Den 21 April*
Herr Bååth: Jag instämmer med Herr
Bessie uti hans åsigt om nödvändigheten att
känna ordalagen och tiden för inlösen af ifrå¬
gasatte partial-obligationer. För öfrigt, anser jag
detta ämne innebära ett rättsförhållande, som
hör i domstolsväg förekomma; ty icke tillhör
det Rikets Ständer att pröfva begäran om in-:
teckningens upphäfvande; och jag hade således
trott att Riksgälds-Contoirets Fullmägtige, rätte¬
ligen bordt hänvisa Herr Friherre Ridderstolpe
till vederbörlig domstol, att der utföra sin rätt.
Herr Langenberg begärde förevarande ut¬
låtande ytterligare å bordet.
Herr Helledaij; För mig synes det lik¬
giltigt, hvilken återbetalningslid desse partial-
obligationer må innehålla. Om den ock vore
bestämd till 20 å 4° år, måste i allt fall 1734
års lag, såsom i detta hänseende gällande år
17gg, då obligationerne utgåfvos, tillämpas och
således de bort, för att vara betalnings-gillda,
inom 20 år anmälas. Jag finner således icke
skäl att biträda Herrar Hessles och Hooks me¬
ningar.
Herr Rubin: Jag delar fullkomligen Herr
Bååths tanka och tror, att denna fråga angår
ett rättsförhållande, som bör vid domstol före¬
komma, men hvilket det icke tillhör Rikets
Ständer att pröfva.
Herr Holm: örn t. e. partial-obligationer¬
na innehålla betalningstid till 1840 års slut,
tror jag, att hvarken den uti 1734 års lag be¬
stämda prtescription af 20 år eller den uti
302
Den 2i April.
i8oo års Kongl. Förordning lill ro år inskränk¬
ta tid kunna tillämpas; ty aftaiet har brutit
lagen. Jag anser således Mert'.Hassle hafva rai-
sonerat riktigt, äfvensom jag instämmer med
Herr Bååth deruti, att detta är en rätts-fråga,
söm tillhörer domstols handläggning. På giund
häraf, yrkar jag återremiss*
Hr Santesson: Jag åter anser detta icke vara
en ratts-fråga, ulan endast omfatta ett aftal e-
mellan handelshuset I. C. Miiller & Conip., å
ena, och Riksgälds-Contoiret eller Stalén, å an¬
dra sidan. Rikets Ständer hafva bifallit, att
handelshuset finge lyfta meranämnde partial¬
obligationers belopp emot ställd säkerhet, hvil¬
ken skulle fortfara, intill dess Riksgälds-Conto-
irets ansvarighet upphörde. Riksgälds-Contoi-
rets Fullmägtige och Stats-Utskottet hafva an¬
sett denna ansvarighet vara förbi, och då den
contrahent, som innehafver säkerheten, sålunda
funnit, att den icke mera är af nöden, måste
säkérhets-handlingen, hypotheket, kunna utan
rättegång återlemnas. Hvadj anmärkningen om
partial-obligationernas förfallotid beträffar, er¬
känner jag, att denna anmärkning ej saknar an¬
ledning. Jag är ej ledamot af Stats-Utskottets
Riksgälds-åfdelning, som beredt saken, och jag
kan således ej nu lemna upplysning derom;
men enär flere dylika liquidfrägor hufvudsak¬
ligen behandlades år 1812 och beslut då fattats
om partial-obligationers inlösen, slutar jag der¬
till,* att sådant skett på det sätt, att innehaf-
Varne blifvit underrättade, och att obligatio-
Den 2i April.
3o3
Hernas förfallotid ej varit 'annorlunda, än alt
de dä Lord t inlösas. Mig synes ingen fara vid
att bifalla betänkandet; men då Herr Langen¬
berg tror sig kulina införskaffa den önskade
upplysningen till annat plenum och derföre be¬
gärt ärendets förnyade bordläggning, har ej el¬
ler jag deremot att påminna.
Herr Cederborg; Jag delar Herr Hessles
åsigt, meil kan icke förena mig med Herrar
Bååth och Rubin deruti, att detta ärende är
en rättsfråga. Rikets Ständer äro här att anse,
såsom fordringsägare, och således berättigade
att återlemna en säkerhet, hvaraf de icke finna
sig vidare vara i behof.
Herr Bååth: Jag torde få erinra, att här
icke är fråga om återbetalning af någon skuld,
utan om upphörande af en säkerhet, af hvilken
Rikels Ständer eller Riksgälds-Contoiret funnit
sig vara i behof vid meranämnde partial-obli¬
gationers liqviderande. Denna säkerhet är af
domstol meddelad. Stats-Utskottet har tillstyrkt,
det måtte all verkan af den uti huset N;o i
här i staden inom qvarteret Eolus intecknade
förbindelse, till säkerhet för den liqvid, som
Commerce-rådet Miiller i lifstiden för oftabe-
rörde sju partial-obligationer i Riksgälds-Con¬
toiret erhållit, förklaras numera hafva upphört.
Detta är hufvudsaken; men berörde intecknings-
säkerhets upphäfvande måste ostridigt endast
tillhöra vederbörlig domstol, ty eljest inträffar,
att Rikets Ständer förklara inteckningen upphö¬
ra och att icke desto mindre rättens protocoll
utvisa det motsatta förhållande, att den qvarstår.
3o4
Den 21 April.
Herr Hemberg: Med lån på utrikes ort är
förhållandet helt annat, än här. När det är
gjordt, lemnäs eller deponeras låntagarens ge¬
neral-obligation till domstolen i den ort, der
länet erhållcs; deremot utfärdas partial-obliga¬
tioner, till antal och valeurer, i mon efter de
särskilde långifvarnes andel i lånet; och af
domstolen meddelas en förbindelse att icke
utlemna general-obligationerna, förr än alla par¬
tial-obligationerna der företes, såsom inlösta.
Sådant är förhållandet med alla utrikes lån, och
jag tviflar derföre, att vår lag kail tvinga Bra-
bantskaj domstolen att återlemna general-obli¬
gationer, förr än alla partial-obligationerne blif¬
vit dit inlemnade.
Herr Biörck: Frågan synes egentligen an-
gå dödande af en intekning; och jag tror, att,,
om Herr Friherre Padderstolpe, såsom innehaf¬
vare af Conimerce-rådet Mullers rätt, vändt
sig till den domstol, sorn meddelat inteknin-
gen, och om han der upplyst förhållandet, samt
styrkt obligationernas beskaffenhet, i afseende
på betalningstiden, vore domstolen ej satt utur
tillfälle att bedömma detta ärende, såsom en
rättsfråga. Rikets Ständer äro således bär snä¬
llare att betrakta, såsom den ena parten, än
såsom domare. På dessa skäl yrkar jag åter-
remiss.
Herr Santesson: Om frågan skulle blifva
ämne för rättegång, föreställer jag mig, att Com-
merce-rådet Mullers arfvingar eller testamenta-
rier skulle instämma Riksgälds-Contoiret, med
Den 21 April,
3o5
pästående att återfå intekningshandlingen. Då
Riksgälds-Contoiret anser sig ej mera vara i
behof af hypotheket, kan ja ofelbart handlin¬
gens återlemnande ske utom domstol. Frågan
rörer icke annat, än återställande äf en pant,
sedan äfventyret för Riksgulds-Contoiret att an¬
dra gången betala de förkomne partial-obliga¬
tionernas belopp, ansetts hafva upphört.
Herr Langenberg afstod ifrån den begär¬
da bordläggningen, men hade ingenting att på¬
minna emot återremiss.
Herr Ekstrand: I strid emot hvad de fles¬
te talare yttrat, är mitt omdöme, att liufvud-
frågan här rörer återlemnande af den säkerhets*
handling, Riksgälds-Contoiret innehafver för det,
vid liqviden af de förkomne partial-obligatio-
nerne, förutsatta äfventyr dervid. Denna frå¬
ga behöfver ej alt öfverlennäs till domstol,
hvilken det endast tillkommer att pröfva frågan
om inteckningens dödande. I händelse återfå¬
endet af inteknings-handlingen beviljas Corn*
merce-rådet Mullers rätts innehafvare, beror
det på dem, efler handlingens emottagande, att
för intekningens dödande sig hos domstolen
anmäla* Jag tillstyrker alltså bifall af utlå¬
tandet.
Discussiolien ansågs slutad och utlåtandet
N:o 38, framställdes af Herr Talmannen intill
bifall, och 2:0 till återremiss, på hvilka frågor
Ja och Nej svarades; och begärdes votering.
En vöterings-proposilion uppsattes, juste¬
rades och anslogs, så lydande: ”Den, som bi*
Borg. St, Pr, vid Riksd. 1834- II• 20
3oö
Den 2i April.
faller Slats-U.skoltets utlåtande, N;o 38, rös¬
tar Ja.
Den det icke vill, röstar Nej.
Vinner Nej, kommer utlåtandet att åter¬
remitteras.”
Voteringen anställdes i enlighet med Riks-
dags-Ordningens föreskrifter och utföll med 3a
Nej emot 16 Ja; i följd hvaraf omförmäldte
utlåtande var återremitterade
5:o N:o 3g, i anledning af Herr Bernhard
Rosenblads hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
gjorda motion, angående Riksgälds-Contoirets
räkenskapers granskning i Kammar-Rätten i-
från ock med för år i835.
Bifölls.
6:o N:o 4°> 1 anledning af Herr C. F.
Hammarhjelms motion om anslag i tio år åt
Skottske agronomen Steffens.
Bifölls.
7:0 N:o 41, i fråga om förhöjning i a flön in¬
gen för storskiftes- och afvittrings-landtmätare.
Bifölls.
8:0 N:o 42, i frågan om Kongl. Förste Lif-
medici af Pontius bibehållande vid ettpensions-
anslag.
Bifölls.
q:o N:o 43, i fråga om anslag af allmän¬
na medel till bevarandet af kyrkoruiner vid
”Wisby.
Bifölls.
10:0 N;o 44, i frågan om Warbergs fäst—
nings-byggnaders användande till correctionshus.
Bifölls.
n:o N:o 45, i frågan om Legardt anslag
till uppförande af Curhus- och lazaretts-bygg-
nad i Skellefteå, m. m.
Bifölls.
12:0 N:o 4ö, i frågan om uppförandet af
magazinshus vid Mörbylånga, Köping och i
Strömstad»
Bifölls.
i3:o N:o 47, i anledning af väckt motion
öm anslag för underhållet af Långebro vid
Christianstad.
Bifölls.
i/j.-o N.‘o 48, i fråga om rättighet för fång¬
gevaldiger att, under fångtransport, begagna
särskild ridhäst.
Bifölls.
i5:o N;o 4.9» i anledning af väckt motion
öm anslag af Stats-medlen till en brobyggnad
öfver sundet emellan Sigtuna och Steninge landet.
Bifölls.
16:0 N.*o 5o, i anledning af väckt fråga om
årligt anslag åt Loka helsobrunn.
' Bifölls.
17:0 N:o 5i, i anledning af Väckt fråga
öm anslag lill inköp af vissa exemplar utaf
den nya upplagart af Tunelds geographie.
Bifölls»
18:0 N:o 5a, i frågart oni Medelpads in¬
nebyggares befrielse ifrån Underhållet af läns-
häcktet.
Bifölls.
oell 19:0 N;o 53> i artledning af Kongl*
3oS
Den 21 April.
Maj:ts Nådiga proposition om Civil-Statens pen-
sions-cassas anspråk på nådårs-besparing af pen¬
sioner å allmänna Indragnings-Staten.
Bifölls.
§• 5.
Discussionen, i anledning af Stats-Utskot- ■
tets utlåtande, N:o 35, hvarom uti nästföregå¬
ende §. förmäles, afbröts, vid Herr Bååihi ytt¬
rande, en korrt stund, derigenom, att Herr Hof-
Cancelleren, Commendeuren af Kongl. Maj:ts
Nordstjerne Orden, Friherre David von Schul-
zenheinij tfter anmälan, företrädde, samt af-
lemnade.
x:o Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till
Rikets Ständer af den 12 dennes, angående f.
d. allmänna magazins-fonden samt betalnings-
vilkoren för erhållne spanmåls-underslöd.
och 2:0 Kongl. Majus den 19 dennes med¬
delade Nådiga svar uppå Rikets Ständers under¬
dåniga skrifvelse, angående Riksdagens förlän¬
gande.
Herr Hof-Canselleren, Friherre von Schul¬
zenheim blef i vanlig ordning utbeledsagad.
§• 6.
Föredrogos ånyo följande Lag-Utskottets
betänkanden.
1:0 N:o r4, öfver gjordt förslag, att, när
frånskiljda makar vilja ånyo träda i ägtenskap
med hvarandra, laga lysning måtte föregå.
Bifölls.
2:0 N:o i5, öfver motion om ändring i 3
Cap, Sjöskade-Balken Sjölagen.
Den 21 April, 3og
Motionairen, Herr Olbers anförde,: ”Då jag
i motionsväg hemställde, att bärgarelön för gods
och fartyg, som bärgas i öppna hafvet och är
af folk öfvergifvet, måtte fastställas till hälften
af värdet och för det som bärgas å kusten, till
en tredjedel, hade jag förnämsta afseendet på,
att genom en fastställd princip, till ledning för
domarens beslut den stora olikhet måtte före-
kommas, hvilken äger rum vid domslut öfver
sådane ämnen af särskilde domare vid olika
domstolar. Jag tror att lagstiftningens ända¬
mål bäst uppfylles, om, så vidt möjligt är,
samma fall bedömmas efter bestämda lika grund¬
satser och minsta tillfälle må ega rum för do¬
maren, alt, efter aldeles godtyckligt bepröfvan-
de afgöra rättsfrågor. Följden af en sådan god¬
tycklighet måste, i närvarande fall blifva oupp¬
hörliga tvister, ty då af den ena domaren blif¬
vit för fynd af manlöst och öfvergifvet fartyg
i öppna sjön, hvilka händelser ofta inträffa,
tilldömdt en ersättning af till exempel 4ooR:dr få
de, som funnit ett annat fartyg af lika värde
och under aldeles lika omständigheter, af be¬
svär, kostnad och fara för fartygets förande i
land, sig tilldömdt af en annan domare, en dub¬
bel ersättning.”
”Höglofl. Lag-Utskottet har likväl icke af-
sett detta, då Utskottet föreslagit att domaren
bör bestämma vedergällningen i förhållande till
godsets värde och den möda och omtanka den
bärgande användt. Sådane omständigheter bö¬
ra visserligen jemväl komma under betragtan-
3io
Den 3i April.
de, men de äro det redan då fartygets värde
blir måttstock fpr vedergällningen; och den o*
betydliga skillnaden sorn kan ligga i den stör¬
re och mindre moda, sora måst användas för
fartygets bärgande, bör komma mindre un¬
der afseende då, med fartygets och godsets
halfva värde i alla fall en sådan möda bör va-i
ra rikligen ersatt.’’
”1 afseende på mitt förslag, att gode män
borde bestämma vedergällningen för det fartyg
eller det gods, som bärgas efter på kusten tis
mad strandning, får jag förklara, att meningen
icke, såsom det Högloll. Utskottet antagit, va¬
rit att gode mäns bestämmande af vedergäll-
ningsbeloppet, skulle »komma att anses såsom
både första och sista instancen, utan att en så¬
dan pröfning allenast skulle vara en ledning för
domstolens beslut, hvarföre jag äfven föreslå-;
git det andra alternativet, alt vedergällningen
må bero på beting med fartygsägarens ombud,
i hvilket fall ägaren icke bör äga anledning
tili klagan.’’
”På desse skäl och för att förekomma de
mångå rättegångar, sorn föranledas deraf, att
parter, under ett obegränsadt hopp, om en för
sig gynnande utgång af väckta härgnings-ersätt-
nings-anspråk i följd af domstolars olika be-
dömmande, bärga och fullfölja för högt stegra¬
de anspråk, föranledes jag ödmjukast yrka åter-
remiss, på det ett nytt utlåtande måtte med¬
delas till grund för en författning, hvarigenom
framtida tvister om bärgarelön måtte kunna
\
Den 21 April.
afdömmas efter en bestämd lag, på en gång le¬
dande till uppmuntran för bärgningar, oell till
förekommande af oskäliga anspråk på veder¬
gällning derför»”
Herr Bååth: Jag anser mig böra i korthet
upptaga och besvara Herr Olbers's anmärknin¬
gar vid betänkandet. Herr Olbers tror sig fin¬
na af betänkandet den följd, alt ersättning för
bärgande af gods och skepp skall blifva god¬
tyckligt och skiljagtigt bedömd af olika doma¬
re. I denna fråga, så väl som i mångå andra
af likartad egenskap, måste skiljagtiga begrepp
äga rum; men ifrån Utskottets betäukande tror
jag ej kunna härledas grund för godtycklig be¬
handling, då saken till domstol öfverlemnas.
Utskottet har föreslagit, att Rikets Ständer må
bos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om
utfärdande af en författning, hvarigenom, med
ändring af sista mom. i 3 Cap. Sjöskade-Balken
Sjölagen, stadgas, att, då tvist uppstår om bär-
gare-lön för gods, hvars värde öfverstiger 240
daler, domaren bör taga i betragtande ej min¬
dre godsets värde, än den möda och omtanka,
sorn den bärgande användt, samt den fara der¬
med varit förbunden, och, i mou af allt detta,
vedergällningen bestämma. Någon annan grund
har Utskottet ansett ej kunna göras gällande för
ersättning, och tillräcklig ledning synes här va¬
ra gifven för domarens omdötne. Herr Olbers
här ansett ledningen böra hämtas ifrån gode
mäns pröfning; men då en sak af tvistig be¬
skaffenhet öfverlemnas till gode män, eller, så¬
3l2
Den ai April.
som de vanligen kallas, compromissarier, är
följden den, att emot deras beslut ingen appell
äger ruin, En sådan åtgärd har Utskottet funt
nit betänklig att öfverlemna till enskilde perso-*
ner, ibland hvilka det är svårt att finna män
med insigter, erforderliga för bedöm mande af
godsets värde; och om de icke varit tillstädes vid
bärgningstilifallet, måste deras omdöme grundas
belt och hållet på måfå. Detta liar Utskottet
velat förekomma genom den grund, Utskottet
föreslagit för domarens pröfning. Den ledning,
som domaren skulle få af gode män, kan han
erhålla af andra personer, som måhända varit
vid tillfället närvarande. Omdömet bör hvila
på kännedom om mödan och faran vid bärg¬
ningen, och då gode männen ej varit dervid
tillstädes, säger det sig sjelft, att den, som vill
åtnjuta ersättningen, är pligtig att anskaffa alla
de upplysningar, som må vara behöfliga. Uti
några specialiteter för öfrigt har Utskottet efter
hvad Ståndet torde finna, icke kunnat ingå;
och genom detta anförande bar jag skäl att be-*
svara Herr Olbers anmärkningar emot betän-*
kandet.
Herr Olbers: Hvad Herr Bååth anfört, fin-*
ner jag icke inverka på min motion. Jag har
hufvudsakligen fästat mig vid behofvet af viss
bestämmelse till norm vid tillämpningen. Det¬
ta vinnes icke genom mera obestämda gränsor,
utan det är ofelbart bättre och till enbet le¬
dande, om bestämd och tydlig norm finnes i
lagen.
1
Den 21 April.
3i3
Herr Hohn: Jag instämmer med Hr Bååth
oell tror mig böra fästa Herr Otbers uppmärk¬
samhet derpå, alt så beskaffadt stadgande, som
lian föreslagit eller alt ersättningen skall ut¬
göra |:del af godsets värde, om det bärgas in¬
vid land och 1, om bärgningen sker i öppna
sjön, kan någon gång innefatta orättvisa, ty bärg¬
ningen vid det förra tillfället kan stundom va¬
ra förenad med större möda och fara, än vid
det sednare. Gods bärgadt t. ex. då fartyg stött
eller stöter emot klippan. Den ena dagen stor¬
mar det och fartyget flyter i marvatten. Den
andra dagen är vädret lugnt och fartyget be-
finnes flytande å vattnet. Nu frågas, hvilken¬
dera är stone möda, antingen att draga farty¬
get endast i land, eller att rädda det ifrån klip¬
por och bränningar? Det förra är ofelbart lät¬
tare, det sednare svårare. Jag tror således Hr
Olberss förslag ej vara grundadt, men deremot
Lag-Utskottets åsigt, att det bör få bero af do¬
maren att pröfva ersättningen eller bärgarelö-
nen efter omständigheterne vara den rälts-en-
liga. Jag tillstyrker alltså bifall af betänkandet.
Herr Bååth: Såsom tillägg till hvad jag
förut anfört, öfverlemnar jag lill Ståndet att
bedömma, huruvida, det är möjligt, alt i er-
sättnings-frågor utstaka vissa grundbestämmel¬
ser för särskilda fall. Nuancerne äro så mån¬
ga, att det blefve för den lagstiftande mag-
ten en absolut omöjlighet att upptaga dem alla.
Om det vore möjligt, skulle det dock finnas o-
lämpligt, emedan detta endast skulle bereda olä¬
3i4
Den 2i April,
genhet och villervalla för domare. Generela
grunder tillhörer det lagstiftaren alt bestämma,
Tillämpningen hlifver ej svår för de domare,
som göra sig möda, att med uppmärksamhet
jemnföra lagen med de i förekommande fall
ingående omständigheter.
Herr Olbers: Då jag föreslagit större belö¬
ning för bärgning af gods, när fartyg träffas i
öppna sjön, bär jag dermed haft för afsigt, att
vid dylikt tillfälle undanrödja frestelsen, alt
brottsligt tillägna sig det gods, som der finnes,
enär vid sådant fall all controle saknas.
Discussionen ansågs slutad och betänkan¬
det, N;o 15, bifölls.
3:o N:o 16, i anledning af Riksdags-Full-
mägtigen Anders Nilssons från Malmöhus län
motion om ändring i de nu gällande straffbe-r
stämmelser för missgerningsmäns släppande.
Bifölls.
4:o N:o 17, öfver väckt motion om förlän¬
gande af tiden, inom hvilken part, sorn vill sö¬
ka ändring i Rof-Rätls dom eller utslag, bör
sådant hos Hof-Rätten tillkännagifva.
Herr Halling: Ibland de skäl, som Utskot¬
tet anfört, för att komma till det resultat, hvar¬
uti Utskottet stadnat, finner jag äfven det, att
rättegångs-sättet vid Öfver-rätt är byggdt på
den grund, att parten är skyldig, att sjelf el¬
ler genom ombud vara tillstädes, för att beva¬
ka sin rätt. Detta skäl undanrödjes derigenom,
att partens skyldighet i detta afseende är ena¬
handa vid hvilken domstol som häldst. Ett an^
I
Den 2i April. 3i5
jiat skäl, som begagnats, är det, att lagstiftaren
icke bör förbise angelägenheten, att skyndsamt
bereda laga kraft åt den dom, hvaruti ingen¬
dera parten finnér sig hafva orsak, att söka än¬
dring. Hvar och en, som har erfarenhet om
rättegångars behandling hos Öfver-rätt, frågar
jag, om skyndsamhet vid ärenders afgörande
der så iagttages, att skillnad af några dagar för
erläggande af revisions-skilling, hvilket stundom
kan gälla timligt väl, skulle behöfva att så no¬
ga beräknas. Vidare har Utskottet åberopat det
skäl, att, om ifrågavarande förändring skulle
tillyägabringas, föranleder den förändring af fle¬
re andra lagstadganden. Delta skäl kan be¬
gagnas lika väl vid hvarje nytt lagförslags pröf¬
ning, men det är ej af vigt; ty om det ena
lagrummets förändring finnes vara af behofvet
påkalladt, måste ock de deraf följande föröndrin-
garne i andra lagstadganden, vidtagas. I liuf-
vudsaken har jag, under min erfarenhet, vun¬
nit full visshet, att, cm något lagens ruqa be-
liqfver att förändras, är det 3o Cap. i §. Rät-
tegångs-Balken. Lagen tillåter en part att ifrån
häradsrätt, lagmansrätt och rådstufvurätt väd¬
ja inom 8;de dagen, den inräknad, då domen
fallit. Är frågan om rådstufvurälts dom så är
parten vanligen boende i staden, der rådstugu¬
rätten är eller inom rymden af en mil der¬
ifrån, om han hor på stället, Hvad Hofrätl å-
ter angår, hafva parter, ehuru de stundom ho
på många mils afstånd ifrån den stad, der Hof¬
rätten sitter, ej mera, än sju dagar, den dag
3i6 Den ai April.
oräknad, då dom föll, att anmäla missnöje och
nedsätta revisions-skiiling. För min del erkän¬
ner jag, alt jag önskat, att motionaireu vunnit
något afseende på sitt tillstyrkande om förän¬
dring af nämnde stadgande i 3o Gap. i §, Räf-
tegångs-Balken. Såsom hörande till allmogen,
har han varit bäst i tillfälle att inhämta, att
denna dass oftast är i behof af sådan förän¬
dring. En ståndsperson, som har mål anhän-
gigt i Hof- och Öfverrätt, bor antingen uti stad
eller på annat ställe, der ordentlig postgång och
bref-afhämtning äro arrangerade; men det är ej
så med allmogen, som ej har reglerad post¬
gång. Man påstår, att en part bör vara be¬
redd att aflemna och i tid till ombudet insän¬
da revisions-skiiling. Derå svarar jag: hvem
vet, huruvida icke, om detta försigtighetsmått
iagttages, flere års ränta å revisionsskillings-be-
loppet skall för parten gå förlorad? Och det
frågas: är det så magtpåliggande, om, sedan
jag berott af domstolars godtycke och hunnit
nära förbi Öfver-rält, en eller annan månad
eller år erfordras, för att få utslag i mitt mål?
Jag finner part ej böra , vid detta förhållande,
betagas rättighet att erhålla åtminstone ett lämp¬
ligt rådrum af i4 dagar eller 3 veckor, för att
kunna, efter erhållen underrättelse, när Öfver-
rätts dom utgifves, foga anstalt om revisions-
skillings insändande till ombudet vid Öfver-
rälten. För min del tillstyrker jag, att tids¬
bestämmelsen uti 3o Gap. i §. Rättegångs-Bal-
ken af 7 dagar må utsträckas åtminstone till
A
►
Ben 21 April.
i4 dagar efter domens utgifvande, och för till-
Vägabringandet af denna förändring, anhåller
jag, alt betänkandet måtte återremitteras.
Med Herr Halling förenade sig Herrar E-
kermarij Maechel och Bruse.
Herr Olbers: ”Erfarenheten visar, hurule¬
des rättegångar ofta flere år hvila oafgjorde i
Kongl. Hof-Rätterne, och då under denna tid
parterne sjelfva kunna aflida och omtvistade
rättegångs-anspråket öfverflyltas på närmare el¬
ler fjärmare arfvingar, hvilka understundom af
okunnighet om tvisteämnet omfatta det med
mindre deltagande, samt då dessutom, under
denna tid, den person som först åtog sig att
bevaka rättegången uli Kongl. Hof-Rätten kan
aflida' och bevakandet blifva öfverlåtet på an¬
nan person, för hvilken utgången af saken äger
likgiltighet, kan den händelse lätt inträffa, att
fatalierne blifva försutne, genom underlåten be¬
vakning af både hufvudman och ombud, hvar¬
till den förre kan ega ursägt, om han icke för¬
ut af ombudet blir prevenerad om vid hvad
tid domen kommer alt utgifvas, och enär den
korta tid, inom hvilken anmälan bör göras, om
sakens fullföljande hos Konungen, icke tillåter
någon skriftväxling å den ofta aflägsna ort, der
de för ombudet okända sakägarne kunna haf¬
va sitt hemvist. Alla dessa olägenheter kun¬
na åtminstone till en-del undanrödjas om, som
Riksdags-fullmägligen Samuel Jönsson föresla¬
git, någon längre tid och lämpeligare rådrum,
må lämnas parten, för att anmäla sig till revi¬
3i8
Den ai A pri t.
sions sökande oell anskaffa revisions-skillingen*
hvilket ofta på så kort tid, som lagen uti 3o
Cap. i §. Råttegångs-Balken föreskrifver hlir
en omöjlighet, häldst man icke kan förutsätta*
att en för den fattige så betydlig summa, som
revisions skillingen, kan i dess hand ligga för¬
varade, under mångårigt väntande på rättegån¬
gens afgörande, eller genast anskaffas; och e-
medan jag icke kan inse hvad olägenhet möjli¬
gen kail uppstå af den föreslagne ändringett*
då någon rubbning derföre icke bör ske, uti
den i allmänna lagen föreskrifile tid, då målet
hör fullföljas hos Kongl. Maj:t, enär ändock
tillräckligt rådrum finnes för parten, alt bere¬
da sig på detta fullföljande, så finnér jag mig
aga full anledning, att, under tillstyrkande af
bifall till motionen, reservera mig emot det
Högloft. Lag-Utskottets betänkande och anhålla
om återremiss/’
Herr Santesson: Äfven jag instämmer med
Herrar Halling och Olbers deruti, att ej till¬
börligt afseende blifvit fästadt å motionen. För
en stor del af landets invånare är afståndet
ifrån stad, der Hofrätt har sin plats, så betyd¬
ligt, att, sedaii utslag fallit, och man får veta*
huru det lyder, fatalierne gå förlorade* om ej
svar meddelas med omgående post; Man in¬
vänder, att revisions-skilling kan på förhand
insändas. Ett mål* några år gammalt, kan dock
falla utur tanken, och man föreställer sig, att
det ej är någon brådska att deponera revisions¬
skilling hos ombudet; Om sakägaren, vid post*
Den 21 April,
fins ingång, är borta t. ex. 2:ne dagar, går han
ofelbart miste om fatalier. Då 7 dagar, oräk¬
nad den dag, då dom föll, är vadetid ifrån råd¬
stufvurätt, är ingen proportion deruti, att re-
visions-skilling börj för att vara gällande, in¬
om icke längre tid till Hofrätt ingifvas. Af
detta allt synes, att förlängning af tiden är
nödvändig. Mål kunnä jti t. ex. äfven hos
Högsta Domstolen blifva några år gamla. Jag
bade således önskat tidens förlängning till 14
dagar eller trenne veckor, hvarunder parten
må hafva tillfälle att öfverväga, om lian vill
fullfölja saken eller icke. Mait må slutligen
jemväl besinna, att det icke alltid är lätt att
första postdagen prasstera revisions-skillingen.
Herr Helleday: Med Herr Halling förenar
jag mig i hufvudsaken. Om Rikets Ständer
finna skälig! bevilja tidens utsträckning för re¬
visions skillingen utöfver de nu stadgade sju
dagarne, tror jag likväl förlängning böra ske
mera, än till i4 dagar, och jag föreställer mig,
att 3o dagar skola vara, på sätt molionairen
föreslagit, lämpligaste tiden; ty möjligen skall
i4 dagars tid vara lika otillräcklig, som 7 da¬
gar. För correspondance ifrån aflägsnare orter
åtgå stundom \\ dagar. Jag anser således, att
tiden rättast bestämmes till 3ö dagar.
Herr Bååth: Då flere talare yttrat anmärk¬
ningar emot Utskottets betänkande, finner jag
det vara för mig öfverflödigt att nu upptaga
dem till besvarande, enär betänkandet förmod¬
ligen återremitteras. Likväl tror jag mig böra
320
Den 21 April.
fusta uppmärksamheten på några skäl, som en
värd talare anfört. Han har, hvad beträffar
lagbuden, som stå i sammanhang med stadgan*
det i 3o Cap. i §. R, E., hvaruti ändring be*
gäres, ansett, att dessa ej inverka på förevaran*
de casus. Jag åter är af motsatt mening.
Då lagen bestämmer en viss tid för sakers full¬
följd hos Kongl. Maj:t, följer, ätt* om tiden för
revisions-skillings erläggande bestämmes tili 3o
dagar efter Hof-Rätls dom, och denna sednare
tid subtraheras ifrån den förra, med tillägg af
de dagar, sam fordras för afvaktan af Kongl.
Hof-Rättens tillstånds resolution, eller som, i
händelse man söker att den så kallade fat tig¬
doms-vägen fullfölja saken, åtgår för erhållan¬
de afHof-Rätts beslut deröfver, skaliden först¬
nämnde tiden i samma mon förkortas, så att
det kan hända, att, innan prestanda ä*ro full¬
gjorda, man är så nära inpå fullföljd-dagen, att
de icke kunna uppfyllas. Hvad förslaget om
i4 dagars tid vidkommer, tror jag, att denna
tid innebär en aldeles rak anomaiie ifrån den
af lagen lör öfrigt i dylikt afseende bestämda
tid. För vad ifrån härads,- lagmans- och råd-
stufvu-rätter är tiden beslämd till 7 dagar,
oräknad den dag, då dom eller utslag fallit.
Samma grund är följd, i afseende på anmälan
af missnöje emot Hofrätts dom. Hitintills har
icke någon olägenhet häraf uppstått. Stadgan¬
det har fortvarit ett helt sekel, och man har
icke försport klagan öfver förlorade fatalier, då
man varit betänkt att, när man var sjelf frånva¬
Den ai April.
rande, uppdraga åt någon annan att bevaka des¬
sa fatalier. Ett stadgande, som är tillämpligt
vid andra domstolar, hvarföre skall undantag
deri ske för Hofrätt? Man har invändt olägen-
lieterne af långt afstånd från postcontoir och i
beredskap hållande af revisions-skilling, samt
förlust af ränta derå. Jag föreställer mig, att
någon bivinst, här bör ej komma i fråga. Lag-
Utskottet har ej eller nyttjat hållandet i be¬
redskap af revisions-skilling, såsom skäl för be¬
slutet. För öfrigt hemställer jag till Ståndet,
huruvida ärendet anses böra återremitteras.
Herr Cederborg', Jemte det jag får förkla¬
ra, alt jag ej deltagit inom Utskottet i denna
fråga, som förevarit under min permissionstid,
tillägger jag, att jag, om ålerremiss sker, inom
Utskottet kommer att anse fullt skäl att med¬
verka till bifall af motionen.
Discussionen ansågs slutad, och betänkan¬
det N:o 17 återremitterades.
5:o N:o 18, öfver-Väckt motion om än¬
dring af 1 och 3 §§. i 3o Cap. Rättegångs-
Balken.
Bifölls.
6:0 N:o 19, öfver motioner om ändring i
det nu gällande stadgande, angående öfverdom¬
stol i tullmål, m. m.
Herr Ekerman', Jag liar egentligen ingen
erinran emot dessa motioner och Utskottets be¬
tänkande deröfver, annan än denna. Jag tror
nämligen mig böra fästa uppmärksamheten der¬
på, att vid sistlidne Riksdag beviljades tillök-
fiorg. St. Pr. vid Riksd. iS34• II-
322
Den 21 April.
jlin" i Svea IIof-Rätts ledamölers personal med
Ivaline, just för tullmålens behandling derstä¬
des. Om tullmålen skola fördelas äfven till de
andra tvänne Hof-Rätterne i Riket, synes följ¬
den blifva den, att hvar och en af dessa Hof-
Rätter fordra tillökning med en ny ledamot;
och då erfarenheten visar, att tillökning af tjen¬
stemän är lättare, än minskning, anser jag det
vara betänkligt att tillstyrka bifall af ifråga¬
varande motioner.
Herr Santesson: Om Rikets Ständer vilja
bifalla motionairernes och Utskottets åsigt, bör
binder derföre icke hämtas af den betänklig¬
het, som Herr Ekerman framställt, då 56 §.
R. O. lemnar Riksdagsmän full rätt, att, «ed
anledning af hvad under Riksdag inträffar, väc¬
ka motion om minskning af tillökade tjenster i
Svea Hofrätt; och om äfven ökad tjenstman-
na-personal i det hela skulle blifva en följd af
bifall till förslaget, är t detta i sjelfva verket
att anse, såsom en underordnad omständighet.
Jag tillstyrker alltså bifall af betänkandet.
Herr Bååth: Lika med Herr Santesson är
jag öfvertygad, att olägenheten af möjlig tillök¬
ning af tjenstmannapersonal vida öfverväges
af nyttan för rättsökande, deräst förslaget bifal-
les. Olämpligheten till ex. af ändrings sö¬
kandet hos Svea Hofrätt i Stockholm för perso¬
ner i Ystad öfver dervarande domstols beslut
påkallar ofelbart uppmärksamheten för att un-
danrödjas.
Herrar Norman, Cederborg och Leffler för¬
enade sig med Herr Bååth.
Den 21 April.
3a3
Herr Hessle: Jag liar ingen ting alt på¬
minna emot tendencen af betänkandet, särde¬
les som jag varit sjelf motionair och motionen
är bifallen. Jag tror mig dock böra anmärka,
att i den af Utskottet föreslagna redaction, så¬
dan den finnes i det tryckta betänkandet, är
ett ord uteglömdt, som vanligen kan lätt af hvar
och en förbises, men troligen ej blifvit förbi-
sedt af Högsta domstolen vid dess granskning
af förslaget. Här läses nämligen inom en pa-
renthes: ”hvarunder jemväl ansetts inbegripne
öfverträdelser af den åt allmogen i sju härader
af Elfsborgs län, samt städerne Borås och Ul-
licoehamn beviljade handelsfrihet”; men bör va¬
ra: ”hvarunder jemväl ansetts innbegripne slad-
ganderne om öfverträdelser af etc.” Med tillägg
af orden: stadganderne om, bifaller jag förslaget.
Herr Cederborg: Så vida icke någon olik¬
het är emellan exemplaren af det tryckta be¬
tänkandet, finnér jag redaclionen, enligt det¬
samma, sådan den af Herr Talmannen blifvit
uppläst, icke innefatta någon otydlighet.
Herr Bååth instämde med Herr Cederborg
och ansåg, att, om här står, såsom nu: ”hvar¬
under jemväl ansetts inbegripne öfverträdelser
af den åt etc.,” eller om ordställningen blifver
sådan: ”hvarunder jemväl ansetts inbegripne
sladgander om öfverträdelser af den åt etc.”,
är meningen lika klart och tydligt uttryckt.
Herr Hohn upplyste, att i Utskottets skrif¬
na betänkande läses: ”stadgander om öfverträ¬
delser af etc.”
Den ai April.
Herr Biörk delade Herr Båätlis åsigt.
Discussionen ansågs slutad och betänkan¬
det N:o ig, bifölls.
n;o N:o 20, öfver motion om åläggande för
domstol, som finnér part hafva misstagit sig om
forum, att honom till rätter bestämt uppgif¬
ven domstol hänvisa.
Bifölls.
8:0 N:o 21, öfver motion, att mål, angåen¬
de nidings-tjufnad, hvarom 3, 4 och 5 §§ » 42
Cap. Missgernings-Balken förmäla; må upphö¬
ra att vara af underställnings-egenskap.
Bifölls.
g:o N;o 22, i anledning af motion om upp-
häfvande af eller ändring uti föreskrifterne om
tiden för begrafningar.
Bifölls.
10:0 N:o 23, öfver motioner om upphöran¬
de af domares rätt till andel i sakören.
Herr Höök: "Ehuru jag icke kan jäfva det
skäl, Lag-Utskottet uti nu föredragne betän¬
kande, anfört, att domstolarne hittills icke
gjort sig förtjente af någon förebåelse för väld
i domsluten, med afseende på de obetydliga
fördelar af en lott i sakören; lärer det dock
vara en besynnerlig och olämplig grundsats
vår lag antagit, att tillerkänna domaren andel
i de böter, han sjelf ådömer. Jag anser stad¬
gandet härom icke kunna hämta sin moraliska
kraft och giltighet från rättslärans principer,
ett förhållande, som jag, efter min urskiljning,
tror påkallas af ovilkorlig nödvändighet vid all
Den 21 April.
3a5
positif lag och vara ett oeftergifligt vilkor för
att åt lagens bud, i folkets opinion, skaffa an¬
seende och kraft. Detta är en för mitt omdö¬
me så magtpåliggande omständighet, att denna
liarmonie och öfverensstämmelse emellan lag¬
föreskriften och rältsbudet icke bör af lagstift¬
ningen uppoffras för de Stats-economiska och
politiska, skäl, denne någon gång nödgas om¬
fatta, pä bekostnad af den ursprungliga natur¬
liga rätten. Jag finner ej något olämpligare
stadgande i vår. lag än det till upphäfvande
föreslagna och tillstyrker i följd deraf, utan af¬
seende å de ändamål för hvilka bötesandelen
är anslagen och hvilka icke kunna vara af den
giltighet, att de få anses öfverväga rättvisans
fordringar, upphäfvande af lagen om domares
rättighet till andel i böter. Må man undan¬
rödja ett stadgande, som, från den rätta syn-
pmnckten bedömdt, är af mera menligt inver¬
kande egenskap för lagskipningen, än man be¬
farat, hälst Slaten bör aflägsna de yttre medel,
som i någon nion kunna tydas såsom domare-
magtens oväld, i tvifvel och våda sättande." .
Häruti förenade sig Herrar Halling, Eker-
marij Falleij, Biörck och Lundgren.
Herr Bååth: De skäl, sora Herr Höök
framdragit för ogillande af Lag-Utskottets fö¬
revarande betänkande, har jag visserligen fun¬
nit vara af den beskaffenhet, att jag såsom sjelf
domare ej kan motsäga elem. Lika med an-
märkaren, finnér jag olämpligheten af lagens
första stadgande, att domaren någonsin fått del
320
Den 2i April.
i sakören, som han sjelf ådömt. Ilan siller ej
på stället för att ådöma dem, utan för att ski¬
pa rättvisa. Hans aflöning grundas på helt an¬
nat. Domare-regeln säger äfven: orätt sakö¬
ren göra ingen Herra rike, och jag kan ej eller
tro, att någon domare skall dömma orätt för att
vinna andel i sakören. Ifrån denna synpunkt
har Utskottet utgått vid tillstyrkandet, att mo-
tionerne må utan afseende lemnäs. Jag min¬
nes icke, om jag, vid beslutets fattande af Ut¬
skottet, var derifrån borta eller icke. En gång
förhindrades jag af sjukdom att närvara, och
om detta betänkande då. afgafs, kan jag icke nu
erinra mig. Jag kan emedlertid icke frångå
sanningen deraf, att lagstadgandet om domares
andel i sakören är olämpligt, och jag är såle¬
des den första, som biträder dem, hvilka yrka
upphäfvande af denna bestämmelse.
Herr Ekstrand'. Jag förenar mig med Herr
Höök och kail ej annat, än uttrycka min för¬
undran deröfver, att Lag-Utskottet icke med me¬
ra värma omfattat detta tillfälle att undanrödja
detta olämpliga stadgande om domares andel i
böter. Tidens kraf påkallar upphörandet afen
lagbestämmelse, som kastar skugga på domare-
embetet och tjenar för domare till föga. Jag
yrkar återremiss.
Herr Olbers: För min del gillar jag full¬
komligen den princip, att domare ej böra haf¬
va andel i böter. Man bör likväl härvid be¬
sinna, att denna inkomst för domare i Rikets
större städer icke är obetydlig. Derföre torde,
Den ai April.
lili den under arbete varande nya expeditious-
taxa, någon ersättning föreslås, i händelse liö-
tesandelen försvinner. Händelsevis vet jag, att
uti Upsala har den utgjort lör år omkring
200 R:dr, och jag medgifver, att i de mindre
släderne är denna inkomst högst obetydlig.
Herr Biörck: I principfrågan har jag re¬
dan yttrat mig; men då man här åberopat,
att domares inkomst af bötesandel i de slörre
städerne icke är obetydlig, anser jag mig, så¬
som ordförande uti en af Stockholms 'stads
Kämnersrätter, der en mängd af ärenden, före¬
komma, skyldig upplysa, att nämnde bötesme¬
del vid berörde rätt uppgåLt till 3o, högst ^o
R:dr för år, hvaraf lätt slutes, ätt denna in¬
komst'äfven här är af högst ringa värde.
Discussionen ansågs slutad och betänkan¬
det, N:o a3, återremitterades.
11:0 N;o 24, öfver väckta motioner, dels
om upphörande af frälse-ränte-ägares falt till
lösen af skattefrälséheminan, sorn säljes ut¬
om börd, dels och angående rättighet för jord¬
ägaren att lösa räntan, när densamma utom
börd säljes.
Herr Petre anmälde, att han, i afseende
på detta betänkande, af den ena motionaireh,
Herr Prosten Ödman, emoltagit en pro memo¬
ria, innefattande åtskilliga anmärkningar, som
Herr Petre trodde vara fört jente af Ståndets
uppmärksamhet; och derefter uppläste Hr Pe¬
tre nämnde promenioria, så lydande: ”Höglofl.
Lag-Utskottet här, för att kunna afstyrka bifall
Den 2[ April-
till förslaget, angående frälse-ränte-ägares rät*
tighet, att lösa skattejorden först upptagit ett
anfördt exempel på så väl obestämdheten, som
orimligheten af denna lösningsrätt, samt förr
klarat, att lagens stadganden i 5 Cap. ,2 och
4 SS- Jorda-Balken otvifvelaktigt böra tilläm*
pas i det fall, att, jemte frälseskatte]orden, äf¬
ven annan jord blifvit i samma köp såld, hvar»
af följa skulle, att den af flere slags hemman
sammansatte egendomen icke kunde styckas er
mot köparens vilja. Frälseränteägares rättighet,
att lösa frälseskatte jord skulle således de får
cto vara suspenderad, så snart en jordegendom
vore sammansatt af flere hemman af olika nar
tur, men beklagligen är den ännu icke det de
jure, så länge lagstadgandet i 4 Cap. 5 §. J.B,
står qvar, och hvarje domare äger frihet att
till ifrågavarande casus lämpa 5 Cap. 2 och 4
§§. J.B. om han vill och finner det skäligt;
men äfven utan ansvar kan underlåta denna
tolkning. Högloft. Utskottet har ytterligare ve-,
lat draga af sina premisser den slutsats, att af
denna lösningsrätt icke kan uppkomma något
verkligt lidande för köparen, som har frihet,
att afstå köpet och dymedelst undgå någon upp-,
offring för dess bestånd. Högloft. Utskottet har
då förbisett den ofta inträffande händelsen, att
man köper en egendom med växande gröda att
genast tillträdas; att för tillträdet fordras inventa¬
rier af mångahanda slag, med hvilkas anskaffande
icke kan upskjutas; att äfven flyttningen kan med¬
föra ganska betydliga kostnader; att sjelfva egendo¬
men kan för köparen medföra ganska betydliga
Den 21 April.
3ag
kostnader; att sjelfva egendomen kan för köparen
äga åtskilliga i individue.lt afseende betydliga för-
moner, hvarföre lian icke vill den åt någon an¬
nan afstå; att åtskilliga iförbättringar i afseende
på boningsrum m. 111. kunna af innehafvaren
göras, såsom i hans tanka oumbärlige, för hvil¬
ka af bördesmannen ersättning icke lagligen kan
vinnas, och att vid allt delta köparen först då
fasta skall falla, får veta, om lian får behålla
sin lagligen köpta egendom, samt i värsta fal¬
let antingen måste köpa sig fri från all den
förnyade kostnad, som är förenad med en ny
flyttning eller, om lian ej vill göra denna upp¬
offring, nödgas öfverlämna åt slumpen, huruvi¬
da han kan bereda sig ett annat hem, der lian,
fredad för så obilliga förjagniiigsanspråk, kan
trygga sig vid äganderättens helgd, att fritt di¬
sponera hvad man ärligen köpt, eller förvärfvat.
Hvad slutligen Höglofl. Utskottet yttrat till
vederläggning af Gustaf Gustafssons förmenan¬
de, det genom oftanämnde lösningsrätt äfven
ett lidande för säljare af frälseskaltejord måste
uppkomma, då en köpare vöre föranlåten taga
i beräkning äfventyret, att icke få behålla sitt
laga fång, är af den beskaffenhet, att det vid
första tillämpning lill alla bördesanspråk genast
sönderfaller. Örn man endast derigenom kan
bereda sig säkerhet emot ett förment lösnings-,
anspråk, att man väl betalar sin fastighet, sa skulle
detta kunna föranleda till dubbla köpecontrac-
rer, ett hemligt, hvilket upptoge det billiga och
verkliga priset, det andra ett offentligt, hvilket
34<>
Den 21 April.
presenterades vid vederbörlig domstol för att
erhålla uppbud och fästa. Äfven denna utväg
till en konstlad säkerhet är dock afklippt ge¬
nom lagens stadgande i 5 Cap. 6 §. J.B., der
det bjudes, att köpare och säljare skola, om det
af bördeman äskås, med ed styrka, att dem e-
mellan på god tro är så tillgådt och betaldt,
som köpebrefvet (d, y. s. det för domstol pre¬
senterade) innehåller. På intet sätt kunde ett
sådant falsarium begagnas, då fastighet såldes
å offentlig auction. Men utom allt detta, leder
Gustaf Gustafssons yttrande tydligen derhän,
att egendomen, • med anledning af lösningsäfven-
tyret skulle blifva lågt betald; således äfven
från detta båll en ny källa till prejeri från
ränteägarens sida kunde uppkomma, då köpa¬
ren, som fått egendomen för godt pris, äfven
med uppöffriug, vare sig i contant betalning
för tillfället eller i förhöjd årlig ränta, nödga¬
des' tillköpa sig den oqvalda besittningen.
För öfrigt torde ej obemärkt böra lämnas,
att ifrågavarande lösningsrätt, stadfästad i Adelns
Privil. ii §., ursprungligen liänsyftat Rid-
derskapets och Adelns den tiden uteslutande
rättighet, att besitta frälsejord, hvilken rättighet
sedermera först inskränkts och sedan alldeles
upphört, hvarföre ock nu ifrågasatte rätt bor¬
de per analogiam ovilkorligen upphöra ; alt fräl-
seskatteräntorne till en ganska betydlig, om icke
största delen kommit i enskild hand genom dona¬
tioner eller köp; och att genom ett Kgl. Bref
lill Kammar-Collegium af den 23 April 1766
Den ät April.
Hi
är stadgadt, det Kronan ef må uppdraga an¬
drom sin rätt till inlösen af de utom börd. Sål¬
de skattehemman.
Då det bör ligga livar och en medborgare
om hjertat, att få sälja sin lagligen tillvunna e-
gendom åt hvem lian vill, utan att tillfråga
tredje man, hvilket synes göra en beLydlig in¬
skränkning i äganderätten, anhålles på ofvan-
omförtnälde anledningar om återremiss/’
Efter uppläsning häraf, yttrade Herr Petre,
att han äfven förenar sig uti anhållan om åter-
remiss af Lag-Utskottets betänkande N:o a/f-
Med Herr Petre instämde Herr Pallej.
Herr Hessle: Så länge i vår lag bibehålies
rättighet till börd, qvarstår alltid den olägen¬
het för köpare af fastighet att ej förr, än efter
det fasta åkommit, vara säker om köpets till-
godonjutande; och intet skäl visar sig> hvarföre „
större rätt i detta afseende skall äga rum för
frälseskattehemmansägare, än för andra ‘hem¬
mansägare. Anmärkningen, att ägare af sådan
jord är genom det nuvarande förhållandet in¬
skränkt uti sin fria dispositionsrätt, förfaller så¬
ledes. Hvad vidare angår den erinran, att en
köpare lider förlust, då t. ex. med köpet af fräl-
seskattehemmanet åtföljer växande gröda, men
hemmanet sedermera löses, bör man ihågkom¬
ma, att enahanda svårighet inträffar, i dylikt
fall, med hvilken annan fastighet som häldst,
der börd äger rum; och då för öfrigt Lag-Ut¬
skottet motiverat betänkandet och utgått egent¬
ligen ifrån den synpunkt, att lika rättigheter
342
Den 21 April.
och skyldigheter böra gälla för frälseskattehem-
mansägare och frälseränteägare, anser jag be¬
tänkandet böra, såsom grundadt på riktig lag¬
princip, utan hinder af nu gjorda anmärknin¬
gar, bifallas.
Med Herr Hessle förenade sig Herr Hohn,
hvaremot Herr Olbers instämde med Hr Petre.
Hr Bååth: I vederläggning af de anmärk¬
ningar, som blifvit gjorda om de olägenheter,
hvilka åtfölja börds- och lösningsrätten till fa¬
stighet, harlen talare redan förekommit mig.
Jag uppehåller mig således nu endast vid an¬
märkningen om inskränkning af lösningsrätten
till en del af hvad sorn är såldt. Då 5 Cap.
Jorda-Balken stadgar uti 2 §. "Ingen bördeman
bafve våld, att börda en del af den arfvejord,
som i ett köp såld är, der ej båda öfverens¬
komma, det alt skilja,” och uti 4 §■• ”Nu är
både arfve och aflingejord i ett köp å landet;
vill bördeman den arfvejord börda, vare ock
pligtig att lösa aflingejorden, der köparen sjelf
den ej behålla vill.’'’ Häraf följer, alt lösnings¬
rätten till större eller mindre del beror på kö¬
parens medgifvande, och icke på bördemannen
eller säljaren. I delta fall hade det varit onyt¬
tigt att göra förändring, och det hade äfven in¬
gripit i köparens lagliga rättighet. E11 köpare
skulle ock såmedelst kunna försättas i det skick,
att, om emot hans vilja blott en del af den
till honom sålde fastighet kunde lösas, han skul¬
le vara tvungen att behålla återstoden, som,
om den icke vore för honom skadlig, åtminsto¬
Den 21 April.
34J
ne vore onyttig. Detta har lagen velat förekom¬
ma genom ofvan åberopade stadganden. I öfrigt
synes mig Lag-Utskottet hafva sä tydligt afsett
och framställt ömsesidiga rättigheter och skyl¬
digheter, hvad beträffar den ifrågasatte lösnin¬
gen af jord, att Ståndet icke torde böra tveka
att bifalla betänkandet.
Herr Petre'. I den förmodan, att de af mig
uppläste anmärkningar ej kunna genast besva¬
ras, hvilket ock vitsordas af Lag-Utskottets le¬
damöters svar, anhåller jag, att återremiss, utan
votering må beviljas, häldst ofvanberörde pro
memoria är vidlyftig.
Herr Bååth yttrade, det han icke bestri¬
der återremiss, så vidt en närmare utveckling
af saken anses derigenom kunna beredas.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde betänkandet N:o 24 ko till
till bifall och 2:0 till återremiss, på hvilka frå¬
gor svarades Ja och Nej, samt begärdes vo¬
tering.
En voterings-proposition uppsattes, justera¬
des och anslogs:
”Den, som bifaller Lag-Utskottets betän¬
kande N:o 24, röstar Ja;
”Den det icke vill, röstar Nej,
”Vinner Nej, kommer betänkandet att å-
terremitteras.”
Voteringen anställdes, i enlighet med Riks-
dags-Ordningens föreskrifter, samt utföll med
28 Ja emot 17 Nej, i följd hvaraf betänkandet
var bifallit.
344
Den 21 April.
Herr Petre: Emot detta beslut föranlåtes
jag reservera mig, med den anmärkning, att
beslutet är föga öfverensstämmande med det
inträffade förhållande, att, under discussionen,
blott Lag-Utskottets ledamöter talat emot åter-
remiss och ej voro så qvalificerade, att de kun¬
de vederlägga de anmärkningar, jag uppläst.
Herr Bååth: I anledning af hvad den si¬
sta värde talaren yttrat, vid anmälan af sin
reservation, att blott Lag-Utskottets ledamöter
talat emot återremiss, och ej varit så qvalifice¬
rade, att de kunnat framlägga skäl till veder¬
läggning af hans anmärkningar, anser jag mig,
å egne och de andra ledamöternes i Lag-Ut¬
skottet vägnar, befogad att begära förklaring af
talaren, hvad han förstått med uttrycket: ej så
qvalificerade.
T. ! 7'
Föredrogos:
i;o Kongl. Maj:ts Nådiga Svar af den jq
dennes uppå Rikets Ständers underdåniga skrif¬
velse, angående Riksdagens förlängande.
Lades till handlingarne.
och 2:0 Kongl. Mäj:ts Nådiga Proposition
af den 12 dennes lill Rikets Ständer angående
f. d. Allmänna Magazins-Fonden, samt betal-
ningsvilkoren för erhållne spanmåls-understöd.
Remitterades till Stats-Utskotlet.
§. 8.
Herr Bååth begärde ordet och yttrade;
Jag nödgas åter upprepa min begäran om för¬
klaring af den siste talaren, hvad han menat
Den 21 April»
345
ined yttrandet, att Läg-Utskottets ledamöter,
sorn utlåtit sig i anledning af Lag-tJtskotlets
betänkande N:o 24, ej varit så qvälificerade,
att de kunnat vederlägga talarens anmärknin¬
gar. Deröfver har jag förut begärt förklaring,
och jag önskar, att till Ståndet måtte framstäl¬
las den frågan, om Lag-Utsköttets ledamöter ä-
ro berättigade att bär redovisa för sina åtgär¬
der. Sedermera torde jag vidare få yttra mig.
Herr Holm: Herr Petres yttrande drabbar
äfven mig, emedan jag är ledamot af Lag-Ut¬
skottet. Under discussionen ansåg jag ej nöd¬
vändigt att tala till försvar för Utskottets be¬
tänkande, hvilket jag ansåg vara tillräckligen
mötiveradt. I öfrigt får jag för min del till-
lägga, att jag ej fäster något afseende på hvad
Herr Petre anfört, öfvertygad, att hvar och en
ogillar uttrycket, som, lindrigast sagdt, var min¬
dre passande; och en gång för alla förklarar
jag, att det icke bekymrar mig, huru qvalifice-
rad jag af Herr Petre anses. Jag skall för mitt
handlingssätt, hädanefter som hittills endast
följa ledningen af min öfvertygelse och mitt
samvete, och öfverlämnar till hvar och en red¬
ligt sinnad att bedöma mina handlingar.
Herr Cederborg: Jag skulle visserligen kun¬
na undvika att här yttra mig, emedan jag icke
deltagit i Lag-Utskottets förevarande betänkan¬
de, men jag får dock förklara, att jag delar
samma tänkesätt, som Lag-Utskottets öfrige le¬
damöter af Ståndet uttalat: och att jag instäm¬
mer med Herr Hohn; äfvensom jag bör lillög-
346
Den 21 April.
ga, att Herr Petres anmärkte yttrande egentli¬
gen drabbar icke allenast Lag-Utskottets leda¬
möter, utan hela Ståndets pluralitet, som gil¬
lat Utskottets betänkande.
Herr Petre bade anmält sig att tala; meli
Herr Talmannen hemställde, om icke, då kloc¬
kan var redan 3 e. m., Ståndet ville nu åt¬
skiljas, och om icke, sedan öfrige ärender uti
eftermiddagens plenum förekommit, den af Herr
Petres reservation» hvarom ofvan nämnes, för¬
anledda discussion må kunna fortsättas, hvilket
bifölls; och Herr Talmannen samt Ståndets Her¬
rar ledamöter åtskiljdes, men sammanträdde å-
ter, till fortsättning af plenum.
Eftermiddagen kl. 6.
§. p.
Upplästes ett så lydande valprotocoll;
>’År i834 den 21 April klockan i 6 efter¬
middagen sammanträdde Vällofl. Borgare-Stån¬
dets Herrar electorer och valde till ledamot
uti Bevillnings-Utskottet, under Herr Hallgrens
Bortovaro från Riksdagen, Hr Olbers, samt till
ledamot i Banco-Utskoltet, för den tid Herr
Wedberg är från Riksdagsorten frånvarande,
Herr Saldin.
Stockholm ut supra.
In fidem
J. A. Afzelius?
Beslöts, alt underrättelse om dessa val skul¬
le genom utdrag af protocollet till vederbörlige
Utskott expedieras.
Den ar April.
34?
§. 10.
Protocollen för den i5 och 17 dennes,
samt prot.ocollsntdrag öfver de förmiddagen i
dag af Ståndet fattade beslut justerades.
§■ If-
Företogos å nyo följande Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskotlets betänkande och
utlåtanden:
1:0 N:o 1 g, i anledning af väckt fråga om
'anläggning af en köping i Wittsjö-by af Westra
Göinge härad och Christianstads län, samt in¬
rättande af ett postcontoir derstädes.
Herr Bååth: Jemte åberopande af de skäl
Herr Leffler, uti sin emot detta betänkande af-
gifne reservation, anfört för afstyrkande af bi¬
fall till motionen, är jag skyldig att lämna den
enskilda kännedom jag äger om localen af or¬
ten, sorn är min hembygd. Den åberopade sjön
är obetydlig, på hvilken inga sjötransporter kun¬
na ske. Orten producerar säd till behof, hum¬
le, och skogseffecler. Hvad det föreslagna post-
contoiret beträffar, får jag upplysa, att i orten
finnas ej några större egendomar. De ende
ståndspersoner, som der bo, äro kyrkoherdarne
i angränsande församlingar och länsmannen.
Häraf synes, att ett post-contoir i denna ort
skulle endast blifva kostsamt, ulan att medfö¬
ra nytta. På stället hålles om året 2 markna¬
der, sorn äro egentligen endast inskränkte kre-
aturs-marknader. Utskottet har i betänkandet
föreslagit undersökning om lämpligheten af en
köping, jemte post-contoir, i Wittsjö^ men en
Borg. St. Pr. vid Rikscl 1834.. II, aa
348
Den 21 April.
sådan åtgärd anser jag endast leda till kostnad,
utan ändamål. Jag hade trott mig hafva felat,
om jag icke meddelat detta på local-kännedom
grundade yttrande, på det att Ståndet må äga
tillfälle alt genom afslag af betänkandet under¬
sökningen förekomma.
Herr Forssberg: Det är anmärkningsvärd^
huruledes Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottets majoritet är särdeles benägen att till¬
styrka undersökningar om anläggning af köpin¬
gar. Jag vore frestad alt tro meningen vara
den, alt förvandla våra små städer till köpin¬
gar. De blifva det, i den mon fria oberoende
handels-köpingar få anläggas. Flere personer
torde äfven önska det; ty dit inflyttade, skola
de befrias från åtskilliga utskylder och prassta-
tioner, såsom underhåll af publika byggnader,
m. m.; men, då jag ej kan finna nyttan häraf,
förenar jag mig med Herr Leffleranser all
undersökning i berörde måtto ändamålslös och
yrkar afslag å betänkandet i alla dess delar.
Herr Halling: Som jag är i tillfälle att
vitsorda Herr Båäths uppgifter, finner jag mig
skyldig alt med honom instämma. För öfrigt
får jag tillägga, alt jag anser det vara origtigt,
obehörigt att besvära Kongl. Maj;t med fråga
om en undersökning, som icke är af behofvet
påkallad.
