PROTOCOLL,
hållna
hos
VÄLLOFLIGE
BORGARE-STÅNDET,
vid
URTIMA RIKSDAGEN i STOCKHOLM,
AR 1834-
FjeiiDE Bandet.
Stochholm,
llGS B. M. B REJDBERG.
Den i Julii.
Plenum Idockan 10 f. m.
§• i*
Justerades förut ouppläste återstående delar
äf protocollen efter den io sistlidne Maji till
och med den 28 samma månad, f. m.
& 2-
I anledning af Bil. Lit. 9 vid Stats-Ut-
skottets utlåtande, N;o 84» angående beräknan-
de af StatS-verkets inkomster och uppå Herr
Cederborgs gjorda hemställan, blef den del af
blern alde Herr Cederborgs, angående nummer¬
lotteriets anskaffande, afgifna motion, som angår
förbud emot eller beskattning af offentlig för¬
säljning utaf alla utländska lotterisedlar, remit¬
terad lill Lag-Utskottet.
§• 3»
Sedan Herr Talmannen förnyat sin vid ett
föregående plenum gjorda framställning, huru¬
vida en elector bör utses efter aflidne Herr
Limdgren, beslöts, det skulle Herr Fries, sorn
är förste Suppleant, ibland Ståndets eleclorer in¬
träda; hvarefter, och då ändock treniie supple¬
anter återstå, Ståndet fann nytt val nu icke be-
höfligt.
M-
Uppå hemställan af Herr Egnell, såsom
ledamot af Conslitutions-Utskottet, beslöts det
skola ledamöter i nämnde Utskott inväljas, i
stället för Herrar Biörck, Ekstrand och Thörn,
4 Deni Juli i.
under det desse åtnjuta ledighet ifrån Riksdags-
göromålen.
§• 5.
Föredrogos å njo Stats-Utskottels ullå-
tanden:
1^:0157, i anledning af motion rörande för¬
lags lånrätlighet för nya bolaget för Skånska
stenkolsverket vid Höganäs.
Bifölls.
N;o i58. i anledning af motion om in-
ställelse af vidare utgifning af Riksgälds-sedlar
samt upphörande af depositions-räkningarne vid
R i k sgäld s-con Loirets sedelverk.
Begärdes och lades ytterligare på hordet.
N:o i5g, öfver väckt motion om eli lån-
understöd till staden Marstrand.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
N:o 160, öfver motion om afsättande afen
fond till understöd och lån för större nödige
vatten-afledningar.
Bifölls.
N:o 161, öfver den del af Herr Friherre
Hjertås, Gustaf Adolph, motion, som angår ett
räntefritt lån på Riksgälds-contoiret att använ¬
das till uppförande af byggnader vid Ottenby
stuteri-inrättning.
Herr Helsingius: Då Ståndet vid förra Riks¬
dagen, uppå min framställning deltog i bevil¬
jande af lånet till Ottenby stuteri, då man se¬
dermera erfarit dess gagn, i afseende på häst-
culturen, och då stuteriet, om det får fortfara,
utvidgas, särdeles som det står under skicklig
D e 11 i J u I i i.
5
styrelse och intendenten practiskt visat sitt nit
för saken samt enär fråga nu är blott om för¬
skott af en obetydlig summa, men icke om nytt
anslag, skulle jag önska, det ville Ståndet bi¬
falla återremiss, med uttryck, att det linner
summan obetydlig, jemnförd med den*stora för¬
delen deraf, i afseende på stuteriet, då det vi¬
sat sig hvilken betydlig verkan anslaget redan
gjort. Jag anhåller således om återremiss.
Herr Winberg’. Just af den orsak, att sum¬
man är obetydlig, tillstyrker jag antagandet af
utlåtandet. Beloppet är ej större, än att det
kan hos hvar och en enskild i discontväg, an¬
skaffas. Yi böra ej uppehålla oss härvid, äfven
af det skäl att förskottet är begärdt räntefritt
och detta ej bör billigen begäras skola afRiks-
gälds-contoiret fullgöras, då det sjelf betalar
ränta för lån.
Herr Wijk: Här är blott fråga om förskott
å redan beviljadt lån. Om det icke beviljas,
kunna endast provisionel stall uppbyggas. Jag
anser, hvad begärdt blifvit böra beviljas. Sta¬
tens tillgångar äro ej så knappa att de icke med¬
gifva detta, då stora summor ligga ofruktbara
i Statens verk. Jag skulle deremot anse det
vara en Riks-misshushållning, om länet icke.
beviljas. På denna grund instämmer jag uti
begäran om återremiss.
Herr Santesson: Ehuru Stats-Utskotlets le¬
damot, biträder jag likväl Herrar Helsingii ooh
Wijks yttranden och anser ifrågavarande vigti¬
ga föremål böra understödjas, då det kan ske
med så obetydlig uppoffring.
6
Den i Julii.
Herr Frodell förenade sig med Herr San-
tesson.
Herr Ekerman'. Örn jag ej vore ledamot af
Stats-Utskottet, skulle jag tilläfventyrs hafva
biträdt Herrar Wijks och Helsingii framställ¬
ningar; men under discussionen inom Utskot-
tet har jag hört åberopas att anslag ej kan be-
viljas, i anledning af enskildes motioner, då
saken ej är af Kongl. Majit förordad. Derföre
har Stats-Utskottet ook afslagit dessa 6,000 R:dr,
som Herr Friherre Hjerta begärt. Om motio-
nairen begärt lånet hos Kgl. Majit, lärer Kgl,
Majit ej hafva saknat tillfälle att lemna bidrag
om Kongl. Majit funnit det vara nödvändigt.
Herr I. Winblad förenade sig häruti.
Herr Helsingius 2 Jag medgifver, att det
varit formenligare, om motionairen vändt sig
till Kongl. Majit; jag medgifver äfven, att sum-
man är så obetydlig, att den kunnat å privat
hand anskaffas ; men jag finnér det vara obil¬
ligt att begära, det enskilda skola begagna de¬
ras egna credit, för att skaffa medel, då saken
är Statens. Om ej medel beviljas af Staten vet
jag icke, att upplånande deraf kan fordras, så¬
som Stuteri-styrelsens åliggande, och följden
blifver att unga hästar, som äro framskaffade
skola taga skada, af den orsak, att de ej kunna
komma under tak, och att inrättningen såme¬
delst faller till intet. Det vore då vida bättre
att förskott meddelas, särdeles som Riksgälds-
contoiret ej härpå förlorar, utan af anslagen
åren 183*7 och i838 ersättes. Jag finner mig
Den i Julii,
7
således icke vederlagd uti skälen för min be¬
gäran om återremiss, utan förnyar densamma.
Herr Wcern: Såsom ledamot af Stats-Ut-
skottet och den afdelning, som beredt detta ä-
rende, anser jag mig skyldig redogöra för de
åsigter, som grundlagt utlåtandet. I första rum¬
met bar här blifvit afsedd den grundsats att
om medel behöfvas för sådane inrättningar,
som denna, må Regeringen derom göra till Ri¬
kets Ständer proposition, men icke chefen väc¬
ka motion, hvilket skall föranleda missbruk.
Om misshushållning sker, då saken af Rege¬
ringen är proponerad, återfaller den på Rege¬
ringen, icke på Rikets Ständer. Den grundsats,
att chefen icke må vända sig directe till Rikets
Ständer, är så klar, att den ej kan vederläggas
af någon, som följt marchen af Statsformerna;
och om denna grundsats antages, kan det icke
nekas, att den procedure som här blifvit följd,
är origtig, och derföre icke bör af Rikets Stän¬
der biträdas. Detta skulle leda till fortgående
uti det förderfliga system, att hos Riksgälds-
contoiret hegära lån och derefter afskrifning.
Man har sett detta system i sin utveckling och
funnit en misshushållning med Statens medel,
för hvilken Ständerne få ansvara, emedan de
bifallit anslagen, lika med slöseri. Jag bestri¬
der alltså återremiss och tillstyrker antagande
af utlåtandet.
Herr Efnell förenade sig med Herr Waern.
Herr Helsingius: Jag torde få erinra, att
här är icke fråga orri anslag, lån eller afskrif¬
ning, utan blott om förskott
8
Den i Julli.
Herrar Mcechel', Forsberg och Klingvall
förenade sig med Herrar fVinberg och Wsm.
Discussionen ansågs slutad och Herr Tal¬
mannen framställde utlåtandet, N:o 161, 1:0
till bifall, och 2:0 till återremiss, på hvilka frå-
for Ja och Nej svarades, samt votering begärdes.
En voterings-proposition uppsattes, justera¬
des och anslogs, så lydande:
”Den, som bifaller Stats-Utskottets utlåtan¬
de, N:o 161 röstar Ja:
”Den det icke vill, röstar Nej;
”Vinner Nejt kommer utlåtandet att åter¬
remitteras.”
Omröstningen anställdes enligt Riksdags¬
ordningens föreskrifter och utföll med 25 Ja
emot i3 JVejj i följd hvaraf utlåtandet N:o 161,
var bifallet.
Herr Helsingius reserverade sig och bety¬
gade sin tacksamhet för de 12 ledamöter, sorn
behagat å hans framställning fästa afseende,
N:o 162, i anledning af väckt fråga om an¬
vändande af den, genom Talmans-tafflarnes in¬
dragning» uppkomne besparing tili understöd
vid utflyttningar.
Bifölls.
N:o i63, i fråga om lånunderstöd till sta¬
den Falkenberg.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
N:o 164» i anledning af väckt fråga om
ett räntefritt lån för fiskerier i Bohuslänska
skärgården.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
Den i J u I i i.
9
N:o 165, ifråga om ersättning till städer¬
nas Borgerskap, då de till besigtningar, m. m.
för Kronans räkning blifva kallade.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
N:o 1G6, i anledning af erhållen återremiss
på Stats-Utskottets utlåtande, N:o 67.
Lades till handlingarne.
N:o 167, i anledning af erhållen återremiss
på Stats-Utskottets utlåtande, N:o 68.
Lades till handlingarne.
N:o 168, i anledning af de berättelser, som
Rikets Ständer till Stats- Banco- och Riksgälds-
verkens öfverseende och granskning åren i83o
och 1832 församlade revisorer afgifvit, angåen¬
de de under Kgl. Maj:t och Rikets Commerce-
collegium ställde fonder och medel.
§. 1. — Bifölls.
§. 2. — Ståndet lät dervid bero.
§. 3. — Bifölls.
§. 4- — Ståndet lät dervid bero.
§. 5 — Bifölls;
och N;o 16g, med berättelse angående den
innevarande Riksdag verkstälde revision af de
under Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-
collegium ställda fondor och medel.
§§. t, 2, 3, 4, 5 och 6. — Ståndet lät vid
desse §§. hvar efter annan bero.
§. 7, och slutperioden.
Herr Ekerman'. Jag har öfvervarit delta
ärende inom Stats-Utskottet, men måste taga
på mig att jag varit mindre uppmärksam å si¬
sta momentet. Jag finner, att Utskottet upplyst,
10
Den i Julii.
alt tlet led t till förbättradt resultat af manu-
faclur- oell ull-discont-fondernes förvaltning, att
Kongl, Majrt tillåtit vissa gäldenärer att, med
eftergift af förfalloräntan, få afbetala små åter¬
stående capitalskulder på vissa år och i mindre
poster. Det medgifves att detta ägt rum, men
jag anser det vara farligt att erkänna denna
grundsats, så mycket farligare, som oin den blif-
ver gällande för i, 2 å 3, den allt framgent
kommer att basras i akt. Constitutions-Utskot-
O
tet bar ock, i afseende härå lemnat föredöme.
Jag fäster uppmärksamhet härpå, reserverar mig
och anser Rikets Ständer ensame berättigade att
göra sådane afskrifningar till capital och ränta.
Herrar Höök och Forsberg instämde häruti.
Herr Winberg: Jag skulle instämma med
Herr Ekerman, så vida icke här blott vore fråga
om cessionanters skulder, å hvilka, enär för
discont-fondernes fordringar ej äger någon för-
monsrätt rum, ränta ej löper längre, än till
cessionsdagen.
Herr Ekerman: Icke ens sådane gäldena-
rer anser jag befriade att betala ränta å lånen,
ehuru cession inträffat.
Herr Hallgren: Jag instämmer med Herr
Ekerman, och beder att få tillägga , att, ehuru
revisionen ej sträckt sig längre, än till i83a
års slut, samt eloge, i afseende på förvaltnin¬
gen och lagsökningarna, meddelats, vet jag icke,
om den funnits lika väl förtjent, så vida revi-»
sionen sträckt sig äfven till år 1S33. I närhe¬
ten af Örebro bodde en klädes-fabrikör, vid
namn Andre, till hvilken af manufactur-fonden
Den i J u 1 i i.
lånades betydlig summa. På cn arbetskarls,
låntagarens faders namn, erhölls lån af 6,000
R;dr. Löftesmannen dog, och tillgången var
O7 O O
30 R:dr. Fonden har lidit ansenlig förlust.
Noggrannare bör det tillses att betalningar ingå.
SLåndet låt vid 7 §. och slutperioden bero.
Herr JVierti instämde i Herr Ekermans re¬
servation.
§. 6.
Föredrogos å nyo Lag- samt Allmänna Be¬
svärs och Economie-Utskottets betänkanden.
N;o 3, i anledning af väckt fråga orri be¬
stämmande af arfvode till nämndeman för
verkställde kallelser i brottmål.
Bifölls.
N:o 4, i anledning af väckta motioner om
upphäfvande af förbud mot svedjande på sand¬
mo samt bergagtig och stenbunden mark.
Bifölls.
N:o 5, i anledning af väckt fråga om ro-
clamation af förrymde gäldenärer.
Bifölls.
N:o 6, i anledning al föreslagna förändrin¬
gar och tillägg till Kongl. Maj:t Nådiga lego-
stadga för husbönder och tjenstehjon den 33
November i833.
Herr Bååth: Jag utbeder mig, att få fä¬
sta Ståndets uppmärksamhet på betänkandets
tredje punkt eller fråga om förändrad flyttnings¬
tid lör tjensthjon. Jag erkänner, lika med Ut¬
skotten, de många olika åsigter, som i denna
del sökt att göra sig gällande, och jag inser
12
Den i J n I i i.
äfven de svårigheter, som möta för att upp¬
fylla allas önskningar. Dock tror jag, att de
flesta concentrera sig derom, att flyttningstid
för tjenstehjon må bestämmas lill midsomma¬
ren, hvilken tidpunkt flera gånger tillförene
varit i berörde afseende föreslagen, och om
hvars lämplighet jag dels af egen erfarenhet,
dels genom samtal med landthushållare blifvit
öfvertygad. Den 24 Oktober är en tid, då
bergning af gröda ännu sker. De tjensthjon,
som uppsagt, hafva handlagt densamma. Man
vet, att, då de skola flytta, äro de ej så nog¬
granna vid bergningen, utan endast angelägne,
att arbetet skall gå undan. Dermed är hus¬
bonden ej alltid belåten, särdeles om han ic¬
ke sjelf kan vara på stället tillstädes, utan må¬
ste lita på tjensthjonet. Den skada, som han
lider genom en mindre noggrann bergning, är
svår alt beräkna. Vid sädens tröskning visar
sig först skadan. Dessa med flere olägenheter
kunna för de fleste orter undvikes, om tjenst-
lijons flyttningstid bestämmes till midsommaren.
Då har jordbruket skett, höbergningen liilstun-
dar, oek folket kan berörde tid bäst undvaras,
emedan intet synnerligen presserande då äger
rum. Genom en sådan förändring vinnes äf¬
ven den fördel, att mantals- och skattskrifnin-
garne kunde med mera noggranhet, än nu,
verkställas, emedan presterne, efter denna be¬
stämmelse, erhöllo tid, att med mera säkerhet
och fullständigt göra erforderliga antekningar.
Jag hemställer detta till Ståndets öfvervägande
Den i J u I i i.
l3
och anhåller om återremiss af betänkandet, på
det alt Utskotten må närmare begrunda dessa
anmärkningar.
Herrar Fries, Mellbin, Sjöblom och Fal¬
leij förenade sig med Herr Bååth.
Herr Langenberg: Då den af mig redan
förlidne Riksdag väckta oell äfven vid denna
förnyade motion utgått ifrån den åsigt, att
tjensthjons-flyttningsliden må bestämmas till
midsommaren, förenar jag mig nu med Herr
Bååth i anhållan om återremiss af betänkandet.
Herr Mahnberg: Herr Båäths åsigter gil¬
lar jag fullkomligen. Då jag inom de samman¬
satta Utskotten ofvervar målet, sökte jag äfven
att göra dem gällande, men ulan framgång.
Med återremiss tror jag ingenting vinnes. In¬
om Utskotten uppgafs, att i Skåne skola vid
midsommartiden angelägna arbeten äga rum,
som göra tjensthjonens närvaro för landtbru¬
karen nödvändig; äfvensom man åberopat den
omständighet, att tjensthjons-flyttning i Dan¬
mark vid samma tid inträffar; hvarföre man
befarat, att Svenskarne, om tjensthjons-flytt-
ningen äfven här till nämnde tid bestämmes,
skulle finna sig benägna, att taga tjenster i
Danmark. Jag tillstyrker alltså bifall af be¬
tänkandet.
Herr Pehr Winblad, förenade sig med Herr
Malmberg.
Herr Bååth: I anledning af hvad blif-
vit yttradt om Skåne, får jag förklara, att
jag känner landet och behofvet derstädes i af¬
seende på tjensthjons flyttningstid. Jordbru-
Den i Julii.
I<el. i Skåne har ej någon betydlig skiljagtigliet
iliun det annorstädes, oell hvad angår det för
ändrad flyttningstid åberopade hinder, att tjenst-
hjons flyttning i Danmark jemväl vid mid¬
sommaren inträffar, försvinner ali påföljd der¬
af, då man erinrar sig författningarne, som
stadga förbud emot obehöriga utflyttningar ifrån
Diket. Jag tror det vara nödigt för de sam-
mansatte Utskotten, att få del af de här gjor¬
da anmärkningar uti denna för hvarje landt¬
hushållare ganska eftertänkliga angelägenhet.
Örn ej midsommaren är för alla orter lika
lämplig, som den 24 October, skulle jag lik¬
väl tro sådane upplysningar kunna äga rum,
hvarigenom en partiel förändring må vinnas.
Absolut likhet är ej nödvändig. Locala för¬
hållanden kunna utgöra hinder- å en ört, men
ej å en annan. DeLta allt torde af de förena¬
de Utskotten tagas i närmare Öfvervägande.
Herr Leffler \ Med tjensthjons flyttnings¬
tid förhåller det sig sålunda, att det, sorn ej
passar för en ort, är lämpligt för en annan.
Förlidne Riksdag gick afstyrkande af förändring
icke så lätt, som nu, igenom hos de förenade
Utskotten. Nu anlogo Utskotten utan diseus-
sion afdelningens eller beredningens förslag.
Delta föranledde hos mig den öfvertygelse, att
Bonde-Ståndets och äfven de öfrige Ståndens
ledamöter voro med det närvarande förhållan¬
det belåtne. Hvad sistlidne Riksdag anmärktes,
ibland annat, emot tjensthjons flyttningstid
vid midsommaren, var, att man ansåg den¬
Den i Julik
i5
samma då föranleda, att tjenstfolk, åtminsto-
ne många, ej antogo tjenst, emir de under som¬
maren liade lättare alt taga sig fram genom
beting-arbeten, Olika åsigler gjorde sig i öf¬
rigt gällande. Med återremiss tror jag för min
del ingenting uträttas.
Herr Winberg: Jag instämmer med Herr
Bååth, angående Ljensthjons-flyttningstidens be¬
stämmande till midsommaren. Man har ej
velat fästa afseende på de skäl, som blifvit an¬
förde , utvisande nyttan häraf för jordbruket.
Städerne hafva lagt sig emot förslaget, ehuru
det för dem är mera likgiltigt, Det är dock
nödvändigt, att förändringen sker öfver hela
landet på samma gång. Man har jemväl an¬
fört, att ombytet vid midsommaren är svårig¬
heter underkastadt. Arbetet är likväl då ej
betydligt; måhända uppköras åkrarne vid den¬
na tid. De förhållanden Herr Bååth åbero¬
pat, äro dock vigtigare. Jag önskar återremiss.
Herr Klingvall: Jag förenar mig med Herr
Leffler, och anser den nuvarande tjensthjons-
flyttningstiden för min ort lämplig. Bestäm¬
mes flyttningen till midsommaren, så skall städ¬
jandet ske om våren. Sådant blifver mycken
svårighet underkastadt, enär få skulle då vilja
taga tjenst för sommaren. Jag tillstyrker bifall
af betänkandet.
Herr Hahn: Jag förenar mig med Herr
Bååth, och får tillägga, att särskilt för de nor¬
ra orterne är tjensthjonens flyttning den 2/f.
October besvärlig, i anseende dertill, alt tjenst-
Den i Julii.
hjonen tagas ifrån aflägsne ställen, och att
mycken svårighet möter nämnde tid för fort-
skaffandet i tjensten, hvilket, om tiden bestäm¬
mes till midsommaren, då lättare sker sjö¬
ledes.
Discussionen ansågs slutad, och betänkan¬
det, N:o 6, återremitterades.
och N:o n, i anledning af väckt fråga om
ularbetandet af förslag till allmän communal-
och municipal-författning.
Bifölls.
§• 7- .
Föredrogos å nyo och biföllos följande Stats-
samt allmänna Besvärs- och Economie-Utskot-
tens utlåtanden och betänkanden.
N:o i, i anledning af väckta motioner, dels
om understöd af Statens medel till utdikning
och uppodling af myror och träsk i Jemtland,
dels ock angående landtculturen i allmänhet uti
Rikets norra provincer. .
N:o i anledning af väckt motion om
upphörande eller inställande af afvittrings-ver-
ket i Herjeådalen.
N:o 3, i anledning af väckta motioner, rö¬
rande den ersättning, inqvarterings-gifvare bör
tillkomma för mat, som åt tågande trupper
lemnäs.
och N:o 4> i anledning af väckt motion,
angående ny indelning af båtsmans-roterne på
Gottland, m. m.
§. 8.
Upplästes meddelade utdrag af Högv. Pre-
Den x Julii»
17
ste-Ståndets, och Hedervärda Bonde-Ståndets
protocoll för dea 20 och 3o dennes, hvaraf in¬
hämtades, alt PresteStåndet till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag antagit Coiistitu-
tions-Utskottets förslag i memorial, Niö i3, fat¬
tat beslut, i anledning af Stats-Utskottets utlå¬
tande, N:o 155, och återremitterat Constitutious-
Utskottets memorial, Nio lo, på grund af en,
såsom Ståndets gemensamma tanke, förklarad
anmärkning; och att Bonde-Ståndet uppskjutit
med pröfning af Constitutions-Utskottéts me¬
morial, N:o 9; låtit hero vid Stats-Utskottets
utlåtande, Nio 148; återremitterat Constitutions-
Utskottéts memorialer, N.'ris to och 11, samt
N:o i5, det sistnämnde, på grund af en inom
Ståndet gjord och för Ståndets gemensamma
tanka förklarad anmärkning, och remitterat
till detta Utskott en anmäld anmärknings-an-
ledning emot Stats-Rådet och samtlige föredra¬
ganden
Lades till handlingarne*
§• 9*
Justerades protocolls-utdrag öfver de af
Ståndet denne dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 3. e. m.
In fidem protocolln
E. G. Runeberg•
hora. St, Fr. viel Riks cl. 18 34- It£. , 3
iö
Den 4 Jul i i.
Dea 4 Julii.
Plenum kl. g f. m.
§• i-
Uppläsles meddelade utdrag af Högl. Rid-
derskapet och Adelns samt Högvördiga Prés t e-
Ståndets prolocoll den 20 och 3o sistlidne Ju¬
nii samt den 1 dennes, hvaraf inhämtades, att
Ridderskapet och Adeln till grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdag antagit grund lags-
ändrings-förslaget uti Constilutions-Ulskottets
memorial N:o i3; låtit bero vid Stats-Utskot-
tels memorial N;is i34« i38 och i3 g, b i fa 11 i t
samma Utskotts utlåtanden Nlis 141» • 44. -46.
-47» -48. -49» -5a, 153 och 154? återremitte¬
rat grundlagsändrings-förslagen uti Constitutions-
Ulskottets memorial N;is 14 och i5, på grund
af anmärkningar, hvilka förklarats utgöra Stån¬
dets gemensamma tanka; återremitterat Slats-
Utskottets utlåtande N;o 142 samt Expeditions-
Utskottels förslag till underdånig skrifvelse N;o
53; afslagit Stats-Utskottets utlåtande N:o 143;
fattat särskildt beslut, i anledning af Stats-Ut¬
skottets utlåtande N:o i5o, samt lagt till liand—
lingarne Constitutions-Utskottets memorial N;o
6 samt Stats-Utskottets memorial N:is i33, i35,
i36, 137, 140 och 155; och att Preste-Ståndet
bifallit Stats-Utskottets utlåtande N:o i5i,samt
Allmänna Resvärs- och Economie-Utskottets be-
tänkanden N:is 77, 78, 79, 80, 8r, 83, 86, 87,
90, 91 och 92; antagit tili grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdag grundlagsändrings-
Den 4 Juli i.
*9
förslag i Constitutions-Utskottets memorial N:o
i4; återremitterat Stats-Utskoltets utlåtande N:o
156; låtit Lero vid samma Utskotts utlåtande
N:o 113; afslagit Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottets betänkande N:ö 76, och lagt
till handlingarne Stats-Utskottets memorial Niis
166 och 177, Bevillnings-Utskottets memorial
N:o 14» samt Allmänna BeSvärs-^ocli Economie-
UtskottetS utlåtanden N:is 82, 84* 85* 88 och
8g, äfvensom till Stats-Utskottet remitterat en
Väckt motioni
LadeS lill handlingarnei
§. 2.
Efter af Herr Bååth gjord anmälan af Hr
örtenhohns ansökning* i anseende lill sin hu¬
strus iråkade sjukdom, om fortfarande ledighet
ifrån RiksdagsgÖromålen trenne veckor* blef
denna anhållan bifallen*
§• 3,
Upplästes ett så lydande valprotocoll:
"År i834 den 4 Julil Sammanträdde Bor¬
gare-Ståndets Herrar electorer och valde, för deil
tid Herrar Biörck, Thörn och Ekstrand, med
Ståndets tillstånd, åtnjuta ledighet från Riks¬
dagsgÖromålen, till ledamöter i Constitutions-
Utskottet Herrar Sahlin> Forsberg och Malm¬
berg. Ut Suprai
In fidem.
J. A. Afzelius
Herr Sahlin kommer att after träda Herr
Biörck, Herr Forsberg Herr Thörn Och Herr
Mahnberg Herr Ekstrand.
20
Den 4 Jul i i.
Underrättelse härom skulle genom utdrag
af protocollet till Constitutious-Utskottet med¬
delas.
§• 4*
Uppå hemställan af Herr Leffler och Herr
Talmannens deraf föranledde proposition, upp¬
drogs det lill Herrar Electorer att annan leda¬
mot i Herr Malmbergs ställe uti Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet invälja.
§• 5.
Föredrogos å nyo Stals-Utskottets utlå¬
tanden:
N:o 158, i anledning af väckt motion om
inställelse af vidare utgifning af Riksgälds-sed-
lar samt upphörande af depositions-räkningar-
ne vid Riksgälds-contoirets sedelverk.
Bifölls.
N:o i5g, öfver en af Herr C. Olbers väckt
motion om ett låne-understöd till staden Mar¬
strand.
Herr Olbers: "Högloft Stats-Utskottet har
afstyrkt bifall å min motion om lån-under¬
stöd för staden Marstrand, af det skäl, att Stats-
Utskottet icke ansett de af mig anförde om¬
ständigheter vara af den beskaffenhet, att de
dertill kunna föranleda; då jag likväl finner
det Högloft. Utskottets skäl icke gällande, må
tillåtas mig för det Högtärada Ståndet ut¬
veckla motiverne för min motion, under hopp
att det Högtärade Ståndet deraf skall finna an¬
ledning, att fästa afseende på hvad jag, för
delta betryckta samhälles båtnad, andragit. Att
Den 4 Juli i.
Marstrand som för handel och sjöfart äger en
högst gynnande local, fordom intagit ett betyd¬
ligare rum bland rikets mindre städer, är all¬
mänt kändt. Härtill bidrog dess erhållna por-
tofranco-rätt och det förmånliga sillfisket uti
Bohuslänska skärgården. Men sedan porto-
franco-rättigheten upphörde och sillfisket icke
mera kunde bedrifvas, och sedan de individu¬
el hvilka genom förmögenhet ägt styrka idka
exporthandel, dels allidit, dels lemnat staden,
och ingen person, med större förmögenhet sig
sedermera der bosatt, har all rörelse afstannat,
så att stadens handel är förnämligast inskränkt
till utminutering af specerier, afhäratade från
Götheborg. I bredd med denna minskade rö¬
relse, äro stadens vanliga inkomster minskade.
Tillförene ägde till exempel staden en ända
till år 1831 fortfarande rättighet, att uppbära
quarantaines-afgifter för fartyg, hvilka, inlupne
i Marstrands hamn, der undergå quarantaines-
undersökning, hvaremot staden! bestred alla i
och för denna undersökning erforderliga utgif¬
ter; men sedan år i83a hafva dessa afgifter,
till förlust för staden, men jag fruktar till rin¬
ga båtnad för det allmänna, tillfallit quaran-
taines-cassan. — Under sådana omständigheter
torde den önskan hvarken anses förmäten eller
obillig, att, sedan en härjande eldsvåda förstört
det förnämsta af staden och lagt i aska nästan
alla allmänna hus, Staten underlättar stadens
invånare, att anskaffa sådana allmänna hus, som
Staten men icke staden behöfver. Häribland må¬
il
Den 4 Julii.
ste räknas tullkammare, våghus, packhus och
vaktstuga, hvilka alla hus för tulluppbörden si¬
rö nödvändige; och hvilken tulluppbörd, enär
andra städers fartyg vid Marstrands tullkam¬
mare exportera och importera varor, vissa år
icke varit obetydlig, och kan blifva större, Jag
har derföre vördsamt tillstyrkt, att staden måt¬
te, emot Jämnad Säkerhet, för uppbyggande af
allmänna lina och quaiens iståndsättande, er¬
hålla lån af 5,ooq R:dr banco, hvilket kunde
få årligen afhetajas, till lika stort belopp, som
capitalrafbetalping af bancolån, men hvarföre
staden under IQ år befriades från erläggande
af ränta, och då andra städer, hvilka undergått
eldsvåda, såsom städerne Norrköping och borås,
erhållit lån-understöd af Staten, finnér jag icke
något skäl, hvarföre icke Marstrand skulle kun¬
na högnäs med lika förmon, Jag delar visser¬
ligen, med de agtningsvärde ledamöterne af det
Stånd, hvaraf jag har äran vara medlem, den
princip, att besparingar i allt böra iakttagas,
och från mig skulle aldrig propositionen kom¬
mit, pm den stått i strid med fäderneslandets
sanna interesse; men då sjelfva capitalet icke
går förloradt, vöre Statens förlust allenast rän¬
tan, och denna utgift är ingenting mindre, än en
gärd åt rättvisan och billigheten, då uppföran¬
det och underhållandet af sådane hus, hvilka
oundgängligen erfordras för tulluppbörden, må¬
ste blifva Statens omsorg. Troligen inser det
Högtärade Ståndet, att sådane allmänna hus,
som tullhus, våghus, packhus och vaktstuga,
Den 4 Julii»
a3
icke kunna uppföras för 4.°°o R:dr banco; men
skulle Högtärade Ståndet finna, att, på sätt Stats-
Utskottet i lika beskaffade fall yttrat, Statsver¬
kets disponible tillgångar äro utan undantag
Ijcliöflige för de oundgänglige Statsutgifternas
bestridande, och på sådan grund ogilla ansök¬
ningen, så, häldre än alt Marstrands billiga an¬
språk alldeles skulle gå förloradt, får jag i så
måtto ändra min motion, som jag åtminstone
ödmjukast föreslår, att Marstrand måtte berätti¬
gas, att af tullmedlen på Marstrands tullkam¬
mare årligen uppbära 100 R:dr banco, motsva¬
rande hvad staden får betala i hyra för tull¬
kammare, våghus, packhus och vaktstuga, och
att staden sålunda måtte njuta ersättning för
hvad stadscassan måst för Kronans räkning ut¬
betala. Med utgifvandet af dessa 100 R;dr,
fullgör Statsverket allenast en skyldig förbin¬
delse; ty jag kan icke inse, att den stad, som
sjelf icke begagnar export- eller import-handel,
kan vara skyldig hålla de hus, som för tullbe¬
vakningen erfordras, och huru ringa Statsver¬
kets tillgångar än må uppskattas, torde ingen
afprutning få äga rum, då fråga är om upp¬
fyllandet af rättvisans anspråk. Jag har äfven
vågat i min motion tillstyrka, att quarantaines-
afgifter för de fartyg, sorn i Marstrands hamn
undergå quarantaines-undersökning, och äfven
stundom på särskild plats quarantainesbehandling
måtte tillfalla staden. Med stillatigande har likväl
det Högloft. Stats-Utskottet förbigått delta äm¬
ne. Jag kan ej annat än vördsamt förnya min
Den 4 Julli.
hemställan i detta afseende, och att Rikets Stän¬
der måtte tillstyrkas, att i underdånighet hos
Kongl. Maj:t begära, att Marstrands stad, som
tillförene ägt denna rättighet, från år 1788 till
år i83r, men, enligt ett quarantaines-styrelsens
beslut, den förlorat, måtte framgent den behål¬
la, hvartill så mycket mera skäl torde hämtas,
som staden eljest icke mäktar underhålla sin
hamn med duc d!alber, hvilken hamn, såsom
en lillflygtsort för vinddrifne fartyg, är af stör¬
sta vigt för sjöfartens betryggande. Då jag så¬
lunda närmare ändrat och ytterligare modifie¬
rat min motion, och då Stats-Utskottet förbi¬
gått att omröra deruti upptagne ämnen, äger
jag full anledning yördsammast yrka, att målet
måtte blifva återremitteradt till Höglofl. Stats-
Utskottet, så att det må vidare, under nya å-
sigter skärskådas, i hvilken min anhållan jag
vågar hoppas det Högtärade Ståndet finner en
rättvis anledning, att instämma.”
Herr Bååth: Stats-Utskottet har, såsom
skäl för afstyrkande af bifall till motionen,
anfört, att Utskottet ansett de af Herr Olbers
uppgifna omständigheter icke vara af den be¬
skaffenhet, att de kunna föranleda till något
anslag eller lån-understöd af allmänna medel.
Jag skulle ock tro ej sådana omständigheter
här äga rum, emedan det tillhör staden, att be¬
kosta de ifrågasatte byggnaderue; men Utskot¬
tet har här förbigått ett lika beskaffadt gene-
relt skäl, att icke medel finnas för anslaget.
Jag hade väntat, att se äfven delta skäl här A-
Den 4 Julii.
25
beropadt. I anledning af Hr Olbers’s anmärk¬
ning, att. Utskottet skall fcirbigålt den del af
hans motion, som angår quarantaines-utgifter
m. m., kan jag icke deröfver lämna utlåtande,
då jag icke minnes, hvad motionen innehåller;
men om det förhåller sig, sorn Hr Olbers upp¬
gifvit, är jag icke emot återremiss; dock på de
skäl Utskottet anfört, kan jag ej annat, än bi¬
falla betänkandet.
Herr IVinberev Utskottet har i ett föregå-
ende betänkande generelt svarat på ersättnings¬
frågor för quarantaines-kostnader. Att Utskot¬
tet ej bär nyttjat samma ordalag, som tillföre¬
ne, lämnar jag derhän. EfFecten är emedler¬
tid densamma. Jag tillstyrker bifall af utlå¬
tandet.
Herr Olbers'. Af mitt anförande synes, alt
nya åsigter förefinnas. Jag har ock numera
ändrat min motion till begäran af årlig ersätt¬
ning åt staden Marstrand för underhållandet af
tullkammare, packhus m. m., hvilka åligganden
äro för staden högst betungande. Der äro en¬
dast 700 invånare, hvaribland 200 fattige. Tull¬
kammare, med de flere husen, hafva uppbrun¬
nit, Det är således all billighet, att få uppbä¬
ra ersättning af tullmedlen. En del af motio¬
nen är ostridigt förbigången. Detta är redan
skäl till återremiss, då min rätt måste vara, att
få pröfvadt, hvad motionen innehåller.
Herr Hemberg: Jag var en af dem, som
OO '
för städer begärt ersättning för quarantaines-
kostnader; och jag har fått enahanda svar. On*
Den 4 Julli.
Utskottet uteslutet några termer, blifver för¬
hållandet dock detsamma; ty Slats-Utskoltet har
ej några silfvergrufvor. Jag tillstyrker bifall å
utlåtandet, hvars återremitterande tjenar till in¬
tet. Om Marstrand är så dålig, alt den ej kan
fullgöra sina skyldigheter, må den afsäga sig
sin sladsmannatätt och blifva bondby.
Herr Santesson: Med kännedom om Mar¬
strands stads invånares fattigdom, skalle jag
gärna biträda Herr 0/bers's begäran om åter-
remiss, särdeles om Utskottet förbigått någon
del af motionen, det jag ej vet, emedan jag ej
minnes densamma. Hvad Herr Olbers för öf¬
rigt anfört, är att anse såsom en ny motion,
och såsom sådan, kan den icke föranleda till
ålerremiss af betänkandet, men väl till remiss
al den nya frågan. Min öfvertygelse är dessu¬
tom att Stats-Utskottet är utur tillfälle att fö¬
reslå något bidrag åt Marstrand, hvarföre åter-
remiss äfven är ändamålslös.
Herr Petre'. Om man med en i sig
sjelf så obetydlig sak, som en återremiss, kan
tillfredsställa en motionair, så bar jag ej något
deremot, utan beviljar den så mycket häldre,
som nya skäl nu åberopas och jag vid föregå¬
ende tillfällen i allmänhet medgifvit sådan. Li¬
ka med Herrar Winberg och Hemberg, anser
jag den väl icke leda till förändradt resultat;
men deremot kan icke förena mig med Herr
Santesson, att Herr 0!bers’s anförande utgör en
ny motion. Om äfven delta skulle anses när¬
mast öfverensstämmande med formerna, så får
Den 4 Julii.
27
jag likväl förklara, att jag icke är en så oin¬
skränkt tillbedjare af dem, att jag derföre vill
uppoffra den åtgärd, som snarast leder till slut
i saken.
Herr /Imberg'. Jag är af den tanke, att
återremiss tjenar till intet då annat resultat ic¬
ke kan föreses, Tiden är för dyrbar, för att
sålunda med en enskild sak upptagas. Dere¬
mot är jag af Herr Santessons mening, att Hr
Olbers’s i dag gjorda framställning må belrag-
tas, såsom ny motion, att, i sådan form, re¬
mitteras.
Herr Santesson’. I anledning af Herr Pe-
tres yttrande, får jag förklara, att jag lärer blif¬
vit missförstådd. Tvänne omständigheter äro
bär anmärkte. Den ena är en verklig anmärk¬
ning, och den andra ett nytt förslag, åsjTtande
staden Marstands begäran om årlig ersättning
för underhållandet af tullhus, m. m. Detta är
en ny motion. Jag öfverlemna!' till Ståndet
att besluta, om återremiss skall ske, ehuru jag
för min del tror det icke vara med grundlags¬
enlig behandling förenligt,
Herr Cederborg; Jag anser mig böra an¬
märka, att, om förmåner, på grund af nya
motioner, kunna beviljas en stad, böra andra
städer åtnjuta samma.
Herr Petre', I anledning af hvad Herr
Arnberg yttrat, får jag nämna att beviljandet
af en återremiss medför så oändligen litet be¬
svär, hvaremot de långvariga discussionerne,
för och emot, göra secreterare!! vida mera ar¬
28
Den 4 JuUi.
bete. Om dc värde talarne erinrade sig huru
otacksam deras möda är, då inom Utskotten
sällan återremisser läsas utan Cancellie-betje-
Jiingen blott erhåller uppdrag alt deraf förfat¬
ta en resumee, så skulle de häldre medgifva
en återremiss än uppehålla vår dyrbara tid
med föga båtande framställningar.
Herr fVinberg: Jag torde få hänvisa till
mitt förra tillstyrkande, såsom ett kortare sätt,
att afstyrka saken.
Herr Olbers: Jag hemställer, om icke hvar
och en Ståndsledamot, som linner någon del af
väckt motion förbigången, har skäl att, för den
begärda pröfningen, erhålla återremiss.
Herr Langenberg: Då här blifvit väckt
• t
ny- fråga, torde man icke böra vägra återremiss,
ehuru jag tror ingenting dermed vinnes, och
den må bifallas, för att göra motionairen till
viljes.
Herr Hemberg: Just af det skäl, som Herr
Langenberg åberopat, anser jag återremiss icke
böra ske, på det att Riksdagen ej må onödigt¬
vis förlängas. Jag vet ej hvad hvar minut nu
kostar. Förra Riksdagen kostade hvar minut,
efter hvad jag vill minnas, 5 R:dr. Mången
gång borrttalas här flere hundrade Riksdaler.
Derföre medgifver jag icke återremiss,
DisCussionen ansågs slutad och Herr Tal¬
inen framställde utlåtandet, N:o i5g, i.o till
bifall, och 2:0 till återremiss, hvarpå svarades
Ja och JYejj samt begärdes votering.
En voterings-proposition uppsattes, juste-
jadcs och anslogs, så lydande:
Den 4 Ju lii.
”Den, som bifaller StatsUtskottets utlåtan¬
de ]NT:o i5c), röstar Ja.
”Den det icke vill, röstar Nej.
"Vinner Nej, kommer utlåtandet att åter¬
remitteras.”
Omröstningen, anställd enligt Riksdags-
Ordningens föreskrifter, utföll med 24 Ja emot
14 Nejj i följd hvaraf utlåtandet, K:o 159 var
bifallet.
Emot beslutet reserverade sig Herr Olbers,
N:o i63, i fråga om lån-undersLöd för sta¬
den Falkenberg,
Herr Ståhl: ”Sorn det af staden Falken¬
berg sökte lånbiträde verkligen är af högsta be-
hofvet påkalladt, emedan staden, ehuru Hög¬
loft. Stats-Utskottet icke ansett det troligt, lik¬
väl saknar annan utväg att förskaffa sig det, kan
jag icke annat än beklaga, att Idöglofl. Utskot¬
tet saknar utväg att låta berörde stad få åtnju¬
ta denna hjelp. Men då det lärer vara utan
ändamål att begära återremiss af betänkandet,
emedan det redan lärer vara af de öfrige Riks-
Stånden bifallit oell Hoglöfl. Utskottet deruti
icke lärer göra någon ändring, får jag blott till
protocollet anmäla min reservation mot be¬
slutet."
Utlåtandet, N:o i63, bifölls.
N:o 164, i anledning af väckt fråga om ett
räntefritt lån för fiskerierne i Bohuslänska
skärgården.
Bifölls.
N;o i65, i fråga om ersättning till städer-
3o
Den 4 Ju Hr.
nes borgerskap, dä de till besigtningar m. ni.
för Kronans räkning blifva kallade.
Herr Leffler'. Med ledsnad har jag för¬
nummit, alt Stats-Utskottet ej ansett sig kunna
bifalla motionen i sin helhet, då deremot Stats-
samt Allmänna Besvärs- ooh Economie-Utskot¬
ten, som behandlade en dylik fråga vid förlid-
ne Riksdag tillstyrkte ersättning till städernes
borgerskap för alla besigtningar, som af det¬
samma förrättas. Jag finnér visserligen en lätt¬
nad vara beredd i de fall, då besigtningar fortsät¬
tas flere dagar. Men då de fleste besigtningar
räcka endast en dag, synes båtnaden blifva obe¬
tydlig. Enär likväl förslaget är uppgjordt, i
öfverensstämmelse med den strängare hushålls¬
principen, som i afseende på Statens medel vid
denna Riksdag gjort sig gällande, lärer föga
vara att hoppas af en] återremiss, utan jag an¬
håller endast att i prolocollet få nedlägga mill
reservation,
Herr Halling'. Jag kan icke instämma med
Herr Leffler och lika med honom inskränka
mig endast till en reservation; utan jag tror
rättvisa böra göra den fordran gällnande, att
en borgare, icke mera än hvar och en annan
samhällsmedlem, må vara skyldig att uppoff¬
ra sin tid uti Statens tjenst utan arfvode. Den
omständighet, att en sådan förändring nu blif¬
vit föreslagen, att ersättning af Statens medel
skall utgå, då besigtningen räcker längre, än
en dag, klingar väl, men håller icke profvet.
På sätt Herr Leffler redan anmärkt, räcka de
Den 4 Julii.
31
fläste besigtningar blott ea dag. Sex särskilda
sådana förrättningar inträffa ofta under samma
vecka och handtverkaren är hvarje dag uppta¬
gen, utan att, efter den princip, Stats-Utskoltet
tillstyrkt, åtnjuta någon ersättning. Vid remissen
af motionen i delta ämne, yttrade jag, det jag
ansåg saken af mindre vigt för magistratsper-
soner, derföre att de äro tjenstmän med löner',
och kunna anses uppfylla ändamålet vid deras
befattningar, hvartill dylika förrättningar skul¬
le kunna räknas. Med det skattdragande bor-
gerskapet åter, förhåller det sig annorlunda.
Arbetsförtjensten är för deras bärgning behöflig
och man kan icke med skäl begära, att de
skola uppoffra egen och sin familles bärgning
för sådana särskilda förrättningar. Det är o-
nekligt, att i de större städerne påkomma be¬
sigtningar oftare, men äfven i mindre inträffa
de ej sällan. Jag har sjelf varit förordnad att,
med biträde af behöflige handtverkare, besigti¬
ga stundom 6 par skor. Uppoffringen af den
tid, som härtill åtgick, var för mig af mindre
vigt, men det var olägligt för hand t verkarne,
att upphöra med sitt egna arbete och uppoffra
tiden för främmande yrke. Jag kan således ej
medgifva städernas borgerskap skyldighet, att
deltaga i några besigtningar för Statens räkning
utan ersättning; jag begär återremiss, och jag
önskar, att Ståndet ville härvid uttrycka dess
önskan, att Stats-Utskottet må närmare under¬
söka saken. Det närvarande förslaget innehål¬
ler blott ett palliatif. Besigtnings-förrättningen
33
Den 4 Julii.
afbrytes och fortsattes först efter en mellandags
inträffande, hvarigenom hela föreskrifter om arf¬
vode hlifver utan ändamål.
Herrar Hohn, Halley, Norman, Gropen-*
giesser, Forsberg, Ståhl, Sjöblom och de fle¬
ste i öfrigt af Ståndets ledamöter förenade sig
med Herr Halling.
Herr Winberg'. Jag delar Herr Hallings å-
sigter och motsäger således icke återremiss; mea
då jag, såsom ledamot af Stats-Utskottet, delta¬
git i detta ärendes behandling, är jag i tillfäl¬
le alt anmäla, att blott med den concession, att
besigtningen skulle räcka utöfver en dag, blef
resultatet, sådant det nu är, efter votering, hvar¬
vid pluraliteten var ganska obetydlig. Princi¬
pen är emedlertid gifven. Dermed bör man
för denna gång vara nöjd; och jag fruktar, alt,
om återremiss sker, äfven nämnde concession
blifver städernas borgerskap betagen.
Häruti instämde Herrar Hemberg och /,
Winblad.
Herr Ekerman: Jag gillar fullkomligen de
skäl, som blifvit här åberopade, och de mång¬
faldiga flere, som Borgare-Ståndets ledamöter
inom Utskottet anfört till förmon för motio¬
nen; men det är i allmänhet icke obekant, att
allt, hvad som rörer städerna och deras ange¬
lägenheter, ej mötes med välvilja och bifall.
Om återremiss sker, anser jag det vara nära
mathematiskt säkert, att afven den nu medgif-
ne fördelen borttages. Klokheten bjuder såle¬
des, att bifalla utlåtandet. Jag tillstår i öfrigt,
Den 4 Jul i i.
33
alt, efter mia tanka, jag icke vet, huru en handt¬
verkare skall godtgöras för hvad han förlorar
derigenom, att han ryekes ifrån sitt arbete,
hvars lefvererande mången gång vid vite inom
viss lid är honom förelagdt. Denna förlust
godtgöresicke med i, 2 eller 3 R:dr, eller med
något. Isen är emedlertid bruten, och möjli¬
gen blifver opinionen bättre stämd för saken
vid en kommande Riksdag.
Häruti förenade sig Herr Andersson.
Herr Lundin". Jag är öfvertygad, att de
öfriga Irenne Riks-Stånden redan bifallit detta
ärende, som rörer endast städerne; jag finner
således intet ändamål med återremiss, utan bi¬
faller utlåtandet, men hade önskat, att Stats-
Utskottet lemnat hvarje individ öppet att af
Staden söka sin ersättning.
Herr Santesson: Lika med Herrar Win¬
berg och Ekerman, är jag äfven i tillfälle att
vitsorda, att Borgare-Ståndets ledamöter af Ut¬
skottet ej underlåtit anföra något, som kunnat
åberopas till förmon för saken, och deribland
äfven den elusion, Herr Halling omförmält, ge¬
nom besigtnings fortsättande hvarannan dag;
men derigenom har målet ej vunnits. Det gäl¬
ler här, såsom i många andra fall, att man må¬
ste åtnöja sig med hvad man kan få. Jag är
jemväl i tillfälle att vitsorda, att det var nästan
ett förbehåll af de andra Riks-Stånden, att be¬
slutet skulle ställas, sådant det nu är. Princi¬
pen är nu gifven. Elusionerne kunna vid nästa
Borg St. Fr. vid Riksd. i834• IV. 3
\
•54
Den 4 Juli i-
Riksdag lättare framställas, för att bereda en
utsträckning af rättigheten. Jag tillstyrker så¬
ledes icke återremiss, och vill fästa uppmärk-
lieten derpå, att utlåtandet måhända kommer
sämre tillbaka, än det nuvarande förslaget, hvil¬
ket var förhållandet med betänkandet, angåen¬
de lånunderstödet till Borås.
Herr Hessle: I öfverensstämmelse med den
åsigt Herr Halling yttrat, anser jag Stats-Ul-
skotlets förslag innefatta mera ett palliatif, än
bereda någon verklig ersättning till städernas
borgerskap. Jag tror dock, alt principen är lill
en del erkänd, men den är det på sådant
sätt, att den mera skadar ån gagnar. I belän¬
kandet läses, att Utskottet icke kunnat undgå
finna, att om, å ena sidan, städernes magislrals-
personer och borgare kunna anses skyldige att,
för de fördelar, städerne i allmänhet åtnjuta,
utan särskild ersättning, deltaga i besigtnings-,
m. m. för Kronans räkning, billigheten, A andra
sidan, synes högligen påkalla, att i vissa fall
någon ersättning medgifves. För ruin del tror
jag icke, att städerne hafva fördelar af det all¬
männa, hvilka städernes borgerskap har skyl¬
dighet att återgälda. Om fördelar för en stad
skall äga rum, vore det staden gemensamt, icke
dess borgerskap, sora bordt återgälda dem; ty
borgerskapet utgör blott en del af stadens in¬
vånare; och hvarföre skall denna dass ensam
vidkännas visss onera, då den icke har sig för¬
behållna motsvarande fördelar? Man anför vi¬
dare, att städernas borgerskap bidrager i ringa
Den 4 Juni i.
35
mon lill statsbördorna. De erlägga till samhäl¬
let skatter, derföre alt de få ulöfva arbete med
deras medfödda krafler. De betala afgif-
ler äfven för deras fasta egendomar. En¬
dast för deras personer och deras arbetsförmå¬
ga äro de tungt beskattade. Jag anser icke nå¬
gon fördel vinnas genom bifall till betänkan¬
det. Deremot finner jag det böra, vid återre-
remiss, yrkas, att enskilde medborgare böra af
det allmänna åtnjuta ersättning för deras möda
i Statens tjenst, denna ersättning må vara, hvil¬
ken som häldst. De fördelar, som en stad af
det allmänna kan äga, böra, enligt hvad jag för¬
ut upplyst, återgäldas på annat sätt. I det¬
ta afseende finner jag magistrats-personer och
borgare vara i lika cathegori. Herr Halling har
väl nämnt, att magistrats-personerne kunna an¬
ses vara ersatte genom deras löner. Detta är
tillämpligt på de ställen, der magistrats-perso¬
nerne hafva bestämda löner, men icke för de
städer, der de fungera utan sådana, och hvar-
äst magistrats-ledamöter och borgare äro sam¬
ma personer. Jag yrkar bifall till motionen.
Beloppet må bestämmas huru som häldst. Huf-
vudsaken är, att den sanning erkännes, att hvad
Staten emottager i arbete af enskilde, det bör
äfven Staten ovilkorligen ersätta.
Herrar Hahn och Klingvall instämde med
Herr Hessle.
Herr Leffler'. Jag har väckt enahanda mo¬
tion vid tvenne föregående Riksdagar och sökt
att framlägga de på rättvisa och billighet
36
Den 4 Ju Ii i.
grundade skäl, som talat för saken. Vid de
tvänne första Riksdagarne upptogos dessa skäl
icke af Stats-Ulskottet. Yid den sista behand¬
lades ärendet af Stats-samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskotten, sorn då tillstyrkte för¬
slagets. Det bifölls äfven af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet, och var nära att
bifallas af Preste-Ståndet, hvilket likväl icke
skedde. Nu har Stats-Utskottet, med afseende
på Statens knappa tillgångar, tillstyrkt, att mo¬
tionen må lill någon del bifallas. Rättvisan är
dock lika stor; och jag hade i mitt förra ytt¬
rande ej a Fs tå 11 ifrån begäran om ålerremiss, om
jag förmodade något dermed kunna vinnas. Bä¬
sta följden man har att vänta, i sakens närva¬
rande skick, är, att de öfrige trenne Riks-Stån-
den bifalla betänkandet. Värre är, om detta
icke inträffar. Jag anser Herr Haldings anmärk¬
ningar grundade, särdeles hvad angår möjlig¬
heten af elusion derigenom, att en besigtning
uppskjutes till annan dag, med en dags mel¬
lanrum. Jag tror, att, om Rikets Ständer bi¬
falla detta betänkande, Stats-Utskottet lätt kan
afgifva en förklaring, hvars antagande af de an¬
dre Stånden ej bör blifva svårighet underkas-
tadt. Om återremiss sker, torde Stats-Utskot¬
tet äfven afgifva det förslag, att, om en be¬
sigtning räcker blott en half dag, arfvodet än¬
dock må utgå. Det kan hända att en besigt¬
ning ej fullföljes på den ena förmiddagen, utan
att tvänne förmiddagar dertill åtgå. Att räk¬
na dessa tillsammans för en dag, yore obilligt,
Den 4 Julii,
37
då förmiddngarne äro borgarnes eller handt-
verkarnes dyrbaraste tid. Om besigtningen räc¬
ker en liel dag, kan man behöfva 2 å 3 da¬
gar för att iordningställa besigtnings-instru-
mentet. Då bör arfvodet äfven beräknas för
flere dagar, och jag tror, att Stats-Utskottet
bör tillstyrka denna beräkning. Förlidit år
var jag förordnad, att i Borås besigtiga tält för
Kronans räkning. Besigtningen på stället räck¬
te trenne dagar; men arbetet derefter fortfor
ännu längre. Som besigtningen skedde utom
den stad, der jag är boende, erhöll jag skjuts-
ersättning och tractamenle, det sednare äfven
för de dagar, som utarbetning af besigtnings-
instrumenlet verkställdes. Saken finnér jag e-
medlerlid icke vara i betänkandet tillräckligen
uttryckt och torde af Utskottet, vid återremiss
tagas i närmare betragtande.
Herr Bååth'. Vid remissen af denna mo¬
tion hade jag tillfälle att yttra mina åsigter i
detta ämne. Utskottets tillstyrkta åtgärd har
jag funnit vara en half-mesure, och såsom så¬
dan hade jag icke väntat saken skola tillbaka-
komma. Herr Halling anförde skäl gillar jag
på det högsta; men, i anledning af hvad an¬
märkt blifvit om hopslående af besigtnings-da-
gar, tager jag mig frihet yttra, att jag funnit
elussionen härvid lätt kunna undanrödjas. Vid
besigtningen är det den närvarande magistrats-
personen, som äger verkställighetsrätt öfver för¬
rättningens fortgång. Det beror ej af reqviren-
teti att uppskjuta förrättningen, utan af ordfö¬
38
Den 4 Julii.
randen vid besigtningen. Det blifver således
bans fel, om han bifaller ett uppskof, som icke
är nödvändigt. De värde ledamöter af Stats-
Utskottet, som bär yttrat sig, hafva befarat, att
en återremiss af betänkandet skall leda till ett
mindre gynsamt resultat. Jag högaktar dem,
emedan jag uti deras yttranden ser den redli¬
ga välviljan och det skyldiga nitet för saken;
men jag kan likväl ej bestrida skälen för åter¬
remiss. 1 fråga, om förrättningen må betragtas
räcka längre, än en dag, då denna tidinskrän-
kes till sjelfva besigtningens verkställande, fin¬
ner jag uppmärksamheten böra fästas på nöd¬
vändigheten, att en tid jemväl fordras för upp¬
sättning och ordnande af expeditionen. Jag
tror, att besigtningsman, lika med andra em¬
betsman, äfven äro till vedergällning derföre
berättigade. Jag tror således, att ej blott da¬
gen till förrättningen bör räknas, ehvad den
upptager en eller flere timmar. Dagen är emed¬
lertid upptagen. Då besigtning fortfar hel
dag, anser jag det icke vara möjligt, att på
stället få förrättningen vederbörligen expedierad.
Härpå torde uppmärksamheten böra fästas, om
återremiss sker, så att Stats-Utskottet må taga
i beräkning tillräcklig expeditions-tid, och att
tractamente derföre jemväl må äga rum. Då
pluraliteten förenar sig om återremiss, har jag
i följd af det föregående, ej något att deremot
påminna.
Herr Halling: I anledning af hvad man
yttrat derom, att man, för att lättare bereda
Den 4 Julii.
39
bifall af förslaget, ej bör återremittera betän¬
kandet, får jag en gång för alla förklara, att
jag anser det vara otillständigt för Riks-Stånd
och den enskilde representanten, att dagtinga
roed Utskott; och för min del inlåter jag mig
icke i något accord, det må leda till hvilken
skada, som häldst. I öfrigt torde jag få tillägga,
att Herr Bååth misstagit sig, då han yttrat, alt
af magistrats-personen beror, alt bestämma och
derigera tiden, hvarunder besigtnings-förrättnin-
gen må fortfara. Detta inträffar icke alltid.
Till flere besigtningar sker kallelsen af någon
bögre officiant, och magistrats-personen är blott
biträdande vid besigtningen. Elusioner verk¬
ställas lätt. En förrättning är utsatt att hållas
till besigtning af kläder- sko- och andre per¬
sedlar. Den ena dagen besigtigas skoarbeten,
den andra beramas till besigtning af klädesper-
sedlarne och den tredje dagen sker åter ny för¬
rättning, och så vidare. Jag har sjelf.hållit
besigtning å en sönderblåst fönsterruta på ett
Kronans hus långt ifrån staden, dock ej utom
dess område. Ny storm inträffade, åter sön-
derblåste en fönsterruta och ny besigtning må¬
ste ske. Jag nämner detta såsom ett exempel,
huru det tillgår; och jag förmodar, alt de, som
bo i större städer, hafva häraf ökad erfarenhet.
Jag kan ej eller neka, det jag tror, att, ehvad
betänkandet är bifallet af de öfrige Irenne Riks-
Stånden eller ej, Borgare-Ståndet dock bör å-
terremittera detsamma på grund af 56 §. Re-
gerings-Formen, som stadgar, att, då emot Ut¬
4®
Den 4 Julii.
skotts betänkanden, som första gången hos
Riks-Stånden förekomma, göras sådana anmärk¬
ningar, som hindra deras antagande, böra de
återremitteras. Att anmärkningar af denna be¬
skaffenhet äro här gjorda, kan icke bestridas.
Slutligen får jag tillägga, att jag val nödgas un¬
derkasta mig de trenne öfrige Ståndens beslut
i ämn^t, men att jag aldrig antager detta be¬
tänkande.
Herr Hallgren'. Det är obehagligt att för¬
nimma, huru obenägen opinionen är emot stä-
derne. På Herr Hallings skäl yrkar jag åter-
remiss; och ehuru Stats-Utskoltels ledamöter
här yttrat, att de tro derigenom ej allenast in¬
gen ting vinnas, utan äfven den tillstyrkta för¬
delen möjligen förloras, risquerar jag äfven det¬
ta; ty jag anser intet bättre, än något, då rät¬
tigheter är att få allt. För besigtningar vid
landsyner undfår biträdande handtverkare i min
ort i R:dr banco uti arfvode för dag. Då är
det äfven billigt, att arfvode äger rum vid an¬
dra besigtningar. Eljest synes handtverkaren
ej lagligen vara skyldig att lyda kallelsen till
besigtning, enär rättighet och skyldighet böra
stå i förhållande till hvarandra. Jag talar icke
liär såsom magistratsperson, utan i följd af
den erfarenhet, jag äger, huruledes handtver¬
karen, för att deltaga uti besigtning, måste af¬
lägga verkstadsdrägten och försätta dagen, då
han, i saknad af den arbetsförtjenst, han eljest
skulle uppbära, ej har bröd för sig och de
sina. Ofta drabbar detta besvär mindre be¬
Den 4 Ju lii.
medlade handtverkare. Jag begär alltså åter-
remiss.
Herr Leffler: Jag är af Herr Halling fö¬
rekommen och vill, i anledning af Herr Buåths
yttrande endast tillägga, att i Götheborg, vid
besigtningar å förrådet derstädes, ingen magi-
strats-person är, i egenskap af ordförande till¬
städes, utan det är intendenten, som reqvire-
rar eller begär magistrats-person eller borgare
till besigtningsman. Denne embetsman, jemte
tvänne officerare, bestämma besigtningarne och.
deras fortgång.
