BILAGOR
tili
V ALLOFLIGE
BORGARE-STÅNDETS
PROTöCOLL
vid
URTIMA RIKSDAGEN i STOCKHOLM,
Åk 1834.
£ 10 c It D 01 w,
lius B. M. BltEDnEKC»,
1834.
s; ■!'. ^ f? V
I
v; % i , * .. ; i t • i-
* . ) i * : • v»
»v- rr« - •, .r r < r ^
.i' • - - , '"i $ /: Ji.
45 ^ TW * *-;■ >4-. f -
*\ ¥**
i. ‘ ■ M * £.
• • * t
\i.Jj V i h:: ik i V"‘ V U:‘ -MA- Rf,rY/l' i
T,"
■ cn c -: - :
. ■<■•• !■ st ■ • SV. .:* r.bei:
—
År 1834.
Den 7 Februarii.
N:o i.
Sedan Ståndet blifvit constitueradt, bör jag ej
dröja, att fästa dess uppmärksamhet på det all¬
männa missnöjet bos Nationell med våra dry¬
ga Riksdags-koslnader, som af Statsmedlen utgå.
Efter alla Riksdagar, och i synnerhet efter
den sista, som var omkring 5oo dagar lång,
bar detta missnöje låtit böra sig i landsorterna
och man förklarar ej otydligt, att folkets om¬
bud sjelfve vålla största delen af utgifterne, så¬
som till Talmanstafflar och höga dagtractamen-
ten för skrifvarepersonalen. Det är väl i sin
ordning, att vi söka leda ifrån oss detta oblida
omdöme och genast börja i samma anda, som
jag är viss, att en livar af oss ämnar fortfara,
jag menar hushållning i allt hvad ske kan,
och jag tager mig derföre friheten hemstäl¬
la, om icke först och främst de omnämnde taff-
larne under denna Riksdag kunna indragas;
de äro säkert mest umbärliga af allt, och vå¬
ra committenter, som gifva sina ombud trac-
tamenten för hvarje dag här, godkänna allde¬
4
Den 7 Februarii.
■*
les icke någon utgift dessutom af Staten till
Riksdagsmännens förplägning.
Uti Secreterares, Notariers och Cancelli-
sters aflöning fordras ock visserligen den för¬
ändring, att de, i stället för dagtractamente un¬
der hela Riksdagen, eller för den tid vi till¬
bringa i sysslolös väntan på göromål, såsom
just nu är fallet, i följd af bristande tidsbe¬
stämmelse för allt i Grundlagen, böra undfå
visst arfvode för hela Riksdagen i nion af ar¬
betets myckenhet, för en hvar både i Stånd
och Utskott visserligen så, att de blifva belåt¬
ne, men utan all öfverdrifven frikostighet.
Må vi emedlertid ej lemna i förgätenhet
Nationens allmänna önskan, utan fasthäldre in¬
bjuda än inbjudas till ändamålsenliga beslut i
ofvannämnde afseenden, åsyftande det allmän¬
nas fördel och tillfredsställandet af committen-
lers billiga fordran.
Hos det Högvördiga Preste-Ståndct lärer
frågan redan vara väckt och den tros blifva
det hos öfrige Med-Stånden. För oss skulle
det passa illa, att just vara de sista i bespa¬
ringen af Statens medel.
J. H. Ekstrand.
N:o 2.
Berättelsen om hvad i Rikets Styrelse, se¬
dan sista Riksdag sig tilldragit, utvisar, att
Rong!. Maj;t, i afseende på f. d. Lag-Commit-
Den 7 Februarii.
5
teens förslag lill ny Civil-lag ämnar, vid den¬
na Riksdag, göra en särskild framställning till
Rikets Ständer. Då det för Rikets Ständer äl¬
ven är af vigt, att taga kännedom om Lag-
Committeens förslag till ny Criminal-Lag, hvar¬
vid äro gjorda anmärkningar, hvilka bemälte
Committees förra arbetande ledamöter redan
hafva besvarat, anser jag mig böra ödmjukast
föreslå, att Borgare-Ståndet, jemte inbjudning
till Med-Ständerna om enahanda beslut, före¬
nar sig om den underdåniga anhållan, att Kongl.
Maj:t jemväl täckes låta till nuvarande Ständers
granskning öfverlemna det nya Criminal-lag-
förslaget med hvad dertill hörer. Stockholm,
den 7 Februarii 1834-
Thore Petre.
N:o 3.
Om de i Konungens Högsta Domstol oaf-
gjorda mål icke med hvarje år skola vinna ny
tillväxt och slutligen komma att utgöra en mas¬
sa, omöjlig att utreda, så måste en förändrad
arbetsordning inom Högsta Domstolen med för¬
sta tillvägabringas. Den tid af 4 till och med
5 månader, som hvar och en af Högsta Dom¬
stolens ledamöter äger att årligen såsom seme¬
ster begagna, synes kunna betydligen inskrän¬
kas. Då erfarenheten visat, att skiljaktige åsig-
ter och olika principer vanligen alltid inom
6
Den 7 Februarii,
Högsta Domstolen följas, borde intet hinder fö¬
rekomma, att der arbeta på två divisioner, hvil¬
ka, med undantag af Justitiae-Stats-Ministern,
kunde utgöras, den ena af 6 och den andra af
5 ledamöter, Om, vid förefallande vigtigare
mål, arbetstiden för Högsta Domstolen utsträck¬
tes äfven lill eftermiddagar, så skulle lagskip-
ningen i denna högsta insfcance i alla fall blif¬
va ojemnförligt mindre mödosam, än den är
vid alla Rikets Härads-Rätter. Huru är icke
en Häradshöfding öfverhopad af de mångarta-
de göromål, sorn inom dess Domstol förekom¬
ma. Hvilket ansvar hvilar icke på honom,
som icke ens får resa från Tingsstället, förr än
alla mål äro behörigen afgjorde. Hos den hög¬
ste Domaie-magten åter, der alla förekomman¬
de mål äro fullständigt utredda och der mö¬
dan inskränker sig, antingen till läsning af
handlingar eller till afhörande af referentens
yttrande och någon gång till författande af
särskildt votum, der kunna ärendenas definiti¬
va afgörande, till skada för många enskilda per¬
soners välfärd, ansvarslöst uppskjutas år ifrån år.
Äfven inom Kongl. Svea Hof-Rätt är en
ny arbetsordning af behofvet högligen påkal¬
lad. Visserligen hafva Hof-Rättens göromål un¬
der senare år i betydlig mon ökats, men ock¬
så är Hof-Rätten förstärkt af flera på stal. upp¬
förde nya ledamöter. Att Hof-Rätten med si¬
na fyra divisioner icke under sommarferierne
arbetar på mer än en enda, synes icke rätt väl
kunna försvaras. Kongl. Hof-Rätten förlorar
Den 7 Febrnarii.
7
dessutom mycken tid genom den offentliga läs¬
ningen af handlingarne i de vidlyfliga mål,
som der föredragas. Denna läsning är icke eg¬
nad att underhålla en på ämnet, ständigt spänd
uppmärksamhet och de ledamöter torde vara
1‘å, som deraf kunna för målens uppfattning
draga någon egentlig nytta.
På nu anförde skäl anhåller jag, att Lag-
Utskottet måtte anmodas, att uppgöra och Ri¬
kets Ständers pröfning underställa ett, efter li¬
dens och omständigheternes kraf lämpadt för¬
slag till ny arbetsordning både för Konungens
Högsta Domstol och Kongl. Svea Hof-Rält.
Stockholm den 7 Febr. 1834-
Thore Petre.
N:o 4-
Det var vid Riksdagen 1809 och i8ro,så¬
ledes nära ett fjerdedels sekel tillhaka, som Ri¬
kets Ständer, på den uttryckligen anförde grund
att otvifvelagtigt vore, det Rikets lagar fordra¬
de dels förklaring, för att af allmänheten och
domare kunna rätt fattas och tillämpas, dels ock
förbättring till deras innehåll, hos Konungen i
underdånighet anhöllo om tillförordnande af
en Committé', för att öfverse lagarne och gif¬
va förslag lill nya. Sedan Kongl. Majit af sär¬
skilde Committerade infordrat utlåtande, huru
Rikets Ständers förenämnde önskan måtte häst
till ändamålets vinnande befordras, blef i bör¬
8
Den 7 Februar ii.
jan af ur 1811 den Committé i Nåder tillsatt,
som skulle, efter gifna allmänna föreskrifter, ut¬
arbeta ett nytt lag-verk. Till utarbetning fö¬
retogs först den Civila lagen, såsom vi af hand¬
lingar, genom trycket till allmänhetens kunskap
hefordi a de, inhämta. Redan i början af år
181 5 utgafs af trycket Committéens förslag lill
GifLermåls-Balk med dertill börande motiver
och protocoller, hvarvid, enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga förordnande, ej mindre de embetsman,
till hvilka exemplar blifvit särskilt öfverlem-
nade, än en hvar sakkunnig anmodades, alt
samma förslag granska och påminnelser dervid
eller omarbetade projecler afgifva. På enahan¬
da sätt har, tid efter annan, blifvit förfaret med
de öfrige Civil-Lag-Balkarnes öfverlemnande
till allmänna granskningen; hvarefter och sedan
slutlig revision af det styckevis utgifne försla¬
get lill Civil-Lag föregått, detsamma, till ett
helt sammanfattadt, med bifogade motiver m. m.
i fullständigt skick, år 1826 af trycket utkom.
Den osäkerhet vid lagarnes tillämpning,
den brist på bestämde stadganden för bedö¬
mandet af nya rättsförhållanden, uppkomne
sedan 1734 års lag författades, och det chao-
tiska skick, hvari lagväsendet kommit genom
den mängd af förklaringar och tillsatser, hvar¬
med man sökt afhjelpa de genom erfarenheten
försporde bristerne, fortfara ännu, och det on¬
da tilltager med hvarje dag.
Det säkraste bevis härå kan hämtas deraf,
att i Konungens Högsta Domstol, der man bor¬
5
Den 7 Februarii. 9
de vänta principerne för lagskipningen sä stad¬
gade samt till enhet och sammanstämmelse
hragtc, att enhällighet i besluten skulle nä¬
stan i alla fall ega rum, stridighet i meningar-
lie ej sällan förekommer. Utom den inverkan
ett sådant förhållande äger på enskildes rätt
och bästa, kan deraf uppkomma en svårare
moralisk följd — aftagande vördnad för lagar-
11 e och minskadt förtroende för Domare-magten.
Det var en lycka för landet och vittnar
evärdeligen om Konungens förutseende och
vishet, att Lag-Committeens befattning ej ge¬
nom Konungens Nådiga instruction för den¬
samma inskränktes till en blott compilation al
för handen varande Lagar och Författningar —
ett förfarande, likt det, man gör vid repare¬
randet af en gammal byggnad, der man med
n}ra styckens inpassande söker bättra och fylla
hvad tiden eller bruket borrtnött eller förka¬
stat, och hvaraf något varagtigt och dugligt belt
ej kan uppkomma—utan att Lag-Committeen
deremot lemnades friare händer vid utarbetan¬
det af det nya Lag-förslaget.
Detsamma har nu i nära åtta års tid va¬
rit kändt; och ehuru visserligen stridiga me¬
ningar angående vissa ämnen kunna äga rum,
har dock den oväldiga allmänhetens röst ej
otydligt yttrat sitt gillande af Lag-förslaget i
det hela, likväl med antagande af åtskillige mo-
dificationer och förändringar; och Svenska Fol¬
ket synes med otålighet afbida den stund, då
det må se sina rättigheter och skyldigheter in¬
f
io Den 7 Februarii,
om arne pärmar bestämde samt den förvillelse
försvinna, som af de snart sagdt otaliga för-
fattningarne och förklaringarne uppkommer.
Den hufvudsakhgaste och nästan öfver allt
i Lagverket ingripande förändring sorn Lag-
Committéen föreslagit, består i upphäfvandet
af inskränkningarne uti friheten att råda öfver
arfvejord; men då särskildt förslag finnes af
Committeen utarbetadt, hvarefter visse Capitel
i Lag-texten borde införas, i händelse de dit¬
tills stadgade inskränkningarne äfven för fram¬
tiden skola bibehållas, så är, med antagande
af hvilkendera meningen som liäldst, i denna
hufvudfrågan, Lag-förslaget derefter lämpadt.
Hvad angår öfrige föreslagne ändringar,
såsom om makas giftorätt i bo och arfsrätten
för olika kön och stånd, om qvinnas behof af
Förmyndare och Giftoman, om Lagfart, om
Ränta, om de Allmänna Domstolarnes antal och
om Härads-Rätternes organisation, finner hvar
sakkunnig person lättligen, att om ock Lag-
Committeens förslag i någondera af desse de¬
lar ej skulle till sin grund godkännas, rättel-
serne, utan svårighet och tidsutdrägt, kunna
ske. Att icke pröfningen af någre partiela de¬
lar i Lagförslaget endast skulle till Rikets Stän¬
der, tid efter annan, vid Riksdagarne öfverlem-
nas, utan att Lagverket, sedan det blifvit full-
ändadt, skulle i hela dess vidd, af Rikets Stän¬
der granskas, synes tydligen bestämdt, af Kgl.
Maj:ts den i i Augusti 1815, till Lag-Commit-
téen, angående dess då författade Betänkande
D e ii 7 FebrUarii.
oell förslag till Domstolarnes och Hof-Rättér-
lies antal och organisation, aflåtne Nådiga skrif¬
velse, der Kongl. Majit, med bifall till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse af den 27 för-
utgångne Julii, i Nåder täckts förklara, att först
sedan hela Lagverket i föreskrifven ordning
blifvit genom trycket lill allmän granskning
utgifvet, det skulle bero på Kongl. Makts och
kommande Ständers pröfning, att antaga eller
ogilla så väl det fulländade Lagverket, som
grunderna för detsamma.
I Historien är lagstiftarens ära ej mindre
lysande än hjeltens. — Vår Nådige Konung
skall med hjeltens rika lagrar förena den glans
som omstrålar lagstiftarens hjessa och genom
främjandet af ett förbättrad t Lagverk resa sig
en evigt varande minnesvård i Svenska natio¬
nens tacksamma hjerta.
Det är sä väl i följd häraf, som med häm¬
tad anledning af Kongl. Majits Nådiga Berättel¬
se till Rikets Ständer, om hvad i Styrelsen se-
f dan sista Riksdag sig tilldragit, jag vördsam-
ligen anhåller, det Högtärade Ståndet täck¬
tes med mig instämma uti inbjudning till Vä¬
re Med-Sländer, att hos Kongl. Majit under¬
dånigst göra den framställning, att det utarbe¬
tade förslaget till Civil-lag , äfvensom det till
Criminal-lag, hvilket project, enligt hvad till
min kunskap kommit, redan blifvit af Aucto-
riteter och enskilde granskadt samt de dervid
gjorde anmärkningar af Lag-Committeen med svar
bemötte, måtte till Rikets Ständers slutliga
12
Den 7 Februari i.
pröfning nu varda öfverlemnade; hvarefter Ri¬
kets Ständer torde behaga förordna 0111 det för
granskningen lämpligaste sätt, som med Grund¬
lagen kan vara öfverensstämmande, så att, en
gång, slut måtte vinnas uti detta för landet
högst vigtiga ämne.
Slockholm den 7 Februarii i834«
S. J. Wjkman.
N:o 5.
Under senaste Riksdag blefvo allvarliga
framställningar gjorda om den olycka, som ho¬
tade vårt Fädernesland genom det öfverhand¬
tagande fylleriet. Rikets Högloft. Ständer fat¬
tade med anledning deraf åtskiliige beslut, som
förmodades skulle i någon 111011 afhjelpa det on¬
da, men ännu har man full anledning till sam¬
ma klagan. Sedan den liden hafva nykter¬
hetsföreningar äfven inom vårt land blifvit stif¬
tade, för att sätta gräns för det omåttliga su-
pendet. Dessa vackra stiftelser, som i sin
uppkomst under mindre goda år voro så lof-
vande, hafva sedermera, då bättre skördar in¬
träffat, icke förmått uträtta hvad man med dem
åsyftat. Hvem är, som icke måste beklaga
tillståndet i denna del inom sin landsort? Hu¬
ru betungas icke genom följderne af fylleriet
all fattigvård till den grad, att de, som skatta
dertill, snart icke mera förmå det? Huru upp¬
lösas icke genom detsamma de heligaste band,
makar, föräldrar och barn emellan? Huru till¬
Den 7 Februari i.
i3
taga icke brottmålen vid Domstolarne af sam¬
ma orsak? Huru uppfylles icke landet med us¬
lingar, de der vid 20, 3o å 4o års ålder re¬
dan äro så försupne, att de gå som skuggor
omkring lill en vanära för mensklighelen, o-
förmögne att förtjena sig födan, mindre klä-
derne på kroppen? Huru blifver icke allmänna
säkerheten genom fylleriet ofta störd? och man
kan anse hvarje krog för ett vådligt ställe att
nalkas. Huru uppfyllas icke derigenom fän¬
gelser och corrections-anstalter till den grad,
att fångarnes vård, forslande, underhåll m, m.
medföra så dryga kostnader, att de, samman»
lagde med Statens öfriga behofvers fyllande,
snart icke kunna af de skattdragande utgöras?
Huru skola icke ock hårda år inträffa, då den
rika välsignelsen under de goda så skamligen
missbrukas? hvad nödigare då för Rikets nu
församlade Ständer, än att allvarligt vara der¬
om betänkta, att i möjligaste måtto söka ge¬
nom kloka åtgärders vidtagande hämma denna
svara last. Förgäfves skall man bereda ord¬
ning uti periningeverket, lif och trefnad för nä-
ringarne, om man ingenting allvarligt gör lill
hämmande af fylleriet. Fåfänga öro de strän¬
gaste lagar deremot, om man icke minskar huf-
vudanledningen dertill, som är den öfverflödi-
ga tillgången på bränvin mot för lågt pris.
Härtill fordras enighet och åsidosättande af en¬
skildt intresse för det allmännas väl. Het synes
vara stridande mot hvartannat, att å ena si¬
dan tillåta en öfver måttan utsträckt bränvins-
»4
Den 7 F ebruarjj.
bränning, och å den andra vilja strängligen
förbjuda bränvinets öfverflödiga begagnande.
Under 1826 års missväxt hade man den erfa¬
renheten, att fylleriet betydligen aftog, och alt
mången derpå förut begifven började bättre
vårda sig och de sina. En lika erfarenhet rön¬
tes under den senare missväxltiden. Orsaken
dertill var den, att bränvinet derunder upp¬
stigit till fördubbladt värde. Ett öfverflödigt
bruk deraf var således svårare att åtkomma,
och man vande sig derunder lill ett måttliga¬
re bruk deraf. De goda åren kommo åter,
bränvinsslrömmen började å nyo sin förra fart
och tog med sig gamla och nya offer. Denna
erfarenhet gifver emedlertid full anledning lill
den slulsattsen, att säkraste utvägen att häm¬
ma fylleriet, är till en början den, att vidtaga
sådane anstalter, att bränvir.sbränningen betyd¬
ligen förminskas och bränvinet, till följd deraf
och en högre beskattning, hålles uti högt pris.
Till vinnande af detta ändamål vill jag härme¬
delst föreslå, att det sätt, hvarpå bränvinsbrän-
ningen nu inom landet bedrifves, alldeles upp- ^
hörde. Den är, på detta sätt bedrifven, ehvad
man ock derföre ordar, enligt min öfverty¬
gelse, förderflig, kan icke rätt controlleras el¬
ler med nog rättvist fördelad beskattning åt-
kommas. Enligt uppgift till Bevillnings-IJt-
skottet under sisllidne Riksdag fanns det i Sve¬
rige 116,000 stycken bränvins-pannor af 28 kan¬
nors rymd och derutöfver. Sedermera har,
enligt då varande Ständers beslut, en del slör-
Den 7 Februari i.
re pannor blifvit indragna, men deremot hafva
många smärre tillkommit, så att det nu, inbe-
räknadt dem, som begagnas till distillering,
skall finnas det förvånande antalet af 170,000
sådane pannor inom landet. I stället för den¬
na till millioner Riksdalers värde om året skogs-
ödande och af 100,ooo-tals menniskor verkstäl-
da bränning ville jag föreslå, att bränvinsbrän-
ningen hädanefier härstädes såsom i andra län¬
der ginge för Statens räkning, men icke utför¬
des genom Statens försorg. Den borde i så¬
dan händelse å offentlig auction utbjudas, för
att, efter hvarje Provinces högst nödiga behof
deraf, på så många ställen i densamma, sorn.
fanns nödigt, genom enskilde verkställas. Auc-
tionsbeloppet borde då icke få understiga 12
sk. banco kannan, och det utsatta tillverknings-
beloppet icke vid hårdaste ansvar få öfverskri-
das af arrendatorn. Att vid en så hufvudsak¬
lig förändring blefve många detail-omständig-
beter att iagttaga och föreskrifva, är naturligt,
likasom att många mer och mindre vigtiga in¬
kast deremot kunna göras. Jag vore ock be¬
redd derpå, att, både i förra fallet afgifva
förslag, och i senare, att derpå svara, om jag
kunde hoppas någon framgång af detta förslag;
men då, tyvärr, den tiden ännu icke lärer vara
inne, då man i denna sak vill företaga en så
radical förändring, inskränker jag mig dertill
att ödmjukast föreslå följande: 1:0 att högsta
pannerymden för bränvinsbränningens bedrif¬
vande, äfven på den största egendom, hädan-
i6
Den 7 Februarii.
efter endast må sammanlagd blifva 6o kannor;
2:0 att tiden för bränvins-bränningen inskrän-
kes till blott a:ne månader om året, med rät¬
tighet för hvar peli en, som är berättigad att
bränna, att dertill anmäla sig för blott en må¬
nad, efter hvilkens förlopp dess bränvinspan-
na med dertill hörande redskap genast bör för¬
seglas; 3:o alt den, som anmäler sig till blott
en månads bi linning, erlägger derföre för hvar
derunder tillverkad kanna bränvin 6 sk.; mea
den, som bränner 2:ne månader, erlägger för
hela sin tillverkning 12 sk. allt banco, för kan¬
nan, eller i båda fallen, om det skulle anses
lämpligare, motsvarande pannerymds afgift, i
kronobe vill ning; 4:o den inkomst, som
Staten härigenom bekommer, afsättas vissa till
exempel 5 å 10 procent, för att dervid lemna
ersättning till dem, som finnas lingade, att för
längre tid afsäga sig brån vinsbrännings-rättig-
heten, och vid försäljningen utaf deras koppar¬
redskap, icke derföre erhålla mera, än blott
kopparens värde; vid hvilken ersättning, som
lämpligast kunde ske genom afdrag å deras öf¬
riga bevillning, likväl afseende derpå borde gö¬
ras, i hvad mon säljaren, genom ett längre
bruk af redskapen , deraf dragit fördel, och hvil¬
ket allt genom reglementariska föreskrifter när¬
mare kan och bör bestämmas; 5:o att inga för¬
ändringar, hvarken med pannorna eller tillhö¬
rande redskap, ledande till högre produktion,
må viel strängaste ansvar få vidtagas utan före¬
gående vederbörlig anmälan derom, och tilla-
Den 7 FtbrUarii,
telse dertill. Börande för en sådan tillåtelses
erhållande ligga lill grund, att de nya appa-
raterne blifva, i anseende till pannerymden,
så mycket mindre, än de, hvilka anmälarenär
berättigad att begagna, som han med de förra,
ehuru mindre, förmår producera ett lika qvan¬
tum bränvin, som med de senare. 6:0 att Ri¬
kets Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i under¬
dånighet anhålla, att vid bestämda utsigter till
elier inträffande allmän eller allmännare miss¬
växt inom Landet, bränvinsbränningen då ge¬
nast må varda förbuden, och att, vid partiela-
re missväxter, densamma äfven genast instuiles
inom de provincer, som träffas deraf, samt att
alla bränvinspannor med tillhörande redskap i
sådane täll, äfven vid förbudets början, förseg¬
las. 7:0 att krogarnas antal inom landet än yt¬
terligare förminskas till det högst nödiga be-
hofvet deraf, och att lönnkrogarne vid stränga¬
ste ansvar förhindras, och upptäckas af dem,
det tillkommer.
Jag anhåller ödmjukligen om remiss härå
( till Höglofl. Bevillnings-Utskottet,
Stockholm den 4 Februarii 1834-
Eric M. Leffler.
N:o 6.
Det vigtiga ämne som Herr Leffler i sitt
upplästa anförande afhandlat, har äfven jag äm-
Bilagor ti/l Borg. St, Fröt. i834- a
Den 7 Februarii.
nät framställa lill Öfverläggning; och med för¬
behåll, att deruti närmare få ulveckla mina tan¬
kar, anhåller jag att nu i sammanhang dermed
få anföra:
Den känsla af missbelåtenhet med sin när¬
varande belägenhet och föreställningen om nå¬
got bättre, som utgör ett hufvuddrag af tidens
charakteristik, har äfven inom vårt fädernesland
icke otydligt låtit sig förmärkas; men med den
sansning, som höfves Svenska folkets rättskänsla,
och med välgrundad öfvertygelse om en lands¬
faderlig Regerings vishet och outtröttliga bemö¬
danden för folkets väl. Uti den stora striden
emellan det nya och det gamla, der det rät¬
ta och goda, så i det ena som andra, säkert
skall behålla segern, är det svenska folkets lyck¬
liga lott, att i iagen kunna pröfva och antaga
det som anses vara godt och nyttigt; och till¬
fället är nu öppnadt för dess ombud, att i grund¬
lagsenlig Ordning söka tillvägabringa de refor¬
mer, hvilka påkallas af behofvet.
En af de mäst vigtiga är ostridigt den,
om ändring af de nu gällande författningarne
om bränvinsbränningen, och jag kan icke vid
detta tillfälle underlåta att yttra min öfverty¬
gelse, att de olägenheter, hvilka, i anseende till
vacklande principer, vidlåda den economiska
lagstiftningen och som många så gärna uteslu¬
tande vilja hvälfva på Styrelsen, väsendtligen
tillkommit genom Ständernes eget tillgörande,
särdeles i de frågor, som nu utgöra föremålet
för discussionen.
Den 7 Februarii.
*9
Den vacklande lagstiftningen i afseende på
bränvinsbränningen, är lika allmänt erkänd,
sorn nödvändigheten af ändamålsenlig reform
deruti högt påkallad.
Uti den öfverdrifna productionen och con-
sumtionen af bran vinet ligger, enligt min öf¬
vertygelse, en af grundorsakerne till de olägen¬
heter, så i moraliskt, pliysiskt som economiskt
afseende, hvilka med skäl öfverklagas; och att
min känsla icke irrar mig, derom förvissas jag
så väl af en daglig bedröflig erfarenhet, som
Landsfadrens eget yttrande:
”En inhemsk fiende, dryckenskaps-lasten,
”har betagit Riket frukterne af de goda år, som
”Gud förlänat1, äfvensom af det yttre freds¬
lugn som, med Hans bistånd, det lyckats, att
”så länge bibehålla."
Som det är en nödvändighet att consum-
tion måste slå i nära förhållande till produc-
tion, så bör man, genom inskränkningen af den
sednare, söka förekomma de allmänt erkända
olyckliga följderne af den förra.
Det är en lycklig följd af de i vårt fä¬
dernesland stiftade nykterhets-föreningar, att
genom lära och exempel hafva rubbat den gamla
inrotade fördomen, att bränvinet är oumbär¬
ligt för att kunna uthärda vårt hårda climat.
Många inse redan villan häraf och mennisko-
vännen hoppas att den lid icke är aflägsen, då
allmänna tänkesättet jemväl skall stadgas om
skadligheten af bränvinets dagliga bruk, äfven¬
som att fördomen om bränvinstillverkningens
20
Den 7 Februarii.
oumbärlig-bet för landtbruket, skall genom san¬
na grundsatser besegras, och att den aktnings¬
värde man, som i en nyligen utgifven skrift
sökt att bibringa allmänheten sin redan vund-
na erfarenhet, i sistnämnde hänseende skall
omsider uppnå sitt ädla syftemål.
Emedlertid har jag vågat hoppas, det nyk¬
terhetens sak gjort det varaktiga intryck, • att
det förut i detta, som i så många afseenden
enskildta intresset, icke förmår motverka den;
men skall detta intryck, väckt af nykterhets-
föreningarne, samt lif vad t och underhållet af
hvarje värdig organ för opinionen, blifva var-
agtigt och befrämja syftemålet, så bör Lagstift¬
ningen icke allenast med förtjent bifall möta
desse ädla bemödanden, utan kraftigt understöd¬
ja dem; hvarutom framgången blifver försvårad,
fördröjd, om icke alldeles förfelad.
Som likväl den tiden, tyvärr! ännu icke är
inne, då husbebofsbränningens skadlighet är all¬
mänt insedd, och då man, med hopp om fram¬
gång, skall kunna föreslå dess afskalfande, utan
att behöfva befara menlige följder i flere afse¬
enden; och den tid är ännu mera aflägsen, då
bränvinet skall kunna återföras till sin rätta
bestämmelse som läkemedel, och endast som
sådant tillverkas och försäljas på Apotheken,
påkallar likväl opinionen, och det, genom den
stora tillgången på bränvin Lill lågt pris, med
hvarje dag sig ökande förderfvet af mångfaldig
beskaffenhet, såsom en högst vigtig förberedande
åtgärd, bränvinsbränningens inskränkning, och
grund häraf föreslår jag vördsammast:
Den 7 Februari i.
ai
Att tiden för bränvinsbränningens utöfning
må bestämmas till tre månader om året, så vi¬
da icke högst vigtiga omständigheter föranleda
inställande af denna tillverkning, samt att skat¬
ten, beräknad efter den högst möjliga tillverk¬
ning af hvarje panna till bestämdt minimi¬
belopp må utgå med 16 sk. banco för hvarje
kanna, och bränvinsbrännaren åläggas att för
den belöpande skatten anskaffa fullgiltig bor-
gen.
Anhållandes jag att detta mitt anförande
må till Höglofl. Bevillnings-Utskottet få åtfölja
Herr LeJJlers motion.
S. M. T. Cederborg.
N:o 7.
Det torde tillåtas mig att fästa uppmärk¬
samheten å ett ämne, hvilket, om ock, särskildt
betraktadt, af mindre allmän vigt, såsom vid
första påseendet endast rörande Vällofl. Borgare-
Ståndet, likväl till sine följder, måste hafva ett
väsendtligt inflytande på liela vårt närvarande
national-representalionssätt, hvilket jag, ehuru ej
bland dera, som hylla det såsom något noa plus
ultra, likväl anser böra hållas i helgd, så län¬
ge detsamma icke uti grundlagsenlig ordning
blifvit ändradt eller upphäfvet.
En stigande upplysning, i bredd med en
tilltagande bildning, liar föranledt förändrade
23
Den 7 F ebruarii.
förhållanden, för att så småningom inom alla nä¬
ringar låta tvånget vika för friheten. Sålunda
tillkom, att förtiga mindre eller enskildt lem-
liade friheter för vissa classer utom Slädernes
Borgerskap, att utöfva en eller annan närings¬
gren, redan genom Kongl. Förordningen den
3o November 1780, friheten att, utan inskränk¬
ning till tid, ort eller ställe, drifva handel med
spannmål, och genom Kongl, kungörelsen den
6 April 1810, om de Riks-Stånden emellan
träffade concessioner af ömsesidige privilegier,
stadgades, att, med Borgare-Ståndets begifvan¬
de, det dädanefter skulle stå hvarje Svensk man,
öppet, att utöfva hvilket slags borgerlig hand¬
tering som häldst, emot deltagande uti dermed
förenade onera. Jag tillhör ej deras antal, som
klandra eller ogilla den sålunda öppnade nä-
rigsfriheten, som lossade de ofta onaturliga band,
som fjättrade all loflig industri. Tvärtom er¬
känner jag mig vara en af närings-frihetens if-
rigasté anhängare, så vidt denna frihet, såsom
all annan sådan inom en constitutionel stat,
är lagbunden, det är, förenad med ordning
och samhällsbestånd. Följaktligen fäster jag
mig endast vid sättet huru författningarne här¬
om blifvit förklarade och efterlefde. Det lig¬
ger i sakens natur, att sedan de hägge Stats-
magterne, Konung och Ständer, stadgat de all¬
männa grunderne och principerne, tillhör det
den verkställande magten allena, att dem i fö¬
rekommande fall tillämpa; och huru har här¬
med tillgått? — Innan denna fråga besvaras,
*
Den 7 Februarii.
33
torde böra utredas, hvad man genom de åbe¬
ropade författningarne egentligen velat tillvä¬
gabringa. Utan tvifvel är det endast att upp¬
muntra konst-, arbets- och näringsfliten genom
successivt utrotande af den förhatliga gamla så
kallade skråandan, som fordom utöfvade ett
sådant välde, att rättigheten till handels och
näringars idkande utgjorde nära nog ett slags
monopolium för deni, hvilka, lill vinnande der¬
af, från ungdomen genomgått vissa af urgam¬
la former stadgade grader och ofta för vissa
städer inskränkte sig till ett bestämdt antal id¬
kare af samma yrke. Så länge föreskriften uti
4 Cap. 2 §. Handels-Balken: ”att ingen annan
än borgare äger idka handtverk, hålla öppen
bod eller sälja sina varor i minut, vid påföljd
af böter och varans förlust, icke i grundlags¬
enlig ordning blifvit förändrad eller upphäf-
ven, har hos mig enskildt aldrig någon tanka
uppstått, huruvida den är ännu gällande och
såsom sådan bör efterlefvas; men med känne¬
dom och erfarenhet deraf, alt tankarne hos
månge andre härom äro mycket delade, anser
jag det vara hög tid, att söka en fast punkt
för allmänna omdömet i förevarande ämne.
Åtminstone inom Vällofl. Borgare-Ståndet, •
torde mången hafva bemärkt det vacklande uti
behandlingen af den utvidgade friheten i han¬
del och näringar. Man har å ena sidan insett
behofvet att bibehålla städerne, så länge åt¬
minstone, som deras borgerskap, i grund af
våra ännu bestående grundlagar, fortfarande
Pen 7 Februarii.
utgöra ett af de fyra Riks-Stånden. Å den an¬
dra sidan åter, liar man under samma tid li¬
kasom sökt att utrota eller åtminstone under¬
gräfva detta Stånd, derigenom, alt man anta¬
git att en hvar äfven uti Stad, utan bestämd
skyldighet att ikläda sig burskap, .äger idka
bandel med spannmål, och att man vidare
begagnat sednare tiders uppfinning, att Kongl.
Commerce-Collegium äger snart sagdt obegrän¬
sad rättighet, att under namn af fabricant el¬
ler manufaeturist privilegiera hvem som häldst,
att uti stad bedrifva nästan hvilket yrke han
behagar, utan bestämdt vilkor, att derå för¬
värfva sig borgare-rätt. Jag utbeder mig, att
få vädja tili Vällofl. Borgare-Ståndets egne le¬
damöters erfarenhet och jag förmodar den skall
vitsorda, att i flere städer, antalet af sålunda,
som jag nu beskrifvit, tillkomne närings- och
slöjde-idkare, dagligen tillväxer och börjar in¬
om vissa städer att bilda en särskild dass, som
botar att uttränga den gamla Borgare-stammen,
hvilken likväl ännu fortfar och, om den nå¬
gon gårig svigtar under bördan, lagligen tvin¬
gas att fortfara, att både med sine personer
och med sin egendom utgöra alla de onera till
Kongl. Majit och Kronan samt Staden, hvilka
en rätt Borgare i Stad åligger och sorn, åt¬
minstone inom visse städer, ofta äro flere och
mera tryckande, än man, utan att sjelf deltaga
deruti eller hafva varit i tillfälle att på när¬
mare håll dermed göra sig bekant, i allmän¬
het sig föreställer.
Den 7 Februarii.
25
Andra förhållanden att förtiga, derföre att
en mera detaillerad beskrifning å dem alla
skulle blifva för vidlyftig, vill jag blott exem¬
pelvis nämna, alt sedan Kongl. Commerce-Col-
legium, under åberopande af Kongl. Maj:ls Nå¬
diga Bref af den Augusti 1828, genom kun¬
görelse den i September samma år förklarat,
att Bageri, Bryggeri och Slagteri i städerne ic¬
ke må hänföras till sådane handteringar, för
hvilkas utöfning erfordras den läro- och tjenste¬
tid eller öfrige vilkor, samt uti 1720 års Skrå¬
ordning äro föreskrifne, har inträffat, att till
och med inom en och samma stad, den olik¬
het sig visat, att den ene af sådane närings¬
idkare innehar burskap eller är verklig borga¬
re och den andre icke, allt härledande sig från
olikhet i begrepp derom, huruvida genom den
åberopade kungörelsen annat än vissa tillföre¬
ne föreskrifne besvärlige vilkor för antagning
till borgare blifvit undanröjde. Om nu, under
tidens lopp, näringsfriheten hinner att på det-
^ ta och andra sätt utveckla sig Lill hvad den ef¬
ter min tanke bör, eller derhän, alt ingen kan
betagas, att i stad söka sin bärgning genom ut¬
öfning af hvilken slöjd, näring eller handel han
vill, blott hail kan ådagalägga sig dertill äga er¬
forderlig skicklighet, den må nu vara vunnen
huru, när eller hvarästsom häldst; men härmed
ej förenas ovilkorlig skyldighet, att anmäla sig
att blifva borgare,, det är att gå tro-, huldhets-
och borgare-ed, och såmedelst tillförbinda sig
att deltaga uti alla en borgares pligter; så upp-
26
Den 7 Febr uar i i.
slår af sig sjelf den fråga, huru Vällofl. Bor¬
gare-Ståndet slutligen skall organiseras, med bi¬
behållande af grundlagarnes tydliga och hit¬
tills noga följde föreskrift, att Riksdagsfullmäg-
tig af detta Stånd ej får väljas af andre än
rätte borgare, eller någon dertill utses, utan
att hafva varit borgare i staden i trenne år,
med undantag endast af i sine tjenster lika
gamle magistratsperson^’. Riksdagsmannakal¬
let, sällan, örn någonsin, afundsvärd!, har blif¬
vit mindre angenämt, i samma nion som na¬
tionen, med Riksdagarnes långvarighet och verk¬
ningar, funnit sig mindre belåten. Vi hafva
sett att verklige borgare uppsagt att längre va¬
ra det, för alt undvika Riksdagsfullmägtigska-
pet, och exemplet torde i framtiden allt mera
utbilda sig, särdeles i de städer, der handeln
med spannmål utgör hufvudnäringen.
Jag föreslår således att, genom upplifvan-
de af 4 Cap. 2 §. Handels-Balken, det må för¬
klaras, att med undantag af gemenskapen in¬
om garnizonerne och en del vakt- och andre >
betjente, hvilka äga en genom särskilde äldre
eller nyare författningar dem förunnad, men
till egne händers verk inskränkt arbelsrättig-
liet inom af dem lärde handtverk, för öfrigt
en hvar som, på hvilken väg eller hvilket sätt
det vara må, förvärfvat eller förvärfvar sig rät¬
tighet, att i stad eller på dess område utöfva
handel, slöjd eller näring, ovilkorligen är skyl¬
dig att blifva borgare, för att derefter, såsom
andre sådane inom staden, deltaga i beskatt¬
Den 10 F ebr u ar i i.
ningen och cle öfrige reela och personela be¬
svär och befattningar, som borgerskapet inom
hvarje samhälle särskildt kan åligga. Endast
härigenom anser jag den redan uppkomne o-
säkerheten och den ännu större oreda, som an¬
nars förestår, kunna undanrödjas.
Ehuru kanhända öfverflödigt, anser jag mig
likväl, till förekommande af missförstånd, böra
till slut anmärka, att den fråga jag nu väckt, i
min tanke, ej har något, åtminstone oskiljaktigt
sammanhang med, om jag så må uttrycka mig,
den gordiska knuten för vårt fädernesland el¬
ler den så ofta vidrörda men omkringgångna
tvisten om en allmän näringsfrihet, utan endast
åsyftar, att vinna helgd åt eller upphäfvande
af en lag, hvars bestånd eller fall mäste bestäm¬
ma ett af Riks-Ståndens framtida tillvarelse el¬
ler upplösning.
C. C. Halling.
Den i o Februarii.
N:o 8.
Bland föremålen för landets economiska
lagstiftning, liar man redan för sekler tillbaka
alltid ansett bergshandteringen såsom ett af de
förnämsta. Att samma åsigt ännu i dag är
gällande, lärer ingen bestrida. Denna industri,
utsräckt såsom hufvudrörelse öfver betydliga de¬
28
Den 10 Februarii,
lai af liket, och innefattande dess förnämsta
rikdomskällor, måste alltid vara af högt inte-
jesse för Statsmagterne; och detta förvissar mig,
att, då jag nu går att väcka frågor, hvilkas af¬
görande skall på denna stora industrigren ut¬
öfva ett djupt inflytande, skall jag inom detta
Stånd, der de inhemska näringarne represente¬
ras, mota en uppmärksamhet, svarande emot
ämnets storhet och vigt.
Det finnes icke något af landels alla yr¬
ken, sorn blifvit omgifvet med en så oerhörd
samling af lagar och påbud, som bergsbruket.
En stor del af dessa författningar vittna onek¬
ligen om det nit och den klokhet, som i äldre
tider Styrelsen användt för skapandet af den¬
na näring och för undanrödjandet af de svå-
liglieter, sorn motte dess första utveckling i or¬
ter, hvilka då lågo som ödemarker. Resulta-
terna blefvo vigtiga och dyrbara; och med tack¬
samhet jmåste man alltid erkänna hvad den of¬
fentliga magien för detta stora ändamål ut¬
rättat.
Men, vid erkännandet häraf, kan man dock
icke undgå att tillika inse den kända sannin¬
gen, att många lagar, många åtgärder och om¬
sorger, som fordrats för grundläggandet af en
näring, icke alltid fordras för dess bibehållande
sedan den hunnit stadga och utveckling; detta
är en sats, som i synnerhet är tillämplig på
bergshandteringen. Man har till en del med-
gifvit dess läglighet, då i senare tider, och i
synnerhet med begynnelsen af detta sekel, man
Den io Februarii.
sökt i någon mån lossa åtskilliga af de band,
som äldre författningar lagt på bergsnäringar-
lie. Detta gällde egentligen den vigtigaste af
dem, nemligen jernhandteringen, hvars tillstånd
och industriela behof 1111 komma att utgöra
föremålet för min framställning.
Genom Kongl, Brefvet af den 22 October
1784, hvarigenom Styrelsen gaf vika för då va¬
rande jernverksägares bemödande, att uteslu¬
tande bibehålla sig och sine efterkommande uti
förmånerna af landets jerntillverkning, som då
var af så stor vigt uti verl Ishandeln, skulle all
täflan aflägsnas och hela slångjerns-smidet för
evärdeliga tider inskränkas lill det årliga skep-
pundtal, som då var beviljadt. De ögonblick¬
liga fördelarne af denna onaturliga inskränk¬
ning upphäfdes dock snart, då, hvad man icke
beräknat, den täflan, hvilken man undanröjt
inom landet, började utveckla sig atom detsam¬
ma. Verkningarne deraf fortfara i vår tid, och
skola sträcka sig ännu längre. Inom lähdet?
upp'stodo emedlertid förhållanden, som nodga-
f de magten att tänka på mildring af de evärd-
lige prohibitionerne: man började med att år
i8o3 tillåta nya smiden utom Bergslagerne, och
man löste flere år derefter en del af banden
på back jer n sha n d el n, men dessa åtgärder böra
mera betraktas såsom en börjande öfvergång
från trånget, än såsom en upplösning deraf.
Ännu är jernhandteringen underkastad inskränk¬
ningar och skråtvång, som tungt trycka den¬
samma. De betunga rudimateriens anskaffare
3o
Den io Februarii.
genom trångt begränsad afsättning, och de
hämma förädlarens industri genom inskränk¬
ning af tillverkningsbeloppet. Detta förhållan¬
de äger egentligen rum inom de sa kallade
bergslagerne, der stångjernssmidet, jernhandle-
ringens vigtigaste resultat i mercantilt afseen¬
de, ännu är i det väsendtliga underkastad sam¬
ma begränsning, sorn stadgades genom 1784
års författning. Jag vill i möjligaste enkelhet
betrakta de närmaste följderne af detta till¬
stånd.
Man kallar bergslager de numera genom
lag utmärkta orter, der tackjerns-blåsande all¬
moge finnes; och då tillverkningen af denna
rudimaterie alltså på dessa trakter i synner¬
het drifves, borde man ock enligt rättsgrund
minst der hämma dess afsättning. Detta bar¬
dock skett derigenom, att stångjernssmidet in¬
om bergslagen förblifvit fixeradt till det stå¬
ende beloppet, och det tackjern, som ej med¬
tages för ortens behof, och ej heller kan utan
förlust tåla lång transport till bruken utom
bergslagen, bildar öfverflödiga lager, hvilka år¬
ligen ligga bergsmannen till allt större last,
nedtrycka tackjerns-priserna, samt slutligen för¬
sänka de tillverkande menigheterna i fattigdom
och modlöshet. Staten har i vår tid redan en
gång nödgats komma dem till direct undsättning;
och om den närvarande ställningen får fortfara,
kan man endast med djupt bekymmer emotse
en ännu dystrare belägenhet.
Intet medel häremot är enklare, än att
Den io Februarii.
öppna för tackjernet en större afsättning. Man
liar härtill föreslagit tvänne utvägar, nemligen
att antingen tillåta tackjernets utförsel utur ri¬
ket, eller bereda en större förädling deraf in¬
om landet. Den förra åtgärden, som af en och
annan föreslagits, lärer ej, utan i yttersta nöd¬
fall användas, då utförseln af ett råämne, som
naturen ej återbildar, skulle slutligen upphäf¬
va all förädling deraf inom landet. Det andra
medlet deremot ligger ej blott närmare, utan
leder i dubbelt afseende till välgörande resul-
tater, hvartill äfven kommer det väsendtliga
företrädet, att det jemnar rättigheter, som nu,
utan grund i sakernas natur, äro olika.
Genom en utsträckt smidesrätt på de stång-
jernsliärdar och verkstäder inom och utom
nergslagerne, som redan äro lofgifne, skulle ej
blott den öfverflödige tackjerns-tillgången inom
bergslagsorterne absorberas, utan jernhand^
teringen i allmänhet vinna genom en friare in¬
dustri i förädlingen. Den enda inskränkning
jernhand teringen derinom borde vara underka¬
stad, vore egentligen i friheten för anläggandet
af nya jernverk eller så kallade stångjernsham-
rar; men, sedan en verkstad en gäng är lof¬
gifven, synas rättsgrundsatserna fordra, att id-
karen i denna, som i andra näringar, får i sin
verkstad sträcka sin flit så långt han förmår.
Det är onaturligt att, under det man klagar öf¬
ver yttre concurrence uti jernhandeln, hålla den
inre industri, som kan öka och fullkomna va¬
ran, uti band, hvilka försvåra all utveckling af
32
Ben io F ebru ar ii.
yrket. Det är ej nog, att de hämmande åtgär-
derne i detta afseende bestämma sm i dets Ärli¬
ga belopp inom bergslagérne; de sträcka sig äf¬
ven till sjelfva arbetssättet, -— inskränkningar,
som i andra loflige yrken och äfven i andra
länders bergshandtering äro högst ovanliga.
Detta onaturliga tvångstillstånd har redan
alltför länge låtit känna sina tryckande löljder,
och det är icke för bittida att yrka dess upp¬
hörande, sedan de vigtigaste förhållanden, hvar¬
under det uppkommit, längesedan försvunnit.
Föreställningen att genom en begränsad jern-
tillverkning leda densamma derhän, att varan
ej måtte i verldshandel falla i vanpris, kunde
möjligen anses rimlig på i^So-talet, men är
numera fåfäng; och syftemålet att, genom sam¬
ma begränsning, jemna tillgången och priset
pa rudimaterierne, har varit lika fruktlöst. De
prohibitioner, som trycka tackjernsförädlingeil,
hafva ingen grund mer, hvarken i sakförhållan¬
den, eller i rättsbegrepp, och jag hemställer
alltså vördsamt, om icke Högtärade Ståndet,
till båtnad för delina vigtiga industri och till >
den bergsbrukande allmogens lyftande ur dess
armod, ville understödja det förslag, att dessa
prohibitioner måtte, så snart som möjligt, upp¬
höra.
Med gillande af de hufvudsaklige grunder,
som i detta afseende blifvit framställde af de
Herrar Committerade, som af Kongl. Majit fått
sig uppdragen en granskning af bergsförfatU
liingarne, föreslår jag:
Dell iö Febi-viariii
33
tio Öppnad frihet i och idom bergslager¬
na att, ftin hvarje lofgifven härd med f5o
skeppund.! ärligt smide} tillverka sä mycket
Stångjern, mait medhinner; utan inskränkning
till belopp eller arbetsmethod, och detta, natur¬
ligtvis emot förhöjda af gifter till Staten. Den
Sorn ej ägde fullt 45° skeppund pä härden,
kimde fä lösa sig till den större Smidesrättig-
heteii efter de grunder, Sorn innefattas uti Her¬
rar LagerhjelmS och llothoffs till Kongl. Majit
i underdånighet afgifria förslag till ny stltides-
stadgä.
2:0 Rättighet att j afven i bergslagerna,
Utaii nu föreskrifné inskränkande vilkor, få
förädla sitt stångjern, äfvensom att från bruk
inom och Utom bergslag, jå köpa ämnes-jern,
Utan att det försålda jernet behof de afgå pA
brukens hammarskatt eller rest-sinide. Med
fett ord, dét begäres frihet inoiii oell utom bergs¬
lagerns att, på lofgifne verkstäder* ej blött Smi¬
da fritt, utan äfven fritt förädla sitt eget och
andras smide. Endast derigenom skulle jern-
f liaiidteringeii lösas från det skråtvång, Ilvars
upphörande mali i alla andra yrken längesedan
påyrkah
Jag torde härvid knappt behöfva erinra,
ätt ali farhåga för förstörande speculationer i
dessa näringsgrenar äro ogrundade, dä den fö¬
reslagna friheten ej finge sträcka sig till an¬
läggande af några irja stängjernssmidén inom
bergslagerna, hvartill härd icke redan finnes.
Bilagor t. Borg. St. Prot. iS3f. 3
34
I>en io Februarii,
Man har mot införandet af en friare jern-
handtering äfven gjort inkast rörande den ö-
kade skogsåtgång, sorn deraf skulle uppstå. Den¬
na fruktan för skogarnes medtagande, som icke
är ny, utan redan hördes för 200 år sedan,
torde dock, så vidt den härledes från det ifrå¬
gavarande förslaget, sakna all gällande grund,
I den mån bergsmannen finner ett ökadt vär¬
de i sina producter, skall han äfven finna sko¬
gen, såsom vilkoret för hans välstånd, vara af
högre värde; och i samma förhållande skall
hans, nu icke sällsynta, likgiltighet för dess
vårdande upphöra. Fullkomligare arbelsmetho-
der skola dessutom i betydlig grad minska
skogs-consumtionen vid stångjerns-smidet, då
industrien dervid får en friare rigtning; och
detta, i förening med en småningom införd
bättre skogshushållning, aflägsnar tillräckligt fa¬
ran af skogarnes utödande. De härifrån häm¬
tade inkasten, —• hvilka dock ansetts vigtigast,
äro alltså af föga värde. Men af desto större
vigt äro de säkra fördelar, som skulle uppkom¬
ma af en mera obegränsad smidesrättighet. \
Jernförädlingen skulle vinna ej blott i qvanti¬
tet utan äfven i godhet, genom industriens fria
och kraftigare inverkan derpå: tackjerns-tillverk-
ningen skulle stiga i värde: de bergsbrukande
menighelerne skulle räddas ur den vanmagt,
som nu väcker så allvarligt bekymmer.
Stockholm den 10 Februarii i834*
Paul Tottie.
1) c ii t o Februari i»
35 .j
N:o 9,
Uti hvarje civiliserad t folks lagstiftning er»
tännes såsom grundsats, alt den medlem af
Samhället* sorn icke kan råda öfver sill person
och sitt gods, lior i staten och dess institutio¬
ner finna garantier för bägges vård och bibe¬
hållande» Denna princip finnes jemväl stadgad
Uti vår lag-bok af år i 734* sorn i 19, 20, 21»
22 och 23 Capitlen af Ärfda-Balketi handlar
om målsmanskap för omyndige.
Dessa lagrum äga likväl, efter min öfver¬
tygelse, det fel, att de icke innefatta ett nog posi¬
tivt stadgande, att Hof-Rätteiy Harads-Puitler å
landet samt Rådhus-Rätter i de städer, der för»
myiidare-kämmare ej finnes, ärö skyldige, att
tillse och vaka deröfver, att förmyndare behö¬
rigen redovisa för förvaltningen af den omyn¬
diges egendom och angelägenheter; hvadan den¬
na i Sist åberopade lagrum, likasom i förbigå¬
ende, omnämnda garantie för lielgden af dens
rätt, sorn af annan person niåste bevakas, i al 1-
1 Inänhet är utan ändamål och påföljd. Det är
allmänt kändt, att. Bof-Rätterne och lands-*
dörtistolarne, med högst Sällsynte undantag, ej
fråga efter, huru förmyndare uppfylla deras å-
liggaiiden, så framt icke den omyndiges fr änder
påkalla undersökning derom. Om sådant af
liknöjdhet eller okunnighet uleblifver, är den
omyndige öfverlemnad åt slumpen och förmyn-
darnes godtfinnande, och jag har helt nyligen
såsom domare handlagt ett mål, angående re¬
36
Den 10 Februarii.
dovisning af förmyndare, som af lands-dom-
stol blifvit förordnad, och hvaraf inhämtats,
att först efter förmyndarens död, sedan han i
elfva års tid utan controll utöfvat detta sitt hall,
redovisning blifvit af hans sterbhusdelägare af-
gifven. De olägenheter och äfventyr, som af
ett sådant förhållande uppkomma och måste
uppkomma, äro lätta att inse och påkalla så¬
ledes ingen vidlyftig deduction. Det skulle e-
medlertid icke vara svårt att ådagalägga, det
mången omyndigs rätt, i anseende till denna
bristfällighet i lagstiftningen, blifvit satt på
spel och äfven gått förlorad. Uti 16 capitlet
10 §. af project till Ärfda Balk har väl Lag-
Committéen lemnat uppmärksamhet åt detta
grannlaga ämne; men dock ej på ett så till¬
fyllestgörande sätt, sorn jag hade önskat det.
Att kunna framställa förslag till inrättande af
förmyndarekammare öfver hela riket, ungefär¬
ligen i likhet med den, som finnes i Stock¬
holm, jemlikt den för samma Verk utfärdade
instruction af den 12 December 1764* har jag
lifligt önskat; men dertill saknar jag håde er¬
farenhet och förmåga och jag tror dessutom,
att den närvarande organisationen af våra dom¬
stolar och mångå local-förhållanden, härvid
lägga svårligen undanröjde hinder i vägen. Jag
måste således åtnöja mig med, att, utan förändring
af det hela, söka i någon nion vinna det mål,
hvartill jag syftar, och jag tager mig derföre
friheten, vördsamt föreslå en så beskaffad för¬
ändrad redaction af
Den io Februarii.
37
1 §. i 23 Cap. Ärfda Balken:
”Förmyndare skall, för hvarje år, afsluta
"rökning öfver allt det, han om händer häfver,
"att deraf må skönjas, hvad han för den omyn-
"dige upphurit och utgifvit och hvad säkerhet
"för medlen tagen är. Af den räkning gifve
"han, vid hvart års slut, den omyndiges när-
"inaste flander del, om så fordras. Begära de
"det ej, vare förmyndaren ändå skyldig, att
"hvart tredje år tillställa dem räkning, och att
"aflemna ett exemplar deraf till den Rätt, af
"hvilken han till förmyndare förordnad blifvit;
"och bör Rätten utse en eller flere gode män,
"att samma räkning granska. Åligge det alltså
"Rätten, vid ansvar såsom för annat embets-
"fel, att vaka deröfver, att förmyndaren sin re¬
dovisningsskyldighet icke försummar och att
"den tredskande vid vite dertill hålla. Uppå
"anmälan af den omyndiges fränder eller af de
"utsedde gode männen, att förmyndaren den
"omyndiges egendom icke rätteligen förvaltat,
"eller ock, om Rätten eljest, af den ingifne re¬
dovisningen, linner anledning till klander e-
"mot förmyndarens förvaltning, ligge det dess
"vårdnad å, att tillse, det den omyndige rätt
"sker och pröfve af omständigheterne, om an¬
dan förmyndare förordnas må."
Jag anhåller vördsamt om remiss härå
till Lag-Utskottet, och skall jag bjuda till att,
fullständigare än nu skett, utveckla detta ämne,
då detsamma i välbemäldte Utskott, der jag
Den io Februarii,
är ledamot, tili öfverläggning förekommer. Stock¬
holm dea io Februarii. i8ö/p
G. Holm.
N:o io.
Utgående från de allmänt såsom rigtige er¬
kände åsigter, att hvarje enskild medborgares
fördel äfven är statens, och att uti ett sam¬
hälle den ene medborgaren ej bör hårdare be¬
tungas än den andre, åsigter, dem jag, såsom
enskild man, alltid hyllat och hvilka vid ut-
öfningen af mitt kall såsom representant alltid
skola utgöra rättesnöret för mina handlingar,
kan jag icke underlåta att, så vidt på mig må
ankomma, söka fästa Konungs och Ständers upp¬
märksamhet å de förhållanden, vid hvars regle¬
rande berörde åsigter ostridigt blifvit åsido¬
satte, och hvilka förhållanden följaktligen ära
af den art, att de, med bestånd af allmänt väl,
ej längre böra fortfara, utan undergå en förän¬
dring, sorn af behofvet länge varit påkallad
och med den strängaste rättvisa och billighet
är öfverensstämmande, ehuru dermed för an¬
dra, såsom mera vigtiga ansedde ämnen, hittills
kommit att fördröjas.
Till ofvan antydda förhållanden, anser jag
i främsta rummen böra räknas beskaffenheten
af den vissa städer i riket åliggande inqvarte-
ringsskyldighet, hvarigendm de måste vidkän¬
nas en tunga, derifrån öfrige släderne, på de¬
Den 10 Februari!.
39
ras bekostnad, äro fredade, utan att de förre i
detta hänseende njuta någon motsvarande er¬
sättning, dertill, vid minsta eftertanka, icke kan,
på sätt man så ofta iiört och hör yttras, hän¬
föras den förmenta fördelen af en iifligare rö¬
relse, som genom en ökad folkstock beredes,
ty må man blott besinna, att denna tillkomna
folkmängd, som endast af tärande medlemmar
utgöres, lefver hufvudsakligast på de verklige
stadsborgarnes bekostnad, enär de mångfaldiga
utgifter, som staden genom dess närvaro ovil¬
korligen tillskyndas, Auda' öfverstiga den obe¬
tydliga inkomst, som derigenom förmenas kom¬
ma staden till godo, utan att denna folkmängd
sjelf är pligtig, oftast icke heller bugad eller
skicklig, att i någon, äfven den ringaste, moa
tili lättnad härutinnan bidraga. Sanningen af
detta förhållande -tror jag icke af någon, som
äger sakkännedom och omdömesförmåga, kunna
bestridas; likasom det ligger i sakens natur, att
de städer, hvilkas öde det blifvit att erhålla
inqvartering af cavallerie, äro mera vanlottade,
följaktligen mera betungade, än dem, hvaruti
infanterie blifvit i garnizon förlagdt.
