Den 7 Mars.
N:o 214.
I sista Plenum väcktes fråga om Expeditions-afgiftens af-
skaffande; huru denna afgift tillkommit, oell att det blott
var på försök på tre år, tror jag mig blott behöfva nämna,
likasom att den, oakladt Stapelstäderne undanbedt sig den¬
samma, ännu oafbrutet fortfar, och då jag förenar mig med
Motionairen i yrkande om dess upphäfvande, så mycket hel¬
dre, som, de sednare åren, tullinkomsterne så betydligen ö-
kats, att skäligen Tulltjenstemännen böra kunna af Statsmed¬
len få en mot desse sportler svarande löneförhöjning, tror jag
mig böra nämna, huru särskildt tryckande den är för Cal¬
mar Stads Handlande, hvilka, nästan utan undanlag, syssel¬
sätta sig med den så föga lönande trädvaruhandeln. Våra
fartyg, som nästan uteslutande gå på Östersjön, göra un¬
der sommaren från 6 till 10 resor hvardera, der anlednin¬
gen hvarföre det lilla antalet af fartyg kan utföra öfverhuf¬
vud taget 4°° läster årligen, och då expeditions-afgift skall
Jjetalas både vid inkommande och utgående med ett medel¬
pris af 5 B:dr, gör detta ensamt circa 4>°°° Rtdr, men för
att utföra dessa varor, mäste de till större delen hämtas från
vår vidlyftiga skärgård, som börjar med Bergqvara köping,
söder om Calmar, och slutar i granskapet af Westervik, på
en kuststräcka af mera än 20 mil, och till denna transport
Jordras ett antal jagter öfver 10 lästers storlek, som årligen
göra från 20 till 3o sådane resor, och lika så, både i Cal¬
mar och skärgården, måste erlägga denna afgift; af sådane
afgingo förlidet år, alla med förpassning till inrikes orter,
med last 310 st., utan last 129 st., med att sammanräknadt
lästetal af 7,918 läster, och från inrikes orter ankommo med
last 279st., utan last 4 s(-> således 283 st.; med ett samman¬
räknadt lästetal af 5,757 läster; deraf synes, att sammanräk¬
nade antalet af lastade fartyg var 58g st. och utan last 183
st., således tillhopa 722 st. med ett lästetal af 13,675 läster.
Huru mycket för dem uti expedilionsafgift blifvit utbetaldt,
kan jag väl icke uppgifva, men upplysning derom bör Tull¬
kammaren i Calmar kunna lemna. För alt likväl visa, huru
debiteringen der sker, afskrifver jag en enda räkning, som
följer:
”Skepparen P. Andersson. Ptebet.
För odäckade fartyget Anna Greta om ig läster:
Inrikes inkommande Expeditions-afgift — 36.
Dito utgående Dito — 24.
Fyr- och Båkafgift ■— —
Pass-Blanketterne — 16.
Summa B:co R:dr 1: 28.
Calmar Sjötullkammare den 12 Junii i83g. P. Svan¬
ström. Bet.”
På detta vis draga våra trädlaster expeditions-afgift dub¬
belt, det vill säga när varan både införes och utföres, forså
302
Den 7 Mars.
långt införseln sker sjöledes. Att denna afgift är ojemnför-
ligt mindre tryckande på andra orter och då fartygen göra
längre resor, är gifvet, och för att fördela den jemnt, borde
den hos oss blott erläggas för en eller tvänne resor årligen;
ty, såsom den nu utgår, lemna våra jagter mindre uti årlig
behållning, än hvad vi uti expeditions-afgift måste utbetala.
Att detta milt utlåtande må få åtfölja den väckta mo¬
tionen till behörigt Utskott, derom anhåller jag vördsam¬
mast.
A. Brunnius.
N:o 215.
Sedan, genom ett friare Tullsystem, otvifvelaktig! tullin¬
komsterna komma att betydligen ökas, tyckes tiden vara in¬
ne, att få minskning i de många afgifter, som betunga vår
sjöfart. Ibland dessa är den uti underrättelserna till sjötull¬
taxan under namn af lästetalsafgift utgående, som oss bela¬
stas under titel af skeppsumgälder och är så mycket mera
orimlig, som vi redan under namn af bevillning erlägga skatt
för våra fartyg, så till Kongl. Maj:t och Kronan, som till
Staden. De korta, men många resor, som våra fartyg göra
och hvarom jag nämnt i mina anmärkningar vid expeditions-
afgiften, göra lästetals-afgiften för oss mera kännbar, än på
andra orter. Det är på denna grund jag har äran föreslå,
att Rikets nu församlade Ständer hos Kongl. Majit må göra
underdånig framställning om nödvändigheten af denna afgif-
tens afskaffande helst tidpunkten nu tyckes vara inne för en
sådan underdånig anhållan.
Om behörig remiss anhåller vördsammast
A. Brunnius.
N:o 216.
Ibland sjöfarten särdeles generande ocb många olyckor
och uppehåll vållande påbud, är den kustbevakningen med-
gifna rättighet till visitation i öppen sjö eller vid inloppen
till våra hamnar. Utan att påyrka denna rätt ig hets afskaf-
fande, påyrkar jag dock dess ordnande på så sätt, att den ej
må genera sjöfarten, och detta är verkställbar!, om kustbe-
vakningsfartygen blifva starkare bemannade, så att Chefen
kunde lemna en man om bord till hvarje ankommande far¬
tyg, för att blifva om bord, till dess det inkommer i ham¬
nen och denne der aflöses af Tullbetjeningen.
Jag föreslår alltså, att Rikets nu församlade Ständer hos
Kongl. Majit må göra underdånig framställning om nödvän¬
digheten af en sådan förändring.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhåller vördsam¬
mast
A. Brunnius.
Den 7 Mais.
3o3
N:o 217.
Sedan, uli ett annat Riks-Stånd, frågan om näringsfri¬
heten blifvit väckt, och, inom detta Högtärade Stånd, ett par
motioner af motsatt syftning, torde det tillåtas mig få göra
Högtärade Ståndet uppmärksamt på nödvändigheten utaf,
att, till denna frågas redande, en Revision af alla handeln, sjö¬
farten och näringarne rörande Författningar samt, i sam¬
manhang dermed, Tullförfattningarne, bör ega rum, såvida
den, med näringsfriheten afsedda nytta skall åstadkommas.
Det är tid, att det näringssjelfsvåld, som nu i många år egt
rum, må upphöra.
Borgare-Ståndet skall, tvertemot hvad åtskillige dess
Ledamöter på detta rum yttrat, betydligen vinna vid en ord¬
nad näringsfrihet, men, då mig veterligen, vår Nådiga Rege¬
ring hittills icke tagit någon verksam åtgärd för dess ord¬
nande, skulle jag tro, att frågan vid denna Riksdag icke kan
ändamålsenligt afgöras, helst den, efter mitt förmenande, bör
med mycken varsamhet behandlas och förberedas, genom en
dertill utsedd Comité, allt torde dä komma an på, huru den¬
na Comité'blir sammansatt; som sig bör, blir den det icke, så¬
vida icke Representanter för såväl Skeppsrederierne, som Han¬
deln och Näringarne deruti få deltaga. Att, vid val af dessa
Representanter, om icke mera, en från hvarje Stapelstad i
Riket bör utses, tror jag vara nödvändigt. Gillar Högtärade
Ståndet detta mitt förslag till frågans behandling, anser jag
denna min motion till Ståudets enskildta Utskott böra remit¬
teras; i motsatt fall anhåller jag om remiss till annat veder¬
börligt Utskott.
A. Brunnius.
N:o 2 1S.
I sammanhang med i sista Plenum väckt motion om
förpassnings-sky Idighetens afskaffande eller modifiering, ai¬
del, dertill särskildt uppmanad af mina Comitenter, som jag
yrkar, att skyldigheten för våra öppna farkoster att taga
förpassning då de gå emellan Calmar och Öland eller Cal¬
mar oell våra Skärgårdshamnar, må upphöra, då de ditföra
mindre partier af varor för våra dervarande upphandlares
behof, liksom, då de derifrån till Calmar ankomma med last
af ortens produkter, om ock resan sker på saltsjö, ty denna
förpassningsskyldighet, sora icke medför den minsta control-
lerande nytta, vållar dels mycket uppehåll, dels en orimlig
kostnad för de trafikerande.
Som exempel härpå må anföras, att, om en Skeppare
medför till någon af lastageplatserne, hvilket ganska ofta är
fallet, blott en Tunna Sill, utgör förpassningskostnaden nära
1 R:dr 16 sk. Banco, och blir han segelfärdig efter kl. 6 på
aftonen, så, för att få denna förpassning, måste han vänta till
kl, 10 andra förmiddagen.
3o4
Den 7 Mars.
På denna mellantid kan i allmänhet hela resan vara
gjord, men under väntan på förpassningen kan vinden gå
om, och resan flera dagar förlängas.
Alt detta mitt anförande må få åtfölja Motionen till be¬
hörigt Utskott, derom anhåller
A. Brunnius.
N:o 219.
Öfver skadligheten af Kongl. Majtts Nådiga Förordning
af den 11 Februarii i83a, rörande den så kallade Landt-
manna-Seglationen, har så väl inom detta Högtärade Stånd
vid föregående Riksdag, som för öfrigt uti tal och skrift, så
mycket blifvit ordadt, att denna fråga numera kan anses
vara fullkomligen utredd.
För att till någon del minska dess skadliga verkningar,
må det vara Landtmannen tillåtet att föra egna och andras
Producter inrikes orter emellan, men icke till utrikes ort, så
vida de icke bevisligen utgöra afkastning af egen gård eller
gårdar.
Landtmannen eger då lika rättigheter, som ursprungligen
tillhört Höglofl. Ridderskapet och Adeln, och bör dermed
kunna vara belåten.
Men då det är svårt, om icke omöjligt, att kunna con-
trollera, vare sig frälse eller ofrälse mans uppgifter i sådant
fall, likasom huruvida egna Producter, om de det verkligen
äro, sålunda utföras för egen eller andras risico, vare Landt¬
man, frälse eller ofrälse man, skyldig att, vid förtullning, när
han dertill uppmanas, med Ed sin styrka, att de varor han
till förtullning anmäler, äro producter af egen gård eller går¬
dar, samt att utförseln sker för egen räkning och risico.
Om remiss till behörigt Utskott anhåller vördsammast
A. Brunnius.
N:o 220.
Under behandlingen af den mera vidt omfattande frå¬
gan, rörande möjligheten och ‘sättet att befria Svenska han¬
deln och sjöfarten trän det betungande uti Öresundska tullen
och dess utgörande, torde representationen lära känna nyttan
och nödvändigheten att häruti tillvägabringa en förändring.
Om detta likväl kan mota hinder och svårigheter, gifves lik¬
väl ett annat sätt, att, åtminstone i någon mohn, lindra ett
onus, som Öresundska tullens tillvaro medför, hvilket vårt
eget Lands Regering påbjudit och hvilket samma Regering
har i sin makt alt undanrödja.
Under det, genom Kongl. Commerce-Gollegii på Kongl.
Majtts Nådiga befallning den 21 Augusti i833 utfärdade Kun¬
görelse, är såsom allmän regel anlaget, att Svenska och Norr¬
ska Consuler på utländska handelsplatser, ej må af dit an¬
Den 7 Mars.
3o5
kommande fartyg, som hvarken lossa eller lasta, uppbära nå¬
gon Gonsulad-afgift, är likväl dervid det särskildta undantag
gjordt för Consuln i Helsingör, alt han, enligt Kongl. Com-
merce-Collegii Circulairebref den 21 Augusti i833, af Sven¬
ska fartyg, som endast för Sundska tullens clarerande anlöpa
Helsingör, eller med andia ord, al hvarje Svenskt fartyg,
som passerar Sundet och ej går inrikes orter emellan, eger
beräkna sig till godo för däckade öfver 10 läster 2 R:dr och
för odäckade 1 R:dr Svenskt Banco.
Näppeligen lärer väl något orimligare stadgande kunna
uppsökas, än det, att endast derföre, alt Sverige icke mäktar
afskudda sig det ok, att till en främmande Stat, som icke
dominerar ett sund annorlunda, än att den possiderar dess
ena strand, erlägga en både dryg och till sitt belopp god¬
tycklig tribut, Sverige i och derföre skall sjelf pålägga sitt
eget lands inbyggare en ytterligare utgift och det utan tec¬
ken till det ringaste ändamål. Jag upprepar det — utan rin¬
gaste ändamål; ty af den utredning Kongl. Commerce-Colle-
gium icke längesedan lemnat öfver sättet, på hvilket tracta-
terna om Sundska tullen blifvit efterlefda, torde det vara up¬
penbart, att en Svensk och Norrsk Consuls tillvaro i Helsingör
icke på något sätt motverkat den för Sveriges handel menli¬
ga tydning af berörde tractater, som de Handlande uti Sveri¬
ges Stapelstäder i sekler lidit, och först i sednare lider hög¬
ljudt öfverklaga!, samt uti öppen dager framställt. Må man
nu så högt som helst uppskatta värdet al, att uti utländska
hamnar i allmänhet, ega tillgång på Svenska och Norrska
Gonsuler, som kunna påräkna anständig bergning, och må
man än icke lyssna till de Handlandes grundade tvekan, att i
mercantilt afseende någon särdeles fördel deraf hittills varit
att upphämta; men man må likväl icke glömma, alt Sundets
ena sida bebos af Svenske män, hvilkas biträde i nödfall kan
påräknas, som sällan är händelsen på andra utländska platser.
Då nu inträffar, att någon Ordinarie Svensk och Norrsk
Consul i Helsingör för det närvarande icke finnes, sora kan
ega anspråk uppå, att blifva bibehållen vid de löneförmåner,
som en sådan Embetsman genom det åberopade Kongl. Com-
merce-Gollegii Girculairebref af den 21 Augusti 1833 blifvit
tillerkände, begagnar jag detta tillfälle, att föreslå, det Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära ett
sådant upphäfvande af berörde stadgande, att Consuln i Hel¬
singör hädanefter ej må ega att af något Svenskt fartyg upp¬
bära något slags afgift, så vida det ej der lossar eller lastar,
eller Skepparen, i och för fartygets eller lastens angelägenhe¬
ter, af en eller annan orsak föranlåtes påkalla Consulns bi¬
träde, utan att derföre såsom enskildt Ombud särskildt beräk¬
na sig provision.
C. C. Halling,
Bilagor till Borg.-St. Prot. vid Riksd. 184.0.
20
3o6
Den 7 Mars.
N:o 2 2 1.
Till följe af 2 Art. 25 $. uti i83o års Bevillnings-stadga
har Malmö Stad till Kongl. Maj:t och Kronan, under namn
af Rotefrihets-bevillning för åren i83l till och med i835,
enligt bilagde bevis, mäst utbetala Två Tusende Sju Hundra¬
de Fem Ridr 3o sk. Banco.
Sedan numera genom Kongl. Majlis i afskrift bifogade
Skrifvelse den 21 September i83g blifvit tydeligen utred t och
uttrvckeligen förklarad t, att det uti ofvan citerade i83o års
Bevillnings-stadgas föreskrift, med afvikelse ifrån ordställnin¬
gen i 3 §. 5 mom. af samma artikel i näst förut utkomne
Bevillnings-Förordning af år 1823 införda tillägg, ”att Tolf
R;dr rotefrihets-afgift skulle erläggas af Hemman eller Hem¬
mansdelar af Kronoskatte eller Frälse natur, som ej komma
att vidkännas rotering, utan afseende derpå, om de tillhöra
land eller stad” icke borde eller kunde tillämpas å den egent¬
liga stadsjorden, utan endast å hemmanen vid städerna, som,
ehuru af deras invånare inköpte och häfdade, likväl i Jorda-
böckerna bibehålla sitt hemmantal och böra draga alla af
dylik jord å landet utgående allmänna besvär, och att således
rotefrihets-bevillning för stadsjord i allmänhet aldrig bordt
komma i fråga att erläggas, utan anspråk härå inskränkes
till de ganska få hemman och hemmansdelar af sistnämnde
beskaffenhet, som Städernas Invånare tillhöra, men ej till
stadsjord kunna hänföras, visar det sig uppenbart, att Malmö
Stad, genom oriktig tillämpning af 2 Art. 25 §. uti i83o års
Bevillnings-stadga, fått vidkännas en obehörig utbetalning till
Kongl. Majit och Kronan af 2,yo5 R:dr 3o sk. Banco, hvar¬
emot andra Städer i Riket, genom nyss åberopade Kongl»
Bref, från en dylik utbetalning rättvisligen blifvit befriade.
På grund af den i allmänhet godkända regeln — lagligt
stånde och orätt återgånge, — yrkar jag, det Rikets Ständer
behagade förklara, icke allenast Malmö Stad berättigad, att
af Kongl. Majit och Kronan återfå merberörde Staden obe¬
hörigt affotdrade 2,705 R:dr 3o sk. Banco, utan älven andre
Rikets Städer, hvilka på enahanda sätt kunna hafva blifvit
rotefrihets-bevillning för sin jord orätt påförd, berättigade att
göra sina anspråk på återbäring gällande, såvida de iakttaga
derföre i Föriattningarne föreskrifven praescriptionstid, som i
detta fall under ingen förevändning torde kunna beräknas an¬
norlunda, än från den 21 September i83g, då Kongl. Maj:ts
Nådiga Beslut i dettta ämne tillkom.
Slutligen får jag upplysa, hvad äfven Statsverkets Rä¬
kenskaper kunna vitsorda, att under Malmö Stad icke lyda
hvarken hemman eller hemmansdelar, och att bevillningen i
fråga följaktligen utgått blott i och för sjelfva stadsjorden;
men att beräkningen skett efter det hemmantal, som denna
jord blifvit åsatt vid derå verkställda särskilde skattlägg¬
ningar, de der legat till grund dels för saltpetergärdens ut¬
Den 7 Mars.
görande så länge den var föreskrifven, att utgå, och dels i
och för 1811 års extra-roteringsåtgärder, hvilka genom Kongl.
Maj:ts särskilte Nådige Bref den 61 Sept. l83g, angående re¬
glering af Städernas Båtsmanshåll, blifvit till all kraft och
verkan upphäfven, samt att, efter hvad mig blifvit sagdt,
den Rotefrihets-bevillning, som af visse städer blifvit erlagd,
icke influtit såsom någon påräknad Statsinkomst, utan, i an¬
seende till tvekan om dess behörighet, skall vara såsom de¬
positum eller på annat sätt reserverad, intill dess den all¬
männa frågan härom hunnit, såsom numera skett, slutligen
afgöras, så att bifall till det yrkande jag nu framställt, icke
har omedelbart inflytande på Statens inkomster; men hvil¬
ket Stats-Utskottet torde blifva i tillfälle att genom Stats-
eller Biksgälds-Contoiren få närmare utredt.
C. C. Halling.
N:o 222.
Genom en Härads-Syne-Rätts laga kraftvunna Utslag den
28 Julii 1813 har nu mera aflidne Economi-Directeureri P.
O. Tauson i lifstiden, såsom Arrendator af Uranienborgs
Kungsgård, blifvit tillerkänd en fordran hos Kongl, Maj:t
och Kronan för 323 4V7o:c*els byggnadsår, att honom godt-
göras med 29 R:dr 8 sk. Banco hvarje år.
Sedan liqvid emellan Kongl. Maj:t och Kronan, samt be-
mälde Tauson, om dess skuld för återstående arrende af of-
vannämnde Kungsgård, efter genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref den 22 April 1817 fasställda grunder sedermera blifvit
uppgjord, tillkom Tauson, på sätt i afskrift hosföljande Kongl.
Kammar-Collegii och Stats-Contoirets bref den 18 Augusti
1818 utvisar, för derefter återstående 168 5i/'i75:de!s bygg¬
nadsår, en fortfarande fordran af Kongl. Maj:t och Kronan
af 29 R:dr 8 sk. årligen.