Herr Limnelius’. I detta ärende är redan
talat så mycket, att ordande å min sida kun¬
de vara öfverflödigt. I hufvudsaken biträder
jag Herr Halling, och i afseende på hvad Herr
Lejffler anfört, får jag yttra, att magistrats-per-
sonerne bär i staden numera icke biträda vid
besigtningen å de stora förråden härstädes. För
öfrigt komma kallelser till magistraten, för alt
meddelas till handtverkare, som skola deltaga i
besigtningar, ofta så sent, att kallelserna icke
kunna före besiglningstiden med säkerket verk¬
ställas. Följden blifver, att en eller annan be¬
sigtningsman sig icke infinner och att, sedan
den eller de frånvarandes ankomst någon stund
afbidats, chefen för förrättningen upplöser den¬
samma, hvarefter ny besigtningsdag mäste be¬
ramas.
Herr Petre: Då denna fråga förevar bos
Stats-Utskottets utgifs-afdelning, yttrades nac¬
ken benägenhet för densamma, men af Bonde-
42
Den 4 Julii.
Ståndets ledamöter framställdes den invändning,
alt hesiglningar å landel ofta falla allmogen till
last utan all ersättning. På denna grund ville
piuralitelen afslå all ersättning, och förslaget
innefattar blott den medelväg, på hvilken nå¬
got kunde erhållas. Jag nämner detta, för att
visa, att de talare, som yttrat, att icke till¬
räcklig uppmärksamhet blifvit af Utskottet lem-
nad åt detta ämne, i deras förmodan haft orätt.
Dock motsäger jag icke återremiss, dervid föl¬
jande den grundsats, som jag i dylikt afseende
förut yttrat.
Herr Bååth: Jag har den erfarenhet, att
det går olika till uti särskilda städer, i afse¬
ende på sältet för besigtningar; men enligt för-
faltningarne bör en magistrats person dervid
tillstädesvara. I min ort går reqvisilionen till
magistraten, som förordnar om och verkställer,
å em betets vägnar, besigtningen. Det är ej
reqvirenten eller befälet, som dervid har den
befallande rätten, utan den närvarande rnagi-
stratspersonen. Om magistratspersonen icke
är tillstädes, är det orätt; och det beror då af
de öfrige besiglningsmännen, att bifalla upp¬
skof med besigtning eller ej.
Herr Olbers: Jag har den erfarenhet, att
i Marstrand befälhafvaren å fästningen mycket
ofia begär besigtningsman för Kronans räkning.
Vanligen fortfar besigtningen ej längre, än en
dag, och jag ser icke skäl, hvarföre borgarne
skola vara mindre berättigade till ersättning för
en dags besigtning, än för den, som räcker fle¬
Den 4 Julii.
43
ra dagar. Af befälhafvare!! beror det alltid att
så laga, alt en besigtning ej räcker längre, än
en dag. Jag anser ersättning alltså böra begä¬
ras för hvarje besigslningsdag, äfvensom förde
dagar, som åtgå till expeditionen. I detta af¬
seende instämmer jag med Herr Halling.
Herr Limnelius: Visserligen äro magislrats-
personer närvarande, då, i händelse af tvist,
besigtning anställs öfver ett arbete, i anse¬
ende till beskaffenhet eller dyrhet. Då äge
magistrats-personer alt deröfver dömma. Vid
besigtningar å Kronans förråder på Skeppshol¬
men, hafva magistratens ledamöter tillförene in¬
funnit sig turvis, men, enligt en Kongl. Reso¬
lution, äro numera, i magistratens ledamöters
ställe, vissa personer härtill ucsedde, som upp¬
bära arfvode af Kronan och äfven särskild ve¬
dergällning af magistratens cassa. För öfrigt äro,
efter hvad jag vill mig erinra, magistratens le¬
damöter ej tillstädes vid åtskilliga besigtningar.
Herr Holm: I anledning af Herr Limnelll
sisla yttrande, får jag förklara, alt jag, i egen¬
skap af ledamot uti Stadens politie- embels-
och byggnings-collegium, är i tillfälle alt upp¬
lysa, att magistrats-person är närvarande vid
alla besigtningar å Kronans lius härstädes.
Discussionen ansågs slutad, och utlåtandet,
N:o 165, återremitterades.
§.6.
Upplästes och godkändes följande afExpe-
ditions-Utskoltet uppsatte förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelser:
44
Den 4 Juli!.
N:o 58, i anledning af verkställd under¬
sökning om den så kallade prest-taxans upp¬
rinnelse och beskaffenhet.
N:o 5g, angående nedsättning i lösen för
dagsverken till Wisingsborgs Kungsgård.
N:o 6o, augående sammanfattandet af be-
skrifningar öfver anläggning och sköLsel af rior
eiler torkinrättningar för spannmål.
oell N:o 6i, angående så kallade Trolliska
slipendii-fonden och räntan derå.
. §\7*
Föredrogos Bevillnings- samt Allmänna Be¬
svärs och Economie-Ulskottens betänkande, N:o
6, angående grunderne förförändrade föreskrif¬
ter om bränvins-bränningen och hvad dermed
har gemenskap.
Herr Leffler hemställde alt betänkandet
må punktvis till afgörande föredragas.
Herr Helsingius: ”Efter så allmänt ytt¬
rade klagomål öfver bränvinets olyckliga verk¬
ningar, och sedan Kongl. Majit, som bäst är i
tillfälle att känna förhållandet i hela Riket,
i nåder tillkännagifvit Dess höga åsigter i detta
vigtiga ämne, vara lika mecl den yttrade all¬
männa rösten, så i afseende på det ondas till¬
varelse, som botemedlen deremot, trodde jag
det vara hvarje representants pligt, att, efter
förmåga och sakkännedom, egna en synnerlig
uppmärksamhet deråt, och, i sammanhang med
Herr Wcerns motion, bade jag äran meddela
Höglofl. Bevillnings-Utskottet de grunder för en
blifvande bränvins-bränning, hvilkas antagande
Den 4 Julii.
45
äfven med modificationer i den af mig förslags¬
vis uppgjorde bevillningen, efter milt förme¬
nande, skulle medföra förminskad consumtion
genom betydligt förhöjt pris; oell den minst
kännbara och jemnast fördelade beskattning,
sorn för närvarande lärer kunna åstadkommas,
under full frihet för hvarje åbo på landet, att
tillverka sitt husbehof af bränvin, utan att mot¬
verka utvecklingen af förbättrade lillverknings-
methoder, med en vara, som endast dymedelst,
kan blifva exportvara, och sålunda bidraga till
allmänt bästa, i stället för allmänt förderf.
Höglofl. Bevillnings- samt Allmänna Be-
sväs och Economie-Utskotten medgifva väl,
att en ymnig tillgång på bränvin, i förening
med lågt pris, ökar förbrukningen deraf på ett
för nationen skadligt sätt, och finner, att åt¬
gärder böra vidtagas till fördyrande och minsk¬
ning i tillgång; men elå Utskotten derefter som
egentlig grund för hela betänkandet antagit
att bränvins-bränningens fortfarande måste an¬
ses såsom jordbrukets förmonliga tillhörighet,
och derigenom gjort sjelfva ändamålet, som å-
syftades med förändringar i nuvarande brän-
vinsförfattning, till omöjlighet, så tvekar jag ej
att fästa Utskottens uppmärksamhet på denna
motsägelse, och får ännu en gång föreslå mitt
förut afgifna förslag, till närmare begrundande,
så mycket häldre, som de gifna fördelarne der¬
af, icke blifvit med ett enda ord ifrån Utskot¬
tens sida vederlagda.
Det vill visserligen synas, som borttagan¬
46
Den 4 Julii.
det af alla konst-aparater, förbudet alt begag¬
na mera än en panna, och den föreslagna obil¬
liga progressions-afgiften, som tillåter en 5o kan¬
nors panna för 75 R:dr, och fordrar för en po
kannors 322 R:dr, och sorn med beräkning för
mäsk värmare framställer en ännu påtagligare
orättvisa emot de större pannorna, skulle åstad¬
komma minskad tillgång och deraf följande hö¬
gre priser, oell jag antager äfven detta sota
möjligt, på en kortare lid, ty minskning må¬
ste inträffa genom konstapäralernas bort lagande,
oell ingen begagnar po kannors panna med
mäsk vär ma re för en afgift af 7 3 6 R:dr, då allt
detsamma kan åstadkommas med en 60 kan¬
nors panna med mäsk värmare för 14» R:dr;
men det skall då säkerligen snart visa sig, att
just denna allmänna förhoppning orri högre
pris skall förstöra hela resultatet, och sätta me¬
delstora pannor i sådan rörelse, äfven der de lin
högst sällan begagnas, att derigenom bränvins¬
floden skall spridas lika öfver hela landet i al¬
la riktningar, och dymedelst åstadkomma to¬
talt vanvärde på bränvin, deraf följande star¬
kare förbrukning öfver hela landet, och betyd¬
liga förluster för en mängd jordbrukare,
i en tiri kan hända då fråga uppslår om un¬
derstöd af spannmål.
Jag vill ej upptaga Ilögtärade Ståndets tid
med någon närmare utveckling af detta olyckli¬
ga förhållande, än mindre ingå i någon detail-
lerad vederläggning af betänkandet, hvars lmf-
vudgrunder jag för min del måste ogilla. Ut¬
Den 4 Julii.
47
skotten hafva, efter mitt begrepp, i denna del
af vårt econotniska Stats-skick velat föra oss
minst 25 år tillbaka, men, om något annat ic¬
ke kan åstadkommas, som jag verkligen fruk¬
tar, då jag jemnför Utskottens betänkande med
de sins emellan alldeles olika reservationerna,
torde det vara säkrast alt häldre afstå alla för¬
ändringar och bibehålla hvad man har oförän-
dradt, med endast 5o å 100 procent högre af¬
gift och förändringar af conlroler mot miss¬
bruk med för stora mäsk värmare och hattar,
hvilket kanhända i sakeus närmare skick, då
Riksdagen är så långt litlen, torde blifva det
enda möjliga att åstadkomma. Jag är i alla fall
fullt öfvertygad derom, att man inom få år
finner nödvändigt, att ändra sjrstemet, till lik¬
het med hvad i andra länder långt för detta
gjort sig gällande, och anhåller om återremiss’'’
Häruti instämde Herrar IVcern, Zander,
Lake och Norman, den sistnämnde med tillägg,
att bränvinsbrännings-afgiften må blifva åtmin¬
stone ioo procent utöfver dess nuvarande be¬
lopp.
Herr Hallgren; Då jag, i egenskap af leda¬
mot utaf de sammatta Utskotlen, deltagit uti
detta ärendes behandling, har jag, i afseende
på principerne, nödgats, med bifall endast lill
tvänne puncter, mig reservera emot de öfriga
16. Jag tror, alt detta betänkande, ehuru fram-
ställdl i j8 särskilda momenter eller §§., bör
förkastas eller antagas, i sin helhet, och att det
således ej bör punktvis afgörus. Om vissa de¬
48
Den 4 Julin
lar skulle antagas, andra afslås, Liefve man in¬
ledd på villostig»!', utan att slutligen vela, hvart¬
hän det skulle leda. Ingen af våra economi-
ska författningar liar undergått Riksdag från
Riksdag, så många förändringar, sorn de, angå¬
ende bränvins-bränning. Ämnet väcker bos
folket lika mycken sensation, som realisations-
frågan. Det är derföre icke likgiltigt, huru det
afgöres. Utan att vilja ingå i någon närmare
pröfning, om de mångfalldiga contradic,tioner,
sorn betänkandet innehåller, vili jag blott an¬
märka några hufvudsukliga omständigheter. Ut¬
skotten hafva t. ex. tillstyrkt, att ej något mi¬
nimum af jord värde för brön vins-brännings rät¬
tighet skall äga rum, att konstbiännerier skola
borttagas, och att den, som öfverlåter sin brän-
vins-brännings-rältighet på annan person, skall
icke destomindre ansvara för öfverträdelser e-
mot förfaltningarne om bränvins-bränningen,
som af en sådan person kunna begås. Hvad
afgifterne angår, utvisar den bifogade tariffen,
att för en po kannors panna, med mäskvärma-
re, betalas ^36 R:dr sk., då för en 20 kan¬
nors panna erlägges 5 R:dr. Om man antager,
att inom ett helt härad, bestående af 147 hela
hemman, hvarje hemman var försedt med en
20 kannors panna, komme att för dessa nära
3,ooo kannors pannerymd betalas 755 R:dr.
Det är bestämdt, att med en 20 kannors pan¬
na afverkas 5 kannor ont dagen, hvilket utgör,
på förutnämnde i47 dylika pannor, 735 kannor
per dag, för hvilket afverknings-belopp sale-
Den 4 Julii.
49
des skulle betalas lika mycket, som för averk¬
ningen per dag med en po kannors panna, afver-
kande högst 3o kannor. Ett sådant missförhål¬
lande är följden af det föreslagna stadgandet.
Af detta allt samrnanlagdt, och då vår tid är
dyrbar, önskar jag, utan att ingå i några vida¬
re dctailer, återremiss, med tillägg, att jag an¬
ser i83o års branvins-brännings-författning, bö¬
ra bibehållas, med iakttagande: 1:0 att inskränk¬
ning i bränningstiden må bestämmas, 2:0 att
brånvinsbrännings-skatten må förhöjas och utgå
efter högsta afverkningen, 3:o att 1 sk. afgiften,
såsom orättvis och icke möjlig att controlera,
likasom den å 8 sk. per 1,000, må upphöra, då
icke billigtvis den, som icke bränner, bör der¬
ifrån vara till afgift fritagen, och 4:o att» när
Kongl. Majit finner för godt utfärda förbud
emot bränvinsbränningens inställande, ättik-fa-
briker ej må lemnäs tillfälle till så mycket un¬
derslef, som de enligt i83o års Författning, om-
gifne af kronobetjening, likväl kunnat undgå
laga åtal.
Herr Winberg'. "Då jag ej kan gilla Högl.
Bevillnings- och Economie-Utskottens ifråga¬
varande betänkande, angående grunderne för
brännvinsbränningen, eller biträda de så kal¬
lade grundsatser, hvarpå Utskottens åsigter sig
stödja, deremot borde vara beredd att anföra
anmärkningar, stadnar jag i mycken förlägen¬
het hvarest jag bör börja eller sluta. Jag fin¬
ner nemligen betänkandet i sin helhet och i si¬
na detailer af den beskaffenhet, att det ej af
Sorg. St. Pr. vid Riksd. iS34> JU. 4
5o
Den 4 Ju lii.
mig l<an antagas, och att anmärkhingarne måste
söka bereda en total omstöpning deraf. Att
äfven inom sjelfva Utskotten raeningarne varit
mångfaldigt delade, bevisar bäst det stora an¬
talet af öfver 5o reservanter.”
”Den liberalitet i allmänhet, som yttrar sig
då fråga är om näringar, tyckes här ej halva
gjort sig gällande, och den i 3 §. uppställda
princip, att som brännvinsbränningen utgör en
fördel för jordbrukaren, bör den uteslutande
tillhöra jordbruket, missljuder deremot och äf-
viker hufvudsakligen från tidens åsigter. Af
denna anledning hafva de förenade Utskotten
ej eller kunnat tillstyrka brån vinsbränning så¬
som fabriks-näring, utan ganska grundlagsen¬
lig t gifvit den benämning af husbehofsbränning,
och för att befordra denna sistnämnde brän¬
ning i dess åldriga form, för att framkalla tu¬
sendetals nya mindre pannor, och göra hvarje
stuga på landet '11 ett husbehofsbrännings-ap-
parat, hafva Utskotten helt och hållet utdömdt
all konstbränvins-redskap, äfven af mindre form
att begagna vid denna så kallade husbehofs¬
bränning, och derigenom framstält det i våra
dagar ovanliga exempel i näringsväg, af några
decenniers retrograd rörelse, hvarigenom brän¬
ningen ej får idkas utan på. det mäst kostsam¬
ma sätt gonom begagnandet af en längre tid,
en större arbets-kostnad, och en större qvanti¬
tet af materialier, samt den för tillverkningen
mindre tjenliga redskap. Då Höglofl. Utskotten
utgått från den idee, alt all tillåten bränvins-
bränning nu skulle blifva husbehofs-bränning
Den 4 Ju lin
5t
eller sådan bränning, som finnes oundgänglig
eller behöflig för ladugårdens behof af drank,
och för en förmånligare afsättning af öfverflö¬
dig gröda, inser jag ingen slags anledning, hvar¬
före en större panna skall beläggas med en me¬
ra än proportionell högre afgift för kannerym-
denfän en mindre, och om en ägare af ett min-
dre hemman, värdt 5oo R:dr, haf behof för
dessa uppgifne ändamål af en 20 kannors pan¬
na, hvarföre skulle då ej en ägare af ett jord¬
bruk, värdt 14,000 Födr, eller 28 gånger högre
i värde, få för en proportionell högre afgift be¬
gagna en panna om 90 kannnör, sorn blott är
4~ gång större än den förstnämndes. Mig sy¬
nes i alla fall balancen öfverväga till förmån
för den mindre jordbrukaren, utah att hvarje
kanna, som för denne blott belägges med 12
sk., för den större jordägaren mäste utgöras med
3 R:dr 28 sk. för kannan.”
”Ehuru jag blott anmält en del af de mån¬
ga anmärkningar, som vid genomläsandet af
betänkandet sjelfmant framställa sig, torde dock
deraf finnas, att det hela är bygdt på en prin¬
ciplös grund, hvarpå ingen byggnad, med rätt¬
visans och billighetens verktyg, kan uppföras;
Men då jag utdömmer densamma, borde det
tillhöra mig att anvisa en bättre och fastare;
Att sjelf föreslå och lägga en ny, kan ej till¬
höra anmärkaren, synnerligen då dess tid må¬
ste vara inskränkt till nästan lika* få dagar, sorn
de Höglofl. Utskotten begagnat månader dertill.
Om materialierne och sättet för en sådan bygg-
5a
Den 4 Ju lii.
na ds sammansättning kan anvisas, torde det
vara tillräckligt.”
”För att gå afsiglen med Kongl. Maj:ls
Nådiga Skrifvelse al den 8 Febrenrii lill mö¬
tes, nemligen inskränkning af bränvinets öfver-
drifna och skadliga bruk, sta oss hufvudsakligen
3:ne vägar öppna: i:o inskränkning i brän-
ningstiden; 2:0 inskränkning i pamirj^mden,
3:o varans beläggaiule med en högre afgift, hvar¬
af de anie förstnämnde åsyfta bränvinets för¬
minskning i qvantitet, och den sistnämde dess
fördyrande. Hvad först bränningstiden beträf¬
far, är jag öfvertygad att den ulan fara eller
men för landtbrukaren gärna må kunna ytter¬
ligare inskränkas inom den lid af 6 månader,
Utskotten föreslagit, till 5 månader, den jag
ville bestämma, från den 1 December till slu¬
tet af April, eller nästan häldre från medlet af
November till medlet af April månad, och kan
en omtänksam landtman lätt undvika den för¬
lägenhet, som vanligen uppkommer genom
mistning af denna för ladugården eljest väl¬
komna hjelp, under den sena hösten och den
tidiga våren. En ytterligare inskränkning i
pannrymden ville jag ej eller motverka, så
vida jag ej vore öfvertygad derom, att så län¬
ge branvins-bränningen anses och verkligen är
en lättnad för jordbruket, den nu tillåtna pann-
ryrnd ej betydligen kan ersättas, om den skall
motsvara det åsyftade ändamålet, och då en
billig proportion emellan pannerrymden oell e-
gendomens värde iakttages. Måhända kunde
under den form Utskotten framsläldt, tariffen
Den 4 Juli i.
53
N:o t, rlet sednare eller egendomsvärdei, med
bibehållande af pannrymden, ökas till minst
J del. Hvad aler sjelfva beskattningen af den
tillverkade varan beträffar, anser jag det vara
högst nödvändigt, att, så länge bränningen en¬
dast anses såsom husbehofsbränning, hvarje pann-
ryrnd må med lika afgift beläggas, eli vad tillverk¬
ningen sker med större eller mindre, enklare
eller mera sammansatte apparater, efter en med
kännedom uppsatt tariff, öfver hvad med de
flere olika slagen och rymder må kunna, ulan
vidare forcering tillverkas, och, med iakttagan¬
de af en billig medelväg emellan hvad med
desse redskap brännaren af säd och den af jord¬
frukter kan åstadkomma. Den betydliga olik¬
het, som redan existerar emellan en proportio¬
nel beskattning af de större och mindre brän-
vins-pannor, har äfven åstadkommit det re¬
sultat, som visas af förteckningen öfvér taxera¬
de bränvins-pannor för år i83r, hvaraf man
finnér, att bränvins-pannor af 14, i5, 16, 17,
18 kannors rymd, eller tillsammans utgörande
80 kannor, begagnat en pannerymd af r,i38,4oo
kannor, då deremot de större pannorna af g o
kannor endast utgjort circa 14.600 kannor, och
för att ådagalägga den fortfarande obilliga be-
skattningsgrunden efter Höglofl, Utskottens ta¬
riff N:o 2, behöfver jag endast nämna, att des¬
se 1,138,4oo kannors rymd, skulle im erlägga
en sammanlagd afgift af R;dr igy,5g5, då, der¬
emot den till 14,600 kannor uppgående rym¬
den erla de R:dr 52,3i6 en bevillningsafgift
utgörande öfver ~ delen af den förra, ehuru
54
Den 4 Jul i i.
pannrymden endast uppgår till omkring gardel
deraf. Följden af ett sådant • ojemnt, ensidigt
och mot den större jordbrukaren i sin grund
obilliga beskattningssystem skall ovillkorligen
äga till följd de stora pannornas utbrytande
och försvinnande, hvaremot åter en million små
pannor skola uppstå, och i Sveriges Rike skall 1
knappt finnas en hemmansägare, en torpare, som
ej under namn af husbehofsbrännare, har varan
att aflåta, och förtära. Huruvida detta kommer,
att öfverensstämma med Kongl. Maj:ts Nådiga
afsigt- eller Ständers önskan, lemnäs derhän.’’
.^Riksdagen är eller borde åtminstone vara
långt förliden, och då de Högloft. Utskotten för
att anmäla grunderne till en blifvande brän-
vins-bränning haft behof af 5 månaders tid,
och då nya grunders uppgifvande blifva af nö¬
den (dy jag kan ej föreställa mig, att dessa
kunna antagas af flere än möjligen ett Riks¬
stånd) hvartill måhända fordrades ytterligare
5 månader, kan jag under desse förvirrade om¬
ständigheter ej annat än tillstyrka bibehållan¬
det af den nu gällande bränvins-brännings för¬
ordningen, som, ehuru ej utan brister, likväl
äger ett afgjordt företräde framför deri uppställ¬
ning, som skulle blifva följd af desse föreslag-
ne grunder om endast vid den nu gällande
hränvins-förordpingen de hufvudsakliga förän¬
dringar vidtagas, om brännings-tidens inskränk¬
ning till 5 månader, och varans ytterligare och
jemnare beskattning utöfver den närvarande, efter
en med kännedom och opartiskhet uppgjord
tariff, hvarvid hvad tillverknings-qvantiteterna
Den 4 Jul i i.
55
beträffar, blott med den billiga jemnkning, sorn
bör obseveras för en mindre production af
jordfrukter än af säd med lika pannrymd och
under lika tid, jag ville lägga till grund den
af Herr Hatting vid dess reservation fogade bi¬
laga, såsom utmärkande kännedom af ämnet
och sanning vid dess uppställning.
Om återremiss anhålles.”
Herr Langenberg: ”Jag gillar Utskottens
betänkande, som utgår från elen synpunkt, att
bränvins-brännings-rättighet är en jordbrukets
tillbörrigbet, och att konstbränneri-redskapen
och fabriks-bränningen, som synnerligast bidra¬
ga till en öfverflödig tillgång på bränvin, må
hädanefter förbjudas, så mycket häldre som jag
vid Riksdagens början väckt i detta ämne mo¬
tion af enahanda syftning.
Jag torde likväl få göra några anmärknin¬
gar, nemligen, att jag tror alt rättigheten till
bränvins-bränning ej bör åtfölja jord af lägre
verde än 5oo R:dr, emedan en egendom af så
ringa värde ej producerar så mycken säd eller
polaloes, alt det ens förslår till brödföda och
lian således ej lemna något öfver till bränning;
att rättigheten till bränvins-bränning ej bör kun¬
na öfverlåtas på annan person, enär jordägarne
sjelfva ej vilja densamma begagna, emedan så¬
dant endast skulle leda derhän, att A. arende-
rade af B. C. D. med flere deras mindre jord¬
värde, och derföre brukade största tillåtne pann¬
rymd. På sådant sätt skulle många bränne¬
riet' uppkomma lill föga gagn för jordbruket,
tuen som dock skulle tillskapa öfverflöd på
56
Den 4 Julii.
bränvin, hvilket just är det, som skäll fötekorn-
mas; oell att minsta pannrymden borde fast¬
ställas till 20 kannors rymd.
Beträffande bevilinings-afgifterne för bran-
vins-bränning, så anser jag att afgiften för en
90 kannors panna med mäsk värmare, jemförd
med en 6o kannors panna med dito, alldeles
är för hög, häldst ingendera af dessa pannor
kunna räknas som husbehof. Jag skulle såle¬
des tro, att en egendom af 2 2,5oo R:drs värde
bör få begagna en 90 kannors panna med mäsk-
värmare för 322 R:dr 24 sk. afgift af samma
skäl, som en 60 kannors panna till 140 R;dr,
ty i annat fall kan ingen begagna större panna
än 60 kannor, som i det hela skulle vara rätt
bra, så framt icke en sådan mängd af olika
kanntal med små pannor vore tillåtne och hvil¬
ka då skulle för mycket anlitas. Dessutom är
jag af enahanda tanka med Herr Stecltj att
med småpannorne erhålles lika mycket brän¬
vin af L:U.. som med de större, och att brän-
vins-fabrikerne ej må betraktas under samma
synpunkt, som andre fabriker, enär de förra
tillskapa en vara, som genom myckenheten är
skadlig för nationen; yrkande jag, på grund
af hvad jag nu anfört, återremiss.”
Herr Cederborg: ”Sorn de moraliska skäl,
hvilka grunda menniskovännens önskan, om
bränvins-tillverkningens upphörande, för alt
rädda en stor del af nationen ifrån det för¬
derf, som åtföljer den öfverflödiga njutningen
af denna dryck, mäste, då bränvins-till verknin¬
gen tagit en så olycklig öfverhand, alt den ut¬
Den 4 Ju lii.
57
gör nästan den förnämsta lifs-pi incipcn i lan¬
dets eeonomiska och industriela förhållanden,
tyvärr vika för stats-economiska och politiska
skäl; så hafva sammansatta Bevillnings- och
Economie-Utskotten icke med hopp om fram¬
gång kunnat i della vigliga ämne vidtaga an¬
nan åtgärd, än alt söka inskränka productionen
och medelst förhöjd beskattning fördyra varan
för att på detta sätt söka förminska den öfver¬
flödigt consurntionen. Denna af Högh Utskot¬
ten antagne grundsats måste alltså gillas; men
emot densammas tillämpning, anser jag mig bö¬
ra anmärka, att jag för min del icke kan gilla
Utskottens bemödande, att gynna och uppmun¬
tra den så kallade husbehofsbränningen och så¬
lunda befästa densamma, äfvensom den deraf
härledda fördomen om bränvinsbränningens o-
umbärlighet för jordbruket, då, enligt min öf¬
vertygelse, tillfället nu bordt iakttagas, att tillrät¬
tavisa omdömena härutinnan och att småningom
förbereda öfvergången till en bättre och af andra
länder antagen grund för bränvins-bränningen.
I öfrigt an märkes, att tiden för bränvins-
bränning af mig anses böra inskränkas till fy¬
ra månader, samt att om principen, att brän-
vinsbränningen tillhör jordbruket bibehålies,
ett minimivärde å jorden bör bestämmas för rät¬
tigheten dertill. Vidkommande städernes brän-
vins-bränningsrätt, så är föreskriften i 8 §. af
betänkandet lika med den nu gällande författ¬
ningens; men, som tvister angående den rätta till—
lämpningen deraf uppstått, erfordras mera för¬
tydligande, och anser jag för min del bäst va¬
58
Den 4 J u I i i.
ra, alt städerncs bränningsrätt utöfvas af entre-
preneur mot lämplig afgift tilt fattigförsörjnin¬
gen eller andra städernes allmänna behof.”
Herr Halling; Till en början får jag an¬
märka, att, vid Lryckning af min reservation,
eller af bilagan dervid, hafva genom en be¬
ställsamhet, måhända välment, några ord, sorn
i conceptet äro med blyerts tillsatte, utan alt
jag vet, af hvilken, influtit, som göra meningen
otydlig. Uti rubriken till denna bilaga läses:
”nb. de små numrorna utmärka antalet af pan-r
nor, som afgå efter 4 sk* per dag.” Orden 4
sk. äro tillsatta, samt skola försvinna, hvarefter
ordställningen blifver, såsom den bör vara, föl¬
jande; som afgå per dag. I öfrigt åberopar jag
hufvudsakligen min reservation, jemte det jag,
med kännedom af sakernas ställning i denna
fråga, förenar mig med Herrar Helsingius och
Winberg samt skulle, ehuru jag måste beklaga
det, anse numera det fall lyckligt, att i83o års
Författning blefve lagd till grund för beslutet
om bränvinsbrännings u[öfvande till nästa Riks¬
dag, dock med de af desse talare uppgifne mo-
dificalioner och de af mig föreslagne iakttagelser.
Jag har ej hyllat någon af de grundsatser, Ut¬
skotten antagit, och jag hyllar elem ej eller nu.
Man har här velat stadga, att bränvins-brän-
nings-rättighet bör vara en jordbrukets uteslu¬
tande tillhörighet. Ibland skälen har, ehuru
det i betänkandet icke influtit, likväl det före¬
kommit, att sådan rättighet genom nu gällande
bräpvinsbrännnings-för fattning blifvit erkänd,
$'qr- min del får jag förklara, att jag anser det
Den 4 J »I i i.
59
icke förhålla sig sålunda. Samma Kongl. För¬
fattning antyder rättighet, att vid vissa fabri¬
ker tillverka bränvin med större panna, än som
Står tillsammans med jordbrukarens bränvins-
bränning. Deraf slutar jag, att Rikets Ständer
icke erkänt den lära, att den näring, som kal¬
las husbehofs-bränvinsbränning, må vara en u-
teslutande rätt för någon del af nationen. På
grund af hvad jag har anfört, deltager jag med de
talare, som önskat återremiss af betänkandet.”
Hr Arnberg: Då jag icke med mitt namn
ökat antalet af reservanter emot detta betän¬
kande, som är producten af långvariga öfver-
läggningar, skulle det synas så, som jag hade
biträd t detsamma. Det är likväl ej så, ulan
jar har i nästan alla frågor, som der förekom¬
ma, tillhört minoriteten, och jag gillar betän¬
kandet hvarken till dess princip eller detailer.
Jag vill ej nu till besvarande upptaga Herr
Jjcmgenbergs yttrande; men då ärendet lill Ut¬
skotten återkommer, skall jag icke underlåta att
göra mina grundsatser gällande, så vidt jag för¬
mår. I öfrigt får jag förklara, att jag instäm¬
mer uti I-Jerrar Winbergs och Helsingi: åsigler,
anhållande jag cm återremiss.
Herr Andersson; ’JDå man jemför de mån¬
ga och vidlyftiga reservationerne, mot det i sig
sjelf korta betänkandet, kan man blifva frestad
alt tro, det bränvinet äger den naturliga egen¬
skapen, att sprida oro och oenighet, blott man
talar tom denna vara, utan att behöfva nalkas
den på närmare håll. Lika med de förenade
Utskotten är jag öfvertygacj. derom, att förhöjdt
Go
Den 4 Juli!.
pris oell förminskad tillgång å bränvin är af
behofvet påkailadt, oell af en hvar insedt; inen
det är i afseende på medlen, alt ernå detta
mål, som tankarne äro så olika. Jag tror det
derföre vara klokast och ändamålsenligast, alt
bibehålla i83o års bränvinsförordning med den
förändring:
i;o alt hränvinsbränningen inskränkes lill
4 månader på året, och
2:0 att skatten förökas till 8 sk. pr kanna
lillverkadt bränvin.
Med dessa få förändringar och det förtyd¬
ligande som Herr Halling uppgifvit, samt för
öfrigt kan finnas behöfligt, äger den gamla för¬
ordningen det stora företrädet, framför en ny,
alt hvarje bonde känner dess tillämpning, och
den bränneri-ägare, som, i förlitande på be¬
ståndet af den princip, sorn vid föregående
Riksdagar varit gällande i afseende på brän-
vinsredskapen, och i följd deraf förskaffat sig
ett dyrbart verk, må skyddas för en förlust,
som för mången kan blifva högst betydlig.
Om bränvin är ett ondt, som icke kan und¬
varas, så måste det likväl vara en fördel för
landet, att tillverkningen sker med den minsta
kostnad och förödelse af arbetskraft och natur-al¬
ster, som är möjlig samt det åslundade höga
priset ernås genom beskattning, men ej, på sätt
Utskotten föreslagit, åstadkommes genom till-
verknings-sältet.”
Herr Sahlin: ”Utan att upprepa de förr
anförda skäl till ogillande af Utskottens beslut,
får jag för närvarande, och då troligen intet
Den 4 Julii» G i
l>iiltre kan nu uppgöras, inskränka mig tili att
förena mig med de flere, som troligen föreslå
åter-upptagande af i S3o års Författning med ti¬
den inskränkt till 5 månader, och med utgö¬
rande af jemnt dubbel skatt mot den der va¬
rande tariff för 8 månader, hvaremot den der
fastställda skatt ä i sk. per kanna skulle upp¬
höra såsom mindre lämplig. På dessa grunder
begär jag återremiss.”
Herr Bääth: Jag beder, att få yttra mig
(ifver några omständigheter af förevarande be¬
tänkande. Deraf har jag inhämtat, att Utskot¬
ten ansett, hvad jag jemväl tror vara rätt,
bränvinsbrännings-rättigheten böra åtfölja jord¬
bruket, och ett maximum, grundadt på egen¬
domsvärdet, finnas för pannrymden. Men jag
bar icke af tariffen N:o i funnit något mini¬
mi värde föreslagit. Om Utskottens åsigt skul-
i le blifva gällande, och denna åsigt jemföres
med Kongl. Förordningen den i g December
1827, angående grunderne och villkoren för
hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller
andre lägenheter från hemman, skall bränvins-
brännings-rättigheten framdeles utsträckas ej
allenast till torpare, utan måhända äfven, ge¬
nom den föreslagne tillåtelsen att utarrendera
j denna rättighet, tili inhyseshjon. Författnin¬
gen stadgar, att en hemmansägare med så vid-
. sträckt ägo-område, att tre arbetsföra personer
kunna af ägornas behållne afkastning under¬
hållas samt en häst eller ett par dragoxar, a
å 3 kor och 5 å 6 får eller getter derå vin¬
ter- och sommar-födas, kallas besuten. Denne
6a
Den 4 Juli;.
besutne possessionat har rättighet, att från sin
ägorymd för evärdlig lid, afsöndra \ tunnland
odlingsbar, ej uppodlad mark. Denna afsön¬
drade mark utgör en del af hemmanets ägo¬
område och ingår i dess mantal. Häraf blir
en följd, att, om ej minimi-,värde utsattes, skola
tusendetals hemmansägare med lika många små
bränvinspannor uppstå, hvilket leder mig tili
den åsigt, att Utskotten bort bestämma ett mi¬
nimi värde å jord, hvarunder brännings-rätlig-
het ej må äga rum. Benämningen husbehofs¬
bränning förutsätter, att bränningen skall ske
för att erhålla bränvin åt hushållet och drank
åt kreaturen, oell. den spanmål, som dertill an¬
vändes, måste anses, såsom en öfverproduction
utöfver hvad till brödföda erfordras. Den hem¬
mansägare, hvilkens ägo-område ej är värd t
5oo R:dr, lärer hvar och en finna icke vara i
tillfälle, att på en så ringa jordvidd producera
så mycken säd, att densamma blifver ens fullt
tillräcklig för hushållets behof, än mindre lem¬
na r öfverskott. Rättigheten, att bränna brän¬
vin, anser jag vara en väckelse till misshus¬
hållning, och jag får derföre vid 7 §. i betän¬
kandet anmärka att, så vidt jordvärdet fages
till grund, ett minimum derå å 000 R;dr måt¬
te bestämmas, äfvensom alt den minsta pann-
ryind, sorn , får begagnas, må utsättas lill 20
kannors panna, emedan de mindre pannorne
åstadkomma snarare misshushållning än n}'tta.
Från detta minimivärde öfvergår jag till maxi¬
mivärdet. Den tanken har gjort sig gällande,
att, genom inskränkning i bränviiistillverkttin-
Den 4 juli i.
63
gen och deraf förminskad tillgång å denna va¬
ra, bereda minskning i consumlionen. Tankan
är i moraliskt och economiskt afseende riglig;
men, för alt ernå della mål, får man ej utsträc¬
ka maximum lill go, ulan på sin höjd lill 60
kannors panna. Bränningstiden bör ock ned-
sättas till 4, högst 5 månader af året, och af-
gifterne på maximi- och minimi-pannrymder-
ne, äfvensom desses mellangrader så beräknas,
alt Statens inkomster må fyllas lill det belopp,
den af bränvins-bevillningen äger påräkna. Skul¬
le dessa åsigler ej anses gällande och grundade
på redan Vunnen erfarenhet, får jag, med vid-
blifvande af min restriction, rörande mäxiini-
och minimi-belopp, biträda de talare,’ sora an¬
sett oss böia återgå till i83o års Förordning,
med ökad beskattning och minskad pannrymd.
I afseende å i3 §., har jag inhämtat, att Ut-
p skotten föreslaget en lnänningslid af 6 måna¬
der, samt alt hvar och en (ill bränvinsbrän-
ning berättigad skulle vara obetaget, antingen
han ville begagna hela eller halfva denna ter¬
min, eller den första eller sednare hälften der¬
af. Jag åter är af den mening, att det måste
vara den till hränvinsbränning berättigade o-
betaget att anmäla sig att få bränna ,1, 2 eller
3 månader af året, efter behag, blott med vil¬
kor, att han gifver sådant tillkänna vid man¬
talsskrifning och derföre skattar. Sedan jägna
yttrat mig öfver grunderne, i afseende på jorde¬
gendomsvärdet, öfvergår jag till en motsatt åsigt.
Bränvinsbränning, med min restriction, inskränkt
* till pannrymd af 20 kannor, såsom minimu m
64
Pen 4 Julii.
och Co kannor, såsom maximum, tror jag böra
blifva fri lor hvarje jordägare, ehvad lian äger
större eller mindre jordvärde, endast med vil¬
kor, att han betalar afgift för det kannlal, iian
angifven På det att Slaten må vara säker att
få sitt, finner jag det vara angeläget, att af-
giften betalas vid anmälan till bränvinsbrän-
ning, enär bränvinsbrännaren måhända, vid be¬
talningstid framdeles saknar tillgångar. Der¬
näst har jag fästat min uppmärksamhet vid be¬
tänkandets 17 §. hvaruti Utskotten tillstyrka,
att den hittills lofgifne transpoi Irättigheten äf¬
ven hädanefter ir>å fortfara, dock med vilkor,
att innehafvare af bränvinsbrännings-rätlighet,
då han densamma på annan person öfverlåter,
jemväl skall ansvara för de öfverträdelser emot
1'örfattningarne om bränvinsbränningen, som af
en sådan person kunna begås. Detta vilkor
har varit ovänladt. Jag har sökt, att finna
någon grund för detta stadgande, men bar ej
kunnat vägleda mig dertill genom mina kun¬
skaper om lagen, hvars bud jag trott mig bö¬
ra taga till rättelse, men hvilka Utskotten här
icke synas hafva följt. Sjelfva öfverlåtelsen an¬
ser jag vara skadlig och origlig. Jag tillstyr¬
ker, att den, sorn bar bränvinsbrännings-rät¬
lighet, men ej vill sjelf sig deraf begagna, bör
ej äga att densamma på annan öfverlåta. Ett
sådant tillstyrkande ingrediera!- i afsigten att
inskränka bränvins-bränningen. Jemväl af-
styrker jag på det högsta, alt, på sätt Utskot¬
ten föreslagit, arrendatorns försummelse må
drabba jordägaren. Uti 18 §. lofva Utskotten,
att framdeles inkomma med förslag till regie-
Den 4 Ju lii.
65
mentariska föreskrifter om bränvins-bränningens
utöfning. Jag hade dock trott det hafva varit
nödvändigt, att detta förslag åtföjlt betänkan¬
det. Tilläfventyrs hade berörde förslag inne¬
fattat motiverne till det i 17 §. uttryckta nya
lagstadgande. Det regleinentariska i denna frå¬
ga står i så nära sammanhang . med principer-
ne, att man med skäl väntat förslaget i först¬
nämnde afseende i bredd med betänkandet,
särdeles som möjlig förändring af de reglemen-
ta riska föreskrifterne skall fördröja beslutet.
Måhända blifver äfven förslaget till dessa före¬
skrifter discuteradt och återremitteradt. Den
långa, häraf följande uppskofstiden hade und¬
vikits, om samma förslag inkommit. På alla
dessa skäl anhåller jag om återremiss.
Harr Ft 'ies: ”Enär förenade Bevillnings-
och Economie-Utskotten ansett bränvins-brän-
t nings-rättigheten, såsom en jordbrukets förmån¬
liga tillhörighet, böra uteslutande åtfölja jord
på landet .och i städerne, har i tillämpning
deraf blifvit tillstyrkt, att bränvinsbränning ic¬
ke må såsom fabriks-näring bedrifvas; och som
de sammansatte, eller konstbränneri-redskapen,
åstadkomma en för högt drifven production
och öfverflödig tillgång på bränvin, som be¬
främjar fylleri-lasten, samt i betraktande af att
bränvins-bränningen, sådan den nu bedrifves,
kan, utan afsaknad för jordbruket, tåla inskränk¬
ning, har Utskotten föreslagit: att endast enkel
redskap må få begagnas, och, för besparing af
bränsle, endast mäskvärmare utan rectifications-
Borg. St. Pr. vid Riksd. jS34• IF. $
/
66 D e n 4 J111 i i.
apparat. Harvid har, lill undanrödjande af
allt underslef i afseende på redskapens con-
slruclion, blifvit bestämdt: hurudan panna och
apparat skulle vara tillåten, ni. ni., samt en
92 kannors panna stadgad såsom maximum,
som af jordägare på en bohlstad eller egen-
xloin, som nyttjas under eget bruk, må begag¬
nas; och att pannerymden skulle bestämmas
efter innevarande års taxeringsvärde och efter
den i i83o års förordning intagne tariff. Du
mäskvärmare nyttjas, skulle |:del af pannerym¬
den afräknas, &c. &c.; men Utskotten föreslå
deremot, att för egendom af 22,5oo R:dr och
deröfver, måtte, utan förmiskning i pannerym¬
den, få begagnas en panna om 90 kannor, jem¬
te mäskvärmare, hvilken förmån äfven borde i
proportion tillkomma egen om i värde öfver
i,5oo R:dr och intet förstnämnde belopp. Ti¬
den inskränkes till 6 månader, räknad från d.
j November till April månads slut, med rät¬
tighet för en hvar, att vid mantals-skrifningen
uppgifva, om hel eller half termin vill begag¬
nas, hvarefter uppgiften också skulle beräknas.
Bevillnings-afgifterne eller skatten härföre, upp¬
gjord enligt särskild tariff efter 8 sk. för till
och med 16 kannors pannrymd , oell så
vidare med ökning i vissa grader af 2, 3 till
4 sk., uppgående till 3 R:dr 28 sk. per kanna
för en 90 kannors panna, och för en dito med
mäskvärmare till 5 R:dr 22 sk. pet kanna.”
”Utaf de mångå och stridiga reservationer,
sorn åtföljt betänkandet, ses nogsamt, luiru svårt
det torde blifva att förena sig om ett, i både
Den 4 Junii. 67
economiskt och moraliskt* afseende rättsenligt,
och för landet hälsosamt beslut i ämnet. Jord¬
brukets visserligen icke åldriga rätt till bränvins-
bränningen, synes likväl nu likasom häfdvun¬
nen, och lärer icke kunna skiljas derifrån, in¬
nan ett bättre eller lika förmonligt användande
af dess producter, finnér sin räkning på annan
väg. Kanske är den tiden icke så aflägsen —
ännu är den åtminstone icke inne. Den satts,
ehuru måhända den rättaste, alt låta bränvins-
bränningen fritt få behandlas i stad eller på
landet såsom en fabriksnäring, låter svårligen
förena sig med husbehofs-bränningen, och må¬
ste derföre, beklagligen nog, åsidosättas för att
lugna och jemnka de stridiga intressen, sorn
häruti velat göra sig gällande. Stats-cassans
behof af en inkomstskälla, sådan som denna er¬
bjuder, kan deremot icke förbises, och hvad då
annat göra, än söka genom en hög skatt å til¬
låten husbehofsbränning minska productionen
och fördyra varan samt på försök antaga detta
såsom medel till folkets moraliska förbättring,,
ehuru jag, lika med en värd reservant i Ut¬
skotten, alltid vidblifver den öfvertygelsen, att
den fria husbehofsbränningen i hvarje koja me¬
ra leder ifrån än till det åsyftade målet. Jag
säger pä försök, ty jag förmår icke dölja den
lika säkra öfvertygelse jag hyser, att på sätt
den Kongl. Propositionen upptagits och be¬
handlats, Rikets Höglofl. Ständer svårligen, med
allt sitt sträfvande, lärer komma målet närma¬
re, än att, törhända snart nog, en hufvudsaklig
förändring och omstöpning af deras arbete i
denna väg blir i högsta måtto nödvändig.”
66
Den 4 Juliu
”Dii jag derföre nu går att i ödmjukhet
framställa mina enskilde usigter och förslag i
ämnet, nödgas jag på ofvannämnde grunder för¬
utsätta husbehofs-bränvinsbränningen, såsom den
i närvarande sakernes skick antagligaste prin¬
cip, och önskade, lika med förenade Utskotten
1:0 ”Att den måtte få utöfvas 6 månader
af året, nämligen: Januarii, Februarii, Martii,
April, November och December; men deremot:”
2:0 ”Att alla hittills kända apparater finge
begagnas, dock emot skatt, som motsvarade den
möjliga högsta tillverkning för angifne tiden,
och denna bestämd efter en gifven tariff. Skat¬
ten från t sk. till och med \ sk. för tillverkad
kanna, i progressiv ordning uppgjord från 12
till 90 kannors pannrymd. Allt enligt nedan¬
stående tariff, N:o 2.”
3:o ”Att jordägare i städer och på landet
endast må vara berättigade lill bränvinsbrän-
ning, enär deras jordvärde uppgår till 5oo R:dr,
och alt alldeles ingen öfverlåtelse eller trans¬
port från en till annan af deras rättigheter
måtte varda tillåten.”
4:o ”Alt, som 90 kannors pannrymd skul¬
le förblifva maximum, hvarföre jordägare få
bränna, så skulle också å ett mantal, om än
bebodt af aldrig så många jordägare, och hvil¬
ka, efter nu gällande författning, för sine min¬
dre jordvärden äga nyttja 16 å 20 kannors
pannrymd, och således, på i mångå delar kluf-
ne hemman, sammanlagdt ofta äga flere hun¬
drade kannors pannrymd, ickej hädanefter få
begagnas större, än sammanlagdt 90 kannors
Den 4 Jnlii-
69
pannrymd, den de ägde att vid mantalsskrif¬
ningen sig emellan fördela, så vida de icke å-
sämjdes att i ett eller flere mindre verk förde¬
la pannrymds-kannelalet.’'
5:o ”För städerne, hvars jord nu mera är
graderad och i hemmantal lagd, skulle enahan¬
da princip gälla, eller hemmantal ligga till
grund. Det skulle således endast i dessa tvän-
ne ofvannämnde afseenden vara rnedgifvet, alt
transport eller öfverlåtelse af brännings-rätlig-
het kunde få äga rum.”
6:0 "Några undantag eller friheter, till för¬
mon för den ena eller andra näringen, skulle
aldrig i nåder beviljas.”
7:0 ”Krognäring, med bränvins-minutering,
uti högsta grad inskränkas, så i Stockholm, som
öfrige städer och på landel; samt slutligen”
8:0 ”Kongl. Majit i öfrigt äga rätt, att, när
landets väl det fordrade, inskränka bränningen
för längre eller kortare tid, och för den ena el¬
ler andra provinccn, allt efter omständigheterue.”
”Dessa i korthet framställde äsigter, hvar¬
till jag tager mig friheten vidfoga en tariff på
progressiva skatter, anhåller, jag jemte återre-
iniss af Utskottens betänkande, måtte få åtfölja
expeditionen från Uögtärade Ståndet och hop¬
pas jag blifva i tillfälle att i förenade Utskot¬
ten närmare få utvecka moliverne derföre.”
”Tariffen N:o 1, som bestämmer jordvärde,
hvarefter får brännas med viss pannrymd, må
förblifva oförändrad, endast att 5oo R:dr blir
bestämdt såsom minimum.”
TARIFF N:o 2 å föreslagen Skatt efter Tillverknings-Qvantum.
70
Den 4 Ju lii.
Skatt på 6 måna¬
der med dubbel re-
ctificator eller pi-
storiskt verk å 100
pct:s förhöjning.
|
* S | ^ S- II <° |
|
Giro -tO Ci - «0 cO
J- - M i1 M (O
"O
|
Skatt på 6 måna¬
der med enkel re-
ctificator eller pan¬
na å 5o proc;s för¬
höjning.
|
- c
- co cs co vr 0
|
o 0.0 0 C0‘O v^j-co
bl - CN CS VJ-IO 10
tfj
|
Skatt på 6 måna¬
der med frihet att
begagna mäskvär-
mare.
|
j cn ^<0*0 C vr xr
02 ^ cs 01 01 cs
|
u 0 00 OOO O
- - - CO CO CO
pä
|
|
■4 1 1 II 1 1 1
*H ICJ-< !<JM l<f « HIPJ O O
<C$ 'Vi 'Vi 'Vi ^ -3 -73
cn
C5
"tö 0 P. P ° ?. ®
qj -O ~6 bi bj "C bi bj
-3
|
Antages tillverka på
6 mån. el. i56 dagar
å 26 dagar per mån.
|
e. ® « a to m o »
•• to « OifltO h
« ^fto C^OO O) 01- (1
|
!
|
SP ® ,9 0 0 0 ° 0
g bs bi -b’ -b’ ■b "b bi
c/>
|
Antages att till¬
verka på dag.
|
r. v-ro ^
|
|
o 0 0 c 0 0 0
rr b ~ bj -b* -b bj "b
|
Pannerymd. 1 j 05 ^ S ^ 0 ^
J /W*- — C9«C*<5eOCO v-r V-t-
'■o
OJ
d £
-r 9. P p p. 0 0
"* 0 '*■*’ J O .. kJ """o r"w
|
I I I r j I «
01 [ v L-vrO CO n CO vy-o O RtO o
co 00 Cleo »3-00 o co r^co eo co vy.
" " " « MtO [ 'CO Oi O
£>• Ci^G
|
lO CN v— i
|
or I
|
|
CO
|
CN 1
|
cs |
|
1 « 1 1
|
^ lo co Ci ['OO co lo rv. o vy- o o
CO CO Ci O co LO OOM o o 00
p-i n H - LO LO CO [' L
~ CN CjO O
|
vg- | |
|
i I
|
1 1
|
CN V^-CO CO
|
Cl 1 |
|
» 1
|
1 - 1 1
|
- co co ID
|
- -
|
L^GC
|
O CO O
|
vrvr^^D
|
Ci 0
|
>- CO
|
Oi — ci
|
|
|
- CO co
|
I I I II I I I I I
OOOciOOOO Vf OOOO
rO"0'^3^c8 03rOl03'0^c9rOÖ3'TJ'^3
po o 0000000000
*TJ ~6 "Ö T3 03 T3 'b* 03 "b* T3 45 nS 03
CO vr o Cico vj-o 00 co o co co o
e» O CO Cl - CO CiOLOCO d - vy
co ^o-lo 10 r^—v^-co o co co.co «
— ~ — o 01 eivy- yy-vej-LO CO
O O
|
0
|
O O
|
O O
|
0
|
0
|
0
|
0
|
0
|
0
|
rq od *
|
"0
|
-a od od od
|
od
|
od
|
od
|
od
|
H3
|
od
|
riN Ci 0
|
-0
|
vf ^0 CO
|
^0
|
0
|
Cl
|
|
0
|
|
|
0
|
1-< t—
|
|
cs co co co ^r
|
0 0
|
O
|
0 0
|
0 0
|
c
|
0
|
0
|
0
|
O
|
0
|
od -0 1
|
vO
|
Od Od
|
ro od
|
od
|
Od
|
Od
|
od
|
od od
|
co 00 O LO O O OlOO - -
vy-vy-LO 10 co co t~v ['•CO co co CO Ci
72
Den 4 Ju lii.
Observeras: 1:0 Till alla enkla pannor, skulle
mäsk värmare, utan all särskild
skatt derföre, vara tillåten alt
hegagna.
2:0 Pannornas dimension skulle blif¬
va på sätt 6 §. i Utskottens be¬
tänkande angifver.
3:o Ifyllnings-lucka på bröstet skul¬
le alltid vara tillåten, men uti
intet fall på halten till enkla
pannorna.
4:o Förhöjningen i skatt till 5o pro¬
cent för enkel och 100 procent
för dubbel apparat, torde möj¬
ligen kunna ökas för pannor
till och med 5o kannors rymd.
5:o Enär, enligt i83a års förslager,
funnits i4g,4o4 stycken pannor
i gång på landet och q44 sb
dito i städerne, och deras skatt
i uppbörden gjort circa 43o,ooo
R:dr, så utgör, med samma pan-
nerymder, den nu föreslagna
beskattningen, provisionel! be¬
räknad, minst 3 gånger så myc¬
ket; men då man skäligen bör
kunna antaga, att ett större an¬
tal pannor af till och med 20
■C kannor, äfvensom de emellan
y5 och go kannors rymd, kom¬
ma att försvinna, så torde lik¬
väl qvarstå ett antal, som upp-
*
Den 4 Julii.
bära circa dubbelt eller om¬
kring 800,000 R:dr skatt och
hvilka kunna anses tillräckligt
loise landet nied sitt bränvins-
behof, och derjemte hålla po-
tatoes, säd och bränvin uti pro-
porlionerliga priser.”
Herr J^alleij’. ”Mig synes, som Högloflige
Utskotten med sitt betänkande velat gynna brän-
vinsbränningen med små pannor, hvilken åsigt
jag lemnar i sitt värde, men ej kan dela. Att
Högloft. Utskotten uti sitt förslag till beskatt¬
ningen så alldeles förbisett billiga grunder lör
brännings-rättigheten, som nu skett, är högst
förvånande att finna, då densamma utgår på
att afgiften för bränningen med större enkla
pannor skall uppgå till omkring 4 sk. banco
för producerad kanna och de mindre med en¬
dast några runstycken, som, enligt tariffen, vi¬
sar sig vara händelsen, är en princip, som jag
för min del ej kan gilla; ty om, till exempel,
3o personer sammansätta sig, att för sitt behof
bränna med en go kannors panna med mäsk-
värmare, så måste de betala 786 R:dr 43 sk*
eller något öfver 24 R:dr hvardera, men om
samma personer bränna särskildt med hvar sin
20 kannors panna äfven med mäskvärmare, så
betala de endast 15o R:dr eller 5 R:dr hvar¬
dera, då de likväl bränna med ett sammanräk¬
nat pannerum af 600 kannor, med hvilka de
otvifvelaktigt på lika lid kunna afverka 5 gån¬
ger så mycket bränvin, sorn med en go kan¬
74
D c 11 4 Julli.
nors panna,- hvaraf man skulle kunna få anled¬
ning tro, att llöglofl. Utskotten velat uppmun¬
tra bränvins-productionen, endast den kan ske
med de små pannorna. Jag anser productions-
eller pannerymds-afgiften bora vara lika försmå
och stora pannor med lika apparater, på det att
flere personer, i synnerhet livad städerne vid¬
kommer, må få anledning, att sammansätta sig
om en större panna framföre att begagna flere
små, hvilka sednare medförande flere för väl
kända förderfligheter och vådor. För öfrigt
instämmer jag uti den åsigt Herr Halling uti
sin reservation emot betänkandet uttalat och
yrkar, så väl i anledning deraf, sorn hvad jag
nu anfört, ålerremiss af betänkandet, med an¬
hållan att dessa mina anmärkningar måtte få
åtfölja återremissend
Herr Machel', Jag får förklara, alt jag ej
tillhörde deni, som, då frågan första gången bos
Slåndet förevar, hyllade radicala åsigter, ej el¬
ler dem, som nu önska, att man bör i denna
fråga stå qvar på den gamla punkten. Med o-
gillande af Utskottens förslag, instämmer jag uti
Herr Stedts afgifne reservation, dock med nå¬
gra anmärkningar. Denne reservant föreslår 6
månaders bränningstid; jag anser 4 månader
vara den högsta, som må tillåtas. Han tillstyr¬
ker jemväl, att 1835 års taxeringsvärde å jord¬
egendomar må blifva grund för rättigheten alt
bränna bränvin, hvarigenom lian vill förekom¬
ma förmodade olägenheter deraf, att r834 ',rs
taxeringsvärde följes. I denna del tror jag, alt
Den 4 Julii.
hvad sorn finnes räLt på eli håll, skall finnas
vara oriktigt på ett annat. Herr Stedt har vi¬
dare förklarat, alt han anser 200 eller 1 5o R:dr
utgöra ett tillräckligt minimum för jordens vär¬
de, i afseende på rättigheten, att bränna brän¬
vin. Jag åter tror detta vara för lågt och böra
förhöjas; äfvensom jag, i afseende på rättighet,
att begagna den högsta tillåtna pannrymd, den
af go kannor, anser jordvärdet af i5,ooo R;dr
nog lågt, utan böra höjas till 30,000 ll:dr. I
öfrigt instämmer jag med Herr Stedt.
Herr Hohn: ”Hvad sjelfva behandlingen af
målet beträffar, instämmer jag för min del med
reservanterne inom Utskotten, Hr Prosten Lig¬
nell och Herr Landshöfdingen von Hohenhau¬
sen, som ansett, den förre, att bränvins-brän-
nings-frågan bordt behandlas af Utskotten hvar
för sig och ej sammansatta, nemligen den eco-
nomiska delen eller grunderne för bränvins-
tillverkningsrätligheten med hvad härtill hörer,
af allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet
och sedermera beskattnings-frågau af Bevillnings¬
utskottet, samt den sednare eller Herr von Ho¬
henhausen, att förslag till författning i sin hel¬
het bordt lill Ständerne öfverlemnas. Om den¬
na method blifvit följd, hade onödige omvägar,
ouödig tidsutdrägt och onödigt talande pro et
contra kunnat till en stor del undvikas; och
som jag förmodar, alt betänkandet blifver åter-
remitteradt, vill jag' hafva uttryckt min öfver¬
tygelse, att det sätt, hvarpå Utskotten förfarit,
är stridande emot Grundlagen, emedan Bevill-
76
Den 4 Julli.
nings-Ulskoltet icke liar något alt skaffa med
grunderne för bränvinsbrännings-rättigheten och
Econoinie-Utskottet ej något med beskaltnings-
frågan, samt att Utskotten, efter erhållen åter-
remiss, böra förfara i enlighet med ofvannämn-
de reservations mening, synnerligast den af Herr
von Hohenhausen yttrade.”
I afseende på liufvudfrågan fortfor Herr
Holm: ”Jag kan icke annat, än erkänna riktig¬
heten af den utaf Utskotten antagne satts, att
ymnig tillgång på bränvin, i förening med lågt
pris derå, bidrager lill ett omättligt och skad¬
ligt förtärande af denna vara; men jag kan, för
min del, och så vidt jag kunnat göra mig reda
för ämnet, icke i allo godkänna det sätt, hvar¬
på Utskottet velat tillvägabringa delta resultat.
Mina åsigter ävo i korthet följande och öfver¬
ensstämma i det närmaste med de af Herr Hal¬
ling i dess reservation uttryckte, nämligen:
1:0 Att bränvinstillverknings-rätligheten u-
teslutande åtföljer jord.
a;o Alt 3oo R:dr banco jordvärde må an¬
tagas såsom det minsta, för hvilket bränvins-
Lränning får verkställas, med bibehållande af
den uti nu gällande bränvins-författnings 3 §.
intagne tariff.
3;o Att bränvinsbränning må verkställas
med hvad slags redskap som häldst, enkel eller
sammansatt, med iakttagande endast deraf, att
högsta pannrymden ej får öfverstiga nillio kan-
»»
lior.
4:o ”Alt branningstiden inskränkes till sex
Den 4 J u 1 i i.
11
månader af arel, nemligen frun November ma¬
nuds början lill Martil månads slut, Konungen
obetagit, att efter sig företeende omständigheter
af befarad eller redan inträffad missväxt in¬
skränka äfven denna tid.”
5:o ”Att hvar och en, som anmäler sig till
bränvinsbränning, bör afgifva bestämd oell spe¬
cifik skriftlig uppsatts å den redskap han ernar
begagna, enkel eller sammansatt, efter de for-
mulaire, som för sådant ändamål böra kunna
uppgöras. Desse slu iftlige anmälanden böra bos
härads-skrifvaren eller kronofogden förvaras oell
bör bränvinsredsskapens beskaffenhet i korthet
upptagas i debetsedeln.”
6:o ”Att beskattningen utgöres genom be¬
nom bevillning till Staten efter det kannlal af
brännvin, som anses kunna tillverkas med hvar¬
je slag och storlek af redskap i öfverensstäm¬
melse med deröfver upprättad tariff, hvilken
bevillning bör bestämmas lill minst 4 sk. b:co.”
o ”Att öfverlåtelse af bran vinstill verknings-
rättigheten icke må ega rum.”