Discussionen ansågs slutad, och betänkan¬
det N;o 19 afslogs.
2:0 N:o 20, i anledning af väckt fråga,
om inrättande af ett nytt Stift, bestående af
Den 2t April.
Gestrikland, Helsingland, Herjeådalen och Me¬
delpad,
Bifölls,
3:o N:o 2t, i anledning af väckt fråga om
stapelstadsrätt för staden Falkenberg.
Bifölls,
4:o N:ö 22, i anledning af väckt motion
Om utlåning af beklädnads-cassornas medel.
Herr Ekerman: Jag fruktar, att Utskottet,
vid detta ärendes behandling, misstagit sig, ty
jag vet, att flere regementers beklädnads-cassor
i Banken insatt medel emot 3 procent, äfven¬
som att de Skånska regementerne begagna sig
af enahanda insättningsrätt i Malmö discont-
lån-cotitoir, enligt Kongl. Maj:ts Beslut. Jag
tror således, att saken bör återremitteras till
Allmänna Besvärs- och Economie-Uttkottet, för
att ånyo behandlas, och på det att Kgl, Maj:t
ej måtte besväras med Ständernes underdå¬
niga skrifvelse i ett ämne, hvaruti Kgl, Maj:t
redan fattat Dess Nådiga Beslut,
Herr Halling uppläste utur dell förtekning,
Söm är bifogad JusLitiEe-Ombudsmannens em-
betsredogörelse, öfver de mål och ärenden, som,
i anledning af Rikets Ständers vid 1828, 1829
och i83o årens Riksdag aflåtne underdåniga
skrifvelser eller gjorde underdåniga hemställan¬
den, blifvit Kongl. Majit föreslagne, fjemte upp¬
gift å de i dessa ämnen fattade Nådiga beslut
eller vidtagne åtgärder, pag. ti, hvad der un¬
der N;o 3i förekommer, i afseende på Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse af deri 5 Fe¬
35o
Den ai April,
bruarii i83o, angående tillåtelse för regenien-
ternes beklädnads-directioner, att, emot ränta
uti Banken på såkallad afskrifningsräkning in¬
sätta deras contanta medel, hvarefter Hr Hal-
ling yttrade: ”Så vidt på Rikets Ständers pröf¬
ning kan ankomma, synes indelta regementer-
nes beklädnadscassors öfverskottsmedel, hvilka
ej medgifva ett lägre användande i lånväg, ic¬
ke eller lämpligare kunna göras fruktbara, än
genom insättning uti Banken eller lån-contoi-
ren till förräntande. Då nu Kongl. Maj:t re¬
dan genom bref och beslut den 19 Jan. och
den 3 April 1801 i Nåder bifallit ocb förordnadt,
att nu ifrågavarande medel må emot 3 procent
ränta och 6 månaders uppsägelselid, uti Ban¬
ken insättas emot obligationer ställde till in-
liehafvaren, hvilket stadgande äfven måste med¬
gifva medlens insättning på lika villkor uti nå¬
got af Bankens lån-conloir i orterne, der det
kan vara för beklädnads-directionerne beqväm-
ligare, anser jag det ändamål molionairer-
ne åsyftat kunna vinnas, utan någon Rikets
Ständers mellankomst, och finner således den
af Högloft. Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottet tillstyrkte underdåniga anhållan hos
Kgl. Majit i detta ämne icke erfordras, så myc¬
ket mindre, som, efter min tanka, deså kallade
önskningsmålen, såsom oftast endast föranledande
till vidlyftighet och fruktlöst skrifveri, före, un¬
der och efter Riksdagarne, i möjligaste måtto
böra inskränkas; och torde i så enke! och tyd¬
lig sak som denna äfven den omgång, som en
N
Den ai April.
återremiss medtager, bör undvikas genom anta¬
gande eller förkastande af betänkandet.'”
Herr I. Winblad: Herr Halling har anfört
allt hvad jag ämnat yttra. Jag har mig ock
enskildt bekant, att Uplands regementes bekläd-
liaciscassadirection har medel utlånade, i anled¬
ning af Kgl. Maj:ts directionen meddelade beslut.
Det är således utan ändamål, att besvära Kgl.
Maj;t å nyo med denna fråga, utan mig synes
bäst, att betänkandet genast afslås.”
Herr Hessle: Jag är af Herr Halling före¬
kommen, och vill endast tillägga, alt, då Kgl.
Maj;ts Nådiga Skrifvelse till Norra Skånska In¬
fanteri-regementets beklädnads-cassa-direclion, af
hvilken jag varit ledamot, ankom, innehållande,
att directionen ägde att antingen på eget äfven¬
tyr utlåna cassans öfverskottsmedel eller insätta
dem i Banken eller dess lån-contoir emot 3
procent, valde directionen det sednare tillfället
och insatte medlen emot 3 procent uti Malmö
discont-lån-conloir och de nu 3:ne år sålunda
varit förräntade. Aterremiss anser jag tjena till
intet, utan tror rättast vara, alt genast afslå be¬
tänkandet.
Herr Leffler: Då jag, såsom ledamot af
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet öf-
vervar detta mål, trodde jag, att den afdelning,
som bered t detsamma, sett sig om hvad förut
deri tillgjordt blifvit, och då betänkandet inne¬
höll tillstyrkan af motionen, som jag ansåg va¬
ra af mindre vigt, fästar jag icke min närmare
uppmärksamhet derpå. Sedan vigtig anmärk¬
35a
Den 21 April.
ning dervid skett, sora synes innefatta skäl till
afslag, hemställer jag, om icke lämpligare vore,
att återremittera betänkandet, på det att, om
de öfrige Stånden bifalla betänkandet, Utskot¬
tet måtte upplysa om misstaget och anmäla det
till rättelse,
Hr Arnberg anmälde, dels att han var från¬
varande, då saken afgjordes af Utskottet, dels
alt han instämde med Herr Halling och yrka¬
de afslag,
Discussionen ansågs slutad och betänkan¬
det N;o 22 afslogs,
5:o N;o 2 3, i anledning af väckt motion
om begagnande af stenkol till eldning å ång¬
fartyg i stället för ved.
Herr Langenberg: ”Sedan Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet afstyrkt den af
mig väckta motion om ångfartygens åläggande
att begagna stenkol, i stället för ved, och nå¬
gon reservation inom Utskottet deremot ej egt
rum, anser jag ej löna mödan att på betänkan¬
det yrka återremiss, utan får endast beklaga
det öde motionen fått erfara. Den tid torde
dock ej vara aflägsen, då denna fråga skall om¬
fattas med mera benägenhet och bedömmas an¬
norlunda, än nu skett,”
Herr Leffler; Inom Utskottet sökte jag att
understödja motionen, på den grund, att jag
befarade, att, i den nion ångbåls-farlen'utvid¬
gas, kan brist på ved, i synnerhet uti vissa or¬
ter, derigenom uppkomma; men jag fann, att
försvarande af motionen mötte myckel motstånd*
Den 21 April.
353
särdeles af Ridderskapets oclr Adelns samt Bon¬
de-Ståndets ledamöter af Utskottet. Återremiss
af betänkandet anser jag ändamålslös, och ett
skäl, som talar emot förslaget, måsLe medgif-
vas vara, att stenkol för beliofvet finnes, ej in¬
om vårt land, utan skulle från England infö¬
ras, hvarigenom handelsvågen blefve tyngd.
Herr Arnberg: Inom Utskottet har jag i
denna fråga varit af pluralitetens tanke. Dis-
cussionen härom var mycket liflig, och en och
annan ledamot af Utskottet ifrån närheten af
Mälaren upplyste, angående vedbrist i sina or¬
ter, såsom följd af ångbåts-farten; men då sten¬
kol, enligt hvad jemväl upplystes, inom Sveri¬
ge finnes endast i Skåne, hvarifrån transport
deraf uppåt vöre med svårigheter förenad, och
då säkerligen ingen af de städer, som nu be¬
gagna ångbåts-fart, skulle vilja med rättighet
dertill bibehållas, med vilkor att stenkol skall
införas och användas, ansåg jag den mening,
som betänkandet innefattar, vara den rätta.
Herr Langenberg: Jag tackar Herr Leffler
för den upplysning, han behagat meddela. Jag
har äfven inhämtat det motstånd, som motio¬
nen rönte inom Utskottet, och jag yrkar ej å-
terremiss, öfvertygad, att motionen, en annan
sednare tid väckt, skall vinna framgång.
Discussionen ansågs slutad och utlåtandet,
N;o 23, bifölls.
6:o N:o it\, i anledning af väckt motion
om öppen rättighet, alt i staden Sigtuna anlag-
354
Den 21 April.
ga fabriker, och om frihetsår för dylika anlägg¬
ningar.
Bifölls.
7:0 N:o 25, i anledning af väckt motion
om förflyttning af gästgifveriet i Skillingerum
till Wimmerby stad.
Bifölls.
8:0 N:o 26, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Ulskottets betänkande, N:o 3, angå¬
ende väckta motioner om lands-fiscals tjenter-
nes upphörande.
Herr Holm', ”Ehuru det icke lärer kunna
nekas att lands-fiscalerne i vissa orter äro af
någon nytta, synnerligast derföre, alt de äro
allmogens rådgifvare och biträden i rättegångs-'
ärenden, anser jag likväl denna partiella nytta
icke böra komma i någon slags beräkning el¬
ler jämförelse med den vida större skada, som
tillfogas landet i allmänhet genom tillvaron af
desse lönlöse ijenstmän, hvilka jag anser vara
i ett välbestäldt samhälle ett fullkomligt oting;
ty att lefva af en lönlös tjenst är icke tänk¬
bart, ulan ett tyst medgifvande af denna tjen-
stemans rättighet att, genom prejerier, missbru¬
ka sin tjenst och skaffa sig uppehälle. Jag tve¬
kar således icke ett enda ögonblick, att bifalla
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets be¬
tänkande N:o 3, och hoppas jag, att Kongl. Maj;t
täckes fästa nådigt afseende å den önskan, som
nu för andra eller tredje gången af Ständei/ne
enhälligt framställes.”
Betänkandet N:o 3, gillades.
Den 21 April.
355
q:o N:o 27, i anledning af väckt motion
om utvidgad frihet för Presterskapet att få em-
Lelsbref till Kongl. Majrts Befallningshafvande,
genom Krono-betjenihgens försorg, fortställde.
Bifölls.
10:0 N:o 2S, i anledning af motion, att
Arieplougs och Arfvidsjaurs Lappmarker måtte
till Norrbottens län förläggas.
Bifölls.
11:0 N:o 2g, i anledning af motion, angå¬
ende verkställandet af arbeten för Kongl. Flot¬
tans i Carlskrona behof.
Bifölls.
12:0 N;o 3o, i anledning af motion, att
Förvaltningen af sjö-ärenderne måtte upplösas
och dess göromål lill Kongl. Krigs-Collegium é
öfverflytta.
Herr Petre: ”De göromål, som åligga För¬
valtningen af sjö-ärenderne, äro lill en del af
den beskaffenhet, att de utan olägenhet kunna
öfverflyttas lill Commerce-Collegitim; hvars i
sednare lider förändrade organisation, haft lill
påföljd, att detta Collegii vei kslällningskrets nu
mera är ganska inskränkt. Möjligheten af nämn¬
de öfverflytta ing, har jag förbisett vid afgifvan-
det af min motion, rörande Sjö-förvaltningens
förening med Krigs-Collegium. Denna förening
skall ulan tvifvel möta mindre hinder, i hän¬
delse Commerce-Collegium får öfvertaga en be¬
tydligare del af de förvaltningen åliggande gö¬
romål. Om förvaltningen i närvarande förhål¬
landen gäller samma anmärkning som i afse-
336
Den 21 April.
ende på Krigs-Collegium, att nemligen förenk¬
ling af nu existerande, kostsamma och tidödan-
de förmer i högsta måtto tarfvas, emedan just
mångfalldigheten af föreskrifne controller inne¬
fattar hufvudsakliga skälet till otillräckligheten
af alla Slats-anslag för flottans och arméens
materiel. Utgifterne derföre blifva visserligen
alltid legitimerade genom en myckenhet räk¬
ningar, men oerhörd dyrhet på många förnö¬
denheter, missräkningar vid contracters uppgö¬
rande och vacklande åsigter i flere dispositio¬
ner framställa sig dock merändels såsom följ¬
der deraf, att ärenderne i de omförmäldte för¬
valtande verken skola handläggas af en så tal¬
rik personal embets- och tjenstemän. Amalga-
mation af militaira och civila embetsman har
i allmänhet visat sig ofördelaktig och mycken
anledning förefinnes till den förmodan, att de
till krigs-väsendet anordnade medel skulle med
mästa förmon för Staten handhafvas om ofvan-
nämnde embeLs-verk styrdes af militairer alle¬
nast. För öfrigt torde inom desamma likasom
i andra verk kunna såsom en i allmänhet til¬
lämplig sats antagas, att ärendernes ändamåls¬
enliga oväldiga behandling förr kan väntas hos
en inskränktare tjenste manna-personal, tillsatt
endast med afseende på ådagalagde kunskaper
och utmärkta förtjenster, än hos en öfver be-
liofvet talrik corps af tjenstemän, hvilka icke
så lii LL kunna sammanhållas och inspecteras.
Obemäldt bör härvid icke lemnäs, huruledes, i
följd af tidens anda, tjenstsökande till den grad
Den ai April.
337
öfversvämma i de flesta Rikets embetsverk, alt
dea ofta uppkommande förlägenheten för de¬
ras placerande, möjligen kan vara ett hinder
för vidtagande af sådune reformer, hvilka på
en gång kunna leda till nedsättning i tjenste-
mänuens antal och till förbättring i de colle-
giala ärendernes behandling. Hvad nu särskilt
vidkommer Förvaltningen af sjö-ärenderne, om
hvilket embetsverk egenteligen här är fråga, så
förtjenar anmärkas det missförhållande, som
uppkommit derigenom, att, sedan Kongl. Svea
Jlof-Rält, vid förra Riksdag, fick ny lönings-
stat för sig reglerad, hafva Förvaltningens civi¬
la ledamöter, hvilkas göromål äro ojämförligt
mindre, än ledamöterues i nämnde Hof-Rätt,
genom ett Regeringens beslut fått sina löner
så förhöjde, att desamma betydligt öfverstiga
lönerne för Hof-Rätts-råderne. 1 den nion, som,
efler livad jag vågat föreställa mig, stora flottan
kommer att inskränkas och sluteligen reduceras
till den obetydlighet, för att lemna runi för
ett väl ordnad t sjöförsvar med skärgårds-fartyg,
blifva sjö-ärenderne af vida mindre omfattning,
än de nu äro. Då sjöförsvaret har sitt särskild¬
ta bestämda Stats-anslag, kan Förvaltningens för¬
ening med Krigs-Collegium icke föranleda den
fruktan, alt det ena vapnet möjligen kunde
gynnas på det andras bekostnad. Enhet i sty¬
relsen af hela krigs-väsendet och betydlig be¬
sparing i mångå hänseenden skulle, efter all
sannolikhet, blifva följden af denna förening.
Skulle emedlertid Förvaltningen icke för
358
Den 21 April.
närvarande kunna införlifvas med K i i£?.s-Colle-
O
gium, så bör dock Förvaltningen med första
skiljas [Vållde göromål, hvilka lämpligast kun¬
na af Coinmerce-Collegiuni behandlas och För¬
valtningen erhålla ett nytt reglemente, utgåen¬
de ifrån den synpunkt att, med borttagande af
alla onyttiga och kostsamma förmer, bereda sä¬
kerhet för äreiidernes gång, enkelhet i admini¬
strationen och besparing i Stats-utgifter.
Om mina nu framställde anmärkningar ic¬
ke kunna bestridas, så torde jag få hoppas, att
desamma föranleda min ifrågavarande motions
återremitterande till F.conomie-Ulskottet, som,
vid öfvervägande deraf, i sammanhang med hvad
Utskottet dessutom har tillfälle att i ämnet in¬
hämta, möjligen kan komma till ett annat re¬
sultat, än Utskottets memorial af den q April
innehåller.”
Herr Holm: Detta betänkande är blott en
gång bordlagdt. Frågan är af vigt; och jag be¬
gagnar mig derföre af min rätt, enligt Riksdags¬
ordningen, att begära betänkandet ånyo på bor¬
det, på det jag må blifva i tillfälle alt stadga
min öfvertygelse i denna fråga.
Herrar Hels ingins och Biörck förenade sig
uti Herr Holms anhållan om detta utlåtandes
förnyade bordläggning.
Lades andra gången på bordet.
i3:o N:o 31, i anledning af väckt motion
om meddelande af så beskaffade privilegier för
Trelleborgs by, som medföra rättighet att hålla
öppna salubodar.
Den 21 April,
Herr Halling'. "Trelleborgs by, belägen uti
medelpunkten af släderne Malmö och Ystad,
samt således endast på 3:ne mils afstånd från
hvardera, har, såsom bekant är, fordom varit
en stad, men som sådan blifvit förglömd för
flera hundrade år sedan, utan tvifvel för att
lemna släderne Malmö och Ystad tillfälle att
aga bestånd och utvidga sig. På närmare båll
har Trelleborg bredvid sig släderne Skanör och
Falsterbo, egenteligen qvarstående endast såsom
varande minnen af forntida misstag, att tro det
blotta tillvaron af släder medförde landets nyt¬
ta. Redan före detta har jag, då uppkomne
frågor dertill gifvit anledning, försökt ådaga¬
lägga, att icke städernes antal utan deras styr¬
ka och folklikhet bestämma deras värde och
kan bereda landets sannskyldiga fördel. Min
öfvertygelse är orubblig, alt om de 86 städer,
som nu finnas i Sverige, kunde, utan rubbning
af häfdvundna rättsförhållanden, reduceras åt¬
minstone till hälften deraf, blefve kringliggan¬
de landsorters välstånd och förkofran oberäk¬
nelig. Jag kan således aldrig i något fall till¬
styrka bildandet af flere släder, eller den un¬
derordnade egenskap af köpingar, hvarunder
man vill tillskapa sig en serskild art af städer,
för att tillerkänna vissa platser alla de ofta in¬
billade beqvämligheter, städer anses bereda, u-
tan att ikläda de samma alla de skyldigheter
släderne måste underkasta sig, och aldraminst
så länge vi icke uti vår inre administration
hunnit så långt, att allmänna gränsen emellan
Den 21 April.
städers och köpingars rättigheter och skyldig¬
heter, hvar för sig eller relativt till hvarandra,
en gång blifvit bestämd. Om vi rådfråga erfa¬
renheten tror jag den skall lära oss, att, der
så kallade köpingar redan finnas, styrelsen nä¬
stan beständigt är sysselsatt att i administrativ
väg, i saknad af beskrifven lag till rättelse, ef¬
ter hvarje gång sig företeende omständigheter,
skilja de tvistande emellan om städers och un¬
der dem lydande köpingars ömsesidiga anspråk
å hvarandra. Redan af dessa anledningar, ser
jag mig fullkomligen föranlåten att, i följd af
en allmän princip, bestrida bifall å Högloft.
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets för¬
slag, att Rikets Ständer måtte bos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att en köping, lydan¬
de under Malmö stad, må i Trelleborg lå an¬
läggas; men med den serskilda kännedom jag
i denna sak äger, så val om localen af berörde
by, sorn öfrige förhållanden, fordrar min pligt
att derom lemna åtskilliga på facta grundade
upplysningar. Frågan, som nu likasom af gam¬
mal vana, emedan den med många variationer
varit ett motionsämne vid nästan alla Riksda¬
gar ända från 1600-talet, åter blifvit väckt, all¬
tid från ungefär samma häll eller af allmogens
fullmägtig från de härader, hvarinom Trelleborg
är belägen, är följaktligen hvarken ny eller så
litet beredd, att icke ett säkert omdöme bör
kunna af Rikets Ständer fattas. För att ej blif¬
va vidlyftig, tillåter jag mig att uppläsa blott
2Ute eller de af Kongl. Maj:t under den i g
Den 2i April.
341
November 1823 och den 3 Junii 1824 till
\ Kongl. Cornmerce-Collegiuin aflåtne Nådiga Bref,
rörande nu förevarande den särskilda ortens så¬
kallade stora och magtpåliggande angelägenhet,
hvarmed jag tror mig hafva ådagalagt, att sa¬
ken redan är pröfvad och afgjord. Sedan jag
detta fullgjort, återstår för mig endast att til¬
lägga, att städerne Malmö och Ystad, särdeles
den förra, betydligen tilltagit i folkmängd, han¬
del och näringar, så att en liflig och fördelag-
tig afsättning å landtmannens producter i häg¬
ge dessa släder aldrig saknas, alt Malmö, sär¬
skildt, utan annat bidrag af allmänna medel,
än ett vid 1818 års Riksdag beviijadt lån af
15.000 R;dr, ifrån att vara en öppen kust, ska¬
pat sig en vidsträckt hamn af nära 11 fots
djup, med egen betydlig och kostsam fyrbåk
1 för sjöfarande, och hvilken hamn nu kan rym¬
ma öfver hundrade fartyg på en gång, alt sist¬
lidet år derifrån blifvit utskeppade öfver 1 5o,ooo
tunnor spanmål och öfver 400>000 kannor brän¬
vin och att importen af utländska varu-artik-
lar inbragt för Staten en tullinkomst af öfver
100.000 R:dr.
Jag a.rslyrker således, att något afseende
må fästas å motionen och anhåller om afslag
å betänkandet, såsom icke grundad t på skäl,
uppvägande dem jag deremot nu haft äran an¬
föra.”
Herr Hemberg förenade sig med Herr Hal¬
ling och tilläde: Trelleborgs invånare hafva
länge idkat handel, till en del olaglig, på kam-
36a
Den 21 Aprih
rar. Spanmålshandel der idkas egentligen för
handlandes i Malmö och Ystad räkning. Der
finnes knapt någon af Trelleborgs invånare,
sorn kan köpa 100 tunnor spannmål af egna
medel, och hvad den olagliga handeln derstä¬
des angår, tror jag, att den kommer alt fort¬
fara hädanefter, som hitintills, oagtadt den be¬
gärda rättigheten ej bifalles.
Discussionen ansågs slutad och betänkan¬
det, N:o 31, afslogs.
i4:o N;o 3a, i anledning af väckt motion,
alt bevärings-ynglingarne icke mätte samlas till
vapenöfning, förr än de uppfordras till rikets
försvar.
Bifölls.
och i5:o N:o 33, i anledning af väckt mo¬
tion, angående rättighet för en beväringsskyl¬
dig att annan duglig karl i sitt ställe sälta.
Begäres och lades å nyo på bordet.
§• i2- .
Föredrogs å nyo Bevållnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
betänkande, N:o r, i anledning af Herr Gustaf
Montgomerys motion, angående bränvins-brän¬
ningens inställande.
Herr Leffler: Genom den af mig vid en
föregående discussion anmärkta olika behand¬
ling, som Bevillnings-Ulskottel lämnat åt den¬
na motion och åt dem, som jag i samma äm¬
ne afgifvit, har jag nödsakats att afgifva emot
detta betänkande en reservation, nära lika med
den motion, som jag i ämnet inom Ståndet
Den ai April.
35 3
vackt; men sedan Ståndet redan bifallit Ut¬
skottets öfver min motion ufgifne betänkande,
finnér jag lätt, att genom reservationen emot
det nu fured ragne betänkandet ingenting är att
vinna, enär Utskottet särskildt behandlat min
motion, i stället för att handlägga bägge rno-
tionerne, i ett sammanhang. Det nu fördrag-
ne betänkandet torde endast böra läggas lill
handl ingarne.
Betänkandet bifölls.
Emot besl.utet reserverade sig Hr Leffler.
'3-
Föredrogos å nyo, men begärdes och lades
ytterligare på bordet följande Lag-Utskottets
betänkanden:
i:o N:o a5, öfver motion om prsescrip-
lionslid för domfäste fordringar;
2:0 N:o 26, öfver motion om upphäfvande
af förbudet att föra foder från bole;
3:o N:o 27, öfver motion, dels om upplä¬
sande vid hvarje ting och en gång om året i-
från predikstolarne af Kongl. Förordningen d.
28 Junii 1798, angående vissa omständigheter
uti lagsöknings- och utmätningsmål, samt af
Kongl. Förklaringen den i5 Januarii 1806, rö¬
rande behörig domstol för klander emot räk¬
ning å borgade varor, dels ock, alt hänvisning
till klander måtte å sådan räkning af borgenä¬
ren tecknas;
4:o N;o 28, öfver motioner, angående skärp¬
ning af straffet för åverkan;
Borg. St. Pr. vid Riksd. i83/f. II. a3
354
Den 21 April.
och 5:o N:o 29, öfver motioner om ned¬
sättning af räntan å penningelån.
§. 14.
Föredrogos och iades på bordet:
1:0 Constitutions-Utskottels memorial, N:o
4, med uppgift å af samtlige Riks-Stånden
godkände G rund lags-ändringsförslag;
2:0 Stals-Ulskottets nedannämnde utlåtan¬
den och memorial, nämligen:
N:o 55, öfver den af Herr Peter Niclas
Stjerncreutz hos Ridderskapet och Adeln gjoi-
da motion, angående utbekommande ifrån Riks-
gälds-Contoiret af en dess, enligt afgifven räk¬
ning å ved och brännkol lill Lnndt-Marskal-
keits så kallade soireer vid sistlidne Riksdag,
ägande fordran;
N:ö 56, angående en gralification åt Cotn-
missarien D. Ek, för dess hafde befattning med
reparationen och inredningen af Riksgälds-Con-
toirets förra hus, som nu begagnas af ofrälse
RiksSlånd, samt Rikets Ständers Utskott;
N:o 57, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Skrifvelse, om ytterligare Stats-anslag för
Armeens pensions-cassa, örn dispositionen af ac-
cordsreglerings-anslaget och om belöningsrätt å
accordsfondens obligationer;
N;o 58, i anledning af Kongl. Majrts Nå¬
diga Proposition, om upphörande af liggemåna-
ders och begrafningshjelps beräkning vid till¬
träde af vissa höga civila embeten;
och N:o 59, i anledning af Rikets Ständers
åren i83o och 1802 församlade Revisorers lill
Den 3i April.
355
Rikets Ständer afgifna berättelser om verkställd
granskning af Riksgälds-Coiitoiret, det derun¬
der lydande General-Assistance-Contoiret och
Götha Canalbolägs samt Malmö f; d, Discont-
Verk.
3:o LagMJlskottets belänkanden:
N:o 3o, öfver motioiler om inskränkning
åf det i lili gällande lag föreskrifne antal nämn¬
demän ;
N:o 3i, öfver motion Orri inskränkning af
den il it vaiallde tillåtelsen för ynglingar ibland
allmogen, att vid 18 års ålder ingå ägtenskap.
N:o 3a, öfver motion öm förändrade fö¬
reskrifter, rörande deii undersökning, Söm bör
föregå, innaii sjelfspi Ilningar må begtafvas:
ödh N:o 33, öfver förslag lill vissa före¬
skrifter i afseende på tiden, inom hvilken ran¬
sakning öfver häcktad person borde företagas*
m. m.;
samt 4:0, Allmänna Besvärs- och Econö-
mie-Utskotlels betänkande, ]NT:o 34, i anledning
af väckt motion derom, att de 124 tunnor
spä timål* som, under benämning af domkyrkö-
ttmnor, nu årligen gå ifrån Hernösands stift
till Upsala domkyrka, hädanefter må tillfalla
Hernösands kyrka.
i .5.
Upplästes meddelade utdrag af flögvördi-
ge P reste-Ståudets prolocoll d. i5 och 21 den¬
nes, hvaraf inhämtades* alt nämnde Riks-Stånd
bifallit följande utlåtanden och betäukanden,
nämligen! Stats-Utskottet N:is a5 26, 3o, 3a*
356 Den 21 April.
36 och 3y, Lag-Utskottets N:is 14, 17, 18, 1 g,
21, 22 och 23; afslagit Lag-Utskottets betän¬
kande, N;o 16; ålen emitterat följande utlåtan¬
den och belankanden, nämligen; Stats-Utskot-
tels INkis 22, 28, 2g och 31, Lag-Utskottets
IS':is 20 och 24; remitterat lill Utskott en Kongl.
Proposition och eLt anförande, samt anställt
val till ledamot uti Expeditions-Utskottet efter
en, som denna befattning sig afsagt.
Lades till handlingarne.
§• l6‘
Af anledning protocollets 8. §. utvisar,
uppmanades Herr Petre af Herr Talmannen,
att afgifva den förklaring Herr Bååth hegart
öfver ett uttryck, som förekommit uti Herr Pe-
tres anmälde reservation emot Ståndets beslut,
i anledning af Lag-Utskottets betänkande, N:o 24.
Herr Hohn hemställde, om icke fortsätt¬
ningen af discussioncn i detta ämne måtte hvi¬
la, intill dess prolocollet för dagen blifver ju-
steradt; och gjorde Herr Hohn i detta afseende
särskildt hemställan till Herrar Bååth och Pe-
trej om de icke ville sådant medgifva.
Herr Petre: Jag tror det vara bust, att
jag genast förklarar mig och således med ens
gör slut på frågan. Jag hade häldst önskat,
att hafva fått lämna denna förklaring, innan
Herr Hohn uti förmiddagens plenum sig yttra¬
de. Detta hade för mig varit förmånligast.
Emedlertid undandrager jag mig icke att den¬
samma nu afgifva; och jag får då kortligen för¬
klara, att jag icke haft för afsigt att förnärma
Den 21 April,
35/
Lag-Utskottet collectift eller Ståndets ledamö¬
ter af nämnde Utskott, dertill har jag hvarken
ägt eller kunnat äga någon anledning af sakens
gång. Denna sak rörde ej eller n>ig sjelf, men
jag hade trott, att, då ett vidlyftigt yttrande
afgafs, innehållande väsendtliga anmärkningar,
syntes Ståndet, för att vara liberalt, kunnat
bevilja återremiss eller åtminstone ytterligare
bordläggning, på det att anmärkningarne måt¬
te i sin helhet besvaras. Sedan genom vote¬
ring afgjordes, att återremiss ej skulle ske, vil¬
le jag genom det klandrade uttrycket, ej qva-
lificeradej blott tillkännagifva, att jag ansåg det
icke vara möjligt att på en så kort stund, som
discussionen upptog, -genast besvara så vidlyf¬
tiga anmärkningar, som de ifrågavarande. Slut¬
ligen bör jag tillägga, att, då jag vid Riksda¬
gens början, vid besvarande, å egne och de öf¬
rige Bergsbruks-districternes fuflrnägtiges väg¬
nar, af Herr Talmannens välkomsthelsning, ut¬
bad oss att få röna Ståndets öfverseende, föresåg
jag tillfällen, då eLL eller annat förfluget ord under
discussioner kunde undfalla, som var underka-
stadt olika tydningar. Nu åter har jag ingenting
deremot, att detta undseende mig vägras och att
mina yttranden behandlas med all den sträng¬
het, de anses förtjena. För de förebråelser, som
rättvist kunna träffa mig, skall jag söka tröst
uti medvetandet alt icke hafva afsett person,
endast sak, och att jag här aldrig talat för en¬
skildt interesse, utan ledes af det nit, jag vid
flere föregående tillfällen omförmält, det näm-
—--
358 Den 21 A pri J.
ligen: att i min ringa mån bidraga till nytta
för fäderneslandets vigtigasle angelägenheter,
Om någon vidare aipplification finnes behöflig,
får jag tillägga den förmodan, att protocollet,
då det justeras, skall berigtiga, att min mening
ej varit att med det anmärkta uttrycket för*
närma Lag-Utskottets ledamöter.
Herr Bååth'. Sedan, med Ståndets till*
stånd, Herr Petre afgifvit den förklaring, hvil*
ken jag ansåg mig vara berättigad att fordra, ej
för min egen person, utan för den Corporation,
som utgöres af Rikets Ständers Lag-Utskott,
hvaraf jag är ledamot, må jag äfven för Stån*
det anmäla, att jag för min person, är tillfreds*
ställd af den förklaring, som Herr Petre läm¬
nat, Urryckets beskaffenhet fann jag af deii
synnerliga egenhet, att förklaring borde följa.
Öm detta uttryck rört blott mig enskildt skul¬
le jag, ledd af den erfarenhet, jag inom Stån*
det vunnit, följt den princip, jag, derpå stödd,
antagit, alt med öfverseende bemöta yttranden,
sorn jag tror mindre grundas i afsigt att föro¬
lämpa, än i ett förhastande, Då emedlertid sa¬
ken numera är utvecklad , har jag ej annat att
tillägga, än att önska det skyldig varsamhet hädan¬
efter må iagttagas, oskiljaktig ifrån den tillbörliga
uppmärksamhet för personer och tänkesätt, sorn
bör vara måttstocken för våra handlingar, i
förening med det allmännas bästa. Delta är
en regel i allmänhet, ehuru jag här nämner
den, blott med erkännande af skyldigheten att
tillämpa den på mig sjelf.
D«n a4 April, 35g
t
Uppå Herr Talmannens härefter gjorde
framställning till Ståndet om Ståndet numera
finner någon åtgärd i denna fråga på dess sida
äga rum, svarades Nej.
§• !7-
Justerades protocolls-utdrag öfver de af
Ståndet e. m. denna dag fattade beslut.
§• >8.
Herr Justelius begärde och erhöl!3:ne vec¬
kors ledighet ifrån Riksdags-göromålen, beräk¬
nad ifrån den 28 dennes, med förbehåll, att
anmälan derom göres hos det Utskott, hvaraf
han är ledamot.
Plenum slutades kl. 9 e. m.
^ In fidem protocolli
E. G. Runeberg.
Den 24 April.
Plenum klockan 10 f. m.
§. 1.
Upplästes meddelade utdrag af Hedervär¬
da Bonde-Ståndets protocoll den i5 och 21
dennes, innefattande bifall af Stats-Utskottets
utlåtanden, N:is 38, 39, Ho, 4'.42> 43. 44» 45,
48, 49, 5o, 51, 5?. och 53; Lag-Utskottets be-
läukanden, N:is 19, 21, 24, 25, 26,27, 28 och
29; Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Ulskottens betänkande, N:o 1, det
sistnämnde Utskottets belänkanden, N:is 11, ig,
30, ai, 22, 23, 24, a5, 37, 39, 3i och 32, af-
1
36o
Den a4 April-
slagit Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot-
tets betänkande, N:o 33; återremitterat Stats¬
utskottets utlåtanden, N:is 46 och /fj, samt
Allmänna Besvärs- och Eeonomie-Utskoltels ut¬
låtande, N:o 3o; funnit Ilöglofl. Ridderskapets
och Adelns samt Högv. Presle-Ståndets inbjud¬
ningar till deltagande i deras beslut, angående
Riksdagens förlängning, förfalla, sedan Bonde-
Ståndet fattat enahanda beslut; lagt lill hand¬
lingarna Kgl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angåen¬
de Riksdagens förlängning, samt Allmänna Be¬
svärs- och Eeonomie-Utskoltels betänkande, N;o
36, och remitterat till Utskotten en Kongl.
Proposition, en Kongl. Skrifvelse samt särskil¬
de anföranden.
Lades till handlingarne.
§■ 2*
Justerades af protocollet den 21 dennes de
5 första §§. och den 6 §., till och med beslu¬
tet i anledning af Lag-Utskottets betänkande
N:o 18.
§. 3.
Föredrogos å nj-o följande Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Ulskottets på Ståndets bord
hvilande betänkanden:
i;o N:o 3o, i anledning af väckt motion,
att Förvaltningen af Sjö-ärenderne måtte upp¬
lösas och dess göromål lill Kongl. Krigs-Colle-
gium öfverflyttas.
Herr Holm'. ”Ehuru jag för ingen del till¬
tror mig äga den erfarenhet och insigt, som
fordras för att kunna bestämdt afgöra, hurnvi-
Den 24 April.
Ja Förvaltningen af sjö-ärenderne är ett öfver¬
flödigt Embets-verk eller icke, och om dess
functioner kunna öfverflyttas ])å ett eller flere
andre förvaltande verk, utan rubbning i deras
ändamålsenliga gång, tycker jag mig likväl, vid
genomläsning af den utaf Kongl. Majit för det¬
ta Embetsverk den 2 November 1824 utfärda¬
de Nådiga Instruction finna, att Förvaltningens
åligganden äro af beskaffenhet, att lämpligen
kunna införlifvas med dem, hvilka tillböra
Kongl. Commerce- och Ivrigs-Ccllegierne. Så
förefaller det mig t. ex. sora allt hvad i 4 §•
5 mom. af nyss åberopade instruction förm ales
om sjömätningar, lots-, båk- samt fyr-inrättnin¬
gen, sjöebartaeverket och hydrographiska arbe¬
tet, äfvensom quarantains-anstalterne, hvilka
förvaltningsgrenar hafva .sina särskilta contoir,
icke skulle vara främmande ämnen för först¬
nämnde Kongl. Collegium; hvaremot den rent
economiska, såsom materielens anskaffande och
vård, samt hela den militairiska detaiilen eller
sjöförsvarets behof och användande torde kun¬
na öfverlemnas åt chefs-embetena vid Flottans
stationer, hvilka äro försedde med en ganska
taliik embets- och tjenstemanna-personal, och,
med någon utvidgning i deras myndighet och
verkningskrets, borde sortera under Kgl. Krigs-
Collegium, som på detta sätt finge styrelsen
öfver rikets bela krigsväsende och, för att upp¬
fylla sin bestämmelse i afseende å sjöförsvaret,
kunde förstärkas med de lie militaire embets¬
man af flotLan samt constructions-corpsens se-
cond-chef, hvilka nu tjenstgöra i Förvaltningen
36a
Den a4 April.
af sjö-ärenderne. De närmare delaillerne kun¬
na först vid sjelfva regleringen och den nya
organisationen bestämmas; men torde emedler¬
tid icke kunna nekas, att hvad Herr Petre med
sin motion åsyftat, nämligen förenkling af och
enhet i göromålen, hvaraf den nog invecklade
och konstiga Statsmachinen är i ett allmänt er-
kändt stort behof, samt besparing i ulgifter,
hvilka ovedersägligen hardt trycka den skatt¬
dragande allmänheten, skulle af den föreslagne
förändringen, om den en gång vågades, blifva
en naturlig följd. Om man följer den anvis¬
ning, som kalendern lämnar, så finner man att
civil-staterne vid flottans tre stationer uppgår
till ett antal af emellan ett å två hundrade
personer. Jag är icke i tillfälle att bestämdt
uppgifva kostnaden för denna enorma förvalt¬
ningspersonal, som emedlertid måste vara högst
betydlig, men, enligt Kongl. Maj:ts sednast ut¬
färdade Nådiga stat för Kongl. Förvaltningen
af Sjö-ärenderne af den 16 Februari 1833, ut¬
göres detta verks embets- och tjenstémannaper-
sonal af 23 personer meden faststdld minimi-
aflöning af 16,810 R:dr banco utom förhöjning
af 1,237 tunnor spanmål. Nog måste man vid
detta förhållande medgifva att Sveriges sjöför¬
svar, hvars ändamålsenliga beskaffenhet i allt
fall är af mången sakunnig person betviflad
och på det grundligaste sätt bestridd, på detta
sätt är rundligen administreradt, och, 0111 nå¬
gon reform härutinnan, till vinnande af de ut¬
af Herr Petre antydde ofvanomförmälde ända-
Den ?,4 A p r i 1.
363
jnäl, bunde vinnas, anser jag sådant böra blif¬
va en nationalvinst, som högligen bör önskas
och just derföre torde förtjena någon allvarli¬
gare uppmärksamhet. Jag instämmer alltså uti
Herr Petres bégäran om betänkandets återre¬
mitterande till Utskottet, och torde detta mitt
yttrande, i händelse samma begäran af Högtä-
rade Ståndet bifalles, få åtfölja återremissen.”
Herr Holm tilläde vidare: Utom de redan
anförda omständighelerne, har jag ytterligare
tväiine skäl, hvarpå uppmärksamheten torde
böra fästas, det ena att Förvaltningan af Sjö-
ärenderne har session 1 högst 3 gånger i vec¬
kan, hvaraf sjmes alt detta embetsverk ej är
af embetsgöromål öfverhopat, och det andra,
att föredragningen hos Kongl. Maj:t af ärender,
sorn dit inkomma ifrån Krigs-Collegium och
Förvaltningen af Sjö-ärenderne, besöi jes af en
och samma embetsman, nämligen Stals-secrete-
paren för K rigs-ä re liderne. Deraf slutar jag äf-
yen till möjligheten af de tvänne administrati-
•ya verkens förening till ett.
Herr Halling', Hufvudsakligen förenar jag
mig Herrar Holm och Petre deruti, att förenk¬
ling i Krigs-förvallningen i allmänhet, särdeles
den civila delen bör tillvägabringas; men för
alt bereda och vinna delta mål erfordras, alt
kunna uppgöra en plan för uppförandet. Sjelf
dertill oförmögen, skulle jag lifligt önska nu
genom återremiss något kunde vinnas. Min
öfvertygelse är emedlertid, att Krigs-förvaltnin-
gen här i landet, hvilken, under namn af Krigs-.
364
Den s4 April.
Collegium och Förvaltningen af Sjö-ärenderne,
nu lärer omfatta en embetsmanna-personal af
io8 personer på ordinarie stat, utom hägge
Generaladjulants-expeditionerne, visserligen for¬
drar större uppmärksamhet; äfvensom jag tror,
att elen tid varder kommande, när man måste
inse omöjligheten för vårt fattiga land, att i freds.-
tid hålla en så kostbar Krigs-för vältning, om
något skall återstå för landets försvar i verk¬
ligheten, då sådant fordras. Af dessa anled¬
ningar begär jag återremiss till ämnets närma¬
re begrundande.
Herr Leffler'. Om Herr Petres motion ha¬
de angått revision och förenkling af göromålea
samt inskränkning af tjenstenianna-personalen
inom de särskildta förvaltande embetsverken,
hvarom här är fråga, hade ofelbart sådant för-
anledt ett annat betänkande, än det nu afgif-
ne; men då molionairen föreslagit Förvaltnin¬
gens af Sjö-ärenderne införlifvande med Krigs.-
Collegium, har Utskottet icke funnit skäl att
sådant tillstyrka, då berörde åtgärd i sjelfva
verket skulle föranleda till ett nytt depar¬
tement i Krigs-Collegium. Hvar och en, som
känner beskaffenheten af armeen till lands och
sjöss, måste lätt inse, att af Krigs-Collegii le¬
damöter icke kan fordras behöflig kännedom
för Sjö-ärendernes förvaltning; och med dea
kunskap jag äger om sjöförsvaret och dess de¬
lar, måste jag förklara, att, då presidentskapet
för de förenade verken väl skall tillhöra Krigs*-
Collegium, äfven detta visar olämpligheten af
Den 24 April.
3C5
förslaget, då hos nämnde ordförande ej kan för¬
utsättas kännedomen af de saker, som höra till
sjoärendernas förvaltning. Jag har af dessa skäl
deltagit i Utskottets beslut, men vill ej motver¬
ka återremiss.
Herrar fVcern, Biörck, Falhem och Bruse
förenade sig uti anhållan om återremiss.
Herr Ekerman: Om jag ej missminner
mig, har armeens Holla under Konung Gustaf
Hirs lid sorterat under Krigs-Collegium, ej un¬
der Amiralitets-Collegium.
Discussionen ansågs slutad och betänkandet
återremitterades.
2:0, N:o 33, i anledning af motion, angå¬
ende rättigheten för en beväringsskyldig atc
annan duglig karl i sitt ställe sätta.
B i föl is.
och 3:o, JNT:o 34> i anledning af motion derom,
att de 124 tunnor spanmul, som, under benäm¬
ning af domkyrko-lunnor, nu årligen gå ifrån
Hernösands stift lill Upsala domkyrka, hädan¬
efter må tillfalla Hernösands kyrka.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
§• 4-
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets betänkande,
N:o a5, öfver väckt motion om prcescriptions-
tid för domfäste fordringar.
Herr Höök: ”För mitt begrepp har det
icke lyckats att blifva tydligt och klart, det en
lag vore af behofvet påkallad och lämplig, af
sådant innehåll och syfte, som uti betänkandet
föreslås. Sjelfva ratio legis för stadgandet uti
366
Den 24 April.
Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, ati-
gående praescriptioil för fordringsrält, är icke
användbar* mell bortfaller fullkomligt vid fö¬
revarande lag-förslag. Elt så.lant förhållande
mätte ju också otvifvelagtigt inträffa, när det
ändamål, berörde Kongl. Förordning egentligen
afsett, blifvit uppnådt eller att fördringsrätten
blifvit genom domstols beslut fastställd, ty med-
gifvas måste väl, att denna åtgärd är bevis på
en fordrans giltighet. Här äger således icke
rum de grunder, som gjorde sig gällande och
talade för ofvannämnde förordnings utfärdande*
eller att vittnen kunna dö eller bortflytta eller
omständigheter inträffa, hvaraf målets utredning
berodde. Jag vill ej omnämna möjligheten att
handlingar kunde bortkomma af orsak* att den-
lia omständighet icke utgjort något lagsliftniflgS-
skäl. I denna öfvertygelse styrkes jag , då jag
betänker, alt lagen icke så långt kali sträcka
sin omsorg för deli eiiskilte, att denne sistnämn¬
das beqvämlighet, i afseende å vården af nå¬
gre handlingar, blifvit betraktad såsom hufvud¬
sak, hvarigenom en indirect uppmaning att* orri
vården deraf, vara mindre noggrann, skulle
kunna anses vara af lagen uttalad. Mell sådan
princip har icke lagen antagit, då den nekat
en person, fastän i full besittning af fast egen¬
dom, att annorledes än genom handlingar i all¬
mänhet styrka sitt fång, Documenters förva¬
rande har således icke utgjort något skäl och
lagen gillar icke eller den åsigt Utskottet fram¬
ställt, som skulle gäldenär behöfva Värja sig
Den 24 April. 367
från orättmätiga kraf, enär denna sats förut¬
sätter en negativ bevisning eller skyldighet, att
ådagalägga sin oskuld, hvaremot i lagen hyllas
den af alla lagstiftare antagna grundregel, att
alla "Janses oskyldiga lill dess motsatsen, (ör
hvarje fall, blifvit ådagalagd, samt alt den kä¬
rande åligger mot den tilltalade föra positiv
bevisning. Betraktar man, i sammanhang här¬
med, saken något allvarligare och tänker sig
följderne af lagen, deräst den såsom sådan skall
inträda i verksamhet, kan jag icke neka ut¬
trycket af min verkliga fruktan följdess olämp¬
lighet — och jag tvekar ej att utsäga det — dess
directa skadlighet; ty lagar äro sådane, 0111 de
icke äro bestämdt nyttiga. Må man föreställa
sig exemplet af ett concurs-mål, som, i likhet
med hvad jag specielt känner tyänne, påkallat
en utredningstid af t4 å 16 år, och uti hvil¬
ket mål en mängd eller hundradelals personer
fått sig tilldömde och fastslälde, genom laga-
kraftvunnen dom, bevakade fordringar. Af den¬
na dom finnes särskilte exemplar förvarade
hos underrätten och äfven i Hof-Rätten, hvar¬
ifrån utdrag när som hälst kunna af den en¬
skilde fordringsegaren erhållas till bestyrkande
af sin rätt. Hvad behof företer sig väl nu, att
ånyo inom 10 år vid domstol anmäla eller ut¬
kräfva hos gäldenären samma ford ringar, hvar¬
om tvist aldrig vidare kan uppstå? eller, der¬
äst sådan uppkommer, i fråga orri behörig an¬
mälan eller kraf af fordringen, nråsle nian tän¬
ka sig det fall, att en fordran, ehuru genom
36S
pen 24 April.
lagakraftvunnen dom faststäld, kan ogillas af
underrätt, månne icke ett sådant förhållande
skalle rubba någon af de hufvudgrunder, hvar¬
på 11a gällande rättegångs-ordning hvilar? Och
bör man lemna å sido, att utvägen för sin rätts
utbekommande försvåras och belastas med kost¬
nader?”
Herr Rabin: ”Ilöglofl. Lag-Utskottets nu
uppläste betänkande anser jag för min del va-
* ra utaf en så vidt omfattande i eganderätten
ingripande egenskap, att jag utbeder mig Högt-
ärade Ståndets uppmärksamhet uppå åtskilliga
anmärkningsvärda omständigheter, dels i afse¬
ende på principen och de grunder, hvaruppå
Utskottets betänkande hvilar, dels å det min¬
dre fullständiga i redactionen af det föreslagne
tillägget lill lydelsen i Kongl. Förordningen
den i3 Junii 1800.
Hvad sjelfva principen angår, så är det
visserligen otvifvelagtigt att motiverne för 1800
års förordning, som inskränkte tiden till 10 år,
inom hvilken borgenär borde skriftligen , eller
muntligen utkräfva sin fordran1 hos gäldenär,
eller i sådant afseende gifva sig an inför rät¬
ta eller Konungens Befallningshafvande, vid
förlust att derå efter samma tid ega någon ta¬
lan, voro endast och förnämligast hämtade från
svårighet för 'aldenar, eller dess arftagare, att lag¬
ligen reda, 1, muvida borgenärs anspråk voro
riktige, då för deras utsträckning gais en tide-
rymd af tjugo år, att sådane fordringar, som
grundade sig uppå räkningar för borgade va¬
Den a4 April
fröt*, eller andra transactioner» der vittnen och
Levis af flerfaldig egenskap vore nödvändige.
Svårligen skulle kunna redas efter en så lång
tid* då tilläfventyrs håde gäldenär och borge¬
när voro döde och lemnat åt sine arfvingar att
tvista, saknade vittnen hvarmed fordrings-an-
språket kunde i laglig väg styrkas, eller mötes
med gode mäns intyg, och qvittencer, hvilka
under en längre sid kunnat gå förlorade. Des¬
se motiver afsågo rättligen endast säkerhet i
bevisningen och trygghet för gäldenär och dess
arfvingar att ej kunna efter tio års förlopp sät¬
tas i äfventyr ånyo få betala en tilläfventyrs
fredan gulden gäld, mot hvars betalande hvar¬
jehanda inför domstol gällande skäl' tilläfven¬
tyrs kunnat åberopas, ty för den moraliska kän¬
slan är det alltid sårande att tro det lasjstif-
tande magten genom denna prassel iptionstid
haft för afsigt gynna gäldenären på en verk¬
lig fordrings-ägares bekostnad, då inför den
stränga rättvisans domstol} skuld är skuld, och
hederskänslan ej godkänner någon praescriplions-
tid, inom hvilken förbindelsen] upphör, annorle¬
des än genom betalning.
Desse motiver äro» efter min öfvertygelse»
alldeles icke lämplige till den utsträckning mo-
tionairen yrkat och Höglofl. Lag-Utskottet till¬
styrkt för sfidane fordringar* hvilka genom dom
eller utslag blifvit fastställde. I samma stund
en utsökt fordran blifvit till betalning fastställd,
och detta utslag vunnit laga kraft, måste allt
vidare tvifvel för bevisningen vara upphäfvet,
Horg. St, Pr. vid Riksd. i83g.. II. a4
/
370
Den 24 April.
emedan densamma föregått sjelfva beslutet. Den¬
na fordran måste således respecleras, såsom
borgenärens eller dess rätts inneliafvares lagli¬
ga och med dom bekräftade tillhörighet, hvar¬
öfver lian ej är skyldig tåla någon inspection
af lagstiftande magien, emedan han redan fått
dennes stadfästelse derå. Sedan detta förutgått,
upphör, efter min tanka, all vidare förbindelse
för ford rings-ägaren att inskränka sig till någon
prasscriptionstid för uttagande af denna fordran,
örn hvars laglighet nu mera någon tvist ej kan
uppstå, och det blifver gäidenärens eget fel 0111
lian försummar vid afbetalningen låta sådant
anteckna uppå det original-doeument, hvarpå
domaren grundat sitt meddelte utslag. Jag
tror mig härigenom tillräckligen hafva utveck¬
lat vederläggningen af det förnämsta motiv Hög-
loll. Lag-Utskottet antagit, och skyndar att yt¬
tra mig öfver den analogie, som velat sökas, e-
mellan det tillstyrkte betänkandet och den lik¬
het hvarmed lagakraftvunne domar måste i con-
curser och års-proclama lika med öfrige for¬
dringar anmälas och bevakas.
Kongl. Concurs-lagen under den 12 Mars
i83o, liksom dess föregångare, afse endast par¬
tiella sladganden och jag delar icke Höglofl.
Lag-Utskottets åsigt alt derifrån hämta stöd för
prcescriptionslid för lagakraflvunnen doms gil¬
tighet, ehuru jag varmt och innerligen önskar
att enhet i princip alltid måtte finnas och syn¬
nerligast i lagskipningen. Det är sant, att äf¬
ven dessa fordrings-anspråk böra vid domstol
Den 24-April. 371
uppvisas och med ed bekräftas, mea här är ic¬
ke endast fråga om fordrings-anspråkets vigtig¬
het, här måste afgöras sättet huru desse for¬
dringar med företräde framför hvarandra böra
utgå och i denna bevakning äfvensom i sjelfva
rältegångs-sättet ligger äfven en ledning för do¬
maren huru gäldenärens förhållande till sine
borgenärer och deras lill honom böra betrak¬
tas och efter lagens föreskrift tillämpas. Långt
ifrån alt inskränka galdenärs belalnings-skyl-
dighet för hvad af massans tillgångar ej kan
utgå till tio år, innehåller 3 Cap. 4o §. i of-
vanåberopade concurs-lag;” ”Att gäldenär med
hvad kan framdeles ärfve eller förvärf ve kan,
skall hulla sine borgenärer skadeslöse för den
förlust de lida. ''Äfven denna lag, som påtag¬
ligen gynnar gäldenären har ansett sig icke rätt¬
visligen kunna lägga band, eller inom viss lid
begränsa den betalnings-skyldighet, hvartill gäl¬
denären genom lagakraftvunnen dom vore för¬
bunden, den har respecterat ägande rätten och
lämnat gäldenärs arfvingar ett lagligt medel ge¬
nom årsproclama och urarfvaförmon betrygga
sig från ansvar för den aflidnes gäld i den nion
den öfverstege lillgångarne.
Våra criminal-lagar, som visserligen med¬
gifva åtskilliga praescriplionslider för brotts å-
talan, lämna icke något exempel att ett laga
kraftvunnet utslag efter oviss lid ej får till verk¬
ställighet befordras och bekräfta ännu mera
motiverne lill 1800 års Kongl. Förordning,
att det var osäkerheten i bevisningen, som deri
372 Den 24 April.
afsågs, elium äfven denna inskränkning i bor¬
genärs rätt, från en moralisk sida betragtad,
hvarken gillas eller försvaras. Annu arden öf¬
vertygelse gällande äfven bland de mindre upp¬
lysta samhällsclasserne, att verkan af en laga
kraftvunnen dom i skuldfordringsmål ej kan
förringas genom samma doms ålder, och det är
med hjertlig tillfredsställelse jag inom det He¬
dervärda Bonde-Ståndet äfven funnit denna öf¬
vertygelse rådande.
Dessa anmärkningar, hvilka jag nu vörd¬
samt fått afgifva, skola, så framt de ej kunna
vederläggas, alltid hos mig bibehålla den öf¬
vertygelse att ingen inskränkning till tid, inom
hvilken innehållet af en dom eller utslag, som
vunnit laga kraft, kan bos gäldenären uttagas,
bör, eller rättvisligen får äga rum utan att bor¬
genärs rätt förnärmas, och jag tillstyrker för
min del alslag uppå betänkandet.
Skulle jag i denna del emot förmodan bö¬
ra till minoriteten, så kan jag ej annat finna än
att betänkandet måste återremitteras, då redac-
tionen af den projeclerade författningen, i hän¬
delse Utskottets betänkande antoges, ändock må¬
ste förändras, så framt dem skall anses lämplig
till det åsyftade ändamålet, samt utestänga tvi¬
ster och elusioner. Det är nämligen sällan ett
utslag i skuldfordringsmål för verkställighet
uppvises hos Konungens Befallningshafvande
och ännu mera sällan hos domaren utom i slä-
derne, men deremot emottager och ombesörjer
Kronofogden i orten de fleste utmätningar, och
Den 24 April.
då på honom ej kan lämpas de ordalag, hvil¬
ka skulle innebära tillägg till 1800 års Kongl.
Förordning måste, efter min tanka, ordet ”ve¬
derbörande executor/’ i tillägget innefattas.”
Herr Olbers'. Af Herr Rubin är jag huf¬
vudsakligen förekommen och med honom före¬
nar jag mig således. Mina skäl särskildt äro,
att om, såsom Utskottet föreslagit, lagakraftvun-
net utslag skall inom viss tid verkställas, skall
derigenom uppstå band på fordringsägare att ej
lemna anstånd, eller alt verka för sina efter¬
kommande samt betaga dem den rätt, de an¬
nars kunna äga. Jag anhåller om återremiss.
Herr Bååtlv. Hvad anfört blifvit, är af den
vidlyftighet, att jag ej nu kunnat uppfatta allt
för att besvara detsamma. Jag skall dock för¬
söka att redogöra för de åsigter som inom Ut¬
skottet i denna fråga varit rådande, ehuru
skiljagtiga meningar försports, hvilka likväl slut¬
ligen sainmanjemnkat sig. Utskottet bar tagit
till grund praescriptionen af 10 år för fordrin¬
gars bibehållande vid deras giltighet. Molio-
nairen har fästat uppmärkssmhet på den hän¬
delse, då en person, som fått fordran fastställd
bos annan genom dom, icke inom 10 å 20 år
söker verkställighet derå. Ett sådant dröjsmål,
å fordringsägarens sida, anses kunna härledas
ifrån t vänne grunder, den ena att favorisera
gäldenären, och den andra, att man tror for¬
dran ej vara af något värde och icke kunna
uttagas lill betalning. I båda fallen synes det
icke vara rättvist att utsträcka dröjsmålet till
384
Den 24 AprIL
obegränsad lid. Derunder äger en ovisshet rum
för gäldenären eller hans arfvingar, sorn kun¬
na anses hela tiden lefva på borgenärens väl¬
behag. Förändringar inträffa under loppet af
jo år, annu mera inträffa de på obegränsad tid.
Af dylika förhållanden uppkommande olägen¬
heter har Utskottet velat förebygga genom för¬
slaget, som står i enhet med Kongl. Förord¬
ningen den i3 Junii 1800. För borgenären
uppstår ingen olägenhet genom iagttngandet der¬
af, att lian inom 10 år anmäler sin fordran
hos domstolen eller Konungens befallningshaf¬
vande, för att bibehålla samma fordran vid dess
giltighet, äfven om den vore fastställd genom
lagakraftvunnen dom. Denna åtgärd bereder,
å ena sidan, säkerhet för borgenären, mert bort¬
tager, å dén andra, icke för honom tillfället att
för gäldenären visa den välvilja, hvartill bor¬
genären må vara hugad; och gäldenären för¬
lorar ej eller derigenom annat, än hvad han
i allmänhet förlorar af möjligheten att vinna
visshet, när han skall betala sin skuld. Utskot¬
tet har således trott ingen skada beredas genom
förslag för borgenär, eiler gäldenär och _ dessa
åsigter, utgående hufvudsakligen ifrån omsor¬
gen alt tillvägabringa enbet i lagens bud, haf¬
va föranled t Utskottet till det utlåtande, som
nu är under Ståndets pröfning.
Herr Rubin: Jag beklagar, att jag genom
Herr Bääths muntliga anförande ej finner mig
vederlagd uti de skäl, som förmått mig alt o-
gilla Utskottets betänkande. Så länge jag ej
Den a4 April.
385
har visshet derom, att tendencen af 1800 års
förordning är utsträckt lili annat, än säkerhet
och möjlighet af bevisning, är jag orygglig i
den öfvertygelse, jag uttalat. Fordringsägaren
har, efter min tanka, uppfyllt lagens kraf eller
iagttagit den räll, som nämnde förordning stad¬
gar, då han inom tio år ulkräft sin fordran,
och då den genom dom blifvit sladfäslad, kan
densamma icke vara för gäldenär obekant; äf¬
vensom denna sednares arfvingar äro, på sätt jag
förut anfört, betryggade genom den rätt de ä-
ga att göra sig urarfva. Jag får således förnya
de anmärkningar jag gjort emot betänkandet,
och önskar, att min reservation må antecknas,
om mina åsigter icke gillas.
Herr Hessle: Den, som läser 1800 års för¬
fattning i helt, skall, på sätt Herr Rubin an¬
märkt, finna, att ändamålet och meningen med
praescriplioneu är att skydda emot orättmätig;!
kraf. Derföre har ock en lid blifvit bestämd,
hvarinom det kan vara möjligt, alt, då bevis
för en fordran företes, skaffa molbevis om gäl-
den är gulden eller icke. Denna princip bör
jemväl utsträckas till fordringar, som blifvit
fastställde till betalning genom dom eller ut¬
slag. Man vet nämligen, alt fordringar ej all¬
tid grumlas på original-skuldebref, utan oftast
på enskildte aftal, skriftliga handelsräkningar,
m. m. Hela fordran är anmäld hos Konun¬
gens befallningshafvande eller hos domstolen
inom tio år, och den är fastställd genom ut¬
slag eligr dom. Borgenären har i handom ej
Den a4 April*
annan handling, än sjelfva utslaget. Gäldenären
anmäler sig att betala sin skuld, men borgenä¬
ren behåller utslaget. Efter io år förkommer
qvittencet, eller gäldenären anser sig icke vara
i behof att längre tid förvara detsamma. Gäl¬
denären dör, och handlingen samt vittnen kän¬
nas icke af hans arfvingar. En fordringsägare
eller hans arfvingar, mindre sam vetsgranna, fö¬
rete det laga kraftvunna utslaget och begära
•verkställighet derå; och gäldenären eller hans
arfvingar sakna, af ofvananmärkte anledning,
möjligheten att kunna bevisa, alt skulden icke
blifvit betald. Att förekomma sådant, har la¬
gen måst bestämma praescriptionstid, men detta
vinnes icke fullkomligen, om verkställighet å
lagakraftvunnen dom eller anmälan hos Konun¬
gens befallningshafvande eller domstol af dom-
fästad fordran skall få bero på obegränsad tid.
