes Magislratsperso-
nerne ersättning för dylika förrättningar, då dessa varade längre
ån en dag, härrörde deraf, att i några städer, der kronan
egde större hus och förråder , besvärades Magistratspersonerne
med dylika göromål, som räckte 8 å 14 dagar, och vid dy¬
lika förhållanden syntes billigheten påkalla särskild ersättning.
Herr Stenberg har visserligen rätt deruti , att expeditionen
vanligen är besvärligare, än sjelfva förrättningen , men då jag
icke anser, det Magistratspersoner i allmänhet böra tillerkännas
särskild godtgörclse för förrättningar i kronans tjenst, så kan
jag icke i detta afseende instämma uti Herr Stenbergs yr¬
kande, utan anser, det man icke bör gå längre , än Utskottet
föreslagit; hvadan jag yrkar bifall till Utlåtandet jemväl i
•/enna del.
Den 24 Augusti.
Herr Indebetou: Jag har begärt~ordet, för att besvara,
hvad Herr Rhodin yttrat emot milt förra anförande; han har
nemligen, lill stöd för motionairens yrkande, anfört, att för¬
rättningar för kronans räkning stundom kunna räcka veckor
och månader, och specielt nämnt , att sådant inträffar t. ex.
i Marstrand, hvilken stad den värde talaren här representerar.
Då jag förra gången yttrade mig, trodde jag, att det icke för
någon af det höglärade Ståndets ledamöter vore okändt, att
här endast är fråga om förrättningar, som räcka en dag,
emedan det redan förut är stadgadt, att ersättning får beräk¬
nas för alla långvarigare förrättningar. Det kan* således vara
möjligt, alt jag icke uttryckligen omnämnde della förhållande;
för att likväl undanrödja alla betänkligheter i detta afseende,
beder jsg få hänvisa lill sjelfva Betänkandet, der det yttras på
första sidan: 'Det stadgande, hvari motionairen sökt vinna
ändring, är af följande lydelse : Magistratspersoner och borgare,
hvilkas biträde för vår och Kronans räkning fordras vid syner,
m. m., må, när förrättningen varar längre än en dag, undfå
En Riksdaler Banco om dagen”. Det är således obestridligt,
att arfvode alltid åtnjutits för sådana förrättningar, som yarat
veckor och månader, och detta af Herr Rhodin anförda skäl
kommer följaktligen att förfalla. Som jag ej eller hört andra
skål anföras, hvilka kunnat rubba min öfvertygelse om rättvisan
af det stadgande, som Utskotten föreslagit, så måste jag fort¬
fara i mitt yrkande om bifall dertill.
Herr Wxrn: Jag instämmer med dem, hvilka till denna
punkt yrkat bifall, och vill endast erinra, till hvilka missbruk
och tvister man skulle gifva anledning genom att bevilja er¬
sättning äfven för expeditionsdagarna. På hvilken skulle det
bero att bestämma dessas antal? Man kunde få lika många
expeditionsdagar, som dagar på året.
Herr Rhodin: Då jag sist hade ordet talade jag icke
om (örrättningar, som hvar för sig räcka en månad, utan min
mening var att upplysa, det städer funnos, der så många af
de här ifrågavarande förrättningarna på ett år förekomma, att
de för förrätlningsmannen upptaga 1/42 af årets tid.
Herr Stenberg: Till svar på Herr Wxrns invändning
torde jag endast behöfva erinra derom, att räkningar öfver
kostnader öfver de förrättningar, som här äro i fråga, äro un¬
derkastade granskning i Landscoutoiret, ocb torde deruti före-
070
Dtn 24 Augustt.
DnDas tillräcklig control emot det af nämnda talare befa¬
rade missbruk, derest det, mot förmodan, någon gång skulle
visa sig.
Discussionen var slutad, oell på Herr Talmannens fram-
atällning godkändes 2:dra punkten.
3:<)je punkten.
Herr Lagergren: Jag kan svårligen föreställa mig,
att frågan om ersättning åt Magistratspersoner för deras när¬
varo vid ränteri-inventeringar blifvit på alfvar väckt. Dessa
inventeringar upptaga vanligtvis icke öfver en timmas tid. Allt
bvad i öfrigt hörer till Kronans uppbörd, anses såsom tillhö¬
rande Magislralspersoners tjenst, och alt äfven dessa invente¬
ringar blifvit så betraktade, synes bland annat deraf, att nämn¬
de tjenstemän hafva i sitt förvar en af nycklarna till ränteriet.
Jag kan sålunda icke finna, det någon särskild ersättning för
uppfyllande af ifrågavarande åliggande kan ifrågakomma, och
gillar ur denna synpunkt Utskottets afstyrkan af denna del af
motionairens förslag, men anser mig derjemte böra yrka ogil¬
lande af det af Utskottet anförda motiv, enär Kongl. Kungö¬
relsen den 18 Januarii 1841 säkerligen icke under benäm-
niugen inventeringar afselt ränteri-invenleringarna.
Herr Sienberg : Jag kan försäkra den förre talaren, att
jag på fullt alfvar framställt delta förslag. Åtminstone på
miu hemort har ifrågavarande åliggande ansetts så onereust,
att den Magistratsperson, som det tillkommit, med skäl ansett
sig berättigad lill särskild ersättning derför. Det kan väl
vara möjligt, att ränteri-inventeringar så hastigt expedieras vid
en del Landshöfdingesäten, att dertill endast åtgår 1 a 1/2
timma; men skola de verkställas med tillräcklig noggrannhet,
så tviflar jag, ett sådant kan ske på mindre, än 1 eller 1/2
dag. Utom dessa ordinarie inventeringar, som förekomma en
gång i månaden, och då det åligger invenleringsmännen att
tillse, att det i ränterikist. u befintliga penningebeloppet öfver-
ensstämmer med iuventeringsinstrumentet, måste också vid an¬
dra tillfällen vederbörande Magistratsperson närvara, då pen¬
ningarna skola inläggas eller uttagas. Deraf, att della utgör
ett gammalt åliggande för Magistratspersonerne, följer icke,
att det för framliden, och sedan nu ersättning erhålles för
andra förrättningar för Kronans räkning, derföre godlgörelse
förut icke beställs, skall besörjas utan särskild ersättning. För
min del tror jag, att Utskottet riktigt tolkat 1841 års Koagl.
Knngörelse, och yrkar således bifall på dess förklaring.
Den 21 Augusti.
07 f
Herr Brinck: Sedan jag hört Herr Sienberg försver»
Utskottets motiver, arser jag öfveifiödigt att vidare upptaga
tiden med alt ingå uti discussion af frågan.
Herr Wxm : Jag instämmer med Herr Lagergren9
och yrkar sålunda, att Utskottets afstyrkande måtte gillas, men
den förklaring det lemnat af 1841 års Kongl. Kungörelse un¬
derkännas. De inventeringar, der afses, utgöra tydligen sär¬
skildta, icke egentligen lill tjensten hörande förrättningar,
hvilket deremot räntei i-inventeringarna otvifvelaktig! göra, och
dessa upptaga äfven alltför ringa tid, för att det föreslagna
arfvode! derföre skulle kunna ifrågavarande tjenstemän tiller¬
kännas.
Discussionen förklarades slutad; och, på Herr Talmannen»
proposition, beslöt Ståndet, att, med ogillande af Utskotten*
förklarande, angående rätta förståndet af Kongl. Kungörelseo
den 18 Januarii 1841, godkänna det slut, hvartill Utskotten
kommit.
4:de punkten. Godkändes.
N:o 76, i unledning af väckt fråga om nedsättning i rän¬
tan för äldre qvarnar, som genom nya qvarnars anläggande
lidit eller lida minskning i mäldafkastuing.
Godkändes.
3:o Banco-Utskottels:
N:o 97, med förslag till föreskrifter, afseende control i
Discontverkens Ombudsmans uppbörd och göromål.
Bordlädes å nyo.
Och N:o 98, i anledning af Bokhandlaren J. S. Salmsson*
ansökning om eftergift af öfverränta å Diseontlån.
Bordlädes andra gåugeo.
4:o Lag-Ulskotlets:
N:o 63, i anledning af väckt motion om ändring i 11
Csp 10 § Rättegångsbalken;
N:o 64, i anledning af åtskilliga motioner, angående
förändring i Broltmålslagsliflningen;
N:o 65, i anledning af vackt motion om ändring af 2 g i
17 Cap. Ärfdabolken, angående vederlag för såld arfvejord; och
N:o 66, i anledning af skedd återremiss af Utskottet» Be¬
tänkande, N:o 36.
Burdlades, hvart efter annat, andro gången.
•72 Den 26 Augusti.
§ 5.
Protocollj-utdrag öfver denna dag af Ståndet fattad» be*
flut justerades.
Pleuum slutades kl. 1/4 9 e. m.
Iu fidem,
E. G. Runeberg.
D c 77 2 0 ^4 ugu s ? i*
Plenum kl. 6 e. m.
§ i-
Justerades Protocollet för den 12 i denna månad.
§ 2-
Upplästes ett så lydande valprotocoll:
"1848 den 26 Augusti sammanträdde Borgare-Ståndets
Herrar Electorer och valde, till Suppleant-Ledamot i Stats¬
utskottet, Herr Murén för Herr Wedberg, som erhållit le¬
dighet från Riksdagsgöromålen. Ut supra.
In fidem,
August Rundqvist."
Och skulle Protocolls-utdrag härom till vederbörande expe¬
dieras.
§ 3.
Föredrogos å nyo följande Banco-Utskotlets Memorial och
Utlåtanden:
N:o 97, med förslag till föreskrifter, afseende control å
Discontverkens Ombudsmans uppbörd och göromål.
Sedan Ståndet beslutat, att förenämuda Memorial skulle
punktvis till afgörande företagas, blef den lista punkten
godkänd.
2:dra punkten.
Herr Lagergren: Med åberopande af min vid dett»
memorial fogade reservation får jag tillstyrka, att de i den-
Den 26 Augusti.
673
na punkt förekommande ord : "för att, såsom gällande, an¬
ses", må utgå. De vore icke föreslagna i Bancofullmägtiges
i ämnet afgifua betänkande, utan tillädes i Utskottets plenum
och skulie kunna föranleda tili skada och förlust för enskilda
personer, som emottagit qvittencer af Ombudsmännen.
Häruti instämde Herrar Falhem, Roth och Bergman.
Herr Schartau : Denna punkt sönderfaller i 2:ne de¬
lar, af hvilka jag skulle vilja godkänna den ena, men icke
den andra. Jag har nemligen ingenting emot ilen control,
som kan vinnas genom annotation fi de qvittencer, som af
Ombudsmännen utfärdas å alla de medel, som till riem ingå
för Discontverkens räkning, men jag måste, lika med en af
reservanterrie, Herr Lagergren, ogilla den dervid fogade
bestämmelse, att qvittencet, i saknad af en sådan annotation,
icke skulle vara gällande. Likväl kan jag ej biträda Herr
Lagergrens förslag att godkänna punktea, endast med den
skilnad, att orden: ' för att, såsom gällande, anses”, skola
utgå, emedan dels ovisshet derigenom kunde uppkomma, hu¬
ru ett qvittence, som icke vore försedt med vederbörandes
annotation, skulle betraktas, dels den med annotationen, åsyf¬
tade controleu skulle förfelas, om uraktlåtenhet att förse qvit¬
tencet med annotation kunde, obemärkt å Directionens sida,
ega rum; ett förslag, emot hvilket dylika anmärkningar kun¬
na göras, anser jag icke lämpligt. Emedlertid kan jag icke
tinna annat än riktigt det i reservationen anförda skäl, att
det bör vara Bankens ensak att förse sig med redlige tjen¬
stemän, samt att skaffa sig nöjaktig säkerhet för en vigtig
uppbörd och redovisning. Bankens gäldenärer hafva dermed
intet att skaffa, och det vore i sanning hårdt, om någon af
dem skulle nödgas betala sin skuld 2:ne gånger, ehuru han
vore innehafvare af eli, på Bankens vägnar och af dess till
utsökningen befullmäktigade tjensteman utfärdadt qvitto för
den erlagda liqviden. Dessutom kan jag icke gilla stadgau-
det, att, hvad Banco-Discontverket i Stockholm angar, Om¬
budsmännens qvittencer skulle annoteras af någondera af de i
Directionen deltagande Commissarier; ty först och främst äro
dessa embetsmän af sina göromål med granskning af låne-
handlingar m. m. redan så betungade, alt en ytterligare till¬
ökning deri skulle vara obillig, och för det andra är con-
troleringsbeslyret ett underordnad! arbete, som vanligen öf-
Der.. Sldad. Prat. vid fiiktd. 1847—1248- ty. 43
674
Den 26 Augusti.
verlåtes åt första eller andra classens tjenstemän, och af del¬
ta sliäl troligen komme att anses förödmjukande för Commi-
sarierne. Bäst vöre derföre, att öfverlemna till Fullmäglige
alt utse den tjensteman, som skulle utöfva den ifrågavarande
controlen. Sådant låter sig utan svårighet göras här, hvar¬
est tjenstemännens inom Discontverket antal är betydligt stör¬
re, än vid Lånecontoiren, der ett annat stadgande i detta
afseende blefve nödigt. Jag tror emedlertid, att det vore
tjenligast, om den andra punkten underkastades en förnyad
pröfning hos Utskottet, och hemställer till den ändan, att den
målte dit återremitteras.
Herr Rhodin : Jag kan icke eller finna det vara rätt att
ålägga gäldenären hafva tillsyn deröfver, att det honom af
vederbörande uppbördsman meddelade qvitto är försedt med
behörig annotation, och skulle således önska, att, om den¬
na punkt för öfrigt må antagas, orden: ”för att såsom gäl¬
lande, anses” må utgå. Men jag tror, att andra mera lämp¬
liga controler skulle kunna utfinnas. Exempelvis tager jag
mig friheten hemställa, att Ombudsmännens qvittencer endast
må tecknas å särskilda blanketter, upptagande lånets nummer
och summa. Vid jemnförelse emellan Journalen och de qvar¬
varande blanketterna skulle styrelsen då kunna när som helst
med lätthet se, om medel influtit eller ej. I sådana fall åter,
att lånen icke till hela deras belopp liqvideras, skulle Om¬
budsmännen å blanketterna qvittera de gjorda afbetalningarna
samt med reversalen visa, huru mycket som ingått. Jag yr¬
kar återremiss af denna punkt.
Herr Lagergren : Herr Schartau har medgifvit, att
orden: ”för att, såsom gällande, anses” äro vådliga att bi¬
behålla, meu förment, att, genom deras borttagande, ovisshet
kunde uppkomma, huru ett af Ombudsmannen utfärdadt, men
utan annotation försedt qvitto borde anses. Jag, som en¬
dast håller mig dervid, att den föreslagna controlen afser
verkets betryggande, att Ombudsmännen icke må kunna i
sina händer innehafva medel, sorn influtit, anser föreskriften
om annotation, såsom ett ordningsstadgande, och jag skulle
tro, att underlåtenhet hos Ombudsmannen att tillse, det hans
qvittencer blifva med annotation försedda, utgör tjenstefel
och innefattar derjemte skälig anledning till misstänka om
olofligt innehafvande af verkets medel. Måhända borde der¬
före i förslaget inflyta, att aunoteringen skall ske genom
Den 26 Augusti.
675
Ombudsmannens försorg. I fråga åter om de personer, hvil¬
ka, hvad Banco-Disconlverket i Stockholm vidkommer, skullo
verkställa annoteringen, så medger jag, att beslutet derom
fattades nog hastigt, och kanske utan tillräckligt betänkande.
Jag gillar således Herr Schartaus anmärkning i denna del,
men anser säkerheten fordra, att den persons tjenstebefatt¬
ning uttryckligen nämnes, hvilken skall utöfva den föreslag¬
na controlen. Utskottet trodde sig icke om att låta försla¬
get vara i det obestämda skick, som fullmägtige tillstyrkt.
Det skulle derigenom kunna hända, att giltiga annotationer
funnos meddelade, än af Per, och än af Pål, hvilket i en
fråga af så ömtålig beskaffenhet icke ansågs lämpligt, utan
höll Utskottet före, att controlanterne borde vara kände och
ansedde personer. Beträffande Låne-Contoiren, så pålägges
Banco-ombuden ett nytt besvär; men controlen faller sig
måhända lämpligast för dom, som hafva den allmänna tillsy¬
nen öfver Verket. Skulle likväl ett sådaut ökadt bestyr ic¬
ke skäligen kunna åläggas Banco-Ombuden, så bör den tjen¬
steman nämnas, hvilken skall verkställa annoteringen. Emed¬
lertid får jag såga, att, om min åsigt godkännes, och de af
mig omförmälda ord: ”för att, såsom gällande anses”, bort¬
tagas, så fäster jag mig mindre vid, hvilka som skola ut¬
öfva controlen, emedan den då sker endast för Bankens egen
säkerhet.
Herr Kock: Rörande Banco-Discont-verket i Stockholm
behöfver jag icke yttra mig, ty derom har Herr Schartau,
med hvilken jag i den delen instämmer, lemuat nöjaktig upp¬
lysning; men angående Låne-Contoiren, om hvilkas styrelse
jag har någon erfarenhet, utbeder jag mig att få säga några
ord. Derstädes äro, efter mitt omdöme, de'controler, som re¬
dan finnas å Ombudsmannen, alldeles tillräckliga. Undantag
härifrån eger endast rum i afseende å sådana medel, som af
Ombudsmannen upptagas för lagsökta lån. Vill man då an¬
skaffa ytterligare controler, så böra sådana utfinnas, som äro
kraftiga. Efter mitt förmenande blifver likväl icke controlen
säker och fullständig, förr än tredje man sättes emellan. Om,
såsom Herr Lagergren föreslagit, orden: ”för att, såsom
gällande, anses” borttagas, så finnes ingenting, som hindrar
gäldenärerne att insända penningar till Ombudsmannen; men
om de qvarstå, blifver förhållandet annorlunda och tydligt för
gäldenären, hvad har han att rätta sig efter. En sådan be-
676
Dm 2<> Augusti.
»'ämmelse vnre alldeles icke farlig att göra. I Malmö finnes
eli stadgande, alt gäldenär, som till Kameretaren inbetalar ett
förfallet lån och icke genast kan få reversalet tillbaka, skall
nf Kamererare!! erhålla ett qvitto, som dock icke gäller med
mindre Banco-Ombudet och, som jag tror, äfven Bokhållaren
annotera! detsamma. När nu ett stadgande finnes för Kame-
rernren, kunde, ilian fara, elt dylikt göras äfven för Ombuds¬
mannen. Må man derföre antingen icke göra några vidare
föreskrifler eller ock-å gifva sådana, som äro verksamma.
Hvad åter sista momentet i denna punkt beträffar, så kan jag
icke inse, hvartill detsamma skall tjena. Att i utfärdande an-
maningsbref meddela upplysning om den nya föreskriften, vore
till och med äfventyrlig!, ty sådant kunde leda derhän, att pen¬
ningar, med hvilka Ombudsmannen icke hade att göra, blefvo
genom allmogens oerfarenhet lill honom inskickade, och att
lemna en dylik upplysning i de qvittencer, som afgifvas, gag¬
nar till intet, då Ombudsmannen är förhindrad att utlemna qvit¬
tencer, som icke äro med vederböraudes annotation försedda.
Jag yrkar återremiss af denna punkt.
Häruti instämde Herr Tauson.
Herr Hörnstein: Vigten af de anmärkningar, som blif¬
vit framställda, vill jag icke bestrida. Jag anser mig blott
böra gifva tillkänna, att deras mening, sorn i Utskottet gillade
förslaget, var att detsamma endast skulle afse sådana medel, som
på officiel väg ingingo till Ombudsmännen, d. v. s. som ifrån
vederbörande Konungens Befallningshafvande inskickades till
Di»contverket. De enskilde gäldenärerne bade dermed intet
att skada, ty de bade Exsecutors qvitto, som för dem måste vara
alldeles tillräckligt. Hela förslaget skulle således endast gälla
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Ombudsmännen; men
som della icke är rätt väl utveckladt, så instämmer jag i be¬
gäran om återremiss.
Herr Schartau: Naturligtvis afser den föreslagna con-
trolen att bereda säkerhet för Banken, att den icke skall för¬
lora sina penningar, hvilket kan ske, i händelse Ombudsman¬
nen underlåter alt skaffa annotation å sina qvittencer, utan att
denna underlåtenhet blifver syulig för Discont-Verket, förr än
det är för sent, och då gäldeoären, som inbetalt penningarna, icke
anses böra åläggas anskaffande af någon vidimation å det erhållna
qvittencet, så blifver Discont-Verket i okunnighet om att om¬
budsmannen uppburit några medel. Ja! detta kan blifva en
hemlighet för Verket under ganska lång tid. Ar han nu rik¬
Den 26 Augusti.
677
tigt otrogen, så rymmer han och medtager Bankens medel.
Derföre har man ej kunnat förbise behofvet af conlroler. Herr
Rhodin bar framställt ett förslag dertill och ännu flera så¬
dana kunna göras. För min del tager jag mig friheten hem¬
ställa, huruvida det icke skulle vara verksamt för ändamålet,
om Ombudsmännen ålades att en gång i veckan redovisa in¬
för Banco-Ombuden eller Banco Discont-Verkets Commissarier
för sina mottagna lagsökningsmål. Denna redovisning skulle
kunna tillgå sålunda, att Ombudsmannen antingen presenterade
reversalet såsom ännu icke afskickadt, eller elt recepisse, eller
ett bref, eller uppgaf, att svar öfver emottagandet ännu icke
kommit honom tillhanda. Denna sednare uppgift kunde dock
blott begagnas en enda vecka. På sådant sätt skulle Ombuds¬
mannen icke längre tid kunna innehafva Bankens medel till
sin egen disposition. Detta förslag är visserligen helt hastigt
framställdt, men knnde kanske komma under öfvervägande i
Utskottet, då denna punkt, till följe af deremot framställda
anmärkningar, förmodligen varder dit återremitterad.
Herr Murén: Det må vara tillåtet då man ser en o-
lägenhet, alt söka afhjelpa den; men det kan icke vara tillåt—
ligt att tillvägagå på elt sätt, att enskildes säkerhet störes och
och andra personer inblandas, som icke hafva med control af
tjenstemäns uppbörd och redovisning att göra. Banken e-
ger rätt att till Ombudsmän förordna hvilken sorn helst, och
att af dem fordra ail möjlig säkerhet, men icke att ålägga
gäldenärerne att i controlen öfver Ombudsmännen vara Ban¬
ken behjelpliga. När en gäldenär af Ombudsmannen bekom¬
mit qvitto öfver inbetalda penningar, så bör detamma gälla
utan någon förbindelse för gäldenären att tillse, att qvittencet
är med annotation försedt, eller att sjelf gå i författning om
en sådan annotations erhållande. Ar skuldförbindelsen ställd
till Ordres, må det bero af gäldenären, om han vill lemna
penningar, utan att samtidigt återbekomma sin förbindelse, el¬
ler ej. Jag instämmer således med Herr Lagergren, och
kan ej tro, att Rikets Ständer kunna vilja åstadkomma osäker¬
het och vådor för de låntagande. Genom det, i afseende å
kronoutskylderuo, gällande stadgandet, att Kronofogdens qvitto
icke gäller utan Häradsskrifvarens påskrift, vet man af erfaren¬
het, till hvilka bedröfliga fö jder dylika föreskrifter leda för
en enfaldig eller lättrogen allmoge, — att de understundom
få betala sin skuld 2:ne gånger. Det kan icke bestridas, att
dessa stadgandeu lända till fördel för Stats-Verket, likasom
678
Den 26 Augusti.
förevarande förslag skulle gagna Discontverket; men jag kan
icke gilla, alt fördelar beredas pä bekostnad af låntagarnes sä¬
kerhet. Mig synes, som bör en gäldenär vara fri från vidare
kraf, när han med qvitto af behörig persou kan styrka, att
han sin skuld betalt. Det är möjligt, att, på sätt Herr Kock
uppgifvit, controlen icke blifver tillräckligt verksam, sä framt
orden: ”för alt, såsom gällande, anses” borttagas; men det
må då bero på långifvaren att skaffa sig annan säkerhet. Jag
har ännu ett skäl, hvarföre jag icke anser rådligt att inblan¬
da lånlagarne i detta controleringsbestyr, och det är det, att
de skola draga sig ifrån Banco-Discontverket och söka sig
lån med mindre omgångar och risque hos Privat-Bankerna,
till stor förlust för Riks-Banken. Jag yrkar återremiss ef
denna punkt.
Herr Bergman: Anledningen till tillkomsten af sista
momentet i denna punkt var den, att, sedan Utskottets plura¬
litet kommit öfverens om den föreslagna controlen, så upp¬
stod fråga, huruledes berörde föreskrift skulle komma till all¬
mänhetens kännedom. En af ledamöterne trodde författningens
uppläsande från predikstolarna vara tillräckligt, men på mitt
förslag beslöts, att underrättelse derom skulle i anmanings-
brefven meddelas. Man har sagt, att Ombudsmännen icke få
andra medel om händer än dem, som inflyta genom lagsök¬
ningar. Häri ligger ett misstag. Den balance , som är när¬
maste orsaken till det förslag, som nu blifvit bragt å bane,
uppkom derigenom, att Ombudsmannan lyftade 7 eller 8,000
ltdr Banco, såsom utdelning i en concursmassa. Curatorn såg,
att beloppet å original-reverserna afskrefs, och dermed var
han belåten, utan att fordra något vidare qvitto. Jag förenar
mig med dem, som yrkat återremiss af denna punkt.
Herr Palander: I Utskottets plenum instämde jag med
Herr LagergrenJ fastän mitt namn icke kommit att inflyta
bland de öfriga reservanternes , och jag tror, fortfarande, att
förslaget, sådant det nu är, skulle komma att mötas af myc¬
ken ovilja hos de låntagande. Låntagare skulle undvika att
komma i affairer med Banken, så framt det någon gång hände,
att en person, som, efter verkställd lagsökning, till Ombuds¬
mannen liqviderade sin skuld, fick betala andra gången , blott
derföre att qvittencet icke vore med annotation försedt. Ban¬
ken får söka, bäst den gitter, att skaffa sig pålitliga Om-
budsuiäu; och som de tillsättas på förordnande, så kunna de
Den 26 Augusti.
673
skiljas från tjensten, så framt anledning till anmärkning emot
dem yppas.
Herr Kode: Då alla tyckas vara ense om återremiss,
är det måhända öfverflödigt alt i denna sak vidare orda. Jag
vill blott, i anledning af Herr Rhodins förslag, att Directio-
nen skulle utlemna numererade blanketter, att vid lagsöknin¬
gar begagnas —, erinra, att, om icke derjemte stadgas, att
dessa blanketter äro de enda, som anses gällande, så tjenar
hela förslaget till intet. Likaså förhåller det sig med Herr
Schartaus förslag; ty Directionens tid medgifver icke, att
hvarje vecka granska Ombudsmannens handlingar, och Banco-
Ombudet har rättighet att göra det, när som helst.
Herr Hörnstein: Att döma af discussionen, lärer före¬
varande punkt komma att återremitteras. Jag vill derföre
framkasta ett par anmärkuingar, för att af Utskottet tagas i
närmare betraktande, den ena, om icke alla lagsökningsmedel
böra till Directionen insändas och icke till Ombudsmannen,
med rätt för Directionen att sedermera förordna , af hvilken
brefven skola uppbrytas, och den andra , om icke Directionen
i händelse af behof må kunna på olika ställen antaga sär¬
skilda ombud, hvilka skulle directe correspondera med Di¬
rectionen.
Herr Lagergren: Jag gillar både Herr Schartaus och
Herr Kocks anmärkningar och går således in på en åter¬
remiss.
Discussionen ansågs slutad, och den 2:dra punkten blef,
uppå Herr Talmannens derom framställda proposition , till Ut¬
skottet återremitterad.
3:dje punkten.
Godkändes.
4:de punkten.
Herr Liock: Jag kan icke inse nyttan af de i denna
punkt förekommande föreskrifter. I den för Ombudsmännen
gällande instruetionen är redan stadgadt, att de qvartalsvis
skola ingifva berättelse, angående de till lagsökning utlemnade
lånen, hvilken berättelse skall af Directionen granskas. Hvar¬
till skall då tjena att nu derom utfärda ett särskildt stad¬
gande? Och hvad tjenstgöringsarfvodet beträffar, torde sådant
icke böra komma i fråga, då Discont-Directionen och Banco-
Ombuden redan hafva omförmälda åliggande. Jag begär åter¬
remiss jemväl af denna punkt.
680
Den 26 Augusti.
Herr Lagergren: Jag tror, att denna punkt är ganska
angelägen. Mina scrupler deremot hafva blott rört den om¬
ständigheten, om man kan ålägga Fullmäktige ett sådant be¬
styr, som i denna punkt åsyftas. Föreskrifter äro många gån¬
ger lemnade om qvartalsberätielser, som skola af Ombuds¬
männen ingifvas, det är sanni. De inkomma också och blifva
i Protocollerna omförmälda, men komma aldrig att granskas.
Den granskning, som nu fisyflas , skulle ske inne hos Om¬
budsmannen , och berättelse derom göras hos Revisorerne.
Om Ståndet icke tvekar att ålägga Fullmäktige detta nya be¬
styr, så anser jag den lemnade föreskriften vara god , och
hoppas, att den skall blifva af välgörande verkan. Hvad arf-
vodet beträffar, så, och då det antogs, att granskningen skulle
upptaga flera veckors arbete, måste arfvode bestämmas för dea
händelse, att vicarierande tjenstemän under tiden skulle be¬
höfva tillsättas. Bestämmelsen härom iunnfattar blott ett nö¬
digt försigtighetsmått. Om 2:ne Fullmäktige påtogo sig gransk¬
ningsal betet. så skulle fråga kunna uppstå om inkallande af
deras Suppleanter, hvilka alltså vore till arfvoden berättigade.
Om de föreslagna controlerna skola hafva något ändamål, så
anser jag denna punkt böra godkännas.
Herr Indebetou: Sedan Ståndet återremitterat den 2:a
punkten, tror jag, att för sammanhangets skull denna punkt
äfven bör af Utskottet ånyo behandlas. Ståndet har nemligen
underkänt det af Utskottet framställda förslag, att en person,
jemte Ombudsmannen, skall underteckna qvittencerna, men på
samma gång tillkännagifvit, att det anser strängare controler,
än hitintills vara behöfliga. Till fö'jrf häraf kan det vara
möjligt, att sådana nya controler komma i fråga, som icke
stå i full öfverensstämmelse med stadganderna i 4:de punkten.
Jag tror derföre, ekuru jag, för min del, visst icke ogillar
denna punkt, att det ändock är för tidigt alt nu antaga den¬
samma.
Herr Lagergren: Jag beder få fästa uppmärksamheten
derå, att Ståndet hvarken gillat eller ogillat den 2:a punkten,
samt alt ingen motsatt sig, alt icke Ombudsmannen å sina
qvittencer skall förskaffa sig annotation, allenast 3:dje man
deri icke inblandas. Jag tror följaktligen, att dessa punkter
icke slå i något oskiljaktigt sammanhang till hvarandra.
Herr Murén: Jag är förekommen af Herr Lagergren.
Den 2:a punkten afser att hvälfva controlen på låntagaren,
men denna deremot på långifvaren. I det sednare fallet kun¬
Den 26 Augusti.
681
na nog skarpa controler icke göras, och man bör icke sky
några uppoffringar för deras vinnande. Vill man låna ut pen¬
ningar och derpå förtjena, mfisle man också tillse, att sådant
sker med all möjlig säkerhet. Jag begär bifall till denna
pun lil.
Discossionen ansågs slutad, och på Herr Talmannens der¬
om framställda proposition, blef den 4:de punkten ef Ståndet
godkänd.
5 och 6 pu klema blefvo efter hvarandra gillade, äfven¬
som den sednare Afdelningen af Belänkandet.
Och N:o 98, i anledning af Bokhandlaren J. J. Salmsons an¬
sökning om eftergift af öfven äntå å Discontina.
G idkändes.
§ 4.
På förslag af Herr Eklund, och i anledning af Herr
Talmannens derom framställda proposition, beslöt Ståndet, att
till dess Electorer öfverlemna att utse 2:ue Suppleant-ledamöter i
Lag-Utskottet, nemligen för Herrar Wahlund och Agrelly
som erhållit någon tids ledighet ifrån Riksdagsgöromåleu.
§ 5.
Herr Wetterberg anhöll, å Herr Fagerbergs vägnar,
och Ståndet beviljade ytterligare ledighet från Riksdagsgöro¬
måleu åt bemälde Herr Fagerberg pä 3:ne veckor.
§ 6-
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Sländers underdåniga skrifvelser:
N:o 184, angående lagbestämmelser, rörande qvarnar och
sågverk, som med ångkraft drifvas; och
N:o 185, angående ändringar i nu gällande bestämmelser,
rörande stäugselskyldigheteri.
§ 7.
Föredrogos och bordlädes Bevillnings-Ulskottets Memorial,
N:o 29, i anledning af ålerremiss af Betänkandet, N:o 28,
angående beräkningen af tullmedlen, saluaccisen, postmedlen,
Charl! te-Si gilla t*-afgift en och h u sb eli o fsb ränn er i-medlen.
§ 8.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver särskilda af Ståndet
donna dag fattade beslut.
43*
083
Den 30 Augusti.
Herr Palander hegärde och erhöll 1 veckas ledighet
Irån Riksdagsgöroiriålen, beräknad från den 29 dennes.
Plenum slutades kl. 3/4 8 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 3 0 Augusti.
Plenum kl. 6 e. m.
§ 1.
Justerades Protocollet för den 22 sistlidne Julii och den
:3 dennes.
§ 2.
På derom framslälld begäran beviljades Herr Rohnstedt
ledighet från Riksdagsgöromålen, 14 dagar, beräknade från den
J:sla nästkommande September.
§ 3.
Ånyo föredrogos följande Utskotts Betäukanden och Ut¬
låtanden:
l:o Lag-Utskottets:
N:o 63, i anledning af väckt motion om ändring i 11
Cap. 10 § Rättegångs-Balken.
Godkändes.
N:o 64, i anledning af åtskilliga motioner, angående för¬
ändring i Brottmålslagstiflningen.
Godkändes.
N:o 65, i anledning af väckt motion om ändring af 2 §
17 Cap. Ärfda-Balkan, angående vederlag för såld arfvejord.
Godkändes,
Den 30 Augusti.
093
N:o 66, i anledning af skedd återremiss ^af Utskottets
Betänkande, N:o 36, öfver väckta motioner om förändring af
Lagens stadganden om testaments-friheten, samt af 8 Cap.
Jorda-Balken, angående rättigheten att bortgifva jord, hus
eller tomt.
Härvid förekommo:
Yttrandet, i anledning af Herr Dalmans motion, uti
Betänkandet, N:o 36, vidhållet i Utlåtandet, N:o 66.
Godkändes.
Hvad yttradt blifvit, i anledning af Herr Rergs motion.
Herr Indebetou: Ehuru jag icke har något emot den
lagförändnng, som Utskottet föreslagit uti 17 Cap. Ärfda-
Balken, så synes mig likväl redactionen i Betänkandet icke
vara fullkomligt väl lyckad. Lag-förslaget har nemligen blif¬
vit så uppstäldt, att en motsägelse eger rum emellan §§ 4
och 5. Då man genomläser § 4, mom. 1, som innehåller, att
”ali afiingejord och lösören må gifvas i testamente till hvem
man vill, skyld eller oskyld,” så kan man svårligen föreställa
sig annat, än alt Utskottets mening varit att lemna fullkomlig
testaments-frihet och oinskränkt dispositionsrätt öfver aflinge-
jord och lösören. Att delta likväl icke är förhållandet, fin¬
ner man af § 5, som stadgar, att den fria dispositionsrätten
icke inträder förr, än omyndige barn först erhållit hvad som
erfordras till deras underhåll och uppfostran. Häruti ligger
visst ingen orättvisa, och stadgandet är icke allenast billigt,
utan ock fullkomligt öfverensstämmande med nu gällande Lag;
men det förefaller något oformligt, att först proclamera en o-
inskräukt testamentsfrihet, och att derefter stadga inskränk¬
ningar uti samma frihet. Det ligger ovilkorlig! en motsägel¬
se emellan dessa stadganden. Saken kan emedlertid lätt hjei-
pas, om man borttager ordet: ”Ali" i början af § 4, samt i
slutet af samma § tillägger följande stroph: ”Med det undan¬
tag, som i § 5 omförmäles;” härigenom skulle § 4 erhålla
följande föräudrade lydelse. ”Afiingejord och ärfda eller för-
värfda lösören må man efter landsrätt gifva i testamente till
hvem man vill, skyld eller oskyld, med det undantag, som i
g 5 omförmäles.” Jag anhåller derföre, att Höglärade Stån¬
det ville, me<i en sådan förändring af § 4, som jag nu före¬
slagit, godkänna Lag-Utskottets Betänkande.
Herr Gråå: Jag anser ett sådant tillägg, som det Herr
Indebetou föreslagit, öfverflödigt. Fjerde § innehåller nem¬
ligen ett allmänt stadgande, hvarifrån endast 5 § för viss*
Den 30 Augustt.
lill »or undanlag. Några andra undanlag från stadgandei i
4 förekomma ej, oell derföre synes del mig, som Uunde man
bifalla den af Utskottet föreslagna redactionen.
Med Herr Gråå inslämde Herr Eklund.
Herr Indobetou: Det har på intet sätt undfallit mig,
att Utskottets afsigt varit den, att i § 4 en allmän regel skul¬
le stadgas, hvarifrån 8 5 skulle utgöra ett undantag; tvärtom
har jag uttryckligen nämnt detta förhållande uti det af mig
föreslagna tillägg till t; 4. Jag anser likväl, att den ifråga¬
varande regeln med sitt undantag är långt hällre framställd i
vår nu gällande Lag, der båda förekomma i samma §, och
omedelbart elter hvarandra, hvaremot Utskottet först stadgat
regeln, ulan att antyda något undantag derifrån, derefter i
2:dra mom. af samma § talat om helt andra ämnen, och slut¬
ligen i en ny § kommer fram med undantaget, sedan man af
det föregående icke haft någon anledning alt sluta dertill, att
något undantag kunde komma i fråga. Det vore således verk¬
ligen det enklaste att återgå till vårt gamla stadgande i det¬
ta afseende, som är enkelt, lättfattligt och klart uppställdt.
Meu då ett afslag å Utskottets Betänkande skulle leda derhän,
alt icke eller den förändring, i afseende på teslaments-rätt i
siad, skulle antagas, hvilken Utskottet föreslagit, och hvilken
motionairen hufvudsakligen åsyftat, så har jag icke velat yrka
på afslag. Det är emedlertid olämpligt att uppställa lagstad-
ganden på sådant sätt, att motsägelser emellan olika paragra-
pher ega ruin, och då den nu antydda contradictionen lätt kan
afnjelpas genom tillägg af några ord och en obetydlig för¬
ändring i § 4, så fortfar jag i mitt yrkande, att Högtärade Stån¬
det ville antaga den föreslagna redactions-föräudringen.
Discussionen förklarades slutad, och, på Herr Talmannens
framställning, bifölls 2:dra punkten.
Yttrandet i Betänkandet, N:o 36, i anledning af en utaf
Herr Höök väckt motion.
Bifölls.
2:o Bevillnings-Utskoltets:
N:o 29, i anledning af återremiss utaf Betänkandet, N:o
28, angående beräkningen af tullmedlen, salu-accisen, post¬
medlen, chartae-sigillaa-afgifteu och husbehofs-bränvins-med-
len.
Härvid förekommo :
Yttrandet å första sidan af Utlåtandt, N:o 29.
Den 30 Augusti
685
Lades till handlingarna, såsom numera icke påkallande
någon åtgärd.
Förslagen, angående beräkningen af lullmedlen och hus-
behofs-bränneri-medlen.
Utlåtandet, N:o 29, godkändes.
4 g-
Föredrogos och bordlädes följande Utskotts Utlåtanden,
Betänkande!! och Memorial:
Ilo Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skotleus, N:ris 77 och 78.
2:o Bevillnings-Utskottets, N:o 30.
3lo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot-
tens, N:ris 38, 39, 40, 41 och 42; och
4:o Expeditions-Utskottets, N:o 17, till hvilka rubrikerna
förekomma i Protocoli vid ärendernas pröfning.
§ 5.
Företogs val till ytterligare Suppleanter uti Förstärkta
Stats-Utskottet, att, i mån af behof, näst efter förut utsedda
tjenstgöra, och bestämdes dessa Suppleanters antal till 4:ra.
Valet anställdes med slutna sedlar uch utsågos:
l:o Herr Eklund, med 21 röster.
2:o Herr Holmstedt, med 18,
3:o Herr Odman, med 18, och
4:o Bigrell, med 12, samt bestämdes, att Herrar Holm¬
stedt och Odman, sorn vid valet erhållit lika manga rö¬
ster, skulle till tjenstgöring vara förpligtade i ofvannämnda
ordning, eller efter den ordningsnummer, de inom Ståndet in¬
nehafva. Protocolls-Utdrag öfver detta val uppsattes, justera¬
des och expedierades.
§ 6.
Justerades: 1:0 Protocolls-Utdrag öfver denna dag af
Ståndet fattade beslut; 2:o Protocollet förden 26:te dennes,
i återremitterad del, och 3:o Protocollet för den 9:de dennes.
Plenum slutades lil. 1 f2> 8 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
686
Den 2 September.
D en 2 September.
Plenum kl. 10 e. m.
§ 1.
Upplästes ett så lydande valprolocoll :
’’1848 den 2 September sammanträdde Borgare-Ståndets
Herrar Electorer och valde till Suppleant-Ledamöter i Lag¬
utskottet för Herrar Agrell och Wahlund, Herrar Biörck
och Ödman. Ut supra.
In fidem.
August Rundgvist.1'
Underrättelse om dessa val skulle genom Utdrag af Pro-
tocollet meddelas.
§ 2.
Herr Guslafsson anhöll, å Herr Sjöqvists vägnar, om
14 dagars förlängning, räknad från denna dag, af den ledig¬
het från Riksdagsgöroniålen, som blifvit Herr Sjögvist be¬
viljad; hvilken anhållan Ståndet biföll.
§ 3.
Justerades Protocollen för den 26 sistlidne Julii f. m.
och för den 26 derpåföljande Augusti, jemte af Ståndet be¬
slutade särskilda underdåniga skrifvelser, enligt Protocollet den
16 i sistnämnda månad.
§ 4.
Ståndet biföll den af Herr Lagergren framställda begä¬
ran om 5 dagars ledighet från Riksdagsgöromålen, räknad från
den 5:te dennes.
§ 5.
Föredrogos å nyo följande Utskotts Memorial och Betän-
kanden, nämligen:
l:o Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens:
N:o 77, med förslag till sammanjemnkning eller voterings-
proposisioner, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
rörande den Utsockne Frälsehemmanen i Halland påförda ro¬
tering m. m.
Irsta punkten, eller yttrandet pag. 3.
Lades till handlingarna.
Den första voteringspropositionen.
Godkändes.
Den 2 September.
687
Inbjuduiagen till Borgare-Ståndet, neder å pag. 3 och
början af pag. 4.
Afslogs.
Den andra voteringspropositionen.
Godkändes.
Yttranderna, angående 2:dra och 3:dje punkterna af Ut¬
skottens föregående Utlåtande, äfvensom den slutliga hem¬
ställan.
Ståndet lät dervid bero.
N:o 78, med förslag till sammanjemnkning af Riks-Stån-
dens skiljaktiga beslut, rörande roteringsverket för dea tillö¬
kade ordinarie båtsmans-roteriugen.
Den i detta memorial framställda inbjudning blef af Stån¬
det antagen.
2:o Bevillnings-Utskottets:
N:o 30, i anledning af dels de skiljaktiga beslut, Riks-
Ståliden fattat, angående åtskilliga i Utlåtandet, N:o 27, rö¬
rande tullbevillningen, behandlade frågor, dels ock återremiss
från Bonde-Ståndet af någon del utaf samma Utlåtande.
Utskottets yttranden i 1, 2 och 3 punkterna af detta
Memorial blefvo, hvart efter annat, af Ståndet godkända.
Hvad Utskottet yttrat i 4:de punkten, lades till handlin¬
garna.
3:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ecouomie-Ut-
skottens:
N:o 38, i anledning af väckt fråga om ändring uti 55
8 af Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga Militiae-Boställsordning den
23 Januarii 1836.
Herr Indebetou: Lika med de sammansatta Utskotten
anser jag rättvisa och billighet påkalla en förändring i 55 §
af nu gällande Militiae-Boställs-Ordning, enär densamma för¬
anleder dertill, att en tjensteman, som inom kort tid blifver
2:ne gånger befordrad eller transporterad, går i mistning af
boställe under 2:ne år; hvaremot hans efterträdare under sam¬
ma tid kommer i åtnjutande af tvänne boställen. Til! afhjel-
pande af denna obillighet, hafva de sammansatta Utskotteu fö¬
reslagit, att den tjensteman, som sålunda kommer i besittning
af dubbla boställen, skall gifva ersättning åt den, som genom
hastig befordran, eller på annat sätt, går i mistning af bo¬
ställe, och Utskotten hafva bestämtdelta ersätlnings-belopp till
netto behållningen af det boställe, som bort tillfalla den sist¬
nämnde tjenstemannen, så vidt han ej före tillträdesdagen af-
688 Den 2 September.
pått från den beställning, hvarmed det samma åtföljde. Detta
Utskottens förslag är visserligen i min tanka vida bättre, än
den i>u varande lydelsen af 55 § 1 mom. men tillämpningen
deraf mäste dock blifva förenad med åtskilliga svårigheter.
Om nemligen en Tjensteman afgår från sin beställning så kort
tid före tillträdesdagen, att haus efträdare ej hinner före sam¬
ma dag nämnas, så kommer ju bostället att sakna innehafvare.
Dessutom hnr i de Hesta fall afträdaren vid denna tid städjat
tjenstefolk för året, hvilka tillträdaren ej är skyldig taga i
sin tjenst, och gemenligen finns han ej eller dertill villig, då
han naturligtvis hellre begagnar sig af det tjenstefolk, han re¬
dan eger. Det är derföre jag finnér betänkligheter vid att
antaga Utskottens förslag. De svårigheter, som icke kunna
undanrödjas, i fall Utskottens mening blifver antagen, komma
likväl att till största delen försvinna genom den ytterligare
förbättring af förslaget, som innefattas uti Herr W. Hcdcn-
sljernas vid Betänkandet fogade reservation. Ilan föreslår nem¬
ligen, att den ersättning, hvarom Utskotten stadgat, bör ega
rum, i fall afgång från tjenst sker före Thomsedag, men att
deremot boställe bör tillträdas, om afgången sker sednare. Deri¬
genom undvikes i de aldraflesta fall den olägenhet, att boställe
kan komma sakna innehafvare; äfven beredes derigenom den
afgående tjenstemaniien någon tids rådrum för vidtagande
af nödiga åtgärder med det tjenstefolk han kan hafva städjat.
Då således reservationen har betydliga fördelar framför Utskot¬
tens förslag, tillstyrker jag antagandet af' Herr UedeilStjemas
omförmäidta raservation.
Häruti instämde Herrar Schartan och Rhodin.
Herr Gråå'. För närvarande inträffar understundom det
missförhållande, att en Tjensteman för någon tid innehafver
tvänue boställen, under det alt en annan, oaktadt boställe åt¬
följer hans tjenst, går under samma tid i mistning af boställe.
För afhjelpande af denna olägenhet, och derjemte med fäsladt
afseende å olämpligheten af täta ombyten utaf boställsinnehaf¬
vare, hafva de sammansatta Utskotten afgifvit det förslag till
ändring af 1 mom. 55 § af nu gällande Militiaehoställsordning,
som innefattas uti förevarande Betänkande. Enligt detta för-
sfag är en tjensteman tillagd ersättning för den lid han varit
i mistning af det boställe , som rät t cl igen åtföljer bans tjenst.
Otvifvelaktig! är detta med rättvisa och billighet fullt öfver¬
ensstämmande, och således att föredraga framför hvad den nu
gällande Boställsordoingen i detta fall stadgar. Då dessutom
Den 2 September. 689
de ef Herr Indebeton emot Utsko’tens förslag framställda
anmärkningar icke, åtminstone efter mitt omdöme, äro af nå¬
gon särdeles vigt, fi iner jag mig föranlåten tillstyrka bifall
(ill samma förslag.
Herr Indebetou: Jag ber få erinra derom, att jag med-
gifvit, det de sammansatta Utskottens förslag till förändrad
lydelse af 1 mom. 55 § af Militiae Boställsordningen eger
mycket företräde framfar nu gällande lagstadgande. De qvar¬
stående olägenheterna äro likväl ingalunda af så ringa bety¬
denhet, som den siste talaren förmenat. Samma värde talare
har nämnt , att täta ombyten af boställsinnehafvare bör und¬
vikas. Med anledning af detta yttrande, beder jag få tillägga,
att Herr Hedenstjerna just tagit denna omständighet i be¬
räkning, och att hans reservation syftar derhän , att boställe
aldrig må kunna innehafvas under kortare tid, än 2:ne år,
hvaremot ersättning kommer att utgå , då endast ett års be¬
sittningsrätt kunde ifrågakomma. Således undanrödjes äfven
den af Herr Gråå antydda olägenhet af täta ombyten , i fall
Herr Hedensljcrnas mening antages. Jag får derföre, fort¬
farande, anhålla om antagandet af det i Herr Hedensljernas
reservation afgifna förslag , som , efter min åsigt, är det
lämpligaste.
Discussionen var slutad. Herr Talmannens framställning
om bifall till de sammansatta Utskottens i förevarande Betän¬
kande afgifna förslag besvarades med öfvervägande Nejj i an¬
ledning hvaraf Herr Talmannen hemställde om antagande af
det utaf Herr W. Hedenstjerna i dess emot Betänkandet
afgifna reservation framställda förslag till förändrad lydelse af
55 § i Kongl. Militiae-Boställsordningeu , hvilken hemställan
besvarades med öfvervägande Jaj och således hade Ståndet
fattat beslut, i enlighet med bemälde Herr Hedenstjernai
vid Betänkandet fogade reservation.
N:o 39 , i anledning af väckt fråga om befrielso för
Kyrkoherde att vara Ordförande i Sockenstämma.
Herr Winge: Skälen för min ifrågavarande motion haf¬
va redan blifvit utvecklade. Det är i sanning icke utan an¬
ledning, som Kyrkoherdarne beklaga sig deröfver, att deras
tid blifver alltmera upptagen af commtinala , och således för
deras prest-embete främmande bestyr. Ansköut Kyrkoherden
befriades Irån ordförandeskapet i Sockenstämma , då de ären¬
den, som angå kyrkan, icke förekomma , kunde lian ju , du
44
690
Den 2 September.
angelägenheter af sistnämnda beskaffenhet der handlades, väljas
till Ordförande. I följd häraf hemställer jag om afslag å före¬
varande Betänkande.
Herr Gråå: Jag åter hemställer om bifall till det nu
föredragna Betänkandet. Efter hvad kändt är, hafva en del af
de angelägenheter, som tillförene afgjordes i Sockenstämma,
numera blifvit öfverflyttade till Socken-nämndens handläggning,
så att Socknestämmo-ärendena beslå för det närvarande till
större delen endast af sådana, som angå kyrkan, och vid be¬
handlingen af dessa torde med skäl Kyrkoherden böra föra
ordet.
Discussionen var slutad. På Herr Talmannens fram¬
ställning godkändes de sammansatta Utskottens Betänkande,
N:o 39.
N:o 40, med förslag till sammanjemnkning af Riks-Ståli¬
dens skiljaktiga beslut, i anledning af Utskottens Betänkande,
N:o 35.
Härvid förekommo:
Förf. § 3, mom. 2.
Betänkandet i denna del lades till handlingarna.
§ 17.
Herr Indebetou: Då delta höglärade Stånd i sin helhet
ogillat § 17, sådan den fö .ekonomer i Utskottens Betänkande,
N:o 35, och då de nn föreslagna förändringarna icke afse
hufvudsakliga innehållet af parapraphen, utan endast angå ord-
ställningen , så kan det icke vara conseqvent att nu bifalla
den förändrade redaclion af § 17, sorn Utskotten i detta Be¬
tänkande framställt. Jag hemställer derföre , alt Utskottens
förslag i denna § må, med Ståndets ogillande deraf, lägga»
till handlingarna.
På Herr Talmannens framställning, lades, med ogillan¬
de af de sammansatta Utskottens i Utlåtandet, N:o 40, afgifna
förslag vid denna §, detsamma till handlingarna.
§ 20, äfveusom hvad i öfrigt anföres pag. 9.
Ståndet lät vid Betänkandet, N:o 40, bero.
N:o 41, i anledning af väckt fråga om åtgärders vidta¬
gande för hämmande af det så kallade Stat torpare- och Prole-
taire-systemet.
Godkändes.
N:o 42, i anledning af väckta frågor om ändring i skyl-
digheleu att bygga och underhålla vägar och broar, m. m.
Härvid förekommo:
Den 2 September. 691
Irsta punkten, eller yttrandet, pag. 4, med afseende på
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets Betänkande, N:o 48.
Godkän des.
2:dra punkten, eller förslaget, pag. 5.
Herr Rhodin: Vid första eftersinnande skulle det kunna
synas vara med billigheten öfverensstämmande , att grufvor,
hyttor och bruk borde i väghållningen deltaga; men intet
giltigt skäl för< finnes, att derjemte pålägga qvarnar och sågar
en dylik skyldighet. Jordegarne sjelfva hafva den största för¬
del vid, att, då mäld och timmer af dem transporteras till och
ifrån dessa inrättningar, vägarna äro i godt och farbart skick.
Sålunda betrakta de också sin ställning, till bevis hvarpå jag
kan anföra åtminstone ett exempel , då jordegarne sjelfmant
erbjödo sig att biträda vid första anläggningen af en lång
vägsträcka till en nyss anlagd qvarn. Emedlertid , och då
någon lämpligare grund för väghållningsskyldighetens utgöran¬
de, än den hittills följde, icke blifvit föreslagen , yrkar jag,
på de skäl, som äro i den vid Betänkandet fogade reservatiou
anförde, alsing å denna punkt.
Herrar Rolli och Falhem instämde.
Herr Tauson: Då den sammansätta afdelningen af de förena¬
de Utskotten medgifvit, att en viss billighet syntes ligga till grund
derför, att grufvor, hyttor, bruk ocii andra fabriksinrättningar
i väghållningen deltogo, helst vägarna genom deras körslor
ganska mycket förderfvades , och Utskotten endast tillstyrkt
en underdånig skrifvelse, med begäran, att Kongl. Maj:t täck¬
tes låta under-öko, huruvida icke dessa inrättningar lämpligen
skulle kunna åläggas att till väghållningskostnaden bidraga,
så kan jag, för min del , icke se något (.inder i att biträda
Utskottens förslag, hvarför jag begär bifall å Betänkandet.
Herr Palander: Jag instämmer med Herr Rhodin
och tror, att, då en sådan undersökning, som den af Utskot¬
ten lillstyrkta, svårligen lärer kunna verkställa--, Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelse skulle blifva utan all påföljd, och
endast föranleda tili onyttigt och onödigt besvär för Rege¬
ringen.
Herrar Gillberg och Sjöstedt instämde.
Herr Embring : På sätt reservationen innehåller, an¬
ser äfven jag det innebära en kränkning af eganderätteu, att
numera ålägga bruk och bergsverk med flera fabriksinrättningar
på landet, alt i väghållning deltaga, hvarföre, och ehuru detta onu»
kan vara för jorden ganska betungande, jag anser icke lindring
692
Den 2 September.
deruti bör vinnas på det af de sammansatta Utskotten före¬
slagna sätt, hvarföre det torde böra förblifva vid hvad hittills
ölligt varit.
Herr Oslberg: Jag (inner den föreslagna åtgärden
destomera olämplig, sorn den skulle leda till en partiel och således
en orättvis beskattning. En annan sak vore, om man ville pålägga
en viss afgift för < n och hvar, som begagnade vägen. Ett sädant
förslag sku'le jag icke motsätta mig, mea nu kan jag ej an¬
nat, än instämma med dem, som, under åberopande af Herr
Eklunds reservation, yrkat afslag å Betänkandet i denna del.
Herr Schartau: Den skarpa conservatism, som nu hos
Slåadet uppenbarar sig, förundrar mig i sanning, då fråga är
om ändring af ett gammalt orättvist förhållande, att jorden
ensam skall underhålla vägar och broar, m. m. Det är lik¬
väl oförnekligt, att biuken, genom de dit och derifrån ske¬
ende lunga körslorna, i väsendtlig mån bidraga till vägarnas
upplöjande,* och då kan jag icke fatta, hvarför Bruk och
Bergverk skola vara befriade från ett allmänt onus, som
drabbat jordbruket mer i proportion lill Brukens stora till¬
växt på de sednare tiderna. Jag gör mig den föreställnin¬
gen, att Bruksegarne sjelfve skola finna en ren billighet deri,
att de, som begagna vägarna, också skola bidraga till de¬
ras underhåll. Ku kan man icke åtkomma alla dessa perso¬
ner på en gång. Derföre får man börja med dem, som mest
slita vägarna och hafva största gagnet af deras underhållande
i godt och farbart skick. Jag lemnar likväl derhän, huruvi¬
da, på sätt Utskotten föreslagit, Mjöl- och Såg-qvarnar samt
andra fabriksinrättningar å landet nu genast böra åläggas en
sådan skyldighet, hvarom fråga är, då dessa inrättningar äro
till för communernas eget gagn och bästa, men om en un¬
dersökning anställdes, så skulle densamma tvifvelsutan leda
derhän, att så väl dessa, som Bruk och Bergverk samt en¬
skilda resande fingo bidraga till vägunderhållets bestridande,
och derförinnau hafva vi icke att förvänta oss rigtigt bra
vägar. Då det emedlertid icke kan vara för bittida att tillse,
det jordbruket lindras i en detsamma pålagd orättvis börda,
tvekar jag icke, att bifalla Betänkandet, allenast med den af
mig antydda skiljaktighet, alt Mjöl- och Såg-qvarnar samt
andra fabriksinrättningar på landet icke för närvaraude tagas
med i beräkningen.
Herrar Herg och Gustafsson instämde.
Den 2 September. 693
Herr Lagergren: Jag instämmer med Herr Schartau
och kan icke inse billigheten deri, att Bruk och Bergverk
skola vara befriade från skyldigheten att i väghållningen del¬
taga. Herr Eklund har i sin reservation velat hämta stöd
derför från den omständigheten, att de äro att betrakta så¬
som lös egendom; men då Utskotten icke indelat vägarna på
dem, utan blott föreslagit, att de skola med en viss summa
årligen bidraga till underhållande af broar, färjor, m. m.,
kan jag icke se någon våda vid förslaget, på grund af dessa
inrättningars obeständiga natur. Ej eller kan jag inse, hvar¬
för det skulle vara orättvist, att med väghållning belasta
Mjöl- och Såg-qvarnar. Det är sannt, att dessa anläggnin¬
gar äro för orternas behof erforderliga, men de skänka också
egarne dertill en rätt vacker årlig inkomst. Jag bifaller Be¬
tänkandet.
Herr Spångberg instämde.
Herr Kock : Jag är icke af lika tanka med de 2:ne
nästföregående talarne, utan instämmer i reservantens conser-
vativa yttrande, så vida det rätteligen kan kallas conserva-
tivt, ali ej genast gå in på alla de omogna ändringsförslag,
som framkastas. Väghållningen är ett af ålder jordbruket
vidlådande onus, och jag kan icke inse, hvarföre en partiel
förändring deri nu skulle ske. För öfrigt finnas flera andra
fabriksinrättningar på landet, än de nu ifrågasatta. Hvarföre
skola de undantagas från den skyldighet, som man nu vill på¬
lägga andra? och hvarföre har man icke utsträckt förslaget
jemväl till näringsidkare och fabrikanter i städerna, hvilka
också hafva jord? Jag finner icke skäl att bifalla Betänkan¬
det i dess närvarande skick. Om fabriksinrättningarna hafva
lindring deri, att de ej deltaga i väghållningen, så blifva de
nog ihågkomna vid den allmänna bevillningens utgörande;
och då hela vägsystemet är på god väg att undergå en to¬
tal förändring genom ett tvifvelsutan snart blifvande jern-
vägsnät öfver hela landel, så hämtar jag deraf ökad anledning
att, för min del, afslfi Betänkandet.
Herr Embring : Utan att vilja anses conservativ,
vidhåller jag ändå min redan uttalade mening. Bruken och
Bergverken få nog, för med samma egendomar åtföljande
landtbruk, underhålla do vägar, sorn ligga närmast derintill
och mest befaras, och får således, med få undantag, sin till¬
börliga andel i detta onus. Jag skulle varit mera benägen
att ingå på förslaget, om det afsell en personel afgift för en
694
Den 2 September.
hvar, sorn begagna le vägen. Jag yrkar, fortfarande, afslag
på Betänkandet.
Herr Rhodin: Den lag, som säger, att all väghåll-
ningsskyldighet skall vidlåda jorden, kan nog tåla vid för¬
ändring, men jag skulle helst se densamma åvägabragt på
det sätt, att en livar (inge betala i samma mån, som han
sig af vägen begagnade. Mea som ett fördag i den syftningen
nu icke blifvit af Utskotten väckt, samt det skulle leda till
orimlighet att ålägga fabriker å landet ett onus, som fabri¬
ker i städerna saknade, så kan jag icke gå in på den parti—
ela ändringen, som blifvit föreslagen, utan fortfar att vid¬
hålla, hvad jag redan förut yttrat i saken.
Herr IVxm : En talare har sagt, att då man icke på
en gång kunde öfvergå ifrån en princip lili en annan, så fin¬
ge man gå partiell tillväga. Häri tror jag ligger ett misstag.
En gradvis förändring kan vara lämplig, men icke en partiel,
ty genom en sådan blifver ju en princip gällande för en dass
medborgare, oell en annan för en annan dass. Deraf måste
alltid orättvisa och godtycke blifva en följd. Här är nu fråga
om tvänne principer, antingen jordegaren eller allmänheten
skall underhålla vågarna. Jag är icke någon vän af det sed¬
nare alternativet, men tror väl, att det skulle kunna göras
rättvist och billigt. Då mäste det likväl tillämpas i sin helhet
och lika för alla. Bestämdt orättvist anser jag det deremot,
att, med bibehållande af det förra alternativet eller jordegar-
nes skyldighet att underhålla vägarna, ålägga en viss dass
medborgare, för hvilka vägarna till utseendet äro särdeles be-
höfliga, att framför andra och utöfver den proportion, som
vid principens tillämpning drabbar dem, till vägarnas kostnad
bidraga. Hvad billigheten beträffar deraf, att Bruk och Berg¬
verk skola uti nämnda kostnad deltaga, så her jag dessutom
att få erinra, att de nog få göra det för närvarande för den
jord, som lyder till Bruken. Aro dessa åter utan jordegen¬
dom, blott s. k. Privilegii-bruk, så äro de nästan utan värde,
och då kan det ej kallas billigt att pålägga dem detta onus.
Jag yrkar afslag å Betänkandet,
Herr Palander: Jag kan icke finna, att Borgare-Stån¬
det handlade i liberal anda, om Ståndet biföll detta Betän¬
kande. Väghållningsbesväret skulle komma att kastas på nå¬
gra få och blifva af olika tyngd i olika provincer. I Skåne
t. ex., der vägarna äro svåra, men inga Bruk och Bergverk
tiotiablott några qvarnar, skulle ett lika svårt, som orält-
Den 2 September.
695
vist onus drabba de sednare. Nej! vill man vara liheral, så
fördelar man underhållskostnaden på alla dem, som begagna
vägen.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen framställd#
denna proposition'?
Behagar Ståndet godkänna 2:dra punkten af de förenade
Utskottens ifrågavarande Betänkande?
Svarades Ja och Nej, samt begärdes votering.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, sorn bifaller andra punkten, eller förslaget pag. 5,
uti Lag- samt Allmänna Besvä s- och Economie-Utskottens
Betänkande, N:o 42, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar : Nej.
Vinner Nej , afslås nämnde förslag.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera
sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 28 Nej emot
10 /a; i följd hvaraf 2:a punkten var afdagen.
3:dje punkten, eller förslaget, pag. 6.
Herr Rhodin: Utskottens utlåtande i denna del kan
jag icke godkänna. Mig synes det nu gällande stadgandet
vara vida bättre, att de s. k. byvägar skola endast under¬
hållas af dem, som sig deraf begagna, så att landet dermed
icke vidare, för en eller annans beqvämtighets skull, hör
besväras. Genom det nu föreslagna stadgandet skulle kunna
Ilända, att de, sorn mest, ja till och med ensamme begagnado
Vägen, finge minst eller alldeles intet bidraga tili deusammas
underhåll, hvilket jag anser vara obilligt.
Herr Indebetou : Förslaget har tillkommit just med
afsende å utflyttningar, som efter laga skiften komma i frå¬
ga. Dessa utflyttningar äro i och för sig sjelfva ett svårt
onus, men de skulle blifva det i ännu högre grad, om den,
som utflyttat, derjemte skulle blifva nödsakad att bekosta an¬
läggning och underhåll af en måhända ganska lång utfartsväg.
Väl erhålles en så kallad utflytlniugshjelp, men denna är så
ringa, att den, på långt när, icke motsvarar den kostnad, som
är förenad med utflyttningen. Billigheten fordrar derföre, att
»kifteslaget gemensamt anlägger och underhåller de vägar,
606
Den 2 September.
hvilka äro behöfliga för delegarne, så att icke någon af dem
måtte blifva dermed mera belungad än de öfriga.
Herr Falhem ilstämde.
Discussiorien ansågs slutad, och den 3:dje punkten, eller
förslaget, pag. 6, godkändes.
Och 4:de punkten, eller sednare yttrandet, pag. 6.
Godkändes.
§ 6.
Föredrogs ånyo Expeditions-Utskottets Memorial, N:el7.
Ståndet beslöt, att delta Memorial skulle hvila, till dess
deri åberopade skrifvelseförslag inkommer.
§ T-
Föredrogos och bordlädes följande Utskotts Memorial och
Utlåtanden :
l:o Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-och Eco-
nomie-Utskottens:
N:o 12, i anledning af väckt fråga om förtydligande i
Rikets Ständers förslag till reglemeutariska föreskrifter, rörande
bränvinstill verkningen.
2:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens:
N:o 43, i anledning af väckta förslag till ändringar och
tillägg uti de om skiftesverket i Riket gällande författnin¬
gar; och
N:o 44, i anledning af väckta frågor om ändringar uti
Kongl. Stadgan, angående försvarslöse och till allmänt arbete
förfallne personer.
Och 3:o Lag-Utskottets :
N:o 58, i anledning af dels Kongl. Majds Nådiga propo¬
sition om antagande af ny strafflag, med flera tillhörande lag¬
bestämmelser, dels ock åtskilliga särskildt väckta motioner, i
afseende på Criminal-lagstiftniugen.
I afseende å detta sistnämnda Betänkande hemställde Herr
Talmannen, huruvida Ståndet behagade, på sätt i sednaste
Talmans-confereuce blifvit emellan Ståndens Ordförander öf-
verenskommet, besluta en sådan föredragningsordning, att be¬
rörde Betänkande icke finge blifva hinderligt för de mål och
ärender, hvarpå Riksdagens slut berodde, utan dessa, nemligen
Statsreglerings- och Bevillningsärender, alltid först få till af¬
görande förekomma.
Härtill svarade Ståndet: Ja.
Den 4 September.
5 8.
Upplästes och godkändes följande Expedilions-Ctskottet»
förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse!, nemligen:
N:o 187, om uppförande å indragningsstat af de med
Lagmans-emheten förenade löne inkomster;
N:o 188, angående ett låneunderstöd af allmänna medel
lör hamnanläggningen vid Warberg;
N:o 189, i fråga om upphäfvande af författningarna, an¬
gående tionde peunings erläggande af arf, som fores utur
Stad;
N:o 190, med öfverlemnande af nytt Banco-Regle¬
mente; och
N:o 191, med förslag till förordning, angående vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin; äfvensom till blif¬
vande §§ uti Riksdagsbeslutet, under N:ris 35 och 36.
8 9-
Justerades Protocollsutdrag öfver särskildta af Ståndet
denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 1/1 1 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 4 September.
Plenum kl. 6 e. m,
§ I.
Justerades Protocollet för den 24 och 30 sistlidne Augusti.
§ 2
Föredrogs Expeditions-Utskottets Memorial, N:o 17, jemt*
Skrifvelseförslaget, N:o 186, i fråga om assurance-afgift för
summor, som under recommendation med posten afsindas.
44*
698.
Den 4 September.
Herr Brinck: Efter min uppfattning år denna fråga af
hevillningsnatur, hvadan jag hemställer, att Expedilions-Utskot-
lets slirifvelseförslag måtte återremitteras, och Bevillnings¬
utskottet, medelst Protocolls- utdrag, anmodas, alt inkomma
med voteringsproposition för sakens slutliga afgörande.
Herr Both instämde.
Herr Collén: Jag har instämt uti Herr Stenbergs re¬
servation, och förenar mig nu uti det af Herr Brinck fram¬
ställda yrkande. Inom E.xpeditions-Utskottet voro alla derom
ense, att Bevillnings Utskottet icke rigtigt förfarit, samt att
Expeditions-Utskotlet, i anledning häraf, borde ingå med för¬
frågan i ämnet till Stånden. Deremot voro meningarna delade
derom, huruvida något skrifvelseförslag, under sådana omstän¬
digheter, ännu borde uppsättas. Uti denna sednare fråga har
jag tillhört minoriteten, samt dessutom ansett, att Expeditions-
Utskotlet uti Memorialet bort i mera bestämda ordalag hafva
uttalat sin mening.
Herr Stenberej: Skälen, hvarföre jag ansett mig icke
kunna biträda Expeditions-Utskottets beslut, att, vid ifråga¬
varande memorial, foga ett skrifvelseförslag, grundadt å Be¬
villnings Utskottets Betänkande N:o 19, bar jag sökt utveck¬
la uti den redan upplästa reservationen. Dessa skäl åbero¬
par jag nu äfven, och gillar följaktligen den af Herr v. Tal¬
mannen redan framställda begäran om fiterremiss å nämnde
skrifvelseförslag såsom i förtid tillkommet. Hvad sedermera
angår den vidare åtgärd, som kan vara att i saken vidtaga,
så synes mig ovedersägligt, att. ärendet innehar bevil In ings—
»atar, och att det afslag, som Betänkandet, Nro 19, rönt in¬
om Borgare-Ståndet, således mäste slutligen leda till votering
i förstärkt Stats-Utskott, meri man bör dock icke förbise, att
Bevillnings-Utskoftets, den 28 sist!. Julii, i motsatt syftning
f8ttade beslut för närvarande ligger i vägen för en sådan be¬
handling af frågan; hvarföre jag skolle tro, att Högtärade
Ståndet borde endera helt enkelt hänskjuta ärendet till ytter¬
ligare grundlagsenlig behandling af Bevillnings-Ulskoftef, el¬
ler ock, derest en sådan bestämd anmodan gifves Bevillnings¬
utskottet att uppsätta proposition till votering i förstärkt
Stats-Utskott, tillika uttryckligen ogilla Utskottets nämnde
beslut af den 28 Julii, emedan jag fruktar, att della beslut
eljest skall komma att ligga i vägen.
Herr "Murén: Inom Bevillnings-Ulskottets plenum gjor¬
de sig den åsigt gällande, att denna fråga icke var af be-
Den 4 September. 699
villningsnatur; af det skäl nemligen, att, medelst här ifråga¬
varande afgift, icke afsågs att bereda Staten någon inkomst,
utan endast att bilda en cassa för ersättning af de förluster,
hvilka postverket måste vidkännas, genom att godtgöra corre-
spondenter för under recommendation afgångne och på ett
eller annat sätt förkomne summor. Denna cassa ansåg Be-
vilInings-Utskottet icke böra med Statens inkomster samman¬
blandas, utan att det derå möjligen uppkommande öfverskott
borde reserveras, i ändamål, att möjligen framdeles kunna
nedsätta assurance-afgiften. Meningen har sålunda icke varit,
att, medelst denna afgilt, bereda Slaten en inkomst, i hvil¬
ken händelse man möjligen någon gång kunde blifvit betänkt
på att öka samma afgift, för att fylla något Statsbehof. Då
afsigten emedlertid icke varit denna, samt ifrågavarande me¬
del icke tillhöra Staten, eller för andra dess behof få använ¬
das, så är också klart, att denna sak icke får behandlas, i
likhet med bevillnings frågor.
Herr Brinck: Det är otvifvelaktig!, att alla medel,
som till postverket ingå, måste anses, såsom Statsmedel. Det¬
ta synes äfven deraf, att de samtlige uti postverkets räknin¬
gar upptagas, och sålunda, i likhet med andra Stats-medel,
äro underkastade granskning af Rikets Sländer3 Revisorer.
Låt vara, att denna assurance-afgift åsättes, för att dermed
bilda en fond till godtgörande af postverkets möjliga förlu¬
ster, men om nu denna fond icke räcker till att betacka sam¬
ma förluster, hvar månne då ersättningen skall tagas? Jo,
af andra postverkets medel, hvilka alla betraktas, såsom be¬
villning. Följaktligen har assurance-afgiften inflytande på be-
villningens belopp, och således måste, då uti denna fråga ej
alla 4 Stånden varit ense, densamma slitas uti Förstärkt Ut¬
skott. Jag fortsätter mitt redan framställda yrkande.
Herr Palander: Jag delar Herr Muréns åsigt och
anser denna sak icke kunna rubriceras, såsom bovillnings-
fråga. Hade Ständerna beslutat, att afgiften från postverket
tilt Statsverket skulle förökas, och ersättning det förra bere¬
das genom införande af ifrågavarande assurance-afgift; då
ville jag medgifva, att denna kunde betraktas, såsom bevill¬
ning, men nu bör ihågkommas, att det icke är Ständerna,
som alltid pröfva posttaxan och bestämma afgifternas belopp,
hvadan dessa afgifter icke kunna betraktas, såsom bevillning,
samt ej alltid så blifvit ansedde. Herr Brinck har frågat,
hvem ersättningsskyldigheten ålåge, om assurance-afgiften ie-
TOO Den 4 September.
be rachle ett betänka postverkets förluster. Till »var härpå
Vill jas endast erinra derom, att dessa förluster hittills blifvit
af Statsverket ersatta.
Herr Ericson: Ja? är af Herr Brinck förekommen
och anser ifrågavarande afgift vara af bevillningsnatur, hvil¬
ket synes deraf, att Postverket bör ersätta de nämnde för¬
lusterna, derest de medelst assurance-afgiften inOulne medlen
derti1! blifva otillräcklige. Assurance-afgiftens belopp kom¬
mer fördenskull alt inverka på summan af poslbevillningen,
och sålunda bör frågan behandlas, i likhet med öfriga af
bevillningsnatur.
Herr Murén: Herr Palander har redan visat, hvad
följden blir, om icke denna assurance-afgift räcker till att
betäcka förlusterna, eller att postverket hädanefter, sorn hit¬
tills, får svara derför. Naturligtvis är meningen, alt assurance-
afgifterna skola blifva för sitt ändamål tillräckliga, eljest
få de vid nästa Riksdag höjas, liksom de kunna sänkas, om
det visar sig, att de, för att motsvara sitt ändamål, icke be¬
höfva att utgå till så högt belopp. Endast för dylika fall
bör denna afgift förändras, och äfven häraf följer, alt den icke
kan, såsom bevillning, betraktas. Jag har endast velat till¬
kännagifva min mening, utan att för öfrigt ämna motsätta
mig, om Borgare-Ståndet beslutar uppmana, eller ålägga Be-
villuings-Utskottet, att iukomma med voteringsproposition för
frågaus afgörande.
Herr Rhedin: Då Staten är skyldig, att lemna er¬
sättning för de summor, som under recomrneudation afgå med
posten och dervid på ett eller annat sätt förkomna, samt
Statsverket härför af poslmedlen undfår godtgörelse, så är
klart, att om Ständerna nu bestämma, det denna ersättning
skall utgå ifrån en särskild, brefafsändarne åliggande assu¬
rance-afgift, poslmedlen i detta hänseende antingen alldeles
icke, eller åtminstone icke så starkt varda anlitade, hvilket
åter kommer att inverka på ställningen emellan Postverket
och Staten, samt sålunda också på den till Stats-verket in¬
gående behållna andeleu i postbevillningeu. Häraf följer, att
frågan om assurance-afgiften är af bevillningsnatur, och så-
luuda bör genom votering i Förstärkt Utskott afgöras.
Herr Stenberg: Jag fortfar val, att anse ärendet in¬
nehafva bevillnings-egenskap, emedan de skäl, för en mot-
»att åsigt, som jag under disenssionen hört några talare an¬
föra, icke »ynas mig vara giltiga, meu åfven om den mening,
Den 4 September.
701
att 3 Stånds »ammanslämmande beslut i frågan vore afgöran¬
de, skulle vara riktig, förefinnes del likväl en lucka uti den
behandling, som Bevillniugs-Utskottet gif'it åt ärendet, emedan
det af Utskottet i denna syftning den 28 sistlidne Julii fattade
beslut ännu icke blifvit understäldt Riks-Ståndens pröfning.
Delta år en förgätenhet, sorn lägger hinder i vägen för ex¬
peditionen, och luckan måste fyllas , innan ärendet åter kom¬
mer på klar fot. Jag kan således ej annat finna, än att, om
höglärade Ståndet nu bestämdt anmodar Bevillnings-Ulskollet
att uppsätta voteringsproposition, det blir nödvändigt, alt tillika
Ogilla sagda beslut.
Herr Talmannen fästade uppmärksamheten derpå , att
det af den förre talaren omnämnda beslutet af deri 28 Julii
icke vore Borgare-Ståndet meddeladt , hvadan något ogillande
deraf från Ståndets sida icke kunde ifrågakomma.
Herr Brinck: Jag är af Herr Talmannen förekommen
i det afseende, att Bevillnings-Utskoltets af Herr Talmannen
omnämnde beslut icke från detta Utskott blifvit Ståndet med¬
deladt. Jag kan icke lemna obesvärad! ett yttrande af Herr
Palander, sorn ansåg, att Ständerna icke ega pröfva Post¬
taxan, eller bestämma afgiftens belopp. Af 59 och 60 §§ R. F.
är emedlertid uppenbart, att, om än Kongl. Majit kan nedsätta
postporto, tillkommer det likväl endast Ständerna att höja
detsamma. Då nu här ifrågavarande afgift ingår till Postver¬
ket och är att betrakta i likhet ined öfriga postmedlen, så är
klart, att förhållandet här blir enahanda, samt att Kongl. Majit
sålunda icke eger rättighet att höja denna afgift , utan Stän¬
dernas begifvande. Jag fortsätter det af mig framställda
yrkande.
Herr Winge: Då med denna afgift icke afses, att er¬
sätta det vid brefs recommendation för Postverkets tjenstemän
uppkommande besvär, utan att bereda ersättning för Postver¬
kets förluster, samt delta verk, såsom bekant är, lemnar öfver-
skotlet af sina inkomster till Staten, så är klart, alt assurance-
afgiften kommer att utöfva inflytande på Statsverket samt bör,
såsom bevillning, betraktas; af hvilken anledning jag instäm¬
mer med dem, hvilka yrkat, alt Bevillnings-Utskottet skalk
anmodas att inkomma med förslag till voteringsproposition för
frågans afgörande.
Herr Stenberg: På sätt Herr Talmannen anmält , har
väl B ivillnings-Utskoltets den 28 sistl. Julii fattade beslut icke
inkommit till Riks-Stånden ifrån nämnde Utskott, men det har
702
Den 4 September.
likväl blifvit i officiel väg genom Expeditions-Utskottets ifråga¬
varande Memorial nu anmäldt; och dä pröfningen deraf står
i nära sammanhang med den anmodan , som är föreslagen till
Bevillnings-Utskottet, att inkomma med voteringsproposition,
trodde att ett yttrande om detta beslut nu jemväl kunde
lämpligen uttalas, utan att öfverträda formerna. Jag har ock
i mitt första anförande endast alternativt framställt min hem¬
ställan härom. Försigtigast tror jag det vara , att ärendet nu
endast hänskjutes till Bevillnings-Utskottet, för ytterligare
grundlagsenlig behandling, i hvilket fall det är Utskottet öppet
lemnadt, att endera underställa dess beslut af den 28 sistl. Julii
Riks-Ståndens pröfning, eller ock directe öfvergå till upp¬
sättande af voteringsproposition.
Discussionen förklarades slutad, och, på Herr Talman¬
nens proposition, blef skrifvelseförslaget, N:o 186, återremit¬
terad!, hvarjemte Bevillnings-Utskottet blef, enligt nu fa 11 a dt
beslut, anmodadt, att inkomma med förslag till voterings¬
proposition, för omförmälda frågas afgörande , enär densamma
är af bcvillnings natur; och lades i öfrigt Expeditions-Utskot-
tets Memorial, N;o 17, lill handlingarna.
S 3.
Föredrogos 8 nyo följande Utskotts Betänkandcn:
i:o Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskoltens:
N:o 12, i anledning af väckt fråga om förtydligande i
Rikets Ständers förslag till reglementariska föreskrifter, rö¬
rande bränvinstillverkriingen.
Godkändes.
Och 2:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens:
N:o 43, i anledning af väckta förslag till ändringar och
tillägg uti de om Skiftesverket i Riket gällande författningar.
Härvid förekommo:
lista punkten.
Godkändes.
2:dra punkten.
Godkändes.
3:dje punkten.
Herr Gråå: Ibland de många förslag, som under denna
Riksdag framställts, i afsigt att bereda ändring i författnin¬
garna, rörande skiftesverket i Riket, har endast det här ifråga¬
varande inom Utskottet vunnit understöd. För min del har
Den 4 September.
703
jag ansett, att äfven detta bort afstyrkas. Skiftesstadgan går
nemligen derpå ut, att, så snart skifte blifvit begärdt, skall
detsamma företagas och , så fort ske kan , bringas till slut.
Detta ändamål skulle likväl motverkas , om det tillåtes del—
egarne i skifteslaget alt tvista, om hvilken Landtmätare, sorn
skulle förrätta skiftet. Alt tillställa sådana tvister blefve då
ett medel för dem , hvilka ville hindra skiftets verkställande.
