Den 20 Februarii.
3oi
Remitterades till Banco-Utskottet.
3:o Herr Fries's angående export emot
skälig tull af småländska brukens sjö- och myr-
malms-tackjern. ([Bil. N:o 3i.)
Herr Ekerman: Som motionairen sjelf upp¬
gifvit, att tackjernet i Småland är särdeles an¬
vändbart vid gjuterier, hvilka fått ökad verk¬
ningskrets derigenom, ser jag ej, att det är
lämpligt, att råämnet skall utföras, hvarigenom
man betager svenska gjuterierne den nytta, de
deraf kunna hämta. I öfrigt hade jag önskat,
alt, om vederbörligt Utskott tillstyrker bifall
af motionen, hvilket jag likväl ej befarar, måt¬
te uppgifvas, hvilka controller skola iagltagas,
så att ej det småländska mindre goda tackjer¬
net blir qvar, men de goda slagen af tackjern
exporteras. Om förslaget bifalles, borde ock
följden blifva, att stångjernsverk, som grundas
på småländskt tackjern och förmodligen der¬
före få så väl betaldt, då de få export, skulle
tillsluta sina verkstäder, på det att dubbel för¬
tjenst ej må dem tillskyndas först af deras eg¬
na jern och sedermera af andras, hvarigenom
prisen blifva stegrade. Jag anhåller, att dessa
anmärkningar må åtfölja remissen af motionen.
Herr Fries: Med all aktning för den vär¬
de talarens åsigter, nödgas jag dock erkänna,
att jag, som med min motion utgått från an-
di’a långt friare, icke finner mig deraf öfverty-
gad. Med tackjerns-export, såsom rudimateria
till stångjern, måste en betydlig skillnad äga
rum, då fråga är om sådant tackjern, som konst
302
Den 20 Februarii.
oell vetenskap, förenade, ej förmått att föräd¬
la till ett hållfast och segt stångjern. Och då
detta jern lämpar sig häst till gjuterier, hvar¬
före icke söka erhålla en frihet derföre i all¬
männa handeln, som så väl befordrar allmänt,
sorn enskildt bästa? i83o års tulltaxa lemnär
dessutom ju frihet till export af gjutgods. Tack-
jernets export i någon dermed likartad form
är ej svårt att upptänka. Hvad contröllerne
beträffar, torde väl icke eller så många svårig¬
heter yppa sig, och då det icke torde vara
tänkbart, att vårt goda tackjern kan så betalas
af utlänningen, att dess tillverkning till stång¬
jern på andra sidan hafvet skulle bära sig i
jemnförelse med hvad svenska stångjernet kan
köpas för directe härifrån, så lära också con-
trollerne mot dess förblandning med sjömalms-
tackjernet ej vara så ofta af behofvet påkal¬
lade.
Herr Santesson: Jag biträder gärna alla
billiga anspråk på utvidgade friheter, för våra
inre näringar, men jag kan ej neka, det jag
finner betänklighet dervid, att råämnen skola
föras utur landet, då de kunna här förädlas.
Erfarenheten har ådagalagt, att den småländska
malmen är sökt för gjuterierne, och som de
äro i gång, tviflar jag ej, att de Småländska
bruken hafva afsättning af denna vara. Jag
kan således icke understödja motionen.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
Och i4:o Hr Justelii, angående förändrin-
Den 20 Februarii.
3o3
gar uli de af Borgare-Ståndet vid förlidne Riks¬
dag upprättade förslag till handels- och handt-
verksordningar. (Bil. N;o 5a-])
* Herr Justelius önskade, att återtaga denna
motion, hvilket bifölls.
§• 12.
Föredrogs å nyo, men bordlädes ytterli¬
gare, efter fleres begäran, Stats-Utskottets Be¬
tänkande, N:o 2, i anledning af väckt fråga om
förminskning i Riksdags-kostnaderne, medelst
upphörande af Talmännens representationsskyl¬
dighet, inskränkning i Ståndens och Utskottens
Cancelliepersonal och dess aflöning, m. m.
§■ i3.
Föredrogos och lades på bordet följande
i dag inkomne Betänkanden och Utlåtanden,
nämligen:
i;o Stats-Utskottets, N:o 3, angående ut¬
gifternas för innevarande Riksdag omedelbara
bestridande genom Riksgälds-Contoiret;
2:0 — N:o 4» i anledning af Kgl. Maj:ts
Nådiga Remiss å liandlingarne i frågan om
Bankens rättighet, att erhålla liquid för 2:ne
på densamma öfverlåtne äldre kronofordringar;
3:o — N:o 5, i anledning af arrendato-
rernes af Klabböle kronolaxfiske i Umeå eif
underdåniga ansökningar om eftergift i i83o
års till Kronan utgående taxa för berörde fiske ;
f och 4:0 — N:o 6, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss å f. d. Kamereraren vid
Strömsholms stuteri-inrättning, Assessoren Land¬
ströms underdåniga ansökning om afskrifning
af dess skuld till slutericassan; samt
t
3o4
Den 20 Februarii.
5:o Expeditions-Utskottets, N:o 3, i anled¬
ning af dels väckt motion, rörande verkställig¬
het af den Expeditions-Utskoltet åliggande skyl¬
dighet att afgifva förslag om tryckning af hi¬
llänget till Riks-Ståndeiis prolocoll, och dels
ett inkommet anbud, att samma tryckning a
entreprenad öfvertaga.
§. 14*
Upplästes i dag eftermiddag ankomne
protocollsutdrag ifrån Högvördige Preste-Stån-
det, för den 17 dennes, innefattande remiss till
Bevilinings-Utskottet af en motion om grun-
derne för hevillningen och deras tillämpning,
beslut att antaga tvänne Extra Ordinarie Can-
cellister och den åtgärd, att lägga till hand-
O 7 OO
lingarne Hedervärda Bonde-Ståndets protocolls¬
utdrag af den 12 d:s, med inbjudning att deltaga i
Bonde-Ståndets beslut, att förelägga lid för Stats-
Utskottet att inkomma med inkomst- och utgifts-
betänkanderne, samt för Bevilinings-Utskottet
att föreslå grunderne för hevillningen.
Lades till handlingarne.
Plenum slutades kl. \ till 10 e. m.
In fidem Proteeolli
E. G. Runeberg.
Den 24 Februarii.
Plenum klockan 10 f. m.
§. 1.
Justerades i;o Protocollet för den 20 den-
Den 24 Februarii,
3o5
lies och 2:0 Protoeollsutdrag, angående de sam¬
ina dag beslutade remisser af särskildte mo¬
tioner.
' $.3.
Föredrogos följande Stats-Utskottes me¬
morial:
1:0 N:o g, i anledning af den remiss Bor¬
gare-Ståndet beslutat till Utskottet af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition af den 18 sisllidne
Januarii, angående curhusafgiftens fortfarande;
genom hvilket memorial Utskottet förklarat, att,
som nämnde afgift icke ingår ibland Statsver¬
kets inkomster, utan är en särskildt åtagen be¬
villning, hvadan ock Preste-Ståndet remitterat
den Nådiga Propositionen till Bevillnings-Ut-
skottet, hade Stats-Utskoltet, med anmälan der¬
af, ansett sig böra handlingarne i målet åter¬
ställa.
Den Kongl. Propositionen remitterades till
Bevillnings-Utskottet.
2:0 N:o 10, med anmälan att Utskottet an¬
såg till dess handläggning icke hora fyra ifrån
Bonde-Ståndet dit remitterade motioner om jem-
nare fördelning af roleringsbesväret och dervid
ifrågakommande ersättningar.
Lades till handlingarne.
Och N:o ii, i anledning af de utaf Rid-
derskapet och Adeln, Borgare-Ståndet och Bonde-
i Ståndet beslutade remisser till Stats-Utskottet af
Kgl. Maj:ts Nåd. Proposition af den 18 sistl. Jan.,
angående beskattning af tullqvarnar samt valk-
och stampverk för andras betjenande å städers
Sorg. St. Pr. vid, Riksd. 1834• !• 20
3o6
Den 24 Februaril.
områden samt frihet till tullqvarnars anlägg¬
ning derstädes, utan hinder af åberopad minsk¬
ning i redan varande qvarnars inkomst, hvil¬
ken fråga Stats-Utskottet, på de i memorialet
upptagne skäl, ansåg icke tillhöra dess hand-
> äggning.
Sistnämnde Kongl. Proposition remitterades
till Bevillnings-Utskottet.
§• 3‘
Upplästes memorialer, innefattande motio¬
ner, af
1:0 Herr Linn:
a) angående uppbyggande af fyrbåkar på
särskilde ställen af Sveriges nordliga kuster;
(Bil. N:o 75.)
och lf) om Statsanslag till upprensning af
norra inloppet till Gefle. (Bil. N:o 76.)
2:0 Herr Winberg: om åtskilliga bestäm¬
melser, i afseende på skeppsdocumenters utta¬
gande. (Bil. N:o 77.)
3:o Herr Valley, a) angående förändring
af 5 §. i5 Cap. Ärfda Balken; (Bil. JNT:o 78.)
och b) om ersättning af Statsmedlen till
Gefle stad för quarantaines-kostnader. (Bil.
N:o 79.)
4:0 Herr Fries', angående lindring uti be¬
villning och recognitions-afgift för de sedan år
i8o3 erlagde nya smiden, samt i export-tull å
jernbruks-effecter. (Bil. N:o 80.)
5:o Herr Forsberg: a) om förändring uti
föreskrifterne, angående socknestämmor och kyr¬
koråd; (Bil. N:o 81.)
Den a4 Februarii, 307
och b) angående upphäfvande af skyldig¬
het för skådespelare i Rikets öfrige städer att
betala afgifter till Stockholms dramatiska thea-
I ters och Kongl. Hof-capellets pensions-cassor.
(Bil. N:o 82.)
6:0 Herr Hemberg', angående ersättning af
Statsmedlen till staden Ystad för quarantaineskost-
nader. (Bil. N:o 83.)
7:0 Herr Lundin', angående åtskilliga be¬
stämmelser för stadsdomstolar till tviste- och
brottmåls skyndsammare behandling. (Bil.
N:o 84.)
8:0 Herr Wedberg', angående tillstånd för
Askersunds stod att i början af December må¬
nad hvarje år hålla en marknad. (Bil. N:o 85.)
9:0 Herr Rubin: angående förändring af
a3 Cap. 5 §. Ärfda Balken. (Bil. N:o 86.)
10:0 Herr Wijk: angående nedsättning uti
consuladafgiften. (Bil. N:o 87.)
11:0 Herr Bååth: a) angående förändring
uti nu varande stadgande» om rotefrihetsafgift
af städernes jord. (Bil. N:o 88.)
b) angående missbruk af taxeringsskyldi-
ge, i anledning af 2 mom. §. Bevillnings-
Förordningen. (Bil. N:o 89.)
12:0 Herr Halm: a) om fortsättning på
Statens, bekostnad af det inställde strömrens-
ningsarbetet i Norr- och Westerbotten; (Bil.
( N:o 90.)
och b) angående uppförande af fyrbåkar
på särskilde ställen i Bottniska viken, samt om
inköp af boställen eller beredande af deremot
3o8 Den 24 Fcbruarii.
svarande löneförmåner för lotsarne i de norra
districten. (Bil. N:o pr.)
i3:o Herr Egnell: angående förändring af
ip §. Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818 '
om inteckning i fast egendom. (Bil. N:o pa.)
14:0 Herr Ståhl: angående stapelstadsrätt
för staden Falkenberg. (Bil. N:o p3.)
i5:o Herr Lake: angående uppskof med
verkställighet af silfver-utväxlingen. (Bil. N:o
940
16:0 Herr Modin: angående förändring af
14 och 17 §§. uti i83o års Bevillningsförord¬
ning i vissa uppgifna fall. (Bil. N:o p5.)
17:0 Herr Justelius: i det ämne, hvarom
lians återtagna motion (N:o 5a.) förmäler. (Bil.
N:o p6.)
18:0 Herr Petre: a) angående den fram¬
ställning till Stats-Utskoltets behandling i sam¬
manhang med 3:dje Hufvudtiteln, att det ena
af gardes-regementena till fot samt Wermlands
fältjägare-regemente mätte, i den mån, som man¬
skapets capitulationstid tilländalöper, upplösas;
(Bil. N:o py.)
och b) angående upphörande af taxerings-
committeer på landet samt pröfnings-committe¬
ers sammanträde i 2:ne districter af vissa län.
(Bil. N:o p8.)
ip;o Herr Langenberg: angående åtskillige
Bestämmelser i fråga om silfverutväxling. (Bil. 1
N:o pp.)
2.0:0 Herrar Wijk, Santesson och Leffler,
angående inrättande af särskild pröfnings-com-
mittee för Götheborg. (Bil. N:o 100.)
Den 24 Februarii.
3og
21:0 Herr Rydin: angående inrättande af
en apologist-schola i Borås; (Bil. N:o 101.)
och 22:0 Herr Trolin', om Statsanslag för
anläggande af en bro öfver sundet emellan Sig¬
tuna och Steningelandet. (Bil. N:o roa.)
Af dessa memorialer lades på bordet utan
discussion N:is y5, 79, 80, 82, 83, 87, 88, qr,
92, 93, 94, 98 och 99, äfvensom följande mo¬
tioner, likaledes utan discussion, remitterades
lill nedannämnde Utskott, nämligen:
N:o 76 ... till Slals-TJtskottet.
,,77 ... till Allmänna Besvärs-och
Economie-Utskottet.
., 78, 81 och 84 lill Lag-Utskottet.
„ 85 . . . till Allmänna Besvärs-och
Economie-Utskottet.
„ 86 . • . till Lag-Utskottet.
„ 89 . . . till Bevillnings-Utskotlet.
„ 90 . . . till Stats-Utskottet.
„ 96 . , . till Ståndets Enskildla
Besvärs-Utskott.
„ 100 . . . till Bevillnings-Utskottet.
och „ 101 . . . till Allmänna Besvärs-och
Economie-Utskottet.
Vidare förekommo:
1:0 N:o 95.
Herr Helsingius önskade att få i prolo-
collet antecknadt, att han så mycket häldre
förenar sig uti Herr Alodins motion, som de
af denne sednare antydde olägenheter i flere
än ett afseende uti Stockholm inträffat, hvilka
haft till följd kiono-utskylders afskrifning, som
3io Den a4 Februarii.
ej ägt rum, om taxeringsmännen haft rättighet
att nedsätta beloppen under de i författningen
utsatte minimisum mor.
Häruti förenade sig Herr Leffler,
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
2:0 N:o 97.
Herr Ekerman: Mig förefaller det, som det
icke vore nyttigt, alt till hufvudstaden indraga in-
deldta regementer, för att härstädes tjenstgöra. li¬
li uru sjelf Stockholmsbo, måste jag erkänna, det jag
fruktar, att de rena seder, som finnas på landet,
skola, genom soldaternas stationerande i staden,
skadas. Ett annat ännu vigtigare skäl emot för¬
slaget är, att armar lagas ifrån jordbruket på
tider, då stor förlust derigenom för landet be-
redes. Detta anhåller jag må åtfölja remissen,
hvilken jag hemställer må ske till Allmänna
Besvärs- och Economie-TJtskottet.
Herr Petre: Hvad Herr Ekerman först
anfört, vill jag ej nu upptaga; men beträffan¬
de åter den af Herr Ekerman gjorda erinran,
att motionen ej må remitteras till Slats-Utskot-
tet, utan till Allmänna Besvärs- och Economie-
XJlskottet, hemställer jag till den värde tala¬
ren, om han icke skulle vilja frångå denna å-
sigt, med uppmärksamhet derpå, att det måste
vara för Stals-Utskottet angeläget att veta, om
anslaget på Tredje Hufvudtileln skall ökas el¬
ler icke.
Remitterades till Stats-Utskottet.
Och 3:o N:o 102.
Herr Helsingius; Jag har ej något att in¬
Den a4 Februari i.
311
vända emot remiss af motionen oell önskar Sig¬
tuna stad lycka till den hjelp dess ombud, å
stadens vägnar, begärt; men jag anser ej mig
böra underlåta att anmärka, det en af Herr
Trolin i memorialet gjord uppgift icke är rig-
tig. Han har sagt, att Staten lemnat bidrag
till en af Herr Owen åtagen spatserbro i Stock¬
holm. Detta ar en irring, då ej Staten utan
Stockholms stad bekostar denna bro. Jag an¬
håller, att denna anmärkning må åtfölja re¬
missen.
Herr Hohn: I anledning af Herr Hel sin" i i
yttrande, anser jag mig, i egenskap af ledamot
uti hufvudstadens drätsel-commission, böra upp¬
lysa, alt jag ej känner, hvarifrån bidragen till
ifrågavarande bro kommit. Fråga har väl ägt
rum om lån ifrån stadens cassa lill ändamålet;
men hvarken lån eller bidrag dertill hafva än¬
nu för nämnde brobyggnad ifrån stadens cassa
utgått.
Herrar Biörck och Strehlenert, såsom jem¬
väl ledamöter af Stockholms stads DrätselCom-
mission, vitsordade Herr Holms uppgift.
Herr JVijkman: Medlen till uppbyggande
af en bro i Stockholm må hafva* kommit, eller
komma ifrån hvilken cassa som häldst. Så¬
dant kan ej hindra remiss af Herr Trolins me¬
morial. Motionairens afsigt är god, må den
realiseras.
Herr Helsingius: Efter den upplysning,
som nu blifvit lumnad, är jag skyldig erkänna,
alt jag irrat mig, och jag får 'således förändra
3l2
Den 24 Febr aari i.
mitt erinran till det förklarande, att fråga va¬
rit om bidrag för ändamålet, icke af Statens,
men väl af stadens medel,
Herr Trolin yttrade, det han endast upp¬
gifvit, att omförmälda bro härstädes bekostas
af allmänna medel, och att han saknat auled-
ning till annan förmodan.
Remitterades till Stats-Utskottet,
%' 4-
Näst innan Herr Tydin uppläste den mo¬
tion, hvarom i föregående §. förmäldes (Bil.
N:o ioj), uppläste han en, af anledning pro-
tocollet den 29 sistl. Januarii §. 4 utvisar, i-
från staden Ulricehamn infordrad ny fullmagt,
af Hans Excellence JJr Juslilie-Stats-Ministern,
medelst påskrift, godkänd.
§• 5.
Af nu uppläst utdrag af protocollet, hål¬
let hos Hedervärda Bonde-Ståndet den 12
dennes, inhämtades, att, sedan Jäders Da-
nielsson från Elfsborgs län, uti ingifven mo¬
tion, under åberopande af 44 §• Riksdags-Ord-
ningen, yrkat, i;o att Stats-Utskottet måtte fö¬
reläggas att till Rikets Ständer inkomma med
det så kallade Inkomst-betänkandet sednast den
28 dennes, och med Utgifts-betänkandet den
27 instundande Mars, och 2:0 att Bevillnings¬
utskottet kunde åläggas att, innan den i5 i
sistnämnde månad, föreslå sjelfva grunderne för
bevillningen, samt Bonde-Ståndet för dess del
bifallit dessa yrkanden, hade Bonde-Ståndet in¬
bjudit Med-Stånden att i detta beslut sig förena,
Den 24 Februarii.
313
Borgare-Ståndet fann icke skäl att denna
inbjudning antaga; hvarom Hedervärda Bonde-
Ståndet skulle, genom utdrag af protocollet,
underrättas: kommande, i anledning af Herr
Wijkmatis nu gjorde hemställan, i beslutet att
åberopas, det de af molionairen yrkade åtgär¬
der icke äro verkställbara.
§' 6‘-
Ä nyo föredrogos följande, 2lne gånger
bordlagde motioner, nämligen:
j:o Herr Winbergs, om stadga ocb fram¬
tida säkerhet uti Rikets myntförhållanden. (^Bil.
JNr:o 39.)
Herr Winberg: Då jag nu anhåller om re¬
miss af min motion till Banco-Utskoltet, anser
jag mig skyldig att bemöta några dervid gjor¬
da anmärkningar. Med tillfredsställelse har
jag dock funnit, att dessa anmärkningar, i min
tanka, ej äro af den ingripande egenskap, att
de rubba den idee, sorn ligger till grund för
min motion. Man har sagt, alt förslaget skall
ej vara lämpligt, men man har icke ådagalagt
detta. Man har yttrat, att genom operationen
med (vänne slag af sedlar skall ett- agio upp¬
komma. Detta har jag sjelf yttrat i motionen;
men jag har tillika trott, att bästa correctivet
emot agio vore, att län-banco-sedlarne skulle
ställas med 2 procents ränta, hvarigenom jag
föreställt mig dem skola blifva i iandsorterne
ej allenast lika begärliga, som växel-banco-sed-
Jarne, utan äfven företrädesvis framför desse
sednare sedlar. Detta är min enskilda öfver-
3i4
Den 24 Februarii.
tygelsé, hvilken, likasom hvars och en annans,
grundar sig på individuel supposition, hämtad
ifrån olika löcalkännedom; och då ingen här
kail åberopa erfarenheten, anser jag mig genom
anmärkningen hvarken öfvertygad eller veder¬
lagd. Man har vidare ansett, att läne-banco-
sedlarne ej borde ställas med 2 procents ränta,
och att de summor, som till denna ränta åt-
gingo, voro oriktigt använde. Om Banken an¬
vänder en del af sin vinst, för att uppehålla
sin credit, är den ofelbart att skatta lycklig,'då
många måste uppoffra både vinst och capital,
för att ernå målet, det de ändock ej vinna.
Ytterligare har man föreställt sig, att läne-ban-
co-sedlarne skulle få vidkännas samma öde, som
år 178g drabbade riksgälds-sedlarne. Förhål¬
landet är likväl olika. Läne-banco-sedlarne ut¬
färdas på en bestämd och fullständig valuta,
då riksgälds-sedlarne fotades på en sjunken cre¬
dit. Ibland följderne af operationen har man
uppgifvit, att Rikets Ständer skola nödgas sam¬
mankomma, fär att afhjelpa oredan. Om jag
skulle föreställa mig, att allt silfver vore utur
Banken utgånget, och Rikets Ständer blefvo
sammankallade, för att bota de förhållanden,
sorn då inträffade, frågas, om Bankens credit
är bättre bevarad, antingen emot växel-banco-
sedel-innehafvarne, som vilja utbekomma silf¬
ver, hvilket ej finnes, eller emot läne-banco-se-
del-innehafvarne, som hafva valuta i Bankens o-
rörda tillgångar. Jag tror den ena oredan blifva
värre, än den andra. Om någon oreda genom mitt
Den 24 Februarii.
315
förslag skulle uppkomma, är åtminstone den mera
ärlig. lalla fall är den operation lätt, att, om det
närvarande tillståndet är fördelaktigare, utbyta
läne-banco-sedlarne emot växel-banco-sedlar. Jag
anhåller, att detta yttrande matte få åtfölja re¬
missen.
Remitterades till Banco-Utskottet.
Och 2:0 Herr IVedbergs, angående liandt-
verksgesällers ställande under tjenstbjonsstad-
gan. (Bil. Nio 39.)
Herr Leijler: Jag åberopar, hvad jag i den¬
na fråga vid förra plenum upplyste, att motion
härom väcktes nästlidne Riksdag inom Preste-
Ståndet: att detta icke bade annan följd, än
att i den underdåniga skrifvelse, som i ämnet
till Kongl. Majit ifrån Rikets Ständer expedie¬
rades, infördes i förslaget till tjenslhjons-stad-
ga de en sådan ordning afseende delar af det
utaf de trenne Riks-Stånden år 1823 uppgjor¬
da förslag till handtverks-ordning; men detta
stadgande finnes icke i den nya tjensthjons-
stadgan, hvaraf man måste sluta, att Kongl.
Majit ej funnit lämpligt att vidtaga denna par-
tiela förändring. Borgare-Ståndet har dessutom
i sitt förslag till handtverks-ordning uppgifvit
bestämmelser i denna del, och det vore icke
passande, att, då Kongl. Majits Nådiga beslut
öfver de förut uppgjorde förslag icke ännu med¬
delats, besluta, i strid med det förra, något
nytt. Jag föreslår emedlertid, att motionen
må remitteras till Enskilta Besvärs-Utskottet.
Häruti instämde Herrar ddelsingiuSj Pehr
Winblad och Frodell.
316
Den 24 Februari.
Herr Ekerman: Vid förra Riksdagen y 11-
rade jag mig anse det vara orimligt att ställa
gesäller under tjensthjons-stadgan. Min ön¬
skan är, att ett sådant stadgande aldrig må
ega ruin.
Häruti förenade sig Herr P. Winblad.
Herr Rydin: Mig förefaller det, som skul¬
le en större oreda, än den nuvarande, uppstå,
om gesäller blefvo ställde under tjensthjons-
stadgan, så länge de förhållanden, som nu äro,
äga rum. Jag antager, att en mästare har 3,
4 å 5 lärlingar emot en gesäll om året, och
att en af lärlingarne utlärer under samma tid.
Om gesällerne skola vara bundne under tjenst¬
hjons-stadgan, är mästaren ock tvungen att
bibehålla dem under året, om än han ej har
sysselsättning för dem, och om än han ej är
med deni nöjd; likasom det ej eller är billigt,
att gesällen, 0111 han har lust att söka emploj
annorstädes, icke skall kunna densamma erhål¬
la. I en sådan öfvergångsperiod, som nu,
då lärlingar utläras till gesäller, och gesäller
fortgå till mästare och borgare, bör en gräns
finnas för lärlingarnes och gesällernes behand¬
lande såsom drängar; och så länge stadgander-
ne om nyss åberopade ordning ej förändras el¬
ler afskaffas, måste man nöja sig med de när¬
varande olägenheterne.
Herr Wedberg önskade, alt hans motion
måtte remitteras till Lag-Utskottet; hvaremot
mångå af Ståndets öfrige Herrar ledamöter an-
höllo, att remissen matte ske till Ståndets En-
s
Den 24 Februarii.
skilda Besvärs-Utskott, och sedan Ståndet med
Nej besvarat propositionen om remiss till Lag¬
utskottet, beslöts remiss till Ståndets Enskilda
1 Besvärs-Utskott.
n j §• 7-
Föredrogos å nyo:
1:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till
Rikets Ständer af den 8 dennes, angående för¬
längning i ytterligare tio år af de för en pant-
låne-inrättning i liufvudstaden beviljade för¬
måner.
Herr Hessle: Jag begärde denna Kongl.
Proposition på bordet och önskar, att nu till
Protocollet uttrycka min åsigt af ämnet, med
anhållan, att detta mitt anförande måtte få åt¬
följa remissen till vederbörligt Utskott. Utom
det att jag anser det vara mindre riktigt, att Sta¬
ten lemnar så betydligt lån, som detta af 100,000
R:dr räntefritt Lill bedrifvande af en enskild
communes eller stads rörelse, finner jag det
vara så mycket origtigare, då denna rörelse har
egenskap af lombard. Jag vill ej nu ingå i
yttrande, om denna rörelse är för Stockholm
nödvändig eller nyttig. Så vida den är det,
saknar säkerligen icke staden medel att den¬
samma bekosta. Då rörelsen ofelbart lemnar
betydlig tillgång genom den icke obetydliga
procent, sorn för pantlånen erlägges, måste den
( enskifte, som drifver rörelse, få ännu ansenli¬
gare vinst genom begagnandet af räntefria me¬
del, hvilket är så mycket origtigare, då det
sker på Statens bekostnad. Utan att nu yttra
3i8
Den 24 Februari i.
mig', huruvida icke Rikets sednast församlade
Stunder genom beslutet härom gått utöfver grän¬
sen för deras rätt att bestämma anslag af Sta¬
tens medel till utgifter, då de beviljat detta
låns räntefria begagnande, icke endast till på¬
följande Riksdag, utan äfven under tio års tid,
anser jag det emedlertid vara gifvet, att här¬
vid bör bero, och att man bör sätta en gräns
för detta räntefria förskotts begagnande utöfver
den redan bestämda tiden. Jag bestrider såle¬
des tidens utsträckning utöfver de 10 åren och
tillägger, att, om Stats-Utskottet skall kunna
finna öfverskottsmedel för en sådan rörelse, äro
alla städer lika berättigade till andel deri. Er¬
farenheten har dessutom bevisat, att tillvaron
af dylika pantlåninrättningar är i allmänhet
snarare skadlig, än gagnande.
Häruti förenade sig Herr Cederborg.
Herr Langenberg'. Jag instämmer med
Herr Hessle och tror, att Stockholms stad fått
och erhåller tillräcklig fördel genom det rän-
1 tefria lånets begagnande under de vid förlidne
Riksdag beviljade tio åren.
Herr Lake förenade sig äfven häruti,
och trodde, att genom den ansenliga summans
räntefria begagnande under tio år, bör rörel¬
sen hafva kommit på den fot, att den hvar¬
ken bör behöfva eller skäligen undfå af Staten
något vidare bidrag, häldst rörelsen i sig sjelf
är en enskild sak.
Herr kVijInnan, Borg, Bruse och Kling¬
vall förenade sig äfven häruti.
Den 24 Februarii.
3ig
Herr Strehlenert: Jag vill ej nu yttra mig
i hufvudsaken, men då man åberopat betyd¬
lig vinst af pant-lån e-rörelsen', torde det ej va-
I ra olämpligt att hänvisa dertill, huruledes det
slog sig ut med det nu mera upplösta General-
Assistance-Contoiret.
Herr Ekerman: Såsom ledamot af Stats-
Utskollet, får jag tillfälle att yttra mig i huf¬
vudsaken, då ärendet der förekommer; men
då man nu velat anse pant-lån-inrältningen
vara endast för Stockholm, tror jag mig höra
upplysa, att denna förutsättning ej är grundad,
då flere familier, äfven utom Stockholm boende,
utan tvifvel begagna sig af denna anslallt. Så¬
ledes hlifver icke skäl emot bifall till den för¬
mon, som nu hegäres, att inrättningen är ute¬
slutande för Stockholm. Flera andra skäl fin¬
nas deremot, som jag icke skall underlåta att
i Stats-Utskottet framställa.
Remitterades till Stats-Utskottet.
2:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse lill
Rikets Ständer af den 18 sistlidne Januarii,
angående af Ständerne i underdånighet tillstyrkt
inställelse af all ny indelning till ordinarie
knecktehåll af oroterad jord.
Remitterades tili Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
Och 3;o Kongl. Majrts Nådiga Proposition
f till Rikets Ständer af den i5 sistlidne Febru¬
arii, angående fortfarande anslag till XJll-dis—
cont-fondens förstärkning samt ull-culturens och
ull-productionens befrämjande i Riket.
320
Den 24 Februarii.
Remitterades till Stats-Utskottet.
§. 8.
Föredrogos ånyo följande bordlagde motio¬
ner, nemligen: I
i;o Herr Hallings, angående utfärdande
af en allmän författning, hvarigenom må stad¬
gas, att hus och tomter i stad, som för Statens,
landets eller ortens allmänna behof ifrån en¬
skilde blifvit eller hädanefter blifva inköpte,
böra utgöra enahanda utskylder till staden,
som deraf antingen förut utgått, eller framde¬
les i behörig ordning tillkomma, efter i hvarje
stad om fördelningen faslslälde grunder. (Bil.
N;o 53.)
Herr Hessle: Jag förenar mig med motio-
nairen till alla delar deruti, att allmänna stad-
ganden böra för hus och tomter i städerne i
det af honom anmärkte afseende äga rum, så
att för hus och tomter, för hvilka, under den
tid de varit i enskildes ägo, deltagande skett 1
afgifter och onera till staden, betalnings-skyl-
digheten må fortfarande gälla, äfven sedan de
för Kronans räkning inköpas. År 1 -y58 dela¬
des den staden Christianstad tillhöriga jord.
Den donerades åt enskilde, och Kronans hus
fingo intet. Sedermera har Kronan inköpt fle¬
re tomter, hvilka, genom särskilda Kongl. Re¬
solutioner, blifvit fi itagna från alla communal-af-
gifter, service och andre onera, som således )
falla med ökad tyngd på de enskilde, som å-
terstå. Flere hus äro för Kronans räkning i
sednare tider derstädes inköpte, dertill hörande
Den 24 Februarii.
321
jord är utarrenderad; och Kronan uppbär in¬
komsten, utan att en enda skilling erlägges till
communen. Detta är en orättvisa, som drab¬
bar städerne, men hvilken ej äger rum pä lan¬
det, der Kronan för sina hemman i utskylder
deltager. Jag anhåller att detta anförande måt¬
te få åtfölja remissen af motionen.
Häruti förenade sig Herr Leffler.
Herr Malmberg: Sorn enahanda förhållan¬
de äger rum för staden Jönköping, som det
Herr Hessle uppgifvit inträffa för Christianstad,
har jag, såsom ombud för Jönköping, ökad an¬
ledning att förena mig med Herr Hessle, uti
hvars åsigt Herrar Wijk och Klingvall jemväl
instämde.
Remitterades till Stats-Utskottet.
2:0 Herr Holms, om upphäfvande af Lag-
mans-Rätter, Ivämners-Rätter och Riddare-syne-
Rätler, om deraf föranledd ändring af åtskilli-
ge lagstadganden och om förändrad organisa¬
tion af Rådhus-Rätten i Stockholm. (Bil. N;o 540
Herr Hessles, om upphörande af Lagmans-
Rätter på landet och Kämners-Rätter i släder-
ne utom Slockholm, (Bil. N:o 64) celi sist¬
nämnde ledamots, angående utsträckning af Kgl.
Förordningen den 18 December 1820 om verk¬
ställighet af Kgl. Maj:ts Befallningshafvandes ut¬
slag i erkände skuldfordringsmål. (Bil. N:o 65.)
Remitterades till Lag-Utskottet,
och 3:o Herr JVmrns, örn förhöjning i
skjutslegan. (Bil. N:o 580
Herr Cederborg: ”Vid flera Riksdagar har
Bor q. St. Pr. vid Riksd. 1834. /. 21
32* Den 24 Februarii.
frågan om förändring af skjutsnings-skyldighé»
ten varit föremål för vidlyftiga motioner och
discussioner. Man liar likväl vid framställnin¬
gen af detta ärende, likasom vid så många an¬
dra, öfverdrifvit olägenheterne af det nuvaran¬
de förhållandet* äfvensom den förhoppning,
som mail fästat vid den önskade förändringen*
Att skjutsnings-hesväret 1 sitt närvarande
skick. borttager tid och arbetskraft ifrån jord¬
bruket, är obestridligt. Rikets Ständer hafva
derföre framställt önskan om håll- och reserv¬
skjutsens upphörande, och Kongl. Maj;t har, i
anledning deraf, anbefallt Dess Befallningshaf¬
vande, att, hvar i sitt län, söka tillvägabringa
öfverenskommelse om skjutsens utgörande ge¬
nom entreprenade; mert erfarenheten har visat*
dels att allmogen i allmänhet missförstår sin san¬
na fördel härutinnan, Samt att mångå ansett
detta förslag såsom ett påfund att beröfva dem
en för oumgänglig ansedd biförtjenst genom
skjutsning, dels ock att på de få ställen, eler
skjutsen öfvertagits af entrepreneur, dessa för¬
sök icke haft lång varaktighet.
Jag förutser det inkast, som harvid göres,
att det är just erfarenheten, att skjutsens ut¬
görande genom entreprenad icke burit sig, sora
förmått dert värde motionairen, att föreslå skjutS-
leganS fördubblande, på det enlreprerteuren må
kunna påräkna sill utkomst, men då flere af
de skjutsningsskyldige nu, vid en lägre skjuts¬
lega, anse den som en förmån, skola de finna
sig ännu mera belåtne med en högre och de-
Deii 24 Februarii.
3a3
Stomindre afstå denna till en entrepreneur,
hvilkens skjutsningsrätt skulle motverkas af när¬
mast Boende hemmansägare genom att skjutsa
för mindre lega. I alla fall synes motionairen
alltför mycket hafva Beräknat entrepreneurens
fördel, men förBisett den resa ii des, särdeles den
mindre Bemedlades rätt, och angelägenheten att
underlätta Commuiiicalionsmedlen. Af dessa
skäl kan jag icke förena mig i motionairelis för¬
slag om skjutslegattS förhöjning och anser an¬
nan åtgärd i afseende på skjutsningsskyldighe-
ten icke kunna vidtagas, ärt att den må ankom¬
ma på öfverenskommelser mellan de skjutsande
och entrepreiieuren, samt att hållskjutsen ef¬
ter locala förhållanden må inskränkas, der den
liu kan Vara mindre Behöflig, åtminstone den
tid af året, då, genom ångfartygens Begagnan¬
de, antalet af resande på vissa vägar är min¬
skad t.
Jordbrukarens Befrielse från skjutsnings-
skyldighetert kan, enligt min öfvertygelse, icke
tillvägahringas, utan i mån af forvagns-inrätt-
liiilgens Befrämjande på de större Vägarne.”
Herr Leffler: Förlidne Riksdag upptog frå¬
gan om skjutslegaiis Bestämmande mycken tid
för Allmänna Besvärs- och Economie-Utskoltet,
der jag Öfvervar den; men då, på sätt Hr Ce¬
derborg åberopat, någon allmän förhöjning uti
skjutslegan icke kunnat föreslås, har man fästat
uppmärksamheten på entreprenad. Detta har
icke lyckats. Jag tror det derföre icke vara
lämpligt, att tillstyrka så hög förhöjning af
I
3a4
Den 24 Februarii.
skjutslegan, som den Herr Wcern föreslagit el¬
ler 28 sk. för landet och 3a sk., allt b:co, för
städerne per mil, då Bonde-Ståndet sjelf före¬
slagit endast ett belopp af 24 sk. b:co. Förde¬
len skulle, om Herr Wcerns motion bifalles, så¬
ledes blifva större. Jag finnér väl, att städer¬
ne äro ihågkomna, men de blifva i allt fall li¬
dande, då de utgifter, som städernes invånare
i och för resor måste vidkännas, icke kunna
derigenom ersättas. Man må äfven erinra sig,
att den tillökade skjutslega!! skulle falla tungt
tillbaka på Bonde-Ståndet, genom den dryga
resekostnaden, som de sjelfve i sådant fall icke
kunde undgå att vidkännas vid särskilda för¬
rättningar, såsom landtrnäteriförrättningar, med
flere. Jag kan alltså ej tillstyrka bifall af Herr
Wcerns förslag. Härtill hämtar jag ökad an¬
ledning deraf, att, under min uppresa till Riks¬
dagsorten, vid särskilda skjutshåll flere anmäl¬
de sig att skjutsa, än. som kunde komma att
härtill användas. Skjutslegans förhöjning kari
ej eller tillvägabringas, utan betungande för de
fattige. Månge mindre bemedlade nödgas resa
långa vägar, för att söka rätt. Fattige ynglin¬
gar resa till Academien: flere andra exempel
att förbigå. Jag får tillfälle att vidare yttra
mig i det Utskott, dit frågan förmodligen re¬
mitteras.
Herr Wijkman: Ehuru jag erkänner Herr
Wcerns goda ändamål med motionen, anser jag
mig likväl ej kunna understödja densamma.
Jag åberopar, till stöd för min tanka, tvänne
Den 24 Februarii.
3a5
evidenta exempel. Då för några år tillbaka di-
ligence-inrättningen infördes emellan Stockholm
och Upsala, hördes alla vid Upsala gästgifvare¬
gård skjutsskyldige öfver entrepreneurens an¬
bud, att de skulle, hvarje dag diligencen gick,
vara befriade ifrån fyra hållhästar, emot er¬
läggande lill entrepreneuren af en tunna hafre
eller 6 R:dr för hvarje häst, då ståndspersoner
i orten, hvilka äro skyldige att hålla skjuts, der¬
före till allmogen betala vanligen en tunna råg
eller ii tunna, hälften råg och korn. Options¬
rätten var på de skjutsandes sida, men ingen
enda bonde gick in på anbudet, utan förklara¬
de sig häldre skjutsa. Då året derefter fråga
blef om diligence-inrättning emellan Gefle oell
Upsala, hördes de skjutsskyldige vid alla gäst-
gifvaregårdar emellan desse städer, men ■ in¬
gen var villig att antaga aecordet. Detta sjr-
nes mig visa allmogens bestämda tanka, att den
vill behålla skjutsnings-skjddighetfen, och är
dermed belåten. Tillökning i skjutslegan, un¬
der sådane förhållanden, skulle endast föranleda
prejeri och medföra ingen nytta, Först, då di-
ligence-inrättningen i landet kommer till stånd,
skall allmogen inse sin egen nytta häraf.
Herr Halling: Af alla onera, som hvila li¬
ka tungt öfver städer, sorn öfver landet, finnes
intet sa onaturligt som det, att en ägare åfjord
skall, emot sin vilja, fortskaffa resande. Skyl¬
digheten är likväl urgammal i Sverige, och den
enda i sitt slag tilläfventyrs i hela den kända
verlden. Jag anser således skjutslegan böra
3?6
Den 34 Februarii.
höjas, i enlighet med Hr Wcerns förslag, häldst
jag hanner, all i vissa städer beliofvet påkallar
en sådan åtgärd, Kongl, Maj;t har äfven gjort
undantag och förhöjt skjutslegan i några städer,
hvilka ej förmått att skjutsa med bibehållande
af nuvarande lega. Om gästgifvareskjutsen är
taladt vid alla Riksdagar sedan år 1800 och må¬
hända äfven vid de föregående, Olägenheterne
deraf äro allmänligeu bekanta, Att på hitin¬
tills sökta vägar afskaffa dem, har icke lyckats;
men om diligence-inrättningar, forvagnar och
paketposter skola kunna bära sig och vinna
framgång, synes mig dertill intet medel vara
kraftigare än det af Herr Wcern föreslagna. Jag
tror ock, alt i allmänhet skulle detta väcka
minsta missnöjet, största belåtenheten för dem,
på hvilka skjutnings-skyldigheten hvilar. Jag
inser visserligen, att Kongl. Maj;t och Kronan
samt enskilda komma att vidkännas uppoffrin¬
gar härvid, men ingen uppoffring bör vara för
stor, för att afskaffa detta onaturliga onus, sorn
derförutan ej kan förändras.
Herr Petre: I anledning af hvad Herrar
Leffler och Wijkman yttrat emot förslaget, får jag
erinra, att det bevisar intet, om allmogen vid de
större vägarne ej vet sitt eget bästa. Detta bör
ej eller inverka på Styrelsens åtgärder. Efter
alla antydningar, skulle den stone massan, om
dess röst hördes, befinnas tänka annorlunda. I
de orter, der allmogen vet att värdera hästen,
der skjutsen är mycket tryckande, kanner all¬
mogen ock bäst, hvad det vill säga, att dervid
t
Den 24 Februarii.
förlora nämnde sin tillhörighet. Det vore i san¬
ning värdigt för Borgare-Ståndet, som talat om
enskilda fördelar, att äfven tänka på medel till
upphäfvande af en sådan landsplåga, som skjut¬
sen. Utur denna synpunkt delar jag Herr Hal¬
lin" s tanka hufvudsakligen, men tror dock, att
den af Herr IVcern föreslagne tillökning är
för stor, hvaremot jag anser att 24 sk. för lan¬
det och 3o å 3a sk., allt b;cq, för städerne kunde,
per mil, vara en lämplig summa.
Herr Hahn: Utan att ingå 1 yttrande om
sjelfva saken, vill jag blott upplysa, att uti de
norra orterne, i anseende tiil penningbristen,
skjutsas belingvis för 16 a 18 sk. R:gs milen.
Sådan lust har allmogen derstädes att skjutsa,
dock kunna andre, som bo långt aflägse, men
öro skjutsskyldige, få betala dryg skjutslega, för
att sjelfve vara från skjutsningsbesväret frie.
Herr Santesson: Jag tror förhållanderne
böra bedömas olika för särskilde delar af Sve¬
rige. Hvad slättbyggden angår, har jag någon
erfarenhet. Herr Landshöfdingen Ehrenborg
sökte inom Skaraborgs län uppmuntra och in¬
föra skjutshålinings-entreprenader > hvilka ock
ingingos med dryga vilkor för de skjutsande.
När den första contract-tiden lopp till ända, på-
togo de sig åter skjutsen, Fem år gingo förbi,
och få gästgifvare gingo in på accord, och nu
vilja de nära betinga sig någon ersättning, för
att afstå sina rättigheter. Skjutsen är ofel¬
bart ett ondt för landet, som dock ej kan för
alla ställen afhjelpas på lika sätt. Det är bät¬
3a8 Den 24 Februarii.
tre, att Styrelsen i vissa fall stadgar undantag.
Der t. e. emellan tvänne provincer en väg sam¬
mantränger, Bodarne må exempelvis nämnas,
blir skjuts-skyldigheten etl verkligt onus, och
der är mera skäl till undantag. Allmänna Be¬
svärs- och Ecouomie-Utskottet vid i8a3 års
Riksdag, der Herr Landshöfdingen Ehrenborg
var ledamot, gjorde ock förslag, att olika afse¬
ende skulle fästas på särskilde orter. Medel,
som kunna tjena till det ondas afhjelpande i
en ort, bereda ej ändamålet i en annan. För¬
höjning kan vara för stor på ett ställe, men
lämplig på ett annat. Diligence-inrättningarnes
uppmuntrande är egentligen användbart för de
största vägarne. Ämnet måste behandlas olika
efter localförhållanden. Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets handlingar för år i8a3 ä-
ro i detta ämne upplysande. På Stats-cassan
måste ock göras afseende. Ki onoskjulslegan har
förut blifvit förhöjd. Om nu legan för gäst¬
gifvarskjuts blefve förhöjd, skulle detta äfven
kunna föranleda till kronoskjutslegans ytterli¬
gare förökning och således större utgifter för
Kronan vid fångtransporter m. m. Förslaget
saknar således icke betänkligketer.
Med Herr Santesson förenade sig Herrar
Holm och Frodell.
HerrWcern: Af Herr Halling är jag förekom¬
men, äfvensom jag instämmer i den förklaring af
min motion, sorn Hr Petre lemnat. Vi äro endast
skiljaktige i afseende på ziffran. Jag vill nu blott
yttra mig, för att fästa uppmärksamheten på
Den 24 Februarii.
de slutsatser, som man velat draga deraf, att
allmogen i vissa orter vägrat att emot accor-
der afstå ifrån skjutsningsbestyret. Denna vä¬
gran har sin grund icke deruti, alt de ej vilja
blifva af med detta besvär, utan deri, att de
ej vilja åtaga sig en penningutgift, i stället för en
naturapraslation, dervid de använda sina dragare.
Om deremot genom legans förhöjning åstadkom¬
mas diligence- och forvagns-inrättningar, ac-
corder vid resor, skall följden blifva, att skjut¬
sen göres till föremål för Industrie, att flere
slå sig på att förtjena, hvaremot skjutsskyldig¬
heten, såsom ett onus, skall försvinna för jord¬
bruket och i de orter, der näringarne hvila på
hästars användande, i bergslagsorter. Det som
är billigt i andra orter, är det ej der. Olika
förhållande är för ställen, der å 3 R:dr
kunna om dagen förtjenas med en häst, annat,
der man med hästen kan förtjena blott 24 sk.
för dagen. Derföre kan jag ej annat, än med¬
gifva, det stor sanning är i Herr Santessons yt¬
trande, att förhållandet bör bedömas olika för
särskilda orter. Om möjligt vore, bör detta,
vid sakens behandling, afses, för att bereda så
mycket större fullkomlighet. Detta är ock ett
bevis, huru olämpligt det är att för hela Sve¬
rige göra generela stadganden. Hvad åter be¬
träffar den anmärkte tillökningen i Stats-cas^i
sans utgifter, är detta ämne för sig nog vid-
löftigt, och jag uppskjuter att derom tala, till
dess saken förekommer till afgörande.
Herr fVijkman'. Hufvudsakligen förenar jag
33o Den 24 Februarii.
mig med Herr Santesson. Endast i anledning
af Herr Petres anmärkning, att större delen
bland de skjutsskyldige har en annan lanka
om skjutsningsbesväret, än den jag antydt, vili
jag blott framställa den gen reia erinran, att
det icke är skäl för Ståndet att vilja påtruga
de skjutsskyldige fördelar, sora* de ej vilja sjelf¬
va sig åtaga.
Herr Leffler'. På det sätt Representationen
än sammansatt, är det ingenting ovanligt der-,
uti, att ledamöter af särskildta Stånd, särdeles
af Preste- och Bonde-Stånden, väcka frågor, som
dem närmast röra, Det bör då ej eller gifva
anledning till förundran, om Borgare-Ståndet
fäster afseende på dess enskilda angelägenheter,
isynnerhet uti ämnen, som stå i sammanhang
med städernas nuvarande bestånd. Ifrån det-»
ta obestånd hämtar jag ock skäl till bestridan¬
de af skjutslegans förhöjning, som faller tungt
på städerna. Jag har rest andra vägar, än de
allmännaste, och der bönder velat skjutsa flera
håll, der andra, än skjutsskyldige emellan gäst-
gifvaregårdarne, erbjudit sig att skjutsa. Jag
inser svårigheten att i detta fall stadga något
allmänt, ty den författning, sorn gagnar den
ena orten, kan vara menlig för en annan.
Herr Lundin förenade sig med Herrar Ce¬
derborg och Santesson.
Herr Santesson: Till de betänkligheter, jag
förut yttrat, får jag lägga, att, då å ena sidan
man förutsätter, att diligence-inrättningar sko¬
la uppmuntras genom en tillräcklig betalning
Den 34 Februarii. 33i
eller skjutslegans förhöjning, hör man, å den
andra, ihågkomma, att allmogen genom ena¬
handa åtgäi’d eller tillökning i skjutslegan från-
hålles att ingå på entreprenader. Dessa tror
jag ej kunna, vid en förhöjd lega, tillvägabrin-
gas. I likhet med hvad Herr Leffler anfört
om dem, som emellan gästgifvaiegårdarne er¬
bjudit sig att skjutsa, får jag uppgifva, att, i
Strid mot hvad å gästgifvaregårdar närmare lill
Stockholm sker, der prejerier stundom äga rum,
på gästgifvaregårdar nära Götheborg kunna
hästar till skjutsning erhållas ett stycke deri¬
från, om man ej vill fara fram till gästgifvaregår¬
den. Jag kan ej eller finna annat, än en 0-
formlighet deruti, att en förhöjning i skjutsle¬
gan skall påtrugas Bonde-Ståndet, sora icke sökt
densamma. Såsom jag förut nämnt, måsle af¬
seende fästas på localförhållanden. Man har
yttrat det vara onaturligt, att allmogen måste
skjutsa emot sin vilja. Behofvet är gifvet, och
derföre har Styrelsen måst träda emellan. Så¬
lunda har den ordning blifvit stadgad, att landt¬
brukare skulle bestrida skjutshållningen. Eljest
hade accorder ägt rum. Det, som är billigt på
ett ställe, är det icke på ett annat. Staten må¬
sle afväga de olika förhållandena. Det kan
vara nyttigt någonstädes, att förhöjning i skjuts¬
legan sker, men deremot billigt, att nedsätt¬
ning på andra ställen bestämmes.
Herr Petre: Till svar å hvad Herr Wijk¬
man anfört om påtrugande af förmåner, som
de skjutsande ej sjelfva åstunda, vill jag blott
33a
Den 24 F e b r u a r i i.
erinra, att denna ord bestämmelse möjligen kun¬
de ega betydelse i fråga om juridisk angelägen¬
het, men bör ej afses i en sak af så stats-ecq-
nomisk vigt, som den närvarande; och i an¬
ledning af hvad Herr Santesson anmärkt, att
skjutslegans förhöjning skulle varå hinderlig för
entreprenader, torde det vara tillräckligt att fä¬
sta uppmärksamhet derpå, att det vilkor kan
stadgas, att förhöjning får åtnjutas i de orter,
der entreprenader tillvägabringas.
Herr Halling: För min del tror jag skjuts-
ningen egentligen ej bereda någon förmån för
de skjutsande. Den gifver ofta anledning till
ett mindre måttligt lefverne på landsvägarne
m. m. Mången besannar, att, ifrån den ena
ändan af landet till den andra, skjutslegan ic¬
ke användes till någon nytta. Hvad fördelar-
ne eller olägenheterna i det hela angår, bör
man hålla sig vid hvad Bonde-Ståndet yrkat.
Det liar begärt befrielse från Skjutsningen, an¬
tingen den må vara rättighet eller skyldighet.
Hvad kronöskjutsen angår, är den en annan sak.
Den äger rum äfven i fredstid, men har huf-
vudsakligast tillkommit för försvarsverket. Att
få legan nedsatt, är ej lätt. Härom vinner
man erfarenhet, då man granskar postverkets
räkenskaper. Paketpost har ej kunnat fortskaf-
fas för vanlig lega med förhöjning. Till för¬
skaffande af paketposten mellan Helsingborg och
Stockholm för nedsatt pris har ingen anmält
sig. Herr Santesson har lästat uppmärksamhe¬
ten på locala förhållanden. I denna åsigt för¬
Den 24 Februarii.
333
enar jag mig gerna, men anser upplysningen
till grund för omdömet böra från de särskilda
orternas invånare infordras, då Regeringen af-
gör frågan om skjutslegans bestämmande.
Herr Werrn'. Det är sant, att Bonde-Stån¬
det hufvudsakligen är af skjutsningsskyldighe-
ten besvärad, och att således i förstå rummet
man bör fästa sig vid de al nämnde Stånd
upprepade klagomål öfver svårigheterue af be¬
rörde onus; men det träffar ej blott allmogen.
Den är ej ensam ägare af jorden. Hvar och
en, som äger hemman,, är dertill förpligtad.
Detta onus åtföljer näringen, men är hinder-
ligt för dess utveckling. Det är ej detsamma,
om åboen har lust alt skjutsa. Egaren är der¬
med dock föga belåten. Hvad Herr Leffler ta¬
lat om tunga häraf för städerne, vederlägges
för Götheborg genom den speciella tillökning i
skjutslegan, som för denna stad blifvit bevil¬
jad. Om den medförer någon olägenhet, bade
staden kunnat söka blifva- af med densamma.
Herr Hahn: Ehuru det måhända synes
vara att försvara enskilta intressen, kan jag dock
icke undgå nämna en omständighet, till bevis
derföre, att städerne drabbas af den höga skjuts¬
legan. Skeppsredare i norrländska provincer-
na lemna fartygen antingen här eller hemma.
Besättningarne skola forslas landvågen den lån¬
ga sträckan. Om skjutsen förhöjes, skall kost¬
naden tungt falla på färtygsegarne. Jag kan
således icke annat, än afstyrka förslaget.
Herr Helleday: Med kännedom om hega-
334
Den 44. Februarii.
ret hos allmogen särdeles 1 närheten af de stör¬
re städerne och vid de allmännare vägarne att
skjutsa, tror jag förhöjning i skjutslegan skola
föranleda speculations-anda på en väg, som ej
är nyttig för den åkerhrukande allmogen.
Herr Wiikman': Jag önskar att få, i följd
af Herr V etres yttrande, till protocollet an¬
märka, att fördelar, vare sig i juridisk, oecöno-
misk eller administrativ väg, som komma nå¬
gon tillhanda emot hans vilja, måste alltid an¬
ses påtrugade.
Herr Leffler i Herr Wcern har fästat sill
uppmärksamhet dervid, att för Götheborgs stads
skjutsskyldige ar legan bestämd ' till 24 sk,
banco milen.
Jag bör, x anledning deraf, upplysa, att
Götheborgs stad kail ej erhålla hästar för skjut¬
sen till samma pris, som de kunna å landet
erhållas. Denna omsorg kostar borgerskapet
flera tusende Riksdaler banco om året, och der
äro många resande. Det är således billigt, att
skjutslegan är förhöjd, Särdeles som Götheborg
har utmärkta skjutshästar.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskoltet,
Ståndet åtskiljdes kl. | 3 e. m. och sam¬
manträdde åter lill fortsättning af
Plenum kl. 6 e. nu
§. g*
Upplästes ankomne protocolls-utdrag ifrån
Högloflige Ridderskapet och Adlen samt He¬
dervärda Bonde-Ståndet för den 17 och 20
Den 24 Februarii.
335
dennes, innefattande Ridderskapets och Adelns
bifall till Banco-Ulskottets memorial N:o 1
och af nämnde tvänne Stånd beslutade re¬
misser af särskildte motioner till vederbörliga
Utskott*
Lades till handlingarne.
§• IO'
Uppläste Herr Halling. ett memorial, in¬
nefattande motion om förändring uti uppbä¬
randet och dispositionen af convoj-afgifterna.
(Bil. N:o io3.)
Herr Wcern förenade sig häruti, och Herr
Hörman förmälde sig så mycket häldre i den¬
na motion instämma* som han deltagit i den
år i83a verkslälda, af Herr Halling åberopade
Stats-Revisioiiert,
Dessa åsigter delades jemväl af Herrar
Falleij, Wijk, Winberg, Hemberg, Klingvall
Bruse m. fl.
Remitterades till Stäts-Utskottet.
§. 11,
Herr Ekstrand begärde ordet Och anförde:
Sedan Conslilutions-UtskottetS memorial, N:o
I, jemte dervid fogad uppgift å de ifrån för-
lidne Riksdag hvilanda grundlagsfrågor, blif¬
vit genom Expeditions-Utskottets försorg tryckt
och i dag till Ståndets ledamöter utdeladt, an¬
ser jag mig böra fästa Ståndets uppmärksam¬
het derpå, om icke dessa arender äro af den
vigt, att de böra skyndsammeligen afgöras, häldst
motionstiden löper till ända nästinstundande
lördag. Särdeles synes detta vara nödvändigt,
336
Den 24 Februarii.
hvad angår G3 och 72 §§. R. F., enär af de
heslut, som öfver dessa paragrapher fattas, mo¬
tioner kunna .föranledas; och så mycket mera
är nämnde paragrapliers skyndsamma afgöran¬
de behörigt, som Kongl. Maj:t genom särskild
Nådig Skrifvelse uppmanat Rikets Ständer der¬
till. Min önskan är således den, att de h vi¬
lande Grundlagsfrågorna i dag bordläggas, och
att de i nästa plenum Lill pröfning föredragas.
Herr Talmannen utlät sig, att, då Herr
Ekstrands framställning var egentligen riktad
ediot Herr Talmannen, ansåg Herr Talman¬
nen sig böra förklara, att de ifrågavarande
hvilande grundlagsfrågorna skola i grundlags¬
enlig ordning förekomma.
Herr Ekstrand: Jag hemställer, om icke, i
händelse flera förena sig med mig, uppå min
anhållan göres afseende. Jag erkänner, att jag
ifrar derföre, att grundlagsfrågorna må snart
förekomma.
Häruti förenade sig Herrar Ekerman och
TVcern, äfvensom Herr Petre åberopade, hvad
lian i ämnet vid ett föregående plenum anfört,
och Herr Hohn yttrade, det han , lika med Herr
Ekstrand, anser det vara af vigt, att omför-
mälde ärende ju förr desto häldre förekommer.
Herr Leffler: Jag bestrider icke Herr Ek¬
strands anhållan, men jag anser mig tillika bö¬
ra fästa uppmärksamhet derpå, att motioner i
grundlagsfrågor kunna under hela Riksdagens
lopp uti Constitutions-Utskottet väckas; hvarfö¬
re den snart tili ända gående motionstiden ej
Den 24 Februarii.
337
blir skäl för de nu hvilande grundlagsfrågor¬
nas snara företagande.
Med Herr Ekstrand förenade sigj Herr
Wijkman.
Herr Helledaij yttrade, det han anser det
tillkomma Herr Talmannen att bestämma, i
hvilken ordning ärendena skola förekomma, och
att han, lika med Herr Leffler, finge erinra,
alt för motioners väckande om grundlagsfrågor
hos Constitutions-Utskottet är ingen preescrip-
tionstid stadgad.
Herr Ekerman". Då hvar och en känner,
att, angående grundlagsförändringar, kunna mo¬
tioner hos Constitutions-Utskottet under hela
Riksdagens lopp, när som häldst, väckas, tror
jag dock, att på sättet, huruledes de hvilande
grundlags-förslagen afgöras, beror, om andra
motioner skola väckas, som ej afse constitu-
tionsfrågor, och hvilka höra till andra Utskotts
behandling.
Herrar HelsingiuSj Sthrelenertj Pehr Win¬
bladj m. fl. förenade sig med Herr Ekerman.
§• i*-
Herr Petre uppläste en motion, angående
åtskilliga bestämmelser, i afseende på gevärs-
fabricationen för Kronans behof, (Bil. N:o io40
Begärdes och lades på bordet.
§. 12.
Föredrogds å nyo följande bordlagda mo¬
tioner, nämligen 1
ilo Herr Ilesstes> om upprättande af en
lag, hvarigenom skiljolinierne emellan landt-
Borg. St. Pr. vid Riksd. i834> 22
338 Den 24 Februarii*.
manna- och stadsmanna-näriilgarne må upp¬
dragas samt ordningen inom de sednare be¬
stämmas. (Bil. N:o 40.)
