Den 23 November.
301
Slätön skulle inlösa actierne i Götha Canal-Bolag. Sådant kunde
tilläfventyrs vara riksvigtig för en och annan individ, dock in¬
galunda för Staten. 1 den af mig uppgifna calcul är icke Ban-
co-vinsten upptagen, ty Rikets Ständer hafva ännu icke, i hän¬
seende till denna, fattat sitt beslut. I fråga om att anticipera pä
Statens inkomster, vill jag ej biträda något förslag härom.
Det är icke rättvist att träda efterkommandes rätt för nära; jag
fruktar vi skulle i framtiden hafva föga tack derföre. Man har
här talat om ett land, sorn uträttat storverk genom skuldsätt¬
ning, förmodligen menas härmed Frankrike; emedlertid har jag
erfarit, att detta skuldsättnings-system liar innom det landet
väckt föga belåtenhet och hvilar tungt öfver nationen. Med
den credit Sverige eger, vore det visserligen icke svårt att pä
län bekomma en och annan Million, men, som jag nyss sade,
jag gillar icke Statens skuldsättning, utan anser det fast mera
bättre, att försaka det icke rent af nödvändiga i fyllande af
Statens behof. Jag yrkar att detta memorial blifver lagdt till
handlingarne.
Häruti instämde vice Talmannen, Herr Brinch, Herr Berg¬
lund och Herr Lindblad.
Herr Foenander: Jag vill icke inlåta mig i någon gransk¬
ning af Utskottets, i detta Memorial, uppgjorda lableau, utan
endast fästa mig vid den uttalade principen, att Utskottet bör
undvika Statens skuldsättning och inskränka sig till användande
af Itiksgälds-Contoirets disponibla tillgångar; en principe, sorn
jag gerna skulle biträda, om jag vore rätt säker om sättet,
hvarpå Utskottet skulle komma att tyda en sådan föreskrift. Jag
har hört yttras att Utskottet borde med disponibla tillgångar
förstå endast dem, som för närvarande finnas i tableauens cre¬
dit upptagne. Det har emedlertid förut blifvit nämndt, alt
B; nco-Utskottet vore sysselsatt med afgifvande af förslag derom,
att Bankens räntevinst skulle, i den nion densamma inflyter, af-
lemnas till Riksgälds-Gontoiret, för att tili förefallande behof
användas. Detta förhållande bör tagas i beräkning. Ett an¬
vändande af sådane medel medför ingen anticipalion å Stats-
inkomsterne, då, efter hvad vi veta, do flesta anslagen utgå
successive, äfvensom att Bankens vinst ingår i enahanda ord¬
ning. Våra efterkommande sker således dermed icke någon
skada, och i allt fall lära väl, efter naturens ordning, de liesta
af Ståndets medlemmar lofva ännu de tre är, som för detta fall
alses. Det är en gifven fördel, att penningar icke liopas i cas-
sorne; ett förhållande, det jag hatar. Ej elier fordras det myc¬
ken djupsinnighet i Stats-economiskt afseende, för att veta, att en
rik stat lätt kan komma att gå paralelt med en fattig nation.
Jag är dock oviss, huruvida Utskottet kommer att taga den nämn¬
de räntevinsten i beräkning, vid lättandet af dess beslut, hvar¬
förutan jag skulle anse beräkningen ofullständig. Jag önskar
derföre, att Ståndet måtte besluta, alt Memorialet, utan någon
opinionsyttring, varder lagdt till handlingarne.
Herr Ekholm: 1 huliudsaken är jag af lika tanka med Her-
rai\Foenander och Arnberg; dock beder jag, alt dervid få til¬
302
Ben 23 November.
lägga nägra ord. Det förefaller mig nemligen, som vore menin¬
gen med detta Betänkande, att, likasom man förut inkommit
med ett Betänkande, hvari man beslutat att med Bankens vinst
consolidera Banken, man nu ville consolidera Riksgälds-Contoi-
ret. Hvad egentliga meningen är med detta besynnerliga Be¬
tänkande, förstår jag i sanning icke, om ej att förete exempel
uppå, att tillståndet, lill följd af de olika meningarne derom,
icke kunnat pröfvas, ty samma räknebok bade väl ändå samt¬
lige Ledamöterne inom Utskottet att tillgå. Utskottets Ledamö¬
ter bade väl således bort så länge med hvarannan consultera,
att de kommit till någon bestämd ziffra. Att nu antaga Ut¬
skottets tillstyrkande i förevarande memorial, finner jag betänk¬
ligt, då meningen, som omfattar detsamma, är för mig, äfven¬
som för flere Ledamöter inom Ståndet, och deribland Ledamö¬
ter af Stats-Utskottet, mörk och otydlig. Dessutom kunna flera
ännu okända Statsbehof yppa sig, hvilka kräfva anslag, hvarföre
det tyckes mig vara olämpligt af Rikets Ständer, att härom pä
förhand uttrycka någon opinion. Dä man känner, hvilka åsigter
inom Utskottet sökt göra sig gällande, i att strypa och snörpa,
när det gäller en del anslag, torde man icke behöfva befara,
att någon ytterlig frikostighet skall inträda, äfven om någon å-
siet i delta hänseende icke uttalas; men för landet är det dock
vigtigt, att det lilla rörelse-capital, som vi ega, icke förminskas,
hvilket dock kunde inträffa, om Ståndet antager Utskottets för¬
slag. Jag yrkar således, att detta Memorial helt enkelt lägges
till handlingarne.
Herr Gråå: Jag instämmer uti Herr Foenanders yrkande,
att detta Memorial må läggas till handlingarne; och jag tror det
vara högst olämpligt, att genom någon slags opinionsyttring
binda Utskottet i behandlingen af dit remitterade ärenden, helst
Utskottet ju har öppen rätt att afslå sådana förslag, till hvilkas
genomförande icke finnas erforderliga tillgångar.
Discussionen förklarades vara slutad, och Herr Talmannen
yttrade derefter: Under denna öfverläggning hafva, i fråga om
beslutet, trenne särskildta meningar sökt göra sig gällande, enär
det yrkats: 1) bifall till ifrågavarande Memorial, 2) att detsam¬
ma måtte läggas till handlingarne, med förklarande, att Stats-
Utskottet vore oförhindradt att taga de särskilda anslagsfrägorne
i öfvervägande, och utlåta sig öfver dem, dock ej så, att Staten
eller Riksgälds - Contoiret derigenom inledes i skuldsättning ;
och 3) att detta Memorial helt enkelt måtte läggas till hand¬
lingarne.
Herr Schartau: Jag vill inskränka mitt yrkande derhän,
att jag, för min del, antager den af Herr Talmannen i andra
rummet tillkännagifna mening.
Herr Lagergren: Den proposifion, som jag yrkat, har Herr
Talmannen i sin exposé icke behagat intaga. Jag ansåg nemli¬
gen icke behöfligt, att uti en sådan intages något om Riksgälds-
Contoirets skuldsättning. Till dem, hvilka yrkat, att Memorialet
endast må lägga* lill handlingarne, hemställer jag, om ^sådant
Ben 23 November.
303
må anses lämpligt, då det måste vara nödigt, att svar meddelas
uppå Utskottets framställning. Antoge man derföre den af mig
föreslagna proposition, har man äfven iakttagit det sednare.
Herr de Maré: Jag är ej nöjd, att i den blifvande pro¬
positionen intages något om Itiksgälds-Contoirets skuldsättning,
utan endast sä vida, att dylik skuldsättning må för de anslags¬
frågor, som redan äro väckta, undvikas.
Herr Arnberg: Jag anser Memorialet böra utan någon opi¬
nionsyttring läggas till bandlingarne , och tror nu, att Herr La¬
gergren alstär frän sitt yrkande derutöfver.
Herr Lagergren: Jag tror mig kunna biträda den förre
talarens mening.
Herr Schartau: Det är kanske icke rätt att blanda sig uti
andras önskningar, men nog tror jag det vara olämpligt, att,
vid första föredragningen af ett Stats-Dtskotts Memorial, som
innehåller ett positivt tillstyrkande, lägga det rent af till hand-
lingarne. Det blefve åtminstone en ny praxis, ty det är en¬
dast få dagar, sedan Ståndet, på reclamation af en dess Leda¬
mot, ansåg det icke vara rätt att lägga ett annat Utsltötts Be¬
tänkande till bandlingarne, utan biträdde den åsigt, att det¬
samma borde antingen bifallas eller afslås. Man torde böra
akta sig, att införa ett sådant nytt bruk, hvarigenom sakernes
behandling snart kunde komma att blifva alltför summarisk.
Således anhåller jag, att propositionen må ställas på läggande
till bandlingarne af Memorialets första del, men med förkla¬
rande tillika, i afseende pä sednare delen, att förekommande
anslagsfrågor väl må af Stats-Utskottet pröfvas, men endast i
den mon tillstyrkas, att någon skuldsättning för Biksgälds-
Contoiret eller Stats-Verket, genom anslagens meddelande, ej
förorsakas.
Herr Ekholm: Jag vill närmare redogöra för min åsigt,
att detta Memorial kan utan vidare omständighet läggas till
bandlingarne. Detsamma innefattar nemligen icke något cathe-
goriskt svar på någon Konungens proposition eller enskild mo¬
tion. Derigenom, att Utskottets framställning lägges till hand-
lingarne, kommer ju frågan in statu quo, och dä vinner man,
det man önskat, att nemligen hafva sitt omdöme öfver de sär¬
skilda frågorna i behåll. Skulle man åter alslå Betänkandet,
hade man dermed på sätt och vis tillkännagifvit, att Utskottet
vöre oförhindradt att upptaga utländskt lån. Men då detta Be¬
tänkande är otydligt, och dessutom i olämplig tid framkommit,
tror jag icke annat vara dermed att göra, än att lägga det¬
samma till bandlingarne, då utan tvifvel Utskottet förstår, hvad
vi dermed afse.
Herr Foenander: I mitt yttrande finnes endast den ön¬
skan, att Betänkandet må läggas till handlingarne. Jag beder
att få instämma uti Herr Lagergrens slutliga anförande.
Discussionen var slutad, meningarne kunde ej samman-
jemnkas, votering begärdes, och en voteringsproposition upp¬
sattes, justerades och anslogs så lydande:
3 OX
Ben 23 November.
”Den, som beslutar, att Stats-Utskottets Memorial, N:o 61,
lägges till liandlingarne, med förklarande, alt Stats-Utskottet är
oförhindradt af den uppgjorda, men af Ståndet icke pröfvade
calculen, alt meddela yttrande öfver do i Memorialet upptagna,
ännu oafgjorda anslagsfrågor, dock så, att Stats- eller Riksgälds-
Verken, i och för dessa, icke inledas i skuldsättning, rö¬
star: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat Memorialets läggande till
liandlingarne, med förklarande, att Stats-Utskottet bör inkomma
med yttranden öfver de ännu icke pröfvade anslagsfrågor,
hvarefter Ståndet vill taga Statens tillgångar i beräkning.”
Votering anställdes i vanlig ordning, med slutna sedlar,
hvarvid sex ibland Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande.
En sedel aflades förseglad, oell de öfriga, vid hvilkas öppnande
Ivänne Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan
om Herr Talmannen, befunnos innehålla 30 Ja emot 21 Nej; i
följd hvaraf Ståndet beslutat, att lägga Stats-Utskottets Memo¬
rial, N:o 61, till liandlingarne, med förklarande, att Stats-Ut¬
skottet är oförhindradt af den uppgjorda, men af Ståndet icke
pröfvade, calculen, att meddela yttrande öfver de i Memorialet
upptagna, ännu oafgjorda anslagsfrågor, dock sä, att Stats-
eller Riksgälds-Verken, i och för dessa, icke inledas i skuld¬
sättning.
Herr Lagergren anmälde sin reservation emot beslutet.
§• *•
A nyo föredrogs Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 23, i an¬
ledning af de inom samtliga Riks-Ständen framställda anmärk¬
ningar vid Utskottets under N:o 15 afgifna Betänkande, medför¬
slag till ett förändradt myntsystem.
Herr Talmannen- yttrade: Då ifrågavarande Utlåtande, i
hänseende till det ämne, som det omfattar, är uppställdt uti
särskilda afdelningar, torde vara lämpligast, att hvar och en af
dem särskildt förekommer och till proposition framställes.
Detta föredragningssätt blef af Ståndet godkändt.
Således förekommo nu:
leo Utskottets tillstyrkande, om införande af ett ordnadt
och bestämdt myntsystem.
Förslaget bifölls.
2:o Frågan om decimal-systemets antagande i Rikets mynt-
och penningeförhållanden; i afseende å hvilken fråga Utskottet
nu tillstyrkt, att den måtte få förfalla.
Herr Hörnstein: För min del skulle jag önska, att utlå*
landet i sin helhet underkännes. Det lönar icke mödan, att nu
orda om decimal-systemets införande, särdeles sorn Utskottet
frångått allt system, i fråga om mynt-enheten, i det att Utskot¬
tet bibehållit Silfver-Specien, och derjemte föreslagit ett annat
Silfvermynt, kalladt Riksdaler Courant, hvaraf fyra skulle gå på
Speciem Det blifver således: icke enhet i myntet, ty tvänne
slags mynt, och bägge i silfver, föreslås; ju af Utskottet,- och
Den 23 November.
305
liela skillnaden mot det nuvarande blifver således endast den,
att Bancosedeln skulle borttagas. Man har, enligt Betänkandet,
bibehållit Specie-Riksdalern, af orsak, att den är lika med Riks¬
daler Hamburger Banco, men alla räkenskaper inom landet skul¬
le föras i Riksdaler Courant, som ock skulle blifva den allmän¬
na räkne-enbeten. Jag inser icke någon, fosterlandet gagnande,
orsak, hvarföre vi skola prägla ett mynt, som drager mycket
silfver, som icke gör några liqvider inom landet, och som en¬
dast lämpar sig för rörelsen mod Hamburg, der sådant mynt
likväl icke präglas, hvarken för vår, oller andra nationers räk¬
ning. Berörde mynt blifver således att betrakta, såsom ett fa¬
brikat för skeppning pä Hamburg. Jag reserverar mig mot
flera myntenheter och mot all annan, än den, som inom vårt
Iand skall begagnas i allmänna rörelsen och bokföringen.
Herr Ericson: Jag var icke närvarande i Utskottet, då frå¬
gan der afhandlades. Nu beder jag att få instämma uti den
af Herr Machel afgifna och vid Utlåtandet fogade reservation,
hvilken upplyser om de brister, som vidlåda detsamma. Jag är
öfvertygad om nyttan af decimal-räkningens införande i mynt¬
systemet, och gillar i detta afseende Betänkandet, N:o 15, men
sedan man nu frångått denna idée, inser jag icke, att ett mynt¬
system, som det föreslagna, skulle bereda särdeles fördel åt
det allmänna, hvadan vi nu torde böra förblifva vid det gam¬
la, för att icke lägga hinder i vägen för ett mera rationelt
framdeles.
Herr Machel: Jag kan ej gilla Utskottets åsigt, att från¬
träda sitt i Betänkandet, N:o 15, afgifna tillstyrkande om deci¬
mal- räkningens införande i det föreslagna myntsystemet, och
jag åberopar i detta afseende min reservation; men då jag än¬
nu icke öfvergifvit hoppet, att Ståndet, med ogillande af hvad
Utskottets förevarande Utlåtande härom innehåller, antager Be¬
tänkandet, N:o 15, i denna del, finner jag mig föranlåten att
yrka detta.
Herr Foenander: Jag hade trott, att mycken discussion
skulle kunna förekommas, om Herr Talmannen behagade göra
proposition å ogillande af Utlåtandet i sin helhet och vidblif-
vande af närvarande förhållanden. Af Tjenstemän inom Ban¬
ken är jag numera tillförlitligt underrättad, att kostnaden för
det tillämnade nya systemets införande skulle uppgå till ett be¬
lopp af en half million Riksdaler; och dä nyttan deraf ingalun¬
da kan anses motsvara denna kostnad, anhåller jag om propo¬
sition å afslag på Utlåtandet.
Uti detta yttrande hördes flere af Ståndets Herrar Leda¬
möter instämma.
Herr Talmannen yttrade: Vill Ståndet förblifva vid den’
för föredragningen af detta ärende beslutade ordning?
Svarades: Ja.
Herr Valleij: Jag är förekommen af Herr Machel, i hvars
Bonj.-Slånd. Erot. vid Urt. Riksd. 184-4 o. 1845. II• 20
306
Den 23 November.
åsigter jag instämmer, och bifaller således i det ämne, hvarom
nu är fräga, Betänkandet, N'.o 15.
Herr Geyer: Pä grund af hvad jag, dä Betänkandet, N:o
15, förevar, yttrade, äfvensom i betraktande deraf, att ifråga¬
varande Utlåtande redan lärer vara af tre Stand godkändt, bi¬
faller jag detsamma.
Herr Gråå: Då förevarande Utlåtande blifvit i första punk¬
ten: ’oni införande af ett ordnadt och bestämdt myntsystem”,
godkändt, lärer vål Utlåtandet icke i sin helhet, såsom här blif¬
vit yrkadt, kunna afslås, utan kan sådant endast ske för hvarje
punkt särskildt. Orsaken, hvarföre Utskottet frånträdde till¬
styrkandet i Betänkandet, N:o 15, af deeimal-räkningens infö¬
rande i det blifvande myntsystemet, torde böra sökas i det
stora motstånd, idéen rönte, då frågan förra gången förevar.
För min det har jag icke biträdt Betänkandet, N:o 15, i den¬
na del.
"Vice Talmannen, Herr Brinch'. Jag yrkar bifall till Betän¬
kandet, N:o 15, i bvad det denna fråga rörer.
Ilérr de Maré: Det är nedslående förnimma, att Ståndet
tyckes hafva glömt, hvad här i denna fråga föregick vid före¬
dragningen af Betänkandet, N:o 15. Då var interesse! allmänt
för ny myntenhets införande, hvaremot endast få röster höjde
sig för antagande af decimalräkningen. Nu åter tyckes man,
på en uppgift, att verkställigheten af ett nytt myntsystem skulle
medtaga en kostnad af en half million R:dr, vilja underkänna
detta förslag, ehuru varande nästan ordagrant lika med det
Bihets Ständer vid förra Riksdagen godkände, hvilket dock se¬
dermera af Regeringen förkastades, fastän meningen derom i
landet icke var tvetydig. Afven om kostnaden skulle succes-
sive blifva så stor, som nyss nämndes, kan den icke gerna an¬
ses vara bortkastad.
Herr Anders Berg: Jag är öfvertygad om det nyttiga och
nödvändiga för landet uti införandet af deeimal-räkningen, och
infaller således i denna punkt, hvad i Betänkandet, N:o 15,
blifvit i detta afseende tillstyrkt.
Herr Schartau: Jag är till alla delar af lika tanka med
Herr de Maré, i afseende på hvad han yttrat om de åsigter,
hvilka nu söka göra sig gällande i förevarande fråga, i motsats
med dem, som förra gängen, då den förevar, tillkännagåfvos.
Emedlertid torde det nu vara lämpligast, att icke utsträcka dis-
cussionen allt för långt, och jag vill således inskränka mig till
att nämna, hurusom jag, för min del, då yttrade, att deeimal-
systemets införande i Rikets mynt- och penninge-väsende icke
vore af behofvet påkalladt, eller ens, med afseende på mång-
falldiga förhållanden, lämpligt, En del af de skäl, som för
denna mening anfördes, finner jag vara af Utskottet i dess nya
Utlåtande antagna. Pluraliteten inom Ståndet var ock då emot
Utskottets första Betänkande i denna del. För mig hafva dessa
skäl nu, sorn då, lika värde, och jag tillstyrker således bifall å
Utskottets sednare förslag. I afseende å hvad bär blifvit sagdt
Den 23 'November.
307
om kostnaden för Banken af mynt-enhetens förändring, beder
jag få anmärka, att en sådan kostnad jelte kan komma i frägd
pä en gäng, utan böra fördelas på manga ar, i den mon Ban¬
kens nu utelöpande sedel-mynt ingår, helst det icke blifvit i-
frågasatt att med ens aflysa Bankens nu varande sedlar elter
mynt. Dessutom åtgår under närvarande förhållanden omkring
30,000 B:dr ärligen blott till förnyelse af småsediarne, dem vi
veta icke äro serdeles varaktiga. Således tror jag, att verkliga
förlusten Olifver ganska ringa, om någon, och att derföre denna
omständighet icke bör utgöra något skål, att neka bifall till infö¬
rande af det nya myntsystemet.
Häruti instämde Herr Lundgren.
Herr Falhem-. Man torde böra noga besinna sig, innan man,
såsom bär blifvit yrkad ty alslär Utskottets framställningar i äm¬
net, så alt ej beslutet blir tvärtemot äterremissen. För min
del, har jag biträdt deras åsigt, som ville deciinal-räkningens
införande, men då Ståndet mera allmänt syntes önska ändring
deri, fann jag mig befogad att icke motsätta mig Utskottets sed¬
nare Utlåtande härom. Till detta önskar jag bifall.
Herr Lagergren: Jag får tillkännagifva, att jag vidhåller min,
förra gängen, då frågan förevar, yttrade öfvertygelse, att deci-
mal-systemets införande hos oss hvarken är passande eller än¬
damålsenligt. Jag kan dock icke dela deras mening, som anse,
att, der icke decimal-räkningens införande eger rum, fara är
för banden, att frågan om ett nytt mynt-system öfvergifves.
Emedlertid är förevarande ämne "materia peccans" i denna
fråga, och således, ju förr vi komma till något slut i denna
omständighet, desto snarare torde vi få den egentliga frågan
afgjord. Jag anhåller således om proposition.
Herr Valley: Då frågan förra gången förevar, var jag hem-
rest med Ståndets tillstånd. För min del, tror jag, att decimal¬
systemets antagande i Rikets mynt- och penninge-förhållanden
skulle leda till reda och lätthet i dessa förhållanden och vara
föregångare, att samma system blefve antaget, i fråga om mått,
mål och vigt. Således yrkar jag afslag å förevarande Utlåtande
i denna punkt och bifall till hvad härom blifvit i Betänkandet,
N:o 15, framställdt.
Vice Talmannen, Herr Brinck: På det att icke den före¬
bråelse må drabba mig, att jag är inconseqnent, får jag, hvad
denna fråga angår, hänvisa till Protocollet inom detta Stånd vid
förra Riksdagen, i hvad det rörer mina yttranden då om deci¬
mal-räkningens införande. Det var och b lifver äfven framdeles
min tanka, att detta skulle medföra lättnad i allmänna rörelsen.
Det förefaller mig nästan besynnerligt, att man nu icke vill an¬
taga detta system för vårt mynt,, då vi veta, att Kongl. Majit
godkänt Rikets Ständers framställning om antagandet af samma
system för mått, mål och vigt, — ehuru verkställigheten deraf
blifvit allt hitintills tillfaabaträngd. Om man nu icke antager
detta system för myntet, skall svårligen, när vi erhålla detsam¬
ma i mått, mål och vigt, man kunna i liqvidcr skilja sig från
:i08
Den 23 November.
hvarannan, eller den ene göra den andre rätt. Jag yrkar såle¬
des bifall å Betänkandet, N:o 15, i förevarande ämne.
Herr Eklund,-. Då jag, vid föredragningen af Bunco-Utskot-
tets Betänkande, N:o 15, yttrade den åsigt, att decimal-systemet
i vårt penninge-väsende skulle under nuvarande förhållanden
medföra flere oredor, anser jag mig skyldig tillkännagifva, att
jag vidblifver denna åsigt, och med tillfredsställelse erfarit, att
Banco-Utskottet frånträdt sin i nyssnämnde Betänkande gjorde
framställning. I öfrigt instämmer jag uti hvad Herrar Schartau
och de Maré yttrat, samt yrkar, att förslaget, sådant det nu är
af Utskottet framställdt, må bifallas.
Herr de Maré-. Vice Talmannen, Herr Brinck, har, såsom
skäl för decimal-systemets antagande för myntet, åberopat deri
omständighet, att detta system är godkändt för matt., mål och
vigt. Förhållandet lärer verkligen vara, att ett beslut om infö¬
rande af decimal-systemet i mätt, mål och vigt blifvit fattadt,
— men har icke kunnat till verkställighet bofordras, hvilket
ock sannolikt skulle blifva följden, om man beslöt att införa
detta system för myntet. Det är här egentligen endast en idée
nian kämpar om, och idéer låta sig icke lätt commendera. Här¬
om blifver man snart öfvertygad, om man endast gifver akt
uppå likartade förhållanden i ett annat land, Frankrike, der
man sett en slik räkning vid höga vitén påbjudas, utan att
dock stadgandet efterlefves.
Discussionen var nu slutad, hvarefter Herr Talmannen fram¬
ställde denna proposition: Behagar Ståndet, med ogillande af
Banco-Utskottels Utlåtande, N:o 23, i hvad det angår frågan om
decimal-systemets antagande i Rikets mynt- och penninge-för-
liaIlanden, bifalla, hvad samma Utskott, uti Betänkandet, N:o 15,
i detta afseende tillstyrkt, elier att Ståndet, i Rikets mynt och
penninge-förhållanden, för sin del, antager berörde system?
Härtill svarades med öfvervägande Nej, men Herr Valley
hegärde votering.
Herr Maechel: Jag hemställer, om icke Herr Valley skulle
finnas benägen att afstå från den begärda voteringen, då me¬
ningen i denna fråga oj tyckes vara sä mycket delad, att vi
kunna hoppas öfvervigt åt våra åsigter.
Herr Valley: Jag afstår från mitt yrkande om votering,
men reserverar mig.
Herr Talmannen framställde deruppå till bifall, att, såsom
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 23, innehåller, frågan om deci¬
mal-systemets antagande i Rikets mynt- och penninge-förhållan-
den måtte fä förfalla.
Till denna framställning svarades Ja, i följd hvaraf Banco-
Utskottets Utlåtande, N:o 23, var i nyssberörde punkt bifallet.
Emot beslutet reserverade sig Herrar, Vice Talmannen
Brinck, Valley, Maechel, Bergsten, Ericson, Sundler samt Hörn¬
stein, den sistnämnde, med tillkännagifvande, att, hvad som vo¬
re enkelt pä papperet, vore det äfven i hufvudet, så att anta¬
Ben 23 November,
309
gandet af ifrågasatta system icke bort åstadkomma någon svårig¬
het i räknc-väsendet, så vidt det anginge myntet.
3:o Utskottets tillstyrkande, ätt ”no varande Riksdaler Silf¬
ver—Specie ma, under den i myntbestämnings-lagen förekom¬
mande benämning af Riksdaler Silfver fortfarande bibehållas.”
Herr Hörnstein : Jag yrkar, att detta förslag matte ogillas, och
får derföre tillägga till hvad jag nyss anfört: att., dä Utskottet
borttagit Riksdalern Banco och bibehållit Riksdaler Specie, samt
derjemte förklarat, att den s. k. Myntbestämnings-lagen af den
1 Mars 1830 skulle förblifva oförändrad, har Utskottet beröf-
vat Nationen, så vidt på Utskottet har berott, all garantie för
Bankens nya sedlar; ty berörde lag, ehuru den knappt forse¬
nar detta namn, och icke är, hvad den borde vara enligt ti¬
teln: Myntbestämnings-lag, innehåller likväl ett stadgande i or¬
den, det nemligen, att Banken ovilkorligen skall inlösa 128 sk.
i banco-sedlar med En R:dr Specie. Men då nu bänco-sedlar-
ne borttagas och andra sättas i stället med annat namn, så fin¬
nes icke i berörde lag stadgadt, att Banken skall inlösa dessa
nya sedlar, och huru de förhålla sig till Speeien. Om menin¬
gen endast varit, att berörde lag skulle gälla för de nu i om¬
lopp varande sedlarne, hade man icke behöft orda derom i ett
Betänkande om nya mynt och nya sedlar för framtiden; men
synbarligen har Utskottet trott och menat, att 1830 års lag vo¬
re tillämplig jemväl för den tillärnade R:dr Curant, blott man
fortlär att prägla Specier, ehuru berörde lag icke innehåller,
hvad som menas med En Specie IUdr, eller hvad den skall in¬
nehålla till skrot och korn, och än mindre något om curant.
Jag linner förslaget stridande mot Rikets sannskyldiga nytta,
och påyrkar verkliga och redbara garantier, samt att, dä dessa
icke nu äro framlagda af Banco-Utskottet, dess Betänkande
malte ogillas.
Herr Mcechel: Jag åberopar, hvad denna punkt angår, min
reservation vid Utlåtandet. Sedan Ståndet nu mora förkastat
frågan om decimal-systemets införande, är jag böjd för att o-
'gilla hvad för öfrigt i Utlåtandet, N:o 23, förekommer, och låta
de äldre förhållanderna qvarstå.
Herr Schartau: Jag anser frågan om bibehållandet af den
föreslagna benämningen vara af den oskyldiga art, att jag der¬
utinnan gerna biträder Utskottets förslag, helst någon betänklig¬
het deremot icke kan hämtas af Myntbestämnings-lagen.
Öfverläggningen var slutad, och, uppå gjord framställning
af Herr Talmannen, godkändes denna punkt i Utlåtandet.
4:o Utskottets förslag ”att räkne-enheten må bestämmas till
ett, värde, som motsvarar en Riksdaler Riksgäld.
Bifölls.
Herr Hörnstein anmälde sin reservation emot beslutet i
denna och nästföregående punkt, samt hvad vidare kommer att
beslutas på grund af detta Betänkande.
5:o Utskottets hemställan, ”att den nya räkne-enheten må
benämnas endast Riksdaler.''''
310
Den 23 November.
Herr Eklund: Under äberopande af de utaf Herrar Åker¬
man och Gråå emot förevarande Betänkande afgifna reservatio¬
ner, anser jag det icke vara lämpligt, att den föreslagna mynt¬
enheten, svarande emot en R:dr R:gds, skall endast kallas Riks¬
daler, utan tror, att något tillägg, utvisande dess skiljaktighet
ifrån de i öfrigt välbekanta benämningarne Specie-Riksdaler och
Banco-Riksdaler, borde ega rum, och får i sådant afseende fö¬
reslå, att, i likhet med Rikets Ständers vid sistlidne Riksdag
fattade beslut, ifrågavarande mynt-enhét må kallas Riksdaler
Curant.
Häruti instämde Herrar Weern, Schartau och de Maré.
Discussionen var slutad, och Herr Talmannen yttrade: Då
bifall ä Banco-Utskoltets Utlåtande, N:o 23, i hvad det föreva¬
rande ämne angår, icke är yrkadi, gör jag denna proposition:
Behagar Ståndet, med ogillande af nyssnämnde utlåtande i fö¬
revarande afseende, bestämma, att den nya räkne-enheten må,
på sätt Herr Eklund föreslagit, kallas Riksdaler Curanl?
Denna framställning besvarades med Ja.
6:o Frågan om Riksdalerns under-afdelningar, dervid af
Utskottet är tillstyrkt, ”att Riksdalern må indelas i 48 skillin-
gar, och hvarje skilling i 4 styfver, samt att skillingens indel¬
ning uti runstycken, i följd deraf, mätte upphöra.”
Herr Wrem: Jag önskade, att runstycket, såsom myntets
lägsta under-afdelning, fortfarande, bibehålies, och jag förenar
mig i detta afseende uti den af Herr Maechel, i sin reservation,
uttalade åsigt.
Mänga instämde.
Herr Schartau: Jag gillar Utskottets förslag i denna punkt,
desto heldre, som jag tror, att ej i något land ett sä ringa
mynt, sorn vårt runstycke, förekommer. Det är jemväl hos oss
ganska sällan synligt, och anses vara till den grad obetydligt,
att det knappast kan bjudas åt den aldra fattigaste. Man kun
således anse det lika öfverflödigt, som vid bokföring onödigtvis
besvärligt. I andra länder, der minsta myntet är flera gånger
mera värdt, än vårt runstycke, beräknas aldrig, hvad under j
skilling förekommer, men deremot för en hel skilling allt, hvad
som öfverstiger en half.
Flere af Ståndets Herrar Ledamöter hördes häruti in¬
stämma.
Herr de Maré: Lika med Herr Schartau, inser jag icke,
hvartill bibehållande af runstycket gagnar, helst det hvarken lä¬
rer vara sedan flera är prägladt, eller vi hafva det i rörelsen.
Det är nu mera icke en möjlighet, att i ikjvid åstadkomma den¬
na minsta under-afdelning af vårt mynt. Det skulle dessutom
verka på utmyntningen och medtaga tid och kostnad. Rikets
Ständer voro vid förra Riksdagen nöjde med afskaffandet deraf,
och vi höra nu icke genom bibehållandet sönderdela Utskottets
Utlåtande.
Herr Valleij: Jag är af lika tanka med Herr Schartau, i frå¬
ga om borttagandet af runstycks-beräkningen.
Den 23 November.
311
Herr Machel: Icke eller nu anser jag det vara nödigt bi¬
behålla runstycket i värt mynt, utan jag fortsätter mitt yrkando
om borttagande deraf.
Herr Sundler: Då decimal-räkningen blifvit afslagen, kan
jag ej inse, hvarföre man i mynträkningen skall borttaga
runstycket, helst våra Camerala räkningar ofta äro af beskaf¬
fenhet, att upptaga detta mynt, och man således skulle nöd¬
gas, att, i stället för t. ex. 7 eller 9 runstycken, utskrifva
bråk 3*- eller 4i styfver, o. s. v.
Herr Gråå: Då det är känd sak, att runstycken icke nu
mera utmyntas, eller af Bankon tillhandahållas allmänheten, föl¬
jer ock deraf, att de icke vidare äro i allmänna rörelsen lö¬
pande. Jag biträder således den mening, att runstycks-räknin-
gen bör upphöra och Utskottets förslag bifallas.
Herr de Maré: Jag år förekommen af Herr Grääf och
har således ej vidare att tillägga.
Öfverläggningen var slutad, och, uppå Herr Talmannens
framställning, blef denna punkt af Ståndet godkänd.
7:o Utskottets förslag lill förändradt myntsystem, inne¬
fattande :
l:o Allmänna räkningssättet i bandel och vandel, samt
vid bokföring.
Härvid förekommo:
Mom. Lif. a), hvaruti tillstyrkes, alt Svenska myntets räkne-
enliet må fastställas till jemnt \ Riksdaler Silfver, i enlig¬
het med det Skrot och Korn, som Mynt-Ordningen af den 9 Maji
1830 bestämmer.
Godkändes, med rättelse af Mynt-Ordningens åberopade
datum, sorn rätteligen var den 9 Maji 1835.
Mom. Lit. b), hvaruti hemställes, att denna räkne-enhet,
svarande emot 12 skillingar Silfver, och i räknevärde enahanda
med En ll:dr Riksgäld, eller 32 skillingar Banco, benämnes
51 Riksdaler.11
Ståndet beslöt, att näst efter ordet ”Riksdaler1', der det
sist i detta mom. förekommer, skulle tilläggas ordet "Curmt”,
och godkände i Öfrigt samma moment.
Mom. Lit. e), innefattande en Riksdalers indelning uti 48
skillingar, och hvarje skilling uti 4 styfver.
Godkändes, i enlighet med förut fattadt beslut.
Och Mom. Lit. d) innehållande, att, då i författningar aftal,
räkenskaper, skuldsedlar eller skrifter, af hvad slag som helst,
hvilka efter viss bestämd tid utfärdas, benämningen af endast
en Riksdaler ulan särskild bestämmelse förekommer, förstods
dermed alltid den i punkten, lit. b) omförmälda Riksdalern,
hvaraf en är lika med £ Riksdaler Silfver.
Herr Gråd: Då nu Ståndet beslutat, att Riksdalern tillika
kommer att betecknas med ordet ”Curant”, torde det förslag, 4
Morn. lit. d) omfattar, komma att förfalla.
312
Ben 23 November.
Herr de Maré: Jag ater anser innehållet at detta Mom.
icke böra utgå, helst det icke skadar, att man liar en allmän
föreskrift derom, att, der ordet Riksdaler, utan vidare tillsats,
förekommer, dermed menas ”Riksdaler Curant.”
Detta Moment godkändes.
2:o Silfvermyntet:
A) Utmyntningen.
De särskilda Mom. derunder blefvo, hvart efter annat, af
Ståndet godkände.
B) Skrot och Korn.
Herr Eklund: Vid den delen i Betänkandet, som innefat¬
tas under rubriken, lit. B, Skrot och Korn, torde det tillåtas
mig erinra, att Utskottet icke nämnt något, rörande det tillåtna
remedium i finheten, utan endast upptagit remedium i vigt.
Kongl. Förordningen, angående myntfoten af den 9 Maji 1835,
innehåller uti 4 §. följande stadgande härom. Remedium i
finhet får utgöra, på hvarje skålpund victualie vigt mvnt-silfver,
tre ett-tusendedels skålpund victualievigt fint silfver öfver, och
lika mycket under den i 1 §. bestämda halt. I öfverensstäm¬
melse härmed innehöll Rikets Ständers vid sisth Riksdag aflätna
underdåniga skrifvelse, angående ett förändradt mynt-system,
följande ord, som icke återfinnas uti det nu afgifna Betänkan¬
det: ”i fmhelen ,ö3öö;dels skålpund victualievigt finsilfver öfver
eller under å hvarje helt skålpund så kalladt myntsilfver. Det
är kanske möjligt, att detta uteslutande icke är af någon vigt,
men då de öfriga bestämmelserna i punkten B, angående Skrot
och Korn, äro hämtade utur 4 §. af Högstberörde Kongl. För¬
fattning, inser jag icke något skäl, hvarföre den der jem¬
väl förekommande föreskriften om finheten skall uteslutas.
Herr Schartau-. Jag instämmer uti hvad Herr Eklund nyss
yttrat. I öfrigt beder jag att få anmärka, att vid lit. A, mom. e,
om utmyntningen af ”ett silfvermynt om ,'f Riksdaler silfver
eller 12 skillingar”. näst efter dessa ord står: ”lika med Riks¬
daler”, hvilket rätteligen bör vara: lika med Riksdaler; äf¬
vensom jag tror, att, till följd af Ståndets beslut, att Riksda-
lern skall benämnas ”Curant”, detta ord ock bör utföras vid
de ställen i berörde punkt, der ordet Riksdaler förekommer.
Herr Gråå: Det af Herr Schartau anmärkta tryckfel bör,
såsom sådant, rättas; men i afseende å hvad här blifvit sagdt
om Utskottets underlåtenhet, att i mom. lit. B utsätta något om
remedium i linheten, får jag erinra, att Utskottet, i fråga om
utmyntningen af silfret, icke föreslagit någon ändring uti hvad
Kongl. Förordningen den 9 Maji 1835 härom innehåller.
Discussionen ansågs slutad, och Utskottets förberörde för¬
slag gillades, med tillägg af ordet ”Curant”, der orden Riks¬
daler och skillingar, utan särskildt bestämmelse, förekomma;
äfvensom det anmärkta tryckfelet rättades.
9:o Kopparmyntet-.
A) Kopparmyntsorterne.
Den 23 November.
313
Herr Schartau'. Äfven vid detta moment bör, der ordet
Skil 1 ingar eller Skilling, utan särskild bestämmelse, förekommer,
tilläggas ordet ”Garant.”
Denna punkt godkändes, med det dervid föreslagne tillägg.
15) Utmynlningen.
Förslaget bifölls.
10:o Utskottets hemställan om tiden för den nya räkne-
enhetens införande och tillämpning.
Herr Schartau: Jag tror det vara bättre, om liikets Stän¬
der bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att räkne-enheten
må antagas vid någon viss af liikets Ständer bestämd period,
och ej föreslå den ovissa tidpunkt, som utmärkes med de här¬
om i förslaget förekommande orden: ”sd fort sig göra lålerN
Mig förefaller det, som vore det lämpligt att bestämma denna
tid till början af år 1846, en tanka, hvilken ju kunde ut¬
tryckas i sammanhang med förslagets öfverlemnande. Att tiden
något utsträckes, är nödigt för Banken, som naturligtvis behöf-
vor erforderlig tid, för att låta tillverka sedolmyntet och ut¬
mynta metaller, i öfverensstämmelse med det nya försla¬
get. Jag anhåller således om proposition uppå denna fram¬
ställning.
Öfverläggningen var slutad, och Herr Talmannen gjorde
derefter denna proposition: ”Behagar Ståndet, med godkännan¬
de af förevarande punkt i öfrigt, utsätta början af år 1846,
såsom den tidpunkt, vid hvilken Ståndet anser användning af
den nya räkne-enheten uti räkenskaperne må bringas till verk¬
ställighet.”
Härtill svarades Ja: äfvensom det beslöts, att i den un¬
derdåniga skrifvelsen härom till Kongl. Maj:t skall anhållan sko,
att liikets Ständers Banks oell lliksgälds-Contoirs Styrelser må
sä tidigt underrättas om terminen för det nya räkningsföran-
dets verkställighet, att erforderliga åtgärder må hinna ätt för
ändamålet vidtagas.
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 23, lades deruppå, i öfrige
delar, till handlingarne.
Herr Maechel anmälte sin reservation mot Ståndets, i an¬
ledning af förevarande Betänkande, fattade alla beslut.
§. 5.
Efter å nyo skedd föredragning af Banco-Utskottets Utlå¬
tande, N:o 24, med hemställan, att fyra från Bänken utgifne
odlingslån mätte få afskrifvas, samt ett dylikt län, såsom osä¬
kert, inom linien föras, blef samma Utlåtande bifallet.
§. 6.
Begärdes och lades andra gången på bordet Stats-Utskot-
tets Utlåtanden, N:ris 54—60, i föregående protocoll, till ru¬
brikerna beskrifna, hvarjemte föredrogs oell Indes å bordet Be-
villnings-Utskottets Betänkande, N:o 11, angående grunderna för
den blifvande allmänna Bevillningen, samt föreskrifterna för
tillämpningen deraf.
20*
314
Ben 27 November.
§. 7.
Justerades l:o Protocollet för den 13 dennes, samt 2:o
Protoeolls-utdrag öfver af Ständet denne dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 2 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 27 November.
rienuin kl. § 10 f. m.
§. 1
Justerades: i:o förut onpplästa delar af Protocollet den G
dennes: 2:0 §. 3 af Protocollet den 20 dennes, och 3:o Pro-
tocolls-utdrag öfver särskildta af Ståndet den 23 dennes fat¬
tade beslut.
%. 2.
A nyo föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 54, i an¬
ledning af Rikets Ständers åren 1841 och 1843 församlade Re¬
visorers Berättelser, angående samma år verkställd gransk¬
ning af Statsverkets samt andra af allmänna medel beståen¬
de fonders styrelse och förvaltning, åren 1838, 1839, 1840
och 1841.
På derom af Herr Talmannen framställd proposition,
beslutade Ståndet, att detta Utlåtande skulle punktvis fö¬
redragas.
Härvid förekommo:
Kongl. Stats-Conloirel.
§§. 1 till och med 5.
Godkändes.
§. 6.
Lades till handlingarne.
§§. 7-12.
Gillades.
§. 13.
Utlåtandet i första delen af denna §., f anledning af Re-
visorernes hemställan derom, att anslagen för Kongl. Slot¬
tet i Stockholm måtte öfverflyttas till Riks-Statens första Huf-
vudtitel.
Godkändes.
Vidare hade Utskottet i denna §. tillstyrkt, att Rikets Stän¬
der måtte, till liqviderande af den skuld, utgörande den 1
sisth Augusti återstående Capital, 57,500 R:dr, jemte oguld-
Ben 27 November.
315
ne räntor, hvarföre Statsverket, i och för Lejonbackens om¬
byggnad, häftar, å Riksgälds-Contoiret anvisa ett motsvaran¬
de anslag.
Herr Fomander: Det är ej utan förundran jag funnit, att
endast en enda Ledamot i Stats-Utskottet reserverat sig emot
pluralitetens beslut i denna fråga. Skulden för Lejonbackens
ombyggnad eger väl icke egentligen någon gemenskap med an¬
slaget lör det Kongl. Slottet, utan denna skuld har helt och
hållet sitt egna sammanhang och uppkomst. Tillvaron af den¬
samma var länge med mycken omsorg fördold, ända tills den,
under Rikets Ständers Revisorers sammanträde år 1841, hän¬
delsevis blef upptäckt. Den uppmärksamhet, som denna hän¬
delse väckte, var äfven ganska betydlig. Men, detta oaktadt,
skulle jag likväl tro, att, sedan det Kongl. Slottet i Stockholm
nu på sednare åren undergått betydliga reparationer, det
Byggnads-anslag, som nu för detsamma blifvit beviljadt, borde
vara tillräckligt ej allenast till Slottets underhåll, utan ock, li¬
kasom hittills, lili amortering al ifrågavarande skuld. Jag an¬
ser derföre det af Utskottet projecterade anslag vara min¬
dre nödigt, och yrkar, af sådan anledning, afslag å Utlå¬
tandet.
Herr Norin: Det kan väl synas, som Utskottet, då det be¬
viljat ifrågavarande anslag, varit nog mycket frikostigt med Sta¬
tens medel, men om man ser saken från den rätta sidan, tror
jag, alt man snart skall finna förhållandet annorlunda. Den
siste Talaren har väl visat sig ega någon kännedom om före¬
varande ämne, men frågan har nu, sodan skulden först blifvit
upptäckt, vunnit en fullständig utredning, och man känner, att
denna skuld måste förr eller sednare betalas. De afbetalnin-
gar, som å densamma hittills blifvit gjorda, hafva skett med
en iinga del af de medel, som blifvit anslagne till underhåll
al Kongl. Slottet i Stockholm; men då, på sätt Revisorerne an¬
märkt, mänga är skulle åtgå, innan denna skuld, om ett dy¬
likt amorteringssätt iakttogs, kunde blifva till fullo liqviderad,
samt det beviljade anslaget för det Kongl. Slottet ej är upp¬
taget högre, än som till Slottets underhäll oundgängligen er¬
fordras, ty den summa, hvarmed anslaget blifvit ökadt, afser
endast underhållet för öfriga inom Stockholm åt Kongl: Hof¬
ven upplåtna allmänna byggnader, så synes det icke vara med
god ordning och reda i Statsverket förenligt, att låta amorte¬
ringen af skulden ske på bekostnad af berörde anslag, hvilket,
i sådan händelse, Liefve alldeles otillräckligt till det ändamål,
som dermed åsyftas. Och som härtill kom, att denna skuld
är till enskilda personer, hvilka ej böra en längre tid få vänta
pä betalning af sina fordringar, ansåg Utskottet det vara lämp¬
ligt,, att, å ena sidan, Kongl. Slottet fick, hvad det för sitt, un¬
derhåll behof de, och, å den andra, ett anslag beviljades tilt
betalningen af förevarande skuld. Det är ej heller mig obekant,
huru, vid Lejonbackens ombyggnad, denna skuld först upp¬
kom; och, om det vore möjligt att pä annat sätt fylla denna
31G
Den 27 November.
brist, skulle jag icke underläta, att motsätta mig beviljandet af
det nu ifrågasatta anslaget; men det är längesedan för sent att
i detta hänseende anställa nägra reclamationer, hvarföre jag nu
ej kan annat, än tillstyrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Anders Berg instämde.
Herr Foenander: Genom hvad Herr Norin nu yttrat, har
han icke vederlagt den omständighet, som utgör det förnämsta
skälet för mina åsigter. För 4 å 5 år sedan, utgjorde skulden
för Lejonbackens ombyggnad omkring 97,000 R:dr U:co, men
sedermera hafva med anslaget för det Kongl. Slottet, oaktadt
detta under tiden undergått betydliga reparationer, likväl 40,000
R:dr samma mynt blifvit afbetalte. Då så stor amortering af
skulden redan skett med det hittills varande anslaget, kan jag
icke inse, hvarföre icke hela skulden, dä anslagssumman är
densamma, skall kunna på lika sätt liqvideras, och förnyar der¬
före min anhållan om afslag å Utlåtandet i denna del.
Herr A. Berg: Såsom redan blifvit anmärkt, blef denna
skuld först upptäckt under 1841 års Revision af Statsverkets
styrelse och förvaltning. Skulden har tillkommit sålunda, att,
dä frågan om Lejonbackens ombyggnad först väcktes, calculerna
öfver de summor, som i och för arbetet erfordrades, blefvo så
origtigt och missledande uppställda, att det anslag, som, på
grund af dessa, beviljades, ej förslog till bestridande af kostna¬
derna för arbetets fullbordande, utan bristen mäste fyllas genom
Jan. Om några ersättnings-anspråk kunde väckas emot dem,
sorn uppgjorde dessa falska calculer och sålunda föranledt skul¬
den, sä skulle jag, å min sida, icke underlåta att i detta fall
påyrka de strängaste åtgärder; men dä detta ej låter sig göra,
anser jag det vara pä det högsta orätt, att afbetalningen af
denna skuld skall såsom hitintills, ske pä Kongl. Slottets bekost¬
nad. Dä en sä betydlig summa derå ännu återstår ogulden, så
skulle, om afbetalningarne, fortfarande, komme att bestridas
med anslaget för Slottets underhäll, den minskning, som häri¬
genom uppkom i detta anslag, kunna hafva ett ganska menligt
inflytande på denna herrliga byggnad; hvarföre, enär jag fram¬
för allt önskar, att detta mästerverk i byggnadskonst ständigt
mätte bibehållas i fullgodt skick, jag icke kan annat, än yrka
på bifall till Ltskottets förslag.
Herr Norin: 1 anledning af hvad Herr Foenander yttrat,
skulle mången kunna tro, att anslaget för det Kongl. Slottet
vore särdeles rundeligt tilltaget, men sådant är verkligen icke
förhållandet, hvilket man ock lätt lärer finna, örn man tager i
betraktande denna långa tid, under hvilken de af Herr Foenan-
der omnämnda reparationer blifvit verkställda; och för öfrigt
torde jag få påminna, att tankarne på sednare tider äfven varit
delade derom, huruvida man bestridt kostnaderna för dessa
reparationer med det för dem bestämda anslag, eller om an¬
dra medel dertill blifvit använde. Skulle man framdeles finna,
att man beräknat ifrågavarande anslag högre, än behofvet kraf¬
vel-, så är det ju i alla liändelserjganska lätt att deruti göra
Den 27 November.
317
en nedsättning, ninn för närvarande anser jag icke nödigt, att
i detta hänseende vidtaga någon förändring.
Herr Machel: Enär Lejonbacken ostridigt utgör en del af
det Kongl. Slottet, för hvilket anslag till ej ringa belopp är be-
viljadt, samt det numera blifvit upplyst af en talare, som sjelf
varit revisor är 1841, att med detta anslag redan 40,000 R:dr
blifvit å skulden afbetalde, anser jag, att. äfven återstoden af
densamma rättast bör af detta anslag till fullo godtgöras; hva¬
dan jag, lika med Herr Foenander, yrkar afslag å Utlåtandet, i
denna del.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannens nu gjor¬
de framställning om bifall till denna punkt af Utlåtandet blef
med Ja och Nej besvarad, hvarjemte votering begärdes.
Följande voterings-proposition uppsattes, justerades och
anslogs :
"Don, som bifaller Stats-Ltskoltets Utlåtande, N:o 54, 13
§:en, sednare framställningen, röstar: Ja
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet afslagit nämnda framställning.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, hvar¬
vid Herrar Schartau, K. A. Almgren, Kjellberg, E. G. Lindström,
Arnberg, Petré, Gillberg, Sjöstedt, Ekholm, Hörnstein, de Maré,
Stenström, Lindblad och Langenberg voro frånvarande. En sedel
aflades förseglad, och de öfrige, vid hvilkas öppnande tvänne
af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan, om
Herr Talmannen, befunnos innehålla 25 Ja emot 18 Nej; i följd
hvaraf Stats—Utskottets Utlåtande i förenämnda punkt var bifallet.
§§. 14 och 15.
Godkändes.
§. 16.
Första delen af denna §., angående förvalningen af äldro
depositionsmedel.
Godkändes.
I sednare delen af denna §. hade Utskottet hemställt, att
Rikets Ständer villo hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Majit i Nådigt öfvervägande taga, huruvida
icke, medelst bestämmande i lagenlig ordning af en viss prse-
scriptionstid för återlyftning af ifrågavarande depositionsmedel,
desamma må för framtiden kunna, så väl till capital, som rän¬
ta, lill Statsmedel omsättas.
Herr Ehlund: Ehuru det vore ensidigt, att, på sätt Siats-
Utskottet föreslagit, en viss praescriplionstid kunde i lagenlig
ordning stadgas för återlyftning af de Depositionsmedel, som
blifvit till Statsverkets lefvererade, befarar jag likväl, att så väl
sjelfva medlens egenskap, sorn gällande författningar lägga ett
oölvervinnerligt hinder i vägen för den af Stats-Utskottet före¬
slagna åtgärd. Allmänna Lagen stadgar väl uti 9 Gap. 12 §.
Ilandels-Ralken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 13
Junii 1800, en praescriptionstid af 10 är för den, som eger
318
Den 27 November.
fordran hos annan i gods eller penningarr elior hvad det är,
men detta lagstadgande kan icke tillämpas å deposita, för hvil¬
ka rätten att dem återfordra icke blifvit genom detta laghud
praescriberad. Deremot innefattar Kongl. Brefvet den 10 Au¬
gusti 1763 bestämd föreskrift, att deponerade penningar, som
för oslitna tvister skulle komma att stå under allmänt förvar,
kunna efter längre eller kortare tid återtajjas. Min öfvertygelse
är således, att Statsverket aldrig kan tillvälla sig rätt till ifråga¬
varande depositionsmodel, utan att de för beständigt komma
att utgöra deponenternes egendom, som bör af Statsverket hål¬
las dem tillhanda, dä de styrka sin rätt dertill; i följd hvaraf
jag, för min del, mäste yrka, att den föreslagna skrifvelsen tilt
Kongl. Maj:t icke mätte komma att expedieras.
Herr Lagergren: Jag instämmer till alla delar med Herr
Elilund. Det ligger i naturen af ett depositum, att deponentens
rätt att älerlylta detsamma alltid står öppen, och jag anser det
icke vara lämpligt, att, på sätt nu blifvit föreslaget, genom le-
gislativa åtgärder upphäfva en sådan rätt, i fråga om medelr
som blifvit deponerade hos allmänna Verk. Uti andra länder,
der stränga lagar, rörande prsescription, blifvit införda, har un¬
dantag alltid skett för deposita; oell der prsescription äfven för
dessa blifvit antagen, hur den dock blifvit utsträckt till den län¬
ga tiderymden af 99 å 100 år. Af dessa skäl kan jag ej gilla
Utskottets Utlåtande i denna punkt, utan yrkar, att detsamma
mätte af Ståndet afsläs.
Herr Ödmansson förenade sig med Herr Lagergren.
Herr Brinck-. Jag hemställer, om icke rättvisan mot de all¬
männa Arerken fordrar, att en viss prasscriptionstid för återlyft-
ning af de medel, som hos dem blifvit insatte, bestämmes, och
jag får tillika erindra, att en dylik prsescription redan är anta¬
gen, hvad Banken beträffar, enär det uti alla depositionsbevis,
som derifrån utgifves, uttryckligen föreskrifves, att deponenlcn,
så vida icke, hvad insatt blifvit, inom tio år återlyftas, har för¬
lorat all vidare rätt till detsamma. Om icke någon prsescrip-
tion stadgas äfven för medel, insatte i Statens öfrige verk, så
skulle dessa Verk komma att i en obegränsad tid besväras med
förvarande och balancerande af främmande medel. Jag anser
det icke vara förenligt mod god ordning, att låta dylika medel
i en lång följd af år bokföras i Statens räkenskaper. Dä man
föröfrigt, genom förevarande förslag, icke åsyftar att beröfva
någon sin lagliga rätt, utan endast bereda ordning och reda i
Statsverket, ser jäg icke någon våda uti att antaga förslaget och
yrkar derföre bifall lili detsamma.
Häruti instämde Herr Gustafsson.
Herr Billström: Utan alt vilja bestrida rigtigheten af de
asigter, Herrar Eklund och Lagergren uttalat, angående naturen af
depositum, kan jag likväl icke frångå den meningen, att i före¬
varande lall någon gräns bör bestämmas för medlens återlyft-
uing, hvarföre jag anhåller om bifall till Utskottets förslag.
Herr de Mare: Herr Uklund har anfört, att allmänna Lu-
Den 27 November.
319
gen utgör eli hinder för vidtagandet af den utaf Stats-Utskottet
föreslagna åtgärd, men jag hemställer om lagen i detta fall kan
vara till något hinder, i händelse Konungen och Rikets Ständer
besluta, att en viss prsescription för äterlyftning af ifrågavaran¬
de medel skall bestämmas. För kort tid sedan yttrade jag uti en
annan fråga, af lika beskaffenhet med nu förevarande, mina
tankar i ämnet, och de samma hyser jag ännu. Herr Lager¬
bren har sjelf medgilvit, att uti andra länder, hvilka alltid hos
oss åberopas, såsom mönster, då fråga är om införandet af för¬
ändringar i våra Författningar, en proescriptionstid af 99 å 100
år är bestämd för deposita. Jag lägger icke så särdeles myc¬
ken vigt på den tidrymd som i detta fall stadgas, utan jag ön¬
skar blott, att någon tid i detta hänseende bestämmes, pä det
säkerhet och reda för de Allmänna Verken mätte vinnas; och
skulle än pnescriptionsliden utsträckas så långt, som till 100 år,
ser jag detta vida heldre, än att icke någon tid stadgas. I min
tanka skulle likväl 40 ä 50 år kunna antagas, såsom en lämp¬
lig tid i detta fall. Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr A. Berg-, Jag är hufvudsakligen förekommen af Herr
de Maré, och önskar, att någon tid bör bestämmas, ty eljest
skulle Verken komma att besväras med förvarandet och bok¬
förandet af främmande medel i kanske tusentals år. Något hin¬
der för utsättandet af en sådan tid kan jag icke tinna ligga i
allmänna Lagen; ty, om Konungen och Rikets Ständer besluta, att
en prsescriptionstid skall bestämmas, sä blifver ett sådant beslut
för framtiden Lag, mod lika gällande kraft, som den nuvarande.
Men äfven för närvarande föreskrifver Stadens Verk understun¬
dom viss praescriptionstid. Så t. ex. har Riksgälds-Contoiret
bestämt tiden, inom hvilken det inlöser sina creditsedlar, till
slutet af nästkommande är, efter hvars förlopp någon valuta för
dem ej vidare erhålles.
Herr Eklund: Jag tager mig friheten fästa uppmärksamhe¬
ten derå, att, om än Rikets Ständer vilja besluta, att en viss
prasscriptionstid för äterlyftning af i allmänna Verk deponerade
medel skall bestämmas, så fordrar likväl ordningen, att Ständer¬
na icke, på grund af Stats-Utskoltcts förslag, till Kongl. Maj:t
hemställa om sanction af ett sådant beslut; »ilan om Utskottets
åsigt i detta fall af Rikets Ständer gillas, bör ärendet först re¬
mitteras till Lag-Utskottet, för att derstädes, såsom en lagfråga,
i vanlig ordning behandlas, innan Ständerna kunna hufvudsakli¬
gen afgöra densamma och underställa sitt beslut i detta hänse¬
ende Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning; ty införandet af prae¬
scriptionstid, i fråga om deposita, utgör en förändring i nu gäl¬
lande Lag, hvadan ärendet äfven måste behandlas pä det sätt,
som för dylika förändringar linnes stadgadt.
Herr Lagergren: Jag vill äfven erinra om det af Herr Ek¬
lund antydda förhållande, att antagandet af en prsescriptionstid i
delta fall är en förändring i nu gällande Lag, som ej vet af
någon gräns för rättigheten till äterlyftning af deponerade me¬
del. Jag utbeder mig att få fästa Uögtärade Ståndets uppmärk¬
320
Den 27 November.
samhet pä skillnaden emellan deponerade medel, eller sådane,
sorn blifvit i allmänt förvar satte, och fordringar hos ett Pen-
ninge-Verk, hvilka sednare äfven nu äro underkastade proe-
scription. Jag anser derföre, att ett Ständernas beslut om pras-
scription i detta fall icke kan anses gillfigt, sä vida icke ären¬
det förut blifvit, såsom en vanlig lagfråga, af Lag-ltskottct be-
handladt.
Herr de Maré: Afven jag inser, att detta ärendet bör be¬
handlas, såsom en lagfråga, och Stats-Utskottet har icke holler
underlåtit, alt uti sitt utlåtande antyda sådant; men jag kan icke
gilla, att förevarande förslag nu remitteras lill Lag-Utskottet,
utan jag anser, att Ständerna först, på sätt Utskottet föreslagit,
till kongl. Maj:t framställa sin önskan i detta hänseende, hvar¬
efter, om Kongl. Majit behagar densamma i Nador gilla, Ilan
icke lärer underlåta att afgifva en Nådig proposition, hvilken
derefter kommer till grundlagsenlig behandling hos Rikets
Ständer.
Häruti instämde flere Herror Ledamöter.
Discussionen var slulad, och Herr Talmannen yttrade: Då
det blifvit ifrågasatt, att detta ärende skulle remitteras till Lag¬
utskottet, så för jag tillkännagifva, att jag, för min del, icke
finner det vara lämpligt, att ett Utskotts utlåtande på sådant
sätt remitteras lill ett annat, samt att jag, i följd deraf, ej eller
anser mig kunna framställa proposition om en sådan remiss;
och för öfrigt hafva ofta tillförene frågor af alldeles enahanda
beskaffenhet med nu förevarande blifvit, utan alla dylika om¬
gångar, af Ständerna slutligen pröfvade och afgjorde.
Herr Talmannens härefter gjorda proposition om bifall till
Utskottets Utlåtande, i denna del, blef med öfvervägande Ja
besvarad.
§. 17, angående en underdånig hemställan derom, att en
tjenlig local måtte i något af Kronans härvarande byggnader
upplåtas, såsom Embetsrum för Öfver-Ståthällare-Embetets Can-
■cellie.
Herr Elilund: Jag har ej något att invända emot hvad Ut¬
skottet i denna punkt tillstyrkt; men jag vill endast anmärka,
att ett misstag insmugit sig i p raein issenia till Utskottets utlå¬
tande, hvadan jag icke kan gilla desamma. Det heter nemli¬
gen: ”Sorn, i följd af Slotts-Rättens för Stockholms Slott och
Stad, enligt Kongl. Brefvet af den 10 sistlidne April, beslutado
indragning, behofvet af local för denna Domstol kommer att
upphöra, lärer följaktligen någon nedsättning uti beloppet af
omförmälde hyresbidrag kunna för framtiden ega runi.” Detta
raisonement är så vida orätt, som den ifrågasatta nedsällnin-
gen icke kan komma att ega rum, emedan Slotts-Rätten och
Öfver-Ståthällare-Embetets Cancellie, såsom embetsrum, begagna
samma local.
Utlåtandet i denna §. godkändes.
§. 18. Utskottet hade tillstyrkt en underdånig, begäran
Dety 27 November.
321
derom, att de 5 anslaget för blessprade Officerare och Under¬
officerare reserverade medel mätte förräntas.
Herr Norin: Jag får tillkännagifva, att, ehuru jag icke re¬
serverat mig emot Utskottets beslut i denna punkt, jag likväl i
delta fall varit, med detsamma af olika tankar, emedan jag an¬
sett Revisorernes anmärkning, rörande de reserverade medlen,
hafva förtjenat mera afseende, än Utskottet derå fästat. Lika
med Revisorerne, finner jag det vara lämpligt, att berörde me¬
del i liqvid Riksgälds-Contoiret tillgodolöras. Dä det visat sig,
att det bestämda anslaget för blesserade Officerare och Under¬
officerare varit fullt tillräckligt för det dermed afsodda behof,
kan jag icke inse, det Staten eger någon vidare skyldighet att
träda emellan och bespara än ytterligare summor för samma
behof. Ej heller tror jag, alt den fond, Utskottet sålunda ve¬
lat hafva besparad, kommer att medföra någon väsendtlig nytta,
enär fonden, om den, i följd af ett krig, behöfde anlitas, vore
alldeles otillräcklig för de;t ändamål, som dermed åsyftas. I
den händelse icke någon af Ståndet skulle biträda de åsigter,
jag nu yttrat, får jag pä förhand anhålla, att fä detta mitt an¬
förande, såsom en reservation mot det blifvande beslutet, i
Protocollet intaget.
Herr Lagergren: I händelse af ett krig, är väl den bespa¬
rade fonden ringa; men den är i sådant fall bättre, än ingen.
Antalet af de personer, som under krig blifva på ett eller an¬
nat sätt skadade, och i följd deraf behöfva understöd, är så
betydligt, att alla möjliga tillgångar i sådant afseende måste an¬
litas; hvadan jag anser, att Stats-Utskottet, genom detta sitt för¬
slag, ådagalagt en ganska värdig försigtighet. Jag yrkar således
bifall till Utlåtandet.
På derom af Herr Talmannen framställd proposition, biet
utlåtandet i denna punkt bifallet.
§§. 19 och 20.
Lades till handlingarne.
§ 21.
Godkändes.
§. 22.
Utskottet hade föreslagit en underdånig anhållan om Krigs-
Hof-Rättens upphörande.
Herr Lagergren: Instämmande uti de åsigter, hvilka rescr-
vanterne inom Utskottet uttalat, får jag fästa uppmärksamheten
å det olämpliga deruti, att, i anledning af en revision af Sta¬
tens räkenskaper, framkomma mod ett organisations-förslag af
förevarande beskaffenhet. Detta förslag vittnar ock om ganska
ringa kännedom af förhållanderna. Krigs-flof-Rätten är nemli¬
gen ej blott Öfver-Domstol, utan dömer derjemte i första in-
stancen uti frågor om alla så högre, som lägre Officerares fel
och förbrytelser i tjänsten. Om nu denna domstol skulle upp¬
höra, så konnon det besynnerliga och i alla andra länder o-
Bnrg.-Stånd. Fiol. v.id JJrt. Rifod. 1,84.4 o. 184-5. II. 21
323
Den 2T November.
kända förhållande att inträffa, att militairer skulle för embefsfel
dömas af civila, hvilket, i min tanka, skulle komma att hafva
ett ganska menligt inflytande på krigstukten och den så nödiga
milituiriska andan. Jag kan derföre ej annat, än yrka afslag å
Utskottets ifrågavarande förslag.
Herr Warn: Krigs-Hof-Rättens upphörande är ett gammalt
tviste-ämne vid Hiksdagarne, och många skäl för bifall till Ut¬
skottets nu framställda förslag kunde anföras. Bland de vigti-
gaste i detta hänseende är det, att äfven civila personer äro
skyldige att svara inför denna Domstol; och, som man ansett,
att det i allmänhet gatt mera arbitrairt och summariskt tillväga
vid Krigs-domstolarne, än vid de Allmänna Rätterna, har man
alltid befarat, att rättvisan vid de förra var svårare alt vinna,
än vid de sednare. Hvad mig angår, anser jag blott den om¬
ständigheten, att en dylik misstanka, till följd af Domstolens
sammansättning eller eljest, kan uppstå, vara skäl nog för dess
upphörande, äfven om detta skulle ske på bekostnad af krigs¬
härens så kallade militairiska, kanske då rättare sagdt cast-anda.
Som jag således gillar Utskottets förslag och yrkar bifall till det¬
samma, får jag, i anledning af den siste Talarens yttrande om
olämpligheten deraf, alt detta förslag blifvit afgifvet af Stats¬
utskottet, tillkännagifva, att jag, för min del, gör föga afseende
på, hvarifrån det goda kommer, endast jag tror mig röna dess
tillvaro.
Herr Grape, m. fl., instämde.
Herr Norin: Jag är till alla delar förekommen af Herr
Warn, och tror, att den, sorn, rörande detta ämne, tager kän¬
nedom om Revisorernes Berättelse år 1839 och förhandlingarna
vid sista Riksdagen, skall finna fullt öfvertygande skäl att bifalla
detta förslag.
Herr Sorbon instämde.
Discussionen var slutad, och, på Herr Talmannens fram"
ställning, blef utlåtandet i denna §. af Ståndet godkändt.
Mot detta beslut reserverade sig Herr Lagergren.
§. 23, innefattande Utlåtande, i anledning af Revisorernes
anmärkning derom, och Svenska och Norrska Ministern, i Paris,
Hans Excellence m. m. Herr Grefve G. Löwenhjelm., jemte de å
Minister-Staten anvisade löne-förmåner, äfven i egenskap af Ca-
valleri-lnspecteur, åtnjuter af den för detta embete anslagna
lön 3,400 R:dr årligen.
På derom af Herr Talmannen gjord hemställan, beslöts,
att Ståndet skulle, i ett sammanhang med denna §., till afgö¬
rande företaga §. 82, hvilken angår en med förenämnde allde¬
les likartad fråga, beträffande Svenske Ministern vid Kongl.
Stor-Brittanniska Hofvet, Hans Excellence, m. m. Herr Grefve
31. Björnstjerna, som, jemte Minister-anslaget, uppbär indeld lön,
i egenskap af f. d. General-Adjutant för Arméen.
Herr Schartau: Jag får vördsamt anhålla, det Ilöglärnde
Ståndet behagade bifalla det förslag, son» jag, i min reservation
Den 27 November.
63$
»ti förevarande fall, framställt. Mitt förslag skiljer sig ifrån
Stats-Utskottets Utlåtande deruti, att, enligt det sednare, lönerna
för de embeten, hvilka uti diplomatiska befattningar anställde
personer särskildt innehafva, skulle tillfalla dem, sorn, under
diplomatens beskickning, förestår hans embete här i landet; då
deremot, enligt milt lörslag, berörde löner, med undantag af
hvad skäligen må anses tillkomma den virarierande personen,
skullo till Statsverket besparas. Då man hittills sett, att de arf-
voden, som till dylika vicarier blifvit uthetalte, varit högst rin¬
ga, sä att t. ex. den, som förestått elt embete med flora tu¬
sende lt:drs lön, endast i arfvode uppburit några hundrade,
anser jag det icke vara behöfligt, att vicarier, som nu åtnöjt sig
med så obetydliga summor, utan ålit skäl, skulle komma att
uppbära ett mångdubbelt högre belopp eller hela de lör em-
betena anslagna lönerna. Jag yrkar således afslag å Utskottets
utlåtande i denna del, samt bifall å det af mig framställda
förslag.
Herrar Gustafsson, Valley, Grape, Lundelius, Paul Berg och
Sorbon, m. 11. instämde.
Herr A. Berg: Äfven jag yrkar afslag å Utskottets förslag
och antagandet af Herr Schartaus reservation, och har jag med
särdeles stor tillfredsställelse förnummit, alt Preste-Ståndet, vid
öfverläggningen af denna punkt, stadnat uti enahanda beslut
och, för sin del, antagit det af Herr Schartau framställda försla¬
get. Då jag sjelf, såsom Revisor, deltagit i beslutet om den
anmärkning, som gifvit anledning till ifrågavarande Utlåtande,
skulle jag med nöje se, om densamma komme att föranleda tili
någon åtgärd och någon besparing, i följd deraf, tillskyndas
Statsverket. Revisorernes anmärkningar pläga eljest vanligen
röna en helt annan utgång; ty, sedan vederbörandes förklarin¬
gar öfver dessa blifvit infordrade, hafva Rikets Ständer merän-
dels förklarat desamma, än icke kunna föranleda till någon åtgärd,
än hafva blifvit nöjaktigt förklarade m. m., och om än, i en fråga
af mera vigt och större omfattning, Ständerna någon gång fästat
su mycket afseende ä Revisornes mening, alf vederbörande blif¬
vit ställde under Riks-Rätt, sä har resultatet af hela den långa
proceduren icke blifvit det, man haft skäl att hoppas och ön¬
ska, utan alltid reducerat sig till noll, hvilket troligen alltjemnt
blir resultatet, så länge Riks-ltätten är sä organiserad, som för
närvarande. I detta fall blefvo de besparingar, som komme
Stats-verket till godo, ganska betydliga, enär Hans Excellenco
Herr Grefve Löwenhjelm uppbär 3,400 R:dr, och Hans Excel-
lence Herr Grefve Björnstjerna 5,000 å 6,000 R:dr i lön, allt
efter Spanmåls-markegångs-priserna, för de embeten, de, jemtö
sina Minister-poster, innehafva. Jag finner ej en sådan indrag¬
ning, som nu blifvit ifrågasatt, vara obillig, enär de löner, våra
Ministrar uppbära, böra vara fullt tillräckliga för deras behof,
i synnerhet som jag är öfvertygad derom, alt de nu få tillgo¬
donjuta dem oafkortade, och att några afdrag ä dem ej vidare
ske, till afbetalningar å. Cabinctts-cassans skuld, hvilket, elter
32*
Den 27 November
fivad man fiört, förut varit fallet. Jag vill emedlertid icke här¬
med hafva sagt, att de nu ifrågavarande personerna kunna från¬
tagas dessa inkomster, emedan jag icke känner, under hvad
vilkor de fått sig dem tillerkända. Jag får derföre förnya min
anhållan om bifall till Herr Schartaus förslag, samt ogillande af
Utskottets utlåtande, i denna punkt.
Häruti instämde vice Talmannen Herr Brinck.
Herr Lafergren: Emot Utskottets egentliga och slutliga till¬
styrkan i denna punkt har jag väl icke någon anmärkning att
göra, utan är färdig att till densamma lemna mitt bifall; och
detta göres desto heldre, som jag derigenom kan, åtminstone i
min nion, bidraga till att skänka en annan värd Ledamot det
nöje, han förklarat sig skola erfara, om Revisdrefhes anmärk¬
ning föranledde åtminstone någon besparing i Ståts-utgifter;
men deremot kan jag icke, för någon del, gilla präemisserna
till Utskottets beslut; ty 'jag fordrar, att Rikets Ständer, såsom
en del af lagstiftande makten, skola framför allt respectera en¬
skildas lagligen förvärfvade rättigheter. Då de båda ifrågava¬
rande Ministrarne, hvilka pä ett hedrande sätt Uppfyllt sina å-
ligganden, blifvit af Konungen tillförsäkrade att, fortfarande, få
bibehålla de löner, som de, i och för sina förra embeten, upp¬
burit, böra icke Rikets Ständer, med åsidosättande af den akt¬
ning för éiMild rätt, som städse bör iakttagas, framställa yr¬
kanden derom, att dessa löner nu sktillé blifva beniålde Mini¬
strar Iräntagne. Det allmänna i denna fråga, som innefattas i
Utskottets slutliga tillstyrkan, är grundadt pä billighet, och gan¬
ska lämpligt att antaga, men det personliga deri, som förekom¬
mer i ingressen, bör, i min tanka, borttagas. Jag skulle der¬
före vilja föreslå, att Ståndet lade inledningen lill Utlåtandet
till handlingarne, men i öfrigt bifölle Utskottets tillstyrkan, e-
medaii hvar och en lärer kunna inse, att, om än Ständerna be¬
sluta en sådan hemställan, som nu blifvit föreslagen, Kongl.
Majit icke kan frångå sitt en gång lättade beslut och indraga
berörde löner från deras nuvarande innehafvare; och för min
del kan jag ej finna, hvartill en dylik hemställan skulle gag¬
na, dä Konungen, i anledning deraf, icke kan vidtaga någon
åtgärd.
Herr Warn: Jag skulle tro, att bela Ståndet delar samina
tillfredställelse, som Herr A. Berg förklarat sig erfara, då några
besparingar kunna beredas åt Staten. Utan att vilja yttra mig
öfver lagligheten deraf, att en Embetsman pä en gång innehaf¬
ver tvänne särskildta tjenster på stat, för hvilka lian uppbär
löner, finnér jag det dock vara uppenbart, att, dä en Minister,
i följd af sin befattning, årligen har sig anslagen en summa af
16,000 R:dr Hamburger Banco, — jag vill påminna mig, att Mi¬
nistrarne i Paris och London uppbära sä stora löner, — det
icke år mer än billigt, att han afstår från de löneförmåner,
sorn han åtnjöt af det embete han innehade förr, än Minister¬
posten biel’ honom anförtrodd. Jag anser derföre det vara
rätt, att antaga det äf Herr Schartau föreslagna amendement af
Ven 27 November.
325
Utskottets Utlåtande, enär man sett, att de vicarier, sorn under
Ministrarnas frånvaro förestått deras embeten härstädes, icke
hittills åtnjutit, och således ej heller framdeles böra kunna lin¬
nas berättigade till alt uppbära hela den för dessa embeten
anslagna lön; och dessutom skulle, beträffande Hans Excellence
Herr Grefve Björnstjerna, hela hans förra lön komma Stats¬
verket till godo, enär han uppbär indelning vid Adelsfane-Re-
gimontet, som numera är helt och hållet indraget. Man har
omnämnt, att ifrågavarande Ministrar, på ett hedrande sätt, upp¬
fyllt sina platser; jag vill icke bestrida detta, utan har deremot
sjelf, under mina resor i utlanden, vid mänga tillfällen, hört
vitsordas deras välvilja och humanitet; men man mäste, i delta
fall, göra afseende ä sak, och ej ä person, och då den grund¬
sats, som linnes uttalad i Herr Schartaus förslag, synes rigtig,
kan jag icke annat, än yrka bifall till detsamma.
Herr Berglund instämde.
Herr Valley: Jemte det jag instämt uti de af Herr
Schartau uttalade åsigter, får jag, i anledning af hvad Herr La¬
gergren yttrat om obilligheten deraf, att fråntaga de nu om¬
nämnda Ministrarne deras förra löneförinoner, fästa uppmärk¬
samheten derå, att Stals-Ltskottet, med sitt utlåtande, aldrig af¬
sell något dylikt, utan endast velat hafva den af Utskottet fram¬
ställda grundsats för framtiden tillämpad. Det heter nemligen
i Utlåtandet: "Dä Statens Embetsman varda i Diplomatiska be¬
fattningar anställda.” Det är således ej fråga om indragning af
de nuvarande Ministrarnes löner, utan endast att de, som hä¬
danefter utnämnas till dylika poster, böra afstå frän sina förut
innehafvande löneförntoher på stat; hvadan bemälde Ministrar
aldrig kunna komma att Iida något genom antagandet af före¬
varande förslag, så vida icke de framdeles blifva entledigade
frän sina Minister-poster, samt sedermera till desamma äter be¬
fordrade. Jag yikar afslag å Utskottets utlåtande, och att Herr
Schartaus förslag måtte antagas.
Discussionen förklarades vara slutad och Herr Talmannen
yttrade: Herr Lagergren har väl föreslagit, att prsemisserna eller
ingressen till Utskottets utlåtande skulle läggas till handlingarne;
men dä Herr lagergren tillika förklarat sig vara färdig, att bi¬
falla Utskottets hufvudsakliga tillstyrkan, hemställer jag, huruvida
det är möjligt, att framställa proposition å Herr Lagergrens be¬
rörde förslag, enär det, i min tanka, lärer vara af mindre be¬
tydenhet, om prsemisserna skulle vara, i ett eller annat afseen¬
de, mindre rigtiga, dä man, i allt fall, är nöjd med det slut.
Iivari Utskottet slädnät.
Herr Lagergren: Jag beder om förlåtelse, att jag, i detta
fåll, hyser en annan mening. Jag tror ej, att prsemisserna här
äro sä alldeles likgilltiga. Jag godkänner Rikets Ständers rätt,
att göra sådana slipulationer, som liu blifvit föreslagna i Ut¬
skottets slutliga tillstyrkan, men jag kan icke gilla, att Ständer-
neå beslut i delta hänseende skull innebära något retroaclivt
sträfvande; och ett sådant komme verkligen att förefinnas, om
326
Den ST Noeemher.
pranimserna qvarstå oell beslutet tillämpas på Deras Kxcel-
lencer Lowenhjelm och Björnstjerna. Utskottet ruisonnerar nem¬
ligen salunda: ”Enär Herr Grefve Löwenhjelm, såsom Svensk och
Norrsk Minister i Paris, uppbär de å Minister-staten, i sådant
afseende, anvisade betydliga Löneförmoner, anser Utskottet, lika
med Revisorerne, rättvisan påkalla, alt för den tid, della för¬
hållande fortfar, Herr Grefven frånträder den Cavallcri-ln-
specteurs-tjensten åtföljande aflöning." Detta är en af Utskot¬
tet uttalad mening, hvilken, om förslaget i öfrigt antages, mä¬
ste (å plats i den Skrifvelse Ständerna, i anledning deraf,
komma att till Kongl. Majit i underdånighet aflåta; och ehuru
jag ej tror, att Utskottet afsell, att det för bemälde Ministrar
skulle medföra någon retroactiv kraft, anser jag dock, att or¬
den, om de finnas i nämnde skrifvelse, utan tvifvel, kunna ty¬
das derhän; hvadan jag förnyar min hemställan, att denna in¬
gress måtte borttagas, antingen Ståndet behagar gilla Herr
Schartaus eller Utskottets hufvudsakliga förslag.
Herr Talmannen framställde härefter följande proposi¬
tioner :
"Behagar Ståndet, mod läggande lill handlingarne af in¬
gressen till Utlåtandet i §. 23, bifalla, hvad Stats-llskottet -för
öfrigt i denna §. tillstyrkt?"
Svarades öfvervägande: Nej!
"Behagar Ståndet, med ogillande af Stats-Utskottets Utlå¬
tande, i §§. 23 och 82, antaga det förslag, Herr Schartau uti
sin, vid denna §. fogade, reservation framställt?”
Svarades öfvervägande: Ja; i följd hvaraf Ståndet, för sin
del, beslutat, att Rikets Ständer skola, uti underdånig skrifvel¬
se, hos Kongl. Majit begära, att vid de tillfällen, dä Statens
Embetsman varda i diplomatiska befattningar anställde, i följd
hvaraf de, utan att från förut innehafvande tjenster endtledi-
gas, likväl sättas ur tillfälle, att bestrida dertill hörande ålig¬
ganden, de för erabetet eller tjensten å Stat anslagna aflönings-
inedlen skola, med undantag af hvad skäligen må anses till¬
komma den, som embetet eller tjensten under tiden förestår,
till Statsverket besparas. Ordinarie innehafvaren dock öppet,
att, vid densammas återtillträdande, ånyo komma i åtnjutande
af lönens fulla belopp.
Pä Herr Talmannens framställning, förklarade Ståndet, att,
genom det nu fattade beslutet, Stats-Utskottets Utlåtande i §.
82 äfven vore prölvadt och algjordt.
§§. 24 och 25.
Godkändes.
§. 28.
Stals-Utskottet hade tilstyrkt, alt Rikets Ständer villo i un¬
derdånighet begära, det täcktes Kongl. Majit, på sätt i Nåder
pröfvades lämpligt, låta, i hänseende till nuvarande formuiaire
för Rikshufvudboken, vidtaga de förändringar, hvilka kunde an¬
ses ledande till en fullständigare och lättare öfversigt af Stats-
medlcnsf förvaltning.
Den 26 November
327
Herr Kjellberg: I anledning af min emot Utskottets beslut
i denna del anmälda reservation, får jag äran tillkännagifva,
det min mening varit, att Rikshufvudboken hädanefter skulle
uppgöras på samma sätt, som ett vanligt Handels-Conto, eller
efter det dubbla Italienska bokhålleriet, samt att ett arfvode
skulle anslås till den person, som, i detta hänseende, för Ri¬
kets Ständers Revisorer framlade det bästa förslaget. Sedan
Revisorerne behörigen granskat och, efter Stats-Contoirets hö¬
rande godkänt ett sådant förslag, vore det lättast i tillfälle att
bedöma, huru stort detta arfvode, hvilket jag, om mitt minno
ej bedrager, föreslagit till 2000 å 4000 R:dr, borde vara, för
att hålla den person, som uppgjort förslaget, fullt skadeslös
för det arbete, han derpå anvåndt; ty det är omöjligt, att, då
fråga är om en så stor volume, som Rikshufvudboken, på för¬
hand kunna bedöma, hvad arbete åtgår för omförandet af
densamma.
Herr Warn: Jag beder att få till alla delar instämma uti
de af Herr Kjellberg uttalade åsigter. Det är nemligen kändt,
att Rikshufvudboken, ehuru den på sednare tider blifvit förd
efter en ny method, till hvars uppfinnare ett ganska betydligt
arfvode utbetalades, likväl icke motsvarar de mest billiga an¬
språk på reda och begriplighet; och jag skulle tro, att, om än
Rikets Ständer gillade, hvad Stats-Utskottet i detta fall tillstyrkt,
och till Kongl. Majit afläto en underdånig skrifvelse af don
syftning, som nu blifvit föreslagen, det icke skulle leda till nå¬
got resultat, eller åtminstone icke till det ändamål man önska¬
de vinna. Bättre vqre det derföre, i min tanka, om man, ge¬
nom ett utlofvadt pramium, kunde interessera någon i handels-
bokhålleriet skicklig och kunnig person, att sysselsätta sig med
utarbetandet af en fullständig plan för Statsverkets räkenskaper.
Man kunde dä vänta , att få se dessa förda efter ett system,
som vore enkelt och lättfattligt, och att Rikets Ständer och de¬
ras Revisorer ej, såsom hittills, behöfde använda en lång tid,
för att arbeta sig in uti och, till någon del, fatta meningen af
alla dessa konstiga uppställningar och bokslut.
Herr Ekholm-. Den, som haft tillfälle att granska Riks¬
hufvudboken och dess bokslut, instämmer gerna uti reservan¬
tens anmärkning derom, att det nu brukliga sättet för Riks—
lmfvudbokens förande är otydligt och af en ganska invecklad
beskaffenhet, så att man näppeligen kan anse denna räkenskap,
såsom annat, än en förslags-calcul. Dock befarar jag, att nå¬
gon större reda i räkenskaperna, än förut, icke kan ernås, in¬
nan en förändring i Statsverkets hela system blifver införd; ty
hvad reda kan man, under nuvarande förhållanden, vänta att
finna i dessa räkenskaper, då de sä sent afslutas, och då så
må många olika contos måste uppläggas? I fall man förestäl¬
ler sig, att uti det Verk, som har sig uppdraget att föra alla
dessa räkenskaper, det icke finnes någon person, sorn eger nog
skicklighet att kunna uppgöra ett förslag till ett förbättrad!, bok-
föringssätt derstädes, anser jag, att man icke kan vinna sårde-
328
Den 27 November.
les stor fördel deraf, att man i sädant hänseende utsätter ett
prcemium. En person, han må vara luiru skicklig som helst,
i förandet af enskilda räkenskaper, mäste dock, för att kunna
åtaga sig ett sådant uppdrag, som det nu ifrågavarande, nöd¬
vändigt ega en fullständig kunskap om Statsverket samt dess
redogörelse och uppbördsförvultning; oell en sådan kunskap
lärer man väl näppeligen kunna förutsälta hos någon, som ej
en längre tid haft tillfälle, att inom Verket göra sig bekant
med ämnet. Pä dessa skäl, och enär Revisorerne, i min tanka,
icke kunna, vid granskningen af ett förslags-formulaire, bedöma
dess halt eller användbarhet i förekommande fall, så får jag,
för min del, instämma uti hvad Stats—Utskottet i detta afseende
tillstyrkt, helst detta synes vara det, som kommer att ådraga
Staten den minsta utgift, och det vore verkligen beklagligt, om
man icke kunde erhålla ett förslag af ifrågavarande beskaffen¬
het för billigare pris, än det Reservanten föreslagit. Vi hafva
dessutom nyligen sett, att en hög Embetsman af Regeringen er¬
hållit det uppdrag, att utarbeta en förbättrad räkenskaps-me-
thod för Stats-Verket; huruvida han deruti lyckats eller icke,
derom äro väl tankarne delade; — men jag skulle likväl tro,
att, dä man har all anledning att förmoda, det meningen med
dessa räkenskaper ej är den, att med dem föra Rikets Ständer
eller deras Revisorer bakom ljuset, utan att öppet ådagalägga,
huru Statens medel blifvit förvaltade, man kan, på sätt Utskottet
tillstyrkt, med full tillförsigt öfverlemna åt Kongl. Majit att i
detta full vidtaga de åtgärder, Ilan kan finna lämpliga.
Herr A. Berg: Jag förenar mig med Herr Kjellberg. Det
skulle verkligen vara en tillfredsställelse, om vi här i landet
kunde en gäng få en Rikshufvudbok, som man kunde rätt för¬
stå. Vid de tillfällen, då jag, som revisor, haft mig uppdraget
att granska den nuvarande Rikslnifvudboken, får jag bekänna,
att jag icke kunnat begripa densamma, oaktadt jag i detta fall
icke haft någon möda ospard. Visserligen kunde man här göra
den invändning, att detta varit milt eget fel, men dä icke alle¬
nast jag, utan alla mina med revisorer, af hvilka åtminstone en
och annan varit skicklige bokförare, och de, sorn sedermera
-granskat denna bok, beklagat sig deröfver, måtte väl denna om¬
ständighet bevisa, att det icke endast är brist på uppfattning,
som gör boken så otydlig, utan att denna otydlighet måste de¬
biteras helt och hållet pä sättet att föra densamma. Man har
-nyligen anfört, att en hög embetsman vöre sysselsatt med ut¬
arbetandet af en förbättrad bokföringsplgn för de förvaltande
Verken, och att man borde vänta, till dess man fick se resul¬
tatet deraf. I anledning häraf tager jag mig endast friheten
erinra, att en hög embetsman äfven uppgjort förslaget till nu
brukliga Hufvudbok, och att han derföre erhöll ett ganska he¬
derligt honorarium, eller omkring 5,000 Ridr B:co. Jag kan
väl icke säga, att så förhål jer sig; men det ser dock verkligen
■ sä ut, som om denna Hufvudbok med afsigt blifvit så uppställd,
-att den för den oinvigde skulle vara svår, om ej omöjlig att
Den 27 November-
329
begripa. Jag får derföre förena mig uti Herr Kjellbergs vikan¬
de, att ett proemium blifver utsatt för den, sorn uppger det
bästa förslaget till ett lättfattligt bokslut; tv jag tror det icke
vara omöjligt att kunna uppställa Rikshufvudboken med samma
reda och tydlighet, sorn en vanlig handelsbok.
Herr Schartau : Älven jag tror det vara vigtigt, att Riks—
hufvudboken föres pä ett sädant sätt, att Pikets Ständer och
deras Revisorer genom densamma med lätthet kunna fatta en
fullständig öfversigt af Statsmedlens förvaltning. Jag har väl
icke, såsom Revisor, deltagit i granskningen af dessa räkenska¬
per, och ej eller är den plats, jag för närvarande innehar och
vid förra Riksdagen innehade i Stats-litskottet, af den beskaffen¬
het, att jag varit i tillfälle att taga närmare kännedom om bo¬
kens innehall, så att jag kan fälla ett säkert omdöme öfver
bokföringssättets lämplighet; men jag har dock, fastän flygtigt,
tagit densamma i ögonsigte, och funnit den väl vara till utse¬
endet nitid och väl hällen, men temligen svårfattlig. Säkert är,
att Rikets Ständers Revisorer är frän år beklagat sig deröfver,
och då synes man med visshet kunna antaga, att sättet att föra
dessa räkenskaper är i ett eller annat afseende felaktigt. Efter
mitt omdöme vöre det likväl ej sä särdeles svårt att få Itiks—
hufvudboken uppställd på ett klart ocb tydligt sätt, och, för
vinnande af detta ganska vigtiga mål, bör afseende ej göras på
en uppoffring; hvadan jag med Herr Kjellberg delar den åsigt,
att en ej för obetydlig summa bör bestämmas, såsom arfvode
för den person, som i sådant hänseende framlägger det bästa
förslaget.
Herr Valley: Ehuru jag ej står antecknad, såsom reservant,
har jag likväl delat Herr Kjellbergs åsigt i delta läll. Olämplig¬
heten af det nu brukliga sätt att föra Rikshufvudboken är af
alla, som af densamma tagit någon närmare kännedom, tillräck¬
ligt vitsordad. En förändring deruti är således af behofvet på¬
kallad; och jag skulle tro, att man icke bör, derigenom, att man
utsätter en för ringa summa, såsom arfvode, afskräcka en i äm¬
net skicklig person ifrån alt söka utarbeta ett förslag till re¬
form i detta hänseende; men på det att den, som åtager sig
ett sådant arbete, skall kunna lyckas, är det nödvändigt, att
ban har tillfälle att begagna en pä nu antaget sätt uppställd
och afslutad Rikshufvudbok, som han kan omarbeta, och efter
hvilken han sedermera kan uppgöra sitt förslag; ty utan att
hafva en dylik bok för ögonen, betviflar jag, att någon kan
uppställa ett formulaire, som med fördel kan begagnas. Jag yr¬
kar derföre bifall till den mening, Herr Kjellberg i sin reserva¬
tion uttalat, samt att Utskottets utlåtande, i denna del, i följd
deraf måtte afslås.
Herr Foenander: Då jag deltagit i en revision af Stats-Ver-
kets räkenskaper, kan jag äfven för min del, vitsorda svårighe¬
ten för revisorerne alt pä den korta tid de äro församlade, sä
fullständigt, som de böra, studera sig in uti Rikshufvudboken ;
21*
330
Den 27 November.
men ja» tror fik val, att ett formulaire till ett bättre bokförings-
sält icke kan pä fri liand uppgöras, utan att den, som skalf
frambringa niigot dugligt i detta afseende, måste ega tillträde i
Stafs-Contoiret och derstädes hafva inhämtat kunskap om alla
till ämnet hörande, mera elfer mindre vigtiga, omständigheter.
Jag anser derföre, att, om ett premium i detta fall utlofvades,
det icke skulle verka till det åsyftade ändamålet. Personer, som
hitintills varit sysselsatte med utarbetandet af en förbättrad
plan i detta fall, halva varit Embetsman inom Stats-Contoi-
ret; och, utan att ega någon befattning inom Verket, tror jag,
icke att en person kan åtaga sig ett arbete af ifrågavarande
beskaffenhet.
Herr Dalander: Jemte det jag förenar mig med dem, som
talat om svårigheten att rätt förstå Rikshufvudboken, och der¬
före, lika med Herr lijellkergr anser en omarbetning af densam¬
ma vara af nöden, tror jag dock, att, äfven om Herr Kjellbergs
förslag blifver antaget och en reform i sättet att föra Rikshuf¬
vudboken, i följd deraf vidtages, man endast till hälften afhul-
pit de olägenheter, som nu mota vid en revision; ty till Rikets
Ständers Revisorers granskning öfverlemnas ej allenast nämnde
Hufvudbok, utan ock böcker och räkenskaper frän flera andra
förvaltande Verk, uppställde efter olika methoder. Då denna
omständighet betydligt försvårar revisions-arbetet, så skulle jag
vilja föreslå, att, i sammanhang med införandet af ett förbät¬
trad t sätt för Rikshufvudbokens förande, en ändamålsenlig för¬
ändring i alla de öfriga Verkens räkenskaper vidtoges, så att alla
Kronans räkenskaper koinme alt föras efter ett enda system, och
en enhet deruti, som rut helt och. hållet saknas, sålunda kunde
vinnas.
Herr Collén, m. fl., instämde.
Herr Geijer: Af alla, sorn granska Stats-Verkets räkenska¬
per, har jag hört klagomål anföras öfver svårigheten att rätt
förstå Riksbufvudbokcu, hvadan äfven jäg. tror, att en förändring
i dess uppställning är nödig, men man mäste dock härvid icke
förgäta den omständigheten, alt Rikshufvudboken är grundad på
de i Länen upprättade Landsböckerna, hvilka åter äro förde efter
ett gammalt hundraårigt formulaire. Jag skulle derföre tro, alt
någon hufvudsaklig förändring icke kan vidtagas i den förra,
utan att äfven de sednare blifva lill sin form förändrade, och
förenar mig således med Herr Palander uti den åsigt, att en
reform ej blott i Rikshufvudboken, utan äfven i alla öfriga rä¬
kenskaper, sorn afgifvas från Kronans Verk, mätte blifva pä en
gäng vidtagen. Det formulaire, hvarefter Rikshufvudboken mr
upprättas, har blifvit författadt af 2:ne personer, sorn derföre'
erli öl lo en ganska betydlig summa, såsom ersättning för sill ar¬
bete. Vi hafva således en ganska dyr erfarenhet af hvad for-
inulairer af förevarande beskaffenhet kosta, och jag önskade der¬
före, att. om vi nu äter äro betänkte pä en förändring i fiifcs-
fcuCvu.db.oken, vi böra söka deraf draga all möjlig nytta, oell
Den 27 November.
331
samtidigt införa förbättrade bokföringsmethoder i alla Kronans
Verks räkenskaper, emedan dessa icke äro, pä sätt för Rikshuf-
vudbokon, nu blifvit föreslaget, förda, säsoin llandelsböcker, el¬
ter det dubbla Italienska bokhålleriet, utan efter gamla fornni-
lairer.
Herr Kjellberg: Jag har mig bekant, alt ett nytt formulaire
för Landsböckerna blifvit pä sednare tider upprätlndt, ehuru jag
ej med visshet känner, om detsamma ännu blifvit begagnarlt;
dock skulle jag tro, att denna omständighet icke kan ega
gon betydlig inverkan pä den föreslagna reformen i Rikshuf-
vudboken, enär denna, om jag ej alltför mycket misstager mig,
icke är grundad pä Landsböckerna, utan dessa endast vid Riks-
hufvudbokens uppgörande salunda begagnas, att de i dem upp¬
tagna summor under särskildta titlar i llufvudboken införas.
Jag kan ej eller instämma i den mening, att ifrågavarande för¬
slag borde upprättas af en uti Stals-Contoiret anställd Embets¬
man; utan anser jag det vara lämpligast, att en privat man
med bepröfvad skicklighet i det vanliga bokföringssättet utförde
detta uppdrag; och som denna person troligen komme att här¬
vid blifva sysselsatt ett helt är, då arbetet är af en så betydlig
omfattning, så Driner jag det af mig föreslagna arfvodet icke
vara för högt tilltaget, utan öfverensstämmande med billigheten,
i synnerhet som det alltid kommer att bero på Revisorerne att
bedöma arbetets duglighet, och alt, efter sig företeende om¬
ständigheter, utbetala det alternativt bestämda arfvodet. Med
anledning af de anmärkningar, som nu blifvit gjorda ej mindre
mot Ltskottels, än mitt eget förslag, linner jag det vara rälta; t
alt anhålla om återremiss af ! Hatandet i denna del, på det
att Ilskottet må komma i tillfälle att taga ämnet i vidare öf¬
vervägande.
Herr Risholm: Jag anhåller att få fästa Herr Kjellbergs upp¬
märksamhet pä ordalagen i bans reservation. Det heter der
nemligen, att den ändamålsenligaste åtgärden vore, ”att upp-
”draga åt en kunnig och skicklig person omförandet af den Riks-
”hufvudbok, sorn nästkommande Revisorer skola till granskning fö-
11retaga, och i enlighet med ett lättfattligt och vanligt a/faires-bok-
" hilleri. Jag kan ej föreställa mig annat, än att Revisorerne skola
11 kunna bedöma och efter förtjenst belöna, äfvensom de skola er-
” känna företrädet af ett sålunda för andr adt bokförings- sätt.''1
Följaktligen, om denna reservation skulle af Ständerna antagas,
och Kongl. Majit sedermera, i anledning al Ständernas skrifvelse,
behagade gilla detta förslag, sä skulle, — i händelse Revisorerna
vid deras näst derefter inträffade sammanträde kunde finna en
i bokföring skicklig person, som, utan att ega någon närmare
kännedom om Stats-verket, och ulan föregående studier af vä¬
ra camerala författningar, ville åtaga sig utarbetandet af ett
ändamålsenligare bokföringssält, — denne person, genom sin
obehöriga inblandning i räkenskaperna, dem han lör sitt före¬
hafvande behöfde begagna, hindra Revisorerne uti deras arbete;
äfvensom Revisorerne, enär ett sa vidlyftigt arbete, som ouifö*
332
Den 27 November.
randel af en diger bok in folio, ej möjligen kan verkställas pä
den korta tid, som lievisionen pågar, i alla händelser skulle
blifva urståndsalte alt bedöma arbetets värde. Jag liar ansett
mig böra fästa uppmärksamheten å dessa svårigheter, som
skulle möta vid tillämpningen af detta förslag, och att detsam¬
ma, enligt min tanka, är overkställbar!; men da återremiss af
Utlåtandet blifvit af flerr Kjellberg begärd för ytterligare utredning
af ämnet, vill jag ej tillägga vidare, utan får, dä jag anser ä-
terremiss i detta läll vara bättre, än att nu genast fatta ett af¬
görande beslut, äfven instämma uti denna Herr Kjellbergs be¬
gäran.
Herr Kjellberg: Jag vill minnas, alt jag i min reservation
alternatift föreslagit 2,000 a 4,000 li:dr, såsom arfvode uti i-
fragavarande fall, och dessa belopp synas mig vara billiga. Det
är väl en sanning, att jag begärt återremiss af Utlätandet, men
dä flere Ledamöter instämt uti mina åsigter, får jag tillkänna¬
gifva, att jag alslär frän denna begäran, och i stället förenar
mig med Herr Valley, och yrkar afslag ä Utlåtandet, samt bifall
till det förslag, jag uti min reservation framställt. Beträffande
slutligen, livad Herr Ekholm anfört om förslagets olämplighet,
sa anser jag lians påstående vara ett fullkomligt misstag, ty vid
hvarje revision granskas alltid 2 ars räkenskaper, så att, medan
det ena an is Hikshufvudbok af Revisorerne genomses, sä kan
det andra årets bok tjena till ledning för den person, som är
sysselsatt med omarbetningen af densamma.
Disrussionen förklarades vara slutad , och Herr Talmannen
ytlrade: Med anledning af hvad under discussionen förekommit,
anser jag mig böra framställa proposition först på bifall till Ut¬
låtandet, och, om denna proposition blir med Nej besvarad,
derefter pä återremiss.
Herr Wasrn: Jag får endast anhålla, att uti den proposi¬
tion, Herr Talmannen ämnar att framställa, äfven mätte inflyta
don mening, som de fleste talare biträdt, eller det af Herr
Kjellberg gjorda förslag derom, att ett prtemium borde bestäm¬
mas för den, som framlade det ändamälsenligaste formulairet
till Rikshulvud-boken; ty jag anser det vara tidsödande, om vi
icke nu genast kunde afgöra frågan, utan att behöfva återre¬
mittera den för en sa obetydlig omständighet.
Häruti instämde Herr Scharlau.
Herr Talmannen: Jag får fästa uppmärksamheten derå, att,
med undantag af Herr Kjellberg, äfven andra talare, och bland
deni Herr Palander, velat hafva uttryckt en annan mening, än
det Utlätandet innehåller.
Härefter framställde Herr Talmannen följande proposi¬
tioner :
”Bifaller Högtärade Ståndet Stats-Utskottets Utlåtande, N':o
54, §. 26?”
Svarades: Nej.
”Beslutar Ståndet, att Utlåtandet i nämnde §., med anled¬
Den 27 November.
333
ning af do anmärkningar, som deremot blifvit framställda, var¬
der äterremitteradt?”
Svarades: Ja, hvadan Utlåtande!,, i denna del, var af Stån¬
det äterremitteradt.
Charlce-Sigillalce-Verket.
§§. 27 och 28.
Godkändes.
Komjl. Mynt-Verket.
§. 29.
Utskottet hade ansett den af Rikets Ständers Revisorer
väckta fråga, om upphörandet af det arfvode, Öfver-Directeu-
ren för Mynt- och Control-Verken N. )V. Almroth under revi-
sions-ären uppburit, icke böra föranleda till någon åtgärd.
Herr Norin: Jag skulle hafva önskat, att Stats-Utskottet, när¬
mare, än som skett, uti sitt Utlåtande belyst denna fråga; ty
jag anser, att Revisorerne hall ganska grundade skäl för sina i
detta tall framställda anmärkningar. Då förhållandet endast är
af Stats-Utskottet dunkelt antydt, så må det tillåtas mig att näm¬
na några ord till upplysning i ämnet. Sedan Rikets Ständer,
vid sistförflutna Riksdag, den 12 Maji 1841, beslutat, att de ä
Hufvud-Titlarne blifvande besparingar icke finge användas till
utbetalning af permanent utgående arfvoden, samt Revisorerne
samma år gjort anmärkning derom, att ifrågavarande arfvode
blifvit till Herr Almroth utbelaldt, oaktadt vilkoret för dess
beviljande längesedan upphört, så har Kongl. Maj:t, pä der¬
om af Herr Almroth gjord ansökan, genom Kongl. Bref den
23 Uehruarii 1842, i Nåder medgifvit honom rättighet att, fortfa¬
rande, uppbära det genom Kongl. Brefvet (len 9 Maji 1835 be¬
stämda arfvode, sä länge han fortfor med den särskilda tillsv-
nen å de till Myntverket hörande byggnader och macbinerier.
Detta arfvode, som salunda blef af permanent egenskap, skullo
utgå af Myntverkets besparingar. Huru förhållandet med dessa
besparingar verkligen är, förefaller besynnerligt, då' man kän¬
ner, att, vid fråga om betalning af en skuld till Banken, för¬
klarats, att Myntverket icke egde några tillgångar, med hvilka
del kunde gälda denna skuld. Dä sådana och flera omständig¬
heter förefinnas, hemställer jag, om icke Ständerna hafva skäl
all företaga någon åtgärd i denna fråga, och får jag, af sådan
anledning, yrka återremiss af Utlåtandet i denna del, på det
att Itskottet må taga saken i närmare öfvervägande.
Herr Fornander: Jag instämmer till alla delar med Herr
Norin, och täger mig friheten derjemte påminna derom, att det
e.xtra-anslag, Herr Almroth nu uppbär, ifrån början tillkommit
derföre, att han skulle åtaga sig tillsynen öfver de för Myntets
iståndsättande erforderliga byggnads- och machineri-arbeten;
men, ehuru alla byggnader och macbinerier sedermera blifvit
fullbordade, har Herr Almroth likväl, fortfarande, uppburit arf-
vodet. Jag tror ej, att alsigten från första stund varit någon
annan, än att arfvode skulle endast utgå, så länge några större
arbeten vore å bane; hvarföre, och då Herr Almroth för när¬
33 \
Den 27 November.
varande troligen ej direete lägger liand vid en enda machin,
eller utöfvar någon annan tillsyn, än den, sorn hvarje Machinist
kan åstadkomma, del synes mig vara Ständernas obestridliga
rätt, alt föranstalta om upphörandet af delta arfvode. Jag yr¬
kar derföre återremiss af denna del i Utlåtandet.
Herrar Paul Berg oell Kjellberg, m. fl., instämde.
Herr Ekholm: Jag instämmer uti de af föregående talare
yttrade äsigter. Itel är bekant, att alla byggnader och större
reparationer vid Kongl. Myntet redan längesedan blifvit fullbor¬
dade, och att således den orsak, hvarföre arfvodet meddelades,
äfven upphört; men på det sätt, man nu vill tolka det först
gifna vilkoret för dess åtnjutande, kan det komma att bestän¬
digt utgå, enär alltid hvarje är några små förändringar, i ett
eller annat afseende, kunna företagas, för att ådagalägga behof-
vet af en särskild tillsyn dervid. Jag hörde nyligen ett project
om bola Myntets flyttning. Tilläfventyrs star detta project i
något sammanhang med ifrågavarande arfvode. Under dylika
förhållanden anser jag, att klokheten bjuder Rikets Ständer att
indraga detta arfvode; hvarföre jag äfven förenar mig med de
föregående talarne uti deras anhållan om återremiss.
Herr A. Berg: Instämmande med de föregående talarne,
har jag dock ansett mig i detta fall icke böra iakttaga tystnad,
enär jag, såsom Revisor, är 1841 deltagit i det dä af Rikets
Ständers Revisorer fattade beslut om anmärkning i denna fråga.
Jag (inner förhållandet ännu mera anmäikningsvärdt, dä de'ta
arfvode helt behändigt kommit att blifva en stående lön för Herr
Öfver-Directeuren; och det förundrar mig, huru Mynt-Verket
kan af sina behållningar utbetala ett så drygt arfvode, som 1,000
judr, dä delta Verk för kort lid sedan icke kannat betala den
skuld, det egde till Ranken. Dock, ehuru jag skulle önska, att
detta arfvode nu genast blefve indraget, anser jag likväl Stän¬
derna icke kunna vidtaga en sådan åtgärd, enär Kongl. Majit
genom Nådigt Bref tillförsäkrat Herr Almroth, att, fortfarande,
uppbära arfvodet. Ständerna kunna således, enligt min tanka,
i händelse de anse något böra göras, endast aflåta en under¬
dånig skrifvelse, med anhållan, det Kongl. Majit täcktes i Nåder
förklara, att ilrägavarande arfvode ej vidare lär uppbäras, dä
det vilkor, hvarunder del först gafs, längesedan upphört. Jag
förenar mig derföre i den redan uttalade anhållan om åter¬
remiss.
Häruti instämde Herr Schartau, m. fl.
Herr Falhem: Då jag väckt motion i ämnet, är jag sä myc¬
ket mera beredd att instämma eli de löna talarnes äsigter, som
de byggnader, för hvilkas till,yn arfvodet bestämdes, redan för
9 år sedan voro färdiga, och de mindre reparationer, som nu
kunna ifrågakomma, pä intet sätt äro att anse för byggnader.
Jag tror derföre det vara lämpligast, alt Ständerna lill Kongl.
Majit aflåta en skrifvelse, af det syfte Herr A. Berg föreslagit.
Herr de Mait: För min del inser jag ganska väl rigtighe-
ten af den åsigt, ali det är besynnerligt, att ifrågavarande art-
Den 27 November:
335
Vöde under nu varande förhållanden ännu utbetalas, men <15
Herr Almroth genom elt Kongl. Bref blifvit berättigad alt upp¬
bära detta arfvode, sä länge lian fortfar med den särskilda till¬
synen ä de lill Mvnt-Verket börande byggnader och machiner,
samt han ännu icke upphört med denna befattning, så hem¬
ställer jag, om det lönar mödan att återremittera L Hatandet,
enär Utskottet, enligt min tanka, icke kan deruti vidtaga någon
förändring, sä länge det Kongl. Brefvet derför lägger binder i
vägen, dä det tillerkänner Herr Almroth full rättighet att upp¬
bära arfvode!.
Herr Norin: Då flere talare instämt i min mening, kan jag
med mera ifver, än förut, påyrka återremiss af Utlåtandet i
denna del. Beträffande den siste talarens invändning, så anser
jag det Kongl. Brefvet ej hindra Kongl. Majit och Rikets Ständer
att besluta, det arfvode! skall upphöra, emedan Brefvet antyder,
att arfvedel skall utgå, endast så länge hyggnaderne och repafatio-
itnrm fortgingo. Dä detta vilkor nu upphört, anser jag, att man
böi fästa Kongl. Majlis Nådiga uppmärksamhet ä detta förhål¬
lande, pä del att Kongl. Majit må anbefalla arlvodets indragning.
Herr Fornander: Jag tror mig böra fästa uppmärksamheten
derå, att, dä Kongl. Brefvet af den 9 Maji 1835 utgafs, bygg¬
naderna och förbättringarna vid Kongl. Myntet ej ännu voro
färdiga, samt att Brefvet endast afsäg, att tilldela Herr Almroth
ett arfvode för den särskilda tillsynen vid berörda byggnader,
hvilken då blef honom ålagd. Sedan byggnaderna nu blifvit
fullbordade, har denna tillsyn upphört, och de åligganden, Herr
Almroth nu har att uppfylla, eller den allmänna uppsigten öfver
Mynt-Verket och dess machiner, tillkommer honom, såsom före¬
ståndare för Verket; hvadan jag icke kan tinna r att en anhål¬
lan om arlvodets upphörande stål1 i strid med ofvannämnda
Kongl. Bref.
Herr de Maré: Jag vill blott erinra om ett Tibet misstag i
Herr Foenanders sista anförande. Herr Almroth har ej blott er¬
hållit ett Kongl. Bref af är 1835, utan äfven ett sednare af är
1842, genom hvilket lian blifvit förklarad berättigad att, fort¬
farande, uppbära det honom är 1S35 medgifna arfvode. Jag
anser således alldeles omöjligt, att, under sådana omständighe¬
ter, delta arfvode Jun indragas, med mindre än att hela Ren¬
sten indrages.
Herr Ekholm: Jäg vill endast fästa Uppmärksamheten derå,
att det är Rikets Ständer, sorn uti anslagsfrågor besluta, så att,
om än Konungen skulle linna skäligt att tilldela en person ett
arfvode, detta i afla händelser icke kan Komma att utgå längre,
än till nästa redogörelse af Statsmedlens förvaltning, då Stän¬
derna kunna förklara, att ett dylikt arfvode ej vidare må ut¬
be ta las.
Diseussionem ansågs slutad, och Herr 'formannen framståfS-
de proposition ä bifall till Utskottets Utlåtande i 29 mm
denna proposition biel med Nej besvarad; hvarefter be.erde §>
336
Den 2T November.
I>lef, på derom af Herr .Talmannen framställd proposition, af
Ståndet återremitterad.
§§. 30 och 31.
Godkändes. «
Spannmåls-Creditiv-fonden.
§. 32.
Godkändes.
Skogs-Planterings-Cassan.
§. 33.
Godkändes.
Styrelsen öfver Ekeplanteringarne.
§. 3*.
Godkändes.
Kongl. Post-Verket.
§§. 35, 36, 31 och 38.
Godkändes.
Velerinair-lnrätlningen i Skara.
§. 39.
Herr Sundler: Jag instämmer desto heldre i hvad Utskottet
i denna del af sitt Utlåtande tillstyrkt, som jag eger en bedröf¬
lig erfarenhet af det sätt, hvarpå denna, af Professorn Hern¬
gvist grundade Veterinair-Skola nu skötes. Inrättningen var för¬
tjenstfull och lofvude att bära herrliga frukter, men i det skick
den nu är, länder den allmänheten, som behöfver anlita den¬
samma, till ringa båtnad.
Denna §. blef af Ståndet godkänd.
Kongl. Tull-Verket.
§. 40. '
Godkändes.
§. 41.
Herr Ekholm: Jag får endast hemställa, om det är lämp¬
ligt, att Rikets Ständer uti en skrifvelse till Kongl. Majit åbero¬
pa en författning, som de vid denna Riksdag komma att upp¬
häfva, samt huruvida icke det vore mera med god ordning öf¬
verensstämmande, att uti Utskottets Utlåtande i denna §. orden:
"af de i 22 §. af underrättelserna till 1811 års Tull-Taxa in¬
tagna bestämmelser", utbyttes emot dessa: "af de i underrättel¬
serna till Tull-Taxan intagna bestämmelser."
Vidare öfverläggning i denna punkt förekom icke, hvadan
Herr Talmannen framställde denna proposition: Godkänner
Ståndet Utskottets Utlåtande i 41 §., med den förändring der¬
uti som Herr Ekholm nu föreslagit?
Svarades Ja; hvadan ordalagen komma att på anmärkt sätt
förändras.
§. 42.
Godkändes.
Kongl. Öfver-Inlendents-Embetet.
§§. 43 och 44.
Godkändes.
Den 27 'Sootmher.
537
Kongl. Convog-Commissarialet.
8- 45.
Godkändes.
§• 46.
kades till handlingarne.
§• 47.
Godkändes.
§• 48.
Lades till handlingarne.
Kongl. Krigs-Collegium.
Artilleri-Afdelningen.
§. 49.
Den gjorda hemställan om en underdånig skrifvelse, i af¬
seende pä utarrenderande af den Mariebergs egendom tillhö¬
rige jord, gillades, och den uti slutet af denna §. gjorda an¬
mälan, att särskildt utlåtande afgifves, rörande den af Reviso-
rerne väckta fråga om infriande af Kongl. Krigs—ColIegii Artilleri-
Afdelnings skulder, i och för inköpet af Mariebergs egendom ,
lades till handlingarne.
§§. 50, 51 och 52.
Rilöllos.
Fortifications-Afdelningen.
§. 53;
Godkändes.
§. 54.
l:sta framställningen.
Godkändes.
2:dra framställningen.
Herr Ekholm: Lti denna punkt, der Utskottet tillstyrker, ”att
Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet begära,
det vederbörande embetsman och auctoiiteter måtte i Nåder
erinras, att, i de fall, då, jemnlikt Kongl. Reglementet af den
20 December 1825, allmänna arbetens utförande och anskaff¬
ningen af dervid behöfliga materialier och effecter skola å en¬
treprenad utbjudas, framdeles ställa sig lill behörig efterrättelse,
hvad Högstberörde Kongl. Reglemente i sådant afseende bestäm¬
mer”, hemställer jag, om icke ordet ”framdeles", hvilket är ett
här mindre passande uttryck och kunde gifva anledning till den
förmodan, att Ständernas begäran icke afser en förändring ge¬
nast, utan först uti en aflägsen framtid, borde utbytas emot
"hädanefter.”
2:dra framställningen godkändes, med den af Herr Ekholm
föreslagna förändring.
Mötes- och Tross-passevoIanee-Fonderne.
§. 55.
Godkändes.
Utrednings-Afdelningen.
§• 56-
Godkändes.
Borg.-Slånd. Prot. vid UrU Ri/isd. 1844 o. 1845. II. 22
339
Den 27 November,
Amiralifets-Krigsraans-Cassan.
§. 57.
Herr Palander: För min del anser jag visserligen, al!
Rikets Ständers Revisorer höra ega rättighet, att, om möj¬
ligt, granska räkenskaperne vid alla de Verk och Inrättningar,
hvilka äro grundade på eller underhållas af allmänna medel;
men jag tror, alf Utskottet här sökt utsträcka granslnsngsrätters
alltför långt, då man påyrkat densamma för en Cassa, hvilken
Mott, till en ringa del, hämtar sina inkomster från Stats-anslag.
Dessa, sorn utgöras af Centonal-ersättning samt En per mille-
afgilt, och »Saf de al- och lillträdes-afgifter, som erläggas virf
åbo-ombyten å de till båtsmanshållet i Blekinge och Södra
Möre Härad i Calraare Län indeldta hemman, uppgå nemligen
blott till nära 9000 Rufr, då deremot Cassans, genom bidrag
fean Befäl och Underbefäl bildade, tillgångar stiga ända till
900,000 R.dr. Vid sådant förhållande synes verkligen obilligt,
att Ständernas Revisorer skulle ega att granska Cassans alla Rä¬
kenskaper, genom hvilket förslag Utskottet gått längre, än Revi-
sorerne sjelfve, hvilka endast tillstyrkt räkenskapernas gransk¬
ning för den del af Cassan, som utgöres af allmänna medel,
hvilket åter icke gerna låter sig verkställa, då dessa tillgångar
svårligen kunna åtskiljas från Cassans öfriga, i förening med
hvilka de utgå. Räkenskaperna undergå dessutom en tillräck¬
ligt sträng och noggrann revision, hvilken hvart tredje är för¬
rättas utaf härtill af Flottans samtliga stater utvalde Revisorer,
och hvarom berättelsen af trycket ufgifves, hvilken revision, ef¬
ter min öfvertygelse, är den noggrannaste och änrfamälsenli-
gaste. Då jag således anser tillräcklig granskning på delta sätt
ske, begär jag hos Herr Talmannen proposition på afslag till
Utlåtandet i denna def, helst följderna af den ifrågasatta revi¬
sionen säkerligen skulle blifva för interessenterne i Gassa» men-
figc ; närvarande Revisorer underställa nemligen ofta efter Re-
visions-förrättningens slut Konungen, huruvida gratificationerne,
i mon af tillgångarne, må ökas, men säkert skulle, om gransk¬
ningen tillkomuic Ständernes Revisorer, desse förfara pä annai
sätt och visa sig njugga vid utdelningen af medel, hvilka dele-
garne sjelfve hopskjutit.
Herr Narin: Då det synes vara med en god ordning öf¬
verensstämmande, ali a*!!a de fonder, hvilka njuta understöd rf
Staten, granskas af Ständernes Revisorer, samt ifrågavarande
Cassai och Armé ens Pensions-Cassa, om hvilken talas s trast ne¬
danföre, äro de enda, med hvilka en dylik åtgärd hittills icke
varit vidtagen, så har Utskottet, på skäl, hvilka torde vara svåra
att vederlägga, tillstyrkt, att med nämnda begge Cassör må t
detta afseende förfaras, i likhet med hvad vedertaget är för
alta andr», till hvilka allmänna medel! ingå». lag anser icke det
förhållande', att Cassan är bildad medelst enskilda bidrag, ut¬
göra något hinder för granskning af Ständernes Revisorer, sons
i mänga år revidera^ räkenskaperne för en annan Cassa, nem¬
ligen Civil-Statens Pensions-Cassa, tillkommen på enahanda sätt.