Man har trott , att den Landtmätare , som af skiftessökanden
ensam utsåges, möjligen skulle kunna vara mindre opartisk
eller mindre skicklig, men dessa farhågor torde vara undan¬
röjda redan derigenom , att ingen annan än en edsvuren och
examinerad landtmätare får utses , och all anledning således
saknas (ill den förutsättning, att den etie af desse tjenstemän
uti ifrågavarande hänseenden skulle stå efter den andre. På
de skäl, jag nu anfört, anser jag det ifrågavarande förslaget
böra ogillas.
Herr Tauson: Om en jemnförclse skulle uppdragas e-
mellan den obetydliga tidsutdrägt, som kan blifva en följd
deraf, att alla vederbörandes yttranden af Konungens Befall¬
ningshafvande infordras, i afseende på den Landtmätare, hvil¬
ken önskas till förrättningsman, och de olägenheter eller vidrig-
heter, hvilka möjligtvis kunna uppkomma, derest förrättnings-
mannen endast på några få personers begäran blifver till det
maktpåliggande sysslandet antagen, så synes mig förslaget
medföra en betydande fördel; af hvilken anledning, och då
något äfventyr deraf icke skäligen bör befaras, jag tillstyrker
Ståndet att godkänna detsamma.
Herr Stenberg: Lika med den förste talaren, bidar jag
äfven mycket, att den förändring i 2 Cap. i § af Kong'.
Skiftesstadgan, som blifvit föreslagen uti ifrågavarande Betän¬
kande, är rätt välbetänkt. För min del fäster jag mig likväl
mindre vid den tidsutdrägt, som är förenad med ansökuingrns
utställande till communicalion med delegarne i Skifteslaget, än
den menliga verkan, som jag förmenar derigenom kunna åstad¬
kommas å sökandens rätt. Jag fruktar nemligen, alt det vits¬
ord, som genom 1 Cap. 2 § i nämnde stadga är tillerkänd!
åt hvarje besuten delegare i skifteslag, alt erhålla skifte, äfven
emot de öfriga delegarnes bestridande, skall kunna i väsendtlig
mån derigenom förringas; ty d t vanliga är, att yrkande om
skifte är mindre välkommet för de fleste jordegarne, i anse¬
ende till den kostnad, som dermed är förenad, och den rubb¬
ning i gamla jordintagor, som derifrån är oskiljaktig; och
T04
Den 4 September.
derest He fleste delegarne icke önska , alt skifte »kall verk¬
ställas, befarar jag, att de, för att i det längsta fördröja olä¬
genheten, lätteligen kunna med deras val falla på en sådan
Landtmätare, hvilken de veta genom redan förut påbörjade
förrättningar i flera skilfteslag vara förhindrad , att ännu på
lång tid öfverlemna sig åt arbetet i deras by med det nit och
verksamhet , som erlordras , för att snart bringa skiftet till
fullbordan. På della sått förringas dock väsendtligen den
nytta, som sökanden baft skäl att vänta af den sökta skiftes¬
delningen. För min del skulle jag tro , att Konungens Be¬
fallningshafvande är den embetsmyndighet, som bäst är i till¬
fälle att ordna gö.omålen emellan de inom länet anställda
Skiftes Landtmätare, så att på en gång jordegarne få sina
skiften skyndsamt verkställda, samt göromålen falla någorlun¬
da jemnt. och icke en del landtmätare öfverhopas med göro¬
mål, och en annan de! komma att gå sysslolösa, hvarföre ock
afgöranderätten måhända borde i det fall , som är i fråga ,
alltid vara lemnad åt Konungens Befallningshafvande. Sådan
§:n redan lyder i skiftcsstadgan, år det bestämdt, att det icke
må vägras jordegare att till landtmäteriförrättning erhålla den
landtmätare, de begära, men det säges tillika; ”der hinder
deremot icke möter”. Detta vigtiga vilkor är i Betänkandet
u'eslutet för det fall, att de fleste jordegarne inom skifteslaget
förena sig om samma landtmätare, och härigenom måste äfven
Konungens Befallningshafvande blifva urståndsatt , att, då så¬
dan enhällighet i valet är gifven , pröfva , om binder möter
genom förut medielade uppdrag. Detta är dock ett band, som
jag befarar skola komma att verka ganska menligt. För mili
del har jag egentligen ej något emot, att ansökuing om er¬
hållande af skifte och förordnande för en viss föreslagen landt¬
mätare utställes till communication med öfrige delegare inom
skifteslaget, på det de må komma i tillfälle att yttra sig, så
angående sökandens rätt att få skifte, som rörande den före¬
slagna landtmätarens lämplighet , utan jag skulle till och med
vilja gå så långt, alt den föres'agna landtmätaren jemväl må
derom höras; på det han må blifva i tillfälle att yttra sig, om
han på något sätt är hindrad att emottaga förordnandet, emedan
den tidsutdrägt af en eller annan vecka, som härigenom åstad-
kommes, icke kan vara serdeles vådlig, men sedan samtlige
vederbörande sålunda haft tillfälle att afgifva förklaring, skulle
jag önska, att Konungens Befallningshafvande måtte ega rätt
all förordna den landtmätare , som samma embetsmyndighet
Den 4 September.
705
funne till göromålet skicklig och af andra göromål oförhin¬
drad, utan alt vara ovilliorhfjen bunden af don enes eller
andres påstående. Och på det att det ifrågas!ä'Ida lagrummet
måtte erhålla en förändrad lydelse i denna syftning, anhåller
jag om åtcrremiss å Betänkandet.
Herr Indebetou: Af föregående talare hafva åtskilliga
betänkligheter blifvit yttrade mot antagande af Utskottens för¬
slag lill förändring i § 1 Cap. 2 af skiftessladgnn. Den förste
värde talaren hor egentligen fästat sig vid dea tidsutdrägt,
som han ansett skola uppkomma genom skiftesdelegarnes hö¬
rande, hvarjemte han förmenat , att tvisten om röstberäkning
vid val af förrältningsman lätt skulle uppstå. Hvad nu först
beträffar tidsutdrägten , så hemställer jag till högtärade Stån¬
det och den värde ledamot, sorn framställt denna betänklighet
hvilken tidsutdrägt kan hafva ett mera menligt inflytande på
en skiftesförrättning, antingen den, som eger rum före för¬
rättningens början, eller den, som uppkommer, sedan skiftet
redan blifvit företaget. J.ig föreställer mig , alt svaret härpå
icke kan vara tvifvelaktigt, emedan det är klart oell ögon¬
skenlig!, att afbrott i ett påbör jarit skifte måste vara högst
ofördelaktigt för delegarne , hvaremot det lärer vara af vida
mindre vigt, om böljan dermed kominer att ske några veckor
förr eller sednare. Nu orsakas likväl ofta afbrott i skiftes-
förrättningar derigenom, att delegarne cj hafva förtroende till
förrå ttn ingr ma ii nen, och tvister uppstå, sorn åstadkomma lång¬
varig tidsutdrägt och binder för afslutandet af ett redan före¬
taget skifte, derföre alt delegarne misstänka partiskhet hoj
landtmätaren, till den persons fördel, som begärt hans tillför¬
ordnande. Det har varit Utskottets afsigt att förekomma en
sådan högst skadlig tidsutdrägt; och det är derföre Utskotten
föreslagit, att förrättuingsman skulle väljas af delegarne. Den
tidspillan, som härigenom skulle vållas före skiftets början,
kan icke i något afseende medföra så ofördelaktiga följder,
som det bristande förtroendet tili den antagna landtmätaren
kau och måste åstadkomma , och denna tidsspillan kan dess¬
utom icke blifva af synnerlig betydenhet, då en viss kortare
tid skall af Konungens Befallningshafvande utsättas, enligt Ut¬
skottens förslag. Deremot har det synts Utskotten obestrid¬
ligt, att jordegarne böra hafva ett större förtroende för den
landtmätare, de Kjelfve valt , än för dea , som, ofta utan do
flestes vetskap, blifvit på en enda delegare» begäran af Lands-
B.ry.-Sfå.d vid Rikid. l847—»»4a tr. 45
TO 6
Den i September.
höfdinge-embetet förordnad , oell på sådan »rund hafva Ut¬
skotten trott, att tvister skulle förekoinmas under förrättnin¬
gens fortgång, om den föreslagna föl ändringen i Cap. 2, § 1
af Sluftesstadgan blifver af Rikets Ständer antagen. Dessa
tvister äro, på sätt jag redan nämnt , vida skadligare genonr
sina följder, än do tvister vid valförrättningar, hvarom här
blifvit laladt, hvilka sistnämnda dessutom enligt Utskottens för¬
slag lätt kunna afskäras; förslaget innehåller nemligen . att,
om tvist uppstår i afseende på röstberäkningen , eiler annor¬
ledes, så eger Konungens Befallningshafvande att förordna,
hvilken af de föreslagna landtmälame Konungens Befallnings¬
hafvande för godt finnér, .lag tror således , att de af den
förste värda talaren anförda skäl mot Betänkandet icke äro af
synnerlig vigt, och den välde ledamot af Ståndet, som seder¬
mera yttrat sig öfver förslaget, har äfven sagt, att han, för
sin del, icke fäster sig vid den omnämnda lidsutdrägten, som
genom valet skulle uppkomma. Men hon har förespeglal en
annan olägenhet, hvarigenom han befarar, alt vitsord kunde
fraritagas den, sorn skifta vill; lian liar nemligen trott, att om
pluraliteten af jordegarne vilja hindra skiftet, så kunde de med
sitt val falla på en landtmätare , som förut vore så upptagen
af förrättningar, att det ifrågavarande skiftet derigenom skulle
uppskjutas till en obestämd framtid. Jag ber likväl få erinra,
alt en sådan olägenhet förekommes genom § 3, Cap. 2 af
Skiftesstadgan, der det heter , alt, om skifte icke lörelages
inom fyra månader, sedan landtmätare blifvit förordnad, så eger
Konungens Befallningshafvande utse annan förrättningsman.
Ull denna föreskrift har ingen förändring blifvit begärd eller
af Utskotten föreslagen, och den kommer således fortfarande
ett hafva gällande kraft. Härigenom försvinner den möjlighet
ali uppskjuta ett skifte lill en obestämd framlid , hvilken den
värde talaren trott kunna blifva en följd of Utskottens förslag.
Hvad åter samme talare i slutet af sitt anförande nämnt, eller
att han helst skulle se, om afgöranderätten vid landtmätares
tillsättande öfverlemnades till Konungens Befallningshafvande,
sedan vederbörande jordegare blifvit hörda , deruti måste jag
med honom instämma, och jag har inom Utskotten yrkat just
en sådan förändring i förslaget. Jag ilar gjort det på den
grund, att det stundom kan inträffa, att en person eger mera,
ån hälften af jorden inom ett skifteslag, hvarigenom han en¬
sam får rättighet att tillsätta landtmätare, äfven om de öfriga
delegarne, tom kunna vara många till antalet, skulle förena
Den i September. 70T
»ig om en annan förrättningsman. Jag skulle derföre rar*
böjd att instämma med Herr Stenberg i anhållan om återre-
miss, för att erhålla en sådan förändring i förslaget; men då
Riksmötet nu är nära sitt slut, och då en återremiss troligen
skulle hindra frågans slutliga behandling och afgörande, då
Utskottens försleg obestridligen har mycket företräde framför
nu gällande lagstadgande, och då det fall icke synnerligen
ofta bör kunna inträffa, hvilket jag nämnt, såsom skäl för mitt yr¬
kande inom Utskotten, så tror jag, att det goda ändamålet
bäst befordras genom bifall till Utskottens förslag, och jag
lår derföre anhålla, alt Höglärade Ståndet behagade godkänna
den förändring i § 1, Cap. 2, of Skiftesstadgan, som innehål-
fes i sammansatta Utskottens Betänkande.
Herr Stenberg: På sätt Herr Indebetou anmärkt,
innehåller väl 3 g 2 Cap. Skiftesstadgan föreskrift derom, att
landtmätare skall, sednast inom 4 månader efter erhållen del
af förordnandet, företaga skiftesförrättning vid påföljd, att, om
denna tid öfverskrides, Konungens Befallningshafvande eger,
på en eller flere delegares begäran, förordna annan landtmä¬
tare; men jag tillåter mig att fästa uppmärksamheten på hvad
som rätteligen menas med att företaga en förrättning.
Dermed kan påtagligen icke afses annat, än alt påbörja den¬
samma. Så tror jag äfven, alt landtmätare allmänligen tolka
denna föreskrift, hvarföre de, då flere förordnanden erhållits,
väl inom den bestämda tiden utlysa sammanträde och öppna
förrättningen, men kunna sedermera uttöja den i flera år, med
understundom 1 fi års mellanrum emellan hvarje sammanträde,
utan att de äro åtkomligo efter den citerade §. Jag tror så¬
ledes, att den våda, jag förespegla!, ingalunda är förebygd
genom det åberopade stadgandet.
Motionairerue å sin sida hafva, till stöd för den före¬
slagna förändringen, åberopat det äfventyr för de öfrige jord¬
egnrne, som skulle ligga uti den för sökanden bestämda rätt
att utse landtmätare, men jag tror, att icke mindre våda fin¬
nes uti den uteslutande rätt, som nu är föreslagen åt de
jordegare, hvilka icke önska sjelfva skiftet, att välja förrätt—
niugsman, samt att samleliges rätt vore betryggad, derigenom
att Konungens Befallningshafvande finge förordna den, som
funnes skicklig till göromålet och af andra åligganden oför¬
hindrad att det skyndsamt, verkställa, hvadan jag ock fort¬
sätter min begäran oni återremiss.
ros
Den J September.
H - r Hock: 5! 2 ion limmer, sorn vöre (leii föreslag-
Da föra;nlrinj>eii håde nyllig och billig. Nu eser den minsle
del eg* ren tit i s 1» i l'f e s I a er (litt icke Idoli ali begära skifte, ulan
också alt bestämma, ät bvilken landtmätare förrättningen skall
uppdragas. Äfven om de andra delegarne i skiftet äro med
den utsedde förrätlningsmaniicn missnöjde, eger icke Konungens
Befallningshafvande ali förordna någon annan. Man har iu-
väudt, otl förslaget icke innebure något hinder deremot, att
en förut af förrättningen fullt upplagen landtmätare kan
kallas. Detta är visserligen sannt, men äfven för närvarande
linnes icke häremot något hinder. I olla händelser synes mig
billigast, att (lerialet bland dclcgorne må ega bestämma, åt
hvilken landtinälare-förrällningen skall uppdragas, och detta
icke få bero på en enda person, som möjligen kan hafva
eina enskildla skäl till sill förslag. Under åberopande af
hvad ulaf Herrar Tauson och Indebetou blifvit anfördt,
anhåller jag om bifall lili hvad Uiskotlet i denna punkt fö¬
reslagit.
Ilerr Berglund instämde.
Herr Indebetou: 1 besvarande af mitt föregående an¬
förande har Herr Sienberg yttraI, att en skiftesförrällning
väl kan af en landtmätare påbörjas, men sedermera under
längre tid uppskjutas, och sålunda den påföljd inträffa, hvil¬
ken han förut antydt, oaktadt skiftessladgan i Cap. 2 § 3
sökt sådant förekomma. Härvid torde det tillåtas mig göra
den anmärkning ali samma skiflcsstndga uti Cap. 3 § 14
föreskrifver landtmålare den skyldighet, alt utan uppskof fort¬
sätta och afsluta ett skifte, så snart det blifvit börjadt, der¬
est icke laga hinder möta. Skulle nu hinder möta derigenom,
att landtmätaren förut åtagit sig andra förrättningar, så står
det hvarje delegare öppet att anmäla sådant hos Konungens
Befallningshafvande, som då, enligt Utskottens förslag, egor
förordna annan förrätluingsman. Utskotten hafva nemligen i
silt förslag uttryckligen nämnt, såsom ett vilkor för tillför¬
ordnandet af den person, hvilken jordegarne begära, att icke
något laga hinder deremot må mola, och således tydligen
antydt, alt, om sådant hinder inträffar, förordnande då må
meddelas annan person. Såvidt man derföre vill tillse, att
författningens föreskrifter efterlefvas, så kan icke en sådan
tidsutdrägt ifrågakomma, som den värde talaren förmenat
kunua uppstå. Jag tager mig friheten hemställa till Herr
Stellberg, om hau icke skulle vilja afstå från sitt yrkande
Ben 4 September.
om återremiss, enär derigenom efler ali sannolikhet icko kan
uträttas annat, än att ärendet vid denna Riksdag blefve ©af¬
gjordt. B'tänkandet innehåller likväl en vigtig förbättring
i vår lagstiftning rörande skiftesförrältningar, en förbättring,
som länge varit af bchofvet påkallad, och det vore derföre
ej önskligt, att Betänkandet blef hegrafvet bland dem, som
komma att sakna slutlig behandling, och således ej kunna
föranleda någon på fö jd. Af dessa skäl fortfar jag ock i
min anhållan hos Högiärade Ståndet om bifall till denna
puukt.
Herrar Wahlgren, Spångberg och Ahngren in¬
stämde.
Discussionen förklarades slutad, och, på Herr Talmannens
proposition, bifölls Betänkandet, N:o 43, i denna del.
Uti öfriga delar klef samma Betänkande jemväl godkändt,
N:o 44, i anledning af väckta frågor om ändringar i
Kongl. Stadgan, angående försvarslöse och till allmänt arbete
förfallne personer.
Bordlädes å nyo.
§ 4.
Föredrogos första gången och bordlädes följande Utskotts
Utlåtanden, B länkaoden och Memorial:
l:o Stats Utskoltets, N:ris 311, 312 och 313;
2:0 Bevillnings-Utskottels, N:o 31;
3:o Banco-Utskoltets, IN:is 99 och 100; och
4:o Expedilions-Utskoltets, N:o 18;
till hvilka rubrikerna förekomma tili protocoll, vid ärenderpn
pröfning.
§ 5-
Pa derom af Herr Schartau, efter uppdrag, gjord hem¬
ställning, beviljades Herr Gullström förlängning, 14 dagar,
beräknade ifrån den 30 sistl. Auguöi, uti redan erhållen le¬
dighet ifrån Riksdagsgöromålen.
§ c.
Justerades Protocolls-utdrag öfver af Ståndet detina dag
fattade beslut.
Plenum slutades kl. 3/4 8 e m.
lii fidem,
E. G■ Runeberg.
710 Dtn 0 September.
D en 6 September.
Plenum kl. 11 f. m.
§ 1.
Justerades Protecollet för den 31 nästlidne Julii.
§ 2.
Herr Stenberg anhöll om trenne veckors ledighet frän
Riksdagsgörotnålen, räknad från och med den 11 dennes, hvil¬
ken auhållau bifölls.
§ 3.
A Herr Agrells vägnar anhöll Herr Palander, att den
förre, som för närvarande med Ståndets bifall åtnjuter ledig¬
het från Riksdagsgöromålen, måtte beviljas 3:ne veckors yt¬
terligare sådan ledighet, räknad från morgondagen; och biföll
Ståudet denna anhållan.
8 4.
Föredrogos å nyo följande Utskotts Betänkanden, Utlåtan¬
den och Memorial, nemligen:
l:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
ikottens:
N:o 44, i anledning af väckta frågor om ändringar uti
Kongl. Stadgan, angående försvarslöse och till allmänt arbete
förfallne personer.
Samtliga punkterna i detta Betänkande godkändes.
Herr Talmannen gaf tillkänna, att Lag-Utskottets Betän¬
kande, N:o 58, som nu följde å föredragningslistan, komma att,
jemlikt Ståndets förut, med anledning af hvad inom Talmans-
conferencen förefallit, fattade beslut, för närvarande förbigås, men
Herr Talmannen ansåg sig böra meddela, att Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet, enligt ankomna underättelser, icke
biträdt det inom conferencen framställda förslag i afseende å
dagen för nämnde Betänkandes handläggning inom Riks-
Stånden.
Föredragningen fortsattes härefter med:
2:o Stats-Utskoltets:
N:o 311, i anledning af väckta motioner, om anviiand*
Den 0 September. Til
af årlig pension åt framlidne Professoren, Friherre Berzelii
efterlemnade enka.
Bordlädes andra gången.
N:o 312, i anledning af erhållna återremisser å Betänkandet,
N:o 242, angående dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om be-
skattningsväsendets samt upphörds- och redogörelseverkets för¬
enkling, dels enskilda i samma ämne väckta motioner.
Bordlädes andra gången.
N:o 313, angående verkställd omröstning, i anledning af
Riksståndens skiljaktiga beslut, i fråga om befrielse för förre
Departementscheferne i General-Tullstyrelsen, Presidenten af
Billbergh ooh Canzli-Rådet Valerius samt Kamereraren, Kammar-
råtts Rådet Winroth och Controlleuren Middendorff från ådömdt
ansvar i målet, rörande den efter aflidne Tullförvaltaren Finér
yppade balance.
Lades till handlingarna.
N:o 314, angående verkställd omröstning öfver 2:ne i
Bevilluings-Utskottets Utlåtande, N:o 27, upptagna voterings-
propositioner.
Lades till handlingarua.
3:o Bevillnings-Utsknttets:
N:o 31, i anleduing af Riksståndens skiljaktiga beslut,
angående beräkningen af tullmedlen och busbehofsbräuneri-
medlen.
Herr Schartau: För min del beklagar jag, att Bevill-
nings-Utskottet framkommit med ett sådant förslag, som det
i förevarande Memorial framställda, eller att frågan om hus-
behofsbränneri-medlens beräkning må afgöras genom omröst¬
ning i ett hitintills okändt Utskott, nemligen förstärkt B e v i 11 —
nings-Utskott. Min mindre belåtenhet med detta förslag här¬
leder sig dock icke derifrån, att detsamma innafattar en ny¬
het, utan emedan det föranleder till onödig omgång och tids¬
förlust, då nu invid Riksdagens gräns val af Ledamöter i
sistnämnda Utskott måste företagas, innan frågan der kan
komma under afgörande. Olika åsigler om sättet för frågans
slutliga slitande kunna väl föreflunas. Det torde dock svår¬
ligen kunna emotsägas, att beräkuingen af extra bevillnings¬
medel inverkar på Riks-statens reglerande, och således bör,
vid olika meningar Riks-Ståuden emellan, afgöras genom vo¬
tering i Förstärkt Stats-Utskotl. Efter förslagscalculeu öfver
<m Statens inkomst, måste naturligtvis den allmänna bevill-
713
Den B September.
ningens belopp rälla sig. Om nemligen Rikets Ständer be¬
räkna inkomster af extra bevillningar lågt, så måste Stän¬
derna vara förbundna alt åtaga sig en desto större allmän
bevillning. Idig synes derföre, alt antingen måste frågan be¬
handlas såsom en skalteregleringfråga, jemlikt 69 §, eller
och såsom en fråga af bevillningsnatur, enligt 71 § R. F.
Då jag således, efter hvad jag redan nämnt, icke kan god¬
känna, hvad Utskottet i förevarande Memorial föreslagit, hem¬
ställer jag, att, på grund af hvad jag i ämnet anfört, Ståndet
måtte, lika med Preste Ståndet, återremittera Memorialet, under
förklarande, att Ståndet anser frågan böra afgöras genom
votering i förstärkt Stats-Utskotl, derest icke genom Ridder-
skapet och Adelns antagande af Utskottets inbjudning vote-
ringsXrågan förfaller.
Herrar Eklund och Almgren instämde.
Herr Talmannen yttrade: Inom den sistlidne gårdag håll¬
na Tälmansconfcrence, hvarest förevarande fråga kom å bane,
yppade sig sig väl olika meningar, i afseende å frågan, men
i allmänhet gjorde sig den åsigten gällande, att frågan an-
ginge Slatsregleriiigen. Fyrfaldiga skäl lala ock för denna
åsigt. Betraktas frågan såsom af bevillniugsnatur, så mäste
äfven frågan om lullmedlens beräkning på enahanda sätt an¬
ses, och då har Utskottet orätt förfarit, enär det i första punk¬
ten af detta Memorial förklarat den sednare frågan afgjord
genom Irenne Stånds beslut. Om åter begge frågorna be¬
traktas, såsom Statsregleringsfrågor, då har Utskottet i första
punkten rätteligen förfarit, men då måste ock husbehofsbrän-
nerimedlens beräkning afgöras genom votering i förstärkt
Slats-Utskolt. På ungefärligen detta sätt raisonnerades i Tal-
ninuscoiiferencen, hvilket jag ansett mig böra gifva till¬
känna.
Herr Murén: Jag tror Bevillnings-Utskottet icke vara
i behof af beklagande för sitt åtgörande i förevarande frå¬
ga, emedan jag anser detsamma rätt väl kunna försvaras.
Utskottets förfaringssätt stödjer sig hufvudsakligen på 73 §,
jemförd med 75 § R- 0. I 73 § säges nemligen: '"stadna
Riksstånden i sina beslut öfver någon fråga uti hufvudsakli¬
gen eller till vissa delar skiljaktiga meningar, då skall hvarje
Stånds beslut, genom Protocolls-Utdrag remitteras till det Ut¬
skott, som med målet befattning haft, hvilket åligger, att me¬
ningarna, så nära möjligt är, sammanjemka och med förslag
Den 6 September.
713
öfver denna jemnkning inkomma till Riksens Sländers plena,
som öfver den yppade frågan sedermera defiuitift bcslute. Skul¬
le delta försök till jemnkning fruktlöst aflöpa, utvälja Riksens
Ständer i sina särskilda plena, genom allmän omröstning, till
ea nämnd, att förstärka det Utskott, till hvars handläggning
målet hört, sfi att Ledamöterne blifva trettio af hvarje Stånd”
etc. Att förevarande fråga hörer åtminstone i förstone till
Bevillnings-Utskottets handläggning kan icke bestridas. Då
Utskottet föreslagit fråg8ns afgörande genom votering i för¬
stärkt Bevillnings-Utskott, har Utskottet endast ställt sig
nyss citerade grundlagsparagraf lill efterrättelse. Men —
liar man sagt — frågan eger inflytande på Statsregleringeu
och bör förthy behandlas i enlighet med 71 § R. F. Den¬
na § angår dock endast frågor om grunderna för beräknin¬
gen, sättet för deras tillämpning och bevillningens fördelning.
Förevarande fråga åter afser blott en förslagscalcul öfver
iiusbeholsbrännerimedlen, således en del af bevillningens be¬
lopp. Vid sådant förhållande anser jag Bevillnings-Utskottet
icke kunnat på annat sätt förfara, än memorialet visar, hva¬
dan jag till detsamma tillstyrker bifall.
Herr Gråå: Vid hvarje Riksdag afgifver Stats-Ut-
skottet till Riks-Stånden ett memorial, upptagande en beräk¬
ning af Statens ordinarie och extra ordinarie inkomster un¬
der tiden för nästföljande Statsreglering. De ordinarie in¬
komsterna äro redan calculerade. Be extra ordinarie åter
kunna, efter hvad klart är, endast förslagsvis bestämmas. Då
emedlertid calculen af Stats-Verkets samtliga inkomster rät¬
teligen åligger Stats-Utskottet, synes mig, då jemväl i öf¬
vervägande tages, hvad Herr Schartau i ämnet anfört, fö¬
revarande fråga böra genom votering i förstärkt Siats-Utskott
afgöras, hvadan jag instämmer uti hans yrkande om me¬
morialets återremitterande.
Herr Gustafsson instämde.
Discussionen var ändad Herr Talmannens framställning
om bifall till första punkten af Memorialet besvarades med Ja.
Vid enahanda framställning, angående den sednare punkten,
svarades öfvervägande Nej, i anledning hvaraf Herr Talman¬
nen hemställde om den sednare punktens återremitterande, med
anmodan till Utskottet att uppgöra förslag till votering i för¬
stärkt Siats-Utskott, hvilken hemställan besvarades med öfver¬
vägande Ja.
45*
714
Den 7 September.
Emot dol af Ståndet sålunda fat ta de beslut reserverade
»ig Herr Murén.
Och 4:o Banco-Utskottels
N:o 99, i anledning af Riksstånden» beslut öfver Meme-
rialet, N:o 96.
Herr Bergman: .lag vill endast åberopa den emot
memorialet af Herr Friherre Jacob Cederström afgifna reser¬
vation, hvaruti jag instämt.
Herr Almgren: På de af Utskottet anförda skäl till¬
styrker jag bifall till Memorialet.
Discussionen var slutad. På Herr Tslma-nirens framställ¬
ning godkändes Banco-Utskoltets Memorial, N:o 99.
N:o 100, öfver gjorda anmärkningar vid Memorialet, N:0
97, med förslag till föreskrifter, afseende eontrol å EMsconS-
verkens Ombudsmäns uppbörd och göromål.
Bordlädes andra gången.
§ 5-
Justerades Protocolls-Uldrag öfver särskilda al Siandet
denna dag fattade beslut.
Plenum ilutades kl. 12 på dagen.
I» fidem
E (i. Runeberg.
Den 7 September.
Plenum Id. 11 e. m.
§ I-
Beslöts, att uti plenum nästkommande Lördag den 9 den¬
nes lill behandling företaga Lag-Utskottets Betänkande, N:o
58, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition ont
Den 7 September. 715
antagande af ny Strafflag, med liera tillhörande lagbestämmel¬
ser, dels ock åtskilliga särskildt väckta motioner, i afseende
på criminal-lagstiftningen, under förutsättning likväl, att några
frågor, rörande Statsregleringeo, icke till samma plenum in-
kommo och deruti kunde behandlas, i hvilken händelse dessa
skulle förut handläggas.
§ 2-
Ånyo föredrogos följande Utskotts Betänkande!!:
i:o Siats-Utskottets :
N:o Bil, i anledning af väckta motioner om anvisande
af årlig pension åt framlidne Professoren, nt. lii., Friherre Ber-
r.elii efterlrmnade enka.
Herr Rahmer'. Vid bestämmande af pensioner åt ut¬
märkte mäns enkor, bar man Irenne alternaliver att följa, så¬
som grunder. Pensionerna böra nemligen bestämmas, med af¬
seende Billingen på den aflidne» förljenster, eller på Staten»
tillgångar, eller ändtligen efter enkans behof. Hvad belraiTar
■det lörsta alternativet, eller alt bestämma pensionen efter den
aflidne» förtjeuster, så förekommer deremot, att för velanda
och penningar finnes icke någon gemensam måttstock. Meu
linnde en sådan måttstock uppfinnas, så skulle troligen, i en¬
lighet dermed, 2000 Rdr vara en för ringa summa. Ville man
så:edes uppväga Professor Sereelii förljenster med pensions¬
beloppet, borde man anstå ett par millioner eller fylla Riket*
Siänders hus från källaren allt intill fällåsen med dukater, och
man hade ändock icke gjort nog. Utgår man från den andra
synpunkten, eller rättar pensionens belopp efter Statens till¬
gångar, då fruktar jag, att återstoden deraf, sedan medlen äro
medtagna genom utgifterna lill stäfjande af det s. k. upproret
och förande af del s. k. kriget, skulle blifva altför liten.
Sålunda återstår blott alt bestämma pensionen efter Eukaus
behof. Hu ti stora dessa kunna vara, vet jag väl icke, mea
jag förmodar, att de icke höra anses större, än att de kunna
fyllas genom pensionens bestämmande till lika belopp med den,
som anslogs åt Professor Geijers efterlemnade Enka, åt hvil¬
ken blott 1,200 Rdr årligen blifvit af Ständerna beviljade.
För öfrigt anser jag det förbehåll böra göras, att pensionen
beviljas endast för den tid, pensionairen förblifver enka. För
vidtagande af ändring uti detta hänseende, samt på det pen¬
sionens belopp mätte nedsättas till 1,200 Rdr, yrkar jag åtw-
temin.
Den 7 September.
Herr Kock: Jag hårte näppeligen vänlat, att disrussion
öfver förevarande fråga skulle inom Borgare-Ståndet uppslå,
och minst, att den förre talaren skulle begagna della tillfälle
att med sin välbekanta humor behandla en sak, alltför allvar¬
lig', alt icke skjuta allt skämt å sido. Samme talare har an¬
märkt, alt det vore svårt finna någon lämplig måttstock för
pensionens belopp, enär ej något gemensamt mått finnes för
penningar och vetande. Jag medgifver rikligheten af della
sednare påslående, men Slals-Ulskotlet har icke funnit svårig¬
het vid att bestämma pensionens belopp, enär här icke behöf-
do uppslå fråga om någon ny utgift, ulan man blott ansåg sig
böra tillstyrka öfverllyltande på enkan af det belopp, som från
Statsverket utgick, såsom enskildt anslag för Friherre Ber¬
zelius, hvilken åtgärd jemväl öfverensstämmer med motionai-
rens yrkande. Jag vill icke här utlåta mig om lämpligheten
att nedsätta pensionen till lika belopp, som för Enkefru Geijer.
Men efter fråga härom hlifvit väckt, torde böra erinras, alt
pensionerna böra bestämmas, icke med afseende på enkans
personliga behof, ulan såsom en gärd af erkänsla för den af-
lidnes gagnande verksamhet och stora vetenskapliga förljenster,
hvilkas erkännande nationens värdighet kräfver. Mig synes
för öfrigt det af Herr Palmeer föreslagna vilkor, att pensio¬
nen skulle beviljas för Fru Berzelius, blott så länge hon är
enka, redan vore uttryckt, då det föreslagits, att bevilja pen¬
sionen åt Enkefru Friherrinnan Berzelins, hvaraf följer, att
den upphör, om pensionairen upphör att vara i enkoständ.
Flere af Ståndets Herrar Ledamöter instämde med Herr
Kock-
Herr Tauson: Då jag icke kan finna, det en afliden
utmärkt mans minne hedras mera derigenom, att ett eller an¬
nat tusental Bdr mera gifves hans efterlemnade enka, i pen¬
sion, så, och enär Enkefru Berzelii economiska omständ.ghe-
ter lära vara fördelaktiga, instämmer jag med reservanten
Tobias Lind.
Herr Schartau: Likasom Herr Kock, hade jag ej vän¬
tat, alt denna fråga skulle gifva anledning till anmärkningar
inom detta Stånd, ännu mindre att de skulle framställas i en
lekande form, då frågan rörer elt för hela fäderneslandet smärt¬
samt ämne. Emedlertid har man anställt en jemnförelsc emel¬
lan den här föreslagna pensionen och den, hvilken blifvit
beviljad åt Geijers Enka; men härvid bör observeras, att den¬
na sednare pension af motiouaircrue sjelfva föreslogs (ill oli¬
Den 7 September.
ka belopp, eller dels 2000 Bdr, dels 1200 Rdr, den sednare
summan just inom det Stånd, hvarest Geijer såsom represen¬
tant haft siu plats, och såsom en motsvarighet till hvad denne ut¬
märkte man i lifstiden haft sig, såsom personligt anslag, an-
visadt å en af hufvudtitlarna; på hvilken grund Siats-Utskottet
ock trodde sig böra stadna vid delta lägre belopp. Nu haf¬
va åter alla motionairer öfverensstämt i sin hemställan, att
Friherre Berzelii enka måtte af Staten pensioneras med samma
summa, som den frejdade mannen i lifsliden hade sig person¬
ligen tillerkänd utaf Stats-Verket; hvadan här icke egentligen
är fråga om någon ny utgift, utan blott om fortfarande af en
redan utgående, genom hvars nedsättning Rikets Ständer åt¬
minstone icke skulle skörda några lagrar. Ett tillägg derom,
att pensionen blott, så länge Enkefru Berzelius förblifver o-
gift, skulle utgå, synes öfverflödigt, då förslaget lyder derpå,
att pensionen måtte beviljas åt ”Enkefru Friherrinnan Berze¬
lius”, hvaraf klarligen följer, att den icke af pensionairen kan
få uppbäras, i fall hon skulle upphöra att vara Enkefru Fri¬
herrinnan Berzelius. Något sådant förbehåll gjordes ej eller,
hvad beträffade pensionen åt Enkefru Geijer. För öfrigt har
blifvit sagdt, att Friherrinnan Berzelius skulle befinna sig uti
förmånliga economiska omständigheter, och följaktligen icke
vara i behof af pension. Begreppet om förmögenhet är, så¬
som allt annat, relativt; men för min del kan jag ej anse en
ränte-inkomst af 7 eller 800 Rdr tillfyllest för den trefliga
och från economiska bekymmer fritagna lefnad, som bör till¬
komma en person, hvars öden varit förknippade med del, som
landet egt mest utmärkt. Jag anhåller om bifall till Utlå¬
tandet.
Herr Palmaer: Jag har icke på milt samvete, att i
denna fråga hafva skämtat. Hvad jag yttrat, har varit full¬
komligt allvarsamt menadt. Frågan, jag upprepar det, är icke
alt uppväga Professor Beizelii förljenster; den föreslagna sum¬
man vore då alltför ringa, likasom den är för stor, då Lå¬
gan endast kan blifva om hvad som är nödigt för den efter¬
lemnade enkans behof, lör hvilken 1,200 Rdr årligen torde
vara tillräckliga, liksom lör P.nfessor Geijers. Man har här
talat om Statens tacksamhetsförbindelse till Berzelius, men
Slaten står, striclissime laget, skulle jag tro uti större skuld
hos Geijer. Berzelii verksamhet lände icke omedelbarligen till
Svenska industriens fromma. Andre, till exempel en hans
lärjunge, Sefström, hafva för Sveriges näringar gjort mera.
718
Den 7 Sepleniber.
Berzelius drefs uti sitt sträfvande endast af begäret efter re¬
tande, oell deråt offrade han sin tid och sina krafter. Om det
sålunda låter sig sägas, att vetenskapen har större förbin¬
delse till Berzelius, än lill Geijer, så är förhållandet med fä¬
derneslandet motsatt. Detta står uti större skuld hos Geijer,
som med sitt Litteratur-Blad framträdde, såsom ledare uti stri¬
den, rörande de sociala frågorna, och genom att uppträda,
såsom tidningsskrifvare, höjde detta yrke, hvars utöfvare för¬
ut voro ansedde, såsom en art Parias. Skulle således tili det¬
ta afseende någon jemnförelse anställas, så vore skäl, att Geijers
Enka lingö högre pension, än Berzelii. Det af mig yrkade
tillägg torde icke vara öfverflödigt: den mening, hvarom vi
lära vara ense, blir derigenom tydligt uttryckt och liikcts
Ständer hafva då bestämdt uttalat densamma, hvilket är bät¬
tre, än att göra Stats-Conloiret till domare öfver hvad, som
Ständerna kunnat mena. Jag fortfar i mitt yrkande om åter-
remiss.
Herr Palander: Jag hade hoppats, att detta Utlåtande
icke skolat föranleda någon discussion. Sedan så emedlertid
ekelt, anhåller jag, att få yttra några ord. Utan tvifvel vo¬
re det nationen värdigt, att åt sådan man, som Berzelius,
resa ett monument, som för cfterverlden kunde utvisa, att lan¬
det förmått iose den stora vetenskapsmannens värde, men då
detta ännu icke bl.fvit ifrågasatt, torde man icke böra lemna
obegagnadi det tillfälle, som nu erbjudes, att lemna Berzelii
minne en hyllning, genom att på hans enka öfverflytta den
pension, som varit mannen anslagen. Jag finnér så mycket
mera skäl härtill, som den efterlemnade förmögenheten lärer
utgöras af föga annat, än möbler och annat bohag, samt ve¬
tenskapliga samlingar. .lag lemnar för öfrigt derhän riktighe¬
ten af, att mellan män af olika art af storhet anställa jemnförelse.
Visst är, att Berzelii verksamhet, äfven om den hufvudsakli-
gast var egnad åt vetenskapen, .likväl burit frukter för indu¬
strien och fäderneslandet.
Herr /frinck: Uti den motion, hvaruti jag föreslog, alt
Ständerna borda tilldela Geijers enka en årlig pension, be¬
gärde jag, att demas belopp måtte blifva 2,000 Rdr Banco,
och jag beklagar, att Stats-Utskottet frångick denna summa,
hvilken jag hade anledning vänta äfven från Preste-Ståudet
skulle blifva proponerad, ehuru derifrån sedermera begärdes
eli mindre belopp. Jag ansåg mitt förslag ingalunda, såsom
innefattande någon gradmätning, i afseende på den store af-
Den 7 September.
710
lidnes förljensfer, men jag ansåg Rikets-Ständer värdigt, alt
åt hans enka anslå en summa, som befriade henne från allo
economiska bekymmer. Alt här anställa någon jemnförelse
emellan Geijer och Berzelius, synes föga lämpligt. Det är
nog för oss, att hågkomma, del fäderneslandet tiil begge slår
uti stor tacksamhetsskuld, och det är af detta skäl jag anser
mig föranlåten att yrka på bifall till S‘ats-Utskoltels föreva¬
rande Utslag. För öfrigt medgifver jag, alt det tillägg Herr
Palmaer påyrkat, icke saknar allt skäl, ehuru jag icke ser
något äfventyr vid att bifalla förslaget, sådant Utskottet det¬
samma framställt. Hvad beträffar den tillgång, en Talare
nämnt, att Enkefru Berzelius skulle ega uti de qvarvarande
samlingarna, så förhåller sig dermed så, att dessa till en stor
del äro of den store vetenskapsmannen skänkte till Wetenskaps-
Academien.
Herr Almgren: Den förste talaren fann blott 3:ne
alternativer, i afseende på den grund, hvarifrån man hade att
utgå vid bestämmande af pension, åt enkor efter sådane män,
lill hvilka landet slår uti förbindelse. Men det finues ännu
eli alternativ, nemligen Statens värdighet. Såväl med afseen¬
de derå, som å de stora förbindelser, hvaruti Svenska industri¬
en står till Berzelius, yrkar jag bifall till Utskottets förslag.
Herr Ostberg: Den talare, sorn ansett Beizelius icke
omedelbarligen hafva gagnat Svenska industrien, och i detta
afseende velat sätta framför honom en hans lärjunge, synes
mig icke hafva gjort den store vetenskapsmannen rättvisa
Berzelius var alltid tillgänglig för de näringsidkare, suni af
ho nom begärde råd och upplysningar, hvilka han alltid med¬
delade med lika mycken klarhet, som välvilja. Det var icke
sällsynt, alt han, för att kunna meddela begärda upplysningar,
anställde försök, hvilkas resultater ofta medförde stora och
direcla fördelar för landets näringar. Om hvad Berzelii verk¬
samhet indirecte för dessa uträttat, torde vara öfverflödigt
att yttra sig, och då han på Svenska nationens tacksamhet har
så stora anspråk, är det Ständerna värdigt, att om ett sorgfritt
lif försäkra den aflidnes enka, och då synes Stats-Ulskoltefc
ll'ke hafva föreslagit en för stor summa. Jag anhåller om
Bifall till Utlåtandet, N:o 311.
Herr Berg: Som jag instämt med Herr Kook, hade
i8? icke tänkt vidare yttra mig, men jag kan icke stillatigan¬
de höra påstås, det Berzelius icke uträttat något för Sven¬
da näringarna. Jag måste beklaga, att den talareu, som ylt-
720
Den 7 September.
rat della, synes hvarken känt BcrzeltUZ personligen, ej eller
hafva gjort bekantskap med hans lärobok uli chemien. Her¬
zelius undandrog sig nemligen icke ali ät Svenska närings¬
idkare meddela upplysningar. Jag och mänga med mig hafva
uli frägor, tillhörande våra yrken, hos honom sökt och alllid
funnit råd, och nämnde hans lärobok innehåller mycket upp¬
lysande för näringsidkaren, hvarom äfven den minsta bekant¬
skap med boken torde lemna bevis Jag bär för öfrigt icke
haft Ii 11 fal le all granska bouppteckningen efter Friherre Her¬
zelius,, men jag har hört, att tillgångarna hufvudsakligen be¬
slå uti vetenskapliga samlingar och ett godt bo. Det synes
icke lämpligt, ali nödga den cfterlemnade enkan, alt för sitt
uppehälle afyttra delta. Jag anhåller således om bifall till
Utskottets förslag.
Herr Palmxr: Det börjar verkligen låta, såsom hade
jag begålt ett crimen Itesse majestatis, då jag yrkat nedsättning
uti pensionen åt Enkefru Friherrinnan Herzelius, och jag
lärer dermed hafva förnärmat icke miudre, än Staleus vär¬
dighet. Denna synes mig likväl bättre bevaras derigenom,
att Staten föder sina vetenskapsmän, än derigenom att den
(föder deras enkor. Vidare har man anmärkt deremot, att
jag yttrat, det Herzelius icke gjort något omedelbarligen för
Svenska industrien, och vid detta yttrande står jag fast. flan
var icke technolog, och om, genom hans undersökningar, nå¬
gon vinning tillskyndats landets industri, så hade han likväl
icke denna egentligen i sigle; utan äro de fördelar, hans verk¬
samhet beredt näringarna, om några sådana finnas alt omtala,
att betrakta såsom smulor, hvilka föllo fråu deu rike mannens
bord.
Herr Winge: Jag mäste sluta mig till de tvänne talare,
hvilka före mig yrkat på nedsättning uti det af Stats-Utskot¬
tet föreslagna pensionsbelopp. Som jag ej sällan varit ensam
om min åsigt, är det tillfredsställande, att nu hafva tvänne
med mig. Man har här talat om Statens värdighet. Men detta
skäl anföres alltid, när man vill ha fram något, och lyckligt¬
vis är det af den allmänna beskaffenhet, att det passar till
allt. Vi hafva förr haft vetenskapsmän, åt hvilkas enkor man
icke ens velat lemna ett måttligt anslag, och hvarföre skall
man den ena gången lemna mera, än skäligt, då man en
annan gång ej lemnar något; bättre vore, alt vid pensionerna
iakttaga mera rättvisa. Man säger: Herzelius var en utom¬
ordentlig storhet, och jag medgifver det. Men vi hafva haft
Den 7 September. T21
andra store män, hvilkas förtjenst ganska få inom landet kände,
så visste hela hofvet icke, hvem Scheele var, då Gustal III, som
i utlandet fick kunskap om dennes stora lö tjenster, ville lem¬
na honom en orden, och hvad jag vet erhöll denne veten¬
skapsmans och utmärkte chemisis enka, eller efterlemnade an¬
höriga ej någon pension För öfrigt bör ihågkommas, alt
Enkefru Fiiherrinnan Herzelius icke så särdeles länge varit
gift med den numera aflidna mannen. Jag anhåller om åter-
remiss, för att pensionens belopp måtte bestämmas till 1,200
Rdr årligen.
Herr Brinch: I anledning af den föregående talarens
yttrande vill jag nämna, det äktenskapet emellan Friherre Ber¬
zelius och numera Enkefru Berzelius varade i 13 år. Hvad
åter den store vetenskapsmannens efterlemnade vetenskapliga
samlingar beträffar, så är förhållandet med dem, att de blifvit
med varm hand skänkte till Wetenskaps-Aeademien.
Discussionen förklarades slutad; Herr Talmannens propo¬
sition på bifall besvarades med Ja och AV}, äfvensom vote¬
ring begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslog»,
så lydande:
”Den, sorn bifaller Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 311,
röslar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, återremitteras Utlåtandet.*’
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
(vänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera
sidan om Herr Talmannen, hefunnos innehålla 24 Ja emot
15 Ne] ; i följd hvaraf Siats-Utskottets Utlåtande, No 311,
af S1 ålidet var godkändt.
Herr Palander: Jag hemställer, om det icke vore
lämpligt, att den i frågan förda discussionen utginge ur pro-
tocoltet.
Herr Winge: Sorn jag dertill icke fimer något ens
antagligt skäl, måste jag motsätta mig Herr Palandert
lörslag.
H rr Schartau: Då det alltid kail vara nyttigt och sr
i sin ordning, alt protocollet innefattar en trogen framställ¬
ning af hvad sorn förefallit, nödgas äfven jag motsätta mig
Uerr Palanders förslag.
Bor.- Sidnd. Prof. vid Ritad, 1847—1848. /V 4®
723
Den 7 September.
N:o 312, i anledning af erhållna återremisser å Be¬
länkandet, N:o 242, angående dels Kongl. Maj-ts Nådiga propo¬
sition om beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogö-
relseverkels förenkling, dels enskilda i samma ämne väckta
motioner:
Härvid förekommo:
1:o Yttrandet, pag. 4, i Utlåtandet, N:o 312, angående
ärendets formela behandling.
Godkändes.
2:o 20:de punkten.
Herr Brinck: Då Betänkande), N:o 242, handlades,
var jag af den tanka, att 2ö:de punkten innefattar en orätt¬
visa mot löntagarne, hvilka, enligt samma punkts då föreslagna
lydelse, skulle nödgas vänta ett år på att utfå sin lön. Stån¬
det biföll likväl samma punkt. Stats-Utskottet har nu ändrat
den, och tillstyrkt lönernas utgående qvartalsvis: en förändring,
hvarföre jag är Utskottet tack skyldig. Jag hemstäder nu till
Högtärade Ståndet, att, med frångående af sitt förra beslut,
antaga Stats-Utskottets inbjudning i denna del.
Herr Schartau: För de fleste torde icke vara obekant,
hvilket skäl, som förmådde Stats-Utskottet till det uti 20:de
punkten af Utlåtandet, N:o 242, gjorda tillstyrkande, nemligen
att de indragna ränte- och tionde-anslagen skulle af lön¬
tagarne sjelfve, eller deras ombud, uppbäras, efter ingången af
Maji månad det påföljande året; men för den, som ej känner
rätta bevekelsegrunden, kan nämnas, att från Embetsmanna-
sidan i Utskottet förespeglades, att förslaget endast derigenom
kunde "vinna nåd ’ på visst håll, hvilket sednare dock snart
befunnits vara ett misstag, som Utskottet, härom upplyst, bort
låta vara sig angeläget att rätta. Delta har nu skett, genom
den förändring af innehållet i 20:de punkten, som vi bär
hafva för ögoneu, och jag tillstyrker högligen antagandet
deraf.
På härefter af Herr Talmannen framställd proposition, be¬
slöt Ståndet, att, med frånträdande af sitt förut fattade beslut,
gilla Utlåtandet, N:o 312.
3:o 57 de punkten.
Herr Kock: Då denna punkt förra gången behandlades,
beslöt Ståndet, att, efter ordet Krono-Utsliylder, tillsätta:
oell böter. Inom Utskottet har likväl uppmärksamheten derå
blifvit fästad, att böter, tillkomna i följd af begångna förbry¬
telser, icke uti här ifrågavarande afseende böra anses i sam¬
Den 7 September. 723
ma cathegorie med Krono-utskylder, eller den brottslige på
sådant sätt befrias från ådömdt straff. Dessutom förekommer,
att enskild person, i egenskap af målsegare, kan ega rätt till
andel i böter, och sålunda icke , utan eget medgifvande, bör
betagas, att, i detta afseende, göra sin rätt gällande. Jag
anhåller af dessa skäl om bifall till Utskottets här vidhållna
förslag.
Pä Herr Talmannens derefter framställda proposition, be¬
slöt Ståndet , att , med frånträdande af förut fattadt beslut,
godkänna Utskottets yttraude i Betänkandet, N:o 242, vidhållet
i Utlåtandet, N:o 312.
Och 4:o Öfriga delar af Utlåtandet, N:o 312.
Lades till handlingarna.
2:o Banco Utskottets:
N:o 100, öfver gjorda anmärkningar vid Memorialet,
N:o 97.
2:dra punkten i Memorialet, N:o 97, vidhållen uti Utlå¬
tandet, N:o 100, blef nu bifallen, och i öfrigt lades detta sed¬
nare till handlingarna.
Och 3:o Expeditions-Utskottets Memorial, N:e 18, jemte
Skrifvelseförslaget, N:o 192, i fråga om Rikets Ständers be¬
slut, i anledning af 1845 och 1847 årens Stats-Revisions-
Berättelser.
Skrifvelseförslaget godkändes, och Memorialet, N:o 18,
lades till handlingarna.
§ 3.
Upplästes och godkändes af Expeditions-Utskottet upp¬
satta förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser ,
nemligen:
N:o 194, angående nedsättning i utskylder af skattlagda
qvarnar, då dessa genom anläggande af nya sådana i någon
måtto förnärmas;
N:o 195, angående ändring i 17 Cap. 2 § Arfda-Balken; och
N:o 196, angående ändring af 17 Cap. 4 och 5 §§ Arfda-
Balken och 8 Cap. 3 § Jorda-Balken , samt upphäfvande af
Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762.
§ 4.
Justerades Protocolls-utdrag öfver af Ståndet denna dag
fattade beslut.
Plenum slutades kl. 3/4 1 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
734 Dm 9 September.
Den 9 September.
Plenum kl. 9 f. m.
§ 1-
Herr Talmannen tillkännagaf, at! Riks-Ståndens samt¬
lige Onlförauder voro i går kallade lill Ordföranden i den af
Kongl. Maj:t tillförordnade Regering, för att emottaga elt
meddelande från Kongl. Mnj:t , samt att Herr vice Talmannen
Brinck, å Herr Talmannens vägnar, dervid t i 1 Is lädes vari t;
hvarefter
H>-rr vice Talmannen erhöll ordet och förmälde, att
vid berörde sammanträde underrättelse lernnats, alt Hans Maj:t
Konungen vore att återförvänta till luifvudstadeu i dag åtta
dagar till, samt att Han redan haft för afsigt alt bestämma
dag för Riksdagens afslutande, men att Han, i saknad af när¬
mare kännedom om Riksdagsärenderna, ville dermed uppskjuta
till Sin återkomst. I anledning häraf, och då Hans Majit
derjemte uttryckt den önskan att kunna hemförlofva Rikets
Ständer inom slutet af denna månad , hade Hans Excellence,
Herr Grefven och Justitia; Siats-Ministern fästat Herr Landt-
Marskalkens och Talmannens uppmärksamhet på nödvändig¬
heten, att, så vidt möjligt vore, fortskynda m“d de ännu åter¬
stående ärendernas behandling. Herr vice Talmannen hade
då svarat, att, hvad Borgare-Ståndet vidkom , för närvarande
endast vöre oafgjord! Lag-Utskottets Betänkande om antagande
af ny Straff,ag, som dock i denna dagens plenum skulle före¬
komma , men alt på Ridderskapet och Adeln samt Prestc-
Ståndet berodde att afgöra Skatteförenklingsfrågan, så att Slats-
Utskotlet kunde blifva i tillfälle att vidtaga den slutliga be¬
handlingen af Statsregleringen; och hade, till följd häraf,
Herr Grefven och Landl-Mnrskalken upplyst, alt berörde Låga
©tvifvelaktigt skulle blifva i denna dags plenum bragt till slut,
samt alt Stals-Utskottet derefter oförtöfvadt och sist om Mån¬
dag skulle få emottaga Protocolls-utdrag om Ridderskapets och
Adelns fattade beslut.
§ 2.
Föredrogos å nyo följande Utskotts-Memorial och Utlå-
Undoo:
Den 9 September.
725
1:0 Lag-Utskottets:
N:o 58, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Propo¬
sition om antagande af ny Strafflag, med flera tillhörande lag¬
bestämmelser , dels ock åtskilliga särskildt väckta motioner,
i afseende på Crimiual-lagslifluingen.
Herr Tanson: Jag, sorn ej deltagit i Lag-Utskottets ar¬
beten, föreställer mig, att ingen inom detta högtärade Stånd
tilltror sig alt på några få dagar genomgå och granska det
för hand varande vigtiga Betänkandet, på ett sätt, att man
deröfver vågar fälla ett på sak gruudadt omdöme. Då likväl,
emot min och måhända Heres förmodan, Betänkandet dock
måste nu handläggas, oaktadt liden för Riksdagens slut nalkas,
som jag hoppas, med stora steg, och jag, åtminstone för min
del, inser omöjligheten att på den korta liden kunna stadga
min öfvertygelse, vill eller kan jag lika litet antaga förslaget,
som jag deröfver vågar afkunna den förkastelsedom, som tvänno
Riks-Slånd lära fällt. För mig återstår alltså icke annat, än
att förklara, det jag anser det stora arbetet förtjent åtminstone
af en arnum granskning, än som nu vid denna Riksdag deråt
kau lemnäs; i följd hvaraf jag ödmjukast hemställer, alt frågan
måtte lill närmare begrundande uppskjutas; men skulle denn3
min mening icke dölas af Ståndet , yrkar jag ålerremiss af
Betänkandet på de i Herr Afjrells reservation anlörda skäl.
I anledning häraf gjorde Herr Talmannen proposition
derå, huruvida Ståndet vidhlifver sitt en gäng fattade beslut,
alt nu företaga ifrågavarande Betänkande till afgörande.
Herr Ekholm: I likhet med Herr Tausonj hor jag
ock funnit liden alltför otillräcklig och knapp , för alt på ett
grundligt sätt genomgå och granska förevarande Betänkande
med dervid fogade förslag till ny Strafflag samt Lag om verk¬
ställighet af straffarbete och fängelsestraff. Emedlertid kari jag,
efter geuomlasning deraf, ej undgå erkänna den stora möda
och omsorg, Lag-Utskottet å detta arbete nedlagt. Jag be¬
klagar blott, all genom den följda melhoden och de åsigter,
som inom Lag-Utskottet gjort sig gällande, det af Kongl. Maj,-t
framlagda förslag blifvit i så många och så väsendlliga delar
ändradt, att Utskottets förslag knappt kan anses vara baseradt
på samma principer, sorn Kongl. Majit uttalat och Rikets Stän¬
der vid förra Riksdagen gillat. Vid sådant förhållande , och
då jag tror, att de, Aucloriteler, man förut har att bygga på,
såsom Lag-Comitéen, Hof-Rättcrna och Högsta Domstolen, äro
mern tillförlitliga, anser jag Ståndet hafva större skäl att vara
T26
Den 9 September.
belåtet med Kongl. Mnj:ts, ån med Utskottets förslag. Jag kan
icke gilla, att man återinfört ett afflictivt straff, nemligen
valten- och bröd-straffet. Derigenom har man frånträdt för-
bättringssystemet, hvarå hela förslaget borde hvila. Åtskilliga
andra ändringar hafva , såsom det heter, för fullständighetens
och lättfattlighetens skull , blifvit vidtagna , men jag betviflar,
att det hela derpå vunnit. Så bör det t. ex. ej vara svårt
för den, som skall tillämpa lagen, att göra det, utan att för
hvarje slag af brott straffqvantiteten särskildt skall vara utsatt.
Då jag, som sagdt är, finnér mig mera vid att antaga Kongl.
Maj:ts Proposition, än Lag-Utskottets förslag, får jag, under
åberopande af de i Herr Agrells reservation anförda skäl,
yrka återremiss af Betänkandet. Jag inser visserligen , att,
sedan saken redan blifvit i tvänne Stånd på det knapphändiga
sätt, som skett, affärdad, ingen utsigt för närvarande förefinnes
till vinnande af det utaf mig åsyftade ändamål , men jag till-
förser mig, att Borgare-Ståndet, som varit ense om de princi¬
per, hvilka ligga till grund för den Kongl. Propositionen, skall
begagna tillfället att uttrycka de tänkesätt, hvaraf det förut
varit lifvadt, och således genom en återremiss uttala sin tanka
om nödvändigheten, att Brottmålslagar må införas, som mot¬
svara tidens bildningsgrad och hejda den alltmera tilltagande
brottsligheten.
Herr Murén instämde.
Herr Gråå: Den korta tid, som förflutit, sedan Betän¬
kandet utdelades, har icke medgifvit någon fullständig gransk¬
ning deraf, icke eller att, på sätt ske bort, anställa en nog¬
grann jemnförelse emellan den Kongl. Propositionen och Ut¬
skottets förslag. Vid sådant förhållande biträder jag Herr Ek¬
holms yttrade mening. Det skulle kunna erinras, att några
anmärkningar borde emot förslaget framställas , såsom grund
för återremitterandet, och jag får derföre, då förslagets genom¬
gående punktvis icke torde komma i fråga, förklara, att hvad
i detta hänseende synnerligast ådragit sig min uppmärksamhet,
är, att Lag-Utskottet återinfört vatten- och bröd-straffet och
sålunda rubbat en af de grundvalar, hvarå den Kongl. Propo¬
sitionen hvilar. Likaså kan jag ej annorlunda , än såsom
olämpligt anse, alt Utskottet föreslagit böter, att ömsom för¬
vandlas till fängelse, och ömsom till fängelso vid vatten och
bröd. Vidare bar Utskottet i allmänhet bestämt alltför höga
bötesbelopp, samt alltför ofta medgifvit alternativ emellan fän¬
gelse och böter. I afseende å särskilda §§ skulle visserligen
Den 9 September. T27
anmärkningar kunna framställas , men efter den behandling,
detta vigt ga ärende inom tvänne Riks—Stånd fått röna , skulle
en détailerad granskning icke leda lill något resultat, och sy¬
nes således för det närvarande icke vara af behofvet på¬
kallad.
Herr Thorn: Då förevarande fråga, som, näst repre¬
sentationens ombilduing, lärer böra anses för den vigtigaste,
som förtjenar blifva föremål för en noggrann pröfning af Ri¬
kets Ständer, så sent under Riksdagen lill handläggning inom
Riks-Stånden förekommit, att Representanlerne , gripna af en
billig hemlängtan, sakna erforderligt rådrum för den gransk¬
ning och jemnförelse med andra lagstiftningsarbeten , hvilken
måste ligga till grund för bedömandet , synes en återremiss
vara, för en bättre utgång af den goda saken vid en kom¬
mande Riksdag, den lämpligaste åtgärd , hvilken under närva¬
rande omständigheter kan vidtagas. Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet hafva redan , såsom kunnigt är, med eu
knapphändighet, hvilken otvifvelaktigt skall förvåna både an¬
dra länders lagstiftande församlingar och framtida granskare
af vår tids Riksdags-förhandlingar, affärda t såväl Lag-Utskottets
förslag, som hela Strafflagen, resullatet af mera, än tretio års
forskning och arbete af utmärkte och sakkunnige män, hvilkas
anseende jag likväl förmodar icke fördunklas af den ytliga
och skefva critik, hvilken tyckes hafva legat till grund för
bemäldla tvänne Riks-Stånds handlingssätt.
Jag måste beklaga, att den föreslagna öfvergången från
äldre tiders afflictiva straff till ett med stigande hyfsning hos
Nationen mera förenligt straffsystem vunnit så ringa afseende
och bifall inom de tvänne Riks-Stånden , men jag söker min
tröst deri, att, om, emot förmodan, reactionen skulle gripa
äfven öfriga Riks-Stånden, och kärleken till spö och ris för¬
anleda framställning om återupptagande af kroppsstraff, der de
redan blifvit afskaffade, skall på Sveriges thron aldrig uppstiga
någon ny Draco , som lemuar bifall till förslag i berörde
syftning.
Herrar Ekholm och Gråå hafva redan antydt åtskil¬
liga grunder för återremiss af Betänkandet, och, jemte det
jag instämmer i den sednares yttrande, rörande utebiifvandet
inom detta Stånd af dea speciela granskning, som ämnets
vigt och beskaffenhet ostridigt, under andra förhållanden, skul¬
le hafva föranledt, bör jag förklara, att denna brist på full¬
ständighet och bestämdhet i fullt, om ej högre, mått igeu-
T28
Den 9 September.
finnes i den af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
såsom hufvudsaklig åtgärd i frågan, beslutade underdåniga
skrifvelse, af hvars sväfvnnde innehåll jag bet vi 11 n r, att
Kongl. Maj:! Rådgifvare skulle kunna hämla stöd eller led¬
ning vid a (gifvande af proposition. Då emedlertid denna
Riksdag redan tyckes utvisa en nog stor likgiltighet för så¬
väl frågan om ny brottmålslag, som liera andra ärenden,
hvilka tillförene utgjort föremål för representationens lifliga-
ste intresse, torde det vara af relatift mindro vigt, att före¬
varande Betänkande icke blifvit punktvis föredraget och
pröfvadl, helst något önskvärd! resultat icke lärer nu vara
att förvänta. Jag instämmer i yrkandet om återremiss.
Herr Valley: Jag instämmer med Herrar Ekholm,
Gråa och Thorn
Herr Dillström: På sätt här är redan vordet anmärkt,
skulle, efter den summariska behandling, denna vigtiga fråga
erhållit hos tvänne Riks-Slånd, det blifva eli fruktlöst arbe¬
te alt nu ingå i en speciel granskning af den föreslagna
nya strafflagen och det Utlåtande, Lag-Utskottet vid inneva¬
rande Riksdag deröfver afgifvit, Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet hafva, så vidt af deni berott, i största
hast sörjt för, alt delta lagverk, hvarpå landets utmärklaste
jurister nedlagt flerårig möda och omsorg, skulle komma att
om icke rent af förkastas, åtminstone för en lång lid lillba-
kaskjutas. Oviljan emot lagreformen har inom de nämnda
Stånden, beklagligt nog, visat sig till den grad deciderad,
att man, med åsidosättande af all undersökning i sjelfva sa¬
ken, till förhindrande af dess framgång, beslutil att hos Kongl.
Maj:t framställa en på obevista förhållanden stödd önskan,
om hvars utföiborhet förhoppningarna icke borde vara sär¬
deles stora. 1 sakens så beskaffade skick, och med afseende
fi dels den behandling, Lag-Utskottet deråt gifvil, dels Riks¬
dagens sannolikt förestående s'ut, är visserligen ej alt för¬
vänta, det något nyttigt resultat i denna för Landet högst
vigliga angelägenhet, under nuvarande Ständers sammanvaro,
kan tillvägabringas; men vi måste d ick, till fullgörande af
Grundlagens bud, söka att, efter bästa förstånd, besvara
Kongl. Majlis Nådiga Proposition i ämnet. För min del fin¬
ner jag mig böra förklara, att, så vidt jag under den korta
tid, som förflutit, sedan Utskottets Betänkande utdelades, kun¬
nat af detsamma inhämta, giltiga skäl saknas att frångå det
af Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag fattade, af mig både
Den 9 September. T29
inom Lag-Utskottet och i Borgare-Ståndet biträddo beslut,
hvarigenom, med erkännande af behofvet af en ny brottmåls¬
lag, antogos de hufvudgrunder derför, som innefattas i 2 och
6 Cap. af lagberedningens förslag till ny strafflag samt i den
särskilda fängelselagen, eller såväl det straffsystem, hvilket
blifvit till införande föreslaget, som de allmänna grunder,
hvarefter straffen skola mätas. Under nu antydda omständig¬
heter skulle således, enligt min tanka, vara lämpligast, om
Rikets Ständer hos Kongl Majit i underdånig skrifvelse an¬
mälte, att Rikets Ständer vid innevarande Riksdag ej med¬
hunnit att fullständigt granska och pröfva de ifrågavarande
Lagförslagen; hvarföre Rikets Ständer, som vidblifva sitt,
rörande hufvudgrunderna för den nya strafflagen, förut fat¬
tade beslut, i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit vid
nästblifvande Riksdag täcktes förnyad Nådig Proposition i
ämnet aflåta.
Herr Gillberg instämde.
Herr Rhodin: Då jag begärde ordet, hade jag icke
för afsigt att uttala något gillande eller ogillande i sin hel¬
het af Lag-Utskottets förslag. Jag ville blott gifva tillkän¬
na, att jag hyllar don af sednast församlade Rikets Ständer
uttalade åsigt, att straffen böra verka, ej blott afskräckande,
utan ock förbättrande. De Stater, hvilkas lagar endast afse
vinnandet af det förra ändamålet, eftersträfva blott hämnd,
men icke upphjelpande af den olycklige, som felat, ofta nog
måhända till följd af en vanvårdad uppfostran. Emedlertid
följer häraf, att jag icke gillar användande af afflictiva straff
och såledas icke heller Lag-Utskottets förevarande Betänkande
i detta hänseende. Jag vill dessutom anmärka deremot, att
det s. k. latitudesystemet, som för den samvetsgranna Doma¬
ren är en tung börda, blifvit ännu tyngre genom Utskottets
förslag att låta på domaren bero att i vissa fall ålägga an¬
tingen enkelt fängelse eller fängelse vid vatten och bröd.
För öfrigt anser jag äfven bötesbeloppen vara för höga, och
derigenom ledando till en alltför grym bestraffning för den
fattige. Jag förenar mig med Herr Billstam.
Herrar VVahlgren och Winge instämde.
Herr Stenberg: Lika litet, sorn jag i detta maktpå¬
liggande ärende tilltror mig att uttala ett bestämdt ogillande
af det nya strafflugs-förslaget, vare sig sådant det blifvit
40*
73a
Den 9 September.
vid fogn dt Kongl. M»j:ts Nådiga Proposition till Ständerna,
eller sådant det innefattas uti Lag-Utskottets ifrågavarande
Betänkande, lika litet anser jag det vara rådlig! att nu lem¬
na delta förslag ett obetingadt bifall. Hvad angar straffar-
tema, sä gifver jag företrädet åt dem, som innefattas i Ut¬
skottets Betänkande, neli skulle önska deras införande, eme¬
dan dessa straff, enligt min åsigt, båttre, än de nu brukliga
straffen, slå i öfverensstämmelse med den aktning för allmänt
menniskovärde, som man är skyldig äfven en om brott för¬
vunnen medborgare, neli tillika lemna ett hopp, att den brotts¬
lige, åtminstone då lian icke är alltför djupt fallen, kan ge¬
nom sjelfva straffet komma att förbättras; men med den åt
Domaren iemnade vidsträckta rätt alt, inom vissa i lagen be¬
stämda gränsor, för hvarje brott afmäta straffet, efter gifna
grunder, kan jag deremot icke förlika mig. Man må försöka,
alt aldrig så noggrann! uppgifva grunder för val af straff,
så stadnar det i alla fall vid en osäkerhet, som måste verka
menligt på lagskipuiugen; och denna osäkerhet skall otvif¬
velaktig! blifva lika tung för domaren, som vådlig för dea
tilltalade. Åtminstone, såsom våra domstolar för närvarande
äro organisarade, och med den rättegångsordning, som nu i-
akttages, anser jag det vara alltför äfventyrlig! att inrymma
en sådan makt åt Domaren. Möjligt kan dock vara, att vå¬
ra Domstolar kunna undergå en sådan ombildning, och rät¬
tegångsordningen sålunda förändras, att äfvenlyret kan i
väsendtlig mån minskas, eller måhända helt och hållet undvi¬
kas. Sådant är något, som man icke kan bedöma, innan
man blir i tillfälle att öfverlägga, rörande ombildning af
Domstolarna och förändring af rättegångsordningen, men då
ett totalomdöme, angående det nya strafflags-förslaget, i så
väsendtlig mati beror af ett gillande eller förkastande af
lalitudssystemet, tror jag, alt pröfningen af detta förslag bor¬
de ställas i sammanhang med och förutgås af ett förslag till
"mbildande af våra Domstolar och förändring af rättegångs¬
ordningen. Ett förslag i dessa delar kan ej eller gerna vara
aflägset, ty, såvidt jag kunnat inhämta, ingår det lili det ar¬
bete, hvarmed Lagberedningen är sysselsatt, och blir sanno¬
likt färdigt till framläggande inför Ständerna vid nästa Riks¬
dag. Vid detta förhållande, och då ifrågavarande Betänkan¬
de icke varit tillgängligt för granskning utöfver Ivänne vec¬
kor, och denna tid måste så mycket hellre anlagas hafva va¬
rit otillräcklig att bilda ett någorlunda tillförlitligt omdöme
Den 9 September.
731
i saken, som Lag-Utskottet behöft åtta månader, för att in¬
komma med Betänkandet, synes mig alla omständigheter för¬
ena sig deruti, att tiden ännu icke är inne, då denna fråga
kan defiuilift afgöras, utan att Ständernas svar till Kongl.
Majit borde inskränka sig till en underdånig anmälan derom,
att de icke tilltrott sig att med erforderlig noggrannhet och
säkerhet bedöma stralflagsförslaget, innan ett förslag inkom¬
mit, till ombildande af Domstolarna och förändring af rätte¬
gångsordningen, dervid en begäran måhända tillika kunde
fogas derom, att Kongl. M«j:t till Ständernas nästa samman¬
träde ville i Nåder lala utarbeta ett sådant förslag, och det
då framställa. — På sådana grunder biträder jag den redan
af föregående talare begärda återremissen.
Herrar Falhem, Palmwr, Gastafsson och Roth in¬
stämde.
Herr Brinch: Då jag instämt med Herrar Ekholm,
Gråå och 'Ihorn, har jag redan tillkäuoagifvit miu opinion
i dea vigtiga sak, hvarom fråga nu är; men med liflig kän¬
nedom om det trängande behofvet af en förändrad Brottmåls¬
lag kan jag icke underlåta ait gifva luft ål den sorgliga
känsla, hvaraf jag intagits vid eflersinnande, på hvad punkt
denna fråga nu står, och att den sannolikt skall komma att
biliana sig på samma punkt, så länge vårt nuvarande repre¬
sentationssätt fortfar. Det var i sanning smärtsamt att för¬
nimma, att det verk, som Sveriges störste tänkare och jurister
i decennier varit sysselsatte att uppbygga, af (vänne Riksstånd,
der man borde hafva alt förvänta sig den största upplysning,
nedslogs, efter en eller annan timmas discussion. Man kom¬
mer deraf ovilkorligen till den slutsats, att intet nytt Lagverk
kan genomföras, så länge de fyra Stånden, som oupphörligen
förrycka hvarandra, fortfarande existera. En representations¬
förändring måste således föregå Brotlmåislagens antagande.
Emedlertid begär jag proposition derå, att Ståndet ville, med
vidblifvande af sitt vid förra Riksdagen i denna fråga fattade
beslut, återremittera Betänkandet.
Herr Schartau: Om det vöre i sin ordning att här
fålla omdömen om hvad i de öfriga Stånden förefallit, så
skulle jag säga, att det så kallade första S åndef, genom be¬
handlingen af denna fråga, brutit stafven öfver sitt eget öde.
lfa jag sagt detta, återstår mig blott alt uttrycka, det jag de¬
lar de af mina rältslätde vänner, Herrar Ekholm, Gråå och
73? Den 9 September.
Ikorn uttalade åsigler. Rörande behandlingen af frågan
bär jag hort eli yrkande framställas, som, efter mitt omdöme,
skulle kunna blifva vådligt, och derföre påkallar några ord till
besvarande. En talare har nemligen föreslagit, att Borgare-
Slaudet skulle besluta en underdånig skrifvelse i ämnet. Hvad
samma skrifvelse skulle innehålla, derom blefvo vi troligtvis
ense härstädes, men föga kan enighet med oss påräknas å de
andra båll, hvarest likaledes en underdånig skrifvelse blifvit
beslutad. En följd häraf blefve således, att, sedan trenne
Riksstånd stadnat vid det beslut, att en underdånig skrifvelse
skulle afgifvas, enighet om innehållet deraf icke skulle kunna
tillvägabringas, utan frågan derom dragas under Förstärkt
Lag-Utskott, och hvilken mening, som derstädes skulle vinna,
antingen den Adliga och Presterliga eller Borgare-Ståndets,
kan väl anses vara ovisst, men man må akta sig för, att allt
för lätt tro på hvad man sjelf önskar. För min del har jag
en motsatt benägenhet och tror derföre, att de tvänne för¬
sta Stundens mening skulle i det Förstärkta Lag-Utskottet
segra, tvärtemot Borgare-Ståndets afsigt med skrifvelsen. An¬
geläget är således, att Borgare-Ståndet icke fattar något så¬
dant beslut, hvarigenom framgång beredes just åt Ståndets
motsida. Efter milt omdöme bör Borgare-Ståndet inskränka sig
till en enkel återremiss, och grunda densamma på de redan
härstädes gjorda och för öfrigt i Herr Agrells reservation
närmare utvecklade anmärkningar.
Herrar \alley, Wedberg och Spängberg instämde.
Herr Berg: Det är visserligen förbehållet de rättslärde
och lagfarne, att med sakkännedom yttra sig öfver ett förslag
af sådan beskaffenhet, som det nu ifrågavarande, men äfven
den i lagstiftning och lagarnas tillämpning oerfarne bör dock,
så vidt han intresserar sig för denna vigtiga samhällsangelä¬
genhet, kunna bilda sig ett totalomdöme öfver det framställda
lagförslaget.
Jag har ock försökt att komma derhän och tvekar så¬
ledes icke, ehuru förmätet det än må synas, alt uttala mitt
omdöme. Detta är i korthet följande, att, då jag undanta¬
ger vatten- och bröd-straffet, hvilket jag både önskat och
hoppats, att Lag-Utkottet uteslutit ur förslaget, — det sraff-
systcm, som genomgår detsamma, måste vara rikligt och det
numera enda användbara, då man icke lärer kunna vilja, i
trots af det allmänna vettet och rättskänslan, åter adoptera de
för liera år tillbaka, i väsendtlig mån, såsom olämpliga, från-
Den 9 September.
733
trädda, kropps- och skamstraffen, — ett erkännande af men-
niskovärdet äfven hos den fallne, eller med andra ord huma¬
nitet samt en bestämd afsigt att genom straffet förbättra och
varna, i stället för att utöfva hämnd, synes mig utgöra försla¬
gets grundbasis, samt att de luckor och bristfälligheter, hvilka
äfven deu oerfarne måste i nu gällande lag upptäcka, synas
vara på ett tillfredsställande sätt fyllda.
Alt många anmärkningar af de rättslärde kunna framstäl¬
las mot förslagets detailer, lärer vara temligen naturligt, och
äfven jag, ehuru icke jurist, erkänner mig i vissa fall hysa
scrupler. Jag hade nemligen önskat, det Lag Utskottet, mera,
än som skett, begränsat latituden för straffbestämmelserna, e-
medan jag af densammas vidsträckthet befarar många bekymmer
och svårigheter för den samvetsgranne domaren komma att
uppstå, äfvensom möjligen en stor ojemnhet i lagskipning.
Likaledes hade jag önskat att se dödsstraffet bibehållet
för mordbrand, ett brott, som, utgående från hämndkänslan
och utfördt med illslughet, samt svårt, om icke omöjligt att
värna sig emot, gemenligen medför de svåraste påföljder för
lif och egendom, samt, efter mitt omdöme, till sina bevekel-
segrunder och påföljder är jemnförligt med mord.
Vidare är det min öfvertygelse, att någon åtskillnad till
behandlingen i fängelset bör ega rum för personer, hvilka
dömas efter tryckfrihetslagen, och måhända äfven för vissa så
kallade statsfångar, så att de icke komma under samma cathe-
gorie, som ljufvar och bedragare.
Slutligen, och i afseende på rietailbestämmelser, instäm¬
mer jag hufvudsakligen i Herr Hof-Rätts-Rådet Ceder stråh¬
les och Herr Borgmästaren Agrells vid Betänkandet fogade
reservationer.
På grund af hvad jag sålunda haft äran korteligen an¬
föra, yrkar jag. återremiss af Lag-Utskottets ifrågavarande Be¬
tänkande, med anhållan att Borgare-Ståndet derjemte ville å-
beropa sitt vid sista Riksdagen i ämnet fattade beslnt.
Herr Collén: Ehuru jag icke gillar det sätt, hvarpå
denna fråga blifvit i tvänne Stånd redan afgjord, tillåter jag
mig dock icke något omdöme deröfver. I hufvudsaken är jag
af samma tanka, som II rr Stenberg, och yrkar således fiter-
remiss af Betänkandet.
Herr Biörck: Då behofvet af en ny Brottmålslag är
utom allt tvifvel, då sakkunnige män arbetat derpå i en lång
följd afår, och då Lag- Utskottet i 8 månaders tid egnal myc¬
734
Den 9 September.
ken flit och omsorg åt ärendet, är det i sanning bekymmer¬
samt för den, som önskar en förändrig, att finna saken pä
den fot, hvarpå den nu befinner sig. Efter att hafva med
uppmärksamhet genomgått Betänkandet under den tid, som
förflutit efter delsommas erhållande, nödgas jag dock, utan
anspråk på ofelbarhet, men på grund af den erfarenhet jag,
såsom en gammal Broltmåls-domare, kunnat förvärfva, be¬
känna, att jag hyser flera betänkligheter vid antagande af
Lag-Utskollels förslag. En annan behandling än som redan
skett i 2:ne Stånd, deröfver jag likväl icke här vill fälla mitt
omdöme, hade dock förslaget förtjenst. Emedlertid, och på
det att saken icke mätte dö strådöden, utan få utstå ännu en
opinionskamp, instämmer jag med dem, som yrkat återremiss,
hvartill finnas många anledningar i de emot Betänkandet an¬
förda reservationer.
Herr Eklund: Såsom ledamot af Lag-Utskottet, skulle
det kunna synas tillhöra mig att till besvarande upplaga de
anmärkningar, som emot förevarande Betänkande blifvit fram¬
ställde; men då dessa anmärkningar öfverensstämma med mina
egna, i Herr Agrells reservation, hvari jag instämt, uttryckte
och under granskningen af den Kongl. Propositionen närmare
utvecklade åsigter, har jag endast af nöden tillkännagifva, att
icke eller jag önskar Betänkandets godkännande. Emedlertid
finuer jag, lika med Herr Schartau, betänkligt att besluta en
underdånig skrifvelse, med begäran om aflåtande af en förnyad
Nådig Proposition i ämnet vid nästa Riksdag. Jag befarar
nemligen, att sådant skulle leda till ett mål, som Borgare-
Slåndet icke önskar, och jag anser en dylik åtgärd för öf¬
rigt obehöflig, då Borgare-Ståndet vid förra Riksdagen in¬
stämde i de åsigter, Kongl. Slaj:t lagt till grund för sin Nå¬
diga Proposition.
Herr Ekholm: Under discussionen har en sats blifvit
yrkad, som jag ofta hört framställas och i allmänhet vunnit
mera gehör, ån den förljenar. Man lior velat betrakta såsom
ett fel, att en större latitud blifvit i det nya Criminal-lagför-
slaget inrymd åt Domaren. Jag måste protestera deremot, och
kan icke anse allmänheten derigenom vara hemfallen under
Domarens godtycke. Hvarje brottslig handling är sådan, att den
icke kan med en annan jemnföras. Tvänne handlingar finnas
icke, som efter psycologiska rättsgrunder äro lika straffbara.
När man besinnar det, mäste man också finna naturligt, att
Den 9 September.
735
visst straff för alla de brott, som höra till samma dass. f
det afseende! innehåller 6 Capitlet i Kongl. Förslaget en noga
beskrifning på de allmänna grunder, hvarefter straff mätas skola,
och jag har med ledsnad erfarit, att Lag-Utskottet i sitt för¬
slag till i § i 6 Cap. Straff Balken uteslutit berörde beskrif¬
ning. Det faller af sig sjelf, när ett latitud-system vill infö¬
ras, alt Lagstiftaren bör angifva sådana iner eller mindre be¬
vekande omständigheter, hvarpå domaren hör gifva akt. För
öfrigt är bildningen hos vår Domare-corps sådan, alt man u-
tan tvekan kail öfverlemna åt dem att tillämpa hvad lagen in¬
nehåller, i synnerhet, som t. ex. i fråga om stöld, särskilda
bestämmelser finnas, angående de omständigheter, hvilka äro,
såsom lindrande eller graverande att betrakta. Jag har velat
nedlägga en protest mot en dylik åsigt, helst I a ti t ude finnes i
alla länders lagar och jemväl i vår nu gällande.