Man har jemväl anmärkt lagförslagets oformlig¬
het med den händelse, då en fordran bevakas
oell fastställes lill betalning i concours, men
concoursens utredning icke fulländas inom io
år. Härå svaras, att en sådan borgenär fått rät¬
tighet att taga sin betalning först af det utaf
cessionant afträdde boet, och att ej förr, än efter
detta boels utredning, den må dröja huru länge
sorn hälst, uppstår för borgenär möjligen en
brist uti hans fordrans fulla gäldande, hvilken
brist är den domfästade återstående fordran,
sorn han, för att icke förlora tili talan, bör in¬
om tio år efter denna brists bestämmande, en¬
ligt förslaget, bevaka. Sålunda skulle jag tro,
Den 24 April»
377
att livad emot förra delen af Utskottets betän¬
kande är anmärkt, af sig sjelf förfaller. Be¬
träffande åter den sednare delen af betänkandet,
elier den som omfattar det utlåtande, alt en
fordringsägare ej bör förlora något af sin rätt
genom försummelse bos executorn, är ingen
ting deremot erinradt.
Herr Wcern'. Jag vill ej inlåta mig i lag¬
tolkning, som jag ej förstår; men jag kan icke
begripa annat, än att, ju mera man gynnar gäl¬
denär i förhållandet emot borgenärer, desto me¬
ra arbetar man på den allmänna creditens un¬
dergång. Jag kan således icke underlåta att
instämma uti de anmärkningar, som Herrar Höök
och Rabin framställt, emedan jag anser den
praescriptionstid, som blifvit föreslagen för be¬
vakning af redan domfästade fordringar, ej va¬
ra behöflig för annat, än att gynna krångelma¬
kare, som ej vilja betala sina skulder. Den,
sorn vill betala, betalar utan afseende på pras-
scription, då deremot den, som icke vill beta¬
la, begagnar sig af praescriptionstid, för att und¬
vika nämnde skyldighet. Den stadgade tidens
utsträckning till domfästade fordringar skulle
vara af ett menligt inflytande, isynnerhet för
allmogen, som i dylika frågor ej vet, hvad dess
frid tillhörer. Det vore i allmänhet och sär¬
deles för allmogen en ganska svår sak att före¬
skrifva den dubbla bevakning af sin rätt, sorn
häraf skulle följa, hvaremot jag ej afser någon
egentlig olägenhet af den nu varande prcescrip-
tiou derigenom, att en gäldenär, efter- tidens
Den 24 A pril
förlopp, nödsakas betala en måhända gulden
fordran, soto är domfäs'ad, då sådant lika lätt
kan inträffa inom de 10 åren, sorn efter de¬
sammas förlopp.
Herr Leffler'. En enda anmärkning liar
jag att göra vid Utskottets redactionsförslag,
och den är, alt detsamma bör sluta med dessa
tillagda ord: ”hvilken tid bör räknas ilian fasL-
stäilelsedagen.” Jag grundar deLla derpå, att,
örn icke detta tillägg äger rum, uppstår den
tvetydighet, om de 10 åren skola räknas ifrån
t. ex. skuldsedelns dato, eller ifrån den dag, då
beloppet blifvit genom lagakraftvunnet utslag
dom fästadt.
Herr Linderholm'. I motsats emot Herrar
Höök och Rubin, anser jag Utskottets betän¬
kande stödja sig på lagens rätta mening och
princip. Denna öfvertygelse grundar jag på
jemnförelse med inteckningar, hvilka måste, för
att bibehålla deras gällande kraft, inom 10 år
förnyas, ehuru de icke kunna beviljas annor¬
lunda, än efter pröfning af fordrans riktighet.
Jag åberopar således Utskottets betänkande och
hvad Herrar Hessle och Bååth, till försvar der¬
före, anfört; och, i anledning af Herr Lofflers
anmärkning, får jag yttra, att, d^Utskottel upp¬
gjort föi‘siaget egentligen med afseende på for¬
dringar, som äro genom lagakraftvunna beslut
fastställde, måste deraf klart följa, att liden för
fordrans bestånd genom anmälan eller förnyadt
kraf inom 10 år, måste räknas ifrån den dag,
då fastställelse» af domstol meddelats.
Den ^4 April.
5 79
Herr Halling: Å ena sidan har jag ansett
det vara tydligt, att, sedan en fordran blifvit
genom utslag fastställd, bör verkan deraf fort¬
fara utan inskränkning af tid; men då, å an¬
dra sidan, olika tankar härom gjort sig gällan¬
de hos särskilde domstolar, är det oek gifvet, att
en lagbestämmelse eiler en lagförklaring i den¬
na del är af behofvet påkallad; och jag önskar,
att, om Lag-Utskottets princip blifver antagen,
tiden af de 10 åren måste bestämmas ifrån ut¬
slagets dato, med tillägg, att ny anmälan bör
ske hos domstol eller Konungens befallnings¬
hafvande åter inom hvarje följande tio år, så
länge fordran är ogulden och borgenär vill
den vid sin kraft bibehålla.
Herr Leffler: Jag medgifver, att den af Hr
Linderholm uttryckte mening af lagbudet, som
i betänkandet innehålles, kan vara begripligt;
men jag förnyar likväl min framställning, un¬
der åberopande, att lagens bud, som lill all¬
mänheten meddelas, skola vara fullkomligen
tydliga och bestämda.
Herr Modin: Sednare delen af betänkan¬
det har jag trott mig finna slå i rak strid e-
mot den af Utskottet i första punkten föreslag¬
na utsträckning af Kongl. Förordningen den i3
Junii 1800. I första punkten nämligen tillstyr¬
ker Utskottet, ali nämnde förordning örn prse-
scription af 10 år för kraf af en fordran eller
dess anmälan inför Konungens befallningshaf¬
vande eller domstol äfven bör tillämpas å så-
daue fordringar, sorn genom dom eller utslag
38o
Den 24 April.
blifvit fastställde; hvaremot Utskottet i senare
delen yttrar sig, att, hvad angår förslaget, att,
deräst verkställighet af laga kraftvunnet utslag
genom executorns vållande fördröjes öfver 10
år ifrån den dag, ansökningen derom gjordes,
gäldenären skulle vara fri från krafvet, hem¬
ställes, att denna del af motionen icke mätte
bifallas. Då Utskottet sålunda i första punk¬
ten föreslagit, att en domfästad fordran skall
å nyo inom 10 år anmälas, följer åter af sed¬
nare punkten, att, om andra tider, dom eller
utslag blifvit för verkställighet inlämnade till
executorn, skall en obegränsad lid uppstå för
fordrans bibehållande vid dess giltighet. På
det att Utskottet må närmare begrunda denna
stridighet, anhåller jag om återremiss.
Herr Rubin: För att vederlägga Herr Lin-
derholms ifrån stadslandet om förnyelse inom
O c/
10 år af intekningar härledda betänklighet, har
jag begärt ordet. Mig synes det varg klart, att
föreskriften om intekningshandlings uppvisande
inom 10 år inför den domstol, som inteknin-
gen beviljat, afser företrädesrätten till betalning
utur den inteknade panten, hvilken rätt, genom
åsidosatt förnyelse, går förlorad. Häraf är tre¬
dje mans rätt i beroende; men stadgandet å-
S}'ftar visserligen icke befrielse för gäldenären
alt betala sin skuld. Skulden är lika helig, e-
huru tredje mans företrädesrätt till säkerhet
uti panten vidtager, när den borgenär som
försummat inteckningsförnyelsen, såmedelst gått
miste om sin förut vunne rätt.
Den A p r i 1*
381
Herr Lundin: I afseende å första delen af
belänkandet, förenar jag mig med Herrar Bååth
och Hessle; livad åter sednare delen angår, be¬
gär jag återremiss på de skäl, sorn Herr Modin
utvecklat.
Hr Hessle: Jag medgifver, att redaclionen
af lagförslaget torde behöfva något förtydligan¬
de, ehuru jag tror, att detsamma, äfven efter
dess nu varande lydelse, bör kunna af hvar
och en begripas; men som det måhända kan
blifva föremål för olika tolkning, vill jag ej
bestrida återremiss. I afseende åter på hvad
Herr Modin anmärkt, får jag förklara, alt det
måste vara gifvet, att, om en person, som äger
en lagakraftvunnen dom, lämnar den lill e-
xecutorn för verkställighet, kan den försum¬
melse, som af den sednare begås, ej medföra
juridisk rätt att inverka till fordringsägarens
förlust, då fordringsägaren vidtagit all den åt¬
gärd, som kunnat på honom ankomma. För
executorn, som försummar sig, äro föreskrifter-
ne så bestämda, alt han icke kan åsidosätta sin
skyldighet utan ansvar. Om nu genom execu-
torns tjenstfri de ofvannäinde jo åren löpa till
ända, utan att sökt verkställighet följt å do¬
men, måste val fordringsägaren ej hafva min¬
dre rätt än andra, alt icke förlora genom tjen-
stemäns försummelse, så att ersättningen?) skul¬
le kunna af fordringsägaren utkräfvas. Mig sy¬
nes således ingen motsägelse emellan den se¬
nare punkten af betänkandet och den forsla,
som innehåller ett tillägg, hvilket egentligen af-
Den 24 April.
ser de fall, då fordringsägare ej vilja inom 10
år lämna utslag lill verkställighet, och i hvilka
fall det, enligt förslaget, åligger dem att en¬
dast anmäla desamma inom berörde lid hos
domstol eller Konungens befallningshafvande.
Herr Bunth: I anledning af anmärkningar
emot betänkandets sednare del, får jag nämna,
att jag anser den tydlig och klar, då man öf-
verväger, hvad molionairen yrkat och Utskot¬
tet tillstyrkt. Molionairen har yrkat, att, om
laga kraftvunnet utslag genom executorns vål¬
lande fördröjes till verkställighet öfver io år
ifrån den dag, ansökning derom hos honom
gjordes, skulle gäldenär vara ifrån luafvet fri.
Denna molionairens begäran har Utskottet an¬
sett icke böra bifallas. Lika med Herr Hessle
fästar jag uppmärksamhet på de särskilda för¬
fattningar, sorn utstaka skyldighet för executorn
att verkställa lagakraflvunne utslag, och alt,
om de försummas, stannar executorn i ersätt¬
ningsskyldighet; men deraf följer icke att gäl-
denären bör vara fri från krafvet. Fastän exe-
culorn måste träda emellan och betala i för¬
sta rummet, kan ingen lag vara så orimlig, alt
ej executorn, ehuru han sig försummat, skall
hafva sin regress öppen emot gäldenären, då
fordringsägarens rätt endast öfvergått till exe¬
cutorn, som måste sjelf godtgöra skulden. Den
motsägelse, som man velat finna emellan be¬
tänkandets särskilda delar, torde således vara
undanröjd.
Herr Biörck; Vid föregående tillfällen har
Den 24 April,
383
ja" uttryckt den önskan, att lagförklaringar och
tillägg uli lagar malte undvikas, så vida de ic¬
ke af en bestämd nödvändighet äro påkallade.
Jag har äfven sökt göra mig reda derföre, om
elt sådant förhållande i denna fråga inträffar,
och jag har kommit lill den öfvertygelse, att
Utskottets förslag, om det antages, skall leda
till enhet vid tillämpningen af lagen. Jag har
jemväl tagit i betraktande de tillägg och upp¬
lysningar, som blifvit meddelade; och jag an¬
ser mig hafva fullt skäl att tillstyrka bifall af
betänkandet. Skulle återremiss äga rum, hem¬
ställer jag vördsamt, 0111 icke i redactionen af
förslaget må endast tilläggas orden: till execu-
torn, ty man behöfver, för verkställigheten, hos
executorn endast anmäla den lagakraftvunne
domen eller ulslaget.
Herr Modin: Om stadganderna i 1800 års
Förordning afsågo skyldigheter af fordringsäga¬
ren, skulle jag genast biträda betänkandets sed¬
nare del; men då denna författning egentligen
alser den rätt en gäldenär äger att, om fordran
hos honom ej utsökes inom viss tid, vara der¬
efter fri, skulle det vara besynnerligt, om en
gäldenär, hvilken ej under 10 år afhör krafvel,
äfven efter denna tid skulle vara underkastad
ansvar derföre, endast derigenom, att borgenä¬
ren, före tidens utgång, lämnat utslaget åt e-
xecutorn till verkställighet, ehuru denne seder¬
mera sig försummat. Då skulle ett dylikt öf-
verlämnande lill executorn vara af större kraft,
än anmälan af krafvel hos domstol. På sådan
384
Den 24 April.
grund, och dä 1800 års Förordning egentligen
afser gäldenärs fördel, tror jag denna ansvarig¬
het böra pröfvas hafva upphört i det förutsat¬
ta fallet, genom executorns försummelse, men
deremot den sistnämnde stanna i ersättnings¬
skyldighet till borgenären.
Hr Winberg'. Jag har fästat uppmärksam¬
heten synnerligen på Herr Modins yttrande, och
den motsägelse han tror sig hafva funnit emel¬
lan betänkandets forsta och sednare del. Så vidt
jag kunnat fatta Herr Biörcks yttrande åter,
gillar han första delen af betänkandet, men ic¬
ke den sednare, utan anser gäldenär böra ef¬
ter 10 år vara ovilkorligen fri. Jag håller fö¬
re, att denna motsägelse kan hjelpas, om ord-
ställningen blifver sådant ”eller gilver den an
inför rälta, eller hos Konungens Befallningshaf¬
vande, eller hos executorn, &c.”
Herr Lundin: Om Herr Bäåths förtydli¬
gande inflyter, finnér jag saken vara rigtig; men
af sådan anledning förnyar jag min begäran om
återremiss.
Herr HelsingiusI en så vigtig lagförän-
dringsfråga, som denna, vore det snarare orätt,
om discussionen skulle blifva för kort än för
lång. Jag tvekar derföre icke att förlänga den¬
samma. Det har varit inleressant att höra de
olika åsigter, Som blifvit yttrade; men jag be¬
känner, att jag hört åtskilliga satser, hvarom,
synnerligen hvad den egentliga juridiska delen
vidkommer, jag ej fattat den öfvertygelse, att
jag kan derpå ingå. Jag har hufvudsakligen fä-
Den 24 ApviL
385
stat uppmärksamhet på Herr Hessles anföran¬
de och vill, i anledning deraf, framställa en
invändning emot förslaget. Då jag tror, att dis-
cussionen hör föranleda återremiss, anhåller
jag, alt min anmärkning äfven måtte få åtföl¬
ja. Jag finnér, att, om i concursmål dom fal¬
ler tredje, fjerde eller första året, skall, om
lagförändringen bifalles, borgenär, inom to år,
sedan dom meddelats, göra sin rätt gällande
vid laga domstol emot gäldenär, om han skall
vid sin rätt bibehållas. Lagförslaget har ej ut—
redt detta, eller om meningen är, alt den för¬
nyade anmälan behöfver att ske först inom 10
år efter concoursens utredning ; ty med concour-
ser kan det inträffa, att dom faller efter det
första året, men att concoursen icke blifver slut¬
ligen utredd, förr än efter 10, i5 lill och med
20 år. Hvilka olägenheter och vådor skola ic¬
ke för personer i särskilda landsorter inträffa, om,
under det concoursmassor ännu äro outredde
och borgenärerne tro sig vara försäkrade att ej
behöfva vidtaga någon annan åtgärd, än for¬
drans redan fullgjorde bevakning, de skola se
sig vara i förlust af deras rätt och talan genom
åsidosatt förnyad anmälan inom de 10 åren.
Angeläget är således det förtydligande, att, hvad
concourser angår, förnyad anmälan icke må va¬
ra nödvändig, så länge concoursen icke är slut¬
ligen utredd. Bäst torde det dock vara att ic¬
ke antaga den af Lag-Utskottet föreslagna för¬
ändringen, fastän den är i betänkandet moti¬
verad och äfven blifvit det här af Utskottets
L Borg. St. Pr. vid Riksd. i83^. II. »5
386
Den 24 April.
ledamöter; ty det synes mig vara af mycken
vigt, att föreslå lagförändringar och vidröra prin¬
ciper. Det betyder intet att bestämma tid till
10 å 20 år. Derigenom rubbas icke principen;
roen om det nu gällande lagstadgandet rubbas,
skall förändringen ofelbart för den enfaldigare
delen af folket medföra svårare förluster, hvar¬
till jag ingalunda vill hafva bidragit. Jag an¬
håller 0111 återremiss, då så vigtiga anmärknin¬
gar äro emot betänkandet gjorde.
Herr Per IVinblad instämde med Herr
11 elsingius.
Herr Hessle: Hvad beträffar den af Herr
Modins anmärkning föranledda, föreslagna re-
daction, att i lagbudet skulle tillsättas doms
uppvisande inom 10 år hos executorn, är den¬
na anmärkning icke rigtig. Hittills är den
princip följd, att fordringen, för att vara bibe¬
hållen vid sin giltighet, skall inom 10 år knifvas
antingen skriftligen eller muntligen, eller gif¬
vas an inför Konungens befallningshafvande el¬
ler domstol inom 10 år. Executor är intetde¬
ra. Följden kail blifva den, att man endast
skulle behöfva att inför kronofogde eller läns¬
man eller fjerdingsman uppvisa skuldbrefvet.
Att detta icke är rätt, måste falla genast i ögo¬
nen. Just lör principen skull har det stadgan¬
de måst gifvas; som Utskottet föreslagit. Om
tiden skall vara obegränsad för fordrans ut-
kräfvande eller anmälan, sedan den en gång
Blifvit dornfästad, är principen om prtescrip-
tion för fordringar i allmänhet upphäfven. 1
Den 34 April.
387
afseende pä concours, får jag erinra, att con-
cours-dom afser Le dom man de t af fordringsäga¬
res rätt till afträdt Lo, som är borgenärer-
nes tillhörighet i den mon deras fordringar
Llifva lill betalning faststälda. För dessa Lor-
genärer är det således öfverflödigt, att för be-
varandet af deras rätt, inom 10 år uppvisa con-
coursdom hos domstol eller Konungens Lefall-
liingshafvande, då concours ej är utredd; mea
först efter concoursens utredning, hvarigenom
bristen Llifver gifven, Lör denna prsescriptions-
tid, i afseende på samma Lrists LiLehållande
vid dess Letalningsgildliet, lagas i agt och vara
tillämplig.
Herr Egnell: 1800 års Förordning afser att
undanrödja svårighet för gäldenär, att efter de
10 åren Levisa, att krafvet är origtigt eller gal¬
dea gulden. Då utslag är meddeladt, Levises
deraf, att krafvets vigtighet är pröfvad; och der¬
igenom har min skyldighet, att ytterligare Le¬
visa min fordran, upphört, äfvensom gäldenä-
rens skyldighet, att Levisa motsatsen, är undan¬
röjd. Herr Hessle har fästat uppmärksamheten
på svårigheten att en längre tid gömma qvit-
lence, men upphörandet af denna svårighet vin¬
nes icke genom inskränkningen till 10 år af ti¬
den för utfordrandet, på sätt Lag-Utskottet fö¬
reslagit. Om qvittencet gömmes, men jag Llott
å nyo uppvisar utslaget, är i detta afseende in¬
gen lindring för gäldenär Leredd. Hvad i öf¬
rigt angår utsträckningen af 1800 års författ¬
ning till domfästade fordringar, finner jag här-
385 Den »4 April.
uti eu motsägelse, dä der redan stadgas, alt
den som häfver fordran hos annan, men ej kräf-
ver den skriftligen eller muntligen, och ej elier
gifver den an inför Ratten, eller hos Konun¬
gens befallningshafvande, inom 10 år, äger derå
sedan icke någon talan. Då, i följd af ett så¬
dant utkräfvande, dom eller utslag erhållits,
måste väl skyldigheten, för hvars åsidosättan¬
de äfventyret är stadgadt, vara fullgjord och dub¬
bel bevakning vara öfverflödig. Jag yrkar allt¬
så ogillande af Lag-Utskottets betänkande.
Herr Helsingius: Om så vore, att concours-
domaren agde endast alt yttra sig öfver min rätt,
såsom ford rings-ägare till gäldenärs afträdd»
egendom, skulle jag vara beredd att antaga Herr
Hesstcs förklaring. Men nu är förhållandet ic¬
ke sådant; utan jag har äfven rätt att hålla
mig till gäldenärs person och till hvad han
framdeles ärfver eller förvärfver. Concours-do-
maren har att jemväl deröfver afgifva dom; och
jag är ej förhindrad att hålla mig till gälde¬
närs person utan alt vänta till concoursens ut¬
redning. Gäldenär är icke derigenom, att han
aflrädt sitt bo, frikallad, så snart domen vun¬
nit laga kraft, utan han är skyldig att ansvara
med hvad han framdeles ärfver eller förvärf¬
ver, och jemväl hans arfvingar äro skyldige
att godtgöra hans skuld, om de icke söka ur¬
arfva förmån. Jag finner mig således icke af
Herr Hessle öfverbevisl, så att jag kan frånträ¬
da, hvad jag yttrat, utan, lika med Herr Eg¬
nell, anser jag det vara bäst, att den af Lag-
Utskottet föreslagna förändring icke ant ages.
Den 24 April.
389
Herr Biörck: Jag ville blott förklara, att
då jag föreslog tillägget: hos execatorn, mente
jag hvarken kronofogde eller länsman, utan in¬
för vederbörligt executionssöle, ej executious-
Herr Helledaij'. Jag erkänner, att jag icke
ett ögonblick tvekat derom, att 1800 års för¬
ordning är tillämplig äfven på fordran, som är
fuststäld genom dom eller uLslag, och att jag
ansett något förtydligande icke af behofvet på-
kalladt, så vida ej upplyst blifvit, att domare
och executorer i denna omständighet varit af
skiljagtiga tankar. I afseende på det tillägg
llerrar Modin och Winberg ifrågasatt, torde jag
få fästa uppmärksamheten på olämpligheten der¬
af, att rättighet medgifves fordrings-ägaren att
uppvisa sin handling inför krono-betjenten, då
jag ej förvarat min talan derigenom, att jag
uppvist handlingen hos domaren, såsom enskild
person. Genom anmälan eller föreLeendet hos
borgmästaren eller häradshöfdingen är ingen
ting vunnet. För ändamålet fordras handlin¬
gens företeende hos rätten. Jag tror således
UtskotLets betänkande höra i allo bifallas.
Herr Olbers: Hvad anfördt blifvit, har ej
förändrat min öfvertygelse och jag anser den
princip vara vigtig, att den rättighet, som en
gång blifvit lagligen tilldömd, bör ej förver¬
kas genom fördröjd verkställighet. Den ena
rättigheten måtte vara min lika väl, som den
andra, och jag finnér alt den skyldighet, som
Utskottet bestämt att förete utslag å nyo inom
betjent
3 9°
Den a4 April.
viss tiel ej är lagenlig. Deremot om fordrings¬
ägaren lemnat utslaget till executorn för verk¬
ställighet, har han uttryckt sin Önskan att ut¬
bekomma sin fordran. Om utslaget då ligger
hos executorn länge overkstäldt, stadnar han
i ersättningsskyldighet, men det bör likväl ej
verka till förmån för gäldenären.
Herr Rubin: För min del har jag med
nöje funnit att åtskilige talare delat mina tän¬
kesätt, så att det torde vara afgjordt, att åt¬
minstone återremiss af betänkandet är att för¬
vänta. Mitt anförande emot betänkandet in¬
nehöll, ehuru i korrta ordalag, samma händel¬
se i afseende på concourser, som Herr Helsin-
gius sedermera utvecklat. Herr Helleday har,
hvad beträffar den redactions-förändring, sorn
af mig först anmärktes, funnit obilligt att en
executor skulle erhålla vidsträcktare rättighet,
än den domare äga. Det är likväl för oss do¬
mare i städerne ej obekant, att fordrings-ägare
inlemna utslag, för påteckning af verkställighels-
åtgärd, till domare. Domaren är dervid ej att
anse, såsom enskild person, utan såsom i em-
belet ansvarig, och mig synes det vara orim¬
ligt att ej medgifva executorn enahanda rättig¬
het, då han har enahanda ansvarighet. Jag yr¬
kar afslag eller återremiss.
Herr Cederborg: Då jag är ledamot af Lag-
Utskottet, hör jag förklara orsaken till den tyst¬
nad jag under discussionen iagttagit. Denna
orsak är, att jag inom Utskottet icke öfvervåld
målet. Jag inskränker mig nu att bestrida på¬
Den a4 April.
3‘Ji
slåendet, att betänkandet måtte ogillas. Ämnet
ar af vigt, skiljagtigheten i meningar hos sär¬
skilde domare i denna fråga är allmänt bekant,
och de olika åsigter, sorn här blifvit upprepa¬
de, visa nogsamt nödvändigheten deraf, att äm¬
net må på allt möjligt sätt granskas. Jag för¬
modar, att ålerremiss sker, och i händelse den
sker, skall jag inom Utskottet närmare göra re¬
do för min öfvertygelse i frågan.
Herr Bååth: I anledning af Herr Rubins
sednare yttrande, föranledt af fråga om det til¬
lägg, att utslags företeende hos executorn vore
tillräckligt för fordringsrältens bibehållande,
hvarvid Herr Rubin åberopat den praxis, att
utslag, som skola af magistrat verkställas, upp¬
visas till påteckning endast hos borgmästaren,
och att vederbörandes rätt är derigenom för¬
varad, får jag blott erinra, att. om sådan praxis
någorstädes gjort sig gällande, är den likväl o-
laglig, enär författningen nämner magistraten,
collectivt, ej borgmästaren ensam. För öfrigt
vill jag tillägga, att jag visserligen bör såsom
exempel nämna, huruledes jag sjelf handlar,
men att jag tror mig dock böra här förklara,
det jag erkänner min skyldighet att följa la¬
gens bokstaf i alla stycken.
Herr Helleday: Jag är af Herr Bååth fö¬
rekommen och får, i anledning af Herr Rubins
Yttrande, förklara, alt, om borgmästare någor¬
städes empttager enskilde personers utslag till
verkställighet, är dock säkert, att hvarken i den
stad, der jag är, eller i någon annan stad, der
på ordentligt sätt tillgår, sådant existerar.
Den a.f April.
Herr Helsingius: Då flere lagkunnige män
vitsordal.^alt domare hysa olika åsigter om me¬
ningen af 1800 års Förordning i det fall, som
är i fråga, och jag således ej har anledning att
betvifla detta, heder jag att få återtaga det om¬
döme, att någon lagförklaring i berörde måtto
icke torde vara behöflig, och jag vill tillika i
så måtto förändra raina förut gjorde anmärk¬
ningar, att mig synes correctiv emot olika till¬
ämpning vara, att i lagförslaget ordet äfven
framför orden: bör tillämpas u tesi utes, samt att
ordet: icke i det uteslutnas ställe införes. Så¬
medelst försvinner möjligheten för domare att
tillämpa lagstadgandet på olika sätt. Jag för¬
nyar i öfrigt ytterligare min begäran om åter-
remiss.
Herr Rubin: Vid mitt yttrande hade jag
icke till föremål någon personlighet. Jag åbe¬
ropar ej eller mitt eget exempel, men väl fle¬
re mina embets-bröders. Om de handlat o-
rätt, få de ansvara för sine namn vid remiss
till excecutorn. För öfrigt beder jag ätt få för¬
klara, alt jag städse skall akta mig att ingå i
personligheter.
Herr Levin förenade sig med Herr Hel¬
leday.
Herr Hessle'. Jag beklagar, att jag blifvit
missförstådd. Angående concoursmål vidhåller
jag, hvad jag förut yttrat, att en borgenär ej
äger rätt att hålla sig till gäldenärens person
för brist i concours innan boet blifver utredt.
Det är gifvet, att boet tillfaller borgenären,
Den 24 April.
3g3
och concoursdomen ålägger gäldenär att, äfven
om han ej dömes lill ansvar för bedrägligt för¬
hållande, fylla bristen med hvad han framdeles
iirfver och förvärfver, och att ansvara derföre
med sin person, detta sistnämnde, så vida ej
eessions förmon ålnjutes, men fråga om verk¬
ställighet kan icke blifva, förr än bristen upp¬
kommit och den uppkommer ej till ziffra, förr
än boet blifvit utredt. Derifrån bör således
prasceriptionstiden räknas. I afseende på til¬
lägget inför excecutorn hafva föregående talare
redan tillräckligen upplyst.
Herr Helsingius: Jag vill blott tillägga,
att ofta händer, att en gäldenär blifver dömcl
till ansvar för mindre redligt förhållande, och
att hans fördel beror deraf, att uppehålla con-
coursens utredning uti tio år.
Herr Hemberg: Man har bort fromma önsk¬
ningar, alt Riksdagen ej må för länge uppe¬
hållas, men då nu denna discussion varat en och
en half timma, föranlåtes jag begära proposi¬
tion å bifall eller återremiss af betänkandet.
Herr Modin'. Jag vill icke förlänga dis-
cussionen, men då tvänne talare uppfattat, som
skulle jag föreslaget tillägg: inför executor,
får jag förklara att detta har jag icke gjort, då
jag fast mera ogillat ifrågasatt verkan af före¬
teende utaf fordringshandling endast bos exe-
cutorn.
Discussionen ansågs slutad och betänkan¬
det återremitterades.
3p4 D en 24 April.
§’ 5-
Upplästes oell godkändes af Expeditions-Ut-
skottet uppsatte förslag till följande underdåni¬
ga skrifvelse!' nämligen:
N:o 16, angående ett tillägg uti 17 Cap.
18 §. Rältegångs-Balken.
?v:o 17 angående ändring i bestraffning för
missgärningsmans släppande.
JN;o 18, rörande ett tillägg till 9 Cap. 11
§. Handels-Balken om ansvar för den, som för¬
nekar veterlig gäld.
N:o 19, angående landsliskals-tjenslernes
upphörande.
K:o 20, angående väckt fråga om uppfö¬
rande af en bro öfver Dalelfven i trakten af
Gysinge bruk.
N:o 21, rörande behofvet^af ett samman¬
drag af gällande författningar, angående knekte-
liållet.
JN:o 22, angående tillägg i föreskrifterne,
rörande permittering af värfvadt manskap.
och N:o 28, angående indragning^af vexel-
controlleu rs-befattninga ine.
§' C-
Ånyo föredrogs följande Lag-Utskottets be-
tänkandon, nemligen :
i;o N:o 26, öfver motion om uppliäfvan-
de af föi'budet att föra foder ifrån bole.
Bifölls.
2:0 i\:o 27, öfver motion, dels om upplä¬
sande vid hvarje ting och en gång om året i-
från predikstolerne af Kongl, Föroidningen den
Den 24 April.
2S Junii 1798, angående vissa omständigheter
uli lagsöknings- och utmätnings-mål, samt af
Kongl. Förklaringen den i5 Januarii 1806, rö¬
rande behörig domstol för klander emot räk¬
ning å borgade varor, dels ock att hänvis¬
ning till klander måtte å sadan räkning af bor¬
genären teknas.
Ei fölls.
3:o N:o 28, öfver väckte motioner, angåen¬
de skärpning af straffet för åverkan.
Herr Böök: ”De åsigler, hvarpå Höglofl.
Lag-Utskottet grundat dess afslag å de utaf Herr
Friherre Fock och Herr von Wahrendorff väck¬
ta motioner, orri skärpning i straffet för skogs å-
verkan, kan jag, för min del, icke godkänna.
Troligen hafva berörde åsigter, eller någre
bland dem, funnits öfvervägande och sålunda
förmått göra sig gällande vid den lid, 1734 års lag
stiftades; men förhållandena hafva så i detta,
som åtskillige andre fall sedan dess mycket
förändrats. Då var skogen på de flesta ställen
inom och ofta äfven emellan byelagen sam¬
fäld: — gränsorne emellan enskildes ägor och
de så kallade allmänningarne, funnos icke all¬
tid bestämde. Skogen var icke i allmänhet för
ägaren af det höga värde, som nu, då skogs-
bristen börjar, alt flerestädes blifva känbar; och
man var dessutom närmare den tid, dåskögar-
ne betraktades nästan sorn samfälligheter, dem
ingen bland de kringboende skäligen borde
vägras, att till sitt behof begagna.
Dessa förhållanden, sami i och med det 1
3g6
Den a4 April.
samma grunden för det från dem härledde lag¬
stadgandet hafva nu mera upphört och förfal¬
lit, särdeles hvad enskildes skogar angår: hvar¬
je hy och hemman har deruti sin afskiljda loft:
skogens värde har blifvit allmänt insedt och
erkändt, och ägaren fäster vid densamma lika
vigt, som vid annan dess egendom. Nödvän¬
digheten af en bättre skogshushållning har vi¬
sat sig, och anstalter, i afseende derå, hafva äf¬
ven på ålskillige ställen börjat vidtagas.
Den lid synes således vara inne, då äga¬
ren lill skog bör för denna del af sin egendom,
tillgodonjuta enahanda skydd, som förandra si¬
na tillhörigheter, och detta skydd är desto an¬
gelägnare, i samma nion, som det är mera svårt,
sitt från olofligt tillgrepp vakta sin skog, än an¬
nan egendom, som inom hus kan förvaras.
Då lagen redan stadgar tjufnads-ansvar
för den sorn olofligen tillgriper annors huggna
ved, gärdsel eller timmer, inser jag ej något
giltigt skäl, hvarföre detta stadgande icke jem¬
väl borde och kunde utsträckas till oloflig fäll¬
ning och borltagning af växande träd, särdeles
som större skada ofta kan tillskyndas ägaren
på sednare sättet, än på det förra. Ett, och än¬
nu mera flere växande träd hafva nämligen ej
sällan högre värde, än ett lass ved, äfven om
man till det senare räknar arbetskostnaden. La¬
gen belägger tillgrepp af oskuren säd med dubb¬
la ljufva böter. Hvad skäl kan då vara, att
icke belägga tillgrepp af skog med enkla såda-
ne? Förlusten afen sparad och vårdad skogs-
*
Den 24 April.
397
park är likväl vida högre och svårare ersalt,
än förlusten af skörden efter några kappar säd.
Att genom godkännande af den utaf Herr
Friherre Fock i dess motion föreslagna ansvars¬
bestämmelse, enhet i lagstiftningen, rörande så
kallade åverkans mål, samt dermed gemenskap
ägande ämnen, skulle gå förlorad, förmår jag
icke inse. Jag tror tvärtom att större enhet
och enkelhet skulle vinnas medelst antagande
af samma motion. — Ville man nödvändigt att
ansvaret för tillgrepp å Kronans inhägnade par¬
ker och djurgårdar skulle förblifva strängare,
så kunde ju dubbla böter för sådane fall sti¬
puleras.
Med anledning af sådant allt, och då skogs¬
ägaren icke bör nödgas, att på ett verksamma¬
re, af ej mindre behofvet, än allmänna omdö¬
met och rättskänslan nu, mera än förr, påkal-
ladt skydd för ifrågavarande del af sin egen¬
dom, vänta intilldess en ny allmän strafflag
hunnit blifva pröfvad och antagen, hvarmed
ännu torde dröja 10 till i5 år och kanske
ännu längre, då den af Höglofl. Utskottet åbe¬
ropade omständighet, att en eller annan skogs¬
ägare möjligen skulle anse olofligt tillgrepp å
hans skog vara af så föga betydenhet, alt det
icke förtjente åtal, destomindre bör afses, som
ur samma skäl andre tjufnadsbrolt äfven någon
gång kunna få passera strafflöse; och då en om
sin skog sorgfällig ägares rätt ej hör lida eller
minskas derföre, att en eller annan må finnas
liknöjd i vårdandet och bibehållandet af den¬
393
Den 24 April.
ne sin egendom; vågar jag vördsamt afstyrka
bifall till betänkandet, samt yrkar åter remiss.”
Häruti instämde Herr Halling.
Herr Bååth'. Jag torde få fästa Ståndets
uppmärksamhet på hvad betänkandet innehål¬
ler, att vid sistlidne Riksdag enahanda fråga,
som nu, var väckt. Rikets Ständer funno ej
då skäl att bifalla, det skogsåverkan skulle an¬
ses såsom stöld; och bade förändrade omstän¬
digheter sedermera icke inträffat, hvilket Ut¬
skottet ej kändt, trodde Uiskollet sig hafva rättast
förfarit vid iakttagande af samma principer, som
då blifvit gillade. Hvad skillnaden i straff' för
tillgrepp af huggen ved och för annan skogså¬
verkan beträffar, har grunden rättligen varit,
att på upphuggen ved bar ägaren använd t kost¬
nad och arbete, hvarigenom veden fått högre
värde, än den växande skogen. Jemte det Ut¬
skottet haft afseende härpå, har Utskottet fä¬
stat sig vid allmänna opinionen om skogsåver¬
kan. Ett brotts gröfre eller mindre beskaffen¬
het qvalificeras ofta af den rådande opinionen
derom. Så anser t. ex. opinionen fylleriet ej
egentligen af vanhedrande beskaffenhet. Lag¬
stiftaren bar derföre belagt 1, 2, 3:dje resan
fylleri endast med böter, samt först med urbo¬
ta och vanärande påföljd, då det itereras, hvar¬
till orsaken är, att den, sora flere gånger med
fylleri beträdes anses öfverskrida de gränsor af
anständighet och sedlighet, som lagstiftaren må¬
ste tillse. Derföre stadgas stockstraff för fjer¬
de resan fylleri och derefter cörrectionshus.
Den 24 April. 399
Allmänheten har vid åverkan ej fästat begrep¬
pet af stöld. Huruvida detta är rätt eller icke,
är ej nu ämne för afgörande. Utskottet har
emedlertid ej ansett sig kunna handla annor¬
lunda än i öfverensstämmelse med de grun¬
der, som följdes vid sistförflutne Riksdag. Skul¬
le någon kunna framlägga andra giltiga skäl,
skall det för Utskottet blifva angenämt att der¬
af undfå del.
Herr Böök: Då Herr Bäuths skäl ej ve¬
derlägga de af mig anförde, förnyar jag min an¬
hållan om återremiss.
Discussionen ansågs slutad och betänkan¬
det framställdes af Herr Talmannen: 1:0 till
bifall, 2:0 tiil återremiss; hvarpå svarades Ja
och Nej, samt begärdes votering.
En voterings-proposition uppsattes, justerades
och anslogs;
”Den, som bifaller Lag-Utskottets betän¬
kande, N:o 28, röstar: Ja.
Den det ej vill, röstar: Nej.
Yinner Nej, kommer betänkandet att å-
terremitteras.^
Voteringen anställdes i enlighet med Riks-
dags-Ordningens föreskrift och utföll med 28
Nej emot 21 Jas i följd hvaraf betänkandet
återremitterades.
4:o, N;o 29, öfver motioner om nedsätt¬
ning af räntan å penninglån.
Bifölls.
5:o, K;o 3o, öfver motioner om inskränk¬
4-00
Den a4 April.
ning af det i nu gällande lag föreskrifile antal
nämndemän.
Bifölls.
6:0, N:o 3f, öfver motion om inskränk¬
ning af den nuvarande tillåtelsen för ynglin¬
gar bland allmogen, att vid 18 års ålder inga
ägtenskap.
Bifölls.
7:0, 3a, öfver motion om förändrade före¬
skrifter, rörande den undersökning, som bör
föregå, innan sjelfspillingar må begrafvas.
Bifölls.
och 8:0, N:o 33, öfver förslag till vissa
föreskrifter i afseende på tiden, inom hvilken
ransakning öfver häcktad person borde företa¬
gas, m. m.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
§• 7*
Fötvdrogos å nyo följande Stats-Ulskottets
utlåtanden och memorial;
1:0, N:o 55, öfver den af Herr P. IV.
Stjerncreutz hos Ridderskapet och Adeln gjor¬
da motion, angående utbekommande ifrån Riks-
gälds-Contoiret af en dess, enligt afgifven räk¬
ning å ved och brännkol till Landt-Marskal-
kens så kallade soireer vid sisllidne Riksdag,
ägande fordran.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
2:0, N:o 56, angående en gratificalion åt
Commissarien D. Ek för dess hafde befattning
med reparationen och inredningen af Riksgälds-
Den 24 April.
toirets förra hus, som nu begagnas af ofrälse
Riks-Stånd samt Rikets Ständers Utskott.
Begärdes och lades å nyo på bordet.
3:o, N:o 57, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga' Skrifvelse om ytterligare Stats-anslag
för armeens pensionscassa, om dispositionen, af
äccordreglerings-anslaget och om beläningsiätt
å accordfondens obligationer.
Herr Halling'. För att kunna lämna nå¬
got omdöme i detta ämne, har jag önskat att
få utred t huru stort anslag för ändamålet å In-
dragniiigs-staten nu är. Jag har enskilt sökt
underrättelse härom, men deruti icke lyckats.
För öfrigt gillar jag i allmänhet den princip,
sorn i detta utlåtandes sednare punkt är ut¬
tryckt; men jag tror dock, att Rikets Ständer
böra vara måne att ej lofva mera, än de må
hända kunna hålla* Af dessa skäl begär jag
återremiss.
Herr Wcsrn anhöll, att, som detta betän¬
kande innefattar tvänne olika momenter, hvar¬
je moment för sig matte särskildt föredragås
och afgöras.
Herr Halling: Jag har emot en sådan del¬
ning icke att påminna och fäster min uppmärk¬
samhet hufvudsakligen vid löftet, att framde¬
les bestämmas skall, huruledes pensioner kom¬
ma att utgå till under krig blesserade oflicera-
re, underofficerare och civila tjenstmän utöf¬
ver det belopp, som är uppförd t för närvaran¬
de å allmänna lndragnings-stalen.
Herr Leffler: Mig synes utlåtandet böra
Borg. St. Pr. vid Riksd. i834■ ti. 26
Dea 24 April.
i helt föredragas; och det är hvar och en 0-
betaget alt dervid göra anmärkningar. Det
kommer sedermera derpå an, om dessa anmärk¬
ningar föranleda återremiss.
Herr Talmannen utlät sig, att utlåtandet
visserligen innefattar tvänne delar, som ej med
hvarandra hafva omedelbart sammanhang, men
att, då fråga blifvit väckt om återremiss, ansåg
Herr Talmannen icke lämpligt, att vid före¬
dragningen, dela utlåtandet.
Herr, fVcern : I sådan händelse måste jag
nämna, att jag inom Utskottet bifallit usta mo¬
mentet, men reserverat mig emot det sednare,
ty jag anser det löfte, som innefattas i detta
sednare moment, vara alltför vidsträckt. Jag
motsäger icke Statens förbindelse att, i mon af
sine krafter, lämna understöd till under krig
blesserade; men man kan ock tänka sig denna
förbindelse, i verkställigheten, så utsträckt, att
anslaget ej kan af de skattdragande bäras; och
detta förhållande vore ej eller rättvist. På
dessa grunder har jag reserverat mig och yr¬
kar, att utlåtandets sednare del måtte afslås.
Herr Santesson : Detta betänkande låg län¬
ge på Stats-Utskottets bord. Utgifts-afdelnin-
gen hade tillstyrkt, att de under krig blessera¬
de skulle erhålla lika stor pension, som ifrån
armeens pensioncassa erhölls; men Utskottets
pluralitet ville blott erkänna principen, alt en
sådan vedergällning skall äga rum, men för
öfrigt öfverlämna lill kommande Ständer att
bestämma, huru mycket borde lämnas; emedan
Den 24 April.
4o3
inan icke velat träda framtidens afgörande för
nära. Ständernas vilja att lämna understöd och
de blesserades rätt alt dermed ihågkommas, äro
emedlertid uttryckta. Jag anser således utlå¬
tandet kunna utan betänklighet bifallas.
Herr Ekerman: Jag anser mig vara skyl¬
dig tillkännagifva, att jag inom Stats-Utskottet
var af den mening, att jag önskade, att något
bestämdt skulle lofvas lill under krig blessera-
de officerare, underofficerare och civila tjenst-
män. Jag var ej lycklig att tillböra majorite¬
ten, uti hvars åsigt jag sedermera förenade
mig. Emedlertid har jag varit, är och förblir
vid den öfvertygelse, alt det är en skyldighet
af fäderneslandet att lämna hopp åt dem, som
åtagit sig fäderneslandets försvar, men blesse-
ras, om utsigt, utan annan förtjenst till bärg¬
ning. Om bidraget icke blifver tillräckligt, hin¬
dras man deruti af Statens inskränkta tillgån¬
gar. Jag tillstyrker bifall af utlåtandet.
Herr Lundgren förenade sig häruti.
Herr Winberg: Äfven jag tillhör den
afdelning, som först handlagt detta ärende, och
jag har trott, att ett visst belopp borde bestäm¬
mas, ehuru Stats-TJtskoltets pluralitet ansett
blott principen böra godkännas, att Staten ef¬
ter råd och lägenhet bör ihågkomma blessera-
de officerare, underofficerare och civile tjeUst-
män. Med anledning af den upplysning Herr
Halling begärt, får jag tillägga, att, då Stats-
Utskoltet ej kunnat tillstyrka ytterligare Stats¬
bidrag till armeens pensionscassa, och då ej el-
4 o4
Den a4 April.
ler det uuvarande anslaget å allmänna Indrag-
nings-stalen kunnat ökas, liar Stats-Utskoltet
trott sig ej behöfva utsätta någon viss summa.
Herr PVcern: Innan detta ärende afgöres,
beder jag att få anmärka den motsägelse, som.
äger rum, uti erkännandet af den grundsats,
att det är en skyldighet för Staten att under¬
hålla krigare, som uturståndsättas att i rikets
tjenst qvarstå, och deri , att sedermera blott
nämna officerare, underofficerare och civile tjenst-
män. Hvarföre skall soldaten uteslutas? Om
principen är allmän, hvarföre skall den icke
tillämpas äfven för den, som har mästa tun¬
gan? Soldaten är, i det förutsatta fallet, mera
■vanlottad, då hans väl egentligen beror på de
physiska krafterne. Officern har utvägar genom
de intellectuela krafterne, som äro hvarje bil¬
dad persons egendom. Uppmärksamheten på
soldaten borde således i första rummet äga rum.
Men en för stor utsträckning skulle föranleda
dertill,- att efter ett nationalkrig \ blefvo pen¬
sionerade och | betalande. Vidare har jag fä¬
stat mig dervid, att, då Utskottet tillstyrker,
det alla uti Svenska armeen tjenstgörande of¬
ficerare, underofficerare och civile tjenstmän,
hvilka under krig emot rikets flender varda så
svårt blesserade, att de derigenom blifva oför¬
mögne att i rikets tjenst qvarstå, må förklaras
berättigade att erhålla årligt understöd till det
belopp och i den ordning, som Rikets Ständer,
efter sig företeende omständigheter, då bestäm¬
ma, uttryckes genom ordet: Rikets tjenst, i ali-
Den April.
mänhet krigs- och civil-tjenst. Detta är visser¬
ligen icke tillräckligt bestämdt. En blesscrad
militaire användes stundom i civil tjenstbefatt-
ning, hvarigenom må hända större förmåner
honom beredas. Det är ej eller skäl, att en
fultig nation pensionerar rike militairer. Da en
person ingår uti krigsyrket, är motivet icke att
förtjena penningar, utan äregirighet, fosterlands¬
känsla och tilläfventyrs jemväl fåfänga. Det är
ej då nödigt att för en sådan statuera förhopp¬
ning om pension, och bör icke gälla, såsom
motiv för något tillstyrkande; och då man, så¬
som jag anmärkt, här förbigått den dass af
krigsmän, som mäst lider af kriget, anser jag
det vara ulan ändamål alt i omförmäldte afse¬
ende statuera en obegränsad grundsats.
Herr Rf elin: Då soldaten, på sätt Herr
IVcern anmärkt, hufvudsakligen är lika berätti¬
gad till understöd, som officerare, och då nu¬
varande Ständer ej kunna utfästa sig lill något,
som må bero af kommande Ständer, hvilka må
bända säga nej, frågar jag, örn häruti ligger
någon consequence? Loften böra ej gifvas, sorn
icke kunna hållas. Jag tror således, alt sedna¬
re delen af Stats-Utskottets utlåtande bör afslås.
Herr Leffler: Jag gillar Stats-Utskottets
uttalade princip, att de, som genom blessurer
under krig emot rikets fiender blifvit oförmög¬
ne alt i rikets tjenst användas, böra vara be¬
rättigade lill pensioner af Staten. Rikets tjenst
är visserligen mångahanda, men med genom
blessurer dertill oförmögen förslås bär svårt
4«6 Den April.
blesserade. Utskottet har ansett det böra öf¬
verlämnäs till de Ständer, som sammankomma
genast efter krigs början, att stadga beloppen;
och det bör förmodas, att dessa Ständer ej ur¬
aktlåta att efter Statens tillgångar och öfriga
omständigheter bestämma hvad hvar och en må
kunna tillerkännas. Jag tror utlåtandet således
böra utan betänklighet bifallas. För öfrigt skul¬
le jag vara böjd att biträda den mening, att
gemenskapen ej eller bör vid dylika tillfäl¬
len förbigås.
Herr Ekerman: Det är upplyst, att ge¬
menskapen är berättigad till årligt understöd
ifrån "Wadstena Krigsmanshus-cassa. Derföre
har Utskottet, af vanligt skäl, enär Statens till¬
gångar äro så knappa), att de icke medgifva
pensionsrätter utsträckning, icke ansett sig bö¬
ra meddela något tillstyrkande, hvad gemen¬
skapen beträffar. För öfrigt är Utskottets me¬
ning den, att, om en blesserad militaire an¬
vändes i civil tjenstmannaväg, skall pensionen
upphöra. Äran och kärleken till fäderneslan¬
det föranleda väl egentligen ynglingen att ingå
uti krigsståndet, men jag tror, att han, åtmin¬
stone kommen till någon erfarenhet, ej eller
lämnar åsido det materiela och gärna emottager
pension.
Herr Petre: Jag bör upplysa, att inom
Utgifts-afdelningen och Stats-Utskottet in pleno,
har det varit svårt att komma till reda och beslut
i denna fråga. Man var i förlägenhet och stad-
nade i den redaclion, sorn utlåtandet innehål¬
Den a4 April. 407
ler, men hvilken är ofullständig. Lika med
Herr Ryding anser jag mycken varsamhet i ut¬
tryck höra iakttagas vid bestämmelser, som
kunna ändras af kommande Ständer. Det är
angeläget att Rikets Ständer gifva den vigt åt
sina beslut, att de ej blifva comprometterade
af de sednare sammanträdande. Jag tror det
derföre vara rätt att återremittera utlåtandet,
på det att en lämpligare redaction må uppgö¬
ras, och ej ett 0vilkorligt förklarande om be¬
rättigande till pension meddelas, utan enkelt
uttryckas, hvad efter Ständernes mening bör
vara rättesnöre i dylika fall, så alt beslut fram¬
deles må kunna fattas ulan ändring af ovilkor-
liga termer i det, som nu vidtages.
Herr Helsingius: Den af Stals-Utskottet
uttalade princip är vacker och förenlig med hvad
hvar och en svensk tänker; men i afseende på
utvecklingen af denna princip, förenar jag mig
med Herrar Waern och Petre, samt anhåller
om återremiss.
Herr Pehr Winblad förenade sig med Hr
Helsingius.
Herr Halling: Jag finnér mig vara miss¬
förstådd. Uti idéen är jag af Herr Wcerns
mening; men om fråga är om bestämmande af
en princip, anser jag sådan redan vara antagen,
då, på sätt den Kongl. Propositionen föranle¬
der, ett bestämt anslag å Indragnings-stalen re¬
dan är uppfördt för ändamålet. Jag tror Stats-
Utskottels befallning nu helt enkelt böra in¬
skränkas derhän alt yttra sig, om Statens till¬
4o8 Den 24 Åpjril,
gångar för närvarande medgifva ökandet af nå¬
got anslag i berörde måtto. Detta var hufvud-
meningen af mitt yttrande.
Herr Frodell förenade sig med Hr Halling,
Herr Biörck: Jag delar fullkomligen Herr
FFcerns åsigt, att blesserade soldater böra vara
berättigade, likaväl som officerare, att komma i
åtanka till understöd af Slaten; men jag tror
likväl, att för de förre är gjordt i detta afse¬
ende vida mera, än för de sednare. Så vidt
jag kan påminna mig, äro för blesserade solda¬
ter, följande stiftelser; Konungens hospital,
Hennes Majit Drottningens hospital, Prins Oscars
pensions-inrätlning, Hennes Kongl, Höghet Kron-
Prinsessans Josephinas hospital, Invalid-inrätt¬
ningen på Ulricsdahl, Amiralitets-krigsmanscas-
san, den under Kongl. Krigs-Collegium ställda
Wadstena Krigsmanshus-cassa och Medaille-
pensionscassan, af hvilken sislnämde pensione¬
ras soldater, som äro försedde med medailler,
för tapperhet i fält. De fläste af desse inrätt¬
ningar hafva förnämligast tillkommit genom
den enskildes välgörenhet. Jag tror det således
vara otvifvelakligt, att mindre är tillgjordt för
blesserade officerare, än för blesserade soldater.
Jag instämmer deruti, att den önskan må ut¬
tryckas, att något åstadkommes för under krig
sårade officerare, men jag anser närmare be¬
stämmande deraf, bero af Statens tillgångar, och
jag finner det vara vådligt att gifva löften, in¬
nan tillgångarne visat, hvad man bär alt gif¬
va. I delta afseende förenar jag mig med Hr
Hallins:.
G>
Den 24 April.
4«9
Herr Langenberg: Inom Utskottet liar
meningen varit, att alla blesserade officerare,
med flere, som uro berättigade till pensioner af
armeens pensions-cassa, skulle bär ifrågakom¬
ma. Jag talade då först emot förslaget. I
principen fann jag det rätt, att under krig bles¬
serade få underhåll af Staten, ehuru jag icke
godkänner, att alla skulle vara dertill berätti¬
gade, som af armeens pensions-cassa njuta pen¬
sioner; roen som utlåtandet hlef annorlunda
redigeradt, så att ej något visst bestämdes, utan
sådant lemnades till framliden, biföll jag det¬
samma. Då bär nämnes rikets tjenst, förstås
ej blott den roilitaira, utan äfven den civila.
Herr Wcsrn: Jag kan ej frångå den öf¬
vertygelse, att det ligger utom föremålet för
Stats-Utskottet att statuera en princip för fram¬
tiden, utan, lika med Herr Halling, anser jag
Stats-Utskottet blott böra upplysa, om Statens
tillgångar medgifva ökadt anslag eller icke i det
afseende, hvarom fråga är,
Herr Rydin: Oberäknad olägenheten der¬
af, att, hvad nu beslutes, ej framdeles godtgö-
res, innehar det en positif orättvisa, att lofva
dem, som ingå i krigstjensten, pensioner, i hän¬
delse de blifva under krig blesserade. De haf¬
va må hända afhåll it sig ifrån detta yrke, om
sådant löfte ej blifvit gifvet, och de betvifla ic¬
ke, att, på grund deraf, i dylikt fall, få pen-
sions-underslöd. Det är orättvist, att gifva löf¬
ten om möjlighet af hvilkas hållande man ej är
säker. Ett långvarigt krig kan inträffa, en stor
4io Den 24 April.
del af arméen kan sålunda väcka anspråk på
pensioner, och kommande Ständer äro ej skyl¬
dige att uppfylla löftet.
Herr Hemberg: Nationens skyldighet är att
visa erkänsla emot de under krig svårt blesse-
rade, så alt de må äga något att påräkna, då
de ej kunna vidare användas i Statens tjenst.
Utom dess må man ihågkomma, att om den o-
lvckan skulle inträffa, att vi lå krig, hvilket
jag hoppas är långt borta, komma de conscri-
herade, våra egna barn alt deruti deltaga. Man
har sagt, att man ej bör gifva löften på
understöd, utan att man söker att kunna hålla
dem. Det är väl sannt, att exempel finnes,
det löften, gifne af Rikets Ständer, ej alltid så
noga honorerats af de kommande; men i detta
fall, som nu är i fråga, tror jag något sådant
ej böra befaras. Jag tillstyrker alltså bifall af
utlåtandet.
Discussionen ansågs slutad, och Slats-Ut-
skottets utlåtande, N:o framställdes af Herr
Talmannen: >:o till bifall, och 2:0 till återre-
miss, på hvilka frågor svarades Ja och JSej,
samt begärdes votering.
Herr fVcern yttrade, det han ville i min¬
net återföra, att han yrkat afslag å utlåtandets
sednare punkt.
Herr Talmannen föreslog, i anledning här¬
af, till proposition bifall af utlåtandet, och lill
contra-proposition, förbehåll af Ståndet att, i
händelse Nej vinner, annorlunda besluta.
Herr Leffler ansåg afslag å della utlåtande
Den 24 April.
ej böra, då det första gången pröfvas, öga rum,
emedan den Kongl. Propositionen skall besva¬
ras; men Herr Leffler fann, alt återremiss väl
kunde meddelas.
På Herr Talmannens därefter framställda
fråga, afstod Herr Wiern ifrån silt yrkande om
afslag.
En så lydande voterings-proposition, upp¬
sattes, justerades och anslogs: ,
'Den, som bifaller Stats-Ulskottets utlå¬
tande, N:o 57, rörtar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej_, kommer utlåtandet att åter¬
remitteras”
Voteringen anställdes i enlighet med Riks-
dags-Ordningens föreskrifter, samt utföll med
33 Nej emot i3 Ja; i följd hvaraf utlåtandet
var återremitteradt.
4:o N:o 58, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om upphörande af ligge-
månaders och begrafningshjelps beräkning vid
tillträde af vissa högre ci\ila embeten.
Bifölls.
och 5:o N:o 5g, i anledning af Rikets Stän¬
ders åren i83ooch 1802 församlade Revisorers
afgifna berättelse, om verkställd granskning af
Riksgälds-Contoiret, det derunder lydande Ge-
nei al-assistance-contoiret och Götha Canal-bo-
lags samt Malmö f. d. Discontverk.
Lades till handlingarne.
§• 8* . .
Föredrogs å nyo Constitulions-Ulskottets
Den a4 April.
memorial, N:o 4» med uPPg^t samtliga
Riks-Stånden godkända Gi undlags-ändringsför-
slag; och blef detta memorial remitteradt till
Expedilions-Utskottet, för att, pä grund deraf,
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit uppsätta.
§• 9-
Upplästes meddelade utdrag af Höglofl.
Ridderskapets och Adelns protocoll för den i5
dennes, innehållande bifall af följande utlåtan¬
den oeh betänkanden; Stats-Utskottets, N;o 36,
samt Lag-Utskottets Niis i5, 17, 18, ao, 2r,
a2, a3 och s/f; lågt till handlingarne Lag-Ut¬
skottets betänkande, Nio 16, och Borgare-Stån¬
dets protocolls-utdrag af den 7 dennes, angå¬
ende Riksdags-göromålens fortskyndande; samt
återremitterat Lag-Utskoltets betänkanden, Nlis
i4. 19.
Lades till handlingarne.
§• I0*
Föredrogos och lades på bordet följande
utlåtanden och betänkanden 1
ilo Stats-Utskottets, Nio 54> angående be¬
räkningen af Statsverkets inkomster.
2:0 Lag-Utskottets;
Nio 34. öfver motion, angående meddelan¬
de af föreskrift, å hvars ägor sjelfspi 1 lingar sko¬
la nedgräfvas;
Nio 35, öfver motioner om rättighet alt å
Fidei-commiss egendom upptaga lån, motsva¬
rande en tredjedel af egendomsvärdet;
Nio 36, i anledning af Herr Friherre L.
Boijas motion om utfärdande af en lag, rörån-
>
©en 24 April.
4rS
de utländsk mans rätt, att i Sverige sig ned¬
sätta samt härstädes förvärfva naturalisation;
N:o 37, öfver motioner om borttagande af
dödsstraffet för stöld ur bref, som ej äro un¬
der Post-inrättningens eller annan allmän vård;
samt 3;o Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottets:
N:o 35, i anledning af väckta motioner
om indragning af Biskops- och Domprost-em-
belena;
och N:o 36, i anledning af väckt motion
om rättighet för de närmast landsvägen boen¬
de hemmansägare, att af de derifrån mera af-
lägsné njuta ersättning för oftare påkommande
inqvartering af lågande troupper.
§• 1 '•
Justerades protocolls-utdrag öfver de af
Ståndet denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 3 e. m.
In fidem protocolli
E. G. Runeberg.
Den 2 5 April.
Plenum klockan 12 på dagen.
§. 1.
Föredrogs:
1:0 Stats-Utskoltets utlåtande, N:o 55, öf¬
ver den af Herr P. N. Stjerncreutz hos Rid-
derskapet och Adeln gjorda motion, angående
utbekommande från Riksgälds-Contioret af en
4*4
Den a5 April.
dess, enligt afgifven räkning å ved och bränn*
kol till Landtmarskalkens så kallade soireer vid
sistlidne Riksdag, ägande fordran.
Herr Hels indius: Det är utom all frågd,
att motionairen Herr Stjerncreutz sjelf varit
vållande till det ledsamma förhållande, att nöd¬
gas inom ett Riks-Stånd väcka motion derom,
att utbekomma en sin fordran för levererade
varor under sislförflutne Riksdag, Det är ock
lika gifvifc, att fullmäglige uti Riksgälds-Contoi-
ret ej kunnat handla annorlunda än som skett,
emedan skriftligt intyg ej kunde företes öfver
den vid sistlidne Riksdag varande Landt-mar-
skalken Hans Exc. Herr Grefve de Geers er¬
kännande af den inlemnade rakningen. Jag
finner äfven, alt Stäts-Ulsköttet följt forttienligt
förra Rikets Ständers beslut, då Utskottet icke
tillstyrkt utbetalning af Herr Stjerncreutzs i-
frågavarande fordran; men det oakladt, anser
jag nu varande Ständer Vara oförhindrade att
gå molionairenS önskan lill mötes, på ett sätt,
som de tro för sig värdigast, så att de ej un¬
dandraga sig betalning för lefvererade varor, e-
huru, enligt hvad jag redan anmärkt, motionai¬
ren sjelf vållat, alt sådant blifvit satt i fråga.
Jag fäster mycket afseende på det förklarande
H. Exc. Herr Grefve de Geer i detta ämne till
Ridderskapels och Adelns protocoll afgifvit, och
jag anser detta intyg vara detsamma, som om
räkningen varit försedd med H. ExcellenceS
skriftliga godkännande. Jag kan ej eller undgå
alt här anmärka commissariernes i Riksgälds-
Den a5 April.
4i5
Contoiret utlåtande, hvaruti tillkännagifves, att
ordentliga räkningar inkommit, verificerade af
dem som emottagit veden vid Landtmarskalks-
klubben. Af Stats-Utskottets betänkande kan
jag således icke komma tiil annan tanke, än att
veden verkligen blifvit af Herr Stjerncreutz
förlidne Riksdag till nämnde klubb lefvererad,
och jag saknar jemväl anledning till den för¬
modan, att för hog betalning för hvarje famn
är fordrad. Vidare har jag af betänkandet in-
hämlat, att Stats-Ulskottet tillstyrkt, det de
2,200 R:dr banco hvilka Herr Stjerncreutz fått,
såsom förskott uppbära, i följd af Hans Excel-
lence Landtmarskalkens påtekning å reqvisi-
tionen, skulle af Herr Stjerncreutz få behållas.