Vid Tausons sedermera inträffade död och efter honora
uppkommen Concurs, blef, enligt äfven i afskrift bifogade
öfverlåtelse, samma fordran för då qvarvarande 5lf i<]5:
dels år inköpt af enskild man, som åter, enligt i samma haud-
ling den 5 December t838 tecknad transport, öfverlåtit (or¬
dringen uppå Pensions-Inrättningen för Skånska Städernes
Embets- och Tjenstemäns enkor och barn, hvilken således
eger, att ännu, såsom följd deraf, uti 146 51y"175:dels år af
Kongl. Maj:t och Kronan årligen uppbära 29 Riksdaler 8 sk.
Banco.
Det är lätt att Anna, hvilken vidlyftighet och omgång
det å ena sidan skall förorsaka Kongl. Stats-Conloiret och fle¬
ra derunder lydande Embetsverk, att så, nära ännu ett och
ett halft sekel, årligen verkställa och redovisa denna hvarje
gång obetydliga utgift, och å den andra Pensionsförvaltnin-
gen, att af densamma komma i åtnjutande; hvadan jag vå¬
gar föreslå, att Rikets Ständer, för att på en gång afbörda
3o8
Den 7 Mars.
Statsverkets ifrågavarande skuld, behagade förordna, att for¬
dringens nuvarande innehafvare, Pensions-Inrättningens Di-
rection, må ega att genom Kongl. Stats-Contoiret eller Rik-
gälds-Contoiret uppbära ett Capital, motsvarande efter 5 pro¬
cent det årliga fordringsbeloppet, med en rund summa af
Femhundrade Åltaliotre R:dr 16 sk. Banco.
Om det ock skulle kunna betraktas såsom en fördel för
Pensions-Inrättningen, att mitt framställda förslag bifalles,
torde det tillåtas mig, med biläggande af det utaf Kongl.
Majtt för Pensions-Inrättningen den i4 September i838 i Nå¬
der fastställda Reglemente, ådagalägga, att samma Inrättning
har en så vacker syftning och utgör ett så efterföljansvärdt
efterdöme, att den väl torde förtjena en så ringa och billig
uppmuntran.
C. C. Halling.
Härvid funnos bilagde Kongl. Kammar-Collegii och Kongl.
Slats-Contoirets Bref den 18 Augusti 1818, samt Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse till Kammar-Collegiura af den 22 April
1817, jemte flera här ofvan åberopade handlingar.
t
N:o 223.
I anledning af förra Riksdagsfullmäktige^ vid i834 års
Riksdag, för Wadstena Stad, Herr Häradshöfdingen och Rid¬
daren J. Bddths då väckte motion om eftergift och afskrif¬
ning af de 1,000 R:dr Banco, som Wadstena Stad i Östgö¬
tha Läns Landt-Ränteri lyflat af Cholera-Creditivet, har
Stats-Utskottet i meddeladt Utlåtande (N:o 412) yttrat, att
ifrågavarande afskrifning, af så beskaffade medel, borde till
pröfning företagas vid denna Riksdag. Enär således den tid¬
punkt nu är inne, då detta ärende kan och bör af Rikets
Ständer pröfvas och afgöras, får jag, med åberopande af
hvad Herr Bååth i ämnet andragit, vördsammeligen anhålla
och påstå, att Wadstena Stad, som näst Jönköping mest li¬
dit af farsoten Cholera inom Sveriges Rike, måtte berättigas,
att återbekomma nämnde 1,000 R:dr B:co, som Wadstena,
genom en alltför kännbar och tryckande taxering, fått till
Statsverket återbetala. Af härhos vidfogade Bilagor inhäm¬
tas, att vederbörande betalningsskyldige saknat tillgång för ett
belopp af 113 R:dr 42 sk. Banco, som icke destomindre blifvit
af Wadstena Stads-Cassa förskjutet och godlgjordt. Det synes
således häraf, att viljan hos Wadstena samhälle atlj uppfylla sin
förbindelse varit god, och att sådant jemväl skett vida öfver dess
verkliga förmåga. Jag eger dessutom handlingar, som utvisa,
alt, utom hvad de bättre lottade af samhället, samt allmänna
välgörenheten frivilligt sammanskjutit, Cholerafarsoten kostat
Wadstena Stad vida mer än den uppgifna summan, utom
underhåll för de aflidnas barn, som med förra årets slut
uppgick till den för detta lilla samhälle högst tryckande utgift
af 1,700 R:dr 16 sk. 6rst. Banco, och sora dessutom troligen
Den 7 Mai s.
ännu i många år kommer att fortfara. För öfrigt har i följd
af den medellöshet, som farsoten eflerlemnat inom den arbe¬
tande classen, antalet af de äldre personer, som måst anlita
fattiganstullerna, betydligen ökats, så att underhållet för des¬
sa sednare för närvarande uppgår lill mer än dubbelt emot
före år i834, och är det på så beskaffade omständigheter jag
grundar min anhållan, att Rikets Ständer ville behjerta Wad¬
stena Stads beklagansvärda belägenhet och bevilja det af mig
för min hemort ödmjukast begärda anslag af Stads-medlen.
R. A. Wallander.
Härvid var bilagdt Sammandrag öfver afkortningar å de
medel, hvilka blifvit taxerade, att till Stats-verket återbetala
det Lån, 1000 R:dr B:co, som Wadstena Stad år i834 er¬
hållit för de genom Cholera-farsolens härjande åbragte kost¬
nader.
N:o 2 24*
Det system, som under de sista femton åren blifvit följdt
i vårt Land, alt. på Svenska Slöjd - Näringarnes bekostnad,
lemna utländska Fabriks-industrien tillfälle och rättighet, att
med sin öfver-production förse alla våra både verkliga och
inbillade behof, har för inhemska Wärings- och Konstfliten
medfört de mest bedröfliga verkningar. Tiden är likväl ännu
icke inne alt framlägga bevisen för denna sanning i all deras
vidd; men de skola ej uteblifva i fall den ej af hvarje vän
af Fosterlandet erkännes och vitsordas.
Anledningen, hvarföre jag emedlertid nu i förväg tager
mig friheten, att på detta ämne fästa National-Representatio-
nens uppmärksamhet, är den undergång, som hotar en af Sve¬
riges vackraste och nyttigaste hus-slöjder, nemligen Linne-
väfnads-tillverkningen uti de Norra Provincerna. Productio-
nen af lärfter i dessa Provincer är väl nu icke större, än Lan¬
dets behof af denna artikel tillförene varit; men afsättningen
deraf har blifvit betydligt minskad och försvårad och hotas
alt ännu mera blifva det, genom den marknad, som blifvit
öppnad för utländska Bomullsväfnader, så förtullade, som tull-
försnillade och, genom den stegrade inhemska productionen
af sådane väfnader, för det mesta likväl af utländskt garn till¬
verkade. Denna minskade och försvårade£afsättning har, så¬
som alltid, haft till följd nedsatta priser och ett tryckande lä¬
ge för de föga bemedlade producenterne uti nyssnämnde af
naturen ingenting mindre än gynnade provincer; och i sam¬
ma mån, som bestämdt kan föreses, förbrukningen af Bom-
ullslärfter, i anseende till deras lägre pris, än mera tilltager
och uttränger bruket af Linne-lärfter, måste afsättningen än
mera försvåras, priserne å de sednare djupare nedtryckas
samt den Norrländska Allmogens lidande blifva än större,
och måhända ej långt till så stor, att den nödgas alldeles öf¬
vergifva både Lin-cuituren och hela Väfnads-industrien, så
Den 7 Mars.
vidt ej under tiden utvägar kunna gifvas, att på utländska
marknader bereda Norrländska iärflerne en ersättning för den
afsättning, som på den inhemska marknaden för dem upphört.
Sådane utvägar gifvas ock. Svenska Lärfterne äro full¬
gode och så fulländade, som någonsin af Hus-slöjd kan ön-
skos; men i sådan egenskap de i Handeln förekomma, äro
de ännu, hvad man utrikes kallar ”råa Linnevaror’'’, det vill
säga, de sakna den yttre elegance af hvithet och glans, som
de Engelska genom ehemisk blekning och appretering erhål¬
la, och hvarförutan för våra Svenska Lärfler aldrig på nå¬
gon utländsk marknad är att hoppas en betydlig och lönande
afsättning. De Engelska Lärfterne, som hafva denna yttre
fulländning och skönhet, finna deremot både i gamla och sär¬
deles i hela nya Verlden en begärlig afsättning, oaktadt de i
pris stå vida högre än de Svenska. Till styrkande af denna
uppgift bifogar jag här Två prof å Engelskt konstblekt och
appreteradt Lärft, som i Handeln i partipris icke köpes un¬
der 3 s. 4. det ena och 4 s> 3. Sterl. det andra för Engelsk Yard.
Att anlägga Chemiska blekerier samt appreterings-verk,
öfverstiger Norrländska Allmogens förmåga. Men då Staten
hufvudsakligen genom sina tull-åtgärder beröfvat denna All¬
moge den lönande marknad, som den inne i Landet hade för
producterne af sin husflit, så är det icke mer än billigt,
att Staten också i stället säker alt skaffa densamma en möj¬
lighet till afsättning utrikes, helst sådant kan ske utan nå¬
gon betydligare uppoffring och tillgångar dertill ingalunda
saknas, samt dessutom förvandlingen af Norrländske lärfterne
till en betydande export-artikel visserligen för det hela skul¬
le medföra stora fördelar, den oräknad, att annars troligen, in¬
nan ej många år efter Lin-culturens och Lärftsväfveriernes
undergång, Staten icke blott går i mistning af betydliga Kro-
no-utskylder, utan äfven nödgas föda en stor del af de Norr¬
ländska Provincernas torftiga befolkning.
Jag föreslår derföre, alt två eller tre Chemiska Blekerier
och Appreterings-verk, allt efter behofvet, inrättas i de Nor¬
ra Provincerne på Statens bekostnad, och att Rikets Ständer
härtill lemna anslag af högst Ett Hundrade Tusende Riksda¬
ler Banco, ett för allt, med förutsättning, att anläggning och
ordnande af-- dessa Blekerier och Appreterings-verk (hvarest
Allmogen kunde få sina Lärfter blekte och appreterade, att
börja med, för en ringa afgift) antingen Regeringen införskaf¬
far i handteringen erfarne practiske män, som, under inseen¬
de af våra vetenskapligt öfverlägsne Theoretici, bibringa in¬
hemska unga Chemister insigt i det practiska af Blekeri- och
Appreterings-vetenskapen eller ock att desse sednare på Sta¬
tens bekostnad bereddes tillfälle i främmande Länder förskaf¬
fa sig erforderliga practiska insigter i yrket.
Jag anhåller vördsamt, att denna motion må erhålla re¬
miss till Höglofl. Stats- och Economi-Utskotten, och blifva
med de Respective Med-Stånden communicerad.
Laur. Lagerqvist.
Den 7 Mars.
N:o 225.
Till följe af Kammar-Rättens, först år 1823 utfärdade
Anmärkningar, har Staden Gefle blifvit påförd Extra-Role-
rings-Bevillning för Rålsmän för dess jord, med en årlig af¬
gift af 101 R:dr 33 sk. 7 r:st. Banco, hvilken debitering ock
alltsedan fortfarit till och med år i834, emot hvilken åtgärd
Staden sig besvärat och protesterat; men allt utan att der¬
med vinna rättelse. Efter hand har således blifvit uttagen en
summa af 1025 R:dr a3 sk. 7 rtst. Banco, och hvilket för¬
farande synes strida emot rätt och billighet, då Staden dess¬
utom årligen betalt Båtsmans-vacance-afgift för så väl jor¬
den som Borgerliga rörelsen. Kongl. Instruclionen af den 20
December i8a5 bjuder upphäfvande af alla föregående Stad-
ganden i detta ämne och föreskrifver uttryckligen, att Extra
Roteringen skulle uppskjutas å alla Städernas jord intill dess
Rikets Ständer yttrat sig om Städernas Båtsmanshåll i all¬
mänhet och Kongl. Maj:t derom fattat beslut. Kongl. Maj:t
har sedermera genom Nådigt Bref af den 2 November i833
behagat ytterligare förklara, att någon fråga om Rotering af
den inom Gefle Stads Jurisdiction belägna jord icke bordt i Ro¬
tering upptagas, och slutligen den 21 sistlidne September, i
sammanhang med den då fastställda reglering af Städernes
ordinarie Båtsmanshåll, förklarat att alla af Kongl. Kammar-
Rätten anmälda anmärkningar och beslut rörande Rolefri-
hets-bevillning för Städerna och de deröfver förda Besvär,
hvaribland särskildt för Gefle Stad, äfvensom för öfrigt alla
lika beskaffade mål, så vidt de egentlig Stadsjord angå, må
förfalla. I anledning af hvad jag nu anfört, är min vördsam¬
ma begäran, att Gefle Stad måtte af Stats-medel få sig åter-
lefvererad all densamma från åren 1820 till och med x834
orätt debiterad och uttagen extra Roterings-bevillning, ut¬
görande en summa af iÖ25 R:dr 23 sk. 7 r:st. Banco-mynt,
Om remiss häraf till Höglofl, Stats-Utskottet får jag vörd¬
samt anhålla.
Carl Valley.
N:o 226.
Uti särskilt anförande, har jag väl antydt verkan af den
njugghet, som Rikets Höglofl. Ständer från äldre tider visat
Rikets Civile Embets- och Tjenstemän; men som Kongl.
Maj:t uti Dess Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, hvilken föredrogs i sista Onsdags plenum, före¬
slagit förbättring uti Hof-Rätternes lönevilkor, så anser jag
mig böra förklara, i anledning af de yttranden, som medde¬
lades af Herrar Halling och Petré, att jag delar deras åsig-
ter om behofvet af nämnde föreslagna tillökning och att
Vice-Presidents-Embetena böra indragas efter nu varande
innehafvares afgång; dock som denna indragning icke kan
Den 7 Mars.
tillvägabringas, utan i önskningsväg, och slik fråga bör be¬
handlas af Allmänna Besvärs- oell Economi-Utskottet, så
finner jag mig derom böra väcka Motion, för att i Grund¬
lagsenlig ordning behandlas; och enär det synes oformligt,
att Ledamöter i en Öfver-Rätt hafva olika benämning, då
deras befattning är lika, hvilket förmodligen föranledt Kongl.
Maj:t, vid Kongl Kammar-Rättens och Kongl. Collegiernas
reorganisation, att borttaga Assessorsbenämningen, torde den
äfven böra upphöra uti Hof-Rällerne, hvaremot, och på det
skicklige sökande må kunna till Råder uti Rikets Öfver-
Rätter och Collegier sig anmäla, samt det icke ensamt bör
bero af Presidenterne, att endast föreslå den, som någon af
dem finner vara duglig och förtjent, torde äfvenledes under¬
dånig anhållan böra göras hos Kongl. Majit, att ifrågava¬
rande Råds-Embeten icke böra utnämnas i annan ordning,
än efter af Öfver-Rätter eller Collegier upprättade underdå¬
niga förslag å 3:ne Sökande, i enlighet med hvad för Asses-
sors-Embetenas tillsättande stadgadt är uti Tjenste-Betän-
kandet, som blifvit faststäldt genom Kongl. Förordningen
af den 23 November 1736, och hvaröfver den Nådiga För¬
klaring bör begäras, dels att den Öfver-Rätters och Colle-
giers Betjente förunnade rättighet, att en deraf bör uppföras
på de underdåniga Förslag, som af nämnde Auctoriteter
upprättas, icke är så att förstå, sora skulle de vara berätti¬
gade, att alltid intaga första rummet, hvilket i sednare tider
blifvit tillfimpadt, utan att bemäldte Betjente böra tilldelas
det rum å Förslaget, som är öfverensstämmande med ådaga¬
lagd skicklighet och förtjenst, i jemförelse med de 2lne Sö¬
kande, hvilka i öfrigt komma att derpå uppföras, hälst detta
är enligt med ifrågavarande Betänkande, emedan ett dylikt
företräde icke blifvit förutsatt.
Örn remiss häraf till Allmänna Besvärs- och Economi-
Utskotlet får jag vördsammast anhålla.
M. Bagge.
N:o 2 2 7.
Sedan den summa, som blifvit anslagen för tryckningen
af Kongl. Majlis Befalluingshafvandes utfärdade Kungörelser,
är alldeles otillräcklig, och det icke synes vara billigt, att
Tjenstemännen derföre få vidkännas enskild uppoffring; så
anser jag mig böra vördsamt föreslå, det tillräckliga medel
dertill måtte anvisas, för att till vederbörande utbetalas ef¬
ter vid hvarje års slut afgifvande behörigen styrkte räknin¬
gar; dock på det Statens utgift i möjligaste måtto må blifva
besparad, torde dervid böra fästas de vilkor, dels att: i alla
Residence-Städer, hvarest flere Boktryckerier finnas, uppla¬
gans tryckning under året bör upplåtas genom entreprenad och
kostnaden beräknas efter antalet rader med 4° a 5o bokstäfver
på hvarje rad, och dels att af enskilde begärde kungörelser,
Den 7 Mars.
3i3
elier sorn angå privata ärenden icke böra deri få införas, utan
särskildt tryckas, genom Lands-Cancelli-betjeningens försorg,
mot en afgift, som är tredubbel mot betalningen för de all¬
männa, likväl icke under 32 sk. Banco för hvarje.
Om remiss häraf till Stats-Utskottet får jag vördsam¬
mast anhålla.
M. Bagge.
N:o 228.
För undervisning, huru gröfre brott och våldsamheter
böra utöfvas, hafva, efter min åsigt, Kongl. Majlts Befall-
ningshafvandes utfärdade allmänna efterlysningar i senare ti¬
der varit en tjenlig lärobok, ty mången, sorn aldrig tänkt
att begå brott, har genom den anvisning, som deri medde¬
lats om sättet, huru dylika blifvit föröfvade, likasom fått
väckelse vid åhörandet, att än med svärtade ansigten, än
med knifvar och än med laddade gevär, rusta sig i ordning,
för att icke äfventyra upptäckt eller motvärn; men enär slike
beskrifningar icke leda till brottslingarnes upptäckt, och de
skulle anse sig mera i säkerhet om icke efterlysningarne upp¬
lästes i Kyrkorne; så dristar jag till Rikets Högloft. Stän¬
ders pröfning vördsamt hemställa, om icke underdånig anhål¬
lan hos Kongl. Maj:t bör göras om förständigande för Dess
Befallningshafvande, att dylika beskrifningar icke må uti
kungörelserne inlagas och att de senare icke böra uti Kyr¬
korne uppläsas, ulan att tillräckligt antal deraf sändes till
Städernes Magistrater och Krono-Betjeningen på landet, hvil¬
ka för efterspaning böra göra utdelning deraf till underord¬
nade och Gästgifvare, hvilket jag förmodar skall mera ver¬
ka till brottslingarnes upptäckt och stulet gods tillrättaskaf—
fande, än om kungörelse derom uppläses från Prediksto-
larne.
Om remiss häraf lill Allmänna Besvärs- och Economi-
Utskottet får jag vördsammast anhålla.
M. Bagge.
N:o 22g.
Den Instiuction och Taxa, som äro gällande för juste¬
ring af Mått och Vigter, hafva blifvit utfärdade den 3o No¬
vember 1756, men som denna ålder synes vitsorda, hvilket
afven är händelsen, att de behöfva öfverses och förbättras, så
finner jag mig böra vördsammast hemställa, om icke Rikets
Höglofl. Ständer skulle anse nödigt, alt derom göra underdå¬
nig anhållan.
M. Bagge.
N:o 23o.
Det har icke utan skäl klagats öfver de olägenheter, som
20®
314
Den 7 Mars.
Handtverks-Gesäll-vandringarna förorsaka, emedan en storde!
af deni äro, genom liderlig lefnad, förfallne; men denna*class
liar ock blifvit af Staten vanvårdad, emedan den icke eger
någon säkerhet uti tiden för sin verksamhet, utan är satt uti
äfventyr hvarje vecka, att i den påföljande blifva utkastad på
landsvägen, hvarförutan Gästgifveristadgan, som betager Ge¬
säller. rättighet, att få begagna Gästgifvare-skjuts, varit ned¬
slående för dem, som bemödat sig att ej följa i mängdens
fotspår. Öfvertygad, att Rikets Ständer finna det vara nöd-
vödvändigt, att åt denna olyckliga dass lemna någon upp¬
märksamhet, anser jag mig böra vördsamt anhålla, att åtgär¬
der måtte vidtagas, hvarigenom desse Samhällsmedlemmar må
undvika allt för godtycklig behandling i och för deras an¬
ställande i arbete, och att ofvannämnda stadgande i Gästgif-
veri-Ordningen måtte upphöra, hvilket torde leda derhän, att
det kommer alt anses vanhederligt bland Gesällerne, att be¬
träda vandringens stig.