Herr Hohn; ''Herr Hessles memoria], sorn
på min begäran blifvit bördlagdt, går ut på in¬
förandet af en alldeles obegränsad näringsfri¬
het och omfattar tvänne för ändamålet nöd¬
vändiga hufvndprinciper, dels att inga andra
■vilkor för rättigheten att idka handel och handt¬
verk skulle äga rum, än de, att man uppnått
myndighetsåldern och är välfräjdad, oell dels
att denna rättighet kan vinnas och utöfvas jem¬
väl å landet mot skyldighet för handels- oell
handtverkeri-idkaren, att vara borgare i när¬
maste stad, och att der fullgöra de borgaren
åliggande praästationer. Jag delar icke dessa å-
Sigter, ehuru jag icke kali neka, att de fram¬
ställa ett fortjenstfullt bemödande, att, i bredd
med iläringsfriheteil, betrygga Städernes tillva¬
ro och bestånd * ett bemödande, Sorn, på delina
väg, efter min öfvertygelse, likväl aldrig kail
i tidens längd medföra det åsyftade resultatet,
utan tvärtom torde komma att leda till det
mål, motionairen Velat undvika, eller städernes
totala undergång genom ett fullkomligt undan-
rÖdjalide af gränslinierna emellan de till sill
natur och syfte åtskiljda verkningsbanor för
stadsboen och landlmaniien.
Lika med Herr Hessle, är jag öfvertygad,
ätt tidens ailda och Svenska folkets framskri¬
dande i bildning påkalla lösgifvandet af flere
utaf de band, sorn äldre författningar pålagt
Den 34 Februari!. 33g
riäringarne och deras idkare; men jag skall al¬
drig tillstyrka lösgifvatidet af alla, Jag anser
det nämligen, böra förblifva ett oeftergiflig! vil¬
kor för hvan och en, som vill idka bandel eller
bandtverk, att visa sig dertill äga skicklighet,
emedan mänga eljest skola af lättsinne och ti¬
tan erfarenhet försöka sin lycka på denna väg,
till skada för sig sjelfva och allmänheten, samt,
hvad handtverkerierna beträffar, all konstfär¬
dighet, efter min öfvertygelse, småningom skall
försvinna, om den icke göres till vilkor För er¬
hållande af rättighet, att idka bandtverk. Det¬
ta band, sorn är både naturligt och gagnligt,
såsom ledande till ordning, bör derföre aldrig
upphöra.
Obegränsad frihet, att ä landet utöfva stads-
mannanäringarne, mot skyldighet att vara bor¬
gare i närmaste stad och dér fullgöra borger¬
liga prassla tioner, kan jag lika litet tillstyrka,
emedan jag tror, dels att omtankan och arbets¬
kraften derigenom skulle komma att vändas i-
ifrån det mödosamma jordbruket till de min¬
dre ansträngning kräfvatide handels- och bandt-
verkerinäringarne, så att man slutligen på lan¬
det skulle få se flera handlande och handtver¬
kare, än jordbrukare, och dels, att ideén icke
är verkställbar.
Om jag J1U för ett ögonblick antager, att
Herr Hessles förslag går igenom, så skulle de
handlande och handtverkare, Sorn nedsätta sig
i socknarne emellan Upsala och Stockholm, men
på kortare afstånd från sistnämnde stad, till¬
34o
Den 24 Februarii.
höra hufvudstaden, samt der fullgöra borgerli¬
ge praestationer i underhållande af stadens un¬
dervisnings- och fattig vårdsanstalter, dem de
icke kunna begagna, och af dess publika bygg¬
nader, hvaraf de icke eller hafva någon nytta,
samt i deltagande af brand väsendet, som icke rör
dem det minsta. Desse personer, boende på tilläf¬
ventyrs 3 å 4 mils afstånd från staden, skulle äf¬
ven dela borgarens rättigheter och således äga
rösträttighet i alla honom rörande frågor, utan
att de ägde någon nytta af eller beröring med
stadens administrativa och judiciela inrättnin¬
gar. Följden skulle otvifvelagtigt blifva den,
att priEStationerna, såsom oformliga och overk-
ställbara, upphörde, men att näringsfriheten
blefve qvar till skada för landets hufvudnä-
ring, jordbruket, och till total undergång för
städerna, hvilka slutligen skulle blifva utan, åt¬
minstone näringsidkande invånare. All econo-
misk lagstiftning måste ytterst hvila på local-
förliållandena inom hvarje land. Jag tror så¬
ledes, att, om Sverige vore tätare bebjrggdt,
mera befolkadt och ägde flera städer, än nu,
skulle Herr Hessles idee tilläfventyrs kunna re¬
aliseras, smen för det närvarande anser jag den
ej användbar för vårt land, och jag tror helt
enkelt, alt, då jordbruket och bergshandterin-
gen behöfva all den arbetskraft, som deråt af
landets ringa folkmängd kan ägnas, friheten i
näringsVäg å landet aldrig bör betraktas, såsom
hufvudsak, utan inskränka sig till rättigheten
för socknarne, att för egna behof antaga så kal¬
Den 24 Februarii.
34i
lade gerningsmän, de der jemväl böra, på sätt
Ståndet vid sista Riksdag föreslog, förses med
ordningsréglor.
Detta mitt yttrande torde få åtfölja Herr
Hessles memorial till vederbörligt Utskott.”
Häruti förenade sig Herrar Helsingius, P.
Winblad} Frodell'j Strehlenert,, Klingwall och
Bruse.
Herr Leffler. ”Da fråga nu är om remiss
å Herr Hessles memorial, anhåller iag att der¬
vid få göra följande anmärkningar: Vid för¬
sta punkten, , som handlar om städernas upp¬
komst, tidiga fall, beskaffenheten af dess pri¬
vilegier m. m. anmäles, att första anledningen
till städers uppkomst har varit behofvet af
gemensamt försvar mot yttre våld, och för att
hafva en tillflygt i nöden. Dernäst i sednare
tider goda näringstillfällen vid haf, strömmar
111. m., och ändtligen till befordrande af konst¬
färdigheten. De förstnämnde orsakerna hafva
väl varit anledningen till de flesta Svenska
städers uppkomst och kan man örn dem särde¬
les de äldsta, antaga, att de efter sin uppkomst
en lång tid, varit vida betydligare, än de nu
äro. Under de oroliga tiderna, före Guslaf I,
förföllo städerna i Sverige allt mer och mer
genom krigets härjningar och den ringa vård,
man lemnade deras näringar. Men då den
store Konungen vunnit stadga uti sitt regimen¬
te, var det en bland hans alfvarligaste omsor¬
ger, att åter upprätta städerna, till hvilken
ända han genast gjorde slut på den fördärfliga
342
Den 24 Februarii.
bandel, sora kringresande Liiheckare na. fl. he-
drefvo i landet. Han ordnade näringarne in¬
om dera sa, att de iner och mer komma sig
löre. Detta exempel följde den store Gustaf
Adolph, som, ehuru kort hans lefnad var, an-
lade städer, hvaribland må nämnas Götheborg,
det han försåg med privilegier, hvilka ännu
bestå och lända till efterrättelse. Städerne haf¬
va alltid haft omväxlande skiften alt genomgå.
I den mon man ordnat och skyddat näringar¬
ne inom dem, hafva de fqrkofrats, och så snart
man fallit på den idéen, att göra indragande
ändringar häruti, hafva städerne i samma mon
börjat falla. Så var förhållandet i början af
1700-talet. Man vacklade jemnt i antagande af
systemer, och ändtligen hade man så länge
försummat städernas rätta vård, att man i brist
af egne skickliga borgare måtte inkalla utländ-
ningar» då man ock till handtverkarnes ord¬
nande utgaf den så kallade Skrå-ordningen.
Men det räckte icke länge, förr än man ville
göra ett nytt försök i den vägen, och inrätta¬
de de så kallade frimästareskapen, hvilka voro
att jemnföra med nuvarande hallrätts-mästare,
och de många lösa personer, som berättigas att
intränga i de borgerliga näringarne, utan att
visa sig vara skicklige dertill. Kort hlef lik¬
väl tillvaron af dessa frimästare den gången,
ty man fann snart, att det icke dugde, eme¬
dan de rätte horgarne började allt mer och
mer att gå under, och rättigheten till frimä¬
sterskap upphörde. Derefter repade sig städer-
Den 24 Februarii, 343
ne allt mer och mer och deras näringar tillto-
go, likasom förmögenheten inom dem, onder
efterlefnaden af bestämda ordningar- Man ha¬
de icke skäl att klaga inom städerna eller öf¬
ver dem, De utgjorde sina skatter, de gäfva
tillfällen till afsättning för landtmannen, och,
någon gång, kunde de större ibland dem, i fa¬
rans stund, lemna kraftiga bidrag till Fäder¬
neslandets räddning och hjelp, Med med 1809
och 1810 årens Riksdag började ett annat för¬
hållande i denna del. Man började skat¬
ta välståndet inom städerne för högt; man vil¬
le dela det, och för detta ändamål antog man
de nya läror, som drefvos i andra länder, on¬
der namn af näringsfrihet, och sorn, om man
skolat tala rälta sanningen, gingo derpå ut, att
förvandla handtverksmannen ifrån en fri bor¬
gare med egen rörelse, till blott mästare un¬
der en rik förlagsman, han måtte vara adels¬
man eller hvad sorn häldst, Man antog väl
icke genast dessa förändringar i sin helhet, u-
tan lät de gamla författningarne stå qvar de
jure, men man antog den nya läran de facto
så småningom, och under det städernas borga¬
re trodde sig ännu hafva sitt skygd emot o«
behörigt intrång att påräkna, finga de förnim¬
ma motsatsen, den ena gången efter den an¬
dra. I samma man, sorn dessa olagligheter till¬
tagit, hafva städerne börjat att förfalla, och här¬
af anledningen till det tidiga fall, som Herr
Hessle omtalar, och sorn han, såsom en ung
man, den der icke kan minnas det bättre för¬
344 Ben 24 Februarii.
hållandet inom dem,’ under det de fingo till¬
godonjuta sina privilegier, tror vara en följd
af dessa privilegier. Att städerna under sådana
förhållanden hafva skäl att klaga öfver intrång,
är obestridligt, men att landtboen nu för tiden
har rätt, då han klagar öfver intrång af stä-
derne, deruti kan jag icke med Herr Hessle
mig förena, lliktig är dess anmärkning uti
3:dje stycket. Det är just dessa nu omtalade,
i sednare åren inträdde menliga förhållanden
inom städerna, som är anledningen till de mån¬
ga klagomål deröfver, som deras representanter
vid alia Riksdagar måste frambära; ocR hvad
är billigare, än den fordran, att man måtte få
behålla det skygd och de rättigheter, som man
aldrig förverkat, och med hvilka man inträdde
uti samhällsförbundet, och som grundar sig på
lagar och författningar, de der ännu de jure
bestå. Af hvad jag redan anfört, inhämtas med
visshet, att städernes skyddsbref varit för dem
nyttige och gagnelige. Menar Herr Hessle der¬
emot uti 4:de punkten af sin motion de skydds
bref, som under sednare tider af Commerce-
Collegium m. fl. blifvit lemnade en hop per¬
soner att idka borgerlig näring, utom åliggan¬
de att derjemte iakttaga rätter borgares ålig-
liggande, då är det lika visst, att dessa skadat
näringarne. Borgare-Ståndet har aldrig bestridt,
att icke de gamla handels- och handtverksord-
ningarne behöfva ändringar och rättelser efter
tidernas förändrade skick. Ståndet har sjelf ar¬
betat för detta ändamåls vinnande. De förslag
Den 24 Februarii. 345
till nya författningar, som Ståndet uppgjort,
vågar jag tro skola motsvara alla billiga for¬
dringar. Dessa ordningar för näringarne kun¬
na icke ensamt uppgöras efter theoriens läror.
Ehvad man än må derom säga, måste likväl
de, som sjelfva idka näringarne, bäst kunna
bedomina, hvad som fordras och hur det bör
vara. Att dessa frågor allt sedan år 1809 de¬
lat Rikets Ständer i partier, är beklagligen
sant, men i denna striden, såsom i alla andra,
lärer den anfallande vara skuld dertill, och
man måste, om man vill vara rättvis, ursägta
städernes invånare, att de, så länge de möjli¬
gen kunna sträfva emot deras undergång, hvil¬
ken dock för de fleste af dem, (oberäknadt
Stockholm,) örn det närvarande förhållandet,
med osäkerhet, och utan skygd för deras nä¬
ringar, längre fortfar, ganska snart inträffar.
Till denna slutsats hämtar jag anledning af de
beskrifningar, som städernas representanter lem¬
na öfver tillståndet inom dem, och af tillstån¬
det inom min hemort, der borgerskapet, särde¬
les handtverks-corpsen, under de sednare åren
så betydligt aftagit i välmåga, att det kan an¬
tagas, att det nu är nära lika svårt, att derstä¬
des finna en rätt behållen handtverkare, som
det för 3o år sedan var att der finna en utfattig.
Landtmännens tro, att städernes invånare lefva
af deras arbete, förtjenar intet afseende, enär
det är afgjordt, att landtmännen sjelfve, genom
sammanblandning af stads- och landtmanna-
näringar, skada både sig och städerna.
346 Den 24 Februarii.
Herr Hessle säger med mycket skäl uti
5;te punkten, att dessa menliga förhållanden
förtjena hvarje sann medborgares synnerliga
uppmärksamhet, särdeles sora det är orsaken
till, att städerna icke nu kunna bereda landet
den afsättning, sora förr ägt rum; och att den¬
na fråga vid alla Riksdagar från 1809 varit ett
föremål för öfverläggningar, utan att deraf följt
något bestämdt slut. Visserligen har icke frå¬
gan kommit till slut genom de af de 3:ne Riks-
Stånden uppgjorde förslag till författningar, icke
eller genom de af Borgare-Ståndet uppgjorde,
och hvilka alla till Kongl. Maj:t blifvit inlem¬
nade. Det fordras Konungens, såsom vårdaren
af allas lagliga rättigheter, slutliga yttrande der¬
öfver, innan det blifver slut derpå, och det är
derpå Borgare-Ståndet länge i underdånighet
hoppats och väntat. Herr Hessle yttrar deref¬
ter, uti samma punkt, något, sorn förefaller o-
väntadt, då man jemnför det med det öfriga uti
dess memorial. Han säger, att de omnämnda
forfattningarne innehålla föreskrifter för de nä¬
ringar, som raan hittills betecknat med namu
af bandel och handtverkeri, men förbigår de
lika mycket stadsmanna-näringar, hvartill, en¬
ligt Hallordningen, Kongl, Commerce-Collegi-
urn och Hall-Rätten utfärda tillstånds-bref ra,
m. Är det då icke dessa sednare oordningar
man velat förekomma och näringsidkarnes an¬
tagande på flerahanda sätt, efter olika författ¬
ningar? De böra, om ordning skall vinnas in¬
om uäriugarne, icke vara mångfaldiga, dessa för¬
Den a4 Februarii.
fattningar, men vara lika för alla, och noga
handhafvas, utan allt undantag, mera för den
ena än den andra. Då befordra de konstfär¬
dighet, hvarom man vinlägger sig, när man vet,
att man njuter skydd och bestånd; och då blif-
ver näringsfriheten, sådan den bör vara, och
svarande mot alla billiga fordringar.
Med Herr Hessle instämmer jag alldeles
uti hvad han i 8:de stycket af sitt memorial
yttrar. Jag vågar ock hoppas alt Högtärade
Borgare-Ståndet skall vid denna Riksdag göra
allt, hvad på detsamma ankommer, för att få
ett godt slut på denna för Rikets städer så
magtpåliggande fråga.
Uti io:de stycket åberopar Herr Hessle
1809 års concessioner, som af Rikets Ständer
blefvo ingångne, och vid slutet af Borgare-
Ståndets sätter hail ordet: onera, i stället för
borgerlig tunga, som det rätteligen heter. Herr
Hessle förklarar denna Borgare-Ståndets con-
cession på det sätt, som vanligen iagttages af
dem, hvilka yrka allmän näringsfrihet, men
hvilken tydning Borgare-Ståndet ofta bestridt
och alltid skall bestrida, såsom varande emot
dess egentliga privilegier. Borgare-Ståndet har
medgifvit, alt förvärfvad arbets-skicklighet uti
ett yrke, på hvad sätt som häldst, skall i vis¬
sa fall efter ådagalagdt prof, lemna inträde der¬
uti, såsom gesäll eller mästare, oagtadt perso¬
nen icke varit uti lära eller gesäll uti berörde
yrke; likväl med det uttryckliga förbehåll, att
han sedermera delar alla onera, lika med de
348
Den 24 Februarii. ^
öfriga i cl liarne uti samma yrte. Häruti bestod
Borgare-Stånclets concession, ty förut kunde
sådant inträde i de borgerliga näringarne mot
bestämde författningar icke ske; men längre
kunde Borgare-Ståndets medgifvande icke gå,
utan att detsamma velat dermed bereda sin e-
gen skada ocb undergång och nedsätta detsam¬
ma under dea värdighet det såsom ett Riks¬
stånd, innehafver.
De ii, 12 & i3:de punkterna af Herr
Hessles memorial äro mycket upplysande om
det för hand varande oskicket till förfång för
de laglige näringsidkarne; och då det i mer
eller mindre mån tillgår på enahanda sätt uti
Rikets öfriga län, finnes deraf nogsamt anled¬
ning lill klagan öfver detta oskick. Märkvär¬
digt är, hvad som synes antydas af Herr Hessles
uppgift, att man inom Christianstads län kan
idka handel m. m. å landet, blott man derfö¬
re låter taxera sig vid taxerings-committe'erna.
I sanning en ny och ganska lätt väg, att er¬
hålla sådana rättigheter. Herr Hessle sägei’, att
den, som vill vara laglydig och ingå uti em¬
bete, någon gång, ehuru sällan tvingas att af¬
lägga prof. Detta är åter ett eget förhållande
i den orten, enär den för handtverkeri-embe-
ten ännu gällande författning bestämdt ålägger
sådant prof, och man utan iakttagande deraf
icke kan kallas laglydig. Herr Hessie omtalar
äfven, att en sådan laglydig person dermed of¬
ta utstår chicaner. Detta vill bevisa, att man
derstädes icke handhafver berörde författning,
Den 24 Febrttarii. 34g
ty den gifver ingen anledning dertill, utan
deremot alfvarligt beifrar allt oskick. Samma
är förhållandet med den af Herr Hessle omta¬
lade beskattning till embets- och societets-cas-
sorna för den laglydige. Den oftanämnde för¬
ordningen utsätter bestämdt, hvad hvar och en
har att till dessa cassör betala, då han söker
blifva gesäll eller mästare, hvilket är så obe¬
tydligt, att det icke kan kallas beskattning,
nämligen i förra fallet i R;dr och i sednare 2
R:dr b:co. Dessa cassör äro utomdess att an¬
se, såsom enke- och pupill-inrättningar, så att
mången derutur för sina anhöriga fått många
gånger mer uttaga, än lian der insatt. Om me¬
ra fordras af gesäll eller mästare, än hvad nu
är sagdt, är det olagligt, och bör och kan utaf
den magistratsperson eller stadens tjenstman,
som är hos em betet närvarande, bestridas och
förekommas. I alla andra vägar har man be¬
stämda utgifter för hvarje steg man i lifvet ta¬
ger framåt, och då äro dessa väl icke för sto¬
la. De slutföljder som Herr Hessle drager af
hvad lian uti dessa stycken af sitt betänkande
för öfrigt anfört, äro alldeles lika med förhål¬
landet uti Rikets öfriga landsorter och delas
således säkert af många bland Ståndets Herrar
ledamöter.
Jag medgifver nödvändigheten af en lag,
som jemnt uppdrager linierna emellan landt-
och stadsmanna-näringarne, men att den, i en¬
lighet med hvad Herr Hessle, i i4 punkten,
yttrar, skulle vara stödd på folkets lynne, enär
35® Den a4 Februariu
detsamma blifvit vandt vid en hop skadliga o-
skick, som Herr Hessle ock sjelf i det föregå¬
ende medgifvit, kan jag icke finna vara antag¬
ligt. Genom goda författningar måste folket
uti nya vanor inledas och lynnet 1 samma mån
rättas. Då folket derefter finnér de fördelar,
sorn författningarne, ledande till säkerhet och
ordning, medföra, att nämligen, i den mån stä¬
derna stiga i välmåga, vinner allmogen lifligare
omsättning af sina varor, blifver det välbelåtet
med förändringen.
Uti i5:de stycket yttrar Herr Hessle den
förmodan, att Rikets Ständer under denna Riks¬
dag skulle kunna gemensamt utarbeta ett för¬
slag till sådan författning, för att af Rikets
Ständer godkännas och vinna Kongl. Maj:ts
Nådiga stadfästelse. Detta torde blifva en möj¬
lighet, om Rikets Ständer ville följa Herr HesS-
les förslag uti 16 punkten af dess memorial,
der hail föreslår, att städernas concessioner»
hall- och manufactur-ordningarne samt allmän¬
na lagen, men icke de nuvarande handels- och
handtverks-ordningarne till ledning komme i
fråga. Det synes deremot vara Herr Hessles
mening, att dessa sistnämde författningar äro
bland de, sorn han tror borde upphäfvas. Ri¬
kets Ständer lära dock icke mera nu än förr
dela dess tanka härom, att, med åsidosättande
af de gamla författningarne, endast följa de nya
af honom upprepade. Med deLla förutsättande
blifver arbetet icke så lätt, som Herr Hessle
tror, hvilket Rikets Ständer vid 1823 års Riks¬
Den a4 Februari!» 35i
dag nogsamt erfarit, och fåfängt arbete lärer
det i alla fall blifva, att llu ånyo företaga ett
Sådant, innall Konungen i Nåder behagat att
yttra sig öfver de till honom då inlemnade
förslag. För öfrigt innefattar denna punkt
af Herr Hesslet memorial den vidsträcktaste
näringsfrihet, som af någon kan blifva yrkad»
Bet är förundransvärdt, om Herr Hessle baft
ett Sådant uppdrag af sina committeiiter. Här¬
med må vara, huru det vill, högst oväntadt är
ett sådant yrkande inom BorgareStåndet, och
Ståndet kan väl icke annat, än i högsta måtto
bestrida det, åtminstone intill dess man fått
förnimma, hvad utgång näringsfrågan får å
högsta ort.
Bland de borgerliga besvär, sorn Herr Hess»
le uti i7 punkten omtalar, äro mångå, som bö¬
ra personligen utgöras; är då meningen den,
att landtborgaren skall, i sådant ändamål, kom¬
ma till staden hvarje gång, eller lega person
i staden, sorn dem i haus ställe fullgör, eller
kanske alldeles slippa dem? Ett af de förra
måste ske, det 3:dje vore orättvist, emedan så
beskaffad tunga då ensamt skulle få bäras af
de borgare, sorn qvarbodde i staden, men med
hvilka landtborgaren delade förtjensten.
Mot den af Herr Hessle uti i8:de punk¬
ten föreslagna nämnden, får jag anmärka, att
Borgare-Slåndet redan år l8a3, uti sina reserv
rationel’ mot de 3lne öfriga Ståndens uppgjor¬
da förslag, förklarat sig icke kunna bifalla nå¬
gon stads*societet, som var af de 3:ne Stånden
35a Den 24 Februarii.
föreslagen, i stiillet för de vanliga handtverks-
embeten. Borgare-Slåndet ansåg dessa embe-
tens fortfarande tillvaro nödvändig för bibe¬
hållandet af ordning inom dem, och man må
anse och bedömma dem, huru man behagar,
det vissa är dock, alt utom dem lår man nog
förnimma, hvad svårigheter det möter att hål¬
la handtverksarbetare i tillbörlig ordning.
Herr Hessle yttrar uti ip:de punkten, att
lag om gesäller och lärlingar synes öfverflödig,
och att den om tjenare kunde vara tillämplig
m. m.; men om en sådan lag fordras, är den
lätt uppgjord, om den för fabriksarbetare m.
m. med några modificationer tages till mönster.
Detta Herr Hessles förslag är åter i rak strid
både med det, som de 3:ne Riks-Stånden sär¬
skildt och Borgare-Ståndet särskildt uppgjort.
Uti båda finnas bestämda stadganden, huru lär¬
gossar skola antagas, utläras m. m., och hu¬
ru gesäll skall blifva mästare. Äfven finnes
uti håda förslagen stadganden, som i mer och
mindre mån sätta dessa arbetare i tjensthjons-
förhållanden, utan att helt nedsätta dem ibland
denna dass menniskor.
Det går icke an att så likgiltigt behandla
dessa saker, som mången tror. Täger man
bort tillräckliga och bestämda föreskrifter i
den delen, skall man efteråt nog få finna följ¬
den deraf genom inrotandet af många oskick.
Uti 3o;de punkten vill Her Hessle leda
sig till bevis om skrålagarnas öfverflöd och o»
lämplighet deraf, att boktryckerier kunnat upp-
Den a4 Februaidi.
353
Itömma och dagligen tilltaga utan dem. Men
vid närmare betraktande, torde detta skäl tala
mera mot, än för dess påstående. Boktryckeri¬
arbetares hela lycka består vanligen deruti, att
endast blifva underordnade arbetare hela deras
lefnad igenom under en person, som äger tryc¬
keriet och ofta förstår litet nog af det egentli¬
ga arbetet, samt erhålla derföre den betalning
som de med honom kunna komma öfverens
om, utan hopp att gå framåt Lill högre grader, än,
hvad man vanligen kallar dem, konstförvandter.
Yore nu meningen den, att samtlige handtverke-
rierna borde komma på samma fot, då gillar
jag den tanken, att ordningen inom dem icke
Lehöfver blifva särdeles vidlyftig, ty deras id¬
kare nedstiga då från fria medborgare till ar¬
betare under andra för all sin tid, och dermed
torde ock mångens mening med den för vidt
utsträckta näringsfriheten vara vunnen,”
Uti detta yttrande instämde jemväl Her¬
var Strehlenert, Helsingius, P. Winblad, Kling-
vall och Bruse,
Herr Hessle: Herr Holm har ej motsagt
hufvndideen för min motion eller upphörande
af embeten, och jag skulle således ej hafva att
påminna, om det ej syntes mig stridande emot
all rätts-princip, att någon fri medborgare å-
lägges, såsom skyldighet, hvaremot ej kan lem¬
näs rättighet. Så länge näringsidkaren ej kan
tilltvinga sig afsättning, bör bans konstfärdig¬
het icke vara föremål för pröfning af andre, än
varuafnämaren. Genom embeteits tillvaro för-
Borg St. Pr. vid Riksd.
1 %
354
Den 24 Februari!.
svåras och förvärras det existerande stillastå»
ende eiler tillbakaskridande i näringarne. Utom
det att embeten i sig sjelfva äro hårda band
för näringsidkaren, strida de i deras functio»
lier emot all sann samhällsinrättning, då de of¬
tast dömrna i egen sak. Oväld kan möjligen
linnas inom dem, men ock lika ofta saknas, och
sällan blifva de för ovald ansedde. Exempel
skulle från hvarje stad, Stockholm icke undan»
tagen, kunna utan svårighet nämnas, sorn visa¬
de, huru nu tillgår och säkert alltid tillgått;
men jag anser det icke passande fylla våra pro-
tocoll med upprepande af lagstridigheter. Häldst
önskade jag kunna undgå allt tillbakaseende å
den mörka taflan, och i en ljusare framtid hop¬
pas realisation af slädernes i Sverige uppblom¬
strande genom väl vårdade näringar, i stället
för stora garnizoner och lysande inflyttningar,
Men utan capitäler, nedlagde i näringar, är sådant
otänkbart, och utan lagligen ordnad frihet, kan
man troligtvis aldrig till näringarne locka ca¬
pitalen, Endast genom rättigheten att utan fö¬
regångna examina få inrätta och drifva hvad
yrke som häldst, kan capitalisten förmås, att
åt näringarne sträcka sin omtanka. Alt den
underordnade egenskapen af förläggare icke
förmått capitaler ingå, mindre stadna uti nä»
ringsföretag af stadsmannaegenskap, det veta vi
alltför väl; hvaremot erfarenheten visat, att fle¬
re näringsidkare, med måttlig egen konstfär¬
dighet, men desto större adminislrationsförmå-
ga, drifvit yrken bättre och högre, än den mäst
Den Febi u ari i»
355
konstfärdige. Herrar Lefflers och Modins för¬
slug om underdånig framställning hos Kongl.
Majit» för ätt erfara, om det sistlidne Riksdag
uppgjorde project till näringslag gillas eller ej,
synes välmenande. Jag vill gärna biträda det¬
ta förslag, och skulle önska, att Kongl. Majrts
administrativa embetsverk kunde förmå uppgö¬
ra något helt i den vägen, sorn afhjelpte all
billig Ungarn Gillas Herrar Modins och Lef->
Jflers åsigter i denna del af Ståndet, anhåller
jag. att min motion måtte hvila ännu en må¬
nad, innan remiss derå beviljas, så vidt sådant
ar enligt Grundlagen. Hvad Herr Leffler ta¬
lat om städernas tillkomst, är sann t, då man
äfdrager Sveriges släder. Odalmannen tålde ej
tvång, och i den mon man dertill öfvergick,
bildades städer. I Tyskland, modren för skrå¬
inrättningar, i Preussen har man gått ifrån dem»
Örn detta exempel ej är fullt passande, vi¬
gar det dock, att, der dessa inrättningar blif¬
vit tipphäfde, sådant medfört gifna fördelar» I
Sverige äro de dock numera ej strängt iagttag-
iie, Flere handtverk finnas här, Söm förut till¬
hört skrå, meli nu skilj t sig derifrån» I sena¬
re tider hafva författningar blifvit utfärdade
om bildande af vagnfabriker, der alla arbeten
Verkställas, erforderliga till vagnars förfärdigan¬
de. Deruti ingå finare smeds-, sadelmakare-,
gärfvare-arbeten, m. 11., utaii att embeten exi¬
stera. De stadsmannanäringär, sorn nu kallas
fabriker, hafva inga embeten, ingen af den ört¬
skar sig att komma under skrå, Och man må-
356 Dt'n 24 Februari!»
ste erkänna, att dessa sistnämnde näringar fram¬
gått i senare tider; likasom det ej kan bestri¬
das, alt en del af handtverk gått tillbaka. Min
motion afser afhjelpandet i det hela. Möjligen
kan jag hafva misstagit mig om sättet. Min
afsigt har emedlertid varit städernas uppkomst.
Om säkrare medel för ändamålet kan uppgif¬
vas, biträder jag gärna en sådan åsigt. Hvad
behandlingen angår, hade jag trott, att hela na¬
tionalrepresentationen borde deltaga i frågans
pröfning, på det att, då framställningen sker till
Kongl. Maj:t, den må vara uttryck af nationens,
ej blott näringsidkarens vilja.
Herr Petre: I denna grannlaga och vigti¬
ga fråga vill jag ej yttra mig hufvudsakligen,
förr än samma fråga, efter sammanjämnkade å-
sigter, återkommit ifrån Ståndets Enskildta Be-
svärs-Utskott. Innan remiss sker, torde jag dock
få yttra några ord. Om, såsom någon }rrkat,
bestämda gränsor uppdragas emellan städers
och landets näringsfång, anser jag slädernes in¬
teresse derigenom i betydlig mon komma att
skadas. Flere af Rikets mindre städer hafva
jordbruket till deras förnämsta näringsfång.
Huru skall det komma att se ut med dem, om
jordbruk blifver uteslutande medgifvet landt-
mannen, om det blifver förbudet för stadsboen
att dermed sig befatta, och om denne senare
måste hålla sig endast inom slöjd och handt¬
verk. I en så beskaffad fråga, som denna, äro
ock förhållandena olika [för särskilda städer.
Kan Stockholm betraktas här collectift medRi-
*
Den a4 Februarii
tels öfrige städer? Jag tror det ej. De äro i
olika} cathegorie. Stockholm lem nar förlag åt
de mindre städerna, här är säte för admini¬
strationen, för en större nationalförmögenhet,
för handel, och äfven för den utländska luxen.
Utvägarne till förtjenst i Stockholm äro liim-
melsvidt olika med dem, som för andra städer
äga rum. Jag frågar, om det är tänkbart, att
representanterne för Stockholm skola kunna gö¬
ra ett med de öfrige städernes? När, på sätt
Herr Leffler anfört, fråga är om ej mindre än.
total undergång af Rikets borgerskap, synes det
ock vara nödvändigt, att, innan ärendet före-
lägges Högsta Magten, få utredt, om alla handt¬
verk och näringar äro i lika förfall, eller om
detta blott äger rum för några, vidare, om skat¬
terna emellan det skattdragande borgerskapet i
hvarje stad äro billigt fördelade. Vid denna
undersökning skall finnas mycken olikhet, myc¬
ket att göra och hjelpa. Exempelvis må näm¬
nas, att i Stockholm gäller ännu en gammal
classification, till grund för borgerskapets utgif¬
ter. Oaktadt kändt är, att sjöfarten är vida
sjunken, och att rederierne äro nära att gå un¬
der, är dock för skeppare-societeten den gam¬
la beskattningsgrunden bibehållen, då andra
näringsidkare åter njuta lindring på ett besyn¬
nerligt sätt. Ibland de i denna classification
ännu upptagne embeten finnas flere, hvilkas
räknande till borgerskapet är något besynner¬
ligt, som t. e. caffekokare och flere, hvilka man
knappt vet hvad de betyda. Slutligen är det
358
Den 34 Februarii,
af vigt, att Utskottet gör sig reda för de be»
tydliga olikheter, som förefinnas, vid jemiifö»
reise emellan hvarje stads fördelar å ena, och
olägenheter å andra sidan. I Slockholm upp»
bäres tolag i8q,oqq a 200,oqq R:dr B:co, som
komma staden lill godo. Jag har anfört allt
detta, på det att Utskottet må finna det vara
af stor vigt, att taga i betraktande alla i denna
fråga ingående anmärkningsvärda omstäudighe-
ter, hvilka böra föreläggas Regeringen på sam¬
ma gång, som näringsfriheten,
Herr Arnberg. I denna vigtiga fråga delar
jag Herr Holms tanka. Jag tror, att landtbru¬
ket nu mera, än någonsin, bör undergå refor¬
mer, och att industrien bör vända sig ifrån
bräll vinsbränning till ändamålsenligare företag,
Det behöfves armar i vårt glest bebodda land,
Hvad städenies borgerskap beträffar, ära deras
privilegier betryggade genom 114 §• Regerings»
Formen, och städernas borgerskap gör endast,
anspåk jiå det skydd, sorn genom Grundlagen
är dem försäkradt.
Herr Holm: Jag hav nu begärt ordet, en¬
dast för att hemställa till Herr Hessle^ 0111 icke
lian vill medgifva, att hans motion må remit¬
teras lill Ståndets Enskildta Besvärs-Utskott, dit
remisser förut skett af härmed sammanhang ä»
gande frågor. Detta symes vara nödvändigt, för
att åt ärendets behandling bereda deli enhet*
Sorn ingalunda vinnes, om en del remitteras
till Rikets Ständers Utskott, och en del till
Ståndets Enskildla. Att svara på anmärk nim*
Den 24 Februarii,
35g
garne emot mitt anförande, finner jag nu öf¬
verflödigt, Saken talar för sig sjelf,
Herr Rydin: Då delta ämne ät' å bane, an¬
ser jag mig böra förklara, alt jag i vissa delar
instämmer med Herr Hessle, Jag är af den
tanka, att näringsfrihetens införande, dock med
modificationer, är nyttigt, Man vill komma
dertill, alt man skall få köpa allt. Motsatsen
kan dock inträffa. Vi se emedlertid våra fa¬
briker, hvilka äro frie. Kan dock någon nä¬
ring med dem jemnföras? Önska sig fabriker¬
nas idkare komma under skråtvång? Eskilstu¬
na smide, som äfven är fritt, är sådant, att in¬
tet smide kan dermed jemnföras. Äfven utri¬
kes, i alla länder, der näringsfrihet finnes, äro
näringarna de mäst blomstrande, såsom t. e. i
England, Frankrike, äfven i Tyskland, bvaräst
det är bäst, der näringsfrihet finnes. Om man
anställer jemnförelse med andra länder, der
näringstvång fortfar, skall man se, att i dessa
sednare står det illa till. Om den ifrågasatte
näringsfriheten skulle utsträckas till landet, tror
jag dock, att sådant skulle vara farligt, men jag
har ingenting emot det, att i städerne hvad yr¬
ke sorn häldst må utöfvas, Ej eller vet jag,
att städerne kunna sägas vara i aftagande, då
flere stadsmanna-näringar i sjelfva verket gå
framåt. Detta är knappt möjligt att med sä¬
kerhet bedömma. Dock, när man framställer
den mörka sidan, bör man äfven icke undan¬
hålla den ljusa. På annat sätt kan man icke
vara i tillfälle att bedömma, hvad är för lan¬
det rättast.
>
36o
Den 24 Februarii.
Herr Hessle'. Det är visserligen ostridigt,
att näringarne, såsom stadsmannens, borde en¬
samt i städe ine ulöfvas, men då numera det
ej lärer blifva möjligt utan våld dit tilltvinga
de idkare, embeten hufvudsakligen föranledt
bosättning å landet, synes mig bättre, att åt
borgel skapen söka bereda lättnad i communal-
afgifterne genom näringsidkarnes berättigande
till burskap, än att låta näringarne gå ifrån
släderne, utan all fördel, men med^direct ska¬
da lör de qvarvarande. Herr Holms förslag,
att min motion skall remitteras till Ståndets
Enskild ta Utskott, skulle jag ej bestrida, om
jag icke .vöre öfvertygad, att Utskottets fram¬
ställning kan icke finnas afse annat, än uttryck
af Ståndets enskilda åsigt, men icke af Riks-
Ståndens. Jag fruktar att frågan, på denna
väg, kan anses förfallen. Jag tror mig således
ej böra biträda denna tanke, men, om hela
Ståndet önskar sådan remiss, återstår mig ej
annat, än att i protocollet nedlägga min reser¬
vation.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framstälde följande propositioner:
1:0 Behagar Ståndet remittera Herr Hessles
motion till Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskotlet? hvarpå svarades Ja och Neh
och 2:0 Behagar Ståndet remittera nämn¬
de motion till Ståndets Enskildta Besvärs-Ut-
skott?, hvarpå svarades Ja och Nej^ samt be¬
gärdes votering.
Följande voterings-proposition uppsattes,
justerades och anslogs.
Den 24 Februarii.
Den som vill, att Herr Hesslås motion
N:o 40 skall remitteras till Allmänna Besvärs-
ocli Economie-Utskottet, rösLar Ja;
Den det icke vill, röstar Nej.
"Vinner Nej, kommer motionen att remit¬
teras till Ståndets Enskildta Besvärs-Utskott.
Voterings-sedlar utdelades till Ståndets när¬
varande Herrar ledamöter, en sedel aflades för¬
seglad, samt de öfriga funnos, vid öppnandet,
innehålla Zy Nej, emot 21 Ja, i följd hvaraf
remiss af motionen till Ståndets Enskildta Be¬
svärs-Utskott var beslutad. Den förseglade se¬
deln förstördes.
2:0 Herr PFcerns, angående upphörande af
utförsel-tull, med undantag af några bestämda
fall, och om derefter afpassad reglering af in¬
försel-tull å landlmanna-producter. (Bil. N:o
Remitterades till Bevillnings-Ufskottet.
3:o Herr Wcerns, angående upphörande af
liemförare-båtgillet i Götheborg. (Bil. N:o 60.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet,
4:0 Herr Mcechels, angående ersättning till
staden Westervik för quarantaines-kostnader,
(Bil. N:o 61.), och i sammanhang dermed, se¬
dan de ledamöter, som uti förmiddagens ple¬
num begärt bordläggning-, derifrån afstodo, Herr
Valleijs, angående dylik ersättning till Gefle,
(Bil. N:o 79.) och Herr Hembergs, angående
enahanda fråga för staden Ystad. (Bil. N:o 83.)
Herr Halling: Herr Maechel har, till stöd
302
Den 24 Februari i»
för Westerviks stads anspråk, åberopat 43 §.
uti Kongl. Maj;ts Nådiga Kungörelse af den 13
Nov. 1831 om hvad i hänseende till farsoten
cholera borde iagttagas. Den innehåller ej arn.
ledning till ersättning af allmänna medel för
andre kostnader, än sådaiie, som särskilda or¬
ter, efter farsotens inträngande, måste vidkän¬
nas; den omtalar icke ersättning för utgifter till
farsotens utestängande. På denna grund tror
jag ersättningen för Westervik ej kunna uppta¬
gas, i följd af författningen, men för öfrigt be¬
strider jag ej billigheten deraf, att alla städer,
särdeles de vid kusten belägna, der särskilda
utomordentliga kostnader måst vidkännas för
smittans utestängande, må erhålla ersättning,
med vilkor, att alla städer må åtnjuta lika rätt.
Jag förbehåller således en sådan rätt för hvar¬
je stad inom landet och äfven de, som ej nu
anmält sig till ersättning af Statens medel, u-
tan att de genom försummelsen att vid denna
Riksdag söka den med uppgift af beloppet, må
anses hafva gjort sig af rättigheten förlustige.
Herr Maechel uppläste den i motionen ci¬
terade §, af Kongl. Kungörelsen d. 12 Nov. 183 j
och ansåg deraf bestämdt följa, att sjöstäder,
som, på quarantaines-styrelsens befallning, måst
göra anstalter, och vidkännas större kostnader,
än, jemnförelsevis, andra, äro till ersättning af
statsmedlen berättigade.
Herr Hessle: Lika med Herr Halling, tror
jag, att i allmänhet alla städer, som baft kost¬
nader för anstalter till cbolerans utestängande,
»
Den 2/| 'Fehr u ar i i.
363
gåsom för kusternes bevakande, vid quarantai-
nes-inrättningar, m, m., billigtvis böra åtnjuta
ersättning. Jag tror mig dock böra härvid an¬
märka, att de utgifter, som sjöstäderne haft, ä-
ro en följd af 1806 års quarantaines-författ-
ning, egentligen utfärdad för Känsö, men äfven
tillämpad för öfrige platser, Det vöre obilligt,
om ej de vid sjö belägna städer, som måst i
omförmäldte afseende vidkännas större kostna¬
der, än andra, skulle erhålla godtgöreise af
statsmedlen, Min öfvertygelse är, att en rätt¬
vis jämnkning bör beredas; men att den skall
kunna tillkomma, utan att bestämdt fråga väc-
kes om förändring i 1806 års quarantaines-för-
fattning, är för mig svårt att se. Jag vill så¬
ledes tillägga vid motionerne, att sådan förän¬
dring i författningen synes böra ske, att före-
skrifterne derstädes om sjöstädernes skyldighet
ej må utesluta dem ifrån kostnadsersättning,
hvilken bör af Staten lemnäs.
Häruti förenade sig Herr Bruse,
Herr Olbers: Marstrand lrar fått vidkän¬
nas flere kostnader för anstalter till cholera-
farsotens utestängande; hvaremot staden upp¬
burit quarantaines-afgifter. Detta har fortfarit
till år 1832, då det förordnades, att quaraiitaines-
befälbafvaren på stället skulle uppbära dem samt
lefverera dem till quarantaines-cassan, men ej till
stadens. Staden Marstrand liar sökt i underdå¬
nighet hos Kongl. Maj:t att återfå denna in¬
komst, men det har blifvit nekadt. Följden är
eassabrist. Jag har således särskild anledning
att förena mig med Herr Halling,
364
Den 24 Februarii.
Herr Stahl instämde med Herr Halling
deruti, att alla städer böra, i afseende på qna-
rantaines-kostnads-ersättuingar, åtnjuta lika rätt.
Herr Cederborg: ”Sorn ersättning af flere
sjö- och stapelstäder, blifvit fordrad för hafda
utgifter i och för anbefalde quarantaines-åtgär-
der till utestängande af farsoten cholera mor¬
ius, och desse städer likväl genom sjöfarten
åtnjutit och åtnjuta motsvarande inkomster,
så anser jag mig, med lika, om icke större
skäl, böra förbehålla staden Söderköping ena¬
handa ersättning, häldst densamma för de ut¬
gifter, som den måste i och för omförmäldte
vigtiga syftemål vidkännas, icke åtnjutit uågon
motsvarande inkomst af sjöfart, och synas de
ifrågavarande omkostnader vara ett Statens all¬
männa åliggande och icke böra drabba sjö- och
stapelstädernes borgerskap i annat eller större
förhållande, än i mon af derföre åtnjutne in¬
komster."
Herrar Miechels, Valleijs och Hembergs
motioner, jemte hvad vidare är i ämnet taladt,
remitterades till Stats-Utskottet.
5:o Herr Justelii, angående förändrad flytt¬
ningstid för tjensthjon. (Bil. N:o 62.)
Herr By din’. Vid flere Riksdagar förut
hafva i detta ämne olika åsigter blifvit yttra¬
de. Min tanke är, att lämpligast vore, om, så¬
som i England och Frankrike, ingen bestämd
flyttningstid för tjensthjon funnes. Det är
endast en uppsägningstid förut t. ex. en må¬
nad, efter hvars förlopp tjenstlijonet flyttar.
Den 24 Februarir*
365
Det närvarande förhållandet är orätt å ömse
sidor. Om tjenaren träffar en elak husbonde,
nödgas han stadna qvar ett år, snart sagdt, så¬
som slaf. Detsamma äger rum i motsatt för¬
hållande, om husbonden träffar en tjenare,
ined hvilken han ej är belåten. Om någon tid
skall stadgas, tror jag bestämmandet deraf bö¬
ra få hero på öfverenskommelse, och rättast
synes mig vara, att endast föreskrifva en upp¬
sägningstid, såsom utrikes.
Herr Langenberg åberopade, livad han fö¬
regående Riksdag i detta ämne anförde.
Herr Petre: I anledning af Herr Rydins
förslag, vill jag blott anmärka, att, ehuru jag
erkänner Svenska nationens efterhärmningsbe-
gär, tror jag ej, att motionairen har att hop¬
pas bifall af förslaget, oansedt de höga autori-
teter han åberopat.
Med Herr Petre förenade sig Herrar Fro¬
dell och P. Winblad.
Remitterades till Allmänna Besvärs- oell
Economie-Utskottet.
6:0 Herr Modin, angående underdånig a-
dress till Kongl. Maj:t, med anhållan af Bor¬
gare-Ståndet, att Kongl. Majit täckes i nåder
meddela Dess beslut, i anledning af de till
dess Nådiga pröfning af Borgare-Ståndet vid
förlidne Riksdag i underdånighet anmälde för¬
slag till handels- och handtverks-ordningar.
(Bil. N:o 63.)
Remitterades till Ståndets Enskildta Be-
svärs-Ulskott*
366
Det) 4 Februari i*
Herr Hessle hemställde, om icke, sedan
flere motioner blifvit till Ståndets Enskildta Be*
svärs-Utskott remitterade, tidell vore inne för
Utskottets sammanträde lill verksamhet.
Herr Hohn; I öfverensstämmelse med hvad
flere Utskottets ledamöter önskat, hade jag trott
tiden för Utskottets verksamhet ej vidtaga, förr
än efter motionstidens slut, häldst flere motio¬
ner ännu kunna inkomma, som till Utskottets
handläggning öfverlemnas.
Herr Leffler förenade sig häruti, häldst,
Under den ännu återstående korta del af mo¬
tionstiden, Utskottets ledamöter i öfrigt hafva
tillräcklig sysselsättning, om de vilja af deras
motionsrätt sig begagna.
Vid Herr Holms anmälan lät Ståndet bero,
7:0 Herr Rydins> i anledning af Kongl,
Majlis Nådiga Proposition lill Rikets Ständer af
den 8 dennes om lindring i vilköreli för ett till
återuppbyggande af staden Borås af statsmed¬
len beviljadt lån. (Bil. N;o 68.)
Remitterades till Stats-Utskoltet.
8:0 Herr Lakes, angående enskildes assig-
iieringsrätt på Banken och förslag till afgifter,
som höra erläggas af dem, hvilka vilja af eil
sådan rättighet sig begagna»
Herr Petre: i ett föregående plenum yt¬
trade jag, i anledning af Herr PHedbergs mo¬
tion i detta ämne, det jag skulle deruti inkom¬
ma med särsdild motion och framställde öfver-
tygande skäl om äfventyren af denna assigne-
ringsrätts fortfarande; men då, vid uppställnin»
Den a4 Februaril.
gett af mina tankar* det icke lyckats mig att
finna nog grannlaga uttryck, och att kunna
Undgå att vidröra förhållanden* hvarigenom
personer skola comprometteras* har jag afstått
ifrån min föresats.
Herr Santesson åberopade, hvad han, då
Herr fredbergs motion discuterades, yttrade,
eller sitt instämmande uti Herr Winbergs k sigt
om afgift efter skälig fohoberäkning; hvaremot
Herr Santesson ansåg den af Herr Lake före»
slagne afgift vara för hög,
Herr Wijkman åberopade jemväl, hvad
hall yttrade, då Herr Wedbergs motion förevar,
Remitterades lill Banco-Utskottet,
Herr Frodells, i det ämne, hvarom uti
Herr Modins motion (Bil. N:o 63.) förmäles,
(Bil. N:o 71.).
RemiLterades till Ståndets enskilda Besvärs»
Utskott,
och i 0:0 Herr Sahtessons, angående åt¬
skilliga bestämmelser, i afseende på förändrad
örbets-ordning för Kongl, Majrts Nedre Justi¬
ties Revisions-Expedition. (Bil. N:o 73.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
§• i3.
Föredrogos å nyo och bifölloS följande
StatsUtskotlets bordlagde betänkande och ut¬
låtande:
1:0 Nio 3, angående utgifternes för inne¬
varande Riksdag omedelbara bestridande genom
RiksgäldsContoiret;
a!o Nio 4, i anledning af Kongl. Majits
Den 24 Februari?,
Nådiga Remiss å handlingarne i frågan oni
Bankens rättighet att erhålla liquid för Ivänne
på densamma öfverlåtna äldre Kronofordringar;
3:o N:o 5, i anledning af Arrendatorernes
af Klabblöie laxfiske i Umea eif underdåniga
ansökning om eftergift i i83o års till Kronan
utgående Taxa för berörde fiske.
och 4:0 N:o 6, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss å f. d. Kamereraren vid
Ström holms stuteri-inrättning, Assessoren Land-
ströms underdåniga ansökning om afskrifning
af dess skuld till stutericassan.
§■ ,4‘. .
Vidare förekom ExpeditionsUtskottets bord-
lagde betänkande N:o 3, i anledning af dels
väckt motion rörande verkställighet af den Ex-
peditions-TJlskottet åliggande försorg om teck¬
ning af Bihanget till RiksStåndens protocoll,
och dels ett inkommet anbud, att samma tryck¬
ning å entrepenad öfvertaga.
Herr Halling; Med all tacksamhet erkän¬
ner jag Expeditions-Utskottets möda vid utar¬
betning af detta betänkande. Jag tror dock
några omständigheter böra anföras. Här är ic¬
ke nämndt, hvilken skall besörja correctur. Jag
förmodar detta skola vara ibland entrepreneu-
rens åligganden, f afseende på kostnaden 3a
R:dr 24 sk. b:co arket, tror jag mig böra an¬
märka, att, då jag beräknar det om tryckning
af Ståndets protocoll betingade pris af g R:dr
3a sk. Banco för arket, papper inberäknadt, ef¬
ter en upplaga af 200 exemplar, samt jag der-
Den 24 Februari i.
36g
till lägger den, efter hvad jag hört uppgifvas,
vanliga Förhöjning af 2 R:dr för hvarje ioo
exemplar, som öfverskjuter en viss upplaga,
uppstår, då upplagan af Bihanget är j,2oo ex¬
emplar, en tryckningskostnad, papper inberäk¬
nad, af 29 R:dr 24 sk., hvarefter återstå 3 R:dr
L:co, som entrepeneuren skall, såsom behåll¬
ning, för hvarje tryckt ark åtnjuta. Detta skall
vara ersättning för utskrifning af så mycket
manuscript, som fordras till ett tryckt ark;
hvilken ersättning syr.es mig vara nog ansen¬
lig. Jag har äfven lästat mig vid en annan
omständighet, sorn alltid bör afses vid accor-
der om tryckningsarbeten. Tryckningen sker
t. ex. nog spatieust. Jag fäster mig nu vid det
inkomrie betänkandet, särdeles vid 10, 11, i5,
22 och 24 raderne sidan 9, som icke upptaga
så mycket, som der kunnat rymmas. Om de
öfverflödiga spatia fortsättas hela arbetet ige¬
nom, skola ofelbart flere hundrade ark kunna
blifva bortslösade. Jag begär återremiss.
Herr Linderholm: Ehuru jag reserverat mig
emot Expedilions-Utskottets förslag, anser jag
mig dock, i anledning af Herr Hallings an¬
förande, pligtig upplysa, alt ansvaret för cor-
recturläsning, så väl som för hela trycknin¬
gen, med allt hvad dertill hörer, i främsta
rummet hvilar på Expeditions-Utskottet: att
den calcul Herr Halling uppgjort öfver tryck-
nings-kostnaden, är i så måtto origtig, som för
en större upplaga, än 5oo exemplar, hvarje
nytt 5oo exemplar betalas med 2 R:drs förhöj-
Bor", St. Pr. vid Riksd. 1S34• I- ^4
370
D « n 54 E r ^ r u a r * ••
ning på arket, hvaraf det öfverskott ökas, sorn,
efter Herr Hattings yttrande, skulle, med af¬
räkning af tryckningskostnad och papper, qvar¬
stå, såsom ersättning endast för renskrifnirig.
Detta öfverskott är likväl icke ämnadt ensamt
för detta ändamål, ty dermed skall bestridas
tabell-tryckning, hvarom med bokbindare icke
kan contraheras, utan betalas den vanligen med
ett hundrade procent och deröfver emot annan
tryckning. Dertill kommer correcturläsning,
dertill häftning och falsning, samt bindning,
med papper dertill, dertill registrets upprättan¬
de, hvilket arbete kan bedömmas efter det till
förra Riksdags-bihanget hörande, vidare ut¬
skrifning af tvänne exemplar af öfrige Utskot¬
tens memorialer och betänkanden, samt slutli¬
gen skrifmaterialer och mera, som jag nu icke
kan erinra mig.
Herr Böök: Enär, inom Expeditions-Ut-
skottet, jag Jvarit med pluraliteten ense om det
betänkande, angående tryckning af Bihang till
Riks-Ståndens protocoll, som till llögtärade
Ståndets pröfning blifvit öfverlemnadt, anser
jag mig pligtig, att i korthet upptaga och be¬
svara de emot samma betänkande inom Utskot¬
tet gjorde reservationer.
Det är ostridigt, att, deräst Utskottets be¬
tänkande antages, en besparing i trycknings
och annan kostnad af ej mindre än 7 R:dr 24
sk. b:co för hvarje ark vinnes vid denna Riks¬
dag i förhållande mot förra Riksdagen, i hän¬
delse tryckning, samt dermed förenade bestyr
Den 24 Februarii.
37i
då sliolåt, likasom nu, genom Expeditions-Ut-
skottet ombesörjas. Denna beräkning kan till
sin grund icke rubbas, genom hvad i Herr Lin¬
derholm? reservation, med afseende å förra Riks¬
dagens längd, deremot blifvit anmärkt; ty det
är gifvet, att lika mycken möda och kostnad
måste användas för ett tryckt ark, antingen
tryckningen sker inom längre eller kortare tid;
och beträffande anmärkningen, att cancellist-
arfvodena för innevarande Riksdag ännu icke
blifvit bestämda, och att någon viss summa i
detta fall således ännu ej vore att påräkna el¬
ler disponera, så förekommer härvid, dels att
Utskottet icke får dröja med tryckningens om¬
besörjande, till dess nämnde arfvoden blifvit
faststälda, hvilket ej torde ske förr, än vid Riks¬
dagens slut; dels att, äfven om dessa arfvoden
nedsättas ända till tvåtredjedelar af hvad de
vid förra Riksdagen, efter tid beräknade, ut¬
gjorde, vinsten af betänkandets antagande än¬
dock blefve betydlig.
Den af entrepreneuren för tryckningsbe-
slyrets fullgörande erbudr.a säkerhet, samt de
af Utskottet vid antagande af hans anbud fä¬
stade vilkor innefatta i öfrigt alla de garantier,
som, i afseende härå, billigt vis kunna fordras.
En sådan särskild och vidsträckt borgen, som
Herr Efnell önskat, synes således mindre be¬
höflig och torde icke af någon kunna praesteras.
Jag vågar vördsamt anhålla om Högtära-
de Ståndets bifall till betänkandet, på det vid
tryckningen icke måtte uppstå hinder och olä-
t
3 72
Den a4 Februarii.
genheter, de der väl i första rummet drabbade
Expeditions-Utskottet, men i andra rummet äf¬
ven träffade Rikets Höglofl. Ständer sjelfve.”
Discussionen ansågs slutad, och uppå Herr
Talmannens proposition, om Expeditions-Ut-
skottets betänkandet N:o 3 af Ståndet bifalles,
svarades Ja och något Nej, dock utan att votering
begärdes, hvadan betänkandet ansågs bifallet.
Reservationer anmältes af Herrar Linder¬
holm, Halling och Egnell.
§, i5.
Motioner upplästes af:
i:o Herr Mellbin, angående afskrifning af
uti Skara stads räkenskaper balancerade båts-
mans-vacance-medel för åren 1798, 1794 179^»
1798, 1799, 1800 och 1801. (Bil. N:o io5.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
och 2:0 Herr Olbers, a) angående stad¬
gande om fardag, i afseende på tillträde afstä-
dernes embets- och tjenstmäns embetsjord.
(Bil. N:o jo6.)
Remitterades lill Lag-Utskottet,
b) angående anslag af Statsmedlen till kost¬
nad för tryckning af Konungens Befallnings-
hafvandes allmänna Kungörelser. (Bil. N:o
107.)
Herr Egnell upplyste, att magistraterne
haft sig ålagdt att skicka skrifne exemplar af
sina kungörelser till Konungens Befallningshaf-
de, innan dessa kungörelser blifvit i Konun¬
gens Befallningshafvandes allmänna Kungörel¬
ser intagne.
Den 24 Februarii.
Remitterades lill Stats-Utskottet.
och c) derom, att verkan af Kongl. Bref¬
vet den 2 November 1786, angående ansvar för
den vaktkarl, som släpper fånge lös, må upp¬
höra. (Bil. N:o 108.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
§. ,6.
Föredrogs och bifölls Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets memorial, N:o 1, 0111
antagande af en cancellist utöfver hvad Riks-
dags-Ordningens 24 §. medgifver.
'§• J7-
Föredrogos och bordlädes:
1:0 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 7, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss å Kam¬
reraren //. H. Krutmeijer,1! underdåniga ansök¬
ning om befrielse från arrendet af kronohem¬
manet Rinkeby i Stockholms län.
2:0 Stats-Utskottets utlåtande, N:o 8, i an¬
ledning af Kongl. Maj;ts Nådiga Remiss å en¬
kan Anna Gustafva Sahlmans underdåniga an¬
sökning om befrielse ifrån skyldigheten att an¬
svara för arrendet af lotten N:o 5i af Upsala
hofstalläng.
3:o Constitutions-Utskottets memorial, N:o
1, med uppgift å de till afgörande beredde
grundlagsändringsförslag, och
4:o Constitutions-Utskottets memorial N:o
2, angående infordrad skyndsam uppgift å grund-
lagsändringsförslagen vid 63 och 72 §§. Rege-
lings-Forinen.
§. ,8.
Det enda lör dagen återslående föredrag-
374
Den 24 Februari i.
ningsämnet var Stats-Utskottets betänkande, N;o
3, i anledning af väckt fråga om förminskning
i Riksdagskostnaderne, medelst upphörande af
Talmannens representationsskyldighet, inskränk¬
ning i Ståndens och Utskottens cancellieperso-
nal och dess aflöning m. m.
Som Herr Talmannen ansåg sig jäfvig att
föredraga detta ärende till afgörande, öfverlem-
nade Herr Talmannen klubban til vice Tal¬
mannen, Herr Wijk, och trädde af.
Omförmälde betänkande blef derföre upp¬
läst, jämte deremot afgifne reservationer.
Herr Ekstrand: Jag nitälskar mycket, kan¬
ske för mycket för en sådan hushållning, att
med SLatens medel ej må misshushållas, Der¬
före är jag ock förbunden dem, som emot det¬
ta betänkande sig reserverat, men jag har tilli¬
ka velat särskildt yttra i detta ämne mina tan¬
kar, dem jag skriftligen uppsatt.
Herr Ekstrand uppläste derefter ett. skrift¬
ligt anförande af denna lydelse; ”Slats-Utskot-
tets förslag, i afseende på Herrar Talmän, är
viii knappt en half-mesure, då så betydliga
summor föreslås, obetydligt under hvad som
förut erhållits, änskönt Stånden afsagt sig mid-
dagsmåltiderne, som åtminstone för vår Tal¬
man, efter hvad jag känner, vid sista Riksdag
medtog fullt de 600 R:dr han inalles då af
Staten uppbär till representationskostnaden.
Herr Landtmarskalken lärer samma Riksdag
icke emottagit någon sådan kostnadsersättning,
men nu tillägger Utskottet honom 5o» R:dr,
Den 24 F e b r u a i- i i.
och de öfrige Talmännen hvar sine /joo R:dr
per månad, under anförande, att de hafva be¬
tydliga utgifter, dels genom vistande på en främ¬
mande ort, och dels genom omöjligheten att
under Riksmötet ägna erforderlig tid åt inne-
liafvande embeten och enskilde angelägenheter.