Således har Stats-Ulskottet äfven ansett Herr
Stjerncreutz berättigad till betalning, ehuru han
ej presenterat en af Herr Landtmarskalken god¬
känd räkning. Jag har slutligen fästat min upp¬
märksamhet derpå, att Stats-Utskottet icke trott
sig höra, i saknad af sådan af Herr Landtmar¬
skalken skriftligen godkänd räkning, tillstyrka
utbetalning af räkningens saldo Herr Stjern¬
creutz till fördel, 53p R:dr 3g sk. 10 rst. B:co.
Vid ofvan upplyste förhållanden får jag förkla¬
ra, alt jag icke vill med min röst bidraga der¬
till, att en medborgare ej skall erhålla betal¬
ning för hvad han lill Rikets Ständer lefvere-
rat. Herr Stjerncreutz är en gammal man, och
man förebrår honom med skäl försummelsen
att icke i tid hafva inlemnat sin räkning. Men
derom torde dock böra hafvas undseende, isyn¬
4i6
Den s*5 Aprii.
nerhet sora en försummelse ej tor gifva Rikets
Ständer anledning att fritaga sig från skyldighet
att betala lefvererade varor, då det icke ur salt
i tvifvel, att de verkligen blifvit lefvererade.
Följden af hvad jag yttrat är, att jag begär återre-
rniss och tillstyrker att Herr Stjerncreutz måtte
undfå betalning för räkningens saldo, så vida
icke Stats-Utskottet kan upplysa, att meranämn-
de ved icke blifvit vid förlidne Riksdag till
Landtmarskalks-klubben lefvererad.
Herr Böök: ’*Högloll. Stats-Utskottets ut¬
låtande, N:o 55, derigenom Utskottet förmält
sig ej kunna tillstyrka bifall till den af Herr
Stjerncreutz, i väckt motion, framställde an-*
hållan om utbekommande af en återstående
fordran 53c> Rd:r 3p sk. 10 rst Banco, för lef¬
vererade kohl och ved till Landtmarskalks-klub¬
ben under sistlidne Riksdag, saknar, efter min
Öfvertygelse, allt stöd af billighet och jag fruk¬
tar det, äfven af rättvisa.
Då den räkning, hvarå mötionairens be¬
rörde anspråk grundas, blifvit af Commisse ri¬
eme i Riksgälds-Contoiret granskad och befun¬
nen rigtig samt behörigen verificerad, synes det
mig vara under Rikets Ständers värdighet, alt
ifrågasätta, än mera, att neka Herr Stjerncreutz
utbekommandet af en sådan dess rättmätiga
fordran.
Det skäl Högloft. Utskottet åberopat för
sitt utlåtande, innefattas deruti, att räkningen,
uti dess nu ifrågaställde del, icke blifvit af för¬
re Landtmarskalken, Hans Excellence Herr Gref-
Den 25 April.
4i 7
ve da Gaer, medelst påskrift, godkänd. Huru
litet afseende detta skäl förtjenar, torde det
tillåtas mig, att söka utveckla.
Haus Excellence liar nämligen uti afgifvet
yttrande förklarat, det Hans Excellence hvar¬
ken kunde eller borde betvifla räkningens rig-
tighet, men att enda orsaken, hvarföre Hans
Excellence ansett det icke vara i sin ordning,
att densamma med sin underskrift förse, varit,
att räkningen först omkring tvänne år efter
förra Riksdagens slut blifvit för en sådan un¬
derskrifts erhållande presenterad, och att Hans
Excellence då, efter så lång lids förlopp, icke
velat derunder tekna sitt namn, innan erforder-
lige upplysningar erhållits; nu, deremot, kunde
Hans Excellence ej annat än högligen önska,
att motionairen finge denna sin rättmätiga for¬
dran godtgjord.
Detta Hans Excel lences yttrande anser jag
för min del vara ett lika kraftigt godkännande
af motionairens räkning, som om denna blifvit
af Hans Excellence genom underskrift ytterliga¬
re verificerad.
Örn något fel å motionairens sida skulle
förefinnas, måste det alltså sökas deruti, att han
nog sent uppgjort sin räkning, samt derå begärt
Hans Excellences underskrift; men då någon
viss fatalietid i dessa afseenden mig veterligen
ej varit stadgad, kan val motionairen ej härfö¬
re rimligen drabbas med den förlust, hvarmed
han nu hotas.
Jag erkänner gärna, att vi böra sparsamt
Borg. St. Pr. vid Riksd. i83/f. II, 27
4i8
Den 25 April.
hushålla med Statens medel, men jag kan der¬
före ej ingå på att vi skola söka Statens vinst
på enskilde medborgares orättmätiga lidande;
och ett sådant skulle ostridigt tillskyndas Herr
Stjerncreutz, deräst grunden lör Stats-Utskoltets
ifrågavarande utlåtande gillades.
För mig är ej eller rätt klart, med hvad
behörighet Höglofl. Utskottet ansett sig kunna
afgifva ett så beskaffadt utlåtande, som det nu
ifrågaställde, derigenom Herr Stjerncreutz möj¬
ligen skulle kunna afskäras sin lagliga rätt, att
i domstols väg söka göra sitt fordrings-anspråk
mot Staten gällande.
Jag har ej den äran, att personligen kän¬
na Herr Stjerncreutz; men jag liar allmänt
liört honom omtalas såsom en rättskaffens man
och sladd i sådane vilkor, alt han ej har råd,
att förlora något. Ytterst obehagligt vore, om
han skulle få skäl, att tillskrifva Rikets Stän¬
der en orättvisa, som måhända medförde hans
ruin.
På det att Höglofl. Stats-Utskottet måtte
blifva i tillfälle, att närmare utreda och gran¬
ska detta, för Ständernes egen heder, ömtåliga
ämne, och derigenom, som jag hoppas, komma
till ett annat resultat, yrkar jag vördsamt åter-
remiss.”
Herr Rubin: Då Herr Stjerncreutz vändt
sig till Rikets Ständer angående utbekommande
af en fordran enligt räkning, sorn, enligt Riks-
gälds-contoirets utlåtande, är stödd på verifica-
tioner, har jag ej att invända deremot, alt Stån¬
Den a5 April,
det yttrar sig, om det anser Herr Stjerncreutz’s
rätt vara, att, utan vidare laglig åtgärd, utbe¬
komma räkningens saldo. För principens skull
tror likväl jag Ståndet ej böra betaga Herr
Stjerncreutz sin rätt att få fordran vid laga
domstol pröfvad och genom laga dom bekräf¬
tad, om icke den redan verkställde pröfningen
anses tillräcklig. Jag röstar alltså icke för återre-
miss, men är af den mening, att Ståndet uttrycker,
huruvida Ståndet finnér Herr Stjerncreutz haf¬
va fullgjort sin skyldighet, i afseende på veri-
ficationers anskaffande, eller åt honom öfverlätn-
nar rättighet att vid domstol i laga ordning ut¬
föra sitt anspråk.
Herr Santesson: Inom Stats-Utskoltet till¬
hörde jag minoriteten i denna fråga. Jag an¬
såg visserligen Herr Stjerncreutz hafva man-
querat deruti, att han ej kunnat anskaffa Hans
Excellences Herr Grefve de Geers påskrift å
räkningen. Men detca anser jag likväl vara af
mindre betydenhet, då utlåtandet visar, att Hans
Excel len ce lämnat påskriften, om Herr Stjern¬
creutz tidigare, än tvänne år efter Riksdagens
slut, inkommit med nämnde räkning. Jag med-
gifver att densamma icke är beledsagad med
sådane verificationer, som i strängt laglig väg
kunna bereda liqvid; men denna räkning är
dock försedd med sådane verificationer, som
vanligen pläga vid dylika räkningar finnas, så¬
som bevis öfver uppburne och aflämnade ved-
bördor m. m.; och då Hans Excellence Herr
Grefve de Geer yttrat sin öfvertygelse, att han
420
Den 20 April.
hvarken kumle eller borde betvifla räkenska-
pernes vigtighet, ehuru han trott sig icke böra
teckna sitt namn derå, enär de så lång tid ef¬
ter Riksdagen aflämnades, samt det af detta allt
synes vara lika troligt, att det är rätt lefvereradt,
sorn att ett motsatt förhållande skulle äga rum,
anser jag det icke vara Rikets Ständer värdigt,
att på höft afdraga en summa af 53p R:dr 3g
sk. io r:st. banco. Jag anhåller om återremiss,
med tillstyrkan att räkningens saldo måtte be¬
talas till fullo, och jag tror, att, om Rikets
Ständer eller Staten, komma att härpå förlora,
är sådant bättre, än om en förlust för den en¬
skilde mannen skulle beredas.
Herr Biörck: Jag instämmer med Herr
HelsingiuSj och i anledning af Herr Rubins yt¬
trande anser jag mig böra tillägga, att jag fin¬
ner Rikets Ständer, i denna fråga, vara de en¬
da och rätta domare, synnerligast då frågan
rörer dispence af former. Räkenskaperne må¬
ste antagas, såsom rigtige, då de äro granskade
af Riksgälds-contoirets revisions-contoir och i
sådant skick framlagde. Jag bifaller alltså mo¬
tionen.
Herr Ekerman: Det är alltid ledsamt att
yttra sig i ämnen, som röra enskilda personer;
men då man åtagit sig en pligt, måste man för
helgden deraf underkasta sig hvilka obehag som
häldst. Del. är saken, men icke personen, som
man bör afse. Efter min öfvertygelse är det
Rikets Ständers skyldighet, att ej den ena da¬
gen elier tiden besluta, hvad de den andra upp-
Den i5 April.
häfva. Vid 1828, 1829 och i83o årens Riks¬
dag beslöto Rikets Ständer, att alla kostnader
för representationen borde vara verificerade af
Herr Landmarskalken och Herrar Talmän. Det
är nu första gången, som det kommit i fråga
att ej hålla sig vid detta beslut. Åtskillige ta¬
lare hafva här yrkat dispence ifrån beslutet.
Det måste dock finnas anmärkningsvärdt, att
öfver förskott, som uppburits, redovisning ej
blifvit afgifven förr än tvänne och ett halft år
derefter, och då först efter anmärkning af full—
mägtige i Riksgälds-contoiret, hvilkas åtgärd
åter varit föranledd af 1802 års revisorers fram¬
ställning. Då först inkommer en redogörelse,
som visar ett saldo utöfver förskottet af 53rj
R;dr 3g sk 10 r:st. banco, å hvilken räkning
Hans Excellence Herr Grefve de Geer, som
vid förlidne Riksdag var Landtmarskalk, ej ve¬
lat tekna sitt godkännande. Jag hemställer, om
Stats-Utskottet kunnat stanna i annat beslut, än
det, hvilket betänkandet innehåller. För min
del vill jag ingalunda helaga Herr Stjerncreutz
en enda skilling af hvad honom tillhör, men
om Ståndets mening är, att han skall få be¬
talt för sin räknings ytterligare saldo, 53q R:dr
3g sk. 10 r:st. banco, yrkar jag, att Rikets
Ständer först må formligen upphäfva det för¬
ut fatLade beslutet, på det att ej andra perso¬
ner vid nästa Riksdag må komma i mistning
af den förmon, som Iletr Stjerncreutz, i ofvan
förutsatte fall, tillskyndas.
Herr Winberg', Jag är af Herr Ekerman
4*2 Den a5 April,
förekommen, har deltagit i Stats-Utskottels ut¬
låtande och tillstyrker bifall derå. Rikets Stän¬
ders vid förlidne Riksdag gifne föreskrifter till
Riksgälds-Contoiret voro så tydlige, att hvar¬
ken Riksgälds-Contoirets fullmägtige eller Stats-
Utskottet ansett sig berättigade att bryta de¬
samma. Allt hade varit hjelpt genom Hans
Excellence Herr Grefve de Geers påskrift, som
Hans Excellence vägrat, oagtadt han kände på¬
följden vara uteblifven betalning. Förmodli¬
gen var orsaken till den vägrade påskriften den,
att Hans Excellence icke med sin uppmärksam¬
het följt denna detail-fråga. Emedlertid åter¬
står Herr Stjencreutzs blolta uppgift, som Hans
Excelence Herr Grefve de Geer förklarat sig
icke betvifla, men icke vili verificera. Då han,
att jag må nyttja detta uttryck, i högsta instan-
tien redovisande, ej velat eller vill meddela
sitt godkännande, hvarigenom Herr Stjerncreutz
komme till sina penningar, ser jag icke, hvarföre
Rikets Ständer skola godkänna detta anspråk.
Det är och märkvärdigt att Herr Stjerncreutz,
först efter tvänne påminnelser ifrån Riksgälds-
contoiret, aflämnat räkningen; och hvad angår
den omständighet, att Ståndet må förklara Herr
Stjerncreutz berättigad att utbekomma sin for¬
dran, som Hans Excellence Herr Grefve de Geer
icke velat verificera, emedan Hans Excellence
ej känt förhållandet, frågar jag, huruledes Ri¬
kets Ständer kunna närmare känna förhållan¬
det i denna del? Jag förnyar min hemställan,
att betänkandet måtte bifallas.
Herr 1Forssberg: Utgående ifrån den syn¬
Den a5 A p r i I.-
4a5
punkt, att hvarje fordringsägare hör verificera
sin fordran, och då det icke varit för motio-
naiien obekant, att Herr LandlMarskalkens på¬
skrift å räkningen var, enligt Rikets Ständers
beslut, nödvändig för räkningens betalningsgild-
het, anser jag Stats-Utskottet hafva handlat-rätt
och dess utlåtande således böra bifallas.
Herr Holm: Jag kan ej neka den öfverty¬
gelse, att Slats-Utskoltet handlat formenligt rig-
tigt, men jag tror likväl, att det vore Rikets
Ständer väldigt att i detta fall göra dispence.
Jag fäster mig synnerligen vid den del af Be¬
tänkandet, enligt hvilken Herr Stjerncreutz in-
gifvit redovisning, beledsagad af verificalioner,
som äro granskade och rigtige befundne. Här¬
af slutar jag, att. lefvererandet af veden grun¬
dats på reqvisition af vaktbetjeningen vid Landt-
marskalks-kluhben och de personer, som med
veden der hade bestyr, samt att följagtligen
veden åtgått. På Herrar Helsingii ock Biörcks
skal begär jag således återremiss.
Herr Rubin: Jag har blifvit missförstådd,
enär, på sätt Herr Biörck i sitt yttrande sy¬
nes antyda, jag anses hafva bestridt Herr Stjern¬
creutz rättigheten att för sin fordran undfå be¬
talning. Detta har jag så mycket mindre gjort,
som jag, utan att känna Herr Stjerncreutz, med
fullt förtroende till Riksgälds-contoirets com-
missariers yttrande, antagit, att verificationerne
till räkningen äro rigtige. Huruvida Herr Stjen¬
creutz kännt förbehållet för bevarandet al sin
rätt, vet jag icke; men af UlskotteLs utlåtande
har jag sett, att lian, genom anmälan hos Hans
4*4 Den 25 April.
Excellence Herr Grefve de Geer, sökt formali¬
tetens bibehållande. För mig skall det blifva
ett upplysande sätt att se, huruvida Herr Stjern¬
creutz; om hans anspråk af Rikets Ständer af-
slås, derigenom må vara betagen laglig rätt att
hålla sig till den, med hvilken han om vedle-
verancen contraherat.
Herr Frodell: ”Icke billigheten allena, il¬
ian den strängaste rättvisa, synes mig fordra ut¬
betalandet af det saldo, som utgör föremålet
för Herr Stjerncreutz s motion. Herrar com-
jnissarier uti Riksgälds-contoiret hafva granskat
den af motionairen äskade redovisningen, och
funnit densamma rigtig och behörigen verifi-
cerad, hvarföre de äfven tillstyrkt, att ifråga¬
varande saldo måtte blifva anordnadt; Hans Ex¬
cellence Herr Grefve de Geer bar förklarat sig
icke kunna eller böra betvifla räkenskapernes
vigtighet, och tillika yttrat sin önskan, att Stats-
Utskottet måtte tillstyrka Ständerne att bifalla
jnotionairens begäran. Hans Excellence har
dessutom uppgifvit orsakerue till den vägrade
påskriften, och för öfrigt har ingen anmärk¬
ning ägt rum emot den aflämnade räkningen.
Herr Stjerncreutz s fordran är således obestrid¬
lig, och måste såsom sådan betalas.”
”Den af Hans Excellence Herr Grefve de
Geer uttryckta önskan, att den uppgifne for¬
dran måtte utbetalas, motsvarar i närvarande
fall, efter min öfvertygelse, formaliteten af en
påskrift, och jag kan icke inse, huru Rikets
Ständers vid sista Riksdag härom fattade beslut
skulle kunna hindra nu varande Ständer, att
Den i5 April.
4^5
förklara den föreskrifna formaliteten icke mera
Tara behöflig, sedan räkningen till sin vigtighet
blifvit verificerad och erkänd. På dessa skäl
yrkar jag uterremiss af Stats-TJlskottels utlå¬
tande.”
Herr Halling: Jag har hört åberopas före¬
gående Rikets Ständers beslut, att inga andra
räkningar, än de af Herr Landtmarskalken och
Herrar Talmännen skriftligen godkände, skulle
beLalas. Om detta beslut, annorlunda, än in¬
om Stånden, kommit till allmänhetens känne¬
dom, skulle jag icke draga i betänkande att bi¬
falla Stats-Ulskoltets utlåtande. Man har äfven
velat anse Herr Stjercreutz' s förlust möjlig att
undvika genom påskrift af Hans Excellence,
Herr Grefve de Geer, men då af handlingarne
inhämtas, att Hans Excellence baft den delica-
tesse alt ej lämna sin påskrift derföre, att räk¬
ningen så sent blifvit presenterad, anser jag
denna delicatesse böra respecteras, särdeles som
Hans Excellences sednare vitsord gäller lika
mycket i moraliskt hänseende. Några tro, att,
genom Sländernes beslut, molionairens, eller
rättare sökandens rätt förändras. Detta är icke
min tanka, utan jag tror, att bans rätt är, obe¬
roende af Rikets Ständers beslut, lika väl för¬
varad. Vederbörande domstol är i allt fall o-
behindrad, att, om bebofvet, det påkallar, pröf¬
va frågan. Så vidt jag fattat Slats-Utskollets
utlåtande, synes, som Herr Stjerncreutz’s räk¬
ningar i allmänhet ej blifvit af Hans Excellence
Herr Grefve de Geer påteknade, ulan blott re-
Den a5 April.
qvisilionerna å förskott för ändamålet. Om j;ig
antager Stats-Utskoltets grundsats för afslag,
skulle den leda derhän, att hela räkningens in¬
nehåll ej vore nödvändigt att godtgöra, då för-
skotts-qvittencet endast är reqvisition, inen re¬
dovisningen ligger i sjelfva räkenskapen. På
dessa och Hera anförde skäl instämmer jag uti
anhållan om återremiss.
Herr Bååth: Jag kan ej underlåta att fä¬
sta mycken uppmärksamhet vid rigtigheten af
de åsigter, som någre talare här uttryckt och
hvilka haft till syftemål bibehållandet af en
gång stadgade former. Dessa äro nödvändige
vilkor, hvarförutan ordning och säkerhet ej kun¬
na tänkas fortfarande äga rum. Stats-Utskot-
tat har, såsom skäl för afslag, anfört Landt-
marskalkens vägran att påtekna Herr Stjern¬
creutz s räkning, derföre att den blifvit så sent
anmäld, och Utskottet har härvid åberopat Ri¬
kets Ständers fattade beslut, att ej andra räk¬
ningar voro belalningsgilde, än de, som voro
godkände af Herr Landt-marskalken och Herrar
Talmän. Innan jag kan stadga mitt omdöme,
huruvida Herr Stjerncreutz felat i form, ön¬
skar jag vinna upplysning, om Rikets Ständer
i nyssberörde beslut utsatt någon viss tid, hvar¬
inom kostnadsräkning borde uppvisas och på¬
tecknas. På delta skäl förenar jag mig uti an¬
hållan om återremiss.
Discussionen ansågs slutad, och utlåtandet
framställdes 1:0 till bifall, på hvilken fråga
svarades Ja och Nej; och 2:0 till återremiss,
Den 23 April.
427
hvarpå svarades med ett öfvervägande Ja; i
följd hvaraf utlåtandet ansågs återremitteradt.
och 2:0 Stats-Utskoltets memorial, N:o 56,
angående en gralification åt commissarie]! D. Ek
för dess hafde befattning med reparationen och
inredningen afRiksgälds-contoirets förra hus, sorn
nu begagnas af ofrälse Riks-Stånden samt Rikets
Ständers Utskott.
Herr Halling: "Sedan Herrar fullmägtige
uti Riksgälds-contoiret uti deras vid nu påståen¬
de Riksdag afgifne berättelse om nämnde con-
toirs tillstånd och förvaltning, i sammanhang
med redovisningen för fullgörandet af det dem
vid sistlidne Riksdag gifna uppdrag i afseende
på reparationen och inredningen af Riksgälds-
contoirets förra hus, som nu likväl endast af
de 2:ne ofrälse Riks-Stånden och Rikets Stän¬
ders Utskott kan begagnas, samt anskaffandet af
erforderliga inventarii-persedlar, anmält Herr
commissarien D. Ek som, enligt af Herrar full¬
mägtige dertill erhållet uppdrag, besörjt, under
egen ledning och tillsyn, förenämnde repara¬
tion och inredning samt anskaffandet af bygg¬
nadsmaterialier och inventarii-persedlar, till er¬
hållande af någon vedergällning för hans möda
och besvär samt uppoffring af lid; har Höglofl.
Stats-Ulskottet uti dess nu föredragna betän¬
kande, med vitsord att Herr commissarien Ek,
med den omtanka och det nit fullgjort ifråga¬
varande uppdrag, att, utan ändamålets jörf elän¬
de, en icke obetydlig besparing ofelbart vun¬
nits för ett arbete, som, efter enlrepenade icke
4a8
Den 25 April
lämpligen kunnat verkställas samt med afseen¬
de derå, att Herr commissarie!! Ek dessutom
ombesörjt de erforderliga inredningarna i f, d.
så kallade Hessensteinska huset, som nu af Riks-
gälds-contoiret begagnas, ansett honom härige¬
nom hafva gjort sig förtjent af Rikets Ständers
välvilja och belönande uppmärksamhet, tillstyrkt
att honom malte af Riksgälds-contoirels medel
tilldelas en gratification af 1,200 R:dr banco,
såsom vedergällning för hans möda och besvär
samt tidsuppoffring.
Då jag af sådan anledning å nyo företagit
inig granskning af Höglofl. Stats-Utskottets af
samtlige Riks-Stånden godkände betänkande, den
3 Julii 1829, har jag deraf inhämtat, att, en¬
ligt ett af Herr commissarie!! Ek då upprättadt
förslag, kostnaden för förändring af Riksgälds-
contoirets f. d. hus till de ändamål dermed å-
syftades, ansågs komma att uppgå till 11,229
R:dr 36 sk. banco, hvilken summa dock kunde
komma att något ökas, om de murar, som skul¬
le borttagas, föranledde nya bjelkars inläggning,
hvilket då ej kunde förutses. Vidare bar jag
af den historique öfver byggnadsföretaget Herr
eommissarien Ek uppdragit uti sin till Höglofl.
Stats-Utskottet ingifne P. M. erfarit att ifråga¬
varande förändring, förberedd under loppet af
år i83o, blifvit börjad i April 1831 och fort¬
satt hela den för dylikt arbete tjenlige årstiden
alla tre åren 183 f, iS3.2 och 1833, eller, om
icke längre, åtminstone lika lång tid, som möj¬
ligen kunnat erfordras, 0111 liela huset skolat
Den a5 April.
4^9
från bottnen ånyo uppföras samt att verkligen
elen händelse under tiden inträffat, hvilken så¬
som möjlig blifvit förutsatt, eller att flera nya
bjelkar kommit att lill brandbottens öfver öst¬
ra delen af huset förstärkning begagnas. Också
har reparationskostnaden, föreslagen, såsom för¬
ut nämndt år till 11,229 R:dr 36 sk. banco,
efter emot slutet af nästlidet år afgifne räknin¬
gar blifvit ökad med 3,867 R;dr 5 sk. 5 r:st.
så att den uppgått till en sammanräknad sum¬
ma af 15,og6 R:dr 41 sk. 5 r;st. banco, hvar¬
förutan anskaffning af meubler och inventarii-
persedlar serskildt medtagit en summa af3,46o
R;dr 33 sk. 8 r:st, banco. Räknar jag nu här¬
till de circa 1,800 R:dr, som redan blifvit vå¬
gade på det så kallade f. d. Hessensteinska hu¬
set, och vidare de 4000 R:dr, som komma att
betalas såsom mellangift för bytet af detta hus
emot f. d. generalassistance-huset; så har för¬
söket att för ofrälse Stånden och samtlige Riks-
Ståndens Utskott få en särskild local, kostat ic¬
ke särdeles långt ifrån 25,000 R:dr banco, och
dertill uppgå visserligen kostnaderne. om man be¬
räknar de ytterligare, som tillkommit sedan Hr
commissarien Eks räkningar före sistlidet års
utgång slutades. Betraktas vidare att sjelfva
Ruset är i Riksgälds-contoirets räkningar från
äldre tider bokfördt till dess inköpspris 33,000
R:dr och att årliga räntan å desse sammanlag-
de 58,ooo R:dr banco efter 5 procent, som
Riksgälds-contoiret för upptagne lån betalar, ut¬
gör 2,900 R:dr samt man förutsätter, att Riks-
43o
Den 25 April.
r
dagar blott inträffa hvart femte år, så måste
man ock antaga, att utom årliga underhålls-och
reparations-koslnaöer, som måste blifva betyd¬
liga, om, efter af mig särskildt väckt motion,
husets inredning måste omstöpas, för att äfven
inrymma Borgare-Ståndet, för de beqvämlig-
heter ofrälse Stånden och Utskotten begagna,
betalas i hushyra hvarje Riksdag i det minsta
i4>5oo R:dr banco. Tillåter jag mig nu en un¬
dersökning, hvaruti desse i sanning dyrköpta
beqvåmligheler bestå, så finner jag till en bör¬
jan Borgare-Ståndet icke uti huset inrymdt och
Utskotten ganska illa logerade, meubleringen
alldeles otillräcklig, så alt den vid denna Riks¬
dags början måst genom lån betydligen förstär¬
kas och således nu utgör en lämmeligen väl
sorterad proicharta samt öfriga inventarierne un¬
der allt omdöme. Må det således förlåtas mig
att jag faster ett vissi misstroende vid Höglofl.
Stats-Utskottets yttrande uti dess betänkande,
att ändamålet med Riksgälds-contoirets kusin-
redning icke förfelats då jag nu befinner mig
på ett rum, hvaräst jag ej, utan att fela mot
min bestämmelse, bort vara, om berörde ända¬
mål vunnits, eller, för att tydligare uttrycka
mig, då Borgare-Ståndet, ett af dem, för hvil¬
ka tjenligt samlingsrum bordt uti ifrågavaran¬
de hus finnas, i saknad af ett sådant der, nu
måste hålla sina sessioner här. Må det förlå¬
tas mig, om jag tror, att Rikets Ständers me¬
ning, då de vid förra Riksdagen beslutade att
uppdraga åt Herrar fulimägtige i Riksgälds-
Den 25 April,
contoiret alt besörja inredningen af dess förra
lins, ej var annan än alt Herrar fullmägtige vo¬
re i tillfälle, att genom sine 28 på stat, som
upptager en aflöning af något öfver 36,000 R:dr
årligen, ägande tjenstmän, utom ett tillräck¬
ligt antal vaktbetjent, föranstalta både om till¬
syn och verkställighet af arbetet, och må det
slutligen ej finnas vara utan allt skäl, att jag
för min del, under det vi i andra afseenden
söka göra gällande ett visst sparsamhets-systeme
med allmänna medel, hvilkas samlande och till¬
räckliggörande för beständigt sig ökande behof,
gifva så många ämnen för omtankan, belt och
ballet afslår hvad Höglofl. Stats-Utskottet uti
nyss uppläste betänkande tillstyrkt.
Skulle likväl Högtärade Ståndet icke ingå
på ett sådant afslag, utan en återremiss beslu¬
tas, anhåller jag att Höglofl. Stats-Utskottet, ge¬
nom dess så kallade Riksgälds-afdelning, täckles
upplysa, hvad öde de inventarii-persedlar fått,
som utan tvifvel förefunnits uti f. d. General-
assistance-contoirets hus, emedan uti huset, som
nu begagnas af de 2:ne ofrälse Rikstånden och
Utskotten, åtskilliga antika persedlar uti meu-
bleringen visa sig, som, örn de fordom tillhört
General-assistance-conloiret, bordt bidraga att
minska kostnaden vid de nya meublernas an¬
skaffande/’
Häruti förenade sig Herrar Holm, Fors¬
berga Hessle, Sjöblom, F'.liley, Lake, Egnell,
Klingvall, Bruse, Lundin, Levin och Rubin.
Herr Langenberg'. "”Som jag varit bland
43a
Den 25 April.
deni, hvilka reserverat sig emot Utskottets he¬
slut, som till 1,200 R:dr nedsatt den af afdel¬
ningen tillstyrkte ersättning af 2,000 R:dr till
Herr Öfver-commissarien Ek, såsom ersättning
för hans moda besvär och tidspillan för inre¬
dandet m. 111. af f. d. Riksgälds-contoirets hus,
anser jag mig nu jemväl höra i denna fråga
yttra mig.”
”Jag har med noggranhet hesett de af Hr
Ek verkställde reparationer i nämnde hus, och
när- jag jemnfor dess förra invändiga utseende
och inredning med det skick, hvari del nu be¬
fi irnes, ei lar jag att sådant ej utan mycken in¬
sigt, drift och verksamhet kunnat till vägabrin¬
gas på den lid det nu skett. När jag dertill
i belraglande täger, "att Herr Ek jemväl haft sig
uppdraget anskaffandet af materialier och rum¬
mens möblering, samt att hela delta vidlyfti¬
ga arbete blifvit verksläldt för ett pris, vida
mindre än om det blifvit utbjudet på entrepe-
nad-auetion (sorn till oell med knappast låtit
sig göra i anseende till så mångå förbisedda
omständigheter, sorn uppstodo under påstående
arbete) och Staten derigenom besparat en af¬
gift, finnér jag, med livilken ospard möda Hr
Öfver-commissarien Ek pä ett berömvärdt sätt
fullgjort detta af Riksgälds-contoirets fullmäg-
lige honom lämnade uppdrag, hvarföre jag an¬
ser alt någon nedsättning i den af afdelningen
tillstyrkte gratification ej bör äga rum.”
Heir Langenberg fortfor vidare: lili öf-
vertygelsen om det nit, hvarmed arbetet blif-
Den a5 April»
433
Vit af commissarie» Ek ombesörjdt, styrkes jag
tinn» »jerå, då jag påminner mig, att vid för¬
liden Riksdag, anmäldes, att han haft under
tillsyn och ledning ett reparations-arbete inom
Riksgälds-contoiret, men hvaröfver kostnads-för-
■slaget uppgått till 6 å 7,000 R:dr och efter hvilket
det å entrepenad-auction utbjudits, utan alt nå¬
gon sig infann. Herrar fullmägtige uti Riks¬
gälds-contoiret hade då uppdragit tillsynen och
ledningen åt Herr Ek, sorn sådant sig åtagit
oell fullgjort, så att kostnaden blef om jag rätt
minnes, i,5ooR;dr under kostnadsförslaget. Ri¬
kets Ständer ihågkommo Herr Ek derföre med
en gralification af 5oo R:dr banco. jDet nu
verkställda uppdraget är fullgjordt med lika nit,
och sålunda, att Herr Ek derpå visserligen in¬
genting gagnerat. Jag bör ock tillägga att jag
känner Herr Ek icke vidare än till utseendet,
men att saken talar tillräckligt.
Herr Santesson: Jag anhåller att lill en
början få upprepa, hvad en värd talare uttryckt
vid föregående tillfälle om obehaget att yttra
sig i frågor, som röra enskilde personer och
deras fördelar. Mitt förhållande till Herr Ek
är, att jag känner honom personligen och hög¬
aktar honom för hans utmärkta förtjenster in¬
om det embets-verk han tillhör; men detta
hindrar mig icke att uttrycka min mening, sorn
är, att, då Stats-Utskottet ser sig skyldigt att
gå lill väga med aldrastörsta hushållning, i an¬
slag, äfven af Kongl. Maj:t understödda, emot
Statens embetsman, hade jag trött Utskottet
Bora,. St, Pr. vid Uiksd. i834■ IP 28
434
Den 25 April.
böra vara varsamt vid gralificaliorier till tjenst-
män inom Rikets Sländers egna verk. Jag
får derjemte yttra, att jag delar Herr Hattings
tanka i så måtto, att jag tror inom embetsver-
ket böra finnas personer, som kunna få dylika
uppdrag antingen permanent eller ambulato¬
risk! utan serskild stor vedergällning. Utskot¬
tets tillstyrkande försvagas jemväl derigenom,
alt ändamålet med arbetet icke fullkomligen
vunnits. Vid dessa förhållanden har jag delat
hvarken afdelningens eller Utskottets åsigter,
ulan trott mig gå medelvägen, då jag för com-
missarien Ek tillstyrkt en gratifikation af iooo
R:dr banco.
Herr Frodell'. Jag hvarken vill eller kan
bestrida commissarien Eks möda och besvär vid
ofvannämnde reparation och inredning; och
derföre anser jag honom böra erhålla någon
gratifikation. I denna del kan jag icke med
Herr Halling mig förena, utan instämmer med
Herrar Santesson och Waern, som reserverat sig
emot Stats-Utskottets utlåtande och medgifvit
en gratification af iooo R:dr banco. För öfrigt
delar jag Herr Hattings mening.
Herr Ekerman'. Den af Stats-Utskottets
utgifts-afdelning föreslagna summa af 2000 R:d-
bauco har jag ansett nog betydlig, på de af
Herr Santesson: anförde skäl. Jag har dock
trott, att commissarien Ek bör undfå någon ve¬
dergällning för sin möda, och jag anhåller, det
ville Ståndet bifalla utlåtandet, der gratifikatio¬
nen bestämmes lill 1200 R:dr banco, ty eljest
Den a5 April,
435
torde inträffa, livad jag önskar icke må ske, att
skälet till afslag tydes vara, att Borgare-Stån¬
det funnit sig missbelåtet med de rum,
sorn uti den nya localen voro för detsamma
inredde. Att commissarien Ek vid reparatio¬
nen och inredningen haft mycket besvär, är
ostridigt. Att han denna gång häruti ej full¬
komligen lyckats, hör icke ovillkorligen anses
vara hans fel. Den ena gången lyckas man,
den andra gången intet. Då fråga är om gra-
tification, anser jag summan icke hora under
1200 R:dr banco nedsättas.
Herr Helsingius instämde med Herrar Lan¬
genberg och Ekerman.
Herr Petre: Herr Halling har yttrat flere
allmänna reflexioner, uti hvilka jag skulle vilja
instämma, ehuru jag biträdt Utskottets beslut
i denna fråga. Det vore önskvärdt, om de,
Sorn äro anställde i det allmännas tjenst, ville
deråt uppoffra sina mödor, utan att fordra sär¬
skild betalning lör hvar och en åtgärd, som ej
egentligen tillhörde tjensten; men man vet, huru
det tillgår, då fråga är om Statens medel. Det
är för tidigt att nu' vänta sådant. Det vore det¬
samma, som att skapa om tidhvarfvet. Jag är
ej bekannt med commissarien Ekj men jag har
haft tillfälle att vinna upplysning om hans mö¬
da vid den ifrågavarande reparationen och in¬
redningen. Jag har äfven haft tillfälle att an¬
ställa jemnförelse emellan de då granskade räk-
räkningar öfver nämnde reparation, med kost¬
naden öfver reparationer uti Bankens hus. Der-
436
Den a5 April»
vid, fanns ingen jemförelse äga rum. Kostnad
den för reparationen uti Bankens hus var så
oerhörd, att man måste deröfver förvånas. Det
är sannt alt redactionen af Stals-Utskottets be¬
slut ieke är riktig, då der säges, att com-
missarien Ek, med den omtanka och det nit
fullgjort uppdraget, att, utan ändamålets förfe¬
lande, cn icke obetydlig besparing ofelbart vun¬
nits i kostnaderne för arbetet, men jag bör er¬
inra, att inom ett Utskott, sådant som Slats-
Utskottet, det lätt kan hända, alt besluten ej
blifva redigerade så väl, som man skulle vilja
önska. Det är mindre fråga, huruledes beslu¬
ten blifva uppställde, än att ärenderne må kun¬
na gå fort utur hand. Efter hvad här yttradt
blifvit, önskar jag återremiss. Flere omständighe¬
ter äro af Herr Halling uppgifne, som synas böra
komma till Utskottets kännedom, och jag tvif-
lar icke, att Ståndet genom Utskottets svar
skall blifva fullkomligen tillfredsstäldt.
Herr Strehlenert'. Jag lemnar mitt bifall
till Stats-Utskottets utlåtande. Hvad den om¬
ständighet angår, att ändamålet med ifrågava¬
rande. reparation och inredning, i synnerhet
Evad de för Borgare-Ståndet anviste rum be¬
träffar, förfelats, finnér jag detta hafva berott
deraf, att större local icke fanns att upplåta.
Min öfvertygelse är, att commissarien Ek med
all möjlig sparsamhet Lillvägagått och uppoffrat
sjelf mycken tid för att besörja, det arbetet
skulle blifva väl gjordt. Jag förnyar mia hem¬
ställan, att utlåtandet måtte bifallas.
Herr Pehr Winblad förenade sig med Herr
Strehlenert.
Herr Leffler: Då jag föreställer mig, att
det icke varit någon ovilkorlig förbindelse för
commissarien Ek alt åtaga sig meranämnde re¬
paration och inredning, finner jag det ock bil¬
ligt, att lian derföre undfår särskild vedergäll¬
ning. Arbetet bar varit vidsträckt. Om fel
härvid blifvit begångne, har det måhända här-
ledt sig derifrån, att han icke gått till råds
med erfarne personer. Emedlertid anser jag
mig böra tillstyrka en gratification. Af Stats-
Utskottet rr.å det bero, att bestämma summan;
och jag tviflar icke derpå, att commissarien Ek
för d en gratification, som nu beviljas, åtager
sig alt äfven tillse verkställandet af de förän¬
dringar, som kunna finnas uti inredningen nöd-
vändige.
Herr Egnell: Jag finner det betydligen
inverka på afgörandet af denna fråga, om den
föreslagna gratificationen är med rättvisa för¬
enlig, i händelse det upplystes, att commissari¬
en Ek begagnar hyresfritt boningsrum uti Riks-
gälds-coniorets hus, emot skyldighet att efterse
busens reparation. Om återremiss sker, torde
detta jemväl böra tagas i öfvervägande.
Herr Halling: Återremiss anser jag inga¬
lunda lämplig, emedan mitt anförande egentli¬
gen endast innefattat relevalion af förut ingif-
ne handlingar och någon vidare upplysning ic¬
ke erfordras. Jag yrkar afslag å utlåtandet
och anhåller, efter 56 §. Regerings-Formen, om
proposition till bifall eller afslag derå.
438
Den a5 April.
Herr Langenberg: Till svar å hvad Herr
Egnell erinrat, får jag lemna, att commissarien
Eks ock Riksgälds-contorets secreterares, pro-
tocolls-secreteraren Sy Ivans hyresfria begagnan¬
de af runi i Riksgälds-contorets lins tillhör
deras löne-förmoner, och att tillförene hafva
flere Riksgälds-contoirets commisarier åtnjutit
fria boningsrum derstädes.
Discussionen ansågs slutad och utlåtandet
framställdes af Herr Talmannen 1:0 till bifall
2:0 till återremiss och 3:o till afslag, på hvil¬
ka frågor Ja och Nej svarades samt begärdes
votering,
Herr Petre hemställde, om icke Herr Hal¬
ling ville frånträda yrkandet örn afslag, på hvil¬
ken fråga Herr Halling lemnade ett nekande
svar, och Herr Leffler yttrade, att, i sådant
fall, torde propositionen böra ställas på bifall
af utlåtandet, och contrapropositionen på för¬
behåll för Ståndet, att om Nej vinner, annor¬
lunda besluta.
En så lydande voterings-proposition upp¬
sattes, justerades och anslogs.
”Den som bifaller Stats-Utskottets memo¬
rial, N:o 56, röstar: Ja, Den det icke vill,
röstar: Nej. Vinner Nej, kommer Ståndet, alt
annorlunda besluta/’
Voteringen, anställd i enlighet med Riks-
dags-Ordningens föreskrift, utföll med 3o Nej
emot 28 Ja, i följd af hvilken utgång utaf den¬
na omröstning följande voterings-proposition upp¬
sattes, justerades och anslogs.
Den 25 April.
439
'’Den, som återremitterar Stats-Utskollets
Memorial, N:o 56, röstar Ja. Den det icke vill,
röstar Nej. Vinner Nej, anses Ståndet hafva
afslagit omförmäldte memorial.’'
Omröstningen blef anställd i öfverensstäm¬
melse med Riksdags-Ordningen och utföll med
37 Ja emot i5 Nej, i följd hvaraf utlåtandet
återremitterades.
Emot beslutet reserverade sig Hr Halling.
§• 2.
Föredrogos å nyo:
1:0 Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottets utlåtande, N:o 35, i anledning af väck¬
ta motioner om indragning af Biskops- och
Domprost-embetena.
Herr Hessle'. Jag önskar, att delta betän¬
kande må ytterligare bordläggas. Eljest är jag
äfven beredd att instämma i den reservation
Riksdags-fullmägtigen Lars Larsson från Elfs¬
borgs län algifvit.
Uti begäran om förnyad bordläggning fö¬
renade sig Herr Santesson.
Herr Petre'. Enär fråga nu blifvit väckt
om detta utlåtandes förnyade bordläggning,
torde jag få nämna en sak, som må hända bör
föranleda lill ännu längre bordläggning af före¬
varande utlåtande. Sedan 2:ne Biskopar väckt
motioner om Statsanslag för capel Ipredikanter,
hvilka molioner blifvit till Stats-Utskottet re-
millerade, har det hos ulgifts-afdelningen, där
ärendet nu är under pröfning, förekommit, alt
det lägre presterskapet här, likasom i England,
44°
Den 25 April.
är mycket vanlottadt i afseende på dess lön-
inkomster, och att dess ställning för tjenar att
Lehjertas. Under discussionen A afdelningen
hafva olika Asigter blifvit uttalade. Ett sätt
har förekommit att afhjelpa nämnde vanlotta¬
de ställning, och alt sträcka hjelpen ej blott
till capellpredikanter, utan äfven till vissa corn-*
ministrar och adjuncter, det nämligen, att, vid
inträffande ledigheter, Biskops-embeten skola
någon tid stå obesatte, i ändamål att af intra-
derne må beredas fond för det lägre prester¬
skapets förbättrade aflöning, eller ock att Bi-
skoparne skola tjena vissa år med half lön. Af¬
delningen har tillstyrkt anslag för några af
capellpredikanterne, men jag tror, att förslag
om det lägre presterskapets aflöning i allmän¬
het kommer att afgifvas. Jag är icke säker om
det sker, men därom är jag öfvertygad, att frå¬
gan af Stats-Utskottets fläste ledamöter beli jer-
tas. Mig synes det således icke vara utur vä¬
gen, att detta utlåtande hvilar, till dess Stats-
Utskottets förslag inkommer.
Herr Talmannen utlät sig, att, då delta
utlåtandes förnyade bordläggning är hegard,
och sådan efter Grundlagen icke kan vägras,
kommer den och att ske, men att Herr Pe-
tres framställning i öfrigt om uppskof med ä-
rendet icke föranledde till någon proposition.
Lades ytterligare på bordet.
och 2:0 Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets betänkande, N:o 36, i anledning af
väckt motion, angående rättighet för de när¬
Den 25 April,
mast landsvägen boende hemmans-ägarö att af
de derifrån mera aflägse njuta ersättning för
oftare påkommande inqvartering af tågande
tro upper,
bifölls.
§• 3-
A nyo föredrogos följande Lag-Utskottets
betänkanden:
1:0 N:o 33, öfver gjordt förslag till vissa
föreskrifter i afseende på tiden, inom hvilken
ransakning öfver häcktad person borde företa¬
gas, m. m.
Herr Holm: Jag har begärt ordet, icke i
akt och mening att försvara min ernat detta
betänkande afgifne reservation, såsom öfverflö¬
digt, då hvar och en säkerligen erkänner det
goda ändamålet dermed, ej eller för att bereda
återremiss af betänkandet till Utskottet, eme¬
dan jag vet, att sådant är ändamålslöst, enär
Utskottets pluralitet otvifvelagtigt ej skulle för¬
ändra sin åsigt om förslagets verkställbarhet, il¬
ian för att, för min egen skull, närmare utveckla
moliverne för min reservation. Jag får då för¬
klara, att jag i detta fall, likasom i allmänhet
vid bedömande af lagförändringar, inom Ut¬
skottet sökt att, så vidt med min öfvertygelse
öfverensstämmer, närma mig lill de åsigter, som
i de af Lag-Committeen utarbetade lagförslag
innehållas; och ehuru jag är öfvertygad, att
mångå af Ståndets ledamöter känna hvad pro-
jectet till allmän criminal-lag innefattar, an¬
håller jag att derutur nu få uppläsa några §§.
44*
Den i5 April.
ro Cap. Rältegångs-Balken lyder sålunda; i5
§. , ”Allmänna häcklen äro: Länshäckte i hvar¬
je län, och ransakningshäckte vid hvarje Un¬
der-Rätt;” i 16 §. ”är häcktning skedd så sent
på dagen, att den häcktade ej kan genast till
allmänt häckte a floras, eller tarfvasför honom,
under forslande till häckte, nattläger eller hvi¬
loställe; då må han under särskildt förvar hål¬
las. Samma lag vare, där någon gripes, efter
7 §., och undersökning, som i 8 §. sägs, ej å
samma dag anställas kan;” i 17 §.: ”skall ran¬
sakning om det brott, hvarföre häcktning skett,
verkställas inom länet, der den häcktade finnes;
foge dåden embets-eller tjenstman, som häckt-
ningen verkställdt, anstallt, att han varder ge¬
nast afförd till häcktet vid den rätt, som ran-
sakningen hålla bör, och därtill skriftlig för¬
passning. Skall ransakning ske i annat län,
varde den häcktade förpassad och afförd till
länshäcktet. Konungens Befallningshafvande
undersöke, efter hvad i 8 §. sögs, om han bör
i häckte förblifva, och besörje, i thy fall, ulan
dröjsmål, alt han lill häcktet i den ort kom¬
mer, der ransakningen hållas skall,” och i 18
§. ”när häcktad person till ransakningshäckte
ankommer skall anmälan derom genast göras
hos domaren eller rättens ordförande, och va¬
re sedan , om den häcklades inställelse hos
rätten , lag, som i 3 Cap. 2 och 3 §§. sägs."
Det synes häraf, att lagstiftaren velat förekom¬
ma arrestan Is forslande lång väg eller till läns¬
häcktet. R. B. 3 Cap. lyder sålunda i 2 §.:
Den 25 April.
443
”Är den, som tilltalas, häcktad och anmälan hos
domaren eller rättens ordförande gjord, att han
till ransakningshäcktet ankommit, såsom i 10
Cap, 18 §. sägs; sätte domaren eller ordföran¬
den viss dag ut, då han för rätten inställas
skall, och late derom underrätta den, som ta¬
lan emot Upnora föreroch i 3 §.: ”Med häck¬
tad persons inställelse inför rätten, efter thy i
2 §. sägs, må i allmänhet ej dröjas öfver åtta
dagar vid häradsrätt och tre dagar vid stads¬
rätt, sedan den häcktade till ransakningshäck¬
tet ankommit.” Det torde jemväl tillåtas mig,
att uppläsa en korrt stroph utur motiverne till
omförinäldte criminal-lagförslag. Det heter sid.
i^3 af motiverne uti tryckt exemplar af lag¬
förslaget: ”Man har länge klagat öfver den
ondska och det sedeförderf, som man gemen¬
ligen märker hos personer, hvilka någon tid
varit i häckten, och man har, icke utan skäl,
kallat dessa Förvariugsställen skolor, der men-
niskor danas till allt större och större framsteg
i brott. Likväl har man gjort föga eller intet
till förbättrande af sådane för allmänna säker¬
heten oumbärliga inrättningar. Man har för¬
nämligast bemödat sig att bringa straffinrält-
ningar och correctionsanstalter i bättre skick,
än de förut varit: och man synes ej hafva fä¬
stat nog uppmärksamhet vid nödvändigheten
att motverka de brottsliga böjelsernas utveck¬
ling i häckten, hvarförutan allt arbete till de¬
ras qväfvande eller utrotande i stralfinrättnin-
gar oftast måste misslyckas. Det är länshäck-
444
Den 25 April.
tena, som hos oss i synnerhet förtjena namnet
af uppfostringsanstalter för brottslingar. Dit
samlas, genom fångtransporter från afiägsnare
orter, missdådare af alla slag; och utrymmet
tillåter sällan eller aldrig, att dessa skiljas från
personer, som äro häektade för mindre brott.
Den unga oöfvade förbrytaren och den gamla
utlärde bofven lefva stundom längre tid tillsam¬
mans. Det vore ett underverk, om den förre ej
smittades af den sednares laster.” Efter cite¬
rande häraf, beder jag att få tillägga några ord.
Herr Hohn uppläste deruppå ett skriftligt
anförande af denna ordalydelse: ”Man invänder
emot reservationen, att ingen bör häcktas för
brott, hvarå ej urbota bestraffning följer och
att det åsyftade stadgandet följagtligen är öfver¬
flödigt. Jag vet alltförväl, att lagen i i Cap.
2 §. Straff-Balken stadgar, att dråpare och
andre grofve missgärningsmän skola genast å
färsk gärning gripas och i häckte sättes; men
detta lagrum innehåller icke, att andre mindre
brottslingar icke skola häcktas och uppdrager
ej någon gräns, inom hvilken häcklande endast
bör äga rum. Snatteri och stöld utan inbrott
äro ej af urbota beskaffenhet, emedan desam¬
ma kunna med böter försonas och kyrkoplik-
ten hvarken kan eller bör betragtas såsom ett
straff, utan endast såsom en försoning med för¬
samlingen. Något hvar vet emedlertid, att per¬
son, sorn å bar gärning träffas med sådana
brott eller derföre skäligen misstänkes, giipes
och å landet af kronobetjeningen genast förpas-
D en i5 April.
445
Sas till länsliäcktet jämte det brottet anmä-
les hos Konungens befallningshafvande, sorn
anmodar domhafvande!! att anställa urtima ting.
Denne har, enligt Kongl. Förordningen d. 10
April 1810, treveckors lid på sig. Ultima ting
utsattes, och Konungens befallningshafvande
underrättas derom, med begäran, att arrestan-
ten måtte blifva vid tingsstället inställd; hvar,
emedlertid en person, som slutligen dömes till
bötesansvar, får göra resa till och ifrån länshäck-
tet. som någon gång uppgår till 4° mil och
derutöfver. Det är denna omväg och kostnad
jag i andra rummet har velat förekomma der¬
igenom, att kronobetjeningen, då så beskaffade
brottslingar häcktas, hvilka äro i orten boende
och således kände, bör inberätta förhållandet
directe till domhafvande!!, innan fången till
länsliäcktet förpassas för att där någon tid plä¬
ga umgänge med andre i brottet hemmastadde
personer»
Vidare invänder man, att häradshäckten
icke finnas öfver allt och att, der de finnas,
de äro i ett bristfälligt skick, och således icke
tjenlige till fångars förvarande. Om förhållan¬
det skulle på någre ställen för det närvarande
befinnas sådant, så är det en följd af under¬
låtenhet bos vederbörande domhafvande och
länsstyrelse, sorn icke bör komma i beräkning,
ty hvarje inrotadt oskick skulle eljest föranleda
till en undantagslag. Lagen bjuder i 26 Cap,
4 §. Byggninga-Balken, ”vid hvarje tingsställe
skall ock ett fängelse vara, thar missgärnings-
446
Den 25 April.
nian måge i förvar hållas.?’ Detta stadgande år
cathegoriskt och någon ursägt linnes icke för
det förhållande, alt häradshäckte antingen helt
och hållet saknas eller är så bristfälligt, att
missgärningsmän der icke kunna förvaras.
Slutligen invänder man, att vid den före¬
slagna förändringen, controller skola komma att
saknas å fångars vårdande i häradshäckten,
hvilka icka stå under någon autorites inseen¬
de och tillsyn, samt att tilläfventyrs någon skul-
skulle komma att obehörigen hållas i häckte.
Farhågan i detta fall undanrödjes emedlertid
lätt derigenom, att om kronobetjent, som med
fången lager befattning; och i hvars district häck¬
tet är beläget, för hvarje månad uppgör ordent¬
lig fånglista, som verificeras af domhafvanden
i afseende på tiden, när ransakning blifvit hål¬
len och dom Öfver den tillta lade fallit, samt der¬
efter till Konungens befallningshafvande insän¬
des. Coulrol blifver ju på detta sätt möjlig
och dessutom är nu för tiden något hvar så upp¬
lyst om sine rättigheter, alt han väl inser och
vet, när han förfördelas, samt om sättet att
deröfver föra klagan.
Jag vet, att åtskilligt kan emot motionen
oell min reservation invändas, men saken är
till sitt syfte rigtig och god, och om, vid hvar¬
je förändring, hvarje gagnligt fortskridande
framåt, alla i vägen liggande större och min¬
dre svårigheter skulle afskräcka, så skulle ju
knappast något försök till förbättring i vårt
samhällsskick blifva vågadt eller någon nyttig
Den 25 April.
447
sali gå fram. Allt skulle blifva stationairt, så
odugligt det än måtte befinnas.”
Herr Holm tilläde vidare mundtligen: Jag
bar uppgifvit, att fånges forslande stundom
sker 4o mil och derutöfver, innan han dömes,
hvarvid ansvaret törhända stadnar vid böter;
anledningen lill denna uppgift har jag hämtat
ifrån en händelse, som inträffade, under det
jag var tillförordnad ^domhafvande i norra Hel¬
singland.' En yngling hade begått stöld och
hans ansvar stad bäd e vid något utöfver snatte-
ribot. Emedlertid hade lian blifvit, efter back¬
landet, förd ifrån Ljusdahls socken till länshäck-
tet i Gefle 22 mil och derifrån, för ransaknin-
gens undergående, skickad till tingsstället. Ilan
hade således, förr än han dömdes, blifvit fors¬
lad 44 'ni^' Hel: inträffade, att han i läns-
häcktet var tillsammans med brottslingar, och
såsom följd deraf, ådrog sig en svår sjukdom,
som länge besvärade honom. Detta har jag
sjelf sett, och del bar verkat, att jag icke kun¬
nat undertrycka min åsigt härom. På sätt jag
förut anmärkt, är min mening icke att bereda
återremiss; jag hoppas dock, att saken med ti¬
den skall gå framåt; och emedan jag uppläst
ofvanåberopade §§. af förslaget till allmän cri-
minal-lag, bör jag ej eller underlåta nämna,
att det icke kan nekas, att förslaget om arre-
slantens forsling och inställelse inför rätta, stari
■bredd med den åsyftade organisationen af dom-
slolarne i riket. Jag tror dock, att det förra
möjligen kan särskildt lillvägabringas.
448
Dtn a5 April.
Herr Rubin‘ Jag biträder de åsigter, sora
föranledt Lag-Utskottets förevarande betänkan¬
de, ty jag finnér stora svårigheter vid att t. ex.
öfverlämna åt länsmannen att vårda brots-
.lingen tili dess : domaren hinner sig utlåta, hu¬
ruvida denne bör till länshäktet afföras. Nära
..tjugo, år diar jäg förestått domare-befattning
och haft tillfälle att erfara, huru mycket be¬
kymmer och huru mycken kostnad för Staten
fångars rymning ifrån förvaringsrum vid tings¬
ställen orsakat. Hetta ålit undvikes, om den
brottslige genast förpassas till länshäktet. Jag
onskar således, att betänkandet måtte vinna
framgång.
Herr Hessle: Emot den åsigt, som är i
Herr Holms reservation uttryckt, möter den
bufvudsakiiga anmärkning, att, så länge dom¬
stol arne å ilandet ej äro så organiserade, som
Lag-committeeu föreslagit, så länge domsagor-
ne ej äro så inrättade, att hvar och en dom¬
saga ej utgör en häradsrätts område, utan in¬
om hvar och en domsaga hållas inom de sär¬
skilda tingsterminerna flera ting, skall det va¬
ra omöjligt att påräkna, att en häktad person
skall inställas till ransakning så hastigt, som
man här vill förutsätta ; och om det äfven skul¬
le någon gång blifva för domaren möjligt, alt
företaga ransakningen inom 8 dagar, kom me
det icke desto mindre att leda till uppskof,
enär åklagare, nämnd, parter, vittnen, svårli¬
gen hinna att inom lika korrt tid kallas. Kost¬
naden blifver såmedelst jemväl ökad, om icke
Den a5 April.
449
åt åklagaren förunnas tillräcklig tid, att vid
första sammanträdet vara med erforderlig be¬
visning försedd. Om afståndet för vissa hära¬
der är så stort, att fråga kunde blifva om vid-
lyftige resor, synes det mig vara bättre, att i
administrativ väg för dessa orter anskaffas sär-
skildle häckten, som må begagnas, än att nu vid¬
taga härom något allmänt stadgande. Man i-
liågkomme vidare, att härads-häcktcn ej äro un¬
derl den allmänna uppsigt, som läns-häckten.
Det är äfven vådligt för den allmänna säkerhe¬
ten, att tillåta enskilda å landet, att i häckte
bålla personer och föra fånglistor. Domaren
vore i okunnighet derom, intill dess anmälan
hos honom sker. Nu deremot afföras de, som
häcklas, genast till läns-häcktet, som är under
allmän uppsigt, och der de ej kunna hållas,
utan att kändt är, hvarföre sådant äger rum,
I härads-häcktet åter skulle tilläfventyrs en der
insatt person hållas 8 dagar utan anmälan och
derefter måhända utsläppas, utan att åtal sker
förr än rycktet omförmäler förhållandet. För
den personliga säkerheten är det således af vigt,
att personer, som arresteras, genast afföras till
länshäckte, och att ansvar följer å försummel¬
se i denna del. I öfrigt biträder jag gärna den
önskan, att vi må upplefva den dag, då vi få
se lag-committéens förslag realiseradt i verklig¬
heten. Intill dess måste likväl de nuvarande
stadganden i den fråga, som utgör föremål för
betänkandet, tjena till efterrättelse.
Herr Bååth: Jag har fästat uppmärksam*'
Borg. St. Pr. vid Riksd. iS34• II. 29
45o
Den 7.5 April,
liet vid denna fråga, svnnerligast vid det satt,
hvarpå man vill vinna det mål, man söker.
Man vill förekomma, att brottslingar ej skola
föras till länshäkten, för att icke demoraliseras.
För att vinna detta, har motionairen föreslagit
inskränkning i tiden, inom hvilken ransakning
hör hållas. Han har ansett detta vara hufvud-
sakliga medlet, hvarigenom ändamålet skall kun¬
na ernås. Jag delar fullkomligen motionairens
goda syftemål i detta afseende, men jag anser
honom icke hafva träffat rätta sättet. Deremot
har jag trott rättare vara, att hålla sig vid de
skyldigheter, som redan äro i lag stadgade.
Uti 26 Cap. 4 §. Byggninga-Balken af 1734 års
lag föreskrifves: ''Vid hvart tingsställe skall ock
ett fängelse vara, ther missgerningsmän måge i
förvar hållas," och Kongl. Brefvet den 27 Nov.
1798 stadgar, huru dessa fängelser, stads- och
härads-häkten, skola vara inrättade, nämli¬
gen: innehållande 2:ne rum, sådane att de kun¬
na eldas, ej i jorden nedgräfne, och i öfrigt så
försedde, att de utgöra säkerhet för fångars be¬
vakning. Om det iagttages, att liäradshäckten
finnas så qualificerade, som föreskrifvet är, an¬
ser jag det vara otjenligt, att någon arrestant
genast insändes till läns-liäcktet; men jag åbe¬
ropar Ståndets ledamöters egna erfarenhet, hu¬
ru det står till med dessa liäradshäckten. De
äro nu mera vanligen nedruttna boningar, be¬
stå sällan af flere, än ett rum, och utgöra ej
någon säkerhet för fångars förvarande. Detta
är dock fel i verkställigheten, och det måste
Den 25 April.
451
medgifvas, att sådant Lör kunna uudanrödjas.
Det Leror af landshöfdingarne, att tillhålla dom-
Lafvaiideriie och desse att sammankalla härads-
Loer, för att i Lerörde afseende vidtaga erfor¬
derliga åtgärder för byggande af lagenlige hä-
radshäckten. Underlåtenheten Lör likväl ej läg¬
gas desse emLetsmän till last; ty det är svårt,
att Lär komma till rätta med allmogen, hvil¬
ken derigenom åtvingas ökade utgifter och gär¬
na, om möjligen ske kan, håller sig vid det
gamla. Dessa åsigter har Utskottet Öfvervägat,
på sätt de i betänkandet utvecklade skäl visa.