8;o ”Att en hvar må äga att för en kor¬
tare tid af minst en månad idka bränvinsbrän-
ning emot erläggande af bevillning derefter,
hvilket observeras uti den skriftliga anmälan
och i debetsedeln.’-’
g:o ”Att öfverträdelser af bränvins-förord-
ningen i hvilken omständighet som liäldst ovil¬
korligen medför förlust af redskapen och äf¬
ventyr af böter, enligt stadgandet i nu gällan¬
de bränvins-förordning. Redskapens vid offent¬
7»
Den 4 Julii.
lig försäljning utrönta värde, och boderne till¬
faller Lill ’ Kronan och ? till angifvaren; oeh
10:0 ;’Att en hvar må angifva och anställa
Stal emot öfverträdelse!’ af författningen samt
att kronobetjeningen hör få sig a lagd t, att, vid
ansvar, lemna den handräckning, sorn af angif¬
varen äskas.”
”Mötiverne till desse mina åsigter äro i
korthet följande: att bränvinssupandet hvarken
kan eller bör hämmas uteslutande genom ona¬
turliga baud på denna för jordbrukaren och
induslri-idkaren naturliga näringsgren, utan ge¬
nom en närmare spridd moralisk och intellec-
tuel bildning; att det är lika orimligt, att stad¬
ga, det man icke ma få vid bränvinsbränning
nyttja en apparat, sorn har till följd besparing
i ved och arbetskostnad samt förökad förädling
af råämnet, derföre att denna varuförädling der¬
igenom ökas, som att förordna, det fabrikerna
ej skulle få begagna sig af ångmachiner och
andra konstens uppfinningar, emedan flere ar¬
betsföra händer derigenom sakna sysselsättning,
och synes mig en lagstifning af sådan art sna¬
rare tillhöra det i5:de än det in:de seklet:
alt jag anser 3oo Riksdalers jordvärde vara det
minsta, som medför bränvinsbrännings-rättig-
het, på det att icke hvarje koja må förvandlas
till bränneri och emedan jag anser den så kal¬
lade husbehofsbränningen, sorn icke lärer kun¬
na för det närvarande borttagas, vara i flere
hänseenden den mäst skadliga; att inskränk¬
ning i brännings-tiden är till. fylleriets härn-
Den 4 Julii.
79
mande det mäst naturliga och tjenliga medel
och som torde möta minsta motstånd; att skrift¬
lig anmälan torde vara en både nyttig och nö¬
dig controll: alt beskattning efter lill verknings—
beloppet är den mäst naturliga samt lättast att
controlera: att förbud mot öfverlåtelse afbrän-
vins-till verknings-rätlighelen är en naturlig följd
af denna rättighets beskaffenhet alt. tillhöra jor¬
den samt alt utsträckning af rättigheten att an¬
gifva och åtala förseelser emot bränvinsförord-
ningen elter min öfvertygelse är nödvändig lill
förekommande af missbruk och mannamon.”
Herr Ståld instämde med Herr Holm.
Herr Levin.’. ”De sammansatta Utskotten
hafva i 3 §. antagit den allmänt rådande me¬
ningen, ”att genom tillgång på bränvin i före¬
ning med lågt pris derå, bidrager till ett o-
måtlligt och skadligt förtärande af denna vara/’
likasom Utskotten funnit, ”alt åtgärder voro
nödige till fördyrande af bränvinet samt för¬
minskning derpå; och gillar äfven jag alla des¬
sa åsigter, men kan deremot icke godkänna prin¬
cipen för bränvins-brännings-rälten, eller att
samma förmon skulle vara ett monopolium, u-
teslulantle hörande till jordbruket, emedan det
synes mig ostridigt klart, att samhällsrättighe-
terne våldföras om man förhindrar en icke jordä¬
gare, att Lill sin bästa förmon förändra eller
förädla en inköpt vara, äfven om frågan vore
bränna bränvin af inköpt säd. Ingen kan lif-
ligare önska, att kraftiga medel användas för
fylleriets hämmande än jag, men dessa medel
So
I)« n 4 J u I i i.
få icke vara onaturlige och rätlsvidrige, icke
gynna den ena och förnärma den andra, hvar¬
före, då dessa brister vidlåda Utskottens huf-
vudgrundsatts, iag icke kan annat än ogilla den¬
samma såsom äfven vid tillämpningen stridan¬
de mot all rättvisa, då den berättigar en jord¬
ägare bränna så mycket han förmår med in¬
köpt säd, som åter är förbjudet för alla andra.
Jag hoppas att Utskotten efter återremissen,
hvilken jag förutser inträffar, behagade etablera
fördomsfriare och tidsenligare principer om en
lollig hushållsgren, som icke, utan att förnär¬
ma samhällsrättigheterne, uteslutande kan till¬
erkännas en särskild medborgare-class.
Med tillämpning af Utskottens grundprin¬
cip i 3 §. hafva de uti den 4;de §• afstyrkt,
att bran vins-bränningen må såsom fabriks-nä-
ling bedrifvas. Då jag förut förklarat mig an¬
se alla monopolier för en viss medborgare-class
orättvis, stridande mot lag och förnuft samt
föranledande billig klagan, ogillar jag för min
del äfven Utskottens afslag i ofvanberörde af¬
seende, emedan jag tror, att bränvins-brännin-
gen bör betraktas såsom en allmän hushålls- och
näringsgren, samt vara fri för alla som derföre
erlägga stadgade afgifter, hvilkas höga belopp i
förening med nödige föreskrifter i afseende å
tiden för tillverkningen till productionens för¬
minskande, efter all anledning skall verka till
varans stigande i pris, och derigenom den mo¬
raliska afsigten med förändringen af nu gällan¬
de bränvins-förordningen säkrast uppnås, utan
Den 4 Juln¬
att någon medborgares rätt kommer att förnär¬
mas. Till följd af desse åsigllr kan jag icke
förena mig med dem, sorn tro, att icke med
de små pannorne bränvin kan tillverkas lika fa-
briksmässigt, som med de större, utan tvärtom
befarar, att örn å de sina till så kallad husbe-
hofs-bränning begagnade pannor, påläggas min¬
dre afgift, än å de större, samt bränvins-priset
stiger, skall den lockande vinsten föranleda, att
mångfaldiga små brännerier uppkomma, hvilka
tillverka betydligt mer än de fruktade fabriks-
inrätlningarne.”
”Såsom följd af hufvudprincipen, hafva
Utskotten tillstyrkt upphörande af de samman¬
satte eller konsLbrt&jnerierna. I en tid då upp¬
lysningen synes fortgå inom alla medborgare-
classer, då goda och nyttiga uppfinningar hyl¬
las af nationen, då hvar och en vill antaga nya
godkända arbetsmethoder i alla hushålls och
näringsgrenar, var det oväntadt finna inom de
sammansatte Utskotten majoritet för det förslag
5 §- upptager; och jag måste beklaga, alt in-
teresset för en särskild roedborgare-class kunnat
föranleda till ett onaturligt och mot den en¬
klaste urskiljning stridande förslag, hvarigenom
man likasom vill antyda, att ail industrilust
och uppfinnings-förmåga skall inom nationen
förqväfvas i en loflig hushållsgren, dertill brän-
vins-bränningen åtminstone får räknas. Jag ha¬
de ej trott, att någon skulle vilja förhindra den
andra att med minsta kostnad och tid tillver¬
ka en vara; och jag kan derföre aldrig annat
Bors,. St, Pr. viel Riksd. 1834' PV.% 6
Den 4 Ju lii.
än på det högs&t ogilla Utskottets förslag, som
jag för min del helt och hållet afslyrker, då
det med förbudet åsyftade ändamål kan vinnas
på ett naturligare och enklare sätt nämligen
genom hög beskattning, lämpad efter tillverk¬
ningen eller det hastigare och fördelaktigare re¬
sultat man dervid erhåller med olika red¬
skap.”
”Angående Utskottens förslag i G §. rö¬
rande hattens storlek mot pannan samt förhud
emot ifyliningslucka, så förenar jag mig med
hvad Herr Stedt i desse omständigheter anfort
i sin reservation.”
vUli 9 §. hafva Utskotten, lill undvikan¬
de af förändringar med hittills begagnade enkla
bräfiviils-brännings-redskapen föreslagit: att pan-
rymden skall bestämmas efter tariffen i i83o
års Förordning om bränvins-bränningen. Jag
har trott det skulle jemväl vara ett medel alt
förminska bränvins-produclionen, och dermed
åstadkomma ett högre pris på varan, 0111 för¬
ändring verkställdes med jordvärdet, så att det¬
samma erfordrades högre jemnförelsevis mot pan-
rymden än i83o års Förordning bestämmer.
Då hämmandet af det omåttliga bruket af brän¬
vin, är ett ändamål, som har inflytande på na¬
tionens välmåga, förmodade jag, att någon en¬
skilds uppoffring att förändra nuvarande brän-
vins-redskap borde anses obetydlig emot den
af nationen önskade afsigten med restrictioner
vid bränvins-tillverkningen; och då denna å-
sigt äfven gjort sig gällande inora afdelningen,
Den 4 Juiii.
83
som först behandlat frågan, äger jag större an¬
ledning vidhålla min i ämnet afgifne motion,
rörande taxeringsvärdet å jorden, hvarföre brän-
vins-bränningen vill utöfvas, hvarjemte jag an¬
ser, att något minimivärde bör finnas å jorden,
hvarföre bränvins-brännings-i ättigheten vill be¬
gagnas, emedan nu en och hvar sorn har jord,
värderad till 5o R:dr, eller mindre, kan få gag¬
na en 20 kannors panna, ehuru det tyckes na¬
turligt att, om husbehofs-brännings-principen
hlifver den enda rådande, en ägare till jord af
så obetydligt värde, icke kan utöfver sitt bröd-
behof hafva något att till bränvin afverka. Jag
hemställer derföre, att intilldess en friare och
naturligare åsigt om rättigheten att tillverka brän¬
vin antages, ingen inå vara berättigad begagna
så kallade husbehofs-bränningsrättigheten, hvars
jord ej är taxerad till minst 5oo R:d*r, uti hvil¬
ket värde modification må hända bör äga rum
för de norra orterne, der hemmansdelarne lä¬
ra vara i allmänhet små och obetydlige i
värde."
"Förslaget in §., att taxerings-commitéen
skall bestämma skilnaden emellan nödige och
öfverflöd ige byggnader på en egendom, anser
jag föranleda till obehaglige strider emellan ä-
garen och commiteen samt emellan dess leda¬
möter inbördes, emedan omdömet kan vara så
olika om en byggnad är nödig eller icke. Jag
anser föreskriften i 3 §. af i83o års Förordning
lämpligare, samt föreslår att deruti antagne
grundsatser må blifva gällande, så länge bräll-
84
Den 4 J111 i '•
vins-bränningen anses såsom en jordbruket åt¬
följande förmon; likväl har jag ej emot att å-
byggnadernes varde ej beräknas i egendomens,
hvarföre brännas må till högre belopp än ’:del
af sjelfva jordvärdet/’
”Att inskränka tiden för brån vins-brännin¬
gen är ett verksamt medel, minskar varan och
förthy fördyrar densamma, har Utskotten er¬
känt i 13 §■, men jag tror ändamålet icke full¬
komligt vinnes, om bränningen får utöfvas i 6
månader, då redan nu, med få undantag, icke
brännes utöfvci 7 å 8 månader, hvarföre jag,
lika med liera andra, anser lämpligast att \
månader bestämmes, hvarunder brånvinsbehof-
vet kan tillverkas; och tror jag, att ingen jord¬
brukare skall genom denna tidnedsättning be¬
höfva minska sin ladugård, enär dranktillgun-
gen får begagnas största nelen af året kreatu¬
ren hållas inne. Jag får derjemte anmärka, alt,
ehuru Utskotten föreslagit, att man äger rätt
anmäla sig till bränning för halfva tillåtna ti¬
den, anser jag dock en mindre eller en månads
bränntid bör medgifVas, emedan troligen gan¬
ska manga, som allenast vilja utöfva brännin¬
gen till verkligt husbehof, under denna tid kan
tillverka hvad för året larfvas, hvarföre det vo¬
re obilligt betunga någon med skatt för längre
tid an han behöfver bränna, hvaraf följden sä¬
kert blef, att lian tvingades forcera tillverknin¬
gen utöfver sitt husbehof.”
”Vidkommande beskattningen för bränvius-
biäuuingeu, gillar jag afskaffa udel af bevillning
Den 4 Julii.
85
för jord värdet, men kail deremot icke godkän¬
na den i i4 §• föreslagna beskatlnings-metho-
den jemLe beloppet, emedan jag anser att, om
något ändamål med förändringen vill vinnas,
bör afgilten böjas och beräknas ieke efter red¬
skapen, utan efter tillverkningen, såsom den na¬
turligaste, enklaste och rättvisaste melhoden,
liäldst det tyckes mig-tydligt, att all vartiför-
ädling bör utgå i nion af productionen och den
förmon producenten jemnförelsevis dermed åt¬
njuter; och kan jag således icke upptäcka rin¬
gaste anledning derföre, att den bör njuta lin¬
drigare afgift, sorn bränner 100 kannor brän¬
vin med en 16 kannors panna, än den, som
tillverkar samma qvantum med en panna om
60 kannor. Herr Stedt har i sin reservation,
(pag. 31), äfven framlagt ett exempel på 0-
lämpligheten af Utskottens förslag till beskatt¬
ning, till hvilket jag icke kan upptäcka någon
princip eller rättsgrund; och då rättvisan for¬
drar, alt hvarje beskattning, synnerligast den
indirecta, bör vara lika för alla, och detta vid
bränvinsbränningen icke, efter mitt omdöme,
lämpligare kan ske, än om bevillningen lägges
å productionen, röstar jag för bestämmande af
minst 6 å 8 sk. å hvarje tillverkad kanna brän¬
vin, som möjligen kan erhållas under den till
bränning uppgifna liden, då föga är att förmo¬
da, att utom en så hög afgift, bran vinet kan
stiga i det värde som fordras, för att hindra
dess omåltliga bruk.”
”Till följd af desse anmärkningar, anhåller
Den 4 J u I i i.
jag, att ifrågavarande betänkande malle återre¬
mitteras.”
Herr Waern: Jag hade ej tänkt att öka de
flere här afgifne yttranden i denna fråga; men
då jag ej kunnat undgå, att fästa min upp¬
märksamhet vid Herr Prosten Lignells reserva¬
tion och vid Herr Holms anförande, får jag nu
förklara, alt jag förenar mig i denna reserva¬
tions första del, hvilken jag anhåller få upp¬
läsa.
Sedan Herr Wcern derefter uppläst nämn¬
de punkt, utvisande den af reservanten uttryck¬
ta åsigt, att bränvinsbrännings-frågan bordt be¬
handlas af tvänne särskildte, ej sammansatta
Utskott, den economiska delen af Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet, och först sederme¬
ra beskattnings-frågan af Bevillnings-Utskottet,
fortfor Hr Wcern; Då jag härvid jemnför detta
ärende med 89 §. R. F., synes det mig klart, att
bestämmandet af de pistoriska verkens indrag¬
ning tillhör egentligen Kongl. Majrt. Till den¬
na §. sätter jag förnämligast mitt hopp, på det
att det af Utskotten åsyftade återförandet till
medeltidens mörker må tillintetgöras, och det
skadliga inflytande på samhällslagen, hvilket
blefve följden af den öfvervigt, en viss dass
fått i denna fråga, må motverkas af de åtgär¬
der, Regeringen sannolikt kommer att företaga.
Jag hoppas att Utskottens minoritet må af de
anmärkningar, som till Utskotten meddelas, er¬
hålla en relief, för att sättas i tillfälle alt ut¬
veckla begreppen inom Utskotten, eller att ål-
I
Den 4 J u 1 i i.
87
minstone återremisserne ifrån Irenne Riks-Slånd
skola blifva en blandningsapparat för Utskot¬
tens majoritet.
Herr Petre: Efter de flere sakrika yttran¬
den, som här blifvit afgifna, är jag skyldig Stån¬
det den uppmärksamhet, att ej plåga med nå¬
got vidlyftigt anförande. Jag inskränker mig
till det förklarande, att, då man allmänt er¬
känner, att de olägenheter, som genom brän-
vinets missbrukande uppstå, böra hejdas och
förekommas, samt att de medel böra främjas,
som bereda varans fördyrande, fordrar äfven
rättvisan en gräns för rättigheten att bränna
med så kallade lyftpannor, genom hvilken rät¬
tighet förnämligast lönnkrögeri och sedeslöshet
sprider sig i landet. Om ej ändring häruti,
efter återremiss, kan ske. finner jag detta vara
ett sorgligt bevis derpå, att den del af repre¬
sentationen, som är närmast interesserad af en
sådan hränvinsbrännings-rättighet, hämna sig
på förflutna tider, då, i frågor af allmänt in¬
teresse, impuls gifvits åt deras beslut, i strid
emot deras egna fria och bättre öfvertygelse.
Herr Leffler'. ”Uti min vid Riksdagens
början väckta motion rörande bränvinsbrännin-
gen, har jag yttrat den öfvertygelse, att sättet
för densammas bedrifvande inom vårt land
borde undergå en total förändring. Men jag
yttrade äfven då, att jag icke ansåg tiden ännu
vara inne, för att kunna tillvägabringa en så¬
dan förändring; och deruti har jag vunnit yt¬
terligare visshet af de långvariga och obehag¬
83
Den 4 Julii.
liga debatterne, rörande denna sal<, inom Ut¬
skotten. Jag fruktar i sanning för, att ganska
litet skall vid denna Riksdag kunna uträttas af
ålit det stora och gagneliga, man vänlat sig,
till hämmande af fylleriet inom vårt fädernes¬
land. Emedlertid får man, hvar och en för
sin del, göra hvad man kan; och för sådant
ändamål gar jag nu att göra några anmärknin¬
gar vid Utskottens betänkande. Jag kan icke
gilla den meningen uti den 3:dje punkten af
betänkandet, der det heter; ”hafva Utskotten
ansett bränvinshrännings-rrittigheten såsom en
jordbrukets förmånliga tillhörighet, uteslutande
åtfölja jord på landet och i städerne.” Jag
skulle önska, alt afdelningen icke fallit på idéen
af denna förändring. Den liar ödt mycken
tid vid öfverläggningen inom Utskotten, och
tjenar till ingenting, emedan Ständerne vid en
blifvande Riksdag kunna v^tlra sig på belt mot¬
satt sätt. Anser man bränvins-bränningen så¬
som ett husbehofs göromål, då borde, om den¬
na princip antages, väl, på samma grund, all
förädling af jordens alster, såsom att baka, bryg¬
ga, m. ro. äfven uteslutande åtfölja jorden. I
molsatt fall synes det vara en lika naturlig rätt,
att då hvar och en äger att baka sitt bröd och
brygga sitt dricka, må han äfven kunna brän¬
na det bränvin, han för sitt husbehof behöfver.
Anses åter bränvinsbränningen såsom en fa¬
briksnäring, då vore det lika orimligt att säga,
att den skall uteslutande åtfölja jorden, eme¬
dan, för de fleste dertill icke förslog hvad de¬
Den 4 Juli i.
ras egen jord afkastade, oell man således, lin¬
det man dertill deröfver behöfde, måste inkö¬
pa, komme i samina förhållande med dem, som
ingen jord agde, men likväl ulöfvade bränvins-
bränning. De förra bränvins-förordningarne
hafva låtit denna näring åtfölja jorden, och
det må den ännu göra, till dess en bättre ord¬
ning kan införas. Det vore ingalunda önskans-
värclt, att jemte husbehofsbräimingen, som den
nu bedrifves för jorden, den derjemte skulle
vara en fri handtering för hvar man, ty då
skulle olyckan deraf blifva allt för brådstör¬
tande.”
■”Uti 5 och 6 punkterna af betänkandet,
har jag icke helt kunnat instämma. För att
nu undvika vid loflighet, lår jag blott åberopa
hvad Herr Stedt uti sin reservation deremot
anfört, uti hvilket jag äfven instämmer. Hvad
8:de punkten, som rörer städerne, angår, så har
jag gillat den, och anser dell vara i alla delar
fullständig, efter behofvet. Jag kan deremot
icke gilla det af Herr Fries gjorde förslag, att
brån vi nsbrännings-rättighetens begagnande skul¬
le föranleda, att alla de små jordlotterne uti
städerne borde till hemmansdelar uppgöras och
graderas, hvilket skulle lända städerne till en
stor och onödig kostnad. Den af Utskotten uti
i3;de punkten bestämda tiden af 6 månader, har
jag icke bifallit. Jag har yrkat en tid af 4
månader, och tror den så mycket mer böra an¬
tagas, som jag förmodar, att ganska få inskränk¬
ningar för öfrigt komma att äga rum. Den i
9°
Den 4 Julii.
17 punkten jordägaren ålagde skyldighet, att an¬
svara för de brott emot bränvinsförordningen,
som arrendatorn af denna rättighet kan under
utöfningen komma att begå, har jag ansett o-
lämplig. Är det bans lagliga rättighet, att bort¬
arrendera rättigheten, må han ock vara fri från
ansvaret derför; dock må bränvins-redskapen,
hvem den ock tillhör, derföre häfla.”
"En värd ledamot har, med anledning af
i8:de punkten, yttrat den önskan,att Utskotten
äfven uppgjort det reglementariska på samma
gång. Derpå får jag svara, att Utskotten ansett
ett sådant arbete vara förgäfves gjordt, i fall,
som man hade mycken anledning förmoda, grun-
derne till stor del blefvo ogillade. Till bestäm¬
mandet af jordvärdet för bränvinshränning, har
genom votering inom Utskotten i83o års för¬
ordning blifvit antagen. Denna innebär den o-
rimlighelen, att man kan på en jordlapp af 128-
dels hemmantal bränna med en 20 kannors
panna. Afdelningens uppgjorda tariff blef för¬
kastad. Denna föreslog, att minsta jordvärdet,
hvarföre man kunde få bränna, borde blifva
3oo R:dr, med en 12 kannors panna. Jag yr¬
kade värdet till 5oo R:dr. Häruti måste ske
någon ändring, om man icke vill låta olyckan
förfara såsom förut; ty att man kan bränna
bränvin inom hvarje, äfven den minsta koja,
måste medföra olycka. Hvad angår den af Ut¬
skotten föreslagna tariff till beskattning, kan
jag icke rätt inse de grunder, hvarpå progres¬
sionen är uppgjord. Jag har jemnfört den med
De ii 4 Julii.
9'
de upplysningar, sorn jag kunnat förskaffa mig,
men finnér icke afgiften vara uträknad efter det
förhållande, som hvarje olika panna kan till¬
verka, hvilket dock väl vore det rättvisaste.
Jag har delat deras tanka, som trott, att ao kan¬
nor bort utgöra den minsta tillåtna paiinryin¬
den; men då jag blifvit upplyst om, att det
finnes ett ganska stort antal pannor i landet e-
niellan io och ao kannor, har jag tagit i be¬
traktande, dels den förlust, som af deras casse-
rande på en gång skulle uppkomma, dels den
rubbning, som allmogen derigenom uti sin, om
ock origtiga, hushåilningsmethod deraf skulle
lida, om alla under 20 kannors rymd varande
pannor på en gång skulle upphöra, liar jag trott,
alt 12 kannors panna på ett jordvärde af 000
R:dr må tillåtas, efter man denna gången icke
lärer kunna komma längre med reformen.”
”Hvad beskattning af biänvinsbrännirigen
för öfrigt angår, anser jag, att den husbehofs¬
bränning, sorn närmast gör skäl för detta namn,
må mindre svårt beskattas. Det vill säga, pan¬
nor under och till och med a5 kannor. Dessa
böra minst erlägga den pannrymds-afgift, som
Utskotten uti sin tariff föreslagit. Deremot bö¬
ra alla deröfver varande pannor med högre
pannrymd erlägga skatt efter produclionen; och
då jag inom Utskotten blifver i tillfälle, att lä¬
ra känna de många olika förslag, som i delina
del, efter hvad jag förmodar, blifvit gjorda in¬
om Riks-Slånden och åtfölja återremisserne,
skall jag om beskaltningsbelopp stadga mitt
93
Den 4 J u 1 i i.
omdöme. Hvad frågans behandling slutligen
angår: så enär densamma under de föregående
o o
Riksdagarne äfven blifvit af de båda Utskotten
gemensamt beredd och utarbetad, och vid den¬
na Riksdagen uti ingen af de mångfaldiga ino-
tionerne blifvit ifrågasatt annat behandlingssätt,
än det vanliga och nu iagttagne, lärer ock Ut¬
skotten saknat anledning, att denna gången, me¬
ra än förr, annorlunda handla. Erfarenheten
har ock gifvit vid handen, att Kongl. Maj:t säl¬
lan funnit för godt, att göra någon betydligare
förändring uti de beslut, som Rikets Ständer,
äfven i afseende på den economiska delen af
bran vinsbränningen för deras del fattat. Det
var endast efter 1828, 182<) och i83o årens
Riksdag, som sådant inträffade; men beskatt¬
ningen blef då lämpad derefter, ett sätt, som
Öfverensstämde med Rikets Ständers beslut i den
delen; och detta hoppas jag skall alltid blifva
fallet, om ock Konungen icke kan gilla ett och
annat utaf de economiska besluten.’-’
Herr Lundin'. ”Inom sammansatta Bevill-
uings- och Economie-Utskotten har jag reser¬
verat mig emot 4 §• i betänkandet, som berät¬
tigar hemman och hemmansdelar med åsatt
mantal &c., att, utan begränsning af minimi¬
belopp 1 taxerings-värdet, utöfva bränvinsbrän-
nings-rättigheten på landet; och likaledes emot
5 §., enär den, upplysningen till föga heder,
aflyser den såkallade konstbränneri-redskapen.
Jag tror mig således, oaktadt jag mot betänkan¬
det i sin helhet icke reserverat mig, bär för¬
Den 4 Julii-
var;it min rättighet alt på detta ruin ogilla Hög-
lofl. Utskottens ifrågavarande betänkande, så¬
som byggd t vrå en högst svag grund, och följ¬
aktligen, i min tanka, fått en obotlig skefhet.
Jag anhåller således om ålerrerniss af betänkan¬
det, för att, betraktadt sorn ramladt, kunna up-
föras på en mera tillförlitlig och saker grund¬
val. Såsom alldeles obevandrad i den vackra
konsten att tillverka bränvin,' torde de ämnen,
jag såsom grund skulle vilja begagna, anses för¬
kastlige, men icke dess mindre vågar jag vörd-
snniligen föreslå, att rättigheten för bran vi ns-
bränningen å landet i allmänhet måtte blifva
begränsad a lett minimi jordvärde af 5oo R;dr,
emedan jag icke kan föreställa mig, att egen¬
domar af mindre värde kunna lemna något öf¬
verskott af säd och potaloes lill den afsedda
förädlingen; dock torde billigheten fordra, att
nedsättning i detta minimibelopp finge äga rum
för sådana af naturen mindre gynnade landsor¬
ter, hvaräst invånarne måste genom arbets-för-
tjenst å andra orter hufvudsakligen söka sin ut¬
komst. Derigenom så väl som genom en till
4 månader minskad tid för bränvinsbrännings-
utöfning samt en hög beskattning, tror jag den
befarade vådan, genom gagnandet af konstbrän-
neri-redskapen, nämligen en öfver all höfva
utsträckt bränvinsprodnelion vara på naturliga¬
ste sättet förebyggd, utan alt behöfva begagna
medel, sorn, lindrigast sagdt, visar böjelse för
återfall till okunnighet, starkt ingripande i an¬
dras rättigheter, medtagande ett mångdubbladt
94
Den 4 Julii.
nrbetsbehof ocli förorsakande en oförlåtlig iniss-
hnshållning med vår kostbara skog.”
Herr Langenberg: Till svar å hvad Herr
Arnberg anfört, beder jag att få tillägga några
ord; .Tåg är ej älskare af stora bränvinsbrännings-
labriker. Lyckligtvis är jag icke ensam af den¬
na tanka, hvilken de sammansatte Utskottens
majoritet finnes hafva delat. Jag skulle tro,
att, när man, med en 90 kannors panna, till¬
verkar 9 å fo.ooo kannor bränvin, bör man va¬
ra belåten. Hvad Herr Bååth anfört om pann-
rymdafao kannor såsom minimum, och 6o k:r
såsom maximum, förenar sig med min motion
i ämnet; men med anledning af reservationerne
emot betänkandet, har jag ej vågat stadna vid
6o kannors pannrymd, såsom maximum, utan
slädnät vid 90 kannor. Hvad bränningstiden
angår, finner jag, att, i händelse man beslutar
konstbränneriers upphörande, behöfvas 6 må¬
nader, med afseende på den långa tid, som kre¬
aturen måste födas inom hus. Om konstbrän-
nerier åter komma att fortfarande äga rum,
må tiden vara huru lång som häldst, så vidt
reservoirer för dranken inrättas.
Herr Forsberg: Såsom ledamot af Bevill-
nings-Utskottet, har jag tillhört minoriteten i
denna fråga. Jag kan ingalunda gilla betänkandet,
utan förenar mig med Herrar Helsingim, Win¬
berg och Halling, hvilkas åsigter jag tror när¬
mast sammanfoga de stridiga tankarne.
Herr Hessle: I afseende på sättet för be¬
handlingen af denna fråga, instämmer jag uti
Den 4 Julii.
95
prosten Lignell,t reservation oell i sjelfva saken
återgår jag till de åsigter, som jag yttrat i min
motion. Jag kan ej finna annat, än att det är
det största barbari, då man i lagstiftning vill
förneka folket källan alt fritt utöfva hvad lof¬
ligt näringsfång som bäldst; och det är såran¬
de, att vid i 83/| års Riksdag blifvit föreslagen
en lag, sorn åsyftar att införa ett monopol, då
motioner äro väckta om monopoliers upphö¬
rande i allmänhet. Korlligen, jag ogillar be¬
tänkandet i dess helhet; och då jag inser den
förbistring, sorn inom Utskotten råder i fråga
om bränvinshrännings-författningen, skulle jag
skatta oss lyckliga, om vi få bibehålla den nu
varande förordningen i denna del. Jag anta¬
ger ålerremiss såsom gifven; och om så olyck¬
ligt skulle vara, att Utskotten ej öfverenskom¬
ma om radical förändring af sitt project, stödd
på rättvisa grunder, så yrkar jag, att i83o års
författning må upplifvas, dock med borttagande
af i sk, afgiften.
Herr Frodell: "Utgående från den grund¬
satsen, att hvarje medborgare i ett lagligen ord-
nadt samhälle äger obestridlig rätt, att använ¬
da eller förädla produeterna af sin egendom,
på det sätt, han för sig finner förmonligast, då
det ej står i strid med andras rättigheter, an¬
ser jag bränvinsbrännings-rättiglieten ovilkorli¬
gen böra tillkomma alla jordägare, så snart de
äro besulne, eller värdet af deras jord uppgår
till ett visst minimibelopp. Att, till förmon
lör den större possessionaten, vilja beröfva den
Den 4 Julii.
mindre jordägaren bränningsfriheten, som icke
kan fr.ånkännas lionom utan kränkande af ali
rättsgrund, skulle vara en så mycket större o-
,rättvisa, som den mindre jordbrukaren onekli¬
gen är i större behof uf de fördelar, som ge¬
nom bränvins-bränningen kunna tillskyndas bans
ladugård och åkerbruk, än possessionaten, som
på en större ägovidd alltid äger tillfälle att ge¬
nom odling af potatis och rotväxter finna sur¬
rogat för den drank, som vinnes genom brän¬
vins-bränningen. Men oklokt och stridande
mot alla civilisationens och Stats-economiens
fordringar skulle det vara att utstänga någon
från de förmoner, sorn genom förbättrade brän-
liingsapprater kunna erhållas, så väl i afseende
på lid och arbetskostnad, som åtgång af skog.
Tillverknings-förmågan inom en viss bestämd
tid, uträknad efter de olika apparaternes sär¬
skilda beskaffenhet, måste, i principen, vara
den enda rätta beskattningsgrunden, emedan
det är den, som erbjuder den lättaste och sä¬
kraste controlen. Att de större brännerierna,
der man mindre afser fördelarne för jordbru¬
ket, än sjelfva fabriks-vinstén, bedrifvas med
mindre kostnad och gifva större afkastning, i
förhållande till den afverkade varan, än de
smärre, är en känd sak. Det synes mig derfö¬
re af rättvisan vara påkälladt, att tillverknings-
frågan, eller ock, om man nödvnndigt så vill,
pannrymden, belägges med en högre beskatt¬
ning i proportion af dess stigande storlek, för
hvilken likväl otvifvelagtigt en gräns måste sät¬
Den 4 J u n i i.
97
tas, så vida de smärre brännerierna icke skola
alldeles gå under genom omöjligheten, att kun¬
na afsätta sjelfva bräll vinet till ett nära lika lågt
pris, som de större, hvarigenom de af brän¬
ningen för jordbruket påräknade förmoner, till
en del, skulle motverkas. En förhöjning i när¬
varande beskattning å bränvinsbrännings-rät-
tigheten är dessutom lika nyttig för statsin-
tradernes ökande, som nödvändig för minskan¬
det af den tilltagande fyllerilasten, som hotar
att helt och hållet undergräfva nationens sed¬
lighet. Billigheten fordrar emedlertid, att be¬
skattningen icke blifver så hög, att den de fa¬
cto utestänger den mindre jordbrukaren från
den honom de jure tillerkände brännings-rät-
ligheten, och i och med detsamma uppmun¬
trar, eller snart sagdt, tvingar till lönnbränne-
ri. Dessa åsigter finnas redan gjorda gällande,
hvad det hufvudsakliga angår, uti i83o års
Bränvinsbrännings-förordning, och jag tror der¬
före, att densamma bör, i de flesta delar bibe¬
hållas, likväl med den förändring, att beskatt¬
ningen lägges på tillverknings-förmågan, eller
pannrymden, i en sådan proportion, att den
mindre jordägaren kan finna någon möjlighet
att utgöra skatten och den större deremot icke
åtnjuter en alltför stor vinst på den förres be¬
kostnad. Jag yrkar derföre återremiss af be¬
tänkandet.”
Särskildt tilläde Herr Frodell, att han,
hvad controlen å hattarne angår, förenade sig
med Herr Helsingius♦
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1834• IF- 7
g8
Den 4 Ju lii.
Herr Malmberg: Jag vill ej förlänga dis-
cussionen, utan endast, i anledning af hvad Hr
Cederborg yttrat om förändradt sätt för slä-
dernes rättighet att tillverka bränvin, bestrida
denna sats, med förklarande, att jag anser 8 §.
äf betänkandet, sådan den nu är föreslagen,
vara med slädernes intressen förenlig; och jag
önskar således, att den mätte få qvarstå. För
öfrigt instämmer jag uti Hr Stedts reservation.
Herr Olbers: Jag instämmer med Herr
prosten Lignell i afseende på sättet att behand¬
la denna fråga, och, livad hufvudsaken angår,
med Herr Holm, utom i afseende på tiden,
hvilken jag anser böra inskränkas till \ måna¬
der af året. Herr Holm bar anmärkt, huru
mycken oloflig bränvinsbränning och bränvins-
försäljning äger ruin. Detta finner den bäst,
som är i tillfälle att se, huru förfaltningarne
härom efterlefvas. I fråga om det reg lem en ta-
riska, tror jag det icke böra förbises, att strän¬
gare uppsigt må äga rum öfver åklagare, än
hittills. För min del är jag af den tanka,
att den åklagare, som icke behörigen åtalar öf¬
verträdelse af bränvinsbrännings-författning, för
första gången suspenderas 3 månader, andra
gången 6 månader, bägge gångerne med förlust
af lön under suspensionstiden, och tredje gån¬
gen straffas med tjenstens förlust. Med åbero¬
pande häraf, yrkar jag återremiss.
Herr Maechel: Sedan jag tillförene förkla¬
rat, alt jag i det närmaste instämdt uti Herr
Stedts reservation, anhåller jag, att, i anledning
to
Den 4 Julli.
99
af Herr Holms anförande, få upprepa Herr
Stedts oi <l: "Bränvinsbrunningen i fabriksväg,
kan omöjligen betragtus under samma synpunk¬
ter, som andre fabriker, ty då de sednare fram¬
bringa för samhällena nyttiga alster, tillskapa
de förra en lör stor myckenhet af en vara,
som just genom myckenheten är skadlig för
nationen."
Herr Santesson: "Jag skall äfven denna
gång öfver delta ämne yttra mig helt kort; li¬
kasom jag vid alla de föregående Riksdagar jag
bevistat ganska litet vidrört detsamma, med
undantag af den i:sta Riksdagen (1809), då
dels min plats i Bevillnings-Ulskoltet, dels Gö¬
theborgs stads angelägenhet, att befrias från det
kronobränneri-monopolium, som der så tryc¬
kande ntöfvades, ålade mig ett närmare delta¬
gande uti behandling af delta för mig oange¬
näma ämne. Jag har under alla de öfrige
Riksdagar tillhört minoriteten, och kommer ef¬
ter allt utseende att göra det nu. Som landt¬
brukare, och det å något när betydlige egendo¬
mar, har jag skytt bränvinsbrännings-handte-
riugen för egen räkning, och i strid med plu-
ralileten af jordbrukare, hvilka byggt och byg¬
ga jordbrukets uppkomst på bränvinsbränning,
allt mer och mer stadgat hos mig den öfver¬
tygelse, att bränvinsbränningen, på sätt den
hittills öfvals, är för landtmannen och åker¬
bruket skadlig, icke blott i det vigligaste hän¬
seende, att den föranleder jordbrukande perso¬
nalens physiska och moraliska förderfvande,
100
Den 4 Joli i.
ulan ock deruti, att denna industriegren nfhål-
ler omtankan fran andra lika och mer vinstgif¬
vande sätt för åkerbrukets utveckling. Boskaps-
afveln, i stället att förbättras, blir försvagad,
och sjelfva åkerjorden utskällas. Med tillfreds¬
ställelse kan jag yttra, att i den ort, jag del¬
tager uti landtbruksyrket, i Skaraborgs län,
drifves bränvinsbränningen med större verk ej
till någon synnerlig höjd; men deremot saknas
destomindre en daglig bedröflig erfarenhet af
verkningarne utaf den så kallade hnsbehofs-
bränningen med små pannor, vid hvilka med¬
tages landi brukarens tid från October till Ju¬
lii, att koka och med allt sitt folk dricka den
usla produet, hvars gröda på delta sätt lemnäs,
dervid förstöres säd, bränsle och arbete på det
ymkligaste sätt, och menniskorna nedsättas of¬
ta under de oskäliga djuren. Jag biträder den
reservation, som Herr Halling vid fogat Utskot¬
tets betänkande, med den jemnkning i mini-
mivärdet å jordegendom för rättighet att brän¬
na, som Landshöfdingen Gyllenhaal dervid fö¬
reslagit, nämligen Boo R:dr banco, hvilket ock
flere talare här yrkat. Detta är väl det aldra-
minsta som bör ifrågakomma, och är i allmän¬
het att anse under hvad som motsvarar den
besutenhet, som lemnar sin innehafvare utöf¬
ver brödföda något att använda till bränvins¬
bränning.”
”För de täta förändringar, som författnin¬
gen om bränvinsbränningen undergått i sedna¬
re tider, och den menliga inverkan sådant haft
D c ii 4 J «I i i.
101
och liar för landet, äfvensom för den förläng¬
ning af Riksdagarne, som detta ämne vållat,
tillskrifver jag egentligen den nog utsträckta
rättighet, Kongl. Maj:t behagat lemna Rikets
Ständer, att, vid utöfning af deras beskattnings¬
rätt i frågan, tillika behandla den econotniska
delen. Lika med hvad Herr fVairn yttrat,
hvilar mitt hopp på Konungens återtagande
af fulla begagnandet af Dess rätt enligt 8g §.
Regerings-Formen, att allena besluta i denna
del; och att det lill ytterlighet komna behand¬
lingssätt af detta ärende hos Rikets Ständer
skall medföra det goda, att Kongl. Maj:t skall
täckas finna det icke gå an, att åt Rikets Stän¬
der öfverlemna reglerande af det economiska.’’
Herr Bååth: Jag har hört den åsigt här
yttras, att bränvins-bränningen bör vara en fri
rättighet för alla ehvad de hafva jordbruk el¬
ler icke. Det är naturligt, att man skall före¬
na dem, som tala för denna tanka; men sär¬
skilda omständigheter föranlåta mig, att fästa
uppmärksamheten derpå, att saken bör vara
betraktad till tid och personer. Ofvanberörde
tanka är i sjelfva verket en utgrening af idéen
om närings-frihet. Månne det vore varsamt
att bär tala om detta ämne, som utgjort före¬
mål för beklagelser i de flesta motioner inom
detta Riks-Stånd. De flestes åsigter hvälfde sig
vid Riksdagens höljan omkring en enda punkt,
idéen om närings-fi ihetens inflytelse på Bor¬
gare-Ståndets rättigheter, hvilka redan äro till¬
räckligen inskränkte. Äfven jag har delat den
loa
Den 4 Ju lii.
t
åsigt, alt Borgare-Ståndet lidit intrång i sedna¬
re tider, men jag kan ej dela motsägelsen i å-
sigterne, att lala om utsträckning i näringsfri¬
heten, då man förut beklagat sig deröfver.
Härifrån bör således ej skäl för yrkande af än¬
dring ledas; ty man bör ej, efler ordspråkets
lydelse, väcka björnen, som sofver. Han sti¬
ger tilläfventyrs upp ändå framdeles.
Herr Cederborg: Jag har förut gifvit till¬
känna mina anmärkningar, öfverensstämmande
med de fleste talarnes. En anmärkning är vid
mitt yttrande gjord af Herr Malmberg, i afse¬
ende på rättighet för städernes innevånare, att
för hvarje jordlott bränna, utan gemensamt brän¬
neri. Min framställning har åter blifvit delad
af Herr Valeij. Mig synes 8 §. uti betänkan¬
det sakna erforderlig bestämdhet om stads rät¬
tighet att afsäga sig utöfvandet af bränvinsbrän-
ning. Det har händ t att så skett; och efter
§:s lydelse, har det blifvit vägradt, ehuru de
fläste afsagt sig rättigheten. Sedermera har
hvarje jordägare fått rättighet att bränna för
sin jordlott. Nu då det lemnäs öppet för jord¬
ägare och stadsbo, att arrendera ut sin bränneri-
rättighet, skall sådant blott lemna tillfälle till
lönnkrögeri. Bäst vore det derföre, såsom jag
redan yttrat, om i städer rättigheten begagna¬
des af entrepreneurer, emot skyldighet att be¬
tala en viss summa till stads-cassan eller sam¬
ma stads fattigcassa.
Herr Rydin: Då desse ämnen före"oro hos
de sammansatte Utskotten hörde jag till mino¬
Den 4 Jul ii»
io3
riteten. Den möjligheten efter min tanke alt
förena de stridiga åsigterna torde vara att vid¬
blifva i83o års författning, med minskning i tid
och ökning i skatt.
Herr Malmberg: I anledning af hvad Herr
Cederborg yttrat, att det i 8 §. saknas stadgan¬
de huruvida den stad, som ej vill bränna brän¬
vin, likväl har skyldighet dertill, får jag för¬
klara, att om ingen anmäler sig alt hränna, må¬
ste ingen hafva dertill skyldighet, ty ingen kan
åläggas att bränna bränvin.
Herr Hahn: Då jag såsom ledamot af
de sammansatte Utskotten; hvarken reserverat
mig, eller förenat mig med någre af reser¬
vanterna, torde det här tillåtas mig, att med
några få ord yttra de åsigter i åtskilliga delar,
hvilka jag icke kunnat dela med Utskotten,
jag vill förbigå alla delailler så i afseende på
motiverna, som skälen för mina åsigter, och allt¬
så endast föreslå i:o att bran vins-bränning må
få utöfvas, utan att det föreslagna prohibitifsy-
stemet måtte lägga hinder för en både lättare
och ändamålsenligare tillverkning af bränvinet,
2:0 att åtminstone bränvins-bränning äfven må
få utöfvas på en egendom af mindre värde än
5oo R:dr eller 3oo R:dr, emedan der egendoms¬
värdet blifvit genom många missväxter nedsat¬
te, i jemnförelse med dem i andra orter, ett an¬
nat stadgande skulle för de flesta innefatta ett
bestämdt förbud emot all bränvins-tillverkning;
3:o alt tiden bör inskränkas till 4 månader,
om någon minskning i tillgång på denna skad¬
Den 4 Juli!.
liga Vara vill vinnas, och 4:o a|J fU öfverlå¬
telse bör vara förbuden, ty, om det skall anses
såsom husbehof, så må hvar och en sjelf deraf
sig begagna, som dertill äger rättighet. Då han
afsäger sig bränvins-brännings utöfvande, gifver
han ju tillkänna, att han ej deraf har behof.
Jag förenar mig alltså uti anhållan om åter-
remiss.
Herr Hemberg'. Såsom den der, vid min
fastighet å landet, idkat bränvins-bränning mån¬
ga år, borde jag yttra mig i detta ämne; men
då redan blifvit deruti tillräckligt talat, före¬
nar jag mig endast med Herr Hessle, och lin¬
ner lika med honom, vid genomläsning af de
många reservationerna förbistring hafva, vid frå¬
gans behandling, hos de sammansatte Utskot¬
ten ägt rum. Jag finnér betänkandet för orätt¬
vist och så våldsamt, att om det distilleras, ganska
litet sprit skall blifva qvar. Lika med Herr
Santesson förtröstar jag derpå, alt Kongl. Maj:t
skall begagna sig af sin höga rätt i afseende på
det economiska af denna fråga och jag yrkar
å ten e miss.
Herr Cederborg: Mitt enskilta begrepp om
8 §. öfverensstämmer med Herr Malmbergs, att
nämligen städernas rättighet i denna del är be¬
roende på de flesta rösterna. Men jag har den
erfarenhet, att den förståtts annorlunda, då
tvist uppstått. Det har nämligen inträffat, att
alla stadens invånare afsagt sig hränvins-bräu-
nings-rättighet med undantag af tvänne sorn
halt mindre betydliga jordstycken. Ehuru det
Den £ J11H i.
io5
således var genom pluraliteten afgjori, all denna
stad icke skulle bränna, hafva dessa tvänne lik¬
väl anmält sig hos Konungens befallningshaf¬
vande, som ej nekat dem denna rätt, enär den
icke vidare var stadens, då beslut, att staden
ej skulle deraf sig begagna, var fattadt.
Herr Bååth: För att berigtiga begreppet
af 8 §. begär jag att få uppläsa nämnde §. Se¬
dan delta skett fortfor Herr Bååth: häraf dra¬
ger jag den slutsatis alt det måste vara hvarje
jordägares rätt att besluta om han vill bränna
eller icke, eller om han icke vill, förena sig med
flere i sammansatte verk. Detta anser jag vara
tydligt uttryckt.
Herr I. Winblad: J'Jag har deltagit i de
öfverläggningar, som föranledt förevarande be¬
tänkande och måste tillslå att ehuru ofullkom¬
ligt och klandervärdt delta betänkande än må
anses, har det samma likväl upptagit nära 3;ne
månaders lid, innan det kunnat vinna så myc¬
ken enighet, att det ens kunnat som beslut
framläggas. Olika åsigter och olika interessen
hafva genom mångfaldiga både lika och olika
discussioner bidragit till denria omgång och en¬
dast genom voteringar hafva dessa olika åsigter
kunnat förenas. Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, att öka bran vins-skatten, förminska brän-
ningsliden och bringa bränningsredskapen till
enhet, för att derigenom fördyra bränvinet och.
göra beskattningen möjligare, har på sätt betän¬
kandet innehåller, under mycken strid om bi¬
behållande af hvars och ens naturliga rättighet,
io6
Den 4 Ju 1 ii.
att få förädla, använda, begagna, jag må äfven
säga förstöra sin jordproduction, blifvit besva¬
rad. Jag erkänner att jag under alla dessa Öf-
verläggningar, hos mig stadgat och uttalat den
öfvertygelsen, att lättaste sättet till bibehållan¬
de af hvars och ens lika rättighet till bränvins-
bränning, ännu är bibehållandet af i83o års
bränvins-brännings-förordning nämligen alt hvar
och en som har skattlagd jord, må mot erläg¬
gande afgift enligt tariffens grunder idka brän-
vins-bränning under tillåten tid, med hvad red¬
skap som häldst till den storlek, som de åsat¬
te jord val den medgifva, dock har jag med an¬
ledning af Kongl. Maj:tS Nådiga Proposition all¬
tid ansett, likasom jag äfven nu anser och ön¬
skar att bränvins-bränningen må varda inskränkt
till 6 månader af året, nämligen November,
December, Januarii, Februarii, Mars och April,
alt bränvins-afgiften för enkla verk må ökas
minst till dubbelt mot hvad den nu efter i83o års
förordning är, och för konstapparaterne i pro¬
portion, samt att ingen som bar mindre än 3oo
R:dr banco jordvärde, må varda berättigad till
bränvins-bränning, och att deremot jord- och
skillings-skatten må upphöra.
Men då Riksdagen skulle komma att än
mera förlängas genom en återretniss af betän¬
kandet, vill jag endast hafva sagt: det jag an¬
ser ingen våda dermed vara förenad, att be¬
tänkandet gillas; emedan jag förmodar att Kgl.
Maj:t i denna economiska angelägenhet lärer
vidtaga de åtgärder och förändringar, som af
Den 4 J u 1 ii.
bcdiofvet påkallas; och endast af denna anled¬
ning anser jag betänkandet kunna af mig gillas.
Dock anhåller jag att detta milt anförande inå
åtfölja återremissen.”
Herr Halling: Lika med hvad förut är
yttrad t sätter jag min lit till 8q §. Regerings-
Formen och den magt, som Kongl. Majit äger
att, enligt densamma, utöfva, då jag föreställer
mig, att frågan om konstapparaler ej blifver al-
gjord, på sätt Utskotten nu föreslagit; men jag
beder, att få fästa uppmärksamheten derpå, att,
om de förenade Lltskotten framfara på samma
väg, som hittills, det kan inträffa, att Kongl.
Maj:ls rätt blifver inskränkt, då Kongl. Majit
ej har beskattningsrätt för dylika apparater;
hvarigenom följden kan blifva motsatt. Jag
har derföre velat upprepa, hvad inom Utskot¬
ten förekommit. I fråga om städers rättighet
att utöfva bränvins-bränning, bade jag önskat,
att 8 §., lika lydande med den uti nuvarande
författning intagne, varit utesluten. Då brun-
vins-bränningsrättighet föreslås skola bestämmas,
i nion af jordvärdet, ser jag ej skäl hvarföre en
särskild §. skall för städerna äga rum. Häraf
kunna obehagliga tvister föranledas. Om den
bibehålies, bör den blifva sådan, att, angående
bränvins-bränning i stad, äga de, som hafva jord
att besluta. Om tvister uppstå blifva de lät¬
tare då att afgöra, än om då §:n intages i en
economisk författning.
Herr Cederborg: Jag får endast tillägga,
att, innan Herr Bååth uppläste §:n kände jag
Deii 4 Julii.
densamma nogsamt. Herr Mahnberg och jag
äro derom af samma åsigt. Herr Bååth har
varit af olika tanka. Herr Halling har äfven
yttrat en särskild mening. Allt detta visar be-
hofvet deraf, att §:n bör förtydligas, till undvi¬
kande af oredor och stridigheter; förenande jag
mig i öfrigt uti Herr Bååths bestridande af
jordägares å landet frihet att öfverlåta bränvins-
bränningsrätt.
Herr Sjöblom: När bränvins-bränning drif—
ves med 90 kannors panna, såsom maximum,
jemte mäskvärmare och 20 kannors panna så¬
som minimum, samt 6 månaders tid, blifver
deri ej fabriksbränning. De stora bränneri-fa-
brikerna älskar jag icke. På sådan väg kom¬
ma vi aldrig till det mål som Kongl. Maj;t
för landets väl framställt. Det är nyttigare,
att använda spannmålen till handel än till brän¬
vin. Hvad beskattningen å bränvins-bränning
angår tror jag, att den är ojemn och bör
jemnkas.
Discussionen ansågs slutad och betänkandet
återremitterades,
5. 8.
Upplästes meddelade utdrag af HögvÖrdige
Preste-Ståndets protocoll den 1 dennes hvaraf
inhämtades, att nämnde Riks-Stånd i samman¬
hang med återremiss af Bevillnings- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskoltens be¬
tänkande N:o 3, angående grunderna för förän¬
drade föreskrifter örn bränvinsbränningen och
hvad dermed bar gemenskap, och i belragtande
Den 4 Jul i i.
deraf, dels att detta mål i och för sig sjelft for¬
drar någon tid, för att ytterligare behandlas
och bringas lill sint, dels alt åtskilliga andra
Riksdagsfrågor, särdeles den oin allmänna be-
villningen icke borde konna definitift afgöras,
förr än Rikets Ständer hunnit bestämma den
Statsinkomst som genom bran vi lisli 11 verkningen
bör kunna påräknas, hvadan ett längre dröjs¬
mål med nämnde fråga skulle betydligt förlänga
Riksdagen, heslutet, alt, i stöd af 44 §■
anmoda sammansatta Bevillnings- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Ulskollen, att, sed¬
nast om en månad efter delfåendet af samtli¬
ga Ståndens återremisser af della betänkande,
till Stånden inkomma med det nya utlåtandet
i ämnet; och blefvo Med-Stånden inbjudna att
i Preste-Ståndets beslut sig förena, jemte anmo¬
dan, att, i likhet med hvad Preste-Slåndet vid¬
tagit, med sina cancellier så förfoga alt återre-
misserne af ifrågavarande betänkande, framför
andra mindre vigliga eller tidsödande mål,
måtte, så skyndsamt som möjligt, varda till¬
sammansatta Utskotten expedierade.
Herr Helsingius: Jag anser denna fråga
vara vigtig, och många anmärkningar äro, efter
hvad jag förmodar, likasom här, äfven gjorda
af de andra Riks-Slånden; hvarföre jag tror;
att, om en tid sålunda föresattes för det nya
betänkandet, skulle detsamma afgifvas mindre
väl utarbetadt. Jag afstyrker alltså inbjudnin¬
gens antagande.
Herr Hessle: Då jag, under discussionen
I 10
Den 4 J u 1 i i.
ej kunnat undgå, att, med anledning af Grund¬
lagen, yrka, att allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Ulskottet ensamt må behandla den eeono-
miska delen af frågan, samt att Bevillnings-Ut-
skottet ensamt må handlägga beskattnings-ären-
det, kan jag, vid detta förhållande, ej instäm¬
ma uti inbjudningen.
Herr Petre', Jag anser denna inbjudnings
antagande vara utan ändamål; och jag tror Ut¬
skotten ej eller å en sådan anmodan fästa af¬
seende. Om enahanda arbitraira sätt följes hos
de andra Utskotten, som hos Stats-Ulskottet,
att låta cancelliet uppsätta en resumé, blir det
lätt för Utskotten att på en kortare tid se sa¬
ken, ehuru det blifver för secreteraren mera
besvarande.
Herr Hallgren: Jag instämmer med Herr
Hessle; och om i83o års Författning hufvud¬
sakligen blifver lagd till grund, tror jag ej så
lång tid skola behöfvas, som en månad, för
återremissens besvarande. Emedlertid bestrider
jag inbjudningen,
Herr Leffler: Om Herr Hessles förslag an-
tages, tror jag flere föregående beslut föranle¬
das; och då blifver det omöjligt alt afsluta sa¬
ken på en månad, ty den skulle i sådan hän¬
delse handläggas först af Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets afdelning och plenum, samt
sedermera likaledes af Bevillnings-Utskottets af¬
delning och derefter plenum. Om, såsom hit¬
tills öfligt varit, anmärkningarne endast läses
af de sammansatta Utskottens afdelning, sora
Den 4 Juli i.
111
uppgöra en resumé, hvilken förelägges Utskot¬
ten, tror jag ändock en månad vara nog knapp
tid. Del torde emedlertid vara tillräckligt, att
anmoda Utskotten att, så fort sig göra låter,
med det nya utlåtandet inkomma.
Herr Ekerman: Ehuru jag är öfvertygad,
att mycket är i saken taladt inom de andra
Riks-Stånden, likasom här, tror jag dock en må¬
nads tid böra vara tillräcklig för återremissernes
besvarande; men på sätt Herr Leffler anfört,
anser jag det vara lämpligast att anmoda de
sammansatta Utskotten att, så fort sig göra lå¬
ter inkomma med det nya betänkandet.
Discussionen ansågs slutad och Preste-Stån-
dets omförmäida inbjudning blef af Borgare-
Ståndet icke antagen.
§• 9-
Föredrogos å nyo, men begärdes och lades
ytterligare på bordet:
i.*o Banco-Utskottets utlåtande, N:o 14, i
anledning af de inom Riks-Ståndeu framställda
anmärkningar vid ULskottets under N:o 7 af-
gifne betänkande, med förslag till ett nytt mynt¬
system,
2:0 Bevillnings-Utskottets;
Betänkande, N:o i3, angående stämplade
pappersafgiften.
Memorial, N:o i/t, med anmälan, att sedan
s:ne Stånd stannat emot 2;ne i frågan, huru¬
vida den af Herr Grefve Cronhjelm väckta mo¬
tion, angående reglering af städernes tolag, bor¬
de af Bevillnings-Utskottet handläggas, band-
112
Den 4 Julli.
lingarne i målet blifvit lill Conslilutions-Ulskot-
tet öfverlemnade.
Utlåtande, N:o i5, i anledning af de viel
betänkandet om grunderne för den blifvande
allmänna bevillningen gjorda anmärkningar;
och Memorial, N:o 16, i anledning af ett
ifrån Constitutions-Utskottet till Bevillnings¬
utskottet ankommet protocolls-uldrag, med af¬
seende på Rikets Ständers olika beslut om be¬
handlingen af den uti memorialet, N:o 14, om-
förmälda fråga.
§. 10.
Föredrogos å nyo följande Allmänna Be¬
svärs och Economie-Ulskottets betänkanden och
utlåtanden:
N:ö 76, i anledning af väckt fråga om rät¬
tighet] till enkel tjenstårs-beräkning för prest¬
man, som lill lärare vid lancaster-skolor un-
tages.
Bifölls.
N:o 77, i anledning af väckta motioner,
om ändring af 2 §. 1 Art. och 16 §. 2 Art. uti
Kongl. Förordningen den 16 Maji 1827, angå¬
ende lots- och håkinrättningen i Riket.
Bifölls.
]N:o 78, i anledning af väckt motion, an¬
gående afskafTande af den i 2 Art. 9 §. afKgl.
Reglementet för skeppsmätning den g Maji 1822
föreskrifna controlmätning af fartyg.
Bifölls.
N:o 79, i anledning af väckta motioner om
nedsättning af de afgifter, som Svenska och
Den 4 Julli.
Norrska consuler äga att af Svenska fartyg upp¬
bära.
Lades ytterligare på bordet.
N:o 80, ytterligare, i anledning af väckt
fråga om upphörande af Höglofl. Ridderskapets
och Adelns rättighet att å frälse-ägor anlägga
krogar.
Det här föreslagna tillägget gillades.
N;o 81, i anledning af Kongl. Maj:t Nådi¬
ga Skrifvelse, rörande ett, på Rikets Ständers
begäran utarbetadt förslag till en lån-inrättning,
till understöd för bergsmans-handteringen i
Riket.
Bifölls.
N:o 82, i anledning ’af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottets betänkande, N:o ^1, an¬
gående väckt motion om åtskilliga förändrin¬
gar i Jude-reglementet.
Lades till handlingarne.
N:o 83, i anledning af gjorde anmärknin¬
gar vid Utskottets betänkande, N:o 37, rörande
väckt fråga, ej mindre om bestämda föreskrif¬
ter för befordringar inom postverket, än ock
om behofvet af ny post-ordning och instruction
för post-inspectorer och postförvaltare, samt af
nytt löningssätt för desse tjenstmän.
N:o 84» rörande anmärkningar vid betän¬
kandet, N:o 58, i anledning af väckt motion
om en författnings utfärdande, hvarigenom lö¬
ner för pastorernes adjuncter eller vicarier be¬
stämmes att alltid vara en, i denna författning
faststäld del af pastoratets kända inkomst.
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1834- IV- 8
Den 4 Ju lii.
Ifco 85, i anledning af gjorda anmärknin¬
gar vid Utskottets betänkande, N:o 3o, rörande
väckt motion att Förvaltningen af Sjö-ärendena
måtte upplösas och dess göromål till Kongl.
Krigs-collegium öfverflyltas.
N:o 86, i anledning af väckta motioner om
inskränkning af den så kallade landtmanna-seg-
lationen;
och N:o 87, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottets betänkande, N:o 44> an"
gående utsättande af en belöning för författan¬
det af en lärobok i Cbristendomen för meni¬
ge man.
Dessa fem utlåtanden lades ytterligare på
bordet.
N:o 88, ytterligare, i anledning af anmärk¬
ningar vid utlåtandet, N:o 62, rörande väckt
fråga om befrielse för allmogen på Gottland
från skyldigheten att bygga och underhålla bo¬
ställshus åt tullbetjeningen vid landthamnarne
derstädes.
N:o 8g, i anledning af gjorde anmärknin¬
gar vid betänkandet, N:o 34, angående väckt
motion derom, att de 124 tunnor span mål, som
under benämning af domkyrkotunnor nu årli¬
gen gå från Hernösands stift till Upsala dom¬
kyrka, hädanefter måtte tillfalla kyrkan i Her¬
nösand.
Dessa arne utlåtanden lades till handlin-
garne.
N:o go, i anledning af väckt fråga om an¬
ställande af en undersökning; till utrönande af
Dr ii 4 Julii.
de mäst lämpliga sätt för allmänna lands vägärS
förbättrande.
N:o q i, i anledning af väOkt motion an¬
gående vissa förändringar i Kongl. Förordnin¬
gen den 28 April 1819, om privilegia exclusiva;
och N:o 92, i anledning af väckt fråga oin
rättigheter för adjuncter och docehter inom ju¬
ridiska och medicinska facultetérna, att beräkna
academisk tjenstgöring vid befordringar utön!
academien.
Dessa 3:ilö betänkandéri ladeS ytterligare
på bordet,
§; it.
FöredrögdS och lades på bordet Stats-Ut-
fikottets utlåtanden t
N:o i jo, i anledning af gjorde anmärknin¬
gar vid Utskottets betänkande* N:o 22, innefat¬
tande yttrande öfver Rikets Ständers åren i83ö
och i83a församlade revisorers berättelser.
N:o iji, i anledning af Rikets Ständers
rövisorers anmälan rörande 2:ne i convoy-cas-
sans räkenskaper afskrifna, till cabinetts-cassan
utbetalde summor. |
Nio ij2, i frågan om vissa grunders be¬
stämmande för Hof-stats-personalens pensio¬
nering.