Den 27 November.
339
Ehuru jag visserligen icke tror, att skälet till, att söka undan¬
draga Ständernes Revisorers granskning ifrågavarande Gassa, fin¬
nes deruti, att räkenskapeme deröfver i något afseende icke
skulle tåla offentligheten, så förmodar jag dock, att. hvarje miss¬
tänka lättast utplånas derigenom, att man går öppet till väga.
Jag yrkar bifall till Utlåtandet.
Herr Wairn, med flere, instämde med Herr Norin.
Herr Foenander: Jag kan icke förena mig med Herr Fa¬
lander, mot hvilken jag ämnar vända hans egna vapen. Herr
Palander har sagt, att de allmänna medel, som ingå till Amira-
Jitets-Krigsmans-Cassan, användas gemensamt med dennas öf¬
riga inkomster, så att man icke kan urskilja, hvilka utgifter med
nämnda medel, eller af de öfriga tillgängarne besörjas, hvar¬
före granskning vore omöjlig af de förra allena. Häruti ligger
just för mig ett skäl, att tillstyrka, det Revisorerne, på sätt Ut¬
skottet föreslagit, må ega, att revidera räkenskaperna öfver
hela Cassan.
Discussionen var slutad, och. 57 §. blef, på Herr Talman¬
nens framställning, godkänd.
Emot detta beslut reserverade sig Herr Palander.
Kongl. Krigs-Acadmiim.
§§. 58 och 59.
Godkändes.
lnvalid-lnrätlningen d VlncsdaM.
§. 60.
Lades till handlingame.
Kongl. Förvaltningen af Sjö-Ärendena.
§- 61.
Godkändes.
§. 62.
Lades till handlingarne.
§. 63.
Godkändes.
Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader.
§• 64.
Godkändes.
Arméens Fensions-Cassa.
§. 65.
Godkändes.
Kongl. Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-lnrättningar i Riket.
§§. 66—72.
Godkändes.
Stuleri-Öfver-Sty rehen.
§§. 73 och 74.
Godkändes.
Herr de Maré: Frånvarande i det ögonblick, då Ståndet
biföll Utlåtandet uti 65 §., der Utskottet tillstyrker, ”att Rikets
Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Di-
rectionen öfver Arméens Rensions-Cussa måtte få sig i Nåder
Den 27 November.
anbefaldt, att till Ilikets hädanefter sammanträdande Revisorer
aflemna fullständiga, med verificationer försedda, räkenskaper
öfver samtliga, under Directionens förvaltning ställda allmänna
ooh enskilda medel”, får jag reservera mig emot detta beslut,
hvarigenom man gjort sig förfallen till den origtiga åtgärd, att
vilja utsträcka Revisorernes granskning till räkenskaper öfver en¬
skilda medel.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar Ledamöter åtskiljdes
kl. j2 e, m.; men sammanträdde åter, till fortsättning af
Plenum kl. 6 e. m.
§. 3.
Föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 54, fort¬
sattes, hvarvid förekommo:
Salpeter-Fonden:
§§. 75 och 76.
Godkändes.
§. 77.
Blef, på Herr Talmannens proposition, handlagd, i sam¬
manhang med §. 86, hvilken förekommer under öfverskrift:
Kongl. Theatern; och båda dessa §§. godkändes.
Öfver-Ståthållare-Embetet.
§. 78.
Godkändes.
Länens Landsböcker.
§§. 79—81.
Godkändes.
§. 82,
Var behandlad, i sammanhang med §. 23.
Länens särskilda Utgifts-i åkningar.
§. 83.
Godkändes.
Technoloqiska Institutet.
§. 84.
Godkändes.
Kongl. Slottets i Stockholm Bi/ggnads-medel.
%. 85.
Godkändes.
Kongl. Lazaretts-Directionen.
§§. 87—89.
Godkändes.
§. 90.
Lades till handlingarne.
Danviks Hospital.
§§. 91 och 92.
Godkändes.
Lunds Universitet.
§. 93.
Den 27 November.
Herr Norin: Dä jag i min, Utlåtandet bifogade, reservation
uttalat, livad jag anser här vara att säga, anhäiier jag endast,
att för samma reservation få påkalla Ståndets uppmärksamhet.
tlerr Billström: Jag tilläter mig alt lästa den värde reser¬
vantens uppmärksamhet derpå, att fråga ännu icke är om be¬
loppet eller beräkningen af den ersättning, Universitetet möjli¬
gen kan tillkomma för hvad det förlorat genom indragningen
af den i dess räkenskaper balancerade Kronotionde. Stats—Ut¬
skottet har tillstyrkt, att en undersökning om förhållandet mätte
ske, hvilken undersökning skulle afse, alt få utredt, hvarutinnan
förlusten verkligen består, pä hvad sätt den tillkommit, samt i
hvad mon ersältnings-anspråket befinnes grundad!. Endast i
det fall, att nämnda anspråk varder vederbörligen godkändi,
uppstår fråga 0111 ersättningens beräkning, antingen elter de är¬
liga markegångs-priserna, eller efter Kronovärdi, hvilket således
blir en cura posterior. som vid närvarande tillfälle både kan
och bör lemnäs å sido, helst en slik beräkning möjligtvis al¬
drig ifrågakommer; hvarföre jag, med förbigående deraf, anser
Utskottets förslag böra bifallas, och anhåller, att Proposition, i
enlighet dermed, måtte blifva framställd.
Godkändes.
Consistorierne.
g. 9't.
kades till handlingarne.
SS- 95—97.
Godkändes.
Berqs-Slsolan i Fählön.
§ 98.
Herr Falhem: Jag ämnar icke försöka, alt lägga hinder i
vägen för Hevisorernes granskning af Fahlu Bergs-skolas förvalt¬
ning, men vill endast upplysa, alt dertill möjligen kan vara till¬
fälle, utan att man, för afgifvande af en särskild berättelse, be-
höfver undanrycka Föreståndaren den tid, sorn för hans egent-
- liga göromål är behöflig. lin sådan berättelse Ingifves nemli¬
gen redan lill Bergs-Collegium och Jern-Contoire‘ gemensamt,
hvarvid den del, som rörer räkenskaperna och Slats-anslaget,
från Bergs-Collegium lemnäs till Kammar-llätlen, och den an¬
dra delen, som handlar om de vetenskapliga resultaten al sko¬
lans verksamhet, tryckes uti Jern-Contoirets Annaler Blefve
nu Föreståndaren ålagd, att afgifva en särskild berättelse lill
Ständernes Bevisorer, så fruktar jag, att man, i fall lian icke
skulle försumma sin befattning, finge emottaga anhållan om en
ny lön för en medhjelpare åt denne tjensteman. Jag anhåller
om äterremiss, pä det den bestämmelse mätte göras, att lievi-
sorerne, utan Föreståndarens besvärande, mätte, för delfående
af ifrågavarande berättelse, hänvisas till Kammar-Rätten.
Herr A. Berg: Jag vill visserligen icke lägga några hinder
i vågen för skolans Föreståndare, att åt densamma egna all sin
verksamhet, ej oller söka beröfva Bergs-skolan dess anslag, men
jag anser det vara en billig fordran af dem, sorn försträcka
Den 27 November.
medlen, ali se, luiru de användas, och derom leor jag icke den
berättelse, som ingär till Bergs-Collegium och Jern-Contoirel,
lemna någon redovisning; åtminstone innefattade den, sorn Re-
visorerne härifrån 1841 lingö emottaga, endast uppgifter om
verkställda reparationer, och räkningarne deröfver, likasom pä
åtskilliga utgifter för upprättandet af geognostiska chartor öf¬
ver malmförande trakter, samt tili practisk undervisning pä re¬
sor till andra Bergverk, Masugnar, Gjuterier, Stängjernsverk, in.
m. Deremot fanns ej någon underrättelse, angående användan¬
de af det från Jern-Contoiret utgående årliga anslag af 5,500
B:dr. Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Hera Waern: Lika med Herr Berg, anser jag Ständerne
allestädes, der anslag finnas beviljade, böra granska och tillse
huru medlen användas. Ilar är icke fråga om att tillskynda
Föreståndaren något besvär genom upprättande af dubbla be¬
rättelser, utan blott att de, som finnas hos Kammar-Bättcn,
hällas Bevisorerne tillhanda. Nyttan af Revisorernes verksamhet,
oaktadt den korta tid, hvartill densamma är inskränkt, har man
tillräckligt erfarit; och jag ser ej något skäl, hvarföre den icke
skulle utsträckas lill de medel, bär äro i fråga.
Mod Herr W<ern förenade sig flere af Ståndets Herrar Le¬
damöter.
Herr Geyer: Såsom här blifvit upplyst, ingår redogörelse
för anslaget til! Fahlu Bergs-skola till Bergs-Collegium, hvarifrån
den meddelas Kammar-Rätten Revisorerne kunna således här¬
ifrån erhålla den berättelse, de, enligt Revisions-berättelsen
1841, förgäfves sökt; och jag tror, det vöre en tillfredsställelse
för skolan, att se den allmännnare känd, hvarigenom också
upplysning kunde vinnas om den nytta, hvaraf denna Inrättning
varit, och det interesse för Bergshandteringen, densamma ut-
spridt. Jag finner således intet hinder för bifall till Utskottets
förslag.
Herr Falhem-, Jag får nämna, att jag erhållit mina under¬
rättelser från Bergs-Collegium, samt af Herr Professor Sefström,
som äfven förut varit Föreståndare för nämnda skola, och då
tvänne talare, lika med mig, yrkat, att ifrågavarande berättelse
borde erhållas frän Kammar-Rätten, dit densamma ingår från
Bergs-Collegium, så återstår mig icke något vidare, än att, i
enlighet med hyad jag förut yttrat, instämma med dem.
Herr C. J. Kock: Jag tror Utskottets tillstyrkande vara i sin
ordning, sä vida dermed afses, alt bereda Revisorerne tillfälle
att, till ziffran, granska skolans förvaltning. Deremot tror jag,
man sträckt sig för långt, dä man velat under revisionen draga
berättelserna, angående de resultat, nämnde Läro-anstalt kan
anses hafva medfört, i afseende på Svenska Bergshandteringens
utveckling. Detta torde vara att gå alltför minutieust tillväga,
och skulle man vid andra tillfällen förfara på lika sätt, så fingo
Revisorerne mer att sköta än dem vore möjligt medhinna. De
vetenskapliga resultaten blifva dessutom delgifna Bergs-Colle¬
gium, som icke underlåter att bringa dom till allmänhetens
Den 27 November.
343
kännedom. ja» tillstyrker således bifall till Utskottets förslag,
livad berättelserna öfver skolans förvaltning och räkenskaper
angar, men anser, att, hvad för öfrigt deruti förekommer, bör
uteslutas.
Med Herr Kock förenade sig Herrar Collén och Bergsten,
med (lere.
Diseussionen förklarades slutad, och 98 §. blef, på Herr
Talmannens proposition, godkänd.
Götheborgs Biskopshns~Fond,
§. 99.
Godkändes.
Kongl, och Ilottfeldlska Stipendii-Inrätlningen.
§. 10».
Godkändes.
Kyrkorna inom Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län.
$§. 101—104.
Godkändes.
%. 105.
Herr Norin: Sedan vid denna §., hvaruti Utskottet yttrar
sig hafva funnit, hvad Revisomne uti deras berättelser för öf¬
rigt anmält och erinrat, dels genom vederbörandes afgifne un¬
derdåniga utlåtanden nöjaktigt förklarad!, dels icke vara af be¬
skaffenhet, alt, från Utskottets sida, påkalla något yttrande, min
reservation, hvilken af Ilen- Talmannen med rätta ansetts angå
denna del aT Utlåtandet, redan blifvit uppläst, torde Ståndet
deraf hafva inhämtat, att Itevisorerne år 1841 fästat: uppmärksam¬
heten derpå, ali lyllnaden uti det för Försvarsverket till lands an-
sUgne belopp blifvit anvisad å de summor, hvilka influtit för
åtskilliga Kronan tillhöriga och å auction försålde effeeler. E-
huru detta förhållande synes påkalla all uppmärksamhet, har
likväl Utskottet, med en pluralitet af 2:ne röster, förklarat, att
någon åtgärd, i anledning af Revisorernes tillkännagifvande, icke
borde ega rum. Jag dristar, med afseende härpå, begära, att
Högtärade Ståndet, som öfver detta ämne icke torde behöfva
vidare upplysningar, än dem, hvilka uti den upplasta reserva¬
tionen äro meddelade och i Revisorernes berättelse innehållas,
mätte, innan rru föredragne §. bitalius, besluta, att medel af i-
frägavarande beskaffenhet böra Statsverket reserveras, såsom en
tillgäng vid nästblifvande Stats-reglering.
Herr A. Berg: Jag instämmer med Herr Norin, i den tar*—
ka, att det är nödvändigt, att anslags-summorne blifva en san¬
ning, det vill säga, användas endast till det ändamål, hvarför
de blifvit beviljade, samt att del utsatta beloppet icke öfver-
skrides, mot hvilka häda gruudsatser man här felat, dä 709,790
R:dr 18 sk. 3 rist. wlgifvits för ett ändamål, hvarföre anslaget
utgjorde 696,000 R:dr, samt till skillnaden meitan dessa sum¬
mor blifvit använde medel, influtna för ätskiltige, Kronan till¬
hörige, ä auction försålde effecter. På detta sätt hafva för för¬
sålde projectiler inffutne summor amandis till inköp af tomter
vid Carlstens fästning, för åtskilliga, i Carl Gustafs Stads Gevärs-
Den 27 November.
factoris förråd befintliga och för Factoriet oanvändbara, gevärs-
persedlar, influtne medel till fyllande af en brist i anslaget för
nämnde factoris nybyggnad, samt 1,824 R:dr 26 sk. 3 rist. för
försälda casserade persedlar blifvit använde dels till betäckan¬
de af oförutsedda utgifter, dels till alhjelpande af tillfälliga
stormskador å Artilleriets mångfaldiga byggnader. Skulle denna
princip följas, sä kunde man, med samma skäl, sälja de vid
Waxholm befintliga kanoner, hvilka en värd Ledamot inom Stån¬
det uppgifvit vara märkta med ett C, hvilket måhända kunde
beteckna, att också de voro casserade, och använda köpeskil¬
lingen t. ex. till uppbyggande af en casern vid Nybrohamnen,
eller något dylikt. Jag tror ieke, att ett sådant sätt att gå till
väga är med god ordning öfverensstämmande, ej eller att sä-
dane, medelst försäljning af kronans effecter beredda, tillgångar
tagas i beräkning, dä anslag af Regeringen begäras. Jag anser
derföre, att dylika medel böra för Stats-Verket reserveras, så¬
som en tillgäng för Rikets Ständer, att användas vid en blif¬
vande Statsreglering.
Herr Warn med flere förenade sig med Herr Berg.
Herr Schartau: Jag får bekänna, att min röst varit en af
de tvänne, hvilka bidragit dertill att Revisorernes anmärkningar
uti ifrågavarande afseende blifvit uti Ltskottet underkände. Jag
ansåg saken vara alltför obetydlig, för att deråt gifva den vigt
reservanterne åsyftat. Det är sannt, alt, enligt Revisions-Berät-
telserna, beloppet för, under ett är, försålda effecter uppgått
till några tusen R:dr, men deremot har den ett annat år utgjort
blott 21 R:dr 10 sk., och ett tredje 1,824 R:dr 26 sk. 3 rist.
Summorne äro således icke betydliga, och hvad beträffar Re¬
visorernes yttrade mening, att omförmälde försäljningsmedel
rätteligen bordt användas till inköp af nya enahanda effecter i
stället för de, såsom oduglige, försålde, så ansågs densamma
allmänt inom Utskottet otjenlig, ty hade den vunnit bifall, skulle
man kommit lill det i hushållningsväg onaturliga förhållande,
att nya effecter anskaffades, antingen de vore behöfliga eller ej.
Jag tror icke eller det förslag reservanterne framställt vara af den
beskaffenhet, att det af Ståndet bör godkännas. Skulle nemligen
Likets Ständer fatta ett beslut, i enlighet med (Herr Norins mening,
och bestämma, att de jmedel, som vinnas för från Kronan försålda,
effecter, skola Statsverket besparas, så kunde man säga, att Stän¬
derna i och med detsamma, indireet, medgifvit Styrelsen, alt handla
och vandla med Statens tillhörigheter. .lag åtminstone kan icke
bifalla en åtgärd, som kunde gifva anledning till dylik tydning,
synnerligast då jag hågkommer det beryktade handelsföretaget
med skepp af Kongl. Flottan, hvilket på sin tid väckte sä stor
uppmärksamhet. Fattades eli beslut, som gåfve vederbörande
en indireet tillåtelse till dylik handel, sii skulle, för framtiden,
anmärkningarne mot tilltag af sadan beskaffenhet blifva förslöa-
de. Ännu ett skäl mot reservanternas förslag torde vara, att
anföra: då Rikets Ständer medgifva Regeringen användandet af
besparingar ä Stats-anslagen i allmänhet, hvilket troligen skett
Len 27 November.
345
oell sker af den anledning, att man föreställt sig, det besparin-
garne eljest skulle blifva nog sällsynta, sä anser jag fullt skäl
vara, att i afseende pä ifrågavarande medel förfara efter sam¬
ma grundsats, pä det att icke, om dispositionsrätten frångingo
Regeringen, det mätte inträffa, att gamla casserade effecter för¬
blifva osälda och lemnade ät förfall och glömska. Af dessa skäl
och då man öfverhufvud, vid fråga om ringa summor, kan vara
lika medgörlig, som man bör vara angelägen att hålla pä sitt
bifall i fråga om de större, anser jag, att afseende ej bör fästas
vid den i reservationen uttryckta mening.
Herr Warn: Här har blifvit sagdt, att fråga vore blott om
en småsak, och relativt till de öfriga Stats-utgifterna för för¬
svarsverket, kunna visst dessa 13,000 R:dr så anses; emedler¬
tid rörer discussionen mindre summans storlek än om grund¬
satsen. Att sälja obrukbara effecter måste alltid blifva rigtigt,
ty eljest skulle de, utan någon nytta, förfaras, men att icke nå¬
got stadgande för dymedelst influtna summors användande fin¬
nes, utgör en lucka, som bör fyllas på det sätt, att man be¬
stämmer, om Regeringen skall deraf ega dispositionsrätt eller
icke. Jag skulle tro det vara föga välbetänkt, att medgifva en
sådan rättighet, man kunde då möjligen få se handel med Kro¬
nans effecter bedrifvas i stor scala. En talare har vidrört
skeppshandeln, hvilken kan lemna ett talande exempel på vå¬
dan af sådana transartioner. Jag instämmer fördenskull uti Herr
Norins reservation och anser, att på sådant sätt influtna medel
böra redovisas, i likhet med besparingar å anslagen.
Herr Kjellberg instämde med Herr Warn.
Herr Norin: Alan kan visserligen säga, att hvad summorna
beträffar, är här blott en småsak i fråga, men den värde Leda¬
moten, som hyst en sådan åsigt, lärer likväl inse, att, om prin¬
cipen godkännes, så kunde man möjligen, på detta sätt, till sin
fria disposition snart förskaffa sig större summor. Om jag ej
orätt uppfattat ett yttrande, sä har mot mitt förslag blifvit in-
vändt, att detsamma, pä indirect väg, lemnade Kronan frihet
till försäljning af Statens effecter, antingen de voro brukbara
eller icke. Trodde jag elt sådant missbruk behöfva befaras, så
kunde för rättigheten till denna försäljning lätteligen sättas en
gräns genom att bestämma, det den icke finge ega ruin utan
bägge Statsmagternas samtycke. Jag anser likväl icke behöfiigt,
att gå så långt. Man har också omtalat den fria dispositions¬
rätt Rikets Ständer medgifvit af bespafingarne å anslagen. Det
torde likväl icke vara rigtigt, att, såsom följd häraf, antaga, att
den är medgifven af de medel, som inflyta för försålda effec¬
ter. De fria dispositionerna äro icke af Rikets Ständer medgifna
annorlunda, än att, hvad som kan besparas af de anslag, Ri¬
kets Ständer medgifvit, må, under vissa vilkor, få disponeras.
Flere inkast torde icke återstå att vederlägga, utan får jag en¬
dast förklara, alt jag vidhåller mitt förra yrkande och “begär
proposition derå.
22*
346
Den 27 November.
Herr Valley: Jag liar instämt uti Herr Norins reservalion,
icke sä mycket med afseende pä de summor, hvarom för när¬
varande är fråga, som emedan jag anser sjelfva principen \ig-
tig. Later man nemligen saken nu passera, sä vore helgd gif¬
ven åt ett förfaringssätt, hvilket kunde medföra största vada.
Det kan nemligen tänkas, att man, för att få medel till sin dis¬
position, kunde vidtaga den åtgärd, att försälja våra gevär eller
något dylikt. Af de inkast, som mot Herr Norins förslag blifvit
gjorde, återstår ännu ett hvilket jag anhåller, att få till veder¬
läggning upptaga. Jag menar det, att, om icke Styrelsen egde
att disponera ifrågavarande medel, skulle densamma icke in-
teressera sig för, att sådana bereddes genom försäljning af
odugliga effecter; dessa skulle då lemnäs att förrosta eller
multna uti förråden, och förfaras. För min del kan jag omöjli¬
gen tänka så dåligt om Styrelsen, och man vore verkligen att
beklaga, om en Regering någonsin gjorde sig förtjent af en så¬
dan misstanka. Jag anhåller om bifall till Herr Norins förslag,
att medel af ifrågavarande beskaffenhet böra Stats-Verket reser¬
veras, såsom en tillgäng vid näst blifvande Statsreglering.
Herr Kjellberg: Då redovisning för materielen åligger ve¬
derbörande, sä torde man också ega billiga anspråk, att se,
huru de medel, som för försålde, casserade effecter inflyta,
blifva använde.
Herr Schartau: Jag får fästa uppmärksamheten derpå, att
här icke är fråga om redovisningen af ifrågavarande medel,
hvilken redan nu, såsom tillbörligt är, eger rum, utan derom,
att Konungen icke må ega dispositionen, hvilken skulle öfver-
lätas till liikets Ständer. För öfrigt har jag endast sagt, att
Styrelsen, eller närmare bestämdt, Krigs-Collegium måhända
kunde blifva likgiltigt för besparingar pä denna väg, om do
undandroges Regi ringens disposition, och alt derföre, till und¬
vikande af förluster, vore bäst, att ej fatta ett sådant beslut.
Jag vidhåller denna mening.
Herr Kjellberg: Vid de anslag, sorn al Ständerna äskas,
kunna ej tagas i beräkning de belopp, som framdeles inflyta
för försåld casserad materiel, hvilken följaktligen måste blifva
ett plus vid beräkningen, för hvars redovisning jag ej kan göra
mig nöjaktigt omdöme, och får derföre föreslå, att för alla Sta¬
tens försålda casserade effecter upprättas en särskild redovis¬
ning. Skulle Kongl. Maj:ts disposition häraf beviljas af Rikets
Ständer, så torde likväl för Revisorerne blifva nödigt att in¬
hämta hvartill dessa medel blivit använde, ehuru jag anser
rättast och härmed yrkar, att medlen för kommande Ständer
reserveras.
Vice Talmannen, Herr Brinck: När tillräckliga medel äro
5 hvarje hufvudtitel anvisade för Statsbeholven, och Konungen
eger disponera besparingarne derå, så kan jag icke förstå, hvar¬
före Ständerna skulle medgifva Konungen fri dispositionsrätt af
de medel, hvilka vinnas medelst försäljning af casserad mate¬
riel, ty, ehuru summan nu synes obetydlig, så kunde likväl
Den 27 November.
3*7
hända, den en annan gång afsåge ett vida högre belopp, ej
eller kan jag anse det sednare kunna dragas såsom slutsats af
det förra. Skulle Krigs-Collegium, hvilket Herr Schartau in-
viindt, såsom ett stöd för sina äsigter, visa sig, af dylika skid,
mindre angeläget, att taga vara på Statens effecter, så komme
eli sådant förfarande att leda till betänkliga efterräkningar för
detta embetsverk, som härföre hade att std till ansvar inför bå¬
de Regering och Ständer, lin dylik misstänka tyckes emedler¬
tid gifva stöd åt de egna tankar, man tillförene egde om detta
Collegium och dess förvaltning, och slår val tillsamman med
ett yttrande af en Svensk General, att, om ett dylikt Embets¬
verk inrättades hos en af vära grannstater, med hvilken Sverige
dä vore i krig, så behöfde man icke vidare hysa någon fruktan
för denna makt; men jag hoppas nu ett bättre förhållande uti
detta Collegium.
Discussionen förklarades slutad, och Utlåtandet i 105 §.
bilölls, med det undantag, att de medel, som inflyta för, Kro¬
nan tillhörige, försålde effecter, må till näst skeende Stats¬
reglering, såsom tillgång, reserveras, och att Rikets Ständer så¬
ledes skola i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit må anbe¬
falla vederbörande, att för nämnde medel till Rikets Ständer
afgifva redovisning.
§. 4.
Föredrogos ånyo Stats-Utskottets Utlåtanden:
Nio 55, i anledning af väckt fråga, om afskrifning af Majoren
C. Venus’ skuld till den fordna Spinn- och Corrections-Inrätt-
ningen i Stockholm.
Godkändes.
!N:o 56, i anledning af Kongl. Majits Nådiga skrifvelse, an¬
gående ersättning till Elfkarleby Gästgifverihemman i Upsala
Län, lör förlorad mark, i följd af en väganläggning.
Godkändes.
Nio 57, i anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition, om
upplåtande till Solna Församling af en Carlbergs Kungsgård till¬
hörande jordrymd.
Godkändes.
Nio 58, i anledning af väckt motion, om förändring af grun¬
derna för Fyr- och Bäk-afgiflernas erläggande.
Godkändes.
Nio 59, i anledning af Kongl. Majits Nådiga skrifvelse, an¬
gående nedsättning af arrende-afgilten för Motala kronofiske
och mjölqvarn.
Herr Norin: Jag har visserligen ej något att emot Utskot¬
tets förslag invända, men önskar allenast, att, på sätt jag uti
reservationen föreslagit, ordet "laggildt” måtte utbytas mot ”full-
godt”, såsom det också i Afdelningens utlåtande var föreslagit.
Jag anhåller, att Ståndet behagade med denna förändring bi¬
falla Betänkandet.
Bifölls, med den förklaring, att uttrycket: "i laggildt skick”,
utbytes mot orden: ”i fullgod! skick.”
Den 27 November.
Oell N:o 60, i anledning af väckt fråga om infriande eller af¬
skrifning af Kongl. Krigs-Collegii Artilleri-Afdelnings skulder, i
oell för inköp af Mariebergs egendom.
Härvid förekommo:
l:o Utskottets tillstyrkan, att Artilleri-Afdelningens skuld
till Riksgälds-Contoiret, stor 14,000 R:dr, må i räkenskaperna
afskrifvas.
Godkändes.
Och 2:o En af Utskottet gjord framställning, som afsag, att
ett anslag, svarande emot Capital-återstoden af Artilleri-Afdel¬
ningens skuld till Militiee-Boställs-Cassan, eller 33,893 R:dr 39
sk' 7 r., mätte till densammas infriande varda å Riksgälds-
Contoiret anvisadt.
Herr Norin: Jag beklagar, att jag nödgas besvära Ståndet,
men jag finnér, såsom jag i reservationen yttrat, ej något skäl,
att, för närvarande, tillstyrka anslaget, utan tror, att saken ger¬
na kan förblifva uti samma skick, hvaruti den hittills varit, hvar¬
före jag yrkar afslag på denna del af Utlåtandet.
Flere instämde med Herr Norin.
Herr A. Berg: I anseende lill den närvarande svåra pen-
ningebristen, får jag instämma med Herr Norin, och begär af¬
slag pä framställningen.
Öfverläggningen var slutad, och ifrågavarande del af Ut¬
låtandet blef, med gillande af Herr Norins afgifna reserva¬
tion, afslagen.
§. 5.
Föredrogs å nyo, men blef ytterligare bordlagdt, Bevill-
nings-Utskottets Betänkande, N:o il, angående grunderna för
den blifvande allmänna bevillningen, samt föreskrifterna för
tillämpningen deraf.
§. 6.
Föredrogos och bordlädes följande Utskotts Memorial, Ut¬
låtanden och Betänkanden:
l:o Constitutions-Utskottets:
N:o 10, rörande Stats-Utskottets anmärkning, i fråga om de
ar 1841 fastställda Lönings-stater för Kammar-Collegium och
Kammar-Rätten;
M:o 11, angående Stats-Utskottets anmärkning, i afseende på
fortfarande utbetalning af f. d. Stats-Secreteraren Grips och v.
Hartmunsdorffs löner;
N:o 12, angående Stats-Utskottets anmärkning, i afseende på
f. d. Juslitiae-Cancelleren Nerman beviljade undantag från för¬
fattningarna om begrafningshjelps aftjenande ;
N:o 13, rörande Stats-Utskottets anmärkning, i afseende på
en ät Befälhafvande Amiralen i Carlskrona anslagen representa-
tionskostnads-ersättning;
N:o 14, rörande Stats-Utskottets anmärkning emot pensione¬
ring af ett Stats—Råd, som icke i 5 år detta embete innehaft;
N:o 15, angående af Riksdagsfiillmägligen M. Persson yttrad
anmärkningsanledning, i anseende till medgifvande! för Fin-
Ben 37 November.
ska och Åländska fartyg, att ytterligare i 3:ne år användas
till inrikes transport af trud varor och tjära frän de Norrländ¬
ska Länen;
N:o 16, angående af Riksdagsfullmägtigen Carl Lrsson yttrad
anraärknings-anledning, i afseende pä behandlingen af skedda
auetions-anbud å vissa till Strömsholms Kungsgård och Stuteri
hörande lägenheter;
N:o 17, angående Stuts-Utskottets anmärkning, i frågan om
afskrifning ål elt frän Handels- och Sjöfarts-fonden till L)i-
rectionen öfver Segelfarten mellan Wenern och Hafvet utbe-
taldt län; och
N:o 18, angående fullbordad granskning af de i Sluts-Rådet
förda Protocoll.
2:o Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economic-lt-
skottens:
N:o 12, i anledning af väckta motioner, om rättighet för
Hernösands Domkyrka, alt komma i åtnjutande af de 121 tun¬
nor spannmål, sorn från Hernösands Stilt ärligen ulga till Up¬
sala Domkyrka; och
N:o 13, i anledning af väckt (råga om inrättande af en Cen-
tral-Styrelse, hvarunder Rikets Consistorier samt Presterskap och
Lärare vid Läroverken borde lyda, m. m.
3:o Lag-Utskottets:
N:o 31, i anledning af väckta motioner, angående förändring
i vissa delar af nu gällande lagstadganden om giftorätt och arfs¬
rätt, samt morgongåfva och fördel;
N:o 32, i anledning af väckt motion om bestämmande af
viss tid, hvarifrån den i Kongl. Förordningen den 13 Junii
1800 bestämda prmscriptionslid för fordringars utsökande räk¬
nas ina;
N:o 33, i anledning af väckt motion, angående förändradt
sätt för Kyrkoböckers förande och skärpta controler, i afseende
på deras förvarande;
N:o 31, i anledning af väckt fråga om förtydligande af de i
Lag och särskilda författningar innefattade bestämmelser, angå¬
ende straffet för inbrottsstöld;
N:o 3ö, i anledning af väckt motion, angående förklaring af
18 Cap. Arfda-Balken;
N:o 36, i anledning af väckt motion, om förlängd tid för
besvärs anförande öfver Under-Rätts Utslag vid husesyner ä
prestebol i Helsingland; oell
N:o 37, i anledning af väckt motion derom, att Kongl. För¬
ordningen den 1 Maji 1810, som innefattar förbud, att, vid
försäljning af fast egendom, göra förbehåll om rätt till densam¬
mas återlösande, mätte tilläggas retroacliv verkan.
4:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och Uconomie- Ut¬
skottens :
N:o 9, i anledning af väckt fråga om ändring£i Kongl. För¬
ordningen den 10 April 1810, rörande afgärda hemmansegares
rått, att söka skifte å skog och utmark;
350
Den 27 Novem&er.
N:o 10, i anledning af väckt fråga, om vidtagande åtgärder,
att förekomma tilltagandet af så kallade Proletairer;
N:o 11, i anledning af väckta motioner, om åläggande för
alla hemman, att, utan afseende på deras olika natur, deltaga i
byggande och underhåll af Prestgård, Tingshus och Härads-
fängelse;
N:o 12, i anledning af väckt fråga, om åliggande för Hus¬
bonde, hvilken i sin tjenst antager vanfrejdad eller försvars¬
lös person från annan socken, att om den inflyttades framtida
bergning draga försorg; och
N:o 13, i anledning af väckt fråga om prygelstraffets afskaf-
fande, m. m.
Samt 5:o Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets:
N:o 78, i anledning af väckt motion, om beredande af Eme-
riti-löner för afskedstagande Consistorii-Notarier;
N.o 79, i anledning af väckt motion, om bestämmande af
minimi- och maximi-belopp för arrende-afgiften m. m., vid ut¬
arrenderande af Lunds Academie-hemman;
N:o 80, i anledning af väckt motion, oin rättighet för tionde¬
gifvare i Skåne, att få lösa den till Stockholms Allmänna Barn¬
hus anslagne Kronotionde efter markegångspris, med tillökning
af i Lag stadgad forsel-lön;
N:o 81, i anledning af väckt motion, om upphörande af
den afgift, som erlägges för begagnande af vägarne ä Kongl.
Djurgården;
N:o 82, i anledning af väckt motion, om Landsfiscals-beställ-
ningarnes indragning;
N:o 83, i anledning af väckta motioner, om ändring uti hit¬
tills gällande bestämmelser, i afseende ä Sveriges och Norriges
ömsesidiga handelsförhållanden;
IN.o Sä, i anledning af väckt motion, om upphörande af
rättigheten att använda Finska och Åländska fartyg för trans¬
port af trädvaror och tjära frän de Norra Länen till andra in¬
rikes orter;
N:o 85, i anledning af väckt motion, om förtydligande af
Kongl. Förordningen den 11 Februarii 1832, angående Landt-
manna-seglationen;
N:o 86, i anledning af väckt motion, om upphörande
af Stapelstädernes åliggande, att importera vissa qvantite-
ter Sall;
Nio 87, i anledning af återremiss af Betänkandet, N:o
35; och
N:o 88, i anledning af återremiss utaf Betänkandet,
!N;o 39.
§. 7.
Från Med-Stånden ankomne, för genomläsning bordlagde,
Protocolls-Utdrag lades till handlingarne.
§. 8.
Ytterligare ifrån Med-Stånden inkomna Protocolls-Utdrag
Jados å bordet, för att vara till genomläsning tillgänglige.
Den 30 November 351
5. 9.
Protocolls-Utdrag öfver särskilda, denna dag fattade, be¬
slut justerades.
Plenum slutades kl. 8 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 30 November.
Plenum kl. § 10 f. m.
§. 1.
Upplåstes och godkändes följande af Expeditions-Utskottet
uppsatta förslag till Rikets Ständers underdåniga skrivelser:
N:o 20, angående förhöjd dagspenning för till handtlang-
ning vid Militiae-boställsbyggnad commenderadt manskap;
IVo 32, angående upplåtande af en jordrymd till byggnads¬
plats för nya Observatorium i Upsala;
N:o 33, angående afsöndring från f. d. Öfverste-bostäl-
let vid Dahl-Regimentet, Nås Kungsgård, af 2:ne dithörande
Ålfisken;
IVo 34, angående Kamereraren E. M. Dahlerus och Krigs-
Rådet A. L. Hauffman medgifven befrielse från dem ålagd er¬
sättningsskyldighet, såsom Controlanter å förre Krigs-Cassören
S. 11. Brattströms uppbörd;
IVo 35, angående förtydligande af Kongl. Brefvet den 25
Sept. 1777 ;
IVo 36, angående skyldighet för Häradsskrifvare och Krono¬
fogdar, att debitera, uppbära och redovisa brandstodsmedel;
N:o 38, angående från utrikes ort inkommande äkta Bok¬
gulds controlbehandling; och
>N:o 39, angående Stadsskolans i Sköfde förening med Folk¬
skolan derstädes.
I sammanhang med sistnämnda Skrifvelse-försJag, före¬
drogos Expeditions-Utskottets Memorialer, N:ris 7 och 9, i det
ämne, som Skrifvelse-förslaget omfattar; och sedan detsamma
blifvit godkändt, lades Memorialen till handlingarne.
Likaledes upplåstes och godkändes 3:ne§§., under Kris 5,
6 och 7, af Riksdagsbeslutet.
§. 2.
Föredrogs Be\il'nings-Utskoltets 2:ne gånger bordlagda Be¬
tänkande, IVo 11, angående grunderna för den blifvande all¬
männa Bevillningen samt föreskrifterna för tillämpningen deraf.
352
Ben 30 November.
Herr Talmannen yttrade: Jemnlikt Ståndets i sednaste Plo-
num fattade beslut, kommer nu detta Betänkande, till den del
deraf, som innefattar svar på väckta motioner, att punktvis fö¬
redragas, hvarvid, för sammanhangets skull, de till ändring före¬
slagna §§. i sjelfva författningen, skola hvar för sig uppläsas.
}’å de icke motiverade redactions-förändringar och tillägg, sora
Betänkandet vidare innehåller, har jag tänkt göra särskilda pro¬
positioner. Emedlertid, och för det inflytande pä behandlingen
af detta ärende, sorn 71 §. It. F. eger, uppläser jag nu denna
g., som lyder sålunda: ”Yppar sig skiljaktighet emellan (lere af
Riks-Ständen om dessa grunder, sätten af deras tillämpning och
Ueviliningens fördelning till utgörande, eller skulle, hvad icke
väntas hör, något Uiks-Ständ allena söka undandraga sig det
deltagande uti den fastställda Bevillningssumraan, som Bevillnings-
Itskottet föreslagit, då skall hvarje Itiks-Stand, som ändring uti He¬
vi Ilninys-L tskottets förslag åslundar, meddela de öfriga sina skäl
dertill, samt uppgifva det sält, pä hvilket en sådan ändring må
vinnas, utan att ändamålet förfelas. Häröfver höres Bevillnings¬
utskottet, hvarefter Riksens Ständer skola till afgörande företaga
den eller de frågor, om hvilka skiljaktighet dem emellan upp¬
stått. Bifalla tre Stånd, hvad emot Bevillnings-Utskottets förslag
i en eller annan dol anmärkt blifvit, varde förslaget i dessa de¬
lar förkastadt. Afsld tre Ständ, hvad ett särskildt Ständ här¬
utinnan yrkat, men delta ändock vid sin mening förblifver, el¬
ler stadna tvä Stånd emot tvä, dä skall saken öfverlämnäs tili
afgörande, pä det sätt G9 §. föreskrifver, ät Stats—Utskottet, för-
ökadt till ett sådant antal af Ledamöter, som der bestämmes.
Bifalla detta Utskotts fleste Ledamöter Bevillnings-Utskottets för¬
slag i en eller flera af de delar, hvaruti Riksens Ständer icke
förut detsamma enhälligt antagit, blifve detta förslag härutinnan
med all kraft af Riksens Ständers beslut gällande; förkasta de
detsamma i någon sådan del, då, äfvensom när det af trenne
Riks-Stånd blifvit förkastadt, skall det åligga Bevillnings-Utskot-
tet att föreslå en annan fördelning eller andra grunder och
sätt för utgörandet, blott af den andel i Bovillnings-summan,
hvaruppå den förkastade delen i Utskottets förra förslag har
afseende.”
Herr Talmannen fortfor: Häraf synes, som skulle 49 §.
R. O., i dess förändrade lydelse, icke kunna tillämpas, i hän¬
delse anmärkningar förekomma, om Bevillningens grunder och
fördelning till utgörande, utan att dessa anmärkningar böra del-
gifvas Bevillnings-Ulskottet, att, i anledning deraf, med ändrings¬
förslag inkomma. Vid Talmans-Conferencen i går, der detta
ämne utgjorde föremål för öfverläggning, var man ense om en
dylik, i enlighet med 71 §. R. E. varande föredragnings-ord-
ning, och derföre hemställer jag, om Ståndet behagar godkän¬
na, att ett sådant sätt för löredrugningen af detta Betänkande
får ega rum?
Svarades Ja, hvarefter Betänkandet blef i berörde ordning
tilt behandling: företaget; och förekommo dervid:
Den 30 November.
353
i:o Revillnings-Utskottets dels gjorda anmälan, att alla i
förslaget förekommande procent- eller ziffer-belopp endast blif¬
vit förslagsvis upptagna, dels afgifna förbehåll, att, sedan Ri¬
kets Ständer fastställt bevillnings-grunderna och statsbrist-sum-
man blivit bestämd, få föreslå de belopp, hvarefter beviilnings-
afgifterna, i hvarje fall, skulle komma att beräknas.
Ståndet lät \id detta förklarande förblifva.
2:o Yttrandet öfver Herr allbergs förslag till nya Bevill-
nings-griinder.
Godkändes.
Herr Gillberg: Åberopande min reservation, får jag för¬
klara, att jag, för att icke derigenom möjligtvis lägga hinder i
vägen för Riksdagens snara afsJutande, icke vill yrka återremiss
af Betänkandet i denna del.
3:o Yttrandet öfver Herr Gillbergs framställning, i afseende
på möjligen uppkommande öfverskott vid Beviilnings-tuxeringen
inom Upsala stad.
Godkändes.
4:o Yttrandet öfver Riksdags-fullmägtigen Nils Strindlund*
förslag, att grunderna för Bevillningens bestämmande vid denna
Riksdag mätte blifva desamma, som närvarande Bevillnings-för-
ordning innehåller.
Gillades.
5:o tillstyrkandet, pag. 4, att skydds-afgiften må, såsom en
bevillningsgrund, bibehållas.
Herr Geyer: Jag kan ej annat, än beklaga, att Utskottet
fästat så litet afseende vid min motion i ämnet, och jag tror,
att, lika så väl som vid förra Riksdagen, en flerfaldig lindring i
skattebördorna kunde beredas den fattigare delen af folket, ha¬
de, med afseende på Statsverkets närvarande tillstånd, åtmin¬
stone nedsättning i den personela skyddsafgiften kunnat ega
rum. Emedlertid, och då jag har föga hopp om sympathier för
min åsigt, vill jag icke yrka proposition derå; men jag täger
mig friheten lägga på Ståndets hjerta, att, derest skyddsafgiften,
fortfarande, kommer att bibehållas, sådant mätte ske med vil¬
kor, att den användes till den af allmänna tänkesättet erkändt
vigtiga folkundervisningens befrämjande.
Herr Talmannen utlät sig: Jag anser mig böra fästa upp¬
märksamheten på det oformliga deri, alt, innan fråga om skydds-
afgiftens användande förekommit, på förhand och anticipations-
vis uttala sitt omdöme derom, och jag hemställer derföre, om
Icke Herr Geyer må finna tillräckligt att, till dess detta ärende
blifver föremål för Ståndets pröfning, hafva sin tanka i Proto-
collet förvarad.
Herr Arnberg: Då Utskottet icke uppgifvit och föreslagit de
belopp, hvarefter bevillnings-afgifterna skulle komma alt beräk¬
nas, utan endast hemställt, att skyddsafgiften måtto bibehållas,
såsom en bevillningsgrund, anser äfven jag Herr Geyers nu
Väckta förslag vara för tidigt framkommet, aldrahelst, som på
Bnrg.-Stånd. Fröt. vid Vrt. Riksd. 1844 o. 1845. 11. 23
354
Den 30 November.
förenade Stats- och Bövrllmngs-fltskotten i främsta rummet be¬
ror, om denna bevillning så lian fördelas, att någon anpart der¬
af kail afsätta® för Folkskolans behof, f öfrigt, och då Statens
ställning icke medgifver Skyddsafgiftens upphörande, begär jag
proposition på bifall till Betänkandet.
Herr von Koch-. För min del finner jag Utskottet hafva
desto heldre bort, på sätt, som skett, tillstyrka Skyddsafgiftens
bibehållande, såsom en bevillningsgrund, sorn berörde afgift ut¬
går lika af alla, af den mindre bemedlade, såväl som af den
rikaste. För öfrigt instämmer jag med Herr Arnberg.
Herr Winge: Lika med Herr Geijer, har jag önskat, alt
skyddsafgiften måtte alldeles upphöra; men inom Utskottet, hvar¬
est jag förfäktade denna åsigt, mötte ett starkt motstånd, sä att
mitt bemödande blef förgäfves. Emedlertid anser jag mig be¬
låten, om blott en nedsättning kan till vägabringas.
Herr Geyer: I anledning af den erinran Herr Talmannen
behagat göra, afstär jag från den proposition, som blifvit af
mig begärd.
Discussionen ansågs slutad, och Betänkandet, i denna det,
bifölls.
6:0 Yttrandet öfver Rifcsdags-Fnllmägtigen Lars Larssons
från Gefleborgs Län förslag, att Författningens i §. måtte så
förändras, att föräldrar eller andra personer, som förestått och
brukat fast egendom och kommit till 60 års ålder, må ifrån
utskylder varda befriade, ehuru afhandlingar för dem bestämma
undantagsbeting.
Godkändes.
7:o Yttrandet öfver Herr af Domers förslag om upphöran¬
de af bevillnings utgörande å Embets- och Tjenstemäns löner.
Gillades.
8:0 Utskottets anmälan, att 4 mom. af 2 §. blifvit ifrån
förslaget uteslutet.
Gillades.
9:o Förslag, att, enär de uti Lagmans- och Häradshöfdinge-
räntan innebegripna Tingsgästnings-penningarne icke vidare ut¬
gå under sådan benämning, utan genom motsvarande Statsan¬
slag, må uti lista mom. af 4 §. införas orden: ”ellerersättning
derför.”
10:o Hemställan, att uti nämnda Moment jemväl må infö¬
ras orden: ”honorarier för Fullmägtige i Banken och Riksgälds—
Contoiret, samt Directeurerne uti Discont-Låne-Contoiren, m. fl.”
Dessa tvänne tillägg gillades.
ll:o Framställning om förflyttning af 9 §. i nu gällande
Bevillnings-Stadga, angående Bevillning för ångfartyg, näst efter
16 §., och numerordningens rättande derefter.
Gillades.
12:o Yttrandet öfver Herr Winges förslag, att alla Närings¬
idkare, lika med innehafvare af lön öfver 1,200 R:dr, icke måtte
upptagas tili högre- bevillning af sin inkomst, ån 3 för hun¬
drade. ,
Den 30 November.
355
Herr Winge: Jag lian icke gilla Utskottets beslut, som tyc¬
kes utvisa en misstanka, att de Handlande icke upprigtigt an¬
gifva behållningen af deras rörelse.
Häruti instämde Herr Gillberg.
Herr Norin: Utan att betvifla, att en handlande, som styrkt
sig liafva under årets lopp lidit förluster, kan få en jemnkning
i Bevillningen tillvägabragt, kan jag likväl icke godkänna de
motiver, Utskottet lagt till grund för sitt beslut, hvarföre jag,
som icke kunnat förändra min, i detta ämne vid förra riksda¬
gen yttrade, öfvertygelse, instämmer med Herr Winge.
Vice Talmannen, Herr Brinck samt Herr Berglund förenade
sig med Herr Norin.
Herr Schartan: Jag är af alldeles motsatt tanka. En tjen-
stemans lön kan på skillingen beräknas, men det är ej lika lätt
att hålla reda på en näringsidkares inkomster. De upgifter,
sorn af Näringsidkare lemnäs, äro icke alltid och kunna ej ens
vara med verkliga förhållandet fullt öfverensstämmande, hvartill an¬
ledning finnes deruti, att de icke under löpande året veta, huru
stora inkomsterna kunna blifva, och från det förflutna året s.
k. bakslag långt efteråt kunna inträffa. Detta förhållande är
nog för mig, att icke yrka någon ändring i detta stadgande,
och jag tror det vara minst i Borgare-Ståndet på sitt ställe, att
Väcka fråga derom.
Häruti instämde Herr A. Berg.
Herr Arnberg: De skäl, Herr Schartau anfört, hafva mägtigt
verkat till bibehållande af stadgandet i denna del; men de af
Utskottet, till stöd för sitt förslag, åberopade grunder, hvilka
icke eller sakna sin rigtighet, hafva dertill i icke mindre väsendt¬
lig mon bidragit. Om en Näringsidkare någon gäng skulle blif¬
va beskattad utöfver sin verkliga behållning, så lian han vända
sig till ort och ställe, som vederbör, för att erhålla lindring. I
fråga åter om elassificeringen, så tror jag, att en sådan är till
stort gagn vid taxeringar för det tillfälle, som derigenom hero¬
des att jemnföra den ena Näringsidkaren med den andra.
Herr Mcechel: Hvad jag yttrade vid remissen af Herr Geyer $
motion om skyddsafgiftens upphörande eller nedsättning, hade
egentligen icke afseende derpå, utan på den för borgerlig rö¬
relse påförde Bevillning efter 2 Art. Min åsigt närmade sig
mest Herr Winges motion i detta ämne; men vid behandlingen
af begge dessa ärender har Utskottet förbigått min framställ¬
ning. Jag delar Herr Norins åsigt om nödvändigheten att ned¬
sätta procenten, och tror, att orsaken, hvarföre Borgare taxeras
högre, än i förhållande till deras inkomster, härrör deraf, att
procenten är för hög. Vi tala här visserligen nu i egen sak,
men om vi sjelfva icke göra densamma till föremål för upp¬
märksamhet, så lära nog andra äfven uraktlåta det.
Herr C. J. Kock: På de af Herr Schartau, äfvensom de i
Betänkandet anförda skäl, bifaller jag här, likasom i Utskottet,
denna punkt.
Herr Norin: Jag hade icke väntat mig att få höra åbero¬
356
Ben 30 November.
pas, såsom hufvudsakligt skål til! förkastande af Herr Winges
motion i ämnet, att Näringsidkare mindre rigtigt angifva sina
inkomster; aldraminst hade jag trott mig få höra en sadan
uppgift göras inom Borgare-Ståndet.
Häruti instämde Herrar Gillberg, Lundelius och Sorbon.
Herr Winge: Möjligheten att erhålla ändring hos Pröfnings-
Comitéen bör icke utgöra något skäl att för högt debitera. Jag
önskar, att de skattdragande primitivt måtte komma i åtnjutande
af den lindring, som så väl behöfves. 1 öfrigt instämmer jag
med Herr Norin,j som fästat sig vid det förhållande, hvilket jag
i början af mitt förra utlrande icke lemnade obemärkt.
Herr Gustafsson: Delande de åsigter, som blifvit af Herrar
Norin och Winge uttalade, tror jag, att, om man hyser misstän¬
ka, att näringsidkare icke till taxering uppgifva alla sina inkom¬
ster, en nedsättning af procenten borde tillvägabringas, såsom,
efter min öfvertygelse, mest verksamt till erhållande af sanna
uppgifter. Man har sagt, att löntagares inkomster kunna på
skillingen beräknas, men detta omdöme är blott till en del
sannt. De hafva gemenligen ganska många sportler och biför-
tjenster, för hvilka de icke kunna skattläggas.
Herr Winge-. Jag anhåller om proposition på återremiss af
denna punkt.
Herr von Koch-. Inom Bevillnings-Utskottet har jag visserli¬
gen icke ifrat för hög bevillnings påförande, men att gä så långt,
som Herr Winge, anser jag likväl icke vara rigtigt. Dä andra
näringar, såsom jordbruket och bergsbruket, erlägga 4 procent,
synes mig en lika bevillning för handel och handtverk vara
lämpligare.
Discussionen ansågs slutad, och Betänkandet i denna punkt
bifölls.
Emot beslutet reserverade sig Herr vice Talmannen Brinck,
samt Herrar Winge, Gillberg, Gustafsson och Machel.
13:o Yttrandet, rörande tillägg uti 10 §. af nu gällande
Bevillnings-Stadga i afseende på minimi-afgiften af sådant inne¬
håll, som Utskottets förslag uti 9 §. utvisar.
l4:o Hemställan, att uti nyssnämnda §. må tilläggas orden:
”Fiskare, som idka fragtfart”, på sätt af Författningsförslaget när¬
mare inhämtas.
15:o Yttrandet öfver Herr Norins förslag, att Borgare eller
Borgare-enka aldrig må taxeras till högre bevillning, än som
motsvarar en bestämd procent af yrkets inkomster under året.
lG:o Tillstyrkande af den förändrade classiflcation för Advo-
cater och Sakförare i Städerna, hvilken Utskottets förslag uti 14
§. upptager.
Dessa 4 punkter gillades.
17:o Yttrande öfver förslag, att bevillning, efter 2 art., för
arbetsfolk i städerna måtte försvinna.
Herr C. J. Kock : Jag förmodar, att Herr Talmannen, i sam¬
manhang härmed, till behandling företager äfven nästföljande
Den 30 November.
357
punkt, hvaruti Utskottet föreslagit, att bevillningen för arbets¬
folk på landet och vid bergverken skulle nedsättas.
Herr Talmannen utlät sig: Jag anser reda och ordning bäst
vinnas, om hvardera punkten föredrages särskildt, och jag gör
derföre nu denna proposition:
Behagar Ståndet gilla en sådan föredragningsordning?
Svarades: Ja.
Herr C. J. Kock: Efter detta beslut måste jag, i enlighet
med Herr Friherre Stjernstedts motion, yrka borttagande af all
bevillning, efter 2 art., för arbetsfolk i städerna. Dä en per¬
son icke har annat, än sin arbetskraft, anser jag bevillning icke
böra ifrågakomma. Om Ståndet beslutat, att i ett sammanhang
behandla dessa begge punkter, hade jag deremot kunnat in¬
skränka mig att yrka lika afgilter för arbetsfolk i städerna, som
pä landet.
Herr Ekholm: Jag bifaller betänkandet och ser icke någon
orsak, hvarföre nedsättning i beskattningen för arbetsfolk skall
ega rum, da densamma, jemte don personliga skyddsalgiften,
för närvarande icke utgör mer, än ungefärligen värdet af 2:ne
dagsverken. Mången arbetare belinner sig i hällre ställning, än
den handtverkare, som blott har sina tvä tomma händer, och
likväl är denne sistnämnde underkastad en jemnlörelsevis gan¬
ska dryg beskattning. I öfrigt, och då man, v id ulkräfvandet af
dessa utskylder vanligen tillvägagår med mindre stränghet, häm¬
tar jag deraf ökadt skäl för bibehållandet af stadgandet i denna
punkt.
Häruti instämde Herrar C. P. Almgren och Berglund.
Herr Norin: Dä man nedsatt beskattningen för arbetsfolk
på landet, men bibehållit den i oförändradt skick för arbetsfolk
i städerna, har man endast fästat uppmärksamhet pä den om¬
ständighet, att högre dagspenning vanligen är i städerna, alt
påräkna Om man likväl derjemte ihågkonuner att lefnadskost-
naden i städerna är väsendtligen dyrare, än pä landet, och alt
städernas arbetsfolk icke sällan mäste concurera med arbets¬
folk frän landet, så synes mig någon olikhet i beskattningen
icke böra ega rum. Jag anser det derföre vara med billigheten
mest öfverensstämmande, att nedsättning sker för arbetsfolk i
städerna till likhet med hvad för arbetsfolk på landet, i nästa
punkt, af Utskottet är vordet föreslaget.
Herr Wcern: Jag är af olika tanka, och tror, att Staten af
ingen medborgare utkräfver skatt med sä litet skäl, som af des¬
sa, vanligen med knapp bergning försedda arbetare. Alkort-
ningarna blifva alltid godtyckliga och föranleda endast, att blott
den verkligt idoge arbetaren får betala, men do andra, som
föga tänkt för morgondagen, icke. Riksgälds-Contoirets närva¬
rande blomstrande tillstånd gör ock, att arbetsfolks obetydliga
skattebidrag lätteligen kunna undvaras. I öfrigt, och då man
icke rimligtvis kan förneka den större svårighet, som förefinnes
i städerna, att derstädes vinna sin utkomst, än på landet, hvar¬
est för ved och husrum särskild betalning icke behöfver erläg-
35?
Den 30 November.
{jas, inses lått, hvilken partiskhet ligger till grund för stadgan¬
det att vilja beskatta arbetsfolk i städerna högre, än på landet.
Jag är af samma tanka med dem, som anse mantalspenningar
vara en alldeles tillräcklig beskattning för ifrågavarande fattiga
medborgare.
Häruti instämde Herr Grape.
Herr Ödmansson: I betraktande af de utaf Herr Ekholm an¬
förda skäl, och vid jemnförelse af arbetsfolk med mindre handt¬
verkare i städerna, synes mig beskattningen för de förre lämp¬
ligen kunna fortfara i oförändradt skick, och såsom förut böra
vara lika i städerna och på landet.
Herr Thorn: Om jag vågade hoppas framgång, skulle jag
yrka, att beskattningen efter 2:dra art. för arbetsfolk i städerna
belt och hållet mätte försvinna, men nu mäste jag inskränka
mig att instämma med dem, som velat hafva den lika med hvad,
som för arbetsfolk pä landet är föreslaget. Beskattningen utgår
den tid af året, då arbetarne sakna arbetsförtjenst, och ehuru
obetydlig skatten än kan synas, år den likväl så tryckande, att
för dess uttagande, enär dessa arbetare lefva för dagen, ofta
måste utmätas deras ringa, dock oumbärliga, bohag.
Häruti instämde Herrar Sorbon och Lundgren.
Herr Arnberg: Vid behandlingen af denna fråga inom Ut¬
skottet, gick man ingalunda tillväga på ett mindre grundligt sätt.
Ifrån flere båll väcktes känslan till medlidande för dessa fattiga
arbetare. Också tillstyrkte Afdelningen, att all beskattning för
dom borde försvinna, men detta jemnkados i plenum till hvad
förslaget nu innehåller. Man underlät icke att ofta upprepa
talesättet om den ”råa arbetsstyrkan”; men man insåg slutli¬
gen, att arbetarne på annat vida mer lämpligt sätt borde och
kundo beredas lättnad och hjelp, nemligen genom öppnande af
nya utvägar till arbetsförtjenst. Ehuru Rikets Ständer vid förra
Riksdagen betydligt nedsatte beskattningen för denna dass af
medborgare, befinner den sig, ty värr, nu icke i lyckligare ställ¬
ning, utan snarare i större elände, än förut. Man bör derföre,
efter mitt omdöme, icke låta sig af känslan hänföras att frigöra
arbetaren fran en beskattning, som i dess närvarande ringhet,
snarare bidrager att närmare förena honom med det samhälle,
af hvilket han njuter skydd, än don verkar någon väsendtlig
economisk förbältring i hans belägenhet. Bonde-Ståndets med¬
lemmar lade derjemte ett politiskt skäl till beskattningens fort¬
farande, nemligen det, att benägenheten att undandraga sig lag¬
stadd tjenst icke borde uppmuntras. De höllö rigtigt före, att
samhället hade säkrare garantier på den arbetares moralitet och
välstånd, som egde fast plats, än pä den, som löfde för sig
sjelf, oberoende af allt arbetstvång. Dessutom upplystes, att,
då verklig nöd är å färde, eger alltid afskrifning rum. Väl in¬
vände man, att sådana afskrifningar icke äro med god ordning
öfverensstämmande, samt att de icke genom sitt exempel uppmana
folket till hushållsaktighet, men, med erkännande häraf, tror
jag derföre, att man med afskrifningar ganska sparsamt och
Den 30 November.
350
sorgfälligt bör tillvägagå. I afseende på arbetarenas välstånd i
allmänhet, finnas bland dessa många, som äro mera beklagans¬
värda, än de, hvarom fråga nu är, af hvilka flere blott arbeta
3:ne dagar i veckan och vandra sysslolöse under den återstå¬
ende delen deraf. Till desse beklagansvärda kunna äfven med
skäl räknas mindre handtverkare, som blott lefva af deras hän¬
ders verk; men om någon nedsättning i bevillning för des¬
se ville man likväl icke höra talas. Den partiskhet man ve¬
lat finna i bestämmandet af högre skatt för städernas, än för
landets arbetsfolk, är jag långt ifrån att vilja förneka, och den
har uppkommit derigenom, att samma majoritet icke varit i Ut¬
skottet tillstädes vid de olika frågornas afgörande. Jag vill der¬
före gerna sammanjemnka meningen till likhet, när nästa punkt
till behandling förekommer; men Betänkandet i denna nu fö¬
redragna del bifaller jag.
Herr Lundelius instämde.
Herr Winge; Man har i Ståndet hört prisas, såsom en lyc¬
ka, alt få skatta till Staten. Jag anser deremot den Stat vara
lyckligast, som minst behöfver utkräfva skatter, och jag kan följakt¬
ligen icke förena mig med Herr Arnberg. Då jag talat för lätt¬
nad i skattebördorna, har jag icke afsett den i lättja och oor¬
dentlighet försjunkne arbetaren, utan tänkt mig en sådan arbe¬
tare, sorn blifvit af Herr Thorn omnämnd, hvilken, oaktadt flit
och idoghet, ändock icke får något öfrigt, och som måste um¬
bära det nödvändigaste, för att utgöra skatten. Icke heller har
jag velat åvägabringa en fullkomlig skattefrihet för arbetsfolket,
men jag har trott, att mantalspenningarne och curbus-afgiften
kunna vara tillräckliga för det skydd staten lemnar.
Herr von Koch: Jag beder, att fä uppläsa Herr Grefve
Cronhjelms emot Utskottets beslut afgifna reservation, sä lydan¬
de: ”Denna fattigdomen ålagda bevillning, som, enligt en mo-
tionairs välgrundade uttryck, ””endast bidrager alt göra den¬
samma ännu fattigare””, har likväl, besynnerligt nog, blifvit in¬
rymd under artikeln: Afgift af Lön, Egendom och Rörelse. Då
för flere medlemmar af de bildade elasserna finnes stadgadt,
att ingen bevillning ifrågakommer förr, än årliga inkomsten
uppgår till 200 U:dr, synes mig så mycket mindre någon be¬
villning hafva bort åläggas medlemmarne af den samhällsclass,
hvars hela capital, uteslutande, utgöres af den råa arbetskraf¬
ten, som desse personer, oaktadt det trägnaste arbete, endast
högst sällan kunna bereda sig en dylik inkomst, och således
torde, genom mantals-penningarnes och skydds-afgiftens erläg¬
gande, få anses tillräckligt ersätta det skydd, dem af samhället
lemnäs.” För egen del får jag blott tillägga, att genom denna
bevillnings upphörande Stats-cassan endast går i mistning af
27,000 R:dr som på annat håll lätteligen kunna ersättas. Hvar
och en, som sysselsätter arbetare, vet, huru öfverlupen man år
af sådane, som söka arbetsförtjenst, och känner, att det för ar¬
betaren icke är lätt att samla något öfverskott till skatters er¬
läggande.
3G0
Den 30 November.
Häruti instämde Herrar Warn och Geyer.
Herr P. Bery: I Utskottet hyste jag den åsigt, att Bevill¬
ning borde utgöras af arbetare, såsom hittills. Det är visst vac¬
kert, att bereda dem frihet från utskylder, men mången ar¬
betskarl är i ständ att erlägga dem lika lätt, som flere handt¬
verkare. Jag bifaller derföre Betänkandet.
Herr Hörnstein: Man beklagar sig allmänt hos oss öfver
tilltagande fattigdom bland arbetsclassen, men man besinnar ic¬
ke, att denna fattigdom till stor del framtvingas genom okloka
författningar. De arbetare, som betala 27,000 R:dr i skatt,
hafva med sina krafter hopat millioner ät andra personer, af
hvilka deras skattebördor derföre egentligen borde betalas.
Denna dass af medborgare utgör kärnan af nationen, så väl
genom sitt arbete under fred, som genom sin massa i krig.
Hvad beträffar olikheten i beskattningen af arbetsfolk på lan¬
det och i städerna, sä inses obilligheten deruti, om man besin¬
nar de särskilda utskylder till staden, samt den dyrare kostna¬
den för husrum och födoämnen, som arbetsfolket i städerna har
alt bestrida. Jag vet, att mänga beskylla bränvinet för hufvud-
orsaken tili fattigdomen, men det var ickearbetaren, som upp¬
fann denna product, och det är icke han, som egentligen pro¬
ducerar denna vara, som alla fördöma, under det att man gyn¬
nar bränvins-brännaren, såsom den der ingen skuld har. Man
ropar Ve 1 öfver dem, sorn supa, och Väl! åt dem, som bränna
bränvin.
Herr A. Bery. Med äfventyr, att kallas härd emot det ar¬
ma folket, kan jag likväl icke rösta för borttagandet af den
Riksdaler, som för närvarande utgör arbetarens bevillning ef¬
ter 2 Art., så länge en ensam och fattig handtverkare måste
betala efter 200 R:drs inkomst. Arbetarens tillstånd är ej så
betänkligt, som man velat afmåla det. Under hela sommaren
törljenar han mer, än 1 R:dr om dagen, och vid sådant för¬
hållande synes det icke vara obilligt, alt lian med värdet af ett
dagsverke betalar det skydd, han åtnjuter. Är han dertill oför¬
mögen, så sker afskrifning, men man skulle skada Staten, utan
att gagna individen genom skattens borttagande.
Herr Guslafsson: Jag har ej ändrat öfver tygelse sedan si¬
sta Riksdag, och instämmer derföre med Herrar Ekholm och
Arnberg. Man har talat om arbetskraften, men hvad är det,
som beskattas hos näringsidkaren och tjenstemannen annat, än
arbetskraften? Fritager man arbetaren frän utskylder, så bör
man också för consequencens skull fritaga dessa. Jag saknar
ej ömhet för mina fattigare medmenniskor, men vili likväl ej
gå utöfver behofvet i eitergifvenhet. Man vet, att Bevillnings¬
utskottet är sammansatt af Ledamöter från alla Rikets provin-
cer, för att upplysa om ställningen, hvar på sin ort. Hvad
Stockholm vidkommer, bör jag derföre ej förtiga, att det sna¬
rare och oftare förspörjes brist på vilja, än på arbete. Dags-
verkskarlen njuter också en ganska skälig vedergällning för sin
möda. Han erhåller vanligen för en mindre handräckning ända
Ben ,10 November.
361
till 6 sk. i timmen. Till följd häraf, och för att slippa allt
tvång, öfvergå mänga gesfiller ifrån sine mästare och arbeta
på beting. l’å dessa skäl, och dä arbetaren hör vara med nå¬
got band fästad vid samhället, bifaller jag Betänkandet.
Häruti instämde Herrar Boström och Collén.
Herr Gråå-. Linder närvarande förhållanden torde det icke
låta sig göra, att helt och hållet afskaffa den i 2 Art. af Be-
villnings-förordningen stadgade afgift för arbetare, men då des¬
se derjemte beskattas under 2:ne andra rubriker, i det att bå¬
de skyddsafgift och Mantalspenningar af dem utgöras, synes mig
afgiften, efter 2 Art., böra sättas så låg, som möjligt. Enär
för öfrigt i betraktande bör tagas, att lefnads-kostnaden i all¬
mänhet är drygare i släderne, än pä landet, tror jag afgiften
för städernas arbetsfolk icke böra fastställas högre, än för ar¬
betsfolket på landet.
Med Herr Gråå förenade sig Herr K. A. Almgren.
Herr vice Talmannen Brinch: Nödvändigheten kräfver icke,
att bibehålla en sa hög beskattning på donna dass. Af detta
skäl, och då Städernas arbetare icke hafva så stora fördelar,
som man sagt, samt den personela skydds-afgiften, jemte man-
talspenningarne och curhus-afgiften, är en tillräckligt dryg be¬
skattning, hyser jag den öfvertygelse, att utskylderna för ar¬
betsfolket i städerne åtminstone böra nedsättas lill likhet med
hvad för arbetsfolk på landet af Utskottet är vordet föreslaget.
Man har anställt jemnförelse emellan arbetarne och de mindre
handtverkarne, och man har erinrat, att, vid bristande tillgång
till utskyldernas betalande, afkortning alltid eger rum. I detta
afseende äro likväl de sednare, hvilkas rätt iakttages af Ålder¬
männen, bättre lottade, än de förre, hvilka bero af Kämners-
Bätts-betjenternas mindre skonsamma bedömmande af deras
ställning.
Herr Ekholm: Innan Ståndet skrider lill afgörande af den¬
na punkt, beder jag Ståndet besinna, om det kan anses vara
tjenligt att frammana ett ännu större antal af frie arbetare,
hvilket tvifvelsutan sker genom ytterligare nedsättning i beskatt¬
ningen. En värd talare har yttrat, att landets kärna består af
arbetsfolket. Jag beklagar, om så vore, och i händelse andra
personer icke skulle vara att repliera pä i behofvets stund. 1
städerna finnas visserligen ett slag af arbetare, om hvilka fråga
nu likväl icke är, som ega hus och gård, samt kunna jemn-
föras med, om icke öfverträffa ringare handtverkare, men en
annan dass, till antalet vida större, finnes också, som saknar
tak öfver hufvudet, och gemenligen kallas hamnbusar, af hvilka
Staten kan hafva föga bistånd alt förvänta. l)å handtverksbor-
garen får betala i minimi-afgift 8 ä 10 B:dr, samt dessutom 2
H:dr för hvarje gesäll, synes billigheten fordra, att en frisk och
färdig arbetskarl också erlägger något i bevillning. Icke eller
jag är utan djup känslighet för den betrycktes ställning, men
dä åtminstone i min hemort för den nyktre och redlige arbe-
23*
Den 30 November.
tarén aldrig sakna» arbetsförtjenst, och då i allmänhet, seda*
dagspenningarna blifvit uppjagade till ett jemnförelsevis ganska
högt belopp, och värdet på lifsmedlen sjunkit, ingen clas; har
så lätt alt taga sig fram, som arbetaren, hvilken icke har nå¬
got atl tillskrifva oblida conjuncturer, tvekar jag icke, att, i
skatt af honom, för det skydd, han åtnjuter, utkräfva en ringa
penning.
Herr Maechel: 'frenne olika meningar hafva velat göra sig
gällande. Man liar talat, dels för upphörande af all bevill¬
ning, efter 2 Art., för arbetsfolk, dels ock för nedsättning, samt
dels för bibehållande af hvad Utskottet föreslagit. Till stöd för
den förstnämnda äsigten, har blifvit åberopad Riksgälds-Contoi-
rets närvarande blomstrande tillstånd. Detta hade tvifvelsutan
bort utgöra tillräckligt skäl för Utskottet, att nedsätta bevillnin-
gen, men då det ej skett, måtte Utskottet hafva ansett behåll¬
ningen icke vara sä stor, att den kunnat medgifva en sådan
nedsättning. Vidare har man jemnfört arbetarne med de min¬
dre handtverkarne, ocli sagt, att de förre hafva lättare att vin¬
na sin bergning, än de sednare. Om så är, bevisar det likväl
icke något annat, än att handtverkarne äro för tungt beskatta¬
de, och utgör icke anledning att försätta arbetaren i samma
predicament. En Ledamot af Bevillnings-Utskotlet har ansett
rättare att förse arbetsfolket med göromål, än att nedsätta de¬
ras utskylder; men då ett sådant förfogande icke ligger inom
Utskottets område att vidtaga, hade troligtvis den sednare åt¬
gärden varit mera rigtig. Slutligen har man anfört, att arbeta¬
ren alltför väl kumle tåla vid alt erlägga en enda dagspenning.
Denna utgör, på min ort, den tid, skatterne skola inleveieras,
likväl ej mer, än 10 å 20 sk. li;co, och jag tror derföre, i lik¬
het med Herr Norin, att bevillningen bör nedsättas till ett me¬
dium af arbetarens verkliga förtjenst, och således utgå till ena¬
handa belopp i städerna, som pä landet.
Herr Grape: Jag har redan instämt med Herr Warn och
delar följaktligen hans åsigt, att bevillning, efter 2 Art., icke
bör pälöras dem, hvilkas hela capital, uteslutande, utgöres af
den råa arbetskraften, och som ganska sällan kunna bereda sig
inkomster utöfver sitt dagliga behof och nödtorftigaste bergning.
1 anledning af Herr Grefve Cronhjclms nyss upplästa reserva¬
tion, erinrar jag mig ett förhållande ifrån den tid, då jag sjelf
var Taxeringsman. Eri Vaktmästare vid Tullverket, hvars lön
var uppgifven till 196 Hulr, ansågs icke kunna debiteras någon
bevillning, eller 2 Art., oaktadt man visste, alt lian derförutan
hade klädpenningar, samt vid lossningar och lastningar åtnjöt
aflöning, såsom en annan arbetskarl. Detta förhållande syntes
mig vara i hög grad obilligt, då arbetaren, som icke egde nå¬
gon bestämd inkomst alt påräkna, likväl skulle betala bevillning.
Beträffande åter den föreslagna olika beskattningen för arbe¬
tare i städerna och på landet, så kan jag icke se någon rimlig
anledning dertill.
Herr Lundgren: Jag anser arbetsclassen vara lika, om ej
Dtn 96
bättre, ån mindre handtverkare, i tillfälle att bära de utskTl-
der, som påläggas dem, hvarföre, och dä olikhet i beskattnin¬
gen för arbetsfolk i städerne och pä landet icke är med rätt¬
visa och hillijihet öfverensstämmande, jag begär återremiss af
Betänkande! i denna del.
Herr Berglund: Jag anhåller att få förena mig med Herrar
Ekholm, och Arnberg, hvilkas uttalade åsigter i denna fråga jag i
allo delar.
Herr Langenberg: Lika med Herrar Ekholm och Arnberg,
anser jag icke väl betänkt, att borttaga den ifrågavarande be¬
skattningen, som i ganska mänga fall af luisböriderne betala»
för deras arbetare; men en nedsättning deri, till likhet med
hvad för landet är vordet föreslaget, vill jag ingalunda mot¬
sätta mig.
Herr Valley: Jag förenar mig med Herr Gråå, och anser
det vara bäst, om denna afgift kunde helt och hållet borttagas;
men då sådant icke later sig göra, begär jag återremiss al Be¬
tänkandet, på det att Utskottet måtte blifva i tillfälle att, som
sig bör, föreslå lika beskattning för arbetare i stad, som på
landet. I öfrigt kan jag icke lemna oanmärkt, att en värd ta¬
lare, Herr Langenberg, instämt med Herrar Ekholm och Arn¬
berg, och derjemte talat för nedsättning i beskattningen. Hart
har sålunda i ett och samma anförande hyllat tvänne stridiga
meningar.
Herr Wedberg: Om en arbetskarl i städerna vill göra
gagn, sä saknar hart aldrig arbetsförtjenst, och då kan han utan
olägenhet utgöra den ifrågasatta, högst obetydliga afgiften, och
derföre bifaller jag Betänkandet.
Herr Langenberg: Om Herr Valley behagar närmare för*
sig till minnes mitt sednaste yttrande, så torde han tvifvels¬
utan tinna, att deruti icke ligger någon inconsequence, eller
ringaste stridighet i åsigter. 1 sa måtto, som Herrar Ekholm
och Arnberg icke äskat beskattningens borttagande, var jag med
dem af lika mening, och dermed står i fullkomlig öfverensstäm¬
melse min derförutan yttrade tanka om lämpligheten af en ned¬
sättning i Bevillningen.
DiscUssionen ansågs slutad, och Herr Talmannen utlät sig:
Trenne meningar hafva under öfverläggninge» om denna punkt
sökt göra sig gällande, den ena till bifall å Utskottets förslag,
den andra för borttagande af all bevillning, efter 2 art., för
arbetsfolk i städerna, och den tredje för nedsättning af samma
bevillning till hälften, eller i likhet med hvad för arbetsfolk på
Jandet af Utskottet är vordet föreslaget. Jag gör följaktligen
nu först proposition på den förstnämnda meningen. Behagar
Ståndet bifalla, hvad Bevillnings-Utskottet i förevarande punkt af
dess Betänkande, !S:o 11, föreslagit?
Svarades Ja och Nej, samt begärdes votering.
Härefter, och sedan Ståndet, uppå Herr Talmannens ytter¬
ligare framställning, beslutat, alt särskildt votera om contra-
propositionen, uppsattes, justerades och anslogs:
364
Den SO November.
l:o En voteringsproposition af följande lydelse ;
”Den, sora vill, att contra-propositionen ställes på nedsätt¬
ning till hälften emot hvad BevilInings-Utskottet, genom Betän¬
kandet, N:o 11 , i Författningsförslagets 14 §. tillstyrkt, såsom
bevillning, för arbetsfolk, så väl i Stockholm, som öfriga Rikets
Städer, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar; Nej.
Vinner Nej, ställes contra-propositionen på befrielse för
arbetsfolk i Stockholm och öfriga släder från all bevillning, en¬
ligt Bevillningsförfattningens 2:dra art.”
Votering anställdes med slutna sedlar, eftbr upprop, hvar¬
vid sju af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2;ne Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvar sin sida om
Herr Talmannen, befunnos innehålla 31 Ja emot Nej; i följd
hvaraf Ståndet beslutat, att till contra-proposition antaga den
mening, att bevillningen för arbetsfolk, sä väl i Stockholm, som
i öfriga Rikets städer, bör nesdältas till hälften emot hvad Ut¬
skottet i Författningsförslagets 14 §. tillstyrkt.
Och 2:o en voteringsproposition af detta innehåll:
”Den, som biläller Bevillnings-Utskoltets, enligt Betänkan¬
det, N:o It, afgifna förslag i Författningens 14 §. till bevillning
för arbetsfolk sä väl i Slockholm, som i Rikets öfriga städer,
röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar; Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat nedsättning till hälf¬
ten emot hvad Eevillnings-litskoltet i omförmäldta afseende
föreslagit.”
Voteringen, som anställdes, på sätt och i den ordning här
ofvan är omförmäld, utföll med 31 Nej emot 19 Ja; i följd
hvaraf Ståndet beslutat nedsättning till hälften emot hvad Ut¬
skottet i förutnämnda afseende föreslagit, för arbetsfolk, så väl
i Stockholm, som i Rikets öfriga städer.
Emot beslutet reserverade sig Herrar Gustafsson, Ekholm,
Berglund och Hörnstein.
18:de hemställan, alt för arbetsfolk på landet afgifterna må
bestämmas till de minskade belopp, som Utskottets förslag uti
27 och 29 §§. utvisar.
Herr von Koch: Sedan Ståndet numera nedsatt bovillnin-
gen för arbetsfolk, så väl i Stockholm, som i öfriga städerna,
till hälften emot hvad Utskottet föreslagit, hemställer jag, om
icke, för consequeneens skull, bevillningen för arbetsfolk på
landet må nedsättas till lika belopp.
Häruti instämde Herrar Kjellberg, Langenberg, Valley, Berg¬
lund, Norin och Sundler.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen yttrade:
Som icke någon talat för bifall till Betänkandet i degna del, så
framställer jag denna proposition: Behagar Siandet förklara, att
det anser Bevillningen, efter 2:dra art;, för arbetsfolk pålandet
böraj nedsättas till likhet med hvad för arbetsfolk i städerna
Den 30 November.
365
nyss är yordet af Ståndet bestämdt, eller på det sätt, att af-
giften bestämmes, att erläggas af arbetsfolk å landet sålunda,
nemligen: af ogifte eller enklingar, samt gifta utan minderåriga
barn, med 16 sk., och af gifta samt enklingar, med ett minder¬
årigt barn, med 8 sk.
Svarades: Jai
19:o Förslag till redactionsförändringar, i afseende på skatto-
bestämmelser för arbetsfolk, uti 14, 27 och 29 §§.
20;o Förslag uti 14 §. till en ytterligare eller 9:de dass,
med afgift af 32 sk. för fiskare, ehvad de äro Borgare, ol¬
ler ej.
21 :o Förslag till förändrad skaltebestämmelse för fruntim¬
mer, som idka klädsöm.
22:o Anmälan om uteslutning af stadgandet om bevillning
för försäljare af Lottsedlar.
23:o Förslag till skaltebestämmelse för föreståndare af Com-
missions-Contoir.
24:o Yttrande om nedsättning i afgiften för Syjungfrur.
Dessa sex punkter blefvo, hvar efter annan, af Ståndet
godkända.
25:o Förslag till skaltebestämmelse för utländingar, sorn
resa omkring i landet och för egen räkning eller, såsom utskic¬
kade, utbjuda eller sluta handel om utländska varor.
Herr Ekholm: Ehuru jag icke eger särdeles stort hopp
om sympathier för min åsigt i detta ämne, kan jag likväl icke
underlåta förklara, alt jag anser det vara illiberal! och utgöra
bevis på ringare humanitet i vår lagstiftning, att ett förbud af
beskaffenhet, som detta, kunnat få inflyta. Dessa sä kallade
Probenreuters kringresande i landet, af hvilka somlige afyttra
oumbärliga medicinalier, finner jag föga klandervärdt, och kan,
för min del, icke önska något högre, än att vår egen industrio
måtto blifva sa utbildad, att det lönade mödan utsända expedi¬
ter till spridande af våra egna alster. Men om repressalier
vidtagas, till förqväfvande af vår egen industrie, blifver vinsten
för oss obetydlig. Ingenting är dessutom lättare, än att undan-
dandraga sig dessa höga algifter, ty, om köp slutas emellan 4
ögon, kunna transactionerna icke komma till vederbörandes kun¬
skap, och icke något lagbud är lättare att éludera, än detta, ty
böter kunna ej ifrågakomma, utan förtroendebrott ifrån den ena
contralientens sida. Jag förutser visserligen, att denna fram¬
ställning skall möta mycket klander inom detta Ständ, men jag
bar icke kunnat undertrycka, hvad jag anser vara rätt, billigt
och humant.
Häruti instämde Herr Falhem.
Herr Arnberg: Om den sisto värde talaren hört alla de
upplysningar, som i Utskottet meddelades om desse Probenreu¬
ters täta och mångfaldiga resor, om den stora skada, de der¬
under förorsaka, och huru de undansnilla Staten ilen redan
stadgade obetydliga afgiften, som de böra erlägga, så tviflar jag
icke, att han delat Utskottets mening. Beträffande äter fadia-
160
Deri SO November.
gärt, ali andia länder skulle i reciprocitelsvåg stifta samilia lag
emot oss, så liar detta sednare redan skett. En dylik beskatt¬
ning eger rum nästan öfverallt, och knappt i något land, i
Frankrike, Preussen eller Ryssland, är den så låg, sorn liososs.
Den är fullt jemnförlig med, och i somliga länder högre, än
den nu föreslagna. Lika med Herr Ekholm, önskar jag visst,
att Sverige må kunna nå den höjd uti industriell afseende, att
det lönade mödan utsända handels-evpediter, för att utbjuda
våra egna alster, men beklagligtvis har ulländningen genom för¬
bud och höga tullafgifter redan gjort all speculntion för oss i
den vägen omöjlig, endast med undantag, i afseende pä jern,
samt bjelkar oell bräder, hvilka varor, genom sin egenskap af
rudimaterier, gerna af utländningen emottagas. Jag känner in¬
gen barmhertighet för dessa Probenreuter. Må do gerna hit-
komma, men under de vilkor, Utskottets förslag innehåller. Be¬
slutet härom liar icke blifvit lättsinnigt fattadt, utan efter in¬
hämtande af sådana upplysningar från Herr Utrikes Stats-Mini-
stern, att man trott sig gä administrationens önskningar till mö¬
tes genom detta Lagförslag.
Herr I(. A. Almgren: Jag är helt och hållet förekommen
af Herr Arnberg, och får derföre endast begära proposition på
bifall till hvad Utskottet, i denna del, föreslagit och tillstyrkt.
Herr C. J. Kock: Jag kan ej annat än vitsorda Herr Arn¬
bergs uppgift, att i Utskottet egnades mycken omsorg åt detta
ärende. I)ä motionen, i hvilken föreslagits en månadtlig afgift
för ifrågavarande resande af 150 U:dr, samt att, derest de ifrå¬
gavarande porsonerne underläto att afgiften erlägga, eller in-
pracliserade till införsel förbjudna varor, de skulle anses för¬
fallna första gängen till 500 R:dr böter, och andra gången till
1000 R:dr böter, jemte förvisning ur Riket, till behandling först
föredrogs, var man nästan allmänt ense, att helt och hållet o-
gilla densamma; men, efter åtskilliga upplysningars inhämtande,
stadnudo man i det beslut, som Betänkandet innehåller. Emed¬
lertid och fastän jag i Utskottet mäste böja mig under majori¬
tetens ok, kan jag icke underlåta förklara, att jag finner det
föreslagna straffet af 300 R;dr böter vara alltför högt, och icke
stå i förhållande lill förbrytelsen, hvarföre jag vägar tillstyrka,
att en ytterligare moditication i denna straffbestämmelse mätte
ega rum.
Herr Hörnstein: Då Grundlagen icke inrymt åt Bevillnings¬
utskottet någon rätt att stifta Criminal-Lag, och förevarande af
Utskottet tillstyrkta stadgande är af säd in beskaffenhet, får jag
yrka, att Betänkandet, i denna del, mätte afslås, derest Stån¬
det icke vill återremittera detsamma, för att gifva Bevillnings¬
utskottet tillfälle att öfverlemna till Lag-Utskottet, hvad det till¬
kommer att utarbeta. Om ett lagstadgande är behöfligt i
detta hänseende, bör det i Grundlagsenlig ordning behand¬
las , och Kongl. Maj:ts sanction derå begäras, samt en sär¬
skild författning utfärdas, den man i Bevillnirigsförofdningen
ian åberopa.
Hen 30 November.
s«;
Herr i»n Koch. Med anledning »I hvad Herr Arnberg be-
hagat vilru, bör jag erinra, alt, enligt de upplysningar, sorn af
Herr llrikes Stats-Ministern erliöllos, ifrågavarande algid blott i
tvänne länder var bestämd till sä högt belopp, som bos oss,
hvaremot den i liera andra var mindre, och i England alldeles
icke egde runi. Inom Utskottet stadnade jag i minoriteten, och
kan icke frångå, det jag anser en beskattning, sorn för en ut¬
ländsk handlande, hvilken ett års tid vistas i diket, uppgår till
500 R:dr, vara orimligt hög. Herr Almgren har i sin mo¬
tion blott, velat beskatta de sä kallade Probenreuter, men Ut¬
skottet har gäll ändå längre, oell utsträckt bestämmelsen jem¬
väl lill dem, som handla för egen räkning. En köpman från
England hilkommer, för att mot egna varor byta sig till vårt
jern och våra trävaror, och han skall följaktligen genast betala
den ifrågavarande höga afgiften. På utrikes ort lärer en sådan
taxation aldrig ifrågakomma; men ovifvelaktigt skall reciprocitet
snart iakttagas, och dä blifva våra egna handlande ganska illa
belåtna.
Herr Ekholm: Då jag förra gången hade ordet, väntade jag
mig icke några sympathier för min mening, men sedan jag nu
funnit, att llere dela min åsigt, får jag yrka, att, om ej en ned¬
sättning kan ega rum, det åtminstone må tå bero vid hvad,
sorn i nu gällande Ilevillnings-Eörordning finnes stadgadt. lof¬
ligt tror jag, i likhet med Herr Hörnstein, att Heviilnings-Utskot-
lel icke kan, utan i sammanhang med Lag-Utskottet, bestämma
så höga böter, och jag anser olämpligt, att vält Lagsystem på
denna nu beträdda väg sönderryckes.
Herr Ödmansson instämde.
Herr Arnberg: Hvad först beträffar Bcvillnings-Utskottets
ifrågasatta behörighet, att föreslå sådana vitesbestämmelser, som
den förevarande, så, enär rättighet dertill tillförene alltid an¬
setts tillkomma Utskottet, lill bevis hvarpå må anlöras, att nu
gällande Ilevillnings-Eörordning innehåller flera dylika sladgan-
den, exempelvis 43 §., tvekade Utskottet icke, att, elter en län¬
gre discussion i ämnet, nu vidtaga samma åtgärd, som af Rikets
Ständer förut icke ogillats. Vidkommande aler den af Herr
von Koch gjorda erinran, sä har han deruti medgifvit, att liera
länder beskatta resande handlande lika högt, sorn vi; och, vid
sådant förhållande lärer denna lagstiftning icke kunna kallas
orimlig. . När mun vet, i hvilken mängd dessa Probenreuter öf¬
versvämma bela södra delen af landet, och huru de, genom
sina försäljningar i minut oj blott i stapelstäder, utan äfven i
uppstäder, byar och pä Gästgifvargården undergräfva ali parlie-
handel, så borde något kraftigt botemedel emot delta onda
Uppsökas. Dä vi hufvudsakligen icke hafva något annat att ex¬
portera, än jern och trävaror, risquera vi icke något af en re¬
ciprocitet från andra nationers sida.
Herr Hörnstein: Elter min åsigt år det gifvet, att Utskottet
trädt Grundlagen för nära genom det föreslagna stadgandet.
Rikets Ständer ega rättigheten att sig sjelfva beskatta, och den
363
Den 30 November.
economiska lagstiftningen tillhör Konungen ensam, men Crimi-
nallag blifver icke gällande, förr än Rikets Ständer, elter Lag-
Utskottets hörande, densamma godkänt och Konungen deråt
lernnat Sin sanction. Grundlagen mäste hällas i helgd, och är
icke npphäfven derigenom, att föregående Ständer åsidosatt den¬
samma. Ingen säkerhet gäfvos vidare för Lagsystemets bibehål¬
lande, 0111 det ena Utskottet, efter det andra, skulle ega att med
kraft af lag, inflicka i sina Betänkanden särskilda straffbestäm¬
melser. Bevillnings-Utskottet har dessutom icke en gång före¬
slagit något forum för behandlingen af ifrågavarande mål, och
af alla dessa skäl yrkar jag betänkandets ogillande.
Herr Sundler: Jag instämmer med Herr von Koch, och yr¬
kar nedsättning ej blott i straffbestämmelsen, utan äfven i den
mänadtliga afgiften.
Herr Eklund: Tvänne föregående talare hafva anmärkt, att
Bevillnings-Utskottet, genom do föreslagna vitesbestämmelserna,
gått utöfver gränsen af den för Utskottet i Grundlagen utstakade
verksamhets-sphér; men jag får, i anledning häraf, fästa desse
Herrars uppmärksamhet derpå, att de flesta af dessa vitén öro
lika med dem, som i aila föregående Bevillnings-Förordningar
funnits; och dä Utskottet, i sista punkten af Betänkandet, med
tillkännagifvande att den föreslagna Bevillnings-Stadgan innehål¬
ler, jemte bötesbeståminelser, vissa föreskrifter i afseende på
verkställigheten, hvilka äro af den beskaffenhet, att de grund¬
lagsenlig! fordra Kongl. Maj:ts Nådiga godkännande, tillstyrkt
Rikets Ständer, att Kongl. Maj-.ts Nådiga pröfning i underdånig¬
het underställa de delar af samma stadga, som på Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning boro, synes mig Utskottet härutinnan hafva rig-
tigt förfarit; och jag hyser icke något tvifvel derom, att de fö¬
reskrifter, som på sådant sätt tillkomma, böra ega full kraft
af lag.
Herr Ericson: Ehuru man måste medgifva, att desse Han-
dels-Expediters besök äro i så fall till men för landet, alt föl¬
unge, oerfarne köpmän derigenom herodes lätthet, att erhålla
varor ifrån sådana orter, der de icke bordo tagas, anser jag
likväl den föreslagna afgiften vara allt för hög, och derjemte
ganska odieus. I öfrigt förenar jag mig med Herr Hörnstein.
Herr K. A. Almgren: Sedan nu mera blifvit ådagalagdt, att
Bevillnings-Utskottet, i hvad bötesbestämmelserna vidkommer,
rätteligen förfarit, samt något äfventyr af reciprocitet ifrån an¬
dra länders sida icke är alt befara, aldrahelst som i de flesta
Stater enahanda beskattning, sorn don 1111 ifrågavarande, redan
eger rum, så tvekar jag icke att begära bifall pä Utskottets
förslag.
Herr C. J. Kock: Till en början, var det endast fråga om
nedsättning i bötesbeloppet, men nu har man äfven velat ned¬
sätta afgiften för utländingar, som resa omkring i landet och
till salu utbjuda sitt hemlands producter. Då erfarenheten lik¬
väl lärt, att den, som fordrar för mycket, får allsintet, så in¬
skränker jag mig till yrkandet, att bötesbeloppet måtte bortta¬
Den 30 November.
869
gas, eller åtminstone ej bestämmas till högre belopp, än 100
R:dr. För öfrigt delar jag de af Herr Eklund uttalade åsigter.
Herr vice Talmannen Brinch: Instämmande i hvad Herr
Elslund anfört, tror jag likväl, att liela sednare perioden i för¬
slaget, sorn innefattar vitesbestämmelsen, bör uteslutas, såsom
icke ledande till något ändamål. Jag anser olämpligt att stifta
en lag, sorn ej kan i allo efterlefvas.
Häruti förenade sig Herr Grape.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen utlät sig:
Under öfverläggningen har skiljaktighet i åsigterne i så måtto sig
yppat, sorn en del talare yrkat bifall på Utskottets förslag; en
annan del åter, att afgiften för kringresande utländningar, som
drifva bandel, mätte nedsättas jander 50 R:dr i månaden, samt
åtskilliga talare velat hafva bötesbeloppet för öfverträdelser
af författningen antingen alldeles borttaget oller nedsatt till
100 R:dr.
Herr von Koch: Jag afstår från mitt yrkande om nedsätt¬
ning i bevillningen och slutar mig till dem, som önskat bort¬
tagandet af vitesbestämmelsen.
Häruti förenade sig Herrar Sundler och Ericson.
Herr C. J. Kock: För meningarnes ytterligare sammanjemnk-
ning, instämmer jag med dem, som velat utesluta straffpåfölj¬
den ur stadgandet.
Herr Talmannen framställde härefter denna proposition:
Behagar Ståndet godkänna, hvad Bevillnings-Utskottet i denna
punkt föreslagit och tillstyrkt?
Svarades Ja och Nej, samt begärdes votering.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o
11, i afseende på förslag dels till bevillning af utländningar, som
resa omkring i landet och för egen räkning, eller såsom ut¬
skickade för andra, utbjuda eller sluta handel om utländska va¬
ror, dels till ansvarsbestämmelse för bemälde resande ulländ-
ningar, som ej behörigen erlagt afgiften, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar:' Nej.
Vinner Nej, har Ståndet, med antagande af den föreslagna
bevillningen, ogillat förslaget om ansvarsbestämmelsen.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, hvar¬
vid tio af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan
om Herr Talmannen, befunnos innehålla 25 Ja emot 22 Nej:
i följd hvaraf Utskottets förslag var bifallet.
Herr Foenander: Emot detta ogästvänliga beslut, sorn icke
leder till något ändamål, mäste jag reservera mig.
Häruti instämde Herrar Ekholm, Hörnstein, Geyer, Nordvall,
Lagerstedt, Valley, Kjellberg, C. J. Kock och Grape.
Borg.-Stånd. Prat. vid Urt. Riksd. 1844 o. 1845. II. 24
370
Ben 30 November.
26:o Förslag till den förändring uti 1 morn, af 22 §.,
att ordet: ”jordegaren” må utbytas emot ordet: ”ränte-
egaren”.
27:o Afstyrkande af bifall tili Doctor Björkmans förslag, att
arrendatorer af minst ett, eller åtminstone tvä mantal, måtte
aläggas en modererad Beviiiningsafgift för rörelse.
28:o Yttrande om beskattning för tillverkning af Spermaceti-
och Stearinljus, samt å Vaxljusfabriker.
29;o Förslag till ett tillägg, i afseende på bevillningen af
grufvor oell grufvelotter.
30:o Förslag till en förändrad classification i afgifter för
advocater och sakförare på landet, enligt Författningens 27 §.
31:o Afstyrkande af bifall till Anders Janssons från YVe-
sterås Län förslag, att bevillning för masugnar måtte upphöra.
Dessa sex punkter blefvo, livar efter annan, af Ståndet
bifallna.
Herr Falhem begärde ordet och anhöll, att. få reservera
sig emot det beslut, som blifvit af Ståndet faltadt, i afseende
på bevillningen för de så kallade Probenreuter, hvarjemte Herr
Falhem förklarade sig i ailo instämma i det omdöme, som, rö¬
rande detta beslut, blifvit af Herr Foenander uttaladt.
§. 3.
Herr Ericson begärde ordet och, under åberopande af 56
§. Riksdags-Ordningen, uppläste en motion om anslag till hamn¬
byggnaden vid Ahus.
Herr Schartau: För min del tror jag icke, att don af
Stats-Utskottet vidtagna åtgärd, att till Rikets Ständer ingå med
uppgift på Riksgälds-Contoirets närvarande disponible tillgångar,
fullt berättigar dertill att, med stöd af 56 §. Riksdags-Ordnin¬
gen, väcka någon ny motion, aldrahelst som Ståts-Utskottets be¬
rörde åtgärd icke föranledde till något beslut, utan Memorialet
Indes i alla Ständ till handlingarne. Emedlertid begär jag mo¬
tionen pä bordet.
Häruti instämde Herr Langenberg, hvarefter motionen
bordlädes.
§• 4.
Herr Talmannen anförde: Efter erhållen underrättelse t
sednaste Talmans-conference, hafva liera convolut påträffats i
Riddarhusets Arelli v, hvilka haft till påskrift: ”Revisions-Rerät-
telser", och varit törseglade med Adeliga vapen. Ridderskapet
och Adeln har beslutat, att dessa convolut skulle i Herr Landt-
Marskalkens närvaro brytas, och handlingarne derefter öfver-
lemnas till Riddarhus-Utskottet, för att ordnas. Men andra
convolut hafva jemväl funnits, de der varit med Talmåns sigill
försedde. Rörande sättet för öppnandet af dessa, har Ridder¬
skapet och Adeln uppdragit åt Herr Landt-Marskalken, att sam¬
råda med do öfrige Talmännen, och i går väcktes fråga derom
af Herr Landt-Marskalken. I anledning deraf får jag nu hem¬
ställa , huruvida Ståndet behagar öfverlemna åt mig samt Stån¬
Ven 30 November;
371
dets Ledamöter i Talmans-conferencen, att öfvervara öppnandet
af dessa gamla handlingar?
Svarades Ja; hvarefter Herr Talmannen tillkånnagaf, att
derförutan funnits åtskilliga convolut, innehållande Hemliga Ut¬
skottets förhandlingar vid liiksdagarno 1789 och 1792, försedda
några med Konung Gustaf lilis sigill, samt andra med Riddar-
hus-Secreterarens. Dessa convolut har Ridderskapet och Adeln
icke ansett sig kunna bryta, förrän Kongl. Maj:ls Nådiga för¬
ordnande derom erhållits, samt uppdragit åt Herr Landt-Mar-
skalken, att, jemte de öfrige Talmannen, hos Kongl. Maj:t der¬
om i underdånighet göra anmälan.
1 hvad af Ståndet berodde, fann Ståndet äfven sistnämnda
ordning böra härvid ega rum.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar Ledamöter åtskiljdes
kl. till 2 eftermiddagen; men sammanträdde åter, till fort¬
sättning af
Plenum kl. 6 e. m.
§• 5.
Fortsattes föredragningen af Bevillnings-Utskottets Betän¬
kande, N:o 11, angående grunderna för den blifvande allmänna
Bevillningen, samt föreskrifterna för tillämpningen deraf.
Härvid förekommo:
32:o Utskottets hemställan, att 27 §. af förslaget och det
mom. deraf, som bestämmer bevillningen af Gerningsmän eller
Sockne-handtverkare pä landet, må lä den förändring i redac-
tionen, att, näst efter ordet: landet”, tilläggas orden: ”i behörig
ordning antagne”.
Herr C. J. Kock begärde ordet och yttrade: Jag kan icke
dela Bevillnings-Utskottets äsigter om förslaget i förevarande
fråga, utan åberopar, för min del, Herr Printzenskölds reserva¬
tion, som är af denna lydelse: ”Det är likväl allmänt kändt,
att ä landet finnes ett stort antal personer, som, fastän icke
antagne till Gerningsmän i den ordning, Författningarne påbju¬
da, likväl, under skydd af 1833 års Kongl. Förordning, angåen¬
de försvarslöshet, uteslutande, idka handtverk, — äro, såsom
handtverkare, mantals- och skattskrifne, njuta i denna deras e-
genskap försvar inom den socken, der de äro boende, ■— samt
hemta af deras arbetsskicklighet lika mycken inkomst, som verk¬
liga gerningsmän eller handtverkare, hvilka af Konungens Be¬
fallningshafvande blifvit mod behöriga tillståndsbref lörsedde.
Hela denna samhullselass skulle nu, genom det af Utskottet bo-
slutade tillägg, komma att från den för handtverkare å landet
stadgade bevillning njuta befrielse; hvilket innefattar en orätt¬
visa icke blott emot Staten, utan emot andra skattdragande med¬
borgare; och jag har således för min del trott, det, ifrågava¬
rande §. i den del, hvarom nu är fråga, ej bort undergå nå¬
gon förändring.’* Utom do skäl, denna reservation upptager, lår
373
Den 30 November.
jag äfven fästa uppmärksamhet derå, att Ståndet godkänt All¬
männa Besvärs- och Eeonomie-Utskottets Betänkande, N:o 9,
hvarigenom detta Utskott, uppå motion af Doctor Björkman, till¬
styrkt Rikets Ständer, att hos Kongl. Majit anhålla om befrielse
för Socknehandtverkare från skyldigheten att anmäla antagandet
hos Konungens Befallningshafvande, samt att utlösa sä kalladt
försvars-bref; och om vi således bifalla det här föreslagna til¬
lägg, blefve deraf en följd, att icke någon Sockne-handtverkare
komme att påföras bevillning.
Herr Talmannen utlät sig: I anledning af Herr Kocks yt¬
trande, får jag tillkännagifva, att, enligt ankommet protocolls-
utdrag, Preste-Ståndet ansett ifrågavarande tillägg i förslaget
böra derifrån utgå.
Herr Eklund: Jemte det jag instämmer uti Herr Kocks yt¬
trande, får jag erinra, att, om det föreslagna tillägget kommer
att qvarstå, följden deraf bifver, att Taxerings-Comitéen nödgas
ingå uti pröfning, huruvida Gerningsmannen är behörigen anta¬
gen eller icke, — hvilket ingalunda kan anses lämpligt, och
dessutom står i strid med den i 14 §. antagna grund, att Taxe¬
rings-Comitéen skall påföra bevillning för den person, som, ef¬
ter Taxerings-Comitéens kännedom, befattar sig med Commis-
sions-handel, utan att dock egu ingå i pröfning, om den skatt¬
skyldige är till Commissions-handels idkande berättigad. Så¬
ledes yrkar jag, att det må förblifva vid förutvarande stadgan¬
de i denna del.
Häruti instämde Herrar Ödmansson, Lundelius och Gillberg.
Herr Ekholm: Jag förenar mig uti hvad af Herr Kock blif¬
vit anfördt, och vill nu tillika, likasom jag gjorde vid förra
Riksdagen, fästa uppmärksamhet uppå det orimliga i den be-
skattningsgrund, hvarom nu är fråga. Man hörer ofta och myc¬
ket talas om Borgerskapets privilegier, och försök af detta Stånd
att i Städerna monopolisera rörelsen. Huru befogadt ett sådant
påstående är, lemnar jag derhän. Vi se emedlertid, att handt¬
verkare å landet äro vida mera gynnade,, ån de i städerna. Så
erlägger t. ex. en Gerningsman å landet, med två biträden, i
bevillning för sin rörelse, endast 5 R:dr, dä deremot en handt¬
verkare i staden Westerås, inom lägsta classen erlägger 8 R:dr.
Ilar hail gesäll, påföres han 2 R:dr derutöfver. Detta kan lik¬
väl icke vara förenligt med ett pä rättvisa byggdt beskattnings-
system, och jag hemställer således, om icke detta Ständ ville
inse, att Gerningsmän ä landet taxeras mindre, än Handtver¬
kare i släderne — ja! äro snart sagdt skattfria, fastän flera
bland dem idka stor rörelse. Man bör dessutom eftersinna, att
handtverkaren, utom skatterna till Staten, har betydliga com-
munala preestationer, dä Gerningsmannen är från dylika befriad.
Ett sådant salt att behandla skattdragande kan jag icke gilla.
Då man i de öfriga Stånden talar om Skråtvånget, borde man
icke förglömma, att handtverkaren, för det skydd han åtnjuter,
har så stora pnestationer att fullgöra, att andra deruti ej kunna
rimligen med honom jemnföras. Skriket om deras privilegier
Den 30 November.
373
är derföre ohefogndt. Således, och der Ståndet icke skulle
vilja godkänna min åsigt, att Gerningsman å landet mä uppfö¬
ras till lika bevillning med handtverkare i stad, yrkar jag, att
det föreslagna tillägget icke mä antagas.
Herrar Gustafsson och Machel instämde.
Herr talmannen fästade uppmärksamhet derpå, att Utskot¬
tet på detta ställe icke behandlat fråga om likhet i beskatlning
för Handtverkare i stad och Gerningsman ä landet, i hvilket af¬
seende motion ej var gjord.
Herr Winge: Inom Utskottet försökte jag att utur den blif¬
vande Bevillnings-stadgan få borttaget ordet: ”Gerningsman”,
men förgäfves. Nu ifrågavarande tillägg bestred jag äfven, så¬
som olämpligt, men det blef ändock genom votering godkändt.
Jag har städse hyst den åsigt, att hvar och en, som kan utöfva
ett yrke, bör sådant tillåtas, men han bör ock i sin nion skat¬
ta till det allmänna. Att tillägget må utgå, derom anhåller
jag nu.
Herr Ekholm: Jag skall inskränka mitt yrkande derhän, att
det föreslagna tillägget utgår. Dock vill jag nu förklara, att jag
anser Bevillnings-Utskottet icke hafva saknat anledning att tilf
behandling upptaga den af mig framställda frågan om lika be¬
villning för Gerningsmän å landet och Handtverkare i stad, då,
i sammanhang med den af Herr Geyer väckta och ä pag. 3 i
Betänkandet omförmälda motion, att skyddsafgiften malte för¬
svinna eller nedsättas, flere ledamöter inom detta Ständ och
deribland äfven jag yrkat lindring i afgiften för borgerliga rö¬
relsen efter 2 Artikeln, — hvilken framställning likväl ej blifvit
af Utskottet besvarad.
Herr von Koch: Vid behandlingen af detta ärende hos Ut¬
skottets Afdelning upplystes, att misstag vid Taxeringar kommit
att ega rum, i sä måtto, att personer ä landet, hvilka syssel¬
satt sig med handtverk, utan att kunna hänföras under rubri¬
ken Sockne-handtverkare eller Gerningsmän, blifvit för deras
arbete uppförde till bevillning, hvarföre man , till förekomman¬
de häraf, beslöt, att tillägga orden: "i behörig ordning antagne";
äfvensom man ansåg, att det i början af mom. förekommande
ordet ”och" emellan orden ”Gerningsmän och Socknehandtver-
kare” borde utbytas mot nu i stället införda ordet ”eller”, då
dessa benämningar utmärka ett och detsamma.
Herr Sundler: Jag är förekommen af den siste talaren, med
hvilken jag instämmer.
Herr Winge: Bernimningarne Socknehandtverkare och Ger¬
ningsmän äro icke liktydiga, då Gerningsman, efter antagande
i Socknestämma, sedermera erhåller tillståndsbref af Konungens
Befallningshafvande, hvaremot det icke är någon handtverkare
förment, att å landet drifva sitt yrke.
Herr Gråå: Jag instämmer med de talare, som yrkat, att
det föreslagna tillägget: ”i behörig ordning antagne”, mä utgå;
hvaremot jag tror, att ordet ”eller” bör, såsom nu skett, utby¬
tas mot förutvarande ord ”och” emellan orden Socknehandt-
374
Den 30 November.
verkare oeh Gerningsmän, helst de sistnämnde innehafva Kon¬
ungens Befallningshafvandes Tillstånds-Resolution, att idka handt¬
verk, men andra personer dessutom finnas, som, ehuru ej e-
gande dylikt tillstånd, dock utöfva handtverk å landet.
Häruti instämde Herr C. J. Kock.
Discussionen var slutad, och Herr Talmannen yttrade: Jag
framställer först denna proposition: Behagar Ståndet godkänna
den förändring i rodactionen af 27 §:n, att, pä sätt Utskottets
förslag till samma §. utvisar, ordet ”och” emellan orden ”Ger¬
ningsmän och Soeknehandtverkare" utbytes emot ordet ”eller”,
äfvensom att, näst efter ordet ”landet”, må tilläggas orden:
”j behörig ordning antagne.”
Härtill svarades med ett öfvervägande Nej; hvarefter Herr
Talmannen vidare gjorde denna proposition: Anser Ståndet, att
ifrågasatta uttryck bör blifva: ”Gerningsmän och Socknebandt-
verkare”, samt att det föreslagna tillägget: ”i behörig ordning
antagne” skall försvinna?
Svarades Ja.
33:o Utlåtande, i anledning af Anders Anderssons från Ska¬
raborgs Län motion om ändring uti 30 §. i Bevillnings-Stadgan,
jemnförd med den 24 §., i afseende på bevillning af Qvarnar
och Sågverk, mod flera vattenverk.
34:o Afslyrkande af bifall till Herr Grefve C. H. Anckar-
svärds motion om ändring i den för Jnspectorer stadgade be¬
villning.
35:o Yttrande i fråga om ändring i den, i afseende på
Skeppare- och Lästetals-afgifter, stadgade bevillning.
36:o Föreslagen skattebestämmelse för Gårds- eller By-
Smeder, samt Gårds- eller By-Snickare.
Dessa fyra punkter bifölios, hvar efter annan.
Emot beslutet, i afseende på sistnämnde punkt, anmälde
nere Ekholm sin reservation, med förklarande, att han ansåg
dessa personer böra, i fråga om bevillning, behandlas lika med
Gerningsmän.
37:o Utskottets förslag, att afgifterna för Trädgårdsmästare
på landet mätte bestämmas efter don uti 27 §. angifna classi-
lication.
Bifölls.
38:o Med föranledande af särskilda inom Hedervärda Bon¬
de-Ståndet väckta motioner i detta hänseende, af Utskottet fö¬
reslaget tillägg vid slutet af 1 mom. i 28 §:n utaf denna ly¬
delse : ”Dock befrias från sådan afgift landtman, hvilka afyttra
lius—slöjd-alster (hvarmed förstås sådana tillverkningar, som ic¬
ke af dertill särskildt antagne arbetare åstadkommas), samt an¬
dra sådana varor och tillverkningar, med hvilka, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 28 Augusti 1834, jemte flera
särskilda författningar, fri handel för landtman är medgifven.”
Herr C. J. Kock: Jag har inom Utskottet reserverat mig
emot ifrågavarande tillägg, och hemställer nu, om detsamma må
kunna anses rigtigt. Åtminstone förekommer det mig ej vara
Den 30 November.
375
med räll visa förenadt, att tillåta landtman idka all slags handel,
utan att de derför erlägga bevillning. Jag får likväl tillkännagifva,
alt jag icke har något alf erinra vid första perioden af detta
tillägg, som afser iandlmäns rätt till försäljning af husslöjds-
alster, eller sådana alster dem de, utan härtill särskildt antagna
arbetare, åstadkomma, men anser sednare perioden af detta til¬
lägg deremot alltför mycket utsträcka deras handelsrättighet.
Den deri åberopade Kongl. Kungörelse af den 28 Augusti 1834
innehåller rättighet för dem, att icke allenast afyttra egen, utan
ock grannars afvel. Enär nu dessa kunna vara 10 eller 20
personer, som till en aflåta deras produeter, kan derigenom be¬
tydlig handel komma att af honom bedrifvas, utan att han dock
derför erlägger någon afgift. Detta skäl synes mig tillräckligt
för borttagande af tillägget, hvilken förändring jag ock nu yr¬
kar. Rättighet lill handel med sådana produeter vill jag icke
bestrida, men bevillning böra dessa handlande erlägga.
Herr Ekholm: Jag vill gå så långt uti instämmande med
den siste talaren, alt jag anser icke allenast den sednare perio¬
den, utan ock den första böra utur ifrågavarande förslag utgå.
Den första perioden är obehöflig, och den sista orättvis. Jag
vet ej, hvarföre man icke lika gerna uti §:n utsatt, att dessa
personer, såsom landtman, frän all afgift befrias. Af den om¬
skrifning, som nu blifvit gjord, inser man dock lätt, att den
skall utgöra en förklaring af det så mycket afbållna och ofta
omsjungna ordet: ”Näringsfrihet”, hvilken dock i allmänhet går
ut på, att landtmän skola tillgodonjuta all möjlig frihet i deras
rörelse, medan städerna fasthällas inom de af ålder för deras
rörelse utstakade gränser. Sådant är dock icke hvarken med
billighet eller rättvisa öfverensstämmande, och jag yrkar således,
att ifrågavande tillägg må utgå.
Häruti instämde Herrar Eklund, Lundelius, Boström och
Guslafsson.
Herr Tjernberg: Ifrågavarande tillägg synes vara alstradt,
till följd af härom inom Bonde-Ståndet väckt fråga. Jag anser
dock detsamma vara icke allenast öfverflödigt, utan ock olämp¬
ligt; ty med detta tillägg uti 28 §., sådan (len i öfrigt är upp¬
ställd, skulle inträffa, att de personer, hvilka äro bäst i till¬
fälle att, efter 2 art., erlägga bevillning, skulle blifva derifrån
befriade. Den deri åberopade Kongl. Kungörelsen är väl icke
att annorlunda förstå, än att densamma medgifver landtman
frihet att idka handel med vissa deri uppräknade produeter,
utan att något åtal derpå må ega rum; men att de skola för
denna handel erlägga bevillning, är naturligt, emedan hvartill
tjenar eljest stadgandet härom i förra delen af §:en ? Också
skulle det, om man antoge det föreslagna tillägget, inträffa, att
landtman, hvilka, för exempel i min ort, drifva högst betydlig
bandel med ortens produeter, såsom dä de köpa och sälja år¬
ligen 1,000 tolfter bräder, 1,000 bisp. smör oell 100 stycken
lärfter, samt dessutom afyttra 100 tunnnr salt, hvilken rörelse
öfverstiger mången köpmans i stad, skulle blifva frän all bevill¬
876
Den 30 November.
ning befriade. — Ciilar man denna principe, bordo ju städers
köpmän, hvilka befatta sig ensamt med dylik handel, elfven be¬
frias frän bevillning. Detta lärer väl dock icke komma i fräga.
<— Mig lyster att veta, huru Bonde-Ståndet skulle upptaga ett
förslag om ett så beskaffadt tillägg till den §., som bestämmer
bevillning för fastighet å landet, att handlande i stad är frän
bevillning för sådan befriad. Mod hänseende till ifrågavarande
förslag, vore dock ett dylikt stadgande reciprok!, enär det ej
lärer kunna bestridas, att handel och jordbruk, ehuru skiljda
rörelser till sin natur, likväl i fråga om bevillning, mäste sins¬
emellan jemnföras. Visserligen torde det hafva inträffat, att
§:en, sådan den i nu gällande stadga förefinnes, någon gång
blifvit orätt tillämpad, men icke bör detta förhållande föranleda
dertill, att densamma, såsom nu tyckes vara i Iräga, omintet-
göres, helst rättelse för dessa få fall, genom beslutets överkla¬
gande, lätteligen vinnes. Således yrkar jag, att det föreslagna til¬
lägget ma utgå, och §:en förblifva i likhet med den nu gäl¬
lande.
Herr von Koch: Jag förenar mig med Herr C. J. Kock
derom, att den sednare delen af tillägget må uteslutas, hvare¬
mot jag anser mig icke kunna instämma uti Herr Ekholms me¬
ning, att äfven första perioden uti samma tillägg till §:en bör
utgå, emedan den definition på hus-slöjds-alster, som denna
det af tillägget omfattar, inom Utskottet är befunnen nödvändig.
Genom till Utskottet inkomna motioner upplystes nemligen, att
åtskilliga misstag vid Taxeringar i det hänseende förelupit, att
man påfört sådana personer ä landet bevillning för handel, hvil¬
ka afyttrat, hvad de i väfnad eller annan hus-slöjd åstadkom¬
mit, med tillhjelp af eljest nödige tjenare. Nu vet man emed¬
lertid, att, om någon inom stad idkar hus-slöjd, den icke är
derför underkastad debitering till bevillning. Det var således
nödigt att berörde definition intogs, den jag ock yrkar må
qvarstå.
Herr Paul Benj: Jag anser landtman böra för de tillverk¬
ningar, som icke äro deras egen hus-slöjd, taxeras till bevill¬
ning, och tillstyrker således bibehållande af det föreslagna stad¬
gandet.
Herr Sundler: Jag ville äfven gerna biträda Herr C. J.
Kocks förslag, men då jag svårligen kan inse, huru det skall
blifva möjligt att controlera, om det är grannens eller egna al¬
ster, som af Landtmannen afyttras, torde det vara bäst att bi¬
behålla Utskottets förslag.
Herr Gråå: Jag instämmer med de talare, som yrkat, att
nu föreslagna nya momentet må utgå. Hvad sednare delen
deraf angår, faller det ju af sig sjelft, att de der omtalade per¬
soner äro bevillning underkastade, och hvad förra delen beträf¬
far, eller det förhållande, att Landtman säljer arbefen, dom han
sjelf förfärdigat, så ligger det i sakens natur, alt han icke kan
derför påföras bevillning. Momentet är således, i min tanka,
alldeles öfverflödigt.
Den 30 November
377
Häruti instämde Herrar Ekholm, Anders Berg och Boström
med flere.
Herr Foenander: Jag kan icke undertrycka den tanka, att
jag anser, att man, under discussionen om detta ämne, synes
hafva förbisett, att Utskottet, i bestämmandet af förevarande til¬
lägg, nog litet glömt de föreskrifter, som finnas gjorda i 105
och 107 §§. af förslaget. De handla ungefär om ett och det¬
samma, hvarom nu är fråga, och det kan således göra föga till
eller från, om tillägget står qvar eller icke, hvadan jag ock yr¬
kar bifall till Utskottets förslag.
Herr von Koch: Jag får upplysa, att, hvad gårdfarihandel-
idkande personer angår, förekomma de under särskild rubrik i
förslaget, upptagna i 6 classer, hvarunder de komma att taxe¬
ras ; och vill jag erinra, att, då ifrågavarande tillägg blifvit yr-
kadt genom motion, trodde man inom Utskottet, att densamma,
såsom ej saknande skäl för sig, borde afses.
Herr Ekholm: Jag hemställer, huruvida det kan vara lämp¬
ligt, att gifva någon förklaring åt en i sig sjelf förut tydlig pa¬
ragraf, hvilket jag anser den 28 §., sådan den i nu gällande
författning lyder, vara. Dess innehall är nemligen af denna ly¬
delse: ”Alla på landet vistande personer, som idka bandel, sjö¬
fart eller annan borgerlig näring, erlägga enahanda afgift, sorn
personer i städerna, med hvilka de kunna jemnföras; dock ej
under minimi-afgiften uti 5:te dassens städer. taxeringsmän-
nen ega likväl rättighet att utsätta en ringare minimi-afgift för
dem, som, utan att vara alldeles utfattige och på sådan grund
för afgift frie, det oaktadt, ej mäkta den fastställda minsta af-
giften erlägga; hvilken åtgärd i protocollet antecknas och, ge¬
nom utdrag af taxeringslängden, Pröfnings-Comitéen understäl¬
les.” Icke har man genom det föreslagna tillägget begått någon
orättvisa mot de å landet boende, utan snarare tyckes deraf
följa, att personer i städerna, hvilka försälja deras husslöjd, äro
bevillning derföre underkastade. Sådant är likväl icke rättvist,
ty antingen böra äfven de från bevillning undantagas, eller ock
de å landet boende jemväl vara en sådan underkastad. Eljest
blifver Utskottets förslag ett undantag från allmänna regeln,
och, såsom sådant, orättvist, i hvilket fall förklaringen derå ock
är olämplig.