Utskottet har jemväl tillagt det särskildt hin¬
der, som för domhafvande inträffar derigenom,
att inom domsagan äro 3 å 4 tingsställen, ar¬
resteringar ske uti särskilde härader. Det frå¬
gas, om domhafvanden skall, vid rapport om ett
ransakningsmål, sorn bor företagas inom ett hä¬
rad, för ransakningens företagande, upphöra med
börjadt. ting inom ett annat, livaräst allmogen
är samlad, och der göromålens oafbrutna gång
ar för en och annan af ovillkorlig nödvändig¬
het? Kongl. Förordningen den io April 1810
har velat förekomma detta och stadgat, att en
ordinarie domare på landet, då han får under¬
rättelse om ett till hans åtgärd hörande brott¬
mål, hvaruti någon person är häcktad, och do¬
maren, i anseende till laga hinder, finnér sig
icke kunna inom Irenne veckor, undersökningen
företaga, genast vid berörde underrättelses und¬
fående bör härom underrätta Öfver-domstolen,
sorn äger förordna en extra domare. Detta lå¬
45a Den 25 April.
ter sig visserligen göra, men det sker dock ic-
ke utan dragande på tiden. Jag torde ytterli¬
gare få tillägga några ord, likväl ej för att sö¬
ka upphäfva mig till granskare af de skäl 2tne
reservanter andragit. Jag erkänner deras er¬
farenhet och högagtar dem, men jag är öfver-
tygad, att de icke misstycka att jag anför
mina åsigter, olika med deras. Herr Holm har
yttrat i sin reservation, att, om härads-häckte
ej finnes tili fånges förvarande tjenligt, bör
fången förvaras på annat sätt under kronobe-
tjeningens ansvarighet. Detta skulle vara en
ytterst svår börda för krono-betjeningen, sorn
stundom bor på långt afstånd ifrån tingsstället
och härads-häcktet, och hvars göromål äro mång-
falldiga. Vårdandet af arrestanter är i allmän¬
het besvärligt och alldeles oförenligt med en
krono-betjents tjenstbefattning, ty der säkert
fängelse, enligt lag, bör finnas, är det olämp¬
ligt, att en Statens tjenare skall anställas till
fångvaktare. Herr Cederborg åter bar i sin
reservation föreslagit, att i hvarje domsaga bor¬
de finnas en af häradshöfdingen föreslagen och
af Ilof-Rätten förordnad suppleant, som, enär
domhafvanden vore sysselsatt i det ena hära¬
det, borde handlägga de brottraåls-ransaknin-
gar som förekomma i det andra. Härvid får
jag erinra, att i de fleste domsagor är föga till¬
gång på personer, skicklige till sådana supple¬
ant-befattningar; och om de någorstädes finnas,
är fråga, om de vilja binda sig vid dylika till
tid och tillfällen obegränsade vicariat, hvari-
Den a5 April.
453
genom de hindras ifrån andra göromål, mera
lönande och angenäma. Flera domare hafva
hos sig anstälde unga auscultanter, för alt vin¬
na öhling. Hvar och en omtänksam domare
undviker, att föreslå till extra domare annan
än den, om hvars duglighet han är viss; men
auscullanterne qvarstanna sällan så länge, alt
deras duglighet kan pröfvas. De äro nybör¬
jare, ej lämplige att till domare i brottmål an¬
ställas. Jag tror således, att Herr Cederborgs
förslag ej är verkställbar^ I öfrigt, om de gjor¬
da anmärkningarne föranleda återremiss, kom¬
mer Utskottet i tillfälle, att dem till besvaran¬
de upptaga och att derigenom jemväl taga i
öfvervägande de upplysningar, som äro utur
det nya criminal-lagförslaget åberopade. Emed¬
lertid förenar jag mig med Herr Hessle deruti,
att det må uti ifrågasatte fall förblifva nu, vid
hvad det är, och att de föreslagna förändrin-
garne för närvarande icke äro tillämplige. Jag
anser mig, på grund af hvad jag anfört, hafva
fullt skäl alt tillstyrka bifall af betänkandet.
Herr Hohn'. Jag vill icke förlänga discus-
sionen, men jag tror mig likväl höra fästa upp¬
märksamheten derpå, aLt min reservation icke
haft till föremål någon ovilkorlig förändring i
1810 års förordning. Jag har endast åsyftat
det stadgande, att, då personer, i det af mig
förutsatte fall, arresleras för brott, höra de, i
stället för att genast till länshäcktet förpassas,
förvaras antingen i häradshäcktet, eller, om det¬
samma ej finnes dertill tjenligt, på annat sätt,
454
Den a5 April.
under krono-betjeningens ansvarighet, samt att
krono-betjenten, jemte det han inberättade för¬
hållandet till Konungens befallningshafvande,
bör göra anmälan hos domhafvanden samt af¬
vakta den sednares ordres, om arrestanten skall
till länshäcktet insändas. En sudan arrestant
skulle dock icke hållas i häradsbäcktet, för alt
undergå straff, men endast till dess ransaknin-
gen blefve slutad. Jag får ytterligare förklara,
att jag icke begär ålerremiss.
Herr Cederborg: Jag åberopar min reser¬
vation, och tror mig der ti 11 hafva haft goda
skäl, då man vet huruledes ofta tillgår, att
personer, tilltalade för obetydliga brott, stun¬
dom forslas 20 å 3o mil af och an, ifrån läns-
häckte till härads-häckte och tillbaka. Efter
att hafva börjat blifva felaktige, blifva de uti
läns-häcktet större brottslingar: och lag-commit-
téen har, på sätt Herr Holm anmärkt, med skäl
kallat läns-häckten plantskolor för brott; men
då lag-committeens förslag nu ej kan i helt till-
vägabringas, bör dock något åtgöras för ända¬
målet. Herr Bååth har upplyst, att commu-
ners skyldighet är att hålla fängelser, men han
har ock medgifvit, att dessa härads-häckten
vanligen ej finnas. Genom mitt förslag skulle
de underhålls-skyldige blifva förpligtade att
fullgöra sina åligganden. Hvad förslaget om
extra brottmåls-domare angår, är detsamma ic¬
ke något nytt. De finnas redan flere under
Götha Hof-Rätt. Nyttan deraf har jag trott
mig bär böra nämna, enär brottslingar såme-
Den a5 April.
455
deist hastigare befordras till straff. I Öfrigt in¬
stämmer jag uti Herr Holms förklarande, att icke
yrka återremiss.
Herr Bååth: Jag vill blott tillkännagifva,
att jag fullkomligen gjort mig redo för Herrar
Holms och Cederborgs reservationer; och jag
bar icke eller yttrat, att de åsyfta annan för¬
ändring, än den reservationerne uttrycka, att
förekomma fångars forslande till läns-häckten;
men jag har utgått ifrån annan grund, än re-
servanterne, den nämligen, att det är en skyl¬
dighet för häradsboerne, att hålla sådana häck-
ten, alt arrestanterne kunna med säkerhet der
förvaras, till dess ransakning blifvit slutad. Li¬
ka med Herr Cederborg, känner jag, att Götha
IIof-Rätt förordnat extra brottmåls-domare, men
jag tror dock, att, om stadgas skulle, det för
hvarje ordinarie domhafvande skulle förordnas
en suppleant, till företagande af ransaknings-
mål, då den ordinarie vore hindrad, komme
Hof-Rätlen, vid verkställighet af sådant stadgan¬
de, i verklig förlägenhet.
Herr Biörck: Jag respecterar de motiver,
som ligga till grund för reservanternes åsigter,
men jag måste förena mig med Herr Hessle
deruti, att tiden icke ännu är inne, för att gö¬
ra dessa åsigter gällande. I fråga om supple¬
anter i domsagor bör jag upplysa, det jag vet,
att menigheten uti en domsaga i närheten af
Stockholm begärt, det Kongl. Maj:t ville, till
ärendenas skyndsammare gång, tillåta supple¬
ants förordnande, för fall, då ordinarie dom-
456
Den 25 April.
håfvan den vöre förhindrad, men att Högsta Dom¬
stolen och Svea Hof-Rätt afstyrkt nämnde an¬
hållan.
Discussionen ansågs slutad, och betänkan¬
det, N:o 33, bifölls.
2:0 N:o 34, öfver motion, angående med¬
delande af föreskrift, å hvars ägor sjelfspillin-
gar skola nedgräfvas.
Bifölls.
3:o N:o 35, öfver motioner om rättighet
att å fideicommiss-egendom upptaga lån, mot¬
svarande en tredjedel af egendomsvärdet.
Bifölls.
4:o N:o 36, i anledning af motion om ut¬
färdande af en lag, rörande utländsk mans rätt,
att i Sverige sig nedsätta samt härstädes förvärf¬
va naturalisation.
Bifölls.
och 5:o N:o 3y, öfver motioner om bort¬
tagande af dödsstraffet för stöld ur bref, som
ej äro under postinrättningens eller annan all¬
män vård.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
§. 4.
Föredrogos följande Banco-Utskottets be-
tänkanden:
1:0 N:o 6, med förslag till hufvudgrunder
för Bankens förvaltning och rörelse;
2:0 N:o 7, med förslag om ett nytt mynt¬
system ;
och 3:o N:o 8, i anledning af Kongl. Maj:ts
till Rikets Ständer aflåtne och af samtlige Riks-
Den 25 April.
Stånden till Banco-Utskottet öfverlämnade Nå¬
diga skrifvelse af den 8 Februarii 1804, angå¬
ende Bankens öppnande till utväxling af silf¬
ver.
Herr TVccrn anhöll om tillräckligt rådrum,
för ali begrunda dessa vigtiga frågor, och före¬
slog derföre, alt dessa betänkanden icke måtte
ånyo föredragas, för än åtminstone efter 8 da¬
gars förlopp.
Herr Ekerman begärde, att ännu längre
tid måtte medgifvas.
Herrar HelsingiuSj Leffler och Halling fö¬
renade sig häruti.
Förutnämnde trenne betänkanden lades på
hordet.
Vidare föredrogos och bordlädes Lag-samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Ulskottets
betänkanden.
N:o 1, i anledning af väckt motion om öf¬
verseende af Ständernas police-författningar.
och N:o 2, i anledning af väckt fråga
om rättigheten till hämtning af så kallad liafs-
Protocolls-utdrag öfver de denna dag fattade
beslut justerades.
§. 6.
Upplästes meddelade utdrag af Hedervär¬
da Bonde-Ståndets protocoll lör den 24 den¬
nes, hvaraf inhämtades Bonde-Ståndets beslut,
i anledning af Constitutions-Utskottots memori¬
458
Den a5 April
al, N:o 4> bifall till Stats-Utskottets utlåtanden
3NT:is 55, 57 och 58, Lag-Utskottets ]NT:is 3o, 3i
och 3a, beslut, i anledning af Stats-Utskottets
utlåtande N:o 5q, återremiss af Stats-Utskottets
utlåtande N:o 35, afslag af Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets utlåtande N:o 28 samt
remiss tili Utskott af en Kongl. Proposition
samt tvänne anföranden.
Lades till handlingarne.
§• 7-
Upplästes utdrag af Hedervärda Bonde-
Stundets protocoll denna dag, hvaraf inhämta¬
des, att Bonde-Ståndet, vid föredragning af All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottets be¬
tänkande, N:o 36, i anledning af motion om
rättighet för de närmast landsväg boende hem¬
mansegare, att af de derifrån mera aflägse nju¬
ta ersättning för oftare påkommande inqvarte¬
ring af tågande troupper, funnit för godt att
uppskjuta med handläggning af detta betän¬
kande, intill dess ifrån Stats-Utskottet inkom¬
mit utlåtande öfver en dit den i5 sistlidne
Martii remitterad motion af Nils Pehrson ifrån
Södermanlands län om till visst belopp föresla¬
gen ersättning af passevolance-medlen för tå¬
gande trouppers inqvartering; och voro Med-
Stånden inbjudne, att i detta beslut med Bon¬
de-Ståndet sig förena.
Då Borgare-Ståndet denna dag redan bi¬
fallit Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot¬
tets betänkande, N:o 36; fann Ståndet någon
annan åtgärd, i anledning af inbjudningen, nu¬
Den s5 April. 4%
mera icke äga rum, än att lägga omförmäldte
protocolls-utdrag till handlingarne.
Plenum slutades kl. | 4 e* m*
In fidem protocolli
E. G. Runeberg.
Den 28 April.
Plenum klockan 11 j. rn.
§■ »•
Efter anmälan företrädde rådmannen E-
ric Gustaf Brovallius, hvilken, efter aflidne
rådmannen, vice häradshöfdingen, juris u-
lriusque doctorn Sven Johan Wykman, blifvit
vald till Riksdags-fullmägtig för Upsala stad,
uppviste sin, i sådan egenskap, af Hans Excel-
lence Herr Grefven och Justitiae-Statsministern
erhållne inträdes-pollet, hälsades och intog sin
plats ibland Ståndets Herrar ledamöter.
§■ a.
Upplästes meddelade utdrag af de respec-
tive Med-Ståndens protocpll den 21, 24 och a5
dennes, hvaraf inhämtades; att Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln samt Högvördige Preste-
Ståndet till handlingarne lagt Kongl. Maj:ts Nå¬
diga svar, angående Riksdagens förlängande;
att Ridderskapet och Adeln återremitterat Be-
villnings-Utskottets betänkande, N:o 4> och All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottets be¬
tänkande, N:o 18, samt remitterat till Utskott
tvänne Kongl. Propositioner, en Kongl. Skrif-
64o
Den 28 April.
velse och ett anförande; att Preste-Slåndet bi¬
fallit följande utlåtanden och betänkande, nämli¬
gen: Stats-Utskottets N:is 38, 3g, 4o, 4i, 4a, 43,
44. 45, 4ö, 4r]> 48. 49’ 5o, 5a och 53. Bevill-
nings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-och Econo-
mie-Utskottens, N:o 1; Lag-Utskottets, N:is 25,
26, 27 och 29; samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottets betänkande, N:is 19, 20. 21,
23, 24, 25, 27, 2S, 29, 3o, 31, 32 och 33, alsla¬
git detta Utskotts betänkande, N:o 22; lagt till
handlingarne samma Utskotts utlåtande, N:o
26, och Constitutions-Ulskottets memorial, N:o
3; återremitterat följande utlåtande och betän-
kanden: Stats-Utskottets, K;o 35; Bevillnings¬
utskottets, N:o 4 °ch Lag-Utskottets, N:o 28,
samt remitterat lill Utskott en Kongl. Propo¬
sition och en Kongl. Skrifvelse; och att Heder¬
värda Bonde-Ståndet bifallit följande betänkan-
den: Lag-Utskottets, N:is 34, 35 och 36, samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskoltes, N:o
34, och till Utskott remitterat särskildta anfö¬
randen.
Lades till handlingarne.
§. 3.
Enär derefter den ojusterade delen af pro-
tocollet till justering upplästes begärde Herr
Bååth ordet och anförde: Öfvertygad, att Stån¬
det icke älskar, att i dess protocoll må qvar¬
stå minnen af obehagliga förhållanden, särde¬
les emellan dess ledamöter, hemställer jag,
om icke den discussion, som föreföll emellan
mig och Herr Petre, i anledning af ett yttran¬
Den a8 April,
de uti den sednares reservation emot Ståndets
beslut öfver Lag-Utskottets betänkande, N:o 24,
må ifrån protocollet uteslutas. Frågan refere¬
rar sig närmast till mig och äfven Lag-Utskot¬
tets öfrige ledamöter af Ståndet. Jag förnyar
min hemställan, om Ståndet behagar tillåta, att,
med Herr Petres begifvande, nämnde discussion
må utgå.
Häruti förenade sig Herr Holm, med för¬
mälan, att han dels af Herr Petres inför Stån¬
det afgifne förklaring, dels af hans särskildt
mundlligen lämnade yttrande blifvit öfverty-
gad, att Herr Petre icke vid tillfället haft för
afsigt att förnärma Lag-Utskottets ledamöter.
Som Herr Petre icke var nu tillstädes,
anstod med den af Herr Bååth sålunda väckta
fråga, utan uppehåll hvaraf justerades:
1:0 den ojusterade delen af protocollet d.
21 dennes, med undantag af Herr Petres orn-
förmälde reservation och den deraf föranledda
discussion, och 2:0 protocollet för d. 24 dennes.
Sedan emedlertid Herr Petre sig infunnit,
yttrade Herr Malmberg: Vid början af detta
plenum uttalade Herr Bååth den hemställan,
om icke Ståndet skulle vilja tillåta, att en e-
mellan honom och Herr Petre den 21 dennes
förefallen discussion må ifrån protocollet ute¬
slutas. I anledning deraf får jag förklara, att
jag skulle önskaj“att kunna motsvara denna fram¬
ställning, men då Ståndet den 4 sistlidne Fe¬
bruarii tydligen beslutat, att alla discussioner,
som uti plena förefalla, böra i protocollet qvar-
462
Den 28 April
stå, anser jag Ståndet icke kunna utan incon-
sequence, medgifva, att den ifrågavarande ule-
slules. Jag anhåller det täckes Herr Talman¬
nen låta uppläsa det af mig åberopade beslutet.
Herr Talmannen utlät sig, att en ledamots
vägran är tillräckligt skäl för discussionens bi¬
behållande i protocollet; hvarefter meranämn-
de reservation och den deraf föranledda dis-
cussion justerades.
Foredrogos å nyo följande Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottets betänkanden:
1:0 N:o 34, i anledning af väckt motion
derom, att de 124 tunnor spannmål, som, un¬
der benämning af domkyrko-tunnor, nu årli¬
gen gå ifrån Hernösands stift till Upsala dom¬
kyrka, hädanefter må tillfalla Hernösands kyrka.
Herr Hatting: ”Af det upplästa betänkan¬
det är det upplyst, alt frågan, sorn nu åter
blifvit väckt, att de 124 tunnor spannmål, som
under benämning af domkyrko-tunnor nu årli¬
gen gå från Hernösands stift till Upsala dom¬
kyrka, hädanefter må tillfalla Hernösands kyr¬
ka, förut varit upptagen af magistraten och
borgerskapet i Hernösand samt flere fullmägti-
ge från Hernösands stift vid i8a3 års Riksdag,
och att Kongl. Maj:t efter alla vederbörandes
börande densamma under den 1 n Martii 1824
i nådet afgjort sålunda, att Upsala domkyrka
blifvit vid berörde, spannmåls-ansjäg bibehållen.
Att nu upptaga och behandla samma frå¬
ga såsom ett Riksdagsärende, vöre efter mia
Den 28 A p ri I.
463
tanka att erkänna, det den vore en hela lan¬
dels angelägenhet och att den såsom sådan blif¬
vit förra gången i obehörig väg väckt och pröf-
vad eller åtminstone att de skäl, sorn tala för
en förändring icke som sig bordt gjort sig gäl¬
lande, ty jag kan icke föreställa mig, att då
frågan alltid måste vara och blifva densamma
på hvilken väg den framställes eller om hvad
sorn är rätt, utgången också alltid måste blifva
enahanda. Skulle åter nya skäl hafva mellan-
kommit må de lika som förut underkastas Kgl.
Maj;ts Nådiga pröfning af den eller de, som
dertill anse sig befogade, men jag kan åtmin¬
stone aldrig förlika mig med den tankan, att
i sådant mål som detta, med ordning eller form
kan vara öfverensstämmande, att hvad, som icke
directe kunnat hos Kgl. Maj:t utverkas, må genom
.Ständernas mellankomst försöka beredas, och
jag yrkar således afslag å betänkandet.”
Med Herr Halling förenade sig Herrar I.
Winblad j Bruse och Rubin.
Herr Modin: .”Ehvad benämning man än
må gifva de ifrågavarande 124 tunnor spanmål,
som årligen gå från Hernösands stift till Upsala
domkyrka , antingen af Stats-anslag eller af stifts-
afgift, lärer det lika litet kunna motsägas, att
denna spanmål tillfallit nämnde domkyrka, der¬
före att hela Norrland i fordna tider lydt un¬
der Erkestiftet, som det med säkerhet måste an¬
tagas, att örn förhållandet ej varit sådant, den¬
na spanmål aldrig hade blifvit tillagd Erkestiftets
domkyrka. Någon annan rättighet för denna
464 Den 28 April.
inkomsts åtnjutande kan Upsala domkyrka ie¬
ke eller framvisa, och efter min tanka hörsam¬
ma inkomst rättligen benämnas såsom en stifts—
afgift, om det också medgifves, att densamma
utgår af Kronans tionde. Då nu likväl anled¬
ningen lill denna Upsala domkyrkas inkomst
upphört, synes det ock numera ej vara för tidigt
att följden deraf hör försvinna; ty jag begagnar
till stöd för denna åsigt motionairens egna ord,
att då Upsala domkyrka icke äger något annat
anspråk på inkomstens bibehållande än en läng¬
re tidsvana, tiden icke kan göra det rätt, som
i sig sjelft är orätt, och att om prsescription
gäller i afseende på enskild egendom, så är dock
förhållandet helt annat med Statens medel, som
äro dess gemensamma egendom och hvilkas bruk
och fördelning efter förändrade omständigheter
måste förändras. Upsala domkyrka eger ett ca¬
pital af emellan 4° å 5o,ooo R:dr; om jag an¬
tager detta till 45,000 R:dr, gör årliga räntan
derå 2700 R:dr. 4^4 tunnor spanmål, som,
utom de ifrågavarande 124 tunnor från Hernö¬
sands stift, utgöra kyrkans årligen behållna in¬
komst, uppgå efter beräkning al endast 5 R:dr
tunnan till 2170 R:dr. Arrendet af i3 under¬
liggande hemman torde kunna beräknas till minst
200 R:dr om året för hvarje hemman, och
utgör således tillsammans 2600 R:dr. Dessa
inkomsters sammanräknade belopp bestiger sig
följaktligen till 7470 R:dr årligen. Med denna
summa synes Erkestiftet böra och kunna under¬
hålla sin domkyrka, utan synnerlig saknad af
Den a8 April.
465
de 124 tunnor spanmål, sora Hernösands stift
till henne contribuerar, och som efter ofvan-
anförde beräkning uppgå till ett värde af en¬
dast 620 R:dr. Må raan härvid besinna alt
Upsala domkyrka är en praktbyggnad, som be¬
finner sig i fullkomligt godt skick och bör ic¬
ke tarfva betydlig kostnad för dess årliga un¬
derhåll; men sådant är tyvärr icke förhållandet
med Hernösands stifts kyrka. De af Ståndets
respective ledamöter, som haft tillfälle att be¬
se densamma, torde med mig kunna vitsorda,
att få städer i Riket lära kunna framvisa ett
sämre beskafFadt Herrans Tempel. Också har
jag från min spädaste barndom bort omtalas
behofvet af en ny kyrkobyggnad uti Hernösand,
men saknad af medel bar hittils blifvit ett oöfver-
vinnerligt binder för angripandet af ett sådant
kostsamt företag. I en tid af 187 år bar Her¬
nösands stift, sedan det afsöndrades från Erke-
stiftet, nu årligen till Upsala domkyrka utgjort
124 tunnor spanmål. Rättvisa och billighet
fordrar derföre att Hernösands stift hädanefter
får behålla denna utskyld, för att dermed en¬
gång kunna komma i tillfälle att uppföra en
af behofvet högt påkallad egen stifts-kyrka.
Jag anhåller derföre vördsammast, att Högtära-
de Ståndet täcktes behjärta dessa omständighe¬
ter och bifalla Utskottets betänkande, hvilket
redan blifvit godkänt af så väl Preste- sorn
Bonde-Ståndet.”
Med Herr Modin instämde Herrar Hahn,
Mcecliell och Frodell.
Borg. St. Pr. vid Riksd. i834■ II- 3o
460
Den 28 April.
Herr Santesson: ”Jag bar sökt skaffa mig
upplysningar i denna fråga af personer som bö¬
ra noga känna det och dervid inhämtat:
1:0 Då Gustaf I:e lill Kronan indrog ? af
tionden, förband lian Kronan tillika att sjelf
underhålla domkyrkor. Snart fann han detta
ledande till omvägar och oordning. Anslog
derföre en tunna af hvarje kyrkoherberge till
domkyrkorna, hvarigenom de skulle sig sjelfva
hygga och underhålla. Då under Drottning
Christinas tid på 1640-talet, Hernösands nuva¬
rande stift, under benämning af superinlenden-
tie, skiljdes från Erkestiftet, bibehöllos likväl
åt Upsala domkyrka de ifrån Norrland utgåen¬
de domkyrko-tunnorna. Denna domkyrkas in¬
komst stadfästades af alla Konungar efter Gus¬
taf lie och intogs äfven uti den af Konung
Carl NI 1695 för Rikets alla domkyrkor upp¬
rättade Stat.
Då Hernösands superintendenlie förvandla¬
des till benämningen Biskopsstift, gjordes häruti
ingen rubbning emedan Preste-Ståndets privi¬
legier af iya3 alltid respecterades.
2:0 Om Rikets Ständer skulle nu anse sa¬
ken icke bestämd genom privilegiernas ordaly¬
delse, såsom innebärande blott en translocation
af 124 tunnor spanmål från en kyrka lill en
annan, återstår alltid sjelfva rättsfrågan. Up¬
sala domkyrkas rättighet till denna inkomst af
124 tunnor från Norrland, stödjer sig på Gus¬
taf I:s anslag, på hans efterträdares stadfäs¬
telse derå, på Carl XI:s Stat, på 200-årig orub-
Den 28 April.
467
Lael besittning och ändtligen på Kongl. Maj:ts
Nådiga Utslag, efter Kongl. Kammar-collegii hö¬
rande 1824. Mera häfdvunnen äganderätt lära
få, om någon innehafva.
3:o Man lärer ock inom Utskottet hafva
åberopat det olämpliga att en ort, som har brist
på spanmål och hvars fattiga ofta få äta bark¬
bröd, skall lemna spanmål årligen till Upsala
domkyrka. Sjelfva säden går dock ej från or¬
ten utan dess lösen med penningar. I alla fall
Sr ej fråga om att taga 124 tunnor ifrån Upsa¬
la domkyrka och lämna dem till de fattiga
landsboerna, utan endast att lätta Hernösands
stad i skyldigheten att lika med alla andra RU
hets städer, som äga domkyrkor, uppbygga sin
domkyrka.
4:0 Man säger att Upsala domkyrka är
rik, men man glömmer dess behof. Den skall
årligen utbetala i löner enligt af Konungar be¬
stämd Stat, mer än 2000 R:dr banco. Den skall
underhålla sin egen colosala bj^ggnad och Gus¬
taf Wasas vördnadsbjudande graf, en Rikskle¬
nod för hvarje svenskt hjerta. Den skall dess¬
utom underhålla fem betydliga stenhusgårdar
i staden, af hvilka den ena, äfven som sjelfva
kyrkan och dess förgård tarfva ombyggnader
och reparationer, hvartill domkyrkans genom
4o års noggran hushållning samlade capital, ic¬
ke utan ytLerst noggran omtanka kan förslå.
Hernösands kyrka hade för 1 1 år sedan
samlat ett capital af 14,000 R:dr banco. Om
dermed varit hushålladt, hvilket jag ej bör be-
46S
Den 28 April.
tvifla, bör detta capital vara nära fördubbladt.
En god hjelp äfven till nybyggnad, om den er¬
fordras, för en församling af 2000 själar.
Att Hernösand är Biskops-säte påkallar ej
större kyrka än i alla fall skulle behöfvas. Prest-
vigning tarfvar ej stort utrymme, och vid Prest-
möten hållas gudstjensterna på söknedagar.
Till dessa från trovärdig hand erhållna
upplysningar, bör jag för egen del få lägga någ¬
ra ord på grund af Utskottets betänkande.
Deraf inhämtas, att motionairen gått ut
från den principen bland andra, att det är nö¬
digt afhjelpa hvad som är olämpligt och obil¬
ligt; då det kan ske utan annan rubbning af
allmänna förhållanden, än flyttande af en för¬
mon från en inrättning, som ej behof ver den,
till en annan, som behöjver den buttre. En
tillämpning af denna princip i allmänhet fruk¬
tar jag skulle föra längre uLi många andra fall,
är motionairen och understödjarne af denna
fråga ana eller skulle vilja; men åtminstone må
det erkännas, alt denna satts fordrar yttersta
grannlagenhet i behandling, för att ej ett obe¬
hörigt, godtyckligt förnärmande af äganderätten
skall gjöra sig gällande.
Utskottet har vidare yttrat det vara ostri¬
digt, att domkyrko-tunnorna, varit anslagne till
sjelfva domkyrkorna, ehuru någon gång äfven
använde till andre kyrkos behof.
Utskottet anför ock exempel huru dorn-
kyrkotunnorna i Götha rike varit anslagne för
längre tid till Calmar kyrka, och utreder slut¬
Den 28 April.
469
ligen, att så nyligen som, med anledning af fle¬
re Riksdagsmäns i8a3 anhållan lios Kongl.
Maj:t 0111 dessa 124 tunnor tionde anslående
till Hernösand kyrka, Kongl. Majt:t infordrat
alla vederbörundes utlåtanden, och, på grund
deraf afgjort saken genom Nådigt utslag af d.
17 Marlii 1824 på sätt att Kongl. Maj:t pröf-
vade rättvist bibehålla Upsala domkyrka vid
detta från urminnes tider dit gångna anslag.
När saken sålunda blifvit längesedan i or¬
dentlig väg afgjord och några förändrade om¬
ständigheter sedan ej tillkommit, eller blifvit
uppgifna, som kunde verka till förändring här¬
uti, synes det mig lika oformligt som origtigt,
att Rikets Ständer skulle nu ingå till Kongl.
Maj:t och begära det, som efter fullständig ut-
rednig så nyligen blifvit afslaget och hvilket
torde föranleda ett påföljande anspråk tili er¬
sättning från Staten, för hvad Upsala domkyr¬
ka derigenom frånginge. Jag kan på sådan
grund ej ens votera för anhållan om en ny
undersökning, på sätt reservanterna föreslagit,
utan anser frågan böra förfalla och anhåiler
följaktligen att Herr Talmannen behagade fram¬
ställa proposition till afslag å betänkandet.”
Herr Petre: I sjelfva saken har jag föga
ali tillägga, sedan jag hört Herr Modins anfö¬
rande, som innefattar obestridliga sanningar.
Jag förenar mig således med honom och an¬
ser Herr Santessons skriftliga yttrande genom
nämnde anförande vara förfallet, ty det är gif¬
vet, att, då Hernösands stift förut tillhört Er*
I
47°
Den 28 April.
kesliftet och (letia anslag, hvarom fråga är, de¬
rivera!’ sig ifrån herörde tid, är det af Herr
Santesson begagnade skäl icke vidare använd-*
hart, emedan, vid stiftets styckning, den ena
delen hort vara berättigad att bibehålla sina
anslag, likasom den andra delen förklarats vid
sina bibehållne. Några ord torde jag få til¬
lägga, i anledning af Herr Hallings sats, att det
ej är med form enligt, att nu mera göra detta
ämne till föremål för Rikets Ständers pröfning.
Herr Halling har uppgifvit, att saken blifvit
för 10 Ar tillbaka hos Kongl. Majit behandlad,
och att beslutet då utfallit i motsägelse emot
hvad Utskottet här tillstyrkt. Af ärenders ut¬
gång i högsta instäncen ser man, att frågornas
slul beror mången gång derpå, hvilken föredra¬
gande dem handlägger; och förhållandet med
allt menskligt är, att ingen kan göra anspråk
på ofelbarhet. Om nu detta vore fallet med
det af Herr Halling åberopade beslutet, särde¬
les om Rikets Ständers opinion vore, att Her¬
nösands kyrka har en obestridlig lätt lill ifrå¬
gavarande 124 tunnor spannmål, skall det då
vara rigtigt, alt Rikets Ständer ej begagna sig
af den önsknings-rält dem, gåsom prasrogativ,
är medgifven, för frambärande till Konungen
af deras åsigt i denna för Norrland vigtiga an¬
gelägenhet? Alt, lika med Herr Halling, påstå,
att, emedan saken ej interesserar alla provin-
cer, den lior, såsom enskild, betragtas, synes
mig vara så i ili bernit, att jag tror Herr Hul¬
ling sjelf ej lärer vilja vidhålla denna satts.
Den a8 April.
47i
Elt vigtigt exempel i detta afseende är, att
Norrlands, det olyckliga Norrlands interessen
ej ansetts främmande för det öfriga Sverige.
En omständighet, sorn jag torde få äfven näm¬
na, för att bringa Ståndet till närmare besin¬
ning, är, att betänkandet redan blifvit bifallet
af Preste-Ståndet, hvilket saken närmast rörer,
och der personer linnas, som häruti taga när¬
maste del.
Herrar Holin, Vallej och Norman med fle¬
re instämde med Herrar Modin och Petre.
Herr Modin: Den rätt, som tvänne talare
velat tillerkänna Upsala domkyrka, tror jag ic¬
ke böra medgifvas vidsträcktare, än den, som
de öfrige domkyrkorne tillkommer. Uppmärk¬
samheten torde böra fäslas derpå, att, vid af-
söndringen af andra stift, bar den afsöndrade
delen blifvit bibehållen vid andelen inom di-
strictet uti domkyrkotunnor. Sålunda har det
tillgått uti Götheborgs och Calmar stift. I an¬
ledning af Herr Haldings åberopande af en Kgl.
Resolution i denna fråga, förenar jag mig med
Herr Petre och är af den öfvertygelse, alt, då
här är fråga om disposition af ett Stats-anslag,
hafva Ständerne rätt att höras och äro de o-
förhindrade att med deras åsigt i ämnet in¬
komma.
Herr Arnberg: Då detta ärende förevar
hos Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet
var discussionen liflig, huruvida det var med räts-
grund förenligt, att laga dessa i 24 t:r spannmål
ifrån Upsala domkyrka och tillerkänna dem åt
4.7»
Den 28 April.
Hernösands kyrka. Flera af Utskottets ledamö¬
ter, äfven män med mycken intellectuel "bild¬
ning, voro icke häruti fullkomligen öfverens.
Slutligen tänkte man sig förhållandet, såsom om
Konung Gustaf I lefvat i den tid, då Hernö¬
sands stift organiserades, och då ansågs han
visserligen hafva tillagt meranämnde 124 tun¬
nor spannmål till Hernösands kyrka. Hvad be-
liofven för de tvänne domkyrkorne angår, upp¬
lystes, att Upsala domkyrka är så rik på till¬
gångar, att den icke blott kan bekosta sitt un¬
derhåll, utan äfven att der är under arbete en
större alfresco-målning, hvaremot Hernösands
kyrka är i yttersta behof att repareras och der¬
efter underhållas. På denna grund tillstyrker
jag bifall af betänkandet.
Herr Sahlin: Mig förefaller det så, att an¬
slaget ifrån Norrland till Upsala domkyrka va¬
rit förenadt med skyldighet att hålla bättre
byggnad för Biskopssätet. Nu åter, då Hernö¬
sands stift blifvit afsöndradt och har särskildt
Biskopssäte, bör naturligen omförmälde anslag
tillhöra sistnämnde stift. Utur denna synpunkt
förenar jag mig med Herr Petre.
Herr Brovallius: Jag har ej haft tillfälle
att fullkomligen taga kännedom af detta ären¬
de. Mig synes dock Herr Santesson hafva re¬
dan omständligen utvecklat Upsala domkyrkas
fortfarande rätt till oftanämnde 124 tunnor
spannmål. Det enda jag vill tillägga är, alt
Upsala domkyrka med dess omtalade stora in¬
komster under flera deccennier icke kunnat ö-
Den 28 April,
473
]<a någon förmögenhet, emedan inkomsterne åt¬
gått till kyrkans och dess byggnaders under¬
håll; och det vore i sanning vådligt att vid¬
röra dess grundfond. Möjligen skulle sådant
föranleda dertill, att i en framtid, för kyrkans
behof, det allmänna måste anlitas. Jag yrkar
således afslag af betänkandet.
Herr Ekstrand: Jag instämmer med Herr
Modin, så mycket häire, som det synes mig
anmärkningsvärdt, att så lång lid kunnat efter
Erkestiftets styckning framflyta, utan att ansprå¬
ket om tiondens delning gjort sig gällande. Det
vore i öfrigt väl, om flere domkyrkor, med de¬
ras stora cassör, delade med sig deraf åt för¬
samlingar, som ej förmå nybygga eller repa¬
rera deras kyrkor. Erfarenheten bekräftar, att,
om cassör ock någorstädes vid kyrkor samlas
till större belopp, dermed icke hushållas bättre,
än om de voro delade till flera.
Jag tillstyrker bifall af betänkandet.
Herr Halling: ”Sorn jag betragtar vårt
Statsskick, måste jag antaga, att en och samma
sak icke måtte hafva tvänne lika höga instan-
cer. Det gäller denna gång om kyrka, en an¬
nan gång kan saken angå en enskild person,
och jag frågar hvart det skall bära om Slän-
derne vilja intränga uti rättsfrågors behand¬
ling?”
Herr Santesson: Jag instämmer med Herr
Halling och finnér frågan blott angå ett Stats¬
anslag af 124 tunnor spannmål. Då det nu
prassumeras, att Upsala domkyrka skall kunna
474
Den 28 April.
undvara detsamma,- koinmer likväl därest det
liu öfver le rm^as till Hernösands kyrka, men be-
liofven påkalla ersättning, sådan till Upsala
domkyrka att begäras, och den skall svårligen
kunna af Rikets Ständer vägras.
Herr Helsingiusl Då jag, lika med flere af
de värde talarne, känner, att förevarande utlå¬
tande är af Prester,Ståndet bifallet, och derige¬
nom den betänklighet, jag byst, är undanröjd,
att frågan vore af privilegii natur, emedan
jag vet, att Preste-Ståndet, lika med de öfriga
Stånden, är noggrannt i helgden af sina privi¬
legier, återstår för mig ej annat, än att fästa
uppmärksamheten derpå, alt reservanterne icke
motsagt principen, utan blott ansett en närmare
undersökning böra äga rum. Resultaterne som
af en sådan kunna vinnas, tror jag redan vara
inom Utskottet upplyste och, lika med Herr
Modin, tillstyrker jag således bifall af betän¬
kandet.
Häruti förenade sig Herr Lundgren.
Herr Bååth: I denna fråga anser jag mig
ej böra uppehålla mig vid den ena kyrkans
större eller mindre behof, jernnförelsevis med
den andra. Grunden anser jag deremot böra
hämtas ifrån rättsprincipen. I sådant afseende
synes det mig vara en gifven regel, att dom¬
kyrkor böra underhållas af de stift, hvartill de
höra. Då Upsala domkyrka i öfrigt har be¬
tydliga anslag, och Hernösands stift, som förut
varit med Erke-stiftet förenadt, sedermera blif¬
vit Erke-stiftet transkiljclt, fordrar rältsprinci-
Den 28 April.
475
pen, att Hernösands stifts district ej bör bi¬
draga lill Upsala domkyrkas underhåll, ulan
att ifråga varande tionde-anslag ifrån nämnde
district bör ingå lill det ställe, der stiftets an¬
deliga styrelse bar sitt säte. Det är visserligen
Hernösands stads lagliga skyldighet att bygga
och underhålla sin kyrka; men deraf anser jag
icke följa, att Hernösands kyrka skall gå i mist¬
ning af meranämnde 124 tunnor spannmål.
Dess rätt dertill är förvarad i rättsprincipen;
och om detta är riktigt, måste äfven betänkan¬
det bifallas.
Herrar åndersson och Tottie instämde med
Herr Bååth.
Herr J. Winblad: Inom Upsala län upp¬
bär Upsala domkyrka endast 170 tunnor spann¬
mål. Om nu Wester-Norrlands, Westerbottens
och Norrbottens län frikallas att lämna bidrag
till nämnde domkyrka, är att befara, att de
öfrige länen, nämligen: Stockholms, Westerås
och Gefleborgs skola snart undandraga sig det¬
samma. Då återstår nyssberörde otillräcklige
170 tunnor. Jag yrkar således afslag å betän¬
kandet.
Herr Modin: Då den siste talaren fästat
uppmärksamheten derpå, att Upsala domkyrka
bar en inkomst af 170 tunnor spannmål inom
Upsala län, har han velat förbise att den upp¬
bär af Stockholms län i5a tunnor, af Westerås
dito 3o tunnor och af Gefleborgs län 82 tun¬
nor, allt på den grund, att de districter, hvar¬
ifrån dessa anslag utgå, höra under Erkestiftet,
476
Den 28 April.
eller tillsammans 434 tunnor, förutan de 134
tunnor, som blifvit Jefvererade ifrån Hernösands
stift, men böra hädanefter komma Hernösands
kyrka till godo.
Discussionen ansågs slutad ocb betänkan¬
det, N:o 34 bifölls.
Herrar Halling, Brovallius, Santesson, J.
Winblad. Rubin ocb Cederborg reserverade sig
emot beslutet,
ocb 2:0 N:o 35, i anledning af väckte mo¬
tioner om indragning af Biskops- och Dom-
prost-embetena.
Herr Holm: För min del kan jag ej förli¬
ka mig med Utskottets betänkande ulan nöd¬
gas skilja mig derifrån och anhåller att få an¬
föra några ord. Derefter uppläste Herr Holm
ett skriftligt yttrande af denna lydelse: ”Då 29
§. R. F. stadgar, alt Erke-biskopen ocb Bisko-
parne skola utnämnas af Konungen bland de
tre, som på förslag uppföras, samt i3 §. R. O.
innehåller alt, utom ett visst antal kyrkoher¬
dar ocb eomministrar från hvarje af Rikets
tolf stift, hvilka dertill väljas, skola Erkebisko-
pen ocb Biskoparne, och således alla tolf, lill
Riksdagen af Konungen kallas, så kan jag icke
undgå att finna, det frågan om indragning af
Biskops-embetena innefatta en Grundlags-ior-
ändring, ty förenämnde §§. skulle ju, med Bi-
skops-embetenas upphörande, ovillkorligen utur
Grundlagen försvinna eller åtminstone undergå
Betydlig förändring. Det Höglofl. Besvärs- och
Economie-Utskotlet kan således, efter mitt be¬
Den 28 April.
477
grepp, i grundlagsenlig väg icke pröfva frågan
om Biskops-embetenas indragning helt oell hål¬
let, men deremot väl tillse, huruvida delta era-
betes functioner kunna och böra förenas med.
Domprostarnes embets-åligganden utan rubb¬
ning i det ändamål, hvarföre dessa bägge em¬
beten äro inrättade, men till lindring i den
skattdragande allmänhetens utgifter eller till vinst
för Stats-cassan. Denna pröfning, hvartill O-
lof Olssons och Anders Pälssons motioner gif-
vit anledning, torde hvarken blifva svår eller
till resultatet tvälydig, om man någorlunda
gör sig redo för bägge andliga fuuclionernes
•verkningskrest, och jag tvekar icke ett ögon¬
blick, att uttala den öfvertygelse, att samman¬
slåendet icke skulle medföra någon rubbning
uti eller olägenhet för folkets andeliga angelä¬
genheter. Om Biskopstiteln, som är en qvar¬
lefva från catholska tiden, skulle vara så kär
för Svenska folkets öron, hvilket jag likväl myc¬
ket betviflar, så kunde den ju bibehållas, endast
saken, eller de bägge andliga embetenas sam¬
manslående, vinnas. Fyra stift, eller Calmar,
Carlstads, Hernösands och Wisby hafva icke
Domprostar, men deraf uppkommer, efter min
tanka, intet hinder för den goda sakens fram¬
gång, ty dessa |stift äga gymnasier och Pri-
marie Theologise Lectorn kunde bekläda den
högsta andliga värdigheten i stiftet. Hvad i öf¬
rigt emot förslagat anmärkes, och detta, jag vet
det, är ganska mycket, utgår mindre från nå¬
gra verkliga i vägen liggande hinder, än från
Den 28 April.
en viss obenägenhet för alla reformer och fran
böjelsen att bibehålla den kostsamma andeliga
representationen , sorn emedlertid icke står val
tillsammans med ett fattigt men alfvarligt folks
sannskyldiga behof och önskningar/’
”Jag biträder således för min del ofvan-
nämnde motioner samt reservationerne inom
Utskottet,”
Herr Holm fortfor vidare: Till min kun¬
skap har kommit, att i Preusen, med 11 mil¬
lioner protestantiske invånare, finnas blott fyra
general-super-intendentier, hvarvid dock namn
af Biskopar äger runi, nemligen: Berlin, Mag¬
deburg, Postdam och Stettin. Det är då märk¬
värdigt, att Sverige, med omkring 3 millioners
folkmängd, har 1 Erke-Biskop och 11 Biskopar
och således ett vida större antal än i Preusen.
Af detta allt synes, att den andliga represen¬
tationen i vårt land är kostsam och skrytsam.
Herr Ekstrand: ”Ehuru ogärna jag vill
gifva anledning till discussioner, som, om de
blifva vidlyftige, ofta vålla obehag, bjuder dock
fosterlandskänslan, och det afseende hvarje re¬
presentant är förbunden göra på Statens behof
af ökade tillgångar, för att bestrida utgifter som
äro oundvikliga och som jag anser betänkligt
och — jag vågar säga — högst vådligt att an¬
tingen med förhöjd bevillning eller med anta¬
gande at något Statsskuld-systeme, söka få fyll¬
de, det jag ej stillatigande godkänner Economie-
Utskottels i ämnet nfgifne betänkande, som så
alldeles hunnar å sido ett ypperligt tillfälle, att
Den 28 April.
479
utan någons förnärmande skaffa Staten ansenliga
Besparingar.
Utskottet liar såsom mig synes, ulan rin¬
gaste skäl ogillat förslaget om indragning af
Biskops- och Domprost-embetena, änskönt det
för en hvar ligger öppet att ett dera måtte kun¬
na ske och icke på någon annan väg är så lätt
som på denne att tillvägabringa en besparing
för Staten af omkring 6000 tunnor krono-lionde
årligen, hvilket nu säkert kan vinnas genom
Biskopslönernes indragning hvart efter de blif¬
va ledige.
Vi äro af erfarenheten öfvertygade att vår¬
den af den andlige förvaltningen alltförväl kan
fortgå under Biskops-ledigheter, eller då Bisko¬
par, kanske ock domprostar tillika, finnas bor¬
ta vid års långa Riksdagar. Danandet af en
nitisk lärare-personal, befordrandet af under¬
visningsväsendet, sedligheten och religiositeten,
hafva icke eller förmärkts underlåtne vid såda¬
na tillfällen mera än eljest; men fordras dock
nödvändigt en chef för den andliga styrelsen,
med tillräckligt anseende i Staten och försatt
i en oberoende economisk ställning, så tror jag
äfven detta kan stå tillsammans med min ön¬
skan, om Herrar Domprostar, med Biskopslilel
och anseende, blifva chefer för consistorierne
och undervisnings-verken, samt för att i den¬
na egenskap kunna representera eller äga en
oberoende ställning, erhålla ett af de präeben-
de-pastorat som Biskops-embetet nu åtfölja. Jag
ser deraf icke eller något hinder för erhällan¬
Den 28 April.
de af sådane chefer som äga högre kunskaper
och utmärkt lärdom, om sådane vilja dertill
väljas, och till Staten inginge då, efter hand
vid blifvande ledigheter, den betydliga krono-
tionde-säden som Biskpparne nu innehafva jem¬
te några säterier, som är o Biskops-boställen, och
domkyrko-cassorne vunno ej ringa besparing i
afseende på denna åliggande byggnadsskyldig¬
het af Biskoparnes boställshus.
Benna tanke, säkert länge hyllad af natio¬
nens pluralitet, tillhör odelad mina commit-
tenter och jag har ej kunnat underlåta att den
nu uttala. Om tiden icke skulle vara inne för
vinnande af Nådigt bifall till en framställning
i detta ämne, så är åtminstone enda sättet för
åstadkommande af en sådan reform, det att för
Regenten uttrycka folkets mening, och att icke
tröttna dervid förr än den vunnit gehör. Opi-
nions-yttiingar sålunda förnyade skola alltiden
gång göra sig gällande, så vida det står fast,
att allt sträfvande emot tidsandan är förgäfves.
Jag. anhåller att genom ärendets återremitte¬
rande, Utskottet sättes i lill fälle nogare öfver¬
väga förslaget och om min framställning ej kan
gillas, den då måtte med skäl vederläggas.
För någon Stats-]ux mäste väl Statens behof ej
kunna stå efter, utan alla tnöjlige indragningar
af oss påtänkas, så vida man icke bör våga ett
förslag om den allmänna bevillningens förhö¬
jande, såsom, efter milt omdöme, vid denna
tidpunkt i högsta grad olämpligt och säkert
oroväckande bland folket, hvars förtroende till
Den 28 April,
48-i
representanternes åtgärder, i allmänhet ej så
fördelagtigt uttalar sig.”
Herr Halling: ”Hvad angar Domprost-em-
betena, så anser jag frågan om möjligheten att
för Staten bespara de icke obetydliga bidrag
den i och för dessa embeten bekostar, vara af
den vigt, att all uppmärksamhet deråt bor läm¬
nas. Efter den underrättelse jag erhållit och
hvarvid jag förlitar mig till dess den blifver
vederlagd, åtgår af kronotionde!! årligen till af-
TJpsala . .
Strängnäs
Linköping
Wexiö .
Götheborg
Lund . ,
Skara . •
Westerås .
råg
|
korn
|
hafre
|
85:
|
i3.
|
34:
|
13.
|
1»
|
69:
|
i3.
|
69.
|
i3.
|
|
72:
|
6.
|
* 44:
|
12.
|
)>
|
51:
|
10.
|
5r:
|
10.
|
99
|
99
|
99
|
1:
|
9-
|
»9
|
65:
|
3o,
|
73:
|
26.
|
12: i3.
|
7i:
|
1.
|
135:
|
23.
|
|
224:
|
31.
|
224:
|
3i.
|
99
|
Suna 63g: 3a. 734: 29. 12: i3.
Att med ett penndrag förklara, att som
Staten behöfver besparing, utgiften bör indra¬
gas, kan naturligtvis ej vara någons mening,
men väl mångas att noga bör betragtas, om u-
tan det allmännas skada, indragningen är möj¬
lig att verkställa. Att stift och consislorier
kunna beslå utan säeskilde domprostar, derom
vitna de i Carlmar, Carlstad, Hernösand och
Wisby, på hvilka ställen Biskops- och dom-
prost-embetena lära vara förenade, hvilket ut¬
borg. St, Pr, vid Tiiksd. i834■ IL 31
48a Den 28 April,
gör upplysande exempel, samt att domkyrka
kan finnas utan så kallad domprost bevisar, om
icke på flere ställen, åtminstone förhållandet
med domkyrkan i Calmar. Vanligen loide
domprostarnes verksamhet såsom sådane, egent¬
ligen inskränka sig till att föra ordet i dom-
kyrko-råden och vara ledamöter af consistorier-
lie. Deras egentliga bestämmelse är likväl att
vara kyrkoherdar i en viss församling, hvarfö¬
re de åtnjuta särskild lön oell tionde, någon
gång, om icke alltid, jemväl af ett eller flere
praebende-pastorat. Om kyrko-rådet beier dom-
kyrko-råd eller helt enkelt kyrko-råd, förän¬
drar icke saken. Hvarje kyrkoherde har skyl¬
dighet att vara ordförande i kyrko-rådet, utan
att derföre njuta särskildt arfvode, vare sig uti
kronotionde eller annorlunda. Således synes
det som om kyrkan bär namn af domkyrka,
som väl i sig sjelf blott är ett betydelselöst
epitet, bibehållet kanhända ifrån calholska ti¬
den, detta ensamt ej föranleder beliofvet af
ett Stats-bidrag. Hvarje församling är ju i all¬
mänhet förbunden att löna sin pastor, och gör
det äfven der han heter domprost. Således å-
terstår att undersöka om Stats-bidråget fordras
för hans skyldighet att vara ledamot af consi-
storierne eller om tilläfventyrs han derföre in¬
nehar annat embete eller lön. En sådan un¬
dersökning torde derföre vara af behofvet på¬
kallad, och gärna medgifver jag, att Ständerna
icke äro i tillfälle att nu deruti ingå, utan in¬
skränker jag mig till att yrka det Högloft. Ut-
Den 28 ApriJ.
483
kkoitet täcktes noga öfverväga, om icke, i en
lid då alias bemödande måsté vara att tillse i
livad mon Slats-anslägen kunna minskas, om¬
ständigheterna påkalla den åtgärd, att hos Kgl.
Maj;l 1 underdånighet måtte anhållas om in¬
hämtande af nödige upplysningar i hvad moa
Statens bidrag till dömprostarries aflöning ge¬
nom 1111 varande tioiide-anslag må kunna min¬
skas eller helt och hållet upphöra vid nuva¬
rande dompiostarneS afgång, likaså väl i de
stift der de nu finnas sorn der de icke äro lill.
Sjelfva emhetena må för öfrigt erhålla hvilken
benämning sorn liäldst; ty jag måste åtminstone
medgifva, att min erfarenhet är* att folket i all¬
mänhet tror att domprostarne äro umbärliga
och aldramäst, så vidt deras exislence heror
på uppoffringar af Statens tillgångar; och att
detta sednare icke är förbåIlandet i Götheborg
torde vara gifvet, om det är rigtigt som jag i
det föregående ådagalagt, -att domprosten der af
Statens medel endast åtnjuter 41 kappar korn.”
Herr Helledaij: På de af reservanterne
Peter Jönsson från Jönköpings län och Lars
Larsson ifrån Elfsborgs län anförde skäl, an¬
håller jag om återremiss.
Herr Ekerman: Jag finnér visserligen, att,
tued stöd af 114 § R. F. och andra Grund-
lagstädganden Utskottet ej kunnat lämna särde¬
les afseende å motioilerne, men jag kan icke
instämma i de skäl, sorn Utskottet anfört, att,
emedan vi hafva en Slats-religion, äro Bisko¬
par nödvändiga, samt att, utom dem, en skick¬
484
Den 28 April.
lig lärare-personal ej kan danas, och den dyr¬
bara läran vårdas. Min öfvertygelse är den,
att religionen, förutan dessa embetsman, lika
väl vårdas och att skicklige lärare lika väl da¬
nas, om blott ersättning i deras ringa inkomster
herodes genom en del af de rika intrader åt¬
skilige Biskopar innehafva.
Herr Hessle: Förlidne plenidag begärde
jag delta betänkande på bordet. Nu mera är
jag hufvudsakligen förekommen i hvad jag äm¬
nade anföra af hvad flere föregående talare re¬
dan yttrat. I frågan om domprost-embetena
förenar jag mig med Herr Hallingj men vill
äfven fästa uppmärksamheten derpå, att, om
det anlages, att Biskoparne hafva helgd af
Grundlagen, måste likväl deras inkomster ic¬
ke anses i Grundlagen lika bestämde. Det är
icke obekant, att deras löner äro olika, i all¬
mänhet stora, vida större än dem, som Sta¬
tens högsta embetsman åtnjuta. Jag kan ej
anse Biskopar, såsom chefer, berättigade till
högre löner, än de med dem jemnförlige öfriga
Statens embetsman uppbära. Jag begär ålerre-
rniss på det att Utskottet må komma i tillfäl¬
le alt föreslå, det Rikets Ständer må hos Kgl.
Maj:t i underdånighet begära undersökning öf¬
ver de inkomster, som Biskopar och dompro¬
star af Staten uppbära och alt en lableau deref¬
ter må till nästa Riksdag anskaffas, hvarefter
beslut torde kunna fattas, om en af behofvet
påkallad lönreglering.
Herr Petre: Vid föregående plenum hade
Den 28 April.
485
jag redan tillfälle att yttra mig i denna fråga.
Jag tillkännagaf då den önskan att pröfningen.
af desse motioner måtte sammanbindas med
dem, som blifvit väckte af Biskoparne af Win¬
gård och Thyselius och förvoro bos Stats-Ut-
skottet, om anslag åt capell-predikanter: i sam¬
manhang med hvilket ämne förekommit, alten
stor del af det lägre presterskapet i Sverige,
likasom i England, befinner sig, i afseende på
sina lön-inkomster, uti en vanlottad belägen¬
het, då deremot kyrkans högsta chefer lefva i
öfverflöd. Allmänna Besvärs- och Economie-
Ulskotlet synes i detta betänkande vilja flytta
oss 200 å 3oo år tillbaka, i stället för att af¬
gifva ett utlåtande, som kunnat försvaras inför
en tänkande allmänhet. Jag tror att Utskottet
hort ingå i undersökning om Biskops-embeten
här äro alt anse såsom en sitftelse för kyrkans
gagn, eller såsom en politisk institution. Jag
tror dem vara det sednare, och jag vädjar till
de i våra Riksdagshäfder bekante, om de kun¬
na anses hafva varit nyttiga för samhället, om
de kunna anses hafva bidragit till gagn för Fä¬
derneslandets interesse. Jag tviflan, att de ens
varit af nylla för Konungamagtens fördelar, e-
medan jag icke bör länka mig desse sistnämn¬
de annorlunda, än såsom identifierade med Fä¬
derneslandets. I anledning af Herr Ekermans
anmärkning om, 114 §• B- F. får jag tillägga
den erinran, att jag, med all aktning för Grund¬
lagen , dock tror Utskottet hafva hort uttrycka
folkets opinion, så vidt Utskottet förmått att
486
Dien a8 April.
uppfatta densamma. Sedermera blefve frågan,
huruledes saken skulle behandlas. Om den då
befanns vara af Grundlagsenlig beskaffenhet,
vore det möjligt, att Konungen sjelf tog initia¬
tivet, och i detlg fall skulle saken gå lättare
än anpars. Med föranledande af Herr Hesslet
yttrande får jag yttrycka den amplification, att,
då man nu börjat att görif en jemnare fördel¬
ning af landshöfdinglönerne, i så måtto, att
man froner någon del böra fråntagas visse och
tilläggas andre, hvarvid man anser Landshöf-,
bingarne i Malmö och Götheborg, der största
representationen erfordras, böra tillerkännas lö^
ner af 6,ooo R;dr, de i andra classen| 5,ooo.
R:dr och de öfrige 4>°QQ frdr, synes det ock
vara tid att påtänka någon reform i afseende
på Biskopa nies lönlnkonrster, hvartill Allmän¬
na Besvärs- och Economie-XJtskottet, om än
vördnaden för dessa embeten är aldrig så stor,
synes hafva varit oförhindradt att med förslag
lill Rikets Ständer inkomma,
Herr Frodell förenade sig uti de åsigler,
som Herrar Holm och Ekstrand uttalat.
Herr Leffler'. ”Då jag begärt ordet, är det;
icke för att motverka återremiss af betänkan¬
det. Sedan så många hafva talat emot detsam¬
ma, må det återgå till ULskottet, hvilket i den
händelse sådant äfven ägt rum inom de öfrige
Stånden, då kan blifva i tillfälle att lära kän¬
na Rikets Ständers opinion i denna fråga. E-
medlerlid har jag bland de gjorde anmärknin-
garne icke funnit något, efter min tanka, an¬
Den 28 April,
487
tagligt, och till Utskottets ledning tjenande för¬
slag; utom det af en värd ledamot: att Rikets
Ständer borde hos Kongl. Maj:t i underdånig¬
het anhålla om undersökning och uppgörande
förslag till den indragning af Biskops- eller
domprost-embetena, som är möjlig, och som
kunde lända lill besparing uti Statens utgifter.
Detta torde och blifva allt hvad Utskottet kan
göra, i fall detsamma finnér skäl för att från-
gån sitt nu afgifna betänkande. Det är ofta
obehagligt, alt så beskaffade frågor, måste, i sak¬
nad af annan utväg, hänvisas till Economie-
Ulskottets behandling; ty man kan icke med
skäl begära, att detta Utskotts alla ledamöter
skola äga den sakkännedom, som fordras vid
fullständiga pröfningen deraf, och nya för¬
slags uppgörande dertill. Hvad! sjelfva saken
angår, lärer det vara obestridligt, att Biskops-
embeten, hvilka omtalas uti R. F. 2<yde och
R. O. 13;de §§. icke, utan Rikets Ständers ge¬
mensamma och Konungens dermed samman¬
stämmande beslut kunna indragas. Alt svenska
kyrkan, såsom hvarje annan, på sätt Utskottet
ådagalagt, behöfver högre styresmän, de må för
öfrigt, efter uråldrigt bruk inom Svea land, kal¬
las Biskopar eller superintendenter, dompro¬
star o. s. v. Att, då så är, detta vigtiga och
ansvarsfulla värf icke kan åläggas andra, redan
varande embetsman, utan vedergällning svaran¬
de emot det ökade besväret och den högre väl¬
dighet hvaruti de iklädas; att frågan derjemte
kommer, att af Högvördige Ståndet betraktas
Den 28 April
såsom varande af privilegii natur, och det så¬
ledes icke går så lätt att göra desse indragnin¬
gar, som man kanske föreställer sig, enär det¬
ta stånd, enligt den erfarenhet jag tror mig ä-
ga, lika alfvarligt som något annat, håller på
sine privilegier. Hvad slutligen särskildt an¬
går frågan om Biskops-embetenas öfver'flyttan¬
de på domprostarne, möter deremot utom an¬
dra, äfven den svårigheten, att det kan vara
fallet, att domprosten, såsom pastor uti stadens
församling, tillsättes af densamma, genom plu-
rima vota, då deremot Biskoparne utnämnas af
Konungen. Härigenom uppkommer då en col-
lision vid tillsättningen, hvilken icke kunde af-
liielpas, utan att församlingen försakade sin ä-
gande rättighet vid tillsättningen af pastor; och
delta tror jag icke så lätt låter sig göra. Som
jag inom Utskottet lår tillfälle att ytterligare
deltaga uti öfverläggning härom, vill jag icke nu
genom större vidlyftighet upptaga Ståndets dyr¬
bar a tid.”
Herr Bååth': Jag inser visserligen gilltig-
lieten och det goda ändamålet af hvad flere
talare anfört om|Biskops-embetenas indragning
och domprost - embetenas upphäfvande. De
anförde skälens vigtighet bestrider jag icke. så
vidt afsigten dermed är att åstadkomma finan¬
ciel utväg lill besjaaring för Staten, men mig
förekommer det, alt svårigheten för Rikets Stän¬
der att behandla dessa frågor är att härleda
ifrån tvänne omständigheter. Den ena hämtar
jag ifrån Grundlagen, på hvilken värde talare
i
Den 28 April. 4^9
förut Iiänvist, äfvensom Utskottet, eliuru det
icke tydligt uttryckt sådant. Dea andra om¬
ständigheten, som jag finner hinderlig för Ri¬
kets Ständer, är 1723 års privilegier, som stad¬
ga, att Preste-Slåndet skall vara bibehållet vid
sina förmoner, löner, m. m. Om saken leder
till ingrepp ej blott uti Grundlagen, utan äf¬
ven i Preste-Ståndets privilegier, hemställer jag,
huruledes den skall kunna blifva ämne för Rikets
Ständers behandling. Som Utskottet, i fråga
om Biskops-embetena, hån vist till Grundlagar-
ne, har Utskottet ock rättligen ansett sig icke
kunna tillstyrka någon åtgärd af Rikets Stän¬
der i denna del. I fråga om domprost-em-
betena, har Utskottet yttrat sig ej eller böra
tillstyrka Rikets Ständer att lämna bifall till
hvad metionairen föreslagit. Jag har äfven
trott, att Utskottet, med afseende å Presteska-
pets privilegier, bort gifva enahanda tillstyr¬
kande. Fullkomligen delar jag de åsigter, som
blifvit uttalade, men då Rikets Ständer af Grund¬
lagen och Presteskapets privilegier äro förhin¬
drade att handlägga ärendet, anser jag rättast
vara, att betänkaudet endast lägges till handlin¬
ga ine.
