Den 11 Februari. 6o3
dånig framställning i särskild skrifvelse, för att
fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på
förhållandet. Det kraftigaste uttrycket emot Ko¬
nungens rådgifvare är det, som genom Constitu-
tions-Utskottels pröfning beredes.Lika med Herr
Friherre Sprengtportentror jag att tiden lör
remiss till Conslitutions-Utskottet af ärendet
icke är för sen. Constitutions-Utskottet har
ofelbart jemväl förut deråt lemnat uppmärk¬
samhet. Hvad åter sednare punkten af Utlå¬
tandet beträffar, har jag ej delat Utskottets
tanka om en underdånig skrifvelse lill Kongl.
Majit, med anmälan af den förmodan, att, se¬
dan anslagen för fång vårdsanstalterna i riket
blifvit vid denna Riksdag ansenligen ökade,
det för Kronans hus och byggnader i orter¬
na bestämda årsanslag hädanefter må endast
för dess egentliga ändamål användas. Jag
tror mig böra fästa uppmärksamheten derpå,
att byggnaden vid Yanäs för Pioniercorpsen
ej har sammanhang med fästningsbyggnaden
derstädes. Pionier-corpsen är endast en cor-
reclions-anstalt. Mig synes det således vara
tydligt, att byggnaderna för densamma, lika¬
som de för correctionisters inrymmande vid
Malmö disponerade, böra af allmänna bygg*
nadsmedlen bekostas, hvilka äro så tillräck¬
liga, att de härtill böra kunna lemna tillgång.
Jag anhåller således om afslag å Utlåtandets
2:dra punkt.
Herr Richert: Jag tror, alt Stats-Utskot-
tet, vid närmare besinnande, funnit skäl att
afstyrka den ifrågasatta ersättningen. Stats*
6o4 Den 11 Februari.
Utskottet liar haft tillfälle att anmäla förhål¬
landet hos Constitutions-Utskotlet. För en
sådan anmälan har icke varit hinder af 29
§. Riksdagsordningen, i afseende på Riksda¬
gens snara tilländalöpande. Försummelsen
är af Stats-Utskottet icke godkänd; men, då
den enda utväg, som det varit Stats-Utskot-
tets pligt att iakttaga för grundlagsenligl full¬
följande af anmärkningen, är af Utskoltet å-
sidosatt, står detta för Stats-Utskottets egen
räkning. Vid detta förhållande bifaller jag
Utlåtandet.
Herr Ekerman: Ora jag rätt förstått Herr
Helsingii mening, har han gillat min grund¬
sats, men ogillat tillägget af mig vid första
punkten. Jag åter tror dem höra åtfölja hvar¬
andra. En annan talare har velat påbörda
mig, det jag trott ersättning böra gäldas af
Stockholms Stad eller Svea LifGardes Regi¬
mente. Handlingarne upplysa härom till¬
räckligt, äfvensom jag i denna del vädjar lill
Ståndets Protocoli; och jag förklarar nu hög¬
tidligen, hvad jag förut förklarat, att jag an¬
ser hvarken Stockholms Stad eller Svea Lif¬
gardet till ersättningen skyldige. Samma ta¬
lare har äfven ansett Stats-Utskottet hafva
fullgjort min önskan genom afskrifningens
anmälan hos Kongl. Maj:t. Om deremot min
åsigt kunnat göra sig gällande, att, jemte an¬
mälan om afskrifningen, Rikets Ständer till-
kännagåfvo, att de ej gillat utbetalningen,
hade min önskan om en modification i för¬
sta punkten blifvit uppfylld. Hvad sednare
Den 11 Februari. 6o5
punkten af Utlåtandet beträffar, har Stats-
Utskottet utvecklat förhållandet i motsats
mot hvad Herr Noréus anfört. Jag anhåller
således om bifall å denna punkt, för hvilken
en bestämd pluralitet inom Utskottet varit.
Herr Leffler: Antingen har Herr Eker-
man missförstått mig, eller ock har jag ej
nog tydligt uttryckt min mening. Just der¬
af, att Herr Ekerman yttrat, det han ansåg
hvarken Stockholms Stad eller Svea LifGar-
des Regimente lill ersättningen skyldiga, hem-
tade jag ytterligare stöd för mitt omdöme,
att det var utan ändamål att påfordra någon
ersättning för den klandrade utbetalningen.
Likaledes anser jag, efter hvad Herr Noréus
om den sednare delen af Utlåtandet yttrat,
den der föreslagna underdåniga skrifvelse
mindre nödvändig.
Herr Ståhle: Behofvet af casernen för
Svea LifGardet är obestridligt; och, då Stock¬
holms Stad, som årligen lemnat och lemnar
sitt inquarteringsbidrag, ej kan något derut¬
öfver åläggas, samt Kongl. Majit befiiat Re¬
gimentet från den ifrågavarande utgiften, sy¬
nes det mig vara klart, alt Staten måste be¬
kosta reparationen af casernen, så att den
ej må förfalla; ty, om detta sker, skall följ¬
den blifva ökad kostnad för Staten genom ny
caserns anskaffande. Orsaken, hvarföre Slats-
Utskottet frånlrädt sitt första tillstyrkande,
var, att upplyst blifvit, det Kongl. Majit gen¬
om särskilda Resolutioner frikallat både Stock¬
holms Stad och Regimentet från ersättningen,
6o 6 Den 11 Februari.
och dertill, att Stats-Utskottet ej hos Con-
stitutions-Utskottet anmält anmärkningsanled-
ningen, är orsaken ådagalagd af Betänkandet
och dervid fogade reservation. Jag tviflar ej
heller, att Constilutions-Utskottet, vid Stats-
Råds-Protocollens föregående granskning, fä¬
stat äfven på delta ärende behörig uppmärk¬
samhet utan väckelse ifrån Stats-Ulskoltet.
Jag tillstyrker således bifall å Utlåtandets
första punkt, och, hvad den sednare angår,
förenar jag mig med Herr Noreus.
Herr Landegren instämde uti Herr Fri¬
herre Sprengtporten reservation och bitöll
första punkten af Utlåtandet, N:o 38i.
Herr Ekerman: Här är nu ej fråga otn
befrielsen för Stockholms Stad. Denna fråga
är för närvarande icke underkastad pröfning.
Fastmera bör uppmärksamheten fästas derpå,
att Rikets Sländerår 18a3 nekade anslaget, och,
vid pröfningen af anmärkningen, har Stats-
Ulskottet varit skyldigt att följa Rikets Stän¬
ders beslut, utan afseende på andra bevekel-
segrunder. För min del finner jag inga
skäl anförda, som kunna verka förändring i
den af mig yttrade öfvertygelse, att, jemte
afskrifningens beviljande, Rikets Ständer må
i underdånig skrifvelse anmäla deras opinion
om medlens origtiga disposition.
Herr Noréus: Jag hade väntat, att mina
skäl för afslag å sednare punkten af Utlåtan¬
det skulle hafva kommit i betraktande. Jag
vidhåller dem och anser det vara tydligen
upplyst, alt casern för j pioniercorpsen ej
Den 11 Februari.
är att förblanda med fästningsbyggnaden vid
Wanås; det är ock tydligt, att ordet Garni-
zon ej gör behofvet af byggnad derföre stör¬
re, än den, sorn fordras för inrymmande af
det manskap, som är för fångvården nödvän¬
digt. Såsom förut nämndt blifvit, består
pionier.corpsen af correctionisler. Det be-
vises, ibland annat, deraf, att, livad de ej
förtjena genom arbeten vid fästningen, måste
betalas af allmänna medel för fångtractamen-
tet. Uppmärksamheten bör ej fästas derpå,
att detta sednare anslag ej är bestämdt, och
att det således är ingenting lattare, än att
derå anvisa utgifter. Då den gifna summan
för de publiqua byggnaderna är för ändamå¬
let tillräcklig, ser jag ej, hvarföre hos Kongl.
Majit skall göras en anmälan, som icke
medförer någon nytta. Det är rätt, alt dy¬
lik utgift, som den, hvilken i 2.’dra punkten
af Utlåtandet omförmäles, tages af medlen för
de publiqua byggnaderna, hvaremot det vore
origtigt, om sådan utgift skulle gäldas af an¬
slaget för fångars underhåll. Jag bestrider
alltså den i andra punkten föreslagna under¬
dåniga skrifvelse, såsom innefattande en an¬
märkning utan grund. Den må sparas, till¬
dess någon följd deraf kan vara att hoppas.
Deremot anhåller jag, att första punkten af
Utlåtandet, N:o 38i, må bifallas.
Häruti instämde Herr Cronius.
Herr Helsingius: Den siste värde tala¬
ren, som upptog mitt yttrande, må ej illa an¬
se, att jag derå svarar: Ingen regel utan
6o8 Ben 11 Februari.
undantag” och ”Segla utan vind är ett o-
nyttigt ting.”
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde färsta punkten af Ut¬
låtandet, N:o 381, till bifall, hvarpå Ja och
Nej svarades, samt votering begärdes.
Herr Talmannen hemställde, om Stån¬
det, med anledning af Herr Ekermans påstå¬
ende, antager den conlraproposition, alt, otn
Nej vinner, skall det anses vara bifallet,
att frågan om ersättnings-anspråks väckande,
för hvad af Statsverkets medel blifvit utbe¬
talt i och för reparationen af Svea LifGar-
dets casern, må förfalla, men beslutas der¬
jemte, att Rikets Ständer skola i underdå¬
nig skrifvelse hos Kongl. Majit anmäla, att
inga medel voro af Rikets Ständer till repu¬
tation af Svea LifGardes casern anslagna.
Herr Leffler protesterade emot den sed¬
nare delen af contraproposilionen, såsom in¬
nefattande klander af en Regeringens åtgärd.
Herr Ekerman: Då Statsregleringen, en¬
ligt 3o §. Riksdagsordningen, tillhörer Rikets
Ständer, är contrapropositionen icke grund¬
lagsstridig. Jag öfverlemnar till Herr Tal¬
mannen att härom afgöra. För min del gil.
lar jag contrapropositionen, sådan den blif¬
vit framställd.
Herr Leffler: Slats-Utskollet har sin an-
visla väg alt klandra Regeringens åtgärder,
nämligen genom anmälan hos Conslitutions-
Ulskotlet. Detta är i närvarande fall icke
iakttaget; hvaremot, hvad contrapropositio-
Den 11 Februari.
6og
rens sednare del innehåller, är en Stats-
Utskottets enskilda ledamots förslag. En dy¬
lik underdånig skrifvelse är icke med Grund¬
lagen enlig, då derigenom klandras redan
skedda åtgärder, men den kan val ega rum,
då den afser bestämmanden för framtiden.
Herr Ekerman åberopade den af honom
förut om dylika vid 1823 års Riksdag expe¬
dierade underdåniga skrifvelser gjorda upp¬
gift och trodde, att hvad som vid berörda
Riksdag ansågs grundlagsenligt, äfven nu må¬
ste anses vara det.
Herr Leffler yttrade, att han blott an¬
mäler sin reservation emot contraproposilio-
nen.
Herr Noréus: Jag instämmer med Herr
Leffler och kan icke finna annat, än alt en
så beskaffad anmälan, som den, hvilken Herr
Ekerman föreslagit, innefattar klander af Re¬
geringens åtgärd. Detta strider emot go §.
Regeringsformen, hvaremot Rikets Ständer ej
begagnat i detta fall den enda sanna och
starka vägen, som Grundlagen medgifver, alt
få frågan underkastad pröfning.