Redan vid Riksdagen år 1809 utgjorde i-
f råga varande, vissa städer åliggande onus ett
ämne för Rikets då församlade Ständers be¬
hjertande och funno de äfven det med billig¬
het och rättvisa vara öfverensstämmande, att
rättelse derutinnan borde åstadkommas samt
ersättning beredas de städer, sorn i detta af¬
seende voro framför öfrige städerne i riket be¬
4°
Ders io Februari i.
tungade, Någon åtgärd till beredande af en
slik rättelse blef likväl dä Icke vidtagen; och
sedan denna fråga vid följande Riksdagar ofta
varit väckt och handlagd, ankom under sist*
förflutne Riksdag 1829 en Nådig Proposition
från Konungen till Rikets Ständer, rörande det*
ta ämne, hvilket likväl då rönte samma be*
handling, som så ofta tillförene, eller att det.
blef uppskjutet för infordrande af ytterligare
upplysningar, sorn ansågos nödige,
I följd häraf befuines detta angelägna ä*
rende 1 samma oafgjorda skick som förut; och,
ehuru jag hyser det säkra hopp, att detsamma
under närvarande Riksmöte skall blifva till slut,
hragdt, är jag likväl, i händelse, emot ali för-,
modan, berörde mitt hopp ej skulle blifva re*
aliseradt, min pligt emot hemmavarande med-,
borgare likmätigt, skyldig att, så vidt ske kail,
söka horeda dem, Ystads innevånare, någon,
ehuru ringa, ersättning för och lindring uti
den tunga, de nu under en tid af nära sextio år
mäst vidkännas, medelst inqvartering af en del
af Haus Kongl, Höghet Kronprinsens husar-re-.
gimente j i hvilket afseende elef torde tillåtas
mig nämna, hurusom Rikets Ständer vid sist*
förflutne Riksmöte, för att, då frågan i sin hel-,
het icke kunde blifva med slut afhnipen, åt-,
minstone bereda Ystads innevånare någon er*
sättning för den i ofvanberörde måtto, dem å*.
liggande börda, beviljade, uti likhet med hvad
för staden Malmö redan vid 1820 års Riksdag
blifvit stadgadt, att utaf staden Ystads, skuld
Den io Februarii,
till Statsverket skulle få, likväl ej längre än
intill nästa Riksdagj innehållas med capital-
Qch ränte-afbetalning för 16,000 R:dr banco,
hvilket utgör en proportionerad förmån emot
Malmö, som åtnjuter frihet från des&i inbe¬
talningar för 48,000 R;dr nämnde mynt.
På sätt ofvan nämndt är, beviljade Ri¬
kets Ständer Ystads innevånare att åtnjuta be¬
rörde förmån endast intill nästaj d, v• s. nu¬
varande Riksdagmen, då densamma utgör
åtminstone någon ersättning för den staden å-
liggande inqvarteringsskyldighet, ehuru detta
onus, på långt när, icke fullt motsvarande, får
jag härmedelst vördsammast anhålla och yrka:
att, i händelse sjelfva hufvudfrågan, eller all¬
män . rättelse och reglering af det vissa städer
nu åliggande inqvarterings-hesvär icke skulle
kunna under närvarande Riksmöte blifva slut¬
ligen afgjord, Ystads innevånare måtte få åt¬
njuta samma förmån, sorn Rikets Ständer vid
sistförflutne Riksdag dem beviljade, eller att
Vara befriade från capital-och ränte-inhetalning
f för sextontusende R:dr banco af stadens skuld
till Statsverket, och att med åtnjutandet af denna
frihet må oafbrutet fortfara, intilldess att of-
vannämnde allmänna rättelse och reglering
för sig gått och blifvit satt i verkställighet.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott
auhålles,
Jeans P. Hemberg.
4*
Den io Februarii.
N:o ii.
Vid manga föregående Riks-möten, har frå¬
ga väckts och lifliga debatter uppstått, om det
landsföfderfliga och skadliga af Westgötha all¬
mogens i. vissa härader af Elfsborgs läns rät¬
tighet, att, kringvandrande i landet, idka gårds-
farihandel med sine så kallade egne tillverk¬
ningar — denna deras rättighet är i sednare
tider snarare mera befästad än vacklande, och
föga hopp lärer således vara, att se detta on¬
da en gång upphöra; jag kan dock icke un¬
dertrycka känslan, att, om ock förgäfves, fästa
Vällofl. Ståndets uppmärksamhet på denna för
vårt land högt ingripande kräfta, och i kort¬
het hafva äran anföra de motiver som borde
föranleda, att en gång med det alfvar saken
kräfver, se denna fråga behandlad.
Från husen i sjelfva liufvudstaden till de
enstaka kojorna i våra mäst obebodda nejder,
hvar träffar man icke den handlande Vestgö-
tlien? på förstnämnde stället väl endast, hvad
jag tror, med hemmaväfda tyger, dock icke till
i:del af egna tillverkningar, utan genom upp¬
köp från fabrikerne; följd åter kring landsbyg¬
den, innefatta deras påsar, från de dyrbaraste
scliawlar och tyger, ända till arsenique-eonvolu-
tet. ■— Den luxe de utsprida på landet genom
utprånglandet af sina grannlåter, den osämja
äkta makar emellan de förorsaka i många bond¬
hushåll, det sedeförderf, och den veneriska
smitta, dej som ordspråket säger, lemna efter
I
Den io Februarii.
43
sig ”på köpet,” verkar otroligt mycket ondt bå¬
de i physiskt, moraliskt och economiskt hänse¬
ende, och kan af hundrade exempel styrkas.
Den ena bondhustrun vill icke vara sämre ut¬
styrd än grannens, som nyss förut handla!, hon
kan då icke om söndagen med heder visa sig
vid kyrkan; har icke mannen råd, sker han¬
deln i smyg, spanmålsbingen tullas när hösten
kommer. Bondpigans lön, vanligen 12 å 16
R:dr, mäste till hälften åtgå för granlåtskram,
hvarom hon icke egt det ringaste begrepp, och
således icke behof, innan vestgöthen det för hen¬
ne framlägger; hon måste handla, hon får ju 6
ä 9 månaders betalningsänstånd. Ovedersäg¬
ligt är, att hennes tungt förtjenta årslön icke
så flyktigt hlefve använd, bures icke öfverflö-
det till henne på kistlocket.
Inom Nerikes län upptäcktes förlidet år,
genom i beslag tagne påsar från gårdsfarihand¬
lande stora paquet med arsenique, utan att dock
bevisas kunde att deraf blifvit såldt. Hvad
olyckor och brott kan icke genom okunnighe¬
ten uppstå, då slik vara på sådant sätt landet
kringföres — och hvad värre är, att förr ak-
tadt och arbetsamt bergsmansfolk, man och
hustru, mannen omkring 3o och hustrun några
och 20 år gamla, måste för några månader se¬
dan, på samma dag lägga sina hufvuden under
hilan, för brottet att hafva mördat en gårdfa¬
rihandlande, föranledt deraf, att frånkomma
den skuld de hos honom iråkadt, sedan hustrun,
som vacker och fåfäng, blifvit påtrugad moele»
44
Den 10 Februarii.
varor till högt belopp och med betalnings-an-
stånd, och hvilken summa de vid förfallotiden
funno vara illa använd, sedan yarorne dagligt
betraktade förlorat för dem sitt värde. Att
framställa exempel på allt det skadliga gård-
farihandels-rättigheten på landet inverkar, blef-
ve allt för vidlöftigt, det är emedlertid fråga
värdt, om ett lindrigt missväxt-år kan göra stör*
re skada,
Jag äger mig nogsamt bekant, att ledamö¬
ter af det Högvördiga Preste-Ståndet, till och
med från Skara stift, lika som många af He¬
dervärda BondeStåndets medlemmar, lika med
mig nitälska för upphäfvandet af ifrågavarande
privilegier, och då Kongl. Maj:ts Nådiga för¬
ordningar af den 5 Junii 1822, den 29 Novem¬
ber 1826 och den 7 Julii 1828, angående vissa
inskränkningar af gårdfarihandeln, icke i detta
ämne medfört ringaste verkan, tyckes tiden
verkligen vara inne, att hos Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet anhålla, det allmogen af Marks,
Wedens, Bollebygds, Ås, Gesenäds, Kinds och
Bedevägs härader af Elfsborgs län förunnade
och innehafvande privilegier på gårdfarihan¬
deln, må varda i allo upphäfna.
Vissa och mägtiga försvarare af ofvannämn-
de privilegier hafva förr alltid uppstått, så lä¬
rer väl ock nu blifva händelsen; det skulle dock
synas mig, som det cardinalskäl, hvillket alltid
blifvit anfördt, att vissa af nyssnämnde hära¬
ders allmoge, som på en steril och ofrukt¬
sam jord sig bosatt, ginge alldeles under, om
Den io Februarii.
45
gårdfarihandels-rättigheten dea fråntages och de
till tiggare-stafven hragte, icke är så antagligt
aan sig föreställt, företeende sig för mig, att
då inom riket omkring 44° marknader årligen
hållas, de icke sakna tillfälle afsätta sine till¬
verkningar, hvarigenom deras försäljningar verk¬
ställdes contant, och dermed förenad lätthet
att för sig redogöra, och icke, som nu sker, att
concurser höra till ordningen för dagen ‘ att
så sker, derom lemna dornhockerna från We-
stergöthlands domstolar rika exempel, På alla
rikets gäldstufvor har funnits och finnas dy¬
lika bedragare, i närvarande stund hyser Stock¬
holms 2:ne st. — Huru mångå ioootde dags¬
verken kunna icke bättre ali sorn nu sker an¬
vändas, då unga och starka karlar (de gamla
och orklösa lemnäs hemma, såsom ej mägtiga
att emot beslagare sig försvara) i alla rigtnin-
gar kringstryka landet, sig sjelfva till föga upp¬
komst, och det allmänna till stor skada*
Om cömmunicatiott med respective Med-
Stånden, samt remiss till vederbörligt Utskott#
får jag ödmjukast anhålla.
Stockholm den io Februarii 1834-
C. U. Hallgren•
N:ö 12,
Så väl i följd af mine committenters upp¬
drag sorn egen erfarenhet, att nu gällande be-
raknings-grund för Magistraternes houppteck-
nings-arfvode i städerne, utom Stockholm och
46
Den 10 F ebni aril.
Götheborg, sedan tillämpning nf Kongl, förord¬
ningen den i Mars 1^49 upphört, med myc¬
ket fog öfverklagas, får jag vördsammast fästa
Vällofl. Ståndets uppmärksamhet å detta ämnei
Kongl, förordningen den io December
1^56 stadgar det af ali i boet befintlig fast och
lös egendom må i städerne uppbäras en pro¬
cent i inventerings-arfvode. Detta arfvode be¬
räknas af summa inventarih Den utgör i ett
sterbhus 20,000 R:dr, men skulderne ett lika
belopp; desse ökas med inventerings-arfvodet
200 R:dr, provision för fordringars indrif¬
vande, auction, utredning och öfrige vid döds¬
fallet oundgänglige kostnader. Följden blir
att arfvingarne nödgas afträda boet till bor-
genärerne och se sin sorg efter en älskad
man och fader mångdubbelt ökad, derigenom
att hans namn kommer i lika förhållande nied,
om icke bedräglige, åtminstone mindre rätt¬
sinnige gäldenärer, blott af den orsak, att hans
i lifstiden åsamkade skulder för dess närings
bedrifvande till egen och sitt hushålls berg¬
ning, icke före dödsfallet hunno godtgöras, hvar¬
till medel ej saknades, innan verkan af högst¬
berörde Kongl, förordning i sjelfva dödsstun¬
den inträdde. Ehuru boupptecknings-arfvodet
utgör en betydlig del af magistraternes lön,
tror jag, att ganska få skola neka olämplighe-
lieten af detta löningssätt, hvarföre jag vörd¬
sammast hemställer, att det må varda förän¬
drad t och föreslår att i sterbhus, der behåll¬
na summan icke uppgår till joo R:dr, njuter
Den 10 Febr nar ii.
47
magistraten för inventeringen arfvode, som för
andra värderingar, men från och med 100
R:dr två procent, hvarigenom hör förmodas,
det magistratens inkomst ej betydligen min¬
skas, men säkerhet vinnes, att någons under¬
gång icke heredes.
Claes Fr. Egnell.
N:o i3.
Genom Kongl, förordningen den a5 Junii
j83o §. 67, ur stadgadt, alt åtal emot oloflig
bränvins-minutering skall vid allmän domstol
utföras, i stället att dylika mål tillförene hos
Konungens Befallningshafvande beifrades och
afgjordes. Denna ändring föranleder, att brän-
vins-minuteraren, af krono-åklagaren stämd till
Härads-Rätten i orten, utan all försyn fortsät¬
ter sitt salu, i förstone tili tinget, vidare och
sedan han pliktat för utevaro, till nästa ting,
samt, om något större vite eller annan före¬
skrift ej då tvingar honom till inställelse, än
ytterligare till påföljande ting och slutligen, af
Härads-Rätten fälld till böter, jemväl underti¬
den, som förflyter innan högre domstols utslag
öfver anförde besvär hinner gifvas och ankom¬
ma, allt utan annan påföljd än böter för en
gång idkad bränvins-minutering. Uti härader,
der endast två ting om året hållas, åtgå sålun¬
da nära tvenne år och der tre ting förrättas,
åtminstone il år, innan bestraffning följer på
ett brott, som under tiden ansvarslöst förnyas.
48
Den 12 Februari ii
Till förekommande af dessa missbruk* sorn
i märklig måtto befrämja fylleriet* vågar jag
vördsammast föreslå* aili ingeli att Konungens
Eefallningshafvalldes domsrätt i desse mål åter*
ställes, hvilket i min tanka är verksammaste
medlet* eller Ock att 67 i i83o års Kongl*
förordning får det tillägg: för bräll vilis-minu*
tering ordentligen stämd person varder, der
angifvelseil lagligen Styrkes’* utan hinder af
förfallolös utevaro* fälld ät saken till ansvar*
hvilket förnyas efter ytterligare åtal, särskildt
för hvarje gång olofligt bränviiis-salu idkaS,
ifrån den tid stämningen anammades* tills slut*
ligt utslag faller och fått vinna laga kraft*
Claes jFr. Egnell*
Deri 12 Februarii*
N:o
Så väl inom detta* sorn andra Riks-Stånd
äro motioner väckta om införandet äf en hö*
gre bränn vinsbeskattning och det är ätt förmo¬
da, att ännu flera sådana motioner skola blifva
gjorda.
Det omåttllga hränilvinsSUpandet öfverkla-
gas så allmänt och de rysliga följderna deraf
ligga för så öppen dag* att det är att förvänta,
att Rikets Ständer dcarna gång ej skola åtskil*
Den ta Februarii.
49
jas, utan att hafva vidtagit åtgärder* som åt¬
minstone i någon mon kunna förmå att hejda
det ondas vidare framfart.
Meningarne tyckas allmänligeil hafva för¬
enat sig derom, att detta ändamål hufvud¬
sakligen måste sökas genom en högre beskatt¬
ning i sammanhang med skärpta controller öf¬
ver verkställighet och efterlefnad af den blif¬
vande författningen, så att denna högre beskatt¬
ning verkligen må komma Staten till godo. Jag
ämnar ej föröka antalet af projecter i denna
väg, utan öfverlemna!’ det åt dem, som i äm¬
net äga mer erfarenhet. Det är på en annan,
lika vigtig och angelägen sida af ämnet, som jag
utbeder mig, att få fästa Vällofl. Ståndets upp¬
märksamhet. Hvar och en inser, att en högre
bränvins-beskattning föranleder förhöjning af
Statsinkomsterne, samt att denna förhöjda Stats¬
inkomst endast kommer att intill nästa Riks¬
dag föröka öfver skotte rna med en betydlig sum¬
ma årligen, så vidt icke denna tillökning i
Statsintraderna redan vid innevarande Riksdag
v upptages i beräkningen af Statsverkets inkomster.
Erfarenheten har dessutom ådagalagt, att
dylika af Rikets Ständer beredda öfverskott,
aldrig ledt till någon minskning i de ständiga
ordinaira skatterna och bevillningarne, ulan en¬
dast haft till följd nya anslag och utgifter, hvil¬
ket tillgått på det sätt, att de öfverskotter, som
vid den ena Riksdagen beredts, vid den påföljan¬
de blifvit beräknade såsom Statsverkets ständiga
inkomster, samt nya lika ständiga anslag och ut-
Bilagor till Borg. St. Prot. l834■ 4
5o
/
Den 12 Februari i.
gifter derpå grundade. Till afvärjande för fram¬
tiden af dylika följder, anhåller jag derföre, att i
sammanhang med remisserne till Bevillnings-Ut-
skottet af de nu väckta motionerne rörande
bran vinsbränningen, Vällofl. Ståndet måtte an¬
moda samma Utskott, att med Betänkandet om
grunderna för bränvinsbevillningen samt med
en förslagsvis uppgjord calculation öfver det
belopp, som de nja högre afgifterne minst bö¬
ra inbringa utöfver den nu varande bränvins-
skatten, så tidigt till Riks-Stånden inkomma,
att Stånden, i fall de fastställa den ifrågakomne
högre bränvinsbeskattningen, må kunna vid Stats-
regleringens afgörande upptaga beloppet i be¬
räkningen af Stats-verkets inkomster, samt der¬
emot göra någon lämplig nedsättning i någon
annan Riks-Statens inkomst- och skatte-titel.
Jag anhåller vördsamt om Ståndets bifall
till denna framställning och om communicalion
deraf med de respective Medstånden.
Stockholm den 12 Februarii 1834*
B. Andersson.
N:o i5.
Den tid synes omsider vara inne, då lag¬
stiftarens uppmärksamhet blifvit väckt till mot¬
verkan af den moraliska och physiska uselhet,
hvari fylleri-lasten, stödjande sig på ett i så
väl enskildt som stats-economiskt hänseende i
högsta måtto olycksbringande productions-sy-
stem af fabriksvaran brännvin, håller massan af
nationen och näringarnes närmast liggande ar¬
Den ii Februari i.
5i
betskraft Insnärjd och fången, likasom i en
kretsgång af förtappad Industrie och förtappadt
menniskovärde. Frågan är inom Riks-stånden
yppad, och man kan vara förvissad derom, af
allmänna rosten understödd. Alla patriotiska vil¬
jor synas förena sig derom, alt det onda må¬
ste motarbetas, med en skyndsamhet, som för¬
mår hämma dess vidare utveckling medan än¬
nu något återstår att rädda af Svenska folk¬
massans moraliska och physiska kraft. (Man har
ansett, och med rätta, att det enda osvikliga
medel till det ondas botande i grunden ligger
förvaradt i culturens framskridande, det är:
uti spridande af en bättre upplysning och mo¬
ralisk bildning, genom förbättrade anstalter för
folkundervisningen m. m.; men man har tilli¬
ka nödgats erkänna, att yttre medel måste med
dessa inre liktidigt användas, för att hämma
det ondas förstörande verkningar och röja fäl¬
tet för den moraliska bearbetningen. Länge
och mycket har i allmänna skrifter varit dis-
cuteradt, och afhandladt om bästa sättet till
utförande i lagstiftningsväg af delta vigtiga fö¬
retag, och opinionen synes omsider hafva stad¬
gat sig derom, att bränvinet borde vara en
högt beskattad fabriks-product/) Den vanliga
svagheten uti föråldrade samhällsskick, conside-
rationssystemet för collectiva, om än missför¬
stådda interessen, samt farhågor, lika öfverflödi-
ge Lill sin art, som onödige att här nämna, sy¬
nas likväl ännu i närvarande stund vilja mot¬
verka sakens behandling, på ett sätt, som fullt
motsvarar det ändamål och det behof, som af
Den 12 Februarii.
den renare patriotismen mera oförstäldt uttalas.
Man synes nemligen mera böjd, bär såsom i
mycket annat, att beträda ett palliativ-system,
sorn skulle småningom bereda öfvergången till
ett bättre, men som otvifvelaktigt skall förfela
detta inål, så vidt det icke uti sig innebär en
rigtig grundsatts och utvecklar denne till en
ståndpunkt, hvarifrån den förmår beherrska
näringens framtida rigtning. Ett öfvergångs-
system, som stadnar inom halfva vägen, är i
allmänhet felaktigt; det måste, för att verka
till reform, till det minsta hafva uppnått den
så kallade rätta medelvägen, under inneboende
och fortgående tendens till framskridande; det
måste med ett ord äga realitet och kraft att
verka hvad som åsyftas.
Från desse åsigter utgående, kan jag ej
undgå, att klandra de hittills väckte försla-
gerne, såsom, dels kraftlöse, dels felaktige uti
grundsatser, med hänseende till det föremål
som sökes.
Vill man göra sig redo för det sökta än¬
damålet, så kan detta enklast uttryckas uti min¬
skad consumtion. De yttre medel, hvilka här¬
till förmå verka, äro: minskad tillgång och hö¬
gre pris, i hvilket sednare kan innefattas den
vanliga verkningen af så kallad consumtions-
afgift. Fråga uppstår derefter, hvilka af nämn¬
de medel kunna under närvarande förhållan¬
den med nödig rättsenlighet och controll till-
lämpas. För min del finnér jag detta inträffa
med pris-förhöjningen; och anser denna äfven
tillräckligt verksam, dock endast under det ut¬
Den 11 F e b r u a v i i.
53
tryckliga villkor, att den är tillräckligt liög,
emeria» i annat fall den Mott innebär en tom
skuggbild, som skadar i andre rigtningar, utan
alt gagna i den åsyftade.
Erfarenheten har ådagalagt, att bränvins-
supandet hos folkmassan på landsbygden är
vida mindre då bränvinet är dyrt. Den har
för min och mångas öfvertygelse gjort tydligt,
att det stadium uti bränvinspriset, som skall
åstadkomma en sådan verkan, icke får under¬
stiga en R:dr b:co per kanna, utan fasthällre
borde antagas till i R:dr 16 sk. samma mynt.
Erfarenheten har derjemte visat, att brännviu
kan, under jemna spannmålspriser och goda
potatoes-skördar, i de fruktbare orterne försäl¬
jas till det låga priset af 16 sk. b:co per kan¬
na. Följden häraf är klar, den nemligen, att
32 sk. b:co kannan är den prisförhöjning, som
brännvinet måste undergå, om dess skadliga
verkningar på folkmassair skola i någon väsendt¬
lig nion varda undanröjde.
Granskar man verkliga förhållandet med
brän vinstill verkningen, så skall den opartiske
finna, att det medelting af fabriks- oell husbe¬
hofsbränning, som af possessionater på lands-
byggden utöfvas, i sjelfva verket frambringar
de största qvantiteter och det mästa onda, eme¬
dan detsamma bibehåller en jämn tillgång till
lågt pris. Den mindre, egenlliga husbehofs-
bränningen, som af allmogen med så kallade
lyftpannor idkas, medför utan allt tvifvel, ge¬
nom det så kallade husbehofsfylleriet och miss¬
54
Den is Februarii.
hushållning med rudimaterie)’, mycket både mo¬
raliskt och economiskt ondt; men, ehuru stort
detta onda än må vara, är det likväl mindre
än hvad som åstadkommes af det ofvannämn-
de medeltinget och derjemte vida lättare att
hota genom en ökad beskattning å pannorne
och deraf uppstående otvifvelagtig minskning i
deras antal, IVlan skulle jemväl, icke utan skäl
kunna utsäga den satsen, att uti ett fritt sam¬
hällsskick, intet absolut förbud borde existera
uti utöfniugen af i sig sjelf brottfria närings¬
grenar, så länge de hålla sig inom gränsen
af sanna fordringar för allmänt och enskildt
väl.
Antager man således de vanlige benäm-
ningarne af hushehofs- och fabriksh ränning, så
anser jag, såsom första vilkoret för en ordnad
lagstiftning, att en rättsenlig begränsning och
classification dem emellan bör uppställas. Den¬
na classification anser jag böra antagas sålunda,
alt den bränvinstiUverkning, som verkställes
med lösa pannor, under och intill 20 kannors
rymd, utgör husbehofsbränningen; men den
tillverkning, som sker med pannor af större
rymd, än deli nu nämnde, må sorteras tili fa-
hriksbränning.
På denna classification hvilar möjligheten,
att utan ömtåliga intressens häftiga rubbande,
införa ett åsyftadt reformsystem i lagstiftnin¬
gen för bränvinstillverkningen. Jag antager nem¬
ligen, alt husbehof sbränningen, sådan den un¬
der nu nämnde begränsning skall blifva, bör
Den 12 Februarii.
55
beskattas efter pannerymclen samt jemväl in¬
skränkas till viss tid af äret, en inskränkning,
som till sin ordinaira beskaffenhet bör af lag¬
stiftaren utsättas, men som af styrelsen må kun¬
na, vid inträffande missväxt-år, utsträckas ända
till temporaire förbud. Jag antager, å andra
sidan, att fabriksbränningen bör beskattas efter
tillverknmgsbeloppj med viss afgift för kannan
efter tillverkningens maximum; Leräknadt ef¬
ter tillmäskning skarens capacitet, under full fri¬
het att begagna hurudan panna som häldst och
utan inskränkning i bränningstid, icke ens un¬
der missväxtår.
I tillämpning häraf till närvarande förhål¬
landen och fordringar, anser jag att husbeliofs-
bränningen bör beskattes med 2 R:dr b:co för
hvarje kanna af den begagnade pannans rymd
samt inskränkas till högst 6 månaders årlig
tillverknings-frihet; men att fabriks-bränningen
deremot bör beskattas med 32 sk. b:coper kan¬
na af tillverkningsbeloppetj på ofvanförmäldta
sätt beräknadt.
Erfarenheten har öfvertygat mig, att, med
ett sådant beskattningssätt, mången lyftpanna
skall, redan vid nästa skattskrifning, utur läng-
derne försvinna; och sedan denne väg är öpp¬
nad, skall en fortsatt tillämpning af samma be-
skattningsgrund å hnsbehofs-bränningen, lemna
lagstiftaren medel i händerne att, om belrofvet
så skulle kräfva, allt hårdare tilldraga bandet,
ända till upphäfvande af hvarje möjlighet af
detta tillverkningssätt. Den öfvertygelse är jern-
56
Den 12 Februari!.
väl hos mig af erfarenhet grundlagd, att hvad
fabriksbränningeii beträffar, äfven denne skall
genom ofvannämnde beskattningsgrund antaga
en förbättrad rigtning. De små fabrikerne,
de omnämnde fördärflige medeltingen, skola,
om ej genast, dock efter hand, bortfalla och
färre, men större fabriker uppstå, lättare att
controllera, nyttigare för Stats-economien.
Ett vigtigt ämne återstår ännu att betrak¬
ta, och detta är de lika nödvändiga som svåra
controller, hvilka äro oeftergiflige vilkor, ej al¬
lenast för införande af ett förbättradt system
i bränvins-handteringen, utan ock för det nu
varande, ty värr! i alla delar otillfredsställande.
En hög beskattning står i direct samman¬
band med förbudet emot införsel. Controll
mot lurendräjeri är således nödig. Hög be¬
skattning är jemväl en retelse till lönnbrän¬
ning. Äfven deremot erfordras alltså en mera
verksam controll. För min del anser jag, att
bägge dessa controller ingalunda äro omöjlige
att finna, om man alfvarligen vill ernå dem.
Enklaste sättet dertill är, att i rörelse bringa
samma impuls, som lockar till lagbrottet, —-
jag menar den enskilda vinningslystnaden. Om
den förbrutna varan tillfaller angifvaj-en, om
derjemte ett premium under vissa vilkor jem¬
väl tilldelas angifvaren, dertill den ökade Stats-
intraden gifver rik tillgång, om livar och en
kan vara angifvare och åklagare, om dessutom
i hvarje socken visse personer väljas till bränn-
vins-controlleurer, om kronobetjeningens an¬
Den 12 Februarii.
s7
svar för uraktlåtet beifrande af lagbrotten till¬
börligen skarpes, samt om en ändamålsenlig
förpassnings-stadga för forslande af brännvin
göres gällande, dermed jemväl afses ett högst
nödigt förebyggande af de i många orter alltför
inrotade ambulatoriske krogarne, vågar jag an¬
taga, att controller derigenom skola uppslå,
mägtiga att motverka, om ej alla, dock de fle¬
ste af sådane lagbrott, som i ett ämne af den¬
na beskaffenhet äro i någon nion afsevärde.
J. JVa>rnt
N:o 16.
Förevarande Herr Lefflers motion, utgå¬
ende från den välgörande afsigten, att, genom
en minskad tillgång och ett förhöjdt pris på
bränvinet, hämma det omåttliga bränvinssu-
pandet, gillar jag fullkomligt i sitt syftemål,
men icke så alldeles i sättet att ernå detsamma.
Jag tror att i detta senare afseende både
rättvisa och varsamhet påkalla några modifica-
tioner, hvilka jag derföre nu utbeder mig att
få underställa Högtärade Ståndets upplystare
pröfning.
All ytterlighet är skadlig. För icke mån¬
ga år sedan var bränvins-bränningen, utöf-
vad nästan huru som häldst, ansedd icke
blott för landet gagnlig, utan till och med
nödvändig, såsom den pelare hvarpå åker¬
bruk och boskapsskötsel hufvudsakligt livi-
58
Den 12 Februari i.
lade; och hvem skulle då hafva kunnat upp¬
träda med dylika framställningar som den nu
förhanden varande motionen innefattar, utan
att hafva blifvit tillvitad, i det minsta sagdt,
för ett oförstånd, det man visst ej kunnat för¬
låta, och såsom den der ville upphäfva den be¬
prisade obegränsade näringsfriheten.
Men denna ytterlighet synes, Gudi lof! nu
vara på vägen att blifva besegrad. Må vi dock
akta oss att falla i en annan!
För min del befarar jag att vi göra det,
om vi söka på en gång inskränka bränningsti-
den till 2 månader om året.
Bränvinets både öfverdrifna tillverkning
och omåttliga supande är en, under längre tid,
inrotad vana, hyllad af egennyttan och af miss¬
ledda begrepp i flerfaldiga rigtningar. Ogärna,
och sällan utan svårighet, afviker man från
gamla vanor, äfven då de äro och kanske till
och med af inre öfvertygelse medgifvas vara
ovanor. Utom dess bör den här förevarande
frågan betraktas, icke blott såsom ett band på
fylleriet, utan äfven såsom ledande till väsendt-
liga förändringar i landtbruket. Utur dessa bå¬
da synpunkter går jag derföre nu att skärskå¬
da densamma.
För att med hopp om framgång hämma
fylleriet, måste man, i min tanka, icke gå allt
för raskt på saken. Vanan att supa, och den
att supa omättligt, är ej så lätt bortlagd; och
om dess utöfvande på föreslagne sättet skulle
sökas att förekommas, skall den bränvinstörsti-
*
Den 13 Februarii.
ge oell mänga andra, som kunna vara interes-
serade i att underhålla denna törst, nog veta
att på olofliga vägar anskaffa en vara, från hvil¬
ken man icke hunnit blifva afvand, men som
i hast, genom sammanverkande medel, blifvit
så betydligt tili priset förhöjd och till qvanti-
tetem minskad. Förhållandet och verkningen
Lief icke här enahanda som i missväxtår, när
bränviuet, genom fördyrad tillverkning och in¬
skränkt bränningstid, gått upp till ett högre
pris. Då hafva lefnadsmedlens brist äfven ver¬
kat deras dyrhet; och den, under sådana om¬
ständigheter, i följd af en genom nöden upp¬
kommen ifrigare täflan mellan de arbetssökan¬
de, oftast nedsätta dagspenningen, nödgat de ar¬
betande, att inskränka densammas användande
till de nödvändigaste behofven.
Deremot om bränvinsbränningstiden genast
och på en gång afskäres till 2:ne månader,
skola visserligen, om ingen missväxt inträffar,
de för den arbetande classen hufvudsakligaste
födoämnen, spanmål och potatoes, falla i pris;
arbetet derigenom mindre behöfva att sökas
och äfven blifva mindre eftersökt; dagspennin¬
gen således komma att stegras och medel der¬
af vinnas, att utan saknad betala det vanliga
antalet supar med ett högre pris.
Beträffande landtbruket, bör observeras, att
det visserligen skall komma att undergå vä-
sendtliga förändringar, om bränvinsbränningen
inskränkes till den uppgifne tiden. Det är ej
endast de hemman och hemmansdelar, der brån-
6o
Den ia Februarii.
vinsbränning idkats, utan också de, der det ic¬
ke skett, men sorn till de förre afyttrat sin
öfverproduction af potatoes och säd, hvilka kom¬
ma att rubbas i sin vanliga brukningsordning.
Att införa ett nytt brukningssätt och en ny
fördelaktig sakernas ordning, låter ej alltid så
lätt eller så hastigt verkställa sig. Landtbru¬
karen skall, då det ej mera är skäl för honom
att gagna betydliga åkerfält till potatoesproduc-
lionen, nödgas vända sin uppmärksamhet på
andra företag, och troligen blir en förbättrad
och utvidgad ängsskötsel ett bland hans för¬
nämsta syftemål. Men denna öfvergång erfor¬
drar tid att beredas, tid att verkställas och full¬
komnas; och om härpå ej nödigt afseende fä¬
stes, så skall, jemte flere uppkommande olä¬
genheter,' behofvet att söka förädla och till en
förvarbar vara förvandla den potatoes, man än¬
nu ej kunnat upphöra att producera, men nu¬
mera ej kunde till de gamla brännerierna af¬
yttra, framlocka en mängd nya brännerier på
de ställen der de förut icke funnits, samt qvan-
titeten af bränvin sålunda ej erhålla den minsk¬
ning, scm med bränningstidens stora förkortan¬
de varit åsyftad.
Hvad jag nu haft äran anföra, skulle jag
önska måtte .visa olämpligheten af, att på en
gång förkorta bränningstiden till 2 månader
och innan både producenten och consumenten
i bredd med hvarannan hunnit göra ändring i
sina gamla förhållanden och gamla vanor. Jag
vill dock icke, i likhet med den Kongl. Pro¬
Den 13 Februarii.
Gi
positionen, stanna vid inskränkning af tiden
till 6 månader, hvilket jag tror icke vara tili-
fyllestgörande.
För att hoppas framgång och nytta på den
anvista vägen, är min oförgripliga mening den,
att bränvinsbränningstiden, årligen börjad den
i November, bör för första året bestämmas till
5, högst 6 månader och sedan successivt min¬
skas en månad hvarje år tills man hunnit få
den inskränkt till 3 månader, hvarunder jag
tror att den ej bör nedsättas och att, med bi¬
behållande af nu gällande grunder för rättig¬
heten att bränna och för skatten på pannerym-
den, den nya förhöjda skatt, som fråga är att
pålägga hvarje kanna bränvin, skall utgå lika
från alla, ehvad man må bränna med stor el¬
ler liten panna, men ej beräknad efter det kann-
tal, som uppgifves vara afbrändt, utan efter
det, som högst kan afbrännas med hvarje til¬
låtet särskildt apparat. För controllen i detta
afseende vore dock nyttigt, att bestämma en
viss form, den alla bränvinspannor och tillhö¬
rande redskap borde äga, så vida det ej skul¬
le anses obilligt, att på så sätt hindra uppfin¬
ningsförmågans fria utveckling.
Carl G. Machel.
N:o 17.
Få näringsföretag hafva så betydlige och
mångtalige idkare och åstadkommit så allmän
Den 12 F e b r u å r i i.
uppmärksamhet som bränvinsbränning. Nyttan
och skadan af denna så kallade varuförädling
för jordbrukarne och medborgarne, äro alltför
ordrikt och ofta antydde, att det nu inom det¬
ta Riks-Stånd vore orätt, om ej omöjligt, alt
något tillägga.
Jag delar fullkomligt deras åsigter, som
anse bränvinet för skadligt i flere afseenden,
men jag tror likväl Staten ej vara berättigad
framträda med anspråk på allt för vidsträckt för¬
myndarevård örn frie sjelfrådande medborgare.
Lika litet som tid eller pannerymd är fö-
reskrifven eller lärer kunna stadgas för brygg¬
ning, böra dylika föreskrifter rättsenligt äga rum
för bränvinsbränning. Allt ondt, om det verk¬
ligen existerar, medförer vanligen sitt egna cor-
rectiv. Statens pligt lärer väl inskränkas till
alt endast påskynda det ondas botande, och
månne ej bättre ordnade uppfostrings- och skol-
anstalter kunna anses för enda sanna sättet att
hämma fyllerilasten, men för att vinna medel
härtill bör företrädesvis den näring högt be¬
skattas, som leder till fleres skada, och med
antagande af den sats, att bränvins-bränning för
landt- och stadsjords-ägare bör vara lika fri
som all annan förädling af jordproducter, samt
att en hvar jordägare är berättigad idka den¬
na näring med hvad sort och huru stor pan¬
na, honom godt synes, vågar jag föreslå alt
skatten bestämmes till 8 sk. banco per kanna,
sorn för år kan med uppgifven granskad och
stämplad panna tillverkas, att denna skatt er¬
Den i a Februari i.
öi'
lägges qvartalsvis, och att den sorn befanns
bränna med större redskap eller längre tid än
lian sig angifvit, ålägges, utom förlust af red¬
skapen, böta dubbel årsafgift, allt åklagarens
ensak.
För magistraten i stad eller krono-fogden å
landet, eller den han på eget ansvar dertill utser,
borde angifven bränvinsredskap uppvisas och
i hans närvaro stämplas, och då det ej nu me¬
ra kan vara svårt uppgöra tabell öfver hvad
med bränvinspannor, af hvad storlek som liäldst,
kan tillverkas, skall någon svårighet för skatt¬
beräkning ej rimligen uppstå. Den sålunda, åt¬
minstone de första åren, inflytande höga brän-
vinsafgift Lör företrädesvis afsättas till upp-
hjelpande af vare, ännu på ganska låg punct
stående skolinrättningar.
För att ännu mera höja värdet å bränvin,
synes mig något ändamålsenligare icke vara,
än att hvarje stadsförsamling eller sockens in¬
nevånare tillåtas vid allmänt sammanträde in¬
om sig besluta, 0111 krog skall linnas, och i så
fall huru många, samt att krogrättigheterne bor¬
de vid offentlig auction upplåtas till den högst¬
bjudande. Den arrendesumma, som bestämdes,
borde ensamt tillfalla communen, och skulle
säkert blifva ganska betydlig, samt kunna bi¬
draga till de ej ringa utgifter hvarje commune
måste bestrida för fattige, gatu-, bro- och väg¬
hållning m. m.
Arrendatorn blifver ostridigt den stränga¬
ste fiskal på lönnkrögaren, och höjas derjemte
G4
Den la Februariu
i
böterne för obehörig bränvinsminutering, med
särskild föreskrift att de böra erläggas för hvar¬
je gång lagens öfverträdelse bevisligen ägt rum,
torde begäret för lönnkrögeriet slockna, samt
dermed ock det omåttliga supandet småningom
aftaga.
Att desse mine tankar i ämnet måtte få
åtfölja den remiss till vederbörligt Utskott,
hvarpå redan inkomne bran vinsmotioner vänta,
anbålles vördsamt.
Chr. L. Hessle.
N:o 18.
På bordet livilar Herr LeJJlers motion rö¬
rande bränvinet och jag begagnar nu tillfället
för att i sammanhang dermed, inför högtärade
Ståndet, afgifva mitt yttrande i detta vigtiga
ämne. Jag är dertill föranledd, så väl af egen
öfvertygelse om bran vinets, på fosterlandets
moraliska och economiska väl så förderfliga in¬
flytande, som ock af den opinion, hvilken, se¬
dan sista Riksdagen, alltför tydligt uttalat sig,
för att den, utaf Rikets lin församlade repre-
tentanter, skulle kunna lemnäs utan det afseende
ämnets utomordenliga vigt förtjenar. Kgl. Maj:t
har i sin Nådiga Proposition, rörande denna
fråga, upplyst, huru, till följe af den omåttliga
consumtionen af bränvin, sedeslöshet och brott'
tilltagit i samma nion arbetslust och physisk
styrka aftagit, och hvar och en af oss lärer sä-
Ben to Febni ari i.
65
k ert lii iföra samma sorgliga erfarenhet. I och
för sig sjelf torde detta vara nög för att påkal¬
la de håda Statsmakternes förenade uppmärk¬
samhet, och gifva eil riktning åt våra öfver-
läggningar, ledande till Beslut, sådane Nationen
af oss har rätt att vänta.
Men bränvinsbränningett ut öfvar på Natio-
nalvälmågan ett icke mindre skadligt inflytan¬
de, än bränvinsconsumtionen på individens styr¬
ka och moralitet; ty den hämmar och ger en
ensidig rigtning åt landtmannaindustrien samt
förminskar genom sina följder jordens produk¬
tivitet. Bevisen för dessa sanningar äro tydli¬
ge, och under det sednaSle qvinqvennium af
fosterländske män fullkomligt framlagde. De
skola väl ock under Behandlingen af detta äm¬
ne ytterligare andragas. När, år efter år, Na¬
tionen producerar och sjelf förtär Bränvin, till
det ändå lågt beräknade Beloppet af Tio millio¬
ner R:dr, en summa, lika med den, som dyr
och kostsam ansedde, Götha Canal, under lop¬
pet af ett fjerdedels sekel kostat; då frågar den
oväldige Betraktaren: huru är det möjligt att
Nationen kan uppoffra så oerhorde summor på
en öfverflödsartikel, ostridigt den skadligaste af
alla? Svaret är lätt att finna: hon utarmar och
skuldsätter sin jord. Det uppstår ju ett för¬
hållande, som skulle landet, år efter år, hem¬
sökas med missväxt, en missväxt, som yttrar
sig visserligen icke i blist på säd, men i bri¬
sten på öfrige från landtmannarörelsen directe
Bilagor t. Borg. Sl. Prot. iS34- 5
66
Den 12 Februarii,
utgående articlar, som, till telopp af millioner,
flyta till oss från våra grannriken, särdeles från
Finland. För desse vandra rikdomen och väl¬
ståndet ur landet, kanske mer än för de öfver-
klagade luxearticlarna. Så länge denna saker-
nes nuvarande ställning fortfar, skola rika skör¬
dar mera skada än gagna landet; ty de förkla¬
ra sig alla i flöden af bränvin, till ingen båt¬
nad för enskildt och allmänt väl.
Huru rikt fält jordbrukaren har till sitt
skuldsatta jordbruks förhjelpande till välstånd,
ar lätt att inse, om fosterlandets modernä-
ring, jordbruket, får en mångsidigare och bät¬
tre rigtning, genom productionen af alla de
förnödenheter, som nu betunga importen. För
mig står det tydligt, att förr än en sådan re¬
form föregår i denna del af vår economie, sko¬
la alla våra bemödanden för landets väl stran¬
da mot denna klippa och sjelfva den ifråga¬
varande realisationen medföra mer olycka än
lycka för landet.
Nu uppstår frågan: huru åstadkomma den¬
na reform? — Derom äro meningarne kanske
mera delade, än i frågan om reformens nöd¬
vändighet. Denna fråga är ock ganska vigtig
och måste med varsamhet behandlas; ty jag
anser att jordbruket i allmänhet är så ensidigt
hedrifvet, att en hastig reform kunde verka
menligt för jordägaren, och tror det derföre vara
nödvändigt, att, ehuru på bekostnad af nationens
moralitet, ännu producera ett mer än erforder¬
ligt qvantum bränvin, för att derigenom hin¬
dra säden att falla till vanpris.
Den la Februarii.
67
Min tanka är sålunda, att under hvilka
vilkor som häldst, må maximibeloppet afbrän-
vinsproductionen, fördelad på alla provinser in¬
om landet, ej öfverstiga:
i:sta året härefter i5 millioner kannor,
2:dre dito 12 dito,
3:dje dito 9 dito,
4:de dito 6 dito,
5:te dito 4 dito,
hvilket qvantum torde motsvara nationens så
kallade behof, samt att för hvarje kanna beta¬
las en skatt af 16 sk. Banco.
De närmare detailerne häraf, nämligen om
stadgar rörande bränvinsbränningens fördelning
in. m., anser jag tillhöra det Utskott, till hvilket
frågan remitteras; och skall jag ej underlåta att
i sincm tid deröfver yttra mig; men liufvud-
grunderne för detta mitt förslag torde det vara
min skyldighet att här angifva. Desse äro:
1:0 Att härigenom ställes den öfverflödiga
bränvinsproduetionen och consumtionen (Tor
att nyttja ett uttryck, som synes hafva vunnit
förtroende) på amortissement, hvarigenom en
allt för hastig brytning förekommes.
2:0 Att härigenom beredes en inkomst gra¬
verande allena den som förtär produeten och så¬
lunda ej betungande någon näring, till ett för
alla fem åren sammanlagdt belopp af i5| millio¬
ner R:dr Banco, en summa tillräcklig, så väl
att betäcka Statens hittills påräknade intra¬
der af bran vinsbränningen, som ock tillbörligt
allona controllernes handhafvare, samt att ned¬
68
Den ta F ebruarii.
sätta de skattebördor, som nu betunga landt¬
bruket, och måhända äfven, att af den enskil¬
de, till Bankens consoliderande, inlösa de öf-
verflödige bränvinsapparaterne af koppar.
I sammanhang härmed, torde jag äfven få
nämna, att jag, till befordrande af landtman-
naindustriens förkofran, anser det vara af vigt,
att den handelstractat emellan Ryssland och
Sverige, som snart är tilländalupen, må få en
annan form, afseende att skydda våra inhem-
ske landtmannanäringar.
Jag anhåller att desse mina tankar må få
åtfölja Herr Lefflers motion till vederbörligt
Utskott.
J. A. Arnberg.
N:o 19.
Jag har förut inom detta högtärade Stånd
yttrat, att ett obestridligt aftynande i de fle¬
sta näringar, och en derifrån härflytande all¬
männare förlägenhet utgjorde ett af tidens sorg¬
liga tecken, samt att vårt lands statistik fram¬
ställer många mörka sidor, många bristfällighe-
ter, djupt inverkande på folkets välstånd och
trefnad. Detta yttrande, ehuru för tillfället
föranledt af en annan Ståndsledamots framställ¬
ning, var likväl icke ett foster af ögonblickets
ingifvelse. Då jag nu går att redogöra för mi¬
na åsigter i detta grannlaga ämne, hvilket jag
måste göra, dels af aktning för det kall, jag
såsom folkrepresentant utöfvar, och dels för att
Den 12 Februarii.
icke blottställa mig- för en eljest rättvis beskyll¬
ning, att hafva yttrat mig utan ändamål och
påföljd, förklarar jag på förhand, att jag med
denna min framställning, såsom hufvudsakligen
rörande Borgare-Ståndet, endast åsyftar remiss
till Ståndets Enskilda Utskott. För att på en
gång redogöra för mina åsigter, och för att kom¬
ma till det mål dit jag syftar, måste jag likväl
vidröra ämnen, hvilka hvar för sig, enligt Grund¬
lagarna, påkalla sin egen behandling, men sorn.
alla, i mer eller mindre nion, efter min öfver¬
tygelse, inverka på detta Stånds välstånd och
trefnad. Det mätte icke vara premissernes, u-
tan de derifrån härledda resultaters eller mo¬
tioners olikartade beskaffenhet, som afgör, hu¬
ruvida en framställning är grundlagsenlig el¬
ler icke.
I öfverensstämmelse med hvad jag, på sätt
ofvanberördt är, yttrat, har jag sagt, att Sven¬
ska folket och således äfven Borgare-Ståndet
icke är så lyckligt, som det kunde och borde
vara och som det kan blifva.
Detta yttrande är måhända vågadt och
förmätet af en man, sorn inom sin inskränkta
verkningskrets såsom domare icke kan hafva
förvärfvat sig någon vidsträckt eller säker er¬
farenhet i afseende å nationens tillstånd och
behof. Den ringa erfarenhet jag äger, har e-
medlertid bestämt min öfvertygelse, och min
pligt har bjudit mig att uttala den.
Jag tror att Nationens närvarande mindre
lyckliga ställning, (ty det folk, som till tref jer-
JO
Den 12 Februarii.
dedelar laborerar med fattigdom och skulder,
kan icke vara lyckligt,) hufvudsakligen härleder
sig från följande orsaker, nemligen: 1:0 en o-
r ätt vis och icke ändamålsenlig representation.
Den är orättvis derföre, att den icke grundar
sig på idéen för all folkrepresentation, att Statens
alla medlemmar, i nion af dess bidrag till Sta¬
tens behof och bestånd, böra äga rättighet till
talan i dess angelägenheter. Den är icke än¬
damålsenlig derföre, att den, genom splittring
i ståndsinteressen, ej verkar till enhet och kraft.
Riddarhuset består för det närvarande till
största delen af mer eller mindre beroende em¬
betsman, hvilkas interessen icke alltid äro fol¬
kets. Preste-Ståndet utgöres nu, som alltid, af
endast embetsman. Borgare-Ståndet kan också
helt och hållet representeras af embetsman,
hvilket lill en stor del vid föregående Riksda¬
gar äfven varit händelsen, och Bonde-Ståndet,
sådant det nu är organiseradt af ägare till kro¬
no och frälse skattejord, utgör blott en del af
Svenska jordens brukare. Jag frågar nu, är
Nationen, genom en sådan sammansättning på
ett rättvist och ändamålsenligt sätt represen¬
terad? Att ådagalägga olämpligheten af våra
nu gällande Grundlagar, är icke svårt, och jag
vill nu endast åberopa ett enda exempel, det
nämligen, att folket i afseende å den economi-
ska lagstiftningen, som närmast inverkar på dess
välstånd och trefnad, endast har rättighet att
önska, men Regeringen deremot, att på dessa
önskningar göra hvad afseende den behagar.
Den 12 Februarii.
Att sälta något bättre i stället är emedlertid
värre. Detta öfverstiger min förmåga, och jag
mäste således inskränka mig derhän, att endast
i min ringa nion biträda den opinion, som täm¬
ligen allmänt gör sig gällande, om nödvändig¬
heten af en annan och bättre sakernas ordning,
och sorn förr eller sednare måste utkräfva sill
rätt till uppmärksamhet.
2:0 En ojemn, orättvis och tryckande för¬
delning af skattebördor, som gynnar den ena
statsborgaren på den andras bekostnad.
3:o Oreda och osäkerhet i myntväsendet,
och följaktligen äfven i allt hvad som äges.
Detta onda skall nu afhjelpas, och måtte det ske
i en god stund. Samtids och efterkommandes
väl eller ve äro deraf till en stor del beroende,
4:o Ett alltför mycket liberalt och ej på
begreppet om reciprocitet byggdt system i afse¬
ende på införsel af utländska och utförsel af
inländska varor, hvarigenom, efter min öfver¬
tygelse, Nationens egen industrie hämmas samt
lättsinne och luxe uppmuntras; och
5:o Obestämdhet och osäkerhet i den e-
conomiska lagstiftningen , hvaraf uppkommer o-
säkerhet i de rättsförhållanden, som af denna
lagstiftningsgren äro beroende, samt ett men¬
ligt inflytande på näringarne, och således äfven
på stadsmannens eller borgarens.
Jag har nu, genom uttalandet af den öf¬
vertygelse, att den economiska lagstiftningens
handhafvande, på sätt hittills skett, medför
en menlig verkan på näringarne, närmat mig
Dea 12 Fe br aari i.
till mitt ämne, och jag skall icke vidare i mia
återstående korta framställning göra några si-
dosteg. En ledamot inom detta Stånd, Herr
Halling, har förut gjort en sanningsenlig fram¬
ställning om anledningen till stadsmannanärin-
garnes förfall, och tillika väckt motion om upp-
lifvandet af stadgandet i 4 Cap. 2 §. Handels-
Balken, att ej annan än Borgare må idka han¬
del och handtverk, och jag delar dessa åsigter
fullkomligt, under förutsättning, att Herr Hal¬
ling med sin motion endast åsyftat, att tillvä¬
gabringa ordning i stadsmannanäringarne och
i deras förhållande till landtmannens. Jag be¬
känner lika uppriktigt, som Herr Halling, att
jag är vän och anhängare af det system, som
har för ändamål, att befordra en friare utveck¬
ling af hvarje samhällsmedlems verkningsför¬
måga, än som är förenlig med 1720 års skrå¬
ordning och andra författningar från forntiden
rörande näringarne, och hvilka hafva, örn jag
så må säga, öfverlefvat sig sjelfve. Jag älskar
således näringsfriheten, men sansad och bun¬
den af lagar, hvarförutan frihet, i hvilket fall
som häldst, urartar till sjelfsvåld, som är ett
oäkta barn af alla tiders anda, och som, ty
värr, under bedrifvandet af sitt okynne, så of¬
ta förblandas med den verkliga och sanna fri¬
hetskänslan och den närvarande tidens sträf¬
vande, att åt menniskans och statsborgarens rät¬
tigheter gifva anseende och varagtighet. Jag
fruktar ock i sanning att sednare tiders eco-
nomiska lagstiftning i vårt land, under sitt
Den 12’ Februarii.
hylland» al' en friare utveckling af hvarje sam-
hälls-medlems verkningsförmåga, galt för långt
och lemnat spelrum åt sjelfsvåldet. Detta lå¬
ter besynnerligt, men låter likväl förklara sig.
Min lära går derpå ut, att alla, som i stad
vilja idka handel eller handtverk, böra visa
sig äga erforderlig skicklighet dertill, den må
vara vunnen när och hvaräst, som häldst; att
handels- och handtverkeri-idkare böra vara bor¬
gare samt fullgöra desses personela och reela
prsestationer; att stads- och landtmanna-närin-
garne böra omgärdas af så bestämda gränslini-
er, att de icke kunna skada, utan genom de¬
ras vexelverkan måste gagna hvarandra, samt
att, i annat fall, det borgerliga yrket går un¬
der utan båtnad lör näringsfriheten, vare sig
i stad eller på landet. — Dessa sanningar la¬
go till grund för 173/J års lagstiftning uti of-
vanåberopade Capitel och Balk och de erkän¬
nas äfven uti 1 >4 §. af Regerings-fonnen, hvar¬
igenom hvarje Stånd försäkras, att varda bibe¬
hållet vid sina rättigheter och friheter.
Dessa stadganden i den civila lagen och i
Grundlagen äro ännu icke af de bägge Stats-
magterne upphäfne, men de erkännas likväl
icke i de economiska författningar, som, tid ef¬
ter annan, blifvit af Kongl. Commerce-Collegium
utfärdade, och hvarigenom arbetsfrihet i snart
sagd t hvilket yrke som häldst, till den skatt¬
dragande borgarens förfång, meddelas hvar och
en sora sig derom anmäler. På detta sätt haf¬
va tvänne slag af närings-idkare uppkommit,
74
Den ia Februarii.
det ena, som utgöres af den verklige borgaren
och det andra, som består af personer, hvilka
icke äro borgare och icke eller deltaga i bans
skyldigheter, men väl åtnjuta hans rättigheter.
Så t. e. idkas bageri-, bryggeri- och slagteii-
handteringarne af personer, som icke lärt desse
yrken, som icke äro borgare och hvilka ej be¬
sväras af några borgerliga onera, och det vid
sidan af den verkliga borgaren; så äga fång¬
gevaldiger, slottsknektar, vaktmästare, vakt-
knecktar, postilloner, med flera personer, att,
utan borgerliga prestationer, drifva borgerli¬
ga yrken; så erhåller Ijusstöparen rättighet,
att från utrikes ort införskrifva talg en gros;
och så drifva utom städernes tullportar al¬
la slags handtverkare sina yrken med me¬
ra fördel, än borgaren, emedan de icke dela
bans utskylder. Att sådant icke leder till upp¬
muntran af borgerliga yrket och till städernes
uppkomst, är påtagligt, men hvilket, efter mitt
begrepp, borde utgöra en af den economiska
lagstiftningens mäst magtpåliggande omsorger.
Man vill tillvägabringa en obegränsad närings¬
frihet och man vill inpassa andra, tätt bebygg¬
da och af naturen gynnade länders institutio¬
ner och bruk på det folkfatfiga, glest bebodda
och med få städer försedda Sverige. Man skall
lyckas härutinnan, men man skall också lyc¬
kas uti, att framkalla ett lika beskaffadt, om
icke sämre förhållande i afseende å näringarne,
än de som föregick och föranledde 1720 års
Skrå-ordning, Denna med flere ännu gällande
Den ia Februarii. j5
äldre författningars olämplighet för den näi-
varande tiden, är för mycket påtaglig för att
kunna bestridas; men är det väl derföre rätt
eller lämpligt, att från skråtvånget öfvergå till
den mäst illimiterade frihet. Finnes det väl
icke något medium, som är hälsosamt att föl¬
ja? jag tror det och tycker mig finna, att de
af Borgare-Ståndet under 1828, 1829 och i83o
årens Riksdag upprättade och till Kongl. Maj:t
öfverlemnade förslag till handels- och handt-
verks-ordningar samt till författning rörande
de handtverk, sorn utan burskap få å landet
idkas, antyda en lämplig medelväg emellan
skråtvånget och den illimiterade näringsfriheten.
Dessa förslag äro, efter mitt begrepp, bygg¬
de på så liberala grunder, som stå tillsammans
med ordning och stagda i näringsförhållander-
ne. De lägga intet hinder i vägen för den
fria utvecklingen af hvarje medborgares verk-
samhets-förmåga ; de fordra endast att han,
för att kunna idka näring, skall visa sig äga
skicklighet dertill samt att han skall vara bor¬
gare och fullgöra borgerliga skyldigheter, och
detta anser jag yara rätt. Kongl. Maj:t har
ännu icke behagat i Nåder fästa afseende å
Borgare-Ståndets, vid förslagens öfverlemnande,
yttrade underdåniga önskningar, och vigtiga skäl
lära hafva föranled t dertill.
Emedlertid fortgår det onda och Borgare-
Ståndet hotas allt mer och mer med upplös¬
ning. Att söka motarbeta detta i den mohn
han kan, anser jag vara hvars och ens skyl--
76
Den 12 Februarii.
digliet, och jag fullgör min, då jag nu förnyar
min anhållan om remiss härå till Ståndets En-
skildta Utskott med anmodan, att, efter ytter¬
ligare granskning af ofvanåberopade förslag,
projectera underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran, att Borgare-Ståndets år 1829
framställde bekymmer och åligganden, hvilka
sedan den tiden hafva ökats, men icke min¬
skats, måtte komma under Nådigt öfvervägande.
Den Konung, som styr våra öden, och äl¬
skar Folket, efterkommer säkert dess önsknin¬
gar, då Han allvarligt upplyses om deras bil¬
lighet.
Stockholm den 12 Februarii 1834-
• G. Holm.
N:o 20.
Lika ostridigt det, å ena sidan, är, att
Handeln utgör en af Statens vigtigaste närings¬
grenar, i följd hvaraf ali kostnad och all mö¬
da, som till dess förkofran användes, aldrig är
förspild, utan för både nutid och framtid bär
frukter af oberäkneligt värde; lika allmänt er-
kändt är det, å andra sidan, att Sveriges nu
varande Regering alltid åt handeln egnat det
mäst utmärkta skydd, så vidt sådant af om-
ständigheterne och de för detta ändamål dis¬
ponible tillgångar kunnat medgifvas. — Den
fullständigare utvecklingen häraf, om jag ock
dertill ägde förmågan, ligger icke inom grän¬
sen för behandlingen af det ämne, jag nu äm¬
Den 12 Februarii.
77
nar vidröra, utan tillhör häfdatecknaren, för
hvilken materialierne till ett sådant arbete äf¬
ven blifva mera tillgänglige; men deremot kan
jag icke underlåta att härstädes omnämna ett
af Regeringens beslut i ofvanberörde hänseen¬
de och deraf följde åtgärder, häldst jag dels der¬
af och dels af det förhållande, jag här nedan
blir i tillfälle att fullständigare upptaga, häm¬
tat ett välgrundadt hopp, att den anhållan, jag
går att framställa, skall, såsom afseende ej min¬
dre enskilde medborgares än äfven Statens gagn
och bästa, varda bifallen.