Herr Sundler: Jag instämmer uti den åsigt, att städernes
invånare, i fråga om försäljning a! sina husslöjds-alster, i hän¬
seende till bevillning, böra åtnjuta enahanda frihet med de å
landet boende.
Herr C. J. Kock: På det att meningarne, i fråga om be¬
slutet i denna sak, ej må blifva alltför mångå, och således svå¬
rare att saminanjemnka, förenar jag mig nu uti den af Herr
Ekholm öfver frågan yttrade åsigt.
Herr Lundgren: Jag instämmer med Herr Ekholm uti
den mening, att det föreslagna tillägget bör utgå, och att vi
må förblifva vid förutvarande stadgande. Om vi fritaga landt-
24*
378
Ben 30 November.
mannen fran afgift för sin rörelse, mister Staten derigenom en
icke obetydlig'inkomst, utom det att det vore obilligt, att ensamt
befria bouoin från afgift för sin rörelse.
Herr Winge: Det är beklagligt, att, då man vill förbättring
i förslaget, livad i detta afseende tillgöres, blir ansedt, såsom en
försämring af det förutvarande. Jag vill icke motsätta mig, att
ifrågavarande tillägg utgår, men då böra vi oek stadna vid nu
varande stadgande.
Discussionen var slutad, och Herr Talmannen framställde
derefter: l:o till bifall Utskottets förslag, hvartill svarades Nej;
samt 2:o denna proposition: Anser Ståndet det af Utskottet fö¬
reslagna tillägg uti 28 §. i den blifvande Bevillnings-Stadgan
böra ogillas?
Härtill svarades: Ja.
39:o Utskottets utlåtande öfver Herr J. von Köchs motion,
om en direct beskattning ä capital, samt, i anledning af bemälde
Ledamots förslag, till förändring af Bevillnings-Stadgans 33, 3å
och 35 §§., äfvensom 8 §.
Herr Hörnstein: Jag anser Bevillnings-Utskottet hafva nu,
likasom vid flera Riksdagar förut, vid sammanfattandet af för¬
slag till Bevillnings-Stadga, upptagit och pröfvat ämnen, hvilka,
efter våra Grundlagar, icke äro föremål för detta Utskotts verk¬
samhet. Utskottet bär nemligen befattat sig med stiftande af
både civila och criminela stadganden. Såsom ett af de flere
exemplen derpå, må åberopas 33 §. i förslaget, hvilket inne¬
fattar ett tillägg till f) Gap. 6 §. Handels-Balken. Att detta
lagstiftningssätt afviker från hvad Grundlagarne utstaka, när fråga
är om stiftande eller ändring uti allmän Civil- och Criminal-
Lag, måsto ingalunda kunna bestridas, och don omständighet,
att så förut tillgått, bör väl icke rimligen kunna gifva helgd åt
missbruket. Jag förklarar mig således vara emot införandet
i Revillntngsförordningen af alla stadganden i berörde syftning,
helst, efter Grundlagen, Bevillnings-Utskottet endast tillkommer
att uppgöra grunderna, hvarefter bevillningen bör utgå, samt
huruledes den bör fördelas.
Herr Watrn: Lika med motionairen, anser jag nuvarande
stadgande om bevillning å Capital, i de flesta fall, vara blott
illusion, ty det är dock för en och hvar, som befattat sig med
penningerörelse, väl bekant, att, om vi behöfva låna, räntan då
utgår, oafkortad, med 6 procent, äfvensom att, der vi gifva län,
vi också emottaga den. Efterlefnaden af stadgandet kan icke
controleras, och ehuru Statsmakterne dermed velat gynna den
skuldsatte, hjelper det icke. Jag har fastmera varit vittne der¬
till, att capitalisten undsluppit med en bevillning af 2 R:dr, då
deremot den fattige handtverkaren måst för sin obetydliga rö¬
relse erlägga 10 R:dr. Hvar och en, som arbetar, mäste, efter
nu gällande stadgande, för sitt arbete eller rörelse gifva bevill¬
ning; men den, som sofver sig tili en räntevinst, han går fri.
Jag biträder således den åsigt, att ränte-inkomster, likasom alla
slags andra förtjenster, böra direct beskattas.
Den 30 November.
379
Herr Grape, med flere, instämde.
Herr Geyer: Lika med Herr Warn, anser jag capitalisten
vara oåtkomlig för Bevillning efter nuvarande stadganden, och
ila det af Herr von Koch uppgifna förslag måhända säkrast led¬
de till det mål, som afses, instämmer jag uti detsamma.
Herr von Koch: Då denna fråga af mig först inom l'tskot
tet väcktes, gjorde sig den meningen gällande, att motion der¬
om i Ståndet vore ändamålsenlig, egentligen derför, att man
väntade sig från Borgare-Ståndet sådana upplysningar, som kun¬
de blifva en ledning vid frågans pröfning inom Utskottet, men
olyckligtvis voro dervid flera andra ä bane, hvilka påkallade
Ståndets uppmärksamhet, sä att mycken lid åt förevarande äm¬
ne ej kunde egnas. Nu tyckes den dock hafva framkommit un¬
der bättre auspicier, och jag vågar tro, att det skulle vara nyt¬
tigt, om en allvarsammare discussion härom nu kunde inledas.
Det beslut, som Borgare-Ståndet kommer att i denna fråga fatta,
skall utan tvifvel hafva ett väsendtligt inflytande på de andra
Ståndens åsigtor deruti. Till en början, beder jag att få upp¬
läsa min vid Betänkandet fogade reservation i ämnet. Denna
besvarar de väsendtliga inkast, som blifvit emot motionen gjor¬
da, förnämligast med afseende på förslagets verkställighet, och
upptager i öfrigt en jemnförelse emellan indirect och direct be¬
skattning å capital.
Herr von Koch uppläste derefter samma reservation, och
fortfor: Dessutom får jag nämna, att, med närvarande stadgan-
don om indirect beskattning, de största anomalier uppkomma.
Så talar t. ex. 33 §:n i förslaget derom, att af handel utgår
bevillning, utan allt afdrag för ränta å gäld, hvaremot 35 §. i
samma förslag bestämmer, att, då rörelse i Association bedrif-
ves, bevillning deraf skall utgöras med vissa procent af utdel¬
ningen. Nu veta vi emedlertid, att någon utdelning icke eger
rum, förr än räntan å de i rörelsen använda capitaler blifvit
påförd, och att det således här blifver den behållna inkomsten,
efter hvilken bevillningen utgår. Således, om en handlande el¬
ler närings-idkare bedrifver sin rörelse med eget capital till
ett belopp af 50,000 R:dr, och 100,000 R:dr genom län, är
lian förbunden att till Taxerings-Comitéen uppgifva 6,000 R:dr
mera, än om ban bedrifvit samma rörelse i association, — el¬
ler om t. ex. jag i dag är i bolag med utländsk man uti en
rörelse, för hvilken vi blifvit efter 35 §. taxerade, men han i
morgon träder derutur, men låter sina penningar i rörelsen
qvarstå, blifver jag, såsom ensam om rörelsen, för ett följande
år påförd bevillning äfven för det af honom sålunda inneståen-
de belopp. Sådant är ju icke rättvist. Hos den skattskrifne i
allmänhet kan det icke väcka belåtenhet, att se Banquiern, hvil¬
ken på räntevinst årligen häfver den betydliga inkomsten af
40, 50, eller 60,000 Riksdaler, för denna icke utgifva ett run¬
stycke i bevillning. Genom direct beskattning å capital skulle
ban likväl icke komma att undgå bevillning. Också tyckes den
principe eljest genomgå Bevillnings-stadgan, att det skall vara
380
Den 30 November.
den behållna inkomsten, som undergår taxering; men denna upp¬
kommer ju icke hos näringsidkaren, förr än han goldit ränta å
det lanta capitalet. Antaga vi, att capitalerna böra direct be¬
skattas, uppkomma deraf flera fördelar. De allmänna Cassorna,
i hvilka ett betydligt capital-belopp finnes hopadt, bvarä de göra
sig betydliga räntevinster, korame då att erlägga bevillning, —
hvilket ock ända intill 1812 varit förhållandet. Så betalar ännu
Jern-Contoirot 3,000 R:dr i årlig bevillning. Man har erinrat,
alt det olta skulle blifva för den enskilde eapitalisten möjligt,
att. undandraga sig bevillning. Jag vill i viss nion medgifva
detta, men utan tvifvel måste det dock kunna antagas, att mån¬
ga skulle samvetsgrann^ uppgifva sin behållning, — hvars be¬
dömande i allt fall beror af Taxerings-Comiléen. Man bör ej
eller förbise att, om förslaget antoges, Handlande och Närings¬
idkare derigenom blefvo fritagna från det rättsvidriga åliggan-
detj att till Staten contribuera för capital, sorn af dem icke e-
ges, äfvensom att Uerfaldiga tvister, hvilka härleda sig från nu
härom gällande föreskrifter, skulle upphöra, och att, der i fram¬
tiden en Representations-förändring antages, som grundar sig på
valcensus, det besynnerliga förhållande dervid skulle inträffa,
att en person, med ganska betydlig inkomst, ej skulle få ,‘g--
dels röst vid Electors- eller Riksdagsmannaval. I öfrigt vill jag
nämna, att den omständighet, hvaraf Herr Ordförande inom Ut¬
skott''! nu funnit sig hindrad att biträda mitt förslag, eller att
göromålens förökande med bearbetningen deraf skulle förlänga
Riksdagen, icke bör anses verka till hinder, då göromålen inom
Utskottet så avancerat, att stort mera, än besvarande af några
äterromisser, icke för llskottet till handläggning återstår. Om
Ståndet således anser, hvad jag anfört, förtjena afseende, torde
ärendet blifva återremitterad!, hvarom jag, för egen del, nu
anhåller.
Häruti instämde Herrar Ekholm och Falhem.
Herr Arnberg: Den talare, sorn i detta ämne först hade
ordet, har ganska skarpt äpostropherat Llskottet, dä han förme¬
nat, att det, i håga om en och annan bestämmelse i förslaget,
handlat grundlagsvidrigt. Jag deremot ti or llskottet hafva hand¬
lat ganska grundlagsenlig!, vid handläggningen af detta ärende,
holst Utskottet tillstyrkt bibehållande af förutvarande stadgar i
detta ärende; och om Utskottet funnit, att de deri förekom¬
mande ämnen legat utom den för Utskottets verksamhet i grund-
lagarne utstakade gräns, hade det, utan tvifvel, öfverlemnat åt
Constitutions-llskottet, att sådant afgöra. Hvad åter sjelfva äm¬
net beträffar, så tror jag dagens stora fråga vida mer vara den,
huru capitaler skola kunna anskaffas, än huru de skola med
beskattning åtkommas. Jag vill dock dermed icke hafva sagt,
att ej dessa böra, likaväl, som annan egendom, beskattas; men,
såsom sakerna nu stå, torde capitalernas anskaffande först böra
komma i hilga. De, som hos oss lemna penningar på län, äro
vanligast do offentliga låno-anstalterna, eller Privat-Bankerna,
hvilka sednare erlägga bevillning, — eller förmyndare af o-
Den 30 November.
381
myndigas medel, deni man ej vill beskalla: Den enda utväg,
man, under närvarande förhållande, kan vidtaga, lärer väl e-
medlerlid vara, att bibehålla stadgandet, sådant det är uti den
gamla förordningen om bevillnings-afdrag. Min erfarenhet be¬
kräftar dock icke en annan talares bär yttrade mening, att det¬
ta stadgande blott är en illusion. Sjelf har jag tillgodonjutit
så beskaffad! afdrag, och äfven lätit andra erhålla detsamma.
En tidpunkt torde komma, du äfven Sverige får capitalister,
fastän sådant ej gerna kan ske förr, än vi bekomma discontu-
bla papper, — och jag tvillar icke att ju dessa dä blifva be¬
skattade. Nu bör man likväl icke förbise, att, i samma män
man beskattar capitalisten, betungar man dem, som behöfva
låna, ty, efter all anledning, vet nog capitalisten alt försäkra sig
om ersättning för de kostnader, hvilka åtfölja utlåningen. Alt,
i närvarande stund, vilja direct beskatta capitaler, blifver sä¬
kerligen en illusion, — helst, såsom Utskottet i sitt utlåtande
anmärkt, man svårligen skulle kunna taga reda på dem, utan
att träda enskildes rätt för nära. Jag bifaller således utlå¬
tandet.
Herrar K. A. Almgren, Gillberg, Lundgren och Langenberg
instämde häruti.
Herr Schartau: Här är utan tvifvel ett temmeligen svårt
problem att lösa. Jag delar emedlertid Herr Wterns tanka, alf,
ehuru välment det kan vara, att bibehålla nu gällande stadgan¬
de om beskattning ä capital, är det likväl ganska illusoriskt; ty,
om än det ifrågavarande afdraget någon gång tillämpas, sä skar¬
det dock i de flesta fall icke, emedan låntagaren vanligen fin¬
ner mera uträkning uti att afstå sitt anspråk pä bevillnings-af¬
drag, än att, genom yrkande derpå föranleda obenägenhet hos
capitalisten. Vi hafva således väl stadgandet pä papperet, men
i verkligheten gäller det ej mycket; och då, såsom allmän te¬
gel, lärer böra antagas, att alla författningar, sorn lätteligen é-
luderas, äro värda att afskaffas, så synes mig förevarande stad¬
gande ej vara att hålla pä. För min del bekänner jag mig
öppet till den tron, att räntan bör frigifvas, på det penningen,
sä väl, som allt annat, må fä gälla hvad don kan; helst ingen¬
ting bättre stäfjar ett otidigt ocker, än fri penninge-rörelse;
och blir denna frihet införd, hvarom motion, vid denna Riks¬
dag, enligt hvad jag tror, är gjord, så kan något afdrag oj lämp¬
ligen komma i fråga. En annan omständighet emot bibehål¬
lande af nu gällande stadgande torde vara, att det ej tillämpas,
då räntan är mindre än 6 procent. En capitalist kan nemli¬
gen, med hänsyn till sina fordringar pä säkerhet, vara mer in¬
tresserad i utlåning mot 5 proc., än mot 6, och undgår i förr a
fallet helt och hållet den åsyftade beskattningen. Derföre,
burn än frågan må vändas, kun jag icke annat, än instämma
med motionairen. Det är emedlertid icke någon lätt sak att i
beskattningsväg åtkomma capitalisten. Man kan väl säga, att
Taxeringsmännen borde kunna bedöma dennes inkomst, lika sä
väl, som den handlandes; men hvad den sistnämnde angar,
382
Den 30 November.
liar man dock alltid någon grund af offentliga uppgifter om
qvantiteten af de varor, han importerar eller exporterar, samt
följaktligen i sin rörelse kan anses omsätta. Så är ej förhål¬
landet, i hänseende till capitalisten. Till denne har man gerna
”ett godt öga”, och fara kunde blifva, att en sådan partiskhet
toge insteg hos de Nämnder, som ega bedöma och taxera för¬
mögenheten, att personer, som Iefde utaf måhända i sig sjelf
temligen otillräckliga räntor, kunde blifva obilligt beskattade.
På dessa skäl skulle jag alltid tveka att åt Pröfnings-Comitéen
öfverlemna rättigheten att, oberoende af andra omständigheter,
fastställa en slik bevillning; men på förut anförde grunder får
jag nu begära återremiss på den föredragna punkten af Be¬
tänkandet.
Herr Anders Berg: Jag instämmer till det bufvudsakliga uti
de af Herr Waern yttrade åsigter, och får tillägga, att jag af e-
gen erfarenhet vet, att stadgandet om bevillnings afdrag i verk¬
ligheten sällan tillämpas. Sätten att éiudera delta stadgande
åro många, och torde ej behöfva här upprepas. Dessa stad-
ganden böra således försvinna, och capitaler, så väl som alt
annan egendom, direct beskattas. Jag inser icke, hvarföre oj
capitalisten kan, lika väl som köpmannen, åläggas uppgifva sin
inkomst. Visserligen ser man hvad en köpman importerar och
exporterar, men taxeringsmännen sakna vanligtvis icke eller till¬
fälle att bedöma de affairer, som göras af capitalisten. Jag yr¬
kar på dessa skäl återremiss.
Herr C. J. Kock: En föregående talare här bakom mig,
bar i dag föresatt sig, att lätt aifvarsamt, med satirens vapen,
gissla Bevillnings-Utskoltet, — på förmiddagen, för det Utskot¬
tet skulle obehörigt hafva beträdt lagstiftningens område, och
nu på aftonen för motsatsen, i det Utskottet låtit Bevillnings-
stadgan, i det ämne, hvarom nu är fråga, blifva oförändrad;
alltså, som mig synes, icke förfarit synnerligen conscquent.
Den af motionairen utkastade sats år theoretiskt rigtig, men
blifver omöjlig i tillämpningen, åtminstone inser icke jag, huru
capitalisterne skola åtkommas. Jag beder att, till stöd för den¬
na min åsigt, fä åberopa ett exempel. Om, i sydligaste delen
af landet, såsom Ystad, en person uppgifvit sin inkomst, men
Taxerings-Comitéen ej tager denna uppgift för god, återstår för
honom icke annat, än att visa sina böcker. Sådant lärer dock
göras af fa, och skulle alltid göra rubbning i creditförhållan-
den. Äfven om han gjorde det, och på detta vis bestyrkte
uppgiftens vigtighet, hände dervid, att man vann upplysning
derom, att jlet capital, hvarmed han bedref sin rörelse, vore
lånadt i Haparanda. Nu vore der ej kändt, att någon å denna
ort funnes, som egde ett slikt capital utsatt på lån; följaktligen
bade man ej uppfört honom till bevillning, eller ock visade det
s:g, vid skeende undersökning, att denne långifvare sjelf, för
samma capital, vore läntagare på annat håll; då skulle veder¬
börande auetoritetor sätta sig i beröring med hvarandra för
Den 30 November.
383
frågans utredande. Att detta ledde till det overkställbara, inses
lätt. Jag bifaller således Betänkandet.
Herr Sundler: Äfven jag har reserverat mig i samina syft¬
ning, som Herr von Koch, och beder nu att fä uppläsa min re¬
servation, som linnes fogad vid Betänkandet. Efter uppläsning
hvaraf talaren tilläde: I öfrigt förenar jag mig uti Herr von
Köchs yttrande, och tror, i motsats till hvad Herr Kock tillkän-
nagifvit, att det alltid skulle åt Staten inbringa någon inkomst,
helst för gifvet hör kunna antagas, att personer finnas, som
komme att redligt uppgifva sin räntevinst, och det dessutom
bör i detta, som i andra fall, vara Taxeringsmännens pröfning
underkastadt.
Herr de Maré: Frägnn om direct beskattning å capitaler är
långt ifrån att vara ny, men man har alltid stadnat vid att er¬
känna, det sådant icke låter verkställa sig. Med de stadgar,
som nu härom finnas, är det gäldenärens fel, om han icke vet
ntt ombesörja denna beskattning på capitaler och vända sig den
till godo. Man har, i fråga om capitalisters beskattning, velat
ställa dem i bredd med köpmän. Jag lemnar derhän, huru¬
vida icke de sistnämndes beskattning sker på måfå, men ån mer
skulle detta förhållande inträffa med capitalister, hvilka alltid
äro i tillfälle att hufvudsakligen undandraga sig Taxeringsmän¬
nens uppmärksamhet. I anledning af yttrandet, att bevillnings¬
afdrag eger rum, endast då räntan är bestämd till 6 procent,
får jag erinra, att, så snart den är utsatt öfver 5 procent, eger
detta afdrag rum. I öfrigt instämmer jag med Herr Arnberg
uti dess förklarande, och yrkar bifall till Betänkandet; hvar¬
jemte jag ock anser mig böra nämna, att, om Utskottet till äf-
ventyrs bar tid öfrig för vidare behandling af detta ärende, an¬
ser jag dock icke Ståndet hafva tid att kasta bort pä vidare dis—
cussion, för att åstadkomma det omöjliga.
Häruti instämde Herr Berglund.
Herr Hörnstein: Man bör erinra sig, att hvarje Bevillnings-
stadga antages, för att gälla endast från den ena Riksdagen till
den andras slut, och att således, hvad af den förutvarande
kommer att i den blifvande inflyta, måste anses såsom nytt
stadgande, hvadan icke eller det komme att innefatta någon in-
consequence, om ändring i vissa delar deraf nu gjordes. Jag
vidblifver min mening, att Bevillnings-Utskottet i uppgörandet af
sitt förslag trädt in på allmänna lagstiftningens område. Hvem
lärer väl kunna neka, alt frågan om bevillnings-afdraget och
böterna är af lika beskaffenhet, som hvarje ändring i Handels-
Balken, och att betrakta, som en lagstiftnings-fråga, samt all¬
deles detsamma, som om man ville stadga, att ingen finge taga
högre ränta, än 5 procent. Dessutom måste ju ifrågavarande
stadgande tillämpas icke af Taxerings- eller beskattningsmännen,
såsom Bevillnings-förordningen i allmänhet, utan af domare och
executorer. Otvifvelaktigt äro Rikets Ständer oförhindrade att
med Bevillnings-stadgan vidtaga de ändringar, som af behofvet
påkallas, helst den i det afseende, hvarom nu är fråga, icke
384
Den 30 November.
vunnit Konungens sanction, och således, i ii vad den rörer rätts¬
förhållanden och ändring af Lag, aldrig varit gällande Lag, ty
dertill hade fordrats Kongl. Majlis sariction. Jag inser icke,
för min del, någon svårighet alt direct beskatta capita ler. Så¬
som skäl derföre må tillåtas mig anföra, hurusom, i min hem¬
ort, tillämpas en förlattning på 1720-talet, som bestämmer af¬
gift till stadens fattig-cassa af capitaler, hvilka derföre påförts
16 skillingar af hvarje 1,000 Hulr. Denna beskattning har fort¬
gått i manga år och aflupit utan klagomål och chicaner. Dess¬
utom gä taxeringsmännen sin ed löre taxationen, så att man
icke gerna bör tro, det kittslighet får dictera deras beslut mera
i afseende pä capitaler, än annan förmögenhet och rörelse.
Äfven en annan anomalie uppkommer, nemligen derigenom, att
Disconten får i vissa fall beräkna sig 8 procent ränta till godo,
utun att dock något bevillnings-afdrag dervid eger rum. Frå¬
gan är af natur, att böra behandlas af Lag-Utskottet, och jag
yrkar således återremiss på detta ärende.
Herr Warn: En talare, på hvars ljusa omdöme jag sätter
mycket värde, har förklarat förevarande fråga vara till principen
tbeoretiskt rigtig, men ansett den ej kunna tillämpas. Jag an¬
ser dock icke omöjligt för Hikets Ständer att tillämpa rättvisan.
Naturligtvis skulle räntetagare!! uppgifva sin inkomst, och jag
tror, att rika karlar, som vilja bibehålla sitt anseende, ej kom-
me att undandölja den. I detta fall återstode dock alltid, att
emot en sådan nyttja magtspråk. De äldre bland oss kunna
ock säkerligen minnas, huru det tillgick i sådant afseende är
1801, dä den så kallade förm öge n 11 c t s - a fg i f t e n erlades. Om
någon dervid ville hafva sina affäirer hemlighållna , nödgades han
dock uppgifva dem enskildt för Tuxerings-Comitéen och Håruds-
skrifvaren i orten, hvilka då voro ed!igen förpligtade att hälla
meddelandet tyst. Man har ansett det obilligt, att omyndigas
capitaler beskattas; sådant beror dock på mera ömmande om¬
ständigheter, ty är den omyndige förmögen, synes äfven han
böra beskattas. Att denna beskattnings-åtgärd skulle, såsom
man velat låta förstå, städse blifva godtycklig, kan jag, för min
del, icke finna skulle inträffa i vidare nion, än samma åtgärd
nu är det, i hänseende till köpmäns rörelse. J vårt land tor¬
de det dock icke vara så mycket brist på capitaler, som icke
desto mera på säkerheter. Jag instämmer uti en föregående
talares åsigt, att räntan bör vara fri, men der sådant ej kan
ske snart, bör åtminstone handeln befrias från de många tra-
casserier, hvartill stadgandet om bevillnings-afdrag gifver anled¬
ning. Bestämmes det, att sådant icke eger rum, förr .är rän¬
tan stiger öfver 5J- procent, torde dessa ock försvinna. Slut¬
ligen, och då vi förut så noga öfvervägt dagakarlens förmåga
att betala, kan jag icke tveka uti alt pålägga dom bevillning,
hyi Ut a synbarligen innehafva capitaler, så mycket heldre, som
jag tror, att Staten derpå skulle få betydlig inkomst.
Herr I(. A. Almgren: Ehuru jag anser många svårigheter
komma att möta i tillämpningen af det beskattningssystem, hvar-
Dfn SO Sovemher.
385
om nu &r fråga, Till jag dock icke för den del, att dessa möj¬
ligen kunna, efter vidare upplysningar, höfvas, erinra mot äter-
rcmiss af ärendet.
Herr von Koch: Det är ledsamt för mig, att en härvarande
Ledamot af lievillnings—Utskottet, med hvars åsigter i öfrigt in¬
om Utskottet jag sympathiserat, just skall i denna fräga, som
rörer en af mig väckt motion, vara af skiljaktig mening med
mig. Den värde Ledamoten medgifver, alt den principe, hvars
genomförande jag yrkar, är riytig, men förmodar densamma
icke vara verkställbar; och han har, för att visa detta, såsom
exempel, åberopat, att, om långifvaren vore boende i Hapa¬
randa, men låntagaren i Ystad, den förre möjligen icke komme
att för sitt capital taxeras. Ilan har deri orätt. Detta är dess¬
utom endast ett af de vanliga inkasten mot förslagets använd¬
barhet. Det lider väl intet tvifvel, att, om också capitalisten
vore boende i Haparanda, de inom denna commune hafva re¬
da på, att en sådan man der lefver utaf sitt capital, utan att
derföre veta precist orten, der lian har det placeradt. 1 all¬
mänhet vet man nog, alt skilja emellan dem, som gifva, och
dem som taga lån. I alla fall torde, såsom ock Herrar Anders
Berg och Hörnstein förmält, ej vara svårare att pröfva capita¬
listens, än köpmannens och näringsidkarens behållna inkomst.—•
En talare har trott upphörande af bevillningsafdraget blifva till
men för låntagare. Om detta aldrag upphörer, finnes ju intet
hinder för långifvaren och låntagaren, så vida de derom äro
ense, att utsätta räntan till 5 | procent, i stället för 6, oell
hvarigenom man undgick att skrifva ett, och mena elt annat.
Jag fortfar således i mitt yrkande om återremiss, och anhåller
derjemte, att Ståndet behagade dervid tillika uttrycka, att den
af mig i förevarande ämne yrkade principe af Ståndet god¬
kännes.
Herr Foenander: Ehuru mycket här blifvit taladt, i anled¬
ning af Herr von Köchs motion beder jag dock att få tillägga
några ord. — Ingen må nemligen föreställa sig det vara allt
för svårt, att med rättvisa beskatta capitalisten. 105 och 106
§§:ne i förslaget gifva härtill god vägledning, och jag inser icke,
att man har någon skyldighet att bevaka gnidarens interesse.
Herr Ekholm: Ehuru det är hopplöst, att pluraliteten inom
Utskottet å ifrågavarande förslag fästar det afseende detsamma
förtjenar, vill jag dock nu erinra, att deri ligger en sanning
uttalad, hvilken, såsom med tidens åsigter öfverensstämmande,
snart måste vinna seger. — Jag tager mig derföre friheten in¬
stämma uti den af Herr von Koch i ämnet yttrade åsigt, den
jag ock funnit understödjas af flere på detta rum. Huru vid
sammanfattandet af bestämmelserne i detta ämne tillgår, ser
man bäst, om man läser öfverskriften till 33 §:en af Förslaget.
Der heter det: ”Bevillning af capital", men sedermera kommer
någon bevillning af capital i §:en icke i fråga. Vid redactio-
nen af denna §. har Utskottet gjort sig onödigt besvär mod
Borg.-Stånd. Erot. lid Urt. Riksd. 18-ti o. 1813. II. 31
386
Den 30 November.
att föreskrifva, huru personer skola få ersättning för fåne-på¬
kostnad. Att stadgandet derom likväl är främmande för Bevill-
nings-förordningen, derutinnan är jag med en föregående tala¬
re ense. Om återremiss af detta ärende anhåller äfven jag.
Discussionen var slutad, och då Herr Talmannen derefter
till bifall framställde ifrågavarande punkt af Bevillnings-Utskot-
tets Betänkande, svarades Ja och Nej, samt begärdes voteiing.
En Voteringsproposition blef derefter uppsatt, justerad och
anslagen, af denna lydelse:
Den, som bifaller Bevillnings-Dtskottets yttrande i Betän¬
kandet, N:o 11, pag. 15, i anledning af Herr »o» Kocks motion,
angående förändringar af 33, 34 och 35 §§., äfvensom 8 §:en
i nu gällande Bevillnings-författning, röstar: Ja.
Den det icke vilt, röstar: Nej.
Vinner Nej, förklarar Ståndet, att det anser bifall till Herr
von Kocks omförmäldta förslag böra af Bevillnings-Utskottet till¬
styrkas.
Votering anställdes deruppå, i vanlig ordning, med slutna
sedlar, hvilka, vid öppnandet, befunnos innehålla 29 Nej emot
13 Ja, i följd hvaraf nyssnämnde punkt af Betänkandet var åter¬
remitterad, med förklarande, att Ståndet ansåg Bevillnings-Ut-
skottet böra tillstyrka bifall å Herr von Kocks omförmäldta
förslag.
40:o Utskottets förslag att, till förtydligande af 5 mom. uti
36 §., angående bevillning af testamenten, gåfvor, fideicommis-
ser m. m., måtte näst. efter ordet "lideicommiss” tilläggas orden
”i fast eller lös egendom.''1
41:o Hemställan, att, i afseende på befrielse från afgift må
uti l:sta och 5:te mom. införas ”konst och vetenskapliga sam¬
lingar.”
42:o Framställning att, utur rubriken tilt ofvannämnde §,
skall borttagas ordet "vinst-medel.”
Dessa Irenne punkter godkändes, hvar efter annan.
43:o Utskottets hemställan, att de i 1 mom. af 43 §. fö¬
rekommande, orden: "sorn äro desamma, hvilka uti särskild
Kongl. Förordning, angående mantals- och skattskrifning, äfven
finnas utsatta”,, må från berörde morn. uteslutas.
Bifölls.
44:oi Utskottets tillstyrkande, pag. 17, att 1 morn. af 46
§:en i Bevillnings-Stadgan måtte erhålla den förändrade lydelse,
som författning,sförslaget utvisar.
Herr Ekholm: Uti förslaget till ifrågavarande redaefions-
förändring; har det tryckfel insmugit sig, att der åberopas Kongl.
Kungörelsen af den 5 December 1787, hvilket, hvad årtalet an¬
går, rätteligen bör vara 1788.
Herr Eklund: Jemte det jag instämmer uti föregående ta¬
larens anmärkning om förelupne tryckfelet, beder jag nu, att
få upprepa den del af åberopade Kongl. Kungörelse, som syf¬
tar på det stadgande, hvarom nu fråga är. Det är af följande
lydelse:
Ben 30 November.
387
”Så håfve Wi tillika i Nåder pröfvat både nödigt och bil¬
ligt, att hvarje församling, emot ofvannämnde skyldighet, må
ega den rättighet, att icke något inhyseshjon bör få sig der
nedsätta, eller något gammalt och mindre arbetsfördt tjenste¬
hjon antagas, innan sådant först blifvit i allmän Sockenstämma
anmäldt och församlingen dertill sitt bifall lemnat. Någon
hänvisning till detta stadgande är icke behöfligt i Bevillnings-
Förordningen, ty, såsom regel, bör det gälla, att skattskyldig
skall i mantal uppföras och taxeras, der han bosatt är, hvadan
jag yrkar, att det föreslagna tillägget malte ur förslaget utgå,
och förutvarande stadgandet blifva oförändrad!.”
Herr Arnberg: Jag erinrar mig, att denna fråga föranledde
till mycken discussion inom Utskottet, fastän jag nu icke full¬
komligen kan redogöra för alla de skäl, hvilka föranledt till
detta tillägg i §:en. Klart är likväl, att stadgandet bereder de
orkeslöses och fattiges egen fördel, emedan desse derigenom,
sä mycket säkrare, bibehållas för den afsedde undsättning af
den församling, der de användt sine arbets-krafter, äfvensom
det icke lärer kunna förnekas, att en sådan bestämmelse, som
den föreslagna, måste verka till säkrare statistisko uppgifter.
Jag yrkar således bifall till förslaget.
Herr Ekholm: Jag anhåller om bifall å Betänkandet, i den¬
na del, med den af mig föreslagna rättelse, och anser tillägget
destomera nödigt, som fattigförsörjningen i sina förfoganden
har att rätta sig efter mantalsskrifningen.
Ilorr de Maré: Lika med Herr Eklund, anser jag, att stad¬
gandet bör förblifva sådant det hitintills varit. Det tyckes vara
klart, att föreslagne tillägget är gjordt, med afseende på de
krig, församlingarne med hvarannan föra om hvilkendera af
dem, som är skyldig att emottaga och försörja fattighjon. Så¬
ledes förtjenar det icke att antagas, helst det snarare skulle
gifva ett stöd åt en och annan församling, att än vidare skjutsa
deri fattige sig emellan.
Herr Ekholm: Det inbördes kriget om de fattige, hvarom
en talare bur erinrat, är icke så betänkligt, som man velat låta
förstå. Visserligen finnas orter, der klagan i detta afseende
sker, men den blifver i sinom tid afgjord, och hinder är emed¬
lertid icke för den fattige att derunder fä sitt understöd. Säl¬
lan har jag funnit, att 1788 års Kungörelse blifvit i dess sträng¬
bet tillämpad. Sådant sker ej gerna, utan genom maktägande
och kittslige personers serskildta inflytande.
Herr Hörnstein: Jag anser det vara olämpligt, alt en tjen-
s'eman ä landet, och som der är skattskrifven, får, om han
likväl bosätter sig i staden, der skattskrifva sine tjenstehjon, ty
de falla ofta Stadens fatligförsörjnings-anstalt till last, ehuru
husbonden möjligen icke skattar något till staden, derföre, att
han beskattas pä landet, eller der han är mantalsskrifven.
Herr Arnberg: 1 mitt minne återkommer nu, att det var
Ledamöterne af Preste-Ståndet inom Utskottet, som synnerligen
yrkade ifrågavarande tillägg. lirlärenheten, säde de, hade
38$
Dtn 20 ifaemler.
visat, alt, sedin personer flyttat inom en församling, hade de
öfter Bevillnings-stadgan, sådan den nu är, ovilkorligen mäst
der skattskrifvas och sedermera hade svårigheten uppstått att
blifva dem qvitt, utan hade församlingen vanligen måst taga
värd om de gamla och orkeslösa ibland dem. Genom tillägget
ville man hafva bestämdt, att dessa personer blefvo skattskrifna
inom den församling, hvarifrån de utgått, på det att de der
måtte fä åtnjuta sitt underhäll, — icke såsom främlingar inom
församlingen, utan i den ordning, som vore öfverensstämmande
med mensklighetens alla fordringar.
Herr de Maré: Herr Arnberg liar upplyst, alt ifrågasatte til¬
lägg skall afse, att åstadkomma reda församlingarne emellan, i
fråga om fattigförsörjningsskyldigheten. — Jag åter tror, att, ge¬
nom citerande af den Kongl. Kungörelsen, hvilken man nu för
tiden allt mera tyckes blygas att tillämpa, skulle man likasom
gifva nytt lif åt denna författning, och såmedelst än mera un¬
derhålla pågående kriget mot dessa arma varelser. Frågan an¬
går dock, såsom man här vill hafva den, endast lagstiftningen
för fattigförsörjningen, och är således främmande för Bevill-
nings-Förordningen. Man torde således böra akta sig för, att
godkänna föreslagna tillägget.
Häruti instämde Herr Warn.
Herr Valley: Af Herr de Mares yttrande finnér jag mig icke
befogad att öfvergå till hans mening, ulan jag yrkar bifall till
förevarande punkt, lin Kongl. Kungörelse bör väl icke förka¬
stas på detta sätt för dess ålder, ulan har Utskottet, såsom mig
synes, ganska visligt framställt frågan i dess rätta dager; och
obestridligt är det tungt för en församling, att till värd och un¬
derhåll emottaga för dem främmande personer.
Herr Ekholm: Det kan pä sätt och vis sägas, att författ¬
ningen råkat i förgätenhet, dä Bevillnings-Utskoltet misstagit sig
om årtalet derpå, och dä en ledamot sväfvar i ovisshet om in¬
nehållet af densamma. — Nu vill jag tillägga, att Tjenstehjons-
Stadgan innehåller, alt den enskilde ej må förskjuta vanfördt
och gammalt tjenstehjon, och då detta gäller den enskilde, hu¬
ru mycket iner bör det dä ej gälla för communen? Om man
linge antaga, att, såsom här blifvit yltradl, ”krig” om dessa per¬
soner församlingarne emellan egt rum, synes Utskottets tillstyr¬
kande i detta ämneginnefatta ett fredsförslag, hvarpå det är allt
skäl att ingå.
Herr Warn : Lika med Herr de Maré, anser jag det öfver¬
flödigt, att i Bevillnings-stadgan påpeka Kongl. Kungörelsen af
år 1788.^5 Jag har sett hård behandling mot de fattige uppstå
till följd deraf, att de blifvit skjutsade från en församling till
en annan, och, utan vård, handlöst der lemnade, såsom ansed¬
de dithörande.
Häruti instämde Herr Eklund.
Öfverläggningen var slutad, och dä Herr Talmannen deref¬
ter föreslog Ståndet att antaga Utskottet* förslag i förevarande
Dtn 30 Noremier.
389
punkt, mod rättelse i det der förekommande årtalet, »varade*
Ja oell Nej, samt begärdes votering.
En voteringsproposition blef deruppå uppsatt, justerad
oell anslagen, af följande lydelse:
"Den, sorn godkänner det af Bevillnings-Utskottet, enligt
Betänkandet, N:o 11, pag. 17, föreslagne tillägg uti 1 moni. af
46 §., i afseende pä Kongl. Kungörelsen af den 5 December
1788, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, förklarar Ståndet, att det anser omförmäldte
tillägg böra utgå.”
Sedermera företogs votering med slutna sedlar, enligt upp¬
rop, hvarvid sjutton af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånva¬
rande. En sedel aflades förseglad, och de öfrige, vid hvilkas
öppnande tvänne Ståndets Herrar Ledamöter stodo en på hvar¬
dera sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 25 Ja ernet
15 Nej; i följd hvaraf Utskottets förslag till denna bestämmelse
var bifallet.
Emot detta beslut reserverade sig vice Talmannen, Herr
Brinch, under förklarande, att beslutet med hänsigt till de fatti¬
ge, var hjertlös!.
Herrar Ehlund och Berglund instämde.
45:o Utskottets förslag, alt uti 3 mom. af 46 §. i Bevill-
nings-stadgan må tilläggas orden: "dock taxeras för förande
fartyg Coopvaerdie-skeppare uti den stad, dit fartyget hörer."
Herr Fomander: Mig förefaller som vore detta förslag o-
fullständigt lill sin redaction, i det samma förslag omtalar far¬
tyg, under förutsättning, att det bestämdt tillhörer stad, dä vi
likväl veta, att flere köpingar och byar inom landet finnas, hvil¬
kas innevånare äfven äro i besittning af fartyg.
Herr Malmqvist: Jag är förekommen af den föregående ta¬
laren i den af honom framställda anmärkning. För öfrigt an¬
ser jag Coopvaerdie-skeppare böra äfven för sin inkomst af
fartygs förande taxeras å den ort, lian är borgare och skattar
för burskapet.
llerrar Ehlund och Machel instämde.
Herr C. J. Koch: Inom Utskottet salto jag mig emot före¬
varande förslag, men stadnade i minoriteten. Jemte det jag nu
instämmer i Herr Foenanders anmärkning, kan jag icke under¬
låta att fästa uppmärksamheten deruppå, att, med tillämpning
af det nu föreslagna stadgandet, måste skeppare, som är bor¬
gare, ofta nog komma att taxeras på två ställen, hvilket icke
torde vara rättvist.
Herr Winge: Lika med Herr Foenander, anser jag förslaget
böra, i den af honom anmärkte omständighet, ändras, äfvensom
jag anser det icke vara lämpligt, alt Coopvaerdie-skeppare uti
mer, än en ort, upptagas till taxering för bevillning.
Herr Paul Berg: Jag har inom Utskottet biträdt förevarande
förslag, erli fortfar att anse detsamma lämpligt, enär man ä don
390
Den 30 'November.
ort, Ii varifrån fartyget föres, bäst är i tillfälle att bedöma Skep¬
parens inkomster af denna rörelse.
Herr Malmqvist: I anledning af Herr C. J. Kocks yttrande
vill jag nu nämna, att, efter förslagets ordalydelse, Coopvaerdie-
skeppare, som förer fartyg frän annan ort, än der han är bo¬
ende, endast blifver å boningsorten skattskrifven, men ej taxe¬
rad till bevillning för rörelsen, hvilket måste ske å det ställe,
dit fartyget hörer.
Uerr de Maré: Jag tilltror mig kunna försvara Utskottets
förslag. För mig åtminstone är det tydligt, att, då här är frå¬
ga om ”rätter Borgare", hvilket man icke kan vara annorstädes,
än i stad, någon redactionsförändring icke derföre, i afgifne
förslaget, erfordras. Der äter fartyget är tillhörigt, måste Skep¬
paren, såsom sådan, beskattas. Principen är den, att fartyg
vid skattskrifningar ofta förefinnes utan skeppare, likasom qvarn
utan mjölnare, trädgård utan trädgårdsmästare, o. s. v. Af en¬
skild erfarenhet kan jag vitsorda, att orter finnas, der egare
till fartyg, utan skeppare, icke desto mindre blifvit påförde be¬
villning för sådan. Vid dylika förhållanden taxeras fartygs-
egaren för felande skeppare, qvarnegaren för felande mjölnare,
o. s. v. —- Detta kan endast förekommas genom ett slikt stad¬
gande, som det ifrågavarande.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Jag anser förslaget i den¬
na punkt välgrundad!, och bifaller detsamma. Skulle det in¬
träffa, att Coopvaerdie-skeppare blefve å två ställen taxerade för
sin rörelse, kommer han dock alltid att på anfordran åtnjuta
restitution.
Herr ion Koch: Frågan tyckes genom de sista talarne va¬
ra nog utredd, men jag beder ändock att få tillägga, det för¬
slaget tillkommit med anledning deraf, att inom Utskottet blif¬
vit upplyst, att ett större antal Skeppare, hvilka förde fartyg från
hufvudstaden, ej vore derstädes borgare eller boende, hvilket
förhållande, då fråga uppstått 0111 deras uppförande till bevill¬
ning, ledt derhän, att man, i ovisshet, huruvida de å burskaps-
elier bonings-orten taxerades, antingen befriat dem, eller
nödgats inlåta sig uti en besvärlig brefvexling härom. I öf¬
rigt anser jag den af Herr Foenander framställda anmärkning
vara rigtig.
Herr Ekholm: De stadganden, Bevillnings-Utskottet här fö¬
reslagit, synas mig vara rigtiga. Då Skeppare numera kommer
att för sin rörelse med fartyg taxeras ä den ort, hvartill detta
hörer, kan Kronan omöjligen undgå alt få honom uppförd till
bevillning, helst 64 §. med svårt ansvar belägger den, som un¬
derlåter att till taxering uppgifva egande fartyg, eller lott deri,
och tillika bestämmer, huruledes detta, å annat sätt, bör före-
kommas. Skulle äter Skeppare icke, i denna ordning, under¬
gå debitering till bevillning, vore det ganska lätt för honom,
alt undgå densammas erläggande, särdeles som jag tror vissa
talares förmodan, att Coopvaerdieskeppare icke finnas, utan
att vara burskapsegande, saknar stöd i verkligheten. Den
Pen 30 November.
391
vidlyftiga landtraanna-seglationen hos oss gör detta åtminsto¬
ne möjligt.
Uti detta yttrande instämde Herr C. P. Almgren.
Herr Anders Berg: Jemte det jag instämmer uti hvad
vice Talmannen Herr Brinck och Herr Ekholm yttrat, Till äfven
jag vitsorda, att flera fartyg härifrån föras af Skeppare från af¬
lägsna orter, såsom Skanör, o. s. v., hvarigenom de, efter nu
gällande föreskrifter, stundom undgått att erlägga bevillning.
Således biträder jag förslaget, med den dervid af Herr Foenan-
der yrkade ändring.
Herr Valley: Jag gillar Utskottets förslag i denna punkt;
dock anser jag den föreslagna redactionslörändringen deri nö¬
dig. Att, såsom Herr de Maré anmärkt, påföra bevillning för
Skeppare, enär fartyget är i saknad af denna, lärer väl icke
komma i fråga.
Herr Foenander: Jag vet alltför väl, alt det är svårt att
sätta sig emot de bruk, hvilka blifvit i hufvudstaden inför¬
de, men nog tyckes det eljest leda till omgång, att t. ex. en
Skeppare från Carlshamn, der han idkar burskap, men hvilken
förer fartyg från Stockholm, skall å två ställen taxeras till
bevillning.
Herr Ekholm: Om den siste värde talaren behagar genom¬
läsa Utskottets betänkande, torde han finna, att Utskottets för¬
slag åsyftar, att afböja det missförstånd, hvartill nu gällande
IJevillningsstadga, i föreskrifterna om bevillning af Skeppare,
gilvit anledning. I öfrigt vill jag hemställa, huruvida det är
möjligt för vederbörande i Skanör, att bedömma den vinst en
Skeppare derifrån kan hafva deraf, att han förer fartyg från
hufvudstaden.
Herr Ödmansson: Jag är i detta ämne af lika åsigt med
Herr Ekholm, och tillika i tillfälle att upplysa, alt det stundom
i landsorten inträffat, att Skeppare blifvit för sin rörelse taxe¬
rade, så väl å den ort, der de varit boende, som å den, hvar¬
ifrån de fört fartyg, hvilket dock, genom antagande af det nu
uppgjorde förslaget, förekommes.
Discussionen var slutad, och då Herr Talmannen der¬
efter framställde till bifall ifrågavarande punkt, svarades med
öfvervägande Ja; i följd hvaraf Ståndet godkänt Utskottets förr-
berörde förslag.
46:o Utskottets tillstyrkande, att, vid rubriken ”Skeppare,
Coopvaerdie-”, uti 15 §. af Bevillningsstadgan, malte få införas
en sådan hänvisning till 46 §. 3 morn., som Utskottet uti 14§.
jemväl föreslagit.
Bifölls.
47:o Utskottets hemställan, att uti 5 momentet af 46
orden: Kongl. Kammar-Rätten måtte utbytas emot orden: ”ort
och ställe, som vederbör”, på sätt förslaget uti sistnämnde pa¬
ragraf utvisar.
Herr Eklund: För min del kan jag ej bifalla ifrågavarande
förslag, hvarmed man trott sig förtydliga Bevillningsförordnin-
893
Dm SO November.
gen, Nuvarande mom. i denna paragraf ftr af denna lydelse»:
”Uppstår fråga om den ort, der någon skall skattskrifva», pröf¬
va den af Konungens Befallningshafvande, med besvärs hänvis¬
ning till Kongl. Kammar-Rätten.” Jag medgifver gerna, att detta
inom. kunde vara mera tydligt redigeradt, men då det gällt till
efterlefnad alltsedan 1S41, utan att något missförstånd derom
försports, torde det oek kunna gälla hädanefter. Efter nya för¬
slaget slutar detta mom. med orden: ”ort och ställe, som ve¬
derbör.” Utom det att ordet ”ort” straxt förut i samma mom.
förekommer, antyda dessa ord icke stället, hvarest klagan får
fullföljas, hvarom likväl, efter min öfvertygelse, bestämd före¬
skrift bör i författningen finnas. Nu är Kongl. Kammar-Rätten
öfverdomstol i slika ärenden, och jag skulle derföre tro, alt
någon betänklighet ej bör möta lör bibehållande af stadgandet
oförändradt.
Herr Ekholm: Jag instämmer desto heldre med den före¬
gående talaren, som det ingalunda, såsom Utskottet antagit, kan
blifva beroende af en författning i administrativ väg, till hvil¬
ken auctoritet en beskattningsfråga skall, i händelse af tvist,
hänskjutas, samt Kongl. Majit, i allt fall, icke lärer, utan Rikets
Ständers hörande, låta indraga ett administrativt verk, af beskaf¬
fenhet, som Kammar-Rätten.
Häruti instämde Herrar Brinck, Gustafsson, mod flere.
Herr Talmannen anförde: Dä denna ändring uti föreva¬
rande punkt af Utskottets förslag, som här blifvit yrkad, icke
afser någon ändring i de för Bevillningens utgörande antagne
grunder, anser jag denna förändring kunna nu ske.
Herr Arnberg: De i förslaget införde, nu ifrågavarande
orden: ”ort och ställe, som vederbör”, vill jag minnas antogos,
med föranledande af inom Utskottet lemnade upplysningar, af
personer, hvilka tillämpat nu gällande stadga, men funnit den
böra deruti, efter förslaget, ändras. Kanske vore dock bäst,
att, innan man bifaller den yrkade förändringen, gifva Utskot¬
tet del af anmärkningarna, pä det att detta, efter vidare colta¬
tionering af ämnet, till en början finge yttra sig.
Discussionen slutades, och Herr Talmannen gjorde derefter
denna Proposition: ”Behagar Ståndet bifalla, att de uti 5 morn.
af 46 §. i förslaget till Bevillnirigsstadga förekommande orden:
”ort och ställe, som vederbör”, derutur utgå, och att i dessas
ställe införas orden: ”Kongl. Kammar-Rätten”, i likhet med hvad
i nu gällande Bevillningsstadga äger ruin?”
Härtill svarades med öfvervägande Ja; i följd hvaraf Ståndet
ansåg den föreslagna förändringen icke böra ega rum, och så¬
ledes nu gällande författnings-redaction i denna del böra
bibehållas.
48:o Utskottets förslag om förändring af 48 §. i Bevill-
ningsstadgan, med hänseende till liden, inom hvilken mantals¬
längd hör till Pastor aflemnas.
Herr Ekholm: Genom den nu föreslagna redactionen an¬
ser jag icke någon förbättring i det nu gällande stadgandet va-
Den 30 November.
393
ra åstadkommen, ty eller detta skulle mantalslängden aflemnas
till Pastor tidigare, än nu är föreslaget. Af Häradsskrifvare af-
lemnades dt-n ä landet förut redan i Januarii manad, oell likaså i
staden. Vi torde således böra förblifva vid hvad förut barom
är stadgadt.
Herr C. J. Kock: Jag är icke så hemmastadd, i fråga om
dessa verkställiglietsåtgärder, att jag kan respondera ä hvad i
delta afseende är anmärkt. Det förefaller mig likväl, som hade
btskoitet, till förekommande af ovisshet om tiden, inom hvilken
mantalslängden borde allemnas, enär någon sådan derföre för¬
ut icke varit bestämd, funnit nödigt göra förändring härvid. Jag
yrkar i öfrigt bifall till denna punkt.»
Häruti hördes flere Ledamöter af Ståndet instämma.
Herr Valley: Den af utskottet föreslagna tid tyckes vara
alltför kort, sä att jag tror det vara bäst, alt vi stadna vid det
nu härom gällande stadgande.
Herr Ekholm: Med Ståndets tillåtelse beder jag att få upp¬
läsa 48 §. af nu gällande Bevillningsstadga.
Efter uppläsning hvaraf Talaren fortsatte: Meningen med
mantalslängden uppläsande mätte vara, att Sockrjemännen sko¬
la erfara, om någon olofligen till Socknen inflyttat. Förut har
ock vanligtvis så tillgått, att denna längd blifvit före julen upp¬
läst. IN ii infaller Taxering i stad först i Junii månad. Om
längden icke skall uppläsas, förrän tre veckor derförinnan,
äro redan 6 månader, sedan mantalsskrifningen förflutne, oöh
ändamålet med denna erinran således till det mesta förfeladt.
Den, som icke saknar erfarenhet deruti, vet ock, att det med
god ordning öfverensstämmcr, att Socken får tidig del af den¬
na längd.
Herr Arnberg: DpI af en talare för ifrågavarande re-
daclionsförändring anförde skäl, att någon proescriptionstid i
detta hänseende förut icke varit utsatt, hvilket åter förantedt
till olika tolkning af paragrafen, och deraf uppkommande svå*
righel, synas mig l igtiga ; och då paragrafen numera oveder-
sägligcn är till ordalydelsen klarare, yrkar jag bifall till den¬
samma.
Discussionen ansågs slutad, hvarefter Herr Talmannen till
bifall framställde 48 § uti ifrågavarande förslag; derpå svarades
Ja och Nej, samt begärdes votering.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
af följande lydelse: ■
”Den, som bifaller Re vi I lnings-l. tskof tets, enligt Betänkandet,
N:o 11, pag 17, föreslagna redaction af Bevillnings-författnin-
gens 48 §., röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar; Nej.
Vinner Nej, förklarar Ståndet, att det anser nämnde §.,
efter dess nu gällande lydelse, böra bibehållas,
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, hvar¬
vid 30 af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
25*
39*
Deri 30 November.
sedel aflades förseglad, och de öfriga, tid briita* öppnand®
2;ne Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan
om Herr Talmannen, befunnos innehålla 15 Ja emot 12 Nej, j
följd hvaraf Ståndet godkänt Utskottets ofvanomförmäldta förslag
till 48 §. trti BevilIningsstadgan.
Emot beslutet anmälde Herr Ekholm sin reservation.
§. 6.
Herr Foenander anmälde, att Herr Talander anmodat ho¬
nom tillkännagifva, att lian, Palander, af sjukdom varit hindrad,
att bevista plenum denna dag.
§• 7-
Justerades Protocollet för den 27 dennes, i hvad det an¬
gick återremisser af 26 och 29 §§. uti Stats-Utskottets Utlå¬
tande, Nio 54.
8- 8.
Föredrogos och bordlädes nedannåmnde Utskott» Utlåtanden
och Betänkande:
l:o Stats-Utskottets:
62, i anledning af väckt motion, om inleverering till
Statsverket af den under Kongl. Krigs-Collegii förvaltning stående
En per mille-fonden;
N:o 63, i anledning af hegardt anslag, i stället för den hem¬
mansegare inom Lunda Socken af Halland tillerkände, men deni
frånröfvade, utflyttningshjelp;
N:o 64, angående yrkad restitution till Upsala Stad af erlagd
eganderåtts-bevillning för en del af Stadens jord;
N:o 65, i anledning af Fullmägtiges i Riksgälds-Contoiret
hemställan, angående den numera indragna Canceilist-tjensten
vid deras Expedition;
pp.o 66, i anledning af väckta motioner, om alla bevill¬
ningsmedel» samt öfriga Statsmedels ingående till Riksgälds-
Contoiret;
N:o 67, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rö¬
rande Kongl. f. d. Caneellie-Styrelsens så kallade Handcassa
®ch ett räntan å dess capitalfond motsvarande Statsanslag;
N:o 68, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet,
N:o 33, angående beräkningen af Statsverkets inkomster;
N:o 69, i anledning af erhållne återremisser å Betänkan¬
det, N:o 35, angående regleringen af ulgifterne under Andra
Hufvudtiteln;
N:o 70, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet,
N:o 36, angående ulgifterne under Riks-Statens Tredje Huf-
vudtitel;
N.o 71, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet,
N:o 37, angående ulgifterne under Riks-Statens Fjerde Huf-
vudlitel;
N:o 72, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet,
N:o 38, angående utgifterne under Riks-Statens Femte Huf¬
vud titel;
Den 2 December.
N:o 78. i anledning af erhållne återremisser å Belänkandet,
N:o 39, angående reglering af utgifterne under Sjette Huf-
vudtiteln;
N:o 74, i anledning af erhållno återremisser å Betänkandet,
N:o 40, angående reglering af utgifterne under ltiks-Stutens
Sjunde Hufvudtitel;
iS:o 75, i anledning af erhållne aterremisser å Utlåtandet,
N:o 41, angående utgifterne under Riks-Statens Åttonde lluf-
vudtilel;
N:o 76, i anledning af erhållne aterremisser å Betänkandet,
N:o 42, rörande regleringen af utgifterne under Riks-Statens
Nionde Hufvudtitel; och
N:o 77, angående tiden då den nya Statsregleringen vid¬
tager.
Och 2:o Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economio-
Utskotlens:
N:o 11, i anledning af väckt fråga om lindring I bref-
bäringsskyldigheten.
Plenum slutades kl. 10 e. m.
In fidem
E. G. ftmehej
Den 2 Decrmbef.
Plenum kl. 6 e. m.
§• i.
Herr Fridstedt anmälte, att Herrar Sjöstedt och Lindblad ve¬
ro af sjukdom hindrade, att i dag deltaga i Ståndets öfverlägg-
ningar, äfvensom Herr Gillberg gaf tillkänna, att Herr Palander
var, i anseende till äkominen sjukdom, frånvarande.
§. 2.
Justerades Protocolls-utdrag öfver särskilda, af Ståndet den
30 sisth November fattade, beslut.
§. 3.
Fortsattes föredragningen af Bevilinings-Ctskottets Betän¬
kande, N:o 11, angående grunderna för den blifvande all¬
männa Bevillningen samt föreskrifterna för tillämpningen deraf.
Härvid förekommo:
l:o Utskottets hemställan, att protocollsföreningen vid Taxc-
rings-Comitéerna må öfverflyttas på Kronofogdarne, samt de, i
J90
Den 2 December.
följd deraf, nödiga förändringarne i 58, 59 och 86 §§. Bevill-
niugsstadgan.
Godkändes.
2:o Ltskoltef.s afstyrkande bifall till en af Riksdagsfullmägtigen
r\ils Persson frän Kronobergs Län väckt motion derom, att före¬
skriften i 62 §. i Bevillningsstadgan, om åliggande för husbonde,
att till Taxerings-Comilé aflemna uppgift pä de hemman och
lägenheter, han eger, och ä det värde, hvartill han anser dem
böra uppskattas, malte från nämnde §. uteslutas.
Godkändes.
3:o I anledning af en utaf Herr von Heijne, Georg, väckt mo¬
tion, af Utskottet uppgjordt förslag till vissa förändringar i 68,
72, 76 och 108 §§. Bevillningsstadgan.
Herr C. J. Kock: Bland de förändringar, sorn Utskottet
föreslagit uti ifrågavarande §§., är ett litet ord i 76 §., som
äfven förekommer i den 50:de, och mot hvilket jag vill göra
en anmärkning. Det heter nemligen; ”till deras rättmälhja vär¬
den upptagas." Ordet "rättmätiga" anser jag icke vara väl
valdt, enär detsamma, i min tanka, icke är lämpligt att, pä det¬
ta ställe, använda, och ej eller fullkomligt återger den mening,
man vill hafva uttryckt. Bättre vore, att pä samma sätt, som
förr, skrifva: "till deras rätta värden upptagas”; dock hänskju-
ler jag till de rättslärde och språkkunnige inom Ståndet att be¬
döma, om min åsigt i detta fall är rigtig, och heder dem, om
de finna den sådan, understödja mitt förslag, på det be¬
rörde, mindre passande, ord mätte komma att utbytas mot
ett bättre.
Herr Winge: Ibland dem, af hvilka Herr Kock begärde
underrättelse, kan jag icke räknas till de rättslärde, men sä
mycken kännedom har jag af vält modersmål, att jag tilltror
mig kunna förklara ordet rättmätiga, ty lika rigtigt, som detsä-
ges, att orden vägas, kan man använda måla, i afseende på
värden; dessutom får jag äran upplysa, att ordet: "rättmätiga"
blifvit begagnad t af dori anledning, att man i Utskottet ansåg
detta ord bättre, än något annat, uttrycka, hvad man ville haf¬
va bestämdt, eller alt det ena värdet alltid skulle mätas, i jenin-
förelse med det andra.
Öfverläggningen var slutad, och Herr Talmannens fram¬
ställning pä bifall till hvad Utskottet föreslagit, blef med öfver¬
vägande Ja besvarad.
ly.n Utskottets förklarande, att icke kunna fästa afseende å
en af Herr Fr. Sundler väckt motion derom, att taxeripgsmän-
nen må, utan afseende å brandförsäkringsvärdet, ega rätt att
bestämma värdet å hus i städerna, efter sista frivilliga köp eller
gångbart pris.
Herr Sundler: Ehuru Bevillnings-Utskottet icke fästat något
afseende å denna min motion, anser jag likväl, att den ej blif¬
vit väckt utan ganska vigtiga skäl. Om man beräknar värdet
af ett hus, beläget vid ett torg eller en mera besökt del af en
stad, ecb ett annat hus, som ligger vid aflägsen och föga be¬
Deii 2 December.
897
sökt gata, visa sig ganska stora olikheter emellan dessa båda
byggnader. Priset ä byggnads-materialier samt arbetskostnad
den för båda linsens uppförande och inredning är naturligtvis
relativt lika, hvadan ock brandförsäkringsvärdet å desamma bör
vara ungefärligen enahanda; men som elt lius med ett fördel¬
aktigt läge alltid gifver större inkomst, än ett, sorn är beläget
långt bort pä en bakgata, är det förra ofta mångdubbelt mera
värdt, än det sednare; och egaren af det förra erhåller alltid,
vid försäljning eller uthyrande af detsamma, större summa, än
egaren af huset pä bakgatan kan hoppas att åtnjuta. Dä vär¬
det å hus i städer sålunda beror, tili största delen, af husens
mer eller mindre fördelaktiga läge, och dylika omständigheter,
hvilka ej halva något inflytande på bestämmandet af brandför-
säkrings-värdet, hvilket endast bör mätas efter den kostnad,
som åtgår för återuppbyggandet af ett hus, i händelse det skul¬
le genom eld förstöras, anser jag det icke vara lämpligt att
taga sistnämnde värde till grund vid beskattningen, utan, enär
den grundsats blifvit antagen, alt hvarje egendom bör beskattas
efter dess rätta värde och den inkomst, den gifver, jag, för min
del, icke kan frångå den mening, att det pris, hvarför ett hus
i stad lörsäljes, utgör den rätta normen, efter hvilken det bör
taxeras. Jag anhåller derföre om alsing å Utskottets Betänkan¬
de i denna del och bifall till hvad jag i min motion föreslagit.
Herr C. J. Kock: Hitintills har man uierändels, vid taxerin¬
gar ä hus i jtäderna, antagit brandlörsäki ings-värdet, såsom
grund för beskattningen, och häraf hafva, mig veterligen, ej nå¬
gra olägenheter och missförhållanden af betydenhet uppstått;
men om, pä sätt. Herr Sundler föreslagit, försäljningspriset ä ett
hus alltid skulle utgöra dess taxeringsvärde, sä befarar jag, dels
alt taxeringsmännen skulle tillskyndas ett ej ringa besvär, för
att lä säker kännedom om detta pris, dels att, om af tillfälliga
eonjuncturer priserna ä fastigheter, belägna pä olika ställen t
städerna, undergingo förändring, i följd af förändringar i local-
lörhällanden, försäljningspriset icke komme alt utgöra någon
säker grund för bestämmandet af värdet. Jag yrkar derföre
bifall till Utskottets Betänkande i denna del.
Herr Schartau: Jag tror mig böra meddela den upplysning,
att man, ätmistone här i Stockholm, brukar taxera hus, efter
den summa, hvartill det är brandförsäkradt, eller ock hvartill
det sednast blifvit köpt, om denna summa är högre. Ilar t.
ex. ett luis blifvit nybyggd! oell sedermera brandförsäkradt för
ex. gr. 30,000 B:dr, sä taxeras det till denna summa; men
om det sedermera säljes för, exempelvis, 43,000 B:dr, så Olif¬
ver taxerings-värdet ökadt till samma belopp. I)ä sålunda nu
gällande författningar ej utgöra något hinder för en sådan taxe-
l ings-method, som Herr Sundler föreslagit, finner jag ej något
skäl att bifalla hans motion, utan yrkar, att Utskottets yttrande
mätte godkännas.
Discussionen var slutad, och på derom af Herr Talmannen
Iramställd proposition, biel' donna del af Betänkandet godkänd.
»9S
Bm i Dfr.emitr.
5:o Utskottets afstyrkande af bifall till särskilda af Herrar
Pehr Lagerhjelm ocb C. F. Geyer väckta motioner om nedsätt¬
ning i beviilningen å Stångjerns- och Manufactur-verk.
Herr J. von Koch: Då jag inom Utskottet ej kunnat instäm¬
ma uti det resultat, hvartill Utskottet, elter sitt långa raisonne-
ment, i detta ämne slutligen kommit, torde det tillåtas mig
att nu få upplåsa min i ämnet afgifna reservation, så lydande:
”1 det beslut, Utskottet stannat vid pröfningen af Herrar
Lagerhjelms och Geyers motioner om nedsättning till hälften af
det för Bruk bestämda maximi- och minimi-taxerings-värdet,
kan jag ej i allo instämma.
”På goda grunder anser jag, att Utskottet afstyrkt all för¬
ändring af maximi-värdet, men anser deremot rättvisa och bil¬
lighet fordra, alt, under närvarande för Bruksrörelsen ogynnsam¬
ma conjunctur, då det är notoriskt, att mänga Bruk gifva ringa,
och några, ingen inkomst, Taxerings-Comitéerne icke, emot sin
egen öfvertygelse och emot all rimlighet, skola vara nödtvung-
ne att, såsom beräkningsgrund för sädane verks värdering, be¬
stämma £-del af samma verks brutto-inkomst, som minst be¬
hållna inkomsten. Ehuru hammarskatts-priset fallit till 13 R:dr
per Skeppund, så är det ändock nära 1 £ R:dr B:co, som sa¬
lunda måste antagas, såsom den minsta möjliga behållning af
hvarje, så val ” privilegieradt, som för året vågfördt, Skeppund
smide.” Ingen kan bestrida, att denna beräkning är alltför hög,
betraktad såsom ett minimum. För att åtminstone, till någon
del, kunna lindra den obilliga skatten för ifrågavarande mindre
lönande verk, har jag i Utskottet föreslagit, att nedsätta minimi-
värdet från |-del till T‘j-del. Hade detta förslag antagits, så
skulle, om också hammarskatts-priset föll till 12 R:dr, egaren
till ett af de sämst lottade Bruken, i alla fall, komma att taxe¬
ras för en behållen inkomst af En R:dr B:co per Skeppund
smide, en behållning, som mången Bruksegare visserligen icke
eger, men Utskottet hade ändock gjort något, för att afhjelpa
en öfverklagad och uppenbar orättvisa i författningen.
Utskottet har icke eller med skäl kunnat förebrås, att här¬
igenom någon sä väsendtlig minskning i beviilningen uppkom¬
mit, att den icke lätteligen borde kunna ersättas från annat
håll, der den utginge mera rättsenligt. Detta torde bäst åda¬
galäggas med några ziffror, hemtade lian till Utskottet lemnade,
officiela handlingar. I 1841 ars general-sammandrag öfver
samma års bevillning finner man, under rubriken ”Bergverk”,
att de samtligen äro uppskattade till elt värde af 31,195,000
R:dr, om härifrån afräknas värdet af 227 masugnar, af alla de
sa kallade äldre verken samt af diverse Bergverks-inråttningar,
som icke äro Jernbruk, sä återstår säkerligen icke 20 millioners
taxeringsvärde å alla Stångjerns-bruken i Riket. INedsattes be¬
räkningsgrunden till fj-del af hammarskatts-priset, så, om äf¬
ven alla bruk fingo tillgodonjuta denna ersättning, skulle taxe¬
ringsvärdet å desamma icke kunna reduceras med mindre, än
5 millioner. Pcrmiile-afgiften för dessa 5 millioner är 10,000
Dtn S December.
89»
K;dr, •*!) att fylla denna briat i det påräknade bevillnings-be-
loppet, tror ja» later sig göra utan svårighet.”
Dessa åsigter vidhåller jag ännu, och yrkar aterremiss af
73 och 74 §§. i Utskottets föreslagna Bevilinings-stadga, på det
dessa §§. mätte förändras i öfverensstämmelse med rättvisans
fordringar.
Herr Langenberg: Jag instämmer uti de åsigter, Herr von
Koch uti sin reservation uttalat. Den dryga beskattning, som,
för närvarande, är Stångjerns- och Manufactur-smidet pålagd,
medtager sä mycket af den påräknade inkomsten, att mänga
verk drifvus med förlust; hvadan jag icke kan annat, än finna,
det billigheten och rättvisan fordra, att någon nedsättning i
denna beskattning bör ske, och jag yrkar derföre, lika med Herr
von Koch, att Betänkandet, i denna del, mätte återremitteras,
för att förändras i likhet med hans reservation.
Herr Ekholm: Det kan ej bestridas, ajt conjuncturen för
Bruksegare, för närvarande, är ganska svår, men jag skulle
tro, att den är ändå mera tryckande för andra näringar, t. ex.
jordbruket och skeppsrederierne; och då dessutom Bruksegarne,
vid nästförflutna Biksdag, erhållit en ej obetydlig lindring i sina
pålagor, och blifvit tillförsäkrade flera förmåner, anser jag, att
deras anspråk hort stanna dervid, och att det nu icke är bil¬
ligt att göra vidare eftergifter. Jag hämtar ytterligare stöd för
denna min mening deraf, att, då fråga nyligen var om be¬
stämmandet af taxeringsvärdet å fastigheter i städerna, hvilka
redan förut äro så drygt beskattade, Städernas Representanter
icke voro ledda af det egna interesset och påyrkade någon
nedsättning i berörde värde, hvadan dessa nu med skäl kunna
fordra, alt Representanterne för bruken, äfven å deras sida, se
mera pä det allmännas, än på deras eget bästa.
Häruti instämde Herr Gillberg.
Herr Geyer: Det förefaller mig svårt att uppträda såsom
talare i detta ämne, då jag mäste yttra unig i egen sak, men
jag anser, det min pligt mot mina committenter fordrar, att
jag, åtminstone i min ringa mån, söker bevara deras interesse,
och att jag tillser, det de icke alltför tungt beskattas. Jag ha¬
de hoppats, alt Bevillnings-Utskottet fästat mera afseende å den
begäran om lindring, som jag i min motion framställt, än dess
Betänkande utvisar. Då det är allmänt kändt, att conjuncturen
för jernbandteringen är särdeles svår, finner jag det vara be¬
synnerligt, att Utskottet icke velat erkänna, det någon lindring
i den dryga beskattning, som nu trycker Stångjeins—lii 1 verknin¬
gen, är af beliofvet påkallad. Utskottet har väl, såsom skäl för
afslag å motionen, anfört, att en jemnkning i hammarskatten
möjligtvis vid denna Riksdag kunde komma att ega rum; men
denna omständighet eger icke något direet sammanhang mn I
detta ämne; enär hammarskatten utgör sjelfva grundräntan ä
Stångjernsverken, och icke någon bevillning. Stadgandet örn
denna sednare afgifts utgörande har alltid varit en stående ar¬
tikel i alla bevillnings-förordningar från 20 å 30 år tillbaka,
400
Den 2 December.
eller från den tid, då jernhandteringen hyde sin mest blom¬
strande period. Nu hafva andra tider inträdt, och bruken rå¬
kat i en svårare belägenhet, än de kanske någonsin varit, bil¬
ligheten synes derföre fordra, att någon förändring vidtages i
de gamla stadganderna om ifrågavarande beskattning. Jag vill
dock icke, fortfarande, påyrka, alt det minimi-värde för taxerin¬
gen, som jag i min motion föreslagit, bör antagas, utan inskrän¬
ker mina påståenden i detta hänseende så tili vida, som jag
förenar mig uti hvad Herr von Koch i sin reservation, och se¬
dan 1111 muntligen påyrkat. Jag anser mig böra fästa uppmärk¬
samheten derå, att, om bergshandteringen oj blifver med mera
välvilja af Ständerna omlällad, och den icke snart erhåller nå¬
gon lindring i de pålagor, sorn nu trycka densamma, flera af
dit hörande verk blifva nedlagda, samt att dylika verks ned¬
läggande troligen komme, att blifva vida kännbarare förStaten,
än den nu ifrågasätta nedsättningen i beskattningen, enär den¬
na omständighet skulle hafva ett högst menligt inflytande pä de
öfriga näringarna i landet. Det är således, i min tanka, af stor
vigt, att bruksrörelsen icke genom en hög beskattning holt och
hållet undc-rtryckes Och man mäste ihågkomma, att Bruksega¬
ren dessutom betalar bevillning för hela den till Bruket höran¬
de jordegendomen efter dess fulla värde, så att ifrågavarande
beskattning endast och allenast drabbar sjelfva verkstaden. Ett
sådant förhållande är ej förenligt med billighet, hvadan jag yr¬
kar äterremiss af Betänkandet i denna del, pä det förändring
må vidtagas, i öfverensstämmelse med Herr von Köchs förslag.
Herr Arnberg: Bevillnings-litskoltet har, långt ifrån att ej
göra afseende å ifrågavarande motioner, deremot åt dem egnat
en särdeles stor uppmärksamhet. Dä motionerna förevoro till
behandling af Utskottet, discuterades ämnet ganska länge, och
först, efter moget öfvervägande, stadnåde man i det beslut, Be¬
tänkandet innehåller. Man ansåg väl det vara önskeligt, om
hela den directa bevillningen kunde upphöra, och endast den
indirecta fortfarande komma att utgå; men då omständigheterna
ej medgåfvo något sådant, trodde man, att de samhällsmedlem¬
mar, som i allmänhhet egde den största förmögenheten, i sista
rummet borde befrias ifrån eller erhålla lindring uti nämnda
beskattning. Man kunde ej bestrida, alt den nu rådande con-
juncturen var svår för Stängjernstillverkningen; men af de upp¬
lysningar, som blefvo Utskottet uti ämnet meddelade, fann man,
att denna conjunctur hade ett ännu menligare inflytande på tack-
jernstillverkningen; hvarföre, och dä Utskottet, för öfrigt, in-
hemtade, att Stångjerns-handteringen, pä de sednare åren, till¬
godonjutit flera lindringar i sina afgifter till Staten, under det
tackjernshandteringen ej åtnjutit några dylika, man icke ansåg
det vara billigt, att än ytterligare förminska beskattningen för
Bruksegaren. Dä denna fråga förevar i Utskottet, var det ännu
för Utskottet obekant, luiru Bikets Ständer beslutat om den af
Stats-ltskottet föreslagna nedsättning uti den för lackjernstill-
verkningen utgående tiondeafgiften, men det upplystes, att, äf-
Pen 2 December.
401
yen om en sådan fördel för sistnämnda tillverkning kunde vin¬
nas, utgjorde den beskattning, sorn densamma till Staten erläg¬
ger, tvä procent af behållningen, då Stångjerns-handteringen en¬
dast får betala en procent af vinsten. För öfrigt ansåg man
denna nu svåra conjunctur vara öfvergaende, och att det icke
vore lämpligt, alt då stadga några tillfälliga förändringar i för-
fattningarne. Stångjerns-handteringen är dessutom grundad på
privilegier, enligt hvilka det är egarne af stångjernsbruk förbe¬
hållet, att, med andras uteslutande, tillverka sin vara; i följd
hvaraf desse egare icke böra röna så stora olägenheter af miss¬
gynnande conjuncturcr, som de, hvilka äro sysselsatta med tack-
jernshandteringen, hvilken hålles strängt fängslad i siri försälj¬
ningsrätt, eller jordbruksnäringen, som föga är skyddad för
främmande intrång. Skulle derföre nedsättning i den hittills för
nämnda näringar bestämda bevillning ske, sä hade en sådan
snarare bort komma tackjernshandteringen och jordbruket, än
den mindre hardt tryckta stångjerns-handteringen till godo;
men då minskning i hela bevillningssumman ej kunde ske, blef-
vo de (ordna stadganderna i dessa fall bibehållna. På dessa
skäl yrkar jag bifall till Betänkandet i denna fråga.
Häruti instämde Herr Sorbon.
Herr Warn: Jag har med nöje hört en i ämnet ointresse¬
rad Ledamot, Herr von Koch, behjerta brnksegarnes bekymmer¬
samma ställning och äfven, till en del, biträda ifrågavarande
motioner 0111 lindring i deras betryck. För mig är det ganska
obehagligt, att. tala i detta ämne, då det så nära röror mig en¬
skildt, men jag anser mig vara skyldig, att upplysa örn ett miss¬
tag, som en talare begått, då lian yttrat, att beskattningen å
stångjerns-handteringen endast utgjorde en procent af behåll¬
ningen. Under nu varande förhållande, då bevillningen beräk¬
nas efter jidel af tillverkningsvärdet, kan man med säkerhet
antaga, att beskattningen medtager 8 å 9 procent af vinsten
pä handteringen. Och jag hemställer, hvad vederbörande fabri¬
kanter skulle säga, 0111 en så dryg beskattning Indes på socker
och kläde. Det skäl, Utskottet anfört för alsing å motionerna,
att nemligen tackjerns-tillverkningen är hårdare tryckt, och li¬
der mera, än stångjernstillverkningen, innebär, i min tanka, in¬
gen rigtig slutföljd; ty, om en obillighet i ett fall förefinnes,
utgör den omständigheten icke någon anledning, att äfven bibe¬
hålla en orättvisa i ett annna!, fall. Beträffande Utskottets rai-
sonnement 0111 jordbruket, sä måste jag väl medgifva, att det
är ganska hardt beskattadt, men jag kan ej fatta pä hvad grund
Utskottet kunnat antaga, att denna näring är i svårare belägen¬
het, än jerlihandleringen, dä Utskottet antagit, att jordbruket
gifver 4 procent af uppskattnings-värdet i behållning, — en
vinst, som vid de liesta jernverk, för närvarande, ej torde kun¬
na påräknas. Alt så många Bruk, i sednare tider blifvit, inteck¬
nade för stora skulder, och att åtskilliga redan blifvit nedlagda,
synes vara ett tillräckligt bevis derpå, att handteringen är föga
Bory.-Stånd, Fröt. vid UrU Riktd. 1844 0. 1S45. 11. 26
402
Den 2 December.
lönande. De bruksegere, sorn hafva betydligare förmögenhet,
och i följd deraf nödig credit, kunna viii ännu någon lid hälla
sig uppe; men om de icke snart, pä ett eller annat sätt, erhålla
lindring i rörelsens närvarande betryck, sä kammer densamme,
enär den icke, till följd af dryg beskattning ä marknaden kail
täfla med utländningens, innan kort, vid en del Bruk, att nod¬
läggas. Utskottet har beklagat bruksegarnes svära belägenhet,
men vi begära icke något undseende; vi fordra endast rättvisa,
och att vi icke beskattas högre, än andra Svenska medborgare.
Jag förenar mig uti hvad Herr von Eoch yrkat.
Herr Wedberg: Utskottet har bland sina motiver för afslag
å dessa motioner anfört, att jordbruket vore mera tungt beskat-
tadt, än stångjernsharulteringen; men man mäste ihågkomma, att
de fleste bruk äfven hafva jordegendom, för hvilken de skatta, lika
med andra jordbrukare, och att sålunda de pålagor, sorn dess¬
utom utaf dem skola ulgii, egentligen drabba endast verkstaden,
för hvilken man först erlägger den dryga hammarskatten, och
sedan bevillning, beräknad efter J idel eller * idel af tillverknin¬
gens värde. Dä, under nu varande svåra conjuntur, bruken
gifva ringa eller ingen inkomst, faller denna beskattning så tungt
på bruksegarne, att, örn ej någon lindring deri eriiatles, utan
allt kommer att förblifva i samma skick, som hittills, de flesta
bruksegare mäste antingen minska, eller ock helt och hållet
nedlägga sin handtering; och i sådan handels,e skulle ej alle¬
nast jordbruket, utan äfven aila andra näringar tillskyndas gan¬
ska kännbara olägenheter, enär dessa näringar derigenom gingo
miste 0111 den säkra afsättning af sina produeter, som de förr
alltid haft att påräkna vid bruken. Man ser redan ett bevis
härpå i det låga pris, hvartill spatinemäfen nu fallit, sedan bru¬
ken mäst minska silt behof af denna vara. Rättvisan mot hela
landet fordrar således, att jernhandleringen ej för mycket be¬
tungas. Dä fråga är om kläde, och då priset derå händelsevis
fallit, hör man genast alla producenter af denna vara strida
för, att skalfa sig alia möjliga fördelar, och genom tal. lika lån¬
ga, som den härfva, hvaraf klädet blifvit tillvorkadt, söka bevisa
nödvändigheten deraf, att de, på ett eller annat sätt, böra
understödjas. Hvad mig enskildt angår, kan det vara mig allde¬
les likgilltigt, hvad utgång denna fråga erhåller; men, såsom
Svensk medborgare, önskar jag att någon nedsättning i den nu
dryga beskattningen å den, för hela landet, vigtiga stångjerns-
tillverkningen mätte ske; och som, i detta läll, något är bättre,
än intet, instämmer jag uti Herr von Köchs yrkande, samt före¬
slår tillika, att den af honom ifrågasatta lindring mätte, i enlig¬
het med hvad, beträffande tionde-tackjernet, blifvit bestämdt,
komma att fortfara intill nästa Riksdag, då det må vara öppet
att, i händelse bättre conjuncturer inträffat, åter antaga den
förra beskattningen.
Herr Ekholm: De tvänne nästföregående talarne hafva be¬
gått ett misstag, då de synas hafva antagit, att bevillningen å
stängjernslillverkningen utgör en * idel af hvarje Skeppunds-
Den 2 December
403
tärde. Sådant Sr dock icke stadgandet i författningen, utan be-
villningen uträknas, i detta fall, sålunda, att beloppet af ett
Bruks hela tillverkning först upptages och värderas efter ham-
marskatts-pris; af den summa, sorn då uppkommer, antages
minst ^:del utgöra Brukets behållna inkomst, hvilken uträknas
till capital med 5 procent, och af den capitalsumma, man då
erhåller, erläggas i bevillning 2 per mille, I alla händelser
skulle jag likväl tro, att, om, genom den nu ifrågasatta förän¬
dringen i Brukens bevillning, den minskning deri, som de er-
höllo, icke bJefve större, än efter Herr von Kocks uträkning
eller endast 10,000 tl;dr pä alla Bruk i hela Riket, den lindring
j beskattningen, som sålunda konune hvarje enskild Bruksegare
till godo, vore så obetydlig, att den knappt förtjenade att om¬
nämnas, Om deremot Stängjernsbruken nu taxerades på sam¬
ma sätt, som andra egendomar, t. ex. hus i städerna, elier ef¬
ter deras verkliga värde, då kunde tilläfventyrs med skäl kla¬
gas öfver hård beskattning, och någon eftergift deri vara hillig,
men nu är ej händelsen sådan; hvarföre jag ock anser Bruks-
egarno vara de, hvilka af alla näringsidkare böra i fråga om
considerationer, i sista rummet, tagas i betraktande. Mari har
anmärkt, att Bruksegarnes närvarande ställning vöre så svår, att
flere redan kommit på obestånd. Det kan väl vara sannt, att
en eller annan Bruksegare, som missräknat sig i sina specula-
tioner och för vidt utsträckt sin rörelse, till följd af den min¬
dre gynnsamma conjuncturen, råkat i trångmål, men jag skulle
dock förmoda, att Bruksegare i allmänhet ega mera välstånd,
än andra näringsidkare. Den näring, som svårast lider af skat¬
ter och conjunctur, är onekligen jordbruket, och det voro der¬
före, i min tanka, alt, börja i en bakvänd ordning, om man,
då en eftergift i beskattningen skulle meddelas, började med
att skänka en sådan åt Bruksegarne. Jag förnyar derföre min
anhållan om proposition på bifall lill Ilskottets Betänkande i
denna de).
Herr von Koch: Orsaken, hvarföre icke jag, sorn så vidt
möjligt är , vill undanrödja ali orättvisa i förfaltningarne, icke
nu talat för eftergift i beskattningen å någon annan näring, än
bruksrörelsen, är den, att jag anser denna rörelse vara mera
tungt beskattad, än någon annan. Att, såsom beräkningsgrund,
i fråga om en beskattnings utgörande af en näring, bestämma
en viss del af densammas brutto-inkomst, såsom minsta be¬
hållna inkomsten, utan allt afseende derå om sådant öfverens-
stammer med förhållandet eller icke, synes mig vara högst
obilligt; och dä man, beträffande bruken, antagit J:del af deras
brutto-inkomst, såsom deras minta inkomst, utgörande, efter nu
varande priser, omkring 1 \ R:dr pä hvarje Skeppund, oaktadt
de fleste bruk pä sednare åren blifvit drifne ej allenast utan
ali inkomst, utan i manga fall med förlust, anser jag mig hafva
fullt skäl att påstå, det bruksrörelsen mera, än någon annan
näring, tryckas af bevillningen. Andra fabriksrörelser erlägga j
bevillning en viss procent af den behållna inkomsten, hvats bo-
U'm'&
404
Ven 2 December,
lopp vederbörande sjelfve vid Taxerings-Comitéerna uppgifva
och styr ka. Billigheten fordrar, att samma förhållande skall ega
ruin vid bruksrörelsen, ty man mäste ihågkomma, att ifrågava¬
rande bevillning ej utgår af bruksegendomen eller fastigheten,
för hvilken särskildt skattas, utan endast af sjelfva industrien.
Om man t. ex., hvad klädesfabrikationen angår, skulle bestäm¬
ma, att vinsten på hvarje aili kläde utgjorde 1 R:dr, eller 24
skiliingar, samt att beskattningen derefter borde bestämmas, sä
hemställer jag, om sådant vore rättvist, i händelse fabrikanten
kunde med sina böcker oclr andra tillförlitliga uppgifter behö¬
rigen styrka, att han ej hade en shillings vinst pä bela sin till¬
verkning. Man kan således ej jemföra bevillningen af Stång-
jernsbruken med någon af de andra näringarnes beskattning,
och aldra minst med jordbruket, af hvilken den utgår hufvud¬
sakligen efter hemmantalet. Man har dessutom velat försvara
ett afslag å nu ifrågavarande motioner dermed, att taekjerns-
tillverkningen får- vidkännas en högre bevillnings beskattning, än
bruksrörelsen, men detta argument kan jag, för min del, icke
gilla; ty, om en orättvisa förefinnes i ett afseende, följer ej
deraf, alt en dylik äfven skall qvarstå i ett annat. Då jag så¬
ledes anser, att en orättvisa emot bruksrörelsen verkligen är
begången, förnyar jag min förut gjorda hemställan, att en för¬
ändring i den nu stadgade bevillningen för denna rörelse
måtte vidtagas, i enlighet med hvad jag uti min motion föresla¬
git, och jag hoppas, att Högtärade Ståndet inser billigheten i
mina påståenden, och att någon lindring för bruken bör ske.
Herr Geyer: Jag anhåller om ursäkt, att jag upptager Högt¬
ärade Ståndets tid med att ännu en gång yttra mig i detta äm¬
ne, sedan Herr von Koch gifvit sä öfvertygande skäl för anta¬
gandet af sitt förslag; men jag kan dock, i anseende till frågans
vigt, ej underlåta att tillägga några ord till mitt förra yttrande.
Efter mitt bedömande, vore det endast en billig rättvisa emot
bruksegarne, om de erhöllo någon lindring i den bevillning,
de nu erlägga för sina bruk; enär denna för närvarande är den¬
samma som för 20 å 30 år tillbaka. På den tiden var jern-
handteringen lönande; nu deremot hafva flere bruk till följd
af inträffade svära conjuncturer, nödgats upphöra med sitt smi¬
de, och på de sista åren har äfven en del bruk för vattenbrist
icke kunnat behörigen drifvas; men oaktadt det beklagansvärda
tillstånd, hvari bruken sålunda befinner sig, beräknas ändå be¬
villningen, lika som förr, efter fMel af tillverkningens värde.
Jag vill påminna mig, att andra fabriker i bevillning erlägga
fem procent af deras behållna inkomst. Jemnför man denna
beskattning med den, som utgår af bruken, företer sig en be¬
tydlig skillnad, och jag kan ej finna det vara med billigheten
öfverensstämmande, att den för landet så vigtiga stångjerns-
tiiiverkningen skall beskattas högre, än alla andra näringar; hva¬
dan jag hemställer, om icke Utskottets Betänkande borde åtor-
remitleres i ändamål att förändras i öfverensstämmelse med Herr
von Köchs förslag.
Den 2 December.
405
Herr Arnberg: Den talare, som näst efter mig uppträddo,
ville anställa en jemnförelse emellan beskattningen ä fabrika¬
tionen af Jern samt den å Socker och Kläde. Jag hemställer,
huruvida en dylik jemnförelse var fullkomligt pä sin plats; men
skall man jemnföra dessa artiklar med hvarandra, sä bör man
äfven taga i betraktande, att tillverkningen af jernet är grundad
pä privilegier, och att säledes idkarne af jernhandteringen, med
uteslutande af andra Svenska medborgare, tillverka sin* vara, dä
deremot det star öppet för hvarje Svensk man att deltaga i
fabrikationen af Socker och Kläde. Och om man ser pä den
beskattning, som är pålagd tillverkningen af berörde artiklar,
skulle jag tro, att, till och med under nuvarande förhållande,
tillverkningen af sistnämnde artiklar är högre beskattad, än jern¬
handteringen; ty, om man tager i betraktande de tulläfgifter,
som för införandet af råämnena, socker och ull, årligen erläggas
till Staten, så skall man finna, att en enda fabrikant ofta beta¬
lar 2 ä 4 gånger större skatt, än alla Brukspatroner tillsamman.
En annan Ledamot, hvars tal föreföll mig såsom en trasslig härf¬
va, en technisk term, den jag väl förstår, har äfven, som jag
gissar, velat framkomma med nyssnämnda jemnförelse. lill
svar å hans yttrande får jag åberopa, hvad jag nu haft äran
anföra. Tillika tror jag mig böra nämna, att, utom de i Be¬
tänkandet andragne skäl för afslag till ifrågavarande motioner,
mången medlem af Bevillnings-lltskottet förmenade, att motio¬
nerna ej blifvit på alldeles fullt alfvar väckte. Då hela den
nuvarande bevillningen endast utgör omkring fem skiilingar på
hvarje skeppund, ansåg man nemligen denna beskattning vara
så obetydlig, att man ej borde fästa sig dervid; och då den
minskning i beskattningen, som, enligt Herr von Köchs förslag,
borde komma jernhandteringen tillgodo, eller 10,000 R:dr pä
hela tillverkningen inom Riket, var alltför ringa, för att bruks-
egarne derigenom skulle kunna erhålla någon lindring i sin nöd,
ansåg man sig icke böra göra något afseende ä detta förslag;
ty, om jernhandteringen ej kan pä annat sätt upphjelpas, icke
lärer den blifva mera blomstrande, i händelse, enligt Herr von
Köchs nedsättnings-förslag, beskattningen å bandteringen minska¬
des med en skilling på hvarje skeppund. Hade en sådan lin¬
dring blifvit införd, så hade ett Bruk, med t. ex. 2000 SU.
smide, kommit att i sin förra beskattning erhålla en lindring af
2000 skiilingar, och denna summa är verkligen för obetydlig,
alt man derå i delta fall kan göra afseende. Jordbruket, som
är så betryckt af pålagor af alla slag, erhöll ej nu någon efter¬
gift i sina bördor, och förr än denna och andra näringar und¬
få den lindring, hvaraf de nu äro i stort behof, synes ej eller
tidpunkten vara inne, att meddela bruksrörelsen någon lindring
i dess beskattning.
Herr Waern: Sedan den siste talaren nu två gånger på¬
mint om Bruksegarnes privilegier; täger jag mig friheten erinra
derom, att Bruksegarno vid tvänne Riksdagar, ehuru beklagligen
förgäfves, anhållit, att dessa beprisade privilegier måtte upphäf-
Den 2 December.
v;is och bruksrörelsen lemnäs lika fri, som andra näringar; och,
enligt min tanka, skulle det vara den lyckligaste händelse, som
för bruken kunde inträffa, örn jernhandteringen blefve fri frän
alla de band, sorn nu trycka densamma, och den Ange, öfver-
verlemnnd ät sig sjelf, fritt utveckla sina krafter tiil långt mera
båtnad, än nu, för sig sjelf och fosterlandet. Hvad samme ta¬
lare yttrat derom, alt Klädes- och Socker-fabrikationen står me¬
ra öppen för hvar man, än jernhandteringen, får jag bekänna,
att jag icke rätt kan fatta. Fabrikerna hafva äfven sina privi¬
legier, och hvar och en, som bar medel, för hvilka han kan
köpa ett jernbruk, har också rättighet att sysselsätta sig mod
jernhandteringen. Beträffande vidare den beskattning Bruks-
egarne är ålagd, så kunde väl skatten fördragas, om den isole-
radt folie endast pä stångjernssmidet, men nu skattas äfven för
malmbrytning, för tackjernsblåsning, och dertill slutligen genom
lull för den del af tillverkningen, som skeppås på utrikes ort.
Om man sammanlägger alla dessa olika skatter, tror jag att be¬
skattningen ä hvarje SM. kommer att utgöra omkring S u 9 pro¬
cent af dess värde; och jag hemställer, em någon annan nä¬
ring är sä drygt beskattad. Man har sagt, alt en fabrikant, kan¬
ske rättare köpman, skattade till Staten mera, än alla Bruks¬
egare tillsammans, genom den tull, han erlade för sina varor;
om förhållandet verkligen är sådant, sä finner jag det vara gan¬
ska lyckligt för denne köpman, sorn har sä stor rörelse, att
lian är i tillfälle erlägga en så betydlig tull.
Herr Bergsten: Jag är till alla delar förekommen af
Herr Westn, och har af sådan anledning ej vidare att tillägga,
än att jag förenar mig med Horf von Koch uti de ustgter han
uttalat.
Herr Valley: Jag instämmer mod Herr ton Koch, emedan
jag anser honom i sitt förslag hafva fästat ett billigt afseende å
den lindring i beskattningen, jer nhandteringen, under nuvarande
conjunelurer, kan behöfva. Man har här anställt en jemnfö-
relse emellan beskattningen å jernhandteringen, jordbruket och
klädeslähiikationen; jag kan ej inse, hvartill dylika jemnförelser
i detta fall gagna; för min del skulle jag med fägnad se, om
alla näringar kunde erhålla lindring i sin beskattning. Man
har äfven jemnfört taxeringen ä Bruken med den a hus i stä-
derne, och en talare har funnit den sednare särdeles tryckan¬
de. .lag vet ej, huru sådant kan komma i fråga. Taxeringen
ä Stadsfastigheter mätte i nämnde talares hemort tillgå pä ett
eget sätt, ty eljest kan jag oj inse, huru beskattningen ä dessa
kari kännas tryckande. Författningen gifvet' åtminstone icke an¬
ledning till något -sådant. Man lier vidare feronfönl stängjerns-
handteringons beskattning med don å tackjern; jag lar förklara,
att jag skulle med glädje se, att någon nedsättning äfven tande
komma denna tillgodo. . 1 allmänhet anser jag det dock Vara
löga väl betänkt, att öfver höfven nied härda skatter nedtrycka
stångjernStillverkningen, sorn dessutom har att kämpa nied svåra
conjunelurer. ftin Bruken oj erhålla någon lindring, ulan mäste
Den 2 December.
*07
duka under, får nian so, hvad öde, sorn väntar jordbruket och
do andra näringarno, Invändningen om Brukens privilegier
förtjenar ej nä got afseende. Privilegier mä linnas eller ieke,
det star dock alltid öppet för hvar och en, sorn har penningar,
att köpa sig bruk och försöka sin lycka mod handteringen.
Såsom varande med billighet öfverensstämmande, yrkar jag an¬
tagandet af Herr von Köchs förslag, och att betänkandet till be¬
redande deraf mätte återremitteras.
Herr Sundler: Då jag anser jernhandteringen vara Sveriges
modernäring och på allt sätt böra understödjas, instämmer jag
uti Herr von Köchs åsigter. Jag gör det qf det ytterligare skäl, att
en lindring i bevillningen för donna handtering är af rättvisan
påkallad, .enär, såsom kändt är, Bruksegaren dessutom är skyl¬
dig att erlägga den ej obetydliga haminarskatten, utgörande om¬
kring 1 procent af tillverkningen.
Herr Fiholm: Jag hoppas, alt mina föregående yttranden
ej blifvit sä missförstådda, som skulle jag icke hysa deltagande
för Bruksegarnes svåra ställning, men jag anser, att, då en del
af de skattdragande undfå lindring i sin börda, denna i stället
kommer att vältras på de öfrige med så mycket kännbarare
tyngd. Om nu Bruksegarne kommo alt åtnjuta eftergift i sin be¬
villning, så skulle ju den brist, sorn deraf uppkom, nödvändigt
fyllas medelst ökade bidrag af de andra samhällsclasserna. Om
dä denna ökade beskattning skulle för dessa kännas alltför svår,
hemställer jag, huru vi, vid hemkomsten till våra Commilten-
ter, skulle kunna nöjaktigt redogöra för det vigtiga uppdrag, vi fått,
att, såsom Svenska Folkets Representanter, bevaka deras rät¬
tigheter.
Herr Valley. Då jag sista gången hade ordet, glömde jag
alt omnämna den jemnförelse, man äfven gjort emellan be¬
skattningen å jernhandteringen och den å socker. Denna jemn¬
förelse förefaller mig besynnerligare, än de öfriga, enär socker
är en importvara, hvars införande sätter Riket i skuld, då der¬
emot jernet är vår förnämsta exportvara, och deri af vära pro-
ducler, som hufvudsakligen bidrager till betalningen af vära
skulder till utländningen för alla de artiklar, sorn hit införas.
Den siste talaren har sagt, alt, 0111 nedsättning i beskattningen
förunnades en mcdborgareelass, de öfriga fingo bära desto
tyngre hörda. Jag är deremot af den mening, att, om en
nedsättning 1 skalterna sker, en minskning i Statsutgifterna på
samma gång bör ega rum; men för alt kunna minska dessa,
fordras, att man icke, såsom hittills varit händelsen, må väcka
motioner 0111 Statsanslag lill alla möjliga saker, såsom t. ex. in¬
köpandet af Eleclrieitels-machiner och dylikt
Discussionen ansågs slutad, och då Herr Talmannen fram¬
ställde proposition å bifall till Revillnings-Ltskottets Betänkande
i förevarande punkt, svarades Ja och Nej, äfvensom votering
begärdes.
Följande voteringsproposition uppsattesjusterades och
anslogs:
403
Den 2 December.
”Den, sorn bifaller Bevillnings-Utskottets yttrande i Be¬
tänkande, N:o 11, paj. 22, i anledning af Herrar Lagerbjelms
och Geyers motioner, angående bevillningen af Bruk och Berg¬
verk, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, anser Ståndet 73 och 74 §§. af Bevillnings-
Förfaltningen böra förändras, i enlighet med Herr von Köchs
afgifna reservation.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid 11 af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan
om Herr Talmannen, befunnos innehålla 31 Ja emot 15 Nej;
i följd hvaraf Utskottets Betänkande i nämnde punkt var af Stån¬
det bifallet.
Emot detta beslut reserverade sig Herrar Valley, Geyer, von
Koch och Langenberg.
Herr Berglund: Jag reserverar mig äfven emot Ståndets
beslut i detta fall, emedan jag anser det vara pä det högsta
obilligt, att Bruksegarne, dä de skatta för malmen, tackjernet
och härden, äfven skola erlägga bevillning ej blott för sjelfva
bruksegendomen, utan ock för sjelfva tillverkningen.
6:o Utskottet föreslog, att ett nytt moment i 80 §. af Be-
villningsstadgan må införas, så lydande: Kronofogden åligger att
tillse, det hvarje skattskyldig, enligt Taxeringsmännens beslut, be¬
hörigen debiteras.''
Godkändes.
7:o Utskottets hemställan, att, i öfverensstämmelse med be¬
rörde tillägg, l:sta momentet af 80 §. må erhålla den förän¬
drade lydelse, som Utskottets förslag till Författning utvisar.
Godkändes.
8:o Utskottets hemställan, att 84 §. i Bovillningsstadgan må
erhålla den förändrade lydelse, som Utskottets förslag utvisar,
samt att 83 §., i öfverensstämmelse dermed, må rättas, på sätt
Utskottet jemväl föreslagit.
Godkändes.
9;o Utskottets, i sammanhang härmed, afgifna förslag, att
uti 6 §. ina tilläggas ett nytt moment af det innehåll, som för¬
slaget uti sistnämnde §. upptager.
Godkändes.
10:o Utskottets hemställan, att, vid slutet af 102 §., må,
på sätt Utskottet föreslagit, införas ett tillägg.
Godkändes.
ll:o Utskottets afstyrkande af bifall till en af Herrar C. F.
Wcern, J. A. Kjellberg och E. G. Lindström väckt motion derom,
att för Götheborgs Stad må bestämmas särskild Pröfnings-
Comité, sammansatt efter enahanda grunder, som, i afseende
på Pröfnings-Comité för Stockholm, finnas föreskrifne, samt att
Stads-Kamereraren, som controlerar Krono-uppbörden, må erhålla
Den 2 December.
409
enahanda åligganden, sorn Kamereraren vid Kronouppbördsverket
i Stockholm.
Herr Warn: Ifrågavarande motion, som så många gånger
blifvit väckt af Representanterne för Götheborg, hade, i min
tanka, förtjent mera afseende, än Bevillnings-Utskottet dervid
fästat. Utskottet hade bort besinna, att Götheborg, likasom
Stockholm, är satt i öfverklass, och således bör på samma grund,
som sistnämnde stad, vara berättigad att erhålla sin särskilda
Pröfningskomité , och att man såmedelst der äfvenledes kom-
me i åtnjutande af den fördelen att beskattas af sina likar.
Under nuvarande förhållande blifver Götheborg, såsom af dess
bevillning nogsamt kan synas, i beskattningsfrägor verkligen med
obillighet behandladt. Sedan nemligen Taxerings-Comitéen med
mycken stränghet uppgjort bevillningen, underställes densamma
Pröfnings-Comitéens granskning; men som Pröfnings-Comitéen,
såsom den nu är sammansatt, består af personer, måhända bo¬
ende i Länets mest aflägsna trakter, långt upp emot Norrska
gränsen, och hvilka sålunda, utan all kännedom om förhållan-
derna i staden, komma dit, samt, då de få se de stora husen
och don lifliga rörelsen derstädes, fatta den tanka, att Göthe¬
borg kan tåla hvad bevillning som helst, så blifver Taxerings-
Comitéens förslag merändels af Pröfnings-Comitéen förändradt.
Det är en gammal bland dem antagen grundsats, att bevillnin¬
gen för Götheberg ej får sjunka. Om derföre i Taxerings-Co-
mitéens förslag beloppet af bevillningen för staden skulle un¬
derstiga hvad tillförene af densamma plägat utgå, så företager
Pröfnings-Comitéen sig att deruti göra förhöjning, ej till följd
af någon rättsgrund, utan endast af det skäl, att Comitéen an¬
ser, att staden tål den bevillning, som pålägges. Jag inser väl,
att jag med min svaga stämma ej kan verka på någons öfver¬
tygelse, åtminstone ej utom detta rum. Jag vill således icke
påyrka någon återremiss, emedan den troligen ej komme att
föranleda till någon förändring i Betänkandet, utan får endast
nu anföra min reservation mot beslutet i denna punkt, under
förklarande, det jag anser Götheborg i detta fall vara mera
stjufmoderligt behandladt, än Stockholm.
Herr Lagergren: I enlighet med hvad jag vid föregående
Riksdagar yttrat, anser jag Götheborgs anspråk i detta fall vara
välgrundade, men jag tror ock, lika med Herr Warn, att man
har föga hopp att, genom en återremiss af Betänkandet, i den¬
na del vinna den förändring man önskar; dock, som denna
fråga, mig veterligen, icke blifvit afgjord inom de öfriga Stån¬
den, och man således icke kan veta, hvad utgång, som der vän¬
tar den, så torde måhända en återremiss ej vara utan ända¬
mål ; hvarföre jag tager mig frihet påyrka en sådan.
Flere instämde.
Herr ödmansson: Jag förenar mig med Herrar Warn och
Lagergren.
Herr IL A. Almgren: Då denna fråga förevar hos Utskottet,
26*
älft
Den 2 December.
var jag frånvarande, men jag får nu tillkännagifva, att jag i
detta fall delar Herr Wce.rns åsigt, och förenar mig derföre uti
Herr Lagergrens yrkande örn återreiniss af Betänkandet, i den¬
na del.
Herr Sundler: Inom Utskottet hörde jag i denna fråga till
minoriteten, oell får derföre nu instämma med Herrar Warn
och Lagergren.
Harr C. J- Kock: Jag får tillkännagifva, att jag delar deras
åsigter, som afstyrka ifrågavarande motion. Jag har icke varit
närvarande från discussionens början, och lian således ieke tilt
besvarande upptaga de anmärkningar, sorn emot Utskottets be¬
slut blifvit framställde, utan får endast förklara, det jag, för
min det, icke kan tinna, att Götheborg är i behof af någon sär¬
skild Pröfnings-Gomité; och för öfrigt anser jag, att det skulle
vara ett ganska farligt prsejudicat, om denna motion blefve bi¬
fallen. Andra städer kunde, i stöd deraf, med lika skäl begä¬
ra samma förmån, som Götheborg nu, och jag hemställer, hvart
det skulle leda, om hvarje stad skulle hafva sin särskilda Pröf-
nings-Comité. Jag anhåller om proposition å bifall lill Betän¬
kandet
Herr Gillberg: Vid denna frågas afgörande inom Utskottet,,
var jag af skiljaktig mening med pjiuraliteten, och. afgaf mot
dess beslut en så lydande reservation: ”Det yrkande, sorn blif¬
vit af Bepresentanterne för Götheborgs stad framställd! om in¬
rättning af särskild Pröfnings-Gomité. för nämnde stad, finner
jag, med anledning af de i motionen anförda grunder, vara
med: billighet och rättvisa öfverensstämmande, enär en sådan
rättighet för Götheborg och dess förstäder, med en befolkning
af nära 30,000 personer,, icke mer kan blifva föremål förstats-
verkets inkomster, än den Stockholm i detta afseende redan
medgifne, hvarföre jag mot Utskottets beslut reserverar mig.”
Dä Götheborg sålunda, eger en befolkning af 30,000 personer,,
samt det dessutom blifvit inom Utskottet med handlingar från;
Stats-Contoiret upplyst, att nämnde stad ensam till Staten skat¬
tar mera, än hela Bolms Län*, sa synes äfven billigheten fordra,,
att Herr Wcerns motion vinner bifall, hvadan äfven jag yrkar
afsteg å Betänkandet., i denna del.
Herr Waern: Sedan jag nu med tillfredsställelse funnit, att
mina åsigter vunnit-sympafhier inom Ståndet, så får äfven jag
yrka återreiniss af Betänkandet. Beträffande, hvad en talare
yttrat derom, att, L händelse min motmn blefve bifallen, äfvert
andra städer kunde framkomma med en lika begäran, så får
jag tillstå, det jag finner sådan begäran, vara ganska billig, dåt
andra städer vunnit den förkofran, att de hafva 30,000 inne¬
vånare och skatta till Staten 90,000 R:dr; Då kunna äfven de
hafva samma anspråk, som Götheborg, att, enligt den grundsats,
sorn i vårt land alltid gjort sig gällande,, i fråga om beskattning,
dömas af sina likar;
Herr Winge: Lika med Herr Kock, anser jag, alt, om Gö¬
theborg nu erhåller sin särskilda Pröfnings-Comité, öfriga stä¬
Den 2 December.
411
der snart skola framkomma med en dylik begäran; men då man
tager i betraktande orimligheten deraf, att personer från lands-
orterne, utan all kännedom Om lörhållanderna i städerna, sko¬
la, såsom Ledamöter af Pröfnings-Comitéen, beskatta städernas
innevånare, ser jag ieke någon fara deruti, att flere städer er¬
hålla den förmån, Götheborg nu begär, utan skulle till och med
anse det vara billigt, att landet hade sina särskilda Pröfnings-
Comitéer, och Städerna sina.
Discussionen ansågs slutad, obh Herr Talmannens framställ¬
ning om bifall till Utskottets Betänkande i denna punkt blef
med öfvervägande Nej besvarad; hvarefter Herr Talmannen
framställde denna proposition;
”Beslutar Ståndet, att återremittera Betänkandet i denna
punkt, med förklarande, det Ståndet för sin del anser, att ifrå¬
gavarande motion bör bifallas?
Svarades Ja och Nej; hvarjemte votering begärdes.
Följande voterings-proposition uppsattes, justerades och
anslogs:
”Don, sorn bifaller Bevillnings-Utskoltets afstyrkande yttran¬
de, i Betärikaridet, N:o 11, pag. 23, i anledning af väckt mo¬
tion, angående särskild Pröfnings-Comité för Götheborg, rö¬
star; Ja.
Den det icke vill, röstar; Nej.
Vinner Nej, förklarar Ståndet sig anse omförmälda motion
böra bifallas.
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid femton ibland Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande.
En sedel aflados förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnan¬
de tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera
sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 25 Nej emot IT
Ja; i följd hvaraf Ståndet förklarat sig anse omförmälda motion
tora bifallas.
12:o Utskottets tillstyrkande, att uti 120 §. näst efter or¬
det ”tillstädes" må tilläggas: ”äfvensom Krono-Uppbörds-Com-
missarierne, till nödiga upplysningars meddelande och Längder¬
nas förande, böra tillstädeskomma.
Godkändes.
13:o Utskottets förslag till förenklad lydelse af 123 §. Bc-
villnings-stadgan.
Herr Gråå: Jag har ej annat att invända emot Utskottets
förslag, än att det måtte förändras till öfverensstämmelse med
Svenska språket. 1 förslaget står nemligen ordet njuta, som bör
vara njute, samt deras, som bör heta dess. Med dessa förän¬
dringar, antager jag förslaget.
På derom af Herr Talmannen framställd proposition, för¬
klarade Ståndet sig anse Betänkandet i denna del böra godkän¬
nas, med förändring af ordet ”njuta’ till ordet ”njute", och or¬
det "deras” till ”dess.”
• 14:o Utskottets förslag till förändring i slutet af 138 §.
Herr Ekholm: Jag anhåller att få uppläsa 138 §., sådan
412
Den 2 December.
den lyder i nu gällande Bevillnings-stadga. Det heter der:
”Husbonde häfte jemväl för dess landtbönders, torpares och ä e-
gorne bosatte arbetares krono-utskijlder vid bristande tillgång;
dock att för de sistnämnde denna ansvarighet icke eger rum, sd
framt med intyg genom Sockenstämmo-Protocoll eller eljest behö¬
rigen kan styrkas, att jordegaren af dem icke njutit en mot ut-
skylderna svarande tjenstbarhet'.’ Om Utskottets förslag skulle af
Ständerna gillas, och Kongl. Maj:t sedermera dera meddelade
sin Nådiga sanction, så kunde det hända, att alla Stat-torpare
i hela Riket kommo att undantagas från bevillnings utgörande,
enär det i Utskottets förslag stadgas, att de, som ej ega till¬
gång, njuta afskrifning, och husbonden är fri från ansvaret för
beskattningens erläggande. Förslaget innehåller nemligen, att
husbonde befrias från erläggande af Krono-utskylder för ä e-
gorne bosatte arbetare, så framt behörigen kan styrkas, ”att de
äro fattige, eller ega så ringa arbetsförmåga, att de icke kunna
förvärfva nödtorftigt uppehälle för sig och de sina." Då sädane
vilkor äro för husbondes befrielse föreskrifna, lära troligen gan¬
ska få Stat-torpare kunna komma i fråga att erlägga några ut-
skylder; ty, då man känner, huru vederbörande husbönder i
allmänhet nedpreja den så kallade stat, som de gifva sina stat¬
torpare, såsom ersättning för devas arbete, så lärer man lätt
finna, att nästan ingen dylik torpare kan ega en sådan arbets¬
förmåga, att han kan underhålla sig och sin famille. Jag yrkar
derföre, att 138 §., sådan den lyder i nu gällande Bevillnings-
stadga, måtte oförändrad bibehållas, emedan jag anser det bil¬
ligt, att husbonden ansvarar för erläggande af ifrågavarande ar¬
betares utskylder, så vida lian ej gitter styrka, att han ej be¬
gagnat sig af deras arbetsbiträde.
Herr Winge: Jag delar i detta fall fullkomligt lika åsigter
med Herr Ekholm, och redan i Utskottet liar jag stridt derför,
att den nu gällande §. måtte, fortfarande, bibehållas.
Häruti instämde Herr Gustafsson.
Herr Mcechel: Om Utskottets föreslagna tillägg vore sådant,
som Herr Ekholm reciterade detsamma, sä skulle äfven jag derå
yrka afslag; men nu står det, ”att de äro fattiga samt ega så
ringa arbetsförmåga”, och ingalunda eller, som Herr Ekholm lä¬
ste. Det fordras således, både att vara fattig, och att ega ringa
arbets-förmåga, för att vinna befrielse från utskylder, och det
är ej tillfyllestgörande att vara försatt i endast ettdera af dessa
förhållanden. Den, som eger ringa arbetsförmåga, men icke är
fattig, kan således icke njuta någon befrielse till godo. Jag fin¬
ner derföre det icke vara med någon våda förenadt, att antaga
Utskottets förslag, utan yrkar bifall å detsamma.
Herr Ekholm: Efter mitt sätt att bedöma saken, tror jag,
att hvarje stattorpare, som har stor famille, ej blott eger så
ringa arbetsförmåga, att han ej förmår underhålla sig och de
sina, utan äfven är utfattig. Jag har sjelf så ofta sett dessa ar-*
Den 2 December.
413
gad derom, att antagandet af detta förslag ej skall tjena till an¬
nat, än att rikta känslolösa husbönder.
Häruti instämde Herr Anders Berg.
Herr C. J. Kock : Ehuru det blott var fräga om en redac-
tions-förändring, upptog likväl discussionen af detta ämne en
liel förmiddag af Utskottets tid. Anledningen dertill, att den
nu omtvistade förändringen i 138 §. vid togs, var den, att en
Ledamot af Preste-Ständet beklagade sig öfver svårigheten der¬
af, att, med tillbörlig samvetsgrannhet, kunna utlärda ett sådant
betyg, som nämnde §. föreskrifver, och att man derföre borde
vara betänkt på antagandet af mera tillämpliga stadganden i
detta hänseende. Då den nu föreslagna förändring innebär un¬
gefärligen detsamma, som hvad hittills varit stadgadt, och då
förslaget i allt fall ej innehåller något annat, än som ordagrant
förekommer i 144 §. 3 morn., så anser jag det vara fullkom¬
ligt likgilltigt, om Utskottets förslag antages eller icke, och jag
kan derföre, för min del, ej hysa några betänkligheter vid att
yrka på bifall till detsamma.
Discussionen ansågs slutad, och don af Bevillnings-Utskottet
föreslagna förändring af 138 §. blef af Ståndet godkänd.
15:o Ett, i anledning af en utaf Herr Bildt, Knut, väckt
motion, uppgjordt förslag, att vid slutet af 1 mom. i 145 §.,
må tilläggas följande: ”samt de af Officerares och Landshöfdin-
gars löner utgående accords-ränte- och amorterings-afdrag."
Godkändes.
16:o Utskottets hemställan, att uti ofvannämnde moment,
näst efter ordet ”ärenden'\ må införas ett tillägg, på sätt För-
Jattnings-förslaget närmare utvisar.
Godkändes.
17:o Utskottets förklarande, att skäl saknas, att fästa afse¬
ende å en af Riksdags-Fullmägtigen Sven Isaksson från Öland
väckt motion om befrielse för Kronobetjenter från bevillning ä
de dem tillkommande andelar i bötesmedel vid Härads-liätter.
Godkändes.
18:o Öfver en af Herr A. M. Brinck väckt motion derom,
att Bevillnings-Förordningens 145 §. 4 mom. mätte sä redige¬
ras, att Städer och fattig-inrättningar för de af dem innehafvan-
de fastigheter varda frän bevillning befriade, Utskottets afstyr-
kande yttrande, hvaremot Utskottet föreslagit, att i sistnämn¬
de moment, näst framför ordet "förmän” må tilläggas ordet
”verkliga.”
Vice Talmannen, Herr Brinck: Jag vill ej upptaga Ilögt-
ärade Ståndets tid med att uppläsa hela min motion i föreva¬
rande ämne, utan anhåller endast att fä anföra slutet deraf,
hvarest min framställning egentligen concentrerar sig, då det
föregående raisonnementet blott utgör allmänna reflectioner öf¬
ver de olägenheter, som nu gällande stadganden medföra. Slu¬
tet af motionen lyder sålunda: ”1 grund häraf, vägar jag der¬
före föreslå, att Bevillnings-Förordningens 145 §. 4 mom. måtte
så redigeras, att städer och fattig-inrättningar, för de af denj
414
Den 2 December.
innehafvande fastigheter, ehvad do äro inkomstgifvande eller ic¬
ke, ovilkorligen, lika som Statens egendomar, varda frän bevill¬
ning befriade, och bör denna frihet från bevillning äfven ut¬
sträckas till de corporationers fastigheter, deraf inkomsten an¬
vändes för nödlidandes behof.” Huru Bevillnings-Utskottet vid
behandlingen af denna fråga kunnat komma till det resultat,
att jag med mim framställning generelt åsyftade en utsträckning
af bevillnings-friheten äfven till städernas jord, kan jag icke
rätt fatta. Såsom det synes af min motion, liar jag aldrig i-
frägasatt något sådant. Hvad åter angår den af mig anmärkta o-
lika tolkningen af nu varande stadganden i detta afseende, sä
har Utskottet, till undvikande af missförstånd, inflickat ordet
11verkliga" framför ”förmån11; men jag hemställer, om de tväty-
digheter, jag påpekat, härigenom äro undanröjda. Jag har nem¬
ligen med min motion afsett, att alla Fattig- och Barmhertig-
hets-lnrättningar skola befrias från erläggande af bevillning för
de lägenheter, som kunna vara dylika Inrättningar till under¬
stöd anslagna, emedan jag anser det vara både olämpligt och o-
liilligt, att, dä dessa Inrättningar underhållas af medel, som de
skattskyldige sjelfva erlägga, bevillning, det oaktadt, i detta fall
skall utgöras. Så t. ex. mäste nu både Frimurare-Barnhuset och
Allmänna Barnhuset, med flera Fattig-inrättningar här i Stock¬
holm, erlägga bevillning för uthyrde lägenheter uti fastigheter,
som de ega, ehuru den förra inrättningen till större delen un¬
derhålles med bidrag från enskilda personer och i någon ringa
män äfven med Statsanslag, samt Allmänna Barnhuset hufvud-
sakligast med tillskott dels af Statsanslag, dels af Stockholms
Stads Justitiae-Collegii öfverskotts-medel, jemte räntor af done¬
rade capital. 1 betraktande af billigheten uti denna min begä¬
ran, är jag öfvertygad derom, att Utskottet, om det gjort sig
rätt reda för hvad jag egentligen åsyftat, skulle kommit till ett
annat resultat, än det, som dess Betänkande nu innehåller. Jag
föreslår derföre, att Irsta perioden uti ifrågavarande moment
måtte erhålla följande lydelse:
'‘''Kronans, Statens och andra Ull allmänt behof anslagne Bygg¬
nader, Verk och Inrättningar, jemte de Corporationers, hvilkas hela
afkastning bevisligen användas till fattigas understöd; den del —
— — bebor eller icke." Slutet af momentet skulle för öfrigt
blifva lika med hvad Utskottets förslag upptager. För att fä
denna förändring antagen, anhåller jag om återremiss af Betän¬
kandet i denna del, enär det, i min tanka, ej är förenligt med
71 §. Begerings-Formen, att Ståndet nu genast härom lättar ett
afgörande beslut.
Herrar Guslafsson, A. Berg, m. fl., instämde.
Herr Eklund: Jemte det jag hufvudsakligen instämmer uti
de af Herr Brinck uttalade åsigter, anhåller jag, att det må tillå¬
tas mig uppläsa några ord, som jag på förhand uppsatt, i oviss¬
het om huruvida Herr Brinck sjelf ämnade yttra sig i detta äm¬
ne. Jag hyser dock, för min del, betänklighet, att förevarande
motion, torde. kunna bifallas i sä vidsträckt nion, som Herr
Den 2 December.