Herr Richert: Herr Ekermans förslag an¬
ser jag hafva bordt väckas inom Stats-Utskot-
tet, men ej nu böra komma under pröfning,
då Stats-Utskottet icke begagnat den väg,
som Grundlagen föreskrifver för fullföljd af
anmärkningsanledning emot Konungens Råd¬
gifvare.
Herr Ekerman: Herr Richert torde jag
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—3o.VII. 3i5.
610 Den 11 Februari.
få erinra, att jag redan förklarat, det jag af-
lemnat min reservation på behörigt ställe.
Den har icke medföljt Utlåtandet till Riks-
Stånden, tilläfventyrs genom förseende af
Utskottets Canzlie. Saken är för obetydlig,
för att begära, det Canzliet skulle stå mig
derföre till rätta. Hvad reservationen vidare
angår, bör jag upplysa, att den anfördes ef¬
ter voteringens slut. Om Herr Talmannen
vägrar att framställa contrapropositionen, i
enlighet med mitt af flera ledamöter bestrid¬
da yrkande, anhåller jag att derefter få yt¬
terligare anföra några ord.
Herr Leffler: Då jag har haft att an¬
märka emot contrapropositionen, har jag trott
det vara ärligast, att förut, och icke först ef¬
teråt, gifva min enskilda öfvertygelse tillkänna.
Uti omdömet, angående contraproposi¬
tionens grundiagsstridighet, instämde Herrar
iVeser, Lundgren3 Lamberg och Landegren.
Herr Ekerman anhöll att undfå Herr Tal¬
mannens omdöme öfver contrapropositionens
grundlagsenlighet eller icke, på hvilket yt¬
trande Herr Ekerman förklarade sig sätta hög¬
sta värdet; hvarefter Herr Talmannen gaf
tillkänna, det Herr Talmannen ej inser, att
klander är uttryckt i Herr Ekermans fram¬
ställning, och att Herr Talmannen således ej
finner binder för Ståndet att om antagandet
deraf besluta.
Herr Ståhle trodde det vara lämpligast,
att, enär olika tankar förspörjas om contra-
propositionen, angående densamma må röstas.
Den 11 Februari. 611
Häruti instämde Herr Modin.
Herr Ekerman: Då man nu, andra gån*
gen under detta Riksmöte, påbördat mig att
framkomma med grundlagsstridig proposition,
och Herr Talmannen nu för andra gången
förklarat grundlagsenligheten af den propo¬
sition, som jag begärt, saknas för mig ord
att häröfver uttrycka min tillfredsställelse. Då
den, som yrkat votering, måste hafva rätt
att bestämma contrapropositiouen, och då de
öfrige talarne sig yttrat i motsats med mig,
ser jag icke, hvarföre ej contrapropositionen
måtte få blifva sådan, Herr Talmannen redan
densamma framställt. Derest, på sätt Herr
Ståhle yttrat, örn voteringspropositionen skall
röstas, skall min rätt att få mitt yrkande un¬
der votering möjligen afskäras. Jag förnyar
nu min anhållan om den af mig begärda
contrapropositionens framställande, på det
att Ståndet, efter fulländad omröstning, må
komma till vigtigare och, i de flestas tanka,
mera interesserande ämnen.
Voteringspropositionen uppsattes, juste¬
rades och anslogs, så lydande:
”Den, som bifaller irsta punkten i Stats-
Utskottets Utlåtande, N:o 38i, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nejj bifalles, att frågan om er¬
sättningsanspråks väckande för hvad af Stats¬
verkets medel utbetalts i och för reparatio¬
nen af Svea Lifgardes casern må förfalla,
men beslutes derjemte, att Rikets Ständer
skola i underdånig skrifvelse hos Kongl.
6i2 Ben 11 Februari.
Majit anmäla, att inga medel voro af Rikets
Ständer till reparation af Svea Lifgardes ca-
sern anslagna.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Santesson, Hem¬
berg, Petersson, Winberg, Linde/vist, Matt¬
son, Köhler och Gezelius, med Ståndets till¬
stånd bortresta, Brovallius, sjuk, samt Aro¬
senius voro frånvarande, en sedel aflades för¬
seglad, och de öfriga befunnos, vid öppnan¬
det och uppräknandet, innehålla 23 Ja emot
i3 Nej, i följd hvaraf första punkten af Ut¬
låtandet, N:o 38i, var af Ståndet bifallen.
Den förseglade sedeln förstördes.
Derefter framställde Herr Talmannen till
bifall andra punkten af Utlåtandet, Nio 38i,
innefattande tillstyrkan, det Rikets Ständer,
uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit,
må, jemte framställning af hvad anmärkt blif¬
vit emot anslaget till casernens uppbyggande
för Pionier-corpsen vid Wanäs, yttra den
förmodan, att, sedan anslagen för fångvårds-
anstalterna i Riket blifvit vid denna Riksdag
ansenligen ökade, det för Kronans hus och
byggnader i orterna bestämda årsanslag hä¬
danefter må endast för dess egentliga ända¬
mål användas, på hvilken fråga Ja och Nej
svarades, samt votering begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogsi
”Deri, som bifaller 2ldra punkten af
Slals-Utskottets Utlåtande, Nio 38r, röstar: Ja.
Ben 11 Februari. 6i3
Den det icke vill, röstar: Nej.
Yinner Nej_, anser Ståndet den uti be¬
rörda punkt föreslagna underdåniga skrifvelse
icke böra afgå.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid de vid förra voterin¬
gen frånvarande, med undantag af Herr A-
roseniuSj sorn nu tillstädeskommit, voro bor¬
ta, en sedel aflades förseglad, och de öfriga
hefunnos, vid öppnandet och uppräknandet,
innehålla 21 JSfej emot 16 Ja_, i följd hvaraf
Ståndet ansåg den i andra punkten af Utlå¬
tandet, N:o 38i, föreslagna underdåniga skrif¬
velse icke böra afgå. Den förseglade sedeln
förstördes.
Emot bägge dessa beslut reserverade sig
Herr Ekerman.
Ståndet, som tillförene beslutat, att prof-
ningen af iorde punkten uti Stats-Utskottets
Utlåtande, N:o 3ig, i anledning af de inom
Riks*Stånden gjorda anmärkningar vid Ut¬
skottets i Betänkandet, N:o 62, afgifna yt¬
trande öfver Rikets Ständers åren 1825 och
1827 församlade revisorers berättelser, skulle
uppskjutas, tilldess ålerremissen af Betän¬
kandet, N:o 3i8, blef af Stals-Utskottet be¬
svarad, lade nu mera, uppå Herr Talman¬
nens framställning, nämnde punkt till hand¬
lingarna.
N:o 382, till följd af erhållen remiss i-
från samtliga Riks-Stånden uppå Kongl. Maj:ts
den 8 December 1829 till Rikets Ständer af-
6i 4 Fen 11 Februari.
låtna Nådiga Skrifvelse, angående lättad utväg
till lånebidrag åt fastighetsegare.
Herr Helsingius: Det i förevarande ämne
afgifna Betänkande är af Utskottet deladt i
trenne Betänkanden, hvilka likväl, samman¬
tagna, endast utgöra ett korrt Utlåtande.
Skälet till denna fördelning kan jag icke in¬
se; ty jag Anner Utlåtandena, N:o 382, 383
och 384, böra såsom ett helt betraktas, helst
man rimligen icke tänker på anskaffningen af
lån, förrän man vet, huru och hvartill det
skall användas. Jag anhåller således, att alla
tre Utlåtandena må efter hvarandra upplä¬
sas, jemte den af Herr von Hartmansdorff'af-
gifna reservation, hvilken är rigtad emot dem
alla tre.
Herr Ekerman: Orsaken till fördelningen
lärer vara en af II. E. Herr Grefven och
Landtinarskalken derom yttrad önskan. För
min del tror jag det vara lämpligast, att Ut¬
låtandet, N:o 382, först afgöres. Jag döljer
icke, att jag röstar för afslag derå. Om den¬
na tanka blifver den rådande, undvikes all
tidsutdrägt i afseende på detail-Utlåtandena,
som i sådan händelse förfalla; och jag inser
icke skäl, hvarföre ej nu, såsom vid mynlbe-
stämningsfrågan tillgick, princip-Betänkandet
må först disculeras och pröfvas.
Herr Leffler förenade sig med Herr Hel¬
singius.
Herr Talmannen uppläste ej mindre Ut¬
låtandet, N:o 382, än äfven Utlåtandena, N:is
383 och 384» jemte Herr von Hartmansdorffs
Den 11 Februari. 6i5
deremot afgifna reservation, hvarefter Herr
Talmannen ansäg frågorna böra åtskiljas: 1:0
huruvida lånet bör upptagas, hvilken omstän¬
dighet innefattades uti Utlåtandet, N:o 382,
och 2:0 angående sättet för upptagandet och
användningen, hvilka detailer utgöra föremål
för de tvänne andra Utlåtandena. Utur så¬
dan synpunkt framställde Herr Talmannen
nu till discussion Utlåtandet, N:o 382.
Herr Ålund: ”Må det förlåtas mig, om,
genom ovanan vid financiella betraktelser,
hvartill jag tillförene saknat både tillfällen
och ledning, jag icke kan inse den framtida
lycka för mitt fosterland, som innefattas uti
det af Kongl. Maj:t nu föreslagna lånesyste-
met, eller finna, det någon redbar tjenst och
nytta genom vidgade låneanstalter eller lätta¬
de låneutvägar beredes för den ofta icke väl
calculerande jordbrukaren. Tillräckligt mån¬
ga lånetillfällen finnas tillförene både i pu-
bliqua och enskilda cassör, och exempel på
dem, som genom dessas begagnande snarare
beredt sin undergång än sitt välstånd, äi o li¬
ka talrika som varnande.”
"Utskottets afgifna förslag, "att Rikets
"Ständer måga bifalla upptagandet af ett lån
"för Statens räkning, af högst 2 millioner Rd.
"i Svenskt Silfver Specie, efter gamla mynt¬
foten, i ändamål att användas till lån emot
"inteckning å jordegendom å landet och i stä¬
derna,” hvilar ytterst på den förutsättning,
att det upptagna lånet skall framkalla en pro-
duction, hvars vinst är större än räntan. Jag
616 Den // Februari.
tror säkert, att detta kan inträffa vid handeln
och manufacturerna, der en säkrare calcul och
en lättare omsättning förefinnas; men man
förlåte mig, det jag tviflar, om det någonsin
kati inträffa med Sveriges jordbruk. Det hår¬
da klimatet, den inskränkta arbetstiden och
icke sällan inträffande missvexter göra det nä¬
stan omöjligt, afven för den skickligaste jord¬
brukare, att i medeltal bereda sig en högre
vinst än 4 procent af egendomsvärdet. Man
lärer väl svårligen kunna bestrida, att vinsten
af Sveriges jordbruk alltid är mindre än rän¬
tan för det capital, som samma jordbruk for¬
drar. —- Och, då detta ar en sanning, som
grundas på erfarenheten, så följer deraf, efter
mitt sätt att se, det Svenska jordbruket ej
kan bära någon betydlig skuldsättning, att
dess närvarande skuld redan är för stor, att
hvarje nytt lån endast är en ny börda, samt
att landtmanuens obestånd väl kan uppskju¬
tas, men ej kan förekommas genom låneun¬
derstöd, de må lemnäs honom äfven på för¬
delaktiga åter betalnings villkor. — Utländska
capital, nedlagda i Svenska jorden, framkal¬
lande en production, hvars vinst är mindre
än räntan, och denna ränta, för det mesta
årligen utgående ur landet, måste, enligt min
enfalldiga slutkonst, oundvikligen medföra en
nationalförlust.”