Den 23 Januarii samt 25 och 26 April
1827 anbefallte Kongl. Maj:t i Nåder nu mera
framlidne En af Rikets Herrar, m, m. Grefve
von Platen\ åtskillige åtgärders vidtagande till
beredande af fördelar för så väl In- som Ut-
rikes-handeln, till underdånig åtlydnad hvaraf,
Grefve von Platen _, ibland annat, jemväl be-
sigtigade Ystads hamn, om hvilken, uti den af
honom till Kongl. Maj:t afgifne underdåniga be¬
rättelse, sedan deruti först omnämnts, att Hel¬
singborgs hamn, för det då varande, i följd af
ställets för stormar, ström och sjögång, ovanligt
blottställda läge, hotades med daglig förstörel¬
se, så alt de för denna hamnbyggnad uppoff¬
rade betydliga summor helt och hållet skulle
gå förlorade, om ej snar och kraftig hjelp mel-
lankom, yttras: "att Ystads hamn j 'vigtig sd
”veil i anseende till postfarten som den omgif-
”vande jruktbara nejden^ är både vidlyftig och
”kostsam; men i anseende till plan och utför-
78
Den 12 Februarii.
”ning, i samma cathegori med hamnbyggnaden
”vid Helsinborg, så att, om anläggningen ej
”skall gä alldeles förlorad, till den grad, att
”det hela snart bildar en ruin, der en fiska¬
are båt med föga säkerhet kan landa, icke obe-
”tydliga medel måste användas till dess full-
”bördande efter förändrad plan: det enda sät-
”tet att upprätthålla och begagna hvad som
”redan är gjordt med en kostnad af omkring
”200,000 Riksdaleri sammanhang hvarmed
Grefve von Platen i underdånighet föreslagit:
”att af de du ifrågavarande hamnbyggnaderne
”inga andra måtte företagas, än fortsättningen
”af de redan i Helsingborg och Ystad påbör-
”jade,. sedan likväl förut en ny plan för den
”sednare blifvit, efter verkställd undersökrang,
”uppgjord och fastställd, samt att sä stora an-
”slag , sorn möjligt, måtte beviljas, för att skynd-
"sammast bringa dessa anläggningar till den
’ fullbordan, utom hvilken de säkert innan kort
”skulle falla i ruiner”
Delta yttrande, afgifvet af en man, hvars
patriotism, sakkännedom och omdömesförmåga
icke kunna vara något tvifvelsmål underkastade,
torde göra mera än tillfyllest, för att ådagalägga
vigten af framtida bibehållandet af den vid
Ystad anlagde hamn, hvilken, utom de i Gref¬
ve von Plåtens underdåniga utlåtande upptag¬
ne egenskaper, är af stort värde, äfven i mi-
litairiskt hänseende, häldst den, som ibland Ö-
stersjö-hamnarne sednast tillfryser, är nog djup,
för att kunna emottaga krigs-fartyg af större
Den 12 Februari i.
79
storlek, hvarjemte nyttan och behofvet deraf
ådagalägges af den betydligare handel, scm af
Ystads handlande bedrifves, dels med deras eg¬
ne, till antalet icke ringa, handelsfartyg, och
dels med de in- och utländske skepp, sorn dit
årligen ankomma.
Da Grefve von Platen, redan år 1827,
vid den då af honom anställde undersökning,
fann snar hjelp vara af nöden, så framt icke
Ystads hamnbyggnad skulle förfalla till ruin
och de derpå redan använde omkring 200,000
Riksdaler, helt och hållet gå förlorade, kan det
icke vara svårt göra sig ett begrepp om det
förfallna tillstånd, hvaruti denna hamn-an¬
läggning nu måste befinna sig, häldst de ned¬
sänkte stenkistorne, i anseende till deras felagtiga
construction, redan börjat gifva vika för sjöns
verkningar och ramla, hvarmedelst, om det än
längre ohämmadt får fortfara, Grefve von Plåtens
förutsägelse kommer att snart gå i fullbordan,
i— Yäl hafva stadens innevånare, med de rin¬
ga medel, som stått dem till buds, sökt att,
medelst nedsänkning af så kallade half kistor,
fördröja en total förstöring i hopp att krafti¬
gare mått och steg, än de mägta åstadkomma,
skola blifva vidtagne, häldst en hvar lärer inse,
att utförandet af ett sådant företag, som ifrå¬
gavarande hamnbyggnad, vida öfverstiger de
tillgångar, som Ystads innevånare kunna dispo¬
nera, hvaraf, så framt ej tillräckligt anslag der¬
till af Staten erhålles, blir en ovillkorlig följd,
att hela företaget kommer att upphöra, till
8o
Den 12 Februarii,
förlust för så väl den enskilde sorn afven det
allmänna.
Helsingborgs hamn har redan på allmän
bekostnad blifvit fullbordad, hvaremot Ystads
invånare, ehuru det måhända skulle kunna
bevisas, att hamnen derstädes i mer än ett
afseende har företrädet framför den i Helsing¬
borg, icke haft att hugna sig af lika fördel,
om erhållande hvaraf, jag, redan vid sisllidne
Riksdag, framförde deras begäran, fast förgäf¬
ves, af hvilken motgång jag likväl, i följd af
mina medborgares mig lemnade uppdrag och
den kännedom jag äger om billigheten af de¬
ras anspråk, samt lifvad af ett varmt nit för
det allmänna bästa, hvars befrämjande jag al¬
drig skall åsidosälta, icke förlorar modet, utan
för nyar samma begäran, då jag härmedelst vörd¬
sammast får yrka: att tillräckliga medel af Sta¬
ten måtte anslås lill fortsättning och fullbor¬
dande af den vid Ystad påbörjadejhamnbyggnad
samt dervid skyndsammast läggas verksam hand.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott
anhålles.
Jeuns P. Hemberg.
N:o 21.
Efter de många försök, som hittills varit vid
senaste Riksmöten gjorde, att sätta en gräns
för den landsplågande gårdfarihandel och der¬
af uppkommande ond t, har det i sin herbet
misslyckats, hvad troligen varit ett ögonmärke
Den ia Februarii.
8i
för Rikets Ständer, ätt tereda en vanlottad
province tillfälle, att i Riket söka den utkomst,
dess innebyggare i sin hemort föregifvas sakna.
Det skulle vara största obillighet, att icke
med behjertenhet omfatta hvarje mindre lyck¬
lig landsman och på allt möjligt sätt bereda
honom hvarje förmån, som kan lända honom
och samhället till gemensamt gagn; men tiden
är inne, att hämma ett ondt, sorn erfarenheten
visat vara ett missbruk af det medlidande all¬
mogen i Marks, Wedens, Bollebygds, Ås, Ge-
seneds, Kinds och Redevägs härader i Elfs¬
borgs län njuter, efter föregifvande, att på sitt
hemort icke kunna föda sig, utan att stryka
landet omkring, sprida luxe, utbreda laster och
förförelser på orter, der måttlighet, dygd och
ärbarhet annars hafva sitt hemvist; och des¬
sa laster äro ej af ringaste art: de växa, gri¬
pa kring sig och hafva framgång till skada för
hvarje enskild; ja, de äro äfven mördande uti
både physiskt och moraliskt afseende. Gårdfa-
rihandlanden, med sitt insinuerande sött, nal¬
kas hvilken plats han behagar, och utbreder
sitt lockande gods. Hoppet hos ett annars dug¬
ligt tjenstehjon att med lätthet få prunka i en
lysande drägt och behaga, skapar, sedan tiden
är förliden till betalning af de lanta fjädrarné,
ledsnad, ånger och ohåg att arbeta, sedan det
satt sig i det predicament, att vid en flyttning
icke äga arbetskläder för hälsans bevarande nöd¬
vändiga. Om skadan för tjensthjönet vare nog
sagd t. Men huru desse kringstrykare bana sig
Bilagor till Borg. St, Prat. 1834- 6
8*
Den ra Februarii.
väg genom tjensthjon lill fri förtäring för sig
och kreatur på husbondens bekostnad •— huru
de på landet inqvartera sig nära intill städer¬
na, och äfven der om dagarne, på alla möjliga
sätt, med sitt kram förhjelpa tjensthjon från
åtnjutande af sin lön och endast för en duk
eller annat obetydligt lappri af 2 å 3 Riksda¬
lers värde till hjonet, njuta underhåll flere da¬
gar och således göra tjenare till hustjufvar, samt
hvad värre är, att de medföra lispundtals
arsenik till salu, hvarigenom, utom hvad af
tidningarna är bekant, så många mord blifvit
föröfvade inom några år, och ett icke längese¬
dan inträffat i Ingatorps socken uti min hem¬
ort, äro omständigheter, som fordra hvarje rätt¬
skaffens medborgares omtanka att, så vidt möj¬
ligt är, afhjelpa.
Jag förutser alltförväl att samma motstån¬
dare, som så hjeltemodigt bibehållit denna lands-
plågande ohyra vid sine på lögnens bekostnad
förvärfvade rättigheter, äfven nu skall fortfara
att bevara desamma; men då jag med visshet
känner, hvad kanhända flere af Ståndets le- ^
damöter äfven å sine hemorter erfarit, att från
socknarne närmast omkring Eksjö, snart sagdfc
talrika familier, som der icke kunnat vinna sin
tarfliga bergning, flyttat till förenämnde sock¬
nar inom Elfsborgs län, der de finna sin rundliga
bergning och trefnad, torde det tala för sig
sjelf, att det endast är lättjan och det beqvä¬
ma näringsfånget dessa riksresare idka lofligt
och olofligt, som genom nu gällande författnin¬
Den la Februarii.
83
gar för deras kringstrykande, hyllas; och då
arbetsflit vid landets odling, som utgör dess
hufvudnäring, så skamligt nedlägges, för att en
inrotad ovana, till lättingens beqvämligare lef¬
nadssätt, får fortfara, anser jag, så väl för lan¬
dets. trefnad, som den enskilde medborgarens
utkomst, att gårdfarihandel må upphöra, och
att gårdfarihandlande endast å marknader må
få afyttra sina tillverkningar. Slutligen, då
man vet att hvarje ort inom Riket icke saknar
sådane varor, som dessa kunna producera, till
samma pris och godhet, om icke genom luren¬
drägeri och tullförsnillning, som alldagligen för-
spörjes af sådane riksresare utöfvas, så blir det
aldrig något behof för Rikets öfrige provincer
att hemsökas af sådane, som dels genom den
lockande crediten och dels genom lågt vär¬
de å sina varor, förleda allmogen till behof,
som de ej hafva af nöden, men hindra deras
arbetslust och håg att sjelfve uppfylla desse be¬
hof, samt draga silfret ur riket att godtgöra
utlåndningen för sitt onödiga kram.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott
anhålles.
Stockholm den 12 Februarii 1834•
JV. E. Justelius.
N:o 22.
Ibland vigtiga föremål för Svenska Ko¬
nungars omsorg har varit den, att ett för all¬
mänhetens behof tillräckligt qvantum af salt
84
Den ia Februarii.
och spannmål, skulle alltid vara, för ett billigt
pris, att tillgå. Stegringen å förstnämnde va¬
ra under Gustaf Adolph den II:dres tid, hvar¬
till i Kongl. Placatet den 28 April 1628 såsom
orsak uppgifves: "att salt-handeln var mycket
belastad deraf, att de land och konungariken,
både dädan köpmannen saltet hämta och deri¬
genom han det hit föra skulle, voro alla med
krig och örlig så häftigt mot hvarandra spän¬
da, att man icke titan stor fara och besvär hit
bekomma kunde,’’ förmådde den store Konun¬
gen att göra salt-handeln till ett regale; men
då snart blef utrönt, att denna handel, sålun¬
da bedrifven, ej kunde hafva någon synnerlig
framgång, förklarades genom Kongl, placatet
den 18 April 162g, att hvar och en ägde, e-
mot erläggande af bestämd accis-afgift, salt¬
handeln fri hafva och nyttja. Sedermera har
utrikes handlande borgerskapet och skepps-re-
derierne i stapelstäderne, med undantag af nå¬
gre få ibland dessa, såsom Söderköping och
Kongelf, blifvit ålagdt att ej allenast till Riket
införskaffa salt, till ett bestämdt belopp för
hvarje stad, utan ock att utgöra och underhål¬
la ett ständigt saltlager, som för Götheborgs stad
är bestämdt till 6,000 tunnor. Erfarenheten
har visat att detta salt-lager alldrig behöft
tillitas. Förhållandet lärer ock hafva varit e-
nahanda i Stockholm och öfrige stapelstäder.
De betydliga capitaler, som äro i dessa
lager nedlagde, hafva varit för allmänna rö¬
relsen undandragne och döda. En årlig för-
D*n ta Februarii.
85
lust har häraf uppkommit för de handlande,
och om desse kunnat bereda sig någon minsk¬
ning deri, genom prisets höjande på det sälj¬
bara saltet eller å andra import-varor, så haf¬
va köparne fått vidkännas olägenhet deraf. Ål¬
la hafva således i mer eller mindre mån li¬
dit, och författningen, som påbjuder salt-lagrens
hållande, har äfven ofelbart bidragit lill ökan¬
de af den allmänt öfverklagade bristen på rö-
relse-capitaler i landet. Med det lif utländska
handeln vunnit och den säkerhet den för fram¬
tiden kan hafva att påräkna, med det recipro-
citets-system, som, genom product-placatels
uppliäfvande, emellan Sverige och de fleste hand¬
lande Nationer är gällande, och med beräkning
af de handlandes eget interesse att förse lan¬
det med en vara, sorn Anner afgång, skall man
visserligen ej äga att befara brist på salt för
landets eget behof, äfven om den tryckande
skyldigheten att hålla ständiga salt-lager, skul¬
le upphöra; och föreslår jag derföre att en under¬
dånig framställning till Konungen matte göras,
om uppliäfvandet af nämnde skyldighet.
Samma skäl, sorn förut äro anförde, kun¬
na åberopas emot nödvändigheten af stapel-
städernes åliggande att hålla ett bestämdt la¬
ger af spanmål, och dertill må läggas den lyck¬
liga erfarenhet vi äga, att Sverige sjelft produ¬
cerar i de fleste år tillräcklig, och i några öf¬
verflödig tillgång på spannmål för dess eget
behof, och att dessutom spannmålshandeln är
fri för alla classer af medborgare, då förut-
*
86
Den 12 Februarii.
nämnde skyldighet endast står qvar för de
handlande uti stapelstäderne.
Genom Kongl. Brefvet den i Martil 1820
afslogs viii städernes då sökte befrielse från i-
frågavarande åliggande, men Kongl. Maj:t be¬
hagade likväl dervid förklara ibland annat, att
om framdeles, förmedelst inskränkning i ma-
gazins-ini ättningens föremål, och upphörandet
af dess allmänna fournerings-åtgärder, ett fri¬
are fält öppnades för den enskilta industrien,
till inköp och uppläggande af större spann-
målsförråd, utan Statens öfverlägsna medverkan,
Kongl. Maj:t ville i Nåder vara benägen att
unna städernes handlande en sådan eftergift i
spannmåls iuförskrifnings- och upplags-skyldig-
heten, som förändrade omständigheter i ena el¬
ler andra fallet kunde medgifva. Då nu 0111-
ständigheterne synas hafva undergått en sådan
förändring, som i Högstberörde Kongl. Bref för¬
utsattes för Nådigt bifall till befrielse från
spannmåls-upplags-skyldigheten, föreslår jag alt
underdånig ansökning derom måtte förnyas.
Om remiss häraf till Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskoltet anhålles.
Olof Wijk.
N:o 23.
Det är för alia Sveriges innevånare och
synnerligast dess uppbördsman af mycken vigt,
huru sedelmyntet af commissarierne i Rikets
Den ii Febr uar i i.
87
penninge-verk betraktas, då det till inlösen
frambäres.
Rikets Högloft. Ständer hafva uti 56 §. af
i83o års Riksdags-beslut utstakat grunder- för
sedlars antagande eller cassation. Det hufvud¬
sak liga af dessa ganska obestämda föreskrifter,
innefattas uti 2:dra punkten, så lydande: ”att
den fjerdedel nedantill å höger, hvarå natnn-
teckningarne befinnas, och hvilken genom olik¬
heten i det så kallade fina trycket utvisar en¬
samt för sig sedlens rätta valeur, inlöses, dä
denna fjerdedel är fullständig och sammanhän¬
gande, utan att afseende göres å de stycken
af andra sedlar, som dervid må finnas bifogade.’
Om denna föreskrift skall, såsom vid många
tillfällen i Rikets Ständers Bank, efter ordaly¬
delsen tillämpas, så blifver följden, att ingen
sliten sedel kan antagas. Ty om äfven en bit
af papperet uti den högra fjerdedelen af sedeln
saknas, är denna fjerdedel ofullständig.
Rikets Ständer hafva likväl uti ingressen
till sagde föreskrift förutsatt, att det hädanefter
som hittills blefve beroende på vederbörande
commissariers urskiljning och uppmärksamhet,
att icke å ena sidan genom för långt sträckt
eftergifvenhet, hvarjehanda svekfulla företag och
försök till enfaldigas förvillande måtte under¬
lättas och befordras, eller Banken tillskyndas
förlust medelst dubbel inlösen af en och sam¬
ma sedel, men sedelhafvarens billiga anspråk
ej eller å andra sidan, genom öfverdrifven
stränghet, vid granskningen må blifva åsidosatta.
88
Den 12 F e b r u a r i i»
Huru vederbörande motsvarat Rikets Stän¬
ders förtroende sill deras urskiljning och upp¬
märksamhet j vill jag ådagalägga genom härjem¬
te åtföljande casserade sedlar. Dessa sedlar, be¬
stående af a:ne från Banken utgifne 8:skillin-
gar, hafva bägge det gemensamt, att på den hö¬
gra irdelen af dem, båda namnen finnas qvar
fullkomligt sammanhängande med så mycket,
att dess valeur ostridigt kan utrönas; på den
ena banco-sedlen saknas lill och med endast
några bitar af det rena papperet jemte högst
få bokstafver.
Den som har någon erfarenhet om våra
utelöpande sedlars beskaffenhet, skall otvifvel-
agtigt häpna, då han betraktar dessa casserade;
ty ostridigt är att största delen af i omlopp
varande sedelstocken, åtminstone de mindre
valeurerne deraf, är på sådant sätt att anse så¬
som oduglig; dymedelst och om uppbörds-
männen, som vanligen vid skatternes indrif-
vande pläga få de söndrigaste sedlarne, genom
slike cassationer tvingas på lika sätt rata fol¬
kets penningar, skola åtminstone de mindre be¬
medlade träffas af ett ganska liårdt slag.
Rikets Ständer hafva uti 3:dje punkten af
ofvanåberopade dess föreskrifter framställt det
väl synbart liberala, men efter min tanka icke
rigtiga stadgande, att om ock båda namnen
saknades på en sedel, blott det öfriga fanns,
densamma skulle kunna inlösas. Endast för
att göra taflan complett, bifogar jag en casse¬
rad 8 sk. bancosedel. Deraf kan inhämtas, att
Den 12 Februarii.
%
Herrar commissarier jemväl i denna del icke
följt föreskrift.
Vid sista Riksgagen väcktes fråga om ett
ändamålsenligt stadgande för sedlars antagande
eller cassation. Att den följd, som häraf upp¬
kom, icke motsvarat ändamålet, kan, af hvad
förut är framslälldt, inhämtas. Då det emed¬
lertid är af stor vigt, det ett sådant stadgan¬
de erhålles, så får jag härmed ödmjukeligen
framställa mina åsigter. En föreskrift härom
måste vara legal, lättfattlig och utestängande
all godtycklighet. Till vinnande häraf får jag
föreslå, att Bankens sedlar skola inlösas, då så
mycket af sedeln är qvar sammanhängande
med namnenj det valeuren med visshet bestäm¬
mas kan.
Då Bankens sedlar äro förbindelser åt se-
delhafvaren å en viss summa, är naturligt, att,
när sedeln har sagde egenskap, utgifva ren må¬
ste efter lag kunna tvingas igenlösa densam¬
ma. Detta stadgande vore således legalt.
Det är enkelt och lättfattligt, ty äfven den
enfaldigaste kan se, när namntekningen hänger
tillsammans med igenkänningsorden, hvilka icke
äfven för en sådan vore svåra att behålla i minnet.
Detta stadgande skulle jemväl utestänga
allt godtycke, ty en sedels egenskap för att va¬
ra duglig vöre då bestämdt gifven.
Den enda moderation, som härutinnan må¬
hända borde äga rum, vore att sedeln, i öfrigt
så beskaffad som sagdt är, äfven skulle inlösas,
om nedersta namnet till någon del eller helt
och hållet saknades; ty ofta nog händer att på
9°
Den 12 Februarii.
äldre brukade sedlar nedre narantelcningen för-
slites. Ej eller kunna, om detta förslag blifver
gällande, penningar lida någon förlust; ty när
namnen vore ett oeftergifligt vilkor för se¬
delns duglighet, försvunne all fråga om miss¬
tag och dubbel inlösen.
C. G. Rydin.
N:o 24.
Det är för alla Sveriges innevånare, och
synnerligast dess uppbördsman, af mycken vigt,
huru sedelmyntet af commissarierne i Rikets
penningeverk betraktas, då det till inlösen
frambäres.
Rikets Höglofl. Ständer hafva uti 56 §. af
i83o års Riksdags-Beslut utstakat grunder för
sedlars antagande eller cassation. Det hufvud-
sakliga af dessa ganska obestämda föreskrifter
innelattas uti 2.*dra puncten, så lydande: ”Att
”den fjerdedel nedantill åt höger, hvarå namn-
"teckningarne befinnas, och hvilken genom olik-
”heten i det så kallade fina trycket, utvisar en-
”samt för sig sedelns rätta valeur, inlöses då
"denne fjerdedel är fullständig och samman¬
hängande, utan att afseende göres å de styc-
"keu af andra sedlar, som dervid må finnas
”bifogade.”
Om denna föreskrift skall, såsom vid mån¬
ga tillfällen, hufvudsakligast i Riksgälds-Contoi-
ret, efter ordalydelsen tillämpas, så blifver följ¬
Den 12 Februarii.
91
den alt ingen sliten sedel kan antagas. Ty om
äfven en bit af papperet uti den högra fjer-
dedelen af sedeln saknas, är denna fjerdedel o-
fullständig.
Rikets Ständer hafva likväl uti ingressen
till sagde föreskrift förutsatt, att det hädanef¬
ter soin hittills blefve beroende på vederbö¬
rande commissariers urskiljning och uppmärk¬
samhet, att icke å ena sidan, genom för långt
sträckt eflergifvenbet, hvarjehanda svekfulla fö¬
retag och försök till enfaldiges förvillande måt¬
te underlättas och befordras, eller Riksgälds-
Contoiret tillskyndas förlust medelst dubbel in¬
lösen af en och samma sedel, men sedelhafva-
rens billiga anspråk ej eller å andra sidan, genom
öfverdrifven stränghet, vid granskningen må
blifva åsidosatte.
Huru vederbörande motsvarat Rikets Stän¬
ders förtroende till deras urskiljning och upp¬
märksamhet vill jag ådagalägga genom härjem¬
te åtföljande casserade sedlar. Dessa sedlar, be¬
stående af 3:ne från Riksgälds-Contoiret utgif-
ne sedlar, en på i R:dr och de öfriga på 16
sk., hafva alla det gemensamt, att å högra fjer-
dedelen af dem båda namnen finnas qvar full¬
komligt sammanhängande med så mycket af
trycket, att dess valeur ostridigt kan utrönas.
På de 2:ne Rrgdssedlarne, eller R;drssedeln och
den ena i6:sk.-sedeln, saknas till och med nå¬
gra bitar af det rena papperet, jemte högst få
bokstäfver.
Den som har någon erfarenhet om våra
92
Den 12 Februarii.
utelöpande sedlars beskaffenhet, skall otvifvel¬
aktig!; häpna, då han betraktar dessa casserade,
ty ostridigt är, att största delen af i omlopp
varande sedelstocken, åtminstone de mindre va-
leurerne deraf, är på sådant sätt att anse så¬
som oduglig; dymedelst och om uppbördsmän-
nen, som vanligen vid skatternas indrifvande
pläga få de söndrigaste sedlarne, genom slika
cassationer tvingas på lika sätt rata folkets pen¬
ningar, skola åtminstone de mindre bemedlade
träffas af ett ganska båldt slag.
Rikets Ständer hafva uti 3:de puncten af
ofvanaberopade dess föreskrifer framställt det
väl synbart liberala, men efter min tanka icke
rigtiga, stadgande, att om ock båda namnen
saknades på en sedel, blott det öfriga fanns,
densamma skulle kunna inlösas.
Vid sista Riksdagen väcktes fråga om ett
ändamålsenligt stadgande för sedlars antagande
eller cassation. Att följden, som häraf uppkom,
icke svarade emot ändamålet, kan af hvad för¬
ut är framställdt, inhämtas. Då det emedler¬
tid är af stor vigt, det ett sådant stadgande er-
hålles, så får jag härmed ödmjukligen framstäl¬
la mina åsigter. En föreskrift härom måste va¬
ra grundad på trenne oeflergiflige vilkor. Den
måste nemligen vara legal, lättfattlig och ute¬
stängande ali godtycklighet. Till vinnande här¬
af, får jag föreslå; att Riksgälds-Contoirets sedlar
skola inlösas, "då så mjclcet af sedeln är qvar
”sammanhängande med namnen, det valeuren
med visshet bestämmas kan."
Den 12 Februarii.
93
Då RiksgäldsContoirets sedlar äro förbin¬
delser åt sedelhafvare!! å en viss summa, är
naturligt, att enär sedeln har sagde egenskap,
utgifva leli måste efter lag kunna tvingas att i-
genlösa densamma.
Detta stadgande vore således legalt.
Det är enkelt och lättfattligt, ty äfven den
enfaldigaste kan se när namnteckningen hän¬
ger tillsammans med igenkänningsorden, hvil¬
ka icke äfven för en sådan vore svåra att be¬
hålla i minnet.
Detta stadgande skulle jemväl utestänga allt
godtycke, ty en sedels egenskap för att vara
duglig, vore då bestämdt gifven.
Den enda moderation, som härutinnan må¬
hända borde äga rum, vore alt sedeln, i öfrigt
så beskaffad som sagdt är, äfven skulle inlösas,
om nedersta namnet till någon del eller helt
och hållet saknades; ty ofta nog händer, att på
äldre, mycket brukade sedlar, nedre namn¬
teckningen förslites. Ej eller kunna, om
detta förslag blifver gällande, penningar lida
någon förlust; ty när namnen vore ett oef¬
tergiflig! vilkor för sedelns duglighet, försvunne
all fråga om misstag och dubbel inlösen.
C. G. Rydin.
N:o a5.
Vid sednaste Riksdag yrkades uti flera
Stånd förbättrade åtgärders vidtagande för väs¬
94
Den 12 Februarii.
lingen af obrukbara Riksgäldssedel’. Rikets
Höglofl. Ständer beslöto då, att vid denna väx¬
ling skulle tillämpas samma grunder, som föl¬
jas uti Banken vid emottagandet af dess små¬
sedlar, när de äro för allmänna rörelsen otjen-
lige. Man förmodade att dermed det öfverkla-
gade förhållandet borde blifva afhulpet, men
ännu har ingen särdeles lättnad i den delen
inträffat. Dessa sedlar, hvilka likväl utgöra en
icke obetydlig del af Rikets gångbara mynt, ä-
ro, i den mon de blifva gamla, allt mer och
mer afskräckande att emottaga, dels emedan
man saknar tillräcklig utväg för deras omväx¬
ling, dels ock derföre att denna är förbunden,
sorn det vill synas, med en nog godtycklig be¬
handling, hvarföre man, vid emottagandet af en
gammal mindre Riksgäldssedel, icke rätt kan
bestämma, 0111 den vid. utvexlingen blifver cas¬
serad eller icke, Då emedlertid ett sådant för¬
hållande är högst menligt uti den allmänna rö¬
relsen och, åstadkommer många obehagligheter
man och man emellan, samt obehöriga förluster
för enskilde medborgare; tager jag mig frihe¬
ten föreslå, att Höglofl. Stats-Ulskottet vid in¬
nevarande Riksdag täckes vidtaga bestämda åt¬
gärder, som kunna afhjelpa denna förlägenhet.
Dertill skulle, efter min tanka, bidraga, om, lika¬
som uti Banken, vissa säkra, icke för svåra, kän¬
netecken bestämdes å en Riksgäldssedel, som
till omväxling borde antagas, och hvilka kän¬
netecken för allmänheten, så väl i landsorter-
ne som i hufvudstaden, genom dagbladen kun»
Den 12 Februarii.
gjordes; om, i fall Riksgäldssedlarne skola fort¬
fara att förblifva uti omlopp, formatet å dem,
likasom stilarnes storlek för de olika valeurer-
na bestämdt åtskiljdes; om ränterierne alltid
voro försedde med tillräckligt belopp till om¬
växlingen erforderlige nya sedlar, och om ränt-
mästarne eller de som med omväxlingen hafva
befattning, erhålla ett lämpligt deremot sva¬
rande arfvode, häldst någon viss procent af den
omväxlade summan, emedan erfarenheten har
lärt, att man derförutan icke af dem kan vänta
sig den beredvillighet vid denna befattning,
som allmänheten har rätt att fordra.
Jag anhåller om remiss härå till Ilöglofl.
Stats-Utskottet.
Stockholm den 12 Februarii 1S34*
Eric M. Leffler.
N:o 26.
Med anledning af flere derom under sist-
lidne Riksdag gjorde motioner, beslutade Rikets
Höglofl. Ständer att omväxling af förslitne smär¬
re bancosedlar äfven skulle få ske inom låne-
contoiren uti Götheborg och Malmö släder. Det¬
ta har sedermera kommit till verkställighet
och visat sin välgörande verkan för det all¬
männa. Det enda man dervid ännu kan haf¬
va att klaga öfver, är det att lånecontoiren ic¬
ke äro jämnt försedde med nya sedlar, hvilket
förorsakar flera veckors uppehåll emellanåt, då
under tiden ingen omväxling kan ske, hvilket
Den 12 Februarii.
Ster är menligt, i synnerhet för till bemalte
stäcler inkommande allmoge och resande, som
då icke kunna ombyta medhafvande gamla sed¬
lar. Till förekommande häraf, tager jag mig
friheten föreslå, att länecontoireii hädanefter
må, på sätt Höglofl. Banco-Utskottet tjenligast
finner, varda försedde med erforderligt belopp
nya hancosedlar, så att omväxlingen inom dem
må lika oafbrutet fortgå, som härstädes uti
Banken. Den föreskrift, som man vid sista
Riksdag lemnäde, att lånecontoiren endast skul¬
le erhålla en mindre summa småsedlar i sen¬
der, till dess de derföre inväxlade gamla sed¬
lar voro till Banken ingåligne, och som för¬
orsakat det omtalade uppehållet uti omväxlin¬
gen, innebär eli, i min tanka, numera alldeles
öfverflödig försigtighet, då, efter så många års
väl genomgångna revisioner, man nogsamt för¬
nummit att samma varsamhet i begagnande af
Bankens medel derstädes användes, som inom
Banken. Dessutom är ansvarigheten för smu-
Sedelsbeloppet vida mindre betydlig i anseen¬
de till summan, än den som åligger styrelser-
lie för ofta nämnde lånecontoir, i anseende till
de millioner, som de för öfrigt hafva om hän¬
der. Jag anhåller om remiss härå till Höglofl.
Bancö-Utskottet.
Stockholm den 12 Februarii 1834-
Eric M. Leffler.
Den 12 Februarii.
97
N:o 27.
Genom Kongl. Resolutionen på städernas
besvär af den 26 October 1723 §. 26 och
Kongl. Brefvet af den 27 Mars 1819, är fcire-
skrifvet, att uti magislraternes närvaro och un¬
der deras uppsigt böra taxeringsman i städer¬
na utväljas af borrerska pet, hvilka då, sedan
de aflagt vanlig taxeringsed, äga uppå deras
samveten skatta och uppsätta hvad hvar och
en af deras medbroder, efter en rätt propor¬
tion af dess förmögenhet, handel, handtering
och näring bör till staden betala. Är' taxe-
ringsmännen uti deras meningar ski 1 jäktige och
icke kunna blifva öfverensstämmande, eller ock
taxera någon högre än sig borde; så åligger
Konungens Befallningshafvande, om han är till¬
städes på rådstugan med magistraten allena,
att lägga dem emellan, och vore den som der¬
med är missnöjd icke obetaget att deröfver an¬
föra besvär, i senare fallet hos Konungens Be¬
fallningshafvande, och i det förra hos Kongl.
Majrt.
Ofvanberörde stadgande har i följd af för¬
ändrade förhållanden blifvit mindre lämpligt,
emedan sammanskotten i städerna äro af olika
beskaffenhet, häldst en del utgöres af borger-
skapet, en del af stadens samtlige invånare, en
del af jordägare och en del af husägare, och der¬
före hafva taxeringarne i städerna falt en stör¬
re vigt, än som med nämnde stadgande afsetts,
Bilagor t. Borg. St. Prot. 1834■ 7
98
Den u Fel>maril.
hvadan i de städer, hvarest jag länner förhni¬
la lidet, så tillgår, att en utaf alla classer vald
committé, som äfven plägar vara uppdraget
att beskatta bevillningen, väljes på allmän råd¬
stufva af alla skattdragande, hvilken derefter e-
mellan hvarje class fördelar skattebidragen,
hvarefter den, som med åtgärden är missnöjd,
anför besvär bos magistraten inom af denne
allmänt kungjord lid, hvarifrån den missnöjde ä-
ger att vända sig med besvär, först tili Konungens
Befallningshafvande och sedermera till Kongl.
.Majit; men som det ofta händt, att klagande
gått förbi magistraten direele till Konungens
Befallningshafvande, som äfven dylika besvär
upptagit, och det är alldeles olämpligt, att ma¬
gistraten inblandar sig i taxeringen, innan
den genom besvär underställes dess ombepröf-
vande, likasom att dylika besvär kunna i för¬
sta instancen upptagas till pröfning af en hö¬
gre och af en lägre auctoritet; så vågar jag fö¬
reslå, att ifrågavarande stadgande måtte erhål¬
la följande lydelse:
”Taxeringsman för städernes enskilta be¬
hof väljas på allmän rådstuga inför magistra¬
ten af alla skattdragande borgare och invåna¬
re, hvilka, sedan de inför magistraten aflagt ta¬
xeringsed, sammanträda och efter utväljandet
af en bland sig, som förer ordet, på deras sam¬
veten skatta och uppsätta hvad hvar och en,
efter en rätt proportion af dess förmögenhet,
inkomst, bandel, handtering och näring, eller
iijnehafvande af hus och tomt samt jord, bör
Den 12 Februarii.
99
till staden betala, efter de grunder som för hvar¬
je stad äro eiler kunna blifva stadgade, hvar¬
vid, om skiljaktiga meningar uppstå inom com-
mitteen, de flestes, eller, om paria vota inträf¬
fa, den som biträdes af ordföranden, utgör be¬
slutet, hvaröfver den som dermed är missnöjd,
äger att, inom af magistraten, efter förrättnin¬
gens slut kungjord tid, besvär anföra hos ma¬
gistraten. Är den klagande icke nöjd med ma¬
gistratens utslag, må han besvära sig hos Ko¬
nungens Befallningshafvande i länet inom i4
dagar efter utslagets afkunnande, och skulle han
icke eller vara nöjd med Konungens Befall-
ningsliafvandes beslut, är honom obetaget att
inom 3o dagar från af utslaget erhållen del,
anföra underdånig klagan hos Kongl. Majit,
som till dess Handels- och Finance-Expedition
bör ingifvas.”
Om remiss häraf till Economie- och Be-
svärs-Utskottet, får jag vördsammast anhålla.
Stockholm den 12 Februarii 1834-
C. V. Olbers.
Den i 7 Februarii.
N:o 28.
Det sekel gamla åliggande för stapel-slä-
derne i Riket, att hålla ett ständigt förråd el¬
ler nederlag af salt, hvaröfver ägarne ej få dis¬
lOO
Den 17 Februarii.
ponera ulan i behofvets stund, efter särskilt
erhållet tillstånd, med skyldighet att åter fylla
detsamma, ett åliggande, tillkommet under en
tid, då sjöfarten uppå aflägsnare utrikes plat¬
ser var mindre idkad, och ankomsten af ett
saltfartyg mera sällsynt, har visat sig i allmän¬
het, under denna tidslängd, å ena sidan, vara
utan ändamål och obehöfligt, samt å den an¬
dra, allt för betungande stapelstädernas borger¬
skap, att nu ej den stund vore förhanden, då
man ej, utan uppenbar orättvisa, kan motarbe¬
ta befrielsen ifrån detta tryckande och ända-
målslösa onus.
Säkert hafva ej de fleste stapel-städer i
Riket, af behofvet dertill föranledde, ännu bru¬
tit detta ständiga nederlag af salt, örn icke för
alt hvarje decennium fylla det qvantum som
under tiden onyttigt bortsmält; och för att vi¬
sa ungefärligen den förlust, som blott under
den korta tiden af 2 5 år kan uppslå, må jag
nämna, att örn jag upptager de 620 tunnor salt,
hvilka den stad, i hvars ständiga nederlag jag
samma tid deltagit, är pligtig att ulgöra, till
ett inköpspris af 3i R:dr pr t;a, befinnes i detta
nederlag ett nedlagt capital af B:coR:dr2,i7o: —
hvartill 25 års intresse å 6 proc. „ 3,255: —
Dessutom, då man af erfaren¬
heten vet, att 4 å 5 procent
utgör den årliga insmältnin-
gen å salt, (och som här
med annat salt måste fyllas,)
Transport B:co R:dr 5,425: —
Den ii Februari!.
101
Transport B.-eo R:dr 5,4u5: —
kommer efter sednare beräk¬
ningen att efter 20 års tid ett
nytt qvantum emot det bort¬
smälta att inläggas med ett li¬
ka capital af , 2,170: —
och 5 års ränta derpå å 6 proc. „ 651: —
samt 5 års ytterligare bortsmält-
ning å 25 proc 542: 34
uppkommer under a5 år ett ned-
lagdt capital 8,788: 34
hvaremot i behåll endast återstå
465 tunnor salt . . . . . „ 1,627:24
och således uppå 620 tunnor en
ren förlust af . . B:co R:dr 7,161: ■—•
en beräkning, den någon sakkunnig ej lärer be¬
strida. Besinnar man derefter, att samtlige
Rikets stapelstäders nederlagsskyldigbet utgöres
af omkring 3o,ooo tunnor, uppkommer under
samma lid af 25 år, en ren förlust för samma
städers handlande och skeppsredare af icke
mindre än B:co R:dr 346,000, hvilka vida bät¬
tre kunna användas till handelns förkofran och
förmån.
Jag anhåller derföre att detta onyttiga och
högst tryckande onus måtte för Rikets stapel¬
städer upphöra, så mycket billigare, som dessa
städer derjemte äro ålagde, att, ehvad behofvet
det kräfver eller icke, årligen införskaffa från
utrikes ort ett qvantum salt, utgörande 5 gån¬
ger det tunntal, som finnes uppå det ständiga
102
Den 17 Februari i.
nederlaget upplagdt, eller vid försummelse der¬
af underkastas ett vite af 8 sk. B:co för hvarje
felande tunna, hvilken afgift till Kongl. Corn-
inerce-Collegium ingår. Och örn än detta sed¬
nare åliggande må qvarstå, så stridande eljest
emot närvarande liberala åsigter, åsyftande upp-
häfvande af allt tvång vid idkandet af borger¬
liga yrken, yrkar jag likväl att det utsatte vi¬
tet ej må kunna utlagas eller affordras, då med
godkände bevis kan fulltygas, att under loppet
af det år, då införskrifningsskyldigbeten ej till
fullo blifvit uppfylld, någon brist uppå salt ej
försports på stället eller orten deromkring,
Om remiss lill höglofl. Besvärs- och Eco-
nomie-Utskotlet anhålles.
J. U. TVinberg.
N:o 29.
Då det föremål, hvilket innefattas i den¬
na motion, stadga och säkerhet i våra mynt-
lorhållanden, onekligen utgör det vigtigaste som
kan förekomma vid detta Riksmöte och äfven
föranledt detsamma, och ehuru detta ämne
blifvit så väl vid föregående Riksdagar, som dere¬
mellan i skrifter och dagblad på så mångfal¬
digt och olikartadt sätt framstäldt, afhandladt
och nästan utlömdt, må det äfven tillåtas mig,
ehuru visst misströstande om egen förmåga och
kännedom, att få framställa en egen åsigt, då jag
ej funnit den omfattad eller utvecklad af någon
föregångare. Den lemnäs till skärskådande af
Den 17 Febru ar i i.
io3
det Utskott, som bäst är i tillfälle att pröfva
dess balt och användbarhet, antingen i helt
eller i någon särskild omständighet.
Lika med Herr Banco-Secreteraren uti dess
skriftliga anförande till Herrar Banco-Fullmäg-
tiges protocoll d. f\ April sistlidet år, i afseen¬
de på Svenska Bankens organisation, anser jag
vår Bank, företrädesvis framför andra Banker,
vara af den mäst omfattande egenskap, genom
dess flersidiga ändamål. Visserligen skulle den,
lika med Hamburgs och andra dylika Banker,
utgörande sålunda blott en Depositions- eller
Växlings-Bank, med full valuta i metall vara
fotad på en så solid grundval, att endast en
fullkomlig laglöshet och yttre våld kunde rub¬
ba den.
Den skulle då bereda dess delägare den
högsta möjliga säkerhet och nytta, men dess
verkningskrets skulle ock cj sträcka sig derut¬
öfver. Det nästan icke mindre vigtiga ända¬
mål att såsom en lånanstalt underlätta och un¬
derstödja företag af alla slag, äfvensom dess
mindre vigtiga, men ofta hälsosamma syfte att
någon gång bispringa Staten, så vidt detta kan
ske utan rubbning af Bankens hufvudsakliga och
egentliga föremål, skulle derigenom gå förlorade.
Och skulle det problemet lösas, huru en Bank¬
inrättning med bibehållande under alla skiften
af en fullkomlig säkerhet för delägarne i den¬
samma, kunde uppfylla sina olika förbindelser,
vore onekligen en sådan Bank funnen, som, fö¬
reträdesvis framför andra, vore nyttig och för¬
månlig för Riket.
Den 17-Februarii.
En Depositions- och en Läne-bank hafva
dock så olika syftemål, att de sammanblandade
svårligen kunna verka, utan att den ena in¬
kräktar på den andras område, och svårt är
att urskilja, och än svårare att bibehålla en
jemnvigt dem emellan.
Jag anser derföre nödvändigt:
1:0 att helt och hållet skilja dessa 2:ne
Banker ifrån hvarandra, hvarigenom den ena
blifver endast en Deposit-Bank, och den andra
endast en Läne-Bankj men
2:0 att, oaktadt detta åtskiljande, låta dem
förenade verka och understödja hvarandra, i
deras särskildta befattningar.
Om en Depositions-Bank emot sina ute¬
löpande pappers-valutor, qvittencer eller insält-
ningsposter äger en motsvarande summa i me¬
tall, uppfyller den fullständigt sitt ändamål
och har ej behof af annat öfverskott, än hvad
lill administrationskostnad kan åtgå. Vår Vä¬
xel-Bank är ej i denna lyckliga författning, då
man tager till grund den vid förra Riksmötet
af Rikets Ständer faststälda och af Kongl. Maj:t
sanctionerade beräkning af 128 skillingar för
hvarje Riksdaler efter 1664 års myntfot, och om
hvars rubbning yäl fråga ej bör kunna upp¬
stå. Den äger derutöfver många millioner u-
telöpande sedlar, hvilka, om man förutsätter
möjligheten af allt silfvers uttagande ur Ban¬
ken, ej kunde på enahanda sätt inväxlas. Der¬
emot kan man ej neka, att ju denna återstå¬
ende sedelstock, ehuru, i närvarande stund, li¬
Den 17 Februärii.
io5
ka berättigad till silfverultagning, dock ej sak¬
nar säkerhet uti de tillgångar Läne-banken ä-
ger, en säkerhet, som då den under de mest
missgynnande omständigheter är fullt tillräck¬
lig, äfven i opinionen hör kunna någorlunda
motsvara den, silfverinnehafvaren kan äga. Dess
valutor bestå dels i andra metaller tin silf¬
ver, dels i jord, dels i enskilda personers för¬
bindelser och tillgångar m. m.
Men då nu alla Växelbancosedlars inne¬
hafvare äro lika berättigade till erhållande af
silfvervaluta, bör denna Växelbanks sedelstock
småningom förminskas, utan att denna minsk¬
ning skulle ske på bekostnad af innehafvarnes
lagliga rätt.
Jag vill föreställa mig, att denna gordiska
knut skall utan svärdsegg kunna lösas, unge¬
färligen på följande sätt.
Läne-Banken må härefter utgifva sedlar,
hvilka till utseende, stämpel, format och lydel¬
se, utom hvad sjelfva ordet Länebank i stället
för Växelbank beträffar, och hvad särskilt ne¬
danföre nämnes, kunna vara enahanda med Vä¬
xelbankens. Dessa sedlar tillkomma, dels vid
utgifvandet af nya lån i Banco-Disconterne
och Handels-Disconterne, dels vid nya belänin-
gar eller omsättningar af jern och andra lån¬
bara effecter, dels vid erhållande nya lån å
fastigheter i städer och jord på landet, hvare¬
mot alla till Läne-banken ingående Växel-ban¬
kens sedlar för liqvider af räntor och afbetal-
ningar till Discontlån, till utlösen af jern och
Den 17 Februarii.
andra effecter, samt till lån å jord å landet
och lius i städer, komma alt indragas och an-
nulleras. Vid första påseende synes det, som
skulle detta utbyte af Växel-bankens emot Lä-
ne-bankens sedlar ej blifva tillfylleslgörande,
synnerligen då Länebanken ej kunde förvägra,
att i sina liqvider äfven emottaga sina egna
nya utelöpande sedlar. Men då man eftersin-
nar, alt bela omsättningen af Banco-Disconter-
ne, utgörande 8 millioner R:dr, bör vara verk¬
ställd på 2i år, Handels-Disconternas fonder,
utgörande en million, omsättas på 4 månader,
alla beläningar af jern och andra effecter, ut¬
görande nära 2 millioner, inom 1 högst ii års
tid, samt capital- och ränteafbetalningar å fa-
stighetslånen, uppgående årligen till omkring
60,000 R:dr, är det att förmoda, det under i-
akttagande deraf, att Länebanken endast åter
låter utgå sina egna sedlar, men alltid innehål¬
ler Växelbankons, desse senare valutor kunna
årligen indragas ur allmänna rörelsen, till ett
ganska betydligt belopp. Och då hvarje ny
låntagare ej allenast känner det vilkor, hvar¬
under nya lån beviljas, det att erhålla Läne-
hankens sedlar, och äldre låntagare äfven med
denna myntsort äro berättigade att afbörda
gamla lånskulder, kunna inga billiga anlednin¬
gar till klagomål eller prejudice förebäras.
Denna operation kan år efter år fortfara,
och under det den genom denna annuela in¬
dragning af Växelbankens sedlar bereder ökad
tillgång för dess öfrige sedelinnehafvare, uti
Den 17 Februarii. 107
Bankens silfver-förråd, lättar den och ökar med
hvarje år säkerhet för sjelfva realisationen, u-
tan hinder för densamma att när som häldst
kunna taga sin början.
Sedan vi sålunda trott oss kunna efter hand
bereda en ökad och tillräcklig säkerhet för Väx¬
elbankens borgenärer, återstår att tillse det Lä-
nebankens utelöpande valutor kunna bibehålla
det värde, som gör det jemngodt med de sed¬
lar, hvilkas inlösen är funderad på en mot¬
svarande silfvertillgång. De äga redan ett vär¬
de genom den säkerhet i andra metaller och
mineralier, i jord och personlig förmögenhet,
utom Statens obligationer, som i numerairen
motsvarar en vida större summa, än den ullö-
pande sedelstocken.
Om af Länebanken iakltages den princip,
att uppå jordegendomar hädanefter belånas högst
|:del af egendomens taxeringsvärde, 0111 sam¬
ma beläningsgrund följes vid lån uppå sådane
hus i städer, som äro deltagare uti accredite-
rade brandstods-inrättningar, om vid lån å ef-
fecter |:del eller högst hälften af deras gång¬
bara värde finge belänas; kan man ej förneka
Länebankens sedlar, under äfven de minst gyn¬
nande förhållanden, den fullkomliga credit,
som en så beskaffad säkerhet måste medföra.
Såsom ett exempel, huru ett lands sedelmynt
ej har egentligen behof af att vara funderadt
på silfver, utan på jord och inhemsk förmö¬
genhet för att bibehålla ett stabelt värde, må
anföras vår grannes Danmarks 1813 inrät¬
\
108 Den 17 Februarii.
tade Riksbank, sedan 1818 känd under namn
af National-bank. Denna Bank, väl tillkommen
genom ett maktspråk, hvarigenom alla landt-
och stadsegendomar i Riket belädes med en af¬
gift af sex procent, ägde likväl endast denna
säkerhet till grundval. Riksbank-sed.larne til¬
lädes ett silfver-värde och emottogos af Staten
och i enskilda förhandlingar efter samma
värde. Desse sex procent af egendomsvärdet
skulle dock utgå uti silfver, och stod det hvar¬
je egendomsägare fritt, att antingen utlösa den¬
na prioriterade inteckning på en gdng, eller
låta den innestå, under hvilken tid 6^ procent
interesse betalas, inberäknad amorlisser.nents-af-
giften. Sedlar utgåfvos, hvaremot de utelöpan¬
de courant-sedlarne, till nästan intet väl de sjunk-
ne, indrogos. Till den sedan derpå grundade
National-banken har Konungen i Danemark
lemnat sin försäkran, för sig och sina efterträ¬
dare, att aldrig medelbart eller omedelbart in¬
verka uppå Bankens lag och reglemente, eller
någonsin göra ingrepp uti de tillgångar och
penningar Banken har i sitt förråd, en för¬
säkran sorn till denna dag, troget uppfyld, hav
beredt denna Banks utelöpande pappersmynt
det säkra och stadigvarande värde detsamma
fortfar att bibehålla. Likasom sålunda denna
Bank äger sin grundfond ej uti silfver, men i
jord, likaså .bör vår Länebank, hvilken äfven
må bereda sig ränte-afbetalningar i silfver, ef¬
ter den antagna realisations-grunden, om så nö¬
digt pröfvas, såsom fotad på valuta i jord, me¬
i
Den 17 F e b r u a r i
taller etc., Lunna Libelialla sina utelöpande sed¬
lar, vid samma stadigvarande värde, under
samma orubbliga villkor å Regeringens sida.
Förhållandena äro i det hufvudsakliga lika,
och verkan bör då blifva densamma. Och när
den dag inträffar, att den utelöpande Växel-
banks-sedelstocken äger full valuta i Bankens
silfverhvalf, må det bero uppå Banco-styrelsen,
att vid skeende utbetalningar af Länebanken,
äfven med Växelbankens sedlar jemna förhål¬
landet emellan desse båda Bankers utelöpande
sedlar, emot deras motsvarande valutor.
Ett hnfvudvillkor för framgången af den¬
na realisation, och hvarförutan det vöre utan
ändamål att söka tillvägabringa den, vore Kgl.
Majrts Nådiga sanction derå och försäkran alt
så väl Växel- som Länebankens sedlar emotto-
gas till lika värde uti Kronans uppbörd och
intrader, äfvensom att dessa Bankers sedlar, vid
skeende utbetalningar för Statens räkning, må¬
ste såsom jemngoda lika anses och emottagas.
Ett sådant förklarande vore äfven tillräckligt,
att bereda dessa båda Bankers utelöpande sed¬
lar enahanda värde i allmänhet, såsom i alla
transuctioner och förhandlingar samt i handel
man och man emellan, hvarpå ingen tvifvel
bör uppstå, då man ser att privata Bankers
sedlar, utan att hvarken äga denna säkerhet el¬
ler förmån, till lika värde börja att emottagas.
Ock skulle äfven den händelse inträffa, att ett
agio kommer att uppstå emellan Växel- och
Länebankens sedlar, ett ondt som hufvudsakli-
I 10
Den 17 Februarii.
gen skulle uppkomma på den ort» der Ban¬
ken har sin plats, oell eler silfver-uItagningen
kan utan vidare kostnad verkställas, men säl¬
lan i aflägsnare landsorter, så skulle vådan af
detta dubbla mynt, äfvensom skillnaden i vär¬
det, ej blifva af någon betydenhet, eller orsa¬
ka någon oreda i våra vanliga penningeförhål-
landen, utan endast utgöra en tillfällig specu-
lation för dagen , hvilken likväl ofta motarbe¬
tades af det myntade silfiets alliage med 25
procent koppar, som gör detsamma i allmän¬
het, och utan kemisk upplösning eller tillsätta
af finare silfver, mindre afsättligt och begärligt
på utrikes orter.
Likväl som ett sådant möjligen uppkom¬
mande agio emellan Växel- och Läne-bankens
sedlar dock är af någon vigt, och, ehuru rät¬
tande sig mera efter opinionen och specula-
tions-andan, än efter det verkliga värde hvarje
Banks sedlar kunna äga, är ett ondt, måste man
vid en myntreglering söka minska eller allde¬
les förtaga dess elaka verkan. Mig vill det sy¬
nas, som skulle alla Läne-bankens sedlar, utom
förutnämde förmån att emottagas i allmänna
uppbörder, äfven utfärdade med löpande 2 pro¬
cents årlig ränta, som af Länebanken för fulla
månader inlöstes, skulle förskaffa dem en be¬
gärlighet, fullkomligt uppvägande det företräde
växelbanco-sedelns innehafvare ägde att derfö¬
re undfå silfver, måhända äfven i landsorterna
gjorde dem mera sökta än dessa. Den nega¬
tiva förlust, eller minskning i vinst som ge-
Den 17 Februarii,
111
norn denna ränteutbetalning tillskyndades Ban¬
ken, vore obetjullig emot det stora ändamål,
genom detta öfter vunnes.
En invändning, att, genom en sådan dub¬
bel sedelutgifning, tvänne slags mynt i Riket
uppstå, bemöter jag med det svar, alt vi re¬
dan länge ägt dem uti Banco- och Riksgälds-
sedlar, och att jag ej inser någon orsak, hvar¬
före ej desse sednare, förut garanterade af Ban¬
ken, ej kunna när som häldst indragas eller ut¬
bytas, emot Växel-bankens eller ock Läne-ban-
kens valutor, hvilket innehafvarne häldst önska.
Desse äro liufvudgrunderne till den förän¬
drade organisation af Växel- och Läne-bankens
särskilta befattningar jag vågat föreslå, till un¬
derlättande af en realisation, med hvars verkstäl¬
lighet någon åtgärd nog kommer att vidtagas.
Jag har ej af nöden att mera detallieradt ut¬
veckla dem, hvilket, i den händelse de i nå¬
gon nion skulle anses antagliga, Uiltare låter
verkställa sig af det Utskott, som äger närma¬
re kännedom om vår Banks ställning och för¬
måga.
Slutligen anser jag mig böra omnämna den
ytterligare fördelen denna operation kunde med¬
föra. Då Läne-bankens sedlar ej äro fundera¬
de på silfver, utan äga sitt motsvarande värde
uti jord och andra metaller, kan dess sedel¬
stock, hvilken onekligen bör äga ett faststäldt
och ej för högt uppdrifvet maximum, som i
intet fall får öfverskridas, likväl något utsträc¬
kas utöfver dess närvarande behof, och i den
i 12
Den 17 Februarii.
mån säker valuta deremot deponeras och blif-
ver ansvarig. För en så beskaffad Länebank
kan det under sådane forhållanden, och med
bibehållande af en sådan säkerhet, vara tämli¬
gen likgiltigt, om dess sedelstock utgöres af 10
eiler 20 millioner eller äfven något derutöfver.
Tvärtom blifver dess tillfälliga förökning eller
förminskning den säkraste regulator af behöf-
ligt mynt, för personer som kunna praeslera
säkerhet.
Och då man dessutom har anledning för¬
moda att flere hypotheks-föreningar, hvilka äro
på vägen att bilda .sig, sannolikt ej lära un¬
derlåta att antingen medelbarligen eller ome¬
delbarligen anmäla sig för att i större eller
mindre mån önska Statens mellankomst och bi¬
träde för befästandet af en eljelst måhända i
längden svigtande credit, skulle möjligen en vi¬
dare utsträckning af Läne-bankens rörelse, på
ofvananförde sätt, underlätta desse hypotheks-
föreningars bestånd, eller, önskvärdt nog, till¬
äfventyrs göra desse tilltänkta låne-anstalter o-
behöfliga.
Att i alla fall hela denna operation med
Läne-banken, företagen på försök, på längre el¬
ler kortare tid, i större eller mindre scala,
både i verkligheten och opinionen befästar sjelf¬
va realisationen, eller säkerheten för silfver-
utväxlingen, tyckes ej vara I vifvel underkastadt,
i hvilket ändamål den äfven är till skärskå¬
dande framlagd.
J. U. feinberg.
Den 17 Februarii,
N:o 3ö.
Viii sista Riksdag väcktes motion otti rät¬
tighet att uti låne-contoiret i Götheborg få be¬
läna varor, men hvilken ej beviljades, utan be¬
slöts i stället, att en så kallad Hattdels-discont
der skulle etableras för den större rörelsen,’,på
sätt det utfärdade discont-reglementet närmare
utvisar. Denna låne-anstalt svarar likväl icke
emot behofvet; den är både till fond och lå¬
nebelopp för ringa, samt kan, då utlåningarne
grunda sig på blotta namn, ganska myckel il-
luderas och missbrukas till helt andra ända¬
mål, än att gynna handeln, som var dess egent¬
liga föremål. Om deremot en varubelåning,
efter stadgade grunder, kommer till verkställig¬
het, så skall den penninge-tillgång, som för ett
sådant ändamål afses och anslås, ofelbart di-
recte verka till det syfte, hvarföre den är afsatt,
emedan sjelfva beskaffenheten af hypotheket el¬
ler varan ådagalägger och öfvertygar att låne-
operationen sker i och för sjelfva handeln, då
deremot mångfaldiga utur den inrättade Han¬
del s-disconten uttagne lån, blott i afseende på
yttre formaliteter, synts hafva utgått till han¬
deln och den större rörelsen, ehuru de likväl,
hvilket ock kunnat synas af de liypothicerade
papperen, haft helt andra föremål. Emedlertid
saknas en anstalt för varors belåning, och denna
brist är understundom af vidriga följder för
ortens handel i allmänhet; äfvensom den ut¬
gör ett hinder för industriens fortgång och för¬
kofran.
Bilagor till Borg. St. Prat. 1834- 8
Den ij Februarii.
Handels-företagen till aflägsna länder utom
Europa behöfva någon uppmuntran, och en så¬
dan skulle utan ali slags äfventyr kunna lem¬
näs genom det att Amerikanska och Westindi-
ska producter, liggande på nederlag och för¬
säkrade hos något för soliditet kändt Assurancc-
compagnie, finge belånas lill ett måttligt vär¬
de. Utom den säkra ränlevinst, som härige¬
nom skulle uppkomma för Banken, besparades
äfven från utgående till utlänningeu otroliga
summor, hvilka nu erläggas i räntor och pro¬
visioner för den frätande utländska creditera,
och de kännbara brytningar, som penninge-
bristen så ofta förorsakar i varupris och cours-
förhållanden, skulle äfven derigenom till stor
del förebyggas. Transito-handeln, som nu, i
saknad af medel, endast i smått kunnat och
kan drifvas med Amerikanska varor, hvilka in¬
komma för afsedt utbyte emot våra producter,
skulle vinna en lika förmånlig som betydlig
tillväxt, om lån, till ankomne dylika ladd¬
ningars uppköp, kunde efter behofvet få, emot
sjelfva varans pantsättning, upptagas, och de '
handlande såmedelst sättas i tillfälle, att, till
egen och allmän nytta, begagna det fördelagti-
ga läge, som Götheborg åt sådan rörelse er¬
bjuder.
Om remiss häraf till Höglofl. Banco-Ut-
skollet anhåller jag ödmjukast.