N;o I73, i anledning af väckt motion, att
Kongl. Kammar-rättens revisions-departement
icke niå äga att anmärka något emot de grun¬
der, som följas vid mantals- och skattskrifning
gen, samt berednings- och taxerings-eomitteerna;
Den 4 Juli i.
N:o 174» i fråga örn anslag till ortopedi¬
sk a institutet.
N:o 1^5, i anledning af vackt motion om
undersöknings anställande rörande beskaffenhe¬
ten af de vid hufvudstadcn befintliga corre-
ctionsanslaller.
N:o 176, i anledning af väckt motion om
straffängelsers inrättande för arbetsfångar m. m.
N:o 177, i anledning af väckt motion om
understöd af allmänna medel lill fullbordande af
Ystads hamnbyggnad.
N:o 178, i anledning af Kongl. Maj;ls' Nå¬
diga Proposition till Rikets Ständer, angående
förlängning i ytterligare tio år af de för en
pantlåh-inrättning i hufvudstaden beviljade för-
moner;
och N:o 179, i anledning af åtskilliga f. d.
tjenstmäns vid f. d. general-assistance-contoiret
underdåniga ansökning, örn Kongl. Maj:t Nådiga
förord till erhållande af något lämpligt årligt
understöd.
§. 12.
Justerades: 1 :o protocolls-utdrag öfver Stån¬
dets denna dag fattade beslut, och 2:0 prolo-
collerne för den 3o sisth Junii och den 1 den¬
nes, i de delar, som angå återremitterade ä-
renden.
Plenum slutades kl. 3. e. ra.
In fidem prolocolli.
E. G. Elineberg.
Den 7 J u 1 i i.
117
Den 7 J Lilii.
Plenum kl. p f. m.
§. 1.
Upplästes raeddeladt utdrag af Hedervär¬
da Bonde-Ståndets protocoll för den 4 dennes
hvaraf inhämtades, dels att nämnde Riks-Stånd
återremitterat Bevillnings- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomie-Utskottens betänkande,
N:o 3, angående grunderne för förändrade fö¬
reskrifter om brännvins-bränningen och hvad
dermed har gemenskap, dels för öfrigt förkla¬
rat att Ståndet fann öfverflödigt att deltaga i
Högvördige Preste-Ståndets inbjudning om fö¬
reläggande för Utskotten af viss tid med af-
gifvandet af deras ytterligare utlåtande i ämnet
äfvensom och då något "dröjsmål hittills icke
ägt rum vid Bonde-Ståndets cancellie i afseen¬
de på expeditionen af remisser och återremis-
ser till Utskotten, Bonde-Ståndet ansett sig ic¬
ke äga, likasom Preste-Ståndet, anledning att
vidtaga något särskildt beslut för beredandet
af skyndsamt expedierande utaf återremissen i
förrberörde mål.
Lades lill handlingarne.
§• 2.
Justerades prolocollet den 4 dennes, angå¬
ende återremiss af Stats-Utskoltets utlåtande,
N:o i65.
§• 3.
Föredrogs å nyo Baneo-Utskottets utlåtan¬
de, N:o 1.4, i anledning af de inom Riks-Slån-
Den 7 Julii.
dea framställde anmärkningar vid Utskottets
under Nio 7 afgifne betänkandet, med förslag
till ett nytt myntsystem.
Herr Winberg: ”Rörande myntets skröt
och korn instämmer jag med Utskottet och i
fråga om myntets räkne-enhet ville jag, då den
befmnes så nödig, häldre fastställa den till 1
R:dr banco i stället för 3a sk. banco, egentligen
af den orsak, att ej allenast alla Kronans, au*
thoriteters, corporationers, uppbördsmäns, utan
äfven en mängd enskildes räkenskaper nu me¬
ra föras i detta mynt, så mycket mera som det
yäl numera ej lärer finnas någon bland allmo-t
gen, sorn ej känner skillnaden emellan Riks-*
gälds-sedlar och hanco-mynt och sålunda den¬
na högre enhet ej bör kunna inverka på högre
priser eller arbetslöner, Men då jag, med me-,
ra likgiltighet än Högloft. Utskottet anser deni¬
na fråga förtjena, betraktar värdet af denna en-,
het, biträder jag nämnde Utskotts förslag, och
emellan valet af de båda benämnings-alter-?
nativen, antager riksdaler-courant af i r;dr spe-,
cie till enhet, framför namnet Krona. Derige-,
nom bibehålies under samma namn och värde
våra riksdaler riksgälds-sedlar blott med för¬
ändring af sistnämnde ord, och hvar och en
som förer små höcker och räkenskaper i denna
myntsort, kan utan vidare omväg fortfara på
enahanda sätt, blott med förändring af ordet
courant i stället för riksgälds-sedlar, utan att
förvillas af ett nytt namn med hvars betydel¬
se han ej i början kan göra sig rätt bekant.
Den 7 Jukt i.
"9
Deremot kan jag ingalunda tilstyrka att Ban¬
kens, Riksgälds-contorets eller andre publika
verks och uppbörds-conloirs räkenskaper förän¬
dras, utan må fortfarande föras som hittills i
riksdaler bancomynt, utgörande hälften högre
värde än R:dr curant. En omstöpning häraf
är både förvillande, onödig och vidlyftig, då
man betraktar alt alla löner, anslag, uppbörder
af tull, utlagor, skatter etc. äro utförde i riks¬
daler banco, med hvilket myntslags värde all¬
män helen är redan lika hemmastadd, som med
riksgälds-sedlar, hvar och en privat person der-
mot obetagen att, likasom förr, med lika kraft
och verkan föra sina anteckningar, böcker el¬
ler räkningar antingen i Riksgälds-sedlar eller
courant, eller uti svenskt bancomynt, lill och
med uti R:dr silfverspecie.
Medgifvande denna gång, liksom förr, de¬
ci pial-iäk ningens fördelar, och dess nya indel¬
ning i fråga om det nya kopparmyntet, anser
jag likväl dessa fördelar ej uppväga, mindre
öfverväga de olägenheter, och lill en början åt¬
minstone den villervalla sorn desse aine koppar-
mynlslag och deras olika värden och förhål¬
landen till silfvermy,litet måste åstadkomma.
Det är onekligt att det gamla kopparmyntet,
som äger enahanda eller motsvarande indelning
med vårt både nya och gamla silfvermynt, ej
på en gång kan aflysas, utan kommer sanno¬
likt ännu flera år att blifva gångbart i allmän¬
na rörelsen. Det kommer sålunda att gå i
brodd med ett nytt kopparmynt, som ej äger
120
Den 7 Juli i.
jemnt något motsvarande värde, och måste dock
gemensamt hegagnas och ulgifvas. De äga jem¬
väl sig emellan ett olika, ej med hvarandra
qvadrerande värde till silfvermyntet. Och då
detta sednare mynt, eller silfvermyntet, äger
samma indelning, som det gamla kopparmyn¬
tet, begripligt och vandt för allmänheten, lätt
jemnförligt med delta och som ej äger inom sig
några decimal-afdelningar, måste jag högligen
tillstyrka fortfarandet af vårt kopparmynt, på
sätt derom sednast är beslutadt till vigt på
skeppundet, och gängse bland allmänheten, lik¬
väl med den ändring vid präglingen, som kan
finnas behöflig, och för utseendet angenämare.
Vöre åter fråga om inrättandet af ett nytt
mynt, alldeles oberoende och utan all gemen¬
skap med det gamla, vore jag bland de första
att tillstyrka decimalens införande uti dess bå¬
de större och mindre silfver och koppar-a fdel-
ningar.”
Häruti instämde Herrar Bååth, Hemberg
och Malmberg,
Herr Langenberg: ”Att icke hafva en gifven
mynt-enhet i ett land, hvarefter alla beräknin¬
gar bokföringar och Kronans uppbörd sker, an¬
ser jag olämpligt och ledande till vidlyftighet
och missräkningar, man och man emellan; er¬
farenheten har visat detta genom olikheten af
nuvarande banco och riksgälds, så väl i bokfö¬
ring som i liqvider med detta dubbla Riksda¬
lers myn t.
Skulle man nu, i händelse af en skeende
Den 7 J u 1 i i.
121
realisation erhålla 3;ne sorter Riksdalers-mynt,
nami. först specie R:dr, innehållande 2? R:dr i
banco eller 4 R:dr rikgälds-sedlar, sedan banco-
sedelns R:dr it R:dr riksgälds-sedlar och ytterli¬
gare 12 sk. i specie, som svarar mot i R:dr
Rgs, hvilken skulle bli den mäst begagnade i
allmänna rörelsen, så synes mig utan tvifvel
dessa trefaldiga benämningar komma att inle¬
da i oberäkneliga oredor och villfarelser.
Jag skulle således tro, att efter som Riks-
gäldsräkning är den som hufvudsakligast i Ri¬
ket begagnas, så väl i handel och vandel, som
äfven till en stor del i bokföring, det för all¬
mänheten vore bäst och förmonligast, äfvensom
enklast och redigast, att nu tillfället iakttogs
till erhållande af en enda beräkningsgrund.
Mig synes således bäst att antaga betänkandet
i den del, hvad mynt-enheten beträffar, som
blir i2 sk. i silfver eller i R;dr Rgs, hvaref¬
ter allt räknesätt fastställes, och skulle jag an¬
se att benämningen derå passade bäst heta riks¬
daler curant, då ingen ändring af sk. i nuva¬
rande räkenmethod föreginge.
Att sedlar äfven af ofvannämnde valeur
och till lika benämning R:dr courant utgåfvos
vore af högsta vigt, och må man gärna göra
den förlust af annulerande utaf de allaredan
förtidigt färdiggjorda sedlarne, då den stora
förmon dermed kunde erhållas att vi undveko
benämningen af både b:co och riksgälds och
erhöllo endast en sort mynt. Jag vill icke fö¬
reställa mig annat, än alt, när en silfverutvex-
122
Den 7 Julix.
ling af Rikets Ständer blir besluten, den äfven
skall bli solid och betryggande för hvarje for¬
dringsägare eller sedelinnehafvare, och i sådant
fall ser jag icke nödvändigt att någre större
silfverpiecer hädanefter böra slås och präglas
än största enheten — om den antages till i
R:dr R:gs och benämnes R;dr courant, ty dub¬
bla och fyrdubbla sådane, anser jag åtminstone
alldeles öfverflödiga, häldst jag hyser den full¬
komliga öfvertygelse, att då realisation blir fo¬
tad på fasta grunder, ingen väljer större silf¬
ver mynt än R:dr courant, Lill begagnande i allmän¬
na rörelsen framför sedlar, när innehafvaren är
öfvertygad att han för dem, när som häldst,
kan erhålla silfver.
Beträffande åter präglingen af det nya
kopparmyntet, anser jag densamma böra ske ef¬
ter samma beräkningsgrunder som förut, med
antagande likväl af den förändring, som Ut¬
skottet föreslagit, nämligen attil. M. Konungens
bröstbild kommer alt försvinna, på det genom
lxvitkokning eller andra bedrägerier, myntets ut¬
seende icke måtte komma att likna silfver-,
myntet.”
Herr Wedberg: Jemte åberopande af ram
reservation, anser jag det vara för tidigt att af¬
göra detta betänkande, och att dermed bör
uppskjutas, intill dess Banco-UtskoLtets utlåtan¬
den, N:ris 6 och 8, äro definitift afgjorda, hvar¬
af beror när realisatjoaen skall begynna. Om
den ej hegynnes före nästa Riksdag, är det ic¬
ke nödvändigt att nu bestämma inyntenheten.
Den 7 J u 1 i i.
Skall don åter genast begynna, bär jag ej alt
påminna emot antagandet af betänkandet.
Herr Helleday: På sålt min reservation
Utmärker, gillar jag ej Utskottets åsigt i afseen¬
de å Ständernas rätt att blanda sig i lagstift¬
ningen rörande landets mynt-enhet. Lika litet
jag, i händelse fråga derom skulle uppstå, vill
concedera några inkräktningar från Regeringens
sida å Ständernes lagstiftniugsområde, lika litet
gillar jag alla försök af Ständerne alt beröfva
Konungen en rätt, som har sin upprinnelse från
Grundlagen. Man må än, på sätt Utskottet sig
företagit, söka utveckla de begrepp Utskottet
trott alt man ända från hedenhös velat fästa
vid ”skrot och korn”, så slår det dock fast, att
1809 ‘lls Ständer icke haft för afsigt att genom
<79 §. R. F. sista mom, auctorisera Konungen
lill endast en Ständernes myntmästare, i hvil¬
ket fall något mindre ampelt uttryck än det i-
frågavarande säkerligen blifvit begagnadt. Jag
ogillar alltså Ulskollets tolkning i denna del,
men tror alt Ständerna i önskningsväg böra
anhålla att myntenheten bestämmes till 1 R:dr
R:gs under namn af R:dr courant. I afseende
åter å decimaUräkningen förmodar jag, alt Stån¬
dets ledamöter lika litet nu som före återre-
jnissen, gilla att man genom ingripande föiän¬
dringar i folkets vanor söker göra förhatlig
på förhand de uya sakernas ordning, man är
färdig att i våta myntförhållanden införa.**
Herr Linderholm instämde häruti.
Herr Rydin: Jag beklagar, alt Riks-Slån-
Den 7 Julii.
den gjort sä många anmärkningar vid del för¬
ra myntsystem-förslaget, som var ett fullt sy¬
stem) och framställde ett mönster i denna sak,
enkelt och complétt; och jag kan ej se, att det
numera blifver gällande, då Banco-Utskottet
nödsakats sjelft förändra det förra. Delta är
blott en fraction då decimalräkningen är bor¬
ta. Enär decimalsystem kommer att äga rum
i mått, mål och vigt, frågas, hvarföre anlages
icke detsamma uti myntet? Man klagar öfver
stridigheter vid Riksdagar ; men då förslag af
värde framställas, med hvad framgång mötas
de? Måhända förfaller detta påtagligen nytti¬
ga. Jag yrkar indelningen af krona och slant.
Såsom jag redan antydt, var det förra ett fullt
system, då det sednare endast är en del deraf.
Om likväl det sednare, angående kronans in¬
delning i ioo slantar, antages, betyder ej den
lilla skillnaden, och jag förutsätter öfvergången
till decimalräkningen derefter snarare möjlig.
Jag önskar, att Ståndet ville antaga decimal¬
räkning uti kopparmyntet. Banco-Utskottet
har i det sednare betänkandet äfven föreslagit
förändring i detta mynt, i afseende på utpräg-
lingen. Det förra var jemväl i denna del ett
fullt system. Om jag, enligt detsamma, hade
slanten i handen, hade jag genast vigten; hvil¬
ket var ganska beqvämt. Genom förändringen
uti präglingen, kullkastades detta. Efter det
förra förslaget skulle oformligheten försvinna,
och jag hade fördel att genast bibehålla vigt,
ulan att förhöja den. Banco-Ulskollel har vi¬
t) e n 7 Julii»
dare föreslagil, alt nya räknesättet skulle be¬
gynna i Kronans räkenskaper nied år i835.
Jag vet ej, om jag kan gilla detta; ty alt äga
en beräkning i »nått, mål och vigt, och en an¬
nan i myntet, tror jag ej vara lämpligt, oell
medföra flera svårigheter; äfvensom det skulle
bereda afvogliet emot nya vigtsystemet, då det
ej hade öfverenslämmelse med myntet. Jag ön¬
skar, att Rikets Ständer må hos Kongl. Majit
hemställa, att räkenskapernc, i afseende på nya
myntsystemet må hörja samtidigt med nya
mått-, mål- och vigt-beräkningen; dock skulle
nya myntsystemet genast vidtaga i allmän han¬
del och vandel. Benämningen af R:dr courant
anser jag icke passande, utan den af Krona bör
gillas, enär vi redan hafva för många särskilde
slag af R:dr. Då det i sjelfva verket är lik¬
giltigt, hvilken benämning antages, hör man en¬
dast så laga, att ej förvillelse uppstår, och att
ej den enfaldige narras, såsom händelsen kan
vara med R:dr courant; och då jag vet, alt
12 sk. i silfver är lika med en Krona, är dcti
enklast att antaga denna benämning.
Herr Ekerman: Första och vigtigaste frå¬
gan synes här vara den, huruledes 79 §. Re-
gerings-Formen skall förslås. För mig visar det
sig klart, att 1809 års lagstiftare tillagt Ko¬
nungen rättigheten alt oförkränkt bestämma
myntenheten. Utan inverkan af föregående Stän¬
der, som ansågo det vara Konungens ensak att
derom förordna, vet jag icke, hvad eljest denna
§. vill betyda. Nämnde §. lyder i 1 mom. så¬
I2Ö
Den 7 Julil.
lunda: ”Ingen förändring i Rikets mynt till
skrot och korn, det vare sig till förhöjning el¬
ler afslag, må äga rum, utan Riksens Ständers
bifall.” Detta är således bestämdt en gemen*
sam sak. Uti sednare momentet deremot til¬
lägges: ”Konungens rätt att låta slå mynt dock
oförkränkt.” Hvad vill detta säga, om icke, att
Kongl. Maj:t ensam äger att pröfva formen och
storleken af myntet, likväl utan förändring i
skrot och korn. Eljest förvandlas Konungen
till en myntmästare. I afseende på sjelfva mynt¬
enheten, finnér jag väl, att den kan antagas lill
en Riksdaler banco, men på Hr Winbergs skäl,
och till lättare förening af opinionerne, biträ¬
der jag gärna åsigten, angående en Riksdaler
courant. Äfven förenar jag mig med Hr Win¬
berg i fråga om kopparmyntet. Hvad åter an¬
går Herr fVeclbérgs erinran, att det är för ti¬
digt att nu härom besluta, så, ehuru otroligt
det är, att realisationen ej bifalles, gör jag dock
det förbehåll, att, i nämnde osannolika händel*
se, delta förslag ej må sättas i verkställighet.
Herr Leffler: Jag föreställer mig, att tan¬
karne i denna fråga ej äro så öfverensstämman¬
de, att detta betänkande må kunna i sin hel¬
het antagas, utan alt särskildt yttrande må lem¬
näs öfver hvarje punkt eller del. Jag delar
Herr Ekermans tanka, att, då enligt 83 §. Re*
gerings-Formen, Grundlagarne skola tillämpas
efter deras ordalydelse, jag ej kan finna annat,
än att det enligt samma Grundlag, är Ko¬
nungens ensak att slå mynt; hvaremot förän*
Den 7 Julli.
127
elling uti Rikets mynt till skrot och korn ej
får ske utan Rikets Ständers samtycke. Denna
tolkning har Utskottet ej vederlagt genom för¬
klarandet, att det tillhör Konungen och Rikets
Ständer gemensamt att besluta om mynlenhe-
ten. Hvad återstår då för Konungen att göra
af den rättighet, som honom, enligt 'jg §. Re-
gerings-Formen, oförkränkt tillkommer. Jag är
således af deras tanka, som anse det vara Ko¬
nungens ensak att bestämma myntenheten.
Hvad sjelfva enheten angår, tror jag, att, då
det är olämpligt att hafva en enhet, hvarefter
böcker ej föras, i83o års Rikets Ständers be¬
slut, att banco-riksdaler må vara enheten, står,
om Kongl. Maj:t ej vidtager förändringar i det
slagna myntet, bäst tillsammans med det silf¬
ver, som är slaget. Jag önskar blott, att ett
ytterligare mynt, motsvarande 8 sk. banco och
3 sk. silfver må slås. I frågan om kopparmyn¬
tet, gillar jag Utskottets förslag, att 3331 R:dr
banco må utpräglas af 1 Skepprd victualievigt
i koppar. Detta anser jag vara nödvändigt.
Att utpräglingen, efter 166? R:dr bco pr skepp,
skulle qvarstå, anser jag menligt. Detta föran¬
leder kopparmyntets utförande. Sådant har skett,
och man bör följa med tiden i andra länder,
der kopparutmyntning sker efter 3ao R;dr per
skepp:d. Då jag föreslagit minsta silfver-myn-
tet till 3 sk. silfver, önskar jag äfven ett kop¬
par-skiljemynt af 3 sk. banco. Man invänder
törhända, att detta blifver för stort, men det
blir dock ej större än våra gamla a-styfvers-slan=
Den 7 Ju Ii i.
tar. Man kan äfven invända, att utmyntnin-
gen, efter 333 R:clr 16 sk. per skeppund, ej står
tillsammans med det nuvarande kopparmyntet.
Det blir dock ej svårt, att med nästa år be¬
stämma en allmän författning, att det nuva¬
rande kopparmyntet skall gälla dubbelt emot
det nya.
Herr Bååth', Då vid det förra betänkan¬
det jag log mig frihet fasta StåndeLs uppmärk¬
samhet på de af Utskottet då föreslagne mynt¬
sorter, hvilka Utskottet nu till en del frångått,
har jag ej kunnat underlåta alt fästa uppmärk¬
samhet på det nyare beräkningssättet af silfver
och koppar. Hvad det förra angår, har Utskot¬
tet frånträdt decimalräkningen, men bibehållit
den vid kopparmyntet, med uteslutande af pen¬
ningar. Afdelningen slant är bibehållen. Det¬
ta står ej väl tillsammans med behörig lik¬
stämmighet i räknesättet. Jag kan således icke
gilla Utskottets utlåtande. Det är väl sagdt,
att skillnaden emellan en slant och 2 styfver
utgör — rst. Jag har dock redan förra gån¬
gen fästat uppmärksamheten på förvandlingsta-
bellen N:o 2, enligt hvilkeu 1 slant är lika med
5-7ö65 rst. Skillnaden är således eller nära
a5 procent. Detta må i handel och vandel kun¬
na anses likgiltigt; men det är icke enligt med
lagstiftarens värdighet eller tidehvarfvets for¬
dran, att införa i rörelsen ett mynt, som så¬
lunda differera!’. Skiljaglighet i beräkningssätt
och olika mynt, leda äfven till olägenheter. Jag
har tillförene ådagalagt, huruledes det saknar
Den 7 Julii.
129
tillämpning i afseende på böter oell vitén. Jag
åberopar i öfrigt de skäl jag förut utvecklat. I
fråga om Rikets Ständer må äga att nied Kgl.
Maj:t deltaga uti bestämmandet af myntet och
underafdelningar, förenar jag mig med Herr E-
kennan deruti, alt jag anser della, i följd af
rj() §. Regerings-Formen, vara Kgl. Maj:ts en¬
sak. Lika med andre talare, kan jag ej begri¬
pa, hvaruti Kgl. Maj:ts åtgärd eljest skulle be¬
stå. Annars skulle den endast inskränka sig
till verkställighet af hvad Rikets Ständer be¬
sluta; ocb detta är icke öfverensstämmande med
§:ns ordagranna innehåll. Då jag ej kan instämma
uti förslaget om decimalräkning i kopparmyn¬
tet, vågar jag, enär jag redan förenat mig med
Herr Winberg deri, alt myntenbeten må bestäm¬
mas till 12 sk. i silfver eller 1 R;dr rgds, tro,
att enskilda och publika räkningars förande i
Riksdaler, skillingar och runstycken banco för¬
anleder mindre olägenheter, än förändringen.
Alt mynt är slaget efter i83o års myntfot till
öfver 2 millioner R:dr specie, talar visserligen
emot förändringen till krona eller R:dr cou¬
rant; och om man med courant förstår benäm¬
ningen af riksgäld, är det icke begripligt, hvar¬
före man finnér skäl att frångå denna benäm¬
ning. Om courant är detsamma, är det lika
lätt alt kalla myntenheten Riksdaler Rgs. Jag
vill dock ej i denna del vara envis, så vida
det bestämdt förklaras, att courant betyder
riksgäld, hvarigenom allmänheten icke förvillas.
Bor q. St. Pr. vid Rik sd. 18 3 4- IP. 9
i3o
Den 7 Juli i.
-Häruti förenade sig Herr Frodell.
Herr Halling: Lika med Herr [Vedberg,
finnér jag det vara för tidigt, att nu afgöra det¬
ta betänkande, som står i närmaste samman¬
hang med de återremitterade betänkandena Nås
6 och 8, afbandlande om och när realisationen
verkställas bör. Innan de sednare frågorne af-
göras, är det öfverflödigt, att pröfva den nu fö¬
revarande; men om jag antager, att Bauco-Ut-
skotfets afsigt med särskildt betänkande i detta
ämne, både förra gången och nu, ej varit an¬
nan, än den, att påskynda de förberedande åt¬
gärderna, för den händelse, att realisationen un¬
der denna Riksdag verkställes, synes det mig icke
skadligt, att Rikets Ständer gå Banco-Utskottets
afsigt till mötes och besluta öfver hvad Ut¬
skottet här afbandiat. Jag anser det således o-
vilkorligen följa, att det förbehåll fästes, att,
för den händelse realisationen nu sker, det be¬
slut, som fattas, blifver gällande, men att det
annars förfaller. Herr Ekerman har rättligen
anmärkt, att den hufvudsakliga delen består i
den fråga, huruvida Kongl. Maj:t äger rätt att
ensam bestämma myntenheten och dess afdel-
ningar, eller om Rikets Ständer hafva del i
denna rätt. Hvad mig beträffar, är jag i oviss¬
het, hvilketdera är det rätta. Då jag läser 72
§. Regerings-Formen och dess sista moment, sy¬
nes det klart, alt i fråga om Banken, om mynt
eller valuta eller dess representativer, hvilket
måste vara detsamma, Rikets Ständers rätt är
ovilkorlig, och att det är bestämdt, hvad i det-
Den 7 Julii.
tn fall skall ske. Läser jag åter 'jg Rege-
rings-Formen och dess sista moment, uppstår
hos mig betydligt tvifvelsmål. Jag tror, att det¬
ta stadgande är bibehållet ifrån äldre Grund¬
lagar, och torde haft annat ändamål, än som
numera är tillämpligt. Jag delar Herr LeJJlers
åsigt, att Grundlagarne skola tolkas efter orda¬
lydelsen; men om jag följer denna i det ifrå¬
gavarande afseendet, återstår ej annat, än att
Kongl. Maj;t ensam har rätt att slå mynt; och
om, såsom Herr Helledaij anmärkt, det förhål¬
lande skulle uppstå, att Kongl. Majit i delta
fall endast har verkställande åtgärden, blir det¬
ta Grundlagens, ej Rikets Ständers fel. Jag de¬
lar Herr Winbergs åsigt, att decimalräkningen
ej må antagas; och jag beklagar, att jag ej in¬
ser de fördelar, som häraf kunna hämtas, då
saken ej är i helt framställd. Jag tvillar ock
att några fördelar i det hela vinnas. Man på¬
slår, att det närvarande räknesättet ej har för¬
delar med sig, jag åter är af en motsatt tan¬
ka. Just i fråga om realisationen är fördelen
den, att bibehålla samma räkning som i Ham¬
burger banco, hvilket sednare är regulatorn för
allt mynt. Detta måste vara en förmon, då
Hamburger banco gäller i större affairer. De
mindre affairerne röna väl obehaglige kännin¬
gar af detta system, men de måste vara under¬
ordnade fördelarne och kunna icke komma i
jemnförelse. Med Herr Winberg instämmer jag
icke deruti, att räkenskapsformen i Riksdaler
banco bör bibehållas. Jag anser det vara en
Den 7 Ju lii.
brist, att räkenskaperna nu föras på delta sätt.
Myntet är sådant, alt det icke är representatif
för Riksdaler banco; och om enligt hvad Herr
fVinberg antydt, det vore beqvämligt, alt bi¬
behålla Riksdaler banco i alla räkenskaper,skall
inan snart finna, att detta leder till samma o-
lägenhet, som blifvit anmärkt, nämligen bibe¬
hållande af räkenskap efter en numeraire, som
ej finnes i verkligheten. Det är nog, alt bibe¬
hålla Riksdaler specie och Riksdaler courant.
Ett tredje slag vore då det, hvari liquider skul¬
le uppgöras. Den, som erinrar sig i8o3 års
realisation och de många olägenheterne deraf,
inser lätt, hvad obehag skall följa af väntan
med undanrödjande af sådan oreda. Jag tror
äfven, att för olägenheterne är en gräns, så vi¬
da det af Utskottet föreslagna salt antages; och
jag anser detta lättast lämpas efter allmänhe¬
tens begrepp. Jag gillar Utskottets betänkande
äfven i fråga om myntenheten, eller alt den
skall bestämmas lill i R;dr courant, motsva¬
rande i R:dr riksgäld, lika med en fjerdedel
af i Riksdaler specie; men då Utskottet talat
om en fråga, såsom af stort värde, att ej nu¬
varande förhållanden rubbas, hade jag önskat,
att denna regel consequent blifvit följd, och att
man ihogkommit vid myntenhetens underafdel-
ningar den bekanta ia sk. bancosedeln, som ej
motsvaras af något slag ibland de nya afdel-
ningarne. Vid återremissen af betänkandet N:o
7, fästade jag uppmärksamhet derpå, att en un¬
derafdelning borde blifva ? R:dr courant eller
Den 7 Ju lii.
135
krona, svarande emot A Rgs-specie. Då hade
folket åter sin 12 sk. banco-sedel och såme¬
delst försvunne bekymmer hos den del af na¬
tionen, som handterar små penningsummor, e-
när de linge återse bland det nya myntet nå¬
got af det gamla. Äfven hade jag önskat in¬
förande af en annan underafdelning, en tredje¬
dels krona, till ersättning för den mycket ef¬
terfrågade 16 sk. riksgäldssedel. Den var flere
år sällsynt, efterfrågades, för vighet i liquider,
och utsläpptes å nyo. Detta skulle göra myc¬
ken beqvämlighet; och jag finner ingen svårig¬
het för införandet af dessa förändringar. Med
Herr Langenberg instämmer jag i så måtto, sorn
jag anser det vara af stor fördel, att blott en
enhet af myntet äger rum. Så vida Rikets
Ständer öfverenskomma, att 1 R:dr courant
skall blifva den verkliga myntenheten, bör den
t. ex. ej utgöra i af en större. Detta skall en¬
dast leda till förblandning af den mindre och
den större. I denna del förenar jag mig med
Herr Langenberg.
Herr fFijk: Jag delar Utskottets förslag i
afseende på myntenheten, så mycket mera, sorn
det öfverensstämmer med de åsigter, hvilka jag
yttrade vid återremiss af betänkandet N:o 7;
men då Utskottet alternativt tillstyrkt krona el¬
ler Riksdaler courant, önskar jag, alt den sed¬
nare benämningen må väljas, såsom af allmän¬
heten lättast förstådd. De föreslagne afdelnin-
garne af silfvermynlet gillar jag, sedan den al
3 skilligar silfver tillkommit, svarande emot 12
134
Den 7 J Lt 1 i i.
sk. riksgäldssedel’; men jng saknar ännu en, \
sk. i silfver, motsvarande den så kallade plå¬
ten, en sedel, som är högst gängse och angelä¬
gen i den mindre rörelsen. Om man endast
har 3 sk. i silfver, måste man, för att uppgöra
liqvid om en plåt, vara försedd med motsva¬
rande kopparmynt. Det bereder icke eller för¬
lust för Banken, att prägla sådant silfverrnynt.
Hvad kopparmyntet angår, är jag ledsen, att
Utskottet vidhåller decimal-räkningen. Jag har
icke gillat densamma förut, och jag gillar den¬
samma ej eller nu, häldst jag tror, att man hör
göra allt, för att göra realisationen begriplig för
menige man, och att man följaktligen bör vid¬
taga så få förändringar i räknesättet, som möj¬
ligen. Då man, utan förlut för Banken, kan
komma derhän, yrkar jag bibehållandet af gam¬
la skiiliugtalen, samt föreslår tillika, att så kal¬
lade i-skillingar må utpräglas, svarande emot
‘ sk. Rgs. Eljest skall liqvid om a sk. Rgs
ej kunna uppgöras, hvilket är högst behöfligt.
Liqvid om i/j. sk. kan ej göras upp, om ej min¬
dre afdelningar af kopparmyntet finnas; och
man kunner, att liqvider ofta äga rum på i4
och 18 sk. Rgs, hvilka skulle vara svåra att
uppgöra, om icke passande mynt vore att till¬
gå. Af cn talare har det blifvit yrkadt, att
man, i afseende på räkenskapsföring, skulle bi¬
behålla beräkningen af Riksdaler banco. Så¬
lunda skulle vi äga tre slag af Riksdaler, ehu¬
ru, sedan realisationen begynner, ej är något
motsvarande i R:dr banco. För min del, ser
Den 7 Julii.
i35
jag icke svårighet att ändra bokföringen lill R;dr
riksgäld. Detta låler sig lätt göra. Den, som
har iooo R:dr banco lön, undfår i5oo R:dr Rgs.
Vid höler är beräkningen äfven lätt. Jag skul¬
le derföre tro, att blott courant och silfver bö¬
ra äga rum i allmänna bokföringen.
Herr Höök: VJag anser mig icke vara af
de utaf Utskottet åberopade äldre handlingar
vederlagd, uti den af mig, före återremissen äg¬
de och yttrade öfvertygelse, i afseende å ej min¬
dre bestämmandet af myntenbetens fördubblin¬
g-ar och underafdelningar, än ock den af ingen
nödvändighet föranledde, men, efter mitt om¬
döme, emot folkets önskan och vanor föreslag-
ne öfvergång för närvarande lill decimal-sysle-
mets införande i myntberäkningen. I enlighet
med åsigterne uli den ort, hvars tänkesätt jag
bör uttala, röstar jag således emot denna för¬
ändring, af det bestående och de hufvudsakli¬
gen väsendtliga följder, som deraf i utlåtandet
blifvit härledde.”
Herr Hallgren: Af enahanda skäl, som
jag gaf tillkänna, då Banco-Utskottets memorial,
angående svar till Kongl. Majit, att realisatio¬
nen ej kunde blifva verkställbar den i Julii;
förevar, anser jag cj eller nu opinions-yttring
lämplig. Hufvudsakligen förenar jag mig med
Herr Ekerman, att, så vidt det ej sker vilkor¬
ligen, eller under förutsättning alt realisationen
nu bifalles, delta förslag anses förfallet. I. an¬
nat fall skulle jag nu rösta för afslag. Det är
icke första gången, som jag finner mig vara o¬
136
Den 7 Jti Ii i.
van vid Riksdagsgöromå|en, men jag kan ej
annat, än anse det besynnerligt, att detailer af-
göras före hufvudsak. Dock lärer detta betän¬
kande vara af Banco-Utskottet afgifvet, för att
vinna tid. I afseende på inynlenhelen, lorenar
jag mig nied Hr Winberg; och hvad decimal¬
räkningen angår, vore den visserligen fördelag-
tig, då Rikets Ständer förut godkänt densam¬
ma, i afseende på mått, mål och vigt; men då
sil fre t ej räknas i decimal, och en stor summa
af det nya myntet är slagen, är det äfven o-
rimligt att införa sådant system i afseende på
kopparmyntet. I denne del förenar jag mig
med Herr Halling.
Herr Limnelius: Jag kan ej för mig rig-
tigt reda saken, då jag ej känner skillnaden e-
inellan det betänkande, som Banco-Utskottet i
amnet förut afgifvit, och det, sorn nu discute-
ras; men då Rikets Ständer sistlidne Riksdag
beslöt inväxling af En R:dr specie efter 128
skillingar banco i sedlar; och det äfven är oin-
taladt, att Kongl. Maj;t förordnat, att slå mynt
derefter, tror jag, att, om man ej är dermed
nöjd, det blifver omöjligt att göra efter hvars
och ens önskan. Jag anser det redan slagna
myntet böra gälla, och det vore misshushåll¬
ning att slå annat mynt, då man har sådant
slaget efter förut beslutad grund. Jag bifaller
således betänkandet. Beträffande kopparmyn¬
tet, må det gärna utföras, detta betyder intet.
Hvad räkningssättet angår, kommer Lag-Utskot¬
tet att deröfver sig yttra, och det tillhörer så¬
ledes ej nu Ståndets pröfning.
Den j .1 nl ii
Herr Hessle: Dä Banéo-Utskollets utlå¬
tande, N:o 7, förevar, hade jag tillfälle, all yt¬
tra mig om 79 §. Regerings-Formen; och jag
har ej anledning att nu frångå detta, hvilket
jag fastmera åberopar. Vid samma tillfälle in¬
stämde jag, med Banco-Ulskottet i fråga om mynt-
enheten och dess underafdelningar, endast med
den förändring, alt slaget af penning borde ut¬
gå, hvilket kunde ersättas af kopparmynt, då
deremot benämningen kunde leda till viller¬
valla. Jag gillar äfven Banco-Utskotlets nu
yttrade åsigt örn silfvermyntet, synnerligen, som
den öfverensstärumer med hvad Kongl. Maj/t
bes luti t, och då myntet är sålunda slaget, blott
ej Irdels Krona. Att tecknet af I;dels R:dr
specie finnes å myntet, betyder intet, då det
genom en Kongl. Författning lätt göres begrip¬
ligt, att i R:dr specie utmärker i R:dr cou¬
rant. I afseende på dieimal-räkningen, gillar
jag Utskottet framställning; och det är med
ledsnad jag erfar, att, ehuru man erkänner det¬
ta räknesälts stora fördelar, man likväl ej vill
gå in derpå. Man vill, efter realisationen, och
sedan präglingen skett i conformilé med riks-
gäldsräkningen, bibehålla ett kopparmynt, som
ej gärna förenar sig med nämnde räknesätt.
Detta är ett barbari, att, sedan riksgälds riks¬
daler tagits lill enhet, bibehålla ett koppar¬
mynt, som påminner om banco. Deremot an¬
ser jag kopparmyntet böra slås, svarande emot
enheten. Man bär väl anfört, alt underafdel-
ningarne ej passa till beräkningen af böter.
138
Den 7 Ju lii.
Lagen nämner daler och mark. 33 slantar Sva¬
ra emot hvad man kallar en daler, och en
mark förenar sig äfven med riksgälds-räknin-
gen. Banco bör ej existera då realisationen ä-
ger rum; ulan sedan enheten bestämmes till i
R;dr courant, måste banco-räkningen blifva aflyst.
Jag kan således ej finna annat, än att Rikets
Ständer böra ingå i önskningsväg till Kongl.
Maj:t med Banco-Utskottets förslag, särdeles
som det nya myntet är slaget i enlighet dermed,
och jag tror detsamma till alla delar gillas.
Herr Helsingens: Ehuru nyttigt och för
Banco-Utskottets ledamöter gagneligt det kan
vara, att Banco-Utskottets betänkande i helt blif-
ver discuteradt, är det dock nödvändigt, för
att komma till något slut, att, sedan saken blif¬
vit återremitterad och anmärkningarne äro be¬
svarade, man fäster sig vid hvarje omständig¬
het i sender. Jag vill nu inskränka mitt yt¬
trande, enär Banco-Utskottet motiveradt skälen
dertill, huruvida förslaget bör antagas eller af-
slås. Man har fästat sin uppmärksamhet der¬
vid, att det är för tidigt att härom besluta,
innan realisationen är gifven. Jag får, i an¬
ledning häraf, erinra, alt det mynt, som Banco-
Utskottet föreslagit till enhet^ redan är slaget.
Om ej realisationen uppskjutes, bör det derföre
antagas. Om åter så sker, att folket ej får silf¬
ver, är det gifvet, att det förbehåll som Herr
Ekerman gjort, ej är behöfligt. Jag biträder
då gerna bans mening, emedan detta faller i
sådan händelse, af sig sjelft. Jag går vidare
Den 7 J u 1 i i.
i39
att yttra mig öfver den vigtiga frågan, om det
må bero på Kongl. Magt ensam, att bestämma
myntets skrot och korn, myntstyckets, ej mynt¬
massans vigt oell finhet; om detta beror af
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gemensamt,
eller om frågan, såsom sistlidne Riksdag skedde,
hör behandlas, såsom ett önskningsrnål, ett eco-
noniiskt ärende. Banco-Utskottet har ej upp¬
höjt sig till heder och värdighet af Constitu-
tions-Utskolt, utan blott motiverat, luiru Ut¬
skottet ansett sig skyldigt förstå Grundlagens
ord. Grundlagen talar om myntets skrot och
korn. Dermed menas icke annat, än den brut¬
tovigt och den sil iverfinhet, hvart myntstycke
innehåller. Ej följer det af Grundlagen, att
Kongl, Maj:t endast är myntmästare, och Banco-
Utskottet har ej eller gjort Kongl. Maj:t blott
till verkställare, då Banco-Utskottet endast sagt,
att Rikets Ständer skola i beslutet derom med
Kongl. Maj:t deltaga. Om Kongl. Maj;t ej nu
antager förslaget, har Han dertill öppen rätt
bibehållen, hvaremot Rikets Ständer ej begag¬
nade deras rätt sistlidne Riksdag. Kongl. Majit
tir således ej blott verkställare. Myntnings-om-
sorgen är öfverlemnad åt Regeringen; men af
skäl, att man ansett det vara nödvändigt att
veta styckets vigt och finhet, hafva Rikets Stän¬
der funnit sig böra ingå i pröfning, hvad mynt¬
slagen må heta och väga, och derefter öfver¬
lemna frågan till Kongl, Majit, Saken är för
öfrigt af Banco-Utskottet utvecklad, och jag tror,
det hvar och en af Ståndets ledamöter redan
Den 7 J li I i i.
faltat sin öfvertygelse; oell anhåller jag nu, att
proposition inå göras, till gillande af de tvän-
ne första punkterne af utlåtandet, innehållande,
a£t en myntenhet för hela landet, är ett lag-
stiftnings-ämne, hvilket af båda Slatsmaklernes
afgörande beror, och att, enligt nu gällande Re-
gerings-Form, Rikets Ständer synas befogade,
att, äfven i frågan om ordnandet af myntenhe-
tens fördubblingar och afdelningar, utöfva, ge¬
mensamt med Konungen, lagstiftande rätt.
Hr JVinber”: Jag skall söka att besvara Hrr
n O
Häftings och JVijks anmärkningar. Den förre har
förenat sig med mig deruti att ej antaga decimal¬
räkningen i kopparmyntet, och att vi böra vara
nöjde med samma förhållande, i beräkningen som
i Hamburg; men han har ej instämt deruti, att kro¬
nans böcker må föras i Riksdaler Svenskt ban¬
co, emedan della mynt, efter realisationen, ej
kommer att finnas. Likasom i Sverige äro i
Hamburg två slag af mynt, nämligeu i courant
och banco, hvaraf det förra är 25 procent säm¬
re. Sålunda äro våra Riksgälds-sedlar sämre,
än bancomynlet. Hamburger-banco finnes ic¬
ke, hvarken i silfver eller guldpiecer. utan är ett
lingeradt mynt. Så är äfven förhållandet med
Pund sterling; och jag ser icke, hvarföre ej ett
dylikt lingeradt mynt må kunna bestämmas uti
Riksdaler Svenskt banco, då värdet och förhål¬
landet äro väl kände, likasom i England och
Hamburg. Jag hade häldst önskat 1 R:dr banco
eller 18 sk. specie i silfver till enhet; men af
skäl, dem jag i mitt anförande utvecklat, har
jag numera biträdt förslaget.
D«n 7 Julil.
Herr Wedberg’, Lika med Herr Wijk an¬
ser jag elt 4 sk stycke, svarande emot 16 sk.
rgs, vara nyttigt; men, såsom ledamot af Banc-
IJtskottet, har jag funnit svårighet i verkställig¬
heten, då emellan 3 och 4 sk- styckena skilna¬
den skulle blifva så obetydlig, att man snart kom-
me att förvilla sig derpå.
Herr Holm: Jag förenar mig med Herrar
Helleday och Ekerman i den af deni uttalade
tydning af 7g §. Regerings-Formen och anser
den lagstiftningsrätt, som Banco-Utskottet till—
erkänt Rikets Ständer, ej öfverensstämma, med
Grundlagen. I öfrigt delar jag Herr Winbergs
åsigt.
Häruti instämde Herrar Lundin och Ce¬
derborg.
Herr Santesson: Jag kan ej neka billigt
afseende på erinran dervid, att Utskottet sva¬
rat på återremissen af betänkandet N:o 7, in¬
nan anmärkningarne vid Bil. N:o 6, inkommit.
Detta synes vara utur ordningen; men de be¬
tänkligheter, som blifvit anförde emot sakens
företagande, finner jag icke vara af lika vigt.
Realisationen anser jag vara afgjord redan vid
förlidne Riksdag. Här är endast fråga om sät¬
tet och tiden. Då Rikets Ständer nu hafva
denne detail för hand och de öfriga detailler-
na i dessa dagar jemväl inkomma, finner jag
det vara likgiltigt, hvilketdera må först afgö-
ras, angående tiden, enheten eller sättet. I af¬
seende på Kongl. Maj;s rätt att ensam bestäm¬
ma myntenheten, åberopar jag, hvad jag vid å-
i4a
Den 7 J u 1 i i.
terremissen anförde, äfvensom hvad Herrar E-
kerman och Helleday nu yttrat. Sålunda an-
sågo Rikets Ständer äfven Grundlagen vid för-
lidne Riksdag. Om Rikets Ständers då fattade
beslut, att enheten skulle blifva i R:dr banco,
då antagits och mynt derefter slagits, hade man
haft en verklig räkneenhet, och betänkligheter¬
na hade dä förfallit; men då Kongl. Maj;t an¬
tagit en enhet, mera lämplig till de af Utskot¬
tet föreslagna, förenar jag mig deruti, att den
må bestämmas till i Ii:dr rgs. Till myntsla¬
gen önskar jag må läggas så väl 3 sk. som ^
sk stycken, svarande, det förra emot 12 sk. och
det sednare emot 16 sk. rgs, hvilket blifver för
allmänheten nödvändigt. I afseende på deci¬
malräkning för kopparmyntet, så skulle jag,
med önskan att allt mynt må beräknas i de¬
cimal, gärna biträda delta förslag, såsom ett steg
framåt, örn jag icke fruktade oreda, missbruk
och ocker i smått. Jag tror det således vara bäst
att bibehålla det gamla. Hvad bokföringen an¬
går instämmer jag med Herr TVinberg. Det
hade visserligen varit önskligt, att man haft
blott ett slag, och detta hade vunnits om 1
R:dr banco blifvit räkne-enhet; men då det
icke är sålunda, tror jag ej confusion beredas
genom räkningsförandet i banco. Realisations¬
lagen talar om 128 sk. banco. Lagar äga til¬
lämpning efter banco-beräkning. Tull, bevill-
ningar, äfven som enskildta, öfverenskommelse!’
afse denna beräkning, och det är skäl för Sverige,
att, likasom i Hamburg, taga ett rättesnöre, fö¬
ra räkning i banco och äga mvntet i courant.
O p • l
Jag tror missförstånd ej häraf 'uppstå. Man
kallar en 8] sk. banco 12 sk. rgs. och man vet väl
hvad hvar sedel gäller. Jag instämmer deruti,
att betänkandet må punktvis behandlas, då skilj¬
aktigheter hindra dess afgörande i sin helhet
och jag förbehåller mig, att, då punkten om
kopparmyntet förekommer, yttra mig i hvilka
sorter jag anser det böra fördelas.
Herr Wijk: Då jag anser mig skyldig er¬
inra hvad bär blifvit ytlradt om beräkningen
i Hamburger banco, bestrider jag uppgiften, att
Pund sterling ar ett fingerad t mynt. Detta
grundar sig på guld; och både hela och halfva
Pund sterlingsstycken finnas.
Herr Hemberg: Jag har förut förenat mig
med Herr Winberg och önskar, att R:dr banco
må bibehållas, så mycket mera, som i83o års
Ständer uttryckte den önskan, att myntenbeten
måtte blifva 18 sk. i silfver motsvarande 1 R:dr
banco. Det är ock angeläget, att R:dr banco
beräkningen bibehålies, äfven af det skäl, att
dels tull och andra afgifter, dels alla anslag,
löner m. m. utgå i R:dr banco. En förän¬
dring uti beräkningen skulle åstadkomma stor
villervalla. Man bar sagt att i8o3 års reali¬
sation beredde villervalla i rörelsen ; men det¬
ta har jag ej funnit. Ej i8o3 men väl 1800
beslöts nämde realisation vid Norrköpings Riks¬
dag och Rikets Ständer voro således i beslutet
delagtige. Man kastade då bela Riksgälds-fon-
den på Banken. Förut hade Banken lika silf-
Den 7 Jul i i.
ver som sedlar. Delta borde icke kallas reali¬
sation utan banqueroutte. I fråga om koppar¬
myntet förenar jag mig med Herr feinberg der¬
om, att det ganda räknesättet bör bibehållas.
Äfven instämmer jag med Herr Halling dertill,
att vi måtte få behålla Riksdalernas indelning uti
skillingar, såsom öfverensstämmande med Ham¬
burger b:co R;dr, äfven med den Danska, ehuru
der räknas g6 sk. Fyratioåtta styfver, passa lill
vårR:dr. I Hamburg är R;dr icke präglad ulan
courant. Det är ej gifvit alt skillnaden är ?.5
procent, emedan den varierar efter tillgången.
Skillnaden har någon gång endast varit 16 pro¬
cent. Nu är den 22 å a3 procent. Vid
procent, som lärer vara pari, håller den sig säl¬
lan. Om man beslutar att behålla banco och
rgs., vet man, alt den sednare är 5o procent
sämre än den förra. Med Herr Wijk instäm¬
mer jag deri, att Pund sterling grundar sig på
guldmynt. För att bestyrka detta, vill jag 1111
uppvisa ett sådant guldmynt, som jag händelse¬
vis har i fickan. (Herr Flemberg uppviste der¬
efter en så kallad souveraigu i guld.) Med
Herrar Ekerman och Helleday instämmer jag
deri, att det är Kongl. Majlts rätt att besluta
0111 myntets storlek och vigt, men Rikets Stän¬
ders, angående myntets skrot och korn.
Herr Maechel'. Jag har alltid ansett Rege-
vings-Formens 7g §. i hög grad otydlig och
nästan för ett konststycke att rätt kunna tyda
den. Denna dess otydlighet och min ovilja att
göra någon inkräktning på Konungarnagleus möj¬
Den 7 J u I i i.
ligen grundlagsenliga område, bestämde mig, för¬
ra gången frågan här förevar, att förklara det jag
ej trodde mig kunna tyda §:s mening lika med
Banco-Utskottets pluralitet. Granskar man §.,
skall man finna i r.a mom. gamla, oefterrätt¬
liga ord, hvars verkliga mening få torde hittils
hafva förstått och i 2\dra mom. ganska vanliga
och bekanta ord, men som fått en så knapp¬
händig sammansättning, att deras rätta förstånd
ej gärna kan förklaras, åtminstone icke utan i
strid med i:a mom. Sedan numera detsamma
genom Banco-Utskottets bemödande blifvit ut-
redt, och upplyst är, att ordet skrota i den me¬
ning det här afser, härleder sig från forntida
ordet skracla eller skroda och att dermed såle¬
des mäste förstås myntets storlek eller vigt,
samt att ordet korn här betyder finhet eller
hallt. Häraf synes således, att Konungen icke
skulle, enligt ordalydelsen i första momentet af
ifrågavarande kunna, utan Rikets Ständers bi¬
fall, bestämma myntets storlek eller vigt och
finhet; men deremot att af hans godtfinnande
skulle, enligt sednare momentet, kunna sägas en¬
samt bero verkställigheten af ett i berörde af¬
seende af Konung och Ständer gemensamt fat-
tadt beslut, hvilka förhållanden således stå i
uppenbar strid mot hvarandra. För öfrigt får
jag äran hänvisa till den vederläggning Herr
Hessle så enkelt och klart framlagt mot de ta¬
lande, sorn yttrat sig emot den af Utskottet
föreslagne utmyntningen och decimalräkningen.
Herr Rydin: Ibland skälen, hvarföre man
Borg. St, Pr. viel Riksd. tS34■ IK, t»
i46
Den 7 Ju lii.
ej vill begagna decimalindelningen af koppar¬
myntet, är befaradt ocker, som skulle derige¬
nom uppkomma. Delta ocker skulle likväl blif¬
va ganska ringa, då del kornme att utgöra —jdels
r:st. och jag tviflar, att någon är som vill der¬
med sig besvära för denna alltför ringa vinst.
Skälet är följaktligen så obetydligt, att det ej
ens förtjenar att anföras såsom skäl. Äfven liar
man åberopat den oreda, som skulle uppkom¬
ma genom förändringen. Motsattsen anser jag
snarare vara oreda. Rikets Ständer hafva be¬
slutat, att sist år 1839 skall decimalräkningen
begynna uti mått, mål och vigt. Om den då
begynner utan motsvarighet i myntet, skall ba-
b\donisk förbistring uppkomma. Det må vara
väl, att räkenskaper föras efter det gamla myn¬
tet; men om det nya antages, skall snart det
gamla räknesättet försvinna. Om man säger a,
bör man äfven säga b. Principen är icke kull¬
kastad, blott tillämpningen. Man har framställt
exemplet af 1800 års realisation. Största bevi¬
set är räkningen af banco och riksgäld; och
denna har dock ej varit så svarande mot än¬
damålet, som det nya föreslagna räknesättet.
De emot förslaget anförde skäl anser jag såle¬
des af deri beskaffenhet, att Ståndet icke der¬
vid bör fästa sig. Att anslagen äro i banco,
betyder intet, då man snart lärer sig alt räkna
dem i courant. Sålunda är äfven förhållan¬
det med tulltaxan, 0. s. v. Dessa hinder äro
lätt undanröjde och jag tillstyrker alltså bifa1'
å betänkandet.
Den 7 Jalii,
»4?
Herr Winberg: Det är öfverflödigt att
nämna derom, att jag misstagit mig i uppgif¬
ten om Pund sterling, såsom fingeradt mynt,
sedan Herr /lemberg numera skenbarligen visat
förhållandet. Härvid var hos mig en glömska,
härledd från tanken på silfvermynt, då dere¬
mot namnet souveraign var för mig väl be¬
kant. Jag begagnar detta tillfälle att förklara,
det jag anser det vara bäst att man vidblifver
det gamla kopparmyntet. Äfven finnér jag frå¬
gan om Kongl. Maj:ts rätt att slå mynt o-
stridig.
Herr Leffler: I anledning af Herr Ry-
dins anmärkning, alt den nuvarande beräk¬
ningen medförer de största olägenheter, får jag
erinra om svårigheterna att, i händelse deci-
malsyslemet för kopparmynt antages, liqvide¬
ra 8, io, ii skillingar, och då man kommer
till i krona eller 12 sk. rgs., skall man beta¬
la 2 5 slantar. Detta skall icke undgå att väc¬
ka uppmärksamhet hos allmogen, för hvilken
liqviderna med det nuvarande myntet äro
lättare.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen utlät sig: Under discussionen hafva fle¬
ra ledamöter gillat betänkandet, sådant det är.
Anmärkningar äro dernäst gjorde först i afse¬
ende på tiden för detta betänkande. Man har
ansett att tillämpningen deraf, i händelse det
antages, ej bör inträffa förr än realisation verk¬
ställes. Denna omständighet kan inbegripas
under den första propositionen, och är således
Den 7 J m 1 i i.
icke alt betrakta, såsom en partiel anmärkning.
De öfriga anmärkningame angå: rtoKgl. Maj:ts
rätt att slå mynt, 2:0 Banco-iäknesältels bibe¬
hållande oagbadt mynlenbetens förändring, 3:o
huruvida decimalfördelning af kopparmyntet må
äga rum, och \:o att flera aliqvoter böra finnas
af B:dr courant, hvilka nu saknas, såsom | kro¬
na, motsvarande plåtsedeln och | krona, mot¬
svarande 12 sk. banco. Innan jag går att fram¬
ställa proposition å anmärkningame, anser jag
mig förpligtad göra proposition å bifall af be¬
tänkandet, under förutsättning, att verkställig¬
heten ej vidtager förr än realisation är be¬
stämd.
Denna proposition framställdes, hvarpå sva¬
rades Nej.
Herr Ekerman: Jag fruktar, att man ge¬
nom bifall härtill binder händerne på sig i af¬
seende å detaljerna.
Herr Talmannen framställde derefter den¬
na proposition: ”Bifaller Ståndet Banco-Utskot-
lets åsigt, alt bestämmandet af en myntenhet
för hela landet är ett lagstiftningsämne, hvilket
af båda Slats-magternas afgörande beror? hvar¬
på Ja och Nej svarades, samt votering be¬
gärdes.
En voterings-proposition uppsattes, justera¬
des och anslogs, så lydande:
Den som bifaller Banco-Utskottets utlåtan¬
de N:o 14, i hvad det rörer tillstyrkandet, att'
bestämmandet af en myntenhet för hela landet
är ett lagstiftningsärende, hvilket af båda Stats-
magternas afgörande beror, röstar Ja.”
D c n y J u I i i.
”Dea det icke vill, röstar Nej.”
”Vilmer Nej, anses Ståndet hafva beslutat alt
detta ämne må, såsom ett önskningsmål hos Kgl.
Mäj:t af Rikets Ständer i underdånighet anmälas.
Omröstningen anställdes i enlighet med
Riksdags-Ordningens föreskrifter och utföll med
23 Nej , emot 21 Ja, i följd hvaraf Ståndet an¬
sågs hafva beslutat, att ofvannämnde ämne må,
såsom ett önskningsmål, hos Kongl. Majit äf
Rikets Ständer i underdånighet anmälas.
Emot beslutet reserverade sig Herrar Ilel-
singius, P. Winblad, Levin, Waern, Norman,
Valleij, Sahlin, Zander, Forsberg ^Halling, Fal¬
hem och Modin.
Vidare framställdes af Herr Talmannen
dessa propositioner:
1:0 Bifaller Ståndet Banco-Utskottets för¬
slag, att Svenska mjmtets räkneenhet fastställes
lill jemnt i R:dr silfver specie, i enlighet med
det skrot och korn som myntordningen af år
i83o bestämmer? hvarpå svarades Ja;
2:0 Bifaller Ståndet, att denna myntenhet,
svarande emot 12 sk. silfver specie och i räk¬
nevärde enahanda med i R:dr r:gs. eller | af
banco-riksdalern, eller 32 sk. banco, benämnes
krona? hvarpå svarades Nej;
3:o Bifaller Ståndet myntenhetens benäm¬
ning af en R:dr courant? hvarpå svarades Ja;
och 4:0 Bifaller Ståndet indelning af r
Rtdr courant i 100 slantar, hvarpå svarades Ja
och Nej, samt begärdes votering.
Herr Uelsingius: Sedan Ståndet visat, att
f Den 7 Julii.
det ibland sig bär sådana rojalister, alt det be¬
slut kunnat i första principfrågan åstadkommas,
som protocollet innefattar, anser jag det vara
likgiltigt, hvilka beslut i ämnet vidare tagas.
Stats-secreteraren för Handels- och Financeären-
dena samt Konungens rådgifvare hafva alltse¬
dan år 1809 visat, att ringa afseende blifvit fä-
stadt å de beslut, som Borgare-Ståndet fattat.
Jag är dock öfvertygad, att Kongl. Maj:t fattar
de beslut, som äro med landets fördelar mäst
öfverensstämmande. Då frågan nu är, angåen¬
de kopparmyntet, torde jag få fästa uppmärk¬
samhaten derpå, att Rikets Ständer härom fått
en Kongl. Proposition, utvisande, att Kgl. Maj:t
ej förstår Grundlagen på sådant sätt som Bor¬
gare-Ståndet tillämpat densamma, och att Kgl.
Maj:t önskar, att Rikets Ständer må i ämnet
fatta beslut. För min del, finnér jag mig upp¬
manad att nu yttra mig öfver kopparmyntet.
Någre talare hafva ansett det man bör bibe¬
hålla gamla kopparmyntet. Jag torde dock få
fästa uppmärksamhet dervid, att det ej lär
kunna ske; ty, då Borgare-Ståndet amselt det
silfvermynt böra äga rum, som det behagar
Kongl. Maj:t att besluta, mäste förhållandet va¬
ra enahanda hvad kopparmyntet angår. En an¬
nan talare har ansett Banco-Utskotlet origtigt
hafva förklarat skilnaden emellan i sk. och slan¬
ten utgöra j*ä:dels rst. Detta bevisar skilnaden
uti vigt å det gamla kopparmyntet och å slan¬
ten. Deremot har Banco-Utskottct ansett den
vinst, som blifvit föreslagen å det nya koppar¬
Den 7 Julii.
myntet lenna blott en skilnad af 3~;dels rst.
Frågan är icke om skillnad emellan den gamla
sk i 11 ingen banco och den uu föreslagna slanten,
utan emellan f sk. riksgälds och en slant, så¬
dan, att ioo deraf gå på i R:dr courant. Jag
anhåller om proposition till bifall af Utskottets
betänkande i denna del.
Herr Hallgren: Jag har afhållit mig ifrån
att förklara, att jag ansåg den proposition, hvar¬
öfver voterats, grudlagsvidrig. 72 §. Regerings-
Formen stadgar, alt Rikets Ständer ensame äga
att utgifva sedlar; 79 §. samma Grundlag åter,
att Kongl. Maj;ts lätt skall vara oförkränkt alt
slå mynt. Deremot innehåller betänkandet, att
rättigheten alt bestämma myntenheten skall ut¬
göra föremål för båda Stats-magternes lagstift¬
ning. Således har propositionen ej varit Grund¬
lagsenlig; och utan att vara rojalist, har jag
röstat Nej, det erkänner jag öppet. Om kop¬
parmyntet har Herr Limnelius nämnt, att, ehuru
utmyntningen sker efter 333J R;dr per Sk:&,
är det ej farligt, att detsamma föres utur lan¬
det. Sker myntningen inom landet, ersättes
mynlnings-kostnaden; men deräst utmyntning
och prägling sker utrikes, och myntet seder¬
mera föres in, torde man lätt se, hvad vinst
derpå äger rum. Ehuru del är correctif emot
underslef med pollelterne, är det likväl klart,
att, då ett Sk;& koppar kostar 175 R;dr, samt
utmyntningen sker eller 333? R:dr per Sk:&,
det är ett godt fält för speculationen.