”Och den nya productionen, som man
framkallat genom de nya lånen, hvar skall
den väl finna afsättning? Månne på utrikes
ort, der jorden med mindre koslnad lemnar
Den 11 Februari. 617
odlaren rikare skördar, eller inom landet, der
man redan länge klagat öfver bristande af¬
sättning och alltför låga sädespris? Sannolikt
sålunda hvarken inom eller utom landet. —
Men hvad blifver väl då följden, om icke en
ännu trögare afsättning, ännu lägre sädespris
samt en ännu större förlägenhet, än som un¬
der de sednare åren tryckt landtmannen?”
”Man får således här ett resultat, rakt
stridande emot det, som åsyftas, men som
dock alltid måste uppkomma, då man genom
konstlade åtgärder befordrar den ena närin¬
gen framför de andra och derigenom rubbar
det naturliga förhållandet emellan produclion
och consumlion.”
”För öfrigt anser jag såsom högst vigti¬
ga skäl emot antagandet af det Nådigst före¬
slagna lånesystemet vara, att den af plurali¬
tet e n vid detta Riksmöte beslutade myntbe-
stämningen och realisationen derigenom sko¬
la förryckas och må hända alldeles tillintet¬
göras, men särdeles att Riket derigenom in-
ledes uti stående Statslån hos utländningen,
hvilket jag anser vara högst vådligt, enär det
icke af nöden oundgängligen tarfvas.”
”1 öfvervägande af allt detta, anser jag
mig icke kunna eller böra tillstyrka bifall,
utan yrkar tvärtom afslag å Betänkandet.”
Herr Ilelsingius: Den förklaring, som Herr
Talmannen afgilvit öfver Utlåtandena, antager
jag, men jag tror uppmärksamhet tillika böra
fästas derpå, att, ehuru dessa Utlåtanden blif¬
vit rättligen uppställda i den ordning, som
618 Den 11 Februari.
nämnd är, förekommer dock i det första f 1-
jande mening: ”1 afseende på verkställigheten
af denna upp- och utlåning, instämmer Ut¬
skottet uti den i Kongl. Maj:ls Nådiga Skrif¬
velse framställda tanka, alt densamma icke
bör af Rikets Ständers Bank bedrifvas, utan
åt Rikets Ständers RiksgäldsConlor uppdra¬
gas.” Således talas i princip-Betänkandet äf¬
ven om verkställigheten af omförmälda upp-
och utlåning. Jag erkänner vidare den sats,
som på någon tid gjort sig gällande, att jord¬
bruksnäringen är allas vår moder; men, om
man beständigt ökar födan förmodern, under
det att man glömmer att bota barnen för äl¬
tan, i fall de deraf besväras, skola dessa sed¬
nare icke ega förmåga att emottaga de rika
flöden, som komma ifrån modern, i följd af
den ökade födan. Modern skall deraf lida i
första hand, och slutligen äfven barnen, se¬
dan sjukdomen bryter sig sjelf, i saknad af
läkare. Hufvudfrågan är i korthet den, om
den föreslagna låneåtgärden är nu till den
grad nyttig, att den måste anses såsom nöd¬
vändig. Staten har fått tillgångar anvisade
för siua stora behof utan lån. Biträde är be-
viljadt till Götha Canal-Bolag. Till enskilda
interessenter hafva af bancovinsten blifvit an¬
visade ganska ansenliga belopp. Detta har
skett utan låns upptagande. Skall det då nu
vara nödvändigt, att Staten skuldsätter sig,
för att bispringa enskilda? När jag besvarar
denna fråga, kan jag ej annat än väcka upp¬
märksamhet på den opinion, som jag förut
Den 11 Februari. 619
liar ådagalagt i fråga om lån. Ståndet har
förut förehaft tvänne låneförslag. Intetdera
har blifvit antaget. Orsakerna dertill äro i
Protocollet förvarade. Jag har delat dem.
Det nu förevarande är ett nytt förslag och
har det företräde framför de förra, att det är
af Kongl. Maj:t framstäldt, för att af Rikets
Ständer närmare öfvervägas. Efter (3 å \\
månaders Riksdag, är en myntbestämning af
Rikets Ständer beslutad, men den är ej ännu
af Kongl. Maj:t sanclionerad. Då, oansedt
beslutet om myntbestämningen, trenne sär¬
skildta låneförslag kommit å bane, skulle man
kunna falla på den tanka, att Rikets Ständer
frukta derföre, att realisationen icke skall vin¬
na beräknad framgång. Jag har trott, att be¬
slutet om realisationen vid denna Riksdag ic¬
ke varit lyckligt. Jag vill dock hoppas, att
mina spådomar ej gå i verkställighet; men,
sedan myntbeslämning och realisation blifvit
beslutade, önskar jag ifrigt Kongl. Majtls Nå¬
diga Sanction derå. Jag föreställer mig ej
heller, alt den uteblifver, helst arbetet fort¬
gått i följd af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvel¬
se. —- Jag betraktar således saken såsom af¬
gjord. Antingen måste då realisationens vän¬
ner, Vetande och viljande, eller af misstag,
hafva orätt upplyst nationen samt dervid,
såsom motiv, framställt nödvändigheten alt
skaffa riket ett mynt, eller ock måste enskil¬
das svårighet att skaffa sig penningetillgång
vara undanröjd. Hufvudändamålet var, att
rörelsecapitalet ej skulle vara fastlåst; men
62 o Den 11 Februari.
man hade möjligheten at.t från utländningar
skaffa sig capitaier. Antingen mäste åtgärden
vara origtig, eller ock de ledsamma förhållan¬
dena med myntet undanröjda, så mycket me¬
ra som ej mera än år återstå lill den
lyckliga tidpunkt, då silfverutvexling anses
kunna taga sin början. Då jag sålunda be¬
traktar frågan, bekänner jag, att jag i huf-
vudsaken förenar mig med Herr Ålund och
finner goda skäl förevara, att, lika med ho¬
nom, yrka afslag å det första Utlåtandet;
men, då jag erinrar mig, att tvänne ibland
de öfriga RiksStånden bestå af jordbruka¬
re och att en stor del af det tredje är
i samma belägenhet, tror jag saken fordra
närmare öfvervägande, och ett afslag utan
förnyad undersökning vara förhastadt. Jag
förklarar likväl nu, att jag aldrig lemnar mitt
bifall till förslaget, sådant, som Stuts-Utskot-
tet detsamma framställt. Det är orätt, att
Staten ingår uti åtgärder, för att hjelpa en¬
skilda, utan att den ringaste nytta för Staten
sjelf derigenom tillika beredes. Om deremot
en stor fördel för Staten såmedelst kunde
åstadkommas, om ett stort företag stärktes, i
bredd med de enskildas nytta, skulle jag an¬
se Statens credit och hushållning rätt begag¬
nade. Jag tilltror mig icke så vidsträckt
kännedom om Statens ställning, alt jag kan
säga, om ökad lånetillgång är öfverflödig, än¬
nu miudre ora den kan gagna. Det vissa är
dock, att penningen verkar framåt; men jag
kan ej neka mig att upprepa, hvad jag till-
Ben 11 Februari.
förene yttrat, alt jag, såsom ledamot af Ban-
co-Ulskottet, trott mig finna, att det närva¬
rande rörelsecapitalet är, om ej för litet, åt¬
minstone ej nog spridt. Banco-Disconten är
begagnad af mindre jordbrukare, för hvilka
det dock är olämpligt alt genom productio-
nen skaffa sig tillgång till afbördande af sin
skuld på så korrt tid, som Disconten det
fordrar. Derföre var Banco-Ulskotlet betänkt
alt föreslå en särskild lånefond till förmån
för de mindre jordbrukarne. Om detta lyc¬
kats, om ej ifvern för realisationen då varit
så stor, att man uteglömt ziflfror och calcu-
ler, och att man i förväg röstade, innan för¬
hållandet blifvit tillbörligen undersökt, tror
jag, alt ej så mycket bekymmer, som nu,
skulle hafva egt rum, utan att alla hemrest
med tillfredsställelse. Herr von Hartmansdorff
har i sin reservation ådagalagt, att det lån,
hvars upplagande blifvit tillstyrkt, ej skall
hafva magt att fälla räntan i allmänhet. Det
är dertill för ringa; någon inverkan eller
rubbning kan likväl inträffa, enär detsamma
utgör £ af det närvarande rörelsecapitalet.
Jag vill således ej envist påstå afslag å Ut¬
låtandet, men anhåller deremot om återremiss
å detsamma, särdeles sorn jag förmodar, att
detail-Utlåtandena ifrån RiksStånden återre¬
mitteras och någon tidsutdrägt icke beredes
genom återremiss äfven af princip Betänkan¬
det. I enlighet med resultatet af Herr 'von
Hartmansdorffs reservation, jemfördt med hvad
jag yttrat här ofvan, i enlighet med beslutet
622
[ Den 11 Februari.
i myntbestämningsfrågan, att Banken, skiljd
från Statsverket, skulle ega att infordra så
stor del af Statens skuld till Banken, som
detta verk behöfver för sina operationer, oell
i öfverensstämmelse med den föreskrift, att
RiksgäldsContorets förbindelser till Banken
på sammanlagda 4>400>000 Rd- skola, då de
måste användas för Bankens behof af silfver»
uppköp, hembjudas till RiksgäldsContoret,
som bör betala dem, om tillgång dertill är
lör banden, samt, enär jag förmodar, att frå¬
gan icke af jordbrukare ibland reprassenta-
tionen afslås, men jag anser det vara min
pligt att medverka dertill, att bifallet af
låneåtgärden må, så mycket möjligt är, med
Statens fördel förenas, tillstyrker jag: 1:0
att liela bestyret med lånets upptagande och
återbetalning öfverlemnas till RiksgäldsConto¬
ret, på sätt Stals-Utskottet föreslagit, med
några mindre betydande förändringar, 2:0
att ansökningarne till erhållande af lån från
oell med 3oo till och med 3o,ooo Rd. Ban¬
co med 6 procents årlig inbetalning å primi¬
tiva capitalet, hvaraf räntan beräknas till 5
procent och återstoden utgör capital-afbetal-
ning, inlemna» i Banken tillika med fullstän¬
diga handlingar inom slutet af innevarande
år eller någon längre lämplig tid, 3:o att lå¬
nen, i den mån handlingarne granskas och
säkerheten godkännes, beviljas, likväl ej lill
högre sammanslaget belopp, än som svarar
emot Bankens fordran hos Staten, 4»400>000
Rd., 4:0 att så mycket silfver, som Banken,
Den 11 Februari. 623
då realisationen skall börja, dervid kan kom¬
ma att behöfva till proportionens fyllande
mellan silfver och sedlar, enligt myntbestäm-
ningsbeslutet, efter af Banco-Slyrelsen i god
tid gjord uppsägning, eller hembjudning af
obligationerna, genom RiksgäldsContoret, en¬
ligt Rikets Ständers auclorisation, upplånas
och i Banken afbetalas. Derjemte bifogas
följande anmärkningar: Lånetillgångarne kun¬
na i Banken ökas med den del af Bunkens
behållna vinst, som ej kommit eller kommer
att användas till silfverköp eller vexling, en¬
dast proportionen åstadkommes. De räntor,
som i Banken inflyta, öka dess räntevinst,
som, med undantag af 266,666-y Rd. öfver-
lemnas till RiksgäldsContoret, och således
derstädes lemnar tillgång för amortissement
och räntebetalning. Det är likgilltigt, ora
capitalafbetalningen äfven afgår till Riksgälds¬
Contoret eller icke, då, efter lagen, Bankens
capital skall bibehållas genom vinsten. —
RiksgäldsContoret blir härigenom frikalladt
ifrån den årliga 2 procentsafbetalningen på
obligationerna i Banken efter år 1835. Med
dessa korrta anmärkningar anhåller jag om
proposition till återremiss af Utlåtandet,
N:o 38a.