Olof JVijk*
Den 17 Februarii.
N:o 3i.
Då frågan om en fri tackjerns-handel äf¬
vensom den om export af Svenska tackjernet
förut, så väl under 1829 års Riksdag i Yällofl.
Eorgare-Ståudet, som sedermera genom särskil¬
da underdåniga ansökningar hos Kongl. Maj:t,
varit väckt och vederbörande autoriteter der¬
om blifvit borde, har alltid ett afslag varit följ¬
den deraf. Motiverna dertill äro för vidlyfti¬
ga att här anföra; nog af att ej obekant är, att
åsigterne varit mångå och stridige, häldst frå¬
gan rört alla bergsbruksidkare i Riket, så in¬
om som utom bergslag, och några specielare in-
teressen mot eller med icke ifrågakommit. Jag
har derföre trott det icke vara ur vägen, att
väcka Rikets Högloft. Ständers uppmärksamhet
på en partiel del af denna fråga, hvartill mån¬
ga skäl och anledningar sig förete, den näm¬
ligen: om export mot skälig tull af de Små¬
ländska brukens sjö- och myrmalms-tackjern.
Den förändrade ställning Svenska jernhand-
teringen fått och får genom utländsk medtäf¬
lan, och en deraf följande verkan på allmän¬
na verldshandel^ måste föranlåta näringsidka¬
ren att rätta sig efter tidens fordringar och att
söka få de band lossade, som i andra förhål¬
landen utgjorde en styrka för handteringens
framgång och dess idkares bestånd.
Erfarenheten har visat, att med den om¬
sorgsfullaste behandling af sjö-malms-tackjernet
vid förädlingen till stångjern, man fåfängt för¬
mått utrota dess sköra och kallbräckta natur;
Den 17 Februarii.
och sjelfva elen chemiska vetenskapen, med
sina annars så rastlöst fortgående upptäckter,
har icke kunnat lemna sitt biträde att af det¬
ta tackjern vinna ett så segt och pålitligt stång¬
jern, som det af bergsmalm; och försöken att
med bägge sorternes blandning i stångjerns-
härden ernå ändamålet, har ej eller lyckats
bättre. Men under allt detta har bruksidka-
ren varit i frågan örn detta jerns pröfning och
duglighet till export såsom stångjern från vä¬
garna, underkastad de alldeles samma jernvrä-
keri-författningar, som äro stadgade för jern,
tillverkadt af de bästa tackjernssorter t. ex.
Danmora och Nora jernet.} Emedlertid smi¬
des och vågföres af detta tackjern, ett stång¬
jern till export, som, om det någon gång för¬
mår hålla ett mediocert prof af styrka, likväl
i allmänhet mera bidrager att hos utländ-
ningen minska det goda förtroende, sorn sven¬
ska stångjernet alltid så uteslutande kan och
bör äga.
Senare tiders erfarenhet har deremot öf-
vertygat gjuteri-ägare derom, att intet tackjern
bättre erbjuder sig till finare och gröfre gjut¬
gods, än detta sjö- och myrmalsjern. Och så
väl Motala mechaniska verkstad, som andra
större gjuterier hafva deraf gjort prof, och be¬
sannat samma sats.
Om vid sådant förevetande, och då det
för bruksägaren, som drifver en större blåsning,
icke torde bli så lätt att med fördel till af-
lägsnare gjuterier och mechaniska verkstäder
Den 17 Februarii.
afyttra det tackjern, sora öfverblifver, sedan sini-
desbeloppet användts, en export-rättigbet mot
tull skulle tillåtas af sådant sjö- och myrmalms-
tackjern, så tillskyndades derigenom ägaren en
förmån alt inom året, må bända, få sin vara
försåld, ocb Staten en inkomst, förenad med
den fördel på handelsvågen, som en sådan ex¬
port-varas penningebelopp kunde inbringa. Jag
vågar derföre till Rikets Högloft. Ständers pröf¬
ning vördsamt framställa denna fråga, ocb an¬
håller att samma till vederbörligt Utskotts yt¬
trande må blifva remitterad, utan att närmare
ingå uti detail om de controller ocb föreskrif¬
ter, som säkerligen bli nödiga ansedda för att
hindra de möjligen uppkommande ocb befa¬
rade underslef, genom förblandning med våra
bättre bergmalms-tackjernssorter, hvilka det all¬
tid deremot skall blifva en för landet och nä¬
ringen mera erkänd och gifven vinst, att ej an¬
norlunda än förädlade till stångjern och ma-
nnfaetur exportera.
Claes Fries.
N:o 32.
Under flere föregående Riksdagar har jag
inför Rikets Höglofl. Ständer framburit den bil¬
liga fordran att städernas borgare, hvilka var¬
da anmodade att biträda vid syner, besigtnin-
gar, värderingar och förslagers uppgörande för
Kronans räkning och dervid ofta måste använ¬
da flere dagar och veckor å råd, måtte derföre
Den 17 Februarii.
erhålla lämpligt arfvode. Vid 1823 års Riks¬
dag Biföllo Rikets Ständer, att ett arfvode af
1 R:dr Banco om dagen, jemte skjuts efter 2
hästar, skulle tilläggas Borgare, som å annor
ort, än der lian var hemma, förrättade sådane
Besigtningar m, m. Men som de långvarigaste
och oftast förefallande förrättningar i denna del
inträffa för Borgare å de orter, der kronan har
sina förråder oell der stationerna för armeen,
och flottan äro, och hvaräst således resor i så¬
dant ändamål sällan ifrågakomma, Blefvo des¬
se borgare dermed ingen lättnad Beredd, hvar¬
före jag förnyade min motion derom vid sist-
lidne Riksdag, hvilken igenfinnes uti Bihanget
till Borgare-Ståndets Protocoll, sidan 310 N;o
108. De förenade Stats- och Economie-TJtskot-
ten funno med anledning deraf och de skäl
jag deruti anfört, då för godt att, uti afgifvet
Betänkande, (se hillänget lill samtl. Riks-Stån-
dens protocoller 4-de samlingen N:o 22), till¬
styrka Rikets Högloft. Ständer, ”att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det Kgl. Maj:t
täckes genom allmän författning i nåder stad¬
ga, att borgare af hvad yrke som liäldst, enär
deras Biträde för kronans räkning fordras vid
syner, värderingar, inventeringar, Besigtningar
m. m., Brandsyner å kronans hus likväl un-
dantagne, skola jemväl, då sådane förrättningar
verkställas inom de städer der de äro boende
och hafva deras hemvist, för hvarje dag åtnjuta
1 R:dr B:co i tractamente, ehvad förrättningen
fortfar längre eller kortare del af dagen.” Det¬
Den 17 Febr uar i i.
ta de förenade Utskottens förslag blef bifallet
utaf Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Bor¬
gare-Ståndet, men vid slutliga afgörandet inom
Högvördige Preste-Ståndet, efter en ledamots
ifrande deremot, afslaget, hvilket öde det äfven
rönte inom Hedervärda Bonde-Ståndet. Frå¬
gan förföll således för den gången. Sedermera
bar denna öfverklagade tungan fortfarit för stä-
dernes borgare och i den mån tilltagit, som
kronans förråder, genom de under sistnämnde
Riksdag dertill gjorde betydliga anslag, blifvit
allt mer och mer förökade och förbättrade. For¬
dom hade stadsborgaren någon ersättning för
dessa sina uppoffringar af tid och möda, före¬
nade med stort ansvar, derigenom att han mer¬
endels fick förrätta det arbete hvai'till han gjor¬
de förslag, eller åtminstone i första rummet
blef derom tillspord, då det skulle göras. Det¬
ta har i sednare tider upphört, och man be¬
gagnar nu blott borgersmannens åtgärd för att
erhålla förslag öfver hvad som skall göras;
hvarefter arbetet utbjudes på auction, då mer¬
endels till detsamma lagligen oberättigade per¬
soner, de der hvarken derföre erlägga skatt till
staden eller kronan, blifva inropare, och ge¬
nom allahanda tillställningar, medelst fuskare,
förfärdiga arbetet, hvarvid det uppgjorda för¬
slaget kommer dem förträffligt lill tjenst, enär
detsamma är uppgjordt af en ofta tungt beskat¬
tad medborgare, med beräkning att förrätta ar¬
betet med dess gesäller och lärgossar, och till
någon billig förtjenst för sig sjelf. Man anför
120
Den 17 Februarii,
såsom skäl emot den ersättning för borgare, som
nu är i fråga, alt allmogen å landet har mot¬
svarande lunga uti dess åligganden att vara
ordnings- och fjerdingsman, rättare m. m. Men
dessa allmogens besvär kunna rättare jemnföras
med de befattningar inom städerna, som uträt¬
ta domstolarnes ärenden och begagnas vid do¬
mars utförande och vid ordningens handhaf-
vande inom släderne. Detta verkställer väl
stadsborgaren icke i egen person, men han får
deltaga i sin mån i de personers aflöning, som
uti hans ställe förrätta dem, såsom stadsbud,
stadstjenare, police-gevaldigrar, uppsyningsman,
ocb betjente 111. fl., och detta är för honom li¬
ka betungande som de omnämnda besvären å
landet för landtbo, af hvilka rättaretjensten
dessutom har löneinkomster. Uti städerne ä-
ro derjemte många andra municipala besvär,
hvilka medtaga mycken tid och möda, ja ofta
äro så betungande, att de kunna jemnföras
nied de ordinaira skatterna. Jag förnyar der¬
före nu härmedelst den af mig sistlidne Riks¬
dag i detta ämne gjorda motion och anhåller,
.till följd deraf, samt till följd af hvad jag nu
anfört, ödmjukligen, att detta mitt memorial
måtte blifva remitteradt till Högloft. Slats-Ut-
skottet, hvilket, som jag vågar hoppas, lärer
finna billigheten af hvad jag å städernas bor-
gerskaps vägnar i denna del yrkat, och i lik¬
het med hvad bemälde Höglofl. Utskott under
sednaste Riksdag gjorde, på enahanda sätt till¬
styrka Rikets Höglofl, Ständer vidtagande af
Den 17 Februarii.
13!
den då föreslagne åtgärd, som leder lill vin¬
nande deraf. Stockholm den 1 7 Februarii
|834,
JZric M- Leffler.
N:o 33.
Oaktadt Rikets' sist församlade Ständer, 1
anledning af gjord Nådig framställning från
Hans Maj:t Konungen, i skrifvelse den 17 De¬
cember 1828 angående låne-understöd till å-
teruppbyggande af de i staden Norrköping, ge¬
nom året förut der inträffad betydlig eldsvå¬
da, afbrunde byggnader, funnit godt besluta, att
en summa af 100,000 R:dr skulle, efter behö¬
rig anmälan från Riksgälds-Contoiret, i förrbe-
rörde afseende utassigneras till lån åt enskilde
personer, emot 5 proc. årlig ränta, och flere
särskilte i öfrigt bestämda återbetalningsvilkor,
som i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i
ämnet den 27 Januarii i83o äro intagne, och
hvaribland äfven är föreskrifvet, att hvad sorn
af lånet icke vore lyftadt inom detta års slut,
derefter icke finge från Riksgälds-Contoiret ut-
gifvas; hafva Norrköpings stads innevånare, som
ännu till största delen saknat tillfälle bebygga
de 1826 afbrända tomterna, likväl icke vågat
anmäla sig till låns undfående af den bestäm¬
da summan, enär de af Rikets Ständer fast¬
ställda vilkoren voro så betungande, att lånen,
på dessa vilkor begagnade, långt ifrån att ut¬
göra någon troligen åsyftad lindring i den af
122
Den 17 Februarii.
betydliga lätt pä hvarandra följande eldsvådor
hemsökta stadens olyckliga belägenhet, sanno¬
likt skolat öka den iråkade förlägenheten.
Då emedlertid jag tror det vara af vigt
för det allmänna, att åtminstone de städer i
Riket, som äga betydligt antal manufacturier
och fabriker, äfven om det skulle ske med nå¬
gon ränteförlust å Statens sida, hjelpas, så vidt
möjligt är, ur tillfälliga och utan eget förvål¬
lande iråkade olyckor; så vågar jag härmedelst,
till följd ej mindre af mina committenters upp¬
drag, än äfven af egen öfvertygelse vördsam¬
mast föreslå, att Rikets Högloll, Ständer må täc¬
kas förordna, att den lånsumma af 100,000 R:dr,
som Rikets Ständer år i83o beviljat staden
Norrköping, men stadens nödställde invånare
af åtskilliga farhågor, (”hvilka erfarenheten vi¬
ssat blifvit realiserade för staden Rörås, som,
'hemsökt af lika olycksöde med Norrköping,
”äfven på enahanda vilkor i83o erhöll, och äf-
*’ven derefter begagnat låneunderstöd; men nu
"anmält sin oförmögenhet att uppfylla vilkoren
”hos Kongl. Maj;t, som behagat afgifva nådig
"framställning i ämnet till Rikets Ständer,’’)
icke vågat begagna, måtte af bemälte stad få
åtnjutas med de fördelar och enligt de grun¬
der, som af Rikets Ständer 1823 ädelmodigt
och me-a öfverensstämmande med Rikets Stän¬
ders värdighet följdes, då lånunderstöd bevil¬
jades stadens af branden 1822 lidande invå¬
nare, nämligen
i;o Att lånen få af de tomtägare, som up-
Den 17 Februari i.
123
föra stenhus, utan capitalafbetalning åtnjutas
under tio år, och af de sora endast förmå byg¬
ga trädhus under fem år emot 3 proc. årlig
ränta; och
2:0 att efter förenämnde lid af dels tio
dels fem års förlopp, 6 proc. på primitiva lå¬
net alltid skola åligen gäldas, af hvilka 3 proc.
utgöra räntan och resten successivt amorterar
låne-beloppet.
Att min nu vördsamt gjorda framställning,
föranledd af pligtkänsla!! att fästa Rikets Stän¬
ders uppmärksamhet på nödvändigheten att bi¬
springa idoge, men af motgången olycklige med¬
borgare, icke må anses obillig, torde det benä¬
get tillåtas mig åberopa hvad af Idögtärade
Ståndets protocoll vid sistlidne Riksdag nog¬
samt vitsordas, alt flere af Ståndets dåvarande
ledamöter, under öfverläggning i ämnet, ansågo
att de då föreslagna och sedermera af Rikets Stän¬
der gillade vilkoren för det medgifna lån-under¬
stödet icke innefattade någon väsendtlig hjelp
för de brandskadade, utan fastmera voro hår¬
da och olämplige.
Om remiss häraf till Höglofl. Stats-Utskot-
let anhåller jag ödmjukast. Stockholm den 17
Februarii 1834•
Gustaf Zander.
N:o 34,
Flere af det Högtärade Ståndets värde le¬
damöter hafva gjort sanna framställningar af
i?4
Den 17 Februarii,
det ofog, sora allt mer och mer på senare ti¬
der gripit omkring sig här i landet, att nemli¬
gen friheten eller rättare sagdt sjelfsvåldet, att,
utan afgifter och controller, allestädes, dels vid,
dels utom marknader, till salu hålla utländskt
af foga värde och nästan ingen nytta varande,
men endast fåfänga och okynnen närande kram,
Blifvit och är nästan oinskränkt. Må det der¬
före nu tillåtas mig, alt, såsom ett litet ytter¬
ligare bidrag till näringsfrihetens historia ivart
kära Fädernesland, fästa Högtärade Ståndets upp¬
märksamhet på en olägenhet för Ståndet, som
jag knappast vet, huru den må kunna afhjel-
pas, så länge den liheralité i åsigter, hvilka rö¬
ra näringarne och handeln, som nu gjort och
måhända allt framgent gör sig gällande, är och
blir rådande, men hvilken jag, måhända med
något skäl, tror bör blifva föremål, om ej för
Ständernes, åtminstone för Ståndets öfverlägg¬
ning och behjertande, att söka hindra och af¬
hjelpa. Nämnde olägenhet utgöres af det in¬
trång, som tillskyndas handlande borgerskapet
i städerne genom resande judar af nipper- och
galanteri-handels-societeten här i Stockholm,
bland hvilka flere, som lära innehafva Kongl.
Majrts särskildta nådiga tillstånds-resolutioner
att, utan hinder af jude-reglementet, besöka
marknader i Riket och der föryttra sådane ar¬
beten, som af nipper- och galanteri-handlande
i allmänhet få försäljas i deras salubodar, på
grund af för dem utfärdade resepass under de¬
ras tillämnade resor till och ifrån marknader,
Den 17 Februaii.r
125
längre tid uppehålla sig i städerne, hvar dem
lyster, och i sine logier (således icke i öppna
hodar) utbjuda sitt öfverflödsgods. Att en så¬
dan rättighet, som den nyssnämnde, hvilken in¬
gen infödd Svensk medborgare, så vidt mig är
bekant, äger, hvad beträffar andra tillverknin¬
gar, än dem han sjelf med vederbörligt till¬
stånd åstadkommer, kan lagligen tillkomma el¬
ler af gunst och nåd upplåtas ofvannämnde per¬
soner, är något, som jag på det högsta betvif-
lade, till dess jag sistlidne December månad af
en dylik händelse, som tilldrog sig i Norrkö¬
ping, och de beslut, som, dels policekamma¬
ren derstädes, dels Konungens Befallningshaf¬
vande i länet i anledning deraf utgåfvo, blef
1 min öfvertygelse vacklande. Af de nyss om¬
nämnde besluten förbehåller jag mig, att fram¬
deles få aflemna behöriga afskrifter, till ytterligare
utvecklande af ämnet och ledning vid öfverlägg-
ningarne inom Ståndets särskildta Besvärs-Ut-
skott, der jag ämnar begagna min rättighet,
alt öfvervara sakens afgörande.
Om remiss häraf till bemälte Utskott an¬
håller jag ödmjukast. Stockholm den 17 Fe-
bruarii 1834*
Gustaf Zander.
N:o 35.
Ehuruväl redan en bland detta Högtärade
Stånds ledamöter med omisskännlig skicklighet
och sakkännedom föreslagit åtskillige förändrin¬
Den 17 Februaru.
gar i a3 Cap. 1 §. Ärfda Balken, må det lik¬
väl tillåtas mig fästa det högtäräde Ståndets
uppmärksamhet uppå en i 20 Cap. 1 §. sam¬
ma Balk högst nödvändig redactionsförändring
eller tillägg, hvilket synes mig förtjena närma¬
re utvecklas.
Det är beklagligen en omisskännelig san¬
ning, att få bland lagens välgörande afsigler så
litet befrämjas, som vården öfver omyndige, ej
allenast i afseende på tillsyn deröfver, att de
blifva med förmyndare försedde, icke blott vid
föräldrarnes frånfälle, utan afven då desse med
barnen hafva ett stridigt interesse, huru desse
föräldrar och målsmän uppfylla deras skyldig¬
het, så väl vid befordrande af det uppväxan¬
de slägtets moralitet, som vården öfver de o-
myndiges tillgångar.
Förnämsta orsaken härtill, tror jag ligger
förvarad i den ringa controll domaren, såsom
öfverförmyndaré, äfven med deli bästa vilja, ä-
ger öfver dem, hvilka äro i den cathegori, att
de ej kunna vårda sig och gods sitt sjelfve, el¬
ler dervid saknar stöd af dem, sorn, efter na¬
turens lag, borde vara deras förnämsta hjelp,
deras mest oegennyttiga rådgifvare och beskyd¬
dare.
Från de till domstolarne ingående boupp¬
teckningar, hämtar domaren den enda legala
uppgift på dem, hvilka genom inträffade döds¬
fall böra med förmyndare förses, men hu¬
ru oändligt mänga fall och rättsförhållanden
inträffa icke dessutom, då förmyndare borde
Den 17 F e b r u a r i i.
127
förordnas, äfven då föräldrarne lefva, ocli då des¬
sa, utan att kunna sägas vara, för att nytt ja lagens
ordalydelse i 20 Cap. 8 §. Arida Balken, deras
vederdeloman, likväl med dem äga olika, oftast
stridiga interessen? Det inträffar beklagligen
ofta, att föräldrarne, långt ifrån att gifva bar¬
nen goda exempel, lemna dem fasansfulla eb-
terdömen af liderlighet och alla slags laster,
ja, äfven uppmana dem att deltaga i deras
brott, och såmedelst redan från barndomen gö¬
ra dem bekanta med lasten. I dylika fall ä-
ga väl närmaste fränder skyldighet alt förhål¬
landet hos domaren anmäla, men huru ofta i-
akttages denna af lagen förunnade förmån? Dels
sakna de värnlöse barnen andra anförvandt
ter, dels ock vistas desse på en aflägsen ort,
sysslosatta med egna omsorger, som ej lemna
dem tid öfrig att sträcka omtankan utöfver de¬
ras egen verkningskrets.
Då stridiga interessen härleda sig från så-
dane transactioner, hvilka för bevakning passe¬
ra domstolen, kan domaren visserligen förord¬
na målsman för den omyndige, så framt man
får tolka den i ofvanåberopade 8 §. nyttjade
benämning af vederdeloman i dess vidsträckta¬
ste bemärkelse. Likväl torde densamma be¬
höfva förtydligas, på det domaren ej må iråka
det obehagliga förhållande, som nyligen träffat
mig, att blifva misstänkt för okunnighet eller
ensidighet, då förmyndare tillsattes vid ett till¬
fälle, der föräldrarne voro arftagare, men bar¬
nen testamentstagare i ett och samma sterbhus.
128
Den 17 FebruariL
Elt annat förhållande inträffar vid gåfva åflo-
sarén, eller nyttjande rätt af fast egend ofri*
som föräldrarne utan någon slags eontroll kun¬
na förstöra för de omyndige, så framt gifvaren
ej dervidgiakttager nödige försigtighetsmått.
Domaren lemnar, efter derom gjord begä-
rån, en sådan fader ett bevis, att han icke in¬
nehafver förmynderskap, derefter erhåller den¬
ne lån och vid inträffande falissement hafva
barnen ingen företrädesrätt för 'de förskingrade
medlen, så framt icke en förändring förut är
tillvägabragt i 17 Cap. 8 §. Handels-Balken,
som endast tillägger företrädesrätt för barnaarf.
Om för ostridigt får antagas att det upp¬
växande slägtets moraliska bildning är en af
dessa ömtåliga omsorger, hvars välgörande verk¬
ningar grunda och betrygga Statens bestånd,
bör det ej vara likgiltigt, huru de omyndige
af deras målsmän vårdas, om än föräldrarät¬
ten dervid skulle inskränkas.
För den fader, som samvetsgrant uppfyl¬
ler sin pligt, erfordras ingen inskränkning; men
de föräldrar, hvilka härvid visa antingen uppen¬
bar vårdslöshet eller egennytta, synas hafva för¬
lorat rättighet att ensamme öfver barnen råda,
och samhällets rätt att controllera deras åtgär¬
der må så mycket häldre här vidtaga, som det
är just samhället som lider genom föräldrarnes
egennyttiga eller kärlekslösa förfarande.
Jag vågar således föreslå följande redac-
tions-förändring i 20 Cap. i §. Ärfda-Balken:
”Fader vare sina barns rätte förmyndare
Den 17 Februarii.
”utom i de fall 8 §. t mom. af detta capitel
”förmår; går lian i annat gifte, eller barnen
”tillfalla någon gåfva, testamente eller annan
”förläning, då skall förmyndare, genom rloma*
”rens försorg, för de omyndige genast utses,
”att barnens rätt och bästa iagttaga och be*
”vaka/*
För befordrande af dell åsyftade vården
öfver omyndiga, är det långa uppskofvet med
bouppteckningars förrättande och afvaktali på
Ordinarie tingen särdeles lii liderligt, och jag fö*
reslår, att i sådane härader, der endast tvenne
eller ett ting om året hålles, pastor i hvarje för¬
samling kunde förklaras skyldig hvar tredje
månad till domaren insända förteckning uppå
alla sådane dödsfall, der omyndige börli funiios
i sterbhuset, jemte förslag uppå någon skicklig
person, deli domaren, med den i 20 cap. 7 §,
Ärfda Balken honom tillagda rättighet, kunde
förordna, att lill nästa ting vårda de ömyiidi*
ges rätt.
Då mari bör kunna antaga, att församlin*
garnes själasörjare bäst känna sina åhörares lef*
liadssätt, hvilket hail ager oäiidligen mångå till¬
fällen att, utom vid de vanliga läseförhören, coll*
trollera, torde hall vara deli person, åt hvilken
lagstiftaren säkrast kan anförtro att hafva ett
Vakande öga öfver föräldrars och förmyndares
uppförande med silia barn och myndlingar,
och jag hemställer vördsamt, om icke Härads*
höfdingarne hvarje ting och stadsdomstolarne
tvenne gånger af året, kunde af Herrar pasto-
Bilagor lill Borg. St, Fröt. i834> 9
Den 17 Februarii.
rer, "viel vanliga dödslistornas öfversändan de,
äfven fö emottaga förteckning uppå sådane för¬
äldrar och förmyndare, hvilka, oagtadt af pa¬
stor erhållne varningar, försummade sine barns
och myndlingars uppfostran eller förslösade de¬
ras medel, på det domaren må deraf hämta an¬
ledning vidtaga ändamålsenliga åtgärder. Detta
medförer visserligen en förökad möda för des¬
se tjenstemän, men ingen rättskaffens själasör¬
jare skall anse den möda betungande, som le¬
der till ett så godt ändamål, utan snarare kän¬
na tillfredsställelse, då desse förteckningar, ge¬
nom deras kraftfulla och nitiska medverkan,
icke, som nu, äro mera af behofvet påkallade.
Om remiss härå till Lag-Utskottet för jag
vördsamt anhålla. Stockholm den 17 Febru¬
arii 1804*
Salomon Babin.
N:o 36.
Vid sista Riksdag vidtogs väl inskränk¬
ning i bränvinsbränningeri derigenom, att de
stora och fabriksmässiga brännerierna ändrades
och belädes med högre skatt. Erfarenheten
bar dock sedermera visat, att dessa åtgärder ej
äro tillräckliga, att förekomma öfverflöd på
bränvin, det i följd deraf öfverhandtagande
fylleriet, med deraf härflytande brott, fattigdom
och elände, utan att särdeles den lägre classens
af Nationen economiska ställning genom ett öf¬
verdrifvet njutande af denna . både i physiskt
Deri 1*1 Febr Härli.
oell moraliskt hänseende förderfvande dryck
årligen försämras. Nödvändigheten att sätta en
gräns för detta oerhörda hränvinssupande, och
•återföra Nationen till sedlighet, lärer af hvar
och en Fosterlandets vän inses; men huru blir
sådant möjligt, så länge ett orimligt öfverflöd
på bränvin till lågt pris finnes att tillgå, och
de nuvarande stora och tillkonstlade bränneri-
er med en skillings afgift per kanna få fort¬
fara. Ett rakt förbud mot all bränvinstillverk-
ning, vore säkert det kraftigaste medlet för än¬
damålets vinnande, men jag inser noga, att så¬
dant förhud vore stridande emot Nationens bå¬
de önskan och behof; min mening är således
att föreslå en mera inskränkt bränvinstillverk-
niug med derå lagd högre skatt, och hemstäl¬
ler jag derföre, om ej alia konstbrännerier helt
och hållet må upphöra, och alt bränvinsbrän-
11 ingen må återgå till sitt ursprungliga, näm¬
ligen husbehofsbränning. Mycket är deremot
sedan förliden Riksdag håde skrifvet och tryckt,
men då man eftersinnar, att husbehofsbrännin-
gen icke endast åsyftar en måttlig tillverkning
af bränvin, utan fastmer af drank för ladugår¬
den, inser man snart orimligheten af af;t påstå
upphörandet af husbehofsbränning emot bibe¬
hållande af de stora bränvinsfabriker, der dran-
ken, ofta i brist att kunna användas, uttappas
i sjön eller på marken; dessutom torde brän¬
vin, tiliverkadt i små pannor, vara vida min¬
dre skadligt, än det som tillverkas vid konst¬
brännerier, der det är omöjligt, att så renhål-
Den 17 Februarii.
la pannor och rör, att icke bränvinet möjligtvis
erhåller en afsättning af ärg och rost m. m.
Med antagande af husbehofsbränningens bi-
beliållande, skulle, efter min tanka, 3:ne sor¬
ter pannor, enligt bestämd construction, få ä-
ga rum, hvaraf den största på högst 60 kannor
af enkel beskaffenhet och kanske med mäsk-
värmare till vedbesparing; de öfrige atlie i pro¬
portion till åkerbruket och ladugården.
Jag tror* att med en 60 kannors panna,
kan så mycket bränvin och drank afverkas
som för dert storsta landtegendom behöfves.
Beskattningen å desse pannor skulle beräknas
till omkring 8 å 12 sk. per kanna, och tillfö¬
rekommande af underslef, pannorna uppmätas
med bröst, hatt och mäskvärmare, så att det
hogsta kamltal bränvin, som vid bränneriet kun¬
de tillverkas, Utröntes, hvarefter sedermera af-
gifteil för hvarje sort palina völe gifven under
den tid btäiivinsbräiiiiingert Vore tillåten; på
detta sätt tror jag öfverflödet på bränvin skul¬
le försvinna, priset stegras och Staten erhålla
af bränvinsbränningen en betydligt högre in¬
komst, ärt den nuvarande, och eii rättvis be¬
skattning drabba alla, som ville begagna rät¬
tigheten att bräniia. Att innehafvare af stora
och dyrbara konstbrättrtnerier, genom en sådan
förändring, kommo alt förlora, är naturligt, men
på deli enskildes fördel får ej göras afseende,
då det allmännas väl sådäiit fordrar. Stock¬
holm den 17 Februarii 1834.
Fredr• Langenberg.
Den \f Februarii.
»33
N:o 37.
1 förening med nyss uppläste anförande,
får jag ock föreslå en förändring i 49 §• 5 art.
af Kongl. Förordningen af den 20 Junii i83o,
rörande försäljning af bränvin, hvari det stad¬
gas, att vålt och odestilleradt bränvin, utom af
allmogen, icke må i Rikets städer försäljas i
mindre parti än yl kanna och deröfver. Detta
stadgande anser jag vara olämpligt och för jord¬
brukaren med flere tryckande, enär de kunna
vara i behof, alt köpa i mindre partier, särde¬
les under den årstid, då hö- och sädesbergnin-
gen verkställes, hvarvid under flere mansåldrar
den sedvana blifvit införlifvad, att under den¬
na dags och nattsstränga arbetstid, kunna und¬
fägnas med 2 J 3 supar om dygnet, utom hvil¬
ken välfägnadsbevisning landtmannen ofelbart
skulla blifva i saknad af arbetsfördt folk. Brän-
vinet, på sådant sätt bctraktadt, blir en nöd¬
vändighetsvara, sorn måste anskaffas, så vidt
det existerar, den mäste stå till huru högt pris
som häldst, och hvilken som för ett sådant än¬
damål beböfver 2 å 3 kannor, föranlåtes nu att
köpa -I kanna, så framt lian ej får kapa sitt
beböfliga qvantum hos någon smyghandlare
mot oskälig betalning. Jag föreslår derföre den
föiändring i besagde författning, att bränvin
må i släderne få försäljas i mindre partier, än
7I kannor, dock icke under i å 2 kannor.
Fredr. Langenberg.
i34
Den 17 F ebruaril,
N:o 38*
Vid flere föregående Riksmöten, har frå¬
gan om Nummer-L0Lteriets afskatfande blifvit
väckt, men utan att motsvara menniskovännens
syftemål.
Under hopp om bättre framgång, förnyar
jag min vördsamma hemställan om Nummer-
Lotteriets upphäfvande, särdeles som allmänna
tänkesättet nu mera synes vara stadgadt om
felaktigheten af denna inrättnings nuvarande or¬
ganisation, samt om de menliga följderne der¬
af, i synnerhet för den fattiga folkclassen, att,
genom alltid gäckad förhoppning, inledas att
uppoffra sina knappa tillgångar, i stället att ge¬
nom insättningar i sparbank, försäkra och för¬
kofra dem till framtida behof. Det hufvudsak-
liga skälet för denna skadliga inrättnings bi¬
behållande , hämtas ifrån Statens påräknade
inkomst deraf; men i en tid, då man, med
lycklig framgång, söker att utrota hazardspel
emellan enskilde, och spelbankörer förföljas af
allmänna oviljan och den hämnande rättvisan,
påkallar ock allmänna omdömet och rättskänslan,
att Staten bör upphöra att sjelf vara spelbankör.
I sammanhang härmed, anser jag mig äf¬
ven böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på en i sednare tider tillkommen industrigren,
den nemligen, att införskrifva och försälja ut¬
ländska lottsedlar, och att påyrka förbud deremot*
eller, om den skulle kunna anses som en loflig
liandels-frihet, Staten äfven deraf måtte hämta
Den 17 F-ebruärii.
i35
någon inkomst, och att sålunda sådane sedlar
icke må här i Riket afyttras, ulan en betydlig
stämpelafgift eller beskattning efter annan grund.
Stockholm den 17 Februarii 1834-
S. M. T. Cederborg.
N:o 39.
Ibland flerfaldiga författningar, som ifrån
äldre tider blifvit bibehållne, och hvilka vis¬
serligen i sitt ursprung haft ett godt ändamål
till syftning, men genom liden och det tillta¬
gande sedeförderf vet, som i sednare tider al¬
strat lättja och oduglighet bland en stor del
af landets befolkning; och då syslolösheten samt
en öfverdrifven njutning af starka drycker, och
dermed ofta förenade grofva förbrytelser, i be¬
tydlig måtto tilltagit och väcka allmänhetens
afsky, i afseende på deras menliga följder och
inflytande i synnerhet på den arbetande clas¬
sen; har jag trott mig böra väcka högtärade
Ståndets uppmärksamhet å de författningar,
som lemna handtverksgesäller tillåtelse att obe¬
hindradt kringstryka landet, hvaraf en stor del
äro till den grad förderf vade, att de aldrig
förrätta något arbete, utan tillbringa hela sin
lefnad under oaflåtlig kringvandring uti lättja,
tiggeri och liderlighet, och ehuru fortvarande
af detta tillstånd, torde nu, såsom tillförene,
utaf handtverkerierne, särdeles i de större stä-
derne, beifras, är jag dock öfvertygad, att en
annan sakernas ordning i detta hänseende är
136
Den 17 Februarii,
af yttersta behof, oell skall af Svenska närings¬
idkare i allmänhet, sä väl sorn allmogen, med
begärlighet ,omfallas, emedan dess verkningar
i framtiden ot vi fyeli» k tigt mäste leda till ett godt
ändamål; hvarföre jag hemställer; om icke de
så kallade handtverksgesäller höra ställas un¬
der tjenstehjons-stadgan, och ti 11 förbindas, att
åtminstone på halft år taga tjenst och hos sin hus¬
bonde oafbrutet qvarblifva till nästkommande
flyttningstid, så framt icke annan öfverenskom¬
melse dem emellan träffas, då gesäll skall vara
förbunden, alt genast träda i ny tjenst,
Jag bör icke missräkna mig, då jag van¬
tar ett kraftigt och vidt omfattande deltagan¬
de härutinnan, så Väl af högtärade Ståndet, som
öfrige deputerade vid denna Urtima Riksdag;
och anhåller jag derföre, att få detta anföran¬
de till vederbörligt Utskott remitleradt. Stock¬
holm den 17 Fehr, 1834-
And. Wedberg
N:o 4o,
För att åt Svenska folket bereda den konst¬
färdighet, utom hvilken capilaler inom landet
svårligen kunde skapas, och än mindre bibe¬
hållas, ansågs i forntiden nödigt bilda städer,
och förse dem med skyddsbref eller privilegi-
gier, Att déssejdock i flere delar stått i strid
med nationens lynne, tyckes mig icke fordra
annan bevisning, än städernas ringa uppkomst
och tidiga fall, der de alltför mycket fått bi-
Dep 17 Februarii.
«37
beltana stämpeln af utländsk härkomst, eller
den konst, hvarmed de bildats, icke fortfaran-
de|jblifvit understödd,
Allmän och frän äldre tider är den kla¬
gan, | att Stadsmanna-näringar lida intrång af
landlboer och att landtman tryckas af närings¬
tvång. Bägge lia rätt.
De handels- oell handtverks-ordningar jem¬
te fabriks-pri vi legiér, som tid efter annan blifvit
utfärdade till slads-borgares skydd för intrång
i deras näringar, hafva icke blifvit allvarligt
följde ej en gång inom städerne och så mycket
mindre å landet; men den frihet i näringar,
som sålunda de facto råd t och ännu äger rom,
bär likväl varit olaglig och derföre, i stället
att visa sig välgörande, alstrat osäkerhet, böjel¬
se för illudering af alla lagbud, chicaner och
prejerier.
Nyttan af dylika skyddsbref för näringar-
ne är således i det minsta oviss, da deremot
tillvaron af deni, delat medborgare i partier
och derigenom i grunden upphäft allt gagn.
Härifrån den förr allmänt rådande och icke
eller ännu helt och hållet utslocknade tron hos
laudtmännen, att städerues invånare lefva af
deras arbete, och att hvarje en stad tillskyn¬
dad fördel tillkommit på landels bekostnad.
Fördelen af städer, tillkomne i naturlig
ordning, der sysselsättning och bergning beredes
större antal medborgare samt säker afsättning
förskaffas åt landets produeter, ligger för en
hvar så öppen, att den ej fordrar någon de-
138
Den 17 Februarii.
duction; och då våra nu varande städeif med
få undantag, icke kunna motsvara det med dem
afsedde mål, och deras stadgar ofta äro tryc-
kande för dem, de skulle skydda, synes mig
detta ämne framför många förtjent af hvarje
sann medborgares synnerliga uppmärksamhet.
Intet Riksmöte har passerat ulan flerfal-
diga motioner om näringarne, och likväl sakna
vi ännu någon bestämd nationel Lag härut¬
innan.
Väl skulle synas, som frågan vore afgjord,
då de tre Riks-Stånden vid i8a3 års Riksdag
uppgjort ett, och Vällofl. Borgare-Ståndet sist—
lidne Riksdag ett förslag till Närings-stadga;
men utom det desse afhandlingar blott inne-
lattat de näringar, som hittills betecknats med
”handel och handtverkeri’' och förbigått alla
de lika mycket stadsmanna-näringar, hvartill,
enligt Hall-ordningen, Högloft. Kongl. Com-
merce-Collagium och Hall-Rätterne utfärda till¬
ståndsbref; vågar jag tro, det de upprättade
förslagen till deras grund och reglementariska
föreskrifter lemna föga skydd åt nu varande
näringsidkare, mot det hinder de lägga för den
utveckling af konstfärdighet, dertill endast sann
och i förhållande till folkets bildning utsträckt
frihet kan föranleda.
På denna grund och då Kongl. Maj:t än¬
nu icke i Nåder fastställt något af förslagen,
ehuru från deras tillkomst flere år passerat,
måste jag antaga , att Kongl. Maj:t icke finnér
dem lämplige, och att hehofvet nu fordrar, att
Den 17 Februarii.
frågan åter väckes saint skyndsam åtgärd vid¬
tages för botandet af den tärande sjukdom,
hvaraf näringarne inom städerne, utom Stock¬
holm, synbart lida.
1 Sop års Ständer beslöto i få ord den enk¬
laste och troligen säkraste grunden för en all¬
män Närings-lag, då de stadgade, att hvarje
svensk man ägde rätt utöfva hvarje yrke mot
erläggande af lika 0nera; men den härifrån
gifna följden, att Höglofl. Ridderskapets och
Adelns rätt att antaga mästare och handtver¬
kare upphört, att Yällofl. Borgare-Ståndet tillå¬
tit burskap utan föregångne examina eller mä¬
sterskap, och att soldater eller vaktbetjente
m. fl. icke utan skatt ägde utöfva näringar,
lemnades ouppfyld, äfvensom städerne seder¬
mera i enskilda strider hindrat utvecklingen af
ämnet.
Det har således inträffat, att, ehuru gäl¬
lande Civil-lagen i 2 och 4 Gap- Handels-Bal-
ken oförändradt bjuder, det ej må någon å
landet drifva handel med köpmannavaror eller
i stad utan burskap idka handtverk eller hål¬
la öppen bod, hafva på grund af Höglofl. Kongl.
Commerce-Collegii tillståndsbref, inom hvarje
stad flere verkstäder blifvit inrättade af icke
borgare, samt i alla byar, åtminstone inom Chri¬
stianstads län, minuthandlare och handtverkare
fått nedsätta sig och blifvit för rörelse, enligt
Rikets Ständers Bevillnings-förordning, uppför¬
de till afgifter.
Nu tvingas den, som vill vara laglydig.
Den 17 Februarii.
att ingå i societeter eller embeten, någon gång, e-
huru sällan, afgifva prof af skicklighet, utstår der¬
vid ofta chicaner, beskattas till societets- och em-
betscassor och får, efter vunnet burskap, en dyr¬
köpt erfarenhet att med det strängaste arbete
hans bergning blifver knapp, då deremot den,
som ej vill eller kan blifva mästare eller bor¬
gare, endast behöfver från Kongl* Commerce-
Collegium utlösa ett kort protacolls-utdrag el¬
ler, med än mindre besvär, få sin rörelse vid
Taxerings-Gommitteen upptagen till ringa be-
villnings-afgift.
Enligt de offentliga handlingar, jag har ä-
ran bilägga denna framställning, finnas nu in¬
om Christianstads län icke mindre än 111 per¬
soner på landet, som utan burskap drifva så¬
dan handel, och att de för densamma erlägga be¬
villning. Deras antal, som dessutom i minut
på landet försälja köpmanna-varor, är säkert
vida större. De upptagne äro de betydligaste
och löra sig flere med större capital.
För handtverkare är tällan icke mindre,
då, på sätt den sistlidet år utkomna statistiken
öfver Sverige visar, handtverkarne å landet in¬
om nämnde län utgöra det betydliga antalet
af 2,266 mästare med a,o58 gesäller och lär¬
lingar.
Då nu härtill lägges, att inom hvarje com¬
pagnie af garnizonen finnas handtverkare, som
drifva yrket såsom hufvudsak, att arméens be¬
klädnad efter passevolance-contractet verkslälles
till största delen af trouperne, att soldater i
1
Pen 17 FebruariL
synnerhet vid värfvare cöipserne i allmänhet
tjena endast några få år* och att handtvei kar¬
ne i städerne måste Utan all ersättning använ¬
da betydlig lid på besigtningar å Kronans för¬
råder, skulle jag tro, att för eli hvar, sorn vill och
kan se, ligger öppet, det städerne åtminstone in¬
om Christianstads län, äro för sine rätta invåna¬
re till den grad belägrade af fordom så kallade
fuskare, 1111 som det synes frie näringsidkare, alt
städernes fleste handlande och handtverkare an¬
tingen småningom måste Upphöra med deras nä¬
ringar eller följa fleras exempel, och utflytta å
landet,
Jag käntter väl ej bestämdt förhållandet
i Rikets öfrige län, men förmodar att, med
någre undantag, betydlig olikhet ej äger rum;
och om mall kan säga, att landets behof af varor
härigenom fylles, så lärer väl ej eller kunna
nekas, att verklig konstfärdighet på sådan väg
icke vinnes, och att med städerlieS undergång
försvinna för Iaiidtmanlieit de säkra saluplat-
Ser, deraf dell verklige jordbrukaren dock är i
stort behof.
En enkel, verkställbar och på folkets lyn¬
ne stödd lag, sorn, jemte uppdragande af skil-
jolinierne emellan landtmanna-och stads-narin-
garne, bestämmer ordningen inom de sednare
och sådaiie ansvarsföljder för öfverträdelser, alt
ansvaret ej är mindre än skatten för de lag¬
lydige, vågar jag antaga utgör föremål för alla
sanna medborgares lifliga önskan,
För att nå detta mål skulle jag tro, att
Rikets nu församlade Ständer med allvar hör-
Den 17 Febr (lärin
ra omfatta detta ärende och samfäldt, icke
Ståndsvis, hos Kongl. Maj:t underdånigst an¬
mäla till fastställelse det förslag, sorn bör kun¬
na under Riksdagen af behörigt Utskott upp¬
göras och kan blifva af Stånden godkänd t.
Om vid upprättande af sådant förslag 1809
och 1810 årens så kallade concessioner conse-
quent och ärligt blifva följde samt de för ma-
nufacturerne gällande Hall-ordningar och All¬
männa lagens stadganden om burskap tagas till
norm för reglementariska föreskrifter, tyckes,
som villrådighet ej borde uppstå om formen
eller riktningen af förslaget; och bar jag häri¬
från ledt mig till den åsigt, att, med upp-
häfvande af alla om näringar hittills utkomne
författningar, borde stadgas: att en hvar svensk
medborgare skulle äga utöfva hvad slags från
jordbruket eller bergshandteringen skildt yr¬
ke, som honom godt syntes, så vida han före
ulöfningen sökte burskap i stad, der han ville
yrket drifva, eller, om han bodde å landet,
i närmaste inom länet belägne stad, vid ansök¬
ningen fogade giltige bevis om hunnen myn¬
dig ålder och god fräjd och inom trenne må¬
nader efter vunnet burskap, ställde borgen för
skatter samt aliade tro-, huldhets- och borga¬
re-ed.
Med burskapet följde, utom rättigheten till
yrkets drifvande, den rösträttighet borgare in¬
om stad Grundlagsenlig! äger mot skyldighet,
att utgöra lika krono- och stads-utskylder och
besvär om borgaren vore boende å landet eller
i staden.
Den 17 Februarii.
143
Af alla borgarne för hvarje stad borde ut¬
ses en committé eller nämnd, som å allas
vägnar ägde yttra sig öfver burskapsansöknin-
gar, samt, om så nödigt pröfvas, utföra de fun-
ctioner, Halliätterne nu verkställa; utom uppta¬
gande af mål och tvister, dem Stads-domstolen
rättast tillkommer behandla.
Lag om lärlingar eller gesäller synes öf¬
verflödig och den om tjenare i allmänhet kun¬
na vara tillämplig i sådane fall, der skriftlige
aftal mellan näringsidkare och hans arbetare
saknas, men skulle sådant ännu anses för tidigt,
lärer ordningslag härutinnan vara lätt uppgjord
och den om fabriks-arbetare i Hall-ordningen
med någre modificationer kunna tjena till mön¬
ster.
Alt boktryckerier kunnat uppkomma, fort¬
gå och dagligen tilltaga utan skrålag, är till öf¬
verflöd bevis för olämpligheten af skrå-lagarne
i allmänhet.
Slutligen anhålles vördsamt, att detta me¬
morial remitteras till behandling af Economie-
och Besvärs-Utskottet, och att, i fall blifvande
betänkande möjligen skulle föreslå inskränkning
uti Höglofl. Ridderskapets och Adelns privile¬
gier, särskild framställning derom till Högbe-
mälte Stånd varder gjord.
Chr. L. Hessle.
N:o 4r.
De mångfaldiga sjöskador, som årligen ti¬
ma på Rikets vidsträckta och till en stor del
*44
Den 17 februari i.
af antingen dolda skär oell klippor eller länga
sandbankar bestående kuster, vittna nogsamt
derom, att de medel, som till förekommande
af dessa för det enskildta och följaktligen äf¬
ven för det allmänna i så hög grad förlust med¬
förande händelser, ligga inom meiiskliga verk¬
ningskretsen, icke blifvit använde) på de stäl¬
len, der de af erfarenheten visats vara högst
nöd vändigen
Med anledning häraf hafva redan vid Riks-
dagarne l8a3 och 1828 i83ö motioner blif¬
vit väckte om uppförande af fyrbåkar, deraf
Saknaden ostridigt utgör första orsaken till de
inträffade skeppsbrotten , å de Ställen, der mån¬
ga års erfarenhet visat dem vara af satin nöd
påkallade, dertill i främsta rummet blifvit räk¬
nad en del af kusten emellan städerna Ystad
oell Cimbritshamn eller den så kallade Sand¬
hammaren, hvarest någon fyr ej är inrättad,
hvaremot en sådan af förträfflig egenskap för
många år tillbaka å Bornholm blifvit uppförd*
Då nu den sjöfarande erhåller sigte af sist¬
nämnde fyrbåk, är det naturligt aLt lian, med
rättelse deraf, söker undvika Danska landet,
men hvarigenom, och det emellan Svenska och
Danska kustenie befintliga Strömdrag, oftast
bänder, att han i stället för nära nalkas Sand¬
hammaren, sorn utgöres af en i sjön långt ut¬
gående sandbank, hvaraf skeppsbrott blir ert
oundviklig följd,
Att ert fyrbåk å Sandhammaren är af hög¬
sta nöden påkallad, lärer, sorn jag hoppas, säle-
Den 17 Februarii.
i45
des vara en sak den der icke tål motsägelse,
likasom att slike inrättningar erfordras på Ö-
lands hörra udde oell på den så kallade Gott¬
ska Sandön, hvilka båda ställen afven af er¬
farenheten blifvit bestyrkte vara af deii art,
att sjöskador af deras belägenhet förorsakas;
hvadan jag, med stöd så väl af hvad jag nu
haft äran anföra, som af det, hvilket detta vig¬
tiga ämne angående, vid redan förflutne Riks¬
möten blifvit artfördt, Upplyst och styrkt, vörd¬
sammast får yrka, att andamålenliga fyrbåkar
måtte uppföras ej mindre å de af mig nu up-
gifne Irenne ställen, än äfven på alla öfriga
delar af Rikets kuster, der sådane af erfaren¬
heten visats Vara behöfliga och ytterst nöd¬
vändiga, samt att härvid ofördröjligen måtte
läggas en verksam hand, på det de mångfaldi¬
ga sjöskador, som nu årligen, till både allmän
och enskild förlust, inträffa, måtte förebyggas,
så vidt sådant står i mensklig magt att före¬
komma; och gör jag mig förvissad, att detta
mitt yrkande skall vinna bifall af Konung och
Rikets Ständer, då det har till föremål all¬
mänt väl och upphjeipande af Rikets handel,
denna, af så mårtga anledningar, skydd och
uppmuntran fordrande näringsgren, hvilken ock¬
så alltid af Konung och Rikets Ständer med
faderlig omvårdnad blifvit omfattad.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott
anhålles,
Jeuns P. Hemberg.
Bilagor t. Borg. St. PrOt. tS34- -t#
Den 17 Februarii,
N:o t\l.
Då accorder om Landshöfdinge-beställnin-
gar, i allmänhet äro hinderlige för dessa vig¬
tiga platsers besättande med kunnige, duglige
och sjelfständige män, och landets Höfdingar,
för att motsvara Nationens behof och tidens
fordringar, nödvändigt måste äga en högre bild¬
ning, utmärkande förtjenster och en af yttre
omständigheter oberoende kraft, får jag, med
stöd af 34 §• Riksdags*Ordningen, vördsamt
föreslå, att Rikets Ständer, efter Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottets hörande i äm¬
net, till Kongl. Maj:t frambära den underdåni¬
ga anhållan, att det af Kongl. Maj:t nyligen
utfärdade förbud mot tjensteköp i de lägre
graderna af landt-staten, måtte utsträckas äfven
till cheferne för densamma. Stockholm den 17
Februarii i834*
Th. Petre.
N:o 43.
Statens och enskilde bruksägares gemen¬
samma bästa fordrar, att i de aflägsna mindre
befolkade orter, der sådane till brukens tjenst
upplåtna recognitionsskogar finnas, som, i följd
af gällande författningar, böra till hemman
skattläggas, men icke kunna såsom hemman
bestå, hvarken för sig sjelfva eller i förening
med bruken, undantag från berörde författnin¬
gar, efter omständigheternas föranledande, til¬
låtas på det säth, att för dylika skogar må, med
Den 17 Februaiii.
befrielse från skatteköp, en efter rättmätiga grun¬
der afpassad årlig afgift till Staten utgöras; öf¬
ver hvilken framställning jag anhåller, att All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottet måtte,
elter från vederbörande Embets-verk infordra¬
de upplysningar, till Rikets Ständer med ut¬
låtande inkomma. Stockholm den 1 7 Febru¬
arii 1834.
Th> Petre,
N:o 4i
Innan ännu en ny lagbok kan hinna blif¬
va fullständigt granskad och antagen, som i ett
helt upptager, efter consequenta principer, den
civila och criminela lagstiftningen, tillhör det
likväl representanten, att angifva de brister, som
på samhällslifvet utöfva det vigtigaste inflytan¬
de. Bland desse anser jag böra sättas i forsta
rummet, det obetydliga ansvar som är uti 1734
års Lag utsatt för falsk vitnes-ed. Edens för¬
bindande kraft och den trovärdighet den kan
äga, hvilar ytterst på en religiös grund. Lag¬
stiftaren förutsatte, att hvar och en skulle va¬
ra i sitt inre fattad af en orubblig tro på en
allestädes närvarande Gud, som ransakade hjer-
tats och tankarnes innersta, och som bestraf-
' 1
fade i en annan verld brottet, men belönade
dygden; den förutsatte således, då den för be¬
visning lemnade fullt vitsord åt den utsago
hvilken beseglades med ed, att den vitnande
skulle, förnämligast af pligtkänsla och religiös
V
Den 17 Februarii.
förbindelse icke afvita från sanningen, oell be¬
stämde derföre en obetydlig yttre ansvarighet
för falsk vitnes-ed.
Då det emedlertid är en beklaglig, af allmän
erfarenhet vitsordad, sanning, att för brotts före¬
kommande, icke den inre religiösa känslan kan
antagas såsom tillräckligt verkande, bör, i min
tanka, för falsk vitnes-ed läggas äfven en yt¬
tre bestraffning, lämpad efter brottets natur.
På helgden af eden beror i brottmål brollels
upptäckande och bestraffande och oskuldens för¬
svar, på den beror i civile mål ofta bibehål¬
landet eller förlorandet af omtvistade rättighe¬
ter» Huru Vigtigt är då icke, att Sanningen af
en ed äfven får sin garantie derigenom, att den
som aflägger eden uti fruktan för bestraffning
för falsk ed, har ett band mera på sig alt tala
sanning, och att derigenom all motvigt äger
rum mot den bevekelsegrund, att afvika från
sannfärdighet, hvilken genom egennyttan kan
uppstå. Denna bestraffning bör ej bestå uti
böter, hvilka lätt kunna uppvägas, äil mindre
uti kroppslig plåga, såsom spö eller vatten och
bröd, hvilken bestraffning jag i allmänhet an¬
ser mot rälts-begrepp stridande; mell deremot
vågar jag föreslå, att den, hvilken blifvit öf¬
verbevisa att hafva uppsåtligen aflagt en falsk
vitnes-ed inför Rätten, eller då han blifvit å-
lagd värjemåls-ed, friat sig med falsk edgång,
skall varda förklarad ärelös och straffas med
treline års fängelse, med eller utan arbete, ef¬
ter omständigheterne, "Vare han i sednare fal-
Den 17 Februarii,
*49
Jet likaledes förfallen till den påföljd lian bordt
undergå, om han icke friat sig med edgång.
Har någon genom en uppsåtligen falsk vitnes-
ed vållat att en oskyldig mistat lif, bör han
straffas med lifvets förlust, och om en oskyl¬
dig, på sådan falsk utsago, måst undergå neslig
bestraffning, såsom spö, vatten och bröd och
uppenbar kyrkoplikt, bör raenedaren straffas
med arbete å lifstid, och anser jag menedaren
alltid skyldig, att med sin ägande eller fram¬
deles erhållande egendom, ersätta all den för¬
lust, någon genom en falsk edgång kan komma
att lida.
Jag anhåller vördsammast, att detta mitt
förslag måtte remitteras till Rikets Höglo!!, Stan- ,
ders Lag-Utskotts vidare granskning. Stock-*
holm den 17 Februarii j 834*
Carl JY. Olbers,
(N:o 45*
Genom 4°‘de punkten uti Kongl, Förkla¬
ringen den 20 Marlii 1807 är, med. afseende
å livad som är föreskrifvet uti 27 capitlet af
7 §. Rättegångsbalken, vidare stadgadt: att det
icke skall vara en enskild part tillåtet att taga
stämning å någon domare, för alt tilltala ho¬
nom för fel eller brott i embetet, emedan do¬
maren i och för embetets skull står under ve¬
derbörande Hof-Rätts och Justitise-Cancellers-
embetets inseende, utan har den enskilde
parten, som förmenar sig vara förorättad af
i5o Den 17 Februari!.
domaren i embetet, blifvit förunnad rättighet,
att sådant anmäla i Hof-Rätten, hvarunder do¬
maren lyder, eller hos Justitiee-Cancelleren, hvar¬
efter det tillkommer dessa embetsmyndigheter,
att vidtaga den åtgärd, hvartill omständighe-
terne föranleda; då, i händelse det som är an¬
mäldt emot domaren, finnes eller eljest sig yp¬
par, i anledning af förekomne mål, vara så¬
dant, att de förtjenar serskild beifran, öfver¬
lennäs saken till utförande af vederbörande
advocat-fiscal eller särskild tillförordnad ac¬
tor, hvarefter och enär den anklagade blifvit
börd och fått sig förklara öfver actors emot
honom afgifne anmärkningar, Hof-Rätten har
att pröfva, huruvida målet kan uppå en sådan
skriftväxling afgöras, eller ock bör anses vara
af den beskaffenhet, att slutlig åtgärd deri ej
kan meddelas, innan offentlig stämning å den
angifne domaren blifvit utfärdad och han så¬
ledes kallad att personligen inställa sig till sva¬
romål inför Hof-Rätten, för att undergå vidare
ransakning och ändtelig dom; hvaremot, om
Hof-Rätten eller Justitiae-Cancelleren anser den
enskilda partens anmälan mot domaren icke
vara af den egenskap att den förstnämnde
derföre bör ställas under tilltal, eller förmenar
angifvaren, att Hof-Rätten eller Justitiae-Cancel-
lers-embetet ej gjort å bans anmälan sådant
afseende, som han ansett dem förtjena, är ho¬
nom öppet lemnadt, att deröfver i underdånig¬
het hos Kongl. Majrts Högste Domstol föra den
klagan, hvartill lian finner sig vara befogad.
Den 17 Fcbruarii.
Ehuru detta stadgande har sin grund uti
behofvet att förekomma den mängd ohemul»
klagomål, som mot domaren annars skulle äga
rum, om det stod en hvar fritt att besvära
honom med förklaringar i oträngda mål, synes
det likväl icke stå att förena med hvarje med¬
borgares rätt, som icke genom brott förverkat
sine medborgerliga rättigheter, ulan anser jag,
hvad de sednare beträffar, att detta stadgande
bör helt och hållet till sin kraft och verkan
upphöra samt stränga ansvars bestämmelser för
ohemul» angifvelse!' i stället sökas, hvilka jag
icke tror skola blifva svåre att finna, om det
stadgas, att angifvelser för flere tjenstfel icke
få göras i ett sammanhang, utan hvart för sig
särskildt, så framt de icke föranledas af ett och
samma måls behandling, och att man med ur¬
bota straff och höga penningeböter, efter den
ledning som för ohemul klagan öfver IIof-Rät-
ter finnes, gifven uti 3o cap. 20 §. Rättegångs-
Balken, belade hvar och en som ohemult an¬
grep domaren.
Jag anser mig alltderföre föranlåten före¬
slå, att om någon, som icke för brott blifvit
tilltalad och dömd, eller i brist af fulla bevis
ej kunnat åt saken fällas eller under framtiden
blifvit ställd, finnér sig vara förorättad af do¬
maren, bör han derom, för hvarje fel, som ic¬
ke hörer till ett och samma mål, särskildt och
icke för flere i ett sammanhang göra anmälan
i Hof-Rälten, hvilken, sedan advocalfiscals-em-
belet blifvit hördt, infordrar domarens förkla-
102
Den 17 Februarii,
ving, hvarefter den klagande afgifver slutpåstå¬
ende, och företer de ytterligare bevis som han
kan åstadkomma. Understödjas desse påståen¬
den i mer eller mindre nion af advocalfiscals-
embetet eller finnér advocatfiscals-embctet alt
domaren sig nöjaktigt förklarat samt vänder
sig mot angifvaren med ansvars- oell ersättnings-
påstående, må domaren vara berättigad att i
håda fallen sig förklara eller utlåta; men i det
sednare äger angifvaren alt blifva hörd öfver
de emot honom väckte påståenden, hvarefter
målet till slutlig pröfning företages, deräst
ej Hof-Rätten finnér, att det icke utan do¬
marens instämning till förhör kan afdömas,
då en sådan bör 1 vanlig ordning utfärdas.