Om remiss häraf lill Allmänna Besvärs- och Economi-
Utskottet får jag vördsammast anhålla.
M. Bagge.
N:o 23j.
Med närvarande tid synes den föreskrift icke öfverens¬
stämma, att Svenska undersåtare icke skola vara berättigade
öfvergifva Fäderneslandet oeh nedsätta sig i andra länder,
eller ditresa, utan att, för erhållande af pass, en summa af
ioo R:dr bör nedsättas, eller ock borgen derföre ställas, som
hemfaller till Sjömanshuset, om icke passhafvarens återkomst
inträffar inom förelagd tid, hvarförutan stadgandet, att den,
som utan pass begifvit sig utur Riket, men ej återkommit in¬
om ett år derefter, skall hafva sin arfsrätt förlorat, icke mer
kan anses vara tillämpligt. Af desse skäl finner jag mig allt
derför böra vördsammast föreslå ofvanbeiörde, uti Kongl.
Förordningarne af den 18 Februarii 1768 och 17 Junii i8ot
samt Kongl. Brefvet af den 26 Junii 1804 intagne föreskrif¬
ter, måtte till all kraft och verkan upphöra, hvaremot det
torde böra lemnäs Utländningar frihet, att i Riket resa och
sig bosätta, enär de hos närmaste Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande förete behöriga bevis öfver oklandrad frejd, samt
visa sig ega den förmögenhet, att de kunna sig i Riket up¬
pehålla, eller ock ställa antaglig borgen, det de icke komma
att ligga Fattigvårds-inrättningarne till last.
Om remiss häraf till Allmänna Besvärs- och Economi-
Utskottet får jag vördsammast anhålla.
M. Bagge.
N:o 23a.
Vid uppgörandet af grunderne för fördelningen af Båts-
Den 7 Mars.
315
manshållet Rikets Stander emellan fattades vid sistlidne Riks¬
dag det beslut, att detsamma skall på deras innehafvande
jord, på hus och tomter, och på bevillningsgrund efter bor¬
gerlig rörelse fördelas, med rättighet för Städerne, att vid
hvarje Riksdag i afseende å stigande eller sjunkande väl¬
stånd göra ansökning om den förändring i Båtsroansreglerin-
gen, hvartill omständigheterne kunna föranleda. Detta var
visserligen ett vigt sätt, att för tillfället komma ifrån en
en kinkig fråga, men skall föranleda till flerfaldiga ansök¬
ningar om rättelser, så vida man ej genom magtspråk vill
undertrycka hvarje billig klagan derom.
Att jorden och dess natur varit och är rätta grunden
för Båtsmanshållet, synes bestämdt af Kongl. Brefvet af den
ii Julii 1780. Någon annan grund kan ej eller blifva sta¬
bel, och det är märkbart, att denna roteringsbörda skall ka¬
stas på Bevillningen, emot ens vilja, när all annan rotering
i vårt land qvarstår på jorden. Uti de Städer, der jord fin¬
nes till tomterne, men näringarne äro otillräcklige, lemnar
den Borgaren en rik ersättning till försörjning, då deremot i
andra städer denne nog får känna tyngden af »äringarnes
förfall, utan ersättning i jord, roen han mäste ändå utgöra
dryga skatter i proportion af den dass, hvari Staden är upp¬
förd. Svårigheten, att följa den rätta principen, bestod en¬
dast deri, att utröna huru många tunneland åker, äng, ut¬
mark och skog af natur, att underkastas rotering, tillhör
hvarje Stad, och att få den graderad. Genom den extra ro¬
tering, som åren 1811 och i8i3 öfvergick flere Städers jord,
voro till en stor del de förespeglade hindren håfne, och det
var således icke svårt, om man velat lägga hand vid verket,
att detsamma fullborda.
Fahlu Stad är och blir genom det tagna steget mycket
betungad. Den jord, som tillhörer Staden, är af den natur,
att den dermed icke kan belastas; den är äfven förut roterad,
och Stadens Borgerskap, som under dess högsta välmagt, en¬
ligt bilagde privilegier, var derifrån befriadt, trodde ej, att
deras nu aftynade välmåga och sjunkna ställning skulle be¬
lastas med ett nytt och så drygt onus, hvilket troligen, om
Båtsmännerne skola uppsättas, utgör på den i Kongl. Maj:ts
Nådiga fördelning af Båtsmanshållet calculerade Bevillnings-
summa, omkring 24 sk. på hvarje Riksdaler.
Märkligt är, att Sala Stad helt och hållet befriades, e-
huru dess bilagde privilegier åberopa Fahluus, och äro så¬
ledes för dessa Bergsstäder enahanda. Jag finner visserligen
åberopadt ett med Sala Bergslag den 3i October 1829 fast-
stäldt Contract, roen de skatter Fahlu Bergslag hade, när
Stadens privilegier gåfvos, stå äfven ännu qvar, och ehuru
nedsättning i densamma är sökt, så har dock nuvarande Re¬
gering den afslagit. Detta kallar jag ock en fastställelse af
det gamla Contractet.
AU Bergs-frälsejord, och af sådan natur är jorden inom
316
Den 7 Mars.
Fahlun och de å-stränder, hvarpå Stadens anläggning skett,
är underlagd Fahlu grufva, och har till densamma prsesta-
tioner genom vedhyggster m. m.; hvilket allt dock nu, en¬
ligt en med närvarande disponenter af grufvan, eller Bergs¬
laget uppgjord och fastställd öfverenskommelse, utgöres ge¬
nom en viss afgift per spannland, men hvilken öfverenskom¬
melse är af den halt, att praestationerne in natura kunna ut¬
fordras, om grufvans behof det skulle kräfva, eller om Kongl.
Majtt och Kronan skulle detta sitt regale återtaga. Fahlun
är således till Stora Kopparbergs grufva i samma proedica-
ment, som Sala Stad till sin grufva. När jag nu upplyst
detta, som troligen vid uppgörandet af Städernas Båtsmans-
reglering blifvit förbisedt, så anser jag mig äfven ega fullt
fog framställa den mine Comitenters anhållan, att Fahlu Stad
under närvarande förhållanden blir helt och hållet befriad
från allt Båtsmanshåll.
Axel Westlinger.
N:o 2 33.
Sorn böterna för försummad uppbördsstämma, eller så
kallade stämmoböter, visserligen synas obetydliga, och kan¬
ske böra erloggas såsom ersättning för det ökade besvär, som
förorsakas uppbördsmannen med restlängd och flere liqvider;
men då dessa böter erläggas lika, så för den fattige, som
den rike, så synes detta mig vara en orättvisa, helst den, som
har en större Kronoutskyld att betala, gerna kan behålla
medlen 2 å 3 månader emot den lindriga pliktpenning af 12
sk., då deremot den fattige, som saknar medel vid uppbörds-
stämman, för det mindre beloppet af några få R:dr, äfven
måste erlägga en plikt af 12 sk.; så tager jag mig friheten
härmedelst föreslå, att i procent af det debiterade skatte¬
beloppet, beiäknadt efter närmast varande 20 ä 5o-tal i sk.
eller R:dr, för lättare beräkning af böterne vore tjenligare
att såsom Stämmoböter utgå; — så vida dessa icke böra ela
ler kunna alldeles försvinna.
C. Berglund.
N:o 234-
Bland hundradetals missförhållanden, som 1 Sveriges.
Statsskick förefinnas, är utan tvifvel ett bland de mest mar¬
kanta, att hela g:de Hufvudtitein för Handeln, Åkerbruket
och Näringarne föga öfverstiger 160,000 R:dr årligen — en
summa, som, för att tala med exempel, netto uppgår till fy¬
ra gånger det belopp, som Staten, i all sin fattigdom, må¬
ste, Lill följd af en bos Regeringsmakten nu mera sedvanlig
benägenhet för samhällets högsta classer, årligen utbetala till
sex, redan för många år sedan, ur verksamhet satte Gene¬
raler, hvilka således, ännu i mannaålderns dagar, tillerkändes
Den i Mars,
3i7
den för elt antal af sex tjenstfria Militairpersoner oerhörda
summan af — (anslags- och särskilde förmåner sammanräk¬
nade) 4° a 5o,ooo R:dr Banco om året, mot förbindelse att
till Statens gagn och bästa årligen uträtta — — — märkom
det väl — platt intet! Det måtte vara förlåtligt, om någon,
med känsla för Fäderneslandets sanna intressen, skulle låta
blodet stiga till kokpunkten, vid tanken derpå, att Konunga¬
riket Sverige, som på nyssnämnde sätt genom slöseri mot in¬
divider och annorledes uti varierande former kunnat ådaga¬
lägga den förfärligaste Stats-lux, icke egt förmåga att åt sin
Handel, sitt Åkerbruk och sina Näringar, på ordinarie stat,
anslå mer, än circa 160,000 R:dr om året. Det är likväl den
inhemska industrien, sora företrädesvis bör skänka folket för¬
måga att uthärda med skatterne; — det är ifrån den, som
ali god, materiel gåfva kommer, — ifrån den, som hela den
colossala Statsbyggnaden skall hemta sitt egentliga stöd. Att
uppmuntra industrien, skapa nya communicationer, i alla
Landsorter öppna värderika Näringskällor, upptaga omätliga
odlingsmarker, förbättra Åkerbruket, lifva Handeln, — se der
det höga mål, dit Statsverkets besparingar och öfverskotter
borde ligtas, — se der den vackla eröfring, som Sveriges
Krona kunnat, under fredslugnet, till icke ringa del hafva ut¬
fört, om icke ett oblidt öde velat, att en militair-skapelse,
efter en alldeles misslyckad Fransk modell, (redan för vissa
fall öfvergifven och omöjlig att i framtiden bibehålla) till
Landets oersättliga skada slukat många millioner Riksdaler —
om icke Solna högar, — ett Carlsborg, — ett Oxdjup
och oräkneliga föremål i samma planlösa cathegori, under
sednast flydda 3o år, utan förskoning annammat de ansenliga
summor, som öfverblifvit, sedan den egentliga Statsmachinen
erhållit sin, i alla fall, allt för frikostiga årliga dotation.
Förra Riksdagens ofrälse Ständer insågo vådan af nu¬
varande styrelse-grundsats, att låta Statens hjelp för det fat¬
tiga Landet bestå i allmosor, nödbröd och hvarjehanda ned-
sätlningar, i stället för att, genom inskränkning i Stats-luxen,
indragning af en myckenhet onyttiga både civila och militai-
ra högre Embeten, afskaffande af den snart sagdt godtyckli¬
ga makt, som blifvit öfverlåten åt General-Adjutanten för Ar¬
meen, uppdragande af gränslinie mellan Stats-Secreterare-an-
svarighet för Krigs-ärender och General-Adjutants ansvars¬
frihet för commando-mål, i stället, säger jag, för att, genom
allt detta och en genomförd förbättring af hela Administra¬
tionen, samt en klok beräkning, till åtskillnad mellan ögon¬
blickets tvingande behof och utgifter, som utan afsaknad tå¬
la uppskof, bereda tillgångar till förbättring af Landets inre
communicationer och till gagn för sådana föremål af indu¬
striel natur, som kunde bidraga både att sprida välmåga i Lan¬
det och att mildra tusentals fattigas betryckta ställning!
Denna åsigt uttrycktes mindre med ord, än med handling,
ty på samma gång, sorn vid förra Riksdagen, Regeringens
3i8
Den 7 Mars.
begärdta nya anslag, till belopp af millioner, afslogos, tillö¬
kade Ständerne, på Stats-Utskottets, utan någon Regeringens
Proposition, gifna förslag, nära 3o,ooo R:dr på den, till Näl in—
garnes tjenst ämnade g:de Titeln.
Denna Hufvud-titels framfarna öden gifva elt oväsendl-
ligt bidrag till Historien om de högre Statsmanna-egenskaper-
ne i Sverige, Stats-Secreterare för Kammar- och Finance-
Expeditionerne hafva stundom, elter gemensam öfverläggning,
föredragit de på samma Titel årligen förekommande anslags¬
frågor. Herr Skogman har dervid icke varit särdeles nog¬
räknad, och det oerhörda missbruk har under hans förvalt¬
ning inträffat, att titeln blifvit för flere år graverad, medelst
derpå anvisade lån. Herr Danckwardt deremot har t ill väga-
gå 11 annorledes, och det är, icke osannolikt, hans förtjenst,
att Nionde titeln omsider blifvit lösgjord från det tvång, hvari
dess förre Embetsbroder försatt densamma. Erfarenheten,
sålunda vunnen, bör emedlertid icke gå förlorad. — Rikets
Ständer anvisade, vid förra Riksmötet , elt visst årligt anslag
på Nionde Titeln för Landtbruks-Instilutet på Degeberg. Sam¬
maledes kunna ock Rikets Ständer nu utsträcka sina perma¬
nenta dispositioner på titeln, för så vidt Rikets Ständer
äro i tillfälle, att genast bedömma vissa bestämda anslags
allmännare nytta för vigtigare Fosterländska intressen. Här¬
vid förekommer intet mer öfvervägande, än anslag för erhål¬
lande af en lika fullständig som tillförlitlig Statistisk beskrif¬
ning öfver hela Landet. Det är utan tvifvel i första rum¬
met Regeringens bristande kännedom af det Rike, hvars Sty¬
relse den fått sig anförtrodd, som vållar, alt den anser för
fronden och verkan af personligt missnöje hvarje Represen¬
tants försök, att, utan hinder af vederbörande Landshöfdin-
gars ofullständiga Fem-års-beiättelser, sanningsenligt afspegla
Landets tillvexande fattigdom; men låt Regeringen, genom
sakförhållandernes statistiska utveckling, komma i tillfälle in¬
se och fatta, huru himinelsvidt den hitintills felat i sitt om¬
döme om Landets ställning; låt den, icke blott genom ”ziffror-
nas logik”, utan genom åskådligtgjorda facta, öfvertygas om
den bedröfliga belägenhet, hvari de befinna sig, — dessa mång-
tusen obesutna i alla Landsorter, hvilka, oåtsporde och utan
rättighet att ens klaga, beskattas af de maktegande, för att
sedermera fördömmas, när de i den förderfliga spriten drän¬
ka sin förtviflan, — — och vi skola icke vidare erfara detta
grymma hån, denna kalla förhärdelse — — denna frånstö¬
tande likhöjdhet, som nu vanligtvis ställas emot Representan¬
tens bemötande att bevaka vanlottade menigheters — de
fattigas, de nödlidandes alltför länge misskända rätt! Konun¬
gens egna offentliga meddelanden ådagalägga Hans Rådgifva-
res vilseförande åsigter. Exempel må anföras. ”För 3o år
sedan,” säger man, ”var folknumrnern något öfver 2 millioner,
nu öfverstiger den 3 millioner. Alltså en betydlig tillökning
i folkmängd, som måste bevisa ett sig i Landet ökande väl¬
Den i Mars.
3ig
stånd.’’ Detta är således Regeringens argumentation, men den,
som djupare begrundar verkningarne af folkökningen, måste
inse och medgifva, att de nödvändigt skola vara välståndets
motsatts, då, såsom här i Landet är förhållandet, skatterne
i vissa fall äro lika, utan skillnad till person o.ch Näringarnes
tillväxt icke gått i bredd med folk-propagationen. Huru li¬
tet är af Staten gjordt för Näringarne, har jemväl Konun¬
gen sjelf ådagalagt, då Hans Maj:t nyligen till Ständerne iri-
berätlat, att, under närvarande skick, föga mer än 5oo,ooo
R:dr om året eller tillsammans något öfver i5 millioner R:dr
blifvit på denna tid disponerade till allmänna Arbeten. Dra¬
ger man nu härifrån kostnaden för den stora Canalen, som
utan tvifvel bör betraktas isolerad och icke ingå i beräknin¬
gen af Statens trettioåra bidrag för öfriga allmänna Arbeten
i spridda orter, så återstår knappt mer, än den summa af
flere millioner R:dr, hvilken, under de sista 3o åren, enligt
hvad en Ledamot af Riddarhuset nyligen der meddelat, ur
Stals-cassan utgått, blott till hö för vissa cavalleri-hästar. —
Ett Land, der ett så groft missförhållande är möjligt, der
det tärande elementet tagit en så hotande öfverhand, och der
Näringslifvet, från det Allmännas sida, endast hugnas roed de
smulor, som falla från militair-skråväsendets ymniga bord, —
ett sådant Land, der för öfrigt årliga, att jag. så må säga,
yttre och inre skatter, — — om de beräknas till deras sann¬
skyldiga, ehuru för Regerings-Makten antingen obekanta, el¬
ler ock med afsigt förnekade belopp, — — öfverstiga hälften
af Landets rörelse-capital, — — — må ej vänta annat, än
vanmakt — aftynande, i stället för framskridande — ytter¬
ligheter af det största tänkbara öfverflöd inom Samhällets
högsta regioner, å ena sidan, samt å den andra, högsta gra¬
den af utmärkande privationer och behof inom de lägsta Sam-
hälls-classernes kretsar!
Efter dessa allmänna betraktelser, anser jag mig böra
förslagsvis teckna några grunddrag af Nionde Hufvudtiteln,
sådan jag motionerar densamma, nemligen:
1:0 Den bör, af den försvinnande extra Stats-reglerin-
gen, hos sig upptaga alla anslag för allmänna Arbeten, med
hvad mera, som kan hänföras till föremål för industrien.
2:0 Den bör, i fråga om förvaltnings-bestyr, vara odel¬
bar, och således, hvad de årliga dispositionerne beträffar, en¬
dast kunna handläggas af, en enda ansvarig föredragande —
han må heta Stats-Secreterare eller Departements-Chef —,
hvilken derutinnan, äfven i anseende till Stats-bidrag för vat-
ten-communicationerne, ega, att handla oafhängig af den Stor-
Amirals-Embetets Afdelning, som förut dermed tagit be¬
fattning.
3:o Den bör aldrig, under något vilkor, få meddela lån
och aldrig utsträcka sina anordningar utöfver den tid, som
begränsas af hvarje Lagtima Riksdag.
4:o Den bör, i händelse någon del af Postmedlen fort¬
320
Den 7 Mars.
farande skulle komma att årligen disponeras, till befrämjande
af communicationerne inom Landet, få, till vinnande af sam¬
band och enhet i förvaltningen, desse medel till handhaf-
vande emottaga.
5:o Den bö'r, för att vidga sin verkningskrets, söka att
tillvägabringa upplösning af den, i högsta måtto, förfelade
Landtbruks-Acadeinien, för hvars fonders öfverflytlande till
gide Hufvudtiteln, Stats-Utskottel tilläfventyrs finner skäl till¬
styrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning. Flere tillgångar dessutom att annorstädes in-
bespara, för att till g:de Hufvudtiteln öfverflyttas, skulle vis¬
serligen nu kunna uppgifvas, men att dermed gå Stats-Ut-
skottet i förväg, torde vara så mvcket mer öfverflödigt, som
den patriotiska syftning, hvarmed Utskottet börjat sin makt¬
påliggande verksamhet, förvissar om Utskottets nitälskan, för
att i möjligaste måtto öka sådane Statsbidrag, som uti sig
innebära frö till folkets trefnad och välmakt.
Då jag fästat Utskottets uppmärksamhet på behofvet af
Statistiska beskrifningar öfver landet, åligger det mig tilläf¬
ventyrs, att föreslå lämpligaste sättet att dem tillvägabringa.