Herr Zethelius förenade sig med Herr
Helsingius.
Herr Ekerman: Jag har föga att tillägga
vid Herr von Hartmansdorffs reservation. Jag
anhåller dock att få yttra några ord. Jag
erkänner visserligen, att Borgare-Ståndet är
6a4 Den 11 Februari.
minst interesseradt i denna fråga och ej er¬
far, likasom de öfriga Stånden, de uppgifna
menliga förhållandena för jordbruket; men,
då detta ej blifvit af Ståndet taget i betrak¬
tande vid de förra låneförslagens pröfning,
ser jag ej af nämnda omständighet hinder
för Ståndet att definitift afgöra äfven denna
fråga. Jag ömmar för hvarje nödstälds be¬
lägenhet, dock anser jag ej det allmänna böra
till lättandet deraf bidraga lill den grad, att
för mycket härigenom äfventyras. Jag tror
äfven att många lån i publiqua cassör äro att
tillgå. Jag vet, att, i afseende derå, invän¬
des, att dels föreskrifna former äro för lå-
nesökande svåra, dels det hinder sig företer
för vissa orter, alt cassorna företrädesvis ej
lemna lån emot inteckning uti andra egen¬
domar, än dem, som ligga inom Svea Hof-
Rätts jurisdiclion. Jag har likväl kännedom
om tvänne cassör, hvarifrån lån utgått emot
inteckning i egendomar, belägna i Vestergöth-
land, Bohuslän och Vermland. Dessa lån, som
utgått emot inteckning i egendomar inom
Vermland, hafva blifvit beviljade förrän
Vermland kommit under Svea Hof-Rätts ju-
risdiction. Jag vet ock en tredje cassa, der
i synnerhet Skånska possessionater hafva lån.
Korrt sagdi: Jag har hemtat den erfarenhet,
att, då lånsökande praestera antaglig säker¬
het, är det ej omöjligt alt undfå lån, äfven
emot inteckning i egendomar, som ej äro in¬
om Svea Hof-Rätts jurisdiction belägna. Jag
kau ej heller se, att dea mycket skuldsatta jord¬
Den 11 Februari.
025
brukaren blifver hjelpt utur sin förlägenhet
derigenom, att han vinner en procent orri å-
ret i ränta. Ej heller beredes derigenom
tillökning i priset på productionen. Fast¬
mera hjelpes lanötmannens ställning endast
genom ökad varuafsättning och näringarnes
tillvext. Alla konstlade medel medföra der¬
emot stor skada. Vidare bör uppmärksam¬
heten fastas på den våda, som Herr von Hart-
mansdorff uti reservationen ådagalagt, af Stats-
lånssystems införande. Detta vore i sanning
olyckligast. Under en lång tid hafva vi haft att
glädja oss deröfver, att ej utländska lån tryc¬
ka riket. Om vi nu inkasta oss deri, skall
ofelbart RiksgäldsContoret i förluster inledas.
Sedan början med systemet är gjord, skola
vi småningom samla på oss millioner af skuld.
Fördelen af vår dyrbaraste rättighet: sjelfbe-
skattningsrätten, skall upphöra. I den mån
lånen vexa, ökas räntan, och deraf föranle¬
das större skatter, hvilka betydligast komma
att drabba jordbruket. Beklagligtvis kunna
således jordbrukares bördor ej genom det fö¬
reslagna lånesystemet lindras. Jag tror detta
bättre böra beredas, och vi skola akta oss
derföre, att jordhrukarnes barn må vidkän¬
nas större bekymmer, än dem, som nu trycka
jordbruket. Jag anhåller om afslag å Utlåtan¬
det och. kan ingalunda understödja framställd
begäran om återremiss, minst i den scala,
som Herr Helsingius densamma föreslagit.
Deraf föranledd behandling skulle förorsaka
1Sorg. Si. Riksd.Pr. vid 1828—29—3o. VII. 3i6.
626 Den 11 Februari.
sammanträde emellan Stats- och Banco-Ut-
skotten, och tilläfventyrs fördröja Riksdagens
slut långt utöfver den tid, som Konungen
önskat densamma vara fulländad.
Herr Montan: ”De Herrar, hvilka redan
yttrat sig, hafva väl redan uttalat de åsig-
ter, efter hvilka jag äfven i det närmaste be¬
dömer denna sak. Att jag, obekant med
de nu så högt prisade Statslåns theorier, icke
för dem kan hysa fullt förtroende, må till-
skrifvas min okunnighet. Jag måste derföre
bygga min öfvertygelse på den erfarenhet, jag
sjelf vunnit om lånesystemernas verkan, åt¬
minstone i den ort, der jag vistats. Denna
erfarenhet har lärt mig, att det är högst våd¬
ligt, både för enskilda och det allmänna, att
öppna nya lätta utvägar till lån och skuld¬
sättning. Inom det samhälle, der jag öfver
3o år bott, hafva verktiingarne häraf gif-
vit ett bedröfligt exempel. Arboga stad ha¬
de före 1810 bergning och utkomst. Genom
de sedan utvidgade Disconterna öppnades
tillfällen till lån, som af denna stads invå-
ner flitigt beg3gnades. Rörelsen blef väl häri¬
genom för några få år utvidgad, men snart
visade det sig, att denna större rörelse blott
var ett bländverk; ty, innan år i8i5, hade
alla stadens handlande på en gång måst upp¬
gifva sin stat, den ena hade dragit den an¬
dra med sig i olyckan, och en allmän usel¬
het och fattigdom blef den bedröfliga ver¬
kan af Disconllånen. Sedermera har en ny
generation uppkommit, som, varnad af de fö¬
Den 11 Februari.
regåendes olycka, utan tillgång till hvarken
egna eller lånta capitaler, genom ordentlighet,
sparsamhet och et} noga hushållning snart
skaffat sig enskildt credit och den så vår¬
dat och begagnat, att den förut alldeles rui*
nerade rörelsen småningom blifvit ökad, och
dessa nya handlande, ehuru flera till antalet
än under den olyckliga Disconttiden, och
ehuru tryckta af stora stads-utgifter inom ett
utblottadt samhälle, hafva dock lyckats att
vinna både bergning och äfven mer och min¬
dre välstånd.”
”Att detta exempel för mig är varnande,
må således ingen förtycka; deremot kan jag
ej neka, att, å den andra sidan, den allmänna
räntan i vårt land, i jemförelse med andra
länder, är för hög, och att detta för de nä¬
ringar, som behöfva lån och stora förlager,
för att bedrifvas, verkar mehnligt och förhin¬
drar täflan med utländningen, som genom den
lägre räntan har ett mindre kostsamt förlag
och äfven derigenom ett lägre tillverknings-
pris. Jag kan icke heller neka, alt ett ökadt
rörelse-capita], som upplånas till lägre ränta,
möjligen kan åstadkomma en allmän ränte-
nedsättning, åtminstone för någon tid. Öp¬
pet får dock jag förklara, att jag ej anser landt¬
man nens nu öfverklagade förlägenhet hvarken
så svår, som man uppgifvit den, och icke hel¬
ler att den genom de nu föreslagna, nya lå¬
nen kan lindras eller hjelpas. För jordbru¬
karens uppkomst, anser jag ingen annan verk¬
lig hjelp finnas, än att utvägar beredas ho¬
628 Den 11 Februari.
nom till en förmånligare afsättning af hans
producter. Alla lånemedel, då räntan icke
så nedsättes, att hans årliga utgifter minskas,
äro till föga båtnad för de flesta, i synner¬
het de, som hafva mindre fastigheter, hvilkas
afkastning för många knappt motsvarar un¬
derhållet af deras familier, och för hvilka
räntan således måste genom nya lån betalas.
Nya lånebiträden tjena der endast att vinna
tiden, då sällan en sparsammare hushållning
är deraf en följd, hvilken dock oftare genom
hehofvet måste inträffa, då, i brist af lån, man
måste söka utväg till betalning genom en ö»
kad sparsamhet och arbete. Hos åter den
förmögnare jordbrukaren, som äfven ändå kan
vara i förlägenhet, synes det, som skulle han,
som förut hos enskilda eger stående lån, kun¬
na heldre dem bibehålla, än att Staten för
hans skull skall invecklas uti en Statsskuld,
som icke är behöflig och af nationen all¬
mänt afskys. Jag skulle önska, att mitt om¬
döme härom vore origtigt, då jag förutser
och är öfvertygad derom, att, oaktadt allt
hvad emot detta Statslån blifvit anfördt, plu-
raliteten af Rikets Ständer dock torde anta¬
ga det; det är derföre, och då emot Borgare-
Ståndets beslut i realisationsfrågan de öfriga
3 Stånden beslutat, att Statens skuld till Ban¬
ken skall betalas med Statsobligationer, samt
dessa 3 Stånd äfven ifrån Banken borttagit
en betydlig del af dess räntevinst, den Bor¬
gare-Ståndet ansett böra användas till Ban¬
kens consolidation i och för realisationen,
Den 11 Februari. 629
sora jag, för att undvika, det Staten må ytter¬
ligare skuldsättas, för att hjelpa enskilda, an¬
ser mig böra instämma uti det af Herr Hel-
singius gjorda, väl motiverade förslag, alt, om
ett låne-understöd för jordbrukaren genom
upptagande af ett utländskt lån anses afplu-
raliteten nödigt och nyttigt, dertill måtte an¬
vändas Statens skuld till Banken, på sådant
sätt: att, till betalande af denna Statens verk¬
liga skuld, ett silfverlån genom RiksgäldsCon-
toret upptages emot lägsta ränta och lindrig
amortissement; att dermed Staten betalar sin
skuld till Banken; att Banken då emot van¬
lig 4 procents ränta och 2 procents amor¬
tissement utlånar detta capital till fastighets¬
egare, och att den ränta och capital-betalning,
som häraf inflyter, må få af Staten, som för¬
behållit sig disposition af Bankens behållna
räntevinst, användas till ränta och amortisse¬
ment af RiksgäldsContorets härföre gjorda
lån, som på sådant sätt kan utan Statscas-
sans betungande småningom återgäldas.”
”Genom en sådan åtgärd, fullgör Staten
sina förbindelser, i och med detsamma den
enskilda äfven hjelpes. Staten undgår att ut¬
gifva obligationer å mera än sin egen skuld,
då åter, efter Utskottets förslag, Staten eljest
skulle få utelöpande både sina obligationer
för skulden tilljBanken, 4f millioner, och äfven
dessa, för lån till enskilda, öfver 5 millioner,
eller tillsammans nära 10 millioner; och det
goda vinnes äfven, att Banken genast får en
betydlig och kanske behöflig tillökning i sin
63o Den 1/ Februari.
reela silfver fond, hvilket jag anser för reali¬
sationens fortgång och bestånd vara af stör¬
sta vigt, om än något derföre af Staten skul¬
le uppoffras. Dessutom undgår man härigen¬
om införande af något annat Stats-lånesyslem
än det naturliga, alt Staten betalar sin skuld
till Banken genom skuldens omsättning, men
hvartill ränta och amortissement genast kan
anvisas genom disposition af Bankens behåll¬
na räntevinst, så att till denna skulds betal¬
ning ingen uppoffring af Slaten behöfves.”