Hen (lalling: 1 så måtto förenar jag mig
Den 7 Julii;
med Herr Helsingius, att jag tror, att på elen
väg önskningarne äro framställde, litet eller in¬
tet Sr att hoppas; men jag tror ock, att landets
hästa hör hefordras, och jag hoppas, att så sker,
om än det ej har afseende på Borgare-Ståndets
enskilda fördel. Hvad kopparmyntet angår, an¬
ser jag, efter den lin antagne enheten, nämnde
mynt böra bestå af i sk., t sk. och i sk. cou¬
rant. Detta tror jag, då decirnal-indelning ej
äger rum, vara det enklaste. Hvad utniynt-
ningen beträffar, har man yttrat faihåga för
myntets utförsel. Jag finnér sådan farhåga öf¬
verflödig; ty oin det icke utföres, har Sverige
likväl koppar för sekler. Sålunda är icke för¬
hållandet med silfver. Sker kopparns utförsel,
är det till landets nytta. Jag har hört upp¬
gifvas, att Svenska slantar i Paris äro växlade
med fördel. Deremot erkänner jag Herr Hall¬
grens fruktan, att, om myntet är underhaltigt,
det skall gifva anledning lill införsel; men sorn
jag ej vet, att detta är försökt, instämmer jag
med Utskottet.
Herr Leffler: Voteringens utgång hav jag
trott hafva bestämt eller slutat olikheten i tän¬
kesätt om den ifrågavarande Grundlags-§:s me¬
ning, och om Herr Helsingii yttrande innefat¬
tar någon beskyllning, får jag förklara, att jag
tager densamma på mig. Hvad behandlingen
af frågan angår, tror jag rättast vara att der¬
uti besluta, då det förekommer om underafdel-
ningarne af Riksdalern courant. Härvid har
jag funnit de flestes mening öfverensstämma
Den j J u I i i.
i53
med livad Kongl. Maj:t stadgat, och hvilket är
enligt med Utskottets förslag. Dett är blott af
någre talare föreslaget tillägg af 16 sk. riksgälds
eller 4 sk. specie, och af en annan det al 12
sk. banco. Detta är hela förändringen. Hvad
kopparmyntet vidkommer, blifver jag i tillfäl¬
le att framdeles derom mig yttra.
Herr Talmannen tillfrågade Ståndet, i an¬
ledning af sistnämnde yttrande, om det vill lå¬
ta denna punkt för närvarande hvila.
Herr Limnelius: Då jag om kopparmyntet
yttrat, att dess utskeppning ej är farlig, får jag,
i anledning af hvad en talare anmärkt om för¬
hållandet, deräst präglingen sker utrikes, erinra
att detta icke är så lätt. Jag har ej sett ut¬
rikes prägladt mynt af riksgäldspollelter. Således
ser jag häruti ej någon fara.
Herr Bååth: Sedan mynlenheten är anta¬
gen till en Riksdaler courant, tror jag att, om
den indelas i 100 delar, det ej skall passa in
med vårt räknesätt. Jag önskade att lliksda-
lerns indelning i 48 s^- och skil lingens i 12
r:st. må bibehållas. Hvad kopparmyntningen
angår, har Kongl. Maj:t uppgifvit grunder till
norm, och underafdelningarne anser jag böra
bibehållas. Kongl. Ma j:t har föreslagit ut mynt¬
ning af i och i skilling-stycken efter 200 R;dr,
i och hel-skillings-stycken efter n5o R:dr, och
dubbla skillings-tycken efter 5oo R:dr på ett
Sk:S( koppar. Denna proportion anser jag för
min del lämplig att iagttaga.
Herr Santesson: I anledning af Herr Tal¬
154
Den 7 Juli i.
mannens proposition, alt med denna punkt må
uppskjutas, hemställer jag endast, alt då Stån-
del synes bojdt för indelningen af Riksdalern
courant i skil lingar, det torde vara nog, att
Ståndet nu får proposition å Utskottets förslag,
och att, om det afslås, Riksdalern i stället anses
indelad uti 48 sk.
Herr Helsingens: Jag är af Herr Santesson
förekommen och hoppas, alt UtskoLtets förslag
skall bifallas; dock är detta oberoende af frå¬
gan om utmyntningen.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen tillfrågade Slåndet, i;o om del bifal¬
ler indelning af i R:dr courant i 100 slantar,
och 2:0 0111 Riksdalerns indelning i 48 sk. bi-
falles; på hvilka frågor Ja och Nej svarades,
samt votering begärdes.
En voterings-proposition uppsattes, juste¬
rades och anslogs, så lydande: '”Den, som bifal¬
ler, att en Riksdaler courant skall delas i ett¬
hundrade slantar, röstar Ja;
”Den det icke vill, röstar Nej;
”Vinner Nej, anses Ståndet hafva beslutat,
alt 1 Riksdaler courant skall indelas i 48 skil-
lingar.”
Omröstningen anställdes enligt Riksdags¬
ordningen och utföll med 3i Nej emot i3
Ja, 1 följd hvaraf indelning af 1 Riksdaler cou¬
rant i 48 skillingar var beslutad.
Emot beslutet reserverade sig Herrar Hel¬
singens, Hessle, Villeij, Fries, Rydin, fVcern,
Falhem och Zander.
Den 7 J u I i i.
Pierr Helleday'. Herr Talmannens första
proposition innefattade blott den fråga, om be¬
stämmandet af en myntenhet för hela landet
är ett ämne, som ensamt heror af Kongl. Maj:t,
eller må af Kongl. Maj:t och Ständerne gemen¬
samt afgöras; men Ståndet har ännu icke be¬
slutat öfver Utskottets näst derefter gjorda fram¬
ställning, alt, enligt nu gällande Regerings-Form,
Rikets Ständer synas befogade, att, äfven i frå¬
ga om ordnandet af myntenhetens fördubblin¬
gar och afdelningar, utöfva gemensamt med
Konungen lagstiftande rätt. Jag hemsläller, att
denna fråga må anses afgjord i sammanhang
med den första.
Herr Langenberg'. Jag medgifver, alt afdel-
ningarne må af Kongl. Maj:t bestämmas; men
jag ser icke hinder för Ståndet, att äfven i det¬
ta ämne meddela sin opinion.
Herr Hessle'. Då frågan om myntenheten
ansetts såsom ett önskningsmål, höra äfven af-
delningarne vara det, och jag hoppas, att Kongl.
Maj:t, vid bestämmandet deraf, går nationens
önskan till mötes.
Herr Helsingius: Jag anser, fastän det ic¬
ke innefattats uti den första propositionen, att,
om Ja vunnit, hade ny proposition ägt rum
å den senare framställningen; men då, såsom
nu, Nej vunnit, finner jag äfven f rågan om af-
delningarne och förduhblingarne af myntenhe-
ten böra till Kongl. Majit hemställas. Detta
anser jag snarare till någon del vara riktigt.
Den reservation, som jag afgaf; innefattade äf¬
ven den sednare punkten.
i56
Den 7 J u 1 i i.
Herr Bååth; Lika med Herr Helsingius,
finner jag det vara en följd, alt Kongl. Majit
äger att bestämma fördubblingar och afdelnin-
gar af myntenheten. Annars vore rättigheter-
lie icke i paritet.
Herr Hatling: Sedan Ståndet beslutit frå¬
gans anmälan, såsom önskan, måste det ock va¬
ra afgjordt hvad som skall önskas.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde denna proposition; Bifal¬
ler Ståndet Utskottetsj framställning, att, enligt
nn gallande Regerings-Form, Rikets Ständer sy¬
nas befogade, att, äfven i fråga om ordnandet
af myntenhetens fördubblingar och afdelningar,
utöfva gemensamt med Konungen lagstiftande
rätt? hvarpå svarades Nej, och beslöts, att Ri¬
kets Ständers yttrande, i fråga om myntenhe¬
tens fördubblingar och afdelningar, jemväl må
i önskningsväg till Kongl. Maj:t i underdånig¬
het framställas.
Dernäst förekommo:
Afdelningen om silfvermyntet,
A. Utmylimingen.
Herr Langenberg: Jag anser 2 och 4 Kron-
stycken ej vidare böra präglas. Då 1 Riksda¬
ler courant är myntenhet, böra,ej flere fördubb¬
lingar deraf slås, än nu äro slagne. Saken be¬
ror af Kongl. Maj:t; men åtminstone är detta
min önskan.
Häruti instämde Herr Halling.
Herr Ekerman: Sedan benämningen af 1
Den 7 J u 1 i i.
B:Jr courant är aningen, är det gifvet alt Jen
af Krona försvinner.
Herr Le/fl er: Då saken framslälles i önsk-
ningsväg, är det skäl att bifalla, alt ej a h 4
R:dr courantstycken vidare slas; jag tillägger
härvid, om 16 sk. riksgälds och 12 sk. banco
blifva präglade.
Herr Hels indiusl Det är bäst alt ej bort¬
taga liden med någon vidlyftigare discussion,
särdeles sorn man bör vara öfverlygVl, alt
Kgl. Majit gör hvad Ilan linner vara för lan¬
det nyttigt. För min del tillstyrker jag bifall
af Utskollels förslag. Det är nödigt att hafva
större mynt, än R:dr courant; och då en mängd
mynt redan är slaget, är det ej skäl alt nu yt¬
tra sig derom. Det är gifvet, att Kongl. Majit
ej låter slå mynt onödigtvis. Jag bifaller såle¬
des förslaget.
Herr Langenberg: Jag önskar, att 16 sk.
Rlgs eller j R:dr courant må finnas, men ej
myntstycken, svarande emot 12 sk. banco, eme¬
dan dessa försvinna genom riksgäldsräkuingar-
lie; och, enligt hvad jag förut anlydt, böra
icke 2 ocb 4 Kronor slås. Då sedlar finnas
äfven efter realisationen, tror jag ingen välja
silfver för sedlar. De präglade fördubblingar-
ne måste blifva qvar, men hädanefter böra ic¬
ke myntstycken slås, större än myntenheten.
Derigenom vore äfven för Svensken beredd den
fördel, att hafva ett slag af mynt utan afseen¬
de på hvad i Hamburg och England äger rum.
Herr Hels ingins; Då jag förra gången ha¬
158
Den 7 J u I i i.
de ordet, glömde jag att upplysa, att det re¬
dan finnes mynt, motsvarande :de 1 s R;dr specie;
och det liar befunnits, att, då Utskottet föran-
låtits, i följd af gjorde anmärkningar, föreslå
mynt, motsvarande i a sk. riksgälds, synes der¬
emellan vara en ringa skillnad. Utskottet har
emellertid ej föreslagit detta att begagnas der¬
före, alt det redan finnes. Det är ej eller vi¬
dare skäl, att Rikets Ständer besluta, att riks-
gäidssedlarne skola upphöra, sedan realisatio¬
nen vidtager.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde dessa propositioner, som,
på sätt här nedan tecknas, besvarades:
i :o Bifaller Ståndet särskilda slag af mynt¬
stycken? hvarpå svaiades Ja.
2:0 Gillas Utskottets framställning om 4
R:dr courant? besvarades med ett öfvervägan¬
de Ja.
3:o Gillas framställningen om 2 R:dr cou¬
rant? svar: Ja.
4:o Bifalles, hvad här nämndt är om 1 R;dr
courant? svar: Ja.
5:o Om t och i R;dr courant skola slås?
svar: Ja. ,
6:0 Anser Ståndet det vara nödvändigt att
tillägga ett nytt myntstycke af |*:dels R:dr cou¬
rant? hvarpå svarades med ett öfvervägande
JSejj hvadan detsamma var afslaget;
och 7:0 Finner Ståndet det vara nödvän¬
digt att tillägga ett myntstycke, motsvarande
16 sk. riksgälds, hvarpå svarades Ja och Nej,
samt begärdes votering.
Den 7 J u 1 i i.
En voterings-proposiLion uppsattes, juste¬
rades och anslogs, så lydande: ''Den, som In¬
faller ulmyntning af silfver uti t U:dr courant,
motsvarande 16 sk. riksgäldssedel’, röstar Ja;
"Det det icke vill, röstar Nej:
"Vinner Nej, anses Ståndet hafva beslutit,
att sådan ulmyntning icke kan äga rum."
Omröstningen anställdes i enlighet med
Riksdags-Ordningen och utföll med 29 Ja emot
8 Nej, i följd hvaraf Ståndet bifallit utmynt-
ning af silfver uti jtdel R:dr courant, motsva¬
rande 16 sk. riksgälds.
B. Skrot och korn.
Herr Santesson: Här måste tilläggas en fö¬
reskrift, lämpad efter utgången af nyss verk¬
ställda votering, enligt hvilken ett myntstycke
tillkommit, motsvarande 16 sk. riksgälds.
Herr Hallgren: Då betänkandet, N:o 6,
förevar inom Ståndet, och man hade tillfälle,
att i helhet öfverlägga om garantierna, ansågs
det vara af vigt, att ett mynt utgifves, con-
fonnt med andra länders mynt i skrot och
korn. Ulan att känna om detta förslag är upp-
gjordt i likhet med gamla myntet, eller med
andra länders mynt, och om vårt mynt är så¬
dant, att transportkostnaden ej tillåter utförsel,
begär jag häröfver upplysning.
Herr Rydin: I anledning af Herr Hall¬
grens yttrande, som bar afseende på det ut¬
ländska myntet, får jag erinra, att vårt Svenska
mynt ej har dermed att göra. Om det är me¬
D o u 7 .) ti I i i.
ra eller mindre kopparhaltigt, bör derpå icke
låstas afseende.
Herr Helsingius: Jag är | af Herr Rydin
förekommen och viii endast tillägga, att det
förra myntet var »4-lödigt, men att, enligt
hvad,; vid sisla Riksdag beslöts, det bestämdes
lill 12-lödigt, såsom af närmaste likhet med de
utländska mynten. Man har derföre gått en
medelväg.
Herr Limnelius: Myntet är nu lika som
förut. Skillnaden ligger endast i slagskatten.
Förut voro riksdalrar i/f-lödige, 8 och 4 sk. i i -
lödige och 8-slyiVei\s-slycken 8-lödige. Nu blif¬
va alla myntstycken i a-lödige.
Herr Hallaren'. Efter den upplysning jag
erhållit, att myntet är ia-lödigt, torde det fin¬
nas, att jag ej saknat skäl till min anmärkning,
särdeles, som jag af en Banco-Utskottels leda¬
mot hört uppgifvas, att, vid inventering uti
Banken, en påse, Söm skulle i hardt mynt in¬
nehålla ioo R:dr, innehöll 102 Rjrlr, hvilket
sades vara blott för att fylla vigten. För mig
är det likgiltigt, med hvad mynt vårt jemn fö¬
res, endast det så ställes, alt det ej blifver ut¬
räkning eller speculation-, att föra in eller ut
detsamma.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal- '
mannen framställde:
1:0 Bifaller Ståndet, hvad Utskottet uti
denna afdelning, angående skrot och korn, fö¬
reslagit? hvarpå svarades Ja, emot hvilket be¬
slut Herr Hallgren sig reserverade.
Den 7 Ju lii.
169
rant präglas, anser jag likgiltigt, hvaremot, så¬
som jag redan nämnt, J sk. redan är af mig fö¬
reslagen.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde dessa propositioner:
1:0 Gillar Ståndet Utskottets förslag, an¬
gående slantstycken, hvarpå svarades Nej.
och 2:0 Beslutas i, i, 1, i‘ 2 och 3 sk.
stycken, hvarpå svarades ia.
Herr Hallgren: Hvad den fråga angår, hu¬
ruvida | sk.-stycke behöfves, torde jag få er¬
inra, att, om ej mindre skiljemynt skall finnas,
än j sk., det blifver kinkigt att reda sig. För
de mindre liqviderne är J sk., likasom run¬
stycken, angelägne. Jag förenar mig således
med Herr Bååth.
Herr Helsingius: Jag torde få erinra, att
Kongl. Maj:t beslutat, att ej några runstycken
banco må slås. En önskan derom är således
öfverflödig.
Herr Bååth anmälde sin reservation, i hän¬
delse Ståndet ej bifaller £ sk.-stycken.
Hr Talmannen gjorde derefter denna pro¬
position: yrkar Ståndet, att en myntsort af \
sk. skall slås? hvarpå svarades Nej.
Herr Santesson förnyade sitt förslag, att
utpräglingen i I och \ skillingar må af skep¬
pandet ske till 200 R:dr i 1 och if sk. till
25o R:dr och i 2 och 3 sk. till 3oo R:dr b:co,
En af Herr Talmannen, i enlighet hart
med, gjord proposition bifölls.
Den 7 Juli i.
Angående Ducater.
Denna afdelning bifölls.
Slutligen förekornmo, pag. ig af utlåtande!:
1:0 Det tillstyrkande, att, i händelse Ut¬
skottets förslag bi (alles, hos Kongl. Majit, så¬
som önskuingsmål, i underdånighet begära, alt
de af Utskottet föreslagne 5 silfvermyntpiecerne
må å framsidan varda försedde med Konungens
bröstbild, men att, till undanrödjunde at kop¬
parmyntets möjliga förfalskande till likhet med
något af silfverinynten, de nya kopparmynl-
sorterne må blifva å framsidan försedde alle¬
nast med Konungens höga namnchiffer, med
underdånigt öfverlemnande derjemte lili Kongl.
Maj;t, huruvida, i anledning af den önskan,
som å allmogens i Dalarne vägnar blifvit fram¬
buren, 2:ne pilar, utgörande Dalarnes gamla
vapen, skulle kunna på lämpligt sätt anbringas
å andra sidan af det nya koppar-skilje-myntet.
Bifölls, med iagtlagande af tillägg utaf den
af Ståndet beslutade mvntpiece af | R;dr cou¬
rant, motsvarande 16 sk. riksgäldssedlar.
2:0 tillstyrkande, att Rikets Ständer må,
dels besluta, att Bankens och Riksgäids-conloi-
rels räkenskaper skola ifrån och med år i8ä5
föi as efter den myntenhet och benämning, som
nu al’ Kongl. Maj:t och Rikets Ständer antagas,
dels hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
om utfärdande af Kådig kungörelse, att kronans
och öfrige publike verks räkenskaper komma
att, så fort sig göra låter, föras efter enahanda
räknesätt.
Herr Santesson: Jag åberopar Herr Jlin-
Den 7 Ju lii.
l'?rgs och mine i clemia del afgifna yttranden.
Föränd ringen är ej allenast öfverflödig, ulan
äfven skadlig. Del skulle vara kostsamt och
tillika gora, oréda, om ej det får förblifva vid
livad del är, alt allmänna räkenskaper lorås i
banco. För hvar och en enskild må det vara-
fritt alt föra sina räkenskaper, huru han sjelf
vill.
Herr Frodell förenade sig nied Herr San¬
tesson.
Herr Bååth: Jag åter anser dslta höra
Siri lias i likhet med de förut, lättade lies'ulen.
Herr Helsingius\ Jag anser Bankens rä¬
kenskaper höra rättas efter myideuheleu. Då
denna är beslutad i önskningsväg, l eira likväl
Bankens i äkenskaper ej i önsknings mål et indra¬
gas; men enär myntet ej är i riksdaler banco,
ulan i stycken och courant, samt hvar och en
således ser ohigenheterne deraf, om räkenska-
pei ne skulle föras uti banco, anhåller jag, det
ville Siandet besluta, alt Bankens räkenskaper
må förås efter deri enhet, som Kongl. Maj:t
bifaller. Hvad de öfrige verken angår, uppstå
olägenheter, om decimalräkning, i afseende på
småmyntet äger ruin. Delta skulle förutsätta
olika colli irmer; men då Ståndet bibehållit riks¬
daler- och skilling-beräkningen, uppkommer ej
olägenhet deraf, att l. ex. den summa , sorn är
uppförd lill 60 R:dr banco, upptages till 90
R:dr riksgäldssedlar, o. s. v. Jag linner det
vara lämpligt, alt allt blir enhet, då enhet är be¬
slutad ; och jag hyser den förhoppning, att Kgl.
172
Den 7 Ju Ii i*
Maj:t ej bestämmer i R:dr specie till mynten¬
het, hvarigenom villervalla skulle uppstå. På
sätt jag nu anfört, tillstyrker jag bifall af be¬
tänkandet, då Rikets Ständer ofelbart måste be¬
sluta öfver Bankens räkenskapsföring.
Häruti instämde Herr Holm.
Herr TVinberg: Vidare discussion synes
härom öfverflödig; utan jag anhåller om vote¬
ring lill frågans afgörande. Ja-propositionen
torde ställas på Utskottets betänkande, och Nej-
propositionen å räkenskapsföring i banco.
Hörr Hessle: Jag förenar mig med Herr
Helsingius och tillägger, att det synes vara ett
barbari, att ett verk, sådant som tiiksgälds-con-
loiret skall föra sina räkenskaper i banco.
Herr Halling: Jag önskar proposition, i
likhet med Herr Helsingii förslag, och jag an¬
tager Banco-Utskottets betänkande i denna del,
såsom ledande till enhet. Vill man hafva en¬
het, bör man ock bestämma den i allt. Om
realisation vill åstadkommas, mäste man un¬
derkasta sig de brytningar, som deraf följa.
Herr Langenberg; Lika med Herr Hel¬
singius, anser jag det vara orimligt, att bibe¬
hålla Bankens räkenskaper i banco ; sedan mynt¬
enheten är bestämd till en riksdaler courant.
Om vid uppbördsstämmor betalningen erlägges
i courant, skulle förändring derefter i räken¬
skapsföring åstadkomma minsta besvär för rä-
kenskapsföraren. Det är jämväl oformligt, att
Riksgälds-contoirets räkenskaper föras i banco.
Med glädje tror jag förändringen skola af en¬
Den rj Juli i.
skilde emottaga,s. I de fleste småstäder föras
räkenskaperne redan i riksgäldssedlar; i slapel-
städerne åter kunna de lätt Jjlifva ändrade från
Lanco lill riksgäld.
Herr Santesson: Olägenheten af räken-
skapsföringens bibehållande i banco äro ej jemn-
förliga med olägenhetei ne deraf, att omstöpa
allt. I en framlid, då blott courant finnes i
rörelse, må förändringen kunna ske. För när¬
varande räknas uti rörelsen äfven i banco,
och det vore lika besynnerligt, att föra räken¬
skapen i courant så länge bancosedlar ej a Hy¬
sas, samt skulder och fordringar upptagas i
banco. Ingen misstager sig om skillnaden. Öf-
vergången kan ej göras annorlunda, än med
tiden. Nu skulle realisationen derigenom skadas.
Herr Rydin: Jag tror, alt, då mynlenhe-
tens och dess fördubblingars samt under-afdel-
ningars bestämmande är till Kongl. Majit öf-
verlemnadt, är hela denna punkt öfverflödig.
Enär man ej vet, hvilket mynt Kongl. Majit
antager, bör icke härom nämnas, utan förhål¬
landet blifva sådant det är.
Herr Ekerman: Jag förenar mig med Herr
Rydin, dock med undantag af räkenskaperne
uti Banken, som är ett Rikets Ständers verk.
Härom måste Banco-Utskottet och derefter Ri¬
kets Ständer äga att förordna. I öfrigt synes
saken vara redan afgjord.
Herr Langenberg: Man har anmärkt, att
de gamla hancosedlarne ligga i vägen för cou-
ranträkenskaps-föringen. Härvid torde jag få
174
Den 7 Julli.
erinra, att det är lika lätt att säga R:dr
riksgäldssedel-, som 3 R:dr banco, o.' s. v-
Derigenom försväras icke saken.
Herr Winberg.'. Om Banco-Ulsköttels till-
C/
styrkande antages; anser jag dervid böra fogas,
att benämningen af banco i alla författningar,
der den förekommer, bör förändras Lill cou¬
rant, då bancor-åkning ej vidare rnå finnas.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framstälde dessa propositioner:
i;o Bifaller Ståndet, att Bankens och Riks¬
gäld s-contoirets räkenskaper skola föras i cou¬
rant? hvarpå svarades Ja och Nej;
och 2:0 besluter Slåndet, att Bankens rä-
kanskaper skola förås i banco? hvarpå svarades
Ja och Nej, samt förnyades begäran om vo¬
tering.
Herr Winberg'. Jag tror, att Ståndet sär¬
skildt bör genom instruclioner bestämma detta
för dess verk, men i öfrigt upprepar jag min
förra proposition.
Herr Hellsingius: Utskottet har redan åt-
skiljdt frågorna. Delta har jag och åsyftat ge¬
nom mitt anförande och får fästa uppmärksam¬
heten derpå, att ej den förra delen af tillstyr¬
kandet är satt i samma cathegorie med den
sednare. Jag har ej att påminna deremot, att
Ja-proposition ställes på Utskottets betänkande,
och att contra-propositionen må blifva den Herr
[Finberg föreslagit. ,
En så lydande voterings-proposition upp¬
sattes, justerades och anslogs:
Den 7 Junii.
I75
”Den, sorn bifaller Banco-Ulskottels Lil 1-
styrk.inile, alt Rikets Ständer ma besluta, att
Bankens och R i ksg.ä lds-con loi rots räkenskaper
skola ifrån och med år 1835 föras efter deri
rnynl-enhel oell benämning, sorn 'intages, samt
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om
utfärdande af Nådig Kungörelse, att Kronans
oell publika verks räkenskaper komma att, så
fort sig göra låter, föras efter enahanda räkne¬
sätt, röstar Ja;
Den det icke vill, röstar Nej;
Yinner Nej, anses Ståndet hafva funnit,
att ofvännäinnde räkenskaper må äfven hädan¬
efter föras i bancomynt.”
Omröstningen anställdes i enlighet med
Riksdags-Ordningens föreskrifter och utföll med
o.o Ja emot 8 Nej; i följd hvaraf beslut var
falladt i öfverensstämmelse med Ja-proposi-
tionen.
och 3:o Utskottets hemställan, att Rikets
Ständer, i händelse Utskottets förslag lill nytt
myntsystem antages, må anmoda Lag-Utskötiet
att. inkomma med förslag till de lagförändrin-
gar, hvilka, till följd deraf, kunna anses he-
höllige.
Herr Hessle: Sedan Ståndet afgjort, alt
enheten skulle bestämmas till i R:dr courant,
samt indelas uti skillingar, hemställer jag, att
detta moment, såsom öfverflödigt, måtte för¬
falla.
Herr Helsingius: Jag förenar mig med
Herr Hessle, så mycket mera, som osäkert är,
Den 7 J u 1 i i.
hvilken Riksdags Lag-Utskott härmed skall sig
hetalia, enär man ej vet, hurudant beslut Kongl.
Majit i ämnet vidtager.
Herr Holm'. Jag åter anser detta moment
icke öfverflödigt, derföre att jag ej vet, hvilket
beslut Kongl. Majit kommer att i ämnet vid¬
taga.
Herr Bååth: Sedan betänkandet är i vissa
delar antaget, i andra afslaget, och enär första
punkten blifvit på det sätt antagen, att Rikets
Ständer anmäla frågan om mjntenheten, samt
dess fördubblingar och underafdelningar, såsom
önskningsmål, tror jag det böra till Kongl.
Majit öfverlemnas att, såsom följd deraf, sjelf,
utan något af Lag-Utskottet utarbetadt förslag,
utfärda de lagförändringar, sorn kunna blifva
nödvändiga, i händelse Banco-Utskottets förslag
anlages. Derföre kan Banco-Utskottets här gjor¬
da hemställan lemnäs utan afseende och läggas
till handlingarnc.
Discussionen ansågs slutad och Herr Tal¬
mannen framställde följande propositioner.
1:0 Bifalles Banco-Utskottets betänkande i
detta moment? hvarpå svarades Nej;
oell 2:0 Beslutar Ståndet, att detta mo¬
ment må läggas till handlingarne? hvarpå sva¬
rades Ja.
§•4. .
Herr Hohn: Då discussionen af tredje och
fjerde bufvudtitiarne slutades, begärde jag att
få afgifva ett skriftligt anförande i de ämnen,
som dermed stå i sammanhang. Härmed har
Den 7 J ti 1 i i,
i6r
oell 2:0 Bifaller Ståndet härvid tillägg af
proportionerlig! reccedium för den, enligt hvad.
ofvan säges, beslutade ~ R:dr courant? hvilket
| bifölls.
Hr Halling: Jag heder att få anmäla min
reservation, och anhåller, att det må i protocol-
let anmärkas, att jag ej deltagit i önskan om
4 och 2 R:dr courant-slycken, såsom stridande
deremot, att en Riksdaler courant är antagen
till verklig enhet, såsom mynt, då äfven liqvi-
der ske med sedlar. Äfven reserverar jag mig
deremot, att Ståndet ej, i likhet med min ön¬
skan, beslutat ? R:dr courant, såsom en bland
myntenhetens underafdelningar.
Herr Langenberg afgaf enahanda reserva¬
tion, i afseende på de beslutade 4 oc^ 2 R*dr
courant-stycken, äfvensom Herrar Cederborg och
Bååth häruti instämde.
Korparmyntet:
Herr Winberg'. Sedan slantarne äro afskaf-
fade, anhåller jag att kopparmyntet må präg¬
las såsom hittills.
Herr Holm, m. fl. instämde häruti.
Herr Helsingius: Det är säkert, att denna
önskan är ändamålslös, emedan Kongl. Maj:t
föreslagit helt annat. En erkänd sanning är
det äfven, att ej för hög beräkning på utmynt-
ning af skiljemynt bör äga rum; ty det hör be¬
traktas, såsom sedlar, och det vore en Riksför-
lust, att göra det så godt, att det förtjenar att
gömmas,hvarmedelstdetsamma, som är dock nöd-
Borg. St. Pr. vid Riktd. j834■ W. 11
Den 7 J u I i i.
vändigt för handeln, skulle undandragas rörel¬
sen. Jag anhåller om proposition till bifall af
Utskottets förslag.
Herr Lejjler: Jag kan ej biträda den me¬
ning, att ulmynlningen af koppar skall ske ef¬
ter samma Riksdaler som hittills. Kgl. Majit
har i den Nådiga Propositionen upplyst, att ut-
mvntningskostnaden går vida öfver det belopp
per skeppund, efter hvilket kopparmyntet lill
Banken aflämnas och der utgifves. Detta för¬
anleder, att kopparmyntet gomes eller går ut.
Deremot tror jag, alt Kongl. Majits Proposition
bör antagas, enligt hvilken af ett skeppund kop¬
par skulle präglas 1 eller i-skillingsstyeken ef¬
ter 200 R:dr, ' eller helskillinys-stycken efter
' V. o -J
2 00 R;dr och dubbla skillingsstycken efter 3oo
Rldr. Sådant mynt anser jag äfven vara an¬
vändbart, då minsta silfvermyntet motsvarar 8
sk. banco. Vid detta förhållande kan jag icke
bifalla Utskottets betänkande.
Herr Hallgren: Jag har sökt att utveckla
det vådliga deraf, att myntet är för högt mot
kopparen. Man har yttrat, att inprångling ej
är att befrukta. I detta afseende vill jag erin¬
ra, att under f. d. Konung Gustaf IV Adolphs
tid, skedde confiscation af (lere fjerdingar kop¬
parmynt, som var myntadt uti Danzig. Om
jag icke missminner mig, upptog betänkandet
N:o 7 ej högre värde än 3oo R:dr. Jag hörde
då att flere instämde deruti, att det var våd¬
ligt att öka värdet. Deremot återkommer för¬
slaget med ytterligare förhöjning af 33 R:dr.
Den 7 Ju lii.
i63
Jag beder blott, alt min reservation blir antek¬
nad, om Utskottets förslag antäges.
Herr Bååth: I fråga om kopparmyntnin-
gen, har jag förut yttrat, att de af Kgl. Majit
föreslagne grunder liro til lämplige. Denna åsigt
vid Hl ifver jag, Och anhåller om bifall lill den
Kongl. Propositionen, så vida ej den mynt-
ni ngsgrund, sorn Utskottet nit föreslagit, an¬
täges.
Herr Langenberg instämde häruti.
Herr Santesson: Jag anser det vara lika
farligt att sätta myntningeu för lågt sorn för
högt. Det skulle kunna inträffa att utländningar
tillföra oss mynt. Kongl. Maj:ts Proposition an¬
ser jag, i denna del, såsom en medelväg och
tillstyrker derföre, att den må antagas.
Häruti förenade sig Herr Frodell.
Herr Helsingius: Jag torde få erinra, att
Banco-Utskoltels sednast afgifne förslag grun¬
das på upplysning;, ifråp Kongl. Maj:ts mynt-
styrelse.
Herr Hessle: Sedan mynten-heten blifvit
bestämd till en riksdaler courant, eller den nu¬
varande riksgälds-riksdalern, måste väl, då in¬
delningen ej skett i slantar, utan i skillingar
o,ch:*runstycken, pluraliteten uttrycka detta, då
fragftn är om kopparmyntet. Kongl. Maj:ts för¬
slag afsåg i sk, banco, men då myntet nu blir
lika med riksgälds, är det gifvit, alt koppar¬
myntet blir ock i sk. riksgälds; och när nu
skall afgöras, huruledes myntningen äger rum,
får jag tillkännagifva min åsigt, sorn är, att jag
i64
Den 7 Ju lii.
tror Utskottet, på grund af de upplysningar,
som ifrån Myntstyrelsen meddelats, rättligen
föreslagit utmyntning af 5oo R:dr Rgs per i
skeppund koppar victualievigt.
Herr Winberg: Om jag ej misstager mig,
utmyntas nu koppar efter 166 R:dr 3a sk. bco
per skeppund. Då priset å kopparn är i3a ä
i35 Ridr banco per skeppundet, utgör skillna¬
den nu endast circa 3o R;dr banco, och detta
orsakar, att utskeppning ej kommer i fråga.
Präglingskostnaden må ock utgöra förlust för
Staten. Om varan ulföres ifrån Riket bloLt så¬
som koppar, anses det dock ej värdi, att låta
verkställa präglingen. Deremot om utmyntnin-
gen sker efter 3331 R;dr per skeppundet, och
det således blir en vinst, skall det ofelbart in¬
träffa, att vårt mynt, utrikes prägladi, införes.
Herr Wijk: Den uppgift Banco-Utskottet
fått ifrån Myntstyrelsen, har tydligen haft för
afsigt att bereda inkomst åt myntverket för ut-
myntniugen. Jag känner, att utrnyntningen af
koppar förut skett efter 166 R:dr 3a sk. banco
per skeppund; och jag tror det nu böra vid¬
blifva, hvad Kongl. Majit framställt, och hvil¬
ket är tillräckligen högt tilltaget. Vi veta, att
England har nog af koppar, och kan hafva till¬
fälle att påföra oss der prägladt mynt. UBir-
mingham har jag sjelf sett blindmynt; stämp-
larne har jag dock ej baft tillfälle att se. Om ut-
myntningen utsattes till hvad Banco-Utskottet
föreslagit, fruktar jag, att vi få mynt ifrån Eng¬
land oss påfördt. Danska kopparmyntet läm¬
nar härpå ett exempel.
Den 7 J u 1 i i.
i65
Herr Langenberg: Jag liar fästat mig vid
Herr Hessles framställning och tror det böra i
önskningsväg hos Kongl. Maj:t anmälas att kop¬
paren må slås uti courant. Det är oformligt,
att räkningen skall ske uti riksgäld, och att
myntet skall gå uti banco. Det nya myntet
bör således dios Kongl. Maj:t anmälas, men det
gamla tillika i alla fall gälla.
Herr Helledaij: Det upplystes till Banco-
Utskottet af Myntstyrelsen, att nu af 25 lisp.
koppar, stapelstadsvigt utpräglas 5oo R:dr Rgs,
det ej blir någon egentlig fördel för efterapa-
ren att först utskeppa kopparen, sedermera ut¬
mynta den, och derefter åter införa densamma.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde till bifall Banco-Utskottets
tillstyrkande, angående kopparutmyntningsgrun-
den; hvarpå svarades Ja och Nej, samt begär¬
des votering.
En voteringsproposition uppsattes, justera¬
des och anslogs, så lydande:
”Den, som bifaller Banco-Utskottets till¬
styrkande, att af i skeppund vigtualievigt i kop¬
par zz 25 lispund stapelstadsvigt, utpräglas i
hvarje särskildt kopparmyntsort, 5oo R:dr cou¬
rant, 333 1 R:dr b:co == 5oo R:dr Rgs
jöstar Ja.
”Den det icke vill, röstar Nej.
”Vinner Nej, anses Ståndet hafva bifallit
Kongl. Maj:ts, uti Nådig Proposition af den 8
sisllidne Februarii, angående kopparutmyntnin-
gen, gjorde framställning.”
Omröstningen anställdes i enlighet med
Riksdags-Ordningens föreskrifter, och utföll med
26 Nej emot i3 Ja, i följd hvaraf Ståndet an¬
sågs hafva bifallit Kongl, Maj;ts, uti Nådig Pro¬
position af den 8 sistiidne Februarii, an¬
gående koppa r-u tiny nini ngen, gjorde framsläll-
ning.
Angående kopparmyntsorterne: ■
Herr Halling anhöll oin proposition å sitt
förslag, att kopparmyntsorterne må blifva 1 sk.
1 och i sk. courant,
2 4
Herr Bååth anmärkte, att härvid borde
tilläggas l sk. courant.
6
Häruti instämde Herr Langenberg,
Herr Santesson: Jag anser Ståndet hafva
antagit Kongl. Majrts Proposition, sorn stadgat
tvenne olika förhållanden. Sedan detta beslut
blifvit falladl, är det nu angeläget att yttra sig
öfver valeurerne, orri ej fördelningen af 3 clas-
ser öfverlämnäs till Kongl. Maj:t. Deremot har
jag ej något att påminna, då vid verkställighe¬
ten möjligen kunna möta omständigheter, sorn ej
bär iagttagas. I frågan om valeurerne, så vi¬
da man ingår i detailyttrande deröfver, tror
jag kopparmyntsorterne böra blifva i, i, r, 11,
2 och 3 sk. courant; hvilket jemväl later för¬
ena sig med den Kongl. Propositionen.
Med Herr Santesson förenade sig Herrar
Leffler, Langenberg oell Frodell.
Herr fVinberg: Jag anser det vara redan
afgjordt, angående de valeurer, som äro i den
Kongl, Propositionen upptagne, enär Ståndet ge¬
nom votering bifallit Kongl. Maj:ls, angående
Den 7 J uli i.
167
koppar-utmyntningen, i dea Nådiga Propositio¬
nen gjorde framställning. Således kan ej nu
blifva fråga om annat, än de valeurer, som i
den Kongl. Propositionen ej innefattas.
Herr Hessle: Uti den skedde voteringen
liar jag deltagit, blott så vida contrapropositio-
lien angick bifall till Kongl. Maj:ls framställ¬
ning, alt af ett skeppund vigtualievigt i koppar
böra utpräglas 200, 200 och 3oo R:dr, b:cp olika
för särskilde myntsorter, men icke lill de föresiag-
ne myntsorterne. Om jag, i afseende härå, miss¬
tagit mig 0111 contrapropositionens innehåll, re¬
serverar jag mig; hvaremot, om det är för Stån¬
det öppet att uttrycka sin önskan om utmynt-
ningen, jag anser myntsorterne böra blifva 2
sk., 1 sk., | sk., i sk. och ~ sk., hvarigenom
de komma i conforinile med couranträknirtg.
Häruti förenade sig Herrar Helledaij och
Hildersson.
Herr Hallgren.'. Om större myntsort anta-
ges än 1 sk., förenar jag mig med Herr Santes¬
son, derom att it ä 3 sk.-slycken må bestämmas.
Alla större myntsorterne anser jag böra utmyn¬
tas efter en och samma grund, eller 200 R:dr
per skeppund. Om en myntsort antages på *-
dels skilling, vore jag höjd att tillika propone¬
ra,, alt ulniyntningsgrunden af 333 R:dr 16 sk.
banco må tillämpas på de minsta myntsor¬
terne.
Herr Bååth: Såsom jag lättat den Kongl.
Propositionen, har Siandet redan afgjort de be¬
lopp, hvartill de deri nämnde myntsorter sko¬
i68
Den 7 J u 1 i i.
la präglas. Kongl. Majit har föreslagit, all I-
och i skillings-stycken skulle af ett skeppund
koppar präglas 200 R;dr, | och enskillingsstyc-
ken 2S0 R:dr och dubbla skillingsstycken 3oo
R;dr. Jag har ej förstått annat, än att genom
voteringen berörde myntsorter redan voro af-
gjorde. Hvad de ej anmärkte beträffar, bade
jag trott samma proportion böra bibehållas.
Då skiljemyntet är beräknadt efter 1 R:dr cou¬
rant, blir i sk. allt för liten myntsort; men jag
har begärt, att den skulle intagas, derföre att jag
känner burn nogräknad allmogen är vid liqvi¬
der att få tillbaka i å 2 runst.; och det vöre
fel i myntbestämningen, om icke hvar man å
runstycket skulle kunna få rätt.
Herr Santesson: Lika med Herr Hessle,
har jag ej fattat beslut, angående valeurerne,
utan frågan derom trodde jag komma efteråt,
då voteringen endast angick utmyntningsgrun-
den. Enär Ståndet i allmänhet är böjdt derfö¬
re, att några valeurer i courant skola bestäm¬
mas, lager jag mig frihet föreslå, alt utprägling
af i och ‘ skillingar må ske till 200 R:dr, af
1 och ig skillingar till 2Öo R:dr och af 2 och
3 skillingar till 3oo R;dr banco.
Herr Halling', Jag torde få fästa Hr Bååths
uppmärksamhet derpå, att min mening varit,
att äfven föreslå | skilling. i|sk.-styoket är lika
med 1 styfver Rgs. Så länge banco-räkningea
fortfar, måste nödvändigt vara något motsva¬
rande. Om couranträknineen antages, är 1 sk.
» 111 O ’ 4
en styfver riksgäld. Om 3 sk. och 1 sk. cou-
Den 7 J u 1 i i.
177
dröjt, dock anser jag mig, pä grund af 56 §.
R. O», oförhindrad att nu afgifva detsamma.
Derefter uppläste Herr Holm ett memorial
af denna lydelse:
56 §. i Riksdags-Ordningen medgifvér Riks¬
dagsmän, att äfven efter motions-tidens slut,
väcka nya ämnen, då de föranledas af redan
fattade beslut och upptagne ärenden eller un¬
der Riksdagen inträffande händelser* Det är
först efter granskning af Stats-Utskottets betän¬
kande öfver 3:dje hufvudtiteln, titi hvilken Ut¬
skottet, ehuru styrdt af en berömvärd hushålls-
anda , funnit sig föranlåtit, att föreslå en till¬
ökning af icke mindre, än 147,512 R:dr 89 sk.
6 rst. banco till fyllande af nya utaf Kongl.
Maj:t såsom nödige ansedde behof, som jag nu
är i tillfälle, att. begagna den mig sålunda, en¬
ligt Grundlagen, tillkommande rättighet, att äf¬
ven efter den bestämda tidens utgång i motions¬
väg fästa uppmärksamheten på ett ämne af
högsta vigt.
Öfver nästan hela Europa iärer den kla¬
gan höras, att kostnaden för underhållet af sto¬
ra stående armeer hårdt trycker de skattdra¬
gande folken och man vill, åtminstone till en
del, härifrån härleda den obelåtenhet, som fle¬
restädes uttalar sig både i ord och handling,
och i vårt land är den öfvertygelse och önskan
tämligen allmän, att förminskning af de i
förhållande till landets tillgångar alltför drj^ga
kostnaderne för Rikets krigsmakt, så väl till
lands som till sjös, såsom af behofvet högt på-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1834• IV- 13
Den 7 Julii.
Itali ad, måtte äga rum dels till vinnande af
nedsättning i tryckande skattebördor oell delå
till beredande, af utvägar för befordran af all¬
mänt nyttiga föremål i 110in vettenskaperiias och
industriens områden, derifrån folkens Sanna
välstånd och trefnad ofelbart i alla tider ut¬
gått och komma att utgå, och man grundar
sin öfvertygelse i detta fall, sorn det synes mig
äfven med rätta, på beskaffenheten af vårt lands
insulaira läge, Äf sådan anledning och då det
visat sig, alt vid hvarje Riksdag nya anslag på
tredje och fjerde hufvudtitlarrta blifvit begärde
och bifallne, i samma nion, söm den ove¬
dersägligen existerande allmänna förlägenhe¬
ten och nöden sökt göra sina anspråk på ned¬
sättning elier åtminstone stillastående i anslå¬
endet af statens medel, gällande, synes det mig
vara tid, att svenska lölket i sanningens o-
konstlade språk, vördnadsfullt och med hopp¬
full förtröstan lill sin Konungs både förmågaj
att pröfva hvad som för landet är nyttigt, oell
vilja att befordra folkets lycka och trefnad, för
honom nedlägga sina bekymmer och sin på öf¬
vertygelse grundade önskan, att en så beskaf¬
fad reform i liela försvarsverkets organisation,
hvilken sednare, efter hvad man i allmänhet
vill tro, behäftas af mångå och stora, till en del
från äldre tider existerande bristfälligheter, måt¬
te ske, att någon lindring i skattbidragen der¬
af må kunna beredas eller, om detta icke blef-
ve möjligt, en gräns åtminstone mätte sältas
för de ständigt växande behofven och folket
Den 7 Julli.
*79
dymedelst befrias från den oroande föreställ¬
ning, som synnerligast emot hvarje Riksdag lå¬
ter höra sig, att endast ökning men icke minsk¬
ning i bördorne är att förvänta» Denna reform
skulle efter mitt begrepp komma att omfatta
1:0 en ändamålsenlig reducering af synnerli¬
gast den delen af armeen» som är på värfvad
fot; 2:0 minskning 1 antalet af sä väl det hö¬
gre som lägre befälet vid indelta armeen» ty
jag kan aldrig lära mig att förstå, huru en så¬
dan mängd af generaler, öfverstar, öfverste-
lieutenanter, majorer och capitainer m» fl*, sorn
nu finnes, kan vara vid ett möjligen inträffan¬
de krig behöfligt och att behofvet icke påkal¬
lar detta stora antal i fredstid, då tjenstgörin-
geil inskränker sig till endast några veckors
exercis årligen, synes mig vara påtagligt; 3:o
öfversigt och jemnkning af indelningsverket»
hvarigenom, besparing skulle kunna beredas,
samt en billigare och jemnare lön-fördelning
lillvagabringas» Så till exempel synes det mig
Vara orimligt» att vissa under-ofllöers indelnin¬
gar både vid infanteriet och cavalleriet Samt
trumpetare och profoss-indelningar vid eaval-
leri-regementerile aro så indrägtige» att deras ,
innehafvare äro af Staten bättre lönte» än mån¬
gen lieutenant och capitaine vid infanteriet; 4:o
sjöförsvarets riktning åt det mindre vapnet el¬
ler skärgårdsflottan. Öfvertygelse!! om detta
Vapens större användbarhet för Sverige, an dét
Stora eller den egentliga så kallade örlogsflotta!!,
Synes numera vara så allmänt och djupt stad-
Den 7 Ju lii.
ga cl, att hvarje anslag på fade hufvudtiteln med
ovilja och obenägenhet beviljas just derföre, att
det användes för det stora hoest kostsamma
o
och mindre ändamålsenliga vapnet, och 5:o
en ordentlig plan för håde landt och sjöför¬
svarets materiels ändamålsenliga iståndsättaude
och framtida underhållande i fullkomligt skick,
så att folket och dess ombud jemväl må kun¬
na inse oell bedömma de anspråk, som lör det¬
ta ändamål ständigt göras å Statens medel,
hvilket synes mig vara så mj'cket nödvändiga¬
re, sorn jag icke kan förstå, huru man, utan
en så beskaffad klar öfversigt, och derpå grun¬
dad bestämd öfvertygelse, skall kunna vara
rättvis i sina beslut, samt undvika misstag i så
måtto, att det mindre nyttiga beviljas, då de¬
remot det, som måhända är af högsta vigt af-
slås. Att någon fullständig upplysning skulle
kunna vinnas genom Stats-Utskoltets betänkan-
den, är icke att vänta eller begära, då man
icke har rättighet att fordra, att detsammas
ledamöter skola vara mera initierade i försvars-
väsendets detaljer, än Riksdagsmän i öfrigt;
och jag bekänner uppriktigt, att jag, vid lem-
nandet af min röst till bifall eller afslag å de,
ehuru sparsamt, projecterade anslagen, kännt
en plågsam tvekan emellan den medborgerliga
skyldigheten, att lyssna till den allmänna rö¬
sten på besparingar, samt den lika medborger¬
liga pligten, att ej sky någon nödig och nyttig
uppoffring för fäderneslandets försvar.
Om den framställning jag sålunda tagit
Den 7 Juli i,'
mig friheten gora och hvilken utgått från öf¬
vertygelse om rätt och från en liflig önskan,
att bereda ett nyttigt ändamål, skulle i anse¬
ende lill sitt syfte, finnas förtjent af uppmärk¬
samhet, torde ärendet, såsom omfattande ett
önskningsmål, blifva remitteradt till Böglofi.
allmänna Besvärs-och Economie-Utskottet, som,
i händelse saken gillas, säkert är i tillfälle, att
begagna de insigter och upplysningar, hvilka
erfordras för att hos Rikets Högloft. Ständer
föreslå en så beskaffad framställning hos Kongl.
Maj:t i detta grannlaga och vigtiga ämne, sorn
kan finnas ändamålsenlig.’'
Herr Petre: Då jag erfar, alt våra bänkar
äro nu mycket glesa, beder jag att i dag blott
få inskränka mig att betyga motionairen min
tacksamhet och begära, att mptoinen, såsom in¬
nefattande ett vigligt ärende måtte bordläggas
till annan dag, då jag vill deröfver yttra mig.
Lades på bordet.
§. 5.
Protocollot för den 4 dennes, angående å-
terremiss af Bevillnings- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottets betänkande, N:o
3, justerades.
§. 6.
Föredrogos och lades på bordet.
i:o Banco-Utskottets betänkande, N:o io,
angående väckt motion, att enskilde actieägare
måtte inbjudas lill deltagande i Rikets Sländers
Bank och dess rörelse.
2:0 Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eeo-
Den 8 Julix.
nomie-Utskottets utlåtande, N:o 8, i anledning
af åtskillige föreslagna förändringar i gällande
Författningar om personers af arbetsclassen för-
passande, na, na.;
samt 3:o Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottets betänkande!);
N:o 93, i anledning af väckt fråga om upp-
laäfvande af dubbla tjenstårsberäkningar vid be¬
fordringar till eclesiastika embeten och tjenster;
och W:o 94, ytterligare, i anledning af väckta
motioner om åtskillige ändringar i Kgl. Stad¬
gan den 9 Nov, i83q, angående hvad vict sjö¬
fart inrikes orter emellan iagttagas bör.
Plenum slutades kb 3. e, m.
In fidem prolocolli,
E- G. Runeberg,
Den 8 Julii,
Plenum klockan g f. m«
§• 1*
Herr Holm anmäldes vara af embetsgöro-
mål hindrad att tillstädeskomma förmiddagen.
§•
Upplästes ett valprotocoll, så lydande: ”Ar
i834 den 8 Julii kl. | 9 förmiddagen sam¬
manträdde Borgare-Ståndets Herrar Electorer
och valde efter Herr Malmberg, till ledamot i
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskoltet Herr
Limnelius, Ut supra.
In fidem.
J. A. Afzelius
Deti 8 J u li i.
f 83
Beslöts, alt underrältesse om detta val skul¬
le meddelas till Allmänna Besvärs- och Eco-
liomie-Utskottet genom utdrag af protocollet.
§• 3-
Justerades protocolls-utdrag för den 7 den¬
nes öfver Ståndets beslut, i anledning af Banco-
Ulskotlets utlåtande N;o i/j.
£• 4-
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets utlåtande
N:o 8r, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, med öfverlemnande af Lag-commit-
téens förslag till allmän Civil-lag, äfvensom öf¬
ver väckta motioner, hvilka härmed stå i sam¬
manhang.
Herr Petre: ”Jag kan icke lemna min
hyllning åt Lag-Utskottets ifrågavarande utlå¬
tande, Utskottet har förklarat sig icke kunna
tillstyrka underdånig anhållan Iros Kongl. Majit
om Criminal-lagförslagets a (lemnande till Ri¬
kets nu församlade Ständers granskning. An¬
norlunda skulle troligen Utskottet härom utlå¬
tit sig, i fall Utskottet tagit kännedom af den
förklaring Lag-committe^ns ledamöter afgifvit
uppå de mot nyssnämnde lagförslag gjorde an¬
märkningar. Utskottet har tillstyrkt, att en sam¬
mandragen och lätt öfverskådlig framställning
af de, så val till allmän Civil- som Criminal-
lag afgifne förslagens plan samt allmänna grund¬
satser borde från trycket utgifvas; ett i sanning
besynnerligt tillstyrkande, då man erinrar sig,
att motiverne för det nya lag-verket äfo jem¬
te sjelfva förslaget uppgifne. Utskottet har vi¬
Den 8 Ju lii.
dare yttrat, att anvisning bör lemnäs, hvaräst
vissa ansvarsbestämmelser skola i den föreslagna
Criminal-lagen igenfinnas. Äfven detta tillstyr¬
kande finner jag olämpligt, då man med aldrig
så liten urskiljning kan, utan sådan anvisning,
reda sig, Vill man till exempel veta straffet
för lönska-läge, så slår man upp det capitel,
sorn handlar om äktenskapsbrott m. m. Ön¬
skar man se ansvaret för prest, som meddelar
olaglig lysning och vigsel, så får man derom
reda på samma ställe, hvaräst stadgadt är om
ansvar för embetsmäns fel i tjensten o. s. v.
Särdeles an märknings värdt förekommer Utskot¬
tets förslag, att till gamla Lag-verkets förenk¬
ling, alla dit börande, i särskilde författningar
intagne stadganden måtte i samma Lag-verk i
sammanhang med detsammas öfriga text infö¬
ras. Ej osannolikt skulle ett sådant samman¬
drag blifva förenadt med större besvär, än ut¬
arbetandet af en ny codex. Lian skulle derige¬
nom erhålla ett verkligt lappverk, alldeles så
sorn om man på en och samma rock ville in¬
passa flere slags brokiga lappar. På flera stäl¬
len kunde ej den gamla texten användas, då
nämligen flere nyare författningar borde under
en rubrik sammanföras, med den gamla lagen.
Dessutom måste märkas, att sedan utgifvandet
af 1734 års lag, uppkommit nya rättsförhål¬
landen, som föranledt helt nya lagar, hvilka
jemväl borde observeras, om den af Utskottet
föreslagna codifiering komme att äga rum. Det
må i sammanhang härmed nämnas, att författ¬
Den 8 J11 i ii.
i85
nings-samlingar icke förut saknas samt att man
i den vägen snart har något nytt att förvänta
af Herr Justitiserådet Backman. Mångfaldiga
ävo anledningarne att önska en förbättrad lag.
Derom borde man nu mera vara ense. Man
erinre sig hvilken ovisshet i afseende på be¬
hörigt forum, som ofta äger rum, lill och med
hos de störste jurister. Alfs- och testam en ts-
lagarne äro så invecklade och olämplige, att
intet försvar för det i detta fall bestående,
möjligen kan försökas. De påminna, dessa la¬
gar, om de tider, då qvinnans rättigheter ännu
icke voro erkände. Emellan stads- och landt-
rätt är skillnaden i arfs-förhållanden öfver all
föreställning stor. Då man i stad icke kan di¬
sponera mer än 6;te penningen, äger man på
landet förordna om allt utom arfvejorden. Vid
fråga om bristerne i vår gamla lag, må man
icke glömma det exempel som den närvarande
tiden framter. En medborgare har i följd af
ett stadgande i MissgerningS-Balken, der ingen
gradation i straff-bestämmelse äger rum och der
domaren följagLligen saknar all latitude för sin
pröfning, blifvit dömd att lägga hufvudet un¬
der bilan, för det han vid bedömandet af sty¬
relse-åtgärder, förväxlat orden Regering och Ko¬
nung. Jag ville föreslå, att Lag-Utskottet, vid
ny handlänggning af denna fråga, tillstyrker
Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i under¬
dånighet anhålla, att det nya lagverket, sorn
längesedan utgått i bokhandeln, måtte med för¬
sta åter läggas på trycket, för att mot lågt pris
Den fi J u J i i,
lill allmänheten försäljas, att derefter uppmät¬
ning måtte lemnäs allmänheten , att inom viss
lid, t, ex. aine år, inkomma med de anmärknin¬
gar, hvilka deremot kunna göras, samt att des¬
sa anmärkningar sedan resumeras för att, lätt
öfverskådliga, kunna vid nästa Riksdags början
för Ständerne framläggas. Jag anser äfven att
Stunderne nu höra i underdånighet anhålla, att
nja Criminal-lagen måtte vara i beredskap att
jemväl vid nästa Riksdags början till då va¬
rande Ständer öfverlemnas, äfvensom att nu bör
uttryckas den önskan, att Kongl. Majit, då detta
öfverlemnande sker, i Nåder täcktes gifva Pro¬
position om formerande af ett särskildt Utskott
för lagverkets granskning. Att vid academier-
ne. föreläsningar finge hållas öfver Lag-commit-
teens classiska verk, skulle jag anse vara af o-
beräknelig nytta. Det hade varit att önska ,
att denna Riksdagens Lag-Utskott, till gransk¬
ning företagit åtminstone de aine i;a Balkarne,
eller Giftermåls- och Årfda; men då vi nu be¬
finna oss i Riksdagens Gite månad, är det utan
tvifvel för närvarande ogörligt, att sätta en så¬
dan granskning i verket. Man må emedlertid
hoppas, att ifrågavarande vigliga samhäils-ao-
gelägenhet härefter skall bättre bevakas, om
man ock alltid måste beklaga, att Justitise-Slats-
Ministern Grefve Gyllenborgs alltför tidiga bort¬
gång vållat de rctrograda steg, sorn under sed¬
nare åren flyttat det nya lagverket mer och
iner tillbaka.”
Herr Ekerman: Det torde vara oväntat,
Den 8 Julii,
187
att jag uppträder, för att yttra mig i ett ämne, sorn
Ur alldeles skiljdt ifrån mili alldagliga sysselsätt¬
ning; men då saken är af vigt, hoppas jag för¬
klaringen vara funnen dertill, att jag anser mig
höra gifva min åsigt tillkänna. Jag skall söka
att vara så kort som möjligt, för att icke öfver¬
träda min gräns, Jag hade aldrig väntat, att
den nya lagen skulle vid denna Riksdag kun¬
na granskas till dess helhet och nu antagas;
men jag bekänner tillika, alt jag är i förun¬
dran deröfver, att Lag-Utskottet, efter 6 måna¬
ders organisation, ej kunnat lemna det ringa¬
ste förslag, Lika med deri sista talaren , hade
jag trott, att, om icke mera, åtminstone Gifter¬
måls- och Ärfda-Ral kärne kunnat granskats;
men jag biträder icke deras mening, soin fä¬
stat sig dervid, att Kongl. Majrt icke öfverlem¬
na! till Rikets Ständer Crimioal-lagförslaget, e-
när detsamma ej ännu hunnit undergå behörig
granskning. Jag har lemnät mycken uppmärk¬
samhet på Herr Cederborgs reservation, och jag
Rade trott, att Lag-Utskottet åtminstone bordt
till Rikets Ständers pröfning hemställa frågor-
ne örn olika arfsrätt, giftorätt, med hvad der¬
med har sammanhang. Sålunda hade någon
del blifvit undangjord, Nu deremot dräger jag
af förhållandet den slutsats, att Lag-committe¬
en skall fortfara till ytterligare kostnad. För
min del önskar jag denna commillees upphö¬
rande, det må gå med nya lagen, huru som
luildst. Jag yrkar, på grund af hvad anfördt
blifvit, återremiss.
i88
Den 8 Julii.
Herr Bååth'. Då jag nu går alt yttra mig
i ett ämne af dea vidlyftighet och vigt som
detta, utbeder jag mig Ståndets öfverseende med
de brister, som kunna upptäckas, uti mina å-
sigter. Till en början får jag tillkännagifva,
att detta Lag-Utskottets betänkande tillkommit
under den tid jag med Ståndets tillåtelse, åt¬
njöt ledighet ifrån Riksdags-göromålen, och att
jag således deltagit hvarken i Utskottets öfver¬
läggning eller beslut i denna fråga. Derifrån
må dock ej den slutsats dragas, att betänkandet
möjligen nu fått en annan lydelse, än om jag
i ärendet deltagit, ty det följande kommer att
visa mina åsigter. Man har anmärkt, alt Lag-
Utskottet bordt göra åtminstone så mycket, att
principerne för Civil-lagen blifvit för Sländer-
ne framlagde, särdeles hvad angår giftermåls-
och ärfda-balkarne, testamentsrätt ra. m. Jag
är färdig att medgifva, det denna begäran sy¬
nes vara billig, om ej densamma tillika förut¬
satte en sammanhållen detaillerad granskning
af de lagstadganden, som äro följder af princi¬
perne. I sjelfva lagstadgandet ligger lagprin¬
cipen uttryckt. Få rättsgrunder äro blott till
grund för lag inom och utom Sverige. De spe-
ciela höra lill det lands ställning, der lagen e-
tableras. På detta skäl har Lag-Utskottet ej
kunnat vidröra principerne, utan att granska
sjelfva föreskrifterne. Lag-Utskottet har funnit
hinder för en sådan granskning vara saknaden
af Criminal-lagförslaget, hvilket ej undergått den
granskning af Hof-rätterne, Högsta domstolen
Den 8 J ul i i
oell uni versi teten, sorn för Civil-lagen skett.
Af (lenna anledning har Criminal-higförslaget
icke kunnat till Rikets Ständer vid denna Riks¬
dag framläggas. Jag behölver ej på detta rum
demonstrera den sanning, att håda dessa lagar
eller lagförslag äro i nära förhållande till hvar¬
andra. Sådant inhämtas af 1^34 års lag, och
denna sats bestyrkes ytterligare af de nya lag¬
förslagen, der i Criminal-lagen ifrån Rätlegångs-
Balken hämtas föreskrifter i afseende på afvi-
kelser ifrån Rättegångs-Ordningen. Man har
äfven erinrat obehöfligheten af den utaf Utskot¬
tet föreslagna codifiering, utmärkande efter mitt
begrepp en sammanhållning af gamla lagei\.