Discussionen ansågs slutad, och, på Herr Talmannens der¬
om framställda proposition, beslöt Ståndet, att till Lag-Utskot¬
tet återremittera förevarande Betänkande.
2:o Bevillnings-Utskottets, N:o 32, i anledning af Riks¬
ståndens skiljaktiga beslut, angående bestämmande af en as-
surance-afgift för summor, som under recommendation med
posten afsändas.
Herr Schartau : Bevillnings-Utskottet har här gjort en
inbjudniug, och jag hemställer, om icke densamma bör bi¬
fallas.
Häruti instämde Herr Murén.
Herr Embring: Jsg är af motsatt åsigt, hvilken Stån¬
det förut städse hyllat i dylika frågor, och tror, att inbjud¬
ningen bör afslås.
Herr Brinck: Sedan Bevillnings-Utskottet numera er¬
känt, att förevarande fråga är af bevilluiugsnatur, så förenar
jag mig om inbjudningens antagande.
Herr Thorn: Jag är också af den mening, alt in¬
bjudningen bör godkännas, och jag hemställer, huruvida icke
Herr Embring skulle vilja göra undantag från den regel,
som han synes hafva antagit, att aldrig antaga inbjudningar.
Herr Embring: Jag lian destomindre gå den föregå¬
ende värde talarens önskan till mötes, som jag ogillar hels
forslaget.
Herr Tauson instämde.
Herr Rhodin: Då, efter min åsigt, med Grundlagens
bokstaf och anda icke öfverensslämmer, att om förevarande
736 Den 9 September.
fråga votera i Förstärkt Stats-Utskott, så antager jag, för
min del, inbjudningen
Herr Ekholm: Då 3 Stånd redan beslutat den ifråga¬
varande afgiften, och således föga troligt är, att Borgare¬
ståndets särskilda mening skulle förmå göra sig gällande i
det förstärkta Stals Utskottet, så hämtar jag deraf ökad an¬
ledning, att antaga inbjudningen, derigenom man åtminstone
kommer att med b i beli allen krigsära retirera.
Discussionen ansågs slutad, och, på Herr Talmannens derom
framställda proposition, blef inbjudningen af Ståndet antagen,
i följd hvaraf voteringspropositiouen förföll; och i öfrigt lä¬
des memorialet till handlingarna.
3:o Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens:
N:o 79, i anledning af väckt fråga, att Prostefunnan i
Bohus län måtte godlgöras efter markegångspris, m. m.
Godkändes.
N:o 80, i anledning af väckt fråga, att jordegarne in¬
om hvarje härad och tingslag måtte tilläggas förmånsrätt till
skattelösen af fjerdingsmans boställen, m. m.
Godkändes.
N:o 81, i anledning af väckta frågor, dels om inrättan¬
de af ett särskildt styrelseverk för vården och tillsynen öfver
offentliga undervisningsverken, samt dels om tillsättande af
ständiga revisorer öfver Iiikets Elementar-läroverk.
Godkändes.
N.o 82, i anledning af väckt fråga om ändring i nu
gällande föreskrifter för stämmoböters fördelning.
Godkändes. '
N:o 83, i anledning af vackt fråga, att ett eller två
kronohemman måtte åt hvarje församling upplåtas till bere¬
dande af bostad åt skollärare samt uppförande af fattighus-
byggnader.
Godkändes.
N.o 84, i anleduiug af återremiss å Utlåtandet N:o 44.
Lades till handlingarna.
N:o 85, i anledning af återremiss å Utlåtandet, N:o CO.
Lades till handlingarna.
N:o 86, i anledning af väckt fråga om förändrad orga¬
nisation af fattigvården uti Riket, m. m.
Godkändes,
Den 9 September.
737
N:o 87, i anledning af erhållna återremisser å Betän¬
kandet, N.o 62, angående vissa ifrågaställda förändringar i
beskattningsväsendet samt uppbörds- och redogörelse-verket.
Härvid förekommo:
l:sta, 2:dra och 3:dje punkterna, som lades till hand¬
lingarna.
4:de punkten.
Herr Kock: Med afseende dels å de betydliga svå¬
righeter, som tvifvelsutan skulle för Häradsskrifvaroe upp¬
komma, att, emellan Taxeringsförrättningarna och Pröfnings-
Comitéernas sammanträden, medhinna debetsedlarnas upprät¬
tande, och dels derå, att sistnämnda Comitéer sannolikt skulle
blifva öfver höfvan betungade med afgörandet af en mängd
mindre mål, hvilka framkallades af den underlättade utvägen
till klagan, anser jag det vara rådiigast alt afslå Betänkan¬
det i denna del.
Herr Rhodin: De skäl, som förut blifvit inom detta
Stånd anförda, äro så ovederläggliga, att jag, på grund deraf,
instämmer i Herr Kocks begäran om afsiag.
Herr (lillberg instämde.
Herr Norin: Då 2:ne Stånd icke funnit några betänk¬
ligheter med antagande af förslaget, som endast går ut på
utlåtande af -en underdånig skrifvelse samt detsamma står i
öfverensstämmelse med Comiterades i ämnet afgifua Utlåtande,
så tror jag Betänkandet kunna, utan fara, bifallas.
Herr Kock: Om förhållandet varit sådant, att Rikets
Ständer godkänut allt, hvad Comiterade föreslagit, så skulle
jag icke motsätta mig bifall till denna puukt, men då så ic¬
ke är, och obestridligen stora svårigheter möter vid försla¬
gets bringande i verkställighet, så kan jag icke finna skäl,
att godkänna, hvad de sammansatta Utskotten i denna del
tillstyrkt.
Herr Rhodin: Afven derföre, att Rikets S'änder icko
böra hos Kongl. Majit anhålla om en overkställbar föreskrift,
»eser jag förslaget höra ogillas.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen fram¬
ställde denna proposition:
Behagar Ståndet godkänna, hvad de sammansatta Utskot¬
ten i deras Betänkande, N:o 62, 4:de punkten, föreslagit,
samt i förevarande Utlåtande vidhållit?
Svarades Ja och Nej, och begärdes votering.
Dorg.-Ständ Prat. vid Rihd. 18*7—J848 ir. 47
738
Den 11 September.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, som bifaller 4:de punkten af Stats- samt Bevill
nings-Utskottens Betänkande, N:o 62, vidhållen i Utlåtan¬
det, N:o 87, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, afslås nämnde punkt.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera si¬
dan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 25 Nej emot 13
Ja; i följd hvaraf Utlåtandet var ogilladt.
Emot beslutet reserverade sig Herr Valley.
§ 3.
Uppå derom gjord ansökning fann Ståndet skäligt bevilja
Herr Malmstedt 3:ne veckors förlängning af redau erhållen
permission.
§ 4.
Föredrogs och bordladas Bevillnings-Utskottets Utlåtande,
N:o 33, i anledning af återremiss utaf Memorialet, N:o 31,
angående Ståndens skiljaktiga beslut, rörande beräkningen al
husbehofsbränneri-medlen.
§ 5-
Justerades Protocollsutdrag öfver särskildta af Siandet
denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 1/2 12 f. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den ii September.
Plenum kl. 12 på dagen.
§ t-
Vice Talmannen Herr Brinck, som intog Talmansstolen,
tillkännagaf, att Herr Talmannen voro af opasslighet hindrad,
att i dagens plenum vara tillstädes.
Den 11 September.
739
§ 2-
Herr Valley begärde ordet och uppläste en så lydande
motion:
”Ifrån 2:nc Sterbhus hafva denna dag lill mig blifvit
ailemnade omkring 60 R:dr, afiyste Riksgäldssedlar, som
jag vördsamt får anhålla, att Rikets Höglotl. Ständer täckas
låta genom Riksgäldsconloiret infria, till den summa, som af
bemäldta Contoir godkännes, som af dem utgifna sedlar, hvadan
de dit skola aflemnas. Stockholm den 11 September 1848.
Carl Valley
Remitterades till Stat3-Utskottet.
§ 3.
Föredrogs å nyo Bevillnings-Utskottets Utfåtande, N:o 33,
i anledning af återremiss utaf Memorialet, N:o 31, angående
Ståndens skiljaktiga beslut, rörande beräkningen af husbehofs¬
bränneri-medlen.
Voteringspropositionen till omröstning i förstärkt Stats¬
utskott godkändes, och i öfrigt lades Memorialet till hand¬
lingarna.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes första gången Stats-Utskottets
Memorial, N:o 315, med förslag till voteringsproposition, i
anledning af Riksståndens skiljaktign beslut, rörande eftergift
i arrendet för Mörrums kronolaxfiske i Blekinge län.
§ 5.
Justerades Protocolls-utdrag öfver dc af Ståndet denna dag
fattado beslut.
Plenum slutades kl. 1 fl 1 e. m.
In fidem,
E. G Runeberg.
740 Den 12 September-
i)en 12 Sept ernber.
Plenum kl. 1 e. m.
§ t.1
Herr Talmannen gaf tillkänna, att Ståndets Secreterare
vore af sjukdom förhindrad att i dag Secreterare-tjensten
förrätta, och att densamma derför komme att af Notarien
Rundqvist bestridas.
§ 2.
Föredrogs å nyo Stats-Utskoltets Memorial, N:o 315,
med förslag till voteringsproposition, i anledning af Riks-
Ståudens olika beslut, rörande eftergift i arrendet för Mör¬
rums Kronolaxfiske i Blekinge län.
Voteringspropositionen godkändes.
§ 3-
Till bordläggning första gången anmältcs följande Ut¬
skotts Memorial och Utlåtanden, nemligen:
l:o Stats-Utskottets:
N:o 316, i anledning af erhållen äterremiss å Utlåtandet,
N:o 311.
N:o 317, i anledning af väckt motion, att ett belopp,
svarande mot den af arbetsfolk nu utgåends bevillning efter
2:dra art., måtte till fattigvårdsutgifter anvisas.
Och 2:o Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskotteas:
N:o 88, i anledning af erhållen återremiss å Utskottens
memorial, N:o 77, angående fråga om den utsockne frälse¬
hemmanen i Halland åliggande roteringsskyldighet.
N:o 89, till följd af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
i anledning af Utskottens Utlåtande, N:o 75.
Och N:o 90, angående väckt fråga om en ny reglering
af Båtsmanshållet i Blekinge.
§ 4.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver det af Ståndet under
§ 2 här ofvan fattade beslut.
Plenum slutades kl. 1/2 2 e, m.
In fidem,
August Rundqvist
Ilen 13 September
741
D en 13 September.
Plenum kl. 1 e. m.
§ I-
Föredrogos å nyo nedannämnde Utskotts Memorialer:
l:o Stats-Utskottets:
N:o 316, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtan¬
det, N:o 311.
Lades till handlingarna.
Och N:o 317, i anledning af väckt motion, att ett be¬
lopp, svarande emot den af arbetsfolk nu utgående bevill¬
ning efter 2:dra art., måtte till fattigvårdsutgifter anvisas.
Godkändes.
2:o Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens :
N:o 88, i anledning af erhållenTåterremiss å ^Utskottens
Memorial, N:o 77.
Med gillande, lades Memorialet, N:o 88, till handlin¬
garna.
N:o 89, till följd af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
i anledning sf Utskottens Utlåtande, N:o 75.
Med gillande, lades memorialet N:o 89, till handlingarna.
Och N:o 90, angående väckt fråga om en ny reglering af
båtsmanshållet i Blekinge.
Godkändes.
§ 2.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver de af Ståndet denna
dag lattade beslut, samt Protocollet för den 5 sistl. Augusti.
Plenum slutades kl. 3/4 2 e. m.
lu fidem
E G. Runeberg.
742
Den 14, 15 September
Den 14 September.
Plenum kl. 7 e. m.
§ I-
Justerades Protecollct för den 15 sisllidne Augusti.
§ 2.
Föredrogos och bordlädes följande Ulskotts Memorial och
Utlåtanden :
l:o Lag-Utskottets:
N.ris 67, 68, 69, 70 och 71; och
2:o Lag- och Economie-Utskottens:
N:ris 45, 46, 47, 48, 49 och 50. hvartill rubrikerna upp¬
tagas uti protocoll, vid ärendcrnas pröfning.
Plenum slutades kl. 1/2 8 e. m.
In fidem ,
E. G. Runeberg.
D en 15 September.
Plenum kl. 11 f. m.
§ 1.
Upplästes och godkändes Expedilions-Utskottcls förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 197, i fråga om Presidenten af Billbergh och
Canzli-Rådet Valerius ådömdt ersättningsansvar;
Den 15 September.
743
N:o 199, angående ändring i föreskriften om skyldig¬
heten alt bygga och underhålla byvägar;
N:o 200, angående ändring af 2 Cap. 1 § i Kongl.
Stadgan om skiftesverket i Riket den 4 Maji 1827; och
N:o 201, om ändringar i Kongl. Stadgan, angående
försvarslöse och till allmänt arbete förfallne personer.
§ 2.
Föredrogos ånyo nedannämnda Utskotts Betänkanden,
Memorial och Utlåtanden :
l:o Lag-Utskottets:
N:o 67, i anledning af väckt motion om stiftande af
en Lag för utrikes vexlar.
Begärdes och lades andra gången på bordet.
N:o 68, i anledning af väckt motion, angående rättig¬
het för judar att vittna.
Godkändes.
N:o 69, med förslag lill sammanjemnkning af de inom
Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af
Utskottets Betänkande, N:o 53, öfver väckta motioner om
stiftande af en Lag mot uppror och olofliga folksamlingar.
Inbjudningen till Ridderskapet och Adeln, pag. 3, lades
till handlingarna, och voteriugspropositionen, pag. 3 och 4,
gillades.
N:o 70, i anledning af väckt motion om skyldighet; att
låta inteckna, vid köp af fast egendom, gjordt förbehåll att,
emot bestämd summa, få densamma återlösa.
Godkändes.
N:o 71, i anledning af väckta motioner, angående rät¬
tighet för Under-Domaren att förklara ogift qvinna myndig.
Bordlädes andra gången.
2:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot¬
tens :
N.o 45, i anleduing af väckta frågor om ändring i sät¬
tet för Klockares och Orgelnisters antagande.
Gillades.
N:o 46, i anledning af väckt fråga om ändring af 51 §
2 mom. uti Kongl. Instructionen för Landtmätare i Riket den
4 Maj 1827.
Bifölls.
744 Den 15 September.
N:o 47, i anledning af väckt fråga om medborgarerätt
för den, som förvärfvar fast egendom inom Riket.
Bifölls.
N:o 48, i anledning of väckt fråga om fullständig med¬
borgarerätt för i Sverige födde Judar.
Herr Talmannen hemställde, att Betänkandet mätte, med
gillande, läggas till handlingarna.
Herr Indebetou: Då Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets Betänkande, N:o 107, rörande utvidgandet af de
rät t i »het er, som äro Mosaiske Trosbekännare inom Riket till¬
erkände, blifvit af Slåndet med ogillande lagdt till handlin¬
garna, så hemställer jag, om icke förevarande Betänkande,
som innefattar fråga om medborgarerätt för i landet födde
Judar, äfvenledes må, med Ståndets ogillande, läggas till
han dlingarna.
Herr Talmannen yttrade: Jag har ingalunda förbisett
den af Herr Indebetou anmärkta omständighet; men min
hemställan till Ståndet, alt, med gillande , lägga förevarande
Betänkande till handlingarna, afsåg endast, att Ståndet, efter
den utgång , som Allmänna Besvärs- och Ecouomie-Utskottets
Betänkande, N:o 107, i de öfriga Irenne Riks-Ståuden rönt,
skulle godkänna de sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens sätt att behandla den sedermera
väckta och i deras Betänkande, N:o 48, innefattade fråga.
Herr Lagergren: Jag hade just velat påminna derom,
hvad Herr Talmannen nu erinrat, att fiåga blott är om for¬
men för behandlingen af ämnet. 1 öfrigt anser jag det icke
vara lämpligt, eller ens rätt grundlagsenligt, att, med ogillande,
lägga ett Betänkande till handlingarna , ehuru jag låtit sådant
någon gång oanmärkt passera. Jag yrkar derföre , att Stån¬
det må besluta, att endast lägga Betänkandet till handlingarna.
Herr \V'<Em: Då sjelfva saken genom Allmänna Be¬
svärs- och Economie-ötskottets Betänkande, N:o 107, redan
är afgjord, rörer frågan , som nu är å bane , endast formen
för behandlingen af den väckta motionen. Enligt min åsigt,
hade rätteligen Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet bort
i bshörig tid sammanträda med Lag-Utskottet, för att, gemen¬
samt med detta Utskott, behandla så väl Herr Ridder Stadts,
som min af förstnämnde Utskott, enligt dess Betänkande, Nio
107, handlagda motion; och, efter hvad jag hört sägas, skulle
Aflmänna Besvärs- och Economie-Utskottet en gång hafva be¬
slutat att, för behaudliugen af berörde motion , sammanträda
Den 16 September. 745
med Lag-Utskottet, ehuru det sedermera, af mig okända skäl,
fråugått detta sitt beslut.
Discussionen var slutad; och Lag-samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Betänkande, N:o 48, lades till hand¬
lingarna.
N:o 49, i anledning af väckt fråga om ändring uti nu
gällande stadgandeo , rörande afvittriugsverket i de Norra
Länen.
Godkändes.
Och N:o 50, i anledning af erhållen återremiss af Ut¬
skottens Betänkande, N:o 28.
Memorialet, N:o 50, gillades.
§ 3.
Herr Bergman hegärde och erhöll tre veckors ledighet
från Riksdagsgöromålen, räknad från den 23 innevarande må¬
nad; hvarjemte Ståndet meddelade Herr Valley, på haus be¬
gäran, ledighet för nästa vecka; och uppdrog Ståndet åt dess
Electorer, att utse Suppleant-Ledamot, för att under tiden in¬
träda i Stals-Utskottet för Herr Valley.
§ 4.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver de af Ståndet denne
dag fattade, uti § 2 omförmälda beslut.
Plenum slutades kl. i/l 1 e. m.
In fidem,
E. G- Runeberg.
D en i 6 September.
Plenum kl. 1 e. m.
§ 1.
Upplästes ett så lydande volprotocoll:
”1848 den 16 September sammanträdde Borgare-Ståndets Herrar
47 *
Den 16 September.
Electorer och utsågo till Suppleant-Ledamot i Stats-Utskottet
Herr Rhodin för Herr Valley. Ut supra.
In fidem,
August Rundqvist."
Om hvilket val underrättelse skulle meddelas genom Utdrag
af protocollet.
§ 2
Föredrogs Expeditions-Utskottets förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga Skrifvelse, N:o 198, angående förändring i
vissa delar af Kongl. Förordningen om Fattigvården i Riket
den 25 Maji 1847.
Bordlädes.
§ 3.
Föredrogos ånyo Lag-Utskottets följande Betänkanden,
nemligen:
N:o 67, i anledning af väckt motion om stiftande af en
lag för utrikes vexlar.
På Herr Talmannens framställning beslöt Ståndet, att Ut¬
skottets lagförslag skulle §-vis föredragas och afgöras.
Sålunda förekommo:
§§ 1 —17. Blefvo, hvar efter annan, af Ståndet god¬
kända.
§ 18.
Herr Schartau: Denna §:s ordalydelse har förekommit
åt skil I ige af Ståndets ledamöter, hvaribland äfven mig, mindre
tydlig. Det heter nemligen: ”vexel må ej af en person å
annan öfverlåtas , med mindre rättighet dertill uttryckligen
medgifven är”, d. v. s. derest icke' vexeln är ställd till viss
man eller ordres. ’ Sker det, håfve sednare innehafvare ej
vexelrätt”. Nu förstås uppenbarligen med ”sednare innehaf¬
vare” den nästföljande innehafvaren , men ordalydelsen föran¬
leder dock lätteligen till den tolkningen , att samtlige efter¬
följande innehafvare skulle vara vexelrätten förlustig. Jag får
derföre föreslå följande förändrade redaction af 18:de §:n:
” Vexel må ej af en person å annan öfverlåtas, med
mindre rättighet dertill uttryckligen medgifven är.
Sker det; håfve sednare innehafvaren emot elen, hvil¬
ken sådan rättighet icke medgifvit, eiler emot honom
föregående öfverlåtare, eller emot utgifvaren ej vexel¬
rätt; dock må" etc.
Mångå instämde.
Den 16 September.
Pä Herr Talmannens framställning godkändes 18 §, med
berörde deri af Herr Schartau föreslagna förändring.
§ 19-
Herr Schartau: Det i förevarande § införda beteck¬
nande: ”o. s. v.” torde vara mindre lämpligt i en lagtext,
hvadan jag föranlåtes hemställa, att fullständigt utskrifvande af
orden: ”och så vidare” måtte af Ståndet beslutas.
På Herr Talmannens framställning godkändes § 19, med
den deri af Herr Schartau föreslagna förändring.
§ 20. Godkändes.
§ 21.
Herr Schartau: I denna § förekommer en otydlighet.
§:n lyder nemligen så här: ”Hvar, som vexel godkänt, ansvara
för dess betalning, såsom för egen skuld, ändå att vexelgifva-
ren kommit på obestånd, innan godkännandet meddelades eller
vexeln förfaller”. Nu skulle man lätteligen kunna tolka orden:
”godkännandet meddelades” så, att dermed förstodes godkän¬
narens meddelande till vexelutgifvaren af acceptens verk¬
ställande, hvilket dock icke är rätta meningen. Jag hemställer
derföre till antagande den förändring af §:n , att efter ordet
”obestånd” lydelsen blifver denna: "innan godkännandet
skedde eller innan vexeln förfaller".
Denna redactionsförändring bifölls.
§§ 22—35. Godkändes.
§ 36.
Herr Schartall: Tillämpning af denne § eger ofta nog
rum derigenom, att från utrikes orter dragas vexlar på Sverige,
betalbara i utländskt mynt. Denna betalning skulle, enligt
hvad Lag-Utskottet i denna § föreslagit, oftast komma att ske
efter den lägsta coursell, ehuru det ligger för öppen dag, att,
om utländsk man eger i Sverige fordran alt gäldas i utländskt
mynt, han må vara berättigad att till fullo utfå denna sin
fordran, och således ej bör åtnöjas med betalning efter så låg
cours, att ny, genast betalbar vexel ej kan för det erlagda
beloppet anskaffas. Om t. ex. utländsk man lemnar varor till
Svensk man på 3 månaders credit, så måste det vara den
förres rätt att, efter nämnde tids förlopp, erhålla betalning för
varorna. Sådant är för närvarande dock icke bruket, hvilket
åter har sin grund i våra författningar i ämnet. Då vexeln
förfaller, beräknas nemligen den cours , som gäller för vexlar
å 2 eller 3 månader, och hvilken naturligtvis ej räcker till
för anskaffande of dessförinnan betalbar valuta. Denna sed är
749 Den 16 September.
Sverige ensamt förbehållen. Vid liquider annorstädes antagei
alltid den gällanda coursen för vexlar, betalningsbara å vista.
1 anledning häraf, och för afhjelpande af den olägenhet, som
ovilkorligen måste uppkomma genom stadgande!, att betalnin¬
gen skall erläggas efler den å stadens eller närmaste stads
beurs noterade cours, hvilket stadgande ej torde väl lämpa
sig till bestående förhållanden , hvarförutan coursen vanligtvis
noteras lägre å Stockholms beurs , än i någon annan af lan¬
dels städer, der beurs flones, och följaktligen det innefattar en
fördel för acceplanten att erlägga betalningen i deri å nämnde
b urs noterade cours, utan att fordringsegaren tillskyndas nå¬
gon orättvis förlust, enär ny vexel till hans liqviderande mer¬
endels sökes och alltid kan sökas i Stockholm , får jag
till antagande föreslå följande förändrade lydelse af 36 §:
” Vexel skall betalas i del myntslag, hvarå den lyder.
Ar det mynt inom landel ej gångbart, dä må betal¬
ningen i inländskt mynt erläggas efter den (å för-
fallodagen eller nästföregående vexeldag) å stadens
beurs, eller, om sådan iler ej finnes , å Stockholms
beurs, sednast noterade cours för vexlar på 90 da¬
gars betalningstid, med tillägg af ränta efter fern
för hundradel årligen, å del mynt, som i vexeln ut¬
satt finnes".
Herr Lagergren. Jag instämmer hufvudsakligen med
Herr Schartau, meri hemställer likväl om bibehållandet af
orden: ”närmaste stads beurs” för den af lagen förutsedda
händelse, att acceptant är å landet boende.
Herr Schartau: Jag kan icke inse någon olägenhet af
det utaf mig föreslagna stadgande uppkomma i det fall , att
acceptant är å landet boende, hvilket fall dessutom är så säll¬
synt, att vår nu gällande vexellag alldeles icke upptager nå¬
got stadgande för en sådan händelse.
Herr Ericson: Acceptant, boende på landet, synes mig
rätteligen böra ställas i samma cathegorie, som acceptant,
boende i stad, der beurs icke finnes, och således, på sått Herr
Schartau föreslagit, betalningen af en sådan acceptant er¬
lägges efter den å Stockholms beurs sednast noterade cours.
Herr Lagergren: Min ifrågavarande anmärkning åsyf¬
tar endast en utsträckning af Herr Schartaus förslag om
vexels -betalning efter den å stadens beurs noterade cours,
hvilken utsträckning after den händelse, att acceptant af vexel
Den 16 September.
T49
år å landet boende. Mitt motstånd år följaktligen alldelet
icke riktadt emot nämnda förslag.
Herr Schartau: Med antagande af Herr Lagergrens
mening, är den af mig föreslagna redaction af 36 § olämplig.
I liera städer, der beurs icke egentligen finnes, slutas dock
någon gång köp om vexlar; t. ex. i Malmö, i Calmar, i Norr¬
köping o. s. v. Vid sådant förhållande måste bibehållandet
af orden ”uärmaste. stads beurs” snarare inveckla, än reda
coursheräkniiigen, hvarmed vexelfordringsegaren ej kan vara
belåten.
Herr Agrell: Jemte det jag instämmer uti hvad Herr
Schartall yttrat, beder jag få erinra derom, att lätteligen
tvist kan uppkomma derom, hvilken den närmaste staden rätte¬
ligen är.
Herr Lagergren: Jag börjar inse, att den af mig fram¬
ställda anmärkning vid Herr Schartaus ifrågavarande förslag
icke är af någon serdeles väsendtlig vigt, hvarföre jag ock
afstår från anmärkningens fullföljande.
Piscussionen var ändad. På Herr Talmannens framställ¬
ning antogs 36 §, med den förändring, att lydelsen , i stället
för de tvämie sista raderna, blifver denna: ”å stadens beurs,
eller, om sådan der ej finnes , å Stockholms beurs , sednast
noterade cours för vexlar på 90 dagars betalningstid , med
tillägg af ränta efter fem för bundradet årligen , å det mynt,
som i vexeln utsatt finnes.”
§§ 37, 38 och 39. Godkändes.
S 40.
Herr Schartau: I denna § säges, att, om godkännare
af vexel ej å förfallodagen uppfyller sin betalningsskyldighet,
så är lian skyldig gälda innehafvaren ränta, samt åbragt kost¬
nad och skada. Men föreskrift saknas om den cours , efler
hvilken en dylik ersättning bör utgå. En annan § , nemligen
den 55, afser dock ett fall , som synes mig någorlunda ana¬
logt med förevarande. Sistnämnde § lyder så här: ”Enär
återgången vexel med penningar betalas , då skall den cours
beräknas, som vid vexelns ulgifvande gällde, derest densamma
derefter fallit. Ilar den sedermera stigit, då räknas den cours,
som gäller, den tid betalning sker”. I anledning häraf hem¬
ställer jag, alt § 40 måtte erhålla följande förändrade lydelse:
”Brister godlcännare å förfallodagen i betalning
antingen för hela beloppet eller någon del deraf,
vare skyldig gälda inn>hafvaren ränta efter en för
750
Den 16 September.
hundrade i månaden, så ocle all åbragt kostnad eller
skada; ock skall vid betalningen den cours beräknas,
som å för fallodagen gällde, om coursen derefter fallit.
Har den stigit, dä räknas den cours, som gäller den
tid betalning sker. Erbjuder” e!c.
Herr Lagergren: Ja<» gillar Herr Schartaus förslag,
dock skulle jag önska , att det oppositum , som ligger i me¬
ningen , hvilken börjas sålunda: ”Har den stigit” etc., ut¬
trycktes med t. ex. ordet ”åter”, hvarigenom samma mening
blefve af följande lydelse: ”Ilar den åter stigit, då räknas
den cours” etc.
Herr Gråå: Mig förefaller Herr Schartaus redaclions-
förslag, såsom det bästa. Intagandet af ordet "åter" på det
af Herr Lagergren föreslagna ställe skulle, i min tanka,
åstadkomma tvätydighet.
Herr Ericson: I stället för ordet ”åter” föreslår jag
ordet ”deremot”, hvarigenom meningen blefve så lydande:
”Har den deremot stigit, då räknas” etc.
Discussionen var slutad. På framställning af Herr Tal¬
mannen, godkändes Herr Schartaus förslag till förändring af
40 §, dock med det af Herr Ericson dertill gjorda tillägg,
så att § komma att lyda sålunda:
"Brister godkännare — — — — — —
eller skada. Och skall, vid betalningen, den cours
beräknas, som ä förfallodagen gällde, om coursen
derefter fallit. Har den deremot stigit; dä räknas
den cours, som gäller den tid betalning sker. Er¬
bjuder" etc. — — —
§§ 41 — 50. Godkändes.
8 51.
Herr Schartau: Emot denna § har jag att framställa
tvänne särskilda anmärkningar, den ena, angående första mo¬
mentet, som lyder sålunda: ”Vexelinnehafvare, som återgångs-
talan väcker, ege rätt att, der betalningstiden ej är inne, af
den, mot hvilken hafi sin talan vänder, straxt, då han honom
derom underrättar, fordra så väl nöjaktig säkerhet för vexelns
riktiga betalning vid för fo 11 o t iden, som godtgörelse för protest¬
omkostnader och postporto”. Jag anser nemligen, att det sär¬
skildta fall, som delta stadgande afser, eller det i 32 § upp¬
tagna, bör bestämdt utsättas, till förekommande af all otydlig¬
het. 32 § stadgar, att ”har godkännare råkat i concurs-
tillstånd, innan vexel till betalning förfallen är; åligge inne-
Den 16 September.
751
hafvaren, så snart han kunskap derom fått, alt ernot god-
kännaren protestera, och förfare i öfrigt, på sätt i 7 Cap. sägs”.
Nu förutsätter just 1 momentet i 51 §, att godkäunare råkar
i concurstillstånd, innan tiden för vexelns gäldande inträdt,
och å utländsk ort protest göres, sorn föranleder vexelns åter¬
sändande. Ordet ”återgångstalan” uti ifrågavarande moment
får alltså icke tolkas i dess allmänna bemärkelse , utan afser
endast det fall , då concurs uppkommer hos godkännaren.
Detta bör dock, efter hvad jag redan nämnt , med uttryckliga
ord bestämmas. Den audra anmärkningen gäller 2:a momentet,
så lydande: ”Ar betalningstiden redan inne, eller är vexel
återkommen för bristande betalning; då skall innehafvaren straxt
fordra betalning af sin man”. Om man nu föreställer sig, att
vexeln återkommer för bristande accept, som är den vanligaste
händelsen, så upptager förslaget icke något åliggande för
vcxelutgifvaren, att genast inlösa den återkomna vexeln, hvil¬
ket dock är högst angeläget, och dessutom måste anses ligga
i vexelväsendets natur. Min mening är alltså, att detta 2:a
moment af 51 § completteras så, att i det fall, då vexel åter¬
kommer med protest, antingen för non-accept eller för ute-
blifven betalning, vexelgifvaren förpligtas genast inlösa vexeln.
I anledning af hvad jag sålunda erinrat, får jag föreslå föl¬
jande förändringar i 51 §, nemligen , att början deraf blifver
sålunda: ” Vexelinnehafvare, som återgångstalan väcker,
ege, i det fall, sorn i 32 § sägs, rätt att etc.; och att
början af 2:a momentet förändras till: ”.jr betalningstiden
redan inne, eller är vexel återkommen för uleblifven
accept, eller bristande betalning, då skall” etc.
På Herr Talmannens framställning godkändes 51 §, med
de deri af Herr Schartau föreslagna förändringar.
§§ 52-57.
Godkändes.
§ 58.
Herr Schartau: Denna § innehåller den, efter mitt
omdöme, mindre lämpliga bestämmelsen, att protest skall å
landet verkställas genom Kronofogden. Detta kan föranleda
dertill, att den, som mot någon å landet boende vill låta pro¬
testera, måste resa lång väg för att uppsöka bemälde tjenste¬
man, fastän på tydligt mindre afstånd finnes stad, der Notarius
publicus är att tillgå. För undanrödjande af denna olägenhet,
och då derjemte i de liesta mindre stöder Borgmästaren för¬
752 Den 16 Seplemer.
rättar Nolarii publici-ljensten, hemställer jag till antagande föl¬
jande förändrade lydelse af 58 §:
”Protest skall i närvaro af minst ett vittne verk¬
ställas genom Notarins Publicus, eller den i hans
ställe satt är. A landet må protest ock kunna ske
genom Kronofogde.
Herr Talmannens framställning om bifall lill den af Herr
Schartau föreslagna lydelse af 58 § besvarades med Ja.
§§ 59-63.
Godkändes.
Herr Lagergren: Innan Herr Talmannen framställer
proposition om bifall till Lag-Utskottets, pag. 4 i förevarande
Betänkande gjorda hemställan, tager jag mig friheten hemställa,
det Ståndet må besluta borttagandet af det å 4:de raden af
45 § förekommande ordet ”jemväl”, såsom der alldeles öf¬
verflödigt.
Herr Talmannens framställning om bifall till Herr Lager¬
grens hemställan besvarades med Ja.
På Herr Talmannens framställning godkände Ståndet Lag-
Utskottets, pag. 4, i Betänkandet gjorda tillstyrkande.
Herr Schartau: Då utan tvifvel Protocolls-Utdrag öf¬
ver de af Ståndet, i anledning af Lag Utskottets Betänkande,
N:o 67, fattade beslut komma att skyndsammeligen meddelas
Med-Siånden, hemställer jag, att dessa Protocolls-Utdrag må
innefatta den underrättelsen, att samma beslut blifvit af Stån¬
det enhälligt fattade.
Herr Wxrn: Jemte det jag instämmer uti hrad Herr
Schartau nu yttrat, hemställer'jag, att Med-Stånden må in¬
bjudas förena sig i Borgare-Ståndets beslut, angående Lag-
Utskottets Betänkande, N:o 67.
Herr P. H. Lindström: Den af Herr Wier 11 före¬
slagna inbjudning anser jag för min del mindre lämplig, enär
Med-Ståndet ännu icke förehaft frågan om förslag till Lag för
Utrikes vcxlar.
Llerr Wsern: Om mitt inbjudningsförslag är stridande
mot hvad brukligt är, afstår jag villigt derifrån.
Discussionen var slutad. På framställning af Herr Tal¬
mannen förordnäde Ståndet, att Protocolls-Utdragen öfver de,
i anledning af Lag-Utkottets Betänkande, N:o 67, fattade be¬
slut borde jemväl innehålla, alt sömma beslut blifvit enhälligt
fattade,
Den 16 September.
753
Herr Bergman: jag begagnar mig af delta tillfälle,
för att betyga Lag-Utskottet min tacksamhet för det afseende,
Utskottet behagat fästa å dea af mig afgifna motion om
stillande af en lag för utrikes vexlar, äfvensom att för¬
klara min innerliga tillfredsställelse öfver den enhällighet, hvar¬
med detta Höglärade Stånd beslutat öfver Utskottets lagförslag,
så att detsamma blifvit hufvudsakligen gilladt.
N:o 71, i anledning af väckta motioner, angående rät¬
tighet för Underdomare» alt förklara ogift qvinna myndig.
Herr Billström: Lag-Utskottet bar från en emot Lng-
beredningens lörslag till Arfda-Balk algifven reservation hemlat
de skäl, hvarpå Utskottet grundat sitt ifrågavarande Betänkande.
Dessa skäl synas mig dock mindre giltiga, enär förevarande
fråga icke, på sätt Utskottet antagit, angår dispence från lagens
allmänna bud. De Motio ier, som fö.anledt Betänkandet, afse
nemligen utfärdandet af ett Lagsladgande, hvarigenom U.ider-
Rätt berättigas att, sedan vederbörande fränder och förmyn¬
dare blifvit hörde, förklara ogift qvinna myndig, derest hon
anses ega erforderlig skicklighet, för att sjelf förvalta sin e-
gendom. Något verkligt hinder för införandet af ett sådant
lagbud torde ej förefinnas, och Utskottet har ej gillat an¬
draga något skäl emot sjelfva deu grundsats, som i det före¬
slagna stadgandet uttalas. Man måste ock tillslå, att, dä Un¬
der-Rätt nu eger, jemlikt 19 Cap. 4 S Ä fda-Balken, dels
pröfva om den, som till myndig ålder kummu, ändock må fort¬
farande stå uniler förmyndarevard, dels förordna, alt deu, sotn
befinner sig i myndighetstillslånd, må för vissa uppgifna or¬
saker ställas under förmynderskap, bör Under-Rätt äfven kunna
tillerkännas rättighet alt pröfva ogift qvintius begäran att sjelf
fä råda öfver sig oell siit gods. Hvad beträffar Utskottets ytt¬
rande om ökade kostnader och tidsutdrägt, som, enligt Ut¬
skottets åsigt, komma att uppstå genom deu motionerade för¬
ändringen i afseende å sältet för ogift qvinna* myndigförkla¬
rande, enär en vid Under-Ratt framtsälld myndighelsansökaii
kunde lätteligen komma alt vandra genom alla instancer, så
torde med skäl böra antagas, att en så långvarig rättegång i
fall af förevarande beskaffenhet, skulle höra till undantagen,
och dessutom biefve väl den, som utan fog anförde besvär e-
mnt Under-Rätts beslut, ådömd att till vederparten ut¬
gifva kostnadsersättning, på sätt eger rum i andra rättegån¬
gar. Dä, efter hvad jag förmodar, Ståndet icke är sinnad!
godkänna det nu föredragna Betänkandet, lil!Torser< j.ig mig
48
754 Den 16 September.
ocli, ali Ståndet behagar bevilja den ålerremiss,' hvarom jag
nu, i anledning af hvad jag korteligen anfört, anhåller.
Herr Agrell'. Jag befarar i sanning, att Herr Billström
råkat ut för ett misstag, då han förklarat förevarande fråga
icke afse rättighets medgifvande Under-Rätt att dispensera
från Lagens allmänna bud. Rikets Ständer hafva vid inneva¬
rande Riksdag redan afslagit väckt nidion derom, att ogift
qvinna må efter uppnådd viss ålder vara myndig. De ifråga¬
varande motionerna åter afse, att i stället för att rättigheten
att förklara ogift qvinna myndig hitintills varit Konungen en¬
sam förbehållen, denna rättighet må utsträckas lill Under-
Domstolarna. Såsom skäl till denna förändring hafva motio-
nairerne uppgifvit den derigenom uppkommande lindring i
kostnader och tidsutdrägt för ogift qvilina, som söker blifva
myndig. Utskottet har dock visat, att det sålunda med mo¬
tionerna åsyftade mål icke skulle på den af motionairerne fö¬
reslagna vägen vinnas, enär kostnader och tidsutdrägt skulle
i de flesta fall förstoras för myndighetssökande qvinna, der¬
est hon med denna sin ansökan måste först vända sig till ve¬
derbörande Under-Rätt, och sedermera, vare sig på egna eller
vederparters besvär, fullfölja sin talan alla instancerna igenom.
Om någon lättnad skulle beredas ogifta qvinnor för erhållan¬
de af myndighet, så synes mig sådant lämpligast loinna ske
genom ett stadgande, som tillät dem att utan någon kostnad
•erhålla Kongl. Mnjits Resolution på deras inyndighefsansök-
tiingar. ålen då ifrågavarande motioner icke gifvit Utskottet
anledning ntt framkomma med ett förslag i denna syftning,
har Utskottet, i min tanka, icke' kunnat uti frågan leda sig
lill något annat resultat än det i Betänkandet framlagda, hva¬
dan jag ock tillstyrker bifall till Betänkandet.
Herr Ehlund instämde.
Herr Lagergren: Förekommen af Herr Agrell, in¬
stämmer jag med honom, och vill endast tillägga, att öfver
hela verlden anses rättighelen alt dispensera från eller för
enskilda fall upphäfva allmänna lagstadganden tillhöra högsta
maktens attrihutioner. Icke åt någon annan auetoritet, vare
sig hvilken som helst, kan derföre öfverlåtns den maktfull¬
komlighet, som ligger i denna rättighets (döfvande förvarad. 1
Herr Thorn: Frågan om att ogift qvinna skall, efter
uppnådd viss ålder, vara myndig, hvilken fråga blifvit af
Rikets nu församlade Ständer redan afgjord, är något helt
annat, än det förslag, som innefattas uti ifrågavarande mo¬
tioner. Detta förslag afser nemligen eudast, att Under-RSH
Den 16 September. 755
må tillåtas att, sedan vederbörande fräuder och förmyndare
blifvit hörda, förklara ogift qvinna myndig. Det är sauf,
att rättigheten till ett sådant förklarande hitintills varit Kongl.
Majit ensam förbehållen; men genom (Lenna rättighets öf-
verflyttande till Under-Rätterna, kan dock icke med skäl sägas,,
hvad dock af en föregående lalare blifvit påstått, att ingrepp
sker i Högsta maktens prcrogativer, helst samma rättighet icke
är i grundlagen Kongl. Majit tillagd. Dessutom eger, enligt
allmänna lagen, Under-Rätt makt att förklara en till myndig
ålder hunnen person böra fortfarande förblifva under förmyn¬
dares inseende. l’å samma grund synes ock Under-Rätt kun¬
na tillerkännas myndighet att förklara ogift qvinna myn¬
dig, derest hon anses dertill skicklig, destoheldre, som en
nu af Kongl. Majit myndig förklarad ogift qvinna kan åter
på förekomna anledningar försättas genom Under-Domstols
beslut i omyndighets-tillstånd. Herr Agrell liar väl anmärkt
emot det motionerade förslaget, att detsamma skulle föranle¬
da omgång ocii förökad kostnad för ogift qvinna, som söker
blifva myndig, hvilken anmärkning lian grundat derpå, alt en
vid Under-Rätt framställd myndighelsansökning kunde komma
att vandra genom alla instancerna. Det är dock antagligt,
att, om cn dylik ansökning afslås i första instaucen, så låter,
åtminstone i de flesta fall, sökanden dervid bero. Ofver myn-
dighetsansökiiingar infordras nu alltid Under-Domstolens eller
Underdomarens utlåtande, och innefattar detta alstyrkande af
bifall till ansökningen, så kan icko förväntas annat, än Kongl.
Majlis afslag dera. I stöd af hvad jag sålunda yttrat, biträ¬
der jag det redau framställda yrkandet af ålerremiss å fö¬
revarande punkt.
Herr Billström : Jag kon ej medgifva, del jag, på sätt
Herr Agrell yttrat, uti förevarande fråga gjort mig skyldig
till något misstag. Den vid innevarande Riksdag förut af-
gjorda fråga om ogift qvinnas myndigförklarande åsyftade in¬
förandet af ett absolut stadgande, alt ogift qvinna, som hunnit
till viss ålder, skulle vara myndig. Förevarande fråga åter
afser, att Under-Rätt må tilläggas rättighet att förklara en
ogift qvinna, på hennes egen ansökning, myndig, derest Rätten
anser benno skicklig att sjelf råda öfver sitt gods. Att med¬
gifva Under-Rätt cn sådan pröfuingsrätt, innebär icke, efter
mitt omdöme, något ingrepp i Kongl. Majlis maktfullkomlighet,
på sätt Herr Lagergren påstått. Det är nemligen alldeles
icke fråga om, att dispensera från eller upphäfva , hvad lag
bjuder, utan om uttryckligt stadgande af ett uudantag derifrån.
75(5
Den 18 Stvli‘»tilltr.
Lika-om 19 C*p. 4 $ Å>'fda-Balken innefattar eli Undantag
från ilen allmänna laghe-lämmelsen, »It man vid fyllda 21 år
är myndig, lika-å skulle det äskade stadgandet, »II ogift
grinna, som besitter erforderliga egenskaper för vårdandet
af sin egendom, må vid en viss ålder kunna af Underdomstol
förklaras myndig, utgöra eli undanlag från regeln i 2 § af
nämnde Cap. oell balk. Och härmed torde Herr Lagergrens
argumentation vara vederlagd. Jag fortfar derföre i mitt yr¬
kande om återremiss.
Discussinnen förklarad-s fulländad. På Herr Talmannens
framställning om bifall lill förevarande Betänkande svarades
Ja och Ae], äfvensom votering begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
''Den, som bifaller Lag-Uiskottets Betänkande, N:o 71,
röstar: Ja,
Den, del icke vill, röstar: Nej-
Vinner Nej, återremitteras Betänkandet”.
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop.
.Sedan en sedel blifvit förseglad och lagd afsides , öppnades
d« öfriga sedlarna af Herr Talmannen, vid hvars sida stodo 2
nf Ståndets Herrar Ledamöter; och utföll voteringen med 25
Nr i emot 14 Ja; i följd hvaraf Lag-Utskottets Betänkaode,
N:o 71, var lill Utskottet ålerremitteradt.
§ 4.
Justerades Protocolls-utdrag öfver särskilda af Stäodet
denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 3 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 18 September.
Plepuin kl. 6 e. m.
§ t-
Vice Talmannen Herr Brinck, som, i anseende till Herr
Talmannens hinder af enskilda angelägenheter, intagit talmans¬
Den 18 September.
757
stolen, tillkännagaf, alt uti den Talmans-conference, som i dag
egt rum , Herr Landt-Marskalken anmält , att Kongl. Maj:t i
Nåder förklarat Sig vilja i morgon kl. 1/2 1 på dagen emot¬
taga Riks-Ståndens underdåniga uppvaktningar, i anledning af
Kongl. M >j:ts och Dess Höga familles återkomst till hufvud-
staden; och hade, af sådan anledning, Plena i alla Stånden
blifvit anslagna att hållas i morgon kl. 12 på dageo : hem¬
ställande Herr vice Talmannen, om Ståndet, samfäldt eller ge¬
nom utsedde Deputerade, ville i uppvaktningen deltaga.
Härtill svarade Ståndet, att det samfäldt ville i uppvakt¬
ningen deltaga.
Herr Pallmer: Då jag förmodar, alt tal kommer att
vid den underdåniga uppvaktniugen af Herr Landt-Marskalken
hållas, vore det af interesse för dem , som deltaga i uppvakt¬
ningen, att känna innehållet af detta tal.
Herr Lagergren: I anledning af Herr Palmers yttran¬
de får jag gifva tillkänna , att i Talmaus-conferencen Herr
Landt-Marskalken uppläst förslag till det tal . han vid upp¬
vaktningen inför Kongl . Majit, å Ständernas vägnar, ämnade
hålla, samt att detta tal uti ordalag, hvilka inom Conferencen
allmänt gillades, innefattade uttryck af Ständernas lyckönskan
dels öfver Hans Majit Konungens och Dess Höga familles lyck¬
liga återkomst till hufvudstaden, dels ock deröfver, att Kongl.
Majit, genom visa underhandlingar, lyckats afvärja farorna af
ett för Nordens ära och sjelfständighet hotande krig.
§ 2.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utshottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse. N:o 198, angående
förändring i vissa delar äf Kongl. Förordningen om fattigvår¬
den i Riket den 25 Maji 1847.
§ 3.
Justerades Protocoilen för den 12 , 16 och 19 sistlidne
Augustii.
Plenum slutades kl. 7 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
*58 Den 19, 20 September.
D en 19 September.
Plenum kl. 12 på dagen.
§ t-
Föredrogs och bordlädes Expeditions-Utskottets Memorial,
N:o 19, i anledning af återremisser å skrifvelse förslaget,
N:o 186.
§ 2.
Borgare-Ståndet afgick kl. 1/4 1 e. m. till Riddareliuset,
för att deltaga i Rikets Ständers denna dag skeende underdå¬
niga lyckönsknings-uppvaktning hos Kongl. Maj:t; i anledning
af Dess och Dess Höga famitles den 16 dennes inträlfade åter¬
komst till hufvudstaden.
Plenum slutades kl. 1/2 1 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
D en 20 September.
Plenum kl. 7 e. m.
S 1.
Justerades Protocollen för den 4, 11, 12, 13 och 14
innevarandr månad.
§ 2-
Föredrogos Och bordlädes första gången nedannämnda Ut¬
skotts Betänkanden, Memorial och Utlåtanden, nemligen:^
Bevillnings-Utskottets: N:o 34.
Lag-Utskottets: N:ris T2, 73 och 74.
Den 21 September.
759
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskoltens:
N:o 51, samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets: N:o 123,
till hvilka rubrikerna upptagas uti Protocoll, vid äreudernas
pröfning.
§ 3.
Herr Gillberg begärdo och erhöll åtta dagars ledighet
från Riksdagsgöromnlen, räknad från den 22 dennes.
Plenum slutades kl. 1/2 8 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
D en 21 September.
Plenum kl. 7 e. m.
S i.
Föredrogos å nyo följande Utskotts Memorial och Betän¬
kanden, nemligen:
l:o Bevillnings-Utskottets:
N:o 34, angående de till den blifvande nya Bevillnings-
stadgan hörande formulairer.
Godkändes.
2:o Lag-Utskottets:
N:o 72, i anledning af väckt motion, om minskning i
antalet af mål, som böra Hofrätts pröfning underställas.
Godkändes.
N:o 73, i anledning af väckt motion om bestämmandet
af viss tid, inom hvilken klander må anföras emot syn, som
af enskild person - hålles med dess landtbo.
Herr Indebetou: Väl inser jag behofvet af ett stad¬
gande i den syftning motionairen (öreslagit, men det af Ut¬
skottet framställda redactionsförslag synes mig icke ega dea
Den 21 September.
fullständighet, som erfordras, och hvilken motionairen jemväl,
afsett. Motionairen föreslår nemligen ett stadgande, som är
tillämpligt så väl för jordegare, som för innehafvare af jord,
äfven om han icke är esare, hvaremot i Utskottets förslag
omnämnes endast 'jordegaren”. Det inträffar emedlertid of¬
tast, alt större egendomar utarrenderas, med underlydande
gods; i sådant fall kommer arrendaloren i samma ställning
till de under egendomen lydande landtbönder, som om han
vore jordegare, oell det är derföre nödigt, att ett sådant fall af-
ses, då ett nytt lagstadgaude utfärdas. Jag får derföre före¬
slå den förändring i Utskottets förslag, alt, i stället för de
der förekommande orden ”jordegare och landtbo”, insattes
följande ord: ”egare eller innehafvare af jord och dess
landtbo".
Herr Agrell: I anledning af Herr IndebetOUS yttran¬
de anser jag mig böra upplysa, att Utskottet uti ifrågava¬
rande författoingsförslag med afsigt uteslutit orden ”innehafva¬
re af jord”, hvilka ord lätteligen kunde tolkas så, att derun¬
der inbegripas jemväl boställsinnehafvare, för hvilka, efter
hvad kändt är, särskild husesyns-ordning finnes utfärdad.
Utskottets förslag är likafullt affattadt så, att detsamma är
tillämpligt, ja! måste tillämpas i frågor om syn, hållen emel¬
lan arrendator af enskild jord och landtbo. Jag anhåller
fördenskull om proposition å bifall till förevarande Betän¬
kande.
Herr Indebetou: Dell af mig föreslagna förändring
uti ifrågavarande Betänkande tror jag icke, på sätt Herr
Agrell ansett, kunna föranleda någon tväljdighet. Det kan
nemligen icke komma i fråga att tillämpa detta nya lagstad¬
gande vid syner emellan Kronan och boställsinnehafvare, e-
medan förslaget endast angår syner emellan enskilda perso¬
ner. Har åter boställsinnehafvare landtbo, så synes det va¬
ra med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att syn deni
emellan eger lika kraft med den syn, som förrättas emellan
andra enskilde personer. Herr Agrell har vidare ansett, alt
Utskottets förslag måste vara tillämpligt äfven för arrendato¬
rer, ehuru sådant icke uttryckligen säges i förslaget. Jag
måste i delta fall vara af en skiljaktig mening Lagarna
pläga nemligen, och detta med rätta, tolkas efter bokslafven; och då
ifrågavarande förslag alldeles icke talar om innehafvare eller
arrendator af jord, utan endast om jordegare, så lärer det
svårligen kunna tillämpas i de fall, då syner hållas emelluu
Den 21 Septembet. 761
arrendator och landtbo, så vidt detta af någondera parten
bestrides. Någon olägenhet synes icke kunna härledas af den
utaf mig föreslagna förändring i redactionen, och då det är
nödigt, att, vid antagandet af ett nytt lagstadgande, detsam¬
ma är så fullständigt, att det vid alla förekommande fall kail
tillämpas, finnér jag mig föranlåten alt fortsätta mitt yrkande
på bifall till den af mig föreslagna förändring uti ifrågava¬
rande Betänkande.
Herr Agrell: Till hvad jag förut i ämnet yttrat, vill
jag endast tillägga, att, då en arrendator af jord inträder uti
egarens deraf skyldigheter emot andra personer, så måste han
ock anses vara innehafvare af egarens motsvarande rättighe¬
ter. Häraf följer, att syn emellan innehafvare af enskild jord
och landtbo eger Ilka kraft, som den syn, hvilken förrättas
emellan jordegare ooh dess landtbo. Enär således den af
Herr Indebetou förordade förändring uti ifrågavarande för-
fattningsförslag är helt och hållet öfverflödig, förnyar jag
mitt yrkande af bifall till detsamma.
Discussionen var slutad. På Herr Talmannens framställ¬
ning godkändes Lag-Utskottets Betänkande, N:o 73.
Och N:o 74, i anledning af väckt motion om förkla¬
ring af 3:dje momentet i K ingi. Kungörelsen den 16 De¬
cember 1823.
Godkändes.
3:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och Économie-Ut-
skoftens:
N:o 51, i anledning af väckta frågor om ändringar uti
Kongl. Taxan på arfvode för Landtmäteriförrättningar den 18
October 1834.
Godkändes.
Och 4:o Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets:
N:o 123, i anledning af erhållna återremisser utaf Be¬
tänkandet, N:o 03, angående ifrågaställdt framläggande af
Uiiions-Comiléens förhandlingar inför Rikets Ständer.
Betänkandet N:o 93, och Memorialet N:o 123, lades till
handlingarna.
§ 2.
Till bordläggning första gången anmäldes följande Ut¬
skotts Memorial och Utlåtanden, nemligen: Constitutions-Ut-
48*
762 Den 22 September.
skottets, N:o 34, och Stats-Utskottets, N:ris 318 — 823,
till hvilka rubrikerna npptagas i protocoll, vid ören (lernas
pröfniu g.
§ 3.
Justerades Protocollsutdrag öfver särskildta af Ståndet
denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 3/"4 8 e. m.
In 6dem,
E. G. Runeberg.
Den 22 September.
Plenum kl. 6 e. m,
§ 1.
Föredrogs Expeditions-Utskottets Memorial, N:o 19, jemte
förslag lill Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, N:o 186,
angående assuranceafgift för summor, som under recommenda-
tion med posten afsändas..
Skrifvelscförslaget, N:o 186, godkändes, och Memorialet,
N:o 19, lades till handlingarna.
$ 2.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets förslag:
l;o till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, N:o 202,
angående daglractamente för Magistratsperson^’, m. fl., under
syner och förrättningar för Kronans räkning; och
k 2:o till § i Riksdagsbeslutet, under N:o 34, angående nytt
Banco-Reglemenle.'
§ 3.
Föredrogs och bordlädes andra gången Constitutions-
Ulskollets Memorial, N:o 34, med förslag lill ett tillägg i 75
§ Riksdogs-Orduingen, angående huru förfaras må, då Riks-
Den 22 September. 763
Stånden stadna i olika beslut om liänskjutande af frågor till
omröstning i förstärkt Utskott.
§ 4.
Föredrogos å nyo Stats-Utskottets Memorial och Utlå¬
tanden :
N:o 318, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet,
N:o 297, angående förvaltningen och vården af Kongl. Lust¬
slotten Drottningholm och Svartsjö.
Med läggande af Utlåtandet, N:o 297, till handlingarna,
godkändes Memorialet, N:o 318.
N:o 319, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut,
rörande de i Utlåtanderna, N:ris 242 och 312, förekommande
frågor.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
N:o 320, i anledning af Riksdagsfulimäkligen Bengt
Gudmundssons motion, angående det till kostnader för
krigsrustningarna beviljade creditiv.
Gillades.
Äfvensom Förstärkta Stats-Utskottets Memorialer:
N:o 321, angående verkställd omröstning i anledning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, i fråga om den utsockne
frälsehemmanen i Halland åliggande roteringsskyldighet.
Lades till handlingarna.
N:o 322, angående verkställd omröstning, i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande eftergift i arren¬
det för Mörrums Kronolaxfiske.
Lades till handlingarna.
Och N:o 323, angående verkställd omröstning, i anled¬
ning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande beräkningen
af husbehofsbrä uner i medlen.
Lades till handlingarna.
§ 5.
Upplästes Expeditions-Utskottets förslag:
l:o till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse.
N:o 203, angående Tullbevillningen, jemte dervid fogadt
förslag till tariff.
Och 2:o till § i Riksdagsbeslutet, under N:o 39, angå¬
ende Tullbevillningen.
Det sednare förslaget godkändes, men det förra begär¬
des på bordet. ,: J
764
Den 23 September.
§ «.
Föredrogos och bordlädes Lag-Utskottets Betänkanden,
N:ris 75, 76 och 77, hvartill rubrikerna införas uti protocoll,
vid äreudernas pröfning.
§ T.
Justerades Protocolls-utdrag öfver de af Ståndet denna dag
fattade beslut.
Plenum slutades kl. 1/2 7 e. m.
In fidem,
E. G. Huneberg.
Den 23 September.
Plenum kl. 10 f. m.
§ i-
Föredrogs å nyo Constilutions-Utskottets Memorial, N:e 34,
med förslag till tillägg i 75 § R. O., angående huru för¬
fara må, då Riksstånden stadna i olika beslut om hänskju-
tande af frågor till omröstning i förstärkt Utskott.
Herr Kock: Som det nu föredragna Memorialet ännu
icke blifvit utdeladt tryckt; och dess innehåll är af ganska
stor vigt, hemställer jpg, alt behandlingen af samma Memorial
må anstå tills vidare, och Memorialet omflyttas till slutet å
föredragningslistan.
Herr Lagergren: Jag vill icke sätta mig emot den af
Herr Kock begärda ojnllyttning af det föredragna Memorialets
plats å föredragningslistan. Jag kan dock icke underlåta att
erinra derom, att, då Riksdagen nu lider till sitt slut, man
icke får vara så noga med att kräfva tryckta exemplar af alla
Betänkande!!, som till föredragning förekomma.
Den 23 September. 765
Discussionen var slutad. På Herr Talmannens framställ¬
ning beslöt Ståndet, att med handläggningen af Constilutions-
Utskottets Memorial, N:o 34, skulle anstå, och Memorialet er¬
hålla plats sist å föredragningslistan.
§ 2.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Memorial, N:o 319, i
anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut, rörande de i Ut¬
låtandena N:is 242 och 312 förekommande frågor.
Den af Utskottet i början af Memorialet framställda in¬
bjudning till Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståudet,
Lades till handlingarna.
l:a punkten.
Lades till handlingarna.
2:a punkten.
Yttrandet, att framställningen om beviljande utan Tösen
af skattemannarätt åt Kronohemmausåboer är af Rikets Stän¬
der afslagcn.
Gillades.
Det i 2:a punkten framställda förslag till voteringspro¬
position.
Herr Lagergren: Jag mäste tillstå, det jag icke är
öfvertygad om grundlagsenligheten af hvad Utskottet i denna
del af Memorialet föreslagit, men jag nödsakas äfven vidgå,
att min öfvertygelse om förslagets grundlagsvidrighet ej eller
är fullkomligt stadgad. Förevarande punkt omfattar nemligen
2:no frågor, hvaraf den ena är, huruvida med skatteköp skall
hädanefter tillgå på enahanda sätt, som hitintills. Utskottets
förslag i detta fall går, efter hvad vi känna, ut derpå, att
skatteköpeskillingens erläggande fördelas på 10 år, under det
att nu gällande stadganden om skatteköp fordra köpeskillin¬
gens nedsättande, såsom en föregående åtgärd, innan ansök¬
ning om skatteköp göres. Denna fråga rörer dock endast till
sinB följder statsregleringen, enär skatteköpeskillingarna ingå
till Riksgäldsconloiret. Vid sådant förhållande är jag verkli¬
gen obeslutsam, om förevarande förslag till voteringsproposi¬
tion bör godkännas eller icke. Försigtigast torde dock vara,
att till Utskottet återremittera förslaget, på det Utskottet må
blifva i tillfällo att öfverväga, huruvida frågan må anses
afgjord derigenom, ait uti sina beslut deröfver två Stånd
stadnat emot två, eller om grundlagsenligen votering i frågan
bör ega rum i förstärkt Stats-Utskott, på sätt Utskottet antagit.
766
Den 23 September.
Herr IVeern: Jag anser mig böra fästa uppmärksam¬
heten derå, att förevarande förslag till voteringsproposition
afser icke någon på Statsregleringeu inverkande fråga, utan
en fråga, hvars afgörande eger inflytande på Riksgälds-Con-
toirets inkomster, enär skatteköpeskillingen till Riksgälds-
Contoiret ingå, och hvarom derföre bör under alla förhållan¬
den, jemlikt 69 § R. F. voteras i förstärkt Stats-Utskott.
Herr Lagergren: Jag vill ingalunda bestrida värdet
af den utaf Herr Wtern lemnade upplysning, som dock sy¬
nes, uteslutande, angå frågan om debitering, uppbörd oell re¬
dovisning af skatteköpeskilliug, men icke kunna tillämpas på
frågan om förändrade vilkor för skatteköps erhållande, hvil¬
ken sednare fråga väl svårligen kan blifva föremål för om¬
röstning i förstärkt Stats-Utskott, derest den icke anses böra
behandlas, i enlighet med 73 § R. O.
Herr Kock: Med verklig tillfredsställelse har jag erfa¬
rit, att Herr Lagergren hyser endast dubier i afseende å
grundlagsenligheten af att göra förevarande fråga lilli före¬
mål för votering i förstärkt Stats-Utskott. Hos mig förefin¬
nes i det fallet ej någon tvekan. Jag anser att Stats-Utskot-
tet i denna fråga gått tillväga med mycken urskiljning och
största försigtighet, ja man kan till och med säga grannla¬
genhet. Utskottet har nemligen från förslaget till voterings¬
proposition frå risk i Ij t alla sådana bestämmelser i den föreslag¬
na förändrade skalteköpsmethoden, som äro af rent admini-
slratif natur, och dem Kongl Majit fördenskull eger att en¬
sam till efterlefnad anbefalla. Deremot, och då ovedersägli-
geu sättet för skatteköpeskillings gäldande nemligen antingen
den, på sätt hitintills egt rum, erlägges på en gång, eller,
efter hvad föreslaget blifvit, fördelas på 10 års betalningstid,
inverkar på Riksgälds Cuntoirets inkomster, har Utskottet, i
full öfverensstämmelse med 69 § R. F. , . afgifvit förslag till
voteringsproposition .deröfver i förstärkt Stats-Utskott. På
detta Utskottets förslag begär jag derföre nu Ståndets bifall.
Herr Lagergren: Det har alldeles icke undfallit min
uppmärksamhet att. från förslaget till voteringsproposition
blifvit undantagna alfa rent administrativa åtgärder, som äro
afsedda för verkställigheten af den till antagande ifrågakomna
förundrade skalteköpsmethod, och att uti propositionsförslaget
blifvit upptaget, endast hvad som eger mera directe inflytande
Den 23 September.
767
på sjelfva skatteköpeskillingens erläggande; men just detta,
som synes ganska nära röra Riksgälds-Contoiret, är likväl
till sin verksamhet helt och hållet beroende af den nya skat-
teköpsmelhodens antagande. Jag vill emedlertid icke neka,
att man ju med skicklighet, eller måhända rättare med spets¬
fundighet i argumentationssättet kan leda sig derhän, att sät¬
tet för skatteköpeskillingars liqviderande eger inverkan på
Riksgälds-Contoirets inkomster. I betraktande jemväl af den
försigtiga ordställningen uti förevarande propositions-förslag
afstår jag derföre från yrkandet om återremiss af samma
förslag.
Discussionen var ändad. Efter framställning af Herr
Talmannen, godkände Ståndet det i andra puukteu framställda
förslag till voteringsproposition (i ordningen den första).
3:dje punkten.
Herr Lagergren: I afseende å denna punkt, förekom¬
mer en reservation, som på ett tydligt och klart sätt utreder,
hvilka grundlagsstadganden stå i närmaste sammanhang med
de i denna punkt förekommande frågor, och följaktligen bö¬
ra, vid afgörande! af dessa, vinna tillämpning. Min mening
härom har jag redan uttalat och dervid förklarat, att, efter
min uppfattning, frågan aldrig kan hänföras till dem, som
röra Statens reglerande. Den är en ren statseconomisk frå¬
ga, hvilken i sin utveckling till och med kan hafva till fö jd
åsidosättande ej blott af Ståudsprivilegiers och indelnings¬
verkets helgd, utan ock af enskild eganderätt. Jag vill icke
nu ånyo ingå i en discussion om sjelfva saken, utan allenast
hålla mig vid den formela delen deraf, och jag får då säga,
det jag betviflar, att någon skall kunna motsäga, att ju den
Iza delen af 3:dje punkten i Utlåtandet, N:o 242, som mot¬
svarar den 2ta voteringspropositionen i förevarande memorial,
är en ren lagstiftning eller en economisk fråga. Stats-Ut-
skoltet har likväl betraktat saken annorlunda, då det ansett
2:ne Stånds afslag icke kunna på frågans afgörande utöfva
något inflytande. Utskottet har tagit 69 § R. F. till rätte¬
snöre, men, då frågan angår, huruvida Rikets Ständer anse
det vara rätt, a.t alla på skattläggning beroende ordinarie
räntor skola bestämmas och utsättas i penningar, hade, efter
mitt omdöme, 75 § R. O. bort följas och enligt denna § är,
då, såsom nu inträffat, 2 Stånd slädnät emot 2, frågan för¬
fallen. Endast i de fall, alt Rikels Ständer samfäldt elier
768
Den 23 September.
3:ne Rika-Stånd besluta den ifrågaställa förändringen, men
angående sättet för verkställigheten deraf stadna i hufvudsak¬
ligen eller till vissa delar skiljaktiga meningar, kan, jemlikt
73 § R. 0., frågan dragas under det förstärkta Slats-Utskot-
tets pröfning. Jag belviflar, att något kan anföras till för¬
ringande af detta raisonnement, och jag tror, att en hvar,
som ifrar för sjelfva saken, också bör intressera sig för, att
detsamma varder på ett lagligt sätt afgjord. I sådan afsigt
hemställer jag, huruvida icke en återremiss bör beslutas. Det
kan visserligen häremot invändas, alt sådant leder till tids¬
utdrägt, då Riksdagen nalkas till sin upplösning. Jag tror
dock, att denna tidsutdrägt blifver vida mindre härigenom,
an om voteriugsproposilionerna godkännas, men på audra håll
afslås eller återremitteras.
Herr Schartau: Man har länge tvistat, om förevarande
fråga är hänförlig till 69 § R. F. eller ej; så att jag förmo¬
dar, att meningarna i det afseende! hunnit stadga sig. Min
Öfvertygelse har åtminstone icke blifvit rubbad af den föregå¬
ende värde talarens anförande, ty, likasom han helt kort och
godt förmenat, att frågan bort behandlas efter 75 § R. 0., så
kan å andra sidan , med lika mycket anspråk på ofelbarhet,
påstås, att 69 § R. F. bör ligga till grund för frågans be¬
handling. Den sednare åsigten, hvartill jag mig bekänner,
synes dock hafva mycket mera skäl för sig, då i 75 § R. 0.
undantag är gjordt just för de ärender, som omhandlas i
69 § R. F. Jag tror derföre, att, på sätt Utskottet föreslagit,
votering i Förstärkt Stats-Utskott bör ske öfver frågan i dess
helhet. Det vore visst fördelaktigast för den, som är emot
hela saken, om Ståndet beslöt återremittera Memorialet, ty
genom den dermed förknippade långa tidsutdrägt vid Riks¬
dagens ellofte timma vore hopp om det åsyftade ändamålets
vinnande; men undras får icke eller deröfver, att de, som
önska framgång åt saken, icke lyssna till de många betäuk-
ligheter, som framkastas, då dessa härledas från en öfverdrifven,
eller rättare föregifven samvetsömhet, vid tolkning af Grund¬
lagarna, ulan på alla lofliga vägar söka att komma till målet.
Med all aktning för- samvetsfriden kan jag icke finna någon
enda bokstaf i Grundlagen förnärmad genom bifall till hvad
Siats-Utskottet nu föreslagit. Man har sagt, att den ena delen
af frågan vore af lagstiftnings- eller ekonomisk beskaffenhet.
Deröfver skulle kunna hållas vidlyftiga tal, men jag vill blott
fästa uppmärksamheten på en enda omständighet, som likväl
Den 23 September. 769
är ganska talande, och den är, att alla 4 Riks-Slånden re¬
mitterat frågan till Stat -Utskottet, och ensamt till Stats-
Utskottet. Denna omständighet vöre mindre betecknelsefull ,
om man blott holle sig till Burgaie-Ståndet, eftersom härifråu
ärenderna alltid remitteras till blott ett Utskott, men så är icke
förhållandet med t. ex. Ridderskapet och Adeln, som med den
mest småaktiga noggrannhet vid denna Riksdag remitterat
frågor till sammansatta Utskott. Nu har likväl remissen af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet icke skett mer, än
till Slals-Utskotlet, och deraf slutar jag, att n. v. Hans Exel-
lence, Herr Grefven och Juditim Siats-Ministern, som då var
Landt-Jlarskalk, och lärer få räknas till de lagkloke i landet,
äfvensom Ridderskapet och Adeln varit af den åsigt, att frågan
rörde Statens reglerande. Nu vill man inskränka betydel¬
sen af dessa ord , såsom rörde de endast zifferuppgiftor, men
till det allmänna begreppet att reglera en budget hörer oveder¬
sägligen allt , som har närmare eller fjermare sammanhang
dermed. Jag begär bifall å denna punkt.
Herr Wedberg iustämde.
Herr Lagergren: N Igsamt inseende \igten af den in¬
vändning om tidsutdrägt, som blifvit gjord emot min anhållan
om återremiss, tager jag mig friheten påminna, att Riksdagen*
slut derigenom snarare befordras , än om 2 Stånd godkänna
och 2 Stånd afslå detta Memorial. Hvad åter beträffar sättet
för frågans behandling i öfrigt, så har man till grund derför
velat lägga 69 g R. F., emedan deri talas om sådana ären¬
der, som röra Statens reglerande. Första frågan är således
den, om detta ämne angår Statens reglerande. På denna fråga
måste man afgifva ett nekande svar derföre, att hela den sak,
som nu är under öfverläggning , icke kan utöfva det ringast»
inflytande på den stat, som nu skall regleras intill nästa Riks¬
dag. Endast i framtiden kan förevarande fråga genom sina
följder inverka på Statens reglerande. Icke eller kati jag inse,
att något stöd för frågans behandling, efter nyssnämnde Grund-
laS?s-§i k an hämtas från remissen. Vi veta alla, att ifrån
Borgare-Ståndet ärenderna p'äga till blott ett Utskott remitte¬
ras, samt att i de andra Stånden på olika sätt förfares, så
att remiss sker, ömsom till ett, och ömsom till flera Utskott.
Sådant låter sig ock med samma kraft och verkan göras, då
34 § R. 0. säger, att sjelfva ämnets beskaffenhet efter Grund¬
lagen, men icke den hvarje särskildt Utskott i allmänhet upp-
Itory.-Stdnd Prat. vid li,kul. 1847—1848 IK. 49
770
Den 23 September.
dragna befattning, må bestämma, huruledes ett mål, i enlighet
med Rikets Ständers deröfver tillhöriga beslutanderätt, bör af-
göras. Följaktligen kan från remissen något skäl icke häm¬
tas, all 'draga frågan linder omröstning i Förstärkt Stats¬
utskott. Vid 1810 års Riksdag var denna fråga också å bane,
men då förfor man annorlunda. Man ställde »å ti I , att de
till förslaget nekande tillätos votera om quaadio an j hvarefter,
och sedan denna proposition , som rörde den Slatseconomiska
delen af frågan, blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståridet afslagen, Stats-Utskoltet uppställde propositioner till
omröstning i Förstärkt Stats—Utskott endast i afseende på
det flnanciela. Det är bekant , alt icke eller dessa propo¬
sitioner ville godkännas , och alt Rikets Ständer, i god tid
före Riksdagens afslutande, ansågo frågan vara af beskaffenhet
att hafva förfallit. Derföre tror jag, att man nu bör gå för-
sigtigare till väga och bevilja en återremiss, helst det icke är
omöjligt, att ett sådant beslut kommer af de andra Stånden
att fattas, samt att bemedlingsförslag derefter uppgöras , som
kunde förena de olika meningarna. Ingen kan hysa den för¬
hoppning, att det nu framlagda extrema förslaget skall vinna
framgång, äfven om det segrade i Förstärkta Stats-Utskottet,
ty Kongl. Muj:t lärer icke meddela sin sanction deråt, då
Kongl. Majit gifvit tydligt tillkänna, alt Ilan i vissa delar icke
gillar Comiterades, lill giund för förslaget, lagde Utlåtande.
Herr Kock: Jag hade trott att Herr Lagergren skulle
finna sig tillfredsställd af det upplysande genmäle han fick å
sitt första yttrande, men med ledsnad har jag förnummit, alt
hans scrupler ännu fortfara. Han har hemställt om återremiss,
för att fä ett godt slut på saken. Detta ändamål tror jag
likväl säkrare vinnas genom bifall, samt att en återremiss
bringar saken i ett än mer inveckladt skick. Eller hvad
skulle genom en återremiss kunna vinnas? knappt någon för¬
ändring , åtminstone icke någon , hvarmed Borgare-Ståndet
kunde vara belåtet. Deremot befrämjas med visshet ett godt
slut på saken om Borgare-Ståndet godkänner detta Memorial
och dervid uuderstödes af de öfriga Stånden. Eli sådan ut¬
gång af frågan hos de 2:ne Rämsta Stånden har visst i när¬
varande ögonblick föga sannolikhet för sig, men en möjiighet
kan vara att de besinnat sig, och då bör minst ifrån Borgare¬
ståndets sida några nya hinder möta. I afseende på sjelfva
saken har mari sagt, att förevarande fråga icke inverkar på
den Stat, som nu skall regleras, och alt följaktligen 69 § 11. F.
Den 23 September.
771
icke rätteligen kan åberopas, såsom grund för frågans be¬
handling. Häri ligger dock ett misstag, ty, om Kongl. Majit
skulle inom tidpunkten för nästa Riksdag sanctionera Rikets
Ständers beslut, så hade sådant ovedersägligen inflytande på
den Stat, som nu skall uppgöras. Dessutom skutte, efter en
dylik Griindlagstolkning, hvarje förslag till förändring i be-
skattningsväseudet, som i sina verkningar sträckte sig utöfver
en Riksdag eller med andra ord icke kunde bringas i verk¬
ställighet under loppet af närmast förestående Statsreglerings-
period, alltid böra med samma skäl af 2ine S änd omintet¬
göras. Vidare har man invändt, att frågan ingriper på dea
enskilda eganderätten, men Bonde-Ståndet, som representerar
räntegifvarne, är färdigt att äfven göra uppoffringar för att få
ärendet igenom, och finner sig med förslaget ganska väl be¬
låtet. Slutligen har man kallat förslaget rxlrémt; må så vara.
De ifrån andra hållet ideligen upprepade betänkligheterna, af
än ett slag, äu ett annat, påminner dervid om den bekauta
sanningen i les extremes ses touchent.
Herr fVxrn: Herr Lagergren har sagt, att den sak,
hvarom fråga nu är, möjligen kail i framtiden inverka på Sta¬
tens inkomster och utgifter, men icke på förevarande Stats¬
reglering. Jag tager mig , i anledning deraf, friheten erinra,
att ordet: förevarande icke förekommer i Grundlagen, och
att dess anda och mening alldeles icke kan vara sådan. Meli
om äfven så vore, så har II rr Kock redan upplyst, att frå¬
gan kan komma alt utöfva inflytande just på dea Statsregle¬
ring, som nu skall uppgöras. En reservant har förmenat, att,
om man ville bestämma beskaffenheten af en fråga , endast
från synpunkten af dess inverkan på Statens inkomster och
utgifter, så skulle man kunna draga snart sagdt alla frågor,
der 2 Stånd slädnät emot 2 , under omröstning i förstärkt
Stats-Utskott , då nära nog alla, mer eller mindre, fjermare
eller närmare, inverka på Statsbudgeten. Detta är ett bevis-
ningssätt ex absurdo, sorn jag icka kan godkänna, ty det är
här icke fråga om hvad sorn närmare eller fjermare kan in¬
verka på Statens inkomster, utan det är just sjelfva dessa in¬
komster, om hvilkas reglerande det tvistas. Här är dessutom,
och från hvarje synpunkt, så mycket mer fråga om Statens
regleraude, som förslaget omfattar ej blott sättet för Stats¬
inkomsternas utgörande, utan äfven deras belopp, ty det går
ut på, att alla runstycken skola i räkenskaperna försvinna
derigenom , alt t. o. ni. C runstycken uteslutas, men högre
772
Den 23 September.
runstyckUul beräknas till full skilling. Jag begär bifall lill
hvad Utskottet i denna del föreslagit.
Herr Rhodin: Man liar anfort, såsom skäl, hvarför
frågan nu icke borde definitivt afgöras, ali andra Stånd möj¬
ligen komma att återremittera densamma. Häri kan jag dock,
för min del, icke se något giltigt skäl för ett sådant beslut.
Jag tror tvärtom , 811 , då en fråga är utredd, Ståndet både
kail och bör fatta sitt beslut, ulau afseende på hvad andra
Stånd sig företaga. Jag förenar mig med dem, som begärt
bifall å Memorialet.
Herr Lagergren: Mitt inkast, att frågan icke rörer
den nu uppgjorde Kiks staten, liar blifvit bemött med den er¬
inran, att sådant kan inträffa derigenom, att Kongl. Maj.-t före
början af nästa Riksdag sätter förslaget i verkställighet. Jag
betviflar dock, alt förslaget i något hänseende kan komma att
inverka på förevarande Statsreglering. Utskottet har först och
främst sjelf sagt, alt ingen förminskning i Statens inkomster
åsyftas; och för det andra är del klart, alt för tidens skull
förslaget icke kan på denna Statsreglering utöfva något in¬
flytande. Man gör sig ett origtigt begrepp om de med för¬
ändringen förenade svårigheter, om man tror, att arbetet kan
fullbordas på mindre, äu 2 å 3 år. Stats-Utskottet bär sjelft
förutsatt, att den erforderliga s. k. Jordeboksliggareu icke kan
medhinnas, förr än till år 1851. Del är väl sanni, att debi¬
teringen bör kunna försiggå förut, men den blifver då utan
alla controler. Jag betviflar, alt någon ränteförvandling kan
sko förr, än Jordoboksliggaren är upprättad , och att dertill
åtgå omkring 3:ne år, har Stats-Utskottet sjelft antydt. Herr
Kock liar förmenat, alt man ulan en votering i Förstärkt
Stats Utskott aldrig kan komma till något slut med denna sak.
Jag får, i anledning deraf, hänvisa Herr Kock till 75 § R. O.,
enligt hvilket lagrum frågor af förevarande beskaffenhet af¬
göras efter deu allmänna grunden, genom 3:ne Stånds beslut,
eller ock derigenom, att två Stånd stadna emot två. Votering
i Förstärkt Stats Utskott är blott en nödfallsutväg att tillgripa,
då i egentliga Statsregleringsfrågor 3:ue Stånd icke kunnat
sig förena, u'an 2 Stånd slädnät emot 2, och att denna (råga
icke direct eller ovilkorligen, ulan endast secundärt eller till
stna följder, inverkar på Statsregleriugen , har jag förut tagit
mig friheten påminna. Hvad jag nu sagt, kan jag lätt före¬
ställa mig, icke leder till någon påföljd; men då jag öppet
uttalat mili öfvertygelse, är jag saklös för hvad Ståndet, i strid
Den 23 September.
773
deremot, kan behaga besluta. Jag får dock på förhand till¬
kännagifva, att jag, med afseende på frågans vigt, ämnar, när
discussiounn förklaras slutad, genom begäran om votering, in¬
hemta Ståndets mening.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen fram¬
ställde denna proposition:
Behagar Ståndet godkänna, den 2:dra voteringsproposi-
tiouen ?
Svarades Ja och Nej, och begärdes votering.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”D-n, som godkänner Stats-Utskottets yttrande i Memo¬
rialet, N:o 319, angående 3-dje punkten i Utlåtandet, N:ris
212 och 324, samt den i Memorialet, N:o319, intagne 2:dra
votcringspropositionen, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, återremitteras Memorialet, N:o 310, i den¬
na del.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ue af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera si¬
dan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 32 Ja emot 11
Nej j i följd hvaraf Utskottets förslag var godkändt.
4:de och 5:te punkterna.
Godkändes.
6:te punkten.
Lades till handlingarna.
7:de, 8:de och 9:de punkterna.
Godkändes.
10:de punkten.
Lades till handlingarna.
11 :te punkten.
Godkändes.
13:de punkten.
Lades till handlingarna.
14:de punkten.
Godkändes.
15:de punkten.
Lades till handlingarna.
16.de, 17:de och 18:de punkterna.
Godkändes.
774 Den 23 September.
19:de punkten.
kades till handlingarna.
20:de punkten.