”Det är eljest anmärkningsvärd!, att, då
frågan var om realisation, yttrade de Ilerrar,
som nu ifrigast tala för detta nya lånesystem,
att, blott realisationen blefve verkställd, skul¬
le genast penningeförlägenheten upphöra, ut-
läudningen skulle hit öfversända sina capi-
laler och den enskilda crediten gifva lif
och rörelse till alla näringar. Jag har aldrig
trott på dessa bländande löften. Jag har bi-
trädt beslutet om realisation, emedan jag
ansett det af högsta vigt, att få en ordning i
rikets mynt, att en hvar skulle få veta hvad
lian eger, och alt en ytterligare myntförsäm¬
ring skulle förekommas.”
”Med anledning häraf, och då Utskottets
förslag icke får ändras utan efter återremiss,
förenar jag mig med Herr Helsingius äfven
i anhållan derom. Ganska säkert blifva i
alla Stånd detail-Belänkandena återremitte¬
rade, och då kan en återremiss af princip*
Betänkandet icke verka mera än några dagars
uppehåll, och, om Stals-Utskotlet vill skyuda
Den 11 Februari, 631
sig, lunde det nya Betänkandet inom 14 da»
gar åter till RiksSlånden inkomma.
Herr Richert: ”Då jag, thy värr, icke
kan räkna mig till de stora financierer, som
med sina skarpa blickar intränga, icke alle¬
nast i alla våra nuvarande förhållanden, ut¬
an äfven i framtiden, har jag, med erkän¬
nande häraf, helt enfalldeligen för mig upp¬
ställt och sökt besvara dessa enkla frågor:”
”1:0 År jordbrukaren i 'verkligt behof af
penningar? Härpå mäste jag svara ja, med
afseende på den kännedom, jag tror mig e-
ga derom, att jordbrukande classen i allmän¬
het, och särdeles i den ort, hvarifrån jag
förskrifver mig, är i en stor penningförlä¬
genhet.”
”2:0 År ingen annan utväg, än den fö¬
reslagna upplåningen, möjlig för jordbrukets
underlättande? Härtill svarar jag nej, då jag
icke tilltror mig uppgifva någon annan; och,
då jag med visshet vet, att penningen,
der den finues, svårligen, om icke nästan o-
möjligen, mot den säkerhet, jordbrukaren
har att erbjuda, nämligen sin fastighet, kan
erhållas.”
”3:o Kan Staten ega bestånd med jord¬
brukets fall? Härpå skall jag naturligtvis
svara JSej.”
”4:o År det dä en nödvändig pligt för
Staten att söka förekomma dess fall? Ja.’'
”Sedan jag, på så sätt, besvarat dessa
frågor, följer deraf, att jag ock med min röst
måste understödja upplåningssystemet, hvars
63a
Den 11 Februari.
införande nu eller framdeles mig synes vara
temligen likgiltigt, då det troligen i allt fall
en gång skall ske, så vidt den meningen an¬
nars är allvarlig, att Banken skall vara fre¬
dad från framtida tillgrepp; ocji att jag icke
kan inse de mångsidigt uppgifna farliga följ¬
derna af detta så kallade system, måste jag
räkna till min okunnighet i finonceläran samt
således, utan att belasta mitt samvete med
någon förebråelse, lemna den saken åt fram¬
tiden, då den kan varda uppenbarad.”
Herr Noréus: Jag har för mig fram¬
ställt samma frågor, som Herr Richert. Jag
liar besvarat dem på enahanda sätt. Detta
bar grundlagt min öfvertygelse, att Staten
bör komma de skuldsatta jordbrukarne till
hjelp. Det är bekant, alt de i allmänhet
häfta för lån i Banco-Disconten och Låne-
Contoren, och det ändamål är i sanning af
vigt, att dessa gäldenärers skulder öfverflyt-
tas till skulder, som småningom skola afbe-
talas. Upplåningen sker icke såsom Statens
skuld, elier till Statens behof. Återbetal¬
ningen fordrar ej tillskott af allmänna medel.
Här mellankommer Staten till de skuldsatta
jordbrukarnes hjelp, efter all förmodan, äf¬
ven med vinst. Om ock Stalsskuldssyslem
blifver nödvändigt, är det bättre att nu der¬
uti ingå, än då Rikets Ständer rubbat alla
eganderättsförhållanden genom nedsättning i
myntet. Om systemet antages i nödens stund,
äro fördelarne deraf ej så stora som nu. I
anledning af hvad Herr Helsingius yttrat, får
Deri ii Februari.
633
jag förklara, att det visserligen är Rikets Stän¬
ders beslut, alt Statens skuld till Banken
skall anses såsom grundfond för realisatio¬
nens bestånd, men att det deraf icke är klart,
huruledes Banken, med bibehållande af fon¬
den, må ega alt använda medlen till utlå¬
ning. Den skall deremot vara att ålita, då
den reela fonden behöfver förstärkning. Det¬
ta är af yttersta vigt, och jag tror ej någon
annan utväg för ifrågavarande lättnads be¬
redande åt jordbrukare finnas, än den Stats-
Utskottet nu föreslagit, äfvensom jag icke
kan inse, huruledes stor förlust skall härige¬
nom för Staten beredas. Erfarenheten har
visat, att Banken ej lidit förluster på dess
utlåning emot inteckning i fastigheter; och, då
de nu föreslagna lånen ej få öfverstiga af
fastighetens taxeringsvärde, kan jag ännu min¬
dre föreställa mig, att förlust skall härpå upp¬
komma. Visserligen kan, på sätt Herr Hel•
singius tillstyrkt, upplåningen besörjas af
Riksgälds-Contoret, och utlåningen verkstäl¬
las af Banken. Både den ena och den an¬
dra af dessa åtgärder kunna väl af Banken
om händer hafvas; men, då opinionen fruk¬
tar, att föreskriften, det Staten skall va¬
ra från Banken skild, möjligen fördelas
genom Bankens befattning med någon
del af låneåtgärden, anser jag äfven utlå-
ningsomsorgen snarare böra till Riksgälds-
Contoret öfverflyttas. Herr Montan har, så¬
som ett exempel på lånesystems skadlighet,
anfört de olyckor, som drabbade invånarue
634
Den 11 Februari.
i lians stad, i följd af stora lånetillgångar. SS
skall det alltid gå, då skuldsatta nödgas sälja
sina egendomar, mången gång för halfva vär-
ded. De efterträdande skölda vinsten deraf,
och välmågan stiger i allmänhet genom den
lättnad, som i all rörelse beredes. Om jord-
brukarne icke vidare anlita Disconterna, blif-
ver den återstående tillgången större, för att
öfverflyttas till handeln och öfrig stadsman¬
nanäring. Jag kan ef föreställa mig annat,
än att, då en näring lider, lida äfven de öf¬
riga. Om jordbruket förfaller, blifver ock
stagnation i det hela af rörelsen. Man har
trott, att jordbrukets hjelp bör sökas i be¬
fordrad afsättning. Grunden måste vara den,
att jordbrukarne skola kunna arbeta sig utur
sin skuld. Exempelvis må jag nämna bruks-
handteringen. Ingen näring tillgodonjuter så
starka lånebiträden, som denna, men jag tror,
det mycket felas emot sanningen, om man
påstår, att denna näring, efter åtnjutande der¬
af, fallit. Då emedlertid icke lika utvidgadt
lånetilifälle, eller lika utvidgad lånerätt, för¬
unnats åt jordbruket, måste jag fästa min
uppmärksamhet på den närvarande förlägen¬
heten ibland jordbrukarne, hvilken jag af min
medborgarepligt och känsla för de nödlidan¬
de ansett mig uppmanad att söka underlätta.
Inom Stats-Utskottet har jag aldrig väckt frå¬
ga om hjelp för den näring, hvartill jag hö¬
rer. Jag har ansett den böra reda sig sjelf;
men, då medelclassen af jordbrukare och all¬
mogen äro skuldsatta, har jag funnit, det un-
Den 11 Februari.
635
derslöd Lör St dem anskaffas. Man har yt¬
trat, att lånetillgången härstädes är ej säll¬
synt för dem, som kunna anskaffa säkerhet.
Få län utgå dock från hufvudstaden till lands¬
orterna. Endast goda inteckningar i brand-
försäkrade hus här i staden antagas, och nå¬
gon gång beviljas lån emot inteckning i landt-
egendomar, närbelägna Stockholm. Jag har
äfven granskat de cassör, hvarom Herr Eker-
man förmält; ifrån dera äro visserligen lån
utgångna emot inteckningar i fastigheter uti
särskilda landsorter, men dessa lån äro alla
gamla. Under de sista åren äro få lån deri¬
från beviljade, utan iånehandlingarne hvilan-
de och formaliteterna obeskrifligen svåra att
öfvervinna. Deremot har det ifrågavarande
anslaget af Rikets Ständer det syftemål, att
hjelp skall gifvas, der den behöfves, och det
är af vigt, alt komma den nödställda till und¬
sättning. Jag kan ej heller finna, att åtgär¬
den skall vara för realisationen mehnlig. Fast¬
mera skall den befordra realisationens snara¬
re verkställighet, emedan det silfver, som
genom upplåningen indrages, får tagas i be¬
räkning af den stadgade proportionen emel¬
lan silfverfonden och sedelstocken. Man har
dessutom icke här fästat uppmärksamhet på
öfvergångsperioden emellan realisationsbeslu-
tet och verkställigheten deraf. Denna period
medförer skakning, och den förut i förlägen¬
het stadde kommer att lida genom denna
skakning. Räntans nedsättning kan icke från¬
skiljas, men utan densamma kunna näringar-
636 Den n Februari.
ne ej vinna framgång. Det är sannt, såsom
Herr von Hartmansdorff' yttrat, att pennin¬
gar äro en vara; meri, med en större blick
på ett lands belägenhet, måste penningarne
vara subordinerade, jemförelsevis med närin¬
garna. Med åberopande af hvad jag nu an¬
fört, tillstyrker jag bifall af Utlåtandet.