Det sednare inträffar för en hvar af oss, änskönt
kanske de fleste njuta blott 100 R;dr och mån¬
ga mindre för månad af väre committenter;
det förra åter, eller vistandet på en främman¬
de ort, gäller alldeles icke för flere, än Hr Er-
kebiskopen och Bonde-Ståndets Talman, men
af desse måtte den förre vara så rikt lönad af
Staten, att han kan anses pligtig på egen be¬
kostnad vara vid Riksdagen, likasom andra bi¬
skopar, och den sednare njuter af sina commit-
teuter visst tillräckligt underhåll för sitt vi¬
stande på främmande ort. Icke någon af Her¬
rar Talmän kan derföre i denna egenskap haf¬
va annan ökad representationskostnad, än för
ett eller annat rum och en uppassare mera, än
eljest, hvarföre jag skulle tro, att 1 å 200 R:dr
per månad vore tillräcklig ersättning. Rättast
synes mig i allt fall, att sådan ersättning finge
uppbäras efter räkning, men efter förut gjordt
bestämmande af ett visst maximum, låt vara
200 R:dr per månad; då blefve utgiften veri-
iicerad, såsom sig bör, när man anlitar Statens
medel, eller också, om Utskottet hämtat grund
för sitt förslag af å kostnnderne erhållne unge-
färlige uppgifter från Het rar Talmän, skulle
jag icke hall del ringaste deremot; nu synes
376
Den Februari!.
förslaget vara blott efter godtycke oell för mig
ingalunda antagligt, så vida det står fast, att
hvarken Herrar Talmän eller någon annan Riks¬
dagsman få påräkna vinst af sitt uppdrag, minst
på Statens bekostnad.
Emot det föreslagne förskottet till cancel-
lister i Utskotten har jag ej annat att anmärka,
än att 5o R:dr per månad synes nog mycket, då
vid Riksdagens slut man kunde komma alt finna,
det någon cancellist ej gjort skäl för så myc¬
ket, jemnförelsevis till andra i de mäst syssel¬
satte Utskotten, hvartill kommer, alt, på sätt
cancellisterna nu antagas, ofta genom votering,
man lätt kan råka på sådane, som äro alldeles
nybegynnare i protocollsföringen, för hvilka 5o
R:dr per månad vore alldeles Öfverdrifvet be-
taldt, men återbäring likväl säkert aldrig skul¬
le kunna komma i fråga/’
Herr Holm: Stats-Utskottets betänkande
upptager 3:ne frågor; och jag anhåller om pro¬
position till bifall eller afslag å hvar och en
särskildt, ty jag förutsätter, att den ena bör bi¬
fallas, och den andra afslås. I fall jag missta¬
git mig om detta föredragningssätt, vill jag nu
yttra mig i den första frågan.
Herr Holm uppläste derefter ett skriftligt
anförande, så lydande: ”Jag har ofia hört sä¬
gas, att de af Rikets Ständer vidtagne åtgärder
till förbättringar i allmänna hushållningen, vid
närmare skärskådande, stundom befunnits icke
motsvara det åsyftade ändamålet, och jag tror,
att, om Slats-Ulskottels betänkande, i frågan
Den 24 Februari i.
377
0111 ersättning till Herrar Talmannen för deras
liksdagskostnader, bifalles, enahanda resultat
uppkommer. Grundlagarne tala på intet stäl¬
le om arfvode för Ståndens Talmän, förmodli¬
gen af den anledning, att denna befattning an¬
setts vara upphöjd öfver all pecuniair beräk¬
ning, och de så kallade taffelpenningar, som, till
följe af häfdvunnen vana, utgått, voro, hvad
benämningen också antyder, afsedde, att an¬
vändas i och för måltidsrepresentationen. Den¬
na representation hafva Stånden enhälligt afsagt
sig, — fråga är således nu endast om ersätt¬
ning för Herrar Talmännens enskilda utgifter i
och för Riksdagen. Jag delar icke fullkomligt
Herrar Petres och Wcerns i Stats-Utskottet yt¬
trade åsigter, emedan jag anser det vara både
obilligt och måhända i framtiden äfventyrlig!,
att lemna Herrar Talmän utan all vedergäll¬
ning från Statens sida. De tillsättas, hvad de
tre Stånden beträffar, af Konungen och äro
hans män vid ledningen af Riksdagsgöromålen.
Folket, som bekostar Statens alla utgifter, bör
derföre, efter min öfvertygelse, icke upphöra
att äga anspråk på desse män, hvilket i det
närmaste skulle ske, om Staten upphörde att
ersätta deras enskilda utgifter under Riksda-
garne, och alt sådane ovilkorligt mäste äga rum,
kan icke ifrågasättas. Man finner likväl, å an¬
dra sidan, att, om Stats-Utskottels betänkande
bifalles, Herrar Talmännen, befriade ifrån mål¬
tidsrepresentationen, skulle befinna sig i en bät¬
tre ställning med 400 R;dr i månaden, än för-
Den 24 Februarii.
ut med 600 R:dr, då desse användas till be¬
stridande af representationskostnader. Detta var
dock ej ändamålet med de väckta motionerne.
I likhet med hvad jag förut yttrat, kan jag så¬
ledes icke frångå den öfvertygelse, att nedsätt¬
ning bör äga rum till minst hälften eller 3oo
R:dr B:co i månaden för alla fyra Ståndens
Talmän, emellan hvilka, i detta fall, någon
skillnad, för principens skull, icke bör äga rum.
Med denna summa böra deras enskilda Riks-
dagsutgifter kunna, på ett anständigt sätt, godt-
gÖras, då i betraktande tagas landets ringa till¬
gångar och deras anlitande för andra angeläg¬
nare behof. Utan ått påyika Aterremiss till
Stats-Utskoltet, anhåller jag, att denna min me¬
ning må få ett rum i protocollel.”
Herr Holm tilläde mundtligen, att han e-
mot de öfriga delarne af betänkandet ej finner
skäl lill anmärkning, och att, hvad om cancellie-
personalens aflöning var tillstyrkt, öfverensstäm-
de det med Riksdags-Ordningens 24 §•
Herr Helledaij: Vid frågans remitterande
till Stats-Utskottet, yttrade jag redan min A-
sigt örn taffelpenningar för Borgare-Ståndets
Talman. Den öfvertygelse jag då uttalade, fin¬
ner jag af Stats-Utskottels betänkande ej skäl
att frånträda. Sedan af detta betänkande upp¬
lyses, att de öfriga Riks-Stånden äfven frikal—
lat deras Talmän ifrån representations-skyldig-
het, bör jag 1111 yttra mig öfver dessa sednares
rätt till någon vedergällning. Hvad Bonde-
SlAudets Talman beträffar, tror jag en sådan
Den a4 Februari i.
ersättning vara alldeles olämplig och onödig.
Utom det, att han åtnjuter arfvode, i egenskap
af Bancofullmägtig, uppbär han äfven särskild
betalning af de härader, som valt honom till
Riksdagsman. Hvad angår Erke-Biskopen, har
denne embetsman en i grundlagen bestämd
skyldighet att vara Preste-Ståndets Talman, u-
tan att Riksdags-Ordningen för denna befatt¬
ning stadgar något arfvode. Jag tror således
Preste-Ståndets Talman icke vara till någon er¬
sättning berättigad, häldst emottagaren af det¬
ta i öfrigt lucrativa embete bör hafva haft till¬
fälle att beräkna sine kostnader. Herr Landt-
marskalken är, lika med Borgare-Ståndets Tal¬
man, bosatt här i staden, i följd af tjenstbe-
fattningar, för hvilka han uppbär lön och arf¬
vode. Jag kan, på desse skäl, icke biträda de¬
ras mening, som vilja tillägga Landtmarskal-
ken och Talmännen någon ersättning. Beträf¬
fande åter cancellie-personalen, skulle jag ön¬
ska, att de lägre deribland måtte försäkras om
något rundligare arfvode. Bestämmande af
beloppet öfverlemnar jag lill Stats-UtskoLlet,
under uttryckligt vilkor, att ingen må inne¬
hafva cancellistbefattning i tvänne Stånd, i
tvänne Utskott eller i Utskott och Stånd på en
gång. Till denna sednare anmärkning är jag
föranlåten af hvad handt uti Borgare-Ståndet.
Herr Wijkman: För att icke vara onödigtvis
vidlyftig, vill jag blott hafva förklarat, det jag
förenar mig med Herr Ekstrand och anhåller
om ålerremiss.
38a
Den 24 F e brita v ii.
Hörr Petre: Endast för att bemöta ett ut¬
tryck i Herr Holms anförande, att det vore
äfventyrligt att lemna Talmännen utan belöning,
anser jag mig böra yttra några ord. De finna
den, om ej all känsla af medborgerlig beder
och medborgerligt förtroende är slocknad, utan
att särskild vedergällning skall äga rum. Fle¬
re talare hafva ock nämnt, att Landtmarskalken
och Erkebiskopen bibehålla sina inkomster.
Den sednares äro måhända 10 a 12,000 R:dr,
och Justitias-Borgmästaren är äfven rundligen
belönt. Om Bonde-Ståndets Talmans inkomster
har jag sjelf tillförene upplyst. Jag kan såle¬
des ej finna, hvilken anledning Herr Holm kun¬
nat äga för sin motion i berörde afseende. Jag
uppmanar Herr Holm att uppgifva skälen.
Hr Ekerman: Då Stats-Utskottet föreslagit
honorarier till Landtmarskalken, och Talmännen
har förnämsta motivet varit, att Utskottet före¬
ställt sig att ej alltid dertill lämplige personer sko¬
la' vara inom Stockholm bosatte. Det är ej alltid
gifvet, att förmögenhet och skicklighet åtföljas,
och att vägen ej bör stängas för den skicklige,
men mindre bemedlade mannen att emottaga
det erbjudna förtroendet, hvilket han ej skall
kunna emottaga, så vida han ej försäkras om,
ersättning för kostnader; och det kan ej nekas,
att för Landtmarskalken och Talmännen äro
kostnader oundviklige. Tankarne inom Stats-
Ulskottet voro visserligen delade derom, huru¬
vida ersättningssummorne skulle bestämmas li¬
ka för Landtmarskalken och de öfrige ofrälse
Den 9.4 F e b r 11 a v i i.
Ståndens Talmän; men pluraliteten farin, att
någon skillnad borde ske. För min del hem¬
ställer jag, att betänkandet må bifallas.
Häruti förenade sig Herr Frodell.
Herr Leffler: Det beror af Riks-Stånden
alt besluta i denna fråga. Härom är ej någon
föreskrift i Grundlagarne. På de skäl Herr E-
kerman anfört, är jag öfvertygad, att någon er¬
sättning för kostnader bör tilläggas Landi mar¬
skalken och Talmännen, men jag tror densam¬
ma böra bestämmas till 200 R:dr Broo per må¬
nad för hvardera. Utskottets förslag är för
högt, och derigenom vinnes icke ändamålet af
besparing. Enär jag ej vet, att Borgare-Ståndets
Talman afsagt sig en sådan ersättning, tror jag
den ock för honom kunna derlill bestämmas.
Hvad cancelliepersonalen angår, bade, efter min
åsigt, det varit bättre, att något visst belopp
för dag blifvit bestämdt, om ock beloppet ej
blifvit lika stort, som tillförene. Dermed ba¬
de de antagne varit bäst belåtne; de bade då
kunnat göra sina beräkningar, i afseende på
ersättning till dem, som biträda i de förres or¬
dinarie befattningar. Mycken svårighet för des¬
se antagne uppstår, då de icke veta hvad de
hafva att påräkna. Då emedlertid förslaget ic¬
ke kan nu sönderstyckas, och anmärkningar vid
vissa delar deraf äro gjorde, lärer det blifva i
sin helhet återremitteradt.
Herr Bååth: Om jag ej misstagit mig, bar
jag trott mig af discussionen linna, att, vid frå¬
ga om Talmännens kostnadsersättningars be¬
38a
Den a4 Februarii.
stämmande, man fästat sig, mera vid personer,
än vid sak. Jag anser detta vara en princip¬
fråga, sorn bör afgöras, så väl för donna, som
kommande Riksdag. Om frågan ses utur den¬
na synpunkt, så att hvarken personlighet eller
tjenstbefattning inblandas, instämmer jag med
Herr Ekerman deruti, att del ej alltid är gif¬
vet, ätt förmögne och tillika skicklige män äro
att tillgå för Landlmarskalks- och Talmansbe-
fattning. Den förra omständigheten är tillfäl¬
lig, den sednare åter ett oeftergilligt vilkor. Jag
tror derföre, att då man skall bedöma saken,
man bör skilja sig ifrån personer och betrakta
saken såsom principfråga; och, efter denna å-
sigt, finnér jag, lika med Herr Hohn, arfvoden
eller ersättningar böra för nu oell framtiden
bestämmas af 3oo R:dr B:co i månaden till
Landtmarskalken och de Irenne Talmännen
hvardera. Hvad de öfrige delarne af betänkan¬
det angar, har jag dervid ingenting alt anmärka.
Herr Rubin: Då det är en; afgjord san¬
ning, att betänkandet icke kan sönderdelas, in-
sk ränker jag mig nu derhän, att jag, i afseende
på anslaget tili Talmännen, förenar mig med
Herr Ekerman, och alt jag, hvad cancellieper-
sonalen angår, tror det vara nödvändigt, att
viss summa bestämmes. Med denna anmärk¬
ning begär jag återremiss.
Herr Cederborg anmärkte, att i Herr Pe-
tres reservation anföres, att Borgare-Ståndets
Talman afsagt sig all kostnadsersättning. Herr
Cederborg, som öfvervarit målets behandling
Den aj Februarii,
383
förut lios Ståndet, hade dock icke kunnat för¬
spörja något sådant.
Herr Wcern'. I likhet med Herr Bååth,
har jag ansett och anser frågan om arfvoden
lill Landtmarskalken och Talmännen, böra så¬
som en principfråga, behandlas. Utur sådan
synpunkt finner jag desse arfvoden icke va¬
ra tillständige. Jag kallar dem arfvoden, e-
när arfvoden utgå till riksdagsmän i de tre o-
frälse-stånden, med undantag af Biskoparne,
hvilka defrayera sig sjelfva. Att saken är en
principfråga, ligger i dess natur. Ridderskapet
och Adeln har en medfödd rätt att represen¬
tera. Denna rätt grundas på hörd och ej på
val, således icke beledsagad med någon kost¬
nadsersättning. Då intet arfvode äger rum för
ledamöterne af Ridderskapet och Adeln, vet
jag icke, hvarföre Landtmarskalken skall så¬
dant åtnjuta. Erke-Biskopen är genom Grund¬
lagen bestämd att vara Preste-Ståndets ordfö¬
rande; han har större lönvilkor, än de öfrige
Biskoparne äga. Han har således större skyl¬
dighet, att biträda i Statens angelägenheter. De
öfriga tvänne Ståndens Talmän väljas till Riks¬
dagsmän af medborgare, som ersätta till dem
arfvoden. Detta fortfar, hvad Preste-Ståndet an¬
går, äfven sedan Talmannen blifvit af Kongl.
Maj:t utnämnd. Att enahanda förhållande ej
äger rum uti Borgare-Ståndet, är en afvikelse,
hvartill Grundlagen icke gifver anledning. Om
Talmannen dock vore Riksdagsman från annan
stad, än Stockholm, skall det måhända fortfara.
384
Den 24 Febr uar i i.
I afseende på principen, vill jag nu anmärka
något. Då det är en med vår Constitution en¬
lig ordning, att Talmannen nämnas af Kongl.
Majrt, är dervid ej något att erinra; men om
förhållandet vöre annat, eller om de valdes,
borde deras sak ej anses annorlunda, än såsom
fortfarande Riksdagsmäns. Detta vare sagdt i
afseende på principen. Ytterligare må man
fästa Uppmärksamheten derpå, att så länge det
ej är en antagen sats, att arfvoden skola af
Stats-medlen utgå till Riksdagsmän, kan jag
ej se, hvarföre sådane skola af Staten till Tal¬
männen bekostas. Detta är en afvikelse från
principen i vår Constitution. Hvad de andre
delarne ef betänkandet angår, har jag ej re¬
serverat mig deremot, derföre måste jag under¬
stödja Stats-Utskottets betänkande i desse delar.
Hvad deruti förekommer om olikhet emellan
Landtmarskalkens och Talmännens arfvoden,
till den förre 5oo R:dr och till hvar och en
af de sednare 400 R*dr, allt banco, och för
månad, finner jag ingen giltig grund för denna
olikhet. Tvärtom, deräst arfvoden skola äga rum,
böra de bestämmas lika för Landtmarskalken
och Talmännen. Olikheten och classificationen
emellan Riks-Slånden, äro i strid emot idéen
af det constitutionela samhälls-skicket. Denna
skilnad kan jag ej biträda, och anhåller att be¬
tänkandet må återremitteras.
Herr Helledaij'. Jemte det jag ej kan god¬
känna Herrar Wcerns och Bååths åsigt, då här
ej är fråga att stifta lag för framtiden, utan
Den 24 Fe b r aari i.
385
att endast bestämma förhållandet under denna
Riksdag, tillägger jag att, 0111 en representant
från annan stad, än Stockholm, blifvit Utsedd
till Borgare-Ståndets Talman och han genom
denna egenskap förlorat sitt Riksdagsmannaar¬
vode, skulle jag hafva varit den förste, som fun¬
nit honom till ersättning berättigad. Örn Landt-
marskalken icke varit bosatt här, i följd af sine
tjenslbefattningar, hade jag icke tvekat att för
honom tillstyrka någon ersättning.
Herr kVijkman: I anledning af discussio-
nens gång, anhåller jag om proposition till å-
terremiss af betänkandet.
Herr Hohn'. Till svar å Herr Petres erin¬
ran vid mitt yttrande, att det vore äfventyr-
ligt att lemna Talmännen utan arfvoden, för¬
klarar jag, att jag härom stadgat mitt omdöme,
att jag icke går derifrån, utan att vara skyldig
redovisning för motiverne, och att jag afser ic¬
ke det närvarande, utan framliden. Med Herr
Bååth förenar jag mig deruti, att saken hör,
såsom principfråga betraktas.
Herr Ekstrand: Jag vill icke Öka discussio-
nen. Ehvad beslut i denna fråga nu må tagas,
kan det dock ej gälla längre, än till nästa Riks¬
dag. Andra förhållanden äga då rum, om en
Riksdagsman ifrån en af de mindre städerne
nämnes till Talman. Det blifver i sådan hän¬
delse nödvändigt, att Staten ersätter hans kost¬
nader. Jag anhåller om proposition till åter-
re 111 iss.
Herr Helsingius: Om Talmännen är redan
Dorg- St. Pr. vid Ritad. i834- I.
386 Den 24 Februarii.
mycket taladt. Jag vill likväl endast tillägga,
att saken har tvänne sidor. Om det befinnes
nödvändigt, att arfvoden skola äga rum lill
Talmannen, är det lämpligare och ändamåls-
enligare, att de utgå från Rikets Ständer, än
från annat håll. Vid förslaget om Cancelli-be-
tjeningarnes aflönande, har jag att anmärka
skilnaden emellan Stats- och Banco-Utskottens
tjenstmanna-personalers arfvodens belopp, sedan
Banco-secreteraren, i anseende till sin svaga hälsa,
ej åtagit sig secreterare-befattuingen vid Utskottet,
bar yttersta svårighet varit, att erhålla skicklig
betjening, hvarmed man kan vara belåten i så
kinkiga frågor, som der förekomma och vid
så arbetsamma göromål. Redan har en af de
cancellister, sorn voro använde till notarier, af-
sagt sig befattningen; en annan vill äfven af¬
säga sig, och den tredje är villrådig. Om af-
sägelserne sålunda fortfara, blifver följden, att
Banco-Utskottets göromål genom långsam behand¬
ling, uppehålla Riksdagen. Det är en sak att hus¬
hålla, annat, att ej hushålla så, att misshus¬
hållning i dess ställe inträffar. Ytterligare betje¬
ning kommer Banco-Utskottet troligen att begära,
och det är icke sagdt, att det är möjligt, att inom
Bankens personal erhålla personer, som äro till
notarier vid Utskotten användbare. Slutlige arf¬
voden äro ej nu föreslagne, det är ej detta, som de
hafva att vanta; men då proportionerade förskott
äro bestämde, tror jag, med afseende på Ban¬
co-Utskottets trägna arbete, enahanda ersättning
eller förskott böra för Banco-Utskottets cancelli-
Den 24 Februari i. 387
betjening, som för Stats-Utskottets, beräknas.
På annat sätt beredes nedslagenhet, mindre lust
att arbeta; och då hvar och en kan inse, att
Banco-Utskottet har den svåraste befattning,
tror jag min anmärkning om likhet för Stats-
Utskottets och Banco-Utskoltets cancelli-personal
vara grundad.
Herr Petre: Herr Cederborgs anmärkning,
i anledning af min reservation, besvarar jag
dermed, att uti reservatoinen står, det Herr Tal¬
mannen formligen förklarat, att han af Staten
ej begär någon ersättning. Jag hemställer
om detta uttryck kan tydas derhän, att Herr
Talmannen frånsagt sig arfvode, deräst det ho¬
nom tillbjudes.
Herr Bååth: I anledning af de slutsatser,
som blifvit gjorde, utgående derifrån, att Tal¬
männen för de ofrälse Stånden utnämnas af
Kongl. Maj:t, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att Riksdags-Ordningen ej hindrar, att
en icke vald Riksdagsman kan till Talman ut¬
nämnas. Om den händelse inträffar, att Kgl.
Maj:t till Talmän utnämner personer, som ej
äro Riksdagsmän och icke hafva arfvoden, hem¬
ställes, om det är billigt eller rättvist, att de
skola defrayera sig sjelfva, utan all ersättning.
Herr Olbers: Jag kan icke förena mig med
dem, som vilja bedöma frågan om arfvoden el¬
ler ersättningar till Talmännen efter allmänna
grundsatser. Fastmera tror jag saken böra beX
dömas efter tillfällige omständigheter och hero
på personerne. Landtmarskalken och Erkebi-
38S
Den a4 Februarii.
sisopen anser jag vara fullkomligen beläckte ti¬
tan arfvoden, som ej böra äga rum, för den
förre, derföre, att Ridderskapets och Adelns leda¬
möter ej äga arfvoden, och för den sednare eller
Erkebiskopen, derföre att befattningen är en följd
af bans embete. För Borgare- och Bonde-Ståndens
Talmän böra ersättningar vid hvarje Riksdag
bestämmas. Jag förenar mig i denna del med
Herr Ekstrand. I afseende på cancellie-betje-
ningen instämmer jag med Stats-Utskottet.
Herr Zander instämde med Herr Helsin-
gius.
Discussionen ansågs slutad, och derpå fram-
stälde Herr vice Talmannen desse propositio¬
ner:
1:0 Bifaller Ståndet Stats-Utskottets betän¬
kande, N:o 2? hvarpå svarades: JSej; och
2:0 Återremitterar Ståndet, på grund af
gjorde anmärkningar, omförmälde betänkande?
hvarpå svarades: Ja.
Plenum slutades kl. I till 11 e. m.
In fidem Protocolli
E. G. Runeberg,
Den 2 7 Februarii.
Plenum klockan 10 f. m.
§* *•
Anmäldes, att Herrar Santessorij Isr. Win¬
blad och Mcechel äro sjuke.
§• 2.
Efter anmälan företrädde Carduansmaka-
Den 27 Februarii.
389
re-Åldermannen Johan Sjöhlom, hvilken, i e-
genskap af Riksdagsfullmäktig för staden Ny¬
köping, uppviste sin erhållna inträdespollett,
hälsades och intog sin plats ibland Ståndets
ledamöter; äfvensom Herr Cederborg anmälte,
och genom påskrift å den till honom förut,
såsom ombud för Söderköping lemnade, nu
uppviste inträdespollette styrkte, alt han blifvit
vald till Riksdagsfullmäktig för Eskilstuna.
§. 3.
Justerades: 1:0 Protocollet för den 24 d:s,
f. m., och 2:0 Protocollsutdrag öfver Ståndets
samma dag fattade beslut.
§• 4-
Herr Hof-Cancelleren, Commendeuren af
Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden, Friherre D.
von Schulzenheim ankom, emottogs på vanligt
sätt, aflemnade Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer af den 22 dennes, och träd¬
de af, i vederbörlig ordning utbeledsagad, hvar¬
efter den Kongl. Skrifvelsen upplästes; och öf-
verlemnades det till Ståndets Herrar Electorer,
att val till ledamöter i Hemliga Utskottet förrätta.
§• 5- .
Upplästes memorialer, innefattande motio¬
ner, af
1:0 Herr Bruse:
a) angående arfvoden till städernas Råd-
stugu-Rätter för befattning med tullmål, (Bil.
Nto 109), uti hvilken motion Herr Valleij sig
förenat.
b) angående yrkad ersättning till staden
390
Den 27 Febi' u arli.
Calmar af statsmedlen för quaranlaineskoslna-
der. (Bil. JNT:o 110.)
c') angående yrkad rättighet för staden
Calmar, i likhet med den, som för staden Wis¬
by uppgifves äga rum, i afseende på fribrefs
uttagande. (Bil. N:o iu.)
2:0 Herr Bååth:
a) angående inrättande af vexelundervis-
ningsskolor i hvarje församling eller pastorat,
(Bil. N*.o 112.)
b} angående tillägg och förklaring uti a
Sect. 1 Cap. 1 §. af 1820 års Skol-ordning, i
afseende på städernes skyldighet att bygga och
underhålla lärohusen. (Bil. N:o ii3.)
Uti denna motion instämde Herr Ju¬
stelius.
c) angående framställning, att städernes
magistrater och tjenstmän må beviljas inträde
i civibstatens pensions- samt enke- och pupiil-
cassa, eller, i händelse detta icke kan bifallas,
att en särskild pensionsanstalt måtte bildas för
städernes magistrater och embetsmän med en
grundfond af allmänna medel. (Bil. N;o 1140
3:o Herr Hemberg: angående hypotheksföre-
ningar. (Bil, N:0 115.)
4:o Herr Modin \ angående förklaring öf¬
ver 1 punkten i Kongl. Kungörelsen den 27
Augusti 1828, om afgift till sjömans-husen af
så väl in- som utländska fartyg. (Bil. N;o
116.)
5:o Herr Leffler', angående tillägg i 17
Cap. Handels-Balken. (Bil. N:o 117.)
Den 27 Februarii.
6:0 Herr Petre derom, att nya, dels sol¬
dat-, dels båtsmansnummer, uppkomna af den
utaf 1826 års roterings-commissioner föreslagne
tillökning i ordinarie kneck tehållet, må, i stäl¬
let för att med manskap besättas, efter omstän¬
digheternas föranledande, disponeras till lin¬
dring i den gamla nu existerande roterings-
skyldigheten. (Bil. lN:o 118.)
7:0 Herr Mahnberg: angående behofvet att
afhjelpa missförhållandet emellan Rikets export
och import. (Bil. N:o 119.)
8:0 Herr Ekstrand:
a) angående jämnkning i den skatt, som
utgår af de till Thorshälla stad upplåtne hem¬
manen Sähy och Söderby. (Bil. N:o 120.)
b) angående en marknads hållande i Ma¬
riefred. (Bil. N;o 121.)
och c) i det ämne, hvarom uti Hr Bååths
motion, Bilagan N:o 114, förmäles. (Bil. N:o
12 2.)
9:0 Herr Halling’, om reglering af städer-
nes inqvarteringsskyldighet. (Bil. N:o 123.)
10:0 Herr Andersson: }
a) om statsanslag för ytterligare en pro-
vincial-läkare i Halland. (Bil. N:o 124-)
och b) om anslag för en lärare vid War¬
bergs skola. (Bil. N:o 125.)
11:0 Herr Rubin:
a) derom, att Kronans uppbördsman i stä¬
derna må af statsmedlen lönas. (Bil. N:o 126.)
och b) angående nödvändigheten deraf, att
offentligen kungöra de fall, då det stadgas, att
i
3g3 J5en 27 Februarii,
stadgas, att omyndige må, utöfver den i lag
föreskrifne tid, än vidare förblifva i sådant till¬
stånd. (Bil. N:o 127.)
12:0 Herr Wijkman: om statsanslag till en
stängsel omkring de vid Gamla Upsala kyrka
varande fyra ättehögar, (Bil. N:o 128.)
i3:o Herr Waern’,
a) angående anslag lill inrättande aftren-
ne landtbruks-skolor i Riket. (Bil. N:o 129.)
b) angående den framställning, att Rikets
Ständer må hos Kongl. Maj;t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj-t täckes i Nåder låta
utarbeta ett förslag till allmän communallag
och nmnicipalitets-författning, samt att detta
förslag måtte till Rikets Ständers pröfning vid
början af nästa Riksdag öfverlemnas. (Bit. N;o
i3o.)
l4;o Herr Hallgren:
a) angående olägenheten för vissa städer
af regimenters så kallade recrut- och remonts-
möten. (Bil. N;o i3i.)
b) om nödvändigheten åf en förordning,
som förbjuder monopoliers stiftande till menig¬
heters förfång, härifrån dock undantagna de
privilegia exclusiva, som Kongl, Maj;t på vissa
år till nya uppfinningars befordrande Nådigst
beviljar. (Bil. N;o i32.)
c) angående åtskilliga förändringar i nu¬
varande Bevillningsförordning. (Bil. N:o 133.)
och dj) angående båtsmansvacance- och ro-
tefrihetsafgift af städerne. (Bil, N:o 1340
»5:o Herr Hahn:
Den 37 Februarii.
393
a") derom, att Råneå socken med dess la¬
stageplats må åter stationeras under Luleå stads
sjötnilskammare, (Bil, N:o 135.)
b) angående ett bancolån af 3,000 R;dr,
emot första inteckning uti Umeå stads nybygg¬
da rådstuga. (Bil. N:o i36.)
och c) derom, att Lapplands socknar Ar¬
jeploug och Arvidsjaur, som nu höra till We¬
sterbottens län, må hädanefter komma att hö¬
ra till Norrbottens. (Bil. N;o i3^.)
16:0 Herr Wijk’,
a) om upphäfvande af nu existerande af-
gifter till Svenska kyrkan i London. (Bil. N:o
i38.)
b) derom, att Svenska kyrkan i London
må försäljas, (Bil. N:o i3g.)
c) örn förtydligande af 8 mom. 16 §. i
Kongl. Maj;ts Nådiga Lotsförordning af den 16
Maji 182-7. (Bil. N:o 140.)
och d) om ett årligt anslag eller under¬
stöd af 7,000 R;dr B;co till Chalmerska Tech-
nologiska skolan i Götheborg. (Bil. N:o i4*0
17:0 Herr Justelius;
a) om rättighet för handlande och handt¬
verkare i Eksjö, att bivista marknad vid Hvet¬
landa. (Bil. N:o 142,)
b) angående gästgifveriets förflyttning ifrån
Skillingarum, nära Wimmerby, lill nämnde stad.
(Bil. N:o 143.)
18:0 Herr Egnell, om brän'vinsminuterings-
rätt för krögare, källarmästare och gästgifvare.
(Bil. N:o i44.)
Den 27 Februarii.
19:0 Herr Lundin: angående förändring af
i4 3 art. af 183o års Bevillnings-förordnine.
(Bil. N:o 145.)
20:0 Herr Olbers:
a) om anslag för öppande till segelfart af
sundet vid den så kallade Björnäiigehals nära
Marstrand. (Bil. N:o >4^0
b) derom, att stad, hvaräst garnizon fin¬
nes, icke må vara skyldig i sin fattigvård upp¬
taga enkor och barn efter dem, som tillhöra
garnizonen och i tjensten aflidit. (Bil. N:o 1470
c) derom, att bestraffning med spö och
ris måtte alldeles upphäfvas, samt att stadgan¬
det uti 21 Cap. 3 §. Missgernings-Balken om råd¬
bråkning, samt föreskrifterne om all qvalifica-
tion af dödsstraff må upphöra. (Bil. N:o 148.)
och d) angående åtskilliga bestämmelser i
afseende på rättegångars skyndsammare behand¬
ling. (Bil. N:o i4p.)
21:0 Herr Trolin:
a) angående städernes båtsmanshåll. (Bil.
N:o i5o.)
b) om rättighet till fabrikers anläggande i
staden Sigtuna, utan förnärmande af der befint¬
lige haudtverkerier. (Bil. N:o i5i.)
22:0 Herr Holm'.
a) angående upphörande af fora privilegi-
ata, (Bil. N;o i5a.)
b) derom, att stadgandet uti 22 Cap. Rät-
tegångs-Balken, angående berättelser uti lagvad-
de mål vid Rådhus-Rätt i de städer, der Käm-
ners-Rätt linnes, måtte upphöra. (Bil. N:o i53.)
Den 27 Februarii.
3 95
a3:o Herr Borg".
a) angående statsanslag till en hamnbygg¬
nad vid Cimbritshamn. (Bil. Nio i54.)
b) angående anslag till byggnader vid
Lunds Universitet. (Bil. Nio i55>3
och 24:0 Herr Halling:
a) angående ytterligare förlängning af ti¬
den, då stadgandet uti Kongl. Brefvet den 23
Januarii 1827, om coopvaerdie-skeppare-examen,
må tjena till efterrättelse. (Bil. Nio 156 )
samt b} angående consulad-afgifter. (Bil.
N:o i57.)
Näst förr än Herr Petre uppläste den mo¬
tion, som här ofvan är antecknad under Bil.
Nio 118, yttrade lian: Följden deraf, att be¬
qvämlighet ej finnes i Ståndets sessionsrum för
publicister i anteckningsväg, har visat sig vara
den, att vi sett våra anföranden uti allmänna
tidningarne vanställde. Denna olägenhet tror
jag vara gemensam för hela Ståndet, och jag
tager mig friheten föreslå, att, till afhjelpande
af nämnde olägenhet, ett bord framföre stora
ingången anbringas. Detta kan lätt borttagas,
så att hinder ej blifver för dörrarnes öppnan¬
de vid tillfällen, då Herr Hof-Cancelleren an¬
kommer.
Efter det omförmälde motion blifvit upp¬
läst, framställde Herr Petre den anhållan, att
den ifrån förlidne Riksdag hvilande fråga om
förändring af 72 §. Regerings-Formen måtte,
såsom varande af synnerlig angelägenhet, i dag
eller sist vid nästa plenum till afgörande före-
3g6
Den 27 Februarii.
Itömma. Troligen kunde icke hinder häremot
äga rum af hvad i Talmans-conclaverne blifvit
afhandladt, häldst man vet, alt, så väl Ridder-
skapet och Adeln, som Preste-Ståndet redan af-
gjort en af de sedan sista Riksdag hvilande
Grundlagsfrågor.
Sedan Herr FVcern uppläst sina memoria¬
ler (Bil. N:is 129 och i3o}, utlät han sig: Jag
begagnar detta tillfälle att understödja Herr Pe-
tres motion derom, att den ifrån förlidne Riks¬
dag hvilande förändring af 72 §. Regerings-
Formen må med det skyndsammaste företagas.
Jag stödjer min anhållan 1:0 på Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer af den 8
dennes, som innehåller, det angeläget är, att de
ifrån förlidne Riksdag hvilande, beredde förslag
till förändring af 63 och 72 §§. Regerings-
Formen skola snart föredragas, och 2:0 på 47
§. Riksdags-Ordningen, der det stadgas, alt uti
plena föredragas först de för Riks-Stånden ge¬
mensamma ärendena och sedermera hvarje
Stånds enskilda, alla i den ordning de, hvart
slag för sig, inkommit, så framt ej Stånden der¬
om annorlunda förordna. Jag anser således sa¬
kens företagande bero af Ståndets beslut. För
att komma i erfarenhet deraf, får jag först
vördnadsfullt ställa den fråga till Herr Talman¬
nen, om ärendet i detta plenum föredrages el¬
ler icke? Om jag ej nu kan få svar på min
fråga, skall jag vänta längre fram under sessio¬
nen och då förnya densamma.
Efter det Herr Holm uppläst sina niotio-
Den 27 Februarii.
397
ner, (Bil. N:ris i5a och 153) anförde Herr
Ekerman: Med Herrar Petre och Wcern förenar
jag mig i den vördnadsfulla anhållan hos Herr
Talmannen, elei behagade Herr Talmannen god-
hetsfullt, så skyndsamt Grundlagen medgifver,
föredraga till afgörande de beredda förslagen till
förändringar uti 63 och 72 §§. Regerings-formen.
Mitt motiv härtill är underdånig lydnad för Kgl.
Mnj:t, som uti Nåd. Skrifvelse den 8 d:s fordrat
nämnde grundlags-frågors skyndsamma afgöran¬
de. Jag föreställer mig, att så mycket mindre
något hinder derföre kan möta, som Rikets
tvänne främste Stånd, innan grundlags-frågorna
inkommo ifrån Constitutions-Utskottet, afgjort
förslaget till en annan §., utan att förut com-
municera Med-Stånden beslutet derom, att det¬
ta afgörande skulle ske. Förökad anledning
lill hvad jag framställt, hämtar jag af 47 §•
Riksdags-Ordningen.
Näst efter Herr Ekermanyltvaåe^en' Biörck:
I anledning af Herr Hallings motion, angåen¬
de Städernes inqvarterings-skyklighet, anser jag
mig böra yttra några ord. Vid 1823 års Riks¬
dag och i öfverensstämmelse med de rättsgrun¬
der, som vid 1809 och 1810 årens Riksdag
gjort sig gällande, väcktes motion i ämnet, och
Herr Helsingius begärde förra Riksdag motio¬
nens remitterande till vederbörligt Utskott, med
anhållan, att särskild uppmärksamhet måtte fä¬
stas på förhållandet af inqvarleringsbesvärel för
Stockholm. Herr Halling har redan nämnt,
hvad sedan den tiden blifvit vidgjordt. I min-
3g3
Den 27 Februari i.
dubbla egenskap af nationens representant och
tillika ledamot af inqvarterings-commissionen
härstädes, är jag uppmanad att, i förening med
Herr Halling, framföra den fråga, som Herr
Helsingius väckt. Jag anser mig emedlertid
böra upplysa, hvilka påföljder den 24-åriga af¬
bidan af bestämde föreskrifter medfört för
Stockholm. Ar 1822 uppgick inqvarterings-
summan, om jag ej misstager mig, till 42,000
R;dr,— 1828 växte den lillöfver6o,ooo R:dr och,
efter det gravations-förslag, som för detta år
är uppgjordt, uppgår beloppet till ej mindre än
utöfver 81,000 Rd:r. Visserligen åtnjuter in-
qvarteringsverket, till kostnaders betäckning, en
andel i tolagen, men utgifterne äro i förhållan¬
de till tillgångarne sådane, att Stockholms bor¬
gerskap detta år måste betungas med ett till¬
skott af mera, än 17,000 R:dr. Enahanda be¬
lopp uttaxeras å husägarne, dock för dem med
afdrag af 9,000 R;dr, hvilka stadens brandför-
säkrings-contoir betalar, såsom inqvarteringsaf-
gift, för de hus, som 12 år och derutöfver va¬
rit brandförsäkrade. Nu mera äro casserner in¬
rättade för gardes-regimenterne härstädes. Så¬
dane åtgärder hafva vidtagits efter år 18 io, Ti¬
tan att någon fördel deraf tillskyndats inqvar-
teringsgifvarne. Af gravationslistan för inne¬
varande år finnes, alt inqvarteringssumman upp¬
går för Kongl. Svea Lif-Garde till 14,679 Rdr,
Kongl. Andra Lif-Gardet 14,671 Rdr, Kongl,
Lif-Gardet till häst till 9,354 Rdr och för
Kongl. Svea Artilleri-Regemente till 18,728 Rdr.
Den 27 FebrUarii.
399
Della allt bevisar bäst, alt ingen fördel är för
staden beredd genom Statens medverkan, och
efter den tillämpning inqvarterings-lagarne nu
mera erhållit, är det svårt att bestämma grän¬
sen. Dessutom besörjer staden inqvartering för
deras Majestäters Konungens och Drottningens
samt Hans Kongl. Höghet Kronprinsens Hof-
stater. Detta sednare uppgår icke till någon
betydligare summa, af den orsak, att författnin-
garne derom, som icke äro upphafde, äro me¬
ra bestämde. 1720 års inqvarterings-förordning
upptager, såsom till Hof-staten hörande, till
inqvartering berättigade, 60 personer, ehuru
åLskillige deribland, såsom barberare och pa-
gernes praeceptor, sedermera blifvit utbytte e-
mot andre, såsom silfvertvätterskor och kop-
parskurerskor m. fl. — Dessutom skall staden
lemna inqvartering åt Kongl. Ingenieur-Corp-
sen, Kongl. Topographiska Corpsen, Kongl.
Artilleri-Staben, General-Adjutants-Expeditioneri
och Kongl. Lif-Bevärings-Regimentet. Casser-
nen å Södermalm kostar öfver 100,000 R:dr,
hvilken, oansedt författningarne tillägga staden
optionsrätt, förgäfves blifvit erbjuden till be¬
gagnande åt till inqvartering berättigade. In-
qvarteringsverket har äfven en cassern på Norr¬
malm och ett boställe för Chefen vid Kongl.
Svea Artilleri-Regirnente. Desse byggnaders
underhållande är äfven oslridigt jemväl kost¬
samt. Secund-Chefen vid Kongl. Svea Lif-Gar-
de, ehuru han, i egenskap af Öfverste-Lieule-
nant vid Regimentet, uppbär inqvarteringsme-
4oO
Den 27 Februarii.
del, bebor dock i CastenholFshuset rum, som
af inqvarteringsverket för sådant ändamål hy¬
ras. Jag liar nämnt allt detta, för att visa det
jemnkning i Stockholms stads inqvarterings-
skyldighet är af behof och rättvisa påkallad.
Jag bör ej eller betvifla att Kongl. Majrt, i följd
af Rikets förut samlade Ständers framställning,
låtit vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom frå¬
gan må vara bragt i det skick, att Rikets Stän¬
der kunna slutligen afgöra densamma. Ytter¬
ligare uppskof befarar jag skall öka borgerska¬
pets utgifter ansenligen; häldst ingen gräns, i
afseende på inqvartering, egentligen är genom
författningarne gifven. Ofta beviljas inqvarte¬
ring åt nya corpser. Jag hoppas således att
saken skall kunna nu i Grundlagsenlig ordning
hos Rikets Ständer till behandling förekomma;
men om detLa, emot mili förmodan, ej sker, är
det enda medlet, att söka förebygga vidare ut¬
gifter, genom beredande deraf, att 1766 och
1775 årens förordningar, angående, den förre,
Stockholms och öfrige garnizons-orter, och den
sednare, Stockholm särskildt, må, hvad Stock¬
holms iuqvarteringsbesvär angår, hållas i helgd
till dess de blifva af Kongl. Majrt och Rikets
Ständer upphäfde. Då jag i öfrigt är förekom¬
men af Herr Hallins,, gör jag nu endast det
förbehåll, att jag, i sammanhang med sakens
vidare behandling, måtte få meddela ytterliga¬
re upplysningar.
Häruti förenade sig Herrar Helsingius, P.
Winblad, Frodell, Strehlenert och Lundgren.
Den 27 Februarii,
§• 6.
Sedan Herr Halling uppläst memorialen
(Bil. Nås 156 och i5p) och, uppå fråga,
ingen vidare anmälde sig att nu uppläsa och
aflämna motioner, utlät sig Herr Talmannen:
Efter det alla motioner för dagen äro upplä¬
ste, anser jag mig böra upptaga Herrar PetreSj
Woems och Ekermans frågor. Herr PVatrn
liar väl haft godheten att förklara, det han
skulle iterera frågan, enär han ej genast derå
erhöll svar; men då jag ej har anledning be¬
tvifla, att Herr Wcerns förut afgifne yttrande
är rättligen fatladt i protocollet, skall jag nu,
utan att frågans förnyande behöfves, yttra mig
öfver Herr Petres begäran, att de hvilande
Grundlags-förslagen, särdeles 63 och 72 §§.
Regerings-formen, skola, antingen i dag eller
sist vid nästa plenum, till afgörande företagas.
Mitt yttrande blifver, att då jag redan svarat,
vid föregående plenum, på en dylik fråga, som
en annan värd ledamot framställde, samt om-
ständigheterne ej äro förändrade emot hvad de
voro då, är jag icke i tillfälle att för närvaran¬
de lenina annat svar, än det jag då afgaf. För
öfrigt bör jag tillägga, att jag i detta ämne in¬
gen ting underlåtit i hvad af mig berott, att
gå Ståndets önskningar till mötes, hvarom jag
åberopar vitsord af de Ståndets Herrar ledamö¬
ter, som voro mig följaktige vid sisla Talmans-
confereiice. I anledning af hvad Herr Ekerman
särskildt yttrat, bör jag förklara, alt jag, lika li¬
tet som Herr Ekerman vill göra mig skyldig
Borg. St. Pr. vid RikncL i83,-f ■ T. 2G
402
Den 27 Februarii.
till någon olydnad emot Kongl. men jag
är öfvertygad att Kongl. Maj:t med särdeles
huldhet omfattar hvar-undersåte, som söker att
göra det rätta. Jag är ock öfvertygad, att om
en eller annan dags uppskof med Grundlags¬
förslagens afgörande skall inträffa, detta inga¬
lunda skall kunna anses såsom bristande uti
skyldig uppmärksamhet för Kongl. Maj:t. Jag
har nu gifvit tillkänna mitt svar, och får till-
lägga, att om så illa åtbäres, att Ståndet ej der¬
med åtnöjes, är jag sinnad att begagna mig af
den i Grundlagen förvarade rättigheten, att
Vägra proposition och hänskjuta frågan till Con-
stitulions-Uf skotte t.
Herr Ekerman: I anledning af Herr Tal¬
mannens yttrande, får jag anmärka, det jag tror
mig hafva uppfyllt min pligt, då jag åberopat
min underdåniga lydnad för Kongl. Maj:t. Herr
Talmannen har jemväl åberopat intygande af de
Ståndets ledamöter, som tillstädes voro vid
Talmans-conferencen. Jag, såsom en bland dem,
anser mig skyldig vitsorda, att Herr Talman¬
nen vid nämnda conference anmälde, att Stån¬
det i allmänhet visat sig inqviet att få saken
snart afgjord. Sjelf medgaf jag icke nödvän¬
digheten* deraf, att ens alla frågorne skulle fö¬
rekomma på samma gång i alla Stånd; äfven¬
som jag yrkade skyndsamt företagande af 63
o.ch 72 §§. Regerings-formen. Jag glömde lik¬
väl vid tillfället, att åberopa, det Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Slåndet redan särskildt
afgjort en Grundlags-förändrings-fråga.
Herr Helledaij: Ehuru jag är öfvertygad,
Den 27 Februarii.
att jag kommer att tillhöra minoriteten vid
afgörande! af det livilande förslaget till förän¬
dring af 72 §. Regerings-formen, och att det
är egentligen den supponerade majoriteten, som
är intereserad för frågans snara afgörande, kan
jag likväl icke godkänna dess uppehållande,
om äfven derigenom skulle vinnas ett annat
resultat. Jag instämmer med Herrar Petre,
Waern och Ekerman, och tror det vara Stån¬
dets Grundlagsenliga rätt, att påkalla frågans
företagande till afgörande.
Herr Ekstrand: Jag får nu ytterligare
förklara, att jag instämmer med Herrar Petre
och Waern. Annars skulle jag handla incon-
sequent. Älven tror jag, det, enligt 47 §• Riks-
dags-ordningen, tillhöra Ståndet att besluta om
ordningen för ärendenas behandling. Talmans-
conclaverne kunna icke ens föranleda ovilkor¬
ligen till den följd, att enahanda ärenden skola
på samma gång hos Stånden förekomma. Vi
hafva sett alt Ridderskapet och Adeln samt
Presle-Ståndet förfarit annorlunda. Jag anhål¬
ler, att Ståndet matte få i dag ånyo bordlägga
Constitutions-Utskottets memorial N:o 1, med
dervid fogad uppgift å de hvilande Grundlags-
förändringarne, på det att ärendet nästa gång
måtte ovilkorligen förekomma till afgörande.
Herr Leffler: "Hvad angår de åberopade
besluten af Ridderskapet och Adeln samt Pre-
ste-Ståndet, så enär desse, enligt min öfvertygel¬
se, icke tillkommit i den ordning, som Riksdags¬
ordningen föreskrifver, anser jag dem icke eller
4°4
Den 37 Februarii.
såsom exempel böra af Borgare-Ståndet efter¬
följas. För öfrigt delar jag den meningen, att
i den händelse Ståndet beslutar, att de ifråga¬
varande Grundlags-förändringarne, nästa gång,
sedan de tvänne gånger blifvit bordlagde, skola
till afgörande företagas, kan sådant icke, till
följd af 47 §• Riksdags-ordningen, förvägras.
Men då Herr Lagmannen och Talmannen här¬
uti är af olika tanka, återstår intet annat, än
att förvisa målet till Constitutions-Utskottets
afgörande.”
Herr Talmannen upprepade sitt förklaran¬
de, att han, uppå de lill honom framställde
frågor om Grundlags-förslagens företagande, ic¬
ke var i tillfälle att nu lemna annat svar, än
det Herr Talmannen, vid ett föregående ple¬
num, uppå en sådan fråga afgifvit: att, om Stån¬
det ej härmed åtnöjes, är han föranlåten vägra
proposition, och att, i denna händelse, hänskju-
tes saken till Constitutions-Utskottet.
Herr Helsingius: Då Herr Talmannen re¬
dan gifvit tillkänna, att Herr Talmannen, i
händelse Ståndet ej delar hans tanka, ämnar
begagna sig af sin rätt att hänskjuta saken till
Constitutions-Utskottet, hvaraf tidsutdrägt skul¬
le uppkomma, men hvilket äfven strider emot
min önskan, anser jag, endast af detta skäl, det
vara oklokt att vidare fortsätta frågan, utan,
vid sådant skick, bäst att lämpa sig elter Herr
Talmannens förklarande.
Herrar Wijkman } Lundgren m. fl. förena¬
de sig med Herr Helsingius.
Den 37 Februarii.
4o5
Herr Ekstrand’, Genom sakens hänskjutan-
de till Constitntions-U(.skottet förmodar jag in¬
gen tidsutdrägt uppkomma, ty snart skall Ut¬
skottet afgöra frågan, hvaremot i Talmans-con-
claven bestämmes tiden, då Grundlags-förslagen
förekomma.
Discussionen var slutad, och Herr Talman¬
nen framställde denna proposition: ”Behagar
Ståndet åtnöjas med det förklarande, jag i äm¬
net afgifvit”? hvilken besvarades med Ja och
något JSej j hvadan propositionen ansågs bi¬
fallen.
Plenum slutades kl. 3 e. m.
In fidem Protocolli
E. G. Runeberg.
Den 1 Martii.
Plenum kl. 10 f. m.
§. 1.
Anmäldes, det Herr Maechel var fortfaran¬
de sjuk.
§• 2.
Protocollen för den 24 e. m. och den 27
sistl. Februarii voro uppsatte, men, uppå Herr
Strehlenerts hemställan, uti hvilken flere sig
förenade, fann Ståndet med justering skola an¬
stå till början af eftermiddagens plenum, på
det att tillfälle nu må vara för motioners af-
lemnande och uppläsning.
§' 3*
Öppnades och upplästes ett så lydande
4o6
Den i Martil.
Val-protocoll: ”År 1884 den 1 Mars fel. g för¬
middagen sammanträdde Borgare-Ståndets Her¬
rar Electorer och valde till ledamöter i Hem¬
liga Utskottet :
Herrar Ekerman,
Winberg, och
Ekstrand.
Stockholm ut supra.
In fidem Protocolli
J. A. Afzelius."
Underrättelse härom skulle genom Utdrag
af Protocollet meddelas till Expeditions-Ut-
skottet, med anmodan att, såsom svar pä Kgl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse om Val af Hemligt
Utskolt, uppsätta förslag till underdånig skrif¬
velse, med uppgift på samtlige Riks-Ståndens
ledamöter till nämnde Utskott.
§• 4-
Upplästes motioner, inlemnade af
1:0 Herr Thörn:
a) örn premier för plantering och vårdan¬
de al ekar. (Bil. N:o 158.)
b) om Stats-anslag till arbetshus för Carls¬
crona stad och lillökadt understöd till nämnde
stads fattigvård. (Bil. N:o ibp.J
c) om kungörelse i Carlscrona Veckoblad
af arbeten för Flottans station derstädes, på det
anbud derå må kunna inlemnas af stadens
handtverkare. (Bil. N:o 160.)
2:0 Herr Langenberg:
a) om den föreskrift, att till ångfartygens
förskaffande skall användas stenkol, i stället för
ved. (Bil. N:o 161.)
Den i Martil.
b) angående gesällers ställande under tjen-
stelijons-stadgan eller annan motsvarande för¬
fattning (Bil. N:o 162); varande denna motion
gjord af Herr Langenberg vid förlidne Riks¬
dag. (Se Bil. N:o 15 till Ståndets prolocoll vid
Riksdagen åren 1828—i83o.)
3:o Herr TVcern:
a) angående förändring i 3 Art. 72 §. Be-
villnings-Förordningen, i afseende på grunder¬
na för bevillningen å bruk och bergverk. (Bil.
N:o i63.)
b) angående upphörande af tolag och om
ordningen för upprättande af taxor m. m. (Bil.
N:o 164.)
c) angående afskrifning utur Bankens och
Riksgälds-Contoirets räkenskaper af inom linien,
såsom en Bankens äldre fordran af Riksgälds-
Contoiret, balancerade 4>OI4>000 ^;dr* (Bil.
N:o i65.)
d} angående upphörande af Riksgälds-Con¬
toirets credit-sedlars utgifvande samt derom,
att de så kallade depositions - räkningarne i
nämnde contoir icke vidare må äga rum. (Bil.
N:o 166.)
4:0 Herr Hemberg: angående förändring
af 21 Cap. 3 §. Missgärnings-Balken. (Bil. N:o
167.)
5:o Herr Valleij:
a) angående föreskrifter i afseende på ut¬
färdande af resepass åt personer af arbets-clas-
sen. (Bil. N;o 168.)
b) derom, att fribref må gälla för hela
4o8
Den i Martii.
resan för ett fartyg, till dess det återkommer i
svensk hamn, der lossning sker. ([Bil. N:o 169.)
c) angående lindring i postporto, synner¬
ligen för utländske bref. (Bil. N:o 170/)
6:0 Herr Falhem, angående minskning uti
tionden till Kongl. Maj:t och Kronan af Fah¬
lu grufva. (Bil. N:o 171.)
7:0 Herr Helledaij, angående förändringar
i nu gällande tullförfattningar. (Bil. N:o J72.)
8:0 Herr Hohn:
a) angående förändring i nu gällande
Chartte sigillatas-förordning, i afseende på era-
tets- och tjenstmäns afsked. (Bil. N:o 173.)
b) angående förändringar i nu gällande
Tull-taxa. (Bil. N;o 174*)
9:0 Herr Modin:
a[) Om Stats-anslag till premier för för¬
bättrad tillverkning af buldan och foderväf.
(Bil. N;o 175.)
b) om inrättande af ett Curhus i Sunds¬
vall för Medelpad. (Bil. N;o 176.j
c) om återupplifvande af 8 §. 2 Cap. och
förklaring af 6 §. samma Capitel i 1776 års fi¬
skeri-stadga. (Bil. N:o 177.)
jo;o Herr Tottie:
a) Om fortfarande intill nästa Riksdag af
Jerncontoirets creditiv uti Rikets Sländ,ers Bank.
(Bil. N:o 178.)
•b) angående föreskrifter, i afseende på in-
visningar enskilde emellan. (Bil. JNT;o 17g.)
11:0 Herr Wijk:
a) angående förändring af 9. §. Kongl.
Den t Martil,
4o9
Reglementet af d. 9 Maj 1823, i afseende på
mätning af skepp och farkoster. (Bil. N:o 180.)
b) angående förslag till förändringar i af¬
seende på Postväsendet. (Bil. N;o 181.)
c) angående förändringar uti 5 och 7 §§.
17 Cap. Handels-Balken. (Bil. N:o 182.)
12:0 Herr Halling, angående förändring i
Kgl. Förordningen d. 11 Febr. i832, rörande
den så kallade landtmanna-seglationen. (Bil.
3V:o i83.)
i3:o Herr Winberg'.
a) derom, att redan beviljad nedsättning i
tionde-alun för Loverts bruk må fortfara. (Bil.
K:o 184.)
b) angående nedsättning uti afgifter å sven¬
ska alun-lillverkningen i allmänhet. (Bil. N:o
i85.)
i4:o Herr Hessle:
a) angående förändring af i3 §. Kongl.
Förordningen den i3 Julii 1818, om inteck¬
ning i fast egendom. (Bil. N:o 186.)
b) angående förändring uti Kongl. För¬
ordningen den 17 April 1828, i afseende på
stadgandet, att Kongl. Svea Hof-Rätt skall va¬
ra Öfver-domstol i alla tullmål. (Bil. N:o 187.^)
c) angående beskattning af utländske han¬
dels- och fabriks-expediter. (Bil. N:o 188.)
i5;o Herr Norman, derom, att den genom
Kongl. Förordningen den 11 Febr. i832 landt-
män förunnade fria seglationsrätt med öppna
små båtar på utrikes orter må upphöra. (Bil.
N:o 189.)
Den t M;a r t i i.
16:0 Herr Grapengiesser:
a) angående åtskilliga bestämmelser i af¬
seende på reglering af handels-förhållandena
emellan Sverige och Finland. (Bil. N:o ig o.)
b) angående realisationen. (Bil. N:o 191.)
17:0 Herr Forssberg, om anslag till lön.
för en ny lärare vid skolan i Strömstad, eller ock
tili förbättrande af de der redan anställde lä¬
rares löne-vilkor. (Bil. N:o 192.)
18:0 Herr Sjöblom:
a) derom, att det Nyköpings stad till mud-
drings anställande i farvattnet intill staden be¬
viljade årliga anslag af 400 R:dr banco må på
en gång för tio år uppbäras med 4>°o° Rådr
banco. (Bil. N:o ig3.)
b) derom, att den, som på landet drifver
bandtverk eller sådan rörelse, som af borgare
i stävderne utöfvas, skall derföre utgöra lika skatt
till Kronan, som hans vederlikar i städerne,
samt deltaga i afgifter till närmaste stad i mån
af rörelsens storlek. (Bil. N:o 194.)
cj) om upphäfvande af förbud för gesäller
att begagna gästgifvare-skjuts. (Bil. N:o ig5.)
19:0 Herr Bååth:
aj) derom, att städernas magistrater må för¬
bjudas att antaga så kallade contingenl-borgare,
de städer likväl undantagne, hvilka, enligt gäl¬
lande privilegier, äga en sådan rättighet och
derifrån icke vilja afstå. (Bil, N:o 196.)
b) angående dels lån, dels understöd af
allmänna medel till en hamnbyggnad vid Wad¬
stena. (Bil.JN:o 197.)
Den i M a r t i i.
4m
20:0 Herr Isr. Winblad:
, a) angående förändrad organisation af En¬
köpings skola, och deraf föranledt anslag. ([Bil.
N:o 198.)
b) om användning af den blifvande brän-
vins-skatten. (Bil. N:o 199.)
21:0 Herr Leffler:
a) angående lämplig tull å den ekbark,
som utskeppas. (Bil. ]NT:o 200.)
b) derom, att underdånig anhållan må
hos Kongl. Maj:t göras, att bränvins-brännin-
gen malte inställas den 1 nästinstundande Maji
eller Junii. (Bil. N:o 201.)
c) angående dels förbud emot införande
af åtskillige öfverflödsvaror, dels beläggande
med hög tull af dem, som ännu icke kunna
förbjudas, men väl böra kunna undvaras, äf¬
vensom derom, att Rikets Ständer må, genom
underdånig skrifvelse, hos Kongl. Majrt anhål¬
la, det täcktes Kongl. Majrt, genom utkomman¬
de författning, uppmana till antagande af ett
tarfligt, måttligt och sparsamt lefnadssätt. (Bil.
Nro 203.
22:0 Herr Wijkman',
a) angående anslag för inrättande af ett
praktiskt institut för dem, sorn ärna ingå vid
Rikets Rättegångs-verk. (Bil. Nro 2o3.)
Herr Wijkman utlät sig vidare: Vid bör¬
jan af detta Riksmöte väckte jag fråga derom,
att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Majrt i
underdånighet anhålla, att de upprättade för¬
slagen till nya Civil- och Criminal-lagar må den¬
Der) i Martii.
na Riksdag lill Rikets Ständers pröfning öfver¬
lennes; men oviss, huruvida en sadan framställ¬
ning vinner Kongl. Maj:ts Nådiga bifall och
lagförslagen således blifva till Rikets Ständers
bedöm mande meddelade, beder jag, att få fä¬
sta Ståndets uppmärksamhet på förslag till nå¬
gra förändringar i vår nu gällande lag.
Derefter uppläste Herr Wijkman memorial,
b) angående ett tillägg uti Kongl. Förord¬
ningen den i3 Junii 1800, om lagfart å fast
egendom. (Bil. N:o 204 )
c) angående föreskrift örn frälse-skatte
jord-ägares rätt, att lösa deraf utgående ränta,
då denna säljes utom börd. (Bil. N:o 2o5.)
d} angående förändring af 16 Cap. j5 §.