Brinck önskat, men tror deremot rättvisa oell billighet påkalla,
att den gillas, i hvad den rörer Fattiginrättningars fastigheter.
Min uppsats är affattad under en dylik förutsättning och lyder
sålunda: ”Om det ock skulle medgifvas, att de delar af städer¬
nas fastigheter, hvilka gifva afkastning till enskilda personers
eller corporationers förmån, skola derföre erlägga bevillning,
tror jag dock rättvisa och billighet påkalla, att befria Fattighus-
Inrättningarnes fastigheter så i städerne, som på landet, frän
bevillning efter andra artikeln af Bevillningsförordningen. Man
bör besinna, att dessa fastigheter äro i samma förhållande, sorn
Kronans och Statens hus, ty do hafva i allmänhet blifvit in¬
köpte af de medel, som rommunerne tillskjutit, och de un¬
derhållas af utlagor, som påföras communerna. Anser man
nu sädane fastigheter böra draga bevillning, sä skola antingen
communernas aigifter i och för fattigvården, i samma nion,
ökas, eller ock de fattigas underhäll minskas. Jag väd¬
jar till en hvar, om nagotdera är rättvist eller billigt. Utgif-
terne för de fattigas vård hafva under sednare åren varit i
jemnt tilltagande, i följd hvaraf tillskotten af communerna börja
blifva allt mer och mer tryckande, och de skola blifva det i
ännu större mon, om communerna äfven nödgas betala, hvad
sorn erfordras till Bevillnings godtgörande för fastigheter. En¬
ligt Bevillnings-Förordningens föreskrift i 34 och 144 §§., äro
så val fattig-cassor frikallade från bevillningsafdrag å deras ut¬
lånade penningar, som ock sådane personer, hvilka njuta un¬
derstöd af Barmhertighets-inrättningar, frikallade från bevillning
efter 1 ocb 2 art. Consequencen tyckes väl då fordra, att
jemväl de egendomar, som äro anslagne till do fattigas under¬
håll, icke draga bevillning. Jag yrkar derföre, att uti Bevill-
nings-Förordningen ett bestämdt stadgande måtte inflyta, att
Fattig-inrättningars fastigheter äro frie frän bevillning efter 2:dra
artikeln.”
Med anledning häraf skulle jag vilja, att efter 3:dje mo¬
mentet i 145 §. infördes följande ”4: o Fattiginrättning ar. 5:o
Kronans dislrict och Socken-magazin samt Boställshus,
antingen boställsinnehafvaren desamma bebor eller icke" De öfriga
moinenterna skulle, endast med förändrad nummerföljd, blifva
af den lydelse, Utskottet föreslagit.
Herr I(. A. Almgren: Då denna fråga förevar i Utskottet,
var jag af sjukdom bindrad att deltaga i öfverläggningarne och
beslutet derom; hvadan jag nu tager mig friheten tillkännagifva,
att jag i allo instämmer med Herr vice Talmannen, samt yrkar
antagandet af den redaction af 4 mom. 145 §., som han fö¬
reslagit.
Vice Talmannen, Ilerr Brink: Uti vissa delar af Herr Ek¬
lunds anförande är jag sinnad att instämma, men hans redae-
tionsförslag kan jag icke gilla, enär, om detsamma biefve anta^
get, åtskilliga till nödlidandes understöd stiftade Inrättningar
skulle gå miste om den förmån, jag åt dem önskar bereda, el¬
ler befrielse från bevillnings erläggande. Jag vill, såsom ett
416
Den 2 December.
exempel, endast anföra Fabriksfattiglmset, hvilket, såsom icke
varande en allmän inrättning, ej kunde undgå att då erlägga
berörde afgift, en omständighet, som voro desto obilligare, som
det är kändt, med hvilka betydliga summor Fabriks-Societetens
medlemmar bidraga till denna vackra inrättnings underhäll. Jag
hade ej väntat något motstånd mot antagandet af denna redac-
tion: ”Kronans, Statens och andre till allmänt behof anslagna
byggnader, Verk och Inrättningar, jemte de Corporationers,
hvilkas hela afkastning bevisligen användes till fattigas un¬
derstöd.”
Jag förnyar min anhållan om återremiss, på det denna re-
daction må antagas, samt begär på förhand votering, i händelse
stridiga meningar härom skulle uppstå.
Herr A. Berg: Jag yrkar antagandet af Herr Brincks redac-
tionsförslag, men kan deremot ej instämma uti det af Herr
Eklund i detta afseende framlagda project, emedan det, i min
tanka, är alldeles för mycket inskränkt; ty, enligt detsamma, kun¬
de (lere inrättningar, t. ex. Gubbhus, Enkhus, m. 11., komma att
åläggas bevillning, oell sådant vore ej öfverensstämmande med
billigheten.
Herr Arnberg: Hvad mig angår, vill jag ej motsätta mig
återremiss af Betänkandet i denna del, enär, enligt hvad Herr
Brinck numera upplyst, Utskottet helt och hållet missförstått
meningen uti förevarande motion. Uti skulden till detta miss¬
tag fä väl hvar och en af Utskottets Ledamöter taga sin
del, men de, som arbetat pä den afdelning, der frägan först
behandlades, böra dock taga åt sig den största bördan. Emed¬
lertid upplystes det i Utskottet, att åtskillig jord, som blifvit
donerad ad pios usus, t. ex. åt Sahlgrenska Sjukhuset och Dan¬
viks Hospital, ej var befriad frän bevillnings erläggande; och
denna omständighet var ett bland de skäl, som i Utskottet ver¬
kade till afslag ä motionen. Kan något, uti ifrågavarande läll,
genom en återremiss vinnas, hvilket jag icke betviflar, sedan
frågan nu blifvit närmare utredd, ämnar jag icke sätta mi,gernot
sådant, dä Utskottets utlåtande, i denna del, synes vara tillkom¬
met genom ett missförstånd.
Herr Winge: Jag får endast upplysa, att inom Utskottet öf-
verläggningarne om detta ämne upptogo en hel förmiddag, och
för att ändtligen få slut på den verkligen tröttande diseussionen,
så stadnade Utskottet, enär enighet ej på annat sätt kunde vin¬
nas, i det beslut, Betänkandet innehåller. För öfrigt är jag full¬
komligt nöjd med Herr Brincks förslag.
Diseussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen yttrade:
Då icke någon af Ståndet talat för bifall till Betänkandet i den¬
na punkt, anser jag mig böra framställa denna proposition:
”Behagar Ståndet, med ogi Ilande af hvad Bevillnings-Utskot-
tet i denna punkt föreslagit, för sin del, förklara, det Ståndet
anser, att, vid bestämmande af denna bevillningsgrund, Herr
Brincks nu ifrågavarande motion må tagas i närmare öfvervä¬
gande”?
Den 2 December.
\n
Svarades Ja.
19:o Utskottets, i afseende på den till aflöning åt Städer¬
nas tjenstemän anslagna inkomst af städernas jord, afgifna för¬
klarande, att det ansett sig böra uti 145 §. 4 morn. uppgifva
den förändrade redaetion, som författningsförslaget utvisar.
Herr Gillberg: Det torde tillåtas mig att få uppläsa min
mot Utskottets beslut i denna del afgifna reservation, så lydan¬
de: ”Med den af Utskottet gjorda ändring i ordalydelsen uti
andra punkten af 4 mom. och 145 §. har jag största skäl att
förklara mig missnöjd och afgifva reservation, då, som denna
punkt nu skall lyda, löningsjorden bestämdt skall innehafvas af
tjenstemannen, så vida icke både han och cassan, dit afkastnin-
gen eljest ingår, skola erlägga bevillning, hvaremot, efter all rigtig
principe, bevillning icke kan fordras eller utgå för samma in¬
komst mer, än på ett håll; således qvarstår mitt gjorda yrkan¬
de, såsom icke afhjelpt, att ordalydelsen bort blifva, att för
stadsjord, hvars afkastning ingar till Drätselkammarens cassa, och
derifrån utbetalas till embets- och tjenstemän, icke skall erläggas
bevillning, emedan sådan utgår af lönen. Till bestyrkande, att
så bör tillgå och redan för Rikets Academier tillämpas, hänvi¬
sas till andra momentet af 146 §. i 1841 års Bevillnings-Stad-
ga.” Af dessa skäl yrkar jag återremiss af Betänkandet, i denna
del, under förklarande, det jag anser billigheten fordra, att, då
Academierna äro befriade från erläggande af bevillning för så-
dane, dem tillhörige hemman, af hvilka inkomsten är anslagen
till löner åt vederbörande Embets- och Tjenstemän, eller dispo¬
neras till andra publika behof, städerna äfven böra tillgodonjuta
samma förmån för den jord, hvars afkastning användes till af¬
löning åt städernas Tjenstemän.
Häruti instämde Herr K. A. Ahngren.
Herr Winge: Då uti de flesta städer afkastningen af den
dem donerade jord ingår till Stads-cassan, för att användas till
aflöning åt deras egna tjenstemän, hvilka i alla händelser äro
skyldige för sina löner erlägga bevillning, efter 2:dra artikeln,
så kommer, enligt nu gällande stadganden, denna beskattning
att 2:ne gånger beräknas och utgå af samma medel. Detta sy¬
nes icke vara med billigheten öfverensstämmande, ulan anser
jag, lika med Herr Gillberg, det vara lämpligt, att i detta fall
samma föreskrift meddelas, som redan, beträffande Academie¬
hemman och indragna Militioe-Boslällen, finnes stadgad, eller att
de äro från bevillnings utgörande befriade. Jag kan, för min
del, icke gilla den af Utskottet föreslagna förändring i detta
moment, utan tror, att, om detta icke blifver så lydande, som
Herr Gillberg föreslagit, den nu varande redactionen är vida
bättre, än den nya.
Herr Ekholm: Jag anhåller om proposition å bifall till Ut¬
skottets ifrågavarande förslag
Discussionen var slutad, och sedan Herr Talmannens fram¬
ställning om bifall till Utskottets förevarande förslag blifvit med
Bnrg.-Slånd. Prot. vid Vrt. Riksd. 1844 ö. 1845. II. ~ 2T
De» S December.
öfvervägande Nej besvarad, gjorde Herr Talmannen denna pro¬
position :
”Behagar Ståndet, att, med ogillande af Utskottets förslag,
för sin del, förklara, att det anser 4 mom. i 145 §. Bevillnings-
Förordningen böra förändras, i öfverensstämmelse med Herr
Gillbergs o 111 förm illda reservation?
Svarades Ja.
20:o Utskottets afstyrkande af bifall till tion Rosenblads, Bern¬
hard, motion, att i blifvande Bevillningsförordning i den §., som
kominer att motsvara den 145:te i nuvarande Bevillningsstadga,
ibland deni, sora åtnjuta frihet frän bevillning efter 2:dra ar¬
tikeln, måtte införas: ”Götha Canaibolag för den utdelning, som
icke öfverstiger en procent å Actie Capitalet.”
Godkändes.
21:o Utskottets tillstyrkande, att 5 momentet uti 145 §. må
derifrån uteslutas, samt numereringen af efterföljande moment
derefter rättas, på sätt Utskottet i dess förslag iakttagit; äfven¬
som att, uti 24 §., må under bokstafven S införas rubriken:
”Stenkolsverk.”
Godkändes.
22:o Utskottets afstyrkande af bifall till Grefve Anckar-
svärds, C. H., motion, att Bevillningsförordningen mätte så för¬
tydligas, att i densamma varder uttryckt, att tjenstehjon, sora
ega fyra eller flera minderåriga barn, må komma i åtnjutande
af samma lindring i Krono-utskylder, som alla andra, hvilka af-
ses med stadgandet i sådant hänseende.
Godkändes.
23:o Utskottets hemställan, att 2:dra momentet af 147 §.,
angående bevillnings-afdrag för vissa personer, hvilka ega fyra
vaccinerade barn, må ifrån nämnde §. uteslutas, samt att, i
följd deraf, ett af Biksdagsfullmägtigen från Götheborgs och Bo¬
hus Län, Johannes Johansson, uppgjordt förslag till förändring
af nämnde moment måtte förfalla.
Godkändes.
24:o Utskottets tillstyrkande, att fiskare i Bobus Län må,
intill nästa Biksdag, fortfarande, åtnjuta den uti 148 §. dem
medgifna befrielse till hälften af bevillningen efter lista Art.
på sätt Utskottets förslag närmare utvisar.
Godkändes.
25:o Utskottets förslag till förändring i 148 §. af denna
lydelse: Befrielse tili hälften af Bevillningen efter lista Art.
njuta intill nästa Riksdag, Fiskare i Bohus Län, som icke ega
jord, idka näring eller hafva annat yrke; samt de af allmogen >
Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands Län, äfvensom fjälltrak¬
terna i Wester-Norrlands Län, hvilka, enligt taxeringsmännens
pröfning, anses deraf vara i behof.
Godkändes.
26:o Tillstyrkandet, att frågan om åtgärders vidtagande för
infordrande af Statistiska upplysningar om hemmanens medel-
afkafitningar och saluvärden i allmänhet inom hvarje Lin, m. ra.,
Dem i Detember.
*19
i »itt närvarande »kick, icke mätte föranleda någon Rikets Stän¬
der* åtgärd.
Godkändes.
27:o Utskottets, med afstyrkande af bifall till Herr Sund¬
lers motion, gjorda hemställan, att 1 momentet i 149 §. må
derifrån uteslutas, på sätt Utskottet uti dess förslag jemväl
iakttagit.
Herr Sundler: Huruvida Borås stad återvunnit den grad af
förkofran, som Utskottet trott sig kunna antaga, lärer livar och
en, som genomläser min reservation, lätteligen inse. Jag vill
emedlertid icke besvära Ståndet med en uppläsning deraf, utan
blott åberopa densamma, samt får upplysa, att i Borås hafva
för Riksgälds-Contoircts räkning blifvit för 1200 R:dr Riksg.
sålda hus, i taxeringsvärde upptagna till 3000 R:dr Ii:ko. Är
1843 utgingo frän staden, dels i stads- och stats-utgifter, dels
såsom ränte- och capital-afbetalning till Riksgälds-Contoiret, till¬
sammans 34,812 R:dr 33 sk. 4 r. B:co; och hurudan belägen¬
heten måste vara, kan slutas deraf, att ännu vid sista branden
återstod en stor del af det lån, som vid ett föregående till¬
fälle erhållits, såsom brandskade-hjeip, obetald. För öfrigt, må
man icke af den betydliga handel, sora på orten bedrifves,
hämta anledning, att förmoda staden vara i stigande, ty förhål¬
landet ur, att handeln sker från det omkringliggande landet,
då staden åter nedsjunkit till en landtstad och aldrig under nu¬
varande förhållande kan återvinna sitt förra tior. Såsom ex¬
empel kan jag nämna, att ifrån Stockholm afreste i går en per¬
son, som försålde härstädes 60,000 alnar diverse väfnader,
men han var icke från Borås stad, hvars handlande ingalunda
nu för tiden bedrifva så stora affairer, utan en landtbo från
dess grannskap. Jag yrkar återremiss af Betänkandet, i den¬
na dol.
Herr C. J. Kock: Med allt behjertande af de olyckor, som
träffat Borås stad, och med fullkomlig aktning för dess nuva¬
rande representant, kan jag likväl icke dela hans åsigter, eme¬
dan man bör ihågkomma, att Borås stad redan i 20 är åtnjutit
lindring i bevillningen, hvarpå nu torde vara tid att göra slut.
Då jag inom Utskottet bidragit till beslutet, i denna del, anhål¬
ler jag, i enlighet dermed, om Ståndets bifall till nu föredrag¬
na punkt.
Öfverläggningen var slutad, och Betänkandet godkändes.
28:o Utskottets tillstyrkande, att, intill nästa Riksdag, alla
tomter, hus och byggnader i Wenersborg må befrias frän be¬
villning, på sätt förslaget närmare utvisar.
Godkändes.
29:o Utskottets förslag, att de städer, uti hvilka rättighet,
att utan afgift införa och försälja, kött, bröd och dricka, ännu
icke är landtmannen medgifven, fortfarande, böra erlägga salu-
accis-ersättnings-afgift, enligt bilagdt förslag till Tariff för re-
partition af salu-accis-ersältningen utaf städerna, samt att
denna tariff, i händelse den godkändes, skulle komma att,
420
Den 2 December.
på vanlitgt sätt, såsom bilaga, åtfölja den blifvande Bevillnings-
Stadgan.
Herr Ödmansson-. Jag får anmärka det fel uti tariffen, att
deruti finnes upptagen staden Landskrona, ehuru denna stad,
genom åren 1834 och 1838 utgifna Resolutioner, blifvit frän
ifrågavarande afgift befriad. Pä sådan grund yrkar jag återre-
miss, och förbehåller mig, att fä delgifva Utskottet nämnda re¬
solutioner.
Herr Winge: Derest Utskottet egt kännedom om det nu
upplysta förhållande, är jag öfvertygad, att Landskrona icke
blifvit i tariffen upptagen, och jag anser derföre återremiss bö¬
ra ske, på det Utskottet måtte här vidtaga den förändring, som
en sådan upplysning påkallar.
Den uppgjorda tariffen godkändes, med undantag af den
för staden Landskrona utförda afgift, enär denna stad, enligt
anmälan, skall vara derifrån befriad genom Kongl. Resolutioner
åren 1834 och 1838; och, i anledning af berörde anmärkning,
öfverlemnades det till Revillnings-Utskottet, att till ny pröfning
omförmälde Tabell företaga.
30:o Utskottets anmälan, att detsamma, innan Rikets Stän¬
der fastställt grunderna för den blifvande allmänna bevillningen
samt bränvins-rättighetens utöfvando, och deraf sig visat, i hvad
nion de vid Bevillningsstadgan fogade fonnulairer till Debet¬
sedlar, Mantals- och Taxerings-längder, m. m., böra undergå
förändring, icke är i tillfälle, att derom meddela utlåtande.
Gillades.
Och 31 :o Utskottets tillstyrkan, att Rikets Ständer till Kongl.
Majit, vid öfverlemnandet af Bevillningsstadgan, uti underdånig
skrifvelse hemställa, det Kongl. Majit, eller öfvervägande af
hvad, i afseende h så väl böters belopp och fördelning, samt
andra i författningen förekommande lagstadganden, som af em-
bets- och tjenstemän beroende verkställighets-åtgärder, på Dess
Nådiga pröfning Grundlagsenligt ankommer, må täckas allmän
författning i ämnet utfärda.
Herr Hörnstein: Då förut icke varit vanligt, att Ständerna
till Konungen ingått med begäran om sanction på Bevillnings¬
stadgan, så finner jag ej något skäl, att nu vidtaga en sådan
åtgärd, hvarför stöd icke finnes i Grundlagen, som betraktar be-
villningens uppgörande såsom en Rikets Ständers ensak, och
föreskrifter, att detsamma bör ske, oberoende af Regeringens
bifall eller ogillande. Jag tror, att ett sådant steg innebure en
farlig inskränkning af representationens rätt, och kan, för min
del, icke ingå derpå. Hvad åter beträffar de bestämda böter¬
na, sä anser jag stadgandet derom hafva uti olaglig ordning till¬
kommit. Det tillkommer icke Beviflnings-Utskottet alt hos Stän¬
derna föreslå lagar, hvarken civila eller criminclln, utan hade
det tillhört Utskottet att hänskjuta sådana ämnen till Lag-Ut¬
skottet, hvars åliggande är, att afgifva förslag till en särskild
förordning, hvilken, en gäng för alla, kan uppgöras, sanctione-
ras och sedermera i Beviilnings-stadgan endast åberopas. På
Den 2 December.
421
en sadan Lag behöfves sanction, men icke på Bevillnings-Stad-
gan; de böra noga åtskiljas, ty det ena är hufvudsak, och det
andra handlar om verkställigheten.
Herr J. von Koch: Det har verkligen förr tillgått, såsom
Herr Hörnstein sagt. Ständerna hafva icke vid föregående till¬
fällen till Konungen ingått med en sådan skrifvelse, som här
blifvit föreslagen, men denna underlåtenhet har inom Conseillen
föranledt remonstrationer mot förra Bevillnings-Stadgans pro-
mulgerande, emedan ej mindre Konungen, än Stats-Rådets Le¬
damöter ansågo det tillkomma Konungen att bestämma om åläg¬
gande för Kronans tjenstemän, i afseende på verkställigheten af
de åtgärder, Stadgan omtalar. Hvad åter bötesbestämmelserna
beträffar, tillkomme afgörandet Konungen och Ständerna gemen¬
samt. Underrättelsen derom, att sådana betänkligheter uppstått,
bar just föranledt Utskottet, att rätta det misstag, hvartill man
förr gjort sig skyldig, och då här ej något annat blifvit till¬
styrkt, än blott att hemställa till Konungen, alt, efter öfvervä¬
gande af hvad, i nämnde afseende, på dess pröfning grundlags-
enligt ankommer, allmän författning i ämnet utfärda, torde vå¬
dorna vara förebyggda, och åtgärden fä anses behörig, hvarföro
jag anhåller om bifall till denna del af Betänkandet.
Flere instämde med Herr von Koch.
Herr Gråå: Jag tror, att ett missförstånd, angående syftet
af den föreslagna skrifvelsen, gifvit anledning till de af ilerr
Hörnstein yttrade betänkligheter. Här är icke fråga, att göra
någon hemställan till Konungen, hvad beträffar sjelfva Bevillnin-
gen, utan blott angående de reglementariska föreskrifterna, i *
afseende på så väl böternas belopp och fördelning, samt andra
i författningen förekommande lagstadganden, som af Fmbets-
och Tjenstemän beroende verkställighets-åtgärder; och då dessa
stadganden bero på Konungens bifall, anser jag rigligt att ingå
med en sådan skrifvelse, som här är i fråga, hvarföre jag till¬
styrker antagande af Utskottets förslag i denna del.
Vice Talmannen, Herr Brinck och flere instämde med Herr
Gråå.
Herr C. J. Kock: Jag är förekommen af Herr von Koch
och instämmer med honom.
Herr Hörnstein: Jag vidhåller mitt förra yttrande. Uttryc¬
ket ”grundlagsenlig!”, hvarigenom man ansett alla vådor före¬
byggda, har icko undfallit mig, men jag tror ändock, att här är
rum för en alltför vidlyftig tolkning. Det kunde möjligen hända,
att förändringar i den {uppgjorda Bevillningen ansågos grund-
lagsenligen tillkomma Konungen. Man hade icke bort föreslå
en så obestämd åtgärd, utan, sedan bevillningen af Ständerna
blifvit uppgjord, expressis, verbis uppgifva de föremål, hvarpå
Konungens sanction begäres.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Lika angelägen, sorn Herr
Hörnstein, alt ej stadgandet uti 57 §. liegerings-Formen trädes
för nära, kun jag likväl icke derför se någon våda, om Stän¬
derna ingå med den skrifvelse här föreslås, hvilken deremot
Ven t December.
förefaller mig nödvändig, emedan det, »åsom flerr ven Koch
vttrat, är tydligt, att bestämmandet af böter utgör en lagstiftnings¬
åtgärd, hvilken gemensamt tillkommer Konung och Ständer, hvil¬
ka sednare icke eller ega att föreskrifva Kronans Embetsman verk¬
ställigheten af några åtgärder. Med anledning, häraf, och då
all försigtighet synes blifvit iakttagen, tillstyrker jag Utskottets
förslag.
Herr de Maré: Som Herr Hörnsteins invändning tydligen be¬
ror på ett missförstånd, torde ej någon tid behöfva upptagas
härmed. Jag tror, att, med den försigtighet, man här iakttagit,
och hvilken blifvit drifven ända derhän, att man tydligen utpe¬
kat allt, hvad Konungen egde att öfverväga, är allt äfventyr un-
danröjdt. Är föröfrigt utsättande af böter nödvändigt för upp¬
fyllande af förordningens föreskrifter, och om verkställigheten
deraf måste bero på Embetsmännens åtgärd, och det icke kan
tillkomma Ständerna att ensamme öfver dessa ämnen besluta,
så anser jag den föreslagna skrifvelsen vara välbetänkt och be¬
gär bifall dertill.
Herr Hörnstein: Jag anser, såsom jag förr yttrat, att man i
omförmälde afseenden borde ingå med en särskild skrifvelse,
deruti de föremål, hvarpå sanction begäres, bestämdt uppgifvas.
Då jag under någon tjenstgöring uti Constitutions-Utskottet va¬
rit i tillfälle att se, huru ringa garantie grundlagen bereder
Svenska folket, sätter jag för framtiden föga förtroende till för¬
slaget, att Regeringen skall utfärda en författning, rörande de
ämnen uti Bevillnings-Stadgan, hvilka anses pä Dess pröfning
• grundlagsenlig! ankomma. Det blifver således nu Regeringen,
som pröfvar, hvad Den anser Sig grundlagsenlig! tillkomma, hvil¬
ket torde blifva vidsträcktare, än man nu anar; men i mot¬
satt fall hade Ständerna sjelfva fått pröfva, hvad de ansågo till¬
komma Regeringen, att sanclionera eller afslä, hvilka frågor och
§§. de upptagit i sin skrifvelse efter Lag -LJtskottets förslag i
conformitet med Rikets Allmänna Lagar.
Herr Winge: Herr Hörnstein har måhända icke nog tydligt
uttryckt sin mening, hvilken jag delar, och tror, att, hvad han
åsyftar, på det sättet kunde vinnas, att Betänkandet remitteras
tili gemensam handläggning uti Bevillnings- och Lag-Utskotten,
och sedan hänskjutes till Konungen.
Herr Talmannen yttrade: Jag hemställer, om en sådan åt¬
gärd nu vore lämplig, sedan Ståndet genomgått Bevillnings-
Stadgan, der dessa frågor, i sammanhang med dem, som röra
sjelfva Bevillningen, redan blifvit afgjorda.
Herr Hörnstein: Vid behandlingen af Bevillnings-Utskottets
förslag, angående vilkorcn för tillverkning och försäljning af
bränvin, var en sådan åtgärd, som Herr Winge föreslagit, lämp¬
lig, men här anser jag de punkter, som äro lagfrågor, behand¬
lade af Bevillnings-Utskottet, böra afskiljas från den öfriga delen
af Stadgan, och remitteras till Lag-Utskottet, samt sedan af Stän-
dorna särskildt hänskjutas till Konungens sanction. Man visste
då bestämdt, hvad man öfverlemnade till den andra Stalamak*
De» 2 Descmber.
122
tens afgörande, och hade icke bortlemnat någon del af Ständer¬
nas rättigheter, som i beskattningsfrägor torde vara af vigt att
bevara.
Discussionen förklarades slutad, och, på Herr Talmannens
framställning, blef ifrågavarande del af Betänkandet godkänd.
Mot detta beslut reserverade sig Herr Hörnstein.
Herr Talmannen utlät sig: Sedan Ståndet afgjort a'la af
Utskottet motiverade förslag till ändring uti Bevillnings-Stadgan,
återstå till särskildt genomgående de omotiverade, men med
cursiv stil uti Förfuttnings-förslaget intagne redactions-förändrin-
gar. För öfrigt får jag förklara, att, om någon önskar förän¬
dring uti någon annan del af Stadgan, än de nu nämnda, så
kommer detta, att, i enlighet med hvad inom de öfriga Stånden
skett, behandlas såsom ny motion.
Herr Hörnstein: Jag får på förhand reservera mig emot
blifvande beslut i dessa ämnen, emedan jag icke kan gilla grun¬
derna lör flera bestämmelser uti Bevillnings-Stadgan, ehuru jag
icke vill, då allt hopp om framgång saknas, upptaga tiden med
de flera särskilda anmärkningar, jag kunde hafva att dervid
framställa.
Enligt Herr Talmannens tillkännagifvande, genomgingos nu
de omotiverade förslagen till redactionsförändringar uti Bevill—
nings-Författningen, nemligen
pag. 3, 4 §., slutet af 2 mom;
pag. 13., i afseende på orden: ”Bokhållare och Casseurer
vid Städernas Bruk, Manufacturier och Boktryckerier, se Handels-
Expediter”, (14 §.);
pag. 14, 'Commissions-Con t oi rs-Föreståndare och Commis-
tionairer, som icke äro Borgare, se Handels-Expediter'1', (14 §.);
pag. 15, T'Factor er vid Städernas Bruk, Manufacturier och
Boktryckerier, se Handels-Expediter” och ”Fältskärs-Gesäller •
Slockholm och Götheborg, samt första Classens städer”, (14 §.).
Dessa förslag gillades.
Pag, 17. En bestämmelse, så lydande: ”Onder sådan häst¬
handel begripas icke de byten eller försäljningar, af hvilka en
fastighets-innehafvare, i och för sin rörelse, har behof”, (14 §.).
Herr Ekholm: Jag får mot redactionen erinra, att härstår:
”rörelse”, men icke af hvad slag. Ordet kan således äfven om¬
fatta hästbyte. Tillägget förefaller mig i allt fall obehöfligt,
emedan hvar och en nog lärer inse skillnaden emellan en häst¬
skojare och andra personer, af hvilka det kan falla äfven den,
som icke är fastighetshetsegare, in, att köpa hästar.
Herr Arnberg: Det ord, som uppkallat föregående talaren,
hvilken icke kunde känna förhållandet, är tillkommet genom
ett tryckfel. I stället för "rörelse" finnes nemligen uti det ju¬
sterade inom Utskottet förda protocoll ordet "fastighet.” Med
denna rättelse, hvars rigtighet Herr Tjernberg torde kunna in¬
tyga, vinner redaclions-förändringon en hel annan lydelse, och
torde kunna godkännas.
Herr Tjernberg: Jag år förekommen af Herr Arnberg.
424
Den 2 December.
Herr Ekholm: Jag tror den gamla redactionen rara bättre.
Förhållandet är nemligen det, att t. ex. i trakten af Sala finnas
flere fastigliets-innohafvare, som skoja med hästar, oell de kun¬
de möjligen blifva befriade från Bevillning, om ifrågavarande
redactions-förändring antoges.
Herr de Maré: Jag insämmrr med Herr Ekholm, och tror
rättelsen här ej vara bättre, än tryckfelet. Man skulle nemli¬
gen först behöfva efterforska, huruvida fastighetsegare för sin
fastighet verkligen kunde vara i behof af de tillhandlade hästar-
ne, innan han sluppe att anses i likhet med en hästskojare.
Jag tror, att orden : ”i och för sin rörelse” eller ”fastighet” bö¬
ra alldeles utgå, och blott uttrycket: ”af hvilka en fastighets¬
egare har behof” bibehållas.
Herr J. von Koch: I afseende pa den siste Talarens an¬
märkningar, beder jag få upplysa, att det klandrade uttrycket
fanns redan i den gamla författningen, i hvilken Utskottet, på
detta ställe, egentligen vidtagit blott den ändring, att ordet
”byten” blifvit insatt; hvilket skett af den orsak, att, om en
jordegare på en marknad bortbytte sina hästar, så vore det en
orimlighet, om han derföre skulle taxeras för hästhandel. Så¬
dana missbruk hafva likväl efter gamla författningen egt rum.
Jag anhåller om bifall på redactions-förändringen, med rättelse
af det tryckfel, Herr Arnberg omtalat.
Öfverläggningen var slutad, och redactions-förändringen
godkändes, med utbyte af orden: ”i och för sin rörelse” till
dessa: ”i och för fastighet.”
Pag. 17, hvarest införes rubriken: ”Inspectorer vid Städer¬
nas bruk, manufacturier och boktryckerier, lika med Handels-
Expeditor.”
Godkändes.
Pag. 35, 29 §., der ordet ”flammarsmcds-mästare” blifvit
infördt, i stället lör "Hammarsmeder”, hvilket sednare uttryck
fanns uti den förra Författningen.
Godkändes.
Pag. 38, 33 §., uti hvilken är infördt ett tillägg, af den¬
na lydelse: ”och skall i Dom eller Utslag, som utfärdas, före-
skrilt om iakttagande af föregående stadgande meddelas.”
Herr Ekholm: Jag får fästa uppmärksamheten derpå, att
denna §. i sin helhet blifvit återremitterad, hvadan man för
närvarande icke torde böra yttra sig öfver omförmäldte tillägg.
Med anledning af denna §:s förut iakttagna behandling, öf-
verlemnades äfven detta tillägg till Bevillnings-Utskottets förny¬
ade pröfning.
Pag. 40, 37 §. 1 morn., pag. 41, 39 §., och pag 44 slutet
af 44 §.
Godkändes.
Pag. 46, 50 §. 2 morn., hvarest ordet ”rätta” är utbytt mot
ordet ”rättmätiga.”
Herr C. J. Kock: Då jag förgäfves sökte utverka ändring
af ett lika uttryck uti 76 §., så kunde visserligen vara att för-
Den 2 December,
425
moda, ali jag icke har rätt uti mina åsigter. Emedlertid före¬
kommer mig detta uttryck icke fullkomligt klart, ej eller logiskt
rigtigt. Man kan örn e!t anspråk säga, alt det är rättmätigt,
derföre att det kan mätas efter gällande lagar; men om detta
kan tillämpas pä uppskattandet af ett värde, betviflar jag. E-
niedan äfven orden uti en Lag äro af vigt, yrkar jag, denna
ändring måtte vidtagas, och ordet ”rättmätiga” utbytas emot
”rätta.”
Förändrades, i enlighet med Herr C. J. Köchs förslag.
Pag. 46, 52 §. 1 morn., hvarest orden ”Pastor oberäknad”
äro tillagda.
Godkändes; dork skulle orden i detta moment: ”kunna
Taxerings-Coiniteen &c.”, rättas til! dessa; ”kan Taxerings-Co-
mité Ätc.”
Pag. 47, 54 §, och början af 57 §.
Gillades.
Pag. 65, 112 §., hvarest ordet ”rätta” är utbytt emot or¬
det ”rättmätiga."
Ordet ”rätta” ansågs böra bibehållas.
Pag. 68, 121 §, 1 morn., hvarest äro tillagda orden; ”och
Protocollsförande vid Taxerings-Comitéerna derstädes.”
Pag. 75, 136 §. 3 mom.
Pag. 78, 143 §, hvarest ordet; ”Instituter” är utbytt emot
"Hndervisnings-anstalter.”
Och pag, 81, 147 §., hvaruti öro tillagda orden: ”så å lan¬
det, som i städerna,"
Förslagen godkändes.
Derjemte rättades uti 145 §, ett tryckfel, i så måtto, att
der läses: ”Befrielse efter 1 Artikeln njuta”, men bör heta:
”Befrielse efter 2 Artikeln njuta.”
På Herr Talmannens framställning lades Bevillnings-ljtskol-
tets Betänkande, N:o 11, i öfrigt (ill handlingarne, med rättig¬
het för dem, som i dess återstående oförändrade delar beha¬
gade föreslå ändringar, att derom, efter befogenhet, väcka mo¬
tioner.
Herr Falhem gjorde muntligen en framställning i afseen¬
de på den lili 25 §. af Bevillnings-förfaltningen utförda bevill¬
ning för fjerdeparts-egare uti Fahlu Grufva.
Herr Falhems framställning begärdes och lades på bordet.
Herr A. Berg uppläste en skrift, som afsäg lindring i be¬
villning för Theater-Föreståndare, m. fl.
Flere instämde med Herr Berg.
Motionen begärdes och lades på bordet.
Herr de Maré: Jag tror, att man går för långt, om man
ens medgifver motionens bordläggning, emedan frågan angåen¬
de Theater-Directeurernes bevillning, redan, genom antagandet
•af förra Beviilnings-stadgan, till den del, hvaruti hittills ej nå¬
gon förändring blifvit satt i fråga, är afgjord, och motionen så¬
ledes innebär ett försök att upprifva ett redan fattadt beslut.
27*
426
Den 2 December.
Herr Waern: Jag åter tror väckandet af nya motioner uti
dessa ämnen stå hvar och en Ledamot öppet, sedan man, på
grund af Herr Talmannens tillkännagifvande, att en sådan utväg
qvarstodo, förbigått anmärkningar vid den del af stadgan, hvil¬
ken blifvit oförändrad bibehållen och intagen ur den som upp¬
gjordes vid föregående Riksdag, eller hvaruti någon förändring
icke redan blifvit föreslagen. 1 hufvudsaken förenar jag mig
ffied Herr Berg derom, att sedan man lagt en hög afgift på
livar och en till Theatern hörande person, är orättvist att be¬
lägga Directeurerne med särskilda afgifter för hvarje Represen¬
tation, Sammanräknar man alla dessa afgifter, utgöra de för
hvarje representation minst 8 R:dr Banco. Detta förutsätter,
efter fern procent för behållna inkomsten, att denna skulle upp¬
gå till 160 R:dr samma mynt, hvilket visserligen icke inträffar.
Fastän jag visserligen hyser ringa förtroende till den förädlan¬
de inflytelse, öian påstår, den thoatraliska konsten utöfva, anser
jag likväl orättvist, att belägga dem, som genom dess idkande,
förskaffa allmänheten ett nöje, med utgifter, tyngre, ari dem,
alla andra medborgare vidkännas.
Herr Talmannen utlät sig: I anledning af förra delen af
Herr Wcerns yttrande, får jag förklara, att jag aldrig sagt, att
anmärkningar vid stadgan stodo hvar och en öppna, utun att,
om dylika framställdes, mot de delar deraf, som ej varit före¬
mål för pröfning hos Utskottet, så kunde de under ingen annan
form, än den 56 §. Riksdags-Ordningen omtalar, föranleda nå¬
gon åtgärd, Skillnaden är så klar, att ej något missförstånd
bort ifrågakomma, och har ej eller uppstått inom något annat
Stånd.
Herr Lagergren: Mig förefaller det, som vore Revillnings-
stadgan antingen antagen, eller icke antagen. Är den an¬
tagen, så lärer, enligt Grundlagen, ej någon förändring deraf
kunna ske, medelst värkande af nya motioner, eller på annat
sätt. Är den icke antagen, så behöfva nya motioner icke väc¬
kas, utun skola de anmärkningar, som framställas, profvas i
sammanhang med de punkter, hvaremot de äro rigtade. Jag
anser hvarje annan procedure äfventyrlig, ty derigenom skulle
ffian blott hindras ifrån att komma till något resultat, och
ali liiltills använd lid och möda vore då förspillda.
Herr Talmannen utlät sig: Om man ej vill förslå mig, kad
jag icke hjelpa det. Jag beklagar emedlertid, att icke de leda¬
möter, som, jemte mig, deltagit uti Talmans-conferencen, finna
sig föranlåtna att här förklara den mening, som der gjorde sig
gällande, och till följd hvaraf beslöts, att de delar af Bevill-
nings-stadgan, hvilka Utskottet, oförändrade, bibehållit, icke kun¬
na blifva föremål för ofverläggningar inom Stånden på annat
sätt, än om mart finner sig befogad, att deröfver väcka nya
motioner. Detta inom Conferencen fattade beslut har annorstä¬
des ländt till efterföljd.
Herr Gråå: Jag instämmer med Herr Lagergren, och anser
bela frågan afgjord, men finner mig likväl nödsakad att försvara
Den 2 Deeember.
*27
Ståndets rått, att, utan afseende på de beslut, som i Talmans-
conferencen möjligen kunna fattas, sjelft pröfva och afgöra de
ämnen, som här föredragas; hvarföre jag också anser Ståndet
hafva varit berättigad!;, att, rad för rad, genomgå och besluta
öfver ej mindre tillåtandet, än bilagan.
Herr Schartau: I anledning af Herr Talmannens yttrande,
att ej finna understöd af dem, som deltagit i Talmans-conferen-
cen, får jag förklara, att jag, der närvarande, funnit, att man,
rörande behandlingen af ifrågavarande ärende, träffat den öf¬
verenskommelse, Herr Talmannen omtalat.
Herr Valley: Jag reserverar mig mot detta föredragnings¬
sätt, och anser Ståndets rätt vara förnärmad, då det icke lem¬
näs öppet, att öfverlägga och besluta öfver de ämnen, här fö¬
redragas. Man får icke anse förändringar i Bevillnings-stadgan
bero blott på Utskottet. Äfven Ståndet eger denna rätt, obe¬
roende deraf, huru långt Utskottet sträcker sina åtgärder till
densammas förändrande.
Herr Talmannen yttrade; Redan innan föredragningen bör¬
jade, hemställde jag, om icke Ståndet behagade låta sig först
föredragas de förändringar, hvilka Utskottet motiverat, och der¬
efter de redactions-förändringar, hvartill motiverna icke blifvit
angifne, samt att förslaget i öfrigt så skulle behandlas, att do
förslag till ändringar deruti, hvilka möjligen kunde framställas,
vore att betrakta, såsom nya motioner.
Ståndet bilöll detta.
Herr Gråå: Jag förenar mig med Herr Valley, och får på¬
minna derom, att vid föregående Riksdag genomgicks här helä
förslaget till Bevillnings-stadga, punkt för punkt.
Herr Maechel: Jag kan ej gilla det sätt, man bär vili an*
vända för Beviilnings-stadgans antagande. Talmans-confereneen
må för öfrigt hafva fattat hvad beslut som helst, så lärer det
icke utgöra någon lag för Ständerne, så vidt detta beslut rörer
något annat, än föredragningssättet. Bevillningen skall vid hvar¬
je Riksdag uppgöras, oberoende af hvad vid föregående Riks¬
möte är stadgadt; och härtill åligger Bevillnings-Utskottet, att
inkomma med förslag, hvilket till alla delar är underkastadt
Ständernes pröfning, som icke behöfver inskränka® blott till de
punkter, hvaruti ändring af motionairer blifvit yrkad, eiler dem,
hvilka Utskottet, i händelse det, såsom nu, behagat till största
delen afskrifva den gamla Bevillnings-stadgai), ändrat. De re¬
dan föredragna punkterne äro af Ståndet afgjorda, så att, i
afseende på dom, ej något vidare återstår, men hvad dot öf¬
riga beträffar, måste jag försvara Ståndets pröfningsrätt. För¬
öfrigt förenar jag mig med Herrar Gräå och Lagergren.
flerr Talmannen erinrade : Om ingen motion väckes uti nå¬
got Stånd till förändring uti BeviJInings-stadgan, och Utskottet
ej eller med förslag dertill inkommer, så lärer vara gifvet, att
den förra författningen konjmer att, oförändrad, qvarstå.
Herr Langenberg: Då Herr Talmannen först lillkännagaf
det sätt, hvarpå ytterligare förändringar skulle sko,* hade varit
423,
Ben 2 DecemheP.
rätta tiden, att framställa de invändningar, sorn här nu försent
göras, sedan Herr Talmannens proposition på detta sätt att be¬
handla frågan blifvit med Ja besvarad. Detta är min åsigt af
saken, ehuru jag visserligen icko anser denna behandling af h a¬
gan vara rigtig.
Herr Ekholm-. Efter min åsigt är saken lätt att reda. I
56 §. Riksdags-Ordningen står: ”Ej eiler ilia, med undantag af
Grundlagsfrågor, nya ämnen af Riksdagsmän väckas, sedan en
månad frän Riksdagens början, enligt 27 §., tilländalupit, så
vida icke sådana frågor, af redan fattade beslut, eller redan
upptagna ärenden, eller under Riksdagen inträffande händelser;
omedelbarligen föranledas." För mig synes häraf tydligen följa;
att om ej någon Riksdagsman inom nämnde tid tillstyrkt förän¬
dringar i gällande Bevillningsförordning, sa kunna sedermera ej
några motioner derom väckas, sä vida icke desamma föranledas
af, eller stå i sammanhang med de förändringar, Utskottet vid¬
tagit uti Bevillningsstadgan, eller, afgifna motioner oaktadt, un¬
derlåtit att deruti föreslå.
Herr Minchel: Jag delar Herr Ekholms tanka, angående
rättigheten, att endast i vissa fall väcka nya motioner, men jag
tror deremot discussionen öfver hela det af Utskottet framlagda
förslag till Bevillningsstadga icke kunna förvägras, likasom äfven
Ständerna ega rätt att deröfver fatta de beslut, de behaga.
70 §. Riksdags-Ordningen säger: "Riksens Ständers valda Be-
villnings-Utskott äligge, att opåmindt vid hvarje Riksdag upp¬
gifva de allmänna grunderna för den blifvande Bevillningens
fördelning, hvarefter, och sedan summans belopp blifvit fast¬
ställd, Utskottet uppdrages, att, med tillämpning af dessa grun¬
der, författa förslag till Bevillningens utgörande. Skolandes
allt, i den mon det medhinnes, Riksens Ständers Plena under¬
ställas." Således åligger det ej mindre Utskottet att inkomma
med förslag tili Bevillningsstadga, än Ständerna, att pröfva
detsamma.
Herr A. Berg-, Jag tänker visserligen icke klandra före-
dragningssättet, utan vill endast anmärka, att jag, innan före¬
dragningen började, efterfrågade, när don sak, som utgör före¬
målet för min motion, borde framställas, äfvensom pä hvad sätt.
Jag erböil då det svar, att i Talmans-conferencen fattats det
beslut, Herr Talmannen hör åberopat, hvilket jag trodde lämp¬
ligt att efterkomma, ehuru jäg anser den fråga, jag väckt, icke
utgöra något annat, än en erinran vid det af Utskottet af¬
gifna förslag.
Herr de Maré: Jag inser vigten deraf, att understödja Herr
Talmannens åsigt, att ej vidare några förändringar kunna göras
vid Utskottets förslag, hvad beträffar do delar deraf, som blif¬
vit oförändrade intagne ur förra Bevilinings-stadgan, icke så myc¬
ket till följe af det i Talmans-conferencen fattade beslut, utan
fastmera derföre, att Ståndet lemna! bifall till samma behand¬
ling af frågan, hvarigenom discussionen öfver dess återstående
delar är afklipp!. Ett undantag bör likväl göras, hvad Herr
Ben S December.
429
Bergs motion beträffar, emedan denne Ledamot, innan beslutet
fattades, blifvit hänvisad, att, genom särskild motion, förskaffa
behandling åt den fråga, han åstundade väcka.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Jag instämmer med Herr
de Maré, men får göra den anmärkning, alt, om Ståndet nogare
betänkt sig, borde beslutet hafva blifvit annorlunda, än det nu
fattade, hvarigenom man afskurit sig pröfningsrälten af sa vig¬
tiga ämnen. Detta bör emedlertid lända Ståndet till en var¬
ning, att icke vid et! kommande tillfälle låta vilseleda sig af
det sätt, hvarpå det kan behaga ett Utskott, att uppställa dess
Betänkanden.
Herr Talmannen anmärkte, att beskaffenheten af Betänkan¬
det har gifvit anledning till sättet för dess behandling, hvilket var
lika med det inom de andra Stånden använda.
Herr Schartau: Jag anser numera temligen likgiltigt, hvil¬
kendera utväg vidtages med de af Herrar Berg och Falhem
väckta frågor, antingen de behandlas, såsom vid Bevillnings-
stadgan gjorda anmärkningar, eller såsom, i anledning deraf,
väckta motioner. Den sednare utvägen torde vara tjenligast,
för att deråt bereda en större grad af uppmärksamhet, hvar¬
emot förslagen, om de behandlas blott såsom anmärkningar,
måhända komma att stadna inom detta Stånd. Med den rät¬
tighet 56 §. R. O. för vissa fall lemnar, anser jag ej någon an¬
ledning för handen, att mot dessa motioner visa intolerance,
utan tror bordläggning drraf böra medgifvas.
Herr Falhem: Jag får gifva tillkänna, att jag, i anledning af
Ilerr Talmannens framställning, åt min anmärkning gifvit form
af en motion, och då den är rigtad emot eu redactionsförän-
dring uti förra Bevillningsstadgan, kunde jag icke framställa
don, förr än efter inhämtad kännedom af Utskottets Betän¬
kande.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Jag hoppas, att mitt förra
yttrando icke må så uttydas, som skulle det innebära någon
förebråelse mot Herr Talmannen eller Talmans-conferencens Le¬
damöter. Jag tror tvertom, i enlighet med hvad jag nyss yttrat,
att Utskottet, genom uppställningen af Betänkandet, gifvit an¬
ledning till föredragningssättot, och jag ville blott varna Stån¬
det, att vid andra tillfällen icke fatta beslut, som i någon fråga
afskära rätten, att densamma pröfva, med tillägg, att, om jag
varit på min plats, när förenämnde beslut af Ståndet fattades,
skulle jag emotsatt mig detsamma, emedan jag icke vore hugad
låta fråntaga mig pröfningsrätten af hvarje §. uti ett Betänkande
af beskaffenhet, som detta.
Hvad sålunda anfördt var, intogs i Protocollet.
§. 4.
Föredrogos å nyo och bordlädes andra gången följande
Utskotts Memorialer, Utlåtanden och Belänkanden, i föregående
Protocoll till rubrikerna antecknade:
l:o Constitutions-Utskottets, FUris 10, 11, 12, 13, 14, 15,
16, 17 och 18;
Den 2 December.
2:o Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economio-Ut-
skotlens, N:is 12 och 13;
3;o Lag-Utskottets, Nås 31, 32, 33, 34, 35, 36 och 37;
4:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-ötskottens,
N:is 9, 10, 11, 12 och 13;
5:o Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens, N:is 78,
79, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86, 87 och 88,
6:o Stals-Utskottets, N.is 62, 63, 64, 65, 66, 67, 68, 69,
70, 71, 72, 73, 74, 75, 76 och 77; och
7:o Stuts- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot¬
tens, N:o 11,
§, 5.
Herr Bergsten: Sora Ordföranden i Conslilutions-Utskottet t
dag satt i fråga, huruvida jag egde rätt, att der vidare uppträ¬
da, såsom Suppleant för Herr Petré, hvars tjenstledighet frän
Itiksdagsmanna-göromålen nu gått till ända, sä hemställer jag detta
förhållande till Herr Talmannen och Ståndet, på det att Sup¬
pleant i Utskottet måtte kunna utväljas för Herr Petré, för den
tid, han ännu möjligen kan blifva frånvarande.
Herr Wrem: Jag anser en sådan åtgärd öfverflödig, då,
efter hvad jag fattat, Herr Bergsten ar vald till Herr Petrés
Suppleant under den tid, denne är frånvarande.
Med Herr Warn instämde vice Talmannen, Herr Brinck
Herr Bergsten: Jag får anmärka, att jag blifvit utsedd tili
Suppleant blott för den tid af 14 dagar, hvilken var för Herr
Petrés tjenstledighet beräknad.
Herr Ekholm: Jag hemställer, om icke Herr Bergsten, sora
är utnämnd till ständig extra Suppleant, är berättigad att, vid
hvad tillfälle som helst, inträda i tjenstgöring inom Constitu-
lions-Utskottet. Jag, för min dei, skall åtminstone icke under¬
låta, att derstädes förfäkta denna hans rättighet.
Herr Bergsten: Det torde likväl vara nödvändigt att vara
utvald, för att derstädes supplera någon viss Ledamot.
På Herr Talmannens hemställan, öfverlemnades utseendet
af en Suppleant för Herr Petré, under den lid han ännu kunde
blifva frånvarande, åt Ståndets Herrar Electorer, som för så¬
dant ändamål särskildt sammanträdde,
§. 6.
På derom gjord begäran beviljade Ståndet ledighet från
Riksdagsmanna-göromålen ät:
l:o Herr de Maré, på 3 veckor från den dag, som fram¬
deles uppgifves;
2:o Herr Grape, på lika lång tid och med samma vilkor;
3:o Herr Arnberg, pä 14 dagar, räknade frän den 22 i
i denna månad , och
4:o Herr Warn, för 3:ne veckor, beräknade ifrån den
18 dennes.
§, 7.
Inlcmnades och upplästes ett så lydande Val-prolocoll:
”1844, den 2 December, sammanträdde Yällofl. Borgare-
Den 4 December.
431
Ståndets Herrar Eleetorer, och valdo till Suppleant-Ledamot i
Constilutions-Utskottet för den tid, Herr Petré, fortfarande, är
frånvarande: Iler Bert/sten. Som ofvan.
In fidem,
Clas Gartz."
Och skulle underrättelse om valet, genom Utdrag af Pro-
tocollet, vederbörande meddelas.
§. 8.
Föredrogos och bordlädes:
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens Be¬
tänkande, N:o 14, i anledning af väckta- frågor, om ändringar
och tillägg uti samt förklaring af Kongl, Maj;ts Nådiga Stadga
om Skiftesverket i Riket den 4 Maji 1827 samt Kongl. Kungö¬
relsen den 9 Junii 1832; och
Expeditions-Utskottets Memorial, N:o 10, angående be¬
stämmande af dag, dä nästa Lagtima Riksdag skall taga sin
början.
Plenum slutades kl. f till 11 e, m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 4 December.
Plenum kl. § 10 f. m,
§. 1.
Justerades Protocollen för den 16 och 18 sistlidne No¬
vember.
§. 2,
Från Med-Stånden ankomna Protocolls-utdrag bordlädes.
§. 3.
Protocolls-utdrag, som från Med-Stånden ankommit och
varit pä Ståndets bord, för genomläsning, tillgängliga, lades till
handlingarne.
§. 4.
Föredrogos å nyo följande Constitulions-1'tskottets Me¬
morial :
N:o 10, rörande Stats-Utskottets anmärkning, i fråga om de
år 1841 fastställda lönings-Stater för Kammar-Collegium och
Kammar-Rätten.
432
Ben 4 December.
Herr A. Berg: I likhet med hvad Bonde-Ståndet pro-
cederat, föreslår jag, att, med ogillande af den utaf Ut¬
skottet yttrade mening, instämma uti den af Herr Petré i äm¬
net afgifna reservation, samt för öfrigt lägga Memorialet till
handlingarne.
Herr Lagergren: Jag har tillförene förklarat, att jag icke
är öfyertygad oin Grundlagsenligheten af ett sådant lörfarande,
som blifvit af Herr Berg föreslaget. Ett Memorial eller Betän¬
kande måste, efter mitt omdöme, antingen bifallas eller afslås,
eller, om Betänkandet dertill föranleder, återremitteras; men
att lägga ett Memorial tili handlingarne, med ogillande, innebär
icke ett beslut, som kan hafva någon påföljd, och derföre an¬
ser jag det vara olämpligt. Jag hemställer således, att, då
detta Memorial icke innefattar något tillstyrkande, detsamma
måtte helt enkelt läggas till handlingarne.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen gjorde
denna proposition: Behagar Ståndet godkänna Constitutions-
Utskottets Memorial, N:o 10?
Ja och Nej svarades, samt votering begärdes.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, som bifaller Constitutions-Utskottets Memorial, N;o
10, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat, att, med ogillande af
Memorialet och instämmande uti Herr Pelrés reservation, lägga
Memorialet till handlingarne.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, hvar¬
vid 9 af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan
om Herr Talmannen, befunnos innehålla 37 Nej emot 11 Ja;
i följd hvaraf Ståndet beslutat, alt, med ogillande af Memoria¬
let och instämmande uti Herr Petres reservation, lägga Memo¬
rialet till handlingarne.
Herr Lagergren: Jag reserverar mig emot detta beslut,
som icke står i conformitel med Riksdags-Ordningen. Enligt
denna, skall, såsom jag här ofvan tagit mig friheten nämna, ett
Betänkande antingen bifallas, afslås eller återremitteras. Dä nu
detta Memorial icke innefattar något tillstyrkande, och en åter-
remiss deraf icke kan vara tillåten, synes mig det vara i högsta
grad forin vidrigt och olämpligt, att, på en blott anmälan, huru
man förfarit i ett annat Riks-Stånd, utan föregången discussion,
skrida till ogillande af Memorialet. Jag har begärt votering
och reserverat mig, för att bespara mig nödvändigheten, att,
när framdeles en dylik procedure kan komma i fråga, nödgas
uppträda.
N:o 11, angående Stats-Utskottels anmärkning, i afseende
på fortfarande utbetalning af f. d. Statt-Secreterarne Grips och
von Hartmansdorff,? löner,
Den 4 December.
433
Herr Valley: Jag tager mig friheten föreslå, att detta Me¬
morial måtte vederfaras samma behandling, sorn det näst¬
föregående.
Herr Lagergren: Jag hemställer, om icke Herr Valley vill,
till förekommande af en vidlyftigare discussion, som icke kom¬
mer att leda till något ändamål, låta sitt nu framståfdta yr¬
kande förfalla.
Herr Wcern: Då, såsom af Memorialet synes, jag reserve¬
rat mig emot Utskottets beslut, anser jag, för min del, öfver¬
flödigt, att något vidare anföra. Jag vill blott tillägga, att jag
instämmer med Herr Valley och är färdig begära votering, der¬
est det skulle behöfvas.
Herr de Maré: Samteligo Konungens Rådgifvare hafva, en¬
ligt hvad upplyst blifvit, reserverat sig emot det beslut, som
gifvit Stats-Utskottet anledning till den anmärkning, som nu år
i fråga; vid hvilket förhållande, och dä Constitutions-Utskot-
tet endast har att granska det sätt, hvarpå Konungens Råd¬
gifvare utöfvat deras ansvarsfulla kall, men icke att pröfva,
huru Konungen begagnat sin grundlagsenliga makt, någon an¬
nan åtgärd icke lärer vara att vidtaga, än att godkänna Ut¬
låtandet.
Herr Lagergren: Jag får upprepa, att, då jag nyss anhöll,
att Memorialet mätte läggas till handlingarne, utan att expone¬
ras för något ogillande, åsyftade jag dermed att bespara Stån¬
det från en vidlyftigare discussion i sjelfva saken, hvilken dis¬
cussion icke för någon kunde blifva angenäm, eller upplysande,
eller ledande till något mål; men som min begäran derom
blifvit lemnad utan afseende, och en proposition i samma syft¬
ning redan är efter omröstning afslagen, mäste jag yttra mig i
hufvudsaken. Herr de Maré har angifvit de orsaker, hvarföre
betänkandet måste godkännas. Jag vill blott tillägga några an¬
dra omständigheter, och först hemställa, huruvida 2:ne Embets¬
man, begge utmärkt förtjente, må vara, enligt gammal Svensk
rätt, som Rikets Ständer tillförene alltid i likartade fall respec-
lerat, berättigade, att, då deras embeten indragas och upphöra,
bibehållas vid de löneförmoner, hvilka de ej förverkat, eller
om de kunna desamma boröfvas? Utgången af denna fråga vid
sista Riksdag blef, medelst votering i förstärkt Stats-Utskott, att
bemälde Embetsman icke borde uppföras på Allmänna Indrag-
nings-Staten, men detta beslut, som, efter Herr Petrés i hans
reservation afgifna upprigtiga bekännelse, var till någon del dic-
teradt af personliga bevekelsegrunder, kunde och fick icke hin¬
dra Kongl. Majit, att af andra medel tillägga dem en ersätt¬
ning, hvartill icke någon dristade bestrida, att de egde full¬
komlig rättighet. Den vanligaste politiska grannlagenhet hada
bort föreskrifva en hvar, att låta bero vid hvad Constitutions-
Utskoltet föreslagit, och icke upprifva ur jorden en fråga, som
icke kunde innebära någon tillfredsställelse för dem, som till
dess afgörande medverkat. Jag slutar med alt öfverlemna
Borg.-Stånd. Prot. vid Urt. Riksd. 1844 o. 184-5. II 28
Den 4 December.
lill Ståndets rättskänsla att bedöma, huruvida detta Betänkande
förtjena!- att ogillas.
Herr de Mart: Herr Lagergren och jag komma till samma
resultat, fastän pä olika vägar, lag anser mig icke behöfva ut¬
låta mig i sjelfva saken, och jag vill icke underkänna de skäl,
Herr Petré i sin reservation anfört; men dä Betänkandet gifver
vid handen, att Stats-liådets samtelige närvarande Ledamöter i
underdånighet afstyrkt det klandrade beslutet, förstår jag icke*
huru det är möjligt att göra annat, än godkänna, hvad Consti-
fntiohs-Ltskolfet tillstyrkt. Jag är glad att finna detta Utskott
håfva hågön gång rätteligen förfarit, och biträder desto heldre
dess mening, som den är stödd på en consfitétionet grhnd.
Herr Petré: Ej utan förundran har jag erfarit, ätt såmme
talare, sorn tillförene ifrigt kämpat i denna mertingsstrid, nu
åter t, lertråd t och, fastän sä liten anledning dertill förefunnits,
med en högre värmegrad utlåtit sig öfver åtskilliga, med säken
gemenskap egande omständigheter. De båda talare, hvilka ogil¬
la Cönstitutions-Utskottets anmärkning, hafva kommit till detta
mai på skiljda vägar. Herr Lagergren leranar jag för denna
gång obesvarad, och till Herr de Maré, sorn förut varit Ledamot
af Constitutions-Utskottet, hemställer jag, om icke, för den hän¬
delse, att Stats-Rådets enstämmiga beslut, fortfarande, lemnades
utan afseende af den Höga Personlighet, hvilken för Sina tillgö¬
randen bör af samma Stats-Råd hämta ledning, Constitutions-
Utskottet städse borde, efter Herr de Mares åsigt, godkänna ett
sådant förfärande och anse all rättfärdighet uppfylld? Men i
santma stund, man etablerar den principe, alt Konungen, enligt
(frundlUgen, eger ätt ensam besluta, sä måste man också anta¬
ga, att det varit Cönstitutions-Utskottets pligt, ätt föreslå Rikets
Ständer Stäts-Råds-Embétéfiäs indragning. Den ena ytterligheten
förer till den ändrä, och Herr de Mare' behagade med sig sjelf
afgöra, otn ett dylikt förslag vöre med värt Constitutionella
statsskick öfverensstämmande?
Herr Lagergren: Jag vill ej onödigt förlänga dfscussroneir,
endast påminna om något, som är med verkliga förhållandet
öfverensstämmande, det nemligen, att vid, förra Riksdagen, Herr
de Maid, lika med mig, fann Herrar von Hartmansdorff och Grip
icke kunna fråntagas deras löner. !Nu åter gillar han Herr Pe¬
tre s rdisonement, hvarigenom motsatsen vill bevisas.
Herr de Maré-, I anledning af hvad Herr Petré behagat an¬
föra, får jag nämna, alt jäg alldeles icke vill gå så långt, som
han tyckes tro, hvarjemte jag får erinra, det jag icke sagt, att
Stats-Rådets Ledamöter gjort allt, hvad man af dom kunnat
vänta. Mitt mening är, att, derest Konungens Rådgifvare finna
sig i flera eller många händelser vara af Konungen så tillbaka—
satte, att de icke någonsin eller åtminstone högst sällan förmå
göra sina åsigter gällande, de böra följa den väg, Grundlagen
tydligen för dem utstakar, att resignera, men då Herr Petré i
sin reservation, som i sak innehåller ingen ting, icke förmält,,
att en series af dylika tilldragelser egt rum, eller föreslagit nå¬
Den i December.
+35
gon Sigard alt använda emot Konungens Rådgifvare, tinner jag icke
något annat kunna göras, än att lägga Memorialet till handUrt-
garne. Råde Constitutions-Rtskottet oell Reservanten kafva be-
trädt en alldeles ny bana, att tillstyrka ingen ting. Reservan¬
tens opinionsyttring, som icke innefattar något positivt, kan icke
sägas vara något tillstyrkande, hvarföre, och emedan Grundla¬
gen icke känner till sådana opinionsyttringar, derå icke torde
böra lemnäs något afseende. Det hade varit Constitutipns-Ut-
skottets skyldighet, att, efter 107 §. Regeringsformen, anmäla de
Ledamöter af Stats-Rådet, sorn genom sina reservationer gjort
sig frie från ansvar, till afsked, derest deras rådslag i manga
fall blifvit af den regerande Höga Personligheten åsidosätta.
Jag har icke velat påstå, att Herr Petré yttrat något inconstitu-
tionelt, ty han har icke framställt något yrkande. Ej eller an¬
ser jag Rådgifvare vara öfverflödige; men dä Grundlagen tiller¬
känner Konungen makt, att, oberoende af Stats-Rådets till- eller
afstyrkande, fatta sitt beslut, tror jag någon åtgärd jcke vara
att vidtaga emot de Rådgifvare, som reserverat sig, med mindre
att en hel series af dylika reservationer förefinnes.
Herr Valley: Jag kan icke afstå ifrån min nyss framställde
begäran, emedan jag icke kan gilla Utskottets ruisonement, som
går derpå ut, alt Herrar von Hartmansdorff och Grip varit ovil¬
korligen berättigade att bibehålla deras fulla löner, saint att
Stats-Rådets Ledamöter gjort allt sedan de reserverat sig. För
mig vill det deremot synas, som böra de resignera, derest de
äro fullt öfvertygade om origtigheten af det beslut, sora af
Konungen fattas emot deras afstyrkande. Man har här talat
om personliga bevekelsegrunder, som utgjort motivet för Herrar
von Hartmansdorff's och Grips uteslutande från att på allmänna
Indragnings-Staten varda uppförde. Jag tilltror mig icke att
mot någon framställa en dylik beskyllning, och vill, åtminstone
för egen del, bestämdt samt en gång för alla, förklara, att jag
aldrig låter leda mig af sådana driffjädrar.
Herr Ekholm: Sedan discussionen erhållit den utsträckning,
som nyss icke var att förmoda, sä får jag till häfvande af tvi¬
sten, upplysa, hvad äfven af Betänkandet kan inhämtas, att nem¬
ligen Stats-Rådets Ledamöter icke reserverat sig emot den
första punkten, angående Herrar Grip och von Hartmansdorff
medgifven rättighet lill iöneersättningar, utan endast emot den
sista, rörande Herr von Hartmansdorff, efter sin befordran till
President i Kongl. Kammar-Rätten, meddelad tillåtelse, att, till
dess lian af Presidentslönen å stat komme i åtnjutande, fortfa¬
rande, uppbära Stats-Secreterare-lönen, änskönt han derå icke
aftjena! begrafningshjelp. Af denna orsak har också Constitu-
tions-Rtskottet icke meddelat något Utlåtande öfver den sednare
punkten. Man hade besparat sig mycken tid och möda, om
man behagat observera detta. För öfrigt får jag blott tillkänna¬
gifva, att jag icke kan annat, än instämma med dem, som vilja
lägga memorialet lill handlingarne, med samma förklarande,
sorn afgnfs, rörande det nyss föredragna Betänkandet. Ehuru
436
Den 4- December.
jag vid förra Riksdagen, då denna fråga behandlades, var i viss
mon skiljaktig ifrån pluraliteten, i afseende på Herrar Grips och
von Hartmansdor/fs löners uppförande på Indragnings-stat., kan
jag icke desto mindre med godt samvete biträda Herr Petrée
reservation; ty, då Rikets Ständer en gång gifvit svar pä och
afslagit Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om meranämnda löners
uppförande på Indragnings-stat, hafva Konungens Rådgifvare icke
egt att anvisa ständiga arfvoden på Andra Ilufvudtitelns bespa¬
ringar; aldrahelst Rikets Ständer, för deras del, förklarat, att
någon disposition på Hufvudtitlarnes besparingar för ständiga
anslag icke hnge ega rum. Detta hade bort utgöra för Rådgif-
varne en tillräcklig anledning att pä annat sätt förfara; och då
sålunda begge dessa casus icke stå med hvarandra i något sam¬
manhang, kan man med lugnt samvete ogilla detta memorial,
utan att rättskänslan skall komma att lida.
Herr Warn: Lika med Herr Ekholm anser jag denna dis—
cussion vara för tidigtdväckt, innan Décharge-Betänkandet före¬
kommer. Emedlertid får jag, i anledning af Herr de Mares yt¬
trande, nämna, att ganska många fall hafva inträffat, synnerli¬
gen i befordringsmål, då Konungen icke fästat afseende på sine
constitutionele Rådgifvares meningar. Stats-Rådets Protocoll haf¬
va blifvit förvandlade till nakna register och innehålla, sorn of¬
tast: ”Stats-Rådet tillstyrkte så och sä, men Kongl. Maj:t beslöt
så och sä.” Att anmärka*ett sådant förhållande, kan icke vara
annat, än en skyldighet.
Herr vice TalinannenJZ?rinck: jUag Jjinslämmor med Herrar
Ekholm och Petré, samt hemställer, hvarthän dol skall taga vä¬
gen, om Konungen skall, tvärt emot andan af vår Grundlag,
vara allena regerande, och Stats-Rådets Ledamöter blott reser¬
vanter; åberopande härvid 38 ,§. R. F., hvars ordalydelse ej bör
kunna förtydas. Dessutom anhåller jag, alt, med anledning af
en annan talares erinran, alt Constitutions-Utskottet bort fram¬
lägga en hel series af reservationer, för att dymedelst åskådlig¬
göra de emot Konungens Rådgifvare framställda anmärkningar,
fä uppläsa följande stropher utur Constiiutions-Utskottets Memo¬
rial, N:o 18, pag. 21 och 28: ”Vid läsningen af Stats-Rådets
Protocoller har det i öfrigt fästat Consfitutions-Llskottets upp¬
märksamhet, att, under större delen af den tidrymd, som de
granskade Protocollen omfatta, regeringsärenden icke sällan fö¬
rekommit, uti hvilka besluten mor eller mindre afvika ifrån
Stats-Rådets enhälliga underdåniga tillstyrkanden. Det må med
få undantag utgöra föremål för olika omdömen, huruvida be¬
rörda ärenden i sig sjelfva varit af någon större vigt. De ifrå¬
gavarande ärendena, uti hvilka Stats-Rådets enhälliga yttran¬
den och förslag funnits vara från Kongl. Maj:ts Nådiga be¬
slut skiljaktiga, bestå hufvudsakligen af befordringsmål. Af
de öfriga, der nämnda förhållande inträffat, utbeder sig Ut¬
skottet att fä, såsom exempel, anföra följande: ”Häraf vi¬
sar det sig, att Utskottet fästat tillbörlig uppmärksamhet vid
ämnet, samt att de exempel varit ganska inånga, då Rädgifvurne
Den 4 December
437
enhälligt reserverat sig, men Konungens beslut icke desto min¬
dre gått i verkställighet.” Dessutom är för mig åtminstone obe¬
kant, om dessa reservationer blifvit för den aflidne Konungen
ordagrannt öfversätta, enär icke något spår synes uti Stats-Rä-
dets förde och Utskottet förelagda Protocoller, att så skett., ehu¬
ru, som vi alla veta, Konungen icke talade eller förstod läsa
Svenska språket.
Herr Petré: Denna fråga, hvarom i tal och skrift så länge
tvistats, innefattar en grundsats, som icke är likgilltig. Sedan
Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse förklarat, att de icke
funnit skäl, enligt Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition, uppföra lö-
ne-ersättningar ät Herrar Grip och vern Hartmansdorff pä all¬
männa Indragnings-staten, sä har likväl Regeringen, genom an¬
vändande al en advocatorisk klyftighet, utan Ständernas höran¬
de, resolverat, att dessa ersättningar i alla fall skulle utgå.
Man har nemligen sagt, att Rikets Ständer väl vägrat att bevilja
dessa löne-ersåttningars uppförande pä allmänna Indragnings-sta¬
ten, men derföre icke förnekat Herrar Grip och von Hartmans¬
dorff godtgörelse af Staten, under annan lorm. Detta förhållan¬
de gaf mig anledning att under discussionen i Utskottet bekla¬
ga, att bade i Stats-Rådet och för så vidt, som kunde slutas af
en reservation från Stats-Utskottet, hos representationen funnes
en benägenhet att godkänna advocatoriska slutsatser, hvilka
hvarken voro värdige en Regering eller en Representation, och
som, hvad den sednare beträffar, i sin yttersta fullföljd skulle
leda derhän, att Rikets Ständer finge med blygsel och vanära
lemna sina befattningar. Så långt, rörande sjelfva saken. Hvad
åter beträffar Herr de Mares yttrande, att Rädgifvarne böra va¬
ra frän anmärkning frie, när de, i frågor, der Konungen annor¬
lunda beslutat, gilvit sina äsigter tillkänna på ett sätt, hvaraf
sig visar, att Grundlagens mening varit deras, så har Herr Ek¬
holm redan erinrat Herr de Maré, alt hans nyssnämnde åsigt
icke är till förevarande fall lämplig, enär Konungens Rådgif¬
vare icke i denna anslags-fråga reserverat sig emot Konungens
beslut. Vid sådant förhållande torde Herr de Maré benäget
justera sitt nyssnämnde yttrande. Han mäste det, sä framt han
vill, att något afseende skall det sistnämnda tillerkännas. I öf¬
rigt får jag vitsorda Herr vice Talmannens och Herr Woirus
uppgift i fråga om Regerings-beslut, fattade i strid med Rådgif-
varnes enhälliga mening. Detta förhållande har under sednare
Regerings-perioden blifvit allt mera vanligt, och synes till och
med hafva öfvergätt till fix idé; men som delta ämne är mera
lämpligt att behandla, när ordningen kommer till Décharge-Bo-
tänkandet, sä innehåller jag med vidare ordande i denna del.
Herr A. Berg: Som jag deltagit i 1843 års Stats-Revision,
der anmärkningen först gjordes, sä, och emedan något discus-
slons-protocoll hos Rikets Ständers Revisorer icke hålles, anser
jag mig skyldig tillkännagifva, att jag, utan att ingå i bedöman¬
de, huruvida Herrar Grip och von Hartmansdorff voro mer el¬
ler mindre berättigade, än Tjenstemännen i det indragna Num-
*3S
Den 4- Deetmbe.r.
iner-Lotteri-Verket, att bibehålla deras fulla löner, biträdde an¬
märkningen på den grund, att jag ansåg den ena Statsmakten
vara skyldig att respectera den andras beslut.
Herr de Maré: Till svar å Herr vice Talmannens hemstäl¬
lan, hvarthän det skall bära, om Konungen ensam skall regera,
utan allt afseende på sina rådgifvares meningar, får jag först
svara, alt det tvifvelsutan kommer att leda derhän, att man fick
ett Constitutions-Utskolt, som, efter granskning af Stats-Rådets
Protocoll, förklarade någonting, och ej blott svängde sig med
advocatoriska klyftigheter, eller alt man åtminstone fick en re¬
servation, som sade något bestämdt, och hänvisade Stats-Rådets
medlemmar, att, såsom nollor, behandlas efter 107 §. Rege¬
ringsformen. Derhän hoppas jag, att man skulle komma, om
Utskott eller reservanter förde ett rent och öppet språk, och ic¬
ke inskränkte sig till den simpla frågan: ”Hvarthän skall det
bära.” Dernäst och hvad beträffar Herr Petris sednaste yttran¬
de, så bör jag medgifva, att jag blifvit af Herr Ekholm i så
måtto tillrättavisad, som han upplyst, att Konungens samtlige
Rådgifvare endast reserverat sig emot den sista punkten, som
rörer Herr von Hartmansdorff ensam; men Herr Petré har gått
ännu längre och påstått, att icke någon reservation egt rum.
Deri har han likväl orätt, men som dessa Constitutions-Ltskotts-
Betänkanden i allmänhet äro ganska svåra att förstå, så är ett
misstag härutinnan ganska ursägtligt.
Herr Foenander: Efter min tanka ligger den största villfa¬
relsen deri, att man säger, att samtelig» Rådgifvarne reserverat
sig. Ett Kongl. Beslut eger ingen kraft, när det saknar contra-
signation. ifrågavarande beslut har gått i verkställighet, och
har derföre blifvit af contrasignanten, en af Konungens Rådgif¬
vare, godkänt. Denne Rådgifvare mäste derföre anses hafva
frångått sin reservation, och bifallit beslutet, och det är såle¬
des åtminstone emot honom, som Constitutions-ltskottet hade
kunnat uttala en anmärkning. Detta är för mig ett skäl att med
ogillande lägga Memorialet till handlingarne.
Herr Petré: Herr de Maré hade önskat, att en hel series af
de, inom Utskottet, förekomna reservationer blifvit framlagd.
Detta är likväl påtagligen alltför mycket fordradt, om man be¬
sinnar, att minoriteten inom Conslitutions-Utskottet icke eger,
att för Rikets Ständer referera något af Stats-Rådets protocoll.
Derjemte, och om Herr de Maré behagat erinra sig, hvad Herr
Foenander, för nu ifrågavarande särskildta fall, ganska rigtigt
anmärkt, att föredragande Stats-Rådet hade kunnat vägra sin
conlrasignation, dä han funnit Konungens beslut stridande mot
Grundlag och allmän lag, sä hade den värde anmärkaren bort
inse, alt det verkligen existerar ett Grundlagens föreläggande,
hvilket här icke blifvit iakttaget. I öfrigt täcktes Herr de Maré
göra skillnad emellan de tvenne cathegorier, som Betänkandet om¬
fattar, och benäget eftersinna, att i den punkt, sorn egentligen
utgjort föremål för discussionen, Stats-Rådets Ledamöter icke
reserverat sig. Blott emot Konungens beslut i sisla punkten,
Den 4 December.
*39
rörande en af jemnförelsevis mindre betydenhet varande, Herr
von Hartmansdorff enskildt rörande, fråga, hafva de anmält re¬
servation. Ämnet synes mig dessutom nu vara så tillräckligt
utredt, att man kan skrida till sakens afgörande, hvarföre jag
hos Herr Talmannen begär proposition.
Herr vice Talmannen Brinck: Herr de Maré synes äfven
hafva förbisett den reservation, jag emot Utskottets Betänkande
nedlagt, hvarföre jag ser mig föranlåten att uppläsa densamma.
Den är ganska kort och lyder sålunda: ”Jag har deltagit uti de
flesta besluten, rörande de af Utskottet nu till Riksens Ständer
uti förestående Décharge-betänkande gjorda anmälanden, men
nödgas reservera mig deremot, att Utskottet låtit flera, mål, en¬
ligt min uppfattning af större vigt, än de nu framlagda, förfal¬
la, hvaribland specielt torde få nämnas: behandlingen af Stats-
Revisorernos begäran, rörande inventering af Lazaretts-Directio-
nens säkerhets-bandlingar, samt af samma Revisorers begäran
att revidera Danviks Hospitats-cassas lånehandlingar, förordnan¬
det till General-ConsuIs-beställningen i Rio Janeiro, samt af¬
skrifningen af ett Malmö Hamn-Direction år 1818 beviljadt lån;
och anser jag, att Utskottet med ett sådant förfarande icke upp¬
fyllt sitt åliggande.”
Herr Ekholm: Om Herr de Maré behagar genomläsa de re¬
servationer, som vid Décharge-betänkande t blifvit anförde af
Herr vice Talmannen Brinck, samt Herrar Petré och Wrem, så
torde han tvifvelsutan finna, att reservanterne fört ett ganska
öppet och ärligt språk. Dessa reservationer innehålla ord, och
inga visor, som man säger.
Herr Arnberg: Den reservation, som Ståndet nu synes va¬
ra färdigt att godkänna, innehåller ingenting positivt; men om
något positivt derunder icke förstås och anses vara innefattadt
i den anmärkning, som ifrån Stats-Utskottet kommit Constitu-
tions-Utskottet tillhanda, så får jag förklara, att jag icke kan
gilla densamma. Saken år för mig ganska enkel och klar. Uti
Nådig Proposition äskade Konungen, att Herrar Grips och von
Hartmansdarffs löner skulle uppföras på allmänna Jndragnings-
staten. Dertill svarade Rikets Ständer Nej. Jag lemnar oaf¬
gjord!, om det skedde med rätt eller ej. tilen detta svar kund»
icke i någon mån befria Konungen frän den honom i 16 §. Re-
gerings-formen åliggande skyldighet, ”att icke afhända eller af¬
bända låta någon dess gods löst eller fast, utan ransakning och
dom.” Nu var otvifvelaktig! bemälde Herrars egendom deras
löner, vid hvilka Konungen försäkrat dem att bibehållas, oeb
om, vid sådant förhållande, skäl till anmärkning förefunncs e~
mot någon af Konungens Rådgifvare, så vore det sannerligen
icke emot den, som contrasignerat Konungens beslut, utan fast-
heldre, och, i enlighet med 9 §. Regerings-formen, emot dem»
som icke tillstyrkt detsamma. Jag borde fördenskull yrka äter-
remiss på Betänkandet, men sorn detta icke kunde leda till nå¬
got resultat, dä större delen af de Stats-Kåds-medlemmar, hvH-
ka i behandlingen af detta ärende deltagit, redan utträdt från
440
Dm 4- Deeemher.
skådeplatsen, begår jag bifall till Conslitutions-Utskottets Ut¬
låtande.
Herr de Maré: Herr Petré bar, fortfarande, gifvit en an¬
nan tydning ät mitt yttrande, än jag åsyftat. Sedan numera
blifvit upplyst, alt särskilda Resolutioner af Kongl Maj:t gilvits,
dels angående Herrar Grip och von Hartmansdorff gemensamt,
dels ock angående denne sistnämnde enskildt, samt Utskottets
Memorial gifver vid handen, att Siats-Rådets samtlige närva¬
rande Ledamöter i underdånighet afstyrkt bifall i den sednare
frågan, så synes det besynnerligt, huru Konungens vilja i detta
fall kunnat blifva beslut. Någon af Rädgifvarne måste hafva
conlrasignerat detsamma, och således frångått sin reservation,
men hvem denne varit, derom lemnar Betänkandet Rikets Stän¬
der i fullkomlig okunnighet. Här hade likväl varit ruin för
tillämpning af både 106 och 107 §§. Regeringsformen. För
närmare utredning häraf, och på det att Utskottet måtte blifva
i tillfälle alt egna större uppmärksamhet åt detta ämne, yrkar
jag äterremiss pä Betänkandet till den del deraf, som angår
Herr von Hartmansdorff enskildt. I fråga åter om den godtgö-
reise, som blifvit tillagd Herrar Grip och von Hartmansdorff
i ersättning för deras indragne Stats-Seereterare-löner, in¬
stämmer jag i Herr Petris reservation, och kommer sålun¬
da också att vandra den stråt, som Utskottet företrädes¬
vis synes hafva valt, nemligen, att vända sig emot de döde
eller afgängne.
Herr Petré: Utskottet har i sin hemställan inskränkt sig
till do Föredragande allenast, och icke ansett lämpligt, att vän¬
da sina anmärkningar emot Stats-Rådets medlemmar collectivt.
Häraf torde Herr de Maré benäget inse, att, fastän flere af de
förre redan bortgått, hos Utskottet icke funnits någon förut fat¬
tad plan, alt par preference antasta dem, som eljest borde fä
njuta gralvens lugn till godo. Herr de Maré har en irrig före¬
ställning om 106 och 107 §§. Regeringsformen. Jag får upp¬
lysa honom derom, att de Föredragandes meningar icke alltid i
Protocollet särskildt antecknas. Också har den vanliga majori¬
teten i det Constitutions-Utskott, som, för närvarande, funge¬
rar, antagit såsom favorit-principe, at de Föredragande aldrig
behöfva resignera, änskönt de ofta äro af en med Konungen
skiljaktig tanka. Denna upplysning hade Herr de Maré må¬
hända bäst kunnat inhämta hos sina talrika vänner, dels inom
Riddarhuset, dels inom den episcopala sidan af det Högvördiga
Riks-Ståndet.
Herr de Maré: På den sista lilla snärten känner jag igen
Herr Petré, och får bedja honom, efter åtnjuten permission, åter
vara välkommen ibland oss. Derjemte bör jag förklara, att, då
jag nämnt Utskottet, har jag alltid menat dess pluralitet, äfven¬
som att jag icke funnit mig af Herr Petrés anföranden öfverty-
gad om rigtigheten, att för alla grundlagsvidriga beslut blott
aga de föredragande för hufvudet. Emedlertid, och då jag
Den 4 December.
framdeles får tillfälle att vidare yttra mig derom, afslår jag nu
från min begäran om återremiss.
Diseussionen ansågs slutad, och Herr Talmannens framställ¬
de denna proposition;
Behagar Ståndet godkänna, hvad Constitutions-Ctskottet fö¬
reslagit i dess Memorial, N;o 11?
Svarades Ja och Nej; samt begärdes votering.
En voterings-proposition uppsattes, justerades och an¬
slogs, så lydande;
”Den, som bifaller Constilutions-Utskottets Memorial, N:o
11, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat, att, med ogillande af Me¬
morialet och instämmande uti Herr Petrée reservation, lägga
Memorialet till handlingarne.
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, hvar¬
vid åtta af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel allados lörseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera
sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 33 Nej emot 16
Ja; i följd hvaraf Ståndet beslutat, alt, med ogillande af Memo¬
rialet och instämmande i Herr Petrée reservation, lägga Memo¬
rialet till handlingarne.
iV.o 12, angående Stats-Utskotlets anmärkning, i afseende
på f. d. Justitiae-Cancellercn Nerman beviljadt undantag frän
författningarne 0111 begrafningshjelps aftjenande.
llerr Lagergren: Emedan Ståndet tyckes hafva gjort till
en regel, att följa allt, hvad i Bonde-Ståndet göres, anhåller
jag om upplysning, huruvida Bonde-Ståndet äfven ogillat detta
Memorial.
Herr lalmannen yttrade; Med anledning af Herr La¬
gergrens förfrågan, får jag nämna, att Bonde-Ståndet, med
ogillande af Utskottets yttrande, lagt Memorialet till hand¬
lingarne.
Herr Ekholm-. Stats-Rådefs samtlige närvarande Ledamöter
hafva i underdånighet afstyrkt bifall till Landshöfdingen Nerman;
i detta hänseende gjorda ansökning; vid hvilket förhållande,
och dä Conslitutions-Utskottet icke ansett Föredraganden hafva
hort' för ett enda enstaka läll af underordnad vigt vägra con-
trasignation, någon annan åtgärd icke återstått, än den, Utskot¬
tet vidtagit. Häremot har icke eller någon af Utskottets Leda¬
möter sig reserverat.
Herr A. Perg: Hvarken jag, eller särdeles många andra
af medlernmarne i delta Stånd, lära taga ett annat Stånds be¬
slut till rättelse för sina egna åtgöranden; men om Herr Lager¬
gren har sådant för sedvänja, kan detta naturligtvis icke vara
honom förmenadt.
Häruti instämde Herr Gillberg.
28*
442
Den 4 December,
Vice Talmannen, Herr Brinch: Jag begär proposition på
Betänkandets läggande till liandlingarne.
Häruti instämde Herrar Valley och Grape,
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen fram¬
ställde denna proposition; Behagar Slandet, med gillande af
hvad Co nslitutions-Utskottet i dess Memorial, fS.o 12, tillstyrkt,
lägga detsamma till liandlingarne.
Svarades Ja.
R;o 13, rörande Stals-Utskottets anmärkning, i afseende på
en åt Befälhafvande Amiralen i Carlskrona anslagen represenla-
Jionskostnads-ersättning.
N;o 14, rörande Ståts-Utskottets anmärkning emot pen¬
sionering af eif Stats-Räd, som icke i 5 är delta Embete
innehaft.
Nro 15, angående af Riksdags-Fullmägtigen M. Pehrsson
yttrad anmärkningsanledning, i anseende lill medgifvande! för
Finska och Åländska fartyg, att ytterligare i 3;ne är användas
till inrikes transport af trädvaror och tjära frän de Norrländ¬
ska Länen,
Och N:o 16, angående af Riksdags-Fullmägtigen Carl Ersson
yttrad anmärknings-anledning, i afseende pä behandlingen af
skedda »ttelions-unbiid ä vissa till Strömsholms Kungsladugård
och Stuteri hörande lägenheter.
Dess» 4 Memorialer bil ollos, hvarf efter annat, och lades
till liandlingarne,
N:o 17, angående Stals-Utskotlefs anmärkning, i frågan om
afskrifning af ett frän Handels- och Sjöfarts-fonden till Di-
rectionen öfver Segelfarten emelian Wenern och Hafvet ut-
betaldt län.
Herr de Maré: Sorn detta är första gången Conslitutions-
Ulskottet, efter Departemental-Styrelsen, utlåter sig oeh nu be-
frädt den vägen, att rigla sina anmärkningar emot Föredragan¬
den ensam, med förbigående af ölrige Stats-Rådets medlemmar,
sorn i beslutet deltagit, och Utskottet funnit sig böra tillstyrka
användandet af 107 §. Regeringsformen, som handlar om in¬
genting mindre, än anmälan lill entledigande från Rädgifvande-
kallet, sä begagnar jag tillfället alt förklara mitt största ogillan¬
de al åtgärden, att från allt ansvar befria de Öfrige i samma
beslut deltagande Stats-Räds-Ledamöter. Dessutom anser jag
grundlagsvidrigt, att i detta fall åberopa 107 §, Regeringsfor¬
men, sorn, sii vidt det skulle på Föredraganden ensamt använ¬
das, uteslutande, alser det sä till sågandes mechaoiska i Före¬
dragandens kall, och endast kan vara tillämpligt, om han icke
med nit, drift, skicklighet och oväld sitt Embete utöfva!. Fin¬
nes i förevarande fall något felad t, så hade, efter Grundlagens
tydliga föreskrift, 106 §. bort tillämpas. Conslitutions-Ufskot-
tet har, efter mitt förmenande, icke i sitt skön att välja emel¬
lan 106 oeh 107 §§. Grundlagen är tydlig i föreskriften för
användande af den ersa och andra. Emedlertid, och då 107 §,
blifvit lagd lill grund för Utskottets hemställan, kan jssg icke
Den 4 December.
443
föreställa mljj annat, än alt del skett efter moget öfvervägande
af de manga felaktigheter, hvarmed Herr Stats-Rådet Fåhraus
förmodligen blifvit beträdd, helst sorn icke någon af Borgare-
Ståndets medlemmar i Utskottet reserverat sig; men som, en¬
ligt hvad nyss blifvit sagdt, jag anser orättvist att taga Föredra¬
ganden ensam för hnfvudet, begär jag vördsamt återremiss af
Betänkandet, på det att Utskottet må blifva i tillfälle att upp¬
gifva, hvilka Stals-Råd,, utom Föredraganden, detta ärende i Con-
seillen öfver varit, och Rikets Ständer derefter må kunna be¬
stämma, om och hvilka Stats-Räd böra till afsked anmälas.
Herr C. J. Kock: I denna fråga finner jag mig föranlåten
att gå ett steg längre, samt helt och hållet ogilla Utskottets
raisonnement, tillika ined det resultat, hvartill Utskottet kommit.
F. d. Directionen öfver Segelfarten emellan Wenern oeb Hafvet
hade icke iklädt sig någon personlig ansvarighet för ifrågava¬
rande län, som skulle betalas af Elf-farts-fondcns samtlige då¬
varande och blifvande inkomster. Dessa upphörde, och ång-
bogseringsfaityget, till hvars inköp lånesuinman egentligen blif¬
vit använd, uppbrann, utan Directionens förvållande. Det fanns
således ingen, som kunde åläggas att betala lånesuinman, och
ingen tillgäng i öfrigt förefanns. En afskrifning af lånet måste
alltså ega rum; och som Kongl. Majit fått sig uppdraget, att till
anstalter, som afse Svenska handelns och sjöfartens befrämjan¬
de och utvidgande, mvända det å Svenska handelns bidrag till
Handels- och Sjöfarts-lönden uppkommande öfverskott, så, och
då ifrågavarande lånesumma till berörda ändamål blifvit använd,
egde Kongl. Majst följaktligen rätt att ensam besluta om afskrif¬
ning utur Handels- och Sjöfartsfondens räkenskaper af beloppet,
för hvilket dessutom någon betalning aldrig kunde erhållas.
Lika med Herr de Maré, anser jag derjemte besynnerligt, att
blott Föredraganden blifvit utsatt för Constitutions-Utskottets an¬
märkning, fastän upplyst blifvit, att Stats-Rädets samtlige närva¬
rande Ledamöter i beslutet deltagit. Om, å ena sidan, med»
gifvas mäste, alt Föredraganden står närmast i ansvarighet, så
böra likväl, ifrån andra sidan betraktadt, de medlemmar af Con-
seiilen, som med sina tillstyrkanden främjat ett grundlagsvidrigt
beslut, icke vara befriade från all ansvarspåföljd. Jag tror, att
de böra lida samma öde, sorn Contrasignanten, Emedlertid yr¬
kar jag afslag å Memorialet.
Herr Warn: Dä en värd talare nyss framställt, huruvida,
-vid granskningen af de i Stats-Rådet förde Protocoll, flera an¬
ledningar till anmärkningar emot Herr Stats-Rådet Fåhreeus fö¬
rekommit, så får jag, å de öfrige härvarande Ledamöternes i
Conslitutions-Utskottet vägnar, förklara, att vi tvärtom, med den
största tillfredsställelse, erfarit, huruledes lian i allmänhet, pä
det berömvärdaste sätt, genom sina rådslag sökt befrämja Ri¬
kets sannskyldiga bästa. Herr Stats-Rådet Fåhraus har varit må¬
hända den aldraskickligaste och verksammaste ibland aflidne Ko¬
nungens Rådgifvare. Det har derföre varit med verklig ledsnad
vi nödgats emot honom vidtaga den åtgärd, som Memorialet
Den \ December.
omförmäler; men vi hafva trott, att lian i detta fall förbisett
fvrmen, pä hvilken likväl han, såsom Föredragande, i synnerhet
bort hafva varit uppmärksam. Rikets Ständer hafva visserligen
medgifvit Kongl. Majit rätt, att till anstalter, som afse Svenska
handelns och sjöfartens befrämjande och utvidgande, använda
det å Svenska handelns bidrag till Handels- och Sjölärts-fonden
uppkommande öfverskott, men dervid fästat vissa vilkor, och
häribland, att i hvarje fall Commercc-Collegium samt Handels-
Societeterna i Rikets större Sjö- och Stapelstäder skulle höras
och deras utlåtanden afgifva. Detta lomme likväl icke att ega
rum, derest medlen beviljades, i form af lån, som Konungen
derefter lät afskrifva. Utskottet har ej ifrågasatt, att ju lånet
bort ur räkenskaperne afföras; men trott att målet törst skolat
hos Rikets Ständer anmälas. Constitutions-Utskottet, som icko
eger alt afgifva några opinions-yttringar, utan stride bör låta
Grundlagens bud tjena sig till efterrättelse, har derföre icke
kunnat underlåta att göra den hemställan, som skett. För egen
del vill jag dock önska, att den icke må föranleda till någon
åtgärd, utan att Betänkandet helt enkelt måtte läggas till hand-
lingarne.
Häruti instämde flere.
Herr Ekholm: Jag måste på det högsta bekämpa den af
Herr de Maré uttryckta grundsats, att Rådgifvarne collectivt, böra
ansvara för hvarje beslut, i hvilket de deltaga. Om man be¬
sinnar mängden af göromål, hvaraf Stats-Rådets Ledamöter åro
öfverhopade, så vore det obilligt att sträcka ansvarigheten längre,
eller taga någon annan för hufvudet, än den, sorn beredt och
afgifvit förslag till Kongl. Majits beslut. Den Föredragande mätte
väl hafva större både moralisk och juridisk ansvarighet, än don,
som blott tillstyrkt ett definitivt besluts fattande. Sådan har
också Constitutions-Utskottets tanka varit, då ärenderne icke an¬
setts hafva varit af den allmänna vigt, att hela Stals-Radet der¬
af bort taga speciel kännedom. Emedlertid är det fägnesam!
att erfara, med hvilken stränghet man nu ville gå tillväga, och
jag önskar blott, att man, i alla frågor, som röra de maglegan-
do, komme att förfara på samma sätt. I detta fall är jag dock
färdig att heldre biträda den mera lindriga än strängare me¬
ningen. Herr Wcern liar redan ådagalagt, hvad den af Utskottet
gjorda och i dess Memorial intagna fullständiga utredning af
ämnet närmare gifver vid handen; att denna fråga icke behand¬
lats, såsom sig vederbort, utan att formen blifvit, på ett betänk¬
ligt sätt, förbisedd. Men hvad ansvarspåföljden beträffar, sa,
ehuru jag icke kan frångå, att Constitutions-Utskottet varit både
berättigad t och skyldigt att göra den hemställan, som skett, an¬
ser jag mig nu likväl oförhindrad tillstyrka, att ståndet behaga¬
de, med gillande af anmärkningen, lägga Memorialet till hand-
Jingarne.
Herr Petré: Herr de Mares missnöje med vissa reservan¬
ter synes vara på väg att hänföra honom. Han talar om posi¬
tiva åtgärder. Jag deremot anser att, något positivt icke lamp-
Ven 4 December.
445
ligen kan framställas uti en opinions-fråga. De liemstållanden,
sorn kunna hänföras under 107 §. fiegerings-Formen, äro alla
opinionssaker. Constitutions-Utskottet äligger endast att anmäla
sädana frågor. På Ständerna ankommer alt pröfva verkan der¬
af. Inom Utskottet förklarade jag öppet, då denna fråga der¬
städes förevar, att, ehuru jag röstade för anmärknings-anlednin-
gens framställande, ansåge jag mig likväl oförhindrad att i Stån¬
det tillstyrka, att något afseende derå icke mätte fästas. Denna
åsigt delades i Utskottet jemväl af flere äldre medlemmar af
Utskottet sedan föregående Riksdagar. Rådgifvare, som i allt
öfrigt visat sig förtjente af Konungens och Rikets Ständers fulla
förtroende, borde icke för en enstaka anmärknings-anledning
skäligen kunna anmälas till endliedigande frän sitt innehafvan-
de embete. Delta är emedlertid en sak för sig. F.n annan
är åter Constitutions-Utskottets skyldighet alt omförmäla de an¬
ledningar tilt anmärkningar, som kunna förefinnas. För öfrigt
är nu förevarande mål, i och för principens skull, vigtigt, och
ingalunda sä obetydligt, som vissa ledamöter föreställa sig. Om
man nemligen godkände, att Statens undsättningar, lemnade i
form af lån, kunde få af Kongl. Majit afskrifvas, utan Rikets
Ständers hörande, så hade man möjligt för sig ett manér, hvari¬
genom Statens medel lätteligen skulle kunna afhändas på ett
sätt, som voro för granskningen oåtkomligt. Ilär ega omstän¬
digheter rum af särdeles sjuklig beskaffenhet, och, om jag fattat
caractererne rätt, sä hafva, såväl i detta, sorn i elt annat mål
om afskrifning af det lån, som blifvit af Malmö, för fullbordan¬
det af dess hamnbyggnad, upptaget, Riksdagsförtjenster gjort sig
gällande, och varit de, som hufvudsakligast medverkat till ut¬
gången. Något annat motiv är icke lätt att uppspåra, dä eljest,
utan all skada, kommande Riksdag kunnat afvaktas och Rikets
Ständers tankar i ämnet inhämtas. Detta hade, såsom formen¬
lig!, bort af Stats-Rådet påyrkas, och underlåtenheten deraf kan
icke med fullkomlig likgiltighet betraktas. Lika med andra här¬
varande Ledamöter af Constitutions-Utskottet, anser jag likväl
någon annan åtgärd nu icke vara att vidtaga, än att lägga Me¬
morialet, med anmärkningarnes gillande, till handlingarne, un¬
der förklarande, att den, som nu är Borgare-Ståndets pröf¬
ning underställd, icke må till någon vidare påföljd föranleda;
i och hvarmed jag anser mig hafva besvarat Herr de Mares be¬
gäran om åtcrremiss.
Herr Valley: Jag har redan instämt med Herr Warn, och
då jag icke anser Rikets sanna väl kräfva, alt den person, mot
hvilken anmärkningen blifvit riktad, anmäles till endliedigande
från sitt Embete, synes mig memorialet, helt enkelt, höra läg¬
gas till handlingarne.
Herr C. J Kock: I sjelfva saken har jag redan yttrat min
tanke, men emedan man åberopat en afskrifnings-procedure för
Malmö, anser jag mig skyldig förklara, att denna omständighet
icke utgjort någon bevekelsegrund för milt omdöme i detta
fall. Beträffande åter Riksdags-förtjensters mer eller mindre
446
Dea 4 December.
gillande krall, sä, och dä den värde talaren icke behagat re¬
dogöra för sin mening med berörde uttryck, kan jag icke ingå
i något svaromål derpå.
Herr de Maid: Herr Petré har framkastat några dunkla ord
om ett missnöje, som jag förmenades hysa emot reservanlerne.
Skulle lian med dessa sylta på de emot denna punkt uppräk¬
nade reservanter, Herrar Stjerngranat, Rääf, Tersmeden, m. fl.,
sä får jag förklara, att jag icke har något skäl till särskildt miss¬
nöje emot desse Herrar, sorn åtminstone icke mot mig fram¬
kastat personliga insinuationer, och alt hans farhåga i den de¬
len är alldeles ogrundad. 1 afseende äter pä sjelfva saken,
styrkes jag, efter ytterligare genomläsning af Betänkandet, i den
öfvertygelse, att det mindre är ämnadt att tjena till upplysning
derom, huru Konungens Bäd gifva re utöfvat deras kall, än huru
f.onstitutions-Utskoltet fullgjort sin granskningsskvldighet. Om¬
dömet vill likväl icke utfalla till fördel för Utskottet. I mitt
förra yttrande yrkade jag, som trodde, att de, som voro del-
aktige i samma sak, borde pä samma sätt behandlas, återremiss,
för erhållande af upplysning, hvilka af Slats-Bädets medlemmar,
utom Herr Stats-fiädet Fåhreeus, deltagit i afgörande! af delta
mål. Jag ansåg och anser det ännu vara af vigt, att nu, då
vi första gången efter Departemental-Styrelsens införande äro
tillsammans och rådpläga i detta ämne, Departements-Cheferne
icke ensamme göras ansvarige för besluten, som de contrasignera.
Föredraganderne kunna val anses såsom hufvudman'; men då
Grundlagen är oförändrad, och de andra Stats-Bådens befrielse
från all ansvarsskyldighet möjligtvis skulle kunna leda derhän,
att icke någon annan, än Föredraganden, brydde sig om att
taga del af vissa mera besvärliga och kinkiga ärender, sä trodde
jag, att, om afseende komme att lemnäs ät Utskottets nu gjor¬
da hemställan, ansvaret borde gälla äfven de öfriga. Med för¬
undran har jag numera likväl förnummit, att man likasom un-
danbedt sig all uppmärksamhet åt sin egen anmärkning, som så¬
ledes icke hade bort blifva på detta nog lättsinniga sätt fram¬
ställd. Jag kan ej tolka 107 §. sä, alt anmälan om afsked för
{;n enstaka åtgärd bör ske. Der står: ”hliiille Constitutions-
Utskottel anmärka, att Siats-Rådets Ledamöter samfätldt, eller
en eiler flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mätt och
steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, ÄCc.” Detta mätte
förutsätta flera felsteg, åtminstone en éclatant händelse, innan
J.07 §. kan tillämpas. I detta fall, der formen anses vara för¬
bisedd, och emot en gällande Författning brutet, hade 106 §.
bort läggas lill grund. Att detta icke ledt till någon påföljd,
egde Constilutions-ltskottet icke att bedöma. En återremiss
bade äfven derföre bort ske.
Herr Petré: Jag har aldrig ifrågasatt, att Herr de Maré hy¬
ser någon missbelåtenhet till Herr Rääf. Långt derifrån! Jag
tiar deremot nu erfarit, att Herr de Maré är särdeles missnöjd
med de Ledamöter, hvilka inom Constitutions-Utskottet vanligvis
äro den nyssnämnde liiddersmannens politiska vedersakare. Det
Den 4 December.
441
hade icke bort Vara Herr de Maré obekant, alt Constilutions-
Utskottet eger makt, att i alta de fall, der 106 §. R. F. kan
komma i fråga att tillämpas, välja den lindrigare anmärknings-
utväg, som 107 §. erbjuder. Det är en rättighet, lika obestrid¬
lig, som tillförene obestridd. Vid denna Riksdag har Constitu-
tions-1'tskottet vidtagit en ännu skonsammare åtgärd, den nem¬
ligen, att inskränka sina anmärkningar allenast till deni, som
contrasignerat Konungens beslut. Denna skonsamhet hade sä
mycket heldre bort af den minislerielt sinnade ledamoten med
benägenhet omfattas, som det icke kan undfalla hans uppmärk¬
samhet, att (lere bland den Itädangårtgne Konungens Rådgifvare,
hvilka ännu äro hos den nya Regeringen bibehållnej eljest
möjligen skulle kunnat af anmärkningarna träffas. Herr de Mai c.
bar begått ett ytterligare misstag, dä lian yttrat sig sä, som
skulle im det stora décharge-betänkandet vara under Öfverlägg¬
ning. Förevarande anmärkningsfråga är blott ett enskildt ilian
Siats-Utskottet remitteradt inål, hvari det ålegat Constitutions-
Elskottet att särskildt utlåtande afgifva.
Herr Schartau: I Stats-l tskottet, har jag deltagit i anmärk¬
ningen emot Herr Stuts—Rådet Fåhraeus, som, efter min öfverty¬
gelse, rätteligen af en sådan gjort sig förtjent, och jag anser
följaktligen Constitutions-Efskottet ock hafva rätteligen förfarit,
da det godkänt anmärkningen. Härvid vill jag likväl icke hafva
sagt, att Constilutions-Utskottet, vid tillämpningen af 107 §. Ii.
F., ställt sig Grundlagens bud till noggrann efterrättelse. Åt
minstone tror jag, lika med Herr de Maré, att 106 §. varit,
om någon, den rätta, äfvensom jag håller före, att 107 §. är
vida strängare, än den 106. Om Rikets Ständer nemligen nu
godkände Constitutions-Utskottets anmärkning, och gjorde en
hemställan till Kongl. Maj:t, så kunde någon följd deraf upp¬
komma; hvaremot, alt döma af anfecedentia, allt ansvar uleblef-
ve, i händelse 106 §. blifvit lagd till grund. Ett annat fel är
af Conslitutions-l tskoltet begånget derigenom, att Föredraganden
ensam blifvit, med förbigående af de öfriga Stats-Räderne, som
i beslutet deltagit, tagen för Imfvudet. lietta är en ganska an¬
märkningsvärd omständighet, sorn otvunget framkallar den ön¬
skan och det hopp, att man icke mätte så ställa till, att det
närvarande systemet endast blefve ert fortsättning af det för¬
flutna. Jag anser en collectiv ansvarighet böra ega rinn, och
tror derföre, att, jemte Herr Siats-Rådet Fåhraus, de Öfrige i
beslutet deltagande Stats-Räden också bort af Constitulions-Lt-
skottel för Rikets Ständers pröfning framställas. Jag anhåller
om åferremiss på Betänkandet, fastän föga sympafhier för min
åsigt lära Vara alt förvänta.
Herr de Maré: En värd talares påstående, att Constitutions-
Etskottet eger att välja, hvilket procedere det behagar, är allt¬
för vigtigt, att lemnäs oanmärkt. Jag kan icke tillerkänna Et-
skoltet en sådan rättighet, ty Grundlagen gifver bestämd anvis¬
ning, när hvardera al 106 eller 107 §§. skall tillämpas. Ej
eller kan jag instämma i den meningen, att 107 §. är af lin-
448
Den -4 December.
cirigare natur. Den är tvärtom nästan den aldrasvåraste. Hvar»
ifrån Herr Petré har hämtat den föreställning, att jag trott mig
vara inne på Décharge-betänkandet, kan jag icke begripa; ty
något yttrande, som kan tydas derhän, liar af mig icke blifvit
fälldt. Dessutom har jag icke klandrat, att l'tskotte£ utlåtit sig
i detta mål, utan sättet, hvarpå det skett, oell att Utskottet ej
gått i bolten med saken. Emedlertid är jaj^nöjd att hafva
funnit åtminstone en Ledamot, sorn ser vår Grundlag ifrån en
större och mera vidgad synpunkt.
Herr Norin: Äfven jag har i Stats-Utskottet deltagit i be¬
handlingen af detta ärende; och, då jag gillar Herr Schartaus
åsigt af saken, anser jag en återremiss vara oundgängligen nöd¬
vändig, på det att öfrige i beslutet deltagande Stats-Råds-
Ledamöter må blifva för Rikets Ständer uppgifne.
Häruti instämde Herr Langenberg.
Herr Geijer: frenne Ledamöter af Constitutions-Utskoltet
hafva redan antydt orsaken, hvarföre 106 §. R. F. ej blifvit
tillämpad. Med den erfarenhet, som vunnits sedan sista Riks¬
dagen, ansåg man det nemligen vara fåfängt, att på den vägen
komma till något resultat. I öfrigt instämmer jag med Herrar
Petré och Warn.
Herr Ekholm: I anledning af hvad som blifvit yttradt om
återremiss af detta Betänkande, anser jag mig befogad yttra
den mening, att sådant icke är enligt med Grundlagen. Då
icke någon annan, än Constifulions-Utskottet, kan ställa Konun¬
gens Rådgifvare till ansvar under Riks-Rätt, så är klart, att Ut¬
skottet icke dertill kan emot sin vilja tvingas.
Häruti instämde vice Talmannen, Herr Brinch.
Herr Petré• Herr de Maré har lemnat sin plats, då han
borde vara tillstädes, för att emottaga en upplysning. Jag må¬
ste förklara, det jag icke trott Herr de Maré kunna vidblifva
en sä oformlig mening, som den, han för en stund sedan ut¬
talat, och hvaruti jag hört en annan Ledamot instämma. Det
lärer icke kunna förbises, att ett bestämdt ändamål allenast bör
föranleda återremiss. Hvad Herr de Maré vill uträtta i sjelfva
saken, må han nu, dä han till sin plats återkommit, bäst han
kan och gitter, förklara.
Herr de Maré: Jag trodde, att en ytterligare redogörelse
för mina åsigter i detta ämne icke skulle behöfvas, men då så¬
dant blifvit äskadt, så får jag ånyo upprepa, att jag begärt å-
terremiss, på det att Constilutions-Utskottet måtte komma i
tillfälle alt närmare begrunda, ej allenast om det står vid sin
alfvarsamma anmärkning emot Herr Siats-Rådet Fåhreeus, hvilket
jag har någon anledning alt betvifla, efter hvad jag redan hört,
utan äfven, om Utskottet icke möjligen kunde finna sig hafva
gjort Herr Stats-Rädet Fåhraus ytterligare orätt derigenom, att
det icke ställt de andre i besluten delaktige Stats-Råden i sam¬
ma fördömelse med honom. Derjemte får icke eller lemnäs
oanmärkt, att, om en återremiss kunde tillvägabringas, så kom-
me förmodligen hela Constitutions-Utskoltet att hålla sig till
Den 4 December.
U9
den meningen , att något afseende icke måtte fästas å livad
Utskottet, i denna del, hemställt, hvarigenom också inträffade,
att den obehagligheten icke ensamt komme på vissa Ledamöters
lott. Nu hoppas jag, det jag varit nog tydlig.
Herr Foenander • Då tillämpningen af 106 §. tjenar till in¬
genting, och 107 §. är orättvis, så torde något annat icke
återstå, än afslag på Betänkandet, derom jag tager mig frihe¬
ten anhålla.
Herr Petré: Det resultat, Herr de Maré åsyftar, är icke
något annat, än att åstadkomma en liten munterhet på Consti-
tutions-Utskottets härvarande Ledamöters bekostnad. Annat kan
mod en återreiniss icke uträttas, och Herr de Maris uppgifna
syftemål dermed kan icke antagas för godt. Om man återgår
till discussionens början, borde det icke vara glömdt, att Ut¬
skottets Ledamöter förklarat sig hafva så uppfattat sin ställning,
att de väl ansett sig befogade att framställa de anmärkningar,
som nu egt rum, utan alt derföre vara förpligtade att, vid de¬
ras behandling hos Riks-Stånden, fullfölja desamma. Vi hafva
ock i dag yttrat den tanka, att dessa anmärkningar icke borde
föranleda till vidare åtgärd. Herr de Maré önskar ingen på¬
följd af anmärkningarne, men yrkar icke desto mindre åter-
remiss. Detta gifver mig anledning till Högtärade Ståndet
hemställa, det intet afseende må fästas vid Herr de Mares
begäran.
Häruti instämde Herr Bergsten.
Herr A. Berg: Både såsom Ledamot i 1843 års Stats-
Revision och i Stats-Utskottet har jag biträdt anmärkningen,
och jag anser den väl förtjent af Ståndets uppmärksamhet;
men Conslitdtions-Utskottet har icke förfarit alldeles rigtigt, då
det tillstyrkt användandet af 107 §. R. F., och blott vändt sig
emot Föredraganden. 106 §. är, efter min öfvertygelse, pä
förevarande fall mest lämplig, och talan borde hafva blifvit an¬
ställd emot alla de Rådgifvare, som i beslutet deltagit. En an¬
svarsfrihet för dem skulle möjligtvis kunna leda derhän, alt do
icke med oväld utöfvade sitt Rådgifvare-kall, utan i stället
spelte under Föredragandens mantel. Fastän jag icke vill
göra Constitutions-Utskottets medlemmar någon förtret, kan jag
icke annat, än biträda Herr de Mares mening, den jag anser
vara väl grundad.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen utlät
sig: Då bifall på detta Memorial icke blifvit yrkadt, lärer nå¬
gon proposition derå icke behöfva framställas. Tvänne menin¬
gar hafva velat göra sig gällande; och som jag af Grundlagens
bud finnér mig oförhindrad, att jemväl göra proposition på åter-
remiss, sorn blifvit af några Ledamöter äskad, så framställer jag
först donna proposition:
Behagar Ståndet återremittera Constitutions-Utskottets Me¬
morial, N:o 17, på grund af deremot gjorda anmärkningar?
Svarades: Nej.
Bnrg.-Stånd. Prot. vid Urt. Ritad. 1844 o. i845. II. 29
450
Den 4 December.
Derefter beslöt Ståndet, uppå Herr Talmannens propo¬
sition, att förklara, att, ehuru fog icke saknats till ifråga¬
varande anmärkning och framställning, desamma likväl an-
sågos numera icke till någon påföljd böra föranleda; och
med detta förklarande lade Ståndet Memorialet, N:o 17, till
bandlingarne.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar Ledamöter åtskiljdes
kl. i 2 eftermiddagen , men sammanträdde åter, till fortsätt¬
ning af
Plenum kl. 6 e. m.
§■ 4.
Upplästes och godkändes följande af Expeditions-Utskof-
tet uppsatta förslag till Rikets Stunders underdåniga Skrifvel-
ser, nemligen:
N:o 40, angående inköp och utdelning af ett antal exemplar
utaf Svenska Fornskrifts-Sällskapets handlingar;
N:o 41, angående upphäfvando af 3 §. 2 Cap. Giftermåls-
Balkcn;
N;o 42, angående kungörandet af handlingar, som af utländ¬
ske Sjöfarande böra, vid hitkomsten lill Riket, medföras, till be¬
styrkande af fartygets nationalitet, och
N:o 43, angående upphörande af den nedsatta tullen å från
Finland inkommande varor; äfvensom
Förslag, under N:o S, till en §. i Riksdagsbeslutet.
§. 5.
Herr Talmannen yttrade: I ordningen förekommer nu till
föredragning Constilutions-Utskottets Memorial, N:o 18, angå¬
ende fullbordad granskning af de i Stats-Rädet förda Proto-
coll; men dä samma Memorial innehåller två särskilda afdel-
ningar, af hvilka den första omfattar sex anmärkningar emot
Konungens Rådgifvare uti olika mål, och den andra afdelningen
äter afser anmärkning derå, att, enligt hvad Stats-Råds-Proto-
collen utvisa, Regerings-ärenden icke sällan förekommit, uti
hvilka besluten mer eller mindre afvika från Stats-Rådets en¬
hälliga underdåniga tillstyrkanden, torde Ståndet besluta, huru¬
vida detta Memorial skall till hela sitt innehåll på en gång,
eller för hvarje punkt särskildt, föredragas och till afgörande
framställas.
Vice Talmannen, Herr Brinch: Jag yrkar, att ifrågavarande
Memorial må i sin helhet föredragas och afgöras.
Herr Lagergren: Jag vill icke motsätta mig förslaget, att
detta Memorial i sin helhet behandlas, dock så, att det dervid
må vara hvar och en öppet, att med tilläfventyrs afgifvande
anmärkningar fästa sig vid särskilda delar deraf, och alt ej
endast totaliteten må anses blifva föremålet för sådana.
Vice Talmannen Herr Brinck: Min framställning om före-
dragningssättet afsåg icke att afskära någons rättighet att fritt
Den 4 Decemler.
451
yttra sig i ämnets aila delar; men då man torde kunna förutse
att detta memorial icke leder till synnerlig åtgärd, trodde jag
tid vinnas dermed, att frågan komme under ett klubbslag till
afgörande.
Herr Petré: Lika med Herr vice Talmannen, tror jag det
vara lämpligast, att föredragningen af ifrågavarande memorial
sker ”en bloc.”
Herr Talmannen yttrade: Behagar Ståndet besluta, att Con-
stitutions-Utskoltets Memorial, N:o 18, i sin helhet, föredrages
och till afgörande företages; en och hvar af Ståndets Ledamö¬
ter dock förbehållet, att anmärkningar vid de särskilda delurne
deraf afgifva?
Svarades Ja; hvarefter detta Memorial i sålunda stadgad
ordning föredrogs.
Herr Petré begärde ordet och yttrade: ”Första punkten i
Memorialet N:o 18 är i förmiddagens Plenum redan afgjord och
kan således icke nu blifva föremål för nytt beslut.
Hvad angår 2, 3, 4 och 5:te anmärknings-punkterne i sam¬
ma memorial, så lärer Borgare-Ståndet nogsamt finna, att Con-
slitutions-LJtskottet ägt full anledning att deruti omförmäldto
Regerings-åtgärder Rikets Ständers pröfning underställa. De
kunna visserligen, för sig sjelfva betraktade, synas temligen be¬
tydelselösa, men vid närmare påseende, finnas de dock inne¬
fatta märkliga bidrag till den förra Styrelsens caracteristik. Att
de förekomma isolerade eller utan egentligt samband, må dess¬
utom icke väcka förundran, då man erinrar sig Constitutions-
Utskottets sammansättning, och att möjligheten af all anmärk¬
ning mot Stats-Rådets Protocoll merendels berott af det resul¬
tat, som den förseglade voterings-sedeln vid de inom Utskottet
förelupne täta omröstningar gifvit. Då emedlertid de Kongl.
Maj:ts Rådgifvare, hvilka såsom contrasignanter till ifrågavaran¬
de Regerings-beslut hos Rikets Ständer blifvit anmälde, icke
mera tillhöra Stats-Rådet, hemställer jag ödmjukast, om icke
Borgare-Ståndet skulle anse lämpligt, att med godkännande, af
Constitutions-Utkottets i nyssnämnde fyra punkter gjorde fram¬
ställningar, förklara, att dervid må bero, utan att vidare föran¬
leda någon åtgärd.
Vidkommande åter det allmänna omdöme rörande den
granskade regerings-perioaen, för hvilket jag, med hänsigt till
Constitutions-Utskottets särskilda anmälanden och min vid Ut¬
skottets betänkande fogade reservation, anser mig böra påkalla
en stunds uppmärksamhet, får jag först erinra, att den allmän¬
na likgiltighet, som vid detta Riksmöte visats Constitutions-Ut¬
skottets förhandlingar, med skäl må väcka förvåning. Måhända
har den af förhoppningarne på den nya Styrelsen alstrade hän¬
förelsen verkat dertill. Måhända är denna likgilltighetsgrund att
söka i vördnaden för den bädangångne Konungens minne! Men
de nyssnämnde lörhoppningarnas värde skulle underkännas, i
fall granskningens frukter för deras skull förlorades, och i det
sednare hänseendet har convenancen redan fullgjort sin pligt.
452
Den 4 December.
Till Nationen ega Rikets Ständer det dyrbara åliggandet, att
framlägga en skildring öfver den försvunna Regeringstiden; ty
likasom den enskilda menniskan, för att sträfva till förädlingens
nial, måste ega mod att pröfva sig sjelf, sina ofullkomlighcter
•— sina brister, måste också den nya Regeringen, hvilken sjelf
angifvit sig såsom en reformerande Stats-styrelse, om den all¬
varligt önskar en förbättring i Statsskicket, icke sky en sadan
af Nationens Ombud öfver den förra Regeringen genomförd o-
väldig granskning, som från de inom Stats-förvaltningen före-
funne misstag, felsteg och villfarelser, bildar en säker grund
för öfvergång till en annan sakernas ordning. En icke ringa
del af nuvarande Rikets Ständer skall sannolikt innan kort för
alltid skiljas från de offentliga Statsbestvren. Många bland dem
gå till äfventyrs snart att införlifvas med den jord, som förva¬
rar de vissnande stoften, men så länge de ännu bekläda sina
rum inom Representationens samlingssalar, så länge de inne¬
hafva förtroendet att verka för det allmännas gagn och bästa,
så länge samhällets vigtigaste angelägenheter äro af dem bero¬
ende, borde de ej kunna frigöra sig från den af Grundlagen för¬
anledda förbindelsen, att till framtidens varning, gagn och rät¬
telse öppet och ärligt yttra sitt omdöme öfver den Regering,
hvars handlingar och beslut de nyligen genom sitt Constitu-
tions-Utskott granskat.