Herr Lagergren: Den fråga, sorn innefattas uti före¬
varande punkt, är, efter min åsigt, af den beskaffenhet, att den
icke grundlagsenligen kan dragas under Förstärkt S t a ts-Ut¬
skotts afgörande. Det har visst icke undfallit min uppmärk¬
samhet, att slutet af punkten innehåller förslag till förändring
i sättet för de indeldta lönernas utbetalande; men den före¬
gående eller hufvudsakliga frågan afser en fullkomlig rubb¬
ning i det hitintills vanliga sättet för utgörandet af de, till
tjenstemäns aflönande, anslagna räntor och kronotionde, hvil¬
ken fråga, efter hvad jag redan nämnt, icke kan, i öfverens¬
stämmelse med grundlagarna, göras till föremål för omröstning
i Förstärkt Stats-Utskott. Ehuruväl Utskottet försäkrat nuva¬
rande innehafvare af indeldta löner om bibehållandet af den
dem hittills tillagda dispositionsrätt öfver räutor och krono¬
tionde, är dock uppenbart, att förslaget åsyftar en total rubb¬
ning uti bestående förhållanden emellan räntegifvare och ränte¬
tagare. Till en början skall förslagets verkställande föror¬
saka en omstörtning af vårt så mycket beprisade och afundade,
samt i sanning afundsvärda indelningsverk, hvaruti dock, jem¬
likt 80 § R. F., någon ändring icke kan göras, utan att
densamma beslutas af Konung och Rikets Ständer, d. v, s. alt
Konung och minst Tvenne Riksstånd äro om förändringen ense.
Uppenbart visar sig häraf, att förevarande fråga icke kati be¬
traktas eller behandlas, såsom en Slatsregleringsfråga , derest
skyldig respect för Grundlagarna skall bibehållas. Dessutom
gäller frågan äfven sådana naiura-anslag, sorn blifvit anvisade
till ecclesiastika föremål och äro, enligt 4 § i de Preste-
Ståndet förunnade privilegier, skyddade emot hvarje förändring,
dertill samma Stånd icke lemnat sitt bifall. Då frågan om
skatteförenkling förevar vid 1S40—1841 årens Riksdag, gjor¬
des också, i afseende å indragning af indeldta räntorna till
Statsverket, undantog för sådana slag af dylika räntor, som
voro anslagna till inrättningar, som kunna hänföras under
Preste-Slåndets privilegier. Med stöd af hvad jag sålunda
anfört, hemställer jag att återremiss af den nu föredragna
punkten meddelas i den syftning, att alla sädana räntor och
kronotionde, sorn tillhöra Indelningsverket eller Ecclesiastik-
staten, må undantagas från den ifrågasatta indragningen af
indeldta räntor och kronotionde till Statsverket, eller åtmin¬
Den 23 September.
775
stone göras lill sin indragning ovilkorligen beroende af Kongl.
Maj:ts och Ständernas bifall, jemlikt grundlagarnas föreskrifter.
Om äfven de åsigter, jag nu uttalat, icke lyckas vinna Stån¬
dets odelade bifall, förmodar jag likväl desamma vara för-
tjenta af öfvervägande, så alt Ståndet icke drager i betänkande
att bevilja den återremiss, hvarom jag nu anhållit.
Herr Schartau: Hvad af den föregående talaren blif¬
vit emot Utskottets förslag i förevarande punkt anmärkt, stöd¬
jer sig hufvudsakligen derpå, att genom förslagets verkstäl¬
lande indelningsverket komme att rubbas. Bemälde talare har
nemligen medgifvit, att den i slutet af förslaget förekomman¬
de bestämmelsen om de indelta lönernas utbetalande qvartals¬
vis eger inflytande på Stats-regleringen. Beträffande indel¬
ningsverkets orubblighet, så har för ådagaläggande deraf
blifvit åberopad 80 § R. R. Denna § innehåller dock, att
'"krigsmakten till häst och fot, så väl som båtsmanshållet af
rotering och indelning, förblifver vid de med iandet och stä¬
derna upprättade contracter och indelningsverk, hvilka till
deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intill dess Konun¬
gen och Riksens Ständer finna nödigt någon ändring deruti
samfäldt att göra.” Häraf följer, att indelningsverket kan,
med Konungens och Riksens Ständers begifvande, förändras.
Att med Rikets Ständer i detta fall åter förstås minst Irenne
Stånd, finnes alls icke antydt. Tydligt är ock, att i de
frågor, hvilka grundlagsenligen skola afgöras i förstärkt Stats¬
utskott, det derstädes uppkommande beslut är lika väl Ri¬
kets Ständers, som hvarje annat, tillkommet genom tronno
Stånds sainmanstämmighet i de frågor, uti hvilka tre Stånds
mening utgöra Rikets Ständers beslut. Om således ifrågava¬
rande förslag, som, efter hvad obestridligt är, eger till sina
verkuingar inflytande på Statsregleringen, och förthy måste,
derest Grundlagarna skola efterlefvas, underkastas omröstning
i förstärkt Stats-Utskott med nu för handen varande förhål¬
lande, att två Stånd stadnat emot två i beslutet öfver samma
förslag; om — säger jag — detta förslag lyckas vinna
så väl förstärkta Stats-Utskottets, Rikets Ständers med full
beslutande rätt för dem utrustade delegerades bifall och Kongl.
Majits nådiga godkännande, så hafva ju blifvit uppfyllda de
för indelningsverkets rubbning i 80 § R. F. föreskrifna vill¬
kor, nemligen: Konungens och Rikets Ständers sammanstäm¬
mande beslut. Hvad angår yrkandet, att från den föreslagna
indragningen af de indelta räntorna och kronotionden till
776
Den 23 September.
Statsverket skulle undantagas sådana indelningar, sorn blifvit
anslagna till inrättningar, hvilka äro hänförliga under Pre¬
sterskapets Privilegier, emedan 4 § i dessa skulle lägga hin¬
der i vägen för sistnämnda indelningars upphörande, derest
icke Preste-Ståndet sjeift dertill lemnade sitt bifall, så får jag
anmärka, att, mig vetterligen, Borgare-Ståndet icke eger nå¬
got uppdrag eller någon skyldighet att tillse, det Högvördi-
ga Preste-Ståndets fri- och rättigheter samt privilegier icke .
trädas för nära. Ja I jag vågar till och med påslå, att Bor¬
gare-Ståndet icke ens åligger alt ega kännedom om beskaflen-
hetan af dessa privilegier. För min del erkänner jag också
öppet, alt jag är nästan fullkomligt okunnig om deras inne¬
håll, åtminstone besitter jag icke nog kännedom för att kun¬
na bestämma hvad af dem ännu kan stå fast, eller redan
blifvit, vare sig directe eller indirecte, upphäft. Skulle, e-
mot förmodan, förevarande förslag i någon mån inkräkta på
de Preste-Ståndet förunnade och ännu gällande privilegier,
så mäste, i sådant fall, tillämpas 114 § R. F., som tillägger
ett Riksstånd yeto emot verkställandet af sådana beslut, som
kränka Ståndets privilegier, förmåner, rättigheter och friheter.
Men sistnämnda § gifver icke anledning dertill, att, på sätt
yrkadt blifvit, ett Riks-Slånd skulle iakttaga och bevaka ett
Riks-Slånds rätt och bästa. I förevarande fall tror jag så¬
dant dessutom vara helt och hållet obehöfligt. Aro det llög-
vördiga Slåudets rättigheter trådda för nära, så lärer det väl
icke underlåta att gifva sådant ljudeligen tillkänna. Det ifrå¬
gasatta biträdet åt Högvördiga Preste-Ståndet är äfvenså all¬
deles opåkallad), alldenstund samma Stånd icke till det rin¬
gaste låtit förnimma, att del ansett sig i sina fri- och rät¬
tigheter vara, genom förevarande förslag, förnärmadt. Hade
Preste-Ståndet verkligen hyst en sådan åsigt, så hade ingen¬
ting kunnat vara naturligare, än alt Ståndet, vid behandlingen
af Stnts-Ulskottets första Betänkande i ämnet, eller åtminstone,
då detsamma, efter återremissen (ill Utskottet, ä nyo förevar
inom Ståndet, uttalat denna åsigt, hvilket dock icke skett, så>
vidt utrönas kunnat af de Utskottet från Preste-Ståndet till—
handakomna Protocolls-utdrag. Jag torde icke behöfva erinra,
att hvad en eller flere talare inom ett Riksstånd yttrat, ej kan
anses innefatta Ssåndets mening, derest icke Ståndet, genom
ett i behörig ordning f.tladt beslut, sådant uttryckligen för¬
klarar. Efter hvad jag redau nämnt, är det icke min afsigt,
att iulåta mig i bedömandet af huruvida förevaraude fråga är
D en 23 September.
777
af privilegii-natur, eller icke, men då frågan, på sätt kändt
är, undergått noggrann granskning och pröfning af auetorite-
ter, sorn icke skäligen kunna tillvitas, att, såsom man säger,
gå sin tid i förväg, eller alt underlåta skyldig vördnad för
bestående lagar och privilegier, och dessa auetoriteter, no-
minalim Kammar- och Krigs-Collegierna, ej funnit sig för¬
hindrade att af frågans förmenta privilegii-natur tillstyrka
frågans lösning på den nu föreslagna vägen, samt slutligen
Herrar comiterade för uppgörande af förslag till skatteför-
enkling ej eller ans tt hinder möta att förorda enahanda ut¬
väg ; så må det väl tillgifvas mig, derest jag i min enfald
skulle våga hylla den af de tre nämnda stora personligheterna
sålunda enhälligt uttalade åsigt. Enär, efter hvad jag nu
tror mig hafva visat, de två af den föregående talaren an-
dragna cardinal-skäl för bifall till hans begäran om ålerre-
miss af den nu föredragna punkten icke hålla gransknings-
profvet, finnér jag mig föranlåten hemställa lill Ståndet, att
lemna sitt godkännande till samma punkt.
Herr Lagergren: Om äfven något svar å hvad Herr
Schartall nu yttrat vore öfverflödigt, så kan jag dock icke
stillatigande förbigå den af honom gjorda tolkning af 80 §
R. F. Denna tolkning är nemligen alltför farlig för bestån¬
det af en utaf våra vigtigaste, ja måhända den vigtigasle af
våra institutioner. Jag befarar icke att göra mig skyldig
till öfverdrift, då j ig säger, att just genom vårt indelnings¬
verk har det varit oss möj'igt alt såsom nation bevara vår
sjelfständighet, och just uti den genom 80 § R. F. gifna o-
ruhblighet åt indelningsverket ligger en borgen för Sveriges
framtida oberoende. Om derföre den läran skulle suetoriseras
att förmedelst beslut, erhållet genom votering i förstärkt Stats¬
utskott, Rikets Ständers bifall till ändring eller rubbning af
indelningsverket vore vunnet, så kunde i och med detsamma
den klippa, hvarpå Sveriges sjelfbestånd hvilan, anses upp¬
löst, och fallet deraf i afgrunden snarligen vara att förvänta.
Mig vetterligen har också icke någonsin annan tolkning af
80 § R. F. blifvit gifven, än att till ringaste förändring i In¬
delningsverket erfordras Konungens och 3:ue Riksstånds sam¬
manstämmande beslut. Af största våda vore det alt remplacera
de tre Ståndens beslut med ett beslut, uppkommet förmedelst
deu stumma voteringen i Förstärkt Stats-Utskott. Jag måsta
49 *
778
Den 23 September.
alltså på det alfvarligasle bestrida dea af Herr Schartau
ajorda tolkningen af 80 K. F. Det är en sanning, hvad
Herr Schartau yttrat, all det tillhör Riks Stånden att vårda
hvart och elt sina privilegier; mm det åligger äfven Stån¬
den att visa grannlagenhet och aktning för hvarandras fri¬
nell rättigheter. Derföre linde det ock tillhört Slals-Utskot¬
tet alt, i öfverensstämmelse med hvad skedde vid 1840 —
1841 årens Riksdag, göra, i afseende å innehållet af före¬
varande punkt, en hemställan lill Preste-Ståndet och afbida
svaret derå, innan punkten blifvit för Rikets Ständer till an¬
tagande framlagd. Af det undseende för ett Riks-Stånds
privilegier, som i ett sådant förfarande uttalat sig, liar Bor¬
gare-Ståndet ofta nog varit i behof, i frågor om inkräktuin-
gar å Städernas privilegier. Med skäl kan Utskottet för
sin underlåtenhet af ett dylikt förfarande icke förebära okun¬
nighet om det ifrågavarande förslagets intrång på stadfästade
privilegier, enär, på sätt jag redan nämnt, elt exempel från
en föregående Riksdag stod Utskottet för ögonen, och dess¬
utom Preste-Ståndets Protocoll öfver beslutet om återremissen
af Utskottets Utlåtande, N:o 242, lemnade erfoi dcrliga upp¬
lysningar och erinringar. Jag förnyar mitt yrkande om den
nu föredragna punktens återremitterande.
Herr Schartau : Då angeläget torde vara, att föreva¬
rande discussion ej alltför långt ulslräckes, vill jag icke vi¬
dare inlåta mig i en i öfrigt ändamålslös strid om tolkningen
af 80 § R. F. Då dessutom Herr Lagergren grundat sitt
yrkande om alerremiss af förevarande punkt förnämligast
derpå, att, enligt hans förmenande, det förslag, som punk¬
ten innehåller, utgjorde ett ingrepp i Preste-Ståndets privile¬
gier, får jag, till besv rande af Herr Lagergrens sista ytt¬
rande, endast upprepa, hvad jag redan sagt, att, enär Preste-
Ståndet vid förslagets behandling derstädes hvarken i Utlåtan¬
det, N:o 242, eller, efter återremissen deraf, i Utlåtandet, N:o
312, underkänt förslaget,, såsom stridande emot Ståndets fri-
och rättigheter, eller S'å»idet ens desamma omnämnt i sina
beslut öfver förslaget, sfi kan jag icke finna annat, än att det
nu under disciissionen skedda åberopandet af Preste-Ståndels
privilegier är, alt, ordspråksvis talarit, plöja med annans kalf,
och att således endast tillskynda Preste-Ståndet stor otjenst.
Miti mening år följaktligen, att vi må, uteslutande, hålla oss
vid sjelfva saken, och öfverlemna ål Högvördige Pr este-Sun¬
det, att sjelf! framhålla sina privilegier och deras helgd.
Den 23 September. 779
Herr Norin: I anledning af Herr Lagergrens yttran¬
de, att förevarande punkt angår och gör intrång uti Preste-
Slåridets privilegier, så vill jag endast erinra derom, att då
de Slats-Utskoltet från Preste-Ståndet tillhandakomna Protodolls-
utdrag öfver Ståndets beslut i frågan icke gifva vid handen,
att Ståndet sjelft omfattat den af Herr Lagergren sålunda
uttalade åsigt af frågan, synes mig Utskottet icke hafva kun¬
nat förfara annorlunda, än som skett, och ej eller Borgare-
Ståndet kuuna eller böra egna samma åsigt någon uppmärk¬
samhet.
Discussionen var ändad. På Herr Talmannens framställ¬
ning om bifall till förevarande punkt, svarades Ja och Nej,
äfvensom votering hegärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, som godkänner Memorialet, N:o 319, angående
20:de punkten i Utlåtandet, N:o312, samt den 10:de voterings-
proposilionen, röstar: Ja.
Dan det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, återremitteras Memorialet, N:o 319, i den¬
na del.“
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera
sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 29 Ja emot
8 Nej ; i följd hvaraf 20:de punkten, med deri framställd
votering-proposition, var af Ståndet godkänd.
21:sla punkten.
Lades till handlingarna.
22:dra punkten.
Godkändes,
23:dje punkten.
Herr Lagergren : Det vöre orätt, ja till och med obe¬
skedligt, om jag, efter kännedom om utgången af deu sista
voteringen, skulle begära votering öfver den nu föredragna
punkten. Jag inskränker mig derföre nu till att gifva till¬
känna, att min mening, angående förevarande punkt, hvilar
på enahanda grunder, som jag framlagt under discussionen
öfver 20:de punkten, äfvensom att, ehuru jag ej kan gilla en
eller annan af de eflerföljande punkterna, jag likväl anser
vara ändamålslöst att framställa mina anmärkningar mot
dem.
780
Den 23 September.
Herr Kock: Med vitsordande af Herr Lagergrens
städse och speciell nu ådagalagda beskedlighet, begär jag
bifall till den nu föredragna punkten.
Disrussionen var slutad. På Herr Talmannens framställ¬
ning godkände Ståndet 23:dje punkten.
24:de, 25:te och 26:te punkterna.
Godkändes.
27:de punkten.
Lades till handlingarna.
28:de punkten.
Godkändes.
29:de punkten.
Lades till handlingarna.
30:de—35:te punkterna.
Godkändes.
36:te, 37:de och 38:de puhkterna.
Lades till handlingarna.
39:e —43:e punkterna.
Godkändes.
44:e, 45:e och 46:e punkterna.
Lades till handlingarna.
47:e och 48:de punkterna.
Godkändes.
49:e — 53:e punkterna.
Lades till haudlingarna.
54:e—59:e punkterna.
Godkändes.
60:e punkten.
Lades till handlingarna.
§ 3.
Föredrogos å nyo och bordlädes Lag-Utskottets Betän¬
kande:: och Memorial, Niris 75, 76 och 77.
§ 4.
Till bordläggning första gången anmäldes Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtanden och
Betänkande!), Nilis 52 och 53 samt 55 — 61, hvartill rubriker¬
na förekomma uti protocoll, vid ärendernas pröfning.
§ 5.
Föredrogs meddeladt utdrag af det hos Bidderskapet och
Adeln den 19 dennes hållna Protocoll, med inbjudning till
Den 23 September.
781
Medstånden att instämma i del, vid pröfningen af Lag-Utskot¬
tets Betänkande, N:o 67, i anledning af väckt motion om
stiftande af en lag för utrikes vexlar, af Ridderskapet och A-*
deln fattade beslut alt bifalla 36 § af det uti nämnda Betän¬
kande afgifna lagförslag, med den förändring, alt, i stället för
de tvänue sista raderna, införas: ”Stadens Börs, eller, der
sådan ej finnes, å Stockholms Börs noterade curs för vexlar å
förstnämnda mynt, ställda på 90 dagars betalningstid, med
tillägg af ränta elter 5 för 100 årligen."
Herr Kock: Jag hemställer om inbjudningens auta*
gande.
På Herr Talmannens framställning antogs denna inbjudning
af Borgare-Ståndet.
§ 6.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver särskilda af Ståndet
denna dag fattade beslut.
§ 7.
Föredrogs Expeditions-Utskotlets förslag till Rikets Stän¬
ders skrifvelse. N:o 203, angående tullbevillningen.
Herr Brinck: Enär detta skrifvelseförslag är ganska
vidlyftigt, och återremiss deraf i allt fall icke kan undvikas,
hemställer jag, att någon uppläsning af förslaget icke må
ega rum. Jag sade, att förslaget oundvikligen måste till Ex-
peditions-Utskottet återremitteras, ty skulle förslaget i dess
nu befintliga skick godkännas, så gjorde sig Rikets Ständer
sakre dertill, att inför Kongl. Majit framkomma med uppgif¬
ter, hvilka stodo i uppenbar strid med verkliga förhållandet.
Det heter nemligen i förslaget, att ”Rikets Ständer för de
väsendtliga lifsmedlen Fläsk, Kött, Ost och Smör, beslutat en
ytterligare nedsättning i införselsafgifterna, än det nådiga
förslaget innehåller”. Nu hafva emedlertid Ständerna beslu¬
tat följande införselafgifler för nämnda artiklar, nemligen för
fläsk 1 Ridr, ost 1 Ridr 24 sk., och smör likaledes 1 Ridr
24 sk. för samt å kött 5 Ridr för tunnan; hvaremot
det Kongl, förslaget upptager införselsafgifterna för samma
artiklar sålunda, för fläsk 36 sk. , kött 4 Ridr, ost 1 Ridr
och smör 1 Ridr 16 sk. Häraf synes att Rikets Ständer
beslutat, i stället för nedsatt: ing, höjning i tullafgifterna
för ifrågavarande lifsförnödenheter. För vinnande af rättelse
i den sålunda uti skrifvelseförslaget befintliga felaktighet
anhåller jag örn ålerremiss deraf.
783
Den 25 September.
Häruti instämde Herr Sjöstedt.
Herr Collén: Jag är icke nu beredd att besvara den
af Herr v. Talmannen emot ifrågavarande skrifvelseförslag rig-
tade anmärkning, helst jag icke eger lill hands de flera Be-
villnings-Ulskollets Betänkande!!, hvarpå skrifvelseförslaget sig
grundar. Emedlertid har jag ej något att eriura vid Herr
v. Talmannens yrkande af återremiss.
Discussionen var slutad. På Herr Talmannens fram¬
ställning återremitterades Expeditions Utskottets skrifvelse¬
förslag, N:o 203, till Utskottet, äfvensom besiöts , att Tull-
taxetarilfeu skulle återremissen åtfölja.
§ 8.
På begäran erhöll Herr Wahlgren 14 dagars ledighet
från Riksdagsgöromålen, räknad från den 25:(e dennes.
Plenum slutades kl. 3/4 1 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 25 Sep tember.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1.
Justerades Protocyllen för den 29 Julii f. m., den 23
Augusti, samt den 15 och 19 uti innevarande månad.
V § 2.
Herr Valley hegärde ordet och, med stöd af 56 § Re-
gerings-Formen, uppläste en så lydande motion:
"Ifrån ett Sterbhus har till mig blifvit lemnade 84 Rdr
16 sk. Riksgälds-Contoirets aflysta sedlar, som jag får anhålla
måtte af Rikets Höglofl. Ständer medgifvas inlösen, till det
belopp de af Riksgälds-Contoirels styrelse, i afseende till de¬
ras rigtighet blifva erkände, för hvilket ändamål de till be-
mäldte Contoir skola aflemnas till granskning."
Remitterades till Stats-Utskottet.
Den 25 Sevtember.
783
8 3.
Föredrogos å nyo Lag-Utskottets Betänkande!!:
N:o 75, i anledning af väckta motioner, om förändring
i Concurs-lagsliftningen:
l:sta, 2:dra, 3:dje och 4:de punkterna.
Godkändes.
5:te punkten.
Herr Lagergren: .lag är just icke besinnad på, att
göra några direcla anmärkningar mot det af Utskottet före¬
slagna edsformulair , ehuru det förefaller mig kanske äfven-
tyrligt, att utesluta de i gamla edsformulairet uppräknade om¬
ständigheter, hvilkas goda verkan vid många tillfällen blifvit
ådagalagd. Man kan väl säga, alt de förklarande!), sorn före¬
komma i den föreslagna eden , under sig subsumera alla de
omständigheter, som äro upptagna i gamla eden; men det band,
som deruti finnes å bevillnings-afdragets iakttagande, anser jag
gerna hafva kunnat bibehållas. I afseende å språket får jag
anmärka vid orden "efter ty sorn", att ordet: "ty" der har
samma betydelse , som gamla ordet tily, stafvadt med th,
hvilket aldrig behöfver som efter sig. Hvad jag nu anmärkt,
är icke af den betydenhet, att det bör leda till förkastande
af förslaget. Alt begära återremiss är icke, i anseende lill
Riksdagens snara slut, tjenlig!, och att i förslaget göra än¬
dringar, är icke eller ledande till någon påföljd. Med hvad
jag anfört, har jag blott åsyftat, att gifva tillkänna , det jag
icke är rätt öfverlygad om lämpligheten af det föreslagna eds¬
formulairet.
Herr Agrell: Då Herr Lagergren ej begärt hvarkeu
återremiss eller afslag å Betänkandet i förevarande punkt, an¬
ser jag öfverflödigt att till besvarande upptaga de obetydliga
anmärkningar, som Herr Lagergren framställt, utan jig in¬
skränker mig till att yrka bifall å ifrågavarande punkt af Be¬
tänkandet.
Herr Hörnstein: Jag anser de i det föreslagna eds¬
formulairet förekommande orden: ”på god tro", vara öfier-
flödiga, då det sedermera i formulairet heter, att fordran icke
tillkommit af svek eller bedrägeri. Dessutom är uttrycket:
på god tro", så sväfvande oell obestämdt , att man icke vet,
hvad dermed rätt förstås. Troligen menas dermed, att borge¬
nären är inom sig öfverlygad om fordrans rigtighet; men,
såsom öfverflödiga, kuuna dessa ord gerna utgå. Då , genom
en återremiss, för att erhålla förändring i formulairet, sanno¬
784
Den 25 September.
likt något vid denna Riksdag icke skulle vinnas , samt det
hittills brukliga edsformulairets utbytande mot ett nytt icke år
af den vigt , att icke hela frågan gerna kan hvila till en
kommande Riksdag, yrkar jag afslag å Betänkandet i föreva¬
rande punkt.
Herr Billström : Lika med Herr Hörnstein anser jag
orden: ”på god tro”, icke vara rätt väl valda. Man kan t. ex.
icke lämpligen säga , att Kronan eller en offentlig Aucloritet
är på god tro innehafvare af en fordran; och då dessutom
efteråt i formulairet heter , att fordran icke af svek eller
bedrägeri tillkommit, anser jng , att orden: ”på god tro’,
kunna utgå.
Herr Agrell: Om man läser det föreslagna edsformu-
lairet i ett sammanhang, skall man Finna det innehålla, att
Borgenär skall betyga, att han varit på god tro innehafvare
af fordran, ”innan ansökningen om gäldenärens egendoms af¬
trädande honom kunnig blef”. Detta är en cathegori. En
annan är den, alt fordran icke tillkommit af svek och bedrä¬
geri. ålan kan nemligen tänka sig, alt en person, på god tro,
blifvit innehafvare af en fordran, men alt den ändock är pri¬
mitivt tillkommen på ett svekfullt sätt. Jag kan således icke
finna, alt orden: ”på god tro” äro öfverflödiga; och hvad
Krouans och Allmänt Verks fordringar beträffar, sä inser jag
icke, hvarföre ej en uppbördsman kan och bör intyga, att en
dylik fordran innehafves på god tro.
Herr Lagergren: Mina anmärkningar må väl vara af
ringa betydenhet; men de äro dock icke så lätt vederlagda.
Mia anmärkning, i afseende å orden: ”ty, som”, medgifver
jag vara af så ringa betydenhet, att den kan lemnäs ulan af¬
seende; men uteslutandet af föreskriften i eden om bevillnings-
afdragels tillgodonjutande anser jag icke vara rätt välbetänkt.
Föreskriften derom i 'det nu gällande edsformulairet tillkom,
för att compleltera stadganderna om bevillning af capilalen,
och försäkra sig om verkställighet af Rikets Ständers derom
fattade be.dut. Många sätt finnas, att eludera stadgandet i
detta afseende, och det saknas icke exempel , att bevillnings¬
afdrag varit å skuldebrefvet q v i 11 era d t , utan att hafva kommit
gäldenären lill godo, men att, vid borgenärs-edens afiäggande,
sanningen kommit i dagen. En ytterligare anmärkning, som
jag förra gången, då jag hade ordet , icke kom att nämna,
är deri, alt i det föreslagna formulairet Domstolen , vid hvil¬
ken concursen är anhängig, icke närnnes. Detta är likväl af
Den 25 September. T85
vigt derföre, att många borgenärer aflägga ed vid andra dom¬
stolar, än der concursen är anhängiggjord , hvarföre det är
nödigt, för al! identifiera personen, i hvars concurs fordran
bevakas, att Cuncursdomstolen närnnes. Eden borde derföre
i stället för orden: ”den fordran jag nu anmält”, innehålla
dessa; ”den fordran, som jag ämnar anmäla i N. N:s vid
N. N. Domstol anhängiga concurs’’. De anmärkningar, jag nu
framställt, föranleda mig, elium hårdt det må synas, alt yrka
afslag å Betänkandet i förevarande punkt.
Herr Biörck: För antagande af förslaget hör man söka
tvänne skäl, det ena, att det gamla ed.-formulairet behöfver
förbättras, och det andra, att det nu föreslagna är bättre, än
det gamla. Jag betvifla!-, alt något af dessa skäl här äro för
handen; och jag delar de betänkligheter, som äro mot försla¬
get framkastade. Då emedlertid en återremiss vore mindro
lämplig, och bibehållande af det gamla edsformulairet icke är
förenadt med några äfventyr, yrkar jag ogillande af Utskottets
förslag.
Häruti instämde Herr Spångberg.
Herr Kock: Denna discussion har ådagalagt, huru svårt
det är att skrifva en lag. Här är blott fråga om ett eds-
formnlair, hvarå, för att få det kort och tydligt, Lag-Utskottet
nedlagt hela sin vishet, utan att dock lyckas, hvilket synes
deraf, ali man här gjort anmärkningar vid nästan hvarje ord.
Anledningen lill den ifrfigaställda förändringen är det gamla
edsformulairets vidlyftiga och inkrånglade beskaffenhet, och
det är i sanning löjligt att höra förestafvas detsamma med
dess klippor, emellan hvilka mången har att göra rigtiga
saltomortale. Det kan väl mot det föreslagna edsformulairet
jemväl finnas anledning lill anmärkningar; men dessa äro dock
betydligt underordnade dem, som kunna göras emot det gamla;
och ehvad anmärkningar än må göras mot det föreslagna
formulairet, så innefattar det likväl i sig en försäkran, att den
bevakade fordran i allo är rigtig, hvilket är bättre, än att
uppräkna en mängd särskilda omständigheter, enär icke alla
förekommande fall kunna i en ed upptagas. Jag yrkar der¬
före, att det nya edsformulairet må autagas, såsom varande
bättre, än det andra.
Herr Thorn: Utan att bestrida, att det föreslagna eds-
formulairet kuude tåla någon jemukning, anser jag det lill
Ordalagen vara sådant, alt det är användbart vid bevakning af
Drng -Stånd- Prut. vid Mild. 1817—1848. tr. 50
Den 25 September.
hvilken fordran, tom helst, hvilket åter icke är förhållandet
med den gamla eden. Det öfverklagas med skäl, att alla våra
edsformulairer äro öfverflödigt vidlyftiga , och sådant gäller
i synnerhet om horgenärseden ; hvarföre, och då , genom an¬
tagande af Utskottets förslag, beredes korthet, jemte bättre
uppställning, än i det gamla edsformnlairet, sådant innefattar
en fördel. .lag anser mig böra yrka bifall till förslaget.
Herr Tauson instämde.
Herr Agrell: I fall, såsom en talare yttrat, Lag utskottet
nedlagt någou vishet i sitt förslag, så får jag upplysa, att
denna vishet är hemlad från Lag-Comiléen. Att uppgöra eds¬
formulairer är alltid svårt, och det är omöjligt att skrifva
dem så, att icke missbruk kon ske af den mindre samvets¬
granne. Jag yrkar, fortfarande, bifall till förslaget.
Discussionen var slutad; och Herr Talmannens propo¬
sition å bifall till 5:te punkten af Lag-Ulskoltets Betänkande,
N:o 75, blef med öfvervägande Ja besvarad.
N:o 76, i anledning af väckt motion, angående åliggande
för Communerna att hafva tillsyn å ordningen vid fängelserna.
Godkändes.
Och N:o 77, i anledning af väckt motion om stiftande af
en lag för Notarii-Publici.
Herr 1 Vsern: Det af Lag-Utskottet anförda skäl, att Ut¬
skottets tid ej medgifvit ett så vidlyftigt arbete, som upp¬
rättande af ett förslag i ämnet, kon jag icke godkänna, all¬
denstund tiden för Riksdagens afslutande ännu icke är bestämd.
Jag yrkar derföre återremiss, på det att Utskottet måtte taga
frågan i öfvervägande.
Herr Eklund: I anledning af Herr Wxrns yttrande
får jag upplysa , att Log-Utskottet användt ganska mycken tid
på granskning af det väckta förslaget; men att, då Lag-
Utskottet funnit dervid vara åtskilligt att anmärka, så alt ut¬
arbetande af ett nytt förslag skulle blifva af nöden , ansåg
Lag-Utskottet den tid ,• som förmodades återstå af Riksdagen,
icke vara tillräcklig för uppgörande af ett sådant förslag;
hvarföre Utskottet icke kunnat komma till annat slut, än det
Betänkandet innehåller.
Herr Lagergren: Jag skulle tro, att motionen mera
ledt till det åsyftade ändamålet, om den icke varit af något
förslag beledsagad , utan endast innehållit en antydan om
nödvändigheten af en lag för Notarii Publici , hvilken ställt
Sverige i detta hänseende i likhet med andra länder. Sak¬
Den 25 September.
787
naden af en lag för Notarii Publici har åstadkommit många
rättegångar, förauledda genom allmänhetens ovana att anlita
desse tjenstemän och doras oförmåga af brist på ledning.
Om här, såsom i andra Länder, infördes en lag för Notarii
Publici, som ålade dem att legalisera vissa handlingar och i
öfrigt utstakade deras göromål , skulle derigenom sannolikt
många rättegångar undvikas. Den väckta frågan förljenar
derföre afseende; och det hade varit önskligt, om motionairen,
i stället för att bifoga ett förslag till lag, öfverlåtit uppgö¬
randet deraf åt Lag-Utskottet.
Discussionen var slutad , och Lag-Utskottets Betänkande,
N:o 77, blef af Ståndet godkändt.
§ 4.
Föredrogs å nyo Constilulions-Ulskottets Memorial , N:o
84, med förslag till ett tillägg uti 75 § Riksdags-Ordningcn,
angående huru förfaras må , då Riks-Stånden stadna i olika
beslut om hänskjulande af frågor till omröstning i förstärkt
Utskott.
Herr Billström: *)
Herrar Gustafsson, Valley, Falhem, Spångberg
och Hörnstein instämde.
Herr Brinck: I motsats till Herr Billströms åsigt,
tror jag det vara ganska nyttigt, att, då Grundlagen icke är
så klar, att tvist kan uppkomma om i Förstärkt Utskott vo¬
teras bör eller icke, frågan hänshjutes till den Auctoritet, som
i andra fall eger att tolka Grundlagarna. Jag nekar icke, att
de vigtigaste ärenden i Constitutions-Utskottet ofta afgöras
genom den förseglade sedeln; men sådant är i allmänhet för¬
hållandet vid afgörande! af våra största frågor; och det är
i alla fall bättre, att den högsta Auctoriteten, i afseende å
grundlagarnas tolkning, sliter en uppkommen tvist, än att den
förhlifver oafgjord. Jag finnér derföre skäl vara, att förslaget
hvilar, på det kommande Ständer deröfver må fatta deras
beslut.
Häruti instämde Herrar Eklund och Lagergren.
Herr Thorn : Det är väl sannt , att genom förslagets
antagande åt Constitutions-Uskottet lemnäs en ganska vid¬
sträckt makt, men detta Utskott har redan sig tillerkänd mak¬
ten, att, då i vissa andra fall tvist uppstår om grundlagarna#
*) Detta auförande är, vid tryckningen, ej gftemnadt.
789
Den 25 September.
räll» tydning, (ollia desamma; och jag fl iner det icke vara
vådligt, att åt Utskottet anförtro samma makt i cn formfråga,
sådan, som den förslaget omfattar. Man må betänka , hvilket
som ar förmånligast, antingen att en uppkommen fråga,
huruvida votering skall verkställas , blir afgjord och sliten,
eller alt låta det gå, såsom nu, då tvänne Stånd genom deras
vägran alt votera i förstärkt Utskott, äro på väg alt sönder¬
bryta Riksdagen. Canstilutions Utskottet har derföre föreställt
sig, att, då Ständerna i vissa fall redan antagit Constitutions-
Utskottet till skiljedomare , de äfven skulle kunna göra det i
danna formfråg», hvarigenom man vid uppstådda stridigheter
Itömma till något resultat. Att den förseglade sedeln i mänga
fall inom Constituiious-Utskottet afgör utgången, är ostridig!;
men sådant inträffar ock vid voteringar i de vigtigaste frågor
hos Ständer na och derns Utskott , samt äfven inom Rikets
Ständers stora Nämnd. Dessa af mig nu anförda grunder
hafva föranledt Consliiu'ions-Utskoltet att tillstyrka den väckta
motionen, och jag hemställer, att Ståndet behagar gilla försla¬
get att blifva bvilaude lill gtundlagseulig behandling vid nästa
Riksdag.
Herr Tauson instämde.
Herr Hörnstein : Om man vill göra Constituiious-
Utskottet till skiljedomare i frågor , om i Förstärkt Utskott
voteras skall , eller icke , bör en sådan domsrätt lemnäs åt
förstärkt Constitulions-Utskolt, då man blir i tillfälle alt, un¬
ner Riksdagens lopp, deruti invälja personer, lill hvilka man
har fullt förtroende; men att lemna en sådan makt åt ett
Utskott, som består af personer, hvilka väljas vid Riksdagens
början, och innan man lärt känna dem , anser jag vådligt.
Dessutom tycker jag, att hvar och en bör stå för sina hand¬
lingar, och, om någon fråga blifver origtigt behandlad, skul¬
den derföre icke faller pä Constituiious-Utskottet, utan drabbar
det eller de Stånd, hvilka missbrukat sina rättigheter , såsom
Riks-Stånd. Jag yrkar derföre, att Constitulions-Utskottets
förslag återremitteras, med förklarande, att det hvarken är
nödigt eller nyttigt.
Herr Morin: Den motion, som föranledt Utskottets för¬
slag, bar blifvit framkallad af de händelser, som nyligen sig
tilldragit, då två Stånd slädnät mot de andra två uti skilj¬
aktig mening, om uti en af de vigtigaste frågor vid denna
Riksdag votering bör i Förstärkt Utskott ega rum, eller icke.
För bifall till förslaget hafva blifvit auförda skäl, dem jag
Den 25 September. 789
anser böra gälla för frågans hvilanda till grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdag. Må dock ingeu af hvad jag nu
sagt, taga sig anledning lill den förmodan , att jag , af nu
gällande grundlagar, saknat ledning för bedömande, huruvida
i nämnde fråga bort i Förstärkt Stats-Ulskott voteras, eller
icke; i det fallet kommer jag att vidhålla den åsigt, jag re¬
dan uttalat.
Herr Schartau: Förslaget innefattar visserligen en ut¬
väg att framdeles komma från en strid, sådan som den , hvil¬
ken nyligen förevarit; men då antagandet deraf ofelbart skulle
hafva till påföljd , att Constitutions-Utskottet flage en ännu
vidsträcktare makt, än det hittills egt, och hvad värre är, att
en sådan makt-tillökning skulle lillgodokomma den bekanta
förseglade sedeln, hvarigenom en ytterligare utsträckt inflytelse
skulle uppstå för den sämste af alla domare, slumpen , åt
hvilken jag icke vill öfverlemna afgörande, af de för landet
kanske mest vigtiga frågor, sfi kan jag , för min del , icke
annat än yrka, att Constitutions-Utskotlets ifrågavarande för¬
slag måtte förklaras vara hvarken nödigt eller nyttigt.
Herr Lagergren: En gammal regel säger: ”missbruk
upphäfver ej bruk”, hvilken regel här kan tillämpas; ty, om
än det utslag, förseglade sedeln lemnar, utfaller till förmån
än för den ena, och än för den andra , så får man lika litet
i detta, som andra fall, der missbruk kunna ega rum, förkasta
saken, så vida den i öfrigt har billighet för sig. En sådan
colIision, som nyligen uppstått, då två Stånd stannat emot två,
i fråga om votering skall i Förstärkt Utskott anställas eller
icke, är nödvändigt att för framtiden afhjelpa; och då Con-
slitulions-Ulskottet förut bar i andra fall sig tillagd en sådan
makt, som genom förslaget åsyftas . synes mig skäl vara för
handen, att godkänna förslaget, att blifva hvilanda till grund¬
lagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Herr Brinck: I anledning af en talares yttrande har
jag ansett mig föranlåten å nyo begära ordet, på det ingen
må tro, att jag, för det att jag tillstyrker antagande af för¬
slaget, gillar det sätt, hvarpå den vigtiga frågan om skatte-
förenklingen blifvit af tvänne Stånd handlagd; uti hvilken
fråga jag anser, att votering ovilkorligen bör i förstärkt
Stats-Utskott ega rum; och jag tänker icke att genom före¬
varande förslag låta binda händerna på mig. Hvad angår
erinran om vådan att lemna den ifrågaställa makten åt
CoustiluliQus-Ukskottet, derföre att utgången af frågwua der-
790
Den 25 Sep (ernber.
slädes vanligen beror på den förseglade sedeln; så får jag
fästa uppmärksamhet derå, att samma partie-åsigter, som göra
sig gällande inom Constitutions Utskottet, öro rådande nä¬
stan öfverallt ; och att man af samma skäl, som man fruktar
att lemna Constitutions-Utskottet den makt, som är i fråga,
kunde anse vissa domstolar icke böra excistera, derföre att
de se sakerna på olika sätt, så t. cx. har det bandt uti Kongl.
Svea Hof-Rätt, att, i alldeles cnahnnda sak, den ena divisio¬
nen friat, och den andra fällt den tilltalade. ålen icke vill
man väl derföre fråntaga Svea Hof-Rätt dess domsrätt. Jag
medgifver väl, att de frågor, som, enligt förslaget, komma
att af Constitutions Utskottet afgöras, äro af mycken vigt ;
men af lika betydenhet är den Utskottet förut tillagda makt,
att skilja emellan Slåndet och dess Talman, hvilken makt
ock kan leda till lika vigtiga resultater, hvilket man haft
tillfälle erfara vid denna Riksdag. Jag vidblifver mitt yr¬
kande, alt förslaget må hvila, till antagande eller förkastan¬
de vid nästa Riksdag.
Herr [Vazm: Jag beklagar, att grundlagen är sådan,
att den kan gifva anledning till tvist om dess rätta mening,
men då fråga är om att stifta ett nytt grundlagsstadgande,
bör man akta sig för, alt gifva tillfälle till missbruk. Om
ett sådant stadgande, som det föreslagna, skulle antagas,
fruktar jag, att partierna, som alltid uppbjuda hela sin för¬
måga, för att i Constitutions-Utskottet fä invalde sina mest
fanatiske målsmän, skola anse sig, utan någon moralisk an¬
svarighet, kunna undandraga sig votering, och till den så¬
lunda af grundlagen erkända domstolen hänskjuta alla miss¬
hagliga frågor, och dessa skulle således i sista hand och u-
tan appel afgöras af just do män, om hvilka man har den
största anledning till att tro, att de äro af parti-ifver för¬
blindade och i de flesta fall skulle dessa frågors afgörande
komma att bero af den förseglade sedeln, d. v. s. af slum¬
pen. På dessa skäl anser jag förslaget icke kunna bifallas,
utan instämmer i föregående talares yrkande, alt Betänkandet
måtte återremitteras, med förklarande af Borgare-Ståndets
gemensamma tanka, att det gjorda förslaget till ett nytt
grundlagstadgaude hvarken är nödigt eller nyttigt.
Herr Hörnstein: Man liar velat jemnföra Constitu¬
tions-Utskottet med en domstol, men denna jemnförelse är
icke lämplig, ty alla domstolars förhandlingar äro underäs-
Den 25 September.
791
»tade granskning, hvilket icke är förhållandet med Constitu¬
tions-Utskottet, som är en auctoritet, hvarmed man icke kan
komma till rätta. Om nu skalteförenklingsfrågan blifvit hän-
skjuten till Constitutions-Utskottet, och detta Utskott förkla¬
rat votering derom i förstärkt Stats-Utskott icke böra ega
rum, så hade ett sådant beslut gällt, såsom prmjudicat för
kommande fall, då, i fråga om votering i förstärkt Utskott,
två Stånd stadna emot två; hvaremot, såsom saken nu står,
blifvande Ständer äro oförhindrade att fatta hvad beslut,
som helst. Man kan väl säga, att ena Riksdagens Conslitu-
ticns-Ulskott icke är bundet af den andras beslut; men man
hör likväl ofta praejudicater åberopas från föregående Riks¬
dagar. Då förslaget icke är lämpligt, yrkar jag derå afslag.
Discussionen var slutad; och på Herr Talmannens fram¬
ställda proposition, alt antaga Constilutions-Utskottets, i Me¬
morialet, N:o 34, framställda förslag, att hvila till grundlags¬
enlig behandling vid nästa Riksdag, svaradess blandade Ja
och Nej, hvarefter votering begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, som vill, alt Constitutions-Utskottets i Memoria¬
let, N:o 34, afgifna förslag till ett tillägg uti 75 § Riksdags¬
ordningen antages till hvilande, för grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag, röstar: Ja,
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, återremitteras Memorialet, med förklarande
af Ståndets gemensamma tanka, att förslaget är hvarken nöd¬
vändigt eller nyttigt.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop.
En sedel allades förseglad och de öfriga, vid hvilkas öppnande
två af Ståndets Herrar Ledamöter voro stående, en på hvar¬
dera sidan om Herr Talmannen, befuunos innehålla 28 Nej
Nej emot 10 Ja; i följd hvaraf Constitutions-Utskottets Me¬
morial, N:o 34, var ålerremitteradt, med förklarande af Stån¬
dets gemensamma tanka, att det afgifna förslaget är hvarken
nödvändigt eller nyttigt.
§ 5.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottens Betänkande, N:o 52, i anledning af väckta
frågor om förklaring eller tillägg i 5 § af Kongl. Förord¬
ningen om sockenstämmor i Riket den 29 Augusti 1843.
Godkändes.
793 Den 25 September.
§ 6.
Föredrogos och, på begäran, bordlädes andra gången I.ag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie Ulskoftens Belänkan-
den, N:ris 53, 55, 56, 57, 58, 59, 60 och 61, hvartill ru¬
brikerna finnas upptagna i Protocoll, vid dessa äreuders pröfning.
§ T.
Upplästes och godkändes Expedilions-Utskoltets förslag
till Rikets Sländers underdåniga Skrifvelser:
N:o 204, angående eftergift i arrendet för Mörrums
KrOuolaxfUke i Blekinge län;
Nto 205, angående den utsockne frälsehemmanen i Hal¬
land åliggande rotering3skyldighet;
N:o 206, angående fastställande af roteringsverkeu för
den tillökade ordinarie bålsmansroleringen ;
N.o 207, i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposi¬
tion, angående författning om förlags-inteckning;
N:o 208, angående rättighet för Judar alt vittna;
N:o 209, med förslag till Lag mot uppror och olofliga
folksamlingar;
N:o 210, angående skyldighet att låta inteckna vid köp
af fast egendom gjordt förbehåll, att, mot bestämd summa,
få densamma återlösa; och
N:o 211, angåeude upphörande af skyldighet för den med
Underrätts Utslag missnöjde, att lösa flera än ett diariibevis.
§ 8.
Herr Ericson hegärde och undfick tre veckors ledighet
från Riksdagsgöroinålen, räknad från den 27 innevarande må¬
nad; och uppdrog Ståndet, på hemställan af Herr Schartall,
åt Herrar Electorer, alt utse en Suppleant-Ledamot, alt under
tiden, i Herr Ericsons ställe, inträda i Stals-Utskottet.
8 9-
Justerades Protocolls-utdrag öfver särskilda af Ståndet
denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 12 på dagen.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 26 September.
793
D en 26 September.
Plenum kl. 11 f. m.
§ i-
Upplästes ett så lydande Valprotocoll:
”1848 den 26 September sammanträdde Borgare-Ståndets
Herrar Electorer och valde till Suppleant-Ledamot i Stals-
Utskottet Herr Hörnstein för Herr Ericson. Ut supra.
In fidem
August Rundqvist.”
Hvarom underrättelse skulle meddelas genom Utdrag afPro-
tocollet
§ 2-
Justerades Profocolleu för den 2, 16, 18, 20 och 21
dennes, äfvensom för den 23 af innevarande månad, uti en
återremitterad del.
§ 3.
Herr Talmannen gaf tillkänna, att, enligt ankommen un¬
derrättelse, en Deputation från Högv. Preste-Ståndet vore att
förvänta.
§ 4
Föredrogos å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottens följande Utlåtande och Betänkanden, nem¬
ligen:
N:o 53, i anledning af anmärkningar vid Utskottens Be¬
tänkande, N:o 32, angående förklaring af hvad med ”matlag’’
rätteligen bör förslås, samt föreslagen ändring uti Kongl. Kam-
mar-Collegii kungörelse den 20 Julii 1830.
Utlåtandet, N:o 53, godkändes, och Betänkandet, N:o 32,
lades till handlingarna.
N:o 55, i anledning af väckt fråga om ändring uti 1 §
af 2 Cap. Byggninga-Balken.
Godkändes.
50*
794 Den 26 September.
N:o 56, i anledning af väckta frågor om ersättning åt
Nämnd för biträde vid syner celi extra förrättningar.
Godkändes.
N:o 57, i anledning af väckt fråga om optionsrätt för
åboer å stomhemman.
Godkändes.
N:o 58, i anledning af väckta frågor om ändring tili
Kongl. Förordningen om Sockenuämnder å landet den 29 Au-
gusti 1843.
Bordlädes,
N:o 59, i anledning af väckta motioner om ändring och
förklaring dels af fiskeri-stadgan den 14 November 1766,
dels ock af Reglementet för Nordsjö-liskerierna i Götheborgs
och Bohus län den 21 Julii 1774.
Herr Norin: Derest icke Riksdagen numera syntes
lida till slut, och jag icke vill i någon mån bidraga till deu-
sammas förlängning, skulle jag i sanning finna mig föranlå¬
ten anhålla hos Ståndet om förevarande frågas återförvisande
till sammansatta Utskotten för förnyad behawdling. Min i
det nn föredragna Betänkandet omhandlade motion var nem¬
ligen till sin syftning så oskyldig och välmenande, att den,
efter hvad åtminstone mig synes, bort förtjena mera afseende,
än Utskotten behagat deråt egna. — Jag åtnöjer mig dock
för närvarande med att till Frotocollet anföra Ldenna min
åsigt.
På Herr Talmannens framstållnig beslöt Ståndet låta
bero vid de sammansatta Utskottens hemställan i det nu fö¬
redragna Betänkandet.
N:o 60, i anledning af väckt fråga, att boupptecknings-
afgiften i Stockholm må bestämmas att utgå till lika belopp
i alla ofrälse sterbhus.
Godkändes.
N:o 61, i anledning af väckt fråga om upprättande af
2:ne nya årgångar prediko-texter.
Godkändes.
§ 5.
Till bordläggning, första gången, anmäldes Lag- samt
Allmänna- Besvärs- och Economie-Utskoltens Utlåtande, N:o
54, i anledning af väckta frågor om förändring uti nu gäl¬
lande stadgauden, i fråga om deltagande i byggnad och un¬
derhåll af Kyrko- och Prestgårds- samt andra allmänna bygg¬
nader.
Den 27 September.
§ 6.
Herr Talmannen öfverlemnade Ordförandeklubban åt Herr
vice Talmannen, som derefter intog Ordförandeplatsen.
§ 7-
Herr Roth anhöll om frenne veckors ledighet från Riks-
dagsgöromålen, räknad från den 29 dennes; hvilken anhål¬
lan bifölls.
§ *•
Justerades Protocolls-Utdrag öfver de af Ståndet denun
dag fattade beslut.
Något ärende återstod icke att föredraga; och på Herr
vice Talmannens fråga, om Ståudet behagade åtskiljas, svarades
Ja, hvadan Plenum slutades kl. 3/4 12 på dagen.
In fidem,
E. G. Runeberg.
1) cn 27 September.
Plenum kl. 12 pä dagen.
§ I.
Herr Talmannen tillkännagaf, att Riks-Ståndens samtlige
Ordförande, äfvensom Secreteraren hos Bonde-Ståudet, till
följd af emottagna kallelser, f. m. denna dag haft företräde
hos Hans Majrt Konungen, som dervid tillkännagifvit sin nå¬
diga vilja vara, att hemförlofva Rikets Ständer 6 å 8 dagar,
sedan den nya Stats-regleringen blifvit uppgjord, samt Rikets
Ständer med anmälan derom till Kongl. Maj:t inkommit.
§ 2.
På derom gjord begäran beviljades tjenstledighet från
Riksdagsgöromålen för
796
Den 27 S ev t ernber.
l:o Herr Indebetou? tre veckor, beräknade från den 6
nästkommande Oclober ; samt
2:o Herr Pallmer, tre veckor, att räkna från den 15
uti påföljande November månad.
§ 3.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottens Betänkande, N:o 54, i anledning af väckta
frågor om förändring uti nu gällande stadganden, i fråga om
deltagande i byggnad och underhåll af Kyrko- och Prest¬
gårds- samt andra allmänna byggnader.
Härvid förekommo :
l:sta framställningen.
Herr Rhodin: På de af reservanten Herr Grefve
Sparre anförda skäl, anser jag, att ett förtydligande af 26
Cap. 2 5 Byggninga-Balken varit behöflig!. Det är visserli¬
gen sanni, att åt denna §, sådan den nu lyder, hurde deu
tolkning gifvas, att underhållsskyldigheten af ifrågavarande
byggnader åligger Pastor, men, då man vet, att vanligen så
tillgår, att denne underlåter den honom åliggande tillsynen
och smärre reparationer, hvarigenom den större reparation,
som åligger församlingarna, snarare måste vidtagas och blir
af nöden, så är lätt att finna, det lagbudet, för att förebyg¬
ga sådana öfverlrädelser, bör gifvas en ännu bestämdare ly¬
delse. På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om
återremiss.
Herr Indebetou: Jag medgifver visserligen, att ett
förtydligande här kan vara af behofvet påkalladt, men hvad
motionairen föreslagit, befanns ingalunda lämpligt, och skulle
dessutom utsträckt församlingens underhållsskyldighet ännu
längre, än den nu är genom lagens stadgande bestämd. Hvad
förslaget uti Herr Gretve Sparres reservation beträffar, så
innefaller det icke något förtydligande och innehåller ej eller
någon bestämmelse om hvar sockneboernes underhållsskyldig¬
het skulle vidtaga och pastors upphöra. Af dessa skäl an¬
ser jag, att man för närvarande bör låta förblifva vid hvad
Utskotten tillstyrkt.
Herr Rhodin: Herr Indebetou har medgifvit, att
ett förtydligande af lagens stadgande uti 26 Cap. 2 § Bygg-
niuga-Balken vore behöfligt, men anser, alt Utskotten ieke
knaust tillstyrka något sådant, euär de icke kunde gilla det
Den 27 September. 797
af motionairen inlemnade förslag. Att begära det motionai-
rer skola utarbeta sådana, så fullständiga stt de geuast kun¬
na antagas, är måhända att gå för långt, man har icke ens
varit van, att från särskildt tillsatta Comitéer emottaga för¬
slag uti sådant skick. Innehålla motionerna förslag, hvilka
till sitt syfte gillas af Utskottens Ledamöter, så syues, som
ålåge det dessa, att åt förslagen gifva den utarbetning och
fulländning, som kan pröfvas nödig.
Herr Indebetou : Ehuru jag medgifver, att det vore
önskiigt, om ett sådant förslag, som det bär ifrågavarande,
kunde uppgöras, så hemställer jag likväl, om det är möjligt
att uppgöra ett sådant, tillämpligt för alla fall, eller om det
icke måste bero på särskild pröfning, att efter beskaffenhe¬
ten af bristfälligheterna bestämma för hvarje gång, hvar pa¬
stors skyldighet att reparera upphör, och sockneboernes vid¬
tager. .lag skulle vara ganska belåten, om de, som med mig
tänka olika, ville visa möjligheten af sitt förslag; men då
jag tviflar på, att en dylik möjlighet kan utvisas, måste jag,
fortfarande, afstyrka återremiss och påyrka bifall.
Discussionen förklarades slutad, och på Herr Talman¬
nens proposition blef första framställuiugen uti Betänkandet,
N:o 54, bifallen.
2:dra, 3:dje och 4:de framställningarna.
Bifållos.
5:te framställningen.
Herr Winge : Jag yrkar, att, med ogillande af Utskot¬
tens förslag, måtte förblifva vid hvad hittills uti ifrågavaran¬
de hänseende varit vanligt. Det torde nemligen vara billigt,
att den, hvilken åtnjuter frihet från Krono-Utskylder, äfven
är befriad från skyldighet att deltaga uti kyrkobyggnad. Alla
höra visserligeu deltaga uti gudsljensten, men deltagaudet
uti kyrkobyggnad synes lämpligast åläggas endast de be¬
medlade.
Herr Palmeer: Jag är ledsen att uti denna fråga mot¬
sätta mig en vän. Den förre talaren har nemligen påstått,
att de fattiga icke borde åläggas deltaga uti kyrkobyggnad.
Mig synes åter, att detta åliggande bör uti främsta rummet
tillkomma dem, hvilka hafva mesta utsigt att inkomma uti
himmelriket, och att detta är den fattige, följer af det bibel¬
språk, som säger: Det är lika omöjligt för en rik att in¬
798
Den 27 September.
komma uti himmelriket, som för en kamel att gå genom ett
nålsöga.
Herr Winge : Det är icke genom att deltaga uti kyr¬
kobyggnad, vägen till himmelriket öppnas. Om så vore blef-
ve denna mest tillgänglig just för den rike.
Herr Almgren: Om man betraktar den ringa lön, sol¬
daten åtnjuter, och den ringa torfva, honom beslås, inses lät¬
teligen, att det är skäl, att honom medgifves frihet från del¬
tagande uti ifrågavarande onus. Jag anhåller sålunda om
återremiss.
Discussionen förklarades slutad. Herr Talmannens pro¬
position på bifall besvarades med Ja och Nej, äfvensom
votering begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, som bifaller femte punkten uti Lag- samt Allmän¬
na Besvärs- och Ecönomie-Utskottens Betänkande, N:o 54,
röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, afslås Betänkandet, i nämnde punkt.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop. En
sedel allades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera si¬
dan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 32 Ja emot 7
Nej; i följd hvaraf 5:te framställningen uti Betänkandet, N:o
54, var bifallen.
Mot detta beslut reserverade sig Herr Winge.
6:te framställningen bifölls, och i öfrigt lades Betänkan¬
det, N:o 54, till handlingarna.
§ 4.
Föredrogs meddeladt Utdrag af Högv. Preste-Ståndets
Protocoll den 26 innevarande månad, med inbjudning till
Medstånden, att förena sig uti ett vid Protocolls-utdraget fo-
gadt af Preste Ståndet, för att hos Kongl. Maj:t i underdånig¬
het anmälas, uppgjordt förslag till hufvudgrunder för skatte-
förenkling.
Bordlädes ånyo.
§ 5.
Justerades Protocollsutdrag öfver denna dag af Ståndet
fattade beslut.
Den 30 September.
799
§ 6.
Till bordläggning första gången anmäldes följande Ut-
s’ otts Utlåtanden :
l:o Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens, N:o 91 ; och
2:o Lag-Utskottets, N:ris 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84
och 85,
hvartill rubrikerna förekomma uti protocoll, vid ärendernas
pröfning.
Plenum slutades kl. l/"4 2 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
D en 3 0 September.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1-
Herr Talmannen gaf tillkänna, att, enligt honom från
Herr Ekholm tillhandakommon skrifvelse, denne Ledamot
dels varit några föregående dagar, dels vore så väl i dag,
som de nästföljande dagarna förhindrad att bevista Ståndets
öfverläggningar, i anseende dertill, att den person, som varit
förordnad att, i Herr Ekholms ställe, förvalta Borgmästare-
embetet i Westerås, blifvit af slagsjukdom träffad, hvilket
föranledt nödvändigheteu af Herr Ekholms inställelse uti
nämnde stad.
Ståndet förklarade, på Herr Talmannens framställning, de af
Herr Ekholm för sitt uteblifvande uppgifna skäl vara an-
800
Den 30 Sep t em er.
§ a.
Justerades Protocollet för den 26 dennes.
§ 3.
Föredrogs å nyo meddeladt Utdra» af Högvördiga Presfe-
Ståndets Protocoll den 26 dennes, med inbjudning till Med-
Slåuden att förena sig uti ett vid Protocolls-Utdraget fogadt
af Preste-Slåndet, för att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas, uppgjordt förslag till hufvudgrunder för skalteförenk-
ling.
Herr Brinell: Då nu en hvar med skäl torde efter¬
längta slutet af innevarande Riksdag, vill jag icke upptaga
tiden med något försök att punktvis genomgå och granska
det förslag till skatteväsendets förenkling, till hvars antagan¬
de Preste-Ståndet inbjudit såväl detta Stånd, som de 2:ne
öfriga. Jag vill derföre endast uttala det total-omdöme om
detta förslag, alt detsamma är, enligt min åsigt, af den be¬
skaffenhet, att, derest det antages, möjligheten af att, inom
en icke alltför aflägsen framtid, åstadkomma en ändamålsen¬
lig och med folkets billiga önskningar öfverensstämmande
förenkling i beskattuingsväsendet samt uppbörds- och redogö¬
relseverket vore i det närmaste tillintetgjord. I anledning
häraf föranlåtes jag hos Herr Talmannen anhålla om propo¬
sition till afslag å ifrågavarande inbjudning.
Herr Lagergren : Då det af Stats-Utskottet vid inne¬
varande Riksdag uppgjorda, från Kongl. Maj:ts i dess aflåtna
Nådiga Proposition vidt åtskiljda förslag till skattsvåsendels
förenkling måste^ jemlikt 75 § R. 0., betraktas såsom förfal¬
let, enär i denna fråga två Riks-Stånd uti sina beslut slädnät
emot två, kan jag icke annat, än tillstyrka Ståndet att anta¬
ga ifrågavarande inbjudning, hvarigenom tillfälle yppas, att
inför Kongl. Maj:t framlägga de hufvudsakliga åsigter, som i
frågan gjort sig rådande. Jag anser det öfverstiga min för¬
måga, att nu egna Preste-Ståndets förevarande förslag en full¬
ständig granskninff, äfven om tiden sådant tilläte; men skullo
också med fog knnna framställas åtskilliga erinringar emot
förslaget, tror jag mig dock kunna tryggt påstå, att detsamma
anger den väg, hvarpå utförandet af den vigtiga reformen i
vårt skatteväsende bör försökas. Med kännedom om den be¬
handling, skatteförenklingsfrågan vid denna Riksdag här inom
Ståndet vunnit, befnrar jag, att hnfvudsakligaste motståndet
emot förevarande förslag kommer att riktas emot den del der-
Den 30 September. *0!
af, som afser räntetagares och räntegifvares hörande öfver för¬
slaget. Detta är, i min tanka, alldeles icke ogörligt. Men
förväntar man, derest räntegifvares och räntetagares yttrande i
ämnet infordras, ett sådant motstånd mot förslaget, att det¬
samma omöjligen kan gå fram, då måste ock förslaget, så till
sin beskaffenhet, som till sina följder, vara overkställbart. Det
torde jemväl böra uppmärksammas, att förslaget icke egent¬
ligen afser något beslut i hufvudsaken, utan endast aflåtanda
af en underdånig skrifvelse, anvisande det sätt, hvarpå skatte-
förenklingsfrågans lösning lämpligast står att vinna. Jag till¬
styrker fördenskull Ståndet att antaga Preste-Ståndets ifråga¬
varande inbjudning.
Herr Kock: Uti ifrågavarande iubjudning heter det, att
afsigten dermed är, att, så vidt möjligt är, förlika skiljaktiga
meningar. Såsom kändt är, hafva Borgare- och Bonde-Stån¬
den uti skatteförenklingsfrågan biträdt Stats-Utskottets, på Co-
miterades för skatteväsendets förenkling grundade förslag,
hvilket är så hufvudsakligt olika med det af Preste-Slåndet nu
framlagda, att någon sammanjemnkning af de begge förslagen
kan lika litet ega rum, som en förmedling ef 2:ne rent af
motsatta ytterligheter. Antagandet af inbjudningen skulle dess¬
utom försätta oss, i afseende å skatteförenklingsfrågans genom-
drifvande, uti en vida sämre position, än den, hvari vi för
närvarande befinna oss. Förslaget afser nemligen räntegifvares
och räntetagares hörande i ämnet, hvartill torde åtgå ett eller
annat decennium. Om åter nu äfven Stats-Utskottets i ämnel
aflåtna Betänkande icke vinner framgång, men frågan helt en¬
kelt förfaller, så kan ju densamma å nyo upptagas vid nästa
Riksdag och då måhända röna ett blidare öde. För ådaga¬
läggande af förslagets beskaffenhet torde vara tillräckligt, att
hänvisa till 9:de punkten deri, hvarest bestämmes, att alla
ränte- och tiondetagande allmänna Verk och Inrättningar,
Stater och Corpser, Kyrkor, Läroverk och fromma Stiftelser,
m. fl., må bibehållas vid sin författningsenliga rätt, att dem
anslagna räntor och tionde, utan inblandning med Statsverkets
uppbörd, af de skattskyldigo sjelfve uppbära. 1 sanning ett
undantag, som i sjelfva verket upphäfver regeln om skatte-
förenklingens verkställande äfven i den mest inskränkta scala.
I betraktande häraf kan jag icke annat än instämma uti den
förste talarens yrkande om afslag å inbjudningen.
Häruti instämde Herrar Tauson och Schartau.
Boij.-Ståni Fröt. vid KiM. i847—J848 IF. 51
902 Den 30 September.
Herr Indebetou: Meningen med ifrågavarande förslag
måste otvifvelaktig! vara, att Staten skall blifva en medlare
emellan räntegifvare och räntetagare, men detta förhållande
kommer icke att inträda, enär en stor mängd af räntegifvarne
fortfarande skola directe utgöra sin leverance till räntetagarne.
Sådana räntegifvare blifva alltså försatte i en ofördelakligare
ställning , än de, som till Slals-Verket utgöra ränta eller
tionde. Under åberopande derjemte af de skäl, den siste ta¬
laren anfort, biträder jag yrkandet om afslag å inbjudningen.
Discussionen var ändad. Herr Talmannens framställning
om antagande af ifrågavarande inbjudning besvarades med öf¬
vervägande Nej j i anledning hvaraf Herr Talmannen gjorde
proposition om afslag å inbjudningen, hvartill svarades öfver¬
vägande Ja.
§ 4.
Föredrogos å nyo följande Utskotts-Belänkanden :
l:o Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens:
N:o 91, i anledning af väckt fråga om straff-frihet för
den, som föröfvar olofligt tillgrepp, till afvärjande af trängande
lifsfara, m. m.
Godkändes.
2:o Lag-Utskottets:
N:o 78, i anledning af väckt motion om ändring i 9 och
10 §§ af 11 Cap. Kyrko-Lagen.
Godkändes.
N:o 79, i anledning af väckt motion om rättighet för
Borgmästare i de städer, der Poliskammare icke finnes, att
kalla till Polisförhör vid vile och påföljd af hemtning.
Herr Hörnstein: Då det torde vara utan ändamål att
påyrka återremiss af detta Betänkande , åtnöjer jag mig med
att nedlägga min reservation emot hvarje beslut, som går ut
på gillande deraf.
Herr Valley: Herr Hömsteins ifrågavarande motion
är af så bureaucralisk syftning, att jag icke kan undertrycka
min förundran deröfver, att en sådan motion blifvit af honom
väckt.
Discussionen var slutad. På Herr Talmannens framställ¬
ning godkändes Lag-Utskottets Betänkande, N:o 79.
Den 30 September.
803
N:o 80, i anledning af väckt motion om förlängd tid för
fullföljd af besvärsmål från Westerdahl fögderi af Stora
Kopparbergs Län.
Godkändes.
N:o 81, i anledning af väckta motioner, angående upp-
håfvande eller ändring af Kongl. Placatet den 12 Januarii 1726
emot olofliga sammankomster för andaktsöfningar, jemte öfriga
i samma ämne utfärdade författningar.
Godkändes.
N:o 82, i anledning af väckt motion om brottmålsrausak-
ningars hållande i Länshäktena.
Godkändes.
N:o 83, i anledning af väckt motion om tingspredikan!
hållande å viss timma.
Godkändes.
N:o 84, i anledning af väckt motion om hvad iakttaga!
bör, då någon hänvisas till Presterskapet att förmanas, innan
hau må fullgöra ådömd värjemålsed.
Godkändes.
Och N:o 85, i anledning af väckta motioner om ändring i
Lagens bestämmelser, angående ränta å försträckta penningar
eller varor.
Godkändes.
§ 5.
Till bordläggning första gången anmältes följande Ut¬
skotts Memorial, Utlåtanden och Betänkande», nemligen:
Conslitutious-Utskottets : N:o 35;
Stats-Utskottets: N:ris 324 — 328;
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens:
N;o 62;
Stals-Utskottets: N:o 329; och
Ståndets Enskilda Besvärs-Utskotls, N:o 8, hvartill rubri¬
kerna förekomma i Protocoll vid ärendernas pröfning.
§ 6.
Herr Weern begärde ordet och yttrade: Vid den nys!
skedda föredragningen af Lag-Utskottets Betänkande , N:o 85,
angående ändring i Lagens bestämmelser om ränta å för¬
sträckta penningar eller varor, ville jag icke söka sälta mig
emot det bifall till Betänkandet, som Ståndet meddelat , och
dymedelst måhända uppväcka en i allt fall ändamålslös discus-
sion, alldenstund de förberedande åtgärder, som erfordra! för
804
Den 2 October.
räntans frigifvande, icke, utan vidlyftigare utredningar dermed
i gemenskap stående frågor, kunna verkställas; men jag ön¬
skar i Protocollet nu nedlägga min reservation emot en sådan
tolkning af Ståndets beslut i denna fråga, som skulle detsam¬
ma innefatta ett gillande af Utskottets motiver för dess för¬
dömande af räntans frigifvande.
Häruti inssämde Herrar Ericson, Seharlau, Murén,
Falhem, Berg, m. fl.
§ 7-
Protocolls-utdrag öfver serskildta af Ståndet denna dag
fattade beslut justerades.
Plenum slutades kl. 1/5 12 å dagen.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 2 October.
Plenum kl. 12 på dagen.
§ i-
Föredrogs Constitutions-Utskoltets på bordet hvilande Me¬
morial, N:o 35, angående återremisser af Memorialet, N:o 34.
Herr Brinck: Sorn det synes af de vid Memorialet fo¬
gade reservationer, har jag varit en ibland reservanterne inom
Utskottet, af det skäl, att jag ansett och alltid kommer att
anse det vara olämpligt att söka undertrycka ett Stånds tanka.
Emedlertid, då Riksdagen nalkas sitt slut, lärer någon annan
åtgärd i denna fråga icke vara öfrig, än att med ogillande
lägga Memorialet till handlingarna.
Herr Billström: Jag kan icke inse, att Constitutions-
Utskottet kunnat i denna fråga grundlagsenlig! annorlunda för¬
fara, än det gjort. Det åligger väl Constitutious-Utskottet att
Den 2 October.
805
Riks-Ståndens olika tankar sammanjemnka, der sådant låter sig
göra; men här förekommer det, att tre Stånd helt och hållet
underkänt Utskottets förslag i Memorialet, N:o 34 , och att
det fjerde Ståndet godkänt detsamma, med ett tillägg. Så¬
ledes har icke något Stånd gillat förslaget, sådant det af Ut¬
skottet var framstäldt, hvaraf följer att detsamma måste för¬
falla, så vida icke Utskottet velat upptaga Riddcrskapets och
Adelns förslag, hvartill Utskottet ansåg sig sakna skäl. Jag
anhåller följaktligen att Memorialet, N:o 35, varder godkändt.
Ilerr Lagergren: Jag beklagar att Constitutions-Ut¬
skoltets i Memorialet, N:o 34, framlagda förslag icke rönt den
framgång det förtjenat; men, efter den utgång ärendet fått
hos Riks-Stånden, kan jag icke göra för mig begripligt, huru
Coustitutions-Utskottet skulle hafva kunnat handla annorlunda,
än det, enligt nu förevarande Memorial, gjort; och då jag
i allmänhet anser det icke vara lämpligt att, vid ett Memorials
läggande till handlingarna, uttala något ogillande, yrkar jag
att Memorialet helt enkelt må läggas till handlingarna.
Herr Thorn: För att någon sammanjemnkning skall kunna
ega rum, fordras att olika meningar finnas, som kunna sam-
manjemnkas. Så är likväl här icke förhållandet, enär frenne
Stånd underkäut förslaget, samt det fjerde, eller Ridderskapet
och Adeln, yrkat antagande deraf med ett tillägg, och någon
sammanjemukuing emellan ett gällande grundlagsbud och eu
föreslagen förändring deruti svårligen lärer kunna låta göra
sig; hvarföre jag yrkar att Memorialet, N:o 35, godkännes.
Herr Brinck: Jag kan icke dela den åsigt mine värda
kamrater i Constitutions-Utskotfet nu uttalat, ty Utskottet hade,
efter min tanka, bort infordra Riddcrskapets och Adelns utlå¬
tande, om samma Stånd velat frånträda sitt beslut och antaga
Utskottets förslag utan något tillägg. Om Utskottet beträdt
denna väg, hade det icke undertryckt ett Stånds beslut, såsom
nu skett, och jag fortfar derföre i mitt yrkande, att Memoria¬
let, med ogillande, må läggas till handlingarna.
* Herr Indebetou: Constilutions-Utskottets Ledamöter af
detta Stånd synas vara af olika tankar, huru i förevarande fall
af Utskottet förfaras bort. Mig förefaller Herr Brincks åsigt
vara den rätta, enär frågan bort behandlas enligt 56 § i Re-
gerings-Formen, der det heter: "Göras åter i Riks-Ståndens
Plena mot Utskottets yttrande anmärkningar; blifve de, hvilka
hvarje Riks-Stånd serskildt förklarat utgöra dess gemensamma
tankar, till Coiistitatious-Utskottet hänvisade”. Nu har Ridder-
806
Den 2 October.
skåpet och Adelil varit af skiljaktig tanka mot de öfriga Stån¬
den, och följaktligen det fall inträffat, för hvilket det vidare
heter i 56 §: ”Utskottet åligger, att samtliga Riks-Ståndens
tankar till ett helt i möjligaste måtto sammanjemnka, och, om
oförenliga skiljaktigheter finnas , dem derjemte till samtliga
Riks-Ståndens behandlande anmäla”. Sedermera stadgas det:
”Blifva åter något Stånds tankar i någon eller några delar
skiljaktiga från de öfriges, och samma Stånd sig icke efter
de öfriga fogar”, skall derom i förstärkt Constitutions-Utskott
voteras. Nu vet man icke om Ridderskapet och Adeln velat
foga sig efter de andra Stånden , i motsatt fall hvartill frå¬
gan bort slitas genom omröstning i Förstärkt Utskott.
Discussionen var slutad , och Constitutioos-Utskottets Me¬
morial, N:o 35, blef, på Herr Talmannens proposition, af Stån¬
det godkändt.
Herr Brinck reserverade sig.
§ 2.
Föredrogos å nyo nedannämnda Utskotts Betänkanden ,
Memorial och Utlåtanden :
l:o Stats-Utskottets!
N:o 324, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet,
N:o 300.
Lades till handlingarna.
N:o 325, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet,
N:o 320.
Lades till handlingarna.
N:o 326, i anledning af ytterligare motioner, angående
Riksgäldssedlars inlösande.
Godkändes.
N:o 327 (förstärkta Stats-Utskottets), angående verkställd
omröstning öfver tvänne i Memorialet, N:o 319, upptagna vo-
teringsproposi tioner.
Lades till handlingarna.
N:o 328, angående uppförande i Riks-Staten af de utåt
utsockne frälsehemmanan i Halland utgående rotevacance-
afgifter.
v Godkändes.
2:o Lag- samt Allmänna Besvärs-och Economie-Utskoltens:
N:o 62, i anledning af väckta motioner om förändrad
beräkning af utmätuings-umgälder.
Godkändes.
Den 2 October.
807
Och 3:o Stats-Utskottets:
Nto 329, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
rörande de uti Memorialet, N:o 319, föreslagna voterings-
proposilioner.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
§ 3.
Beviljade Ståndet Herr Embring, på hans derom gjorda
begäran, 8 å 10 dagars ledighet från Riksdagsgöromålen, räk¬
nad från den 4 innevarande månad; hvarjemte, uppå framställ¬
ning af Herr Murény Ståndet medgaf Herr Sjöstedt 3 vec¬
kors ytterligare ledighet, räknad från den 30 sistlidne Sep¬
tember.
§ 4.
Föredrogs å nyo Borgare-Ståndets Enskildta Besvärs-Ut-
skotts Memorial, N:o 8, i anledning af erbållen återremiss å
dess Memorial, N:o 4.
Memorialet upplästes och var så lydande:
”Utskottets Memorial, N:o 4, af den 5 nästvekne Julii,
angående arfvode åt dess Sekreterare , Notarien Rundqvisty
har blifvit af Borgare-Ståndet, genom beslut den 5 derpåföljde
Augusti, till Utskottet återremitteradt, på grund deraf, att Ut¬
skottet, som i sistnämnde månad fått emottaga ytterligare fyra
serskilda remisser, derå svar icke hunnit afgifvas, ännu icke
afslutat sina göromål.
Då Utskottet likväl numera bragt till slut jemväl de ären¬
den, som sednast varit till dess behandling föivista, och dessa
äfvenledes undergått slutlig handläggning i Vällofl. Borgare-
Ståndet, så får Utskottet, då någon ytterligare remiss till
Utskottet icke är att förvänta, förnya sin i Memorialet, N:o 4,
gjorda hemställan , att något lämpligt vedermäle af Borgare¬
ståndets erkänsla må gifvas åt Notarien Rundqvist, som biträdt
med uppsättande af de hos Utskottet förda Protocoll, samt af-
laina Betänkanden och förslag; men sorn , efter berörda Me-
^ morials afgifvande, göromälen inom Utskottet blifvit, på sätt
nämndt är, förökade,
så får Utskottet vördsamt föreslå , att det i meromför-
mäldta Memorial åt Notarien Rundqvist tillstyrkta arfvode
af 66 Rdr 32 sk. måtte höjas till 100 Rdr B:co, att af
Ståndets Canzlimedel utgå, emot vilkor, att Notarien
Rundqvist, utan anspråk på vidare godtgörelse , jemväl
hädanefter, på enahanda sätt, som hittills, biträder Ut¬
808
Den 3 October.
skottet, så framt, emot förmodan, fin flera ärenden varda
under denna Riksdag till Utskottet remitterade.
Stockholm den 26 September 1848.
A. M. Brinck.”
Bifölls.
§ 5.
Justerades Prolocolls-Utdrag öfver de af Ståndet denna
d8g fattade beslut.
§ 6.
Till bordläggning anmältes Expeditions-Utskottets Memo¬
rial, N:o 20, hvarå rubriken intages i Protocollet för den dag,
då ärendet förekommer till pröfning.
Plenum slutades kl. 3/4 1 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 3 October.
Plenum kl. C e. m.
§ i-
Herr Agrell hegärde 3:ne veckors permission, räknad
ifrån den 12 dennes; men Slåndet fann, i anledning af Herr
Talmannens proposition, skäligt samma anhållan att icke
bevilja.
§2.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets förslag till
Rikets Ständers underdåniga skrivelser:
N:o 21-2, angående tullbevillningen;
N:o 214, angående viss besvärstid, att iakttagas vid klan¬
der emot syn, som af enskild person hålles med dess landbo;
N:o 215, angående förklaring af 3 mom. i Kongl, Kun¬
görelsen d. 18 Dec. 1823;
Den 3 October.
809
N:o 216, angående förändring i nu föreskrifna borgenärs¬
ed, och
N:o 217, angående ändringar i Kongl. Taxan på arfvodo
för Landtmäteri-förrältningar den 18 October 1834.
Hvaremot Skrifvelseförslaget, N:o 213 , med förslag till
Lag för utrikes vexlar, bordlädes.
§ 3.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Memorial , N:o 329 ,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande de
uti Memorialet, N:o 319, föreslagna voteringspropositioner.
Herr Brinck: Jemte det jag får betyga Stats-Utskattet
min tacksamhet, för dess i detta Memorial gjorda försök att
sammanjemnka Riks-Ståndens skiljaktiga meningar och sålunda
tillvägabringa ett Rikets Ständers beslut i frågan, ser jag mig
föranlåten, med afseende å den beklagliga utgång , samma
fråga i de 2:ne första Riks-Stånden i dag på f. ni. rönt,
hemställa, att den till Borgare-Ståndet i denna puukt gjorda
inbjudning må iäggas till handlingarna.
Herr Berg: Dell utgång, som frågan om Skatteförenk-
lingen fått hos tvänne Riks-Stånd, har förvånat och nedstämt
alla, hvilka ega begrepp om, och hjerta för Svenska jordbru¬
kets förtryckande och i många fall förnedrande bördor; och
då jag är motionair i ämnet, har det orimliga och uppröran¬
de slutet på denna angelägenhet särskildt på det obehagligaste
sätt inverkat på mig, så att jag icke kan underlåta att i Yäl-
lofliga Ståndets Protocoll nedlägga en protest deremot.
Genom seclers långa missbruk och ofta laglösa tilltag,
har på vålt jordbruk hopat sig en massa af skatter, tunga
genom sitt belopp, och ännu mera förtyngande genom ett nästan
oulredbart debiterings- och uppbördssätt , genom möjligheten
af vexationer och tracasserier. Länge hafva röster höjt sig
för återförandet af ett rationell beskatfningssystem , till och
med för grundskatternas jemna fördelning på all jord och
upphäfvaude af den orimliga olikheten i jordnaturen; och
sjelfva den frågan skall, utan tvifvel, en dag lösas. Emeller¬
tid var nu icke frågan så vidsträckt; den angick endast nu
en förenkling, ett redigare och lättare debiterings- och
uppbördssätt; hvarken i något onus eller i någon inkomst
yrkades ändring. Det var således icke gerna tänkbart, att
något alfvarsam! motstånd skulle visa sig. Ingeu hade ju
810
Den 3 Oclober.
numera interesse vid bibehållandet af vexationerna, då ingen
förlorade på deras upphörande, och det var så motbjudande
att föreställa sig en opposition, endast för nöjet alt se folUet
plåga--.
Emedlertid hafva tvänne Slånd ställt sig så, att denna
tanke icke ser lika orimlig, som revolterande, ut. Icke må
man söka försköna saken med den sophismen , att, om man
än nödgades erkänna ett förslag för nyttigt och rättvist, bör
man ändock sätta sig deremot, emedan beviljandet af en lätt¬
nad endast leder till anspråk på flera. Denna åsigt är i hög
grad obetänkt, huru lärda och kloka än de män må tro sig
vara, hvilka uttala densamma; den utgår från illusionen, att
historien kan tillintetgöras. Denna lärer, att det endast är
lill en tidy sorn det kan lyckas alt hindra, hvad som i sig
sjelft är rättvist och nyttigt. Den eviga naturlagen för mensk-
ligheteus utveckling vill inga språng; men man kan tvinga
fram d>lika genom oförnuftiga fötsök att hindra förbättringarna
att försiggå enkelt och naturligt och så fort, deras nödvändig¬
het gör sig klart insedd. De der sprången kallas revolutioner,
och det är en förvånande sjelfförvillelse, alt dessa skulle kunna
förebyggas just genom förkastande af del euda, som kan göra
dem öfverflödiga.