Jorda-Balken. (Bil. N:o 206.)
ej) med hemställan, att de §§. i Missgär¬
nings-, Utsöknings- och Rättegångs-Balkarne,
der offentlig afbön utsättes, må sålunda rättas,
alt berörde påföljd uteslutes, samt alt deremot
icke allenast bötesstraff å ärekränkningar i ett
proporlionerligt förhållande förhöjes, utan äf¬
ven Lag-Committeens förslag till i3 §• 18 Cap.
Stralf-Balken göres, såsom lag, gällande. (Bil.
N:o 207.)
Q angående förändring af Kongl. Förord¬
ningen den 5 Mars 1746, om deras straff, som
olofligen uppbryta andras bref och derutur taga
penningar eller penninge-värde. (Bil. N;o 208.}
23:o Herr Bruse'.
aj) med anmärkningar om Rikets Städers
närvarande tillstånd. (Bil. N:o 209.)
Den i Martii.
4i3
b) om förändring i 14 §• 2 Art. i nu gäl¬
lande Bevillnings-förordning. (Bil. N:o 210.)
24:0 Herr Ståhl: angående anslag för en
provincialläkare i Halland. (Bil. N:o 211.)
2 5:o Herr Wedberg:
a) angående årligt bidrag till utvidgande
af Askersunds skola. (Bil. N:o 212.)
b) om förökadt anslag för Gymnastiska
Central-Institutet i Stockholm. (Bil. N:o 213.)
26:0 Herr Andersson:
a) angående förslag, att prgemium af 16
sk. .banco må beviljas för hvarje tunna bevis¬
ligen exporterad svensk spanmål. (Bil. N:o
2i40
b) om bidrag af Stats-medlen till förbät¬
trande och iståndsättande af Warbergs hamn.
(Bil. N:o 2.5.)
27:0 Herr Hahn, om export-frihet för alla
Norr- och Westerbottens producter, fri import
af säd, om nederlags-rättighet för städerne
Umeå, Piteå och Luleå och derom, att tull för
i Norrland lill utländsk man försålde eller
för dess räkning byggde fartyg må upphöra
m. m. (Bil. N:o 216.)
28:0 Herr Frodell, angående yrkande af
förhöjning uti inkommande Tull å dels alster,
som af Svenske jordbrukare produceras, dels å
utländska handtverkei i varor. (Bil. N:o 217.)
29:0 Herrar Wijk, Santesson och Leffler,
angående lindring uti Götheborgs stads inqvar-
terings-skyldighet. (Bil. Nio 2x8.)
3o;o Herr Santesson:
a) derom, att Ilandelstractaten med Ryss¬
4>4
Den i Mar t i i.
land, hvilken löper lill ända med delta års ut¬
gång, icke må i afseende på varu-import fort¬
fara. (Bil. N:o 2 iq.)
b) om förändring i lösen för Gravations¬
bevis. (Bil. I\T;o 220.)
c) med förslag, att Bankens nu ägande
låne-contoir i Götheborg kunde få upplåtas åt
bolag af enskilde personer. (Bil. N:o 221.)
d) derom, att den i Rikets Ständers Bank
gällande ordning, att en beslämd del af vissa
Banko-verkets ,embels- och tjenstmän skola va¬
ra af frälse och de öfrige af ofrälse stånd, måt¬
te upphäfvas. (Bil., N:o 222.)
e) om Hypctheks-föreningar. (Bil. N:o 223.)
f) om upphäfvande af pupillers och Kro¬
nans prioritet i fordringar och alla så kallade
lysia förmånsrätter, samt om inrättande, dels
af provincial-pupiil-kammare, dels af notarii
publici contoir, lämpade efter landels förhållan¬
de. (Bil. N:o 224.)
g) om assigneringsrätt man och man e-
mellan. (Bil. N:o 225.)
I denna motion förenade sig Herrar Hel-
singiuSj Rydin och Isr. Winblad.
31:0 Herr Biörck, om ny aflönings-stat för
Kongl. Svea Hof-Rält, lill beloppen åtminsto¬
ne motsvarande Rikets Öfriga Collegiers. (Bil.
N:o 226.)
och 32:0 Herr Trolin:
a) med anhållan, att staden Sigtuna må,
utan rubbning af sina privilegier, ställas under
Erlinghundra Härads-Rätts jurisdiction. (Bil.
N:o 227.)
Den i Martil.
4i5
oell b) angående förhöjning i skjutslegan
för Södertelje stad. (Bil. i\:o 228.)
Herr Talmannen oell Ståndets Herrar le¬
damöter åtskildes kl. 3 e. m., men samman¬
trädde åter till fortsättning af
Plenum klockan 6 e. m.
§■ 5‘
Protocollet för den 24 sistlidne Februarii
e. m. justerades.
. §■ 6*.
Upplästes motioner, inlemnade af
1:0 Herr Holm, med förslag till förtyd¬
ligande af 1 och 2 §§. 4 CaP* J°I-cla-Balken.
(Bil. N:o 229.)
Uti denna motion instämde Herr Rubin.
2:0 Herr Mellbin, a) om en förändrad or¬
ganisation i skjutsningen genom inrättandet af
diligencer, hvartill en bestämd afgift af de
skjuts-skyldige skulle ingå. (Bil. N:o 23o.)
b} rörande fortfarande af den uti 166 §.
af nu gällande Bevillnings-Stadga, Östersunds
stads borgare medgifna lindring uti Bevillnin-
gen. (Bil. N:o n3i.)
och c) örn upphörande af städernas skyl¬
dighet, att underhålla i stad för brott häkta¬
de personer, intill dess slutligt utslag i målet
fallit. (Bil. N:o 232.)
3;o Herr Wijk, rörande reglering af brän-
vins-bränning och beskattning derå, så att den
ovilkorligen och bestämdt må verka till brän-
vins-prisels betydliga förhöjning. (Bil. JNT;o 233.)
4:0 Herr Petre, a) om Kronoskjutsens
Den i Martil.
Bestridande, åtminstone i fredstid, genom af
Konungens Befallningshafvande föranstaltade
frivilliga öfverenskommelse!' med allmogen. (Bil.
N:o 204.)
och b) om upplösning af Kongl. Förvalt¬
ningen af Sjö-ärenderne, samt dess göromåls
förflyttande till Kongl. Krigs-Collegium. (Bil.
N:o 235.)
5:o Herr Olbers_, a) om Stats-anslag till
uppmuddring af Nordre Eif vid Kongelfs stad.
(Bil. N:o 236.)
b) om ytterligare Stats-anslag eller ränte-
fritt lån af 4000 R:dr till staden Marstrand,
in. m. (Bil. N:o 23y.)
och c) om lindring i båtsmansliållets ut¬
görande för Fahlköpings stad. (Bil. N;o 238.)'
6:0 Herr Ekermanj rörande silfverutväx-
lingens början den 2 Jan. 1835 under vissa
vilkor. (Bil. ^0,209.)
7:0 Herr Egnell, om Stats-anslag till full¬
bordande af Stångåns uppmuddring och en
hamnbyggnad vid Linköping. (Bil. N:o 240.)
8:0 Herr Böök:
a) angående städernas tillgodonjutande från
denna Riksdag af den provisoriska lindring i
båtsmanshållet och vacance-afgiften, som Stän-
derne vid sista Riksdag funno billig och före¬
si ogo. (Bil. N:o 241.)
b) om befrielse ifrån så kallad skeppare-
afgift för sådana storbåtar i Roslagens skärgård,
som tillhöra allmogen och endast begagnas för
forsling af deras hemmans produeter till Stock¬
holm. (Bil. N;o 242.)
Den i Martil,
4*7
och c) om underdånig anhållan hos Kongl.
Majit, att Kammar-Rätten måtte förständigas,
att ej vidare fullfölja de emot åtskillige städers
magistrater och borgerskap gjorde anmärknin¬
gar och reservationskraf för förment underlå¬
ten taxering af rotefrihets-afgift. (Bil. N:o 243.)
9:0 Herr Hahn: a) om afskrifning eller
lindrigare återbetalningsviikor, i afseende på
de skulder för erhållen undsättnings-spanmål,
hvarföre invånarne i de fyra norra länen, som
utgöra Hernösands stift, till Staten ännu häfta.
(Bil. N:o 244.)
b) om upphörande af det inom Hernösands
stift brukliga, så kallade viaticum till medellö¬
sa studerande ynglingars understöd. (Bil. N;o
245.)
c} om en lämpligare redaclion af nu gäl¬
lande Expeditions-taxa. (Bil, N:o 246.)
och d) om åtgärders vidtagande till be¬
redande af skydd åt den inhemska papperS-
fabricationen. (Bil. N:o 247.)
10:0 Herr Wedberg, med hemställan, att
beredandet af realisationens verkställighet måt¬
te ske uti Stats- och Banco-Utskotten gemen¬
samt, m. m. (Bil. N;o 24S.)
11 ;o Herrar Wijk, Santesson och Leffler,
om inrättande på Statens bekostnad af en ar¬
bets- och corrections-anstalt inom Götheborgs
och Bohus län. (Bil. Nto 249)
12:0 Herr Santesson: a) om förändring uti
vissa föreskrifter i nu gällande Bevillnings¬
förordning. (Bil. Nto 2 5o.)
Borg. St. Pr. vid Riks cl. 1834• 27
4*3
Den i Marti i.
och b) innehållande åsigter uti realisations-
frågan. (Bil. N:o a5i.)
i3:o Herr Bååth, med förslag till allmän¬
na stadgandeii, som betrygga magistrats-per-
sonernes rättighet till ersättning af efterträdare
för använde kostnader vid uppförandet af
nödige loge- och ladugårds-byggnfäder å deras
lönings-jord, (Bil. N:o 252.)
i4;o Herr Hallgren: angående förändring
i föreskrifterne om enskildes assignerings-rätt
på Banken. (Bil. N:o 253.)
och i5:o Herr Trolin, angående lindring
i Södertelje stads inqvarterings-skyldighet. (Bil.
N:o 254 )
Herr Halling begärde ordet och anförde:
Motionstiden nalkas snart sitt slut. Jag hade
väntat, alt dessförinnan någon annan röst, än
min, skulle låtit höra sig uti ett ämne, som
jag anser af lingsta vigt. Min väntan har lik¬
väl ej blifvit uppfylld, och jag finnér mig der¬
af föranlåten att bryta tystnaden. Måhända kan
det anses och bedömmas, såsom en öfverflödig
fruktan, men det må tillskrifvas en öfverdrif¬
ven försigtighet, såsom enskildt nalurfel. Uti
55 §. af i83o års Riksdags-beslut läses, att,
uppå Kongl. Maj:ts derom framställda Nådiga
Proposition, Rikets Ständer stadgat, alt för Sta¬
tens räkning elt lån af högst 2 millioner R;dr
i Svenskt specie efter gamla myntfoten skall af
Riksgälds-contoiret upptagas och af samma verk
åter utlånas emot inteckning i jordegendom å
landet och i städerna. Det tillhörer icke mig,
Den t Martii,
419
att bedomina skälen för fattandet af beslutet
bäron), men jag inskränker mig nu derhän, att
önska, det samma beslut icke må gå i fullbor¬
dan. Om ej särskild föreskrift af Rikets Stän¬
der lämnas, kan det dock ske, då beslutet är
qvarstående. Yi hafva sett, huru hvarje rörel¬
se till silfverköp för Banken eller lill ifråga¬
varande Statslåns upptagande ofördelagtigt Ver-
1 kat på vår växelcours. Måhända hafva vid be¬
sluten särskilda omständigheter förefuniiits.
Mig förefaller det dessutom besynnerligt, att
Staten skall upplåna penningar, törhända äfven
af utlänningen, för att dem åter utlåna inom
landet. Så länge erfarenheten visar, att flera
publika cassör, flera corn muners, kyrkors, spar¬
bankers cassör sakna utvägar, att emot behörig
intecknings-säkerhet för lån göra sina medel
fruktbärande, och då härtill lägges, att, sedal!
är i832, flera af enskilda associationer bildade
lån-inrättningar tillkommit, och att så kallade
hypotheksföreningar till penningars upp- och
utlåning, äro under arbete i några och sanno¬
likt skola sprida sig till flera landsorter, tror
jag ej, att äfven de, som hafva reel säkerhet
att lemna, kunna med skal klaga öfver verklig
penningförlägenhet. Jag vill ej nu vidare tröt¬
ta Ståndets tid, jag har dock trott det vara en
pligt emot mig sjelf, alt i motionstidens sista
stund yttra min öfvertygelse i ämnet. Deli är,
att Ständerna skola bestämma, att Riksgälds-
Contoiret icke utan särskild föreskrift skall vid¬
taga någon åtgärd, i anledning af 55 §. Riks-
I
42Ö Den 1 Martil,
dags-Beslutct för är i83o. Jag liar ej varif
beredd, att nu göra denna motion, som jag
. trott mig ej behöfva alt framställa. Derigenom
förklaras, att jag icke författat densamma skrift¬
ligen. Aflemnandet deraf, i sådant skick, skall
dock ske vid nästa plenum.
Herr Linderholm uppläste ett memorial,
innefattande molion om tidsbestämmelse för
Riksdagsmannaval.
Herr Wijkman anmärkte, att denna mo¬
tion, såsom angående en Grundlagsfråga, bör
väckas, ej i Ståndets pleno utan hos Conslitu-
tions-Ulskottet.
Herr Linderholm anförde, att lian ej före¬
slagit någon förändring uti Grundlagarne, att
möjligen hade han misstagit sig, men att han
icke funnit någon viss tid för Riksdagsmanna-
valen föreskrifven, hvarom uti Riksdags-Ord-
ningen endast säges, att de skola ske genast
efter Riksdagskallelsen, hvilken icke är be¬
stämd.
Herr Talmannen fästade motionairens upp¬
märksamhet på q §, Riksdags-Ordningen, som
upplästes, hvarefter Herr Linderholm yttrade,
att denna §. talar endast om Urtima, men ej
om Lagtima Riksdag.
Herr Wijkman: Den åberopade §. afRiks-
dags-Ordningen må handla om Urtima eller
Lagtima Riksdag, är det likväl i allt fall visst,
att en fråga om ändring i Grundlag, för att
Grundlagsenlig! behandlas, måste väckas directe
bos Constitutions-Utskottet. Om motionairen
Den i Martil,
liar förtroende för mig, skall jag emottaga mo¬
tionen och anmäla densamma hos Constitutions-
Utskottet, der jag år ledamot, lill grundlagsen¬
lig behandling. Ännu kan den ej inom Stån¬
det discu teras.
Herr Linderholm tackade Herr Wijkman
för anbudet, men förklarade sig icke kunna e-
mottaga detsamma, förr än Herr Wijkman upp¬
gifver, emot hvilken Grundlags~§ Herr Lin-
derholrns förslag strider.
Herr Wijkman erinrade, alt, utan uppgift e-
mot hvilken Grundlags-§. förslaget strider, är det
dock säkert, att detsamma åsyftar en förändring
uti Grundlagen, då här var fråga om val till
Riksdagsmän, så väl vid lagtima, som urtima
Riksdag,
Herr Linderholm åter yttrade att, då än¬
dringar icke kunna ske af andra, än förutvaran¬
de föreskifter, men sådana i detta fall ej fin¬
nas, ansåg han sig ej höra afstå från sin be¬
gäran, att få motionen af Ståndet till veder¬
börligt Utskott remitterad.
Herr Wijkman: Om ändring uti, tillägg
vid eller förklaring öfver Grundlagsstadganden
åsyftas, kan frågan i alla fall ej väckas annor¬
ledes än först hos Conslitutions-Utskottet.
Herr Linderholm fortfor, att, som Grund¬
lagen icke innehåller någon tidsbestämmelse för
Riksdagsmannavalen, ansåg han sig icke hafva
begått misstag derigenom, att han väckt mo¬
tionen inom Ståndet.
Herr Talmannen meddelade, det lian an¬
4^2
Den j Martil,
såg Herr Linderholms motiom, såsom omfattan¬
de en Grundlagsföreskrift, icke kunna upptagas
omedelbarligen bos Ståndet, utan böra för att få
behandling, väckas bos Ccnstitulions-Utskottet,
antingen af Herr Linderholm sjelf eller genom
någon annan; hvilken åsigt af Ståndet delades.
Herr Wijkman anmälde, för att reservera
sin rätt, nu muntligen trenne motioner, dem
han ej hunnit skriftligen författa, men skulle
vid nästa plenum aflemna, nemi. 1:0 om upp-
liäfvande af den uti nu gällande Bevillningsför¬
ordning föreskrifna classification, så vidt den
har inflytelse på borgares taxering, 2:0 an¬
gående bränvinsbränningen, och 3:o om anslag
för uppmuddring af Upsala å emellan Flott¬
sund och hamnbryggan.
Herr Werrn begärde derefter ordet och
yttrade: Jag får ock nu muntligen anmäla en
motion, den jag skal! skriftligen aflemna. Då
de beslut, sorn vid detta Riksmöte komma att
tagas om Banken och dess rörelse, mäste ver¬
ka ingripande, ej blott på det närvarande, ri¬
tan älven på framtiden, finner jag det vara ic¬
ke allenast lämpligt, utan äfven af behofvet på-
kalladt, att afse hvad framtiden kan på skåde¬
banan framhålla. Det vore ett önskvärdt mål,
att få Bankens rörelse så organiserad, att den
blefve endast deposit- och växel-bank, och att
lån-rörelsen må öfverlämnäs till den enskilda
industriela verksamheten. Jag tror, att vid
uppgörande af lagbestämmelse för Bankens or¬
ganisation för närvarande och kommande tider,
t)en I Martil.
4a3
tor afses möjlighet af öfvergång till de ideer,
jag nu antydt.
Vidare uppläste Herr Talmannen tvänne
motioner, inlemnade af Herr Cederborg, som
för åkommen sjuklighet måst från plenum bort¬
gå, nämligen:
a) angående löner för ytterligare tvänne
Tiofrätts-råder och tvänne assessorer uti Kongl.
Götha Hof-Rätt, samt, i fall desse beviljas, ad-
junctions-medlens upphörande derstädes. (Bil.
2Sr:o 255.)
och b) angående vissa föreskrifter, i af¬
seende på befordringar inom Kongl. Postver¬
ket. (Bil. N:o 256.)
Slutligen gjorde Herr Hessle förbehåll, att
då Herrar Hattings och Biörcks motioner, an¬
gående städernes inqvarleringsskyldighet, re¬
mitteras, foga dervid tillägg för Christianstad,
och i öfrigt framställa de anmärkningar, hvar¬
till han kunde finna sig föranlåten.
§• 7-
Föredrogos å nyo följande bordlagde mo¬
tioner, nami,:
1:0 Herr Linns, angående anslag till upp-
byggande af fyrbåkar vid Rikets nordliga ku¬
ster. (Bil. N:o 75.)
Herr Modin: ”Med hvad liknöjdhet man
ock må betrakta våra städers framtida öde, lä¬
rer det dock alltid blifva en obestridlig san¬
ning, att handeln och sjöfarten städse komma
att utgöra oumbärliga grundvalar för vårt Ri-
' kes bestånd och förkofran. Utan liflighet i des¬
M
Den i Martil".
sa yrken, skola våra öfriga hufvudnäringar snart
få erfara deras oemotståndliga aftynande, och
hvarje representant måste derföre, af så väl det
allmänna, som enskildta in teresset känna sig
uppmanad att med nit och värma omfatta de
ämnen, som afse handelns och sjöfartens be¬
främjande. Med dessa åsigter, hvilka snart
sagdt vid alla föregående Riksmöten så lifligt
uttalat sig, utan att i det hela hafva ledt till
annat ändamål, än fromma önskningar, har jag
funnit mig så mycket häldre böra lemna den
största uppmärksamhet åt de inom Högtärade
Ståndet redan väckta motioner, Imilia haft till
afsigt, att ådagalägga behofvet af förbättringar
och tillökningar i våra lots- och båk-inrättnin-
gar, som äfven jag haft för afsigt att väcka frå¬
ga derom.
Då jag således instämmer med de värda
motionairerna uti deras yttranden om angelä¬
genheten, alt upphjelpa dessa för handeln och
sjöfarten så högst vigtiga säkerhets-anstalter, ut¬
beder jag mig likväl, i fråga om det föreslag¬
na anläggandet af fyrbåk på Björnklippan, få
äran upplysa, att då motion derom äfven vid
1820 års Riksdag väcktes, Stals- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskolten, till hvil¬
kas handläggning ämnet öfverlemnades, af in¬
fordrade upplysningar från Förvaltningen af
sjöärenderne samt lots-directeurs-embetet in¬
hämtat, att anläggningen af en fyrbåk på Björn¬
klippan icke för sjöfartens säkerhet vore af nå¬
got väsendtligt behof påkalladt. Bemälde em-
Den i Martil.
4a5
hetsverk hade nami. såsom skäl dertill anfört
alt denna klippa är belägen endast omkring 5
Tyska mil nordost om Grönskärs och Korsö
fyrbåkar, hvilka för en sjöfarande skola gifva
all den rättelse, som till cursens bestämmande
kunna vara af nöden, samt att du klippan i
syd från Söderarms känningsbåk, har ett afstånd
af blott i\ Tyska mil, uppförandet af en fyr¬
båk derstädes icke skall kunna förekomma, att
om en sjöfarande, i följd af luftens beskaffen¬
het, ej kan ernå sigte af Grönskärs och Korsö
fyrbåkar, han ju nödgas aflägsna sig från den
farliga skärgården, emedan han hvarken vågar
nalkas klippan eller af fyrbåken derå kan haf¬
va någon ledning. Lots-directeurs-embetet ha¬
de derjemte dels anmärkt, att Björnklippan är
af inskränkt areal och försedd med tvärbranta
sidor samt omgifven af klippor och brännin¬
gar och utsatt för en utan hvila fortfarande
våldsam sjögång, så att icke ens smärre båtar
der kunna landa, än mindre större fartyg; dels
ock uppgifvit, att å sjelfva klippan tillgång till
friskt vatten icke finnes, hvaraf svårighet visar
sig för fyrmästaren och fyrvaktare, att till fy¬
rens underhållande derstädes vistas. Förvalt¬
ningen af sjöärenderne, sorn förenat sig med
hvad lots-directeurs-embetet sålunda upplyst
och yttrat, hade dertill lagt, att då fråga upp¬
står om anläggande af en fyrbåk till rättelse
för sjöfarande, som från Östersjön inlöpa till
Ålands haf, rätta stället derföre vöre den klip¬
pa, hvarå Söderarms känningsbåk nu är upp¬
förd.
4 aö
Den i Martil.
De förenade Utskotten, sorn, af livad så¬
lunda blifvit an förd t, hämtat anledning att an¬
se behofvet af en fyrbåk vid Söderarmen vara
vitsordad t, bade derföre tillstyrkt Rikets Hög-
loflige Ständer, att bos Kongl. Maj:t underdå¬
nigst anhålla, det en fyrbåk å sistnämnde stäl¬
le måtte varda uppförd och den vid Söderar-
men nu befintliga känningsbåk, i fall någon för¬
del derigenom skulle vinnas, förflyttad längre
ut i hafvet vid Svenska stenarne, och på grund
af detta utlåtande blef också en sådan anhållan
vid i8a3 års Riksdag af Rikets Högloflige Stän¬
der hos Kongl. Majjt i underdånig skrifvelse
gjord.
Den föreslagna fyrbåken på Aggegrundet,
medger jag väl skulle blifva af nytta för far¬
tyg, som ämna sig lill Gefle stud, men har
dock anledning förmoda, att den för andra sjö¬
farande på Bottniska viken blefve af mindre
väsentlig vigt. Enligt sakkunnige mäns mig
lämnade upplysning, torde deremot rätta stäl¬
let för en fyrbåks inrättande i detta farvatten
vara på den norr om Geflebugten belägna så
kallade Stor-Jungfrun, å hvilket ställe, äfven¬
som å Söderarmen och norra ändan af Holm¬
ön, jag ock under sistlidne Riksdag, i förening
med tvänne andra fullmägtige från de norra
städerna, hos Kongl. Majit gjorde underdånig
ansökning om fyrbåk ars anläggande, ehuru sak¬
nad af erforderliga medel dertill hiltills lärer
hafva hindrat Kongl. Majit, alt ansökningen i
Nåder bilalla.
Bland sedermera inträffade sjöolyckor, hvil-
Den i Martil,
427
lia vittna om vådan af hvarje uppskof med för¬
ökande af våra båk-inriittningar i Bottniska vi¬
ken, må det tillåtas mig nätuna, att, efter en
stormig natt, hösttiden 183a funnos, i närheten
af ön Storjungfrun, spillrorna af ett Stockholms
stad tillhörigt, med last af undsättnings-spann-
mål och styckegods härifrån tili Sundsvall de-
stineradt fartyg, af hvars besättning någon en¬
da person aldrig tillrättakom. Under samma
sLorra förolyckades äfven i granskapet af nämn¬
de Ö, ett annat fartyg, tillhörande Söderhamn
och kommande från Stockholm med handels¬
varor, samt något norr om Storjungfrun ett
dylikt lastadt fartyg tillhörigt Hernösand.
Tvifvelsutan skulle då en fyrbåk på den¬
na ö hafva räddat de menniskolif och den dyr¬
bara egendom, sorn vid detta tillfälle blefvo
offer för storm och mörker,
I egenskap af fullmägtig för Hudiksvalls
stad, måste jag äfven, särskildt hvad nämnde
stad rörer, instämma med Herrar Linn och
Hahn, om nödvändigheten af en bättre regle¬
ring af Lotsverket, än som hittills ägt rum.
Milt skäl dertill är, att då, enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning och Reglemente om loLs-
och båk-inrällningar i Riket, borde å den i
Hudiksvalls skärgård belägna Agöns lotsplats
vid det så kallade Kråksundet, en af de i Bott¬
niska viken mäst besökta hamnar, finnas sex
lotsar med skyldighet, att lotsa tili 11 särskild¬
ta ställen, har deras antal de sednare åren va¬
rit inskränkt lill endast en så kallad lots-ål-
derman och hans hustru.
4a8
Den i Martii.
Huruvida denna sistnämda varit såsom lots
behörigen constituerad, hanner jag icke, men
lotsningen liar emedlertid växelvis blifvit af
henne och mannen förrättad. Båda hafva ock
ådagalagt deras oskicklighet i detta yrke, såsom
bevis hvarpå må nämnas, att då åldermannen
sjelf den i Maji i53a, skulle till Hudiksvalls
stad inlotsa skonerten Elise, satte han detta far¬
tyg på grund J mil från staden, och, ehuru in¬
gen vidare skada skedde, blef likväl nödvändigt,
att ullossa en del af lasten, innan fartyget kun¬
de göras flottbart, men fem dagar derefter, då,
i åldermannens frånvaro, hustrun åtog sig, att
till Iggesunds bruk inlotsa ett med skrotjern
dit destineradt fartyg, lyckades detta ic¬
ke bättre, än att fartyget i öppna sjön med
gynnande vind, stötte mot ett stengrund och
sjönk inom några minuter, så att skepparen och
besättningen med möda hunno rädda sig.
När nu Staten utan skonsamhet affordrar
de sjöfarande sina lots- och båkafgifter, fram¬
ställer sig ock den billiga frågan: huru upp¬
fyller Staten sina deremot svarande förbindel¬
ser till de sjöfarande? Hessa äga dock i för¬
fattningar grundad rättighet, att å alla lotsplat-
ser finna lotsar med erforderlig skicklighet, då
de af dem åstunda sig begagna, och hvilket i
vissa fall är, såsom ovilkorlig skyldighet, vid
strängt ansvar, de sjöfarande ålagdt.
På grund af allt detta anhåller jag, att Rikets
Högh Ständer nu måtte till ett ändamålsenligt
upphjelpande af lotsverket i de norra orterna
Den I Martil.
och inrättande af nödige fyrbåkar för sjöfaran¬
de, som besöka svenska hamnarne i Bottniska
viken, anslå erforderlige och tillräcklige medel,
utöfver de för lots- och båkinrättningen hittils
beviljade tillgångar, hvarmed erfarenheten vi¬
sat, att någon förbättring i dessa anstalter icke
kunnat ernås och hädanefter ej eller lära vara
att förvänta, särdeles om bifall lämnas till den
af Kongl. Maj:t under Fjerde Hufvud-titeln för
lotshefälets lönförbättring äskade tillökta utgift
af 3,o66 B;dr 3a sk, som af lots- och båkmed-
lens ökade inkomster skulle utgå. Jag vill icke
bestrida detta befäls behof af ökade löner, men
angelägnare synes det dock vara, att först an¬
skaffa och underhålla nödiga lotsar, i brist af
hvilka deras befäl eljest torde, åtminstone till
någon del, vara rnera umbärligt.
Till ytterligare stöd för min nu gjorde
anhållan hör jag icke eller förbigå ännu ett ta¬
lande skäl, nämligen det, att för de a:ne stä-
derne i Wester-Norrlands län, hvilkas export¬
handel under det sednaste decennium så be¬
tydligt tilltagit och hvartill hufvudsakligen an¬
vändas Norrska fartyg, det knappast är möj¬
ligt, att, sedan Augusti månad och sedan de
mörka nätterne inträdt, förmå dessa fartyg, att
besöka deras hamnar, af fruktan för det på nö¬
diga säkerhets-anstalter för sjöfarande blottade
farvattnet genom Bottniska viken.
Af hvilket menligt inflytande ett sådant
förhållande är för handeln i en ort, der den
korta sommaren eljest nog mycket inskränker
43o
Den i Martil*
tiden för sjöfarten, torde ej fordra vidare ut¬
veckling.
Ehuru jag i mitt yttrande blifvit något
vidlöftig, hvilket härflutit af min öfvertygelse
om sakens vigt och nitälskan för dess framgång,
anhåller jag dock, att hvad jag nu anfört, måt¬
te få åtfölja de i ämnet väckte molionerne,
vid. deras remiss till behörigt Utskott."
Remitterades till Stats-Utskollet.
Herr Santesson: I anledning af Herr Mo¬
dins anförande, reserverar jag min rätt att få
vid nästa plenum inkomma med en särskild
motion om lots- och båkinrättningarne samt
användande dertill af alla för ändamålet verk¬
ligen anslagna medel, hvaribland a ro 3,5oo R;dr
Hamburger banco Danska fyringsmedel.
Herr S/öbio/n reserverade sin rätt, att vid
nasta plenum inkomma med en motion, i lik¬
het med den, som vid förlidne Riksdag väck¬
tes, om utskylder till Nyköpings stads cassa af
Laildshofdingehuset derstädes; äfvensom han
för Nyköping förenade sig i den af Herrar Wijk
och (Vinberg väckte motion om saltnederla¬
gens upphörande.
2:0 Herr Friess, angående förändring i
föreskrifterne 0111 bevillning?- och recognitious-
utgift för de sedan år i8o3 anställda nya smi¬
den och lindring uti export-tull å jernbruks-
eflecter. (Bil. N:o 80).
Remitterades lill Bevillnings-Utskottet.
3:o Herr Forssbergss angående befrielse
för Theatertrupper i Rikets öfriga städer ifrån
Den i Martil. 431
skyldigheten, att betala afgifter till Stockholms
Dramatiska thea ters och Kongl. Jlof-capellets
Pensions-cassor. (Dil. N:o 82.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
4:o Herr tVijk, angående nedsättning i
Consulad-afgiften. (Bil. N:o 87.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet,
5:o Herr Bååths derom, att den stad, sorn
erlägger Båtsmans-vacanceafgift elier prasslerar
Båtsman, skall för den staden anslagna jord ic¬
ke vara skyldig, att tillika betala rotefrihets-be-
villning. (Bil. N:o 88}.
Herr Langenberg: ”1 Herr Bååths mo¬
tion, rörande den pretenderade rotefrihetsafgif-
ten af städeriies jord, fastän de för densamma
hålla båtsmän eller betala vacance, förenar jag
mig till alla delar, och anser, lika med Herr
Bååth, att en sådan §. bör i Bevillnings-för-
ordningen införas, som bestämdt uttrycker, att
den stadsjord, som praesterar båtsman eller be¬
talar vacance, icke må vara skyldig att betala
rolefrihelsmedel, hvarigenom det obehag und-
vikes, att årligen till Kammar-Rättens Revi-
sions-Contoir ingifva den i detta ämne infor¬
drade förklaring, hvilket åtminstone varit hän¬
delsen, som jag vill påminna mig, med We¬
sterås 3:ne särskilda gånger.”
Herr Leffter: Jag vill blott anmärka, hvad
rotefrihets-afgiften beträffar, att Rikets Ständer,
i underdånig skrifvelse, förlidne Riksdag, be-
43a
Den I Martil.
stämclt yttrade, att rotefrihets-afgiften för städer»
nes jord skulle fullkomligen uppköra, då båts-
mans-vacancemedlen klefve fördelade med bil¬
lighet oell rättvisa.
Herr Mellbin förenade sig med motionai-
ren och Herr Langenberg.
Herr Halling: Om jag ej misstager mig,
går motionen ut derpå, att städerne skola för
deras jord vinna befrielse från rotefrihets-be-
villning. Förhållandena hafva varit olika un¬
der tiden ifrån år i8a3 till det närvarande.
I anledning af i8a3 års Bevillningsförordning,
liar Kongl. Kammar-Rätlen gjort anmärkning
vid alla släders räkenskaper för uteslutande af
rotefrihetsafgift. Om anmärkningar äro algifne
för längre tid än till och med år 182g, vet jag
ej. Uti i83o års Bevillnings-författning är der¬
emot stadgandet om rotefrihetsafgifts erläggan¬
de uttryckligt; derföre har ock afgiften seder¬
mera utgått. Jag anhåller, att detta yttrande
måtte få åtfölja remissen, hvarvid jag gör för¬
behåll, alt, om Herr Bååths motion skall vinna
framgång, den af honom yrkade förmån må
tillgodokomma alla städer.
Herr Hessle: Jag förenar mig med Herr
Bååth och bör, i anledning af hvad Herr HaL
ling nämnt, upplysa, att anmärkning är, på sätt
Herr Halling uppgifvit, gjord emot alla med
jord försedde städer, fastän vacance-afgift är af
dem erlagd. Dermed skedde början år i8a/j.
Jag vet, att för en stad har sådan anmärkning
hvart år ägt rum, då erinran skett emot sta-
Den i Martil.
433
dens räkenskaper för debitering af underlåten
rotefrihetsafgift, dock lära krafven sedan sista
Riksdag endast vara reservationsvis, och ingen
stad har genom utslag blifvit denna afgift å-
dömd. Derföre hade jag trott, alt Kongl. Pro¬
position i ämnet var att förvänta, emedan jag
hört, att Kongl. Kammar-Rätten hemställt hos
Regeringen, om målen, angående rotefrilietsaf-
giftsmedlen, skulle dehnitift afgöras eller ej.
Afgiften borde icke eller, på sätt Herr Leffler
anfört, ovilkorligen fortfara till dess reglering
af båtsmanshållet hunne blifva verkställd. An¬
talet af båtsmännen är oförändradt. Kronan
uppbär vacance-medel för hela antalet, och en¬
dast vacance-medlens fördelning emellan stä-
derne är det, som skulle regleras. Jag tror
således, att Herr Bååth haft god anledning
till sin framställning, da han påstått, att den
förändring bör äga runi, att stad, som håller
båtsmän, må ej kunna tillika åläggas betala A
rotefrihets-afgift för dess jord.
Herr J. Winblad instämde med Herrar
Bååth och Halling.
Herr Leffler'. Antingen är jag missförstådd,
eller har jag ej uttryckt mig nog lyckligt. Jag
vill ingalunda hindra framgång af Herr Bååths
motion; men jag har endast bort upplysa, att
meningen med reglering af båtsmans-hållet har
varit, att rotefrihets-afgiften skulle alldeles upp¬
höra. Nu äro städerne för deras jord debite¬
rade, utom för den privilegierade. Att de må
slippa betala rotefrihets-afgift är rätt.
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1834- !• 28
434
Den i Martii.
Herr Halling: Såsom bevis derpå, att frå¬
gan är af vigt, vill jag citera att för Malmö
utgör rotefrihetsafgiften i penningar ej mindre
än 5oo R:dr banco årligen. Då jag jemförer
1820 års Bevillnings-förordning, 2 Art. 3 §. 5
morn. och i83o års 2 Art. 23 §., finner jag en
betydlig skillnad, rörande rotefrihetsafgiften.
Af i823 års författning kan man sluta, att ro-
tefribets-afgift kan komma i fråga, då lydelsen
förekommer, på ett ställe, blott om landet. I
j83o års Bevillnings-förordning är det mera
bestämdt föreskrifvet, att rotefrihets-afgift skall
erläggas af städerne. Städerne hafva i allmän¬
het undandragit sig denna utgift, emedan de
tillika äro skyldige att prasstera båtsmän in na¬
tura. Efter år i83o har jag sjelf deltagit i 10-
tefribels-afgift och ålagt densamma; men den
han ej beräknas förr än efter 1831 års början.
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
6:0 Herr Hahns> angående fyrbåkars inrät¬
tande på särskildta ställen uti de nordliga far¬
vattnen, samt om inköp af hemman eller mot¬
svarande lönförmåner för lotsarne. (Bil. N:o
9*0
Remitterades till Stats-TJtskotlet.
>7:0 Herr EgnellSj angående förändring af
J9 §. Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818,
om inteckning i fast egendom. (Bil. N:o 92.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
8:0 Herr StåhlSj angående stapelstads-rätt
för Falkenberg. (Bil. N;o 93.)
Herr Lundin'. ''Ehuru jag med inre öfver-
f
l)en i Martii.
435
tygelse gärna medgifver, att Falkenberg, i lik¬
het med Hallands öfriga städer, tarfva en kraf¬
tig underlättnad för dess framtida bestånd; kan
jag dock, med lika god öfvertygelse, icke finna,
det motionerade medlet, att få Falkenberg upp-
lyftad till stapelstad, särdeles lyckligt valdt; ty,
utom det alt staden derigenom pålade sig, hit¬
tills för invånarne okände, icke obetydliga årli¬
ga utgifter, skulle, lill trotts af den grundsats,
som verkliga behofvet gjort gällande i afseen¬
de på allmänna besparingar och till en del på¬
räknade genom indragning af öfverflödige tjen¬
ste!’, följden egenteligen blifva ett motsatt för¬
hållande, eller att Staten, medelst lönanslag
till tullförvaltare och ökad betjenings-personal
vid den nya stapeln, finge med mångdubbladt
belopp ersätta den fördel den enskilde någon
gång genom den föreslagne operationen kunde
vinna; emedan det icke är tänkbart, att tull-.
intraderne derigenom skulle ökas i den mån
alt debet och credit slutades jemnt.
Visserligen bar motionairen, jemte sättet
huru affairerne skulle bedrifvas å utrikes ort,
uppgifvit en mängd export-artiklar, hvilka, isyn¬
nerhet om de kunde praesteras en gros, ganska
fördelagtigt skulle tala för saken; men då mot¬
satsen tycks uppenbara sig derigenom, att den¬
na ganska vigtiga omständighet, likasom årliga
beloppet af de tullmedel, som för utgående och
inkommande varor för Falkenbergs räkning å
annor ort hittills blifvit erlagde, obestyrkt är
förbigången, anser jag den verkan motionen å¬
436
Den i Martil,
syftar, Lora uteblifva, intill dess sådant ända*
målsenligt kan fullgöras.
I hvad akt och mening motionairen näm¬
ner, att ”Falkenberg, som bekant är, ligger vid
Kattegat ungefärligen halfvägs emellan Lands¬
krona och Götheborg”, är ett problem som jag
icke kan upplösa; dock för att complettera
kustchartan i afseende på stapelplatserne, in¬
om utmärkta distancen, får jag tillägga, ehu¬
ru det också torde vara bekant, att emellan
Falkenberg och Götheborg ligger på 3 mils af¬
stånd staden Warberg, och emellan Falkenberg
och Landskrona, städerne Helsingborg och
Halmstad, den sednare på ungefär 4 niils af¬
stånd från Falkenberg, alla försedde med goda
hamnar eller åtminstone redbara ämnen der¬
till, hvilket sednare Falkenberg tilläfventyrs
också torde äga, enär motionairen, i förbigå¬
ende, nämner den ljusa aspect Falkenberg har,
att, i sinom tid, då allmänna tiligångarne det
medgifva, äfven åtkomma en god hamn.”
Begärdes och lades å nyo på bordet.
g:o Herr Petres, angående upphörande af
taxerings-committcer på landet och om pröf-
nings-committeers sammanträde uti a:ne di-
stricter i vissa län. (Bil. N;o gQ.')
Remitterades till Bevillnings-Utskoltet.
io;o Herr Langenbergs, angående silfver-
utväxlingen. (Bil. N:o c>c).j)
Remitterades till Banco-Utskottet.
I i:o Herr Petres, angående vissa bestäm¬
melser, i afseende på gevärs-fabrikation för
Kronans räkning. (Bil. N:o io4-)
Den i Martii.
438
Herr Böök: ”Med Herr Petre instämmer
jag deri, alt de grunder, som vid gevärsbesigt™
ningar för Kronans räkning följas, äro så yt¬
terligt stränga, att gevärstillverkningen oskäligt
fördyras genom öfverflödige cassalioner, samt
att en grann yta tages vid besigtningarne allt
för mycket i anspråk. Delta mitt omdöme stö¬
djer sig pä den erfarenhet jag haft tillfälle in¬
hämta af besigtningarne vid Norrtelje gevärs-
factorie. Stockar, pipor och andra gevärsdelar
casseras der ofta för de obetydligaste, på ge¬
värets bestånd alldeles icke verkande orsaker.
För alt afhjelpa dylika förmente fel, hvilket
sällan kan ske annorledes, än genom nya de¬
lars förfärdigande och anskaffande, erfordras
mycket arbete, till gifven förlust ej mindre för
factorie-ägaren, än för arbetarne, och denna
förlust drabbar äfven Staten, ej mindre, der
denne för egen räkning låter drifva factoriet,
än äfven annorstädes, genom aflöning till be-
sigtningsmännen under de orimligt långa be¬
sigtningarne, som på sednare åren i Norrtelje
upptagit 3;ne personers, nämligen 2 officerares
och 1 rustmästares tid under hela sex måna-
derne för besigtning af i,5oo gevär. Följes
dgtta system länge, skall deraf snart inträffa,
att ingen enskild man kan åtaga sig, att för
Kronans räkning tillverka gevär, enär hans li¬
dande blifver allt för stort, samt han derjem¬
te kommer i brist på arbetare, de der nödgas
öfvergifva ett så otacksamt yrke, samt söka sin
utkomst genom annat smidesarbete. I Norrtelje
438
Den i Martil.
liar detta ledsamma! förhållande redan till en
del inträdt, samt är mer och mer att befara.
Afhjelpande i tid af dessa olägenheter är allt¬
så af beliofvét högt påkalladt.
Deremot kan jag icke förena mig med Hr
Petre i den åsigt, som skulle läget af Norrtelje
gevärsfactori vara otjenligt, tvärtom tror jag, alt
detta läge är, i anseende till närheten till liufvud-
staden samt en följaktligen lätt och mindre kost¬
sam transport af gevären till sistnämnde ort, gan¬
ska fördelagtigt. Kusten deromkring är väl
icke genom konsten försvarad; men en liten af¬
delning af skärgårdsflottan kan vid det af hol¬
mar och grund uppfyllda och osäkra inloppet
från hafvet lätt hindra hvarje fiendtligt land-
stigningsförsök, så framt detta icke företages af
någon allt för aflägsen styrka, och, i sådant fall,
då landstigningen ej mera kunde få namn af
öfverraskning, torde få obefästade ställen i Ri¬
ket vara mera än Norrtelje säkre för, att icke
af en fiende ögonblickligt occuperas.”
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Ulskotlet.
Plenum slutades kl. I till i i e. ru¬
in fidem Protocolli
E. G. Raneberg.
Den 3 Martii.
Plenum klockan 10 f. m.
5- '•
Protocollet för den 27 sistlidne Februarii
Den 3 Mar t i i.
439
justerades, jemte ett protocolls-utdrag, angåen¬
de valde ledamöter af Ståndet uti Hemliga Ut¬
skottet.
§• 2.
Upplästes ifrån Med-Stånden ankomne pro-
tocollsutdrag för den 20, 24 och 27 sisllidne
Febr. samt den x dennes, hvaraf inhämtades,
alt Höglofl. Ridderskapet och Adeln, i anled¬
ning af Hedervärda Bonde-Ståndets beslut, hvar¬
uti de öfrige Riks-Stånden blifvit inbjudne att
sig förena, att förelägga Stats- och Bevillnings¬
utskotten tider att inkomma, det förra med in¬
komst- och utgifts-betänkandena, samt det se¬
nare med förslag till grunderne för bevillnin-
gen, lagt protocollsutdraget derom till liand-
lingarne: att förstnämnde Riks-Stånd beslutat,
att anmoda Banco-Utskottet, att ofördröjligen
till Rikets Ständer inkomma med cathegoriskt
svar i fråga om silfverutväxlingen: att Ridder¬
skapet och Adeln samt Bonde-Ståndet återre¬
mitterat samt Högvördige Preste-Ståndet bifal¬
lit Stats-Utskottets betänkande N:o 2: att nämn¬
de tvänne Riks-Stånd bifallit Stats-Utskottets
betänkande N:o 3: alt Ridderskapet och Adeln
bifallit Stats-Utskottets utlåtanden, N;is 4> 5
och 6: att Preste-Ståndet lagt till handlingar-
ne Stats-Utskottets memorialer, N;is g, 10 och
ji, och bifallit Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottets memorial, N:o 1: att Bonde-
Ståndet afslagit Expedilions-Utskottets betän¬
kande, N:o 3, hvilket sistnämnde Ridderskapet
och Adeln återremitterat: att Ridderskapet och
44o
De fi 3 Mar lii.
Adeln samt Preste-Ståndet till liandlingarne
lagt Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse, i anled¬
ning af Preste-Ståndets vid sisla Riksdag gjor¬
da underdåniga anhållan om roteringsbefrielse
utan undantag för alla med ordinarie rotering
besvärade capellans-boställen, utan afvagtan af
föregående Nådig fastställelse af roteringsver-
ken eller binder af, rörande roteringsflyttnin-
gar, uppkomna tvister, samt Banco-Utskottets
memorial, N:o 2: att Preste-Ståndet jemväl till
liandlingarne lagt Kgl. Maj:ts Nådiga Skrifvel-
ser, dels angående af Rikets Ständer i underdå¬
nighet tillstyrkt inställelse af all ny indelning till
ordinarie knecktehåll af oroterad jord, dels an¬
gående roteringsjemnkning vid "Westerbottens
regemente; samt att Med-Stånden lill Utskott
remitterat särskilda Kongl. Propositioner och
Riksdagsmäns motioner.
Lades till liandlingarne.
§• 3.
Föredrogos å nyo följande bordlagde riio-
tioner:
1 :o Herr StählSj angående stapelstadsrätt
för Falkenberg. (Bil. N:o g3.}
Herr 4ndersson: Jag är skyldig upplysa,
att år 1831 fulinos i staden Falkenberg endast
471 mantalsskrifne personer och utgjorde bevill-
ningen af handel och handtverk 262 R:dr B:co.
Då staden är i sådant skick, tror jag ej det blif¬
va fördel för det allmänna, att slapelstadsrätt
staden förunnas. Följden blefve, att personer
skulle, för tullbevakningen, tillsättas, hvilkas
Den 3 Martii.
441
aflöning korame att kosta Kronan, utan mot¬
svarande inkomst.; och, enär dessutom denna
ort ej producerar andra exportartiklar, än de
öfrige stapelstäderna kunna utföra, bestrider jag
afseende på motionen.
Med Herr Andersson förenade sig Herr
Olbers.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
Herr LakeSj angående realisationen. £Bil.
N:o p4.)
Herr Helsingius: Det anförande, hvarpå
jag anhåller att en-stund få fästa Ståndets upp¬
märksamhet, har afseende på Herr Lakes till
remiss nu föredragne motion och Herr Lan-
genbergs redan remitterade memorial i ämnet.
Del, innehåller jemväl svar å Herrar Santessons
och Ekermans memorialer; hvarförutan jag tror
mig hafva upptagit och till en del besvarat
Herr Wedbergs anförande i samma ämne.
Herr Helsingius uppläste derefter ett skrift¬
ligt anförande af denna lydelse: ”Ehuru leda¬
mot af Banco-Utskottet, kan jag likväl icke un¬
derlåta att i protocollet nedlägga mina åsigter
i det vigtiga ämne, som är föremål för Herrar
Lakes och Langenbergs motioner.
I Herr Lakes motion, som gillar fortfa¬
rande af myntbestämningsgrunden, men hyser
farhågor för och vill uppskjuta utväxlingen,
finnér jag och vet att värdera en på erfaren¬
het grundad försigtighet, vid företag af vigt,
och den lugna betänksamhet, som alltid ut¬
44a
Den 3 Martil.
marker en redlig Svensk; och hos min värde
och bepröfvade vän, Herr Langenberg, som ta¬
lar i samma syftning, igenkänner jag sedan för¬
ra Riksdag den orubbliga ståndaktighet, som
med mig delade samma opinion och icke för¬
villades af fraserna örn farorna för myntför¬
bättring och om den mängd silfver, som endast
väntade på Rikets Ständers myntbestämning på
papperet, för att, så snart ordet var uttaladt,
icke allenast fylla bristen i proportionen, sorn
5 till 8, utan vida derutöfver, uppväcka de dö¬
da, sätta nytt lif i alla näringar, och för hvars
emottagande och utlemnande, under afbidan
på utväxlingsdagen, man således nödvändigt
måste vara betänkt på en särskild depositräk-
ning; äfvensom jag lifligt påminner mig, huru
vi tillsammans motarbetade de fördärfliga be¬
slut, som efterföljde afgörandet af den så kal¬
lade stora tvistfrågan; och hvilka sednare vi
egentligen hafva att tacka för denna Urtima
Riksdag.
Jag kan icke heller annat än medgifva,
att vigtiga anledningar förefinnas till farhågor
för silfverutväxlingens början, äfven sådana som
icke blifvit af motionerne framställde.
Realisationens eller silfverutväxlingens bör¬
jan, fortgång och framtida bestånd, beror först
och främst på det förtroende Banken äger och
kommer att bibehålla hos sina creditorer, det
vill säga dem, som innehafva Bankens sedlar,
men synnerligen hos dem, som vanligen inne¬
hafva eller kunna disponera vida större sum¬
Den 3 Mai't i i.
443
mor deraf, än som utgå till deras dagliga, el¬
ler månadtliga enskilda behof; således företrädes¬
vis hos dem, som benämnas capitalister och en
stor del af dem, sorn benämnas borgare och
näringsidkare eller fabrikanter i allmänhet; ty
på deras förenade eller liktänkta viljor beror,
till största delen, hura mycket sedlar som pras-
senteras till inlösen.
Detta förtroende åter är grundadt på tvän-
ne omständigheter, nämligen på hegreppet om
förmågan att betala, eller tillgången per cassa,
och på förtroendet till dem, som administrera.
Hvad cassa-lillgången beträffar, — som ef¬
ter hvad vi med säkerhet känna, nu utgör nå¬
got öfver hälften af högsta möjliga skuldsum¬
man, men nära |:delar af den vanligen utelö¬
pande, så följer visserligen deraf, i värsta fal¬
let, att, 0111 ena hälften ingått till Banken och
uttagit silfver, så återstår för den då utelöpan¬
de hälften intet silfver att få; ehuru den vis¬
serligen då motsvarades af vida högre belopp i
Bankens öfriga tillgångar. Men då man betän¬
ker de betydliga penningsummor, som dagligen
ligga i Kronans uppbörd, i fickor, äro stadde
på resor eller ligga färdige till transport, och
erinrar sig vigten på blott 100 R:dr Banco i
silfver, så skall man snart finna, att så stor
summa som ena hälften af Bankens sedelstock,
icke kan få tid och rådrum, att uttaga allt silf-
ret, och att Banken således icke behöfver fruk¬
ta för bristande tillgång per cassa; så framt
allt annat går i vigtig ordning, så att inga far¬
444
Den 3 Martii.
liga sammansättningar få anledning att bil¬
da sig.
Förtroendet till dem, som administrera,
beror vidare på tvänne omständigheter, näm¬
ligen på det personliga förtroendet och på de
utvägar och medel man lemnat i de admini-
strerandes händer att begagna; men då det,
som bekant är, nu ankommer på en votering
inom Riks-Stånden, huruvida Regeringen kom¬
mer att deltaga i garantien för Banken, och i
händelse detta skulle bifallas, ingen nu på för¬
band kan veta, om de embetsman, som, i följd
deraf, kunna få närmaste bestyret med Ban¬
kens angelägenheter, verkligen äga något förtro¬
ende hos Bankens förut omnämnde creditorer,
så nödgas jag, med afseende på denna vigliga
omständighet, öppet förklara att jag för närva¬
rande finnér mig förhindrad, att i denna punkt
uttala mina åsigfer och såsom följd häraf fin¬
ner jag mig likaledes urstundsatt, att framstäl¬
la de utvägar och medel, som, efter mitt be¬
grepp, skulle kunna lemnäs i de administre_
randes händer, för att åstadkomma och bibe_
bålla förtroendet.
Silfverutväxlingens lyckliga fortgång och
framlida bestånd, beror för det andra på be¬
skaffenheten af den hjelp operationen kan på¬
räkna af handeln samt de inhemska näringar-
ne af alla slag; och detta beror visserligen till
någon del på den hjelp realisationen, såsom
verkställd och verkande, kommer att lenina
tillbaka åt samma handel och näringar; men
Den 3 Martil.
445
då jag inskränker mig inom den del af ämnet,
som nu omtalas, så fruktar jag verkligen, hvad
näringarna beträffar, att denna sednare hjelp,
hvars verksamhet, under andra omständigheter,
icke kan betviflas, likväl för närvarande blifver
till ringa båtnad, så länge den fullkomliga vil¬
lervalla i närings-förfnttningarna ännu fortfar,
som genom Kongl. Commerce-Collegium, till¬
sammans med Handels- och Finance-Expediiio-
nen och flere af Herrar Landshöfdingar, är åstad¬
kommen. Men jag icke allenast hoppas, jag
gör mig fullt förvissad, att hufvudprincipen i
den store Lagstiftarens Grundlag för hela den
fria naturen, sträng ordning och rättvisa, äfven
här snart nog skall komma att göra sig gäl¬
lande.
Silfverutväxlingens tyckliga fortgång och
framtida bestånd beror vidare på förhållandet
emellan import och export, och således på be¬
skaffenheten och efterlefnaden af prohibitif- och
tullförfattningar samt mängden och beskaffen¬
heten af vår hufvudsakliga exportvara, jernet;
och jag bekänner upprigtigt, hvad jag under
förra Riksdagen icke underlät att framföra, det
jag icke kan begripa, huru de, i första rummet,
som då ifrigt arbetade för myntbestämning och
realisation, tillika kunde behandla denna vig¬
tiga fråga med så mycken likgiltighet, men då
de endast syntes arbeta för sitt ändamål, viss¬
heten att ingen myntförbättring skulle kunna
inträffa, och efler allt utseende hvarken före¬
ställde sig eller oroade sig öfver motsattsen, så
446
Den 3 Mar t ii.
blifver förhållandet mindre oförklarligt. Jag
hoppas likväl nu, att de kloka och rättsinnige
af då varande båda partier, skola förena sig att,
med bättre insigt och omfattning af saken i
hela dess vidd, afhjelpa denna uraktlåtenhet, och
hvad jernhand teringen beträffar, så tycker jag
mig med tillfredsställelse finna ett ifrigt be¬
mödande att, genom förbättringar, öka dess be¬
gärlighet på främmande ort; men om, emot
förmodan, detta allt icke snart skulle inträffa,
så torde dock hvar och en inse, att tillåtelsen
till fri utförsel af silfver, under fri utväxling,
så framt silfver, som annan vara, efter hvad
jag förmodar, skall noteras och förpassas, nöd¬
vändigt måste komma att bibringa Regeringen
pålitligare uppgifter om handelsbalancen för å-
ret, än af Kongl. Commerce-Collegii nymodiga
tabeller slått att erhålla, och således komma
att medföra sitt eget correctif.
Silfver-utväxlingens framtida bestånd be¬
ror än ytterligare på en hufvudomständighet,
hvaraf den under fordna realisationer aldrig
varit understödd, nämligen Bankens fortfarande
publicitet, som åter säkrast bibehålies under
collegial-styrelse; ty denna talisman är det, som
äger magt att hindra Rikets Ständer att utfär¬
da nya skuldsedlar, utan motsvarande förök¬
ning af cassan, emedan beslutet om sådant
knappt skulle vara fattadt, innan verkan deraf
komme att visa sig på ett handgripligt sätt.
Slutligen beror silfver-utväxlingens början
samt lyckliga fortgång och bestånd helt enkelt
Den 3 Martil. 447
deruppå, att moratorium upphör, luckan öppnas
och Banken således, i följd af så väl dess gam¬
la som nya lagar, samt allmän lag, jemnförda
med 16 §. Regerings-Formen, likasom hvarje
enskild inför domstol kan tvingas att uppfylla
de förbindelser, han icke godvilligt skulle full¬
göra, och det är till detta vigtiga företag vi nu
äro af Konungen sammankallade.
Men hufvudföremålet för de värde motio-
nairernes framställningar är deremot, att varna
för de förmodade vådorna, att nu gripa ver¬
ket an; ehuru de, som af redlige Svenske män
var att vänta, icke frångå bestämmelsen 128
sk. för 1 R:dr specie.
Jag har redan medgifvit och här ofvan
sökt ådagalägga, att många och till en del vig¬
tiga betänkligheter framställa sig för den red¬
lige fosterlandsvännen och jag går så långt, att,
om det stod i min magt, att nu återföra oss
i det lugna och lyckliga förhållandet med vå¬
ra financer, som existerade emelian 1823 och
1828, så skulle jag intet ögonblick tveka att
helt och hållet förena mig med molionairerne;
men nu är myntbestämningen af Konung och
Ständer beslutad och oåterkallelig försäkran om
verkställighet gifven och det återstår således
efter mitt begrepp intet annat, än att noga un¬
dersöka den belägenhet, hvari vi derigenom af
föregående Ständer blifvit försatta, icke den
hvari vi önskade att vara.
Då uppstår den vigtiga frågan, om icke
nu allt vidare uppskof med silfverutväxlingen
443“
Den 3 Martil.
skulle, efter alla anledningar, medföra större vå¬
dor för det allmänna oell större förluster för
den enskilde, än de olägenheter och vådor vi
gemensamt föreställt oss kunna genom silfver-
utväxlingen beredas.
Genom den utredning af ämnet jag här
ofvan i korthet haft äran framlägga, tror jag
mig redan lia antydt, att jag på denna fråga
svarar ett bestämdt Jet; ty vi befinna oss för
närvarande på den punkt, att myntbestämnin¬
gen och Bankens dermed följande skyldighet,
att betala 128 sk. banco för hvarje Specie R:dr,
som erbjudes, fortfar alt lägga det oöfvervin-
nerligaste hinder för all myntförbättring, då
deremot en ytterligare myntförsämring är lem-
nad utan all motverkan och således den stör¬
sta osäkerhet fortfarande beredd för alla fram¬
tida beräkningar om det verkligen blifvande
myntvärdet; då sjelfva värdemätaren silfver är
en utländsk vara, hvars pris således beror på
en högre eller lägre cours, för månaden eller
året, och intet finnes, som äger magt att till-
bakahålla dess stegring, äfven då densamma å-
stadkommes endast genom vinstgifvande opera¬
tioner, hvarpå exempel sedan sednaste Riksdag
icke saknats.
Och om då växelcourseu skulle sålunda
höja sig vida Öfver den utväxlingsgrund, som
vi i sådan händelse för andra gången nöjt oss
med att blott se på papperet, hvilket har all
trolighet för sig, så att derigenom, oaktadt bä¬
sta vilja hos kommande Ständer, att, lika som
Den 3 Martil,
449
vi, hålla ord, ännu större hinder uppslår för
fullbordandet af realisationen, och de således
kanhända slutligen tvingas, att än ytterligare
försämra vexlingsgrunden; hvad skulle väl då.
utlänningen säga och hafva skäl att tänka om
oss och huru hafva vi då uppfyllt våra skyl¬
digheter emot Bankens samtlige creditorer, he¬
la svenska allmänheten? Svaret häruppå skall
säkert utveckla sig i hvarje svenskt bröst.
Det är en lika känd, som tröstande san¬
ning, alt man vid utförandet af en rättvis
handling alltid kan våga något, utan att derfö¬
re behöfva frukta, att den skall slutas, som ett
vågspel.
Jag anhåller vördsamt att detta får åtfölja
remissen till Banco-Utskottet.
Herr Winberg: Då Kongl. Majit ansett nö¬
digt, alt till Ultima Riksmöte sammankalla
Rikets Ständer, utan afbidan af den snart in¬
träffande tiden för Lagtima Riksdag, för att
tillvägabringa stadga i det nu vacklande myn¬
tet och sätta i verkställighet den mynthestäm-
nings-lag, som Kongl. Majit och Rikets Stän¬
der vid förlid ne Riksdag gemensamt fastställ¬
de,— ty jag har ej kunnat i den öfriga Stats-or-
ganismen finna något annat skäl för Sländernes
sammankallande,— synes det hvilken vigt Kongl.