Svårigheter kunna möta, att framställa detta omdöme på
ett sätt, som icke för stridiga politiska åsigter tinnas stötande,
och minst kunna dessa svårigheter förbises af den, söm förut
vid Regerings-ärendors bedömande, ej sällan pä detta rum fått
emottaga apostropher 0111 oädla motiver och enskildt missbelå¬
tenhet, men detta obehag är för den offentligt» mannen ound¬
vikligt, och mäste af honom tolereras. Lyckligtvis kunna insi¬
nuationer af dennna beskaffenhet icke länge bestå inför en för¬
domsfri pröfning. De kunna det icke, emedan här vöre en ren
omöjlighet att, i den låga skepnaden af Calomniateur, mot sitt lands
Regering uppträda. Hvarje försök i denna väg skulle snart följas af
hlvgd och vanära. Det skulle nedtystas af ett ogillande sorl. Det
skulle, utan tvifvel väl förtjent, vara oskiljaktigt frän förlust af all¬
mänt förtroende. Derföre blottställer sig ingen vältänkande man.
Ilan gör det ej, emedan känslan af eget värde förbjuder hvarje
företag i oädel syftning. Men nu till saken! Häfdatecknarens
förmåga att combinera händeiserne till ett sammanhängande helt
kan icke af den enskilde Representanten förväntas, men icke
desto mindre kunna de vid Riksdagen inhämtade sakförhållan¬
den, oväldigt framställde, gifva värderika bidrag åt den histori¬
ska forskningen. Det är, mine Herrar! en vid föregående Riks¬
dagar förekommen och äfven nu förnyad anmärkning, att Con-
stitutions-Ctskottets erinringar mot Regeringens beslut meren¬
dels röra ämnen af en underordnad vigt. Det mäste erkännas,
ött denna anmärkning är till viss grad vigtig, men utom det,
alt RogOrings-ärendernes obetydlighet icke utesluter möjligheten
Den -{• December.
4 53
af doras synnerligen erinransvärda behandling, förtjena)- ihäg-
liommas, att enär, under don förra liegerings-pcrioden, sain-
hälls-angelägenheter af en öfvervägande betydenhet dels blifvit
alldeles lemnade utan handläggning, dels endast ytligt vidrörde
och sedermera tid från tid uppskjutne, det i sjelfva verket är
lieft im*ffl€gl, ali en större del af de i Släts-Rådet fatta de be¬
slut saknar allt högre interesse. Också lida Stats-Rädets Pro-
locöller i allmänhet af en märklig hrist pä förhandlingar af e-
gentligt värde. Af ett muntligt föredrag kan icke väntas en de¬
taljerad bevisning. Dertill har jag saknat erforderligt rådrum,
och Borgare-Ståndet är säkerligen bäst belåtet dermed, att jag
nu, utan att ingå i specialiteter, hufvudsakligen ordar om de
Statens -lifsfrågor, -hvilka., såsom egande högsta allmänna inte¬
resse, förtjena Nationens odelade uppmärksamhet. Dessa frågors
öde under den 'förra Regeringen kan, enligt min förmodan, tillför¬
litligast bestämma omdömet om denna Regerings caracter. Föl¬
jande den ordning, sorn i min åberopade reservation finnes i-
alUlagen, börjar jag således med frågan om Representationens
ombildning. Jag förbigår här de märkliga omständigheter, un¬
der hvilka Regeringen utöfvat sin inflytelse på Rikets Ständer.
Ej holler vill jag nu tala om de bestraffande åtgärder, Rege¬
ringen vidtagit mot enskilde Riksdagsmän, de der handlat i en
för Regeringen misshaglig syftning. ■ Jag återkallar blott i min¬
net, huruledes Regeringen, tid efter annan, lemont sitt afslag
till flera af Rikets Ständer äskade partiella Grundlags-förhättrin-
gar; dessa facta, pä hvilka äfven 183-1 års Riksdag boredt flere
nya exempel, berättiga allena till det förklarande, att Regerin¬
gen varit bestämdt obenägen för all ombildning af nu varande
llepresenlations-form.
Historiken öfver det nya tågverket har jag utförligt upp¬
dragit redan under förra Riksmötet. Äfven under denna Riks¬
dag har jag haft tillfälle påminna om det beklagansvärda för¬
hållandet med denna vigtiga samhälls-angelägenhet. Den skil¬
dring, jag deröfver framställt, har visat sig för en och hvar sä
öfvertygande, att jag, på grund deraf, antager såsom ovedersäg¬
ligt, att Regeringen motarbetat det nva Lagverkets framgång.
Följaktligen har Regeringen afslagit en myckenhet af Rikets Stan¬
der äskade partiella lagförändringar, hvartill den egentliga grun¬
den i det Nya Lagförslaget, finnes. Vore ett ytterligare bevis
pä Regeringens nyssnämnde förhållande af nöden, så kunde det
hämtas från Constitutions-Ctskottets nu framställde exempel, i
afseende pä förfarandet vid lagberedningens formation, — att
icke tala om erfarenheten från Norrige, der Stor-Thinget, ge¬
nom troget vidhållande af Svenska Criminai-lagförsläget, vunnit
detsaramas antagande, sedan Konungens veto icke vidare för¬
mådde lägga hinder deremot.
En Kyrkoherde på landet är, efter 1841 års Riksdag, vor¬
den kallad till Ståts-Råd och Chef för Ecclesiastik-Departemen-
tet. Denna omständighet förtjenar att bemärkas, såsom ägande
ett bestämdt inflytande pä Läroverksfrågan, — denna biidnin-
454
Ben I December.
gens vigtigaste angelägenhet, — hvilken, tili ett fortfarande
men för undervisningsverkens högst påkallade reform, blifvit be¬
traktad såsom en privilegii-sak för ett bland Riks-Stånden. Sko¬
lans emancipation från Kyrkan synes vara ett oeftergifligt vil¬
kor för denna, redan i 25 år fåfängt väntade reform. Jag re¬
fererar till hvad jag i detta magtpåliggande ämne förut under
Riksdagen haft tillfälle på detta rum andraga, och tillägger blott,
att sedan det visat sig huruledes Lärare-corpsen, såsom en
följd af det oefterrättliga systemet, inom sig ännu tvistar om
de gamla och de nya lärare-methodernas företräde, så erfor¬
dras hos den nya Regeringen en hög grad af kraft, för att i-
nom den ecclesiastika administrations-grenen komma till ett
länge efterlängtadt slut på alla de märkliga brister, som den
förra Regeringen derutinnan efterlemnat.
Krigs-förvaltningen är ett ämne, som nyligen här förevarit!
Säkert skall ingen bland mina Stånds-kamrater, om också olika
tänkande, förebrå mig, att jag icke för mina anmärkningar mot
denna administration gifvit skäl, som förtjena afseende. Det
torde tillåtas mig att erinra derom. Hindren att kunna förbät¬
tra det alltför bristfälliga försvarsverket, hafva under den sed¬
nare Regerings-perioden varit destomera betydande, som det
icke utan märklig svårighet lyckats att finna en högre Militair-
person, som velat åtaga sig Chefskapet för Landtförsvars-Depar-
tementet. Underhap.dlingarne i detta afseende hafva slutats der¬
med, att en ålderstigen man mera pro forma än i verkligheten
åtagit sig att representera detta Chefskap. Hvad kunde man
under sädane omständigheter billigtvis vänta? Intet framskri¬
dande till förbättring — blott ett vidhållande af förut veder¬
tagna, till det mesta planlösa, dispositioner! Följaktligen har i
krigsdetailen en hel hop frågor af yttersta vigt kort villigt blifvit
i commandoväg afgjorde, oansedt de påkallat en hög grad af
upplåning och sakkännedom, och varit förtjente af den nog¬
grannaste pröfning inom det ansvariga Stats-Rädet. Genom den¬
na krigs-ärendernas behandling hafva fredens lagrar gått födo-
rade! De hade kunnat vinnas, om, efter sorgfällig beräkning
af Statens tillgångar, försvarsverkets fordringar blifvit afvägde
på ett sätt, som, med åsidosättande af andra anspråk, än dem,
hvilka landets trygghet framkallat, förnämligast afsett försvarets
egentliga syftemål. Förbiseendet deraf under ett tjugotal af år,
har till det allmännas kännbara skada alstrat och underhållit
de ännu fortfarande stridigheterne emellan sjövapnets män.
En mångårig dyrköpt erfarenhet har omsider uppenbarat
den myckenhet från den förra Krigsförvaltningen härledda bri¬
ster, hvilkas afhjelpande är ett af de svåraste problem, som
den nya Regeringen har att lösa. Upplysningsvis hör jag näm¬
na, att jag, efter på egen hand företagen granskning af Sjöför-
svars-Departementets förhandlingar, funnit anledning fästa Ut¬
skottets uppmärksamhet derpå, att detta Departement, i anse¬
ende till målens ringa antal och obetydlighet, är af en så liten
omfattning, att dess fortsatta tillvaro svårligen kan försvaras.
Den -4 December.
455
.lag kommer nu till befordringssystemcf. Den nu granska¬
de Rogerings-perioden liar varit synnerligen rik ])ä anmärk¬
ningsvärda tilldragelser i fråga om utnämningar till Statens em¬
beten och tjenster. Jag vill icke såra någon med att framstäl¬
la exempel. Jag upplyser blott, att, så vidt af Stats-Råds-Pro-
tocollen kunnat skönjas, hafva så kallade Riksdagsförtjenster ef¬
ter 1841 års Riksmöte, mera än någonsin tillförene, gjort sig
vid befordringar gällande. Fruktan för demagogiska förehafvan-
den liar utöfvat en förundransvärd verkan. Den liar i allmän¬
het allägsnat allt bemödande att vid befordringar skänka före¬
trädet ät bepröfvad skicklighet och en aktningsvärd caracter.
Derigenom har medelmåttan och det blinda devouementet icke
sällan vunnit seger öfver den redbara förtjensten. Den sedna¬
re liar, sålunda tillbakasatt, blifvit allt mera sällsynt, och detta
i vära dagar ganska märkbara förhållande, är icke en bland de
minsta olägenheter, som nuvarande Regering fått efter den fö¬
regående i arf emottaga!
Tjugo års tålig väntan har varit otillräcklig att uppnå ett
mål för den olycksbringande tvisten om näringsfriheten. Äfven
lösningen af denna samhällsvigtiga sak ankommer nu på den
nya Regeringen.
Jag vill ej vid detta tillfälle utbreda mig derom inom det
Riks-Ständ, som har närmaste erfarenhet om verkningarne af
saknad säkerhet i närings-lagstiftningen. Jag förbigår såle¬
des de erinringar, som i denna del kunna af Stats-Råds-Pro-
tocollens granskning föranledas, fullt öfvertygad, att den mängd
af llandels-licencer och undantagsförmåner, som Regeringen,
tid efter annan, låtit vissa gynnade personer åtnjuta, lifligt är
i Borgare-Ståndets minne. Deremot vill jag tala om en nä¬
ring, hvars mer och mer missbrukade frihet småningom an¬
tagit en för samhället synnerligen vådlig caracter. Denna
näring är bränvinsbränningen. Jag är långt ifrån att påstå, att
Regeringen allena vållat de af en öfverdrifven brånvins-produ-
ction för samhället alstrade olyckor. Skulden dertill tillhör li¬
ka mycket Rikets Ständer. Ostridigt är emedlertid, att Regerin¬
gen städse tillförene genom sina åsigter om skatteväsendet, sina
alltid betydligt stegrade anspråk på ökade Stats-inkomster och
sitt deraf föranledda behof, att vid hvarje Riksdag i vissa hän¬
seenden dagtinga med det inom Representationen inflytelserika
jordbruks-interesset, intagit en ställning, hvilken hindrat Rege¬
ringen att i bränvins-lagstiftningen uppträda i den förmedlan¬
de och imponerande egenskap, som en sann uppfattning af lan¬
dets väl fordrat. Redan Gustaf den Tredjes exempel har öf-
vertygat om vådan för en Styrelse, att befrämja bränvinets miss¬
bruk. Erfarenheten frän denna tid hade bort stadga såsom en
oeftergiflig Regerings-grundsats, nödvändigheten att motarbeta
denna samhällsförstörande industrigren, som nu vuxit till en
magt i Staten — en magt, som i det offentliga lifvet icke säl¬
lan gäckar samhällsnyttiga bemödanden och i det enskifta, ofta
tillintetgör husbondeväldets allvarliga sträfvande, att inom sin
456
Den 4 December.
inskränkta krets upprätthålla ordningen och befordra Jen arbe¬
tande classens utkomst. Olyckan af brunvinet är nu utbredd
til! alla landsorter. Hotande uppenbarar den sig alltmera i se¬
deslöshet och ett vexande antal proletairer! Kanske liar man¬
gen trott sig önna öfverdrift i det yttrande, sorn en Preste-
Ståmlets Ledamot deröfver afgifvit, men det ligger i detta yt¬
trande en djup, en sorglig sanning, och jag egnar nu offentli¬
gen Herr Janssen min tacksamhet för hans lika kraftiga, som
frimodiga skildring.
Statshushållningen under den flydda [\egerings-perioden gif-
ver rikhaltiga anledningar till betraktelser. Den bar visat sig
sväfvande och ofta beroende af ögonblickets hugskott. Ej säl¬
lan hafva Throntalen uppenbarat, huruledes, med förbiseende af
fattigdomen i landet, Statens ställning blifvit, såsom en frugt
af Styrelsens åtgörande, framställd i en blomstrande dag. Stats-
Råds-protocollen deremot ådagalägga, att Stats-anslagen stun¬
dom öfverskridits, och huruledes tillgäng uti ”under händer
hafvande medel” merendels dertill funnits. Denna slags till¬
gång befinner sig ännu i ett outredt skick. Det är dock icke
min mening, att här ingå i detailer derom. Mitt syftemål är al¬
lenast, att yttra ett omdöme om Statshushållningen i allmänhet.
Den har icke kunnat vara god, utur det skäl, att den förra Re¬
geringen, oaktadt frikostiga Stats-anslag, rätt ofta lidit af förlä¬
genhet i financielt hänseende. Denna förlägenhet, alstrad af
Regeringens vägran, att i allo erkänna och följa Ständernes
Stats-reglering, har visserligen under sednare åren blifvit ge¬
nom Regeringens fria disposition öfver den icke obetydliga Han¬
dels- och Sjöfartsfonden i vissa delar mindre märkbar, men det är
just denna nog mycket beslöjade disposition, som under sednare år
förnämligast lemnat rum för erinringar mot den (mandelia Stats¬
förvaltningen. Ett stort nationeit företag har derigenom, ehuru
prisvärdt till sin grund, blifvit, i afseende på sättet för stats¬
bidragets beviljande, ett redan vid förra Riksmötet med fog
framställdt föremål för Ständernes klander, och anledning sak¬
nas ingalunda, att den tänkvärda mystiOcation, som äfven de
sist granskade Stats-Råds-protocollen, i denna anslagsfråga sorg¬
fälligt bevarat, kan komma att tillskynda nuvarande Styrelse
flere, af enskildtes, i följd af fordna invecklade förhållanden, ste¬
grade, öfverdrifna anspråk, förorsakade bekymmer. Detta exem¬
pel allena är talande nog. Det är tillfyllest utmärkande för
den Statshushållning, som förut egt rum, ty en Regering, som
Icke samvetsgrant vårdar sig om Statens medels användande,
uti en med Ständernes beslut och föreskrifter likstämmig ord¬
ning, kan, utan fruktan för misstag, anses hafva genom egen¬
mäktiga åtgärder, beröfvat sig det stöd i Nationens förtroende,
hvarförutan Regeringens förmåga, att verka för sin ädla och hö¬
ga bestämmelse, ej kunnat ega erforderlig kraft.
De fleste Ständernes önskningsmål hafva rönt en missgyn¬
nande behandling. Betraktar man Riks-Standens ställning till
hvarandra och den märkliga split, som mellan vissa Riks-Stånd
Den 4 December.
457
omisskännoligen förefinnes, sä torde den allmänna s'utsats icke
vara förmäten, att i de fall, dä Ständerne, oaktadt denna oför¬
delaktiga inbördes ställning, likväl förenat sig alt hos Konun¬
gen framställa underdåniga önskningar om förbättringar så väl
inom den economisku lagstiftningsrättens område, som andra
Styrelsedelailer, de icke dertill saknat rättmätig grund. I syn¬
nerhet måtte förhällandet kunna antagas vara sädant, dä dyiika
önskningar vid hvarje Riksdag blifvit förnyade. Om än undan¬
tag härutinnan skulle kunna uppletas, så förändrar ju icke un¬
dantaget regeln. Huru skall dä den förra Regeringens enstän¬
diga vägran, att fästa afseende pä Ständernes framställningar,
kunna förklaras? Efter uppmärksam forskning i Stats-Råds-Pro-
tocollen, tror jag mig kunna sprida ljus häröfver. Åtminstone
saknas icke anledning alt vid dylika tillfällen enskilda intressen
ofta förstått, att framför de allmänna göra sig gällande. Der¬
till kommer äfven, att Regeringen varit synnerligen angelägen,
att icke ens nägot sken skulle finnas af Ständernes inflytelse
och omöjligheten af mången statsnyttig saks framgång har såle¬
des till icke ringa del berott af omsorgen att skingra alla före¬
ställningar derom, att en sådan saks upprinnelse vore att söka
hos Rikets Ständer. På detta sätt hafva flere Ständernes ite-
rerade önskningsmål af mer eller mindre vigtig beskaffenhet, i
stället för att afgöras till det allmännas belåtenhet, oundvikli¬
gen fallit för Styrelsens veto.
Ogillande yttranden hafva äfven inom detta rum låtit höra
sig deröfver, att Constitutions-lTskottot framlagt för Ständerne
några få bland de många Regerings-beslut, som blifvit, i strid
med Siats-Rådets enhälligt framställda tanka, fattade. Man har
funnit detta Utskottets tillgörande vara af vådlig egenskap. Man
har ansett det innebära försök till underkännande af Konungens
rätt att allena besluta. Men har man då glömt hvartill denna ensi¬
diga uppfattning af Grundlagen leder? Har man förbisett att
förslag till Statsförfattningens omstörtning står i närmaste sam¬
band dermed! Ty antager man det hafva varit Constitulions-
litskottets pligt, att med tystnad förbigå samt gilla och godkänna
de talrika fall, der Regeringen blifvit förd i strid med Konun¬
gens Rådgifvares åsigter, sä uppkommer oeftergifligen den slut¬
sats, alt desse Rådgifvare i allmänhet hafva varit öfverflödiga!
1 sådan händelse eller med en dylik förutsättning måste man
för consequencens skull med lika mycken befogenhet, yrka, det
Conslitutions-Utskottet, som det åligger att sjelfmant afgifva för¬
slag till de af "omständigheterne påkallade Grundlags-förändrin-
gar, hort hos Rikets Ständer föresrå indragning af Stats-Råds-
Embetena och vidtagande i öfrigt af alla för det absoluta Re¬
geringssättets återtagande erforderliga förfoganden.
För dem, som i nyssnämnde syftning önska en omhvälfning
af Sveriges Statsskick, måste alla deremot stridande bemödan¬
den vara förhatlige. För dem åter, som tro alt landet väl for¬
drar undanrödjande af alla försök tili rubbning af dess gällande
29*
458
Den 4 December.
constitutionela statsförfattning, visar sig frågan holt annorlunda.
För desse sednare, till hvilka jag utan öfverdrift vagar räkna
hela nationens kärna, skall ett på Stats-Råds-Protocollens gransk¬
ning grundadt oväldigt omdöme om dc-n förflutna Regerings¬
perioden säkerligen finnas vara här lika mycket på sin plats,
sorn värderikt bade för den historiska forskningen och för våra
Stats-förliällanden i allmänhet t Och detta omdöme kan icke
blifva annat, än att den nu granskade Riksstyrelsen varit till sitt
grunddrag allena regerande — till sitt system stationär och till
sin anda — illiberal! Det inses lätt, att det goda, som under
sädane omständigheter kunnat för det allmänna vinnas, mindre
är att tillräkna denna Styrelses förtjenst, än "la force des eliases”,
eller,att jag så må säga, sakcrnes egna inneboende tvång!
Detta yttrande kan vara hardt, — det medgifves gerna, —
men en Constitutions-Dtskottets Ledamot har icke lof att vara pa-
négyrist. Det åligger honom, att utan menniskofruktan hägna
och vårda sanningen, och alt om Styrelsen icke yttra annat, än
hvad lian, på sin Riksdagsmannatro, kan försvara.
Detta ämne är rikt på anledningar till betraktelser, men,
mine Herrar!' jag har redan länge upptagit Eder tid, och an¬
ser mig icke nu på den sena aftonen ytterligare böra pröfva
Edert tålamod. Dock torde tillåtas mig att tillägga några ord
om den Adeliga och Presterliga sidan i nuvarande Constilutions-
Ltskott. Den utgöres af hederlige, välmenande och Ståndsvä-
sendet innerligt lillgifne män, ät hvilka jag är skyldig all aktning!
Måhända ligger just i denna de främsta Riks-Ständens formation
af Constitutions-Dtskottet den bittraste kritik på det förra Re¬
geringssystemet, ty hvad annan slutsats kan deraf dragas, än
att de båda nyssnämnda privilegierade Riks-Stånden funnit sig
sä väl af detta system, att de nu framkallat sine af corporations-
intressen mest lifva ole män, för att under den nya styrelsen
bereda dessa intcressen en fortsättning af samma frikostiga nä¬
ring, sorn de under den förra åtnjutit. Beklagligtvis tillhör det
Ständs-andäns natur, att icke förmå fatta hvad med allmän sak
förstås och följaktligen att af Statsförfattningen icke i det huf-
vudsakliga fordra mer än hägnad och vård om egna kast-interes-
sen. Alla högre fördrags-grundsatser — vore de än framställde
af de ypperste Lärare i Statsrätten — äro för Stånds-andän
främmande. Den ser i framställningen deraf endast en på dju¬
pet liggande demagogisk plan. Dit räknar den ock alla mot
Regerings-systemet rigtäde erinringar, som hafva ett högre mål,
än den krassa egoismens. Vid det störtade representations-för-
slagets fall yttrade en Ledamot af Preste-Ståndet: ”Sveriges
Adel och Sveriges Presterskap hafva nu gemensamt räddat fä¬
derneslandet." Jag vänder om detta yttrande och säger: "Sve¬
riges Adol och Sveriges Presterskap hafva: genom deras vid
detta riksmöte förnyade, på Stånds-privilegiernes orubbliga bi¬
behållande och på folkets återgång till dess barndomsdagar syf¬
tande förbund, mer än någonsin väpnat emot sig det allmänna
tänkesättet."
Ben 4- December.
459
Borgare-Ståndets Ledamöter i Constitutions-Utskottet, hafva,
efter deras mätt af insigtor, samvetsgrann! sökt uppfylla sine
åligganden. De hafva fördenskull, efter noga öfvervägande af
förekomne skäl, varit delaktige i flere hos Utskottet gillade an¬
märkningar, men äfven bidragit till underkännande af flera till
Utskottet remitterade anmärknings-anledningar. De hafva ansett
och äfven till Utskottets Protocoll förklarat, att en och hvar
bland Utskottets Ledamöter borde på sin plats inom Utskottet
känna sig så mycket upphöjd öfver sin ställning i hvardagslif-
vet, att harm och förtrytelse icke kunde lä inverka på de om¬
dömen, Utskottet hade att afgifva, och de hafva jemväl till Pro-
tocollet yttrat, att hvilka meningsstrider än söndrade Utskottet,
borde dock alltid ihägkommas, att Utskottet hade ett collectivt
anseende, att i det allmänna upprätthålla. Jag hade ärnat hos
Högtärade Ståndet producera några af mina hos Utskottet afgif-
ne yttranden, men då nu tiden icke medgifver deras framläg¬
gande, inskränker jag mig endast till upprepande af hvad jag i
den sä mycket omtvistade frågan om Utskottets behörighet, att
fästa uppmärksamhet vid de emot Stats-Piådets enhälliga afstyr-
kande fattade Regeringsbeslut, bland annat anfört, nemligen:
”Sanningen i och för sig sjelf kan aldrig vara ett klander.
”1 kraft af sjelfva sitt väsen är den ren och fläckfri. Mätte der¬
före icke Utskottet låta loda sig, ända derhän, att vilja muta
”Historien och erinra sig att det (innes vissa samhällsvigtiga,
”framtidsupplysando historiska drag, hvilka, undangömda för for¬
skaren, endast genom Utskottet kunna komma till allmänhe¬
tens kännedom.”
Herr de Maré: Man har vid början med föredragningen af
detta ärende önskat, att detsamma mätte genomgås med möjli¬
gaste största korthet. För min del har jag destomindre behof
af vidlyftighet i detta ämne, sorn jag redan pä förmiddagen af-
gifvit derpå syftande yttranden, och ett annat skäl härtill före¬
finnes deri, att en föregående talare, — ehuru, på intressant sätt,
jag medgifver det gerna, — temligen ömt tagit tiden härtill i
anspråk. Emedlertid vill jag nu till en början erinra, ali lörsta
punkten i detta memorial redan blifvit på förmiddagen af¬
gjord. Utskottet har för de fyra derpå följande punkterne, i
hänseende till vederbörande Ledamöter af Stats-Rådet, uttalat
sitt ogillande omdöme, hvarjemte Utskottet, för samtlige deri
uppräknade fall, uti ingressen till sitt memorial emot desse Le¬
damöter åberopat 107 §. Regerings-Formen. Genom Utskottets
åtgärd, att sålunda tillämpa nyssnämnde Grundlagsbud, har in¬
träffat, att personer blifvit till afgående anmälda, hvilka redan
äro utur Stats-Rådet aflägsnade. Redan förut i dag har jag för¬
klarat mig anse Utskottet icke hafva rätteligen förfarit, dä det
sålunda tillämpade 107 §. Regerings-Formen, emedan derige¬
nom uppkomme ansvarsfrihet lör de öfrige Ledamöter af Stats-
Rådet, som deltagit uti anmärkte besluten. Jag yttrade då tilli¬
ka och anser mig ännu icke vara deri vederlagd, att då det nu
vore första gången efter införandet af Departemenlal-styrelsen,
460
Den 4 December.
sorn fragan om Rådgifvare-åtgärderne förekommo, voro dot af
vigt att i bedömandet af dem icke endast fästa sig vid Före¬
draganden, och sålunda fritaga Stats-Rådets öfrige Ledamöter
frän delande af det ansvar, hvartill åtgärden kunde föranleda.
Endast uti en punkt, den 4:de, har Utskottet förfarit såsom jag
skulle önskat hafva ske, i det Utskottet i samma punkt yttrat
sig allenast öfver Föredraganden derföre, att Stats-Rådets öfrige
Ledamöters rådslag blifvit utan påföljd. Hvad andra punkten
angar, eller frågan om förnyad octroj för Wermlands Provin-
cial-Bank, så instämmer jag uti den af Professoren Fries, i dess
reservation, uttalade åsigt. Det hade utan tvifvel varit origtigt,
ja väld och mannamån, om Regeringen förnekat lika fördelar åt
Wermlands Provincial-Bank, som den nyss förut gifvit tre an¬
dra Privatbanker. Om uti Föredragandens åtgärd, att i allmän¬
het tillstyrka" en så beskaffad octroj lag något, som icke bort
för fallet i fråga ega rum, borde sådant anses gälla det till¬
fälle, då det inträffade, men dessa åtgärder voro redan under¬
kastade ett föregående Conslilutions-Ulskolts behandling, som
jag vill minnas, utan att anmärkning dervid förekommit. Den¬
na rådgifvande åtgärd syntes således icke kräfva någon anmärk¬
ning och aldraminst den, att anmäla en redan utur Stats-Rädet
försvunnen Ledamot lill endtledigande. Denna anmärkning gäl¬
ler äfven i fråga om åtgärderne angående llospitals-liemmanet
Järla och Halländska Kvrkoliemmanen. Äfven i dessa mål har
Utskottet vändt sig uteslutande mot Föredraganden. Herr Petré
bär slutat sitt yttrande med tillstyrkande, att Ståndet matte ut¬
tala sitt omdöme öfver Regeringssättet för den sednast förflutna
tid, hvarom nu är fråga. För min del skulle jag dock tro, att
häremot uppställa sig 2:ne slag af hinder. De, som icke varit
i tillfälle alt granska Stats-Rådets Pmlocollcr eller alt inhemta
närmare besked om Regeringsåtgärderne, än det som bibringas
genom läsningen af ifrågavarande föga upplysande memorial,
torde finna svårt att uttala ett motiveradt omdöme i denna väg.
litt annat skäl af bindande grannlagenhet förefinnes deri, att
den förra Regeringens Högsta Chef numera hvilar i det tysta.
Det system, hvartill flan räddes, har med honom upphört. Jag
tror det vara utan allt nyttigt ändamål, att om detta sy¬
stem gä vidare till doms. Tiden derföre var inne vid förra Riks¬
dagen, och iakttogs dä af Constitutions-Utskottet, hvars an¬
märkningar i otaliga punkter ledde till den vigtiga påfölj¬
den, att flere Stats-Rådets Ledamöter syntes, endast af fruk¬
tan för tillämpning af 10? §. Regerings-Formen, sjelfmant
aflägsna sig. Icke eller tror jag, såsom danna talare anmärkt,
det vara till nytta för nu varande Regering, att ett omdöme öf¬
ver den förra uttalas. Vi äro ju icke för närvarande berätti¬
gade, alt granska don närvarande Styrelsens åtgärder och veta
således icke eller med någon visshet, hvad af denna kan kom¬
ma att åtgöras, utan måste vi dervid inskränka oss till förhopp¬
ningar. I della fall och dä Rikets Ständers önskningar gälla så¬
dana ärenden, hvilka blifvit af tre Riks-Ständ understödda, har
Den 4 December.
461
Herr Petré ansett dem ej böra kunna af Regeringen underkännas.
Dä detta bär afseende pä framtiden, vill jag dervid erinra, att jag
icke anser omöjligt, alt sädant kan komma att inträffa, fast jag
tillika högeligen önskar, att Rikets Ständers framställningar mät¬
te blifva af den beskaffenhet, att Regeringen icke sättes i nöd¬
vändighet att underkänna desamma. Herr Petré har i sitt an¬
förande behagat intaga nägot, hvilket tyckes hafva afseende på
mig, i det jag förmentes hafva uttalat den åsigten, att Ledamot
af Stats-Rädet gjort tillfyllest, då han emot åtgärden reserverat
sig. Dervid beder jag att få erinra, att jag visserligen icke
framställt en sådan åsigt, men väl förklarat, det jag ansäge nå¬
gon anmärkning emot en Ledamot af Stats-Rädet icke böra rig-
tas derföre, att han ej uti enstaka fall förmätt göra sin mening
gällande; hvaremot, derest sådane fall ofta inträffade, förhål¬
landet, efter mitt omdöme, blefve helt annorlunda, och då
borde föranleda honom att afgå. Slutligen får jag för Consti-
tutions-Ltskottet tillkännagifva min tacksamhet för den nya me¬
thod, Utskottet vid behandlingen med förevarande ärende vid¬
tagit, då det fästat Rikets Ständers uppmärksamhet pä det för¬
hållande, att flere Regerings-ärenden förekommit, uti hvilka be¬
sluten afvika från Stats-Rådets enhälliga underdåniga tillstyrkan¬
den. Denna anmälan tror jag vara af vigt och ledande till
väckelse i framtiden. Emot Constitutions-Utskottets säll, att
framkomma dermed, yttras väl, i de vid Memorialet fogade re¬
servationer, klander, men i detta fall delar jag pluralitetens ä-
sigt. Någon påföljd emot Rådgifvarne derföre är icke yrkad,
och det synes vara nog, att Utskottet låtit förhållandet komma
till Ständernes kunskap. I öfrigt torde detta Memorial icke
erfordra annan åtgärd, än att med mer eller mindre gillande
läggas till handlingarne.
Herr Wedberg-. Jag anser Constilutions-Utskottet hafva ägt
mindre fog, att till anmärkning framställa den under andra
punkten upptagne Rådgifvare—ätgnrfl, enär kändt är, att den
förmon, som med denna åtgärd tillädes Wermlands Provincial-
Bank, var enahanda med dem, som tid efter annan blifvit ät-
skillige andra Privat-Bankar meddelade. Således anser jag, att
ifrågavarande Memorial bör, hvad denna punkt angår, läggas
till handlingarne.
Herr Waern: Med anledning af de anmarkningar, hvilka
blifvit af de tvänne sista talarno framställda mot ifrågavarande
Memorial, beder jag få erinra några ord. Inom Utskottet an¬
såg dervarande delegation af Borgare-Ståndet sig böra till an¬
märkning upptaga, hvad derföre ansågs böra blifva föremål, så
alt det kunde komma till nationens kunskap, — och delta,
ehvad Rådgifvarne alträdt eller icke, — om hvilket vi trodde
oss icke behöfva att taga kännedom. De begge talarne hafva
i öfrigt mycket fästat sig dervid, att rådgifvande-åtgärden i af¬
seende pä ny octroj för Wermlands Provincial-Bank blifvit an¬
märkt. Vid bedömandet af denna åtgärd bör icke förgätas, att
den nya octrojen inverkade pä innehafvarnes af de gamla sed-
462
Den i December.
Jarne rätt i sä matto, att, dä Bank-delegarnes ansvarighet för
dessa tillförene utgjordes af en för alla, och alla för en, ned¬
satte deremot den nya octrojen denna ansvarighet till vanlig
eller laga borgen, så att sedel-innehafvaren, i följd deraf, var
utur tillfälle att för betalning af densamma, såsom förut, hålla
sig till den af delegarne, som honom bäst syntes. Alt andra
Banker erhållit annat privilegium, borde väl icke rimligen verka
å deras rätt, hvilka innehade sedlar af Wermlands Bank. Att
icke flera, än fem särskildta ärenden, blifvit hos Rikets Ständer
mindre som anmärkning, än exempelvis framställda, härrör der¬
af, att ehuru, under läsningen af Stats-Råds-protocollen, upp¬
märksamhet blifvit fästad och till anteckning anmälts minst 16
sådane, de öfrige, vid ytterligare behandling deraf inom Ut¬
skottet, efter pluralitetens mening, ansetts icke böra för Stän-
derne framläggas. I öfrigt anser jag detta Memorial ej böra
föranleda till annan åtgärd, än att detsamma lägges till hand-
lingarne, med förklarande, att Ståndet gillar Utskottets förfa¬
rande. Det sistnämnda vore åtminstone min högsta ära.
Uti delta yttrande instämde Herr Grape, med flere.
Herr Ekholm: Ifrågavarande Betänkande är visserligen, så¬
som af de många vidfogade reservationerne kan inhämtas, be-
bäftadt med många fel, samt till och med, sedt i dess osam¬
manhängande skick, sä till sägandes vidunderligt; men dä Bor¬
gare-Ståndets Ledamöter undanbedja sig skulden derföre, åter¬
står endast att beklaga, det den värde Ledamot af Ståndet,
hvilken sä väl in Pleno denna förmiddag, som nu på efter¬
middagen, så alfvarsamt castigerat Utskottets Borgerliga med¬
lemmar, icke af Ståndets Electorer blifvit deruti invald, hvari¬
genom man uti den högst kinkiga och brydsamma belägenhet,
hvaruti man sig befunnit, och hvarutur man ännu beklagligtvis
ej mägtat rädda sig, kunnat hafva en lika sträng som conseqvent
vägledning.
Herr Schartau: Emot Constitutions-Utskottets Memorial har
äfven jag att erinra, det Utskottet deri upptagit allenast föredra¬
gande Ledamöterne af Stats-Rädet uti vissa mål till anmälan
hos Rikets Ständer för deras åtgärder med samma ärenden. Jag
anser nemligen, att Utskottet icke bort anmäla blott dessa, af
hvilka en redan med döden bortgått, och en annan, i följd af
afsked, trädt utur Conseillen, ulan hade Utskottet tillika bort
uppgifva de öfrige Ledamöter af Stats-Rädet, hvilka uti beslu¬
ten öfver de anmärkta åtgärderna deltagit; och jag åter upp¬
repar, hvad jag, med hänseende till detta förhållande, förut i
dag yttrat, att det är af vigt för framtiden, att man aktar sig
att utur denna synpunkt se Rädgifvarnes ansvarighet, emedan
man möjligen äfven då kunde komma att, såsom nu, frän an¬
svarighet frikalla andra, än dem, som i egenskap af Föredra¬
gande handlagt det ärende, som utgjorde föremål för anmärk¬
ningen. Man har här i öfrigt begärt, att Ståndet ville uttala
ett omdöme öfver regeringssättet lör den förflutna liden. Mitt
omdöme härom tvekar jag icke att uttala. Detta är, att jag
Ben 4 December.
anser den hafva utmärkt sadan tendens till allena-styrande, att
deraf för det allmänna uppkommit stagnation, ja! reaetion, för¬
enad med iiliberaiité. Det förflutna må dock gerna hvila. In¬
för Historien kommer detta system att stå till svars. Nu torde
man endast böra med lätt hand vidröra detsamma. Således
vill jag bidraga dertill, att ifrågavarande Memorial blifver utan
vidare påföljd lagdt till handhngarne, dock med den ön¬
skan, att regeringssättet för den stundande tiden ej måtte
komma att bedömas med lika mycken tveksamhet, i fråga om
uppfyllandet af dess pligter, som man haft anledning hysa om
det förflutna.
Flere Ledamöter hördes häruti instämma.
Herr Anders Berg: Öfverseende med menskliga ofullkom¬
ligheter, brister och misstag, är hos den enskilde mannen en
dygd, men kan hos den offentlige ofta urarta till svaghet och
fel, och som sådant ville jag 1111 rubricera, om Representanten,
— vid granskningen af fosterlandets vigtigaste ärenden, hvartill
jag räknar, huru Konungens Rådgifvare uppfyllt deras makt¬
påliggande rådgifvare-kall, — med tystnad förbigick denna vigtiga
angelägenhet, och derigenom syntes sanctionera de olagligheter,
desse Konungens Rådgifvare, genom sine mot Grundlagen stri¬
dande rådslag, begått. För min del tror jag mig, genom ett
sådant handlingssätt, illa svara mot mina Committenters förtro¬
ende, hvarföre jag, — för att icke uttänja discussionen och 0-
nödigt belasta protocollet, — korf, men fritt och öppet, för¬
klarar, att de anmärkningar, Constitutions-Utskottet gjort mot
Konungens Rådgifvare, och hvilka vi nyss hört uppläsas, äro, i
min tanke, välgrundade; men som de numera i allmänhet
icke kunna leda till någon påföljd, biträder jag den mening,
att de må läggas till handlingarne. Må det slutligen tillåtas
mig önska, att det förflutna systemet, med sina fel, sina svag¬
heter, sitt erkännande af allona-styrelsen, må sänkas i glöm¬
skans flod; instämmande för öfrigt i min vän Herr Schartaus
önskningar, i afseende på kommande tider.
Herr de Maré-. Gerna må känsligheten hos hvarje Ut-
skotts-Ledamot vara stor öfver det klander, som förekommer
emot Utskottets åtgärder, serdeles då en sådan Ledamot deri
tagit en verksammare del eller spelat hufvudrolen; men icke
kan det vara parlamentariskt, att, såsom Herr Ekholm nyss gjor¬
de emot mig, under discussionen tillåta sig personligt förnär¬
mande uttryck. Af aktning för Ståndet ingår jag icke i svaro¬
mål derpå. Emedlertid vill jag erinra Herr Ekholm, att dylika
försök, att nedtysta mig, blifva fruktlösa, helst vid föreställnin¬
gen derom, att Ståndet genom sina Electorer äger frihet, alt
i Utskottet invälja de Ledamöter, dem godt synes.
Herr Lagergren: För nära 3,000 är sedan lefde vid Nilens
stränder ett folk, med sällsamma seder och inrättningar, hvil¬
ket efterlemnat oförgängliga monumenter i byggnadskonst, men
af hvars nationliga lif endast några spridda minnen, utan alla
indtviduela qvarlefvor, återstå. Hos detta folk, med en besyrt-
464
Dm 4 December.
nerlig Statsförfattning, skall, enligt sågorna, hafva varit sed, att
dä magtens högsta och oinskränkta innehafvare, — Konungen
eller Öfverstepresten, — afledo, organiserades en högtidlig dom¬
stol, som hade att döma öfver de framfarne Herrskarnes lef¬
nad. Man insäg likväl redan å denna tid, att en sadan för¬
handling skulle blifva utan betydelse, om den döde saknade
försvarare, att föra hans talan. Man anställde en åklagare, som
talade å det allmännas vägnar; man anskaffade en försvarare,
och i pyramidernes underjordiska våningar blefvo inför Döds¬
domstolen den bortgångnes gerningar ånyo framställda; han an¬
klagades och försvarades. Öfver hans lefnad och hans magt-
utöfning föll slutligen domen, efter hvilken likbegängelsens he¬
der bestämdes. Vi hafva i dessa dagar upplefvat något, som
nära nog syftat till en likhet med denna sällsamma Egyptiska
rättegång. Jag menar ej härmed föremålet för det tal, vi i af¬
ton hafva hört, — ty det rörer ett ämne, som med denna tri¬
viala bild icke kan illustreras, — utan jag menar dem bland
Conslitutions-Utskottets anmärkninger, som, — jag bekänner det,
till min häpnad och förvåning, — varit riglade emot en genom
döden redan bortgången hög Embetsman. Jag kan ej dela den
talares åsigt, som under dagens discussion trott sig finna, att
Constitutions-Utskottets anmärkningar företrädesvis blifvit matta¬
de åt de döda eller de afgängna. Ödet, som leker med rnen-
niskornas planer, ödet har, efter hvad vi alla veta, genom den
blinda lotten, den förseglade sedeln, så förfogat, att tillvitelser-
ne kommit att drabba mera de afträdde och bland dem en ge¬
nom döden redan borlkallad Rådgifvare, än de lefvande och
verklige innehafvarne af magten. Men denna ängsliga noggran-
liet hos Constitutions-Utskoltet, att icke destomindre framföra
anmärkningarne, kan jag icke gilla. De vapen till värn för un-
dersåtarnes frihet och rättigheter, som vära grundlagar lagt i
Constitutions-Utskottets hand, bör aldrig brukas för ringa ända¬
mål, kunde Utskottet icke utur Stats-Rådets Protocoll eller an¬
dra handlingar hemta anledningar till allraängilltigare klander,
till vigtigare och alfvarligare anmärkningar, än de nu framställ¬
de, så hade Utskottet i sanning gjort bättre, och sorgfälfigaro
bevarat Grundlagens värdighet samt helgden af sitt eget kall,
om det följt exemplet af fordna Riksdagars Constitutions-Ut-
skott, som, ehuru de ansett att, i fråga om de mångfaldiga Re-
gerings-ärenderne, en och annan anledning till anmärkning, en
och annan afvikelse kunnat äga rum, likväl förklarat dem icke
vara af den alfvarsamma eller magtpåliggande beskaffenhet, att
de borde till påföljd efter 107 §. Regeringsformen hos Rikets
Ständer anmälas. Också har discussionen nu på eftermiddagen
alldeles halkat förbi dessa anmärknings-punktor. Man har ej
en gång ansett dem löna mödan af en pröfning. Men i stället
har man öfvergått till den del af Utskottets memorial, deri
klander af en annan art förekommer, der Utskottet, lör första
gången inom tidehvarfvet för vårt constitutionella statsskick, til¬
låtit sig alt, i strid med Grundlagens bokstafliga innehåll, för
Den 4 Deeemher
Rikets Ständer klandrande framställa Konungens i Stats-Rådet
ooh elter dess hörande, men emot Rådgifvarnes tillstyrkan, fat¬
tade beslut. Uti 4 §. Regerings-formen stadgas, att: ”Konun-
gen eger att allena styra Riket, pä det satt denna Regerings¬
form föreskrifter*’; och vidare uti 9:de §., att: ”Uti alla mai
allena besluta.” llelgden och vigten af dessa ord har
Utskottet, genom dess berörde förfarande, sökt undergräfva.
Ett sådant förfarande förutsätter påtagtigen ett begär till in¬
skränkning i Konungens rätt att allena styra Riket; det sätter i
fråga Konungens rätt att efter egen pröfning fatta beslut i Re-
gerings-ärenderno. Jag påstår, att denna åsigt af vår Statsför¬
fattning är vådlig för samhällets väl, ej allenast såsom stridan¬
de mot Grundlagens bud, utan ock med hänseende till de an¬
språk, den uttalar eller antyder. Mine Herrar! samma lära
hafva vi funnit yrkad under den så kallade frihetstiden, då
Konungens Rådgifvare röstade med Honom, och Hans höga un¬
derskrift slutligen ersattes med en namnstämpel. Vi hafva sett,
hurusom förvillelsen i begreppen då förde Riket till branten af
den nesligaste undegäng, huru den ledde till förlusten af Na¬
tionens frihet; medan Konungamaglen ryckte till sig en omät¬
lig öfvervigt. Likasom för att framkalla dessa slutsatser, hafva
vi hört en talare, då han nyss utur Utskottets Memorial upplä¬
ste några förmenta anmärkningar emot förra Regeringen, före¬
taga sig att för 2:dra elier 3:dje gången lemna en skildring af
framlidne Konungens Regeringstid. Jag är långt ifrån att till¬
skrifva denna nitälskan oädla motiver; jag är deremot fullt öf-
vertygad om upprigtigheten af denne talares afsigt och önskan,
att genom den framställning han, efter sina åsigler, gjort af de
möjliga misstagen och felstegen i det framfarna, endast söka
gifva någon ledning ät det närvarande. Med denna lofliga af¬
sigt hade dock bort förenas en stor varsamhet i omdöme och
frånvaron af ali bitterhet, — med fä ord — den strängaste rätt¬
visa hade bort iakttagas. Om så hade skett, hade jag icke å nyo
deremot uppträdt, ehvad som än kan sägas emot grundlags-enlig-
heten af dylika framställningar. En förtjenst, hvarpå talarens yt¬
trande, serdeles mot slutet, synes göra anspråk, måste jag dock
frånkänna detsamma, och det ärmodets förtjenst. Mine Herrart
Det behöfves icke något mod, för alt i vår klanderlystna tid fram¬
föra klander. Ett ojemnförligt större mod fordras, för att, i
trots af tidslynnet, uppträda till försvar för magten, då grund-
satserne det ålägga. Jag tror, att man icke bort på detta rum
tillåta sig ett ohejdadt klander af förra Regeringen. Jag säger
på detta rum, — ty ingen dess förtroende Embetsman har här
plats, — ingen enda af Ståndets Ledamöter är, endast genom
sin ställning eller sina olficiela åligganden, förpligtad att här
uppträda lill Regeringens försvar. I en tid då folklynnet är så¬
dant, som det nu är, då allt klander uppsupes med begärlig¬
het, i en sådan tid borde man inom den lagstiftande försam¬
lingen vara sparsam med att klandra vid tillfällen, då ingen är
Bory.-Stånd. Brot. vid Urt. Riksd. 1844 ö. 1845. II 30
466
Den 4 December.
tillstädes, som är pligtig och behörig att försmå. Jag måste
dock erkänna, att det fordrats mod, för att såsom talaren, då
han, mot slutet af sitt anförande, till ett helt sammanförde alla
de mörka färger, han spridt öfver taflan, kunna säga: ”att allt
det goda, som under förra Regeringen skett, tillkommit endast
genom la foree des ehoses.” Mine Herrar! framställningar af
sådan syftning lemna ej materialier till någon Regerings Histo¬
ria! Talarens reservation mä innebära, hvad som helst, han
må i Stats-Råds-Protocollen hafva trott sig göra hvilka upptäck¬
ter som helst, säkert blifver likväl, att den färg, talaren gifvit
sin skildring, ej kommer att bestämma färgen pä den afgångna
Regeringens Historia. Denna Regering tillhör redan det förflut¬
na, men den har så nyss gått bort, att vi icke ännu hunnit trä¬
da utur skuggan af de stora, sig långsamt fjernande, föremålen.
Icke vi, en annan tid, en framtid, vid hvars första råmärken vi
befinna oss, skall döma öfver det tidsskilte, som upphört. Till
denna framtid, i hvilken jag kastar en blick, vädjar jag från do
omdömen, vi här i dag hört. Jag är öfvertygad, att den kom¬
mande tiden skall erkänna, att CARL JOHANS Regering varit en
period af glans, ära och sällhet för fosterlandet. Att under
denna Regering, origtiga föreställningar någon gäng föranledt
misstag och villfarelser, som stundom kunna hafva rubbat ären-
dernas jemna gång, vill jag ej neka. Ofullkomlighet tillhör allt
menskligt; men CARL JOHANS namn och hans Regering skall
dock i alla tider lefva i ett äradt och tacksamt minne i Sverige.
Historien doppar ej sin griffel i klandrets oell missbelåtenhe¬
tens oklara färger, -—• den skrifver icke omtöcknad af passio¬
nerna, — den ser klart oell skrifver i dagens ljus, — och för
dess dom behöfver CARL JOHANS Regering icke att frukta.
Herr Ekholm: Jag förmur ej begripa huru känsligheten kan
gå så långt,, att någon viss Ledamot velat taga åt sig det yt¬
trande,. jag nyss hade. Om emedlertid prseinisserne uti det¬
samma befinnas icke vara rigtiga, vill jag ock erkänna, att slut¬
satsen icke är rigtig. I annat fall vidhåller jag det. En före¬
gående talare har med vanlig skicklighet och deklamatorisk pa¬
thos yttrat sig om Constitutions-Utskottets förfarande i föreva¬
rande ärende, men den värde talaren bör erinra sig, att Ut¬
skottet icke haft sig ålagd t alt skrifva någon panegyrik öfver hä-
dangångne store män Constitutions-Utskottet har sin väg i
Grundlagen utstakad. Det är denna Utskottet bemödat sig att
följa. Har misstag dervid egt rum, är det tillkommet under det
man menat väl och icke med något uppsåt, utan der Utskottet
ansett för sin pligt att angifva Rådgifvande åtgärder till Rikets
Ständers vidare behandling, der hafva de också måst antecknas,
således skulle jag våga tro att Constitutions-Utskottet icke svi¬
kit det hos detsamma nedlagda förtroende. Om än den
tafla, som blifvit dragen öfver den afgångna Styrelsen, icke är
sä ljus, som den föresväfvar en och annans inbillning; — om,
säger jag, — färgblandningen dervid eller skildringen varit dy-
iter, tror jag dock, att resultatet icke i någon mon afviker från
Ben 4 December.
467
brad Utskottet i detta afseende antydt. Den värde talaren Lar
begått ett väsendtligt misstag, då Iian ansett Constitutions-Ut-
skottets anmälan derom, att Regerings-åtgärder blifvit vidtagne,
hvilka afvikit från Stats-Rådets enhälliga underdåniga tillstyrkan¬
de och i strid med Gollegiernes härom af oi fno utlåtanden, —
innebära personlig hänsyftning emot Regeringens öfverhufvud.
Således kunde man hafva besparat sig den under denna Riks¬
dag andra gången företagna vandringen i eller omkring pyra¬
miderna. Det har ingalunda varit Utskottets mening, alt der¬
med afse någon inskränkning i Konungens rätt att besluta. Ut¬
skottet har endast dermed velat tillkännagifva för Rikets Stän¬
der, hurusom i flere än de i memorialet uppräknade fall, men
hvilka det ej varit Utskottets minoritet tillätet att närmare an¬
gifva, Kongl. Majit, i strid med sina Rådgifvares enhälliga till¬
styrkanden, fattat sina beslut. Att klandra Konungen, har såle¬
des ej varit syftemålet, utan endast att gifva Rikets Ständer be¬
vis uppå, huru Statens Rådgifvare uppfattat sin ställning. Emed¬
lertid och för min del anser jag det vara ganska eftertänkligt,
att desse, dä deras rådslag, gång efter annan, icke gilias, än¬
dock uti Embetet fortfara, åtnöjande sig med alt till Protocollet,
i form af reservationer, framföra deras meningar, hvilka, efter
hvad det förljudes, möjligtvis icke ens lära fullständigt hafva
kommit till Hans Majits kunskap. Slutligen får jag förklara, att
jag anser detta memorial böra, i fall fog ej saknats till de få
anmärkningar, detsamma i texten upptager, och med förklaran¬
de deraf, böra läggas till handlingarne.
Herr Petré: ”En värd talare har emot Constitutions-Utskot-
tet anmärkt, att Utskottet infört en ny, af honom ogillad
ordning för erinringar mot Regeringens beslut. Ilan anser
de af Utskottet framställda exemplen på några fall, der alle¬
na styrelsen blivit åberopad, innefatta en njhet som för¬
menas strida mot Rcgerings-Formens anda och mening. Här¬
uti ligger ett misstag. Constitutions-Utskottet vid föregående
Riksdagar har äfven förfarit på enahanda sätt. Denna uppgift
bestyrkes af Doctorerne Hallströms och Anjous vid Utskottets
förevarande Betänkande fogade reservationer. Vådan af en
allcna-styrelso borde minst af ett Constitutions-Utskott förbises.
Den borde framhållas, till den kraft och verkan, som en anmä¬
lan förmår, ty hvilka olägenheter än kunna från den så kallade
frihetstiden framdragas al Sländernes för vida sträckta makt, så
skola de dock, behörigen afvägde, med få undantag i allmänhet
linnas mindre beklagansvärda — mindre olycksbringande, än
det med Constitutionens idé oförenliga förhållande, att Rege¬
ringen föres i strid med samtelige Rådgifvarnes till Stats-Rådets
Protocoll enhälligt uttryckta tanka. Vår nyare Historia är i detta
hänseende lärorik. Slutet på Gustaf den Tredjes och Gustaf
den Fjerde Adolphs regeringar bära varnande vittnesbörd om
följderne af en envåldsstyrelse här i landet.
Ingalunda bestrider jag, att den flydda Regerings-perioden
afven efterlemna! hugnande minnen. Freden ur alltid en väl-
463
Den 4 December.
gerning för ett land, och, om än dess fördelar icke kunnat, af skäl
som jag förut skildrat, i rikare mått åt oss förvärfvas; så liar
den dock beredt folket tillfälle, att i ro upphämta frukterna af
sina mödor och att utveckla mången industrie, som under kri¬
gets buller tilläfventyrs skulle hafva legat nere. Vinsten deraf,
att en alfvarligare uppmärksamhet omsider fästat sig vid våra
allmänna angelägenheter och vid vårt Statsskicks otaliga brister,
är jemväl att tillräkna freden. Jag vill gå ännu längre i med¬
gifvande. Jag erkänner nemligen, att den förra Regeringens miss¬
tag och villfarelser kunna, rätt använde, innebära frö till lycka,
ty erfarenheten mognar långsamt, och Staten, likasom menni-
skan, mäste, för att förbättras, hafva genomgått motgängarnes
skola. Sveriges underordnade röle inom det Europeiska Stats¬
förbundet tillåter mig icke att tillerkänna vårt land den politi¬
ska betydenhet, som någon Riksdagstalare åberopat och velat
skrifva på dess Regerings räkning. Det må vara livar och en
förbehållet, att i verldshändelser, hvilka legat utom gränsen för
vår Statskonsts omfattning, förnimma frukten af Styrelsens vis¬
het! Jag bär aktning för andius tro, men grundar i detta fall
min egen på min uppfattning al hvad jag sett och erfarit. Den
plats, som Borgare-Ståndets förtroende vid förra Riksmötet an¬
visade mig inom Hemliga Utskottet, skänkte mig tillfälle, att taga
närmare kännedom om Sveriges äldre och nyare diplomalie,
och jag är viss derpå, att granskningen af våra Ministeriella
urkunder ej skall jäfva mitt omdöme i nyssnämnde fråga.
Det åligger mig, att icke vidare förlänga discussionen i
bufvudsaken och på den enskildtu tillrättavisning, hvartill en ta¬
lares yttrande mig uppkallat, skall jag ej spilla många ord.
Jag vill icke, såsom lian, räkna mig ett. politiskt mod till för¬
tjenst. En Regering saknar aldrig loftalare och liar alltid medel
i sin hund, att ersätta det obehag, som möjligtvis, ehuru säll¬
synt, kunde uppkomma för dem, hvilka äfven i brydsammare
omständigheter ställa sig fram till hennes försvar. Den åter,
som vågar sig åstad, mod offentligt ogillande af ett regerings¬
system och dess följder, mäste besitta en fast grund i starka
och öfvertygande skäl, och löper ändock ofta i mera ömtåliga
förhållanden fara, att stå ensam, öfvergifven och isolerad. Med
modlöshet, feghet, småsinne, halfhet och olt egennyttigt förti¬
gande af sin öfvertygelse, kan en Representant icke gagna sitt
fäderneslands sak, och utur denna synpunkt är det må hända i
sin ordning, att en mera allmän rättvisa icke vägras åt nitiska
bemödanden, för ett samvetsgrant uppfyllande af Riksdags-
manna-kallet.”
Herr Gustafsson: Jag delar de åsiglor, hvilka blifvit af
Herr Schartau i hans nyss afgifna yttrande uttryckta, och jag
anser således, lika med honom, alt detta Memorial bör läggas
till handlingarne. I öfrigt instämmer jag uti de af vice Tal¬
mannen Herr Brinck samt Herrar Waern och Petré lemnade, vid
ltskoltcts Memorial fogade, reservationer.
Herr Norin: Man har under denna discussion, som icke
Den A December.
469
varit utan interesse i öfrigt, ort hvarjehanda anmärkningar
emot l (skottets åtgärd, att vidröra med sine anmärkningar frän
jordlifvet hädangången Ledamot af Stats-ltädet, eller sadan, som
eljest utur Conseillen afträdt. Jag åter tror, alt Constitutions-
Ltskottet ganska rigtigt förfarit, då det upptagit hvad äfven
hänseende till desse Ledamöters rådslag förekommit anmärk¬
ningsvärd!, fastän det förhållande, hvari de nu finnas försatta,
gör att, såsom föregående talare anmärkt, framställningen der¬
om icke kan föranleda till någon påföljd. Detta Memorial
hår namn af Décharge-betänkande. Tiden är således inne att
afsluta räkningen olver förflutna tidens regeringssätt. Om den¬
na tid tror jag, att den lemnar oss mänga minnen, som, ty
värr! ej kunna lätt glömmas. De flere önskningar, Nationen
fått obesvarade, lemna närmare besked härom. Emedlertid få
vi dock nu säga ett tänkvärd!, farväl åt tiden, som varit, me¬
dan vi böra kunna hoppas ersättning åt den tid, som kommit.
I öfrigt anser jag det icke vara olämpligt, att en tanka om det
framfarna uttalas, äfven om den icke af alla inom Ståndet de¬
las, dä i allt fall en och hvar torde fä försvara sina åsigter.
Jag tillstyrker, att ifrågavarande Memorial lägges lill hand-
lingarne.
Häruti instämde Herr Tjernberg.
Herr Valley: Jemte det jag förenar mig uti Herr Norins
yttrande, får jag förklara, att jag anser det hafva varit Utskot¬
tets ovilkorliga pligt, att hos Rikets Ständer anmäla de anmärk¬
ningar, som, under granskningen af Stats-Rådets Prolocoll, emot
den ene eller andre Rädgifvaren sig yppat, för den vidare åt¬
gärd Rikets Ständer dermed kunde (inna lämplig. Jag yrkar,
att ifrågavarande Memorial må läggas till handlingarne.
Discussionen ansågs slutad, hvarefter Herr Talmannen yttra¬
de: Discussionen har allmännast gått derpå ut, att Constitutions-
Utskottets ifrågavarande Memorial, N:o 18, må läggas lill hand¬
lingarne, men af en del talare är dock yrkadt, att sådant borde
ske med det förklarande, att Ståndet anser Utskottet hafva egt
fog till de gjorda anmärkningarne, fastän desamma icke syntes
numera böra till någon åtgärd föranleda. I följd häraf kommer jag,
att, tili en början, framställa proposition derå, att samma Me¬
morial ina af Ståndet läggas till handlingarne.
Herr Petré: Jag vet icke om jag misstager mig, då jag tror,
att flertalet af de Ledamöter, hvilka gillat Constitutions-Ltskot-
tets Memorial, och yrkat, att detsamma måtte läggas till handlin¬
garne, tillika önskat, att denna åtgärd malte åtföljas af ett in¬
stämmande uti de af vice Talmannen Herr Brinck, Herr Waern
och mig afgifna reservationer.
Herr Schartau- Jag har visserligen förut ansett detta Me¬
morial böra, utan vidare omdöme, läggas till handlingarne,
men jag förenar mig gerna, om det går ari, med dem, som in¬
stämt uti de af Herrar vice Talmannen Brinck, Wwrn och Petré,
i deras reservationer, yttrade åsigter.
470
Den 4 December.
Uti denna mening hördes flere af Ståndets Herrar Leda¬
möter instämma.
Herr Lagergren: Jag tiar så uppfattat discussionen, sorn
hade de fleste talarne ansett förevarande Memorial böra helt
enkelt läggas till handlingarne: Jag tror mig icke behöfva att
inför Ståndet nu nämna do särskildta skäl, hvarföre detta vore
önskligt, utan hemställer blott, om icke propositionen må få
derpå ställas.
Herr Sundler: Jag instämmer uti Herr Schartaus så väl
förra, som sednare, yttrande.
Discussionen ansågs slutad; och Ståndet beslöt att lägga
Memorialet till handlingarne, dels med förklarande, att, ehuru
Ståndet fann fog icke hafva saknats till de af Constitutions-l!t-
skottet gjorda anmärkningar och framställningar, Ståndet likväl
ansåg desamma numera icke till någon påföljd föranleda, dels
med instämmande uti Herrar Brincks, Wcerns och Petrés, vid
Memorialet fogade, reservationer.
§. 6.
Föredrogs ett från Hedervärda Bonde-Ståndet ankommet
Protocolls-utdrag för den 30 nasti. November, enligt hvilket
samma Stånd beslutat, att inbjuda öfrige Riks-Stånden, att med
Bonde-Ståndet förena sig i dess beslut, dels om antagande af
11 §. i Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottens Betänkande, N.o 1, angående grunderne och vil-
koren för tillverkning och försäljning af bränvin, dels angående
upphörande af bränvinsbrännings-redskaps försegling, och dels
beträffande bränvinsbrännings-rättigheten efter den tariff å jorde-
värdct, Ståndet fastställt; men Borgare-Ståndet fann sig icke
kunna denna inbjudning antaga.
§. 7.
Föredrogos och bordlädes följande Utskotts-Utlatanden och
Betänkanden:
l.o Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens:
N:o 14, i anledning af väckta motioner, om anslag till
beredande af undervisning åt allmogen, uti tillverkning af s. k.
Nurnbergerkram, m. m.;
N:o 15, i anledning af väckt fråga, att Landshöfdinge-sätet i
Götheborgs och Bohus Län mätte förläggas till Uddevalla, och
att af Staden Götheborg, med dess område, måtte bildas elt
Ståthållareskap;
N:o 16, i anjedning af väckt motion, om rättighet för väg¬
hållare inom Åkerbo Härad, att hämta väglagnings-ämnen ä
Kungsörs skog och utmark;
N:o 17, i anledning af väckt fråga om indelda Soldatens be¬
friande från arbets-commenderingar för allmänna eller enskildta
Bolag, eller, i motsatt fall, om ersättning åt Soldaten eller Rote-
hällaren för de kostnader, som genom dylika commenderingar
dem tillskyndas; och
N.o 18, i anledning^af väckt motion, om rättighet för inne-
Den 5 December.
Mi
rånare i Ase Härad af Skaraborgs Län, att erhåll» utsyning &
Kronoparkerne Hunne- och Halleberg.
2:o Banco-Utskottets:
N:o 29 , nied förslag till förändrad reglering, i vissa delar,
af Bankens lånerörelse, m. m.
3:o Allmänna Basvärs- och Economie-Utskottels:
N:o 95, i anledning af väckt motion, om tillåtelse, att årli¬
gen få utföra 50,000 SH. Tackjern.
Och 4:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens:
!N:o 15, i anledning af väckt motion, om vidtagande af för¬
sigtighetsmått emot Catholicismens utbredande.
Plenum slutades kl. £ till 10 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 5 December.
Plenum kl. 6 e. m.
§. 1.
Protocollet för den 20 November samt Protocolls-L!t»
drag öfver särskildta den 2 och 4 dennes fattade beslut
justerades.
§• 2.
I fortsättning med den behandling, som den 2 dennes sed¬
nast förevarit, af Bevillnings-Dtskottets Betänkande, N;o 11, an¬
gående grunderno för den blifvande allmänna Bevillningen,
samt föreskrifterne för tillämpningen deraf samt det vid Be¬
tänkandet fogade förslag till ny Bevillningsförordning, förekom-
nio, uppå Herr Talmannens hemställan, särskilda anmärkningar
vid berörde Författningsförslag, till hvilka Ledamöter at Ståndet
funno sig befogade.
I detta afseende uppläste Herr A. Berg ett skriftligt anfö¬
rande af denna lydelse;
”Meningen med ali beskattning måste väl vara, att man
skattar, i män af sin inkomst. Således har man pålagt Theater-
föreståndaren en personel bevillning af 25 R:dr, förmodligen
emedan man förutsatt han skulle kunna hafva 500 R:dr Banco
i inkomst, liksom Acteuren har, såsom sådan, 5 R:dr.
Detta kan vara billighet uti. Men dessutom måste Tlieater-
föreståndaren betala 4 R;dr Banco lör hvarje representation..
472
Den .5 December.
Detta år, i min tanka, en verklig orättvisa. Hvarje representa¬
tion skulle således anses gifva en behållning al 80 R:dr Banco,
och, om man antager ett minimum af 150 representationer om
året, således en sammanlagd summa af 12,000 R:dr Banco.
Man beliöfver ej mer, än nämna dessa summor, för att visa be¬
räkningens orimlighet, ty en sådan inkomst bär säkerligen in¬
gen Theater-Directeur i Sverige haft, och kommer troligen al¬
drig att få. Nuj Itänder det likväl ofta, efter hvad mig blifvit
uppgifvet, att en representation ger förlust, i stället för vinst,
men kostar Föreståndaren lilia myckel. Annu orättvisare, om
möjligt, är denna beskattning på förevisare af panoramer, djur,
m. m., hvilkas bela inkomst för dagen olta nog icke torde upp¬
gå till 4 R:dr B:co. Hela principen är en orimlighet, och det
rättaste vore väl, att theatrars Föreståndare skattade, liksom
andra medborgare, för sin behållna inkomst, på sä sätt, att de
(Theaterföreständarne) lingö årligen i behörig ordning uppgifva
sin inkomst tili Taxerings-Comiiéerne, och derefter erlägga be¬
villning, sä framt icke samma system utsträcktes till all annan
näring, så alt t. ox. hvarje Handlande och Handtverkare skattar
något visst för hvar dag han har sin bod eller verkstad öp¬
pen, men hvilket då väl mäste bli med något förstånd afpas-
sadt efter den supponerade möjliga ärsbeliällningen.
Man bör ihågkomma, att Theaterföreståndare äfven äro
menniskor och medlemmar af samhället, berättigade till dess
skydd, saint att den nu bestämda bevillningen blifver ännu
mera förtryckande, när man erinrar sig, att Staten med mo¬
derlig huldhet omfattar den Kongl. Theatern och ger henne
stora fördelar, under det att hon tager alla sädane frän den
enskilde.
I följd af hvad jag hår ofvan haft äran andraga, får jag
vördsamt föreslå, att inländska och här i landet bosatte samt
mantalsskrifne, vare sig theaterföreståndare eller förevisare af
djur, panoramer, m. m., måtte befrias från några afgifter för
hvarje representation, utan, lika med andre näringsidkare, taxe¬
ras , efter 2:dra artikeln , med 5 procent af dess behåll¬
na inkomst.’’
Herr Gustafsson: Med Herr Berg instämmer jag, emedan
jag anser rättvisa och billighet fordra en sådan förändring. En¬
ligt hvad jag har mig bekant, hafva Ridderskapet och Adeln
gjort en nedsättning i samma syfte, eller rättare borttagit ifråga¬
varande afgift för representationerne i Stockholm och på andra
orter, och jag hemställer till Herr Berg, om han ieke behagade
communicera sina anmärkningar med de öfriga Stånden, af hvil¬
ka åtminstone ett troligtvis kommer att gilla desamma, och då
vore ändamålet vunnet,
Herr Arnberg: De gjorde anmärkningarne åsyfta, såsom
jag föreställer mig, en förändring af ett stadgande uti 14- %-.t
pag 14, så lydande : ”Direelcurer, Theater-, vid andre än Kon¬
ungens Spectacler, erlägga ärligen 25 R:dr, och dessutom för
hvarje representation i Stockholm 4 R:dr, samt i alla öfriga
Den 5 December.
473
städer oell orter 2 R.dr.” — Då artikeln i Utskottet förevar,
fästade jag, jemte en annan Ståndets Ledamot, Herr von Koch}
uppmärksamhet på denna fråga, men genom föredragningssättet
Idof den temligen knapphändigt afgjord. Hvad sjelfva hufvud-
sakeri beträffar, är jag med Herr Berg ense, och anser, lika
med honom, ifrågavarande afgifter vara orättvisa, och således
höra utur Författningen bortgå, helst man vet, luiru föga gynn¬
sam dessa konstnärers ställning är. Jag får äfven åberopa, alt
Ridderskapet och Adeln, såsom här redan blifvit upplyst, fattat
ett sådant beslut, och blifva 2:ne Ständ derom ense, är alif
hopp att vinna det åsyftade ändamålet.
Herr I\. Almgren, med (lere, instämde med Herr Arnberg„
Herr A. Berg- .lag får hembära min tacksägelse till do
Ledamöter nT Utskottet, hvilka äro beredda alt understödja mitt
förslag. Likväl tror jag icke, att frågor af denna natur kunna
genast afgöras, utan, ehuru jag visserligen eljest icke har något
emot ett omedelbart afgörande, lärer väl en återremiss vara
det rätta sättet att vinna den förändring, jag åsyftar. Hvad
communicationen till Medstånden beträffar, tror jag icke eller
den vara rält på sin plats; men erhåller jag upplysning, att,
hvad formen angår, något deremot icke är att invända, gifver
jag gerna mitt bifall dertill.
Herr Talmannen utlät sig: Jag får, med anledning af de
yrkanden, som här blifvit gjorda, förklara, att med de anmärk¬
ningar, som mot Bilagan till Bevillnings-Utskottets Betänkande,
N:o 12, framställas, bör förhållas på fullkomligt enahanda sålt,
som med dem, hvilka voro rigtado mot sjelfva Betänkandet, sä
att, om Ståndet delar Herr Bergs åsigt och anser den af honora
föreslagna förändring uti Förfatlningslörslagets 14 §. böra ega
rum, delgifves anmärkningen tili Bevillning,s-Utskottet, för ären¬
dets förnyade behandling. Beträffande åter communicationen
till Medstånden, är en sådan öfverflödig, emedan Utskottet cj
lärer underlåta, att om Ståndets beslut de öfrige Riks-Stån-
den underrätta, hvarvid åsigterne i detta läll kunna saraman-
jemnkas.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Mig återstår ej något att
yttra vidare, än blott att jag instämmer uti Herr Bergs anmärk¬
ningar och begär bifall till lians förslag. Hvad behandlingssät¬
tet beträffar, har Herr Talmannen lomnat en sä fullständig ut¬
redning, att ej något är att dertill lägga.
Herr Langenberg: Då jag hort, att flere Ledamöter inom
Utskottet dela öfvertygelse med Herr Berg, och, lika med ho¬
nom, anse, att de alltför dryga afgifter, som trycka skådespe-
larne, böra nedsättas, så ser jag äfven i detta förhållande en
ytterligare anledning att begära återremiss.
Herr Geyer instämde uti Herr Bergs anförande, och hoppa¬
des framgång åt den föreslagna förändringen.
Herr Thorn: Så;om ytterligare skäl för bifall till Herr
Bergs förslag, får jag nämna, att Allmänna Besvärs- och Econo-
30*
47 4
Den 5 December.
mie-Utskottet för andra gången afslagit min motion om upp-
häfvande af löreskrifterne för inländske skådespelares och konst-
idkares skyldighet, att erlägga afgifter till Kongl. Thealorns oell
Hof-Capellets Pensions-Cassor, oaktadt det afseende motionen,
genom åtel remiss af första Betänkandet, vannit hos 3;ne Ständ.
Med samma förkärlek,, som nämnde Cassör* sak hlilvif af All¬
männa Besvärs- och Eöoriofhié-Utskottet behandlad, vill äfven
jag, å min sida, omfatta ifrågavarande Skådespelares sak, och
instämmer uti Herr Bergs mening.
Herr Machel: Jag instämmer med Herr Berg, och anhåller
om återremiss.
Herr Winge; Når Betänkandet till Utskottet återkommer,
skall jag, för min del, ej underlåta, att understödja Herr llerys
förslag, hvilket jag hoppas skola Vinna framgång.
Discussiöfsen var slutad, och Ståndet förklarade sig, på Herr
Talmannens framställning, aitse redactionen af ifrågavarande
moment böta undergå sådan förändring, att inländske och hör'
i landet bosatte, samt mantalsskrifne, vare sig Theafcr-löreslån-
dare eller förevisare af djur, panoramer, fri. m., mätte befrias
frän några afgifter för hvarje representation, utan, lika med an¬
dre närings-idkare, taxeras, efter 2 art, ined 5 procent af dess
behållna inkomst, med hvilket yttrande Förlätfnings-lörslaget, i
denna del, (ill Bevillnings-Utskottets förnyade handläggning öf-
verlemnades,
Dernäst fästade Herr Falhem, efter hvad lian redan den 2
dennes erinrat, uppmärksamhet vid 25 §, af förslaget, pag. 26
och 27, der följande bestämmelser af Bevillning förekomma:
”Fahlu-grufvor; Fjerdeparts-dolägare deri betala fem pro¬
cent af förra årets behållning, hvilken afgift innehallos vid år¬
liga utdelningar och af Bergslagen godtgöres, hvaremot de verk,
af hvilka denna inkomst utgår, icke skola med särskild afgift
elter denna artikel beläggas elier till värde upptagas.”
”Grufvor och grufve-lotter, utur hvilka malm af hvad art
som helst till salu brytes, taxeras till 4 procent af den behåll¬
na inkomst, de anses gifva.”
Herr Falhem anförde: ”Oaktadt der! nu åberopade §. icke
gtfvii ättledning till någon annan eller ytterligare beskattning ut¬
öfver 5 procent af revenuen på malmvärdet, och denna mahn,
fratnbrukad till rå koppar, för andra gången beskattas och er-
lägger t Sofida; sä har dock Taxerings-Comitén funnit lämpligt,
att för trödje resan tillämpa beviilnings-förordningen, och an¬
sett en taxering, såsom för handel och rörelse, hafva hort till¬
komma. Inom Taxerings-Comitén hafva meningarne derom va¬
rit delade, hvarföre jag anser det böra af Rikets Ständer rättas,
på det Regerings-Formens 57 §:s ordalydelse för beskattnings¬
rätt ej må kunna på ofvan anmärkt sålt, utöfvas af Rikets Stän¬
ders delegerade. Henna sednare taxerings-åtgärd finner lika li¬
tet något stöd från någon annan §. i denna Bevillnings-förord-
nirig, då förvandlingen af malm till rå koppar hvarken kan til¬
lämpas å handel och rörelse, Stadsmannanäring, eller fabriker på
Dea 5 December.
475
landet, utan mäste tiIjhöra Bergverken, och om denna koppar-
handtering jemnföres med jernlillverkningen, sä betala jerngruf-
vor ingen procent af den malin, sorn uti egna masugnar ned¬
smältes:; likasom och dä frän Fahlu grufvor ingen malin säljes
till främmande hyttor, ijopde äfven deraf följa, att tionden i
koppar voro tillräcklig, synnerligen som den för närvarande
utgöres med hvarje 10:de Skeppund. För att vidare styrka o-
behörighelen af denna 3:dje taxering, får jag tillägga, att kop¬
parhyttorna erlägga ärlig bevillning, likasom Avesta kopparverk
för förädlingen till g arad och smidd koppar, och bifoga utdrag
af 1842 ars taxeringslängder, som upptager flere verk och in¬
rättningar, tillhörande Fjordeparts-egarne, hvilket utdrag upp¬
tager :
Koppar-llyfte-bevillning för 1841 . . 344 R:dr 7 sk. 4 rist.
5 prpcds bevillning af Jjerdeparter 125 — -—
Gusfaf den Tredjes Silfververk , . . 37.0 — —
För Avesta Koppar- och Jernverk 296,000 R:dr Taxeringsvärde,
och för victriol och rödfärgsverk 72,428 d:o dm.
Med stöd af ofvanstående citerade, så väl Grundlag, sorn
Bevillnings-förordning, yrkar jag en förändring eller ett så ly¬
dande tillägg uli 25 §., näst efter orden: ”eller till värde upp¬
tagas”, nemligen: icke heller någon annan taxering af de fjerde-
parts-egare eller Bergeman erläggas eller debiteras, än den Kop¬
partionde, sorn för Kongl. Maj.t och Kronan i Krono-vågen af¬
draga?
Äfvensom Herr Falhem tilläde; Jag får dessutom anmärka,
att, om ifrågavarande taxering bortgår, kommer malmen att gilö
va egarne större inkomst, hvaraf 5 procent-afgiften till Kronan
också skall hemta omedelbar \inst, och ej, som hittills tillgått,
fördela denna frän malmvärdet dubbla beskattning till Kronan.
För öfrigt lärer man, om jag lyckats göra mig rätt förstådd,
inse, att ifrågavarande §. innefattar en obillighet, och att den
gamla, utan ytterligare tillägg, skall hafva varit nog begriplig,
för undanrödjande af ali särskild taxering.
Herr Bergsten, med flere, instämde med Herr Falhem.
Herr Collén: ”Det är med nöje, sorn jag vitsordar Herr
Falhems uppgifter om koppar-tillverkningens vid Fahlu Grufvor
höga beskattning. Utom afgifter till Bergslagets enskilda Cassör
och till Communen, erlägger denna tillverkning till Kongl. Maj:t
och Kronan j grundskatt livart 10;de Skeppund, som utgör en
beskattning, 2 gånger högre, än deri, som andra verk af sam¬
ma beskaffenhet erlägga. Dernäst betala Grufve-egarne eller de
så kallade Fjerdeparts-egarne, enligt nu ifrågavarande 25 §., 5
procent af grufyornes collectiva vinst, som uppkommer genom
skillnaden i malmbrytnings-kostnaden och det pris, som Bergs¬
män erlägga för malmen, den de till koppar förädla. Utom
denna beskattning, hafva af ålder Bergsmännen af ortens Taxe-
rings-Comitéer blifvit påförde 5 procent af den vinst, som af
denna rörelse ansetts uppkomma. Sistnämnde- beskattning, e»
huru i besvärsväg aldrig af Bergsmännen öfver klagad, utgör fik
478
Den i December.
remålet för Herr Falliems nu gjorde framställning. Jag vill icke
motsätta mig förtjent afseende dera, men lemnnr mitt bifall
dertill, endast under vilkor och tillförsigt, att Bergslaget pä an¬
nat sätt utgör de communala afgilter till Fahlu stad, som Bergs¬
männen hitintills, i mån af dem påförd beskattning, för rörelsen
erlagt.
Herr J. von Koch: Jag vill endast hemställa till Herr Fal¬
hem, om det icke vore lämpligare, att Ståndet, i stället för alt
genast förena sig om de af honom gjorda tillägg och förändrin¬
gar, endast återremitterade momentet, åtföljd t af Herr Falliems
yttrande. Utskottet vore dä i tillfälle, att, efter deraf tagen
kännedom, rätta sitt utlåtande och uppgöra förslag till en ny
redaclion.
Herr Falhem: Jag ansåg mig först böra invänta Ståndets
afgörande eller bifall, innan jag framställer mitt förslag till å-
terremiss, och får nu, sedan ingen af Högtärade Ståndet lagt
sig deremot, begära Herr Talmannens proposition, i likhet med
Herr Bergs vunna remiss. lag får, i afseende pä Herr Collens
yttrande, angående Bergslagets Communal-afgifter till Fahlu stad,
anmärka, alt detta utgör ett ämne, hvarom här icke är fråga.
Jag förmodar emedlertid, alt Fjerdeparts-egarne icke låra un¬
dandraga sig communala afgiftcr till det samhälle, af hvilket de
åro medlemmar. Slulligen må mig tillåtas den anmärkning, alt
jag anser olämpligt, att belägga provenuen af Fahlu grufva med
5 procents afgift, då alla andra grufvor blott betala 4, synner¬
ligen efter 1833 års ras, och med afseende pä det bedröflig»
skick, hvari nämnde grufva sig nu befinner.
Herr Lagergren: Jag är förekommen af Herr von Koch.
Frågan är af tvistig natur, och jag befarar, alt en förblandning
möjligen kan vara gjord emellan hvad af nämnde afgiftcr är
grundskatt, och hvad, som utgår, i egenskap af bevillning pä
inkomsten. Jag tror derföre lämpligast, att Ståndet icke genast
fattar beslut, utan, med förbigående af vidare pröfning, blott å-
terremilterar momentet, jemte dervid framställde anmärkningar
till Bevillnings-Utskottet.
Discussionen var slutad, och, på Herr Talmannens framställ¬
ning, beslöt Ståndet, att, med anledning af hvad här erinradt
blifvit, till Bevillnings-Utskottet öfverlemna, att å nyo behandla
Författnings-förslagets 25 §.
Vid förslagets 14 §., pag. 18, der näst efter rubriken:
Krögare, Krögerskor, m. fl., en i nu gällande Be vil Inings-för-
faltning intagen bestämmelse är bibehållen, så lydande: ”Sorn
detta är en afgift, hvilken icke får afkortas, så åligger det den,
som meddelar tillståndsbref, att genom antagande borgen för¬
säkra Kronan om afgiftens utgörande”, framställde Herr Eklund
anmärkning, uti ett anförande af denna lydelse: ”Då Bevillnings-
Utskottet, uti förslaget till lievillnings-förordning i §. 14, näst
efter rubriken: Krögare, Krögerskor, m. m., bibehållit den i nu
gällande Bevillnings-Förordning befintliga redaclion (sid. 18):
Som detta år en afgift, hvilken icke får afkortas, så åligger det
Den 5 Decemler.
*77
don, som meddelar tillståndsbref, att genom antagande borgen
torsåkra Kronan om afgiltens utgörande", anser jag mig skyl¬
dig fästa uppmärksamhet på olämpliglielen af dolta stadgande.
Erfarenheten liar nemligen visat, alt, oaktadt det mest nog¬
granna tillvägagäonde, vid pröfning af sä beskaffade löftesför-
bindelser, liar det dock inträffat, att löftesmän någon gång icke
kunnat fullgöra sitt löftesmanna-ansvar, hvadan det torde vara
angeläget, att detta stadgande erhåller en sadan redaclion, att
del blifver mindre imperativt, utan alt likväl grundidén bortta¬
ges. I detta afseende föreslår jag denna lydelse: "Pä det alt
afkortning af denna afgift, sä vidt möjligt är, mä undvikas, il-
ligger det den, som meddelar tillståndsbref, att genom antagan¬
de borgen försäkra Kronan om afgiftens utgörande."
Herr Schartau: l\ied kännedom af förhällandet i hufvudsla-
den, och anseende den af Herr Ehlund föreslagna redaction
lämpligare, får jag understödja hans begäran om ålerremiss.
Herr Thorn: Jag hemställer, örn icke nedsättning af be¬
villning och bränvins-minuterings-afgift vore tjenligare, än att
för dess erläggande fordra borgen, åtminstone der svårighet för
pröfning af säkerheten inträffar. Denna pröfning kan möjligen
i Hufvudstaden medföra svårighet, men i do mindre städerna
bör deremot vederbörande med full visshet kunna bedomina
den borgen, sorn erbjudes för en så måttlig summa. De, som
bedrifva denna lönande näring, må dessutom lämpligen före¬
läggas huru stränga vilkor, som helst.
Flere instämde med Herr Thorn.
Herr Sundler: Jag skulle vara böjd alt instämma med Herr
Thorn, ehuru jag tror verkställigheten af hans förslag komma
att möta flera svårigheter, men jag får derom erinra, att be¬
loppet af dessa afgifter bestämmes af Taxerings-Comitén och
kan således icke uttagas 6 å 8 månader före den lid, de Idilia
fixerade. Jag förenar mig uti anhållan om ålerremiss, för vin¬
nande af den redactions-förändring, Herr Eklund föreslagit.
Herr Billström: Jag instämmer uti Herr Thorns förslag om
rainuterings-afgiftens erläggande förskottsvis, och tror, att den
förändring, Herr Ehlund önskat, om än möjligtvis af omständig¬
heterna påkallad för Hufvudstaden, är för städerna i landsor¬
ten alls icke behöflig. En sådan förändring skulle dessutom
sannolikt gifva anledning till afkortningar, som annars ej kom-
mo att inträffa.
Herr Thorn: Jag får förklara, att mitt förslag, rörande ned¬
sättning förskottsvis, blott afser den händelse, alt Itskottet bort¬
tager vederbörande auetoriteters skyldighet att ansvara för ve¬
derhäftigheten af ifrågavarande borgens-förbindclser.
Discussionen förklarades slutad, och, på Herr Talmannens
proposition, öfverlemnade Ståndet till Bevillnings-Utskottet, att,
med anledning af hvad sålunda anmärkt var, taga i öfvervägan¬
de, huruvida Bevillnings-författnings-förslaget ina, i denna del,
undergå förändring.
478
Deri 5 December.
Herr C, ■ Kock: Sedan några ledamöter inom Ståndet ut¬
verkat remiss pä särskilda delar af den föreslagna författningen,
sä vill också jag IVamsfälla en anmärkning, som redan föran-
ledt disciission inom Boviljnings-ltskottet, <ler den tillvann sig
inycket afseende, men, det oaktadt, icke ledde lil) något resul¬
tat, sannolikt i följd al en iner än tröttande vidlyftighet i be¬
visning hos dem, som inferessprade sig lör frågan. Lii 3:djo
momentet af 37 §,, pug. 46, förekommer; ”pen, sorn erhållit
högre nyrader, än saip åtföljer innehafvande fjenstograd, och
elter behörigt förordnande, minst ett är förrättar den tjenst,
sorn motsvarar den högre caracleren, samt sådant vederbörligen
styrker, erlägger icke under samma tid någon caraclers-be\di¬
rong.” jag får upplysa, att både civila och militaira verkliga
Ijenster finnas, hvarmed löne-inkomsler icke äro förenade. Så¬
dana befattningar äfO fill exempel de surnumeraira Subaltern-
pflicerarnes, hvilka, ehuru förrättande verklig tjenst en kortare
tid af året, likväl erlägga afgifter för innehafvande earacter. litt
lika förhållande eger rum inom Konungens Cancellie, der de
tjenstemän, som förrätta Pro{oeo|js-Secrrterare-tjensten, hvar¬
med ej någon jon är förenad, äro underkastade enahanda af¬
gifter. Ehuru jag allith! är beredvillig alt beskatta (lärd och
fåfänga, och sä anser jag begäret elfer earacters-fullmagter,
kail jag icke medgifva rättvisan af de afgifter, jag nu omnämnt,
utan föreslår, att i stället för uttrycket: ”minst eft är”, må in¬
sättas orden: ”minst en månad.” Upplysningsvis får jag näm¬
na, att en lika förändring blifvit hos Kidderskapet oell Adeln
vidtagen,
Herr Sundler: Då jag i min reservation uttalat lika åsigter
med de af Herr Kock här angifna, linner jag mig desto iner
Uppmanad, att med honom instämma.
Pä Herr Talmannens framställning, ansågs bestämmelsen
”minst ett är” böra förändras fi.ll ”minst en månad.”
1 öfriga delar af Bevillnjngs-lörfattnings-förslaget, hvilka
ej nämnas tili Protocollen deri 3() sisflidne November, den 2
uti innevarande månad samt denna dug, gillades berörde för¬
slag, elter derom af Herr Talmannen framställd proposition.
§.3.
Ånyo föredrogos;
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskoltens Ut-
lätanden;
N:o 12, i anledning af väckta motioner om rättighet för Hernö¬
sands Domkyrka att komma i åtnjutande af de 124 tunnor
spannmål, sorn frän Hernösands stift ärligen utgå till Upsala
Domkyrka.
Herr Nordvall: ”Ehuru jag icke låtit anteckna mig bland re-
servanterne till detta Betänkande, har jag likväl, bade inom af-
delningarne och de sammansatte Utskotten, hort till minoriteten
i denna fråga, Pä en sorgfällig granskning af de handlingar,
sorn för afdelningarne varit tillgänglige, —- nemligen Upsala och.:
Hernösands Consistoriers lill Kongl. Majit ingifne underdåniga
Den 5 December.
479
skrifvelse af den 29 Mars 1842, 25 Jan. och 28 Augusti 184:?,
äfvensom af det anförande Herr Professor Knös uti Preste-Stän-
dets Plenum den 28 Augusti innevarande är afgaf, har jag grun¬
dat ett omdöme i denna, till principen mera, än i sak vigtig»
fråga, — ett omdöme alldeles motsatt det, söm Högloft, Utskot¬
ten föreslagit Pikets Ständer ait uttala.
Fullt öfvertygad, som jag år, alt HÖgtåräde Ståndet, söm
redan Iren lie gånger tillförene yttrat sig i detta ämne, icke skall
fästa någon, eller åtminstone ingeri särdeles 'uppmärksamhet ät
hvad jag kail hafva alt andraga, anser jäg dock, i min ställning,
för en skyldighet, att i dagens Protocoll låta inflyta de mest
Imfvdsakliga delar af hvad ofvannämndp, meri ämnet särdeles
förtrogna auctoriletep och enskild person yttrat, emedan desse
yttranden ställa frågan i en helt annan dag, än den, i hvilken
Iron tillförene inom detta Ständ blifvit, betraktad.
Jag vill, för ingen del, plåga det Högtärade Ståndet med
en fullständig uppläsning af de håda Consisloriernes vidlyftiga
skriftvexel, och har det icke eller af nöden, dä Herr Professor
Knös i sitt anförande gjort ett korrt sammandrag af de fada,
som innehållas i de förres; men al delta sednare yttrande beder
jag fä anföra följande: Genom lieformationen förlorade Dom¬
kyrkorna de stora inkomster af Kyrkotionde, de under Cathol-
ska tiden innehaft. Kyrkotionde!] indrogs då till Kronan. Men
pä det de förut varande Domkyrkorna skulle kunna underhållas,
återgaf Konung Gustaf den Uste åt dessa, nemligen uttryckligen
ät Upsala, Linköping, Skara, Strengnäs, Westerås, Åbo och Wexiö,
en del af denna sålunda reducerade tionde. Detta bekräftades
af flere bland hans efterträdare. Men man vill anse Upsala
Domkyrkas rättighet till dessa 124 tunnor hafva upphört, sedan
Hernösands Stift afsöndrades frän Upsala Erkestift, och detta
söker man bevisa dermed, att, dä Carlstads Stift skiljdes från
Skara Stift, erhöll Carlstads kyrka den tionde sig anslagen, som
förut från Carlstads Stift utgått till Domkyrkan i Skara. Delta
bör dock närmare undersökas, tili hittills skett. Bade Hernö¬
sands Stifts afskiljande från Upsala och Hallstads från Skara
skedde samma år, nemligen 1647. Då erhöll ock Gäl lstads kyr¬
ka ofvannämnda tionde, och åt Hernösands beviljades deremot,
såsom orden lyda, i Kongl. Maj:Is bref Lill Camaieu den 5 Mars
1648 (Hiks-Registraturen 1648, forn. I, föl. 029): ”till Kvrkians
förfärdigande och vidli macht hällande, sä vell sorn ett särdeles
Imus upprättande i llemösandh, hvarest Presterskapet sine Sy¬
nodos och andra publique sammankompster hälla och hafva
kunne Siutlio Tonner Spannemähl ährligen af någon der när be¬
hållen Kvrkio-Tijonde.” Hvarföre undfick Hernösand denna tion¬
de vid samma tid, som Stiftet inrättades, äfvenledes vid samma
tid och i samma ändamål, som Carlstad erhöll den Tionde,
hvilken från det Stiftet förut utgått till Skara Domkyrka, om ej
såsom ett surrogat, beräknadt till det belopp sorn, ansågs be-
höfligt för Hernösands kyrka, hvilken icke är en af de gamle
stora Domkyrkorna? Hvarföre., då Skan Domkyrka. ålades ätt
480
Den 5 Deecmber.
dela med sig af sin tionde åt Carlstad, Dek Upsala Domkyrka
behålla hela sitt tiondeanslag, om icke derföre, att den sednare
Domkyrkan, dubbelt större och kostbarare, än den förra, ej an¬
sågs kunna, titan fara för dess bestånd, uppoffra något af sina
inkomster? Så synes ock den stora Bikshushällaren, Konung
Carl den XUte, hafva bedömt denna sak, då han, i siri för Up¬
sala Domkyrka den 19 Oclober 1695 fastställda stat, bland Dom¬
kyrkans inkomster upptagit de ifrågavarande 124 tunnorna, och
derigenom gifvit en ytterligare bekräftelse på Domkyrkans rät¬
tighet till denna tionde. Särskildt får jag ook fästa uppmärk¬
samheten derpå, att för Hernösands kyrka nu yrkas både att få
behålla de 70 tunnor, som blifvit gilna till surrogat, och der¬
jemte, att erhålla den tionde, för hvilken surrogatet blifvit be-
viljadt, samt öfverlemna!' jag åt andre, och främst åt det Höglofl.
Utskottet, alt bedöma, om en sådan fordran kan anses befogad
eller rättvis.
Un annan anmärkning må äfven tillåtas mig att göra. Skara
Domkyrka har dyrt fått erfara saknaden af det bortmislade, och
jag fruktar, att Upsala Domkyrka skulle, i lika händelse, få röna
samma erfarenhet. Då Skara Domkyrka förlorade en del af sin
tionde, stod hon vördnadsbjudande och väl underhållen, sadan
vi skåda henne i Grefve Dahlbergs Svecia antiqua et bodierna.
Men är 1719 förstördes staden och Domkyrkan af vådeld. Då
fann man följden af minskade tillgångar. Hvad som af dessa
fanns hopsparadt, åtgick till nödtortig inredning och kyrkotakets
beläggning dels med bräder, dels äfven, såsom traditionen sä¬
ger, mod halm. Först pä 1740-talet kunde den af branden
mycket skadade södra korsarmen åter uppföras, ty värr! i mo¬
derniserad slil. För bristande medel bar sedan, endast efter
långa mellantider, denna kyrkas iståndsättande kunnat fortgå,
Tornen blefvo ej, förrän omkring 1810, fulländade; kopparta¬
kets päläggning, hvarmed början skedde i förra sedet, har först
långt in i det närvarande kunnat fullbordas. För några år se¬
dan företogs Chorets återställande; södra sidan deraf är snart
färdig, arbetet mäste dä ufbrytas, och med den norra sidan, för
bristande tillgångar, troligen i flera decennier anstå. Äfven se¬
dan anstår mycket annat för Domkyrkan; och som alla medel
blifvit använda pä denna, är Biskopshuset, som Domkyrkan skall
enligt författningarna, underhålla, i ett, för sitt ändamål, otjen-
ligt och nästan obrukbart skick. Skulle samma olycka, som den
ofvannämnda år 1719, träffa ånyo Skara Domkyrka, så ser jag
sannerligen icke, huru denna herrliga byggnad, den äldsta Dom¬
kyrka i det fordna Sverige, kan undgå alt blifva en ruin. Jag
anförer detta exempelvis, för att, på träffande sätt, visa, hvartill
minskning af icke öfverflödigt beräknade tillgångar leder. Hi¬
storien lärer, alt Upsala Domkyrka, belägen i en mindre stad,
som, för del mesta, är bebyggd med trähus, ungefär en gång i
hvarje sekel blifvit härjad af vådeld. Sednast, skedde detta är
1702, och vid eldsvådan 1809 var Domkyrkan i stor fara. In¬
träffar en sådan olyckshändelse, så erfordras för denna Dom¬
Den 5 December.
481
kyrkas återställande en mångdubbelt större snmrha, än hvad
Domkyrkan nu eger. Denna mäste ock betraktas, såsöm ert
Rikskyrka, emedan Svea skickar till Upsala blomman af sina sö¬
ner, och såsom ett Riksmoniimcnt, emedan den är det största
och herrligasle tempel i hela Norden. Dort har ock der haft
blott en medtäflerska, nemligen Trondhjems, väl i storlek nå¬
got mindre, men till åtskilliga delar prydligare, Domkyrka. Den¬
na har tiden härjat; endast choret och Korsarmarnc återslå,
sorgligt vittnande om hvad den fordom varit; det öfriga af kyr¬
kan, dess sä kallade skepp, ligger i ruiner, och nutiden förmår
ej återställa detta forntidens storverk. Må fifäri derföre noga
betänka sig, innan man vidtager en åtgärd, söm förr eller sed¬
nare skall bereda Upsala Domkyrka ett lika öde.”
Efter denna enkla fsamstälfning af sakén, blir det för en
hvar åskådligt, att den, i likhet med de fleste andre här före¬
kommande, kan betraktas från tvänne synpunkter, nemligan från
rättvisans och billighetens.
Hernösands Consistorium Och de Värdé möfioriairerne vid
innevarande Riksdag hafva hufvudsakligen utgått från den först¬
nämnde synpunkten; och såsom stöd för sine rättsanspråk haf¬
va de sökt bevisa, att den tionde, sorn i äldre tider blifvit
Domkyrkorne anslagen, vore af alldeles samma natur, som deft
lörsainlingarne i allmänhet tillagde Vinsäden, hvilken, då för¬
samlingarna blifvit delade, delats dem emellan. Mert af Upsala
Consistorii yttrande, äfvensom af nu uppläste anförande tror
jag det vara fullkomligt tydligt ådagalagdt, att nu ifrågävarända
tionde-spannmål icke blifvit gifven ät Upsala Stift, hvilket, lika
litet, som något annat sådant liar kyrkobyggnads-skyldighet sig
ålagd, utan till underhäll åt Upsala Domkyrka; — hvilken, så¬
som varande ett mästerverk i Architectoniskt hänseende, för-
tjente att, äfven med uppoffring frän Statens sida, skyddas mot
tidens förtärande tand, för att inför efterverlden vittna om hvad
förgångne slägten förmått åstadkomma; — då deremot Vinsä¬
den blifvit gifven till disposition åt församlingarne, hufvudsak¬
ligen till inköp af communionvin, men äfven till understöd och
hjelp vid fullgörande af deras i lag grundade skyldighet, —
att kyrka bygga och vidmagthålla. 1 analogie med dert grundsats,
som man vill göra gällande, eller den, att Domkyrkotunnor och
vinsäd äro af lika egenskap, skulle ock följa, alt Upsala Dom¬
kyrka borde gå i mistning af all den tionde-spannemål, sorn
till henne utgår från Stockholms, Westerås och Gefleborgs Län,
och således beröfvas vilkoren för sitt framtida bestånd.
Långt ifrån att af den, visserligen icke likgiltiga, omstän¬
digheten, att Upsala Domkyrkas rätt till omtvistade 124 tunnor-
ne Korn under loppet af 176 år icke blifvit ifrågasatt, vill jag
icke hemta något ovedersägligt bevis för grundlösheten af Hernö¬
sands anspråk; men deremot från Drottning Christinas Bref af
den 5 Mars 1648 och Carl XI:s den 19 Octobor 1695 för Up¬
sala Domkyrka upprättade Stat, hvilka documenter, såsom oför-
B nr g.-Stånd. Fröt. vid Vrt. Riksd. 1844 o. 1845. IL 31
482
Ben 5 December.
ändrade vid inträdet af vårt nuvarande statsskick, böra njuta
helgd af 114 §:en Regeringsformen.
Skulle emedlertid sä vara, att Hernösands stad eller detta
Stifts Consistorium finna sig förnärmade i lagliga rättigheter, så
lärer icke Rikets Ständer vara det forum, under hvilket tvisten
bör dragas, utan må desse parter söka att fä den afgjord på
den väg allmänna lagen för rättsfrågors behandling anvisar.
Betraktad från billighetens synpunkt, tar frågan sig icke el¬
ler bättre ut. Det visar sig då i förstone, att samma Konungs¬
liga myndighet, som föreskref en delning af Upsala Stift, och
dymedelst framkallade det nuvarande Hernösands, icke handlade
så med förbiseende af billighet, som man likasom för visso an¬
tagit. Tvertom synes det mig, som denna myndighet visligen
beräknat, att den nya Stifts-staden i en framtid kunde komma
i behof af en större kyrka, än den efter dä varande folkmängd
proportionerade, då, på samma dag, Upsala kyrka tillförsäkrades
om oqvald besittning af sine redan frän åldrar tillbaka egde
förläningar, åt Hernösands kyrka anslogos 70 tunnor af Statens
då behållne tionde-spannemål, såsom ett för henne lämpligt un¬
derstöd.
De förenade Utskotten hafva med lika mycken omsorg, sorn
de värde motionairerne framhållit, hurusom af desse 70 tunnor
endast 33 tunnor 1 J kappe tillfalla Hernösands kyrka, och att
återstoden utgår till ett så kalladt Svnodalhus; men deremot
med lika ytterlig sorgfällighet förtegat, att Upsala Domkyrkas in¬
komster tagas i anspråk för mångahanda andra behof, än kyr¬
kans egne. Upsala Consistorii lill Kongl. Maj:t gjorde framställ¬
ning i detta ämne må här vittna. Der heter det: "Af Upsala
Domkyrkas 558 tunnor Krono-Tionde skola underhållas ej blott
Domkyrkan, Erke-Biskopshuset, vice Pators-bosläHet, Domtfyrko-
Sysslomans-bostäilet, Dom-Capitlets hus, Domtrapphuset och
gamla Cathedralhuset, alla större stenhusbyggnader; utan vidare
en mindre med trädhus bebyggd gård, Odins brunn, gården
kring Domkyrkan med sin vidlyftiga stenmur och staquett, samt
begrafningsplatsen med sin stängsel och bisättningshus."
En lika anmärkningsvärd öfverensstämmelse uppenbaras äf¬
ven i Utskottets och motionairernes sätt att åskådliggöra desse
båda kyrkors egande eapitaler. Man har dervid funnit högst
lämpligt relatera, att Upsala Domkyrka år 1839 egde en summa
af mer än 53,000 R:dr, hvaraf 45,522 R:dr voro räntebärande;
men med den fullkomligaste tystnad har man deremot förbi¬
gått omnämna, hvad Hernösands kyrka egde. — Min nyfikenhet
i detta fall har dock fört mig till en upptäckt, som jag för
Högtärade Ståndet icke bör hemlighålla. Jag har nemligen, un¬
der granskningen af Preste-Ståndets Protocoll för sistlidne'
Riksdag, funnit vara, af en ointresserad Ledamot derinom, upp¬
gifvet, att Hernösands kyrka äfven år 1839 egde en Capital-
fond af icke mindre, än 30,000 R:dr; och som Prosten Sidren,
— densamme, som ånyo framkallat detta gamla tvisteämne, —
då vitsordade rigtigheten af den nu åberopade uppgiften, kan
Den 5 December.
jag utan fara för misstag Lär framställa den, såsom ett factum,
och bör göra det, emedan den betydligt underlättar jemnförelsen
ej allenast af de båda kyrkornas ömsesidiga ställning vid sam¬
ma tidpunkt, utan tillika klart belyser Hernösands anspråk, be¬
traktade frän billighetens synpunkt.
Om de aktade motionairerne och Hernösands Consistorium
inskränkt sig att begära, eller, som det blifvit benämndt, återfor¬
dra 54 tunnor, utgörande skillnaden emellan det belopp spann¬
mål, som blifvit doneradt Hernösands kyrka, som vederlag, och
det som från kyrkoherbergen inom detta Stift utgått och utgår
till Upsala Domkyrka, så hade åtminstone en skenbar billighet
deruti förefunnils och pretendenterne hade då conseqvent til¬
lämpat den grundsats, som de sjelfve förfäktat; men då deras
nit för Hernösands kyrkas bästa gatt så långt, att för de 124
tunnor, till hvilka de förmena sig ega rätt, vilja hafva ej min¬
dre, än 194 tunnor, anser jag mig både oförhindrad och plig¬
tig förklara, att jag, för min del, linner deras anspråk icke ens
hafva billighetens skäl för sig.
Jag vill icke bestrida, att Hernösands stad, både med af¬
seende på sin ökade folkmängd och do kyrkliga ceremonier,
som, till följd af Biskopssätets förläggning der, hädanefter kan
komma att tirås, är i behof af ett tempel, större oell prydligare,
än det, sorn, genom bristande vård under [lere decennier, fått
till ruin förfalla. Men äfven förutsatt, att behofvet i detta af¬
seende vore stort och större än hvarje annan stads med sam¬
ma folkmängd, så lärer dock icke någonting likartadt med Up¬
sala Domkyrka skäligen böra ifrågakomma; hvadan, och då Hernö¬
sands kyrka egor en Capitalfond af 30,000 R:dr, men Upsala
har ett på 53,000 R:dr, proportionen för den förra icke kan
sägas vara ofördelaktig, utan, efter mitt sätt att se, just lämp¬
lig, med afseende på de särskildta behofven.
Det inkast, som med anledning af hvad jag sednast yttra¬
de, helt naturligen framkallas ifrån deras sida, som hysa en
motsatt åsigt, — det inkast nemligen, alt Upsala kyrka är i
complett skick, då deremot Hernösands måste från grunden
uppföras, — vill jag på förhand besvara med en erinran om
beloppet af den utgift, som Rikets Ständer år 1841 mäste åtaga
sig, endast för Riddarholmskyrkans nödiga takbetäckning, hvil¬
ken utgift, om jag ej missminner mig, belöpte sig till 55,000
R:dr B:eo. Upsala Domkyrka har, enligt Historiens vittnesbörd,
mer, än en gång, lidit skada af eldens förstörelser, och för den
händelse, att en olycka, sådan som den, hvilken sednast träf¬
fade Riddarholmskyrkan, ännu en gäng skulle träffa oftanämnde
helgedom, sä försloge ej de nu egande capitalerna, att förskaffa
henne ett tjcnligt tak.
Af de många vittnesbörden om förgångna slägtens förmåga
och smak i byggnadskonst, ega vi, ty värr! blott några få i det
skick, att de af oss kunna värdas och vidmagthälias. Vi kunna
emedlertid till dessa få räkna Upsala Domkyrka, ocii jag vågar
derföre ej allenast uttala den mening, att det icke vore natio-
484
Ven 5 December.
pen värdigt att, genom inkräktning på eganderättens, af lagen
hägnade, område, beröfva detta herrliga Tempel de nödiga vil-
koren för sitt framtida bestånd, utun äfven att begära afslag
på sammansatta Stats- och Economie-Utskottens förevarande be¬
tänkande.
Herr Gillberg: Jag är hufvudsakligen förekommen af Herr
Nordvall och finnér besynnerligt, om Ständerna, sedan Konun¬
gen, efter hvarje Riksdag, uti 20 års tid genom förnyade Re¬
solutioner tillförsäkrat Upsala Domkyrka om fortfarande åtnju¬
tande af denna inkomst, hvilken, såsom här upplyst är, genom
ett Kongl. Bref, blifvit till densamma donerad, åter ingå med
anhåiian om öfverflyttande deraf till Hernösand. Jag finner
dessutom en sådan åtgärd lagstridig, då 90 §. Regeringsformen
förbjuder, att söka upphäfva Regerings- och Domare-makternas
beslut, resolutioner och utslag. Jag anhåller om afslag å Ut¬
låtandet,
Herr Grape: Ehnru en reservant förklarat orättvist och o-
billigt, om Hernösands Domkyrka sattes i åtnjutande af ifråga¬
varande 124 tunnor, vågar jag likväl hysa en härmed olika å-
sigt, och använda de uttryck, han begagnat, om just det närva¬
rande, af honom försvarade, förhållandet. Hernösands stad har
på längre tid ej kunnat förrätta gudstjenst uti sin gamla kyrka;
tillräckliga medel till nybyggnad hafva saknats, och nu, sedan
den blifvit påbörjad, saknas utväg till densammas fullbordan.
Deremot är Upsala herrliga Domkyrka uti fullt stånd, och eger
derjemte en betydlig förmögenhet, bestående dels af ett större
hopsamladt capital, dels af årlig Krono-tionde, utgörande, om
meranämnda 124 tunnor afdragas, ändock 534 tunnor. Vid
sådant förhållande kan jag ej annat, än anse med rättvisa och
billighet förenligt, att Domkyrkan i Hernösand tillerkännes den¬
na inkomst, som bör Upsala frångå. Herr Nordvall har visser¬
ligen om förhållanderna lemnat sakrika upplysningar, men dessa
bade likväl det fel, att vidröra endast hvad som talade för an¬
språken, å ena sidan, och lemnade deremot de förhållanden,
som ligga till grund för den andra sidans, helt och hållet utan
utredning. Samme ledamot har gjort det inkast, att, om någon
tillfällig olyckshändelse träffade Upsala Domkyrka, sä blefve å-
terstående inkomster otillräckliga, och frågat, hvarifrån medel
då skulle tagas. Det citerade exemplet af Kyrkan här bredvid
torde kunna gifva den slutsats vid handen, att staten i sådan
händelse väl också här komme att träda emellan. Jag yrkar
bifall till Utlåtandet.
Herr Lundelius instämde.
Herr Boberg: ”Frågan om rättighet för Hernösands Domkyr¬
ka, att komma i åtnjutande af 124 Tunnor spannemål, som frän
Hernösands Stift årligen utgå till Upsala Domkyrka, är vid tren-
ne^ föregående Riksdagar behandlad, och vid alla dessa af Riks¬
stånden afgjord till fördel för Hernösands Stift. Saken har
derunder, sorn mig synes, blifvit väl utkämpad, och, sedd från
alla. sidor,, har resultatet alltid blifvit detsamma. Vid föregåen-
Den 5 December.
485
do Riksdagar liar denna fråga varit remitterad endast till Eco-
nomie-Utskoltet; denna Riksdag hafva tvanno Utskott, nemligen:
sammansatta Stats- och Economie-Utskotten, behandlat densam¬
ma. Dessa hafva uti sitt Utlåtande så fullständigt utredt förhål¬
landet med ifrågavarande 124 Tunnor Domkyrko-spannemål, så
att jag, för min del, icke har något dervid alt tillägga, utan in¬
skränker mig endast till att hos Högtärade Ståndet anhålla om
bifall till do sammansatta Lag- och Economie-Utskottens afgifna
Utlåtande.11
Herr Gustafsson: Såsom ledamot af Stats-Utskottet, har jag,
vid ärendets behandling hos de förenade Utskotten, mod godt
samvete lagt mitt Ja för Utlåtandet, på de skäl, som i Utskottet
af Herr Doctor Grafström anfördes, och dessa, ej mindre än
de af Utskotten angifna motiver, torde tillräckligt förklara det
resultat, hvartill Utskotten i denna fråga kommit. Der ordades
äfven åtskilligt om de considerationer, man vore skyldig iakt¬
taga, dä frågan var om Upsala herrliga tempelbyggnad; äfven
jag hyser sådana considerationer, och är en varm vän af dessa
minnesvärdar af en förgången tids byggnadskonst, men jag vill
likväl icke, att vi gå tillbaka till den Catholska liden , dä allt
gjordes för kyrkorna, hvilka man nu från en rigtigare synpunkt
betraktar, såsom byggnader för gudsljenstens förrättande, och
hvaraf således en ort är uti lika stort behof, som en annan.
Jag tror således rättvisan tala för Utskottets förslag, hvarför
för öfrigt andra skäl icke torde behöfva anföras, än de moti¬
ver Utskottet anfört. Jag anhåller om bifall till Utskottets Ut¬
låtande.
Herr Tjernberg: ”Uti förevarande fråga är så mycket mera
af mig öfverflödigt att meddela någon upplysning, sorn redan
vid flere föregående Riksdagar ämnet fullkomligen blifvit utredt,
och de pä grund deraf utaf Rikets Ständer afgifne underdåniga
hemställanden, att Kongl. Majit mätte i Nåder förordna, det de
från Hernösands Stift till Upsala Domkyrka utgående 124 tunnor
Korn finge tillkomma Hernösands Domkyrka, mer än tillräckligt
ådagalägga så väl rättsenligheten som behofvet af att Hernö¬
sands Stift icke vidare underkastas något beskattningstvång, till
förmån för Erkestiftet, hvaraf förbemälte Stift inga fördelar åt¬
njuter eller till hvilket det numera ej befinner sig i något så¬
dant förhållande, som ens i minsta grad kan tillåta, att för en
gammar plägsed, hvars rättsgrund förändrade omständigheter
upphäft, uppoffra rättvisan och billigheten.
Men dä nu vid de sammansatta Utskottens Betänkande, som,
i likhet med do föregående Rik sd a ga rares beslut, tillstyrker bi¬
fall till de motioner, sorn, till förmän för Hernösands Stift, äf¬
ven vid denna Riksdag blifvit väckta, finnas bifogade flera reser¬
vationer, hvaribland en jemväl af Herr Biskop Hedrén, deruti
han förklarat sig finna ifrågavarande Utskottets beslut orättvist,
obilligt och vådligt, anser jag mig icke kunna underlåta, att i
största korthet vidröra hvad af Herr Biskopen uti bemälte re¬
servation blifvit anfördt.
486
Den 5 December.
Ar det orättvist, att, sedan de ifrågavarande 124 tunnornei
fordna tider blifvit af Norrland till Erke-Stiftet utgifna pä don
grund, att berörde landskap varit i presterligt hänseende med
Erkestiftet införlifvadt, Hernösands Stift nu, som redan för 200
år sedan blifvit från Erkestiftet skiljdt, utan att sedan den ti¬
den dermed hafva stått i någon vidare beröring, söker befri¬
else från ett onus, hvars grund vid Stiftsdelningen upphäfdes,
helst Hernösands Stift nu drages med omsorger och omkostna¬
der till en ny under byggnad varande kyrka, hvartill lånebidrag
af Staten äro erforderliga, och motion af mig derutinnan vid
denna lliksdag blifvit väckt?
Med de 70 tunnor, hvilka Herr Biskopen uppgifver hafva
vid Stiftsdelningen blifvit Hernösands Stifts-kyrka af hela Dorn-
kyrko-tionden anslagne, förhåller sig så, att endast 35 tunnor,
ej Domkyrkotionde, utan annan Kyrkotionde tillfalla Hernösands
Stifts-kyrka samt 35 tunnor Synodal-huset, hvilket fullt styrkes
af Kongl. Brefvet den 5 Martii 1648.
Herr Biskopen anser Erkestiftets fortfarande rättighet att,
uppbära ifrågavarande 124 tunnor grunda sig på den tvenne
secler gamla Stiftsdelningen; men det är ej seclernes häfd,
som sanctionerar rättigheter, ty då dessas lagliga grund upp¬
hört, gör sig nog rättvisan gällande, i trots af seclernes magt.
Det är ej Hernösands Slifts fel, att merberörde fråga icke blif¬
vit väckt förr, än under loppet af de sednare 20 åren, och
rättvisan i dess anspråk kan icke derföre hafva förlorat sin be¬
tydelse.
Herr Biskopens häntydning derpå, sorn skulle en god hus¬
hållning icke hafva inom Hernösands Stift blifvit iakttagen, tyc¬
kes bevisa, att Herr Biskopen glömt de olyckor, som öfvergå!!
Hernösands stad, dess uppbrännande och plundring åtskilige
gånger under fiendtliga infäll, och att staden icke destomindre
ökats i folkmängd torde, närmast Försynens bistånd, kunna till-
skrilvas den goda hushållning, som af dess samhälle blifvit
utöfvad.
Hvad slutligen angår Herr Biskopens påstående om det "o-
billiga" och "vådliga” deruti, att Hernösands Stift får till egen
kyrkas byggnad och underhåll använda egna tillgångar, i stället
för att öka ett annat Stifts, som i och för sig sjellt är det ri¬
kaste i landet, så torde ej obefogenheten af slika påståenden
vidare behöfva med svar bemötas, helst den allmänna rösten re¬
dan derutinnan afsagt sin dom, och det är att förmoda, att Ri¬
kets Ständers vid trenne föregående Riksdagar afgifua under¬
dåniga tillstyrkanden, understödde af, som jag hoppas, nuva¬
rande Riksmötes billighets-känsla och derpå grundade beslut,
skola vid thronen vinna bekräftelse.”
Herr Lundqren instämde.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Oaktadt en talare så ifrigt
försvarat Upsala Domkyrkas rättigheter och, till grund derför,
framdragit alla möjliga skäl, ämnar jag likväl att med min röst
biträda Utskottets Utlåtande. Jag har visserligen hört befaras
Den 5 December.
487
förhastade beslut från Ständernas sida, nion då man, vid tvenne,
hvarandra efter länga mellantider påföljande Riksdagar, nemli¬
gen åren 1823, 1S34 och 1840, stadnat uti enahanda beslut,
tyckes det, som skulle här ej något förhastande, ännu mindre
en orättvisa, kunna vara begången. Hernösands rätt till ifrågava¬
rande Domkyrko-tunnor synes dessutom deraf vara klar, att författ¬
ningen säger, att en sådan afgäld bör tillfalla Domkyrkan i dot
Stift, ifrån hvars herbergen den utgöres; då Hernösands Stift
lydde under Upsala, ingingo Domkyrko-tunnorna till Domkyrkan
derstädes, men, sedan Stiften skiljdes, tillkommo kyrkan i Hernö¬
sand rätteligen de, som erlades af detta Stift. Och att annor¬
lunda skett, har blott varit en följd deraf, alt Hernösand icke
genast vid skiljsmässan gjorde sina anspråk gällande, genom
hvilken försummelse dess Domkyrka blifvit blottställd på medel
till dess nybyggnad. Man har jemnfört Upsala Domkyrkas till¬
gångar , hvilka Utskottet beräknat efter hvad de utgjorde 1840,
då frågan sednast hos Ständerna förevar, med Hernösands, och
sagt, att propositionen utfölle lill den sednares förmän. Tala¬
ren hade likväl bort ihågkomma, att den förra är i fullständigt
skick, samt, utom ärlig inkomst i spannmål, eger ett capital
af öfver 53,000 R.dr B.co, då deremot Hernösands Domkyrka
står under ombyggnad, samt måste söka lån och sammanskott;
jag hemställer dä, om man kan säga, att proportionen lutar till
fördel för Hernösand. Jag anhåller hos Herr Talmannen om
proposition på bifall, och förmodar, att Rikets Ständer, i conse-
tjvence med deras förr fattade beslut, för fjerde gången afgöra
frågan så, som rättvisa och billighet mot Hernösand kräfva.