Det enda jag i detta hänseende kan uppgifva, är, att Ta-
bell-Commissionen synes hafva, med ett måttligt Statsanslag,
motsvarat sin bestämmelse, och att Stats-Utskottet således
icke saknar anledning att tillstyrka Rikets Ständer, alt, efter
omständigheternes föranledande, öka anslaget för bemälde
Commission, med vilkor, att Commissionen erhåller den or¬
ganisation, som fordras, för att på vidsträcktare scala, än
hittills, bearbeta fäderneslandets statistik. Af de bidrag sam-
telige Landshöfdingar, i deras Femårsberättelse!-, dertill lem¬
na!, äro blott 3:ne af den utmärkande förtjenst, att de kun¬
na, jemte Herr af Forsells förtjenstfulla arbete, anses, såsom
värderika källor för Statistiken. Dessa äro nemligen:
Herr Hans Järtas Femårsberättels af år 1S22 för Stora
Kopparbergs Län.
Herr af LVingår ds Femårsberättelse af år 1828 för LVer ut¬
lands Län; och
Herr Friherre Hjertås Femårsberättelse af år 1834 föi*
JonhöpingsJLän.
Med hänvisning slutligen till Riksdagsmannens Weströms
nyligen afgifne och till Stats- och Banco-Utskotlen remitte¬
rade motion, i hvad den innehåller skildring af Dalarnes
nöd och öfvervägande behof af Statens mellankomst, täger
jag mig friheten påkalla Stats-Utskottets synnerliga uppmärk¬
samhet på det nationela åliggande, som, genom Dalarnes be¬
klagansvärda ställning, för Rikets Ständer uppkommit. Jag
tillåter mig icke här något omdöme om det behof för den¬
na provins, som må anses öfvervägande. Jag blott begär,
att Stats-Utskottet måtte, oberoende af det särskilda anslag,
som kan, för communicationerne med Dalarne, ifrågakomma,
tillstyrka Rikets Ständer, att på g:de Hufvudtiteln anordna
Den 7 Mais
minst Tiotusende Riksdaler Banco, att, efter Allmänna Be¬
svärs- och Economi-Utskottets till Rikets Ständer införvän¬
tade förslag, för Dalortens gagn och hästa, årligen intill nä¬
sta Riksdag, disponeras.
Thore Petré.
JN:u 235.
Med spänd väntan afvaktas Kongl. Maj:ts Proposition,
rörande Utrikes Vexel-lagen, sedan sanction uteblifvit på Ri¬
kets Ständers år i835 afgifna underdåniga föislag i detta
ämne. Då likväl ovisst är, huruvida ifrågavarande Kongl.
Proposition vid denna Riksdag är att förvänta, får jag häri¬
genom anhålla, att nyssnämnde förslag ånyo måtte komma
under Rikets Ständers pröfning; i hvilket afseende jag utbe¬
der mig remiss till vederbörligt Utskott.
Th. Petré.
N:o 236.
Jag anhåller att få yttra några ord rörande ett ämne,
koin i min tanka nog likgiltigt blifvit behandladt från alla si¬
dor, jag menar vår trädvaruhandel.
Exporten af tiädvaror frän Sverige, ehuru visst icke o-
betydlig, skulle likväl kunna ökas ganska mycket, och i syn¬
nerhet göras mera lönande, än den nu är, i fall samma om¬
sorg deråt egnades, som åt flere andra näringsgrenar.
Det är ej blott från synpunkten af exportvärdet, som
trädvaruhandelns vigt för Sverige bör betraktas. Såsom me¬
del till sysselsättning för vår handelsflotta förtjena!- den ännu
större uppmärksamhet. Våra bräder stå i o)emnförligt läg¬
re pris, än de Finska eller Ryska och Preussiska, ehuru mot
Svenska trädets godhet ingenting är att anmärka Hufvud-
anledningen är, att vära bräder, sorn endast hålla 9 tums
bredd och till större delen blott i4 fots längd, äro uteslutna
från verldens största marknad — England — till följe af ett
der vidtaget sätt att beräkna tullen, hvilket tyckes halva till¬
kommit för att gynna Rysslands och Preussens 1 1 tuni bre¬
da och från 16 till 21 fot länga bräder. Delta torde åter
till stor del få tillskrifvas den vid fråga om Commerciela
underhandlingar, särdeles med England, på sednare lider ej
sällan uppenbarade försummelse att bevaka Svenska handelns
interesse; ty Ganada-interesset, som dicterat den orimligt
höga tullen på Öslersjö-lrädvaror, har ingen anledning att
gynna import af Ryska och Preussiska bräder framför de
Svenska. Det är ej öfver den bestämda Engelska tulén på
trädvaror 1 allmänhet, som vi böra beklaga oss så mycket,
Som icke mer öfver sättet att beräkna denna tull för bräder.
120 tolfter bläder från 6 fots längd lill i5ii/V.2fols—
Bilagor lill Borg.-Sl. Prot. vid Riksd. 184.0. 2 t
322
Den 7 Mars.
från 7 i/4 lums ända till hvilken bredd deröfver som helst,
betala lika tull, nemligen 19 P. Sterling. Då vi ej kunna af
våra skogar erhålla breda och långa brädif, men Ryssland
och Preussen deremot af sin mera storväxta skog lätt till¬
verka sådane, så synes visst klart, att den besynnerliga be¬
räkningen tillkommit genom dessa Länders tillställning, lätt
utförd, då Sverige ej motverkat den.
En ännu större anomali finnes uti Engelska Tulltaxan,
der det stadgas, att de trädvaror (merändels af smärre bjel-
kar och sådane bräder, hvarpå vi ega öfverflöd), som begag¬
nas i Engelska grufvorne, åtnjuta en restitution af omkring
3/4:delar af tullen, sd framt nemligen de dro af Norsk pro-
duction. Detta grundar sig otvifvelaktigt på ett redactions-
fel i taxan, helst det ej låter tänka sig, att fördelarne i Eng¬
land skulle blifvit inrymde åt Norrige, hvarifrån Sverige,
styrdt af samma Konung och begagnande samma Diplomati ,
skulle vara uteslutet. Af dylika trädvaror lära emedlertid
rootdetals laster förbrukas i Engelska grufvorna. Jag före¬
slår följaktligen, att Ståndet måtte ingå till Kongl. Maj:t med
underdånig anhållan, att hos Engelska Regeringen söka än¬
dring i dessa för Svenska trädvaruhandeln och sjöfarten högst
menliga lullstadganden, på det Svenska bläder måtte, genom
en efter trädets innehåll lämpad tullberäkning, komma i till¬
fälle täfla med de Pryska och Preussiska, samt att Svenska för
grufvornes bruk till England införda trädvaror måtte fram¬
deles njuta enahanda restitution, som de Norska.
E. J. Westman.
N:o 237.
Då våra lagar icke tillerkänna vittnen, hvilka i brott¬
mål kallas att resa ofta flera mil till den Domstol, der ran¬
sakning skall företagas, någon ersättning i de fall, då den
tilltalade — hvilket oftast händer — icke har någon till¬
gång, och då de ogerna vilja blottställa sig för obehaget, att,
efter ett uteblifvande och stadgad hemtningspåföljd, fortskaf-
fas med Krono-skjuts, likt brottslingar och misstänkte perso¬
ner, anser jag mig böra föreslå, att en sådan, af billighet
och rättvisa påkallad, ersättning för rese- och tractaments-
kostnad måtte af Kronans andel i sakören, eller af andre
lämpliga tillgångar anslås, hvarigenom äfven skulle undvikas
det uppskof och det dröjsmål med slika ransakningar, hvil¬
ket ej sällan blifver en följd af aflägsna vittnens inkallande,
helst de heldre blottställa sig första gången för det ringa
bötesansvaret genom uteblifvande, än företaga en långväga
resa utan hopp om ersättning.
E. J. Westman.
Den 7 Mars.
3a3
N:o a38.
Såsom Representant för Borås Stad, är jag både af pligt
och tillgifvenhet uppmanad, att inför Rikets Höglofl. Ständer
framlägga en korrt skildring öfver den betänkliga och vådli¬
ga belägenhet, hvaruti detta Samhälle sig befinner genom de
öfvergångne 2tne ruinerande eldsvådorne, och den utblottade
och skuldsatta belägenhet, hvari större delen af denna Stads
medlemmar iråkat, med föga hopp att någonsin åter komma
till en tarflig bergning, såvida icke Rikets Ständer, genom
lindring af de tryckande och utarmande betalningsvilkoren för
de efter eldsvådorne erhållna Byggnadslånen, komma dem till
hjelp och undsättning.
Vid 1823 års Riksdag erhölls för Borås Stads återupp¬
byggande en lånesumraa stor 100,000 R:dr Banco, med vil¬
kor, alt 10,000 R:dr al denna summa skulle användas till
uppförande af Stadens allmänna Byggnader och återstoden
90,000 R:dr åt enskilde personer.
Della sammanlagda belopp erhölls mot 3 procents ränta
för de första 10 åren, hvarefter 6 procent skulle betalas,
hvarå, sedan först blifvit afräknadt 3 procents ränta på va¬
rande lånebeloppet, öfverskoltet skulle afskrifvas på Capita-
let, med föreskrift tillika, att byggnaderne skulle vara full¬
bordade sednast 1828.
Följden af dessa påskyndande föreskrifter om Stadens å-
teruppbyggande, att vara fullbordad sednast inom 5 år, blef,
vid den sedan 1827 inträffade eldsvådan , en så mycket
större förlust för Stadens innevånare, hvilka hade gjort alla
de ansträngningar, som stodo i deras förmåga, för att icke
gå miste om det, enligt nämnde föreskrifter, beviljade låne¬
beloppet.
Till befrämjande af Borås Stads snara återuppbyggande
efter den Staden 1827 å nyo öfvergångna eldsvåda, medgåf-
vo i83o års Rikets Stander, att Staden måtte under alldeles
enahanda vilkor, som vid 1823 års Riksdag blifvit stadgade,
återbekomma hvad af LAne-understödet redan till Riksgälds-
Gontoiret ingått, utgörande 83,900 R:dr. Dessutom bevilja¬
des Staden Borås ett ytterligare Lane understöd 85,000 R:dr,
hvaraf 10,000 R:dr skulle användas lill utförande af Stadens
nya planläggning, jemte tomt- och gatureglering, i5,OOO Rtdr tili
återuppbyggande af Stadens allmänna Byggnader, samt åter¬
stoden 60,000 R:dr till enskilde personel-, emot 5 procent lö¬
pande årlig ränta, under de första 10 åren, att räkna från
och med i83o till och med i83g, hvarefter och allt seder¬
mera de påföljande 10 åren skulle årligen inbetalas 10 pro¬
cent å primitiva Capitalet, så alt hela summan inom l84g
års slut borde vara lulli godtgiord.
Omöjligheten för Stadens innevånare, alt fullgöra dessa
harda föreskrifter, insågs redan vid i835 års Riksdag, hvar¬
före dåvarande Ständer i så måtto lindrade vilkoren för det
3a4
Den 7 M a r 3.
sednast beviljade låne-understödet 85,ooo B:dr. alt anstånd
meddelades för de med är i8jo börjande årliga Capital-afbe-
talningarne, att ifrån och med detta år skall inbetalas på hela
Summan inom hvarje års sint 8 procent eller 6,800 R:dr ,
hvaraf beräknas 5 procent såsom ränta och öfverskollet af-
skrifves på Capitalet.
Enligt i ödmjukhet bifogade utdrag af Riksgälds-Con-
toirets Bokslnts-Contoirs räkenskaper, bilagan (Lil. A.,) visar
sig, att Borås Stad för de erhållna Lånen till Stadens åter¬
uppbyggande, efter de för Innevånarne så kännbara och o-
lyckiiga eldsvådorna åren 189.2 och 1827, till detta Contoir
inbetalt vid l83g års slut en Summa 16g,oo3 R:dr 17 sk.
11 i:st. Banco, hvarutaf dock afgår de efter 1827 års elds¬
våda inbetalta, men vid i83o års Riksdag återbekomma
83,goo R:dr, så återstår likväl ett afbetnlt belopp af 85,lo3
R;dr 17 sk. ii 15st., utan att Capitalet af Stadens skuld der¬
igenom minskats med mer än 17,667 R:dr 4i sk. 11 r:st.,
och resten utgörande räntor, som Nationens Ombud ansett
sig böra indrifva af detta lilla Samhälles Innevånare, hvilka
genom tvänne, ulan eget förvållande, inträffade olvckor dess¬
utom voro nng utblottade.
Oaktadt den af Ständerna vid sista Riksdag beslutade
förändring, bar likväl följden för Borås Stad blifvit, hvad som
redan vid sednast föregående Riksdagar klart och tydligt va¬
rit både förutsedt och förutsagdt, hvilket äfven hvarje tän¬
kande man måste finna vara oundvikligt, då dylika bördor
påläggas öfversligande förmågan, att dem bära, ehuru i nö¬
dens stund, för hjelps erhållande, nödsakade underkasta sig
antagligheten af hvad vilkor som helst, nemligen skuldsätt¬
ningar, concurser, minskning både i välstånd och antal af
så väl Innevånare, som Borgerskap, men deremot i så mycket
högre grad ökad fattig-personal med thy åtföljande fattig-
vå rds-11 tsk vider.
Dessa gravamina äro stigna lill en högst betänklig grad;
så att om, enligt föregående, utgifterna skola fortfarande ut¬
gå samt ännu ytterligare ökas, detta Samhälle med säkra och
stora steg skyndar sin upplösning till mötes, såvida icke nu¬
varande Rikets Ständer' räcka det en hjelpsam och räddande
hand.
Att hvad, som i detta afseende blifvit yltradt, är med
sanna och verkliga förhållandet öfverensstämmande, upplyses
medelst bifogade intyg (Litt. B.,) utvisande, alt i Borås Stad
fonnos i83g endast i565 mantalsskrifna personer; (Litt. C.)
att Borgerskapets antal i Borås, sorn i83o utgjorde a 15, min¬
skats i83q till 186; (Litt. D.) att ännu nära en tredjedel af
Stadens tomter äro obebyggda; (Litt. E.) alt, då antalet af
personer, som gjort concurs vid Bolås Rådhus-Rätt iB3o, en¬
dast varit 5, Ilar detta antal under åren 1887, i838 och
i83g stigit till 63, och att ifrån i83o till och med i83g till¬
sammans 118 concurser1 inträffat, ehuru, hvad bär är visadi,
Staden består af endast 186 skattskrifne Borgare.
Den 7 Mars.
3 25
Då redan nu denna bedröfliga ställning inträffat, såsom
en följd af de dryga och tryckande utgifter för allmänna
Byggnads-lånet och skatter, oaktadt Samhället ansetts njuta
lindring uti båda delarne, som med l83g års slut upphört,
är det lätt att förutse hvad följden deraf skall blifva, om des¬
sa utgifter i hela sin stränghet skola utgå. Ehuru Borås
Stad hittills njutit befrielse ifrån Bevillning å hus och tom¬
ter samt dels half och dels fjerdedels Bevillning å handel och
rörelse, är det lika fullt bestämdt säkert, att icke något Sam¬
hälle i Svea Land varit så hardt och tryckande onereradt
relativt till folkmängden, som detta. För att med oveder¬
sägliga facta styrka denna uppgift , får jag härmed åberopa
en lika tillförlitlig som opartisk auctoritet, nemligen Konun¬
gens Befallningshafvjändes i Elfsborgs Län tvänne sednaste Fem-
års-Berättelser, hvilka utvisa, att Borås Stads-ulskylder ut¬
gjort i medeltal för åren 1827 lill och med 1831 20,795 B:dr
12 sk. 7 rist. samt ifrån 1832 lill och med i836 19,673 R:dr
6 sk. 6 rist. årligen.
Ehuru icke något sådant officielt document för de sed¬
nare åren är för mig tillgängligt, känner jag dock bestämdt,
att utskylderna snarare ökats än minskats. Tages ett medium
af denna summa till endast 20,3oo R:dr om året, så visar
sig, att för de 18 åren, sorn Borås Stad åtnjutit denna så kal¬
lade lindring, skattebeloppet uppgått till den ansenliga sum¬
man 365,4oo R:dr B:co, hvaruti ännu icke är inberäknadt de
tili Riksgalds-Contoiret afbetalte 85,io3 R:dr 17 sk. 11 r:st.
B:co. Lägges härtill den högst betydande börda, hvilken
icke kan till zilfran bestämmas, men derföre icke desto mindre
känbar, som uppkommit inom Samhället under denna sorgli¬
ga tid af mer än en half mansålder, derigenom, att de som
ännu varit i någon mån bättre lottade, måst hjelpa och un¬
derstödja obemedlade vänner och samhälls-medlemmar, hvil¬
kas obestånd icke egt någon annan grund, än oundvikliga olyc¬
kor, visar sig nogsamt behofvet af Statens ytterligare biträde.
Då med innevarande år den förutnämnde lindringen skul¬
le upphöra, får jag härjemte i ödmjukhet visa, hvad utaf
Borås, såsom utskylder och afbetalning å Byggnads-lån, hä¬
danefter fordras om året, nemligen:
Ordinarie skatter, lika med föregående åren,
per medium R:dr 2o,3oo.
Inbetalning till Riksgälds-Contoiret för Låne-
summan 85,000 R:dr — 6,800.
D:o d:o af Lånesumman 100,000 R:dr . . — 6,000.
Bevillnig för hus, jord och tomter, circa . — 1,900.
Tillökning i Bevillning för handel och rö¬
relse — 800.
Summa R:dr B:co 35,800.
Vid betraktande af, att dessa qvarvarande 186 Borgare,
hvarutaf största delen, enligt hvad förut är visadt, genom
320
Den 7 Mais.
forcerade skatter och utgifter tvingats tili concours och ännu
befinnas i obestånd, och de flesta af de återstående äro så myc¬
ket närmare samma olyckliga läge, som bördorne för dem
blifvit och blifva på mångfaldigt sätt förökade, hvaraf äfven
uppkommit, att en stor del af de nybyggda husen befinnas
uti Concours-massor och Inteckningshafvares händer, samt ic¬
ke kunna afyttras i brist på köpare; att alla de andra Fa¬
stigheterna i denna Stad fallit till ytterligt vanpris; att nära
en tredjedel af Staden står öde och obebyggd, och hvilkas
tomter kunna bekommas till skänks eller emot några sk ill in¬
ga is köpesumma; att Stadens invånares och Borgerskapets
antal minskats; att Stadens handel och rörelse, till större de¬
len, flytt derifrån och bosatt sig, för undvikande af de dryga
onera på kringvarande landsbyggd, med flera svårigheter,
som gemensamt befordra Stadens aftynande, så frågas bil¬
ligt: om af det qvarvarande ringa antalet Borgare kan årli¬
gen i allmänna utskylder uttagas nära 36,000 R:dr B:co, utan
att inom ganska kort tid bringa detta Samhälle till fullkom¬
lig upplösning och undergång? För mig synes det åtminsto¬
ne ligga utom möjlighetens gräns.
Jemnföras nu dessa förhållanden med hvad föregående
Rikets Ständer i andra hänseenden och å andia orter vid-
gjort, uppkommer en ganska skärande contrast. En Tableau
har till Rikets Ständer blifvit öfverlemnad, utvisande, att till
Strömrensningar, Hamnbyggnader, Canaler, Väg-anläggnin-
gar &c., som i Sverige blifvit verkställde ifrån åren 1810 till
1837, utgifvits ett summariskt kostnadsbelopp stort i5,yy4>^74
R:dr B:co, oberäknad! flera Hamn-anläggningar med mera
dylikt , som efter sistnämnde år blifvit dels verkställda och
dels under arbete eller föreslagna, men som troligen komma
alt fullbordas på Statens bekostnad. Kommer härtill, att uti
Banken och Riksgälds-Contoiret finnes hvilande reserv-fond,
som vid detta årets slut lärer uppgå till 8,000,000 R:dr, så
visar sig, genom sammanläggande af dessa båda summor ett
total-belopp af 23,774,374 Rtdr, hvartill Elfsborgs Län, så¬
som utgörande ungefärligen en trettondedel af Rikets folk¬
mängd, bidragit med, i rundt tal 1,82g,000 R:dr, utan att nå¬
got af detta betydliga belopp blifvit anvandt till Länets egent¬
liga nytta eller fördel, utan har denna stora summa åtgått
till andra orters gagn och förmån, hvaremot de flere företag
af allmän beskaffenhet, som inom denna ort blifvit utförda,
helt och hållet skett genom enskildas nit och uppoffringar.