Majit lagt härpå. Jag tror ock, att hela na¬
tionen, samt hvar och en dess medlem, som i
större eller mindre mån har förhandlingar i
penningväg, härpå lägga vigt. Således kan jag
ingalunda instämma deruti, att det närvarande
Borg St. Pr. vid Bihld. 1834< B 29
45o
Den 3 Marti i.
vacklandet skall fortfara. Det skulle lill och
med, om icke delta uttryck måhända är för
lxårdt, kunna anses vara att gäcka Kgl. Maj:t
och föregående Rikets Ständer samt de förhopp¬
ningar, nationen trott sig hafva att vanta af
de fattade besluten, då man påstår, att upp-
skofvet icke bar någon vidare följd. Det sy¬
nes ådagalägga, att man ej gjort sig reda för
alla de elaka följder, som deraf uppkomma.
Dessa äro enkla och ofta omsagda, saint behöf¬
va ej att vidare utvecklas. Jag skulle ej gärna
vilja inträda åter i det samhälle, genom hvars
förtroende jag är medlem af detta Stånd, om
jag tillbakakom med det förklarande, att allt
är på den gamla foten, att Kongl. Maj;t ej haft
skäl att i sådan småsak höranationens ombud;
men då jag anser det vara för mig en helig
pligt, att medverka till verkställighet af roynt-
beslämningslagen i en omständighet, anser jag
det vara lika heligt att bibehålla dess stadgan-
den i öfriga delar. Rikets Ständer hafva för
silfverulväxlingens början fastställt en propor¬
tion af 5 till 8 emellan metalliska myntet och
sedelstocken, allt på sätt vid förlidne Riksdag
uppgjordes, hvarifrån jag dock var af skiljagtig
mening, utan att nu äga att klandra beslutet.
Det är nödvändigt, att detta förhållande jern¬
näs. Yi känna nogsamt, oaktadt de olika upp¬
gifter, sorn äro gjorde, att ungefärligen 36o,ooo
R:dr i silfvbr ännu brista, innan proportionen
äi\ vunnen., Denna återstod kan vinnas på tven¬
ne vägar, antingen genom anskaffande af silf-
Den 3 Martil.
ver eller växel-banco-sedelstockens minskning.
Jag liar ingen ting att anmärka emot den för¬
sta utvägen, endast med det förbehåll, att det
må ske utan lån, hvilket jag på det högsta af-
styrker. Den andra utvägen synes mig lämp¬
ligare. I delta afseende hänvisar jag till den
af mig derom gjorda motion, enligt hvilken
växel-banco-sedlarne skulle indragas och läne-
banco-sedlar, med 2 procents årlig ränta, i de¬
ras ställe komma att ulgifvas. Jag skulle ön¬
ska, att till en början en million R:dr i dyli¬
ka sedlar blefve utgifven, och genom erfaren¬
heten blefve det utröndt, med hvilken större
eller mindre begärlighet dessa sedlar i allmän¬
na rörelsen emöltogos. 1 alla fall är min öf¬
vertygelse, att fortsättning af denna operation
skulle lämna det osvikligaste stöd för en lyck¬
lig och oförhindrad gång af redan börjad rea¬
lisation. Jag beder, att denna min trosbekän¬
nelse må åtfölja Herr Lakes motion. Med Herr
Ekerman förenar jag mig i afseende på de af
honom uti afgifven motion föreslagna vilkor
och garantier för silfver-utväxlingen, utom hvad
han anfört om grundfonden af 4,400>000 R'dr,
hvilket sednare jag ej finner böra äga rum, om
nain särskilda motion tages i betragtande.
Herr Hemberg uppläste ett skriftligt an¬
förande af denna lydelse: ”Nyttan och nödvän¬
digheten af myntregleringen och realisationen
inom Fäderneslandet hade jag hittills trott vara
en sak, hvarom så väl allmänna som enskilda
opiuionen vore fulleligen stadgad och derom
45a
Den 3 Martil',
följaktligen något tvifvelsmål ej kunde äga rum,
lika så litet, sorn om möjligheten af dess verk¬
ställbarhet; och aldraminst hade jag väntat, att
stridiga Asigter härutinnan möjligen skulle kun¬
na finnas inom detta Jlögtärade Stånd, hvarfö¬
re det jemväl är meri känslor af onämnbar för¬
våning jag afhört hvad Herrar Lake och Lan¬
genberg i delta ämne andragit.
Sverige har nu uti ett fjerdedels sekel va¬
rit i saknad af något verkligt mynt, deraf följ¬
den varit, att ett oafbrutet vingleri och agiota¬
ge existerat med Bankens sedlar, hvarigenom
oberäkneliga förluster blifvit, så väl det all¬
männa, som det enskildla tillskyndade, till af-
lijelpande hvaraf Rikets sednast församlade
Ständer, som dymedelst visade, att de voro
sanna vänner af Fosterlandets väl och ägde be¬
grepp om de till detta ändamål ledande me¬
del, beslutade mynlbestämning efter 128 sk.
jemte deraf följande silfver-utväxling, hvilket
beslut af lians Majit Konungen i Kåder san-
ctionerades.
Banquerouten eller aecordet, hvad man
vill kalia det, är således nu gjord efter 128 sk.
växlingsgrund, hvilket vill säga detsamma, som
alt Banken betalar sina creditorer 3^1 procent.
Efter en så betydlig rabatt äga creditorerne
fulla skäl, att fordra uppfyllande af detta ac-
cord, hvilket följaktligen bör gå i fullbordan,
häldst i motsatt fall de derigenom förorsakade
oredor och lidanden skulle blifva af den mäst
betänkliga art och således den sista vilian vär¬
re än den första»
Den 3 Martil.
453
Tiden för verkställandet af ofvannämnde
beslut är inne och låter sig göra utan all fara
för Banken, så framt den hädanefter blifver
fredad för alla obehöriga tillgrepp, som emot
densamma från en eller annan sida kunna rik¬
tas, hvilket förhållande måste blifva klart lör
hvar och en, som med varm fosterlandskänsla
förenar förmåga och vilja, att rätt hedoin ma i-
frågavarande ämne, som i sig sjelf är ganska
enkelt och lättligen inses af den, som med
alfvar önskar slut på den villervalla, som nu
allmänligen är rådande, och hvars begrepp det
icke öfverstiger att förutse de följder, som af
ett sådant tillstånd, örn det längre ohämmadt
får fortfara, ovilkorligen skola inträffa."
Herr TVcern anhöll, att en af honom vid
förlidne plenum muntligen gjord och i dag
skriftligen aflämnad motion, innehållande hans
åsigter om Bankens organisation, måtte upp¬
lösas.
Denna motion (Bil. N:o 257) upplästes.
Herr FFijkmcm'. I närvarande för Svea land
högst inflytelserika ämne beder jag, att få yt¬
tra min opinion. Rikets Ständer äro samman¬
kallade af Kongl. Maj:t, för att öfverlägga, an¬
gående realisationen och financerna. Mig före¬
faller det så, som Rikets Ständer icke, utan att
blottställa landet och ådraga sig sjelfva före¬
bråelser, uppskjuta verkställighet af eller för¬
ändra, hvad båda de lagstiftande magterne stad-
ga.t Då realisation sker, måste den verkstäl¬
las efter 128 sk. växlingsgrund. Yäl har jag hört
454
Den 3 Martil.
några sälta i fråga högre numernire. Jag före¬
ställer mig härvid förhållandet enahanda, sorn.
om enskild man uppgör accord med sina bor¬
genärer. Jag ser icke, att Banken är att be¬
trakta annorlunda, ty genom det redan lattade
beslutet äro banquerouten eller aceorden gifna.
Om en enskild erbjuder till sina borgenärer
4o procent för de skulder, hvaruti han häftar,
men tillägger att lian kan betala 5o procent,
hvilken enskild skall icke, om ock återstoden
anses såsom skänk, tillhålla gäldenären att be¬
tala med alla de tillgångar, lian äger. Detta
exempel är evident, i afseende på realisationen.
Skulle Staten äfven förlora härvid några liun-
dradetusen R:dr, må de uppoffras, och är detta
af icke så stor vigt, enär Staten ofelbart än¬
dock vinner af den enskilde, som bar pennin¬
gar om händer.
Herr Helsingius: Vid Herr TVatrns förslag
har jag anmärkning att göra. En så vidlyftig
lånrörelse, som Bankens, omfattande hälften af
landets rörelse-capital, synes mig icke kunna
öfverflyttas på enskilde, utan att hälften afrö-
relse-capitalet indrages; ty ej måste meningen
vara den, att Banken skall öfverflytta sina for-
- '
dringshandlingar, utan att derföre få betaldt, ej
eller den, att Banken, som äger medel utlåna¬
de emot första inteckningar i fastigheter, eller
panter af jern och andre metaller, skall öfver¬
flytta dem emot lösa reverser med löftesförbin-
delser, eller att Banken, som afven har medel
utlånade emot personers lösa reverser och an¬
Den 3 Martil.
455
svarsförbindelser, till hvilka den har regress,
skulle öfverflytta sin rätt på enskilde emot an¬
dra reverser. Jag vågar derföre tro, att med
Herr Wcerns framställning ej kan vara annan
mening, än att den må anses som en önskan
för framtiden, sedan man reglerat den stora
fråga ii; hvaremot vidtagandet deraf nu, i sam¬
manhang med hufvndfrågan, skulle endast för¬
anleda farhågor. Jag anhåller, att detta ytt¬
rande må åtfölja Herr fV'erns framställning.
Herr Ekerman: Som motionairen, Herr
Wcern, sjelf uppgifvit, alt hans framställning är
en ny motion, som ej har sammanhang med
Herr Lakes till remiss föredragna memorial,
och Herr fVcerns motion ej ännu är i enahan¬
da ändamål föredragen, kan icke eller fråga nu
blifva om dess discuterande; och anhåller jag,
att den må bordläggas.
Herr Hemberg: I anledning af hvad är
yttradt om privata delägare i Banken, får jag
erinra, att meningen ej kail vara, att hela Ban¬
ken skulle öfvertagas af enskilde. Om så skul¬
le ske, måste valutorna liqvideras. Vi hafva
el t exempel i Danmark, der silfver eller första
inteckningar i fastigheter å 10 procent af vär¬
det insattes. Detta kan ej ske här, men om
actier tillkomma, måste sådan säkerhet af dem,
som vilja hafva dylika actier, anskaffas, att Ri¬
kets Ständer dermed äro nöjde.
Herr Talmannen fästade, innan flere talare,
som sig anmält, uppropades, Ståndets uppmärk¬
samhet derpå, alt Herrar Lakes och Langen-
456
Den 3 Martil.
bergs motioner angå realisationen, men alt Herr
Wcems memorial har till föremål, huruvida
enskilde delägare må kunna få inträde i Ban¬
ken eller ej.
Herr Wcern yttrade, alt denna fråga icke
är i motionen vidrörd, men att Herr Ekerman
rättligen anmärkt, att Herr Woirus memorial
innefattar ny motion.
Herr Helsingius: Jag har ej att påminna
emot den af Herr Ekerman begärda bordlägg¬
ning af motionen, men jag är skyldig uppgif¬
va orsaken, hvarföre jag nu yttrat mig deröf¬
ver, häldst jag tror det hafva skett i Grund¬
lagsenlig väg. Herr Wcern anmälde denna mo¬
tion vid förra plenum muntligen, han har nu
aflämnat den skriftligen, och såmedelst uppfyllt
Biksdags-Ordningens föreskrift. Jag tror mig
således likväl hafva deraf haft skäl att yttra
mig, och äfven kunnat det grundlagsenlig!.
Jag biträder gärna Herr Ekermans anhållan om
motionens bordläggning.
Herr Halling: Jag tror rätta ordningen haf¬
va varit, att Herr Lakes motion åtföljt Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer om
Bankens öppnande för silfverulväxling. Nu
måste framställningen anses såsom ny motion.
Med erinran derom, tili upplysning för fram¬
tiden, att jag icke deltagit i de beslut, som för-
anledt bank- och myntbestämningslagarne af
den j Marlii i83o, delar jag likväl med dem,
som stiftat dessa lagar, den lifligaste förhopp¬
ning, att de skola vinna helgd, så väl vid den-
Den 3 Martii.
45?
na Riksdag, som för framtiden. Den stabilitet
man åsyftat,gernäs, efter min tanka, säkrast der¬
igenom, alt man bibehåller i sin kraft så väl
dessa lagar, som de särskildta beslut, Rikets
Ständer, vid lagarnes upprättande, fattade. Ett
| af dem var, alt silfverutväxlingen ej skulle ske,
förr än proportionen af 5 till 8 emellan silf-
verfonden och växel-banco-sedelstocken var i
•metallisk tillgång uti Banken befintlig. Seder¬
mera bar det uppgifvits, att en brist uti den¬
na proportion finnes af 35o,ooo R:dr specie.
Man har trott detta vara att räkna såsom en
småsak, hvarigenom silfverutväxlingen ej borde
uppehållas. "Vidare har man velat förklara, att
denna brist är i sjelfva verket vida mindre, då
man beräknar supposilionsvis, hvad af banco-
sedlar under de sista femtio åren förkommit;
men en realisation, den enda verkliga Sverige
ännu sett, bör ej byggas på suppositioner, den
bör grundas på verklighet. Detta är rätta sät¬
tet att tillvinna credit och förtroende vid alla
menniskans handlingar, aldramäst, då fråga är
om mynt. Skulle Rikets Ständer nu förändra
de vid förlidne Riksdag vidtagne besluten om
proportionen emellan metalliska tillgången och
sedelstocken, fruktar jag, alt detta ej skall bi-
I draga att stärka crediten för öfriga åtgärder.
Jag bör icke dölja, att, om det stått i min magt
att stadga silfverutväxlingsgrunden, hade jag ej
stadnat vid 5 till 8. Nu är det gjordt, och
jag tror icke, att någon inskränkning deruti
numera bör ske. Sättet att vinna proportionen,
453
Den 3 Mar t i i.
erkänner jag kunna vara mångfaldigt. Det enk¬
laste, och hvilket jag med fägnad hört delas,
åtminstone af någre, är, att Banken, i förhål¬
lande till bristen, indrager sin utelöpande se¬
delstock. Det är likväl ej nog dermed. Mera
återstår, för att, såsom sig bör, stärka tron på
realisationens bestånd. Dertill anser jag skola
bidraga, om, på sätt Herr Ekerman föreslagit,
Banken hädanefter, enligt hvad Rikets Ständer
vid i8a3 års Riksdag funno, finge ensam dis¬
ponera hela sin inkomst. Det är ej ett land
värdigt, alt söka stöd för sina utgifter uti Ban¬
kens inkomster. Ytterligare erfordras, om Ban¬
ken, i dess nuvarande omständigheter, skall bi¬
behålla förtroendet, att, så vidt det står i mensk¬
lig förmåga att utfinna sättet, Bankens förvalt¬
ning må blifva mindre kostsam hädanefter än
hitintills. Efter underrättelser, meddelade i
tryckta handlingar, medtager nu Bankens ad¬
ministration, inberäknade alla Bankens utgifter,
som visserligen äro många och dryga, sådan
summa i sedlar, att till fyllandet erfordras
100,000 R:dr specie efter nu lagd rnyntbestäm-
ningsgrund. Jag erkänner gärna min ringa er¬
farenhet i förevarande för Statens och hela na¬
tionens kraf mäst magtpåliggande ärende; men
jag är ett af folkets ombud, och måste således
tidigt samt öppet erkänna mina grundsatser,
och jag tror mig dertill hafva full frihet. I an¬
ledning af hvad en talare yttrat om vilkoren,
med hvilka Rikets Ständer ägde att här sig
infinna, får jag förklara, att jag ansett mig hit-
Den 3 Martil.
45g
kommen, utan afseende på hvilka tänkesätt jag
medförde, så snart de öfverensstämde med min
öfvertygelse, och då de, som lämnat mig för¬
troendet, ej hade skäl att frukta, att min öfver¬
tygelse skulle rubbas. Jag medgifver, att, hvad
jag yttrat, kanske är för tidigt. Banco-Utskot-
I tet! har ej ännu afgifvit dess betänkande i äm¬
net, under hvars ventilerande tillfällen ej sak¬
nas för hvar och en att ytterligare utveckla si¬
na tänkesätt. Jag har ändock ej trott det vara
för tidigt, att i förbigående lämna del af mina
enskilda åsigter i hufvudsaken. Jag slutar med
den förklaring, alt jag njutit särskild tillfreds¬
ställelse deraf, att jag ej ännu hört några rö¬
ster med särdeles värma yttra sig för den sals,
att fråga är om rubbning af växlingsgrunden
af 128 sk., hvilken rubbning jag anser stridan¬
de emot den aktning kommande Ständer höra
hysa för sina föregångare, för att stärka den
allmänna opinionen örn deras länke-och hand¬
lingssätt.
Herr Santesson åberopade, hvad han yt¬
trat i särskild motion i detta ämne.
Remitterades till Banco-Ulskollet.
§• 4-
Föredrogos å nyo och biföllos Stats-Ut-
skottets utlåtanden:
I N:o 7, i anledning af Kongl. Maj;ts Nådi¬
ga Remiss å Kamreraren II. H. Krutmeijers
underdåniga ansökning om befrielse från ar¬
rendet af kronohemmanet Rinkeby i Stock¬
holms län, och
46o
Den 3 Martil.
N:o 8, i anledning af Kongl. Majrts Nådi¬
ga Remiss å enkan Anna Gustafva Sahl mans
underdåniga ansökning om befrielse från skyl¬
digheten, att ansvara för arrendet af lotten N;o
5i af Upsala hofstall-äng.
§.5.
Föredrogos följande, dels den 27 sistlidne
Februarii, dels den 1 dennes ingifne motioner,
nämligen:
1:0 Herr B nises, angående arfvoden till
städernes Rådstugu-rätter för befattning med
tullmai. (Bil. N:o 109.)
Härvid upplästes ett af Herr Klingvall in-
lämnadt anförande af denna lydelse: °Uti den
af Herr Bruse sistlidne plenidag väckte mo¬
tion, det magistraterne i städerne måtte, i för¬
hållande till de tullmål, som vid Rådhus-Rät-
terne komma att handläggas, få uppbära ett
derefter lämpadt arfvode, får jag härigenom
mig förena. Jag hade tänkt i samma ämne
vacka fråga, men har nu först genom ett ifrån
magistraten i Wisby erhållet domboksutdrag,
sorn jag nu får äran aflämna, kommit i tillfäl¬
le visa, det de vid samma Rådhus-Rätt sistli¬
det år handlagde tullmål icke utgjort ett så rin¬
ga antal, och att således desse embetsmäns gö¬
romål i betydlig mon blifyit ökte. Utom lan¬
dets egen sjöfart och handel, skall, då quaran-
taines-inrältningarne komma att upphöra, den
mängd fartyg, som för motvind vanligen pläga
besöka våra kring hela öri spridda hamnar,
samt de ofta inträffande haverier och strand-
■ 1 ' * ’ f ‘
Den 3 Marti i.
ningar, iner än på något annat ställe komma
alt öka tullmålen. Jag anser fördenskull rätt¬
vist, att de Rådhus-Rätter, der tullmai kunna
förekomma, i allmänhet måtte tillgodonjuta en
hillig ersättning af tullmedlen, svarande emot
den, som redan blifvit tillerkänd Rådhus-Rät-
^ terne i Stockholm och Götheborg; och anhål¬
ler jag vördsamt, att denna min åsigt måtte få
åtfölja Herr Bruses ofvannämnde i samma äm¬
ne afgifne memorial.”
Derjemte hade Herr Klingvall vid anfö¬
randet fogat ett af Magistrats-secreleraien i Wis¬
by den sistl. Jan. meddeladt diarii-bevis
öfver tullmålen derstädes år i833.
Herr Forsberg: Jag förenar mig med mo-
lionairen och anser det vara billigt, att, enär
Stockholms och Götheborgs Rådstugu - Rätter
hafva särskilde arfvoden för tullmål, böra äf¬
ven de öfrige städernes Rådstugu-rätler ena¬
handa förmon åtnjuta.
Herr Cederborg instämde med Herr Bruse.
Herr Lake: Kongl. Resolutionen på stä¬
dernes besvär den 3 Februarii 1748, Kongl.
Brefvet den i3 December 1796 och Kgl. För¬
ordningen den 12 Februarii 1820, upptaga grun-
derne och ordningen för förauctionerandet af
förbrutet dömdt gods, genom Tull-styrelsens
i försorg. Jag förutsätter, att författningarne bi¬
behåll as; och då magistraterne ej lyda under
Tullstyrelsen omedelbarligen, vöre det en öf¬
verflödig omväg, alt magistraterne skulle få be¬
fattning med auclionerne. Med molionairen
462
Den 3 Martil.
instämmer jag i så måtto, att Rådstufvu-Rätter-
ne i vissa landsorter böra för deras större be¬
svär med tullmål undfå ersättning, hvilken skul¬
le kunna bestå deruti, att protocollslösen uti
dylika ärenden hädanefter kornme alt äga rum.
Herrar Lundin, Vallej och Zander före¬
nade sig med Herr Bruse.
Herr Olbers’. De göromål, som förefalla
lios den Rådslufvu-Rätt, der jag är ordförande,
hafva genom tullärenden blifvit ökade med en
tredjedel emot tillförene. Jag har således all
anledning, att förena mig med Herr Bruse,
dock ej på det sätt, att Rådstufvu-Rättens för¬
tjenst skulle bero på hvad af auctionen af va-
röfrie inflöt, utan i så måtto, att en viss sum¬
ma blefve af tullmedlen till Rådstufvu-Rätlens
arfvode anslagen.
Herr Bååth: Jemte det jag förenar mig
med dem, som talat för motionen, anser jag
mig, i anledning af Herr Olbers yttrande, böra
upplysa, att genom ett särskildt tjenstgörings-
reglemente af år i83o, är det föreskrifvet, att
hvarje tullkammare skall ombesörja försäljning
af förbrutet gods, och att, om en sådan inrätt¬
ning i orten icke är, varorne skola sändas lill
nästa tullkammare. Magistraterne hafva således
ej med godsets försäljning någon befattning,
och hafva deraf ingen inkomst eller provision.
Remitterades till Stals-Utskottet.
2:0 Herr Bruses, angående yrkad ersätt¬
ning till staden Calmar för quarantaines-kost-
nader. (Bil. N:o 110,}
Den 3 Martil,
463
Remitterades till Stats-Utskottet.
3:o Herr Brunes, angående yrkad rättig¬
het för staden Calmar, i likhet med den, som
för staden Wisby uppgifves äga rum, i afseen¬
de på fribrefs uttagande. (Bil. N:o lirf)
Herr Halling: Jag vill endast erinra, att,
om denna motion vinner framgång, den der¬
uti yrkade rättighet må utsträckas till alla, åt¬
minstone i samma class med Calmar varande,
sjö- och stapelstäder.
Herr Modin påstod, att föfmpnen borde
gälla, i sådan händelse, för alla sjö- och stapel¬
städer i Riket.
Med Herr Bruse förenade sig på enahan¬
da sätt Herrar Hessle, Forsberg, Malmberg
Zander, Lundin och Falleij, den sistnämnde
under åberopande af den särskilda motion i
ämnet han afgifvit.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
4:o Herr Båäths, angående inrättande af
växel-undervisnings-skolor i hvarje församling
eller pastorat. (Bil. N:o 112.)
Remitterades lill Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
5:o Herr Båäths, angående tillägg och för¬
klaring uti 2 Sect. 1 Cap. 1 §. af 1820 års
Skolordning, i afseende på städernes skyldig¬
het, att bygga och underhålla läröhusen. (Bil.
N:o 1,3.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-U tskottet.
464
Den 3 Mar lii.
6:0 Herr Bååths, angående framställning, -
att städernas magistrater och tjenstmän må
Beviljas inträde uti Civil-Statens pensions- samt
enke- och pnpill-cassa, eller, i händelse detta
icke kan bifallas, att en särskild pensions-an-
stalt måtte bildas för städernes magistrater och
tjenstmän med en grundfond af allmänna me¬
del. (Bil. N:o 1140
Herr Langenberg: ”1 de af Herrar Bååth
och Ekstrand väckte motioner, att städernas
magistrater och tjenstmän må beviljas inträde
uti Civil-Stätens pensions- samt enke- och pu¬
pillkassa, samt städernas borgmästare tillerkän¬
nas lika pension med häradshöfdingar på lan¬
det, beder jag att få förena mig, så mycket häl¬
dre, som jag ej kan inse, hvarföre dessa tjenst¬
män, efter en lång och trägen tjensttid, icke bö¬
ra vara lika väl med andie tjenstmän berätti¬
gade lill pension, då de på enahanda sätt bi¬
draga med årliga tillskott. Skälen för dessa
motioners antagande, äro redan af motionairer-
ne sa utvecklade, att jag ej har dertill något
vidare att tillägga.”
Häruti förenade sig de fleste af Ståndets
Herrar ledamöter.
Remitterades till Stats-Utskottet.
7:0 Herr Hembergs, angående hypotheks-
föreningar. (Bil. N:o ii50
Begärdes och lades på bordet.
6:0 Herr Modins, angående förklaring öf¬
ver 1 punkten i Kongl. Kungörelsen den 27
Augusti 1828, om afgift till sjömanshusen afsa
väl in- som utländska fartyg. (Bil. lST;o 116.)
l
Den 3 Martti.
465
Remitterades lill Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
9:0 Herr Lefflers, angående tillägg i 17 Cap.
Handels-Balken. (Bil. N:o 117.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
10:0 Herr Petres, derom, att nja dels sol¬
dat- dels båtsmans-nummer, uppkomna af den
utaf 1826 års roterings-commissioner föreslag¬
na tillökning i ordinarie knecklehållet, må, i
stället för att med manskap besättas, efter om¬
ständigheternas föranledande, disponeras till lin¬
dring i den gamla nu existerande roterings-
skyldigheten. (Bil. N;o 118.)
Remitterades Lill Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
11:0 Herr Malmbergs, angående behofvet
att afhjelpa missförhållandet emellan Rikets im¬
port och export. (Bil. N:o 1 19.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
12:0 Herr Ekstrands, angående jemnkning
i den skatt, som utgår af de till Thorshälla
stad upplåtne hemmanen Säby och Söderby.
(Bil. N:o 120.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
i3:o Herr Ekstrands, angående en mark¬
nads hållande i Mariefred. (Bil. N:o 121.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
14:0 Herr Ekstrands, i det ämne, hvarom
uti Herr Bäåths motion (Bil. N:o 114) för¬
in ales. (Bil. N:o 122.)
Remitterades lill Stats-Utskottet.
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1834■ 1. 3o
46ö
Den 3 Martil.
i5:o Herr Hattings, om reglering af stli-
dernes inqvarteringsskyldighet. (Bil. N:o 120.)
Herr Hessle uppläste ett memorial af den¬
na lydelse: ”Då Herrar representanter från Mal¬
mö, Stockholm och Götheborg, med anförande
af det stora onus desse städers husägare och
Borgerskap måste lida i och för dervarande gar¬
nisoners inqvartering, påyrkat snart afgörande
af den 24-åriga frågan om upphörande eller
lindring i städernes inqvarteringsbörda, fordras
icke någon vidare utveckling af detta ämne,
men alldeles stillatigande kan jag dock ej eller
lämna det.
Christianstad har måhända, jemnförelsevis
till dess folkmängd, rörelse och tomtetal, den
strängaste inqvartering. Inom denna lilla af
fästningsvallar omgjordade stad skall ett helt
regimente artilleri, talrik tygstatspersonal och
fortificationsbefäl inqvarteras. Trouppen har val
Bostäder i Kronans caserner och inom dem
skulle äfven några officerare samt flera under¬
officerare rymmas; men utom det officersrum-
men numera blifvit inrättade till lärosalar, har
en del af ena casernen fått intagas af den till
fästningsstraff dömda personal, hvilken ej kun¬
nat skäligen hänföras till gröfre Brottslingar, åt
hvilka fängelser finnas Beredde i casematterna
eller porthvalfven af fästningsbyggnad en. Det¬
ta förhållande och det i senare åren ofta in¬
träffade köp af stadens enskilda hus och tom¬
ter till förråder, stallar, ridhus och artilleri-
barnskola, lämnar otvunget vid handen, att de
Den 3 Mar t ii.
467
i privatas ägo nu varande i3i| tomter skola
på det svåraste besväras af inqvartering in na¬
tura, oberäknad t den dryga ser vicen på husä¬
gare och borgerskapet.
Hade man i Christianstad icke med ihär-
/ dighet mött alla försök lill ändring i inqvarte-
ringens utgörande, och strängt hållit sig vid
1720 års Inqvarterings-Ordning, skulle det blif¬
vit en fullkomlig omöjlighet för invånarne att,
med fyllande af de flere fordringar på större
qvarter, deras beqvämlighet, ja ock prydlighet,
ofta uppkommit, fortfarande sjelfve existera.
Härom hära förre Riksdagars förhandlingar in¬
om detta Stånd ojäfaktiga bevis. Jag åberopar
dem och, biträdande Herr IIedlings motion, yr¬
kar inqvarteringsfrågåns afslutande på rättsen-
ligt sätt, samt har äran, att till upplysning om
Christianstads stads rättighet, att vara fri från
utgörande till garnizon af ved och ljus, biläg¬
ga afskrifter utaf 3:ne Kongl. Majrts Nådiga Re¬
solutioner, som jag anhåller måtte få till Hög¬
loft. Slats-Utskoltet åtfölja detta yttrande.’*
Härvid voro bifogade de trenne åberopade
Kgl. Resolutionerne, daterade d. 12 Jan. 1728,
den 14 Juni 1800 och den 14 Marti i 1815.
Herr Hatling: I anledning af hvad Herr
4 Hessle anfört, vill jag blott anmärka, att det¬
samma lämnar stöd för min uppgift, att 1720
års Författning, ehuru stadgad för hela landet,
dock ej blifvit verkställd i sin helhet, utom i
Christianstad. Något annat sätt lärer icke haf¬
va yarit möjligt; och den största obilligheten
468 Den 3 Mar t i i.
ligger deruti, att verkan af en författning skall
Bero af en eller annan orts förmåga att fullgö¬
ra lagen.
Herr Ståhl förenade sig med Herr Halling
för staden Engelholm, hvilken stad, såsom högst
obetydlig, syntes böra tillgodonjuta befrielse
ifrån inqvarteringsbesvär.
Herr Klingvall instämde jemväl med mo-
tionairen.
Herr Biörck". Jag bör nämna, att 1720 års
InqvarteringsOrdning och Taxa i sjelfva verket på
det sätt tillämpas för Stockholm, dels efter öfver¬
enskommelse, dels i följd af Kgl. Författning, att,
hvad 1720 års Ordning utsätter i daler koppar¬
mynt, förvandlas till specie-riksdaler sålunda, att
g daler kopparmynt svara mot 1 Rjdr specie,
hvilken sednare åter evalveras till banco-sedlar
efter föregående årets medelcours.
Remitterades till Stats-Utskottet.
16:0 Herr Anderssons, om statsanslag för
ytterligare en provincial-läkare i Halland. (Bil.
N;o 124.)
Herr Örtenholm: Vitsordande rigtigheten
af Herr Anderssons uppgifter, önskar jag fram¬
gång af motionen, men jag har föga anledning
till förhoppning derom. Tillika bör jag upp¬
lysa, att Kongl. Maj;t under dén 21 sistlidne
September i Nåder förordnat, att vid den i
norra Halland först inträffande provincial-läka-
re-ledighet, stationen skall flyttas ifrån War¬
berg till Kongsbacka, så vida den nuvarande
läkaren ej vill sjelf flytta stationen.
Den 3 Mai-1 i i.
Remitterades till Stats-Utskottet.
17:0 Herr Anderssons, om anslag för en
lärare vid Warbergs skola. (Bil. N:o 12b.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
18:0 Herr Rubins, derom, att Kronans upp-
, bördsmän i städerne må af statsmedlen lönas.
* (Bil. N:o 126.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
19:0 Herr Rubins, angående nödvändigheten
deraf att offentligen kungöra de fall, då det stad¬
gas, att omyndige må utöfver den i lag före-
skrifna tid än vidare förblifva i sådant tillstånd.
(Bil. N:o 127.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
20:0 Herr IVijkmans, om statsanslag till
en stängsel omkring de vid Gamla Upsala kyr¬
ka varande fyra ättehögar. (Bil. N:o 128.)
Remitterades till Stats-Ulskottet.
21:0 Herr TVcerns, om anslag till inrättan¬
de af tvenne landtbruks-skolor i Riket. (Bil.
N:o 129.)
Begärdes och lades på hordet.
22:0 Herr fVcerns, om upprättande af för¬
slag tili allmän communal-lag och municipal!-
tets-författning. (Bil. N:o 100.)
Begärdes och lades på hordet.
j 28:0 Herr Hallgrens, angående olägenhe¬
terna för vissa städer af regimenlers så kalla¬
de recrut- och remont-möten. (Bil. N:o i3i.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
24:0 Herr Hallgrens, om förbud enrot mo-
nopoliers stiftande till menigheters förfång, här-
47"
Den 3 Marti!,
ifrån dock undantagna de privilegia exclusiva,
sorn Kongl. Maj:t på vissa år till nja uppfln-
nigars befordrande Nådigst beviljar. (Bil. N:o
l32.)
Herr Leffler: Jag förenar mig med Herr
Hallgren uti den af honom väckta motion der¬
om, att inga monopolier hädanefter må varda
meddelade. Under de sistförflutne 20 åren
hafva flera personer, uti de förstäder vid Gö¬
theborg, sorn äro belägne vid rivieret, erhållit
dea enskilda rättigheten, att bedrifva så kallad
skeppsfournerare-rörelse, en rörelse, som är af
det vidsträckta omfång, att den omfattar allt
hvad man vill nämna, tillhörigt både handeln
och handtyerkerierna, och icke gärna kan så
controlleras, alt den endast håller sig inom sin
bestämmelse att fournera skepp och fartyg, u-
tan i öppen salubod säljer till hvem som vill
köpa, och på detta sätt blifver dubbelt menlig
för flere andra medborgare, som deraf borde
hafva haft sin näring. Att denna nja privile¬
gierade rörelse måhända var af behofvet på¬
kallad, under den ovanliga bandelsconjuncturen
emellan Aren 1809 och 1816, vill jag icke be¬
strida; men sedan den tiden hade icke flere bort
dertill antagas, hvilket likväl inträffat, oaktadt
stadens auctoriteter uti affordradt yttrande för¬
klarat det icke vara utaf behofvet påkalladt. Jag
yrkar derföre, med stöd af 60 §. Regerings-For-
men, att det hädanefter icke må ske.
Remilteradas till Allmänna Besvärs- och
JSeonomie-Utskottet.
2 5:o Herr Hallgrens_, angående åtskilliga
t
Den 3 Mar t i i.
förändringar i nuvarande Bevillningsförordning.
(Bil. N:o i33.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
26:0 Herr Hallgrens, angående båtsmans-
vacance- och rotefrihets-afgift af städerne. (Bil.
N:o i340
Herr Hallgren anmärkte, att detta memo¬
rial egentligen ej var någon ny motion, utan
endast ett anförande, i anledning af Herr Bååths
motion i ämnet.
Begärdes och lades på bordet.
27:0 Herr Hahns, derom, att Råneå soc¬
ken, med dess lastageplats, må åter stationeras
under Luleå stads sjötulls-kammare. (Bil. N:o
i35.)
Remitterades tili Allmänna Besvärs- och
Economie-UIskottet.
28:0 Herr Hahns, derom, att ett banco-lån af
3,ooo R;dr, emot första inteckning uti Umeå
stads nybyggde rådstuga, må beviljas. (Bil.
N:o i36.)
Remitterades till Banco-Utskottet.
29:0 Herr Hahns, derom, att Lapplands
socknar Arjeploug och Arvidsjaur, som nu hö¬
ra till 'Westerbottens län, må hädanefter kom¬
ma att höra till Norrbottens. (Bil. N:o 137.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
3o:o Herr IVijks, om upphäfvande af nu
existerande afgifter till Svenska kyrkan i Lon¬
don. (Bil. N:o 138.)
Herr Ekerman: I samma ögonblick då af-
Den 3 Martn.
giftenie till Svenska kyrkan i London upphö¬
ra, blir följden den, att Gudstjensten derstädes
icke kan fortsättas. Jag hemställer, om delta
bör kunna yrkas med skäl och framgång.
Häruti instämde Herrar Wijkman, Helsin-
gilis och Per Winblad.
Herr Strehlenert'. Jag kan ej instämma uti
motionairens åsigt, särdeles som jag hört att
Pastorn vid Svenska kyrkan i London genom
betydliga insamlade bidrag understödt fattiga
sjömän. Väl kunde de vända sig till consu-
lerna, men jag vet ej om desse hafva för än¬
damålet tillräcklige medel.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
3r:o Herr Wijks, derom, att Svenska kyr¬
kan i London må försäljas. (Bil. N:o 189.)
Herr Helsingius: För min del anser jag
det icke vara värdigt Svenska nationen, att lå¬
ta en sådan försäljning ske, minst uti England,
der den summa, som skulle för kyrkan erhål¬
las, komme att gifva folket ett besynnerligt be¬
grepp om Svenska nationens liushållsamhet.
Herr Mydin', I anledning af Herr Wijks
motion, dels om upphörande af afgifter till
Svenska kyrkan, dels om densammas försäljning,
anser jag mig böra nämna en omständighet af
mycken fördel, den jag, då jag var i England,
erfor. Der äro mångå Svenskar. När någon
skrifver bref till en der vistande Svensk, sän¬
des brefvet till Svenska pastorn, der det får
hämtas. Att uppgifva adressen, är icke möj¬
Den 3 Mar ti i.
4r3
ligt. Hos pastorn är samlingspunkten och ett
vigtigt föreningsband. Mångå bref skulle eljest
gå förlorade, ty få vända sig i omförmälde hän¬
seende till Svenska Ministern på stället.
Herr Strehlenert bestridde äfven Svenska
kyrkans försäljning, under åberopande af de
skäl, som vid nästföregående motion anfördes.
Herr Talmannen föreslog remiss af motio¬
nen till Stats-Utskotlet.
Herr Hemberg ansåg, att denna motion
och den nästföregående böra till samma Ut¬
skott remitteras; om frågan behandlas olika af
särskildte Utskott, uppstår ett besynnerligt för¬
hållande.
Herr Ekerman: Jag bestrider icke, att bå¬
da motionerne må remitteras till Stats-Utskot-
tet, särdeles som jag, i egenskap af ledamot i
detta Utskott, då har lättare att medverka till
afslag. Mig synes dock någon skillnad emel¬
lan dem äga rum. Om jag rätt uppfattat in¬
nehållet, föreslås, att provenuen genom kyrkans
försäljning skall till Stats-cassan ingå. Den för¬
sta motionen åter angår upphörande af en af¬
gift, ej till Staten, utan till kyrkan, samt är
endast ett önskningsmål.
Herr TVijkman: Mig synes ingen inconse-
quence deruti, att den föregående motionen gått
till Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet,
och att denna, sorn nu discuteras, remitteras
till Stats-Utskottet, Den förra är ostridigt ett
önskningsmål, men den sednare åter har ofel¬
bart samband med Stats-Verket om en inkomst,
4 74
Den 3 Martii.
hvarom fråga är. Må Utskotten stanna i olika
åsigler. Detta är icke äfventyrligt; då Stån¬
den hafva sig öppet att sedermera besluta.
Herr Leffler: Jag anser mig, med den kän¬
nedom jag äger om Allmänna Besvärs- och E-
conomi-Utskottets behandling af ärender, böra
upplysa, att detta Utskott icke inlåter sig uti
något, som tillhörer Stats-Ulskottets befattning.
Frågorna hafva visserligen sammanhang. Uti
den sednare är äfven något economiskt. Der¬
före skulle jag tro, att de bägge böra till All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskotlet remit¬
teras. Sedan detta Utskott öfverlagt i ämnet,
skall det ofelbart samråda med Stals-Utskottet.
Sålunda var förhållandet i särskilda frågor si¬
sta Riksdag. Genom remissen äfventyras följ¬
aktligen intet.
Remitterades till Stats-Utskottet.
3a:o Herr TVijks, om förtydligande af 8
mom. 16 §, Kongl. Maj:ts Nådiga Lotsförord-
ning al den 16 Maji 1827. (Bil. N:o 146.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
33:o Herr fVijkSj om ett årligt anslag el¬
ler understöd af 7000 R:dr banco till Chalmer¬
ska technologiska skolan i Götheborg. (Bil. N:o
141.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
34:o Herr Justelii, om rättighet för hand¬
lande och handtverkare i Eksjö, att bivista
marknad vid Hvetlanda. (Bil. JN'o i4a.)
Remitterades till Ståndets Enskilda Besvärs-
Utskott.
Den 3 Martii.
35:o Herr Juste/ii, angående gästgifveriets
förflyttning ifrån Skillingerum nära Wimmer¬
by lill nämnde stad. (Bil. N:o i43.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
36;o Hr Egnells, om bränvins-minuterings-
rätt för krögare, källaremästare oell gästgifvare.
(Bil. N:o 144.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
37:0 Herr Lundins, angående förändring
af 4 §• 2 Art. af i83o års Bevillnings-förord-
ning. (Bil. N:o 145.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
38:o Herr Olbers, om anslag för öppnan¬
de till segelfart af sundet vid den så kallade
Björnängshals nära Marstrand. (Bil. N:o 146.)
Remitterades till Stats-Utskoltet,
39:0 Herr Olbers derom, att stad, hvaräst
garnison finnes, icke må vara skyldig i sin fat¬
tigvård upptaga enka och barn efter dem sorn
tillhöra garnizonen och i tjensten aflida, (Bil.
j\’:o »47-)
Herr Leffler: Jag instämmer uti Herr Ol¬
bers motion, dock ej så, att enkor och barn
efter personer af den i Marstrand stationerade
garnizon må äga att till Götheborg återkomma.
Det är tillförene upplyst, huru mycket Göthe¬
borgs stad redan contribuerar till sin fattig¬
vård, nämligen 6000 R;dr banco örn året.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
40:0 Herr Olbers derom, att bestraffning
476
Den 3 Marti!.
med spö och ris måtte alldeles upphöra samt
att stadgandet uti 21 Cap. 3 §. M. B. om råd¬
bråkning och föreskrifterne om qualification af
dödsstraff må upphäfvas. (Bil. N;o 148.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
41:0 Herr Olbers, angående åtskilliga be¬
stämmelser i afseende på rättegångars skynd¬
sammare behandling. (Bil. N:o i4j)0
Remitterades till Lag-Utskottet.
42:0 Herr Trolins, angående städernas båts¬
manshåll. (Bil. N:o i5o )
Remitterades till Slats-Utskotlet.
43:o Herr Trolins, om rättighet till fabri¬
kers anläggande i staden Sigtuna, utan förnär¬
mande af der befintliga handtverkerier. (Bil.
N:o i5i.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
44^0 Herr Holms, angående upphörande
af fora piivilegiata. (Bil. N:o iÖ2.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
45:o Herr Holms, derom, att stadgandet uti
22 Cap. R. B., om berättelser uti lagvadda mål
vid Rådhus-Rätt i de städer, der Kämners-
Rätt finnes, måtte upphöra. (Bil. N;o i53.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
46:0 Herr Borgs, angående Stats-anslag till
en hamnbyggnad vid Cimbritshamn. (Bil.
N:o i54.)
Remitterades till Stats-Ulskoltet.
47:0 Herr Borgs, om anslag till byggna¬
der vid Lunds universitet. (Bil. N:o i55.)
Den 3 Martii.
4? 7
Herr Wijkman'. Ingen skall lifligare, än jag,
deltaga i beslut om uppoffringar för Uppfo¬
stringsverket. Upsala universitet har visserligen
hugnats med åtskilliga bidrag. Förhållandet
har likväl varit sådant, att, när de beviljats,
hafva bestämda ändamål varit gifna, hvartill
de skulle användas. Nu har Herr Borg, endast
af den reciprocitet han ansett höra äga rum,
hämtat anledning lill sin motion om anslag
för Lunds universitet, utan att bestämma, hvil¬
ka byggnader derstädes voro beliöflige. Med
denna åsigt kan jag ej förlika mig. Om Up¬
sala universitet behöft en utvidgad hibliotheks-
byggnad, men Lunds ej är deraf i behof, kan
jag ej inse skäl för bifall af anslag lill det sed¬
nare universitetet. Det är bekant, att, genom en
Konungens Proposition, fråga är framlagd om
afskrifning af 43,ooo R:dr, sorn Upsala uni¬
versitet fått för ändamålet uppbära. Jag fruk¬
tar, att om Lunds universitet skulle nu erhålla
ett anslag, dylikt med det Upsala universitet
erhållit, hade vi vid nästa Riksdag att vänta
äfven en Proposition om afskrifning deraf. Så¬
ledes kan jag ej i motionen instämma. Dessa
anmärkningar anhåller jag må få åtfölja re¬
missen.
Remitterades till Stats-Utskottet.
48:o Herr Hattings, angående ytterligare
förlängning af tiden, då stadgandet uti Kongl.
Brefvet den 23 Januarii 1827, om coopvaerdie-
skeppare-examen, må tjena lill efterrättelse.
(Bil. N:o i56.)
47b
Den 3 Martil.
Häruti förenade sig Herr Klingvall för sta¬
den Wisbj’, med yttrande, att, då exporten
derstädes är af obetydligt värde, skall det blif¬
va högst svårt, att aflöna skeppare, som blifva
mera dyrlejde, i den mån de måste vidkännas
större kostnader, till förvärfvande af de kun¬
skaper, som för den föreskrifna coopvaerdie-
skeppare-examen erfordras, och att det skall
blifva lika svårt att erhålla skicklige matroser
och sjömän, då de ej se någon möjlighet för
sig att blifva skeppare.
Remitterades till Ståndets Enskildta Be-
svärs-Utskott.
och 49:o Herr Kullingsj angående consulad-
afgifter. (Bil. N;o i5^.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Econo m ie-U tskoltet.
§.6.
Upplästes motioner, muntligen anmälde
den 1 dennes, men numera skriftligen afläm-
nade;
1:0 Af Herr Santesson: derom, att Stats¬
verkets alla intrader af båk- och lotsinrättnin-
gen, och deribland äfven årliga Danska ersätt¬
nings- eller fyri löspenningar, 3,5oo R:dr Hamb.
B;co, må oafkortade användas till denna an¬
stalts underhållande och fullkomnande. (Bil.
N:o 258.)
2:0 Herr Halling: derom, att Riksgälds-
Contoiret må erhålla föreskrift, att icke, utan
särskildt förordnande af Rikets Ständer, vidta¬
ga någon vidare åtgärd till verkställighet af 55
Den 3 Martil.
479
§. af r83o Ars Riksdagsbeslut, angående upp¬
tagande för Statens räkning af eli lån af högst
två millioner Riksdaler Svenskt specie efter
gamla myntfoten. (Bil. N;o a59.)
och 3:o Herr Sjöblom: derom, att för lands-
höfdingehuset i Nyköping skall betalas utskyl-
der till nämnde stads cassa. (Bil. Nio 260.)
. , §' 7*
Föredrogos vidare motioner, inkomna den
1 dennes, nämligen:
i;o Herr Thorns, om prasmier för plante¬
ring och vårdande af ekar. (Bil. N;o i58.}
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
2:0 Herr Thorns, om Statsanslag till un¬
derstöd för Carlskrona stad och tillökadt an¬
slag till nämnde stads fattigvård. (Bil. N:o 1 5q.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
3;o Herr Thorns, om kungörelse i Carls¬
krona Veckoblad af arbeten för flottans sta¬
tion derstädes, på det anbud må kunna inläm¬
nas af stadens handtverkare. (Bil. N:o 160.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
4:0 Herr Langenbergs, om den föreskrift,
att till ångfartygens förskaffande skall använ¬
das stenkol, i stället för ved. (Bil. N:o 161.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
5:o Herr Langenbergs, angående gesällers
ställande under tjenstehjons-stadgan eller dere¬
mot svarande författning; (Bil. N:o 162.)
48o
Den 3 Mar t Ii.
Remitterades till Enskildta BesvärsUtskotlet.
6:0 Herr Wcerns, angående förändring i 3
Art. h2 §. BevillningSrförordningen, i afseende
på grunderne för bevillningen å bruk och berg¬
verk. (Bil. N;o i63.)
Remitterades till Bevillnings-Utskoltet.
rj:0 Herr Wcerns, om upphörande af tolag
och om ordningen fcr upprättandet af taxor
m. m. (Bil. N:o 164.)
Begärdes och lades på bordet.
8:0 Herr Wcerns, angående afskrifning
utur Bankens och Riksgälds-Contoirets räkenska¬
per af inom linien, såsom en Bankens äldre
fordran af Riksgälds - Contoiret balancerade
4,014,000 R:dr. (Bil. l\T:o i65.)
Remitterades till Banco-Utskottet.
9:0 Herr Wcerns, angående upphörande af
Riksgälds-sedlars utgifvande samt derom att de
så kallade depositions-räkningarna i nämnde
Contoir icke vidare må äga rum. (Bil. N:o
166.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
10:0 Herr Hembergs, angående förändring
af 21 Cap. 3 §. Missgärnings-Balken. (Bil N:o
167.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
11:0 Herr Valleys, angående föreskrift i
afseende på utfärdande af respass åt personer
af arbetsclassen. (Bil. N:o 168.)
Begärdes och lades på bordet.
12:0 Herr Valleys, derom, att fribref må
gälla för hela resan för ett fartyg, till dess det
Den 3 Martil.
återkommer i Svensk hamn, der lossning sker.
(Bil. N:o 169.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Ulskoltet.
i3:o Herr Valleys, angående lindring i
postporto, synnerligen för utländska href. (Bil.
N:o 170.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
i/po Herr Falhems, angående minskning
uti tionden lill Kongl. Majtt och Kronan af
Fahlu Grufva. (Bil. N:o 171.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
1 5:o Herr Helledaijs , angående ändring i
tullförfattningarne. (Bil. N:o 172.)
Begärdes och lades på hordet.
16:0 Herr Holms, angående förändring uti
nu gällande chartte sigillatae förordning, i afse¬
ende på embets- och tjenslmäns afsked. (Bil.
K;o 173.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
17:0 Herr Holms, angående förändringar i
nu gällande tulltaxa. (Bil. N:o 1740
Begärdes och lades på bordet.
i8;o Herr Modins, angående statsanslag till
premier för förbättrad tillverkning af buldan
och foderväf. (Bil. N:o 175.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
19:0 Herr Modins, om inrättande af ett
curhus i Sundsvall för Medelpad. (Bil. N:o
176.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
20:0 Herr Modins, om återupplifvande af
Borg St. Pr. vid Riksd. 1834- I» 3i
43a
Den 3 Martii.
8 §. 2 Cap. och förklaring af 6 §. samma Ca-
'pitel i 1776 års Fiskeri-Stadga. (Bil. N:o 177.)
Remitterades lill Lag-Utskotlet.
2 tro Herr Totties, om fortfarande intill
nästa Riksdag af Jern-Contoirets creditiv uti
Rikets Ständers Bank. (Bil. JV:o 178.)
Remitterades till Banco-Utskoltet.
22:0 Herr Totties, angående föreskrifter, i
afseende på invisningar emellan enskilde. (Bil.
N:o 179.
Härå proponerades remiss till Lag-Ut¬
skottet.
Herr Santesson kunde icke frångå, alt den¬
na motion omfattar ett ämne, som äfven har
gemenskap med Banken, och ansåg Herr San¬
tesson af sådant skäl, att i remissen skulle ut¬
tryckas, att Banco-Ulskoltet borde hafva del af
frågan.
Herr Tottie: Jag har ej åsyftat assigne-
ringsrätt på Banken, utan blott åberopat Ri¬
kets Ständers beslut vid 1823 års Riksdag, en¬
ligt hvilket anhållan skett om en förordnings
utfärdande, angående invisningar emellan en¬
skilde. Med åberopande deraf, har jag begärt,
att, ehuru förslaget ej då vann afseende, det
måtte nu komma lill verkställighet.
Herr Santesson: Jag finner mig hafva fat¬
tat motionen rätt. Lika med min uti särskild
motion yttrade åsigt, har Herr Tottie ansett
växelrätt vara medel för uppehållande af det
förtroende, som kan sättas till enskildes assig-
nationer på enskilde. Detta trodde jag hafva ge¬
Den 3 Martti.
483
menskap med Banken, enär det finnes assigne-
ringsrörelse på Banken. Banco-Utskoltet kunde
deraf få anledning till den bestämmelse, att as-
signeringen på Banken skulle äfven medföra
växelrätts ansvar för assignanten, såsom förhål¬
landet är i andra riken. Frågan rörer nu en¬
dast en. ny lag, derföre yrkar jag ej remiss af
motionen till Banco-Utskottet.
Motionen £Bil. N:o 179) remitterades lill
Lag-Utskottet.
Herr Petre begärde ordet och yttrade: Ej
i anledning af den sist föredragne motionen,
utan i afseeude på den nästföregående, eller
den om fortfarande intill nästa Riksdag af Jern*
Contoirets creditiv uti Rikets Ständers Bank,
lir jag föranlåten lill några anmärkningar» Jag
vet väl, att majoriteten af bruksägare delar Hr
Totties tanka, men min öfvertygelse är den,
att detta creditiv icke uppfyllt sin bestämmel¬
se. Det utgår ej på sådana grunder, att det
kommer bergverksidkare i allmänhet lill godo.
I sådant fall skulle äfven tackjerns-tillverkaren
deraf undfå del, men nu erhålla endast de
stångjernstillverkare, som hafva del i Jern-Con-
toiret, lån af dessa medel. Jag begagnar ock
delta tillfälle att bifoga det yttrande, att jag
tror, att med de förvaltnings-principer, sorn, i
afseende på meddelande af så kallade extra lån,
varit följde,creditivet icke medfört åsyftad nytta.
Således arnar jag, då frågan från Utskottet åter¬
kommer, rösta för creditivets upphörande, derust
ej nya skäl förekomma.
484
Den 3 Martin
Detta anförande kominer att åtfölja remis¬
sen. till Banco-Utskottet af Herr Totties mo¬
tion. (Bil. N:o 178.)
23:o Herr PVijkSj angående förändring af
g §. Kongl. Regi. den g Maji 1822 i afseende på
mätning af skepp och farkoster. (Bil. N:o 180.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskotfet.
24:0 Herr Wijksj, angående förslag till för¬
ändringar i afseende på post väsendet. (Bil.
3V:o 181.)
Remitterades till Bevillnings-Utskoltet.
25:o Herr TVijks_, angående förändringar i
5 och 7 §§. 17 Cap. Handels-Balken. (Bil,
N:o 182.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
26:0 Herr Hattings, angående förändring i
Kongl. Förordningen den 11 Febr. 1882, rö¬
rande den så kallade landtmanna-seglalionen.
(Bil. N:o iS3.)
Remitterades lill Allmänna Besvärs- och
Eeonomie-Utskottet.
27:0 Herr ^Vinbergs, angående fortfarande
nedsättning uti aluntionden för Loverts bruk.
(Bil. N:o 184-)
Remitterades till Stats-Utskottet.
28:0 Herr Wålbergs, angående nedsättning
uti afgifler å Svenska aluntillverkningen i all¬
mänhet. (Bil. N:o 185.
Herr Santesson: Jag instämmer i Hr Win¬
bergs motion med kännedom om det lägervall,
hvaruti handteringen sig befinner. Af feni a-
Den 3 Martil.
485
lunbruk i Skaraborgs län, äro läs redan necl-
lagde, och de öfriga bringas äfven derhän. För
min del vill jag utsträcka motionen så, att a-
luntillverkningen må komma i åtnjutande af
all lindring, så väl i afseende på tionden, som
äfven hvad angår utgående lull. I sistnämnde
omständighet, skall jag, med anledning af Hr
Winbergs framställning, inkomma med särskild
motion.
Herr Halling: Aluntillverkningen i Riket
må vara lönande eller ej, är det dock visst,
att Skåne har att uppvisa rysliga ljunghedar,
lämningar af den lid, då Andrarums alunverk
öfvade sitt välde öfver provincen. Jag bar in¬
genting att påminna emot den sökta nedsätt-
ningen uti tionden af nämnde tillverkning, med
skyldighet för tillverkaren, att dervid använda
andra ämnen, än ved. Under annat vilkor kan
näringen ej med fördel för det allmänna fort¬
sättas, åtminstone icke der brist af eldbrand ä-
ger rum.
Herr Santesson anmälde, att vid alunbru¬
ket! i Skaraborgs län användes schiffer, och en¬
dast så mycket ris eller småved, som fordras
för antändningen i ugnarne; äfvensom Hr Win¬
berg upplyste, att enahanda sätt följes vid J^o-
verts alunbruk.
Remitterades till Stats-Utskottet.
2q:o Herr Hes des, angående förändring i
10 §. Kongl. Förordningen den t3 Julii 1818,
om inteckning i fast egendom. (Bil. N:o 186.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
486
Den 3 Mart i i.
3o:o Herr Ilessles, om förändring i Kgl.
Förordningen den 17 April 1828, i afseende på
stadgandet, alt Kgl. Svea Hof-Rätt skall vara
Öfver-Domstol i alla tullmai. (Bil. N:o 187.)
Remitlerades till Lag-Utskottet.
3ito Herr Hessles, angående beskattning
af utländske handels- och fahriks-expediter.
(Bil. N:o 188.)
Herr Halling: Jag instämmer med Herr
Hesslemen vill blott vidfoga den anmärkning,
att, om ock en afgift eller beskattning för i-
frågavarande handels- och fahriks-expediter be¬
stämmes, men Kongl. Förordningen den 1 g
Febr. 1811, om uppsigt öfver resande utlän¬
ningar, ej efterlefves noggrannare hädanefter, än
hittills, skall all controi blifva omöjlig.
Herr Leffler: Denna fråga förevar äfven
vid förlidne Riksdag. Jag ansåg olämpligt då,
att tillstyrka bifall tilt förslaget, emedan der¬
igenom medgafs dessa expediters vistande i
landet, då fastmera vore att önska, det de må
helt och hållet uteslutas.
Herr Arnberg'. Jag vet ock, att frågan ven¬
tilerades förlidne Riksdag, men attdendåned-
lades, Med Herr Hessle förenar jag mig, och
anser desse probenreuter, hvilka jag betraktar
såsom privilegierade, och hvilka öfversvämma
landet, böra för deras handel betala afgift.
•Herr Halling: Jag är ifrån den landsort,
der beklagligen medelpunkten är för proben-
reufér, der de svärma och slå sig ned först,
nämligen Skäne. Skaran är så stor, och i det
Den 3 Martil.
487
tilltagande, att jag anser omständigheterne se¬
dan sista Riksdag hafva vida förändrat sig.
Man har talat om deras utestängande. Väl är
det verkställbar!, att derom utgifva en författ¬
ning, men deraf följer icke att den kan efter¬
kommas, för hvilket sednare svårighet möter.
Efter det begrepp jag gjort mig om desse perr-
söner, äro de så vidhängsne och enträgne, att,
oagtadt förbud, de dock skola under andra skep7
nader i landet intränga. Jag ber, att Ståndet
täckes ursäkta, att jag länge uppehåller mig vid
detta ämne, men jag anser mig böra uttala den
öfvertygelse, att den skada, som de bereda, är
icke mätbar. De åstadkomma håg för luxe och
öfverflöd, vida större, än de öfverklagade gårdfari¬
handlande i lägre grad tillvägabringa. Det första
inträdet sker med en profcharta, som lofvar
mera, än, vid req.visitionens fullbordande, upp-
fylles. Derefter framställa dessa probenreuter
de fördelar, som det ena eller andra af det fa¬
briks- eller handelshus, för hvilka de resa, kan
erbjuda, i fråga om sättet att i Riket införa
det gods, som i mångå fall är till införsel för¬
budet, med lockande underrättelse om Vilko-
ren, på hvilka betalningen kan erläggas. På
detta sätt fortsättes resan ifrån gränsstäderne,
och de uppehålla sig ej allenast i sjöstäder, ti¬
tan äfven i uppstäder. Knappt någon enda an¬
ses ovärdig ett besök. Man skulle tro, att, se¬
dan en minuteur en gång försökt att begagna
deras lockande anbud, utan att se i verklighe¬
ten uppfyllde de lofvade stora fördelarne, bor¬
488
Den 3 Martii.
de lians håg för det vidare begagnandet upp¬
höra. Tvärtom. Antagandet af clet första an¬
budet, har möjligen förledt honom uti accept
af en ankommen växel. Denne förfaller, och
svårigheten, alt densamma betala, förleder
iiiinuteuren att öppna nya affairer, hvartill han
animeras genom det resande ombudet, som för¬
säkrar sådant vara enda medlet till rådrum
med den förra skulden. Jag bör äfven erinra,
att jag med benämning här af minuteur för¬
står sådane, som äro nybörjare i den mindre
handelsrörelsen i städerne. Flere concurser, äf¬
ven de allrasista i min landsort, ådagalägga rig-
tigheten af min framställning.