Har domaren sig förgått, dömes han till an¬
svar efter lag, men befinnes åter angifvaren
icke hafva haft fog till sin klagan, bör han
straffas med fängelse från 1 år till 3:ne må¬
nader, eller med böter från 5oq R:dr till 5q
R:dr, eller i brist deraf motsvarigt fängelse, samt
derjemte inför Hof-Rätten göra domaren offent¬
lig afbön, allt efter omsländigheterne; men
hvad sådane personers klagan angår, som för
hrott blifvit dömde, eller, i brist af fulla bevis, ej
kunnat åt saken fällas, eller blifvit ställde un¬
der framtiden, så anser jag någon förändring i
hvad som finnes stadgadt för deras åklagare¬
rätt icke lämplig, utan vara af dem för¬
verkad.
Genom föreskriften, det icke en klagan¬
de är berättigad att uti en angifvelseskrift
Den 17 Februarii, i53
sammanföra flere olika klagomål, skall den,
som icke har desto större skäl dertill, afstå
från alla dylika, som afse chioan och icke äro
af verkligt behof påkallade; men vöre rättighe¬
ten gifven, att angifvelse!’ få sammanblandas
med grofva tjenstfel, så är det lätt, att, vid
bristande bevisning, i sednare fallet undvika
reconvention, emedan i det förra någon anled¬
ning val kan uppsnappas; dock må det vara
Hof-Rälten tillåtet uti alla de mål, hvarest Hof-
Rätten finnér domaren felaktigt förfarit, att
slutligen pröfva dylika i ett sammanhang, på
det domarens ansvar derefter må kunna blifva
riktigt tillämpadt; men så snart Hof-Rätten anser
en anklagelse vara oriktig, bör deröfver särskildt
utslag meddelas, så framt icke den klagande
gjort flere lika beskaffade, då äfven de böra i
ett sammanhang bedömas.
Jag anhåller att detta memorial måtte till
Lag-Utskottet remitteras. Stockholm den 12
febr, i83/|,
'Carl JV. Olbers.
N:o 46,
Bland de lagstadgaiiden, som fordra för¬
ändring, förekommer mig 3 cap. i Sjö-Skade-
Ralken. Sjölagen, hvilken såsom ersättning för
utur skeppsbrott och sjönöd bärgadt gods, icke
fastställer högre belopp än 60 daler åt bärgar-
»e, om ock godset äger aldrig så högt värde,
tttan att derå varit användt destomera möda
154
Den 17 Februarii.
oell arbete, samt bärgningen varit förenad med
fara, då domaren bör ersättningen bestämma;
men enär denna obestämdhet leder till rätte¬
gångar, hvilka sällan kunna utföras af dem de
angå, samt skillnad bör göras mellan bärgnin¬
gar sorn verkställas i öppna hafvet och på ku¬
sten; så tager jag mig friheten föreslå, att of-
vanberörde lag-rum på det sätt måtte förändras,
att bärgarelön för gods och fartyg, som bärgas
uti öppna hafvet och är af folk öfvergifvet, till
hälften af värdet, och för det som bärgas å ku¬
sten till en tredjedel; men för det fartyg eller
det gods åter, som bärgas efter på kusten ti-
mad strandning, och hvarom besättningen eller
fartygets ombud tager vård, njutes ersättning
efter beting, eller hvad gode män skäligt pröfva.
Om remiss häraf lill Lag-Utskottet får jag
ödmjukast anhålla. Stockholm den 12 Febru¬
arii 1834.
C. TV. Olbers.
N:o 47*
I anseende till den mängd assignationer,
utställde af enskilde personer uppå Rikets Stän¬
ders Bank, sorn, särdeles i bergslagsorterne, kom¬
mit i omlopp, och, efter skälig förmodan, till
betydlig del öka rörelse-capitalet, samt synner¬
ligen medverka till försämring uti gångbara
myntet, äfvensom mycket försvåra handel och
köpenskap, emedan den säljande icke är skyl¬
dig emottaga desse assignationer såsom betal¬
ning, om han sjelf icke så finnér för godt; hvar-
Den 17 Februarii.
af följer, att handel derigenom ofta afbrytes, till
så väl säljarens sorn köparens missnöje, men då
utgifvaren icke är af säljaren känd, och han så¬
ledes.skäligen misstänker dess vederhäftighet,
hvilket ofta yppats, emedan folket i allmänhet
äro noga underrättade derom, att Rikets Stän¬
ders Bank icke inlöser större summa af utelö¬
pande assignationer, för den person som dem
utgifvit, än för hvilken säkerhet i Banken blif¬
vit nedsatt, i händelse en större summa möj¬
ligen skulle vara utgifven.
I anledning häraf, får jag hos liögtärade
Ståndet vördäamt hemställa, att icke hädanef¬
ter några assignationer å Banken af enskilde per¬
soner må utgifvas, till mindre belopp än etthun¬
drade R:dr B:co; och som privat-banker nu i
flere landsorter uppstå, hvilkas utgifne förbin¬
delser otvifvelagtigt med mera förtroende hos
allmänheten emottagas, så tror jag mig hafva
skäl anhålla om högtärade Ståndets medverkan
till denna förändring, hvarigenom medborgares
säkerhet mera betryggas; — anhållandes jag att
detta anförande malte varda remitteradt till
vederbörligt Utskott, Stockholm den 17 Fe¬
bruarii i834«
And. Wedberg.
N:o 48.
Ehuru jag ogärna vill, till Vallöf?. Ståndets
öfverläggning, framställa ett ämne. hvarigenom
Statsverket, om min åsigt gillas, skulle gå i
mistning af en vanligen påräknad intrad, och
|56 Den 17 Februarii,
detta i synnerhet vid ett tillfälle, då så mån¬
ga förökade Statsanslag begäras, anser jag mig
dock pligtig fästa uppmärksamheten å det, i
min tanka, olämpliga, att ibland Statens in¬
komstsummor man finner spelvinst, jag menar
härmed den från Nummer» eller så kallade Ge-
nuesiska lotteriet, årligen till olika belopp in¬
gående behållning, Det skulle synas, som då
Staten, å ena sidan, tiilgodokommer den för
hvarje år vanligen blifvande vinsten, Staten äfven
å andra sidan skulle ersätta, om lotteriet möjligen
ett annat år kunde förlora, och således den på¬
räknade inkomsten bero af slumpen, och endast
från denna sida betraktad, hela inrättningen, för
Vådan att mer förlora, än vinna, böra upphö¬
ra. Jag medgifver, att farhågan för en förlust
blott bör vara inbillad och vinsten gifven, ty
med tagen kännedom om den i sitt slag mä¬
sterligt för spelsätten uppgjorda planen, och om
vederbörande, för 5o,ooo R:drs arfvode, sin
pligt och författningarne likmätigt, icke glöm¬
ma binda den spelandes fria vilja, eller ma-
culera de lollsedlar, hvilka möjligen på flere
contoir och å samma numror spelas, skall ovil-
korligt lotteriet blifva den vinnande. Flere års
erfarenhet har till fullo bevisat sanningen häraf.
Men ur en annan synpunkt betraktadt, är det
landet värdigt, att bibehålla och låta fortgå en
inrättning af slik natur, hvars inkomster bereda
otaligt manga personers undergång, i synnerhet
af den arbetande classen? Att jag i denna del
talar af något*- erfarenhet, torde medgifvas, du
Den 17 Februarii.
jag här i Stochholm, tinder min conditionstid,
förestått en dylik försäljning i 6 år och sjelf som
min egen i Örebro varit colleCteur i 4 år» Lotte¬
riets bestånd ligger hufvudsakligast deri, att de
spelande någon gång, genom en verklig slump,
vinna; deraf uppmuntrade, åtgår sällan mer
än en, åtminstone icke mångå dragningar, in¬
nan denna vinst återgått, jemte den inkomst,
en husfader icke sällan behoft att dermed sou-
tinera sin famille, och ovanligt är vist icke att
erfara, det hedern, sinnesfriden, till och med
kläderna af kroppen, bortspelaS. Passionen för
detta spel, genom det lockande 1 möjligheten,
att för en, som det synes, ringa insats, äga hopp
om eli större vinst, har störtat mångå välbe-
h ålin a familier; och hur kan Val annorlunda
ske, der så många omöjligheter att vinna, mö¬
tes af så få möjligheter. Jag anser det Verk¬
ligen sorn eil skam för Nationen, att pä ett
slikt sätt utarma merendels de medlemmar der¬
ibland, som icke äga förmåga bedöma dell pro-
gressiönsrakning, som ligger lill grund för in-
satsernes betalande, jemnförelsevis mot vinsten,
och som merendels icke äga mer, än de för
dagligt uppehälle behöfva. Om för Stockholms
stad endast lotteriet fortginge efter samma plan
som nu, och dlagningartte pågillgo en gång
hvarje vecka, skulle hvad som liu icke, för post¬
gången till alla Rikets städer, medhinnes, snart
visa sig alt eländet skulle nå sin högsta höjd» Mitt
åsigt häruti bör besannas deraf, att i början
af hvarje dragning få lottsedlar försäljas, mett
r58
Den 17 Februarii,
emot slutet, eller de sista lottförsäljniilgsdagar-
ne före dragningen, lif oell lem vågas för nö¬
jet att blifva sin cassa renonee. Jag yrkar såle¬
des, af hvad jag haft äran anföra, att detta privi¬
legierade spel må upphöra, till heder för Re¬
presentationen, och tili båtnad för mångå u-
tan sjelfbeherrskning och urskilning att för
denna snara sig värja. Jag kan vid detta till¬
fälle icke lemna oanmärkt, att i Örebro stad
på 6 år icke funnits lotteri-contoir, ehuru Kgl.
Nummer-Lolteri-Directionen anbefallt, ,att an¬
sökningar derom skulle ingifvas. Måtte detta
exempel efterföljas på något hvarje ställe, i hän¬
delse den meningen blir rådande, att inrättnin¬
gen skall fortgå. Om remiss till vederbörligt
Utskott får jag anhålla. Stockholm den 17 Fe¬
bruarii i834.
C. U. Hallgren,
N:o 4g.
Den motion, rörande en utvidgad närings¬
frihet i jernhandteringen, som inom detta Riks¬
stånd blifvit väckt, kan ej undgå, att åkalla
den största uppmärksamhet af hvar och en, som
äger någon factisk kännedom om motionens fö¬
remål. De grundsatser och de slutföljder, hvil¬
ka den värde motionairen utvecklat, äro lika
enkla som sanna, och då jag nu går att yttra
mig derom, är det med rättvis erkänsla af mo-
tionairens förtjenstfulla deduclion, som jag, i
denna vigtiga frågas väckande, förklarar mig
Den 17 Februarii.
■vara af honom på ett angenämt sätt förekom¬
men.
Vill man göra sig reda för medlen till
näringars förkofran i allmänhet, så har man
lätt att finna, att desse äro till sin natur två-
sidige; nemligen: för, det första, undanrödjan-
de af de hinder, hvilka motverka industriens
tillväxt allmänligen och hvarje närings i syn¬
nerhet, samt för det andra, ehuru mera sällan
beliöflige, positiva åtgärder till skydd och upp¬
muntran. Tillämpas dessa medel uti omvänd
ordning, så att positiva åtgärder till en närings¬
grens uppdrifvande genom moncpolitiska pri¬
vilegier sättas i första rummet, men hindrens
undanrödjande, det är friheten, uti det andra,
så uppstå onaturliga förhållanden, förr eller
sednare fördärfliga, ej allenast för industrien i
allmänhet, utan ock särskilt för den närings¬
gren, som man med de konstlade medlen sökt
framtvinga, och hvarigenom denna näringsgren
omsider hringas uti ett tvångstillstånd och ett
myndlingsberoende af administrativa stadgan-
den, som på ett olycksbringande sätt hindrar
densamma att uppnå den sjelfständiga stånd¬
punkt, hvilken är ett oeftergifligt vilkor för
hvarje närings bestånd under en framskridan¬
de cultur.
Jernhandteringen i vårt land har från sek¬
ler tillbaka varit administrationens skötebarn,
och detta med rälta i så måtto, som den ut¬
gjort och ännu utgör en af landets vigtigaste
näringsgrenar; men, ty värr, har med densam¬
i6o
Den 17 Februarii.
ma inträffat, livad nyss är anfördt angående för-
kofringsmedlens förväxlinga I stället för att sedan
näringen var införd och stadgad* öfverlemna den¬
samma åt en fri Utveckling och taflan* med un-
danrödjande af lundren derföre, har man tid
efter annan medelst konstlade och onaturliga
författningar begränsat dess verksamhet och in¬
tvingat samt insnärjt dell uti tvångs-former och
i en förmyndare-vård* lika orimlig till sin na¬
tur, som olycklig i silla följder, hvilka visa sig
i industriens qvarstående uti mer än loo år
vid en och samma ståndpunkt, den andra län¬
ders jernhandtering, gynnad af friare institu¬
tioner, redan för länge sedan lemnat bakom
sig. Sålunda har den speciela Så kallade bergs-
styrelsen, åt hvilken vården af Svenska jern-
handteringelt varit anförtrodd, icke allenast för¬
felat det rätta syftemålet för sill tillvaro, utan
till och med utgjort ett af de svåraste hinder
för delilla näringsgrens förkofran och tillväxt,
derhän, jag fruktar ej alt utsaga det, att i den
täflan och dell segrande öfvervigt Svenska jern-
verks-idkareil sett andra länders jernproducler
på verldsmarknaden intaga, det ofta utgjort ett
lifligt föremål, ej allenast för hans tysta önsk¬
ningar, Utan ock för eli stundom högt yttrad
opinion, att bästa medlet till vår egen upp¬
komst och Utländske jernpi öducentens besegran¬
de vöre föiflyttningen tili dess verkningskrets
af det slags förmynderskap, hvarunder Svenska
jerlihanteringeu ensam suckar.
Erkännandet af denna erfarenhets-satts har,
Iten 17 Februarii. 161
efter så många olyckligen försummade år ändt-
ligen tyckts göra sig gällande, ej allenast så¬
som en allmän opinion, Utan jemväl i sjelf¬
va den förmyndarekammare * som i det fö¬
regående är antydd; och det är i sanning
med den lifligaste tacksamhet, som narings-id-
karen omsider sett dell dag randas, då inom
hergsstyrelsen det sunda förnuftet, den rena¬
re stats-econömien vunnit ett Billigt insteg och
synas begynna att erhålla öfvervigt framför det
ensidiga skråsystem, sorn under en så lång ti-
derymd icke gittat eller förmått afse och om¬
fatta något annat, än upprätthållandet af sin e-
gen prohibitoriska myndighet. På detta lyck¬
liga phenomeil livilar hufvudsakligaste hoppet
om en mera gynsam vändning för svenska jern¬
hand teringén; Och jernverksidkare!! bör ej för¬
summa, alt begagna en sådan tidpunkt för ett
öppet tolkande af sina behof och sina önsk¬
ningar, synnerligen då honom för första gån¬
gen är lemliad rättigheten, att ibland Rikets
representanter intaga ett runi såsom verklig
medborgare. Från denna synpunkt utgående
är det för mig en lika angenäm, som ovilkor¬
lig pligt, att understödja Herr Majoren Totties
motion, jemte de grundsatser, sorn deruti i en
så klar slutföljd äro framställde.
I afseende på tillämpningen af grundsat-
serne, måste jag likväl så till vida afvika ifrån
den värde motionairens framställning, att jag
yrkar den fria näringsprincipens något rymli¬
gare utsträckning och allvarligare erkännande i
Bilagor till Borg. St, Prot. 1834- t*
Den 17 Febr Har ii.
alla sådane delailler, hvarest genom restrieliva
författningar och insidiösa controller, orimliga
hand och hinder qvarstå; och jag vill, vid slu¬
tet af detta yttrande, uti vissa postulater söka
närmare bestämma, hvad jag af ett sådant yr¬
kande anser till den närvarande tiden lämp-
ligt-
Innan jag öfvergår härtill, kart jag likväl
icke undertrycka en och annan allmän reflexion,
framkallad af frågans vigt och af nödvändig¬
heten för något hvar, att derutinnan söka reda
sina begrepp.
Vid betraktande af de välgörande verk¬
ningar, man i sednare tider allmänligen till¬
erkänner näringsfriheten, framstår otvunget den
frågan: hvartill gagnar väl näringstvånget? I
afseende på jerntillverkningen i vårt land, sva¬
ras vanligen, att restrictioner måste finnas, 1:0
för att i framtiden upprätthålla denna närings¬
grens bestånd till kommande generationers för¬
del, 2:0 för att inom näringen bevara orubbade
de rättsförhållanden, hvilka genom det hittills
följde privilegii-systemet uppstått och finnas
för handen. Hvad beträffar första delen af
detta svar, måste jag tillstå, att jag anser den¬
samma hvila på ganska många grundfalska för¬
utsättningar, och i första rummet på den, att
efterkommande generationer skulle kunna an¬
ses bättre belåtna med arfvet af obegagnade
rudimaterier och råämnen, än med det af en
ökad capitalförmögenhet och en nlbildad indu¬
stri, i sin natur innebärande en ständigt sti¬
Den 17 Februarli.:
gande reproductionsförmåga af samlade vinster.
Man talar örn skogarnes utödande och befarad
skogsbrist, såsom en vådlig följd af friare jern-
liandtering; men man synes dervid förgäta, att
samma fruktan redan i Gustaf I:s tid var yt¬
trad, utan att den fruktade faran ännu inträf¬
fat; man förgäter, att skog, som ej begagnas
och genom behörig vård reproduceras, är ett
dödt capital, utan värde för framtiden, utan
gagn för efterkommande, i samma mån som ti¬
dens tand lemnäs ensam såsom skördare af
skogsväxten, eller i den mån skogsproducter-
lies capitalvärde lemnäs inproductift; man för¬
gäter, att Sverige är ett land af sådan beskaf¬
fenhet, att vissa trakter deraf icke kunna pro¬
ducera annat än skog, under det att i andra
trakter skogsproductionen, såsom hufvudsak,
skulle utgöra en national förlust; man förgä¬
ter slutligen, att endast den fria industrien för¬
mår gifva hvarje product sitt rätta värde, och
genom måttet af sin lönande egenskap skapa
fyllnaden af sina egna behofver. Enligt Taci-
tus utgjorde Germanieu i bans tid nästan! en¬
dast en stor skog; det nuvarande Tyskland
skulle sannolikt föga fägna sig åt, att återgå till
samma beskaffenhet. Man talar vidare om de nu
begagnade grufvefältens och malmtillgångarnes
bibehållande åt kommande generationer; man
talar om att gömma malmtillgångar genom ett
återhållande af deras alltför stora tillilande, e- -
medan efterkommande derigenom förmodas
kunna röna brist på detta råämne för jern-
i64
Den ij Februari i.
handteringen, Nå väl! vet man då hvad man
gömmer)? vet man hvad hvarje bearbetad och
icke bearbetad grufva verkligen innehåller ? kan
man ens ana huru mycket malm den ogenom¬
skådade uråldriga bergmassan, som utgör car-
eassen till Skandinaviska halfön, i det hela hy¬
ser eller icke hyser? är det ej en i sin natur
falsk förutsättning, att tala om restrictif hus¬
hållning med ett råämne, som utgör ett dödt
capital så länge det icke bearbetas, och som i
afseende på tillgång utgör en fullkomligt okänd
qvantitet, hvarom man icke har eller ens kan
få någon kunskap, eller något bedömande, hu¬
ruvida den deraf vanligen consumerade delen
i sjelfva verket utgör hushållning eller miss¬
hushållning? hvilken anledning och hvilken
probabilitet äger man väl att anse en ökad con-
sumtion för misshushållning, eller att neka, det
en ökad användning, här såsom i allt annat,
skall leda till upptäckten af nya tillgångar? fö¬
retager man sig att under närvarande mansål¬
der åt framtiden spara eller gömma en malm¬
stock, som vid nu skeende förädling skulle ä-
ga ett värde af till exempel 100,000 Riksdaler,
hvem vill gå i borgen, att denna malmstocks
värde icke redan i nästa mansålder kan vara
sänkt till halfva detta belopp, vare sig genom
upptäckten af nya malmstockar i eller utom
dess granskap, eller ock genom förandrad rigt-
ning af industrien i allmänhet? hvad hade man
väl, i sådan händelse, vunnit på en dylik be-
sparingsmethod? och huru kan man någonsin
De* 17 Februa-rii. i65
föreställa sig såsom hushållning, vare sig i en¬
skildt eller stals-economiskt hänseende, alt lå¬
ta ett åtkomligt capital ligga dödt och obegag-
nadt, likasom nedgräfdti jorden, utan all repro-
duction och verkliggörande af dess värde, ett
värde, som i sig sjellt är lika med noll och intet,
intill dess råämnet förvandlas i användbar pro-
duct. En farhåga och ett hushållningssyslem af
dylik art skulle ju, i full conseqvens utveck-
ladt, ovedersägligen innebära en dödsprincip
för alla näringsgrenar ocb all industri; ty det
är klart, att om hvarje generation omsorgsfullt
och noga gömde alla råämnen till framtiden,
skulle alldeles ingen production någonsin kun¬
na uppslå. Tänkte man sig ock uti en afläg¬
sen framtid den, åtminstone för oberäkneliga
mansåldrar orimliga, händelsen, att malmerne i
de vanliga bergslagerna skulle alldeles laga slut,
hvilket vill säga något helt annat, än att nå¬
gra vissa nu begagnade grufvor blifva utbrut¬
ne, så hade derigenom ingen annan skada in¬
träffat, än alt rudimaterie-capitalet blifvit för-
yandladt i nations förmögenhet och lemnat en
förökad fond till nya industriföretag, vare sig
i andra näringsgrenar, eller måhända just i
bergshandteringen genom begagnande af de o-
uttömliga malmfält, hvilka i lappmarkerne re¬
dan äro upptäckte, och de betydliga sjö- och
myrmalmsbildningar, som i många orter dels
redan äro anträffade, dels återstå att uppsöka,
och genom hvilka stora malmtillgångar, i för¬
ening med den förändrade riglning, som för
;66
Den 17 Februari i.
jernhandteringen i allmänhet förestår uti dess
framskridande öfvergång lill fabriksrörelse, nya
för nationaleconomien vida vigtigare förhållan¬
den skulle uppstå, förmedelst stora jernverks
associationer, för näringen och landet i det he¬
la af ett vida större inflytande, än de nuva¬
rande spridda, af sin egen svaghet och småag-
tiga täflan, jemte författningar, nedtyngde mi-
11 utti 11 verkninga ine, af hvilka svenska jernhand-
teringens närvarande tillstånd är det jemnförel-
sevis alltför ömkliga resultatet,
I afseende på det andra skälet för restri-
ctionens bibehållande, det nemligen, att inom
den nu varande generationen bevara orubbade
de rättsförhållanden, hvilka genom det hittills
följde privilegii-systemet uppstått och finnas
för handen; så måste man visserligen medgif¬
va delta skäls giltighet pro tempore, men til¬
lika anmärka, att industrien, äfven i detta hän¬
seende, uti en måhända icke mycket aflägsen
framtid, troligen kommer att skapa i många de¬
lar nya förhållanden, framkallade af näringens
kraf i dess brydsamma täflan med andra län¬
ders jernproduction. Jag vågar ej fullt utsäga
hvad jag härom tänker, emedan jag dermed
måhända skulle såra interessen, hvilka häldst
önska att i en lugn slummer trygga sig vid det
närvarande, obekymrade om det öde, hvaruti
verldshandelns mägtiga ström kan efter en kort
cykel af år utan undllygt störta dem. Det må
härutinnan vara nog yttradt, då jag säger, att
endast ett upphäfvande af de individuela in-
teressenas nuvarande splittring och deras sara-
Den 17 Febr nar ii. 167
inanförande uti större massor, så till capital-
slyrka sorn productivilet, kan för framliden
lemna säkert hopp om svenska jernliandterin-
gens upprätthållande som national-industri.
I öfrigt, och med hänseende till speciela för¬
hållandet af nu åsyftad större frihet uti jern-
handteringens utöfning, anser jag att sådane åt¬
gärder med lätthet kunna finnas, som öppna
en nödig frihet för alla, utan att skada någon
enskildt, och är öfvertvgad, att det förslag, den
värde molionairen framställt häruti, innebär en
full garanti, då det endast yrkar fri tillverk¬
ning inom antalet af redan privilegierade verk¬
städer. Visserligen torde väl ännu finnas en
och annan bruksägare, som af vana blifvit för¬
ledd att antaga vissa lör jernhandteringen o-
tjenlige skråsatser, som derföre sträfvar emot
förbättringar och täflan, emedan han deruti be¬
farar, att blifva öfverträffad, och som häldst
älskar, att förlita sig på den redan föråldrade
sägen om svenska jernets oumbärlighet samt
på den jemna afsättning och utkomst utan all
ansträngning, som han hoppas genom undfång-
na privilegier vara tillförsäkrad; men äfven
denne för tidens tecken blinde man, har ej skäl
att vägra sitt bifall till den frihet, hvaraf han
icke skadas eller ens oroas i sitt ensidiga lugn,
elt lugn och ett stillastående, som är honom
öppet lenmadt, så länge ingen ny anläggnings-
frihet ännu yrkas.
Betraktar man närmare jernhandteringen i
vårt iand under dess närvarande former, så
Den 17 Februarii.
finnes den utgöras af \ hufvudsakliga delar.
Desse äro: gr u/brytning , tackjerns-blAsning,
stängjernstillverkning och så kallad jerntnanu-
factur,
Angående den förstnämnde eller gruf-
brytningen, afse de administrativa åtgärderne
dervid tvenne hufvuddelar, nemi. 1:0 sättet att
förvärfva äganderätt af grufvor eller, efter an¬
tagen benämning, grufvors upptäckt och ägan¬
de, och 2:0 skötseln eller styrelsesättet af gruf¬
vor, hvilket vanligen kallas grufve-sty reise. Vid
det förstnämnde förekommer den anmärknin¬
gen mot nuvarande stadgar angående mutsed-
lärs lifgifvande , utmåls läggande och jordäga¬
re-rätts bestämmande, att dessa stadgar tarfva
en väsendtlig förbättring, till ett närmare ut¬
redande och begränsande af den rätt, sorn
hvardera af desse stadganden har till före¬
mål att skydda. Om grufvestyrelsen sjmes
den anmärkning grundad, att bergsstyrelsens
omedelbara myndighet dervid bör egentligen
afse och inskränka sig lill att yidmagthålla en¬
skild rätt emellan interessenter uti grufve-bo-
lag; att vid påfordran meddela råd och upp¬
lysningar angående grufvebrytningen, med af¬
seende på tjenligaste sättet alt åtkomma hvar¬
je grufvas hela malmstock; att verkställa gruf-
yemätningar, samt att förvara nyttiga underrät¬
telser uti dertill inrättade archiver. Härtill er¬
fordras få men skicklige bergs-tjenstmän. Bland
onödige tjenstmän kan med skäl räknas de så kal¬
lade gruffogdarne, hvilkas tillsättande af bergs-?
Den 17 Februari i.
styrelsen Lör utan uppskof upphöra, emedan des¬
se tjenster utgöra ett onus för grufägaren, utan
motsvarande gagn och controll. Bättre är, att
grufägaren sjelf får controllera samt till- och
afsätta styresmän vid sina grufvor; det händer
i annat fall ofta nog, att han belastas med af¬
löning och undseende för en person, hvars
verkningsförmåga och användbarhet, äfven om
den också skulle af bergsstyrelsen vid tillsät¬
tandet varit rigtigt bedömd, dock för länge se¬
dan kan hafva upphört, utan att ändring kan
vinnas annorlunda, än genom officiela, i legal
bevisning utförde klagomål.
För den större grufbrytningen återstår i
öfrigt, att genom ordnad economie sjelf ut¬
veckla sig till den slags fabriks-form, som blir
mer och mer oundviklig för dess lönande be¬
drifvande.
Hvad beträffar Täckjerns- tillverkningen,
så innehar denna i vårt land en högst besyn¬
nerlig, konstgjord och numera högst orimlig
ställning. IIvad kan väl till sin natur vara
hårdare för en näring, än att befinna sig genom
författningar till alla delar stängd och begrän¬
sad inom måttet af en annan närings-grens be¬
hof, inom vissa landamären och vissa utstakade
gränsor äfven för dennes verksamhet och con-
sumtion. Hvad är väl i sjellva verket onatur¬
ligare, om man opartiskt vill betrakta saken,
än att pi ivilegii-systemet för stångjerns-tillverk-
ningen skall ovillkorligt begränsa tackjerns-pro-
ducentgns verkningskrets? För min del kan jag
Den 17 Februari i.
icke' annat Jin i högsta målto billiga den kla¬
gan tackjerns-tillverkaren med så mycket skäl
låter höra öfver delta, emot all naturlig rätls-
princip uppenbart stridande, konstgjorda tvångs-
system,; men då jag sålunda i princip erkän¬
ner, att all tackjerns-tillverkning och tackjerns-
liandel borde vara frie, äfven i fråga om den¬
na produets utförande utur Riket, kan jag lik¬
väl icke undgå att inse och erkänna, alt den
fria utförseln af tackjern skulle i närvarande
stund, och måhända ännu under en längre tid,
åstadkomma en rubbning i förliållanderne inom
landet, som skulle verka omstörtande och skad¬
ligt, ej allenast för enskilde medborgare och
deras på privilegii-systeinet fotade economiska
välstånd, utan ock derigenom jemväl på sam¬
hället i det hela. Ja» anser derföre att vid
O
öfvergången till bandens lossande på tackjer-
net, såsom produet be traktad t, är försigtighet
af omständigheterne påkallad samt en tillräck¬
lig tidsrymd af nöden, för alt lemna svenska
jernbandteringen i allmänhet tillfälle, att små¬
ningom intaga en naturligare ställning, så väl
i förhållande lill sina egna delar, sorn till
verldshandel». Denna öfvergång till lossande
af tackjerns-tiilverkningens tvång finnes huf-
vudsakligast uti ett friare system för stång-
jernstillverkningen samt uti följande postulater:
1 :o 'Tackjern s-tillverkningen bör vara en
fri industrigren, icke fjettrad af andra band,
än det tills vidare nödvändiga förbudet mot
export. Tvång att producera, för alt draga
Den 17 Februarii.
>7'
skatt, hör upphöra. Den sorn äger hylta och
stångjernsbruk tillika, bör äga frihet att till¬
verka hvilketdera som bär sig bäst, tackjern
eller stångjern.
2:0 T acki ernsilandeln och tackjerns-upp-
lag böra inom landet fullt åtnjuta samma fri¬
het, som hvarje annan handel och andra upp¬
lag. Vågföring af tackjern må vara en rättig¬
het, der vågar finnas, men ingen skyldighet af
lag påbuden. Tackjernets stämpling eller märk¬
ning, hvarpå man lagt så mycken vigt, blir
alltid en ofullständig controll, hvarföre de skar¬
pa författningarne derom kunna utan verklig
skada upphöra, häldst de i alla fall icke efter-
lefvas, utan endast tjena till en inkomst-källa
för rofgiriga åklagare. På tackjernets qvalitet
finnes ingen annan elfectif controll, än bruks¬
ägarens egen föresats att skaffa sig godt jern,
vare sig genom egen tillverkning eller genom
undvikande af den bedräglige säljaren. En¬
skild omtanka och verksamhet tinna säkraste
vägen till förbättring, så fort lönande afsättning
af en förbättrad produet dertill gifver anled¬
ning.
3:o En förbättrad Hytte-stadga må an¬
ses nödig, men endast tillämplig vid sådane
hyttor, der flere inbrukare finnas, afseende huf¬
vudsakligen ett ordnadt sambruk.
4:0 Masrnästeri-staten bör icke betraktas
såsom ett skrå elier embete, emedan det såsom
sådant skulle utgöra roten till ett nytt tvångs-
system, förr eller sednare skadligt. Ilytte-ar-
*7a
Den 17 F e b r u a r i i.
hetare kunna såsom allmännast sker, antagas
af hytte-ägarne sjelfve. Öfver - masmästare äro
till sin existence beroende afo bruks-socieleten,
och böra icke vara statens tjenstemän, för att
icke blifva stationaira uti kunskaper och verk¬
samhet. Deras egentliga ändamål är, att åt
hytteägare meddela vettenskapens ledning och
deras befattning bör äfven derlill vara inskränkt.
Något tvång i denna väg å hytteägaren, att i
sin näring bero af masmästare-embetets stad-
ganden, är olämpligt, ty det är i allmänhet en¬
dast den lönande egenskapen bos en närings¬
gren, som äger förmåga, att i industrielt hän¬
seende bringa densamma till framskridande.
5:o Gjuterier och tillverkning af gjutgods
bör, så vidt ske kan, rona uppmuntran och be¬
redas afsättning; en uppmuntran och en af¬
sättning, som egentligen b vilar på andra nä¬
ringars fortkomst och förkofran, genom ett fri¬
are närings-syslem i allmänhet, och den an¬
vändning af gjutgods, som derigenom bör uppstå.
Öfverg&r man vidare till betraktande af
sjelfva brukshandteringen, hvarunder collectivt
kan förstås slångjerns-smidet och jern-manufac-
turen, så finnas de allmänna binder, som ligga
i vägen för dess förkofran, hufvudsakligast ut¬
göras af tvenne omständigheter, nemi. restric-
tiva författningar; för hög räntefot med sina
orsaker, saint okunnighet eller bristande tech-
nisk bildning. Af dessa allmänna hinder utgör
endast det första ett föremål för vår närvaran¬
de undersökning,
Den 17 Februarii.
Den allmänna tendence tili restriction och
tillbakahållande, hvarmed svenska författnings-
systemet med få undantag omfattar alla lan¬
dets näringar, verkar, enligt hvad förut är vi-
sadt, icke allenast direct på stångjerns-tillverk-
ningen, utan ock indirect på jernmanufacturen,
i samma mån som den tillbakahåller de nä¬
ringars uppkomst, hvilka för jern-manufacturen
borde bereda inhemsk afsättning och consum-
tion. Om man erkänner att brukshandterin¬
gens förbättring ytterst beror på lösningen af
det svåra problemet, att tillverka god vara för
godt pris, d. v. s. att fullkomna productionens
egenskaper, utan att stegra deras tillverknings¬
kostnad utöfver det pris, som förmår hålla af¬
sättning öppen, och man tillika har nog sak¬
kännedom för att inse, det ett sådant problems
lösning endast kan finnas på fabriksvägen; så
skall man jemväl medgifva, att de restrictiva för-
fattningarne utgöra vigtigaste hindret för sven¬
ska jernprodnclionen att i verldshandeln upp¬
träda i täflan med andra länders på denna väg
längre framskridna tillverkningar. För den tän¬
kande bru?.s-idkaren har erfarenheten redan län¬
gesedan på ett fruktansvärdt sätt uppdagat o-
tillförlitligheten af den alltför länge hyllade
satsen, att restrictionen i svenska jernets till-
verkningsqvantitet skulle kunna upprätthålla
dess pris på verldsmarknaden. En sådan sats
är nu mera icke tänkbar i annor måtto, än möj¬
ligen för vissa sorter jern serskildt användbart
för vissa mera begränsade ändamål. Den slo-
'74
Den 17 Febrirarii.
ra jernroassan, sora användes i tusendetals rikt¬
ningar af mensklig industri, regleras icke till
sitt pris af den jemnförelsevis obetydliga qvan¬
titet, som i Sverige tillverkas, utan af de län¬
ders (synnerligen Englands) fullkomnade lill-
verkningsmethoder och derpå hvilande lägre
tillverkningskostnader, hvaruti desse länder re¬
dan alltför mycket vunnit försprång framför
oss. Om så icke vore förhållandet, hvad hin¬
drade väl svenska producenten och svenska
köpmannen, att på jerntillverkningen skörda en
obegränsad vinst, genom ett sjelfständigt be¬
stämmande af sitt eget export-pris. En till¬
verknings fullkomlighet, i mercantilt hänseen¬
de bestämmes merendels af förhållandet emel¬
lan tillverknings- och försäljningspriset, så att
en verkstad, som lemnar fabricater af ypper¬
sta qvalitet, mell genom sin dyrhet osäljbara,
likväl böia anses ofullkomligare än en annan,
sorn producerar en genom sin billighet begär¬
lig vara. Hvad svenska jerntillverkningen an¬
går, torde med skäl kunna påstås, att dess id¬
kare och dess styrelse föga reflecterat härtill,
samt att den derföre är ofullkomlig, både ge¬
nom dyrheten af sina fabricater och genom
dessas osorterade qvalitet. Bruksägarnes egen
okunnighet i yrket och deras beroende af i sin
sak lika okunnige köpmän, som allt för sällan
förmå upplysa i hvad mån en tillverkning är
god och begärlig, har utan tvifvel utgjort en
bland de många anledningarne till qvarståendet
på denna ståndpunkt, hvarifrån svårigheten att
Den 17 Februarii. 175
lioja sig, i första ruimnet måste undanrödjas
genom uppliäfvandet af bruksägarnes onaturli¬
ga omyndighets tillstånd uti sin näring, och
öppnandet af ett friare fält för dess industri.
Såsom nödvändiga postulater för detta än¬
damål vågar jag framställa följande:
1:0 Med antagande för tiden, att författ¬
ningar böra finnas, som bestämma vilkorenfiör
nya verkstäders anläggning, med afseende på
nödig trygghet för redan existerande verk, bö¬
ra likväl desse författningar icke motverka el¬
ler försvåra anläggningen af nya jernverk i så-
•dane orter och förhållanden, der ingen skadlig
collision äger rum, och der uppkomsten af en
ny productivitet kan utgöra en allmän och en¬
skild vinning. Icke eller böra desse författ¬
ningar motverka eller försvåra anläggandet af
sådane verkstäder och tillverknings-metlioder,
som tillegna svenska jernhandteringen utländ¬
ska förbättringar i yrket, såsom vals-verk m. m.
Det tillhör fastliäldre en sund lagstiftning, alt
undanrödja hindren för dylika förbättringar
samt att uppmuntra och understödja deras in¬
förande, utan att likväl deraf skapa ett nytt
monopolii-system, till andra näringars förfång,
2:0 Tillverkningen bör pä dertill privile¬
gierade verkstäder fä utöfvas med full frihet
i anseende till arbetssätt och tillverkningsbefppp,
3:o Ingen skillnad bör äga rum i verk-
städernes frihet. Den föreslagne fördelningen
uti frie och ofrie härdar är otjenlig, såsom bi¬
behållande den närvarande förbistringen. Oni
Den 17 Febr uarii.
till exempel en enda ofri härd skulle qvarstå
ännu ett sekel, så skulle dermed äfven förenas
fortfarandet lika länge af det närvarande in¬
vecklade författnings- och controll-systemet med
dertill hörande omkostnader och tvång. Fri¬
heten inom privilegierade verkstäder hör allt¬
så liktidigt öppnas äfven inom de så kallade
Bergslagern e.
Den våda man föreställer sig genom en
sådan frihet kunna uppstå, för jemnvigten e-
mellan tackjerns-tillverkning och stångjerns-
smide, är helt och hållet en tom skuggbild,
emedan det är just dessa närings-grenars fri¬
het, som åstadkommer deras jemnvigt, ett re¬
sultat, som omständigheternas kraf, i trötts af
onaturliga författningar, redan till en del verk-
liggjort. År i832 utgjorde antalet af privile¬
gierade stång- och ämnes-jerns-härdar tSoSsL
med ett privilegieradt tillverknings-belopp af
Sk:& 42,9>583. Tackjerns-tillverkniugen beräk¬
nades 1829 till circa 49°>000 Sk:& samt har
derefter åtminstone icke aftagit. Redan här¬
af visar sig ett betydligt öfverskott af tackjern;
men det är tillika evident, att denna tackjerns-
beräkning är ganska oriktig och vida under¬
stiger verkligheten. Ty om raan betraktar san¬
na förhållandet med stångjerns-tillverkningen,
så inskränker sig denna, oaktadt alla de re-
strictiva controller och industriela svårigheter,
som den har att bekämpa, ingalunda till det
privilegierade beloppet af 429,000 Sk:$£, utan
uppgår sannolikt till mera än 600,000 Sk:&,
Den 17 Februarii.
>77
enär 5oo SkE:s tillverkning per härd, öfver
hufvud taget, icke kan anses för högt beräk-
nadi, då många härdar vanligen smida der¬
utöfver och de få, som smida mindre, dels mot¬
svaras af de andras öfverskott, dels uti denna
calcul tillerkännes ett afdrag af de 54,000 Sk:&,
som skulle öfverskjuta det nämnde beloppet af
600,000, om hvarje härd smidde fullt 5oo. År
j831 utskeppades 4^3,5oi Sk:££ och i832 ett
ungefärligen lika belopp. Skillnaden häremel¬
lan och den calculerade tillverkningen måste
antagas utgöra landets consumtion med afdrag
för någon mindre qvantitet, som utföres utan
vågföring. Om nu icke mera tackjern tillverk-
kades än beräknadt är, så skulle den överskju¬
tande stångjerns-qvantiteten tillverkas af något
annat ämne, hvilket väl icke lärer kunna på¬
stås; och då det tillika är obestridligt, att tack-
jerns-inventarier finnas och tillväxa, hvilket be-
vises af det till fall inclinerade priset, så sy¬
nes deraf så mycket tydligare, hvilken orim¬
lighet ligger till grund för det gamla beräk¬
ningssättet af tackjerns-tillgångarne och derpå
grundade farhågor. Om det vidare måste er¬
kännas, att de fleste härdar, dels på grund af
ännu återstående undersm iden, dels genom re-
cognitions-afgifts erläggande, dels ock genom
lindviken vågföring, merendels tillverka, hvad
de medhinna, eller att denna tillverkning ofta
nog icke återhålles af annat än ägarens oför¬
måga, att med behörig kraft och kunskap drif¬
va sitt verk, så finnes jemväl, att föga rubb-
BHagor t. Borg. St. Fröt. 1834• ia
178
Den 17 Februarii.
11111 q i faktiska förhållandet af häfdvunnen rätt
mellan enskilde brukägare skall af det friare
systemets lagliga antagande varda vållad. Det
vill i sanning synas som våra restrictiva srni-
des-författningar numera skulle stå qvar, endast
för att skapa lagbrott af en oskyldig och gag¬
nelig näringsgren, hvars utbildning och till¬
växt likväl utgör det vigtigaste elementet i lan¬
dets export-handel.
4:o Såsom följd häraf böra alla stadgan-
den 0111, öjver- och under-smide saint recogni-
tion. med de iusidiösa, kostsamma och ända-
målslösa controllerne å det förstnämnde upp-
häfvas och försvinna, äfvensom den absoluta
skyldigheten att vågföra jernprodiicter_, synner¬
ligen vid uppstads-vågar, hvilken skyldighet
ofta onödigtvis betungar jernproducten med ö-
kade onera. Yågföringen å stapelstads-våg an¬
ser jag för min del äfven böra upphöra, i e-
genskap af skyldighet, ehuruväl gagnet af sta-
pelstads-vågar sannolikt skall föranleda de fle¬
ste jerntillverkare att, åtminstone ännu en längre
tid, fortfarande begagna sig af dessa upplags-
slällen.
5:o Jernvrcikeri-förordningen qvarstår äfven
numera såsom ett bland de mäst otjenliga och
barbariska stadganden i vår lagstiftning, kraf¬
tigt verkande till jernhandteringens qvarhål-
lande på dess låga industri-lösa och otillfrids-
ställande ståndpunkt. Dess upphäfvande är
nära nog lika nödvändigt som den friare smi-
des-rätten, om jernhandteringen någonsin skall
Den 17 Februarii.
*79
blifva en näring, som genom sin egen natur
skapar sitt eget bestånd. Man hoppas förgäfves
Sortering af varan samt prisbestämmelser efter
varans verkliga qvalitet och användbarhet, så
länge köparen icke har sig öppet iemnadt, att
sjelf vraka eller godkänna; man hoppas förgäf¬
ves, att en bättre kunskap i denna handelsgren
skall vinna inträde bland Svenska bruksägare
och köpmän, så lange ett särskildt skrå af vrä¬
kare har sig tillagd rättigheten och skyldighe¬
ten att ensamt granska och bedömma varans
beskaffenhet, merendels utan kännedom och af¬
seende på den mångsidiga användning, hvar¬
före jernet kan vara föremål. Nödig säkerhet
mot underslef och bedräglig handel finnes i
allmänna lagens sladganden, och man har der¬
af nog, äfven i jernhandeln. Speciela föreskrif¬
ter för jernhandeln äro lika öfverflödiga som
hinderliga för denna handel, att intaga sitt na¬
turliga rum i allmänna rörelsen och i den sor¬
terade afsättning, hvarpå dess bestånd nu me¬
ra beror.
6:0 Hammar-smeds-ordningen , ehuru vis¬
serligen oskadlig, bör dock upphöra, såsom o-
behöflig. Smeder kunna stå under tjensthjons-
stadgan eller contraheras. Vid inrättandet af
nya smides-methoder, skulle hammarsmeds-
ordningen för dem upptaga nya stadganden,
och i den mon näringsfliten utvecklar sig, blif¬
va desse allt för mångtalige, hvadan det synes
vida bättre, att öfverlemna liela detta ärende
åt enskilda uppgörelser.
i8o Den 17 Februarii.
Hvad beträffar jern-manufacturen, så in¬
nefattas under denna benämning flerehanda till
sin natur ganska olika producter och föräd-
lings-sätt af det smidiga jernet. De vanligast
förekommande slagen deraf kunna sorteras i
3 hufvuddelar, nemi. räck-smidej handsmide
och stål-tillverkning.
I afseende på räek-smidet anmärkes, att
detta smide under de hittills hos oss vanliga
methoderne finnes föga lönande, i följd så väl
af utländska tullförfattningar, hvilka motverka
exporten, som ock af sjelfva tillverknings-me-
thodernes ofullkomlighet, hvilka åbringa dessa
fabricater ett för högt värde, relatift till deras
beskaffenhet och till stångjerns-priset. Frihe¬
ten i dessa smärre rcicksmiden kan, äfvensom i
handsmidetj hvilket ofta dermed står i nära berö¬
ring, utan all våda lemnäs obegränsad och obesvä¬
rad af administrativ ledning, synnerligen då icke
mera någon controll på slångjerns-smidet, efter
dettas frigifvande, deruti behöfver uppsökas. Af-
sättningen af det mindre räcksmidets och hand-
smidets producter beror hufvudsakligast på in¬
hemsk consumtion, och har både nu och för
framtiden föga hopp för sig i export-väg. Af
en annan vida mera omfattande och i jern-
liandteringens natur ingripande art är det slags
räcksmide, som med valsverk i större scala.
kan förstås; men desse sträckverk tillhöra, då
de omfatta hvarjehanda äfven gröfre dimensio¬
ner, endast ganska oegenteligt den så kallade
jernmanufacturen; de kunna bättre sorteras lill
Den 17 Februarii,
de primitiva berednings-sälten för det smidiga
jernets förvandling till användbar product, och
böra i hänseende till grunderne för anläggnings-
och tillverkningsfrihet betraktas från samma
synpunkt som i det föregående, rörande stång-
jerns-smidet är framställd. Yalsverken utgöi’a,
i afseende på jernets utsträckning till begagn-
bara dimensioner och sortamenter, den bespa-
rings-method uti användning af tid och kraf¬
ter, som egentligen kan sägas förvandla jern-
handteringen till fabriksrörelse. Rörande till¬
lämpligheten af valsverk i svenska jernhandte-
ringen, har mycket varit yttradt för och emot.
Här är icke stället att närmare vidröra detta;
men jag kan likväl icke underlåta, att upplys¬
ningsvis nämna, det införsel-tullen i förenta
staterna af Norra America år 1842 blifver li¬
ka å valsadt och smidt jern, enligt den tarifF,
som af sista Congressen antogs under namn af
M:r Clays Bill, och hvilken tarifF bestämmer
en årlig jemnkning af; tullen intill 20 procent
ad valorem, som år 1842 inträffar. Då det är
bekant, att det valsade jernet hittills varit be¬
lagd t med en vida högre tull än det smidda,
så är verkan af nämnde tullförändring på det
sednare ty värr icke svår att förutse.
Hvad slutligen beträffar ståltillverkningenj
så är dess uppkomst och förbättring af hög vigt
för svenska jernliandteringens rätta syfte, såsom
följd af våra malmers egenskaper och naturliga
företräde till ett sådant fabricat. Stålfabrica-
tionen bör utgöra en af lmfvud-deboucheerne
i8a
Den 17 Februarii.
för svenska jernet, och skall sannolikt i en fram¬
tid äfven intaga detta rum, då jernhandterin-
gen, genom öppnad frihet i tillverknings-me-
thoder, hunnit utveckla och stadga sig i de 11a-
' 00
turliga riktningarne för dess industri. Att Eng¬
lands idoge närings-idkare med begärlighet till¬
egna sig vissa sorter svenkt jern, för att i för¬
ädlade stålfabricater sedermera sprida det till
alla länder, vårt eget land icke undantaget, är
en bekant sak, som under ett bättre industri¬
ell tillstånd i Sverige väl omsider en gång skall
leda den inhemska industrien på samma väg,
och befästa värdet af de jernsorter och de mal¬
mer, hvilka till en sådan förädling ära tjenlige.
All restriction i gröfre och finare ståltillverkning
bör af sådane skäl bannlysas från Sveriges eco-
noiniska lagstiftning, och denna näringsgren
utveckling öfverlemnas åt en fri och öppen täf¬
lan, skyddad, i hvad ske kan, endast emot ut¬
ländsk medtäflan. Tullfrihet i anläggning af
stålverk och tillverknings-belopp samt metho-
der dervid, är alltså hvad jag vågar yrka, för¬
vissad af kännedomen om nu varande förhål¬
landen och om svenska industriens långsamma
framskridande i allmänhet, att ingen, hvarken
i enskilt eller allmänt hänseende skadlig rubb¬
ning derigenom skulle vara att befara.
Sedan jag sålunda uti detta måhanda nog
långa yttrande sökt framställa så väl de grund¬
satser, som de åtgärder jag anser nu böra iagt-
tagas till beredande af en ljusare framtid för
svenska jernhand teringen, slutar jag med för¬
Den 17 F eb r u a r i i.
i83
klarande af mili tacksamhet för elen värda rao-
lioiiairen, som bragt denna vigtiga fråga å bane,
och anhåller att detta mitt yttrande må i re¬
miss till vederbörligt Utskott varda Herr Ma¬
joren Totties motion bilagdt. Stockholm den
17 Februarii 1834-
J. Waern.
N:o 5o.
Ehuru jag är förekommen af Herr Leffler
uti den motion jag ämnat väcka rörande skjuls-
•och dagtractamente för magistratspersoner och
handtverkare, då de förrätta besigtningar utom
staden å kronans hus och effecter, kan jag, i
det jag med honom i allo förenar mig såsom
fullmägtig för Eksjö stad, icke underlåta fram¬
ställa hvarjehanda stora olägenheter, som drab¬
ba de nog ändå fattiga handtverkare derstädes
genom sådana lönlösa göromål, hvarigenom de¬
ras för sin bergning dyrbara tid förspilles.
Dessa besigtningar, som så ofta påkomma
i anseende till den exercitie-esquadron, som
hvarje år inrycker å mötes-platsen Rönneslätt
1 mil från staden, den 1 Mars och påstår 3
månader, cavalleriets och infanteriets trossbo¬
dar samt flere kronans byggnader med dess in¬
ventarier, officer-, hussar- och marketenteri-
casserner, stallet, ridhuset, smedje-proviantma-
gazinet, Krigs-Collegii passevolance-fourage-ma-
gazin, sjukhuset med sjukbus-attirail, bevärin-
gens trossbod, allt detta på olika håll och stäl¬
len, utgå oftast att verkställa på 4 a 5* R:drs
»84
Den 17 Februarii.
värde och derunder, men medtaga ändå tid och
kostnad för besigtningsmännen, hvilka böra er¬
sättas på sätt egde artikeln af Rese-reglemen-
tet stadgat, då meningen i denna artikel, att
när besigtning sker inom stadens eller någon
fästnings område, icke bör kunna vara annan
än inom stadens tullar och då ej ersättas, men
väl sådana som här inträffa långt utom staden.
Jag anser för öfrigt att då dessa medtaga
liandtverkarens dyrbara tid, lika inom som ut¬
om staden, hans ersättning genom sitt yrkes
försummande äfven då bör considereras. Detta
deras patriotiska besvär skulle likväl icke va¬
ra så mödosamt och icke heller böra förefalla
motbjudande, om Kongl. Krigs-Collegium bättre
utmärkte sin patriotiska anda, än hvad hittills
icke sällan skett, nämligen att då något arbe¬
te för Kronans räkning skall verkställas, sådant
förunnades handtverkare i Eksjö och icke be¬
ställdes från Stockholm, för det att 4^5 R:dr
bättre pris å persedlarne kan erhållas och icke
sällan ändå voro nära cassable och hade kun¬
nat i Eksjö frambringas mera dugliga och på¬
litliga, och då icke ådragit Staten för en i sitt
slag egen besparing af 14 å i5 R:dr för persedlar-
nes förfärdigande, 20 å 3o R:dr till transport¬
kostnader af detta gods.
Af hvad jag haft äran andraga, torde hvar
och en inse, att mina påståenden i detta ämne
långt från att vara egennyttiga, för mina com-
mittenter endast innefatta afsigten att bevara
deras rätt och i detsamma bespara öfverflödiga
Den 17 Februarii.
»85
oell onödiga utgifter för Staten, der de kunna
förekommas.
Om remiss häraf till behörigt Utskott an-
hålles vördsamt. Stockholm den in Februarii
i834.
N. E. Justelius.
N:o 5i;
Det har icke undfallit min uppmärksam¬
het, att, hvad jag tänkt föredraga, äfven samma
ämne tvänne Riksdagar förut varit å hane, ge¬
nom motioner 1823 och 1828, men som det
icke medfört något annat resultat, än det som
vanligen sker, när någon jemnkning söks från
den förtryckta Eorgare-classens sida, så får jag
vördsamligen framställa den å nyo.
Ehuru snart sagt alla i städerne varande
handtverkare tyckas allt jämnt tryckas till dess
undergång, så är väl ändå ingen af alla dessa
så vanlottad, sorn guld-och silfver-samt tenn¬
arbetare. Dessa få icke allenast i likhet med
andra handtverkare vidkännas krono- och stads-
utskylder, utan äfven erlägga den dryga con-
troll-afgiften, hvilken icke sällan öfverstiger
dubbelt dessa metall-arbetares krono- och stads-
utskylder. Då man betraktar den dyrhet, des¬
sa metaller äga i inköp, och den lilla af¬
sättning den nu har mot forntidens, så är det
mera än obillig utgift, som de få af sin lilla
arbetslön förlora mot alla andra metallarbeta¬
re. Billigt kunde man antaga den, som vav
i86
Den 17 Febr uarii.
bestämd i 1752 års controll-stadga, men som
stor obillighet den femdubbling, sorn utan nå¬
got antagligt skäl skedde vid 1809 års början.
Af denna anledning så hemställer jag vörd-
samligen, om icke controll-afgiften må nedsättas
lill ungefärligen detsamma, som 1752 års stadga
bestämmer, häldst lagstiftande maktens afsigt
1743 troligen ej var annat än till betjenings un¬
derhåll vid controll-verket, och controllens till¬
komst för att trygga köparen af varans äkt-
och redbarhet, men icke att på säljarens be¬
kostnad bereda en stor inkomst för Staten, el¬
ler underhåll för större tjenstmanna-personal
vid controllverket, än sorn är af nöden. Att det¬
ta må till vederbörligt Utskott remitteras an¬
håller ödmjukligen
JV. E. Justelius.
N:o 52, af motionairen återtagen.
Den 20 Februarii.
N:o 53.
Det har hittills ofta handt, och skall tro¬
ligen äfven hädanefter ofta hända, att enskil¬
dtes i städerne ägande hus och tomter inköpas
af Kongl. Maj:t och kronan, eller andra publi¬
ka verk, för allmänna behof. Tvister uppstå
då vanligen, huruvida de förut faststälde eller
Den 20 Februarii.
derefter uppkommande, utskylder och onera
lili stadens och dess inrättningars vidmakthål¬
lande, af dylika egendomar fortfarande höra
utgöras. Förhandlingarne under föregående Riks¬
dagar, lemna derpå flere exempel, och om än
flere Levis behöfvas, tillåter jag mig åberopa
det förhållande, som uti staden Malmö i sed¬
nare tider inträffat, att Kongl. Seraphi merOr-
dens-Gillet der inköpt ganska många hus och
tomter för bildandet af ett Central-llospital för
södra delen af Sverige, upptagande den betyd¬
ligaste delen af ett bland de större qvarteren
i staden, och att Rikets Högloft. Ständers Bank
likaledes till begagnande af der inrättade Lä-
ne-Contoir tillhandlat sig en af de större går¬
darne. I saknad af någon beskrifven lag, eller
allmänt stadgande för sådane fall, måste det,
om icke alltid, åtminstone ofta, inträffa, att de
härom uppkommande tvister få en ganska o-
lika utgång.
Efter allmänt antagen rättsprincip, synes
det vara klart, att då stadsutskylder och onera
i en stad, äro en grundskatt, en stadsegendoms
förvandlande från enskild till allmän tillhörig¬
het, icke genom köpet förändrar sin natur,
och alt, om, på ett eller annat ställe, det all¬
männa skulle tillhandla sig en betydligare del
af staden, dess öfrige husägare, genom hvarje
sådant köp, skulle få vidkännas ett ingrepp uti
sin äganderätt genom minskadt värde å sine
egendomar i samma mon som de gemensam¬
ma samhällsbördorne, hvilka vidlåda fastighe-
Den 20 Februarii.
terne, komme att ökas dymedelst, att vissa af
dem skulle vara från deltagande deruti be¬
friade.
Rättvisans och äganderättens helgd synes
påkalla, och jag föreslår således utfärdandet af
en sådan allmän författning, hvarigenom, till
förekommande af alla tvister härom, stadgas,
att då köp om fastighet icke kan förändra dess
natur inom ett samhälle till tredje mans för¬
fång, de hus och tomter i stad som för Sta¬
tens, landets eller ortens allmänna behof af en¬
skildte blifvit eller hädanefter blifva inköpte,
böra bibehålla och utgöra enahanda utskylder
till staden, som deraf antingen förut utgått el¬
ler framdeles i behörig ordning tillkomma, ef¬
ter i hvarje stad om fördelningen faststälde
grunder.
Förgäfves skall man invända, att härtill
erfordras förut ej påräknade anslag; ty en hvar
eftertänksam köpare af hus i stad, bör natur¬
ligtvis äfven afse hvad utgift derföre kan ifrå¬
gakomma, och derefter rätta sin köpeskilling.
För den som skulle tveka om behofvet af
den föreslagne författningen, tillåter jag mig en
hänvisning till Högloft. Stats-Utskottets Betän-
kanden vid förra Riksdagen N:is 36, 213 och
314’ samt de discussioner, som derom uppsto-
do, och slutligen föranledde till ett anslag af
icke mindre, än 400 R:dr B:co för ett enda
hus i Nyköping, på sätt Riksdagsbeslutet 8 §.
7 mom. utvisar.
C. C. Halling.
Den 20 Februarii.
N:o 54.