Herr Hohn’. Herr Lefflers anmärkning om
olämpligheten af Biskops- och domprost-embe-
tenas förening gör, att jag anser mig böra ytt¬
ra några ord. Jag medgifver, att domprostar
någorstädes väljas, såsom pastorer, af församlin¬
gar, men det är äfven kändt, att de lik väl und¬
få Konungens fullmagler å deras embeten. I
Den 28 April,
delta sednare afseende liro de alla lika; och då
de desslikes äro ledamöter i consistorier och
vice ordförande eler, är ej eller något olämp¬
ligt deri, att hagsta värdigheten inom stiften
dem tillkommer. Meningen är visserligen, alt,
om förening sker, löntillökning skall äga rum
för Bomprostarne, men häraf blir ändock den
naturliga följd, at; betydlig besparing för Stats-
cassan uppkommer.
Herr Petre; Herr Båaths anmärkningar
anser jag redan besvarade genom hvad jag för¬
ut anfört. Någon begränsad lalilude för önsk¬
ningar lill Kongl, Maj:l ifrån Rikets Ständer,
kan jag icke föreställa mig. Annat vore, om
man verkar i conflict med privilegier. Om jag
ej misstager mig synes Ståndets pluralitet vara
för ålerremiss; och i afseende derå tillägger jag,
att jag vill hafva uttryckt i remissen, att Ut¬
skottet må tillika föreslå Rikets Ständer att
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj;t täckes, vid inträdande ledigheter,
förklara Biskops-embeten skola vara obesatta,
intill dess fråga om refolm till indragning af
desse embeten eller till jemnande af deras lö¬
ner må blifva definitift afgjord.
Herr Klingvall: Allmänna Besvärs- och
Economie-Ulskottet har uti motiverne till yt¬
trandet, i fråga o.m domprast-embetenas indrag¬
ning. uppgifvit att domprostarne, utom skyl¬
digheten att deltaga i consislorii öfverläggnin-
gar, endast vore att anse såsom pastorer i dom-
kyrko-församlingarne, af hvilka de jemväl i den¬
Den 28 April,
4g*
na egenskap till större delen åtnjuta sin aflö¬
ning, samt att dessa församlingar, med lika
rätt, som hvarje annan, böra kunna påräkna
fördelen alt äga en själasörjare, hvilken af an¬
dra göromål icke är förhindrad att åt sin för¬
samling ägna en nitisk pastoralvård. Uti Cal¬
mar och Wisby finnes ej domprostar, men sjä¬
lavården skötes lika väl der. Herr Lefler har
åberopat, att domprostarne, såsom pastorer i
församlingar, väljas af de sednare. Calmar och
Wisby städers församlingar välja icke sina sär¬
skilda domprostar, utan dessa befattningar till¬
höra dem, som Kongl. Maj;t till Biskopar uti
dessa stift utnämner.
Herr Lefler: Jag vet väl, att flere för¬
samlingar finnas, der Konungen utnämner pa¬
storer; men i Götheborg beror tillsättandet icke
af Kongl, Majit; ulan huru många sorn hälst
kunna anmäla sig till prof, och väljas seder¬
mera ibland dem, en till pastor, hvilken der¬
igenom utses lill domprost och af Kgl. Majit
å embetet undfår fullmagt,
Herr Halling: Jag är skyldig upplysa, att
jag känner, det Götheborg kallar domprost;
men jag hör tillika upplysa, att erfaren beten
ådagalagt, det Biskops- ocb dom prosl-embetena
der kunna förenas i en person. Framlidne Bi¬
skopen af Wingård var innehafvare af bägge
dessa embeten. Huru med tillsättandet före¬
gick; derom vittna tryckta handlingar; men e-
medlertid är det ådagalagdt,, att äfven der för¬
ändring är möjlig; och Götheborg lärer vara
Den 28 April.
det enda stället, som, i afseende på domprost-
embetet, bär den af Herr Leffler åberopade
rättighet bibehållen, ehuru den på 1780-talet
var nära att förloras.
Herr Hessle: Jag instämmer med Herr Pe¬
tre; och i fall reform ifrågasattes att verkstäl¬
la, antager, jag, alt Götheborgs stads-församling
är så frisinnad, att den, om slör Stats-besparing
såmedelst kan vinnas, gärna uppoffrar sin rät¬
tighet att tillsätta domprost.
Herr Leffler: Jag önskar, att intriguer al¬
drig mera må äga rum. Den, som läst de å-
Leropade tryckta handlingarne, har nogsamt fun¬
nit, huru vid det omförmäldte tillfället före¬
gick. Götheborgs domkyrko-församling bar lik¬
väl undfått försäkran, alt dylikt icke vidare skall
inträffa, och församlingen, bestående afomkriing
7,000 personer, skall, efter min förmodan, vis¬
serligen icke afträda den dem förbehållna rät¬
tighet att välja sin pastor, som är domprost.
Herr Santesson: Det vigtigaste i denna
fråga synes mig vara, om embelet är behölligt.
Ej lika lätt, som andre, slutar jag dertill af
den omständighet, att stiften förvaltas, fastän
chefen är frånvarande. Man skulle, efter sam¬
ma princip, om en länsstyrelse, som fortgår,
fastän landshöfdingen någon gång är frånvaran¬
de, eller embelet ej hunnit, vid ledighet, åter¬
besättas, göra den slutsats, att landshöfding-
embeten icke äro behöflige. Om på något ställe
skälig anledning till anmärkning förekommer,
gör jag deremot snarare den slutsats, att en så¬
Den 28 April.
493
dan styrelse ej fullgör sin pligt emot länet. För
kyrkan är lika nödigt, att chefer finnas, som i
den verldsliga styrelsen. Jag anser embetens
sammanslående vara lätt att tillstyrka, men ej
så lätt att verkställa. Vanligen lida de båda
derpå. Biskops-embetet för sig lemnar åt in-
nehafvaren deraf full sysselsättning; äfvenså
har en kyrkoherde i stor församling, tillika
domprost, tillräckliga göromål, utan alt charge-
ras med Biskops-belattning, men gärna biträder
jag den mening, att Rikets Ständer må hos
Kongl. Maj;t begära åtgärder, i afseende på en
lön-reglering för Biskops-embetena. Vissa Bi-
skops-stolar hafva större lönförmoner, än hvad
Staten kan bära; andra åter hafva knappt, hvad
de behöfva, och billighet är deruti, att del öf-
verflödiga indrages vid innehafvarens afgång.
Herrar Cederborg och Bruse instämde
häruti.
Herr Höök: ”Delta utlåtande har föreva¬
rit lill handläggning å den afdelning af Utskot¬
tet, hvaräst jag är biträdande. Jag bar delta¬
git i detsammas uppgörande, under öfvertygel¬
se om lämpligheten af de skäl, hvarpå betän¬
kandet hvilar. Jag bör likväl förklara, alt jag
erkänner den stora vigten af de anmärkningar,
som nu blifvit framställde, och hvilka icke hit¬
tills af mig varit kände, samt deltager följakt¬
ligen uti yrkandet om återremiss, desto häldre,
som jag lika ifrigt, som någon af Högtärade
Ståndets ledamöter, känner min pligt och är
lifvad af ifver alt bereda minskning i Stats-ut-
494
Den 28 April.
gifterne oell gifva gehör åt allmänna tänkesäl-
tets fordringar.”
Med Herr Höök instämde Herr Pehr Winf¬
blad.
Discussionen ansågs slutad och utlåtandet
Njo 35, återremitterades.
§• 5<
Ånyo föredrogs Lag-Utskottets tvätine gån¬
ger bordlagde betänkande, JN7;o 37, öfver mo¬
tioner örn borttagande af dödsstraffet för stöld
utur bref, sorn ej äro under post-inrättningens
elier annan allmän vård.
Herr Rubin: Inom Utskottet har fråga ic¬
ke kunnat eller bort uppstå, om det sladgande
skall bibehållas, ätt den, som uppbryter bref, på
post-contoir inlemnadt, skall varda hängd. Li¬
ka med Herr Holm och öfrige reservanter, fin¬
ner jag det uti 1746 års Kongl. Förordning
stadgade straff för uppbrytande af bref och stöld
derutur, då de icke äro å post-contoir lämna¬
de, böra förmildras, och jag kan icke förlika
mig med den tanka, att utsträcka lagen derhän,
att den skall straffas lika hardt, hvilken upp¬
bryter honom till vård lämnad t bref, som den,
hvilken uppbryter bref, under post-contoirs
vård lemnadt. Lagstiftaren har i det sednare
fallet förutsatt, det större säkerhet vore att på¬
räkna. Genom denna förordning har lagstiftan¬
de magien satt Kongl. Maj;t i nödvändighet att
begagna sig af sin. rätt att benåda och att der¬
igenom upphäfva det stränga straffet. Att be¬
nådning som här är nödvändig, i vissa fall är
Den a8 A pr i K
49*
stadlig, deruti styrkes jag genom exempel, som
jag sett, under min erfarenhet, såsom domare.
1819 förevar till ransakning en barnamörderska,
som slutligen bekände, att hon mördat fyra
lefvande foster. Af underdomstolen och äfven
af Hof-Riitten dömdes bon till döden, men Kongl.
Maj:t fann skäl att förskona henne ifrån döds¬
straffet. Knappt efter att års förlopp inträffa¬
de ifrån samma bv enahanda händelse. E11
annan barnamörderska greps, hon dömdes af
den domstol, der jag då var sjelf ordförande, till
döden, men när hon emottog denna dom, ytt¬
rade hon: '■'Det betyder intet. Fastän jag är
dömd lill döden, erhåller jag säkerligen Nåd.
Kongl. Majit har gifvit Nåd åt en större för¬
bryterska, än jag.” Att sådant verkar menligt,
är ingen tvifvel underkastadt. Att sätta Kongl.
Majit i nödvändighet att gifva Nåd i dylika
fall, som det, hvarom motionerne handla, anser
jag för min del vådligt. Jag biträder således
gärna Herr Holms reservation, men jag kan ej
förena mig med Herrar Grubbe och Cederborg
deruti, att afbidan å nya criminal-lagförslaget är
liinderligt att göra den förändring, som anses
behöflig, i gällande stadganden. Det vore ömk¬
ligt, att nämnde lagförslag måtte komma nu
under granskning, men då minst 5 år måste
förbigå innan detta kan ske, ser jag icke, hvar¬
före felagtige föreskrifter ej under tiden kunna
rättas. Jag tillstyrker bifall af Herr Wijk mans
motion.
Herr Hessle: Då delta mål hos Lag-Ut-
4g6
Den 28 April.
skottet förevar, var jag ej der tillstädes; jag
har således icke i utlåtandet deltagit. Deremot
är jag af Herr Grefve SparreSj uti afgifven re¬
servation, uttryckte tanka och yrkar återremiss.
Betänkandet återremitterades.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar le¬
damöter åtskiljdes, kl. | till 3 e. m., men sam¬
manträdde åter till fortsättning af
Plenum kl. 6 e. m.
§. 6.
Justerades prolocolls-uldrag öfver de af
Ståndet denna dag fattade beslut.
§• 7*
Föredrogos ånyo följande utlåtande och be¬
tänka nden.
1:0 Stats-Utskottets N:o 54 angående be¬
räkningen af Stats-Yerkets inkomster.
Begärdes och lades ytterligare på bordet;
oell underrättades Ståndet, att detta utlåtande
förekommer till pröfning uti nästa plenum som
inträffar Fredagen den 2 instundande Maji.
2:0 Banco-Ulskoltets
N:o 6, med förslag lill hufvudgrunden för
Bankens förvaltning och rörelse.
N:o 7, med förslag om ett nytt mynt¬
system.
och N:o 8, i anledning af Kongl. Maj:ts
till Rikets Ständer aflålne och af samtlige Riks-
Ståiulen till Banco-Utskoltet öfverlemnade Nå¬
diga Skrifvelse af den 8 Februarii 1834 angå¬
ende Bankens öppnande till utväxling af silfver.
Begärdes och lades ytterligare på bordet;
och underrättades Ståndet att dessa belänkan-
Den 2 Maji,
nomie-Utskottets betänkanden, N:is ig, 32, sy,
3i och 33, återremitterat följande utlåtanden
och betänkanden: Stats-Utskoltets, N;is 35, 07,
42, 57 och 58 samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets, N:o 28, och remitterat till
Utskott särskilde anföranden: att Högvördige
Preste-Ståndet bifallit följande utlåtanden och
betänkanden, nämligen: Siats-Utskottets, N:is
55, 5y, 58 och 5g, Lag-Utskottets, N:is 3o och
3a, samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets, N:o 34» återremitterat Stats-Utskot-
tets memorial, N:o 56, samt Lag-Utskottets be¬
tänkanden, N:is 3i och 33; i anledning af Con-
stitutions-Utskottels memorial, N:o beslutat
anmodan lill Expeditions-Utskoltet att uppsät¬
ta underdånig skrifvelse, angående de af Rikets
Ständer bi fallne Grundlags-ändringsförslagen,
och remitterat ett anförande till Stats-Utskotlet;
och alt Hedervärda Bonde-Ståndet bifallit Lag-
Utskottets betänkande N;o 33, samt återremit¬
terat Stats-Utskottets utlåtande, N:o 54 med bi¬
lagor och Lag-Utskottets utlåtande, N:o 37.
Lades till handlingarne.
§. 3.
Protocollen för den 2 5 och 28 sistlidne
April justerades.
§• 4-
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens be¬
tänkande, N:o 1, i anledning af väckt motion
om öfverseende af städernes police-förfaltningar.
§. 5.
Ånyo föredrogs Stats-Utskottets utlåtande,
5o2
Den ?, Maji,
ISfo 54» angående beräkningen af Stats-Verkets
inkomster, tillika med de dervid bilagde ut¬
låtanden, under Litt, A B C D E F G 11 I.
Herr Hessle hemställde, alt utlåtandet, N:o
54, måtte punktvis discuteras och afgöras.
Herr Helsingius: Slals-Utskottet lia!- uti
ingressen till delta utlåtande förbehållit sig alt,
i den händelse Rikets Ständer skulle finna nå¬
gon förändring vid denna Riksdag uti grunder-
ne för utgörandet af någon Stats-Verkets in¬
komst böra äga rum, så förestå en derefter läm¬
pad beräkning af sådane inkomst-titlar i det
allmänna förslag öfver Statsregleringen i det
bela, som Utskottet åligger att framdeles till
Piikets Ständer afgifva. Med vanlig ordentlig¬
het, och med anledning af Kongl. Majlis Nådi¬
ga Proposition, Stats-Contoirels förslag, samt
erfarenheten örn hvad under särskilde är influ¬
tit af Statens ordinarie och extraordinarie in¬
komst-titlar, har Utskottet äfven iagttagitfallt,
hvad man billigtvis kunnat begära. Emot hvar¬
je punkt för sig finner jag mig ej eller hafva
någon egentlig anmärkning att göra, sora må
föranleda återremiss, Likväl tror jag det vara
det rätta, att detta utlåtande återremitteras;
men då jag yttrat sådant omdöme, bör jag oek
uppgifva de skäl, hvarföre jag anser återremiss
icke böra förvägras, ulan vara nödvändig, i
sakernas närvarande skick, Sedan nämligen vid
flere föregående Riksdagar, frågor blifvit vackla
om skatternas olika fördelning, har, enligt hyad
bekant är, Kongl. Majit i Nåder förord nät eli
Den 28 April.
497
deli förekomma till pröfning uli det plenum,
som hålles måndagen den 5 instundande Maji.
samt 3:o Lag* och Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens.
N:o i, i anledning af väckt motion om
öfverseende af städernes police-författningar.
Begärdes och lades å nyo på hordet.
och N:o 2. i anledning af väckt fråga om
rättighet till hämtning af så kallad hafstång.
Bifölls;
§. 8.
Föredrogos och lades på bordet följande
hetänkanden:
i:o Lag-Utskottets:
N:o 38, öfver motion, att de i Kongl. Kun¬
görelsen den 27 Aug. i8s3 meddelade föreskrif¬
ter, angående vederbörandes åliggande att till
presterskapet aflämna förtekningar uppå perso¬
ner, dömde eller ställde under framtiden för
grölre brott, äfven måtte lill mindre brottmål
utsträckas.
N:o 3p, i anledning af motion öm skyl¬
dighet för båtsmän att, när de från commen-
dering till hemorten återvända, vara förseddé
med prestbevis.
N:o 4o> öfver motion öm meddelande af
föreskrift, att äktenskap bör, inom viss tid efter
skedd lysning tredje gången, genom vigsel full¬
bordas, eller ock fästningen varda upplöst.
INT:o 4r, öfver motion om förändrade före¬
skrifter, i afseende å kungörelsers publicerande
i kyrkorne.
Borg. St. Pr. vid Riksd. i834■ II- 32
49»
Den 28 April.
oell Nio 42» öfver motioner, med forsing
till ändring i 1111 gällande lag, angående be¬
handlingen af frågor om oenighet makar e-
mellan.
samt 2:0 Allmänna Besvärs- och Economie-
Ulskotlets:
N:o 37, i anledning af väckta motioner ej
mindre örn bestämda föreskrifter för befordrin¬
gar inom post-verket, än ock om bebofvet af
liv post-ordning och inslruclion för post-i n-
spectorer och postförvaltare, samt af nytt lö-
liingssätt för dessa tjenst män.
N:o 38, i anledning af väckt motion om
upphörande af kronofisket vid Elfkarleby.
N:o 3g, i anledning af väckt fråga om
Jemtlands återförläggande under Wester-Norr-
lands län.
N:o 4°, i anledning af motion om släder-
lies befrielse ifrån inqvartering vid recrut- och
remont-möten.
N;o 41, i anledning af motion om åtski¬
lige förändringar i jude-reglementet.
N:o 42, i anledning af väckt fråga om ar-
tilleri-nästars begagnande i stället för krono¬
skjuts, lill forsling af Kronans spannmåls- och
mjölförråd för vissa garnizonsorters behof.
N:o 43, i anledning af väckt motion, att
jord- och strandegares rätt till hafsfiske måtte
uti den under utarbetning varande nya fiskeri-
stadgan blifva bibehållen.
N:o 44, i anledning af vackt fråga om ut¬
sättande af belöning för författandet af en ny
cateches för menige man.
Den 28 April.
499
N:o 45, i anledning af väckt fråga om ut¬
tryckligt stadgande derom, att målsägare ej
må anses pligtigt, att till mjölnares biträde hål¬
la folk vid qvarnen under förmalningstiden.
och N;o 4G> i anledning af väckt fråga om
utfärdande af författning med förbud emot
monopoliers stiftande till menigheters förfång.
§•9*
Hemställde Herr Talmannen, om icke Stån¬
det, då tiden nu sådant tillät, ville låta sig i dag
föreläsas Stats-Utskottets utlåtande N:o 54» med
bilagor, så alt discussionen deröfver må vid
nästa pleni ingång kunna genast taga sin början.
Herrar Ekst:rahel oell Halling trodde, att
bättre]) vore det uppläsningen sker den dag,
då utlåtandet till a (görande t förekommer, häldst,
efter hvad Hr Ekstrand ansåg, uppläsning ändock
åter skall ske, i händelse vid det slutliga af-
görandet, någon ledamot sådant begär, hvare¬
mot Herr Ekerman trodde, att, då upplösning
i allt fall skall äga rum, det ar bäst alt den
sker nu.
Sedan Ståndet, uppå Herr Talmannens för¬
nyade fråga, dertill lämnat bifall, blef omför-
mälde utlåtande nu uppläst,
§. 10.
Uppå Herr Haldings hemställan och Herr
Talmannens deraf föranledde proposition, be¬
slöt Ståndet, att dess Cancellie-Utskott skall
tillsättas, i hvilket afseende det lill Herrar E-
leclorer 'öfverlemnades att välja trenne leda¬
möter i nämnde Utskott,
5oo
Den 28 April.
§• ll-
Herrar Helledaij och Falhem hegärde och
erhöllo hvardera ledighet ifrån Riksdags-göro-
måleu 3:ne veckor, beräknade ifrån den 5 in¬
stundande Maji.
Plenum slutades kl. § 8 e. m.
In fidem prolocolli
E. G. Runeberg.
Den 2 Maji.
Plenum Idockan 9 f. m.
§. 1.
Herrar Biörck s Per Winblad och Bååth
anmäldes vara sjuka.
§. 2.
Upplästes meddelade utdrag af respective
Medståndens protocoll för den s4> 25 och 28
sistlidne April, hvaraf inhämtades: att Höglofl.
Ridderskapet och Adeln till liandlingarne lagdt
Constitutions-Utskoltets memorial, N:o 4, och
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskoltets ut¬
låtande, N:o 26, bifallit följande utlåtanden och
betänkanden, nemligen Stats-Utskottets ISl:is38,
39, 4°, 41, 43. 44> 45» 4^» 47» 48» 4.9’ 5°> 5i,
52, 53, 55, 56 och 59, Bevillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskoltens,
N:o 1, Lag-Utskottets N:is 25, 27, 28, 29, 3o,
3i, 32 och 33, Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottels, N:is 20, 21, 23, 0.4, 25, 29, 3o
och 22, afslagit Allmänna Besvärs- och Eco-
Den 2 Maji,
nomie-Utskottets betänkande!!, N:is jg, 32, 27,
3i och 33, återremitterat följande utlåtanden
och betänkanden: Stats-Utskoltets, N;is 35, 07,
42, 57 och 58 samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets, N:o 28, och remitterat till
Utskott särskilde anföranden: alt Högvördige
Preste-Ståndet bifallit följande utlåtanden och
betänkanden, nämligen: Siats-Utskottets, N:is
55, 57, 58 och 5p, Lag-Utskottets, N:is 3o och
3a, samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets, N:o 34» återremitterat Stats-Ulskot-
tets memorial, N:o 56, samt Lag-Utskottets be¬
tänkanden, N:is 3i och 33; i anledning af Con-
stitutions-Utskottels memorial, N:o 4> beslutat
anmodan lill Expeditions-Utskoltet att uppsät¬
ta underdånig skrifvelse, angående de af Rikets
Ständer bifallne Grundlags-ändringsförslagen,
och remitterat ett anförande till Stats-Utskottct;
och alt Hedervärda Bonde-Ståndet bifallit Lag-
Utskottets betänkande N;o 33, samt återremit¬
terat Stats-Utskoltets utlåtande, N:o 54 med bi¬
lagor och Lag-Utskottets utlåtande, N:o 37.
Lad.es till liandlingarne.
§. 3.
Protocollen för den n5 och 28 sistlidne
April justerades.
§• 4- .
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens be¬
tänkande, N:o 1, i anledning af väckt motion
om öfverseende af städernes police-författningar.
, §■ 5‘
Ånyo föredrogs Stats-Utskoltets utlåtande,
Den ?. Maji.
N:o 54» angående beräkningen af Stats-Verkets
inkomster, lillika med de dervid bilagde ut¬
låtanden, under LiLt, ABCDEFGHI.
Herr Hessle hemställde, att utlåtandet, N:o
54, måtte punktvis discuteras och afgöras.
Herr Helsin gius; Stats-Utskottet har uti
ingressen till detta utlåtande förbehållit sig att,
i den händelse Rikets Ständer skulle finna nå¬
gon förändring vid denna Riksdag uti grunder-
ne för utgörandet af någon Stals-Verkets in¬
komst böra äga rum, så förestå en derefter läm¬
pad beräkning af sådane inkomst-titlar i det
allmänna förslag öfver Statsregleringen i det
bela, som Utskottet åligger att framdeles till
Rikets Ständer afgifva. Med vanlig ordentlig¬
het, och med anledning af Kongl. Maj;ls Nådi¬
ga Proposition, Stats-Contoirets förslag, samt
erfarenheten örn hvad under särskilde år influ¬
tit af Statens ordinarie och extraordinarie in¬
komst-titlar, liar Utskottet äfven iagttagitfällt,
hvad man billigtvis kunnat begära. Emot hvar¬
je punkt för sig finner jag mig ej eller hafva
någon egentlig anmärkning att göra, som må
föranleda återremiss. Likväl tror jag det vara
det rätta, att detta utlåtande återremitteras;
men du jag yttrat sådant omdöme, bör jag ock
uppgifva de skäl, hvarföre jag anser återremiss
icke böra förvägras, utan vara nödvändig, i
sakernas närvarande skick, Sedan nämligen vid
flere föregående Riksdagar, frågor blifvit väckta
om skatternas olika fördelning, har, enligt hvad
bekant är, Kongl. Maj:t i Nåder förordnal eu
Den 2 Maji.
5o3
skalljemknings-committe, som torde snart in¬
komma med dess arbete, hvilket derefter sä¬
kerligen blifver till Rikets Ständer framställdt.
Äfvenledes vete vi att för närvarande är till¬
satt en commilee, för uppgörande af förslag lill
tullbevillningens reglerande. Denna committés
arbele med tulltaxan lärer vara i det närmaste
färdigt; och derifrån är att vänta grunder för
denna del af beskattningen. Inom alla Stånd
äro motioner väckta om bränvinsbränningen
samt beskattningen derå. Äfven inom detta
Stånd äro flere motioner gjorda, som afse för-
böjning af bränvins-skatten, dels till bidrag för
skattjemnkning, dels lill förekommande af fylle¬
ri. Herr fVcems i detta ämne gjorda motion
fick af mig den utveckling, att den sålunda för¬
böjda bränvins-skatten skulle lemna en intrad
af ej mindre summa, än millioner Riksda¬
ler, motsvarande den allmänna bevillningen,
utan att skatten vore känbar för andra än dem
som förtära mycket bränvin. Motionerna äro
till Utskott remitterade, men förbehåll är gjordt,
att en sådan, förökning i bränvinsskatlen skulle
föranleda motsvarande minskning i andra skat¬
ter. Allt visar således, att en billigare fördel¬
ning af skatterna är i fråga. Det vore då orätt
att genom beslut på förband nu binda sig. Af
denna anledning förnyar jag min begäran om
återremiss af bela utlåtandet, på det att Ut¬
skottet må komma bättre i tillfälle, alt, efter
inhämtande af särskilda omständigheter, yttra
sig, om något vidare må vara för närvarande
att åtgöra. "
Den 2 Maji.
Herr Halling: 1 anledning af hvad Herr
Iielsingius anfört, får jag yttra, att jag äfven
vet att en committé är af Kongl. Maj:t förord¬
nad, som har till föremål att bereda allmän
jemnkning af beskattningen i landet. Denna com-
mittés arbeten äro således visserligen ingripan¬
de uti regleringen af Statens ständige inkom¬
ster; men för min del måste jag öfvergifva hop¬
pet, att Rikets Ständer få vid denna Riksdag
emottaga resultaten af committéens göromål;
och om än motsatsen vore möjlig, anser, jag
likväl så kort lid af Riksdagen återstå, alt den¬
na vigliga Riksangelägenhet vid denna Riksdag
icke kan till slutligt afgörande förekomma. Hvad
angår tullbevillningen och den till reglerande
deraf förordnade committée, är jag i tillfälle
att, såsom ledamot deraf, upplysa, att commit¬
téens arbeten äro i det närmaste slutade, så
att expeditionen derom troligen instundande
vecka kommer att till Kongl. Majrt aflåtas; men
jag anser dock denna bevillning i allmänhet ej
stå i sammanhang med Stals-Verkets ordinarie
inkomster, äfvensom Stats-Utskottets efter gam¬
mal praxis vidtagna åtgård, alt i förevarande
betänkande orda om nämnde bevillning, endast
synes vara, för att derom meddela nödiga un¬
derrättelser, utan att medföra inflytande på öf-
verläggningen om de ständiga Stats-inkomster-
ne. Ett likartadt förhållande anser jag vara
med Lränvinsbevillnihgen. Jag skulle önska och
hoppas, att denna bevillning må kunna ökas
och äfven utgå, särdeles om ett så vigtigt än¬
D e n 3 Maj i.
5o5
damål, sorn åsyftas, kunde derigenom vinnas.
Jag tror dock i allt fall, att sådan tillökning,
om den äger rum, kommer att anlitas till an¬
dra ändamål, utan alt jag hyser den minsta
förhoppning, att de ständiga Stats-ulgifterne få
någon nedsättning. Enskildt skulle jag vara
tillfredsställd, om, genom en tillökning uti afgif-
ten för bränvins-bränning, skulle kunna vinnas
en så länge önskad nedsättning uti den allmänna
bevillningen. För min del kan jag alltså icke
dela Herr Helsingii önskan, att betänkandet ic¬
ke må nu förekomma till hufvudsaklig pröf¬
ning, eller rättare, alt detta betänkande bör å-
terremilleras på de af Herr IielStngiiis anförde
skäl, utan jag anhåller, att det må föredragas,
på sätt Herr Hessle föreslagit, punktvis till god¬
kännande eller återremiss, der sådan, vid sär¬
skilda omständigheter, anses nödvändig.
Häruti Instämde Herrar HuliUj Rubin, Mis¬
chel och Bruse.
Herr Ekerman: Stats-Utskoltet har ej kun¬
nat vara så förmätet, att det kunnat förmoda,
alt detta utlåtande skulle af RiksrSlånden ge¬
nast antagas, utan Utskottet har med säkerhet
väntat återremiss deraf. Lika med Herr Hessle,
hemställer jag, att det må jmnktvis föredragas,
och jag anser det vara omöjligt att uppskju¬
ta slutliga företagandet, intill dess de vigtiga
frågorna om bränvinsbevillning, tull, charla
sigillata, m. rn. först må vara afgjorda. Der¬
med skall så länge draga ut på tiden, att ge¬
nom ett dylikt uppskof lomme den slutliga
5oG
Den i Maji.
Stats-regleringen icke alt lill Riksdagens utgång
medhinnas. Jag instämmer följagtligea med
Herr Halling.
Herr Santesson: Hufvudsakligen instäm¬
mer äfven jag med Herr Halling. Särskildt
får jag, i afseende på den omständighet, att
man åheropat, att en committé är förordnad för
jemnkning af grundskatterna, yttra, att, om jag
ock hyste det hopp, att comiteens arbete skul¬
le snart inkomma, tviflar jag likväl, att den å-
terstående tiden af Riksdagen skall medgifva
behandling deraf, häldst en så vidt omfattande
fråga hör med all möjlig betänksamhet algö¬
ras. I afseende på Herr Ilal/ings anmärkning,
att Stats-Utskoltet i betänkandet uppfört Statens
extra ordinarie- eller bevillnings-inkomster, bör
jag nämna, att Utskottet följt det bruk, som
vid föregående Riksdagar ägt rum, att uppföra
dessa inkomster efter Statens ordinarie intrader,
sedan dessa sednare blifvit calculerade och fö¬
reslagna. Inom Stats-Utskottet har, då discus-
sionen förevar, om de extra ordinarie inkomster-
ne borde upptagas, roan redan på afdelningen
stadnat dervid, att de blott skulle utföras till
deras närvarande belopp, emedan Utskottet ic¬
ke kunde veta förut, hvad Rikets Ständer fun¬
no för godi att besluta. Derföre äro förhållan¬
dena meddelade, endast sådana de nu äro. Jag
bekänner likväl, att jag, vid sista justeringen af
redactionen, förbisett, hvad jag af utlåtandet 1111
finnér, att ingress-meningen för uppräknandet
af de extra ordinarie inkomslerne ej är sådan
Den 2 Maji.
afdelningen den föreslagit. Meningen stod ef¬
teråt i afd- lningens förslag,, men nu är den
framflyttad. Utskottets afsigt har ej varit an¬
nan, än att meddela dessa extra ordinarie in¬
komsters beräkning, efter deras närvarande skick,
och att förbehålla sig att vidare yttrande afgif¬
va, ehvad förändringar beslutas eller icke. Nu
läses det deremot, att ”Utskottet ansett sig höra
öfverlämna en uppgift på de summor, hvilka
under namn af extra ordinarie inkomster för¬
modas vara alt påräkna, i den händelse Rikets
Ständer vid denna Riksdag icke fatta sådana
beslut, som betydligt förändra de för dessa Stats¬
inkomsters utgående hittills gällande grunder, i
hvilket fall beloppen derefter komma att rät¬
tas.” Då jag föreser återremiss, beder jag, att
denna min erinran matte få åtfölja.
Herr Winberg: Ej elier jag kan dela det
ovanliga deruti, att ett betänkande må utan an¬
märkningar återremitteras. Jag misskänner in¬
galunda den anledning Herr Helsingius haft
till sin framställning, och jag önskar, att lin¬
dring uti skalterue må ifrån annat håll beredas,
särdeles som calculen visar en tillökning uti
Statens inkomster af 367,000 R:dr banco, som
genom förhöjd bränvinsskätf, om den afBevill-
nings-Utskoltet föreslås, skola betydligen till¬
ökas; men Stats-Ulskollets betänkande öfver
Statens utgifter är ock snart att förvänta, och
deraf synas de stora behofven. Skulle emed-
lerlid öfverskott blifva, torde det komma väl
till pass, för att dermed rangera Riksgälds-con-
5o8
Den 2 Maji.
toirets ställning, hvilket torde behöfvas att ske
innan Rikets Ständer åtskiljas. I öfrigt förenar
jag mig med Herr Halling derom, att utlåtan¬
det må punktvis föredragas.
Herr Talmannen utlät sig, att, då sådant
blifvit hegardt, ville Herr Talmannen ock fö¬
redraga detta utlåtande punktvis.
Härvid förekommo;
Ordinarie eller ständiga iukomster.
1:0 Ordinarie räntan.
a) Den indelta delen deraf, utförd till
R:dr iS sk. 6 r:st. Bifölls.
b) Deri Kronan behållna del af ordinarie
räntan, utförd lill 5oo,ooo R:dr.
Herr Wijk: Stats-Ulskottet yttrar sig, i af¬
seende på denna punkt, sålunda: ■”Den öfriga
delen af samma ränta, sorn är Kronan behål¬
len, och hvartill vid i83o års Stats-reglering
lädes de under namn af indragné och bespa¬
rade militiae-, lönings-och boställs-räntor, dittills
å särskild litel ingångne och lill 83,ooo R:dr
beräknade medel, äro upptagne i den Kongl.
Propositionen till 482,000 R:dr samt af Kongl.
Stats-contoiret liH4So,ooo R:dr, men sorn sam¬
manlagda beloppet häraf, efter en medelberäk-
ning för 10 år, uppgår till 512,900 R:dr, samt
en särskild tillökning af 2,118 R:dr 10 sk. t
r:st uppkommit i Kronans behållna räntor, ge¬
nom en af Kongl. Majit i Nåder beslutad reg¬
lering med dagsverks-skyldighelen till KongsÖrs
och Strömsholms Kungsgårdar, hvilken tillök¬
ning ock föranleda tili den i Kongl. Proposi¬
Den i Maji.
5°9
tionen upptagna högre beräkning emot hvad
Kongl. Slats-ContoireL föreslagit, så har Utskot¬
tet ansett sig höra upptaga meranämnde räntor
till 5oo,ooo R:dr.” Jag torde härvid få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att ibland de
år, för hvilka meddeltalet beräknas, ingått miss¬
växtår, hvarunder mark eg å ngs ta xe-p ri se n ovän¬
ligen högt uppdrefvos. Mig synes derföre Stats-
TJtskottets beräkning af denna inkomst-titel vara
allt för hög; ty, om några års goda skördar
inträffa, blifva m a r k eg å ngs- tax orna åter betyd¬
ligen nedsalta. Jag föreslår alltså, att de Kro¬
nan behålla räntor må här upptagas endast till
480,000 H;dr.
Herr Santesson: Den vid Stats-Utskottets
utlåtande bifogade tabell utvisar, att ibland de
åberopade 1» åren endast år 1822 och 1823
har denna inkomst utgjort belopp under 5oo,000
R:dr, att den de öfrige åren uppgått derutöfver;
att den sålunda varit, de indragne och besparade
mililias-, lönings- och boslällsräntorna inbegripne,
år 1825, 53i,5Ö2 R:dr; år 1827, 536,166
R;dr; år 182g, 5i8,68i R:dr och år 183f,
526,549 R;dr; och att medeltalet för alla tio
åren varit nära 5i3,ooo R:dr. Med afseende å
detta allt, har Utskottet, enär förhållandet vi¬
sat sig sådant, oagtadt de inträffade missväxt¬
åren, och då denna intrad, äfven någon gång
nedsatt i pris, dock ökas i qvantitet genom nya
skattläggningar, trott sig med fullkomlig säker¬
het kunna calculera densamma till den utförda
summan af 5oo,ooo R:dr.
Denna punkt gillades,
Den a Maji.
2:0 Afrads-spanmålen, utförd til] 197,000
R:dr. Bifölls.
3:o Kronotionde-spnnnmålen.
a) Den indelta delen deraf, utförd till
542,935 R:dr 3o sk. Bifölls.
b) Den Stals-Verket behållna delen, upp¬
tagen till 83,ooo R:dr. Bifölls.
4:o Kronolionde-lösen efter bestämdt pris
utförd Lili 4,Soo R:dr. Bifölls.
5:o Arrendemedel af Kungsgårdar och an¬
dra kronolägenheter upptagne lill 90,000 R;dr«
Bifölls.
6:0 Silfvertionde, myntarlön och slagskatt,
upptagne Lill 7,000 R;dr. Bifölls.
7:0 Kopparränta oell slagskatt, utförde Lill
39,000 R:dr.
Herr Falhem^ hvars väckta motion, angå¬
ende beräknande af lägre koppar-ränta af Fahlu
grufva , genom denna punkt af utlåtandet var
besvarad, anförde, att lian emot samma punkt
ej hade något att påminna, samt förmodade,
att Stats-TJtskottet haft tillfälle alt, före calcu-
len, vinna upplysning derom, att de öfrige kop¬
par-verken i Riket möjligen nu lämna mera in¬
komst lill Staten än tillförene.
Denna punkt gillades.
8:0 Avesta koppar- och manufactur-tull,
upptagen till 3,000 R:dr. Bifölls.
9:0 Tionde- och hammar-skattsjern; varan¬
de tionde lack jernet utförd t-, lör iö,ooo Sk:ä£, å
5,1 Ralr, till 88,000 lRdr, och hammarskatls-
slång- och ämnes-jernet, för 4>5oo Sk:fi£, å t5§
Ralr till 70,000 R;dr,
Den i Maji.
51 r
I sammanhang härmed förekommo de vid
Utlåtandet, N:o 54, fogade bilagor under Litt.
A oell B, innehållande den förre, utlåtande an¬
gående sökt lindring eller nedsättning uti tion-
de-afgiften för tackjerns-iillverkningen inom åt¬
skilliga bergslager, och den sednare, utlåtande,
i anledning af väckt fråga om ny hammarskatts
taxering af jernbruket! inom Småland.
Herr Ekerman: Jag är skyldig tillkänna¬
gifva, att jag inom Stats-Utskottet ansett det
upptagna priset å koppar, efter i3o I\;dr per
Sk:$(, vara för högt. Jag vet, att det är väl
bekant, att kopparpriset rättar sig efter coursell;
men i händelse realisationen kommer till verk¬
ställighet lior jag icke så högt pris vara alt
påräkna. Äfvenså finner jag priset å harnmar-
skatts-jernet, i5 R:dr 32 sk. för Sk:£f, vara för
högt. Jag begär icke återremiss, men önskar
att få i protocollet förvara min tanka, att jag i
allmänhet varit emot uppsättning, i calculen,
af Statens inkomster, emedan jagar öfvertygad,
att sådant förr eller senare skall föranleda Stats¬
brist, ocb besparingar eller öfverskott utöfver
hvad påräknadt varit, ofelbart äro vida bättre.
Herr Hemberg: Hvad frågan om koppar¬
räntan angär, är denna puukt redan afgjord.
Totalbeloppet deraf är dessutom i den Kongl.
Propositionen och Stals-contoirets förslag uppta¬
get till 4^,875 R.'dr och af Stats-Utskottet är
det heräknadt till 3<q,000 R;dr. Nedsättning är
således i sjelfva verket gifven, särdeles som man
af Herr Ealherns upplysningar ej har anled¬
5 12
lien 2 Maji.
ning att qvantlteten skall förökas. Hvad ham-
mnrskatts-jernprisét beträffar, Sr det möjligen
något högt, men då Dannemora-jernet betalas
med 3G å 38 R:dr för Skråf, torde förhållan¬
det derigenom någorlunda qvadreras.
Herr Santesson: Lika med Herr Ekerman ^
har jag inom Stals-Utskotlet velat verka der¬
före, att Statens inkomster ej skulle beräknas
för rikt, ty derigenom blir man vanligen fat¬
tig; jag tror dock, alt Utskottet följt en billig
medelväg. Kopparpriset har varit uppe ända
lill 14.9 R:dr för SkÄ Afdelningen föreslog
ännu högre summa; men Utskottets plenum
nedsatte den Lill i3o R:dr, och man bör hop¬
pas, att derunder skall denna export-artikel ic¬
ke falla, Hvad åter vidkommer hammarskatts-
jern-priset, har Herr Hemberg redan upplyst,
att man dervid tagit i betraktande Darinemora-
jernets höga pris. Utskottets iukomst-afdelning
föreslog, att denna titel ej skulle beräknas efter
högre pris än i5 Ridr för Skråf; men tillök¬
ningen af 3a sk. tillkom, i anseende till den
proportion till det hela, sorn det betydligen
högre priset å Dannemora-jernet vållat, oansedt
perioden för jern-bruksrörelsen under den tid,
som man följt till ledning, icke varit egentli¬
gen blomstrande, Mig synes således icke skäl,
att nedsätta det bär calculerade priset; då lägre
pris å stångjernet i allmänhet,- än i5 R:dr, ej
bör vara att supponera.
Herr JViern förenade sig med Herr E-
k erman i anmärkningen orri priset å jern- och
koppar.
Den a Maji. 5i5
Herr Ekerman: Ja g erkänner, att Danne-
mora-jernet betalas efter högre pris än det van¬
liga; men erfarenheten har hittills ådagalagt,
att, vid Kronans auclionerå hammarskatts-jern,
Dannemora-jernet aldrig betalats med 36 R:dr,
utan blott med några få R:dr öfver det vanli¬
ga priset. Priset å bergsmans-jern åter är i
å 2 R:dr mindre för Sk:& än stångjern. Jag
kan således icke frångå min öfvertygelse alt pri¬
set af 15 | R:dr för Sk;S£ å hammarskatt-jer-
net är för högt beräknadt.
Herr Andersson: Ordinarie-jernet är be¬
räknadt efter pris af r5 R:dr. Detta jern upp¬
taget till 43oo Sk:&, lemnar en intrad af 64»5oo
R:dr; men då Danemora-jernet permedium blif¬
vit såldt för 3o R:dr för Sk:fi(, hvilket pris
lemnar för aoo Sk:Äf 6ooo R:dr och dessa läg¬
gas tillhopa med omförmälde 64,5oo R;dr upp¬
står det ulförde total-beloppet af 70,600 R:dr,
som åter visar ett medelpris å hvarje Sktfif af
det hela i5 R:dr 3a sk; hvarvid förutsättas,
hvad vanligen äger rum, att vid försäljningen,
betalningen erlägges efter 3 månaders credit.
Herr Hemberg: Jag hör tillägga, att, en¬
ligt den upplysning, Stats-commissaiien Tauwon
lemnat Utskottet, har Dannemora-jernet å Kro¬
nans auction betalts med några och 3o R:dr.
Äfvenledes har grosshandlaren Benedichs med¬
delat mig den underrättelse, att sådant jern
härstädes flere år bortslutats efter 38 R:dr per
Sk:&.
Herr Ekerman: För min del skall jag va-
Borg. St, Pr. vid Riksd. l834■ IP’ 33
Den 3 M a i L
_ ■ r t '
ra fullkomligen nöjd, och hembär derföre min
tacksamhet, örn löftet, att stångjerns-priset ej
skall falla under i5 R:dr, realiseras.
Den ():de punkten af utlåtandet, ]NT:o 54»
jemte bilagorne under Litt. A och B, biföllos.
io;o Aluntionden utförd a i5 R:dr tunnan
efter 200 tunnor till 3,000 R:dr,
I sammahhang härmed förekommo, under
Litt. C i utlåtandet, i fråga om fortfarande ned¬
sättning i aluntionden för Lofverts bruk, och
under Litt D. utlåtande i anledning af väckt
motion om nedsättning uti afgifterne å Sven¬
ska aluntillverkningen i allmänhet.
Biföllos.
11:0 Svafvelbruks-tionden, heräknad till
1.000 R:dr.
" Bifölls.
12:0 Mantals-penningarne, utförde till
285.000 R:dr.
I sammanhang dermed förekommo utlå¬
tandet (Litt. E) angående femton-årige perso¬
ners befriande ifrån mantals-penningars erläg¬
gande och (Litt. F} i den del, som det rörer
Täckt fråga om mantalspenningarnes upphö¬
rande.
Herr Holm: Jag har ej att påminna emot
betänkandet, hvaruti föreslås nedsättning i man-
tafsnenningarne, så alt, i stället för deras ut¬
gående nu af personer ifrån och med i5 år,
denna skatt ej må hädanefter erläggas, förr än
vid fyllda sjutton års ålder; men jag kan icke
gilla slutmeningen i utlåtandet Litt E: ”Om
pr n 2 M[a ji.
Rikets Ständer härtill lämna bifall, lära Rikets,
Ständer finna, att detta beslut bör underställas
Kongl. Maj:ts Nådiga Sanction:” af sådan an¬
ledning beder jag att få anföra några ord.
Derefter uppläste Herr Hohn ett skriftligt
yttrande, så lydande: ”Då Regerings-Förmen i
dess 37 §. innehåller! ”att Svenska folkets'ur¬
gamla rätt, att sig beskatta, utöfvas af Rikets
Ständer allena vid allmän Riksdag,” och vi?
dare i 64 §• stadgas, att så val Rikets ordinarie
Stats-medel och inkomster, sorn hvad under
hamn af extra ordinaire utlagor eller bevil!?
ningar till Statsverket af Rikels Ständer anslås
åkola vara under Konungens disposition, att till
de af Rikets Ständer pröfvade behof och efter
den upprättade Staten användas, kan jag icke
filina annat, än att Rikets Ständer kunna ökä
eller minska så väl ordinarie som extra or di¬
ner i e inkomst-litlarne; ty det lärer väl icke varaL
meningen, att Ständerne endast skola äga magt
ätt bevilja nya skaltbidrag eller öka de re¬
sedan varande. Jag kan således icke tvärt e-
mot tydliga föreskriften i den besvurna Grund¬
lagen instämma uti Stats-Ulsköttets yttrade me¬
ning, alt Rikets Ständers beslut, om det kom-
me att innefatta bifall till Utskottets betänkan¬
de, borde underställas Kongl. Maj:ts Nådiga
sanction, hvilken åtgärd skulle, efter mitt be¬
grepp, lill intet göra Svenska folkets rättighet;
alt sig sjelf beskatta.”
Herr Hohn tilladé vidare; Jag vet, att man!
anmärkt, att en så beskaffad hemställan Ull
5i6
Den 2 Maji.
Kongl. Maj:ls Sanction endast bör äga rum, i
afseende på Statens ordinarie inkomster. För
mig är det likväl klart, alt i denna del bör
förhållandet vara enahanda, som i afseende på
bevillning. Denna sednare har tillkommit, i
följd af Svenska folkets urgamla rättighet att
sig beskatta. De öfriga Statens inkomster äro
afven, i följd af samma rätt, stadgade genom
folkets representanter, och då måste det äfven
tillhöra desse folkets ombud att ensamme, med
full magt, förändra dem, samt besluta om de¬
ras tillökning eller förminskning.
Herrar Machel, Norman , Falhem, Fro¬
dell , Bruse, I. Winblad, Lake, Forssberg,
Thörn, Rydin med flere, förenade sig häruti.
Herr Ekerman: Mig synes som 59 §. R.
F. lämnar ljus i denna fråga. Denna lyder så¬
lunda: ■''Efter Rikets och Statsverkets tillstånd
och behof lale Konungen till Utskottets öfver¬
läggning framställa, hvad Slaten kan tarfva ut¬
öfver de ordinarie inkomster, och hvilka behof
genom bevillningar böra fyllas*” Det förefal¬
ler mig alltså, att Regerings-Formen gjort en
skillnad emellan grundskatten och Statens or¬
dinarie inkomst, å ena, och bevillning å den
andra sidan. Det ligger ock i sakens natur,
att magten mäste vara någorlunda afmätt. Jag
bör icke tänka mig ett sådant fall, men omöj¬
ligt vore det icke, att Rikets Ständer, om de
hade sådan rätt, skulle upphäfva alla ordinarie
skatter, alla grudskatter, och anvisade i stället
antingen inga eller åtminstone otillräckliga, o-
Den a Maji.
pfililliga intrader; och jag hemställer, om Stats-
machinen då skulle kunna fortfara i sin gång.
Lagstiftarens mening bör således ej kunna för¬
stås annorlunda, än att det tillkommer Rikets
Ständer ensamme, att höja eller sänka bevill-
liingen, men att, hvad beträffar Statens ordi¬
narie skatter och inkomster, skola bägge Stats-
magterna derom gemensamt besluta. Jag vill
ock minnas, att Constitutions-Utskottet vid för-
lidne Riksdag, efter denna synpunkt, afgjorde
salpeterska tte-frågan.
Häruti förenade sig Herrar Cederborg,
Fries, Hemberg, Langenberg, Rubin, Strehle¬
nert och Lundin.
Herr W.eril: Jag har inom Stats-Utskot-
tet varit ibland dem, som reserverat sig emot
Stats-Utskottets beslut i denna principfråga, och
jag kan ej finna annat, än att 57 §. Regerings-
Formen grundlägger Ständernas rätt, att sig
sjelfva beskatta; detta är grunden för det con-
stitutionella Stats-skicket. Denna är den allmän¬
na grundsatis, hvarifrån de följande utgå, och
den måste gälla så vida ej uttryckliga undan¬
lag finnas i andra §§. Om denna 57 §. Re-
gerings-Formen granskas, finnes den innehålla
den princip, att Svenska folkets rätt att sig be¬
skatta utöfvas af Rikets Ständer allena viel all¬
män Riksdag, Detta är, såsom jag utrönt, en
allmän grundsatts; men om Rikets Ständer al¬
lena skola utöfva denna rätt, mäste den ej blif¬
va inskränkt genom den andra Stals-magtens
deltagande; ty då utöfvas samma rätt icke af
Dén % Maji.
Rikets Ständer allena. Denna §. innehåller;
"Svenska folkets urgamla rätt, att sig beskatta.”
Urgammal måste den visserligen kallas, i hvad
den angår grundskatterna, emedan vi ej äga nå¬
got äldre \ beskattningsväg, än desamma; och,
efter 83 §. Regerings-Fprmen, skpla Grundla-
garne efter ordalydelsen tolkas och tjena till
Rättelse. Jag kan ej eller finna, att då §_,
Regerings-Formen, bestämmer Rikets Ständers
rätt, att sig beskatta, mäste meningen icke va¬
ra den, att everldeligen öka skatterna, utan att
bestämma, om och huruledes de skola utgå.
Denna §. innefattar både quaestio an och quaes-
tio qup modo. Att så är, visar sig äfven i de föl¬
jande §§,, som handla om Statsregleringen. Man
har sagt, att af 5g, 60 och 64 §§• R- F. härr
ledes en tydning, sorn motverka Ständernes u-
teslutande rätt att afgöra, angående grundskat-
terne. Jag kan ej finna, att så är. I 5g §. om-,
förmäles blott behof, sorn skola fyllas genom
bevillning. Denna §. synes icke innebära nå¬
got stadgande om grundskatterna eller Statens
ordinarie inkomster. De nämnas blott, såsom
ert sak, hvilken bör först regleras, och deref¬
ter bevillningen. I 60 §. uppräknas endast de
afgifter, som höra lill bevillning, men talas ic¬
ke om Statens ordinarie inkomster. 61 ^hand¬
lar ej eller om grundskatterne, utan endast om
bevillning, huru länge den skall utgå. 62 §. in¬
nehåller, att sedan Stats-Verkets behof blifvit
af Stats-Utskottet uppgifne och af Rikets Stän¬
der pröfvadfe, ankommer det på Rikets Stän¬
Den a Maji.
5 ig
der, att en deremot svarande bevillning sig å-
taga, samt att tillika fastställa, huru särskilde
summor deraf skola till särskildte ändamål an¬
vändas och desse summor under bestämde huf-
vudtillar uti Riks-Slaten anslå; men der finnes
icke bestämdt, att Kongl. Maj:t kan vägra Stän¬
derna att förändra Grundskalterne. Hvad 64
§. beträffar, kan jag ej finna annat än att den
är ett stöd för Ständernas dispositionsrätt af
grundskatterne. I 65 §. stadgas ansvarighet för
Stals-Rådet, om de låta Statens medel använ¬
das annorlunda, än på sätt Rikets Ständer be¬
slutat. Läser jag vidare 69 och 72 §§. ser jag
icke eller der något stadgadt om Statens ordinaire
inkomster, ulan endast upplyst och bestämdt
huruledes skiljakligheler emellan Riks-Stånden
vid Slals-regleringen skola afhjelpas för att be¬
redas lill beslut, I 69 §. är äfven i en före¬
gående mening nämnd!: ”hvad Stats-Utskottet
tillstyrkt uti det, som rörer antingen Statens
reglerande eller bevilluingens derefter lämpade
hela belopp.” Mig förefaller det, såsom vore
häruti ett ytterligare stöd för Ständernas rätt
att reglera öfver Statens ordinarie inkomster.
Ifrån 109 §. har man velat hämta styrka för
den af Herr Ekerman försvarade sats; för min
del finner jag ej, alt denna §. handlar om an¬
nat, än bevillning. Der är icke ett enda ord
nämndt om ordinarie Stals-intraderne eller
grundskatterna. Jag medgifver ett besynner¬
ligt förhållande inträffar, om 109 §. tillämpa¬
des, utan att Rikets Ständer beslutat godkäu-
5a*
Den 2 Maji.
nande af Stats-regleringen eller allmänna be-
villningen, eller om Sländerna skulle hafva be¬
slutat de ordinarie Stats-inkomsternes upphö¬
rande. Della är ett förhållande, som är förbi-
sedt; men om en sådan omission finnes kan
jag likväl ej anse den närvarande tiden vara
så beskaffad, att luckan bör fyllas på nationens
bekostnad eller med uppoffring af dess på sam-
hälls-begreppets utveckling grundade anspråk.
Jag förenar mig med Herr Holm, och får i af¬
seende på Herr Ekernians lemnade uppgift om
förlidne Riksdags Conslitulions-UtskoLts åsigt
anmärka, alt ett Conslitulions-Ulskott icke kan
i en sådan sak, sora denna, der en så vigtig
del ingriper i samhälsskicket, afgifva ett utslag,
sorn skall alla tider vara gällande.
Herr Santesson: Jag delar Herr Ekermans
mening, och jag finnér R. F. ifrån och med 57 §.
till och med dess 64 §• utgöra en sammanhängande
kedja, hvilken innefaltar sättet för beskattning
vid Riksdag och huruledes dermed skall tillgå.
Sedan i 57 §. Svenska folkets urgamla beskatt¬
ningsrätt är klart uttryckt, förekommer i 58
§. det stadgande, att Konungen läte vid hvarje
Riksdag uppvisa Siats-Verkets tillstånd i alla
dess delar, således både till inkomster och ut¬
gifter; men der nämnes icke ett enda ord, som
antyder att Rikets Ständer ensame hafva lätt
att besluta, om ordinarie intraderne skola fort¬
fara eller icke. I 5g §■ stadgas att Konungen
skall låta till Stals-Utskottels öfverläggning fram¬
ställa, hvad Staten kan tarfva utöfver de ordi¬
Den 2 Maji.
narie inkomsterne och hvilka behof genom be¬
villningar böra fyllas. 1 60 §. bestämmes hvad
med bevillningar förstås. Uti 61 §. stadgas
huru lange de uti den föregående §. uppräk¬
nade afgilter skola utgå, och nämnde föregåen¬
de §, har endas! afseende på bevillningar. Uti
62 §. stadgas ytterligare, att det beror af Stän¬
derna att åtaga sig bevillning och att fastställa
huru särskilde summor deraf skola till särskil¬
de ändamål användas. I 63 §. uppgifves vida¬
re vissa ändamål, som skola afses, och slutli¬
gen säges uti 64 §. R. F. att så väl Rikets or¬
dinarie Statsmedel och inkomster som hvad, på
sätt omförmäldt är, under namn af extra ordi¬
narie utlagor eller bevillningar, till Stats-Ver-
ket af Rikets Ständer anslås, vare under Ko¬
nungens disposition. Någon mera bestämd skil¬
nad, än den, som här uppställes, emellan de
ordinarie Stats-intraderne och beviilningarne,
synes mig icke äga rum. Herr JYcern har vid
åberopande af iop §. R. F. fästat sig dervid,
alt uti denna §. ej nämnes annat, än bevill¬
ningar, och att således ingen ting är stadgadt,
huru det skall gå, 0111 Rikets Ständer åtskiljas
utan att åtaga sig fortfarande ordinarie skatter-
ne. Härom är ingen ling stadgadt, emedan
det icke varit af behof, att något skulle stad¬
gas i denna del; ty hvarken någon Grund¬
lags-^ eller praxis vid någon Riksdag kunna
åberopas till stöd för Ständernes uteslutande
rättighet att afgöra, om de ordinaire skatterna
må fortfara eller icke. De äga endast att cal-
eulera beloppen samt för deras del besluta minsk-
»
Den a Maji.
liing eller förhöjning, men alltid under förut¬
sättning af anmälan till Konungens Sanclion.
Häruti instämde Herr Leffler.
Herr Helsingius: Då hvarken Stats-Utskot-
tet eller reservanterne utvecklat tillämpning af
de Grundlags-§:r, hvarpå deras åsigler sig stödja
har det varit upplysande, att här höra dem li¬
ber opits. För min del förenar jag mig i den
utveckling af saken , som Herrar Ekerman och
Santessou framställt. Jag fäster min uppmärk¬
samhet på 5y §. 11. F. hvarest stadgas Svenska
folkets urgamla beskattningsrätt, hvilken, efter
år i Sor), varit tillämpad på samma sätt som
från everldeliga tider, alt Rikets Ständer äga
val dermed att styra och ställa, men så, att,
då fråga varit om förändring uli grundskatter¬
na eller Statens ordinarie inkomster hvilka ej
uppräknas uli 60 §. R. F. praxis varit, att be¬
slutet blifvit understäldt Kongl. Maj:t Sanclion:
Ständerne obetagen deras rätt, att inom sig råd¬
göra och besluta om borttagande eller förän¬
dring. 80 §. Regerings-Formen talar ock be¬
stämdt om krigsmakten lill lands och båtsm Hus¬
hållet såsom ämnen, hvilka till deras hufvud-
grunder skola orubbade vara, intill dess Ko¬
nungen och Rikets Ständer finna nödigt någon
ändring deruti samfäldt att göra. Jag medgif-
ver, att uttrycken i Grundlagen äro ej så be¬
stämda, att icke reservanterne kunnat derifrån
hämta anledning lill deras mening, men, efter
noggrannt öfvervägande af saken, förnyar jag
mitt redan tillkännngifna instämmande med
Herr Ekerman och SaiUesson.
Perr TVijk: Hvad principen angår, eller i
afseende på nödvändigheten att lill Konungens
Sanctjon hemställa beslutet om nedsättningen
af mantalspenningarne, förenar jag mig röed
Herrar Ekerman och Santesson; men hvad
beträffar sjelfva nedsättningen af 20,000 R:dr
mindre, än hvad Slats-conloiret föreslagit eller
3o5,opo R;dr då denna inkomsttitel uppgått till
nära 307,000 R;dr och några föregående år ut¬
öfver 3o6,ooo R:dr, skulle jag gerna se, att en
sådan nedsättning jnålte kunna äga rum, men
jag tror likväl, alt då bör man äfven våra be¬
tänkt att fylla häraf uppkommande brist. Det
snart förväntade utgifts-belänkandet kommer o-
felbart att utvisa betydliga behof. För att full¬
komligen anställa jemförelsen, fordrades att haf¬
va detta betänkande till hands, Då emedlertid
detta nu ej är här, tror jag rättast vara, att ej
nedsätta mantalspenningarna, utan att calcule-
ra dein lill 3o5,ooo R:dr, på sätt Slats-contoi-
ret föreslagit. I afseende på grunden för den
förändrade beräkningen att mantalspenningar¬
ne, sorn nu erläggas vid fyllda i5 års ålder,
skulle betalas först vid fyllda 17 år, inträffar
det förhållande, att de till allmogen hörande
söner, enär de få gifta sig vid 18 års ålder,
sålunda kunna komma alt träda i äglenskap,
förr än de erlagt mantals-penningar. En yng¬
ling vid i5 års ålder bör ock kunna med i
dagsverke contribuera till Slaten. Således anser
jag mantalspenningarne böra, efter deras nuva¬
rande beräknings-grund, qvarstå.
Den 2 Maji.
Herr Sahlin: I afseende på 5g §: R. F.
förstår jag den skillnad emellan ordinarie skat¬
ter och bevillning, att de förra kunna beräk¬
nas, men att den sednare är mera tillfällig;
men i öfrigt är min tanke, alt beggedera böra
af Ständerne ensame bestämmas.
Herr Hulm: Herr Werrn bar så fullstän¬
digt utvecklat, hvad jag förut anlydt, att jag i
denna del anser öfverflödigt att vidare orda;
men jag vill nu egentligen tillägga något ytt¬
rande, i anledning deraf, att Herr Ekerman liar
fästat uppmärksamhet på det besynnerliga för¬
hållande, sorn skulle uppslå, i händelse Rikets
Ständer beslöto alla de ordinarie inkomst-tit-
larnes borttagande, hvaraf följden blefve, att
Slats-machinen afstannade. Det är en känd sak,
att Statens utgifter bestridas ej allenast genom
de ordinarie inkomsterne, utan alt det väsend-
teligaste fylles genom bevillningar; och i afse¬
ende på desse sednare, skulle ju det af Herr
Ekerman supponerade fall lika väl kunna in¬
träffa, enär Rikets Ständer möjligen skulle un¬
dandraga sig bevillnings åtagande. Häraf sy¬
nes, att det af Herr Ekerman anförde exemp-
let ej är ofelbart till vederläggning af den uti
Grundlagen uttalade satts, att Svenska folket
äger att sig sjelft ensamt beskatta. Då det är
klart, att de ordinarie inkomsterne tillkommit
endast i följd af Rikets Ständers beslut, synes
det äfven påtagligt, att de, som, vid desse in¬
traders eller skatters stadgande, haft uteslutan¬
de rätt, måste äfven hafva det, vid fråga om
Den a Maji.