Herr Norin: Dä jag i allo instämmer i Herr Tjernbergs an¬
förande och linner derigenom alla mot Utlåtandet gjorda an¬
märkningar fullt vederlagda, får jag förklara, att jag anser be¬
synnerligt, om man, oaktadt 3:ne Riksdagars sammanstämmande
beslut, skulle försöka, att nu komma till ett annat resultat. Att
närmare, än som skett, utreda förhållandet anser jag öfverflö¬
digt och, hvad skälen beträffar, äro de så fullständigt bevisade,
att i sådant afseende ej ett ord behöfver tilläggas. Jag vill
emedlertid upptaga en fråga. Man har här, till bevis för Up¬
salas rättigheter uti detta fall, åberopat Carlstads exempel, men,
om man närmare påser förhållandet, lärer detta exempel icke
bevisa, hvad det skulle. Jag ber, att, fastän ej på stället för¬
sedd med nnägra handlingar, få uti detta afseende meddela en
rättelse. Ar 1658, såsom jag tror, afsöndrades Dalsland från
Skara Stift och lades till Carlstads. Doinkyrko-tunnorne fort¬
foro likväl, att utgå till Skara intill 1740, då de, efter derpå
väckta anspråk, tillerkändes Domkyrkan i Carlstad. Da förhål¬
landet här är fullkomligt enahanda, hoppas jag utgången också
skola blifva lika. För öfrigt bör man ihågkomma, att, när kyr¬
kan i Hernösand måste ombyggas, beslöt Konungen, att den
skulle blifva icke sådan, som motsvarande församlingens behof,
utan en Domkyrka, hvarom Konungen egenhändigt teknat Re¬
solution på den uppgjorda ritningen. Jag begär bifall på Ut¬
låtandet.
488
Ben 5 December.
Herr Petré: Då ifrågavarande 124 tunnor måste anses
såsom kronospanmål, icke för everldlig tid gifven, utan på be¬
haglig tid förlänad, och kunna af kronan disponeras, samt upp¬
lyst är, att Upsala Domkyrka deraf icke har behof, utan ölver-
fiödet på anslag vållat, att dess medel, enligt hvad af Herr
Bordvalls anförande inhämtas, blifvit, hvilket missbruk icke för
framtiden bör fortsättas, till andra ändamål använda, och hand¬
lingarna slutligen upplysa, ali den sökta öfverflyttningen är för
Hernösands Domkyrka af nödvändigheten påkallad, kan jag icke
annat, än anse Utskottens förslag rättvist och billigt, samt långt
ifrån vådligt, och jag begär derföre proposition pä bifall, med
den förhoppning, alt Ståndet vidhåller sitt redan 2:no Riksdagar
förnyade beslut.
Herr Nordvall: Jag borde visserligen underlåta, att för
andra gången uppträda i detta ämne, der utgången redan på
förhand är bestämd, men jag anser mig skyldig en ursäkt till
tvänne talare, af hvilka den ene beklagat sig öfver, att hafva
fått höra på nytt, hvad han inom Utskotten redan hört, och den
andre, att han icke funnit nog grundlighet uti mitt anförande.
Den, hvilken så sällan, som jag, tager de värde anmärkarnes
tålamod i anspråk, torde ega en slags rätt till ett skonsamt be¬
dömande, äfven då han vägar uttala en, emot deras, stridande
mening Jag bygger emedlertid hoppet om tillgift mindre der¬
på, än på vissheten: ”att den snarast öfverser med likars bri¬
ster, som har minst att öfverse med sig sjelf.” Man har åbe¬
ropat det förhållande, att Ilikets Ständer trenne gånger till¬
förene fattat det beslut, som Utskotten tillstyrkt, och sagt, att
det mäste betyda något; jag medgifver visserligen detta, men
jag tror dock, att Ilegeringens trenne gånger förnyade afslag äf¬
ven bör tagas i betraktande och förtjena afseende. I anled¬
ning af en talares yttrande, beder jag fä i minnet återföra, att
jag icke sagt, att proportionen af inkomsterna var ttll Hernö¬
sands fördel, utan att, då Domkyrkans derstädes capital utgjorde
30,000 II:dr och Upsala 53,000, så vore denna proportion till¬
börlig. Den siste talaren har kallat det ett missbruk, attDom¬
kyrkans i Upsala inkomster användes äfven till andra föremål,
än Kyrkans underhäll. Samma fel, i fall man så får anse för¬
foganden, som grunda sig på Kongl. Resolutioner, är emedler¬
tid begånget äfven uti Hernösand, der Domkyrkans inkomster,
enligt hvad motionairen upplyst oell Drottning Christinas brof
bestämmer, blifvit använda jemväl till synodalhusets underhåll.
Man har påstått Utskottens förslag vara rättvist och billigt, men,
enligt min öfvertygelse, saknar det all både rätts- och billighets-
grund, ty med dessa namn kan man ingalunda beteckna den i
Utskottens förslag hyllade principen, alt taga från dom, som
anses ega för mycket, och gifva ät den, som har för litet, en
principe, som, vid en allmännare tillämpning, torde för mången
vän af Utskottens tillstyrkan kunna blifva ganska vådlig. För
öfrigt medgifver jag visserligen behofvet för Hernösands Dom¬
kyrka af ett tillfälligt understöd, men, då en motion blifvit väckt
Den å December.
om ett lån för densamma af 40,000 R:dr, att begagnas rånte»
fritt uti 5 är, och sedan emot 3 procents ränta, och enär
Riksgälds-afdelningen, för sin dei, bifallit denna begäran, sä fö»
reställer jag mig, att bifall derpå äfven af Rikets Ständer vinnes,
och tror alltså, alt bryderiet pä detta sätt lämpligast kan
afhjelpas.
Herr A. Berg: Jag skulle icke upptaga tiden, då saken
redan vid trenne föregående Riksdagar varit ventilerad, men då
jag varit Ledamot af de förenade Utskotten och bifallit deras
Utlåtande, anser jag mig skyldig att redovisa för grunderna för
detta mitt handlingssätt, hvilket, såsom jag hoppas, uti detta
fall varit med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Jag
tror nemligen, att, då Domkyrkotunnorna voro anslagna till un¬
derhåll af Domkyrkan uti de förr förenade Stiften, fordrade rätt¬
visan, alt, när Stiften skiljdes och lingö hvar sin Domkyrka,
nämnda tunnor också hort delas. Billigheten synes också kräf¬
va, alt don sämre lottade, under ombyggnad stående, kyrkan
erhåller någon liten del af de rikedomar, hvilka tillhöra det an¬
dra templet, som, uti fullständigt skick, eger ett samladt capi¬
tal af 53,000 R:dr, utom en årlig inkomst af 5 å 600 tunnor
spannmål, hvilken förmögenhet också varit så tillräcklig, att
Domkyrkan i Upsala nyligen utan tvekan utgifvit en summa af
circa 18,000 R:dr B:co för målning af fenstren i Gustavianska
Grafchoret. En talare har meddelat Ståndet ett utlåtande från
Consistorium i Upsala; jag skulle önskat, att, för att få saken
sedd från flera, än en sida, Hernösands Consistorii interessanta
utlåtande också blifvit uppläst; man skulle då icke längre tve¬
ka om, för hvilkendera sidan rättvisan här talar. En af de ta¬
lare, som här yttrat sig om Skara och Carlstads Stift, bar sagt,
att det sednare snart gjorde sina anspråk på det förra gällande.
Jag får likväl erinra, att detta skedde först efter en lid, unge¬
fär lika lång, som den, hvilken förflutit, sedan Hernösands Stift
skiljdes från Erke—Stiftet. Att anspråken tillfredsställdes, det
vet jag, men känner icke sättet. Den siste talaren har mot
Ständernas vid trenne Riksdagar fattade beslut salt Regeringens
lika mänga gånger förnyade afslag. Jag kan icke anse dessa
Statsmakternas olika tillgöranden uti detta fall fullt uppväga
hvarandra. Ständernas beslut tror jag nemligen hafva varit
grundade på fullkomlig rättvisa; jag frånkänner också visserli¬
gen icke Regeringens beslut sitt värde; emedlertid bör man be¬
sinna, huru alltid en närmare belägen ort har lättare att göra
sina anspråk gällande, serdeles med en sådan förespråkare, son*
Svea Rikes Primas.
Herr Lagergren-. Den otålighet, som synbarligen röjer sig
inom Ståndet, skulle hindra mig, att taga ordet, så vida mitt
syftemål ej vore, att framlägga en ny åsigt af saken. Här kart
icke blifva fråga om något rättsanspråk, utan blott om billig¬
hetens fordringar, ty, då Hernösands Stift fran Erke-Stiftet af-
söndrades, bestämdes i sjelfva den handling, som uppsattes öf-
31*
->00
Dtn 3 December.
ver delningen, att Hernösands Domkyrka skulle erhålla 70 tun¬
nor Kronotionde, och Upsala deremot bibehållas vid sina förut
halda inkomster. Detta är rättssidan af saken, och från denna
synpunkt mäste hvarje Hernösands anspråk ogillas. En annan
fråga är, om ej billigheten fordrar, att, sedan Hernösands Stift
blifvit frånskiljdt och fått sin egen Domkyrka, denna erhåller
lika stort understöd, som från Stiftet utgår till Upsala. Detta
är en åsigt, som har mycket för sig. Emedlertid har Hernö¬
sand redan erhållit 70 tunnor, och, om anspråken inskränkts
till 54 deröfver, eller det högsta, hvaraf man, med bevakande
af alla sina rättigheter, någonsin kunnat komma i åtnjutande,
skulle jag hafva varit villig att understödja anspråken. Men då
motionairerne begärt icke blott dessa 124 tunnor, hvilka från
Stiftet utgå, utan man äfven vill behålla de 70, i ersättning der¬
för gifna, sä måste jag deremot reservera mig, äfvensom mot
hvarje fordran, framställd ur synpunkten af den ena kyrkans
rikedom och den andras fattigdom. Man bör jemväl conside-
rera, att de sju gamla Domkyrkorna egde en ofantlig rikedom,
och, da Kronan slog under sig deras fordna inkomster, lemna-
des Domkyrkotunnorna i vederlag och kunna derföre icke, utan
ett contractsbrott, frånkännas de Domkyrkor, som denna ersätt¬
ning undfått. Med sådana åsigter kan jag icke bifalla utlåtan¬
det, utan hemställer, om icke detsamma, på dessa grunder och
efter de upplysningar, Herr Nordvall meddelat, bör återremit¬
teras, särdeles som man måste besinna, att de andra Domkyr¬
korna i Riket, hvilka »ro mycket dyrbarare, än Hernösands lä¬
rer blifva, ega långt mindre inkomster, än de nu derför begär¬
da. Sålunda har, till exempel, den i Götheborg endast 110
tunnor, och Linköpings, den bland alla vackraste, ehuru ej af
den imposanta storhet, som Domkyrkan i Upsala, eger icke fullt
200 tunnor ärligen, fastän för dess inkomster underhålles icke
blott Kyrkan, utan äfven Cathedralskolans hus och Biskopshuset,
jemte flera Stiftsstyrelsen tillhöriga hus.
Flere af Ståndets Herrar Ledamöter instämde med Herr
Lagergren.
Herr Gråå: Borgare-Ståndet har vid 3:ne föregående Riks¬
dagar bifallit Hernösands Domkyrkas nu åter väckta anspråk,
och enda egentliga skälet, man deremot nu anfört, är det, att
Upsala Domkyrka till för omkring 20 år sedan varit i oqvald
besittning af ifrågavarande inkomst. Då likväl Domkyrko-tun-
norna icke kunna anses vara tillkomna för annat ändamål, än
den i Stiftet belägne Domkyrkans underhäll, och således Upsala
Domkyrkas rätt till den frän Hernösands Stift utgående Dorn-
kyrko-spannmälen måste anses hafva bort upphöra vid den tid,
detta Stift för ett par secler sedan afskiljdes och erhöll sin e-
gen Domkyrka, samt det af dåvarande Regering Hernösand lem-
nade vederlag af 70 tunnor, hvarmed Stiftet tvifvelsutan dä för
tiden måst åtnöjas, icke bevisar, att Hernösand fränträdt sini
rätt i detta afseende, kan jag icke Anna, att denna rätt bör an¬
Den S December.
491
ges förfallen; hvarföre jag, på dessa och öfriga anförde stil,
bifaller Utskottens Utlåtande.
Herr Ekholm, med flere instämde.
Vice Talmannen, Herr Brinck: I afseende på proportionen
mellan de begge Domkyrkornas inkomster, torde den icke vara ens
lika, emedan, då den ena befinner sig uti fullt färdigt och
godt skick, den andra star under nybyggnad. Hvad äter an¬
går, att å Ilikets Ständers trenne gånger fattade beslut, fren¬
ne gånger förvägrats Regeringens samtycke, torde detta möj¬
ligen kunna förklaras deraf, att Upsala Domkyrka haft, som
ordspråket säger, Biskopen, ja här sjelfve Erke-Biskopen, till
Morbror.
Herr Valley: Jag instämmer med Herr Gråå. Hade Hernö¬
sand, såsom man sagt det hafva bort ske, vid skiljsmässan från
Upsala Stift, påyrkat sin rätt tili ifrågavarande Domkyrko-tunnor,
sä hade säkerligen detta Biskopsdöme aldrig uppstått, hvilket
medfört åtminstone den fördel, att vi då haft en Biskop min¬
dre. Herr Nordvalls calcule öfver Hernösands tillgångar kail
uti ingen måtto anses tillfredsställande, då 30,000 R:dr redan
äro åtgångna till den nya Domkyrkan, hvarföre kostnaderna,
huru högt de än må stiga, böra med rätta af Staten ersättas,
emedan Församlingen, utan afseende på dess önskan, blifvit å-
lagd bygga en Stiftskyrka. För Herr Gillberg bör det utgöra
en tillfredsställelse, alt Upsala Stads innevånare, om Domkyr¬
kans tillgångar lida någon minskning, kunna komma i ett hit¬
tills icke dem lemnadt tillfälle, att, i händelse af behof, bi¬
draga till sin kyrkas understöd. Jag anhåller om bifall till Ut¬
låtandet.
Herr Tjernberg: Mig återstår endast, att förklara min tack¬
samhet till Ståndet, för den välvilja delta ärende rönt.
Herr Schartau: Hvarje sak kan betraktas från tvänno syn¬
punkter, och så äfven denna, den ena billighetens, oc h den an¬
dra rättvisans. Jag får erkänna, att jag inom Utskotten såg sa¬
ken, isynnerhet ur den förra; men då jag, å den andra sidan,
tager rättvisans fordringar i noggrant öfvervägande, vågar jag ej
med min röst kränka desamma. Jag inser visserligen, att Up-
sala Domkyrka är jemförelsevis rik, men jag tror icke det går
an att följa den regeln, att taga från den rike och gifva den
fattige; bättre då att taga ur sin egen pung. Således anser
jag, att Ständerna heldre borde af Statens egna tillgångar an¬
slå 100, eller, om man sä vill, 124 tunnor säd ärligen
till Hernösands Domkyrka. I detta syfte endast yrkar jag
återremiss.
Herr Valley: Af Herr Schartaus betänkligheter ser man,
hvad verkan det har, att skäl anföras endast från ena si¬
dan. Hade Herr Nordvall delgifvit äfven Hernösands Dom-
Capitels Utlåtande, skulle man hafva funnit, att skäl af mera
betydenhet tala i detta afseende för nämnde Stift, an för
Erke-Stiftet.
Discussioncn förklarades slutad, och Herr Talmannens pro-
*02
Den 5 December.
position 5 bifall till Betänkandet besvarades med Ja och Aej,
äfvensom votering begärdes.
En voterings-proposition uppsattes, justerades och an-
SlögS, så lydande: *
"Den, sorn bifaller Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 12, rostar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, återremitteras Utlåtandet."
Voteringen skedde med slutna sedlar, efter Upprop, hvar¬
vid 9 af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan
©m Herr Talmannen, befunnos innehålla 35 Ja emot 13 Nej;
till följe hvaraf Utlåtandet var godkändt.
Emot detta beslut reserverade sig Herrar Gillberg och
Nordvall.
N:o 13, i anledning af väckt fråga, om inrättande af en cen-
tral-styrelse, hvarunder Bikets Consistoriel- samt Presterskap och
Lärare vid Läroverken borde lyda, m. m.
Yttrandet, pag. 9, i anledning af Riksdagsfullmägtigen Huss’
förslag, gillades; och i öfrigt lades Utlåtandet till handlingarnc.
§. 4.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande, N:o 32, i an¬
ledning af väckt motion om bestämmelse af viss tid, hvarifrån
den i Kongl. Förordningen den 13 Junii 1800 bestämde prte-
scriptionstid för fordringars utsökande räknas må.
Herr Hörnstein: lntecknings-Lagen af år 1818 medgifver,
i öfverensstämmelse med 1800 års Kongl. Förordning, att in¬
teckning, som inom hvart 10:de år förnyas, må, fortfarande,
gälla, och att berörde tid af 10 år skall räknas, icke från skul-
debrefvets dato, utan från sista förnyelsen. Nu är jemväl stad¬
gadt, genom Kongl. Förordningen af år 1835, alt kraf, som
grundas på Dom eller Utslag, skall, för att fortfarande gälla,
lagligen anmälas inom 10 år, räknade icke från skuldsedelns
eller hufvudhandlingens, utan frän Domens eller Utslagets dato.
Således hade Lag-Utskottets förslag bort innefatta icke allenast,
att prrescriptionstiden för skuldebref skulle räknas från utgif-
ningsdagen, utan derjemte, att, om handlingen varit föremål
för° Domstols eller offentlig myndighets åtgärd och blifvit för
gällande ansedd, borde prtescriplionen i thy fall räknas från si¬
sta handläggningen.
Herr Billström: Jag befarar ingalunda, att en sådan tyd¬
ning, som den Herr Hörnstein omtalat, kan komma i fråga, och
jag tror Intecknings-Lagens stadgande, utan hinder af härföre¬
slagne bestämning, blifva gällande.
Herr Lagergren: Lika med Herr Billström, tror jag icke
Herr Hörnsteins anmärkning vara af beskaffenhet alt förtjena
afseende. Sättet för förvarande af en fordrans gilltighet består
nemligen icke endast deruti, att inom föreskrifven lid kräfva
den hos gäldenären, utan sker äfven derigenom, att den gifve*
Den S December
493
an för Rätten, eller Konungens Befallningshafvande, och detta
lärer väl hafva sl.elt, om man anmält sig inom föreskrifven tid,
till erhällande af inteckning eller förnyelse deraf. Om man så¬
ledes erhåller inteckning å en 9 år gammal fordran, så har man
derigenom för 10 år förnyat dess egenskap af betalningsgild;
deremot går hy poth eks-rät ten förlorad, om än fordrings-ansprå-
ket på föreskri Ivo t sätt bevaras, men inteckningen ej inom 10
år lörnyas. Jag anser icke anmärkningen böra föranleda å-
lerremiss.
Med Ilerr Lagergren instämde Herr Ekholm och flere af
Ståndets Herrar Ledamöter.
Discussionen förklarades slutad, och ifrågavarande Betän¬
kande blef, på Herr 'talmannens framställning, godkändt.
Emot detta beslut reserverade sig Herr Hörnstein.
§. 5.
Efter handläggningen af Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Ltskottens Utlåtande, N:o 12, enligt Protocollets
8 §., begärde Herr Lagergren ordet och uppläste en sä lydande
reservation:
"Som jag ej deltog i det af Vällofl. Ståndet i går afton fattado
beslut, i anledning af Constitutions-Ltskottets Memorial, N:o 18, an¬
håller jag att nu fa deremot anmäla min reservation till Protocollet.
Jag hade under discussionen anfört mina, på grunderna i 3, 4
och 9 §§. R. F. stödda skäl för ogillande af Utskottets förfa¬
rande, att hos Rikets Ständer i en klandrande syltning anmäla,
att Konungens Nådiga beslut i åtskiliga mål afvilut frän Stats-
Rädets enhälliga tillstyrkanden. Mitt ogillande af Betänkandet
var allför alfvarligt, — Utskottets afgäld var, efter mitt om¬
döme alltför mycket stridande emot grundsatserne för den con-
slitutionelt-monarkiska styrelseformen, och syntes för en kom¬
mande tid uppställda anspråk af alltför vidt utseende syftning,
att icke jag, för bevarande af min öfvertygelses sjelfständighet,
skulle begagna detta tillfälle, att offentligen frisäga mig frän allt
deltagande i det beslut af Högtärade Ståndet, hvarigenom sam¬
ma Betänkande, i viss mon, godkändes; och då jag åberopar
mitt under dicussionen afgifna yttrande, i afseende ä de fram¬
ställningar, som bär gjordes, rörande Högstsalig Konungens rege¬
ring, borde jag ej behöfva tillägga, men bör ej eller förbigå,
att jag varit och är långt ifrån att instämma uti de reservatio¬
ner emot Botänkandet, som af åtskillige Ståndets Ledamöter i
Constitutions-Utskottet blifvit afgifne."
Uti denna reservation instämde Herr Arnberg.
Hvad sålunda anfördes, blef i Protocollet antecknadt.
Tlenum slutades kl. 9 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
494
Den 7 December,
Den T December.
Plenum kl. f 10 f. m.
§. 1.
Herr Talmannen tillkännagaf, att uti den Talmans-Confe-
renee, sorn hölls sistlidne gårdag, det beslut blifvit fattadt att
till Riks-Stånden föreslå, att, sorn å Riks-Ståndens bord voro
liggande flera ärenden, hvilka, enligt Grundlagarne, borde uti
förstärkt Stats-Utskott slutligen pröfvas och afgöras, val till Le¬
damöter i nämnde Utskott skulle inom samtliga Stånden förrät¬
tas Tisdagen den 10 i denna månad; och hemställde Herr Tal¬
mannen, i anledning häraf, om Ståndet behagade å berörde dag
sammanträda, för att sig emellan utse 21 Ledamöter samt nö¬
digt antal Suppleanter till det förstärkta Utskottet?
Svarades: Ja.
§. 2.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver särskildta af Ståndet den
5 i denna månad fattade beslut.
§. 3.
A nyo föredrogos följande Utskolts-Betänkanden:
l:o Lag-Utskottets:
IS:o 31, i anledning af väckta motioner, angående förändring
i vissa delar af nu gällande lag-stadganden om giftorätt och
arfsrätt, samt morgongåfva och fördel.
Herr Talmannen yttrade: Som llögtärade Ståndet behagade
finna, innehåller detta Betänkande tvänne alternativa förslag.
Uti det ena har Utskottet föreslagit jemnlikhet i giftorätt och
arfsrätt samt utsträckningen af istada-rätten, för syskons afkom-
Jingar; och uti det andra förslaget har Utskottet, för den hän¬
delse, alt Rikets Ständer icke bifalla jemnlikheten i giftorätt och
arfsrätt, men deremot antaga utsträckningen af istada-rätten,
ifrågasatt en dermed öfverensstämmande förändring i 3 Cap.
Ärfda-Balken. Jag hemställer derföre, om icke Ståndet beha¬
gar först pröfva och afgöra det förra af dessa, båda alterna¬
tivt framställda förslag?
Svarades Ja; i följd hvaraf öfverläggningarne om det förra
alternativet börjades.
Herr Grape: Uti den skrifvelse, som Rikets sednast försam¬
lade Ständer till Kongl. Maj-.t aflälo, rörande nu förevarande
fråga, finnér jag de skäl, som tala för bifall till Utskottets för¬
slag, vara så väl utredda, att jag icke kan annat, än uti det¬
samma till alla delar instämma. Nämnde skrifvelse är väl för
llögtärade Ståndet bekant, men det torde dock tillåtas mig att
nu få uppläsa densamma.
Herr Grape uppläste härefter Rikets Ständers till Kongl.
Majit aflåtna underdåniga Skrifvelse af den 10 October 1S40° i
ämnet, samt, sedan detta skett, fortfor: De här uttalade åsigter
finnér jag så välgrundade, att do hos mig till fullo vederlagt
aila do farhågor, hvilka raan, för införandet af en förändring i
Dtn 7 December.
493
våra arfslagar, från annat häll, velat väcka. Man kan ej tänka
sig något mera grymt, än att beröfva den värnlösa qvinnan,
hvad henne rättvisligen bör tillkomma, — qvinnan, hvilken, sva¬
gare, än mannen, vida svärare, än denne, kan i allmänna lifvet
förskaffa sig sin utkomst och göra sin rätt gällande; och jag
hoppas, alt upplysningen i vårt land nu stigit till den höjd, att
man inser billigheten deruti, alt tilldela henne de rättigheter,
som, enligt bade mensklighelens och rättvisans fordringar, böra
henne tillkomma, .lag anhåller derföre örn bifall till Utskottets
nu förevarande förslag.
Herr Malmqvist: På de skäl, som finnas anförda uti Rikets
sednast församlade Ständers till Kongl. Majit aflåtna skrifvelse,
angående delta ämne, är jag sinnad att bifalla det förra alter¬
nativet af Utskottets förslag, likväl med den förändring uti sista
inom. i 2 §. 10 Cap. Giftermåis-Balken, att stadgandet derom,
att den ena makan ej njuter giftorätt i den egendom, som den
andra under äktenskapet genom gäfva eller testamente erhållit,
med det vilkor, att sådan egendom enskildt ska'l tillhöra den
sednare, måtte utsträckas äfven till egendom, som under dylikt
vilkor blifvit till den ena eller andra maken gifven före äkten¬
skapet; ty jag kan ej finna något giltigt skäl, hvarföre detta stad¬
gande endast skall afse sådan egendom, som endera makan er¬
hållit under äktenskapet. Dessutom har jag ock några anmärk¬
ningar att framställa mot rcdaclionen i Utskottets förslag. Uti
nyssnämnde §., 2 morn., står nemligen: ”1 den fasta egendom
på landet, som man eller hustru före eller under äktenskapet
ärft eller förut förvärft, eger ej andra maken giftorätt.11 Orden
”före eller under äktenskapet11 anser jag vara alldeles öfverflödi-
ga, emedan, om mannen eller hustrun ärft fastighet, sådant na¬
turligtvis alltid måste hafva skett antingen före eller under äk¬
tenskapet. Ordet ärft innefattar således all den tid, som här
kan komma i fråga. Om derföre dessa öfverflödiga ord helt
och hållet borttogos, kunde man äfven undvika att i följande
perioden begagna det här något tvätydiga ordet 11förut", hvilket
här ej särdeles lämpligt står, såsom motsats till 11under äkten¬
skapet^, samt, i stället, skrifva: ”före äktenskapet-11 Meningen
blefve då både tydligare oell bättre uttryckt. Vidare står det i
sista momentet af samma §.: egendom genom gäfva gifven, ett i
min tanka ej rätt väl valdt uttryck; äfvensom orden; ”ej eller",
hvilka stå hänförda till giftorätt, icke hafva afseende derpå, utan
på egendom. En omflyttning af dessa ord torde således förme¬
ningens rigtighet vara af nöden. Med anledning al de nu fram¬
ställda anmärkningarne, tager jag mig friheten föreslå, att 2 och
3 momenterna i §:en mätte erhålla följande lydelse: 11 / den
egendom pä landet, som man eller hustru ärft eller före äkten¬
skapet förvärft, eger ej andra makan giftorätt; dock vare
— räknad. Har egendom genom gåfva eller testamente fallit
ena makan till, med vilkor, att den honom eller henne enskildt
tillhöra skall, njute ej eller i den egendom andra makan giftorätt.n
Slutligen kan jag ej gilla redactionou af 11 §, i 3 Cap. Årfda-
496
Den T December.
Balken; det heter nemligen: ''ändå, att d den ena flera arfvingar
äro, än d den andra." Detta synes mig vara oegentligt uttryckt,
enär icke å någon sida kan finnas flera, än tvä arfvingar, eller
en farfar och en farmor, samt en morfar och en mormor. Det är
således orimligt, att i detta fall säga "flera"; meningen borde i
stället lyda: "ändå alt någon å endera sidan död är", o. s. v.
Med de förändringar, jag nu tagit mig friheten föreslå, anhål¬
ler jag om bifall lill Utskottets förslag.
Herr Lagergren: Af min vid detta Betänkande fogade re¬
servation synes, att jag icke godkänner de principer, som blif¬
vit lagde till grund för Utskottets ifrågavarande förslag, emedan
jag ej anser det vara rådligt för det allmänna, att nu antaga dessa
förändringar i arfs- och giftorätten. Jag hyser likväl denna
mening, icke till följd af considerationer för det aristocratiska
elementet, utan derföre, att jag tror, det denna förändring i
vära lagar skall hafva ett högst menligt inflytande pä den talri¬
ka classen af mindre, men sjelfegando jordbrukare, hvilka deri¬
genom, efter min tanka, skola förlora den sjelfständighet, de nu
ega. Då jag känner den rådande opinionen inom detta rum,
gör jag icke något anspråk pä, att i detta fall fä mina äsigter
gällande; men jag har dock ansett mig skyldig alt gifva dem
här tillkänna. Enär jag inom Utskottet blifvit öfverröstad i
sjelfva principfrågan, tillkommer det mig väl egentligen icke att
ingå i bedömande af detailerna af Utskottets Betänkande, men
jag kan dock icke underlåta att nämna, det jag finner Herr
Malmqvists anmärkning mot redactionen af 2 momentet i 2 §.
JO Cap. Giftermåls-Balken förtjena afseende. Uttrycket "förut
förvärfd" synes här icke vara rätt lämpligt, och jag är öfverly-
gad derom, att, om uppmärksamheten härå inom Utskottet blif¬
vit väckt, dessa ord blifvit utbytta mot andra, mera passande.
Nu deremot antog man här den redaction, som finnes begag¬
nad sä väl i vår nu gällande Lag, som i de förra förslagen till
förändringar af dessa lagrum. Beträffande åter Herr Malmqvistt
anmärkning mot redactionen i 11 §., 3 Cap. Ärfda-Balken, sä
finner jag den värde Ledamoten deruti begått ett misstag samt
tror, att det i §:en verkligen säges hvad man vill hafva uttryckt,
då det heter: ”äro baharfvingar å fäderne och möderne-sidan
samarfva, tage hvardera sidan hälften, ändå att å den ena flera
arfvingar äro, än å den andra." Meningen är nemligen den,
att, om, å ena sidan, endast faderfader finnes till, men, å den
andra, både moderfader och modermoder, så tager faderfader
en hälft, och de öfriga tillsammans andra hälften af arfvet,
ehuru faderfadern är ensam, å sin sida. Detta är, enligt min
åsigt, fullkomligt rätt och dessutom öfverensstämmande med
grunderna af vår nu gällande lag.
Herr Collén: Inom provincen Dalarne, hvilket landskap jag
tillhör, finnes nästan ingen besuten Landt-Adel, åtminstone en¬
dast till ett högst ringa antal. Frågan om den lika arfs- och
giftorättens införande rörer således, nästan uteslutande, Bonde-
Ståndets interesse. Med kännedom om tänkesätten inom Pro-
Den 7 December.
i97
vincen i dennn frSga, hvilket tänkesätt äfven dess representan¬
ter inom bonde-Ständct nu vid liiksmötet uttalat, röstar jag,
enär det likaledes med mitt omdöme öfverensstäinmer, för af-
slag pä lietänkandet.
Herr Malmqvist: [torr Lagergren mätte hafva missförstått
mitt yttrande, .lag har icke framställt någon anmärkning emot
sjelfva stadgandet i 11 §. 3 Cap. Ärfda-lialken, utan endast ve¬
lat ändra ordalydelsen deruti, till öfverensstämmelse med språk¬
brukets fordringar, .lag villo blott, att, i stället för den af Ut¬
skottet föreslagna redactionen, skulle antagas denna: '‘''ändå att
nägon å endera sidan död är"; emedan jag ansäg, att det i detta
fall var oegentligt, alt nyttja ordet "flera", dä aldrig flera, än
tvä arfvingar, kunna linnas ä någondera sidan.
Herr Geijer: Jag tager mig friheten, att i Ståndets minne
återföra, det Lag-Utskottets betänkande i denna fråga vid förra
Riksdagen blof af Siandet ulan discussion antaget. Det vore så¬
ledes, i min tanka, en återgång, om Ständet nu skulle afvika
frän de grundsatser, som i Ständernas dä till Kongl. Majit af-
läln i skrifvelse i ämnet finnas uttalade. Man bör i detta fall
ihågkomma, alt det är qvinnans, och således den svagares rätt,
som här är i fråga; och om än de nuvarande stadganderna i
århundraden egt bestånd, sä hafva, della oaktadt, icke några
fatalier äkommil, hvilka kunna lägga hinder i vägen för rättan¬
det af de missbruk, sorn i detta hänseende blifvit begängna.
Jag hemställer derföre, om icke ifrågavarande förslag bör' bi¬
fallas, såsom varande nied billighet och rättvisa öfverensstäm¬
mande.
Häruti instämde Herrar Wmrn. Lundelius, Palander, m. fl.
Herr Lagergren: Jag medgifver, att jag ej rätt uppfattat
Herr Malmqvists yttrande, samt tillstår, alt jag, efter den nu vun¬
na upplysningen, lill och med linner Herr Malmqvists redaction
i detta moment vara bättre, än den i Utskottets förslag, ehuru
äfven degna lian försvaras och i förekommande läll tillämpas.
Herr Hörnstein: Alt gift orätten emellan makar, enligt vår
nu gällande lag, är olika, sä att den ene eger större del i
den gemensamma egendomen, än den andra, det må väl än¬
dras; men jag kan oj inse, hvarföre någon skillnad, på sätt Ut¬
skottets förslag innehåller, skall ega rum emellan giftorätt i den
egendom, som är belägen i stad, och i den, som ligger å lan¬
det, och hvarföre giftorätten i förra fallet skall vara mera ut¬
sträckt, än i det sednare. Jag skulle deremot tro, att hvarje
egendom, den må vara belägen ä det ena eller det andra stäl¬
let, förtjenar, att af lagstiftaren omgjordas med lika skydd. Men
Utskottet har, snart sagdt, endast framkastat en sats för lagstift¬
ning, i stället för att gifva förslag till en fullständig Lag om
giftorätten, hvartill hört, att yttra, huru den egendom borde be¬
traktas, som vore enskild, men med skuld besvärad. Behofvet
al Lag i detta hänseende är gifvet; ty sedan 1734 äro förhål-
landerne, i afseende pä egendom, mycket förändrade. Nu äro
Borg.-Slånd. Fröt. vid Urt. Riltsd. t SI 4 o. 1845. II 32
k ti s
Dfn 7 Deeemter.
nästan alla fastigheter besvärade men inteckningar af amortisse-
ments-Ian oell andra skulder, lill belopp, som ofia uppgå till
egendomarnes bela värde; men, enligt våra lagar, kan en man,
med de medel, hustrun infört i boet, nu lossa en pä nämnde
sätt graverad egendom från alla de skulder, som trycka dcn-
samma, hvilken egendom, då han aflider utan bröstarfvingar,
bans arfvingar, uteslutande, tillegna sig, jemte hans giftorätt i
hvad öfrigt finnes, sa att hans Enka blilver orättvist och svårt
lidande. Har han barn, blifver detta pä enahanda sätt nära
nog universal-arfvinge jemväl af Enkans egendom, ehuru hon
lefver. Ännu flere exempel i delta afseende kunna framställas.
Jag anser att, till förekommande af dylikt missbruk, några stad-
,'ianden hade bort inflyta uti Utskottets förslag, och jag är öf-
vertygad derom att, om sådant skett, man skulle hafva före¬
kommit otaliga tvister och rättegångar, som nu skola blifva följ¬
der af denna brist i lagstiftningen. Jemväl bade hade bort ta¬
gas i betraktande, om icke lösegendom, penningar, adier och
obligationer, m. m. dylikt, som ena makan före äktenskapet ä-
ger, borde anses för dess enskilda egendom; dä bestyrkt hand¬
ling derom är vorden upprättad, och om afliden makas slägts
arfsrätt bör sträckas längre, än till hälften af hvad den makan
i boet infört. Det synes icke billigt, att andra makan skall ut¬
gifva till denna slägt en del af sm egendom. Man lärer väl
mot mitt påstående härom invända, alt stadganden af dylika
syften ej finnas i vår nu gällande lag; men jag har redan an-
tydt, att tiderna, sedan donna lag författades, blifvit betydligt
förändrade, och att sådana stadganden år 1734 ej voro af be-
hofvet särdeles påkallade, emedan fastigheterne då voro den
iiufvudsakliga egendom, som fanns, samt föga graverade, och
lösegendomen ej af den beskaffenheten, som nu mera är hän¬
delsen. Då vi för någon tid sedan här i Ståndet till öfverlägg¬
ning förehado frågan om oäkta barns rätt till arf efter sin mo¬
der, anförde man, såsom skål lör afslag ä de härom väckta
motioner, att äktenskapet, som utgjorde samhällets grund-idé,
framför allt borde befordras och hållas i helgd. Jag skulle der¬
emot tro, att icke något i lagväg lägger sä stora hinder i vä¬
gen för äktenskapet bland den förmögna classen af medborga¬
re, som irrationela lagar om giftorätt. Har man i ett fall gjort
skillnad emellan egendom, som skall vara enskild och gemen¬
sam, så bade man bort utsträcka detta lika till all egendom,
lös eller fast, och kunnat förebygga tvister genom förordnande,
att vigsel icke finge ske, förr än bevittnad handling om de blif¬
vande makarnes enskilda egendom vore tväfaldt upprättad och
af dera godkänd. Då jag sålunda anser ifrågavarande förslag
vara ofullständigt, kan jag icke eller med min röst bidraga till
detsammas antagande.
'Herr Gråå: Den grundtanka, som genomgår Utskottets för¬
slag, eller att, i fråga örn arfs- och giftorätt, jemnlikhet emel¬
lan båda konon skall ega rum, kan jag icke annat, än fullkom¬
ligt gilla, enär de skäl, sorn både nu och vid förra Riksdagen
Den 7 December.
m
blifvit anförde för antagandet af denna princip, liro fullt till¬
fredsställande; men jag anser, att Utskottet icke med conse-
quence genomfört denna tanka, enär Utskottet stadgat skillnad
emellan giltöräften i stad och å landet. I fråga härom instäm¬
mer jag uti de åsigter, som Herr Gunther, uti sin vid Betänkan¬
det fogade reservation, uttalat, samt finner mig derföre föranlå¬
ten, att, da andra påyrkat aterremiss af Betänkandet, älven in¬
stämma i ett sådant yrkande, pä det Utskottet må komma i
tillfälle att taga frågan om giftorätten i förnyadt öfvervägande.
Herrar Gillberg och Langenberg instämde.
Herr Schartau • Då så många bland Sländets rältslärde re¬
dan yttrat sig i denna fråga, torde det synas besynnerligt, att
jag, såsom icke kunnig i lagfarenheten, uppträder, i egenskap
af talare; men jag har ansett mig skyldig alt göra den erinran,
att det är af stor vigt, alt den principe, hvarpå Utskottets för¬
slag är grundadt, blifver godkänd och vinner framgång, samt
att det derföre icke är rådligt, att nu våga äfventyret af en å-
terremiss. Man bör, i min tanka, heldre hafva öfverseende
med ett eller annat mindre redactionsfel, än, för att få dessa
fel afhjelpta, sätta hela förslagets antagande på spel. Jag an¬
håller om propositien på bifall till Betänkandet i nu förevaran¬
de del.
Herr vice Talmannen 'Brinck, Herrar Valley och Palander,
m. fl., instämde.
Herr Thorn: Den ledamot, som förklarat sig vilja instäm¬
ma uti Herr Guntliers reservation, får jag lemna den upplys¬
ning, alt Utskottet, då det föreslagit, att qvinna skall njuta lika
giftorätt med mannen uti den under äktenskapet förvärfda e-
gendomon å landel, ansett sig hafva galt sä långt, alt det var
vådligt att på samma gång medgifva henne rätt äfven i den alf¬
da och före äktenskapet förvärfda. Beträffande äler de an¬
märkningar, som blifvit gjorda mot redactionen i Utskottets för¬
slag, så medgifver jag, att mera passande ordalag möjligen kun¬
nat valjas, men då detta förslug är lika lydande med det, sorn
Lag-Utskottet vid förra Riksdagen i ämnet afgaf, och hvilket då
biet af Irenne Riks-Ständ godkändt, anser jag förslaget äfven
nu vara förtjent af bifall, samt att man utan någon fara kan
öfverlemna ät framtiden vidtagandet af de förbättringar, sorn
deruti kunna vara nödiga.
Herr Ödmansson: Dä do grunder, på hvilka ifrågavarande
förslag hvilar, ur rättvisans och billighetens.synpunkt betrakta¬
de, äro fullt gilltiga, men deremot de politiska skäl, som man
mot detsamma haft att anföra, varit af en alltför underhaltig
beskaffenhet, röstar jag för bifall till förslaget samt tror, lika
med Herr Thorn, att, om några mindro fel uti redactionen 1111
törefinnas, dessa i framtiden lätt kunna ändras, utan att en å-
terremiss för sådan orsak är af nöden.
Herr Paul Berg instämde.
Herr Hörnstein: Till mitt förra yttrande får jag äfven lägga,
att, dä nu gällande lag gifver anledning till det inissförhällan-
Den 7 December
de, att ena makans egendom kan öfvergå till den andra ma¬
kans långt aflägsna slägtingar, samt äktenskapet derföre är
ett lotteri, så blifver risquen af ett giftermål nu ändå stör¬
re, då, enligt Utskottets förslag, hällten af mannens egen¬
dom kan, i händelse af hustruns död, tillfalla hennes aflägs¬
na slägtingar. Jag anser derföre det vara nödigt, att, till und¬
vikande häraf, meddela några föreskrifter, huru förfaras hör, i
fråga om giftorätts uttagande, då ena makan dör, utan att lem¬
na efter sig några harn eller bröst-arfvingar; ty hvar och en
lärer inse orimlighet deruti, alt hälften af den andra makans
egendom skall öfvergå till den dödas anförvandter. Då äterre-
miss redan blifvit af några talare begärd, får jag förena mig
med dem och yrka, det Betänkandet mätte, i anledning af de
anmärkningar, jag tagit mig friheten framställa, blifva af Utskot¬
tet närmare begrundadt.
Herr Petré: Dä jag nu, likasom vid föregående Riksdagar,
önskar, att ett sådant förslag, sorn nu förevarande, blifver an¬
taget, samt skälen derför redan förut åro fullständigt utveckla¬
de, har jag icke något af särdeles vigt att tillägga ; utan vill
endast med några ord bemöta den invändning, sorn en talare
framställt derom, att lagen 0111 lika arfsrätt för söner och döt¬
trar skulle hafva ett menligt inflytande pä allmogens sjelfbestånd.
Jag kan icke dela de farhågor, sorn samina talare hyser i delta
hänseende, då jag har mig bekant, att vära nu gällande arfsla-
gar i allmänhet högst sällan tillämpas bland den besutna allmo¬
gen. Arfskifte!) bos dem uppgöras oftast i patriarchalisk enig¬
het, så, att den af arfvingarne, som qvarblifver vid. lädrens hem¬
man, till sina samarfva ulgifver allenast en deras arfsrätt myc¬
ket understigande lösen.
Herr Lagergren: Jag har endast begärt ordet, för att näm¬
na, ilet hvarken det sätt, hvarpå Herr Ödmansson borlraisone-
rat de politiska skälen mot Utskottets förslag, eller Herr Petrée
nu meddelade upplysning, huru arfskiften i godo uppgöras å
landet, har kunnat rubba mina i detta ämne fattade äsigter.
Och jag får erinra, att, om än allmogen med patriarchalisk e-
nigliet delat sina arf, den i lagen uttalade grundsats ändock
qvarstår och kommer alltid att i ett eller annat afseende inver¬
ka på förhållanderna. Dessutom skulle jag tro, att de farhå¬
gor, jag i detta fall vågat hysa, äro fullkomligt justiflerade af
don motvilja, som hos mänga Representanter af Bonde-Ståndet
visat sig mot detta förslag, hvilken motvilja utgått frän öfverly-
gelsen derom, att detsamma skulle hafva högst förderfliga verk¬
ningar på allmogens förmögenhet i de fattigare provincerna af
Riket. Dessa bland allmogen rådande åsigter af saken hafva
ännu mera befästat mina betänkligheter; men dä det är fåfängt
att sätta sig emot hvad alla önska, får jag hemställa, om icke,
derest Ståndet är sinnadt antaga ifrågavarande förslag, en å-
terremiss likväl bör ske, för vidtagandet af de förändringar,
som Herr Malmgvist föreslagit.
Herr Collén: Då icke någon Ledamot, mera än jag, yrkat
afsiag å Betänkandet, får jag tillkännagifva, att jag afstär frän
Den 7 December.
detta yrkande, och förenar mig med dem, som talat för åter-
remiss.
Herr Malmqvist: En Ledamot af Lag-Utskottet har gillat
raina anmärkningar mot redactionen af Utskottets förslag till 11
§. 3 Cap. Ärlda-Balken, och en annan Ledamot har icke kan-
nat bestrida deras riktighet, men icke någon har yttrat sig om
den anmärkning, jag framställt mot stadgandet i sista momentet
af 2 §. i 10 Cap. Giftermåls-lialken. Detta moment fanns icke
uti det vid sista Riksdagen afgifna förslag; och jag kan ej ön¬
na, hvarföre du ett stadgande af detta syfte skulle tilläggas, detta
icke blef utsträckt till sådan egendom, som blifvit till endera
makan gifven äfven före äktenskapet. Dä jag icke kunnat er¬
hålla någon upplysning om anledningen lill en dylik inskränk¬
ning, samt jag, för min del, ej kan fatta någon någon sådan,
yrkar jag äterremiss af Betänkandet.
Herr Sundler: Jag ämnar bifalla förslaget, och jag gör det
desto helldin?, som jag anser detsamma vara byggdt pä rättvis»
och billiga grunder. Bodan frän urminnes tider har en sådan
lag om arfs- och giftorätt, som nu är i fråga att antagas, varit
gällande i de foa» Härader, hvilka utgöra det gamla Wärends-
landet, utan att man deraf försport några menliga följder för
allmogen. Hvad sorn nu blifvit yttrudt derom, att förslagets an¬
tagande skulle leda till alltför stor jordstyckning och ådrag*
landet alla olyckor, som äro en följd af en vidt utsträckt hem¬
mansklyfning, kan jag ej rätt fatta, enär jorden, efter mitt om¬
döme mäste blifva delad i större lotter, dä syster kommer att
ärfva lika med broder.
Vidkommande slutligen Herr Lagergrens i hans reservation
yttrade farhåga för, att jorden skulle komma i händerna på Ca—
pitalisterna, sä bör denna fruktan lätt kunna undanrödjas, då
raan af dagliga erfarenheten och af de utaf Juslitioe-Ministeru
årligen utgilna Statistiska Tabeller finner, att fastigheter pä lan¬
det till betydligt värde hvarje är öfvergå frän de andra elasser-
nas i allmogens hand.
Herr Berglund: .lag är förekommen af Herr Sundler, uti
hvars yttrande jag således instämmer, samt får tillika lemna den
upplysning, att Bonde-Ståndet redan med stor pluralitet god¬
känt ifrågavarande förslag, hvadan jag ock nu anhåller om pro¬
position ä bifall till detsamma ; dock anser jag, att någon mor¬
gongåfva hädanefter icke bör ege rum, sedan hustrun erhållit
lika del med mannen i det gemensamma boet.
Herr Billström: I afseende pä Herr Malmqvist» anmärkning
derom, att i Utskottets förslag till lörändrad redaction af 10
Cap. G. B. det endast finnes stadgadt, att i sådan egendom, sonl
under äktenskapet blifvit den ena makan med särskildt vilkor
gifven, den andra makan ej skall njuta giftorätt, får jag erinra,,
att det i 2:dra momentet af 2 §. 10 Cap. Giftermåls-Balken; i
allmänhet stadgas, att ena makan ej eger giftorätt i egendortiy
som den andra före äktenskapet förvärf!., och att det således
icke var nödigt att i sista momentet införa någon särskild före»
Den 7 December.
skrift, huru med dylik egendom i det der omnämnda fall skall
förfaras. För öfrigt mäste väl det vilkor, hvarunder gäfva el¬
ler testamente till endera makan före äktenskadet skett, betrak¬
tas såsom förord, hvilket blir gällande äfven för andra makan,
enär äktenskapet ej kan deri göra någon förändring. Helt an¬
norlunda är förhållandet, om disposition sker tili endera makan
under äktenskapet. Den andra makan blir då berättigad till en
viss andel, derest ej ett undantag uttryckligen varder stadgadt.
Jag kan således ej finna, det någon otydlighet eller någon brist,
i det af Herr Mahnqvist antydda hänseende, uti förslaget före¬
finnes; hvadan jag yrkar bifall till detsamma.
Herr Falhem; Jag inser visserligen omöjligheten af, att ver¬
ka någon förändring i den öfvertygelse Ståndets pluralitet redan
fattat i denna fråga; men jag kan dock icke underlåta att gifva
tillkänna, det jag anser mig icke böra bifalla Utskottets förslag.
Jag kan ej gilla en lag, som stadgar lika arfsrätt, dä jag känner,
hvilka olägenheter en sådan skulle medföra för allmogen i Da¬
larne ; och då Bepresenlanlerne af Bonde-Ståndet frän denna
province formligen protesterat mot denna lags antagande, anser
jag mig pligtig understödja deras af erfarenheten mera kända
och billiga mening, om än principen vore rättvis. Min röst lä¬
rer likväl i detta fall betyda föga, men jag önskar att fä
min mening i Protocollet förvarad, och instämmer för öfrigt
med Herr Lagergren uti hans reservation, som så tydligen åda¬
galägger de olyckliga följder, som en lika arfsrätt skulle medföra.
Herr Mahnqvist: Herr Billström synes antaga, att den ut¬
sträckning jag velat gifva ät sista momentet af 2 §. 10 Gip.
Giftermäls-Balken, redan finnes föreskrifven uti 2:dra momentet
af närande §., eller att, om egendom äfven före äktenskapet
blifvit ät endera makan gifven med det vilkor, sista momenter
omnämner, den andra makan ej deruti skall njuta någon gifto¬
rätt. Kan detta vara Herr Billström» mening, dä det i momen¬
tet endast talas om sådan egendom, som blifvit gifven under
äktenskapet?
Herr Billström: Det synes vara en alldeles fruktlös möda
att söka bibringa min värde vän Herr Malmqvist någon annan
öfvertygelse, än den han fattat om rätta förståndet af sista mo¬
mentet i den omtvistade §., hvilket moment är ordagrannt häm¬
tad ur T Cap. Giftermäls-Balken i förslaget till Allmän Civil-lag.
Jag anser mig alitsa icke böra upptaga tiden med en ytterligare
discussion i detta ämne, utan får endast bedja Herr Malmqvist
med mera uppmärksamhet studera ifrägakomne §. och begrun¬
da motiverna till densamma.
Herr Langenberg: Då olika tankar bland de rättslärde yp¬
pats om rätta tolkningen af Utskottets förslag, finner jag det
vara lämpligast, att detsamma blifver återremitterad! till Utskot¬
tet, som dä bäst kommer i tillfälle alt undanrödja och för¬
bättra de ställen, som nu synas dunkla. Man skulle derigenom
vinna den fördel, att förslaget i förbättradt skick bomme.under
Den 7 December.
803
Ständernas slutliga pröfning; och någon fara kan jag, för min
del, ieko inse vara med åtcrremissen förenad.
Discussionen förklarades vara slutad, och flerr Talmannen
yttrade: "Sedan Borr Collen numera afstått frän sitt yrkande om
afsteg ä Betänkandet, återstå hufvudsakligen endast tvänne olika
meningar, som under discussionen blifvit uttalade, nemligen om
bifall och om äterremiss; men som en de! talare önskat bifall
till nu förevarande förslag, blott med det vilkor, att vissa re-
daelions-förändringar deruti bleko vidtagne, sä hemställer jag,
om icke det vore lämpligt, att Siandet, under förbehåll, att, i
händelse af bifall, pröfva de af Herr Malmqvist mot förslaget
framställda anmärkningar, afgjorde, huruvida detsamma skall bi¬
fallas eller återremitteras. iälefve det dä af Ståndet antaget,
kunde berörde anmärkningar slutligen pröfvas, och dä antingen
gillas eller förkastas."
Herr Malmqvist: Jag tager mig friheten erinra, att jag ej
allenast, föreslagit redäctions-förändringar uti Utskottets förslag,
utan ock önskat on förändring i stadgandet i sista momentet af
2 §. 10 Cap. Ärfdabalken.
Då Herr Talmannen härefter framställde proposition å bi¬
fall till Utskottets förslag, under ofvannämnda förbehåll, svara¬
des Ja och Nej.
Herr Hörnstein begärde votering.
Följande voterings-proposition uppsattes, justerades och
anslogs:
"Den, som bifaiier bag-Utskottets i Betänkandet, N:o 31,
afgifna förslag till förändringar uti Giftermäls-Balkens 9, 10 och
11 Capitol, samt Ärfda-Balkens 2, 3, 9 och 12 Capitel, under
förbehåll för Ståndet, att särskildt pröfva Herr Malmqvists an¬
märkningar vid 10 Cap. 2 §. Giftermäls-Ualken, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat äterremiss af nämnde
Betänkande.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid feni af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades (örseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera
sidan 0111 Herr Talmannen, befunnos innehålla 42 Ja emot 10
Nej; i följd hvaraf Lag-Utskottets förenämnda förslag var bifal¬
let, under förbehåll för Ståndet, att pröfva Herr Malmqvists an¬
märkningar vid 10 Cap. 2 §. Giftermåls-Balken.
Emot detta beslut reserverade sig Herrar Hörnstein och
Collén.
Härefter företogs till pröfning Herr Malmqvists till förän¬
dring i 10 Cap. 2 §., 2 och 3 moni., Giftermälsbalken afgifna
förslag, sä lydande: "7 den egendom på landet, som man eller hu¬
stru arfi, eller före äktenskapet förvärf t, eqer ej andra makan
giftorätt; dock vare räknad. Har egendom genom gåfva
eller testamente fallit ena makan lill, med vilkor, att den honom
Den T December.
eller henne enskildt tillhöra skall, njute ej eller i den egendom an¬
dra makan giftorätt.”
Herr Eklund: Jag får fästa uppmärksamheten dera, att uti
förra perioden af Herr Malmquists förslag meningen blifver lika
tydlig och klar, antingen man begagnar uttrycket förut eller
före äktenskapet; och beträffande den sednare perioden, sä anser
jag, att Lagell Iskottets förslag i donna punkt hör bibehiillas, o-
förändradt. Denna punkt är ordagrant hämtad ur Lag-Comi-
téns förslag lill ny Civil-hag, och kan ej gerna vara annor¬
lunda, än den är, då det stadgande, Herr Malmqvist vill der¬
uti hafva inflickadt, redan finnes uti föregående momentet i 11-
skottets förslag.
Någon vidare öfverläggning i ämnet förekom icke, hvadan
Herr Talmannen framställde denna proposition: Behagar Stån¬
det förklara, att 2 §. i 10 Gap. Giflermåls-Balken i Lug-ltskot-
tets förslag ma oförändrad bibehållas.
Svarades Ja: i följd hvaraf Herr Malmquists förslag var af
Ståndet ogilladt.
Utskottets Utlåtande, i anledning af Biksdagsfullmägligen
Peter Perssons frän Jönköpings Län framställda förslag, att, »for¬
est Bidderskapet och Adeln, för deras del, ej skulle medgifva
den föreslagna förändringen i arfs- och giflo-rätten, densamma
mätte vidtagas för Bonde-Ståndet.
Lades till handlingarna.
Sedan Ståndet nu, för sin del, antagit Utskottets förslag
om jemnlikhet i giftorätt och arfsrätt, sä blef, pä derom af
Herr Talmannen framställd proposition, det andra af Utskottet,
pag. 15, 16 och 17, alternativt till förändring i Ärfda-Halkens
3 Gap. 2, 3 och 4 i afseende pä utsträckning af istada-
rätt lör syskons alkomlingar, algi fria förslag, lagdt till hand-
lingarne.
N:o 33, i anledning af väckt motion, angående förändrade
sätt för Kyrkoböckers förande och skärpta controler, i afseende
pä deras förvarande.
Utskottets Utlåtande, i anledning af den del af motionen,
som angar Kyrkoböckers förande.
Godkändes.
Utlåtandet, i anledning af motionairens yrkande om skärpta
controler, i afseende på Kyrkoböckers förvarande.
Herr Warn: Jemte det jag till atla delar instämmer uti
den af Herr Doctor Säwe mot Utskottets beslut, i denna del af
Betänkandet, afgilna reservation, får jag förklara, att jag anser
det icke vara lämpligt, alt, på sätt Utskottet föreslagit, afsända
Utdrag ur Kyrkoböckerna frän hela Stiftet lill Consistorium,
i hvars Archiv dä en otalig mängd documenter skulle komma
att förvaras, utan alt man derigenom vann det ändamål, man
åsyftade, eller att med säkerhet och lätthet kunna derur hämta
de upplysningar man i ett eller annat afseende önskade erhålla;
utan jag tror, att det skulle leda till större lättnad och reda,
om dessa utdrag förvarades i hvarje Församlings Moderkyrka;
Den 7 December.
505
hvarföre jag ock tager mig friheten hemställa, om icke Utskot¬
tets förslag, som jag i öfrigt godkänner, borde i sadan matto
förändras.
Häruti instämde Herrar Brinch, Berglund och Gillberg.
Herr C. J. Kock: Lika med Herr Waern, anser jag, att 1,
2 och 4 moinenterna i Utskottets förslag böra antagas, men att
deremot 3:dje momentet bör undergå den förändring, att ve¬
derbörande Pastor skall förvara dessa utdrag utur Kyrkoböckerna,
utan att insända dem till Consistorium. Med denna förändring
i förslaget önskar jag bifall till detsamma.
Herr Billström: [ anledning af hvad här blifvit yttradt,
får jag erinra, att Utskottets förslag alldeles icke åsyftar någon
förändring i den Pastorerne åliggande skyldighet, att vederbör¬
ligen föra och förvara Kyrkoböckerna. Fråga är nu endast om
en control i detta afseende, eller en större säkerhet, hvilken
skulle vinnas derigenom, att duplett-exemplar af Kyrkoböckerna,
eller rättare Extracter deraf, för hvarje är insändas till Stiftens
Consistoriel’, till förvarande i deras Archiver, för att, vid före¬
fallande behof, derstädes vara att tillgå. Jag anhåller om pro¬
position på bifall till detta Utskottets förslag.
Herr Eklund: Instämmande uti Herr Bilistrims anhållan om
bifall till Utskottets förslag, anser jag mig böra lemna den upp¬
lysning, att, då denna fråga förevar inom Lag-Utskottet, betänk¬
ligheter äfven derstädes uppstodo om lämpligheten att antaga
3 mom. i förslaget, och Herr Doctor Säwe kämpade ifrigt för
att fä den mening, som han i sin reservation uttalat, gällande;
men de framkastade invändningarne kunde icke inverka på plu-
ralitetens åsigt, att det var nödigt, att, genom införandet af skar¬
pa controler, vinna säkerhet derom, att dessa förteckningar,
hvilka i mänga fall äro af synnerlig vigt, blefvo med noggrann¬
het förda. En sådan control trodde man sig säkrast vinna ge¬
nom ett stadgande af det syfte, 3 mom. innehåller. Man hade
sig dessutom bekant, att för det närvarande flera handlingar år¬
ligen insändas från Contractsprostarne till Consistorierna, hvilka
redan ega nödiga Archiver, och man trodde derföre det äfven
vara lämpligt, att dessa utdrag likaledes blefvo der förvarade.
Att deremot föreskrifva, det utdragen skulle till förvar inläggas
i Församlingarnes Kyrkor, har man trott vara utan ändamål,
enär man dels genom en sådan föreskrift ej vann den control,
som åsyftades, och dels den omständigheten tillkom, att Kyr¬
korna merändels äro belägna nära Pastors-hoställen; hvadan, i
händelse att en eldsvåda öfverginge ^bostället, Kyrkan och de
deri förvarade handlingar äfven vore i fara att genom brand
förstöras.
Herr Sorbon, med flere, instämde.
Herr Valley: Man har här ifrågasatt införandet af contro-
lfer deröfver, att vederbörande Pastorer med reda och nog¬
grannhet föra sina Kyrkoböcker. Jag skulle dock tro, att några
vidare föreskrifter i detta hänseende ej äro af nöden, så vida
32*
Den 7 December.
hvarje Biskop inom sitt Stift iakttager, hvad honom, enligt na
gällande författningar, »ligger, eller att vid de påbjudna visita-
tionerna noga efterse, huru Kyrkans böcker och räkenskaper äro
förda. Hvad äter angar Utskottets nu förevarande förslag, så kan
jng icke gilla föreskriften derom, att utdragen af Kyrkoböckerna
skola förvaras i Consistorium; ty jag finner detta förvaringssätt
förenadt med vida större våda, än om utdragen skulle inläggas
i Kyrkorna. Om nemligen ett Consistorii Archiv skulle genom
brand förstöras, ginge äfven alla utdragen från hela Stiftet för¬
lorade, men om en Kyrka träffades af en dylik olycka, vore det
endast en enda Församlings böcker, som blefvo förstörda. Möj¬
ligen kunde uti Gonsistoriernas Archiver inrättas brandfria hvalf
tili förvaringsrum för dessa handlingar; toen dylika finnas ej
nu, hvadan förslaget icke eller är lämpligt, att för det närva¬
rande antaga; utan instämmer jag uti Herr Doctor Säwes re¬
servation.
Herr Mahnqvist: Jag instämmer till alla delar med Herr
Eklund. Då det är af vigt, att sådana förteckningar, sora nu äro
i fråga, alltid finnas att tillgå, är det, i min tanka, nödigt, att
de upprättas i dubbla exemplar, och att dessa förvaras på sär¬
skilda ställen, likasom hittills skett med Under-Rätternas Dom¬
böcker, hvilka alltid renoveras och insändas till vederbörande
Hof-Rätt, att derstädes förvaras. Om deremot dessa förtecknin¬
gar icke funnos mera, än på ett ställe, kunde de lätt genom
någon olycka förstöras; och man har flera exempel derpå, att
man, i brist af Kyrkoböcker, icke kunnat erhålla bevis om en
persons födelse och död; bevis, hvarpå ofta utgången af vid¬
lyftiga rättegångar berott.
Herr Ericson: Jag är förekommen af Herr Malmqvist, och,
lika med honom, anser jag det vara nödvändigt, att utdrag af
Kyrkoböckerna förvaras på något annat ställe, ån endast hos
Pastor, helst man ofta sett exempel derpå, att uti arfstvister
bevis om en persons födelse icke kunnat erhållas, emedan de
handlingar, som borde upplysa förhållandet, ej funnos till. Jag
anser det derföre vara lämpligt, att, på sätt Utskottet föreslagit,
dessa utdrag förvaras både hos Pastor i Församlingen och i
Stiftets Consistorium. Skulle utdragen deremot qvarblifva hos
Pastor och i Församlingens Kyrka, kunde, såsom en talare an¬
märkt, det vara möjligt, att de alia på en gång blefvo genom
brand förstörda. Att det för den, som behöfver en upplysning
ur dessa handlingar, skall leda till omgång och besvär, om de
förvaras i Consistorium, kan jag ej finna, enär man alltid har
tillgång på dem hos vederbörande Pastor, och således endast,
så vida de hos honom förvarade förteckningarne blifvit förstör¬
da, behöfver vända sig till Consistorium, för erhållande af den
äskade upplysningen.
Herr C. P. Almgren: Om, enligt Utskottets förslag, duplett-
exemplar af alla Kyrkoböcker i Stiftet skulle insändas till Consisto¬
rium, tror jag, att innan kort en sådan mängd af handlingar skulle
samlas, alt archiven blefvo otillräckliga, och att en särskild Ar-
Den 7 December.
507
chivarie måsto förordnas, för att hålla ordning och reda på.
hela denna massa papper. Jag delar äfven med Herr Eklund
den åsigt, att, om duplettrexemplaren inläggas i Församlingarnes
Kyrkor, fara kan uppstå, att de blifva genom eld förstörda. Jag
lager mig derföre friheten föreslå, att dessa utdrag frän hvarje
Pastor insändas till vederbörande Contractsprost, för att seder¬
mera i förvar nedläggas i den af Contractets Kyrkor, som, i
anseende till silt läge och andra omständigheter, anses vara
den mest passande till ett säkert förvaringsrum. Man vunne
derigenom både nödig control derå, att förteckningar blefvo
ordentligen förda, och säkerhet att de icke förstördes. Jag
hemställer således, om icke Utskottets förslag borde antagas
med den förändring deruti, som jag nu till öfvervägande
framställt.
Herr Thorn: Skälet, hvarföre Utskottet ansett sig böra
framställa förslag om handlingarnes insändande till Consisto-
rierne, har varit, att erhålla bestämd visshet derom, att de nu
omnämnde förteckningarne af Pastorerne verkligen blefvo upp¬
rättade ; och då det alltid mäste vara förenadt med obehag föl¬
en Församling, att i della hänseende controlora sin Pastor,
trodde man det vara lämpligast att föreskrifva, det dessa för¬
teckningar skulle insändas till Consistorium, som då bäst var i
tillfälle att vaka öfver deras behöriga upprättande. Andra hand¬
lingar insändas dessutom redan förut till Consistorii Archiv;
och om Archiven i en framtid än skulle blifva öfver fy llda med
handlingar, tror jag icke, att man derom hehöfver för närva¬
rande bekymra sig, utan alt man med lugn kan öfverlemna åt
kommande tiders omsorg, att för sådan händelse vidtaga lämp¬
liga åtgärder.
Häruti instämde flere.
Herr C. J. Kock: Den siste talaren har upplyst, att Ut¬
skottet med 3 mom. i sitt förslag hufvudsakligen afsett, alt ä-
stadkomma nödig control å Pastor, att dessa anteckningar blifva
af honom med noggrannhet förda; men jag hemställer, om så¬
dant varit af nöden, då 4 mom. synes föreskrifva all den con¬
trol, som i detta fall kan erfordras. Det heter nemligen : ”att
Biskop och Contractsprost, vid skeende visitation, böra tillse,
att, hvad ofvan blifvit föreskrifvet, är vordet iakttaget.” För
öfrigt tager jag mig friheten fästa uppmärksamhet å den stora
massa af papper, som skulle samlas i Consistoriernas Arehiver,
om alla dessa utdrag skulle dit insändas. Ordnandet af och upp-
sigten öfver alla dessa handlingar skulle blifva så besvärliga, att
man sage sig nödsakad att förordna en särskild tjensteman till
detta bestyr; äfvensom jag icke finner det vara lämpligt, att ä-
1 ägga Pastorerne det ganska mödosamma arbetet att utskrifva
.utdragen ur Kyrkoböckerne. Pastorerne öro redan nu alltför
juyeket öfverhopade med veildsliga bestyr, och det vore der¬
före, i min tanka, ganska orätt, alt genom ifrågavarande före¬
skrift ännu mora betunga dem i detta hänseende, samt same-
50S
Den 7 December.
deist draga deras håg och omtanka ifrån den vigtiga bestämmelse,
de i sitt kall hafva att uppfylla.
Herr Thorn: Jag tror icke, att Pastorernes besvär skall
blifva mycket förökadt, om de åläggas att utskrifva och till Con-
sistorierne insända utdrag ur Kyrkoböekerne. Hela den för¬
teckning, som bör upprättas, lärer årligen, äfven inom en stör¬
re Församling, ej upptaga mera, än 4 å 5 ark; och då kan ar¬
betet ej anses mödosamt. Att Consistorii-iSotarierne, till följd
af deras skyldighet, att förvara de från Pastorerne insända ut¬
dragen, möjligen skulle få ökade göromål, anser jag ej utgöra
hinder för förslagets antagande.
Herr Lagergren: Inom Lag-l:tskottet har jag icke deltagit
i öfverläggningarne, rörande denna fråga, emedan jag var
frånvarande, då den till behandling förehades. För min del
tror jag, att Herr Doctor Säwes mening förtjenar att af Utskot¬
tet tagas i närmare öfvervägande. Jag finner nemligen det vara
mindre tjenligt, att föreskrifva, det ifrågavarande förteckningar
skola insändas till Consistorierne, enär jag är öfvertygad der¬
om, att det skulle medföra stor oreda, om alla dessa handlin¬
gar, oinbundne, blefvo saramanhopade på ett oftast ganska in¬
skränkt rum; utan anser jag det vara vida lämpligare, att för-
teckningarno förvaras i en enda Kyrka inom hvarje Contract. I
alla händelser linner jag dock det vara bättre, att återremittera
Betänkandet, i denna del, än att nu, med eller utan förändring,
antaga Utskottets förslag.
Herr Billström: Herr Doctor Säwes anmärkningar emot
Utskottets förslag hafva blifvit inom Utskottet så omsorgsfullt
pröfvade erli discuterade, att jag anser en återremiss, i ända¬
mål, att de ännu ytterligare skulle tagas i öfvervägande, vara allde¬
les obehöflig. Det har blifvit emot förslaget invändt, att före¬
skriften i 3 mom. vore öfverflödig, emedan för den control å
Pastorerne, som ansetts vara af nöden, tillräckligen funnes sörjdt
genom stadgandet i förslagets 4:e moni., der det heter: ”att bi¬
skop och Contractsprost vid skeende visitation böra tillse, alt
Pastorerne iakttagit, hvad uti ifrågavarande hänseende är iöre-
skrifvet.” Jag medgifver, alt detta sednare stadgande kunde va¬
ra tillräckligt, om visitationer allestädes i föreskrifven ordning
förrättades, men erfarenheten har beklagligen visat, att dessa
visitationer på några orter aldrig och pä andra högst sällan
ega rum; hvilket förhållande varit den hulvudsakliga anlednin¬
gen dertill, att motion i detta ämne blifvit väckt. Då föröfrigt
de ifrågaställde duplett-förteekningarne, om hvilkas betungande
egenskap nu så mycket ordats, säkerligen icke kominer att upp¬
taga mera, än några få ark för hvarje Pastorat, lära hvarken
Pastorerne, genom lörteckningarnes utskrifning, ådragas särdeles
stor möda, ej eller lära dessa handlingar komma att fylla något
betydligt rum i.Consistoriernes Arehiv, der de, vid påfordran,
lätteligen kunna tillhandahållas, om do för hvarje är blifva ord¬
nade och inbundne. Jag lär alltså anhålla om proposition å
bifall lill förslaget.
Den 7 December
509
Herr Langenberg1. Jag instämmer uti de åsigter, som Herr
Doctor Säwe och Herr Prosten Odelberg i deras reservationer
uttalat, saint anser, lör min del, att en äterremiss vore nyttig,
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen yttrade:
Då under öfverläggningarne fråga endast blifvit väckt om för¬
ändring i redactionen af 3 mom. i Utskottets förslag, finner jag,
för min del, det endast leda till tidsutdrägt, om Ståndet, af
denna anledning, skulle återremittera förslaget; men, i afseen¬
de på denna förändring, hafva dock tvänne olika meningar yp¬
pats. Herr Wrem har nemligen föreslagit, att utdragen utur Kyrko¬
böckerna skulle lörvaras i hvarje Församlings Kyrka, samt Herr
C. P. Almgren åter, att de skulle insändas lill vederbörande
Contractsprost, för att sedermera i förvar inläggas i någon inom
Contr-etet enstaka belägen Kyrka. Dock som flere talare yr¬
kat bifall till förslaget i sin helhet, anser jag mig först böra
framställa denna proposition:
”Bifaller Ståndet sednare delen af Lag-Utskottets Betän¬
kande, N:o 33?
Svarades Ja ocii Nej; hvarjemte votering begärdes.
Herr Talmannen yttrade: Då votering är begärd, tager jag
mig friheten hemställa till Herr C. P. Almgren, om icke lian,
till undvikande af votering om contra-proposition, vill afstå
från sitt yrkande om förändring i 3:dje momentet af Utskot¬
tets förslag.
Herr C. P. Ahngren: Den control, som Utskottet velat fö¬
reskrifva, vinnes just genom mitt förslag, då utdragen ur Kyrko¬
böckerna skola insändas tili Contractsprostarne, men om, på
sätt Herr Wwrn föreslagit, utdragen skola inläggas i Sockne-
kyrkan, erhåller man icke någon visshet derom, att ifrågava¬
rande förteckningar blifva upprättade. Jag anser mig derföre
icke böra frånträda mitt yrkande i detta hänseende.
Herr Talmannen hemställde, huruvida Herr Wcern villo för¬
ena sig uti Herr C. P. Almgrens påstående.
Herr Wcern: Då Herr C. P. Almgrens förslag åsyftar infö¬
randet af en alldeles ny och, i min tanka, besynnerlig institu¬
tion, kan jag icke biträda detsamma, utan vill då vida hellre
antaga Utskottets förslag i oförändradt skick.
Herr Lagergren: Jag hemställer till de Ledamöter, som
önskat förändring i Utskottets förslag, om icke de skulle vilja
förena sig uti en anhållan om äterremiss af Betänkandet, i
denna del. Jag tror, att en sådan ej skulle vara utan nytta;
och då det är troligt, att Betänkandet blifver från något af
de andra Stånden återremitterad!, kunde Herr Doctor Sä-
ives erinringar i denna händelse blifva af Utskottet närmare
pröfvade.
Herr Wwrn: Jag anser de af mig anmärkta omständighe¬
ter pä det hela vara af så obetydlig vigt, alt jag hellre, än
att upptaga Ståndets tid med några påståenden i detta hanse¬
Den 7 December.
ende, frånträder min mening, och förenar mig med dem, sorn
yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Talmannen anförde: Contra-propositionen blifver så¬
ledes ställd på antagandet af Herr C. P. Almgrens hemställan
om förändring i 3 mom. af Utskottets förslag.
Herr Lagergren: Jag tager mig friheten erinra, att jag yr¬
kat återremiss, och att proposition derom, enligt Riksdags-Ord-
ningen, bör föregå den om väckt fråga, angående förändring i
Utskottets Betänkande.
Härefter uppsattes, justerades och anslogs följande VQte-
rings-proposition:
"Den, som bifaller Lag-Utskottets Betänkande, N:o 33,
röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej}, återremitteras Betänkandet.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid 13 af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvar¬
dera sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 34 Ja
emot 10 Nej; hvadan ofvannämnda Betänkande var af Stån¬
det bifallet.
N:o 34, i anledning af väckt fråga om förtydligande af de
i lag och särskilda författningar innefattade bestämmelser, an¬
gående straffet för inbrottsstöld.
Herr Hörnstein: Att nu framställa ett sådant lagförslag,
som förevarande, hvilket ingalunda innefattar något förtydligan¬
de, utan en alfvarsam, icke behöflig, eller med lagen i allmän¬
het instämmande skärpning af våra gällande författningar, just
dä man vet, att ett förslag till ny Criminal-lag oförtöfvadt kom¬
mer att framläggas för Ständerna, har på det högsta förvånat
mig; men det förundrar mig ännu mera, att l.ag-UU,kotte.t sys¬
selsatt sig med utarbetandet af detta och dylika Betänkanden
af mindre vigt, då Utskottet från Riksdagens början haft att öf¬
verlägga om tvänne lifsprineiper, nemligen frågan om förändring
i författningarne, rörande lösöreköp, samt bysättningslagen och
creditlagarne i allmänhet. Af denna anledning tager jag mig
friheten vördsamt anhålla, det Herr Talmannen täcktes uti Tal-
mans-conferencen göra hemställan om vidtagandet af åtgärder,
för att påskynda utarbetningen af dessa vigtiga frågor; och be¬
träffande nu förevarande Betänkande, så yrkar jag, att det mät¬
te fä hvila oafgjordt, för att behandlas, i sammanhang med den
nya Criminal-lagen.
Herr Billström: Hvar och en, som med uppmärksamhet
genomläser förevarande Betänkande, hvaruti, enligt hvad jag vå¬
gar tro, en fullständig utredning blifvit lemnad, rörande de, så
väl i 1734 års lag, som sedermera, stadgade straffbestämmelser
för inbrottsstöld, skall utan svårighet inse, att Utskottet genom
sitt förslag hvarken tillstyrkt någon ändring eller skärpning uti
nu gällande lagbud i denna del, utan endast velat meddela ett
Den 7 Decémher.
511
förtydligande af desamma. Ett icke ringa misstag innebär så¬
ledes det påstående, att den föreslagna lagförklaringen ej öf-
terensstämnier med hvad hittills Varit stadgadt; och påståendet,
att samma förklaring är obehöflig samt af mindre vigt, eger
lika litet grund. Då Utskottet hade sig bekant, att författnin-
garne uti ifrågavarande hänseende vid Domstolarne på olika
sätt tillämpades, och att det brott, de afse, ganska ofta före¬
kommer, hvadan enhet i bestraffning vore desto mer af vigt,
att snart tillvägabringa, har Utskottet ansett sig icke böra upp¬
skjuta tillstyrkandet af en äskad förklaring, i afvaktan på det
nya Criminal-lagförslagets pröfning, enär detta väl torde under
nu pågående Riksdag blifva föremål för Ständernes granskning
och bedömande, meri ovisst vore, huruvida det antages eller
icke, samt förslaget, om än af båda Statsmagterna gilladt, likväl
icke lärer kunna komma att sättas i verket, förr än efter flera
års förlopp. Huruledes den lagförklaring, som genom föreva¬
rande Betänkande åsyftas, i allt fall skulle kunna åvägabringas
i sammanhang med en förväntad ny Criminal-iag, såsom Herr
Hörnstein önskat, kan jag sannerligen ej begripa, alldenstund
sistnämnda lag antager ett helt annat straffsystem, än vår nu
gällande lag, hvilken skulle förklaras. Hvad åter angår bemäl-
de talares yttrande ola andra ämnen, än de, hvilka nu äro fö¬
remål för Ståndets öfverläggning, så kunde måhända vara rät¬
tast att lemna hans yttrande i denna del utan något genmäle;
men för att icke anses hafva genom stillatigande erkänt anmärk-
rringarnes befogenhet, tror jag mig dock böra för Högtärade
Ståndet lemna den upplysning, att Lag-Utskottet till en del re¬
dan förehaft och jemväl för närvarande är sysselsatt med ut¬
arbetandet af betänkanden, rörande de omnämnde ”lifsprinci-
perna", och att dessa Betänkanden innan kort till Rikets Stän¬
der inkomma. Jag anhåller om proposition å bifall till Betän¬
kandet.
Flere instämde.
Herr Eklund: Jag instämmer med den siste talaren, och
får derjemte lemna den upplysning, att bysättningslagen redan
för 2:ne veckor sedan är af Utskottet pröfvad och afgjord, samt
att frågan om förändring i författningarne om lösöreköp hvilar
på Utskottets bord och således oförtöfvadt kommer att afgöras.
Jag tror ej, att någon kan med skäl förebrå Utskottet, att det
afgifvit ifrågavarande Betänkande, enär Rikets Ständers Justitiae-
Ombudsman i sin berättelse, hvilken Lag-Utskottet under Riks¬
dagen först hade att granska, anmärkt, att olika tillämpningar
af författningarne, rörande inbrottstöld, vid Domstolarne egde rum,
samt äfven framställt ett förslag till förtydligande af dessa stad-
ganden. Vid sådant förhållande och då Utskottet ej kunde för¬
bise de stora olägenheter, som uppkommit deraf, att författnin¬
garne på sednare tider af en del Domare blifvit tillämpade på
olika sätt emot hvad under en lang tiderymd tillförene egt rum,
ansåg nemligen Utskottet sig icke böra dröja med den äskade
förklaringen, tills det visat sig om den nya Criminal-lagen blef
512
Den 7 December.
antagen eller icke, helst denna i allt fall icke kan Tinna til¬
lämpning förr, än möjligen efter flera ars förlopp; utan fann
det vara lämpligast att nu framför allt söka genom utfärdandet
af en författning förekomma, alt icke särskilda personer för sam¬
ma brott komme att undergå olika bestraffningar.
Herr Malmqvist: Jag hyser val icke någon förhoppning,
att fä min åsigt i detta fall gällande, men jag kan dock icke
underlåta, att gifva tillkänna, det jag anser, att Lag-Utskottet,
då det efter sitt långa raisonnement kommit till ett helt och
hållet motsatt resultat med hvad Justitiaj-Ombudsmannen i sin
skrifvelse åsyftat, sålunda argumenterat sig till en alldeles o-
riglig slutföljd. Enär Kongl. Brefvet den 1 April 1773 endast
talar om inbrottsstöld, och bestämmer straffet för detta brott,
andra gängen föröfvadt, till 2 års fästning, så inser jag sanner¬
ligen icke, huru någon kan förklara en person, som tvänne gån¬
ger begått inbrott, utan att stöld dermed varit förenad, vara
skyldig till lika bestraffning med den, som andra resan föröfvat
inbrottsstöld. Möjligen kunde man, till stöd för en sådan tolk¬
ning af ofvannämnde Kongl. Bref, åberopa Kongl. Brefvet den
21 Junii 1820; men i detta fall var det just den orätta tyd¬
ningen af det sednare, som gifvit anledning till Justitiaj-Om-
budsmannens hemställan, och här var hufvudsakligen fråga om
upphäfvandet af sistnämnda Bref, för att derigenom återställa
1773 års Kongl. Bref till dess ursprungliga kraft och verkan.
Herr Billström, har dessutom velat påstå, att den förklaring,
Lag-Utskottet meddelat öfver författningarne i detta ämne, icke
innohöllc någon skärpning i de fordna stadganderna, utan en¬
dast ett förtydligande af dem. 1820 ars Kongl. Bref stadgar
dock, att ”den, sorn en gång lidit straff för inbrott, men åter
för andra gången, i afsigt att stjäla, dermed heträdes, skall, u-
tan afseende å värdet af det dervid tillgripna, i och för sjelfva
inbrottet, vara förfallen till do i Kongl. Brefvet den 1 April
1773 utsatta tvänne års arbete.” Här förutsättes således, att
den tilltalade skall hafva vid inbrottet tillgripit älmiRstone nå¬
got, för att den skärpta bestraffningen å honom skall vinna til¬
lämpning, men Utskottet har deremot förklarat, att "antingen
något vid inbrottet lillgripes eller icke”, det stadgade fästnings¬
straffet skall ådömas. En sådan förklaring anser jag innefatta
en ganska betydlig skärpning af nu varande stadgande!!. Jag
kan således ej gilla Utskottets förslag, utan tror, att det rättast
bort uppsättas, i öfverensstämmelse med Juslitiee-Ombudsman-
nens yttrade mening.
■ Herr Ödmansson: Jag röstar för bifall till Utskottets för¬
slag, emedan jag linner detsamma vara öfverensstämmande med
grunderna i 40 Cap. 6 §. Missgernings-Balken; och, beträffande
de af Herr Malmqvist nu framställda anmärkningar, så anser jag
dem icke vara af någon särdeles vigt, dä de redan blifvit ve¬
derlagda af hvad Utskottet i sina motiver till förslaget anfört.
Herr C. J. Kock: Då det blifvit upplyst, att Utskottets fö¬
revarande förslag endast utgör en lagförklaring, har jag dere-
!>(■» 7 Hteembtr.
»13
mat icke något att erinra, utan ämnar ^nef^ min röst bidraga
till detsammas antag indi', äfven om det skulle innefatta en
skärpning af de förra stadganderna i detta ämne; nion jag kan
dock icke annat, än instämma uti Herr Hörnsteins yttrade för¬
våning deröfver, att Lag-Utskottet icke låtit frågor af en sådan
mindre vigtig beskaffenhet, som denna, ännu någon tid hvila,
och, i stället, sysselsatt sig med utarbetandet af förslag till ord¬
nande af vära Creditlagar.
Herr Lagergren: Jag liar väl varit frånvarande, då Lag-
Utskoltet fattade beslut i denria fråga, så alt jag deruti icke e-
ger någon del, men, delta oaktadt, anser jag mig böra med
svar bemöta den, nu af Herr Kock, och förut afen annan tala¬
re mot Utskottet gjorda tillvitelse om försumlighet och mindre
ordning i dess arbetssätt. Man torde besinna, att de motioner,
som blifvit väckta om lösöreköp, ändring i bysättningslagen och
andra dermed likartade ämnen, äro af en så omfattande natur,
att de röra hela vår C.redit-lugsliftning. Utskottet ansåg sig
derföre böra i elt sammanhang behandla alla motioner, röran¬
de dessa ämnen, pä det att stadganderna i detta hänseende
måtte blifva sins emellan öfverensstämmande, och enhet i lag¬
stiftningen vinnas. Detta syfte trodde man säkrast skulle ernås,
om de särskilda stadganderna blefvo ordnade och sammanförde
uti en enda författning; tv, om Utskottet, t. ex., angående lös¬
öreköp och bisättning, afgifvit särskilda Betänkanden, hade de
olägenheter, man önskade se afhjelpta, möjligen kunnat komma
att ännu, fortfarande, qvarstå, dä deremot, sedan det mödo¬
samma arbetet är fullbordadt, Utskottet hoppas att kunna för
Bikets Ständer framlägga ett förslag, så fullständigt utredt, att
det kan motsvara, hvad man i detta afseende eger rätt att vän¬
ta. Alt Utskottet icke kan godtyckligt underlåta att behandla
dit remitterade motioner, tror jag mig icke behöfva erinra;
hvarföre, och dä frågan om Credit-lagstiftningen var ett så vig-
tigt ämne, att det fordrade särskilda studier för Ledamöterne,
och således icke så hastigt kunde afgöras, Utskottet fann det
vara lämpligast, att till slut bereda i andra ämnen väckta mo¬
tioner, innan ofvannämnde mera långsamma arbete slutligen fö¬
retogs. Unar Utskottet dessutom, under den förflutna tiden,
haft att besvara sä många Kongl. Majrts Nådiga Propositioner
och afgifvit utlåtande öfver de flesta af de till Utskottet hån-
skjutna frågor, anser jag icke någon rättvisligen kunna beskylla
dess Ledamöter, att icke hafva tillbörligen iakttagit deras tid.
Discussionen ansågs slutad, och, pä derom af Herr Talman¬
nen framställd proposition, blef Lag-Utskottets Betänkande, N.o
3i, af Ståndet bifallet.
Emot detta beslut reserverade sig Herrar Hörnstein och
Malmqvist.
N:o 35, i anledning af väckt motion, angående förklaring
af IS Gap. Alfda-Balken.
Godkändes.
Barg.-Stind. Prut tid Vrt. ftiksJ. /9T-J ». 1945. II. H
Den 7 Deamher.
N:o 3f>, i anledning af väckt motion om förlängd lid för
besvärs anförande olver Under-Rätts utslag vid liysesyner S
prestebol i tlelsingeland.
Godkändes.
Och N:o 37, i anledning af väckt motion derom, att Kongf.
Förordningen den 1 Maji 18t0, som innefattar förbud att,
vid försäljning af fast egendom, göra förbehåll om rätt till den¬
sammas äterlösande, mätte tilläggas retroactiv verkan.
Ilerr Hörnstein: För min del kan jag ej gilla Utskottets
förevarande Betänkande, utan får tillstyrka antagandet af det
förslag, ilerr Grefve Mörner uti sin vid Betänkandet fogade re¬
servation framställt, samt yrkar derföre, att Betänkandet måtte
återremitteras. Jag kan dock icke annat, än till alla delar in¬
stämma uti de vackra åsigter, Utskottet i sina motiver uttalat,
och önskar, att dylika, fortfarande, der'matte göra sig gällande.
Likväl är jag i tilfälle att uppgifva exempel på motsatsen både
frän denna och föregående Riksdagar.
Herr C. P. Almgren: Jag instämmer äfven uti Herr Grefve
Iflörners reservation, emedan jag anser, att, om hans förslag
Liefve antaget, det komme att leda till eganderättens betryg¬
gande; och får jag, af sådan anledning, yrka äterremiss af Be¬
tänkandet.
Herr Eklund: Jag vill väl egentligen icke motsätta mig yr¬
kandet om äterremiss, ehuru jag tror, att en dylik skulle föga
verka på Utskottets redan fattade beslut, emedan Herr Grefve
lanter» erinringar deremot ingalunda blifvit utaf Utskottet förbi¬
sedda, utan derstädes gifvit anledning till ganska långvariga öf*
verläggningar, och icke mindre, än 2 å 3 voteringar. Det huf-
vudsakligaste skälet, hvarföre icke Utskottet biföll ifrågavarande
motion, var det, alt man ansåg det vara vådligt att frånträda
den gamla grundsatsen, att icke någon lag bör tilläggas retro-
åctiv kraft. På den grund anhåller jag också nu om bifall till
Betänkandet.
Herr Billström: Herr Grefve Mörners reservationsvis fram¬
ställda och nu af 2:ne talare här understödda förslag innebär,
enligt min oförgriplig» tanka, endast en halfmesure, som icke
kan leda lill det, med motionen åsyftade ändamål. Det vore
Visserligen önskvärd!,, ont man kunde inskränka verkan af så¬
dana vid fastighetsförsäljningar gjorda förbehåll, sorn nu äro i
fråga, men jag tror icke, att det rättsenlig! later sig göra, hvar¬
före jag, under åberopande af de utaf Utskottet anförda skäl,
yrkar, att Betänkandet måtto bifallas.
Herr Malmqvist: Instämmande uti Herr Grefve Mörners re¬
servation, gillar jag det af honom, framställda förslag, med un¬
dantag af 3:dje momentet, hvilket jag finner vara mindre klart
och i det hela obehöflig!. Till svar å Herr Eklunds anförande,
att skälet till Utskottets beslut varit, att man icke ansåg sig
kunna gifva en lag retroactiv verkan, får jag nämna, att, om
Utskottet biträdt, Herr Grefve Mörners förslag, Utskottet icke
stadgadt någon författning af mera retroactiv t syfte, än den, sam
Den 7 December.
515
nyligen blifvit antagen, i fråga om inteckning af éonlract om
Iifstidsstädja, som hittills aldrig behöft att vara inlecknadt, för
att vara gällande.
Herr Hörnstein-. Jag förenar mig uti Herr IHalniqvists åsigt,
att 3;die mom. af llerr Grefve Biörners förslag är mindre bö-
Iiöfligt.
Discussionon ansågs slutad, och Herr Talmannen hemställ¬
de, om icke Ståndet ville, utan återremiss, besluta, att antaga
Herr Grefve Maniers förslag.
Herr Hörnstein: I anledning af Herr Talmannens hemstäl¬
lan, anser jag mig böra upplysa, att Betänkandet redan är af
Preste-Ståndet återremitterad!.
Då Herr Talmannen härefter framställde proposition på bi¬
fall till Lag-Utskottets Betänkande, j\';o 37, svarades Ja och Nej,
och votering begärdes.
Följande voteringsproposition uppsattes, justerades och an¬
slogs :
■"Den, som bifaller Lag-Utskottets Betänkande, N:o 37, rö¬
star: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, återremitteras Betänkandet.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid fjorton af Ståndets Ledamöter voro frånvarande ; en sedel
aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande tvänne af
Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan om
Herr Talmannen, befunnos innehålla 26 Ja emot 17 Nej; i följd
hvaraf ofvannämnde Betänkande var af Ståndet bifallet.
2:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens:
N:o 9, i anledning af väckt fråga, om ändring i Kongl, f ör¬
ordningen den 10 Aprill 1810, rörande afgärda hemmansega¬
res rätt att söka skifte i skog och utmark.
Godkändes.
N:o 10, i anledning af väckt fråga, om vidtagande af åtgär¬
der, att förekomma tilltagandet af så kallade Proietairer.
Godkändes.
N:o 11, i anledning af väckta motioner, om åläggande för
alla hemman, att, utan afseende på deras olika natur, deltaga
i byggande och underhåll af Prestgård, Tingshus och flärads-
fängelse.
Godkändes.
N:o 12, i anledning af vackt fråga, om åliggande: för husbon¬
de, hvilken i sin tjenst antager vanlrejdad eller försvarslös per¬
son från annan socken, ätt om den inflyttades framlida bergning
draga försorg.
Godkändes.
N:o 13, i anledning af vackt fråga, om prygelitraffets afskaf-
fande, m. m.
Utskottets förklarande, att det artser sig icke böra tillstyrka,
iil
B*u T Btetmier
att prygelstraff inom den Indelta och värfvad* Armén hell oeh
hållet afskaffas.
Godkände*.
Utskottets tillstyrkan, att Rikets Ständer måtte uti under¬
dånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes i Nåder vid¬
taga sådana åtgärder, hvarigenom användandet af prygelstraffet,
såsom extrajudiciel bestraffning, inom den värfvade och indelta
Armén i möjligaste måtto inskränkes.
Ilerr Billström: ”Då jag, såsom Ledamot af de samman¬
satte Lag- och Economie-lJtskotten, instämt uti Herr Lector Wall-
mans emot förevarande betänkande afgifna reservation, har så¬
dant skett, egenteligen med afseende ä den del af Utskottens
förslag, som nu är under öfverläggning.
Lika med den värde reservanten, skulle jag önska, alt pry¬
gelstraffet inom hela Svenska Arméen malte upphöra och utbytas
emot andra mera lämpliga och ändamålsenliga straff; men om,
mot förmodan, hinder för en sådan omskapning af Krigslagarne
skulle möta och prygelstraffet icke kunna för närvarande helt
och hållet afskaffas, anser jag dock denna svåra och kränkande
straffart åtminstone icke böra annorledes än efter Domstols ut¬
slag, fä tillämpas, och att den följaktligen icke må kunna af
Förmän eller Befälhafvare godtyckligt åläggas.
I den mån erfarenheten alltmer förmått ådagalägga, att
stränga och grymma straff förhärda, i stället för att afskräcka och
förbättra, i den mån den naturliga rättvisans fordringar och
mensklighet»))* pligter allmännare inses och erkännas, i samma
män hafva ock sådana skymflig» kroppsstraff, hvarigenom men-
niskun förnedras och dess förnuftiga natur missaktas eller gifvas
till spillo, befunnits förkastliga och ur strafflagen försvunnit.
Sålunda har gatulopp redan länge varit, såsom straffmedel, uf-
skaffadt, och under en sednare tid hafva spö- och ris-slitning
nästan upphört att verkställas. Ehuruväl prygel icke är fullt
ut så grymt och kränkande, som spö- och ris-straffen, sä hörer
det dock oyedorsägligen till samma art af straff.
Om man ej kan förneka det både rättsvidrig» och rent af
förderfliga deri, att pålägga hårdare straff, än sorn erfordras, för
vinnande af det med straffet åsyftade ändamål; om straffets
icke minst vigtiga ändamål att förbättra, aldrig bör lemnäs ur
sigte, så följer ock häraf, att man sorgfälligt bör undvika an¬
vändandet af så beskaffade straff, som nedsätta den straffade
icke blott i andras, utan äfven i hans eget omdöme, och som
dymedelst hos honom qväfva alla anlag till förbättring, och i
stället verka till förhärdelse. I straffrätten gäller dessutom, så¬
som en vigtig regel, att bestraffningen bör afpassas och lämpas
efter hvarje brotts olika art. Är nu, enligt hvad jag dristar tro
mig hafva visat, prygelstraffet, i anseende till sin grymma och
kränkande egenskap, i allmänhet otjenlig* och förkastligt, så
mäste det vara det framför allt, såsom correctiv mot disciplinar-
förssalser, eller såsom näpst för öfverträdelse)' af vissa ord¬
Dtn T December.
rings-stadgar; oell det lärer vara i synnerhet i dylika fall, som
oftanämnda straff extrajudiciel! tillämpas.
Vid .sistförflutna Riksdag tillstyrkte Lag- och Economie-Ut-
skotlen prygelstraffets afskaffande, såsom extrajudiciel bestraff¬
ning, och i enahanda beslut stadnade äfven den afdelning af
dessa Utskott, som vid innevarande Riksdag förberedt detta ären¬
de, men i de sammansatte Utskottens plenum tillvägabragtes,
genom några få rösters öfvervigt, den föränd l ing häri, som be¬
tänkandet utvisar. Jag hoppas, att Högtärade Borgare-Ståndet
ej bytt om tänkesätt i denna fråga, utan nu, liksom förliden
Riksdag, hyllar de åsigter jag tagit mig friheten utveckla, och
det är med tillförsigt härom jag vågar anhålla, att Högtärade
Ståndet, med ogillande af Utskottens förslag i denna punkt af
Betänkandet, viile besluta, alt hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställa, del Kongl. Majit läcktes genom allmän Författning
förordna, att hvarken för Beväringsmanskapet eller öfrige Arméen
bestraffning med prygel ina ega rum annorlunda, än efter Dom¬
stols utslag, och att sådan bestraffning följaktligen icke af Be¬
fälhafvare eller Förman extra judicielt får åläggas.
Hos Herr Talmannen utbeder jag mig att få proposition
framställd till antagande af mitt nu gjorda förslag.”
Häruti instämde Herr Falhem.
Herr Elilund-. Då denna fråga förevar inom do samman¬
satta Utskotten, deltog jag väl i discussionen derom, men, när
frågan slutligen genom votering afgjordes, var jag ej närva¬
rande, och har således icke egentligen någon del i det beslut,
hvaruti Utskotten slädnät. Detta oaktadt, anser jag mig pligtig
alt uppträda till Betänkandets försvar, l ill en början tager jag
mig derföre friheten fästa uppmärksamheten derå, att första
punkten af Betänkandet redan blifvit af Ståndet bifallen, och
att således Herr Billströms hemställan derom, att prygelstraffet
helt och hållet måtte upphöra, nu mera icke kan till pröfning
företagas, enär detta vore att upprifva elt redan faltadt beslut.
Hvad äter nu förevarande punkt angar, sä skulle jag tro, att,
då Kongl. Circulairet den 26 November 1812, 4 §., stadgar fle¬
ra gradationer af bestraffningar, som skola användas, innan pry¬
gel kan ådömas, och detta sednare straff' icke tillämpas i andra
läll, ån då de lindrigare bestraffningarne ulan verkan blifvit an¬
vända eller några svårare förbrytelser blifv it begångna, en slags
straff-class således redan nu förefinnes, ehuru denna ej är sä
bestämdt föreskrifven, som t. ex. i Preussen, der åter flpra
straff böra föregå, innan den brottslige insattes i slraff-classen.
För min del, kan jag ej inse någon våda dervid, om man utan
närmare bestämmande, öfverlemnade åt Kongl. Majit, att, på
sätt Utskotten antydt, närmare förordna om de särskilda grada-
tione? af straff, som i detta hänseende voro lämpliga. Man
mäste ihågkomma, att Krigslagarne, så vidt de röra militairen,
höra till den lagstiftning, deri Kongl. Majit, på grund af 33 §.
i Riksdags-Ordningen, utan Rikets Ständers medverkan, ensam
eger beslutande rätt; hvadan jag tror det rara i »in ordning,
518
Den 7 Deetmber.
att Ståndet nu, utan vidare öfverläggning, godkänner den af
Utskotten föreslagna hemställan, samt öfverlemna!- till Kongl.
Majlis ompröfvande att dera göra det afseende, Kongl. Majit
finnér lämpligt.
Herr Lundelius: Jag var närvarande uti de förenade Ut¬
skotten, då denna fråga der afgjordes, och jag höjde äfven min
röst emot prygelstraffets bibehållande, särdeles hvad beväringen
angick. Do Heste talare derstädes yttrade sig också i samma
anda, men, besynnerligt nog, utföll voteringen så, att en mot¬
satt mening i detta fall blef gällande.
Herr Billström: Om prygelstraffets totala afskaffande blif¬
vit af mig yrkadt, kunde visserligen ett sådant yrkande sägas
åsyfta upprifvande af Ståndets nyss fattade beslut, hvarigenom
en föregående punkt i Betänkandet blifvit bifallen; men nu har
jag blott yttrat den fromma önskan, att nämnda straff mätte
belt och hållet upphöra, och alldeles icke derom väckt förslag,
eller begärt propositions framställande. Min anhållan gick en¬
dast derpå ut, att llögtärade Ståndet nu mätte förnya sitt vid
sistlidne Riksdag, i anledning af Lag- och Economie-Utskoltens
då gjorda tillstyrkande, tagna beslut, att hos Kongl. Majit i un¬
derdånighet hemställa, det bestraffning med prygel inom den
värfvade och indelda Armén ej finge extra judicialiter åläggas.
Här har ordats 0111 de inskränkningar i prygelbestraffnin¬
gen, som blifvit gjorda genom 1812 års Kongl. Cirrulaire, hvil¬
ket man velat så tyda, som skulle det ej medgifva tillämpning
af besagda straff på andra, än svårare förbrytelser, och först
efter genomgångna varningsgrader, sedan de lindrigare bestraff-
ningssäiten visat sig overksamma och den felaktige blifvit ned¬
flyttad i en så kallad straff-class. Men fastän detta Kongl. Cir-
culaire stadgar mildare straff, jemte prygel, beror dock af Be¬
fälets godtycke, att välja emellan dessa straffarter, likasom alt
bestämma, hvilka förbrytelser, som äro att anse för svåra eller
lindriga. Prygelstraff kan följakteligen appliceras utan några så¬
dana förberedelser och omvägar, som linnas uppgifna i 1812
års Circulaire, hvilket dessutom uttryckligen tillåter prygelbe¬
straffning första gången, någon felar emot ordres, eller begår
annan i sig ringa förseelse Äfvenledes kan detta grymma straff
påläggas af en Subaltern-Officer, då han är Befälhafvare för
tågande troupp; och den omtalta straffclassen finnes hvarken i
verkligheten, eller ens pä papperet.
Ehuruväl Kongl. Majit ensam eger att stifta Lag för Krigs¬
makten, böra dock Rikets Ständer ej underlåta att derutinnan
uttala deras opinion, och något annat har jag med min fram¬
ställning i detta ämne ej åsyftat.
Herr Warn: Utskottets förevarande Betänkande år förfat-
tadt med den varsamhet, andra säga halfhet, alt det troligen
icke kommer att afböja ett enda käpprapp för Svenska krigare.
Sannt är, att humaniteten så vida framskridit, att soldaten icke
för ett ringa exercisfel eller försummad helsning, o. s. v., ge¬
nast böjes ned, för att misshandlas; ej heller hörer man nu
Dtn T Dteemhir.
519
mera yngre n Eitairer, såsom prof pä deras käckhet i tjenslen,
ointala, luiru manga och skarpa prygel de låtit utdela; likväl
hålles käppen ännu alltid lyllad olver manskapets liufvuden,
och hindrar mangen bral' karl att ingå i krigstjensten. Det är
möjligt, att de rapporter, som skola insändas, rörande verk-
ställdt kroppsstraff, något hejdat deras användande; men detta
kan dock icke hindra den befälhafvare, son^ flitigt vill begagna
godtyckets magt, att, enär icke något undersöknings-protocoll
fores, finna och notera hvad fel han behagar, såsom anledning
lil! bestraffningarne. I Garnizons-orterna berättas också om
hemliga sådune, om barbari vid deras verkställande, när det
sker i vaktrummet, — huru den starkaste corporalen, som är
att tillgå, dertill commenderas, — hurusom man dröjer tolån¬
ga secunder emellan hvarje slag, — huru man med beräknan¬
de grymhet håller den pryglade arresterad 24 timmar efteråt,
pä det att lian icke af förtviflan skall beröfva sig, hvad menni¬
ska» eljest häller kärast, — sjelfva lilvet; det oaktadt, lärer
dock icke sä sällan sjelfmord inom den värfvade Arméen före¬
falla, hvilket förhållande tillräckligt ådagalägger, att ännu myc¬
ket återstår att önska, i afseende pä gemenskapens menskligare
behandling. Elter en vacker opinions-yttring, att afskalfandet
af detta barbariska straff vore önskvärd! och al menskligheten
päkalladt, hafva Utskotten, likasom vid förra Riksdagen, likväl
arbetat sig till ett tillstyrkande, att prygelstraffet icke bör helt
och hullet upphöra, utan endast i någon mån inskränkas; skä¬
len äro i synnerhet, att det är sä lätt verkställbar!, då dere¬
mot tillfälle ofta kan saknas, att utbyta det mot fängelsestraff;
detta kan väl åtminstone icke sägas 0111 Garnizons-stationerna,
der arrester i tillräckligt antal nog finnas att tillgå, — och vi¬
dare, att man icke bör betvifla, hurusom, vid den omarbetning
af krigs-lagarne, hvilken nu torehäll es, frågan om prygelstraf¬
fets afskalfande samt införandet af andra mera ändamålsenliga,
hommer att tagas i noggrannt öfvervägande. Hvad har då hin¬
drat Utskotten att göra detta genast, att, sä vidt på detsamma
kunnat bero, söka förekomma soldalesquens slafviska behand¬
ling, måhända ännu i åratal. Föreställom oss den unga karlen
ifrån landet, hvilken, utan kännedom om Garnizons-ljenstens
stränghet, tagit värfning. Hans ovanor skola i en hast refor¬
meras; den glada afton, han för sina 4 sk. förmått skaffa sig,
umgälles morgonen derpå med en ytterst härd och skymflig
bestraffning, som grundlägger bela hans lifs olycka, eller har
man, t. ex., någonsin sett, att en pryglad soldat, visade han än
sedermera den största ordentlighet och bravonre, kunnat avan¬
cera lill högre grader. Erfarenheten visar tillräckligt, att man
genom ett skräcksystem väl kan fullkomligen dressera en armée,
men icke framkalla någon fosterländsk enthusiasm eller tapper¬
het inom densamma. Jag anser Utskottens framställningar, rö¬
rande den härda krigsagans bibehållande, i vissa fall, komma
att verka reactionairt mot en mild Öfverhets kända åsigter i
delta hänseende, samt instämmer i Herr Lector Wallmans men-
&29
Dm 7 Dectmbtr.
niskokåra och vältaliga reservation, och yrkar, lika med honom,
att en underdånig anhållan i mera bestämda ordalag må göras
derom, att prygelstraffet icke må extrajudiciel!, det vill säga,
utan föregången ransakning och dom inför Krigs-Rätt, hädan¬
efter kunna tilllämpas.
Herr Bergsten: Under denna frågas behandling hos Ut¬
skotten, syntes i allmänhet den grundsats ibland Ledamöterna
göra sig gällande, att i den underdåniga hemställan borde in¬
flyta en önskan derom, att prygel ej måtte ådömas, förr än
den brottslige förut varit satt i en så kallad Straff-class, men
Utskottens beslut blef sedermera annorlunda, hvilket jag förmo¬
dar härledde sig deraf, att vid den slutliga voteringen icke
flere, än 3 af Borgare-Ståndets Ledamöter voro närvarande.
För min del, får jag tillkännagifva, att jag instämmer uti Herr
Lector Wallmans reservation.
Herr J. von Koch: Dä jag sjelf fordom tillhört mililair-
ståndet, har det för mig varit särdeles fägnesam! att höra, det
Ståndet hyser sympathier för krigsmannen i de lägre graderna,
och Herr Wcerns vackra framställning i detta hänseende har i-
synnerhet på mig gjort ett djupt intryck; men detta oaktadt,
mäste jag bekänna, att jag icke till alla delar kan instämma i
deras åsigter, som ifra för, att prygeistraffet mätte alldeles af-
skaffas, enär man här ställt den indeldta arméen och de värf-
vade trupperna under samma cathegorie. Den indeldte solda¬
ten är, enligt hvad jag af egen erfarenhet har mig bekant, all¬
tid beredd att med noggrannhet uppfylla förmäns befallningar,
samt, i fall af behof, lätt agad, sä att strängare bestraffningar
högst sällan behöfva användas; men efter de upplysningar, jag
af Officerare vid de värfvad© Regementen)» erhållit, är man¬
skapet vid dessa i allmänhet af den egenskap, att jag skulle
anse det vara betänkligt att, beträffande den värfvade arméen,
åtminstone för närvarande, gå längre, än Utskotten gjort, då det
föreslagit, "att Rikets Ständer mätte tili underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:! läcktes i Nåder vidtaga siniana åtgär¬
der, hvarigenom användandet af prygelslralfet, såsom extraju¬
diciel bestraffning, inom (ien värfvade och indeldta arméen, i
möjligaste målto inskrähkes." Då Rikets Sländer således uttryckt
sin önskan derom, att prygelslralfet mätte afskaffa», tror jag,
att de i detta fall gjort allt, hvad de kunna och böra göra; ty
innan våra krigslagar blifvit omarbetade, och ett mera passan¬
de straff blifvit satt i stället, år det, i min tanka, ej lämpligt
att gå längre, än Utskotten tillstyrkt. Jag anhåller derföre om
bifall till Betänkandet, i denna del, åtminstone i hvad det rörer
de värfvade trupperna, under förhoppning, alt den lid snait
måtte inträffa, då detta vanhedrande straff kan ur våra lagar
helt och hållet försvinna.
Herr de Siare: Ehuru vackra de åsigter äro, sorn Herr
Lector Wallman i sin reservation uttalal, och oaktadt Herrar
Billström oell Warn så varmt yttrat sig om det barbariska pry¬
gelstraffet, vågar likväl jag icke instämma uti deras meningar
Den 7 December.
521
om detta straffs totala afsliaffande. För mig synes det nemli¬
gen, sora Ständerna, i händelse de antaga, hvad de samman¬
satta Utskotten i detta 1'ail tillstyrkt, verkligen gatt sä långt, sora
det lör närvarande är möjligt, enär Utskotten slutat med den
önskan, "att prygelstraflet mätte, såsom extrajudiciel bestraff¬
ning, inora den värfvade och indeldta arméen, i möjligaste
målto inskränkas." Att deremot alldeles borltaga detta straff,
eller, såsom någre talare föreslagit, ej använda detsamma, utan
elter föregången ransakning och dom, tror jag skulle vara för¬
enadt med ganska stora svårigheter. Om prygelstraffet, linder
sådant vilkor, skulle bibehållas, hemställer jag, huru man skulle
gå tillväga, om någon, under ett tåg från den ena delen af Ri¬
ket till den andra, gjorde sig skyldig till ett dylikt straff. Huru
skulle denna person komma att umgälla sin förbrytelse, om
man icke medförde en särskild Domstol, som kunde döma den
brottslige. Jag anhåller 0111 proposition ä bifall till Utskottens
förslag, emedan jag icke kan finna det vara förenadt med nå¬
gon våda att antaga detsamma.
Herr Gråå: Lika med Herr Dillström, anser jag, att pry-
gelstraffet icke bör kunna tillämpas å någon förr, än han, efter
behörig ransakning och dom, dertill förklarats skyldig. Dylika
straff, som bestå uti en kroppslig misshandling, och sålunda all¬
tid innebära något skymflig! och förnedrande, uppfylla sällan
det ändamål, man med dem åsyftar, utan verka snarare i en
motsatt rigtning. Det är derföre, i min tanka, angeläget att
icke öfverlemna åt blotta godtycket tillämpningen af desamma;
och då Rikets Ständer, vid förra Riksdagen, beslutade, att pry¬
gel, såsom extrajudiciel bestraffning, borde afskaffas, kan jag
icke finna något sköl, hvarföre Ständerna nu skulle frånträda
sitt beslut i delta afseende, utan anser consequencen fordra
att Ständerna äfven nu till Kongl. Majit ingå med en underdå-
jnig anhållan derom, "att Kongl. Majit täcktes i Nåder vidtaga
sådana åtgärder, hvarigenom användandet af prygelstraffet, så¬
som extrajudiciel bestraffning, inom den värfvade och indeldta
arméen, hell och hållet hommer all upphöra.”
Herr Malmqvist: Jag är förekommen af Herr Gråå, och
förenar mig uti Herr Lector Wallmans reservation.
Herr Berglund: Afven jag instämmer lili de af Herr Gråå
och Herr Lector Wallman uttalade äsigter.
Herr Hörnstein: Man har, såsom skäl för prygelstraffets
bibehållande, anfört, att utan detta man icke egde något cor-
reotiv mot truppens oordentligheter under marcher; men, i
min tanka, finnes det mänga sätt för befälet att bland kamra¬
terna utmärka och på ett ädlare sätt bestraffa en felande sol¬
dat, t. ex. genom degradering, — att betjena de andra för kor¬
tare tid, eller vidtagande af andra dylika åtgärder, sorn verka
pä truppens hederskänsla, samt slutligen genom minskning, af
solden.
33*
522
Din T Drctmbir.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Jag till Moll gifva tillkän¬
na, att jag i allo lorenar mig roed Herr Gråå och Herr Lector
Wallman uti livad de i detta lall yttrat.
Herr Eklund: Magre talare synas hafva föreställt sig att
prygelstraff, såsom extrajudiciel bestraffning, helt och hältet god¬
tyckligt kan af befälet ädoinas; men det torde tillätas mig, i
anledning deraf, erinra, att Kongl. Circulairet den 26 Novem¬
ber 1812, bestämdt föresKritver hvad procedur, som, r frägj
oro extrajudiciel» bestraffningar lior iakttagas. Dä nemligen orc
soldat begått en förseelse, kan icke befälet genast efter god¬
tycke derför bestraffa honom, utan saken mäste först anmälas
för tjenstgörande Majoren, hvilken uppkallar den felande till
så kalladt Majors förhör, dervid, i närvaro af fägre Officerare,
ordentligt protocoll föres; och, sedan förhällandet sålunda blif¬
vit utredt, rapporterar Majoren saken till Itegements-Chefen,
sorn sjelf ådömer bestraffningen, sä vida han icke åt Majoren
Öf verta tit en sådan rättighet. Adömes någon extrajudiciel be¬
straffning, utan iakttagande af do lvu nämnda former, är sådant
ett missbruk, solli är ganska beklagligt, mert för hvilket lagen
ufven stadgar ett ganska strängt straff. Man har äfven sagt, att
den glädje, en ung soldat för sina 4 sk. förskaffat sig, morgo¬
nen derpå vedergälles med en ytterst härd och skymflig be¬
straffning. I anledning häraf får jag fästa uppmärksamheten
derå, alt 1812 års circulaire icke stadgar prygel för en dylik
förseelse. Flera straff mäste dessförinnan föregå, såsom enkelt
fängelse, strängare fängelse, utan rättighet att emottaga besök,
eller fängelse vid vatten och bröd. Deremot adömes prygel,
enligt 8 §. af högstberörde Circulaire, endast för följande för¬
sta gången föröfvade förbrytelser, nemligen: olofligt undanhål¬
lande frän tjenstgöring, rymning, dubbel legotagning, munde¬
rings-pers ed lars förskingring, och dryckenskap, eller sofvande
på post, dock icke annorlunda, än efter undergånget Majors-
Törhör. Samma talare har Lkuledes förmenat, att en pryglad
soldat aldrig kunde avancera till någon högre grad. Sådant är
verkligen icke med förhållandet enligt. Med den erfarenhet
jag, sorn i 12 års tid varit anställd, såsom tjensteman vid ett
af Garnizons-ltegementena bär i hufvudstaden, i detta hänseen¬
de eger, tror jag mig kunna anföra Dera exempel derpå, att
soldater, ehuru de utstått extrajudiciel» bestraffningar, blifvit
befordrade.
Herr Sundler: .lag kan ej instämma med den siste värde
talaren deruti, att Majors-förhör nödvändigt måste föregå, in¬
nan någon extrajudiciel bestraffning kan och får verkställas.
Åtminstone tolkas lagarne i detta läll då olika uti den ort, der
jag bor, hvarest man ofta ser exempel derpå, att Compagnie-
Chefen beordrar sin Lieutenant att afstraffa en karl med pry¬
gel, utan att den sednare förut blifvit inställd till något förhör,
om icke möjligtvis hos sin Capitaine. Flere talare före mig
hafva dock så val utvecklat sina tankar i detta ämne, att det
Den 7 December.
52.1
för mig ej återstår annat, fin att instämma uti Herrar Wann*
oell BilUiröms yttranden.
Herr Wrem: Jag öfverlemnar till flögtärade Ståndets eget
omdöme att afgöra, om det tror, att 1 SI2 års Ciretilaire för¬
mått förekomma alla missbruk, i afseende på användandet af
denna gry nuna bestraffning; för min del får jag bekänna, det
jag anser Circulairet icke hafva verkat lill! det åsyftade ända¬
målet; hvarföre jag äfven anser, att en anhållan från Ständer¬
nas sida i den syftning Utskotten föreslagit, eller att prygetstraf-
fet må t möjligaste måtto inskränkas, icke kommer att leda tilt
någon förändring uti hvad hittills, i detta afseende, egt rum.
Herr Billström: Het vore sannerligen väl, om 1812 års
Kongl. Circulairc, rörande hvars innehåll och tillämpning Herr
Eklund behagat lemna en sä mild skildring, af vederbörande
militair-befäl uppfattades och iakttogs på ett så samvetsgrann!
sätt, och med en sådan omsorg, som den värde Talaren låtit
påskina; men beklagligtvis är detta icke enligt med veikliga
förhållandet- Att Majors-förhör, prolocollsföring vid dessa, rap¬
port till Itegements-Chef, m. fl. dylika former, iakttagas, är ej
ovilkorligen föreskrifvet och torde sällan eller aldrig ega rum,
för att få prygelstraff användt. Godtycket gäller här framför
lag, och hland de talrika exempel, som derpå äro att tillgå,
vill jag nu blott anföra ett tämmeligen färskt, nemligen, att en
soldat, vid ett Skånskt Regemente, blifvit afstraflad med elt
ganska ansenligt antal prygel, för det linn lördristat sig att, vid
en General-mönstring, anföra elt grundad! klagomål mot någon
af sitt befäl.
Herr Valley: Instämmande med Herr Billström, får jag
tillkännagifva, att jag sjelf sett, huru 1812 års Circulairc blifvit
af vederbörande satt ä sido. Jag var nemligen en gäng åsyna
vittne till en händelse, då en artillerist utan ringaste skäl bl. f
af siri Major dömd till 15 prygel. Artilleristens Inda lid bi¬
stod deruti, att liau, som var af ett skämtsamt lynne, icke kun¬
de afhälla sig frän att draga på munnen åt en dumhet,
som Majoren yttrade. För denna oskyldiga förseelse nediaöes
den stackars karlen genast och erhöll 2 å 3 slag, men dä jag
yttrade, att Majoren borde tänka pä hvad han later verkställa,
åstadkom det den verkan, att denne fann sig föranlåten för¬
klara, att karlen, för den gången, skulle undslippa vidare straff
för sin förseelse.
Herr von Eoch: Herr Eklund har redan upplyst, att 1812
års Circulairo icke tillåter åtminstone Subaltern-Olliceraie att
lata afstraffa manskapet med prygel, .lag kan väl icke bestri¬
da, att författningarne, i detta hänseende, understundom öfv er-
trädas; men sådant inträffar alltid, och kommer äfven att hän¬
da, om prygel helt och hållet blir förbjudet. Enligt lag, eger
deremot icke Subaltern-Olficerare rättighet att, pä egel bevåg
utdela någon slags bestraffning, vare sig kroppslig, eller icke,
utan magten att extrajudiciel! bestraffa är uppdragen åt de äl¬
dre Olficerarne, af hvilka man eger rätt att vänta, det de icke
524
Den 7 December.
af ungdomshetta öfverila sig, vid utöfvandel af denna magt. Jag
tror mig böra fästa uppmärksamheten dera, att, om om Rikets
Ständer nu hos Kongl. Maj:t anfalla om upphörande af detta
straff, innan något ändamälsenligare blifvit satt i stället, detta
icke vore lämpligt, dä någon förändring icke, samtidigt härmed,
blifver vidtagen uti den lag, som tillåter husbonde, att med
kroppslig aga afstraffa sitt tjenstehjon. Denna sednare lag är
likväl lika barbarisk, som den, rörande militairen. Husbonden
behöfver nu blott hos Polismyndighet anmäla, att tjenslehjonet
pä ett eller annat sätt förbrutit sig, för att han är berättigad
att i sitt hus bestraffa detsamma, snart sagdt, efter godtfinnan¬
de. I min tanka borde derföre alla författningar, som före¬
skrifva eller tillåta dylika skymfliga bestraffningar, som den nu
ifrågavarande, på en gång reformeras. Såsom jag redan haft
äran yttra, hoppas jag, alt den tid snart måtte inträffa, då
prygelstraffet kan försvinna, men jag anser detta likväl icke
böra ske förr, än våra Krigslagar blifvit, efter nyare tiders å-
sigter, omarbetade. Innan dess tror jag det vara bäst, att Stän¬
derna inskränka sin önskan i detta afseende till hvad Utskottet
föreslagit; ty att, såsom Herr Billström satt i fråga, i hvarje
fall, dä straffet borde tillämpas, draga saken under Domstol,
kunde ofta vara förenadt med olägenheter. Det kunde, vid
manga tillfällen, inträffa, att Domstolen vore så långt aflägsen,
att den brottslige icke utan stora svårigheter kunde ställas för
l ätt i.
Discussionen förklarades vara slutad, och sedan Herr Tal¬
mannens framställning om bifall lill de sammansatta Utskottens
hemställan i denna punkt blifvit mod öfvervägande 'Nej besva¬
rad, framställde Herr Talmannen denna proposition:
"Behagar .Ståndet, med ogillande af Utskottens tillstyrkan i
denna punkt, för sin del, besluta, det Rikets Ständer böra uti
underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Majit täcktes i Nador
vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom användandet af prygel-
straffet., såsom extrajudiciel bestraffning, inom den värfvade och
indeldta arméen, kommer att helt och hållet upphöra?