Stadgande!! med särskilda författningar till för¬
klaring, ändring eller upphäfvande af föreskrif¬
ten uti 1734 års lag. Man har ansett en sådan
codifiering blifva ett större, opus, än sjelfva lag¬
verket. Jag vill ej bestrida, att, om dervid
skulle intagas allt hvad uti särskilda utkomna
lagsamlingar finnes, skulle ett ganska volumi-
neust arbete uppstå; men Ståndet torde erinra
sig, att det mästa som är infördt uti särskilda
författnings-samlingar, innefattar ämnen af eco-
nomisk beskaffenhet. Dessa kunna ej få rum i
allmän Civil- eller Criminal-lag. Jag förestäl¬
ler mig, att de män, som härmed få befattning,
ej tillåta sådan sammanblandning af ämnen,
heterogena för Civil- och Criminal-lag. Vid
detta tillfälle torde jag äfven få yttra min åsigt
om den föreslagna codifieringen. Lagar stiftas
ej blott för dem, som granska och tillämpa dem
Den S Juli i.
utan lill rättelse för allmänheten. I elen moll
de äro lättfattlige, uppfylla de ändamålet. Ju
mera åskådlig skillnaden är emellan lagrum¬
men, desto lättare, är det för allmänheten alt
göra jemnförelser och skilja det passande ifrån
det icke passande. Man har vidare anmärkt,
att 6 månader förflutit, oeli att utrymme va¬
rit till en annan behandling, en vidsträcktare
åtgärd, änden sora nu ägt rum. Jagbehöfver
lill svar blott att erinra; att Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Skrifvelse till Rikets Ständer, med öfver¬
lemnande af Civil-lag-förslaget, är daterad den
12 sistlidne April. Det finnes således, att
månader bora Subtraheras, hvarefter återstå en¬
dast tvänne; och om Lag-Utskottet under den¬
na tid blott varit sysselsatt med nämnde ar¬
bete, skulle jag vilja biträda den mening, att
något mera kunnat göras i detail, än nu skett.
Men då Rikets Ständer haft och hafva rätt alt
undfå behandling af de särskilde motioner, sorn
blifvit inom Riks-Stånden gjorde och, till en
mängd remitterade lill Lag-Utskottet, vet jag
icke, huru Lag-Utskottet skulle hafva jemnkat
och stadgat dess åsigter om sina pligter och
hvad man af Utskottet fordrade för att göra
mer än hvad det gjort. Man l.ar anmärkt, så¬
som en brist i vår nuvarande lag, att parter stun¬
dom ej veta, till hvilken domstol de skola vän¬
da sig. Detta ämne har utgjort föremål för
Lag-Utskottets särskilta utlåtande. Huruvida
det till Riks-Stånden inkommit vet jag icke.
Lag-Utskottet har dervid utgått från den.syn»
I) e n 8 Julii.
punkt, att motionairen begärt, alt en domstol,
Sorn anser ett ärende sig icke tillkoinma, skall
Ovillkorligen bestämma, till hvilken dont sto.l
frågan hörer. Utskottet har funnit sådan ord¬
ning icke vara med lagprincip förenlig och sko¬
la bereda större villervalla, än nu, collision e-
hiellan domstolar, tvister och obehagligheter.
Mail Ilar anmärkt, såsom fel i lagstiftningen,
missförhållandet i afseende på testamentsrätt i
Stad och land. lin talare har ansell den förra
imera inskränkt, lin den sednare. Jag åter vå¬
gar tro motsatsen, I stad får man genom tes¬
tamente bortgifva allt hvad man äger, fast el¬
ler löst, ärfdt eller förvärfdt, endast med det
Undantag, att, då barn och bröstarfvingar fin¬
nas, ej mera, ail en sjettedel må borlgifvas. Å
landet få arfvejord ej borlgifvas hvarken till
större eller mindre del, ehvad bröstarfvingar
finnas eller icke. Vidare är det anmärkt, alt
det skulle leda till allmän Upplysning, att fö¬
reläsningar vid universiteten höllos öfver de
nya lagförslagen. Då jag erkänner sanningen
af demla åsigt, går jag tillbaka till 1734 års
lag, med den skillnad, att denna är en nu äf¬
ven bestående lag; och jag skulle ej tro det
vara lämpligt att hålla föreläsningar öfver en
lag, söm icke är af båda Stäts-maktenla anta¬
gen. Med skyldig tystnad förbigår jag det ex¬
empel en talare omnämt af särskildt beskaffen¬
het och numera genom dom afgjordt. Af en-
skildle förhållanden hade jag icke trott allmän¬
na lagbud böra framkomma. Ett förhållande
'92
Ben 8 J111 i i.
sådant, som detta, finnér jag vara af den egen¬
skap, alt det, enligt 2q §. 2 mom. Riksdags¬
ordningen, icke kan komma under öfverläggning
hos Constitulions-XJtskottet, ännu mindre hos
Riks-Stånden. I anledning af hvad anfört blifvit
och då jag granskar de grunder och skäl, Herr
Friherre Stael von Holstein uti sin reservation
framdragit, samt enär jag lemnar min odelade
högaktning åt de kunskaper och den öfversigt
af det hela, hvaraf denna reservation sig ut¬
märker, skulle jag äfven förena mig i hans för¬
slag, deräst jag icke af Lag-Utskottets framställ¬
ning, huruledes det tillgick vid antagandet af
1734 åis lag, funnit sådan utväg den bästa,
föranledande minsta tidsutdrägt. På valdes de¬
puterade af Riks-Stånden, de sammanträdde, lå-
to sig föreläsas lagen och fattade sina beslut.
Denna åtgärd anser jag vara rakt ledande på
saken, och en betydlig del af tiden vinnes så¬
medelst, då alla de omvägar, efter nuvarande
Constilution uppkomma, som äro af Herr .Fri¬
herre Stael von Holstein uppräknade. För min
del finner jag det vara tydligt, att Lag-Utskot¬
tet ej nu kunnat komma längre, än sorn skett,
ehuru jag visserligen, lika med dem, som här
framställt anmärkningar, önskat en vidsträckta¬
re åtgärd; men tiden har icke medgifvit något
mera. Tiden för Riksdagens slut är jemväl o-
bestämd. Den beror numera af Kongl. Maj:ts
Nådiga välbehag. Med afseende på allt detta
tillstyrker jag, att Ståndet, till undvikande af
tidsutdrägt, som ändock ej skall bereda förän-
Den 8 Julii.
dradt resultat, måtte gilla Lag-Utskottets i det
afgifna belänkandet uttrykta åsigter, hvartill
jag nu lemnar min röst.
Herr Halling: På sätt Herr Friherre StaSl
von Holstein anlydt, och Herr Holm uti sin re¬
servation bestämdt uttryckt, anser jag det nya
civil-lagförslaget ej vara raeddeladt i den ord¬
ning och mening 87 §. RegeringS-Formen stad¬
gar om ny lags stiftande. Äfven af Kgl. Maj;ts
Nådiga Bref, vid öfverlämnandet, finner jag be¬
kräftelse derå, och att ändamålet ej varit att å-
stadkomma annat än ett heslut af Rikets Stän¬
der om en method för lagförslagets granskning,
d. v. s., sedan civil-lagen blifvit med criminal-
lagen completterad. En talare har anmärkt,
att nödvändiga förberedelser för granskningen
ej ännu äro vidtagne, och han har tillstyrkt att
tillfälle att yttra sig öfver lagen måtte lämnas
domare och andre sakkunnige män. Jag torde
få fästa uppmärksamheten derpå, att, hvad ci-
villag-förslaget angår, en sådan åtgärd icke sak¬
nats. Tillfället, att inkomma med anmärknin¬
gar deröfver, har varit offentligen kungjordt,
och för hvar och en öppet lämnadt. Med cri-
minal-lagförslaget har detta icke ännu skett, men
uteblifver likväl visserligen icke. För min del har
jag tvekat, om någon med allvar ansett, att, vid
denna Riksdag, och då Kongl. Maj:ls Nådiga
Bref i ämnet meddelades först 3:ne månader
efter Riksdagens början, det stått i mensklig
förmåga, och kunnat vara med våra constitu-
lionela former förenligt, att verkställa gransk-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1834• 13
De 11 8 Jul i i.
ningen af civil-lagförslaget inom Lag-Utskottet,
som är öfversvämmadt af enskilde representan¬
ters motioner i betydliga lagfrågor. Jag tror
att af Lag-Utskottet ej bort eller kunnat for¬
dras mera, än ett förslag, liuru med gransknin¬
gen skall tillgå, dock hade jag önskat, att Lag-
Utskottet möjligen kunnat utfinna något bättre,
än det Herr Friherre Stael von Holstein i sin
reservation framställt; men då det icke förhål¬
ler sig sålunda, och då jag ej har den förmå¬
ga eller sakkännedom, som erfordras, för att öf¬
verträffa inom Lag-Utskottet erfarnare ledamö¬
ter, får jag förklara, att jag i allo gillar Herr
Friherre Stael von Ilolsteins förslag, för alt be¬
reda tillfälle, att någon gång komma till slut
med den under 24 år omtalade nya lagen. Jag
låter andra bedöma, om valet af den utaf
bemälde reservant föreslagne committee må öf¬
verlämnäs åt Kongl. Maj:t, eller lill en del be¬
ro af Rikets Ständers beslut. Den idé, som Hr
Friherre Staél von Holstein uppgifvit, gillar jag
emedlertid. Följden af arbetet, den enda möj¬
liga förberedelsen [skall visa, 0111 förslaget har
de fördelar, att det bör vinna nationens bifall.
Då jag här nämner nationen , förstår jag den delen
af representionen, som har förmåga alt bedö¬
ma ett förslag af så stor vigt, som detta, en
codex föi- bela landet, i afseende på alla upp¬
tänkliga lagfrågor. Jag tror, att den represen¬
tation, som granskar detta förslag, bör inskrän¬
ka sig till mera, än hvad hvar och en repre¬
sentant anser sig skyldig alt verkställa, då man
Den 8 Ju lii.
195
besinnar, att delta ärende är af den vigt alt till
dess bedömande fordras mera än hvad sunda
förnuftet blott antyder vara rätt eller med form
förenligt. Ibland brister liar man jemväl an¬
märkt, att icke blifvit förordnadt om föreläsnin¬
gar vid Rikets universiteter öfver nu varande
lagförslag. Lika med Herr Bååth finner jag
förskrifter derom alldeles olämplige. Det är
onekligt alt föreläsningar öfver den nya lagen
erfordras, men tiden dertill kan ej vara inne,
förr än lagen blifvit, antingen till delar eller
i dess helhet, antagen. Jag föreställer mig, att,
när detta sker, en rund tid skall uppkomma e-
mellan antagandet och verkställigheten; ty i an¬
nat fall må det väl kunna vara en möjlighet
för ungdomen, att hafva insupit grunderna för
den nya lagen, men man måste jemväl betrak¬
ta de då varande domare, och jag kan ej tän¬
ka mig möjligheten, att stadga lagens verkstäl¬
lighet inom månader, eller ett eller annat år.
Det skulle då fordras, att alla varande domare
nedlade sina embeten, eller måste instudera sig
i lagverket; hvarvid, i anseende till deras ål¬
der och vana vid den gamla lagen, svårighet
skulle inträffa, att fatta de nya lagbuden, så att
de ej missleda. Följaktligen anser jag i denna
väg ingenting böra underlåtas. För öfrigt åsyf¬
tar jag med dessa anmärkningar instämmande
uti Herr Friherre Stael von Holsteins reserva¬
tion; och öfverlämnar jag till Ståndet att be¬
döma, om ej detta må föranleda till återremiss.
Jag tror alt tid nog gifves, att efter dess be¬
Den 8 J u 1 i i.
svarande, Rikets Ständer äga att besluta om
sättet att bilda den corn millde, som nu blifver
måhända en följd af ett nytt Betänkande ifrån
Lag-Utskottet. På förhand får jag jemväl till¬
kännagifva, att jag anser del föreslagna codili¬
erandet ej leda lill målet, utan endast medföra
tidsutdrägt, lik den som åtgått till förslagets
completterande. Öfver förslaget tilltror jagj mig
ej att nu afgifva yttrande med någon sakkän¬
nedom; utan måste, i så beskaffade omständig¬
heter, blott fälla omdöme, grundadt på san¬
nolikheter. Man säger att mindre delar af lag¬
förslaget blifvit begagnade vid förklaring om
inlekmng eller andra frågor. Erfarenheten be¬
styrker, att detta icke skett utan brister; ty
utkomna förklaringar hafva hastigt fordrat nya;
och deraf drager jag den slutsats, att, om för¬
hastande sker med det hela, inkastas man i
större svårigheter, än den, som någon gång med
skäl utgjort föremål för klagan.
Herr Petre-. ”Den talare, som emot mig
uppträdt, har mindre fästat sig vid hvad jag
anfört i hufvudsaken, än vid ett och annat af
de exempel jag citerat, för att visa nödvändig¬
heten af en förbättrad lag. Jag hade likväl
trott, att man bordt yttra sig i omvändt för¬
hållande, för att icke såsom nu skett, leda dis-
cussionen ifrån ämnet. Det vore ledsamt, om
man icke rätt fattat mitt yttrande om de ano¬
malier, som förefinnas i nu existerande arfs-
och testamenlslagar. Sant är likväl, att dessa
äro olämplige för nuvarande tid, och att de för¬
Dt;n 8 Juli),
*97
anleda ändlösa Ivister och rättegångar. Man
liar förklarat sig vilja ”med skyldig tystnad’*
förbigå den af mig anmärkte brist i Missgär-
nings-Balken, som grundlagt en af Kongl. Hof¬
rätten nyligen fälld dödsdom. Man har sagt,
att detta vore ett enskildt fall. Jag åter kan
icke öfvergå mig, att en sådan händelse bör
undfalla uppmärksamheten, då fråga är att bedö¬
ma behofvet af ett nytt lagverk. Icke heller" kan
jag betrakta såsom en enskild fråga, att ett men¬
niskolif kan falla i anseende till en existerande
barbarisk lag eller för en ovedersäglig lagbrist.
Mitt omdöme skulle mycket fela, om detta ic¬
ke är ett ämne, som rörer hela nationen. Man
synes icke benägen att erkänna den gamla la¬
gens bristfälligheLer, och fruklansvärdt har den
besynnerliga codifierings-propositionen syftat
på ett fullkomligt tillintetgörande af nya lag¬
förslaget. Det må då tillåtas mig att påminna,
hurusom Kongl. Maj;t i den lill Lag-Utskottet
öfverlämnade Nådiga skrifvelsen, vitsordat, alt
ett förbättradt lagverk är af behofvet högligen
påkalladt. Man har invändt, alt en betydlig
tid bör subtraheras' från den man ansett att
Utskottet kunnat sysselsätta sig med nya civil¬
lagen. Jag kan icke helt och hållet godkänna
denna invändning; ty af de vid Riksdagens
början inom Borgare-Ståndet väckta moiioner
hade Utskottet ägt anledning alt redan vid Riks¬
dagens begynnelse, fästa sig vid frågan härom.
Man har äfven klandrat mitt förslag, att före¬
läsningar öfver den projecterade nya lagen bor¬
Den 8 Ju lii.
de vid Rikets Academier äga rum. Dervid liar
jag haft i sigte det hinder för nya lagförsla¬
gets antagande, som otvifvelaktigt ligger uti äl¬
dre domares obenägenhet att göra sig närmare
bekanta med det nya lagverket. Jag hade trott,
att detta hinder lättast kunde för framtiden un-
danrödjas, om de, som ägna sig lill juridikens
studium, hade tillfälle att tidigt inhämta kän¬
nedom af nyssnämnde förträffliga verk. Så al¬
deles förkastligt är måhända icke om förmäldte
förslag. I alfa fall bör man icke derföre, att
man ogillar hvad i detta afseende föreslås, un¬
derlåta att medverka lill det stora ändamålet, att
nämligen en gång, uti en icke allt för aflägsen
tid, komma nr den förbistring, som uppkom¬
mit genom de massor af hvarandra korssande
äldre och nyare lagar ochjförfattningar, som nu
existera/’
Herr Leffler'. Det torde synas olämpligt,
att jag, som ej är lagkarl, yttrar mig i denna
fråga; men då hvarje representant är skyldig
att yttra sin öfvertygelse, går jag äfven att nu
fullgöra detta. Från början har jag ej trott
saken kunna för närvarande undfå annan ut¬
gång, än den Lag-Utskottet tillkännagifvit. Jag
har trott tiden icke vara inne för partiel gransk¬
ning af lagförslaget, och anser hinder derföre
möta, då denna granskning ej bör ske särskildt
af Civil-lagen, utan i sammanhang med Crimi-
nal-lagen och Rättegångs-Balken. Jag gillar Ut¬
skottets förfärande, att, då Lag-Utskottet ej kun¬
nat nu ingå i sådan granskning, Utskottet vid¬
T) e n 8 J u 1 ii.
*99
tagit den åtgärd, att, vid behandling af lagfrå¬
gor och motioner inom Utskottet tillkännagif¬
va sin tanka, om Utskottet anser lag-commit-
teens åsigter vara liglige eller icke. Deremot
gillar jag icke Utskottets förslag om underdå¬
nig skrifvelse, angående sammanförandet af de
författningar, som förändra eller upphäfva stad-
ganden i 1734 års lag. På detta sätt skulle
det ej blifva möjlighet att på ännu ett halft
sekel erhålla ny lag. Jag vet ej eller, hvartill
ett sådant arbete skulle tjena, då om ett par
Riksdagar ny lag måste vara antagen, särdeles
som man bör föreställa sig, att de, som vänta
den nya lagen, ej skola akta mödan värdt, att
af nämnde särskildt uppgjorda och kostsamma
arbete taga kännedom. Ändamålslösheten af be¬
rörde sammanförande är således uppenbart. Då
fråga uppstått, huruledes lagförslaget må be¬
handlas för det kommande, anser jag Friherre
Staél von Holsteins förslag, med samraanjemnk-
ning af Herr von Sydows och Herr Prosten
Mittags leda till det bästa målet. Jag tror ock,
att den procedure, som följdes i afseende på
1734 års lag kan med några förändringar vara
lämplig; men måhända saknar den ej svårighe¬
ter; och jag förenar mig emedlertid nu i de
ledamöters reservationer, som jag tagit mig fri¬
heten att nj^ss åberopa.
Herr Böök: ”Att åtskilliga förändringar i
vår nu gällande civil-lag finnas behöfliga, är
erkänd t; men huruvida och i hvad nion dessa
förändringar böra ingripa i sjelfva lagprinfi-
200
Den 8 J u I i i.
peine, eller hufvudsakligen blott sträcka sig
till förtydligande af nu gällande lag-bestäm¬
melser, samt förenkling af rättegångs-formerne,
är en fråga, derom tankarne ännu lära i all¬
mänhet vara mycket delade.
Stadgandet af omdömet härutinnan fordrar,
efter min öfvertygelse, ännu någon tid, samt en
mera spridd närmare kännedom om skiljaktig-
lreterne emellan de nu gällande, samt de före-
slagne nya lagbestämmelserna. Väl skulle äf¬
ven jag önska, att den projecterade civil-lagen
kunde till någon del vid detta Riksmöte af
Ständerne pröfvas, eller åtminstone erhölle, in¬
nan nästa Riksdag, utaf en af Ständerne utsedd
committee, den förberedande granskning, som
några Höglofl. Lag-Utskottets Herrar ledamöters
afgifne reservationer åsyfta; men då jag hit¬
tills icke förmått rätt fatta, huru en sådan com-
miltee, som. blefve ett slags permanent Lag-Ut-
skott skulle kunna grundlagsenligt äga rum, —
då en granskning af civil-lagförslaget annorlunda
än i sammanhang med granskning af projectet
till ny strafflag svårligen lärer kunna företagas,
— då detta sednare project ännu icke kunnat
till Ständerna öfverlämnäs; och då de utaf Högh
Utskottet föreslagne beredande åtgärder dessut¬
om måste, om de bringas till verkställighet,
väsendtligen bidraga, ej mindre till allmänna
omdömets utbildande och stadgande i denna
högst vigliga angelägenhet, än äfven till lätt¬
nad och ledning vid det nya lagverkets slutli¬
ga granskning och pröfning af kommande Ställ-
Den 8 JuIii.
20 i
iler, finner jag mig böra vördsamt tillstyrka bi¬
fall till Lag-Utskottets ifrågavarande utlåtande,”
Herr Cederborg: I fråga om den af Lag-
Utskottet föreslagna codifiering, instämmer jag
med Herr Petre. Jag bar emot de af Utskot¬
tet föreslagna förberedande åtgärder, för att vid
nästa Riksdag kunna företaga pröfningen af nya
lagverket i hela dess vidd, reserverat mig i allt,
som betänkandet öfverskrider, hvad Rikets sed¬
nast församlade Ständer derom uttryckt i un¬
derdånig skrifvelse, N:o 145. Codifierings-for-
slaget anser jag föranleda längre tidsutdrägt.
Min reservation utvisar vidare, alt jag sökt kom¬
ma ett steg längre, än Utskottet, för att vinna
visshet att få ny lag. I afseende på den klan¬
drade långa arbetstiden för Lag-Utskottet, får
jag vid Herr Bååths erinran tillägga, att, utom
de förut afdragne fyra månaderne, ytterligare
bör subtraheras en, hvarunder, efter den Kgl.
Propositionens emottagande, Lag-Utskottet måst
afbida discussionen tili ämnet hos Högh Rid-
derskapet och Adeln samt Högsta Domstolens
yttrande. Således hafva ej 2:ne månader, utan
blott en månad framflutit, sedan bandlingarne
i fullständigt skick kommit Lag-Utskottet till¬
handa.
Herr Höök: ”Lika med Herr Hessle, fin¬
ner jag den af Utskottet föreslagne codifiering
af nu gällande lag, med de, efter dess antagan¬
de, utkomne förklaringar och författningar, ic¬
ke vara af oundgängligt behof påkallad, så vidt
ändamålet dermed skulle afse underlättadt ar¬
202
Den 8 Julii.
bete och möda vid granskningen af nya lagför¬
slaget., dä ändlligen början dermed skall före¬
tagas. Utom i denna del, förenar jag mig i de
åsigler Herr Fi iherre Staél von Holstein yttrat,
och del förslag, som af honom blifvit fram-
ställdt, med undantag likväl af den slutsats, hvar¬
till han, på sätt reservationen närmare antyder,
kommit.”
Discussionen ansågs slutad, och utlåtandet
N:o 81 återremitterades.
§■ 5-
Herr Arnberg anmälde, att Herr Kling-
vall är af sjukdom hindrad att tillslädesvara.
6-- ,
Föredrogs å nyo Bevillnings-Utskottets be¬
tänkande N:o i3, angående stämplade pappers-
afgiften.
Sedan uppläsningen af detta betänkande
hunnit till början af 2 §. uti charta-sigillata-
förordningen, sådan denna §:s förändrade re-
daction blifvit af Utskottet föreslagen, yttrade
Herr Hessle: I händelse föredragningen af detta
betänkande kommer, att ske punktvis, fruktar
jag, att stridiga beslut kunna häraf föranledas.
Den 2 §. innehåller en bestämmelse, som bör
först vid 7 §. 8 mom. af författningen afgöras.
Om man nu antager 2 §„ har man derigenom
äfven antagit 7 §. 8 mom. Jag hemställer, om
icke betänkandet är tillräckligen läst, och att
discussionen deröfver i sin helhet må genast få
begynna.
Herr Bååth: Jag är af Herr Hessle före-
Den 8 J u 1 i i.
liom men. i §. referar sig till 7 §• 8 mom.
Uti 1111 förevarande §. läses: ”1 de släder, der
växelslut göras, skola till växlar fyra, samt uti
hvarje länsresidence, lill de i 7 §.8 mom.
omnämnde myntrepresentativer, tvänne stämp-
lar af mindre storlek oell här siirskildt stad¬
gad valeur finnas att tillgå, för att till stämp¬
ling af dessa papper användas. Härvid vill
jag blott fästa Ståndets uppmärksamhet derpå,
att, så vidt jag mig icke missminner, Ståndet
redan beslutat, att för assignalioner på Banken
skall till densamma erläggas en viss afgift.
Skulle sådana assignalioner nu äfven beläggas
med charta-sigillata, komme samma sak alt
träffas med dubbel afgift. Jag hemställer, om
detta är rättvist. Endera beskattningen synes
vara tillräcklig, och det är gifvet, att afgiften lill
Banken går säkrare in, än charta-sigillata-be-
loppet.
Herr Ekerman’. Med Herr Hessle förenar
jag mig deruti, att uppläsning af betänkandet
icke är behöflig, och att föredragningen ej må
ske punktvis, men hvad författningens 3 §.
angår, tror jag af dess antagande icke ovilkor¬
ligen följa bifall till 7 §. 8 morn., ty i 3
§. står: ”1 den händelse Bikets Högloft. Stän¬
der skulle godkänna den af Utskottet föreslagna
chartering af privates assignalioner, blir en för¬
ändring af 3 §. deraf en nödvändig följd.”
Herr Wijk: Jag är af Herr Ekerman före¬
kommen och vill tillägga, att denna §. omtalar
endast stämplar för sjelfva verkställigheten.
204
Den 8 J u 1 i i.
Herr Halling'. Om jag ej misstager mig,
äro motiverne till de föreslagna förändringarne
särskildt anförde, och det torde vara tillräck¬
ligt, att dessa motiver uppläsas.
Herr fVijk erinrade, att vid denna 2 §.
äro icke några motiver anförde.
Uppå Herr Talmannens derefter gjorda
proposition, beslöts, att uppläsning af betänkan¬
det icke må ske, då alla Ståndets ledamöter
ägt tillfälle, alt deraf förut taga kännedom: kom¬
mande discussionen således genast att fortgå.
Herr Norman'. I anledning af hvad Herr
Bååth yttrat, vill jag blott upplysa, att Banco-
Utskottet snart inkommer med ett Utlåtande,
hvaruti för ifrågavarande assignationer föreslås,
dels l:dels procents, dels i procents afgift till
Banken. Den i förevarande betänkande före¬
slagna dubbla afgift synes mig vara olämplig.
Herr Bååth: Så vida det tillåtes mig, att
vid detta betänkande framställa mina anmärk¬
ningar, utan att gå i ordning efter §:a, vill
jag nu i första rummet uppehålla mig vid för¬
ordningens 4 §• 1 1 mom. pag. 23. I den gam¬
la redactioneu läses: ”'Privilegier eller tillstånds¬
bref, med rättighet till bergverks-, manufactu-
riers, finbladiga sågars-, pappers- och andra
bruks anläggande, handels- och handaslöjders
idkande, m. m. &c.” Uti den nya åter står:
"privilegier eller tillståndsbref till handaslöj¬
ders idkande charteras med, &c.” Om, å ena
sidan, det kan sägas, att den gamla redactionen
är för vidlyftig, har jag likväl, å den andra,
Den 8 Julli/
205
funnit, atl den nya redactionen är alltför knapp¬
händig och leder till missförstånd, Orri ej den
nuvarande mera Lydliga redactionen bihehålles,
anser jag i den nya ovilkorligen böra införas,
orden: ”lill handels- och handaslöjders idkan¬
de/’ Eljest skall föreskriften blifva tillämplig,
endast för privilegier eller tillståndsbref å han-
daslöjder, och ej tillika å handel, såsom den
gamla redactionen antyder. Härifrån öfvergår
jag till momentet .örn chartering å testamen¬
ten. (/sid. Efter gamla redactionen läses,
afseende på undantagen. ”Härifrån befrias lik¬
väl ej allenast testamenten lill makar och skyl¬
deman i rätt upp- och nedstigande led, samt
de, som icke innefatta annan förändring i arfs¬
rätt, än att antingen systrar tilläggas lika rätt
med bröder, eller ock att arfslott jern ukas, med
hänseende dertill, att arfvinge förut bekommit
förskott, hvilket skall annan arfvinge till godo
beräknas, utan äfven så väl de testamentariska
dispositioner, hvilka, i contant eller värde, icke
uppgå till 3oo R:dr, som de, hvilka göras till
fromma stiftelser.” I den nya redactionen å-
ter läses: ”Ifrån charta-sigillata-afgift befrias
dock a) testamenten till makar, barn och hel¬
syskon , b) de testamentariska dispositioner,
hvilka i contant eller värde icke uppgå till 3oo
R;dr, samt c) de, hvilka göras till fromma
stiftelser.” Hvad testamenten till makar, barn
och helsyskon angår, har Utskottet, ibland rao-
liverne, pag. 25, anfört, att Utskottet för den
förändring, som i anseende till vissa lestamen-
20Ö
Den 8 Julli.
tens liefi ielse ifrån charta-sigillata, blifvit före-
slagne, hämtat skäl ifrån dess öfvertygelse, att
det vore mera billigt, att befria testamentariska
dispositioner till syskon ifrån denna afgift, än
sådana, som göras lill skyldeman i rätt upp-
oeh nedstigande led, lill hvilka leslemente icke
kan komma i fråga, utan öfverhopande eller
förnärmande af någon arfvinge i närmare slägt—
skapsled. Denna åsigt är icke för mig alldeles
riglig, att testamenten cj kunna göras lill an¬
dre, än till maka, barn och helsyskon, utan öf-
verhoppande af arfvinge i närmare led. Mot¬
satsen bestyrkes af den dagliga erfarenheten.
För att, såsom Utskottet yttrat, öfverhoppas,
måste det förutsättas, att en person existerar,
som blifver öfverhoppad. Det är gifvet, att
föräldrar kunna hafva barn, hvilka aflidit, men
efterlemnat barn. Föräldrarne vilja gifva deras
egendom åt barnbarnen, som äro arfvingar i rätt
nedstigande led, och derigenom, att testamente
göres ål barnbarnen, förnärmas icke dessa sed-
nares föräldrars, eller teslalors barns rätt, eme¬
dan desse sednare äro med döden afgångne.
Derföre hade jag trott, att Utskottet, af lika
skäl, sorn det stadgadt befrielse ifrån cliarta-
sigillala å testamente för helsyskon, bort sträc¬
ka en sådan förmon äfven till barnbarn; äf¬
vensom mig synes af enahanda grund hel- och
halfsyskon vara i samma cathegori, särdeles som,
enligt 2 och 3 Cap. Ärfda-Balken, hel- och half¬
syskon äro i vissa fall med hvarannan samarf¬
va. Förslaget förfaller mig således innefatta
I
Den 8 Julii,
blott en godtycklig afvikelse, och jag anser re-
dactionen böra blifva följande: ^Ifrån eli arla-
sigillata-afgift befrias dock af testamenten till
makar, barn, hel- och halfsyskon, samt barna¬
barn.” Vidare läses uti sisla morn. pag. 3a,
ett afstyrkande af bifall till en ifrån Höglofl.
Ridderskapet och Adeln remitterad motion, med
förslag, att charta-sigillata-afgiften må bestäm¬
mas för allmogen till lika belopp, ehvad de
rättegångar, der slik afgift äger rum, röra en
eller annan medborgareclass. Ifrån den förra
Aharta-sigillata-författningen finnér jag ej skäl,
hvarföre allmoge, då den tvistar sig emellan
skall åtnjuta, framför andre medborgareclasser,
lindring i charta-sigillata å protocoll och ut¬
slag. Deremot har jag funnit det man stad¬
gadt, att, då allmogen har tvist med stånds¬
person, lindringen icke äger rum. Om skälet
har Utskollet icke anfört något ord. För mig
synes allmogen, lika med hvar och en annan
medborgare, vara skyldig lill charta-sigillata,
lämpad efter domstolen, der rättegången föres.
Endast dessa anmärkningar har jag för närva¬
rande att framställa; och, på grund af dem,
anhåller jag om återremiss.
Herr Höök förenade sig häruti.
Herr Hessle'. Först anser jag mig föranlåten
till den allmänna anmärkning, alt Utskottets be¬
tänkande endast innefattar förslag till de för¬
ändringar, som Utskottet ansett sig böra göra
uti särskilda punkter af nuvarande charta-sigil-
lata-förordniug. I den ena spalten förekom¬
20Ö
Den 8 J u I i i.
mer i83o års författning, för de delar, hvaruti
ändringarne å motsidan framställas; men mel¬
lanrummen äro uteslutne, och derigenom är
man uturståndsatt, att af förslaget inhämta,
huruledes den blifvande stämpelförfattningen
hommer att se ut. Jag tror, att denna lös¬
ryckning försvårar bedömandet, och dertill
fordras att anställa jemnförelse med j83o års
författning, som måste vara till hands. Den
af Utskottet nu följda uppställning skall föran¬
leda misstydningar, hvaremot man måste taga
till rättelse iS3o års författning i helt, och,
såsom jag redan antydt, dermed jemn föra för-
ändringarne, för att bringa föreskrifterne i sy¬
stematisk ordning. Hvad 2 §. angår, så, i fall
n §. 8 mom. antages, följer förutnämnde stad¬
gande af sig sjelft; men då nu är föreslagen den
föreskrift, att på Rikets Ständers eller enskilda
Banker ställde, enskildas eller privatbankers
assignationer, depositbevis, m. m., skola vara
försedde med stämpel, anser jag mig föranlåten
att dervid först anmärka den orättvisa, att,
ålägga personer, som deponerat i Banken con-
lante medel, derföre att de på dessa medel
assignera, en bevillning, som ej vidkännes af
Banken för dess myntrepresentativer. Jag kan
ej anse Banken för annat, än ett penning verk.
Om nu det ena penningverket ålägger en så¬
dan bevillning, bör en dylik äfven drabba ett
annat; och då privatbanker dessutom utgifva
bevillning å deras ränteinkomst utöfver 5 pro¬
cent, och denna uppkommer, i den nion in-
Den S Jul i i.
idittningarne blifva fruktbara, bör Staten inga¬
lunda genom ytterligare onus försvåra möjlig¬
heten för inrättande af dylika associationer.
Således bör förslaget härtha icke bifallas; hvar¬
emot jag anser, alt, då nämnde penningverk
bör tilläggas mera offentlighet, än enskilda per¬
soner, böra alla skuldbref, som dit ingifvas,
förses med charta sigillata. Om detta äfven ej
må ske efter beloppet, på sätt föreskrifvit är,
då skuldsedlar till domstol ingifvas, bör dock
en lämplig charta kunna föreslås å alla discont-
reversal. Af dessa lån är fördelen så stor,
alt en afgift af några skillingar ej är af någon
betydenhet. Deremot utgör den en vinst för
Staten och controlen är enkel. Jag tror, att
i denna stund alla reverser med vederhäflighets-
bevis, ej böra vara skiljde ifrån charta sigillata,
då för borgen s-skrifter* m. m. är föreskrifvet,
att de skola vara med charta försedde. Jag
anser således den ändring böra äga rum uti 7
§. 8 morn., att assignationer på Banken befrias
ifrån charta sigillata, men att deremot skuld¬
bref, som i discontväg inlemnas, böra vara
dermed försedde. I afseende på uppställnin¬
gen af en tariff, efter hvilken handlingar skola
charteras, kan jag ej finna annat, än att Ut¬
skottets förslag innefattar en fördelaktig förenk¬
ling, men jag saknar likväl i irsta afdelningen
om kämners-rälter och härads-rätter charta
sigillata-beloppet af 3 sk., som begagnas af
allmogen vid rättegångar sins emellan; och
Borg. St. Pr. vid Riksd. i834• JU. i4
210
Den 8 J u 1 i i.
livad beträffar uppsatsen af de titlar, som lill
tariffen hänföras, tror jag, att Utskottet, dådet
kommit lill litlen; betyg, kunnat bättre, anna
skett, sig uttrycka. Här läses nu; betyg om
bofasthet, ograverad egendom, slägtskap, fräjd
och ålder, m. m., lika med attester.” Seder¬
mera förekommer: bofaslhetsbetyg, borgens-
skrifter, cautions-skrifter, m. fl. En kortare
generel benämning hade kunnat äga rum, näm¬
ligen; betyg om bofasthet och ograverad egen¬
dom, ty dit måste väl ej endast räknas grava¬
tionsbevis; äfvensom betygen örn slägtskap, fräjd
och ålder kunna hänföras till prestbevis. I
underrättelserue om hvad, till efterlefnad af
charta-sigillata-förordningen, iagttäges, bör äf¬
ven nämnas, angående vederhäflighetsbevis å
horgensskrifter, m. m. Efter min öfvertygelse,
bör sådant bevis förses med särskildt charta,
äfven om skuldebrefvet eller borgensskriften äro
charlerade. Det är visserligen på ett ställe i
författningen stadgadt, alt, der elén är tvåty¬
dig, bör den tolkas så, att den största in¬
komsten för Kronan beredes. Anledning sak¬
nas likväl icke till antagande deraf, att sär¬
skild charta för beviset icke erfordras, örn
handlingen, hvarå beviset skrifves, är förut
charterad. Misstag härutinnan kan åtminstone
lätt ske. I afseende på 4 §•> förenar jag mig
med Herr Bååth. Hvad 5 §. beträffar, finner
jag Utskottet visserligen hafva föreslagit ökad
charta-sigillata-afgift för friherre-bref, grefve-
bref, m. va.‘, men, näst efter excellencebref
Den 8 J u 1 i i ♦
211
med en charta sigillata af 5oo R:dr, förebom¬
ma riddarhref med stämpladt papper af 100
R:dr. Förmodligen förstås här öppna bref för
riddare af Seraphimer-orden. Af uttrycket sy-
!nes det likväl icke. Vid chartering af contract
och köpebref, är den gamla författningen i all¬
mänhet bibehållen. Detta kan vara \ ä 1 grun-
dadt; men del finnas dock en mängd contrac-
ter, som, efter denna författning, aldrig kun¬
na med säkerhet charteras, t. ex. sådane, sorn
å landet, särdeles i de fleste skogstrakter, upp¬
rättas emellan jordägare och torpare eller an¬
dra personer om något tunnland jord, som öf-
verlåtes till besittning 5o ä 100 år. Ofta be¬
talas en städja, vid upprättandet, af t. e. 1000
R;dr. I den mån denna städja är hög, blifver
afgälden låg, svarande emot några dagsverken
eller några Riksdaler. Charta å contract ef-
!ter årliga afgälden eller arrendet blifver obe¬
tydlig, då hög städja är gifven; hvaremot ar¬
rendet är större, då städja icke är gifven, och
chartan å contractet, i sådant fall, är större.
Häraf visar sig en ojemnhet uppkomma, För
att undvika densamma, anser jag det stämpla¬
de papperet å dylikt contract böra bestämmas
efter tunnlandtalet, ej efter arrendesuminan. I
afseende på lindring, hvad charta-sigillata an¬
går, instämmer jag med Herr Bååth , så myc¬
ket häldre, som rättvisan bör vara lika för al¬
la, och det är en orättvisa, att en bonde, då
han tvistar med-en ståndsperson, skall betala
högre charta-sigillata, än då han tvistar med
212
Den 8 J u 1 i i.
någon af det Stånd, hvartill han sjelf hörer.
Om chartan är för hög, bör den nedsättas, men
den bör vara lika för alla. I fråga om charta
å testamenten, förenar jag mig med Utskottet,
så vida den ändring göres, att befrielsen gäller
för testamenten till personer i rätt nedstigande
led, på sätt Herr Bååth yttrat. Hvad Utskot¬
tet anfört, angående chartering af testamenten
till personer i uppstigande led, ogillar jag ic¬
ke. Jag yrkar återremiss, och' anhåller att få
förslag till hel, men ej half författning, angå¬
ende stämpladt papper. Frågan om chartering
å fullmagter utgör icke föremål för öfverlägg¬
ning; men jag utesluter nu detta ämne, och an¬
ser lämpligare att uppskjuta detsamma, till dess
frågan blifver om pröfning af grunderne för
den allmänna beviilningen.
Herr Ekerman: Jag förenar mig med Herr 1
Hessle i den generela anmärkning han yttrat
om uppställningen af förevarande utlåtande.
Dernäst tillåter jag mig erinra, vid förhöjning
af charta sigiilata till 5oo R:dr på öppna bref
å de förmoner, som tillförene Varit Rikets Råd
förunnade, att jag anser denna tillökning allt
för stor. Upphöjelse till värdighet af en af j
Rikets Herrar är sällsynt; och den tillökade j
beskattningen anser jag olämplig, då det i all-1
mänhet ej bör vara annat, än den högsta för-
tjensten, som med sådan värdighet belönas. Be-
medladt tillstånd åtföljer icke alltid denna för¬
tjenst; och antingen skall det öppna värdig-
hetsbrefvet då ej charteras, eller måste utmär¬
Den S Juli i.
2l3
kelsen afsägas. Yi veta att upphöjelse!! till så¬
dan värdighet sker vanligen endast för Rikets
högsta embetsman, så de civile, sorn de mili¬
ta ire, eller Hofvets högsta functionairer. Jag
afstyrker således förslaget i denne del. Om å-
ter Kongl. Majrt till värdighet af en af Rikets
Herrar skulle upphöja någon, som ej varit i
Rikets tjenst, anser jag 5oo R:dr charla sigil¬
la ta vara förlag, utan, i sådant fall, minst 10,000
R:drs afgift böra åläggas. Utskottet har jem¬
väl förhöjt charta sigilla ta för öppna bref å vär¬
dighet af Seraphimer Riddare, samt Commen-
detirer af de öfrige Kongl. Orden. Af nyss an¬
förde skäl afstyrker jag denna förhöjning då
dessa belöningar äro sällsynta, när de ej ske till
andra, än dem, som äro eller varit i Rikets
tjenst. Beskattningen är icke lämplig, då ut¬
märkelsen är följd af den högre förtjensten.
För riddar-bref tillstyrker jag förhöjning der¬
före, att minsta riddar-värdighet utdelas lill per¬
soner i och utom tjenst; men jag inser icke grim-
dadt skäl, hvarföre Konung Carl XlII:s Or¬
dens Riddare skola betala högre charta sigilla-
la. Orsaken är förmodligen, att denna riddar-
utnämning åtföljes af tromansvärdighet; men
under de 2år, som ifrån stiftelsen förflutit,
kunna icke åberopas flere, än 6 å 7 dertill ut¬
nämnde, som icke förut varit troman. Delta
bör således icke vara skäl, hvarföre de skola
betala för sina riddar-bref högre charla sigil-
lata, än andre riddare, särdeles som sjelfva Or¬
den är af annan beskaffenhet,än de öfrige. i5
Den 8 Ju lii.
R:dr charta sigillata synes vara tillräcklig för
deni, i likhet med hvad för riddare å deras
bref i allmänhet är föreslaget. I afseende på|
7 §. 8 mom. får jag erinia, att, då man anta¬
ger, att privata, sorn utställa assignationer på
Banken, komma att betala någon viss folio-af-
gift, är det obilligt, att assignationerne särskildt
skola charteras, såsom nu är föreslaget med \
sk., häldst detta är ett sätt att öppna dörren
dertill, att alla handlingar skola charteras, hvil¬
ket skulle medföra ökad tunga för den mindre
lyckligt lottade. Hvad privatbankerne angår
är jag deraf ej någon älskare, men jag tror dock
rättvisan fordra, att deras assignationer eller de-
positbevis, ej med charta sigillata förses. Ej
eller kan jag förena mig uti en talares förslag,
att alla diseont-reversaler böra med stämpladt
papper beläggas. Detta skulle blott komma den
till last, som behöfver lånet, och jag godkän¬
ner ej den grundsats, att låntagaren på dylikt
lån förtjena!’. Ett skäl är äfven det, att ej här
såsom i andra länder, hvarje papperslapp må
charteras. Af Herr Friherre Kantzows reserva¬
tion har man anledning till den förmodan, alt
förändring är i fråga uti charta sigillata å lys-
ningssedlar för allmogens söner eller drängar.
Utskottet har ej framlagt derom något förslag;,
men all förändring i denna del bestrider jag.
På grund af hvad jag nu anfört, begär jag å-
terremiss.
Herrar Zander och Sahlin instämde med
Herr Ekerman.
Den 8 Julik
2l5
Herr Wijk: I)å jag hegärde ordet, skedde
det, för att redogöra för Utskottets åsigter om
L 3 §. och 7 §• 8 morn.; men sedan derefter
r beslutats, att betänkandet skulle i helt lörekom-
ma och discussionen, efter denna grund, fort¬
gått, vill jag ej nu härmed belasta protocollef,
utan får tillfälle, att, då anmärkningarne till
Utskottet inkomma, öfver dem mig yttra.
Herr Hallgren: Jag medgifver Herr Hessles
framställning alt, i och med detsamma 2 §.
afgöres, blefve äfven 7 §. 8 mom. afgjord,
och att detta förhållande må hända, hindrar
betänkandets föredragning punktvis. Mig före¬
faller det likväl svårt, att ett belänkande, som
upptager 5o tryckta sidor, skall i sin helhet,
och ej paragraphvis disculeras, ty derigenom
kan det lätt hända, att ett eller annat vigtigt
moment, hvaruti förändring borde anmärkas,
blifver förbigånget. I anledning af den an¬
märkning, att ej fulla redactionen af gamla för¬
fattningen blifvit framlagd, torde det tillåtas
mig erinra, att Utskottet ej förbisett delta, men
att Utskottet så noga granskat gamla redactio¬
nen, att alla contradictioner undvikits. Dess¬
utom är det ju hvarje ledamot obetaget att,
vid ärendets behandling, hafva den gamla för¬
fattningen bredvid sig. Utskottets afsigt har
emedlertid varit att inskränka volumen. Jag
kan ej förena mig uti de anmärkningar, som
blifvit gjorda af Herr Bååth vid 4 §■> angåen¬
de privilegier och tillståndsbref; ty mig synes
den föreslagna nya redactionen otvifvelaktigt
t
216
Den 8 Juli i.
bereda ett förtydligande. Efter den gamla, äro
särskilda classen uppräknade, utan närmare be¬
stämmelse, till hvilken class den ena eller an¬
dra af de i mom. uppräknade personer skola
hänföras. I den nya redactionen åter äro dus¬
senia mera bestämde. Eljest hade hänförande
till den ena eller andra classen berott af god¬
tycke. Till hvilken class t, ex. skulle pappers¬
bruksägare hänföras? Jag bifaller således det
nya förslaget, såsom mera bestämdt. Deremot
bar jag sjelf gjort anmärkning emot rubriken,
Adels- och naturalisalionsbref, och jag har in¬
om Utskottet reserverat mig emot titeln: Natu-
ralisationsbref på detta ställe, emedan jag kan
ej göra det för mig begripligt, hvad dermed här
menas, så att resultatet ej må blifva en nullitet.
Om jag ej missminner mig, liar jag sett sådana
bref å charta utfärdade. Det borde häldre he¬
ta Adels- och Introduclionsbref. Eljest före¬
ställer jag mig, att en utländning, inkommen i
landet, för att bedrifva något mechaniskt yrke,
sättes i bredd med adelsmannen med säte å
Riddarhuset. Med naturalisationsbref förstår
jag ett sådant, på grund hvaraf en person, som
bekänner sig till christna läran och hit inkommer
ifrån utrikes ort, äger rätt att bosätta sig i Sverige.
Blifver naturalisationen sådan, att han derige¬
nom kan blifva adelsman, och lian gifter sig ]
med en svensk qvinna, blifva barnen ändå
svenskar. Derföre har lian ingen att tacka;
men om han undfår säte och stämma å Rid¬
darhuset, inträffar den märkvärdiga händelse,
Den 8 Ju lii.
217
att en person skall deltaga i lagstiftningen, af
hvilken en viss lags antagande eller icke beror,
utan att samma lag kan på honom sjelf tilläm¬
pas. Lämpligare vore det således, att här ut¬
sattes Adels- och Introduclionsbref, och att på
annat ställe särskildt må förekomma naturali-
sationsbref. Herr Bååth har anmärkt, att Ul-
skollet handlat nog liberalt, i fråga 0111 lindring
för allmogen uti charta sigillata; men jag kan
ej annat, än i denna del vidhålla Utskottets å-
sigt, ty likasom en icke skrifkunnig får mun-
teligen anmäla fordran i concours, utan att med
charta sigillata besväras, då deremot den fatti¬
ge, men skrifkunnige, måste sådan afgift beta¬
la, anser jag äfven de till allmogen hörande,
höra åtnjuta befrielse, då möjligen de, i följd
af grannens kittslighet, invecklas i rättegångar.
Lika med Herr Ekerman, anser jag, att, hvad
angår assignationer å Banken eller å privatban¬
ker och hypotheksföreningar, om dessa uppstå,
böra sådana handlingar icke med stämpladt
papper förses. Då rörelse-capi talet i landet är
ringa och det egentligen concentrei ar sig i Stock¬
holm, är det orimligt, att man, om man dea
ena dagen insätter ett capital i Banken och
deraf den andra dagen assignerar större eller
mindre del, skall erlägga annan afgift, än den
Banken har rätt att fordra. Derföre bör, så¬
som jag redan nämnt, charta sigillata å dylika
assignationer icke äga rum. Jag förbehåller mig
i öfrigt att framkomma med mina åsigter vid
hvarje §. iden moll discussionen fortgår; äfven-
I
2l8
Den 8 J ui i i.
sorn jag yrkar återremiss, i de delar, hvaruti
jag mig inom Utskottet reserverat.
Herr Modin'. Den hufvudsakliga anmärk¬
ning jag har att göra, angår den 4 §• der Ut¬
skottet uteslutit hvad i83o års Författning in¬
nehåller om charta sigillata vid rådhus-rätter
i de städer, der kämners-rätter ej finnas, hvar¬
efter Utskottet upptagit rådhus-rätter i allmän¬
het. Såsom motiv läses pag. 2:, alt Utskot¬
tet ansett bestämmandet af någon skillnad emel¬
lan rådhus-rätt i den ena eller andra staden,
i afseende på charteringen af handlingar, som
dit ingifvas, eller derifrån utfärdas, icke vara
lämplig, då alla rådhus-rätter, ehvad kämners¬
rätt i staden finnes eller icke, hafva samma vär¬
dighet och utgöra närmaste instance till öfver¬
rätt. Jag erkänner rigtigheten af detta motiv,
då afseende fästes på egentliga rådlnis-rätts-
mål; men af Utskottets förslag följer, att hand¬
lingar vid rådhus-rätt uti alla mål, i städer
der kämners-rätter ej finnas, och således äfven
uti sådana, som, der kämners-rätt finnes, af
denna första instance upptagas, skola charteras
lika, och således efter samma grund, sorn för
rådlius-rätts-målen bestämmes. Deraf följa högre
beräkning och tyngre bevillning, som skulle kom¬
ma att drabba innevånarne i de städer, der
kämners-rätter ej finnas. Här bör således det
undantag stadgas, att handlingar i kämners-
rätts-mål, då de af rådhus-rätt, såsom första
instance, upptagas, skola charteras lika med
handlingar 1 dylika mål uti städer, der kärn-
\
Den 8 Julii. 219
ners-rätter finnas, och hvarest de af denna sed¬
nare domstol, såsom första instance, till be¬
handling förekomma. Pag. 3a af betänkandet
läses vidare: ”hvarjemte sundbetsbevis, som af
vederbörande quaranlains-befälhafvare ntgifvas,
hvilka, enligt Kongl. Brefvet till quarantains-
commissionen i Slockholm af den 23 Oclober
i83i, ej behöfva med stämpladt papper förses,
äfven böra ibland de ifrån charta sigilla befria¬
de handlingar upptagas.” Detta Kongl. Bref
omförmäler blott de sundhets-bevis, som ulgåf-
vos af quarantains-befälhafvare för personer, som
reste sjöledes inom Riket; men stadgandet har
numera upphört. Deremot utgifvas sundhets-
bevis tili sjöfarande å utrikes ort af magistra¬
ten i de släder, h va räst utländske consuler ej
finnas. Jag föreställer mig, att handlingens be¬
skaffenhet bör afgöra chartan, och jag skulle
således tro, alt sund betsbevis, som af magistrat
utaifvas, äfven böra vara ifrån charta fl ie. Detta
O
bör åtminstone bestämt uttryckas. Pag. 34, lä¬
ses i förslaget: ”köpe-, bytes- och gåfvo-bref om
skepp, fartyg och båtar af öfver 10 lästers drägt
böra äfvenledes, för alt vara gällande, förses
med stämpladt papper, i förhållande till värdet,
efter ofvanstående tariff.” Utskottet har sålunda
bär, såsom ett vilkor för dylikt köpe-, bytes-och
gålvo-brefs gilllighet, förutsatt dess chartering.
För mig är det ej tydligt, att, då ett köpebref
om fartyg, likasom hvart och ett annat köpe¬
bref, uppgöres i enlighet med de i lag föreskrif-
ne grunder, det skulle kunna anses ogiltigt, der„
•320
Den 8 Julii.
före alt underlåtenhet skett, i afseende på char-
terandet. Deremot hade jag önskat, att Utskot¬
tet skulle hafva föreslagit något correctif emot
underlåtenhet i denna del. Jag vet, att flere
fartyg liro sålda, utan att charta å köpebref
derom ägt rum. Väl skulle de ofelbart char¬
teras vid ingifvande till magistat; men detta
inträffar sällan. Jag önskar härom bestämda
föreskrifter, medförande säkerhet och control.
I afseende på chartering af bref till commen-
deurer, med flere, förenar jag mig med Herr
Ekerman och anser jemväl principen böra va¬
ra lika för samtlige riddare. I frågan om
chartering af testamenten instämmer jag med
Herr Bååth.
Herr Winberg', Vid genomläsning af detta
betänkande, har jag funnit detsamma, nu kal¬
ladt: angående stämplade pappersafgiften, snä¬
llare böra benämnas: angående förändringar i
nuvarande charta-sigiliata-förordning, I detta
ämne framställa sig visserligen anmärkningar,
men jag anser dem i allmänhet ej vara af den
vigt, att de böra hindra bifall af betänkandet,
då derigenom åsyftas ökad bevillning, och då
jag i detsamma ej hufvudsakligen finner någon
obillighet. Blott i ett enda moment torde jag
få yrka återremiss, nämligen i afseende på 7 §.
8 morn., hvaräst stadgas charta sigillata för på
Rikets Ständers eller enskilda Banker ställde,
enskildas eller privatbankers assignationer, äf¬
vensom deposilbevis. Det är redan nämnt, att
Banco-Utskottet kommet' att föreslå en viss pro-.
Den 8 Julli.
221
cents afgift för på Banken ställda assignalioner.
Denna inkomst tillhörer Banken, som kan lät¬
tare uttaga densamma. Med omförmälda assig-
| nationer afses ej någon vinst, och, om de äf¬
ven någon gång missbrukas, röra de likväl i
allmänhet blott lyftande af deponerade medel.
Att chartera privatbankarnes deposilbevis, är o-
billiet. Om sådana bevis blefvo inhiberade,
.i
vöre det väl, meri då det ej sker, utan de fia-
nas, och beskattningen för dem redan är hög,
tror jag något ytterligare icke böra sältas i
fråga. Jag begagnar delta tillfälle alt upp¬
lysa, angående det moment, der ordet: han¬
del är uteslutet i förslaget. Herr Hallgren
har redan lemnat upplysning otn Törmönen af
classernes närmare bestämmande i detta mo¬
ment; och jag får tillägga, det jag anser ordet
handel här hafva blifvit uteslutet, emedan till
handels idkande bör ej någon annan vara be¬
rättigad, än den, som är borgare, och charta
sigillata-afgift särskildt är stadgad för burbref;
hvaremot det förhåller sig annorlunda med han¬
daslöjd er, som lå idkas af andra, nämligen ma-
nufacturister, som, många, ej äro borgare: an¬
hållande jag om återremiss,
Herr Helnberg: Såsom delägare i Ystads
privat-bank och ledamot af styrelsen derföre,
* anser jag mig böra yttra några ord, angående
de här ifrågasatta afgifter. Då privilegier till
denna bank söktes år 1831, stadgades denna
inrättning pä Kongl. Förordningen af år 1824,
angående privat-banker. På dem grundades
222
Den 8 Julii.
privilegierne, och jag vet ej, om denna nu pro-
jeclerade författning skall kunna äga retroactif
verkan och rätt på våra privilegier. Jag får
ytterligare förklara, att, oaktadt vi i allmänhet
beräkna blott 5 procent på våra utlåningar,
vi likväl blifvit ålagde för år 1833 en skatt
af i3 å i/(00 R:dr. Dessutom är bolaget laxe-
radt till staden, ehuru det ej liar någon egen
local eller personela förmoner af staden. Yi
hafva besvärat oss öfver taxeringen af krono-
contributioner, men beslutet är af Kammar¬
rätten faststäHelt. Hvad assignalionerne på Ban¬
ken angar, har jag ingenting deremot. Rörel¬
sen idkades af bolaget med förlust, och derfö¬
re har det oek dermed upphört. Om ock de-
positbevisen äro de enda sedlar, hvarpå bola¬
gets rörelse äger bestånd, finnes likväl, att då
ej mera, än 5 procent beräknas, och betjening
måste underhållas, bolaget ej kan derå hafva
någon förtjenst. Vi skulle, i händelse af före-
slugne slämpel-afgift, ej åtnjuta tre procent på
våra penningar. Emedlertid får jag förklara,
att, ehuru obillig den föreslagna stämpel-afgif-
ten är, jag dock ej är dermed missnöjd, eme¬
dan den innefattar ett giltigt skäl att upphöra
med inrättningen. Bolaget fortfor ej eller der¬
med, om ej inrättningen vore för orten nyttig,
utan i annat fall skulle Banken endast indra¬
ga dess lån. Man har talat derom, att dylika
inrättningar böra animeras; men då så svåra
afgifter, som de ifrågavarande, åläggas, skola
inga nya associationer uppstå, och de beståen-
Den 8 J u i i i.
ile ledsna, ehuru, hvad Ystads privat-hank an¬
gar, den ej förlorat en enda skilling på dess
utlåningar, uppgående till i million R;dr; men
möjligen kunna förluster i framliden icke und-
^ vikas vid denna, likasom vid andra län-inrätt¬
ningar. Prosten Bruzelius har uti sin afgifna
reservation uppgifvit, att Ystads privat-bank
var för år 1833 uppskattad lill bevillning af
636 R:dr 8 sk. banco. Jag torde härvid få
erinra, att denna bevillning varför 1803, hvare¬
mot den för år i833, utgörande, enligt hvad
jag redan uppgifvit, i3 å 1400 R:dr, ännu
ej är betald, emedan bolagets eller styrelsens
besvär deröfver ej ännu äro hos Kongl. Majit
afgjorde. Jag yrkar återremiss.
Herr Petre: ”1 hufvudsaken instämmer
jag med Herr Hessle, hvars yttrande jag anser
vara grundat på goda skäl. Dermot måste jag
uttrycka mitt ogillande af åsigterne bos de talare
som klandrat den af Utskottet föreslagne högre
taxation för utnämning till Excellence, Com-
mendeur- och Riddare-värdigheter. I motsats
lill desse talare, tror jag de fall icke vara så
sällsynta, då dylika utmärkelser utdelas; äf¬
vensom jag anser att en större och mera var¬
aktig belöning är förbehållen dem , hvilka på
ett omisskänneligt sätt gagnat Staten med sine
tjenster. Jag biträder således Utskottets för-
k slag, hvilket jag förmodar afse en hämmande
kraft mot dessa fåfängliga dislinctioner, som
sanningen att säga, ofta burit ganska ohälsosam¬
ma frukter för det allmänna.”
DenB Ju lii.
Herr Bäth: En talare har yttrat villrådig¬
het i afseende på betydelsen af adels- och na-
turalisations-bref, och trott benämningen häld¬
re böra blifva: adels- och introductions-bief.
Denna talare torde ej misstycka, att jag ti Ilka li¬
li a g i f v er härom min egna åsigt, till berigtigan-
de af begreppet. Dessa tvänne benämningar
betyda icke detsamma, utan tvänne olika sa¬
ker. Med adelsbref förstår jag det document,
hvarigenom någon person af Kongl, Muj:t upp-
liöjes i adeligt stånd. Naturalisations-bref åter
är den handling, hvarigenom någon utländning
vinner inträde inom Svenska samhället med
de förmoner, Svensk medborgare tillkomma.
Om jag misstagit mig i dessa begrepp, har jag
icke annan förklaring att häråt afgifva. Jag tvif-
lar likväl, alt annan tydning, än denna, kan
lemnäs. Att dessa tvänne benämningar äro
förenade genom ordet och, föranleder icke till
den föreställning, att de utmärka samma Sak.
Hvad de öfriga värdigheter, som i 5 §. före¬
komma, angår, hade jag trott, att då Utskottet
tillkännagifvit, alt bevillningen kommer att ö-
kas genom charla sigillata, och anledning är,
att bevillningen ökas äfven i andra delar, häm¬
tar jag häraf skäl dertill, att de gamla afgifler-
ne i denna § böra bibehållas; dock torde jag
härvid få utmärka ett undanlag. Utskottet har
här föreslagit naturalisationsbref med charta
sigillata af 100 R:dr b:co, hvilken afgift är för
hög af manga skäl. Jag går tillbaka till för¬
flutna Lider, särdeles Konungarne Gustaf I:s och
Den 8 Julii,
Fredrick I:s lidell varf. Under dessa Konun¬
gars regeringar, ansågs det vara angeläget, att
utländningar inkommo, nied högre konstfär¬
dighet i fabriker och slöjder, än den vi sjelfve
ägde. De uppmuntrades och införskaffades.
På i^5o-lalet aflönades de till och med af sta¬
tens medel. Mig synes man nu vilja genom
hög charta motverka utländningars inkomman¬
de. Jag tror, att slöjderne i vårt land ännu
ej äro så fullkomliga, att vi kunna undvara
exemplet af utländningar. En utländning hvars
förmögenhet består i hans konstfärdighet, och
hvilken kan tillvägabringa lättnad i flera hand-
teringar här i landet, hitkornmer och önskar
att qvarstadna, Att det allmänna kan hämta
fördel af hans kunskaper är ostridigt; men
hans obemedlade tillstånd skall hindra honom
ifrån sin föresatts, i anseende till den höga af-
giften. Den nuvarande författningen stadgar
70 R:dr charta sigillata å naturalisations-bref.
Äfven detta belopp anser jag vara för högt.
Må hända kunde detta leda lill ytterligare för¬
slag om befrielse helt och hållet ifrån stäm-
pladt papper å sådana naturalisations-bref till
manufacluiister. För att komma till en me¬
delväg, föreslår jag 5o R:dr banco, såsom char-
tas-sigillatae-afgift. Jag anser detta å ena sidan,
vara allt, hvad den inkommande må kunna
erlägga, och å den andra, tillräckligt för Sta¬
ten att i denna väg uppbära.