Herr Helsingius: Herr Ekerman har yt¬
trat, att vi, genom bifall till upplåningsför-
slaget, inledas uti Stats-obligationssystem. Så¬
lunda betraktade jag ock saken, innan Rikets
Ständers redan fattade beslut blef beslut. Nu
äro vi redan deruti inledda. Denna omstän¬
dighet är tydligen antydd uti början af rea-
lisationsförslaget, hvilket jag fann ledande till
ett sådant system. En talare har yttrat, att
i hans ort äro stora lånebehof. Detta har
jag hört uppgifvas om några orter, men jag
har ock örn andra hört uppgifvas, att ökade
lånetillgångar skulle bereda deras olycka. För
att bedöma den allmänna nyttan af åtgärden,
dertill har jag för liten kännedom af det he¬
la. Det förslag, som jag gjort, anser jag, i
motsats mot hvad Herr Ekerman yttrat, vara
en reglering af det redan införda Stats-obli-
gationssystemet. Då afsigten med de nya lå¬
nen, sora skola erhållas, är att omsätta redan
varande gamla skulder, på det att de skuld¬
satta jordbrukarnes affairer må regleras, står
dermed i öfverensstämmelse, att Staten, gen¬
om inlösen af sina obligationer, förvandlar
sin skuld till Banken uti verkligt silfver, som
är bättre än obligationer, hvilka omvexla i
Den 11 Februari. 63 7
värde efter omständigheterna. Jag Isan ej
medgifva, att mitt förslag strider emot Rikets
Ständers beslut, att Bankens grundfond ej får
rubbas. Forsla operationen är den, alt rent
silfver inkommer i Banken, och den andra,
alt grundfonden förvandlas lill goda inteck¬
ningar i Sveriges jord. Dessa undergå icke
förändring. Om ock fienden förstör en skörd,
förblifver dock säkerheten i jorden, och re¬
verserna, deruti intecknade, ställda lill Ban¬
ken eller Ordres, äro lätta att hypothicera och
emottagas, så inom som utom landet, heldre
än Statsobligationer. Herr Noréus liar yttrat,
att ingen ny Statsskuld genom upplåningen e-
ger rum. Sålunda anser jag förhållandet,
om mitt förslag antages, hvaremot ofelbart
ny Statsskuld uppkommer, om Utskottets för»
slag antages. I detta sednare fall återvända
vi till våra hemmavarande med den berättel¬
se, att Statens skuld förökas med fem millio¬
ner Riksdaler och, efter denna tillökning, ut¬
gör 9 millioner Riksdaler, alla löpande in¬
nan nästa Riksdag. Dessutom skulle följden
af Stats-Utskottets förslag blifva, att Riks-
gäldsConlorets rörelse icke kan skötas endast
af dess nuvarande tjenstemannapersonal. Län-
vigilancen fordrar ökad betjening med ökadt
lönebelopp, hvilken tillökning, om den äfven
ej blifver högre än 6000 Rd. för året, dock
uppgår till 3o,ooo Rd. på 5 år. Det är vis¬
serligen föreslaget, att Bankens betjening skul¬
le bestrida lånevigilancen. Men, om den skall
bestridas af RiksgäldsContoret, ser jag ej, hu-
638 Ben 11 Februari.
ruledes Bankens betjente rättsenligt kunna
flyttas lill tjenstgöring der och således tvin¬
gas att öfvergifva sina platser, om de icke
genom tjenstefel gjort sig dertill skyldiga.
Om meningen åter är den, att vigilancen skall
af Banken om händer hafvas, eger icke annan
efFect rum, än den jag åsyftat. Skilnaden
ligger uti liquiden tillika emellan Staten och
Banken. Herr Montan har bättre, än jag,
utredt gagnet för realisationen, om en sådan
liqvid skulle tillvägabringas. Derigenom vo¬
re Statsverket och Banken först åtskiljda.
Sålunda är det icke för närvarande. Det är
orätt, att, såsom skäl emot mitt förslag, åbe¬
ropa, det Staten och Banken äro skiljda. Här
är ej fråga, att Staten skall upptaga lån för
dess behof, utan RiksgäldsContoret uppträder
såsom mäklare i afseende på förhållandet e-
mellan gäldenärer och borgenärer. För öf¬
rigt tror jag, alt de flesta Ståndets ledamöter
redan stadgat deras öfvertygelse i detta äm¬
ne, och jag förnyar min anhållan om åter-
remiss.
Herr Arosenius: ”Huruvida den skuld¬
satta delen af Svenska landlmän verkligen
behöfver det nu ifrågasatta biträdet, och hu¬
ruvida i sådant fall de derigenom blifva hjelp-
ta, derom vill jag ej ingå i undersökning.——
Bägge dessa förhållanden framställas i den
Kongl. Propositionen såsom gifne, och dels
anser jag det ej mig tillständig! att motsäga
dem, dels har jag redan hört mycket anföras
till deras bekräftande. Men jag har fästat
Den 11 Februari. 63t)
mig vid den reservation, som åtföljer Utskot¬
tets Betänkande, uti hvilken äfven en leda¬
mot af detta Utskott deltagit. Deruti före¬
kommer såsom hufvudthema den sats, allden
föreslagna mesuren vore orättvis och för ri¬
ket skadlig. Mig förekommer den åter såsom
håde rättvis och oskadlig. Jag vill anföra
mina grunder till detta omdöme.”
”Reservanterna säga med egna ord: ”att
regeringens inblandande i utvägar lill rän¬
tans nedsättande här i landet bör ibland an¬
nat inskränka sig till att tillse, att täflan mel¬
lan in- och utrikes låntagare och långifvare
må ega rum, till förekommande af ömsesidi¬
ga prejerier.”
”Men jag frågar, hvad är hela det nu
föreslagna inbjudandet af utländska capitaler
till belåning å Svensk jordegendom annat än
just ett utöfvande af denna regeringspligt.
Om detta inbjudande lyckas, hvad följer der¬
af annat, än som skulle följa, i fall en mängd
utländska capitalister inflyttade i riket och
bär gjorde deras penningar fruktbara. Man
invänder, att räntan går ur landet. Men det
är ju tillåtet för hvarje Svensk raan, att så
mycket han kan och förmår få skuldsätta sig
utomlands, och det, som ej anses orättvist el¬
ler otillåtet för hvar och en enskild, det
måste ej heller vara orättvist för alla till¬
sammans, det vill säga Staten. Jag tror dess¬
utom ej <-,tt det hädanefter skall blifva svå¬
rare än hittills för publiqua cassör att finna
låntagare. . Det är ej till Svenska allmogen
64o Den 11 Februari.
eller i allmänhet till jordegare, som de hit¬
tills särdeles utlånat. Det är till husegare i
Stockholm, och någon gång i andra städer,
som de gjort de flesta försträckningarne; —
Och så lärer det äfven komma att gå hä¬
danefter. — Jag tror äfven, att det vore lika
orättvist som ogörligt, att tillförsäkra de all¬
männa cassorna en oföränderlig ränta å 6
procent, under det vinsten af näringarne be¬
ständigt och med hvart år aftager genom
ökad täflan. —- Aldrahelst, om täflan skall
lemnäs öppen åt utländska konslfliten, måste
det vara högst rättvist att äfven inbjuda till
täflan utländska capitaler.”
”Att Staten skulle kunna något förlora
på det nu föreslagna mellankommande biträ¬
det eller, såsom någon kallat det, mäklare¬
åtgärden, kan jag ej inse. Staten upplånar å
4 procents ränta och utlånar å 5 procent.—
Säkerheten ligger i Svensk jord, antagen till
endast f- af hvad den nu anses värd. De
uppgjorda tabellerna visa, att RiksgäldsConlo-
ret vid liquidens slut skall hafva gjort en
vinst af emellan 2 och 3oo,ooo Rd. — Må
äfven häraf afgå en stor del i förvaltnings¬
kostnad, — men allt kan ej dertill åtgå —
så blir i alla fall resultatet sådant, alt ingen
skada möjligen kan uppstå för Staten, nämli¬
gen om besluten till myntvärdets stadgande
få ega bestånd, och just dertill synes mig
sjelfva lånet väsendtligen bidraga, emedan
Banken genom det der insättande silfret sna¬
rare kommer till den nödig ansedda propor¬
Den 11 Februari, 6/\ i
tionen af reela fonden. — Jag förenar mig
alltså med de Herrar, som bifalla Utskottets
Betänkande.”
Herr Lamberg: ”Jag bär uti Utskottet
delat de åsigter, från hvilka Betänkandet ut¬
går, och hvilka jag härmed förnämligast åbe¬
ropar. Med fästat afseende å Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition och från de många fram¬
ställningar, jag afhört, till hvilka jag bör sät¬
ta förtroende, om penningebristen uti lands¬
orterna, har min öfvertygelse blifvit stadgad,
att fastighets» eller jordegare äro i behof af
lånetillgångar till en nedsatt ränta och län¬
gre uppsägningstider. Af det förslag, Utskot¬
tet nu uppgjoit, synes båda ändamålen vin¬
nas, utan ali Staten härvid behöfver göra nå¬
gon uppoffring, men att RiksgäldsContoret
tvärtom härigenom tillskyndas en slutlig in¬
komst. Jag måste dessutom fästa uppmärk¬
samhet dervid, att jordbrukaren icke kan dra¬
ga någon fördel af den utaf 3 Stånd beslu-
Jtade så kallade HandelsDiscont, och tyckes
det således vara orättvist, att förneka landt¬
bruket de fördelar, som detsamma nu erbju¬
das, äfven om det projecterade silfverlån un¬
der nuvarande förmånliga penningeförhållan-
den utrikes, icke likasom tyckes innefatta en
inbjudning att sålunda fortskynda och för¬
stärka den realisation, Rikets Ständer vid den¬
na Riksdag beslutat.”
”Mitt bifall till Låne-Disconten och lä¬
nets upptagande grundar sig således synner-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2Q—m3o.VII. 317.
64 a Den 11 Februari.
ligast på denna sednare omständighet. Jag
tror mig härigenom finna en lättnad för Ban¬
ken att snarare kunna öppna silfverluckan,
utan att behöfva betunga handelsbalancen
med inköp af den betydliga silfverpost, som
eljest måst föregå realisationens början. —
Under ogillande af de af reservanterna fram¬
ställda mörka åsigter, hvilka till större del
äro vederlagda genom sjelfva Betänkandet,
tillstyrker jag derföre bifall å Utlåtandet,
N:o 382.’*
Herr Ståhle: Olika åsigter i detta ämne
hafva blifvit yttrade af UppSvearne, å ena,
och Götherna, å andra sidan. De förra upp¬
gifva, att jordbrukarne ega full tillgång, de
sednare åter, alt allmän brist är för handen.
Jag har tillförene haft lyckan att deltaga i
reprassentationen, då förhållandet var motsatt.
År 1809 uppgåfvo Götherna sig hafva tillgång,
då klagade Svearne öfver brist. Näringsfån¬
gen hafva varit olika, och resultatet har varit,
att capitalen qvarstadnat hos de ena, men
icke hos de andra. Då de södra orternas
förnämsta näring är jordbruket, är det ock
straffbart alt ej framställa de jordbrukandes
förlägenhet. Skåne är Sveriges sädesbod; den¬
na province har försatt Sverige utom behof-
vet att införskrifva en betydlig quantitet
spannmål från utländningen. Härigenom har
samma provinces landlmän uppoffrat förmö¬
genhet och bragt sig i deras närvarande bryd-
samma ställning. Verkställda enskiften hafva
äfven dertill bidragit; hvaremot orsaken icke
Den 11 Februari.
6/f3
med skäl sökes i misshushållning. Jordbru-
karne i Skåne äro icke så skuldsatte, att de
äro ohjelplig.'», men de befinna sig i förlägen¬
het att betala deras skulder. Malmö Discont
utvidgade äfven för orten lånet i 11 fälle t, och
att lånen derifrån icke gagnade i det hela,
har varit uppenbart. Att det system, sora
Stats-Ulskoltet föreslagit, är nyttigt, finner
jag vara otvifvelaktig!. Visserligen skall ned¬
sättning af räntan å lån derigenom beredas.