Genom dylika bedrifter, som detta tvära och oskäliga Nej
till den rättvisaste och nödvändigaste åtgärd , hvilken Svenska
Lagstiftningen på lång tid kanske någonsin haft under öfver¬
läggning, skulle denna lagstiftning bryta stafven öfver sig sjelf,
om det icke redan vore gjordt. Den ådagalägger derigenom,
att dess egen omskapning knappast vidare kan blifva resul¬
tatet af en lugn förbättring.
Det finnes saker, som gå för långt, och emot hvilka bot
måste skaffas på något sött, om icke allt objelpligen skall gå
förloradt: menniskovörde och menniskoväl. Ett folk kan ut¬
härda att lida, så länge åtminstone något skäl derför finnes,
men att lida lör tomma sophismer och en omotiverad hals¬
starrighet för bibehållande af orättvisor, som icke ens bevisli¬
gen tillskynda den halsstarrige sjelf någon fördel, det är mera,
än hvad någ-ot tålamod lörslår till.
Slutligen instämmer jag med en föregående talare i tack¬
samhet emot Stats-Utskottet för dess bemödande att söka, så
vidt på detsamma ankommit, bringa denna sak till ett godt
slut, ehuru, ty värr! sådant misslyckats genom de tvänne Stån¬
Den 3 Oclober.
811
dens grundlagsvidriga vägran, att deröfver i förstärkt Stats¬
utskott votera.”
Herr Lagergren: Jag kan icke underlåta att säga
några ord , i anledni g af hvad som härstädes föreföll , då
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 319, till behandling förevar.
Jag yrkade då belt vördsamt och anspråkslöst just de rättel¬
ser, hvarom Utskottet nu, med tvåtydig rättighet, sjelft gjort
hemställan, och föreslog en återrcmiss , i afsigt att närmare
öfverväiras måtte, huruvida icke Preste-Slåndets Privilegier och
åtskilliga Grundlags-§§ lade binder i vågen lör de af Ut¬
skottet då tillstyrkta förfoganden. Milt yrkande lemnades duck
ulan afseende. Del är derföre med icke så liten grad af till¬
fredsställelse jag erfarit, att Utskottet nu , opåmint , gjort de
ändringar, som jag föreslog, och jag har icke ansett det vara
ur vägen att nu göra en liten erinran derom , då pluraliteteu
inom detta Stånd var så betydlig.
Herr Wxril: Jag anser mig böra fästa den sista värde
Talarens uppmärksamhet derå , att Stats-Utskottet i detta sitt
Memorial alldeles icke erkänt, alt någon grundlagsvidrighet
b ifvit begången, eller alt Preste-Slåndets Privilegier velat för
nära trädas. Uiskoltet har rå mycket mindre kunnat göra det,
sorn dess Utlåtande, N:o 319, blifvit af 2:ne Riks-Stånd god-
kändt. De ändringar, Utskottet nu föreslagit , gälla endast
nämnde Riks-Slåuds Privilegier, men afse icke något stadgande
i Grundlagen, och Memorialet har nflålits blott, för alt, jemn¬
likt Grundlagens föreskrift, söka sammanjemiika de olika me¬
ningarna och tillvägabringa ett Rikets Ständers beslut i frågan.
Nu har denna välmenta afsigt förfelats genom de tvänne första
Ståndens ihärdiga motstånd emot all förändring , och sådant
kan man nu endast beklaga.
Herr Indebeton: Det kunde visst vara obrhöfligt att
yttra sig, angående detta Memorial, sedan 2:ne Riks-Stånd
redan afslagit detsamma, men för den händelse , som ganska
trolig är, att denna fråga å nyo kommer under öfverläggning
vid en kommande Riksdag, kan det icke skada att hafva ut¬
tryckt sin opinion i saken; och får jag, i sådan afsigt, till¬
kännagifva, att delta Memorial synes mig hafva så mycket
syskontycke med Preste-Slåndets helt nyligen af Borgare-
Ståndet afslagna inbjudning, att det svårligen skulle kunnat
godkännas härstädes, äfven om det blifvit bifallet i de 2:ne
första Stånden. Utskottet bar föreslagit , att de räntor och
tioudeanslag borde undantagas, som blifvit anvisade åt Prester-
S13
Den 3 October.
skåpet, Kyrkor, Academier, Gymnasier, Skolor och Hospitalen
Om icke lii! ordalagen lika , så är Presle-Ståndets förslag
hufvudsakligen dock af samma mening. Den enda märkbara
skillnaden emellan dessa begge förslag är, ali Preste-Slåndet
vill, att jemväl Stater och Corpser skola bibehållas vid sin rätt
att sjelfve uppbära sina räntor. Grunden är således ungefär¬
ligen densamma. B gge förslagen gå derpå ut , att somlige
räntegifvare skola komma i åtnjutande af en lindring , som
andra skola sakna. En sådan orättvisa kan jag icke gilla,
utan vill, alt, om en skattcförenkling skall genomdrifvas, jemn¬
likhet må beredas och ega rum , så att icke etl räntegifvare
må befrias fr än sitt onus, och en annan dermed fortfarande
betuugas. Af detta skäl skulle jag tveka att bifalla detta
Memorial, äfven om det blifvit godkändt af de andra Stånden.
Hvad åter sjelfve formfrågan vidkommer, så kan jag icke
neka att det förefaller mig, som skulle Stats-Utskottet i detta
Memorial hafva gått något längre , än Grundlagen medgifver.
Utskottet har stödt sig på 73 § Riksdags Ordningen. Denna §
består af 2:ne särskilda punkter. Enligt den första punkten,
åligger det Utskottet, att, derest Rikets Ständer stadna i sina
beslut öfver någon fråga uti hufv udsakligen eller till vissa
delar skiljaktiga meningar, desamma, så nära möjligt är, sam-
mnnjemuka och med förslag öfver denna jemnkning inkomma
till Rikets Ständers Plena, som öfver den yppade frågan seder¬
mera definitivt besluta. Ett sådant förslag har Utskottet redan
i dess Utlåtande, N:o 312, afgifvit , men som det åsyftade
ändamålet dermed icke vunnits, så har Utskottet öfvergått till
behandling af frågan , i enlighet med sednare punkten af
nämnde Grundlags-^; i hvilket afseende Utskottet i dess Me¬
morial, N:o 319, uppställt propositioner till omröstning i för¬
stärkt Siats-Utskott. När icke heller dessa blefvo antagna, så
km jag icke förstå, huru Utskottet kunnat å nyo försöka en
sammanjemnkning i hufvudsaken. Inbjudningen hade , på sätt
H rr Valley i s>n reservation föreslagit, endast bort sträcka
sig lill formen , eller huruvida icke Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet ville foga sig efter Med-Stånden, samt
tillåta omröstning öfver frågan i Förstärkt Stats-Utskott. Jag
yrkar följaktligen att inbjudningen till Borgare-Ståndet måtte
ogillas, med förklarande , att Ståndet vidblifver sitt en gång
lättade beslut.
Herr Schartau: Efter den utgång, frågan redan rönt
i de 2:ue första Standen, kan ingen annan åtgärd, än den
Den 3 October.
813
Herr Brinck föreslagit, vara behöflig. Efter honom har en
annan talare framhållit sin egen förmenta skarpsinnighet och
i Utskottets nu framlagda förslag velat finna ett bevis på
verkligheten af densamma. Deruti har han dock begått ett
misstag. Om Borgare-Ståndet lyssnat till den Talarens me¬
ning och återremitterat Utlåtandet N:o 319, på grund deraf,
att Preste-Ståndets Privilegier skulle blifvit för nära trädda,
så skulle denna åtgärd innefattat ett tankeultryck från Bor¬
gare-Ståndets sida, som nu torde uteblifva. Det är väl sacnt,
att Utskottet nu inkommit med en inbjudning till Borgare- och
Bonde-Stånden, i hvilken Utskottet undantagit de räntor och tion¬
de-anslag, som blifvit anvisade åt Presterskapet, Kyrkor, Acade-
mier m. m., men denna inbjudning är icke af Ståndet antagen, och
bör desto mindre komma under pröfning, som den helt och hållet
är byggd på förutsättning af de båda främsta Ständens förutgångna,
men såsom bekant är, redan nekade bifall dertill. Jag tror icke
eller, att hvad Herr Indebetou anfört, bör leda till det af
honom åsyftade mål att formligen ogilla inbjudningen, ty ett
sådant beslut gagnar till intet och är obehöflig!. Emedlertid
kan jag icke underlåta att såga några ord, i anledning af den
jemnförelse, som velat anställas emellan Preste-Ståndets för¬
ut här afslagna inbjudning och den, som nu kommit från
Stats-Utskottet. Dervid tager jag mig friheten till en bör¬
jan fästa Herr IndcbelOUS uppmärksamhet på tvänne väsendt-
liga ord, dem han synes hafva förbisett, men hvilka fionas i
den förra, men icke i den sednare inbjudningen. Dessa ord
öro ”stater och corpser”, för hvilka också ett undantag är
äskadt af Preste-Ståndet. Nu är att märka, att de räntor,
som utgå till Presterskapet och de inrättningar, för hvilka
Preste-Slåndet betraktar sig, såsom målsman, äro en obetyd¬
lighet emot dem, som disponeras af stater och corpser. Dess¬
utom förekommer i nämnde Stånds inbjudning en mängd af
bestämmelser, hvartill motstycke icke finnes i förevarande
memorial, såsom t. ex. att alla räntegifvare först skulle hö¬
ras socknevis, samt den bekanta uppsägningsrätten allt fram¬
gent bibehållas. Men det är icke min afsigt att uppträda till
försvar för Utskottet, jag har endast velat visa, huru den
anställda jemnförelsen icke håller streck. Den allmänna an¬
märkning må likväl kunna göras, att derföre, att man ej på
en gång kan öfva full rä!!vi>a mot alla, bör man icke afhål¬
la sig från att utöfva den mot ju flere, desto bättre. Så bar
ock Staten gått till väga, då den långt för detta medgifvit
814
Lien 3 October.
vissa förmåner åt de räntegifvare, som göra sina leverancei'
directe till kronan, medan de öfriga få draga siri börda, oaf¬
kortad. Att de förres ställning är vida bättre, än deras,
som bero af Stater och Corpser, m. m., vet en hvar. Såle¬
des är ojemnhet i den omtalda rättvisans skipande ingenting
nytt. För öfrigt instämmer jag i det af Herr liera yttrade
omdöme och beklagar den förvillelse och blindhet, som för-
anledt utgången af skalteföreuldingsfrägan hes de två främsta
Stånden.
Herr Hörnstein: För min del skulle jag omöjligen
kunnat antaga inbjudningen äfven om de 2lue första Stånden
gjort det. Hela frågan har derigenom blifvit sönderbruten,
i stället för att den, efter min åsigt, bör oförryckt samman¬
hållas. Uti denna inbjudning har man undantagit ecclesiastik-
staten, och uti en kommande skulle man kunna tillägga mi-
litiae-staten, för att få bifall af de första Stånden ; men hvad
återstode sedan? frågan-bör endast i sin helhet behandlas,
och är, såsom sådan, framställd ooh yrkad af Svenska folket.
Emedlertid lian det nu vara likgiltigt, om detta memorial
lägges till handlingarna, eller Ståndet vill ytterligare uttala
någon opinion, sedan Ståndet redan bifallit sjelfva saken,
när den i sin helhet föredrogs.
Herr Indebetou: Sedan jag hade ordet, har Herr
Schartau sökt visa olikheten emellan Preste-Ståndets inbjud¬
ning och den i Siats-Utskottets förevarande memorial gjorde,
samt att någon fullständig öfverensstämmelse emellan dessa begge
inbjudningar icke eger rum. — I anledning deraf får jag
erinra, det jag endast sade dem hafva syskontycke med hvar¬
andra, s8mt att, derest en fullkomlig öfverensstämmelse exi¬
sterat, det varit oformligt af Utskottet att föreslå Borgare-
Ståndet antagande af en inbjudning, som Ståndet, efter fram¬
ställning från Preste-Slåndet, redan afslagit. Emedlertid, och
då jag medgifver de af Herr Schartau anförda olikheter,
qvarstå dock åtskilliga likheter, och det är på grund deraf,'
som jag fortfar i mitt yrkande, att ifrågavarande inbjudning
icke måtte vinna gehör. Jag önskar, lika mycket, som nå¬
gon annan, framgång åt sjelfva saken, men jag kan icke va¬
ra nöjd med det lilla steg, som nu vill tagas. För öfrigt
hyser jag ea annan mening, än Herr Schartall> om de till
läroverken och fromma stiftelser anslagna räntor. De äro
visserligan icke af någon särdeles stor betydenhet, men de
Den 3 October.
815
skam)! prejerier, hvaröfver nu klagas, hafva sitt egentliga
upphof fråu de till dessa verk skeende levereringar, och des¬
sa prejerier skulle komma att i hela deras vidd oförminskade
qvarstå, i händelse detta memorial blefve bifallet. Jag med¬
gifver visst, att det är utan resultat, hvad härstädes nu be¬
slutas, mea i protocollet vill jag dock halva förvarad deu
mening, att jag, för min del, icke är tillfredsställd med den
gjorda inbjudningen.
Herr Wfern : Någon egentlig likhet emellan Preste-Stån-
dets och Stats-Utskottets inbjudningar kan så mycket mindre
förefinnas, som den ena går ut på en underdånig skrifvelse,
med begäran, att Kongl. Majit täcktes till rikets näst sam¬
manträdande Ständer aflåta nådig proposition i ämnet, men
den andra, att saken måtte, på föreslaget sätt och genast,
afgöras. För min del är jag tacksam emot pluraliteten in¬
om Utskottet derföre, att den bjudit till att sammanjemnka
de olika meningarna och åvägabringa ett Rikets Ständers be¬
slut i frågan.
Herr Wedberg j För~min del anhåller jag blott få
tillkännagifva, det jag djupt beklagar, att Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet, genom sina beteenden, lyckats
motverka framgången af denna riksvigliga angelägenhet, skat-
teförenklingsfrågan, äfvensom att Regeringen icke haft tillfäl¬
le att med den uppmärksamhet och kraft, som ämnets vigt
kraft, följa ärendet under dess mångfalldiga och olika be¬
handling under denna Riksdag.
Discussionen snsågs slutad, hvarefter, uppå Herr Tal¬
mannens derom framställda proposition, 3:dje punkten i före¬
varande memorial blef af Ståndet lagd lill handlingarna.
Härefter blefvo alla de öfriga punkterna särskildt före¬
dragna, och, hvar efter annan, lagda till handlingarna.
Herr Schartau : Sedan nu beklagligtvis frågan om
grundskatternas förenkling, för denna gång, ohjelpligen fal¬
lit eller åtminstono hotar med ett sådant öde, får jag hem¬
ställa, huruvida icke Ståndet skulle finna tjenlig! att i en
underdånig skrifvelse gifva Kongl. Majit del af sina åsigter
och i ämnet fattade beslut, samt i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes låta till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta en förnyad Nådig Proposition, i öfverensstäm¬
melse dermed, hvarjemte jag tager mig friheten föreslå, att
816
Den 3 October.
Ståndet villa inbjuda Boude-Ståndet att om en sådan skrif¬
velse sig förena.
Uppå Herr Lagergrens yrkande, blef denna framställ¬
ning bordlagd, och skulle, såsom varande en särskild mo¬
tion, i nästa Plenum af Herr Schartau skriftligen aflemna*.
§ 5.
Herr Wseril uppläste en motion af följande lydelse:
”Med anledning af Riksdagens snara afslutande, och då
angeläget är, att alia de underdåniga skrifvelser från Riket»
Ständer, som dessförinnan skola afgå, skyndsammeligen upp¬
sättas och expedieras, finner jag mig föranlåten att rikta
uppmärksamheten på den omständighet, att Höglofl. Expedi-
tions-Utskottet hittills uraktlåtit att afgifva förslag till under¬
dåniga skrifvelser, angående vissa till den så kallade extra
statsregleringen, — eller de anslag, som Rikets Ständer be¬
viljat för tillfälliga behof, hörande utgifter, under det att
åter andra till samma cathegori hänförliga anslag redan blif¬
vit i underdånighet anmälta hos Kongl. Maj:t.
Så hafva till exempel underdåniga skrifvelser aflåtits,
angående de af Rikets Ständer beviljade anslag och lån:
till Lagberedningen, N:o 14;
till Cellfängelsers uppförande, N:o 145;
till nya gevärs anskaffande, N:o 109;
till hamnbyggnaderna vid Lidköping och Linköping, samt
de, såsom lån, anvisade till hamnbyggnaderna vid Christine¬
hamn och Wadstena, och jernvägen emellan Christinehamn
och sjöändan, m. fl. allmänna arbeten och öfriga anslag
till föremål, tillhörande Civil-Departementets handläggning,
N:o 149;
äfvensom lånen till hamnanläggningarna vid Wisby och
Warberg, N:is 150 och 188;
till slutligt liqviderande af köpeskillingen för en ny local
för Kongl. Mynt- och ControII-verken, N:o 138;
till förvaltningskostnader för ön S:t Barthelemy, N:o 110;
förlagslån till Wexiö och Amål och byggnadslån till Chri- t
»Hanstad, N:ris 44, 117 och 131;
till restitution af Minister-Statens erlagde bevillning för af
Norrska Statsverket uppburen aflöning, N:o 60;
tilt upprätthållande af den Arméens Pensions-cassa åliggan-
do pensionering, Nto 156;
såsom lån till Linköpings Domkyrka, N:o 157;
m. II. anslag och lån.
Den 3 October.
817
Deremot hafva följande för tillfälliga behof anvisade
anslag icke blifvit anmäldta, nemligen :
till H. K. Kronprinsens hofhållning, i händelse af dess för¬
mälning,
till redskaps-, rid-anspanns och stallpersedlar för Fält-
Artilleriet,
till bestyckning af Waxholms och Carlstens fästningar,
till anskaffande af reservfanghålstappar och slagkrutshufvars
tillverkning, m. II., under 4:de hufvud-titeln hänförliga anslag,
till byggnad af en ång-corvett eller 2:ne ångbogserings-
fartyg,
till anskaffande af bomber och projectiler,
till den nya dockbyggnadens fullbordande i Carlskrona,
till gevärs anskaffande och förändring,
till anskaffande af stenkol,
till navigalions-skolan i Stockholm, emot förbehåll Bf fram¬
tida ersättning,
till reparation af Wadstena Slott,
till fattigvården förar 1848,
till Seraphimer-Lazarettets vidmakthållande,
till compleltering af registraturet inom Konungen» Canzli,
till inredningskostnader för Riks-Archivet, m. fl anslag,
som kunna hänföras under 8:de hufvud-titeln.
Sedan dessa anslag likväl blifvit upptagna i det §f
samtliga Stånden gillade nya Reglementet för Fullmäktige i
Riksgälds-Contoiret, och således intet annat återstår af den
behandling, de böra röna vid denna Riksdag, än att de i un¬
derdånighet anmälas hos Haus Maj:t Konungen, hvarigenom
hela den så kallade extra statsregleringen skulle blifva af-
slutad, så finnér jag mig häraf befogad till den ödmjuka
hemställan, att
Höglofl. Expeditions-Utskottet måtte åläggas alt skynd¬
sammeligen och sednast inom åtta dagar inkomma till
Rikets Ständer med förslag till underdåniga skrifvelser,
angående dessa anslag”.
Bordlädes.
§ 6.
Bordlädes Lag-Utskottets Betänkanden, N:ris 86 — 92,
hvartill rubrikerna upptagas i protocoll, vid ärendernas pröf¬
ning.
Korg -Silin* Prot. vii Hiksd. IB47—1848 ir. 52
818 Den 5 October.
§ 7-
Justerades Protocolls-utdrag öfver särskilda af Ståndet
denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 1/2 8 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg,
Den 5 October.
Plenum kl. 6 e. m.
§ 1.
Justerades Protocollet för den 22 sisllidne September.
§ 2.
Föredrogs Expedilions-Utskoltets, på bordet hvilande, för¬
slag, N:o 213, lill Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, an¬
gående lag för utrikes vexlar.
Efter rättelse af några mindre redactionsfel, hvilka in
margine anmärktes, godkändes förslaget.
§ 3.
Föredrogos ånyo Lag-Utskottets Betånkanden och Memorial,
N:o 8G, i anledning af väckt motion om upphäfvande af den Aca-
demiska jurisdiclionen.
Herr Winge: Lag-Utskottet har uti förevarande Be¬
tänkande på ett ganska beqvämt sätt affärdat min motion, då
det icke ens tagit densamma under pröfning ; men detta för¬
faringssätt kan jag, för min del, icke godkänna. Då man vet,
huru länge Comiiéer varit nedsalta, för öfverseende af de A-
cademiska constilutionerna, utan att af deras arbeten något re¬
sultat ännu försports, vore det väl, om genom Rikets Ständers
åtgärd några partiela förändringar af de många, som erfordras,
kunde åstadkommas; och jag anhåller derföre, att Ståndet
måtte besluta en återremiss af förevarande Betänkande.
Herr Agrell: Må vara att Lag-Utskottet på ett beqvämt
lätt besvarat Herr Winges motion; men Herr Winge har
Den 5 October.
819
ock lika beqvämt affatta! motionen, ty den innehåller, snart
6agdt, ingenting, åtminstone icke något till ledning för Ut¬
skottet, hvars af andra maktpåliggande och vidlyftiga frågors
behandling upptagna tid icke medgifvit utarbetande af ett för¬
slag i ämnet. Då härtill kommer, att en Comité är nedsatt
för öfverseende af Academiska constilutionerna i deras helhet,
synes det vara i sin ordning, att den i motionen väckta fråga
först af denna Comité blir handlagd, innan Ständerna dermed
vidtaga någon åtgärd.
Herr Hillström: Om jag rätt minnes, är det snart 20
år, sedan Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet an-
höllo, att åtgärder måtte vidtagas för öfverseende af de Aca¬
demiska constilutionerna. Denna anhållan hade, långt omsider,
till följd, att vid Rikets båda Universiteter comiteer nedsattes,
för att undersöka de Academiska författningarna och utarbeta
förslag till erforderliga förändringar deri. Sådana förslag
hafva ock afgifvits; men då desamma i flera hänseenden be¬
funnits sins emellan skiljaktiga, förordnades ytterligare en Co¬
mité, sammansatt af lärare från begge Universiteten, jemte
dessas Canzlers-Secreterare, hvilka hade att sammanjemka och
bringa till enhet de olika förslagen. Resultatet af sistnämnda
Comités arbeten, hvilka numera lära blifvit fulländade, är väl
icke officielt kändt, men, efter hvad man hört sägas, skola
de projecterade förändringarna endast omfatta sådana delar af
de Academiska Styrelse-lagarna, som afse vetenskapliga och
economiska frågor. För inskränkning uti, och än mindre för
afskaffande utaf den Academiska jurisdiclionen lärer Comitéu
varit föga böjd, och till stöd för bibehållandet af den särskil¬
da domsrätten inom Academierna, åberopas, såsom vanligt,
dessas gyldne privilegier, hvilka, om ryktet sagt sanning, Co¬
mité Ledamölerne, isynnerhet från Upsala Universitet, trogne
de åsigter, som sedan gammalt derstädes varit rådande, en¬
visas, att icke vilja frånträda. Då emedlertid ärendet, oan¬
sedt den långa lid det varit under behandling, ännu icke blif¬
vit bragt till slut, och Lagberedningen dessutom har under
händer omarbetning af den allmänna rättegångsordningen, så
synes rälta tidpunkten nu vara inne för Rikets Ständer, att
gifva sin mening tillkänna, rörande det ämne, Herr Winges
motion upptager, hvilket Lag-Utskottet derföre bort hafva ta¬
git under skärskådande, och icke, såsom nu skett, undanskjuta,
helst ingen torde godkänna Utskottets förevändning, alt frå¬
gan om Academiska jurisdiclioncns afskaffaude står i oskiljak-
820
Den 5 October.
ligt sammanhang med“omarbetningen i öfrigt af de Academi-
*ka constitutionerna. Då för en sådan pröfuing af Lag-Ut¬
skottet hinder icke kan mola deraf, alt motionairen icke upp¬
gjort något förfaltningsförslag, yrkar jag, alt Betänkandet
måtte återremitteras, på det Lag-Utskottet_må taga frågan un¬
der hufvudsakligt bedömande.
Herr Winge: Herr Agrell har sagt, att jag beqvämt
aflattat min motion, men mig synes den vara så utförlig, som
erfordras, ty om motionairen skall uppgöra ett fullständigt
förslag, kan jag icke inse, hvad Lag-Utskottet har att göra
vid saken. Enligt min åsigt är det nog, att en molionair
gör framställning om behöfliga förändringar, hvarefter det an¬
kommer på Lag-Utskottet, hvars Ledamöter dertill icke lära
sakna förmåga, att uppgöra förslag i ämuet. Jag förnyar
derföre min anhållan om återremiss.
Herr Palmeer: Herr Hillström har begått ett miss¬
tag, då ban säger, att frågan väcktes för 20 år sedan. Det
är mera ån 30 år sedan frågan om upphäfvande af Academi-
ska jurisdictionen var å bane; åtminstone läste jag uuder
Höstterminen 1819 i Upsala en bok om detta ämne, uti hvil¬
ken förekommo, bland annat, förklaringar af Professoren Bi¬
berg, hvilket visar, att frågan varit handlagd i mera än 30
år. Då den under en så lång tidrymd icke blifvit bragt till
slut, och den nedsalta Comitéen icke synes uträtta något, vore
det icke ur vägen, att Sländerna uttryckte sin mening i frå¬
gan. Jag förenar mig derföre med Herrar Winge och
Billström.
Herr Koch: Jag hemställer, om något ändamål vinnes
med en återremiss. Då Lag-Utskottet, hvars tid, man måste
medgifva det, varit upplagen med behandling af flera stora
och vigtiga frågor, på snart 11 månader icke hunnit utarbeta
ett förslag i detta ämne, lärer det icke heller medhinna sådant
på den sannolikt korta lid, som för Riksdagen återstår, utan
lärer, i händelse af återremiss, Utskottets svar blifva ett åbe¬
ropande af 75 § Riksdags-Orduingen, hvarföre jag yrkar bifall
å Betänkandet.
Herr Bltlslröm: Herr Palmeer har onekligen ganska
rätt deruti, alt frågan om afskalTande af Academiska jurisdic¬
tionen varit väckt och omtvistad långt förr, än jag uppgifvit;
men jag har icke eller sagt, att denna Iråga försl väcktes för
20 år sedan, utan att snart 20 år förflutit, sedan Ständerna
Den 5 October. i 821
hos Kongl. Majit auhöllo om åtgärders vidtagande till för¬
bättrande af de Academiska constitutiouerua. Då nu till en
slik förbättring, — enligt den allmänna rösten och flere sak¬
kunniges yttrade omdöme, väsendtligen hörer upphäfvandet af
den omförmäldta jurisdictionen, hvars mindre helsosamma verk¬
ningar få erfaras icke blott af Academie-staten, ulan ock af
andra medborgare, hvilkas rätt och säkerhet deraf göras bero¬
ende, synes det vara på sitt ställe och med full befogenhet,
att Ständerna uttala sin tanka derom. Uti ämnen, sorn ingå i
krigslagstiftningen, hvilken tillhör Kongl. Majit allena, hafva
Rikets Ständer begagnat passande tillfällen att gifva sina åsig-
ter och önskningar tillkänna, och sammaledes kan nu tillgå:
Hvad II err Kocks invändningar mot fiterremissen beträffar, så
torde det vara högst olämpligt, att nn fatta ett beslut, som
endast grundas på förmodanden om hvad Lag-Utskottet kan
komma att i saken vidgöra eller icke. Utskottets tid kan ej
blifva synnerligen mycket upplagen för pröfnitigen och besva¬
randet af den enkla frågan om afskaffande eller bibehållande
af den Academiska jurisdictionen; och utaibetande af något
särskildt förslag i ämnet är alldeles icke ifiågasläldt. Jag
förnyar min begäran om återremiss.
Discussionen ansågs slutad; och Herr Talmannens derefter
framställda proposition å bifall till Betänkandet besvarades
med blandade Ja och AV), hvarefter votering begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
'Den, som bifaller Lag-Utskottets Betänkande, Nio 86,
röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner AV), återremitteras nämnde Betänkande.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop.
En sedel allades förseglad och de öfriga, vid hvilkas öppnande
två af Ståndets Herrar Ledamöter voro stående, en på hvar¬
dera sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 20 Nej
Nej emot 16 Jaj i följd hvaraf Lag-Utskottets Betänkande,
Nio 86, var till Utskottet återremitterad!.
Nio 87, i anledning af väckt motion om dels ändring af
Kongl. Brefvet den 17 October 1778, angående barnamord,
och dels förklaring af Kongl. Förordningen den 10 April 1810.
angående mildring i straffet för lägrad qvinna.
Godkändes.
823
Den 5 Octo ber.
Nio 88, i anledning af väckt motion, om förklaring «f
8:de mom. i 2 § af Rättegangs-Balkens 8:de Capitel, angå¬
ende förmynderskap för frälsemäns barn och arfvingar, som
frälse äro.
Godkändes.
Nio 89, i anledning af återremiss af Utskottens Betän¬
kande, N:o 71, öfver väckta motioner,' angående rättighet för
underdomare, att förklara ogift qvinna myndig.
Betänkandet, Nio 71, och Memorialet, Nio 89, lades till
handlingarna.
Nio 90, i anledning af väckt motion ora ändring i 16
Cap. 11 § Kyrkolagen.
Godkändes.
Nio 91, i anledning af väckt motion om särskilda Brott-
måls-domstolars inrättande.
Godkändes.
Nio 92, i anledning af väckt motion om indragning af
Bergstings-Rätterna.
Godkändes.
§ 4.
Den motion, Herr Schartau den 3 dennes muntligen
framställde, angående cn underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, med anmälan om Slåndets beslut, i fråga om skattevä¬
sendets förenkling, allemnades skriftligen, upplästes och var
så lydande:
”1 det bekymmersamma skick, hvaruti den maktpåliggan¬
de frågan om beskaltningsväsendets samt uppbörds- och redo¬
görelseverkets förenkling, genom do tvänne s. k. privilegiera¬
de Riksståndens förfarande, kommit och för närvarande sig
befinner, synes angeläget vara, att Borgare-Ståndet icke alle¬
nast inför Throncn oförbehållsamt nedlägger en alfvarlig pro¬
test emot nämnde förfarande, ulan jemväl i underdånighet an¬
mäler Ståndets åsigter i sjelfva saken, äfvensom dess önsk¬
ningar, i afseende på densammas framtida behandling.
Jag föreslår, af denna anledning, att Borgare-Ståndet
måtte, i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, oförtydbart
framställa sitt. ogillande af den grundlagstolkning, som tjenat
Ridderskapet och Ådeln och Presle-Ståndet till medel för skat-
teförenklingens tillintetgörelse vid denna Riksdag, samt afgifva
berättelse om de beslut, som Ståndet i frågan fattat, och slut¬
ligen bos Kongl. Majit på det mest bevekliga sätt anhålla,
Den 5 October.
823
det täcktes Hans Majit taga det vigliga ärendet i förnyadt öf¬
vervägande och, trogen den upphöjda grundsatsen, att folkets
väl är Regentens högsta lag, aflåta ny proposition i frågan
till Rikets näst sammanträdande Ständer, i enlighet med do
genom skrifvelsen anmälda, hos Borgare- och Bonde-Stånden
nu likstämmigt fattade besluten. Frans Schartau''
Bordlädes.
§ 5.
Föredrogs å nyo Herr W&rtlS på bordet hvilande mo¬
tion, angående anmodan till Expeditions-Utskottet att uppsätta
och expediera särskilda underdåniga skrifvelser i de frågor,
som, angående extra Statsregleringen, uti motionen upp¬
räknas.
Herr Böök: ”Då ifrågavarande framställning utaf Herr
IFaern först väcktes, hade jag äran yttra, att jag ej kunde
erinra mig annat, än att Expeditions-Utskottet uppsatt och till
Rikets Höglofl. Ständer aflåtit förslag till underdåniga skrif¬
velser, rörande alla sådana beviljade anslag, som icke stodo
j sammanhang med frågor, beroende af spannmåls- och öfriga
indelda räntors beräkning, och jag förmodade derföre, att Herr
Wtsrn saknat anledning till den af honom gjorda anmärk¬
ning. Denna min förmodan bar, sedan jag nu varit i tillfälle
att af Herr JVxrns framställning taga närmare kännedom,
öfvergått till fullkomlig visshet. Alla de af honom anmärkta
anslagsposter äro nemligen sådana, de der, ehuru de icke an¬
setts kunna, såsom beständiga anslag å Riksstaten uppföras,
likväl blifvit, i förening med Hufvudtitlarnas reglering, af Ri¬
kets Ständer bestämde och stå med dessa titlar i samband.
Så har det vilkorligen förhöjda årliga anslaget till H. K. H.
Kronprinsens Hofhållning blifvit beviijadt, i sammanhang med
Första Ilufvudtiteln (enligt Stats-Utskottets Utlåtande, Nio 38) ;
likasom anslagen: till redskaps-, rid- och anspanns- samt
Fält-artilleriet; tillbestyckning af Waxholms och Carlstens
fästningar; tilt reservfäughålstappar och slagkrntsgevärs till¬
verkning, m. m., beviljats i sammanhang med Fjerde Hufrud-
titeln (Utlåtandet Nio 73); — till byggnad af en Angcorvett
och två Angbogseringsfartyg; anskaffning af projectiler; full¬
bordande af nya dockbyggnaden i Carlskrona;' anskaffande
och förändring af gevär, äfvensom inköp af stenkol för flot¬
tans behof, m. m., i sammanhang med Femte Hufvudtiteln
(Utlåtandet Nio 74); — till Navigationsskolan i Stockholm, i
824
Den 5 Oetober.
sammanhang med Sjette Huvudtiteln (Utlåtandet N:o 90); —
till reparation af Wadstena slott, i sammanhang med Sjunde
Hufvudtiteln (Utlåtandet N:o 91); — samt till fattigvården för
1848; Seraphimer-Ordens-Lazaretlet; complettering af regi-
straturen i Konungens Canzli; inredningskostnad för Riks-
Archivet, m. m., i sammanhaug med Åttonde Hufvudtiteln
(Utlåtandet N:o 124).
Vid sådana förhållanden har Expeditions-Utskoltet ansett
ifrågavarande anslag böra omförmäias och upptagas i de un¬
derdåniga skrivelser, som , rörande Hufvud-Tittarna i dessas
helhet, skola uppsättas och afgå; och för denna åsigt hämtas
stöd icke allenast deraf, att alla uti elt Utlåtande förekom¬
mande ämnen, derom underdånig skrifvelse skall aflätas, äfven
i allmänhet böra uti en och samma skrifvelse behaudlas, utan
ock af den härutinnan vid föregående Riksdagar iakttagna
praxis; så hafva vid 1844—1845 årens Riksdag, uti under¬
dåniga skrifvelserna, rörande Hufvud-Titlarnas reglering, äfven
influtit de af Rikets Ständer vidtagna bestämmelser af de till
samma Titlar hänforliga , men icke å Riks-Staten uppförda,
utgifter, t. ex. uti underdåniga skrifvelsen , N:o 85, den 30
Januarii 1845, augående Fjerde Hufvud-Tileln finnas upptagna
följande, till ständiga behof icke hänförliga, anslag, nemligen:
för Topographiska Corpsens arbeten ; till complettering af Red¬
skaps-, Rid-anspanns och Stallpersedlar för nya Artilleriet,
till anskaffning af nya Iafanterigevär; för tillverknings af nya
Pistoler; för förändring af äldre lufanterigevär för slagkruts-
antändning; för tillverkning af slagkrutshufvar, jemte ma-
chiner; lill bestyckning af Waxholms och Carlstens fästningar;
fortsättning af fästningsbyggnadsarbetena vid Carlsborg , Carl¬
sten och Carlscrona, samt för befästningarna i Stockholms skär¬
gård, tiilhopa 934,000 Rdr. De af Rikets Ständer vid sam¬
ma Riksdag beviljade anslag för tillfälliga behof under Femto
Hufvud-Titeln, nemligen till dockbyggnaden i Carlskrona; för
nybyggnad af krigsångfartyg , ångkraftens användning på
flottans andra fartyg ; anskaffning af bombcanoner och pro-
jecliler; fyrars nybyggnad och förändring; anskaffande af en
hydraulisk press vid Carlskrona station, och flintgevärs för¬
ändring till slagkruts-antändning, tillhopa 556,675 Rdr, hafva
alla upptagits uti underdåniga skrifvelsen , rörande samma
Hufvud-Titel, likaledes af den 30 Janmrii 1845 (N:o 85).
Uti underdåniga skrifvelsen , angående Ållonde Hufvud-Titeln,
den 8 Februarii 1845 (N:o 88), hafva, efter de å Stat upp¬
Den 5 Oetober.
835
förda utgifter, likaledes blifvit särskildt upptagna , såsom till
samma Hufvud-Titel hänförliga för tillfälliga behof, nemligen
faltigvårds-anstaller i Slockholm och landsorterna , samt till
understöd för utarbetning och ordnande af samlingar i forn-
Egypti.-ka byggnadskonsten beviljade anslag, tillhopa 33,000
Rdr, o. s. v.
I enlighet med hvad sålunda hittills förfarits, har Expe¬
ditions-Utskoltet ock trott sio böra nu tillvägngå, och således
ansett sig hvarken kunna eller höra några särskildta skrifvelse-
förslag, rörande de af Herr IVaern anmärkta poster, afgifva,
utan uppföra samma poster i de underdåniga skrifvelserna,
angående sjelfva Hufvud-Tillain a. Orsaken aler, hvarföre Ut¬
skottet hittills funnit sig förti i ndra H t alt förslag till sistberörde
underdåniga skrifvelser aflemna, förefinnes uti det förbehåll,
som Rikets Ständer gjort, i afseende å definitiva beräkningen
af spanmåls- och andra indeldta räntor; och tror jag mig
kuuna försäkra, att Utskottet, sedan della hinder upphört vid
alla dessa Titlar, utom den Tredje, icke lärer underlåta alt
skrifvelseförslag, som, på sätt hittills öfligt varit, jemväl inne¬
fatta nu ifrågaställa ämnen , skyndsamt afgifva. Emedlertid
torde genom det nu anförda vara ådagalagd), alt någon under¬
låtenhet i de af Herr JFser/l anmärkta delar icke ligger Ex¬
peditions-Utskottet till last; och att någon skrifvelse till Ut¬
skottet i den syffning, Herr Werrn framställt, för närvarande
icke är behöflig eller af omständigheterna påkallad.
Herr IVsem : Det ör ej någon hemlighet för mig, att
de anslagsfrågor, hvilka jag i mili framställning omnämnt,
såsom icke expedierade, varit intagna i samma Beiänkanden,
som handla om den ordinarie Statsreglering»); men deraf
följer icke, att de skola, i sammanhang dermed, expedieras.
Det hörer tvärtom till en god ordning, att dessa frågor skiljas
från ordinarie Statsreglering»! , och Ständerna hafva redan
vid denna Riksdag i många fall så förfarit, såsom i fråga om
anslag till Lagberedningen, hörande under Andra Hufvud-Titeln,
om anslag till Mynt- och Control-Vrrken , tillhörande Sjunde
Hufvud-Titeln, alla extra anslag uuder Sjette Hufvud-Titeln. lån till
corporalioner och menigheter, med flera dylika anslagsfrågor,
hvilka undfått särskild expedition. Då nu elt hinder uti det
af Rikets Ständer beslutade fördröjande af fastställelse)! af
beloppen utaf de indeldta räntorna mött för expedierande ef
ordinarie Statsreglering»), hemställer jag, om det icke är med
52»
Den 5 October.
God ordning förenligt, ett expedierandet af allt, ion omedel-
bart böter till densamma, anstår tilldess hindret för afslulan*
det blifvit hafvet, men att hvad som derifrån kan skiljas, så¬
som tillhörande extra Statsregleringen, varder särskildt skynd¬
samligen expedierad!. Man kan nemligen tänka sig att Kongl.
SI oj: t afsiutar Riksdagen, innan ordinarie Statsregleringen blir
slutligen uppgjord, och deraf skulle , om de till extra Stats¬
regleringen hörande frågor icke dessförinnan erhållit expedi¬
tion, följden blifva, att Kongl. Majit icke blefve i vederbörlig
ordning underrättad om åtskilliga af de anslag, som Rikets
Ständer funnit godt att för eveuluela eller tillfälliga behof å
Riksgäld»-Contoiret anvisa, såsom anslaget lili II. K. II. Kron¬
prinsens hofhållning, i händelse af dess förmälning; anslaget
till fattigvården för innevarande år, m. fl. Jag vidhåller der¬
före mitt framstäldta yrkande.
Herr Höök: Det torde få anmärkas, att alla de af Herr
IVarn uppräknade anslagsfrågor, hvarom skrifvelser redan
algått, varit behandlade i särskildta Utlåtanden från Stats-
Utskottet.
Herr Kock: J»g vill väl icke motsätta mig en remis»
till Expcditious-Utskottel af Herr iVmrns framställning, men,
efter de sakrika upplysningar Herr Höök meddelat , kan jag
icke inse behofvet deraf, alt de til! extra Statsregleringen
höraude frågor expedieras särskildt , utan finner dem gerna
kunna sammanbindas med den ordinarie Statsregleringen, helst
då Riksdagen nu på ett eller annat sätt snarligen kommer att
afslutas; hvarföre jag hemställer lill Herr 11 iertl, huruvida
icke han må finna det lämpligt att återtaga sin framställning.
Herr Norin: För min del kan jag icke inse, alt nå¬
gon anledning för Expediiions-Utskotlet före funnits ali upp¬
skjuta expedierandet af de tili extra Statsregleringen hörande
frågor deraf, att Stats-Utskottet behandla! dem i samma Ut¬
låtanden, sorn upptaga dcu ordinarie Statsregleringen; ty der¬
igenom hafva de exra anslagen icke förändrat natur, eller,
ingått i ordinarie Statsregleringen. Lika med Herr IVtern
tror jag det vara af vigt, alt de återstående, ännu oexpedie-
radc extra anslagsfrågorna varda skyndsamligen lill expedition
befordrade. Itet är nemligen möjligt, alt ordinarie Slalsregle-
riugen vid denna Riksdag icke blir afslutad , och jag hem¬
ställer, om del är i sin ordning, att de af Rikets Ständer
beviljade extra anslag derigenom skola komma att till sina
ändamål icka utgå.
t)en 5 October.
herr Ekholm: Anledningen, hvarföre ordinäre Stats¬
regleringen icke kunnat afslutas, ligger deruti, att den står i
oskiljaktigt sammanhang med de i n del dt a ordinarie räntorna»
Utgörande, hvilket synes af Stats Utskottets särskildta Utlåtan¬
den, angående Ilufvud-Titlarna, hvilka Utlåtanden i denua om¬
ständighet blifvit af 3:ne Stånd godkända. Den extra Stats¬
regleringen har deremot icke något alt göra med dessa räntor,
och kan följaktligen, oberoende af deras beräknande, när som
helst, expedieras. Om praxis vid sistförfiutna Riksdag varit
att i ett sammanhang expediera den extra och den ordinarie
Statsregleringen, så finnes deremot praxis vid (lera Riksdagar
derförut hafva varit, att helt och hållet skilja den extra Slats-
ragleriugen (rån den ordinarie. Afven vid denna Riksdag fin¬
ner man, att, ehuru Stats-Utskottets Utlåtande, Nio 124, upp¬
tager den Åttonde Hufvud-Titelu , äro likväl åtskilliga till
Åttonde Hufvud Titeln hänförliga anslag uti särskildt Utlåtande,
under N:o 191, behandlade. Jag finner följaktligen det enda
förnuftiga sätt att få extra Statsregleringen, såsom icke bero¬
ende af de indeldta räntorna, bringad till slut , vara att ingå
på Herr JfÅerns förslag. Expeditions-Uiskoltet har möjligen
ansett sig icke kunna på eget bevåg skilja från hvarandra dt»
extra och ordinarie anslagen , som varit i samma Utlåtande
behandlade, utan att derom erhålla särskild föreskrift af Stän¬
derna; oell Herr Wxrns framställning torde derföre läuda till
det åsyftade målet.
Herr Palander: Jag anser Expeditions-Ulskotfet hafva
behandlat saken så, som förut varit brukligt och dertill haft
skäl för sig; hvadan jag tror. att, om Herr fVxrns framställ¬
ning varder till Utskottet remitterad. Utskottet icke skall , på
grund af blott Ett Stånds yttrade önskan, förändra siu
åsigt.
Herr Indebeton: Herr Wvrns motion innefattar före¬
bråelser mot Expeditions-Utskoltet, för det att samma Utskott
icke expedierat skrifvelser i alla de frågor, som röra extra
Statsregleringen, men, efter de upplysningar Herr Höök med¬
delat, synes mig Expeditions-Utskottet hafva gått rätt till väga.
Jag vill icke motsätta mig en remiss of motionen till Expe¬
ditions-Utskottet, ehuru jag förmodar, att en sådan skall blifva
utan påföljd, då Expeditions-Utskottet , till stöd för sitt för¬
farande, har gammal praxis , och det dessutom hörer tili en
god ordning, att hvad, sorn afhandla.» i ett och samma Betän¬
kande, varder expedieradt i en skrifvelse. Jag kan siledtw
828
'i Odober
icke understödja motionen, fastän jsg icke vill bestrida, att
densamma må lill Utskottet reinilteias.
II ir Höök: Jair är förekommen af Herr Palander,
och Iror, lisa nied honom, ali motionen icke skall föranleda
till någon förändring i Utskottets åsigt.
Herr Hörnstein : I sjeTva saken är jag af samma tanka,
■ om Herr II serri, men , hvad behandlingen af hans motion
angår, vill jag hemställa, att den varder remitterad till Slats-
Utskottet, som uppgjort Statsregleringen, och således bäst bör
kunna urskilja, hvilka anslag skola räknas till den ordinarie
eller extra Statsregleringen. Sådant tillhör icke Expeditions-
Ulskotlet all afgöra, och det är af vigt, att den ordinarie och
extra Slalsregleringeu icke varda med hvarandra samman¬
blandade.
Herr litern.' Det är onekligen ganska beqvämt för
Expeditions-Utskottet att, dä ett af Ständerna godkänt Be¬
tänkande till .Utskottet a skommer , helt enkelt afskrifva det¬
samma, i form af en underdånig skrif.else; men då två eller
liera olika frågor i samma Betänkande förekomma, är det icke
förenligt med god ordning, att derföre, att hinder möler för
expedierande af underdånig skrifvelse i den ena frågan, upp-
■ kjuta expedilionen jemväl, angående de öfriga, ålan vet t. ex.
all Stals-Ulskoltet i en del anslagsfrågor ansett sig icke kunna
fatta beslut, utan att sammanträda med ett annat Utskott, och
all fotjaktligen särskildt Utlåtande i en sådan fiåga algifvits.
En sådan fråga blifver till expedition befordrad ; men icke en
af enahanda beskaffenhet, som behandlas i samma Utlåtande,
som den ordinarie Statsregleringen. Della är oformligt , och
det bör åligga Expeditions-Utskottet att genast expediera allt,
hvarför något särskildt binder icke möter, eller hvarpå ett så¬
dant hinder icke har inverkan. Dessutom har det under denna
Riksdag handt, att i anslagsfrågor, som rört ordinarie Stats¬
regleringen, såsom angående båtsmänneus beklädnad , särskild
underdånig skrifvelse aflåtits. Om nu t. ex. det skulle hända
alt Riksdagen afhlåstes i morgon, skulle den oformlighet in-'
träffa, att om en del nya anslag underdåniga skrifvelser afgått,
under det att den nya Statsreglering, i hvilken dessa anslag
skulle upptagits, icke blifvit af Rikets Ständer fastställd.
1 sådan händelse skulle naturligtvis den gamla Statsregleringen
förblifva gällande, och Stats - Conloiret skulle således icke
kunna utbetala anslag , hvilka Rikets Ständer likväl genom
underdånig skrifvelse anmält sig hafva meddelat. Mig synas
D$n b Odober.
829
del icke rara för mycket begärdt, att Expeditions-Utskoltfet
täger kännedom om innehållet af de Betänkande!! , som till
Utskottet ankomma, och urski'ja de delar deraf, hvarom un¬
derdåniga skrifvelser kunna expedieras ifrån det öfriga. Då
jag icke förmodar att Utskottet skall sätta sig öfver hvad
Eli Stånd önskar, vidhåller jag min begäran, att motionen
till Expeditions-Utskottet remitteras, och att detsamma måtte
af Ståndet åläggas att skyndsamligen expediera förslag till
alla sådana underdåniga skrifvelser, för hvilkas utlåtande icke
något hinder möter.
Herr Ahngren : Då motionen innefattar eli klander
emot Expeditious-Ulskottet, bör remiss till något andal, än
nämnde Utskott, icke ifrågakomma. För min del anser jag,
af de skäl Herr Böök. uppgifvit, remiss af molioneu icke vara
behöll g.
Herr Indebetou: Herr fVxm har varit sträng i sina
yttranden mot Expeditious-Ulskottet och påstålt det tillhöra
nämnde Utskott att skilja från hvarandra de frågor, sorn till¬
höra den ordinarie, och dem, som röra den extra Stätsregle-
ringen. Någon föreskrift derom för Utskottet finues likväl
icke, och Expeditions-Utskoltet lärer väl icke tillåta Herr IVmrtl
att föreskrifva sig lagar, som strida mot hvad förut varit öfligt.
Jag Iror att en remiss af motionen skall blifva utan ändamål,
men anser, att om motionen skall remitteras, bör det ske lill
Expeditions-Utskoltet.
Discussionen var slutad, och, på Herr Talmannens propo¬
sition, om Ståndet behagade, med öfverlemnande af Herr IVwmS
motion till Expeditions-Utskoltet, anmoda nämnde Utskott att
uppsätta och expediera underdåniga skrifvelser i de frågor,
suni, angående extra Statsregleringen, uti motionen uppräknas,
svarades Ja och AVy; hvarjemte votering brgärdes.
Enär Herr Hörnstein vidblef sitt yrksnde om motionens
remitterande till Stals-Ulskoltet, företogs föist omröstning,
enligt en så lydande voterings-proposition:
"'Den, sorn Vill, alt contrapropositionen ställes på remiss
sf Herr If'verns motion till Stats Utskottet, röstar: Ja.
Den, del icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, ställes contra-propositionen derå, att Herr
IVsems motion lemnäs utan vidare afseende.”
Voteringen, sorn anställdes, efter upprop, med slutna sed¬
lar, vid hvilkas öppnande , sedan en sedel blifvit aflsgd för¬
seglad, l\å af Ståndets Herrar Ledamöter voro stående, en pl
Den i Oetober.
hvardera sidan om Herr Talmannen, utföll med 17 Nej emot
16 Ja; i följd hvaraf Ståndet till contraproposilion, vid vo¬
teringen i hufvudsaken, antagit det beslut, att Herr Wxrns
motion lemnäs ulan vidare afseende; hvarefter uppsattes, ju¬
sterades och anslogs en så lydande voteringsproposition:
”Den, som vill, alt Borgare-Ståndet, med öfverlemnande!
af Herr IVterns motion till Expeditions-Utskottet, anmodar
nämnde Utskott alt uppsätta och expediera särskildta underdå¬
niga skrivelser i de frågor, som, angående extra Statsregle-
ringen, uti motionen uppräknas, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, lemnäs Herr Wwms motion utan ridar#
afseende.”
Votering anställdes på vanligt sått, efter upprop, med
»lutna sedlar, hvilka, sedan en af dem blifvit förseglad och
aflagd, befunnos innehålla 20 Ja emot 13 Nej; hvadan Stån¬
det beslutat, alt, med. öfverlemnande af Herr IVtertlS motion,
anmoda Expeditions-Utskottet att uppsätta och expediera sär¬
skilda underdåniga skrifvelse' i de frågor, som , angående
extra Statsregleringen, uti motionen uppräknas.
§ 6.
På hemställan nf Herr Böök, beslöt Ståndet alt till dets
Herrar Electorer öfverlemna utseende af en Suppleant-Ledamot
i Expeditions-Utskottet för Herr Sienberg, som, med Ståndets
tillstånd, åtnjuter ledighet fråu Riksdagsgöromåleu.
§ T.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver de af Ståndet denna
dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 1/2 8 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg. j
Ben 0 Octo ber.
o en 6 Octo ber.
Plenum kl. 1/2 II f, m.
§ I-
Herrar Rhodin och Agrell erhöllo , efter derom fram¬
ställd begäran, 3:ne veckors ledighet från Riksdagsgöromålen,
räknad från den 17 dennes.
§ 2.
Till bordläggning, första gången, anmäldes Stats-Utskot-
tets Memorialer:
N:o 330, i anledning af Rikets Ständers beslut, röranda
vissa med Statsregleringen gemenskap egande frågor;
N:o 331, angående definitivt fastställande af försiagt-
beräkuingen i de till Riks Staten hörande indelningar.
§ 3.
Upplästes ett så lydande Valprotocol!:
”1848 den 6 October sammanträdde Borgare-Ståndets Herrar
Electorer och valde till Suppleant-Ledamot i Expeditions-Ut¬
skottet Herr Indebetou för Herr Stenberg, sorn erhållit le¬
dighet fråu Riksdagsgöromålen. Ut supra.
In fidem.
August Rundqvist."
Herr Indebetou: Sorn Ståndet beviljat mig ledighet
från Riksdagsgöromålen, räknad från denna dag, och jag äm¬
nar begagna mig af denna mig sålunda förunnade ledighet,
så att jag endast några få dagar kan uppfylla mitt å iggande,
^såsom Suppleant-ledamot i Expeditions-Utskottet, finner jag
mig föranlåten hemställa , alt Ståndet må uppdraga ål dess
Herrar Electorer att utse annan Suppleant i nämnda Utskott
för Herr Stenberg, helst det torde vara maktpåliggande att
nu, då Riksdagen synes lida till sitt slut , ledamöterue i Ut¬
skottet äro fulltaliga.
Herr Valley: Jag begär den af Herr Indebetou nu
gjorda hemställan på bordet.
Herr Indebetout ifrågavarande hemställan bordlädes.
833
Den 0 October.
8 4.
Pä Herr Talmannens derom framställda proposition beslöl
Ståndet att, till 'fortsättning af plenum, återkomma, sedan det
till kl. 11 i dag på f. m. utsatta Plenum plenorum blifvit af-
slutadt.
§ 5.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar Ledamöter begåfvo
sig, af nyssberörde anledning, till Kongl. Slottet, hvarifrån de
återkommo kl. 1 fl 12 f. m.
§ 6.
Upplästes Kongl. Maj:ls denna dag å Rikssalen meddelade
Nådiga svar, i anledning af åtskilliga af Rikets Ständer före¬
slagna lagförändringar.
Lades lill handlingarna.
§ 7.
Föredrogs å nyo en of Herr Schartall väckt motion ,
med hemställan om en underdånig skrifvelse af Borgarc-Slån-
det, med anmälan af dess beslut, i frågan om skatteväsendets
förenkling.
Herr Lagergren: .lag hyser i allmänhet den föreställ¬
ningen, att ett af den lagstiftande makten fattadt beslut bör
tillkomma den respect, alt detsamma ej kan underkastas par¬
tiskt klander inom Riksförsamlingen, ännu mindre att ett så¬
dant klander kan inför den andra Statsmakten frambäras.
Mera än en gång har jag gjort påminnelser om olämpligheten,
ja olagliglielen af att vidtaga åtgärder i en dylik syftning,
dessa må nu i öfrigt vara än aldrig så motiverade. De stå i
uppenbar strid emot 75 § R. O., som stadgar, att , om ”Två
Stånd stadna emot Två, förfa lie frågan , och för b I ifve vid det,
som tillförene stadgadt varit, utan ali samma fråga må
kunna vid den Riksdagen å nyo väckas eller upp¬
lagasNu är frågan om heskaltningsväsendels , samt upp¬
börds- och redogörelsevcrkets förenkling redan vid denna Rik t
dag afgjord, och följaktligen kan icke, under hvad sken som
helst, samma fråga grundlagligeu vidare komma under Stån¬
dets ompröfning. Jag gör fullkomlig rättvisa åt lifligheteu
pcb värman af den enskildes öfvertygelse, men jag hade trott,
att det kallare blod, under hvars inflytelse författandet iif en
Skrift gemenligen sker, bort från ifrågavarande motion utesluta
åtskilliga deri befintliga uttryck , äfven om de , då motionen
Den 6 October.
838
muntligen väcktes, blifvit begagnade och funnits ursäktliga
eller åtminstone förklarliga. I motionen förekomma nemligen
sådana ordalag, som de iva privilegierade Stånden, ett
talesätt, uppfunnet för att, såsom man säger, draga odium
emot de Stånd, man dermed vill förstå. För ingen kan det
vara obekant, att Borgare-Ståndet är i sin mån lika utrusladt
med privilegier, som Ridderskapet och Adeln samt Presle-
Ståndet. Afven Bonde-Ståndet äro vissa fri- och rättigheter
förunnade. I följd häraf måste jag till den grad ogilla det
citerade uttrycket, att jag finner mig föranlåten att derå fästa
Herr Talmannens specicla uppmärksamhet. Vidare innehåller
motionen, att Borgare-Ståndet må nedlägga en ”protest” emot
Ridderskopels och Adelns samt Preste-Ståndets beslut i sk-atte-
förenklingsfrågan, Om ett Stånd må anses kunna protestera
emot de beslut, andra Stånd i grundlagsenlig ordning fattat,
så är dermed banan öppnad för hvarje Stånd enskildt, att ej
erkänna giltigheten af Medslåndeos beslut i hvarje fråga. Mig
synes fördenskull, att afgifvandet af någon protest, enligt hvad
motionen föreslår, icke bör kunna komma i fråga. Slutligen
kan jag icke underlåta att anmärka, att, då motionen afser
framställandet af den underdåniga begäran, att Kongl. Maj:t
täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta i skatte-
förenklingsfrågan en Nådig proposition, af hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse med det al Borgare- och Bonde-Stånden vid
denna Riksdag i frågan godkända förslag, motionen åsyftar
att strängt utstaka en gräns för Kongl. Maj:ts tillgörande i
frågan, och således att lägga ett olämpligt och i hög grad
förnärmande band på Kongl. Maj:ts Nådiga vilja. Jag har
ansett mig böra meddela Ståndet de anmärkningar emot ifråga¬
varande motion, till hvilka densamma ovilkorligen föranleder,
och jag lägger dem till grund för det yrkande jag nu går att
framställa, nemligen att, för iakttagande af nödig varsamhet i
förevarande grannlaga ämne, motionen ej mätte omedelbarligen
till behandling här i Ståndet upptagas , utan remitteras till
Ståndets enskildta Besvärs-Utskott, derest Herr Talmannen an¬
ser sig kunna göra proposition om remiss af motionen.
Herr Ekholm: Det var i sanning ovänladt alt få höra
talas om delta Stånds privilegier. Mig veterligen finnas ej
några sådana, derest icke, emot förmodan , man dermed för¬
står Ståndets representationsrättighet. För min del anser jag
också det af Herr Lagergren klandrade uttrycket i motionen
Horg.-Strind Prot, rid Rikti. 1847—1818 IV 53
834
Den 6 Octoler.
vara ganska rigligl, helst detsamma, fullständigt återgifvet,
låter så här: "de så kallade privilegierade Stånden”, och Preste-
Ståndet just i skatteförenklingsfrågan åberopat och stödt sig på
sina privilegier, för att kunna motverka Borgare- och Bonde-
Ståndens beslut i frågan. Redan vid 1840 - 41 årens Riksdag
har Kongl. Maj:t gifvit tillkänna den meningen , att de in-
deldla räntorna borde samtliga till Siats-Verket ingå , hvadan
jag ock städse betraktat denna fråga, såsom en gång afgjord.
Den af Herr Lagergren framställda anmärkningen emot det
i motionen förekommande ordet "protest” förefaller mig i allo
obefogad. Exempel af protester från andra Stånd saknas icke.
Vid förra Riksdagen ingick nemligen Ridderskapet och Adeln
till Kongl. Maj:t med en protest emot de öfriga Ståndens be¬
slut, i fråga om förändringar af lagarna om arf och giftorätt.
För vidtagandet af den motionerade åtgärden finnas således
till och med höglofliga exempel. Också tillstyrker jag bifall
till motionen, men tager mig dock friheten hemställa till min
Värde vän Herr Schartau> om lian icke skulle finna för godt
låta den hufvudsakliga handläggningen af motionen tills vidare
anstå, hvilket synes mig lämpiigast vara.
Herr Schartau : Jag anser mig icke kunna underlåta
att till besvarande upptaga de af en föregående Talare emot
min ifrågavarande motion framställda anmärkningar. Unn har
bland annat klandrat, att i motionen förekomme uttrycket:
”de privilegierade Stånden”. Detta klander härfiyter dock
otvifvelaktig! från ett misstag, enär dels det med klandret
afsedda uttrycket egentligen är ”de s. k. privilegierade
Stånden”, och dels dessutom samma uttryck icke igen-
finnes i sjelfva det genom motionen väckta förslag , utan
endast uti ingressen dertill. Vidare har omförmälde Talare
påstått, alt motionen vore till sin syftning grundlagsvidrig,
då skatteförenklingsfrågan redan blifvit af Rikets Ständer af¬
gjord. Om della sednare verkligen vore förhållandet, så skulle
jag kunna medgifva påståendets riktighet; men nu är frågan
icke grundlagsenligen afgjord hvarken , enligt Borgare- och.
Bonde-Ståndens mening, eller cus i enlighet med Preste Stån¬
dets, alldenstund just delta sistnämnda Ständ upptrampat den
Väg, jag nu föreslagit Borgare-Ståndet alt beträda. Preste-
Slåndet har nemligen, efter hvad vi nogsamt känna, icke blott
uti frågan om skatteväsendets samt uppbörds- och redogörelse-
verkets förenkling ingått till Kongl. Majit med en serskild
underdånig skrifvelse, utan jemväl inbjudit de öfriga Ståudeu
Den 6 October.
835
att skrifvelseförslaget biträda. Således kan jag icke finna an¬
nat, än att tillvitelsen om grundlagsvidrighet emot min motion
måste anses sakna allt skäl. Anmärkningen om obehörigheten
hos ett Riks-Stånd att protestera emot ett annat Riks-Stånda
beslut förfaller helt och hållet, vid meddelandet af den upp¬
lysningen, att den af mig föreslagna skrifvelsen icke kommer,
derest, till grund för densamma, lägges min motion, att inne¬
hålla ordet ”protest”, eller att innefatta någon protest. Men
motionen afser, att Borgare-Ståndet uti skrifvelsen tydligen
förklarar sitt ogillande af det förfarande, som blifvit af Rid¬
derskapet och Adeln samt Presle-Ståndet iakttaget uti skatte¬
förenklingsfrågan. Borgare-Ståndet bör och kan icke till¬
erkänna något af de öfriga Riks-Stånden någon supremati ,
utan helt kort och godt hålla dem för sina likar, och förthy
ej draga i betänkande att inför thronen lemna en sannfärdig
upplysning om sina likars förhållande. Föremål för klander
har äfven utgjort den i mitt förslag till underdånig skrifvelse
afsedda framställning, att Kongl. Majit täcktes uti frågan om
skatteväsendets förenkling till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta Nådig proposition, i hufvudsaklig öfverensstäm¬
melse med de af Borgare- och Bonde-Slånden vid denna Riks¬
dag i frågan fattade beslut. Äfven för denna framställning
ega vi ett Högvördig! exempel, som icke saknat förespråkare
elis inom detta Stånd. Uti mili motion har jag utgått från
den åsigten, att Ståndet bör säga ut sin tanka rent och oför-
ställdt. Sanningen har måhända någon gång svårt alt bana
sig väg der, hvarest Ståndet går att tala, och det är så mycket
mera ett kraf af både pligt och värdighet, att Ståndets röst
blifver en sanningens röst. Slutet af Herr Lagergrens ut¬
gjutelse, i anledning af min motion, syntes antyda en provo-
calion till Herr Talmannen att emot motionen begagna sin
klubba. Någon propositions-vägran kan jag, för min del, icke
anse kunna komma i fråga, och j3g afhåller mig derföre från
allt besvarande af denna framställning. Gerna vill jag deremot
gå den af miri värde vän Herr Ekholms yttrade önskan till
mötes och låta anstå med hufvudsakliga behandlingen af mo¬
tionen, endast Ståndet behagar vid detta tillfälle afgöra, att
remiss deraf till Utskott icke må erfordras. Angelägenheten
af detta vilkors fastställande torde ligga i öppen dag, och för
egen del anhåller jag, att motionens handläggning må sk»
omedelbart inom Ståndet.
836
Ucn 6 October.
herr L. (i Lindström: Mig synes öfverflödigt vora,
alt remilteia ifrågavarande motion, till förberedande hand¬
läggning i Utskott. Önskar man likväl en sådan ålgärd, på
det de i motionen befintliga sanningar må från deras nuva¬
rande skärpa utarbetas i ett mera afrundadt språk, så begagnar
jag mig till bemötande häraf af en annan mans ord: "San¬
ningen har svårt att intränga i Konungars cabinett. Sänden
henne då icke dit, svag och färglös, utan sådan, att hon o-
möjligen kan misskännas eller missförstås.” Jag lemuar mitt
odelade bifall till Herr Schartaus motion.
Herr Hock: I sjelfva saken är jag i det närmaste ense
med Herr Schartall. Frågan om skatteväsendets förenkling
är nemligen, åtminstone enligt min åsigt, af den vigt, att
Ståndet bör begagna sig af alla de utvägar, som Grundlagar¬
na medgifva, för att bringa frågan till ett efterlängtadt slut.
Också gillar jag fullkomligt, att Ståndet i den föreslagna un¬
derdåniga skrifvelsen gifver tillkänna, hvad Ståndet för dess
del i ska tteförenk linga frågan beslutat, och anhåller, att Kongl.
Maj:t till Rikets näst sammanträdande Ständer måtte aflåta Nå¬
dig proposition uti ämnet, i öfverensstämmelse med Ståndets,
af Bonde-Ståndet jemväl delade beslut, men att gå än längre,
på sätt Herr Schartau likaledes föreslagit, eller att uti ifrå¬
gavarande skrifvelse uttala ett ogillande omdöme öfver det
sätt, hvarpå Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet tol¬
kat Grundlagarnas bud, med hänseende till skatteförenklings-
frågan, anser jag mindre lämpligt. Man måste nemligen be¬
sinna, alt den underdåniga framställningen sker endast å Bor¬
gare- och måhända äfven å Bonde-Ståndets vägnar. Deremot
har jag icke något att anmärka dervid, att behandlingen af
motionen eger rum hos Ståndet, utan föregången Utskotls-
remiss, men för sådan händelse torde det vara behöfligt, att
skrifvelseförslag uppgöres, innan motionens hufvudsakliga pröf¬
ning sker; hvadan jag hemställer, att med deuna må till nå¬
gon annan dag anslå.
Herr Lagergren : Jag tror mig förut hafva gifvit till¬
känna do grunder, på hvilka jag stödt min åsigt, att, i trots
af Riksdagens befarade snara afslutande, remiss af ifrågava¬
rande molion lill Ståndets enskilda Besvärs-Utskott icke kan
undvikas. Jag grundar denna min åsigt icke allenast på det
uttryckliga stadgandet i 1 mom. 49 § R. O., att "hvar och
Den 6 October.
837
en allmän fråga, som första gången i något Stånd förekom¬
mer, skall, så vida ej Ståndet enhälligt genast densamma till
vederbörligt Utskott förvisar, ligga på bordet tilloästa plenum,
då remiss bör ske”; utan jemväl derpå, att vidtagandet af
denna åtgärd skyddar i möjligaste mån från fattandet af för¬
hastade beslut. Dessa påminnelser äro i sanning af den vigt,
att jag förmodar Ståndet genom dem föres till ålankan på de
svårigheter, som nödvändigtvis skola möta, vid behandlingen
af en motion, som icke derförinnan undergått förberedande
handläggning i Utskottet. Jag ber att få uttryckligen förklara,
att jag med yrkandet om remiss af motionen till Utskott all¬
deles icke afser något hinder i och för sjelfva saken. En
sådan afsigt kunde vida bättre utföras på annat sätt. Jag
ogillar — det är sant — sjelfva den föreslagna skrifvelse-
åtgärden, men jag önskar i allt fall, att densamma må verk¬
ställas på ett sätt, som icke alltför mycket stöter emot Grund¬
lagarna, den ordning, som städse bör herrska i en lagstiftan¬
de församling, och den aktning man är skyldig Medslånden.
Beslutar Ståndet, det oaktadt, att företaga Herr Schartaus
motion till pröfning och afgörande, innan vederbörligt Utskott
densamma dertill förberedt, ser jag mig nödsakad uteblifva
från det sammanträde, der detta, emot de i Grundlagarna ut¬
stakade former stridande, afgörande eger rum. — Då, hvad
sjelfva saken angår, derom nu icke lärer vara fråga, inskränker
jag mig till att endast åberopa de af mig i detta afseende
redan framställda anmärkningar, hvilka, i trots af hvad blifvit
i anledning af dem yltradt, qvarstå till sin fulla kraft och
gilltighet, enär de för dem åberopade fada icke kunnat för¬
nekas.
Herr Ekholm: Jag tror det icke saknas exempel der¬
på, att inom de öfriga Riksstånden, ja lill och med inom
sjelfva Preste-Ståndet, som från visst båll synes betraktas, så¬
som en mönsterförsamling, frågor af sådan beskaffenhet, som
den förevarande, eller endast rörande Ståndet enskildt, blifvit
inom Stånden behandlade utan föregången remiss till Utskott.
Också stadgas i åberopade 49 § R. O. endast, att frågor af
allmän natur skola ovillkorligen tili Utskott remitteras. Då
nu i öfrigt något skäl för ifrågavarande motions remitteraude
till Ståndets enskildta Besvärs-Utskott icke förefinnes, utan
fastheldre, enär Riksdagens slut synes vara förhanden, skynd¬
samhet vid motionens handläggning ärafnöden, tillstyrker jag,
838
Den 6 Oclober.
att motionen må, utan föregången remiss, till pröfning och
afgörande i Ståndet förekomma.
Discussionen var fulländad. Herr Talmannens framställ¬
ning om remiss af ifrågavarande motion till Ståndets enskilda
Besvärs-Utskott besvarades med Ju och Nej, äfvensom vote¬
ring begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, som vill, att Herr Schartaus motion, angående
särskild underdånig skrifvelse af Borgare-Ståndet, med afse¬
ende på skatteförenklingsfrågan, skall remitteras till Ståndets
enskilda Besvärs-Utskott, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej'.
Yinner Nej , kommer frågan, angående nämnde skrifvelse,
alt utan föregången remiss af Ståndet in pleno behaudlas.11
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop. En
sedel allades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera
sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 26 Nej emot
10 Ja; i följd hvaraf Ståudet beslutat, att, utan föregången
remiss af motionen till Utskottet, företaga motionen till af¬
görande.
På förslag af Herr Schartau, beslöt härefter Ståndet,
efter framställning af Herr Talmannen, att motionen skulle till
hufvudsakligt afgörande förekomma i något af Ståndets sam¬
manträden i nästa vecka, sedan Stats-Utskoltets i dag bord¬
lagda Memorial, N:o 331, blifvit slutligen pröfvadf.
§ 8.
Justerades ProtocoIIsutdrag öfver de af Ståndet denna
dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. \f2 1 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 7 Oclober.
839
Den 7 October.
Plenum kl. 11 f. m.
«5 1.
Justerades Protocollen för den 6, 7 och 9 sistlidne
September samt den del af Protocollet för den 5 innevarande
månad, som angår den af Borgare-Ståndet beslutade återre-
miss af Lag-Utskottets Betänkande, N:o 86.
§ 2.
Herr E. G. Lindström hegärde ordet och anförde:
I enlighet med Herr Bergmans i bref till mig framställda
begäran, får jag hos Herr Talmannen och Höglärade Ståndet
anhålla, det den Herr Bergman beviljade ledighet från Riks-
dagsgöromålen, hvilken den 14 innevarande månad går till
ända, måtte förlängas på tre veckor, räkuade från nämn¬
de dag.
På Herr Talmannens framställning fann Ståndet godt be¬
vilja Herr Bergman äskad förlängning af ledighet från Iliks-
dagsgöromålen.
§ 3.
Då nu vid förnyadt företagande af den från plenum den
5 dennes uppskjutna fråga oin utseende af Suppleant-Ledamot
i Expeditions-Utskottet, under den lid Herr Stenberg åtnju¬
ter ledighet från Riksdagsgöromålen, upplystes, att en af
ledamöterne i nämnde Utskott, Herr Collén, som några da¬
gar varit bortrest, till staden återkommit, beslöts, efter hem¬
ställan af Herr Talmannen, och då Ståndets alla ledamöter för
närvarande voro i Utskott placerade, att någon Suppleant-
Ledamot för Herr Stenberg ej skulle, för närvarande, eller
förr än behof deraf sig visade, utses; i följd hvaraf den här¬
om väckta fråga förföll.
§ 4.
Föredrogos å nyo Stats-Utskoltets Memorialer:
N:o 330, i anledning af Rikets Ständers beslut, rörande
vissa med Statsregleringen gemenskap egande frågor.
840
Ben 7 Oclober.
Herr Lagergren: Jag anhåller, att detta Memorial
måtte blifva för andra gången bordlagdt.
Häruti hördes flere instämma.
Herr Schartau: Jag har endast begärt ordet, för alt
upplysa, att innehållet af detta Memorial icke är på något
sätt farligt, utan ganska oskyldigt; hvarföre jag hemställer,
att detta Memorial måtte nu få till afgörande föredragas.
Herr Lagergren: Sorn detta Memoria! ännu icke blif¬
vit tryckt och till Ståndets Ledamöter utdeladt, och således
är för de fleste obekant, nödgas jag, som icke elier hunnit
taga tillräcklig kännedom of detsamma, fortfara uti min be¬
gäran om dess förnyade bordläggning.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 330, blef härefter för an¬
dra gången bordlagdt.
N:o 331, angående definitift fastställande af förslagsbe-
räkningen å de till Riksstaten hörande indeluingar.
Bordlädes å nyo.
Herr Schartau: Med anledning af den nu skedda
bordläggningen af Stats-Utskottets nu föredragna tvänne Me-
morioler, vill jag till Protocollet anmärka, att, enär, efter hvad
jag hört, plenum ej kommer att inträffa förr än nästa Tisdag,
blifver Riksdagen genom denna bordläggning förlängd tre
dagar.
Herr Lagergren: Till svar härå vill jag erinra, att
Riksdagen blifvit åtta dagar förlängd genom den inbjudning i
skatteförenkliugsfrågan, Stats-Utskottet med ganska problema¬
tisk rättighet till Riks-Slånden aflåtit.
Herr Valley: Med anledning af Herr Lagergrens
yttrande vill jag endast hafva äran anmäla, att Riksdagen re¬
dan för fyra veckor tillbaka varit slutad, om Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet godkänt de af Stats-Utskottet före¬
slagna och af Borgare- och Bonde-Stånden gillade voteriugs-
propositioner i skattejemnkningsfrågan.
Plenum slutades kl. 1 f2 12 å dagen.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 10 October.
841
Den 10 Octob er.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1.
A Herr Stenbergs vägnar anhöll Herr Collén om 3
veckors förlängning af den Herr Stenberg beviljade ledighet
från Riksdagsgöromåleu; hvilken anhållan bifölls.
§ 2.
Föredrogos å nyo Stats-Utskottets Memorialer:
N:o 330, i anledning af Rikets Ständers beslut, rörande
vissa med Statsregleringen gemenskap egande frågor.
Ira, 2:a, 3:e och 4:e punkterna blefvo, hvar efter annan,
godkända.
5:te punkten.
Med godkännande af denna punkt lades densamma till
handlingarna.
Och N:o 331, angående definitivt fastställande af förslags-
beräkriingen å de till Riksstaten hörande indelningar.
Herr Norin: Stats-Utskottet har i det nu föredragna
Memorialet gjort en ganska rigtig framställning om behand¬
lingen af den dels genom Kongl. Maj:ts Nådiga proposition,
dels ock genom enskilda motioner väckta frågan om spann¬
måls- och öfriga indeldta räntors indragning till Statsverket och
deras ersättande genom contarita Statsanslag inom de olika Riks-
Stånden. Icke destomindre, och ehuru Stats-Utskottet i Me-
morialet säger, att, 1 i afseende å frågan om Skatteväsendets
förenkling, något Rikets Ständers beslut vid innevarande Riks¬
dag icke vidare lärer vara att förvänta”, har Utskottet hem¬
ställt, att Rikets Ständer måtte till slutlig pröfning företaga
den uppskjutna frågan om bestämmande af förslagsberäkningeo
å de till Riksstaten hörande indeldta räntor och tionde-spann-
53*
84S
Den 10 October.
mål. Må man, med anledning häraf, märka, alf, på säll Ut¬
skottet ock anfört, 3:ne Riksstånd, d. v. s. Rikets Ständer,
beslutat, att denna sistnämnda fråga icke skulle af Rikets
Ständer definitivt fastställas, innan frågan om skatteväsendets
förenkling blifvit af Ständerna slutligen pröfvad och afgjord,
och alt ett sådant afgörande ännu icke skett, i anseende till
de hinder, 2:ne Riksstånd derföre lagt. Alt vidare spilla nå¬
gra ord i delta ämne torde vara helt och hållet öfveiflödigt,
enär otvifvelaktig! en hvar redan deri fattat sin öfvertygelse
och gjort sig reda för den handläggning af sknlteförenklings-
frågan, som bort ega rum, derest Grundlagarnas bud lemnats
i helgd. Enär jag icke af några förhållanden kan förmås att
låta min öfvertygelse vika, och jag, i anledning af hvad jag
nu korlligen yttrat, icke anser mig kunna biträda, hvad Stats¬
utskottet i förevarande memorial tillstyrkt, finner jag mig för¬
anlåten hos Herr Talmannen anhålla om framställandet af föl¬
jande proposition:
”Borgare-Ståndet lägger Ståts-Utskottets förslag till hand¬
lingarna, under förklarande, att Ståndet icke anser frågan om
beskattnings väsen dels förenkling slutligen pröfvad och afgjord,
förr än votering uti förstärkt Siats-Utskott egt rum, rörande de
punkter, hvaruti Riksstånden stannat emot hvarandra, samt att
Borgare-Ståndet af denna anledning vidhåller det af Rikets
Ständer fattade beslut om uppskof med de indeldta räntornas
uppförande i Riksstaten.”
Herr Koch: Förevarande fråga är i sanning af så en¬
kel art, att jag förmodade densamma icke komma att inom
Ståndet röna något motstånd, oaktadt ej mindre än 3:ne of
detta Stånds Ledamöter i Stats-Utskottet reserverat sig emot
hvad Utskottet i det nu föredragna Memorialet tillstyrkt. Jag
hade önskat, alt den föregående talaren motiverat det slut,
hvartill han uti sitt yttrande kommit, eller bogatan om propo¬
sition ä Memorialets läggande till handlingarna, men oansedt
någon sådan motivering icke egt rum, finner jag mig, enär
jag inom Utskottet i denna fråga tillhört majotiteten, föran¬
låten framlägga en liten redogörelse för det sätt, hvarpå jag
densamma uppfattat. Vid början af denna Riksdag beslöto, på
hemställan af' Stats-Utskottet, Rikets Ständer, att förslagsvär-
dena å spannmåls- och öfriga indeldta räntor icke måtte af
Rikets Ständer till uppförande å Riksstaten definitivt faststäl¬
las, förr än den väckta frågan om skatteväsendets förenkling
Den 10 October.
843
blifvit af Utskottet handlagd, samt af Ständerna slutligen pröf¬
vad och afgjord. Uppenbart är, att detta beslut afsåg endast
en uppskofsåtgärd, eller att med fastställandet af förslagsberäk-
ningen å de till Riksstaten hörande indelningar måtte anstå,
på det att dessa icke måtte utgöra något hinder för de beslut,
som Ständerna kunde vara sinnade att i skalteförenklingsfrågan
fatta. Nu har emedlertid denna sistnämnda fråga genomlupit
alla stadier, så långt den kan komma vid denna Riksdag. Väl fin¬
nas de, sam säga, att frågan ännu icke blifvit af Ständerna afgjord,
och dervid jemväl fästa sig vid de af Stats-Utskottet i förevaranda
Memorial begagnade ordalag, att ”i afseende å frågan om
skatteväsendets förenkling, något Rikets Ständers beslut vid
innevarande Riksdag icke vidare lärer vara att förvänta.” I
anledning häraf får jag upplysa, att den majoritet inom Stats-
Utskottet, som beslutade Memorialet, visserligen varit oförhin¬
drad och jemväl hade för afsigt att bestämdt förklara skatte-
föreuklingsfrågans öde för innevarande Riksdag afgjordt; men
tillkomsten af den citerade ordställningen af undvikande eller
obestämd mening är att härleda derifrån, att majoriteten ville
i detta fall, till förekommande af ändamålslös split, gå minori¬
tetens önskan till mötes. Dessutom synes det i sjelfva verket
kunna vara detsamma, antingen man säger skatteförenklings-
frågan vara afgjord, eller att något beslut i samma fråga ej
lärer vara att förvänta. Under diseussionen här i Ståndet om
Utskottets sista inbjudning i frågan, ytlrade sig flere talare,,
att frågan var för de,.ua Riksdag bragt till slut, och på Stån¬
dets bord hvilar i detta ögonblick en motion, åsyftande en
särskild underdånig skrifvelse i frågan från delta Stånd, och
uti hvilken motion oförtydbart säges, att frågan blifvit för
denna Riksdag ”tillintetgjord”. Detta är således motionairens
åsigt, men för min del vill jag icke annorlunda biträda den,
äa att tillinletgörelsen inskränker sig till innevarande Riksdag.
Af allt detta visar sig uppenbarligen, att den anmärkta fras¬
förändringen i Memorialet icke har det ringaste alt betyda.
Uti sin emot Memorialet afgifna reservation har Herr Valley
yttrat, det han ansåg Stats-Utskottet hafva bort ingå till Rikets
Ständer med inbjudning, att frångå det beslut, som vore af
3:ne Stånd giliadt, nemligen att Statsregleriugen ej skulle
uppgöras förr, än frågan om skatteförenklingen vore afgjord.