Med stöd af dessa bestämda facta , och med full förtrö¬
stan till Rikets Ständers rättvisa och billighet, samt ömman¬
de för ett Samhälle, så exempellöst hardt betungadt, får jag
härjemte ödmjukligen hos Rikets Ständer anhålla om, hvad
som hos föregående Rikets Ständer, i anseende till den för
hela Riket samtida och framtida vigtiga fi ågan om mynt¬
bestämning, då icke kunnat bestämmas, ehuru med lemnadt
hopp till upprätthållande af dessa invånares så länge svigtande
Den 7 Mars.
mod, det Rikets Ständer behagade för Borås Stad afskrifva
Riksgälds-Contorets fordran, synnerligast som en betydlig del
af skulden blifvit afbetald genom den ofvannämnda summan,
helst det icke mätte vara Nationens mening, att helt och hål¬
let upplösa ett Samhälle, som, enligt förestående officiela in¬
tyg, är så nära branten af sin undergång, hvarigenom för
Staten skulle på flerfaldigt sätt uppkomma vida större för¬
lust. Det är förut visadt, med hvilket betydligt belopp Elfs¬
borgs Län bidragit till allmänna fördelar för andra orter.
Om det nu gjorda billiga anspråk skulle af Rikets Stän¬
der beviljas, har dock Slaten dertill icke bidragit med mer,
än endast återlemnat omkring en adertondedel af de medel,
som åtgått till andra orter, för att i stället af Länets invå¬
nare användas till befrämjande för den egentliga centralpunk¬
ten lör egen industri.
Skulle Rikets Ständer icke behjerta denna trogna och
utan öfverdrift af mig gjorda framställning, så att den begär¬
da hjelpen lemnäs, så mycket mera billig, då man fäster upp¬
märksamheten på de betydliga belopp, som af föregående
och äfven nuvarande Ständer blifvit och säkerligen blifva be¬
slutade, utan påstående om den ringaste återbetalnings-sk.yl-
dighet, till Hamnbyggnader, Väg-anläggningar med flera dy¬
lika industri-företag, äfvensom till huru stor del de i miss¬
växt-år beviljade undsättnings-bidragen blifva åter godtgjor-
da, ehuru en missväxt endast minskar för året en på¬
räknad inkomst, då deremot en eldsvåda helt och hållet för¬
stör ens egendom, får jag i Borås Borgerskaps namn och å dess
vägnar, samt för att skydda den återstående delen af detta
Samhälle ifrån att genom utlagor blifva helt och hållet för-
krossadt, ödmjukligen anhålla, att Borås Stad nedflyttas i 4tde
eller 5:te dass, dess Embets- och Tjenstemän blifva aflönta
på Statens bekostnad och Staden laggd under Lands-Rätt
samt befrielse ifrån Bevillning å hus, jord och rörelse, intill¬
dess Stadens skuld till Riksgälds-Contoiret blifvit fullt gulden.
C. G. Rydin.
N:o 23g.
Utan att för nödvändigt anse, att nu framföra en full¬
ständig berättelse om gången för beredande af en allmän
stadga för handel och handtverk, så alt stadsmanna-närin-
garne och Borgare-Ståndets rättigheter hägnas under i i4 §•
Reg.-Formen, i hvilket ärendet varit arbetadt och tvistadt
ända sedan 1810, finner jag mig likväl befogad väcka upp¬
märksamheten på detta håll och de förfoganden, som af sed¬
nare åren af Commerce-Collegii utfärdade tillståndsbref in-
trädt till icke obetydlig förnärmelse synnerligast för Städer¬
nas handtverkares bestånd.
Med åberopande af Hr D. Helsingii under Riksdagen 1828
—1829 under Nto 102 i ärendet afgifne memorial, motionerar
328
Den 7 Mars.
jag behofvet af en ordentlig och allmänt gällande stadga för
Stadsmanna-näringarne, samt hvilka handtverk och manufac-
tur-inrättningar, som oundgängligen höra på landet finnas
och der få anläggas. Härigenom skulle man en gång kom¬
ma till önskadt slut på den osäkerhet, som hvilar oförtjent
och icke utan äfventyr på Städernas framtida öde, samt en
gräns bestämmas emellan Rikets hufvudnäringar och deras
idkare. Till ledning eller antagande för främjandet af detta
vigliga ändamål, önskar jag få citera detta Högtärade Stånds
Replikförslag vid i83o års Riksdag.
Om remiss till Ståndets enskildta Utskott får jag vörd¬
samt anhålla.
//. F. Christierson.
N:o 240.
I anledning af förspord olägenhet samt klagan deröfver,
att icke samtlige Konungens Befallningshafvande åt fordrings-
egare, som hafva förfallne fordringar i andra Län, än dem,
hvaruti de äro boende, meddelat så kallade Promotorial i
lagsökningsmål, så att bemälde fordi ängsegare kunnat få de¬
ras rättmätiga kraf till verkställighet befordrade, får jag, med
åberopande af livad Rikets Ständer vid 1828 och i83o årens
Riksdag, genom deras Expeditions-Utskott under N:o 170,
efter 1 ämnet väckt motion, antagit och gillat, samt, genom
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit och afgifvet förslag,
anhållit få till efterrättelse utfärdadt, härhos vördsamligen
föreslå:
1:0 Att Rikets Ständer måtte vid denna Riksdag bifalla
hvad vid förenämnde Riksmöte blifvit i denna sak föreslaget
och heslutadt; och
2:0 Att i samma Författning måtte stadgas tillåtelse för
fordringsegare i samma Län, der gäldenär bor, att, genom
Konungens Befallningshafvande* försorg, i berörde Län få
det utslag, hvarå hans fordran sig grundar, för verkställig¬
het afsändt till vederbörlig Executor, som inom förut före-
skrifven tid eger alt derföre hos Konungens Befallningshaf¬
vande redovisa; dock bör det åligga fordringsegaren, alt för
Diariibevis och expeditionskostnad deponera dertill erforder¬
ligt belopp, hvaraf han vid slutredovisningen i Lands-Can-
zliet är berättigad återfå hvad som då kan återslå.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott au¬
li å lies.
C. A. Pousette.
N:o 24 1 •
Hjo Stad, belägen i en ort vid ett farvatten, hvilket i för¬
ening synes förmå framkalla en Stad, der den förut e] funnits,
lider dock af denna, hos Svenska Städer så ofta anmärkta
Den 7 Mars.
tvinsot, sorn tyckes utvisa, att Staden inom sig saknar nödig
kraft, att njuta af de förmåner läget erbjuder.
En blick på delta läge säger, att Staden måste söka
lörsta vilkoren för sin, för alla Städers existence och rörelse,
communication åt sjösidan till, emedan åt landssidan vägen
vänder tillbaka, in i den ort, som i Staden söker en debou-
cbée för sina producter. Men den sjö, som synes erbjuda
uppfyllandet af detta vilkor, och tycks böra utgöra källan
till stadens välstånd, har dock allt hittills blott utgjort en
källa till förhoppningar. Dubbelt inbjudande, sedan den ut¬
sträckt sina communicationer till de tvenne haf, som famna
halfön, beviljar denna sjö åt den lilla Staden ingenting mer
än blotta utsigten, emedan Staden saknar villkoret för allt
annat begagnande: en hamn. Den eger blott en öppen redd.
En sådan är öfverallt farfull, men man måste ega en speciel
kännedom om Wetterns vågor, för alt förstå hvad en öppen
redd vid denna nyckfulla sjö vill säga. Den är ett försåt,
icke en tillflykt. Hafvet har sina tider,- då man kan förlita sig
på dess stadga, och dess tröga vågor uppretas sällan af som¬
marvinden; men Wetterns nycker och lätta vatten leka med
alla beräkningar; den behöfver ej en timma för att försätta
sig i fullt raseri, och sällan mer än två, för att, Öster eller
Vester, jaga seglaren på land. Talrika olyckor bevittna denna
uppgift. Stranden vid Hjo eger äfven sin erfarenhet deraf,
och exempel saknas ej, alt, då fartyget för några dagar för¬
mått bi hell å I i a ankarplatsen, besättningen varit i fara att
förgås af hunger, emedan all communication med landet, un¬
der storm, är omöjlig.
På den tio mil långa sträckan mellan Carlsborg och
Jönköping finnes ingen säker tillflyktsort och likväl är seg¬
laren ingen timma säker att ej behöfva söka den.
Staden Hjo, uppskattad till omkring 54 ooo R:dr, förde¬
lade emellan 5 ä 6oo innevånare, kan omöjligen sjelf bestri¬
da anläggningeu af en sådan hamn. Och om det är en stats-
ekonomisk grundsats, att Staten bör mellankomma, der de
enskildes krafter äro otillräckliga, men den framtida nyttan
obestridlig, så torde det ej finnas förmätet, om man anropar
denna mellankomst för ett ändamål, hvars framtida gagn är
så obestridligt, att det ej af någon lärer sättas i fråga. Men
här är icke blott fråga om nyttan, här är äfven fråga om
en samhällsdels oundvikliga undergång. Denna förestår ofel¬
bart det lilla samhälle, för hvilket jag talar, om det ännu
längre öfverlemnas åt sin vanmakt, att begagna sjöcommu-
nicationen. Medan del allljemnt tvingas alt utgöra de med
stadsprivilegierna åtföljande onera, skola andra, mer för sig
komna eller af Staten med mera ömhet omfattade platser,
vinna ett oupphinneligt försprång i begagnandet af den rö¬
relse, som Götha Canals öppnande och ångfarlens införande
skapat. Skulle då en gång den bön jag framför — i hän-
2 1*
33o
Den 7 Mars.
delse den nu förkastas, — vinna gehör, skall man kanske
få att bygga både Staden och hamnen.
Jag vågar derföre härmed ödmjukeligen föreslå, alt Rik¬
sens Högloflige Ständer malte bevilja en summa af Tretton
Tusende (t3,ooo) R:dr, alt till en hamnbyggnad vid Hjo Stad
användas, och bifogar ett af Länets Byggmästare upprättadt
kostnadsförslag, med tillhörande ritning, öfver detaljerna af
detta företag. Hvad öfver denna summa kommer att erfor¬
dras, anser jag Staden böra förbinda sig att tillskjuta.
Jag vågar lika ödmjukt anhålla om VäIloflige Ståndets
förord för denna begäran. Dess uppfyllande är efter min öf¬
vertygelse ett nödvändigt vilkor, lika mycket för Stadens
räddning, som för dess upphjelpande.
Carl J. Lidbom.
N:o 242.
Som Postverket icke allenast haft tillräckliga inkomster
för att kunna aflemna till Statsverket årligen 100,000 R:dr
Banco, utan äfven för att kunna åstadkomma åtskilliga för¬
bättringar och ändock slutligen hafva sig en ganska respec-
tabel fond reserverad till ytterligare förbättringar, tyckes det
icke vara, på något sätt, af behofvet påkalladt, att ett så
drygt postporto, som det närvarande, längre fortfar.
Till förbättrandet af alla industriela förhållanden bidra¬
ga, onekandes ganska mycket, lindrigt kostsamma utvägar till
communication, hvaribland Posten torde intaga ett af de för¬
nämsta rummen.
Jag tager mig derföre friheten vördsamt föreslå:
1:0 Att Brefporto inom Riket nedsättes 25 procent af
hvad det nu är;
2:0 Att det närvarande Brefporto för brefvexling till
och ifrån utlandet återställes lill hvad det före sista förhöj¬
ningen var, hvilket vill säga det samma, som alt närvarande
afgift för halft lod bestämmes för helt lod.
Bifalles denna projecterade portonedsnttning, torde snart
nog visa sig, att inkomsten för Postverket ändock blifver li¬
ka stor derigenom, att en lägre afgift torde medverka til!
lifligare begagnande af communications-utvägen genom posten.
Anhålles om remiss häraf till vederbörligt Utskott.
Mart. T. Morsing Th.n.
N:o 243.
Då det Creditiv för Sparbankerne i Riket, hvarom 201
§. 3 Afdelningen 6 Artikeln af Banco-Reglementet för Ban¬
kens Lånerörelse handlar, af senaste Ständer beviljades att
fortfara endast intill denna Riksdag, så är det med anledning
häraf, som jag nu velat fästa Högtärade Ståndets uppmärk¬
samhet härpå, och derjemte anhålla, att samma rättighet,
Den 7 Mars.
som hitintills beviljats desse Stiftelser, måtte hädanefter få
fortfara, om ock ej längre än intill nästa Riksdag, på ena¬
handa vilkor, som förut. Jag anser den dock vara af en så¬
dan beskaffenhet, att Banken är alltid säkrad och hvarföre
detta Creditiv gerna kunde förklaras såsom ett stående, så
att derom ej behöfde väckas motion hvarje inträffande Riks¬
dag. Om remiss häraf till Höglofl. Banco-Utskoltet anhåller
Olof FVijk.
N:o 2/(4-
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den i October 1762,
angående straffets skärpande för Mätare, som med oriktighet
i mätande beträdes, lydande denna ännu gällande Förord¬
ning sålunda: ”1 anseende till hefaradt underslef vid mätnin¬
gar, skall den Mätare, som emot Förordningen beträdes med
oriktigt mål och mätning, stå för en påle i halsjern med
skofvel i handen en timma att skämmas, och för samma på¬
le slita 3o par spö, samt arbeta 2 å 3 år vid Kronans fäst¬
ning.” Detta straff synes icke svara emot brottets egenskap
och svåra påföljd i jemförelse med den bestraffning, som för
andra grofva^brott är stadgad; ty om en Mälare begår ett så¬
dant underslef, som nämndt är, och skadan eller förlusten
icke bestiger sig till högre än några Riksdalers värde, skulle
Mätaren, merendels i torftiga omständigheter omgifven med
hustru och barn att försörja, derför utslå efter denna För¬
fattning ett så nesligt och hardt straff, högre än det som är
för bedrägeri, inbrott och fickstöld, tjufnad för i:sta och
2:dra gången, samt tillgrepp af Statens och Kronans medel.
Den Mätare, som till förutnämnde brott blifver förvunnen,
hade troligen det aldrig föröfvat, om han känt ifrågava¬
rande Författning till sin stränghet, och om den, efter hvad
deri antydes, blifvit å en viss tid hvarje år å Predikstolarne
allmänneligen uppläst, hvilket kungörande icke skett, men
likväl ej länder förbrytaren till någon ursäkt eller Domaren
vid bestämmandet af ansvaret får afse. Af hjertats böjelse
och vid åtankan af den rysliga bestraffning, som en Mätare
skulle komma att undergå för ett så qvalificeradt brott, om
Författningen skulle förblifva i sin helhet gällande, har jag
icke kunnat underlåta göra en vördsam framställning häraf,
för vinnande af en sådan rättelse, som tidens kraf och mensk¬
lighet fordra.
Om remiss häraf till Höglofl. Lag-Utskottet anhålles.
Olof FVijk.
N;o 245.
Under utvecklingen of de verkningar på rörelsen, som
den medelst Götha Canal öppnade communication emellan
och igenom landets inre provinser åstadkommit, äfvensom af
332
Den 7 Mars.
fördelen att å denna väg kunna komma från haf till haf,
undvikande omvägen genom Öresund, har redan i flere år
varit påtänkt, och tid efter annan äfven flere försök blifvit
gjorde, att med på Canalsjöarne placerade ångfartyg tillvä¬
gabringa en jemt påräknelig bogsering af så väl seglande far¬
tyg, de der ville begagna sig deraf, som egentligen af däc-
kade farkoster af mera platt och lastdryg construction, med
hvilka en, något när säker, lill tiden beräknelig varutransport
emellan Stockholm och Götheborg, samt öfrige vid Canalen
och dess insjöar belägna hamnar skulle komma i ordning.
Men alla dessa försök hafva i så måtto misslyckats, som
deras anställare endast förmått utföra dem partielt å en en¬
da sjö, hvadan de, efter just derigenom liden oundviklig
förlust, under ett och annat år öfvergifvit och upphört med
affairen.
Här i Stockholm öppnades dock ånyo, förIidet år, en ac-
tieteckning för ett Bolag i mera fullständig scala, och vann
så mycken framgång, att omkring 180 actier å 2Öo R:dr blef-
vo tecknade här och i andra Rikets Städer, och af Posses-
sionaler å landet i Canalprovinserne.
Vigten och angelägenheten af en sådan communication
inom och igenom landet, i synnerhet för gröfre landtmanna-
producter och för spannemål, som icke tål en längre tids lig¬
gande sammanpackad, har emedlertid blifvit allt mer och mer
insedd, och omtankan, alt söka tillvägabringa något derföre,
ytterligare påkallad af den jemt stigande productionen af
Jandtmanria-artiklar, bland hvilka må nämnas, såsom en huf¬
vudsaklig, lefvande boskap, hvilkas transporterande sjöledes
på några få dagar oemotsägligen skulle medföra en stor vinst
i både deras godhet och värde vid framkomsten, emot den
de kunna hafva efter nu vanligt drifvande landvägen många
dagar, ja flere veckor, och uti besparad tid, forslings- och
underhållskostnad.
Men vid förslags uppgörande å kostnaden af en sådan
Inrättning i ändamålsenlig, ehuru inskränkt scala, har denna
funnits öfverstiga hvad af enskilde ensamt dertill med någon
sannolikhet kunde påräknas; och Götha Canal-Bolag, som,
jemte Trollhätte Bolag, synes komma alt i sin mån draga
den första reela fördel häraf, har, under dess ännu i flera
afseeuden bekymrade ställning ej till dato, kunnat lofva mera
bidrag deråt, än den uti Taxan för inre Canalfarten, för ti¬
den från och med 183(3 till och med 1842, medgifna ned¬
sättning af iy3:del uti Canalafgiften å de varor, som föras
på bogserande pråmar.
Uti ett på folk och varor, jemförelsevis med dess vidd,
ännu fattigt land, är det ock omöjligt att vänta, det början
till ett sådant i andra länder med stor förmån utfördt varu-
transportsätt kan åstadkommas, endast på enskildas bekost¬
nad, hvaremot, om det allmänna kan träda emellan och be¬
kosta en saks sättande i gång, den sedermera efter vunnen
Den 7 Mars.
333
öfvertygande erfarenhet om sakens nylta, och, snart sagdt,
oumbärlighet nog fortsattes af enskilde. — I dessa hänseenden
står en sådan Inrättning uti alldeles samma cathegori, som öpp¬
nande af Canal-communicationer, äfvensom väganläggningar,
hamnbyggnader m. m. och lika med desse, återgifva också i
tidens längd, igenom befordrande af rörelsen i Landet, åt
Stats-Cassan fullkomlig ersättning för den handräckning, som
derifrån lemnats sakens inledande och början.
Under sådan öfvertygelse, och erfarenhet af hvad Ri¬
kets Ständer hitintills i sådan väg beviljat, samt grundad
förhoppning på Rikets Höglofl. Ständers lika fortfarande af¬
seende till allt, som kan bidraga att befordra, uppmuntra
och underlätta rörelsen i Landet, tar jag mig friheten an¬
mäla, det en association af Handlande i Stockholm och Gö¬
theborg, samt mellanliggande Städer, äfvensom af Possessio¬
naten uti närgränsande orter, är allvarligen å hane, till an¬
ställande af Ångfartyg, på sjöarne Wenern, Wiken, Wettern,
Boren, Roxen och Asplången, äfvensom emellan Söderköping
och Stockholm, (å Götha Elfs nedre del finnes bogserfartyg,
tillhörande Directionen för Götheborgs Hamn- och Elfarbe-
ten, och å dess öfre emellan Ström och Åkersvass, åligger
det nya Trollhätte Slussverks-Bolag, att hålla ett sådant)
medelst hvilka Ångfartyg ett tillräckligt antal större däckade
farkoster skulle användas till transporterande varor, så väl
directe emellan hufvud-ändpunkterne Stockholm och Göthe¬
borg, samt de vid farleden liggande Städer och lastageplat¬
sen, som för en lika communication till och ifrån Carlstad
vid Wenern, samt Jönköping vid Wettern, äfvensom öfrige
vid dessa sjöar belägne hamnar.