5a5
nedsättning deruti. För ölrigt får jag härmed
förklara, att jag anser mig skyldig alt följa
Grundlagens ordalydelse. Hvarken motvilja el¬
ler misstroende leda mina åsigter, utan öfver¬
tygelse!), att Grundlagen mäste följas och tol¬
kas, sådan den är, och icke sådan den borde
eller kunde vara.
Herr Petre'. ”Herr Weern, med hvilken
jag i allmänhet delar tänkesätt och åsigter, har
i förevarande fråga gjort några så betänkliga
anmärkningar, alt jag då jag tillhört Utskollels
pluralitet, anser mig uppmanad alt redovisa
hvarföre jag med densamma instämt. Jag med-
gifver att Herr Wcerns mening slår i analogi
med den princip som 5^ §. R. F. uttrycker.
Jag förklarar också, att jag icke delar deras
fruktan, som tro att Ständernas oinskränkta be¬
slutande rätt öfver de ordinarie-skatterne, skul¬
le kunna missbrukas så, att hela Stats-machi-
nen komme, att i brist på medel, afstanna. En
sådan händelse är otänkbar, utan att i och med
detsamma en total omstörtning skulle inträffa,
hvarvid naturligtvis all lag vore salt a sida.
Icke heller vill jag af 5p och nästderpå följan¬
de §§. deducera en sådan bevisning emot Herr
JVeerns tillämpning af 5^ §. som Herr Santes¬
son uppställt. Men jag anser uppenbart, att
den motsägelse som så olla förefinnes i vår
lagstiftning, äfven här är för handen, i så måt¬
to som i synnerhet 5<q §. kan användas såsom
skäl att hindra en obegränsad tillämpning af
57 §. Jag har för ögonen att styrelsen, någon
520
Den i Maji»
gäng förut, på grund af förment afvikelse från
form, förbisett det nyttiga i sak och alt derfö¬
re Stari der nefi anmälde underdåniga önskningar
i vigliga angelägenheter rönt alslag på den grund*
att initiativet icke blifvit tagit af styrelsen.
Vid detta förhållande och då den Cönslitutio-
nella rättighet som 5^ §. R. F. pålagligen in¬
nebär, är genom några derefter följande §§.
tvåtydig gjord och då, genom ”anhänglighet”
för en sålunda beskaffad rättighet följden utan
tvifvel skulle blifva, att det af Stats-Utskottet
nu tillstyrkta beslut om den nationen vanhe¬
drande nummer-lotteri anstaltens upphörande*
lomme att sakna verkställighet, har jag desto
häldre trott mig böra vid detta tillfälle från¬
vika den af Iletr JVcern yttrade mening, som
dessutom härvid sig förete följande omständig¬
heter, nemligen:
i:o alt mad en blick på de städse växan¬
de Stats-behofveil tydligen visar sig alt på bort¬
tagande af eller nedsättning i vissa skatter, u-
lan motsvarande ersättning i andra, icke är ätt
länka, hvarigenom också sannolikt förekommer,
alt äskandet äf Kongl. K?aj:ts SanClion i före¬
varande fall, icke kan hafva någon mehlig ver¬
kan för framtiden.
2:0 alt då, som man bör hoppas komman¬
de tid gifver åt de bägge Stats-maklerne den
endrägt 1 tänkesätt och vilja, sorn landets lyc¬
ka oundvikligen klöfver, skall styrelsen utan
tvifvel med fästat afseende, endast på det nyt¬
tiga i sak, icke pä grund af en otydlig Grund¬
Den a Maji.
lag, fordra underställning af Stundernes beslut i
frågor om ordinarie skatteine,
3:o alt som, enligt livad jag förut vid fle¬
re tillfällen yttrat, preejndicat aldrig bör ver¬
ka på besluten, äro också kommande Ständer
oförhindrade, att i så beskaffad sak som denna,
besluta annorlunda, än nuvarande Ständer, bö¬
rande jag i sammanhang härmed upplysa, att
nuvarande Stats-Utskott, vid öfverläggning i
delta ämne, förklarat sig icke kunna godkänna
de åsigter, sorn förra Riksdagens Constitulions-
Utskott, i en likartad fråga, prononcerat.
Slutligen får jag äfven upplysningsvis näm¬
na, att Slats-Utskotlets pluralitet, att döm ma af
redactionen af betänkandet, icke otydligt åda¬
galagt, huruledes grunderne för frågans bedöm-
mande förekommit Utskottet af tvifvelaktig be¬
skaffenhet.*’
Herr Ekerman’. Till en början får jag för¬
klara, att jag icke anser det vara möjligt, att
någon på detta rum talar i följd af annat, än
sin öfvertygelse och sitt samvete. Här finnes
knapt någon, hvilken mera lifligt, än jag, nit-
äskar för Rikets Ständers i Grundlagarne för¬
varade rättighet. Jag är angelägen, att ingen
enda prick deraf borttages; men jag anser mig
lika pligtig, ali ej träda den andra Stats-mag-
ten för nära och att ej utvidga Rikets Ständers
rättigheter. Möjligen misslager jag mig; men
för mig är det fullkomligen tydligt, att 5g §.
R. F. bestämmer, att ordinarie skåtterne ej kun¬
na utan Konungens Sanction förändras. Man
5a8
Den 2 Maji-
liar jemväl invändt, att det af mig förutsatta
fall, att Rikets Ständer besluta ordinarie-skat-
lernes borttagande skulle kunna lika väl in¬
träffa, i afseende på Statens extra ordinarie-in¬
komster eller bevillningar. Detta vore icke så
farligt, enär de ordinarie-inkorasterne öfversti¬
ga de extra ordinarie med omkring ~ millio¬
ner Riksdaler. Emedlertid anser jag det vara
otänkbart, att Rikets Ständer skulle så glömma
deras pligt, att de lemnade styrelsen utan me¬
del att uppfylla Statens behof; ty med detsam¬
ma vore en omstörtning för handen; det är
likväl icke omöjligt, att grundskatterne skola
upphöra, alt Statens ordinarie-inkomster bort¬
tagas, och alt ersättningen skulle anvisas åt Kgl.
Maj;t för Statens behof uti extra inkomster,
som må hända icke inflyta. Om t. ex. för i
ffl caffe bestämmes i tull 2 R:dr, hemställer
jag huruvida den deraf påräknade årliga inkomst
må ingå. Dylika beslut skulle sätta styrelsen
i stor förlägenhet, och det minsta onda, som
skulle följa, vore Urtima Riksdag. I anledning
af hvad yttradt blifvit om förlidne Riksdags-
Constitutions-Ulskotts åsigt i en likartad prin¬
cipfråga, med denna, har jag ingalunda anfört,
att, hvad Constitutions-Utskottet då yttrade, är
att betragta, såsom en lag, men jag tror likväl,
att, hvad nämnde Utskott sålunda en gång yt¬
trat, kan tjena till ledning för omdömet. Der¬
af har jag i närvarande fråga vunnit stadgad
öfvertygelse. Jag har äfven rådgjort med ak¬
tade medlemmar både af förlidne Riksdags och
Den 2 Maji.
Sfven af ilen nuvarande Riksdagens Constitu-
tions-Utskott, hvilka vidhållit ofvanåbei öpade
princip. Hvad slilteligen angår deli af Herr
fEljk yttrade ferinrail emot den af Stats-Utskot-
tet föreslagne nedsättning uti matitalspennin-
garne, får jag, enär jag nu har ordet, anföra
tilt ett vigligt motiv för nedsattningeii uti skyl-
dighet att erlägga mantalspenningar för perso¬
ner ifrån i5 lill fyllda 17 år är, att generationen
tiu mera är så dålig, att i5 årS ynglingar van¬
ligen icke ära i cas, att då sjelfve erlägga man¬
talspenningar, utan att desse endast föröka skat-
terne för deras föräldrar och artförvandler.
Herr Hatling: Om frågan rörde upphäf¬
va 11 de af inkomst-tilelil mantalspenningar j vo¬
re saken klar. Nti ater; då den angår endast
nedsättning deruti, tliedglfver jag, att deli kali
ifrån olika sidor betragtas. Jag tror dock, att
Herr Ekermans utvecklade tanke är den rätta¬
ste. För denna mening hamtär jag ytterligare
stöd ifrån fölfattningarnts om mantalsskrifning,
utfärdade ej endast i följd af Rikets Ställd er S
beslut, utan med Konungens sanctiön, om ic¬
ke af Königh Maj:t ensam. Nu är stadgadt, att
mantalspenningar skola erläggas af personer vid
15 års ålder, hvaremot Utskottet tillstyrkt, att
ingen, sorn icke fyllt 17 år, skall vara skyldig
att mantalspenningar erlägga. Mig förefallef
det tydligt, att, jemte det frågan ingriper i
folkets beskattning; utgör deri en del af deri
camerala lagstiftningeri. För mili del kari jag
vid betragtandei af hvad söm förekommit, icke
jBorg. St. Fr. vid Riksd. i83,j. II. 34
Ben 2 Maji.
finna annat, än att 57 §. R. F. icke för nära
trades genom öfverensstämmelse emellan Ko¬
nungens och Ständernes ömsesidiga önskningar.
Onekligt är det, att, om 5g §. R. F. voie lika
tydlig derom, hvad med Statsverkets inkomster
förslås, som 60 §. är det, i afseende |iå de till¬
gångar, hvarmed brist fylles, vore alla särskil¬
de tankar i denna del undanröjde. Delta va¬
re sagdt i principfrågan. Hvad lieträffar sum¬
man eller minskning uti inkomsten och början
af tiden för mantalspenningarmes erläggande i-
från och med fyllda 17 år, torde det tillåtas
mig upplysa, alt minskningen uti inkomst ej
är så stor, då man betragtar, hvad hvar och
en* med närmare kännedom af Uppbördsför-
fatlningarnes verkställande, erfarit, att på lan¬
det många ifrån mantal, såsom det säges, ute¬
slutas, åtminstone, det första äret eller det 16
året, i anseende lill alt flere orsaker göra det till
en omöjlighet att med skäl affordra afgifter;
men jag bör tillika nämna en annan omstän¬
dighet, som föranleder uppskof. Bevillnings¬
utskottet har, vid uppgörande af grunderne för
den allmänna bevillningen, föreslagit, alt skydds¬
afgift ej må af personer erläggas, förr än
vid fyllda iS års ålder, och då Stats-Ulskot-
tets utlåtande i förevarande punkt ulan tvif¬
vel kommer alt återremitteras, fogar jag här¬
vid den önskan, : att Ståls-Utskottet måtte taga
i betraglande möjligheten alt bereda likhet uti
liden, hvarifrån mantalspenningar och skydds-
afgiften må begynna att beräknas. Eljest är
Den a Mn ji.
331
osäkerhet i beräkning och i flere andre afseen-
den, vid verkställighet af uppbörds-författnin-
gaine, hädanefter att befara.
Herr /Imberg’. Hvad angår den vigtiga
principfråga, som, med anledning af Friherre
Ter smedens reservation, blifvit föremål för dis-
cussion, tillhörer jag den mening, sorn blifvit
af Herrar Ekerman och Santesson uttalad. Det
synes mig, som grundska lierne och Statens or¬
dinarie inkomster utgöra det pecuniaira stödet
för vårt samhällsskick, samt ingalunda böra än¬
dras utan båda Statsmagternessammanstämman¬
de beslut, då uti 5q §. R. F. endast nä mines,
att Konungen läte till Stats-Utskottets öfver¬
läggning framställa, hvad Staten kan tarfva ut¬
öfver de ordinarie inkomsterne och alt det är
dessa behof\ sorn böra genom beviUningar fyl¬
las. Hvad åter beträffar Stats-Utskottets för¬
slag, att mantalspenningarne må erläggas först
vid 17 års ålder, skulle jag vara af denna tan¬
ka, om jag, lika med Herr Ekermanj kunde
antaga, att nationen är så depraverad, alt den
ej förr kan utgöra nämnde utgift; men då jag
tror motsatsen, tillstyrker jag, att det i denna
del måtte blifva vid hvad det tillförene varit.
Herr JVcern: Jag bekänner, att jag icke
är öfvertygad i principfrågan. Flere talare haf¬
va af 5() §. R. F. hämtat stöd för den sats,
att Rikets Ständer icke utan Kongl. Majrts san-
ction kunna förändra grundskalterne. Denna
anledning hämtas ifrån ordet utöfver, hvilket
likväl ej är detsamma, som grundskatt. Här
53a
Den a Maji.
är deremot ingalunda liämndt, huruledes grund-
skatterne tillkommit eller kunna afskaffas. Så¬
som Herr Sahlin rätteligen anmärkt, äro grund*
skatterne lättare beräkneliga; men man vill
förblanda beräkningssättet med sättet att stifta
lag härom. Jag linner ej eller, att S'] §. R.
F. handlar endast om bevillning. Saken är
närmare utredd i nästföljande §§., och visar o-
felbart, att här förstås hela beskattningen, bå¬
de grundskatterne eller Statens ordinarie in¬
komster och de extraordinarie eller bevillnin*
gar, så länge föreskrifterne ej blifva motsagde
af några efterföljande §§. Man har åberopat
praxis, men jag hemställer, om praxis kan jäm¬
föras med Grundlagens ordalydelse. Det svar
Constitutions-Utskottet vid förlidne Riksdag af-
gaf till ett Riks-Stånd uti en särskild fråga,
kan jag ej eller anse såsom en Grundlagssliftning.
Man har jämväl anmärkt, att, om den af re-
servanterne uttryckta princip antages, skulle
följden blifva, att Statsmachinen komme att
afstadna. Jag önskar, att sådant förhållande
icke må inträffa, ty det skulle förutsätta en
våldsam operation. Jag hoppas dock, att Sve¬
rige må förskonas ifrån så oblida öden, Detta
erkännande är tillika ett erkännande af sakens
vigt, och deraf att beskattningen effectuerar den
constitutionela magt och garantie, Ständerne ä-
ga sig förbehållen. De öfrige controllerne äro
af ingen betydenhet, de må vara mera eller
mindre minutieusa såsom våra i allmänhet, ä-
ro, de kunna på sin höjd uttrycka ett missnö>-
Den 2 Maji.
533
je. En talare, Herr Petre, liar ansett det in¬
genting betyda, att medgifva underställning till
Kongl. Maj:t i förevarande fråga, emedan den
ej vore att anse såsom prajudicat, då ett godt
ändamål, nummerlotteriets afskaffande, endast
såmedelst må kunna vinnas. Häruti kan jag
icke instämma, utan skulle jag snarare anse det
vara bättre, att på en gång bortgifva alla con-
stitutionela rättigheter, än styckevis och små¬
ningom, hvarigenom man insnärjes i ett bero¬
ende, utur hvilket man ej återföres, ulan våld¬
samma skakningar. Herr Petre har vidare yt¬
trat, att minskning af skatterne ej nu kan kom¬
ma i fråga; och jag erkänner, att detta alltid
är förhållandet under Statens framskridande
utveckling, men det är likväl af vigt, hurule¬
des skatterne fördelas, och det är af olika ef-
fect, om de fördelas, så att de ej blifva tryc¬
kande eller concentreras på vissa svagare delar
af nationen. Om jag erkänner, att grundskat-
terne ej kunna ändras, erkänner jag ock omöj¬
ligheten för oss att komma till ett bättre be-
skattningssystem. Herr Ekerman har nu, så¬
som tillförene, förklarat, att han följer sin öf¬
vertygelse. Delta förklarande anser jag öfver¬
flödigt, häldst af en så aktad man, som Herr
Ekerman, men jag kan ej undgå linna öfver-
tygelsen må hända missledd genom vanans
magt. För min del finnér jag icke, hvarföre
Urtima Riksdag är farligare, än Lagtima, och
hvarföre man på sådan grund skulle frångå en
constitulionel rättighet; och då i Grundlagen
534 Den 2 Maij.
• ' '
ej förbjudes, att SUinderne må med Statens or¬
dinarie inkomster sig befatta, oell enär uti he¬
la Grundlagen ej finnes någon annan §. än 57
§. R. F., sorn är, i afseende på grundskatler-
ne, tillämplig, mäste jag, så länge denna §. bi-
behålles, vidblifva min reservation, och alltså
får jag vördsamt begära nu proposition till bi¬
fall eller afslag särskildt å den principfråga,
som är under discussion, och uti hvilken det
är af vigt, att Ståndet uttalar sin öfvertygelse.
Herr Olbers: Min tanka är, hvad folkets
beskattningsrätt angår, att denna genom Rikets
Ständer utöfvade rätt icke bör utsträckas äfven
till de ordinarie skatterne, utan endast röra
bevillningar. I denna del instämmer jag med
Herrar Ekerman och Santesson; men beträffan¬
de sjelfva frågan om nedsättningen uti mantals-
penningarne, anser jag beräkningstiden böra
blifva densamma, som nu är gällande.
Herr Lundgren instämde med Herrar E-
kerman och Santesson.
Herr IVinberg: Då jag ej anmält mig i-
bland reservariterne, är det äfven naturligt, att
jag deltagit i Stats-Utskottels beslut. Hvad sa*
ken, såsom principfråga, angår, bar jag ej nå¬
got att tillägga till hvad Herrar Ekerman och
Santesson redan anfört. Jag har hämtat ledning
för min åsigt af Conslitutions-Utskottels förlid-
ne Riksdag afgifne utlåtande i fråga om salpe-
lergärden, och jag har ansett mig derigenom
hunden, då det med våra former öfverensstäm-
mer, att Constitulions-Utskottet tillkommer att
Den 2 Maji.
535
förklara Rikets Grundlagar. Med anledning af
nämnde beslut, afgick skrifvelse till Kongl. Majit
i frågan ; och då detta således har egenskap af
prsejudicat för sig, samt så länge ett nytt Con-
slilulions-Utskott ej förklarat Grnndlagarne an¬
norlunda, mäste ock den af förlidne Riksdags
Cousiitutions-Utskolt uttalade mening till rät-
tel se bestå. Då blott t vänne talare yttrat sig
emot sjelfva saken, eller den föreslagna ned-
sättningen uti mantalspenningarne, torde berör¬
de arn ne snart slitas genom en framställning
af Herr Talmannen; men hvad principfrågan
angår, hafva olika åsigter sökt att mer och
mindre göra sig gällande, redan innan jag an¬
mälde mig alt tala; och jag finner, att denna
principfrågas discuterande kan räcka både den
återstående delen af förmiddagen och äfven ef¬
termiddagen, deräst discussionen ej afbrytes.
Jag är öfvertygad, att hvar och en uppmärk¬
sam åhörare redan fattat sin tanka härom, så
alt han är beredd att afgifva sitt votum; jag
önskar, att discussionen i denna del mätte snart
slutas, och jag anhåller, det Herr Talmannen
behagade göra proposition till bifall å betän¬
kandet i piincipfrågan, eller, om pluraliteten
är af Herr TVierns mening, till återremiss.
Herr Santesson: Jag beder, att få tilläg¬
ga några ord i principfrågan. En talare har,
ibland annat, lill grund för en annan mening,
än den jag uttryckt, fästat sig vid de ordalag,
Utskottet nyttjat i sin gjorda hemställan. Der
läses: ”Om Rikets Ständer härtill lämna bi¬
Den a Maji.
fall, lära Rikets Ständer finna, alt detta beslut
bör underställas Kongl. Majlts Nådiga Sanclion.*'
Jag tror icke, att åt denna ordställning bör
kunna gifvas annan tydning, än att Utskottet
yttrat den öfvertygelse, sorn är redan byggd
på Grundlag och vunnen häfd, att beslutet bor?
de underställas Kgl. Maj:t. Utskottet har vis?
serligen kunnat säga: ”hvilket beslut bör Kgl.
Maj:t underställas;” men de uttryck, som nyt¬
tjats, äro mera höfliga, ehuru de likaväl inne?
hålla Stals-Utskottets öfvertygelse, att beslut
om grundskatternas borttagande eller förändring
icke är Rikets Ständers ensak. Herr IVcern har
yttrat, att det är orätt att hänvisa till förut
vanlig praxis. Jag åter tror, alt åberopandet
deraf är i sin ordning, då praxis öfverensstäm-
mer med Grundlagen. Intet exempel kan an¬
föras, som vederlägger detta, och jag tror praxis
vara med skäl åberopad. Jag kan ej eller, lika
med Hr Wcern, anse, att förklarandet, alt Ri¬
kets Ständer ej ensame hafva rätt att algöra,
angående grundskatterne, skulle innebära omöj¬
lighet af förändring i våra skatter. Min öfver¬
tygelse är deremot den, att, då Kgl. Maj:t in¬
hämtar skäliga grunder för förändring, Kgl. Maj:t
ofelbart fäster derpå afseende, så mycket mera,
som bristen i alla fall måste fyllas genom be¬
villning.
I anledning af hvad Herr Wijk erinrat om
den ålder, ifrån hvilken mantalspenningarnes
erläggande må beräknas, och hvilken ålder Ut¬
skottet föreslagit till fylda 17 år, får jag upp¬
lysa, att, då saken förevar hos inkomst-afdel-
Den 2 Maji.
ningen, yrkades beståendet af det gamla. Det¬
ta är en Stats-economisk fråga. Jag måste be¬
känna, att jag härvid fästat mycken uppmärk¬
samhet på den gamla termen: "lian står i man¬
tal, det är en duglig gosse.” Fattige föräldrar
hafva barn, sorn de söka alt skaffa ut i tjenst,
så snart möjligt är. När dessa senare äro nyt-
tjge att förrätta andras tjenst och hafva kraft
dertill, måste Staten ock kunna äga rätt att ut¬
taga skatt af dem, och detta bör ej till någon
tunga föranleda; men inom Utskottet in pleno
hafva andra motvägande skäl gjort sig gällan¬
de. Bonde-Ståndets ledamöter af Utskottet up-
gåfvo, att mängden af allmogens barn uro så
klenväxte, att de ofta vid i5 års ålder försko¬
nas ifrån mantalspenningar, enär de icke äro
tjenstfärdige. Andra orsaker anfördes ock, så¬
som att »fattige föräldrar stundom jemväl må¬
ste åtaga sig att ansvara för sina harns raan-
tals-penningar, för att kunna åt dem anskaffa
tjenster. Herr PFijk har uppgifvit, alt i5 års
ynglingar böra kunna med ett halft dagsverke om
året contribuera till Staten; men ia sk. utgöra
i vissa orter, i synnerhet de mera aflägsna, vär¬
det af en hel dagspenning. Jag tillstyrker för¬
ändringen, och jag erkänner, att, om någon an¬
nan förändring må ske, jag fäster mycket afse¬
ende på Herr Hedängs uppgift, att Bevillnings¬
utskottet kommer att föreslå capitations- eller
skyddsafgiftens beräkning först vid iS års ål¬
der; ty hufvudåsigten inom Stats-Utskottet i
förevarande fråga har varit, att bringa berak-
.5’,8
Den i Maji.
ningsliden för mantalspenningarne lill likhet
med den för skyddsafgiften; hvarigenom man
vill förebygga confusiön vid taxering, uppbörd,
m. m. En sadan ytterligare nedsättning uti
mantalspenningarne skulle emedlertid föranle¬
da en betydlig förminskning uti inkomst; mea
då Herr Hallinets anmärkning ej nu kan före¬
komma lill Ståndets hufvudsakliga pröfning,
vill jag ej för närvarande vidare dervid mig
uppehålla. Den i calculen upptagne nedsätt-
ningen af 20,000 R:dr i mantalspennings-titeln
grundas på beräkning, som visar, att mantals¬
skrifne personer emellan i5 och 17 år kunna
lämna genom pålörde mantalspenningar 26,000
R;dr, hvilken summa dock blifvit nedsatt till
20,000 R:dr, vid betragtande deraf, alt många
barn förskonas derifrån, i anseende till klen
kroppsbyggnad.
Herr Petre: Sorn Herr Ekerman haft god¬
heten upplysa mig, att. bans sista anförande ic¬
ke åsyftade mig utan en annan talare, har jag
icke mycket alt tillägga. Herr fVcern har yt¬
trat, att praxis icke borde få åberopas såso-m
regel för Grundlagars tillämpning, hvaremot
Herr Santesson förmenat, att sådant vore lämp¬
ligt och jemväl åberopat Constitul.ions-Utskot-
tels af mig förut citerade beslut vid förra Riks¬
dag. Jag beder, att få nyttja Hr JVterns nyss¬
nämnde anförande såsom ytterligare skäl för
min yttrade lanke, att ingen våda för framti¬
den kan ligga deruti, att Rikets Ständer nu,
med afseende på tidens och omständigheternas
t
Den i Maji. 539
kraf och Grundlags-§§:ties inbördes stridighet,
besluta den af Stats-Utskoltet ifrågasatta under¬
ställning, i ändamål, att undanrödja det eljest,
efter all sannolikhet, inträffande hinder för bort¬
tagande af det högst lörhalliga Nummer-lotte¬
riet.
Beträffande inanlalspenningarne, vill jag,
då jag icke erfarit att någon annan talare der¬
om ordat, upplysa, att Stats-Utskoltet för siLt
tillstyrkande i detta hänseende förnämligast
hämtat skäl af Bonde-Ståndets enhälliga önskan
och af den föreställning, att den i anseende
dertill tillstyrkta förändring hufvudsakligen ti 11-
godokommer de fattige folkblasserne, såsom va¬
rande de mäst Lall i ka.”
Herr Huhn: I motsats emot hvad jag yt¬
trat, att Statsverkets ordinarie inkomster under¬
stiga de extra ordinarie, har en talare uppgif¬
vit de förra öfverskjuta de sednare med en half
million R;dr. Denne talare har hämtat anled¬
ning dertill af inkomst-betänkandet, hvaräst
omförmäles, alt vid i83o års Statsreglering be¬
räknades de ordinarie inkomsterne lill 3,867,644
R;dr 7 sk. 6 rst. och de extra ordinarie eller
bevillnings till 3,3i7,5oo R:dr; men jag beder,
att härvid få anmärka, att ibland Statens extra
ordinarie inkomster här icke upptages den all¬
männa bevillningen, hvarom Bevillnings-För-
ordningen stadgar. Således anser jag ilen af
mig gjorda uppgift vara grundad och böra qvar¬
stå. Hvad åter hufvudfrågan angår, biträder
jag gärna den lanka, att mantals-penningarna
I
54?
Den 2 Maji.
och skydd sa fgiften, sorn i Bevillnings-stadgnn
namnes, må, i afseende på liden, hvarifrån de
skola beräknas alt taga deras början, bringas
lill likhet.
Herr Rydin: Då flera ledamöter här yt¬
trat sig, angående principen, eller den fråga,
huruvida Rikets Ständers beslut om borttagan¬
de eller förändring af Statens ordinarie inkom¬
ster böra till Kongl. Maj;ts Sa notion anmälas,
finner jag mig äfven skyldig att derom uttala
min åsigt. 5^ §. R. F. innehåller, att Svenska
folkets urgamla rätt att sig beskatta, utöfvas af
Rikets Ständer allena vid allmän Riksdag. Den¬
na §. anser jag vara så tydlig, alt jag icke kan
finna, huruledes den rimligen kan tydas an¬
norlunda, än såsom varande allmän. Hvad de
nästföljande §§., som äfven äro under discus-
sionen åberopade, beträffar, anser jag dem va¬
ra endast detail-frågor. Herr Ekerman har för¬
utsatt, såsom en möjlig följd af Rikets Stän¬
ders uteslutande rätt i denna del, den händel¬
se, att de skulle kunna indraga de ordinarie
skatterna, och att Stats-machinen skulle komma
att stadna. Det är icke tänkbari, att sådant
skall inträffa. Af hvilket skäl skulle det vara
att förmoda? Regeringen kan måhända öfver¬
träda sin rätt och begå olagligheter. Då hal¬
den andra Statsmaglen correctifvet att inskrän¬
ka skatterna, och ostridigt måste det vara, att
ett folks sjelfbeskattningsrätt är det vigtigaste
prrerogativet i alla Stater,
Hett' Cederborg: Med anledning af hvad
Den 2 Maji.
Herr Winberg yttrat, får jag förklara, att jag
inskränker mig derhän, att lorena mig uti Hr
Ekermans åsigter.
Hr Helledayi För förändringen uti tiden,
hvarifrån mantalspenningarnes erläggande må
beräknas taga sin början, har Stats-Utskottet e-
genlligen anfört det skäl, att likhet i detta af¬
seende bör äga rum med den personliga bevill-
ningen eller skyddsafgiften, som erlägges först
af personer vid fyllda 17 års ålder; men då
en värd ledamot af Bevillnings-Ulskottet upp¬
lyst, alt Utskottet uti förslag lill Bevillnings-
grunderne uttalat den åsigt, att nämnde skydds- *
afgift ej borde erläggas af personer, förr än vid
fyllda 18 år, tror jag betänkandet af denna an¬
ledning böra återremitteras, enär Stals-Utskot-
tet redan på förhand antydt sig hufvudsakligen
åsyfta enhet emellan omförmälda tvänne afgif—
ters beräkningstid. I afseende på principfrågan
åter kan jag, ehvad 57 §. R. F. betragtas iso¬
lerad, eller i sammanhang med de nästföljande
§§., ej komma till annat resultat, än att Rikets
Ständer äga rätt, att, utan den andra Statsmag-
tens sanclion, borttaga eller förändra äfven de
ordinarie skatterna.
Herr Leffler: Jag vill ej nu inlåta mig i
någon närmare förklaring af Grundlagens före¬
skrifter, emedan jag redan instämt uti Herrar
Ekermans och Santessons åsigt. Jag tror lag¬
stiftarens mening hafva varit densamma, då jag
finnér, ibland Statens ordinarie inkomster, tit¬
lar, hvilka icke äro af Rikets Ständer ensame
54a
Den i Maji.
fastställda, utan tillkommit, i följd af båda Stats-
maglernes beslut, såsom t. e. ordinarie räntan
och afrads-spämnälen, m. £1. Alla Riksdagars
erfarenhet vitsordar, att, då frågor förevarit om
förmoner eller förändringar för enskilde, har,
örn Rikets Ständer beviljat framställningarna,
flock alltid hemställan skett lill Kongl. Majrt.
Ännu mera mäste sådant här äga rum, då de
ordinarie skatlerna egentligen äro afgifler, sorn
erläggas för motsvarande rättigheter, hvarföre,
och då förändringar inverka på enskildes räll.
Kongl. Maj;t bör äga delagtigbet uti beslutet.
Stats-Ulskoltels förslag anser jag vara riktigt,
ehuiu det torde hafva bort närmare motiveras.
Jag bifaller emedlertid förslaget om sanclionen,
men om ej Ståndets pluralitet vill gilla det,
yrkar jag å tene miss.
Herr Ekerman: Jag skall ej vidare besvä¬
ra med anförande i hufvudsaken. Den är re¬
dan fullkomligen utredd; utan jag har endast
begärt ordet, i följd af en tydning, sorn blif¬
vit gjord öfver mitt yttrande. Om jag ej orätt
minnes, nämnde jag icke min öfvertygelse, ti¬
tan uttryckte blott, i anledning af ett yttrande
talarne haft, den tanka, alt jag vore förvissad,
att ingen här handlade annorlunda, än efter
sin öfvertygelse. Talaren hade yttrat, alt han
ansåg det vara orätt att bortgifva Rikets Stän¬
ders uti 57 §. R. F. förvarade praerogaliv. Milt
uttryck förekom i svaret på nämnde anförande.
Hvad mitt omdöme beträffar, medgifver jag
gärna, att det kan vilseföras, men alt jag ledes
Den 2 Maji.
543
af min öfvertygelse, derom tior jag ingen af
Ståndets ledamöter hysa någon tvifvel. Då jag
sist hade ordet, glömde jag att nämna allmän¬
na bevillningen; hvarföre jag nu anser mig bö¬
la rälta det sålunda gjorda misstaget; men det
slår ändå fast, att de ordinarie inkomsterne ii-
ro högre, än de extra ordinarie; och hvad ur¬
tima Riksdag angår, mäste det medgifvas, att
den medförer stor kostnad för landet, och för
enskilde ej någon egentlig vinning. Om de
lagtima Piiksdagarne rätt skötas, äro desse till¬
räckliga.
Herr Santesson: Vid Herr Petres anföran¬
de har jag tvänne erinringar att göra, den ena,
att han yttrat, det han icke erfarit, att någon
annan talare derom ordat, att Stats-TJtskottet
för sitt tillstyrkande i det hänseende, hvarom
fråga 1111 är, förnämligast hämtat skäl af Bon¬
de-Ståndets enhälliga önskan, och den andra,
att lian förmält, det jag åberopat Constitutions-
TJlskottets vid förlidne Riksdag i en likartad
principfråga fattade beslut. Hvad den förra
omständigheten angår, har jag varit den, sorn
framställt Bonde-Ståndets enhälliga önskan, så¬
som förnämsta skälet att frångå inkomsl-afdel-
liingens förslag; och hvad den sednare omstän¬
digheten beträffar, var Herr Petres yttrande i
denna del ett misstag, som han redan för mig
enskildt medgifvit och torde få rättas i proto-
collet.
Herr Waern: Jag vill gärna göra en värd
talare till viljes att ej uppehålla mig vid det¬
544
Deli 4 Maji.
ta fedan utagerade ämne; detta kail jag dock
icke göra* förr än jag med några ord får åter¬
föra Ståndets uppmärksamhet på principfrågan.
Om grundskatternes uppkomst och sättet för
deras upphäfvailde är ingenting stadgadt i Grund¬
lagen. Det är gifvet, att de fortgå* till dess
de upphäfvas; meii, såsom jag förut nämnt,
saknas föreskrift, huruledes upphäfvandet skall
ske. Om bevillningen är närmare bestämmel¬
se. Jag vidblifver emedlertid min redan ut¬
talade mening, så länge §. R. F* qvarstår,
hvarifrån bela beskattningssystemet utgår; och
för mig visar det sig* såsom ett sorgligt tecken
på tiden, att man icke vill erkänna det con-
slitulionela samhälls-skickets garanlie. Hr San¬
tesson har åberopat den praxis, som vid före¬
gående Riksdagar ägt ruin, och hvilken han an¬
sett böra tagas lill grund för förevarande frå¬
gas bedömande. Deremot kan jag ej linna, att
denna praxis, sorn började vid 1812 års Riks¬
dag, är värd någon efterföljd. 83 §. Regerings-
Formen tillkännagifver tydligen, huruledes för¬
klaringar af Grundlagarne skola ske, för att va¬
ra gällande. Uti nämnde §. läses: ”Ej må nå¬
gon för framtiden gällande förklaring af Grund¬
lagarne stadgas, utan på det sätt, som, enligt
föregående tväöne §§., vid ändringar i dem i-
akttagas bör. Efter deras ordalydelse skola de
i hvarje särskildt fall tillämpas/’ Jag har upp¬
repat detta, i anledning af det förhållande, sorn
inan framdragit, i afseende på Conslitulions-
Utskotlets åberopade beslut vid förlidne Riks¬
Den a Mö ju
545
dag. Herr Leffler har anmärkt, att för upp-
häfvande af ordinarie skatter erfordras Kongl,
Maj:ls sanction, emedan besluten inverka på fle¬
re enskildes rätt. Om detta skäl skulle gallas
vore det lika väl användbart å bevillning, hvar¬
uti förändringar på enskildes rätt äfven in¬
verka. Hvad åter angar sjelfva detail-saken el¬
ler fråga om mantals-penningarnes erläggande
af personer först vid 17 år, anser jag beslutet
härom böra ställas i paritet med Bevillnings¬
utskottets åtgärder:
Herr Hessle'. Äfven jag aiisei* 37 §. R. F. an¬
gående Svenska folkets sjelfbeskattriingsrätt, vara
tydlig och klar. Mig synes, att med denna §.
begynner en ny afdelning uti Grundlagen, att
den utgör titeln på det capitel som följer, alt
den är ultrycket af hvad de nästföljande-
innehålla, och att de endast upptaga detail-
frågor, utvisande huruledes principen skall rät¬
teligen verkställas. Då 58 §. stadgar: "”Vid
hvarje Riksdag låte Konungen uppvisa Stats¬
verkets tillstånd i alla dess delar, till inkom¬
ster och utgifter, fordringar och skulder, för
det Stats-Utskott som Rikets Ständer ut¬
välja;” och enär det uti 59 §. heter: ”Efter
Rikets och Statsverkets tillstånd och behof låte
Konungen till Utskottets öfverläggning fram¬
ställa hvad Staten kan tarfva utöfver de ordi¬
narie inkomster, och hvilka behof genom be¬
villning böra fyllas,” finnér jag det vara gif¬
vet, att Rikets Ständer, för reglerande af livad
till Slats-bebofven erfordras, böra, på sätt 5^
Borg. St. Pr. vid Riksd. i83^- II. 3?
546
Den a Maji.
§. bestämmer, ordna liela skatteväsendet; men
att, om de finna för godt att borttaga eller
förändra de ordinarie skatterne och fylla be¬
loppen med bevillning, anser jag dertill icke
fordras Konungens sanction, mera, än hvad
sjelfva bevillningen angår; och genom denna tolk¬
ning bör man ej hafva att befara mera eller min¬
dre stagnation i sakernes gång. Jag styrkes ännu
mera i min mening, genom uppmärksamheten
på grundskatts natur, der Grundlogen fordrar
båda Statsmagternes sammanstämmande beslut.
Dessa onera nämnas särskildt uti 80 §. R. F.
hvaräst det beter; ”Krigsmakten till häst och
fot, så väl som båtsmanshållet af rotering och
indelning, förblifver vid de med landet och stä-
derne upprättade conlracter och indelningsverk,
hvilka till deras hufvudgrunder skola orubba¬
de vara, intill dess Konungen och Rikets Stän¬
der finna nödigt någon ändring deruti samfäldt
att göra; kunnande ingen ny elier tillökad ro¬
tering, utan genom Konungs och Ständers snm-
mansLämmande beslut, tillkomma.” På desse
grunder förenar jag mig uti principfrågan med
Herr JVcern. Hvad åter den föreslagne förän¬
dringen i afseende på tiden för mantaispennin-
garnes utgående beträffar, tror jag denna afgift
vara den minst tryckande af alla; och då man-
talspenningarne for de Lvänne år, för hvilka
denna afgifts indragning nu är föreslagen, van¬
ligen erläggas icke af dem, hvilka derföre de¬
biteras, utan af föräldrar och målsmän, tror jag
desse gärna vidkännas nämnde afgift utan för-
Den a M aji.
547
ändring uti tiden, oin de såmedelst undgå hö¬
gre afgift genom bevillning. Om åter nedsätt¬
ning uti Levillningen icke derigenom beredes,
vill jag ej motverka, hvad i nyssnämnde afse¬
ende är uppgifvet vara önskadti
Herr PPijk: Man har, såsom skäl för be¬
räkning af mantalspenningar först vid 17 års
ålder, i stället för den stadgade åldern af i5
år, hvarmed de nu taga sin början, förnämli¬
gast afsett att vinna likhet med béräkningstideii
för capitations-afgiflen eller skydds-bevillnin-
gen. Man besinne dock, att för många skall
etet blifva svårare, om båda skatterna på eri
gång skola taga deras början, och att lättare
är, att den ena börjar vid dén skattskyldiges
ålder af i5 år, och således några år förr än
den andra vidtager. Såmedelst vänjes den skatt¬
skyldige småningom att utgöra sina ulskylder.
Dessutom, om mantalspenningarne skola sättas,
i afseende på tiden, i paritet med skyddsafgif-
leri, i händelse den, efter Bevillnings-Utskottets
förslag, kommer att vidtaga först vid deli skatt¬
skyldiges ålder af 18 år, skola ytterligare nå¬
gre tusende Riksdaler af Statens intrader förlo¬
ras; och deräst Nummer-lotteriet, såsom skad¬
ligt för ynglingar, kommer att försvinna, anser
jag äfven derifrån hämtas skäl för nödvändig¬
het af mantalspenriingarS beräkning, ifrån och
med den lid, hvarmed de, för de skattskyldi¬
ge, för närvarande taga deras begynnelse.
Herr Höök yttrade, det han biträder re-,
sérvanterne i principfrågan.’
548
Den a Maji.
Discussiouen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen utlät sig: Då, under discussiouen, är
hegardt, alt principfrågan och den föreslagne
förändringen uti inanlalspenningarnes beräkning
må särskildt behandlas, vill jag gerna gå en
sådan uttryckt önskan lill mötes. Hvad prin¬
cipfrågan först angår, finnér jag 57, 5p och 6‘o
§§. R. F., i afseende på Svenska folkets sjelf-
beskattningsrält, stå i fullkomligt samband. Att
Svenska folket utöfvar denna rätt i det hela,
utvisar äfven den här uppställde beräkning af
grundskatterne eller Statens ordinarie inkom¬
ster; men jag finnér tillika grundskatternes el¬
ler Statens ordinarie inkomsters natur vara så¬
dan, att borttagande eller förändring af en li¬
tel icke kan ske, utan båda Statsmagternes sam¬
manstämmande beslut. Hvad deremot angår
bevillningar, hvilka uti 60 §. R. F. uppräknas,
äro desse så beskaffade afgifter, att Rikels Stän¬
der äga att derom ensame besluta. Således för-
anlåtes jag, att, i afseende på principfrågan, hu¬
ruvida Rikets Ständer äga uteslutande rätt att
besluta om grundskatterne eller Statens ordi¬
narie inkomster, begagna mig af den uti Grund¬
lagen mig förbehållne rätt alt vägra proposi¬
tion. Om Ståndet uti min åsigt instämmer, är
öfverläggningen slutad. I annat fall kommer
det att till Conslilulions-Utskotlet öfverlämnäs att
afgöra, huruvida nämnde vägran bordt ske el¬
ler icke.
Herr Talmannen framställde deruppå den
fråga, om Ståndet instämmer uti Herr Talman¬
Den 2 Maji.
549
nens åsigt, enligt hvilken proposition blifvit vä¬
grad å principfrågan? hvarpå svarades Ja och
Nej.
Herr Halling yttrade den önskan, att pro¬
position först må framställas, huruvida Ståndet
bifaller Stats-Utskottets förslag om mantalspen-
ningarnes nedsättning; emedan, om detta för¬
slag afslås, komme, efter Herr Hallings omdö¬
me, principfrågan att förfalla.
Herr Talmannen utlät sig, att denna slut¬
ledning kunde synas vara riktig, men att Herr
Talmannen dock ansåg rättast att vidblifva sin
framställning, enär uti förevarande betänkande
en annan likartad principfråga återstår.
Herr Hessle anförde, att, då Herr Talman¬
nens nyssgjorda fråga blifvit med Ja och Nej
besvarad, begärde han votering.
En voteringsproposition uppsattes och upp¬
lästes, så lydande: ”Den som instämmer uti
de af Herr Talmannen anförde skäl för vägran
af proposition, angående den under discussio-
nen väckte fråga om Rikets Ständers uteslutan¬
de rätt att besluta 0111 grundskatte^ne eller Sta¬
tens ordinarie inkomster, röstar Ja.
s’Den det icke vill, röstar Nej.
”Vinner Nej, kommer det att öfverlämnäs
till Constitutions-Utskottet att afgöra, huruvida
en sådan vägran bordt ske eller icke.”
Herr Wcern: Jag hemställer vördsamt, om
icke de af Herr Talmannen åberopade skäl bö¬
ra uti voteringspropositionen intagas, på det att
skälens beskaffenhet må närmare kunna öfver-
Vägas.
55o
Den 2 Maji.
Herr Talmannen yttrade, att skälen igen¬
finnas uti protocollet.
Herr Winberg hemställde, om icke Ja-pro¬
positionen må ställas å bifall af Utskottets be¬
tänkande i denna punkt, och att contra-propo¬
sitionen må blifva den, att, om Nej vinner,
komme frågan örn den vägrade propositionen
att hänskjntas lill Constitutions-Utskottet.
Herr Werrn framställde den fråga, om så¬
ledes skälen, som uti voteringspropositionen å-
beropas, äro uti protocollet intagne; hvarpå Hr
Talmannen förnyade sitt nyss afgifna yttrande,
att de uti protocollet igenfinnas.
Herr Modin uttryckte den önskan, att i
contrapropasilionen den §. af Grundlagen må
blifva införd, efter hvilken Constitutions-Ut¬
skottet må hafva att, vid sakens företagande,
sig rätta. Till denna önskan var Herr Modin
föranlåten deraf, att, vid en föregående remiss
till Constitutions-Utskottet, i afseende på af Hr
Talmannen vägrad proposition, den Grundlags§.,
i stöd hvaraf saken till Constitutions-Utskottet
hänskjutits, icke blifvit utsatt, och att Utskottet
härpå fästat sin uppmärksamhet.
Yoterings-propositionen upplästes, så ly¬
dande: ”Den, som instämmer uti de af Herr
Talmannen anförde skäl för vägran af propo¬
sition, angående den under discussionen väckta
fråga om Rikets Ständers uteslutande rätt att
besluta om grundskatterna eller Statens ordi¬
narie inkomster, röstar Ja.
”Den det icke vill, röstar Nej.
t
Den a Maji.
55r
”Villner Nej, kommer det, enligt 55 §.
Riksdags-Ordniugen, alt öfverlämnäs lill Con-
stitutions-Utskottet att afgöra, huruvida en så¬
dan vägran bort ske, eller icke.”
Herr Waern’, I händelse Constitutions-Ut-
skottet skulle blott hafva att yttra sig, om Hr
Talmannens vägran af propositionen varit rig-
tig eller icke, och ej öfver skälen för en sådan
vägran, vöre jag beredd att godkänna voterings-
proposilionen.
Herr Talmannen uppläste denna voterings¬
proposition å nyo, hvarefter Herr Wcern dels
hemställde, om icke sjelfva skälen, och ej vä¬
grandet af proposition, äro här hufvudsaken,
dels trodde, att i propositionen det således bor¬
de uttryckas: ”Den, som godkänner de i pro-
tocollet intagne skäl, hvarpå &c.
Herr Santesson anmärkte, att i detsamma
man godkännt saken, har man ock godkännt
skälen, och Herr Holin yttrade, att, då skälen
stå intagne i protocollet och blifva bedömde af
Constitutions-TJtskottet, sorn af protocollet er¬
håller del, trodde Herr Holm voterings-propo-
silionen, sådan den är, upptaga allt, hvad som
behöfves.
Herr Petre', Jag föreställer mig Hr Wcerns
mening vara den, att voterings-propositionen
skall lyda sålunda: ”Den, som godkänner Herr
Talmannens åsigt, att, på grund af de utaf Hr
Talmannen åberopade Grundlags-§§., vägra pro¬
position å förevarande princip-fråga, röstar Ja.”
Uti denna redaetion instämnler jag så mycket
55i
Ben a Maji.
häldre, sorn det är ådagalagdt, att åsigterne uti
denna princip-fråga äro vacklande.
Herr Talmannen uppläste derefter 55 §.
Riksdags-Ordningen och yttrade, att Herr Tal¬
mannen, i enlighet dermed, anfört skälen för
sin vägran, hvilka uti protocollet intagas, men
icke i voteringspropositionen, hvadan Herr Tal¬
mannen förnyade voteringspropositionen, sådan
den sista gången upplästes.
Densamma godkändes nu och anslogs.
Omröstningen anställdes, i enlighet med
Riksdags-Ordningens föreskrifter, och utföll med
35 Nej emot 16 Ja; i följd hvaraf det kom¬
mer, att lill Constitutions-Utskottet, enligt 55
§. Riksdags-Ordningen, öfverlämnäs att afgöra,
otia meranämnda vägran af proposition hort ske
eller icke,
Herr Ekstrand erinrade, att, då denna re¬
miss, enligt 55 §. Riksdags-Ordningen, sker till
Constitutions-Utskottet, bör ock en viss tid, en¬
ligt samma §., bestämmas, inom hvilken Con¬
stitutions-Utskottet har att med sitt utlåtande
till Ståndet inkomma; och blef i detta afseen¬
de nu af Ståndet bestämd en tid af 8 dagar,
efter det Utskottet af protocollet erhåller del.
Vidare beslöt, efter Herr Talmannens pro¬
position, Ståndet att till Stats-Utskottet återre¬
mittera 12 punkten af utlåtandet, N;o 54, och
de bilagde betänkanderne under Litt. E och
F, i hvad nämnde punkt och bilaga angå man-
talspenningarnes beräkning.
i3:o Lagmans- och häradshöfdinge-rätl-
Den 2 Maji.
553
tan, utförd till 83,ooo R:dr, i sammanhang hvar¬
med förekom bilagan under Litt. F, i hvad
den rörer nämnde ränta. Gillades.
14:0 Gernirigsören af handtverkare, Libe-
llållna vid en beräkning af 1,700 R;dr, Bifölls.
i5;o Sterbhus-afgiften, utförd till 10,000
R:dr; i sammanhang med hvilken punkt före¬
kom Bil. Litt. G, utlåtande, i fråga örn slä-
derne, Slockholm och Götheborg befrielse i-
från erläggandet af slerbhus-afgift.
Herr Holm: ”Då, efter hvad upplyst blif¬
vit, Stockholms stads invånare icke blifvit
hörde öfver förevarande ämne, hvilket lärer va¬
ra ett nödvändigt vilkor för fullständigheten af
den undersökning, som Rikets sist församlade
Ständer ansett böra äga rum, till vinnande af
upplysning om anledningen, hvarföre städerne
Stockholm och Götheborg äro från sterbhus-af-
gifl befriade, vågar jag tro, att denna fråga ic¬
ke är i det utredda skick, att den nu hör af
Rikets Sländer till pröfning företagas. Jag vo¬
terar således för återremiss af betänkandet i
denna del lill Högloft. Utskottet för den hand¬
läggning, som kan finnas leda till ändamålet,
eller alla vederbörandes hörande.
”För den händelse, att della icke bifalles,
fäster jag mig vid den omständighet, alt af
sterbhus i Stockholm erlägges aflönings- och
barnhus-afgift till t och 1 procent af summa
inventarii och alt denna afgift således icke al¬
lenast motsvarar ulan äfven öfverstiger den af¬
gift, som erlägges af sterbhus i andra städer.
554
D e n a Maji.
Det synes mig alltså vara i hög grad obilligt,
att nu pålägga sterbhus i Slockholm och Gö¬
theborg en afgift, från erläggande hvaraf desse
städer säkert blifvit befriade utur det skäl, att
ofvanomförmäldte aflönings- oell barnhus-afgift,
sorn är af allmän beskaffenhet, öfverstiger^den år
1762 de öfrige städerne ålagde afgift till Justi-
tiae-Statan.”
Med Herr Hohn instämde Herrar Hels/ngi-
US; Frodell och Norman.
Herr Halling: Är förhållandet, som uti
Herr Ekermans reservation emot denna punkt
uppgifves, att den undersökning, som Rikets
Ständer vid för lid ne Riksdag anhöllo må an¬
ställas, i frågan om städernes Stockholm och
Götheborg fortfarande befrielse ifrån eller skyl¬
dighet att erlägga sterbhus-afgift, icke sträckt
sig längre, än att inhämta Öfver-Slåthållarens
och Konungens Befalliiingshafvandes i Göthe¬
borgs och Bohus län utlåtanden, synes det mig
vara en orättvisa, alt, i sådant sakens skick, in¬
gå i pröfning af frågan. Jag anhåller alltså
om återremiss, i afsigt, att genom Stats-Utskot-
let få utredt, om alla vederbörande, till hvil¬
ka jag räknar nämnde städers invånare, vare
sig borgare, eller andre, blifvit hörde i denna
fråga, likasom i hvarje annan dylik, der veder¬
börande äro berättigade att blifva hörde. Ef¬
ter upplysning härom, torde jag fä närmare
yttra mig i detta ämne.
Herr Leffler: Jag instämmer med Herr
Halling och får tillkännagifva, att, mig vetter-
Den 2 Maji.
555
ligen, hafva Götheborgs invånare icke blifvit i
ämnet hörde. Möjligen har magistraten afgifvit
yttrande; men detta måste icke vara tillräck¬
ligt, då invånarne i nämnde släder, efter Rikets
Ständers beslut, böra i denna fråga höras.
Herr Ekerman: Jag är skyldig upplysa,
att, för Stockholm, blott Öfver-Slåthållnren, ma¬
gistraten samt stadens Justiliae-collegium och
förmyndare kammare, men ej stadens invånare,
kommit i tillfälle att i detta ärende sig yttra.
Herr Strehlenert anhöll, all betänkandet i
denna del, uti sakens sålunda outredda skick,
måtte återremitteras, uti hvilken anhållan Herr
Lundgren instämde.
Herr Rubin: Då invånarne i Stockholm
och Götheborg icke blifvit i ämnet hörde, utan
blott inagistraterne fått tillfälle att sig yttra, fin¬
ner jag så mycket större skäl att yrka återre-
miss, som de, hvilkas rätt är häraf beroende,
måste hafva lagligt anspråk att i denna fråga
sig yttra.
Herr Wijk: Jag instämmer med Herr Holm.
Att en undersökning, i följd af Rikets Ständers
begäran, skett i Götheborg, erkännes; dock äro
endast magistraten och Borgerskapets äldste hör¬
de, ehuru, då frågan rörer stadens alla invåna¬
re, de böra börås, särdeles som de nu erlägga mal-
lagspenningar, såsom surrogat för den i andra
städer, utom Stockholm och Götheborg, utgå¬
ende sterbhusafgift.
i5:de punkten af utlåtandet. N:o 54» samt
Bil. Litt. G, återremitterades.
556
Den a Maji.
16:0 Bötesmedlen beräknade till 32,ooo R:dr.
Herr Hessle: I afseende på i6:de punkten
anser jag mig böra fästa Ståndets uppmärksam¬
het derpå, att, om motionen, angående upphö¬
randet af domstolars rätt till andel i sakören,
vinner framgång, skall denna andel ingå tili
Stuts-cassan, hvars intrad då okas nied | af
bötesmedlen. Jag hemställer derföre, om icke
rättast vore, att med den j6:de punkten af ut¬
låtandet JN:o 54 anslår, till dess frågan om
upphörandet af domslolarnes rätt till andel i
sakören först bjifver pröfvad.
Herr Waern: Härpå svarar jag, att, om, ge¬
nom sådan ökad inkomst, tillgången för Staten
förhöjes, erhåller Stats-Verket det åter i öfver-
skolten; hvarföre jag ej finner skäl att uppskju¬
ta med beslutet, intill dess den enskilda mo^
lionen blifver slutligen pröfvad.
i6:de punkten bifölls.
1,7:0 Cavallcri-regementernes hästvaeance-
spannmål, beräknad till 121,200 R;dr. Bifölls.
18:0 Ständiga rotevacance-afgiften vid Skån¬
ska infanteri-regementerne, beräknad till 1 i,55o
B:dr. Bifölls,
19:0 Tillfälliga vacance- och mötesrafgifter,
beräknade lill 6000 R:dr. Bifölls.
20:0 Kneckte-rotefrihets medel, beräknade
till 1000. R;dr. Bifölls.
21:0 Båtsmansvaeance-afgiften, beräknad till
25,ooo R:dr. Bifölls.
22:0 Krut- och salpeterförsäljnipgs-medlen,
utförde till 75,000 R:dr.
Den 2 Maji*
557
Herr PFcern'. Ehuru jag föreställer mig, att
jag blifver ensam i min åsigt, kan jag likväl
icke undgå alt uttala den öfvertygelse, att jag
anser krut- och salpeterförsäljnings-medlen va¬
ra för högt beräknade, då de här upptagas till
75.000 R:dr. Denna beräkning grundar sig på
öfverdrifven debitering för krut, som lämnas
till näringarne. Jag hade önskat att calculen
af denna Stats-inkomst ej måtte nu upptagas
till högre summor, än vid föregående Slats-reg-
lering, eller 70,000 R:dr, särdeles som jag in¬
ser icke något skäl för tillökningen. När jag
likväl förmodar, att ingen med mig häruti in¬
stämmer, vill jag icke vidale orda i denna
fråga.
Herr Ekerman: På sätt jag förut tillkänna¬
gifva, har jag inom Stats-Utskottet i allmänhet
yrkat, att Statens ordinarie intrader icke skulle
beräknas högre än tillförene. Af sådan anled¬
ning instämmer jag uti Herr JVcerns åsigt.
Herr Santesson: Af det skäl, alt inom Stats-
Utskottet är en särskild motion till handlägg¬
ning om krutprisets nedsättande, biträder jag
gerna Herr TVcerns mening och tror derföre
möjligen skäl kunna vara, att härå fästa Stats¬
utskottets uppmärksamhet.
22,‘dra punkten återremitterades.
28:0 Controllstämpel-medlen beräknade till
8.000 R:dr, i sammanhang med hvilken punkt
förekom Bil. Litt. H. Utlåtande öfver väckt
fråga om nedsättning utaf controll-stämpel-af-
giften å guld-, silfver- oeh tenn-arbeten.
558
Den i Maji,
Herr Hulling: ”De skäl Höglofl. Stals-Ut-
skottet, för afsiag å Herr Justelii motion om
nedsättning af controllstämpel-afgiften, begagnat,
eller att Rikets Hög lod. Ständer vid 2:ne före¬
gående Riksdagar uti dylik fråga förklarat sig
ieke konna lämna bifall dertill, af anledning
att tillökningar deri, ehuru icke lill beloppet
närmare af Ständerne föreslagna, likväl tillkom¬
mit, på grund af deras derom gjorda underdå¬
niga hemställan samt i öfrigt funnits erforder-
lige att, enligt hvad från början varit påräk¬
nad t, utgöra fond för de med controllverket
förenade utgifter, samt att afgiften egentligen
skall träffa köparen af guld, silfver och tenn,
hafva icke kunnat öfvertyga mig om rättvisan
deraf, att, till ett bestämdt ändamål, upphöja
en afgift, vida öfverstigande hvad detta ända¬
mål fordrar”.
”Vid controll verkets införande , som hade
för afsigt, alt betrygga köparen af guld-, silf¬
ver- och tennarbeten om deras halt, stadgades
äfven en obetydlig afgift, att dermed bestrida
kostnaderne vid controll-stämplingen. Ända till
1819 var denna afgift så ringa, att ingen fä¬
stade sig dervid; men då Ständerne vid 1818
års Riksdag erforo, att den ej motsvarade ut¬
giften i och för controll-stämplingen, så an-
höllo de uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t af den 11 Junii 1818, att ett sådant miss¬
förhållande måtte upphjelpas, genom skälig för¬
höjning af coiitroll-afgifterne, hvaraf följden blef,
alt Kongl. Maj;t genom Kådigt Bref den 16 De¬
Den 2 Maji.
559
cember samma Sr, bestämde controll-afgiften, att
fran och med år 1819 utgå till dess nuvaran¬
de belopp 5 R:dr för qvintin guld, 1 sk. 4 >:st
för lod silfver och 1 sk. för skålpund tena.”
”Af den vid Ilöglofl. Stats-Utskotlels be¬
tänkande fogade tableau inhämtas, att controll-
slämpel-afgiften, ifrån att åren 1832 och 1828
variera emellan 2 ä 3,000 R:dr, samt åren 1824
till 182^ emellan 4 a 5,000 R:dr, har den å-
l en 1828 till 18-31 uppgått till 9,000 R;dr år¬
ligen. Deremot har, efter den upplysning, jag
enskildt förskaffat mig, då Ilöglofl. Stats-Ut-
skollet ej derom meddelat underrättelse, utgif¬
ten i och för hela controllverket och stämplin-
gen i sednare åren utgjort omkring 5 a 6,000
R:dr årligen, men aldrig fullt sistnämnde sum-
it
ma.
”Ingen liar ännu påstått, att controll-af¬
giften någonsin varit afsedd såsom en Slals-in-
komst annorlunda än till betäckande af kostna-
derne vid controllstämplingen och det derföre
inrättade embels-verk, sorn i sednare lider blott
vant stäldt under Kongl. Bergs-Collegiuin. E-
medlertid har, på sätt jag 1111 utredl, Stats¬
verket i många år tillflutit ett öfverskott af vid
pass 3,ooo R:dr årligen, som arhetarne uti guld,
silfver och tenn måst betala, utöfver hvad som
verkligen erfordrats för controlleringen af de¬
ras arbeten. Ett sådant öfverskott har således,
efter min öfvertygelse, orättvist blifvit uttaget
af desse närings-idkare, särdeles de i Stockholm,
som måhända till en tredjedel, om icke mera,
56a
Den 2 Maji.
deruti deltagit. Man tror sig kunna vederläg¬
ga deras klagan dermed, alt man antager, att
köparne betala afven stämpel-afgiften; meri utom
clet att,:i samma mohn denna höjer priset, min¬
skas afsättningen, är det ju påtagligt, att mån¬
ga arbeten icke kunna säljas, utan måste om¬
stöpas, då producenten belt och hållet förlorar
den af honom förskottsvis erlagde afgiften, som
åter för det nya arbetet måste betalas. I allt
fall står satsen fast, att öfverskottet är en obil¬
lig beskattning, den må drabba hvilken som
häldst, ty eljest kunde hvarje förädlad vara, som
undergår hallslämpling, åläggas högre afgift än
som kostnaden dertill medför, på samma grund
eller att cönsumenten finge den i sista rummet
betala/’
”Mig förefaller det solklart, att en rättelse
erfordras, hvilken ej kan tillkomma annorlun¬
da, än att controllstämpel-afgiften ej bör uppta¬
gas lill högre belopp än conlroll-kostnaderne,
efter den uppgift som deröfver kan meddelas,-
och Ständerne derefter hos Kongl. Majit i un¬
derdånighet anhålla om slämpel-afgiftens ned¬
sättning, i den mohn förhållandet emellan in¬
komst och utgift tillåter och hvilken nedsätt¬
ning torde böra antagas till åtminstone s5 pro¬
cent. Rättvisan påkallar detta steg, och jag till¬
styrker vidtagandet deraf, i anledning af Herr
Justelii motion, och jag tror, att den, som ej
vill derpå ingå, nied detsamma medgifver, att
om Statens behof i allmänhet ej tarfvade me¬
ra än t. ex. 9 millioner, borde ändå mera der-
Den 2 Maji.
före bestämmas, emedan så förut vanligt varit
öch nationen mägtade det betala/’
Häruti instämde Herrar Lundin, Frodell,
Klingvall, Cederborg, Modin, Lake, Egnell,
Mahnberg med flere.