Jag tror äfven, att den dass af medborgare,
hvarom frågan är, har anspråk på behjertan¬
de, då man ej må glömma, att Rikets Stän¬
der med 10 millioner Rd. bidragit till ström¬
rensningar och canal-arbeten. Till dessa bi¬
träden hafva jemväl jordbrukarne måst lem¬
na tillskott genom betydliga skatter. Om
beloppen deraf qvarstadnat hos jordbrukarne,
skulle de icke hafva varit försatta i deras nu¬
varande förlägenhet. Då andra stora anslag
skett, frågas, om icke Staten bör härvid så¬
som medlare uppträda? En talare, Herr
lund, som bestridt förslaget, torde dock er¬
inra sig, att den landsort, der han är bosatt,
fått begagna 1 million Rd. för en canal-an-
läggning; och mm borde icke vänta, att nå¬
gon skulle vilja se en hel folkhop ruinerad,
som genom skattebidrag uppehållit fädernes¬
landet. För öfrigt hänvisar jag till Bonde-
Ståudet, som antagit förslaget. Detta Stånds
vitsord kan i denna fråga icke jäfvas, och
jag yrkar bifall af Utlåtandet, N:o 38a.
Herr Aspelin: ”Jag är af den tanka, att
644 Zterc 11 Februari.
Stats-obligationer icke utan i högsta nödfall
höra utfärdas inom landet, och att man än¬
nu mindre bör skuldsätta Staten hos ulländ-
ningen genom upptagande af lån. Och, då
Stats-Utskottet nu föreslår Rikets Ständer,
att medelst utgifvande af obligationer vidta¬
ga utvägar, för att understöd ja jordegare, som
behöfva omsätta äldre skuldförbindelser emot
tillräcklig säkerhet, tror jag detta skulle kun¬
na vinnas utan användandet af detta medel;
ty, om man en gång får ett stadgadt mynt,
så alt capitalister och förvaltare af allmänna
cassör blifva öfvertygade, att de kunna åter¬
få sina utlånta penningar i lika godt mynt,
som de utlånat, kunna jordbrukare, genom
vanliga lånebidrag emot säkra inteckningar,
blifvit hulpna till högre belopp, än det
föreslagna af \ af taxeringsvärdet. För min
del kan jag således ej gilla Slats-LJtskottets
Utlåtande, som tillstyrker upplåning af 2
millioner i silfver för detta ändamål.
Herr Landegren: Flera talare hafva å-
dagalagt mycken sak-kännedom i detta ämne.
Jag åter är okunnig i financiella frågor, men,
då ämnet är af stor vigt, anser jag det vara
min skyldighet att gifva min öfvertygelse der¬
uti tillkänna. Å ena sidan, tror jag ej, att
följderna af upp- och utlåningsåtgärden skola
blifva så lysande, som någon talare dem för¬
utsatt, men, å den andra åter, bygger jag ej
heller mitt omdöme på de farhågor, som an¬
dra dervid uppställt. Det är obestridligt, att
verklig penningeförlägenhet i flera landsorter
Den 11 Februari.
645
eger rum. Utur denna kunna jordbrukarne
hjelpas genom lån emot låg ränta; och här¬
vid bör Staten mellangå, då det kan ske ut¬
an dess förlust. Man måste äfven medgifva,
att räntan å län i allmänhet är så hög, att
skuldsatta jordbrukare, efter räntans godtgö¬
rande, ej hafva någon behållning på sitt yr¬
ke, och det är således ett ytterligare skäl till
bifall af förslaget, då capitalisten derigenom
möjligen tvingas att nöja sig med en ringare
räntefot. Jag tillstyrker således bifall af upp-
och ullåningsförslaget, då detsamma kan utan
förlust för Staten befordras till verkställighet.
Herr Löfvenius: "Den välgörande och
välmenande afsigten med detta förslag lärer
af ingen kunna misskännas eller förbises. För¬
slaget åsyftar att tysta de mångåriga klago¬
ropen öfver penningebrist och öfver jord¬
brukarens förtryck och förlägenhet, och jag
önskar visserligen, att dessa klagoljud måtte
blifva mindre hörda. Jag bär icke farhåga
för Statslån eller anser dem få förderfliga, ty
jag finner skuldsättning af Staten, då den
bar förmåga att betala, vara af enahanda för¬
hållande med enskild man, som utgifver för¬
bindelser, dem han både vill och kan infria.
Jag är fastmer derom öfvertygad, att ett ö-
kadt rörelse-capital, tillkommit i verkliga pen¬
ningar, bereder ett lands välstånd och tref¬
nad; men, då delta ändamål ej kan vinnas
annorlunda, än att utomlands skuldsätta vårt
nu hos utlandningen skuldfria Svea-land och
att derigenom, i den fredliga tiden, på
646
Den 11 Februari.
förhand upptaga den enda utväg, som, då be-
liofvet det högst påkallar, borde vara att till¬
gå, anser jag för betänkligt att bifalla försla-
gel. Jag vill dock icke nu yrka bestämdt af-
slag, helst jag finnér de af Herr Helsingius
gjorda anmärkningar förtjena mycken upp¬
märksamhet och böra, uti en så vigtig sak
sorn denna, komma under öfverläggning. Jag
förenar mig således i den meningen om åter-
remiss af Betänkandet.”
Herr Strehlenert: All vidlöflig discussiori
i detta ämne anser jag vara öfverflödig. Jag
anser mig dock böra offentligen förklara, det jag
deltager i Herr •von Hartmansdorffs reserva¬
tion, hvarföre jag ej kan medgifva bifall af
Utlåtandet, N;o 382, men, deräst påståendet
om återremiss fortsattes, vill jag densamma
icke bestrida.
Herr Ekerman: Då jag redan begärt
proposition till afslag å Utlåtandet, trodde
jag mig icke skola vidare besvära med nå¬
got annat anförande i deLta ämne; men, då en
värd talare ansett sig böra fästa uppmärksam¬
het på reservationen, derföre att en annan
ledamot af detta Stånd, nämligen jag, deruti
mig förenat, nödgas jag förklara, att jag icke
kan godkänna denna talares åsigter. Jag fin¬
ner icke, det reservanten velat motverka rän-
tenedsättningen, men väl att han trott ända¬
målet icke vinnas genom lån. Hvad åter an¬
går det åberopade exemplet af en till Riket
inflyttad utländning, som här gör sina capi-
taler fruktbara, är sådant en händelse, som
Den 11 Februari.
Staten icke kan förekomma; men, om han
skiljer sig åter från landet, tager han äfven
med sig sina capitaler, efter ätt hafva affor-
drat desamma dem, som fått, deraf åtnjuta
lån. Flere sådana exempel voro under con-
tinental-systemstiden. Dessa då i Riket in¬
flyttade utländningar utflyttade sedermera,
och deraf voro ej goda resultat för de skuld¬
satta. I öfrigt begagnas utländningens capi¬
taler egentligen af köpmännen, och lyckligast
är det i sanning, att undvika begagnande
af utländsk credit. Jag förnyar min anhållan
om afslag å Utlåtandet.
Herr Leffler: "Då de Höglofl. Stats- och
Banco-Utskottens första Betänkande, röran¬
de realisationsfrågan, och hvaruti Utskottet
tillstyrkt ett utländskt lån, härstädes förevar
lill öfverläggning, yttrade jag min betänklig¬
het deremot, och att jag på sådant villkor
icke ville lemna min röst för realisationen.
Det syntes mig nämligen vara högst motbju¬
dande, att, sedan vårt land en så lång lid
fått åtnjuta fredens lugn och, genom lyckans
sammanträffande omständigheter, så hastigt
frånkommit sin stora utländska gäld, hvil¬
ken annars länge skolat förorsaka många be¬
kymmer, nu åter utom tvingande behof in¬
kasta landet uti dylika svårigheter. Uti det
sednare Betänkandet hade Utskottet frångått
sitt förra tillstyrkande om lånet, och utan
tvifvel bidrog detta mycket dertill, alt hufvud-
frågan genomgick.'
"Nu är åter frågan om ett sådant lån,
64S Den 11 Februari.
för att derigenom, som man säger, bereda
lättnad för penningebetrycket för jordens inne¬
hafvare inom landet. Jag vill icke förneka,
att ett sådant betryck finnes; jag känner det
till en del; men jag befarar dock, att detsam¬
ma icke egentligen afhjelpes genom lån, sär¬
deles med en så hög årlig afbetalning, hvil¬
ken jordbruket i vårt land efter min tan¬
ka icke i längden kan utgöra. Jordbrukets
närvarande betryck har flera andra orsaker.
Dertill torde böra räknas, att man öfverhuf¬
vud taget för mycket lagt sig på spannmåls-
productionen, utan att låta de öfriga grenarne
af landtbruket, såsom ängs- och boskapssköt¬
seln, ull-production m. m., vinna lika afseende;
att man drifvit brännvinsbränningen vida öf-
der behofvet, hvilket på en gång verkar mo¬
raliskt och economiskt förderf; att man för
mycket lagt sig uti binäringar, dem man ic¬
ke rätt förstått, hvarigenom hvarken det ena
eller det andra blifvit behörigen skött; att,
genom denna sistnämnda omständigheten,
städerna kommit uti förfall, genom det att
landtmannen på en gång brukat jorden och
gjort intrång uti da borgerliga näringarne,
hvaraf åter följt, alt consumtionen inom städer¬
na allt jemt förminskats, och landtmannens
öfverskotter af spannmål m. m. i samma mån
årligen tillvexer; att, genom den tilltagande
luxen och landets öfversvämmaude af främ¬
mande onödighetsvaror, landtmannen införas
uti utgifter, öfverstigande dess förmåga att
med jordens afkastning utgöra.”
Den 11 Februari. 649
”Den rättaste lijelpen emot det omtalade
betrycket uppkommer således i den mån, de
till detsamma föranledande orsakerna genom
goda författningar och exempel undanrödjas,
och dernäst, om utväg bereddes till belåning
af den del af productionen, som icke utan
förlust kunde afsältas, hvarom ock under den»
na Riksdag fråga varit väckt. Då emedlertid
en penningenöd och förlägenhet för närva¬
rande finnes för landtegendomars innehafva¬
re, hvilken behöfver att afhjelpas, vill jag
för min del icke bestrida dem denna förmån.
Jag tror likväl, att Herr Hehingii förslag här¬
till förljenar mycket afseende, emedan på det¬
ta sätt Slaten endast kommer i skuld på ett
ställe. Det är visst sannt, att dermed blif-
ver förent en årlig uppoffring af en procent
till capitalafbetalningen; men, som Staten i
alla fall skall betala Banken sin skuld, lärer
ingen beqvämare betalning kunna ske än på
3n år. På detta sätt bespardes nya lånekost¬
nader, och är det att förmoda, att denna lå«
neoperation kan, med mera kännedom af fol¬
ket i landet, bedrifvas af Bankens Coromissa-
rier än inom Riksgälds-Contoret. Jag yrkar
således återremiss af Betänkandet; men jag
förklarar derjemte, alt, om återremiss vägras,
och fråga uppstår om afslag å Betänkandet,
voterar jag för bifall derå, emedan jag icke
med min röst vill undandraga jordens inne¬
hafvare den hjelp, de söka, helst kändt är,
att Betänkandet redan är bifallet inom Pre¬
ste- och Boude»Stånden, och deo förlust, som
65o Ben 11 Februari.
möjligen framdeles kan på denna låneanstalt
för Riket uppkomma, till största beloppet
träffar jorden.”
Herr Westman: Detta ämne har blifvit,
mot och med, väl och noggramit discuteradt.