Uli Betänkande under Nro 89, som igen-
finnes uti ^rde samlingen, 2:dra bandet och för¬
sta häftet af Bihang till samtlige Riks-Ståndens
protocoll vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
åren 1828 och 1829, har då varande Lag-Ut¬
skottet, i anledning af de i Riks-Stånden der¬
om väckte motioner, föreslagit upphäfvande af
Kämners-Rätter i de städer, der de finnas, samt
af Lagmans-Rätter å landet och af Riddare-Sy-
ne-Rätt, och har Lag-Utskottet i sammanhang
härmed lill antagande anmält nödig förändring
i de lagens rum, hvilka med den föreslagne för¬
ändrade domstolsorganisationen stå i beröring.
Rikets Ständer hafva jemväl, med godkännan¬
de af Lag-Utskottets åsigter och förslag, med
ett enda undantag, eller angående Kämners-
Rätterne i Stockholm, dem Rikets Ständer an¬
sett böra, intill dess förändring i Tryckfrihets¬
förordningen vore i grundlagsenlig ordning till-
vägabragt, bibehållas, uti underdånig skrifvel¬
se, som igenfinnes under N:o 43q uti jorde sam¬
lingen, 3:dje delen af Bihang till Riks-Ståndens
protocoll, hos Kongl. Majrt lill Nådig sanction
i underdånighet anmält Lag-Utskottets förrom-
förmäldte förslag, med det deimti af Sländerne
gjorde förberörde undantag i afseende å Kätn-
ners-Rätterne i Stockholm; öfver hvilken Stän-
dernes underdåniga anmälan, som till Kongl.
Majrt inkommit några få dagar före Riksdagens
afslutande, Kongl. Majrls Nådiga yttrande till
Den 20 Februarii.
bifall eller afslag icke kunnat under sistförflut»
ne Riksmöte meddelas. Frågan angående Käm-
ners-Rälters, Lagmans-Rätters och Riddare-Sy-
ne-Rätts upphörande, har således, efter min öf¬
vertygelse, förfallit och kan Kongl. Maj:ts Nå¬
diga bifall eller afslag derå nu mera icke för¬
väntas och erhållas, med mindre frågan å nyo
väckes. Af sådan anledning, och då jag full¬
komligt delar de åsigter, som af Lag-Utskottet
vid sista Riksdag blifvit uttalade, vågar jag nu
vördsamt föreslå:
1:0 Upphäfvaude af Lagmans-Rätter å lan¬
det, Kämners-Rätter i städerne utan undantag,
och således äfven i hufvudstaden, samt af Rid-
dare-Syne-Rätter.
2:0 I sammanhang härmed, upphäfvande
eller ändring uti följande capitef och §§. i Rät-
tegängs-Balken, 1 Cap. 1, 2, 3, l\, 5, 8 och 10
§§., 3 Cap., 4 Cap. till öfverskriften och 2 §.,
5 Cap., 6 Cap. 1, 2, 3, 4 och 5 §§., 9 Cap. 1
och 3 §§., 10 Cap. 5 och 27 §§., 11 Cap. 4 och
5 §§•, 12 Cap. 2, 5 och 7 §§., i3 Cap. 2, 3
och 4 §§•> *4 CaP* ]> 2> ö, 8 och 9 §§., i5
Cap. i5 och 16 §§., 16 Cap. 1 §., 17 Cap. 3
och 3i §§., 18 Cap. 3 §., 19 Cap. 1 §., 20 Cap.
1 §., 21 Cap. 4 §•> 22 Cap. 1 och 2 §§., 23
Cap. 1 och 2 §§., 24 Cap. 5 och 11 §§., 2 5 Cap.
med undantag af 8 §., 26 Cap. 1 och 2 §§., 28
Cap. 1 och 2 §§., 29 Cap. 1 och 2 §§. och 3o
Cap. 5 §. I Utsöknings-B cilken: 3 Cap, 5 §.
och 9 Cap, 1 §. I Jorda-Balken: 14 Cap. 3 §.
och med detsamma af 9 och 10 §§. af Kongl.
D e n 20 Februari i.
Reglementet den 22 Februarii 1750 och 3 §.
1684 års Reglemente för landsstaten, allt i öf¬
verensstämmelse med de åsigter, sorn i ofvan
förslberörde betänkande blifvit uttalade, och
3:o En så beskaffad förändrad organisation
af Rådhus-Rätten i hufvudstadeö, som, med
upphäfvandet eller förändringen uti en del af
nyssåberopade lagrum, blifver förenlig.
Då detta ämne blifvit både vid och utom
Riksdagarne ventileradt och nästan uttömdt, an¬
ser jag det vara öfverflödigt och utan ändamål,
att 1111 orda om den tämligen allmänt insedde
och erkände nyttan och nödvändigheten af den
föreslagne domstolsorganisationen, medelst vin¬
nande af enhet och enkelhet i lagskipningen,
samt besparing i utgifter; och anhåller jag der¬
före endast om remiss härå till Lag-Utskottet,
der jag, i egenskap af dess ledamot, blifver i
tillfälle att under ämnets behandling närmare
utveckla detsamma. Stockholm den 20 Febru¬
arii 1834.
G. Holm.
N:o 55.
Samma motiv, sorn framkallat de flere förslag
till förändringar uti våra bränvinsbrännings-för-
fattningar, hafva äfven föranledt mig öka antalet
af de redan afgifne, häldst jag icke kan till alla
delar gilla desse, såsom i mer och mindre mon
öfverdrifna och ej fullkomligt verkställbara, då
frågan är att öfvervinna fördomar, samt utrota
!92
Den 20 Februarii.'
ovanor, livilta äro lika svåra att kufva, som någon
annan passion.
Ty värr är det en sanning, att fyllerila¬
sten i sednare tider omättligt tilltagit i de lä¬
gre folkklasserne, likasom med säkerhet kan an¬
tagas, att de år efter år förökade brotten, till¬
kommit till största delen under fylleri; och hvar¬
je upptäckt af ändamålsenliga medel till häm¬
mande och, måhända, till förekommande af det¬
ta sedeförderf, blifver för samhället en välger¬
ning, emedan, utan motverkan, bränvinets o-
måttliga bruk otvifvelaktigt skall sänka Natio¬
nen i fullkomlig kraftlöshet. Kunde en radi-
cal-cur erhållas, hvilken, utan olägenhet, genast
lemnade önskade resultat, vore visserligen väl;
men då det öfverklagade onda successivt upp¬
kommit, tror jag detsamma icke lämpligare kan
botas, än i lika ordning, ty på sådant sätt lun¬
nes målet säkrare, än genom häftiga och våld¬
samma åtgärder, hvarmed man aldrig, eller åt¬
minstone sällan, lyckas, och hvilka dessutom
mottagas med ovilja och klagan, som, så vidt
möjligt är, bör förekommas, då på lindrigare
sätt samma effect kan åstadkommas. Att såle¬
des helt och hållet vilja förbjuda bränvinsbrän-
ningen, eller inskränka tiden derföre allenast
till 2:ne månader på året, anser jag lika öfver¬
drifvet, som att å tillverkningen belägga 32 sk.
i kannafgift för pannor utöfver 20 kannor, hvil¬
ka antagits höra lill husbehofsbränningen, men
alla derutöfver till så kallade fabriksinrättnin-
gar, häldst medgifvet blifvit, att med husbe-
Den ao Februarii.
193
hofsbränningen följer misshushållning med ru-
dimalerier samt husbehofsfylleri, som jag skul¬
le tro vara lika förderfligt som något annat;
och då jag icke inser, att fabriksinrättningarne
kunna åstadkomma större oudt, anser jag, att
för alla pannor bör beskattningen uppgöras ef¬
ter samma grunder, och föreskrifterna derom
vara allmänna, hvarigenom icke något hinder
lägges emot bränvinsprisets uppjagande till lämp¬
lig höjd, såsom för närvarande det enda verk¬
samma medel att kunna i någon mån hämma den
omåttliga consumtionen af Lränvinet, hvilket
jemväl är verkslälibart, om med bränningsti-
dens förminskande och en tillräcklig, men
icke Öfverdrifven, beskattning å tillverkningen
förenas ändamålsenliga controller och sträng
uppsigt å förbrytelser, ej mindre vid bränvins-
bränningen, utan ock vid försäljningen.
I anledning af mina nu yttrade åsigter, får
jag afgifva följande förslag till ändring uti för¬
fattningen örn bränvins-bränningen.
I afseende å bränvinsbrännings-rättigheten:
1:0 Att tiden för bränvinsbränningen in-
skränkes till fyra månader på året, 2:ne om
hösten efter verkstäldt höstarbete, och arne om
våren förr än vårbrukningen börjas. Härigenom
kunna inga för jordbruket nödvändiga dagsverken
behöfva borttagas, och man kan af bränneriet
hafva nytta för sin ladugård en stor del af de
tider på året, då kreaturen äro inne.
2:0 Att bränningen må kunna inställas i
de orter, som fått missväxt, antingen för hela
Bilagor till Borg. St. Brot. iS34‘ 13
ig4 ®en 30 Februari i.
tillåtna tiden eller en del deraf; dock bör för¬
budet icke sträcka sig till de län, som erhållit
god skörd.
3:o Att för hemman, lägenhet och stads¬
jord, som i värde understiger eller uppgår till
och med 5oo R:dr, må begagnas en panna af
högst i5 kannors innehåll; för värdet utöfver
5oo R:dr till och med 1,000 R:dr, en panna
om 20 kannor, samt för värdet öfver 1,000 R:dr
en 22 kannors panna o. s. v. 2:ne kannors till¬
ökning för hvarje fulla looo R:dr, då för begag¬
nande af en go kannors panna, den högsta som
vid ett jordbruk må tillåtas, erfordras ett jord¬
värde af 36,ooo R:dr i stället för i5,ooo R:dr,
som nu endast behöfves. Jag vill tro, att den¬
na föreslagna åtgärd, skall betydligt medverka
till de större pannornas försvinnande, och till¬
verkningen följaktligen derigenom jemväl för¬
minskas.
4:o Ehuru åtskillige fördömma de så kalla¬
de konstbrännerier, anser jag dem icke billigt-
vis kunna förbjudas, då uppfinningen haft den
förde], att tillverkningen kan ske med större
besparing både i tid och kostnader, samt ett
dylikt förbud kunde måhända förqväfva hågen
att inom landet göra nya upptäckter i en til¬
låten hushålJsgren.
I afseende å beskattningen:
i:o Alt den nu gällande afgift efter jord¬
värdet måtte upphöra, emedan det tyckes mig
obilligt, att den som icke bränner, ändock der¬
före eller för rättigheten dertill skall erlägga
Den ao Fe b raar i i.
något. Den inkomst, som af denna afgift blif¬
vit påräknad för Statscassan, kommer att full¬
komligt ersättas med föreslagne ökade beskatt¬
ningen å tillverkningen.
2:0 Erfarenheten har visat, att nu bestäm¬
da tillverknings- eller skillingsafgift, både är o-
lämplig och för ringa; olämplig, alldenstund
man icke tillförlitligen kan controilera tillverk¬
ningen, som till beloppet är beroende på till¬
verkarens redlighet vid uppgiften, eller bestäm¬
mes godtyckligt, utan säkerhet, — för ringa,
emedan ändamålet att få bränvinet i högt pris,
dermed icke vinnes. Jag föreslår derföre, att
den sorn till bränvinsbränning sig anmält, sorn
må kunna ske för kortare tid än 4 månader, dock
icke under en månad, bör erlägga 8 sk. b:co för
hvarje kanna bränvin han under den uppgifna
tiden möjligen kan tillverka, han må under
samma tid bränna eller ej; och kan beskatt-
ningstariff lätt uppgöras, då man lär hunnit till
den erfarenhet, att med de vanliga nu bruk¬
liga enkla pannorna, dagligen kan tillverkas ett
bestämdt qvantum bränvin, jemnförelsevis med
pannans storlek, nemligen | af rymden med
pannor under 4° kannor, ^ med pannor derut¬
öfver till 70 kannors rymd och | med pannor
deröfver till och med om go kannors innehåll.
Om man således antager, att bränningen kan
oafbrutet verkställas 26 dagar i hvarje månad,
blifver afgiften: för en panna om i5 kannor,
som dagligen lemnar 2i kanna, 10 R;dr \o sk. i
månaden; för en 40 k:rs panna, hvarmed 10 k:r
i9G
Den ao Februari i.
dagligen tillverkas, /j3 R:dr 16 sk.; och för eri
rjo kannors panna, hvarmed dagligen 3o kan¬
nor erhållas, i3o R:dr i månaden, en beskatt¬
ning, som jag anser vara tillräcklig för att kunna
få bränvinet till ett pris af 1 R;dr B:co kannan,
när man tager i betraktande, att dels brän-
ningstiden verkställes allenast en tredjedel af
året, och dels pannornas antal, i synnerhet de
större, skola förminskas åtminstone lill hälften
mot hvad nu finnes, om för bränningSrätten
bestämmes det högre jordvärde jag projecte-
rat.
3:o Att för mäsk värmare, samt enkel och
dubbel rectificationsapparat, erlägges förökad af¬
gift, på sätt redan är bestämdt.
4:° Dä med de så kallade pistoriska brän-
vinstillverkningsredskapen äro förenade mångfal¬
dige fördelar, och deribland hufvudsakligen, att
bränvinet i ögonblicket upprinner, samt lär er¬
hållas minst sex gånger hastigare, än med de
enkla pannorna, anser jag beskattningen deref¬
ter böra jemnkas.
I afseende å controllen:
1:0 Att krono- och stadsbetjent må äga
rätt anställa visitation efter oloflig bränvins-
tillverklling, äfven nattetid,
2:0 Att böter, som ådömas i bränvinsmål,
må tillfalla angifvare och åklagare.
3:o Att af bränvinsskatten afsatles ett be¬
stämdt belopp inom hvarje län till premier åt
krono- och stadsbetjente för hvarje bränvins-
beslag de kunna göra.
Den 20 februari i.
r97
Så vida nu föreslagne beskattningsrätt an-
tages, erhålles deraf ett betydligt belopp utöf¬
ver hvad till Statens allmänna behof blifvit af
bränvinsbränningen påräknadt; och då detta öf¬
verskott billigtvis bör i första rummet tillgo-
dokomma jordbruket, hvarifrån medlen ingått,
samt följaktligen hvarken anvisas till andra be¬
hof, eller användas såsom våra öfrige besparin¬
gar, föreslår jag, att samma öfverskott endast
må disponeras till beredande afen jemnare för¬
delning och minskning uti de skatter, hvilka
för närvarande trycka jordbruket.
C. G. Levin,
N:o 56.
Uti arfs-, börds- och vederlags-tvister har
understundom inträffat, att parter förlorat de¬
ras verkliga rätt, i saknad af den bevisning de
kunde hämta af arfskifteshandlingar, hvilka an¬
tingen i sterbhusen bortkommit, eller ock af
illvilliga medarfvingar och motparter undanhål¬
las, och således icke af den rättsökande kunna
presteras. Denna olägenhet kan och bör fö-
rekommas, om, på sätt angående boupptecknin¬
gar är föreskrifvet, arfskiftes-instrumentet lem¬
näs till förvar vid domstol, hvilket äfven är
antaget i projectet till nya Civil-lagen; och jag
föreslår derföre, att till 12 Cap. Ärfda Balken
utfärdas en lag, hvarigenom stadgas, att veder¬
börande arfvingar, vid lämpligt ansvar, tillför¬
bindas inom viss tid efter skiftet, till ortens
Den 20 Februarii.
domstol i arne exemplar inlemna arfskiftesin-
strumentet, hvaraf det ena exemplaret qvar-
stadnar i Rättens förvar, men det andra, be¬
hörigen påtecknadt, återställes vederbörande arf¬
vingar.
C. G. Levin.
N:o 57.
Till stor allmän skada, är communication
mellan Westmanland och Fjerdhundra-trakten,
samt de norra orterne i högsta måtto försvå¬
rad genom Dalelfven. Då frågan härom är af
stort interesse, har man ansett sig böra före¬
slå, att en bro öfver berörde eif anlägges i när¬
heten af Gysinge bruk, samt att, sedan behö¬
rigt förslag å kostnaden för en dylik brobygg¬
nad blifvit genom vederbörande autoritets för¬
sorg upprättadt, Konungens Befallningshafvande
i Westerås och Gefleborgs län måtte erhålla
Kongl. Maj;ts nådiga befallning, att från alla i
trakten omkring berörde bruk belägna försam¬
lingar infordra yttrande om de, med afseende
på den stora förmån, ifrågavarande broanlägg¬
ning skulle dem tillskyndas, gemensamt vilja
åtaga sig den dertill erforderliga kostnad, hvil¬
ken suppositionsvis blifvit beräknad till 20 k
3o,ooo R:dr Banco. Stockholm den 20 Febru¬
arii 1834*
Th. Petre,
N:o 58.
Det har länge utgjort ett föremål för Stän-
Den 20 Februari i.
]99
demas oell Styrelsens uppmärksamhet, hurule¬
des det tryckande onus, som skjutsningsskjldig-
heten utgör i vårt land, skulle kunna mildras
eller upphäfvas. Åtgärder i detta syfte hafva
dels varit föreslagne, dels försökte, utan aLl
lemna ett i någon mon nöjaktigt resultat. De
skäl, så väl med hänseende till rättsgrunder,
som till Statshushållning, hvilka i detta ämne
från alla sidor varit anförda och afhandlade,
äro så allmänt hekante, att ett upprepande der¬
af må kunna anses öfverflödigt. Idos mig haf¬
va de stadgat den öfvertygelsen, att den en¬
da rätta och till effectif förbättring ledande vä¬
gen till förändring, i detta för landet, utan
tvifvel, ganska maktpåliggande ärende, är att
finna uti skjutsningens förvandling till ett fö¬
remål för enskild industri. Närmaste och enk¬
laste medlet att skapa öfvergången härtill, lig¬
ger ovedersägligen förvaradt uti reglerandet af
den taxa, som bestämmer betalningen för verk¬
ställd skjutsning, d. v. s. uti skjutslegans be¬
lopp.
Från denna synpunkt utgående, får jag
härmedelst framställa motion om skjutslegans
förhöjning från dess nuvarande belopp af 16
sk. banco milen på landet och 20 sk. banco
från städerna, till 28 sk. milen på landet och
32 sk. för städerne, jemte en betalninng af \
sk. milen för begagnande af den skjutsandes
åkdon.
Det är mig ingalunda obekant, att många
och vigliga inkast emot den af 111ig nu före¬
200
Den 20 Februarii.
slagna förhöjningen både kunna och skola var¬
da anförda; men då hos mig den öfvertygelse!!
är befästad, att ändamålets vigt och de skäl,
hvilka tala för en förändring, vida öfverväga
dessa betänkligheter, har jag icke ansett mig
böra undvika att framstå med detta förslag,
hvilket jag anhåller må varda till vederbörligt
Utskott remitteradt, Stockholm den 20 Fe¬
bruarii.
J. Warn.
N:o 59.
Den statseconomiska origtigheten af utför¬
selstull å egne producter, är nog allmänt känd
och erkand, för att af mig icke behöfva en ut¬
veckling. Jag anser häruti bättre att hänvisa
till alla classiske författare i stalseconomien,
samt till alla länders och tiders erfarenhet. Om
man derjemte besinnar den vådliga crisis, hvar¬
uti den åsyftade tillkomsten af en, så till sä-
gandes ny exportartikel, jag menar silfyret, hvil¬
ken vara hvurken i form af mynt eller annars
lärer blifva belagd med någon tullafgift, kan
under närvarande utsigter, försätta landets na¬
turliga exportproducter och deras värden* så
synes i sanning den tidpunkt vara inne, då all
utförsels-tull å inhemska producter omsider må¬
ste äfven i Sverige försvinna, så vida ej lan¬
dets handel och näringar skola mer och mer
försvagas, samt i sitt slutliga fall medföra stör¬
re vådor, än dagens opinion synes förutse.
Den 20 Februjarii»
Den minskade tullinkomst af circa 400,000
B:dr, hvartill summan af exporttullen i medel¬
tal lärer uppgå, tyckes utan svårighet och u-
tan frångående af ett lagom liberalt tull-system,
kunna återvinnas genom en jemnförelseyis gan¬
ska ringa förhöjning uti införseltullen å de mest
begärlige öfverflöds-artiklar, som i större mas¬
sör inporteras, såsom socker, caffe, tobak, thé
m. fl-, samt uti en lika nyttig som nödvändig
import-tull å landtmanna-producter, hvarige¬
nom den inhemska landthushållningen må kun¬
na erhålla en af behof och billighet alfvarligt
påkallad uppmuntran.
Af sådane skäl får jag härmedelst vörd¬
samt föreslå:
1:0 Upphäfvandet med innevarande års
utgång, af ali utförsel-tull; med undantag en¬
dast af den, hvars modererade bibehållande
tills vidare4 kan för speciela artiklar vara af nö¬
den, till förekommande af våldsamma rubbnin¬
gar i vissa inhemska närings-grenar, hvilka från
ett äldre tullsystem hämtat sin uppkomst, och
2:0 Ett liktidigt bestämmande af en så
beskaffad införsel-tull å landtmanna-producter,
att den inhemska landtmanna-industrien var¬
der lämpligen skyddad, utan att utestänga den
täflan, som utgör ett bland hufvudviikoren för
hvarje närings-grens fortfarande framskridande
till ett sanni och sjelfständigt mål.
Om remiss häraf till BevillningsUtskottet
får jag vördsamt anhålla. Stockholm den 20
Februarii 1834,
J, PFcern,
202
Den 20 F ebruarii.
N:o 6o-
Götheborgs Hemförare-bätgiUe privilegie¬
rades 1747» och fortbestår annu med dess i
fullkomlig helgd hällne monopolium, oagtadt
detsamma flere gånger och sednast vid i8a3
års Riksdag blifvit öfverklagadt. Detta mono¬
polium trycker, i sin mån, trafiquen med så
höga fragtafgifter, ligge-dagar ocb diverse extra
taxationer, att åtskillige handlande vid expor¬
ter, till exempel af trädvaror, funnit sin för¬
del vid att såsom en slags tull till gillet be¬
tala halfva den enligt taxan belöpande fragten,
blott för friheten, att, i stället för gillets biträ¬
de, få begagna andra legde eller egne farkoster,
hvilka, örn man sig ej sålunda förenade, i kraft af
gillets uteslutande rättigheter vore confisquable.
Det vill häraf synas temligen naturligt,
att upphörandet en gång af nämnde monopoli¬
um måste utgöra ett stående önskningsmål för
alla dem, som till Götheborg försända effecter,
hvilkas värde af den betungande afgiften ned-
sättes; och får jag derföre vördsamt anhålla,
att detta önskningsmål må varda till Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottet remitteradt.
Stockholm den 20 Februarii 1834-
J. Wcern.
N:o 61,
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 12
November 1831 i hänseende till farsoten Clio-
Den 20 Februarii,
ao3
lera, innehåller i 43 hland annat, att de till
Kongl. Maj:ts disposition, för afvärjande af den¬
na vådliga farsot, ställda statsmedel skulle blif¬
va otillräckliga, om deraf borde vid kusterna
underhållas icke blott quarantaines-inrättningar
samt erforderlig militairbevakning tili lands och
sjös, utan äfven sjukvården inom hvarje ort,
der smittan knnde utbryta, hvarföre Kongl.
Maj:t i Nåder behagat vidare i samma §. stad¬
ga: att det skulle vara hvarje menighet obeta¬
get, att genom sina ombud vid en kommande
.Riksdag hos Rikets Ständer begära de ersätt¬
ningar eller understöd, hvarå den, jemnförelse-
vis med andra orter, kan göra anspråk.
Häraf inhämtas att Kongl. Maj:t, dels an¬
sett en militaire-bevakning till sjös vid kuster¬
na i berörde afseende erforderlig, dels att den
af Staten borde bekostas samt dels hänvisat de
menigheter, som kunna göra anspråk på er-^
sättningar och understöd, till Rikets Ständer, att
sådant af dem begära.
Likväl anbefalldes att vid Westervik och
kusten deromkring anställa en annan bevak¬
ning, och quarantaines-chefen i staden i ordning
bragte en sådan på särskilda stationer till sjös,
för hvars kostnad stadens cassa blifvit grave¬
rad långt utöfver hvad dess knappa tillgångar,
bestämda till aflöningar och andra högst nö¬
diga behof inom staden, kunna medgifva. Den¬
na af Westerviks stadscassa förskjutna kost¬
nad har uppgått för åren 1831 och i83a en-
2o4
Den ao Re b raar i i.
ligt bilagde räkningar till B:co R:dr ^83: a3. 5.
och för år 1833, hvarå
dock vid min afresa från
hemorten räkning ännu
ej var ingifven, förmodas
den, i förhållande till of¬
vanstående, uppgå till
circa „ „ 400' '—
hvarjemte jag såsom re-
servationskraf förar 1834»
om samma betungande
kustbevakning då skall
fortfara, får påyrka er¬
sättning af hvad som i
berörde hänseende af sta¬
den förskjutes, calcula-
tionsvis upptaget i öfver¬
ensstämmelse med hvad
kostnaden utgjort för de
två första åren till . „ „ 383: 2^. 7.
tillsammans utgörande en ' .■ t,.-
summa af .... B:co R:dr i5öy: — —
Jag återfordrar desse kostnader af Stats¬
medlen, dels under åberopande af ofvanberör-
de Nådiga kungörelse och dels emedan det vore
en uppenbar orättvisa, om sjöstäderna skulle va¬
ra skyldige att på egen bekostnad låta bevaka
kusten för en farsot, som, inkommen på hvil¬
ken punkt som häldst, visserligen skulle gripa
kring sig öfver hela landet och åstadkomma en
allmän ryslig förödelse.
Men jag begär deremot ingen ersättning
Den ao F e b r u a r i i.
a05
för de icke obetydliga kostnader som dessutom
blifvit gjorda inom staden, dels för att till sjuk¬
hus inreda ett större två-våningshus, dels för
anskaffandet af alla dertill erforderlige sängar
och öfrige nödige inventarii-persedlar, samt
dels för aflöning af den sjukhuspersonal, som
en tid, då faran syntes på närmare håll, var
engagerad, Och icke heller gör jag det för de
dryga kostnader och den stora tidspillan, som
våra fartyg till betydlig förlust för rederierne
mäst vidkännas, så val genom de anbefalde
quarantainerne som vid ut- och inclareringen
hemma, hvilket allt jag anser vara lidanden,
som den enskildte, vid sådane förhållanden, ic¬
ke kunnat alldeles undgå. Stockholm den 20
Februarii l834*
Carl G. Mcechel.
N:o 62.
Jemte uppdrag från min hemort, och
dessutom uppmanad från andra håll och or¬
ter, anser jag mig skyldig efterkomma dessas
önskningar, och får således under liu påståen¬
de Riksmöte, medelst detta memorial, vörd-
samligen upplifva de motioner, sorn af Herr
Langenberg väcktes under Riksdagen 1828 d.
28 Nov. och af Herr Bruks-Patron Ekelund från
Norrköping, Riksmötet förut, nämligen ändring
af flyttnings-tiden för tjensthjon.
Den var visst icke i sin rätta tid, då den
var bestämd till 24 September årligen, men
Den 3o Februaril
alldeles olämplig, då den flyttades till den 24
Oclober, och för mig, att häröfver vidlyftigt
uppgifva en hop skäl, anser jag öfverflödigt,
då de redan firo af Herr Langenberg anförde
den 21 Maji 1823, pag. 1057, och i protocol-
len således införde; så får jag endast med of-
vannämnde Herrar mig förena och i ödmjuk¬
het med dem föreslå, att flyttningstiden må
blifva dagarne före midsommar årligen.
Remiss härå till vederbörligt Utskott be-
gäres vördsamligen. Stockholm den 20 Febr.
i834<
iV. E. Justelius.
N:o 63.
Inom det Högtärade Ståndet hafva redan
flere motioner blifvit väckte, i den goda afsigt,
att åstadkomma ordning och skick i den snart
sagdt från alla sarahälIsband nu lösryckte nä¬
ringsfriheten. Dessa motioner, under det de vitna
om de bekymmer som trycka Rikets Borgare-
Stånd, ådagalägga alla ett gemensamt sträfvan¬
de, att nalkas en gräns för den kräfta, som på
ett fruktansvärdt sätt undergräfver grundvalar-
ne för borgerskapets och städernes framtida be¬
stånd. Ehuru jag likväl icke tror mig kunna med¬
gifva att alla de åsigter, som till förekomman¬
de deraf blifvit framställde, äro af den be¬
skaffenhet, att de, bragte till verklighet, skulle
motverka det onda, hvaröfver vi med så myc¬
ket skäl klaga, är jag dock öfvertygad, att vid
Den 20 Februarii.
207
en närmare granskning af de uppgifne försla¬
gen, de, med iakttagande af tidens rättmätiga
kraf på inskränkning i det så kallade skråtvån¬
get, skola kunna sammanjemnkas till ett helt,
tillfyllestgörande för att vinna det mål, till
hvilket vi önska komma och således medföran¬
de belåtenhet för oss alla. Men innan vi fort¬
gå till denna hufvudsakligare behandling af frå¬
gan, har jag trott vidtagandet af en föregåen¬
de åtgärd vara oundgängligen nödvändigt. De
förslag till handels- och handtverks-ordnin-
gar, som Borgare-Ståndet vid sistlidne Riksdag
upprättade och till Kongl. Maj:ts Nådiga pröf¬
ning öfverlemnade, hvila ännu, utan att vi kän¬
na hvilket öde som träffat eller tilläfventyrs
väntar dem. Att vid sådant förhållande gå i
författning om att utarbeta nya förslag för rät¬
tigheten till stadsmannanäringarnes bedrifvande,
fruktar jag icke skulle leda till annat resultat,
än att nedlägga ett nytt inventarium på stats-
expeditionens hyllor, måhända af vederböran¬
de ej en gång ansedt värdt, alt inför Konun¬
gen föredragas. Jag tager mig derföre fri¬
heten föreslå, att högtärade Ståndet behagade
besluta, att i en underdånig adress till Hans
Maj:t Konungen, anhålla det Hans Maj:t täck¬
tes i Nåder tillkännagifva Borgare-Ståndet, om
det har att förvänta Konungens Nådiga sanc-
tion åt de vid sista Riksdag afgifna underdå¬
niga förslag, eller i motsatt fall Nådigt med¬
dela Ståndet de betänkligheter, som hindrat
Kongl. Maj:t att dem godkänna. I förra fallet
208
Den 20 Februari i,
blifver det, efter min tanka, Öfverflödigt att tän¬
ka på något nytt förslag för näringsfriheten,
och i det sednare är det endast med ledning
af de betänkligheter, hvilka foranledt Kongl.
Maj:t att vägra sanction å Ståndets förut af-
gifne förslag, som vi blifva i tillfälle att upp¬
rätta ett nytt project, ländande till det ända¬
mål vi söka vinna.
Bibehållande i lifligt minne det Nådiga
välbehag, hvarmed Konungen täcktes vid sist-
lidne Riksdag af Ståndet emottaga dess under¬
dåniga förslag lill handels- och handtverks-
ordningar, och ihågkommande de glada för¬
hoppningar, hvarmed Borgare-Ståndets depute¬
rade vid detta tillfälle lemnade Hans Majit, är
jag öfver ty g.ad att Hans Majit Konungen skall
med Nådigt bifall möta den underdåniga an¬
hållan ifrån Borgare-Ståndet, som jag nu tagit
mig friheten föreslå. Stockholm den 20 Fe¬
bruarii 1834-
Carl Ad. Modin.
Nio 64.
Få grund af motioner, väckte ifrån vidt
skiljde orters representanter, blef af sistledne
Riksdags Lag-Utskott utarbetadt ett lagförslag
om indragning af Lagmans- och Kämners-
Rätterne utom Stockholm, ändring i allmänna
lagen för hvad den stadgat om dessa domsto¬
lars organisation samt sältet för talans fullföl¬
jande i högre Rätt jämte doms fullgörande; men
Den 20 FebruariL
209
eliuru gilladt af alla fyra Riks-Stånden, har dock
all verkan uteblifvit, då den härom från Ri¬
kets Högl. Ständer utgångne expedition, så sent
tili Kongl. Maj:t inkom, att före Riksdagens
slut Grundlagsenlig behandling deraf ej kunde
äga rum.
Utan att fråga om denna Domstols-förän-
dring nu åter väckes, lärer Rikets Höglofl.
Ständers nämnde lagförslag icke af Kgl. Maj:t
kunna till pröfning upptagas, och då det må¬
ste vara af högsta vigt, att den allmänt såsom
nödig insedda och lätt verkställbara indragnin¬
gen af Lagmans- och Kämners-Rätterne beredes
lill slutligt afgörande, har jag ansett mig ej
böra tveka att härom väcka motion.
Det af Lag-Utskottet sista Riksdag upp¬
gjorda betänkande i ämnet, äfvensom Expedi-
tions-Utskottets af Riks-Stånden gillade under¬
dåniga förslag, äro så väl och fullständigt mo¬
tiverade, att jag påyrkar antagandet deraf i
alla delar och således anhåller att nämnde lag¬
förslag, intaget under N:o 439 pag. 119 i 19
samlingen, 3 häftet af Bihang till protocoller-
ne för 1828—iS3o årens Riksdag, måtte lill
Lag-Utskottet remitteras för vinnande af den
åtgärd, att detsamma kan å nyo blifva Rikets
Höglofl. Siänder föredraget, och i fall af nytt
godkännande, Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse
derå må utan dröjsmål varda sökt.
Clir. L. Hessle.
Bilagor till Borg. St Prat. i834•
»4
210
Den 20 Februarii.
N:o 65.
Om, mot all förmodan, den af allmänna
rösten i landet högt påkallade Domstols-reform
jag i särskildt memorial sökt, icke skalle nu
vinna framgång, nödgas jag, för att åtminstone
söka någon lättnad åt den redlige, att af den
oftast utan behof tröge eller och lättsinnige
gäldenären, förskaffa medel att återfå sin egen¬
dom oell dymedelst äfven understödja allmän
credit, hvars värn ytterst livilar på kraftiga
och skyndsamt verkställbara executions-lagar,
yrka, att Kongl, förordningen den 18 Decem¬
ber i8a3 om verkställighet å Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes utslag i erkände skuldfor-
dringsmål måtte blifva utsträckt, så att lika
förmån unnas [åt den, livars fordran blifvit, ef¬
ter gäldenärens erkännande inför domstol, fast¬
ställd af Härads- eller Kämners-Rätt, oansedt
vad mot desse rätters beslut blifvit erlagdt.
De i nämnde Kongl, författning för verk¬
ställigheten af medlens lyftning stadgade vil¬
kor äro tryggande för både fordringsägares och
gäldenärs rätt och säkert kan, under den tid
af ! i o år författningen existerat och troligen
dagligen blifvit verkställd, något exempel på
förlust för gäldenär derifrån icke uppgifvas,
hvaremot flere fordringsägare äga denna lag
ensamt att tacka för det deras fordringar kun¬
nat hos gäldenär utgå.
Härifrån och då erkännande inför behörig
domstol i lagen tillägges helgd af fullgiltig bevis-
Den 20 Februarii.
211
liing, hvilket ej alltid är fallet med erkännan¬
de inför Police-domstol eller Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande, hämtar jag stöd för min fram¬
ställning af ämnet och begär remiss härå i
sammanhang med motionen om upphörande
af Lagmans- och Kämners-Rätterne, till Lag-
Utskottet.
Chr. L. Hessle.
N:o 66.
Med anledning af de flere motioner, som
blifvit väckta, och i synnerhet deli utaf Herr
Forsbergs om förslitne Banco-sedlars utväx-
ling i landsorterne, deruti jag hufvudsakligen
förenar mig, får jag dock föreslå och anhålla,
det en sådan förmån äfven bör komma de
mindre städerne till godo, ehuru icke hysande
2,000 personer, och i synnerhet dem sorn äro
mäst aflägsna från hufvudstaden. Och på det
hvarken Staten eller de som äro i behof af
liya sedlar, må tillskyndas någon kostnad för
utbyte af obrukbara små-sedlar, får jag hem¬
ställa, om icke uti hvarje landtränteri bor¬
de finnas ett efter ortens rörelse och behof
lämpadt capital nytt sedelmynt för detta än¬
damål, hvarom jag vill tro något beslut för¬
ut skall vara fattadt,1 och att vederbörande
räntmästare, utan något särskildt arfvode, blef-
ve förpligtade alt hålla länets innevånare det¬
samma tillhanda.
Benjamin Hahn.
Den, 20 Februai ii.
N:o 67.
De manga missväxtår, som i sednare lider
inträffat i de norra länen, äro så allmänt be¬
kanta, att jag ej här behöfver omtala dem;
och hvad ofördelagtig inverkan de samma haft
på närings-idkare i städerne derstädes, kan af
livar och en lätt bedömmas. Då nu härtill
kommer, att handtverkare såsom binäring haf¬
va jordbruk och idka strömmings-fiske, hvilket
sednare äfven under flere år alldeles misslyc¬
kats, måste naturligtvis hafva inträffat, att det
så kallade mindre Borgerskapet, d. v. s. liand-
verkare och fiskare i städerna Umeå, Piteå samt
Luleå blifvit försatta i ett högst meddellöst
tillstånd. Jag liar i flere år redan härförut
erfarit svårigheten för desse medborgare, att af¬
börda sig krono-utskylderne, och är öfverty-
gad, alt de vid deras närvarande tryckta till¬
stånd icke kunna göra det, utan att sorn man
säger gå från hus och hem. Yid detta smär¬
tande förutseende tvingas jag att hos Högtä rade
Ståndet och Rikets Högloft. Ständer bönfalla
om behjertande af deras belägenhet och att
invånarne i ofvannämnde städer utom hand¬
lande borgerskapet, intill nästa Riksdag måtte,
i likhet med 166 §. uti nu gällande Bevill-
nings-förordning, eller om annorlunda stadgas,
njuta befrielse från personele och näringen åt¬
följande onera till Kongl, Maj:t och Kronan el¬
ler lindring i desamma.
Benjamin Hahn.
Den 20 Februari i.
N:o 68.
Då Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Proposi¬
tion till Rikets Ständer redan framställt de
särdeles bevekande skäl till mildring i det åt
staden Borås efter 1827 års eldsvåda beviljade
Byggnadslån jemte öfrige i den Kongl. Propo¬
sitionen i Nåder föreslagne förmåner, får jag
härjämte för Höglofl. Ständerne äran framställa
en korrt skildring af den ofvannämnde stadens
ställning, grundad på bifogade af magistrats-
secreteraren i Borås lemnade uppgift. Häraf
inhemtas, att i staden Borås finnas endast 1,4*4
skattskrifne personer, hvilka nu om året utbetala :
I ordinarie skatter . R:dr 14,857: 3i, 5.
Ränta å lån lill publique
byggnader :
dels å R:dr 28,000, med
5 procent .... „ i,25o: — —
dels å R:dr 10,000, med
3 procent .... „ 3oo: — —
Summa skattebidrag B:co R:dr 16,407: 3i. 5.
Ränta å Riksgälds-Contoi-
rets lån åt enskilde bygg¬
nader :
dels å R:dr 60,000, nied
5 procent .... ,, 3,000: — —
dels å R:dr go,ooo, med
3 procent .... „ 2,700: — —
Summa sorn nu årligen må-
ste utbetalas . . B:co R:dr 22,107: 3i. 5.
Komma de af Kongl. Maj:t i detta ämne
n4 Den 20 Februari i.
framställde Propositioner att Beviljas, sä, om
skatterne antagas lika med hvad nu årligen åt¬
går, och, ty värr, ej lärer kunna minskas, hlifver
förhållandet följande:
Ordinarie skatter . . R:dr 14,857: 3i. 5.
Ränta å 25,000 R:dr publikt
lån å 3 procent . , „ h5o: —- —■
Amortissement å 25,oooR:dr
publikt lån å 3 procent „ j5o: •
Summa skattebidragB:co R:dr 16,357: 3i. 5.
Lån åt enskilde byggnader
af Riksgälds-Contoiret:
i5o,ooo R:dr å 3 procent „ 4>5oo: •—• •—
Amortissement å i5o,ooo
R:dr med 3 procent . „ 4>5oo: — —
Summa B:co R:dr 2.5,357: 3i. 5.
Skulle åter Ständerne ej bifalla den Nå¬
diga Propositionen, uppkommer följande utgift
med år i835, nämligen:
Närvarande ordinarie skat¬
ter R:dr 14,857: 3r. 5,
Ökad bevillning, minst . „ i,25o: .
Dito af hus och tomter. „ x,3oo: — —
B:co R:dr 31. 5.
Ränta å lån till publika bygg¬
nader, nämligen:
dels 25,ooo R:dr med 5
procent „ i,25o: — —
dels 10,000 R:dr å 3 proc. „ 3oo: — —-
B:co R:dr 18,957: 3i. 5.
Transport 18,957: 3i. 5,
Den ao Februarii. ai5
Transport R:dr 18,957: 31. 5.
härtill kommer Riksgälds-
Contoirets lån till enskild¬
te byggnader:
90.000 R:dr, 3 procents rän¬
ta och 3 procent amor-
tissement „ 5,4oo: — —
60.000 R:dr, 5 procent rän¬
ta och 10 procent afbe¬
talning „ 9,000: — —
S:a B:co R:dr 33,357: 3i. 5.
Medar 1840 tillkommer ca-
pitalafbetalning å stadens
publike lån, nemligen:
25.000 R:dr med 10 proc. „ a,5oo: — —-
10.000 R:dr med 3 d:o „ 3oo:
Summa B:o R:dr 36,157: 3i. 5.
Vid betraktande af desse enorma summor,
som, efter nu gällande stadgar, böra årligen
utgå från denna stads blottställda invånare,
vågar jag hoppas, att Rikets Höglofl. Ständer
skola behjerta deras nödställda och vådliga be¬
lägenhet, hvilken är för tydlig, för att behöfva för
mycket ordas om. Jag torde dock få nämna, att
vid sista Riksdag beviljades såsom lån åt Norr¬
köping 100,000 R:dr B:co till dess åter upp-
byggande på enahanda villkor, som blifvit med-
gifvet för det åt Borås lemnade lån 85,000
R:dr B:co, utan att någon enda af Norrköpings
invånare lärer velat begagna sig deraf, i anseende
till de hårda och tryckandq återbetalnings-vil-
n6
Den 20 Februarii.
koren, hvarpå likväl Borås invånare, i anse¬
ende till deras svårare belägenhet vore tvungne
att ingå. Då Riksgälds-Contoiret vid flere till¬
fällen har sjelf kunnat skaffa sig lån till 2 å 3
procents ränta, tyckes det vara med billighet
förenligt, att då nämnde Contoir gör utlåning-
till sådant ändamål sorn dettaj den åtminsto¬
ne ej bör vara ställd på förtjenst, att om den¬
na Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition bifalles,
Borås stads utgifter likafullt stiga till det år¬
liga höga belopp af emellan 25 och 26,000
R:dr B:co, hvilket säkerligen är det högsta ett
så litet samhälle mägtar erlägga, och ändå blif-
ver troligen den högst beskattade stad i Riket,
i proportion mot folkmängden: att försigtighe¬
ten fordrar, att ej tvinga till för brådstörtande
och stora afbetalningar, då det säkerligen lig¬
ger utom möjlighetens gräns, att för en stad
med endast 1,414 skattskrifne personer, hvars
invånare genom tvänne så tätt på hvarandra
förhärjande eldsvådor blifvit bragte i den mäst
bekymrande ställning, kunna ännu ytterligare
årligen utbetala omkring 36 å 37,000 R:dr B:co;
att om det äfven vore möjligt för 1 eller 2 år
kunna utprässa denna summa, det samhället
genom cessioner och utflyttningar skulle otvif-
velagtigti upplösa sig, de för Riksgälds-Contoirets
räkning intecknade husen falla i ett ytterligt
vanpris och de påräknade årliga afbetalningar-
ne upphöra; och att genom stadens obe¬
stånd största delen stads-intrader dei ifrån
med detsamma äfven skulle upphöra. Af desse
Den 20 Februarii.
217
mecl flere skäl, men synnerligast, för att i nå¬
gon nion kunna mildra lidande medbröders,
utan eget förvållande, iråkade betänkliga ställ¬
ning, vågar jag, som Representant för Borås
stad, anhålla hos Rikets Höglöfl. Ständer 0111 en
gynnande utgång af denna sak.
Angående den punkten i Kongl. Proposi¬
tionen, rörande förlängning af nu gällande lin¬
dring i bevillning, eller ock stadens nedflytt-
ning i lägre dass, får jag äran tillkännagifva,
att Borås invånare egentligen önskade det för¬
ra alternativet, samt anse stadens nedflyttning
för mindre lämplig, ehuru det till någon del
kunde bidraga till minskning i dess dryga ut¬
gifter. Jag får vördsamligen anhålla orri cora-
munication härå till respective Med-Stånden,
samt remiss till vederbörligt Utskott. Stock¬
holm den 20 Febr. 1834.
C. G. Rjdin,
N;o 69.
Sora det är att förmoda, att Rikets Hög-
Jofl. Ständer vid denna Riksdag icke allenast
vidtaga åtskilliga åtgärder till bränvinets för¬
minskning och fördyrande inom landet, utan
äfven att förordningen mot fylleri och dryc¬
kenskap kommer att undergå hvarjehanda för¬
ändringar, ledande till hämmandet deraf; ta¬
ger jag mig friheten att föreslå följande tillägg,
och förändringar deruti, hvilka jag flock öfver-
lemnar till llögl. Lag-Utskottet, att införa på
Den 20 Februarii.
de ställen uti bemälde förordning, der Hög-
lofl. Utskottet det lämpligast finnér. Med den
erfarenhet jag baft under ett mångårigt delta¬
gande uti fattigvårdsstyrelsen i Götheborg, an¬
ser jag det nödvändigt, att en ny §. intages uti
bemälde förordning, som bestämmer: "att den
person , som genom fortsatt fylleri förorsakar,
att dess hustru eller barn behöfva falla allmän
fattigvård t ill last, och derifrån erhålla under¬
stöd, må kunna tillhållas, att för det samhäl¬
les räkning, som understödet bekostar, genom
arbete samma aftjena; börande en sådan per-,
son, under arbetstiden, och till dess han pä
detta sätt aftjenat sin skuld, till sitt lifsuppe¬
hälle erhålla hälften af den dagspenning, sorn
i allmänhet för lika arbete betalas." — Rättvi¬
san uti denna straffbestämmelse, otn det så bör
kallas, inses lätt. Huru många äro icke de,
som lättsinnigt öfverlemna sig åt fylleriet, u-
tan att tänka på följderna deraf för deras när¬
maste anhöriga. Ja! huru kunna de icke fre¬
stas dertill af den tanken, att det har ingen
fara med deras hustrur och barn; emedan om
de ingenting få af dem till kläder och uppe¬
hälle, så låter dock fattigvården dem icke för¬
gås i deras elände. Dessa ogudagtiga menni-
skor fortfara derföre så mycket djerfvare i sin
liderlighet och öfverdåd, som de derjemte ve¬
ta, att det icke har någon straffpåföljd för dem,
blott de kunna undgå att blifva gripne, när do
äro öfverlastade. Emedlertid får mången del¬
taga uti understödet lör deras olyckliga anhöri-
Den ao Februarii.
ga, sorn sjelf under största sparsamhet och be¬
kymmer har en talrik famille att försörja, och
jag anser derföre billigt, att de ifrågavarande
drinkare hädanefter icke så lätt böra frånkom¬
ma den tunga, som de bereda andra med sin
liderlighet. Derjemte tager jag mig friheten fö¬
reslå följande ändringar uti oftanämnde för¬
ordning:
1:0 Alt köpare af bränvin må, i saknad
af annan tillräcklig bevisning, och då förhål¬
landet för öfrigt är sådant, att domaren fin¬
ner det passande, kunna åläggas, att efter af-
lagd ed, vittnesmål afgifva.
2:0 Att straffbestämmelserna uti bemälde
förordning, må blifva lika för alla dem, sorn
pä enahanda sätt deremot bryta.
Jag förmodar, att genom dessa båda för¬
ändringar, skall ifrågavarande förordning säkra¬
re leda till vinnande af det ändamål man der¬
med åsyftar. Stockholm den 20 Februarii
iSSvf.
Eric BI. Leffler.
/ "
]N:o 70.
Enär en motion inom detta Stånd åsyftat,
det Rikets Ständer borde förbjuda all assigne-
ring å Växel-banken, ställde på mindre sum¬
mor än 100 R:dr, så, enär jag tror, att de, hvil¬
ka hittills utgifvits på 20 R;dr, icke medföra
mindre säkerhet eller förutsätta mera oredor
än de större, då deremot de mindre äro mera
2 2.0
Den 20 Febr li a r i i.
Ändamålsenliga man oell man emellan, i den
nion litgifvarne deraf gjort sig kände, så kan
jag icke förena mig i den värde motionairens
åsigt, utan skulle jag tillstyrka assignateurens
lätt sa hädanefter som hittills.
Att Bankens Ljenstmannapersonal af denna
assigiieringsrätt icke har obetydligt göromål,
synes af de räkningar, som derföre måst hållas.
Att papper och höcker måste inlemnas för
dessa räkningars förande; och •
Att revisorernes i Banken förlängda göro¬
mål okas, och att allt detta hittills gått, utan
ersättning, på Bankens bekostnad, synes mig er¬
fordra rättelse. Jag hyser ock den billiga för¬
modan, att dessa Herrar assignateurer, sorn in¬
se detta, icke vilja mera uti ett, än annat af¬
seende undandraga sig en afgift, svarande emot
kostnaden härutinnan. Jag tar mig derföre
li iheten föreslå, det hvarje privat person, hvar¬
je provins-bank eller hypoteksförening erlägger
för hvarje assignation till och med 20 R:dr, 4 sk.
för hvarje dito till och med 5o R;dr, 6 sk.
för hvarje dito till oell med 100 R:dr, 8 sk.
och för hvarje 5o R.iksdalerstal derutöfver, 2 sk.
hvilka medel, vid skeende räkning af hvars
och ens räkning, innehållas, och uti Bankens
räkenskaper, såsom dess vinst, redovisas. Att
de assignationer, hvilka, ehuru ställde på Ban¬
ken, men dit icke ingå, blifva befriade från af¬
gift, bör falla af sig sjelf, enär Banken af sam¬
ma icke haft något besvär. Att detta Betän¬
kande får medfölja motionen i ämnet, derom an-
Den 20 F c bni ar i i.
221
hällor jag vördsamt. Slockholm cicil 20 Febr.
i834.
Lake.
N:o 71.
Sedan Representanterne af Rikets Borgare-
Stånd, vid slutet af sisllidne Riksdag, till II.
M. Konungen i underdånighet öfverlemnade de
af deni då uppi tittade förslag till handels- och
handtverks-ordningar, samt författning rörande
de handtverk, som utan burskap få å landet
idkas, har Borgare-Ståndet, icke utan bekym¬
mer, hittills sett: sig förgäfves vänta det efter¬
längtade ögonblick, då H. M. Konungen, genom
sanclionerandet af dessa förslag, skulle täckas
trygga Ståndets framtida tillvarelse. Dessa be¬
kymmer erhålla en ökad anledning genom den
missbelåtenhet, vantrefnad och fattigdom, sorn
Öfverallt i ständigt tilltagande röja sig bland
idkarne af de borgerliga yrkena. Sakerna haf¬
va ändtligen hunnit derhän, att frågan nu me¬
ra egentligen är den: skatt Borgare-Ståndet
vara etter icke vara? Svaret på denna fråga
måste blifva olika, efter de olika åsigter, som
söka göra sig gällande vid dess afgörande. E-
liuru dessa skiljda åsigter, alltsedan 1809 års
Regeringsförändring, vid hvarje Riksmöte ånyo
blifvit framställda, och å ömse sidor bestrid¬
da, och Vällofl. Borgare-Ståndets nu församla¬
de Representanter icke kunna vara tvekande
om hvad som här är rätt eller icke, torde det
likväl vara mig tillåtet, att i det allmänna, från
222
Den 20 Februarii.
Borgare-Ståndets väl oskiljaktiga, interesse, yt¬
tra raina tankar öfver ett ämne, sora jag, lika
mycket af pligt, som af öfvertygelse, omfattar
med det lifligaste deltagande.
De, hvilka med så stor ifver i senare ti¬
der hos oss yrka införandet af en oinskränkt
näringsfrihet, stödja hufvudsakligen sina påstå¬
enden på den tolkning raan velat gifva åt den af
Borgare-Ståndet vid 1810 års Riksdag gjorda
så kallade concession. Det är då af vigt att
närmare granska innehållet och meningen af
denna concession. Den enkla ordalydelsen der¬
af är den, att Borgare-Ståndet medgifvit att id¬
kandet af all borgerlig näring för alla medbor-
gareclasser, mot åtagandet af deremot svarande
borgerlig tunga, må vara tillåtet. Att Borga¬
re-Ståndet, genom detta medgifvande, icke ve¬
lat, eller ens kunnat vilja tillerkänna de öfriga
Riks-Stånden andra rättigheter, än dem, det
sjelft åtnjuter, synes mig så klart, att ett mot¬
satt påstående icke påkallar någon vederlägg¬
ning. Det åligger medlemmarne af Borgare-
Ståndet, att, för vinnande af rättighet att ut¬
öfva borgerliga yrken och stadsmannanäringar,
aflägga prof af skicklighet och kunskap deri,
och denna skyldighet står orubbad qvar för
hela den gamla borgarestammen. Är det då
väl tänkbart, att Borgare-Ståndet skulle hafva
velat frikalla alla andra, utom detsamma, sorn
önska idka borgerligt yrke eller stadsmannanä¬
ring, från uppfyllandet af de pligter, det sjelft
måste fullgöra, och som innefatta yilkoren för
Den 20 Februari i.
223
dess existens? En sadan frikallelse skulle ome¬
delbart medföra Ståndets totala upplösning, och
Borgare-Ståndet bade således otvunget sjelft gif-
vit sig dödshugget. I sanning, detta tyckes
vara något mera, än hvad de andra Riks-Stån-
den med fog böra kunna äska, och föga synes
det stå i förening med den välvilja och bil¬
lighet, sorn böra ligga till grund för delningen
af skyldigheter och förmåner medborgare emel¬
lan. För öfrigt kan jag icke undgå, att här fä¬
sta uppmärksamheten på de vådliga följder till-
lämpningen af deri falska tydningen, af den i-
frågavarande concessionen, oundvikligen skulle
medföra för all konst och arbetsskicklighet in¬
om de borgerliga yrkena. Då det en gång står
hvar och en öppet, att, utan underbyggnad, li¬
ta n insigter och utan vana vid yrkets behand¬
ling, utöfva hvilken borgerlig näringsgren soin
liäldst, skall den sanna och redbara, genom ar¬
bete, erfarenhet och flerårigt bemödande vun¬
na arbets-skickligheten, såsom mindre nödig,
snart utträngas af halfliden och odugligheten.
Länge torde det då ej dröja, innan man skall
se sig tvungen, att, till de förfallna borgerliga
yrkenas och handtverkeriernas återupprättande,
likasom fordom, ifrån utrikes orter införskrif¬
va kunniga och skickliga handtverks- och slöj-
deidkare. Man påminne sig härvid 1719 års
författning rörande frimästerskap.
Då frågan är om orsakerne till den all¬
männa missbelåtenhet och det öfverhandtagan¬
de armod, som med hvarje dag allt mei1 och
Den 20 Februarii.
mer röjer sig i aflynandet af all rörelse, lior
man ofta skulden hvälfvas på näringsfrihetens
inskränkning. ”Låt näiingarne lossas från alla
band,” säger man, ”och hvar och en skall kun¬
na föda sig af sina händers arbete.” Men har
man då glömt, eller vill man glömma, att all
stigande production ytterst hvilar på afsättning?
Det är det jemna förhållandet emellan produc-
lion och consu nation, man framför allt måste
alse, då man talar oin näringsfrihet, och vill be¬
räkna dess fördelar. Lätt lockas den lättsin¬
nige och oerfarne, att omfatta ett yrke, för
hvars utöfvande lian saknar både sakkunnig¬
het och förlag; men snart nog får han erfara
följderna af sin obetänksamhet. Den närings¬
gren, som kunnat gifva bärgning åt tjugu fa¬
milier, blifver, i brist på afsättning, otillräck¬
lig för fyratio, och följden af det fördubblade
antalet är den, att fyratio fattige stå i slället
för tjugu förut väl bärgade. Enligt min öfver¬
tygelse, är det ett oeftergifligt vilkor för det
helas samband och bestånd, att landtmannarö-
relsen noga afskiljes från borgerliga och stads-
manna-näringarne. Hvar för sig, inom bestäm¬
da gränsor, kunna de räcka hvarandra en hjelp¬
sam hand; sammanblandade, skola de endast
skada hvarandra.
Jag värderar friheten, hvar som häl dst, li¬
ka högt som någon annan svensk medborgare,
men jag kan ej vara blind för dess missbruk;
och erfarenheten lärer mig, att utan ordning
och lagar ingen sann frihet finnes. Det måste
Den 20 Februarii,
derföre väcka min förundran, då jag ser den
autoritet, som fått sig anförtrodd närmaste
vården om svenska näringarnas och de borger¬
liga yrkenas bestånd och förkofran, oaflåtligen
framgå på en bana, sorn nödvändigt måste le¬
da till ett alldeles motsatt mål. Ännu har n4
§. af vår besvurne Regeringsform icke blifvit
upphäfven, och har icke kunnat blifva det, u-
tan Borgare-Ståndets frivilliga medgifvande.
Detta liar icke ägt rum, och Borgare-Ståndets
privilegier äro och böra vara lika heliga, som
de öfriga Riks-Ståndens. Icke destomindre fort¬
far Kongl. Commerce-Collegium, att, dag från
dag, genom allmänna kungörelser och särskildte
tillståndsresolutioner för en och livar, som gör
anhållan om rättighet till borgerlig handterings
idkande, försätta städernas borgerskap i den be¬
lägenhet, att Rikets Borgare-Stånd snart kan anse
sig redan vara upplöst, eller ock måste tvingas,
att,genom burskaps uppsägande, upplösa sigsjelft.
Upplösningen af Representations-frågan skall då
äfven snart blifva gifven. Den ena Statsmagten
utgöres af de fyrä Riks-Stånden, hvilkas Repre¬
sentanter åter utgöra Rikets Ständer. Då det
ena Ståndet försvinner, måste en ny represen¬
tation inträda. Om det är lill detta mål man
sträfvar, torde det kunna vinnas med mindre
omvägar.
Men ej nog, att Kongl. Commerce-Collegii
åtgärder undergräfva Borgare-Ståndets existence.
Äfven tullförfattningarne syfta lill samma mål
genom den utsträckning, som blifvit gifven åt
Bilagor t. Borg. Si. Piot. i834- i5
226
Den 20 Februari i.
inföiseln, ej allenast af utländska handtverks-
alster, utan äfven af sådana nödvändighetsva¬
ror, som i tillräcklig mängd finnas inom lan¬
det.
Under dessa dystra utsigter för framtiden,
måste Borgare-Ståndets förhoppningar om elt
Bättre sakernas skick, helt och hållet hvila på
H. M. Konungens sanclion af de i underdånig¬
het af Ståndets Representanter vid sista Riks¬
dag öfverlemnade förslag. Det är i denna öf¬
vertygelse, jag vågar föreslå, att Vällofl. Borga¬
re-Ståndet under loppet af innevarande Riks¬
möte, så snart ske kan, må hos H. M. Konun¬
gen i underdånighet förnya sin anhållan om
förslagens snara fastställande, på det att en gräns
ändtligen må sättas för den osäkerhet, den o-
reda och det aftynande, som nu råda i alla
Borgerliga näringar, och under hvilkas fortfa¬
rande menliga inflytande Borgare-Ståndet få¬
fängt skall Bjuda till, att, oaktadt bästa vilja,
afbörda sina skattebidrag till Staten och sta¬
den. Stockholm den 20 Februarii 1834*
C. H. Frodell.
N:o 72.