Hen Holm: ''Meningen och afsigten med
fcon troll verkets inrättande den 7 December 1752
var alldeles icke, att bereda Stats-cassan en in¬
komst, utan endast och allenast att fortkomma,
det icke underhaltigt guld, silfver och tenn ar¬
betades oéh förååldes, och fastställdes en viss
låg stämpelafgift, för att dermed, utan Stats-
cassans anlitande, bestrida kostnaderne i och
för cöntroll-verket. Denna afgift har sederme¬
ra tid efter annan, eller åren 1799, 1804 och
i818 blifvit så ansenligen ökad, att den utöf¬
ver kostnaden för conlroll-verket, lämnar en
icke obetydlig behållning åt Stats-cassan och
hvilken behållning uti inkomst-betänkandet är
beräknad till 8,000 R;df banco årligen intill
itästa Stats-reglering. Denna inkomstkälla för
Staten är emedlertid, efter mitt begrepp, både
onaturlig och obillig samt skadlig. Den är 0-
naturlig och obillig derföre, att man icke kan
uppgifva någon antaglig grund, hvarföre de
personer, hvilka arbeta i guld, silfver och tenn
och sorn i och för deras yrken äro taxerade till
afgifter både till Staten och staden, skola, me¬
ra än andre handtverkare, utgöra särskild tax¬
ation till Staten för sjelfva arbetet. Den är
af menligt inflytande för desse industrigrenar,
émedan afgiften naturligtvis höjer priset å en
Börg. St. Pr. vid Riksd. i834• II- 36
56a
Den a Maji
vara, hvaraf afsättningen i allt fall i sednare
tider ganska betydligen aflngit. Man in vander,
att arbetaren endast förskjuter och alt köparen
sluleligen betalar controll-afgiften; men det är
ju en obestridlig sanning, att ju dyrare en va¬
ra är, ju mindre afsättlig är den ock. Det sy¬
nes mig vara bade origtigt och obilligt, alt
böja värdet af inhämska varuföi ädlingar, äfven
om de skulle anses böra till luxartiklar, i en
lid, då man tillåter utländska lux och grann-
låts-artiklar, alt emot låg tull i Riket införas.
På dessa grunder kan jag icke medgifva, att
controll-afgiften upplages lill större eller min¬
dre belopp bland Stats-cassans intrader, utan
påyrkar jag återremiss af denna del utaf be¬
tänkandet, på det att Höglofl, Stats-Utskottet
må komma i tillfälle, att utreda lill hvad be¬
lopp kostnaden i och för controllverkel årligen
uppgår och att, i molin deraf, föreslå jemnk-
ning och nedsättning i controll-afgiften, så alt
kostnaden betäckes, utan att Slats-cassan der¬
före behöfver anlitas, men också utan att Stats¬
verket genom denna afgift må äga alt påräkna
någon inkomst.”
Häruti instämde Herrar Grapengieserj Sjö¬
blom, Hahn och Mellbin.
Herr Hohn tilläde , alt lian bär föga hopp,
att någon förändring i Utskottets åsigt vinnes
genom återremiss.
Herr Rubin: Jag är af Herr Halling före¬
kommen och förenar mig uti de af honom ut¬
vecklade motiver för afslag eller återremiss af
Den 2 Maji,
563
utlåtandet i denna punkt, ty jag finnér det va¬
la drallvist, alt controllstämpel-afgiften är hög¬
re, än som må vara tillräcklig för controll-
verkets underhållande.
Herr Arnberg'. Jag förenar mig med Her¬
rar Hulling och Holm, särdeles som jag i all¬
mänhet icke hyllar den princip, att näringar
skola beläggas med högre afgift för controll och
stämpling, än som i ocli för sådan inrättning
erfordras. Varan blifver genom den stora con-
trollafgiften, som tillverkaren beräknar ätt ut¬
laga af consunienten, för denne sednare dyra¬
re. Coiisumenten jemförer priset derå med det
å utländsk vara, hvilken han, då den erhålles
för lägre pris, i sådant fall köper hällre än den
inhämska,
Herr Langenberg förenade sig med Herrar
Halling och Holm.
Herr Leffler; Beloppet af controll-afgifteii
synes visserligen obetyglig, men, då den drab¬
bar en mindre corps af borgerskapet, kännes
den för dem hvilka den drabbar, nog betyd¬
lig. Jag anser denna afgift vara en fjerdedel
drygare, än den bör vara. Med Herr Halling
förenar jag mig således, men icke med Herr
Holm, uti hans förutseende att med återremiss
ingenting skall vinnas. Fastmera hoppas jag,
att Stats-Utskottet skall i detta hänseende fästa
större uppmärksamhet, än tillförene, på Borgare-
Ståndets i detta ämne uttalade åsigt och önskan.
Herr Holin'. Anledningen, hvarföre jag ytt¬
rat farhåga, att med återremiss ingenting skall
564
Den 2 Maji.
vinnas, var, alt jag förmodade, alt, innan åter-
remissen kommer Ulskottet tillhanda, de öfri¬
ge trenne Riks-Stånden skola hafva bifallit ut¬
låtandet i denna punkt.
Herr Hessle: Af Herr Halling är jag huf¬
vudsakligen förekommen och yrkar återremiss,
men jag beder att få tillägga enskildt den ön¬
skan, att Stats-Utskottet må föreslå en sådan
förändring uti controll-medlen, att de, ehvad
de utgå lägre eller högre, må oförryckt använ¬
das för controll-stämplingen, Det öfverskott,
som då kunde ett år inträffa, skulle ett annat
ersätta möjlig brist, och häraf finge komman¬
de Ständer starkare anledning att för deras del
besluta nedsättning i conlroll-afgiften.
Herrar Höökj Levin och I. JVinblad för¬
enade sig häruti.
Herr Winberg: Jag vill ej bestrida den
af Herr Hessle uttryckta princip, men blott
anmärka , att flere andra Statens intrader finnas,
hvarpå densamma jemväl är användbar, såsom
exempelvis lots-, båk- och postmedlen.
Herr Hessle: Emot Herr Winbergs anfö¬
rande får jag erinra, att hvad lots-, båk- och
post-medlen beträffar, drabba de hela massan
af nationen, hvaremot controll-afgiften erlägges
endast af en viss ringa del af folket, af vissa
näringar, hvilkas idkare ej böra billigtvis bi¬
draga enskildt med denna afgift, då de deltaga
i öfriga utskylder till Staten.
a3:dje punkten af utlåtandet, JN";o 5/£, och
Bil. Litt. H återremitterades.
Den 2 Maji,
565
24:0 Nummerlotteri-medlen, hvilken in¬
komst-titel är utesluten, af det skäl, att Utskot¬
tet i anledning af åtskillige motioner om Num¬
merlotteriets afskaffande, uti utlåtande, Litt I,
föreslagit samma inrättnings upphörande.
Herr Talmannen anmärkte, att i denna
punkt äfven ingår den princip-fråga, hvilken
förekommit vid 12 punkten, huruvida en or¬
dinarie inkomst-titel kan borttagas eller förän¬
dras af Rikets Ständer utan Konungens San-
ction.
Herr Tottie'. ”Nummer-lotteriets afskalfande
har under flera föregående Riksmöten utgjort
föremål för den fosterländskt sinnade represen¬
tantens bemödanden. Äfven vid denne Riks¬
dag hafva de funnits, desse redlige och för
det allmännas sannskyldiga väl nitiska män,
hvilka icke tvekat att, oansedt den ringa fram¬
gång nationens i detta afseende förut uttryckte
nära allmänna önskan vunnit, ånyo framställa
den, väl vetande, att om äfven, genom upp¬
fyllandet deraf, Stats-intraderne i någon mohn
minskas, denna uppoffring, ehuru kännbar den
ock, i pecuniert afseende, för ett fattigt land
kan vara, likväl, i sin'egenskap af en god ger¬
ning, i sig sjelf innebär en riklig ersättning.
”Att här uppdraga en historisk tafla öfver
allt det onda,, sorn denna Statens privilegiera¬
de spelhus-rätlighet medfört, öfver de flere bå¬
de grofva ech mindre brott, hvartill denna inrätt¬
ning gifvit första orsaken, anser jag icke vara
behöflig!, då allt detta förut lärer vara hvar
566
Den 2 Maji.
och en bekant— och mine Herrar! — Kan man
väl, med kännedom härom, ens ett enda ögon-r
blick, tveka att uttala sin öfvertygelse om skad¬
ligheten af denna inrättning och att lemna sin
röst för upphörandet af densamma.”
"”Men, om äfven nu, bemödandet att af¬
skaffa detta onda icke skulle lyckas, om, hvil¬
ket jag likväl vågar betvifla, den kan vara rätts¬
enlig och med sann fosterlandskänsla öfverens¬
stämmande, den satsen, att Statens inkomster
skola formeras, äfven om sådant någon gång
skulle ske på bekostnad af nationens moralitet;
om Kongl. Nummerlotteriet skall finnas qvar,
så borde man likväl långt för detta hafva in¬
sett olämpligheten af, att, i ett så nära grann¬
skap med Konungens frid lyste borg, anställa
sådane spectacler sora lotteriets hvarje 3:dje
vecka skeende dragningar, hvarunder stoj och
oljud, ja, ofta våldsammare uppträden, icke
lära uteblifvit. En förflyttning af stället för
utläggandet af lotteriets lockmat är således åt¬
minstone alldeles behörig; och då hufvudsta-
den inom sitt område lärer äga ett torg, der
någon del af lagens och rättvisans straffredskap
är på exposition framställd, skulle denne plats,
för verkställigheten af desse dragningar, vara
den bäst passande, eftersom vederbörande lyst-
ne spelare, åtminstone vid dragningarne, finge
ett lägligt tillfälle, att kasta en eller annan
blick på desse med bedragares namn beläckte
stoder, och såmedelst erhöllo en mer än nödig
varning, att icke vidare fördjupa sig i ett
Den 2 Maji.
spelsätt, sorn ruinerat så mången , och hvilket,
torde hända, varit den första, om också icke
den ensamt verkande orsaken till en eller an¬
nan af desse namntaflor å sagde ställe finnas/'
”Jag instämmer fullkomligt i Höglofl Slats-
Utskottets förslag, att afskaffa nummerlotteriet,
med tillägg af min önskan, alt något annat lot¬
teri , af hvad beskaffenhet som häldst, icke
måtte vinna framgång inom fäderneslandet.”
Herr Halling: ”Val remissen af Herrar
Hallgrens och Cederborgs motioner om Kongl,
nummerlotteriets indragning, hörde jag redan så
många röster inom detta Höglärade Stånd hö¬
ja sig för bifall dertill, alt jag måhända borde
tigande lämna milt samtycke till antagandet af
Höglofl. Stats-Ulskottets förslag, alt berörde in¬
rättning bör-upphöra och Statens inkomst deraf
med detsamma försvinna. Af flere skäl är jag
likväl föranlåten våga försöket af en veder¬
läggning.”
”Utan att vilja bestrida mera af det mo-
lionairerne så väl inom detta, som inom arne
af de öfrige respecti ve Medständen till försvar
för deras sats anfört, än det, som möjligen
kan hänföras till öfverdriften uti beskrifningen,
för att göra målningen af den tafla, de fram¬
ställt, så mörk som den för dem visat sig, och
hvartill jag lyckligtvis från min landsort ej kan
åberopa något motstycke, vill jag öppet erkän¬
na, alt jag anser Kongl. Nummerlotteriet kun¬
na och böra bibehållas, utan att nationen der¬
före behöfver blygas, ehuru jag gerna vili med-
568
Den 2 Maji.
gifva, att förhållandet i hufvudstaden och kan-,
hända rikets andra stad i ordningen, må, i af¬
seende på nummerlotteriet i verkligheten vara
annorlunda, än jag derom kan hafva mig be¬
kant. Också tillstår jag upprigtig!, alt om
Kongl, Nummerlotteriet aldrig inom fädernes¬
landet fått inträde, jag visst ej skulle ilrat för
dess införande, och att om Staten utan kän¬
ning kunde undvara det, äfven jag kanhända
skulle arbeta för dess afskaffande; men i detta,
såsom i många andra fall, tror jag att omslän-
digheterne förändra saken,
”Efter den uppgift, som i Höglofl. Stats¬
utskottets betänkande finnes, har för 6 år från
och med 1827 till och med 1802, Kongl.
Nummerlotteriets behållning utgjort 396,511
R:dr eller per medium räknadt år¬
ligen 66,oS5: —-
hvarförutan, fastän under andra ru¬
briker, Staten tillflutit i bevillning
per medium årligen . 9,461: —
postporto "6,620: — ^ ,
16,084: —
Summa B;co R:dr 82,169: —
”Skall nu Kongl. Nummerlotteriet upphö¬
ra, ökas Statens minskning uti inkomsten årli¬
gen icke allenast med berörde summa, utan äfven
ytterligare med ersättning till Kongl.
Lazarettet 5oo: —
samt vidare på obestämd tid med aflö¬
ning, sorn jag, utan grund för Utskot¬
tets beräkning af s000 R:dr mindre,
l)en 2 Maji.
569
mäste upptag efter Utskottets före¬
gående uppgift af rätta beloppet
7,720 R:dr, med afdrag af deri¬
bland inbegripne 4° R:dr missräk-
ningspenningar, till ..... 7,680. —
sålunda uppkommer en ytterligare
Statsbrist att årligen fylla med . c;9,349: —
om också arfvodet till Directionen
2,000 R:dr årligen helt och bal¬
let genast försvinner och jag icke
beräknar, att 85 i synnerhet all¬
mogens barn årligen hvardera
hittills uti brudgåfvo-vinster åt¬
njutit 2,833 R:dr 16 sk. b:eo.”
”Mig veterligen hafva Stats-inkomsterne
icke erhållit någon sådan tillökning eller utgif-
terne, som deraf böra utgöras, så minska sig,
att det är lid att tänka på de förras nedsätt¬
ning, utan i de fall då det oundgängligen er¬
fordras och kanhända äfven i näsrot af desse
O
måste man vid närmare eftersinnande få finna
sig uti att bibehålla någon skatt eller tunga,
som man haft mera skäl att afskaffa. När här¬
till kommer, alt Höglofl. Stats-Utskottet särskildt
föreslagit mantals-penningarnes nedsättning Lill
beloppet derigenom, att de hädanefter ej skola
taga sin början förr än vid 17 års ålder, att
Höglofl. Bevillnings-Ulskotlet uti sitt under tryc¬
ket varande betänkande, angående Eevillnings-
grunderne, som jag tror, på goda skäl, tillstyrkt
skydds-afgifters beräknande först vid 18 års ål¬
der, att en härefter lämpad jemkning af åldern,
Den 3 Maji.
då mantalspenningar och skyddsafgift på en
gång vidtaga, sannolikt kommer alt vidtagas;
och att samma Utskott varit och ännu är be¬
tänkt, att, om möjligt vore, åstadkomma en län¬
ge af behofvet påkallad nedsättning af sjelfva
skydds-afgiften, som för den arbetande classen
verkligen i de fläste fall äro ganska kännbar
och Iryckaade, så tillåter jag mig tro, att om,
genom lotteri-inkomstens bibehållande, alla des¬
se nedsättningar och lindringar skulle kunna
beredas, åt den dass af nationen, som i all¬
mänhet deraf mäst är i behof, densamma utan
undantag tillskyndas en sannskyldigare fördel
än den supponerade, som genom lotteriets in¬
dragning skulle uppkomma.’'
’Mag återvänder nu lill den philantropiska
idee, sorn man vill lägga till grund för påstå¬
endet, alt Kongl. Nummer-lotteriet bör afskaf-
fas. Vore jag öfvertygad om realisation af
all den moraliska förbättring, man genom en
sådan åtgärd förespeglar oss, skulle jag ifrigt
tillstyrka den; medgifvas mäste likväl, all mensk-
1 ign passionerne föra lill villor af mångfaldiga
slag och att öfvergången ifrån den ena till den
andra icke kan beräknas. Nya tillfällen öpp¬
nas alltid i stället för dem man söker förekom¬
ma och den enda säkra grunden för mensklig
förbättring ligger uti en stigande upplysning och
en deruppå grundad känsla af menskligt värde.
”Med mörkare fäigor, än spelluslan, kan
fvl le ri lasten afmålas; men om kroghållning,
hvarigenom man visserligen kan säga att, emot
Den a Maji.
utgiften lill Slaten och det allmänna, tillfälle
cippnas Lill öfvande af denna last, skulle för¬
bjudas, kan man deraf vänta, ali lastens utöf¬
ning skulle helt och hållet upphöra, vore i
sanning ej tid att längre tveka om medlet,
dock med skäl bör man hafva, alt den endast
skulle laga en annan rigtning, och att sjelfva
förbudet skulle än mera reta begäret, och leda
till nya frestelser.”
”Lika med en värd ledamot af detta Stånd,
som vid förra Riksdagen yttrade sig för Kongl.
Nummer-lotteriets bibehållande och hvilken jag
till min fägnad ännu räknar i våra leder, har
jag, som, utan att sjelf deltaga deruti, på nära
håll sett Kongl. Nummer-lotteriet begagnas, ej
förmått visa något så utomordentligt riksfÖr-
derfligt eller något mera förnuftsvidrigt eller
mera moraliskt skadligt i detta spel, än i hvar¬
je annat sådant, det vare sig med kort eller lär¬
ning. Så länge dessa äfven af bildade folkclas-
ser med välbehag anses och måhända af mån¬
gen dagligen idkas, har jag också med honom
trott, att äfven nummerlotteriet en gång i må¬
naden kunde i bredd med de öfrige tolereras
och på sitt sätt äfven få vederq vicka ett hopp hos
dtn fattige. För sin tolfskiliingssedel, som of¬
ta är det högsta, hvarmed han försöker sin Jye-
O 7 J
ka, kan han mången gång köpa sig ett par vec¬
kors glada, inbillningsi ika dagar, och felslår
äfven detta hopp, sorn ollast lärer vara fallet,
må han köpa sig ett nytt. För den fattiges nö¬
jen är dessutom så litet sörjdt i vårt kära fä¬
57i
Deri 2 Maji.
dernesland och folksfäsler gifvas inga, ty jag
räknar dertill ej den offentliga dragningen af
Kongl. Nummer-lotteriet, som sker i hufvudsla-
den och hvilken kunde der afskaffas. Äfven
mig synes det derföre vara hardt, att be¬
röfva den fattige den lilla lillfredslällelse.
Kongl. Nummer-lotteriets tillvaro honom läm¬
nar, så länge han anser den sådan, under det
att kanske den stränga regoristen och förmyn¬
daren njuter vida mera af denna verldens spel.
Den spelsjuke skall i alla fall, jag är derom
fullt öfvertygad, om ock Kongl. Nummer-lotte¬
riet upphörer, antingen vända sin håg, om ej
till brännvin eller annat lika dåligt surrogat,
åtminstone till något annat spel,^så mycket för-
derfligare, som det dagligen kan förnyas, och
således förstör för honom ej allenast mera pen¬
ningar, utan, hvad som är värre, en stor del
af hans arbetstid, som ofta utgör hans enda c-
gendom. Utländningen skall ock troligen icke
underlåta, att bereda honom tillfälle att få del¬
taga uti dess lotterispel genom utskickade ut-,
prånglare, och således förvandla den nu frivil¬
liga gärden åt Staten till en inkomstkälla för
den aldrig hvilande utländska speculationen.
Således, så länge jag icke inser möjligheten, för
Staten att undvika att med tvång anlita äfven
den fattiges ficka för sine behof, må vi bibehålla
honom vid tillfället, att frivilligt med sin skärf
dertill Indraga och icke ifrån missbruken här¬
leda något resultat, i hvilket fall åtskilligt ain
nät, som har nytta med sig, med lika skäl kun-
Den 2 Maji#
573
de och borde afekaffas. Låtom oss häldre, jag
upprepar det ännu en gång, på andra vägar
söka bereda en lindring åt den stora massan
aF folket, än att gifva den en kanhända olyck¬
ligare rigtning, genom afklippandet af det till¬
fälle til) förlustelse, Kongl. Nummer-lotteriets
tillvaro för mången hittills medfört, åtminstone
så länge icke genom bestämda och ulan till¬
räckligt spelrum för illusion verksamma lagar
hindra alla andra spel, som jag för min en¬
skifta del skulle just för missbrukens skull ön¬
ska vara för alltid landsförviste.”
”1 följd af hvad jag yttrat, röstar jag för
afslag å förevarande betänkande.”
Herr Holm: ”Då Staten genom dess lagar
ogillar och med straff belägger hazardspel e-
mellan enskildte personer, måste jag anse det
vara inconseqvent, att Staten sjelf, tvärtemot
lagen, idkar ett hazardspel i stort, af den be¬
skaffenhet, att molspelarne eller den stora allmän¬
heten och deribland synnerligen den fattigare
folkclassen,' hafva ganska få apparencer. Sta¬
tens styrka beror icke af tillfäliige penning-in¬
komster, utan af folkets moraliska värde och
kraft, och desse kunna omöjligen okas, men väl
minskas genom en sådan inrättning, som ifrå¬
ga varande. Jag röstar således, utan tvekan, för
bifall till Stals-Utskottets betänkande och med
detsamma för ogillande af allt lotterispel af
hvad natur som häldst, hvilket leder sin upp¬
rinnelse från en tid, då medlen ej afsågos för
ändamålets skull och sorn, efter min öfvcrly-
I
574
.ben a Maj ii
geise, ej äger någon grund för sin fortsatta
tillvaro i Svenska folkets lynne och behof/’
%!
Herrar Norman_, HelsingiuSj Lundgren och
Frodell förenade sig med Herr Holm.
Herr Cederborg: Då jag vant en bland
dem, som väckt motion om nummerlotteriets
afskaffande, har jag ock tillräckligen uttryckt
min opinion i detta ämne och får jag lill Stats-Ut-
skottet hembära min tacksamhet för det sätt, hvar¬
på frågan blifvit behandlad; men jag har tilli¬
ka yrkat förbud emot införskrifning och för¬
säljning af utländska lollsedlar, samt att, om
sådant skulle anses lofligt, Staten deraf malle
hämta någon inkomst medelst deras beläggande
med en betydlig stämpelafgift eller beskattning.
Utskottet, som icke funnit sig böra, i samman¬
hang med frågan om nummer-lotteriets afskaf¬
fande, ingå i pröfning af nämnde yrkande, har
hemställt, att Rikets Ständer må till vederbör-
lige Utskott öfverlemna handläggning af den
del utaf de i Bil. Lit. H. nämnde motioner,
som angår förbud emot den beskattning af of¬
fentlig försäljning af alla utländska lotteri-sed¬
lar, och med anledning af detta utlåtande, får-
jag vördsamt anhålla, alt samma min motion
må remitteras till vederbörlige Utskott.
Herr Winberg; Den olycklige man, som
vid förlidne Riksdag inom detta Stånd vågade
tillstyrka nummer-lotteriets fortfarande, och så¬
ledes instämde i de åsigter, Herr Halling nu
uttalat, är jag. Jag bär ej reserverat mig emot
Utskottets beslut om upphäfvandet och jag har
Den 2 Maji.
ej vågat tala ett ord derom, emedan jag erin¬
rar mig, att man då emot mig använde så hår¬
da vapen, som möjligt. Jag kunde icke då se
denna inrullnings fortfarande ifrån den mörka
sidan, och den lid, som sedermera framflutit,
har icke varit tillräcklig för att förändra mia
åsigt. Jag medgifver, att en eller amian blif¬
vit eller hlifver olycklig genom nummer-lotte¬
riet, men jag sätter detsamma i bredd med an¬
dra commerce- och hasardspel, sorn finnas öfver
allt och icke kunna förekommas. Opinionen
Öfvetgår stundom till ytterlighet, ooh nu är
modet, att anföra bränvinsförtärande och num¬
merlotteriet, såsom källan till allt ondt, såsom
de vägar, hvarifrån mord och brand härflyta.
Jag vill ej försvara saken, men jag tror den bö¬
ra, lill sin Stats-economiska nytta, öfveryägas.
Staten förlorar genom indragningen omkring
100,000 R:dr, som måste oundvikligen fyllas ge¬
nom bevillning. Jag tillstyrker alltså nummer¬
lotteriets fortfarande.
Herr Forsberg instämde uti Herr Holms
åsigt och yrkade bifall af utlåtandet i denna
punkt.
Herr IVijk: Genast då jag genomögnade
Stats-Utskollels utlåtande, N.'o 54, var det med
sann tillfredsställelse, jag erfor, att nummer¬
lotteriet var uteslutet; och jag hade ej väntat,
alt någon röst här skulle hafva höjt sig lill för¬
svar för en så föraktlig Statsinkomst, som den¬
na. Vid reformer i England uti sednare lider
har lotteriet blifvit afskaffadt, och af allmänna
t
576
Den 2 Maji.
tidningar hafva vi den erfarenhet, att sparban¬
ker sedan denna tid i England ökat sig till
antal och summa. Della bör ock kunna blif¬
va fallet häi-. Må alla lotteri-skyltar för¬
svinna och sparbanker intaga deras ställen,
der de mindre bemedlade äga tillfälle att spa¬
ra sina skiliingär och göra deni fruktbara på
elt bättre sätt än i det Genuesiska lotteriet,
der det hela är icke till spelarnes, utan tdl
inrättningens faveur. Herr Holm har nämnt,
att hasardspel ärö förbudne. Jag hemställer,
0111 icke lotteriet är större hasardspel än biri¬
bi och pliarao. Dessa sednares banker sprängds
stundom, men delta har man icke hört någon¬
sin hafva med nummer-lotteriet inträffat. NuY
den exetdti Va mag ten förbjuder hazardspel,
hemställer jag, 0111 det är värdigt för Stats-
magterrie att stå i spetsen för ifrågavarande be¬
drägliga inrättning.
Herr Ekermani Mina tänkesätt i detta äm¬
ne hoppas jag förut vara nogsamt kände. Jag
vill derföre nu ej vara vidlyftig, utan har be¬
gärt ordet egentligen i anledning af tvänne ta¬
lares yttranden. Herr Winberg har yttrat det
nu vara modernt att åberopa bränvin och Num¬
merlotteri, såsom källor Lill allt ondt. Det förra
friedgifves; oell hvad det sednare beträffar, här,
så långt tillbaka jag minnes, och detta är ej så
obetydligt, Nummerlotteriet omtalats, såsom för¬
ödelsens styggelse. En annan talare har fästät
sig vid Statens inkomst af Nummerlotteriet; men
jag finnér det ej vara skäl, att på ett vanheder-
Den i Maji.
ligt salt berecia Staten en inkomst, som jagar
oluicl fattigdom i den torftiges hydda. Om man
bar sadan ömhet för Slaten, kan den genom
Nummerlotteriets indragning förlorade Stats¬
inkomsten blifva ersatt derigenom, att, .. efter
motion, väckt, med anledning af 56 §. R. Ö.
beslutes, att hvar och en, sorn spelar kort, skall
åtaga sig en liten . afgift. Jag vill slutligen
anmärka, att Stats-Utskottel ansett frågan om
förbud emot utländska lottsedlars försäljning
böra till Lag-Utskottet ofve riem nas; och jag
hoppas, att Lag-Utskotlet skall i denna del
handla lika menniskÖälskåndé söm Stats-Utskot-
tet i detta utlåtande förfarit. .
Herr Falhem förenade sig med Herr Holth.
Herr Strehlenert: Den förlust, Staten gör
genom Nummerlotteriets indragning, bör kun¬
na på ett värdigare satt ersättas. Man har fä¬
slat sig vid deh stora behållning, som, enligt
hvad Stals-Utskottet upplyst, härifrån sig här¬
leda Jag hemställer oin det är värdigt, alt
taga densamma ifrån de mäst behöfvande, yr¬
kar bifall lill utlåtandet och anser att ej ens
utländska lotteriers begagnande bör här komma
i fråga.
Herr Ekstrand; För alt i möjligaste kort¬
het tillkännagifva min åsigt, instämmer jag med
Herr Holm och finnér ej skäl att tala för Num¬
merlotteriets bibehållande, för att öka Statens
inkomster; ty jag fruktar ej för ökad bevillning
orri summan jemrikas och särskilde besparin¬
gar ske. Jag slutar dermed, att jag, under
Bort*. St. Pr. vid Riksd. 1834- II- 37
578
Den 2 Maji.
hvad vilkor som häldst, anser Nummerlotteriet
böra försvinna.
Ilerr Santesson: Jag har delat pluralileteus
tanka, och vill, i afseende derå, att man fästat
sin uppmärksamhet på den stora Stats-inkomsten
af Nummerlotteriet, tillägga, att den egentligen
beror pä den mycket väl uttänkta spelplanen,
men att den äfven beror på sättet, hvarpå dea
behandlas och hvilket icke alltid är med ärlig
behandling enligt. Inkomsten anser jag vara
sä precaire, att, om de bevakande misstogö sig,
skulle en svår utgift kunna uppkomma för Sta¬
ten och må hända detta föranledde Rikets Stän¬
ders sammankallande, för att ersätta förlusten
genom lotteriet.
Herr Halling: Jag tillägger, att jag icke’
fäster mig vid förbudet emot utländska lottsed¬
lars begagnande; och jag tror den lag icke va¬
ra verkställbar, emot hvilken hvar och en ön¬
skar att bryta. Skälet är erfarenheten, att, o-
ansedt varu-iotterier icke varit i vårt land til-
låtne, utan förbudna, redan på 1780 talet, til¬
låter man inbjudning uti allmänna tidningarne
till deltagande deruti; och det är ingen sanno¬
likhet, att något Lag-Utskott skall finnas, hvil¬
ket kan uttänka en sådan lag, som i detta fall
må vara verkställbar.
Discnssionen ansågs slutad och 24:de punkten
af Stats-Utskottets utlåtande, N:o 54, samt Bil.
Litt. II framställdes till bifall, hvarpå svara¬
des Ja och JVeJj samt begärdes votering af Herr
Klingvall.
Den a Maji.
s79
Ea voterings-proposition uppsattes, juste¬
rades oell anslogs, så lydande: "Den, som bi¬
faller Stats-Utskottets utlåtande, N:o 54» 24:de
punkten, angående Nummerlotteriet, jemte den
särskilde bilagan, under Litt. I, röstar Ja.
Den det icke vill, röstar Nej.
Vinner Nej, komma utlåtandet i denna
punkt och nämnde bilaga alt afslås.
Omröstningen, anställd, i enlighet med Riks-
dags-Ördnhigeris föreskrift, utföll med 3a Ja
emot i5 Nej, i följd hvaraf Ståndet gillat Stats-
Utskottets tillstyrkande, att Nummerlotteriet
skall upphöra.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar leda¬
möter åtskiljdes kl. | 3 e. m., men samman¬
trädde åter till fortsättning af
Plenum kl. 6 e. m.
, §-6.
Upplästes och godkändes följande af Ex-
pedilions-Utskottet uppsatte förslag till under¬
dåniga skrifvelse!-:
N:o 24, angående beviljad afskrifning af
någre Stats-Verkets fordringar hos allmänna
hospitals-fonden, äfvensom curhus-inrättningar-
ne i Södermanlands- samt Götheborgs- och Bo¬
hus län.
N:o 25, angående ändring i 3:dje Capitlet
Sjöskade-Balken Sjölagen.
N;o 26, i anledning af väckt fråga, att
mål, angående deri nidings-tjufnad, hvarom 3,
4 och 5 §§. 42 Cap. Missgärnings-Balken om¬
förmäla, må upphöra att vara af underställnings-
egenskap.
58o
Den a Maji.
och N:ö 27, angående upphäfvande af el¬
ler ändring uti föreskrifterne om tiden för be-
grafningar.
§• 7-
Föredrogos å nyo följande Lag-Utskottets
betänknnden:
1:0 N:o 38, öfver motion, att de i Kongl.
Kungörelsen den 27 Augusti 1823 meddelade
föreskrifter, angående vederbörandes åliggande
att till Presterskapet aflemna förtekningar uppå
personer, dömde eller ställde under framtiden
för gröfre brott, äfven måtte till mindre brott¬
mål utsträckas.
Bifölls.
2:0 N:o 3p, i anledning af motion om skyl¬
dighet för båtsmän att, när de från commen-
dering till hemorten återvända, vara försedde
med prestbevis.
Bifölls.
3:o Nio 4°> öfver motion om meddelande
af föreskrift, att äktenskap bör, inom viss tid
efter skedd lysning tredje gången, genom vig¬
sel fullbordas, eller ock fästningen varda upp¬
löst.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
4:o N:o 41, öfver motion om förändrade
föreskrifter i afseende å kungörelsers publiceran¬
de i kyrkorne.
Bifölls.
5:0 N:o 42, öfver motioner, med förslag
till ändring i nu gällande lag, angående behand¬
lingen af frågor om oenighet makar emellan.
Den 2 Maji.
Herr Leffler'. Jag kan ej bifalla Lag-Ut¬
skottets bär gjorda förslag att bereda större lätt¬
nad för äkta makar att åtskiljas; och jag tror
alt i denna del redan är så mycket gjordt, sorn
möjligen står tillsammans med ett så vigtigt
förhållande, som äktenskapets. Skälen äroafre-
servanterne tillräckligen anförde; jag åberopar
dem och anser den stadgade varnings-graden in¬
för Dom-capitlct vara nödvändig alt bibehålla, e-
medan den åtminstone tillvägabringa!- en län¬
gre tid, hvarunder makarne må lämnas tillfälle
till besinning, hvaremot det är olämpligt att
ställa så till, att äktenskapsskilnad kan äga ruin
efter ett halft eller två tredjedels års förlopp.
Häruti förenade sig Herrar Ekerman, Nor¬
man och Frodell.
Herr Hohn'. Jag har reserverat mig emot
Utskottets förslag, i den del det innefattar upp-
häfvandet af andra varnings-graden för äkta
makar, sorn äro oenige, af det skäl, att jag an¬
sett den genväg, Utskottet beredt för dem, va¬
ra alltför knapphändig, då jag besinnar, att, å
ena sidan, ett olyckligt äktenskap ej bör per-
petueras, men, å den andra, äfven att man ej
bör underlätta möjligheten af äktenskapets upp¬
lösning. Det vore att befordra ett lättsinnigt
öfvergående af äktenskaps-förbindelsen. Jag tror
alltså, lika med reservanten, Herr Grefve Spar¬
re, att den andra varnings-graden är nödvän¬
dig att bibehålla. För makarne är det stun¬
dom olägligt att infinna sig vid Dom-capitlet.
Detta skall måhända stundom kunna verka der-
Den i Ma|i.
hän, att de afstå ifrån föresatsen alt få äkten¬
skapet upplöst, utan finna sig vid att lefva till¬
sammans, och sådant skall ofelbart ofördelaktigt
verka på barnen. Ehuru ogärna jag i allmän¬
het biträder önskan om åtqrremiss, kan jag
dock icke underlåta att, på grund af min nu
uttalade öfvertygelse, yrka, att förevarande be¬
tänkande må återremitteras.
Häruti förenade sig Herr Lundgren.
Herr Rubin: Äfven min anmärkning är
rigtad emot upphäfvandet af varnings-graden
inför Dom-capitiet och jag delar Herr /Johns
åsigt, att, genom dylik svårighet, makarne må¬
hända kunna bringas till besinning. Jag an¬
håller, att betänkandet måtte återremitteras.
Herr Cederborg:. Detta betänkande förfat¬
tades, under det jag, med Slåndets bifall, åt¬
njöt ledighet ifrån Riksdagsgöromålen. Vid
min återkomst justerades det hos Lag-Utskot-
tet; och jag var sinnad att afgifva min reser¬
vation deremot; men då derigenom reservan-
terne blifvit för många, fann man, att reserva¬
tionen icke bordt åtfölja betänkandet, utan att
det var mig öppet att inför Ståndet redovisa
för min åsigt, som är enahanda med den Herr
Holm uttalat.
Herr Hessle: Äfven jag var frånvarande,
då detta beslut af Lag-Utskottet fattades. Jag
kan hvarken dela Utskottets betänkande i dess
helhet, eller med reservanterne instämma.
Det är gifvet, att, om man än vill försvåra äk-
tenskaps-skilnader, bör det dock ej ske genom
D e ii 2 Maji.
585
stadgandet af bötes-ansvar, hvarmedelst boets
tillgång förminskas, eller genom försvåradt sätt
för makarne att vinna skillnad till säng och
säte, ty sådant kan bidraga till våldsmål, till
och med till mord. Deremot skulle jag önska
tillämpning i delta fall af hvad Lag-commilteens
förslag till Giftermåls-Balk uti 6 Cap. g och io
§§. innehåller. Då denna lag väl lämnar lätt¬
het för makar, att, efter undergångne varnin¬
gar, vinna skillnad till säng och säte, men ti¬
den tillika är så lung, att, om försoning är
möjlig, den bör kunna derinom tillvägabringas,
anser jag omförmälde lag-förslag innefatta rät¬
ta medelvägen emellan lätthet och svårighet
O ^ O
att vinna äktenskaps-skilnad.
Herr Holm'. Herr Hessle har, så vidt jag
kunnat fatta meningen, ogillat Lag-Utskottets
förslag, på den grund, att hötes-ansvaret ej är
borttaget. Häruti torde något missförstånd äga
rum, ty Lagutskottet har följt den af Lag-
Committeen utstakade medelväg samt ansett hö-
tesansvarets bibehållande vara olämpligt, eme¬
dan bötesbeloppet skulle komma att inverka på
de oskyldige barnens rätt. Det är blott om
andra varnings-gradens bibehållande eller upp-
Jiäfvande, som frågan egentligen hvälfver sig.
Herr Hessle: Jag får endast tillägga, att
Lag-committeens förslag föreskrifver en tid för
skillnaden till säng och säte ifrån i till i år,
då deremot Lag-Utskottets förslag inskränker
den till 6 månader.
Herr Holm: Sedan jag genom Herr Hessles
584
Den 2 Maji.
sista yttrande blifvit upplyst om meningen af
hans framställning, får jag förklara, att jag an¬
ser skilnadstiden till säng och säte, icke böra
utsträckas längre, än för 6 månader. En hvar,
som handlagt mål, angående oenighet emellan
äkta makar, torde hafva funnit angelägenheten att
bestämma den möjligen kortaste liden för så¬
dan skilnad, emedan makarne derunder äro i
det olyckliga förhållande, att de ej iida hvar¬
andra; och det vore obilligt att utsträcka den¬
na tid, synnerligen som barnen, under densam¬
ma, ofta ej rätteligen vårdas hvarken af den
ena eller den andra af föräldrarne. Sexmåna¬
ders tid synes mig vara den lämpligaste, ehu¬
ru det vanligen practieeras att döma till skill¬
nad uti säng och säte för trenne månader.
Discussionen ansågs slutad och betänkan¬
det, N:o 42» återremitterades.
§• a:
Föredrogos å nyo följande Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottets betänkanden.
1:0 N:o 37, i anledning af väckta motio¬
ner ej mindre om bestämde föreskrifter för be-
fordringen inom Post-verket, än ock om be-
hofvet af ny Post-ordning och instruction för
Post-inspectorer och Post-förvaltare, samt af nytt
löningssätt för desse tjenstmän.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
2:0 N;o 38, i anledning af väckt motion
om upphörande af kronofisket vid Elfkarleby.
Herr Tottie'. ”Delande motionairens åsigt,
att Krono-laxtisket vid Elfkarleby måtte med
Pen a Maji,
585
^8^0 alldeles upphijra, samt att innehafvare af
ägor, gränsande till Dalelfven, må få hegagna
sitt fiskvatten, jämväl till laxfångst, emot en
viss bestämd afgift till Staten, anser jag mig
höra dertill framställa mina skäl inför Ilögtä-
rade Ståndet.
Allmänna lagen bjuder, att minst en tre¬
djedel af en ströms bredd skall anses sorn
kungsadra, hvilken, under hvad förevändning
sorn häldst, icke får tillstängas. Afsjglen här¬
med är tydlig och klar, att hinder icke får mö¬
ta för fiskens uppstigande uti våra stora ström¬
mar, på det att ofva lili gga lide jordägare äfven
måtte kunna sig begagna af en sådan fångst.
Huru lagstridigt och obilligt är då icke förhål¬
landet vid Elfkarleby laxfiske, der vederböran¬
de, utan tilltal, kunnat, på ömse sidor 0111 fal¬
let, anlägga oöfverstigliga laxfisken, samt hän-
vist kungsådran endast till det perpendicuiaira
strömfallet, hvilket har den höjd, att, ehuru
laxen väl vill försöka kasta sig deröfver, han
likväl hindras uti ett sådant bemödande.
För circa 4° år sedan, då vederbörande
icke ännu tilltrodde sig, att på ofvannämnde
sätt kunna opålaldt tillstänga strömfallen vid
Elfkarleby, fångades också mer och mindre
lax vid vattenfallen hela Halelfven uppföre än¬
da lill öfversta socknarne i Vester- och Öster-
Dalarne. Ifrån den tid, då den sednare arren¬
datorn af Krono-laxfisket vid Elfkarleby in¬
gick conlract med Kronan, har ock allt laxfi¬
ske upphört, till mycken skada för samtlige
strandägare.
\
585 Den a Maji.
Du således menigheter icke längre hörn
förlora en i lag grundad rättighet, men Stuten
icke eller frånkännas en påräknad årlig inkomst,
får jag vördsamt föreslå, alt den nu utgående
arrende-summan hembjudes lill fördelning på
alla de jord-ägare, hvilka äga vattenfall på örn¬
se sidor om Dalelfvens lopp; de jordägare mera,
som ligga Elfkarleby närmare, och i proportion
mindre och mindre för de vattenfall, sorn sträcka
sig allt längre och längre upp uti elfven, eme¬
dan fångsten oemotsägligén aftager ofvanföre
hvarje ali lagdt fiske: dock mera den, som har
si!t fiske på norra sidan om strömfåran, än
jordägare på den södra, emedan erfarenheten
visat, att laxen, vid dess uppstigande utur haf¬
vet, häldre följer strömmens norra sida, på
hvilken solslrålarne* oförhindrade kunna verka.
En sådan reglering kan lätteligen verkstäl¬
las af vederbörande länsstyrelser, och kan man
göra sig förvissad, att hvad oftanäninde jord-
och vattenfall-ägare samfällt erbjuda, om icke
öfverStigande nu varande arrende-belopp för
Elfkarleby krono-laxfiske, åtminstone uppgår
dertill, häldst jag känner mången strömfalls-
ägares önskan, att på sådant sätt, om ock med
uppoffring, återfå hvad lian olagligt förlorat.
Jag anser således den af Utskottet i un¬
derdånighet föreslagna undersökningen böra hvi¬
la, till dess läns-styrelserne, på Kongl. -Majus
Nådiga befallning, efter föregångne kungörel¬
ser till dem, hvilka ärendet angå kan, först in-
hémtat slröndälls-ägares underdåniga, årliga er-,
Den i Maji.
587
bjudande såsom lösen för krono-laxfiskets upp¬
hörande vid Elfkarleby, hvilket erbjudande
skulle för all framtid blifva en fastståhdande af¬
gift, hörande tili egendomen. öm, emot ali
förmodan, den erbjudna samfällda afgiflen icke
uppgår till eller öfverstiger beloppet för nuva¬
rande arrende för krono-laxfiskel vid Elfkar¬
leby, tyckes liden först vara inne för den af
Utskottet föreslagna underdåniga begäran oni
undersökning, hvilken troligen icke sträckte sig
längre än till bestämmandet af kungsådran, sorn
bör förflyttas ifrån det perpendiculaira vatten¬
fallet vid Elfkarleby till den norra sidan der¬
om, hvaräst, om icke starka fisken eller så kal¬
lade laxkar tillstängde strömfåran, laxen blef-
ve oförhindrad uppstiga hela Dalelfven uppföre.
Af dessa skäl får jag vördsamt anhålla, att
Utskottets betänkande blifver återremitleradt.
Herr Falhem förenade sig häruti.
Herr Leffler: Ehuru jag ej vill motverka å-
terremiss, då den är ändamålsenlig, kan jag
likväl icke neka, det jag anser Herr Totties an¬
förande innefatta en framställning, skiljd från
Doctor Ilwassers motion. Jag tror ej eller det
vara möjligt, att den af Herr Tottie förutsatta
undersökning skall kunna under innevarande
Riksdag så tidigt verkställas, att resultaten der¬
af må komma till Utskottets kännedom och Ut¬
skottet derefter blifva i tillfälle, att afgifva
nytt utlåtande. Mig synes således egentligen
icke skäl till återremiss förete sig, då Utskottet
behandlat det ämne, som är föremål lör mo-
tionairens framställning.
58S
Den 2 Maji.
Herr Tottie'. Herr Leffler liar funnit ilen
af mig föreslagna undersökning hvarken lämp¬
lig eller billig, då den sker i afseende på lax¬
fisket vid Elfkarleby. Billigheten måste likväl
niedgifvas, ty, om kungsädran förflyttas ifrån
tiel perpendieulaira vattenfallet lill den norra
sidan derom, blir följden den, att arrendatorer!
af laxfisket ej kan betala så stort arrende, e-
medan han sjelf får mindre laxfångst; men om
arrendet fördelas på alla slrömfalls-ägarne vid
Dalelfven, skall, hvad de komma att erlägga,
sammanlagdt uppgå till så stor summa, att Sta¬
ten visserligen ingenting derpå förlorar, hvare¬
mot flere enskilde härigenom vinna förmoner.
Jag kan ej heller finna min framställning vara
en ny motion. Den af Doctor Hwasser väckta
motion är af tuig åberopad; i anledning af den¬
samma har jag funnit mig till min framställ¬
ning befogad.
Herr Hrnberg’. Jag äger speciel kännedom
om det inflytande laxfisket vid Elfkarleby har
på Dahl-elfvens strandägares rätt. Jag har så¬
ledes understödt Doctor Hwassers motion, lik¬
väl icke annorlunda, än på sätt i betänkandet
ultryckes, att undersökningen nu\ angå detta
fiskes lagenliga beskaffenhet, livad åter beträf¬
far det accord, som man synes åsyfta, och en¬
ligt hvilket samtlige strandägare vid Dahlelfven
skulle åtaga sig arrendet, anser jag dermed ej
förhålla sig annorlunda, än att alla gemensamt
öfverenskomma att vid auction låta för sig in¬
ropa arrendet af krono-fisket. Denna omsläu-?
dighet bör icke föranleda till återremiss.
Den 2 Maji.
58g
Herr Leffler: Jag liar yttrat mig öfver
hvarken billigheten eller obilligheten af livad
Herr Tottie begärt. Tvärtom anser jag detva-
i'a med billighet förenligt, men jag har blott
yttrat mig om hinder för det nya betänkandet,
under denna Riksdag, om den af Herr Tottie
föreslagna undersökning skulle afbidas. Det
enda vore, om Utskottet skulle finna sig vid
att tillstyrka, att i den underdåniga skrifvelsen
till Kongl. Maj:t måtte intagas Herr Totties
förslag; men jag kan ej se, huru detta skall gå
till, då Doctor Hwassers motion ej till sådan
åtgärd gifver anledning.
Herr Rubin: Jag vet ej, hvartill återre-
miss skall tjena. Kronan är ägare af lax-fisket
vid Elfkarleby. Förr än Kronan afslår det¬
samma, kan det icke på andra fördelas. Huf-
vudsaken som bör utredas, är att utforska, hu¬
ruvida kungsådran är annorlunda än den bör
vara; och detta åsyftas genom den undersök¬
ning, som Utskottet föreslagit. Jag tillstyrker
bifall af Utskottets förslag.
Discussionen ansågs slutad och betänkan¬
det, N:o 38, bifölls.
3:o N:o 39, i anledning af väckt fråga om
Jemtlands återförläggande under VeSlér-Norr-
lands län.
Bifölls.
4;o N:o 40, i anledning af vackt motion
om städernes befrielse ifrån inqvartering vid
recrut- och remont-möten.
Bifölls.
5go
Den i Maji;
5:0 N:o 4f> i anledning af väckt motion
om åtskilliga förändringar i Jude-reglementet.
Bifölls.
Kinot beslutet reserverade sig Herr Hessle,
6:0 N:o 42> i anledning af vackt fråga
om artelleri-hästars begagnande i stället för
krono-skjuts till forsling al kronans spannmåls-
och mjölförråd för vissa garnizons-orlers behof.
Bifölls.
7:0 IST;o 43, i anledning af väckt motion,
att jord- och strand-ägares rätt Lill hafsfiske
matte uti den under utarbetning varande nya
fiskeri-stadga blifva bibehållen.
Bifölls.
8:0 N:o 44 > i anledning af väckt fråga med
utsättande af belöning för författandet af en ny
cuteches för menige man.
Herr Cederborg i På de af reservanten,
Lars Larssoii ifrån Skaraborgs län, anförde skal,
grundar jag min begäran om afslag å betän¬
kandet.
Herr Lejfler'. Detta ämne var föremål för
en lång discussion inom Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet. Herr Cederchöhls motion
mötte genast så stort motstånd, att fråga straxt
blef om afslag derå; men sora under discussio-
nen särskilda meningar gjorde sig gällande
derom, att vår nuvarande cateches behöfver
förbättringar, trodde man sig hafva gått me¬
delvägen genom förslag af en revision öfver
catechesen, så ätt förbättringarne deruti måtte
kunna antagas vid samma tid, då nya Bibel¬
Den 2 Maji,
5g i
versionen Liefve färdig, häldst i allt fall en för¬
ändring;, hvad de uti catechesen införde språk
utur Bibeln angar, af den nja Bibelversionen
föranleddes. Detta var enda sältet alt förena
de stridiga meningarne. För min del anser
jag det vara likgiltigt, om betänkandet afslås
eller bifalles. Saken är oskyldig; oell såsom
jag nämnt, blir förändring i catechesen ändock
en följd af den nya Bibelversionen.
Herr Waern'. Jag linner Grefve Horns
reservation förtjena mycken uppmärksamhet.
Den innehåller vigtiga sanningar. Jag begär
återremiss och tillstyrker bifall af Herr Ceder-
chölds motion, med afseende på beliofvet af en
lättfattlig lärobok för menige man.
Herr Ekerman: Jag kan ej neka, att jag
fästat min uppmärksamhet på Lars Larssons
reservation. Jag hoppas, att den nya Bibelöf-
versättningeri må snart vara alt förvänta. Det¬
ta har varit ett långvarigt arbete; men jag fin¬
ner det icke vara emedlertid nödvändigt att
påskynda utarbetande af en ny cateches. Jag
yrkar alltså, lika med Herr Cederborg, afslag å
betänkandet.
Herr Arnberg; Äfven jag delar Grefve
Horns åsigt, men tror, alt lätoböcker, sådana
han åsyftar, finnas flere af god beskaffenhet,
endast skicklige lärare ärö, som kunna bibrin¬
ga desamma. Derföre är jag ej af deri mening,-
att prsemium må utsättas till framlockande af
en ny cateches; hvaremot det synes fullkom¬
ligen lämpligt, att, medan tid är, den narva-
Den 2 Maji.
rande catechesen granskas, så alt de af nya Bi¬
belversionen föranledda förändringar deruti må
kunna antagas på samma gång med nämndö
version. Jag tillstyrker således bifall å be¬
tänkandet.
Herr Leffler: Jag bör erinra, att Utskot¬
tet ingalunda tillstyrkt en förhastad omarbet-
ning af den nuvarande catechesen, utan att Ut¬
skottet endast tillstyrkt en underdånig arthållaå
örn revision af catechesen, så att förslaget der¬
till med föränd ringar må vara färdigt ätt art¬
tagas samtidigt med nya Bibelvérsionen. Detta
bar reservanten, Lars Larssoh äfven antyd t,
men likväl förbisett Utskottets enahanda åsigt.
Herr Santesson: Reservanterne hafva ér-
kännt behofvet af revision öfver catechesen,
samtidigt med nya bibelversionen. Utskottet
har tillstyrkt en sådan åtgärd, blott så, att bå¬
de catechesen och bibel versionen måtte kunna
vara färdiga på ert gång, i stället för att revi¬
sionen Skulle företagas ej förr, än bibel versio¬
nen vöre färdig. Herr Lofflers förklarande sy¬
nes mig gifva ökadt skäl att bifalla betänkan¬
det.
Herr Olbers anhöll, att få förklara, det hart
förenar sig uti Utskottets åsigt.
Herr Ekerman: Efter Herr Lefflers med¬
delade upplysning, tillstyrker jag bifall af be!-
tänkandet.
Discussionen ansågs slutad, och, efter Herr
TalmannenÅ proposition, blef betänkandet, Nfö’
44» rtiecl ett öfvervägande Ja antaget;
Den ; Maji.
9:0 N;o 4^> i anledning af väckt fråga om
Uttryckligt stadgande derom, att mäldägare ej
må anses pligtig, att till mjölnares biträde hål¬
la folk vid qvarnen under förmalriingstiden.
Herr Sahlin'. Med anledning af General
Peyrons reservation, yrkar jag afslag å betän¬
kandet. En sådan ordning, sorn är föreslagen,
skulle bereda för mjölnarne ökade skyldigheter;
men dessa böra ock af rättigheter motsvaras.
Nu har mjölnaren vanligen vid qvarnen en gos¬
se, eller är på sin höjd tvungen att löna en
dräng för smärre biträden, då qvarnsökanden
sjelf är tillstädes. Deremot om qvarnsökanden
endast skulle hafva alt aflemna, efter vigt, sä¬
den till förmälning, utan att vidare biträde å
sin sida, skulle mjölnaren blifva nödsakad att
vid qvarnen till biträde hålla tvänne personer;
och då borde han äfven vara till förhöjd qvarn¬
tull berättigad.
Herr Rubin förenade sig häruti.
Herr Leffler ansåg det vara lämpligare,
att afslå hela förslaget, än att ingå i General
Peyrons reservation.
Herr Helsingius ansåg denna fråga icke
böra blifva föremål för Rikets Ständers pröf¬
ning, trodde icke eller förändringens vidtagan¬
de vara Välkommet för Bonde-Ståndet, och yr¬
kade, på dessa grunder, afslag å betänkandet.
Herr Fries : Jag instämmer med Hr Hel¬
singius. Den föreslagna förändringen skall ej
uträtta annat, än ny villervalla, ty en mjölna¬
res rättigheter och skyldigheter böra vara emot
Borg. St. Pr. vid Riksd. i83II. 38
Den 2 Maji.
hvarannan svarande; och den mjölnare, som
vill hafva mäld, underlåler icke att betjena sitt
mäldelag.
Discussionen ansågs slutad, och betänkan¬
det N:o 45 afslogs; emot hvilket beslut Herr
Cederborg sig reserverade.
och 10:0 N:o 46, i anledning af väckt frå¬
ga om utfärdande af författning med förbud e-
mot monopoliers stiftande till menigheters för-
fång.
Bifölls.
§• 9-
Fortsattes den förmiddagen denne dag be¬
gynda föredragning af Stats-Utskotlets utlåtan¬
de, N:o 54, angående beräkningen af Statsver¬
kets inkomster.
Dervid förekommo:
25;o Båk- och lols-medlen, upptagne till
5o,ooo R;dr.
Herr Santesson: Inom Ståndet har jag gjort
en motion, angående dessa medels användning
till lots- och båk-inrättningarne. Denna mo¬
tion är icke ännu behandlad af Stats-Utskottet,
så framt den icke är handlagd af utgifts-afdel-
ningen. Jag begär återremiss, på det att utlå¬
tandet i denna punkt ej må lägga hinder i väg
för beslut om medlens användning lill inrätt¬
ningens bästa. Detsamma gäller om de Dan¬
ska fyringsmedlen. Jag har anledning att tro,
det utgiftsafdelningen fästat uppmärksamhet på
min motion.
Herrar Wijk, Norman, Bruse och Maechel
förenade sig häruti.
Den 2 Maji.'
595
25:te punkten återremitterades!
26:0 Ersättningar, (derunder inbegripne de
så kallade Danska fyringsmedlen,) beräknade
till 25,ooo Rklr.
Herr Santesson anhöll, att denna punkt, i
sammanhang med den näst föregående, måtte,
at den anledning, som dervid nämndes, blifva
återremitterad.
Häruti instämde Herrar Wijk och Modin.
Återremitterades.
27:0 Observations-medel, upptagne till
8.000 R:dr.
Bifölls.
28:0 Extra medel och uppbörder, upptag¬
ne till 14,000 R;dr.
Bifölls.
29:0 Intresse-medel.
Bifölls.
Extra ordinarie eller b evillnings inkomster.
Herr Santesson åberopade, i afseende på
ingressen härvid, hvad han i dag förmiddag
derom anförde, att nämligen Stats-Ulskottet e-
gentligen endast afselt att meddela dessa in¬
komster efter deras närvarande belopp, utan att
åsyfta något gillande på förhand lill binder,
om förändringar i dessa inkomster framdeles
beslutas.
3o:o Sjötulls-medlen, beräknade till 2 mill.
550.000 R:dr.
Herr Ekerman: Jag kan ej instämma der¬
uti, att sjötullsmedlen skola så högt upptagas.
Så länge närvarande förhållanden fortfara, tror
jag dem ej böra beräknas högre, än Stats-Con-
Dea 2 Maji
toiret (jern upptagit, eller lill 2,3oo,ooo R:dr.
På förut uppgifne skäl, anser jag det vara våd¬
ligt, att beräkna Staten inkomster för högt, e-
metlan det ovilkorligen måste leda lill Stats¬
brist.
Herr Wijk'. Uti calculen öfver sjötullsmed-
Icn för föregående är, upptages för år 1802,
under namn af afkortningar, 127,806 R;dr /\5
sk. 8 rst., och för år 1833, under enahanda be¬
nämning, 169,197 R:dr 44 1 1 rst- Inom
tullverket äga ej afkortningar rum, emedan jag
ej kan disponera öfver varan, innan tullen blif¬
vit erlagd. Härmed lärer förstås lindring uti
tull för varor ifrån aflägsnare orter. Det är e-
medlertid nödvändigt, att härom vinna upp¬
lysning.
Herr Santesson: Jag är icke i stånd, att
nu genast lämna fullständigt begrepp härom,
ty dessa uppgifter äro i betänkandet införde,
sådana de blifvit lämnade af Tull-styrelsen, öf¬
ver resultaten af 1882 och 1833 årens tullupp¬
börd. Förmodligen äro under benämningen af
afkortningar inbegripne ej allenast sådane godt-
görelser, som Herr 7Vijh förutsatt, ulan äfven
restitutioner af tullmedel. Dessa afkorlnings-
summor hade icke ens behöft utsättas, ulan de
hade kunnat afdragas ifrån uppbördssummor-
11a, hvarefter man kommit genast till de resul¬
tat man önskat, eller de bruttosummor, som,
jemförde med dem för vissa år, visat medel¬
tal; ty här har ej varit fråga om granskning
af räkenskapen. Med anledning deraf, att sjö-
Den 2 Maji.
597
tullsmedlen varit i jemnt stigande, haij Utskot¬
tet tilltrott sig i calculen kunna föreslå den
brnttosuinnia, som Kongl. Maj;ts Nådiga Pro¬
position innehåller. Utskottet har ej här af-
sett omkostnadsbeioppet, ty det hörer till ut-
giflsbetänkandt. Lika nied Herr Ekerman, liar
jag inom afdelningen yrkat, att man borde ak¬
ta sig att vid beräkningen af Statens inkom¬
ster tillvägagå för högt. Jag tror dock, att i
närvarande full, medelvägen är följd, enär
»lenna inkomst-titel är upptagen flere 100,000
R:dr under hvad den särskildte år utgjort, och
då tillika förbehåll är gjordt om förändrad be¬
räkning, i händelse dertill föranledande beslut
af Rikets Ständer vidtagas.
Herr Hallins: Efter min åsigt är StatsUt-
O O
skottets befattning, i afseende på betänkandet
öfver Statsverkets inkomster, slutad med upp¬
räknande af Statens ständiga, med säkerhet på-
räkneliga, ordinarie inkomster. Allt, hvad der¬
utöfver erfordras, bör fyllas genom bevillnin-
ger. Följaktligen är Stats-Utskoltets betänkan¬
de, så vidt »let rörer Statens extra ordinarie
inkomster, att anse endast såsom en underrät¬
telse, burudana dessa inkomster möjligen kun¬
na komma att beräknas. Längre kan eller bör
Siats-Utskottet icke gå, så länge utgiftsbetän-
kandct ej är af Utskottet föreslagit och af Slän-
derne godkändt. Differencen emellan utgifler-
ne och de ordinarie inkomsterne är hvad som
skall utgå of bevillning, och då först finnes, i
närvarande stund tror jag således Ståndet rät-
/
598 jDen 2 Maji.
teligep ricke kunna pröfva den ad notitiam up-
gjorda .calculen öfver de extra ordinarie inkom-
sterne. I anledning af Herr Wijks begäran om
upplysning, angående hvad med de upptagne
afkortningarne förslås, får jag nämna, alt un¬
der denna rubrik utgå alla restitutioner, som
äro betydliga i vissa fall, sedermera export¬
premier å socker och tobak, vidare förningar
till utrikes ifrån ankommande sjöfolk, m. m.,
hvilket vid närmare öfversigt af tullverkets rä¬
kenskaper, tydligen urskiljas. För öfrigt tror
jag ej, att allt detta utgör, hvad i allmänhet
kallas afkortning, fastän det i räkenskaperne
förekommer under denna generela rubrik.
Herr Hemberg'. Hvad afkortningarne, som
här finnas upptagne, angår, härröra de till en
del af hvad Herr Halling uppgifvit, men be¬
stå dock tillika af lindrigare tull å varor, som
komma ifrån första hand, t. ex. ifrån Brasili¬
en. Herr Ekerman har ansett sjötullmedlen
vara för högt beräknade; men då bruttosum¬
man utgjort år i832 2,796,344 R:dr 5 sk. 9
rst„ och år iS33 2,955,540 R;dr 10 sk. 3 rst.,
synes mig den nu i calculen projecterade brut¬
tosumman icke vara för hög.
Herr Winberg'. Jag är af Herr Hemberg
förekommen; och då man vet, att, enligt för¬
slag af tull-committéen, som baft sig uppdra¬
get att i första hand reglera tullbevillningen,
stora förändringar komma att, i afseende derå,
äga rum, dock så, att det hela förut graderar
de närvarande tullintraderne, och enär den här