Herr Forsberg: ”1 anledning af hvad Herr
Ekerman yttrat med afseende å Friherre Kant-
Borg. St, Pr. vid Riksd. 1834• IF *5
Den 8 J u 1 i i.
zows reservation vid förevarande betänkande,
får jag upplysa, att der ibland annat yrkas att
ali chartering å Jysnings-sedlar för allmogens
söner och drängar, samt personer, som ej er¬
lägga bevillning för lön eller förmögenhet, mål¬
te upphöra, hvilket förslag innefattar en förän¬
dring af hvad förut varit stadgadt, eller char¬
ta ns upphörande för dylika lysnings-sedlar, men
att pluraliteten inom Utskottet ej var af Fii-
herrns tanka. Flvad assignationers å Banken
beläggande med charta sigillata angar, så ock
då den af en värd talare meddelade upplys¬
ning, ej inom Utskottet, vid ärendets afgöran¬
de, var känd, så torde förändring härutinnan
möjligen kunna äga rum. I öfrigt får jag näm¬
na alt jag i afseende på förhöjningen af char¬
tan för adels-bref och doclors-bref för den
som ej aflagt erforderliga lärdomsprof, varit af
Utskottets pluralitets tanka och hoppas, äfven
efter återremissen att blifva det. Utskottets
förevarande betänkande har med största upp¬
märksamhet behandlats inom Utskottet och der¬
vid nuvarande chartae-sigillatse-förordnings för-
• T
tydligande förnämligast utgjort Utskottets ögon¬
märke.”
Herr Ekerman yttrade, att efter den af
Herr Forsberg lemnade upplysning, förfaller
den af honom, i anledning af Herr Friherre
Kantzows reservation, gjorde erinran.
Herr Hessle: Jag beder att, till hvad jag
förut anmärkt, göra ett tillägg vid 2 punkten
uti 3 §., der tarilf öfver charlas sigillata? belopp
å borgare-bref förekommer* och hvilkeri synes
mig vara i vissa afseendeil obillig. Det ät‘ icke
okändt, att i 3, 4 oc^ 5:te clässerrias städer, till
och med uti flere af andra classen, finnas händt-
Verkaré, sorn ej hafva större fördel att drifva
handtverk i den ena Staden än i deli andra.
Det är likväl betydlig skillnad uti chartan. För
grössharidlard i Stockholm är deri utsatt till 20
Ridr, för andra haridlaride i5 R;dr, för fabri¬
körer 12 Ridr, för handtverkare m. fl; till 6
Ridr, och för andra borgare, söm ej höra un¬
der skrå, 4 Ridr 24 sk. För en handlande och
fabrikör i tredje classens städer är afgiften 4
Ridr 24 sk., för en handtverkare 2 Ridr 12 sk.
och för andra borgare, som ej höra under skrå,
i Ridr 24 sk* Om jag antager, att en hand¬
lande i tredje classens stad betalar 4 Ridr 24
sk., och att en fabrikör finnes, som här sin fa¬
brik och äfven handel, betalar häri lika charta.
Besynnerligt är det afven, alt en borgare eller
handtverkare, som hörei* under* skrå, skall be¬
tala 2 R:dr 12 sk., då deri borgare, som ej hö¬
rer under skrå, ej betalar mera, an t R:dr 24
sk. Jag vet få fall, då detta sednare skall kun¬
na tillämpas* Om personen ej är i skrå, utan
får tillstånd att idka yrket under manufactur-
privilegier, är han antingen fabrikör eller ma-
nufaclurist. I sednare fallet kan han erlägga
antingen 2 R:dr 12 sk. eller l R:dr 24 sk. I
förra fallet åter, blifver afgiften 4 Ridr 24 sk.
Delta ådagalägger den ojemnhet, som skall up-
komma vid tariffens tillämpning. Då jag för-
aaS
Den 8 Ju lii.
modar ålerremiss skola ske, hemställer jag, att
Utskottet må närmare öfverväga cielia, på det
att chartae-sigillatae-afgiflen i berörde afseende
må jemnare fördelas. Man har gjort anmärk- i
ning dervid, att Utskottet föreslagit chartering
å handlingar vid alla rådhus-i äller lika; men
jag tror Utskottet hafva häruti handlat conse-
quent; ty om man säger, att, i en stad, der
kämners-rätt är, är mindre bevillning, än der
kämners-rält icke är, är likväl den stad lyck¬
ligare, der kämners-rätt icke är, emedan de
tvistande undvika der att betala afgifter, mera
än vid en instance, hvaremot jag anser det va¬
ra olämpligt att öfverlämna åt domstolen, att
bestämma, om målet, i afseende på chartan, bör
betragtas såsom ett rådhus-rätts- eller käm-
ners-rätts-ärende, då vid rådhus-rätt erlägges
lika stor afgift, ehvad kämners-rätt finnes eller
ej. Dessutom har man erinrat det origtiga der¬
uti, att Utskottet föreslagit, alt köpe-bref om
fartyg skola vara ogillde, om de ej förses med
vederbörlig charta sigillata; men då talaren
sjelf medgifvit svårigheten vid controlerne, så
vidt ej handlingen måste hos magistraten upp¬
visas, finner jag ej annat medel möjligt, än alt
stadga charterandet, såsom vilkor för giltighe¬
ten. Om samma princip blefve iagttagen, i af¬
seende på andra handlingars chartering, skulle *
man undvika klagan, att chartan blifvit dub¬
bel, om författningen riktigt vore tillämpad. Nu
har stundom blott påskrifvits, att charta är bi¬
lagd, ehuru den ej funnits der. Delta skulle
genom Utskottets princip förekom mas. Jag o-
Den 8 Julii.
2*9
gillar anmärkningen i denna del, och anser Ut¬
skottets yttrande väl grundadt.
%j O
Herr Hallins,’. I sanning har detta betän-
} bande mott flera anmärkningar, än dem jag
skulle hafva tlott framställas. Jag går att först
besvara Herr Hessles erinran vid formen af det
hela. Jag åter tror, alt detta betänkande har
i så måtto fördel framföre det, som vid förlid-
ne Riksdag i ämnet afgafs, att då fanns ej nå¬
gon jemnförelse emellan den nya och gamla
författningen. Utskottets förslag till ny förän¬
dring, visar sig, då man framtager den gamla
författningen, och bar den till hands vid jemn-
förelsen. Härigenom är den öfverklagade olä¬
genheten undanröjd. Om Utskottet aftryckt
liela författningen, hade ju tryckningen skett
tvänne gånger. Då skulle formen af betänkan¬
det hafva varit sådan, som Expeditions-Ulskot-
tets förslag till skrifvelsen i ämnet; och jag tror,
att Utskottet, genom den ordning, Utskottet
följt, snarare bordt hafva tillvunnit sig loford,
i stället för klander. I afseende på anmärk¬
ningen om adels- och naturalisations-bref, får
jag erinra, alt ett eller tvänne misstag ägt rum.
Med naturalisationsbref har Utskottet förstått, och
förstår äfven jag det bref, hvarigenom Kgl. Majit,
i följd af äldre slandganden, meddelat natura-
* lisation åt utländsk adelsman att undfå Svensk
adelsmans rättigheter; — således hvarken in-
troductionsbref, sådant som Herr Hallgren för¬
utsatt, eller så beskaffadt bref, som det hvilket
Hr Bååth omförmält, utan, såsom redan nämnt
är, en handling, hvarigenom utländsk adelsman
Den 8 Ju lii.
får tillåtelse till inträde å Svenska Riddarhus
set. Dylikt har tillförene ägt rum, och benäm¬
ningen har ingalunda afseende på sådan hand¬
ling, hvarigenom Svensk medborgarerätt åt ut¬
ländning tillägges. Detta sker blott genom Kgl.
Maj.-ts Kådiga Resolution, särskildt cbarterad, i
den form, sorn andra KgR Resolutioner, Hvad
dernäst angar frågan om charta sigiIlata å öpp¬
na bref på Excellence-tilel eller Riks-råds-vär-
dighet, får jag förklara, att jag varit inom Ut¬
skottet af den tanka, att den föreslagrie afgif-
ten är för låg, emedan det är genom för fat t-
ningarne uttryckt, att benämning af Rikets
Råds-värdighet nu är en titel, en caracter, som ej
bar något motsvarande i sjelfva verkligheten. Att
afgifterne, yid tilldelandet, måste beräknas ef¬
ter enahanda grund, som vid andia paracterer,
är således tydligt. Om en grund för dylik
chartering i allmänhet bifalles, såsom nu sig
förhåller, finge en person, som ej är i tjenst,
men undfår sådan värdighet, betala 6o procent
af den löninkomst, sorn åtföljer motsvarande
embete. Nu finnes i Sverige icke något Riks¬
råd. Jemnförelsen måste således ske med en
af Stats-ministrarne. Riks-råd i förflutna tider
var snarare af större, men icke mindre värdig¬
het. Efter sådan grund skulle char tan å Riks-
råds-värdlghets-bref, om personen icke varit i
tjenst, blifva 4>8oo R:dr, och i annat fall, eller
om han var i tjenst, 3o procent, och således
2,400 R:dr. Derföre ansåg jag icke de här fö¬
reslagna 5oo R:dr stå i analogie med charta å
Den 8 J u 1 i i.
caractersfullmagter i öfrigt; men jag tillhörde
minoriteten i den votering, hvarigenom sistom-
förmäldle belopp bestämdes. En talare har vi¬
dare fästat uppmärksamhet på den föreslagna
charleringen på salu bref å fartyg. Jag medgif-
ver, att Utskottets förslag icke är fullt motsva¬
rande ändamålet; dock är ett steg framåt så¬
lunda taget. Man har anmärkt, att köpbrefvet
ej i alla fall produceras inför auctoritet. Just
denna omständighet har fästat Utskottets upp¬
märksamhet på olikheten; och Utskottet bar
trott, att enda correcLivet vore, alt stadga, det
köpbrefvet borde charteras, så vida det skulle
vara gällande. Efter en sådan föreskrift för¬
modar jag, att ej någon skulle våga försöket att
handla ett fartyg, utan att charteradt köpbref
presterades, emedan det eljest icke vore gäl¬
lande. Delta bar för Utskottet utgjort hufvud-
skälet. Man har jemnväl anmärkt, att Utskot¬
tet icke med rättvisa föreslagit slämpel-afgift å
assignationer till Rikets Ständers eller enskilda
Banker. På delta rum är redan så mycket ta-
ladt om bruk och missbruk af assignationer å
Banken, alt jag ej vill vidare mig dervid uppe¬
hålla. Jag vill blott erinra, alt både Banco-Ut-
skollet och äfven Ståndet erkännt, att många
missbruk dermed äro bekanta för beredande af
ränte vinst. Utskottet har ansett den enda ut¬
vägen att få ränte vinsten beskattad, emedan den
ej kunde till ziffran beräknas. Väl har Baneo-
Utskotlet projecterat en viss procents afgift till
Banken, men jag Lior dock beskattningen träffa
Den 8 Juli i.
assignanterne säkrare i bevillningsväg. Till Ban¬
ken må inkomma, huru många assignationer
som häldst; och man kan ändock ej hafva nå¬
gon visshet, huru många ytterligare äro utelö¬
pande. Om deremot det stadgas, att de skola
vara charterade, risquerar ingen att utlämna
dem, utan att hafva på förhand betalt denna
bevillning. Härigenom inskränkes ingalunda
assignationsrätlen. Efter de upplysningar, Ut¬
skottet erhållit, presenteras uti Banken årligen
omkring 70,000 assignationer, då icke destomin-
dre flera äro utelöpande. Hvad depositionsbe¬
visen angår, kunna de egentligen ej betragtas
annorledes, än såsom skuldförbindelser och bö¬
ra derföre charteras. Om ej så vore, skulle
den elusion inträffa, att ingen utgaf annat, än
depositionsbevis, enär dessa sednare vore frie
ifrån charta. Jag tror följagthgen dem böra
stämplas, i likhet med hvad författningarne
stadga om skuldbref. Andra reverser charteras
blott, då de uppvisas inför domstol eller exe-
cutions-säte, men förhållandet med depositions¬
bevisen är sådant, att de väl kunna bära den
vinst, som Kronan hämtar genom charta sigil¬
la ta.
Herr Hallgren: Det är taladt om adels-
och naturalisations-bref. Af Herr Bååth är ett
förklaringssätt uppgifvet, hvilket blifvit veder-
lagdt af Herr Halling. Denna mening har va¬
rit Bevillnings-Utskottets, ej min. Det torde
tillåtas mig att bevisa, att naturalisationsbref, i
bredd med adels-bref, ej gäller för utländsk a-
Den 8 Juli i.
a33
(leisman, i afseende på annan medborgarerätt.
Jag känner en förtjenstfull militaire i Halland.
Han ingick till Svenska arméen år 181 3, och tjenst-
gjorde ifrån och med fändriksgrad till majors. Han
begärde år 1S28, och erhöll naturalisationsbref.
Jag har sedt detsamma, försedt med hög charla.
Han tr odde, sig i följd af ordalydelsen, berättigad
att, då han ej längre ville eller förmådde tjenst¬
gör i den militaira vägen, söka något civilt
embete; men hans ansökning derom afslogs år
i83o af Regeringen, på den grund, alt 28 §.
Regerings-Formen förbjuder, att fullmagter å
civila tjenster få gifvas åt andra, än infödde
Svenske män. Hvad har han således vunnit
för den 70 R:drs charta, hvarmed naturalisa-
tions-brefvet är försedt. Det innefattar intet.
Jag tror, att en R;drs charta är redan för myc¬
ket. Herr Halling har åberopat blott charta å
resolution, men deruti nämnes särskildt natu-
ralisations-bref; och nu frågar jag, hvaräst fin¬
nes den rubrik, huru denna charla skall erläg¬
gas. Hvarken den ena eller andra talarens för¬
klaring anser , jag tillämplig, och jag reserverar
mig emot den föreslagne höga chartan under en
meningslös rubrik. Uti hvad Hr Modin yttrat om
chartering af köpbref å fartyg förenar jag mig.
Jag har inom Utskottet varit af enahanda tanka.
Uti gamla författningen är ej bestämdt något
om charta sigillata å köpbref om fartyg, då
en viss summa eller ett visst värde icke är ut¬
satt. Nu har Utskottet föreslagit denna charta,
beräknad efter 16 sk. per läst; och detta synes
234
Den 8 Julli.
mig bereda en obillig inkomst för Kronan. Man
bar nu under samma rubrik, som handlar om
fastighet, satt fartyg, som är lös egendom; och
för denna sednare anser jag qvilterad räkning
gälla lika så väl som köpbref. Ställer jag den 1
till exempel på meubler, har den samma sä¬
kerhet, som deräst gåfvo- eller köp-bref vore
utfärdadt; och då man måste medgifva, att far¬
tyg är lös egendom, kan jag icke annat, än o-
gilla Utskottets förslag. Flere vigtiga delar äro
ej debatterade, t. ex. frågan huruvida arfskiften
skola med charla sigill a ta förses. Detta har blif¬
vit förbigånget; men då ingen vid detta mom.
gjort anmärkning, vill jag ej eller deröfver af¬
gifva något yttrande. Äfven är ingenting nämdt
under discussionen om h yres-contra c ters förän¬
drade charterande i städerna. Det vigtiga har
ej bordt förbises, då åtérremiss äger rum; men
detta har kommit deraf, att betänkandet discu-
terals i helt, ej punktvis.
Herr Hemberg: I anledning af hvad här
blifvit yttradt, får jag tillägga, att, om en af¬
gift å depositbevisen äger rum, skall denna,
efter calcule, komma att bereda Ystads privat¬
bank en utgift af 5, å 6,ooo R:dr. Jag frågar
om detta är rätt, särdeles då man derå förut
lagt 14 å 15oo R:drs bevillning. Om sådana
kostnader stadgas, skall det för privatbanken
blifva omöjligt att drifva rörelsen. Bolagsmän- i
nen kunna dock häraf, glade, hämta skäl att
dermed upphöra. Det är blott orten, som har
känning af förändringen, och denna kommcg
Den 8 Julii.
235
på Rikets Sländers räkning. Hvad Herr Hal¬
ling yttrat, att rörelsen val kan draga dylik
afgift, vet jag icke, om det blifvit sagdt af öf¬
vertygelse, eller om talaren härvid varit smit¬
tad af den afundsjuka, som anses råda emel¬
lan städerna Malmö och Ystad. Jag tror mig
äga bättre upplysning, än att förklara, att in¬
rättningen kan draga sådan charla. Dessutom
om författningen skall hafva retroactiv verkan
å vår inrättning, kan den lätt eluderas, hvaraf
bolaget visserligen sig icke begagnar. Ilvem
hindrar oss att under i83/jp förfärdiga flere tu¬
sende depositbevis, för hvilka charta-afgift icke
är ålagd, och hvem hindrar oss alt inlösa de
gamle bevisen samt sätta deras dato och num¬
mer på de nya? Jämväl finnes ett annat sätt
för bolaget att hålla sig skadeslöst, nämligen
att ålägga låntagarne i hemlighet, att, så vida
de vilja erhålla lån, tillika vidkännas den höga
charta-sigillata-afgiften. Emedlertid äro bolags¬
männen glade alt genom förslaget få lagligt
skäl alt draga in hela lånrörelsen.
Herr Santesson: Jag instämmer uti hvad
anmärkt blifvit vid 7 §. 8 mom, äfvensom jag
deltager med dem som anmärkt emot Utskot¬
tets afstyrkande, i fråga om förändring i före-
skrifterne om charta sigiIlata å rättegångshand-
lingarne för allmogen, olika när de tvista sins
emellan eller med personer af andre medbor-
gareclasser; men jag bestrider chartering af di¬
scont reversaler. Det är ej tid nu att öka de
skuldsattes kostnader. En charta af 8 sk. är
Den 8 J u I i i.
viii en bagatell, men då man betänker de allt¬
för dryga kostnader, som inträffa för låntagare
i de orter, der låncontoir ej finnas» besväret
med penningremisser m. m., tror jag allt skäl
saknas att föreslå någon tillökning i deras om¬
kostnader.
Herr, Helleday: Jag liar begärt ordet e-
genteligen för alt uttrycka mitt ogillande af
Eevillnings-Utskottets förslag, om chartering af
privalbankernes depositbevis. Dessa hafva till¬
kommit i följd af octrojer och bolagsreglemen-
ten för Ystads privatbank och Wermlands pro-
vincialbank. Jag kan ej gilla, att man skall
qväfva desse nyligen iståndkomne inrättningar
i deras linda. Om fråga varit att befria dem
från all beskattning, skulle jag verkligen hafva
varit villrådig; men om äfven dessa, likasom
alla vinstgifvande inrättningar, måste beskattas,
anser jag det dock vara en till hög grad drif¬
ven orättvisa att ålägga charta sigilla ta på de
penningar, som de äga rätt att i sin lånrö¬
relse innehafva. Jag känner Herr Hemberg och
jag vet, att han håller ord; jag känner äfven Ystads
privatbanks ställning; och om sådan beskatt¬
ning, som nu är föreslagen, skall äga rum, är
jag säker, att bolaget nedlägger sin bankrörelse.
Detta vore en oersättlig olycka som skulle drab¬
ba Skåne och omkringliggande orter.
Med Herr Helleday förenade sig Herrar
Wedberg j Höök, Ståhl, Linderholm och Fal¬
hem.
Herr Helsingius: Jag vill ej förlänga dis-
Den 8 Juli i.
cussionen, men jag anliåller att få i protocollet an¬
tecknadt, att jag, instämmande med Herr Hessle,
anser det böra till correctif emot missbruk af
charlae-sigillatae-förordningen, stadgas, att hvar¬
je handling skall vara skrifven på charteradt
papper. Äfven förenar jag mig med Herrar
llember" och Helleday deruti, att det är obil¬
ligt och oklokt att lägga den föreslagne beskatt¬
ningen på privatbankerne.
Herr Ekerman: Jag beder att i minnet
återföra mina åsigler om chartering af Excel-
lensbref. Jag uttryckte min öfvertygelse vara,
att den, som ej är i rikets tjenst, men till
nyssomförmälde värdighet upphöjes, bör betala
uti charta sigillata å brefvet 10,000 R:dr; och
detta är vida strängare, än hvad den talare,
som emot mig uppträdt, föreslagit. Jag tror
att man näppeligen kan åberopa exempel afen
man, som blifvit till nämnde värdighet upp¬
höjd, utan att hafva varit i Rikets tjenst. Yäl
medgifver jag, att en blifvit det, sedan han
lemnat Rikets tjenst. Han hade dock baft gra¬
der, såsom militaire samt varit landshöfding
och president i 2 Rikets collegier. Äfven en
annan som innehaft lägre millitairisk grad, men
blifvit upphöjd till en af hofvets högre värdighe¬
ter, har slutligen kommit i det förhållande att
hans värdighet kan jemnföras med hvilket sta¬
tens embete sorn häldst. Jag är således icke veder¬
lagd i min framställning, att den, som erhåller
värdigheten, då han varit i Statens tjenst, ej
bör beskattas, men att ett motsatt förhållande
a38
Den 8 Ju lii.
äger rum för den, som undfår en sådan ut¬
märkelse, utan att hafva varit det.
Herr Hessle: På Herr Hal/ings skäl, alt
privatbankers depositbevis böra jemnföras med
skuldsedlar, anser jag dem icke böra med charta
beläggas, förr än privatbankerne neka inlösen
deraf, och dessa depositbevis blifva bos dom¬
stol presenterade, så vida bifall lemnäs till
Utskottets princip, pagina 35, att skuldsedlar
böra, då de för domare och executorer upp-
visas, förses med stämpladt papper; men äf¬
ven i denna denna del af Utskottets betänkan--
de, eller i 7 §. 6 mom. af författningen, ön¬
skar jag någon förändring. Jag har trott skuld-
bref böra skrifvas på stämpladt papper, och
jag bar äfven trott att nämnde moment bör så
förtydligas, att, då en del af ett skuldbrefs
belopp är gulden och afsk lif ven, samt det för
återstoden endast uppvisas bos domstol eller
executor, villrådighet ej må uppstå, angående'
handlingens charterande. E11 person bär t. ex.
utgifvit en skuldsedel på 10,000 R:dr samt bar
derå afbetalt p,ooo R:dr, hvilka jemväl blifvit
afskrifne. De återstående 1,000 R:dr liqvideras
ej, och af sådan anledning skei- lagsökning samt
uppvises skuldbrefvet bos excecutorn. Hos
den ena auctoriteten kan skuldbrefvet anses
böra beläggas med charta sigillata efter liela
beloppet, emedan författningen ej nämner ett
ord om ett annat förhållande. Vid en annan
au elor i tet skall handlingen finnas böra förses
med stämpladt papper, ej för högre del, än
som är ogulden. Buda desse tolkningar kunna
hafva skäl för sig. Jag önskar emedlertid alt
Utskottet malte redigera den ifrågavarande §.
så, att lika afgifter för alla niå äga rum. Der¬
vid kan, såsom grund, å en sida, antagas, att
documentet skall charteras efler skuldbrefvets
primitiva innehåll; men om jag, å den andra,
afser, att det ej behöfver charteras, förr än
det uppvises inför domstol eller exsecutor,
skulle man hafva grund för det omdöme, att
charteringen hör lämpas blott till det vid
lagsökningen oguldne beloppet. Rättast torde
det vara, alt skuld brefvet eller handlingen
skrifves på charta, och alt denna blifver myc¬
ket lägre, än Utskottet densamma föreslagit,
enär så hög bevillning ej kan finnas utan all¬
mänhetens betungande, äfvensom man bör va¬
ra angelägen, alt underslef icke äga rum. Att
det papper som stämplas, skall vara af dugli¬
gare beskaffenhet, än det för närvarande är,
skulle onekligen främja det goda ändamålet och
bereda för staten en verklig vinning.
Herr Modin: Då de af mig gjorde an¬
märkningar ej blifvit, så vidt jag kan finna
det, vederlagde af de talare, som dem till be¬
svarandeupptagit, beder jag, att, i anledning af
hvad anfördt blifvit, tillägga någre ord. Herr
Hessle har gillat Utskottet förslag orri lika cliar-
tering af handlingar vid rådhus-rätt, ehvad
kämners-rält finnes i staden eller icke. Han
har ansett olägenheterne deraf ide mindre slä-
derne motsvaras af fördelen derigenom, att
Den 8 J u 1 i i.
kämners-rätter der ej äro. Detta blifver lik¬
väl ej något allmänt skäl, enär fördelen eller
skadan deraf, alt kämners-rätt finnes i stad
eller icke, beror af hvars och en stads särskilda
omdöme. Några städer hafva begärt inrättan¬
de derstädes af kämners-rätter, andra åter
hafva sökt kämners-rätts upphörande. På sätt
nyss nämnes, är det beroende af städers olika
opinion, huru förhållandet i berörde afseende
bedömes. Ojemnheten af charteringen vid lika
domstolar är klandrad; men det kan icke be¬
stridas, att det är orätt, att i mindre städer
skall erläggas högre charta sigillata å handlin¬
gar ali enahanda mål, än den, som för dylika
uti större städer äger rum. Herr Hessle har
vidare funnit det icke böla få bero af domsto¬
len att bestämma om ett ärende skall anses va¬
ra af rådhus-rätts eller af kämners-rätts måls
egenskap. Detta skäl finner jag ej förtjena af¬
seende, ty delta är det första hvarföre en dom¬
stol bör göra sig redo vid måls upptagande.
I fråga om chartering af köpbref å fartyg an¬
ser jag mig ej underlagd, så länge det icke är
genom Grundlag bestämdt, alt civil-lag kan ge¬
nom charlas sigillatae-förfaltning upphäfvas. För
min del anser jag, att den, som tillhandlat sig
fartyg, saint, i afseende derå, iakttagit de vil¬
kor och den ordning, som uti Handels-Balken
af Sjö-lagen bestämmas, är förvissad örn sin
ägande-rätt, oansedt köpbrefvet icke är char-
teradt.
Herr Olbers: Jag inskränker mina anmärk¬
Den 8 Julii.
ningar egentligen till dem, som Herr Modin re¬
dan framställt. Jag kan ej finna någon rättvi¬
sa deruti, att i de städer, der kärnmers-rätter ej
finnas, skall för expeditioner oell handlingar i
rättegångar erläggas högre charta, än i enahan¬
da mål betalas uti de städer, der kämners-
rälter äro. Det måste vara målets, ej domsto¬
lens beskaffenhet, sorn bör afgöra detta. Ehvad
benämningen på ett ställe är rådhus-rätt och
på annat kättineis-rält, är likväl förste instan*
tien i stad i bredd med härads-rätt. Med Dr
Santesson instämmer jag deruti, att disconDre*
Versalen ej böra förses med Stärhpladt papper.
Sådant skulle endast medföra en ökad köstilaa
för de låntagande; oell med Herr Ékermati fö¬
renar jag mig uti anmärkning, alt charta sigil*
lata för öppna bref å högre värdigheter i Riket,
ej må vara så hög sorn Utskottet föreslagit.
Deremot bestrider jäg Herr Hessles åsigt, att
skuldsedlar böra charleraS efter deras primiti¬
va belopp. Jag åter tror, att eli ar tan bör läm¬
pas efter den del, söm är vid lagsökning, o-
gulden; ty det eiiskildta förtröettdet, sorn ej
anlitar lagén, tillhör ej lagen ätt beskatta. Det
vore hårdt och tryckande för den gäldbundne,
att till Staten erlägga särskild afgift. Jag yrkar
å teir em iss.
Herr Leffler'. Flere anmärkningar hafva
blifvit här gjorde, uti hvilka jag instämmer.
Det torde vära öfverflödigt, att åter upprepa
dem; och de komma att af Utskottet lages i
öfvervägande. I anledning af hvad Herr Hessle
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1834- JP. >6
Den 8 Jul i i.
yttrat om classification i afseende på borgar¬
bref, för släderne, föreslår jag, alt i den tredje
rubriken, för hvarje dass af städer, ordet: Skrå¬
handtverkare må utbytas, emot ordet: handt¬
verkare; och att deremot i den sjunde rubri¬
ken det må heta: Borgare sorn ej kail hänfö¬
ras till någon af förstbérörde classen. Jag får
vidare förklara, alt jag icke förbisett, det arf-
skiflen, enligt förslaget, äro frie från cbartering.
Detta är rättvist och jag gillar det. Min upp¬
märksamhet bar jemväl blifvit fästad på hyres-
contracters chai tering. Afsigten alt öka det stämp¬
lade papperet derå, anser jag olämplig. Väl
kunna i Stockholm ägare hafva af fastigheter
ofta betydlige inkomster, men åtminstone i min
ort, är inkomsten af busen ringa och kan ej
bära ytterligare afgifter. Slutligen torde jag få
tillägga en omständighet. Utskottet bar näm¬
ligen föreslagit en särskild beskattning för con-
tracts-prostars fullmagter. Denna finner jag icke
vara billig, enär de vanligen förut äro prostar
öfver sina församlingar, hvilket är blott en titel.
Då nu dessa blifva verkligen tjenstgörande, el¬
ler conlracls-prostar, med ringa lön-inkomster,
är icke skäl att betydligare öka chartan, eme¬
dan chartan för titeln ändock står qvar.
Herr P. Winblad instämde i första delen
af Herr Lejflers anförande, eller anmärkningen
om skråhandtverkare »eli manufaclutister.
Discussionen ansågs slutad och betänkan¬
det, N:o i3 återremitterades.
V
Den 8 Junii. a<£3
§• 7-
Föredrogos å nyo Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottels utlåtanden:
N:o 79, i anledning af väckte motioner, om
nedsättning af de afgifter, som Svenska och
Norska consulerne aga att af Svenska fartyg
uppbära.
Herr Halling', Hvad angår upphörandet af
consulad-afgiften i Helsingör, har jag i motio¬
nen derom vidlyftigt yttrat mig om skälen, så
att jag ej nu borde uppehålla mig dervid, men
detta är så längesedan nämndt, att det kan va¬
ra borrtglömdt. Mig har det förefallit orätt¬
vist, att, för det svenska fartyg, af politiska om¬
ständigheter, måste anlöpa Helsingör, för att
der betala till Danmark en afgift, som kallas
sundska tullen, denne kostnad skall ökas genom
en afgift till Svenska och Norska consulen på
stället, som ej bar att dermed skaffa, då blott
tullen clareras. Consulen hvarken ser eller hö¬
rer skepparen, utan afgiften till honom uppbä-
ves af Danska tullkammaren, såsom enda med¬
let för consulen att åtkomma handeln och sjö¬
farten. Jag har här hört många gånger omta¬
las 57 §. Regerings-Formen, och jag har trott,
att ifrågavarande afgift till consul, å plats, der
Svenskt skepp ej inlöper, utan endast seglar för¬
bi, är ett ingrepp i Svenska folkets beskatt¬
ningsrätt. Consulens behöflighet är ett skäl,
sorn Utskottet åberopat. Man säger, att denna
tjenstrnan är behöflig för ett fall, nämligen con-
trolen öfver sjöfarten emellan Skåne och Dan-
Den 8 Jul ii.
marit; men såsom förhållandet nu är, utgår af-
giflen der af deni, som ej deltaga i denna kust¬
fart. De större sjöfarande hafva, mig vetter!i-
gen, ej behof af consuler i Helsingör. På främ¬
mande aflägsna orter hafva de behof af sitt
lands consuler, till hvilka de må kunna vända
sig; men det förhåller sig icke sålunda i Hel¬
singör. Derföre har jag ansett mig skyldig att
väcka motionen, och att fullfölja densamma.
Jag anhåller, att Ståndet behagade fästa sig vid
det orimliga i saken, och derå, att tiden svnes
vara inne för en brytning. Om Ståndet tillå¬
ter återremiss, torde Utskottet vara betänkt på
förslag till ett sådant aflöningssätt för consulen
i Helsingör, som står i förhållande till 67 §.
Regerings-Formen. Skäl är alt återföra rättvi¬
san, så att ingen må betala för mera, än han
begagnar, och alt ingen annan må vara skyl¬
dig att betala någon afgift till consulen, än den,
som anlitar honom om biträde. Ordningen på
stället är nu sådan, att tullen af Danska aueto-
riteten icke qvitteras, förr än consulen tillika
fått sitt salarium. Jag har trott allas interes-
sen vara, alt ej lägga tyngd på sjöfarten, utan
att rätta förhållandet i denna del.
Häruti instämde Herr J^alleji.
Herr Wijk: I min motion, har jag ådaga¬
lagt missförhållandet, i afseende på afgiflerne
till consuler emellan de Svenska och Norrska
fartygen. Jag har äfven upplyst missförhållan¬
det i handeln på Norra America, och huru myc¬
ket mera våra fartyg i utländska hamnar be¬
Den 8 Jul i i.
tungas med afgift till våra consuler, än Auie-
ricanska fartygen i våra hamnar af afgiften till
Americanska consuler. Utskottet har förbigått
alt nämna desse omständigheter, förmodligen
af det skäl, att de icke kunnat vederläggas. Jag
yrkar likväl icke återremiss, emedan jag är öf-
verlygad, att dermed ingenting vinnes. Den
lid skall dock komma, då man finnér alt det
ej går vidare an, att betunga skeppsrederierne
med nya afgifler. Denna tid torde snart In¬
träffa. Skeppsrörelsen aftager med hvarje år,
och Kongl. Commerce-collegium är bäst i kän¬
nedom deraf, alt consulad-afgiflerne böra lin¬
dras och sättas i det skick, som våra tillgångar
för skeppsrörelsen fordra.
Herr Winberg'. Det är ej första gången
denna Riksdag, som man äger den bedröfliga
erfarenhet, att Borgare-Ståndet ej har rätt eller
commiseration att vänta af Med-Stånden. Jag
bade dock trott, alt Utskottet bordt fästa nå¬
got afseende på motionerne. Med Herrar
Halling och Wijk förenar jag mig, och kan ej
finna annat, än att utlåtandet visar en okun¬
nighet om de många och stora kostnader, som
betunga handeln och sjöfarten, öfverstigande
hälften af fragtbelopp, som kunna erhållas.
Hundradetals fartyg minskas ock årligen. Skepps¬
redaren är glad att hafva undvikit en kräfta,
som medförer den ena förlusten efter den an¬
ilia. Det finnes ej fartyg, som icke ägarne äro
beredde, att sälja till underpris. Åtminstone
har någon lindring i afgifterue bordt beredas,
246
Den 8 Juli i.
särdeles som erfarenheten bekräftar, att consu-
lernes biträde ofta ej är vidare än att de upp¬
bära afgifterne, Jag önskar likväl ej återre-
miss, hvarmed jag tror ingenting vinnas, utan
jag hemställer, att utlåtandet mä läggas till
liandlingarne.
Herr Halling: För att ej missförstås, är det
nödvändigt att erinra, hvad jag i mitt förra
yttrande glömde, att Svenske och Norrske con-
sulen i Helsingör tillika är post-commisarie der¬
städes; men deraf bör ej hämtas anledning, att
han skall aflönas af Svenska sjöfarten. Jag re-
specterar Kongl. Commerce-collegii uppgiter,
men anser det icke kunna med säkerhet upp¬
lysas, till huru mycket inkomsterne uppgå.
Hvad den mindre handeln angår, äro de full¬
komligen opålitliga och kunna icke controleras.
De bevis, som af consulerne i Köpenhamn och
Helsingör meddelas, angående varor, äro belag-
de med för höga afgifler. Då i Sverige för en
tullkammares pass belalas 2 sk., erlägges lill
nämnde consuler flere gånger denna summa;
och jag önskar att detta document, som vi fått
ifrån Utskottet, må hålla profvet, i afssende på
Danska kustfarten till Svenska landet.
Herr Santesson'. Jag instämmer med Her¬
rar Halling, Wijk och Winberg, ehuru olägen-
lieterne till en del, eller hvad de röra consu-
lad-afgifterne i Helsingör, äro undanröjde, då
sjöfarande genom begagnande af Götha canal,
bespara sig vägen genom sundet; men jag tror
utlåtandet icke blott böra läggas till handlin-
Den 8 Jul i i.
247
garne, ulan, då frågor af mindre vigt blifvit
återremitterade, synes mig äfven delta betän¬
kande böra återremitteras.
Herr Leffler'. Jag bestrider icke återremiss,
utan önskar, att Utskottet måtte få emottaga
alla de anmärkningar, som äro vid utlåtandet
gjorde. I öfrigt kan jag ej annat än förklara, att
liorgare-Ståndets interessen i allmänhet inom
Utskotten vårdas, men att detta ej blifvit gäl¬
lande, är icke de försvarandes fel; och att bi¬
foga reservationer vid hvarje betänkande, har man
funnit tjena till intet.
Häruti instämde Herr P. Winblad.
Discussionen ansågs slutad, och utlåtandet,
N:o 79, återremitterades.
N:o 83, i anledning af gjorda anmärknin¬
gar vid Utskottets betänkande, N:o 37, röran¬
de väckt fråga, ej mindre om bestämde före¬
skrifter för befordringar inom Post-verket, än
ock om behofvet af ny post-ordning och in-
struction för post-inspectorer och postförval¬
tare samt af nytt löningssätt för desse tjenst*
män.
Herr Modin fästade uppmärksamheten der¬
på, att pagina 24 i betänkandet, tillstyrker Ut-
skoLtet, att de vid det förra betänkandet gjorde
anmärkningar, må förfalla,
Herr Cederborg'. Jag beder, alt få fästa
uppmärksamheten på enahanda omständighet,
och att i det förra betänkandet, hvarvid an-
märkningarne i denna del tillstyrkas förfalla,
248
Den 8 Julin
har Utskottet gifvit dess förord för min mo¬
tion, i det enahande afseendet, I sednare de¬
len åter, vinnes det ändamålet som jag åsyftat,
då Kongl. Maj;t, enligt hvad upplyst blifvit, i
Nåder uppdragit till post-secreteruren alt upp¬
göra ett sammandrag af de ifrågavarande För-
fattningarne.
Utlåtandet N:o 83, bifölls,
N:o 84, rörande anmärkningar vid betän¬
kandet N;q 58, i anledning af väekt motion om
en författnings utfärdande, hvarigenom lönen
för pastoreriies adjnncter eller vicarier bestäm¬
mes att alltid vara en i denne författning fast¬
ställd del af pastoratets kända inkomst,
Lades till handlingarne,
N:o 85, i anledning af gjorda anmärknin¬
gar vid betänkandet, N;o 3o, rörande väckt mo¬
tion, att förvaltningen af sjöärenderne måtte
upplösas och dess göromål till Kgl. Krigs-colle-
giutn öfverflyltas.
Utlåtandet, N:q 3o, bifölls.
N;o 86, i anledning af väckta motioner örn
inskränkning af den såkallade landtmanna seg-
lationen.
Herr Halling: Min mening är icke att yr¬
ka återremiss, då jag nn instämmer i Hr Lefflers
reservation; ty jag är öfvei tygad, att Med-Slån-
den med begärlighet omfatta tillfället all. bi¬
falla betänkandet, som gillar i83a års förord¬
ning, hvilken innefattar en utsträckning af nä-
ringslriheten och bestämmer, hvarthän segla-
tionen skall leda, då enligt denna författning,
Den 8 J u I i i
möjlighet är, att sjöfarten får ske ifrån oiter
till orter, der ej ens tullkammare är. Mina
uttryckta åsigler torde ej blifva gällande, förr
än frihetsbjeltarne på våra kuster skola blifva
lika med de gamla vikingarne.
Häruti instämde Herr Andersson.
Herr Langenberg begärde, i anledning af
Herr Hadings yttrande, återremiss.
Herr Winberg: Jag hemställer, att Ståndet,
med ogillande af utlåtandet, ville låta bigga det¬
samma till handliugavne, ty jag vet, att ålerre-
miss tjena)' lill intet.
Herr Wijk'. Ej eller jag yrkar återremiss;
emedan de Irenne öfriga Stånden skola med be¬
gärlighet omfatta tillfället att bifalla detta ut¬
låtande.
Med ogillande af utlåtandet, N:o 86, beslöt
Ståndet att låta lägga detsamma till handlin-
garue.
N:o 87, i anledning af gjorda anmärknin¬
gar vid betänkandet, N:o 4J» angående utsät¬
tande af en belöning för författande af en lä¬
robok i christendomen för menige man.
Med vidhlifvande af beslutet, i anledning
af betänkandet, N:o gillade Ståndet tillagget
i utlåtandet, N:o 87.
JN;o 90, i anledning af väckt fråga om an¬
ställande af en undersökning, till utrönande af
det mest lämpliga sätt för allmänna landsvä-
garnes förbättrande.
Bifölls,
N:o 91, i anledning af vackt motion, aiH
Den 8 J u 1 i i.
gående vissa förändringar i Kongl. Förordnin¬
gen den 28 April 1819 om p*ivilegia ex¬
el usi va.
Bifölls.
N;o 92, i anledning af väckt fråga om rät¬
tighet för adjuncter och docenter inom juridi¬
ska och medicinska faculteterne, att beräkna a-
cademisk tjenstgöring vid fråga om befordringar
utom academien.
Bifölls..
§.8.
Föredrogos och lades på hordet Bevillnings¬
utskottets utlåtande och memorial.
N:o 17, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid betänkandet, angående curhus-afgif-
tens fortfarande.
N:o 18, i anledning af anmärkningar emot
betänkandet, N:o 1 r, angående Kgl. Majrts Nå¬
diga Proposition om beskattning af tull-, mjöl-
och sågqvarnar samt valk- och stamp-verk för
andras betjenande å städers områden.
N:o 19, i anledning af anmärkningar e-
mot betänkandet, N;o 7, angående motion om
stadgande af böter för uteblifvande ifrån andra
krono-uppbördsstämman;
och N:o 20, i anledning af anmärkningar
inom Borgare-Ståndet emot Utskottets memo¬
rial, angående återlemnande af Herr Frosten
Doctor Björkmans motion, om portofrihet för
contracts-prostarnes skrifvelser i embetsärende!’.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar le¬
Den 8 J u 1 i i.
25t
damöter åtskiljdes kl. \ 3 e. ra., men samman¬
trädde åter, lill fortsättning af
Plenum kl. 6 e. m.
§• 9-
Upplästes meddelade utdrag af Högvördi-
ge Preste-Ståndets och Hedervärda Bonde-Stån¬
dets protocoll den 4 och 7 dennes, hvaraf in¬
hämtades, att Preste-Ståndet bifallit följande
utlåtanden och betänkanden, nämligen Stats-Ut-
skottets, N:is 15y, 158, i5p, 160, i6r, 162, 163,
164, i65, 168, och 169; Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie- Utskottens, N:is r, 2,
3 och 4» och Lag- samt Allmänna Besvärs-och
Economie-Utskoltens, j\T:is 4> 5 och 7; återre¬
mitterat sistnämnde Ivaline Utskotts betänkan¬
de, N:o 6, afslagit deras betänkande, JNT;o 3 ; lagt
till handlingarne Allmänna Besvärs- ocb Eco-
nomie-Utskottets betänkande, N:o 36, samt för¬
klarat den uti Bevillnings-Ulskollcls memorial,
N:o 16, omförmälda motion, tillhöra Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskoltets behandling;
och att Bonde-Ståndet bifallet Siats-Utskottets
utlåtanden, ]N:is 157, i58, i5g, 160, 161, 162,
i63, 164, 165, 168, 173, 174, 175, 176, 177
och 178; Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Ulskottens utlåtanden, N:is 2, 3 och
4; Lag- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskotlens utlåtanden, N:is 3, 5, 6 och 7,
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot-
tens betänkande och utlåtanden, N:is 36, 76,
77’ 7^> 7.9» 80, 83, 86, 87, 62, go, gi och 92;
låtit bero vid Stats-Utskoltets utlåtanden, N:is
252
Den 8 J u 1 i i.
67, 68, 16.9, samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Ulskottets betänkande, N:o 3o; afslagit
Slats-Utskotlets utlåtande, N;o 179; lagt till
handlingarne Slats-Utskoltets utlåtanden, N:is
170 och 171, samt Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottets utlåtanden, N:is 82, 84 och
89, äfvensom Bevillnings-Utskottets memorial,
Nås 14 och 16, och till Utskott remitterat en
motion.
Lades till handlingarne.
§. 10.
Justerades prolocolls-utdrag öfver de al
Ståndet, f. m. denne dag, fattade beslut.
§• ' '•
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets ut¬
låtande, N;o 15, i anledning af de vid betän¬
kandet om grunderne för den blifvande all¬
männa bevillningen gjorda anmärkningar.
Herr Hohn: Jag vidblifver det yttrande
jag afgaf, då betänkandet i ämnet förra gången
hos SLåndet discuterades, att skydds-afgiften bör
fortfarande vidtaga vid fyllda 17 års ålder,
hvarigenom denna afgift sättes i conformite med
förslaget om mantalspenningarne. För detta
röstar jag både för princips skull och för den
förenkling i räkenskapsformen, som härigenom
beredes. I afseende på fråga om bevillning å
caracters-fullmagter, delar jag Herr Cederschjölds
motion, och härvid åberopar jag de skäl, som
jag i detta afseende förut anfört.
Herr Wijk: Både inom Bevillnings-Ul-
skotlet och bär, har j*>g aiisett skyddsafgiflen
Den 8 Julii.
a53
böra niga ifrån oell med fyllda 17 år. Denna
lanke vidblir jag, oell jag är fulll öfvertygad,
all den väl utgår. Allmogens söner äro berät¬
tigade att träda i äktenskap vid fyllda 18 års
ålder, och om den af Utskottet föreslagna för¬
ändring bifalles, skall följden således blifva, att
de ej erlagt afgift till Staten, (örr än de ingått
äktenskap.
Häruti instämde Herr Wedberg.
Herr Forsberg: Jag har inom Utskottet
varit af pluralitetens mening och ansett skydds-
afgiflen ej böra vidtaga, förr än ifrån ocb med
fyllda 18 år, såsom beredande en lindring i
utskylder för de mindre bemedlade. Om cn-
racters-fullmagter blefvo belagde med en årlig
bevillning, komme det att drabba vissa allt för
mycket. Inom Bevillnings-Utskoltet har vid
discussionen blifvit upplyst, att en commerce-
råds caracters-fullmagt redan kostar omkring
1,000 R:dr. Öfverflöds-artiklar anser jag i all¬
mänhet böra beskattas, men ej på det sätt Hr
von Hohenhausen föreslagit. Lämpligaste be¬
skattningen å caracters-fullmagter är förhöjd
charta sigillata, och å öfverflöds-artiklar höga
tullafgifler. Jag tillstyrker alltså bifall af Ut¬
skottets utlåtande.
Herr Leffler: Jag finner ej annat, än att
Utskottets skäl för skyddsafgiftens beräkning ej
förr än vid fyllda 18 år, äro välgrundade. Det
är en beklaglig sanning, att det synes som ung¬
domen vid 16 å 17 års ålder nu meraärsäm-
re eller svagare än tillförene. De fleste äro
a54
Den 8 Julii.
sådana, att man då af dem ej har någon egent¬
lig nytta att påräkna; hvarföre de ej eller sjelf-
ve kunna betala afgiften, utan den mäste af
målsmän erläggas. Vid 18 års ålder böra de
i allmänhet anlagas hafva kommit lill eget för¬
hållande. Jag tror således Utskottet hafva an¬
fört skäl för sitt förslag. Äfven tillstyrker jag
beskattning af vissa öfverflöds-artiklar, hvilket
jemnväl vore lämpligt i moraliskt hänseende. Yi
minnas dock, att sådan beskattning ej varit af
någon varaktighet. Den antogs år 1818 och
räckte till ]8a3 års Riksdag, och jag vet, att
det nu är förgäfves att yrka sådant. Hvad ca-
racters-fullmagter angår, finner jag det vara o-
lämpligt, att derå lägga årlig afgift, som blefve
ränta å ett capital; och sedan Ståndet, i afseen¬
de på caracters-fullmagter, ej haft att påminna
vid cha rtaa-sigil la tae-för fatt 11 ingen, anser jag det
icke vara rigtigt, att å sådane fullmagter be¬
stämma ytterligare beskattning. I denna del
bifaller jag Utskottets yttrande. Om ej första
punkten af betänkandet gillas, föranlåtes jag an¬
mäla min enskilda reservation.
Herr Frodell’. Inom Bevillnings-Utskottet
har jag varit af den tanka, som UtskoLtets för¬
slag innehåller, och derå tillstyrker jag bifall.
Herr Wijk: Utur förr anförde skäl, yr¬
kar jag skydds-afgiftens fortfarande beräkning
vid 17 års ålder; men jag vill ännu uppgifva
ett ytterligare skäl, att Staten behöfver inkomst.
Man hörer städse talas jorn statsbrist, och den
summa, som i skydds-afgifl betalas af personer
Den 8 Julii,
255
emellan 17 och 18 års ålder, är betydlig. Om
ej denna afgift skulle äga rum, förr än vid
fyllda 18 år, inträffar det, att ynglingar in¬
komma pu 2o;de året, innan de erlägga afgif-
ten. Hvad allmogen beträffar, är den att gra¬
tulera, då sönerne hinna till 16 å 17 år, ty de
äro då vanligen lycklige att undvika att lega
sig drängar; och den tjenare, som tages i lön,
ser sig nog före, i afseende på skydds-afgiflens
erläggande. Dessutom torde uppmärksamheten
böra fästas derpå, att i83o års Bevillnings-för-
ordning lemnar tillfälle att, vid mautals-skrif-
ning, afseende göres derpå, om ynglingar äro
lytta eller mindre arbetsföra, i hvilket fall de
ifrån afgift förskonas.
Herr Limnelius förenade sig med Herr
Wijk.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde dessa propositioner:
i;o Bifaller Ståndet betänkandet, N:o 5,
med tillägg, enligt betänkandet, N:o i5?, hvar¬
på svarades Ja och Nej, äfvensom Herr Holm
anhöll, att ärendet må punktvis förekomma till
afgörande;
och 2:0 Bifaller Ståndet nämnde betänkan-
dcn, med den förändring, att skydds-afgiften
må fortfarande utgå vid fyllda 17 års ålder?,
hvarpå svarades Ja och Nej, samt begärdes
votering; hvarvid Herr Hohn anmälde sin re¬
servation, i afseende på utlåtandet öfver be¬
skattning å caracters-fuilmagter, men yrkade ieke
denna votering.
aä6
Den 8 J u I i i.
En så lydande voteringsproposition upp¬
sattes, justerades och anslogs: ’ti)en, som bi¬
faller Bevillnings-Utskottets betänkande, N:o 5,
jemte nämnde Utskotts-utlåtande, N;o 15, i ej¬
sia!': Ja;
”Den det icke vill, röstar: Nej.
”Villner Nej, komma förrberörde betän¬
kande och utlåtande att bifallas, med den för¬
ändring, att skydds-afgifteus erläggande må vid¬
taga ifrån och med fyllda 17 års ålder.”
Omröstningen anställdes enligt Riksdags¬
ordningens föreskrifter och utföll med 20 Nej
emot 9 Ja; i följd hvaraf beslut var, enligt
contra-propositionens lydelse.
Herr Forsberg reserverade sig.
t
§• l2>
FöredrogoS å nyo Bevillnings-UtskottetS
memorial:
N;o 14» med anmälan, att, sedan alne
Stånd stannat emot 3, i frågan, huruvida den
af Herr Grefve Cronhjelm, Ö. A., väckta mo¬
tion, angående reglering af städernas tolag, bor¬
de af Bevillnings-Utskottet handläggas, liand-
lingarne i målet blifvit till Constitulions-Ut-
skottet öfverlemnade.
Herr Helsingius4. Att tolag är af privilegii
natur, måste antagas såsom gifvet, då den till¬
kommit i följd af de utaf Konungen till sär¬
skilda städer meddelade privilegier, Att för¬
ändringar uti lolagens beräkning skett, är äfven
kändt, likasom och, att det berodt af Konun¬
gen att om beloppen förordna. Då nu fråga
är, af hvilket Utskott Grefve Cronhjelms om-
förmälde motion må behandlas, kan jag ej
finna annat, än att det tillhör Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet, att härmed ta¬
ga befattning. Jag tillstyrker Således remiss af
motionen lill nämnde Utskott*
Herr Halling t Jag torde få fästa upp¬
märksamheten derpå, ätt memorialet, N:o \\y en¬
dast innefattar en underrättelse, hvaremot memo¬
rialet* N:o 16, torde föranleda vidare disciissiöit;
och N:o 16, i anlednihg af ett ifrån
Constitutions-Utskottet till Bevillnings-Utskot-
tet ankommit protocolls-ulrlrag, med afseende
på Rikets Ständers olika beslut i frågan, hu¬
ruvida Herr Grefve Cronhjelms ofvanberördö
motion bör af Bevillniligs-Utskottet till behand¬
ling upptagas.
Herr Halling: I anledning af detta me¬
morial* förenar jag mig med Herr HelsingiuSj
så mycket mera, som jag inom Bevillnihgs-Ut-
skottet redan yttrat, alt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet är det enda Utskott* sota.
med dehnä fråga kan taga befattning, och hvil¬
ket jag anser Borgare-Ståndet hafva på förhand
uttryckt, då Borgare-Ståndet emottagit under¬
rättelse om remiss äf motionen till Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot-
ten, samt Ståndet låtit bero vid Bevillnings¬
utskottets undandragande att dermed taga be¬
fattning. Jag hemställer, om icke Ståndet nu
må förklara, alt motionen tillhörer Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottets upptagande,
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1834- IV- *7
258
Den 8 Julii.
sedan Constilutions-Utskottet ansett en sådan
förklaring nödvändig.
Herr Leffler: För min del finner jag Herr
Grefve Cronhjelms motion vara af enahanda
Beskaffenhet med den inom Borgare-Ståndet
väckta, hvarå remiss ej meddelades. Jag hem¬
ställer detta, äfvensom huruvida det vore con-
sequent att nu lemna remiss å den ifrågava¬
rande motionen. Om remiss skall ske, anser
jag den endast kunna äga rum till Allmänna
Besvärs- och F.conomie-Utskotlet.
Herr Halling: I anledniug af hvad Herr
Leffler yttrat, beder jag att få fästa uppmärk¬
samheten derpå, att Grefve Cronhjelms motion
är olika med Herr Wcerns. Denna senare yr¬
kade all tolags upphörande, då deremot Gref¬
ve Cronhjelm åsyftar reglering af afgifter, som
af behof och billighet påkallas. Det är ej hin¬
der för Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottet att härmed sig befatta, under förutsätt¬
ning, att Borgare-Ståndets rättigheter icke för¬
närmas. Ett Riks-Stånd har redan remitterat
motionen, och då stridighet uppstått till hvil¬
ket Utskott den bör höra, är Ståndet, enligt
Grundlagen, satt i nödvändighet att deröfver
afgifva yttrande.
Herr Leffler: Jag bestrider icke remissen,
men är glad att hafva föranledt detta yttrande
af Herr Halling, att Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet bör vid frågans behandling
iagttaga Borgare-Ståndets rättigheter.
Med Herr Halling instämde Herrar Wijk,
P. Winblad, Helsingius, Zander, m. fl.
Den 8 Julii.
Herr Waern: Jag kan icke instämma med
de välde talarne, då jag icke finnér det vara
förenligt med 57 §. Regerings-Formen, att vissa
classer af medborgare skola beskattas directe
genom Kongl. Majrts beslut. Denna afvikelse
anser jag ingalunda berigtigad derigenom, att
den kommer städerne tili godo. Jag kan ej
finna annat, än att denna fråga, likasom allt,
sorn rörer tull, och annan extra ordinarie Stats¬
inkomst samt bevillning, bör behandlas af Be-
villnings-Utskottet, och på denna väg komma
under Rikets Ständers pröfning. Jag väntar ic¬
ke härå något afseende, men anmäler detta
blott såsom reservation emot hvad som beslu¬
tas, angående öfverlåtelse åt den ena Statsmag-
ten att beskatta näringarne, fortfarande, hvar¬
till inga skäl förefinnas.
Herr Petre: I hufvndsaken instämmer jag
med Herr Waern, och, i anledning af den all¬
männa anmärkning, sorn Herr Leffler yttrat,
tillägger jag, att jag tror Borgare-Ståndet icke
böra hålla hårdt med denna fråga för att göra
sina så kallade rättigheter gällande, om möjligt
skall vara alt vinna sådan jemnkning, alt den må
kunna undanrödja hindren i andra vägar för en
jemn beskattning och de reformer, som äro er¬
kände vara af behofvet påkallade. En sådan
antydning, som den Herr Leffler begärt, anser
jag vara oskadlig, men ej rätt lämplig. Det
ser ut, som större uppmärksamhet fästes vid denna
sak, än vid andra frågor; och då vill man väd¬
ja till Utskottet att med mera uppmärksamhet
7Ö0
Den 8 Julii.
följa saken, finnér jag mig uppmanad erinra,
att just de mindre städerne äro af tolagen för¬
närmade, att det är för dem af vigt att få
jemnkning deruti, och att denna omständighet
ingalunda bör förbises.
Herr Wedberg instämde med Herrar Pe¬
tre och Werrn.
Herr Leffler'. En del af tolagen är ostri¬
digt af privilegii natur, nämligen allt, som der¬
af åt städer tilldelats före år 1810. Rikets
Ständer förklarade då sjelfve, att städernes to¬
lag intill dess var af sådan natur. Det öfriga
anser jag kunna jemnkas; men då jag, såsom
ledamot af Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottet, är nödsakad att der göra den af mig
yttrade åsigt gällande, är jag tillfredsställd, alt
sådan blifvit inom Ståndet uttryckt. Jag bar¬
dock tillika funnit yttranden här, som kunna
verka mindre förmonligt inom Utskottet, men
jag tror dem meddelade af personer, hvilkas
interessen ej äro så alldeles enlige med Borga¬
re-Ståndets.
Herr Halling: Det är obehagligt, att denna
fråga skall störa sämjan inom Ståndet på ett
sätt, som Borgare-Ståndet icke väntat. Jag är
alldeles opartisk, och mig torde tillåtas att, till
upplysning, anföra några ord. Man har sökt
att fästa uppmärksamheten derpå, att de min¬
dre städerne äro af tolagen lidande. Detta tror
jag vara ett misstag. Tolagsafgift kommer icke
i fråga för annat, än vid varutransport till och
ifrån utrikes ort. Förut har jag erinrat, att man
Den 8 Julii.
någon gång förblandat denna afgift med andra
stadsumgälder. Töfhända fäster man af sådan
anledning, äfven en större uppmärksamhet vid
benämningen än annars. Att tolagen ärafpri-
vilegii natur, och att städerne hafva rättighet
att uppbära den, derom är jag fullt öfverty-
gad; men mångå förmoner, friheter och rättig¬
heter, som 114 §• Regerings-Formen omförmä-
ler, äro af samma natur; och detta hindrar ej
Kongl. Majit att föreskrifva sättet och vilkoren
för åtnjutandet. Till dessa sednare hörer skyl¬
dighet att uppehålla, underhålla, allmänheten
tillhandahålla flere heqvämligheter, som ej kun¬
na begäras, utan afgifter. Eljest skulle expor¬
ten och importen taga annan rigtning. De
öfriga umgälderna jemnföras härmed, och äro
alla att anse af den art afgifter, som uti 3
§. af Ansvarighetslagen den io Febr. 1810
om förmälas. Deruti uttryckes tydligen, att de
ej äro något slag af bevillning, ej tullmedel.
Häraf synes, att tolag och stadsumgälder äro i
den cathegorie, att icke 6o §. Regerings-For¬
men kan/ i afseende på dem, tillämpas. Jag
anhåller, att de, som talat efter motsatt åsigt,
må anse detta blott såsom upplysning, till be-
rigtigande af omdömet.
Herrar Mceeliel; Cederborg, Frodell, Pehr
Winbhd och Sjöblom förenade sig med Herr
Halling.
Herr Wijk'. Jag kan icke inse, att frågan
om städernas tolag hörer till egenskap af be vil 1-
ningsmål. Denna egenskap förutsätter en skatt
9.6?,
Den 8 J111 i i.
eller afgift, sora drabbar hela nationen. To-
lagsafgiften är deremot af olika beskaffenhet.
Den bar ifrån början tillkommit, för att bere¬
da beqvämlighet åt handeln och trafiken. Med
rättighet för stad att uppbära denna afgift, för¬
enas motsvarande skyldigheter, såsom att bålla
tullkammare, packhus, lastageplats m. ra. Om
städerne någon gång på dessa inkomster baft
besparing, har det blifvit användt till samma
släders egna behof, och har utgjort bespa¬
ring i det hela. Om Staten skulle underhålla
de omförmäldte husen, komme sådant att ko¬
sta vida mera, än förhållandet nu är. Jag tror,
att tolagen ingalunda kan sägas vara tryckande,
enär det beror på hvarje trafikerande, att för
afsättning af varor eller inköp deraf, begifva
sig till den ort, som han anser mest förmon-
lig. Om en trafikerande med mera fördel an-
löper de små hamnarne i trakten, än Göthe¬
borg, och säljer varor i dessa hamnar eller stä¬
der med mera fördel, i anseende till de min¬
dre afgifterne der, än i Götheborg, gör han det
ofelbart. Hvar oell en väljer det, sorn han an¬
ser för sig fördelagtigast, och då kan roan icke
säga, att afgiften påtrugas. Jag anser närva¬
rande fråga af economisk beskaffenhet, och fin¬
ner denna afgift kunna af Kongl. Maj:t, utan
Rikets Ständers hörande, beslutas, nedsättas och
ökas, huru Kongl. Majit för godt finner. Om
en hamn eller quaie anlägges för lifligare rö¬
relse för landet och orten, beror det på Kgl,
Majit att bevilja sådan afgift för vissa år, med.
Den 8 Julii.
a63
vilkor, att, när målet upphunnits, samt lättnad
i trafiken blifvit beredd, afgiften skall upphöra.
Således kan jag icke förena mig med dem, som
ansett detta ärende för bevillningsmål; utan då
Ståndet är satt i nödvändighet att yttra till hvil¬
ket Utskott frågan må höra, tillstyrker jag, att
Ståndet må förklara, att frågan bör af Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskoltet till behand¬
ling upptagas.
Herr Holm: Om nyttan af tolagen yttra¬
de jag mig, då Herr Wcerns vid Riksdagens
början ingifna motion om tolagens försvinnan¬
de discuterades. Följden af ett sådant upphö¬
rande anser jag blifva, att mången stad går un¬
der. Jag vill ej nu å nyo upprepa skälen, då
Herr Wijk redan antydt dem; och med honom
förenar jag mig. För öfrigt är jag öfvertygad
derom, alt en jemnkning i denna afgift kan va¬
ra rättvis. En del deraf, eller det som till¬
kommit före år 1809, betraktas äga privilegii
natur; och då tolagen ingalunda kan sättas i
samma calhegorie med bevillning, då den för¬
ra är en afgift lill staden, hvaremot bevillnin-
gen utgår till Staten, finnér jag det vara en gif¬
ven följd, att detta ärende bör remitteras till
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet.