En hemställan i denna syftning har Utskottet just i detta Me¬
morial gjort, eller att Rikets Ständer måtte nu till slutlig
pröfuing företaga den uppskjutna frågan. Utskottets halt
844
Den 10 0'clober.
nyss föredragna Memorial, IN:o 330, upplager ej mindre, än
fem särskilda, af Ständerna bifallna punkter i skatteförenk-
lingsfrågan, hvilka dock icke u-tadkomma någon rubbning i
Statsregleriugen. Ja, enligt de Utskottets Iukomst-afdelning
af Stats-Contoirets vederbörande tjenstemän meddelade upp¬
lysningar, skulle bifall till Utskottets skatteförenklingsförslag
i dess helhet icke föranleda någon förändring i den Stats¬
reglering, som vid denna Riksdag skall uppgöras, emedan en
längre tid nödvändigt måste åtgå, innan de åtgärder, som för
förslagets bringande till verkställighet erfordras, blifvit vid¬
tagna. Egentliga meningen med det af Herr Norin gjorda
yrkande af det nu föredragna Memorialets läggande till hand¬
lingarna förmår jag icke inse. Att på sådant sätt förfara med
ett Memorial, som afser endast vidtagandet af en uppskjuten
verkställighetsåtgärd, förefaller mig omöjligen kunna ega rum.
Kågon plan, något syfte borde väl finnas med ifrågavarande
yrkande, och denna är, jag inser det, genomdrifvandet af ett
afslag ä Memorialet, och i följd deraf uteblifvandet af en ny
Statsregleriugs fastställande för tiden emellan denna och näst¬
följande Riksdag. Men hvad blir väl följden häraf? — H. M.
Konungen har förklarat Sin Nådiga vilja vara, att icke åtskilja
Rikets Ständer förr, än 6 å 8 dagar, efter det anmäldt blif¬
vit, att Statsregleriugen för innevarande Riksdag blifvit af-
slutad. Om, vid sådant förhållande, afslag meddelas å hem¬
ställan om vidtagandet af den åtgärd, hvarpå Statsregleringens
afslutande beror, så blifver följden deraf, att medlemmarue af
representationen måste måhända en längre tid dväljas här i
sysslolöshet. Hufvudstadens representanter kunna alltid egna
den tid dem är från Riksdagsgöromålen öfrig åt sina vanliga
sysselsättningar, hvadan i detta hänseende en prolongation kan
vara dem mera likgiltig, men det med allt skäl förespeglade
ledighetslillståudet kommer att i desto betydligare mån menligt
erfaras af landsorternas representanter, hvilkas enskilda upp¬
offringar, och de Communers, som af dem representeras, icke
under sådana förhållandeo lända det allmänna till ringaste
gagn. Redan nu förspörjes öfverallt inom landet en högljudd
klagan öfver Riksdagens längd, men huru mycket mera befo¬
gad och huru mycket större skulle icke denna klagan blifva,
derest, genom bifall till Herr Norins, i afseende å föreva¬
rande Memorial, framställda yrkande, Riksdagen kleive än yt¬
terligare på obestämd tid förlängd. Om åter Kongl. Majit
föraulåtes åtskilja Sländerna, ulau att derförinnan någon Släts¬
öm 10 October.
845
reglering kommit till stånd, så inses lätt, att sammankallandet
af Urtima Riksdag innan kort derefter ovilkorligen måste ega
rum, till landets kännbara kostnad. Missnöjet deröfver skall
naturligtvis vända sig emot det eller de Stånd, hvilkas bete¬
ende närmast föranledt behofvet af denna nya börda. Och
hvad vill man egentligen vinna derigenom, att man på sådant
sätt bringar sakerna på sin yttersta spets? Jo, man vill
tvinga de (vänne första S'ånden alt, angående skattcförenk-
lingsfrågan, votera i förstärkt Stats-Utskott, ett tvång, som
man icke mäktar åstadkomma. De olägenheter, som jag an-
tydt skola uppkomma genom Ståndets biträdande af Herr
Norins mening, drabba nemligen icke blott de Stånd, som
undandragit sig votering, utan Regering och Folk. 1 sjelfva
frågan om skatteväsendets förenkling bar jag, på sätt kändt
är, med allt nit sökt bidraga till framgången af de utaf Stats¬
utskottet oell detta Stånd hyllade åsigter, men, mitt nit oak¬
tadt, anser jag mig icke vara berättigad söka göra dessa å-
sigter gällande under andra former, än deni Grundlagarna ut¬
staka. Man må ej befara, att frågan om beskattnings-, upp¬
börds- och redogörelse-verkets förenkling är för alltid till¬
intetgjord. Den, så väl som frågan om Nationalrepresentatio¬
nens ombildning kan ej falla, utan skall, som jag hoppas,
snart å nyo uppstå och med Regeringens samverkan afgöras
till folkets sanna bästa och belåtenhet. Men om Borgare¬
ståndet nu fattar beslut, i enlighet med Herr Norins förslag,
så — jag vigar säga det — saknas den lugna öfverläggnin-
gen och beslutet blifver skadligt, om ej olycksbringando till
sina följder. På öfverilning foijer ånger. För icke länge se¬
dan hafva vi sett Nationalförsamlingen i ett annat land besin¬
ningslös! fatta ett beslut, som derföre biel af afvita beskaf¬
fenhet, och som det, till följd deraf, sig till ingen heder,
snart måste återtaga. Detta exempel är i sanning varnande.
Jag befarar, alt på följandet deraf ej vore för Borgare-Ståndet
mycken ära att skörda. Men om , oaktadt allt hvad jag så-
» lunda sagt. jag ändock icke skulle lyckas hindra framgången
af Herr Norins framställning, återstår likafullt, efter hvad jag
förmodar, ännu ett medel, hvars begagnande borde om möjligt
undvikas. Jag föreställer mig nemligen, att Herr Talmannen
skall finna grundlagarna lägga hinder i vägen för framstäl¬
lande af proposition på bifall till Herr Norins yrkande. Är
denna föreställning rigtig, så måste Herr Talmannen hemställa
till Ståndet om godkännande af den propositionsvägran, Herr
846
Den 10 Octo ber.
Talmannen funnit sig nödsakad göra. Om vid den vote*-
ring, som, efter hvad jag förutser, kommer att, i anledning
häraf, äga rum, propositionsvägran underkändes, vore det i
sanning smärtsamt, dels emedan, åtminstone efter min åsigt,
Grundlagarnas bokstofliga innehåll nödvändiggör en sådan vä¬
gran, dels ock, i anseende dertill, att genom underkännandet
bereddes Herr Talmannen vid Riksdagens afton en slags de-
mentie, sedan Herr Talmannen, under loppet af ej blott denna,
utan flera föregående Riksdagar, varit i besittning afBorgare-
Siåndels honom rättvist lemnade oinskränkta förtroende, hvars
fortfarande utan afbrott, vare sig verkligt eller skenbart, städ¬
se bort kunna med visshet emotses. Ehuruväl ännu ganska
mycket kunde vara att tillägga, vill jag dock icke vidare taga
Ståndets tid och uppmärksamhet i anspråk, utan inskränker
mig till att begära bifall till S t a ts-Utskottets tillstyrkande i
det nu föredragna Memorialet. Jag torde icke behöfva erinra
derom, att, då några anmärkningar emot sjelfva det af Ut¬
skottet föreslagna värdet å de i den nya Riksstaten upptagna
indeldta räntor och tionde-spanmål icke förekommit, hvad jag:
nu yttrat, ej heller har afseende å denna de! af den föreva¬
rande fragan. I den delen torde också svårligen vara något
att erinra.
Herr Tauson: Ingångna förbindelser och fattade beslut
hållas af mig lika väl, som af någon annan, i helgd. Men då,
efter min tanka, icke kan för närvarande något vidare åtgöras
i skatteförenklingsfrågan, och följaktligen det för Statsregle-
ringens afslutande stadgade vilkoret.måste anses vara iakttaget,
om än icke till den allmänna belåtenhet, som ofsågs vid vil —
korets stipulerande, finnér jag mig, ehuru högeligen ogillande
de 2:ne första Ståndens tillgöranden i frågan, föranlåten att,
i likhet med den sist föregående talaren , påyrka bifall tilt
förevarande Memorial , på det möjlighet för Statsregleringens
afslutande må inträda. Att iakttaga ett annat förfarande, sy¬
nes mig icke vara förenligt med den skyldiga vördnaden för
Grundlagarnas bud, äfven om derför någon ursäkt kunde härn- y(
tas från det färska exemplet af en grundlagstolkning, med
hänseende mindre till Grundlagarnas bokstaf och anda , än
befrämjandet af egna afsigler. Oberäkneliga voro visserligen
följderna af ett beslut i den af Herr Norin föreslagna syft¬
ning. Med visshet kan dock till dem hänföras ett snart in¬
träffande Urtima Riksmöte med de dryga kostnaderna, hvarför
jag icke onödigtvis anser mig böra blottställa nationen. Jag
Den 10 Oclober.
S4T
slutar med att tillönska skatteförenklingsfrågan ett snart och
sällt uppvaknande ur den slummer, hvari den numera beklag¬
ligtvis sjunkit.
Herr Hörnstein : Jag begagnar mig af detta tillfälle,
för att nedlägga min reservation emot Ståndets beslut öfver
Stats-Utskoltets nyligen föredragna Memorial, N:o 330. Då
vid beslutets fattande någon annan af Ståndets Ledamöter ej
begärde ordet, ville jag icke genom ordande i ämnet upptaga
Ståndets tid, och måhända föranleda en ändamålslös discnssion.
Hvad beträffar det nu förevarande Memorialet, så torde det
vara en känd sak, alt, om Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet icke förhindrat votering i Förstärkt Siats-Utskott om
de punkter i skatteförenklingsfrågan , hvari uti sina beslut
2 Stånd stannat emot 2, så bade denna Riksdag redan varit
ändad. Att frågan om beskattnings-, uppbörds- och redogö¬
relseverkets förenkling verkligen eger inflytande på Sta ts—
regleringen, och således är att betrakta, såsom ett Statsregle-
ringsärende, samt bör behandlas i enlighet med 69 § R. F.,
visar sig i sanning bäst af det nu föredragna Memorialet.
Till bemötande af Herr Norins yrkande af Memorialets läg¬
gande till handlingarna hafva blifvit aflossade åtskilliga skräm¬
skott, såsom att Medlemmarna af Representationen skulle nöd¬
sakas dväljas härstädes en längre tid i sysslolöshet, och att
sammankallande af Rikets Ständer lill Urtima Riksmöte måste
genast efter slntet af denna Riksdag ega rum. I anledning
häraf vill jag endast erinra, alt, sedan Ständerna fattat sitt
beslut i det ämne, som nu är under öfverläggning, så måste
i hvarje händelse Riksmötet upplösas. Någon farhåga för ea
Urtima Riksdag åter känner jag alldeles icke. Om en sådan
Riksdag egde rum , skulle derunder förslagen till National¬
representationens ombildning och skatteväsendets förenkling
åter upplagas till behandling, hvilket borde påskynda deras
lösning, lill nationens både båtnad och fromma, såsom vi
hoppas. Måhända torde derföre just af dessa skäl den vigli—
gaste tactiquen vara underkännandet af det föredragna Memo¬
rialet. Det är en sanning, hvad en föregående talare yttrat,
att vi ej förmå tvinga ett annat Riks-Slånd från sitt en gång
fattade beslut, men, å en annan sida, måste ock vi både
kunna och böra vara orubbliga i den öfvertygelse vi en gång
omfattat, och som utgjort grunden för vårt beteende. Det är
ock derföre, som jag helst skulle se Ståndet , med ogillande
af förevarande Memorial, återremittera detsamma; men skullo
848
Den 10 October.
detta förslag icke vinna sympathier, så förenar jag mig i Herr
Norins yrkande om Memorialets läggande till handlingarna.
Herr Norin: Med verklig ledsnad ser jag mig nu nöd¬
sakad att i sista timman uppträda emot en hitintills städse
trogen sidokamrat. Jag respecterar emedlertid hvars och ens
öfvertygelse och anser mig derföre berättigad att röna ena¬
handa bemötande. Herr Kock har yttrat, alt Ständernas be¬
slut derom, att icke till definitivt fastställande företaga de till
Riks-Staten hörande indelningar förr, än frågan om skatte¬
väsendets förenkling vore afgjord , vore att betrakta allenast
såsom ett uppskofsbeslut. Stats-Utskotlets af frenne Riks¬
stånd, d. v. s. Rikets Ständer godkända hemställan innehöll
dock , att berörda definitiva fastställande icke skulle ifrågakomma
förr, än Skatteförenklingsfrågan ”blifvit af Utskottet handlagd
samt af Rikets Ständer slutligen pröfvad och afgjord
Jag hemställer lill en hvar, huruvida dermed förstas allenast
ett uppskof med Slatsregleringens afslutande: Slatsregleringens
fulländande skulle anstå, intilldess skatteförenklingsfrågan blif¬
vit af Rikets Ständer slutligen pröfvad och afgjord , så var
beslutets ordalydelse, och äfven dess verkliga mening. Ilar
nu en sådan pröfning, ett sådant afgörande af skatteförenk¬
lingsfrågan försiggått? Väl påstår Herr Kock så; Utskottet
har dock ingalunda dristat sig säga detsamma , utan i stället
yttrat, att något beslut vid innevarande Riksdag icke uti frå¬
gan om skatteväsendets förenkling lärer vara alt förvänta.
Kan nu väl deraf rimligtvis dragas den tydning, att Ulskoltet
förklarat frågan vara slutligen pröfvad och afgjord? Jag be-
tviilar i sanning, alt så kan ske. Hvad beträffar Herr Kocks
yttrande, i anledning af den utaf Herr Valley emot föreva¬
rande Memorial afgifna reservation , och att Stats-Utskottet
bort, förmedelst inbjudning, söka förmå de frenne Riks-Stån¬
den, sorn fattat förut omförmäldla beslut, att detsamma från¬
träda, så kan jag, för min del, icke gilla en sådan method,
så framt de gruudlagliga formerna icke skola helt och hållet
åsidosättas.
Då två Stånd i sina beslut stannat emot två, må det till¬
komma Ulskoltet alt aflåta en så beskaffad inbjudning, som
den nu ifrågasatta; men ej må Utskottet vara berättigad! att
uppmana Irenne Riks-Slånd att afstå från deras gemensamma
beslut, som alltså är Rikets Ständers. Det hade i sanning
legat snarare i mitt, än i Herr Kocks intresse, att vidröra
Stats-Utskotlets Memorial, N.-o 330, i anseende till den vigtiga
Den 10 October.
849
och för öppen dag liggande iuconsrquence , hvartill de Stånd,
som satt sig emot skalteförenklingsfrågans framgång göra sig
skyldige, derest de, efter hvad med temlig visshet förutses kan,
godkänna samma Memorial. Den förespeglade vådan af ute-
blifven ny Statsreglering för tiden intill nästa Riksdag kan
verkligen kallas ett skrämskott. Ingenstädes säga Grundlagarna,
att ny Statsreglering ovilkorligen skall vid hvarje Riksdag ega
ruin, utan fastheldre förutsätta Grundlagarna det fall , att vid
en Riksdag någon ny Statsreglering icke skor. Då skall nem¬
ligen den förra Stalsregleringen fortfarande vara gällande.
Detta är således hvad i värsta fall kan inträffa. Vidare har
Herr Kock framhållit, såsom en pligt för en hvar representant,
att söka åstadkomma ett snart slut på Riksdagen. Mångfaldiga
gånger har jag gilvit tillkänna min önskan, att våra Riksdagar
måtte blifva af så kort varaktighet, som möjligt , men ej vill
jag se denna min lifiiga önskan uppfylld på bekostnad af
Grundlagarnas bud eller Ståndets och min egen öfvertygelse
eller landets väl. Om jag med offer deraf bidroge till Riks¬
dagens snara afslutande, så kunde jag med säkerhet vänta mig,
att vid min återkomst till hemorten mötas af allmänt och lif¬
ligt missnöje. Ytterligare har Herr Kock förklarat, att ett
Ståndets beslut, innefattande bifall lill hvad jag i denna fråga
yrkat, vore af afvita beskaffenhet, och i följd deraf nödvän¬
digt måste återtagas. Troligen aldrig, åtminstone icke under
någon of de Irenne Riksdagar, jag hugnats med förtroendet
att vara Ledamot af detta högtärade Stånd , har någon med¬
lem deraf dristat sig annorlunda , än med vördnad ställa sig
till efterrättelse Ståndets beslut, ännu mindre att tillvita Stån¬
det ett afvita handlingssätt. Offentligheten och den fria ytt¬
randerätten hafva äfven sina gränsor, och de öfverträdas icke
ostraffadt. Att Ståndet skulle någonsin tvingas till återtagan¬
det af ett en gång fättadt beslut, att Ståndet icke skulle stå
fast vid sin en gång uttalade öfvertygelse, kan jag icke tänka
mig. Hvad Herr Kock slutligen yttrat i afseende å den af
''honom supponerade propositionsvägran, anser jag mig icke be¬
höfva till besvarande upptaga, enär anledning till någon sådan
vägran icke, mig vetterligen, förefinnes, eller Herr Talman¬
nen i detta fall gjort ännu något tillkännagifvande Om emot
förmodan en sådan vägran inträffade, kan, äfven om densam¬
ma underkändes, Herr Talmannens och Ståndets ömsesidiga
förhållande icke deraf i någon mån lida, så vidt jag kan finna.
Dulg -Ständ. Prut. vid Riksd. 1847—1U48. IP. b4
850
Den 10 Octo ber.
Den 10 Oclober.
851
Meningsolikheter, grundade på verklig öfvertygelse måste all¬
tid respecteras.
Herr Almyren: Jag är hufvudsakligen af enahanda
mening i denna fråga, sorn den Herr hock för sin del redan
utvecklat. Jag anser nemligen Ståndet bäst upprätthålla sin
värdighet, samt derjemte tillse Landets sannskyldiga bästa och
befrämja Riksdagens snara afslutande genom att lemna sitt
godkännande af det nu föredragna Memorialet. Herr Kock
synes väl i sitt anförande hafva ansydt, att längtan efter slut
på Riksdagen ej vöre måhända så stor hos hufvudstadens, som
landsortsstädernas representanter. För min egen del får jag
förklara min önskan, alt della Riksmöte matte oförtöfvadt, på
ett godt sätt, lyektas; och är jag derjemte i tillfälle tillkänna¬
gifva, att denna önskan jemväl delas af mina Comitenter.
Herr IVxm: Då en föregående talare åtminstone in-
directo framställt en uppmaning till Herr Talmannen att
vägra framställande af proposition om bifall lill Herr Norins
yrkande i frågan, och jag, för min del, biträder samma yr¬
kande, så anser jag mig uppmanad till att, så godt jag för¬
mår, visa Grundlagsenligheten deraf. 62 § R. F. stadgar, alt,
”sedan Statsverkets behof blifvit af Stats-Utskottet uppgifna
och af Riksens Ständer pröfvade”, — således först efter det
en sådan pröfning försiggått —, ”ankommer det på Riksens
Ständer, att en deremot svarande bevillning sig åtaga, samt
att tillika fastställa , huru särs, ilda summor deraf skola till
särskilda ändamål användas, och dessa summor tinder bestäm¬
da Hufvud-Ttllar tili Riks-Staten anslå’. Det var således i
fullkomlig öfverensstämmelse med denna §, som Stals-Utskottet
föreslog, alt med det definitiva fastställandet af de under Riks-
Staten hörande indelningar skullo anstå , intilldess frågan om
Skatteväsendets förenklande blifvit af Ständerna slutligen pi öf¬
vad och afgjord, hvilket förslag jemväl af 3:ue Riks-Ståud,
och följaktligen af Rikets Ständer godkändes. Häraf är uppen¬
bart, att innan skatteförenklingsfrågan undergått slutlig pröf¬
ning och slutligt afgörande, kan Riks-Statens ordnande icke*
lagligen afslutas. Nu säges väl, att frågan om skatteförenk-
lingen undergått all den behandling, som numera kan vid
innevarande Riksdag ifrågakomma. Enligt den af detta Stånd
uttalade mening, sorn jag fullkomligt biträder, bör emedlertid
vid det inträffade förhållande, att i sistberörde fråga två Stånd
stannat i sina beslut emot två, frågan göras til! föremål för
omröstning Förstärkt Stats-Utskott. När nu cn sådau om¬
röstning icke egt rum, och följaktligen frågan icke blifvit
slutligen afgjord, finnér jag det vara så väl emot Rikets Stän¬
ders redan fattade beslut, som emot Grundlagarnas bud stri¬
dande alt företaga fastställandet af de till Riks-Staten hörande
indcldta spanmåls- och öfriga räntor. Jag hyser den förhopp¬
ning, att hos de två Stånd, som hittills vägrat att deltaga i
votering uti Förstärkt Slals-Utskott för skalleförenklingsfrågans
grundlagsenliga slutliga afgörande, förnuft och rättskänsla
äudlligen skola göra sig gällande, och jag, för min del, vill
icke afskära dem möjligheten att ådagalägga den förändring i
deras handlingssätt, som häraf måste blifva en följd. En ta¬
lare har yttrat, att Stats-Utskotlet af undseende emot, jag vet
icke hvem, icke velat i sitt förevarande Memorial säga, att
skatteförenklingsfrågan blifvit vid innevarande Riksdag slutli¬
gen afgjord. Stats-Utskottet Ilar dock uti detta fall icke nå¬
got att säga, utan bedömandet af huruvida frågan blifvit af¬
gjord eller icke tillkommer Rikets Ständer, och af dem hafva
åtminstone två Stånd icke förklarat frågan slutligen afgjord.
Det må vara alf, pä sätt nyssomlörmälte talare jemväl uppgif¬
vit, Stats-Contoirets tjenstemän ansett Ständernas bifall till
skatteförenklingsförslaget icke föranleda ändring i Slatsregle-
ringen för tiden intill nästa Riksdag. Att Rikets Ständer
emedlertid varit af olika tanke i detta afseende inhämtas deraf,
ali Ständerna beslutat anstånd med de under Riks-Staten bö¬
rande indeldta räntors fastställande, intilldess frågan om skatte¬
väsendet blifvit slutligen afgjord. I hvarje fall tillkommer
pröfningen häraf Rikets Ständer allena, och icke Stats-Contoi-
rels tjenstemän. Lika med llere (öregående talare, önskar jag
lilligt Riksdagens snara afslutande, men på ett grundlagsenlig!
sätt. Då nu ett sådant slut fördröjes förmedelst allehanda
påfund, anser jag det vara sämre att genom helgandet af dy¬
lika tillställningar se sin önskan om Riksdagens afslutande
uppfylld på hvad sätt sorn helst, än att tillåta den förlängning
af Riksdagen, som är oundviklig, för att kunna med kraft
I tillbakavisa dylika olagligbeter. Jag instämmer, efter hvad
jag redan gifvit tillkänna, lili Herr Norins yrkande om det
nu föredragna Memorialets läggande till handlingarna.
Herr Lagergren : Herr Kock har betraktat förevarande
fråga från alla dess sidor, lian liar låtit den genomlöpa alla
möjlighetens fall, men ändå kommit till det resultat, att delta
Stats-Utskottets Memorial ej kan annat, än bifallas. Jag delar
i allo de åsigter han uttalat, och då han på ett fullständigt
852
Deri 10 Oelober.
neli klart sålt lag! de-amma i dagern, kan det vara öfver¬
flödigt för mig att inså i en närmare pröfning af sjelfva
saken. Del är blott i afseende å de bil hänförliga grundlags¬
bestämmelser jag skall utbedja mig att fä säga några >rd.
Den 62 i; R. F. å'ägger Rikets Ständer såsom en skyldighet,
alt, vid hvarje Riksdag, ej blott pröfva S atsverkets behof,
utan ock en deremot svarande bevillning sig åtaga, samt alt
tillika fastställa, huru särskildta summor deraf skola till sär¬
skildta ändamål användas, ecb dessa summor under bestämda
ilulvudlitlar uti Riks-Slalen anslå. Detta lagbud kan icke
kringgås eller blifva föremål för olika tolkning. Derföre tiar
ock Kongl. Majit, med den rätt, som Honom lagligen tillkom¬
mer att, före Rikets Ständers hemförlofvande, afbida uppgö¬
relsen af den Statsreglering, hvarom i 62 § R. F. lalas, helt
nyligen låtit gifva Rikets Ständer, genom deras Talmän, till¬
känna, att Han endast afvaklar Statsregleringens afslulaude,
för att låta afblåsa Riksdagen. För att undanrödja det im¬
perativa i berörde lagstadgande, bar man erinrat, att det vil¬
kor, som Rikets Ständer fö res k r i f v i t för Statsregleringens slut¬
liga uppgörelse icke vöre uppfyldt, då skatteförenklingsfrågan
ännu icke vore afgjord. 1 detta hänseende behöfver jag en¬
dast åberopa några fada, såsom alt 2:ne Stånd afslagit det af
Stats Utskottet antagna förslag till Beskattningsviisendets för¬
enkling samt ali, då förslag väcktes om tvistens slitande ge¬
nom omröstning i Förstärkt Stals Utskott, samma 2:ne Stånd
förklarat frågan icke vara af Slatsregleringsnatur, och följ¬
aktligen vägrat antaga de af Utskottet uppgjorda voterings-
propositioner. Då nu medgifvas måste att hvarje Riks-Slåud
ar suveränt för sig, då frågar jag , når skall en sak kunna
betraktas såsom afgjord, om ej skatteförenklingsfrågan nu skall
kunna göra det? Här vill man sälta upp den ena åsigten så¬
som regel, emot 2:ne Riks-Stånds motsatta åsigt, hvilken inför
Grundlagen har lika kraft och vigt. Det är ingalunda troligt
• It genom hvilka mesurer som helst, som kunna uttänkas,
dessa Stånd skola frångå sin vid 3:ne särskildta tillfällen ul-J
tryckta mening. Då Stats-Utskoltet sagt att, i frågan om
Skatteväsendets förenkling, något Rikets Ständers beslut vid
innevarande Riksdag icke vidare lärer vara att förvänta, har
Utskottet yttrat sig hypothetiskt, ehuru det kunnat och bort
yttra sig bestämdt och utan tvekan. Frågan är nemligen
ovedersägligen afgjord på ett af de sätt, som i 75 § R. 0.
omtalas. Hänvisningen till 62 § R. F. innefattar icke, såsom
Den 10 Oclober.
85»
en talare behagat uttrycka sig, ett svagt skrämskott, utan en
ganska alfvarlig påminnelse om Ständernas pligt , ty Kongl.
Maj:t kan efter berörde lagrum låta Rikets Ständer samman¬
vara, tilis de inkommit med underdånig skrifvelse, att Stats-
regleringeu är afsluiad. Häremot har man visserligen åberopat
109 § R. F., som skulle undanrödja en dylik påföljd, men jag
beder att få hänvisa till innehållet deraf. Den anvisar blott
en nödfallsutväg för Konungen, om Rikets Ständer skulle fin¬
nas oeniga eller försumliga i deras pligt, alt Staten reglera,
men den berättigar icke Rikets Ständer att undandraga sig
denna pligt, om Konungen dertill lemnar dem nödigt rådrum.
Den säger eudast, huru tillgå skall, der så oförmodadt hända
skulle, såsom det heter, att Rikets Ständer, efter förloppet af
lyra månader, då Kongl. Maj:t facultativt eger att åtskilja
Rikets Ständer, icke skulle hafva reglerat Staten. Den utgör
endast ett bålverk emot Rikets Ständers bristande goda vilja
eller emot en oförenlig skiljaktighet vid Statsregleringens ord¬
nande. Den kan således af Rikets Ständer aldrig åberopas
såsom grund för underlåtenhet å deras sida. Deremot kan
berörde §, äfvensom 80 § R. O., af Kongl .Majtt användas, på
det att Han icke måtte blifva utblottad på medel, men ieke af
Rikets Ständer gagnas, i afsigt att undandraga sig den dem
uti 62 § R. F. ålagda skyldighet att reglera Staten. Om,
såsom jag tror, denna analys svårligen kan motsägas, dä frå¬
gar jag, huru skall en proposition i den syftning, som Herr
Norin begärt, grundlagsenligen kunna framställas. Jag fattar
alltförväl orsaken hvarför ordet afslag icke förekommer i Herr
Norins förslag. Man vill icke bryta emot bokstafven i 69 §
R. F., som blott medgifver återremiss , men förslaget är till
sina verkningar enahanda med ett afslag. Det förutsätter en
föregående cours, som, enligt hvad Herr Kock redan visat,
omöjligen kan hända, eller att , genom några nya åtgärders
vidtagande, ett nytt uppslag skulle kunna fås på Skatteförenk¬
lingsfrågan, sedan propositionerna till votering derom i För¬
stärkt Stats-Utskott blifvit aT 2 Stånd ogillade; och då med¬
gifvas måste, att Herr Norins förslag hvilar på en förutsätt¬
ning, sorn ej kan ernås, är det klart att dermed åsyftas alt
icke uppgöra Statsregleringen. Förslaget är således till sin
tendence stridande emot 69 och 62 §§ R. F. och j)å grund
deraf tviflar jag att någon proposition derå kau of Herr 1 al¬
mannen framställas. Jag börjar till och med blifva mer och
mer öfvertygad derom, att eu sådan proposition aldrig kau af
854
Den 10 Oclober.
Ståndet eilias, då alla de oundvikliga olägenheter , som deraf
skulle blifva en följd, är för en och hvar uppenbara.
Herr Ihorn: Den tvist, som discussionen antyder, är
beroende mindre på behandlingen af Skatteförenklingsfrågan,
än på den tolkning och deri påföljd man tillägger Slats-Ut-
skottets i början af Riksdagen gjorda framställning, alt förslags-
värdena å spanmålen och öfriga indeldta räntor icke måtte af
Rikets Ständer till uppförande å Riks-Staten definitivt fast¬
ställas förr, än frågan om indragning lili Statsverket af dylika
indelningar och deras ersättande genom contanta Statsanslag
blifvit af Rikets Ständer slutligen pröfvad och afgjord. På
tolkningen 8f denna framställning, som vunnit Rikets Ständers
bifall, är tvisten hufvudsakligen beroende. Nn har berörde
fråga visserligen icke blifvit på ett, efter min åsigt, grundlags¬
enlig! sätt afgjord, men genom de 2:ne första Ståndens ogil¬
lande af propositionerna till omröstning deröfver i Förstärkt
Stats—Utskott, har frågan blifvit afskuren eller undertryckt,
och jag hemställer till Utskottets härvarande Ledamöter om
någon method återstår att bringa frågan till den lösning, som
af Borgare- och Bonde-Stånden önskas och tvifvelsutan är den
rätta. Då Rikets Ständer följaktligen , genom Ridderskapet
och Adelns samt Preste-Ståudets tolkning af Grundlagarna,
blifvit betagna möjligheten att uppfylla det vilkor, som Siats-
Utskottet föreslagit och Rikets Ständer antagit, anser jag lik¬
väl Ständerna icke berättigade att, fastän en olaglighet blifvit
begången af 2 Riks-Slånd, möta denna med en annan ännu
större laglöshet. Jag vet väl, att i krigstider råder Stater oell
Nationer emellan en anuan tillämpning af rätts-idéer, än an¬
nars och det vill synas, som eli dylikt krigstillstånd nu in-
trädt Stånden emellan, efter man vill sälta den ena öfverträ-
delsen emot den andra. För min de! kan jag icke inse, att
Herr Norins förslag skall leda till åsyftadt mål , då Skatte-
förenklingsfrågan icke synes kunna vid denna Riksdag vinna
yrkad handläggning. För en så upplyst och erfaren Ledamot
i Stats-Utskottet borde det vara klart, att det skulle lägsst
hinder i vägen för Statsregleriugens afslutande, som är en
grundlagsvidrighet, och man kan icke hvälfva ifrån sig ansva¬
ret för följderna deraf med invändningen att man blifvit för¬
hindrad att lagligen afgöra en annan fråga. Jag bifaller så¬
ledes ifrågavarande Memorial , men tror mig ej derigenom
kunna anses hafva godvilligt frånträdt ett af Ståndet redan
faltadt beslut, hvilket deremot blifvit af 2:ne andra Stånd
Den 10 Or (ober.
855
undertryckt. Man har anmärkt, att Gi undlagen i 109 § Rege¬
ringsformen förutsätter det fall, att Stalsregleringen icke blif-
ver uppgjord; men denna § ofser uppenbarligen det förhål¬
lande, att Rikets Ständer icke medhunnit densanunas afslutan¬
de och ingalunda den orimligheten, att Rikets Ständer hafva
tid, men undandraga sig att reglera Staten.
Herr Brinch: De olika åsigter, som under discussionens
Igång sökt göra sig gällande, hafva uppkallat mig, för att
gifva mia tanka tillkänna. Därförinnan anhåller jag dock få,
till upplysning om grunden till de förvecklingar, som sedermera
uppkommit, citera några ord utur Stats-Utskottets Utlåtanden,
N:ris 37 och 38. I det förra hemställer Utskottet, att de be¬
räkningar rörande de indelningsvärden, hvilka i samma Utlå¬
tande komme att af Utskottet föreslås, icke måtte af Rikets
Ständer definitivt fastställas förr, än den på dessa beräknin¬
gar inverkande fråga om indelningarnas indragning till Stats¬
verket blifvit af Utskottet handlagd, samt af Rikets Ständer
slutligen pröfvad och afgjord. I det andra Utlåtandet åter
föreslår Utskottet, ali de under första hufvudtiteln förekom¬
mande indeldta räntor icke måtte af Rikets Ständer till upp¬
förande i Riksstaten definitivt fastställas förr, än den dels me¬
delst Kongl. Majlis o flatna Nådiga proposition, dels genom en-
skildta motioner väckta fråga om indragning till Statsverket
af dylika indelningar och deras ersättande genom contanta
Statsanslag blifvit af Utskottet handlagd samt af Rikets Säu-
der slutligen pröfvad och afgjord. Efter dessa utlåtanden, som
blifvit af Rikets Ständer godkända, har en hel seri s af andra
Utlåtanden afgifvits, i hvilka berörde hemställanden blifvit
åberopade. Nu bör första omsorgen vara att tillse, huruvida
omförmälda vilkor för Statsregleriugens slutliga uppgörelse
blifvit undanröjdt. Efter miu åsigt kan det icke anses vara
det, ty dertill bade fordrats, att de 2:ne främsta Riksstånden,
hvilka origtigt ansett skatteförenklingsfrågan icke vara af
Statsreglerings natur, bade ställt sig tydliga föreskriften i 30
5j K. O. och 69 R. F. lill efterrättelse och låtit frågan sli¬
tas genom omröstning i förstärkt Stats Utskott. Nu bar ett
sådant medgifvande ännu icke blifvit af de två första Standell
lemnadt ens, fastän Stats-Utskolfet i dess Memorial, N:o 329,
undantagit alla de delar af Skatteförenklingsfrågan, som kunde
anses vara i ringaste mån (vifvel underkastade. Under sådana
förhållanden beklagar jag, att majoriteten inom Stats-Utskollet
856
Den 10 Oclober.
icke gall consequent lill väga i sina framställningar och in¬
kommit lill Rikets Ständer med inbjudning att frångå det be¬
slut, som vore af 3 Stånd gilladt, nemligen, alt Statsregle-
ringen icke skulle uppsöras förr, än frågan om räntepersed-
larna vore afgjord. Så länge sådant icke skett och Rikets
Ständers berörde beslut blifvit håfvet, anser jag mig vara för¬
hindrad, att till afgörande företaga förevarande ärende, och af
sådan anledning hemställer jag, att detta Memorial må återre¬
mitteras, med föreläggande för Utskottet, att inkomma med
en sådan inbjudning, som jag nyss antydt. Sedan en sådan
åtgärd blifvit af Utskottet vidtagen och af Rikets Ständer god¬
känd, så ämnar jag, för min del, icke längre motsätta mig
Statsregleringens uppgörande. Nu, såsom alltid, är jag mån
om lagliga formers hållande uti helgd. Under discussionen
har blifvit af en talare yttrade några ord om åtgärder och
beslut, som ledde till Riksdagens förlängande samt alt, om
ock Stockholms representanter deraf icke hade lika mycken
skada, som de ifrån landsorten, han dock hoppades, alt äfven
de förra skulle genom sina beslut befordra ett slut på Riks¬
dagen. Delta yttrande har blifvit af en Stockholms representant till
den grad missförstådt och origtigt uppfattadt, att han trott
talarens ord innefatta en beskyllning emot represenlanterne
för hufvudstaden, alt icke vilja bidraga till Riksdagens för¬
kortande. Då jag uppfattat talarens mening på annat sätt, har
jag ansett mig böra sådant tillkännagifva, öfvertygad som jag
är, alt talaren nogsamt erfarit att vi. som representera huf¬
vudstaden, äro lika angelägna, som några andra, att få slut
på de bedröfliga strider, som blifvit på de sednare tiderna med
Riksdagsgöromålen förenade Jag upprepar mitt yrkande om
återremiss i den syftning jag nyss antydt, och vill icke upp¬
taga tiden med vidare ordande i denna sak, helst tillfälle
dertill ännu en gång icke torde uteblifva.
Herr Berg instämde.
Herr Hörnstein: Man har sagt, att ett beslut i den
syftning Herr Norin föreslagit skulle leda till Riksdagens
förlängande. Häri ligger ett misstag. Jag beder få hänvisa
till innehållet af 80 § R. 0. och 109 § R. F. Deri säges,
att Riksdag ej må räcka mer än 3 månader och högst 4, med
mindre, än att 3:ue Riksstånd i en underdånig anhållan der¬
om sig förena. Men om nu 2 Riksstånd skulle ingå till Kongl.
Majit med cn skrifvelse och deri förklara, att för dem icke
Den 10 October.
återstode några göromål till handläggning, så måste Riksdagen
afslutas. Man har äfven påstått, att vid hvarje Riksdag Stats¬
reglering ovilkorligen borde ske; men till en sådan tolkning
lemnar icke 64 § R. F. anledning. Det heter deri, att, se¬
dan Statsverkets behof blifvit af Rikets Ständer pröfvade, atl-
liommer det på Rikets Ständer att reglera Staten.
Herr Agrell: Om man icke vill anse skatteförenklings-
frågan afgjord, så är den åtminstone söndersliten, och då nu¬
mera ingen lärer kunna hopfoga de särskilda delarna deraf, så
måste frågan vara ohjelpligen fallen för denna Riksdag. Vid
sådant förhållande anser jag det vara för sent och ändamåls-
löst, att nu antaga en hotande ställning genom att vägra Stats¬
regleringens uppgörande. En sådan åtgärd vore dessutom up¬
penbarligen stridande emot Grundlagen, och kunde endast leda
till förlängande af en Riksdag, som redan varat alltför länge.
Med sådana åsigter bifaller jag förevarande Memorial.
Herr Collén: Om jag icke med utgången af skatte-
förenklingsfrågan är belåten, så vill jag dock icke i missnöje
deröfver med min röst bidraga till Statsregleringens undan¬
skjutande till en oviss framtid. Första och lindrigaste följ¬
den af detta undanskjutande är Riksdagens förlängning, och då
en hvar af oss och dessutom hela landet med skäl klagat och
klagar öfver tidsutdrägten, så vill åtminstone jag hvälfva an¬
svaret derför ifrån mig. Instämmande i öfrigt i det, som Her¬
rar Kode, Lagergren och Thorn anfort, yrkar jag såledei
bifall till Stats-Utskottets Betänkande.
Herr Palander: Jag mäste innerligen beklaga, att, ge¬
nom de 2:ne första Ståndens grundlagsvidriga vägran att an¬
taga de af Stats-Utskottet uppgjorda propositioner till omröst¬
ning i Förstärkt Utskott, angående skatteförenklingsfrågan, man
kommit till den punkt, att sådana åtgärder kunnat komma i
fråga att vidtagas, som här blifvit föreslagna, och jag kan ej
annat än medgifva, att Rikets Ständers i början af Riksdagen
fattade beslut, rörande ordningen för behandlingen af Stats-
regleringsfrågan, i någon mån, är bindande; men jag anser
tillika, att någon annan utväg nu icke återstår, än att bifalla
detta Memorial, synnerligast som man, genom ett motsatt för¬
farande, skulle undandraga sig att, enligt Grundlagens tydliga
föreskrift, uppgöra Statsregleriugen — till stor skada för lan-
64*
858
Den 10 Octo ber.
del. M;!nija oberäkneliga vådor, men ingen nylla skulle upp¬
slå, i händelse Riksdagen afdolades ulan alt Slalsregleringen
blefve afgjord. Bland dessa vill jag nämna en sak, som der¬
af konone alt lida, nemligen Elementar-läroverkrn, hvilka icke
komme i åtnjutande af det dertill beviljade årliga anslag af
90,000 Ii:dr. Herr Bl indt lior yrkat på en återremiss, men
jag frågar, hvad kan dermed vinnas? B olt en ytterligare
tidsutdrägt i 8 å 10 dagar, hvarefter vi stå på samma punkt,
som nu. Slån har vädjat lill Herr Talmannen, att vägra pro¬
position på Herr Norins förslag, och jag är för min del öf-
vertygad, att han, ihågkommande den ed, som både han och
vice Talmannen vid Riksdagens början inför Konungen och
Ständerna aflagt, icke skall låta denna appell till honom vara
förgäfves gjord.
Herr Biörck: Ställande mig lill efterrättelse den in-
directa uppmaning, som blifvit af en Ledamot gifven, att öp¬
pet gifva sin åsigt tillkänna i detta maktpåliggande ärende,
får jag, som djupt beklagar den ståndpunkt, på hvilken skatte-
förenklingsfrågan, genom 2 Stånds lagstridiga beslut, kommit,
förklara, att som, par la force des choses, intet gagneligt re¬
sultat slår att vinna genom bifall till det af Herr Norin
väckta förslag, jag på de skäl, som blifvit af Herrar Kock,
Jliorn och Lagergren anförde, anser mig vara tvungen att
godkänna förevarande Memorial. Jag ämnar också, när jag
begärde ordet, yttra några ord i anledning af det origtiga
sätt, hvarpå Herr Almgren uppfattade Herr Kocks yttrande,
rörande hufvudstadens representanter och deras större eller
mindre benägenhet att bidraga till Riksdagens förkortande; men
sådant kan numera vara öfverflödigt, sedan Herr Brinck
också fästat sig dervid och upplyst Herr Almgren om sitt
misstag. Ingen lärer kunna hysa den förmodan, att icke hvar
och en af oss skall önska slut på denna Riksdag, som med¬
fört sä få fördelar, jemnförelsevis till den tid, den varat, och
de uppoffringar från våra Comitenlers sida, den medfört.
Häruti instämde Herr Eklund.
Herr Hörnstein : Då anslaget af 90,000 R:dr till Ele¬
mentarläroverken blifvit nämnd!, beder jag få erinra, att Ri¬
kets Ständer vid denna Riksdag också velat med ej mindre
än denna betydliga summa 90,000 R:dr årligen köpa från
Skolsfaten den dubbla tjenstårsberäkningen, till förmån för det
i Församlingen tjenstgörande Presterskapet, Icke dessmiudre
Den 10 O c laber.
959
har Preste-Ståndet, med åberopande af sina priviligier, som
Rikets St änder, genom beredande af dessa och mångfaldiga
andra fördelar nästan vid hvarje Riksdag åt detta Stånd, länge
sedan alltifrån år 1723, då dessa privilegier meddelades, löst,
eller så att säga, inköpt till Staten för ett belopp, vida öf-
verstigaude hvad de ursprungligen innefatta, vägrat att biträda
de 2:ne ofrälse Stånden i Skatteförenkiingsfrågan. Detta är
någonting ganska anmärkningsvärd! i denna fråga. Vidare
får jag än en gång erinra, att genom det beslut, som nu är
på väg all tagas, förlängning af Riksdagen alldeles icke kan
inträffa, enär 2 Stånd i Grundlagen hafva sig öppet lemnadt,
att numera afbryta både Statsreglering och Riksdag.
Herr Valley: Inom Siats-Utskottet hyste jag den me¬
ning, att Utskottet var af Rikets Ständers förut fattade och af
flere talare närmare omförmäldta beslut hindradt att inkomma
med förevarande Memorial. Jag föreslog till den ändan, att
Utskottet först skulle låta anslå sammanträde till votering i
Förstärkt Utskott, angående de ännu oafgjorda delarna af
Skatteförenkiingsfrågan; men då denna fråga icke tycktes till¬
vinna sig pluralitetens bifall, så yrkade jag på, att Slats-
II t sko t tet åtminstone skulle ingå till Rikets Ständer med in¬
bjudning att frångå deras fattade beslut, att Slalsregleringen
icke skulle uppgöras förr, än frågan om räntepersedlnrna vore
afgjord. Denna min åsigt vann icke heller medhåll inom Ut¬
skottet, och vid sådant förhållande kan jag icke se, att man
kan, utan åsidosättande af alla lagliga former, nu godkänna
detta Memorial. En talare har ordat om vådan af förhastade
beslut, emedan man snart skulle blifva föranlåten alt återtaga
desamma. Denne talare är likväl redan inne på den retroac-
ttva vägen, utan att ens bry sig om att få de förkastade be¬
sluten i laglig ordning upphäfda. Med Herr Brinck borde
jag visst instämma i det af honom framställda yrkande om å-
terremiss, emedan denna marche af saken är den rättaste, men
då något egentligt resultat dermed icke kan vinnas, så, och
för Riksdagens (snara afslutaude, förenar jag mig med Herr
Norin. Hvad af en annan talare blifvit sagdt, innefattande
en slags påminnelse till Herr Talmannen om den ed han aflagt,
vill jag icke fästa mig vid, enär jag anser dylika eriuringar
alldeles otillbörliga.
Herr Gillberg: Då man genom den lagstridiga be¬
handling, som skatteförenkiingsfrågan i två Stånd röut, åtelia-
860
Den 10 Oclober.
stone kommit lill visshet derom, att samma fråga vid denna
Riksdag icke kan blifva afgjord, förefinnes, efter miu åsigt,
icke mera något skäl att dröja med Statsregleringens upp¬
görande. All anledning till ett sådant dröjsmål är numera
försvunnen; och då Herr Norins förslag endast leder till
Riksdagens förlängande, utan alt något enda för landet gagne¬
lig! ändamål derigenom kan vinnas, eller ens uppgifves, såsom
möjligt att ernå, så, och på de skäl i öfrigt, som blifvit al
Herrar Kock, Thorn och Lagergren anförda, bifaller jag
förevarande Memorial.
Herr Weslin: Då man blifvit uppmanad att yttra sin
åsigt i denna sak, så (år jag tillkännagifva att jag instämmer
med Herrar Kock, Thorn och Lagergren.
Herr Murén : Man har tagit för afgjordt, att om Bor-
garc-Ståndet vägrar bifalla detta Memorial, så skulle ingen
Statsreglering vid denna Riksdag blifva uppgjord. Sådan tror
jag likväl icke Herr Norins mening vara och icke eller är
detta en oundviklig följd. Tvertom kan ett sådant beslut leda
till Skatteförenklingsfrågans grundlagsenliga lösning. Vidare
har man sagt att med cn återremiss ingenting kan vinnas.
Sådant kan vara ganska möjligt, och deri ligger ett ytterligare
skäl att antaga Herr Norins förslag. Då Stats-Utskottet
finner att Borgare-Ståndet, såsom sakerna nu stå , icke upp¬
gör någon Statsreglering, mäste Utskottet söka ulfinna någon
annan method till det nuvarande hindrets undanrödjande och
pluraliteten kan dervid blifva helt annan, än den hittills varit.
Ingen omöjlighet ligger deri, att Utskottet kan komma att
anslå sammanträde till omröstning i Förstärkt Stats-Utskott i
Skatteförenklingsfrågan, och likaså gerna, sorn man nu tyckes
förutsätta, att Borgare- och Bonde-Slånden skola frångå sitt
beslut, att icke uppgöra Statsregleringen förr, än Skatteför¬
enklingsfrågan blifvit afgjord, kan man länka sig, att de 2
första Stånden skola frånträda sitt beslut, hvilket dessutom
vida lättare låter sig göras, som dessas beslut icke är Rikets
Ständers, och för öfrigt grundlagsvidrigt.
Herr Gustafsson instämde.
Herr Spängberg : Då den maktpåliggande frågan om
Skatteförenklingen icke kan vid denna Riksdag få annan ut¬
gång, än den emot 2:ne Stånds önskan redan fått, så återstår,
enligt min åsigt, intet annat, än att beklaga hvad som skett
och under respecterande af Grundlagens bud , uppgöra Slats-
regleringeu för att få denna långa och kostsamma Riksdag
Den 10 Oclober.
861
snart afslutad, hvilket icke kan vara annat, än både Represen¬
tanternas och Committenternas önskan. Jag röstar således för
antagande af Stats-Ulskottets förevarande Utlåtande och tror,
att all annan åtgärd är fåfäng och förtjenar namn af olaglig
motsträfvighet.
Discussionen ansågs slutad, och sedan Herr Talmannen
redogjort för de under öfvei läggningen yltrade olika meningar,
anmälde Herr Talmannen att han af Herr Norins fram¬
ställning på förhand haft del, hvadan Herr Talmannen redan
öfvervägt förhållandet. Efter anställd jemuförelse emellan
Grundlagens särskildta stadgandet), förklarade Herr Talmannen
sig ej kunna meddela proposition å berörde yrkande, på skäl,
som Herr Talmannen skriftligen uppsatt , och hvilka inue-
höllos uti nu uppläst yttrande, af denna lydelse:
”Grundlagen förutsätter i 109 § R. F. och 80 § R. O.
det fall , då Riksdag kan upplösas , utan att Statsreglering
hunnit uppgöras, nemligen om Konungen finner skäl dertill,
efter det fyra månader förlidit från Riksdagens början ; hvar¬
emot Grundlagen på intet ställe eus antyder, att Rikets Stän¬
der kunna undandraga sig Riks-Sialens reglerande, utan tvert¬
om uttryckligen föreskrifver, alt den skall uppgöras från Riks¬
dag till Riksdag, så framt Konungen låter Rikets Ständer vara
tillsammans, hvadan uturaktlåtenhet i detta hänseende, såsom
med Slatsbestyrens oafbrutna gång icke förenlig, måste anses
förbjuden.
’’3:ne Stånd hafva väl beslutat uppskof med Statsregle¬
ringens definitiva afsl utande, intilldess Skatteförenklingsfrågan
vore slutligen pröfvad och afgjord ; och att detta icke kan
anses hafva inträffat med det stadium , hvaruti samma fråga
sig nu befinner, synes väl otvetydigt, enär, äfven efter min
förut uttalade och ännu vidhållna åsigt, frågan bort behandlas
efter 69 § R. F.; men då ett af Ständerna fattadt beslut,
som visar sig icke kunna gå i fullbordan , ej kan eller får
tillintetgöra Grundlagens föreskrifter, samt Ridderskapet och
Adeln och Preste-Ståndet 2:ne särskildta gånger förklarat sig
icke vilja ingå på votering i Förstärkt Stats-Utskott i Skatte-
förenklingsfrågan, hvilken utväg för frågans slutliga pröfning
och afgörande således måste anses undanröjd , finner jag mig
icke kunna framställa proposition på Herr Norins förslag,
som påtagligen åsyftar alt förhiudra ordinarie Statsregleringens
afslutande, och jemväl bär det emot sig, att, om det kunde
862
Den 10 Octobcr.
anlagas, Ståndet derigenom blefve förhindradt alt falla annat
beslut.
Jag nödgas således vägra den äskade propositionen.’’
Herr Valley: Då jag icke kan gilla Herr Talmannens
uttalade skäl för vägrau, hvilka, efter mitt sätt att se, gå ut
på att tillskapa den grundlagsvidrigheten att Ståndet skall
frånträda ett af Rikets Ständer fatladt beslut , så nödgas jag
på förhand begära votering angående densamma.
Herr Schartall: I sjelfva sakan har jag icke yttrat
mig, men begagnar nu tillfället förklara , att jag , lika med
Herr Norin, anser Skatteförenklingsfrågan icke vara lagligen
pröfvad och afgjord, så länge votering derom i Förstärkt Stats¬
utskott ej egt rum. Beträffande åter Herr Talmannens gjorda
Propositions-vägran, så nödgas jag, med all aktning för Herr
Talmannens åsigt, gifva tillkänna att jag icke kan dela
densamma. Då 55 Jj R. 0. stadgar, att Talman ej må kunna
vägra Proposition utom i de fall, när lian finnér en väckt fråga
bokstafligen strida mot Grundlagens lydelse, men i 62 § R. F.
eller annorstädes i Grundlagen ingalunda finnes någon impera¬
tiv eller bokstaflig föreskrift derom, att Rikets Ständer ovil¬
korligen skola vid hvarje Riksdag uppgöra Slatsregleringen,
så måste jag underkänna Herr Talmannens propositionsvägran
och instämmer i Herr I alleyS begäran om votering häröfver.
Häruti instämde Herr E■ G. Lindström.
Herr Wxrn: I 62 § R. F. säges , såsom jag redan i
mitt förra yttrande nämnt, att Slatsregleringen icke skall fast¬
ställas förr, än ”Statsbehofven blifvit uppgifna och af Rikets
Ständer pröfvade”; och då min åsigt, att så icke skett, vunnit
stöd deraf att Herr Talmannen sjelf är af den tanke, att
Skatteförenklingsfrågan bar inflytande på Statsreglering®!) samt
alt denna fråga ännu icke är afgjord , så nödgas äfven jag
ogilla Herr Talmannens propositionsvägran. Jag kan dock
icke underlåta att till besvarande upptaga hvad en talare yttrat
om, att Herr Talmannen skulle lida någon dementi derige¬
nom att Ståndet visade sig ega en annan opinion, än Herr
Talmannen, och vid slutet af Riksdagen finna ett sådant
förhållande smärtsamt; men då ingenting är vanligare, än att
vid lagtolkning olika meningar sig yppa, hoppas jag, att Herr
Talmannen icke skall dela denne talares åsigt , utan att
samma goda förhållande, som under hela denna Riksdag,
Den 10 Octo ber.
863
likasom de föregående, egt rum emellan Herr Talmannen
och Ståndet, äfven hädanefter skall fortfara.
Herr Norin: Man har nu fått höra att Herr Kocks
profetia gatt i fullbordan, dog vill icke inlåta mig i någon
pröfning af Herr Talmannens skäl, men jag hoppas, att Herr
Talmannen icke lägger mig till last, att jag icke kan god¬
känna dem, utan önskar att den delegation af Rikets Ständer,
som eger skilja emellan Talmän och Stånd, får hafva sitt ord
med i laget.
Herr Lagergren : När jag närmare betraktar 55 § R. O.,
så förefaller det mig, som denna discussion, som nu uppstår,
icke skulle vara tillbörlig. Grundlagen har icke velat att ett
Stånd skall tvista med sin Talman, ulau derföre stadgat, huru¬
ledes skall tillgå i de fall, då olika meningar sig yppa. Jag
tror deiföre att omedelbarligen efter det en propositionsvägran
blifvit gjord, Herr Talmannen bör inhemta huruvida Ståndet
gillar densamma eller ej, samt hemställer, om icke Herr Tal¬
mannen skulle finna tjeuligt att afklippa denna discussion.
Herr Norin: Det later besynnerligt, att man icke skall
få gifva sitt gillande eller ogillande af en propositionsvägran
tillkänna, då en sådan opinionsyttring just är af Grundlagen
påbjuden.
Discussioncn var slutad, och Herr Talmannen yttrade:
Sedan discussionen numera är slutad, anser jag mig böra dels
förklara , att jag anser det vara hvarje Ledamots grundlags-
enliga rätt att, i anledning af mitr propositionsvägran, sig ut¬
låta, dels framställa denna proposition:
”Behagar Ståndet godkänna den af mig gjorda propositions¬
vägran på Herr Norins förslag?”
Svarades Ja och Nej, och begärdes votering.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
(/^å lydande:
”Den , som godkänner Herr Talmannens vägran till
bifall å den af Herr Norin, i anledning af Stats-Utskottets
Memorial, N:o 331, yrkade och skriftligen afgifua proposition,
röstar: Ja.
Den, det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, öfverlemnas det till Constitutions-Utskottet
att afgöra, huruvida nämnda propositionsvägran är med Grund¬
864
Den 10 Oclobcr.
lagen enlig eller ej, i hvilket afseende Constilulions-Ulskottet
skalle anmodas, att, inom fyra dagar efter delfåendet af be¬
slutet, inkomma med moliveradt utlåtande; och blifver imed¬
lertid behandlingen af Memorialet, N:o 331, hos Ståndet
hvilande.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop.
En sedel allades förseglad och de öfriga, vid hvilkas öppnan¬
de tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo , en på hvar¬
dera sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 24 Nej
emot 21 Jaj i följd hvaraf Herr Talmannens propo¬
sitionsvägran var underkänd, och beslut var fattadt, att öfver¬
lemna till Constitutions-Utskoltet att afgöra , huruvida nämnda
propositionsvägran är med Grundlagen enlig eller ej, i hvilket
afseende Constitutions-Utskottet anmodades, att, inom fyra
dagar efter delfåendet af beslutet, inkomma med inotiveradt
Utlåtande; och blifver imedlertid behandlingen af Memorialet,
N:o 331, hos Ståndet hvilande.
Emot det af Ståndet sålunda fattade beslut anmälles re¬
servationer af Herrar Lagergren, Palander, Gillberg,
Colléen, Tingvall, Thorn, Westin, Wahlgren, In¬
debetou , Spängberg, Agrell, Biörck, och Eklund.
§ 3.
På förslag af Herr Schartau och i anledning af Herr
Talmannens derom framställda proposition , beslöt Ståndet
att i nästa Plenum företaga val af Ledamöter i Ståndets Canzli-
Direction.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes Stats-Utskollets Utlåtanden ,
N:ris 332 och 333; hvartill rubrikerna förekomma i protocoll,
vid ärendernas pröfning.
Plenum slutadej kl. 1/2 1 e. m.
In fidem, v.
E. G. Runeberg.
Den 11 Oetober.
865
Den 11 Oetober.
Plenum kl. 1/2 7 e. m.
§ i.
Uppå begäran af Herr Ericson, tillät Ståndet, att dea
honom redan beviljade, men ej ännu af honom begagnade le¬
dighet från Riksdagsgöromålen under 3 veckor skulle få be¬
räknas från morgondagen, den 12 innevarande månad.
» 2.
Herr Billström, hegärde ordet och yttrade: Som jag,
till följd af enskilda angelägenheter, är nödsakad att oför¬
dröjligen resa hem, vågar jag hos Herr Talmanneu och liögt-
ärade Ståndet anhålla om ledighet från Riksdagsgöromålen
under 3 veckor, räknade från och med morgondagen, den 12
innevarande Oetober.
Efter derom af Herr Talmannen gjord framställning, lem-
nade Ståndet till denna anhållan bifall.
Herr Billström anfördo derefter: Som Constitutions-
Utskottet redan i morgon förmiddag bar sammanträde , hem¬
ställer jag, att Ståndet måtte i afton utse en Suppleant-Leda¬
mot att under den mig beviljade ledighet i Constitutions-
Utskottet fungera.
Sedan, efter hemställan af Herr Brinck, huruvida det
gick an, att Electorssammanträde nu under detta plenum hölles,
då anslag dertill förut icke skett, upplyst blifvit, att sålunda
äfven någon gång förut tillgått, uppdrog Borgare-Ståndet åt
sina Electorer att denna afton utse Suppleant-Ledamot för
Herr Billström i Constitutions-Utskottet, för hvilket ändamål
Herr Brinck uppmanade Electorcrne att under detta pleui
fortgång sammanträda i det mindre canzlirummet.
§ 3.
Enligt Ståndets beslut i sist hållna plenum företogs nn
val med slutna sedlar till Ståndets Canzli-Direction, dervid
följande eriiöllo röster, nemligen:
Dorg.-Stånd. Pr.I viii Rik,i. 1817—1848 ir. 55
tC6
Den 11 October.
Herr Justitim-Borgmästaren, Commendeuren och Riddaren G•
Holm, 24 rösler;
Herr Grosshandlanden Fr. Schartau, 24 röster;
Handlanden och Riddaren Herr A. M. Brinch, 23 röster;
Herr Rådmannen J. F. Gråå, 22 röster.
Herr Borgmästaren J. F. Ehlund, Herr Åldermannen
C. Fr. Spångberg samt Herr Rådmannen P. E. Winge,
hvardera 1 röst; i följd hvaraf Herrar Holm, Brinch, Gråå
och Schartau voro till ledamöter i Borgare-Ståndets Canzli-
Direclion utsedde; för hvilket fortfarande förtroende Herr Tal¬
mannen, å egne och öfrige Ledamöters i Directiouen vägnar,
tackade Ståndut.
§ 4.
Föredrogos å nyo följande tvänne Stats-Utskottets Me¬
morial :
Nio 332, med förslag till 3:ne §§ i det nya Reglementet
för Riksgälds-Contoiret.
Förslaget godkändes, och Memorialet i öfrigt lades till
handlingarna.
Och N:o 333, angående öfverlemnande! lill Kongl. Maj:t af
det nya Reglementet för Riksgälds-Contoiret.
Gillades.
§ 5.
Upplästes elt så lydande Valprotocoll:
”1848 den 11 October sammanträdde Borgare-Ståndets
Herrar Eleclorer och utvalde Herr Schartau till Suppleant-
Ledamot i Constilutions-Utskottet, under den Herr Billström
beviljade ledighet frun Riksdagsgöromålen. Ut supra.
In fidem,
Theodor Elfstedt."
Hvarom Utdrag af Protocollet skulle till vederbörande expe¬
dieras.
S 6.
Föredrogs å nyo meddeladt Utdrag af Hedervärda Bonde-
Ståndets Protocoll den 6 innevarande månad, med inbjudning
till Med-Stånden alt instämma uti Bonde-Ståndets beslut i an¬
ledning af Bevillnirigs-Utskottets Utlåtande, N:o 21, och Me¬
morial, Nio 24.
Den 11 October.
867
Herr Schartau: .lag kan ej neka , att det väckt min
undran, att Hedervärda Bonde-Ståndet kunnat fatta ett beslut
sådant, som det förevarande Protocolls-Utdrag innehåller, eme¬
dan det innefattar ett försök att rubba, ej blott hvad Rikets
Ständer i allmänhet, utan äfven hvad Bonde-Ståndet sjelft vid
denna Riksdag beslutat. Man är visserligen icke befogad att
klandra det Bonde-Ståndets beslut, som ligger till grund för
nu ifrågavarande inbjudniug, men det torde tillåtas mig an¬
märka, att ett dylikt beslut svårligen aldrig skulle kunnat till¬
komma under ledning af en sådan Ordförande, som vårt Stånd
har den lyckan att ega i sin Talman. Då alla fyra Riki-
Stånden bestämt, att, till liqvidation af den för krigsrustnin¬
garna anslagna creditivsumma, 300,000 Rdr årligen skola ut¬
taxeras, och att denna uttaxering skall taga sia början med
innevarande år, så kan deruti omöjligen göras ändring, om
än man måste erkänna, att på ett eller annat ställe kunna vid
debiteringen för detta år uppstå svårigheter, hvilka emedler¬
tid hafva till större delen förorsakats genom den tidsutdrägt,
som varit en följd af Bonde-Ståndets uppskof med denna
frågas afgörande. Hvad sednare delen af inbjudningen be¬
träffar, eller i fråga om Bonde-Ståndets beslut , att ej mera,
än 1,250,000 Rdr, hvilket belopp blifvit i Riksgälds-Contoiret
ly fi ad t, skulle uttaxeras, får jag erinra, att det ingalunda får
auses deraf, att endast detta belopp var i September månad
uti Riksgälds-Contoiret uttaget, ovilkorligen följa, att ej åter¬
stoden af det utaf Ständerna anslagna creditiv kan komma att
lyftas. Då Rikets Ständer en gång bifallit det af Kongl. Majit
äskade creditiv-beloppet, är ock nödigt att hålla detta belopp
oafkortadt Kongl. Majit tillhanda. Dessutom vore för att fatta
ett sådant beslut, som Bonde-Ståndets förevarande inbjudning
afser, nödigt att med säkerhet veta, huruvida de återstående
750,000 Rdr äro för behofvet oumbärliga. Som jag ej här¬
om eger kännedom och önskar, att Riksgälds-Contoiret, som
måste hålla i beredskap hela den accrediterade summan , icke
måtte stanna i förlägenhet om medel till upptagna låns åter¬
betalning, anser jag ej eller denna del af Bonde-Ståndets in¬
bjudning kunna antagas, hvarföre jag nödsakas hos Herr Tal¬
mannen anhålla om proposition å afslag af Bonde-Ståndets
inbjudning i dess helhet.
Häruti instämde (lere af Ståndets Herrar Ledamöter.
Herr Lagergren: Herr Schartau har i denna fråga
•å värdigt fört Borgare-Ståndets talan, att jag med honom
868
Den lt Oclober.
till alla delar instämmer. Stalscreditens bibehållande är så
angeläget, alt, sedan alla fyra Riksstånden till Kongl. Maj:ts
disposition ställt en för ett visst ändamål anslagen summa,
någon rubbning deruti ej bör kunna göras, allraminst af så
osäkra anledningar, som de, hvilka ligga till grund för Boude-
Ståndets nu ifrågavarande beslut. Orsaken till, att Kongl.
Majtt ej låtit lyfta hela beloppet, har naturligtvis varit, alt
derigenom underlätta Riksgälds-Contoirets successiva upplåning
af nödiga medel. Förenande mig med Herr Schartau an¬
håller jag om afslag å inbjudningen.
Häruti instämde Herr Almgren,
Herr Norin: Jag tror ej, att nu förevarande fråga kan
erhålla annan utgång, än den Herr Schartau påyrkat, och
jag gillar fullkomligt resultatet af lians yttrande, men vill en¬
dast erinra, att icke fyra, utan endast tre Riksstånd godkändt
Bevillnings-Utskottets förslag om sältet, huru det beviljade
creditivet skall utgöras, och att Bonde-Ståndet ännu icke af-
pjort denna del af saken.
Herr Wellberg: I likhet med de föregående talarne,
anhåller jag, att Borgare-Ståndet måtte vidblifva sitt förut
fattade beslut och afstå inbjudningen.
Herr Hörnstein : Att för innevarande år verkställa ut¬
taxering af bevillningen för de lill krigsrustningar anslngna
2,000,000 R:dr anser jag vara alldeles omöjligt numera, se-»
dan taxering och debitering redan verkställts. Den nya Be-
villningsförordningen kan dessutom, enligt Grundlagens oför-
tydhara föreskrift, ej förr, än nästkommande år tillämpas, och
jag inser ej någon rimlighet uti, att krigsrustningsbevillnin-
gen skall, mer än annan vid denna Riksdag beslutad bevill¬
ning, uttaxeras för innevarande år, det är, innan förordningen
är utfärdad, och innan den i sin helhet skall tillämpas; hvadan
jag måste emot ett sådant beslut för min del uttala den alf¬
va rsa m ina st e protest. Hvad inbjudningen för öfrigt innehåller,
så vill jag ej derom tala, då den inom detta Slånd synes röna
så föga sympathie, alt något hopp om framgång åt densamma
ej förefinnes; men jag anhåller dock att i protocollet få uttryckt
min innerliga öfvertygelse, att de vidtagna krigsrustningarna
ej skulle hafva föranledt förhöjning i den förut nog betun¬
gande bevillningen, om man i tid vetat att ordna Staten så,
alt den icke varit obemedlad för oförmodade utgifter.
Häruti instämde1 Herr Gillberg.
Den il Oclober.
869
Discussionen ansågs slutad; och på Herr Talmannens pro¬
position förklarade Ståndet, att, med vidblifvande af Ståndets
redan fattade beslut, ansåg sig Ståndet icke kunna bifalla He¬
dervärda Bonde-Ståndets ofvanomförmälda inbjudning.
Herr Hörnstein hegärde härefter ordet och yttrade:
Med anledning af den fråga, som nu förevarit, och på grund
af de skäl, jag nyss anfört, anhåller jag, att höglärade Bor¬
gare-Ståndet, då nu Riksdagen, som nian trodde kunna slutas
i Maji, Junii eller Julii, räckt nära årets slut, hvilket man icke
kunde beräkna och icke förmodade, när beslutet fattades, att
krigsgärdens uttaxerande skulle detta år taga sin början,
måtte bestämma, att uttaxeringen tager sin början med år
1849, emedan beslutets verkställande för år 1848 är nära o-
möjligt och förenadt med stora kostnader och svårigheter.
Herr Lagergren : Jag kan icke underlåta att allvarli¬
gen bestrida Herr Hömsleins framställning, som innefattar
ett försök till rubbning i förut fattade beslut, hvilka böra vara
Ståndet heliga.
Herr Schartau: Till bevis, att alla fyra Riksstånden
bestämt, att till godtgörande af de för krigsrustningarna an¬
slagna 2 milioner, 300,000 R:dr skulle för innevarande år ut¬
taxeras, anhåller jag att få nämna, det Stats-Utskottcts Utlå¬
tande, N:o 164, hvilket alla Riksstånden bifallit, innehåller i
andra punkten: ’’att, för godtgörande af de sålunda upplånta
medlen och liqviderande af härför upplöpande räntor, Rikets
Ständer må anslå ett årligt belopp af 300,000 R:dr B:co, att
utgå för innevarande samt följande år, intill dess sam¬
ma medel äro till fullo återbetalda.’’ Såsom en följd häraf
måste jag äfven bestrida Herr Hömsteins förslag.
Herr Hörnstein: Som Ståndets tystnad tyckes ådaga¬
lägga, att jag ej bar att påräkna något understöd för min
framställning, afstår jag från yrkande om proposition
derå och inskränker mig till att inför Protocollet anmäla min
reservation.
§ 7-
Föredrogs och godkändes Expeditions-Utskotlels förslag,
under N:o 38, till en § i Riksdagsbeslutet.
8 8.
Justerades: l:o Protocollet för nästlidne gårdag, och 2lo
Protocolls-Utdrag öfver af Ståndet denna dag fattade' beslut.
870
Den 12 October.
§ 9-
Herr Eklund hegärde ordet och yttrade: Som Herr
Agrell) efter erhållen ledighet, lemnot staden, hemställer jag,
att Suppleant-Ledamot i Lag-Utskottet måtte, i Herr Agrells
ställe, utses; hvilket torde vara desto nödigare, som frågan i
anledning af Borgare- och Bonde-Ståndens återremisser af
Lag-Utskottes, med förslag till ny Strafflag, afgifna Betänkan¬
de, hos Utskottet snart förekommer.
På proposition af Herr Talmannen öfverlemnade Ståndet
till Herrar Electorer att utse Suppleant-Ledamot i Lag-Utskot¬
tet, under den Herr Agrell beviljade ledighet från Riksdegs-
göromålen.
§ 10.
Bordlädes följande Utskotts Betänkanden, Utlåtanden och
Memorialer:
l:o Lag-Utskottets, N:ris 93—98; och
2:o Expeditions-Utskottets, N:o 21;
till hvilka rubrikerna upptagas i Protocoll, då ärenderna af-
göras.
Plenum slutades kl. 3/4 8 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 12 October.
Plenum kl. 6 e. m.
§ 1.
Upplästes ett så lydande valprotocoll:
”1848 den 12 October sammanträdde Borgare-Ståndets
Den 12 October.
871
Herror Electorer och valde till Suppleant-Ledamot i Lag¬
utskottet Herr Thorn för Herr Agrell. 'Uthsupra.
In fidem,
August Rundqvist."
Och skulle Protocolls-Utdrag härom till vederbörande ex¬
pedieras.
§ 2.
Justerades Protocolls-utdrag öfver särskilda af Ståndel
nästlidne dag fattade beslut, äfvensom Protocollen för den 25
sistlidne September och den 7 i denna månad.
§ 3.
Föredrogos ånyo följande Lag Utskottets Betänkanden:
N:o 93, i anledning af väckta motioner, angående verkstäl¬
lighet af spö- och risstraffen, samt den uppenbara kyrkoplikten.
Godkändes.
N:o 94, i anledning af väckta motioner om minskning
i det antal Nämndemän, som i Häradsrätt erfordras, för att
Rätten må anses domför.
Godkändes.
N:o 95, i anledning af väckta motioner om förändring i
författningarna, angående utmätning.
Godkändes.
N:o 96, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
Kongl. Förordningen den 13 Julii 1818, angående handskrifna
invisningar eller så kallade assignationer.
Godkändes.
N:o 97, i anledning af återremiss utaf en punkt uti
Betänkandet, N:o 75, öfver väckta motioner, om förändring i
Concurslagsti lin ingen.
Godkändes.
Och N:o 98, i anledning af väckt motion, angående för¬
tydligande af 12 Cap. 7 § Ärfdabalken och C Cap. Utsök-
ningsbalken.
Godkändes.
§ 4.
Föredrogs Expeditions-Utskottets Memorial, N:o 21, an¬
gående tillägg uti vissa Riksdagsbesluts §§.
Herr Schartau: Hvarje lagförändring är så vigtig, att
Svenska folket bör lemnäs tillfälle få se, hvad Rikets Ständer,
i afseende derå, tillgjort, hvarföre, och då det ingalunda kan
skada, att i Riksdagsbeslutet få inflyta äfven sådana lagför-
872
Den 12 October.
ändringar, som blifvit af Rikets Ständer beslutade, men icke
vunnit Kongl. Maj:ts sanction, jag hemställer om återremiss
af detta Memorial.
Herr Collén: Inom Expeditions-Utskottet uppstod vis¬
serligen fråga, huruvida det vore lämpligt eller icke att i
Riksdagsbeslutet införa en af Rikets Ständer beslutad lagför¬
ändring, som icke vunnit Kongl. Maj:ts sanction, utan afslagits,
meu som man ansåg det möjligen kunna leda till förvillelse
bland allmänheten, om i Riksdagsbeslutet infördes en lagför¬
ändring, den der redan under Riksdagen blifvit af den andra
Statsmakten ogillad, så ansåg sig Utskottet böra till Riks¬
stånden hemställa, om ej ifrågavarande lagförändring borde
utur Riksdagsbeslutet uteslutas.
Herr Weern: För min del kan jag icke förstå, huru¬
ledes den åtgärd, som nu är i fråga att vidtagas, skall leda
till förvillelse, då en och hvar, som tillämpar lagen, icke lärer
vara i okunnighet derom, att del fordras både Rikets Ständers
beslut och Konungens sanction, för att en lag skall få gäl¬
lande kraft.
Discussionen ansågs slutad, och på Herr Talmaunens der¬
om framställda propositioner blef första delen af förevarande
Memorial eller den gjorda hemställan, som afsåg de af Kongl.
Maj:t stadfästade lagföiändringar, godkänd, men, till sednare
delen, återremitterades Memorialet, med förklarande, att den
lagförändring, som Rikets Ständer beslutat, ehuru ej af Kongl.
Maj:t sanctionerad, bör i Riksdagsbeslutet intagas.
§ 5.
Föredrogos och bordlädes Constilutions-Utskottets Utlå¬
tande, N:o 36, samt Lag- samt Allmänna Besvärs- ock Eco-
nomie-Utskottens Betänkanden, N:ris 63 och 64, hvartill rubri¬
kerna upptagas i Protocoll, vid äreudernas slutliga pröfning.
§ 6.
Justerades Protocolls-utdrag öfver serskilda af Ståndet
denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 1/2 7 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 14 October.
873
Den 14 October.
Plenum kl. 11 f. m.
§ t-
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets förslag:
1:0 till Rikets Ständers underdåniga skrivelser:
N:o 218, angående tillökning i creditivet för manufacturcr-r
nas oeh fabrikernas understöd ;
N:o 219, angående bestämmande af hvad med matlag bör
förstås, m. m.; och
N:o 220, angående skyldighet för krigsfolk, att deltaga
i byggande och underhållande af kyrkobyggnad, med hvad
dertill hörer; samt
2:o till blifvande §§ i Riksdagsbeslutet, under N:ris 40,
41, 43 — 52.
8 2.
Meddelades, på derom gjord begäran, Herrar Tauson och
P. II. Lindström, hvardera 3 veckors ledighet från Riks-
rtagsgöromålen, räknad för den förre från den 25 och för Herr
P. 11. Lindström från den 18 innevarande månad; hvar¬
jemte Ståndet, uppå framställning af Herr Rhodin9 beviljade
Herr Wetterberg tre veckors förlängning af den honom för¬
ut medgifua ledighet.
§ 3.
Föredrogs å nyo Constitulions-Utskotlets Memorial, N:o
36, med utlåtande, i anledning af Talmannens i Bonde-Ståndet
vägran af proposition på remiss af en inom Ståndet väckt fråga
om a fia la nd e af underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, om
Helsinge Regementes hemförlofvande.
Lades till handlingarna.
§ 4.
Föredrogos å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottets Memorialer:
55#
874
Den 14 October.
N:o 63, om sammanjemnkning af Riksståndens skiljaktigt»
beslut, i anledning af Utskottens Betänkande, N:o 52.
Förslaget, enligt Memorialet, N:o 63, godkändes.
Och N:o 64, i anledning af inom Riksstånden fattade skiljaktiga
beslut, rörande Utskotteus Betänkande, N:o 61.
Med frånträdande af förut faltadt beslut, antogs förslaget,
enligt Memorialet, N:o 64.
§ 5.
Till bordläggning (örsta gången anmäldes:
l:o Constitntions-Utskottets Memorial, N:o 36, med ut¬
låtande, angående Talmannens i Borgare-Ståndet vägran af
proposition på en inom Ståndet väckt fråga om uppskof
med pröfningen af åtskilliga till Statsregleringen hörande
punkter; samt
2:o Bevillnings-Utskottets Memorial, N:o 35, i anledning
af Riksståndens skiljaktiga beslut, i fråga om anvisande af
medel för godtgörande af det lån, som Rikets Ständer beslu¬
tat upptaga, till bestridande af rustningskostnaderna.
Herr Koch: Jag hemställer, om bordläggning af Con-
stitutions-Utskottets Memorial, N:o 37, är behöll ig, då någon
8nnau åtgärd dermed icke kan vidtagas, än att lägga Memo¬
rialet till handlingarna.
Herr Talmannen förklarade, att han väl ansåg Constitu-
tions-Utskottets nyssberörda Memorial innefatta ett ämne af
beskaffenhet, att genast och utan föregående bordläggning
grundlagsenlig! kunna lill pröfning företagas; men att det i
dylika frågor tillförene varit vanligt, att bordläggning egt
rum, öfverlemnande Herr Talmannen till Ståndet, att besluta,
om ärendet genast skulle företagas.
Herr Valley: Då det förut varit brukligt, - att dylika
ärender, som det i Constitutious-Utskottets Memorial, N:o 37,
omförmälda, bordläggas, yrkar jag, att äfven nu så må ske.
Herr Norin: Jag är förekommen af Herr Valley? och
begär Memorialet på bordet, för att af dess innehåll taga
närmare kännedom.
Memorialet bordlädes.
Den 16 October.
875
§ 6-
Justerades Protocolls-Utdrag öfver de af Ståndet denna
dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 3/4 12 på dagen.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 16 October.
Plenum kl. 6 e. m.
§ t.
Sedan Herr Eklund erhållit ordet, uppläste han en mo¬
tion, så lydande:
’'Genoin misskrifning och förbiseende har inträffat, att
uti Lag-Utskottets, af Rikets S änder bifallna Betänkande, N:o
57, i anledning af framställda förslag för tillvägabringande
af förbättring i författningarna, rörande inteckning, Kongl.
Förordningen den 9 November 1844 kommit att åberopas, i
stället för Kongl. Förordningen den 19 Maji 1845, hvilken
sednare just innehåller den af Lag-Utskottet i Betänkandet
åberopade rubrik, nemligen, angåeude vissa förändrade före¬
skrifter, i afseende på lagfart och nyttjanderätts inteckning,
och det lagstadgande, som i 13 § af förslaget till författ¬
ning i ämnet blifvit endast med någon föräudring hämtad utur
högstberörde Kongl. Förordnings 3 §.
”Då det emedlertid är angeläget, alt rättelse härutinnan
göres, får jag vördsamt hemställa, att Rikets Ständer må, hos
Kongl. Majit i underdånighet härom göra anmälan, och att, i
876
Den 16 October.
i s'ä let för det att uti Riket* Ständers skrifvelse (se Expe-
ditious—Utskottets förslås, N:o 160), Kongl. Förordningen
den 9 November 1844 finnes nämnd, Kongl. Förordningen
den 19 Maji 1845 bör förekomma; i följd hvaraf följande
lydelse skulle blifva af ingressen lill den utaf Rikets Ständer
beslutade:
”Förordning angående inteckning i fast egendom.
Med ändring af 7 Cap. Rättegångsbalken och Kongl.
Förordningen den 13 Julii 1818, med deri genom Kongl.
Kungörelserna den 18 December 1823 och 30 Maji 1835
gjorda tillägg och förändringar, samt med undanrödjande af 3
§ i Kongl. Förordningen den 19 Maji 1845, angåeude vissa
förändrade föreskrifter, i afseende på lagfart och nyttjande-
rätts inteckning, så vidt densamma ej har afseende å nyttjande-
rätts inteckning, kommer förutnämnda Capitel att erhålla föl¬
jande lydelse:
Om remiss häraf lill Lag-Utskottet anhålles,”
Remitterades till Lag-Utskottet.
§ 2.
Föredrogos å nyo följande Utskotts Memorialer, nem¬
ligen :
Constitutions-Utskottets:
N:o 37, med utlåtande, angående Herr Talmannens i
Borgare-Ståndet vägran af proposition på en inom Ståndet
väckt fråga om uppskof med pröfningen af åtskilliga till
Statsregleringen hörande punkter.
Herr Palmter begärde detta Memorial ytterligare på
bordet, uti hvilken begäran någon annan af Ståudets Leda¬
möter instämde.
Herr Kock: Det är ingalunda min afsigt att söka sätta
mig emot den framställda begäran om ytterligare bordläggning
af det nu föredragna Memorialet, enär det är en hvars af
Ståndets Ledamöter obestridliga rättighet att sådant äska.
Men jag kan icke undertrycka min ledsnad deröfver, att nå¬
gon begagnar sig af denna rättighet, hvars utöfning står i
strid med den allmänt uttalade önskan om Riksdagens snara
afslutande. Det har nemligen väckt uppmärksamhet, att detta
Stånd icke sistlidne fredagsaflon, då plena hos de öfriga Riks-
Stånden egde rum , hade sammanträde , äfvensom att behand¬
ling af ifrågavarande Memorial icke försiggick nli Ståudets
Den 16 Oclober.