Herr feinberg: ”Utan alt vilja bestrida de
olägenheter dylika resande personer åstadkom¬
ma, och den olycka utbjudandet af deras va¬
ror kan tillskynda en eller annan medborgare,
kan jag likväl ej biträda Herr Hessles motion,
emedan derigenom den princip, ej antagen i an¬
nat Europeiskt land, skulle af mig hyllas, att
en resande utlänning ej finge besöka vårt land i
fredliga tider, utan att derföre särskildt erläg¬
ga en hög bevillning eller skatt, äfvensom jag
derigenom skulle upphäfva mig till förmynda¬
re för den mängd handlande, som med dem
kunna komma i beröring, och som hafva ögou
att se, och öron att höra, och sjelfve kunna ur¬
skilja värdet af den öfvertalande förmåga des¬
se skola använda för att utprångla deras gods.
Jag medger likväl, att deras besök någon gång
torde vara mindre välkomna för personer, som
Den 3 Martil".
489
ej ogärna handla deras varor, men gärna skul¬
le se dem utstängde ur Riket, när de återkom¬
ma för att derföre uppbära valuta.”
Herr Strehlenert: Utan att känna förhål¬
landet i landsorterne, anser jag mig dock haf¬
va tillräcklig anledning alt förena mig med Ilr
Eejffler deruti, att skäl ej är att beskatta dessa
probenreuter, då man derigenom medgifver dem
rättighet att vistas här i landet.
Herr Efnell: Jag förenar mig med Herrar
Halling och Hessle deruti, alt correctiv böra
stadgas emot meranämndc handels- och fabriks-
expediters öfvers-vämmande i landet. Det lät¬
taste vore, om det stadgades, att magistraten
borde se efter, att desse resandes pass voro för-
sedde med charta sigillata lill belopp af den
afgift, som bestämdes. Onekligt är, att de å-
stadkomma mycken skada, och missbruk ske
jemväl med de accepler, som de aflocka min¬
dre vandt folk.
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
32:0 Herr Normans, derom, att den genom
Kongl. Förordningen den 11 Febr. i832 landt¬
man förunnade fria seglationsrätt med öppna
småbåtar på utrikes orter må upphöra. ("Bil.
N:o 189.)
Begärdes och lades på bordet.
33;o Herr Grapengiessers, angående åtskil¬
ige bestämmelser, i afseende på reglering af
handelsförhållandena emellan Sverige och Fin¬
land. (Bil. N:o 190.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
49»
Den 3 M a r t i i.
34:o Herr Grapengiessers, angående reali¬
sationen. (Bil. N:o 191.)
Remitterades till Banco-Utskottet.
35:o Herr Forssbergs, om anslag till lön
för en ny lärare vid skolan i Strömstad, eller
ock till förbättrande af de der redan anställde
lärares lönvilkor. (Bil. N:o 192.)
Remitterades till Atats-Utskottet.
36:o Herr Sjöbloms, derom, att det Nykö¬
pings stad till muddrings verkställande i far¬
vattnet intill staden beviljade årliga anslag af
4oo R:dr banco, må på en gång för 1 o år upp-
Läras med 4>ooo R:dr banco. (Bil. N:o 193.)
Remitterades till Stals-Utskottet.
Z-j-.o Herr Sjöbloms, derom, att den sorn
på landet drifver handtverk eller sådan rörel¬
se, som af borgare i städerne utöfvas, skall der¬
före utgöra lika skatt till Kronan, som bans
vederlikar i städerne, samt deltaga i afgiften
till närmaste stad, i moa af rörelsens storlek.
(Bil. N:o 194O
Remitterades till Ståndets Enskild ta Re-
svärs-Utskott.
38:o Herr Sjöbloms, om upphäfvande af
förbud för gesäller, att begagna gästgifvarskjuts.
(Bil. N;o 195.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
39:0 Hr Bååths, derom, att städernes ma¬
gistrater må förbjudas att antaga så kallade
contingentborgare, de städer likväl undantagne,
hvilka, enligt gällande privilegier, äga en så-
Den 3 Mart i i.
49*
dan rättighet, och derifrån icke vilja afstå. (Bil.
N:o 196.)
Herr Helsingius: Med contingent-horgare
efter lag har ej varit annan mening, än att de
embetsman, som voro försedde med Kgl. full-
magter, skulle tillika få drifva handel. Att
missbruk dervid skett, har sin grund, liksom
alla andra elusioner af författningar, deruti, att
föreskrifterne blifvit tillämpade, på sätt embets-
männen för sig ansett förmonligast. Jag tror
det vara rättast, att denna fråga remitteras till
Ståndets Enskildta Besvärs-Utskott.
Herr Klingvall anmärkte, att Ridderskapets
och Adelns ledamöter, utan att vara med Kongl.
Fullmagter försedde, äga rätt att drifva gross¬
handel och reda i skepp.
Remitterades till Ståndets Enskildta-Be-
svärs-Utskott.
4o:o Herr Bååths, angående, dels lån, dels
understöd af allmänna medel till en hamn¬
byggnad vid Wadstena. (Bil. N:o 197-)
Remitterades till Stats-Utskottet.
41:0 Herr Isr. Winblads, angående för¬
ändrad organisation af Enköpings skola och
deraf föranledt anslag. (Bil. N:o 198.)
Remitterades lill Stats-Utskottet.
42:0 Herr Isr. Winbi ads: örn användning
af den blifvande bränvins-skatten. (Bil. N;o
Begärdes och lades på bordet.
43:o Herr LeJflerSj angående lämplig tull
å den ekbark, som utskeppas. (Bil. ]N:o 200.)
4
Den 3 Mar t i i.
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
44;o Herr Lefflers derom, att underdånig
anhållan må hos Kongl. Maj:t göras, att bräll-
vinsbränningen malte inställas den j;sta näst¬
instundande Maji eller Junii. (Bil. N;o 201.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
45:o Herr Lefflers j, angående, dels förbud
emot införande af åtskilliga öfverflöds-varor,
dels beläggande med hög tull af dem, som än¬
nu icke kunna förbjudas, men väl böra kunna
undvaras, äfvensom derom, att Rikets Ständer
må genom underdånig skrifvelse hos Kongl»
Majit anhålla, det täckes Kongl. Majit, genom ut¬
kommande Författning, uppmana till ett tarfligt,
måttligt och sparsamt lefnadssätt. (Bil. N;o
202.)
Begärdes och lades på bordet.
46:0 Herr PPljkmansangående anslag för
inrättande af ett practiskt institut för dem, sorn
ärna ingå vid Rikets Rättegångs-verk. (Bil. Nio
203.j)
Remitterades till Stats-Utskottet.
47:0 Herr IVijkmanSj angående tillägg uti
Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800 om
lagfart å fast egendom. (Bil. Nio 2o40
Remitterades till Lag-Utskottet.
48:o Herr fVijkmans, angående föreskrift
om frälseskatte jordägares rätt att lösa deraf
utgående ränta, då den säljes utan börd. (Bil.
Nio 2o5.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
4p;o Herr kVljkmans, angående förändring
af 16 Cap. i5 §. Jorda-Balken. (Bil. Nio 206.3
Den 3 Martii,
4g3
Remitterades till Lag-Utskottet.
5o:o Herr fVijkmans, med hemställan, att
de §§. i Missgärnings-, Utsöknings- och Rätte-
gångs-Balkarne, der offentlig afbön utsattes, må
sålunda rättas, att berörde påföljd uteslutes,
samt att deremot icke allenast bötesstraff å ä-
rekränkningar, i ett proporlionerligt förhållan¬
de förhöjas, utan äfven Lag-Commilteens för¬
slag till i3 §. 18 Cap. Straff-Balken göres
såsom laggällande. (Bil. N:o 207/)
Remitterades lill Lag-Utskottet.
51:o Herr PFijkmans angående förändring
af Kongl. Förordning den 5 Martii 1746, örn
deras straff, som olofligen uppbryta andras bref
och derutur taga penningar eller penningvärde.
(Bil. N;o 208.)
Pvemitterades till Lag-Utskottet.
5a:o Herr Bruses, med anmärkningar om
Rikets städers nu varande tillstånd. (Bil.
!N;o 20g.)
Remitterades till Ståndets EnskildtaBesvärs-
Utskott.
53:o Herr Bruses, om förändring i 14 §•
2 Art. af nu gällande Bevillnings-förordning.
(Bil. N;o 21 o.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
54:0 Herr Stålils, angående anslag för en
provincialläkare i Halland. (Bil. N:o 211.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
55:o Herr Wedbergs angående årligt bidrag
till utvidgande af Askersunds skola. (Bil. N:o
2 12.)
4g4
Den 3 Martil,
Remitterades lill Ståts-Utskottet.
56:o Herr Fredbergs om förokädt anslag
för Gymnastiska Central-Institutet i Stockholm.
(Bil. *N:o 213.)
Remitterades till Stats-Utskottet,
67:0 Herr Jnderssons, angående förslag,
att praemium af sexton skillingar banco må be¬
viljas för hvarje tunna bevisligen exporterad
svensk spanmål. (Bil. N:o 2140
Remitterades till Bevillnines-Utskottet.
O
58:o Herr Jnderssons, 0111 bidrag af Stats¬
medlen till förbättrande och iståndsättande af
Warbergs hamn. (Bil. N:o 215.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
59:0 Herr HahnSj om export-frihet för al¬
la Norr- och Westerbottens producter, för im¬
port af säd, om nederlagsrättighet för städerne
Umeå, Piteå och Luleå, och derom, att tull för
i Norrland till utländsk man försålde, eller för
dess räkning byggda fartyg, må upphöra m. m.
(Bil. N:o 216.y
Remitterades lill Bevillnings-Utskottet.
60:0 Herr Frodells, angående yrkande af
förhöjring uti inkommande tull å dels alster,
som af svenska jordbruken, produceras, dels ut¬
ländske handtverkerivaror. (Bil. N:o 217.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
61:0 Herrar IFijks, Santessons och Loff¬
lers, angående lindring uti Götheborgs stads
inqvarterings-skyldighet. (Bil. N:o 218.)
Remitterades till Stats-Ulskoltet.
62:0 Herr Santessons derom, att handels-
t
Den 3 Martil,
tractaten med Ryssland, hvilken löper till än¬
da med detta års utgång, icke må, i afseende
jpå varuimport, fortfara. (Bil. N:o aig.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
63;o Herr Santessons, om förändring i lösen
för gravations-bevis. (Bil. N:o 220.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-U Lskottet.
6.|:o Herr Santessons, med förslag, att
Bankens nu ägande lån-contoir i Götheborg kun¬
de få upplåtas åt bolag af enskilde personer.
(Bil. N:o 2 2r.)
Begärdes och lades på bordet.
65:o Herr Santessons, derom, att den uti
Rikets Ständers Bank gällande ordning, att en
bestämd del af vissa Banco-verkets embets- och
tjenstmän skola vara af frälse och de öfrige
af ofrälse stånd, måtte upphäfvas. (Bil. JNf;o
222.)
Remitterades till Banco-Utskottet.
66:0 Herr Santessons om hypotheks-före-
ningar. (Bil. N:o 223.)
Begärdes och lades på bordet.
67:0 Herr Santessons, om upphäfvande af
pupillers och Kronans prioritet i fordringar
och alla så kallade tysta förmonsrätter samt
om inrättande, dels af provincial-pupill-kam-
mare, dels af nota lii publici contoir, lämpade
efter landets förhållanden. (Bil. N:o 224.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
68:0 Herr Santessons, om assigneringsrätt
man och man emellan. (Bil. N:o 225.)
496
‘De n 3 Martil»
Begärdes oell lacles på bordet.
69:0 Herr Björks, om ny Aflönings-Stat
för Kongl. Svea Hof-Rätt, lill beloppen åtmin¬
stone motsvarande Rikets' Cbilegiers. (Bil. N;o
22 6 B)
Remitterades till Stats-Utskottet.
70:0 Herr Brolins, med anhållan, att sta¬
den Sigtuna må, utan rubbning i sina privile¬
gier, ställas under Erlinghundra Härads-Rätts
jurisdiclion. (Bil. N:o 227.)
Remitterades till Lag-Ut'skötte£,
och- 71:0 Herr Brolins, angående förhöj¬
ning i skjutslegan från Södertelje stad. (Bil.
N:o 228.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskoltet.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar le¬
damöter åtskiljdes kl. 3 e. m. men sammanträd¬
de åter till fortsättning af
Plenum klockan 6 e. m.
§• 7*
Föredrogs Banco-Utskottets memorial, N;o
3, med anhållan om notaiii-arfvoden åt 3:ne
protocollsförande vid Utskottets afdelningar och
tillåtelse, att få antaga ytterligare tvänne can-
cellister.
Herr Talmannen fästade Ståndets uppmärk¬
samhet derpå, att ärendets beskaffenhet medgif-
ver, att detsamma må kunna genast afgöras.
Herr Norman, såsom ledamot af Banco-
XJtskottet, yttrade, det han var öfvertygad, att
Ståndet inser nödvändigheten af denna frågas
Den 3 Marti).
497
skyndsamma afgörande, i anseende till den mängd
af ärenden, sorn äro till Banco-Utskoltets hand¬
läggning öfverlämnade.
Häruti instämde Herrar Lundgren och Arn¬
berg.
Memorialet bifölls.
§• 8.
Herr Tottie begärde ordet och anförde:
Sedan mitt ingifne memorial, rörande Jern-
Coutoirets fortfarande creditif-rätt uti Banken,
lios Ståndet, i dag f. m., förevarit och i så måt¬
to bifallits, att remiss deraf meddelats till
Banco-dJlskottet samt äfven en annan motion
blifvit remitterad, uppstod en talare, som yt¬
trat den åsigt, att omförmälde creditiv icke
medfört åsyftad nytta. Med denna talare kan
jag mig icke förena. Af föregående revisioner
öfver Jern-Conloiret i synnerhet den år i832,
hvaruti jag deltog, upplyses, att ej allenast
Jern-ConLoiiets egne fonder, utan äfven credi-
tivet uti Banken voro begagnade till lån åt
bruksägare, som anmält sig vara deraf i behof.
Hvad angår påståendet, att nämnde creditiv ic¬
ke varit af sin påräknade nytta, får jag förkla¬
ra, att, om ock en eller annan bruksägare, som
är i oberoende och lycklig ställning, ej begag¬
nat sig deraf, äro dock flere hans kamrater,
som hafva behof af lån utaf creditiv-medlen.
Jag kan således för ingen del instämma uti
Talarens åsigler.
Herr Fries ansåg låns begagnande af cre¬
dit! vet, då de erhållas emot 5 procent, vara
Borg. St. Pr. vid Rihsd. i834• I> 3a
498
Den 3 Martil.
förmonligt, enär bruksägaren på andra ställen
måst betala 6 procent på lånen.
Herr Tottie: Credilivet är af Rikets Stän¬
der beviljadt till Jern-Contoiret emot 3 pro¬
cent och utlåningen sker af Contoiret emot 5
procent; men de derigenom behållne 2 procent
få ej läggas lill Jern-Contoirets fonder, utan
skola utgå och användas till bergverks-närin-
gens uppkomst, utan all vinning för Contoirets
fonder.
Herrar Langenberg och Wedberg förenade
sig häruti.
Beslöts, att hvad sålunda yttradt blifvit,
skulle åtfölja remissen till Banco-Utskottet af
Herr Totties motion. (Bil. N:o 178.)
§• 9‘
Föredrogos följande den i:sta dennes in-
gifne motioner, nämligen:
1:0 Herr Holms, med förslag till förtydli¬
gande af 1 och a'§§. 4 Capitlet Jorda-Balken.
(Bil. N:o 22g.)
Remitterades till Lag-Utskottet.
2:0 Herr Mellbins , om en förändrad or¬
ganisation i skjutsningen, genom inrättandet af
diligencer, hvartill en bestämd afgift af de
skjutsskyldige skulle ingå. (Bil. N:o 23o.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
3;o Herr Mellbins, om fortfarande af den
uti 166 §. af nu gällande Bevillnings-Stadga
Östersunds stads borgare medgifna lindring uti
bevilhiingen. (Bil. N:o 231.)
Remitterades till Bevillnings-Utskotlet.
Den 3 Martii.
499
4:o Herr Mellbins, om upphörande af stä-
dernes skyldighet att underhålla i stad för brott
häcklade personer, intill dess slutligt Utslag
faller. (Bil. N:o 23a.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
5:o Herr bPijksj rörande reglering af brän-
'vins-bränning och beskattning derå, så att den
ovilkorligen och bestämdt må verka till brän-
vinsprisets betydliga förhöjning. (Bil. N:o 233.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
6:o Herr Petresom krono-skjutsens be¬
stridande, åtminstone i fredstid, genom af Ko¬
nungens Befallningshafvande föranstaltade fri¬
villige öfverenskommelser med allmogen. (Bil.
N:o 234.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
7:0 Herr Petres, om upplösning af Kongl.
Förvaltningen af Sjö-ärendena samt dess göro-
måls förflyttande till Kongl. Ivrigs-Collegium,
(Bil. N:o 235.)
Remilterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
8:0 Herr Olbers, om Stats-anslag för upp-
muddring af Nordre Elf vid Kongelfs stad.
(Bil. N:o 236.)
Remitlerades till Stats-Utskottet.
g:o Herr Olbers, om ytterligare Stats-an¬
slag eller räntefritt lån af 4>000 B:dr till sta¬
den Marstrand m. m. (Bil. N:o a37.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
10:0 Herr Olbers, om lindring i båtsmans-
5oo
Den 3 Martil.
hållets utgörande för Fald köpings stad. (Bil;
N:o 238.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
I 1:0 Herr Ekermans, rörande silfver-ut-
växlingens början den 2 Jannarii 1835, under
vissa vilkor. (Bil. N;o 2 3g.)
Remitterades till Banco-Utskottet.
12:0 Herr Egrtells, angående Stats-anslag
till fullbordan af Stång-åns uppmuddring och
en hamnbyggnad vid Linköping. (Bil. N:o
240.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
i3:o Herr Bööks, angående städernes till-
godonjutande ifrån denna Riksdag af den pro¬
visoriska lindring i båtsmansbållet och vacance-
afgilten, som Ständerne vid sista Riksdag funno
billig och föreslogo. (Bil. N:o 241.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
i4:o Herr Bööks, om befrielse ifrån så
kallad skeppare-aPgift för sådane storbåtar i
Roslagens skärgård, som tillhöra allmogen och
endast begagnas för forsling af deras hemmans-
producter till Stockholm. (Bil. N;o 242.)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
j5:o Herr Bööks, om underdånig anhållan
bos Kongl. Maj:t, att Kammar-Rätten måtte
förständigas, att ej vidare fullfölja de emot åt¬
skilliga städers Magistrater och Borgerskap gjor¬
de anmärkningar och reservalions-kraf för för¬
ment underlåten taxering af rotefrihels-afgift.
(Bil. N:o 243.)
Begärdes och lades på bordet.
Len 3 Martil.
Sot
16:0 Herr Hahns, om afskrifning eller lin¬
driga återbetalningsvilkor i afseende på de skul¬
der för erhållen undsättnings-spanmål, hvar¬
före invånarne i de fyra norra länen, som ut¬
göra Hernösands stift, till Staten ännu häfta.
(Bil. N:o 244O
Remitterades till Stats-Utskottet.
17:0 Herr Hahns, om upphörande af det
inom Hernösands stift brukliga så kallade via¬
ticum till medellöse studerande ynglingars un¬
derstöd. (Bil. N;o 245.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
i8.'o Herr Hahns, om lämpligare redaction
af nu gällande expeditions-taxa. (Bil. N;o 24^0
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
ip;o Herr Hahns, om åtgärders vidtagan¬
de till beredande af skydd åt den inhämska
pappersfabricationen. (Bil. N:o 247.)
Begärdes och lades på bordet.
20:0 Herr [Hedbergs, med hemställan, att
beredandet af realisationens verkställighet måt¬
te ske uti Stats- och Banco-Utskotten gemen¬
samt m. m. (Bil. N:o 248.)
Remitterades till Banco-Utskottet.
21:0 Herrar TVijks, Santesson, och Lejfflers,
om inrättande på Statens bekostnad af en ar¬
bets- och corrections-anstalt inom Götheborgs
och Bohus län. (Bil. N:o 249.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
32:0 Herr Santessotis, om förändring uti
5os
Den 3 Martil.
vissa föreskrifter i nu gällande Bevillnings-för-
ordning. (Bil. N:o a5o.^)
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
ja3:o Herr BäåthSj med förslag till all¬
männa stadganden, som betrygga magistratsper-
sonernes rättighet till ersättning af efterträda¬
re för använde kostnader vid uppförandet af
nödige loge- och ladugårds-byggnader å deras
löningsjord. (Bil. N:o 25a.)
Herr Halling: Upplysningsvis får jag näm¬
na, hurudant förhållandet är i Malmö. Fråga
uppstod hos magistraten, i enahanda ämne, som
utgör föremål för denna motion. Borgerskapet
hördes, och en öfverenskommelse träffades, som
fastställdes af Kongl. Maj:t, och gäller såsom
lag. Ärendet torde, utan deltagande af de öf¬
rige Riks-Stånden, öfverlämnäs till Ståndets En-
skildta Besvärs-Utskolt, der jag får tillfälle
meddela sjelfva lagen, som kunde gälla äfven
för dem af de öfriga städerne, som ville den¬
samma antaga.
Remitterades till Ståndets Enskildta Besvärs-
Utskott.
34:o Herr Hallgrens_, angående förändring
i föreskrifterne om enskildes assigneringsrätt
på Banken. (Bil. N:o 253.)
Begärdes och lades på bordet.
25:o Herr TrolinSj angående lindring i Sö¬
dertelje stads inqvarterings-skyldighet. (Bil. N:o
a540
Remitterades till Stats-Utskottet.
26:0 Herr Cederborgsj angående löner för
Den 3 Martil.
5o3
ytterligare tvänne hof-rätts-råder och tvänne
assessorer uti Kongl. Götha Hof-Rätt, samt, i fall
anslag till dessa löner beviljas, adjunctionsmed-
lens upphörande derstädes. (Bil. N;o 255.)
Remitterades lill Stats-Ulskottet.
och 27:0 Herr Cederborgs, angående vissa
föreskrifter i afseende på befordringar inom.
Kongl. Postverket. (Bil. N:o 256.)
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Ulskottet.
Herr Lake yttrade, det han, ibland de nu
föredragna memorialen, saknar Herr Santessons
(Bil. N:o a5i.) angående realisationen, af hvil¬
ket Herr Lake önskade att taga närmare del,
häldst lian, vid upplösningen varit frånvarande
och det, efter hvad han hört uppgifvas, skall,
ibland annat, innefatta klander emot hans an¬
förande i samma ämne.
I anledning häraf upplystes, att Herr San¬
tesson, genast efter uppläsningen, återtagit me¬
morialet, för att detsamma renskrifva, men ic¬
ke ännu återställt nämnde memorial.
§. 10.
Herr Wijkman uppläste, under åberopan¬
de af sin muntliga anmälan vid plenum den
1 dennes e. m., ett memorial, innefattande
motion om upphäfvande af den uti nu gällan-
fle Bevillningsförordning föreskrifna classifica-
tion, så vidt den har inflytelse på borgares ta¬
xering. (Bil. N:o 261.)
Remitterades till Bevilluings-Utskottet.
Derefter yttrade Herr Wijkman: Jag har
5o4
De n 3 Martii.
fått mig tillsändt ett memorial, rörande brän-
vinsbränningen, livilket jag ej kan undertrycka,
oaktadt åtskilligt deruti förekommer, som ej är
fullkomligen enligt med min öfvertygelse; men
icke kär i min egen öfvertygelse i en så vig¬
tig economisk fråga, som denna, vill jag| hafva
äran uppläsa memorialet.
Herr fVijknian uppläste nu nämnde me¬
morial. (Bil. N:o 262.)
Herr Helleday yttrade, det han, med an¬
ledning af Herr Wijkmans reservation, är för¬
anlåten begära upplysning, om det af Hr JVijk-
man sist upplästa memorialet är af honom un-
derskrifvet; och sedan detsamma, hvilket, vid
framlämnandet, icke var undei tecknadt, blifvit
af Herr Wijkman underskrifvet och på särskild
fråga såsom hans motion af honom erkändt,
fortfor Herr Helledaij'. Då denna motion icke
blifvit uti förra plenum muntligen gjord, tror
jag numera, i anledning af detta memorial, på
grund af 49 §• Riksdags-Ordningen, någon åt¬
gärd icke kunna äga rum.
Herr Wijkman'. Innan motionstiden Lillän—
dagick, gjorde jag reservation om inlämnande
af en motion om bränvinsbränningen. Jag för¬
klarade då, att motionen ej var färdig. Jag
har före uppläsningen gifvit tillkänna, att me¬
morialet blifvit mig tillsändt. Jag gillar de der¬
uti innefattade åsigter i det hela, och har
trott dessa sanningar, framställda, kunna bi¬
draga till upplysning i detta vigtiga ämne, som
förekommer tili öfverläggning. Att jag afgifvit
motionen, bör således icke läggas mig till last.
Den 3 Martil.
5o5
4g §. Riksdags-Ordningen är ej bär tillämplig,
att emot mig åberopa, då reservation är gjord
inom motionstidens slut, ocb då jag nu vid.
nästpåföljande plenum aflämnat motionen skrift¬
ligen, i ocb hvarmed jag fullgjort allt hvad på
mig ankommer.
Herr Helleday: Jag bar trott, enligt 4,0 §•
Riksdags-Ordningen, att så vida en motion bör
anses vara muntligen afgifven, skall det munt¬
liga anförandet vara så upplysande, att Ståndet
deraf på förhand må kunna hafva tillfälle att
se, huru vidsträckt motionen är, och att det
muntliga anförandet således skall antyda ut¬
vidgningen af det ämne, som afhandias.
Herr Talmannen utlät sig: I anledning af
den anmärkning, som blifvit gjord, att Herr
Wijkmans sist uppläste motion är gjord efter
motionstiden, får jag upplysa, att Herr Wijk¬
man sednaste plenidag, ocb således inom mo¬
tionstiden anmälde, det han ärnade ingifva ett
memorial, innefattande bans åsigler, angående
brän.vinsbränningen; ocb, med upplysning der¬
om, hemställer jag till Ståndet, örn remiss af
memorialet till Bevillnings-Utskottet bifalles?
hvilken proposition besvarades med Ja ocb nå¬
got Nej; hvadan propositionen ansågs bifallen.
Häremot reserverade sig Herr Helleday.
Herr Wijkman anförde vidare: För att haf¬
va fatalier bevarade, anmälde jag sista plenidag
äfven en motion om anslag till uppmuddring
af Upsala å emellan Flottsund ocb hamnbryg¬
gan; men, efter sedermera inhämtade upplys¬
5o6
Den 3 Martil.
ningar, anser jag motion i detta ämne öfverflö¬
dig, hvadan jag densamma icke fullföljer.
§• ,I*-.
Föredrogos följande inkomne motioner,
nämligen :
i:o Herr Wcerns, innehållande hans åsig-
ter om Bankens organisation. (Bil. N:o 287.)
Begärdes och lades på bordet.
2:0 Herr Santessons, angående användande
af Statsverkets alla intrader af lots- och båk-
inrättningen till samina inrättnings underhål¬
lande och fullkomnande. (Bil. N:o 258.}
Remitterades till Stats-Utskottet.
3:o Herr Hallings, om den föreskrift till
Riksgälds-Contoiret, att icke, utan särskildt för¬
ordnande af Rikets Ständer, vidtaga någon åt¬
gärd till verkställighet af 55 §. uti i83o års
Riksdagsbeslut, angående upptagande för Sta¬
tens räkning af ett lån af högst 2 millioner
R:dr i Svenskt specie efter gamla myntfoten.
(Bil. N:o 259.)
Remitterades till Slats-Utsköttet.
. och 4:0 Hr Sjöblomsj derom, att för lands-
liöfdingehuset i Nyköping skola betalas utskyl-
der till stadens cassa. (Bil. N;o 260.)
Remitterades till Stats-Utskottet.
§• 12-
Af nu uppläst utdrag af Högvördige Pre-
ste-Ståndets protocoll den 1 dennes, inhämta¬
des, att, på väckt motion af Doctor Lindahl,
att Rikets Ständer skulle genom en deputation
betyga underdånig tacksägelse för den visa ocR
Den 3 Martil.
hulda omsorg, som Kongl. Maj:t haft ospard,
till förhindrande af cholerasjukdomens inträn¬
gande i landet , hade Preste-Ståndet instämt
deruti, och beslutit, att motionen skulle Med-
Stånden communiceras, med inbjudning att der¬
uti deltaga.
Uppå Herr Talmannens, i anledning här¬
af, framställde proposition, om Ståndet behagar
antaga inbjudningen, svarades Ja och något JYej,
hvadan inbjudningen ansågs antagen.
§. i3.
Upplästes ankomne utdrag af Höglofl., Rid-
derskapet och Adelns samt Högv. Preste-Ståu-
dets protocoll den 27 sisth Fehr., hvaraf in¬
hämtades, att dessa tvänne Riks-Stånd till Ut¬
skott remitterat särskilde motioner, samt att
Preste-Ståndet bifallit Stats-Utskottets utlåtan¬
den N:is 4, 5, 6, 7 och 8, samt Expeditions-
Utskottets betänkande N;o 3.
Lades till handlingarne.
§• «4-
Hr Talmannen tillfrågade Ståndet om det
behagade åtskiljas; hvarvid Herr fVcern sig ut¬
lät: Tiden är ej ännu långt framskriden. Jag
hemställer derföre, 0111 icke de hvilande grund-
lagsändringsförslagen skulle denna afton kunna
företagas.
Herr Talmannen förklarade, att morgonda¬
gen var utsatt till dessa frågors företagande.
Herr Wcern: I morgon inträffar, att flere
af Ståndets ledamöter, som äro ledamöter uti
den af Kongl. Maj;t i .Nåder förordnade Tull-
5o8
Den 3 Mar t i i.
committé, äro kallade till dess sammanträde.
Jag hemställer derföre, om icke tiden i dag må
snarare begagnas.
Herr Rydin: Såsom nämndt är, inträffar
Tull-committéens sammanträde i morgon. In-
gondera delen, hvarken Tull-committeens eller
Ståndets öfverläggningar böra försummas. Dea
förra bör dock stå efter de sednare. Jag skul¬
le emedlertid önska, att ärendet antingen må i
dag förekomma, eller ock vidare uppskjutas.
Herr Talmannen förmälde sig icke kunna
lämna annat svar, än det han redan lämnat.
Herr Talmannens ofvannämnde förnyade
fråga besvarades med Ja, och Plenum slutades
kl. | till 8 e. m.
In fidem Protocolli
E. G. Runeberg.
Den 4 Maitii.
Plenum klockan 10 f. m.
§. t.
Herrar Wijk och Wijkman anmäldes va¬
ra sjuke.
§• 2.
Enligt hvad n-u styrktes genom vederbör¬
lig anteckning å Fullmägtigens för Mariasstad, Hr
Lakes inträdespollett, var han befullmägtigad
att vara ombud äfven för staden Philipstad.
§• 3.
Föredrogos följande bordlagde motioner,
nämligen:
Den 4 Martin
5c>9
ilo Herr Hembergs, angående hypotheks-
föreningar. (Bil. N;o ii5.)
Herr Ekerman: Äfven jag önskar att för¬
eningar må bilda sig, hvarigenom gäldskyl-
dige egendomsinnehafvare kunna få lån på för-
monligare vilkor, än hitintills, ehuru jag ej vet,
hvarifrån capital skola erhållas. Men det är ej
härpå jag nu vill hista Ståndets uppmärksam¬
het, utan på den fråga, om det är försigtigt,
att Rikets Ständer uppgöra förslag, huruledes
dessa föreningar få bilda sig. Det är, efter min
tanka, en alldeles enskild sak. Det kan icke
nekas enskilde i provincerne, att efter locala el¬
ler andra förhållanden inrätta associationer och
derefter söka Kongl. Majrts Nådiga Sanction af
desamma. För Ständerne är det deremot icke
lämpligt att härmed sig befatta. Omständighe¬
ter inträffa, som ej förutses. Kanhända med¬
föra dylika föreningar goda följder, reen de
medföra äfven ondt, om t. ex. de gå öfverän¬
da; och hafva Rikets Ständer stiftat lag för
dem, gör man tilläfventyrs anspråk, att de sko¬
la af Rikets Ständer understödjas. Det är det¬
ta jag vill afböja, och jag begagnar nu tillfället
alt bestrida alla anslag ifrån Banken eller Riks-
gälds-Contoiret för dylika anstalter.
Herr Levin: ”Herr Hemberg har ansett så¬
som högst nödvändigt, att med regleringen af
Fäderneslandets penninge-verk, äfven den en¬
skilda crediten borde ordnas och utvägar be¬
redas, att för densamma bilda och utveckla sig
i bredd med den allmänna, såsom hufvudsak-
Den 3 Martil.
ligen beroende på den förra; och, med hän¬
sigt till denna grundsats, har Hr Hemberg
föreslagit, att Rikets Höglofl. Ständer skulle un¬
derstödja de hypothek-credit-föreningar, hvilka
inom landet redan hildat sig, med bidrag el¬
ler åtgärder, som, utan rubbning för myntreg¬
leringen, kunna bereda dem tillgångar.
Mången tror sig funnit, att, under masken
af liypotheks-föreningarnes förmåner samt be-
skrifningen derom, skulle ligga försåtligt för¬
slag att inleda oss uti Stats-Låne-systemet med
alla dels vådor; likväl vill jag icke tro detta,
utan tvertom erkänner, att föreningars syftemål
är godt, då med deras införande hufvudsakli¬
gen vill beredas räntefotens nedsättande, hvil¬
ket skall för landet medföra mångfaldige för¬
måner, emedan vår vanliga ränteberäkning är
för hög, och nästan är att anse för ocker jemfö¬
relsevis med räntefoten i de flesta andra land;
men med detta erkännande kan jag icke före¬
na mig uti Herr Hembergs förslag, att hypo-
tlieks-föreningarne skola af allmänna medel er¬
hålla bidrag för alt komma i verksamhet, som
Staten, i närvarande tidpunkt, hvarken kan el¬
ler bör lämna, utan att blottställa sina egna
outredde penningförhållanden, eller ock infö¬
ras på Stats-Låne-systemets farliga bana. Att
Staten icke kan meddela bidrag, tror jag icke
fordra bevis, enär det är gifvet, alt hypolheks-
föreningarne till deras grundfonder behöfva så
betydliga summor, att de icke kunna praeste-
ras med mindre, än att antingen vansinnigt
Den 3 Martil.
olea sedelemissionen, eller ock att Staten för för-
eningarnes räkning skulle upptaga utländskt
lån, hvilka åtgärder jag icke fruktar, då de aro
stridande emot den anda, som råder i våra
allmänna finance-planer. Att Staten icke eller
uu bör meddela något anslag, anser jag ostri¬
digt, alldenstund dess egna penning-operatio¬
ner förvänta en crisis, hvars följder ingen med
visshet kan bestämma, samt hypotheks-förenin-
garne må hända kunde blifva menliga för re¬
alisationen, då det ganska väl låter tänka sig,
såsom möjligt, att om med dessa hypotheksin-
rättningar jemväl förenas vanlig bankorörelse,
hvilket uti några förslag till reglemente tyckes
vara meningen, ehuru så icke practiseras utom¬
lands och icke eller lär vara öfverenstämman-
de med den verkliga anledningen till deras
stiftande, kunde föreningarnes obligationer, i
händelse de vinna credit och utgifvas i min¬
dre valeurer, föranleda, i förening med Privat-
Bankernes sedlar, att Stats-bancosedlen hastiga¬
re inväxlades mot silfver i Banken, och att
största rörelse-capitalet i landet kom att bestå
af hjrpolhek och Pri vat-Banks-sedlar. Med den¬
na förutsättning, vill jag icke motverka före-*-
ningarnes framgång, ty jag har redan medgif-
vit deras nytta, men jag har ansett mig böra
anmärka, huru äfventyrligt det nu skulle vara,
att till desse föreningar lämna allmänt anslag,
då alla tillgångar äro nödvändige för regleran¬
de af Statens egne penningverk. Dessutom
tror jag, att ifrågavarande credit-föreningar, så
Sl2
Den 4 Martil.
vida de vilja erhålla ett oberoende förtroende,
höra söka sin verksammaste kraft af sig sjelfve,
ulan Statens mellankomst, samt följaktligen
förskaffa sig grundfond, antingen af landets cä-
pitalister, eller hos utländningen, der jag är öf-
vertygad föreningarne kunna håde lättare och
mot lindrigare vilkor bekomma lån, än Staten,
med hvilken ingen tyckes hafva medlidande.
Mot Herr Hembergs alternativ, eller att
hypotheksföreningarnes utveckling skulle bere¬
das genom andra åtgärder, än allmänna bidrag,
har jag icke att påmiuna, så vida Slals-Ulskot-
tet och Rikets Ilöglofl. Ständer kunna dertill
uppfinna medel utan penningar, hvarpå jag lik¬
väl ännu tviflan.”
Med Herr Ekerman förenade sig Herrar
Lundin, Langenberg, Zander, Arnberg, Lund¬
gren, Per Winblad, Frodell, Malmberg, lsr.
Winblad, Sjöblom och många af Ståndets öfri¬
ge Herrrar ledamöter.
Herr Cederborg instämde med Herr Lewin.
Herr Santesson: Då motionairen nu är från¬
varande hemställer jag, om icke grannlagenhe¬
ten fordrar, att med målet för dagen uppskju-
tes, och att detsamma må andra gången bord¬
läggas, hvarom jag anhåller.
Uti denna hemställan förenade sig Herr
Helsingius.
Herr Hembergs motion lades å nyo på
bordet.
2:0 Herr Hallgre?is, angående båtsmans-
vacance- och rotefrihets-afgift af städerna. (Bil.
N:o 134.)
Den 4 Martil.
Herr Malmberg: Uti hvad Herr Hallgren
och de flere, sora väckt enahanda fråga, yttrat,
förenar jag mig, samt önskar att genom Kgl.
Skrifvelse» till Amiralitetets-Collegiura af den
ii Julii 1780 bevisa rigtigheten af motionai-
rernes satser, att båtsmanshållet grundar sig på
städernas jord.
Derefter uppläste Herr Malmberg omför-
mälde Kongl. Skrifvelse, och anhöll, att den¬
samma må åtfölja remissen lill vederbörligt
Utskott.
Herr Klingvall erinrade härvid, att blott
vissa städer hafva jord, och att en del hafva
endast obetydligt deraf.
Herr Cederborg: Då Herr Bååths motion
i ämnet, hvilken föregått Herr Hallgrens, re¬
mitterades, var jag af sjuklighet hindrad att
tillslädesvara. Jag anhåller derföre nu att få
yttra några ord.
Derefter uppläste Herr Cederborg ett skrift¬
ligt anförande af denna lydelse: ”1 afseende
på den af Kongl. Kammar-Rätten yrkade be-
villningen för städernes så kallade 1 otefrihet,
får jag anmärka, att Bevillnings-stadgan icke
innehåller något nytt stadgande om ett sådant
onus på stadsjorden. Deruti åberopas endast
sådane förut erlagda utskylder af grundskatts-
natur, hvilka utan bevillning efter egendoms¬
värdet skola fortfara, och vidare, att all befint¬
lig rotering underkastad jord borde vara till
kneck le- eller båtsmanshåll indelt, men att
hemman eller hemmans-delär likväl gifvas
/Jörg. St. Fr. vid Riksd. i834> !• 33
5i4
Den 4 Martil.
sorn ännu ej kommit att vidkännas ett så-
dant onus, utan att något motsvarande onus
dem ålagdt är, skola erlägga rotefrihets-bevill-
ning, hvilket stadgande icke synes röra städer-
nes jord, ty genom deltagandet i båtsmans-va-
cänce-afgiftén är samma jord redan belagd med
ett emot rotefriheten svarande onus, hvilket
ock, utom enskilde resolutioner för vissa stä¬
der, är att inhämta af Kongl. Kammar- och
Commerce-Collegiernes på Kongl. Maj:ts Nådi¬
ga Skrifvelse den j3 Junii 1806 utfärdade cir-
culaire den a5 Febr. 1811. Af detta allt sy¬
nes behofvet påkalla den rättelse uti Bevill-
nings-förordningens förberörde stadgande, att
dea icke är förbindande för städerne, i afseen¬
de på dess jord, såsom inbegripen i städernes
ordinarie båtsmanshåll, och att, i sammanhang
dermed, de af Kongl. Kammar-Rätten gjorde
anmärkningar må förklaras obehörige, och före¬
nar mig med Herr Bååths i ämnet afgifne mo¬
tion, med yrkande örn lindring i städernes
båtsmanshåll.”
Herr Bååth: Jag är skyldig Herr Malm¬
berg erkänsla för den upplysning, som i det
uppläste Kongl, brefvet innefattas. Detta är
ett kraftigt stöd för min motion och bevisar
tydligen min sats, alt båtsmanshållet är en
jorden åtföljande skyldighet. Deraf måste 0-
felbart följa, att den, sorn är skyldig hålla båts¬
man, icke bör erlägga rotefrihets-afgift, sorn
förutsätter frihet ifrån rotering. Släderne haf¬
va eljest dubbel lorsvars-skyldighet. Jag skall
framställa ett exempel: én husfader betalar
Den 4 Martil.
bå Ismans-vacance-afgift, i stället för att hålla
båtsman in natura, erlägger rotcfrihets-bevili-
n-ing och har tillika en son, som befinner sig
uti conscriptions-åldren och således är ibland
bevärings-manskapet. Denne husfader kan så¬
lunda sägas prsestera 3;ne personer till försva¬
ret för sig, dä han primitivt varit skyldig att
gå sjelf.
På hvad Herr Klingvall anfört derom, att
endast vissa städer hafva jord, svaras, att, der
ej jord finnes, äger beskattningen icke rum.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar och det
upplästa Kongl, brefvet må åtfölja remissen.
Herr Rydin: I anledning af hvad Herr
Bååth yttrat om prestation af 3:ne personer,
vill jag blott hafva anmärkt, att en son vid
conscriptions-åldren ingalunda kan sägas vara
ett med fadren.
Herr Bååth: Uppå denna erinran lämnar
jag det svar, att jag alltför väl förstår skillna¬
der emellan fader och son, men att jag genom
det af mig framställda exempel endast velat
visa, huruledes ifrån en husfaders famille, i det
af mig uppgifna fall, kotnme alt utkräfvas fle¬
re, än en försvars-skyldig.
Remitterades till Bevillnings-Utskottet.
3:o Herr IVcerns, om upphörande af tolag
och om ordning för upprättande af taxor m. m.
(Bil. N:o 164.)
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
4:o Herr ValleijSj angående föreskrift i af¬
seende på utfärdande af respass åt personer af
arbets-classen. (Bil. N;o 168.)
5i6
Den 4 Martil.
Herr Cederborg: I anledning af en an¬
märkning från mina connnittenter i Eskilstuna,
Lör jag fasta uppmärksamheten på det oskick,
som är gängse, af Dalalmogen att kringvandra
landet med jernsmiden, som denna allmoge, då
den icke utgör bevillning för tillverkningen, kan
sälja för lindrigare pris, än det, som andra smi¬
deshandlare måste för deras utkomst å varan
bestämma. Härå torde vederbörande Utskotts
uppmärksamhet fästas, för att afses vid besva¬
rande af motionen. Jag anhåller att framde¬
les skriftligen få utveckla mina tankar.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
5:o Herr Helledaij s, angående förändring
uti tullförfatillingarne. (Bil. N:o 172.)
Begärdes och lades å nyo på bordet.
6:0 Herr Holms, i näst förut nämnde äm¬
ne. (Bil. N:o 174O
Begärdes och lades å nyo på bordet.
7:0 Herr Normans, derom, att den genom
Kongl. Förordningen den 11 Febr. i83a landt¬
man förunnade fria seglalionsrält med öppna
småbåtar på utrikes orter må upphöra. (Bil.
3NT:o 189.)
Häruti instämde Herrar Modin, Bruse,
Teander, Frodell, heffler, P. IVinblad och varn¬
berg, den sistnämnde under föi klarande, att han
i åsiglen sig förenar, då motionairen åsyftar
controll å tull-lagarnes efterföljd och förekom¬
mande af deras missbruk.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
Den 4 Martil.
517
8:0 Herr J. Winblad* , om användning af
den blifvande bran vins-skatten. (Bil. N:o
Herr J. Winblad uppläste följande skrift¬
liga tillägg lill sin motion;
”Såsom tillägg till min vördsamma motion
om andel i bränvins-skatten till inrättande af
tork-rior och en belånings-fond på riad och
magazinsbar span mål, med hvad mera, som af
denna fond kunde lill jordbrukets fördel och
förkofran verkställas, får jag uppgifva, det jag
afsett, att, sedan lika stort belopp af den blif¬
vande bränvins-skatten, som, efter nu gällande
bevillning, deraf utgår lill Statsverket, från
hvarje län blifvit allämnadt öfverskotlet för
hvarje län särskildt, måtte i ränteriet för länets
landthushållnings egen räkning deponeras, samt
af länens landthnshållnings-sällskaper till före-
slagne eller andre af hvarje läns olika local
och behof af dess hushållnings-sällskap pröfva-
de nödigaste och gagnligaste ändamål användas.
Om bränvinshevillningen vid denna Riks¬
dag skulle ökas 3:ne gånger högre, än den nu
är, och vmnige årsväxter allt framgent till nä¬
sta Riksdag medgifva /[ å 6 månaders årlig
bränvins-bränning, så skulle samtliga länen i
Riket kunna påräkna ett årligt öfverskott af
minst 1,000,000 R;dr banco och således till nä¬
sta Riksdag 5,ooo,ooo R;dr banco. Af denna
summa kunde uppkomma en provincial-bank i
hvarje län, och desse banker må bända en gång
mägtige nog, att på mångfalldigt sätt understöd¬
ja jordbruksidkaren och bereda honom tillfälle
Den 4 Martil.
alt ägna sin omsorg ät vida nyttigare och för
det allmänna hästa och eget sjelfbestånd gag-
rieligare företag, än bränvins-bränningen, på
hvars ruiner något riksgagnligare borde upp¬
resas.”
Herr Klingvall: Jag vill gärna förena mig
med motionairen, men önskar dervid, att de
af honom föreslagne inrättningar icke må stäl¬
las under länens hushållnings-säilskaper, der
sällan finnas ledamöter, som äro economer el¬
ler känna åkerbruket. Deruti deltager sällan
allmogen, ehuru den borde hafva något att der¬
vid säga. Jag skulle derföre önska, att särskild
committé blefve för ändamålet tillsatt.
Herr PFcern'. Jag kan ej underlåta att vid
motionen och tillägget dervid göra den anmärk¬
ning, att motionen synes innebära en förbland¬
ning af ämnen, icke på något sätt lämplig att
intaga uti den economiska lagstiftningen.
Remitterades tili Bevillnings-Ulskotlet.
9:0 Herr LeJJlers, angående dels förbud
emot införande af ålskillige öfverflödsvaror, dels
beläggande med hög tull af dem, som ännu
icke äro möjlige alt förbjudas, men väl böra
kunna undvaras, äfvensom derom, att Rikets
Ständer må genom underdånig skrifvelse hos
Kongl. Majit anhålla, det täckes Kongl. Majit,
genom utkommande författning, uppmana till
ett tarfligt, måttligt och sparsamt lefnadssätt.
(Bil. Nio 203.)
Herr Tottie uppläste ett skriftligt anfö¬
rande af denna lydelse: ”Då jag haft för af-
Den 4 Martil.
5ig
sigt alt väcka en dylik motion, rörande häm¬
mandet af den mer och mer öfverhandtagande
luxen inom fäderneslandet, som den nu af Herr
Leffler framställde, men af omständigheter der¬
till sjelf hindrad, förenar jag mig desto häldre
med den värde motionairens yttrade åsigter,
och hembär honom min uppriktiga tacksamhet
derföre, igenkännande uti dess] anförande] en
värdig fosterlandsvän.
Lika med Herr Leffler, anser jag äfven
den ingående mynlförbältringen icke kunna få
bestånd för en framtid, om vi, utom inköp af
nödvändighets-varor, äfven skola skatta lill ut-
ländningen för en mängd öfverflöds-artiklar,
hvilka draga myntet utur landet, sedan expor¬
ten af Rikets andra näringsgren, genom åter¬
hållande författningar, icke förslår betäcka de¬
samma.
Som ett tillägg torde mig tillåtas anföra,
att jag anser en betydlig högre införseltull
böra läggas på ruhm, conjac, arac och alla sor¬
ter viner, med undantag af det så kallade
kyrkvinet. Denna åtgärd skulle icke allenast
tillskynda Staten en betydlig årlig inkomst, hvar¬
till den bemedlade bidrager, utan äfven i sin
mon, just genom dessa omnämnde articlars för¬
dyrande, småningom verka lill en önskad åter¬
gång i lefnadssätt och besparings-anda, hvilken
det icke är för bittida att gemensamt söka till¬
vägabringa inom vårt kära Fädernesland.
Om Rikets nu församlade Ständer äfven
skulle vilja förena sig med motionairen, att i
Den 4 Martii.
underdånighet begära Hans Majit Konungens
uppmaning till dess trogna undersåter, alt åter¬
gå till den urgamla svenska sparsamhelen och
lefnadssättet, och Hans Majit derå behagade fä¬
sta Dess Nådiga uppmärksamhet, så är att hop¬
pas, det alla classer medborgare skola ställa sig
en sådan uppmaning lill efterrättelse och så¬
ledes återkomma ännu en gång till sin fordna
belåtenhet.
Att detta mitt anförande och tillägg får
åtfölja Herr Lefflers motion, N:o 202, derom
anhåller jag vördsamt.
Herr Ekerman: Jag delar Herrar LeJJlers
och Totties åsigter, att det skall i stor mån bi¬
draga till realisationens framgång, om vi in¬
skränka våra behof, och kunna återkomma till
förfädrens tarflighet; men min opinion är til¬
lika den, att föga vinnes genom höga tullafgif-
ter å elen ena eller andra varuartikeln. Sådant
tror jag fastmer bidraga att uppmuntra tull¬
försnillning.
Häruti instämde Herr Zander.
Herr Lake: Lika med Herr Ekerman, tror
jag, att allt för mycket förhöjde tullvärden sko¬
la föranleda genvägar att förbigå tullen. Det
enda, som, efter min tanka, skulle leda tili än¬
damålet, eller fullt utrotande af det onda, som
undergräfver folkets välmåga, synes vara för¬
bud emot förbrukning af vissa öfverflöds-ar-
tiklar.
Med Herr Lake förenade sig Herr Isr.
Winblad.
Den 4 Martil.
5a i
Herr Leffler'. Mitt förslag innehåller, att
allt onödigt kram, sorn kan fullkomligen und¬
varas, skall icke beläggas med förhöjd tull, utan
förbjudas; men jag vet, att varor finnas, som
ej kunna undvaras, men dock med skäl kallas
öfverflödsartiklar; och enda sättet att hindra
deras långt utsträckta begagnande, är hög tull.
Hvad åter beträffar vare", som höra till lifvets
förnödenheter, bör ej lallen A dem vara för hög.
Herr Santesson: Med full öfvertygelse in¬
stämmer jag med Herrar Leffler och Tottie.
Deremot kan jag icke dela Herr Ekermans och
de fleres tanka, att man i allmänhet icke bör
vid tullens bestämmande afse öfverflödsartik¬
lar. Rikets Ständer hafva rättighet att granska
tulltaxan, och besluta om tullens höjning och
sänkning, samt således pröfva, hvilka jämnk-
ningar kunna och böra äga rum. Utom det,
att molionairen ej lagt hela vigten på tullen,
har han ej eller yrkat förhöjning generelt på
alla luxeartiklar. Vid ärendets behandling blif-
ver det derföre nödvändigt, att öfverväga, å
hvilka varor tullförhöjning må äga rum, med
hopp om effect. Deremot kan jag ej medgif¬
va det af en talare yrkade förbud emot öfver-
flödsvarors förbrukning. Sådant skulle förut¬
sätta controller, medförande olägenheter, dem
Svenska nationen svårligen underkastar sig och
ej eller bör vänta skola föreskrifvas.
Herr Linderholm instämde med Ilerrar Lef¬
fler och Tottie3 under uttryck af den öfverty¬
gelse, att han ansåg icke så mycket ondt be¬
522
De n 4 Martii»
redas genom dels förbuden emot, dels tullför¬
höjning å öfverflödsvaror, som ej mera godt
blefve genom dylika åtgärder emot öfverflödet
tillskyndadt.
Herr Tottie'. Jag vill tro, att controlerne
vid ingående tullen, böra kunna så skärpas, att
lurendrägeri och tullförsnillning försvåras. Jag
vet ej eller, hvarföre tullförhöjning skall mot¬
verkas, då varorna derigenom fördyras och la¬
xen måhända på denna väg småningom för¬
svinner.
Herr Bååth: Jemte det jag förenar mig
med Herrar Leffler och Tottie, rörande öfver-
flödsartiklarne, tillägger jag, att, efter min tan¬
ka, finnas tvänne sätt att förekomma det öf¬
verflöd och den luxe, som nu allmänt öfver-
klagäs. Det ena består uti en positiv lag, an¬
gående tullafgifterne, som böra vara högre å
öfverflödsvaror, än å sådane, som äro för lif¬
vets behof oundgängligen nödvändige; men al¬
la lagar förlora i sin verkställighet, om icke
folkets anda förenas med lagens bokstaf lill
efterföljd. Derföre vore det radicalasle corre-
ctivet, om exempel af tarflighet fortplantas i-
från de högre till de lägre classerne. Erfaren¬
heten har visat, att sålunda tillgått i alla tider.
De lägre classerne hafva icke begynt, utan blott
följt exemplet.
Herr Klingvall förenade sig tili alla delar
med Herr Bååth.
Remitterades till Bevillnings-Utskoltet.
10:0 Herr Santessonsj med förslag, alt Ban¬
Den 4 Martii.
523
kens nu ägande lån-contoir i Götheborg kunde
få upplåtas åt bolag af enskilde personer. (Bil.
N:o 221.)
Remitterades lill Banco-Utskottet.
i i;o Herr Santessonsj om hypotheksföre-
ningar. (Bil. JNT;o 223.)
Herr Ekerman åberopade, hvad han i det¬
ta ämne i dag tillförene yttrat.
Begärdes och lades å nyo på bordet.
i2;o Herr Santessonsj om assigneringsrätt
man och man emellan. (Bil. N;o 2 25.)
Herr Ekerman: Detta ämne har vid flere
föregående Riksdagar behandlats. Stundom haf¬
va utvidgningar skett, stundom inskränkningar,
oell likaledes har växelrält ansetts böra för as-
signationer äga rum. Detta har Kongl. Maj;t
afslagit, förmodligen på grundade skäl. Det är
ingen giltig orsak att ofta ombyta sådane för¬
hållanden. Assigneringsi ätten, så beskaffad
den nu är, må fortfara. Den kan svårligen
förekommas, och den utsträckning motionai-
ren föreslagit, anser jag ej vara af någon nyt¬
ta. Sannt är det, jag nekar det icke, att as¬
signation, ställd på tid, någon gång icke beta¬
las af acceptant. Dylika fall bära correctiveu
inom sig sjelfva; ty, då en acceptant ej beta¬
lar assignalionen, tages en på honom stöld an¬
visning ej vidare emot. Jag fruktar, att växel¬
rätts tillerkännande åt assignationer man oell
man emellan skulle medföra betydliga olä¬
genheter. I framtiden koinme det att föran¬
leda dertill, att Sveriges släder blefve växel-
platser, hvilket skulle vara för Sverige gan¬
5a 4
Den 4 Mar t ii.
ska olyckligt. Sådan dag vill jag icke upplef¬
va. Örn en länk i kedjan springer, springa
många länkar och större ondt beredes, än den
olägenhet, som uppstår derigenom, att en as¬
signation af acceptant icke på dag inlöses.
Hr Santesson: Jag har haft den tillfreds¬
ställelse, att, då denna motion hos Ståndet upp¬
lästes, delades den af flere ledamöter. Den an¬
går icke assignering på Banken, utan enskilde
emellan. Herr Ekerman har rätt deruti, att
frågan förevarit vid flere föregående Riksdagar,
och deribland vid i8a3 års, då den föreslag¬
na växelrätten icke möttes af Kongl. Maj;ts bi¬
fall. Kongl. Maj;t ville icke åt enskildes in-
visningar på enskilde lämna den strängare ex-
ecutiva kraft, hvarförutan de ej böra hafva cre¬
dit. Ar 182c) jämkade Rikets Ständer sig ef¬
ter Kongl. Maj:t och gjorde endast en partiel
anhållan, i afseende på assigneringslag. Jag har
velat uttrycka, att, under nuvarande förhållan¬
den, då det är af stor vigt att skilja Banken
ifrån privates lånrörelse derstädes, är det ock
af vigt, att enskilda crediten stödjes. Det är
ej eller äfventyrligt, om säkerhet ställes, och
denna består i växelrätt. I andra länder be-
drifves lånrörelsen belt och hållet af den en¬
skilda crediten, utan beroende af Staten. Ena¬
handa förhållande bör här i landet kunna ä-
ga rum.
Herr Wedberg anhöll, att motionen måtte
å nyo bordläggas.
Herr Helsingius: Jag var ibland dem, som
förenade sig med Herr Santesson då motipnen
Den 4 Martil,
5a5
upplästes; men jag liar ej funnit meningen va¬
ra den, alt Banken skulle skiljas ifrån sina af-
fairer med enskilda. Fortfarandet är fördel för
Låda. Deremot hade jag trott Banken böra
skiljas ifrån Stats-verket, hvilken förening va¬
rit orsaken till penningverkets förfall.
Herr Tottie förenade sig med Herr San¬
tesson, i öfverensstämmelse med den motion i
ämnet, Herr Tottie förut gjort.
Herr Santesson: Då motionen är begärd
ytterligare på bordet, vill jag endast svara Hr
HelsingiuS; det jag vid en föregående discus-
sion haft tillfälle yttra, att, då Banken är en
depositbank, kan det ej betagas enskilde att as¬
signera ut de af dem der insatte medel; men
hitintills bar ej någon lag eivisterat för assig-
neringsrälten emellan enskilde. Nu är en an¬
nan assigneringsrätt ej synbar, än den på Ban¬
ken, och denna är nog klen. Jag har ej an¬
ledning befara missbruk, då för den enskilda
assigne! ingsrätten man och man emellan en väl
ordnad stadga beredes; men detta utesluter ej
de verkliga dcposilioaerne i Banken.
Herr Ekerman'. Som motionen är begärd
på bordet, kan det vara öfverflödigt alt något
vidare yttra; men för den händelse, att jag, då
saken å nyo föredrages, tilläfventyrs är från-
varande, vill jag anföra några ord. Man har
åberopat bruket i andra länder, och det är just
den erfarenhet, sorn der visar sig, hvilken jag
befruktar. Då en banqueroule för en acce-
plant uppstår, kan io å 12 personers iråkade
Den 4 Martil.
obestånd vara följden. Sådant inträffar nu
sällan i Sverige, och derföre önskar jag egent¬
ligen icke, alt växelplatser skola äga rum. För
öfrigt tror jag tämligen vidsträckt assignerings-
rätl redan förefinnas. Den, som har correspon-
dence, erfar, huruledes hvarje post hitskickas
stora knippor af assignationer, och jag tror äf¬
ven, att assigneringsrätten emellan enskilde de
facto existerar, ehuru lyckligt det är, att vä¬
xelrätt för invisning ej är stadgad.
Herr Uelsingius: För Herr Santessons för¬
klarande är jag skyldig tacksamhet. Jag får
tillägga, att om missbruk ske uti assignerings¬
rätten, ske de lika väl med invisningar på Ban¬
ken, som på enskilda, och representanterne å-
ligger det, att söka förekomma dessa miss¬
bruk. Rikets Ständer böra äfven yttra sig om
förslag till missbruks förekommande. Annat
är, alt klandra missbruken, annat sjelfva saken,
assigneringsrätten man och man emellan, hvil¬
ken aldrig lärer kunna förekommas att existera,
Lades å nyo på bordet,
och j3:o Herr JBööks, om underdånig an¬
hållan bos Kongl. Maj:t att Kämners-Rätten
måtte förständigas, att ej vidare fullfölja de e-
mot åtskillige Städers magistrater och borger¬
skap gjorde anmärkningar och reservationskraf
för förment underlåten taxering af rotefrihets-
afgift. (Bil. N:o 243.) '
Herr Cederborg åberopade, hvad han, i an¬
ledning af Herr Hallgrens motion i ämnet, i
dag redan anfört,
Den 4 Martil,
Remitterades lill Bevillnings-TJtskottet.
§• 4-
Efter anmälan, företrädde Herr Hof-Can-
celleren, Commendeuren af Kgl. Maj:ts Nord-
stjerne-Orden, Friherre D. von Schulzenheim
och aflämnade: 1:0 Kongl. Majrts Kådiga Skrif¬
velse till Rikets Ständer af den 3 dennes, med
förslag till Banklag m. m., och 2:0 Kgl. Majrts
JXådiga Skrifvelse den 22 sistl. Februarii, an¬
gående bevillning å utdelning för Trollhätte
canal- och slussverks- bolags actier. Herr Hof-
Cancelleren trädde af, på vanligt sätt utbeled-
sagad.