Vid flere föregående Riksdagar, har mo¬
tion blifvit väckt om indragning af växel-con-
trolleursbeställningen, såsom utan all nytta för
det ändamål dess benämning synes afse, och
öfverflödig lika å Stockholms oclx Götheborgs
beurser, som i öfriga svenska städer, enär de
\
Den ao Februarii, 337
handlandes, och mäklares egna interesse och
säkerhet nog håller liand öfver coursens rätta
noterande, samt ändtligen såsom årligen medta¬
gande 2,000 R:dr af statsmedlen.
Vid senaste Riksdag inskränkte sig Rikets
Ständers Beslut i denna punkt till att endast
hos) Kongl. Maj:t underdånigst anhålla, att der-
äst befattningen i Nåder pröfvas böra än vida¬
re fortfara, de dertill erforderlige kostnader må
anordnas af den å 8:de hufvudtiteln till Kongl.
Maj:ts disposition för extra utgifter uppförde årli¬
ga anslagssumma, och ej lika som dittills belasta
2:dra hufvudtitelns besparingar; men på sätt
revisorerne, så väl i83o som i832, uti deras
berättelser uppgifvit, har detta äfven sedan 0-
förändradt fortfarit.
Jag anhåller nu att få förnya denna mo¬
tion, att controileurstjensten helt indrages, med
hämtad ökad anledning dertill af den säkra
förmodan, att, genom redan antagne myntbe¬
stämningens kommande till verkställighet vid
denna Riksdag, all möjlig föreställning om vä-
xel-controlleurens behof ytterligare skall helt
försvinna; samt utbeder mig Högtärade Stån¬
dets remiss häraf till Stats-Utskottet.
B. H. Santesson.
N:0 73.
När en rättsökande, efter långvarig och
mödosam vandiing ifrån ena domsätet till det
andra, ändtligen varit lycklig att till Rikets
Den 20 Febru ari i.
Högsta Domstol se sin sak framförd, redan vänd
och utredd från alla sidor; så säger honom
lagen, att blott en korrt skriftväxlingstid och nå¬
gon gång ett och annat förhör återstå, innan
elen kommer i skick att tili slutligt afgörande
företagas. Han lefver då i hoppet, att snart
finna en gräns för sina bekymmer och sin rätt
försäkrad. Beklagligen är det dock ej i allmän¬
het så. En väntetid af vanligen minst ett,
men väl flera, ända till 5, 6 h 7 år förestår
honom ännu. Under denna pröfvotid förändras
ej sällan omständigheterne, och då domen slut¬
ligen utfaller, kan han ofta ej mera njuta, hvad
han af en i tid vunnen rättvisa bordt erhålla.
Detta lagskipningstillstånd, långt ifrån att
vara en frugt af tillfälligheter, och att med
dem kunna upphöra, är tvärtom ett ondt, som
härleder sig från antingen bristande, eller fel-
agtiga ellei' ock illa bevakade arbetsordningar,
och sorn, derest ej rättelse sker, ofelbart skall
allt mer och mer tillväxa och åstadkomma all¬
män oreda.
De författningar man ägt, angående me-
tlioden för måls behandling i Kongl. Maj:ts Ju-
stitias-Revision, samt om deras föredragning, ä-
ro i synnerhet Revisions-stadgan den 28 Junii
1662 och Cancellie-Ordningen den 14 Junii
1720, hvilkas innehåll dock ej mera i allmän¬
het lämpar sig efter det sedermera införda lag¬
systemet. Om några särskilda, ej publicerade,
instruetioner finnas, känner jag ej. Föreskriften i
1734 års lag, 3o Cap. i5 §. Rältegåiigs-Balken, om
Deri 20 Februari i.
329
sakers föredragning hos Konungen i hans Råd,
alser förhållandet under en helt olika Statsför¬
fattning ån den nuvarande, och saknar i öfrigt
nödig fullständighet, då den icke bestämmer
den ordning, hvaruti sakerna skola till föredrag¬
ning beredas eller formerne för ärendenas be¬
handling. Jag anhåller i följd häraf, att Lag-
Utskottet må anmodas inkomma med forslas:
till förändring af sistnämnde lagställe, och be¬
redande af en sådan ordentlig instruetion el¬
ler arbetsordning för Justitite-Revisionen, hvar¬
igenom embetsmännen derstädes må äga kän¬
nedom om sina pligter, och allmänheten veta,
hvad man af dem äger att fordra, på enahan¬
da sätt sorn lagen, angående sakers beredning
vid domstolar, i allmänhet bestämmer.
Till öfvervägande dervid torde mig tillå¬
tas framställa några anmärkningar, hvartill er¬
farenheten gifvit anledning.
1:0 Så snart den tid, som, för contrade-
duetions ingifvande i revisionssaker, är i 3o Cap.
10 §. Rättegångs-Balken bestämd, tilländagått,
bör saken anses i skick att till föredragning
lottas, utan afbidan af handlingars och proto-
collers insändande från Hof-Rätterne, om skynd¬
samhet hvarmed föredraganden sedan skulle ålig¬
ga föranstalta. Man vet nemligen, att ehuru re-
visionssökande parter med dryg kostnad fått
betala . lösen för Hof-Rättens act och protocol-
lerne, hafva desamma likväl ofta ej på flera
månaders tid inkommit, hvilket hitintills an¬
setts utgöra hinder för målens lottning och
handläggning af föredragande.
a3o Den 20 Februarii.
2:0 Sedan berättelsen utan uppskof blifvit
utfärdad och underskrifven, samt förhör skett
i de fall, der sådant blifvit begärdt, skulle, ef¬
ter den ordning hvari målen inkommit, före¬
dragning deraf inför Högsta Domstolen ovil¬
korligen verkställas af Revisions-Secreteraren
då hans föredragningstour inträffar.
3:o Det på ingen bestämd lag eller instru-
ction grundade bruk, att revisionen afgifver be¬
tänkande i revisionssaker, anser jag böra af-
skaffas. Dermed förenas visserligen icke någon
sådan fördel, som uppväger olägenheterne af den
tidsutdrägt, hvilken dymedelst uppkommer till
binder för en skyndsammare föredragning. Ge¬
nom Under-Rätternes och Hof-Rätternes proto-
coller och domar, ledamöters särskilda yttran¬
den i dessa domstolar, samt parternes växlade
skrifter, äger Högsta Domstolen all erforderlig
ledning för målets bedömande, utan att något
nytt och synnerligen upplysande må af ifrå¬
gavarande betänkande kunna väntas. Skulle
detta bruk hafva sin grund deri, att man an¬
sett föredraganden deraf föranledd, att om sa¬
ken i alla dess delar taga en noggrannare kän¬
nedom, så bör man föreställa sig, att Högsta Dom¬
stolen i alla fall genom nödige handlingars läs¬
ning inhämtar om saken erforderlig kunskap,
utan att göra sig beroende af föredragningen;
och i öfrigt inses ej, hvarföre en sådan praxis
skulle vara mera behöflig i tvistemål, som full¬
följas i vanlig ordning, än i besvärsmål och
brottmål, der den dock icke äger rum, ehvad
Den 20 Februarii.
ock målen äro af den svåraste beskaffenhet och
röra menniskors lif och ära.
4:o Ehuru Juslitias-Cancelleren, enligt dess
instruction, är ordförande i revisionen, lärer
dock, i anseende till föredragandernes förhål¬
lande till Högsta Domstolen, inseendet öfver
hvad till målens beredning och föredragning
hörer, böra i främsta rummet tillhöra Justitiae-
Stals-Ministern, så alt han, efter granskning af
rotlar och diarier, må kunna tillse och hålla
hand öfver, att ordning och nödig skyndsam¬
het vid ärendenas handläggning varder iagt-
tagen, äfvensom Högsta Domstolen sjelf bör va¬
ra berättigad att erforderliga anmärkningar i
dessa hänseenden framställa och rättelser ut¬
verka.
5:o Genom yide punkten af Reglementet
den 4 Augusti 1727 har varit förordnadt, att
från Kongl. Maj:ts Justitias-Revision så väl sorn
Hof-Rälterne, förteckningar borde ingifvas, pä
huru många saker emellan hvarje Riksdag in¬
kommit, under dag och dato, och hvilka af-
gjorde blifvit, att Ständerne deraf i korthet må
kunna se, huru lag och rätt häfver sin gång,
och hvar och en rättsökande blifver befordrad
till slut uti dess sak. Delta hälsosamma stad¬
gande anser jag i så måtto böra upplifvas, som
vederbörande ..skulle förpligtas, att slika relatio¬
ner för hvarje år till Rikets Ständers Justitiae-
Ombudsman ingifva, hvarefter honom ålåge,
dels att befordra rättelser, der sådane bordejäga
rum, och dels ätt förhållandet noga utreda och
Den 20 Februari i.
uppgifva i den berättelse om lagskipningens
tillstånd, sorn honom tillhörer att lill Rikets
Ständer afgifva. Detta stadgande kom me då
att utgöra elt tillägg lill den för Rikets Slän¬
ders Juslilias-Ombudsman gällande instruction.
Om remiss af detta memorial tili Lag-Ut¬
skottet anhålles.
B. H. Santesson.
N:o 74.
Att sjöfartens betryggande är ett ämne,
hvaråt Höglofl. Ståndet bör egna sin synnerli¬
ga omsorg, gör jag mig förvissad icke möter
något bestridande; och hvad behofvet i sådant
afseende påkallar, skall det väl alltså åligga
oss, Mine Herrar, att i möjligaste måtto söka
befordra.
Belastad med mångartade och äfven be¬
tydliga afgifter, hvaraf en del utgå, utan att
tillskynda motsvarande fördelar, elier alt af be¬
hofvet vara antydde, har Svenska sjöfarten dub¬
belt skäl göra anspråk på inrättningar å våra
kuster, som i sin mån kunna bevara densam¬
ma för olyckor.
Med hänseende härtill och i sammanhang
med hvad Herr Hemberg redan anfört, beder
jag få väcka Höglofl. Ståndets uppmärksamhet
på angelägenheten af att, på Ölands norra ud¬
de, till de sjöfarandes högst nödiga efterrättel¬
se, uppföra en fyrbåk, hvilken, för att ej för¬
blandas med de närmast varande, borde i min
tanka blifva en blänkfyr.
Den ao Februarii.
a33
Länge har man insett beliofvet af en sådan
inrättning på nämnde ställe för att trygga sjö¬
farten så väl emellan Öland och Gottland som
vid inloppet till Calmar sund, och hvarvid ej
eller bör lemnäs oanmärkt den större säkerhet,
som deraf skulle beredas de seglare, hvilka
vilja anlöpa den klippiga skärgård , som leder
lill "Westervik och till inloppet af Götha Canal
vid Söderköping.
Oftast får en seglare under våra långa nät¬
ter med otjenlig vind, famla i mörkret emel¬
lan Öland och Gottland, och mången gång då
han velat akta sig för den ena ön, har han
strandat på den andra,
I samma vådliga belägenhet äro de seglare
bragte, som skola söka sig in uti eller ut ifrån
norra ändan af Calmar sund och följden deraf
för dem blir likartade sorgliga händelser.
Hvad säkerhet och nytta fyrbåkar på nö¬
dige ställen tillskynda sjöfarten i allmänhet,
lärer hvar och en inse, och då derjemte mensk-
ligheten gör anspråk på sådane anläggningar,
så låLom oss använda våra ifrige bemödanden
att påskynda dem.
Carl G. Mcechel.
Den 2 4. Februarii.
N:o 75,
Flere motioner hafva inom Ståndet blifvit
väckte om fyrbåkars uppbyggande pä åtskilli¬
a 34
Den a4 Februarii.
ga ställen. Jag har under 3o års sjöresor haft
tillfälle, att vinna tillräcklig erfarenhet för bedö¬
mande af desse fyrbåk ars större eller mindre
nytta och nödvändighet; men mig synes, att
navigationen på Sveriges södra, vestra och östra
kuster blifvit med mera huldhet omfattad, än
på dess norra, än vådligare. Jag medger, att
en mera idkad sjöfart på de förra haft anspråk
på större uppmärksamhet, men med hvad som
redan är för den gjordt på dessa kuster, äro för-
sigtige sjöfarande hjelplig! vägledde, och tiden
inne att göra något för de senare.
På kusten af Bottniska viken, detta trånga,
klippfulla, af starka strömsättningar farliga haf,
finnes på dess utsträckning i norr, allt ifrån
kusten af Upland, blott en enda fyrbåk, och
lots-inrättningen, särdeles på den nordligare
delen, så illa motsvarande sitt ändamål, att in¬
ga ordinarie lotsar der äro att tillgå, utan måste
fartygen, i stället för sådane, begagna bond¬
drängar, som öfvertalas till lotsning, den de å-
taga sig under löfte att den förrätta så godt
de förstå, men utan ansvar. Hvad säkerhet
sjöfarten kan hafva under dylika personers vård
och befäl, hvad till ledning under de i detta
farliga farvatten rysligt långa nätterne, lemnar
jag en hvar att bedöma. Om derföre någon
del af Sveriges vidsträckta kust tarfvar förbät¬
trade lots- och fyrbåks-inrättningar, så är det
verkligen denna. Jag anhåller derföre om ett
Stats-ansiag af medel till inköpande af lotshem¬
man, hvilkas åboer, likasom på andra ställen,
Den 24 Februarii.
235
lätt kunde danas till skicklige lotsar, och gär¬
na skulle åtaga sig skyldigheten mot besitt¬
ningsrätten af hemmanen och för de föreskrif-
ne lotspenningarne.
Utanför inloppet till Gefle skärgård lig¬
ger ett lågt skär, kalladt Eggegrund, hvarpå ett
igenkänningsmärke blifvit uppförd t, och är om
dagen af mycken nytta för de fartyg, som passe¬
ra norr eller söder ut. Rätt öster om skäret
ligga på några mils afstånd de så kallade Finn-
grunden, vester om hvilka de seglande passe¬
ra, och skulle hafva en obeskriflig nytta af en
fyr, som upplyste dem om deras ställning från
nämnde grund, och gaf den en säker ledning
för deras vidare resa. Nu händer att de, af
farhåga för grunden, hålla sig på för stort af¬
stånd ifrån dem, komma för långt in i den
så kallade Gefle-bugten, och antingen der i
lägervall, eller in i Leufsta bugten i stället för i
farleden till Öregrund, eller förlora på klippan
Björn. Huru stor skulle icke dessutom nyttan
af en fyr på Eggegrund blifva, i händelse ett
krig skulle göra en flotta behöflig på Norrbotten
och Gefle till en depot för Kronans förråder?
Skeppsrederierne i Gefle hafva nyligen på
vederbörlig ort anhållit om uppbyggande af en
fyrbåk på sagde skär, men deras anhållan blif¬
vit afslagen af förebärande, att dertill ej fun-
nos medel. Då sjöfarten taxerades med när¬
varande höga lots- och båk-afgift, skedde så¬
dant under förutsättande, att det blifvande öf-
verskottet af de sålunda inflytande medlen
236
Den 24 Februarii.
skulle användas till fyrbåkars byggnad och för¬
bättring, eliel' till båtnad för sjöfarten i all¬
mänhet; och då desse beräknas årligen utgöra
5o,ooo R:dr, skulle man snart på Svenska ku¬
sten finna samma ymnighet af fyrar, som på
den Engelska, om de endast användes till det
bestämda ändamålet.
Igenkännings-båken vid Söderarm dr gan¬
ska nyttig för farten emellan Åland och Fin¬
land, men några mil söder om den klippa, på
hvilken den står, ligger ett ras af stenar, kal¬
ladt Svenska Björnen, och på detta vore äfven
en fvr högst behöflig. Jag vill anföra skälen.
Fartyg, som komma ifrån de södra delarne af
Östersjön, skola, då dessa stenar passeras, för
att styra in på Ålands liaf, förändra sin curs
i en nära rät vinkel; utanför den ligga dess¬
utom grund, af hvilken orsak man ej vågar gå
dem nära, och man befinner sig nattetid i vå¬
da att antingen segla dem för nära och blifva
olycklig på nämnde grund, eller derigenom alt
man passerar den på för långt afstånd, blifva
det på de ifrån Åland midt emot Söderarm
utstickande skären.
Ehuru jag genom erfarenhet känner behof-
vet af de fyrbåkar, om hvilkas uppförande
motioner redan inom Ståndet blifvit väckta,
anser jag dock att byggandet af en i första
rummet på Eggegrund, den på Svenska Björ¬
nen och en å två på kusten af Bottniska Vi¬
ken bör föregå någon annan fyrbåks anläggan¬
de å Svenska kusten. Om remiss an hålles.
J. O. Linn.
Den 34 Februari i.
N:o 76.
Då Regering och Ständer samfäldt egna
sin omtanka åt försvaret af Rikets vidsträckta
kust, genom en förstärkt flotta, torde clet äf¬
ven tillåtas mig, att i ett ämne, som dermed
står i nära förening, inför Högtärade Ståndet
ytLra en åsigt, under Önskan att Ståndet dela¬
de densamma.
Om man framlägger kartan öfver Bottni¬
ska Viken, tinner man, huru högst få hamnar
der äro tillgänglige för Örlogs-fartyg. Staden
Gefle utgör för närvarande den betydligaste
punkt af Norra Sverige, så väl för dess vid¬
sträckta handel och varulager, som ock emedan
den är ett tjenligt depot af Kronans förråder,
och erbjuder en förträfflig hamn på den så kal¬
lade yttre fjärden för den största örlogs- och
transporlflotta förenade; men det djupare in¬
loppet till den har endast 18 fots vatten, och
kan således endast anlöpas af smärre skepp.
Några lösa stenar, emellan hvilka är tillräck¬
ligt djup, spärra på en kort distance farvattnet;
men genom dessas upplyftande och flyttande åt
sidan, skulle med en ringa kostnad hamnen blif¬
va tillgänglig för de största Örlogs-skepp, hvilka
dessutom skulle lätteligen undan fiende betäckas
af ett på den udde, nära intill hvilken farvatt¬
net går, under krigstider anlagdt batteri.
De större handelsfartygen måste nu utan-
före detta inlopp, på 2 mils afstånd ifrån staden,
lasta öfver eller lossa till 18 fot, så att en gan-
238 Den 24 Februarii.
sta stor fördel genom föreslagne upprensning
skulle äfven tillskyndas handelsfarten.
Sedan strömrensningen slutat sina nu fö-
reliafvande arbeten, torde föga något nytt af
väsendlligare nytta företagas, hvarföre jag ock
anhåller, det medel måtte afsättas till upprens¬
ning af norra inloppet till Gefle, hvilken skul¬
le medtaga obetydlig tid och en ganska ringa
del af det årliga af Rikets Högloft Ständer till
dylika ändamål anslagne capital.
J. O. Linné
N:o 77.
Ibland de flere hinder, förluster och kost¬
nader, som träffa Skepps-rederierne i vårt kä¬
ra Fädernesland, må med fog kunna räknas
skyldigheten att för fartyg och skepp hvarje
år uttaga nytt frihetsbref, samt derjemte för
hvarje resa till Vestersjön och Medelhafvet nya
sjöpass-handlingar, eller såkallade Turkiska do-
cumenter. Väl har en lindring i kostnaden ge¬
nom upphörandet af läst-afgiften blifvit skepps-
rederierne beredd, äfvensom genom Kgl. Maj:ts
Kåd. Kungörelse den 26 Oct. i833, beräkning
af ofria tull- och skepps-umgälder för fartyg
som ej äro försedde med gällande fribref, upp¬
hört, och derigenom åtskilige misstag och svå¬
righeter vid beräkning och restitution af desse
medel försvunnit. Men ännu qvarstår den, i
synnerhet för aflägsnare landsorter besväran¬
de skyldighet, att efter hvarje års förlopp ge-
►
Den 24 F e b r u a r i i.
liom edgång och certificat bereda sig rättighet
till nytt fribrefs erhållande, samt i händelse af
längre resa, ett sjöpass, på enahanda sätt; skyl¬
digheter, som ej sällan, i anseende tili dessa
omvägar och tidsutdrägt, betaga redaren tillfäl¬
le, att antaga sådane erbjudne frakter, der skynd¬
samhet utgör vilkoret för fraktslutningen, eller
der en snar försegling från Svensk hamn är
dermed förenad. Och oansedt inga billiga kla¬
gomål kunna anföras öfver någon långsamhet
vid desse documenters utfärdande från Kongl.
Commerce-Collegium, tvärtom en vid våra em-
betsvörk ovanlig skyndsamhet utmärker desse
expeditioner, måste likväl skepps-redaren, obe¬
räknad kostnaden både för certificater och do-
cumenter, i anseende till edens afläggande, cer-
tificaters utfärdande och deras uppsändande till
Stockholm, documenternes besörjande och ut¬
tagande från Kongl. Collegium och deras af-
sändande med posten, ej sällan se sitt fartyg
gå miste om ett fraktanbud, som utan detta
uppehåll genast kunde antagas, eller ock måste
han låta detta fartyg ligga, under denna väntan,
i4 dagar eller 3 veckor overksamt, en tidsför-
summelse som ytterligare förlänges, i den hän¬
delse flere redare i samma fartyg finnas, som
äro spridda på två eller flere ställen inom
Kiket.
Om jag t. ex. köper mig en fastighet, har
jag ej behof af, att hvarken hvarje år eller hvart
10 år förnya fasta derå, utan gäller detta fa¬
stebref, till dess egendomen bevisligen gått ur
Den Februari;.
min liand, och jag inser sålunda ingen olä¬
genhet, att ju samma behandling må kunna i-
akttagas med sådan min egendom, som kallas
skepp eller fartyg. I en lid då helfriheten var
af mera värde än nu, då det så kallade pro-
ductplacatet var gällande, då inga främmande
länders fartyg ägde samma företräden som Sven¬
ska skepp, utan voro belagde med högre af-
gifter, kunde helfriheten vara af någon vigt,
underkastad flere missbruk, och dess obehöriga
begagnande mera lockande för utländningen.
Nu åter hafva dessa olikheter med få undan¬
tag upphört, och skillnaden i skeppsumgälders
beräknande emellan Svenska, och de flesta främ¬
mande nationers fartyg, som besöka våra ham¬
nar, är ingen. Det hela utgör endast en con-
troll och en liten inkomst för Kongl. Com-
merce-Collegium.
Jag vågar derföre af ofvananförde skäl
föreslå:
1:0 Att hvarje svensk skepps-redare må
vara pligtig, att genom eds afläggande på van¬
ligt sätt bereda sig rättighet till fribrefs erhål¬
lande för sitt fartyg, äfvensom, på enahanda
sätt, vid aflägsnare resor för detsamma anskaf¬
fa sjöpass eller Turkiske documenler, men att
dessa documenter, för hvars behöriga vård skep¬
pare vare ansvarig, måga vara gällande år
efter år, så länge samma skepps-redare inne¬
hafver fartyget, och ingen förändring i ägande¬
rätten inträffar.
2:0 Att vid ombyte af redare till en del
Den a4 Februarii. 24*
feller det hela, äfvensom af skeppare, andra
skeppshandlingar, i öfverensstämmelse med den
skedda förändringen, böra anskaffas, så snart far¬
tyget återkommer eller befinner sig i svensk
hamn.
3:o Att vid étt faststäldt större vite det
må åligga skepps-redare (och hvilket äfven i
dess förut aflagde ed må innefattas), ätt vid
försäljning eller äfhändning af fartyg till an¬
nor man, inom föreskrifveii tid sådant anmä¬
la till magistrat, eller Lar.dsliöfdinge-embete,
som varé pligtige att derom underrätta Kgh.
Collegiuni.
4:o Att då försäljning sker till utländsk’
raan, skeppshandlingar äf fribref och sjöpass
böra vid stadgadt ansvar till Kongl, Collegium.
återställas.
Om remiss till Höglofl. Besvärs- öch Eco-
iiomie-Ulskottet anhålles*
J. U. Winberg
N:o
Ibland Iagstadganderi, söm syiias tarfva rät¬
telse, är 5 §• i i5 Cap. Ärfda-Balken, hvilken
innehåller: "Nu vet man hans inländske arf¬
vinge, men ej hvar han är, thå skall arfvet under
Säkert förvar sättas till dess han kommer, el¬
ler mot full borgen af fjär mare lyftas; kom¬
mer lian ej inom tjugu år, vale från arfvet
skiljd, ther han ej laga förfall visar”. I nämn¬
de §. finnes väl ej utsatt, från hvilken termin
Bilagor till Borg. St, Fröt. 1834. t <5
i)en a4 F*bruariL
tion tjuguåriga praescriptionstidert slcall beräk¬
nas; men vid. jemnförelse af 3 §. i samma Cap.
finnes lätt, att det är ifrån dödsfallet; hvilket
ock i tillämpningen iakttages. Denna praéscrip-
tionstid är alltför lång- Ofta inträffar, att arf-
vingen redan vid dödsfallet varit borta tie till
tolf eller flere år, utan att under denna tid låta
höra af sig; och det synes då innefatta en allt¬
för vida sträckt och för de hemmavarande,
lika närskylda eller fjärmare arfvingarlie för¬
närmande omtanka för den frånvarande, att
lemna honom ytterligare tjugu års tid att sig
infinna, samt till och med derutöfver medgif¬
va honom att sedermera visa laga förfall, hvar¬
igenom halls anspråk kan till en alldeles obe¬
gränsad tid förlängas. En annan omständighet
förekommer härvid, som an vidare ådagaläg¬
ger olämpligheten af den långa prasscriptions-
tiden i förevarande fall. Om nämligen den
hemmavarande fjärmare arfvinge!! vill lyfta den
frånvarandes arflott, måste han derföre ställa
full borgen. Enligt Kongl, förordningen af den
i3 Junii 180a gäller numera en sådan borgen
icke längre än tio år, om den icke förnyas;
och det synes icke skäligen kumla påläggas nå¬
gon att, till bevakande af den frånvarande arf-
vingens rätt föranstalta om en slik förnyelse,
i följd hvaraf oftast måste inträffa, att den sä¬
kerhet för den frånvarande, sorn genom stad¬
gandet om borgen åsyftas, nu mera, sedan de
första tio åren lilländalupit, går alldeles för¬
lorad.
Den 24 Februarii.
På dessa skäl och enär det svårligen tor¬
de kunna förkla ras annorlunda än soin ett öf¬
verseende af lagstiftaren, att praescriptionstiden
i 5 §. j5 Cap. Ärfda-Balken förblef oförän¬
drad, då dell i 12 Cap. g. §• Ilandels-Balken
för fordringar i allmänhet fastslälde praescrip-
tionslid inskränktes till tio år; hemstalles, om
icke, till beredande äf likhet i dessa, med hvar¬
andra sammanhang ägande lagställen, 5 §. i5
Cap. Ärfda-Balken må undergå den förändring,
ätt den deri, för inländsk arfvinge, hvars vi-
Stélse-ort är okänd, stadgade prsescriptionstid
äf tjugu år förkortas lill tio år; äfvensom om
icke tillägget angående laga förfall bör utgå.
Om remiss häraf till Höglofl. Lag-Utskot¬
tet anhålles. Falleij.
N:o 7g.
t)å ostridigt mäste anses, ätt alla vidtagne
försigtighetsmått till förhindrande af sjukdo¬
men cholera morbus inträngande i vårt Fä¬
dernesland Så sjö- sorn landvågen, ar en åtgärd
till befrämjande af hela landets väl och säker¬
het och ej allenast för partiela delar deraf, så
SyneS billighet och rättvisa påkalla, att de sjö¬
städer och orter, som med sådana kostnader
varit under de sist förflutna ttelirte åren en¬
skilt beluligade, böra derföre åtnjuta ersättnin¬
gar af Staten. Staden Gefle är för ifrågavaran¬
de fall en ej minst betungad, då densamma på
Vederbörlig befallning måst på egen bekostnad
a44
Den a4 Februarii,
besörja kustbevakning till förekommande af smit¬
tas införande sjövägen, och hvilken omkost¬
nad för åren i83i, i832 och 1833 uppgått, en¬
ligt bilagde betyg, till icke mindre än 1610
Rulr 5 sk. 4 r:st* banco, deraf återbetalningar
af quarantaines-afgifter af ankommande fartyg
uppgått till endast 4*6 R:dr 32 sk. och såle¬
des en oersatt utgift af itg3 R:dr 11 sk. 4 r:st.
drabbat staden, oberäknadt de betydliga kost¬
nader för inköp af nödige ansedde inventarier
af sjuksängar och kläder m. m. till ej obetyd¬
ligt belopp, för att vara i beredskap, i händel¬
se af farsotens inträngande i staden, för hvilka
senare kostnader dock ej begäres ersättning, då
desamma torde böra drabba hvarje samhälle
enskilt. Det är af sådan anledning jag med
största fog å billighet begär, att Gefle stads
och andra orters utgifter och kostnader för dy¬
lika kustbevakningar måtte af Staten få åtnju¬
ta ersättningar för hvad så väl redan är be-
kostadt, som ock hvad för sådane hädanefter be¬
kostas för befrämjande af allmänna säkerheten,
medelst kustbevakningar, så länge de anbefal¬
las böra äga rum.
Min begäran förmodar jag ej kan anses
annat än högst billig, då alla orter och ställen,
vid hvilka quarantainés-inrättningar och be-
vaknings-anstalter på Statens bekostnad varit
inrättade, ifrån sådane omkostnader varit och
äro alldeles befriade. Under hopp om benäget
bifall på min billiga begäran', får jag anhålla
om remiss häraf till behörigt Utskott.
Carl Valleij.
Den a4 F e b r k a r i i.
N:o 80.
Redan hafva (vänne värde ledamöter af
detta Ilögtärade Stånd, på ett sannt och upply¬
sande sätt framlagt sine åsigter af jernhandte-
ringens närvarande tillstånd, synnerligen inom
hvar sina orter, och tillönskandes vore, att Ri¬
kets Högloft. Ständer ville lemna sin uppmärk¬
samhet och ett understöd åt de välmenta för¬
slag till handteringens lossande ur de tryckan¬
de band, hvarförutan Svenska jernverks-rörel-
sen annars troligen kornmer att stanna på sin
lägre ståndpunkt, relatift till andra länders.
Ibland dessa, som liårdt trycka denna näring,
så väl inom, sorn utom bergslag, och svårast
då conjuncturen för afsättning är mindre god,
är så väl det directa som indirecta beskattnings-
sättet. Jag räknar till det förra; Bevillningen
och recognitions-afgiften för de sedan i8o3 an¬
ställde nya smiden: till det sednare export¬
tullen.
Bevillnings-stadgan 3 Art. 72 §. röranda
Berg-verkens taxation, upptager ett minimum,
hvarunder intet bruk får taxeras. Locala för¬
hållanden inträffa ej sällan, då äfven detta mi¬
nimum kunde anses för högt, men berednings-
och taxerings-committeerne, hvilka annars i de
flästa delar äga en viss leuterationsrält, är den¬
samma, i frågan om bruken, betagen. Der den,
det oaktadt, någon gång ägt rum, har den en¬
dast lemnat ett fält öppet för anmärkningar
från Kongl. Kammar-Rätten, hvilkas obehag den
246
Den 24 Febru ari i.
redligt sinnade nied borgaren nogsamt kan före¬
ställa sig. Utaf Herr af Forssells Statistik
p. 120 &c. ses, hvilka bidrag bruksrörelsen
lemnar Stats-cassqn. Att minska deni är bär
mindre i fråga, än att söka få en jemnare och
mera rättsenlig fördelning deraf.
Recognitionq-afgiften, tillkommen i anled¬
ning af i8o3 års författning, tyckes till sin
grund vara mindre lämplig och efter jernhand-
teringens närvarande mindre fördelaktiga cqii-
junctur, nog högt beräknad. Den utgår vanli¬
gen alternatift emot den dubbla hammarskat¬
ten och utgör, då bruksägaren nödvändigt må¬
ste drifva sin ti}lverknings-qvantitet till det
högsta möjliga för året, en oerhörd dryg be~
skattning, ernet den, sorn de äldre privilegi¬
erade sunden med enkel hammarskatt erlägga.
Hvad slutligen export-tullen angår, så ver¬
kar den, såsom en indirect beskattning, äfven
hardt på näringen. Andra länders exempel
visar, att snarare premier för export af Statens
handels-articlar beviljas till uppmuntran för
nä ringar ne och vinst lör den handlande. Här
åter är förhållandet motsatt, och anledningen
dertill — Statens behof af de högsta möjliga
lullintrader; — någon lindring härutinnan skul¬
le väl icke vara ur vägen, så vida Rikets Högh
Ständer, vid utarbetande af en förändrad tull¬
taxa, ville finna medel, att regressera i större
eller mindre mon den export-tull med tillkom¬
mande tolag &c., som, utgörande omkring i R:dr
16 sk. banco per Skepfi! stångjern, nu ingår i
Den a4 Februarii,
Stats-cassan för exporten af circa 460,000 SkepSv
jern årligen.
Jag anhåller derföre, det Högtärade Stån¬
det täcktes understödja mina åsigter, och att
remiss af detta memorial mätte få ske till ve¬
derbörligt Utskott. Stockholm den 24 Febru¬
arii 1834*
Claes Fries.
N:o 81.
Då för administrationen af städernas kyr¬
kors inkomster och utgifter, hvilken är kyrko¬
råden uppdragen, det är mindre lämpligt alt
pastor uteslutande håller de i berörde afseen¬
de erforderlige sockenstämmor, hvilka borde
utsättas och förrättas af kyrkorådet, likasom
kyrkorådets ledamöter borde utväljas på soc¬
kenstämma af församlingen, och icke af magi¬
straten, hvilket Kyrkolagen och Kongl, förord¬
ningen af den 26 Februarii 1817, angående
sockenstämmor och kyrkoråd föreskrifva, hvar¬
jemte och som förhållandet på landet och i stä¬
derna är helt olika, så tager jag mig friheten
vördsamt hemställa, om icke hvarje stad, som
det önskar, kunde tillåtas den rättighet att med
församlingens medgifvande, och i samråd med
pastor, få upprätta stadganden för kyrkoråds le¬
damöters skyldighet och socknestämmors hål¬
lande, lämpade efter hvarje stadsförsamlings
behof för administrationen af dess kyrkas in¬
komster pch utgifter, utan hinder af kyrkola¬
1
348
Den 24 Februari!,
gen eller nämnde Kongl, förordning, och att
desamma, på hvad städerne i denna del vid¬
kommer, varda upphäfne, hvarigenom en än-
damålsenligare förvaltning kan tillvägabringa?
och pastor befrias från en och annan befatt¬
ning, som med dess embete ej väl öfverens*
stämmer. Om remiss till behörigt Utskott an*
hålles.^ Stpckholm den 24 Febr. 1834-
Jfoh. Forsberg,
N:o 82.
Jemte det att städerne i landsorten, såsom
utgörande delar af Staten, få uti Statens bidrag
lemna understöd • till hufvudstadens Theater, är
hvarje trupp, sorn i landsorterne gifver spek¬
takel, ålagd att, utom 2 R:dr 16 sk, i spinn-
husafgift och bevillning, jemväl erlägga till Dra¬
matiska Theaterns pensionskassa 2 R:dr och der¬
jemte, enligt Kongl. Brefvet af den 3o Julii
i83i, en lika summa till Hof-capellets enahan¬
da cassa för hvarje representation, eller tillsam¬
mans 6 R:dr 16 sk, Banco, hvilken summa of¬
ta kan beräknas, att utgöra 16^ procent eller
en ännu större del af hela inkomsten. Då skå¬
despelare i landsorterne derjemte äro betunga¬
de med dryga omkostnader, äfvensom räntor
för ej obetydliga capital, nedlagde i gardero¬
ber, bibliothek, musicalier m. m. och deras be¬
lägenhet i allmänhet ej är afvundsvärd, har jag
ansett sorn en pligt, att härå fästa Högtärade
Ståndets uppmärksamhet, icke blott med afse-
Den 24 Februarii,
3(49
ende på theaterföreståndares trängande behof af
all möjlig lindring- och uppmuntran, utan fast-
jnera på origtigheten i principen, att ifrågava¬
rande afgifter till Dramatiska Theaterns och Ilof-
capellets pensions-cassor kunnat utan Rikets
Ständers medgifvande påbjudas.
Det torde äfven tillåtas mig härvid anmär-
ka, att den Stockholmska Theatern nu mera sy¬
nes hafva försakat allt anspråk, att kallas na¬
tional; att dess tillgångar högst sällan använ¬
das till svenska författares uppmuntran, och att
den dramatiska konstens sköna alster ofta vi¬
sas på landsortstlieatrarne förr än på hufvud¬
stadens.
Jemte det jag vördsamt föreslår, att be¬
rörde afgifter hädanefter måtte upphöra, an¬
håller jag om remiss af detta memorial till ve¬
derbörligt Utskott, Stockholm d, 24 Febr. 1834-
Joli. Forsberg.
N:o 83.
Under tillämpning af stadgandet uti 43 §.
af Kongl. Maj;ts Nådiga Kungörelse, om hvad i
afseende till farsoten cholera iagttagas bör,
den 12 November iS3i, får jag, i likhet
jnep hvad Herr Mechel för staden Westervik
redan framställt, härmed hos Rikets Höglofl.
Ständer vördsammast anhålla, att staden Ystad
måtte af Statsverket med ^83 R;dr 21 sk. 3 r,
Råneo erhålla ersättning för de i och för qua-
raiitainesaustalterne, tili förekommande af nänuv*
Den 24 Februari i.
de farsots införande i Riket, af staden vidkän¬
de kostnader, sora icke blifvit beläckte af de
afgifter till hamnen ankomne fartyg till qua-
rantaines-cassan erlagt, hvarom behörigen upp¬
rättad räkning bifogas, och till hvilken ersätt¬
ning jag hoppas staden Ystad destoraera skall
anses berättigad, sora dess belägenhet, närmast
de i Tysklaud af farsoten hemsökte orter, på¬
kallat hastigare samt större och kraftigare an¬
stalter, än annorstädes i Riket erfordrats,
Jeuns P. Hemberg,
N:o 84-
Sedan en värd ledamot, Herr Brukspatron
Petre, under delta Riksmöte, motionerat en för¬
ändrad eller förbättrad arbetsordning för Ko¬
nungens Högsta Domstol och Kongl. Svea Hof-
Rätt, sora, jemte det, att den för framtiden
undanröjde exempel af flerårige dröjsmål med
domslut uti mål, som blifvit under dessa hö¬
ga qutoriteters behandling hänskjutne och un-
derstälde, hade till föremål en deraf härflytan¬
de raskhet i göromålens gång, som i mångfal¬
diga afseende»! icke vöre utan väsendtligt infly¬
tande på hufvudsaken eller der» väntade rätt¬
visan: och denna motion under Ståndets dis-
cussion vunnit utsträckning jemväl till de 2:110
öfrige Kongl, Hof»Rätterne inom Riket; vågar
jag, likaledes i motionsväg, vördsamligen hem¬
ställa, om icke en ändamålsenlig arbetsordning,
jppljyerad af enahanda orsak och ledande till
Den ?4- Februarii.
25i
samma syfte, äfven skulle anses nödvändig till
efterrättelse för städernes Rådhus-Rätter, Ju-
slitiariater och Kämners-Rätter, hvilka, hvad
mig yeterligt är, icke ägt eller i närvarande
stund äga annan föreskrift, än den som, att
tycka, ofullständigt lemnäs i 6 cap. Rättegångs-
Balken.
För att visa, det motionen icke saknar all
grund af billighet, äfven i afseende på föredö¬
me, vågar jag i förbigående nämna, att en brist¬
fällighet af enahanda art fordom också vidlå-
clade Idärads-Rätterne; men, utan afseende der¬
på, att en god domare är bättre än en god lag,
fann likväl Kongl. Maj:t i Nåder rättvist, att,
i anledning af allmogens underdånige besvär,
genom Resolution, den 17 September 1723, sora.
sedermera utgjort grunderne för 2 Cap. 3 §.
och 24 Cap. 5 §. 1 morn. Rättegångs-Balkeh,
ålägga häradshöfding, bland annat, att innan
han reser från tingstad, ej mindre gifva utslag
i hvar sak, utan äfven till parterne, sorn det
begära, dpm emot lösen utlemna.
Då en hvar känner de fördelar, hvartill
allmogen blef förhud pen, genom Högstberörde
Nådiga Resolution, är det förunderligt, att stä-
derne, seende sin brist, låtit det öfver etthun¬
drade år gamla exemplet, så lockande till ef¬
terföljd, dock hittills blifva obegagnadt; nu
fordrar likväl, med ökta anledningar, del1 nar"
varande tiden, då allmogen, likasom de öfrige
2:ne resp. IVfedstånden, mera än i fordna da^
gar har beröring med stadsboen, och icke sal-s
Den 24 Februarii.
lan får söka forum inom dess område, att ett
oskick som, genom den skildrade tidsutdrägten,
alstrat obehörige kostnader ja, ofta verkligt li¬
dande för den rättsökande, måtte, för ali tid,
rättvisligen varda undanröjdt.
I hopp att motionen, utan afseende på
dess ofullkomlighet, gunstigt kommer att re¬
mitteras till Höglofl. Lag-Utskottet och derstä¬
des vederbörligen behandlas, vågar jag, för att
närma mig de fördelar densamma hufvudsak¬
ligen afser, vördsammast föreslå:
1:0 Att i alla civila, äfvensom alla bötes-
eller mindre brottmål, sorn handhafvas vid Kärn-
ners-Rätt och Rådstugu-Rätt i släder der Kärn»
ners-Rätt icke är; likasom alla till Rådstugu-
Rätt i städer, der dock Kämners-Rätt är, ome¬
delbart instämde civile mål, bör domaren, vid
ansvar, vara ålagd att, vid ransakningens sbit, för
parterne muntligen tillkännagifva, och dessutom i
protocollet utsätta dagen och timman, då dom
ellerj utslag i målet, inom 1 å 2 månaders tid¬
rymd, kommer att afkunnas.
Derigenom skulle, i synnerhet för de rätt¬
sökande som bo utom städernes område, åtskilli-
ge besvär och äfventyr blifva undanröjde, som nu
möjligtvis kunde inträffa, genom desse domstolars
rättighet, alt efter anslag afkunna utslag. Och
då detta förslag, i hufvudsakligt afseende, när¬
mar sig den praxis, sorn är gällande vid Hä«
rads-Rätterne, hvaräst på vida kortare tid, än
den föreslagna, domaren, utom en mängd an¬
dra ärenden, måste, icke ovanligt, handlägga
t) e n 3.4 Februari i.
oell till betydlig del hufvudsakligen afgöra ett
k tvåhundrade särskildta mål; inser åtminsto¬
ne icke jag de förhanden varande omständighe¬
ter, som uppenbart kunna motverka detsamma,
eller rättare utkastet dertill.
2:0 Att inom lika tid, eller en å två må¬
nader, borde Rådstugu-Rätt, vid ansvar, vara
ålagdt, efter det parterne genom anslag å Rät¬
tens dörr, minst åtta dagar förut blifvit kalla¬
de, afkunna utslag uti de mål, som från Käm-
ners-Rätt, genom vad, derstädes blifvit anhän-
giggjorde, och skulle någon part dervid vara
frånvarande, borde, vid ansvar, anslaget qvar¬
sitta å dörren intill dess vadetiden blefve för¬
liden, nemligen, såvida målet vöre af den be¬
skaffenhet, att vad deruti finge äga rum.
Att denna utsträckta anslagstid är, i afse¬
ende på fataliernes förvarande, påkallad af be-
bofvet, vitsordas äfven derigenom, att flere do¬
mare i min hemort, på lämpligt sätt underrät¬
ta parterne om tiden då utslag efter anslag
afkunnas.
3:o Gröfre brottmål, dels af sådan beskaf¬
fenhet, att Kämners-Rätt deruti ransakar och
Rådstugu-Rätt dömmer och dels af den egen¬
skap, att Kämners-Rätt, i likhet med Rådstufvu-
Rätt i städer der ingen Kämners-Rätt är, både
ransakar och dömmer, omnämnes här, *— enär ti¬
den för behandling af sådane mål är bestämd uti
en gällande författning, — egentligen för att icke
förblandas med de ofvannämnde brottmålen;
dock torde nyssnämnde författning, som väsendt-
Den 24 Februarii.
ligen afser tiden, inom hvilken arresterad per¬
son bor ställas för rätta, tarfva den nödiga
rättelse, att domaren deruti, med lika tydlighet
föreskref tiden, då ransakning i sådane inål
borde fortsättas, som stadgadt ar, då den skall
börjas. Stockholm den Febr, 1834-
B. M. Lundin.
N:o 85.
För att bereda förbättrade åfsattnitigar för
Askersunds stads borgerskap och i synnerhet
handtverkare å deras tillverkningar, får jag, på
bemälte borgerskaps begäran, hos Högtärade
Ståndet hemställa, om icke det måtte tillåtas
Askersunds stad, att i början af December må¬
nad hvarje år få hålla en marknad, hvilken en¬
dast borde få bivistas af sådane främmande
handtverkare, som inom staden saknas.
Anhållandes jag, alt detta memorial mätte
varda remitteradt till vederbörligt Utskotti
And. PFedberg.
N:o 86.
Det har jag ej kunnat undfalla min Upp¬
märksamhet, huru som lagens obestämda ly¬
delse i a3 Cap. 5 §. sista mom. Ärfda-Balken,-
angående arfvode för förmyndare, gifvit anled¬
ning till flerfaldiga stridigheter och tvister, 0-
lika bedömde nästan af alla domstolar * så å lan¬
det, som i städerne,
s
Den 24 Februarii. 255
Denna åt domstolen npplåtne pröfnings-
fiitt om arfvode åt förmyndare, är, efter min
tanka, olämplig i andra fall, än der, hvaräst
förmyndare måst vidkännas någre särdeles med
förmynderskapet förenade kostnader, hvarom
tvist uppstår, huruvida de åsyftat den omyn¬
diges antingen verkliga eller på hilliga grun¬
der beräknade fördel. En gräns måste vara i
lagen determinerad för ersättning af den möda
förmyndare vidkännes, och då härom i allmän¬
het ej kan göras contracter, emedan dertill for¬
dras, alt de eontraherande höra vara rådande
öfver sina gerningar och kunna ingå skriftliga
öfverenskommelse!', hvilket här icke kan in¬
träffa, lärer hvar och en lätt inse, att lagens
föreskrift bör vara det stöd, som träder på den
omyndiges sida, och äfven förekommer de tvi¬
ster, som annars lätt födas, och väckas antin¬
gen af egennytta eller kitslighet vid pupillens
myndiga år, ja, icke sällan är påkallad af o-
billig taxering i den lemnade förmyndare-räk¬
ningen.
Jag lemnar till Lag-Utskottet, att uppfin¬
na en lämplig method för stadgande af arf¬
vode åt förmyndare, och torde dervid ej böra
förbigå, hvad för dess ledamöter ej är okändt,
eller att förmyndare-arfvode allmännast beräk¬
nas till en procent på det under förvaltning
ställda capitalet, hvilket arfvode vid mindre
förmynderskap torde höra anses allt för ringa,
om än särskild ersättning för de med förvalt¬
ningen förenade kostnader hlifver förmyndaren
350
fi e n a4 Febi' u a r i i.
godtgjörd, och kanske kurtde höjas till 2 piete
cent, så framt ej capitälel öfverstiger 2000 R:dr
banco, mell derutöfver till oell med 10,000
stanna vid en, och derutöfver | procent.
Ehuruväl förvaltningen öfver omyndiges
fasta egendom medför i allmänhet större be¬
svär för förmyndare, är dess ristjue deremot
ingen, och således skulle jag anse lämpligt an¬
taga samma beräkningsgrund för dess arfvode
efter hvar och en fastighets taxeringsvärde*
Om man således A ena sidan skärper för¬
myndarens ansvarighet, bör det å den andra
afses en emot hans omsorger svarande belöning
och domaren skall, efter min öfvertygelse, i
samma stund denna bristfällighet i lagen blif—
ver afhulpen, ej sakna skicklige och vederhafti-
ge personer, som åtaga sig ett förtroende, hvil¬
ket hitintills ansetts för ett ibland de största
sambälls-onera.
Jag anhåller vördsamt om remiss å detta
memorial till Höglofl. Lag-Utskottet. Stock*
holm den 24 Februarii 1834-
Salomon Rubin.
N:o 87.
Det ar en beklaglig sanning, att skepps-
rederi-rörelsen och utrikes sjöfarten, som sjelf¬
va utgöra en vigtig näringsgren och derjemte
äga stor inflytelse på andra med dem i sam¬
band stående yrken, en längre tid varit i jemnt
aftagande.
Den 24 Februarii.
Således har, hvad Götheborgs stad särskildt
beträffar, antalet af dess skepp och dessas lä¬
ster, som år 1815 steg för de förra till 36g
och för de sednare till 18,(871, nu mera ned¬
sjunkit till 78 skepp och 6,7051 läster, efter
hvad af bifogade handling kan inhämtas.
Då inom Riket finnes större tillgång till
materialier för skeppbyggnader, än mångå an¬
dra länder äga, och arbetslönerna äfven äro
här jemnförelsevis lindriga, samt exporten och
importen af varor icke under tiden blifvit min¬
skad i förhållande tjll skeppens aftagande mängd
och lästetal, måste anledningen härtill ofelbart
sökas i de många afgifter, som betunga utrikes
sjöfarten och således göra den samt redandet i
skepp för svenska undersåtare mindre lönande.
Ibland dessa afgifter äro de som skola erläg¬
gas till consulerne å utrikes orter icke de minst
tryckande. Såsom exempel till styrkande af
detta förhållande, må följande anföras: i Eng¬
land äger consuln rättighet att uppbära för
hvarje svenskt skepp om 75 lästers drägt 3 P:d
sterling och för hvarje a5 läster derutöfver i5
sh.; således erlägges för ett i5o lästers skepp
5 P:d 5 sh., och oni delta, såsom vanligt är, gör
fyra resor på året, stiger consuladafgiften till 21
P:d sterling. Ett norrskt skepp af samma stor¬
lek häremot betalar endast, efter 4 per läst,
2 P:d 10 sh., eller för fyra resor 10 P:d;
häraf finnes, att det svenska fartyget är bela-
stadt med afgifter till ett belopp, som mera
än dubbelt Öfverstiger det norrska fartygets,
Bilagor t. Borg. St. Prot. 1834. 17
a58
Den 24 Februarii.
och följden häraf har varit den, att norrska
skepp nästan uteslutande taga fragterne med
trädvirke emellan Götheborg och England.
Genom Kongl. Commerce-Collegii Kungö¬
relse den 21 Augusti 1833 hafva väl consulad-
afgifterne å vissa orter redan blifvit nedsatte,
men äfven såsom de der bestämmas, äro de
otvifvelaktig! alltför höga, och skola, genom det
missförhållande, hvari de slå till dylika afgif-
ter, som främmande nationers handlande erläg¬
ga åt deras consuler i våra hamnar, qväfva
svenska sjöfartens täflan med den utländska.
Till bevis härpå må tjena, att ett i5o lästers
skepp, efter hvad nu är bestämdt, skall i de
Förente Staternes hamnar betala en consulad-
afgift af 10 piaster, då deremot ett af deras skepp,
det må vara af hvad lästetal som häldst, en¬
dast erlägger 4 piaster till consuln i våra ham¬
nar. Oaktadt denna skillnad i consulernas arf-
voden, är det säkert, att de Americanske hand¬
landes interesse är lika väl vårdadt i våra ham¬
nar, som de Svenskes uti de Americanska.
Då nu consulsbefaltningarna äro af den e-
genskäp, alt innehafvarne kunna derifrån ent¬
ledigas, när Konungen det för godt finnér, och
deräst några af dem skulle finna sig obelåtne
med ringare arfvoden, än de för närvarande
åtnjuta, någon svårighet ej möter att fylla de
afgåendes rum med andra skickliga personer,
enär utländske handlande å de orter, der con¬
suler skola tillsättas, kunna till dessa befattnin¬
gar användas, föreslår jag att, till befrämjande af
Den 24 Februarii.
utrikes handeln och sjöfarten, underdånig fram¬
ställning till Konungen må göras, örn upphäf¬
va ndfe af all skillnad i consulad-afgifterne, och
deras bestämmande för alla consuler till lika
belopp med hvad de Förenta Staternas consu¬
ler åtnjuta, eller 4 piaster af hvarje skepp, va¬
re sig större eller mindre, och hvarmed de hö¬
ra finnå sig så mycket mera belåtne, som de,
enligt utfärdad expeditionstaxa, derjemte njuta
en icke obetydlig lösen för alla bevis, sorn de
meddela å manifester, sundhetspass, samman¬
drag af connoissementer m. m.
Om remiss häraf lill Höglofl. Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottet anhålles.
Olof Wijk.
N:o 88-
Bland de onera, hvilka ganska hårdt trycka
städernes invånare, lärer med skäl höra räknas
håtsmans-vacarice-afgiften, och den i 2 Art. 25 §.
af Bevillnings-förordningen den 21 Febr. i83o
stadgade rotefrihetsafgift af städernas jord, syn¬
nerligast om begge dessa afgifter af samma stad
skola utgöras, i hvilket fall en sådan stad får
vidkännas ett dubbelt deltagande i fäderneslan¬
dets försvar.
Den åberopade §. stadgar: ”Då all annan
i Piiket befintlig rotering underkastad jord, af
kronoskatte och frälse natur, enligt Rikets Stän¬
ders beslut, borde vara till kneck te- och båts-
mansliållet indelad, men hemman och hem-
a6o
Den a4 Februarii.
mansdelar eller jord likväl gifvas, som ännu
ej kommit att vidkännas ett sådant onus, utan
att något motsvarande dem ålagdt är, skola
desse, utan afseende derpå, antingen de tillhö¬
ra land eller stad, för en sådan rotefiihet, så
länge de den åtnjuta, årligen betala 12 R:dr
B:co För helt hemman och i lika förhållande
för mindre delar eller jordlotter.
Jenmför man detta stadgande i Bevillnings-
förordningen, med Kongl. Maj:ts den a5 sistl.
Jan. till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvel¬
se, angående en jemnare fördelning af båts-
manshållet städerne emellan, och hvilken för¬
delning Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit böra
ske på städernas innehafvande jord, på hus
och tomter samt på borgerlig rörelse, efter be-
villningsgrund; så erbjuder sig den oemotsäg¬
liga slutsats, att Kong. Maj:t ansett städerne bö¬
ra endast på ett sätt bidraga till och deltaga
uti Rikets militaira försvar, alt det väl varit
och är städernes ovillkorliga skyldighet alt hål¬
la det för hvarje stad bestämda antal båtsmän
eller derföre betala vacance-afgift; men ej att
för deras oroterade jord tillika erlägga rotefri-
hets-bevillning med 12 R:dr B:co för hvarje
belt hemman, hvartill stadens jord kan vara
uppskattad. Om denna sednare mening vore
den rätta, finge städerne, utöfver hvad andre
Rikets undersåtare åligger, i dubbelt mått utgö¬
ra försvars-praestation, nemligen hålla båtsman
eller betala vacance-afgift, och tillika erlägga sär¬
skild rotefrihets-bevillning för sin jord. Att
Den 24 Februarii.
denna mening om dubbel försvars-prtestation af
städerne, ehuru efter min tanka oriktig, i verk¬
ställigheten velat göra sig gällande, derom vå¬
gar jag åberopa Kongl. Kammar-Rättens Revi-
sions-departementets under de 3:ne sednare å-
ren väckte anmärkningar mot flere städer, hvar¬
igenom yrkats, att för hvarje helt hemman af
städernas jord borde erläggas 12 R:dr B:co så¬
som rotefrihets-bevillning, utan afseende derpå,
att städerne hafva ett annat motsvarande onus
dem ålagdt, nami. att lia lia båtsmän. En slik
rotefrihets-bevillning har likväl, så vidt jag
känner, icke blifvit städerne påförd af taxe¬
rings- eller pröfnings-committeerne, just derfö¬
re att städerne hålla båtsmän.
För att, såsom jag önskar, göra frågan me¬
ra åskådlig, utbeder jag mig få framlägga ex¬
empel af tillämpningen deraf på Wadstena stad.
Nämnde stads jord är nemligen uppskattad lill
21 i hemman och staden har fått sig ålagdt att
hålla åtta båtsmän.
Rotefrihetsbevillning-en för dessa ari hem¬
man å 12 R:dr gör således s55 R:dr på år, el¬
ler 4 år, det löpande inberäknadt R:dr 1,030; —
Båtsmans-vacancen, som betalas efter
markegångspris, och således för hvart
år varierar, kan, enligt den utsträck¬
ning Förvaltningen af Sjö-ärendena
årligen afgifver, öfverhufvud för
hvarje år beräknas till 25o R:dr,
eller för 4 år 1,000: —-
Summa Brco R:dr 2,020: —<
362 Den 24 Februarii.
som Wadstena stad ensam sluille betala för
elentia dubbla försvars-praestation. Att en sådan
tillämpning afförfattningarne i frågan icke är rik¬
tig, eller ens har sken af billighet, lärer utan
vidlyftig demonstration nogsamt inses. Om
man tillika erinrar, hvad kunnigt är, att mån¬
ga städer icke erlägga eller affordrats rotefri-
liets-bevillning, af det besynnerliga skäl, att de¬
ras jord icke blifvit till hemmantal uppskat¬
tad, lärer det skefva i principen tydligare
framstå.
För att tillvägabringa enhet i denna stä-
dernes beskattning, så att ingen stad må vid¬
kännas dubbel försvars-prasstation, eller både
betala båtsmans-vacance-afgift och erlägga rote-
frihets-bevillning, anhåller jag vördsammast att
Rikets Höglofl. Ständer behagade
1:0 Uti den vid innevarande Riksmöte
blifvande Bevilinings-förordning uttrycka det
stadgande:
Att stad, som erlägger båtsmans-vacance-
afgift, eller praesterar båtsman, skall, för den
staden anslagna jord, ehvad den till visst hem¬
mantal är uppskattad eller ej, icke vara skyl¬
dig att tillika betala rotefrihets-bevillning för
jorden; och
2:0 Att uti särskilt utfärdande författning
stadgas mätte, att hvad nu gällande Bevill-
nings-förordning föreskrifver om rotefrihetsbe-
villning af städernes jord, skall till kraft och
verkställighet förfalla och upphöra,
Jag anhåller vördsamt om remiss häraf
Den 24 Februarii.
a63
till Högloft. Bevillnings-Utskottet. Stockholm
den 24 Februarii 1804.
J, Bååth,
N:o 89.
Uti 12 och i3 §§. af 2 Art. uti nu gäl¬
lande Bevillnings-förordning, stadgas de mini-
miafgifter, hvarunder bevillning icke må påfö¬
ras de deruti omnämnde handlande, skeppsre¬
dare, ägare af skeppsvarf och fabriker, med fle¬
re; men 14 §• 1 mom. medgifver likväl taxe¬
ringsman, att påföra de i åberopade 12 och i3
§§. uppräknade personer en ringare minimi-af-
gift, då de, utan att vara alldeles utfattige, lik¬
väl ej magta den fastställde minimi-afgiften in¬
om deras dass erlägga; och 2 moro. i 14 §-
föreskrifver, att för handlande och handtver¬
kare, hvilka i och för rörelsen begagna handels¬
betjent, gesäll, lärling eller arbetare, nedsättning
under minimi-belappet icke må äga rum.
Nu har likväl erfarenheten visat, ätt 2 mom.
af 14 §. blifvit eluderadt och föranledt till
underslef, hvilka jag anser böra förekommas.
Det har inträffat nemi., och händer hvarje år,
att handtverkare, utan att i handtverket hafva
lärling, finner sig bättre vid att hålla gesäll;
men då det lider till mantalsskrifningen, och
oftast några dagar före dess början, afskedas
denne gesällen och måste begifva sig bort. Vid
denna tiden, då mantalsskrifningarne pågå ol¬
ver hela Riket, har gesällen svårt att få arbe¬
*64 Den fa Februarii.
ta på något ställe, emedan livar och en gerna
vill undvika ansvaret för hans krono-utlagor,
och mången, med beräkning på sin bevillnings
nedsättande under minimi-beloppet, vill icke
låta gesäll hos sig mantalsskrifvas. Häraf upp¬
står således den följd, att den som korrt före
mantalsskrifningen afskedade sin gesäll, den han
likväl den största tiden af året förut gagnat,
blifver ansedd såsom icke mägtande betala den
fastställde minimi-afgiften, emedan han ej har
gesäll, hvilket vitsordas af mantalslängden och
vederbörande åldermans eller bisittares intyg,
och gesällen, som vandrar från den ena staden
till den andra, blir ingenstädes mantalsskrifven.