Den för denna plans utförande erforderliga summan är
efter nogaste calcul antagen till 25o,ooo R:dr, hvilka inom
2:ne år (delta och det nästkommande) skulle erfordras. Man
hoppas kunna få beräkna, att den för lidet år här öppnade
Bolagsförening skall finnas benägen att öfverflytta dess Ac-
tieteckning på deri här näslförut omnämnde större association,
äfvensom att fyllnaden i halfva behofssumman, eller 125,ooo
frdr, skall kunna erhållas af sådane enskilde Handlande, Pos¬
sessionaten och Bruksegare, hvilka, utom den allmänna pa¬
triotiska driffjäder» hafva enskildt interesse deruti för deras
rörelse och handtering, enär sjelfva denna associations-affai-
ren ej kan lofva någon inbjudande fördel för Actie-egarne;
men huruvida man kan lyckas uti dessa beräkningar, beror
uteslutande deraf, att Rikets Ständer täckes understödja sa¬
ken med ett anslag af andra hälften uti behofssumman, d. v.
s. med Etthundrade tjugufem Tusende Riksdaler af de till¬
gångar, Rikets Ständer nu kunna finna utväg att bistå nä-
ringarne med, hvilken summa 125,ooo frdr, behöfde få på¬
räknas till halfva beloppet hvardera af åren i84o och i84[,
samt att få lyftas under hvardera af dem, så snart Bolaget
visat sig hafva presterat en lika summa; hvarjemte Bolaget
334
Den 7 Mars.
skulle förbinda sig att, utan Rikets Ständers vidare anlitan¬
de, allt framgent Inrättningen för egen räkning underhålla.
Om Stats-Utskottet, till hvilket Högtärade Ståndet tor¬
de behaga remittera denna motion, skulle önska en närmare
del af planen och kostnadsförslaget, som ligger till grund
för denna förening, skall det blifva genast tillhandahållet.
Olof Wijk.
N:o 246.
Såsom ett bevis på den styfmoderlighet, hvarmed vår
sjöfart behandlas, tager jag mig friheten fasta Vällofl. Stån¬
dets uppmärksamhet på den obilliga princip, som gjort sig
gällande vid bestämmandet af en beviliningsafgift för våra
inhemska fartyg, hvarifrån de utländska, som besöka våra
hamnar och uppträda i oinskränkt täflan ined våra egna, äro
befriade. Delta är ett premium till förmon för de utländ¬
ske fartygen emot våra egna.
Orimligheten häraf är möjligen af många förbisedt, eme¬
dan de troligen förmoda, att de utländske fartygen hafva i-
110m det land, dit de höra, alt erlägga häremot svarande af-
gifter, men, så vidt jag kunnat erfara, betungas den inhem¬
ska handelsflottan i Norrige, England, America, Holland,
Frankrike &<\ icke med några afgifler, som icke äfven på¬
läggas främmande fartyg, som besöka de respective länder-
nes hamnar. Att det här existerande förhållandet icke kun¬
nat uppkomma af annan anledning, än förbiseende af sjöfar¬
ten, dess vigt och dess interessen hos Representationen, der¬
om är jag fullt förvissad; och vågar jag derföre hoppas, att
Rikets nu församlade Ständer,t då delta missförhållande för
dem blifver framstäldt, skola vara benägne att häruti göra en
behörig förändring. Jag tager mig derföre friheten föreslå,
att den nuvarande Bevillningsafgiften för fartyg och skepps-
rörelse mätte förändras till en bestämd afgift, t. ex till 12
sk. per läst för de fartyg, som ankomma ifrån eller afgå till
Nordsjön och aflägsnare farvatten, till 8 sk. per läst för de
fartyg, som endast besöka Östersjön, Kattegat och Norska
hamnar, samt till 6 sk. per läst för de fartyg, som endast be¬
gagnas till seglation på inrikes orter, att utgå under närva¬
rande benämning en gång om året äfven för de fartyg, som
under årets lopp ej inträffa i Svensk hamn, och hvilken afgift
jemväl bör erläggas af andra Nationers fartyg vid clarering i
Svensk hamn, med förhöjning i samma proportion, sorn lastpen-
ningarne för ofria fartyg. Det qvitto, som vid betalningen
häraf af vederbörande uppbördsman lemnäs, bör vara tillräck¬
ligt bevis att fria ett fartyg ifrån förnyad beviliningsafgift,
i fall det under samma år ånyo skulle besöka Svensk hamn.
A. M. Brinck.
N:o 247.
För ali undanrödja den oformlighet, som för närvaran¬
Den 7 Mais.
335
de eger rum, alt våra Fartyg på många ställen måste erläg¬
ga högre Consulat-afgifter än de Norska, tager jag mig fri¬
heten föreslå, att enahanda Consulat-afgifter måtte bestäm¬
mas för Svenska Fartyg, som de, hvilka för det närvarande er¬
läggas af de Norska Fartygen, och att de Svenska och Nor¬
ska Consulerne icke må ega rättighet alt, under hvilken ru¬
brik sora helst, uppbära af den Svenska Sjöfarten några af-
gifter, hvartill de icke äro berättigade af den Norska; äfven¬
som att Consulat-afgi ft icke får chargeras, på annat ställe,
än der Fartyget intager ejler utlossar, en del eller det hela
af sin last, samt att, då Fartyg utlossar eller intager sin last
delvis i flere hamnar inom samma General-Consulats-district,
Consulat-afgift icke mer än, en gång får af sådant Fartyg
uppbäras.
A. M. Brinck.
N:o 248-
Det moraliska förderf, som uppkommer deraf, att ran-
saknings-fånge eller personer, som på landet häktas, för att
vid Härads-Rätterne undergå ransakning,' merendels genast
vid häktandet införpassas till Läns-fängelserne, hvarest de sam¬
manblandas med grofva brottslingar, är oss alla bekant.
För att i möjligaste måtto förekomma detta samman¬
blandande af fångar, har väl Kongl. Majrt af Rikets Stander
äskat ett anslag af a5o,000 R:dr årligen intill nästa Riksdag,
att användas till Läns-fängelsernas ombyggnad efter Cell-sy¬
stemets fordringar, ett behof, som är alltför mycket insedt
för att behöfva någon bevisning; men utom del att jag för
min del icke anser Läns-fängelserne böra betraktas såsom
ransaknings-fängelser, uppkommer häraf ingen minskning uti
de stora kostnader och många olägenheter vid ransaknings-
fångars forslande och vård, som nu med så mycket skäl öf-
verklagas.
Enligt 2G Cap. 4 §• Byggninga-Balken skall vid hvarje
Tingstad finnas ett fängelse ”ther missgerningsman måge i för¬
var hållas.”
Att detta förvar bör omfatta hela den tid ransakningen
pågår, synes vara obestridligt. Också har Lag-Gomiteen i
dess förslag till ny Criminal-Lag antagit denna grundsatis
och derifrån utgått vid detaille - bestämmelserne för ransak-
nings-fångars förvarande. Huru stort ett sådant fängelse
bör vara eller på hvad sätt det skall vara inrältadl, finnes
väl icke i Lagen föreskrifvet; men naturligt är, att det, för
att motsvara sin bestämmelse, icke får vara mindre, än hvad
Häradets vanliga fång-antal kan erfordra, äfvensom att för-
varings-sättet der bör hvila på samma allmänna grunder af
mensklighet och rätt, som man anser böra gälla i de af Sta¬
ten inrättade och underhållne häkten.
Att nu, då ett Lag-förslag är utarbetadl, som be¬
stämmer, att uti hvarje Domsaga blott ett Tingsställe, och, i
336
Den 7 Mars.
följd deraf, således blott ett häkte i Domsagan, skall finnas,
vilja påyrka Häradernes invånares förpligtande att ombygga
deras Härads-fängelse efter Cell-systemets fordringar, hvilket,
om nya Lag-förslaget anlages, ovilkorligen hlifver nödigt, skulle
vara utan ändamål; men då, på sätt jag haft äran anföra,
det ostridigt efter Lag åligger hvarje Harad alt bygga och
underhålla ett fängelse, som lemnar tillräckligt utrymme att
der förvara ransaknings-fångarne under hela den tid ransak-
ningen fortgår och intilldess Domstolen meddelat sitt Utslag;
samt jag tagit för afgjordt, att Häradernes invånare, om en
framställning till dem i detta hänseende gjordes, skulle vilja,
med någon förändring, eller mindre kostsam tillbyggnad till
deras nuvarande Härads-fängelser, försätta dem i det skick,
att de blefve tjenliga till ofvannämnde ändamål, tager jag mig
friheten föreslå, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit an¬
hålla, att Kongl. Majit täcktes i Nåder anbefalla Sina Befall¬
ningshafvande att, efter Häradernes invånares hörande, så med
dem bemedla, alt person, som häktas inom det Härad, vid
hvars Domstol han bör undergå ransakning, hädanefter icke
insändes till Läns-fängelse, förr än han, efter fulländad ran¬
sakning, blifvit till bestraffning dömd; och att således så kal¬
lad ransaknings-fånge från landet, under hela den tid ransak-
ningen med honom fortgått, uti Häradets fängelse förvaras,
på sätt som nu uti Staderne förfares.
J. A. Hallström.
N:o 249.
Uti Kongl. Majlis Nådiga Förordning, rörande den så
kallade Landtmanna-Seglationen af den 11 Februarii i832,
förekommer uti 1 j. 2 Mom. en åt Landtman medgifven rät¬
tighet, att lill Norrige, Finland och Danska Stalerne, i egne
däckade eller odäckade Fartyg och Båtar, utföra lofgifne pro-
ducter, och att derifrån införa till införsel i Riket tillåtne
producler och tillverkningar. Detta stadgande synes slå i rak
strid med begreppet om Landtmanna-Seglalion, som derige¬
nom antager caracteren af vanlig Coopvaerdiefarl samt dess¬
utom, såsom ej underkastad några controller, föranleder till
missbruk och underslef, derom erfarenheten, under den tid,
som förflutit sedan författningen utkom, nogsamt vittnar, så
anser jag af högsta vigt, att detta mom. utom Förordningen
helt och hållet måtte försvinna.
Om remiss häraf till Allmänna Besvärs- och Economi-
Utskotlet får jag vördsamt anhålla.
M. Grapengiesser.
N:o 25o.
Ett märkbart sträfvande har under de sednare åren egt
rum, alt till skattfria binäringar för landt,mannen förvandla
Den 7 Mars. 33?
alla yrken, som förr företrädesvis kallades Stadsmanna-yrken,
och som, idkade i Stad, fortfarande äro underkastade dryga
utskylder icke blott till Staten, utan äfven till Communen.
Detta sträfvande, under namn af Näringsfrihet, särdeles gyn-
nadt och befordradt af den andra Statsmakten, lärer väl ock
ej hafva undgått någons uppmärksamhet inom detta Vallöf!.
Stånd. Hela systemet af denna högst oriktigt så kallade nä¬
ringsfrihet, hvilken orättvist och förtryckande i sin princip,
endast går ut på, eller åtminstone mäste lia till följd. Stä¬
dernas och Städernas Borgerskap? förstöring, (örtjenade utan
tvifvel ock, alt vid denna Riksdag alfvarligt i alla dess ut-
greningar göras till föremål för någon framställning inom del¬
ta Stånd, så vida Borgare-Ståndet icke med fog skall ådraga
sig förebråelsen, att med tystnad och likgiltighet åse Städer-
nes undergång och sina Comitenters lörtiyck. Det är emed¬
lertid blott på en liten del af detta ämne, som jag nu täger
mig friheten, att fästa det Vällofl. Ståndets uppmärksamhet;
men ehuru liten och obetydlig denna del än är, så uttrycker
den fullständigt andan och riktningen af det system, som nu,
under benämningen af Näi ings-lrihel , följt s af den andra
Statsmakten emot Stadsmanna-yrken och Städernas Borgerskap.
Genom 1749 års Författning, rörande handeln med Aln-
och Kramgods 1 Hufvudstaden, är det väl tillåtet Linne- och
Bomullsfabricanter, likasom idkarne af alla andra under Fa¬
briks- och Manufactur-pi ivilegierne sorterande Näringar, alt
mot särskild skatt till Staden hålla öppna Bodar, för alt i mi¬
nut a fy 111 ra, man märke det noga, deras egne tillverkningar,
men samma Förordning, hvilken ännu icke är upphäfven,
förbjuder desse, likasom alla andra Fabricanter och Manu-
facturister, strängeligen, att sjelfve eller genom utskickade per¬
soner, på gator, torg och i husen utbjuda och försälja pro-
ducterne af deras arbete. Deremot kringvandra de så kalla¬
de Skåljvestgötherne, äfven här i Hufvudstaden, opåtaldt i hu¬
sen och utbjuda deras handelsvaror af bomulls- och linne-
väfnader, och att, under denna handelsfrihet med deras hem¬
orts till|verkningar, äfven mången gång utländska väfnads-ar-
artiklar såsom cattuner och sitser medfölja i försäljningen, är
ej obekant. Uti det betryck, i hvilket särdeles fabricatiouen
af bomullsväfnader råkat, genom det fria införsels-systemet,
och hvarom hundradetals i de sednare åren, blott i Hufvud-
sladen nedlaggde väfstolar vittna, hafva åtskilliga bomulls¬
fabricanter, oförmögne att hålla öppna bodar för afyllringen
af sina tillverkningar, mången gång i sin förlägenhet ej haft
annan utväg, än att genom utskickade personer söka att i hu¬
sen få sälja sina, behörigen vid Hallen afstämplade väfnader,
och de ha så mycket heldre trott sig kunna göra detta opå¬
taldt, som de föreställde sig att Lagen skulle vara lika för
alla, och att Borgaren åtminstone i den Stad, der han idkar
sitt yrke och derför betalar dryg skatt både lill Kronan och
Bilagor till Borg.-St. Prot. vid Riksd. 18/jo. 11
338
Den 7 Mars.
Slaten, skulle åtnjuta samma Näringsfrihet, som Landtman-
nens utskickade Handels-expediter, hvilka obehindradt i hu¬
sen utminutera icke blott sina egna, ulan äfven andras till¬
verkningar, för hvilkas tillverkning de ingen skatt betala.
Men till sin förvåning och sin kännbara skada hafva dessa
Fabricanter fått erfara, att, när det gäller Borgaren, så bety¬
der, i nutidens system, Närings- och Handelsfrihet något helt
annat, än då det angår Landtmannen och Westgöthe-allmo-
gens handelsdrängar. De af fabricanterne utskickade perso»
nei ne hafva blifvit dragne inför Polisen, deras varor dem af¬
hända, och Fabricanterne sjelfva till på köpet piiktfallda.
I längden torde det dock ej kunna bära sig, alt ett sy¬
stem följes, som för Borgaren endast innehåller tvång och för¬
tryck, under det att öfrige medborgare-classer och utlännin¬
gar på borgarens bekostnad erhålla alla möjliga friheter och
förmåner: man må nu med orden Närings- och Handelsfri¬
het huru mycket som helst förgylla detta system af förtryck
och orättvisa. Åtminstone vågar jag föreställa mig, att inom
detta Stånd ännu en pluralitet finnes, som äfven behjerta!-
Borgarens rätt, och som icke tror alt Stadsmanna-yrkenas
och Städernas undergång är Rikets sannskyldiga nytta. Och
jag tagel- mig fördenskull friheten alt vördsamt föreslå, att,
om rättigheten för Landtmannen skall fortfara att i Hufvud-
staden sjelf eller genom sina utskickade handels-ombud uti
husen sälja sina väfnader, vare sig af bomull, linne eller ylle,
samma rättighet äfven, med upphäfvande af 1749 års föi fatt¬
ning, må tilläggas Hufvudstadens väfveri-idkare; eller, i fall
denna rättighet fortfarande skall vara väfveri-idkarne i Huf-
vudsladen betagen, att då äfven sådan utprångling må varda
landtmannen och dess kiingvandrande handelsdrängar, vid li¬
ka ansvar, förbjuden.
Om remiss till Höglofl. Economi-Utskotlet och commu-
nication till Med-Slånden af denna motion anhåller jag vörd¬
samt.
M. Grapengiesser.
N:o 9.51.
I anledning af den nu äfven, genom Kongl. Maj:ts Nådi¬
ga Skrifvel se med öfverlemnande af Tull-Comitdens Betän¬
kande och Förslag till ny Tull-taxa, formligen väckta frågan
om införsels-frihet för alla varor, så anhåller jag, att älven
för den oförmodade händelse, att principen om en allmän in¬
försels-frihet skulle af Rikets Höglofl. Ständer godkännas, få ,
i afseende å tillämpningen och verkställigheten af denna prin¬
cip, vördsamt föreslå följande vilkor och bestämmelser:
1:0 Att Fabriks- och Handtverks-varor ej må kunna
till Riket införas i flera än tre eller högst fyra Stapelstäder ,
och alt sådan införsel ej må verkställas i fartyg af mindre
drägtighet än 3o svåra läster.
Den 7 Mars.
33g
Grunderne för elt sådant Stadgande Sro lika lättfattliga,
som rättvisa. Äfven den vaksammaste Tull-styrelse skulle ej
kunna vara i stånd, att controllera, det manufactur-artiklar
af snart sagdt otaliga olika slag blifva behörigt förtullade,
då förtullningen får verkställas i hvilka smärre Stapelstäder
som helst, der tull-tjenstemännen icke af erfarenhet äro i till¬
fälle att känna, hvarken de angifne arli klarnes, särdeles väf-
nads-artikiarnes, rätta namn och beskaffenhet eller deras rät¬
ta värde, och der dessutom många anledningar förefinnas för
tull-tjenstemannen, att hoppas, det underslef eller mindre nog¬
grannhet i tillsyn å hans sida skola kunna döljas och icke
framkomma till hans förmäns kännedom. En tillräcklig sä¬
kerhet i afseende på förtullningarne uti de mindre Stapel-
städerne är dessutom så mycket mindre möjlig, som tull-upp¬
börden i flere af dessa knappt betäcker omkostnaderne, och
de trafiqverande dessutom i dessa släder äro allt för få, för
att man skulle kunna förutsätta den moraliska controll å de
trafiqverarides sida, utom hvilken missbruk antingen genom
mannamån eller underslef så lätt inrita sig. Då Fabriks- och
Manufactur-Societelerne, hädanefter såsom hittills, väl lära
bibehållas vid rättigheten att genom ombud öfvervara för¬
tullningen af manufactur-artiklar, för att bevaka sin af en
rigtig förtullning beroende rätt, så skulle det äfven för
dem blifva omöjligt, i fall införseln af sådane varor vore
till hvarje Stapelstad tillåten, att på alla ställen kunna un¬
derhålla sakkunniga ombud. Och sorn fabriks- och manu-
faclur-artiklar, hvilka vanligen inom en mindre volum inne¬
hålla ett större värde, äro ibland alla varor de, som mest
locka lill oloflig införel, och denna lockelse blir ännu större
och snart sagdt från Statens sida formligen framställd, i fall
införseln af sådane varor, får ske uti öppna båtar och far¬
tyg af ett mindre lästetal, så är också skälet med detsamma
gifvet, hvarföre denna icke bör få verkställas uti fartyg af
mindre lästetal, än det nu föreslagna. Bägge de af mig nu
föreslagna försigtighetsmått eller införselns inskränkning till
några få Stapelstäder och blott i fartyg, som icke äro under
en viss storlek, funnos i England nödvändige, då införseln af
vissa Fransyska fabricaler der tilläts, och hafva sedan i r5
år oförändradt bibehållits. Och, i fall icke allenast handels¬
vinsten, utan äfven Landets föregifna behof ingått i beräk¬
ningen vid det föreslagna friare systemet, — så vida icke det¬
ta system ensamt har haft till föremål den inhemska indu¬
striens ruinerande till förmån för utländsk speculation, — en
förutsättning den jag ogerna ville antaga — med ett ord, så
vida det nya systemet har en ärlig mening, böra dessa bägge
försigtighetsmått icke eller möta något alfvarsamt, åtminsto¬
ne ej något patriotiskt motstånd.