§. 5.
Föredrogos å nyo följande bordlagde mo¬
tioner, nämligen:
1:0 Herr Hahns, om åtgärders vidtagande
till beredande af skydd åt den inhämska pap-
persfabricationen. (Bil. N:o 247.)
Herr Lake: Jag har begärt denna motion
på bordet. Min afsigt var att taga närmare del
af den tull, hvarmed utrikes papper, som till
vårt land införes, blifver belastadt. Jag har
funnit den hög, dock ej så hög, som den, hvar¬
med svenskt papper, som till Danmark införes,
är belagdt. Jag är ej älskare af prohibitifsy-
stcm, och jag vill väl hafva tillåten införsel af
varan, men då papper, som tillverkas inom lan¬
det, tallar med hvilket annat land som häldst,
och då pappersfabricationen tilltager i förkof¬
ran och förädling genom senare inrättade och
väntade anstalter, tror jag, att det papper, som
Den 4 Martil. *
införskrifves, bör med högre tull beläggas. Jag
förenar mig med Herr Hahn och önskar, att
detta må få åtfölja remissen.
Remitterades till Bevillnings-Ulskottet.
2:0 Herr Hallgrens angående förändring i
föreskrifterne om enskildes assignerings-rätt på
Banken. (^Bil. N;o 253.)
Herr Helsingius\ Herr Hallgren bar före¬
slagit, att assigneringsrätt på Banken skall fort¬
fara på det sätt, att assignanten må uti Ban¬
ken bypothicera inteckningar i fast egendom
till lika stort belopp med det lian vill assig¬
nera. Delta tror jag visserligen vara verkställ-
bart, men jag kan ej betrakta detsamma, såsom
en assigneringsrätt på fonder. Denna inrätt¬
ning är helt annan, än den nuvarande, att en¬
dast assignera på insatte medel. Delta är fast¬
mera ett Creditiv eller en rättighet, att emot
ställd säkerhet assignera medel, hvarå ränta be¬
talas ifrån den dag, då de utgått ifrån Banken.
Jag anser detta höra vara af förmonliga följ¬
der för den enskilda rörelsen, och ej eller med¬
föra förlust för Banken, om försigtighet iaktta—
ges vid hypothekens bedömände; men i en tid,
då Banken skall honorera med klingande mynt
sina förbindelser, bör Banken ej utsträcka sig
utöfver hvad den behöfver för dess rörelse.
Derföre blifver ock af Herr Hallgrens förslag,
0111 det bifalles, den följd, alt någon annan Ban¬
kens lånrörelse mäste inskränkas. Inom Ban-
co-Ulskotlet skall jag närmare utveckla mina
asigter, dem jag blott i korthet nu framställt.
Den 4 Martil.
Herr Santesson: Jemte det jag instämmer
ined Hr Helsihgius, anhåller jag att, med anled¬
ning af Herr Hallgrens motion, få uttrycka det
förslag, att, likasom enskilds assignation på en¬
skild man bör åtföljas af växelrätt både för as¬
signant och acceptant, bör, i fråga om enskilds
assignation på Banken, enahanda växelrätt och
Stränga exsecutiva kraft gälla emot assignanten.
Emot acceptant är den bär ej tillämplig, enär
Banken ej lämnar någon accept.
Herr Hallgren: Då så många sakkunniga
män framställt olika åsigter i detta ämne, må
det förlåtas mig, att, ehuru ej dertill vuxen,
hafva inkommit med ett förslag, som jag sjelf
benämnt omoget. Jag är nöjd, blott att det må
kunna väcka lyckligare ideer, som bereda ett för¬
delaktigt resultat. Jag har önskat mig anmärk¬
ningar och motskäl, ju flere, desto bättre, för
att så mycket mera hafva min öfvertygelse stad¬
gad, då frågan en gång kommer att afgöras.
Remitterades lill Banco-Utskottet.
3:o Herr BHcerns, innehållande hans åsig¬
ter om Bankens organisation. (Bil. N‘o %'$']•')
Remitterades till Banco-Utskottet.
4:o Herr fVcernSj om anslag till inrättande af
Irenne landtbruksskolor i Riket. (Bil, N:o 129.)
Herr Santesson: Med molionairen instäm¬
mer jag deruti, att denna fråga är af stor vigt.
Jag befarar dock, att med den hush ål Isa mhet,
Som nu är nödig, ett så stort anslag, som det
begärda, icke kan bifallas. Härvid fogar jag den
önskan, att, om ock så stort anslag icke kan
Borg St. Pr. vid Biksd. i834' 34
53a
Den 4 Martil,
beviljas, likväl en del må bifallas, för att an¬
vändas dertill, att på något ställe begynna att
vidtaga en åtgärd, som är af så mycken nytta.
Herr Helsingius: Jag kan ej annat, än ut¬
trycka min synnerliga tillfredsställelse öfver
detta plienomen i lidens tecken, att man er¬
känner behofvet af practisk skicklighet äfven i
jordbruket.
Herr fVcern", Uti ingressen till mitt me¬
morial har jag motiverat, hvarföre jag ansett
dessa skolor böra vara minst tvenne. Jag har
utgått ifrån den synpunkt, att jordbrukets svag¬
het grundlägger missväxter i vårt land vida
mera, än climalet. Jag har tillika uttryckt be¬
hofvet af bättre kunskap, bättre begagnande af
naturens alslringsförmåga. Förhållandena äro
olika emellan de södra och norra, samt äfven
de medlerst belägna provincerne. Jag vill dock
ej påslå, att skillnaden emellan de södra och
medlersta är så stor, som emellan de södra
och norra. Jag finnér till den grad förhållan¬
det olika, att det förutsätter särskildt studium
af landtbruket. Då ett annat sätt brukas i Skå¬
ne, annat i Norrland, måste det, för undvikande
af ensidighet och af en oriktig allrnänlighet vid
tillämpning af landlbruksideer, vara nödvän¬
digt, att flere skolor, med särskilde verksamhets¬
fält, inrättas. Alt blott till en början bilda en en¬
da sådan skola, vore olämpligt. Bättre vore det,
om hufvudsaken nu blefve tagen i behörigt öf¬
vervägande. Det begärda anslaget är relativt
litet, och jag anser Rikets Ständer icke böra
Den 4 Marti».
SS*
draga i betänkande, att bevilja nämnde anslag.
Skola desse landtbruksskole^ kunna verka nå¬
got nyttigt, böra de kunna omfatta möjligheten
att emottaga elever, 3o å 4° lill antalet, ej
blott af, såsom man på landet nämner dem,
rätlare-ämnen, utan äfven andre, de der hafva
kunskaper i allmänhet, samt förmåga att upp¬
taga de vetenskaplige delarne af yrket. 6,000
R:dr banco för hvarje skola är ej för mycket,
Försök äro gjorde, att calculen är riktig, under
förutsättning, att inrättningarne öfverlämnäs till
enskildes vård.
Herr Mellbin: Jag instämmef 1 Hr tVcvrns
förslag, som utmärker sig för sann fosterlands-
värma och sakkännedom. Jordbruket, landets
bufvudnäring, fordrar ostridigt upphjelpande
oell understöd; men det är ej gifvet, att man
genast kan erhålla att tillgå män med tillräck¬
lig insigt och med den sjelfuppoffring, som
må vara skicklige att blifva ledare af dessa un¬
dervisningsanstalter. Westergöthland bär i det¬
ta afseende företrädesvis att framvisa en man,
som, med begagnande af hvad i andre länder
uti Europa, för åkerbruket blifvit tillgjordt,
vunnit sådan insigt. Jag tror mig således haf¬
va anledning, att vid motionen göra det till-
lägg, att, om anslaget ej kan beviljas till alla
provincer på en gång, den province dock må
hafva företräde, som kail först anskaffa skicklig
lärare uti landtbruksskolan.
Herr Petre: Äfven jag får uttrycka min
förbindelse för motionairen, som fästat upp¬
53a
Den 4 MartiL
märksamheten på detta vigtiga ämne. Hvad i
denna väg är att önska, inhämtas bäst deraf,
att ifrån Upland, en af Sveriges spanmålsbodar,
skickas, på länets hushållningssällskaps bekost¬
nad, personer till Dalarne, för att lära jordbru¬
ket. Resande utlänningar förundra sig öfver de
vidsträckta trädesfälten. Orsaken hör likväl ej
sökas blott i jordbrukarens oerfarenhet, utan äf¬
ven i svårigheten att anskaffa erforderliga ca-
pitaler och behofvet af understöd. Då jag så¬
lunda gör rättvisa åt förslaget, måste jag likväl
tillika instämma med Herr Santesson deruti,
att särskilde omständigheter vid denna Riksdag
göra en sträng hushållning med allmänna me¬
del nödvändig; och, enär man derjemte besin¬
nar folkets vanliga obenägenhet, för allt nytt
och svårigheterne att här införa någon innova¬
tion, tror jag, att man till en början må kun¬
na inskränka sig lill två, kanhända en skola. Om
således Rikets Ständer gilla åsigten, torde till
och med man nu inskränka sig endast till landt¬
bruksskolan i Westergöthland, hvars nytta är
af flere sakkunnige män på det fördelaktigaste
vitsordad.
Herr Santesson: Från mitt yttrande må
man ej draga den slutsats, att jag ej tillstyrker
förslaget. Det är en sanning, alt inskränkning
egentligen icke borde ske uti antalet af de upp-
gifne landtbruksskolorne ; men afförekonme an¬
ledningar, och då man mäste bespara Statens
medel för andre behof, skulle jag tro, att man,
oansedt sin benägenhet för sjelfva saken, vore
Den 3 Martil;
nödtvungen afslå motionen, om för stor sum¬
ma begäres. Derföre, om ej medel nu vore att
tillgå för så många skolor, som äro föreslagne,
men väl kunna anslås för en del, bör ej detta
Vära skäl att uppskjuta med bela saken, utan
må man börja med något mindre. Detta om¬
döme stödjer jag älven på vunnen erfarenhet
om flere anslag till goda ändamål. De hafva
meddelats genast med rund frikostighet, meli
ändamålen hafva förfelats. Man bar beräknat
större tillgångar, än dem man kunnat i fram¬
liden soutenera. Derföre bar saken kommit till
boita. Om nu ej kunna erhållas 20,000 R;dr,
utan tilläfventyrs endast 12 å i5,ooo Hulr, må
man ej anse saken fallen. Må de användas så,
att kommande Ständer animeras alt understödja
företagets fortsättning. Jag förenar mig gerna
uti den åsigt, att Skaraborgs län i första rum¬
met må i detta afseende komma i fråga. Af e-
gen erfarenhet kan jag vitsorda den förändring,
som den der inrättade landlbruksundervisnings-
anstalt beredt. Denna landsort bar vidsträckta
åkerfält, men ock vidsträckt misshushållning.
Måhända borde jag undvika alt lala om min
hemort; men jag är ofvertygad, att den ort,
som är af största behof, och der anslaget är att
förvänta skola göra största verkan, bör ock und¬
få detsamma, och jag är härvid skyldig göra
rättvisa, lika med Herr Mellbin, åt den man,
Herr Nonnen, som sökt att meddela de kun¬
skaper, som lian, in- och utrikes, för vä riva t sig,
angående landtbruket. Jag tror ock, att sär¬
534
Den 4 Marti}.
skild motion härom är gjord inom annat Riks¬
stånd.
Herr Helsingius: Uti Herr JVccrns utveck¬
ling af förslaget instämmer jag äfven fullkom¬
ligen, och, efter sådan åsigt, finner jag ej, att
det begärda anslaget är för stort. Men jag går
ännu längre, att jag anser det tillhöra princi¬
pen af förslaget och mest ändamålsenligt, att
förslaget är litet. Det är naturligt, att om, af
enthusiasm för saken, elever infinna sig, sorn
endast se på hvad andre arbeta, kallas under¬
visningsanstalten practisk, men är dock blott
tlieoreUsk. Med ett mindre anslag tror jag sna¬
rare elever skola erhållas, sorn sjelfva lägga hand
vid göromålen och såmedelst vinna den prac-
tiska kännedom af yrket, att de, såsom husbön¬
der, förstå alt sjelfva förrätta, hvad de anbe¬
falla sina underlydande att verkställa, och så¬
lunda, på en gång, gagna inrättningen och sig
sjelfva, sa att de derigenom förvärfva en prac¬
tisk skicklighet. Hvad anmärkningen om trä-
desfälten angår, är förhållandet olika och bör
lämpas efter särskilde orter. Jag vill ej nu in¬
gå på detta ämne. Det utvecklar sig bäst vid
särskilda landtbruksskolor uti olika provinser.
Herr Wcern\ Man har anmärkt, att det af
mig hegärde anslag är för högt i vår tid. Jag
kan ej finna, att så är, då jag ej kan under¬
trycka min öfvertygelse om landtbrukets öfver¬
vägande vigt, jemnlörelsevis med andra ända¬
mål, t. ex. de militaira anstalterna. Tjugutusen
R;dr till det af mig uppgifne behof, måste ej
Den 4 Martil.
435
vara för mycket, då 16,000 R:dr ifrågakomma
t. ex. lill en raket-corps, • utom anslagen lill
stora flottan. Jag kan ej undgå att tio, det
landtbruksnäringen ej kan mätas med dessa in¬
galunda producliva yrken; och jag anser denna
fråga vara af den högsta vigt i samhällets tcch-
niska utveckling.
Herr Rydin: Jag delar fullkomligen Herr
JVcerns åsigt. Den sals gillar jag, att man i
allmänhet bör spara; men jag tror älven, att
penningar aldrig bättre kunna användas, än bär.
Derigenom, att landtbruket upphjelpes, blifver
välmågan ökad, och detta är lörsta vilkoret för
möjligheten, att nationen skall kunna bära de
ökade anslagen. Intet är mera tacksamt, än det¬
ta. Derföre bör man ej spara på summan, sär¬
deles då undervisningen skall ske i trenne sär¬
skilda distriktet- med olika climat. Inskränk¬
ning i antalet bör ej ske. Denna anstalt gilver
nytta med flere hundrade procent.
Herr Petre; Jag erkänner fullkomligen san¬
ningen af den jemnförelse Herr IVceni fram¬
ställt!; och huru gärna skulle icke jag biträda
alla anslag för nyttiga inrättningar! men då jag
med skäl fruktar, att, i fråga om mililaira in-
rältningarne och mycket annat, som erbjuder
rikt fält för jemförelse, jag kommer att tillhö¬
ra minoriteten, har jag ej förhoppning att åstad¬
komma någon nyttig besparing, och måste så¬
ledes tills vidare vidhålla den opinion, jag i
detta ämne redan yttrat.
Herr Wcenv. Hvar och en måste inse rik-
536
Den 4 Martii.
tiglieten af Herr Rydins framställning om fol¬
kets förmåga att bära skattebördorna. Jag har
för öfrigt ingenting annat alt tillägga, än alt
de, som nu yrka nedsättning af anslag till Iren¬
ne landtbruksskolor i Riket, må fortfara i ena¬
handa besparingslust, då fråga bli 1'ver om an¬
slag af vida mindre interesse, än detta.
Remitterades lill Slats-Utskottet.
5:o Herr WceniSj om upprättande af en
allmän communal-lag och municipalitetsförfatt-
ning. (Bil. N:o i3o.)
Herr Petre: I afseende på denna motion
vill jag blott hafva uttalat elen önskan, att för¬
slaget må vinna framgång, men tillika den öf¬
vertygelse, att hoppet derom visar sig ganska
svagt. Jag skall, lill stöd för denna tanka, la¬
ga exempel från Stockholm, som lik väl är stånd¬
punkten för den högsta upplysningen och äf¬
ven rikedomen i landet, men der den medbor¬
gerliga andan är så svag, att man, vid de redan
existerande municipal-inrättningar, såsom t. ex.
taxeringscommitteen, ej utan tvång, ibland em¬
betsmål! och borgerskapet, kunnat åstadkomma
erforderligt antal ledamöter i desse committeer.
Kär härtill kommer, att, i de flesta orter, folkets
ställning vållar, att omtankan för daglig utkomst
hindrar hågen för det allmänna att sprida sig,
tror jag, att den yttrade förhoppningen är för ti¬
dig. Det var emedlertid väl, att det första ste¬
get tages, och jag har ingenting alt påminna
dervid, att ett förslag till communallag och ibu*
nicipalitetsfÖrfattniug uppgöres.
Den 4 Martil.
Herr Ekerman'. I anledning af den sista
talarens yttrande, bör jag anmärka, att, mig ve¬
terligen, har tvång för borgerskapet härstädes
hvarken ägt runi eller behöft att användas; för
att åstadkomma ledamöter i taxerings-commit-
feen.
Häruti förenade sig Herrar Frodell, Pehr
Winblad, Biörck, Lundgren och Maechel.
Herr Waern-. Såsom svar tili Herr Petre,
får jag åberopa sjelfva motionens innehåll, och
livad jag i dess ingress anfört, såsom förklaring
öfver hvad af behofvet i denna del är påkal-
ladt. Jag beder, att i berörde afseende få upp¬
läsa nämnde ingress.
Denna uppläsning skedde, hvarunder Herr
Waern, i anledning af hvad på särskilda stäl¬
len i motionen förekom, muntligen anförde, hu¬
ruledes lian förklarat skälen till obenägenheten
för åtskillige municipalbestyr, att han vill haf¬
va sagt, att i undervisningen lägges första gni¬
stan af den medborgerlighet, som skall väckas,
och alt, förr än folket lärt sig att värdera ar¬
beten i socialt ‘afseende, kommer man ej till nå¬
gon verklig medborgerlighet.
Herr Leffler: '”Sorn Herr Waerns motion
har för afsigt, att bereda bättre ordning in¬
om municipal-inrättningarne uti landet, kan
jag icke annat än gilla densamma. Sådane in¬
rättningar finnas., åtminstone inom städerne, mån¬
gå, och jag vågar tro, i närvarande lid, för många.
"För att rätt kunna fullgöra det åliggande, som
tillhör hvarje ledamot af en sådan inrättning,
538
Den 4 Martii.
fordras, efter mia tanka, att för sin egen ställ¬
ning vara någorlunda belåten, och utan myc¬
ket bekymmer. Då endast kan man vara rätt
gagnlig vid lönlösa bestyr, så vida man för
öfrigt äger den dertill erforderliga skicklighet.
Men som, ty värr, denna lyckligare ställning i
lifvet nu är mera sällsynt, än förr, inom Ri¬
kets städer, är det ock ofta rätt svårt, att till
de omtalade municipal-inräilningarne kunna få
ledamöter, som vilja sig detta besvär åtaga. Ja!
man nödgas emellanåt, att som Herr Petre yt¬
trat, dertill använda ett öfvertalande tvång. Så¬
ledes lärer ingenting särdeles till dessa anstal¬
ters förbättring kunna uträttas, förr än välmå¬
gan blifver mera allmän, och den egna belå¬
tenheten gifver håg att arbeta för det allmän¬
nas väl. Emedlertid kan, som sagdt är, det ic¬
ke skada, alt man, genom goda förslagers upp¬
görande i denna väg, bereder sig för en bät¬
tre tid.
Med Herr Leffler förenade sig Herrar Hel¬
sin gins och P. Winblad.
Remitterades lill Allmänna Besvärs- och
Economie-Ulskottet.
och 6:0 Herr Santessons, angående reali¬
sationen, (Bil. N:o 251.), hvilken motion först
i dag blifvit, renskrifven, inlämnad och således
ej förr funnits, efter uppläsningen, att tillgå.
Efter fleres af detta förhållande föranled¬
de begäran, uppläste Herr Santesson å nyo den¬
na motion.
Herr Langenberg', Ehuru detta memorial
Den 4 Martii.
icke varit bordlagdt, .sökte jag dock att vid för-'
sta afhörandet, då det lästes, fatta, hvad emot
mina åsigter af realisations-frågan anmärktes,
och derföre har jag nu uppsatt mitt svar skrift¬
ligen.
Herr Langenberg uppläste härefter ett an¬
förande af denna lydelse:
”Till svar å de anmärkningar Herr San¬
tesson gjort öfver mitt memorial, rörande rea¬
lisation och silfverutvexling, får jag anföra; att
Herr Santesson och jag hyste motsatta åsigter i
denna fråga är icke obekant, häldst vi så väl
inom detta Ilögtärade Stånd, som i Stats- och
äfven sammansatta Stats- och Banco-Utskotten
ganska öppet uttalade vår öfvertj^gelse. Herr
Santesson var af den tanke, att Banken då alla¬
redan var i den lyckliga-ställning, (ehuru silf-
verLillgången ej svarade stort öfver 4 8,)
att realisation och utvexling till och med genast
kunnat företagits. Jag åter yrkade uppskof der¬
med intjll dess Banken, genom dess årliga re-
venue, blifvit tillräckligen förstärkt, och att det
skulle få bero af kommande Ständer örn utvex-
lings företagande. Tiden har utvisat, hvem af
oss haft rätt! Herr Santesson tycks icke vara
rätt nöjd med, att jag ännu står fast vid sam¬
ma öfvertygelse, och att jag betviflar en fram¬
tida säkerhet för silfverutvexlingen, i synnerhet
då vår import är större, än vår export, och
silfverlillgången ej en gång motsvarar 5 till 8,
utan kanske närmare 4 till 8, gillar likväl att
jag på förhand fruktar, att silfverutvexling kom¬
54°
Den 4 Martin
iner att ske. Det hör likväl icke förundra Herr
Santesson, att en sådan tanka hos mi" uppstått,
då man nogsamt minnes, att realisationen och
mytttbestämningen vid sista Riksdag' kunde af
realisationens vänner genomdi ifvås. Det omog¬
na beslut, som då af dem t i livligabringa des,
behöfver icke af mig omnämnas; det är hvar-
jom och enora lika bekant, sorn att detsamma
äfven nu gifvit anledning till Rikets Ständers
sammankallande. Hvad åter angår mitt, i hän¬
delse silfverutvéxTiris: af Rikets Ständer skulle
beslutas, meddelade förslag, så är det med tyd¬
ligen anmäldt förutsättande, att, så framt mine
åsigter emot denna utväxlings företagande ej
förmå, göra sig gällande, anser jag sådane åtgär¬
der böra vidtagas, hvarigenom hvarje banco-
sedel blifver ordentligt emot silfver inlöst, ef¬
ter den proportion föreslagen är. Jag medgif-
ver visserligen, att genom hvad jag projecterat
någon öfverflödig tillgång på bancomynt icke
beredes, särdeles i den mängd en del önskar;
men dermed vinnes säkerhet för realisationens
framtida bestånd, derom är jag förvissad; och
denna säkerhets erhållande har alltid utgjort
föremålet för de skrupler jag hyst för en för
hastig och ej noga öfvertänkt realisation och
silfverutvexling.”
Herr Petre’. Herr Santessom memorial är
af för vidt omfattande innehåll, för att nu i
sin helhet kunna betraktas. Derföre begär jag
nu dess bordläggning; men då detsamma upp¬
ställer aine frågor, den ena om realisationen
Dea 4 Martil.
och den andra om 72 §. Regerings-Formen,
upptager jag nu- till besvarande den sednare
punkten, så mycket häldre, som jag derigenom
|år tillfälle att uttrycka min åsigt i denna frå¬
ga, ett tillfälle, som längesedan önskats, men
hittills icke varit oss medgifvet.
När jag kastar en blick tillbaka lill den
tid, då vårt nuvarande Stats-skick stiftades, och
derefter genomgår Puksdags-historien ifrån den¬
na tid, finner jag, att Regeringen i sjelfva ver¬
ket städse de facto innehaft samma magt, i
afseende på nyss åberopade §., sorn det nu är
i fråga, att de jure densamma tillägga. Jag fin¬
ner nämligen, att i alla föregående Rikets Stän¬
ders, i afseende på Banken, vidtagna beslut, Re¬
geringen alltid gifvit impuls deråt. Sländerne
hafva gjort allt, för att foga sig efter Regerin¬
gens önskan. Det gränsar nästan till det otro¬
liga hvad de eftergifvit. Riksdagsmäns lugn
och anseende i det allmänna hafva blifvit ställ¬
de på spel. År 1812 bortgafs tryckfriheten på
ett grundlags-vidrigt sätt. Sislförflulne Riks¬
dag bifölls mera, än Regeringen ens begärde,
och derjemte förlorade Ständerne då, hvad af
allt bör vara dybarast, nationens förtroende.
Framfarne Ständer hafva satt de nu valde re-
presentanterne i en mycket svår ställning. För
min del kan jag ej gilla, att Regeringen, för
misstagen i afseende på Banken, kastar skulder
på Ständerne. Må nationen derföre lemna sin
förebråelse åt dem, men må de åtnjuta rättvis
tillgift ifrån den sida, hvars önskningar da
54i
Den 4 Marti!,
städse ställt sig lill efterrättelse. Om fallet är
att framfarne Ständer uppbära förebråelse, må
delta för oss blifva en varning att icke för
Ögonblickets* hänförelse vika ifrån pligternes för
oss utstakade bana. Om jag ock skådar saken
ifrån en annan sida och antager, alt 7a §. Re-
gerings-Formen må ändras, om jag medgifver,
att den hör få en så beskaffad ändring, som
föreslagen är, frågas: månne det är derföre gif¬
vet och lämpligt alt för det närvarande vidtaga
denna förändring? hurudant befinner sig landet
i statistiskt hänseende? 0111 vårt lands lycka
mates efter andra länders genom tillfälliga om¬
ständigheter beredda missgynnande ställning,
uppstå utan tvifvel flere relativa förmoner;
men jag anser det icke vara rigtigt att mäta
det ena landels lycka efter det andras olycka.
Till svar på frågan åberopar jag deremot de
dystra skildringar de fleste af eder, M. H., så
ifrån släder, som ifrån land, lämnat om närin-
garnes tillstånd. I en sådan tidpunkt tror jag
det vara betänkligt, att lämna ifrån sig en magt,
som visserligen ej är ulan sitt stora värde. Be¬
traktar man 1111 saken ifrån de åsigler, sorn re¬
dan gjort sig gällande både inom delta och an¬
dra Riks-Slånd, så röjer sig icke den enhet och
den harmoni emellan bägge Stals-magterne, sorn
böra förutsättas, innan den ena må utan mot¬
svarighet upplåta någon del af sin magt åt den
andra. Under det vi beklaga ställningen in¬
om landet i financielt afseende, har Regeringen,
utur motsatt synpunkt, förklarat, att den finner
Den 4 Martil.
54?
tillståndet lyckligt. Jag hemställer, om i en
tid, då denna' olikhet i åsigler äger rum, rim¬
ligen fråga hör blifva, alt inrymma större magt
åt den ena Stats-magten. Jag hemställer detta,
då, utan tvifvel, ingen obelåtenhet kan här skil¬
dras så stor, som den i sjelfva verket röjer sig
inom nationen, Jag skulle kunna uppdraga en
hel tafla af flere i denna väg talande anlednin¬
gar; men jag bör ej vidare trötta Ståndet och
anser det vara tillräckligt alt hänvisa till den
förtjenstfulla framställning, som Herr fVcern
lämnat uti sitt i dag uppläste memorial. Jag
slutar med att förklara, alt jag på de skäl, som
jag redan anfört, och de ytterligare, som, då
jag dertill uppmanas, jag ej skall underlåta att
åberopa, är beredd att lämna mitt Nej lill den
föreslagna Grund lags-förändringen.
Herr Lake: I anledning af hvad Herr San¬
tesson, uti första afdelningen af sin motion,
anfört, får jag yttra, att jag delar föresatsen
med hvar sann fosterlandsman, som uttrycker
bättre öfvertygelse, åsyftande det rätta. Må det
dock tillåtas mig, att vid Herr Santessons an¬
förande erinra, aLt, när Lagen af den 1 Martil
i83o af dåvarande Ständer beslutades och med
Kongl. Maj;ts Nådiga sanction bekräftades, ut¬
trycktes, att silfverutväxlingen skulle ske vid
bestämd tid; och Rikets Ständer förutsatte, att
det erforderliga silfverförrådet skulle då vara
alt tillgå. 1 sednare afdelningen har Herr San¬
tesson nämnt, att detta kunde anskaffas genom
lån. Jag har likväl trott mig finna, att banco-
534
Den 4 Martil.
fullmägtiges, för silfvers anskaffande, vidtagne
ansträngningar varit fruktlösa. Uti min motion
liar jag föreslagit en ärlig grund till åtkomst
af silfver för fyllande af den brist, sorn nu fin¬
nes. Jag bar trott, att Banken genom egen re-
production skall uppnå ändamålet. Det låne-
systeme man föreslår, skulle ofelbart för landet
medföra tryckande beskattningar, och jag förut¬
sätter möjligheten, att det nya myntet, likt det
förra, skall stadna på utrikes ort. Jag fruktar,
att sådan åtgärd skulle inleda folket i stora
svårigheter, när man kommit till verkställighet
af Rikets Ständers beslut. För en bestämd
ränta skall ansvaras, utom det alt de utestå¬
ende skuld-capilalen falla folket till last. För
Öfrigt är Herr Santessons anförande så vidt
omfattande, att jag nu ej kan i helt detsamma
besvara, utan bagar dess bordläggning, för] när¬
mare granskning deraf, och för att dervid foga
mina anmärkningar.
Herr Santesson: Då motionen är begärd
att bordläggas, vill jag nu inskränka mig till
den erinran, att jag önskat, det Herr Langen¬
berg i sitt anförande icke nämnt ett ord, det
nämligen, att realisationen genomdrefs af Rikets
Ständer vid sista Riksdag. Ulan alt kunna
påminna mig en sådan beskyllning, hvaruti jag
ej deltagit, får jag förklara, att ingen verkat på
nrin öfvertygelse. Ett sådant yttrande synes
mig olämpligt. I afseende på Herr Lakes an¬
förande, får jag tillfälle att vidare yttra mig,
då saken åter förekommer. Af de garantier,
Den 4 Marlit.
545
som jag i min motion uppräknat för realisatio¬
nens bestånd, har Herr Petre hämtat anledning
att motivera sin åsigt om den föreslagna än¬
dringen af 72 §. Regerings-Formen. Detta har
jag ej kunnat hindra, men tror, alt detta yt¬
trande vore mera på sitt ställe, då grundlags¬
frågan förekommer.
Herr Langenberg: Om ock det icke må
sägas, att realisationen genomdrefs vid förlidne
Riksdag, vet jag likväl, att derpå mycket arbe¬
tades.
Lades på bordet.
§• 6.
Föredrogs å nyo och upplästes Constitu-
lions-Utskottets hordlag.de memorial, N:o 1, med
uppgift å de sedan sista Riksdag hvilande be¬
redda Grund lagsändringsförslag.
Herr Santesson anhöll, att detta memorial
måtte andra gången bordläggas.
Herr Ekerman yttrade, att, då memorialet
är hegardt andra gången på bordet, hvarvid
Herr Ekerman ej bade något att påminna, då
detta är en rättighet för den, som det begär,
anhöll Herr Ekerman endast, att ärendet måtte
vid nästa plenum förekomma tili afgörande.
Herr Helsingius begärde upplysning, huru¬
vida meningen vore, att endast sjelfva memo¬
rialet, som Herr Talmannen uppläst, eller äf-
den dervid fogade uppgift å de hvilande grund-
lags-förändrings-förslagen bordläggas nu andra
gången, i hvilken sednare händelse Herr Hel¬
singius förenade sig med Herr Santesson.
. St. Pr. vid Riksd. i834- I- 35
/
546
Den 4 Martil.
Herr Santesson anförde, att, så snart Herr
Talmannen anmält och uppläst memorialet, är
meningen den, att detsamma, jemte dertill hö¬
rande uppgift å grundlagsförslagen, bordläggas.
Herr PFcern anhöll, att de ledamöter, som
« förena sig med Herr Santesson uti begäran om
bordläggningen, må gifva sig tillkänna, emedan
2 mom. 49 §. Riksdags-Ordningen innehåller,
att förnyad bordläggning må ske endast på fle¬
re ledamöters begäran.
Med Herr Santesson förenade sig Herr Arn¬
berg.
Herr Ekerman tilläde, alt han måste er¬
känna, det han icke fästat sig vid den omstän¬
dighet, huruvida endast memorialet, eller det¬
samma, jemte dervid fogad uppgift å grundlags¬
förslagen, skulle bordläggas.
Constitutions-Utskoltets memorial, N:o i,
med dervid fogad uppgift å de hvilande grund-
lagsändringsförslagen, lades å nyo på bordet.
§• 7-
Föredrogos Kongl. Maj:ts i dag ankomne
Nådiga Skrifvelser lill Rikets Ständer, näm¬
ligen :
i:o Medförslag lill Banco-lag, hvarvid up-
lästes a) den Kongl. Skrifvelse!!, b) lagförsla- '
get, c) Högsta Domstolens och deruppå Stats-
Rådels prolocoll i ämnet, samt d} särskildt bi¬
fogade motiver för lagen.
Herr Petre: I anledning af detta nu upp¬
lästa bancolag-förslag, anser jag mig skyldig
nedlägga min reservation emot de deruti inne-
Den 4 Martii.
547
fattade tillstyrkanden, synnerligen hvad angar
Stände nies Veto. Jag tror det vara illa hand¬
lad t af Rikets Ständer emot deras Fullmäglige i
Banken, 0111 en ny lag stiftas, hvarigenom des¬
se sednare sältas i nödvändighet alt uttala ett
dylikt veto. I afseende på det ömsesidiga ve¬
to, må man ihågkomma det olika förhållande,
som äger rum emellan Konung och undersåler,
och emellan undersåler och Konung. Jag re¬
serverar mig äfven emot hvad der är sagdt om
Konungens rådgifvares ansvarighet. Erfaren¬
heten har visat, att denna är endast på pappe¬
ret, intet i verkligheten. Huru vore det annars
* möjligt, att, i motsats till den upplysta delens
af nationen omdöme, vi skola äga ett försvars¬
verk, som medtager landets alla krafter, ut¬
suger våra financer och hotar att utbreda de
olyckligaste verkningar? Huru är det möjligt,
att de besparingar i statsutgifterne, som önskas
af hela den länkande delen af nationen, icke
längesedan blifvit tillvägabfagte? Huru är det i
dylikt fall tänkbart, att nationens urmärktaste
man, som af fosterlandskärlek uppträdt att för¬
svara fäderneslandets interessen, hållas å sido,
under det att de, som tillhöra den föråldrade
tiden, bibehållas? Huru är det möjligt, alt, om
ansvarighet hos Konungens rådgifvare funnes,
äfven i den civila administrationen, annan an¬
da ej skulle gora sig gällande, att ej den anda
åter skulle upplifvas, som Konung Carl XI vi¬
ste att ingjuta bos embetsmännen, att de voro
till för Statens skull, ej Staten för deras? I af-
543
Den 4 Martii.
seeiide på 72 §. Regerings-Formen får jag till-
lägga, att ingen förändring af denna §. bör ske,
förr än den ministeriela ansvarigheten blir en
sanning, hvilket förutsätter en ingripande för¬
ändring i Griindlagarne.
Herr Helsingius: ”Om den lag Kongl. Maj:t
nu i Nåder låtit aflemna, önskar jag inhämta
närmare kännedom, och har dertill mer än en
anledning. Först och främst af den Nådiga
Skrifvelse, som åtföljer lagen, och för det an¬
dra, emedan jag icke äger en så lycklig upp¬
fattningsförmåga, att jag, vid uppläsningen af
en lag, med sina §§., genast kan fatta hvarken
lagens anda i det hela eller jemnförn de olika
ordställningarne i hvarje Men likväl har
det icke kunnat undfalla mig, att lagen endast
omfattar, eller åtminstone endast omnämner de¬
positions- och låne-bank, och således icke upp¬
taga Bankens egenskap, som växelbank. Det kan
visserligen sägas, att, då man inlemnar 1 R;dr
silfver i Banken emot en sedel, man då der
gjort en deposition och erhållit depositbe-
viset i sedeln, och att således i benämningen
depositbank äfven kan innefattas begreppet om
växelbank; men då Banken äfven fortfarande
får utgifva representatift eller pappersmynt, i
bredd med det verkliga myntet, och här i lan¬
det icke finnes särskilde penningväxlare, så ha¬
de jag föreställt mig, att Bankens skyldighet,
att hålla allmänheten tillhanda olika mynt- och
sedelsorter, i lagen skulle bestämdare uttryckas,
än jag under läsningen fattat vara i förslaget
Den. 4 Martil.
%
iakttaget; oell som jag härigenom kommit till
den kanhända enfaldiga förmodan, att vi snart,
kanske nästa plenum, hafva att förvänta ett så¬
dant tillägg, så önskade jag äfven af denna an¬
ledning bordläggning; men då förekommer mig
åter en annan omständighet. Denna lag har
nämligen, efter hvad Stats-Secreteraren till Stats-
Rådets protocoll anmäldt, icke blifvit Högsta
Domstolens yttrande underställd, på sätt 87 §.
Regerings-Formen bjuder, i det skick densam¬
ma nu blifvit i Nåder aflemnad. Det synes äf¬
ven tydligt, att Högsta Domstolens utlåtande
blifvit afgifvet, under förutsättning, att den nya
eller den nu till afgörande förevarande 72 §.
Regerings-Formen förut skulle vara antagen och
redan gällande; och Högsta Domstolen har så¬
ledes, efter hvad jag vid uppläsningen kunnat
fatta, så framt jag ej misstagit mig, icke utlåtit
sig, huruvida, under nu gällande ^2 §. i Grund¬
lagen, så lydande (uppläst), en lag efter 87 §.
kan stiftas, som, med undantag af de utur den
nu uppläste alternatift intagne begynnelseorden
— Rikets Ständers Bank, ordagrannt intager
eller rättare börjar med hela den nya ännu ic¬
ke antagne redaction af 72 §. Regerings-For¬
men, och har, i följd deraf, icke heller utlåtit
sig, huruvida sådan civil-lag kan blifva (hvad
jag för min del betviflar) grundlagsenligt gäl¬
lande, om den nu hvilande nya redactionen af
72 §. möjligen skulle komma att afslås, hvari¬
genom det ännu icke blifvit för mig klart, sorn
jag likväl hoppas det skall blifva efter noga
55o Den 4 Mar t i i.
- »
genomläsning, huruvida denna lag nu är grund-
lagsenligt framställd, och, i följd deraf, sålunda
han behandlas,; och ehuru jag således önskade
bordläggning, tror jag mig häraf vara föranledd,
att blott hos Herr Talmannen vördsamt anhålla
om mig meddeladt tillfälle, att på grundIngsen-
ligt sätt få om lagen taga närmare kännedom.”
Herr Santesson anhöll helt enkelt, att den
Kongl. Skrifvelse», med bilaga, må bordläggas.
Herr Minchel åter anhöll, att dessa hand¬
lingar må blifva hvilande, ej bordlagde.
Herr Ekerman; Om underlåtenhet skett vid
lagförslagets afgifvande, och det således ej till¬
kommit i grundlagsenlig ordning, anser jag Stån¬
det böra hafva sin rätt reserverad, så att det
ej genom bordläggning må kunna sägas hafva
medgifvit möjlig remiss. Jag anhåller, att få
taga häraf närmare kännedom, och att ärendets
företagande icke må påskyndas.
Herr Leffler; Med bordläggning förstår jag
ej annan mening, än att hvar och en skall få
tillfälle att taga af handlingarne närmare kän¬
nedom. Herr Helsingius har i sitt anförande
ock erkänt sig ej hafva haft detta tillfälle. Ge¬
nom bordläggning synes mig ingen ting vara
äfventyradt.
Herr Talmannen framställde denna propo¬
sition: Behagar Ståndet tillåta, att ofvannämn-
de Kongl. Skrifvelse, med bilagor, må hvila på
bordet? hvarpå svarades: Ja.
Och 2:0 angående bevillning å utdelning
för Trollhätte canal- och slussverks-bolags adier.
Den 4 Martin
Begärdes och lades på bordet.
§• 8-
Herr Santesson uppläsle ett memorial, in¬
nefattande tillägg, i anledning af Herr Win¬
bergs memorial, (Bil. lNi:o i85) om lindring i
afgifler å aluntill verkningen i Riket. (Bil. N:o
Remitterades, såsom angående fråga om
nedsättning eller upphäfvande af tull a alun-
tillverkningen, lill Bevillnings-Utskottet.
§• 9-
Herr Cederborg, som var af sjukdom hin¬
drad att tillslädesvara, då Herr Bååtks motion
om växelundervisningsskolors inrättande^ i hvar¬
je församling eller pastorat, (Bil. JN:o 112), re¬
mitterades, uppläste nu ett anförande i detta
ämne af denna lydelse: "Onekligen finnes icke
något föremål mera v i g t i g t och mera förtjent af
allmän uppmärksamhet, än det uppväxande släg-
tets bildning till christlig. sedlighet och sann
medborgerlighet, och en hvar, som inser detta,
skall säkert gilla det ädla syftemålet af motio-
nairens anförande; men då ett allmännare nit
för uppfostran och undervisning utmärker vår
tid, förefaller det mig, som vore motionairens
teckning af det närvarande förhållandet alltför
mörk, äfvensom att ätskillige anmärkningar skä¬
ligen kunna göras i afseende på de föreslagne
åtgärderne lill ändamålets vinnande. I sam¬
manhang härmed anser jag mig böra anmärka
svårigheten, att erhålla skicklige lärare i vexel-
undervisningsskolor, emedan, då sådana antagas
55a
Den 4 Martil.
af ynglingar, hvilka egna sig åt det andliga
ståndet, de genom denna antagning icke anses
berättigade till prestvigning, eller som skollä¬
rare i allmänhet åtnjuta vanlig tjenstårs-beräk-
mng.
Uti flere stift klagas öfver brist på skick¬
lige prestämnen, då deremot i andra är så stort
öfverflöd, att ett större antal deraf mäste, i sak¬
nad af anvisande verkningskrets, i flere år för¬
gäfves söka att blifva invigde i sitt heliga kail,
så vida icke någon är nog lycklig att, gynnad
af någon ledamot af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, blifva till huspredikant kallad, då prest¬
vigning genast beviljas. Mig synes det, som
skulle barna-undervisningen, hvilken är en re-
ligieus befattning, vara ett föremål, mera fören¬
ligt med den presterliga befattningen, än hus¬
predikantbeställningen. Jag föreslår alltså vörd-
samligen, att, då en yngling vid academien full¬
gjort specimina för inträde i det andliga stån¬
det och i öfrigt-innehar de egenskaper, hvilka
dertill erfordras, må, då han kallas lill lärare
i växelundervisningsskola, tillåtas att prestvigas,
samt, så länge han värdigt uppfyller sina mö¬
dosamma och ansvarsfulla åligganden, såsom
skollärare, han må åtnjuta presterlig befor¬
dringsrätt.”
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
§. 10.
Upplästes och lades till handlingarne ifrån
Hedervärda Bonde-Ståndet ankomne protocolls-
Den 4 Martil.
553
utdrag för den i dennes, hvaraf inhämtades,
att nämnde Riks-Slånd, dels till Ulskolt remit¬
terat särskilda motioner, dels, efter emottagan¬
de af de öfrige Riks-Ståndens beslut i ämnet,
ansett den af Anders Danielsson väckta motion
om tiders föreläggande för Stats- och Bevill-
nings-Utskotten, att inkomma, det förra med
utgifts- och inkomst-betänkanderne och det sed¬
nare med förslag lill grunderne för bevillnin-
gen, förfalla.
Plenum slutades kl. ! 3 e. m.
In fidem Protocolli
E. G, Runeberg.
Den 8 Martil.
Plenum klockan 10 f. m.
§• '•
Herrar Wijk och kVijkman voro fortfaran¬
de sjuke.
§• 2-
Justerades protocoller för den i, 3 och 4
dennes.
Härvid anmärktes: att Herr Langenbtrgs
memorial, angående gesällers ställande under
tjenslehjons-stadgan eller deremot svarande för¬
fattning, (N:o 162), blifvit remitterad Lill All¬
männa Besvärs- och Economie-Ulskottet, ehu¬
ru Herr kVedbergs motion i enahanda ämne
remitterats till Ståndets Enskilta Besvärs-Ut-
skott; med afseende hvarå och då enhet uti
besluten borde äga rum, sådant nu rättades och
554
Den 8 Martu.
vid omförmälde memoria], der del i protocol-
]et för den 3 dennes förekom, anteknades re¬
miss lill Ståndets Enskildla Resvärs-Ulskott.
Protocolls-justeringen af bröts för en kort
stund, af anledning nästföljande §. utvisar, men
fortsattes och derefter slutades.
§• 3.
Efter anmälan, företrädde Herr Jlof-Can-
celleren, Commendeuren af Kongl. Majrts Nord-
stjerne Orden, Friherre David von Schnlzen-
heinij emottogs på vanligt sätt och aflemnade:
j :o Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Ri¬
kets Ständer af den 22 sisi lid ne Februarii, an¬
gående det vid sista Riksdag framställde för¬
slag lill en ny Stängsel-förordning.
2:0 Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse till Ri¬
kets Ständer af den 22 sisllidne Februarii, an¬
gående frågan om lindring uti den hemmans-
ä ga me'uti Jemtland åliggande rustnings- och
rotörings-skyldighet, och
3:o Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse lill Ri¬
kets Ständer af den 5 dennes, i anledning af
väckt fråga om inlösen af egendomen Ekolsund,
för alt
land föra ras.
lii fidem Protocolli
E. G. Runeberg.
§• 4-
Protocollet i de ärenden, som i denna §.
förekomma, fördes af underteknad, Ståndets vi¬
de Secreterare.
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Up-
Den 8 Mar t i i.
555
Föredrogos ånyo:
i :o i ett sammanhang Herrar Hembergs
och Santessons tvännegånger bordlagde molio-
lier, angående hypolheks-föreningar. (Bil. lST:is
i i5 oell 2a3.)
Herr Helsirigius: I denna fråga vill jag ej
vara vidlyftig, utan endast fasta vederbörande
Utskotts uppmärksamhet å ett af Herr Schwartz
afgifvet yttrande, som finnes intaget uti en af
våra mest lästa tidningar. Med anmälan att
jag helt och hållet delar hans åsigter, får jag
anhålla, att detta mitt yttrande må åtfölja re¬
missen af förevarande motioner.
Herr Hemberg: I anledning af hvad mot
min motion i sista plenum blifvit anfördt, hvar¬
om jag, såsom frånvarande, då den andra gån¬
gen bordlädes, nu, vid protocollets justering,
erhållit kännedom, får jag nämna; att jag re-
specterar hvars och ens öfvertygelse angående
bypolheks-föreningars nytta eller skada. Erfa¬
renheten har dock visat, hvad fördelar sådane
föreningar medfört för våra grannar på andra
sidan om hafvet. Åkerbruk och eultur hafva
derigenom befordrats och flere familier blifvit
frälste från undergång, dag anhåller om remiss
å motionen.
Remitterades till Stats-Utskottet.
och 2:0 Herr IVcerns, den 4 innevarande
månad ytterligare bordlagde motion, angående
upphörande af tolag och om ordning för upp¬
rättande af taxor m. m. (Bil. N:o 164.)
Herr Holm: ”Tolag eller inkomst till stad,
556
Dea 8 Mavtii.
motsvarande tull eller inkomst till Staten, är i
Sverige urgammal och leder sin upprinnelse
frän de i fordna tider mera, än nu, erkända
behof vet och nödvändigheten, att underlätta
städers uppkomst och trygga deras existence.
Detta behof och denna nödvändighet måste ock
så länge inses och erkännas, som man nödgas
medgifva, att städer äro till, icke blott för de¬
ras egen skull, utan för hela landets. Från
medgifva udel af denna sanning, kommer man
till medgifvande af en annan, från den förra
alldeles oskiljaktig, den nämligen, att städerne
hafva utgifter att bestrida, hvaraf andre, än
desses invånare, eller den mer och mindre
aflägse boende och i staden trafiquerande äfven
har fördel. Så, till exempel, har Stockholms
stad, hvars angelägenheter jag naturligtvis när¬
mast måste känna, att årligen bestrida följande
utgifter af en allmännare beskaffenhet, nämli¬
gen, lill underhållande af stadens broar, bryggor
oell hamnar, hvartill kostnaden minst kan upp¬
skattas till 6,000 R:dr, alt verkställa reparatio¬
ner och deltaga i nybyggnader vid stadens
landt- och sjötullar, hvilken utgift med säker¬
het kan beräknas till r,ooo R:dr, alt lemna bi¬
drag med 10,000 R:dr lill läroverken och för¬
nämligast gymnasium, med 5,ooo R:dr, till kur-
och sjukhuset, med r,ooo R:dr, till corrections-
och spinnhuset, med omkring 3,ooo R:dr, till
police-kammarens aflöning och hushyra, med
16,666 R:dr 3a sk., lill Beurs- och Brobygg-
nads-Directionens sublevations-fond, med om¬
Den 8 Marti!,
557
kring 12,000 R;dr, till Kronans uppbörds-verk,
med omkring 5,000 R:dr, till allmänna fångvår¬
den, med omkring 10,000 R:dr, till torgs och
allmänna platsers underhållande med 10,000
R:dr, allt banco, till Seraphimer-Ordens lazarett,
att förtiga många andra utgifter, hvaribland
stadens bägge jernvägars underhållande icke är
den minst kostsamma. Om det icke lärer kun¬
na påstås, alt endast stadens invånare baf-
liafva nytta och fördel af de ändamål, hvartill
desse utgifter äro bestämde, så måtte det å an¬
dra sidan få med gifvas', att den i staden trafi-
querande allmänheten från närmare eller aflägs-
nare orter deruti rättvisligen bör deltaga, och
det är påtagligt, att, örn Stockholms stad ej
hade inkomst genom tolag,* skulle den aldrig
kunna bestrida ofvan omförmäldte, jemte många
andra stadens och det allmännas gemensamma
fördel afseende utgifter, då den dessutom har
många och ganska betydliga utgifter af enskild
natur, såsom för sin judiciela och administra¬
tiva embels- och tjenstemanna-personals under¬
håll af omkring 60,000 R:dr banco årligen. Jag
förmodar, alt samma förhållande, ehuru i min¬
dre scala, äger rum för Rikets öfrige städer
med samma inkomster. Då jag å ena sidan
påstår, att tolag i allmänhet, lika så väl som
tull, betraktad såsom beskattning, är jemnast
fördelad och icke eller särdeles tryckande, bör
jag likväl, åden andra, göra motionairen, hvars
kärlek för sanning och rätt i allmänhet jag vet
att värdera, den rättvisa, alt ifrågavarande af-
558
Den 8 Martil.
gift, under närvarande förhållanden, med afse¬
ende, dels å andra landers tilltagande conctir-
rence med Sverige i jernafsällning oell å det
högt beräknade tull vä idet å jern, måhända är
orättvist betungande. Jag är likväl icke i till¬
fälle, att riktigt bedomina delta förhållande,
men jag önskar, alt slädernes samt den för lan¬
det vigtiga bergshandteringens interesse, sorn
af molionairen försvaras, måtte, för rättvisans
skull, af vederbörande noga öfvervägas. I öf¬
rigt måste jag af öfvertygelse och pligt bestrida
jnolionen, som af detta mitt jölrande torde få
åtföljas till vederbörligt Ulskott.”
Med Herr Hohn förenade sig Herrar Lund¬
gren, Strehlenert, HelsingiuSj tVinbladj Pehrj
Frodell in. jl.
Herr Santesson: ”Denna för alla stapelstä¬
der i mera än ett afseende högst vigtiga fråga
liar, i hänseende lil! dess inflytande på Lan¬
dets näringar och rörelse, äfven förr varit fö¬
remål för motion hos Rikets Ständer, hvilka, i
anledning deraf, år 1823 bos Kongl. Majrt an-
liöllo om en fullständig undersökning och ut¬
redning af slädernes alla inkomster, som här¬
flyta från afgifter å handeln och näringarne.
Hvad för denna utredning har blifvit åt¬
gjord t, har jag mig icke bekant, men förmodar
och anhåller, alt det eller de Utskott, till hvil¬
kas behandling Herr T-Vcerns motion blir öf-
verlemnad, icke underlåta derom förskaffa sig
nödig kännedom, för att deri hämta grund för
bedömande af hela frågan, och komma i tillfäl¬
Dea 8 Mar t ii.
le att noga urskilja, till livad del desse städer¬
nas intrader hvila pä dem frän början i stads-
privilegierna lillagde rättigheter, eller seder¬
mera äro tillkomne såsom billiga ersättningar
för af städerne handeln beredde och tillhanda¬
hållande locala beqvämligheter och fördelar, el¬
ler, måhända ock å något ställe, nog långt der¬
öfver utsträckte och använde, tilläfventyrs med
åsidosättande af de nämnde, för handeln vig¬
liga afseenden, för ändamål, som för början in¬
galunda varit tagne i beräkning.
Då å ena sidan privilegier måste respecle-
ras, äfvensom billigheten påkallar ersättning
från handeln för de till dess beqvämlighet in¬
rättade hamnar, lastningsplatsar, vågar, pack¬
hus, m. m„ äfvensom lill aflönande af de der¬
vid anställde emhets- och tjenstemän, så kan
det å andra sidan ej förlänkas, att allmänna
uppmärksamheten missbilligande fästat sig vid
de i sednare tider af flera städer långt utsträck¬
ta anspråk på förhöjde tolags-afgifter till be¬
stridande af koslnaderne för deras enskilde in¬
stitutioner, dem hvar ort annars får sjelf be¬
kosta, och hvilka nu i stället på sådant sätt of¬
ta blifvit tillvägabraget på alla omgifvande och
med denna stad handlande orters bekostnad;
det måste medgifvas, nit detta ofta gått nog
långt; och från sådane för vidt utsträckte an¬
språk och försök, att skattlägga allmänna rörel¬
sen och landets inre näringar till någon stads
enskildla fördelar, hafva uppkommit den all¬
männa obelåtenhet och missnöje, som uttryckes
56#
Den 8 Martil.
i Herr TVoerns motion om totala upphörandet
af tolagen; men deraf härleda sig äfven, till en
i min tanka städerne hotande ännu Större nach¬
del, handels och näringarnes försök att helt gå
förbi de städer, som på sådant sätt utmäika sig;
hvadan jag, med förklarande, att aldrig antaga
den satsen, att en stads invånare, hvilka hetas
åtaga sig en tolag eller annan afgift, utgående
elter varu-qvantitet eller annan rörelsen träf¬
fande grund, betala den sjelf, enär detta är det¬
samma, som att påstå, det inkommande och
utgående tullen erlägges af den stads handlan¬
de, hvilka densamma till Kronan liqvidera, ön¬
skar, att städerne, hvar för sig, ville noga öf¬
verväga hvad i denna del för dem sjelfve är
vådligast, och snarare jemnka i den rätt, sorn
deni strängt efter privilegium kan sägas till¬
komma, än äfventyra att förlora mera för min¬
dre. Yi hafva ock i detta afseende efterföljt
värda exempel af andra handlande nationer och
större handelsstäder, hvilka igenom en till det
lägsta nedsatt stadsafgift sökt, och lill sig dra¬
git en stor del af verldens handel under den
rälla speculntion, att nämnde inkomst i alla
fall är en småsak emot den allmänna närings-
förtjenst och vinst, som handelns passerande
igenom och trefnad vid stället sprider i så
mångfalldiga grenar.
Deremot kan jag för ingen del understö¬
dja Herr motionairens förslag: att all tolag, li¬
kasom all stadsandel, som den å vissa ställen
benämnes, skall upphöra. Jag yrkar respeclc-
Dei» 8 Martil.
56«
rande af städernes välfångna privilegier; ia g yr¬
liar ock bestånd öf de i lii Lii I Js gällande laglig
väg tillkomne Kongl. Resolutioner; men jag an-
Låller, att till Herr PVcerns motion få göra det
tillägg, att, efter hela ämnets utredande igenom
vederbörligt Utskott, Rikets Ständer ville bos
Kongl. Maj:t framställa den underdåniga önskan:
i:o att hädanefter sökande förhöjning uti
lili gällande taxa för tolag, stadsandel, eller i
annat namn af varor och rörelsen utgående af¬
gift till stad, eller fortfarande af endast på viss
bestämd lid, stad tillerkänd sådan intägt, äf¬
vensom rättighet till dylik upphörd i nya Upp¬
kommande städer, eller tullstationer under nå¬
gon stad, endast må beviljas i den mån fullt
motsvarig© fördelar af Staden bekostas, samt er¬
bjudas och verkligen tillhandahållas handeln
och rörelsen;
2:0 att det må vata hvarje stads ovilkor-
liga rättighet, att nedsätta dess uppbärande af-
giftstaxor till lindring för allmänna rörelsen un¬
der hvad desse äro fastställde att få uppbäras,
Och såmedelst föranleda tällan emellan flere stä¬
der i detta hänseende, hvilken af dem betje-
iiar rörelsen för billigaste vilkor; samt
3:o att de städer, hvilka möjligtvis skulle
kunna, efter den ifrågavarande utredningen, och
Ständers beslut, samt Konungens deråt lämnan¬
de verkställighet, vare sig i följd af för när¬
varande/ulan full laglig rätt och billighet be¬
gagnande uppbördsförmåner i dessa hänseén-
den, eller af tidens tilländalöpande för sådan© *
Borg. St. Pr. vid Riksd. i834» /• 36
562
Den 8 Martii.
af Kongl. Maj:t dem på bestämdt antal år, el¬
ler ock blott tills vidare förunnade rättigheter
af detta slag, gå miste om någon del af hvad
de liittils vant sig påräkna för sina allmänna
behof, må tillåtas i stället söka ersättning der¬
före uti accis-afgift på sina egna consumtions-
behof, i synnerhet å brännvin, som till enstad
införes, eller i densamma och å dess grund
tillverkas, efter förslag, som hvarje sådan stad
sjelf må uppgöra, och i underdånighet under¬
ställa Konungens Nådiga stadfästelse.”
Herr Cederborg: Jag får förena mig med
Herr Hoim, under yrkande att slädernes rätt
till tolag måtte oförkränkt bibehållas.
Herr Leffler: ”Äfven jag förenar mig med
Herr Holm och tror att förhållandet är sådant
inom alla städer, som hafva tolag, som det han
uppgifvit, åtminstone är det sådant inom Gö¬
theborg, ehuru jag icke nu vill uptaga tiden
med att uprepa detsamma. Allt ifrån 1809
års Riksdag har det inom de 3:ne öfriga Riks-
Stånden varit fråga om upphäfvandet af tola¬
gen. Nu har man ändtligen fått höra sam¬
ma förslag väckas inom sjelfva Borgare-Ståndet.
Under bemäldte Riksdag, afgaf Stats-Utskottet
den 5 Martii 18ro ett betänkande, hvaruti Ut¬
skottet yttrade: ”att då tolagsinkomsten genom
städernas privilegier, och flera tid efter annan
utkomna författningar, blifvit städerne tillagd
att dermed besörja vissa behof och utgifter
kunde någon ändring eller rubbning deruti icke
illstjrkas,” Detta betänkande blef af Rikets
Den 8 Martil,
m.
Ständer gilladt, och således Klef äfven tolagen,
redan vid öfvcrgången till det nya statsskicket,
erkänd och behandlad såsom en privilegii-sak.
Så har ock Borgare-Ståndet under sistlidne Riks¬
dag sjelf betraktat den, och derefter handlat,
då det var fråga om, att å en del varor
höja tullen, men i det stället minska eller
borttaga tolagen. Detta föranledd t slutligen en
underdånig skrifvelse lill Kongl. Majit i ämnet,
hvilket allt är att igenfinna uti Borgare-Ståndets
protocoll. Jag bestrider, till följe af hvad jag
nu anfört, all godtycklig behandling af städer-
nes tolag, och dess upphörande; men deremot
ville jag medgifva en närmare undersökning
derom, huruvida tolagen i vissa städer kunde
jämnkas och något nedsättas, till lättnad för
handeln och näringarne, mot det uttryckliga
förbehåll, att det i stället må tillåtas de stä¬
der, söm dervid komma att förlora, att uppbä¬
ra en lämplig afgift af t. ex. lill dem inkom¬
mande bränvin, hvarigenom den lidna förlusten
kan blifva ersatt.”
Herr Biörck: Jag har begärt ordet i än¬
damål alt upplysa om fördelningen af Stock¬
holms stads lolagsmedel; men då Herr Hohn i
sitt anförande redan meddelat upplysning der¬
om, anser jag tillräckligt att, jämte det jag för¬
enar mig med honom i afseende på principen,
blott tillägga att, enligt Kongl. Majlis Nådiga
Skrifvelser af den 20 April 1825 och den 6
Maji 1826 erhåller inqvarterings-cassan af sta¬
dens tolagsmedel ^363ö:deiar. hij längesedan ha¬
564 Den 8 Martil,
de jag tillfälle anmärka huru tungt inqvarte-
ringsafgiften drabbar Stockholms borgerskap,
och, genom den lill inqvarteringsverket ingåen¬
de tolagens försvinnande skulle, under närva¬
rande förhållanden, nyssnämnde beskattning ö-
kas med måhända 18 å 20,000 R:dr årligen, så
framt ej ersättning från annat håll kunde be¬
redas.
Herr Höök: ”Endast i afseende å den del
af Herr fVcerns motion, som afser upphäfvan-
cle af de lagar, i kraft af hvilka så kallad stats-
andel till vissa städer utgår, fäster jag mig.