Svarades Ja, hvadan Ståndets beslut var fattadt, i enlighet
med nyss framställda proposition.
Utskottets slutliga tillstyrkan, att Ständerna måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om utfärdandet af en Författning,
hvarigenom stadgas, alt det, genom Kongl, brefvet den 21 Mars
1811 för Beväringsmanskapet på ön Gottland, fastställda mili-
taira bestraffningssätt äfven må, i fredstid, antagas för sådant
manskap i Rikets öfriga delar, m. m.
Godkändes.
§' h-
På derom gjord anhållan, erhöll Herr Malmqvist ledighet
från Riksdagsgöromåien under 14 dagars lid, räknad från den
27 i denna månad.
Den 7 December
525
Hörr Talmannen och Ståndets Herrar Ledamöter åtskiljdes
kl. £ till 3 eftermiddagen, men sammanträdde åter, tili fort¬
sättning af
Plenum kl. 6 e. m.
§• 3.
Justerades Protocollet för den 23 sistlidne November, äf¬
vensom Protocolls-utdrag öfver särskilda af Ståndet, förmidda¬
gen denna dag, fattade beslut.
§. 6.
Ånyo föredrogos Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot-
tets Betänkanden:
N:o 78, i anledning af väckt motion om beredande af E-
meriti-löner lör afskedstagande Consistorii-Notarier.
Godkändes.
N:o 79, i anledning af väckt motion, om bestämmande af
minimi- och maximi-belopp för arrende-algiften, m. m., vid ut¬
arrenderande af Lunds Academiehemman.
Herr Lagergren: För min del kan jag icke gilla den Lag¬
stiftande magtens inblandning i eganderättsfragor. Båda Acade-
mierna hafva, såsom gåfva, erhållit alla de hemman, som de
innehafva, och hafva salunda öfver dem en lika fri dispositions¬
rätt, som hvarje enskild öfver sin egendom, hvadan jag anser,
att Bikets Ständer skulle göra sig skyldiga till en rättsvidrighet,
och utsätta sig för ett välförtjent klander, om de, pä sätt Ut¬
skottet föreslagit, inblanda sig uti frågor, som helt och hållet
äro af enskild natur. Jag hemställer derföre, om icke Ståndet
bordo alsia förevarande Betänkande.
Herr Billström: t fråga om förvaltningen af Statens tillhö¬
righeter, och till dessa lära nog Academiernas jordegendomar
fä hänföras, kan det ej vara rältsvidrigt, utan tvärtom, enligt
min tanka, fullkomligen behörigt, att Rikets Ständer uttala sin
mening, den må nu gälla, såsom beslut eller som en blott ön¬
skan. Motlonairens uppgift, ”att Lunds Academie eger rättighet
att fordra arrende-spannemälen in natura, och, vid underlåtan¬
de häraf, upphandla spannemålcn på auction lill ett pris, som
ofta med 2 å 3 R:dr öfverstiger det i orten gångbara”, är icke
med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Academien eger
nemligen ej annan rätt, än att uppbära antingen arrende-span-
nemålen in natura, eller lösen för densamma i penningar, efter
det pris, som vid levereringstiden är i orten gällande; men
detta af motionairen begångna misstag hindrar dock icke, att
motionen, som i öfrigt är grundad pä samma framställningar,
kan hafva ganska goda skäl för sig. Hvad motionairen yttrat
derom, all speculanter utan att afse annat, än uppehälle för
ögonblicket, infinna sigvid arrende-auetionerna, och bjuda högre
afgift, än hemmanen rimligen kunna bära, eger sin fullkomliga
läglighet, äfvensom att hemmanen, i tidens längd, genom de lör
högt uppdrifna arrendena, blifva utsugna och förderfvade, på
52G
Den 7 December.
gamma gäng, sorn Arrendatorerne totalt utblotta*. Det lian¬
der, under nuvarande förhållande, icke sällan, att arrendato-
rerne, såsom allt för hardt betungade, blifva oförmögne att full¬
göra sina skyldigheter, och måste antingen från hemmanen för
alltid afgå sedan dessa råkat i fullkomlig vanhäfd eller ock sö¬
ka nedsättning i de öfver höfvan uppjagade arrende-afgifterna.
Academien liar dä icke annat val, än att bevilja nedsättning el¬
ler anställa ny arrende-auction, hvaraf, i anseende till hemma¬
nens försämring, följden blir enahanda; och skall af allt. detta
ovedersägligen för Academien uppkomma en kännbar minskning
i påräknade inkomster, jemte det dess egendomar i längden
försämras. Med denna erfarenhet skulle jag tro, att Academien,
såsom jordegare, komme att betydligen vinna, om stadganden,
fclefvo vidtagna, till förekommande af de nu omnämnda olä¬
genheter och missbruk vid hemmanens bortarrenderande. En
vigtig omständighet, som äfven påkallar behjertande, är att ar-
rendatorerne under missväxtår eller dä svagare skörd erhållits,
ej förmå prestera arrende-spannemålen in natura, utan tvingas
att lösa densamma, antingen, efter accord med löntagaren, till
ett ganska högt värde, eller efter det pris, hvartill spannemå-
len pä auction uppstegras. Så beskaffade stadganden, sorn \Jo-
tionairen ifrågasatt, skulle i väsendtlig mån häfva det öfverkla-
gade onda; de äro redan gifna, i afseende på Lunds Domkyrko¬
hemman, och det vore önskligt, om någon control i detta hän¬
seende vidtogs, äfven beträffande Academiehemmanen. Af dessa
skal anhåller jag om bifall tili betänkandet.
Herr Langenberg: Herr Billström har, i min tanka, sett
denna sak frän den rätta sidan, och de skäl, så väl han, som
Utskottet anlöit, till stöd för ifrågavarande Betänkande, äro sä
giltiga, att jag icke kan annat, än till alla delar gilla desamma.
Det är en naturlig följd, att, då flere speculantcr vid arrende-
auclionen tillstädeskomma och tanklöst uppdrifva arremle-ufgif-
ten liil högre beiopp, än hemmanen, kunna bära, de blifvande
arrendatorerne endast några ta är kunna hålla sig uppe innan
de mäste afträda hemmanen, som under tiden blifvit sä utsugne,
att den påräknade arrendesumman ej af dem kan utgå. Detta
mäste leda till skada för Academien. Dä för öfrigt icke någon
af Presle-Standets Ledamöter inom Utskottet reserverat sig emot
dess beslut i detta full, tror jag det icke vara förenadt med.
någon våda, att antaga delta Betänkande; hvarföre jag äfven an-
halier om proposition ä bifall till detsamma.
Efter sålunda slutad discussion, blef, på derom af Herr
Talmannen framställd proposition, allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottets Betänkande, N'.o 79, af Ståndet bifallet.
Emot detta beslut reserverade sig Herr Lagergren.
N:o 80, i anledning af väckt motion, om rättighet för Tion¬
degifvare i Skäne, alt fä lösa den till Stockholms Allmänna Barn¬
hus anslagna Krono-tionde, efter markegängspris, med tillökning
at i lag stadgad forsel-lön.
Godkändes.
Den 7 December.
527
N:o 81, i anledning af väckt motion om upphörande af den
afgift, sorn erlägges för begagnande af vägarno ä Kongl. Djur¬
gården.
Herr A. Berg: Då förevarande Betänkande redan blifvit af
Preste-Ständet bifallet och af Bonde-Ståndet lagdt till linnell in—
garne, så lärer det föga inverka pä sakens utgång, om Borgare¬
ståndet skulle finna en förändring i Betänkandet nödig. Det lö¬
nar således icke mödan, att, i detta fall, offra mänga ord; men
jag kan dock icke underlåta att upplysa om ett misstag, hvartill
'tjtskottet gjort sig skyldigt, dä det uppgifvit, att innevänarne pä
Lidingön, för begagnande af vägarne å Kongl. Djurgården, ”i
allmänhet icke erlägga mer, än ‘:del af hvad, andra betalaSå¬
dan är dock icke händelsen, utan innevänarne å nämnda ö er¬
lägga, i detta fall, alldeles lika afgift, sorn andra personer. Un¬
dantag eger endast rum för de mjölkkärror, hvilka, behörigen
Stämplade, komma derifrån. För dessa är en nedsättning i al¬
giften medgifven, men för öfrigt betata bemälde innevånare för
sig och sina parlass full afgift eller 9 sk. för fram-och återresan.
Om Vägen frän Lidingön tift Hufvudstaden ledde öfver Kongl.
Djurgården, sä vöre del åtminstone förenadt med någon billig¬
het, att innevänarne på oinförmälda sätt beskattades, men nu,
dä de blott behöfva resa öfver Ladugårdsgärdet, så finner jag
det Vära i högsta måtto orättvist, att de skola åläggas en skatt
af 9 sk. för rättigheten att fara öfver ett dylikt flackt fält, der
inan, vid öfverfarten, icke en gång är nödsakad, att begagna den
allmänna landsvägen, utan kan med vagn färdas, hvar man bo¬
hagar. Berörde afgift förhöjdes för några år sedan, och jag
ser icke något hinder möta derför, att den eller de, som hafva
uppsigten öfver Kongl. Djurgården, äfven hädanefter kunna lika
godtyckligt, än ytterligare, stegra samma afgift. Jag hade der¬
före önskat, att Betänkandet blifvit återremitterad!, pä det Ut¬
skottet kommit i tillfälle, att, efter upplysningar om sakens
rätta förhållande, taga densamma i ytterligare öfvervägande; men
då frågan redan blifvit pä omförmäldte sätt af 2:ne Ständ af¬
gjord, kan en återremiss ej medföra någon verkan i detta hän¬
seende.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Efter den upplysning, Herr
A. Berg meddelat, angående denna frågas utgång hos tvänne af
de öfriga Biks-Ständen, lärer det icke gagna mycket, att derom
orda, utan får jag i detta hänseende endast åberopa mitt, vid
sislförflutna Biksdag, afgifna yttrande, att jag anser innevänarne
å Lidingön i detta fall icke vara rättvist behandlade.
Herr Lagergren: Det uttryck, en talare här fällt, att denna
afgift blifvit godtyckligt pålagd, synes icke vara rätt lämpligt, dä
man känner, att den blifvit af Kongl. Majit till beloppet be¬
stämd Om en Ledamot ifrån landsorten ifrat mot Betänkandet,
så hade sådant icke förundrat mig; men nu har jag med verk¬
lig förvåning hört, ätt en Ledamot för Stockholm, för denna
hufvudstad, till hvars hefrligaste prydnader Djurgården bör räk¬
nas, velat för Kongl. Djurgården förknappa den inkomst, hvar-
525
Den 7 ■ December.
medelst denne vackra park hålles i sitt närvarande goda skick.
Det är en känd sak, att kostnaderna för Djurgårdens vidmakt¬
hållande, såsom promenadpark, hufvudsakligen bestridas med
de medel, hvilka samlas genom den obetydliga afgift., hvarje der
passerande erlägger. Ehuru jag icke numera är boende i Stock¬
holm, anser jag mig dock, af kärlek för landets sköna hufvud¬
stad, böra bifalla ett Betänkande, hvilket jag äfven i öfrigt An¬
ner fullkomligen välgrundadt.
Herr Langenberg-. För min del är jag icke emot, att Be¬
tänkandet återremitteras, ehuru jag Anner Herr Berg, i väl skar¬
pa ordalag, hafva påpekat den möjligen felaktiga uppgift, som
Utskottet råkat att deruti intaga.
Herr Bergsten instämde.
Herr Wiern: Det förefaller mig, som Herr Bergs yttrande,
af en föregående talare, blifvit orätt uppfattadt. Han har ej
talat om den afgift, som erlägges af dem, som färdas öfver den
Kongl. Djurgården, utan endest ansett det vara obilligt, att Li-
dingöns innevånare för öfverfarten af Ladugårdsgärdet skola be¬
tala 9 sk. fram och tillbaka. Häruti måste äfven jag instämma.
Man måste i detta fall taga i betraktande, att Otskottet yttrat,
'‘‘‘att, dä Kongl. Djurgården blifvit af Rikets Ständer år 1809 till
Kongl. Maj.ts enskilda disposition öfverlemna!, lärer någon gransk¬
ning, hvarken af den nu ifrågavarande eller af Djurgårds-Cassans
öfriga inkomster kunna af Rikets Ständer äskås? Just af det
skäl, att Djurgården enskildt tillhörer Kongl. Maj:t, vågar jag
bestrida billigheten af en sådan afgift, som nu ifrågavarande, ty
Kongl. Majit kan, i detta fall, icke mera, än hvarje enskild per¬
son, pålägga en dylik afgift. Jag anser derföre någon förän¬
dring höra vidtagas, och yrkar, af sådan anledning, återremiss
af Betänkandet.
Herr A. Berg: Jag beklagar, alt jag, enligt en talares åsigt,
ej rätt uppfattat min ställning, såsom Representant, dä jag, så¬
som varande frän Stockholm, ej uti alla frågor endast och alle¬
nast ser på denna stads bästa. Jag har likväl gjort mig det be¬
grepp om milt Riksdagsmannakall, att jag sitter i detta Stånd, ej
blott för att bevaka Stockholms fördel, utan för att, enligt min
öfvertygelse, tala så väl för Lidingöboarnes, som hela Rikets
gagn och bästa. Då återremiss nu blifvit begärd, förenar jag
mig gerna i ett sådant yrkande, öfvertygad, att Utskottet med
sin vanliga liberalitet behandlar frågan.
Herr Mcechel: Man har här talat om bifall och återremiss
af Betänkandet, men då nu mera blifvit upplyst, att ett misstag
deruti influtit, anser jag mig icke kunna bifalla detsamma, utan
tror, att, efter denna frågas behandling i 2:ne af de öfriga Stån¬
den, det mesta, man i delta fall kan göra, är att låta frågan
för närvä,lande bero vid det skick, hvaruti den nu är.
Herr Valley: I anledning af de upplysningar, Herr A. Berg
benäget meddelat, får jag tillkännagifva, att jag, som icke är
Stockholmsbo, — hvadan icke någon lärer förundra sig öfver
mina åsigter i detta hänseende, icke kan gilla Utskottets Betan¬
Ven 7 December.
*89
kande, emedan jag anser det vara obilligt, alt Lidingöns inne¬
vånare skola erlägga en så liög afgift, sora 9 sk., hvarje gång
de öfverfara Ladugårdsgärdet. Jag vore derföre böjd för, alt
yrka äterremiss, om dermed någonting kunde uträttas. Beträf¬
fande Herr Langenbergs klagan deröfver, alt t Iskottet blifvit för
skarpt tadladt lör det misstag, det begått, får jag förklara, det
jag, för min del, anser Utskottet, i vissa fall, vara förtjent af
en liten tillrättavisning.
Herr Schartau: Ehuru jag önskar, att den Kongl. Djurgår¬
den ständigt måtte bibehållas i det blomstrande skick, hvari
den nu är, samt att de inkomster, med hvilka de vackra an-
läggningarne underhållas, ej måtte förminskas, kan jag likväl
icke medgifva, att dessa inkomster till vägabringas på andras be¬
kostnad. Jag mäste bekänna, det jag finner de afgifter, sorn
innevänarne ä Lidingön äro, för närvarande, skyldige att, i detta
fall, erlägga, vara lör dem ganska betungande; men jag tror,
att innevänarne å nämnda ö böra hos Kongl. Maj:t söka rättelse
i delta hänseende. Öfverlätelsen af den Kongl. Djurgården
skedde likväl icke under sådana vilkor, att ju icke någon rubb¬
ning i dispositionsrätten kan ega rum, utan den öfverlemnades
endast på obestämd tid. Sedan dess hafva nya förhållanden
inträffat, hvilka för innevänarne å Lidingön gifva anledning till
reclaraationer. Dä Djurgården öfverlemnades till Kongl. Majit,
fanns nemligen icke derå någon väg till ön, ej eller den nn
befintliga, så kallade Lidingö-bro, utan innevänarne begagnade
en belt annan väg, än nu, vid sina resor till bufvudstaden. Men
jag skulle tro det vara lämpligast, att vederbörande i denna
fråga vände sig directe till Kongl. Majit, som säkerligen icke
lärer underlåta, att härutinnan fatta ett med billigheten och
rättvisan öfverensstämmande beslut. För öfrigt, och med afse¬
ende ä det sätt, hvarpå detta Betänkande blifvit behandladt hos
tvenne af de öfriga Iliks-Slånden, tager jag mig friheten hem¬
ställa, om icke detsamma må endast läggas till bandlingarne.
Herrar Baström och Lundelius instämde.
Herr Lagergren: I afseende på Kongl. Majits dispositions¬
rätt öfver Kongl. Djurgården, får jag lemna den upplysning, alt
jag uti bandlingarne till en rättegång, hvarmed jag för mångå
är sedan hade befattning, sett de ordalag anförda, hvilka be¬
gagnades uti den skrifvelse, hvarigenom Rikets Ständer öfverlöt»
pä Kongl. Majit oinskränkt dispositionsrätt öfver Stockholms
Djurgård. Ordalagen i denna öfverlåtelse fästade min uppmärk¬
samhet, och de hafva derföre bibehållit sig i mitt minne.
De voro ungefär följande: ”Emedan Djurgården från urål¬
driga tidor utgjort ett Svea Konungars patrimonium, så afsäga
sig Rikets Ständer all befattning med densamma.” Den bär,
efter hvad jag tror, aldrig tillhört Staten, utan, ständigt varit
en den regerande Konungens besittning; och ifrån början vill
jag påminna mig, alt den vunnits genom byte mot Lidingön,
som förut varit ett Konungahusets gamla arfvegods. Det är först
Borg.-Stånd. I’rot. vid Urt. Riksd. 184-4- o. 1844. 14 34
Den T December.
i sednare tider, som den blifvit upplåten åt allmänhetens Iris
begagnande, och det star i Konungens magt att göra de in¬
skränkningar häruti, som Han finner nödigt. Jag förenar mig
slutligen med Herr Schartau uti hans önskan, att Betänkandet
mätte läggas till handlingarne.
Discussionen var slutad, och på derom gjord framställning
Jados Betänkandet, N:o 81, lill handlingarne.
iV.o 82, i anledning af väckt fräga om Lands-Fiscals-beställ-
ningarnes indragning.
Herr Lagergren: För erhållande af upplysning om denna
frågas närvarande skick, har jag vändt mig till Konungens Ju-
stitise-Cancellers-Embete, och derifrån bekommit en Promemoria,
hvilken jag anhåller att nu få uppläsa. Den lyder sålunda:
”Uti underdånig skrifvelse den 14 November 1840 anmälte
Justitiee-Cancelleren hos Kongl. -Maj:t, att åtgärder, tid efter annan,
blifvit vidtagne, för att minska antalet af Lands-Fiscaler inom
Länen, så att det redan blifvit inskränkt inom tio Län till en,
och inom fem Län till två i hvarje Län; men inom nio Län fun-
nos ännu tre Lands-Fiscaler i hvartdera, och på Öland två.
Desse tjenstemän kunde emedlertid icke alldeles umbäras; hän¬
delser inträffade ofta, om hvilka Justitiae-Caneelleren, till följd af
sitt åliggande, att vaka öfver lagars och författningars behöriga
efterlefnad, måste taga sådan närmare kännedom, som endast
kunde erhållas på stället af dertill skicklig person; Kronans rätt
och talan i hvarjehanda mål borde vid särskilda Underdomstolar
utföras och bevakas; äfvensom undersökningar och åtal, i afse¬
ende på Embets- och Tjenstemäns fel och försummelser, ej
sällan förekommo. Vid alla dessa tillfällen måste Lands-Fisca-
lerne hufvudsakligast användas. Dessutom inträffade icke sällan,
att enskilde parter, hvilka, af fattigdom eller okunnighet hindra¬
des, att göra sina lagliga anspråk gällande, hos Justitias-Cancelle-
ren sökte biträde; och Lands-Fiscaierne voro då pligtige, att,
efter Justitise-Cancellerens föreskrift, utan vedergällning, lemna
dylika personer nödigt biträde. Svårligen kunde öfrige åklagare
i orterne åläggas, alt, jemte nu varande tjenstepligter, äfven
fullgöra, hvad Lands-Fiscalerne i förenämnde afseende nu ålig¬
ger; och i flera fall skulle sådant jemväl vara högst olämpligt,
såsom nu, t. ex. i fråga om åtal emot en Kronofogde, bans un¬
derordnade eller Länsmannen, skulle uppträda, såsom åklagare.
Justitiae-Cancelleren ansåg alltså Lands-Frscals-tjensterne icke utan
skada och olägenhet kunna i allmänhet indragas; men begärde
tillåtelse, att få så reglera Lands-Fiseals-districterne, att antalet
af desse tjenstemän, i nion af innehafvarnes afgång, inskränktes
till en i hvarje Län, såvida icke särskildte förhållanden för nå¬
got Län skulle göra Länets indelning i flera Lands-Fiscals-di-
stricter oundgängligen nödig. Vid föredragning häraf, i sam¬
manhang med Rikets Ständers i underdånig skrifvelse don 30
Januarii 1841, framställda anhållan om Lands-Fiscals-tjensternas
afskaffande, har, enligt Nådigt Bref den 11 påföljde Mars, på de
af Justitiae-Cancelleren anförde skäl, och då dertill kom, att för-
Dtn T Dtermbtr.
Sif
»Jugel till ny Criminal-Iag förutsatte ett accusatorlskt rättegångs¬
sätt vid Domstolarne, samt följaktligen tillgång på allmänna å-
klagare i landsorterne; vid hvilket förhållande det ej vore lämp¬
ligt, att göra en så betydlig minskning i fiklagarnes antal, sorn
Rikets Ständers underdåniga anhållan åsyftade, Kongl. Majit, med
afslag å samma anhållan, bifallit Justitiaj-Cancellerens ofvanberör-
de hemställan. Under den tid, som derefter förflutit, hafva 6
Lands-Fiscals-tjenster, genom innehafvarnes afgång, blifvit lediga;
af hvilka ingen blifvit återbesatt, utan antingen districterne sam-
manslagits med andra dylika, eller, om sådant för tillfället ej
kunnat ske, åt lämplig person uppdragits, att förestå tjensten,
intill dess en sådan reglering kan ega rum. På detta sätt skalk
den åsyftade inskränkningen i antalet af Lands-Fiscaler smånin¬
gom uppnås, och då blir tillfälle att så organisera denna corps,
alt Lands-Fiscalerne blifva, hvad i andra länder förstås med
Kronans Procuratorer och Advocater, samt således endast utföra
de åtal, hvartill de af vederbörande myndighet förordnas, men
utan rättighet, att, såsom nu sker, sjelfve väcka åtal för hvarje¬
handa större och mindre förbrytelser.”
Då det sålunda är upplyst, att denna fråga för närvarande
är under reglering, och att flera Lands-Fiscals-tjenster redan
blifvit indragne, synes det verkligen vara mindre lämpligt, att
Rikets Ständer ä nyo till Kongl. Majit framkomma med en sådan
anhållan, som Utskottet föreslagit; helst indragningen af dessa
tjenster i alla händelser icke är så af behofvet påkalladt, alt
icke dermed ännu någon tid kan uppskjutas, samt en bråd¬
störtande indragning skulle komma att medföra utgifter för Stats¬
verket, enär de afskedade Landsfisealerne i sådan händelse ägde
rätt att fordra ersättning för de sportler, hvilka de förlorat. Om
således bemälde tjenstemän än någon gång skulle uti landsor¬
terne anställa kitsliga åtal, så anser jag, att sådant måste med
tålamod fördragas, tills den påbörjade regleringen hinner blifva
fullbordad. Af dessa skäl hemställer jag, om icke Utskottets
hemställan borde lemnäs utan afseende.
Häruti instämde Herr K. A. Almgren.
Herr Billström: Jag finner de skäl, hvilka Utskottet lågt
till grund för sitt utlåtande i denna fråga, vara så giltiga, att
jag icke kan annat, än tillstyrka bifall till förevarande Be¬
tänkande.
Herr Berglund: Äfven jag önskar bifall till Betänkandet,
emedan det är af stor vigt, att Landsfiscals-tjensterne indragas,
på det allmänheten må fredas från alla de kitsliga åtal, som nu
al dem anställas.
Herr Schartau: Jag tviflar visserligen ej derpå, att Lands¬
fisealerne uti orterne åstadkomma ledsamheter genom de möj¬
ligen obefogade åtal, de anställa; härtill är dock förnämsta or¬
saken den, att dessa tjenstemän icke hafva någon ordinarie lön,
utan alt allt, hvad de för sitt uppehälle behöfva, måste samlas
genom sportler; men de utgöra dock en controlerande myndig¬
het i samhället, och i dessa tider, då behofvet af sädane myn¬
532
Den 7 December.
digheter snarare ökas, än minskas, dä vära författningar, t. ei.
rörande bränvins-tillverkningen och dylika erfordra skarpa con-
troler, för att ej leda till missbruk, tinner jag inig föranläten,
att, lika med Herr Lagergren, yrka, att Utskottets hemställan
mätte lemnäs utan afseende.
Häruti instämde Herr Gillberg.
Herr Machel: För min del kan jag ej inse. att det lände
Staten till någon fördel, om man inrättade en mängd lönlösa
onödiga tjenstemän, sorn endast hade att lefva af de sportler,
de kundo hämta genom ätals anställande. Följden skulle blif¬
va den, att de, mot erhållande af skälig vedergällning, skulle se
genom fingrarne med brotten, och ej åtala dessa, utan i högst
få fall. Beträffande den omnämnde regleringen i öfrigt, så lin-1
ner jag den icke vara särdeles nödig, utan anser det vara lämp¬
ligast, om det stadgades, att hädanefter icke några nya Lands-
fiscaler tillsattes, utan att, i nion, som de nuvarande afgingo,
deras tjenster indrogos.
Herr Lagergren: Herr Machel måtte icke hafva rätt fattat
mitt sista anförande. Den Promemoria, jag haft äran uppläsa,
innehåller nemligen, att Landsfiscals-tjensterne skola, i nion af
nu varande innehafvarnes afgång, inskränkas till En i hvarje
Län, samt att Justitise-Cäncelleren ej ämnar luta dessa tjenste¬
män, sedan derus antal blifvit pä nämnde sätt förminskadt,
fortfarande, vara ställde på samma fot, som nu, utan att åt
dem anskaffa nödiga löner. Att, såsom Utskottet föreslagit, hos
Kongl. Muj:l anhålla om dessa tjänsters indragning, vore, i min
tanka, ej lämpligt, enär i sådan händelse de nuvarande inne-
hafvarne erhålla ett grundadi anspråk pä sportel-ersättning, samt
dessa beställningur i •mångå fall ej kunna undvaras. .lag för¬
nyar derföre min anhållan, att Utskottets tillstyrkan mätte lem¬
näs utan afseende.
Discussionen var slutad, och Herr Talmannens framställ¬
ning om bifall till Utskottets Betänkande, Nx> 82, blef med Ja
och Nej besvarad, hvarjemte votering begärdes.
En så lydande voterings-proposition uppsattes, justerades
och anslogs:
”Den, som bifaller Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
sköttets Betänkande, Nio 82, röstar; Ja.
Den det icke vill, röstar; Nej.
Vinner Nej, afsläs Betänkandet.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, der¬
vid 19 af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel afludes förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en pä hvar¬
dera sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 29 Ja
emot 9 Nej; i följd hvaraf ofvannämnda Betänkande var
bifallet.
N:o 83, i anledning af väckta motioner, om ändring uti
hittills gällande bestämmelser, i afseende å Sveriges och Norri¬
ge* ömsesidiga handehilörhällunden.
Den 7 December.
533
Hwit Arnberg: Sednare tiders erfarenhet har visat, bura
magtpäliggande dot är för angränsande länder, alt deras tall¬
förvaltningar äro med hvarandra öfverensstämmande. Jag åbe¬
ropar i detta hänseende den Tyska Tullföreningen, som åstad¬
kommit sa oberäkneliga fördelar för alla de Stater, hvilka ingått
i densamma. Jag kan således ej annat, än gilla Utskottets rai-
sonnement om de ömsesidiga fördelar, de förenade Rikena skulle
kunna vinna, om deras tullförhållanden ordnades på ett ända¬
målsenligt sätt; äfvensom jag tinner, alt, då en reglering i detta
fall svårligen lärer kunna verkställas, utan nedsättning af en
Comité, Utskottet haft goda skäl, att här föreslå en sådan, som
kan utreda och granska alla till saken hörande omständigheter;
eller, med stöd deraf, att de Gomitéer, som för ett eller annat
ändamål pä sednare tider blifvit nedsatta, sällan ledt till någon
resultat, tager jag mig 'friheten hemställa, om icke uti Utskot¬
tets förslug bordo inflyta några ord, som mera, än nu, lemnade
garanti derföre, alt de män, som utvaldes till Ledamöter i Co-
mitén, voro fullt vuxne det vigtiga förtroendet, samt föreslår
derföre, att, i stället för 11Svenske och Norrske män\ det kom-
me att heta: "Svenske och Norrske erfarne och practiskt kun¬
nige män? Det är klart, att, om utredandet af denna sak ej
öfverlemnas åt man mod dylika egenskaper, något resultat deraf
ej kan följa; och jag skulle tro, att ett uttryck härom frän Ri¬
kets Ständers sida icke vöre så alldeles utan nytta.
Herrar Brinck och Gustafsson, med flere, instämde.
Herr C. J. Kock: Jag är belåten med det resultat, hvartill
Utskottet i detta full kommit, samt har egentligen icke eller nå¬
got alt invända emot de ord, Herr Arnberg föreslagit böra in¬
flyta i Utskottets hemställan; men jag tror, att man bör taga i
betraktande, huruvida dessa ord äro behöfliga eller rätt lämp¬
liga att här införa. Man kan väl icke ifrågasätta annat, än att
Kongl. Maj:t till Ledamöter i Comitéen Utser andra män, än sä-
dane, som ega nog skicklighet, att uppfylla det vigtiga uppdrag,
som dem anförtros.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Jag har förenat mig med
Herr Arnberg, just af det skäl, att man skall erhålla full säker¬
het derföre, att de personer, sorn i detta läll nises, kunna ut¬
rätta, hvad man af dem eger rutt att vänta; och jag är öfver-
tygad derom, att, i händelse de män, som å Svenska sidan del-
togo i reglerandet af den Svenska Tullen, egt sädane egenska¬
per, som Herr Arnberg nu omnämnt, resultatet af de dänga un~
deriiandlingarne skulle hafva blifvit för Sverige vida fördelakti¬
gare, än det nu blef. Jag anhåller derföre om proposition ä
bifall (ill Herr Arnbergs förslag.
Herr Ericson: 1 motsats till hvad Herr Knek yttrat, anser
jag, lika med Herr Brinck, det vara nödigt, att de föreslagne or¬
den komma alt i Ständernes underdåniga hemställan inflyta. Det
har ofta visat sig, att do Comitéer, som på sednare tider blif¬
vit nedsatte, icke uträttat någon särdeles nytta, emedan de män,
634
Den T December.
af hvilka Comitén rar sammansatt, ej innehade egenskaper, tom
ämnets vigt kräfde.
Herr II. A. Almgren: Äfven jag anser det af Herr Arn¬
berg föreslagna tillägg i Utskottets förslag vara nödigt.
Herr A. Berg: Instämmande med Herrar Arnberg och
Brinck, får jag, till undvikande af en återremiss, föreslå, att
Ståndet, med stöd af 49 §. Riksdags-Ordningen, nu genast an¬
tager Utskottets Betänkande, med den af Herr Arnberg der¬
uti föreslagne förändring, samt sedermera pä öfligt sätt in¬
bjuder de öfrige Stånden, att förena sig i detta beslut.
Herr von Koch: Till en början får jag betyga Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottet min erkänsla för det sätt, hvar¬
på det behandlat min motion, ty jag kan icke vara annat, än
belåten med den utgång, densamma vunnit. Beträffande åter
det tillägg, Herr Arnberg föreslagit uti Utskottets tillstyrkan, så
finner jag, lika med Herr C. J. Kock, detsamma vara helt och
hållet öfverflödigt. Kongl. Maj:t lärer, i min tanka, icke under¬
låta att till Ledamöter i den blifvande Comitéen utse erfarne
och pracliskt kunnige män, utan att Rikets Ständer behöfva der¬
om erinra. De personer, som uppgjorde öfverenskommelsen,
angående de nuvarande tull- och handels-förhållanderna emel¬
lan de båda Rikena, voro skicklige och practiske män; hvilket
ingen lärer jäfva, då jag nämner, att Comitéen, som behandlade frå¬
gan, bestod af följande personer: å Svenska sidan: af Wirsén,
af Klintberg, Skogman och Schvan, samt ä den Norrska: af Wedel
Jarlsberg, Motzfeldt, Lassen och Meltzer. Redan för 30 år se¬
dan insåg Regeringen vigten deraf, att till dylika magtpåliggande
uppdrag använda personer med bepröfvad skicklighet, och det
är icke att förmoda, det den nuvarande Regeringen försum¬
mar att i detta fall följa den fordnas föredöme. Jag anser
således det föreslagna araendementet vara onödigt, och en in¬
bjudning derom till de öfriga Stånden således icke af behof-
vet påkallad.
Häruti instämde Herr Sundler.
Herr Langenberg: För min del är jag icke emot en åter¬
remiss af'Betänkandet, men instämmer med Herrar C. J. Kock
och von Koch deruti, att det föreslagna tillägget i Utskottets
hemställan är helt och hållet öfverflödigt.
Herr Arnberg : Då jag med nöje hört, att flere af Ståndets
Herrar Ledamöter instämt i min åsigt om nödvändigheten alt
uttala en sådan opinion, som den jag ifrågasatt, har jag begärt
ordet, för att yttra mig, i anledning af den upplysning, Herr
von Koch meddelat om namnen på de personer, som deltogo i
underhandlingarne, rörande den sista regleringen af handels-
förhallanderne emellan Sverige och Norrige. Jag kan icke be¬
strida, att dessa personer voro skicklige och kunnige, men jag
tviflar, att de egde den pracliska erfarenhet, som i detta fall är
sä oundgängligen nödig. En sådan erfarenhet besitta blott de
personer, hvilka, boende på gränsen omellan båda Rikena, ega
kännedom om alla handelsförhållanden och mest lida af de ola¬
Dtn T December.
535
genheter, som mindro lämpliga författningar i detta hänseende
kunna medföra, samt derföre måste vara mest interesserade a(
förbättringar deruti. Till stöd för liegeringens åtgärd i detta
fall, tror jag, att det vore lämpligt, om Rikets Ständer uttryckte
den tanke, alt practiskt kunnige män i Comitéen insattes. Ordet
kunnige är väl, enligt logiken, rigligt, men dock ej här fullt till¬
fredsställande. Då, enligt 49 §. Riksdags-Ordningen, något hin¬
der icke möter derföre, att nu genast antaga Betänkandet, med
den af mig deri föreslagna förändring, anhåller jag om propo¬
sition i detta syfte.
Herr Wasrn: Hvad mig angår, skulle jag hefst se, att nå¬
gon ändring i förhållanderne emellan båda Rikena ej egde rum;
ty jag tror, att gränsboerne nu lefva lyckligast, då de ega rätt
alt sins emellan utbyta sina producter. Sverige förser nemli¬
gen Norrige med jordbruks-alster och hämtar, i stället, derifrån
sitt behof af sill. Dock som de förändringar, hvilka nu blifvit
ifrågasatta, äro ganska obetydliga, synes Utskottets förslag i det
hela vara ganska oskyldigt; hvadan jag älven ämnar bifalla det¬
samma; men om, på sätt en talare tyckes åsyfta, Comitéen skulle
bestå af Borgare från småstäderne i gränsorterne, skulle jag tro,
att den icke kommer att medföra någon särdeles nytta, enär
dessa Ledamöter möjligen skulle anse Norrige, som ett främ¬
mande land, och derefter reglera tullförhälfanderna.
Herr E. G. Lindström- Att en reglering uti handelsförhål-
landerne emellan Sverige och Norrige är al behofvet påkallad,
och skulle bereda dessa förenade Rikens gemensamma och öm¬
sesidiga väl, är utan allt tvifvel; men då motionairerne synes
endast haft afseende pä byteshandel med dessa länders egna
producter, finner jag mig böra fästa uppmärksamhet på det men¬
liga förhållande, som, äfven med främmande länders, hos oss
till införsel lofgifne varor, genom de olika tullbestämmelserne i
Sverige och Norrige, eger rum. Städerne på vestra gränsen
hafva isynnerhet derigenom lidit, och jag tror, att detta borde
och kunde äfven tagas i betraktande. Jag förenar mig uti Herr
Arnbergs framställning, att, uti den underdåniga skrifvelse, hvar¬
med Rikets Ständer komma att till Kongl. Maj:t ingå, den ön¬
skan måtte uttryckas, att Kongl. Majit ville till Comiterade utse
practiskt kunnige män.
Discussionen var slutad; och sedan Herr Talmannens fram¬
ställning om bifall till Utskottets Betänkande i oförändradt skick
blifvit med Nej besvarad, gjorde Herr Talmannen följande pro¬
position.
”Behagar Ståndet antaga Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets Betänkande, N:o 83, med den förändring, att näst ef¬
ter orden: ”Svenske och Norrske märi''' tillsättas orden: “erfärne
och practiskt kunnige"?
Svarades Ja; hvadan Ståndets beslut var, att Rikets Stän¬
der må hos Kongl. Majit i undedänighet anhålla, att Kongl.
Majit täcktes i Nåder utse och förordna en Comité af Svenska
och Norrska erfarne och practiskt kunnige män, för att under¬
536
IJrji T December.
söka, hvilka förändringar uti nu gällande bestämmelser, i afse¬
ende på handels- och sjöfartsförhällanden emellan Sverige och
Norrige, kunna vara, för trafikens ändamålsenliga underlättande
Rikena emellan, af behofvot påkallade, samt derefter uppgöra
t It förslag till författning i ämnet, som torde Ilikets Ständer i
Mäder meddelas.
Härefter framställde Herr Talmannen denna proposition:
”Beslutar Ståndet, att genom Protoeolls-Utdrag en inbjud¬
ning skall ske till de öfrige Stånden, att förena sig uti det
beslut, som i denna fråga nu blifvit fattadt.”
Svarades: Ja och Nej.
Herr Warn: För min del önskar jag, att denna inbjud¬
ning icke malte ega rum, emedan jag anser dylika hemställan¬
den tili de öfriga Stånden endast böra ske, i frågor af syn¬
nerlig vigt.
Herr A. Berg: Jag afstår från mitt yrkande om inbjud¬
ningen.
Herr C. J. Kock: Jag delar helt och hållet Herr Weerns
åsigler om inbjudningar i allmänhet, orh i detta fall synes en
sådan icke vara behöflig, dä det af Herr Arnberg föreslagna til¬
lägg är alldeles öfverflödigt; men dä Ståndet nu redan antagit
delta tillägg, så, ehuru jag ej eger något hopp att dermed något
vinnes, tager jag mig dock friheten hemställa , om icke en in¬
bjudning i detta fall borde ske, emedan Ståndets beslut eljest
vore ändamålslöst, enär det icke på något sätt blefve inom de
öfriga Stånden kunnigt.
Flere instämde.
Votering begärdes; hvadan följande voterings-proposition
uppsattes, justerades och anslogs:
”Oen, som vill, att inbjudning skall ske till Med-Stånden,
att förena sig i Borgare-Ståndets beslut, i anledning af Allmän¬
na Besvärs- och Hconomie-ltskottets Betänkande, N:o 83, rö¬
star: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, kommer denna inbjudning icke alt ega rum.”
Votering anställdes med slutna sedlar, elter upprop, der¬
vid 18 af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. Fn
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en pä hvardera sidan
om Herr Talmannen, befunnos innehålla 21 Ja emot 18 Nej;
i följd hvaraf Ståndet beslutat, att en inbjudning till Med-Stån¬
den skall ske, att förena sig i Borgare-Ståndets beslut, i anled¬
ning af Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets Betänkande,
N:o 83.
N.o 84, i anledning af väckt motion om upphörande af
rättigheten att använda Finska och Åländska fartyg för trans¬
port af trädvaror och tjära från de norra Länen till andra in¬
rikes orter.
Herr Grape: I likhet med hvad Utskotteto i Betänkandet
yttrat, anser jag den ifrågavarande Finska och Åländska farty-
Den 7 December.
537
sjons transporträtt böra mod nästa års stut upphöra, af don an¬
ledning, att något behof deraf för de norra provincerne icke
Vidare eger ruin. Städerne derstädes ega nemligen, utom de
större fartyg, hvarmed do drifva en direct handel pä atlägsna-
re länder, ett ganska betydligt antal smärre transportfartyg, oeh
skulle än dessa icke befinnas lillräcklige, sä kunna pä de tvän-
ne vintrar, hvilka återstå, till dess sjöfarten börjar är 1S46, sä
manga, som motsvara beholvet, nybyggas. Man bör dessutom
ihågkomma, att sjöfarten utgör en vigtig näringsgren, hvaråt
skydd icke bör vägras. Jag anhåller hos Herr Talmannen om
proposition pä bifall lill Betänkandet.
Herrar Sorbon Och Norin, med flere, instämde med Herr
G rupé.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Sedan sä mänga af Ståndets
Ledamöter instämt uti Herr Grapes yttrande, kunde det vara
öfverflödigt alt anföra något vidare, men jag kan icke underlå¬
ta, att nämna, det min tacksamhet mot Utskottet skulle hafva
varit än större, i fall Utskottet föreslagit, att den Finska och Ä-
ländska fartygen förunnade ifrågavarande rätlighet mätte med
nästa vår upphöra. Jag tror nemligen, att våra Skårgårdsboar
redan nu kunna besörja de frakter, sohr förekomma emellan
norra provincerna och det öfriga landet. Denna tanke vinner
bekräftelse af Landshöfdingarnes Femårsberättelser, hvilka ut¬
visa skåfgärdsbåtarnes pä sednare tiden betydligen ökade läste¬
tal. Stockholms trädvaruhandlare påyrka dessutom icke med den
ifver, som förr, Finnarnes bibehållande vid ifrågavarande räl-
tighet, och det mäste Väl raedgiTvas, att man är skyldig alt söka
bereda förtjenst ät egna landsmän, och icke bör på deras be¬
kostnad gynna utländske undersåtare. Jag beder, alt få anföra
ännu (vinne skäl. Genom detta, Finhårne lemnade, tillstånd har
man, ehuru kustförsvaret påyrkas, likväl motarbetat förökning af
Skärgårdsflottan och liiistboerhes utbildande till sjömän, hvilket
i farans stund vore af högsta vigt. Dessutom har denna Finska
och Åländska fartygens rättighet, att befara våra kuster, förskaf¬
fat en ficHdtlig magt lotsar pä Sveriges farvatten, hvilka man
ända till de minsta inloppen lärt sig känna. Detta är en om¬
ständighet, som ingalunda bör förbises, och äfvenlyret deraf
skall qvarstå, så lange hela generationen lefver. För min del,
Hoppas jag, alt ett sådant tillfälle för sista gången mätte vara
en främmande nation lemnadt. Emedlertid vill jag ej skilja mig
från dera, som instämt uti Herr Grapes begäran om bifall till
Utskottets förslag, utah anhåller äfven om godkännande deraf.
Herr Langenberg: I anledning af Herr vice Talmannens yt¬
trande, får jag erinra om de svårigheter, en Biksdagsman frän
de norra orterna påstod skola uppkomma, om Utskottets
förslag sattes i verket inom en kortare tid. Man ansåg sig der¬
före pligtig, att, genom det af Herr vice Talmannen klandrade
uppskof, söka afböja de befarade olägenheterna.
Herr Lundelius: Jag boder blott, att fä upplysa, alt den
34*
538
Den 7 December.
merlin;; gjorde sig inom Utskottet gällande, att om ifrågavaran¬
de åtgärd för hastigt vidtoges, kunde en stockning uti rörel¬
sen uppkomma. Eljest hade visserligen icke något uppskof va¬
rit behöfligt.
Vice Talmannen, Iierr Brinck: Jag har begärt ordet, en¬
dast för att anmärka, att jag uti mitt förra yttrande uteglömde
en half mening, då jag nyttjade uttrycket ”en fiendtlig magt.”
Jag ville säga: ”en magt, som kunde blifva fiendtlig.”
Disctissionen förklarades siutad, och, på Herr Talmannens
hemställan, filof Betänkandet godkändt.
N:o 85, i anledning af väckt motion om förtydligande af
Kongl. Förordningen den 11 Februarii 1832, angående Landt-
manna-seglationen.
Godkändes.
N:o 86, i anledning af väckt motion om upphörande af
Stapelstädernes åliggande, att importera vissa qvantiteler salt.
Herr Paul Berg: Jag hade trott Utskottet böra fästa något
afseende på motionen, då kändt är, att de påbudne saltqvanti-
teterne för flore städer öro betydligt större, än att de der kun¬
na finna afsättning, och hvad särskildt Uddevalla angar, kunna utaf
de denna stad till införsel päbjudne 4,500 tunnor årligen blott
emellan 2 och 3,000 afsättas. Af sådan anledning yrkar jag å-
terremiss.
Herr Schartau: Jag tror, att de orsaker, hvilka föranledt
stadganderne, angående stapelstädernes åliggande, att importera
vissa qvantiteter salt, nu mera undergått förändring, hvarföre
föreskriften härom kunde upphäfvas för de öfrige stapelstäder-
ne, likasom den redan upphört att för Stockholm vara gällan¬
de. Då likväl en fördom härför lägger hinder i vägen, torde
en sådan åtgärd ännu vara för tidig; men dä i en motion ned¬
sättning af ifrågavarande import-skyldighet blifvit för Uddevalla
stad begärd, kan jag icke annat, än understödja Herr Bergs yr¬
kande, att en annan behandling af motionen bör ske, än den
Utskottet låtit densamma vederfaras. Men jag anser återremiss
icke vara lämplig, utan Ståndet böra genast förena sig derom,
att för sin del besluta en Rikets Ständers Skrifvelse till Konun¬
gen, mod anhållan, att Uddevalla stads import-skyldighet mätte
nedsättas till 2,500 tunnor satt.
Herr C. J. Kock: Jag tror det visserligen vara skäl, att
nedsättning uti import-skyldigheten göres för Uddevalla stad, då
ej mer, än 2,500 tunnor, af de, densamma till årlig införsel
föreskrifne 4,500 kunna afsättas, men jag anser likväl ändamå¬
let lämpligast kunna vinnas, om Uddevalla stad ingär till Kongl.
Majit med anhållan om en sådan förändring. Jag anhåller för¬
denskull om bifall till Betänkandet.
Med Herr Kock instämde Herrar Lagergren och Berglund,
jemte flere andre af Ståndets Herrar Ledamöter.
Herr E. G. Lindström: Vid Herr Schartaus yttrande får
jag göra den anmärkning, att här icke är fråga om upplag af salt,
utan om import-skyldighet deraf.
Den 7 December.
539
Hörr R Berg: Jag får lemna den upplysning, att on dy¬
lik nedsättning blifvit af Uddevalla stad hos Kongl. Maj:t begärd,
men bifall dertill bar icke vunnits.
tlerr Ericson: Jag tror det stadgande, sorn ålägger Sta-
pelstädeme att importera vissa qvanliteter salt, nu mera vara
obehöflig!; man bär nemligen sett, att upphörandet af skyldig¬
heten, att hålla ständigt upplag af denna vara, icke medfört nå¬
gon skada, och jag är förvissad, att man här icke löper svåra¬
re äfventyr. Lika med Herr Kock, anser jag frågans dragande
inför Ständerna utgöra en omväg, som icke varit behöflig; men
tror Oter, att ett bifall till Betänkandet kunde synas innebära
ett godkännande och don af Utskottet uttalade principe om nöd¬
vändigheten af ifrågavarande import-skyldighet Jag biträder
derföre Herr Schartaus förslag.
Herr K. A. Almgren: På de af motionairen anförde skäl,
anser jag det af Herr Schartau, angående nedsättning till 2,500
tunnor af den qvantitet salt, Uddevalla stad åligger årligen im¬
portera, gjorde förslag böra bifallas.
Herr von Koch: Jag gillar visserligen icke principen, att
ett samfund ålägges importera vissa qvantiteter af någon vara,
och vore derföre böjd för bifall till motionairens förslag, men
det torde likväl vara nödvändigt, att bär fusta uppmärksamhet
vid en omständighet. Uddevalla stads skyldighet att importera
salt till ett quantum, högre, än det, hvilket för consumtionen
derstädes vanligen ur nödvändigt, härleder sig nemligen deri¬
från, att, vid de tillfällen, då silllen går till uti Bohusländska
skärgården, erfordras en större mängd af denna vara, så vida
icke brist derpå skall uppkomma. Det är också svårt, att från
Götheborg förskaffa sig salt, ja stundom vid de tider, då behof
deraf i synnerhet uppstår, omöjligt; sillfisket inträffar vanligen
under de sednare vintermånaderne, Februarii och Mars, och då
är communkationen med Götheborg afbruten, i anseende der¬
till, att skärgården denna tid vanligen är betäckt af is. Dessa
förhållanden orsaka nu ofta brist och förlägenhet för skärgards-
boerno, och jag fruktar, att belägenheten skulle blifva än svå¬
rare, om den föreslagna nedsättningen kornme att ega ruin.
Herr Lagergren: Lika med Herr Kock, anser jag lämpli¬
gast, att städerna vid dylika frågor vända sig directe till Kongl.
Majit, och icke derom ingå till Rikets Ständer. Hvad behofvet
af salt beträffar, måste man dessutom besinna, att det är helt
olika för Rikets Östra och för dess vestra kust; för den förra
afses nemligen blott det ordinaira behofvet, då den vestra ku¬
sten åter, vid de tillfällen, då sill eller annan fisk går till, be-
höfver salt till ett qvantum, sora svårligen later sig på förhand
beräkna. För öfrigt böra stapelstäderne, som sjelfva tillgodo¬
njuta vissa förmåner icke för mycket ifra på minskning uti de
onera, desamma, till landets fördel, åro ålagde. Med afseen¬
de å Uddevallas rätt, att directe hos Konungen söka den ned¬
sättning, som kan vara billig, anhåller jag om bifall till Betän¬
kandet.
540
Den T December.
Häruti instämde Herr Boström.
Herr Valleij: Jag instämmer med Herr Schartau, oell tror,
att skyldigheter oell rättigheter alltid höra motsvara hvarandra'.
Det är visserligen rigligt, att Sjtapelstäderne tiora införa det
qvantum salt, sorn erfordras: men dä Uddevalla är ålagd, att är¬
ligen införa 2,000 tunnor mor än der vanligen kunna afsättas
under äret, sä lärer i de är, dä sillen ej gär till ingen freda
denna stad för de förluster, som uppstå för dess handlande,
genom att. nödsakas hopa stora förlager af nämnde vara. Dess¬
utom lärer nog tillräckligt salt tillföras, när en större fiskfångst
försäkrar dess afsättning. Sedan, pä sätt motionairen, i anled¬
ning af Herr Köchs yttrande, upplyst, Uddevalla ingått till Kon¬
ungen med begäran om nedsättning, hvilken blifvit samma stad
förvägrad, kan jag ej finna, att ett origtigt förfaringssätt iagtta-
gits, genom att på sätt, sorn skett, för ändrings vinnande, vän¬
da sig tili Rikets Ständer.
Herr P. Berg: Jag ber, att blott tå upplysa Herr von Koch,
att, under den tid, sillen fiskas, kan ej något salt sjöledes till¬
föras skärgården från Uddevalla, emedan is denna tid hindrar
sjöfarten, utan plägar dä denna vara tagas från Götheborg.
Herr Ericson: Jag tror ett ytterligare skäl till bifall af mo¬
tionen ligga deruti, att, såsom här blifvit upplyst, hindrar in¬
galunda salttillgängen i Uddevalla, att brist pä donna vara upp¬
står i skärgården; hvarföre, oell d.ä nämnde stad icke billigtvis
kan åläggas högre import, än som motsvarar den ordinaira con-
suintionen, jag tillstyrker bifall till motionairens begäran.
Discussionen var slutad, och, uppå Herr Talmannens pro¬
position, beslöt Ståndet, att, för sin del, Rikets Ständer må i
underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit begära, att. sallimport-
skyldigheten för Uddevalla stad mätte nedsättas lill 2,500 tunnor.
rs;o 87, i anledning af äterremiss af Betänkandet, N:o 35.
Herr Warn: De många skäl, som vid återremissen bär an¬
fördes, för afskaffande af ifrågavarande obilliga afgifter, lära
ännu vara uti friskt minne, och jag förmodar, Ståndet icke haf¬
va uti detta afseende ändrat tänkesätt. Emedlertid kan jag icke
underlåta, att yttra min förvåning deröfver, att Utskottet, utan
att fästa afseende vid 3:ne Stånds äterremiss, förblifvit vid sitt
torra utlåtande. Jag anhåller, att Ståndet mätte fortfara uti
sitt beslut om afgifternes upphörande.
Häruti instämde Herrar Guslafsson oell K. Almgren.
Herr Bergsten: Jag har reserverat mig mot Utskottets be¬
slut, hvilket, efter mitt förmenande, borde hafva varit af föl¬
jande lydelse:
"Utskottet finner icke någon rättsgrund, hvarföre enskilde
skådespelare, och de som kringfara landet och visa konstridning,
m. m., skulle vidkännas några afgifter till Kongl. Thealerns el¬
ler Hofcapellets 1’ensionscassor, helst de för rättigheten alt gifva
representationer erlägga en ganska dryg bevillning till Staten,
och sjelfve icke ega att påräkna något understöd af dessa cassör.
Dessutom anser Utskottet ett billigt afseende böra fästas på de
Den 7 December.
541
lägre folkclassernos behof af nöje och tidsfördrif, och möjlighe¬
ten att medelst allmänna lustbarheter befrämja folkbildningen,
förmildra sederna, eller om delta högre mål oj altid uppnås
åtminstone afvänja arbetsclassen i städerne från kroglifvit, den
vanliga förströelsen, i brist pä andra oskyldiga tidsfördrif. Af
dessa skäl anser Utskottet det vara både obilligt och mindre
väl betänkt, att Staten, genom genom tryckande afgifter, fördy¬
rar tillträdet till skådespelen för den folkclass, som eljest eger
sä ytterst sparsamma tillfällen till förlustelse, — hvarföre Ut¬
skottet föreslår,
”att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet an¬
hålla, alt ifrågavarande Kongl. Bref den 14 Maji 1789
och den 30 Julii 1831 måtte, sä vidt de angå inländske
Skådespelare och Konstidkare, upphäfvas.”
Jag har velat gifva mina åsigter tillkänna, ehuru jag, ty
värr! lätt höra, att detta utlåtande af tvänne Ständ blifvit bi¬
fallet, och af det 3:dje lagdt till handlingarne. Då, i anledning
deraf, ingen ändring vidare lärer stå att vinna, anhåller, jag att
Ståndet måtte, med ogillande, lägga Utlåtandet till handlingarne.
Herr Billström: Enär Utskottet icke förmått vederlägga do
grundade anmärkningar, som, vid återremissen, här framställ¬
des mot Utskottets förra Betänkande, under Nio 35, uti denna
fråga, lära dessa anmärkningar få anses ännu qvarstå lill oför¬
minskad kraft och verkan. För min del mäste jag alltså vid¬
hålla, hvad jag tillförene yttrat, och vill nu blott upptaga, samt
med svar bemöta några af de ytterligare inkast, Utskottet i
förevarande utlåtande anfört. Utskottet förmenar, att det Kongl.
Bref, hvarigenom de öfverklagado afgifterne blifvit påbjudna,
mäste likaväl, som alla andra Kongl. Beslut, lända till efterrät¬
telse, intill dess det blifvit återkalladt, och har Utskottet derföre
ej trott sig böra bälö tillstyrka någon ändring. Härvid får jag
erinra att, om det är vordet ådagalagdt, alt det Kongl. Påbudet
ej i behörig ordning tillkommit, och att do deruti stadgade af¬
gifterne följaktligen äro orättvisa, sä lära dessa omständigheter
utgöra tillräckliga skäl alt uti det felaktiga söka rättelse. Den
ömhet, Utskottet visat för medlemmarne af den Kongl. Theatern
och Hofcapellet, synes mig hafva blifvit ulöfvad, på bekostnad
af de arma J.andsorts-Theatrarne, och doras sujetter, hvilkas
ställning visst icke är mindre ömmande, än de förstnämndes.
Utskottet finner det icke vara sannolikt, att do skådespelare, m.
11. personer, som i motionerna äro afsedda, skulle nedsätta si¬
na inträdes-afgifter derföre, att beskattningen lill Hof-Theatern
kommer att upphöra, hvadan det vackra ändamålet att bereda
en lättare tillgång på ädlare folknöjen ej på denna väg i någon
betydligare mon skulle kunna vinnas. Men att detta raisonne-
ment är orimligt, lärer lätteligen inses, ty nedsättes Skådespe-
larnes afgifter, så lära äfvenväl de både kunna och finna sin
fördel vid att nedsätta inträdesafgiften, hvarigenom allmänheten
herodes tillfälle alt oftare besöka Theatrarne, och der njuta en
oskyldig förlustelse. Do af Utskottet anförda motiver torde sä-
542
Den 7 December.
lunda, för ingen del, bofinnas tillfredsställande, hvarföre jag an-
liäller, att Ilögtärade Ständet mätte vidblifva sitt förut fattade
beslut i detta ämne; dock lärer, sedan ifrågavarande ullätande
redan blifvit af (vänne Ständ bifallet, numera ej återstå annat
än, att, med förklarande af Ståndes ogillande, lägga Itsfiotlcts
sednare yttrande till handiingarno.
Flere af Ståndets Herrar Ledamöter förenade sig med Herr
Billström.
Ilerr Lundelius: Till rättfärdigande af mitt handlingssätt, så¬
som Ledamot af Utskottet, hvars Ordförande är Directeur för
Kongl. Maj:ts Spcclacler, torde jag fä erinra derom, att jag re¬
serverat mig mot Utskottets beslut.
Herr Lafergren: Jag får öppet erkänna, att mina sympa-
thicr för Theatrarne i Landsorterne ej äro synnerligen lifliga,
och jag vill erinra ora det vid ett föregående tillfälle af mig
åberopade skäl för billigheten af ifrågavarande afgifter, det nem¬
ligen, att sujetterne vid förenämnda thealrar kunna, om de ega
en mera utmärkt talent, genom inträde vid den Kongl, thea¬
tern, utbilda sina antag, och i sin ordning blifva af dess pen¬
sioner dolaglige. Samma skäl gälla väl icke för förevisare af
konster, djur, m. m., men man bör ihågkomma, att Kongl. The-
aterns och Hof-Capellets Pensions-cassor hafva dessa afgifter sig
af gammalt tillerkände och tyckas med samma rätt kunna upp¬
bära dem, som Faltigcassorna i mänga Städer draga inkomster
af sådane representationer, hvilka endast mot dylika afgifter fä
på dessa ställen gifvas.
Herr Langenberg: I anledning af det yttrande, att Ordföran¬
den i Utskottet är Directeur för Kongl. Theatern, får jag uttala
don, som jag tror, allmänt delade tanka, att denne Ordföran¬
dens function har icke inverkat på lians handlingssätt, såsom
medlem i Utskottet.
Herr A. Berg: Jag hyser visserligen icke sympathicr för
Acteurs-slaten i landsorten, men deremot ganska lifliga för rätt¬
visa och billighet; och då väl icke lärer kunna nekas, att dessa
afgifter äro obilliga, samt sålunda blifvit ansedde af 3:ne Riks¬
stånd, hvilka återremitterat Utskottets förra Betänkande i den¬
na sak, så hade jag trott, att Utskottet deråt bort egna en an¬
nan behandling. — Emedlertid får jag, med anledning af frå¬
gans utgång anhålla hos Bevillnings-Utskottets Ledamöter af detta
Stånd, alt min af Ständet gillade erinran mot Bevillnings-Stad-
gan, i hvad den rörde afgifterne för representationer i Hufvud¬
stad en och landsorten, mätte hos detta Utskott röna en mildare
behandling. Hvad en talare yttrat om Utskottets Ordförandes
opartiskhet, kan ej annat, än glädja mig. För öfrigt inser jag,
att efter den utgång saken hos frenne Riks-Stånd fält, återstår
ej annat, än att, pä sätt här blifvit föreslaget, med ogillande,
lägga Utlåtandet till handlingarne.
Herr C. J. Kock: Jag anser mig endast böra åberopa mitt
yttrande, då frågan förra gången här förevar, och jag beklagar,
att do skäl, som da anfördes, ej lyckats tillvinna sig afseende
Den 7 December.
543
inom Utskottet. Utskottet medgifver, att ifrågavarande afgifter
kunna kännas betungande, men tror, utt det blefve än svårare,
örn Cassorna komme i mistning deraf. Man hyser sålunda ej
några betänkligheter mot, att grunda pensionairernes fördel oell
anspråk på en orättvisa. Herr Lagergren liar, såsom skäl för
Utskottets åtgärder, sagt, att sujetterna i landsorten kunna söka
inträde vid Kongl. Theatern, men, såsom lian sjelf medgifvit,
gäller ej detta, hvad beträffar lindansare, björntämjare och dy¬
lika konstmästare, hvilka pä denna väg ej lära vinna ersättning
för sådana afgifter. Jag har ej något vidare att tillägga, dä
hvarje åtgärd till ändring numera är fruktlös.
Discussionen ansågs slutad, och, på Herr Talmannens fram¬
ställning, beslöt Ståndet, alt, med ogillande ej mindre af delta
Utlåtande, än af betänkandet, N:o 35, lägga desamma till hand-
lingarne.
Och N;o 88, i anledning af återremiss af Betänkandet,
N:o 39.
Lades till handlingarne.
§. 7.
Enligt hvad uti 1 §. af denna dags Protocoll omförmäles,
hade Ståndet beslutat, att Tisdagen den 10 dennes sammanträ¬
da, för att sig emellan utse 21 Ledamöter och nödigt antal
Suppleanter uti det förstärkta Stats-Utskottet; och blef, efter
Herr Vallegs förslag och uppå Herr Talmannens proposition,
Suppleanternes antal nu bestämdt till 10.
§. 8.
Föredrogs å nyo Herr Ericsons den 30 sistlidne November,
med anledning af 56 §. liiksdags-Ordningen, väckta, men dä
bordlagda, Motion derom, att de vid 1S40 och 1841 årens
Riksdag, dels såsom lån, dels såsom anslag, för hamnanläggnin¬
gen vid Åhus beviljade 35,000 R:dr, fortfarande, intill 1847 års
slut, må i Riksgälds-Contoiret för ändamålet reserveras.
Herr Langenberg uppläste en motion af denna lydelse:
"Da jag, med Högtärade Ståndets medgifvande, var bort¬
rest, under det öfverläggningen om Stats-Ulskottets Betänkande,
N:o 61, förevar, kunde jag icke begagna mig af den rätt, 56 §.
liiksdags-Ordningen tillägger hvarje representant. Jag får såle¬
des nu, dä en af Ståndets Ledamöter, Herr Ericson, väckt mo¬
tion om reserverande af 35,000 R:dr för en hamnbyggnad vid
Alius, hvilken motion jag begärde hvilande på bordet, och se¬
dan Stats-Utskottet ansett, att bland de anslag, som icke behöfva
reserveras för Gråda Canals fullbordande, afsalte 50,000 R:dr
äfven voro inberäknade, föreslå, att denna summa ovilkorligen
må komma att utgå framdeles, då byggnaden af nämnde Canal
möjligtvis kan komma att företagas. Att detta byggnadsföretag
är för den ort, hvarigenom canalen skulle gå, af stort värde,
upplyses bäst af Herr Westlingers anförande inom detta Högt¬
ärade Stånd och Tit. Weströms i Bonde-Ståndet vid sistlidne Riks¬
dag, rörande detta ämne; hvarföre jag anhåller om remiss af
544
Den 7 December.
frågan till Stats-Utskottct, sora af tillgänglige handlingar icke lä=
rer uraktlåta, att upplysa Rikets Ständer om nödvändigheten, att
ofvanberörde 50,000 R:dr ina värda tor afsedt ändamål reser*
verade till utgående.”
Dessa tvänne motioner blefvo, hvar efter annan, till Stats*
Utskottet remitterade.
§. 9.
Föredrogos och bordlädes följande Utskotts Utlåtanden ,
Memorial och Betänkanden:
l:o Stats—Utskottets:
N:o 78, i anledning af väckta motioner, om beredande af
aflöning för en vice Bibliothekarie vid Kongl. Bibliotheket;
N:o 79, i anledning af väckta motioner, om anslag för
en gång till inköp af instrumentalier, ni. m., för trenne Naviga¬
tionsskolor;
Nio 80, i anledning af Kongl. Majits Nådiga framställning, om
afskrifning af eller ersättning för ätskillige, dels på öfverskot-
ten af Statsverkets inkomster anordnade, dels från 'Kongl*
Stats-Contoiret af under händer hafvande medel bestridde, ut¬
gifter;
N:o 81, i anledning af Kronofogden A. G. Lidinsons undcr-
derdåniga ansökning, om eftergift af honom ådömd ersättnings*
skyldighet, i och för uraktlåten bevakning af Kronans fordran i
en Concurs;
N:o 82, i anledning af väckt motion, om öfverlåtelse till
Haparanda Stad af Capitaines-bostäliet vid Norrbottens Fältjägare¬
corps, flapaniemi, N:o 1, £ mantal;
N:o 83, i anledning af väckt motion, rörande Waxholms
Stads invånares besittningsrätt till derstädes befintliga tomter
och lägenheter ;
Nio 84, i anledning af väckt motion, angående befrielse för
en del hemmansegare i Hortlax by från erläggande af tillök-
ningsskatt;
N:o 85, i anledning af väckt motion, angående upphörande
af Busthåliares vid Cavalleri-Regomentcrna åliggande, att utgöra
s. k. Trosspassevolånce-afgift;
N:o 86, i anledning af vackt, fråga om utbekommande af yt¬
terligare begrafningshjelp efter aflidne Landt-Räntmästaren J.
F. Alm;
Nio 87, i anledning af föreslagen lindring uti vilkoren
för de till odlingsföretag inom åtskilliga Län medelade Stats¬
bidrag;
N:o 88, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående, förre Departements-Cheferries vid C.eneral-Tull-Sty-
reben, Presidenten af Dillbergs och Cancellie-Rådet Valerii be¬
friande från ådömdt ersättnings-ansvar i målet, rörande den ef¬
ter aflidne Uppbörds-Tullförvaltaren Finer yppade balance, dels
särskilda motioner, i fråga om beviljandet af enahanda eftergift
för förre Kamereraren, Kammar-Rätts-Rådet Winroth och förre
Controlleuren Middendorff;
Den 9 December.
545
N:o 89, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, era
felt ytterligare anslag af 4000 R:dr årligen, till understöd för
Hust- och Rotehållare i Jemtland; samt
N:o 98) • afseende pa aflöningen för den hos Riks-Stånden
och Utskotten anställde betjening.
2:o Allmänna Besvärs- och Economie-Utskotlets:
N:o 89, i anledning af väckt motion, om Ränteförsäkrings-,
Lifränte- och Lifförsäkrings-anslalters inrättande i Sverige;
N:o 90, i anledning af vackt motion, om hämmande af
handeln med Apothcks-privilegier;
N:o 91, i anledning af återremiss af Betänkandet, N:o 25,
angående väckt fråga om inköp tilt Kyrkorna i Riket af en ny
upplaga utaf Psalmboken, med chorai-melodierna och messan;
N:o 92, i anledning af väckt motion, om tillåtelse, att få in¬
rymma skattlagd qvarn och husbehofsqvarn i samma qvarnhus;
N:o 93, i anledning af erhållen återremiss af Betänkandet,
!S:o 37; och
N:o 94, i anledning af erhållen återremiss af Betänkandet,
N:o 44, angående väckt fråga om förbättring af Lots-Statens
lönevilkor.
§. 10.
Protocolts-Utdrag öfver särskildta denna eftermiddag fattade
beslut justerades.
Plenum slutades kl. 9 e. m.
In Odem
E. G. Runeberg,
l)en 9 December.
Plenum kl. 6 e. m.
§. i.
Herr Talmannen tillkännagaf, att plenum hos Ståndet åden**
ha tid blifvit utsatt, med anledning deraf, att underrättelse, för¬
liden gårdag, ankommit derom, att Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Slåndet ärnadé, eftermiddagen denna dag, hafva pleni-
sammanträdeh.
§. 1
Ifrån Med-Stånden ankomna Protocolis-utdrag, söm å Stån¬
dets bord varit, för genomläsning, tillgängliga, lades till hand-
lingarne.
B nr g.-Stånd, Fröt. vid L'rt, Riksd. 1844 o. i84o, IL 35
546
ben 9 December.
§. 3.
Ifrån Med-Stånden ytterligare ankomna Protoeolfs-Utdräg
blefvo, för att vara, för genomläsning, tillgängliga, a Ståndets
bord lagda.
§. 4.
Justerades: i:o Protoeollet för den 27 sistlidne November,
Och 2:o den del af Protoeollet för den 5 i denna månad,
hvilken omfattar dä förehafd behandling af Iievillnings-Utskot-
tets vid Betänkandet, N:o 11, fogade förslag lill ny Bevilt-
nings-stadga.'
§. 5.
fierr Petré erhöll ordet och yttrade: Af förekommen an¬
ledning anser jag mig böra tillkännagifva, att, så vidt jag hade
tillfälle att vid sist hällne Talmans-coriferenee iakttaga, erfor
jag icke, att någon gemensam tanka der yttrades om omöjlig¬
heten att, ander täppet af instundande Januarii månad, afsluta
Riksdagen, Endast Preste-Ståndels Talman tycktes, i detta hän¬
seende, hysa någon betänklighet.
§. 6,
A riyö föredrogos följande Stats-Utskottets Utlåtanden,
nemligen:
N:o 62, i anledning af väckt motion, om inleverering till
Statsverket af den under Kongl. Krigs-Collegii förvaltning stående
En per mille-fonden.
Godkändes.
N:o 63, i anledning af hegardt anslag, i stället för den
hemmansegare inom Landa Socken af Halland tillerkända, men
dem frånröfvade, utflyttningshjelp.
I sammanhang härmed anmäldes och upplästes ankomna
Protocolls-utdrag. dels från Bonde-Ståndet för den 2 i denna
månad, enligt hvilket samma Ständ beslutat, att ett, till 500 R:dr
fi:co nedsatt, belopp borde i nämnde afseende af allmänna me¬
del utgå, samt tillika inbjudit Med-Stånden, att i delta beslut
deltaga, dels ock från Préste-Ståndef, för don 5 dennes, med
tillkännagifvande, att detta Stånd antagit Bonde-Ståndets omför-
ihälda inbjudning.
Herr Schartau begärde ordet oell yttrade: Såsom Ledamot
äf Sfafs-Utskottet har jag der biträdt Utskottets ifrågavarande
Utlåtande, det jag ock mi fortfar att anse vara Välgrundad!.
Detta utgör emedlertid icke hinder derföre, att, i likhet med
hvad tvä Stånd redan lära beslutat, en nådegåfva af 500 R:dr
B:co kunde tillerkännas nämnde hemmansegare; men ingalunda
bör summan Jernnäs, i form af någon ersättning för hvad utaf
de dem anslagne utflyttningshjelps-medeln gått förloradt. En¬
dast under detta vilkor vill jag, för nain del, antaga Bonde-
Ståndets inbjudning.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Jag instämmer uti den af
fierr Schartau yttrade åsigt; men tror tillika, att det skulle vara
Ben 9 December
m
Ståndet vänligt besluta den ifrågasätta gåfvan, helst, enligt bref
frän Pastor inom Landa Socken, hvilket jag sett, förmäles, att
den person, frän hvilken utflyltningsmedlen röfvades, vid beröra
da tillfälle blifvit sä illa mårterud, att han deraf hotas att, för
sin återstående lifstid, blifva krympling.
Herr Kjellberg: Jemte det jag förenar mig uti de föregå*-
ende lalarnes bär yttrade åsigfer, vill jag tillkännagifva, att, vid
ärendets behandling hos afdelningen inom Utskottet, upplystes
del, att den hemmansegare,, hvilken medlen med våld afjiändes,
blifvit af de öfrige hemmansegarne, hvilka uti medlen hade del,
för deras andelar lagsökt och underkastad utmätning.
Herr Ceger: Jag vill ej upptaga tiden med ytterligare dis*
mission i ämnet, ulan tillstyrker, alt 500 R:dr B;co ina, såsom
nådegåfva, för ifrågasatta fall utgå.
Herr Gustafsson: Äfven jag är benägen att bifalla, det
500 li:dr B:eo uti ifrågavarande afseende anslås, men under det
enda vilkor, att de utgå, i fonn af nådegåfva, ty Utskottets Ut¬
låtande, deri jag deltagit, år otvifvelaktig! yälgrundadt.
Herr Valley: För min del anser jag mig icke böra antaga
Bonde-Ståndets inbjudning. Ämnat, hvarom fråga är, Ii vilade
länge, för anskaffande al närmare upplysningar, på Utskottets
bord, men slutligen upplystes det, att rättegången emot den
person, sorn mistal medlen, ännu icke blifvit afgjord. Jag tror
således, att Utlåtandet bör godkännas. Äro vederbörande i
tillfälle, att vid annan Riksdag, gifva vidare utredning åt ämnet,
är ju öppet, att göra ny framställning härom, då, efter sig före*
teende omständigheter, kan beslutas.
Herr Lagergren: Jag kan icke annat, än godkänna Utkot-
tets ullätande; men Bonde-Ståndets inbjudning torde förtjena
något afseende. Jag hyser dock tvifvelsmål, huruvida vi, vid
föredragningen af detta utlåtande, hvilket afser Stats-anslag,
kunna öfvergå till bestämmande af en nådegåfva. Derföre be¬
der jag, att Protocolls-utdruget, som omfattar BonderStåndets
inbjudning, må än en gång uppläsas, hvarefter jag må blifva i
tillfälle, att närmare besinna, om ärendet är af beskaffenhet
att behöfva återremitteras, eiler inbjudningen redan nu kan för¬
anleda till bestämmande af en dylik gåfva.
Berörde Protocolls-utdrag upplästes, hvarefter Herr Lager¬
gren fortfor: Jag tinner nu icke betänkligt, att bifalla inbjud¬
ningen. Jag kan icke förmoda, alt sådant kan leda till prseju-
dicat, då, i förevarande full, är fråga oin ersättning för en för¬
lust, hvilken tillkommit derigenom, att freden ocb allmänna sä¬
kerheten i landet blifvit störda,
Discussionon ansågs slutad, och Herr Talmannen gjorde
först denna proposition: Behagar Ståndet, med afslag å Bonde-
Ståndets inbjudning, att anslå 500 R:dr B:co, i stället för den
hemmansegare inom Landa Socken af Hallands Län tillerkända,
men dem frånröfvade, utflyttuingshjelp, bifalla Stats-Utskottets
utlåtande, N:o 63?
Härtill svarades Nej. hvarefter Herr Talmannen vidare gjor*
548
Den 9 December.
tie denna framställning: Behagar Ståndet, med godkännande af
den uti Stats-Utskottets utlåtande, N:o 63, intagne slutledning,
besluta, att pä det sätt biträda Bonde-Ständets inbjudning, att
Ståndet bifaller, att ett, till 500 R:dr B:co, nedsatt belopp må,
såsom gåfva, af allmänna medel till förrbemälde hemmans-
egare utgå?
Svarades Ja, och bade Ståndet sålunda fattat beslut, i
enlighet med denna proposition.
lN:o 64, angående yrkad restitution till Upsala stad, af erlagd
eganderälls-bevillning lör en del af stadens jord.
Bifölls.
Herr Gillberg: ”Jag bar begärt ordet, endast för att be¬
klaga det öde, som nu drabbat Upsala stads cassa, hvars ställ¬
ning, ty värr! icke är den bästa; men då Kongl. Maj:ts Nådiga
Stadfästelse-liesoiution af den 3 December 1816, rörande Up¬
sala stads Embets- och Tjenstemäns Aflöningsstat, bestämmer,
att, dä cassans tillgångar ej medgifva, att till fullo utbetala de
fastställda löne-beloppen, skola stadens Embets- och Tjenste¬
män brista mark om mark; och dä sådant sannolikt snart kom¬
mer att ega rum, skola bemälde Embets- och Tjenstemän åt¬
minstone erfara den synnerligt lugna tillfredsställelse, att de,
medelst bevillning å lönerna, nära in duplo, bidragit till Sta¬
tens många och stora behofver. Likväl bade jag trott, att, i
vårt land, icke bort finnas en rättvisa förAcademie, och en an¬
nan rättvisa för stad; ty, såsom kändt är, befrias Academier-
nes cassör från ifrågavarande bevillnings-afgift för dylik jord.”
N:o 65, i anledning af Fullmägtiges i Riksgälds-Contoiret
hemställan, angående den nu mera indragna Cancellist-tjcnslen
vid deras expedition.
Godkändes.
N:o 66, i anledning af väckta motioner, om alia bevili-
nings-medels samt öfriga Statsmedels ingående till Riksgälds-
Contoiret.
Herr Talmannen yttrade dervid: Detta Stats-ltskoltefs Ut¬
låtande är indeladt uti flera punkter, och kan således, allt el¬
ter som Ståndet behagar bestämma, behandlas punkt för punkt,
eller i sin helhet. I öfrigt vill jag fästa Ståndets uppmärk¬
samhet derpå, att ärendet är af lika natur med de i 69 §. Re-
gerings-formen omförmälda, hvadan samma Utlåtande väl kan
bifallas, sådant det blifvit föreslaget, men icke med förändring
antagas, utan måste, der sådan vrkas, Utlåtandet till Utskottet
återgå, med förklarande af den åsigt, som Ståndet anser böra,
vid ärendets ytterligare behandling, deri göra sig gällande.
Således hemställer jag till Ståndet, om det icke må anses lämp¬
ligt, att discussionen fortgår öfver utlåtandet i sin helhet, hvar¬
efter proposition kan göras å hvarje punkt särskildt.
Herr Foenander: Jag anhåller, det Herr Talmannen i för¬
sta rummet behagade göra proposition å Utskottets Utlåtande,
pag. 9, i anledning af Riksdags-fulimägtigen Fredrik von Zweig¬
bergk» från Skaraborgs Län motion, i afseende å de ordina-
Den 9 December.
lie Stats-inkomsternas uppbörd och leverering. Bifalles denna
min framställning, torde jag derefter vidare få begagna mig af
ordet.
Herr Talmannen anförde: Milt nyss hafda yttrande anty¬
der, att jag ämnat göra särskild proposition ä don del af Ut¬
låtandet, som Herr Foenanders framställning afser; nion jag ba¬
de trott, att discussionen derförinnan kunde öfver det bela
fortgå.
Herr Fornander: Icke allenast för mig, utan äfven för
dem, hvilka med mig dela lika åsigt i förevarande ämne, är det
nödigt, att frågan om ordinarie Stats-inkomsternas ingående til!
lfiksgälds-Contoiret afgöres, innan vidare beslut i dessa frågor
lättas, då detta utan tvifvel blifver deraf beroende. Jag anser
Utskottet icke hafva framlagt tillräckliga motiver för afstvrkande
af bifall lill berörda förslag. I Utlåtandet heter det väl: ”att,
som, enligt Utskottets tanka, med Riksgälds-Contoirets nuvaran¬
de organisation och bestämmelse icke är förenligt, att åt det¬
samma gifva en dylik, vidt omfattande, verkningskrets, samt den
omständighet, att endast en dol af Statsbidragen utgöres i con¬
tant, innefattar ett väsendtligt hinder emot öfverflyttande ifrån
Stats- till lfiksgälds-Contoiret af befattningen med grundskatter¬
nas emottagande, har Utskottet, med afseende härå, och innan
förenkling i sättet för sistnämnda skatters utgörande hunnit till-
vägabringas, ansett sig icke kunna tillstyrka någon förändring, i
afseende pä de ordinarie Statsinkomsternas uppbörd och leve¬
rering”, men icke innefattar detta nöjaktiga skäl, dä man vill
vinna ett stort ändamål, hvilket likväl ej kan ske, med mindre,
än att äfven Rikets ordinarie inkomster ingå till Riksgälds-Con-
toiret. Det väsendtligaste hindret vill man tinna uti Riksgälds-
Contoirets nuvarande organisation. För att komma till målet,
må dock gerna en reorganisation af nämnde verk ega rum.
Då mitt omdöme öfver sednare delen af Utlåtandet kommer alt
Jivila pä det beslut, man, i afseende å berörda motion, fattar,
förnyar jag min anhållan, att Utlåtandet uti nu ifrågasatta del
må först till behandling företagas.
Herr Gråå: Mig vill det synas, sorn bör dotia Utlåtande i
sin helhet discuteras, hvarefter dess särskilda punkter torde bö¬
ra, hvar efter annan, till afgörande framställas.
Häruti instämde Herr Schartau.
Herr Ekholm: Jag delar Herr Foenanders åsigt om före¬
dragningen af detta ärende, helst det ej kan vara hans mening,
att första punkten partieit, och de öfriga alla tillsammans, må
komma under proposition, utan endast att ökad uppmärksam¬
het möjligen skulle komma alt fästas vid första punkten, om
den, skiljd för sig, behandlas.
Discussionen härom var slutad, och då Herr Talmannen,
med föranledande af densamma, föreslog Ståndet, att, vid be¬
handlingen af detta Utlåtande, iakttaga den ordning, att Utskot¬
tets å pag. 9 antecknade Utlåtande, i afseende å de ordinarie
Stats-inkomsternas uppbörd och leverering, först särskildt af-
550
Den 9 December.
liandias, hvarefter Utlåtandet, i öfriga delar, företages till dis-
cession och afgörande, — svarades Ja och Nej, samt begärdes
votering.
En yoferings-proposition blef derefter uppsatt, justerad oell
anslagen, af denna lydelse:
”Den, sou) vill, att Stats—Utskottets l flätande, N:o 66, bo-
(utndlas på det sätt, alf discussionen ilia fortgå öfver Utlåtan¬
det i dess helhet, och att propositionen sedermera må ske på
hvardera af Utlåtandets särskilda punktör, röstar; Ja.
Den det icke vill, röstar; Nej.
Vinner Nej, kommer behandlingen af Utlåtandet att ske på
det sätt, att framställningen, pag. 9, angående de ordinarie
Slats-inkomsternas uppbörd och leverering, först skall discute-
ras och afgöras, samt att, sedan detta föregått, den öfriga de¬
lon af Utlåtandet må företagas till discussion och afgörande.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, hvarvid
fern af Ståndets Herrar Ledamöter yoro frånvarande. En sedel jf-
ludes förseglad, och de öfriga, sedan tvänne af dem blifvit, så¬
som lagda, den ena i den andra, casserade, befunnos innehålla
34 Ja emot 16 Nej; i följd hvaraf Ståndet beslutat, att discus¬
sionen skulle fortgå öfver Utlåtandet i dess helhet, hvarefter
proposition komme att ske på hvardera af Utlåtandets särskilda
punkter.
Herr Werrn: Då erfarenheten visat, att Stunderna icke för¬
mått afböja godtyckliga anordningar eller anvisningar pä bespa¬
ringar, sorn ingalunda funnits pä under händer hafvande medel,
o. s, v., så länge Ri|rsbokslutet ingalunda upplyser, huru stort
Statens förlags-capilal egentligen är, och Räntekammarens be¬
hållningar ej eller få inventeras, så länge är Ständernas af våra
grundlagar förutsätta control pä Statsmedlens användande gan¬
ska ofullständig och kan lätt kringgås. Det misstroende, man
velat finna denna åtgärd innebära emot närvarande Regering,
saknar så mycket mera ali grund, som motionen är väckt för
liera år tillhaka oell, vid förra Riksdagen, fann mycket delta¬
gande inom detta Ständ. Jag yrkar bifall till Betänkandet, och
att den underdåniga Skrjfvejsen i ämnet må författas på det
satt, Herr Norin föreslagit.
Häruti instämde Herrar Valley, Kjellberg, E. G. Lindstrom,
Guslafsson, Boström, Berglund, Tjernberg och Wedberg,
Herr Lagergren: Alt, vid flera föregående Riksdagar, en
fråga i samma sy ftning, som denna, varit vackt och vunnit myc¬
ket, ehuru delodl, bifall, måste antagas härröra deraf, att den
häntyder pä djupare liggande förhållanden. Det kan ej förnekas,
att en viss ofullständighet, en slags desorganisation j vårt ad¬
ministrativa väsende börjat, för manga är sedan, småningom
allt mera träda i dagen. Emot den minskade regelbundenhet,
hvartill denna ofullständighet kan gifva anledning, har man ve¬
lat tinna botemedel. 1 Professor fhomanders reservation är det¬
ta förhållande vidrördt. Fordom ägde nemligen Kammar-Colle-
gium en vidt omfattande verkningskrets, enär Statens alla in-
Den i) December.
komster der redovisades, ehuru sjelfva medlen ingingo till Stats*
Contoiret, oell derifrån utbetalades. Den controlerande tillsy¬
nen öfver hela Rikets uppbörds-verk hvilade då, odelad, uti
Kammar-Collegii vård, och detta egde i viss man ännu ruin,
den tid, jag försl koni i Statens tjenst. Under Kammar-Colle-
gium fanns nemligen ända till 1823 ett Contoir, kalladt Afräk-
nings-Contoiret, uti hvilket alla till Stals-Verket inflytande con¬
tenia uppbörds-medel, lik-sorn alla från Stats-Contoiret utgåen¬
de Assignationer, ovilkorligen skulle annoleras, Så att Kammar-
CollegiUm alltid egde kännedom både örn inkomster och utgif¬
ter. Stats-Contoiret utgjorde, i äldre tider, endast cassa, lör
inkomst och utgift, lydande under, eller i administrativf hän¬
seende förknippad med, Kammar-Collegium, hvilket var det verk
som egentligen hade tillsyn öfver Statens financer och deras re¬
dovisning, ehuru ulbetalnirtgarne, efter fastställda stater, hestrid-
des af Stats-Contoiret, som utgjordes af en Chef och Commis-
sarier, titan någon förvaltnings-myndighet. Uti detta, smånin¬
gom likväl väsendtligen modifierade, äldre förhållande gjordes
den sista och slutliga rubbningen under Stats-Rådét, Grefve
Wirséns tid, då Afräknings-Contoiret från Kammar-Collegium åt¬
skiljdes och öfvertlyttades till Stats-Contoiret, samt gransknin¬
gen af Landsböckerna alldeles frångick Kammar-Collegium och
ålades Kammar-Rätten. Jag delar Professor Thomanders tanka,
att det vore önskvärdt om så väl uppbörden, som redovisnin¬
gen för Statsverkets ordinarie och extraordinarie inkomster, all¬
männa beVillningen undantagen, besörjdes af något annat verk,
än Stats-Contoiret; men detta borde Vara étt Kronans Verk, e-
medan landets regering, men icke någon arman Corporation e-
ger uppbära, använda och redovisa do tili Statens behof an¬
slagna Stats-inkomsterna. Emedlertid är nu detta ämne icke
egentligen föremål för Utlåtandet, och jag öfvergår således till
den del af detsamma, deri åtskilliga allmänna intraders ingå¬
ende till Riksgälds-Contoiret lillstyrfees. Redan förra Riksdagen
yttrade jag mig deremot. Jag kan icke så förstå 64 §. Rege¬
ringsformen, som skulle det stå i Rikets Sländers magt alf,
med bibehållande! helgd af densammas innehåll, förordna om
ifrågavarande medels ingående till Riksgälds-Contoiret. Denna
CrUndlags-§. är af följande lydelse: ”Så väl Rikets ordinarie
Statsmedel och inkomster, som hvad, på sätt omförmäldt år,
Under namn af extraordinarie utlagor eller beVillningar till Stats¬
verket af Riksens Ständer anslås, vare under Konungens dispo¬
sition, atl till de, af Riksens Ständer pröfvade behof och efter
den upprättade Staten, anordnas.”
Uti en föregående §. är särkildt utmärkt, hvilka af Statens
inkomster räknas till de i 64 §. omnämnde ”extra ordinarie ut¬
lagor eller beVillningar”, till skillnad från den allmänna bevill¬
ning, hvarom i 66 §. afhandlas, och hvilken synnerligen bör
användas till afbetalande af Rikets gäld, i hvilket afseende ock
förvaltningen af densamma skall af Riksgälds-Contoiret ombesör¬
jas; då deremot den i 64 §. ömförmälda bevillning, enligt §:s
552
Den !J December
ordalydelse, skall, i likhet med Rikets ordinarie Statsmedel och
inkomster, ”vara under Konungens disposition.” Detta förhål¬
lande komme dock att upphöra, derest sistberörde bevillning
skulle till liiksgälds-Contoiret aflemnas. Svenska Statsverket är
visserligen i den ovanligt lyckliga belägenhet, att kunna bestri¬
da landets utgifter, utan att anlita det löpande årets inkomster,
men det är icke att betrakta för sä gifvet, alt inkomster, som
härtill skola användas, influtit och äro disponibla. Sädant in¬
träffar ej sällan med så kallade natura-effecter, deraf vära
stats-inkomster till en betydlig del bestå. Vid sådana tillfällen
kan brist uppkomma, som åter, under det föreslagna skicket,
skulle föranleda uttagning af medel på det hos Riksgälds-Con-
toiret ställda creditiv, och jag kan således icke finna annat, än
att Riksgälds-Contoiret, vid sådana tillfällen, skulle sättas i nöd¬
vändighet alt antingen hålla större cassa, än hittills, eller ge¬
nom län anskaffa medel till statsbehofvens fyllande, om ej stock¬
ning skulle inträffa. Man har visserligen till förebyggande här¬
af, föreslagit, att Riksgälds-Contoiret skulle tillhandahålla Stats-
Contoiret ett creditiv på Gf>6,(>66 R:dr 32 sk. li;co, men i den
form, detsamma nu är anvisadt och bestämdt, kan det vid
hvarje Riksdag annorlunda regleras. Omständigheter kunna in¬
träffa, hvarigenom detta creditiv kommer att förminskas eller
indragas, och en rubbning i Statens förmåga att bestrida de all¬
männa utgifterna skulle då ofelbart hos oss, likasom vi sett
ske i andra länder, inträffa, .lag, som håller mig fast vid den
grundsats, att den magt och de rättigheter, som, enligt våra
Grundlagar, tillkommer Konungamagten, icke kan förminskas el¬
ler delas, utan fara för statens välfärd, anser mig, i enlighet
dermed och under åberopande af hvad jag förut anfört, ej
kunna bifalla detta Utlåtande, utan anhåller om återremiss der¬
af, med den tanka, dervid uttryckt, att motionerna i ämnet ic¬
ke böra godkännas, f öfrigt vill jag anmärka ; att jag i denna
min framställning förbigått allt det organiska eller, om man så
vill, det teckniska i frågan, hvarvid eljest kunde vara att erin¬
ra, att Riksgälds-Contoiret icke är någon myndighet, som har
att befalla öfver Kronans tjenstemän; att de, som hafva vården
derom, äro i saknad af de speciela insigter, hvilka för en slik
förvaltning, som den ifrågasatta, erfordras; att dessa insigter ic¬
ke genom ett förordnande tillskapas, utan endast mogna under
en långvarig vana och befattning med dessa ärender; och att,
om hvad nu är föreslaget bringas i verkställighet, oreda och
villervalla nödvändigt skola uppkomma, att förtiga do högre ut¬
gifter, hvilka häraf blefve en följd.
Herr Foenander: Vid början af denna mycket förberedda
discussion, ville det dock synas, som skulle densamma komma
att helt hastigt slutas. Kanske kunde det ock nu vara nog för
mig att begära votering, då jag icke annorlunda, än vilkorligt
tillstyrkt bifall till utlåtandets Skulle likväl det å pag. 9 i ut¬
låtandet upptagna tillstyrkande ogillas, är jag alltid färdig att
biträda utlåtandet i öfrigt, — men också först då, ty derförin-
Dea 9 December.
553
nan kan något resultat, till fördel för det hela, ej vinnas. Jag
tror icke, att någon vagar bestämdt påstå, att någon reda der¬
med kan anses uppnådd, att af de omkring 20 särskilda in¬
komst-titlar, om hvilkas redovisning hos Riksgälds-Confoiret vore
fråga, efter Utskottets förslag, endast fem af dem bringas i det
föreslagna förändrade förhållandet.
Herr Petré: Jag hade önskat, alt denna fråga blifvit å för¬
middagen företagen, visserligen icke derföre, alt man denna
afton här besväras af svindlande hetta, nion emedan jag på
Ståndets bänkar saknar en och annan af Ståndets, Slats-Utskot-
tet tillhörande, Ledamöter. Hvad sjelfva öfverflyttningsförslaget
angår, eger det för sig fem föregående Riksdagars häfd. Der¬
under har ämnet hunnit blifva uttömdt. Emedlertid tvekar man
icke nu, att upprepa deremot förut gjorda anmärkningar, hvilka,
långt för detta, blifvit på ett segrande sätt vederlagda. Att nu
vidare härmed uppehålla sig, vore onyttigt förspillande af tiden.
Således ämnar jag endast kortligen besvara en uti reservatio¬
nerna förekommen och af en talare här vidrörd ogrundad upp¬
gift. Man har nemligen påstått, att förslaget syftar på att för¬
svaga Konungainagten, eller innebär ett försök att inkräkta på
dess område. Gå vi icke särdeles långt till flydda tider till¬
baka, skall full anledning för ett motsatt omdöme icke komma
alt saknas. Hvad har det väl under föregående tid varit, sorn mest
bidragit att sätta Konungainagten på en svag ståndpunkt? Hvad
är det väl, som mest alstrat misstroende emellan de bäggo
Statsmagterne? Månne icke de förhållanden, som förmått den
förra Regeringen att röra sig med så kallade under händer
hafvande medel. Statshushållningens betänkliga ställning under
den föregående Styrelse-epoken har förnämligast bidragit att
ställa Konungainagten i en svag position. En svaghet af denna
art bör undvikas, ty olägenheterna af ett fortsatt försvagande
system kunna aldrig till hela sin vidd beräknas. Ett förslag,
som undanrödjer möjlighet af detta systems underhållande och
är egnadt att befästa förtroendet till Styrelsen, kan således icke
innebära någon våda för en Konungamagt, hvars stärkande, åt¬
minstone i moraliskt hänseende, det. deremot skulle på det
högsta befrämja, .lag instämmer fördenskull med Herr Warn i
begäran om proposition på bifall till Utskottets förslag.
Herr Anders Berg: Såväl under diseussionen inom Stats¬
utskottet, som på detta rum har blifvit sagdt, att, om ock en
million R:dr R:gs eller Courant, hvad benämning den hädanef¬
ter kan erhålla, skulle nu af Ständerna ställas till Kongl. Maj.ts
disposition vid förefallande behof, så kunde det hända, alt vid
nästa eller en annan Riksdag detta creditiv indrogs. Någon så¬
dan åtgärd kan jag dock icke föreställa mig utan en spänning
emellan båda Statsmagterna, till det högsta stegrad; och om en
för landet så olycklig period skulle inträffa, sä hafva Ständerna
en vida radicalare utväg att begagna, nemligen ätt, med stöd
35*
Dui 9 Betttmhe.r.
af 57 ?. K. F., beit och hållet neka att Slaga sig någon be¬
villning.
Frågan om Grundlagsenligheten af det väckta förslaget, som
blifvit bestridd, i stöd af 67 §. R. F., är i min tanke lätt be¬
svarad, om man blott vill göra sig den mödan att läsa den ci¬
terade §. lill slut; ty der står tydligen, att samtelig» Rikets in¬
komster skola vara under Konungens disposition, att till af Ri¬
kets Ständer pröfvade behof och efter den upprättade Staten an¬
vändas, men alldeles icke om dessa medel skola förvaras i Stats-
e!ler Riksgälds-Contoiret. bagger man nu härtill, att samteligo
Talmännen, under 5 föregående Riksdagar, icke vägrat proposi¬
tion på denna, nu för 6:to gången, föreslagna^förändringen, sä
torde flere bevis pä Grundlagsenligheten vara öfverflödig». Det
återstår således att undersöka, huruvida den dispositionsrätt,
Konungen hittills haft öfver bevillningsmedlen, inskränkes ge¬
nom dessas inlevererande till Riksgälds-Contoiret; — jag tror
det icke, ty, såvida ordalydelsen i 67 §. R. F. skall vara en
sanning, så lärer den icke kunna förstås på annat sätt, än att
de inflytande Statsmedlen skola af Konungen disponeras inom
de bestämda anslagssummorna, och då det icke kan synas mig
länkbart, alt Riksgälds-Contoirets Fullmäktige, för tillfredsställan¬
de af någon nyck, skola, i trots af den för dem utfärdade in-
struction och do deruti förekommande straffbestämmelser, hvilka
icke, åtminstone för närvarande, äro af natur att leka med, skota,
säger jag, våga neka att utbetala de af doras principaler, Rikets
Ständer, bestämda summor, så kan jag icke finna annat, än att
Konungens höga rätt, i detta fall, är lika oinskränkt, om med¬
len anordnas från Riksgälds- eller Stats-Contoiret. En del af
extraordinarie inkomsterne, såsom den så kallade allmänna be-
villningen, kort- och tidningsstämpel-afgifterne, hafva, under en
lång följd af år, directe ingått till Riksgälds-Contoiret, utan att,
mig veterligen, delta Contoirs Herrar Fullinägtige försökt atlinskrän-
ka Konungens dispositionsrätt af den utaf Ständerna bestämda Stats—
fyllnadssumma!). Ett annat tydande af67§. RF., skulle, i min tan¬
ke, innefatta, att Konungens dispositionsrätt öfver do ofta nämnde
bevillningsmedlen skulle kunna utsträckas ända derhän, att, då
medlen förvaras i Stats-Contoiret, större eller mindre delar af dessa
medel kunde till andra ändamål och belopp, än Konungen sjelf
föreslagit och Rikets Ständer beviljat, disponeras, eller med an¬
dra ord, att Konungen skulle handla på sidan af, eller öfver
Grundlagen; men jag åtminstone är fullt öfvertygad, att Sveri¬
ges Konung hvarken önskar sig en sådan magt, eller skulle der¬
af någonsin vilja göra bruk. Nyttan af den föreslagna förän¬
dringen skulle, i min tanka, blifva, att derigenom mera reda
skulle uppstå inora förvaltningen af Statens medel, att det skulle le¬
da lill mera enkelhet och lättfattlighet för Stats-Revisorerne, i af¬
seende på controlerne, och möjligen sådana balancer derigenom
kunna undvikas, som den, om hvars afskrifning Kongl. Maj:t, un¬
der denna Riksdag, afgifvit Nådig Proposition, och som frän
Stats-Utskottet i Betänkandet, N:o 88, inkommit och nu finne*
fivilande på Ståndets bord. Den tidpunkt torde möjligen icko
Den 9 December
555
rara »5 aflägsen, då ränteperscdlarne blifva förvandlade i pen¬
ningar, hvarigenom det åter kanske ieke blir omöjligt, att alla,
såväl ordinarie, som extraordinarie skatter kunna ingå tili ett
gemensamt Statens inkomst-contoir, som Herr Kjellberg i sin
motion kallar ”Casseurn", då Stats-Contoiret får fungera, som
Bokhållare, i afseende på utgifterne. Om för resten detta in¬
komst-contoir eller Drätsel-Verk kallas Riksgälds-CoiUoir, elior
erhåller något annat namn, är mig alldeles likgiltigt. Motstands-
ifvern hos en af förslagets snillrikaste vedersakare har fört ho¬
nom sä långt, att han till och med tänkt sig ett möjligt förny¬
ande af en revolution, sådan, som den 19 Augusti 1772, "då
friheten blef dömd tilt döden", och äfven vederbörligen afrät-
tad, och att Regeringen, under sådana förhållanden, kunde be¬
falla Tull-Styrelsen, Post-Styrelsen, Landshöfdingarne, m. fl., att
icke hörsamma de, i afseende på bevillningsmedlens inlevere¬
rande till Riksgälds-Contoiret, förut lemnade föreskrifter, för att
på detta sätt återföra dessa medel "i Regeringens chatuller eller
Bureauer." Alt allt sådant kan inträffa under ett laglöshets-
tillstånd, vill jag visst icke förneka, men jag är lika öfvertygad
om, alt ett sådant numera är nästan otänkbart, som om, att, i
händelse någon i tidernas längd skulle önska förnya ett sådant
försök, som den 19 Augusti 1772, han likväl först skulle be¬
tänka sig derpå, ty i kampen emellan friheten och magten är
det icke alltid sä gifvet, att den sednare skall ligga öfver.
Herr Norin: Jag heder att få instämma uti do af Herrar
Warn, Petré och Anders Berg afgifne yttranden. Härmod kun¬
de väl, hvad discussionen i detta ämne angar, vara tillfyllest,
men jag vill dock, med hänseende till det motstånd förslaget af
en talare rönt, anhålla, att nu fä utur Ståndets Protocoll upp¬
läsa det yttrande denne talare, hvars namn här må blifva o-
nämndt, då hade i samma ämne. Det är af denna lydelse:
"Efter min åsigt, kan 64 §. Regerings-Formen icke hafva mer
än en mening. Den eger verkligen det företräde framför
åtskilliga andra Lagstadganden, att icke med förde! kunna un¬
derkastas olika tolkningar. Derigenom stadgas, att icke allenast
Rikets ordinario Statsmedel och inkomster, utan äfven hvad, un¬
der namn af extraordinarie Utlagor eller Bevillningar till Stats¬
verket af Rikets Ständer anslås, skall vara under Konungens
dispositionsrätt, må upphöra, finner jag likväl icke, att berörde
§. innefattar något hinder emot förslaget om ifrågavarande me¬
dels ingående till Riksgälds-Contoiret, men jag tror icke, att för-
delarne deraf skulle blifva så stora, som man velat förespegla."
Med anledning af della yttrande hade jag trott, alt talaren
skulle kommit till samma åsigt nu, men den dagliga erfaren¬
heten, att allt är förgängligt i denna verlden, och framför allt
menniskans åsigter, bekräftar sig härmed än ytterligare. 1 hän¬
seende till den anmärkning, som blifvit framställd, i afseende
a förvaltningen af ifrågavarande medel, tillåter jag mig alt upp¬
läsa några rader utur en af reservationerna, innehållande nå¬
gra ord, hvilka ej bort kontina dit. Dessa rader lyda, sorn
556
Den 9 December
föijer: "Så länge Styrelsen tär röra sig med "ander händer
hafvande medel” och hjelpa sig sä godt den kan, utan serskildt
understöd af creditiver, har hon ett helt annat interesse att för¬
valta medlen någorlunda försigtigt, än när hon får sig en annan
Cassenr, som skulle hålla henne med penningay till erforderligt
belopp, och till mindre belopp, än det erforderliga, kanjucrc-
ditivet icke bestämmas, derest man, skall kunna göra sig någon
förhoppning om Styrelsens bifall till förslaget." Om reservan¬
ten stadnat vid orden "någorlunda försigtigt", skulle jag hafva
varit af lika åsigt med honom, Nu deremot tror jag tiden vara
inne, att tillvägabringa den äskade ändringen med förvaltning
af ifrågavarande medel, så att försigtigheten ej må sättas pä för
starkt prof. Hvad en annan talare här yttrat emot förslaget,
finner vederläggning uti hans eget anförande i lika ämne vid
förra Riksdagen. Jag godkänner utlåtandet, med den förändring
likväl, som uti min reservation finnes upptagen.
Vice Talmannen, Herr- Brinck: 1 hufyudsaken är jag af lika
åsigt med dem, som talat för bifall till Stats-Ctskottets ifråga¬
varande utlåtande, lin föregående talare, sorn motsatt sig för¬
slaget, har dock medgifvit, att uppbörden och förvaltningen af
Statens medel kunde lämpligare ega rum af annat verk, än
Stats-Contoiret. Hetta är äfven mili tanka, och intill dess or¬
dinarie inkomsterne hinna, regleras ä annan fot, önskade jag,
att Riksgälds-Coiitoiret, såsom ett Sländernes verk, mätte, såsom
Stats-Uskottet föreslagit, få uppbära och förvalta de extra-ordi-
narie inkomsterne. Het hinder nian derföre, vili Önna uti 64 §.
Regeringsformen, försvinner, som. jag tror, der man behagar
läsa denna §. till slut. Man har trott, att Riksgälds-Conloiret,
genom bifall lii! detta förslag, skulle nödgas hälla större Gassa,
och såmedelst i räntor förlora, men man torde, vid frågans be¬
dömande, i hänseende lill denna omständighet, icke böra för¬
bise, att öfverskottsmedlen legat stundom ända till 2 år i Stats-
Contoirels värd, utan att gifva någon ränta, under det Riksgälds-
Contoirot, för liqviderande. af Contoirets skulder, nödgats upp-,
taga lån emot ränta. Utan tvifvel skulle förslaget, verkställd t,
medföra ordning och reda, De, som deltagit uti Revisioner öf¬
ver Statsverkets räkenskaper, veta nogsamt, att det för närva¬
rande är omöjligt, att till ziffran fullkomligt, granska dem, då,
efter hvad kändt är, Statsverket är i tillfälle att röra sig med
medel, som ännu icke blifvit till redovisning angifne. i afse¬
ende å hvad här blifvit, sugdt om erforderlig större insigt, än
den inom Riksgälds-Contoiret för handen varande, för uppbörd
och redovisning af medlen, får jag erinra, att, hvad Tullmedlen
angår, så insättas de förut i Banken, och de levereringar, som
ske från Landtränterierna, åtföljas af Landshöfdingarnes inå-
nadsförslag. Särdeles i hänseende till Charlie Sigillatee-medlen
har man velat finna sådant svårt, men äfven dessa medel redo¬
visas af Landshöfdingarne, som förordna försäljningsman, hvilkas
säkerhet Stats-Contoiret p löfvar. I öfrigt delar jag Herr Petrés
Den 9 December.
557
troende. Uti närvarande lid ser åtminstone icke jag något så¬
dant. Jag ser tvärtom härvid in i framtiden, och vill derföre,
att man icke, vid (rågans bedömande, fäster sig vid individen,
ty denne dör, medan Staten, sorn det egentligen angår, fort-
lefver. Må derföre Stats-Utskottets ifrågavarande utlåtande
bifallas! ,
Herr de Siare': Det är en sanning, att detta ämne sedan
flera Riksdagar varit ä bane Yid den sista biträdde äfven jag
den mening, som Ståts-Utskottet nu framställt, derföre, att jag
deri såg ett medel, att möjligen återföra någon del af det e-
mellan Regering och Folk då störda förtroendet, dymedelst, att
Regeringen försattes utom tillfälle till den frestelse, som be-
viliningsmedlens omedelbara disponerande visat sig medföra.
Behofvet af detta tvångsmedels användande synes icke nu vara
för banden, dä ännu intet misstroende uttalat sig emot den när¬
varande Regeringen, som likväl omöjligen, med någon aktning,
för sig sjelf, skulle kunna undgå, att i den föreslagna åtgärden
finna uttrycket af ett tydligt misstroende. Jag anser, för min
del, högst opolitiskt, att de oprivilegierade Stånden, hos hvilka
Regeringen ännu tyckes söka ett stöd, undandraga henne delta
stöd af förtroende, innan skäl dertill förekommit.
Den siste värde Talaren har velat visa, att större eller min¬
dre förtroende icke härvid behöfde considereras. Densamme,
ansträngde likväl alla krafter helt nyligen , för att fä beviljaJt:
det obetydliga beloppet af 15,000 R:dr, som Regeringen hade
begärt till så kallade Exercice-squadroner, under förklarande1,,
alt frågan utgjorde ett ”lörtroende-votum”. Att nu undanrycka
samma Regering några millioner Bevillningsmedel, som alla Re¬
geringar alltid haft under händer, anser samme talare också be¬
visa förtroende. Jag må bekänna, att besynnerlig,, j»obegriplig,,
förefaller mig denna logik.
Den utväg Utskottet vidtagit, att soulagera Regeringen med,
ett creditiv på en million, synes mig utgöra en halfmesure, va¬
ra ett utportionerande af förtroende, sorn jag ännu mindre kan
gilla. Man tyckes dermed likasom vilja säga: En million kunna
vi våga att lemna Eder, men icke så mycket, som J för närvar
rande håfven att, efter i grundlag gifna föreskrifter, disponera.
Om, och när det visar sig, att vår Regering, i detta hänseende,
sviker förtroendet och missbrukar sin magt, det vill säga, dra¬
ger de anförtrodda medlen frän sina ändamål, då må heldre
den nu föreslagna methoden, i sin helhet, jemte annan räfst,
vidtagas.
För öfrigt, och vid närmare betraktande, måste man finna,
att öfverflyttningen skulle i verkställigheten mötas- af stora be¬
tänkligheter —- den största i sammansättningen af Riksgälds-Gon-
toirets styrelse, under vårt, ännu fortgående, olyckliga represen¬
tationssätt. Dessa Fullmägtige äro och hafva merendels alltid
varit tillsatte efter så kallade Riksdiigs-löi tjänster, ofta nog af
parti-inflytelse, icke sällan med afseende pä individens behof
af det åtföljande salarium. Oberäknad! en redlig och god vilja*
558
Dtn 9 December.
*om hos desse Herrar och Män i rikt mått måste erkännas, tord#
de väl i öfrigt och allmänneligen vara att hänföra under le
gros hon sens, som omöjligen kan göra tillfyllest för den mera
utsträckta krets för verksamhet och omdöme, som man nu ville
5t dem öfverlemna. 1 frågan att handhafva och administrera
det konstiga och högst invecklade machineri, i afseende pä do
Bevillningsmedels uppbärande, användande och redovisande, som
nu inga till Stats-Contoiret, mäste jag derföre hysa mera för¬
troende för Kronans kunnigare, erfarnare och med controler be-
lagde Embetsman. Jag har väl hört en Riksgålds-Contoirets
Fullmägtig nu helt dristigt förklara, att den ifrågavarande för¬
valtningen ej kan finnas särdeles svår. Jag kan dock icke af
detta yttrande öfvertygas, då det deremot visat sig, att desse
Fullmägtiges redan egande bestyr är, och sedan sista Riksdag
varit, för dem benigt nog. Jag har, vid ett föregående till¬
fälle, på detta rum sökt fästa uppmärksamhet på ganska anmärk¬
ningsvärda misstag i Riksgålds-Contoirets förvaltning, som under
fortsatt tillämpning kunna hafva vådliga följder.
Det är i sanning en högst egon märkvärdighet, att just den
sida, som vid alla tillfällen åberopar vår representations odug¬
lighet, deri jag ock instämt och alltid skall instämma, vill åt de¬
legerade af denna representation, valda ståndsvis, öfverlemna
en sä stoi' verksamhet och inflytelse, som den ifrågavarande,
hvarigenom de i månget fall skulle komma att stå öfver Konun-
gamagten. Man anser således delen icke vara så oduglig, som
det hela, en sats^som svårligen kan försvaras.
Elur två skäl är det således, som jag finner mig icke böra
bifalla utlåtandet, det ena, att jag tror det vara betänkligt, att
Borgare-Ståndet i närvarande stund derigenom visar Regerin¬
gen ett oförtjent misstroende, och det andra, att betydliga
svårigheter, onödiga invecklingar och omgångar skulle kom¬
ma att uppstå vid medlens uppbärande, förvaltande och an¬
vändande.
Herr P. 11. Lindström: Nu, som vid förra Riksdagen, år
jag öfvertvgad om det goda uti utförandet af det förslag, hvar¬
om här är fråga. Med min röst har jag dertill bidragit inom
Stals-Etskottet, och jag fullföljer denna åsigt. Hvad sjelfva sa¬
ken och fördolarne deraf i öfrigt vidkommer, beder jag att få
instämma med Herrar JVoern, Petre och A. Berg. Att utaf 64 §.
Regeringsformen kan hämtas stöd för motsatt mening, inser jag
icke, likasom jag ej eller kan finna åtgärden innebära eller ut¬
märka bristande förtroende. Jag vågar snarare påstå, att den,
i framtiden vidtagen, skulle sålunda anses. Nu är rätta tid¬
punkten för förändringen inne, och den bör således ske. Följ¬
aktligen bifaller jag utlåtandet, dock med den af Herr Norin,
i hans reservation föreslagna förändring.
Häruti instämde Herrar Kjellberg, Sorbon och Gillberg.
Herr Foenander: En talare har behagat hänvisa till milt
yttrande i denna fråga under förra Riksdagen, och en annan
har funnit för godt att meddela mig visa råd ecb varningar mot
Den 9 December.
659
ineonseqvenee. Det år af denna anledning jag anhåller att när¬
mare, än för 011 stund sedan, fä förklara mina tankar i ämnet.
— Vid 1840 ars Riksdag yttrade jag, oell jag vidhåller vid den¬
na, den åsigt: att 64 §. af It. F. icke lägger något hinder i vä¬
gen för utförandet af deri åtgärd, som Siats-Utskottet ånyo till¬
styrkt; men jag erkänner, att jag då, med mindro noggrannhet,
an nu, afvägt utsigterne för .vinnandet af de resultater, som
motionairen haft för ögonen. Professor Thomander har i sin re¬
servation uppfattat och yttrat sig öfver äfven de ändamål, som kunna
hafva varit åsyftade, ehuru de icke blifvit i motionen omnämn¬
da, och jag delar helt och hållet hans tankar, samt kommer,
lika som lian, till deri slutsats, att, enär det icke later sig göra
att annorlunda än genom öfverflyttningen till ett enda Statens
Verk, utaf uppbörden af alla, så väl ordinarie, som extraordi¬
narie inkomster, vinna det mål, som motionairen åsyftat, lika
litet, som de ändamål, hvilka derunder kunna hafva varit inbe-
gripne, så återstår i sanning icke något annat, än det, äfven¬
ledes af Professor Thomander framhållna, det nemligen, att le¬
da till en opinions-yltring, således till ett beviljadt eller väg¬
radi förtroende-votum. Det vore med någon benägenhet lör
jemnförelsen förlåtligt, och i alla hänseenden lätt förklarligt, om
man i detta ögonblick målade sig framtiden utan skuggor; men
äfven utan att vara en af de mest sanguiniska förhoppningar-
nes sköldhållare vill jag, det må vara oparlamentariskt, eller ej,
förklara, att jag till den närvarande Regeringen hyser ett för¬
troende, sorn endast utaf handlingar, i motsats till hvad vi re¬
dan erfarit, skall kunna rubbas, och att jag, under synpunkten
af ett förtroende-votum, icke kan komma att rösta för bifall till
förslaget. Modgifves det nu, att förändringar, som icke inne¬
fatta några förbättringar, snarare bära stämpeln af ett otidigt,
än af ett nyttigt och ändamålsenligt reformbegär, och erkännes
det tillika, att den nu ifrågavarande halfva reformen icke kan
bära någon af de frukter, man deraf hoppats skörda; sä åter¬
står ingenting annat, än ett afslag på Stats-Utskottets lllåtande,
och det är derpå jag vördsammeligen yrkar.”
Herr Billström: Då jag hvarken af de omsorgsfullt författade
reservationer, som finnas bifogade Stats-Utskottets förevarande
utlåtande, eller af hvad under discussionen här blifvit anfördt
emot den ifrågaställda öfverflyttningen af extra Stats-inkomsterna
till Riksgälds-Contoiret, rubbas i den öfvertygelse, jag hyser om
nyttan af denna ölvoi flyttning, kommer jag att lenina min röst
för antagande af Stats-Utskottets tillstyrkande, endast med den
af Herr Warn och flere talare antydda förändring, nemligen att
Rikets Ständers anmälan hos Kongl. Majit om deras beslut i
ämnet mätte ske, i enlighet med det förslag, som af Herr No¬
lin uti dess reservation blifvit framställdt.
Herrar Paul Berg och Sorbon instämde.
Herr C. J. Kock: Lyckligtvis har jag icke varit i tillfälle,
att, på detta rum, yttra mig öfver ifrågavarande ämne och
behöfvor således icke befara att för motsägelse blifva apostro¬
560
Den 9 December.
ferad, i de få ord, jag vill hafva åran andraga. Jag han icke,
i likhet med en föregående talare, finna, att 64 §. Ii. F. lägger
något hinder i vägen för Rikets Ständer, att, för deras del, be¬
sluta oin alla bevillnings- och stats-medels ingående till Riks—
gälds-Contoiret; ty fastän förenämnde lagrum stadgar, att såväl
Rikets ordinarie Statsmedel och inkomster, som ock extraordi¬
narie utlagor och bevillningar, skola vara under Konungens dispo¬
sition, är likväl detta med förbehåll: ”alt till de af Riksens
Ständer pröfvade behof och efter upprättade Stater anordnas";
och då en slik anordning sker på föreskrifvet sätt, måste b v i! -
ketdera verket, som helst vara skyldigt att ställa sig densamma
till efterrättelse. Men, i sjelfva hufvudsaken, kan jag, under
närvarande förhållanden, icke biträda Ståts-Utskottets tillstyrkan¬
de, och det af följande skäl:
1:o Emedan ingenting väsendtligt vinnes genom ålgärden,
så länge icke alla statsmedlen, således äfven de ordinarie, kun¬
na till Riksgälds-Contoiret ingå, hvartill, med ett enda förbehåll,
jag snarare vore redebogen, och dymedelst ville göra Stats—
Contoiret alldeles öfverflödigt. Denna nu föreslagna halfva öf-
verflyttning eller reform, hvad man vill kalla den, skulle, efter
all sannolikhet, icke föranleda till någon minskning i tjenste-
mannapersonalen vid sistnämnda Verk, medan den, utan gen¬
sägelse, ville skapa nya tjenste-befattningar inom Riksgälds-
Contoiret, i fall nemligen sådana icke redan finnas till öfver-
lopps, och alltså framkalla ökade utgifter.
2:o Är det öfverklagade qvarhåilandet i Stats-Contoiret af
öfverskotts-medlen, hvarigenom man föregifver, att Riksgälds-
Contoiret kan bringas i nödvändighet att, till anskaffande af er¬
forderliga tillgångar, upptaga lån emot ränta, numera undan-
röjdt, sedan Kongl. Maj:t för någon lid tillbaka, i Nådig Skrif¬
velse anbefallt förstnämnda Verk, att, vid hvarje års slut, tili Riks¬
gälds-Contoiret inbetala dessa supponerade öfverskottsmedel,
oberoende deraf, att räkenskaperna och slutliqviden icke förr,
än längre fram kunna afslutas, en åtgärd, den Fullmäglige med¬
gifva, att, för innevarande är, redan hafva egt rum.
3:o Stals-Utskottets eget tillstyrkande, i sammanhang med,
och såsom vilkor för den föreslagna öfverflyttningen, att Rikets
Ständer måtte ä Riksgälds-Contoiret anvisa ett créditrv af en mil¬
lion R:dr R:gS årligen, för att af Stats-Contoiret, på dess reqvi¬
sition, lyftas, visar alldeles tillräckligt det ändamålslösa i denna
demonstration, i thy att derigenom tillfälle ändock ej kommo
att saknas, om man ville förutsätta en grundlagsstridig disposi¬
tion, eller ett obehörigt användande af dessa allmänna medel.
4:o Erkänner jag mig föga hågad att låta verkställigheten
af Kongl. Maj:ts anordnande beslut bero på pröfning af Rikets
Ständers delegerade i Riksgälds-Contoiret, aldraminst så länge
desse Fullmäglige utses Ståndsvis, och, efter livad erfarenheten
någon gång ådagalagt, vid valen, ej uteslutande, uppsökas med¬
borgerliga förtjenster, eller det största mattet af förmåga, i för¬
ening med redbarhet, utan jemväl politiska opinioftsveslingar
Den 9 December.
561
för un^on, elior considerationer, eller andra likartade Liom*
Ständigheter la bestämma Utgängen deraf.
5:o Hafva vi bär nyligen förehaft vidlyftiga Revisiolis-berät-
leiser öfver Stats-Verket, iivilka nogsamt vittna, att ej heller
dolta Undgår den control och granskning, suni Rikets Ständer
grundlagsenlig! tillkommer.