2:0 Att värderingen vid förtullning af varor efter vär¬
de alltid bör ske utaf behörigen utsedde och tillkallade vär¬
deringsman; samt att, vid angifning utaf för låga värden, i
34°
Den 7 Mart.
fall sistnämnde förslag ej skulle godkännas, Fahl iks- och Handt-
verks-Societeternes Ombud böra tilläggas forell ädes-rättighet,
att, mot tillskott af 10 procent af värdet, lill sig lösa den
angifna varan; — en rättighet, som hittills i första rummet
varit lull-tjenstemännen tillerkänd.
Förtullning efter vigt af alla varor, särdeles af finare
väfnads-arliklar, låter ej, med iakttagande af rättvisa, verk-,
ställa sig. Förtullning efter värde måste i flera fall bibehål¬
las; men då bör ock denna ske genom sakkunnige värderings¬
man; annars finnes ingen säkerhet och ingen controll, att ju
varor, som äro värde 100 R:dr, kunna blifva angifne och för¬
tullade för ett värde af 20 ja 10 R:dr; hvarpå exempel icke
saknas, hvarken på en eller annan oi t. Denna omständighet
är ock ett giltigt skäl, hvarför införsel och förtullning af
Fabriks-varor icke bör vara tillåten i mer än två, tre, högst
fyra af de största Stapelstäderne. Ty endast der kan anta¬
gas, alt eli tillräckligt antal af sakkunnige värderingsman skall
finnas. Då convenance emellan importeuren och tull-tjenste —
mannen alltid är åtminstone tänkbar, och såsom följd deraf,
vidare låter tänka sig, att lull-tjenstemannen endast i impor-
teurens intresse begagnar den honom tiilaggda lösnings-iät-
ten mot tillaggde 10 procent, så är ock, till förekommande
af slikt missbruk, angeläget, att Fabriks- och Handtverkeri-
Societeteines Ombud i första rummet tillägges denna praeem-
tions-rält. Genom antagandet af dessa controller, anser jag
en mångdubblad tull-intrad för Staten kunua erhållas. Jag
anhåller vördsamt om remiss af denna motion till Höglofl,
Bevillnings-Ulskottet.
M. Grapengiesser.
N:o 2 5 a.
För ellofva år sedan yttrade dåvarande Chefen för Tull¬
styrelsen offentligen uti ett Anförande hos Höglofl, Ridderskap
pet och Adeln, att ""bevaknings-sättet vore mindre ändamåls¬
enligt"" j att de Föi fattningar, som skola försäkra Tulltaxans
efterlefnad och tullafgifternes utgående, voro "'lama och tve¬
tydiga/’ att dessa Författningar "hindrade sin egen verkstäl¬
lighet,’’ samt ändtligen, alt de lernnade ""ringa vägledning
och foga skydd åt beslagaren."" Efter ett sådant erkännande
af sjelfva Chefen för Tullverket, behöfves för karakteristi¬
ken och omdömet om ifrågavarande författningar intet tillägg.
Under den runda tid, som sedan förflutit, har ingenting
väsendtligt skett för att förbättra det erkändt icke ändamåls¬
enliga bevakningssättet, och än mindre för att förbättra de
lika erkändt ”lama och tvetydiga” förfaltningarne. Tvertom
hafva desse sednare, genom ytterligare åtgärder i samma
anda, blifvit ännu mera försvagade och förlamade. Det har
tyckts, som man med välbehag skulle sett, att tull-lagarne
saknade efterlefnad och att det skydd, som åtminstone i
Den 7 Mars.
Tulltaxans bokstaf ännu för vissa inhemska industrigrenar
qvarstod, i verkligheten förvandlades till ett tomt ord, till
förmån för de utländska intressen, hvilkas verktyg och agen¬
ter lurendrejarne och tullfnrsnillarne äro! Den under i834
års Riksdag sammansatta Tull-Comileen bebjertade dock
i någon mån inhemska industriens saknad af de controller,
som skola garantera, att det beskydd, som af Statsmakterne
på papperet lofvas densamma, vare sig genom förbud eller
tullafgifter, blifva annat än ett bedrägligt charteque, och
Comiteen föreslog derföre åtskilliga högst nödiga rättelser
uti de ”lama’’ och ”tvetydiga’’ författningarne; men irigifne
till Regeringen, möttes dessa förslag hos densamma af intet
afseende. Hos Rikets Ständer väcktes emedlertid motioner
af enskilda representanter vid sista Riksdag om granskning
af de författningar, som skola förebygga oloflig införsel, och
dessa motioner blefvo remitterade till gemensam handlägg¬
ning af Bevillnings-, Lag-, och Allmänna Besvärs- och Eco-
nomi-Utskotten. Den afdelning utaf dessa Utskott, till hvil¬
ken berörde Motioner öfverlemnades, verkställde ock gransk¬
ningen, och frukten deraf blef ett utlåtande utaf Afdelnin¬
gen, hvaruti flere väsendtliga förbättringar uti Lurendrejeri-
Författningen motiverades och tillstyrktes. Men då detta ä-
rende uti de sammansatte Utskottens plenum förekom, så
ansågo dessa någon framställning uti ämnet ifrån Rikets Stän¬
ders sida öfverflödig, enär Kongl- Majtts Nådiga uppmärk¬
samhet redan utaf Tull-Coradeen hade blifvit derpå fästad,
och, såsom Utskotten lili sitt Betänkande till Rikets Ständer
uttryckte sig, ”det således kunde påräknasalt Lurendrejeri-
”Förordningen, utan någon särskild skrifvelse derom från
”Rikets Ständer, skulle komma alt undergå de förändringar,
”sorn voro af behof och omständigheter påkallade.” Denna
af Utskotten uttryckta förhoppning, eller deras påräknande"
af åtgärder utaf Regeringen var likväl lika fåfängt, som
Tull-Gomitdens framställning i ämnet varit fruktlös. Rege¬
ringen fortfor i sitt system att låta de ”lama” och ”tvetydi¬
ga” författningarne och oefteri ältlighets-tillståndet inom
Tullförvaltningen fortfara, till gamman för de utländska
Handels- och Fabriksintressena samt tullförsnillare och lu-
rendrejare. Och då förlidet år en Tull-Comite' på nytt för¬
ordnades, hvars Ledamöters blotta namn voro ett säkert fö¬
rebud till hvad som förestod Stadsmannayrkena, och inhem¬
ska industrien, så fästade ock denna Comité, trogen den
hittills rådande grundtankan i systemet, att på allt sätt gynna
de utländska intressena, och deras aflilierade intressen i Sve¬
rige, icke allenast icke utaf egen drift något afseende på de
inhemska slöjdernas lidande genom de 'dama" oell "tvety-
diga' Författningarne, utan då Hufvudstadens Fabriks- och
Manufactur-Societeter, med begagnande af den tillåtelse, som
blifvit dem, likasom öfrige Svenska medborgare, lemnad, till
Comiteen ingåfvo eif gemensamt utförligt utlåtande, hvaruti
34a
Den 7 Mars.
de, såsom en hufvudsak, vid det åt Comite'en uppdragna öf¬
verseende! af Tulltaxan anhöllo, att i första rummet Comi-
te'en måtte fästa sin uppmärksamhet på de väsendtliga bri¬
sterna uti de författningar, som skola försäkra Tulltaxans
efterlefnad, så togo Herrar Comiterade ganska conseqvent
ingen kännedom af delta Societeternas utlåtande.
Detta ComileToster, ett karakteristiskt uttryck af ohöljd
omvårdnad om utländska intresssena, har nu ulan ändring blif¬
vit af Regeringen till Rikets Ständer öfverlemnadt, och då
deruti föreslås, att utan dröjsmål borttaga de sista få förbu¬
den, som ännu i i835 års Tulltaxa blefvo till skydd för in¬
hemska Slöjderna bibehållna, samt att låta Svenska markna¬
den öfversvämmas af öfverlägsna främmande, industriella mak¬
ter, så torde äfven vara angeläget, att tänka på några con-
troller, så att den föreslagna införsels-friheten icke må blifva
en complett smugglings-friket j väl ej i hopp, att derigenom
rädda Svenska Slöjd-industrien, hvars undergång i alla fallär
gifven, men på det att åtminstone Statscassan ej alldeles må
gå miste om de intrader, som utaf denna införsels-frihet fö-
respeglas. Jag tager mig derföre friheten, att, såsom nu af
mig framställd motion, åter upptaga det förslag till nödiga
rättelser uti Lurendrejeri-Förordningen, som sammansatta Be-
villnings-, Lag- och Economi-Utskottens Afdelning vid sista
Riksdag på förberörde sätt hade utarbetat, och hvilket, upp¬
taget såsom reservation emot Utskottens utlåtande i ämnet
af Ledamoten utaf Hedervärda Bondeståndet Eric Pehrsson
från Gefleborgs Län, finnes tryckt under N:o i4 (pag. 33 och
följande) bland Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economi-Utskottens utlåtanden och härjemte bifogas.
Om remiss af denna motion till gemensam handläggning
af Ilöglöfl. Bevillnings-, Lag och Economi-Utskotten, anhål¬
ler jag vördsamt.
M. Grapengiesser,
N:o 253.
Då en Borgenär icke har den ringaste säkerhet hos en
på obestånd kommen Kronofogde för den fordran, som hos
Gäldenär blifvit utmätt och till Kronofogden ingått, emedan
Kongl. Majit och Kronan, vid upptäckten af hans obestånd,
med förmånsrätt uttager stundom allt hvad som finnes i Boet
till godtgörande af iråkad balance, hvaraf således följer, att
Borgenärens fordran äfven till detta ändamål användes; alltså
och enär det bör vara Kongl. Maj:ts och Kronans pligt, att
ansvara för de Tjenstemäns åtgärder, hvilka af Rikets Sty¬
relse tillsättas, finner jag mig föranlåten vördsammast hem¬
ställa, om icke Kongl. Majit och Kronan bör förklaras plig¬
tig, att hålla hvarje Medborgare skadeslös för alla de medel,
hvilka en Kronofogde eller annan Embels- och Tjensteman,
i följd af uppbördsmannapligt eller verkställde utmätningar,
om händer får, men förskingrar.
Den 7 Mais, 345
Detta Memorial anhåller jag måtte till Höglofll. Stats-
Utskottet remitteras.
J. TY- Bagge.
N:o 204-
Med mycken fägnad har^jag inom detta Högtärade Stånd
hört fråga väckas om den nya Smides-Ordningen, hvilken
endast tills vidare är antagen och således försätter Bruks-
Idkarne i ett tillstånd af ovisshet, som ej står tillsammans
med den trygghet, som Industriens säkra utveckling behöf-
ver; men, i sammanhang med denna fråga, finnes en annan,
hvilken i lika hög grad påkallar allmänna uppmärksamheten och
detta är nyttan och billigheten af en fri Kolilhandel. Tack-
jernshandeln inom Riket är fri, och denna frihet har endast
haft välgörande verkningar. Kohlhandelns frihet är ej min¬
dre af Brukshandteringens väl förstådda interesse påkallad.
De existerande Kohllägls-privilegierna kunna också nu mera
ingenstädes uppehållas och en fri Kohlhandel finnes redan de
facto i betydlig mohn. Det är mig icke obekant, att denna
angelägenhet utgjort föremål för anbefallte och måhända än¬
nu ej slutade undersökningar af Kongl. Majrts Befallningshaf¬
vande och Bergs-Embetsmännerne i orterne, men svårligen
synas dessa undersökningar i det hela kunna lemna ett ut¬
slag, som förändrar tillräckligt kända förhållanden. För alt
sammanjemnka stridiga inleressen medgifves gerna, att för¬
ändringen ej må ske brådstörtande, utan småningom. Jag får
vördsamt föreslå, att någon viss, ej allt för aflägsen tid be¬
stämmes, efter hvilken all privilegirad Kohltägt må upphöra,
och att denna min motion till vederbörligt Utskott blefve
remitterad.
C. F. Geijer.
N:o 255.
Efter de upplysningar jag inhämtat, lärer icke ännu på
en längre tid den vid sistförflutna Riksmöte förberedda frå¬
gan, om en förändrad regiel ing af Städernas Tolag, kunna
komma under Kongl. Maj:ts slutliga Nådiga pröfning, efter
det vederbörande Konungens Befallningshafvande och Städers
Borgerskap blifvit hörde; hvadan ock, i fall, som troligt är,
inträffa skulle, att någon ny reglering i afseende på Tolagen
icke vinner verkställighet särdeles snart, jag tar mig nu fri¬
heten vördsamligen föreslå, att Rikets Höglofl. Ständer måtte
förklara och till Kongl. Maj:t i underdånighet framföra ön¬
skan derom-: att för Tolags beräkning måtte hädanefter kom¬
ma att för alla Sjö- och Stapelstäder gälla enahanda grund,
jemväl så, att icke Tolags-afgift må i någon Stad kunna for¬
dras för vara, hvarför sådan redan i annor stad blifvit erlagd.
Joh. Hegardt.
344
Den 7 Mars.
N:o a56.
Bilagan Lilt. F. till tryckta berättelsen om den af Ri¬
kets Ständers Revisorer år 1835 verkställda granskning af
Riksgälds-Verkel upptager, under titel diverse utgifter: en
en summa af icke mindre än 18,928 R:dr 33 sk. Banco, som
under sista Riksdag blifvit använd för å t sk i I lige föremål inom
Riks-Stånden samt Rikets Ständers Utskott. Af denna sum¬
ma har en stor del åtgått till inköp af skrifmaterialier, ljus
och öfriga på förhand icke bestämbara artiklar, för anskaf¬
fandet hvaraf, uti de allmänna verken finnas anvisade så kal¬
lade expence-medel. Under sådan rubrik lära äfven, under
föregångne Riksdagar, förskotts-summan från Riksgälds-Con-
toiret utlagits af Stånds-Canzlierne och Utskotten; och haf¬
va derföre, i mån af behof, upphandlats skrifmaterialier m. m.
Då emedlertid en sådan upphandling i minut mäste medföra
vida större kostnad, än om behofven fyllas genom upphand¬
ling på en gång, och då den dessutom åtföljes af många olä¬
genheter vid bokförnig och redovisning, föreslås att till und¬
vikande deraf och till beredande af troligen icke iinga be¬
sparing i kostnaderne för blifvande Riksdagar, Fullmäktige i
Riksgälds-Contoirel måtte få sig uppdraget, att före Riksdags
början, efter, genom kungörelse i allmänna tidningarne, in¬
fordrade anbud låta upphandla de skrifmaterialier och öfrige
artiklar, som med ledning af räkenskaper öfver åtgången vid
föregående Riksdagar, kunna antagas blifva behöflige, då desse
derefter kunna till Stånds-Canzlier och Utskotten, uppå reqvisi¬
tion, utgifvas. — Äfvenså måste det blifva ledande till en högst
betydlig besparing, om på förhand och innan Riksdags början
Conliact uppgöras icke allenast om lefverans af erforderligt
papper för tryckningen af Utskottens Betänkanden, med hvad
i öfrigt tillhör Bihanget till Riks-Ståndens Prolocoll, utan ock
om sjelfva tryckningen deraf. Derföre föreslås jemväl, all be-
mälde Fullmäktige må ega att vid början af hvarje Riksdag
gå i författning härom, helst det icke torde blifva svårt att
bland Riksgälds-Contoirets Tjenstemän finna personer, som med
någon kännedom i detta afseende kunna med biträde tillhanda¬
gå ; och då i öfrigt man nu börjat allt mer och mer inse för¬
delen och behofvet af det så kallade Riksdagstryckets ord¬
nande och sammanhållande under sina många särskilda afdel-
ningar och underafdelningar, torde Fullmäktige äfven böra få
sig uppdraget, att utse någon person, med erfarenhet och
kännedom i detta afseende, som kan, emot någon lämplig ve¬
dergällning, anförtros ett sådant bestyr under fullt ansvar och
redovisningsskyldighet.
För vinnande af det ändamål, som med ofvanstående å-
syftas, får jag nu derom vördsamligen väcka motion och an¬
hålla om remiss derå till Höglofl. Stats-Utskottet.
Joli. Hegardt.
Den 7 Mais.
345
N:o 257.
Dä erfarenheten visat, hvad raan ock med skäl bör för¬
vänta af nu varande förhållanden, att Svenska, så vål som
utländska Fartyg, hvilka, i anseende till storm eller andra
nödorsaker, måste, såsom vinddrifvare, under resa söka hamn
annorstädes än destinationsorten, sky Svenska kusten, då de
äro den Norrska så nära, att det möjligen låter sig göra, alt
anlöpa den sistnämnde; så, och emedan orsaken härtill må
sökas i tvånget, att här i Riket erlägga de temligen dry¬
ga afgifter, som vid dylika vinddrifvares ankomst till Svensk
kust dem affordras, men som i Norrige ej eger rum; får jag
ödmjukeligen föreslå: att hädanefter icke måtte af så kalla¬
de vinddrifvare komma alt fordras Fyr- och Båk-afgifter,
lotspenningar — då lots ej gagnas, med flere dylika kostna¬
der, enligt hvad stadgas i nu gällande Författning. — Med-
gifvas måste, all, enär den inkomst för Staten, som af dylika
vinddrifvare-afgifter kan påräknas, icke är af särdeles bety¬
denhet, för att ju kunna afse en för kustboerne vida öfver¬
vägande fördel, måste, vid afgifternas upphörande, uppkom¬
ma genom säkerligen inträffande tätare besök, än nu är fal¬
let, af vinddrifne fartyg, till hvilka ofta ej obetydliga förråd
af lifsmedel m. fl. förnödenheter, härifrån landet kunna af-
sättas.
Joli. Hegardt.
N:o 258.
Ett veikeligen betydande och tryckande onus förorsakas
Städernas Magistrater och Borgerskap genom skyldigheten,
att, när så påfordras, för Kongl. Majlis och Kronans räkning
utan ersättning verkställa Syner och Besigtningar, samt der¬
öfver upprätta kostnadsförslager och Instrumenter. Om ock
detta åliggande, qvarstående från fordna tider, vidlådat Städernas
Borgerskap för förunnade Näringsfriheter, tyckes nu mera,
sedan andra förhållanden i Näringarne gjort sig gällande till
förfång för Slädernes Borgerskap, denna deras skyldighet bö¬
ra upphöra.
Det är likväl ingalunda min mening, att Städernas Ma¬
gistrater och Borgerskap skola frikännas från denna skyldig¬
het; tvärtom, jag anser dem till sådane förrättningar ovilkor¬
lig! pligtskyIdige, dock icke utan särskild betalning eller arf¬
vode. Visserligen har en sådan betalning eller arfvode er¬
hållits, då förrättningen försiggått utom Städernas område, el¬
ler då förrättningen varit af den större beskaffenhet, all den
icke på en dag kunnat verkställas, men i sådane fall, då för¬
rättningen varit slutad inom dagen, har någon ersättning ic¬
ke erhållits. Det är detta förhållande, som jag tycker står
i strid med rättvisa och billighet, och som påkallar rättelse
och ändring, ty det ligger i sakens natur, det Städernes Ma¬
tia*
346
D e ii 7 Ma r s.
gistrater och Borgerskap icke så beskaffade Syner och Be-
sigtningar kunna verkställa, samt deröfver aflemna kostnads-
förslager och fnstrumenter, med mindre de häivid icke skola
vidkännas utgifter och förluster. Det är fördenskull jag här¬
medelst tager mig friheten vördsamt föreslå, det tillgång må
beredas till Städernes Magistrater och Borgerskap, för er¬
hållande af ersättning eller arfvode, äfven för Syner och Be-
sigtningar, som inom dagen begynnas och afdutas.
C. G. Fridstedt.
N:o 259.