877
Plenum sistlidne lördag. Alt vid sådant förhållande ännu
ytterligare uppskjuta Memorialets handläggning, kunde lätteli¬
gen föranleda till framkastandet af den beskyllningen emot
Borgare Ståndet, alt detsamma söker draga ut på tiden med
Riksdagens afslutande. Jag hemställer fördenskull , om icke
Herr Palmaer skulle vara bugad afstå från sin begäran om
bordläggning fi nyo af Constitutions-Utskottets Memorial, N:o
37, helst väl någon annan åtgärd icke kan dermed vidtagas,
än att lägga det till handlingarna.
Herr Schartau: Då, enligt hvad Grundlagarna stadga,
blott erfordras en Ledamots, af en annan Ledamot understödda
begäran för åstadkommande af bordläggning, andra gången,
af ett Utskotts Memorial eller Betänkande , kan icke, på sätt
den föregående talaren antydt, det läggas Borgare-Ståndet till
last, derest det nu föredragna Memorialet å nyo bordlägges.
Enär emedlertid plenum redan blifvit till i morgon förmiddag
kl. 9 anslaget, syr.es mig tiden vara bäst använd derigenom,
att slutlig behandling af Memorialet nu eger rum, hvadan jag
ock instämmer uti den till Herr Palmeer gjorda hemställan
om att afstå från begäran om Memorialets ytterligare bord¬
läggning.
Flere instämde.
Herr Palmaer: Från min begäran om ytterligare bord¬
läggning af ifrågavarande Memorial anser jag nrig icke kunna
afstå. Motiverna för denna min begäran är jag nu icke sin¬
nad att uppenbara, och de äro följaktligen endast kända af
Honom, suni ransakar hjeltan och njurar. En man slår vid
sina ord — heter det —, och då jag nu gjort anhållan om
bordläggning, står jag ock dervid fäst.
Discussionen var slutad.
Coustitutions-Utskottets Memorial, N:o 37, bordlädes an¬
dra gången.
Och Bevillnings-Utskottets:
N.o 35, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
i fråga om anvisande af medel för godtgörande af det lån,
som Rikets Ständer beslutat upptaga, till bestridande af rust¬
ningskostnaderna.
Lades till handlingarna.
§ 3.
Till bordläggning, första gången, anmäldtes följande Ut¬
skotts Memorial och Utlåtande, nemligen Stats-Utskottets N:ris
878
Den 16 Oclober.
334 — 336; Stafs- och Bevillniugs-Utskottens, N:o 92, samt
Stats- och Lag-Utskottens, N:ris 93 och 94, till hvilka rubri¬
kerna förekomma i Protocoll vid äreudernas pröfning.
§ 4.
Justerades Protocollsuldrag öfver de af Ståndet denna
dag fattade beslut.
§ 5.
Herr Valley begärde ordet och yttrade:”
Då Herr Ericson nu begagnar sig af den honom reda»
för tvänne veckor tillbaka beviljade ledighet från Riksdags-
göromålen, hemställer jag, att Suppleant för honom måtte i
Stats-Utskottet utväljas , derest icke Herr Hörnstein, som
dertill vid ledighetens meddelande utsågs, må anses böra i
denna egenskap inträda i Stats-Utskottet, hvilket synes mig
rigtigast.
Herr Schartau.' Jag vill endast gifva tillkänna , att
det förekommer mig fullkomligt klart, att Herr Hörnstein
bör vid det redan omförmäldta förhållandet inträda , såsom
Suppleant-Ledamot i Stats-Utskottet.
Herr Hörnstein: Jag anser mig svårligen kunna nu
inträda såsom Suppleant i Stats-Utskottet, då mitt utväljande
skedde för nära 3 veckor tillbaka.
Discussionen var slutad; och, på Herr Talmannens
framställning, beslöt Ståndet, att Herr Hörnstein, i följd af
förut anstäldt val, inträder såsom Suppleant-Ledamot i Stats-
Utskottet, i stället för Herr Ericson, under den tid denne
sednare begagnar honom medgifven ledighet från Riksdags-
göromålen.
Plenum slutades kl. \fZ 7 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 17 Oclober.
879
Ben 1? October.
Plenum kl. 9 f. m.
8 I.
Herr Palmar begärde ordet och uppläste, med stöd af
56 § Regeriugs-Formen, en så lydande motion :
”Sedan två Stånd stadnat emot två i fråga om voterings-
propositioner i Förstärkt Stats-Utskolt, och någon ny Stats¬
reglering således icke kan på grundlagsenlig t sätt åstad¬
kommas, samt alla öfriga maktpåliggande Riksdagsärender re¬
dan blifvit afgjorda, återstår numera för Ständerna ingenting
annat, än att hos Hans Maj:t Konungen i underdånighet an¬
mäla förhållandet och, till följe deraf, anhålla om hemförlof-
ning. Jag vägar fördenskull föreslå Ståndet att vidtaga nyss¬
nämnda åtgärd, samt inbjuda Med-Stånden att deruti deltaga.
Sådant är, i min tanka, enda sättet att få de jure slut på e»
Riksdag, som de facto redan har upphört.”
Lades på bordet.
§ 2.
Föredrogs å nyo Constitutions-Utskotfets Memorial, N:o
37, med utlåtande, angående Talmannens i Borgare-Slåndet
vägran af proposition på en inom Ståndet väckt fråga om
uppskof med pröfningen af åtskilliga till Statsregieringen hö¬
rande frågor.
Herr Schartau: Jag vet väl, att Constitutions-Utskottet
i förevarande ämne handlat, såsom domare i högsta instancen,
och att det följaktligen vore domqval att säga, det Utskottet
dömt afvogt. Man måste derföre hafva respect för resultatet,
hvartill Utskottet kommit, men denna respect behöfver icke
iakttagas, i afseende å skälen, som blifvit begagnade, och
ännu mindre för Utskottets sätt att utveckla dem. Man kunde
derom vara vidlyftig, men jag vill inskränka mig till att göra
anmärkning vid endast någon del af Utskottets raisonemcnt,
på det att detsamma, så vidt af oss beror, icke må gå för
elterverldcn förloradt, utan finna ett rum i Ståndets protocoll.
880
Den 17 October.
Utskottet medgifver uti Memorialet, pag. 3, ”att uti Grund¬
lagen ej förekommer något stadgande, som i kategoriska ord
innekölle, att Riksstateu skall å hvarje Riksdag å nyo regleras.”
Detta sanningsenliga medgifvande är å Utskottets sida ganska
märkvärdigt; ty del vitsordar, att någon bokstaf i Grundlagen
icke finnes, som tillförbinder Ständerna att vid hvarje Riksdag
reglera Riksstaten ; men straxl eftråt söker Utskottet raisonnera
sig till stadganden, som , enligt dess eget medgifvande, icke
finnas. Utskottet säger nemligen vidare: ”men den bokstafliga
strid mot Grundlagens lydelse, hvarom 55 § Riksdags-Ordnin-
gen, eller tillämpning efter ordalydelsen, hvarom 83 § Rege-
rings-Formen talar, ankommer ej derpå, att en bokstaf eller
sats i logen icke finnes, utan derpå, alt en bokstaf eller sats
der finnes, ur hvilken den mening, man uppställer, framsprin¬
ger, såsom ett nödvändigt logiskt resultat, eller, som gör den
mening, man vill uppställa, till ett omöjligt logiskt resultat.”
Nu vore det verkligen skäl , om icke den återstående tiden af
Riksdagen vore så kort, att begära en återremiss , för att få
veta hvad Utskottet härmed menar, eller för alt få Utskottets
tankar klädda i den drägt, att kunna af olärdt folk fattas.
Af en sådan åtgärd har Utskottet visserligen gjort sig förtjent,
då det först medgifver, att ett stadgande icke finnes, och se¬
dermera, genom djup advocalure och efter otaliga krumbugter,
kommer till det resultat, att samma stadgande finnes. Jag
begär derföre icke ens så mycket, som Utskottet förtjena!, då
jag för mina nu gjorda anmärkningar anhåller om ett rum i
Ståndets protocoll.
Herr Ahlvén: Jag är förekommen af Herr Schartau,
enär jag begärt ordet, för att till protocollet nedlägga min
reservation mot det pratjudicat , som innefattas i Utskottets
raisonnemeiit. Utskottet har hufvudsakligen fästat sig dervid,
att frågan, huruvida, rörande skattejemnkningsförslaget, bort i
Förstärkt Utskott anställas omröstning eller icke, vore en form¬
fråga, och ansett, att, då två Stånd derom slädnät emot två,
frågan måste anses såsom förfallen. Om en sådan grundsats
finge göra sig gällande, så skulle två Stånd , genom vägran
alt votera i Förstärkt Stats-Utskott, kunna förhindra afgöran¬
de! af hvilken anslagsfråga, sorn helst. Deruti ligger följakt¬
ligen ett alltför farligt praejudicat; ty lika väl, som Constitu-
lions-Utskottet kan om nu förevarande fråga säga , att den
måste anses förfallen, kan ett blifvande Constitutions-Utskott
tillämpa denna grundsats å hvilken fråga som helst, der två
Den 17 October.
881
Stand stannat emot två, oaktadt Grundlagen säger: att en så¬
dan fråga icke får förfalla. Hllmru Utskottet således för sitt
sätt att raisonnera gjort sig förtjent af alt å Memorialet er¬
hålla återremiss, vill jag likväl icke, i anseende till den ön¬
skan, vi litet hvar hysa, om Riksdagens snara afslutande, på¬
yrka en återremiss, helst en sådan, i och för motiverna, icke
kan föranleda lill förändring af det beslut Utskottet fattat
ulan nöjer mig med att få min anmärkning i Protocollet in¬
tagen.
Herr Winge: Jemte det jag förenar mig med Herrar
Schartau och Murén, ber jag att få uppläsa ett skriftligt
författadt anförande i ämnet.
Herr Winge uppläste härpå eif så lydande anförande:
”Förevarande Constftntions-Utskottets Memorial , N:o 37, ger
anledning att tänka på de förhållanden, uti hvilka Ordföran¬
dena i Riks-Stånden kommit till Ledamöterna , synnerligast
inom detta höglärade Stånd, der med år 1809 började visa
sig någon sjelfständighet och motvilja att följa den gamla
trampade stigen; men dåvarande Talman, ärad oeh belönad för
sina förtjenster, lyckades snart att föra ledamöterne in på den
stråt, der man ville hafva dem, hvarinom de ock en lång tid
beskedliga höllö sig, och Ståndet fick någon gång, med afse¬
ende på många Ledamöters värdighet, i hvardagsspråket heta
Borgmästare-Ståndet, ända till år 1834, då, med en tillökning af
några jernets män, en ny anda uppenbarade sig, så sjelfstän¬
dig, hård och fast , att den pröfvade och härdade Talmannen,
mer än en gång i behof af alla sina krafter, likväl slutligen
tröttnade. Läsningen och tolkningen af Grundlagarna hafva
alltid haft sina svårigheter och frambrogt olika förklaringar
hvilket blef händelsen år 1840 vid en ömtålig fråga i detta
bögtärade Stånd, då Constitutions-Ulskottet måste skilja mellan
Talman och Ledamöter, hvilkas majoritet gynnades med det
vitsord, alt deras läsning och tolkning var den rätta. År 1844
bestod Ledomöternes majoritet af det så kallade goda folket
och i följd deraf uppstodo inga svåra motsägelser, utan herr-
skade nästan alltid bifallsljud utan hejd; nu återigen, med
denna Riksdag, har motsägelse och motståndskrafterna mera
låtit märka sig, hvilka äfven verkat, att Constitutions-Ulskottet
måst blifva domare mellan Talman och Ledamöternes majoritet
som denna gång fått veta, att den orätt läst och tolkat lagen.
Hor, ..Ständ Prot. vid Rihsd. 1817—1848 IK 56
882
Den 17 Oclober.
Jag måste erkänna, att detta är en dom utan appell, men vet
tillika, att den ej är enstämmigt fälld , och att det finns en
instance, som heter det smida mannavettet och det allmännas
röst, hvilken i alla tider egt och äfven framdeles kommer alt
ega en stor och afgörande makt. Utan att befara något men¬
ligt, kan man våga nämna denna makt, och likaledes framföra
den reflexion, att Conslilutions-Ulskoltet gjort bättre, att en¬
dast godkänna Talmans vägran till propositionen, utan att an¬
draga några motiver, emedan, vid läsningen af dem, man före¬
ställer sig att slut fö I j rl e n skall blifva ogillande.”
Herr Guslafsson: Jag anhåller blott få i protocollet
antecknadt, att jag instämmer så väl uti Herr Schartaus
inom Utskottet afgifna reservation, som i hvad Herrar Schar¬
tau och Murén här anfört.
Herr Norin: Förekommen af Herr Schartall, instäm¬
mer jag med honom till alla delar och beklagar, om den af
Couslitutions-Utskottet nu afgifna grundlagstolluiing , såsom
praejudicat för framtiden, skulle blifva gällande.
Herr Ekholm'. Det torde vara Ståndet nogsamt bekant,
att jag, i anseende till en företagen resa åt hemorten , icke
varit tillstädes i Constilutions-U skottet, då förevarande ärende
der behandlades. I annat fall, och derest jag varit närvaran¬
de, skulle jag, i hvad på mig berott, ehuru troligen förgäfves,
sökt åstadkomma ett annat resultat, än det, hvartill pluralitelen
kommit. Nu återstår emedlertid ingenting annat, än att be¬
klaga, det Coustitutions Utskottet beträdt en bana, som, under
mera maktlystne och mindre rättsinnige Talmäns ordförandeskap
i Stånden, lätteligen kan leda till omstörtande af våra Grund¬
lagar, hvilka, huru usla de än äro, måste hållas i respect.
I öfrigt, instämmande med Herr Schartau, begär jag för
denna min reservation ett rum i protocullet.
Herr Wedberg: Afven jag reserverar mig mot Consli-
tutioris-Utskottets lörfarande och anser det vara farligt för
framtiden att låta sådana åsigter göra sig gällande , hvarige¬
nom två Stånd skulle kunna förhindra Statsregleringsfrågors
afgörande.
Herr Valley: Jag har redan förut nttalat min öfver¬
tygelse derom, alt de två första Stånden, uti Skatleförenklings-
frågan, orätt förfarit , och denna min åsigt kommer jag alt
vidhålla , oaktadt dessa Stånd fått stöd af Couslitutions-
Utskottet, hvilket galt längre, än Herr Talmannen, enär
Coustitutions-Utskottet förklarat frågan om votering i Förstärkt
Den 17 October.
883
Utskott hafva förfallit, hvaremot Herr Talmannen ansett
sådan rätteligen hafva bort est rom. Det vore mycket, att,
i anledning af Constilutions-Utskottets Memorial, anföra; men
jag nöjer mig med alt mot detsamma nedlägga min reservation,
med förklarande, att jag ogillar de skäl Utskottet anfört.
Herr Hörnstein: Äfven jag ogillar högligen Constitu-
tions-Utskottets förfarande i denna fråga, och ehuru föga tro¬
ligt det är, att en återremiss leder till något Föräudradt resul¬
tat, anser jag mig likväl icke böra låta hero vid att till pro-
tocnllet nedlägga min reservation , ulan yrkar, att Memorialet
mätte återremitteras. Såsom skäl emot en återremiss har man
anfört, att Riksdagen derigenom skulle förlängas; men jag tror
tvärtom, att den derigenom kunde förkortas, på det sätt Herr
Palmers på bordet hvilaude motion omförmäler; hvilken
motion kunde erhålla grundlagsenlig behandling, under det
Couslitutions-Utskottet besvarar återremissen.
Herr Talmannen hemställde till Herr Hörnstein, om
hans mening vore, att återremissen skulle afse Constitutions-
Utskottels omdöme i frågan , eller endast uppställningen af
Memorialet och deruti anförda motiver.
Herr Hörnstein: Mitt yrkande om återremiss rörer
blott uppställningen och motiverna, emedan jag finner det icke
löna mödan att yrka den, i afseende på beslutet, och icke vill
framkalla en ny vägran af proposition.
Herr JFtrrw: Uti ingressen till sitt Utlåtande säger Ut¬
skottet. alt inom Ståndet blifvit, såsom skäl för ogillande af
Herr Talmannens vägran, hufvudsakligen anfördt, ”att, då
Grundlagen ingenstädes bokstafligen stadgar, det ny Statsregle¬
ring å hvarje Riksdag skulle uppgöras; men 55 § Riksdags¬
ordningen endast, då en fråga btfinnes bokstafligen strida mot
Grundlagarnas lydelse, berättigar och förpligtar Talman att
vägra proposition, giltiga skäl lör Talmannens vägran uti före¬
varande fall ej vore för handen”. Af något sådant motiv,
som det åberopade, har åtminstone icke jag hämtat anledning
att ogilla Herr Talmannens vägran; ty min mening har icke
varit, att Stalsregleringen ej skulle uppgöras, utan endast att
dermed borde uppskjutas, intill dess, på sätt 62 § Regerings-
Fornten föreskrifver, Statsverkets behof blifvit af Rikets Stän¬
der pröfvade och en deremot svarande bevillningssumma be¬
stämd, hvilket jag ansåg icke hafva skett förr, än votering
om skattejemnkningsförslaget i Förstärkt Siats-Utskott egt rum.
Detta bar varit anledningen, hvarföre jag ogillat Herr 7al-
884
Den 17 Oelober.
Vicittlicns vägran, men detta motiv tiar Utskottet icke uppta¬
git. Emedlertid har äfven jag erhållit svar derigenom , att
Conslitutions-Utskott et längre fram uti sitt Memorial sager,
att frågan, dm i Förstärkt Stats-Utskott bort, angående Skalte-
jemnkningsförslaget, anställas omröstning eller icke, vore en
formfråga, som, då två Stånds tankar motvägdes af de två
andras, måste förfalla och icke kunna föranleda till någon åt¬
gärd; i följd hvaraf ock sjelfva hufvudfrågan måste, såsom
förfallen, anses. Jag får, lika med Herr Murén? fästa upp¬
märksamhet uppå, huru farlig den grundsats är, som Utskottet
här uttalat, alldenstund, i enlighet dermed , två Stand kunna
låta hvilken fråga sorn helst förfalla. Denna Riksdag är ock
den första, och jag hoppas att deri blir den sisla, vid hvil¬
ken man trott sig kunna framkomma med en sådan lära.
Herr Palmeer: Lika med Herr Hörnstein yrkar jag
att Memorialet varder återremitterad! , med autydan lill Ut¬
skottet, att, i stället för en stapel af syllogismer, uppgifva
någon Grundlugs-§, på hvars ordalydelse Herr Talmannens
vägran stödjer sig.
Herr Thorn: Det vederfares Constitutions-Ulskottet det¬
samma, som hvarje annan domare, att den tappande parten
är med dess domslut missnöjd. Sedan Corislitutions-Utskottct
uti förevarande fråga, såsom skiljedomare emellan Talman¬
nen och Ståndets pluralitet, meddelat sitt beslut, eger någon
appell deremot icke rum, och någon återremiss af Memorialet,
på det att moliverria deruti må varda ändrade, synes ända-
inålslös, ty motiver taga ej åt sig laga kraft och kunna al¬
drig blifva prsejudicaler. Dessutom äro pratjudicater icke bin¬
dande, minst för Rikets Ständer, hvilka, såsom det suveraina
folket, hafva nog manhaftighet alt sätta sig öfver sådana.
Jag yrkar att Memorialet lägges till handlingarna.
Discussionen var slutad, hvarefter Herr Talmannen ytt¬
rade: Då Constitutions-Ulskottet i denna fråga gifvit sitt ut¬
låtande, såsom högste domaren, kan Memorialet, så vidt det
rörer sjelfva godkännandet af min propositionsvägran , icke
återremitteras, eller annan åtgärd dermed vidtagas, än att läg¬
gas till handlingarna. Hvad deremot motiverna angår, så står
det Ståndet fritt, att, för deras omarbetande, återremittera Me¬
morialet. Jag gör nu derföre först denna proposition:
”Behagar Ståndet lägga Conslilutions-Utskottets slut-
yttrande i Memorialet, N:o 37, till handlingarna.”
Härtill svarades Ja.
Den 17 Oelober.
885
På derefter framställd proposition, om Ståndet behagade
återremittera Memorialet, i afseende å motiverna , för att få
dem annorlunda uppställda, svarades öfvervägande: Nej.
§ 3.
Företogs till förnyad handläggning Stats-Utskottets Me¬
morial, N:o 331, angående definitivt fastställande af förslags-
beräkningen å de till Riksstaten hörande indelningar.
Herr Talmannen förklarade , att sedan numera Consti-
tutions-Utskottct gillat Herr Talmannens vägran att framställa
proposition pä det förslag Herr Norin väckt, återstodo (vänne
meningar, hvilka under discussionen sökt göra sig gällande,
nemligen om bifall till Stats-Utskottets Memorial och åter¬
remiss af detsamma.
Herr Norin: Då den åsigt, jag hyst om saken, numera
blifvit , genom Coustitutions-Utskottets godkännande af Herr
Talmannens vägran att derå framställa proposition, tillintet¬
gjord, återstår för mig intet annat, än att foga mig derefter
och uppsöka den af de inom Ståndet uttalade meningar, hvil¬
ken ligger närmast den jag förläktat; i följd hvaraf jag in¬
stämmer i det af Herr Brinck under discussionen framställda
yrkande om återremiss, hvarå jag således nu begär Herr Tal¬
mannens proposition.
Herr Schartau: Innan möjligheten att, fortfarande,
upprätthålla Borgare-Ståndets beslut om uppskof med de in-
deldta räntornas fastställande i Riksstaten, till dess votering i
förstärkt Utskott egt rum, var afskuren, förefanns föga an¬
ledning att yttra sig om den äskade återremissen af Stats-
Utskottets förevarande Memorial. Nu , sedan Constitulions-
Utskottets godkännande af Herr Talmannens propositions¬
vägran tillkommit , har frågan fått så till vida en förändrad
position, att det förtjenar undersökas, hvad med en återremiss
kan uträttas. Den skulle naturligtvis ske, i syftning alt förmå
Utskottet till utfärdande af kallelse till förstärkt Utskott, oak¬
tadt två Stånds afslag å voteringsproposilionerna. Antingen
blefve, till följd af återremissen, en sådan kallelse utfärdad,
eller icke. I förra fallet tror någon på allvar, alt Ridderska-
pet och Adelns samt Preste-Ståndets Ledamöter skulle man-
grannt infinna sig i det förstärkta Utskottet, eller att det vore
i allmänhet nyttigt, om ett Rikets Ständers beslut kunde ge¬
nom omröstning i förstärkt Utskott fattas och blifva gällande,
då endast Ledamöterne fråu Ivänne Stånd varit tillstädes och
uti omröstningen deltagit? Jag vågar svara bestämdt Nej till
886
Den 17 Oclober.
båda delarna. 1 öfrigt får ja? erinra, alt en dylik händelse,
som ifrågavarande, förut inträffat, nemligen vid 1840 och 1841
årens Riksdag, då två Stånd stannat emot två ej blott i huf-
vudsaken (rörande samtliga Bevillningsmedlens ingående till
Riksgälds-Contoiret) , utan ock i formfrågan, huruvida i för¬
stärkt Utskott borde voteras eller icke. På den tiden var Stats¬
utskottet så sammansatt, att den liberala fractionen, som huf¬
vudsakligen bestod af Ledamöterne från Borgare- och Bonde-
Stånden, äfven räknade bland sig Ledamöter af de båda an¬
dra Stånden , och följaktligen var rådande inom Utskottet.
Följden deraf blef, att Stats-Utskottet, emot sjelfva Ord¬
förandens protest, lät utfärda anslag till förstärkt Ut¬
skott. Mången erinrar sig resultatet deraf och den skan¬
dal, som egde rum, då Stats-Utskottets Ordförande, Herr
Grefve Claes Fr. Horn företog sig att med egen hög hand
nedrifva anslagen , likasom samme Ordförande förut i Stats-
Utskottet tillåtit sig det förklarande, att Riddarhusets sal icke
skulle blifva tillgänglig för den ifrågaställa omröstningen,
hvilket hade den påföljd, att förstärkta Utskottet sammankalla¬
des till Bonde-Ståndets local, som för tillfället dertill uppläts.
Emedlertid inträffade, att förstärkta Utskottets Ledamöter af
Borgare- och Bonde Stånden inaugrannt jnfuuno sig, men att
af de två främsta Stånden endast några få Ledamöter kommo
tillstädes; hvadan någon votering icke kunde försiggå. Häraf
uppstod mycket missnöje, som yttrades icke blott inom, utan
äfven utom Ständernas församlingsrum, — inom desamma ge¬
nom häftiga demonstrationer i Borgare- och synnerligast i
Bonde-Ståndet, samt utom representationen derigenom att Grefve
Homs fönsterrutor inslogos; men dervid lick det bero. Man
måste nu undersöka, om , genom en återremiss i förevarande
fall, för anslags utfärdande till förstärkt Utskott, annat resul¬
tat står att erhållas, än ungefär detsamma, som inträffade 1841,
eller att de ofrälse Stånden qvida högt och glasmästarne er¬
hålla förtjenst. Jag tror det icke; jag är till och med fullt
förvissad derom; och då dessa tilldragelser äro af beskaffen¬
het, att man bör söka förekomma deras förnyande, förklarar
jag, af sådan anledning, mig icke vara böjd för en återremiss
i omförmälda syftning. En annan omständighet måste dess¬
utom tagas i betraktande. Ar 1841 hade det liberala partiel
öfvervigt inom Stats-Utskottet till den grad, att vid den vo¬
tering, som egde rum i frågan om anslags utfärdande till
förstärkt Utskott, 17 röster voro för anslaget, och blott 3
Den 17 Oetaber.
887
deremot. Nu år förhållandet helt annorlunda. Väl äro 17
Ledamöter inom Utskottet tillhörande den rent liberala fractio¬
nen, men 19 stå emot dem på andra sidan. Vid sådant för¬
hållande, och då det redan vid liera tillfällen visat sig, att de
19 icke äro hågade alt löga sig efter de 17, kan man med
lika visshet, som att 19 är mer, än 17, motse att Stats-
Utskottets pluralitet icke låter utfärda det äskade anslaget;
och hvad är då vunnet med återremissen annat, än ett äuda-
målslöst uppskof mot dryg betalning? För att emedlertid
skingra all förvillelse om utsigterna för en annan utgång i
Stats-Utskottet, vill jag nämna , att frågan om anslags utfär¬
dande till förstärkt Utskott redan har inom Utskottet blifvit
behandlad. Herr Valley har vid samma tillfälle , då Stats-
Utskottets nu förevarande Utlåtande kom till stånd , formligen
yrkat på ett sådant anslag och deruti blifvit understödd äfven
af mig, som ansåg försöket dä åtminstone oskadligt, men
jemförelsen af do nyssnämnda båda talen 19 och 17 sking¬
rade snart hvarje illusion om framgång för detta förslag.
När således den lagliga vägen för skattefrågans lösning vid
denna Riksdag blifvit begagnad, så långt den räckt, eller åt¬
minstone så långt den varit brukbar, tror jag, att Borgare-
Ståndet häfdar sitt anseende och det allmänna interesset bäst,
om Ståndet låter frågan om den begärda återremissen falla
och i ordalag, som innefatta en öppen redovisning tor Stån¬
dets åsigter, lörklarar att det må få bero vid Stats-Utskottets
förslag i Memorialet, N:o 331, i hvilket afseende jag uppsatt
ett förslag, det jag, ifall min mening vinner stöd inom Stån¬
det, anhåller få uppläsa.
Då flere af Ståndets Herrar Ledamöter hördes gilla denna
framställning, fortfor Herr Schartau: På grund af hvad jag
redan anfört, hemställer jag till Ståndet, att i frågan fatta ett
så lydande beslut:
'"Borgare-Ståndet anser Ridderskapets och Adelns samt
Preste-Ståudets vägran att deltaga uti de, på grund af de
båda andra Ståndens beslut, af Stats Utskottet föreslagna om¬
röstningar i Förstärkt Stats-Utskolt, i frågan om beskattnings-
väsendets förenkling, utgöra en afvikelse från Grundlagarnas
rätta tillämpning samt ett förnärmande af Svenska folkets rätt¬
mätiga anspråk och sannskyldiga väl; men, oaktadt Borsare-
Ståndet sålunda finner dea fråga, som löranledt Rikets Stän¬
der att besluta uppskof med de iudeldta räntornas uppförande
i Riksstaten, icke vara på ett med Grundlagarna eller det all¬
888
Den 17 Octo ber.
manna bästa öfverensstämmande sätt afgjord, vill Ständer, se¬
dan dess afsigt att upprätt Ii ä Ma sistnämnda af Rikets Ständer
fattade beslut, genom Talmannens af Constilutions-Utskottet
godkända vägran att framställa en i denna syftning äskad
proposition, icke kunnat göra sig gällande, — Idta bero vid
det af Stats-Utskottet i Utlåtandet, N:o 331, afgifna förslag.”
Herr Ekholm: Då Borgare-Ståndet nu går alt fatta sitt
beslut uti förevarande vigliga fråga, befinner man sig sanner¬
ligen i en egen belägenhet. Man måste likvisst i första rum¬
met eriura sig att, om nalionen skall på något sätt anses utaf
de närvarande Stånden representeras, så måste det vara af
Borgare- och Bonde-Stånden. Dessa Stånd äro således natio¬
nen skyldiga redo för sitt handlingssätt, hvilket icke i samma
mån gäller de öfriga Stånden , som åtminstone icke tro sig
ansvarsskyldiga inför andra, än sina egna personligheter eller
den corparation, hvarifrån de erhållit sitt mandat. Bonde-
och Borgare-Stånden hafva emedlertid gjort allt hvad på dem
berott, för att vinna en önskad lösning af den vigtiga och för
nationen dyrbara frågan om skatteväsendet och uppbördssättets
förenkling. Men den egentliga skulden alt ärendet fått en så
snöplig utgång måste dock tillskrifvas Regeringens vacklande
åtgärder i denna fråga. Härvid bör jag dock anmärka, och
det synnerligen till de förskräcktes lugnande, att jag härmed
menar Regeringen collectivt, så som det parlamentariska bru¬
ket fordrar. Jag befarar nemligen, att ehuru Regeringens alla
ledamöter visserligen lifvas af den bästa vilja , de inom sig
Icke äro så eniga i frågan örn genomförandet af nyttiga re¬
former, som önskligt vore, och icke heller uppträda med det
allvar oell den beslutsamhet , hvilka för deras bringande i
verket äro nödvändiga. Man skulle eljest icke, såsom jag och
de med mig likatänkande, vid sista stadiet af vår riksdags¬
mannabana, befinna sig i den sorgliga belägenhet att se de
flesta nyttiga af folkets majoritet önskade reformer, såsom
t. ex. i representationsfrågan, skatteväsendet, lagstiftningens
förbättring och lagskipningens ordnande, äfven den ekonomiska
lagstiftningens, hvaribland i synnerhet frågan om tulibevillnin-
gen, ungefärligen stå på samma punkt, som för många år
tillbaka, oaktadt all den sträfvan och det arbete , som i syn¬
nerhet inom delta höglärade Stånd blifvit åt dessa angelägna
föremåls befordran egnade, och hvars medverkan ingalunda
hade bort försmås. Om Regeringen önskar att vinna något
inflytande, hvarförutan en Regering omöjligen kan bestå, måste
Deri 17 Oclober.
889
den uppfatta och handla i enighet med folkets sympathier, det
enda sättet att vinna nödigt förtroende, samt, stödd på denna
kraft, utveckla all den verksamhet, som för de fosterländska
ändamålens vinnande så väl behöfves. Eljest kommer man i
det olycksaliga läge att intet hufvudsakligt uträttas, utan alt,
af de isolerade bemödanderna, resultatet blifver nära nog intet.
Jag och mångå jemte mig hysa den föreställning, alt de vä-
sendtliga hindren för åvägabringandet af de länge påtänkta
nyttiga förbättringarna i åtskilliga förvaltnings- och lagstift¬
ningsärenden, kunnat af Regeringen öfvervinna.*, om den handlat
med allvar och beslutsamhet. Rättvisligen måste man erkänna,
att Regeringen häruti ofta tagit initiativet, hvarom många dess
vid denna Riksdag väckta propositioner bära vittnesbörd. Men
det synes, som om man ansett den makt , hvilken motarbetat
dessa och deruti beklagligtvis lyckats, något fruktansvärdare,
än den i sjelfva verket är. Man bör icke sky att afslöja
denna motståndskraft — och min egen ringa erfarenhet af
våra riksdagsförhandlingar förvissar mig derom, att den verk¬
ligen finnes; den består af ett jemförelsevis fåtaligt byråkra¬
tiskt parti, som uppbjudit all sin förmåga att injaga farhågor
och göra sig betydande. Om icke dess välde snarligen stäcke*,
och Regeringen med kraft uppträder för att tillintetgöra dess
stämplingar, så är fara värdt att vården af rikets angelägen¬
heter öfverflytta* på detta kotteri , hvars maktlystnad ökas af
dess framgångar. Ibland annat har det nu lyckats detta att
omintetgöra den angelägna skatteförenklingsfrågan. Denna sy¬
nes för många just icke var3 af så angelägen beskaffenhet,
men det finnes ett enda factum, hvars uppenbarelse borde vara
tillräcklig, för att bestämma omdömet om dess nödvändighet.
Då nemligen missväxt inträffar i en del af riket, uppjagas
priserna oskäligt och markegången stegras till största höjd.
Kan det skatteväsende stödja sig på rätt och billighet eller
öfverensstämma med allmänt väl, som nödgar den af missväxt
hemsökta räntegifvaren, hvilken saknar utvägar lill brödföda
för sig och de sina, att gälda alla sina ulskyider efter en
öfver höfvan uppdrifven markegång. Det är just derföre, sorn
alla undsättningar vid dylika beklagansvärda tillfällen blifva
otillräckliga, emedan hvad hvarje enskild kan erhålla knappast
förslår till utsäde och utskyldernas betalande , oaktadt lian
derigenom djupt skuldsättes. Hade man nu antagit delta för¬
slag till skatteförenklingeu, så bade någon stabilitet härutinnan
5(3 *
890
Den 17 Oclobcr.
vunnits. Men, såsom sakerna nu slå, lärer väl liela frågan
komma alt förfalla , hvarföre det ej lönar mödan alt något
vidlyftigare orda derom. Hvilken mening af de inom Ståndet
föreslagna åtgärder man än må biträda , blifver likvisst resul¬
tatet detsamma. Dock tror jag, alt Borgare-Ståndet icke bör
vid detta tillfälle öfvergifva dess vänner i Bonde-Ståndet.
Delta Stånd bar återremitlerat frågan. Den är för dess med¬
lemmar sf den högsta vigt. Hvad svar Stats-Utskottet än må
gifva på den af deni beslutade återrcmiss, böra vi icke hindra
att något svar kommer att afgifva?, hvadan jag alltså för min
del vågar tillstyrka att Betänkandet återremitteras.
Herr Lagergren: Herr Talmannen bär riktigt refe¬
rerat de återseende yrkanden, som framställdes, inuan discus-
sionen förra gången förklarades slutad; och dessa ärot det
ena på bifall till Siats-Utskottets hemställan , och det andra
på återremiss. Det sednare a lierna I i vet bar nu blifvit upptaget
af (vänne Ledamöter, som förut icke yttrat sig i frågan och
framkallat minnet af hvad vid 1840 och 1841 årens Riksdag
sig tilldragit. Afven jag erinrar mig med ledsnad förloppet
dervid — , det uppträde, sorn egde rum i Borgare-Ståndets
förstuga, sedan anslaget till Förstärkt S t a t s—Utskott blifvit ned¬
taget, äfvensom de beklagliga tilldragelserna utomhus ; men
jag kan icke underlåta att vid en föregående talares berättel¬
ser derom anmärka, att, om man vill tala om gatpolilik , om
lagöfverträdelser af den grofsta art, om edsöresbrott, sorn gå
ut på att förnärma Rikets Ständers säkerhet , bör man icke
nämna sådant, utan med offentligt uttalande af deras förkast¬
lighet. Sådana tilldragelser böra åtminstone icke anföras så¬
som följder af lagliga åtgärder. Jag har derföre icke ulan
smärta hört möjligheten af deras återupprepande. Då man
strängt ogillar, hvad andra Riksstånd gjort , — då man är
benägen att glömma att alla Stånden hafva lika beslutanderätt
af Grundlagen sig tillerkänd, — då man icke vill medgifva,
afl en persons omdöme om Grundlagens tolkning kan vara lika
godt, som en annans, och ännu mera, alt ett Riksstånd lior
lika rätt, som eli annat att tyda Grundlagen efter sin öfver¬
tygelse; så kan det icke annat än väcka min förundran alt
man vill åter upptaga yrkandet om återremiss , hvarmed icke
något kan vinnas, men deremot äfvenlyras en bedröflig för¬
längning af Riksdagen på obestämd tid. Jag vidblifver der¬
före min förut uttalade åsigt, och ogillar på det högsta det
fortsatta yrkandet om återremiss. Herr Schartau har väckt
Den 17 October.
891
förslag till ett yttrande af Ståndet i frågan , vid hvilket jag
har mina anmärkningar att göra. Till en början får jag lik¬
väl till Herr Talmannen och Ståndet hemställa , om ett så¬
dant förslag nu kan komma under öfverläggning, sedan
discussioneu förra gången förklarades slutad, och dessförinnan
blott tvännc förslag, förutom det , hvarå Herr Talmannen
vägrat proposition, blifvit framställda, nemligen: om bifall till
Stats-Utskottets Memorial och återremiss af detsamma. Enligt
min öfvertygelse kan, sedan det uppskof, i anledning af in¬
träffad propositionsvägran , som Grundlagen i 55 § Riksdags¬
ordningen auctoriserar, lupit till ända , öfverläggningen icke
åter upptagas och nya framställningar i ämnet göras. Skulle
likväl denna min åsigt af Herr Talmannen och Ståndet icke
delas, så får jag anmärka emot Herr Schartaus förslag, att
detsamma innefattar icke blott klander, utan en sträng för¬
dömelse af de öfriga tvä ine Riksståndens åtgöranden, enär de
tillvitas icke allenast att hafva handlat mot Grundlagens före¬
skrift, utan ock fattat beslut, till skada för nationen. Ett så¬
dant ena Riksståndets censurerande af de andras beslut är
exempellöst i de länder, der representationen består af tvänne
eller flera kamrar. Förbindligheten fordrar, att det ena Stån¬
det repecterar de andres åsigter, och icke ens ifrågasätter
annat, än att de öfriga Slåoden varit ledda af öfvertygelse
icke blott om det rätta efter Grundlagen , ulan om det för
landet bästa och nyttigaste. Höfligheten tillåter icke, att man
hos den enskilde angriper moliverna till hans handlingssätt;
så mycket mindre bör sådant ega rum emellan Riks-Stånden.
Jag behöfver icke, för att det skall inses, erinra, huru stri¬
dande sådant skulle vara ej mindre mot andan i Grundlagen,
som sätter alla Stånden i samma läge lill hvarandra , än ock
mot det goda förstånd, som dem emellan bör ega rum. Af
dessa anledningar kan jag icke godkänna Herr Schartaus
förslag, ehuru detsamma onekligen skulle leda till det mål vi
alla åsyfta, nemligen ett snart slut på Riksdagen; men jag
vill icke komma ens till ett önskvärdt mål på en väg, som
jag förkastar. — En talare bakom mig har yttrat sig om
snart sagdt allt, som rörer samhällsställningen, och det med
en kraftighet och en öfverdrift, som man sällan hört begagnas
vid muntliga föredrag, och som man blott ser någon gång i
tryck uti en del tidningar. En sådan öfverdrift behöfver ingen
vederläggning; den vederlägger sig sjelf. Jag vill likväl vid
denna talares anförande göra en erinran, nemligen den, att
892
Den 17 Octob er.
skatteförenklingsfrågan nu icke utgör föremål för öfverlägg-
ningen, oell icke eller litt lian lill sina följder upplagas.
Talaren liar varit boria (rån Riksdagen , under det vi bråkat
med sUalleförenklingsfrågan, och del är derföre icke underligt,
ali lian nu. då Iian är tillstädes, vill gifva lufi åt sina länge
återhållna känslor. Jag skulle likväl velat råda talaren att i
sina uttryck iakttaga mera hofsamhet, än som skett.
Herr Roehl Het är icke för att tala om hufvudfragan,
som jag begärt ordet, ty discussionen derom är redan slutad;
och jag har under densamma yttrat miua åsigter i frågan;
ulan jag bär nu blifvit framkallad af Herr Schartaus redo¬
visning olver ställningen inom Stats-Utskottet, hvilken skulle
baft till följd, att Utskottet icke kunnat gå så kraftigt till
väga, som en del ledamöter deri önskat. Herrar Schartau
och Valley äro redan nämnde, såsom tillhörande de kraftige,
så att om dem behöfver jag icke yttra mig; men då inom
Ståndet linnas flere Ledamöter af Stats-Utskottet, så, på det
alt ingen annan af dem må blifva beskylld att vara en bland
de klandrade 19 ledamölerne, får jag gifva tillkänna, att jag
är den, som med min röst åstadkommit pluralitet i denna sak.
Hå skatteförenklingsfiågan förevar, arbetade jag efter förmåga
och bästa förstånd för dess framgång, så länge sådan kunde
ernås på grundlagsenlig väg, men längre, äu denna väg stod
mig öppen, för alt vinna målet, ville jag icke gå; ty jag vär¬
derar alltför mycket bibehållandet af lag och ordning, för att
någonsin bidraga till att trampa deni under lötterna. Om
Grund agens anda kunna vara olika åsigter, och jag respecle-
rar hvars och ens öfvertygelse, och om jag icke kunnat så
klart, som andra, uppfatta, hvad Grundlagen menar, så fordrar
jag dock respect för mina tankar derom. Då inom Borgare-
Ståndet frågan förevar, om i förstärkt Utskott borde, angående
Skatteförenklirigsfrågan, anställas omröstning, yttrade jag mig
lör, an en sådan omröstning borde äga rum; men hvarje
Sånd är souveraint för sig, och man kan icke neka, att bok-
slafven i G9 § Regeringsformen är sådan, alt de två främsta
Stånden, oin ock dermed handlande politiskt oklokt, kunna
advocera sig till eu motsatt tolkning af ordalagen. Vid fram¬
ställning i Stals-Ulskollet, alt, oaktadt de två Slånden icke
antagit voteringspropositionerna, utfärda anslag till förstärkt
S!«ts-Utskott, molsalte jag mig detta försök, emedan jag an¬
såg någon votering icke lagligen kunna ske. Dertill fordrades
ail hafva godkända voteringsproposilioner, och då nu två Stånd
Den 17 Ocloher.
893
afslagit, hvad Stats-Utskottet derutinnan tillstyrkt, hemställer
jag, huru det vore möjligt att åstadkomma någon omröstning,
-— huru det vore tänkbart alt tvinga ledamölerne alt infinna
sig, för att rösta i förstärkt Utskott, sedan deras respective
Stånd förkastat voteringspropositionerna? Äfven om det låter
tänka sig, att votering ändock kunnat försiggå, så lider det
icke tvifvel, att en sådan votering blifvit underkänd och för¬
klarad ogiltig i de begge främsta Stånden, och hvad hade
man då vunnit ? Jo, saken bade stålt på samma punkt som
nu. Anmärkningsvärdt är äfven, alt under pågående Riksdag
inlräfTat ett förhållande, likartadt med förevarande, utan alt
någon enda af Stats-Utskottets ledamöter då ifrågasatte anslags
utfärdande till förstärkt Stats-Utskott. Uti Betänkandet N:o 30,
hemställde nemligen Stals—Utskottet: alt Rikets Ständer ville
hos Kongl. 51aj:t i underdånighet begära, att de för försålda
casserade effecter och persedlar, af hvad slag och beskaffenhet
som helst, till Statens cassör hädanefter ingående medel malle
ställas till Rikets Ständers disposition, för alt vid en blifvande
Statsreglering tagas i beräkning, såsom tillgång för den huf-
vudlitel, hvilken de försålda effecterna tillhört. Denna hem¬
ställan bifölls af Borgare- och Bonde-Stånden, men afslogs af
de öfiiga två Stånden. Då ärendet till Utskottet återkom,
uppsattes voteringsproposition för omröstning i förstärkt Ut¬
skott; men dessa propositioner sntogos endast af Borgare- och
Bonde-Slånden, hvaremot de ogillades af Ridderskapet och A-
deln samt Preste-Ståudet. Efler häraf erhållen kännedom af¬
låta af Utskottet till sistnämnda tvenne Stånd inbjudning;
men äfven den afslogs, allt på samma sätt sorn förhållandet
varit med nu förevarande fråga, och då protocolls- utdrag der¬
om till Stats-Utskottet ankommo, Indes de till handlingarna,
och saken fick dervid bero. Så hafva Rikets Ständer bandlat,
cj blott under denna Riksdag, ulan ända sedan införandet af
vårt nuvarande statsskick, och jag vet icke, hvarföre man skulle
förfara annorlunda, rörande skatteförenklingsfrågan. Man liar
talat om tilldragelserna vid 1840 och 1841 årens Riksdag;
men exemplet af hvad, som då sig tilldragit, stärker mig yt¬
termera uti min åsigt att bestrida anslags utfärdande till för¬
stärkt Utskott, derföre alt, oaktadt anslag då ägde rum, nå¬
gon votering ändock icke kunde försiggå, och jag icke vii
exponera Stats-Utskottet för dylika Don Quixollerier, helst
som jag icke är älskare af do påpekade gatu-upplräden och
fönslerinslagningarna, hvaraf hufvudstaden icke länge sedan
894
Den 17 Oclober,
såg uppföras eli blodigt drama, hvars förnyande hvarje lag¬
lydig medborgare bör söka att förekomma, icke att framkalla.
Om Ståndet skulle besluta en dterremiss, är dessutom ingen
utsigt att dermed vinnes något; ty, om Ledamöterne af de två
främsta Stånden vidblifva sina åsigter och respectera sina Stånds
beslut, så kommer jag att biträda desamma, och följaktligen i
denna fråga ingen kallelse till voteting i förstärkt Utskott att
företagas, så länge jag i Stats-Utskottet har en röst. Dessa
mina tankar har jag ansett mig böra öppet uttala, på det att
de må blifva kände både inom och utom representationen, så
alt ingeu oskyldig patriot varder misstänkt att hylla sådana
åsigter. Jag biträder dem af ren öfvertygelse om det rätta
och låter mig icke af hvarken den ena eller andra opinions¬
vinden hänföras att derifrån afstå, utan följer lugn mitt sam¬
vete. På grund häraf förnyar jag mitt yrkande om bifall till
Stats-Utskottets Memorial, N:o 331.
Herr Hörnstein: Man har sagt, att discussionen inom
Ståndet i frågan vore stängd. Deruti kan jag likväl icke in¬
stämma, då 55 § Riksdagsordningen säger, att, för det fall,
då frågan om lagligheten af en propositionsvägran öfverlemnas
till Constitutions-Utskoltet , öfverläggningen skall förklaras
hvilande. Dermed kan icke förstås annat, än att, intilldess
svar ankommer från Constitutions-Utskoltet, frågan förblifver
i samma skick, som förut, och den afslutade discussionen har
blott afseende på, huru frågan sig då befunne. Delta oaktadt,
och ehuru jag anser Ståndet oförhiudradt, att framkomma med
hvilka nya yrkanden som helst, lian jag likväl icke instämma
i Herr Schartaus lörslag, deruti han väl slagit omkring sig
med ord, som visserligen innefatta de flestes tankar i saken,
men hvarmed dock ingenting verksamt vinnes för skatteförenk-
lingen. Mig synes, att man i förevarande vigtiga fråga bör
göra allt hvad man kan, och dertill hörer att återremitera
Memorialet, med förständigande för Stals-Utskottet alt utfärda
anslag till förstärkt Utskott. Någon synnerlig tidsutdrägt är
deraf icke att befar», då Bonde-Ståndet förut beslutat en åter—
remiss. För den händelse, ali denna min mening icke vinner
Ståndets bifall under discussionen, får jag på förhand förklara,
att jag ändock derom begär votering.
Herr Gråå: För min del instämmer jag med de leda¬
möter, som yrkat, alt Memorialet må återremitteras. Jag an¬
ser detta sista försök böra göras, att bringa den vigtiga sk a t te—
Den 17 Oclober.
895
förenklingsfrågan till ett lagenligt slut. Den tidsutdrägt, som
kan vållas af en ålerremiss, blir icke betydlig, då Memorialet
redan är återremilteradt från Bonde-Såndet, som derå i allt
fall mäste erhålla svar. Sku le likväl Ståndets pluralitet vara
af motsatt åsigt mot den j g nu uttalat och anse frågan ge¬
nast böra afgöras, så instämmer jag uti Herr Schartaus
förslag.
Herr Wedberg : Ehuiu jag icke vill motsätta mig en
ålerremiss, anser jag likväl, då en votering i förstärkt Utskott
om skatteförenklingsfrågan sannolikt icke kan komma att ega
rum, det vara klokast att ingå på Herr Schartaus förslag;
men skulle åter hinder för dess upptagande möta, så instäm¬
mer jag med dem, som yrkat ålerremiss. Det är emedlertid
alt beklaga, det Regeringen ej med den uppmärksamhet, som
sakens vigt fordrat, under Riksdagen följt skatteförenklings¬
frågan, ty om deråt af Regeringen egnuts tillbörlig uppmärk¬
samhet, torde de två främsta Stånden icke hafva med sådan
hårdnackenhet, som nu skett, vidhållit deras grundlagsvidriga
bestridande af den ifrågaställa voteringen i förstäikt Utskott.
Herr Sundler instämde.
Herr Schartau: Man må icke undra öfver, att det af
mig framdragna exempel från 1841 framkallat smärtsamma
hågkomster hos den förklarade och städse ädelmodige ridda¬
ren för de två främsta Stånden; men jag har velat framkalla
minnet af det förflutna, just för att visa, hvad följden skulle
kunna blifva af framgåug för en ålerremiss, i syftning, att
anslag till förstärkt Utskott må utfärdas, och jag har, i min
relation om hvad 1841 sig tilldragit, hållit mig helt enkelt
vid sanningen. En talare har förmenat, att det af mig fram¬
ställda förslag innefattar ett klander af de andra Riksståndens
moliver. Så är likväl icke förhållandet, emedan det klander,
som deruti finnes, alldeles icke rörer motiverna, utan sjelfva
handlingssättet. Är det Burgare-Släudets tanka, alt de audra
Stånden handlat emot grundlagen och emot landets interesse,
så tilltror jag Borgare-Ståndet äga nog karlvulenhet att stå
vid denna tanka, och, då fråga är om landets välfärd, icke
sky att öppet uttala den. Det är förgäfves man säger, att i
andra länder, der representationen är fördelad på kamrar, det
aldrig kändt, alt den ena kammaren uppträdt med klander
mot den andra; ty jemförelsen passar icke här, emedan ej uti
något laud finues en representation, så abderitisk som hos
896
Den 17 Oclober.
oss; åtminstone äger icke någorstädes sådan spänning rum
emellan kamrarna, som här emellan Stånden, der man ser do
två främsta söka att utöfva suprematie öfver de andra hegge.
Hvad man tänker, må derföre rent uttalas. Vidare har för¬
menats, att mitt förslag icke kan komma under pröfning der¬
före, alt discussionen, redan förra gången ärendet behandlats,
förklarats slutad, utan alt samma förslag derförinnan blifvit
väckt, .lag vill härom icke inlåta mig i någon tvist eller ingå
i undersökning, om mitt amendement kan subsumeras under
någon af de framställningar, som före discussionens afslutande
gjordes, ty saken afhjelpes lätt dermed, att jag förenar mig
med dem, som yrkat återremiss, alldenstnnd, då frågan fråu
Utskottet återkommer, ingen lärer kunna ifrågasätta min rät¬
tighet att framställa förslaget och söka göra det gällande. En
annan värd ledamot af Ståndet har åberopat ett pratjudicat
vid denna Riksdag, och dermed förhåller det sig rigtigt, så
som samme ledamot uppgifvit; men utom det att Ständerna icke
äro bundna af några preejudicater, så lärer det vara klart, att,
om ett inträffadt förhållande ena gången rörer en sådan rela¬
tiv obetydlighet, alt derföre icke är lönt, att, som man säger,
uppröra himmel och jord, kan samma förhållande vid ett an¬
nat tillfälle vara af den vigt, att en upprörelse är behöflig.
Det kan nemligen vara temligcn likgiltigt, om värdet of några
gamla casserade effecter ingår omedelbart till Statsverket, eller
användes till förskaffande af nya persedlar, men det har icke
varit och är ingalunda likgiltigt, hvad utgång den stora skatte-
föreuklingsfrågan kan erhålla. Således, 0111 man en gång låter
en sak, i anseende till dess obetydlighet, falla, så är man
deraf icke hunden att göra likaledes, då det rörer en fråga
af största vigt. Jag vill derföre påstå, att det åberopade prae-
judicatet till ali verkan må underkännas. Sistnämnde talare
har öppet och aktningsvärd! gifvit tillkänna, att han är en af
de omtalade 19 ledamöterne i Stats-Ulskottet, och det är så¬
ledes öfverflödigt för de öfrige Utskottets ledamöter af Bor-
gare-Ständet att sopa rent för sin dörr. För öfrigt vill jag
endast tillägga, att, då jag yttrat, att Borgare-Ståndet för
skattefrågans lösning gått den lagliga vägen, så långt den
varit brukbar, har jag dermed afsett, att väl ännu någon liten
väg återstod, nemligen den, som erhölles genom en återremiss,
meri att denna väg vore obrukbar, derföre att deri icke leder
till något mål, eller är alt betrakta annorlunda, än såsom en
omväg; mcu jag ser mig likväl nu föranlåten alt biträda deu-
Den 17 October.
897
na omväg, då mitt förslag mött motstånd och kanske af Herr
Talmannen anses icke kunna till pröfning antagas.
Herr Talmannen yttrade: Innan jag uppropar dem, som
vidare anmält sig att tala, anser jag mig böra uttala mitt om¬
döme, om Herr Schartaus förslag nu kan komma under
pröfning. Efter Ståndets ogillande af min vägran alt göra
proposition på Herr Norins förslag, blef frågan förklarad hvi¬
lande, intill dess Constitutions-Ulskollet, angående lagligheteu
af min propositionsvägran, sig yttrat. Frågan var följaktligen
då ännu icke slutligen afgjord; och i händelse Constilulions-
Utskottet undm känt min vägran, så att proposition kunnat gö¬
ras å Herr Norins förslag, hade måhända Herr Schartaus
framställning varit obehöflig; och, vid sådant förhållande, an¬
ser jag icke hinder möta, att Herr Schartaus förslag nu
kan komma under pröfning.
Herr Ih inck: Ståndets Ledamöter hafva fått en var¬
ning, dels att icke yttra sig om skatteförenklingsfråga», såsom
icke utgörande föremål för öfverläggningen, och dels att re-
spectera de andra Riksståndens beslut. Att emedlertid skalte-
föreuklingsfrågan har sammanhang med nu förevarande ämne,
synes af pvsemisserna till Stals-Utskoltels Memorial; hvndau
jas ock anser det böra vara hvar och en öppet att nu yttra
sig om skatleföreuklingsfrågan och dess behandling. Hvad
åter angår varningen att respeclera de öfriga Riksståndens be¬
slut, så anser jag dem böra skänkas respect, endast såvidt de¬
ras beslut och tillgöranden förtjena sådan. Herr Schartau
har relaterat, hvad som tilldrog sig vid 1840 och 1841 arens
Riksdag, och mig torde tillåtas att, för ett närmare belysande
af det sätt, hvarpå grundlagen af de två främsta Stånden tol¬
kas, få framdraga några exempel fråu samma Riksdag. Vid
ett tillfälle, då Förstärkta Stats-Utskottet hade sammanträdi,
för att votera öfver en f/åga, befanns det, att en ledamot af
Bonde-Ståndet var frånvarande; hvadstn det ifrågasattes, cm
under sådant förhållande omröstning kunde äga rum. Dervid
framträdde fyra af de ultra-conscrvative Ledamöterne af Rid-
derstiapet och Adeln och Preste-Slåndet, med förklarande, att
hinder deraf icke mötte att företaga voteringen. Då emedlertid
Borgare- och Bonde-Ståndens Ledamöter satte sig emot deni »
mening, blef följden den, att Utskottet upplöstes, utan att nå¬
gon votering ägt ruin, och Borgare-Ståndet godkände seder-
llotg S!Cail- Pr,! vid Rikttl. IHt7—ISIS. IC 07
898
Den 17 Oclober.
mera dess ledamöters af Stats-Utskotlet vägran, att icke votera.
Någon tid derefter förekom den af Herr Schartau omlalda
famösa frågan, då grundlagen af de conservative inom Ut¬
skottet tolkades i motsatt mening till den, de förut förfäktat,
oell votering ansågs af dem icke kunna äga rum, med mindre
alla 120 ledamöterne af det förstärkta Utskottet voro tillstädes.
Då de på delta sätt förfara, synes det vara skäl alt framhålla
deras handlingssätt, och icke sky alt öppet uttala sitt ogil¬
lande deröfver. Att Ridderskapets och Adelns pluralitet 1
sjelfva verket icke vill hafva någon skatteförenkling, synes
tydligt deraf, att den icke ens velat ingå på Herr Friherre
Palmsljemas fi Riddarhuset väckta förmedlingsförslag. Om
Ridderskapet och Adeln antagit detta förslag, är det troligt,
att de öfriga Riksstånden fogat sig derefter, för att åtminstone
få någon förändring. Då nu åter de 2:ne första Stånden gått
så långt i motarbetande af all förändring i omförmäldta hän¬
seende, att de icke ens velat godkänna de af Stats-Utskoltet
upprättade voteringsproposilioner, sedan de punkter, som för¬
mentes röra Presternes privilegier, voro undantagna, torde det
yttrande ursäktas, att man icke har något i denna vigtiga fråga
från berörde Riksstånd att förvänta; och då till och med Con-
slitutions-Utskottet så tyder grundlagen, som det gjort uti sitt
Memorial, N:o 37, så är det förlåtligt, om man intages af en
sorglig känsla vid (ankan på, hvad man för framliden har att
vänta; men säkert är, att de, som hitintills hafva fjell för ö-
gonen, och icke vilja medgifva något af hvad tidsandan for¬
drar, utan envist vidhålla det gamla, inom sina egna bröst
erkänna, alt sådant icke kan bära sig i längden. Borgare-
Slåndet har emedlertid uti skalleförenklingsfrågan gjort allt,
hvad det, med iakttagande af lagliga former, kunnat göra.
Då ärendet förra gången förevar, yrkade jag, att Stats-Ut-
skottels Memorial, N:o 331, måtte återremitteras derföre, att
jag ansåg Utskottet hafva bort utfärda anslag till förstärkt
Stats-Utskolt, för att* få frågan der genom omröstning afgjord.
Delta mitt yrkande ville jag visserligen äfven nu vidhålla,
men befarar, efter hvad jag hört, alt någon proposition derpå
icke lärer erhållas, ehuru, jag säger det upprigtig!, jag icke
inser något skäl derföre. Det är äfven sagdt, att en återre-
ntiss blefve utan påföljd, sedan en Stats-Utskottels Ledamot
af Borgare-Ståndet förklarat sig hylla samma åsigt, som
Ridderskapet och Adelns samt Prestc-Slåndets Ledamöter;
hvadan deras mening komme att blifva pluralilelens. MÅ sä
Den 17 Oclober.
899
vara; men detta anser jag icke böra förhindra Ståndet åter¬
remittera frågan; möjligen kan en ytterligare förändring äga
rum. Anledningen, hvarföre jag förra gången begärde åtcr-
remiss, var äfven den, att bevara formen; ty man har icke
bort förglömma det beslut, som af tre Stånd blifvit fattadt, att
icke afsluta Statsreglei ingen, förr än frågan om Skatteförenk-
lingen blifvit afgjord. Nu tvistas det, om denna fråga blifvit
slutligen pröfvad eller icke. Somlige säga så; andra ett an¬
nat. För min del är jag af den öfvertygelse, att Skatteför-
enklingsfrågan icke är af Ständerna afgjord, men af de 2:ne
främsta Stånden sönderbruten eller afskuren; i följd hvaraf
jag ansett, att, för bevarande af formen, verkan af nyssberörda,
utaf Ständerna fattade beslut borde, genom inbjudning af Stats-
Utskoltet, formenligt upphäfvas. Nu har emedlertid Constitu-
tions-Utskotlet, i Memorialet, N:o 37, förklarat, att af nämnda
beslut hinder icke bör möta för Statsregleringens nfslutande,
men forn en är icke derigenom bevarad. Jag anser fördenskull,
alt Betänkandet bör återremitteras, men om Ståndet icke be¬
viljar ålerremissen, ser jag mig föranlåten att instämma i Herr
Schartaus förslag, emedan jag vill öppet uttala min reser¬
vation mot det förfarande, frågan om de indelda räntornas
indragning rönt i de två främsta Stånden, der man likväl haft
skäl att af Ledamöternes fosterlandskärlek vänta, att de skolat
beträda en annan ban3. Jag beklagar derföre, att de låtit, i
en för landet så vigtig sak, den egna nyttan tala högre, än
fosterlandskärleken.
Herr Herg: Då frågan förra gången var under discus-
sion, yrkade jag återremiss af Slats-Utskoltets Memorial, N:o
331, af orsak, att Stats-Utskoltet icke ställt sig till efterrät¬
telse den inslruction, det äger uti 30 § Riksdags-Orduingen
och 09 § Regeringsformen, att uti fall, sådant som föreva¬
rande, utfärda anslag till förstärkt Utskott; hvarförutan det
ålegat Stats-Utskottet att utse Deputerade, för att lemna de
tredskande upplysningar och göra deni föreställningar, att från¬
träda deras grundlagsvidriga beslut. Jag vann då för denna
min mening föga sympathier, och det är glädjande, att flere
nu upplrädt och talat för densamma. Ehuru jag väl vet, att
19 är mera än 17, och jag hörer, att de conservative i den¬
na fråga inom Stats-Utskottet slå till de liberale i sådant för¬
hållande, som dessa tal visa, och jag anser det gagna föga,
att fortsätta yrkandet om en återremiss, ulan klokast, för att
000
Den 17 Oriober.
ej f ö ilo ra allt, all instämma i Herr Schartans forsla?, så
'i'il lini inom Ståndet lian vinna framgång, så må-te jag dock,
lör cons qvenceus skull, yrka nämnde ålcrreniiss. Man har
här sagt, alt ett S and icke hör klandra de andras åtgöranden,
men en sådan grannlagenhet är för vid» sträckt, då dessa
Stånd trädt Grundlagen för nära. Sådan är mili åsigt af
saken.
Herr Ekholm: En Ledamot af Ståndet, Herr Laqergren,
och hvilken jag vågar benämne en värd vän, har tillåtit sig all,
ehuru visserligen första gången vid denna Riksdag, gifva mig
en admouilion. .lag kan icke tillskrifva del hans eljest visade
faderliga välvilja, eftersom man gemenligen egnar sina vänner
öfverseende offentligen, men agar dem, om så beliöfs, enskildt,
leke eller kan jag tro att detta skett af ömhet för den när¬
varande Regering-personalen, eftersom jag har alla anlednin¬
gar tro, att denna faller den värde ledamoten ännu mindre i
smaken, än mig. Men jag råkade olyckligtvis att tala om det
hureaucratiska coteriet och dess strälvanden, hvilket kanske var
något oförsigtigt, om man icke såsom representant ej allenast
hade skyldighet, utan äfven pligt att fästa uppmärksamhet vid
denna ptiissauce, som verkligen hotar att växa Regeringen öf¬
ver hufvudet. Sådan är min, på en ringa riksdagserfarenhet
grumlade, öfvertygelse; och jag tror mig derjemte hafva ut¬
tryckt majoritetens tänkesätt i landet. Vid så beskaffade för-
båilanden älskar Svenska folket alt Regeringen mätte uppträda
med allvar, beslutsamhet och ihärdighet, lör att kunna genom¬
föra de förbättringar, för hvilkas åstadkommande den visat sig
benägen. Man bör icke vika för hvarje betänklighet , hvarje
hinder, som lägger sig i vägen, ty man bör vara beredd alt
icke kunna behaga alla. Igenom begagnandet af alla lagliga
medel, som stå Regeringen till buds, är del lätt att undan¬
rödja desamma, då man har folkets kärlek och önskningar på
sin sida. Huruvida jag vid uttalandet af dessa mina åsigter
gjort mig skyldig till någon öfverdrift, lemnar jag åt andra
» t bedöma. Det är nog för mig, om ock för sista gången,
att jag i offentliga angelägenheter har fått uttala mili opinion,
sini nu instämmer med den jag anser vara den rådande i
landet; jag tror, eftersom detta blifvit satt i fråga, det vara
lika nyttigt, att sådant sker inom denna församling, som i
tryck, och underkastar mig villigt följderna af en sådan obe¬
tänksamhet.
De» 17 Oetober.
901
Herr Waern: För den , som icke vill förena sig med
Herrar Kock och Lagergren uti yrkande om bifall till Stats¬
utskottets förevarande Memorial , finnas blott 2:ne alternativer
att välja emellan, nemligen återremiss eller den af Herr Schar¬
tau föreslagna protest. Visserligen har en talare påstått, att
den sednare icke kunde komma i fråga, då den först blifvit
framställd, sedan discussionen öfver Memorialet förklarats slu¬
tad, men denna betänklighet är redan af Herr Talmannen
undanröjd. Tjdligt synes det också vara, alt, då Grundlagen
uti 55 $ Riksdags Ordningen föreskrifter, alt öfver Ilig gnill-
getl öfver en fråga, uti hvilken en Talman vägrat proposition,
— såvidt denna vägran ej af Ståndet godkännes — skall för¬
klaras hvilnnde; Herr Talmannens proposition om, alt di¬
scussionen förklaras slutad, icke kan afse någon rubbning uti
Grundlagens föreskrift, utan att såväl denna proposition, som
Ståndets bilall dertill , endast betyda, att discussionen pro
tempore är afslulad. Då således icke något hinder möter för
framställandet af Herr Schartans förslag, återstår det att be¬
trakta ändamålsenligheten deraf, eller af en återremiss, ty att
detta förslag hurde ogillas derföre, att det skulle innebära en
fördömelse af Med-Ståndens moliver, kail jag icke erkänna,
alldenstund deruti, först och främst, ej talas om deras motiver,
utan om deras handlingssätt och, för det andra, det i mia
tanke ej blott är en grundlagsenlig rättighet att från sin plats
få yttra sig öfver allt, som förefaller, utan äfven en skyldig¬
het att gifva nationen Borgare-Ståndets tanka öfver ett så
vigtigl ämne tillkänna. Vid afgörandet af det steg, vi nu gå
att taga, böra vi icke glömma att det ovilkorligen åligger oss
att ställa oss Constitulions-Utskottets domslut till efterrättelse,
och alt det således är omöjligt att göra vår i Herr Norins
förslag innehållna tanka gällande; ulan alt vi, då vi ej kun¬
na grundlagsenlig! besluta ett afslag eller uppskof af Stats-
regleringen, otvifvelaktig slutligen måste fastställa densamma,
vare sig med eller ulan protest. Hvad kan då vinnas genom
en återremiss? Ar det troligt, all Slats-Ulskottet nu skulle
förändra sin öfvertygelse och anslå votering till förstärkt Ut¬
skott, sedan denna öfvertygelse blifvit ej blott af 2:ne Stånd,
utan äfven af Constitulions Utskottet gillad? Vid besvarandet
af dessa frågor skulle redan sannolikheten gifva tillräckligt
svar, men vi hafva erhållit eli ytterligare sådant af Herr Kock,
den eude, af Utskottets pluralitet, som i sak tänkt lika med
oss, men som i formhagen skiljt sig från den förra plurali-
902
Ben 17 October.
telen, och derigenom gjort densamma till en minoritet. Då
således genom en återremiss omöjligen någonting lian vinnas,
lian jag icke med min röst bidraga till den tidsutdrägt, som
deraf skulle blifva en följd, utan förordar den af Herr Schar¬
tau föreslagna och ofta omnämnda protesten , hvilken , efter
min öfvertygelse, är det enda, sorn nu för oss återstår, och
hvilken jag derföre anhåller att han icke sjelf måtte återkalla.
Herr Koek har lili elt längre anförande redogjort för sin
mening och begärt respect för densamma. Herr Kocks ca-
ractcr är alltför väl känd, för att han skulle behöfva frukta,
att lians öfvertygelse icke skulle af Ståndet respecteras; men
då hau sjelf gjort grundlagsenligheten och rigligheten af den
deduetion, genom hvilken han kommit till denna mening, till
ett föremål för Ståndets öfverläggning, anser jag mig böra
tillkännagifva, hvaruti jag anser denna deduetion grundlags¬
vidrig och origtig. Herr Kock säger nemligen, att, då uti
Grundlagen föreskrifves, att voteringspropositioner, innan de
anslås, skola justeras, deraf följer, att de skola till de re-
speclive Ståndens pröfning hemställas, och således kunna af
dem likaväl ogillas eller afslås, som godkännas. Det är härvid
att märka, att Grundlagen uti ingen af de 5$4$, som handin
om votering i förstärkt Utskott, talar om någon sådan hem¬
ställan, utan säger ovilkorlig!, att uti vissa uppgifna fall, så¬
som uti Statsreglerings- m. fl. frågor, voteras skall■ Det
enda som finnes härom, är den referering, som lili 73 §
Riksdags-Ordningen meddelas till 53 § Riksdags-Ordningen,
d. v. s. som föreskrifver. alt vid votering uti förstärkt Utskott
skall tillgå på samma sätt, som uti Slånden. Uti denna 53 §
Riksdags-Ordningen föreskrifves nu visserligen, att voterings-
proposilioner skola justeras, innan de anslås, men att uti
delta ord icke lian inbegripas ett afslag, synes tydligen af de
omedelbart derefter följande orden: "samt voteringen Straxt
derefter för sig ga', och vidare: "och må proposition
ej göras, om det voteras skall, ej eller votering der¬
om tillåtas". Uti min tanka tiar det således varit fullkom¬
ligt grundlagsvidrigt, som tvänne Stånd tillåtit sig att afslå
de af Stats-Utskottet föreslagna voteringspropositionerna, och
den enda följden af ett sådant afslag borde således hafva
blifvit, att dessa tvänne Stånd derigenom hindrat sig sjelfva
från utöfvandet af den dem i Grundlagen tillerkända rätt att
justera voterings-proposilionerna för förstärkt Utskott, men
aldrig borde ett sådant grundlagsvidrigt förfarande hafva hin¬
Den 17 October.
903
drat den uti Grundlagen ovilkorlig! föreskrifna voteringeu.
Jag kan ej underlåta att ännu tillägga några ord om den tvist,
som uppstått emellan Herrar Ekholm och Lagergren, och
uti hvilken den sednare beskyllt den förre för en alldeles
ovanlig och utomordentlig öfverdrift. Jag kan ej gilla denna
beskyllning, utan måsto tvärtom förklara, att jag hufvudsakligen
delar de åsigter, som Herr Ekholm uttalat. Lika med ho¬
nom anser jag det nemligen för en stor svaghet hos de Le¬
damöter af Regeringen, som hafva säte och stämma på Riddar¬
huset, att icke genom alla lagliga medel bereda pluralitet för
sina åsigter. Ville dessa Regeringens Ledamöter sammanhålla
de af Riddarhusets medlemmar, som dela deras åsigter, så
skulle de utan tvifvel segra öfver den pluralitet, som nu der
är den rådande, och som under denna Riksdag tillintetgjort
alla de förbättringar, som Regeringen föreslagit och Folket
önskat. I värsta fall, och heldre ån att landels största in-
teressen vanvårdas, slår det ju Regeringen öppet att creera
nya Adelsmän och derigenom ovilkorlig! skada sig pluralitet.
Må man icke häremot invända, att delta skulle vara ett obe¬
hörigt och menligt indytande på en afdelning aT Rikets Stän¬
der, ty jag ber att få erinra, att Riddarhusets medlemmar icke
represeutera något annat, än närvarande eller framfarna Re-
genters nåd. Jag anser det derföre för ett stort bevis på
bristande energi och nit Lös de medlemmar af Regeringen,
som tillika hafva säte på Riddarhuset, att icke der göra sina
åsigter gällande, utan tillåta , att de vigligaste förslag der
kullkastas, oell folkets väl vanvårdas. Jag anser derföre, att
dessa Ministrar borde afskedas, och fruktar att Regeringen en
dag kommer att bitlert ångra sitt felsteg, om den längre för¬
summar alt uti förenämuda afseende vidtaga de åtgärder lan¬
dets väl kräfver.
Ilerr Bohnstedt: Det har icke varit utan förvåning
jag hört en talare tillägga sig och de med honom, i afseende
på behandlingen af detta ärende , liktänkande benämningen
”sanni liberale”, hvilken egenskap samme talare sålunda frän-
känt dem, hvilka hysa fi ån hans i detta fall afvikande meningar.
Godast den kan jag anse för sannt liberal, sorn respecterar
allas lika rätt och, utan partisinne, lugnt pröfvar hvarje fråga,
efter dess beskaffenhet, samt biträder det beslut, som länder
till största fördel för folket och landet. Hade hvarje Ledamot
endast detta till ögonmärke, så skulle icke allenast Riksdagarna
blifva kortare, utau äfven medföra vigtigare och mera tillfreds-
904
Den 17 October.
ställande res»11afer. Ja? beklagar visserligen äfven , alt Rid-
dersknpet och Adeln, genom alt så allmänt sistlidne vår hafva
öfvergifvit Riksdagen, lemnat ärendenas ledning i händerna på
en froction, sorn synes vilja motverka de af landet i allmän¬
het önskade reformer. Jag beklagar att denna fraction under—
stödjes al Preste-Ståndet, ett förhållande, som dock längesedan
upphört att förvåna; och att dessa Stånd genom sitt beslut
att ej votera i förstärkt Stats-Utskott, enligt min åsigt, ej
följt Grundlagens bnd. Det är också endast på det alt Bor¬
gare-Ståndet icke måtte beträda nn liknande bana, — hvilket
det, enligt min tanke, gjorde, om det nekade alt uppgöra
Statsregleringen, — som jag anser Ståndet böra bifalla nu
föredragna Betänkande. Hvad sjelfva Skatleförenklingsfrågan
beträffar, så har Stats-Utskoltet gått längre, än så väl Rege¬
ringen, som Comiterado och, såsom jag tror, alltför långt.
Med den kännedom jag eger om landet, tror jag mig kunna
försäkra, att det skulle för den fattige blifva svårare att ut¬
göra alla skatter uti penningar, än med spannmål. Han skulle
nemligen tvingas att på hösten sälja hela sitt lilla spannmåls-
förråd och derföre missbjudas, till följd af den ökade concur-
rence, som uppslode, då en mängd spannmål, af samma anled¬
ning, samtidigt kommer uti marknaden. Jag tror derföre, att
man gått för långt genom alt vilja förvandla alla de indeldta
räntorna uti penningar, men all, äfven med gillande af denna
inskränkning, ej vilja antaga så mycket, som t. ex. Regerin¬
gens Proposition innehåller, bevisar, att Folkets önskan i
nämnde Stånd ej haft några starka sympathier. Jag yrkar
bifall till Betänkandet.
Herr E- G. Lindström : Om de talare, som yrkat åter—
remiss, hade det ringaste hopp att på denna väg kunna göra
Borgare-Ståndets vilja gällande, så skulle jag förena mig med
dem, men, då man med en ålerremiss icke kan vinna något,
utan blott åstadkommer ytterligare tidsutdrägt, nödgas jag
motsätta mig, att denna åtgärd vidtages. Hvad de 2:ne Stån¬
dens förfaringssätt beträffar , delar jag det missnöje, som tiar
deröfver uttalats. Emedlertid hoppas jag, att dessa Stånd,
just genom det säR, hvarpå de, i afseende på Skallejemnknin-
gen och dermed sammanhang egande frågor, förfarit, påskyn¬
dat den tidpunkt, då hela Nationen skall inse beholvet att
förändra en Representation, hvaraf en del för närvarande för¬
mår att, genom att åt Grundlagarna gifva den tolkning, som
för ändamålet erfordras, göra om intet Medslåndens beslut och
Den 17 October.
905
aflägsna reformer, hvilkas uppskjutande för hela landet torde
vara af menlig verkan.
Herr Winge: Enligt Grundlagen och 1 § Riksdags¬
ordningen, äro Rikets Ständer Svenska folkets Representanter,
men den, som åser de 2:ne främsta Ståndens handlingssätt,
skall snart finna, att delta grundlagsbud icke är en sanning,
utan att, likasom det ändliga och verldsliga frälset pa de ford¬
na Herredagarna ensamt b 1 ef representerad!, så representera
ännu uti denna stund Ridderskapet och Adeln S3mt Preste-
Ståndet endast enskilda och corporations-interessen. Sedan
Herr Schartau upplyst, hvad man, vid den nuvarande ställ¬
ningen inom Stats-Ulskotte', kan hafva att hoppas), torde jag
förena mig uti det af samme Ledamot framställda yrkande,
men jag anser lämpligast att återremittera frågan,
Herr Bergman: Jag vill endast tillkännagifva , att jag
icke kan gilla den mening, jag här hört framställas, eller att
det vore Regeringens pligt att inverka på något Riksstånds
beslut eller böja någon del af Representationen efter sin vilja.
För öfrigt nödgas jag motsätta mig en återremiss, i händelse
man vidare skulle yrka derpå.
Herr Schartau: Herr Bohnstedt har förmenat, alt
här blifvit taladt om sanet liberale. Så är likväl icke för¬
hållandet. Jag har åtminstone icke begagnat detta uttryck,
utan endast nyttjat ordet rent liberale, och jag vidhåller, att
de rent liberale Ledamölerne uti Stats* Utskottet, enligt den
betydelse, som nutidens språkbruk ger åt ordet, för närvarande
endast utgöra en minoritet. För öfrigt beklagar jag, att Herr
Bohnstedt icke var tillstädes, då frågan om sjelfva skatte-
röreuklinge» bär förevar. Det är nemligen alltid att sakna,
att Ledamöter, med interesse för och kännedom om frågor,
icke deltaga uti deras behandling. Nu torde det .emedlertid
vara något för sent att ingå uti sjelfva hufvudfrågan, hvarom
öfverläggningen längesedan är slutad. Likväl måste jag, med
anledning af samme talares påstående, att Stats-Utskottet gått
längre, än den för ärendets utredning nedsatta Comitéen, be¬
gära upplysning, i hvilket hänseende detta skall hafva skett,
enär ett sådant förhållande för mig innefattar en fullkomlig
nyhet. Egentliga anledningen, hvarföre jag å nyo begärt or¬
det, har dock varit, alt förklara, det jag vidhåller mitt först
framställda yrkande, sedan jag hört Herr Talmannen för-
&7 *
806
Den 17 Uctober.
klarafsig jelte hysa några betänkligheter emot att derå fram¬
ställa proposition, och sålunda afstår från deu nyss gjorda
concessiotien till återremiss.
Herr Brinck: Jag har begärt ordet, med anledning af
ett Herr )Vxms yttrande, hvilket syntes mig gå derpå ut,
alt Constitutions-Utskotlet skulle underkänt Rikets Ständers, på
Stats-Utskottets hemställan, fattade beslut, att låta Statsregle-
ringsfrågao hvila, intilldess Skalteförenklingsfrågan blifvit af
Rikets Ständer pröfvad och afgjord. För min del kan jag icke
tillerkänna Constilulions-Utskottet någon beslutande rätt uti
detta hänseende. Det är visserligen sannt, alt nämnde Utskott
raisonnerat hvarjehanda, uti det af Herr fVxrn angifne hän¬
seende, uti prmmisserna till ett sitt Memorial, men detta rai-
sonnement hörde icke egentligen till ämnet; uti samma Memo¬
rial hade nemligen Utskottet blott att yttra sig öfver, huruvida
det gillade eller ogillade den vägran att framställa en propo¬
sition, som skett Borgare Ståndet från dess Talmans sida.
Här har redan blifvit ådagalagdt på hvilka skäl denna vägran
af Constitutions-Utskotlet blifvit godkänd, och det är icke svårt
att se hvart deu bana, Constilulions-Utskottet nu beträdt, skulle
komma att leda. Jag vill emedlertid icke vidare utlåta mig
häröfver, utan tror, att mari numera handlar rigtigast uti att
öfverlåta domsrätlen uti denna fråga åt Nationen.
Herr Bohnstedt: Jag ber att få förklara, att jag ej
var närvarande, då hufvudfrågan afhandlades; eljest skulle jag
ej halva underlåtit att då yttra min åsigt i ämnet. Det nyss
gjorda påståendet, att Utskottet gått längre i sitt tillstyrkande
än Comilerade, erkänner jag, som en missågning, som jag
gerna återtager, men hvad jag deremot vidhåller, är, att de,
som känna landet, i allmänhet deruti äro ense, att det hade
varit att beklaga, om alla läntorna blifvit förvandlade i pen¬
ningar. Deremot hoppas jag, att se sjelfva skatleförenklingen,
med de modificalioi er, som derföre utgöra oeflergifliga vilkor,
vid en kommande Riksdag genomföras.
Herr Talmannen fästade uppmärksamheten å angelägen¬
heten, att icke utstiäcka debatten till andra ämnen, äu det,
»om var föredraget.
Herr Wa?rn: I anledning af Herr Brinck S anförande,
torde det tillåtas mig att erinra derom, att jag aldrig yttrat,
det Constitutions-Utskotlet omedelbarligen upphäft ett Rikets
Ständers bes ut, ulan blott att delta samma beslut blifvit omöj¬
ligt att genomföra , derigenom alt Herr Talmannens mera-
Den 17 Octaber.
#07
nämnde propositionsvägran blifvit af Cunstitutions-Utskottet
godkänd, hvarigenom äfven stöd beredts för den mening, som
i denna fråga omfattats af Stats-Utskottets majoritet.
Herr Valley: Min åsigt uti denna fråga torde vara
tillräckligt bekant, och, i enlighet med den, synes mig, som
vore rigtigost till Stats-Utskottet återremittera ärendet, med
föreläggande derjemte för Utskottet att utfärda anslag till vo¬
tering uti förstärkt Utskott. Med afseende på ställningen inom
Stals-Utskotlet kan man likväl vara säker, att något resultat
af en sådan återremiss ej stöde att vinna. Såsom bekant,
föreslog jag sammn sak inom Utskottet, men fick pluraliteten
emot mig, och jag tror icke, att resultatet nu skulle blifva
annorlunda, helst sedan Ståndet hört en af sina Ledamöter in¬
om Utskottet, nemi. Herr Kock, öppet förklara, alt han äm¬
nar vidhålla sin i Utskottet förr yttrade mening, en förklaring,
hvilken åtminstone för hans kamrater inom Utskottet är öf¬
verflödig, sedan vi der sett honom gå så långt, att uppmana
Ordföranden derstädes, att vägra proposition på min nyss¬
nämnda framställning. Jag förenar mig uti det af Herr Schar¬
tau här framställda yrkande.