Hvad jag redan anfört, utgör tillräcklig anledning för mig,
alt yrka afslag pä betänkandet,
Herr Gråå: ”Man bär bär yttrat, att öfverflyttning af ifrågava¬
rande medel frän Stats-Verket lill Hiksgälds-Contoiret vore stri¬
dande emot 64 §. Regerings-Formen, —• Jag trodde redan vid
förra Riksdagen, alt niigot hinder för denna åtgärd icke uti den
äberopade §;en förefunnes, och jag vidhäller äfven nu samma
mening. Derjemte vill jag förklara, att, om jag biträder den
äsigt, alt en eller annan del af ifrågavarande medel mä kunna
öfverbyttas, delta mitt bifall ingalunda sker, i följd af ringaste
misstroende till Regeringen, Hvad Salu-, Accis- oell Post-med¬
len, jemte Rränvins-brännings-afgiften, angar, torde binder för
deras aflemnande lill Hiksgälds-Contoiret icke böra möta. Salu-,
Accis- ecb Post-medlen utgöra mindre betydliga summor, oell
Bränvins-brännings-afgiften kan ingä, i sammanhang med den
öfriga bevillningen, utan betydligen ökadt biträde, hos Hiks¬
gälds-Contoiret. Deremot torde det icke falla sig sä lätt med
öfverllyttningen af Tullmedlen, och än svärare blefve en sudan
öfverflyttning, i afseende pä Chartae-Sigillatse-medlen; hvarför¬
utan häraf otvifvelaktig! skulle föranledas behof af ökadt antal
Tjenstemän inom Hiksgälds-Contoiret, om saken skulle kunna, i
anseende lill den sednare uppbördens invecklade beskaffenhet,
nöjaktigt utföras. Jag kan för Öfrigt icke dela den äsigt, att
Kronans Tjenstemän kunna, emot deras vilja, förflyttas frän inne-
hafvande befattningar vid Kronans Verk till tjenster vid Rikets Stän¬
ders Verk, af hvilka Hiksgälds-Contoiret, som vi veta, utgör en
del. Slutligen gör jag vid öfverllyttningen af de nu ifrågava¬
rande bevilinings-medlen det uttryckliga förbehåll, att, derest
det Crediliv, som blifvit ställdt till Regeringens disposition,
skulle framdeles indragas, Riksgälds-Contoirets befattning med
Uppbörden i sädanl fall mä anses hafva upphört. Uti hvad
Stats-Utskottet i slutmeningen föreslagit, instämmer jag, och yr¬
kar, till följd af hvad jag nu anfört, äterremiss af Utlåtandet i
sin helhet.
Herr Geyer: Jag fär tillkännagifva, alt jag hyser det stör¬
sta förtroende till Styrelsen, och förmodar, alt denna fräga,
hvilken redan flera gänger förut varit väckt, icke skall illa upp¬
tagas. I principen är jag nu af samma tanka, som den jag vid
förra Riksdagen hyste, och godkänner således Stats-Utskottets
Utlåtande. Ehuru jag derföre icke kan undgå, att instämma
med dem, som talat lör bifall härtill, kan jag dock icke under¬
låta att tillkännagifva, det jag hade önskat, alt Stats-Utskottet, i
Bory,-Stånd. Brot. vid Vrt. Rilssd. 1844 o. 1845. II 36
m
Den 9 December
sitt Utlåtande, närmare uttryckt sig öfver de stipulationer, som
kunna anses nödiga, i afseende pä Riksgälds-Gontoirets skyldig¬
het att utbetala det bestämda crafifivet, i hvilket afseende å-
terremiss snarare än afslag kunde hafva varit lämplig härvid.
Herr Petré: lin sak af så omfattande beskaffenhet, sorn
denna, bör icke bero på ögonblickets hugskott. Deri tillfällig¬
heten, att en eller annan liberalt sinnad medborgare blifvit in¬
kallad i Konungens Stats-Rad, bör icke i det ringaste inverka
på beslutet i denna fråga. Rikets Ständers pligt mot Konun¬
gen ligger oändligt högre, än den, som kan motiveras frän det
enskildta tycket för Rädgifvare-personalen. Jag har i mitt för¬
ra yttrande fästat uppmärksamheten pä den moraliskt höga ställ¬
ning, sorn förslagets antagande skulle bereda Konunga-magten,
hvilken derigenom kunde påräkna ett fast stöd, ej blott mot
Rå Igifvarnes misstag och irriga föreställningar, utan ock mot
hela Bureaucratien, hvilken, dä den påstår sig handla ur syn¬
punkten af Konunga-magtens befästande, endast nitälskar för
enskilda lördelar. Jag önskar visserligen, att de bland Regerin¬
gens medlemmar, hvilka besitta vilja, kraft och förmåga, att un¬
derstödja, utveckla, befordra och utföra Konungens högsinnade
afsigter, i afseende på en i allo förbättrad StaSs-förvaltning,
måtte i Stats-Kådet qvarstanna; men jag hämtar dock från de¬
ras enskilda önskningar intet skäl, att vid denna afmattanda
Riksdag undertrycka en statsnyttig sak. Konungens program till
Rikets Ständer och flera omständigheter dessutom bebåda en
Regering i liberal syftning, och endast Rådgifvare med denna
caractére kunna således komma i fråga att remplacera dem,
hvilka möjligtvis trott sig böra betrakta denna sak som en Ca-
binetts-fräga. Den vackra idée, sorn ligger till grund för vårt
Stats-skick, att nemligen det tillkommer den representativa mag¬
ien att ordna statens utgifter, bör göras till en sanning; dock
har Stats-Ltskottet icke, såsom en motionair inom Bonde-Ståndet
yrkat, kunnat rimligtvis utsträcka förslaget längre, än till extra
ordinarie inkomsterne. ålan har från föregående Riksmöten
tillräcklig erfarenhet om de hinder, sorn för ordinarie Stats-in-
komsternes afleverering till Riksgälds-Contoiret möta. Det var
således välbetänkt af Stats-Utskottet, att sätta all fråga derom å
sida, Då man vill vinna en nyttig sak, hörman ej inveckla den
derhän, att den blir omöjlig. Hvad nu blifvit föreslaget, kan
ej anses som ögonblickets ingifvelse, eller som en förhastad
tanka. Den lian utan öfverdrift sägas vara långsamt mognad.
Det kan äfven förtjena något afseende, att Riks-Coflpgiernas re¬
organisation jemväl mäste komma att omfatta Stats-Contoiret.
Detta Embelsverks reform varder genom bifall till ifrågavarande
förslag till icke ringa det befordrad. Hvad här blifvit invändt
om svårigheten att med den formation, sora Rifcsgälds-Contoi-
jet eger, vinna en Styrelse öfver detta verk så god, att de ö-
kade anspråk på insigter och verksamhet kunde vinnas, tror
jag farhågan hafva blifvit för långt drifven. Hafva Riksgälds-
Contoirets Fullmägtige hitintills pä nöjaktigt sätt kunnat för¬
Den 9 December.
563
valla allmänna Bevillningen, med (lera vigtiga äligganden, så
böra de väl ock kunna komma ut med förvaltningen af Statens
öfriga exlraordinaira inkomster. Af Herr Kock frän Malmö är
erinradt, hurusom valet lili Riksgälds-Contoirets styrelse ofta gö¬
res beroende af dagens vexlande opinion, oell mera deraf mo¬
tiverades, än af allvarlig önskan att skapa en verkligt god sty¬
relse. Denna anmärkning liar under framfarna tider leke sak¬
nat grund, men jag anser, att vi, i dennadel, nu ega bättre
utsigter, än vid föregående liiksdagar. Åtminstone byser jag
grundade förhoppningar, alt Borgare- och Bonde-Stånden skola
göra sä goda val, sorn omständigheterna medgifva. Slutligen
nili äfven tilläggas, att Riksgälds-Contoirets functioner icke är»
af den djupsinniga art och invecklade beskaffenhet., att ju icke
till och mod medelmåttiga förmågor kunna nöjaktigt bestri¬
da dom.
Herr Kjellberg: lag vill nu, med anledning af hvad här
under discussionen förekommit, tillkännagifva, att min motion,
hvarå förevarande förslag, till en dd, stödjer sig, varit af hvar¬
ken politisk eller personel syftning. Den afser endast, att brin¬
ga nödig reda och ordning inom de förvaltande verken. Då
anslaget för hvarje Hufvud-litel är till beloppet bestämdt, måt¬
te del Vara ganska lätt att utföra, huru mycket Riksgälds-Con-
toiret hör för hvartdera fallet utbetala. Orsaken, hvarföre man
icke inom Utskottet velat, alt jemväl ordinarie Stats-inkomster-
ne skulle till Riksgälds-Contoiret öfvergå, bör sökas uti den
omständighet, alt dessa inkomster äro af beskaffenhet, att icke
alltid kunna användas för afsedda ändamål, enär de stundom
ej äro realisabla. Efter de calculer, sorn inom Utskottet upp¬
gjordes, ansågs en million R:drB;eo vara en tillräcklig summa för
betäckande ai tillfälligtvis påkommande utgifter. En sådan öf-
verflyttning skulle leda till betydlig förenkling af Stats-Contoi-
rets räkenskaper och underlätta Stats-Revisionernas göromål.
Allt derföre bifaller jag Utskottets Utlåtande, dock med den för¬
ändring, som uti Herr Norins reservation finnes upptagen.
Herr Schartau: Då jag inom Stats-Ulskottet med min röst
bidragit till det beslut, hvarom nu är fråga, följer ock deraf,
att jag begärt ordet, för alt medverka till bifall deraf inom
Ståndet. Jag instämmer med en af reservanterne deruti, ”att,
dä frågan nu redan i sex Riksdagar varit ä hane, låter det för¬
moda sig, alt dess anledningar mätte ligga något djupare, än i
meningarno för dagen,” Detta är en sanning, sorn inses i syn¬
nerhet af dem, hvilka önska de ifrågavarande inkomsternes le¬
vererande till Riksgälds-Contoiret. Jag fästar mig ganska myc¬
ket vid det erkända förhållandet, att frågan vid fem Riksdagar
förut yarit väckt, och derunder en gång; till beslut bommen.
En och annan talare tyckes vilja göra den mening gällande, afl,
i fall Stats-Utskottet föreslagit, att Statens alla inkomster skulle
till Riksgälds-Contoiret levereras, sä hade man skolat antaga
Utskottets förslag. Om det eljest är rätt att bedöma afsigtér,
skulle jag vilja ät det sålunda funna hindret gifva namnet: ”de
SM
Den 9 December.
ohotfärdigas." Mod andra ord vill man väl säga ”antingen allt
eller intet.” Det är ett lutt sätt ali komma ilrän den stora
svårigheten. Besinnar man endast, att ordinarie räntan till slör
del utgår i natura-persedlar, torde man tinna, luiru lösligt det¬
ta skäl är, och häraf föranledes jag äfven att hoppas, det föga
symputhi för den nämnda idéen inom Ständet skall vinnas. —
Ett annat skäl för afslag å Utlåtandet har man velat linna deri,
att förslaget skulle innefatta misstroende och ämnet vara af en
särdeles ömtålig beskaffenhet för Begeringen, .lag hemställer
dock till lider, mino Ilerrar 1 om ej den der millionen, som Ut¬
skottet föreslagit, att Rikets Ständer skulle i creditiv-form till¬
handahålla Regeringen, mer än allt annat, utmärker förtroende
till densamma. Dä man vid föregående Riksdagar velat på nu
ifrågavarande sätt anordna, har ingen fråga varit om anvisande
af några särskildta medel, i stället för dem, sorn skulle undan¬
dragas Regeringens disposition i Stats-Contoiret, d. v. s. något,
sorn skulle surrogera ”öfverskotten.” Nu framställdta förslag
innebär således, till skillnad måhända från de föregående i lika
ämne, just det, som man ansett brista, nemligen förtroende,
.lemväl är anmärkt, att, efler den föreslagna regleringen, det
förhållande kunde inträffa, att kommande Rikets Ständer indro¬
go ereditivet, och sålunda sette Stats-Contoiret i förlägenhet.
Dervid är redan erinradt, hurusom Rikets Ständer kunna, om
de sä vilja, indraga all bevillning. Rikets Ständer behöfva dock
ingalunda gä så radicalt lill väga, 0111 de skulle åsyfta att åstad¬
komma förlägenhet; ty för ett sådant ändamål erfordras blott,
att de i den beräkning af Statens inkomster, som ligger lill
grund för den s. k. Riks-staten, uppföra nämnda inkomster nå¬
gorlunda högt, sä alt öfverskott derå icke kan uppkomma. Un¬
der den förflutna tiden bar handt, alt, emedan Rikets Ständers
beräkning, synnerligast af Tullbevillningens belopp, understigit
verkligheten, ganska betydliga summor influtit utöfver nämnde
beräkning, och bildat öfverskottsmedel, som sedermera oskäligt
länge uti Kronans verk cjvarhällits. Sådant kan förekommas
derigenom, att Stats-inkomsterne högt beräknas, och detta haf¬
va äfven Rikets Ständer både vid föregående och innevarande
Riksmöte lemligon iakttagit. Man kunde möjligen i framtiden
gä än längre, och calculera dessa inkomster så högt, att, i stäl¬
let för ölverskottet, blist o vilkorligt uppkomme, hvilken då väl
alltid skulle af Riksgäids-Contoiret fyllas, men emedlertid för¬
anleda, att Stats-Contoiret icke hade något att röra sig mod.
Den omtalade millionen ej allenast ersätter, hvad öfverskotts-
medlen nu kunna anses utgöra, utan synes bestämdt skola öf¬
verskjuta förefallande behof. Jag är åtminstone fullkomligt öf-
vertygad derom, att Stats-Contoiret linge vida lättare att med
tillgängen på denna million fullgöra Regeringens anordningar,
än på nu brukliga vis, helst Contoiret för hvarje disposition,
då egna tillgångar brusto, endast behölde reqvirera medlen hos
Riksgäids-Contoiret. Att dessa reqvisitioner af Rikets Ständers
Fullmägtige utan betänklighet skulle fullgöras, bör väl ingen
Den 9 December.
565
l»et\iflci, då föreskriften härom är mycket enkel, oell dessa Full-
mägtige dessutom aldrig hitintills underlåtit att efterkomma,
hvad dem varit föreskrifvet, angående utbetalning af Statsbrisl-
summan. Det är, på sätt nu tillgår, en möjlighet, att, dä Stals-
inkomsterne äro högt beräknade, och Kronans tionde-säd, lill
större del, betalas in natura, Stats-Contoirets om händer haf¬
vande öfverskolls-inedel icke blifva för ulgiltcrno tillräckliga,
hvarigenom detta ämbetsverk kan försättas i bekymmer. Man
kan väl erinra, alt leverering af säd in natura har för don skatt¬
skyldige ovanligt stora svårigheter i sådana är, dä skörden i all¬
mänhet lemnat en undervigtig och mindre god vara; men ett
billigt afseende pä förhandvarandc omständigheter måste göras,
och Stats-Conloiret har redan till Regeringen ingått med en
framställning i denna syftning, imedlertid har man under det
förflutna äret sett Stats-Conloiret komma i besittning sä väl af
spannemål, som jorn till betydliga qvantiteter, i stället för pen¬
ningar. Om detta fortsättes, blifver Stats-Contoiret snart inne¬
hafvare af en myckenhet natura-persedlar, men i brist på mynt.
Jag hade derföre trott, att det föreslagna creditivet skulle fin¬
nas ganska välkommet, och är lör öfrigt ense i allt med före¬
gående talare, utom hvad beträffar tvänne omständigheter. Don
ena af dom angiir Chartie-Sigillatie-niedlen, hvilkas upphörd af
Riksgälds-Conloiret jag anser möta svårigheter, och derföre hal¬
va bort. undantagas, pä sätt Stats-l tskottet vid förra Riksdagen
hemställde. Deremot vågar jag pästå, att Tullmedlen kunna
af all bevillning lättast aflemnas till nämnda Conloir, ty proce¬
duren dervid vore mycket enkel, enär dessa medel alltid af
Tullverket insättas i Banken, hvars attester lika lätt och be-
qvämt kunna aflemnas till Riksgälds-Contoiret, som nu till Kongl.
Stats-Contoiret, och, med afseendo å beloppets storlek, är den¬
na del af frågan den mest vigtiga. Den andra omständigheten,
hvaruti jag är något skiljaktig, rörer sista punkten af Utlätan-
det. Man har nemligen hår velat, att åtgärden skulle, ungefär,
såsom Herr Norin uti sin reservation uttryckt, endast hos Kongl.
Maj:t "anmälas.” Denna åsigt föll i voteringen inom Utskottet;
och i det skick, frågan 1111 befinner sig, skulle jag önska anta¬
gande af Utskottets hemställan, det Rikets Ständer mätte hos
Kongl. Maj:t begära bifall till förslaget. Jag grundar denna min
mening väsendtligen derpå, att, om frågan till Stats-Utskoltet
återremitteras, det lätteligen vid blifvande ny votering kunde
hända, att den förseglade sedeln, som förra gången gaf utsla¬
get, vände hela frågan emot oss. 1’å nu anförda skäl bilällcr
jag således Utlåtandet i sin helhet.
Häruti instämde Herr Gillberg.
Herr Norin: Då flere talare i rödt colorerat sina anfö¬
randen, får jag förklara, alt äfven jag är färdig att göra en
compliment åt Regeringen, om den vore i behof deraf. J’g
tillägger detta vilkor derföre, att jag tror, alt Regeringen upp¬
fattar sin ställning som sig bör, och således icke eller bryr sig
örn complimenler. I anledning af hvad här blifvit anmärkt, i
5C6
Den 9 December.
afseende pä tillsättningen af Fullmäktige i Riksgälds-Contoiret,
vill jag erinra, alt jag hvarken ämnar försvara della sätt eller
Gontoirot, men kan ej eller läta dervid nied tystnad förbigås
förmenandet, att all fullkomlighet ligger inom Stats- Contoiret.
Vi hafva sell dess Chef afgifva en molien i elt stort ämne, hvil¬
ken jag förmodar vara oss alla bekant, sä att fullkomlighet, i
sin högsta och vidsträcktaste mening, på den punkten icke tor¬
de vara att finna. Herr Schartau, har fullkomligen ådagalagt,
att den våda, man, i hänseende till erforderliga medel, före¬
spegla! sig, snarare uppkommer för Stats-Contoiret, der Stats¬
inkomsterna högt beräknas, än på den väg, man nu velat anvi¬
sa. Om misstroende, hvarom här blifvit mycket ordadt, någonsin
hos Utskottet förefunnits, torde det fast mera hafva visat sig,
då nyssnämnda inkomster bestämdes, ty de äro förslagsvis så
högt upptagne, att de svårligen kunna till detta belopp utgå;
För min del tror jag, att oltanämnda misstroende försvinner,
om den af Utskottet utstakade väg beträdes.
Herr Ericson: lifter att med uppmärksamhet hafva följt
discussionen i detta ämne, får jag förklara, att jag icke funnit
några skäl vara förebragta, som kunnat förmå mig att afslä Ut¬
låtandet, utan vill jag derlill yrka bifall, helst jag anser, att
rätta tidpunkten för förslagets genomförande just nu är inne, dä
det icke är obekant, att förtroendet för Styrelsen är odeladt,
och således icke någon förnärmelse emot densamma hör kunna
skådas i nämnda förslag.
Herr Thom: Uå de af Herr Fornander anförda grunder, an¬
ser jag mig icke kunna tillstyrka bifall å Utskottets Utlåtande,
livar och en har sitt sätt att uttrycka sitt förtroende. Jag lin¬
ner Utskottets framställning innebära misstroende, och tror tilli¬
ka, att en sådan åtgärd, bragt till verkställighet, i framtiden för
Hegei-ingen blifver en verklig "Tvångströja.”
Herr Ödmansson förklarade sig instämma uti hvad af Herrar
Fornander och Thorn blifvit yttradt.
Herr Lagergren: Jag får tacka Herr Norin, för det han er¬
inrat mig 0111 milt yttrande förra Riksdagen uti denna fråga,
och jag skulle finna det oangenämt, 0111 någon motsägelse mel¬
lan hvad jag då och nu anfört förefunnes. Den tolkning, jag
då gaf ät fii §. Regerings-Formen, vidhåller jag dock ännu,
med den olikhet likväl, att jag då ansåg samma §. ej lägga hin¬
der i vägen för Revillningens ingående till Riksgälds-Contoiret,
så vida Konungens dispositionsrätt öfver medlen icke derigenom
inskränktes, men nu deremot är af den tanka, att §., efter sin
ordalydelse, iiindrar en så beskaffad öfverflyftniiig. Hela mitt
yttrande gick dä derpå ut, alt jag ansåg denna öfverflyttning
kunna bestå med Grundlagen, flin män studnade dervid, att
Konungen egde alt der lika fritt disponera öfver medlen, söm
förut varit fallet. Nu, då förevarande förslag icke är så upp-
stältdt, att Konungen derefter eger rätt att fritt disponera med¬
len till redan gjorda eller beviljade anslag, måste jag, likasom
förra gången vägra mitt bifall dertill. Jag stödjer mitt ogillande
Den 9 December.
567
på donnn §., efter hvilken icke ons någon advöcatorisk klyftig¬
het skulle kunna förmå visa, att Kongl, Majit eger disponera
medlen, sedan de blifvit till Riksgälds-Contoiret aflemnade, oell
Utskottets Utlåtande innehåller nemligen, att Riksgälds-Contoiret
under intet vilkor ina till Stuts-Contoiret utbetala mer, än den
precisa summa, som vid Statsinkomsternas beräknande blifvit
afsedd. Såsom sakerna nu gä, bestridas Statsutgifterne af de in¬
flutna medlen från det föregående beskattningsåret, hvilket gör,
alt Stats-Yerkef, oansedt dess inkomster för löpande året, till
en stor del, först ingå under det derpå följande, och oaktadt
en annan del af inkomsterne, såsom utgjorda i natura-produc-
ter, icke är till utbetalningar disponibel, kari svara till sina ut¬
gifter, och de medel, hvarom här nu är fråga, skulle således
icke, utan äfventyr för Statens bestånd, eller utan skada för
Statsbestyren kunna i ett annat Verk skrinläggas, I samma
stund Siats-Utskottets beslut skulle gå i verkställighet, vore Re¬
geringen så bunden, i afseende på Statens utgifter, att jag be¬
farar, att det creditiv, man velat sätta r slätlöt, bfefve högst
otillräckligt. Jag fviflar, att i någon conslilulionol Stat finnes
någonting, som liknar hvad man nu vill här införa. Öfver allt
ingå Statens inkomster till Kronans Verk. f samma stund man
inskränker donna Kronans rättighet, inskränker man ock förmå¬
gan att fylla behofven, och borttager den bästa, säkraste och för¬
svarligaste grunden för all ansvarighet. Ja l jag tror, att man sä
väsendtligen rubbar förhållanderne, att sjelfva grunden för Re¬
geringens ansvarighet till en del bortryckes. Det har blifvit
nämndt uti reservationerna, att Konungen aldrig annorlunda, än
vilkorligt, kan bifalla förslaget. Det vill säga, alf Ilan bifaller,
det ifrågavarande medel afiemnas till Riksgälds-Contoiret, men
förbehåller Kronan samma dispositionsrätt öfver dem, sorn hit¬
tills, eller säger Han: Jag medgifver medlens öfverlemnande,
så länge ett creditiv, svarande emot högsta erforderliga belopp,
Kronan tillhandahålles, men i samma stund detta icke utgår,
återtager jag för Kronan dess rätt att uppbära ifrågasatta Stats¬
inkomster. Öfverenskommelse!’ med Konungamagten kunna vis¬
serligen uppgöras om uppbörden af de allmänna medlen, men
någon ändring i det bestående kan aldrig, utan Grundlagens
våldförande, genomdrifvas emot Konungamaglens vilja. För mig
åtminstone är detta klart. Flere talare hafva äskat bifall till
Ilerr Norins reservation. Om de trott, hvad i densamma före¬
kommer, vara nyttigt och gagnelig! att genomföra, förstår jäg
icke, att de velat sätta ifråga, att Rikets Ständer skulle kunna
göra ändringar i förevarande fall, utan att Kongl. Majit dertill
samtycker. Jag vill ej föra frågan på politisk grund. Hvad jag
i allt fall tror mig kunna säga, är det, att åtgärden uttrycker
åtminstone icke förtroende. Ju närmare man betraktar frågan,
ju flera svårigheter tyckas mig vid förslaget uppstå. En stor
del af de medel, hvarom här är fråga, äro under rubrik af för¬
slagsanslag. Af den Kongl. Propositionen hafva vi sett, att an¬
slaget till fångars underhäll är äskadt blott till halfva beloppet
568
Ven !) December.
af hvad härtill förut åtgått och ännu erfordras. Vi hafva äfven
sett, att Stats-Utskottet beräknat Statsinkomsterna till högre be¬
lopp, än hvar oell en Ledamot för sig funnit dem kunna kom¬
ma att utgå. tillra Iian det väl vara möjligt, att med sä sväf-
vande beräkningar, i afseende på inkomsterna, vilja gifva Riks-
gälds-Contoirets Fullmägtige de positiva och stränga föreskrifter,
att ej utbetala mera, än hvad under hvarje titel blifvit utsatt.
Om en förvaltning, hvars vidd och vigt jag nästan tror ganska
manga här, med all respect i öfrigt för deras goda omdöme,
ej inse, likasom jag bekänner mig, för egen del, vara deruti
oförfaren, — om, säger jag, förvaltningen af en sa betydlig och
vigtig gren af Uppbörds-Verket skall uppdragas åt Riksgälds-
Contoirets Fullmägtige, kan man väl icke föreställa sig, att Fullmäg¬
tige för detta sitt besvär kunna åtnöjas med det ringa honora¬
rium, do för närvarande åtnjuta. De skulle således lönas, såsom
Embetsman, eller remplaceras af sådana, och Tjenslemannaper-
sonalen inom Riksgälds-Contoiret för öfrigt torde behöfva att
fördubblas. Hvilka äro dä fördelarne af öfverdyltningen? Jag
frågar det, emedan discussionen derpå ej lemnat något svar.
Alla inkast möter man med framställning om det beslutade cre-
ditivet, och anser detta vara tillräckligt, för att härvid lugna
Regeringen. Jag t vidar dock. att sådant sker härmed. Jag tror,
för min del, att de få fördelar, man härvid afser, äro imagi-
naira, men deremot kunna i tillämpningen komma att binda
Regeringen i utöfningen af sin lagliga magt och stänga den in¬
nom gränsor, dem icke Grundfagarne, aitan Rikets Ständer be¬
stämma. Jag befarar nemligen, att man önskat en förändring,
som skulle komma att medföra oreda, och framför allt icke det
resultat, man lofvat sig. Dessa äro mina betänkligheter emot
detailerna af förslaget. Här har dessutom blifvit fordrad en vä¬
sendtlig förändring i Utskottets tillstyrkande i så måtto, att fle¬
re Ledamöter förenat sig med Herr Norin om antagande af det
förslag till slutmening i Utlåtandet, som han afgift i t. Någon än¬
dring i Utskottets Utlåtande anser jag likväl icke kunna, likmä¬
tigt Cl) §. Regerings-Formen, vinnas, utan ålerremiss. Således
mäste Utlåtandet antingen bilällas, afsläs eller återremitteras, ef¬
ter min tanka, ty ärendet lian icke, såsom hörande under nyss¬
nämnde §., förekomma till behandling, efter den nya 49 §. i
Riksdags-Ordningen. Skulle denna min åsigt bestridas, nödgas
jag begagna mig af den magt, sistnämnde §. tillerkänner Riks¬
stånds Ledamot, att nemligen fä uppskof med beslutet öfver
frågan till annat Plenum.
Herr Berglund: Förut har jag instämt med Herr Wcent
och beder nu att få förena mig uti Herr Schartaus yttrande.
Jag skulle vilja gå än längre och instämma uti Riksdags-fullmäg-
tigen von Zweigberghs motion, men jag inskränker mig lill att
bifalla förslaget, sådant det nu befinnes.
Herr C. J. Koch: Med anledning af en föregående talares
'ttrande, får jag tillkännagifva, att jag icke var med något de
* åbol färdigas förhinder'''' bekajad, då jag förklarade mig icke kun-
toen 9 December.
569
ha tillstyrka de partiela förändringar, förslaget omfattar; utan
hade jag sett reform kunna vinnas uti det liela, dä skulle jag,
Under ett uppgifvet ganska väsendtligt förbehåll, hafva varit be¬
nägen att biträda denna del, Jag nämnde äfven, att jag trodde
en sä beskaffad reform icke vara verkställbar nildor härvarande
förhållanden, Det var således vilkorligt, jag ansäg mig icke
kunna biträda förslaget. I sädant afseende ville jag, att Sty¬
relsen för Riksgälds-Contoiret skulle utses efter andra, än de
härföre nu bestämda, grunder. Det vore visserligen lyckligt,
om, såsom en talare, på andra sidan, behagat yttra, Bdrgare-
och Bonde-Stånden reformerat sig i detta afseende, men jag
tror likväl förhållandet icke vara sädant i allo, nemligen sä
vidt min uppfattning deraf sträcker sig. Hvad beträffar kostna¬
den för ett Bikets Ständers Verk, ät hvilket medlen ju skulle
öfvcrlemnas, torde jag få hänvisa till ett sådant uti Rikets Stän¬
ders Bank, der en och hvar med förvåning ser de stora om¬
kostnader, sorn med dess förvaltning äro förenade. Jag fort-
lär således uti den af mig redan förut uttalade åsigt, i hänse¬
ende till detta ämne, och vägar försäkra, att jag noga betänkt
frågan, innan jag afgaf mitt yttrande.
Herr Norin: Jag tager mig friheten hänvisa till Ståts-Utskot¬
tets Betänkande, N:o 355, vid förra Riksdagen och erinra, att
förevarande Utlåtande är af lika innehåll med detsamma, un¬
dantagandes i hvad det angår Chartae-Sigillatee-medlen: att det
blef af samtliga Riks-Stårtden godkändt; att det innefattar sam¬
ilia framställning, som min reservation upptager; och att under
den disciission, sora härom inom Ståndet föregick, Herr Lager¬
gren icke då yttrade några scrupler vid densamma, och således
genom sin tystnad måste anses hafva godkänt samma del af Be¬
tänkandet. Slutligen får jag till den värde och eljest så lag¬
noggranne talaren hemställa, om den rättighet, han, i afseende
på frågans behandling, med åberopande af 49 §. Riksdags-Ord-
nirtgen, velat göra gällande, i detta fall bör af honom be¬
gagnas.
Herr Arnberg: Discussionen har redan nog länge hvälft sig
omkring detta ämne, att jag icke vill vidare dermed upptaga
tiden. Min åsigt af frågan är nu densamma, som vid förra
Riksdagen, att nemligen en centralisation af Uppbörds-Verket
är af behofvet påkallad; — men då Utskottets Utlåtande icke
löser den gåta, huru en sådan skall ske, utan fastmera tyckes
göra oredan dervid större, vill jag upptaga förste reservantens
ord; ”hela åtgärden är i economiskt afseende ett misstag; i ad-
ministratift i många fall overkställbar, och i politiskt afseende
oklok.”
Herr Åkesson: Nu, likasom vid förra Riksdagen, tillstyrker
jag bifall till det förslag, förevarande Utlåtande omfattar.
Herr Palander: Med åberopande af de skäl, som blifvit af
Herrar Foenander och C. J. Kock anförda, får jag förklara, att
jag anser mig icke kunna tillstyrka bifall å Utlåtandet.
36*
570
Den 9 December.
öfverläggningen var slutad, och Herr Talmannen, som till-
kännaguf, att, i enlighet med den af Ståndet beslutade ordning,
vid föredragningen af detta ärende, proposition komme att gö¬
ras pä hvarje särskild del af Utlåtandet, framställde derefter till
en början denna proposition: ”Behagar Ståndet godkänna Stats¬
utskottets i Utlåtandet, IN.o 66, pag. 9, gjorda förklarande, hvar¬
igenom Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka någon förän¬
dring, i afseende å de ordinarie Statsinkomsternes Uppbörd
och leverering?
Svarades: Ja.
Då Herr Talmannen till bifall vidare föreslog framställnin¬
gen ä pag. 10 i samma Utlåtande, angående Tullmedlen, svara¬
des blandade Ja och Nej, äfvensom votering begärdes.
En voterings-proposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, som bifaller Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 66, fram¬
ställningen, pag. 10, angående Tullmedien, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Tinner Nej, återremitteras Utlåtandet i denna punkt, med
förklarande, att Ståndet anser det tillstyrkta inlevererandet af
tullmedlen till Riksgälds-Contoiret icke böra ega rum.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, hvar¬
vid sju af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvar¬
dera sidan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 36 Ja
emot 14 Nej; hvadan omförmälda punkt af Utlåtandet var
bifallen.
Emot beslutet anmälde Herrar Lagergren, Arnberg, Thorn,
de Maré, Ödmansson, Collén och Palander reservationen.
Sedermera gjorde Herr Talmannen propositioner, hvar ef¬
ter annan, på bifall till Utskottets Utlåtanden, angående:
l:o Salu-accis-medlen; 2:o Post-medlen; 3:o Charlas Sigil-
latae-medlen; 4:o Bränvinshrännings-afgiften, och 5:o Restantierne.
Utskottets tillstyrkanden i dessa delar blefvo i samma ord¬
ning, hvar för sig, af Ståndet godkända.
Herrar Lagergren, Ödmansson, Collén, Arnberg, Thorn och
Palander reserverade sig.
Uppå Herr Talmannens framställning om bifall till Utskot¬
tets förslag, att Rikets Ständer måtte ä Riksgälds-Contoiret an¬
visa ett creditiv af 666,666 R:dr 32 sk. B:co årligen, för att af
Stats-Contoiret i föreskrifven ordning uppbäras, svarades: Ja; i
följd hvaraf Utskottets Utlåtande var i denna punkt bifallet.
Enär Herr Talmannen slutligen till antagande framställde,
hvad Utskottet, pag. 13, föreslagit, i fråga derom, att Rikets
Ständers beslut i denna fråga mätte till Kongl. Maj:ts Nådiga
bifall öfverlemnas, svarades Ja och Nej, samt begärdes vo¬
tering.
Med anledniog häraf uppsattes, justerades och anslogs en
voterings-proposition af denna lydelse:
Den 10 December.
571
''Den, som vilt, att, pä sätt Stats-Utskottet, i Utlåtandet,
N:o 66, pag. 13, föreslagit, Rikets Ständers beslut, i frågan, an¬
gående Statens extraordinarie inkomsters inlevererande till Riks-
gälds-Contoiret, må öfverlemnas till Kongl. Maj:ts Nådiga bifall,
röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, återremitteras Utlåtandet i denna punkt, med
förklarande, att Ståndet anser, att en underdånig skrifvelse i
ämnet må ingå till Kongl. Maj:t, af den lydelse, Herr Norin uti
afgifven reservation föreslagit.”
Votering anstäildes deruppå, med slutna sedlar, efter upprop,
hvarvid 17 af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en pä hvardera si¬
dan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 20 Ja och ett lika
antal Nej, hvadan den förseglade sedeln öppnades och befanns
innehålla Nej; i följd hvaraf denna punkt var af Ståndet åter¬
remitterad, med det förklarande, contra-propositionen, efter
hvad ofvan berördt är, innehåller,
Herr Lagergren anhöll, att i Protocollet må antecknas, det
han röstat: Ja.
Plenum slutades kl. 11 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 10 December.
Plenum kl. f-10 f. m.
§. 1.
Protocolls-Utdrag öfver särskildta af Ståndet den 9 dennes
fattade beslut justerades.
§. 2.
Herr Talmannen anmodade Ståndet, alt, i enlighet med
förut fattadt beslut, skrida till val af 21 ordinarie Ledamöter
uti Förstärkta Stats-Utskottet, samt af 10 Suppleanter.
Ilerr Lagergren: Jag hemställer, om icke Ståndet beha¬
gade förordna, att, i enlighet med hvad redan vid föregående
val bort ske, de 10, som, näst efter de 21 Ledamöter, hvilka,
enligt röstetalet, ingå, såsom ordinarie Ledamöter i Förstärkta
Utskottet, erhålla de flesta rösterne, skola utan vidare åtgärd
572
Den iO December.
anses valdu till Suppleanter. Ett sådant förfarande innebure
ett erkännande af minoritetens rätt, hvilken vid föregående val
under denna Riksdag blifvit, för att nyttja det lindrigaste ut¬
trycket, förbisedd.
Herr Talmannen förklarade sig så hafva uppfattat Herr
Lagergrens mening, som åstundade denne Ledamot, att listorna
skulle innehålla 21 namn, samt att de 10, hvilka, näst efter de
21, till ordinarie Ledamöter valde, erhöllo de flesta rösterna,
ldefvo Suppleanter.
Herr Lagergren: Jag förutser väl, att på detta sätt kunde
någon lucka uti fulla antalet uppstå; men då rösterna vid före¬
gående val varit mer eller mindre delade, befarar jag icke, att
ej den skiljaktighet äfven nu skulle visa sig vid valet, som er¬
fordras, för att, såsom jag föreslagit, utse suppleanterne.
Herr Schartau: De bland Högtärade Ståndets Ledamöter,
som voro tillstädes vid förra Riksdagen, torde erinra sig, att
samma fråga, som nu af Herr Lagergren blifvit väckt, äfven då
förevar, utan att likväl vinna Ståndets bifall. Jag tror ej oller,
att det sökta ändamålet härigenom skulle ernås, åtminstone ej
på lämpligt och behörigt sålt, ty, om Ståndets rätt är att ut¬
välja 31 personer, men detta sker sålunda, att hvarje Ledamot
väljer blott på 21, sä lärer detta ej kunna anses lämpligt, hvar¬
emot, om Ståndet skall utse 21 ordinarie Ledamöter och 10
Suppleanter, listorna lära böra ovilkorligt innehålla 31 namn,
och i sådant fall kan det uppgifna ändamålet, eller bevarandet
af minoritetens rätt, icke uppnås, ty, om Ståndet öfverens-
kommer, att välja vissa till ordinarie Ledamöter, och vissa till
Suppleanter, lärer förhållandet blifva detsamma, ehvad man
begagnar en eller tvänne listor. För min del anser jag va¬
let böra ske, såsom förut varit brukligt, och begär proposi¬
tion derpå.
Med Herr Schartau instämde flere af Ståndets Herrar Le¬
damöter.
Herr Valley Jag är förekommen af Herr Schartau, samt
tror för öfrigt, att hvar och en oger rätt att särskildt välja de
personer, han behagar, till Ledamöter och andra till Supplean¬
ter, men dertill skulle, om Herr Lagergrens förslag antoges, icke
blifva tillfälle, emedan, om utaf de 21 personer, hvilkas namn
någon lista innehölle, 15 ingingo, såsom ordinarie Ledamöter,
så hade den, som uppsatt listan, blifvit beröfvad sin rätt, att
deltaga uti valet af de 6 återstående ordinarie Ledamöterne;
och blefvo än de öfrige 6 personerne på hans lista Supplean¬
ter, så vore han dock på samma sätt betagen sin rätt att del¬
taga i valet af de återstående fyra. Dessutom anser jag hela
frågan afgjord genom Ståndets i ett föregående plenum fattade
beslut, att i dag, jemte val af ordinarie Ledamöter, utse Tio
Suppleanter.
Herr Langenberg: Då dylika förslag, som det af Herr La¬
gergren nu gjorda; vid flera föregående tillfällen blifvit fram¬
ställda, utan att Ståndet ingått derpå, ser jag ej något skäl,
Len 10 December.
573
hvarföre man nu skulle afvika från det förra förfaringssättet och
införa ett nytt bruk.
Herr Lagergren: Efter vunnen upplysning derom, att Stån¬
det beslutat, att välja Tio Suppleanter, jemte de Tjuguett Leda-
möterne, så föreslår jag, att Trettioett namn må finnas å sed-
larne, men anser likväl valet böra ske med en votering. Det
har visserligen icke undfallit mig, att detta skall förorsaka nå¬
got besvär, sedan man redan skrifvit sina listor, men jag anser
detta likväl vara en obetydlighet, jemnförelsevis dermed, att
Ståndet vidtoge en åtgärd, som visar, att minoritetens rätt ak¬
tas. Jag yrkar således, att proposition måtte framställas på mitt
förslag, och får förklara, att jag för dess antagande ämnar, om
så skulle erfordras, vädja till en särskild votering.
Herr Talmannen förklarade sig anse Herr Lagergrens för¬
slag vara, att listorna borde innefatta 31 namn, nemligen 21 ä
dem, som utses till Ledamöter, och särskildt 10 ä Supple-
anterne.
Herr Maechel: Jag tror icke Herr Lagergrens mening hafva
varit den, som Herr Talmannen framställt, utan att listorna böra
innehålla 31 namn, utan speciQcationer, hvilka afse ordinarie
Ledamöter, och hvilka till Suppleanter föreslås; egenskaper, som
skulle bestämmas efter antalet af röster, så att de 21, hvilka
erhålla de flesta, blifva Ledamöter, och de 10, dem i röstetal
närmast, Suppleanter.
Herr Valley: Jag bestrider ett sådant valsätt, emedan jag
anser val böra ske jemnt på så många personer, som skola in¬
gå, i egenskap af Ledamöter, och ej på flere. Man kunde an¬
nars med lika skäl vid Riksdagens början välja, medelst ett val,
Ledamöter och Suppleanter uti Utskotten, hvilket lätt inses vara
otillbörligt. För öfrigt, och för att genmäla ett här fälldt ut¬
tryck, anser jag, att det äfven tillkommer minoriteten, att bevisa
aktning för majoriteten.
Herr Lagergren: Herr Mcecliel har ganska rigtigt förklarat
min mening, hvars uppfattning af Herr Talmannen rörelsen i
rummet hindrade mig att iakttaga. Mitt förslag var icke, att
de 21 namn, som afsåge ordinarie Ledamöter, skulle skrifvas,
särskildt i detta afseende utmärkta frän de 10 Suppleanternes;
då vore ändamålet fullkomligen förfeladt, men den, att, utan nå¬
gon sådan åtskillnad, 31 namn borde finnas ä sedlarne, och att
de 21 personer, som härvid erhöllo de flesta rösterna, bordo
blifva ordinarie Ledamöter, och de 10, dem i röstetal närmast,
Suppleanter. Ett sådant valsätt innebure icke, såsom Herr Val¬
ley sagt, en nyhet, utan begagnades under en del af förra Riks¬
dagen, fastän det mot slutet deraf undergick förändring, Jag
förnyar min anhållan om proposition, och dä jag anser vigtigt,
alf öfver denna fråga se Ståndets vilja uttryckt, vidhåller jag den
af mig, af sådan anledning, begärda votering.
Herr de Maré: Jag hade icko trott, att man, sedan vi vid
hela denna och större delen af föregående Riksdag begagnat
det nalurcnligaste sätt för valen, nu skulle föreslå ett annat,
rm
Den 10 December.
Enär alla skäl för en sådan förändring blifvit vederlagda, in¬
skränker jag mig till att endast yrka afslag derå.
Flere förenade sig mod Herr de Maré.
Herr Valley: Jag torde få från förra Riksdagen återkalla i
minnet, att ett likadant förslag dä framställdes af Herr Layer-
<jren, men godkändes icke af Ståndet. Jag anser dessutom, så¬
som sagdt, bifall dertill icke kunna lemnäs, redan af det skäl,
att ett bär fattadt beslut derföre lägger hinder i vägen.
Herr Minchel: För mig är visserligen likgiltigt, på hvad
sätt valet sker, men jag beder, alt, vid Herr Valleys jemnförelse
emellan detta val oell valen till Utskotts-Ledamöter vid Riksda¬
gens början, få anmärka, att då kunde icke det af Herr Lager¬
gren här föreslagna välsätt komma i fråga, emedan det endast
vore lämpligt, om valen skedde för ett Utskott i sender, men
då valen för alla Utskotten ske på en gång, så måste Supplean-
terne utses särskildt. Skulle emedlertid något förut fattadt be¬
slut lägga hinder i vägen för förslaget, så är naturligt, att det¬
samma förfaller.
Herr Valley: I anledning af Herr Niechels yttrande får jag
erinra, att frågan är nu om intet annat, än val af Ledamöter i
ett Utskott, och lärer dermed böra tillgå pä fullkomligt ena¬
handa sätt, som med dylika val vid Riksdagens början. Skulle
dessutom Herr Lagergrens förslag antagas, så kunde en Supple¬
ant ingå på en enda röst.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Mig synes, som vore med
en god ordning mest öfverensstämmande, att ordinarie Leda-
möterne väljas för sig, och likaledes Suppleanterne. 69 §. It.
F., som säger: "då skall Stats-Utskoltet förökas med sä mänga
Ledamöter af Riks-Stånden, i vanlig ordning valde, alt de'blifva
30 af hvarje Stånd"; lärer också, enligt sin ordalydelse, fordra,
att do 21 Ledamöterne väljas särskildt; sedan beror Supplean-
ternes antal och valsätt på hvarje Stånds beslut. Dessutom
kunde, i händelse af mera enighet inom Ståndet, inträffa, att,
om 31 namn uppfördes å listorna, flere än 21 personer erhöllo
lika röstetal. Skulle man då genom lottning bestämma, hvilka
borde inträda, såsom ordinarie Ledamöter? Jag anser sålunda
valen böra särskildt förrättas.
Herr Lagergren-. En längre discussion torde vara öfverflö¬
dig, dä jag pä förhand gifvit tillkänna min önskan, att genom
votering inhämta Ståndets tankar.
Herr Talmannen utlät sig: Då jag icke finner Grundlagen
lägga något hinder i vägen för Ståndets rätt att besluta om sät¬
tet för detta val, och Herr Valleys uppgift, att frågan genom ett
fattadt beslut redan blifvit afgjord, icke vunnit bekräftelse ge¬
nom den upplysning Secreteraren lemnat utur det ännu icke
fullständigt uppsatta Protocollet, hvilket emedlertid innehåller,
att Ståndet beslutat, att välja 21 ordinarie Ledamöter och 10
Suppleanter, utan att afgöra sättet för detta val, så anser jag
mig oförhindrad, att framställa proposition på Herr Lager¬
grens förslag.
Den 10 December.
575
Herr Talmannens härefter pä antagande af nämnde förslag
gjorda proposition besvarades med Ja och Nej; och begäran
om votering förnyades.
En voterings-proposition uppsattes, justerades och.anslogs,
så lydande:
"Den, som vill, att valet af Borgare-Ståndets Ledamöter
och Suppleanter uti förstärkt Stats-Utskott skall förrättas på det
sätt, att på hvarje valsedel uppföras 31 ibland Ståndets Leda¬
möter, och med iakttagande, alt de 21, som undfå de flesta
rösterna, inträda, såsom ordinarie Ledamöter, och de 10, som
erhålla röster näst derintill, ingå såsom Suppleanter, i den ord¬
ning, som röstetalet dem emellan bestämmer, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, förrättas särskildt val af 21 ordinarie Ledamö¬
ter, och derefter särskildt val af 10 Suppleanter uti det för¬
stärkta Stats-Utskottet."
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, hvar¬
vid 3:ne af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan
oin Herr Talmannen, befunnos innehålla 45 Nej emot 9 Ja; i
följd hvaraf särskildt val af 21 ordinarie Ledamöter och deref¬
ter särskildt val af 10 Suppleanter uti det förstärkta Stats-Lt-
skottet skulle förrättas.
Herr Lagergren: Jag reserverar mig och anhåller om ur¬
säkt, för att hafva, medelst den af mig begärda votering, upp¬
tagit Ståndets tid. Ehuru nedslående det varit att finna deras
antal, som funnit afseende böra fästas på minoritetens rätt, blott
utgöra 9, tror jag likväl detta resultat förtjena en plats i Pro-
tocollet, för att för våra committenter, samtiden och efter¬
kommande, lemna en nyckel till lösning af åtskilligt, sorn
passerar.
Valet företogs nu med slutna sedlar till Ledamöter uti det
förstärkta Stats-Utskottet, och vid voterings-sedlarnes öppnande,
hvarvid 4 sedlar för misskrifningar ogillades, befunnos till be¬
fattningen utsedde:
Vice Talmannen, Herr Brinck med 32 röster.
Herr Warn - -- -- -- 41 —
— E. G. Lindström - - - - 44 •—•
— Grape - -- -- -- 39 —
— Petré - 46'—
— Ekholm ------- 39 —
•— P. Berg - -- -- - 40 —
— Winge - -- -- -- 35:—
— Falhem ------- 36 —•
— Ericson ------- 35 —•
— Åkesson ------- 38 —
— Hörnstein ------ 39 —
•— Bergsten - -- -- - 32 —
— Billström - -- -- - 38 —
576
Den U Decemlct.
Herr Geyer med - -- -- -- 30 röstef.
— Sundler - -- -- -- - 37 —
— Lagerstedt - -- -- -- 35 —
— Sorbon - -- -- -- - 34 —
— Tjernberg ------- 44 —
— Berglund - -- -- -- 33 —
och ■—• Lundgren - -- -- -- 25 —
Vid derefter anställdt val till 10 Suppleanter uti förstärkta
Stats-Utskottet, erhöllo nedannämnde de flesta rösterna:
Herr Boström - -- -- -- - 32 röster.
Herr J. v. Koch och Herr Lindblad, hvardera 28 —
— Sjöstedt - -- -- -- - 27 —1
— C. P. Almgren ------ 25 —
— Mceeliel - -- -- -- - 23 —
— Palander - -- -- -- - 2i —*
— Gråå - - - 19 —
— Wahlgren 19 —
— de Maré och Didricsson, hvardera 16 —
Genom lottningar bestämdes, att Herr Lindblad inträder, så-1
som den andra, Herr V. Koch, såsom den tredje, Herr Gråd,
såsom den åttonde, och Herr Wahlgren, såsom den nionde Sup¬
pleanten; äfvensom, genom lottning emellan Herrar de Maré
och Didricsson, afgjordes, att Herr de Maré inträder, såsom den
tionde Suppleanten.
Om dessa val skulle underrättelse, genom utdrag af Profo-
collet, till vederbörande expedieras.
Plenum slutades kl. £ till 2 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 11 Dec ernber.
Plenum kl. *-10 f. m.
§. ii
Justerades Protocolls-utdrag för den 10 dennes, öfver sär¬
skildta af Ståndet berörde dag fattade beslut.
§. 2.
Föredrogos Stats-Utskottets Memorial och Utlåtanden:
N;o 67, i anledning af Riks-Ständens skiljaktiga beslut, rö-
Ben ii December.
577
rande Kongl. f. d. Cancellie-Styrelsens så kallade Ilandcassa,
och elt räntan å dess capital-fond motsvarande Stats-anslag.
Voterings-propositionen godkändes.
N:o <ö8, i anledning af erhållen återremiss å Belänkandet,
N:o 33, angående beräkningen af Statsverkets inkomster.
Bifölls.
N:o 69, i anledning af erhållne återremisser a Betänkandet,
N:o 35, angående regleringen af utgifterne under Andrajfluf-
vudtiteln.
Hvad beträffar de i Utlåtandet, N:o 69, intagna framställ¬
ningar, hvilka afse 2:dra, 3:dje och 15:de punkterna af Betän¬
kandet, N:o 35, förklarade Ståndet sig, med vidblifvande af
dess redan fattade beslut, lägga Utlåtandet, N.o 69, i dessa
delar, till bandlingarne; likasom Ståndet ock till handlin-
garne lade den vid slutet förekommande anmälan, att öfrige
punkter al Betänkandet, N:o 35, voro af samtlige Biks-Stånden
godkände.
N:o 70, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet,
N:o 36, angående utgifterne under Biks-Statens Tredje Iluf-
vudtitel.
Memorialet, N:o 70, godkändes.
N:o 71, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet,
N:o 37, angående utgifterne under Biks-Statens Ejerde Huf-
vudtitel.
Härvid förekommo:
l:a punkten, lit. a—i.
Hvad härom anmäldes i Utlåtandet, N:o 71, erfordrade ej
något yttrande, å Ståndets sida.
Lit. k.
Bifölls.
Lit. I—m.
Erfordrade ej något yttrande, å Ståndets sida.
Lit. n.
Godkändes.
2:a punkten, lif. a, l:a mom.
Bifölls.
— — —- — 2:a mom
Erfordrade ej yttrande, å Ståndets sida.
— —• —• —• 3:e mom. (den del, som omfattar ifråga¬
satt anslag till arfvoden för Beserv-Läkare.)
Herr Ericson: Då denna fråga förra gängen förevar, åtnjöt
jag ledighet och deltog följaktligen icke i discussionen. Jag an¬
håller derföre, att nu få yttra några ord, i hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse mod hvad Herr Ekströmer i sin sakrika och för¬
troende-värda reservation anfört: "En hvar torde inse, att det
är af högsta vigt, att Krigsmagten är försedd med en Läkare-
corps, som har erforderlig vigeur, för att uthärda alla de mö¬
dor, som ett fälttåg medför, hvilket icke kan vara händelsen,
Bory.-Stånrl. Erot. vid Vrt. Riksd. 1844 o. 4845. II. 37
578
Den ii December.
då mod Sron, älven lias desse Tjenstemän, rörligheten aftager.
Det är derföre Kongl. Majit funnit det vara, likasom det i sjelf¬
va verket är, en nödvändighet, att genom inrättandet af nu i-
frågavarande tjenstår, bereda gamle Regemenls-Läkare tillfälle
att afträda ur den verksamma tjensten, utan att likväl betaga
fäderneslandet den nytta, man bör kunna påräkna af deras för-
värfvade erfarenhet och återstående krafter. Denna Reserv-
Läkare-corps skulle, under inträffande fälttåg, användas till Sjuk¬
hus-läkare, och, under uppkommande farsoter inom landet,
tjenstgöra vid de sjuk-iorättrhngar, hvilka äro, eller under så¬
dana omständigheter kunna blifva inrättade, Dä det dessutom
vid allmänna sjukanstaiter är högst magtpäliggande, att desse
förestås af äldre, routinerade och vid en sådan tjenstgöring in¬
vando personer, så inses lätt fördelen af att Staten, vid påkom¬
mande behof, alltid pä detta sätt kan hafva pålitlige män alt
använda vid nämnde befattningar. Förr voro, åtminstone inom
indeidta Arméen, Regiments-Läkarne sä iönte, att de vid in¬
träffande, mera framskriden ålder, kunde afstå halfva eller nå¬
gon del al lönen till en V»carie, men, efter den i sednare ti¬
ren tillkomne, förändrade organisationen, äro dessa löner högst
betydligt förminskade, ända derhän, att, om man sammanslår
alla deras nuvarande löne-inkomster med hvad, som nu blif¬
vit hegardt för de 20 Reserv-bäkarno, beloppet ändå icke på
långt när uppgår till det, hvilket de fordna Regements-Läkarne
på ordinarie stat ifrån indelnings-verfcets början hafva uppburit.
När man tillika tager i betraktande den omständigheten, alt,,
inom andra Stater, Läfcare-corpsen ingenstädes lärer vara sä
ringa aflönt, som i Sverige, särdeles i jemnförolse med alla öf¬
riga Embetsmanna-classer, och då man tillika icke fö biser
denna personals ringa förhållande till folkmängden, mot hvad
som både behöfs och är händelsen i andra Stater, samt att vår
Nations economiska tillgångar icke tillåta Räkarne några stora
förhoppningar på inkomst af medicinsk practic, några få ställen
undantagne, så är, efter min öfvertygelse, all anledning för ban¬
den, att"bifalla det, jemnförelsevis emot det stora gagnet, ringa
anslaget, särdeles, om man betänker, att i farans stund är det
icke sä med Läkare, som med många andra biträden, att de
kunna fås för penningar, när de behöfvas.
Vice Talmannen, Herr Brinck: I det skick, frågan nu å-
terkommit, lärer något vidare icke vara åt densamma alt göra.
Emedlertid åberopar jag mitt förra yttrande, och önskar, att
den tid icke måtte komma, då landets beväring får umgälla
Ståndets sparsamhet. Jag roms, hvad Landtvärnet, i brist af
Läkarehjelp, led 1800, och dä det icke kan förnekas, att 20
Läkares spridande på landsbygden skulle för den allmänna häl¬
sovården i fredstid vara af stor nytta, utgjorde det för mig en
innerlig tillfredsställelse, om Kongl. Majits Nådiga Proposition i
ämnet bifölls.
Häruti instämde Herrar A. Berg och C. P. Almgren.
Herr Valley: Jag hade önskat, att man icke vidrört 1809
Ven H December.
579
års händelser, dä större brist var ]>å vård och tillsyn i allmän'
hot, än pä Läkarehjelp. I öfrigt, och då det kan vara tvifvel
underkastad!, huruvida landsorten erhölle någon nytta af dessa
Reserv-Läkare, vidblifva/ jag mitt förra yrkande.
Med Herr Valley förenade sig Herrar Gillberg och 'Ekholm.
Herr C. J. Kock: Efter det motstånd denna fråga rönte
förra gången i alla fyra Riks-Stånden, är det icke sannolikt, att
den nu kommer att erhålla ett bättre öde; men i hvad täll som
helst, kan jag ej annat än instämma med Herr Vice Talmannen
och Herr Ericson.
Herr Warn: Då antalet af Läkare pä landel är alldeles
otillräckligt, och läkare-biträde flere gånger mäste undvaras, till
följd af det långa afstånd, på hvilket de understundom äro
från den sjukes hemvist boende, vidhäller jag min förut ultryck-
ta åsigt. Hå Dalsland, hvarest sistlidne år Itödsoten, som i all¬
mänhet icke anses svår att bola, utbröt, bortrycktes mångå per¬
soner af brist pä läkarehjelp. Dessutom tror jag, att det skul¬
le medföra väsendtligt gagn för det allmänna, 0111 en mängd
bildade personer, som Läkarne måste anses vara, Spriddes kring
i landet.
Herr Lagergren: I vårt land vet jag icke några platser,
som med mera skäl kunna kallas sinecurer, än Regiments-Lä-
kare-beslällningarne vid indeldta Regimentema, och likväl bar
man i Betänkandet, N:o 37, öppet tillkännagitvit sig, genom de
föreslagna Reserv-Läkarc-arfvodena, åsyfta att bereda Regilnents-
Läkare, hvilka i lön åtnjuta 700 R:dr, men vid afskedstagande
erhålla i pension endast 400 R:dr, tillfälle ali, när de, genom
ålder eller tjenstetid, blifva till pension berättigade, kunna från
tjensten afgå till Reserv-Läkare-befaftningar, utan minskning i
förut inneliafde lönevilkor. Men dä en Assessor i ilof-Rälten,
hvilken, under loppet af en enda vecka, haft vida mer syssel¬
sättning, än, uti fredstid, en Regiments-Läkare under elt helt
är af sin tjenst, vid afsked, blott erhåller i pension 600 R:dr,
så synes det vara i hög grad obilligt, att en Regiments-Läkare,
hvilken af enskild practir. eger tillfälle att vinna sin utkomst,
skall komma i åtnjutande af 700 R:dr. Regiments-Läkare i en
kraftfull alder äro väl behöflige, i händelse af krig; men att,
för en så tillfällig fara, förse dem med öfveiflödiga pensioner
vore ett slöseri med Statens medel, som jag ej kan gilla, och
som icke står i förhållande till den sparsamhet, som iakttages
mot andre, ojemnförligl mer sysselsatte, Embetsmål!.
Häruti instämde flere.
Herr Norin: Med åberopande af hvad jag i detta äm¬
ne förut tagit mig friheten yttra, anhåller jag att fa förena mig
med Herr Lagergren. Det förefaller mig ganska besynnerligt,
att Ridderskapet och Adeln, som emot Lfskoltets tillstyrkande i
Ltlatandet, Nio 37, gjort så grava anmärkningar, nu kunnat bi¬
falla Kongl. Majits Nådiga Proposition. Inom Ridderskapet och
Adeln yttrades nemligen, dels att, genom den af Itskoltet fö¬
reslagna åtgärd icke vunnes det åsyftade ändamålet, enär det*
580
Den li December.
kunde antagas, att personer, hvilka'under fredstid icke ansågos
tjenstbare, såsom Regiments-Läkare, säkerligen icke eller voro
tjenlige eller hågade, att biträda vid Arméens sjukvård under
krig, utan snarare då lemnade de af dem förut uppburne Re-
serv-Läkare-arfvoden, dels ock, att den för dessa tjenstemän
föreslagna fördel att få vid 50 års ålder taga afsked, med bi¬
behållande af full lön, vore större, än som af någon annan
tjenstemanna-corps inom Riket ätnjutes, och så mycket mindre
borde komma i fråga för Läkare, som det icke fanns någon
annan, hvars verksamhet vore mera inbringande. Emot Utskot¬
tets sistberörde Utlåtande hade jag nedlagt min reservation.
Om denna lyckats göra sig gällande, och Reserv-Läkarne i freds¬
tid kommit att användas vid allmänna hälsovården, der ökadt
antal af Provincial-Läkare funnits erforderligt, så hade det af Kongl.
Majit äskade anslag kunnat med något skäl beviljas; men nu
skulle det endast leda derhän, alt gifva Regiments-Läkare stör¬
re fördelar, än andre Embets- och Tjenstemän.
Herr Berglund: Jag är förekommen af Ilerrar Lagergren
och Norin, med hvilka jag beder att fä instämma.
Herr Ericson: Utan att vilja med Herr Lagergren inlåta
mig i något tvistande om en llof-Rätts-Ledamots trägnare sys¬
selsättning, än en Regiments-Läkares, hvilka Embetsmäns göro¬
mål dessutom icke kunna fullt jemnföras, får jag blott nämna,
att jag känner en Regiments-Läkare vid ett värfvadt Regimente,
hvilken är sysselsatt hela dagarne, och understundom långt in
pä nätterna. Då nu derjemte i betraktande tagos, att Läkarens
lärocurs valdt ganska kostsam, och ingen anledning är till den
förmodan, att Reserv-Läkare skulle, i händelse af'ett krig, taga
afsked från sina befattningar, som äro vida mindre mödosam¬
ma, än den egentliga Fältläkarens, så, och pä de af Herr Ek¬
strömer i öfrigt fullständigt utvecklade skäf, vidhåller jag mitt
förra yttrande.
Herr Lagergren: Jag bör nämna, att, då jag nyss talade
om Regiments-Läkare, menade jag blott dem vid de indeldta
Regimenterne. Men äfven om Regiments-Läkare vid de värf-
vade Regimenterna gäller, att sysslan, till dess våsendtligaste
del, får skötas af Bataillons-Läkare, samt att, derest de förre
med utöfningen af siri konst äro sysselsatte långt inpå nätter-
ne, den enskilda practiken upptagit mesta tiden, så framt icke
tillfälligtvis Bataillons-Läkaren varit för någon kortare tid ur-
ständsatt att sin befattning fullgöra.
Herr Ericson: Att skillnad, i afseende på sysselsättning e-
ger rum emellan en Regiments-Läkare vid ett värfvadt och vid
ett indeldt Regimente, måste medgifvas; men jag kan icke lem¬
na oanmärkt, att man vanligen uppskattar en Läkares inkom¬
ster alltför högt. Den enskilda practiken inbringar icke något
särdeles betydligt i de mindre städerna och pä landet.
Disrussionen ansågs slutad, och Utskottets Yttrande i detta
moment af Utlåtandet, N:o 71, bifölls.
Den ii December.
581
3:o mom. sednare delen, i afseende å anslag till rese-stipen-
dierne för Milituir-Läkare.
Godkändes.
4 mom.
Ansågs icke påkalla något yttrande.
5 mom.
Godkändes.
6 mom.
Ansågs ej erfordra något yttrande, å Ståndets sida.
Lit. b.
Erfordrade ej yttrande.
Lit. c och d.
Ståndet vidblef de, i anledning af Betänkandet, N:o 37,
fattade besluten, och lade Utlåtandet, I\T:o 71, i dessa delar,
till handlingarne.
Lit. e och f, samt 3:e punkten lit. a—g.
Ansågos icke erfordra yttrande, å Ståndets sida.
Lit. h.
Bifölls.
4:e punkten.
Ansågs icke föranleda till någon åtgärd.
5:e punkten lit. a.
Herr Valleij: I enlighet med Ståndets tillförene fattade be¬
slut, får jag yrka, att ifrågavarande anslag måtto beräknas att
årligen utgå endast för 3:ne ar.
Herr LagergrenJag tror deremot, att man gjorde en stor
tjenst åt landet, om man uppförde å stat 12,000 R:dr för To-
pographiska Corpsens arbeten. De uro redan ganska långt fram¬
skridna, och utgöra genom den ovanliga noggrannhet och ta¬
lent, hvarmed de blifvit utförda, en verklig heder för oss.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen utlät sig:
"Då denna fråga ännu icke är dellnltift afgjord, framställer jag
först denna proposition på Utskottets förslag: "Behagar Stån¬
det godkänna, hvad Stats-Utskottet i 5:e punkten, lit. a, af dess
Utlåtande, N:o 37, föreslagit, och i förevarande Betänkande
■vidhållit?
Svarades: Nej.
Härefter gjorde Herr Talmannen denna proposition: Be¬
hagar Ståndet till det uppgifne ändamålet bevilja ett anslag af
12,000 R:dr årligen, att utgå i 3:ne år?
Uppå denna framställning svarades Ja.
Lit. b—f, samt 6:e punkten lit. a, b och c.
Ansågos icke påkalla något yttrande, ä Ståndets sida.
Lit. d.
Herr Fridstedt: I denna fråga kunde visserligen åtskilligt
vara att tillägga; men då något ändamål dermed icke kan vin¬
nas, inskränker jag mig till att uttrycka mitt ogillande af för¬
slaget, på det att detta mitt yttrande må i Protocollet för¬
varas.
582
Den ii December.
Häruti instämde Herr Hörnstein.
Herr Valley: Jag tager mig friheten tillstyrka, alt Borgare-
Ståndet måtte stanna vid sitt förra beslut.
Herr A. Berg: Jag begär proposition på bifall till Utskot¬
tets Betänkande.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen gjorde
dessa propositioner:
l:o Behagar Ståndet godkänna hvad Utskottet i 5 punkten
Iit. d af Utlåtandet, N:o 37, föreslagit, och i Betänkandet, N:o
71, vidhållit?
Svarades: Nej.
och 2:o Behagar Ståndet för sin del besluta, att ersättning
för rese- och tractaments-kostnader vid besigtningar må lem¬
näs åt Magistrats-personer och Städernes handtverkeri-idkando
Borgerskap ?
Svarades: Ja.
Lit. e och f.
Ansågos icke påkalla något yttrande.
Lit. g.
Godkändes.
Lit. h.
Erfordrade ej något yttrande, å Ståndets sida.
1 afseende å de ifrågasatte, till ständiga behof icke hänför¬
liga, anslag att utgå för 3 år, med en tredjedel årligen.
l:a punkten.
Med vidblifvande af sitt förra beslut, lade Ståndet Utlåtan¬
det, N:o 71, till handlingarne.
2;a, 3:e, 4:e, 5:e och 6:le punkterna.
Utlåtandet, N:o 71, gillades.
7:e punkten.
Ansågs icke erfordra något yttrande.
8:e punkten.
Herr Lagergren: Jag anhåller om bifall till hvad Utskottet
i denna punkt föreslagit. Den vackra fästningen Carlsten är
nära fulländad, och vid sådant förhållande hemställer jag, om,
då tillgångar icke fela, man bör dröja med en bestyckning,
som är alldeles nödvändig och icke kan på någon kortare tid
verkställas.
Häruti instämde Herr E. G. Lindström.
Herr Valley: Jag anser Ståndet böra vidblifva sitt redan
fattade beslut, att anslaget för ifrågavarande ändamål, må be¬
stämmas till endast 40,000 Ii:dr.
Herr Wcern: Instämmande med Herr Valley, tror jag, alt,
då Carlsten ej saknar cunoner, man bör gå varsamt till våga
med nya anslags beviljande.
Vice Talmannen, Herr Brinck: Utan fruktan att beskyllas för
vän af stora anslag, tvekar jag icke att bevilja detta. Då man
med stor kostnad låtit iordningbringa fästningen Carlsten, bör
man ock bestycka densamma på ett sätt, att den må blifva,
Den ii December.
583
hrad den är ämnad till, nemligen ett Nordens Gibraltar, såsom
en värd talare uttryckt sig, samt ihågkomma denna fästnings
läge uti Cattegat, såsom skyddande inloppen tili Sverige, och,
äfven uti viss män, till Norrige, samt, i händelse af krig, och
vår flottas möjliga forcerande af en öfverlägsen ficndlig, så är
på delta farvatten endast under Carlstens canoner han i sådant
fall kan vinna ett säkert skydd.
Herr de Maré: För min del, anser jag för misshushållning
den slags hushållning, som här velat göra sig gällande, att ned¬
sätta anslaget för bestyckning af fästningar, som äro af yttersta
vigt alt ega i försvarsgildt skick. Man har sagt, att Carlsten ej
helt och hållet saknade kanoner. Det vore val icke önskligt,
om förhållandet vore sådant. Emedlertid, och då jag tror pä
behofvet af detta anslag, dä raan icke kan föreställa sig, att
större summa är äskad, än som för ändamålet erfordras; då
det år stridande mot ali sund hushåils-principe, att långsamt
göra ett arbete, som måste verkställas, då tillgångar för närva¬
rande icke saknas, och dä detta anslag är vigtigare, än alla mo¬
tioner om tillskot af allmänna medel hit och dit, som af enskil¬
de motionairer blifvit väckta, bifaller jag Utskottets förslag.
Herr Norin: Jag tager mig friheten fästa uppmärksamhe¬
ten derpå, att nu icke blifvit ifrågasatt, om anslag till Carlstens
bestyckning bör beviljas, ulan endast huru stort belopp dertill
må anvisas, och då Kongl. Majit i sin Nådiga Proposition om
Stats-Yerkets tillstånd och behof nu till en bortan äskat anslag
på fem är, till fortsättning af befästningsarbetena vid Carlsten,
och nämnda fästning således icke är, säsom här blifvit uppgif¬
vet, nära sin fulländning, tror jag, alt med ett anslag af 40,000
R:dr bestyckningen kan blifva lika snart färdig, som fästningen.
I öfrigt, och hvad de af enskilde motionairer väckta anslags¬
frågor beträffar, anser jag det vara med en skyldig grannlagen¬
het och försigtighet mest öfverensstämmande, att först pröfva
hvarje sådan fråga särskildt, innan de samtliga förkastas och
underkännas.
Herr P. Berg: Såsom Representant för Marstrand är jag
visst i tillfällte att vitsorda vigten och värdet af Carlstens fäst—
nining; men, om till dess bestyckning erfordras 40,000 eller
80,000 R:dr, tror jag mig icke om att bedöma. Emedlertid bi¬
faller jag Utskottets förslag.
Herr de Maré: Om än förhållandet skulle vara sådant, som
Herr Norin uppgifvit, att ännu fem år behöfvas för att bringa
Carlstens fästning i komplett skick, sä erfordras icke mindre tid
alt få bestyckningen färdig, och med denna upplysning lärer
invändningen vara undanröjd. Hvad åter beträffar frågan om
anslagens relativa vigt, så lärer klokheten fordra, att hvar och
en med sig på förhand uppgör och derefter bifaller blott så¬
dana, dem han anser vara af verkligt behof påkallade.
Herr Å. Berg: Genom sitt beslut i denna fråga anser jag
Siandet hafva så till sugandes, träffat juste milieu. Efter mini
584
Den ii December.
åsigt, bör man så använda de besparade tillgångarne, att de
spridas åt olika, båll till dem, som medverkat till deras samlande.
Herr Lagergren: i afseende på anmärkningen, att Carlstens
fästning ännu icke är färdig, får jag erinra, att den består ej
blott af sjelfva Citadellet, utan äfven af flera Strandverk, till
hamnens försvar och fästningens säkerhet. Angelägenheten for¬
drar således, att dessa bestyckas, och jag tror, att, om man
heldre tillstyrker många små anslag åt olika häll, än ett och
annat, som afser Rikets skydd, är man mindre god hushållare,
än man sjelf tror.
Herr Petré: Den vidlyftiga discussion, som förra gången
hölls öfver denna fråga, lärer tvifvelsutan ännu vara i Ståndets
minne, hvarföre jag hemställer, om icke en votering vore den
enda tjenliga utväg att bringa saken till ett slut.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen framställ¬
de denna proposition: ”Behagar Ståndet godkänna hvad Stats¬
utskottet, i 8:de punkten af Betänkandet, N:o 37, tillstyrkt och
i detta Utlåtande vidhållit?
Svarades Ja och Nej, samt begärdes votering.
En voteringspropsition uppsattes, justerades och anslogs ,
så lydande:
”Den, som, i fråga om anslag til! bestyckning af Carlstens
fästning, bifaller Stats-Utskottets i Utlåtandet, N:o 37, afgifna
och i Utlåtandet, N:o 71, förnyade tillstyrkande, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat detta anslags nedsättning
till 40,000 R:dr.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, Iivar-
aid sex af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan
om Herr Talmannen, belunnos innehålla 29 Nej emot 22 Ja;
i följd hvaraf Ståndet, för dess del, beslutat bestämma endast
40,000 R:dr, såsom anslag till Carlstens bestyckning.
9:e och 10:e punkterna.
Herr Valley: Jag finner mig böra yrka, att Ståndet måtte
vidblifva sitt förra beslut och anslå 30,000 R:dr till befästnings¬
arbetena vid Carlsborg, och 20,000 R:dr till dylika arbeten vid
Carlsten, att utgå ärligen till nästa Riksdag.
Herr Lagergren: Rätta sättet att få dessa arbeten dyra, är
att förknappa anslagen och göra dem så obetydliga, att alla
nödvändiga fanx frais komma att fördelas på en liten arbets-
spher. Detta är en allmänt erkänd sanning. Hvad särskildt
Carlsborg vidkommer, sä blifver en följd af denna nedsättning
i det äskade anslaget, att de 400 Pionierer, som nu äro der¬
städes sysselsatte för sin föda, komma att hållas vegeterande i
Casernerna, utan att Staten derigenom befrias från nödvändig¬
heten att både kläda och föda desse arrestanter. Jag öfver-
lemnar till en hvar att bedöma, om detta är hushållning. Be¬
träffande åter Carlstens fästning, så förlånges dess färdigblif-
Den 11 December
585
vande till on obestämd tid genom den förändring i arbetspla¬
nen, som mäste vidtagas af brist pä medel. Hvad man hade
hoppats få i fullkomligt skick på fern år, dertill torde nu åt¬
gå mer, än dubbelt så läng tid. Jag haller före, att man med
goda tillgångar företrädesvis bör anslå medel till sådana arbe¬
ten, sora utföras af fångar, och bifaller Utskottets förslag.
Herr Valley: Ständigt bör man ifrån ett visst håll talas om
stora tillgångar. För min del tror jag icke, att några sådana
för närvarande finnas, och häller före, äfven om ställningen vo¬
re den aldralyckligaste, alt en nedsättning i beviilningen först
borde ifrågakomma.
Häruti instämde Herr Sundler.
Herr Petré: Då något fullbordande af Carlsborgs fästning
icke lärer vara att emotse, förr än i en aflägsen framtid, samt
brist på arbete för det derstädes förlagda Kronoarbetsmanskapet
destomindre är att befara, sorn ett stort antal deraf, enligt offi¬
ciel;) underrättelser, kommer att tagas i anspråk för en Canal,
uppå hvilken nu med drift arbetas, torde det vara öfverflödigt,
att strida om olika meningar, helst nästa Riksdag läror inträffa
redan 18ä6. Den åsigt, som har mesta skäl för sig, underlå¬
ter icke, i allt fall, alt i förstärkt Stats-titskott göra sig gäl¬
lande.
Herr Wedberg: När, såsom man vet, en och en half million
R;dr ännu lära fordras för att fä Carlsborgs fästning i fullstän¬
digt skick, så, och emedan Krono-arbets-cnrpsen lämpligen kan
på annat ställe till arbete hållas, torde det för denna gång
kunna vara nog med 30,000 R:dr.
Herr vice Talmannen Brinck: Jag får åberopa mitt förut i
detta ämne afgifna yttrande, och jag tror, att, då någon särde¬
les brådska med fullbordandet af Carlsborgs fästning icke är för
handen, samt det derstädes förlagda arbetsmanskapet på annat
håll kan användas till mer produetiva föremål, någon fara icke
skall förorsakas derigenom, att anslaget för Carlsborg nedsättes
till 30,000 R:dr. Annorlunda är likväl förhållandet med Carl¬
sten. Denna fästning, som försvarar inloppet lill Caltegat, och
under hvars kanoner Svenska och Norrska flottorna kunna i krigs¬
tid söka skydd, är således af högsta vigt för landet, och jag
hemställer derföre vörsdamt om bifall på hvad Stats-Utskottet
i denna del föreslagit.
Herr Lagergren: Om ock vid en och annan canal syssel¬
sättning kan beredas för åtskilliga lösdrifvare, är likväl antalet
af verkligt vanfrejdade personer, som icke kunna utskickas till
förrättande af dylika arbeten, så stort, att det rätt väl skulle
förslå, äfven om flera fästningar höllö på att byggas. Långhol¬
men hyser icke mindre, än 600, och Malmö 800 arrestanter,
utom den på andra ställen varande Krono-arbets-corpsen. Jag
tager mig friheten att varna Ståndet för att nedpruta på erfor¬
derliga anslag till Rikets försvar, särdeles då de tillika erbjuda
det enda tillgängliga medlet, att sysselsätta det olyckligtvis allt
37*
586
Den H December.
för storn fång-äntalét. Dessa anslag äro nu för tiden mer po-
pulalra i örtbmä, än man här vill ihedgifvä, och en omotive¬
rad nedsättning deraf komötet’ tvifvelsutan att med misshag af
Nationen anses. Om män ser fästnirrgs-arbeten hämmas genom
bristande tillgätig på medel, kan det lätteligen så uttydas, sorn
man vilie förminska ti 11 gångarno för Statens försvar och sjelf¬
ständighet, endast för alt fä medel att tillfredsställa enskildta
och looala ansptak.
Diseössiénen ansågs slUtäd, öeb Herr Talmännen, sorn fann
sig föranlåten att framställa propositioner särskildt, angående
anslag till fortsättning af befästnings-arbetetat vid Carlsborg,
och särskildt, angående dem vid Carlsten, gjorde nu först den¬
na proposition: ”Behagar Släivdét godkänna, hvad Stats-Dtskot-
tet i 9:de punkten af dess Utlåtande, N:o 37, föreslagit, och i
detta Betänkande vidhållit, i fråga om befästnings-årbetet vid
Carlsborg?”
Svarades Ja och Nej, samt begärdes votering.
En Voterings-proposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydånde:
'"Bén, sorn, i fråga öm änsläg ‘till fortsättning af befäst-
nings-arbeten vid Carlsborg, bifaller 'Stats-Utskottets i Utlåtan¬
det, N:o 37, afgifna och i Utlåtandet, Nio 71, vidhållna tillstyr¬
kande, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet bestämt detta anslag till 30,600
Ridr årligen intill nästa Riksdag.”
Votering anställdes med sWiia sedlar, efter upprop, hvar¬
vid fyra af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tvenne Ståndets Ilerrar Ledamöter sfodo, en på hvardera sidan
om Herr Talmannen, befunnes innehålla 33 Nej emot 20 Ja;
i följd hvaraf Ståndet bestämt detta anslag till 30,000 Ridr år¬
ligen, att utgå intill nästa Riksdag.
Herr Lagergren: Jag reserverar mig emot detta beslut, ej
mindre för den skada och förlust, som derigenom kan förorsa¬
kas, än ock för Ståndets eget anseendes skull.
Härefter gjorde Herr Talmannen denna proposition: Beha¬
gar Ståndet godkänna, hvad Stats-Utskottet i 10:de punkten af
dess Utlåtande, Nio 37, föreslagit och i förevarande Betänkan¬
de vidhållit, i fråga om anslag -till befästnings-arbeten vid
Carlsten?
Svarades Ja och Nej, samt begärdes votering.
En Voterings-proposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, som, i fråga om anslag till fortsättning af befäst¬
nings-arbetena vid Carlsten, bifaller Stats-Utskottets i Utlåtan¬
det, Nio 37, afgifna och i Utlåtandet, N:o 71, vidhållna tillstyr¬
kande, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Den li December.
587
Vinner Nej, liar Ståndet bestämt detta anslag till 20,000
U:dr ärligen intill nästa Riksdag.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop,, hvar¬
vid tio af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En ser
del aflades förseglad, och de öfrige, vid hvilkas öppnande 2:ne
Ståndets Herrar Ledamöter stodo en på hvardera sidan om
Herr Talmannen, befunnos innehålla 25 Nej emot 22 Ja; i
följd hvaraf Ståndet bestämt detta anslag till 20,000 |i:dr är¬
ligen intill nästa Riksdag.
Herrar Lagergren, E. G. Lindström och de Maré anmälde
reservationer emot beslutet.
ii:e punkten.
Ansågs icke på|u)j|a något yttrande.
i2:e punkten.
Herr Valley- Jag tager mig friheten tillstyrka, att Ståndet
äfven i denna punkt må vidhålla sin redan uttryckta mening.
Herr Lagergren: Ehuru, sedan Herr Valley uttalat sin å-
sigt, jag borde hafva förlorat allt hopp att kunna göra en an¬
nan tanka gällande, vågar jag likväl ödmjukligen anmäla, att
jag begär, bifall pä Utskottets förslag. Jag återkommer dervid
till samma grund, som qf mig nyss blifvit åberopad, nemligen,
att, hvad sorn tros vara hushållning, i sjelfva verket icke är
något annat, än grof misshushållning; hvarjemte jag föreställer
mig, att Ståndet knappt med lugn skall kunna se tillbaka på
ett beslut, hvarigenom medlen lill Rikets försvar göras alldeles
fruktlösa.
Herr Schartau: Då denna fråga förra gången var föremål
för Ståndets öfverläggning, disculerades densamma så omständ¬
ligt, att jag trodde, det någon vidare discussion nu icke skulle
komma att ega rum. Jag ansåg gifvet, att Siandet skulle vid-
Milva sitt redan faltade beslut, och derföre trodde jag det ic¬
ke löna mödan att bjuda till att göra en annan mening gäl¬
lande. Delta var tillräckligt skäl för mig att iakttaga tystnad.
Emedlertid, och då en discussion å nyo blifvit öppnad, vill jag
förklara mig instämma uti Herr Lagergrens tanka.
Herr Petré: Utaf förut upprepade skäl, anser jag någon
ytterligare discussion i sjelfva saken nu icke böra komma i frå¬
ga. Jag inskränker mig derföre, att, med anledning af Herr
Lagergrens yttrande om Borgare-Ståndets framlida lugn, erinra,
att dess framlid är ganska begränsad, dä ny Riksdag snart fö¬
restår.
Herr Valley: Att afslå eller nedsätta äskade anslag, kallar
Herr Lagergren alltid för misshushållning. Med ett enda exem¬
pel, hämtadt af erfarenheten, vill jag visa, huru litet denna lära
håller streck. Om Kongl. Maj;ts för några år sedan afl åtri a
Nådiga Proposition om anslag till Gevärs lörfärdigande afslagits,
hade delta varit förenadt med vida större hushållning, än bi¬
fallet dertill, alldenstund Gevären sä förfärdigades, alt de nu be-
hölya ändras.
588
Den 11 December.
Herr vice Talmannen Brinck: Jag åberopar mitt förut af-
gifna yttrande, sorn gick derpå ut, att 50,000 Ridr årligen mätte
beviljas, att utgå intill nästa liiksdag på det arbetet må kunna
fortsättas, oell dymedelst hufvudstaden vinna trygghet mot öf-
verrumpling, samt Kongl. Majit under tiden närmare pröfva, hu¬
ruvida några besparingar i byggnadssättet må kunna vinnas.
Häruti instämde Herrar K. A. Almgren, Gustafsson och
Åkerberg.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen framställ¬
de denna proposition: ”Behagar Ståndet godkänna, hvad Stats¬
utskottet, i dess Utlåtande, Nio 37, 12:te punkten, föreslagit
och i förevarande Betänkande tillstyrkt?”
Svarades Ja och Nej, samt begärdes votering.
En voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
”Den, som, i fråga om anslag till befästningarne i Stock¬
holms Skärgård, bifaller Stats-Utskottets i Utlåtandet, N:o 37, af-
gifna och i Utlåtandet, Nio 71, vidhållna tillstyrkande, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, liar Ståndet bestämt detta anslag till 30,000
R:dr ärligen intill nästa Riksdag.”
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, hvar¬
vid tio af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En se¬
del atlades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande 2:ne
Ståndets Herrar Ledamöter stodo en på hvardera sidan om Herr
Talmannen, befunnos innehålla 27 Nej, emot 20 Ja; i följd
hvaraf Ståndet bestämt detta anslag till 30,000 R:dr ärligen in¬
till nästa Riksdag.
Emot beslutet reserverade sig Herrar Lagergren och de
Maré.
Den vid Utlåtandet, N:o 71, fogade Tableau lades lill liand-
lingarne.j
Herr Lagergren: Innan jag i dag på morgonen hunnit till
Ståndet uppkomma, hade redan Stats-Utskottets Memorial, Nio
67, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande f. d.
Oaneellie-Styrelsens så kallade Hand-cassa och ett räntan å dess
Capital-fond motsvarande Stats-anslag, förevarit. Vid denna
lrägas afgörande hafva 2:no Riks-Stånd slädnät emot 2, och Bor¬
gare-Ståndets nu vidtagna åtgärd har bestått uti ali godkänna
den af Stats-Ufskoltet föreslagna voterings-proposition. Min
tanka är likväl, att, som saken icke är af beskattningsnatur,
utan endast innefattar fråga om en ändrad förvaltning af berör¬
da Cassa, målet icke grundlagsenlig! bort till förstärkt Slats-Ut-
skott öfverlemnas. Om jag varit närvarande, hade jag äskat
Herr Talmannens yttrande härom; men nu mäste jag inskränka
mig till en reservation emot beslutet.
§. 3.
Upplästes och godkändes följande af Expedilions-Utskotlct
uppsatta förslug till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse!’;
Den ii December.
5S9
N:o 44, angående afskrifning af Majoren Wenus skuld till
fordna Spinn- och Correclionslius-lnrältningen i Stockholm;
!ST:o 45, angående ersättning till Elfkarleby Gästgifvarehemman
i Upsala Län för förlorad mark, i följd af en väganläggning;
N:o 46, angående upplåtande lill Solna Församling af en Carl¬
bergs Kungsgård tillhörande jordrymd;
!N:o 47, angående nedsättning af arrende-afgiften för Motala
Kronofiske och Mjölqvarn; och
N:o 48, angående utsyning af virke å Kronoskog inom Ska¬
raborgs Län för kneckte-stugors uppbyggande;
Äfvensom förslag, under N:o 9, till en §. uti Riksdags-beslu-
tet, upplästes och godkändes.
§. 4.
Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 72, i anledning af
erhållne återremisser ä Betänkandet, N:o 38, angående utgifterna
under Riks-Stalens lömte llufvudtitel.
I afseende pä Utskottets uti inledningen till detta Utlåtande
gjorda tillstyrkande, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att de ä denna Hufvudtitel anvisade
medel icke må användas till nybyggnad, förbyggnad eller svå¬
rare reparation af linieskepp, i vidsträcktare nion, än att de re¬
dan under byggnad eller reparation varande linieskepp full¬
bordas, beslöt Ståndet, att, med vidblifvande af sitt i detta äm¬
ne redan fattade beslut, lägga Utlåtandet, N:o 72, i denna del
till handlingarne.
l:sta, 2:dra och 3:dje punkterna ansågos icke föranleda till
någon åtgärd.
4:de punkten, lit. a.
Godkändes.
Lit. b och c.
Ansågos icke påkalla någon framställning.
Lit. d.
Godkändes.
Utskottets härefter följande yttranden, rörande anslags öf-
verflyltande, så väl inom de särskilda aldelningarne af denna
llufvudtitel, som derifrån till Riks-Statons andra llufvudtitel,
samt 5:te punkten af Utlåtandet.
Ansågos icke föranleda till någon åtgärd.
6:te punkten.
Ståndet beslöt, med vidblifvande af sitt i detta ämne re¬
dan lättade beslut, att lägga Utlåtandet N:o 72, i denna del,
till handlingarne.
7:dc punkten.
Utlåtandet, N:o 72, i denna punkt, lades lill handlingarne.
8:de och 9:de punkterne.
Godkändes.
Yttrandet, i anledning af Herr Du Rietz' motion, om anslag
till underhållande af 2 a 3 yngre Officerare i utländsk sjötjenst,
äfvensom de följande 10;dc och 11 :te punkterne.
590
Den ii December
Ansågos icke föranleda till någon åtgärd.
12:te punkten.
Godkändes,
13:de, l 'Kile och 15;de punkterne, samt l:sta punkten af de,
angående anslag för tillfälliga behof, afgifne ytranden.
Ansägos icke påkalla någon åtgärd, å Ståndets sida.
2:dra punkten.
Ståndet vidblef dess redan fattade beslut, och lade tillå¬
tandet, N:o 72, i denna del, till handlingarnc.
3:dje punkten.
Ansågs icke föranleda till någon åtgärd.
4:de punkten.
Godkändes.
Den vid Betänkandet, N:o 38, fogade Tabell.
Utlåtandet N:o 72, godkändes.
§. 5.
Ilerr Petré: Jag begagnar tillfället att anmäla det besyn¬
nerliga förhållande, att reservationerne, vid Banco-LTskottets Fi-
nance-Betänkande ännu icke blifvit utdelade, hvarjemte jag får
tillkännagifva, det jag ifrån Expedilions-Utskottet erfarit, att fle¬
ra anledningar till anmärkningar emot Banco-Utskoltets Canceilie-
personal för oordentlighet icke saknas. Skulle åter dröjsmålet
hafva sin orsak uti någon önskan alt vinna tid, så vore ett så¬
dant förfogande, i strid med både Styrelsens och liepresenta-
tionens vilja, af ännu mera betänklig art. Jag anser, i hvilket
fall som helst, denna min anmälan böra fä en plats i l’ro-
tocollet.
Häruti instämde Herr Warn.
Herr Ödmansson: Jag bör förklara, att Expedilions-Utskot¬
tet icke har någon del i dröjsmålet. Tryckningen har med all
omsoig och skyndsamhet fortgått, men man Tiar ilian Banco-
Utskottet, som förbehållit sig, att sjellt få läsa correcturet, un¬
derstundom fått vänta 2 å 3 dagar pä hvarje ark.
Herr de Maré: Orsaken till det dröjsmål, sorn inträffat, här¬
flyter, efter mitt förmenande, endast derifrån, att till Julen, så
sträng sysselsättning råder pä tryckerierne, att, fastän nätterne
sättas till, tryckningen likväl icke medhinnes lika skyndsamt,
sorn förut.
Herr Talmannen utlät sig: Jag får äran tillkännagifva, att
Caneellie-exemplaret af reservationerne nu ankommit.
Herr Schartau: Jag finner Herr Petréa anmärkning vara till
den grad vålbefogad, att jag skulle gerna se, om Herr Tal¬
mannen. behagade anmäla delta besynnerliga förhållande i nästa
Talmans-conference, lill hvilken vederbörande Utskotts Ordföran-
der kunde tillkallas, för att lemna upplysning i saken.
Herr Talmannen förklarade, i anledning häraf, alt han ej
blott i nästa Talmans-conference, utan älven hos Banco-Utskot-
tet ville anmäla detta förhållande och göra sig om verkliga sann-
manhanget dermed underrättad.
Den H December.
591
Hörr vice Talmannen Brinck: Sedan eli, så lillsägandes,
bidiscussiön uppstått, begagnar jag tillfället att, jemte a fl agg and o
af inin förbindligaste tacksägelse för det af Ståndet mig lemna-
de föitroende att vara Ledamot i förstärkta Stats-ltskottet, få
samma befattning mig afsäga, af den anledning, att jag, såsom
{•llHmägtig i liiksgälds-Contoiret, kan blifva af jäf hindrad att i
några derstädes förekommande ärenders afgörande deltaga.
Herr Petré: Da jag genom min framställda anmärkning vål¬
lat det afbrott i föredragnings-ordningen, seni skeft, anser jag
mig böra, på det att min skold ej måtte okas, begära Herr vice
Talmannens anhållan på bordet.
Uppå Herr Talmannens härefter gjorda proposition, blef
Herr vice Talmannens anhållan bordlagd.
§. 6.
Föredrögos Stats-Utskottels Utlåtanden:
N:o 73, i anledning af erhållne älerremisser å betänkandet,
N'Jft 39, angående reglering af utgiftettre under sjette Hufvud-
t i teln.
Härvid Törekornmo:
lista punkten samt 2:dra punkten, mom. tit. a.
Godkändes.
2:dra punkten, mörn. lif. i.
Ansågs icke påkalla något yttrande.
3:djo punkten, mom. lit. a.
Godkändes.
Mom, lit. b och c, d och e.
Ansågos icke föranleda någon åtgärd, å Ståndets sida.
Mom. lit. f.
Utlåtandet, N:o 73, godkändes.
4:de punkten och 5:te punkten, moni. lif. a och b.
Ansågos icke föranleda någon åtgärd, å Ståndets sida.
Gite punkten.
Herr Norin: Ehuruväl IT sköttel nu Visat, att det allmänna
anslaget af 8,000 Ridr till Vägar och commuhicationer också
skulle räcka till underhållandet af vägen emellan Dalarne, Hel¬
singland och Jemtland, kari jag likväl icke förändra min öfver¬
tygelse derom, att, då berörde väg måste på Statens bekostnad
underhållas, Kongl. Majlis proposition bort bifallas.
Häruti instämde Herr Collén.
Herr Wedberg: Då medel linnas att Tillgå, anser äfven jag
anslaget hafva kunnat beviljas.
Herr 'Valley: Jag instämmer med Herr Norin och begär
proposition på beviljandet åfelt särskildt anslag af 1,800 Rdr, att
tills vidare utgå för underhållet af den ifrågavarande vägen.
Herr Schartau: Jag begär bifall på Utskottets förslag, samt
anhåller, att Ståndet täcktes observera, att Utskottet icke velat
afskära all hjelp för berörde ändamål, utan blott att medlen
dertill skola fagas ifrån annat håll.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen framställde
denna prposition: ”Behagar Ståndöt godkänna, hvad Stats-Ut-
592
Den H December.
skottet föreslagit i 6.te punkten af dess Utlåtande, N:o 39, och
i Utlåtandet, N:o 73, vidhållit, i (råga om särskildt anslag
af 1800 R:dr till vägen emellan Dalarne, Helsingland oell
Jemtland.
Svarades Ja och Nej, samt begärdes votering.
lin voterings-proposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande:
"Den, som, i fråga om anslaget af 1800 R:dr till vägen e-
mollan Dalarne, Helsingland och Jemtland, bifaller Stats-Utskot-
tels i Utlåtandet, N:o 39, afgifna och i Utlåtandet, N:o 73, vid¬
hållna yttrande, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat ett anslag af 1800 R:dr
för oraförmäldta ändamål.
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop,
hvarvid 10 af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel a (Indes förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
tvänne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera si¬
dan om Herr Talmannen, befunnos innehålla 32 Ja och lb Nej;
i följd hvaraf Utskottets förslag var bifallet.
Emot detta beslut anmäldes reservationer af vice Talmannen
Herr Brinck, samt Herrar Norin och Valley.
I öfrige delar gillades 6:to punkten af Utlåtandet, iN':o 73.
7:o punkten, mom. lit. a.
Godkändes.
Mom. lit. b.
Herr Norin: Jag tillstyrker, att Ståndet stadnar vid sitt
förra beslut i ämnet.
Herr Schartau-. För min del får jag förklara, att jag icke
deltog i beslutet om återremiss af detta moment, samt att jag
icke förstår Ståndets mening, sådan den i Betänkandet (innes
ultryckt. Der slår nemligen, "att det borde till Kongl. Majit öf-
verlemnas, att, så väl för Landtbruksskolan på Gottland, som
för öfrige ifrågaställde Landtbruksskolor bestämma vilkor, i af¬
seende på vården af de egendomar, sorn må finnas för behofvet
tjänlige." Vid förra Riksdagen bestämdes, såsom ett vilkor för
detta anslags utgående, att vederbörande skulle hafva samman-
bragt ett capital af minst 20,000 R.dr. Utskottet har nu vid¬
hållit denna åsigt, endast med undantag hvad Gottland vidkom¬
mer. Om jag rätt fattat Herr Norins mening, så önskar han
att vilkoret måtte helt och hållet borttagas. Detta anser jag likväl
icke vara nyttigt, emedan <,!et skulle kunna föranleda derhän,
att, på väns vänners insinuation hos Kongl. Majit, anslaget till¬
delades någon person eller Corporation, som innehade en obe¬
tydlig egendom, hvarmed det afsedda ändamålet ej kunde vin¬
nas. Jag begär derföre proposition på bifall till Utskot¬
tets förslag.
Herr de Maré: Omeningen i Betänkandet uppkommer der¬
igenom, att der står vården, i stället för värden; och då i öf¬
rigt egendomsvärdet ganska betydligt kan förändra sig, så att den
Ven 11 December.
593
egendom, som nu år värd 20,000 R:dr, kan om några få år
köpas för 16,000 Ii:dr, tror jag, att man kan öfverlemna åt
Kongl. Maj:t, att i allmänhet bestämma vilkor, i afseende på
värden af de egendomar, som må finnas till Landtbruksskolor
tj en liga.
Häruti instämde Herrar Langenberg och Norin.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Talmannen framställ¬
de denna proposition: "Behagar Ståndet godkänna, hvad Stats¬
utskottet i Utlåtandet, N:o 39, 7:de punkten, mom. lit. b, i af¬
seende på vilkoren för anslag till Landtbruksskolor tillstyrkt och
i detta Betänkande vidhållit?
Svarades Ja och Nej; äfvensom votering begärdes.
En voterings-proposition uppsattes, justerades och anslogs,
så lydande :
"Den, som, i fråga om vilkor för anslag till en Landt¬
bruksskola på Gottland, bifaller Stats-Utskottets i Utlåtandet, N:o
39, afgifna och i Utlåtandet, N;o 73, förnyade yttrande, rö¬
star: Ja.
Den det icke vill, röstarNej.
Vinner Nej, har Ståndet beslutat, att det bör till Kongl.
Maj:t öfverlemnas, att, så väl för Landtbruksskolan på Gottland,
sorn för öfrige ifrågaställde Landtbruksskolor, bestämma vilkor,
i afseende pä värden af de egendomar, som må finnas för be-
liofvet tjenlige."
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, hvar¬
vid åtta af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. En
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan
om Herr Talmannen, befunnos innehålla 32 Nej emot 17 Ja; i
följd hvaraf Ståndet beslutat, på sätt contra-propositionen när¬
mare innehåller.
8:e punkten, mom. lit. a.
Utlåtandet, N:o 73, gillades.
Mom. lit. b, äfvensom 9:e och 10:e punkterne.
Ansågos icke föranleda till någon åtgärd.
ll:e punkten.
Herr Palander: Jag tager mig friheten tillstyrka, att Stån¬
det mätte bevilja Carlskrona samma fördel, som förut blifvit
förunnad åt både Carlshamn och Wisby. Dessa Navigations¬
skolor medföra i allmänhet ganska stor nytta, och Carlskrona,
hvarifrån många och ganska stora handelsfartyg utgå, borde icke
vara i saknad af en sådan läroanstalt.
Herr Schartau: Hufvudsakliga skälet, hvarföre Herr Palan-
ders motion icke blifvit af Utskottet bifallen, är det, att Naviga¬
tionsskolor redan finnas både i Carlshamn och Calmar, samt dy¬
lika läro-anstalter omöjligen kunna inrättas i alla stapelstäder.
Derjemte har man förmenat, att i Carlskrona skulle gifvas
Horg.-Stånd. Trot. lid Url. Riksd. 18J4- o. 18\5. 11 38
59*
Ben 11 December.
bättre tillfälle till undervisning i navigation, än på något ari-
nät ställö.
Manga instämde.
Herr Palander: 1 Carlskrona saknas visst icke sadane per¬
soner, sorn kunna lemna undervisning i Sjöväsendet, men mänga
af dem, som vilja egna sig åt yrket, förmå icke betala den af-
-gift, sorn för den enskilda undervisningen måste erläggas. Om
Ståndet biföll mitt förslag, vore det ett bevis, att Ständet vore
lifvadt för navigationens framgång.
Diseussionen ansågs slutad, oell Herr Talmannen, fram¬
ställde denna proposition: "Bobagar Ständet, med ogillande af
livad Stats-Utskottet i dess Utlåtande, IN:o 39, 11 :e punkten, fö¬
reslagit, bifalla Betänkandet, N:o 73, i samma punkt.
Svarades: Ja.
Emot beslutet reserverade sig Herr Palander.
12:e och 13:e punkterne.
Ansågos icke föranleda till någon åtgärd.
14:e punkten.
Godkändes.
15:e och I6:e punkterne.
Ansågos icke påkalla någon åtgärd.
Den vid Utlåtandet, N:o 73, fogade Tabell.
Lades till handlingarne.
Och N:o 74, i anledning af erhållne ålerremisser å Betänkan¬
det, N;o 40, angående reglering af utgifterne under Biks-Statens
7:de Hufvudtitel.
Härvid förekommo:
l:a punkten.
Ansågs ej föranleda lill någon åtgärd.
2:a punkten.
Utlåtandet, N:o 74, gillades.
3:e punkten, mom. tit. a.
Ansågs ej påkalla något yttrande.
Mom. lit, b, 4:de punkten, mom. lit. a och b, samt 5:te
punkten.
Utlåtandet, N:o 74, gillades.
6:e punkten, ingressen eller framställningen, angående för-
slags-anslaget för Tullverkets utgifter.
Ståndet vidblef dess, i anledning af Betänkandet, N:o 40,
fattade beslut, och lade Utlåtandet, N:o 74, i denna del, tilt
handlingarne.
Mom. lit. a och b.
Ansågos ej föranleda till någon åtgärd.
Mom. lit. c och d.
Godkändes.
Mom. lit. e.
Ansågs ej föranleda till någon åtgärd.
Den ii December.
595
Mom. lit. f.
Godkändes.
Mom. lit. g.
Ansågs ej föranleda tili någon åtgärd.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar Ledamöter åtskiljde»
kl. 2 eftermiddagen, men sammanträdde åter, till fortsätt¬
ning af
Plenum kl. J ? e. m,
§• 7.
Föredrogos ånyo följande Stats-Utslroltels Utlalanden:
N:o 75, i anledning af erhållne återremisser å Utlåtandet,
N:o 41, angående utgifterne under Riks-Statens S;de Ilufvud-
titel; och i sammanhang härmed företogs jemväl sistnämnde
Utlåtande.
Härvid förekommo:
l:o Fråga om anslag till Ecclesiastik-Departementets Ex¬
pedition.
Erfordrade, å Ståndets sida, ej något yttrande.
2:o Angående anslag för Riks-Archivet.
Utlåtandet, N:o 75, godkändes.
3:o Om anslag för Kongl. Bibliotheket.
Utlåtandet, i denna del, lades till handlingarna.
4:o Clerecie-Staten.
Mom. lit. a.
Erfordrade ej något yttrande.
Mom. lit. b.
Med ogillande af Betänkandet, N:o 41, godkändes Utlåtan¬
det, N:o 75.
Mom. lit. c och d.
Erfordrade, å Ståndets sida, ej något yttrande.
Mom. lit. e.
Ståndet vidblef dess, i anledning af Utlåtandet, N;o 41,
fattade beslut, och lade Utlåtandet,. N:o 75, i denna punkt, till
bandlingarne.
Morn. lit. f och g.
Erfordrade, å Ståndets sida, ej något yttrande.
5:o Angående anslag för Lappmarkens Ecclesiastikverk.
Ståndet biföll Utlåtandet, N:o 75.
6:o Om anslag för Universiteten,
Mom. lit. u.
Erfordrade, å Ståndets sida, ej något yttrande.
Moni. lit. b.
Utlåtandet, N:o 75, bifölls.
Mom. lit. c och d.
Erfordrade, å Ståndets sida, ej något yttrande.
596
Den H December.
?:o Angående anslag för Elementar-Läroverken.
Lit. a och b.
Herr Lagergren: Jag vet icke, om ej Utskottets tillstyrkan¬
de i Utlåtandet, N:o 75, i afseende å fördelningen af det under
lit. a och /> i förevarande punkt upptagne anslag, gör detsamma
för Nya Elementarskolan i Stockholm, mera ovaraktigt, än i Ut¬
låtandet, N:o 41, åsyftas. För min del hemställer jag, att de, i
fråga härom i Utlåtandet, N:o 75, pag. 4, förekommande orden:
”tills vidare”, må utur förslaget utgå.
Uti detta yttrande instämde Herrar Petré och Geyer, jemtö
flere af Ståndets Herrar Ledamöter.
Uppå Herr Talmannens framställning beslöt Ståndet deref¬
ter, att, i fråga om den tillstyrkta anslagssumman i helt för Ele-
mentar-Läroverken, godkänna Utskottets yttrande i Utlåtandet,
N:o 75; men hvad fördelningen af berörde anslag angick, stad-
nade Ståndet i det. beslut, att ifrån hvad Utskottet, i denna del,
hemställt, borde uteslutas orden ”tills vidare”, och att Rikets
Ständer således må bestämma, att, af det vid 1828—1830 årens
Riksdag beviljade, nu till 48,800 li:dr bestämda anslag för Ele¬
mentar-Läroverken, 6,SOO R:dr ärligen skola utgå till Nya Ele¬
mentarskolan i Stockholm.
Mom. lit. c, d ojh e. -
Erfordrade, ä Ståndets sida, ej något yttrande.
Mom. lit. f.
Ståndet vidhlef sitt redan förut i denna punkt, af Utlåtan¬
det, N:o 41, fattade beslut, och lade Utlåtandet, N:o 75, i den¬
na del, till handlingarne.
8:o Om anslag för Folkskolorna.
Erfordrade ej något yttrande ä Ståndets sida.
9:o Angående anslag till Gymnastiska Central-Inslilutct.
Utlåtandet, N:o 75, gillades.
10:o Angående anslag för Sundhets-Collegium, med Medici-.
nal-Staten.
Mom. lit. a.
Erfordrade ej något yttrande.
Mom. lit. b.
Utlåtandet, N:o 75, gillades.
Mom. lit c, angående väckt fråga om anslag till den för sju¬
kes behandling med electricitet och galvanism i Stockholm stif¬
tade inrättning; i anledning hvaraf Stats-Utskollet i Utlåtandet',
N:o 41, tillstyrkt ett ärligt anslag af 500 R:dr, att härtill i stad¬
gad ordning användas, och jemväl i Utlåtandet, N:o 75, detta
tillstyrkande vidhållit.
Herr Billström: Med åberopande af det yttrande jag afgaf,
då frågan om detta anslag förra gängen hos Ståndet förevar, yr¬
kar jag äfven nu afslag å Stats-Utskottets tillstyrkande, i den¬
na punkt.
Herr Warn: Jag anser, att ett belopp af 250 R:dr årligen
må. i likhet med hvad Ståndet, vid återremissen af Utlåtan¬
Den ii December.
597
det, N:o 41, ansåg lämpligt, för ifrågavarande inrättning be-
slämmas.
Häruti instämde vice Talmannen Herr Brinck.
Herr Talmannen anförde: Då bifall å Utskottets Utlåtande
i förevarande punkt ej blifvit yrkadt, gör jag denna proposition:
Behagar Ståndet bestämma ett årligt anslag af 250 R:dr intill
nästa Riksdag, att i föreskrifven ordning användas till den för
sjukes behandling med electricitet och galvanism i Stockholm
stiftade Inrättning.
Svarades Ja och Nej, samt begärdes votering.
En voteringsproposition blef derefter uppsatt, justerad och
anslagen, af följande lydelse:
”Den, som biläller ett anslag af 250 R:dr årligen intill nä¬
sta Riksdag till den för sjukas behandling med electricitet och
galvanism i Stockholm stiftade inrättning, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, har Ståndet ogillat allt anslag till nämnde
ändamål."
Votering anställdes med slutna sedlar, efter upprop, hvar¬
vid 21 af Ståndets Herrar Ledamöter voro frånvarande. lin
sedel aflades förseglad, och de öfriga, vid hvilkas öppnande
2:ne af Ståndets Herrar Ledamöter stodo, en på hvardera sidan
om Herr Talmannen, belunnos innehålla 23 Nej emot 13 Ja;
i följd hvaraf Ståndet ogillat allt anslag till den för sjukes be¬
handling med electricitet och galvanism i Stockholm stiftade in¬
rättning.
Herrar Guslafsson och Boström anmälde sina reserva¬
tioner.
ll:o Om anslag för Carolinska Medico-Chirurgiska In¬
stitutet.
Moni. lit. a.
Utlåtandet, N:o 75, gillades.
Lit. b.
Erfordrade, å Ståndets sida, ej något yttrande.
12:o Angående anslag till Veterinaire - Inrättningen i
Stockholm.
Mom. lit. a.
Utlåtandet, N:o 75, godkändes.
Lit. b; äfvensom
13.o ^Vitterhets-, Historie- och Anliqvitets-Academien; samt
14:o Musicaliska Academien.
Erfordrade oj något yttrande.
15:o Om understöd för vetenskapliga arbetens utgifvande.
Ståndet lät vid Utlåtandet, N:o 75, i denna del förblifva.
16:o Angående anslag till Institutet för blinda och döfstumma.
Herr Gustafsson: Det var med stort nöje jag afhörde Herr
Eklunds anförande, då detta ämne förra gängen hos Ståndet fö¬
revar, och mitt interesse ökades dervid ännu högre derigenom,
att en stor del af Ståndets Herrar Ledamöter behagade uttala
598
Den ti December.
åsigter, till förmon för den blifvande inrättning, hvilken i Herr
liklunds anförande afsägs, eller ett särskildt Institut för Olinda,
Vi böra väl således icke eller nu tröttna vid en ytterligare dis-
cussion i ämnet, lör närmare Utredning deraf. Till en början
vill jag upplysa, ätt Utskottets Utlåtande, hvilket, som vi se, in¬
nefattar afslag på de i berörde afseende gjorda framställningar,
tillkommit genom ringa pluralitet. Icke eller bör jag under¬
låta att nämna, det Ledamöterne inom Utskottet af Presle-
Ståndet, — ehuru de äro satte att sprida det andeliga ljuset, —
dock tycktes i denna angelägenhet allt för litet ömma för dessa
olyckliga, hvilka äro i saknad af det lekamliga ljuset, så att vi
näppeligen hafva att ifrån detta Stånd vänta bifall å motionerna
uti förevarande ämne. Af desse Ledamöter anfördes, ibland
annat, att de blinde voro i lika lyckligt tillstånd, som mänga
andra deras seende likar, och man talade om ett praktexemplar
deraf i Skäne, som kunde bibel och cateches utantill. Dermed
ville man bevisa sådant. Visserligen kan man tänka sig, alt
en blind menniska kan inöfvas, likt ett djur, som man lärer
tala, utan att det dock förstår hvad det säger. Härom kan
dock väl ej vara fråga, utan är syftemålat att förädla deras hjer-
tan och förstånd samt inöfvande af nyttiga bandaslöjder. Och
är det för sådant ändamål jag yrkar, att Ståndet må bifalla,
hvad af Herr Norin blifvit uti hans reservation föreslaget. Man
invänder, alt med det härtill begärdta anslaget, 5000 R:dr årli¬
gen, icke skulle komma att beredas undervisning för flere , än
12 elever, ett jemnförelsevis ringa antal af den mängd sådune
olycklige, hvilka finnas i landet. Visserligen är det sä; men
man bör icke underlåta att besinna, att, utom det, ali en och
annan, som komuie i åtnjutande af inrättningens fördelar, an¬
tingen är en börda för sin slägt, eller i saknad af sådan , och
derföre skulle med tacksamhet erkänna en slik fördel, man äf¬
ven torde kunna förvänta, att bättre lottade likur, ät hvilka
vården öfver sädane tillkommer, skulle för dem, emot afgift
till inrättningen, begagna densamma. Vi böra härvid icke eller
glömma, att Konungen upplåtit local för inrättningen, och att
sådane anstalter förut finnas i alla länder.
Häruti instämde Herr Boström.
Herr Eklund: Det varma deltagande de döfstummas och
blindas sak rönte inom detta Högtärade Stånd, då Utskottets
Utlåtande, N;o 41, här förevar, inger mig mod att ännu en
gång uppträda till deras förmon, glad, att, om ock det icke
skulle lyckas mig att för deras väl förskaffa allt, hvad jag af
hjertat önskar, icke något, å min sida, blifvit underlätet, för att
åt dessr> vanlottade likar söka bereda utväg att ernå åtminstone
någon del af den bildning, som bättre lottade menniskor, om
de vilja, kunna sig förvärfva. Under erkännande deraf, att de
för vanlottade likar afsedda Inrättningar högligen förtjena att
behjertas, har Stats-Utskottet likväl, i betraktande deraf, att med
det begärdta anslaget af 5,000 II:dr, undervisning icke skulle
komma att beredas för flere, än 12 elever, dels ansett, att den
Den // December.
599
föreslagna undervisnings-anstalten för blinda skulle blifva af
ringa inflytande, enär deras antal uppgår till mera, än 2,600,
dels ock yttrat, att do blindas intellectuela bildning kan, enligt
hvad erfarenheten visat, utan anlitande af någon särskild Stats-
anstalt, i väsendtlig roan vinnas genom undervisning i deras
hemorter, der de dessutom ej uppfostras till andra lefnadsva-
nor, än dem, hvilka stå tillsammans med deras öfrige vilkor.
Om man icke kan göra alla godt, måste det dock vara en pligt,
och en ljuf tillfredsställelse är det säkert, alf, göra det så långt
man förnär. Skulle en dylik åsigt, sorn den Stuts-Utskottet ut¬
talat, hafva gjort sig gällande, när Institutet för de döfstumma
och blinda var i fråga att stiftas, sä hade det säkerligen icke
kommit till stånd, ty i början af dess tillvaro lingö endast 12
elever der undervisning. Cenora enskilde personers välvilliga
frikostighet och Statens mellankomst har dock denna inrättning
småningom gått framåt, sä att fri-eleverna nu utgöra 52. An¬
talet af de blinda i landet belöper sig visserligen lill omkring
2,700, men, enligt statistiska uppgifter, äro af dem endast emellan
130 och 140 i den ålder, att de kunna blifva föremål för en un-
dervisnings-anstalt. Om nu af dessa till en början 12 skulle
genom en uppoffring, ä Statens sida, sättas i tillfälle att erhål¬
la någon undervisning, hvarigenom doras lif, som nu mäste va¬
ra för dem en börda, kunde blifva, om ej glädjefullt, åtminsto¬
ne drägligt, samt äfven nyttig sysselsättning och tillfälle till ar¬
betsförtjenst dem beredas, sä tror jag de medel, som härtill
af Staten anslås, vara värdigt och väl använda. Afsiglen är ju
icke att tillvägabringa en försörjnings-anslalf eller hospital, ti¬
tan en uppfostrings-anstalt, lill förmän för dessa olyckliga blin¬
da, hvilka äro de enda i landet, för hvilkas bästa i denna väg
ännu icke något blifvit gjordt. Litt nytt fält femnades dessutom
härigenom för den enskilda välgörenheten alt offra någon skärf
till hjelp för dessa vanlottade, hvaraf ett ökadt antal timligen
efterhand kan komma att vid Institutet njuta undervisning, och
sådane blinda, hvilka icke äro stadde i fattigdom, utan äro i
tillfälle att betala för sin undervisning, kunde, om en sadan un-
dervisnings-anstalt blefve ändamålsenligt organiserad, äfven för¬
sättas i en lyckligare ställning, hvari de under nuvarande för¬
hållanden ej kunna komma. Alt de blindes inlellectuella bild¬
ning, enligt hvad erfarenheten visat, kunnat vinnas, utan anli¬
tande af någon särskild Stats-anslalt, genom den undervisning
de uti sina hemorter egt tillfälle att erhålla, är sannt, men hur
har denna undervisning varit? Iivari har den bestått? Rådfrå-
ge man ock derom erfarenheten. Någon farhåga för en upp¬
fostran, hvarigenom de blinda skulle komma till andra ielnads-
vanor, än dem, som stå tillsammans med deras öfrige vilkor,
tror jag ej vara för handen. Åtminstone lärer någon anled¬
ning härtill icke förefinnas af det sätt, hvarpå de döfstumma
vid Institutet blifvit uppfostrade. I korthet har jag sökt veder¬
lägga de af Stats-btskottet anförde skäl för dess afstyrkande af
anslag till en bildnipgs-anstalt för de blinda; det återstår nu
600
Den H December.
att lemna en närmare utredning af behöfligheten såväl utaf det¬
ta, som de i öfrigt äskade 2:ne anslagen, för hvilka sednares af-
styrkande några nya skäl icke äro förebragta, och om sältet för
dessa anslags användande. Jag har i sådant afseende emotta-
git en af Ordföranden uti Institutets Direction afgifven, till Stats¬
utskottet ställd, skriftlig uppsats, och beder, att Ståndet ej mät¬
te tröttna vid dess afhörande.
Denna uppsats lyder sålunda :
”Hvad det första, eller äskade anslaget till stipendier i upp-
gifne afseendet för Folkskole-lärare, angar, så torde i betrak¬
tande böra tagas, att de döfstummas antal i Riket, enligt Sta¬
tistiska uppgifter, uppgår till öfver 2000: att det härstädes be¬
fintliga Institut för uppfostring af sådane utaf naturen vanlotta¬
de och deras bildande till gagneliga samhällsmedlemmar, ej på
en och samma gäng kan inrymma flere än vid pass 70, samt
för de af Staten åt Institutet årligen anslagne 10,000 IV.dr ej
ens skulle kunna besörja underhållet samt den intellectuella och
teckniska bildningen af de 52 fri-elever, som Institutet åligger
att emottaga och uppfostra; derest icke Institutet dertill äfven
egde att använda afkomsten af de capitaler, som ädla menni-
skovänner detsamma förärat och ännu understundom förära,
samt alt, utöfver det antal döfstumma, som Institutet således
är i tillfälle att inrymma, långt flere sä beskaffade olyckliga fin¬
nas i den ålder, då undervisning borde dem bibringas, hvilka
ej kunna blifva delaktiga af Institutets fördelar; hvarom nog¬
samt vittna de många ansökningar om sädanes intagande å In¬
stitutet, hvilka Kongl. Directionen beklagligen ej är i stånd att
villfara. Ett medel synes emedlertid gifvas, hvarigenom detta
missförhållande skulle, med en ringa uppoffring å det allmän¬
nas sida, kunna, om icke helt och hållet undanrödjas, åtmin¬
stone till betydlig del förminskas, i thy att dymedelst både en,
så att säga, större och tätare omsättning af elever skulle be¬
fordras vid sjelfva Institutet, som då egde hopp att esomoftast
få emottaga icke alldeles råa individer, för hvilka iärocursen
följaktligen kunde blifva kortare, och äfven möjlighet skulle
öppnas för de vanlottade, som, i brist af utrymme vid Institu¬
tet, ej kunde komma i åtnjutande af de med detsamma afsed-
de välgerningar, att vinna åtminstone någon undervisning och
bildning. Detta medel består i det föreslagna, att, medelst sti¬
pendier, dels söka uppmuntra dem, som ämna egna sig åt
Folkskole-Iärare-kallet och i sådant ändamål studera vid Folk-
skole-lårare-Seminarium i Stockholm, att vid härvarande Insti¬
tut för Döfstumma inhämta teckenspråket samt den i öfrigt ic¬
ke lätta methoden för döfstummas undervisning, för att seder¬
mera kunna, hvar i sin landsort, bibringa derstädes befintlige
döfstumma de första begreppen, dels ock belöna sålunda bil¬
dade Folkskole-lärare i landsorten, de der med nit och fram¬
gång egnade sina bemödanden äfven ät sådane vanlottades in¬
förande och handledande på bildningens och kunskapernas fält.
Flere vid härvarande Folkskole-lärare-Seminariura sig up-