Redan länge har man insett olämpligheten deraf, att,
tvärtemot hvad i Sveriges öfrige Städer eger rum, en mängd
så väi econoroiska, som judiciella mål i hufvudstaden be¬
handlas af 3lne underinstantier, i stället för en. I Stock¬
holm nemligen upptagas och afgöras de flesta econoraie-mål,
arfs- och testaments-tvister, sjörätts-saker, med flere, först
vid det af Statens Collegier, till hvilket målen i föl|d af de¬
ras beskaffenhet höra, och fullföljas derefter i besvärsväg hos
Magistraten eller Rådslufvu-Rätten. Den olägenhet, den tids¬
utdrägt och den ökade kostnad, som genom detta oformliga
rättegångssätt tillskyndas rättssökande parter, äro allt för ö-
gonskenliga för att behöfva närmare ådagaläggas; och har,
för att härutinnan tillvägabringa önskvärd rättelse, fråga äf¬
ven blifvit väckt om upphörande af Stats-Collegiernes doms¬
rätt och densammas öfverflyttande på Magistraten och Råd-
stufvu-Rätten eller Afdelningar deraf. Några väsendtliga svå¬
righeter för åstadkommande af en förbättrad rättegångs-ord-
ning i detta fall har väi ansetts icke möta; men som, hvad
beträffar tvister örn alf, förmynderskap och testamenten, ett
hinder dock förefinnes uti 6 Gap. 5 §. Rättegångs-Balken af
Allmänna Lagen, hvarest stadgas, att Förmyndarekammare,
der sådan inrättad är, (och hvilket är förhållandet i Stock¬
holm) skall upptaga och slita så beskaffade tvister, får, hos
Rikets Högloflige Ständer, jag vördsamt föreslå, att, med
upphäfvande af hvad nämnde lagens rum, jemfördt med Kongl.
Instructionen för Justitioe-Collegium och Förmyndarekammaren
af den 12 December 1764, i denna del stadgar, samma lag¬
rum må erhålla följande förändrade lydelse:
”Kommer tvist upp om arf, förmynderskap, så ock död
mans eller qvinnas yttersta vilja och förordnande om deras
egendom, döme Rådstufvu-Rätten i thy mål. Förmyndare¬
kammare, der sådan inrättad är, håfve vård om omyndigas
arf och bästa, och gore der reda före, och Rådstufvu-Rätt
döme deröfver, då det klagas.”
Emot den sålunda föreslagne lagförändringen bör någon
betänklighet så nrycket mindre kunna ega rum, som För¬
myndarekammare till sin natur är och bör vara en admini-
sterande myndighet, men ingalunda någon Domstol.
Den 7 Mars.
För öfrigt och då frågan om upphörande af deni Kongl.
Förordningen om Stockholms Stads Styrelse af den 12 De¬
cember 1672 ursprungligen grundade Domsrätt, som af Sta¬
dens Collegier hitintills blifvit utöfvad, torde anses för eli
sådant lagstiftningsärende, som bör underkastas båda Stats-
makternes pröfning, tager jag mig friheten vördsamt anhål¬
la, att Rikets Höglofl. Ständer, med gillande af principen för
den ifrågakomne förändringen af Rältegångssättet, behagade
hos Kongl. Majit göra underdånig anmälan derom, på det att
något hinder för sakens bringande till verkställighet ej må
inträffa, i händelse den vinner Kongl. Majlts Nådiga bifall.
J. F. Grad.
N:o 260.
Jag får den äran göra följande motion.
ilo Att Tullkammartjenstemännens löner bestämmas till
viss summa, utgörande för hvardera minst dubbla beloppet
ef hvad de nu uppbära.
210 Att de desse Tjenstemän nu tillfallande Sportler dels
försvinna, dels ingå till Tullverkets Cassa för att dermed
bestrida den nu föreslagna Löne-tillökningen.
3lo Att den inkomst, som 1111 tillfaller Tullkammar-före¬
ståndaren genom andel i Tullen för högre värden eller qvan¬
titet å varor, än den af varuegaren angifna, försvinner —
och hela Tullen för varors rätta qvantitet eller värde ingår
och redovises bland Tullinkomsterna.
4io Att, i likhet med bruket i England, den Tulltjen¬
steman, sorn i eller för sin tjenst antingen fordrar eller emot-
tager olaga Sportler, gåfva af de trafikerande, eller på an¬
nat sätt förgår sig mot Tull-Lagarne, skall genast skiljas
från tjensten, och den trafikerande, som gör försök till så¬
dan bestickning, skall vara förfallen till höga böter.
Grunderna för denna min muntliga anmälan förbehåller
jag mig att till nästa plenum skriftligen utveckla.
L. Lagerqvist.
Nio 261.
Något om verkställighet förhoppningsgifvaude förslag till
Communal-styrelsers införande är, mig veterligen, icke till
Riksens Höglofi. Ständer ingifvet. Om jag ansåg denna in-
sitution vara af den art, att den i ett ögonblick kunde af
Lagstiftarens varde — framkallas, skulle jag draga i betänkan¬
de, att möjligen gifva en anledning till Riksdagens förlängan¬
de genom denna frågas åbanebringande; men då jag är öf-
vertygad, att nämnde institutioner blott långsamt utvecklas,
och att genom försummelse af dessas grundläggning nu, möj¬
ligen åter fem eller sex år förspillas, innan blott en början
kan komma i fråga, så finner jag mig uppmanad ödrojukeli-
348
Den 7 Mars.
gen och med anhållan, att till vederbörligt Utskott få bifoga
en utförligare utveckling, föreslå:
Att alla Allmänna Lagens Stadgar och alla särskilda för-
fattningar, som kunna hindra Communal-Slyrelsers infö¬
rande, och deribland uttryckligen Kongl. Förordningen den |
Julii 1743, angående budkaflars utskickande och kringbärande
i Landsorterne, Kongl. Brefvet d. 5 Januarii 1808 med Karn-
mar-CoIlegii derpå grundade Kungörelse den 1 Februarii
samma år, samt Kongl. Kungörelsen den 26 November 1816,
varda efter behof upphäfne, eller förändrade, så att nämn¬
de hinder undanrödjas.
Att stadga utfärdas, som bestämmer 1 östrättigheten och
rösternas beräkning vid Menigheternas val till Ombud för
deras angelägenheters bevakande, så att ingen, eljest till med¬
borgerligt förtroende berättigad person, valder från valet ute¬
sluten, så snart, enligt erkände juridiska grunder, hans bifall
fordras för de åt den valde uppdragne rättigheter, samt alt
tvist om sådant uteslutande upptages och pröfvas af allmän¬
na domstolarne.
Att desse Stadgar icke mindre gälla för Stads- än Lands-
Menigheter, samt derföre:
Att i Städerne Domaremagten skiljes från den admini¬
strerande eller Communal-slyrelsen; och att fpr detta ända¬
mål:
Hvarje Stad må ega genom deputerade, hvilkas utväl¬
jande af Magistraten föranstaltas i enlighet med de här of¬
van, för val inom Communerne föreslagne grunder, låta uU
arbeta förslag till Stadens administration, skiljd från dess Do-
maremagt.
Att sådant förslag underslälles Kongl. Majlis Nådiga pröf¬
ning, men att, dessförinnan,
I vanlig domstolsväg de besvär upptagas och afgöras,
som en eller flere af Stadens innevånare anföra deröfver, att
deras rättigheter till deltagande i Stadens Styrelse blifvit i
förslaget åsidosatte.
Att stadganderne om allt detta intagas under sina ve¬
derbörliga rubriker i allmänna lagen, och slutligen
Att författningen om Sockenstämmor så modifieras, att
den ej blott icke hindrar, utan i all måtto underlättar me¬
nigheternas rätt att sina angelägenheter genom Ombud eller
Deputerade besörja.
Jag anhåller, att denna motion måtte remitteras till Lag-
Utskottet för att af detsamma, i förening med Allmänna'Be-
svärs- och Economi-Utskottet, handläggas.
C. Fr. JVcern.
N:o 262.
Det är allom bekant på huru svaga fotter Svenska
lotsverket står samt att de strängaste Reformer böra skynd¬
Den 7 Mars.
349
sammast vidtagas. Det är betänkligt att fartyg ocb egendom
skola på okände farvatten anförtros åt Lotsarne mot dryga
arfvoden, då dessa knappast känna sina egna farleder och
äro dessutom råa och okunniga bönder eller fiskare, hvilka
sakna all disciplin och kunskap i yrket. Jag fordrar en revue
i allmänhet af denna inrättning, som torde böla helt och
hållet reorganiseras, om Svenska Sjöfarten ej skall blottstäl¬
las allt för mycket och förtroendet hos Utländningen ej vi¬
dare förloras, att besöka Svenska kusterne.
Vidare skall jag utveckla skälen för mitt yrkande i det
Utskott, dit denna motion remitteras.
P. O. Norin.
N:o a63.
Af egen öfvertygelse om olämplighet i vissa delar af nu
gällande Författningar, angående mätning af fartyg, likasom
af särskildt erhållet uppdrag föranledd, tager jag mig frihe¬
ten vördsammast föreslå en sådan förändring i dessa Författ¬
ningar, alt reglorne för matnings-sället varda mera tydliga
och säkra, än de nu äro.
Jemte det jag anhåller om remiss af denna motion till
vederbörligt Utskott, förbehåller jag mig, att vid ett annat
tillfälle få närmare och mera fullständigt utveckla mitt förslag.
P. O. Norin.
N:o 264.
Tvänne Ledamöter af detta Högtärade Stånd hafva re¬
dan förut väckt motioner, åsyftande ändring uti den Författ¬
ning, derigenom stadgas, att för alla lill Stockholms Stad sjö¬
vägen så väl in- som utrikes ifrån ankommande målbara vå¬
ta varor, bör såsom ersättning för Stadens kostnad, alt un¬
derhålla Broar och Quaier, erläggas en afgift för hvarje fat
om 60 kannors rymd 24 sk. Banco och i proportionerlig! för¬
hållande derefter för fastager af större eller mindre kannlal;
och det är således endast för alt icke anses hafva försummat
det särskildta uppdrag mine Gomilenter lemnat mig i be¬
rörde fall, som jag, under åberopande af de af Herrar Akes¬
son och Brunnius förut anförde giltiga skäl, äfven framställer
den billiga anhållan, att ofvannämnde emot Rikets Ständers
beslut tillkomna Bro- och Quai-afgift måtte i allo upphäfvas.
B. Hjort.
N:o 265.
Den allmänna erfarenheten tror jag tillräckligt öfverty-
gar om Pröfnings-Comiteernas olämplighet, för att icke säga
skadliga tillvaro, så organiserade som de efter nu gällande
Förordning skola vara, och jag anser derföre öfverflödigt, att
35o
Den 7 Mars.
härpå anföra några bevis. Huru är det ock tänkbart, att per¬
soner, som sammandragas från ett Läns alla kanter, skola
med sans och samvete kunna ordna och förändra hvad or¬
tens Taxeringsman med full kännedom om den skattskyldiges
både rörelse och tillgångar, pälaggt honom? och när nu här¬
till kommer, alt ett enda dags-ai bete, ofta ej längre än 4 å 5
timmar, afgör och bestämmer hela Pröfnings-Comite'ens till¬
görande för ett helt Län, så blir det lätt begripligt, att per¬
sonalen blott fäster sin uppmärksamhet på enskilde Corpo-
rationer, som de tycka förtjena, mer än de för dagen kunna
förtära, och att blott individen, icke det stora hela och icke
heller den pålaggde jemnförelsen personer emellan, blir före¬
mål för deras skarpsinniga betraktelser; utan lättsinniga åt¬
gärder och mot all billighet uppdrifne skattebördor, särdeles
på de snart sagdt skyddlösa Stadsmanna-yrken, utgöra resul¬
taten af deras förhandlingar. Jag hemställer derföre ödmjuk¬
ligen, om icke de så kallade Pröfnings-Comite^rne böra rent
försvinna, hvarigenom äfven för Staten skedde en icke obe¬
tydlig besparing i rese-och dagtractainents-kostnader; och den
som trodde sig ega skäl till klagan öfver Taxerings-Comiteens
åtgärder, kunde directe hos Konungens Befallningshafvande
söka ändring, utan behof af den nu brukliga omvägen.
Skulle respective Ståndet likväl anse Pröfnings-Comitder
oundgängligen nödige, så vågar jag föreslå: att de åtminstone
väljas särskildt för hvarje Commune, och endast bland dess
egne medlemmar, till ett antal af lo, högst a5 Ledamöter,
efter ortens storlek; och att i Staden Borgmästare och i Lands¬
församling Pastorn förer ordet, hvilka, bättre än Landshöf-
dingarne böra känna folkets vilkor och hvad en hvar skäli¬
gen i beskattnings-afsrende kan och bör draga. Är Borgmä¬
staren eller Pastor hindrad att Taxeringen öfvervara, namne
Comile'en genom val inom sig, annan Ordförande, och den¬
nes plats såsom Ledamot intages utaf en utaf suppleanterne.
Jaar vågar också föreslå, att denna Pröfnings-Comite' väl må
ega att, på förebragte skäl, lindra skattebördan, men icke att
i Bevillning upphöja någon utöfver hvad Taxerings-Comiteen
den skatlskyldige har åsatt, med mindie Krono-ombudet der¬
öfver klagat och tillika styrkas kan, att minst två femtede¬
lar af Taxeringsmännen röstat för en högre Bevillning, än den
pluraliteten har bestämt.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles öd¬
mjukligen.
Göran Hammar.
N:o 266.
Uti den sista af Rikets Ständer utfärdade Bevillnings-För-
ordning af år i835 har uti 26 §■ blifvit stadgad en alldeles
ny afgift för Gårdfarihandlandes resor till Norrige med Fem
R:dr och till utrikes ort med 3o R:dr. Denna afgift är både
Den i Mars.
obillig och obehöflig; obillig, ty icke bör en Gårdfarihandlan¬
de, sora vill besöka Brödra-Riket och sora betalar sin Be¬
villning för denna handel, erlägga ännu en Bevillnings-afgift,
hvilket icke eller förr någonsin egt rum, och obehöflig, ty pass
på utrikes ort begäres aldrig.
Hvar och en, åtminstone från orten, känner, huru i sam¬
ma mån , som husväfnaden och industrien tilltagit i alla or¬
ter af Riket, den förtjenst, som Gårdfarihandeln lordom med¬
förde, nära alldeles upphört, och huru den nu utöfvas med
så ringa fördel, alt många gå under eller förskaffa sig ett yt¬
terst torftigt bröd, som den magra jordmånen i hemorten icke
förmår, och då denna handel förut är med nog dryga afgif-
ler och controller belagd, yrkas den omförmäldte afgiftens
upphörande.
C. G. Rydin.
N:o 267.
Efter sista Riksdag blef den för åtskillige Stapelstäder
ålagde skyldighet, att hafva ett för hvarje Stad proporlione-
aadt Salt-upplag, tills vidare upphäfvet. Men då denna vara
är en af de första nödvändighets-varor och aflägset ifrån måste
anskaffas, och då den händelse icke är otänkbar, utan ganska
möjlig, att någon af Sjömakterne under ett krigstillstånd med
Sverige, blockerar dess kuster och endast genom att hindra
all Salt-tillförsel, kan tvinga Landets Styrelse till hvilka vil¬
kor, sorn helst, så föreslår jag, till förekommande af en så
ytterst vådlig belägenhet, att Salt-upplag, i likhet med hvad
förr varit, måtte ånyo åläggas de förnämsta Stapelstäder.
Om remiss till vederbörligt Utskott får jag vördsamt
anhålla.
M. Grapengiesser.
N:o 268.
I sammanhang med den Kongl. Skrifvelsen af den 24
Februarii 1840, angående Förslag till en ny Tull-taxa, får
jag härmedelst vördsamt göra följande motion:
För den händelse, att Prikets Höglofl. Ständer skulle fin¬
na, att alla i nu gällande Tull-taxa bibehållna förbud skola
vid den nya Tull-regleringen försvinna, hvilket jag, för min
del, ej kan understödja, föreslås:
1:0 Att alla de varor, som i sednaste Tull-taxa äro till
införsel i Riket förbudna, skola, om införseln nu anses böra
tillåtas, i den nya Tull-taxan beläggas med 100 procents Tull
första året, hvilket Tull-belopp sedermera årligen minskas,
till dess Tullen nedgått till 20 procent, hvarvid Tull-afgiften
bör bibehållas minst i Tio år ifrån det nedsättningen började;
2:0 Att förtullningen af sådane varor, som hittills va-
35a
Den 7 Mars.
rit förbudne, icke, under nämnde tiderymd, må tillatas i mer
än 3 hamnar: Slockholm, Götheborg och Malmö;
3;o Att sådane varor icke må i Riket införas i fartyg
under en viss drägtighet, som föreslås till 3o svara läster; och
4:o Att visitations-|rälten efter olofligen införde va¬
ror må fortfarande vara tillåten i handelsbodar, bodkamrar,
magaziner och källare, samt alla upplagsställen vid allmänna
vägar.
L. Lagerqvist.
NAMN-REGIS TERi
B.
Bagge, M. Bil. 9. i3. 69, 70, 71. 78, 79, 80.
106, 7, 8, 9. 110, 11, is, 18,
14, i5, 16. 226, 27, 28, 29. 23o,
3i. 253.
Brinck, A. M. — 16. 18. i53, 54, 55. 181, 82, 83.
246, 47-
Berglund, C. — 45. 233.
Billberg, F. C. — 185, 86-
Brunnius, A. — 212, i3, 14» >5, 16, 17, 18, 19
C.
Christierson, H. F. — i5. 32. 3g, 4o, 41. 139. i3o, 3i.
171, 72, ?3. 23g.
Carlberg, J. — £84.
D.
de Maré, B. — 98. 160. 179, 180.
E.
Ekholm, Q. F. —. 10, 11, 12 47, 4§, 49-
Engström, C. H. — 44. 60.
Ekström, J. P. — 177,
Fridstedt, C. G. — 3i. 53, 54- 61. i44> 45, 258.
Foenander, Th. — 33, 34, 35. i57, 58, 5g.
Geyer, C. F. — 27. 254-
Gezelius, J. W. — 68 g3.
Gustafsson, C. G. — 87, 88.
Grapengiesser, M. — 249, 25o, 5i, 52. 267.
Gråa, J. F. — 25g.
H.
Halling, C. C. — 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8. 20. 22, 22,
24. 28, 29, 3o. 72. 10 1. 230,
21, 22.
Helleday, Aug. — 57, 58. 74.
Hallstrom, S. A.
Hjort, B.
Hegardt, Joh.
Helsingius, D.
Hammar, Göran
Jacobi, Joh•
Kjellberg, J. A.
Lidbom, Carl J.
langenberg, Fr.
J,agergren, P. J
Lindström, P. H.
Lagerqvist, Laur.
Morsing, M. T.
Moberg, G.
Norin, P. O.
Petré, Thore
Petersson, A.
Pousette, C. A.
Rydin, C. G.
Schartau, Frans
IVinge, P. E.
Wijk, Olof
Wallén, M G.
Na tri n - Re g i s l er.
Bil. 67. 14-3.
— 73. 89. 133, 34> 35. 208. 264.
io3. 168, 69. 170. 187, 88, 89,
255, 56, 5y,
— 200.
— 265.
J.
— 167.
K.
— 59. 92. i5o, 5i, 52,
L.
— 36. 10). a4i.
— 37. 84, 85, 86.
— 5o. 56.
— 125, 26, 27.
— 166. 224. 260 68.
M.
— 19. 24a.
— 117, 18, 19, 176, 76.
N.
— 162, 63, 64, 65. 201, 2, 3, 4, 5,
6, 7. 262, 63.
P.
— 1. 14. 46- 138, 3g. i4o, 41-
234, 35.
— 55.
■*— 128 240.
R.
— 51, 5a. 161. a38. 266.
S.
i32.
w.
— »7- 9°> 9'- 2°9-
,— 25. 42- 76, 76, 77- 120, 21, 22.
23, 24. 193, 94, 95, 96. 243,
44, 45.
— 26 146. 190, 91, 92.
Warn, C. F.
Westlinger, Axel
Westman, E. J.
Wallander, R. A.
Wedberg, And.
Valley, Carl
Akesson, A. G.
Abom, C.
Örström, A.
Namn-Register.
Bil. 38. 5g. 8r, 82. 197, 197
— 43. i36, 37. 23a.
— 62, 63, 64. 65, 66. 94, 95, 96
97. io5. 236, 37.
— 83. 223.
— 156. 174.
225.
Å.
— 21. -147» 46, 49- 2i°> 11.
— 104.
ö.
— 99, 100. 142. 198. 99.