Discussionen förklarades slutad. Herr Talmannens propo¬
sition på bifall besvarades med Ja och Nej, äfvensom vo¬
tering begärdes.
Först voterades om contra-propositioncn, hvilken upplä¬
stes, justerades och anslogs, så lydande:
vDen, som vill, att contra-propositionen ställes på åter¬
remiss af Stats-Utskottets Memorial. N:o 331, röstar: Ja.
Dan det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, ställes contra-propositionen på det af Herr
Schartau skriftligen afgifna förslag till Borgare-Ståndets be¬
slut, i anledning af omförmäldta Memorial.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tväuue af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera
sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 33 Nej emot
D Ja', i följd hvaraf Ståndet till contra-propositiou nu anta¬
git det af Herr Schartau framställda förslag.
Herr Schartau: Jag hemställer, om man icke, i be¬
traktande af den betydliga röstöfverviglen vid nu skedda vote¬
ring, kunde undvika en ytterligare sådan, samt godkänna del
förslag, som visar sig hafaa en afgjord majoritet.
90*
Den IT October.
Herr Lagergren: S dan vi redan voterat om contra-
propoiitionen, yrkar jag", att ytterligare votering måtte före¬
tagas.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande :
”Den, sorn bifaller Stats-Utskottets Memorial, N:o 331,
röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nei.
Vinner Nej, hlifver Borgare-Ståndets beslut, i anledning
af omförmäldta Memorial, af denna lydelse:
“Borgare-Ståndet anser Ifidderskapet och Adeln och Preste-
S^åndets vägran, alt deltaga uti de, på grund af de båda an¬
dra Ståndens beslut, af Stals-Utskottet föreslagna omröstnin¬
gar i förstärkt Stats-Utskott, i frågan om beskattningsväs.endets
förenkling, utgöra en afvikelse ifiå.i Grundlagarnas rätta til¬
lämpning samt ett förnärmande af Svenska folkets rättmätiga
anspråk och sannskyldiga väl; men oaktadt Borgare-Ståndet
sålunda finnér den fråga, som föranled! Rikets Ständer att be¬
besluta uppskof med de indelda räntornas uppförande i Riks—
Slaten, icke vara på ett med Grundlagarna eller det allmännas
bästa öfverensstämmande sätt afgjord, vill Ståndet, sedan dess
afsigt att upprätthålla sistberörde af Rikets Ständer fattade be¬
slut, genom Talmannens af Constitu'ions-Utskottet godkända
vägran att framställa en i denna syftning äskad proposition,
icke kunnat göra sig gällande, låta bero vid det af Stats-
Utskottet, i Utlåtandet, N:o 331, afgifna förslag.”
Votering anställdes med slutna sedar. En voteringssedel
aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande två af
Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan om
Herr Talmannen, befunnos innehålla 25 Nej emot 17 Ja', i
följd hvaraf Ståndet fattat beslut, i enlighet med Herr Schar¬
taus förslag.
Herrar Hörnstein och Palm&r reserverade sig emot
detta beslut.
Herr Lagergren: Jag reserverar mig mot beslutet,
och särdeles mot de ordalag, hvaruti detsamma är affattadt.
Herr Höök instämde.
§ 4.
På derom gjord begäran meddelades Herr Öslberg tjenst¬
ledighet på 14 dagar, beräknade från och med den 18 dennes.
Den 17 Oclober.
909
* § 5.
Justerades Protocolls-utdrag öfver denna dag af Ståndet
fattade beslut.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar Ledamöter åtskiljdes
kl. 12 på dagen, men sammanträdde åter, lill fortsättning af
* Plenum kl. 7 e. m.
§ 6.
På derom framställd begäran erhöll Herr Holmstedt 14
dagars ledighet från Riksdagsgöromålen, räknad Iräu mor¬
gondagen.
S 7.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottefs följande
förslag till cu § uti Riksdagsbeslutet, under lN:o 42, samt till
underdåniga skriv elser :
N:o 222, angående förändrad lydelse af 5 § i Kongl.
Förordningen om legoslämmor i Riket, den 29 Augusti
1843 ; och
N:o 223, om upprättande af två nya årgångar prediko¬
text.
§ 8.
Föredrogs å nyo en af Herr Schartau väckt motion, med
hemställan, att till Kongl. 8Ioj:t ifrån Borgare-Ståndet må ex¬
pedieras en underdånig skrifvelse, med anmälan om Ståndets
beslut, i fråga om skatteväsendets samt uppbörds- och redo¬
görelseverkets förenkling.
Herr Bergman: Då jag icke var tillstädes, när denna
motion väcktes, anhåller jag, att framdeles få emot densamma
framställa de anmärkningar, hvartill jag kan finna mig be¬
fogad.
På Herr Talmannens framställning beslöt Sfåndet, att till
Kongl. Maj:t aflåta en sådan underdånig skrifvelse, som mo¬
tionen afser, och att åt Ståndets Secreterare uppdraga alt
uppsätta förslag till berörde skrifvelse.
Herr Schartau: Då min ifrågavarande motion afser,
att Ståndet må uti nuderdåuig skrifvelse icke blott lemna
910
Den 17 Octo ber.
Kongl. Maj:t underrättelse om hvad Ståndet, för dess del, i
afseende å skatteförenklingsfrågan, beslutat, och anhålla om
aflåtandet till nästsammanträdande Ständer af en Nådig propo¬
sition i saken, i öfverensstämmelse med Ståndets beslut deri,
utan äfven att uttala ett ogillande af de två första Ståndens
förfarande i frågan, så, och enär Ståndet, i anledning af
Stats-Utskottets Memorial, N:o 331, denna dag fattat beslut,
hvari jemväl ett sådant ogillande tillkäunagifves, finnér jag
mig föranlåten hemställa, att enahanda ordalag, som i detta
beslut blifvit nyttjade, äfven måtte begagnas i skrifvelsen, för
uttryckande af Ståndets omdöme om nämnde tvänne Stånds be¬
handling af Skatteföreukliugsfrågan.
På Herr Talmannens förslag biföll Slåndet den af Herr
Schartau sålunda gjorda hemställan.
§ 9-
Föredrogos ånyo följaude Utskotts Memorialer och Utlå¬
tanden, nemligen:
l:o Stats Utskottets:
N:o 338, angående aflöning för den hos Hemliga Ut¬
skottet anställde Canzli-personal och vaktbetjeniug.
Herr Winge: Det är visserligen en hemlighet för mig,
hvilka göromål kunna hafva ålegat Hemliga Utskottets Canzli-
personal, men, med hänseende till Utskottets fåtaliga samman¬
träden, finnér jag den föreslagna afiöningen nog frikostigt till¬
tagen: hvadan jag hemställer, att densamma må (ill hälften
nedsättas.
Herr Wxm: Vid 1840 - 1841 årens Riksdag, då Hem¬
ligt Utskott sist existerade, erhöll Utskottets Secreterare 500
R:dr i aflöning, utan att, efter hvad jag förmodar, hans göro¬
mål då voro särdeles mera betungande, än de vid innevarande
Riksmöte varit. Vid sådant förhållande, och enär, ulan tvifvel,
Secretcrarens göromål icke inskränka sig till endast Protocolls-
föring vid Utskottets sammanträden, finner jag det föreslagna
arfvode! 200 R:dr icke vara för högt tilltaget. Detsamma
gäller äfven om det projecterade Canzlist-arfvodet. Jag till¬
styrker fördenskull bifall till Memorialet.
Herr Schartau: Förekommen af Herr Wxm vill jag
endast fästa uppmärksamheten derå, att i detta Memorral fråga
icke är om några månadtliga arfvoden, på sätt förhållandet är
med afiöningen af de öfriga Utskottens Cauzlier, utan om arf-
Den 17 October.
911
voden i ett för allt, såsom man plägar säga. Aflöeingsför-
slaget uppgjordes i Talmansconferencen, hvarest tillstädesvoro
äfven Ledamöter af Hemliga Utskottet, och sedan dess hafva
derförutan tvänne Utskotts-sammanträden egt rum, hvaraf åt¬
minstone det ena icke var på förhand beräknadt, så att med
all säkerhet Canzlipersonalen kan anses hafva gjort sig förtjent
of den aflöning, som blifvit förordad. Afven jag hemställer
derföre till Slåndet att lemna sitt godkännande till Memorialet,
som ^ i fråga.
Discussionen var ändad. På Herr Talmannens framställ¬
ning godkändes Stats-Utskotlets Memorial, N:o 334.
N:o 335, angående omtryckning af lista bandet af Bor¬
gare-Ståndets Protocoller.
Herr Norin: Emot detta Memorial har jag afgifvit eu
reservation, som ock finnes Memoriatet bifogad. Denna re¬
servation antyder, att, då af Protocollsbilagorna blifvit tryckta
ej mindre än 140 exemplar, förutom de uppbrända, hvilket
antal ej blott öfverstiger hvad som erfordras för utdelning af
ett exemplar åt hvar och en af Ståndets nuvarande Ledamöter,
utan jemväl blifver tillräckligt för öfverlemnande af 6 exemplar
åt Riksgälds-Conloiret och för behofvet vid instundande Riks¬
dag, så anser jag någon omtryckning af bilagorna, på sätt
Utskottet föreslagit, icke böra ega rum. Det är väl sant,
att några exemplar af deni icke kunna vid sådant förhållande
tillhandahållas Auctoriteter, som om erhållande af exemplar sig
anmäla, men, elter hvad jag erfarit, lära några sådana anmä¬
landen numera nästan aldrig göras. Hvad angår omtrycknin¬
gen af första bandet utaf Protocollerna, så synes äfven den
del af exemplaren utaf samma band, som återstår, fullt mot¬
svara behofvet. Då således de i detta Memorial ifrågasatta
utgifter kunna utan skada undvikas, heTiisläller jag om återre-
miss af Memorialet.
Herr Winge: Redan vid början af 1844 — 45 årens
Riksdag väckte jag motion derom, att tryckning af de i
Ståndet förda Protocoll ej borde ega rum, enär ej mindre än
tre skrifna exemplar af dem finnes ständigt att tillgå. Desto-
mindre kan jag nu anse den af Utskottet förordade omtryck¬
ning vara behöflig. Skulle någon brist för blifvande Riksdags¬
män uppstå på Protocolls-exemplar, så vill jag, för min del,
gerna afstå, till deras förmån, det mig tilldelade exemplar,
912
Uen 17 Octobcr.
oell jag förmodar, att (lere bland Ståndets Ledamöter skola
följa milt exempel. Det torde icke vara okändt, att Riksstån¬
dens Protocoller ej hållas jost särdeles högt i värde. Måhända
sådant härleder sig från den stora tillgången på exemplar af
dem. Jag erinrar mig nu, att, vid en eldsvåda i Upsala,
uppbrunno, utom fyra, alla exemplaren af 4:de delen utaf
Rudbecks ”Atlantina'’, hvilka fyra derföre nu ega ett oberäk¬
neligt värde. Tänk nu, om man, genom sällsyntheten af ex¬
emplar utaf Borgare-Ståndets Protocoller vid 1847 — 48 årens
Riksdag, kunde förskaffa dem håde värde och rang af verkliga
rariteteter! Uppå de af Herr Norin i öfrigt anförda skäl,
tillstyrker jag också återremiss af förevarande Memorial.
Herr Wiera: Innan Herr Winge förmår bestämma,
huru manna af Ståndets nuvarande Ledamöter äro villige att
till blifvande Ledamöter af Ståndet afstå sina Protocolls-
exemplar, torde någon besparing i denna väg icke kunna be¬
räknas. Att icke lemna bifall lill dea förordade omtrycknin¬
gen, förefaller mig, såsom att upphäfva det af Ståndet redan
fattade beslut om storleken af den upplaga, som af Prolocol-
lerna böra tryckas. Att återigen omtrycka endast första ban¬
det af Protocollerna, men icke bilagorna, synes mig mindre
lämpligt, enär derigenom arbetet blifver i allt fall incoinplett,
och det dessutom kan antagas, att de i bilagorna innefattade
motioner äro mycket bättre utarbetade och af större värde, än
de anföranden, som Protocollerna upptaga, alldenstund på de
förra, ulan tvifvel, mycken tid blifvit använd, då deremot de
sednare, i de Hesta fall, äro ögonblickets ingifvelse.
Herr Hörnstein: Grundlagarnas bud äro uppfyllda,
så snart Prolocollen en gång blifvit tryckta. Då nu dessutom,
enligt Herr Norins uppgift, tillräckligt antal exemplar Proto¬
coller finnas att tillgå, äfven för det behof, som må uppstå
vid nästa Riksdag, enär de Ledamöter af Ståndet, som erhål¬
lit exemplar vid denna Riksdag, ej kunna anses berättigade
att å nyo sådana undfå vid nästa Riksdag, af hvilka Ledamö¬
ter llere skola återkomma, enligt hvad hittills alltid skett;
och när härtill lägges, att Rikets Ständers Arcliiv vid nästa
Riksdag är orduadt, så torde någon omtryckning icke för när¬
varande hehöfvas.
Herr Norin: Min mening är, alt tillräckligt antal ex¬
emplar verkligen finnes. Efter hvad mig blifvit sagdt, är
Riksgälds-Contoiret riktigt besväradt af en massa gamla Riksdags-
Den 17 October.
913
Protocoller, och om vid nästa Riksdag behof af flera exemplar
af Ståndets Protocoller och Bilagor skulle förefinnas, kan
tryckning då ega ruin för sannolikt samma pris, som nu.
Herr Wiera: Enligt mig meddelad upplysning, är det
i behåll varande antalet af exemplar utaf Ståndets Protocoller
för denna Riksdag, endast under den förutsättning, tillräckligt,
att vederbörande Embelsmyndigheter icke utlaga de dem till¬
kommande exemplar. Tillräckligheten är alltså på slump be¬
roende.
Herr Sehar lall: Gerna vill jag bidraga till åstadkom¬
mande af besparingar, der de hafva skäl för sig; men då jag
i denna fråga finner de af Herr 11 aer/l andragna skäl öfver¬
vägande den fördel, sorn af underlåten omtryckning komme
att uppstå, tillstyrker äfven jag bi fa 11 till förevarande Memorial,
helst jag vill undvika alt genom småaktig hushållsaklighet,
å vår sida, sälta de oss. efterträdande Ledamöterne af Ståndet
på förknappning. Att fordra, på sätt en talare synes åsyfta,
att de nuvarande Ledamöterne från landsorten skola, derest
de återväljas till Representanter vid nästa Riksdag, medföra 1
sina kappsäckar ett litel bibliothck, innefattande Ståndets Pro¬
tocoller, förekommer mig mindre billigt.
Herr Winge: Jag är af fullkomligt samma tanka i
frågan, som Herr Norm. Völ har Riksgälds-Contoiret, efter
hvad vi vid denna Riksdag erfarit, mer än tillräckligt ut¬
rymme; dock liar det sitt stora besvär med sig att mag *-
nera de många Protocolls-luntorna, som vid hvarje Riksdag
förökas.
Herr Brinck: Jag anser omtryckning af Irsta bandet
utaf Ståndets Protocoller för denna Riksdag böra ske , på deå
verket ej må lemnäs incomplet.
Herr Norin: Ståndet behagade icke tro, att jag önskar
någon oskälig besparing genom att motsätta mig bifall till
förevarande Memorial, utan endast att flera Protocollsexemplar,
än som nödige äro, ej må tryckas, M tt yrkande stödjer sig
på den upplysning, jag i förevarande afseende erhållit af
Riksgälds-Contoirets Secreterare.
Herr Hörnstein: Det synes mig vida mera angeläget
att befordra tryckningen af de återstående Protocollsbanden,
än förhindra densamma genom omtryckning af redan tryckta
Darg.-Stånd Prot. vid Riknd. IU47—4848 /C 98
314
Den 17 Oclober.
band, hvarmed rätt väl kan anstå, intilldess behof deraf vi¬
sar si?.
Discussionen var ändad. Herr Talmannens framställning
om bifall besvarades med Ja och Nej J äfvensom votering
begärdes*
En Voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
'‘'Den, sorn bifaller Stats-Utskottets Memorial, N» 335,
rostar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nejj återremitteras Memorialet.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop. Ett
Voteringssedel Iades, förseglad, afsides, och de öfriga sedlarna,
vid hvilkas öppnande tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter
stodo, en på hvardera sidan om Herr Talmannen, befunnos
innehålla 17 Nej emot 10 Ja/ i följd hvaraf Stats-Utskot-
tets Memorial, Nro 335, var af Ståndet återremitterade
N:o 336, angåeude en förändring i Riksgälds-Contoiret»
Pensionsstat.
Med gillande af Memorialet, Iades detsamma till hand¬
lingarna,
2:0 Stats- och Bevillnings-Utskottens :
N:o 92, i anledning af Riks-Slåndens skiljaktiga beslut,
förande en i Utskottens Utlåtanden, N:is 62 och 87, förekom¬
mande fråga.
Med godkännande af Memorialet, Iades detsamma till
handlingarna,
3:o Stats- och Lag-tltskoltens:
Pf:o 93, i anledning af väckt motion om befrielse för
städerna från åliggandet att bekosta fångars underhåll och
forslande.
Herr Norin: Jag anhåller att få lill Prolocollet öfver¬
flyttad den mening, som jag i min, förevarande Utlåtande bi¬
fogade reservation Uttryckt, nemligen, att ehuru frågan om en
allmän reglering af fängelseväsendet blifvit uppskjuten, della
icke utgör hinder för pröfning af det uti inin motion intagna
partiela förslag. Härjemte hemställer jag, att Ståndet måtte,
med ogillande af Utlåtandet, lägga detsamma lill handlingarna.
Herr Hörnstein iusiämde.
Den 17 October.
915
Herr Winge: Stats-Utskottet har troligen genom sin
sammansättning med Lag-Utskottet kommit till det i föreva¬
rande Utlåtande framlagda förslag. Detta sednare Utskott
lemnade nemligen till svar å min motion om upphörande af
den Academiska Jurisdiclioncn, att, då en Comité vore tillsatt
för omarbetande af de Academiska stadgarna i deras helhet,
motionen ej borde till någon behandling af sjelfva saken för¬
anleds, På enahanda sätt hafva Stats- och Lag-Utskotten i
detta Utlåtande förfarit. Jag instämmer uti den af Herr No¬
rin gjorda hemställan.
Discussionen var slutad. På Herr Talmannens framställ¬
ning, blef Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 93, med
Ogillande lagdt till handlingarna.
N:o 94, i anledning af väckt motion, att, i händelse af
Lagmans- och Kämners-Rätternas indragning, Hof-Rätterna måtto
fördelas eller förstärkas med nya ständige Ledamöter,
Godkändes.
§ 10.
Till bordläggning, första gången , anmältes följande Ut¬
skotts Memorial och Utlåtanden, nemligen Stats-Utskottets:
JM:ris 337, 338 och 339; Bevillnings-Utskoiteis: N:o 36; Lag-
Utskottets: N:o 103, och Expeditions-Utskottets: N:o 22; till
hvilka rubrikerna upptagas i Protocoll, vid äreudenas pröfning.
§ 11,
Justerades dels Protocolls-Utdrag öfver de af Ståndet i
detta plenum fattade beslut, dels ock Protocollen för den 23
och 30 uästvikne September, samt den 2 och 16 innerarando
månad.
Plenum slutades kl. 1/2 8 e. m.
In fidem,
E. G. Huneberg.
916
Den 18 Oclober.
Den 18 Octo ber.
Plenum kl. 12 på dagen.
«5 i-
Föredrogos Expeditions-Ulskotfets Memorialer:
N:o 23, jemte dervid fogadt Skrifvelseförslag, N:o 221.
Skrifvelseförslaget godkändes, och Memorialet lades till
handlingarna.
Och N:o 24, jemte dervid fogadt Skrifvelseförslag, N:o 224,
med bilagor.
Skrifvelseförslaget, med bilagor, godkändes, och Memori¬
alet lades till handlingarna.
§ 2.
Förekom lill behandling Herr Palmers nästlidne gårdag
bordlagda motion, angående åtgärd för Riksdagens afslutande.
Herr Palmar förklarade sig återkalla denna motion, så¬
som numera ändamålslös, sedan gårdagens beslut fattades, i
afseende på Statsregleringen.
På Herr Talmannens proposition, ansågs motionen för¬
falla.
§ 3.
Föredrogos å nyo Stats-Utskotlets Memorialer:
N:o 337, i anledning af återremiss å Memorialet, N:o 331.
Lades till handlingarna.
N:o 338, med uppgift å Statsfyllnadssumman och det för
Riksgälds-Cdntoirets utgifter erforderliga belopp.
Godkändes.
Och N:o 339, angåenda den upprättade nya Riks-Staten.
Bifölls.
§ 4-
A nyo föredrogs Bevillnings-Utskottets Memorial, N.o 36,
med förslag till författning om u'görandc af det särskildta
skattebidrag till gäldande af 1818 års krigsrustuingskoslnader,
tom Rikets Ständer sig åtagit.
Memorialet,^med bilaga, godkändes.
Den 19 Octo ber.
017
§ 5.
Föredrogs å nyo och godkändes Lag-Utskottets Memorial,
N:o 103, angående rättelse af en missskrifning uti ingressen
till den af Rikets Ständer beslutade Intekuings-Lag.
§ 6.
Vid förnyad föredragning af Expeditions-Utskottets Me¬
morial, N:o 22, angående sökt förhöjning i arfvode för mot-
läsning vid correcturet af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll,
blef samma Memorial bifallet.
§ 7-
Justerades Protocolls-Utdrag öfver denne dag af Ståndet
fattade beslut, äfvensom Protocollet för den 5 dennes.
Plenum slutades kl. 1 på dagen.
In fidem,
E. G. Runeberg.
D en 19 Octo ber.
Plenum kl. 7 e. m.
§ 1.
Föredrogs och godkändes, till expedierande, det af Stats¬
utskottet, på grund af afgjorda Betänkanden, upprättade för¬
slag till Riksstat, som skall af Herr Landt-Marskalken och
Herrar Talmän, å Ståndens vägnar, uuderskrifvas och till Kongl.
Maj:t allemuas.
§ 2.
Upplästes följande Expeditions-Utskottets förslag till Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifvelser:
D18
Den 10 October.
N:o 225, angående reglering af ulgiflerna under Riks—
Statens Irsta Hufvudtitel.
Herr Wsem: Jag tager mig friheten anmärka, att, i
detta förslag, åtskilliga poster, som röra den extra Slatsregle-
ringen, äro uppförda bland den ordinarie, fastän Borgare¬
ståndet, på hemställan af mig, förklarat, att ett annat expedi-
tionssätt borde af Expeditions-Utskottet användas. Jag får,
i anledning häraf, fråga, om icke någon skrifvelse i ämnet
från Expeditions-Utskottet aukommit?
Herr Collén: Remissen detom har visserligen kommit
Expeditions-Utskottet tillhanda, men, i afvaktan på discussions-
protocollet, har hittills icke nugot blifvit åt saken gjordt.
Herr Waern: Ett sådant förfaringssätt af Expeditions-
Utskottet var oförvänladt, då Ståndet begärde skyndsam verk¬
ställighet af dess beslut. Då emedlertid enda följden af en
återremiss skulle blifva tidsutdrägt, så vill jag ingalunda mot¬
sätta mig bifall till Betänkandet.
Herr Lagergren: Efter hvad jag vill minnas, skulle
blott Protocolls-Utdrag, men icke Protocollet till Expeditions-
Utskottet härifrån aflåtas.
Sedan Secreteraren uppläst Ståndets, i afseende å denna
fråga, den 1 1 dennes fattade beslut, åtog sig Herr Collén alt
i Expeditions-Utskottet derom göra förnyad anmälan.
Vidare förekommo:
N:o 226, angående regleringen af utgifterna under Riks-
Statens 2:dra Hufvudtitel;
N:o 227, angående dito dito under 3:dje Hufvudtiteln;
N:o 228, angående dito dito under 4:de Hufvudtiteln5
N:o 229, angående dito dito under 5:te Hufvudtiteln;
N:o 230, angående dito dito under 6:te Hufvudtiteln;
N:o 231, angående dito dito under 7:de Hufvudtiteln;
N:o 232, angående dito dito under 8:de Hufvudtiteln;
N:o 234, angående Kongl. Majtts Nådiga Proposition om
bidrag af Salpeterfonden för fyllande af tillfälliga Statsbehof;
Och N:o 235, angående förändrad reglering af Presterska¬
pets och Kyrkobeljeningens löningssätt,'
Alla dessa 9 Expeditions-Utskottets skrifvelseförslagblefvo,
hvart efter annat, af Ståndet godkända.
§ 3.
Justerades Protocollen för deD 27 sistlidne September ocb
dea 11 i denna månad.
Den 19 October.
919
§ 4.
För justering upplästes ett af Secreteraren, i följd af be¬
slutet den 17 dennes e. m., uppsatt förslag (ill underdånig
skrifvelse ifrån Borgare-Ståndet, rörande frågan om beskatt-
ningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkens för¬
enkling, lydande detta skrifvelseförslag sålunda: ’ S. A. K.
Sedan Eders Kongl. Majrt den 20 December 1847 a flå t i t Nådig
Proposition till Rikets Ständer, angående beskallningsväsendets
samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling, så, och
efter det denna Kongl. Proposition blifvit af Riks-Slånden till
Stats-Utskottets behandling öfverlemnad, har bemäldta Utskott
först den 8 sistlidne Julii afgifvit i ämnet Betänkande, och
sedermera, i anledning af återförvisningar ifrån Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, den 30 derpåföljde Augusti,
meddelat förnyadt Utlåtande; varande det förra beteknadt med
N:o 242 och det sednare med N:o 312, begge härhos i un¬
derdånighet bifogade. Stals-Utskottet bar, för tillvägabrin¬
ga n tl e af en ändamålsenlig förenkling af Rikets beskattnings-
väsende, samt uppbörds- och redogörelseverk, uppgjort förslag
till fullständiga bestämmelser och lämpliga föreskrifter, med
tillstyrkande, att Rikets Ständers beslut i denna fråga borde
hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, med anhållan,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes, efter pröfning deraf, i Nåder
vidtaga sådana förfoganden, hvilka af de särskilda framställ¬
ningarna och förslagen påkallades.
Hvad Stats-Utskottet föreslagit i Utlåtandet, N:o 242, med
den förändring, som i Utlåtandet, N:o 312, förekommer, hafva
Borgare- och Bonde-Stånden bifallit, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Fresfe-Ståndet, med få undantag, som angå
mindre väsendlliga delar, afslogit de af Stats Utskottet till¬
styrkta bestämmelser; och sedan sistnämnda bänne Riks- Stånd,
i anledning af Stats-Utskottets, för jemnktiing af de skiljaktiga
meningarna, afgifna Alomorialer, ej mindre vägrat att antaga
till dem ställd inbjudning att förena sig uti Borgare- och
Bonde-Ståndens beslut, än äfven ogillat föreslagna voltrings-
propositioner, för frågornas afgöra! de genom omröstning i
Förstärkt Stats-Utskoll, det enda medel afl, vid det fall , som
här inträffat, lill slut bringa sådana frågor, som dessa, hvilka
äro af Statsregleringsbesknffenhet, har delta vigtiga ärende
blifvit salt i den beklagansvärda belägenhet, att detsamma icke
kunnat vid innevarande Riksdag på ett grundlagsenlig! sätt
pröfvas och afgöras.
920
Den 19 Octo ber.
Borgare-Slåndet anser Ridderskapets och Adelns samt
Preste-Slåndets vägran alt deltaga uti de. på grund afBorgare-
och Bonde Ståndens beslut, af Stafs-Utskoltet löreslagna om¬
röstningar i Förstärkt Stats-Utskott, i frågan om beskatlnings-
väsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling,
utgöra en afvikelse ifrån Grundlagarnas rätta tillämpning samt
ett förnärmande af Svenska folkets rättmätiga anspråk och
sannskyldiga väl; men Borgare-Ståndet finner sig derjemte böra,
uppmanadt af nit för den högst maktpåliggande sakens fram¬
gång, hos Eders Kongl. Majit i underdånighet anmäla Borgare-
Ståndels, enligt hvad i det föregående anföres, fattade heslut
i ämnet, med underdånig anhållan, det täckes Eders Kongl.
Majit taga ärendet i (örnyadt Nådigt öfvervägande och, trogen
den upphöjda grundsats, att Folkets väl är Regentens högsta
lag, aflåta Nådig proposition i denna fråga till Rikets näst
sammanträdande Ständer, i enlighet med de genom denna un¬
derdåniga skrifvelse anmäldta, af Borgare- och Bonde-Stånden
vid innevarande Riksdag likstämmigt fattade besluten.”
Herr Lagergren : Jag var ej närvarande i det plenum,
då beslut fattades om aflåtande af den underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majit, som nu är till justering uppläst; och jag
ber att i prolocollet få anmärkt den reservation, att jag ej i
beslutet derom deltagit. De grunder, på hvilka jag i öfrigt
stödjer mitt ogillande af denna åtgärd, aufördes af mig vid
föredragningen af Herr Sehar taris motion. Dessa grunder
rörde så väl sjelfva formen, som innehållet ef den föreslagna
underdåniga framställningen.- formen9 i afseende på det, efter
min tanka, grundlagsvidriga deruti, att ett Riks-Stånd ingår
till Kongl. Majit med en framställning, rörande en fråga af
allmän lagsliftningsnatur, hvilken fråga genom Rikets Ständers
hvarannan motsatta beslut förfallit; och innehållet, i afseende
på dels det obehöriga deruti, att inför Konungathronen ett
klander framföres mot andra Riks-Slånds beslut, dels det min¬
dre tillbörliga deri, att, sedan Kongl. Majit vid denna Riks¬
dag afgifvit en Nådig Proposition, rörande skatte- och uppbörds-
väsendets förenkling, hvilken proposition blifvit af delta Stånd
lemnad utan egentlig pröfning, Ståndet nu af Kongl. Majit i
underdånighet äskat en ny proposition i ämnet, affaltad i öf¬
verensstämmelse med Stals-Utskotlets förslag, hvilket i den
väsendtligaste delen af den stora frågan är stridande mot grun¬
derna i Kongl. Majlis vid denna Riksdag aflålna Nådiga pro¬
position.
Den 19 October.
921
Herr Collén: Jag är oförhindrad att nu instämma med
Herr Lagergren, då jag förut ljudeligen gifvit mitt ogillande
af motionen tillkänna.
Herr Böök instämde.
Herr Ahngren : Då jag med min röst bifrädt Borgare-
Ståndets beslut, i afseende å skatteförcnklingsfrågan, så hade
jag naturligtvis, för min del, ingenting emot, att det högtärade
Ståndet uti enskild skrifvelse gaf Konungen tillkänna det i
denna fråga fattade beslutet, men deremot nedlägger jag mili
reservation mot de tillmålen, som skrifvelsen innehåller, riktade
mot (vänne andra Riks-Slånds moliver och tillgöranden i sagde
vigtiga fråga. Den skyldiga aktning för olika öfvertygelse,
man har rätt fordra Riks-Stånd emellan, har härvid icke iakt¬
tagits, och då dessutom Grundlagen förbjuder ett sådant klan¬
der, som Borgare-Ståndet nu beslutat till Thronen framföra,
hade jag trott, att Borgare-Ståndet handlat både klokast och
värdigast, att i den underdåuiga skrifvelsen endast anmäla det
fattade beslutet.
Herr Wahlgren instämde.
Herr Kock: Uti ingressen till det underdåniga skrif-
velseförslaget förekommer, alt Stats-Ulskottet afgifvit förslag
till en ändamålsenlig förändring i skatteförenkliugsfrågau.
Jag hemställer, om icke dessa ord böra något modifieras,
emedan det eljest skulle se ut, som Kongl. Majlis i ämnet af¬
låtna Nådiga proposition icke innefattat förslag till en ända¬
målsenlig förändring i nuvarande uppbördssätt, m. m.
Herr Schartall: Det skulle visst kunna gå an att helt
och hållet borttaga ordet ändamålsenlig9 men då Ståndet
icke godkänt den Kongl. Propositionen, utan Stats-Utskottets,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Comiterades Betänkande,
afgifna Utlåtande, så ligger deri tydligt, alt Ståndet icke an¬
sett det Kongl, förslaget ändamålsenligt. Då så är, kan det
icke vara orätt, alt jemväl uttrycka en dylik tanka, äfven
med fara, alt dervid stöta en Hofmans öra. Borgare-Ståndet
talar icke till Chefen för det Kongl. Hofvet, utan till Chefen
lör den Kongl. Regeringen.
Discussiouen var slutad, och det uppsatta skrifvelseförsla-
get hlef af Ståndet godkändt.
Herr Schartall: J3g hemställer, om icke Ståndet skull*
vilja gifva Bonde-Ståndet del af sitt nu fattade beslut.
»8*
922 Den 20 October.
Herr Lagergren: Åtgärden blifver icke derigenom mera
laglig. Jag nödgas motsätta mig den föreslagna inbjud¬
ningen.
Herr Schartau: Jag har icke påyrkat någon inbjud¬
ning, utan endast ett delgifvande af Borgare-Ståndets beslut,
för den åtgärd Bonde-Ståndet, i anledning deraf, kan fmna
för godt alt vidtaga.
Ståndet beslöt, sedan denna discussion förklarats slutad,
att delgifva Bonde-Ståndet den underdåniga skrifvelsen till den
åtgärd, sorn Bonde-Ståndet kunde frana sig böra, i anledning
deraf, vidtaga.
§ 5.
Bordlädes Lag-Utskottets Betänkanden och Memorial: N:is
99, 100, 101 och 102, samt Bevillnings-Utskottels Betän¬
kande, N:o 37, titt hvilka rubrikerna upplagas i protoeoll vid
trendernas pröfning.
Plenum slutades kl. ifi 9 e. m.
In fidem,
E. G. Emeberg.
Den 20 October.
Plenum kl. 1 e. m.
§ 1.
Justerades och godkäudes Expcditions-Utskotlels skrifvelse-
férslag, N:o 233, angående reglering af utgifterna under Riks-
Statens Nionde Hufvudtitel.
§ 2-
Å nyo föredrogos följande Utskotts-Belänkauden, nemligen:
l:o Lag-Utskottets:
«:o 99, i anledning af väckt motion om Magistraterna#
Den 20 October.
923
förstärkning vid handläggningen af mål, som tillförene upp¬
tagits af Hallrätterna och Skrå-embetena.
Herr Lagergren: Det skäl, hvarpå Utskottet afstyrkt
min motion, är detsamma, som alltid anföres för afskaffande
af special-domstolar. Försöket att upphäfva sådana har haft
sin tid inom Europa, men nästan öfverallt slutat dermed, att
man nödgats återgå till införande af nya dylika inrättningar,
i stället för dem man kort förut upphäft. Så har t. ex.
Frankrike åter infört sina Handels-Domstolar och Conseils dea
prudes’hommes. Att hos oss införa något motsvarande dessa
sednare, har varit egentliga syftet med min motion, och jag
hyser den öfvertygelse, att dylika, näringarnas bästa afseende
inrättningar måste i de afskaffade Hallråtternas ställe införas.
Behofvet af dylika aucloriteter är lätt insedt, och jag har hört
sägas, att man från högre ort lärer hafva att förvänta ett
förslag i ämnet. Man må för öfrigt icke föreställa sig, att
jag med mitt förslag afsett blott egentliga tvistemål; jag har
fastmera åsyftat möjligheten alt bilägga sådana, att reglera
de frågor, som i ett eller annat afseende kunna uppstå emel¬
lan näringsidkarne sjelfve, eller emellan dem och deras arbe¬
tare, såsom i afseende på arbetslön, m. m. Att Utskottet låtit
mitt förslag falla, beklagar jag för sjelfva sakens skull, eme¬
dan det verkligen har skäl för sig. Emedlertid måste jag,
med afseende på den korta tid, som är qvar af Riksdagen,
afstå från att yrka återremiss och låta bero vid hvad Ut¬
skottet hemställt.
Herr Eklund: Till svar på hvad Herr Lagergren an¬
fört, anhåller jag att få uppläsa ett yttrande i ämnet af Lag¬
beredningen, af följande lydelse: ”Innan dom fälles, bör be¬
visningen å ömse sidor bringas till den fullständighet, sorn
parternas rätt brafver; dit är äfven att hänföra inhämtandet af
de upplysningar, som kunna vara af nöden från sakkunnige
män. Domarens medverkan i detta afseende är blott en led¬
ning af bevisningens gång, hvarigenom parterna sättas i till¬
fälle att ernå slika upplysningar, om de ej utan hans mellan¬
komst skulle vinnas. Således inhämtas utlåtande än från Che-
misten, Mineralogen och Bergsmannen, än från Läkaren eller
Chirurgen, än från Landtmätaren eller Nivelleuren, än Irån dea
handlande, än från konstnären eller slöjdeidkaren , allt efter
sakens olika art och beskaffenhet. Detta utlåtande är egent¬
ligen icke annat, än ett vittnesbörd i saken, hvarföre det ock
bör, såsom sådaut, edligen bekräftas, derest det icke uuder
921
Den 20 Oetabcr.
embeNmannavitsord meddelas. Sedan bevisningen pä della
siilt blifvit fulländad, inlräder domarens slutliga älgärd, alt,
på grund af alla upplysningar och omsländigheler, som före¬
kommit, slita Ivisten parterne emellan, ilans fuuclion blir då,
hvad den bör vara, att skipa lag och rätt, och denna lagskip¬
ning slödjer sig på uppenbara sköl och bevis, som i hand¬
lingarna förvaras, ej på hemliga kunskaper, dem domaren bär
inom sig. När sakkunnige mäns yttranden ingå i bevisningen,
har hvarje part både rätt och tillfälle, att undersöka dessa
yttranden och uppställa skäl mot skäl, incn när domarens eget
velande, först genom sitt resultat, sjelfva domen, träder i lju¬
set, kan deremot någon så beskaffad föregående undersökning
icke ega rum, utan parten får, i stället för rättigheten alt göra
alla möjliga anmärkningar emot bevisningen i första instan-
tien, blott den att klaga öfver domen i högre Rätt." Lag-
Utskottet, som åt Herr Lagergrens motion egnat all upp¬
märksamhet, har likväl icke kunnat annat, än godkänna, hvad
Lag-Beredningen här sagt, och följaktligen icke ansett sig
höra tillstyrka motionen.
Herr Lagergren: Herr Eklund har, medelst det upp¬
lästa yttrandet, så mycket mindre vederlagt mig, eller visat
olämpligheten af det uti min motion framställda förslag, som
det upplasta yttrandet afser den af mig proponerade inrättning,
endast uti dess egenskap af domstol , men, såsom jag ofvan
yttrat, är det egentligast ur en annan synpunkt, jag ansett
den nödvändig. Den borde nemligen utöfva den faderliga
makt och upprätthålla den ordning bland näringarna, hvarförutan
dessa svårligen på ett ändamålsenligt sätt kunna beslå. Det
är klart, att Magistraterna uti sitt närvarande skick äro min¬
dre lämpliga för dylika åligganden, än om vid sådanas be¬
handling uti nämde Rätter sitta ledamöter, inkallade af och
bland nnringsidkarne sjelfve. Då jag inser, att denna fråga
för närvarande måste falla, hoppas jag dock, att den snart
åter skall komma under Ständernas pröfning och vinna en
annan utgång.
Discussionen var slutad, och, på Herr Talmannens propo¬
sition, godkändes Betänkandet, N:o 99.
N:o 100, i anledning af väckt motion om Förliknings-
C,.miléers inrättande,
öodkändes.
Den 21 Oclober.
025
N:o 101, i anledning af väckta motioner, angående dels
bestämmelser, i afseende på ^Domares och Polismyndigheters
rätt att häkta anklagad person, dels om skärpta controler å
häktningsåtgärder.
Godkändes.
N:o 102, i anledning af återremiss utaf Utskottets Be¬
tänkande, N:o 86, öfver väckt motion om upphäfvande af den
Academiska jurisdictionen.
Godkändes.
2:o Bevillnings-Utskottets, N:o 37, med förslag till be-
villningssummans fördelning.
Godkändes.
§ 3.
Justerades Protocolls-utdrag öfver de af Ståndet denna
och nästföregående dag, eller den 19 denues, fattade beslut.
Plenum slutades kl. 3/4 2 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 21 October.
Plenum kl. 12 pä dagen.
§ i.
Herr Talmannen meddelade, att Riksståndens Ordförande
sisllidne gårdag kl. 3 e. m., på kallelse, inställt sig inför
Hans Maj:t Konungen, och att Hans Maj:t dervid i Nåder täckts
gifva tillkänna, att Riksdagen afslutas Tisdagen den 24 dennes,
dä Ständerna alltså hemförlofva!.
926
Den 21 Oclober.
§ 2.
Justerades Protocollen för den 3, 12 och 19 dennes,
§ 3.
Till bordlä22n'wg första gången anmältes Siats-Utskottets
Memorial, N:o 343, och Betänkande, N.o 344, till hvilka ru¬
brikerna förekomma i Protocollet, vid ärendernas pröfuiug.
8 4-
Herr Talmannen hemställde, att Ståndet behagade utse
Ordförande för den Deputation, som, enligt Grundlagens före¬
skrift, skall till Medståuden afgå, för att framföra Ståndefs
afskedshelsningar.
Herr Brinck: Jag tager mig friheten föreslå, att nämn¬
de Ordförande-uppdrag må!te anförtros förste Ledamoten å
Stockholmsbänken, Herr Biörck.
Herr Schartau: 1 afseende å valet af Ordförande är
jag fullkomligt af enahanda mening, som Herr vice Talmannen,
men hemställer, alt de tal, som vid afskedshelsningnrnas fram¬
förande komma att hållos, måtte inför Ståndet varda juste¬
rade, samt att vid deras författande må iakttagas, att eudast
de i Grundlagen förekommande ordalag begagnas.
På framställning af Herr Talmannen, anmodades Herr
Biörck att öfvertaga Ordförandeskapet för ifrågavarande De¬
putation, hvarjemte Ståndet beslöt, att afskedshelsningstalen,
äfvensom de tal, som till de från Medståuden ankommande
Deputationer härstädes komma att hållas, skulle af Secretera-
ren uppsättas och inför Ståndet justeras.
§ 5.
Föredrogs en af Notarierne A. Rundqvist och 11.
Linck gjord ansökning, alt erhålla bevis öfver deras tjenst¬
göring, den förre vid så väl 1844—1845 årens, som inne¬
varande Riksdag, den sednare vid den nu pågående.
Herr Talmannen yttrade: Jag förmodar, att Notarierne
Rundqvist och Linck af Ståndet erhålla det välförtjenta
vitsord, att de utmärkt sig för skicklighet och pålitlighet, samt
till Ståndets fullkomliga nöje och belåtenhet sig förhållit.
Herr Kock: Jag hemställer, om ej ordalagen i det nu
begärda tjenslgöringsbetyget kunde få afgöras i en confiden-
tiel öfverläggning, enär det är mindre lämpligt, att här discu-
Den 21 October.
927
tern detta ämne, äfvensom något besynneJligt, att afgifva (vän¬
ne sådana bevis efter samma formulaire, då de sökandes e-
genskaper kunna vara olika.
Herr Lagergren: Då det förut ej varit vanligt, att
dylika ansökningar, som ifrågavarande, blifvit af Ståndet ome¬
delbart pröfvade, och betyg af Ståndet, i anledning deraf, af-
gifvits, hemställer jag, om det icke vore lämpligare, att Herr
Talmannen och Ståndets Secreterare, hvilka äro bäst i tillfälle
att bedöma sökandernes skicklighet, i samråd bestämde orda¬
lydelsen i de begärda bevisen. Det vore mera öfverensstäm¬
mande med gammal praxis.
Med anledning häraf framställde Herr Talmannen denna
proposition: Behagar Ståndet till dess Secreterare uppdraga,
att uppsätta förslag till ifrågavarande tjenslgöringsbevis?
Härtill svarades: Ja.
§ 6.
Till bordläggning första gången anmältes ytterligare Ståts-
Utskottets Memorialer, N:ris 340 och 341.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar Ledamöter åtskiljdes
bl. 3/4 1 e. ni., men sammanträdde åter, till fortsättning af
Plenum bl. 1/2 6 e. m.
5 7.
Upplästes och godkändes af Expeditions-Utskottet upp¬
satta förslag:
l:o till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 236, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposi¬
tion, angående beskattningsväsendets samt uppbörds- och re-
dogörelseverkels förenkling;
N:o 237, med öfverlemnande af upprättad ny Riksstat;
N:o 238, angående uppbördsprovision för Skeppsombuds-
mannen vid Stockholms sjömanshus, i afseende på dithörande
sjöfolks krono-utskylder;
N:o 239, angående rättelse sf ett uti Rikets Ständers an¬
der N;o 160 aflåtna underdåniga skrifvelse förelupet misstag;
929
Den SI October.
N.o 240, med författning om utgörandet af serskilda
skattebidrag tili gäldande af innevarande års krigsrustnings-
kostnader;
N:o 241, förslag till författning om utgörandet af serskildt
skattebidrag lill gäldande af 1S48 års krigsrustningskostnader;
N:o 242, angående beräkningen af Statsverkets inkomster;
N:o 243, angående öfverlemnande lill Kongl. Maj:t af det
nya Reglementet för Riksgälds-Contoiret; och
N:o 244, med öfverlemnande af ny Bevillningsstadga.
Och 2:o till §§ i Riksdagsbeslutet under N:ris 53, 54, 55,
56, 57, 58, 59, 60, 61 och 62.
§ 8-
Protocollen för den 14, 17 e. m. och 21 f. m. af inne¬
varande månad justerades.
§ 9.
Bordlädes följande Utskotts Memorialer och Betänkande!]:
l:o Stats-Utskottets, N:o 342;
2to Bevillnings-Utskottels, N:o 37;
3:o Lag-Utskottets, N:ris 104 och 105; och
4:o Expeditions-Utskottets, N:ris 25, 26, 27, 28 och 29,
till hvilka rubrikerna upptagas uti Protocoll, vid äreudernas
pröfning.
§ 10.
Ifrån Medstånden ankomna Protocolls-utdrag, som varit 3
Ståndets bord lagda, lades nu, efter af Herr Talmannen gjord
proposition, till handlingarna.
Plenum slutades kl. 3/4 7 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 22 October.
929
De n 22 October.
Plenum kl. 7 e. m.
5 1.
Herr Talmannen anmälde, att Kongl. Maj:!,- Öfversfe-
Kammarherre uli skrifvelse lillköiinagifvit, att Wänne Konun¬
gens Orverste-Kammarjunkare komma att i morgon kl. 12 å
dagen infinna sig bos B.>rgare-S!å:idet, for att bjuda Slåodet
att påföjmde dag, sedan det bivista! G.ndstjeusten i Stor¬
kyrkan, infinna sig på Rikssalen, i ändamål att från Riksdagen
hemförlofva?.
8 2.
Föredrogos å nyo följande Utskotts Memorialer och Utlå¬
tanden :
l:o Stats-Ulskollets:
N:o 343, med förslag til! stadgande!] i Riksgälds-C-mtoi-
rets Reglemente, rörande slatsfyllnadssumman samt öfriga af
Statsregleringen föranledda utgifter.
Godkändes.
N:o 344, med förslag till de 2:ue sista §§ i Riksgälds-
Contoirets nya Reglemente.
Godkändes.
N:o 340, med ytterligare upplysningar, i fråga om åler-
bekommandet af förbindelserna för de fordna Svenska stats¬
lånen i Holland.
Lades till handlingarna.
N:o 341, i an'eduing al Friherre S. Alströmer,- motion,
om inlösandet af åtskilliga, honom tillhöriga Riksgäldssedlai.
Godkändes.
Och N: > 342, i anledning af er! å len åt, tr n : s M
alet, iN:o 334.
Lades till handlingarna.
Barg Silin,t Prat. vij M>kli. 1847—1848. ir. 59
Den 22 Öetober.
2:o Lag-Utskottets:
N:o 104, i anledning af gjorda anmärkningar emot Ut¬
skottets Betänkande, N:o 58, öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Pro¬
position, om antagande af ny strafflag, med flera tillhörande
lagbestämmelser.
Lades andra gången å bordet.
Och N:o 105, i anledning af gjorda anmärkningar emot Ut-
akotlets Betänkande, N:o 92, öfver väckt motion om indrag¬
ning af Bergstings-Rätterna.
Lades till handlingarna.
Och 3:o Expeditions-Utskotlets:
N:o 25, i fråga om expedierandet af särskilda underdå¬
niga skrifvelser, angående extra Stats-regleringen.
Lades till handlingarna.
N:o 26, i anledning af Borgare- Ståndets återrcmiss af en
punkt i Memorialet, N:o 21.
Lades till handlingarna.
N:o 27, i anledning af återremiss å Memorialet, N:o 22.
Lades till handlingarna.
N:o 28, angående Utskottets Canili-personal och vakt-
betjening, att uppbära aflöning, någon tid efter Riksda¬
gens slut.
Godkändes.
Och N:o 29, angående acceptering, efter Riksdagens slut,
af räkningar å tryckning och häftning af Riksståndens Prolo-
coller.
Godkändes.
§ 3.
Justerades: 1:0 Protocollen för den 18 och 20 dennes,
samt 2:o Protocolls-utdrag för denna dag.
Plenum slutades kl. 3fi 8 e. m.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Dtn 28 Qttobtr.
•81
Den 23 O c t ober.
Plenum kl. 1 fi 12 på dagen.
5 i-
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskotlets förslag
till blifvande §§ i Riksdagsbeslutet, under N:ris 63, 64, 65,
66 och 67.
§ 2.
Justerades Prolocotlen för den 21 innevarande månad e.
m. samt för sisllidne gårdag.
§ 3.
Upplästes till justering och godkändes af Secretcraren
uppsatta förslag till de tat, som komma att, vid framförande
af Borgare-Ståndets afskedshelsningar, bållås till de respective
Medstånden.
§ 4.
Upplästes de förslag, Secreteraren uppsatt till de afNota-
rierne inom Ståndet A. Rundqvist och H. Linck begärda
tjenstebelyg; och blefvo dessa förslag af Ståndet godkända.
§ 5.
Föredrogs Lag-Utskottets Utlåtande, N;o 104, i anledning
af gjorda anmärkningar emot Utskottets Betänkande, N:o 58,
öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om antagande af ny
Strafflag, med flera tillhörande lagbestämmelser.
Herr Gråå: Då man nu har visshet derom, att Riks¬
dagen kommer att afslutas i morgon, lärer Ståndet finna, att
hinder af den korta tiden möter att nu ingå i detailerad
granskning af lagförslaget. Jag hemställer derföre, om någon
»nnan åtgärd kan med Lag-Utskottets förevarande Ullåtand»
933
Den 23 Oclobir.
vidragas, än atl lägga det till handlingarna; i hvilket afseende
jas får ft)res’;1, att ordalagen i heslutet må blifva: ”Borgare¬
ståndet, sorn vidhåller sin vid förra Riksdagen uttalade åsigt
om nyttan och nödvändigheten af en reform i criminal-lag-
sliftniugen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de giunder,
det af Lag-Beredningen uppgjorda förslag lill ny Straff ag in¬
nefattar, har likväl, i anseende till Riksdagens förestående
slut, varit förhindrad) att, på sätt i Lag-Utskottets Utlåtande,
N:o 104, blifvit hemstäldt, ingå i slutlig pröfning af Log-
Utskottets Betänkande, N:o 58; hvadan Borgare-Ståndet icke
finner sig vara i tillfälle, att med ärendet vidtaga annan åt¬
gärd, an att lägga Betänkandet, Nio 58, och Utlåtandet, N:o
104, till handlingarna.”
De fleste af Ståndets Herrar Ledamöter hördes häruti
instämma,
Discussionen var slutad, och, på Herr Talmannens propo¬
sition, fattade Ståndet beslut, i öfverensstämmelse med Herr
Grääs afgifna förslag,
§ <5.
Ulsågos till Ledamöter i den Deputation, som i morgon
kommer att, å Ståndets 'ägnar, till Medstånden anmä’a afskeds-
helsniugar, jemte Herr Mörck) såsom fö ut vald Ordförande,
Herrar Almgren, Spångberg, Bergman, Lagergren,
Bergvall, Palander, Embring, Mulmslcdl, Wahl¬
gren, Böök och Ödman.
5 7-
Efter anmälan, företrädde (vänne Konungens Ofversfe-
Kammarjnnkare och, å Kongl. Majits höga vägnar, inbjö¬
do B irgare-Ståndet alt, efter bivistad Gudstjenst i S:t Ni¬
colai kyrka, i morgon vara Hans Majit till mötes å Riks¬
salen.
Herr Talmannen förklarade, å Ståndets vägnar, att Kongl.
Ilajits Nåiliga vilja skulle af Ståndet efterkommas, samt an¬
höll, att till Kongl. Maj:t mätte återföras uttrycken af Borgare¬
ståndets fortfarande tänkesätt ef underdånig vördnad.
Härefter blefvo Kongl. Maj:ts Öfverste-Kammarjuukare i
vanlig ordning ulbeledsagade.
Den 34 October.
933
§ 8.
Justerades Protocolls-utdrag öfver denna dag af Ståndet
fattade beslut.
Plenum slutades kl. 1 på dagen.
In fidem,
E. G. Runeberg.
Den 24 October.
Plenum kl. 10 f. m.
§ I-
Justerades Protocollen för den 6, 17 f. m. och den 23
uti innevarande månad.
§ 2.
Sedan Herr Talmannen underrättat, att Ståndet åter sam¬
manträder klockan 7 e. m., afgiugo Herr Talmannen och
Ståndets Herrar Ledamöter klockan 1/4 11 f. m. till Stor¬
kyrkan, hvarest Riksdagspredikan afhördes, och sedermera
till Rikssalen, der, efter det Herr Landtmarskalken och Herrar
Talmännen, uti till Kongl. Majit ställda tal, i underdånighet
nedlagt Ståndens tacksamhet och välönskningar, samt Riks¬
dagsbeslutet blifvit uppläst, Kongl. Majit, i närvaro af DD. KK.
IUI. Kronprinsen och Arfprinsarne, Hertigarne af Östergöthland
och Dalarne, täcktes i Nådigt tal afsluta Riksdagen och hem¬
förlofva Ständerna.
Herr Talmannen och S andel uppvaktade derefter i un¬
derdånighet H. M. Konungen, H. M. Drottningen, H. M. Enke-
Drottningen samt II. K. H. Kronprinsen.
Den 24 Octo ber.
Plenum kl. 7 e. m.
§ 3.
Ankoinmo Deputerade of Hedervärda Bonde-Ståndet, an¬
förde af Riksdagsfullmäktigen från Blekinge Län, G. B. Ap¬
pelqvist* hvilken anmälde nämnde Riksstånds afskedshelsuing,
uti tal, som af Herr Talmannen besvarades.
§ 4.
Uppå Herr Talmannens anmodan afgick Herr Biörck,
jemte utsedde Deputerade, för att till de öfriga Riksstånden
framföra Borgare-Ståndets afskedshelsningar.
§ 5.
Herr Biörck återkom med Borgare-Ståndets Deputation,
samt framförde Medståndens återhelsningar.
§ 6.
Hvar efter annan ankommo Deputationer ifrån Högvör-
diga Preste-Ståndet samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
anförda, den förra af Pastor Primarius i Stockholm och Ordens-
Ledamoten, Herr Doctor Abraham Zacharias Pettersson, och den
sednare af Ofver-Kommarherren samt Commendeuren, Herr Grefve
Adolf Fredric Nils Gyldenstolpe, hvilka anmälde deras Riks-
Stånds afskedshelsningar. Dessa besvarades af Herr Tal¬
mannen.
§ 7.
Herr Talmannen uppstod och nedlade klubban med föl¬
jande afskedstal:
”Mine Herrar Ståndsbröder! Då man i nära ett
helt år nästan dagligen sett och varit i beröring med personer,
dem man derunder lort att värdera, och då gemensamhet i
sysselsättning och åligganden samt ett enda mål för det ge¬
mensamma sträfvandet, nemligen allmänt väl, äro särdeles tjen-
liga, att vid hvarandra fästa personer med vänskapens och
förtroendets liand, och då man i allmänhet icke är benägen,
ei är åtminstone förhållandet med mig, att lösgöra sig från
Den 21 October.
935
dessa band, så är det ock lätt förklarligt, hvarföre mau, om
än gerna motseende slutet på ett långvarigt och mödosamt ar¬
bete, likväl finner skilsmessan påkostande. Jag har i få ord
antydt, hvad inom mig föregår, då jag nu i Riksdagens sista
limma måste till Eder, mine Herrar, uttala afskedsordel, säga
det sista farväl. Jag gör det med ledsnad, emedan jag så
ogerna ser mig från Eder skiljd, säkert för alltid, men äfven
med tillfredsställelse, emedan jag känner mig kunna hoppas,
att hafva förtjent och förvärfva! Eder vänskap. Emottagen
alltså, mine Herrar, min varma och uppriktiga tacksamhet för
denna vänskap, vid så många tillfällen och på så många sätt
ådagalagd, af mig så högt värderad; emotlagen min tacksam-
hetsgärd för erkännandet af renheten i mina afsigter och o-
välden i åsigter, då jag, i följd af min uppfattning af Grund¬
lagen och det allmännas väl, nödgats vara af olika tanka
med Ståndets majoritet, och emottagen den till slut för Edert
öfverseende med mina, villigt erkända, ofullkomiigheter under
ledningen af Edra öfverläggningar.
Skulle jag väl behöfva försäkra Eder, mine Herrar, att
ni från delta rum medfören min vänskap och högaktning. Nej!
Edert eget medvetande att hafva på ett värdigt sätt fullgjort
det maktpåliggande Riksdagsmannakallet, om än åsigterna va¬
rit olika om sättet, samt öfvertygelsen. att jag vet, att rättvist
uppskatta hvarje opinionsyttring, som utgår från rena motiver,
göra det för mig öfverflödigt.
Atervänden alltså till Edra vanliga sysselsättningar och
till Edra kära omgifniugar, beledsagade af mina uppriktiga
och varmaste önskningar för Eder välgång, Eder ostörda lycka
och sällhet, hvarom meddelade underrättelser alltid skola göra
mig godt och mildra obehaget af det tomrum i mitt hjerta,
som skilsmessan från Eder, varén derom förvissade, förorsakar,
och förunnen mig till slut, mine Herrar, den glädjen ali hop¬
pas, del jag bibehåller ett rum i Edert minne i hemmet. I
ett enda hjertligt famntag farväl 1
Att jag härunder inbegripit den främste röstegande Leda¬
moten i Ståndet och den närmaste vid min sida, Herr vice
Talmannen, säger sig sjelf, och (let befriar mig således
från vidlyftighet i ett ögonblick af ledsnad och obehag. Jag
har ej mera att tillägga, än att betyga Herr vice Trlmau-
«en min uppriktiga och högaktningsfulla tacksamhet för det
936
Den 21 October.
verksamma och redbara bilräde i Ordförandekallel, jag ej så
sällen anlitat och som villigt lemnats. Om ock någon olikhet
i åsigter oss emellan försports, så har detta mera afsett for¬
men än saken, ett förhållande så naturligt, då jag, såsom gam¬
mal domare, nödgats lära mig inse nödvändigheten af former¬
nas iakttagande, om det ock någon gång funnits påkostande,
och då sådant icke kan lordras af den, som vant sig vid ett
friare och sjelfsiändigare utrymme för sina åsigter och sin verk¬
samhet. Säkert är emedlertid, att Herr vice Talmannens
uppträdande på della runi, både i egenskap af Ordförande och
och såsom röstegande, förvärlvat Herr vice Talmannen
min och Ståndets tillgifvenhet och högaktning, hvilka tänkesätt
från mia sida skola möta vännen Urin CI; , då vi på andra
rum och i andra lörhållanden träff.is, och tillåt mig att få på¬
räkna samma fördel från samma väns sida. Lef väl!
Till Borgare Ståndets Herr Secreterare, som ned-
slutat sitt Riksdagslustrum i denna egenskap och derunder
förvärfvat sig de mest rättmätiga anspråk på S andels hög¬
aktning och tacksamhet för ett i alla hänseenden verksamt och
redbart bilräde, behöfver jag icke uttala något afskedsord, eme¬
dan vi fortfara att blifva i daglig beröring med hvarandra,
ehuru på annat rum och i an ira förhållanden. Emottag e-
medleriid, Herr Lagman Unneberg, min och Ståndets
uppriktiga och förbindliga lacksamhetsbelygel.se. Efter all
sannolikhet slula vi samtidigt vår befattning på delta rum, meu
vår vänskap, så önskar och hoppas jag, fortgår öfver Riks-
dagsgränsen och är af dea oberoende.
Till Ståndets Canzlibiträden, Hervar Notarier och
Canzlisler, behöfver icke eller afskedsordet blifva vidlyftigt,
enär vi fortfara alt se hvarandra lill en del under gemensam
sysselsättning. Då jag förklarar, att Ståndet haft alt fägna
sig åt ett i alla afseendeu lyckligt valdt Canzlie, har jag med
detsamma gifvit Eder, mine Herrar, tillkänna min och Stån¬
dets tacksamhet för Edert skickliga och verksamma bilräde,
som förvärfvat Eder den egna tillfredsställelsen och andras bi¬
fall. Tdlålen mig att fortfarande omfatlas af Eder vänskap
och tillgifvenhet, lika visst, som dessa tänkosätt från min
sida blifva Eder välförvärfvade tillhörighet.”
Den 2-1 Udo ber.
937
Herr vice Talmannen yttrade: ”Högädle Herr Juslitiee-
I Borgmästare I Den af oss alla efterlängtade stunden, ehuru
smärtsamma, afskedets stund, är inne, men enär det blifvit
min lott att taga sista ordet, erkänner jag öppet min oförmåga
att, såsom sig borde och så som jag önskade, kunna, å kam¬
raters och egna vägnar, för Herr Justitise-Borgmästaren tolka
våra känslor af högaktning och tacksamhet för det sätt, hvar¬
på Herr Justitim-Borgmästaren handhaft sitt, af Konungen om¬
betrodda, ansvarsfulla, svåra och bekymmersamma kall, att,
såsom Talman, leda Borgare-Ståndets öfverläggningar vid nu
slutade Riksmöte. Herr .Tustitiae-Borgmästarens varma nit för
fosterlandets sanDa väl, i föreuing med ett oväldigt skiljande
emellan olika åsigter, och en värderik aktning för andras öf¬
vertygelse äro Herr Justitis-Borgmästaren en säker borgen för
vår odelade vänskap och erkänsla, likasom, jag är viss derpå,
dessa våra tänkesätt delas utaf hvarje fosterlandsvän.
Herr Justitia;-Borgmästaren får nu mera odelad åter egna
sin verksamhet för sitt ansvarsfulla, men för Herr .lustitiae-
Borgmästarens hjerta mera angenäma kall, det att värna och
upprätthålla enkors och faderlöses rätt. Det är, för utöfnin-
gen derutaf, vi ock tillönska Herr Justitise-Borgmästaren fort¬
farande helsa och krafter, förenade med den husliga trefna¬
den uti kretsen af en älskad omgifning, maka och barn.
Det förtroende, den vänskap och den välvilja, jag en¬
skildt äfven under detta Riksmöte af Herr JustitiiB-Borgmästa-
ren städse åtnjutit, skall hos mig alltid förvaras uti ett tack¬
samt minne; och, ehuru vi någon gång hyst olika åsigter,
härledande sig från skiljaktig uppfattning af Grundlagarna,
skall sådant icke rubba den vänskap, jag städse rönt under
den följd af år, jag haft äran vara utaf Herr Justitite-Borg-
mästaren känd, derom är jag förvissad, då jag nogsamt känner
Herr Justitise-Borgmästarens hjerta och tänkesätt.
Slutligen är det för Eder, mino Herrar Ståndskamrater,
jag bedjer få betyga min uppriktiga och hjertiiga tacksägelse
för de många prof af vänskap, välvilja, förtroende och öfver¬
seende, jag af Eder, under loppet af detta nu slutade Riks¬
möte, fått emottaga; minnet deraf skall alltid för mig vara
lika dyrbart, som kärl.
Striderna inom Riksdagen hafva nått sitt slut, dess följ¬
59*
936
Den 24 October.
der skolo inverka på fosterlandets kommande öden, och Histo¬
rien skall oförbehållsamt uppteckna dess tilldragelser; men vi,
som uti dess förhandlingar deltagit och, efter bästa öfverty¬
gelse, sökt uppfylla de vigtiga värf, oss blifvit ombetrodda,
för att, hvar i sin mon, medverka till hvad, som kunnat gagna
ett älskadt fosterland, torde nu förena oss uti den önskan, att
don dag snart varder kommande, när dessa den store Skaldens
ord, "då upp till Statens nya tempel tåga ej skiljda
flockar, men ett Brödrafolk", gå i fullbordan, och så¬
lunda hoppas, att enhet och kraft inom den lagstiftande för¬
samlingen skall göra sig gällande, till båtnad för både Kung
och Folk, och må vi emedlertid hembära Försynen vår
tacksamhet, som bevarat vårt fädernesland för de skakningar,
hvilka under vår sammanvaro hemsökt andra länder.
Då jag nu för sista gången på detta rum begärt ordet,
och vi stå vid skiljovägen, för att återgå till våra vanliga
sysselsättningar, samt hvar och en får återvända till det kära
hemmet, för att, i skötet af famille och vänner, njuta lönen
för siria mödor, bedjer jag att, jemte min slutliga tacksägelse,
få säga Herr Justitiffi-Borgmästaren och Eder samtlige, mine
Herrar kamrater, samt vår förtjenstfull, ordningsälskande och
oförtröttlige Secreterare, Herr Lagman Runeberg, jemte
Ståndets Herrar Notarier och Canzlister, mitt hjertliga farväl,
med försäkran, att det skall förblifva min gladaste förtröstan,
om jag kan påräkna ett rum uti Edert vänskapsfull minne,
och lemnar nu, sedan ljudet af Riksdagens sista timslag för¬
klingat, villigt ordet; nied den varma, för oss alla gemen¬
samma och hjertliga önskan: Gud bevare Konung, Konunga¬
hus och Fädernesland!”
Uti denna önskan: ”Gud bevare Konungen, Konungahuset
och Fäderneslandet!” instämde Herr Talmannen samt Ståndets
samtlige Herrar Ledamöter.
Ståndets Herrar Ledamöter lyckönskade hvarandra inbör¬
des, att hafva fulländat sina värf vid detta Riksmöte, och åt¬
skiljdes klockan något öfver 9 på aftonen, sedan Protocollet
för denne dag blifvit justeradt.
In fidem,
E. G■ Runeberg.
969
Yttranden
af Herrar Palmar och Billström , ailemnade vid Iryck-
ningens slut.
Andra Bandet, sidan 289:
Herr Palmar: Innan man beviljar ytterligare anslag
åt technologiska institutet, torde lämpligt vara, att undersöka,
huruvida detsamma motsvarar sitt ändamål, eller åtminstone i
viss mån gör skäl för det anslag, som det redan af Staten
åtnjuter; hvilket anslag är så betydligt, att hvarje elevs un¬
dervisning derstädes kostar det allmänna öfver 500 R:dr B:co
årligen. Man säger, att institutet blifvit nu organiseradt på
annat sätt, än tillförene, samt att det numera ej befinner sig
i det skick, som kräfde den af Ständerna begärda och, till
följe af deras begäran, verkställda revisionen. Detta vill jag
medgifva; men linner mig icke deraf bunden till att tro, att
institutet nu är bättre än förr. Gamla lyten hafva visserligen
försvunnit; men nya af vida betänkligare art hafva kommit
i stället. Så är t. ex. termins-afgiften för stor, och det kun-
skapsmått, som fordras för tillträde vid undervisningsverket,
allt för högt tilltaget. Få lära de handlverkslärlingar vara,
sorn sjelfve, eller genom föräldrar och målsmäu, mäkta kosta
på sig en så vidsträckt preliminair uppfostran, samt sedermera,
för densammas fortsättande i practisk rigtning, utbetala si
dryga penningar. Härigenom förfelas också institutets ända¬
mål, hvilket, så vidt jag vet, ej är något annat, än att upp¬
bringa handtverkeri- och närings-kunskaper här i landet till en
högre ståndpunkt, än den, hvarpå de för närvarande sig be¬
finna. Dessutom ingifver beskaffenheten af do, för det ny-
organiserade institutet utfärdade, nådiga stadgarna, en grun¬
dad anledning tili bekymmer. Inga föregående prof åro å-
lagda dcin, som vid institutet antagas till lärare. Sådana prof
skola dock afläggas vid andra läroverk, ej blott här i Riket,
utan i hela den civiliserade verlden, på det att Staten deri¬
genom må cga säkerhet, dels att endast skicklige män antagas
till lärare, dels att de ynglingar, som med flit och framgång egna
sig åt ett studium, må hafva uppmuntran i hoppet om framtida
befordran. Vid technologiska institutet kunna deremot lärare¬
platserna bortgifvas efter directionens godtycke. Att samvetet
dervid ej alltid mätte tillräckligen rådfrågas, märker jag, bland
annat, af de sednasto tillsättningarna, då, oaktadt ingen brist
970
var på skicklige och obefordrade medsökande, en viss Lieute¬
nant Fock, som redan innehade tre tjeiister på andra ställen,
erhöll en fjerde vid institutet, samt en Lieutenant Nycander,
• om redan innehade fern andra tjenster, hugnades ined den
sjette, såsom matheseos professor vid institutet. För att kun¬
na sköta så många befattningar på en gång måsto man an¬
tingen vara en Gud eller en charlatan.
Till följe of hvad jag nu haft äran anföra, yrkar jag å-
terremiss af den ifrågavarande punkten af Utskottets utlåtande.
Andra Bandet, sidan 290:
Herr Palmaer: Jag tror, tvertemot hvad Herrar Kock
och Brinck tycka, att man redan har så mycken erfarenhet
af det nyorganiserade institutets beskaffenhet, att man måste
afstå all förökning af dess inkomster, innan detsamma under¬
gått en betydlig förbättring. Invändningen, att den eller den saken
är för ny, för att derom kunna fälla ett tillförlitligt omdöme,
håller ej alltid profvet. Om hästar vilja skena, torde klokast
vara att straxt i början hejda dem, och icke, under antagan¬
de af att skenandet är för nytt, låta dem hafva sin fria
fart. Att ej i allo står rätt till med institutet har jag redan
visat och, ehuru jag blifvit motsagd, har jag ej blifvit ve¬
derlagd. Annu liera gravamina skulle jag kunna anföra, men
jag inskränker mig till att endast fästa uppmärksamheten på
det i ständig progression sig minskande antalet af elever,
som begagna institutets undervisning. Fordom uppgick detta
antal till omkring 100 (söndags-eleverne inberäknade), men
har under den nu varande föreståndarens och ”organisateurens”
tid sammansmält, så att det den första terminen utgjorde 52,
den andra 44, den tredje 43, den fjerde 41, och nu endast
29. Månne ej sådant vittnar om allmänhetens minskade för¬
troende? Att under så beskaffade omständigheter öka ett an¬
slag, som redan är jemförelsevis större, än för någon annan
inrättning i riket, skulle vara obetänksamt, ja lättsinnigt. När
institutet förbättrat sig, må man förbättra dess vilkor, men
icke förr. I likhet med Herr Brinell tror jag att man må¬
ste draga försorg om ändamålsenliga anstalter till indu¬
striens förkofran; men, i afseende på de icke ändamåls¬
enliga — och till dessa räknar jag technologiska institutet
— upphör en sådan förbindelse. Jag fortfar att påyrka åter-
remiss.
971
Tredje Bandet, sidan 205:
Herr Palmaer: ”Enär det är jag, som gjort molionen
om en revision af rikets medicinska läroanstalter, samt inom
Utskottet förfäktat de åsigter, som finnas uttryckta i det före¬
varande Betänkandet, är det naturligt, att jag uppträder till
dess försvar. Föregående Herrar talare hafva isynnerhet an¬
gripit Utskottets motivering. Den skall, mena de, vittna om
ensidighet och bristande kunskap. Såsom bevis anför man
Utskottets uppgift, att före 1809 funnits i Stockholm en un¬
dervisningsanstalt till bildande af barberare och fältskärer.
Men ligger det då i denna uppgift någonting felaktigt? Nej,
visst icke. Herr Schartau säger, att härstädes funnits, tid
efter annan, icke blott ett, utan flera madicinska läroverk.
Alltför möjligt 1 Men med dem hade ju Utskottet ingenting att
beställa, emedan de voro för frågan alldeles främmande. En¬
dast med Carolinska Institutet, dess utveckling, nuvarande skick
och förhållande till Upsala och Lunds medicinska faculteter,
hade Utskottet att göra ; ty det var endast derom, som min
motion handlade. I sin uppgift om Carolinska Institutets mån¬
ga elever råkar Herr Weslin i en betänklig motsägelse med
Hr Berzelius. Den sistnämnde utropar nemligen i sitt anfö¬
rande till Kongl. Sundhets-Coliegii protocoll, afgifvet den 6
Mars 1837: ”hvad är orsaken, alt denna skola sedan 10 el¬
ler 12 år tillbaka icke liar någon enda elev? Hvad Utskot¬
tets conclusion angar, anser Herr Schartau uttrycket ”en
bestämd plan” innebära en tvetydighet och tvekar huruvida
Utskottets mening är, att Comitéen eller att Regeringen skall
bestämma planen. Det blir dock vid ringaste eftertanka klart,
att Comitéen skall bestämma planen, enär regeringen ej kan
supponeras ega tillräckliga medicinska kunskaper dertill. Jag
har ojemförligt mera att säga; men det anförda må vara nog,
emedan jag ej vill göra försvaret vidsträcktare, äa anfallet
varit.”
Tredje Bandet, sidan 272:
Herr Palmaer: ”Om Ilerr Indebetou behagat taga
kännedom af det häfte, med litel: ”Handlingar, rörande väckt
fråga om hela mediciuska undervisningens förflyttning till huf-
vudstaden”, — hvilket jag lagt på Utskottets bord och som
legat der hela långa tiden, skulle han hafva besparat sig det
omaket, att nu klandra vissa uttryck i Utskottets betänkande.
Bogge de klandrade uttrycken äro Berzelii egna; och man
kan väl icke föreställa“sig, att lian, som egentligen bringat
972
Carolinska Institutet så högt, ali del numera kan — från att
vara en barberareskola — tälla med rikets medicinska facul-
teter, velat förnärma sin egen skapelse. Men han har ännu
mindre velat förnärma sanningen, och derföre folio hans
ord, precist som de föllo. Afven förvånar det mig, att Herr
Indebetou ogillar den historiska exposition, som Utskottets
Betänkande innehåller. Herr Indebetou var ju sjelf med
vid justeringen. Då sade han ingenting, utan teg; och den
som tiger, han samtycker. Nu kommer Herr Indebetou ef¬
teråt och gisslar Utskottet och — sig sjelf; det sednare är
en catholsk sed, som måste förefalla besynnerlig i ett så pro¬
testantiskt land, som vårt.
Men det är onödigt, alt jag tvistar med denne min vän,
enär vi öfverensstämma i hufvudsaken ; och jag vill icke tvista
med någon annan, icke ens nied Herr Schartau, angående
hans förslag till ny redaction af Utskottets slutmening. Åter¬
remitteras Betänkandet och Herr Schartaus förslag antages,
blir resultatet — så vidt jag känner Svenska grammatiken —
hvarken tydligare eller otydligare än förut. Ingenting vin¬
nes och ingenting förloras, utom tid. Men på den varan haf¬
va vi ju god tillgång?
Ännu har jag dock några ord alt tillägga. Ätskillige af
Herrar talare hafva inlåtit sig i hvarjehanda reflexioner öfver
den vinst eller förlust, som medicinska undervisningen fmge
vidkännas, i händelse den helt och hållet förflyttas till Stockholm.
En sådan discussion ligger alldeles utom det nu ifrågavarande be¬
tänkandets råmärken, och måste öfverlemnas åt den blifvande Co-
miton. Oss åligger endast att erkänna — hvilket vi också hafva
gjort, det rent factiska förhållandet: l:o att enhet saknas inom den
medicinska undervisningen, 2:o att denna brist må afhjelpas,
och 3:o att delta blott kan ske genom nedsättandet af en lämp¬
lig Comité. Regeringen saknar förmåga att ensam afgöra frå¬
gan ; och ett tyst erkännande af denna sin oförmåga har Re¬
geringen sjelf gjort derigenom, att den låtit alla tvistehand-
iingarna ligga på sitt bord i nio års tid, utan alt företaga
dem till afgörande. Mig synes derföre, som skulle Regeringen
vänta på en uppmaning från representationens sida, och en så¬
dan uppmaning gifves i och med detsamma Utskottets betän¬
kande går igenom i Riksstånden.’'
Tredje Bandet, sidan 659.
Herr Palm&r: Stats-Utskotlet står omsider på den
bedröfliga punkt, alt det, med erkännande af äskade anslags
973
råttserilighet, behöflighet, ja till och med nödvändighet, nöd¬
gas säga néj, emedan tillgångar brista. Huru bristen upp¬
kommit veta vi alla. Utskottet har genom sin frikostighet
mot de till rangen första, men till gagnet måhända sista huf-
vudtitlarna, gjort sig redlöst. Ändtligen har slalsskuldsbanan
blifvit beträdd, och sådant icke för Sveriges skull, utan för
Danmarks. La charité bien ordonnée commence toujours pär
soi méme, säger ett gammalt ordspråk; men derpå har Ut¬
skottet icke aktat. Guds lag bjuder menniskan att älska sin
nästa, som sig sjelf, och ej mera; men icke heller derpå
har Utskottet fästat sin uppmärksamhet. Det har i stället
drifvit sin ömhet mot en främmande nation ända derhän, att
vår egen blir lottlös. Och likväl hafva varnande röster un¬
der tiden höjt sig inot detta förfarande. Jag påminner mig,
att Herr Indebetou redan vid riksdagens början — och på
goda skäl — påyrkade, att Bancovinsten skulle uteslutande
användas till industriella ändamål. Emedlertid har också elen
i helt annan afsigt måst springa öfver klingan. Jag medger
likväl, att felet icke ensamt är Utskottets, utan ock arbets¬
ordningens. Vore bevillningcn uppgjord före statsanslagen,
så visste man, hvad man hade att påräkna, och de befintliga
tillgångarna kuude pro rata parte fördelas mellan de särskilda
hufvudtitlarna. Men en så rationell arbetsordning lärer ej vara
att påräkna, så länge nu varande representationssätt räcker.
Hvad det ifrågavarande anslaget angår, hvilket Kongl.
Maj:t äskat till Tätning af Stångåns utlopp i Roxen, så har
angelägenheten deraf länge varit insedd, så väl i Linköping,
som i den kringliggande landsorten. Såsom bevis derpå kan
anföras, att Östgötha Privatbanks bolag löfval att gifva en
icke obetydlig summa till ändamålets befrämjande, ja att till
och med inkomsterna af några sällskapsspectakler blifvit dertill
anvista. Så vackra bemödanden borde af Ständerna understödjas,
och skola sannolikt blifva det, när, efter fullbordad representations¬
reform, man lyckats att få representanter, hvilkas pluralitet har
mindre anlag att göra det räta till krokigt, än det krokiga till rätt.
Att yrka återremiss finner jag ej löna mödan. Derom
har Ståndets långa och nyss slutade discussion, angående
anslag till Cimbrishamns hamnbyggnad, öfvertygat mig. Jag
har härigenom endast velat uttala min protest och få mina
tankar bevarade i protocoltet.
Fjerde Bandet, sidan 787:
Herr Billström: ”Fastän icke antecknad som reservant
emot förevarande, af Constitutions-Utskottet nfgifua förslag
lill tillägg i 75 § R. O., gillar jag dock icke berörde för¬
slag, utan delar fastheldre de Utskottsledamöters mening,
hvilka detsamma afstyrkt. Nekas kan väl icke, att vid flera
tillfällen erfarenheten visat behof utaf ett stadgande, hvarige¬
nom mera trygghet kunde vinnas derom, att alla sådana frå¬
gor, som enligt Grundlagen böra, när Riksstånden dela sig i
olika meningar, till afgörande i förstärkt Utskott häuskjutås,
verkligen vinna en dylik behandling, på det de må bringas
till slut och ej, såsom hittills understundom händt, godtyckligt
undanskjutas; men så länge man djerfves att ej ställa sig
lagen till efterrättelse, blir dess innehåll alltid overksamt, det
må vara huru klart och tydligt som helst. Så har förhållan¬
det sednast varit med frågan om skatteförenklingen.
Det anförda behofvet af ett lagstadgande i nu föreslagna
syftning härrör, enligt min tanka, icke från någon brist eller
otydlighet i Grundlagen, som bör afhjelpas, utan från brist på
vilja att den lyda och efterkomma. Stadgas borde fördenskull,
huru förfaras skall vid den af lagstiftarne hittills icke suppo¬
nerade händelse, att ett eller annat Riksstånd icke åtlydde la¬
gens bud eller undandrogo sig votering i förstärkt Utskott.
Den af Utskottet åberopade analogie emellan redan be¬
fintliga påbud i Grundlagen och det nu föreslagna tillägget
lemnäs allt det afseende, den förljenar; men, för min del,
kan den ej antagas såsom gilltigt skäl till förslagets godkän¬
nande. Jag anser nemligen hvarken för rätt eller nyttigt, alt
bringa Constitutions-Utskottet till den maktfullkomlighet och
det välde öfver Rikets Ständer, hvartill man påtagligen skall
komma genom att bygga på en sådan basis, som den Utskot¬
tet tagit för god, eller att följa den i Memorialet anvisade a-
nalogien. Redan har, till bekymmer, visat sig cn skadlig
söndring inom Constitutions-Utskottet mellan ledainöterne från
de olika Stånden. Ju mera makt och myndighet detta Utskott
tillägges, desto större och ifrigare skola tvifvelsutan menings-
striderna der blifva, desto oftare lärer den föga aktade skilje¬
domaren, som gifver sig tillkänna vid öppnandet af den för¬
seglade sedeln, komma att anlitas. Häruppå måste represen¬
tationen lika mycket förlora i styrka och anseende, som ä-
rendena, genom cn slik behandling, till stor del komma att
lida. Jag anhåller derföre om återremiss af Utskottets Me¬
morial, med förklarande, att det förslag, som deri blifvit fram-
stäldt, är hvarken nödigt eller nyttigt.”