Frågan hvälfver sig omkring den punkt, att alla
de privilegier och lagar af enahanda natur och
ändamål, i behörig ordning tillkomne från Hög¬
sta Magten, böra till deras förbindande verkan
upphöra. Må man icke härvid lämna ur sigte,
alt motionen afser ett mål, af yttersta vigt, mäg-
tigt ingripande, jag säger det öppet, i fråga om
icke mindre, än möjligtvis beståndet af sådana
städer, hvilka äga rättighet till uppbärande af
slika afgifter. Jag saknar icke kännedom, att
så beskaffade städer finnas, hvilka, med förut¬
sättning af den händelse, hvilken jag dock för
min del önskade anse aflägsnad, att molionai-
rens syftemål vunne framgång, i deras innersta
skulle deraf skakas. Rättigheten till afgiften
bär tillkommit •genom af Kongl. Maj;t i Kader
utfärdade stadganden och taxor, och afse endast
ersättnings lämnande till städerne, åtminstone
hvad Carlstad angår, för byggnads- och under¬
hållskostnad af våg- och mätarehus, broar, quaier,
Den 8 Martin
565
m. m. samt aflöning till folk och betjening, som
äro nödvändige för trafiquen och rörelsen å
Clara eif. Afgiflen är således af högsta behof
och nödvändighet, af slädernes skadeslös-hål-
lande för omkomstnader i och för handelns för¬
del och nytta, föranledd och tillkommen, och
äger sin egentliga grundorsak i sjelfva handels-
näringens och rörelsens natur. Tillkomsten har
icke inträffat för beredande af städernes invå¬
nares maklighet och beqvämlighet eller såsom
ett medel lill lindring uti deras i öfrigt tryc¬
kande bördor. Desse mildras icke lämpligast
på sådant sätt. Andra utvägar böra i detta hän¬
seende omfattas.
I frågan bestrider jag för min del bifall
till den värde molionairens förslag och påkal¬
lar Höglärade Ståndets uppmärksamhet å äm¬
net. Det inverkar ensamt på städernes rättig¬
heter, hvilka det åligger oss att, då de äro i la—
„ gar grundade, åtminstone försvara.”
Herrar Langenberg och Bruse instämde
med Herrar Hohn och Höök.
Herr Olbers: Under bestridande af ifråga¬
varande motion, såsom åsyftande ingrepp i slä¬
dernes rätt, önskar jag att, då förhållandena
med tolagen äro olika i särskilde sjö- och sta¬
pelstäder, det Utskott, dit motionen remitteras,
måtte granska städernes tolagsräkningar, på det
en billig jämnkning måtte lill vägabringas och
de släder, der tolagsafgiften blifvit minskad,
måtte komma i åtnjutande af förhöjning i den¬
na afgift.
566
Den 8 Martil,
Herr Hallgren: Jag delar visserligen Herr
Holms åsigter att sjö- och stapelstäderne höra
orubbndt bibehållas vid sin rätt till tolag; men
kan likväl ej undgå att, lika med Herr fVcern,
finna uppbärandet af så kallad stals-andel för
varor, hvilka endast passera genom eller förbi
stad, vara alldeles olämplig; ty huru obilligt är
det icke, att en ägare till bruks- eller andra
effecter, hvilka han önskar försända till någon
viss stad, skall lill hvarje annan stad, som må¬
ste passeras, innan effecterna lill bestämd ort
ankomma, betala särskild afgift. Jag anser så¬
ledes dylik afgift aldrig böra komma i fråga
vid upmättandet af nya taxor, och böra ute¬
slutas utur de redan existerande.
Herr Winberg', Jag vill icke belasta pro-
tocollet med att omsäga hvad redan förut är
sagdt, utan blott anmärka att hvad Herr Holm
yttrat, rörande tolagen i Stockholm, äfven är
tillämpligt på de smärre sjö- och stapelstäder¬
ne. Tolagen är en afgift, som blifvit dem till¬
erkänd emot åtagande af motsvarande skyldig¬
heter. Uti sjelfva fundationsbrefven för flere
städer är rättighet till tolag dem tillagd ; och
om något af Borgare-Ståndets privilegier ännu
återstår, måste förevarande ärende betraktas så¬
som en privilegiifråga. Jag hemställer derföre
till den värde motionairen, att han mätte åter¬
taga sin motion och dermed vända sig till Cou-
slitutions-Utskottet.
Herr Halling'. Jag instämmer med Herr
Holmj och anser för. öfrigt, lika med Hr Win~
Den 8 Martii.
567
berg, frågan rättligen Lora betraktas sorn en
privilegii 1 råga. Jag erinrar mig hafva läst i
tryckta handlingar, att Borgare-Ståndets leda¬
möter uti förstärkta Stats-Utskottet vid sista
Riksdag ådagalagt en sällsynt kraftyttring, då
de undandragit sig att deltaga uti voteringen,
rörande ett ämne af samma beskaffenhet, som
det ifrågavarande, åsyftande ett ingrepp i stä-
dernes privilegier. Jag anser 11/j §• Regerings-
Formen hit tillämplig och jag uppmanar Stån¬
det att ej försumma detta tillfälle, att åberopa
denna §. till stöd för dess rättigheter. Upp¬
lysningsvis får jag meddela, att anledningen till
det yttrade missnöjet öfver tolagen ofta härledt
sig derifrån, att man sammanblandat den med
de af Herr JVcern omnämnde så kallade stads-
afgifter, hvilka på de fleste ställen utgå till ham¬
nars underhållande m. m. Tolagen är i sig
sjelf ej så hög, ehuru den, kanske ej i så grund¬
lagsenlig ordning, stundom blifvit förökad, och,
om jag ej misstager mig, skulle jag tro rättvi¬
san fordra, att den återfördes till sitt rätta be¬
lopp. Att de afgifter, som utgå under namn
af tolag, blifvit i afseende på procenten ökade,
anser jag nämligen origtigt, hvaremot jag tror
vara ostridigt, att den fastställda procenten bör
utgå i mon af de i tulltaxan å vissa varor ut¬
satte värden; emedan eljest städernes rätt skulle
komma att bero på godtycket. Hvad de öfrige
afgifterne, som utgå under namn af hamn-, bro-,
mätare- och duc d’alb-penningar m. m. beträf¬
far, sä äro de olika i särskilde städer, och haf-
S5 8
Den 8 Martil»
va vanligen tillkommit sä, att, endast uppå des»
ses underdåniga ansökningar, beloppet blifvit
bestämdt. I min tanka är detta icke med rätt»
visa öfverensstämmande, enär derigenom dylika
afgifter ofta drabbat hela landets inbyggare, Jag
är dock, i stöd af egen erfarenhet skyldig er¬
känna, det Styrelsen i sednare tider varit me¬
ra noggrann i meddelande af tillökningar i
slike fall, hvarpå förhållandet med staden Gö-
theborg till en del lämnar exempel.
Hvad Herr Santesson anfört derom, att
man i denna väg för framtiden bör söka till¬
vägabringa en jämnkning i städernes lolags-af-
gifter, anser jag visserligen böra tillvinna sig
afseende. Rörande hvad i första punkten af
Herr Santessons yttrande förekommer, angåen¬
de städernes rätt att öfverenskomma om minsk¬
ning i stads-intraderne, vill jag nämna, att jag
tror denna rätt vara obestridlig, då enhälligt
beslut fattas; hvaremot jag anser en förhöj¬
ning i dessa intrader endast tillkomma Kongl.
Majit att fastställa, då sådant ej strider emot
andra medborgares inleressen. Genom det af
Herr Santesson i 3;dje punkten af dess anfö¬
rande framställde förslag, lill vinnande af er¬
sättning för minskade tolags-afgifter, skulle vi
återföras lill Sveriges fordna tider, då en afgift
med det förhatliga namnet Accis ägde rum. En
sådan, vare sig å bränvin jeller andre varor,
som med skäl är dagens lösen att förkasta, kan
jag för min del aldrig tillstyrka, så länge an¬
dre medel finnas att åstadkomma hvad för be-
Den 8 Martil.
569
hofvens fyllande erfordras. Jag erkänner visst
att förslaget, ty värr! icke är nytt vid denna
Riksdag, då det redan, fast till särskildt ända¬
mål, är uti ett annat Riks-Stånd upptaget; men
lag vill, för min egen tillfredsställelse celi för
att vara befriad från framtida förebråelser, ej
hafva bidragit till första steget för återinföran¬
de i Sverige af något slags accis-system. Jag
slutar med att uppmana det Utskott, dit ären¬
det blifver remitteradt, att, efLer tagen känne¬
dom af förre Riksdagens förhandlingar och in¬
hämtade upplysningar fiån vederbörande Em¬
betsverk, frågan på det noggrannaste öfverväga.
Herr Lundin: Jag förenar mig så mycket
häldre med Herr Hohn, sorn jag bestämdt kän¬
ner att ett Kongl. Bref under Drottning Chri¬
stinas tid tillägger, med benämning af tolag,
staden Halmstad i~ procent af inkommande
och i procent af utgående varor, hufvudsakli¬
gen till hamnens underhållande, hvilken ännu
fortfar, och jag förmodar att samma förhållan¬
de äfven äger rum för de öfrige slapelstäder-
ne, så att frågan måste vara af privilegii natur.
Jag bestrider således motionen-
Herr Strehlenert: I egenskap af ledamot i
Stockholms stads drätsel-commission, vill jag
tillkännagifva, att tolagsafgi(terne i Stockholm
blifvit använde och användas till kostsamma
anläggningar samt deras underhållande för de
trajiquerandes nytta och beqvämlighet; och fruk¬
tar jag således att desse afgifters upphörande
skulle menligt inverka på trafiquen. Jag anser
Den 8 Martin
frågan vara af privilegii natur, och är förvis¬
sad att Kongl. Majit, sorn äger att slutligen i
Nåder pröfva ärendet, skall fästa rättvist afseen¬
de å slädernes hellof; bestridande jag helt och
hållet bifall till Herr W(erns motion.
Herr Waern: Jag har icke begärt ordet, i
ändamål att försvara mili motion. Om den
remitteras till vederbörligt Utskott och der med
omsorg behandlas, ser jag min önskan uppfylld
och tror i ölrigt saken tala för sig sjelf; men
i afseende på frågans behandlande af Consti-
tutions-Utskottet, vill jag blott hafva anmärkt,
att jag ingalunda kan finna densamma vara af
constitutionel beskaffenhet, då Kongl. Majit, ge¬
nom tid efter annan, angående åren 1816, 1826,
och i83o utfärdade särskildte taxor, kunnat om
tolags-afgifterne förordna, och då desse taxor
efter omständigheterne kunna förnyas. Dere¬
mot anser jag ämnet utgörå föremål för Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskoltels behand¬
ling samt anhåller att motionen, jemte dervid
gjorde anmärkningar, måtte lill nämnde Utskott
remitteras, på det att frågan måtte vinna den
utredning jag åsyftat.
Herr Petre: Jag beklagar, att denna dis-
cussion skall upptaga vår dyrbara lid, så att
plenum må hända kommer att fortsättas inpå
sena natten. Frågan borde komma under öf¬
vervägande i den nyligen organiserade Tullcom-
mitleen och der blifva utredd. Att i en fråga,
sorn denna, åberopa r 1 f\ §. Regerings-Formen,
anser jag icke obetydligt skada den sak man
Den 8 Martin
vill försvara, emedan af denna §:s stränga till¬
lä inpning nödvändigt mäste följa, att alla, se¬
dan Grundlagens stiftande tillkomne tolagsaf-
gi l ter, måste, såsom grund lagsstrid ige, försvinna.
Herr Biörck: Upplysningsvis vill jag näm¬
na, alt, enligt Kongl. Förordningen af den ar
September 171b och Resolutionen på städernes
besvär af den 16 Oetober 1723 jämte andra
författningar, tolagen är en, genom privilegier
vissa städer tillagd förmon för visfa skyldighe¬
ters fullgörande, hvilket jag velat anmärka i an¬
ledning af hvad som blifvit yttradt, rörande
fråga ns p ri v i 1 eg i i - n å t u r.
Herr Klingvall: För min del tror jag to¬
lagen för städerne böra bibehållas. Genom ett
Kongl. Bref af år 1827 har Wisby stad mistat
nära |:delar af de der förut utgående hamn¬
penningar; och yrkar jag, att staden måtte å-
terfå hvad den i detta afseende förlorat.
Herr Santesson: Jag kan hvarken instäm¬
ma med Herr Winberg, att förevarande fråga
bör af Constitutions-Utskottet behandlas, eller
med Herr Petre, att densamma bör till tu 11-
reglerings-commilte^n remitteras, för alt der
komma under öfvervägande; men anser dere¬
mot, lika med Herr Waern, ärendet böra gå till
Allmänna Besvärs- och Economie-Ulskollet. Jag
kail ej betvifla, att privilegier respecleras, och
tror dem ej skola af detta Utskott förnärmas.
Kgl. Maj:t äger dessutom sin slutliga pröfnings-
rätt. I öfrigt anser jag det böra vara städernes
ovilkoriiga rätt, att sjelfve t, o. m. nedsätta to-
Den 8 Martil.
lagsafgifterne lill hvad som kan finnas med de¬
ras rörelse förenligt. Herr Hulling har delat
min åsigt, att det må bero på slädérne att sjelf¬
va nedsätta nämnde afgifter i den nion de finna
lämpligt, dock med lil lagg, atl alla invånare böra
vara ense om beslutet. Jag tror dock någon annan
ordning icke härvid kunna äga runi än den van¬
liga, att pluraliteten i detta som andra fall må
gälla. Jag har ofta erfarit, att meningarne in¬
om en och samma stad hafva varit delade. Nå¬
gre hafva ansett tolagsafgifterne alltför betun¬
gande för handeln och afvisande den från or¬
ten, andra åter hafva ansett en direct inkomst
erforderlig för staden. Man har ock i sednaste
tid det exempel, att en större stad hos Kongl.
Maj:t sökt, alt en mindre stad, belägen i gran-
skapet, och som, genom en ny farleds öppnan¬
de fått sig en ny tullstation tillagd, måtte å-
läggas uppbära lika dryga afgifter med den stör¬
re staden, och, märkligt nog, har Konungens
beslut derom uttryckt, att den mindre staden
må icke tolag uppbära. Om häraf kunde dra¬
gas den slutsats, att den ena staden skulle ge¬
nom sådane tvång åläggas skydda rörelsen för
en annan, så skulle all täflan upphöra. Jag kan
ej anse städerne för annat, än ett medel lill
Statens välmåga, och att således äfven billigt afse¬
ende a rörelsens fordringar ofelbart skall åstad¬
komma städernes väl. Å hvad llr Halling yttrat
om min afsigt, att åter vilja införa ett accissy-
stéme, får jag svara, atl jag sjelf deltagit i 1809
års Ständers beslut, hvarigenom landt-Lullarue
Den 8 Marti»,
573
nfskaffades. Jag liar blott omnämnt consumtions-
afgifl, såsom en utväg, hvarigenom ersättning
kunde beredas för det nu öfverklagäde onus al
tolagen, och jag har hämtat exempel från en i
annat Stånd väckt motion, deri för Stockholm
föreslås ett slags accis lill visst ändamål. Jag
lämnar derhän, hvartill detta kan lända; men
tror det höra hero på hvarje stad, att i detta
fall reglera huru som häldst, antingen afgiften
skall drabba vara eller person, blott den ej ut-
åtgår på ett sätt, som afvander handeln ifrån
staden.
Herr IVinberg: Jag heder att få fasta Herr
TV cerlis uppmärksamhet på den skilnad som
äger rum emellan rättigheten lill tolags upp¬
bärande, hvilken, enligt hvad jag förut nämnt,
är åtskillige städer i sjelfva fundalionsbiefven
tillerkänd, mot förbindelse att bestrida vissa
prtfistationer, och sättet för denne afgifts upp¬
bärande, hvarom vid flere särskildte tillfällen
blifvit af Kongl. Maj;t förordnad t, dock alltid
på hvarje stads egen begäran; men ehuru jag
anser en allmän reglering i detta sednare fall
Vara önskvärd, kan jag dock ej annat fiona, än
att frågan om upphörandet af sjelfva rättigheten
till tolags uppbärande, fastän icke dess belopp,
är af privilegii natur, och får derföre förnya
mip anhållan hos molionairen, att hail ville å-
tertaga sin motion, och dermed vända sig till
Constitutions-Utskottet.
Herr Helsingius'. På grund af4p§. i mom.
Hiksdags-Ordningen, anser jag det hero på hvar-
Den 8 Martin
je Stånd att bevilja remiss å en motion eller
icke. Intet Stånd kan åläggas, att underkasta
Med-SUndens pröfning en fråga, som rörer dess
enskilde privilegier. Kongl. Maj:t har genom
11/, §. Regerings-Formen förbundit sig alt skyd¬
da samtlige Riks-Ständernes, och dervid böra
vi trygga oss. För min del får jag anhålla om
proposition lill afslag å remiss af ifrågavarande
motion, med det tillägg, att jag, som alltför
väl vet att värdera motionairens goda mening
och redliga afsigter, gärna skulle önska att han
ur sin motion ville borttaga de ord, som egent¬
ligen kunna anses röra Borgare-Ståndets privi¬
legier, hvarefter visserligen inga hinder torde
möta för beviljande af remiss.
Herrar Winblad, P., Frodell, Zander,
Arnberg och Valley förenade sig med Herr
Hels ingins.
Herr Hemberg: Såsom representant för tvän-
ne städer, der tolag uppbäres, får jag förklara,
att jag instämmer i Herrar Helsingii och Win¬
bergs tanka och anser frågan vara af constitu-
tionel beskaffenhet samt derföre böra gå till
Consti tu lions-U tsk ottel.
Herr Santesson : Herr Helsingii tolkning af
4_q §. Riksdags-Ordningen kan jag ej antaga, då
den tydligen i i mom. alband lar allmänna frå¬
gor, hvartill jag räknar den ifrågavarande, som
rörer af det allmänna utgående afgifter till stä-
derne. Jag anhåller derföre alt motionen
må remitteras till Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Ulskoltet*
Den 8 Mar t ii.
575
Herr Modin: Jag förenar mig med Herr
Helsingius. Borgare-Ståndet ansåg vid sisliiei¬
ne Riksdag frågan vara af privilegii natur; och
på enahanda grunder förklarade äfven Rikets
Ständer vid 1810 års Riksmöte sig icke kunna
göra någon ändring uti städernes rätt till upp¬
bärande af tolag. Skulle nu1 Högtärade Ståndet
meddela remiss af motionen, anser jag Ståndet
hafva frångått grundsattsen att ärendet utgör
en privilegii-fråga, i hvilket fall föga hopp å-
terstår att bibehålla en rättighet, hvilken dock
utgör ett oeftergifligt vilkor för städernes be¬
stånd. Jag anhåller derföre att Herr Talman¬
nen behagade vägra remiss å förevarande mo¬
tion.
Herr Höök’. I öfverensstämmelse med hvad
Herr Winberg och Helsingius yttrat, får jag yr¬
ka, att remiss å Herr Wcerns motion icke måt¬
te äga rum.
Herr Bååth'. Då motionen åsyftar fullkom¬
ligt upphäfvande af städernes rätt till tolag,
anser jag den röra en privilegii-fråga, och så¬
ledes motionairen böra vända sig till Constitu-
tions-Ulskottet. Vöre återigen blott modiflca-
tioner, höjning eller sänkning uti tolagsafgifter-
lie ifrågasatte, så skulle jag dela Herr Santessons
tanka; men enär saken betraktas ur första syn¬
punkten, måste jag instämma med Herr Win¬
berg.
Herr Olbers ansåg motionen böra remitte¬
ras till Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottet.
576 Den 8 Martil.
Herr Santesson: Jag liemsläller om icke
Herr fVoern, lill undanrödjande af ali farhåga
för privilegiernes förnärmande, skulle vilja för¬
ändra sin molion derhän att blott yrka de jämnk-
liingar jag föreslagit. Föt‘ Städerne ti or jag det
skulle vara förmonligt alt de sjelfve nedsatte
tolags-afgifterne och sökte ersättning i någon
slags accis; och jag hemställer om icke en visS
gräns för tolags-atispråken hör sättas och deri¬
genom en svårare utgång af fråga ti förekom-
luas, häldst med kännedom deraf, att andra
Stånds uppmärksamhet å den från föregående
Riksdagar hos Konungen gjorda anhållan om
tolags-afgiftemes utredande, icke Så lätt under*
tryckes.
Herr Lpffleri Om ej motionen rörde upp¬
hörande af all tolag, Utan blott vissa mod i fö
cationer i delina afgift, så kunde remiss till
Economie-Utskottet meddelas; men i dess nu
beskaffade skick anser jag motionen röra eli
privilegii-fråga, i synnerhet sorn flera städer ä-
ga privilegierad tolag ocdi deribland Götheborg*
Herr Cederborg: Lika med Herr fVinberg
anser jag frågan om telagens upphörande vara
af privilegii natur oell begär derföre proposi¬
tion å afslag på remiss af motionen. Den fö—
reslagne jämnkningen deri anser jag för öfrigt
icke grundlagsenlig, utan tror motionen böra
behandlas i sin helhet.
Herr Prqsrn*. I anledning af väckt fråga
att jag skulle återtaga min motion, får jag för¬
klara, att jag ej dertill finner mig befogad, u«
Den 8 Martif,
tan underkastar mig Ståndets beslut. Om re¬
miss vågras och saken betraktas som en privi-
legii-fråga, så återstår för mig att i annan väg
söka bereda tolngs-afgiftens återställande till
hvad den var före år 1809. Jag tror en säker
grund för denna afgift böra tillvägabringas och
detta har äfven varit min afsigt med motionen.
Herr Langenberg förmälde sig vara af
samma tanka som Herrar Winberg och Hel-
singins.
Herr Halling'. Jag Vet värdera Herr Pe-
tres sätt att uppskatta tiden; men tror, att om
Statens väl fordrar allt, fordrar dock stadernes
något. I afseende på Herr Sahte$$on$ anmärk¬
ning, att, enligt 49 §• R* O., remiss af motio¬
nen bör ske, loide sådant blott kunna medgif-
vas, så vidt remiss får ske. Till denna tanka
ledes jag af slutet i 1 mom. af nämnde §:,
som blott innehåller att beslut skall fattas. Då
jag erfarit, att flere frågor blifvit väckte, hvilke
ej blifvit remitterade, derföre att ej så bordt
ske, så förenar jag mig med Herr Helsingius.
Härefter utlät sig Herr Talmannen: Un¬
der discussionen rörande -förevarande ämne haf¬
va frenne särskilde meningar blifvit yttrade:
1:0 att ingen proposition å remiss af Herr
TVcerns motion bör äga rum; 2:0 att den¬
samma rörer en privilegii-fräga och således
må af motionairen i Constitutions-Utskottet gö¬
ras anhängig; samt 3:o att motionen bör till
Allmänna Besvärs- och Eeonomie-Utskottet re¬
mitteras. Hvad angår det första alternativet
Borg St. Pr. vid Riksd. i83,f T. ?>7
57S
Den 8 Martii.
sorn rörer mig, såsom Talman, ensam, får jag
på grund af /j4 §• R* C), förklara, att jag anser
det ämne, motionen omfattar, vara af allmän
beskaffenhet, då den rörer en afgift å varor,
som exporteras eller importeras, hvilken för-
skjutes af exporteuren och importeuren, för att
sedermera slutligen af consumenten betalas. Vid
sådant förhållande finnér jag mig ej böra fästa
afseende å det framställde yrkandet att propo¬
sition å remiss icke må ske, utan går att så¬
dan framställa. Beträffande vidare det andra
alternativet, eller huruvida frågan är af consti-
tutionel eller civil beskaffenhet, så öfverlemnar
jag sådant till Ståndets eget bedömande, väl
vetande att i förra fallet remiss till Constitu-
tions-Utskottet från Högtärade Ståndet ej kan
ske, och anseendes i sednare fallet motionairen
sjelf böra uppgifva till hvilket Utskott han ön¬
skar sin motion remitterad.
Herr Petre: Jag får reservera mig emot
den conclusion Herr Talmannen nu gjort, och
anser det följa af Herr Talmannens svar på den
uppställde första puncten, att remiss till All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottet må äga
rum, väl vetande, att vi med remiss till Con-
stitutions-Utskottet, i sådan väg som denna,
icke kunna oss befatta.
Häruti instämde Herr Holm.
Herr Santesson: Jag anser frågan icke kun¬
na blifva föremål för Constilutions-Utskottets
handläggning, utan att den bör till Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottet öfverlemnas.
Den 8 Martil.
579
Der hafva flere frågor, som röra privilegier, blif¬
vit behandlade och desse alltid respecterade.
Då här ej är fråga om någon förändring i Grund¬
lagen, utan ämnet, på Sätt Herr Talmannen yt¬
tra!, är af allmän beskaffenhet, så tror jag mo¬
tionen böra till Sistnämnde Utskott remitteras.
Herr Helsirigius: På Ståndet ensamt beror,
öm Ståndet vill öfverlemna förevarande privi-
legii-fråga till Med-Ståndens bedömande; men
för min del anser jag densamma vara af sådan
beskaffenhet, att jag, i den form motionen nu
blifvit framställd, bestrider remiss och anhåller
örn proposition.
Herr Rydin: Då fråga nu uppstått, till
hvilket Utskott Herr fRcerns motion skall re¬
mitteras, så beder jag få erinra, att frågor röran¬
de privilegier förut blifvit remitterade till All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottet, t. ex.
tvänne motioner rörande gårdfarihandels-pri-
Vilegier, och jag anser denna fråga vara af lik¬
artad beskaffenhet.
Herr Hallgreni Jag ber, att få till proto-
collet anmärka, att Herr Rydin nu erkänt det
gårdfarihandlande innehafva privilegier, sedan
han yttrat, att, enär privilegii-frågor, såsom t.
ex. om gårdfarihandel!!, förut blifvit remittera¬
de lill Economie-Utskottet, äfven denna privi-
legii-fråga dit kan öfverlemnäs.
Herr Rubin bad, att få fästa Herr Rydins
uppmärksamhet på skillnaden emellan ett Riks-
Stånds oell gårdfarihandlandes privilegier.
Herr Rydin: Jag har yttrat, att tvänne
58e
Den 8 Martii.
frågor om gårdfari-handeln blifvit remitterade
till Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet,
som må bedöma huruvida de röra privilegier
eller icke.
Discussionen ansågs slutad och Herr Tal¬
mannen framställde den fr åga: huruvida Borga¬
re-Ståndet ansåg Herr Wcerns motion röra en
privilegii-fråga och således icke kunna remit¬
teras till något af de Utskott, dit remiss får
ske?
Härpå svarades Ja och Nej, samt begärdes
Votering.
Följande Voterings-proposition uppsattes,
justerades och anslogs: '"'Den, soin anser Herr
Wcerns motion röra en privilegii-fråga och så¬
ledes vara af constitutionel beskaffenhet, lägge
Ja. Den det ej vill, lagge Nej."
”Vinner Nej kommer frågan att remitteras
till Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot¬
tet.”
Omröstningen, hvarvid Herrar Wijk och
Wijkmanj, såsom sjuke, vore frånvarande, verk¬
ställdes i enlighet med Riksdags-Ordningens fö¬
reskrifter, och utföll med 47 Ja emot i i Nej:
i följd hvaraf Herr Wcerns motion ansågs rö¬
ra en privilgeii-fråga och således ej kunna re¬
mitteras.
Borgare-Ståndets Herr Secreterare trädde
nu till protocollet, som af undertecknad läm¬
nades.
In fidem
J. A. Afzelius.
Den 8 Martii,
58o
§. 5.
Herr Helsingius begärde ordet och yttra¬
de; Då liden nu lider till middag, får jag till¬
kännagifva, att jag ämnar föreslå, att Ståndet
må fatta det beslut, att ej åtskiljas, förr än frå¬
gan om redactionen af 72 §. R. F. blifver af¬
gjord, oell jag tager mig häraf anledning att öf-
verlämna till Herr Talmannen, att antingen nu
göra proposition härå lill Ståndet, eller ock att
afvakta Ståndets beslut, då fråga framställes,
om Ståndet ville åtskiljas.
Häruti förenade sig de fläste äf Ståndets
öfrige Herrar ledamöter.
Herr Ekstrand; Vi komma ej till målet, om
dessa uppskof tid efter annan ske. Jag tror
det vara rätt, att Ståndet beslutar att icke åt¬
skiljas, förr än saken är afgjord. Om ock de
öfrige hvilande Grundlagsändringsförslagen ej
nu medhinnas, må åtminstone 72 §. Regerings-
Formeu få sin bane!
Herr Santesson; Jag har ej nu annat att
yttra, än att jag öfverlämnar till Herr Talman¬
nen att föreslå, när Ståndet må åtskiljas. El¬
jest vore svårt, att säga när öfverläggningarne
skulle sluta. Jag tror ej eller det böra uttryc¬
kas någon särskild fråga, hvarvid den ena el¬
ler andra må sin yttrande rätt betagas.
Med Herr Santesson förenade sig Herrar
Cederborg och Hemberg„
Herr Ekstrand: Om icke Herr Talmannen
vill genast lämna oss proposition till beslut i
det afseende, som är väckt, tror jag Ståndets
582
Pen 8 Martii.
rält vara i Grundlagen bevarad att fatta det
af Herr Helsingius föreslagna beslut, då fråga
fram ställes af Herr Talmannen, om Ståndet vill
åtskiljas.
Herr Ekermanj Jag är af Herr Ekstrand
förekommen, och jag tror det så mycket mera
vara vår rätt, alt få saken nu till afgörande fö¬
redragen, som vi fingo bestämdt löfte vid sista
plenum, att den i dag skulle i grundlagsenlig
ordning förekomma.
Herr Cederborg: Med Herr Santesson bar
jag mig förenat. Jag anser mig ej böra lemna
några erinringar till Herr Talmannen, i afseen¬
de på ärenders föredragning, och jag underka¬
star mig fullkomligen hans beslut.
Häruti förenade sig Herr Olbers.
Herr Bååth: Jag vill tillkännagifva först,
att jag delar Herr Santessons åsigt, och vidare,
att, om Herr Helsingii mening, då han föresla¬
git, att Ståndet ej skulle åtskiljas förr än re-
dactionen af 72 §. Regerings-Formen blefve af¬
gjord, varit, att Ståndets session skulle intill
dess oafbrutet fortfara, hvilken, i anseende till
flere förekommande frågor, skulle i sådan hän¬
delse kunna räcka till kl. 7 a 8 denna afton utan
afbrott, kan jag häruti icke instämma, hvaremot,
om meningen är, att Ståndet skall nu åtskiljas,
men eftermiddagen sammanträda, biträder jag Hr
Helsingius gerna i allt, hvad fortsättning af ple¬
num angår. I öfrigt anser jag Herr Talman¬
nens rätt, att pröfva ordningen för ärendenes
föredragning efter deras vigt, vara i Grundla¬
gen förvarad.
Den 8 Martil.
583
Med Herr Bååth förenade sig Hr Leffler.
Herr Petre anhöll, att namnen på dem,
som förenat sig med Herrar Helsingius och Ek¬
strand, måtte blifva antecknade.
I anledning häraf framträdde till Secrete-
rarens hord och läto sig anteckna i sådant af¬
seende: Herrar Ekerman, P. Winblad, Norman ,
Holm, Thörn, Falhem, Biörck, Ander sson, Val¬
ley, Linn, Forssberg, Helleday, Mischel, Lan¬
genberg, Hook, Fries, Lundgren, Linderholm,
Zander, Grapengiesser, Örtenholm, Wedbergt
Justelius, Lake, Winberg, Levin, Egnell, Ru¬
bin, Sjöblom, Strehlenert, Wcern, Rydin, Bru¬
se, Halling, Hallgren, Malmberg, Lundin, Kling¬
vall, I. Winblad, Hahn och Frodell.
Herr Helsingius: Den högaktning jag hyser
för Herr Talmannen och den odelade högakt¬
ning, jag hyser för Ståndets Herrar ledamöter,
gör det till en skyldighet för mig, att närmare
förklara orsaken till min framställning. Mili af¬
sigt är att tillvägabringa det beslut, att Ståndet
ej skall åtskiljas, förr än redactionen af 72 §.
Regerings-Formen är afgjord, och att således
Ståndets sammanträde skall, intill dess detta
skett, oafbrutet fortgå. Jag känner, att Ståndets
ovilkorliga rätt, enligt Grundlagen, är, att, då
Hei-r Talmannen framställer den fråga, om Stån¬
det vill åtskiljas, besluta att icke åtskiljas; men
då det har varit min afsigt, att tillvägabringa
étt sådant beslut, skulle jag, om jag dröjt med
framställningen till den stund, då frågan gjor¬
des, hafva åstadkommit en surprise. Deremot
584
Den 8 Marti»,
liar jag nu velat lämna Herr Talmannen tid
att eftersinna, och deruppå föredraga. Ståndets
rätt är att besluta, om det vill åtskiljas eller
icke; och sedan jag nu afgifvit min förklaring»
öfverlemna;- jag till Herr Talmannen, att an-
tingen genast göra proposition till beslut, eller
sedermera framställa frågan.
Herr Hemberg: Jag kan ej annat än pro¬
testera emot förslaget om ett sådant instängan¬
de, likt det, som sker i Rom vid Påfveval. Min
hälsa tillåter mig icke att qvarstanna. Jag må¬
ste begifva mig hem, för att äta middag.
Herr Olbers', Ehuru jag delar den tanka,
att angeläget är, att rsdactionen af 72 §. Rege-
rings-Formen skyndsamt afgöres, synes det mig
likväl hvarken lämpligt eller Grundlagsenlig!:»
att nu bestämma tiden, på sätt föreslaget blif¬
vit. Jag förenar mig med Herr Santesson oclx
tror delta må bero af Herr Talmannen. Dock
önskar jag, att saken måtte i dag förekomma.
Herr JSåäth: Då jag redan gifvit tillkänna
det vilkor, hvarunder jag mig förenat uti Herr
Jlelsingii framställning, ansåg jag det vara- öf¬
verflödigt, att framträda och låta mitt namn
antecknas, emedan det hade varit, att hafva vi¬
kit ifrån det vilkor, hvarunder mitt instäm¬
mande med Herr Helsingius skedde. Hr Hem¬
berg har redan uttalat motivet för mitt vilkor-
liga instämmande, beliofvet att, fri från göro¬
mål, tillgodonjuta middagsstunden. Om Stån¬
det antager, att dess session anses upplöst
på förmiddagen, och att det må bero af Herr
Den 8 Martin
585
Tnlmannen, att låta sammanträde ske på efter¬
middagen, har jag dervid ingenting alt påmin¬
na; men, om Ståndet fattar beslut, att här oaf¬
brutet qvarstanna, på sätt föreslaget är, prote¬
sterar jag deremot, anser mig hafva laga för¬
fall och begagnar mig af min naturliga rätt, alt,
utan hinder af sådant beslut, afträda.
Herr Leffler'. Jag är icke fullt öfvertygad
om det conslitutionela uti framställningen, att
Ståndet ej skall åtskiljas, förr än en viss fråga
är afgjord; och, om Herr Talmannen finnér ett
sådant beslut med Riksdags-Ordningen öfver¬
ensstämma, anhåller jag, att 72 §. Regerings-
Formen, sorn egentligen utgjort föremål för be¬
slutet, måtte först förekomma, på det att sam¬
manträdet ei må räcka inpå aftonen. Della sed¬
nare vore högst otjenligt, och alias hälsa tillå¬
ter ej eller sådant.
Herr Helleday”. 47 §• Riksdags-Ordningen
lyder uti dess första moment sålunda; ”Uti ple¬
na föredragas först de för Riks-Stånden gemen¬
samma ärendena, och sedermera hvarje Stånds
enskilda, alla i den ordning de, hvart slag för
sig, inkommit, så framt ej Stånden derom an¬
norlunda förordna.” På grund häraf, och se¬
dan Stånden gilvit sin önskan tillkänna, att ej
åtskiljas, förr än redaclionen af 72 §. Regerings-
Formen afgöres, hemställer jag till Ståndet, att
det beslutar, att redactionsförändringen af den¬
na §. måtte 1111 förekomma.
Häruti förenade sig Herrar Helsingius och
Pehr Winblad.
586
De a 8 M a r t i i.
Herr Santesson: Skälen för den enskilda
tanka jag yttrat, i strid emot de flästes, grunda
sig ej blott på den ordning, som iakttagits vid
de föregående Riksdagar, deni jag bivistat, att
nödigt rådrum lemnats för middagsstunden, u-
tan äfven på en ännu vigtigare omständighet:
olämpligheten och äfven skadan deraf, att pro¬
vocera en fråga utur sin ordning. Skäl kunna
finnas för omdömet, hvilka ej äro på förhand
gifna, utan kunna under behandling af det fö¬
regående utvecklas. Tillika får jag gifva till¬
känna min afsigt, att väcka särskild motion i äm¬
net. Jag hemställer, om mig må lemnäs till¬
fälle, alt nu uppläsa densamma, eller att göra
det, innan Grundlagsfrågan förekommer. Jag
har emedlertid anmält mig. Motionen innefat¬
tar hemställan om uppskof med pröfning af re-
dactionen afiy2§. Regerings-Formen, intill dess
Rikets Ständer hufvudsakligen afgjort realisa-
tionsfrågan.
Härvid hördes mariga Nej.
Herr Talmannen utlät sig, att det icke kan
Hr Santessofi förhindras, att uppläsa sin motion.
Herr Santesson uppläste en motion, så ly¬
dande: ”Sedan Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga
Skrifvelse, med öfverlemnande af Dess Nådiga
förslag till lag för Rikets Ständers Bank, uttryckt
Dess Nådiga afsigt vara, alt möta den önskan,
som inom representanterne yttrat sig, om kän¬
nedom af detta lagförslags innehåll, för att be¬
handlas samtidigt med öfverläggningen rörande
redaclionsförändringen af Regerings-Formens 72
Den 8 Mar t i i.
§., och Herr Talmannen troligen hommer, alt i
tlag till remiss föredraga nämnde Kongl. Maj:ts
lagförslag, täger jag mig friheten väcka den mo¬
tion, att Högtärade Ståndet behagade besluta,
att med all vidare behandling af Constitutions-
Utskottets förslag till förändring af 72 §. Re-
gerings-Formen låta anstå till dess Rikets Stän¬
der hunnit, att definitift afgöra för deras del,
öfver så väl denna Bancolag i bela dess vidd,
sorn allt hvad till realisationens verkställande
hörer.
Jag grundar denna motion, jemte på of¬
van åberopade Kongl. Maj:ts yttrade Nådiga af¬
sigt, äfven på den egna önskan, hvilken jag
vågar tro delad af flere, att man må få full¬
komligt tillfälle betragta och öfverväga saken i
dess helhet, innan man oåterkalleligt afgör en
så vigtig del deraf, som om det i nämnde Grund¬
lag stadgade Kongl. Maj:ts deltagande, å der ut¬
tryckte sätt, uti garantien och lagstiftningen för
Banken; att man sålunda må med lugn öfver¬
läggning behandla och utveckla ämnet på alla
sidor, och i alla dess olika delar, hvarigenom
ensamt en egen och sjelfständig öfvertygelse kan
vinnas om behofvet och nyttan, eller icke be-
hofvet och vådan af nämnde Konungens del-
agtighet, till hvilken öfvertygelses uttalande man
emedlertid har sig öppen rätt i all laglig ord¬
ning förbehållen.”
Herr Ekerman: I händelse motionen kom¬
mit den to sistlidne Februarii, då Kgl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
588
Den 8 Martil.
skyndsamt företagande af 63 och 72 Rege-
rings-Formen, öfverlämnades, hade jag möjligt-»
vis densamma biträdt; men då framställningen
göres, sedan Grundlagsändringsförslagen blifvit
tvänne gånger bordlagde, anser jag densamma
icke förtjena något afseende.
Herr jEgnell: I anledning af hvad Hr San¬
tesson uti sin motion anfört, får jag erinra, att,
så länge den nuvarande redactionen af 72 §.
Regerings-Formen är gällande, anser jag ej re¬
miss af bancolagförslaget kunna äga rum. Det
hör således först afgoras, om den nya eller gam¬
la redactionen af §. skall blifva gällande. (Vid
åberopandet af nämnde §:s nuvarande redaction,
uppläste Herr Egnell densamma.)
Häruti instämde flere af Ståndets ledamöter.
Herr Bååth; Jag vill i minnet återkalla si¬
sta mom. af 81 §. Regerings-Formen, lydande
sålunda: ”Om vid Riksdag, då Grundlagsfrågor
lagligen kunna afgöras, ytterligare uppskof fö¬
reslås, må det ej äga rum utan Konungens och
alla fyra Riks-Ståndens sammanstämmande be¬
slut/’ Oin Herr Santessons mening med mo¬
tionen åsyftar uppskof med afgörande af det
ifrågavarande Grundlagsförslaget till en kom¬
mande Riksdag, måste motionen behandlas, på
sätt Grundlagen innehåller. Till bifall af fram¬
ställningen fordras då Konungens och Rikets
Ständers sammanstämmande beslut. Om åter der¬
med åsyftas endast uppskof med afgörandet till
annan tid under denna Riksdag, finner jag ingen
ting genom sådant förloradt. Tvärtom vinnes
Den 8 Mar t ii.
ändamålet, sälten blir närmare skärskådad. Jag
önskar likväl, att uppskofvet ej må utöfver be-
liofvet utsträckas, t, ex. lill den korta liden af
högst åtta dagar. Så vida detta är motionai-
rens afsigt, biträder jag den gärna. I förra fal¬
let måste Ståndet vara bered t, att i den ord¬
ning Grundlagen utstakar, behandla motionen.
Herr Ekstrand; Jag delar Herr Ekermans
åsigler, att motionen ej nu mera bör kunna få
någon åtgärd. Det är dock alldeles öfverflö¬
digt, då de fleste redan ledsnat vid uppskofvet.
Hvad vidkommer Herr Bååths yttrande, så är
det i Grundlagen icke sagdt, om Ståndet sjelf
äger, att besluta Pleni fortsättning, utan propo¬
sition af Herr Talmannen, eller om Herr Tal¬
mannens proposition skall föregå, Det är ej
eller nu gifvet, att Plenum skall fortsättas till
klockan 7 på aftonen. Om så vore, måste vi
underkasta oss sådant. Den, som lider af hun¬
ger, är det obetaget att vända sig till Ståndets
klubb, der mat, när som häldst, kan erhållas.
Herr Santesson: I anledning af hvad Herr
Bååth anfört om uttryckandet af. tiden, till hvil¬
ken uppskofvet är föreslaget, vill jag förklara, att
jag anser saken böra behandlas i sin helhet,
samtidigt med frågan om Banco-lagens pröf¬
ning. Jag har begärt uppskof, intill dess Ri¬
kets Ständer hinna att fatta sina beslut i rea-
lisationsfrågan. Ingen ting är derigenom för¬
loradt, då Ståndet har, i allt fall, sin pröfnings-
rätt öppen. Besluten fattas icke med fullkom¬
ligt lugn, om icke saken i sin helhet behand¬
5go
Den 8 Martii.
las, om icke garantierne för realisationens be¬
stånd blifva först bedömde. Må man sålunda
nied Iranquillilet afgöra, om Grundlagsförän¬
dringen är nyttig eller vådlig. Om den nu
afgöres, utan alt min motion behandlas, yttrar
man sig, ulan att man har tid att rätt betän¬
ka förhållandet; och jag tror ej det vara Grund¬
lagsenlig^ att vagrä all behandling, af en enskild
Riksdagsmans motion, sorn rörer en af Kongl.
Maj;t framställd allmän fråga, och icke eller
lämpligt, all lösrycka en del af saken utur sam¬
manhanget med det hela. I afseende på åbe¬
ropade sista morn. af 81 §. Regrings-Formeny
vill jag ej Hu begagna densamma till annat, än
alt ådagalägga, att, då en beredd Grundlagsfrå¬
ga kan uppskjutas ifrån Riksdag tiil Riksdag,
måste det ännu snarare böra bifallas, ätt afgö¬
rande af ett ändringsförslag upps k ju tes ifrån
en tid till en annan under samma Rikdag.
Häruti förenade sig Herrar Arnberg, Mell¬
bin och Leffler.
Herr fJe/singius: Det förstås, att allt är
uti ett Riks-Slånd tillåtet att föreslå, men det
förstås ock, att allt der kan i Grundlagsenlig
väg alslås. Mig synes, att discussionen redart
gått nog långt, hvarföre jag nu nfvaktar med
tålamod och tystnad Herr Talmannens svar,
oin Herr Talmannen nu eller längre fram vill
göra den begärda propositionen.
Herr Petre: Jag vill ej eller förspilla ti¬
den, men jag kan ej annat, än uttrycka min
förundran, att Herr Santesson förmält tiden ej
Den 8 M artii.
hafva varit tillräcklig, för att med lugn kunna
betänka frågan. Lugnet störes ej derigenom,
att en sak företages i den ordning den inkom¬
mit, men deremot är Representanternes lugn
snarare stördt, då de se deras rättigheter icke
afsedde, då frågan flere gånger påkallas till af¬
görande, men sådant gång efter gång afslås.
Herr Bååth'. Då Herr Santesson nu för¬
klarat sin afsigt med motionen, vill jag endast
tillägga, att det var i enahanda ändamål jag
åberopat 81 §. Regerings-Formfen.
Herr Cederborg: Jag afvaktar med lugn
Herr Talmannens proposition. I anledning af
hvad Herr Santesson yttrat, vill jag blott till-
lägga, att snarare har frågans påkallande lill
skyndsamt afgörande väckt oro, och att genom
något dröjsmål kunna sinnena måhända lugnas.
Discussionen ansågs slutad och Herr Tal¬
mannen utlät sig;. Det tillkommer nu mig, att
afgifva svar på Herr Helsingii framställning.
Jag beklagar härvid högligen, att den man,
som Kongl. Majrt i Nåder förordnat, alt vara
Ståndets vice Talman, är sjuk och derigenom
hindrad att tillstädesvara. Hvad sjelfva saken
beträffar, får jag meddela, att jag respecterar
Ståndets beslut, att ej åtskiljas, förr än redac-
lionen af 72 §. Regerings-Formen är afgjord,
men tillika, alt mina krafter ej räcka till att
längre öfvervara denna session. Jag nödsakas
således laga mitt afträde.
Herr Ekerman: Då Herr Talmannen för¬
klarat, att Herr Talmannens krafter ej räcka
5g 2
JDen 8 Martil,
till, anhåller jag, att Ståndet, med den rätt 47
§. Riksdags-Ordningen medgifver, måtte få ve¬
ta, när Grundlags-frågan i ett följande plenum
må förekomma, ulan afseende derpå, när den
hos de öfrige Riks-Stånden förekommer.
Herr He/singius: Jag är då föranledd, att
anhålla, att Herr Talmannen, som, efter hvad
jag förmodar, i dag ej är mindre kraftfull, än
de andre dagarne, må utsätta plenum på e. m„
särdeles som jag hört flere talare häruti instäm¬
ma, på det att dem må lämnas rådrum för
middagens intagande.
Herr Talmannen yttrade: Hvad plenum i
dag e. m. angår, får jag förklara, att af grann¬
lagenhet för Beurse-Direclionen, som dispone¬
rar Beurse-huset, och genom hvars benägenhet,
att gå Ståndets Önskan Lill mötes, denna local,
tjenligare än den förut anvisade, blifvit till
Ståndet upplåten, en grannlagenhet, den jag
förmodar Ståndet dela, har jag varit befogad
till den utfästelse, alt plenum i dag e. m. ej
skulle hållas, emedan ett af de till Ståndet upp¬
låtna rummen behöfves att disponeras af ett
större Sällskap, som eftermiddagen skall sam¬
manträda. Jag åberopar för öfrigt, att mina
krafter ej tillåta mig att längre öfvervara ses¬
sionen.
Herr Ekerman: Jag respecterar denna grann¬
lagenhet. Innocence-Orden skall visserligen den¬
na afton å Beursen sammanträda; men jag tror
ej, alt vi fela i den skyldiga agtning, om vi
ändock hafva session. Ståndets förmak är den
Den 8 Martil.
Iocal, som Orden endast begagnar af de rum,
hvilka af Ståndet disponeras. Ståndets ledamö¬
ter kunna begagna till kapprum för aftonen
klubben; och Orden intränger hvarken uti ses¬
sions- eller cancellie-rummen.
Herr Talmannen förklarade, det han af
ofvan uppgifne anledning’ej utsätter eftermid¬
dags plenum denne dag.
Herr Ekstrand uttryckte sin förundran
deröfver, att Ståndet skall på sådant sätt åt¬
skiljas.
Herr Wa>rn'. Efter den besynnerliga vänd¬
ning saken tagit, hemställer jag, om icke Stån¬
det, med begagnande af dess rätt, enligt 46 §.
Kiksdags-Ordningen, må utsätta dag till näst¬
följande plenum.
Herr Helsingius hemställde, om Herr Tal¬
mannen ville åtskilja Ståndet, eller bortgå, utan
att detta sker.
Herr Talmannen beklagade ytterligare, att
Yise Talmannen Herr [Vijk är sjuk, förklarade
sig icke vilja åtskilja Ståndet, emedan Herr
Talmannen respecterade Ståndets beslut, åbero¬
pade skälet, hvarföre Herr Talmanen nu bort¬
går, och trädde af.
I och med detsamma Herr Talmannen
genomgick sessions-rummet, uppstod Herr E-
kerman ifrån sin bänk och nedlade sin reser¬
vation deremot, att Herr Talmannen bortgick,
innan fråga skett, om Ståndet vilie åtskiljas,
och innan Ståndet derom beslutat.
Borg. St. Pr. vid Rikid. 1834• I. 38
Den 8 M,artii.
En kort stund härefter, kl. t 3 e. m. hort»
giiigo. Ståndets Herrar ledamöter.
In fidem Prolocolli
. = v i < * • f' '■ ; ; ' •
E. G. Runeberg,
Den i i Marlii.
Plenum klockan 10 f. m.
i . §•
Herr IVijkmun anmäldes vara fortfaran¬
de sjuk.
§.2.
Herr Talmannen anförde, det Herr Tal¬
mannen nu ärnade att till afgörande föredraga
Cön st i t u ti on s-Utsk o t-te l s memorial N:ö i, med
nppgift å de sedan sista Riksdag livilande, be-
ledde Grundlagsändringsförslag, i den ordning
desse förslag, uti den vid memorialet fogade
uppgift, förekommo. •
Vid det uppläsningen skulle begynnas, he¬
gärde Herr Petre ordet och yttrade: Jag hade
trott, att Herr Talmannen skulle borja delta ple¬
num med att förklara orsaken lill den ovanli¬
ga händelse, sorn föregick vid det förra, då Hr
Talmannen öfvergå!' Ståndet utan förfall, och
utan alt uppgifva anledningen till upplösnin¬
gen; men då detta icke nu skett, utan Hr Tal¬
mannen är sinnad genast skrida till ordningen
för dagen, ser jag mig föranlåten, att, utan al¬
la commentarier, uttala, det jag, deräst en så¬
dan händelse vidare inträffar, anser mig befo¬
gad yrka, att Talmansplatsen hos Borgare-Stån¬
Den ii Martil.
det må vara ledig, och Ståndet således anses o-
förhindradt hos Kongl. !Vlaj:t i underdånighet
begära en ny Talmans förordnande.
Herr Talmannen utlät sig: Derom hehöfver
hvarken Herr Petre eller någon annan Ståndets
ledamot hafva något bekymmer.
Herr Santesson'. Jag hade trott att Hr Pe¬
tre skulle hafva förskonat Ståndet ifrån all vi¬
dare discussion i detta ämne, der Herr Talman¬
nens åtgärd var påkallad af hvad som föregick,
och hvilket jag ej kan anse för annat än oord¬
ning. Jag hade önskat, att denna fråga ej vi¬
dare kommit å bane. Vid Herr Petres yttran¬
de vill jag för denna gång ej vidare göra an¬
märkning.
Herr Ile/singius: Vår lid är dyrbar. Jag
anhåller alltså, att vi utan uppehåll måtte få
skrida till ordningen för dagen.
Deruppå företogs det ärende, som Hr Tal¬
mannen till slutlig föredragning anmält.
Conslitulions-Ulskoltets memorial N:o i var
uppläst vid dess andra bordläggning. Nu före¬
togs uppläsning af den dervid fogade uppgift
angående Grundlagsändringsförslagen jämle de
särskilde §§:s nuvarande redaclion.
Dervid förekommo :
a) Kongl. Maj:ts Nådige Propositioner:
1:0 till ändrad redaction af stadgandet om
Riks-Ståndens cancellie-beljening. Riksdags-Ord-
ningen §, 2/j» lista mom. 4 punkten.
Härjämte upplästes Constitutions-TJtskottets
memorial vid förlidne Riksdag, N:o 2, innehål¬
lande motivernc till förslaget.
Den ii Marti i.
Uppläsning af memorialet N.‘o 5 i samma
ämne ansågs ej behöflig.
Den nya redactionen bifölls.
2:0 och 3:o Till ändrad redaction jämte
särskildt tillägg i afseende på meddelandet af
förklaringar öfver lagens rätta mening. Dessa
momenter omfatta 19, 21 och 88 §§. Regerings¬
formen.
a) Regerings-Formens §. ig.
Efter uppläsning af denna §., hemställde
Herr Hohn, om icke densamma måtte afgöras,
oberoende af de tvänne följande, 21 och 88 §§.
Regerings-Formen; äfvensom Herr Holm ansåg
uppläsning af Constitutions-Utskottels vid föidid¬
rie Riksdag afgifne betänkanden, hvilka inne¬
hålla moiiverne till de föreslagne Grundlagsän¬
dringarna, icke behöflig och således kunna und¬
vikas, enär Herr Hohn var öfvertygad, att livar
och en af Ståndets ledamöter redan af dem ta¬
git erforderlig kännedom.
Herr Sanlesson var af den mening, att ord¬
ningen fordrar uppläsning af desse motiver,
hvilket vid föregående Riksdagar jämväl iaktta¬
gits, då de hvilande Grundlagsändringsförslagen
behandlats.
Herr Helsingens: Då ingen annan än Herr
Santesson begärt motivernes uppläsning, hvar¬
till han visserligen äger rätt, och hvilket Stån¬
det således måste underkasta sig, deräst Herr
Santesson ej från denna begäran afstår, tager
jag mig friheten hemställa, om icke, da Stån¬
det behöfver den dyrbara tiden, Herr Santes¬
son skulle vilja gå ifrån berörde sin anhållan.
Den ii Martil.
Jag skulle ej göra detta, om icke jag vore
öfvertygad, att ingen Ståndets ledamot finnes,
som kan .skryta af den långvariga Riksdagsman-
na-erfarenhet och den reda på livad här före¬
kommit, som Herr Santesson, och om icke allt¬
så Herr Santesson minst är för egen räkning i
Lehöf af molivernas uppläsning.
Hr Ekerman med flere förenade sig häruti.
Herr Santesson: Om ingen annan än jag.
önskar detta uppläsande, afstår jag gärna der¬
ifrån.
Herr Leffler-, För min egen del yrkar ej
eller jag någon uppläsning af omförmäldte mo¬
tiver, dem jag förut känner. Om ingen annan,
särdeles Mand de Ståndets ledamöter, som ej
hivistade den förra Riksdagen, sådant begär, an¬
ser jag det ock öfverflödigt.
Uppläsning af motiverne vid hvarje Grund-
lags-§:s förändrade redaction, ansågs nu kunna
undvikas.
Regeiings-Formens 19 §. framställdes å nyo.
Herr Hohn: Enligt nu gällande redaction
af denna §., äger Högsta Domstolen blott att
meddela förklaringar öfver lagen, då förfråg¬
ningar derom ske. Jag anser det icke lämp¬
ligt att utsträcka Högsta Domstolens rättighet
att förklara allmänna lagens stadganden utöfver
den, sorn nu äger rum, hvilket skulle ske ge¬
nom de tillagde orden : ”eller anser eljest Högsta
”Domstolen förklaring i sådant fall nödig.” Om
orden ”i sådant fall" hafva afseende på det föregå¬
ende ordet ”förfrågningar,” är hela tillägget, efter
Den ii Martil,
mitt begrepp, alldeles öfverflödigt. Hafva de
äter rapport på orden: ”Allmän Civil-, Crimi-
J'nal och Kyrko-La g," så föranleda de lill först¬
nämnde utvidgning i förklaringsrätten, som jag
icke tillstyrker, af fruktan, att man skulle i
framtiden kunna få lika många lagförklaringar,
som det finues lagar. Jag afstyrker för min
del bifall till den förändrade §• såsom ej särdeles
val redigerad.
Häruti förenade sig Herrar HelsingiuSj Nor¬
man och Ekerman.
Herr Leffler'. Vid sista Riksdag, då detta
Grundlagsförslag var under discussion, ansåg
jag det vara orimligt, att underordnade dom¬
stolar och tjenstmän skulle äga rätt att begära
lagförklaringar, utan att Högsta Domstolen skall
vara berättigad att pröfva, när den finner sa-
dane, ulan förfrågningar, behöflige. För min
del finner jag förslaget vara med billighet en-
ligt.
Herr Santesson: Jag instämmer med Herr
Leffler, och vill fästa uppmärksamheten derpå,
att det synes vara stundom af beliofvet påkal-
ladt, att Högsta Domstolen må hos Kgl. Maj:t
i underdånighet framställa lagförklai ingar, då
de fall inträffat, att Högsta Domstolens leda¬
möter, den ena en gång, andra en annan gång,
tyda lagen olika. Då måste ofelbart lagförkla¬
ring i Högsta instancen erfordras; och jag in¬
ser icke något skäl, hvarföre Högsta Domstolen
skall, mera an underordnade domstolar, betagas
rättighet alt väcka fråga om lagförklaring. Con-
Den 11 Martil.
trolén ligger i 2i §. Regerings-Formen, sådan
den i den nya redactionen lyder. Jag afstod nyss
från min begäran om motivernes uppläsning.
Ej olämpligt bade det dock varit, att den gam¬
la ordningen i detta afseende blifvit följd, hvar¬
igenom mycken vidlyftighet vid discussionern»
undvikits.
Herr Holm'. Jag har nyss yttrat att jag
anser vådligt, att många lagförklaringar till¬
komma. Utur sådan synpunkt kan jag ej till¬
styrka förändringen, hvarigenom den nuva¬
rande rättigheten i berörde afseende utvid¬
gas. Jag finner således den nu varande re-
daclionen af 19 §. Regerings-Formen böra bi¬
behållas, oberoende af de föreslagne förändrin-
garne af 2 c och 88 §§. Regerings-Formen, dem
jag anser böra gillas.
Herr Werm: Jemte det jag förenar mig
med Herr Hohn, anser jag mig böra särskildt
förklara, att jag finner detta Grundlagsförän-
dringsförslag så mycket mera vådligt, som det
innebär en ny lagstiftning för Kongl. Maj:t ge¬
nom Högsta Domstolen, oafhängig af Rikets Stän¬
der. Det är visserligen stadgadt uti 88 §. Re¬
gerings-Formen, att Rikets Ständer kunna ogil¬
la de lagförklaringar, som Kongl. Maj:t genom
Högsta Domstolen, emellan Riksdagar, utfärdar;
men hvar och en vet svårigheterne vid elt så¬
dant ogillande.
Herr Biörck: Äfven jag förenar mig med
Herr Holm; men jag bör tillägga, att jag fästat
mig vid någon uti den nya redactionen före¬
6oo
Den ii Mart ii.
kommande ord-otydlighet. Om jag ej misstager
mig häruti, torde rättelse deraf snart kunna ske.
Dessa ord äro; "i sådant fall.” Enligt 83 §.
Regerings-Formen, skola Grundlagarne tilläm¬
pas efter ordalydelsen; meilda förslaget ej med-
gifver sådan tillämpning, kan jag af denna grund
icke antaga detsamma, emedan deruti ligger en
en otydlighet, hvad med de anmärkte orden
skall förstås.
Häruti förenade sig Herr Hohn.
Herr Winberg'. För mig visar det sig lik¬
giltigt, om i g §. Regerings-Formen skall qvar¬
stå oförändrad, eller orri den nya redactionen
antages; ty det är lätt att, om Högsta Domsto¬
len äfven nu skulle sjelf önska en lagförklaring,
så foga, att en embetsman densamma begär. Så¬
ledes tror jag ej någon vidare extension i lag-
förklaringsrätten, i sjelfva verket, genom lörsla-
get beredas.
Herr Bååth'. I anledning af orden ”i sådant
fall” heder jag alt få fästa Herr Biörcks upp¬
märksamhet derpå, att, hvad dermed förstås,
är i den nya redactionen klart framslälldt, näm¬
ligen: förklaring af allmän Civil-, Criminal-
och Kyrko-lag. I grund häraf tror jag §. va¬
ra tydlig. Hvad hufvudsaken beträffar, anser
jag, att, då under-domstolar äga rätt alt väcka
förfrågningar om lagens mening, och då, på sätt
Herr Winberg rättligen anmärkt, det är lätt äf¬
ven nu för Högsta Domstolen att bereda lag¬
förklaringar, anser jag i verkställigheten någon
väsendtlig skilnad emellan §;s nya och gamla