Staten förlorar sålunda på 2:ne sätt sin till¬
ständiga inkomst. Jag framställer icke detta så¬
som ett problem för möjligheten att så kan ske,
utan min egen erfarenhet har bestyrkt att så verk¬
ligen skett. Att förekomma detta underslef och
de mångfaldiga oskattskrifne gesällers kringvan-
dring, har jag ansett min pligt fordra härå fä¬
sta Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet;
men att föreslå sättet, anser jag icke lämpligt,
enär Höglofl. Bevillnings-Utskottet, dit frågan
lärer remitteras, icke lärer underlåta sådant, i
fall ämnet finnes förtjena någon uppmärksam¬
het. Stockholm den 24 Febr. 1834.
J. Bååth.
N:o 90.
Då anslaget till strömrensningars verkstäl¬
lande beviljades, afsågs och åsyftades dervid
Den 24 Februari i. 265
hufvudsakligen den nytta de norra elfvarnes
flott- och farbnrliet skulle medföra. Arbetet der¬
med företogs och fortsattes äfven en tid i Norr¬
botten, så att Calix Elf till en del blef upp¬
rensad; men i Piteå Elf gjordes endast en bör¬
jan med så kallade Sikforssen. Af hvilken or¬
sak och på hvilka skäl desse företag inställdes
och de dertill beviljade Stats-bidragen undan¬
drogos de norra provincerne och öfverflyttades
till hamnbyggnaders^ bestridande vid de södra
kusterna, är mig lika så obekant, som att Ri-
kets Högloft. Ständer i detta ämne någonsin än¬
drat deras beslut eller nämnde anslag annor¬
lunda disponerat. Jemte det jag tager mig fri¬
heten göra Höglärade Ståndet häruppå uppmärk¬
samt, vågar jag anhålla, det i enlighet med den
först uppgjorde plan det inställde strömrens-
nings-arhetet i Norr- och Vesterbotten, så fort
ske kan, måtte å nyo företagas och oafbrutet fort¬
sättas intill dess alla större strömdragen blifvit
upprensade, samt att kostnaderne dervid måtte
få bestridas af de dertill en gång anslagne me¬
del och desse icke användas för andra ändamål.
Då Rikets Ständer medgåfvo detta Stats-bidrag,
insågo de ofelbart nyttan deraf; det är således
öfverflödigt alt derom något anföra, och må
Ilända en korrt framtid endast förbehållet att
densamma vitsorda.
Om Högtärade Ståndets bifall och tillstyr¬
kan till denna min motion samt om remiss
till vederbörligt Utskott, anhåller jag i största
ödmjukhet.
Benjamin Hahn.
366 Den 24 Februarii.
N:o 91.
Redan vid 1809 års Riksdag tillkännagafs
behofvet af nya Båkars inrättande i Bottniska
Viken, utan att någon af de för sådant ända¬
mål väckte motioner haft någon påföljd.
Ännu nödgas de sjöfarande derstädes väg¬
leda sig utan någon tillrättavisning, eller an¬
nan rättelse än egna beräkningar. Hvilken svå¬
righet dermed är förenad i trånga pass emel¬
lan vidsträckta, fjerran från kusterna belägna
undervattens grund, irreguliera och oberäkneli¬
ga strömsättningar, under 12 timmars uthållan-
de nattmörker, bevittna de så ofta inträffande
olyckshändelser och totala sjöförluster. De hö¬
ga assurance-praemierna och ofta vägrade assu-
rance-teckningarne, i synnerhet höstetiden, be¬
styrka detta ännu mera.
För närvarande kan väl icke sägas att det¬
ta farvatten är ibland de mera besökta, dock
torde det med afseende på de pruducter, som
derpå öfverföras från de norra provincerna, för¬
tjena mera afseende än derpå hittills blifvit fä-
stadt. Och måhända skall det i en framtid
mera besökas, om de sjöfarande derpå betryg¬
gas i likhet med hvad de äro vana på andra
farvatten. Ännu en olägenhet för sjöfarten i
Bottniska viken, må af mig icke förtigas. Väl
synes lotsinrättningen vid den nya lots-stadgans
utfärdande hafva sträckt sig längst upp i Bott¬
niska viken, men ännu kan ej sägas att der finnas
lotsar. För dessa saknas ännu hemman eller
Den »4 Februarii.
367
Loställen; icke eller äro några deremot svaran¬
de aflönings-stater fastställde, och så länge det¬
ta uteblifver, skall, alltid inträffa och fortfara
brist på skicklig och nödig lots-betjening. Hvarje
år nödgas dislrict-cheferne med största förlä¬
genhet genom beting anskaffa personer, som åtaga
sig att så godt de kunna, betjena de sjöfaran¬
de, och då desse icke äro uppdragne i yrket,
beror ofta på en slump hvem som anträffas
och hvaraf ofta uppstått ganska obehagliga
följder. Emellan Öhrskär och nordligaste än¬
dan af Bottniska viken finnes endast en enda
stenkols-lyr på ett klippskär vid södra ändan
af Qvarken, kalladt Gadden eller Gaddarne och
denna är endast en ganska svag nödhjelp i ett
ganska svårt pass, der så många sjö-olyckor ti¬
mål. Att fullkomligt betrygga segiationen der¬
städes, vore att på Bondgrundet uppföra en
blänkfyr, men måhända skall detta anses både
för kostsamt och för mycket hegardt; jag vili
derföre inskränka mig till det högst nödvändi¬
ga och föreslå samt anhålla, det åtminstone till
en början trenne skenkolsfyrar må blifva upp¬
förde i Bottniska viken, nemi. pä Eggegrundet
vid inloppet till Gefle, på Holmöns norra udde
i Qvarken och på Rebben utanför Piteå skär¬
gård. Likaledes får jag tillstyrka, det för lot-
sarne i de norra districten, hemman eller bo¬
ställen inköpas, eller andra deremot svarande
lönevillkor för dem bestämmas, på det att lots-
inrättningen derstädes må få samma organisa¬
tion och skick, som den länge haft på andra
aG8
Den 24 Februari!»
orter. Uppförandet af de af mig föreslagna
bakar kan visst medtaga något capital, men de¬
ras underhållande blir desto mindre kostsamt,
då seglationen under den mörka årstiden varar
bögst 4 månader. Ett icke ogrundadt skäl ha¬
de man äfven att hoppas och förvänta, att de
Finska fartygen, hvilka på en kust sakna dyli¬
ka inrättningar, der de oek med vida mindre
nytta kunna uppföras, skola med tacksamhet
contribuera till Svenska båkarnes underhåll, så
att de nu föreslagne sjömärkens uppställande
och vidrnagthållande icke bör falla på något
sätt Staten till last.
Beniamin Ilahn..
J
N:o 92.
Af nedannämnde anledningar är jag upp»
fordrad åter väcka en vid sista Riksdag före-
hafd fråga, sorn då fått förfalla.
Uti Kongl. Förordningen den i3 Julia 181S
stadgar 19 §., att borgenär, som för sin for¬
dran fått inteckning uti flere fastigheter, ej må,
till minskning af annans rätt, som å samma
tid eller efter honom låtit dess fordran in teck¬
nas i endera fastigheten, njuta ur denne sed¬
nare betalning för mera, än som i de andra
fastigheterne brister.
Detta stadgande, hvarmed lagstiftningen
nog ofelbart velat förebygga, att en gäldenär,
som lemnat inteckning först i flera hemman och
sedan i det ena eller andra, ej skulle hafva ut¬
Den 24 Februarii, 269
väg att gynna äldste inteckningshafvaren på
deras bekostnad, hvilka å samma tid eller ef¬
teråt vunnit dylik säkerhet i pantens särskilde
delar, synes icke rimligtvis kunna vara gäl¬
lande vidare, än så länge gäldenären har hela
panten qvar i sin ägo. En princip, hvars rig-
tighet samtlige Riks-Stånden vid sednaste Riks¬
dag synas hafva godkänt. Icke destomindre
har stadgandet, som erfarenheten visat, fått en
från denna grundsatts afvikande, ytterst vid¬
sträckt tillämpning, hvilken haft eftertänkliga
följder på den säkerhet, hvarvid hvarje med¬
borgare i afseende på sin ägande rätt till en i
laga ordning åtkommen egendom hör vara be¬
tryggad. Ja. man har sett den förvånande hän¬
delse, att en större egendom, först intecknad för
gemensam skuld och sedan mellan sterbhus¬
delägare lagligen skiftad blott till en del gått
i betalning för hela den, innån skiftet, tillkom¬
ne samfäldte skulden; men icke nog dermed
tydningen af lagparagraphen har gått så långt,
att en delägare, hvilken genom ofvannämnda
tillämpning undsluppit sin andel i gemensam¬
ma gälden, efteråt belänt och låtit inteckna sin
enskilda arfslott till fulla värdet eller derut¬
öfver, äfven undgått betalnings-ansvar för dy¬
lik enskild skuld, samt hans borgenärer ansed¬
de berättigade att utbekomma sine fordringar
af låntagarens medarfvingar utur deras egen-
domslotter, hvilka för samma lån aldrig varit
intecknade.
Genom denna lagtolkning har fast egen-:
270
Den 24 Februarii.
dom för rätta ägare gått förlorad för gäld, som
tillkommit honom alldeles ovetande och utan
hans samtycke, den han sjelf icke gjort eller å
sig tagit, fastän sådant synes vara icke allenast
förståndsvidrigt, utan ock uppenbart stridande
emot innehållet af Förordningens 17 §. samt
Allmänna lagens oförändrade bud i 17 Cap. 9
§. Handels-Balken, att en äldre inteckning må¬
ste gälla företrädesvis för en yngre och icke
tvärtom. Ännu mindre lärer det stå att före¬
na med allmänna rätts-grunder, att fast egen¬
dom skall gå i betalning för annans deruti icke
intecknade gäld; i sådant fall vore all säkerhet,
hvarmed ägande rätten är omgärdad, plötsligen
försvunnen. Om en egendom, som består af
flere hemman och häftar för deruti intecknad t
lån, sedermera skiftas eller säljes och sönder-
styckas på flere händer, samt inteckning efter¬
åt tillkommer i det sålunda skingrade godset,
både ojämnt och å olika tider eller någorlunda
samtidigt, men ändock icke vid samma dom¬
stol, om hemmanen äro inom särskildte hära¬
der; så skulle, derest en sådan, som den of-
vannämnde lagprincipen borde användas, upp¬
stå ett förhållande emellan borgeuärerne, som
svårligen och någon gång icke möjligen kunde
redas, med bevarande af allas rätt, och köpare
af ett eller annat dylikt hemman vore alltid
bloltstäld för äfventyret, att se sig helt oför¬
modadt blifva sin egendom qvitt för annans
gäld.
Antingen en förändring af 1818 års in¬
Den 25 Februarii.
teckningslag, synes derföre vara af yttersta
nödvändighet påkallad, i full öfverensstämmelse
med Lag-Utskottets Betänkanden N:is 58 och
io3 vid sista Riksdag och det tillägg Yällofl.
Borgare- Ståndets Protocoll den 8 October
1829 pag. upptager, eller åtminstone be¬
stämd förklaring, att tillämpning af stadgandet
uti 19 §. endast må äga rum, så länge egen¬
domen ostyckad linnes uti låntagarens eller en
ägares hand. Den som efteråt ger försträck¬
ning å ett afsöndradt hemman, må sjelf se sig
före, att beloppet icke öfverstiger fulla återståen¬
de värdet af denna pant, när äldre gravatio-
nen i belöpande nion är godtgjord.
Om remiss härå till Högloft. Lag-Utskot¬
tet anhåller vördsammast
Claés Fr. Eggnell.
N:o 93.
Efter uppdrag af mina committenter utber
jag mig, att inför Vällotl. Borgare-Ståndet vörd¬
samt få framställa en för staden Falkenberg
och angränsande trakter vigtig angelägenhet, den
nami., huruvida icke stapelstads-rälligheten må
förunnas nämnde stad. Som bekant är, ligger
staden vid Kattegat, ungefärligen halfvägs emel¬
lan Landscrona och Götheborg, samt har en
hamn och redd, som, efter nyligen hållen un¬
dersökning, med jemnförelsevis ringa kostnad kan
lemna en god och säker ankarplats äfven för
större fartyg. Falkenberg, beläget vid Ätra
Den 24 Februarii.
åns utlopp i hafvet, är närmaste stad för mer
än 20 af länets socknar, och har en fördelag-
tig local för handel med intill dessa gränsan¬
de trakter af Småland och Vestergötland. Sta¬
dens betydligaste handel bedrifves dels med
ek- och bok-stäfver eller deraf förfärdigade tun¬
nor, hvarföre sill- och fiskvaror vanligen fås i
ulbyte, och dels med pottaska, tjära och bark
m. m. på hvarjehanda platser; men i anseende
till bristande stapel-rätt sker export-handeln
vanligen icke directe och blir derigenom både
för säljare och köpare så betungad, att den är
föga lönande. De sednare åren hafva derstä¬
des blifvit byggde däckade fartyg, sorn med
svenska i Falkenberg inlassade producter, såsom
linfrö, spannmål, ben m. m., gått directe på
England, ämnade att derefter intaga saltlast,
för alt i Norrige utbyta den mot sill och fisk-
varor.
Inom detta Riks-Stånd behöfver jag icke
erinra, huru litet lönande utrikes- och frakthan¬
deln för det närvarande i allmänhet är, och
att den således än mindre kan vara fördelag-
tigt, när varu-afsändaren och emottagaren skola
besväras och betungas af de omkostnader, de
omgångar och den tidsutdrägt, som uppkom¬
ma derigenom, att den plats, hvarifrån handels¬
företaget utgår, icke har fri stapelrätt, utan.ex-
peditionen måste ombesörjas från annan an¬
gränsande stad, vanligen genom eler bosatt hand¬
lande. Från Falkenberg kan utföras: bok- och
ekstaf, deraf tillverkade tunnor, tjära, beck, pott-
•Den 24 Februarii.
aksa, linfrö, bark, ben, ved och virke, väfna¬
der m. ra., och Falkenberg är, såsom jag re¬
dan nämnt, genom sitt läge den dertill tjenli-
gaste plats för en stor del af länet och de bäg¬
ge angränsande länen. Vigten af en god hamn
och en lätt åtkomlig redd med god ankarplats
vid den farliga seglatsen i Rattegat har länge
varit insedd, och då undersökning på allmän
bekostnad nyligen blifvit hållen, har det a£
vederbörande i ämnet afgifne. yttrande på defc
fördelagtigaste vitsordat läget och beskaffenhe¬
ten af Falkenbergs hamn och dess redd Ro¬
sengård både för större fartyg och för Kronans
skärgårds-fartyg, äfven derföre att liela hamn¬
byggnaden kunde komma i ordning för den
jemnförelsevis icke betydliga summan af omkring
20,000 R:dr, med anledning hvaraf stadens ma¬
gistrat och borgerskap nu hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, att ifrågavarande ar¬
bete måtte, så snart tillgångarne medgifva, i
Wäder anbefallas, samt till allmän och enskild
nytta, med görligaste första utföras. Erhåller
staden nu den sökta fria stapel-rätten, kunna
genom den ökade trafiken och deraf inflytan¬
de hamnpenningar m. m., anstalterne för ham¬
nens och reddens hållande i tillbörligt skick
vidmaglliållas utan det allmännas kostnad.
Då staden redan har nödiga förråds- och
packhus samt dess handlande, i händelse af be¬
hof, skola af egen fördel föranlåtas, att sådane
ytterligare uppbygga, då ett förråd af salt nä¬
stan alltid finues i staden upplagdt, samt, hvad
Bilagor f. Borg. St. Prof. i834- 18
■274
Den 24 Februarii.
tullbjeningen angar, vid tullkammaren redan
Sr anställd eli öfveruppsyningsman, biträdd af
en ordinarie oell en extra vaktmästare, så att
en ringa, af lullintraderne mer än betäckt tillök¬
ning i aflöningen skulle erfordras, och då för
öfrigt staden är beredvillig att ingå på de vil¬
kor och bestämmanden, soln för åtnjutande af
stapel-rätten kunna i Nåder stadgas, vågar jag
föreställa mig, att Rikets Högloft. Ständer täc¬
kas finna så mångå skäl tala för denna sak, att
de skänka ifrågavarande angelägenhet sitt för¬
ord hös Kongl. Maj:t, och det är derom jag nu
egentligen velat vördsamt anhålla.
Jag anhåller om remiss af detta memo¬
rial till Högloft, Besvärs- och Economie-TJlskot-
tet, hvaräst jag såsom ledamot torde blifva i
tillfälle att ännu närmare utveckla de skäl, som
tala för saken och de fördelar, sohl skulle åt¬
följa ansökningens bifall,
J. G. Ståhl.
N:o 94.
Elin ru ofullkomlige mine åsigter än må
vara, är jag förvissad derom, att Högtärade Stån¬
det dermed har öfverseende, då jag ock oför¬
stäldt meddelar mina tankar i den högst magt-
påliggande myntbestämnings-frågan, hvars var-
agtiga tillvägabringande, den jag billigt önskar,
men hvilken jag fruktar med skäl icke kom¬
mer, att äga ett för framtiden varagtigt be¬
stånd.
I) f n 24 Febr aari i.
Jag har med uppmärksamhet sökt följa det»
hos RidJerskapet och Adeln genom Friherre
Kantzow yttrade opinion i detta ämne. Men
oagladt allmänna ryktet sagt mig, att denne
man förenar, jemte grundlig forskning i äm¬
net, en odelad värma, af kärlek till fosterlan¬
dets sanna väl, kan jag icke förena mig i lika
åsigter.
, ,
Såsom stöd för dessa mina åsigter, kom¬
mer den kännedom, att vårt lands första ex-
port-product, jernet, icke allenast, oagtadt hög
cours, likväl betalas lågt, och alt samma stora
Industrie är nära att undergräfvas: alt våra sko¬
gar hafva betydligt aftagit, att svenska fartygs
fragt-handel blifvit utträngd, hvilka förenade
omständigheter gifva ett svagt hopp örn infly¬
tande välmåga till vårt egel laud; men, mine
Herrar, vi finna deremot att, oagtadt denna kän¬
nedom, oagtadt dursens höjd, dess ovaraktig¬
het, sorn förutsätter varans ovissa liqvid af
rCqvirenten, att det alldra läckraste, det alldra
vackraste i nedgående till barnleksaker och svaf-
velstickor införs k ri fvas.
Det för oss nödvändiga från utlänningen,
det kän äfven i vår brydsam ma ställning be¬
talas genom våra export-artiklar. En stor del
af våra Öfverflöder äro nu vida mera än förr
umbärlige. Vöre importen icke större, än mot¬
svarande vår expoft, då skulle jag icke tvekn
vid att tro, det vårt reela mynt finge blifva
inom vårt kära Fädernesland, eller ock, lika
mycket inkomma, som det utgångna.
276 Den 24 Februari;.
Det är gifvet, att, hvad man köper eller
tager på credit, det skall betalas, och då vår
exports otillräcklighet för liqvid af det inför-
skrifna uppstår, du måste väl vårt silfverhvalf
fylla bristen.
I några år bar ryslig mängd af ovaragtigt
glitter till landet inkommit; liqviden för sam¬
ma bar icke kunnat betäckas genom växelköp.
Jag är icke den enda, som har mig bekant,
att en hop uppköpare ifrån Rikets södra och
sydvestra sida genomvandrat länen ända upp i
bergslagen och, hvilka, likt tiggaren, icke gått nå¬
gon dörr förbi, utan att efterfråga om silfver
fanns eller anvisning, hvarest sådant kunnat få
köpas.
Lassvis hafva passerat dit, hvarifrån dessa
köpare blifvit utrustade. Nu mera lärer intet
silfver på så sätt kunna samlas. Nu afvagtas
bankens mellankomst. Det tycks vara mycket
säkert, att en stor summa skuld balancerar hos
utlänningen på en hop svenska i granlåtsväg
handlande herrar, synnerligen å Rikets södra och
sydvestra del. Dessa torde vara nödsakade ti¬
digt infinna sig vid banco-luckan. Vi hafva
grannar i Finland. Dessa hafva alltjemt insam¬
lat sedelmynt från Rikets hufvudstad, hvaräst
alltid penningen sig concentrerat. Summan må¬
ste icke vara liten uti för dem oanvändbara
sedlar, som mycket säkert inkomma mot utby¬
te af silfver. Om härmed vore nog, så vore
det väl. Men luxen tilltager och griper om¬
kring sig förfärligt, just med detsamma, som
Den 24 Febfuarii.
*7?
underlättade tillgångar beredas för detta för-
derfliga krams liqvid.
Jag kan icke öfvertygas derom, att icke
Sverige införskrifver vida mer än summan för
all Rikets export med tillagd inkomst af fragt-
liandel, oberäknadt allt hvad som lurendrägas.
Att delta inverkar på vår banks minskade silf-
vertillgång är påtagligt och med dess minsk¬
ning uppstiger coursen allt mer och mer. Ban¬
ken fullgör sina operationer efter föreskrift,
utväxlar silfvret så långt det räcker, uppsäger
och infordrar stående iån, så långt det låter
sig göra. Föreställom oss följden häraf, då 10-
relse-capitalet på så sätt blifvit indraget och
då ett nytt mynt i låneväg skall å nyo utgå,
utan valuta derför. I hvad belägenhet hafva
vi icke då försatt vårt land, hvad böra vi vän¬
ta af våra committenter, hvad skall vårt eget
samvete säga oss.
Rikets Ständer hafva vid sista Riksdag med
Kongl. Maj:ts Nådiga sanction beslutat silfver-
utväxling efter 128 sk., bestämt att silfver-upp-
köp genom Banco-fullmägtige skulle ske till |
af utelöpande sedelmassa och att detta ansågs
böra vara verkstäldt, så att utvexling kunde
ske vid 1831 års slut.
Banken befinner sig ännu intet i detta till¬
stånd, eiler såsom 5 till 8, men den kommer
uti denna ställning genom sin egen förmåga,
om den, såsom den nu är, får fortskrida un¬
der en af behofvet påkallad banco-lag. Mig
vetlerligt är det intet något sorn hastar. Kan
Den 24 Februari-i.
icke deal tid afvagtas, sora erfordras för ban¬
kens egen upparbetning till den bestämda kraf¬
ten för sin utväxling. Vära inre behof på¬
kalla ingen brådska, Svenska folket känner,
hvad värde sedeln nn äger, vi veta att den
förbättras. Månne vi bero af andra i mynt-
förhållande, örn vi icke vilja. Löntagaren vet,
att, med de penningar han såsom sådan njuter,
han nu sorn förr kan förskaffa sig sine behof,
såsom svenska kläder och föda, äfvensom e-
gendomar utom Stockholm till lika pris, som
förr, oberoende af coursens höjd.
Låtom oss ännu fördröja med ett vådligt
företag; vi hafva derigenom icke motsagt förra
Ständers beslut, vi hafva fast mer följt samma,
enär de förutsatt utväxlingen då. först böra ä-
ga rum, när den bestämda silfver-tillgången
fanns hos Banken att disponera,, och då denna,
oagtadt Bankens Herrar fullmäglige sökt erhål¬
la det bristande silfvret mot 140 sk., hvilket se¬
dermera skolat utväxlas efter 128 sk.
Mine Herrar! Vi hafva ju ingenting förlo¬
vat genom ett uppskof af denna fråga till nä¬
sta Riksdag; men vi kunde ju, genom ett för¬
hastande, åstadkomma hela landets olycka.
Skulle ett förbruknings- och njutnings*
förbud af en hop öfverflöd utgöra en möjlig¬
het, och att öfver detta förbud alfvarlig och
kraftig uppsigt ställdes, då först skulle jag tro
möjligheten af en varagtigt åsyftad realisation
kunna äga bestånd.
F. Lake.
Den 2.{ Februarii.
*79
N:o g5.
Uti 14 §. af i83o års Bevillnings-forord-
ning är stadgadt, alt taxeringsman äga rättig¬
het uppföra den person till bevillning, så val
öfver den högsta, som emellan tvänne af de
tili 12 och i3 §§. fastställda classerne, hvilken
de pröfva icke lämpligen kunna påföras afgift
efter någon af samma classer, äfvensom att ut¬
sätta en ringare minimi-afgift för alla i sistbe-
rörde §§. nämnde personer, då de, utan att va¬
ra aldeles utfattige och på sådan grund för af¬
gift frie, likväl ej magta den fastställda minsta
afgiften inom deras dass erlägga.
Under förutsättning att de grunder för
bevillningens utgörande, som i nu gällande Be-
villnings-förordning äro antagne, jemväl kom¬
ma att af Rikets nu församlade Ständer följas;
har jag trott mig böra lästa Ständernas, upp¬
märksamhet på angelägenheten deraf, att den
rättighet, sorni uti åberopade 14 §. är taxerings¬
man medgifven, och hvilken rättighet jag an¬
ser äfven hädanefter, böra bibehållas, jemväl
mätte utsträckas till bestämmandet af bevill¬
ning för de i 17 §. af i83o års Bevillnings¬
förordning classvis upptagne personer och i-
bland dem synnerligen för fiskare, hvilka än¬
nu uti många städer utgöra en betydlig del af
deras invånare. I följd af stadgandet uti 1
mom. af 17 §. BevilInings-föroidningen, måste
den deri bestämda classification nu ovilkorli¬
gen följas och deraf en gifven förlust för Kro¬
nan i så måtto uppkomma, som taxeringsman-
Den 24 Februarii.
nen, om de anse en eller annan person lunna
påföras högre bevillning ;in den lägsta, men
likväl ej emot sin öfvertygelse kunna ålägga en
fördubblad afgift, eller t. ex. 5 R:dr i stället
för 2 Il:dr 24 sk„ som nu är fastställd för fi¬
skare, följaktligen vid bevillningens bestämman¬
de nödgas stadna vid minsta afgiften. Detta
missförhållande afhjelpes genom en utsträck¬
ning af den uti j/j §• taxeringsmännen med-
gifna rättighet äfven i afseende på de personer,
för hvilka bevillning uti 17 §. blifvit efter
classer bestämd; och är det i sådant afseende,
som jag om remiss af denna min motion till
Höglofl. Bevillnings-Utskotlet vördsamt an¬
håller.
Carl Ad. Modin.
N:o 96.
Då jag, i egenskap af folk-representant, lill
alla delar förenar mig i det sakrika och upply¬
sta yttrande, som Hr Holm afgifvit och som
till Ståndets Enskilda Utskott blifvit remitte-
radt, utbeder jag mig, att, i egenskap af full-
mägtig för städerne Eksjö och Wimmerby, få
enskilt andraga några dermed sammanhängan¬
de förhållanden, hvilka synas mig vara af den
vigt, att de förtjena Ståndets uppmärksamhet.
Borgerskapet i dessa släder nedtryckes allt
mer och mer utaf förhöjde skatter till Staten,
och de ständigt stigande dryga onera, hvilka af
hvar och en af dem måste utgöras, hvaribland
Den 24 Februarii.
fattigvård oell police, samt byggnader och re¬
parationer af publika hus, synnerligen visat sig
beständigt stigande, och skjutsen i den förra
staden blifvit ett alldeles olideligt onus, hvilken
af knappt 70 borgare skall utgöras årligen med
8 par hästar, som vanligen å entreprenad-au-
ction uppgår årligen till omkring 480 R:dr B:co,
utom åliggandet att för stadsjorden skjutsa med
8 hästar, under det att deras borgerliga närin¬
gar hotas af en säker förstörelse, sedan fabriks-
och handtverksanläggningar rundt omkring des¬
sa städer tillåtas, utan att borgerlig tunga der¬
med förenas, hvilket ingalunda är med den
grundsats, som obestridligt var rådande vid de af
samtlige Riks-Stånden år 1809 gjorde consessio-
ner, samt tydliga ordalydelsen af Kongl. Kungö¬
relsen den 6 April 1810, som innehåller, att id¬
kande af all borgerlig näring, emot åtagande af
motsvarande borgerlig tunga, är en rättighet
för alla medborgare-classer. Äfven ett annat
ondt har visat sig, som synes vara nödigt att
hastigt afhjelpa, nämligen den knapphändighet,
hvarmed man ser frågor om sjelfva burskapens
vinnande inom handtverkerierne, af Kongl. Com-
merce-Collegium afgöras, och som vållar, icke al¬
lenast ett sådant missförhållande emellan handt-
verkares antal och orternes samt städernes be¬
hof, utan äfven en sådan eftergift i fordrin-
garne af skicklighet, kunskaper och sedlighet,
att städernes borgerskap på samma gång brin¬
gas i fattigdom och förakt; derföre vågar jag
föreslå, till förekommande af allt missbruk vid
Den i4 Februari i.
beviljandet af burskap, att Kongl. Commerce-
Collegiuin hädanefter icke må Lillkotnma att
burskap meddela, utan att, om sådant icke får
ensamt bero af stadens äldste och magistraten»
åtminstone då dessa gemensamt afslå den sö¬
kande, då icke Kongl. Collegiuin må vara be¬
rättigad! påtvinga staden och orten den person
som de ej vilja hafva; ty magistraten och sta¬
dens äldste, hvilken autoritet, merendels lika
talrik som Kongl. Commerce-Collegium, är me¬
ra i tillfälle att pröfva den sökandes skicklig¬
het i det yrke han söker burskap, äfvensom
bans conduite och erforderliga tillgångar att
idka sitt handtverk och fullgöra sina onera, och
derigenom begränsades äfven det oskick, ätt
personer, som blifvit straffade för stöld, fylleri
och andra brott, icke med sina aflatsbref från
Kongl. Commerce-Collegium finge intränga sig
i städerne och utgöra medlemmar i hyfsade
samhällen, och derigenom uppnå redan förspilldt
medborgerligt förtroende och deltagande uti
allmänna angelägenheter, som fordra redlighet
och fäderneslandskäusla.
Af bifogade förteckningar inhämtas, hvil¬
ket orimligt antal af fabrikanter och fuskare
endast omkring Eksjö finnas, som njuta dels o-
inskränkta och dels inga rättigheter till handt¬
verks idkande. Utan att dela den tunga, hor-
helliga näringarne inom staden vidlåda, äru
garfveriet* i Eksjö 7, och på landet deromkring
/\i, skräddare, 4 mästare i staden, men 17 fu¬
skare, dels i staden, dels utomkring; gördel-
D c n 24 Februari!.
2.83
makare oell mässingsarbetare, i staden 3 men
utomkring 33; färgare, 3 i sladen men 10 st.
utomkring, kopparslagare, \ mästare; i staden
men 3 st. på landet; handlande, 7 st. i sta¬
den, men den mängd, som är deromkring,
kan ej uppgifvas;, ty då man bland dessa
skulle räkna de liksresande Westgptharne, som
ligga i årsqvarler i byar me, så. bielke mäng¬
den. orimlig. Ett så orimligt förtryck för
den skattdragande borgaren endast inom denna
lilla stad, hvars läge är blott 6 mil emel¬
lan städerne Jönköping och Wimmerby samt
Qrennfa, om man nu kunde uppgifva alla de
handtverkerier, sorn närmare dessa städer äf¬
ven suga de derstädes varande borgare, hvad
antal bönhasur skulle icke då blifva att upp¬
räkna.
Eksjö stad påkallar behjertenhet och om¬
tanka, så vidt borgerliga rättigheter och skyl¬
digheter skola kunna, hvad de böra, svara e-
root hvarandra, och då 1789 års Konunga-för-
säkran, att uti städerne ej skulle blifva flere
idkare, än uti hvarje näring kunde sig försör¬
ja, aldrig lagligen blifvit upphäfven, men i min
tanka, ytterligare stadfästad, genom de i §. 114
Regerines-Formen förekommande orden: ”Ivo-
liungen låte samtlige Rikets släder deras pri¬
vilegier, förmåner, rättigheter och friheter åt¬
njuta, beroende det på samtlige Riks-Ståndens
öfverenskommelse och Konungens bifall, alt lå¬
ta dem undergå de förändringar och jemnknin-
gar som Rikets behof kunna fordra.” Inga 113m
284
Den 24 Februarii.
privilegier elt Riks-Stånd rörande, kunna, utan
Konungens och all Riks-Ståndens vettskap och
samtjmke utgifvas och meddelas. Likväl mer än
tillräckligt antal af förenämnde idkare inom
staden finnas, synes vederbörande autoriteters,
lill så många angränsande mecltäflares handt-
verksrättigheter gifva bifall, vara högst lagstri-
digt och medföra bestämdt skattdragande bor¬
gares uselhet, medellöshet och obestånd; och
då förenämnde Nådiga Konunga-försäkran är
af privilegii natur, samt således icke bör för¬
ändras eller utsträckas öfver ordalydelsen, så¬
som skett, livad trygghet har väl då den ido-
ge handtverkaren för sitt bestånd, och i följd
deraf Staten på sina prelentioner af inkomst
för dess bestånd och landets trefnad? Jo in¬
gen, men väl enskild och allmän villervalla.
Men den öfvertygelsen, att föga hopp är
om vinnandet af den förbättring, som åsyftas
i Ståndets särskilta underdåniga förslag, till
handels- och handtverks-ordningar, samt för¬
bättring rörande de handtverk, som utan bur¬
skap få idkas, deräst icke snart en deputation
sig förenar, att bos Hans Maj;t Konungen i Nå¬
der anhålla om hjelp för ett Borgare-Stånd,
som nu mera ej hafva rättigheter qvar, men
endast skyldigheter att betala sina dryga skat¬
ter, och skulle (mot all förmodan) en snar
hjelp, påkallad i yttersta stund, icke kunna vin¬
nas, inser jag å mine egne och committenters
vägnar ingen annan utväg, än återlemna till
magistraten våra erhållne burbref, uppsäga vå¬
Den 24 Februari 1,
285
ra burskap och återtaga vår borgare-ed, (utom
livad den rör tro och huldhet), och sedan komr
ma i det predicament, att hafva rättigheter och
förmåner, som de oss nu förnärmande.
Ehuru elen sorgliga utsigt för Eksjö stads
borgerskap, genom mig icke kunnat nog full¬
ständigt framställas, så hoppas jag ända att Väl-
lofl. Ståndet härå fäster sin uppmärksamhet.
.Vördsam ligen anhåller jag, att detta memorial
må remitteras till vederbörligt Utskott. Stock¬
holm den 34 Febr. 1834-
iV. E. Justelius.
N;o 97.
Två enkla satser förete sig i frågan om
Rikets försvars-verk, den ena att bevärings¬
manskapet bör, så vida medel, genom klok hus¬
hållning, omsider kunna anskaffas, på ett än¬
damålsenligt sätt organiseras till tjenstbarhet vid
förefallande behof, och den andra, att den för
landet så kostsamma indeldta armeen, på hvars
indragning ej mer synes vara att tänka, bör,
under fredstid, till vinnande af erforderlig öf¬
ning, compagnie-vis inkallas till garnizohstjenst
i Stockholm.
Kunna dessa postulater icke bestridas, så
ligger äfven för en dag, att de värfvade fotre-
gimenterna icke allenast genom deras innehaf-
vande statsanslag borttaga medel för organisa¬
tion af den genom conscription tillkommande
militau styrka, hvilken här, likasom i de Preus-
a86
Den 24 F ebruarii.
sisila staterne, borde vava den förnämsta, ulan
Ock liro umbärliga, samt i så måtto skadliga,
sorn, dem förutan, möjligt vöre, att medelst
tourvis skeende gariiizönstjenst i hufvudstaden i
fredstid underhålla en nyttig öfning bland de
indeldte trupperne. Det är med hänsigt till öf-
'Van anförde omständigheter, sorn jag till Stats-
•TJtskottets behandling, i sammanhang med 3;dje
Hufvudtiteln, härigenom anmäler den vördsam¬
ma motion, att åtminstone det ena af gardes-
regimenlerne till fot, samt "Wermlands fältjä-
gare-tfegimelite, måtte i den nion, som manska¬
pets capitulalionstid tilländalöper, upplösas;
skolande jag icke underlåta, att inför omfbr-
mäldte Utskott närmare utveckla de skäl, som
tala för allmänt instämmande i motionen; för
hvilken, sedan i afseende på förre regimentet
Royale Suette, likartade åsigter med dem jag
här framställt, redan gjort sig gällande, Kgl.
Majrts Nådiga bifall är att hoppas. Stockholm
den 24 Februarii 1834*
Th. Petre.
N:o 98.
Taxerings-committee på landet är en in¬
rättning, sorn ické har sin motsvarighet i stä-
derne, och som, öfter den erfarenhet jag haft
tillfälle inhämta, ännu aldrig gjort nytta, jemnför-
lig med resekostnaderne för landshöfding, krono¬
fogde, häradsskrifvare och commitleens ledamö¬
ter. Under uttryck af min förundran der-
Den 24 Februarii. 287
öfver, litt elentia öfverflödiga institution kunnat
iinda hittills bibehålla sin tillvarelse, föreslår
|ag alltså dess upphörande.
Hvad åter pröfnings-committee vidkom¬
mer, så anser jag, att för de län, sorn äro myc¬
ket vidsträckta, och utgöras äf 2:ne provincer,
den föreskrift är af nöden, att sådan Cömmit-
tee icke ovilkorligen skall för hela länet öga
rum i residence-Staden allenast, utan må, i be¬
traktande af dc skäl, sorn muntligen skola af
mig utvecklas, kunna, efter omständigheternas
föranledande, hållas i tvänne districter af lä¬
net. Stockholm den 24 Februarii 1834*
Th. Petre.
N:o 99.
Oaktadt allt hvad som blifvit så skriftli¬
gen som mundtligen anfördt i afseende på nyt¬
tan och nödvändigheten af en realisation, kan
jag ej annat än stå hist vid min, under sistför-
flutne Riksdag yttrade öfvertygelse, att realisa¬
tion nu verkställd, skulle leda till förluster och
villervalla i mångfalldiga samhälls-förhållanden:
att bäst och säkrast vore det Ranken, jemlikt
Rikets Ständers vid 1823 års Riksdag fattade
beslut, linge fortfara att behålla en del af dess
vinst till inköp af silfver och derigenom små¬
ningom consolidera sig: att Rikets Ständers 0-
medelbara befattning med banken upphörde,
samt oförulsedde, angelägne penningebehof från
annat håll fylldes, äfvensom att stora crediti-
a83
Den i\ Februarii.
vet icke slittes på Banken utan motsvarande
der insatt valuta. Enligt sista Riksdagsbeslut,
har väl Banken för detta creditiv säkerhet i
tullmedlen, men om Banken, i händelse ett krig
olyckligtvis skulle inträffa, finge utbetala credi-
tiv-summan, kunde vara osäkert, huru snart
denna af tullmedlen ersattes. Jag kan ej inse
möjligheten att, med icke fullt |:delar silfver
mot den utelöpande sedelmassan, börja utväx-
lingén utan att dervid en stagnation skulle in¬
träffa lill skada och orättvis förlust för dem,
hvilkas egendom ej är så disponibel att den
kan utbytas mot silfver, då tillgång derå ännu
är för handen; och jag frågar, huru skola väl
desse medborgare vinna ersättning för sine för¬
luster? Så länge Rikets import årligen öfver-
stiger exporten, samt coursen, i följd deraf, sna¬
rare stiger än faller, är dessutom ej troligt, att
det ullemnade silfvret skall qvarstadna i landet,
utan kommer det att vandra till utlänningen,
så. att vi innan korrt gå i mistning af denna
redbarhet.
Den villervalla i enskilda förhållanden
genom uppsägning af lån m. m„ som skulle
blifva en följd af realisationen, ligger i för öp¬
pen dag, för att vidare behöfva utvecklas, och
jag hemställer om de af densamma väntade för¬
delar kunna anses motväga de deraf uppkom¬
mande rubbningar och många olägenheter. För
min del kan jag således icke för närvarande
tillstyrka silfver-utväxlingens verkställande, u-
tan anser tiden dertill böra af kommande Stän¬
Den a4 Februarii.
289
der bestämmas, men vill dock hafva anmärkt,
att, ehuru jag tror intet hafva varit förloradt
om den beslutade myntbestämningen icke ägt
rum, anser jag likväl den af Rikets sist försam¬
lade Ständer fixerade och af Kgl. Maj:t sanctio-
nerade växlingsgrund böra orubbad bibehållas.
Jag har nu korlligen framställt mina å-
sigter i detta ämne, men för den händelse, att
de icke förmå göra sig gällande, och silfverut-
växling deremot af Rikets nu församlade Stän¬
der beslutes1, så vore, efter min öfvertygelse,
enda möjliga sättet hvarpå densamma skulle,
med nuvarande otillräckliga silfverfond, kunna
den första nästkommande Julii börjas:
1:0 Att Banken skall ställas under allmän lag,
och kunna tilltalas inför Kongl. Svea Hof-Rätt,
i den händelse den brister i sina förbindelsers
uppfyllande.
2:0 Att den får behålla hela sin årliga
vinst alldeles orubbad.
3:o Att hela den utelöpande småsedels-
stocken, från 8 till 16 sk., infrias med endast
smärre silfvermynt.
4:o Att af den öfrige sedelstocken, från 2
R:dr till högsta valeur, ej mindre summa må
antagas till inväxling än 100 R;dr, af hvilken
|:delar, eller 66 R:dr 02 sk., skulle utlemnas i
silfver eller silfversedlar, att genast vid uppvi-
visandet med silfver infrias, samt för den å-
terstående |:del utfärdas obligationer på silf¬
ver, löpande med i, högst 1 procents ränta,
hvilka, efter i Banken hvarje år verkställd lott-
Bilagor t. Borg. St. Fröt. 1834- 19
Den 24 Februarin
ning, skulle inlösas i samma mån silfver inflö-
te i Banken af dess årliga vinst och för albe¬
talningen å dess fordringar, hvilka möjligen
kunde fråntagas låne-rörelsen. Om denna lott¬
ning skulle allmänheten i o Ilie iola tidningar
underrättas, och räntan å obligalionerne, som
blifvit till inlösen kungjorde, upphöra från den
bestämda lottningsdagen. Obligationerne, sorn
icke borde äga högre valeur än 20 R:dr silf-
ver-specie, men väl derunder, skulle säkert i
allmänna rörelsen vinna lika mycken credit,
sorn nuvarande banco- och riksgälds-sedlar.
Om efter 2 å 3 års förlopp det skulle vi¬
sa sig, att coursen under tiden ej betydligt öf-
verstigit 128 sk., samt alltså den erfarenhet
vunnits, att Bankens silfvertillgång ej betydligt
tilliLats, så förekommer efter min öfvertygelse
intet hinder deremot att ifrågavarande obligatio¬
ner till besparing af räntan kunna infrias i större
proportion än ofvan nämndt är. Denna mesure
anser jag böra öfverlemnas till Herrar Banco-full-
mäglige och Coinmissarierne, med vilkor lik¬
väl, att desse med minst |:delars pluralitet blef-
ve i beslutet derom enige.
Genom dessa 1111 föreslagne åtgärder, skul¬
le i min tanka ofvanomförinäldte olägenheter
förekomraas, samt utländska lån eller blanco-
credit undvikas. Stoekholm d. 24 Febr. i834*
Fredr. Langenberg.
N:o 100.
För en rättvis utöfning af Svenska folkets
Den 24 Februarii.
rätt, att sig sjelf beskatta, bär alltid ansetts af
största vigt, att de personer, som väljas till be¬
skattningens fördelning, äga kännedom om de
skattskyldiges egendom, näring och rörelse; och
från denna grundsats härleda sig i allmänhet
stadganderne i Bevilhiingsfnrordningen om sam¬
mansättningen af berednings-, taxerings- och *
pröfnings-committeerne. Denna princip ligger
ock till grund för det stadgande i Bevillnings-
förordningen, i4o §., att Stockholms stad skall
hafva sin särskilda pröfnings-committee, hvil¬
ken, under ordförande af Öfver-Ståthållaren, el¬
ler i dess frånvaro af Under-Ståthållaren, el¬
ler den Konungen i deras ställe förordnar, med.
laglig rösträttighet, består af 3 af Ridderskapet
och Adeln, o Prester, 2 af Stockholms magi¬
strat, dem Öfver-Ståthållaren utser, 12 rörelse
idkande borgare, nämligen 3 af grosshandels,
3 al minuthandels, 2 af fabriks- och 4 af handt-
verks-classen, samt 4 ståndspersoner; varande
särskildt stadgadt, huru med deras väljande
förhållas skall.
Då Götheborgs stad bar en folkmängd af
ej mindre än omkring 20,000 personer, samt
är den största handelsstad på Rikets vestra
kust, synes den ock i så måtto böra få anses
i lika förhållande med Stockholm, att dess in¬
vånares taxering ej lämpligen bör eller ens
fullt väl kan pröfvas af den committee för Gö¬
theborgs och Bohus-Län, som väljes och sam-
mansättes i likhet med hvad för hvarje län är
stadgadt, af inom hela länet valde i5 ledamö¬
ter, hvaraf 3 af Ridderskapet och Adeln, 3
292
Den 24 Februarii.
Prester, 3 af Bonde-Ståndet, 3 ofrälse stånds¬
personer, samt endast 3 borgare, oell hvarvid,
enligt 134 §• i Bevillnings-förordningen, en cir-
culerande ordning taxerings-commitleerne i lä¬
net emellan, följes, som föranleder, att Göthe¬
borg de aldrafleste år ej har öfver 2:ne perso¬
ner i pröfnings-committeen, hvilka äro hemma
i staden. Icke blott de skattskyldiges, utan äf¬
ven Kronans rätt, beror dock deraf, att de per¬
soner, som skola pröfva de gjorda taxeringar-
ne, äfven med kännedom kunna bedomina de
dervid förekommande frågor; men detta kan ej
med säkerhet, eller ens trolighet, påräknas af
personer, hvilka, hvad aldrastörsta delen af i-
frågavarande länets committée angår, äro jord¬
brukare, och ifrån orter, långt aflägsne från
Götheborg, såsom beläget i yttersta södra än¬
dan af detta långa och smala län.
På sådane skäl, och derom anmodade af
våra committenter, taga vi oss friheten väcka
den motion, att Götheborgs stad, lika med Stock¬
holm, må få sin särskilda pröfnings-committee,
hvilken vi taga oss friheten föreslå må utgöras
af 16 personer, nämligen 2 af Ridderskapet och
Adeln, 2 Prester, 2 af Götheborgs magistrat
dem landshöfdingen utser, 8 rörelse-idkande
borgare, mimi. 2 grosshandlare, 2 minuthand¬
lare, 1 fabriqueur och 3 handtverkare, jemte 2
ståndspersoner, samt med nödigt stadgande för
deras väljande, i enlighet med hvad för Stock¬
holms pröfnings-committee redan finnes förord-
nadt.
B, H. Santesson. Olof Wijk. E. M. Leffler.
Den 24 Februarii. 293
N:o 101.
Ibland de missöden, som träffat Borås
stad, må ock räknas, att den måst sakna en ef¬
ter dess behof afpassad skolinrättning. Vill man
besinna, att, ibland städerne inom Skara stift,
Borås är den folkrikaste, så måste man förun¬
dra sig öfvgr det ödet, att denna stad bar blott
en så kallad paedagogie, då Mariestad, Wenners¬
borg och Alingsås, som äfven i så många andra
afseenden efter Borås stå tillbaka, äro försedde
med lärdoms-scholor. Det är långt ifrån mig,
att afundas det bättre öde, som blifvit nämnde
städer tillottadt, likasom jag icke inlåter 111ig
uti betraktelser öfver de rådslag, sorn vållat, att
Borås uti en af dess ömmaste angelägenheter
blifvit tillbakasatt; men högt yrka måste jag,
att den i detta fall mot det samhället bevisa¬
de styfmoderlighet måtte finna sin gräns.
Mig är icke obekant, att den sist för¬
samlade scliol-revisionen uti sill Betänkande
föreslagit Borås schola lill upptagande ibland
Rikets allmänna läroverk; men, oviss om detta
Betänkande under Riksdagens lopp varder Stän-
derne förelagdt, har jag icke kunnat lemna o-
begagnadt tillfället, att ' om bemälde scholas
upphjelpande särskildt föredraga. Saken är näm¬
ligen sådan, att den icke tål ett längre upp¬
skof. Icke är min mening, att äska inrättan¬
det af läroschola i Borås, ty en sådan är icke
ställets behof, men det är min öfvertygelse,
alt, då staden är en centralpunkt för en icke
294
Den 24 Februarii.
obetydlig handels- och fabriks-rörelse, en apo-
logist-schola med 3 lärare der vore på sitt rät¬
ta ställe.
Nli är det väl så, att scholan bär tvenne
lärare, hvaraf den ena liar, såsom lön, 21 t;r
krono-tionde, deh andre ingen, och att, af en
lycklig tillfällighet, de vid henne nu anstälde
äro män, begåfvade- med hugfallenhet och en
särdeles skicklighet uti sitt yrke, hvilka förthy
mägtat, att scholan uppehålla; men vid deras
afgång, som icke länge kan dröja, hvar vore
män lika skicklige att finna, som, då utsigt hå¬
de till bärgligt uppehälle och till framtida be¬
fordran saknas, skall halva mod att uti deras
ställe inträda?
Vid ett sådant förhållande hoppas jag, att
den af mig nu väckta fråga, om upphjelpande
af scholan i Borås, må, oberoende af den före-
slagne allmänna regleringen af Rikets läroverk,
särskildt vid detta Riksmöte få upptagas; va¬
rande jag beredd, att, inför vederbörligt Ut¬
skott, med innehafvande handlingar, än vidare
styrka den talan jag förer. Stockholm den 24
Februarii 1834.
C. G. Rydin.
N:o X02.
Allt ifrån Stockholms anläggande och Rys-
sarnes härjande i Sigtuna, derefter flyttningen
af borgerskapet till Stockholm företogs så, att
denna urgamla hufvudstad derigenom kom i
Den 24 Februarii,
en beklagansvärd belägenhet, hvarutur den se¬
dermera icke förmått upphjelpa sig, och i sak¬
nad af omtanka för dess vidmagthållande i
likhet med allt annat, som lutar åt sin under¬
gång, nu endast kan visa ruinerne af sin förra
pragt, och utgör blott ett historiskt föremål för
forngranskaren, om icke vidmagthållandet af
stadens bestånd och dess invånares trefnad och
tarfliga utkomst, får utgöra ett föremål för Pa¬
kets Höglofl. Ständers deltagande.
I saknad af en lättad communication emel¬
lan landtmannen och stadsboen, som annars
öfver hela Riket till gemensam utkomst och
nytta befrämjas, står Sigtuna vanlottad, lika¬
som nästgränsande orter, och måste med möda
söka bärgning af det obetydliga fiske och plan¬
tering, som der kan verkställas, och producter-
na icke sällan, genom transporterande lill Stock¬
holm på små farkoster, vid sammanstötande
tillförsel, icke ersätta ens transportkostnaden.
Till lättande af de olägenheter en obe¬
qväm öfverfart emellan Sigtuna och Steninge-
landet medför, och afskräcker mången landt¬
man, att med sina producter besöka staden,
och der finna sina förnödenheter, sammanträd¬
de redan år 1829 Konungens Höga Befallnings¬
hafvande i Sigtuna, med deputerade från för-
samlingarne i Erlinghundra och Sigtuna stad,
till öfverläggning om möjligheten att uppbygga
en bro öfver sundet, vid hvilket tillfälle, så
väl staden, efter sina högst inskränkta tillgån¬
gar, som åtskillige nästgränsande socknars in¬
Den 24 Februarii.
vånare förklarade sig beredvillige, att till ett
så nyttigt ändamål bidraga; men, då desse fri¬
villige bidrag, 18g R:dr B:co, 706 mans- och
3i kör-dagsverken, i förening med ägarens till
Steninge, Majoren och Riddaren Högvälborne
Herr Grefve von Fersens högst betydliga och
ganska ädelmodiga tillskott 1,000 R:dr B:co och
utsyning till 1,000 timmer, om brobyggnads-
förslaget kommer till verkställighet så tidigt,
att den nu varande odugliga färjan icke be-
höfver ombyggas, hvilket annars nödvändigt
måste ske nästa år, på långt när icke svara e-
mot ändamålet; så, ehuru sällsynt det är, att
den enskildes välvilja, till, ernående af ett så
nyttigt företag, blifvit uppmanad, det aldrig
blifvit så allmänt ådagalagdt som nu; och he¬
la detta nyttiga ändamål, i anseende till Hög¬
välborne Herr Grefve von Fersens vilkorliga
bidrag, skulle förfelas och kan hända aldrig vin¬
nas, om ej, hvad jag å mine committenters väg¬
nar vågar föreslå, ett anslag utaf allmänna me¬
del af 3,ooo R:dr B;co kan erhållas.
Genom särskild petition, har stadens in¬
nevånare hos Konungens höga Befallningshaf¬
vande insinuerat detta ämne till underdånigt
föredragande hos Hans Maj:t Konungen, men
då frågan utgör efter Grundlagen ett ämne
för Rikets Ilöglofl. Ständers ompröfning, är det
från min plats såsom fullmägtig, det tillhör
mig väcka en sådan fråga, den jag hoppas och
anhåller måtte vinna ett önskädt bifall, dels
på de skäl jag redan haft äran andiaga och
Den 24 Februarii, 297
dels på de omständigheter jag här såsom grund
för min önskan vill framställa. Den olägenhet
och uppehåll, färden öfver detta sund, äfven
i godt väder nu medför, har äfven vår nu va¬
rande Allernådigste Konung måst erfara, då
Högsldensamme, vid en resaj genom staden
1819, passerade deröfver, och blef, under bar
himmel, en hel timma uppehållen vid stran¬
den, innan hästar och eqvipager hunno färdas
öfver, vid hvilket tillfälle Hans Maj:t Konun¬
gen behagade gifva sitt Allernådigste löfte om
bidrag till en lättad communication derstädes.
Under hårdare väder ökas svårigheterne och
olägenheterne, och under storm och blåst är
det rent af omöjligt att komma öfver. Resan¬
de hafva ofta nog, under hela dygnet och läng¬
re, måst afvakta en för öfverfarten gynsain vä¬
derlek. År i83o blef en till Wäddö canal be¬
ordrad arbetscommendering en hel dag uppehål¬
len i sin marche, i anseende till inträffadt hardt
väder vid dess ankomst till färjan. Att färjan
med passagerare blifvit drifven utåt sjön, har
understundom äfven inträffat. Under varma¬
ste sommar-månaderne är ofta vattnet så lågt
på sidonie om Kongs-Ådran, att färjan, med
last, endast af en häst utan åkdon, icke kun¬
nat, utan största möda och arbete, släpa fram
till stranden; hela veckan har färjan, i an¬
seende till lågt vatten, icke ens kunnat be¬
gagnas.
Utan att tadla förut gjorde anslag till all¬
männa gagneliga byggnader, kan jag icke un-
298
Den 24 Februarii.
danhalla mig den framställning, om icke detta
önskade anslag, af nöden och beqvämligheten
för en hel stads och landsorts välstånd påkal¬
lad, med större skal hör bifallas, än det som
skett till Herr Brukspatronen och Riddaren
Owen, för uppförandet af en ännu ofullbordad
hängande bro, till prydnad och spatserandes
vinning af någre minuters omväg.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott
anhålles.
Johan Trolin.
N:o 1 00 •
Bekant med den allmänna klagan, som fö¬
res öfver den så kallade convoy-afgiften, har
jag tagit mig anledning att närmare undersöka
förhållandet med denna afgift. Jag har dervid
erfarit, att, i afsigt att medelst convoyer skyd¬
da Sveriges handel i Medelhafvet emot Barba-
resquernes kaperier, lades, enligt Rikets Stän¬
ders beslut 1720 och 1723, en viss afgift på
alla inkommande oell utgående varor, under
namn af extra licent. Till förvaltningen och
användandet i nämnde ändamål af desse me¬
del inrättades Convoy-commissariatet i Göthe¬
borg för skyndsamheten i iftrustningen. Detta
verk, till hvilket extra licenten omedelbart in¬
gick från sjötulls-kamrarne, fick såsom de fleste
under de så kallade frihetstiderne inrättade, en
af Konungens embetsman och Ständernes om¬
bud blandad sammansättning. Chefen för Ami¬
Den 24 Februarii.
299
ralitetet blef ordförande. Riddersknpet och
Adeln utnämnde en ledamot och de handlan¬
de utvalde 2:ne eller flera deputerade ibland
sig. Sedan Riket i slutet af 1780 och början
af 1 ,j40-talet, fått fred med de fleste barbare-
sque magterne, blefvo de extra licent-medlen,
som förut användes till fregatters utrustning
på convoy-fart, begagnade till fredsverkets un¬
derhållande medelst öfverenskomne föräringar
åt desse magters regeringar och embetsman,
samt till aflöning åt svenska beskickningen i
Constantinopel, åt consulerne på Afrikanska ku¬
sten och vid medelhafvet i allmänhet. Convoy-
commissariatet blef, till följd af Kongl. Bref¬
vet den 8 Februarii 1742» samma år flyttadt
till Stockholm och bibehöll sin fordna sam¬
mansättning, utom det att chefen för der va¬
rande galer-flotta utsågs för alltid till ordfö¬
rande, i stället för Amiralitets-chefen i Gö¬
theborg.
Extra lieenten befanns, efter dess första in¬
rättning och belopp, med tiden otillräcklig, blef
dérföre 1747 dubblerad och 1761 tripplerad;
men ändock måste commissariatet skuldsätta
sig hos Banken. Ständerne trodde sig derföre
vid 176b års Riksdag böra, för besparing, in¬
draga de procent af intägten, hvarmed leda-
möterne förut varit aflönta och i stället gifva
dem lön på stat. Äfven skulle den adliga le¬
damoten för samma orsaks skull indragas, hvil¬
ket likväl icke gick i verkställighet. Till lätt¬
nad i tull-räkenskaperne, beslöto 1769 års Stan-
3oo Den ^4 Februarii.
der, att extra licenten skulle sammanslås med
den ordinarie eller nuvarande sjötullen, och
ingå till Statsverket, som deremot borde förse
Commissariatet med fyra tunnor guld årligen
till dess utgifters bestridande, hvilket tog sin
början 1771- Rikets Ständer måste 1778 efter¬
skänka en ansenlig fordran, som Banken hade
hos Convoy-Commissariatet, och med beslut
1790 hlef det upphäfvet. Stats-Contoiret öf¬
vertag penninge-förvaltningen och åt en lönlös
committee uppdrogos de öfrige göromålen; men
Convoy-Commissariatet npprättades åter den 16
Februarii 1797* Det skulle bestå af en Ami¬
ral, såsom ordförande, ett Cancellie-Råd, i stäl¬
let för den adliga ledamoten, som ännu var
qvar i Commissariatet vid dess upplösning 1790,
och tvenne grosshandlare, som af Kongl. Majit
constituerades, sedan de af grosshandels-socie-
ten och skepps-rederierne blifvit utvalde. Com¬
missariatet ställdes under Cancellie-Collegium,
ehuru det i åtskillige fall hade delade förrätt¬
ningar med Commerce-Collegium och de äfven
communicerade sig omedelbarligen med Kongl.
Majit. Convoy-Commissariatet har ännu nyss-
berörde organisation, endast med den skillnad,
att det blifvit till personalen förökadt med en
sjö-officer, och att, efter Norriges förening med
Sverige och förstnämnde Rikes deltagande i con-
voy-afgifterne, som motsvara hvad som för dem
benämndes med extra licent-medel, ett Norrskt
Stats-Råd äfven uti Commissariatet inträdt. Att
Convoy-Commissariatet äfven i de sednare ti-