Herr Petre: En talare har här yttrat, att
detta ärende skall störa sämjan emellan Stån¬
dets ledamöter. Jag kan ej sätta tro till denna
förmodan, då jag har för Ståndet för mycken
agtning, för atU anse det småsinne möjligt, att
olika åsigter i en sådan fråga, som denna, kun¬
264
Den 8 Julli,
na låta den goda anda och samdrägt, som va¬
rit och äro rådande inom Ståndet, storas. Sa¬
ken rörer andra närmare än mig; och jag hem¬
ställer, om icke småstäder finnas, sorn blott li¬
da af tungan, utan att deraf hafva den ringa¬
ste nytta. I afseende på Herr FTijks yttrande,
att tolagens upphörande skulle mera skada än
gagna Staten, får jag förklara, att ehuru majo¬
riteten af Ståndet troligen försvarar den gamla
tolagen, de likväl ieke kunna votera med Herr
PVijk, i fråga om Regeringens rätt att pålägga
afgifter efter gödtyoko. Mig synes saken vara
af så grannlaga beskaffenhet, att man bör der¬
uti vara varsam, och att den gör bäst, som
derom talar så litet, som möjligt.
Herr TVcern: Man har bär nämnt om min
motion i ämnet. Jag anser mig böra åberopa
dess behandling, såsom vederläggning af det be¬
farade störandet af enigheten inom Ståndet.
Särskildt heiuställer jag, om icke det må vara
mig tillåtet, att, vid remissen foga en motion
om statsandelarne, Jag vill ej vara påstridig,
men anser detta höra till saken.
Herr Arnberg'. Ehuru jag ej vet, hvartill
discqssionen tjenar, då frågan nu endast är, till
hvilket Utskotts behandling Grefve Cronhjelms
inom ett annat Riks-Stånd väckta motion hör,
kan jag dock, sedan discussionen blifvit öpp¬
nad, ej underlåta att tillkännagifva mina å-
sigter i ämnet, då jag ej förut deruti mig yt¬
trat. Lika med flere värde talare, anser jag
den tolag, som tillkommit före år i8o<), vara
Den 8 Jul ii.
265
af privilegii natur och finnas de jure sanctio-
nerad uti i r4 § Regerings-Formen. Hvad se¬
dermera tilldelats, har skett, såsom i JNorrkö-
i ping är förhållandet, genom formligt contract,
enligt hvilket rättighet och motsvarande skyl¬
dighet ägt och äga rum. En talare har ansett
lolagens tillvaro strida emot Svenska folkets ur¬
gamla rätt, atl sig sjelft heskatta. Efter sådan
åsigt skulle det äfven vara emot denna rätt stri¬
dande, att vissa communer få uppbära bespa¬
ringar, m. m. 1 öfrigt tror jag ej, att man bör
i denna sak vara mera varsam, än i alla andra
frågor, och föreställer mig ej, att någon stad
får vidhålla sin rättighet annorlunda, än med
rälta. Jag önskar, att frågan må vinna behö¬
rig utredning, på det att densamma icke vida¬
re må utgöra ett tvistämne. Då tolagsafgiflen
tillkommit, såsom ofvan nämnes, på grund af
1 contract, måste det antagas, att båda contra-
lienterne varit örn vilkoren ense; samt att den
icke kan annorlunda, än med båda contrahen-
ternes medgifvande, upphöra; och jag tror, alt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet, är
det Utskott, som bör till behandling upptaga
detta ärende.
Med Herr Arnberg förenade sig Herr Fors¬
berg.
* Herr Zander: Jag förenar mig med Herr
Lejfi er, och hoppas, att Allmänna Besvärs-och
Economie-Utskottet skall rättvist finna lolagens
giltighet för städerna.
Herr Limnelius: Jag förenar mig med Hr
Wijkj och vill erinra, att Kongl, Majit visser-
266
Den 8 J n 1 i i.
ligen icke pålagt tolag efter godtycke, utan der¬
om hafva städerne sjelfve gjort anhållan, vid
tillfällen af behof. Jag undrar, huru det skul¬
le gå tili med åtskilliga inrättningar i Stock- j
liolrn, om tolagen upphörde? Huru skulle det
gå med skolverket här, som deraf undfår årli¬
gen 10,000 R:dr? Om tolagen försvinner, blir
af delta allt intet. Jag tror det icke vara äf-
ventyrligt, att lala bögt om denna afgift, eme¬
dan den tål alt lala om.
Herr Uelsingius: Herr Wcern har satt i
fråga att få bifoga en motion om stadsandelar-
ne. Jag tror knappt Herr Wcern har allvar
härmed, då jag erinrar mig denne talares stånd-
agtighet, i afseende på formen af sin motion.
Hufvudskälet, hvarföre remiss derå ej bevilja¬
des, var, att ämnet framställdes i form af be¬
gäran, att tolagen måtte alldeles upphöra. Jag
har ej anledning alt förmoda, det talaren nu ,
vill inskränka sig till hvad flere då föreslogo,
att utesluta frågan om tolagens upphörande,
och endast begära reglering af tolagen, der så¬
dan reglering beböfves. Men om detta uteslu¬
tande sker, har jag för min del ej att påmin¬
na deremot, att motionen må bifogas; genom
hvilket medgifvande jag anser mig hafva åda¬
galagt, att jag fruktar hvarken alt skrifva eller
tala om tolagen, häldst jag finner hvarje Stånd
hafva öfverlemna! bevarandet af sin rätt uti
Grundlagen åt Kongl. Majit, som påtagit sig, att
regera derefter.
Häruti förenade sig Herrar Limnelius, Holnij
Zander och P. Winblad,
Den 8 Ju I i i.
267
Herr Winberg'. Då tolagen flere gånger för¬
ändrats efter städers önskan, kan jag ej se, hvar¬
före saken icke nu må lill behandling förekom¬
ma; och jag finner det vara tydligt, alt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottet är det
Utskott, sorn skall behandla frågan, emedan den
rör ett önskningsmål, uti hvilket Kongl. Majit
äger att fatta sitt beslut. Jag tillstyrker der¬
före remiss till nämnde Utskott, så mycket häl¬
dre, som jag icke vill, att det skall komma un¬
der Conslitutions-Utskottets pröfning att beslu¬
ta sådan remiss.
Herr Höök hemställde, om icke allt yt¬
trande borde uppskjutas öfver Herr Wcerns be¬
gäran att få bifoga en motion, intill dess sam¬
ma motion blifver aflemnad.
Herr Machel förenade sig häruti.
Herr Wijk: Såsom tillägg lill hvad jag för¬
ut yttrat, får jag fästa uppmärksamheten derpå
att Kronans uppbörd icke är ett obetydligt o-
nus för städerna. Uti Götheborg t. ex. beko¬
star Slaten icke en enda skilling för Kronans
uppbörd, som likväl inbringar till Staten om¬
kring '-0,000 R:dr. En talare har antydt, alt
man bör vakta sig derföre, att en stad ej tager
för mycket för sig af tolag. Häruti instämmer
jag. I min ort har jag flere gånger varit af o-
lika tanka med magistraten och öfrige veder¬
börande, samt yrkat derpå, att tolagen ej skul¬
le vara högre, än jemnt motsvarande de behof,
som dermed skola fyllas, emedan handeln i
staden annars undertryckes. Att Kongl. Majit
268
Den 7 J u I i i.
liar och bör hafva magt att hevilja tolag, är
nödvändigt. Jag beklagar, om ej så vore. Här
har äfven motion blifvit väckt om broanläggning,
hvartill Slats-anslag är begärdt. Jag vill dere¬
mot exempelvis nämna, att för flera år tillbaka
beslöts ombyggnad af en bro öfver Säfve-å vid
Götheborg. Den ombyggdes af sten. Uti fö¬
retaget hade jag någon del. Kostnaden upp¬
gick till 16,000 R:dr banco. För beläckandet
deraf, söktes hos Köngl. Maj:t och erhölls rät¬
tighet, att under i5 år uppbära broafgift, till
belopp af 3 rst. banco för hvarje hjul, för hvar¬
je kreatur, som passerade öfver bron. Denna
afgift har utgått; innevarande år är det sista
af de beviljade i5. Bron står nu för kom¬
mande tider, och jag frågar, om någon lidit af
afgiften, och om icke den fastmera vållat godt
för landet. Det skulle i sanning vara mycket
illa, om icke Kongl. Maj:t skulle äga en sådan
economisk lagstiftningsrätt.
Herrar Böökj Zander, m. fl. förenade sig
häruti.
Herr Halling: Mig synes discussionen haf¬
va gått vida utöfver hvad den bort. Frågan är
nu ingen annan, än den, hvilket Utskott bör
behandla Grefve Crorthjelms motion; och jag
anhåller om proposition, huruvida icke denna
motion bör till Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Ulskottet remitteras.
Herr Ekerman förenade sig häruti.
Herr Hemberg: Jag har icke ifrån början
öfvervarit discussionen, men, så vidt jag kun-
Den 8 J u I i i.
269
nät sluta af dess fortgång, har man förblandat
tolag och andra stadsafgifter. Tolagen leder
sin origine ifrån urminnes tider. Den har så¬
ledes vunnit häfd och äger blott ruin på va¬
ror, sorn föras ifrån eller till utrikes ort. Den
är antingen inqvarterings- eller stadslolag. Den
sednare användes, för alt dermed löna embets¬
man, bygga tullhus, m. 111. Inqvarlei ingstola-
gen går till inqvarteringen, men är så bien, att
den ej förslår dertill. E11 del har tillkommit
före år i8oq, samt måste anses innehafva egen¬
skap af privilegium, om hvars bibehållande stä-
derne äro uti 114 §■ af Regerings-Formen för¬
säkrade. Hvad andra afgifter till städer angår,
hafva de tillkommit på det sätt, att städer be¬
gärt sådane till vissa ändamål, som ej annorle¬
des kunnat åstadkommas. Det måste vara Kgl.
Maj:ts höga rätt, att, ulan inskränkning, ingå i
dylik beskattningsrätt. I går hörde jag på det¬
ta rum, efter slutad votering i en fråga, yttras,
att pluraliteten af Ståndet var stora rojalisler.
Jag hörde till majoriteten, och jag förklarar,
att jag är rojalist, samt att jag älskar mera ro-
jalismen, än democratismen. Jag har lefvat
under Franska revolutionen, och vid dess bör¬
jan, omfattade jag den med värma, emedan
jag ansåg den skola befordra folkets rättigheter.
Jag fann sedermera olyckan häraf. Despoter
uppstodo, flere Konungar, än en, värre, än
Caligula och Nero: en Robespierre, en Danton,
en Marat, och en Bryggare, som hette Santerre.
Alla dessa personers hufvuden lades sedermera
27°
Den 8 Juli i.
linder guillotinen. Konungamakten kan ej på
delta Sätt misskännas, att ett sådant förhållan¬
de skall deraf uppkomma. Jag förklarar öppet
att jag är häldre rojalist, än democrat.
Herr Petre', Jag vill ej uppehålla discus-
sionen, utan endast, i anledning af Herr Hem¬
bergs yttrande, fästa Ståndets uppmärksamhet
på olämpligheten deraf, att sammanblanda bro-
afgifter med tolag. Då i öfrigt jag ser, det min
mening i denna fråga icke skall vinna inom
Ståndet, anhåller jag endast, att min reserva¬
tion må antecknas.
Uppå Herr Talmannens derefter gjorda
proposition, ansåg Ståndet Herr Grefve Cron-
hjehns ofvannämnda motion höra af allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottet till behand¬
ling upptagas.
Emot heslutet, reserverade sig Herrar JVcern,
Petre, JVedberg och Falhem.
Herr Talmannen anförde deruppå, att, se¬
dan Herr Wcerns särskilda framställning skrift¬
ligen ingifves, kommer å densamma proposition
att ske.
Herr JVcern: Min afsigt är att på förhand
få veta, om framställningen må ske, utan att
röna en sådan behandling, soin min förra mo¬
tion erfor. Den, som nu är i fråga, skall en¬
dast omfatta stadsandelarne; men det är utan
ändamål att ingifva den, om den ej får remiss.
Derföre har jag trott mig hafva skäl till den
begäran, alt på förhand härom underrättas.
Herr Cederborg'. Jag anser det vara omöj¬
Den 8 Julii,
ligt att på förhand yttra sig öfver Herr JVterns
begäran. Motionen måste först göras munt¬
ligen eller skriftligen.
Herr Ekerman'. I den förra discussionen
har jag ej deltagit; men i anledning af Herr
TVcerns begäran, får jag förklara, att, sedan
Herr IVcern en gång återtagit motionen, torde
han ej hafva alfvar att fullfölja saken. Jag an¬
håller, att vi nu måtte få afsluta ett så led¬
samt ämne, som detta, samt återgå till ord¬
ningen för dagen.
Herr IVcern ville blott hafva anmärkt, att
han icke återtagit sin ifrågavarande motion.
Herr Talmannen upprepade, att, sedan
framställningen skriftligen ingifves, skall Herr
Talmannen icke underlåta att påkalla Ståndets
uppmärksamhet å densamma.
Slutligen lades Bevillnings-Utskoltets me¬
morial, N:o i/j, till handlingarne.
§• *3.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottelt utlåtande,
N:o 170, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets betänkande, N:o 22, innefattan¬
de yttrande öfver Rikets Ständers åren i83o
och i832 församlade revisorers berättelser.
Första punkten. Ståndet lät härvid bero.
Andra punkten. Lades till handlingarne.
Tredje punkten. Lades till handlingarne.
Fjerde punkten.
Herr Halling'. Uti sjette punkten af ut¬
låtandet N:o 22, tillstyrkte Stals-Utskottet, att
frågorna, rörande den, år 1827, entrepreneuren
272
Den 8 Juli i.
för allmänna garnizons-sjukhuset beviljade gra-
lification samt de samma år trenne bagare,
som åtagit sig bröd leverering till några krono-
bäckten , af gunst och nåd beviljade medel, måt¬
te icke föranleda till någon Rikets Ständers åt¬
gärd. Då utlåtandet N:o 22 discuterades, var
jag ibland dem, som ansågo den princip våd¬
lig att först afsluta entreprenad och sedermera
öka den summa, som skulle entrepreneuren till¬
komma. Detta angår nu mindre summor, men
kan omfatta större; och jag frånträder således
icke eller 1111 den mening, att Rikets Stander
böra hos Kongl. Maj;t anhålla, att, sedan en¬
treprenader äro afslutade, dervid måtte fä be¬
ro, och att dylika gratiticationer, med dem,
som omförmälas uti 6 §. af utlåtandet N:o 22,
för framtiden ej måtte i Nåder beviljas.
Häruti instämde Herrar Holm, Frodell,
Hessle och Höök.
Herr Santesson; Jag åberopar, hvad jag
yttrade, då betänkandet förra gången förevar.
Här förekommer , att entreprenad-summorna ej
voro höga; och jag talar af egen erfarenhet,
då jag uttrycker den öfvertygelse, att, om man
ej stundom visar särskild välvilja emot vissa
entrepreneurer, skola större kostnader uppstå.
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet be¬
slöt underdånig skrifvelse af Rikets Ständer med
anhållan , alt dylika gratificationer, med dem ,
som omförmälas uti 6 §. af Siats-Utskottets ut¬
låtande N:o 22, för framtiden ej måtte i Nåder
beviljas.
Den 8 Julii.
Herr Santesson anmälde sin reservation.
Femte punkten.
Herr Ekerman: Uli 9 §:n af utlåtandet
N:o 22, ansåg Stats-Utskottet sig endast böra
anföra, livad Kongl. Stats-contoiret upplyst, i
anledning af revisorernes anmälan om behofvet,
att det förordnande, som Kongl. Maj:t uti Nå¬
digt bref den 7 April i83o meddelat Kongl.
Krigs-collegium, i afseende derpå, alt till af¬
skrifning beviljade poster icke förr i räkenska-
perne borde alföras än under loppet af det år,
då beslutet om afskrifning utfärdadts, jemväl
blefve utsträckt till Statens alla Öfriga förval¬
tande verk. Vid denna behandling af frågan
har hos Ridderskapet och Adeln Herr Stuart,
C. G., gjort den anmärkning, att revisorernes
berörde anmälan, icke bort förfalla, förr än
utredt blifvit, huruvida föreskriften erhållit den
utsträckta tillämpning revisorerne åsyftat. I
utlåtandet N:o 170, har Stats-Utskottet häröfver
sig utlåtit, att till vinnande af en sådan utred¬
ning erfordras, att taga kännedom af de för¬
valtande verkens räkenskaper, och att, sorn Ut¬
skottet trott sig, vid granskning af 1801 års
förvaltning och räkenskaper, äga lämpligt till¬
fälle att inhämta den upplysning, Herr Stuart
ifrågaställa har Utskottet ansett fortfarande re¬
visorernes ofvanberörde anmälan icke erfordra
någon åtgärd. I denna del får jag förklara,
att jag ej har att påminna deremot, att an¬
märkningen må hvila, intill dess 183r års re-
Bor». St, Pr. viel Riksd. 1834- IV.. 18
s>?4 Den 8 Ju lii.
vision hinner för sig gä* öfvertygad, alt Ut-
skotlet då tager samma anmärkning i betrak¬
tande.
Ståndet lät härvid bero.
Sjette punkten.
Herr Ekerman: Vid Utskottets i i 2 af
utlåtandet, N:o 22, gifne tillstyrkande, att frå¬
gan om den genom Kongl; Brefvet dea 10 A-
pril 1828, förste Expeditions-secreteraren Aske¬
löf tillagda gratification af 1000 R;dr, för bi¬
träde vid utförandet år 1826 af det åt Herr
Presidenten Grefve Adelsvärd lemnade upp¬
drag, att för allmänt behof införskrifva ut¬
ländsk spanmål måtte förfalla, gjordes, då ut¬
låtandet, N:o 22, förevar, inom detta Stånd åt¬
skilliga anmärkningar. Utskottet bar nu upp¬
repat sitt förra tillstyrkande, men som några
nya skäl icke äro anförda, vill jag endast för¬
klara, att jag anser det sednare ullätandet i
denna del ej eller kunna antagas.
Herr Petre åberopade sin, emot utlåtandet
i denna punkt, afgifna reservation.
Herr Hohn vidblef sitt förut yttrade in¬
stämmande tili Herr Petres reservation.
Herr Hessle: Äfven jag har tillförene in¬
stämt uti Herr Petres reservation; jag kan ej
nu frångå denna mening, så mycket häldre,
som jag önskar bär hafva uttalat den allmänna
princip, att, 0111 en tjenst indrages, men inne-
bafvarell deraf behåller sin lön, han hör upp¬
offra sin tid åt tjenstbefattning. Som Herr Ex¬
peditions-secreteraren Askelöf uppbär högt arf-
r Den 8 Ju lii.
vode å allmänna indragnings-staten, samt gra*
tification ej kan hänföras till annat, än hvad
han bort göra, örn allmänna Magazins-direclio-
nen fortfarit, är jag föranlåten ogilla Utskottets
yttrande öfver omförmälda gratification, som
minst sagdt, varit obehörig; och i sammanhang
härmed föreslår jag, om icke, i anledning af
den utbetalning, som sålunda ägt rum, och
hvilken icke kan ändras, en skrifvelse må af¬
gå till Kongl. Majit, med anhållan, att grati-
ficalioner ej må hädanefter tilldelas för göro¬
mål, som tillhört å Stat uppförde, lönlagande
tjenstmän att verkställa.
Herrar Ekerman, Holm, Tiander, Forsberg,
Höök, och de fleste öfrige af Ståndets Herrar
ledamöter instämde häruti.
Discussionen ansågs slutad, och uppå Herr
Talmannens derefter gjorda proposition, beslöts
underdånig skrifvelse, med anhållan, att grati-
ficationer ej må hädanefter tilldelas för göro¬
mål, sorn tillhört å Stat uppförde löntagande
tjenstmän att verkställa.
Herr TFedberg önskade, att härvid må
tilläggas, det den, som contrasignerat den Kgl.
Skrilvelsen, angående här ifrågavarande grali-
ficalion, bör återbetala densamma; hvilket ytt¬
rande Herr Talmannen, sedan Ståndets beslut
var redan fattad t, ansåg endast kunna, såsom
reservation anteknas.
Sjunde punkten. Ståndet lät dervid bero.
Åttonde, Nionde, T1ionde, Elfte, Tolfte,
Trettonde och Fjortonde punkterne.
Lades till handlingarne.
276
Den 8 Ju Ii i.
Femtonde punkten.
Herr Halling hemställde; att härvid må
göras enahanda proposition, som vid den 6:te.
I anledning häraf beslöt Ståndet, uppå Herr
Talmannens proposition, underdånig skrifvelse af
Rikets Ständer, med anhållan, att dylika gratiti-
cationer med den, som omförmäles, uti 46§. af ut¬
låtandet, N:o 22, för framtiden ej måtte i Nåder
beviljas.
Sextonde punkten. Lades till handlingarne.
Sjuttonde punkten. Ståndet lät dervid hero.
Adertonde punkten.
Herr Halling: I denna fråga finnér jag
att Stats-Utskoltet ej gått de talares önskan till
mötes, som yttrat, att Stats-Ulskottet måtte lem¬
na de upplysningar, som kunde lända Borgare-
Ståndet lill underrättelse. Att understödet lill
Professor Ågren, 5ooR:dr, utgått af medel, sorn
ar i83o anslogos till läroverken, är otvifvelak¬
tig!. Jag önskade, att Utskottet ville tillkän¬
nagifva, om nämnde belopp utgått af 18,000
R:dr, som af hela summan, 60,000 R:dr anslo¬
gos till materieln vid universiteten, eller af de
42,000 R:dr, som vore anordnade till förbätt¬
ring af lönerne för lärarne vid elementar-läro-
verken. Utskottet har icke härom lemnat un¬
derrättelse, ej eller besvarat den önskan att få
utredt huruvida det är grundadt hvad allmänt
säges, att i83o års anslag till förbättring af
löneane till lärare vid elementar-läroverken
ej i denna stund blifvit utbetaldt. Hes¬
sa omständigheter föranleda den åsigt, som in¬
om något annat Stånd förut yttrats, att Ut¬
Den 8 Julli.
*77
skotten växt Stånden öfver hufvudet. Detta
har nu skett; och det står ej i min magt an¬
nat, än att uttrycka denna mening. Det är
nämndt, att vid i83o års Riksdag anslogo Ri¬
kets Ständer till förbättring af lönerne för lä¬
rare vid elementar - läroverken 42»000 R-'dr.
Att desse medel ej voro tillräckliga för ända¬
målet, är nogsamt bekant, och det är ytterli¬
gare styrkt vid den slutliga regleringen, då en
och annan fått runstycken, ej full skilling i till¬
ökning. Det är likväl icke regleringens skuld,
alt anslaget icke är tillräckligt, men att det¬
samma skall oförryckt användas för det afsed-
de ändamålet, hafva Sländerne rätt alt fordra,
om Sländerne skola för principalerne kunna
ansvara för anslag af dylik summa. Att om-
förmälde 42>o°o R:drs öfverskott skall äga rum,
är ej möjligt annorlunda, än att ändamålet min¬
skas. Emedlertid har utbetalning till annat
skett; och jag förklarar, att jag anser Stats-Ut-
skoltet af 3o §. 2 mom. Riksdags-Ordningen.
samt 64 och 65 §§. Regerings-Formen, hafva
haft anledning att dervid fästa synnerlig upp¬
märksamhet. Den händelse, som nu är i fråga,
ådagalägger, hvad ministeriela ansvarigheten be¬
tyder. Nu har likväl sådan anmärkning in¬
kommit till Stats-Utskottet ifrån revisorerne.
För min del erkänner jag, att sedan Stats-råds
prolocollen äro granskade, utan alt annan an¬
märkning skett, än i trenne frågor af mindre
vigt, visar det sig, alt för Sländerne ej är an¬
nat att tillgöra, än ali genom underdånig skrif-
velsa, anmäla, hurusom det anslag, som Rikets
27$
Den 8 J u 1 i i.
Ständer lemnat till undervisningsverken, ej blir
annat, än otillräckligt derigenom, att det anli-
ciperas till främmande ändamål.
Häruti instämde llerrar Hohn, Maechel,
Hessle, Egnell, Forsberg och Zander.
Herr Petre: Jag kan ej eiinra mig, om
jag inom Stats-Utskottet deltagit i öfverlägg-
ningen och beslutet i denna punkt, men i alla
fall har jag gjort mig underrättad, att Utskot¬
tet, sedan det blifvit upplyst, att fördelningen
af meranämnde 42,000 R:dr är definilift afgjord,
och att hvar och en fått sitt, ej ansett upp¬
märksamhet böra fästas vid anslaget till Pro¬
fessor Agren, då Utskottet funnit ändamålet,
hvarföre det utgått, lända undervisnings-verken
till gagn och nytta. Jag hade ock trott, att
då Herr Halling ej saknat skäl till anmärknin¬
gar, han bort begagna utvägen, att vända sig
directe till Constitutions-Utskottet, enär han ej
hade alt vänta, att åsigten inom Siats-Utskot¬
tet skulle ligga afgjordt åt den sida, för hvilken
Herr Halling talade. Jag nämner detta ej der¬
före, att jag ogillar anmärkningen, utan för att
freda Stats-Utskottet ifrån förebråelsen att icke
hafva med tillbörlig uppmärksamhet följt ä-
rendet och att växa Stånden öfver hufvudet.
Herr Halling: Vid återremiss af betänkan¬
det, N:o 22, gjorde jag den erinran, alt, om jag
vunne underrättelse, att anslaget till Professor
Ågren utgått af de 18,000 R:dr, som voro an¬
ordnade till läroverkens materiel, medgaf jag skäl
hafva varit till utbetalningen; men jag kan ej
förena mig med dem, som vilja antyda, att lö-
Den 8 Julii.
»79
nerne till liirame vid elementar-läroverken för¬
bättrats derigenom, alt Professor Agren fått res-
underslöd, för att inhämta kännedom om lä-
romethoder uti främmande länder. Delta be¬
visar att Stuts-Utskottet genom ett enda ord
kunnat undanrödja anmärkningen. Hvad den
omständighet angår, att elementar-läroverken till
1 ullo fäLt lärarnes lönandelar, betviflar jag det¬
ta, ochj Herr Hemberg har förklarat, att det¬
ta icke skett för en lärare inom Lunds stift, i-
från hvilken lärare han undfått bref derom.
Flere anmärkningar i enahanda måtto haf¬
va inkommit ifrån amira stift. Med Hr Petre
delar jag kännedomen, att en reglering skett
vid slutet af förlidet år, men utbetalningen har
dock uteblifvit, åtminstone hade den icke skett
för korrt tid tillbaka. Jag tror det icke hafva
gjort Stats-Utskottet så mycket besvär, om det
gått min önskan om upplysning till mötes,
och jag anser Utskottet hafva tillika bort med¬
dela underrättelse, såsom ledande till upplys¬
ning, när frågan för andra gången förekommer
om förnyandet af de tillfälligtvis anslagne med¬
len lill undervisnings-verken. Jag fruktar att
många äro i ovisshet, att de år i33o beviljade
medlen ej förr än nu blifvit utbetalde, och föl¬
jaktligen kunna de icke vara hugade att bevilja
något ytterligare.
Häruti instämde Herr Hemberg.
Herr Santesson: Jag åberopar, hvad jag
förut yttrat, då jag upplyst, alt Utskottet ansåg
och var öfverlygadt, att ifrågavarande boo R:dr
48e
Den 8 J u 1 i i.
utgått af de till undervisnings-verkens materiel
anslagne 18,000 R:dr. Derföre har Utskottet nu,
såsom tillförene, ansett anmärkningen höra för¬
falla. Denna trodde jag ej röra annat, än om-
förmälda 5oo R:dr, och tror mig således nu i
öfrigt icke behöfva alt ingå i något vidlyftigt
svar på hvad som blifvit anfördt.
Herr Wcern: Jag förenar mig med Herr
Halling med så mycket mera skäl, som jag fin¬
ner Utskottet hafva erkänt, att formen för den
ifrågasatta utbetalningen var origtig. Derföre
liar Utskottet äfven bort föreslå någon åtgärd,
i anledning af det anmärkta förhållandet.
Herr Petre'. I anledning af hvad nu blif¬
vit yttrat, anhåller jag om närmare upplys¬
ning i saken af Herr Hemberg, såsom ledamot
af Stats-Utskottets inkomst-afdelning, hvilken
beredt detta ärende, särdeles sora Herr Hemberg
troligen reserverat sig, om han då delat Herr
Hallings mening.
Herr Santesson'. Efter de åsigter, som Her¬
rar Waern och Hemberg nu yttrat, anser jag
dem hafva bort söka att inom Utskottet få sina
meningar gällande och skaffa ett annat betän¬
kande, än det afgifne.
Herr Hemberg'. Jag var ej vid tillfället när¬
varande i Utskottet, hade således icke om ären¬
dets företagande kännedom och skulle, i annat
fall, ej hafva underlåtit att göra vederbörlig an¬
märkning.
Herr Halling'. Ännu en gång har jag be¬
gärt ordet, dertill föranledd af Herr Petres yt¬
Den 8 Ju lii.
trande, att 'vägen var för mig öppen att fram¬
ställa anmärkningen hos Constitutions-Ulskot-
tet, då Stats-Utskottet icke begagnat denna ut¬
väg. Genom Stats-Ulskoltets sätt att behandla
frågan, är för mig afskuret att få den upplys¬
ning, som ledt lill möjlighet att göra anmärk¬
ningen. Det är ej nog, att anmärkning göres,
utan man måste hafva och gifva skäl för sig.
Det har äfven blifvit erinradt, alt, sedan generel
decharge är meddelad, det är utan ändamål
att hos Constitulions-Utskottet göra anmärk¬
ningar.
Herr Petre: Hvad Herr Halling nu anfört,
rör stora frågor, hvarom tvistas. Efter hvad
jag tror, är det rättast att hos Constitulions-
Utskottet endast framställa anmärkningar; hvar¬
efter det är Conslitutions-Utskottets ovilkorliga
pligt att ransaka och pröfva, örn fog är lill an¬
märkningen. Dem anser jag eludera Grundla¬
gen, hvilka förfäckta en annan mening.
Discussionen ansågs slutad och Herr Tal¬
mannen framställde denna proposition: Om
Ståndet, i anledning af i8:de punkten uti föreva¬
rande betänkande, beslutar underdåning skrif¬
velse, med anhållan, att de för vissa behof an¬
ordnade medel, ej må användas till andre, än
dem, som vid anslaget af medlen blifvit af-
sedda l
Herr Santesson : Jag hade trott, alt i an¬
ledning af min lemnade upplysning, Ståndet
skulle låta bero vid Utskottts yttrande.
Herr Halling: Om Herr Santesson med
v
Den 8 J «1 i i.
visshet vitsordar, att ifrågasatte 5oo R:dr utgått
a! de lill undervisnings-verkens materiel an*
slagne 18,000 R;dr, vill jag låta dervid bero;
men om Herr Santesson icke kan derom tor¬
såkra, nödgas jag vidblifva mitt påstående.
Herr Santesson: Jag har yttrat, alt utbe¬
talningen grundades på vederbörlig anordning
och Kongl. Maj:ts Bref, och att Utskottet gjort
sig underrättadt, att medlen gått af omförmäl-
da 18,000 R:dr. På detta sätt ansågs saken
bos Utskottet utredd, och den anmärkning må¬
ste förfalla, att Kongl. Maj;t ägt att göra anvis¬
ning å dessa * 8,000 R:dr.
Herr Leffler: Det är orimligt alt besluta
en skrifvelse vid ett outredt förhållande. Herr
Halling har inskränkt anmärkningen till ofta-
närnnde 5oo R:dr. Jag bifaller Utskottets yt¬
trande, och tror, att det anmärkta förhållandet
må anses så utred t, sorn det kan af Stats-Ut-
skottet fordras vid detta tillfälle för ändamålet.
Herr Hemberg: Då det första anslaget be¬
viljades år i83o, nämligen 18,000 R:dr lill un¬
dervisningsverkens materiel och 42,000 R;dr till
förbättring uti lönerne för lärarne vid elemen-
tar-läroverken, men ingen utdelning skett, förr
än år i833, är man föranlåten till den erinran,
att det synes obilligt, att så mycket penningar
varit ofruktbara och utan ränta. Redan delta
påkallar en anmälan.
Herr Santesson: Jag anser Herr Hembergs
framställning, såsom en motion å sitt ställe, då
frågan 0111 anslag lill undervisnings-verken buf-
V . Jt*. -
Den 8 Ju lii.
283
Vudsakligen förekommer, men icke bär, då an¬
märkningen endast omfattar meranämnde 5oo
R:dr. Äfven kan Herr Hemberg inom Slats-
TJtskottet göra anmärkning, örn lian tror någon
skada vara Staten tillfogad,
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde dessa propositioner:
1:0 Bifalies Stats-UtskoLlets yttrande i 18
punkten af utlåtandet, N:o 170? hvarpå svara¬
des Ja och Nej, och
2:0 Beslutes en sådan underdånig skrif-
velse, som den Herr Hulling föreslagit i det
amne, som utgör föremål för ofvannämnde punkt?
hvarpå svarades Ja och Nej, samt begärdes
votering.
Herr Holmi Sedan Herr Santesson upp¬
lyst, att de anmärkte 5oo R:dr utgått af de
18,000 R.‘dr hvaraf utbetalningen ändamålsen¬
ligt kunnat ske, synes mig anmärkningen böra
förfalla.
Häruti instämde Herr Cederborg tu. fl.
Herr Santesson; Jag anhåller alt få i pro-
tocollet anmärkt, att jag icke deltager i vote¬
ring öfver denna fråga, då discussionen blifvit
föranledd af en anmärkning, hvarvid det blif¬
vit öfverlemnadt till Stats-Utskottet att utreda
förhållandet, och då, efter hvad jag kunnat fat¬
ta, sedan det Utskottet sig yttrat, pluraliteten
låtit dervid bero.
En voteringsproposition uppsattes, justera¬
des och anslogs, så lydande:
"Hen, sorn bifaller Siats-Utskottets yl tran-
Den 8 Julii.
de i 18 punkten af utlåtandet, N:o 170, rö¬
star: Ja;
”Den det icke vill, röstar: Nej ;
”Vinner Nejanses Ståndet hafva beslutat
en sådan underdånig skrifvelse, som Herr Hal¬
ling föreslagit, i det ämne, sorn utgör föremål
för ofvannämnde punkt."
Omröstningen anställdes i enlighet med
Riksdags-Ordningens föreskrifter och utföll med
20 Ja emot Nej; i följd hvaraf 18 punk¬
ten var bifallen.
Emot beslutet reserverade sig Herrar Egnell
och Halling.
Nittonde och Tjugonde punkterne, lades
till handlihgarne.
Tjugondeförsta punkten.
Herr Wcern: Jag torde få fästa Ståndets"
uppmärksamhet derpå, huru föga control vin¬
nes genom Herr Grefve Jnton Gjldenstolpes
förslag, att ett sammandrag endast må upprät¬
tas på den årliga tillverkningen och åtgången
af krut, utan att behållningen ifrån föregående
år deri upptages. Om redovisning lemnäs för
krutförråden, anser jag upplysningarne blifva af
mera fullständig beskaffenhet.
Herr Wedberg'. Jag anser mig icke vara
i tillfälle att besvara della, förr än lill afgö¬
rande förekommer, hvad §. r)3 af betänkandet,
N:o 22 innehåller.
Ståndet lät bero vid första momentet af
21 punkten, motsvarande första mom. af § 71
i utlåtandet, N:o 22, hvaruti tillslyrkes under¬
dånig anhållan af Rikets Ständer hos JKongh
•11
Den 8 J u 1 i i.
a85
Majit, att Nådig befallning till Kongl. Krigs-
collegium må aflålas om upprättande af sam¬
mandrag öfver Kronans krutförråd, för att rä¬
kenskapen biläggas.
Nu förekom särskildt sednare momentet,
innehållande, att revisorernes anmälan i fråga
om förlust å krutförsäljningen må lemnäs utan
åtgärd.
Herr Hessle'. Ståndet bar väl nu mera bi¬
fallit Stats-Utskottets utlåtande, N:o f)3, hvar¬
igenom Utskottet förklarat sig sakna skäl att
tillstyrka det krut-tillverkningen må genom en¬
skilde personers försorg fritt få verkställas; men
då återremiss af betänkandet, N:o 22, i vissa
delar egde rum, afsågs en skrifvelse Lill Kgl.
Maj:t, att framdeles ej contracler för Kronans
räkning måtte om krut-tillverkningen uppgöras,
vidsträcktare och annorlunda, än i den nion
nödvändigheten det fordrar för erhållande af
krut, och sålunda Kronans monopolium upp¬
höra eller minskas, i den nion enskilda till¬
verkningen uppstår utan beroende af Kronan;
på hvilket förhållande Ståndets uppmärksam¬
het torde böra fästas.
Häruti instämde Herr Wedberg.
Herr Santesson: Jag tror, att just denna
del är redan behandlad af Stats-UtskoLtet i ut¬
låtandet, N:o 93; och jag vet ej nu skäl, hvarfö¬
re krut-tillverkningen, i strid emot det förra
beslutet, skall anses böra lemnäs fri.
Herr Egnell'. Såsom jag fattade betänkan¬
det, N:o 93, har Stats-Utskottet sagt, att ej för
Den 8 J u I i i.
närvarande, så länge contracten forlforo, lunde
fri krul-lillverkning tillstyrkas; men jag fin¬
ner icke, alt delta hindrar Ständerne alt hos
Kongl. Maj:t begära, att denna tillverkning hä¬
danefter eller Iramdeles må blifva fri, och att
salpeters införsel må tillåtas.
Herr Halling: I afseende på införsel af
salpeter, torde jag få underrätta, att Bevillnings¬
utskottets afdelning uti tull-taxan tillstyrkt lii
införsel af salpeter. Frågan derom tillhör be¬
rörde taxa, och det är icke lämpligt, att delta
ämne särskildt behandlas.
Herr Talmannen tillfrågade Ståndet, om
det ville låta bero vid hvad Utskottet i detta
moment sig utlåtit; hvarpå svarades Ja och Nej.
Herr fVedberg ansåg, alt krut-till verknin¬
gen måtte vara fri, och anhöll att denna hans
tunke matte i protocollet antecknas.
Häruti instämde Herr Egnell.
Herr Sanlesson: Denna fråga är egentligen
afgjord genom betänkandet, N;o p3; och det är
märkvärdigt, alt sedan man behandlat saken
för den närvarande liden, man vill stadga nå¬
got annat för en ännu längre framtid. Detta
bör anses, såsom en ny motion, hvilken må
särskildt väckas.
Uppå Herr Talmannens förnyade propo¬
sition, lät Ståndet bero vid Slals-Ulskoltets ut¬
låtande i detta moment.
Tjugondean dra punkten.
Herr Halling: Man står i denna del på
samma punkt, som vid återremissen. Det lia-
Den 8 Julii.
287
de rlock varit en möjlighet för Utskottet alt
med ett eller annat ord besvara anmärkningen.
Ibland annat erinrades, att, om a Ilai ren ännu
vore öppen, det till äfventyrs skulle vara så
mycket vådligare, som handelshuset Jacob de
Ron & Söner numera afträdt sin egendom lill
borgenärers förnöjande. Af Stals-Utskottets sed¬
nare yttrande är det icke upplyst, huruvida,
efter 8 år, denna affaire är afslulad. Upplys¬
ningen skulle hafva bestämt mitt omdöme i frå¬
gan; men då den uteblifvit, återstår ej annat,
än att hos Kongl. Maj;t anhålla, att vederböran¬
de embetsverk må tillförbindas att till slut be¬
fordra nämnde angelägenhet.
Herr Wedberg instämde häruti.
Herr Santesson erinrade, att det uti Stats-
Utskoltets betänkande läses, att det är upplyst,
alt summan är betald.
Herr Ekerman: Gjulgodset är ej blott be-
taldt, ulan handelshuset Jacob de Ron & Söner
har ansett sig äfven hafva en fordran hos Sta¬
ten för öfverbetalning. Derom är icke liquid
gjord. Concours-massan har vändt sig till Krigs-
collegium, för att få förhållandet utredt, men
jag tror, att uppmärksamheten ej bör lästas blott
derpå, utan ock på den omständighet, att Krigs-
collegium sålde en vara, som bort liqvideras
inom 1826 års utgång, men ännu år i83a ic¬
ke blifvit uti Krigs-collegii räkenskaper debi¬
terad. Detta synes ådagalägga ett misstag i
bokföringssättet.
a38
Den 8 Ju lii.
Herr Santesson uppläste n3 af Bet. N:o
22, och ansåg densamma innehålla tillräcklig
upplysning i detta ämne.
Herr Halling: Jag anser Herr Ekerinans
upplysning bevisa, att en undersökning är nöd¬
vändig om orsaken, hvarföre denna transaction.
icke är afslutad. Hvad Herr Santesson åbero¬
pat, utreder icke, om liqviden är förbi, och det
kan hända, att, genom affairens oafslutande, i
anseende till den inträffade concoursen, förlust
för Kronan uppkommer.
Herr Santesson: Om Herr Ekermans upp¬
lysning är rigtig, har handelshuset Jacob de
Ron & Söner ett saldo till godo, och att Kro¬
nan har fått sin betalning, är frågan här. Vi
äro icke så lycklige att nu få granska 1833 års
böcker; men det måste vara nog, att embets-
verket förklarat officielt, alt liqvid skett; och
att öfverbetalning skett till Kronan, det måste
icke röra Rikets Ständer. Inom Stals-Utskottet
har det blifvit anmärkt, att summan ej var i
Krigs-collegii böcker debiterad; men derpå sva¬
rades, att så länge varan ej var utlemnad, kun¬
de den ej eller i räkenskaperne debiteras; och
jag har tillförene beklagat, att bokföringen i
Statens verk ej är sådan, den borde vara. Det
har blott skett uppskof med liqviden, efter Kgl.
Majrts tillstånd.
Herr Ekerman erinrade, att, enligt Stats-
Utskoltets eget medgifvande, har liqviden skett
redan år 183 r.
Discusssionen ansågs slutad, och uppå Herr
Den 8 Jtilii,
289
Talmannens proposition lät Ståndet bero vid uU
låtandet i denna punkt.
Herr Halling reserverade sig emot beslulet,
Tjugondetredje punkten.
Herr Halling: Utskottet synes icke hafva
uppfattat den härvid gjorda anmärkning och
ansett att vidare åtgärd icke borde vidtagas af
det besynnerliga skäl, att contractet ej funnits
underskrifva. Detta är ett af Utskottet begag-
nadt skäl, hvaremot jag ansett detta förfarande
innebära en så grave försummelse, att den bör
beifras. Summan är nu af mindre betyden-
bet, men den omständighet, att ett helt em-
hetsverk antager ett contract, som ej är bin¬
dande, bör icke aflöpa utan åtal, En anhållan
bör derföre ske hos Kongl. Maj;t, att åtal måt¬
te anställas emot den af Krigs-collegii perso¬
nal, som vållat en så grof förseelse.
Häruti förenade sig Herrar kVTern, Fors-*
berg, Justelius och Egnell.
Herr Holm ansåg jemväl åtal böra ske
emot den försumliga erabets-myndigheten, och
anmälan i sådant afseende böra äga rum uti
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde dessa propositioner:
1:0 Bifalles Stats-Utskottets yttrande i den-
, na punkt? hvarpå svarades Ja och Nej;
a:o Beslules underdånig skrifvelse till Kgl,
Maj:t, angående åtal i ersättningsväg, emot en-
trepreneuren Rydin, om hvilken i denna punkt
jiämnes? hvarpå svarades Nej;
Dorg. St. Pr. vid Riksd. i834■ lfj< *9
Den 8 Ju lii.
och 3:o Beslutes underdånig skrifvelse om
åtal för embetsfel emot den, som å Kronans
vägnar, uppgjort ifrågavarande contract? hvar¬
på svarades Ja och Nej, samt begärdes vo¬
tering.
En voteringsproposition uppsattes, justera¬
des och anslogs, så lydande:
”Den, sorn bifaller Stals-Utskottets yttran¬
de i a3 punkten af utlåtandet, N:o 170, rö¬
star Ja.
”Den det icke vill, röstar Nej.
”Vinner Nej, anses Ståndet hafva beslutit
att Rikets Ständer skola hos Kongl, Maj:t i un¬
derdånighet anhålla, alt laga åtal, såsom för
embetsfel, må anställas emot den som, å Kro¬
nans vägnar, afslutat det uti omförmälde punkt
nämnde contract, och hvilken dervid icke, så¬
som vederbort, vidtagit lagliga åtgärder tili be¬
varande af Kronans rätt.”
Omröstningen, anställd enligt Riksdags¬
ordningen föreskrifter, utföll med 18 Nej e-
mot 12 Ja; i följd hvaraf en sådan underdå¬
nig skrifvelse var beslutad, som ofvan nä innes.
Herr Santesson resserverade sig emot detta
beslut, som han ansåg kunna vålla 11,000 R:drs
kostnad, i stället för de 11 R:dr, som, genom
försummelse vid contraetet, för Kronan gått
förlorade.
Herrar Helsingius, Wijk, Hemberg, Win¬
berg, I. Winblad och Leffler, anmälde jem¬
väl deras reservationer.
Den 8 J u 1 i t.
391
Tjugondefjerde punkten.
Herr Hohn: Då 78 §. af betänkandet, N:o
22, förevar, instämde jag uti prosten Stenham¬
mars reservation, och vidhåller äfven nu min
då yttrade åsigt.
Herr fignell: Jag instämmer uti Herrar
Holms och Stenhammars reservationer och yr¬
kar en underdånig skrifvelse, med anhållan att
gamla passevolance-fondens öfverskott måtte öf-
verlemnas till nya passevoiance-cassan , särde¬
les som instructionen för Rikets Ständers revi¬
sorer tillåter dem att granska passevolancefon-
dens räkenskaper. Ny räkning är begynd år
182c), och annat förhållande är med de räken¬
skaper, der balancer förekomma.
Herr Santesson: Ingen skulle häldre än
jag önska en sådan öfverflyttning, enär behof
för medlens användning förefinnes, om man
kunde åtkomma ifrågasatte 298,000 R:dr; men
Utskottet har, såsom härför hinderligt, icke
kunnat undgå att inhämta det förhållande, som
är i betänkandet anfördt. Dermed förhåller det
sig sålunda, att den af Herr Egnell åberopade
öfverenskommelse emellan Kongl. Maj:t och Ri¬
kets Ständer i83o innefattar, att den nya pas-
sevolancefonden får granskas af Rikets Ständers
revisorer. Kongl. Maj:t har äfven ifrån och
* med år 1829 tillåtit granskning af utgifterne å
den gamla fonden; och detta har jemväl skett,
men Kongl. Maj:t har vägrat att öfverlemna
den gamla fonden till Rikets Ständers disposi¬
tion. På ett nytt försök i denna del skall föl-
292
Den 8 Julli.
ja ofelbart enahanda svar, för hvilket Rikets
Ständer icke böra sig utsätta.
Herr Leffler: Då sistlidne Riksdag fråga
var derom huruvida detta öfverskott tillhörde i
Staten, hade jag gärna önskat, att nämnde fond
fått anses, till lättnad vid utgörandet af de nya
passevolance-afgifterne, men Kongl. Maj:t sva¬
rade på Rikets Ständers härom gjorda fram¬
ställning, alt väl den nya passevolance-fonden,
men ej den gamla, tillhörde Rikets Ständers
granskning, enär något sådant förbehåll icke
var gjordt i det första conlractet; och då dylikt
svar lemnades år i832 på Rikets Ständers re¬
visorers i enahanda måtto gjorde framställning,
synes det vara ändamålslöst att å nyo förnya
denna begäran, ehuru jag anseLt behållningen
billigt vis böra komma rust- och rolhållarne
till godo. På de skäl jag nu anfördt, gillar jag
Utskottets yttrande i denna punkt.
Herr Hessle: Då fråga är om elt betyd¬
ligt belopp af penningar, uttaget hos folket,
då en stor behållning deraf exsisterar , vet jag
ej, hvartill den skulle användas, om ej något
bestämdt Statsbehof dermed må fyllas. Jag
tror det vara representationens ovilkorliga skyl¬
dighet att ej låta detta annorlunda ske. Om
ock det är afgjordt, att gamla passe volance-cas-
san ej får revideras af Rikets Ständer, följer K
icke deraf, att Rikets Ständer äro skiljde från
rättigheten att begära cassans behållning, an¬
vänd för Statens räkning; och om denna be¬
hållning, använd antingen i den nya cassan,
Den 8 Ju t ii.
eller på annat sätt, bereder lättnad för dem,
som bidragit till samma cassa, tror jag, att,
med åsidosättande af granskningsrätten, Rikets
Ständer böra framställa folkets önskan, att be¬
hållningen af den gamla fonden må användas
för Statens räkning, den må ingå, på sätt Kongl.
Majit pröfvar, till den nya passevolance-cassan
eller till annat Statens behof. En skrifvelse af
sådant innehåll finnér jag mig föranlåten yrka.
Häruti instämde Herrar Helsingius, Fro-
dell, Forsberg, Höök, Zander med flere.
Herr PVcern: Jag förstår icke, att någon
olägenhet uppstår för Regeringen genom den
gamla passevolance-cassans öfverflyttning, då jag
ej ser, att Regeringen bar att använda densam¬
ma till annat andamål, än som denna nya åsyftar.
Under sådan förutsättning och då revison af
denna sednare är medgifven, finnér jag ej an¬
ledning, hvarföre icke summan måtte få öfver-
flyttas. Vid detta förhållande kan jag ej från¬
gå, hvad uti reservationen uttryckes, att en
skrifvelse bör beslutas till Kongl. Majit, med
begäran, att medlen i dén gamla fonden ej må
från ryckas till främmande föremål, utan an¬
vändas till nedsättning i det behof, sorn fylles
genom det nya anslaget. Då Rikets Ständer
beslutat afgiften utan rust- och rotehållarnes hö¬
rande, måste Rikets Ständer nu kunna besluta
en sådan hemställan, som nyss nämndes, vida
mindre ingripande i rust- och rotehållarnes
rätt, än Ständernes förra beslut.
Häruti instämde Herr Hohn.
2g4
Den 8 Julii.
Herr Petre: Det är i det hela öfverflödigt
för mig att orda, då jag hört Herrar Hessles
och TVcerns yttranden. Dock är emellan dem
någon skiljaktighet. Herr TVcern har åsett ett
visst behof, hvaremot Hr Hessle ansett det böra
lemnäs till Regeringen att pröfva, till hvilket
Statsbehof de ifrågasatte medlen må använ¬
das. För min del förenar jag mig med Herr
TVcern deruti, att gamla passevolance-fondens
behållning hör öfverflyttas till den nya fonden,
hvarigenom ändamålet är gifvet. Hvad i den¬
na sak ej är det minst anmärkningsvärda, är,
att Hof-Cancelleren i sin skrifvelse misstydt Ri¬
kets Ständers ord och sålanda kommit till ett
resultat, hvartill han ej kunnat komma, om or¬
dalydelsen af Rikets Ständers beslut blifvit följd,
och fått göra sig gällande. På denna bekym¬
mersamma omständighet syftar prosten Sten¬
hammars reservation; men då sådant inträffar,
är det äfven af vigt, att Ständerne uttrycka de¬
ras opinion; och när det ej kan motsägas, att
en misstydning ägt rum, vore det orätt, om
icke uppmärksamheten blefve härpå fästad. Då
Herr Leffler jemväl medgifvit, att saken är af
vigt, och att den ej från början blifvit rätt be¬
handlad, hoppas jag, att Ståndet enhälligt för¬
enar sig i beslut om den af reservanterne fö-
reslagne underdåniga skrifvelse.
De fleste af Ståndets ledamöter instämde
häruti.
Herr Santesson: Det är visst, att, då Ri¬
kets Ständer ålade rust- och rotehållarne den
Den 8 J u I i i.
295
nya passevolancen, gjordes icke något förbehåll
oin den gamla fondens användande. Rikets
Ständer hafva särskildt begärt alt få disponera
denna sednare fond, men derå erhållit afslag;
och Rikets Ständer hafva åtnöjt sig med det
vilkor, att den nya fonden lämnades till deras
revision. Gamla passevolance-medlen äro ej alt
anse såsom Statsmedel, utan rust- och rotehål-
larne åtogo sig år 1812 att betala 8 R:dr per
rote i ett för allt, emot det att de sluppo att
förse det indeldte manskapet vid möten med
matsäck, o. s. v. Man säger alt rust- och rote-
hållarnes rätt är förnärmad, men man bör lik¬
väl tillika medgifva, att Kongl. Maj:ts rätt var
ostridig alt disponera medlen. Något anspråk
å behållningen kan icke äga rum, likasom er¬
sättning för möjlig brist icke kunnat af Kongl.
Maj:l fordras. Nu har Bonde-Slåndet ock låtit
härvid bero; och sedan detta föregått, hemstäl¬
ler jag, om det är skäl att ytterligare fästa sig
vid denna omständighet. Man hoppas ett an¬
nat resultat, men ej ledes man dertill genom
det passerade.
Herr PVcern: Det är af Hr Santesson yt-
tradt, att passevolance-medlen ej äro att anse så¬
som Statens medel. Denna åsigt delar jag, och
på sådan grund har jag ansett förre Rikets Stän¬
ders beslut vara våldsamt ingripande i rust-
och rotehållarnes rätt; men just genom nämn¬
de beslut hafva Ständerne förklarat, att de an¬
se passevolance-medlen såsom Statens, och der¬
före stå de gamla i diteet samband med de
Ben 8 Jul ii.
nya. "Enär ett sådant beslut år fatlaclt, vore
det en ringa upprättelse för rust- och rotelia!-
Jarnes skyldighet att tillskjuta medel, att veta,
det samma medel blefvo använde lill bestämdt
ändamål, äfvensom att de förut sammanskrefne
medlen ej användes till något annat och främ¬
mande, utan till minskning i behofvet. Då
detta ärende ådragit sig nationens uppmärk¬
samhet, fortfar jag i yrkandet, att en skrifvelse
må afgå. Det blir sedermera Regeringens sak,
.att taga hvad beslut den behagar. Det an¬
märkningsvärda står icke då för Ständernes räk¬
ning*
Herr PetreJ Herr Santesson har nämnt,
att passevolance-medlen icke äro Statens me¬
del. Då detta är ett postulat emot dem, som
klandra dispositionen af Statens medel, beder
jag att få uppiyst, huru de medel skola betrag-
tas, som ej äro Statens, dock allmänna medel,
ej bestämde för något visst ändamål, då de ej
användas till deras primitiva bestämmelse. Man
liar nyligen talat om Cancellie-Styrelsens hand-
cassas aflemnande till Riksgälds-contoiret. Då
påstods, att denna cassa ej utgjordes af Stats¬
medel» Jag frågar, om allmänna medel äro
andre än Statsmedel} och anslag för allmänna
behof, huru kan det påstås, att de ej äro Stats¬
medel» Om detta icke medgifves, är det äfven
visst, att de få disponeras efter godtycke. Det¬
ta vore eil farlig sats, och jag önskar i denna
del en tillfredsställande förklaring. Det är af
Herr Santesson uppgifvet, alt Bonde-Ståndet
Den 8 Julli,
fattat det beslut, att godkänna betänkandet i
denna punkt. Är detta skäl för oss att härå
fästa afseende i en så vigtig fråga. Oberäknadt
att i alla Stånd rust- och rotehållarnes rätt ej
bör underkännas derlöre, att en del af Bonde-
Ståndet varit af annan tanka, är principen för
vigtig, för att lemnäs å sido. Det år af vigt,
att opinionen uttryckes, och jag förblifver såle¬
des vid mitt förra yrkande.
Herr Hemberg'. Jag biträder hvad Herr
Santesson yttrat, att vid 1829 års Riksdag be¬
gärdes att gamla passevolance-cassan skulle af-
lemnas till den nya, som då etablerades. Re¬
geringens svar blef, att det gamla contractet
var slutadt på vinst och förlust. Lika litet,
som rust- och rotehållarne kunnat åläggas er¬
sätta brist, kunna de få disponera behållningen.
Jag är sjelf i frågan interesserad; men jag tror
det vara utan ändamål att besluta en skrifvel¬
se; det skulle blott vara att draga ut pä tiden;
och häldre bifaller jag betänkandet emot mitt
eget interesse.
Herr Santesson'. Ålit sedan år 1809 har den
öfvertygelse ägt ruin, alt alla medel, som utgå
ifrån medborgare, böra vara underkastade revi¬
sion af Rikets Ständer. Denna öfvertygelse har
jag ock hyst; men enär Rikets Ständers fram¬
ställning, i det afseende, hvarom fråga nu är,
icke vunnit bifall, anser jag Rikets Ständer ej
böra fäkta om en rättighet, som de ej åtkom¬
ma. Om man vill anföra till Regeringens för¬
svar, hvarföre redovisningen icke lemnäs, synes
Den 8 J u 1 i i.
det äfven lätt förklaradt. År 180 ingicks på
vinst oell förlust contract ined rust- och rote¬
hållare, och Ständerne gjorde det förbehåll, att
ej särskilde utgifter för ändamålet skulle utgå.
Just detta var grunden^ lill Regeringens svar;
ty, likasom, deräst brist uppstått, Kronan ej
blifvit derföre ersatt, angår ej eller öfverskottet
någon annan. Då sådan skriftväxling förelu-
pit, och då sisla Rikets Ständer ingingo con¬
tract, med vilkor, att blott få revidera, hvad
hädanefter tillskjutes; anser jag ny anhållan om
större utsträckning icke leda till något resultat.
Om öfverskott finnes, vore det snarare rust-och
rotehållare, sorn skulle äga anledning att väcka
anspråk; men de, hvilka saken närmast rörer,
hafva ej gjort det.
Herr Egnell: Passevolance-afgiften grundas
på ett contract emellan rust- och rotehållare å
en», och Kronan å andra sidan. Om brist up-
slått, hade Kronan fått ersätta den. Kronan
och Staten är detsamma. Kronans och Statens
medel äro följaktligen enahanda. Öfverskottet
måste, utur sådan synpunkt, vara att anse så¬
som Statens medel, och då måste äfven Rikets
Ständers rätt att disponera dem, vara ostridig.
Herr Petre: Jag beklagar, att vi för ögon¬
blicket sakna i våra leder en bundsförvandt,
Herr Hemberg, som deltagit med oss i öfver-
läggningen inom Stals-Utskottet, och stridt för
den mening, för hvilken jag nu talat. Hr San¬
tesson har yltrat, alt intet resultat skall upp¬
stå af det beslut, jag yrkat. Jag lämnar
Den 8 Julii.
a99
hans yttrande i sitt värde, men tror, att om
åtgärden ej leder lill annat, skall snart nog, om
sakerna skådas i en klarare dag, än hittills,
den påföljd uppstå, att det ej inträffar såsom
hittills, att medel dragas ifrån deras rätta än¬
damål, då dispositionen ej godkännes af Rikets
Ständer, nationen eller det oförvillade omdö¬
met.
Herr Hessle: Jag är af Herr Egnell före¬
kommen, och hade ämnat begagna Herr San-
tessons skäl, att öfverenskommelse!! om passe-
volance-afgiften är ett contract på vinst och
förlust. Om brist uppstått, lärer den ej blif¬
vit ersatt af ledamöterne i Konungens Conseil,
utan förlusten hade blifvit Statens. Om alla full¬
gjort sin skyldighet, rust- och rotehållare de¬
ras, och Staten sin, är det dock Staten, som fått
stå risque, och då måste äfven behållningen,
som uppkommit, vara Statens. Att passevo-
lance-medlen utan undantag äro Statens, är in¬
gen tvifvel underkastadt, då sista Riksdags Stän¬
der förklarade dem vara sådana. I annan form
hafva ej Rikets Ständer kunnat ingå beslut der¬
om af den art, som då skedde. Jag yrkar så¬
ledes, att en underdånig skrifvelse, på sätt of¬
van förmäles, måtte afgå.
Herr Langenberg'. Genom votering afgjor-
des det inom Stats-Utskottet, att meranämnde
begäran ej skulle vidare fortsättas, och jag till¬
styrker nu bifall af Utskottets yttrande.
Hr Hemberg, som, sedan Hr Petre sist talade,
uppträdt till sin bänk anförde: I anledning af
3 oo
Deli S Juli i.
Herr Petres sista yttrande, tillstår jag, alt jag
både vid den förra och närvarande Riksdagen
ansett det vara billigt, att rust- och ro tebål lar»
lie {ingo någon lättnad, genom öfverskoltet på
den gamla passevolance-fonden ; men jag önskar
nu hufvudsakligen, att tidsutdrägt med Riksda¬
gen måtte undvikas, och jag tillstyrker, att det
måtte förblifva vid Utskottets yttrande, då jag
ej ser, att Rikets Ständer kunna vinna fram¬
gång på det sätt, flere talare här föreslagit.
Discussionen ansågs slutad och beslöts un¬
derdånig skrifvelse, med anhållan, att gamla
passevolance-cassans behållning, må till den nya
passevolance-cassan öfverlemnas.
Herr Hessle reserverade sig emot öfverfö-
ringen af gamla fondens behållning till den
nya; äfvensom emot beslutet anmäldes reserva¬
tioner af Herrar Helsingius, Santesson, Leffler,
och Modin, den förstnämnde under instäm¬
mande med Herr Hessle.
Tjugondefemte punkten.
Herr Egnell: Ståndet återremitterade jg
af betänkandet N:o 22, på grund af mitt,yr¬
kande, att om, såsom anledning var att förmo¬
da, flera utgifter, af enahanda beskaffenhet, med
dem Utskottet i nämnde §. anfort, af passevo-
lancemedlen blifvit bestridde, borde ett sådant
förhållande föranleda till någon åtgärd, i stäl¬
let för att, på sätt Utskottet tillstyrkt, reviso-
rernes anmärkningar måtte förfalla. Häröfver
liar Utskottet i förevarande 25tte( punkt ej yttrat
sig annorlunda, än att Utskottet tror sig i berörde