För mig återstår nu att deruti yttra min öf¬
vertygelse. Jag förenar mig med de talare,
som ansett det föreslagna lånesystemet vara
för landet skadligt och yrkat afslag å Utlå¬
tandet. Härvid fogar jag en anmärkning, i
anledning af den utaf Stats-Ulskottet obestrid¬
da uppgift, att skuldbeloppet, hvarföre jord-
brukarne i Sverige häfta, uppgår till 60 å 70
millioner Rd. Man tror nu, att den deraf
uppkomna förlägenheten skall kunna bjelpas
genom en utlåning, motsvarande 2 millioner
Rd. i silfver. Jag hemställer, om detta kan
kallas hjelp? Då i öfrigt Rikets Ständer va¬
rit församlade nära 16 månader, och denna
låneangelägenhet först mot; slutet af tiden
blifvit framställd, har jag icke kunnat undgå
att göra mig den fråga, hvarföre detta vigtiga
ärende ej blifvit förut lemnadt till öfverlägg¬
ning, och hvarföre man så länge dermed för¬
dröjt? Härpå kan jag icke nöjaktigt svara,
utan jag tror fastmera, att, om ämnet verk¬
ligen varit af sådan vigt, hade detsamma långt
förut förekommit, och att dess framställning
nu härledt sig af andra motiver. Jag har ej
förmåga att genomtränga slöjan; men jag
anser mitt fädernesland skola blifva olyckligt
genom upptagande af utländska lån.
Den 11 Februari. 651
Med Herr Westman förenade sig Herr
Lundman.
Herr Falkman: Jag instämmer med dem,
som anse det vara billigt att bifalla förslaget
i sin princip. Lika med Herr Ståhle, har
jag kännedom om den förlägenhet, som rå¬
der hos jordbrukarne i Skåne. Såsom revi¬
sor af Malmö Låne-Contor, har jag förnum¬
mit, att de flesta låntagare äro af allmogen;
och det vore för dem en välgerning, om till¬
fälle för dem bereddes att få omsätta sina
Discontlån. Jag förenar mig med Herr Ståh¬
le uti bifall af första punkten i Utlåtandet,
att ett lån af 2 millioner Rd. i silfver må
upptagas, i ändamål att användas till lån e-
mot inteckning i jordegendom å landet och
i städerna. Härvid hyser jag likväl den sä¬
kra förhoppning, alt beslutet aldrig bringas
till verkställighet annorledes, än i samman¬
hang med realisationen. I afseende på sjelf¬
va verkställigheten, anser jag upplåningen bö¬
ra af RiksgäldsContoret ombesörjas; men,
hvad utlåningen beträffar, tillstår jag, att Herr
Helsingii förslag , fäst min synnerliga upp¬
märksamhet. Jag finner det vara fördelakti¬
gare, att denna omsorg öfverleronas till Ban¬
ken, än till RiksgäldsContoret. I denna del
anhåller jag, lika med Herr Uelsingiusj om
återremiss.
Herr Zethelius förenade sig med Herr
Falkman.
Herr Noréus: I anledning af hvad Herr
'Aspelin yttrat, får jag upplysa, att hinder
65a Den 11 Februari.
icke är för lånets eller dess delars uppta-
gande inrikes. Stats-Utskottet liar i detta
afseende baft samma önskan, som den, Herr
Aspelin yttrat. Det vore i sanning förmån¬
ligt, om Svenska män nedlade capitaler i den
föreslagna upplåningssumman. Hvad åter an¬
går Herr Helsingii yttrande om förvandlin¬
gen af Bankens grundfond till inteckningar
uti Svensk jord, finner jag sådan förvandling
ingalunda mehnlig. Lika med Herr Iielsin-
giuSj anser jag säkerheten god och tror in¬
gen fara af företaget, utan rubbning af före¬
gående beslut; men det nu föreslagna nya
lånet, för återutlåning till jordbrukare, med¬
för ej heller någon förlust för Staten. År
1809 var bergshandteringen i betryck. Der¬
till anordnades särskildta lån, om hvilkas be¬
viljande reprEesentationens röst var enhällig.
Nu äro tvänne medborgareclasser i förlägen¬
het, jordbrukare och handtverkare. Om nå¬
gon åtgärd för de seduares lättnad föreslås,
är jag lika beredvillig att bifalla densamma,
som jag nu är det, i afseende på förslaget om lå-
nebidrag till de skuldsatta jordbrukarnes för-
lijeJpande utur deras bekymmersamma ställning.
Herr Helsingius ansåg jemförelse icke
ega rum emellan en tid, då pappersmynt ut¬
lånades, och den, då man vill återgå till ord¬
ning, helst på den förra det icke var svårt
att i sina anslag visa rundlighet; hvaremot
Herr Noreus förklarade, det nu icke fråga
var om sådan utlåning, och att han icke vilie
skydda en så beskaffad princip.
Den 11 Februari. 653
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet, N:o 382,
först till bifall och sedermera till återremiss,
på hvilka frågor Ja och JSej svarades, samt
votering begärdes.
Herr Ståhle yrkade, att först måtte vo¬
teras derom, huruvida contrapropositionen
skall ställas på afslag eller återremiss, hvar¬
emot Herr Ekerman anförde, att, som ej
denna fråga varit under discussion, nödgades
han bestrida densamma, äfvensom Herr Hel-
singius ansåg lämpligast, att nu, såsom förut
vid skiljaktiga meningar, contrapropositionen
ställes på vidare besluts fattande, och hyste
Herr Helsingius den förmodan, att Herr Ståh¬
le visar den liberalitet, att han icke fullföl¬
jer påståendet om votering, angående con¬
trapropositionen; men Herr Ståhle frånträdde
icke detsamma, under åberopande deraf, alt
enahanda ordning någon gång tillförene hos
Ståndet vid denna Riksdag blifvit iakttagen.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som önskar, att Contrapropositio¬
nen skall ställas på återremiss af Stats-Ut-
skottets Utlåtande, N:o 382, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nejj kommer Contrapropositio¬
nen att ställas på afslag af Utlåtandet.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Brovallius, sjuk,
Santesson, Hembergj Petersson^ JVinbergj
654 Ven 11 Februari.
Lindqvist, Mattsonj Köhler och Gezelius, med
Ståndets tillstånd bortresta, voro frånvarande,
en sedel aflades förseglad, och de öfriga be-
funnos, vid öppnandet och uppräknandet, inne¬
hålla 21 Nej emot 16 Ja_, i följd hvaraf Con¬
trapropositionen kommer att ställas på afslag
å Utlåtandet. Den förseglade sedeln förstördes.
Herr Helsingius yttrade, att han, efter
denna voterings utgång, nödgades att emot
sin vilja rösta Nej.
Derefter uppsattes, justerades och anslogs
en så lydande Voteringsproposition:
”Den, som bifaller Stats-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 382, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, blifver Utlåtandet, N:o 382,
afslaget.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
närvarande Herrar ledamöter, från hvilka de
insamlades efter upprop. En sedel aflades
förseglad, och de öfriga befunnos, vid öpp¬
nandet och uppräknandet, efter det en dub¬
bel sedel casserats, innehålla ig Ja emot i q
Nej, i följd hvaraf Stats-Utskottets Utlåtan¬
de, N:o 382, var bifallet. Den förseglade
sedeln förstördes.
Herr Ekerman reserverade sig emot be¬
slutet.
Plenum slutades kl. f till 4 e-
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 12 Februari.
655
Den 12 Februari.
Plenum klockan \ 6 e. m.
§• i.
Efter uppläsning lades till handlingarne
ankomna ProtocollsUtdrag för den 3, 5, 8
och ii innevarande månad, från Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, angående dess sär¬
skildta beslut i anledning af Stats-Utskottels
Utlåtande, N:o 154; instämmande uti Heder¬
värda Bonde-Ståndets inbjudning i afseende
å Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 13^; remis¬
ser lill Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottet af memorial i fråga
om anslag till strömrensningar och lättade
vatten.communicationers befrämjande, och till
Lag-Utskottet af memorial, rörande de i Ut¬
skottets Betänkanden, N:is 58 och jo3, upp¬
tagna frågor om ändring i 18 och J9§§. In-
teckningsförordningen; återremiss af Stats-,
Banco- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottens Utlåtande, N:o ii3; godkän¬
nande till grundlagsenlig behandling vid nä¬
sta Riksdag af Constitulions-Utskottets Memo¬
rial, N:is 55, 6i, 62 och 64; bifall lill Stats-
och Banco-Utskottens Utlåtande, N:o 41, Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens Utlåtande, N:o 114» Lag-Utskottets
Utlåtanden, N:is 92 och 153, Lag* samt All¬
656 Den 12 Februari.
manna Besvärs- och Economie-Utskottens Ut¬
låtande, N:o 55, deri Högvördige Preste-
Ståndet skulle inbjudas att sig förena, samt
Allmänna Besvärs- och Econoruie-Utskottets
Utlåtanden, N:is 171 och 172; afslag å Con-
stitutions-Utskottets Memorial, N:is 3o, 39
och 60, äfvensom å Preste-Ståndets inbjud¬
ning i anledning af Ståts-Utskottets Utlåtan¬
de, N:o 365, hvilket ansetts böra läggas tili
handlingarne; och läggande till handlingarue
af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 364; “*
från Högvördige Preste-Ståndet, med under¬
rättelse om dess särskildta beslut i anledning
af Bevillnings-Ulskottets Utlåtande, N:o 66,
samt Borgare-Ståndets inbjudning, rörande
undersökning af alla RiksStåndens privilegier;
öfverlemnande till Bevillnings-Ulskottet af
Försläikta Stats-Utskottets Memorial, N:is
394, 3g5, 396, 397 och 3g8; förklarande af
Preste-Ståndet, att detsamma lät bero vid
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 372, och be¬
slöt, att den deri omförmälda fråga för när¬
varande må förfalla; bifall till Stuts-Utskot-
tets Utlåtanden, N:is 374, 375, 376, 377,
378, 379, 38o och 382, Bevillnings-Utskottets
Betänkande, N:o 67, och Lag-Utskottets Be¬
tänkande, N:o 162; samt läggande till hand¬
lingarne af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o
373; — och från Hedervärda Bonde-Ståndet,
som beslutat, att io:de punkten af Stats-Ut¬
skottets Betänkande, N:o 319, borde förfalla;
återremitterat Stats-Utskottets Utlåtanden, N:is
383 och 384; bifallit samma Utskotts Utlå¬
Den 12 Februari.
tanden, N:is 38o och 38a; afslagit dess Utlå¬
tande, N:ö 385; samt bifallit förra, men af¬
slagit sednare delen af Ståts-Utskottets Utlå¬
tande, JN':o 381.
§• 2-
Föredrogs Förstärkta Stats-Utskotlets Me¬
morial, N:o 3gg, angående verkställd omröst¬
ning i frågan, rörande försäljningen af de
tvänne Kronan tillhöriga krigsskeppen, Tap¬
perheten och af Chapman, hvilket Memorial
lades till handlingarna.
§. 3.
Justerades ProtocolIsUtdragen öfver Stån¬
dets förlidne gårdag fattade beslut.
I anledning af ProtocollsUtdraget öfver
beslutet, angående Stäts-Utskottets Utlåtan¬
de, N:o 38r, och io:de punkten af samma
Utskotts Utlåtande, K:o 3ig, yttrade Herr
Ekerman, att han nödgades reservera sig der¬
emot, att Ståndet upphäft ett förut fattadt
beslut utan föregående proposition.
§• 4-
Föredrogos å nyo följande Stats- och
Banco-Utskottens Utlåtanden:
N:o 43, öfver väckta motioner, angående
åtskilliga åtgärders vidtagande till skyndsamt
Burg. St. Iiiksd.Pr. vid 1828—29—3o, VII. 318.
658 Den 12 Februari.
slut på utredningen i RiksgäldsContoret af Gö¬
tha Canal-Bolags samt Malmö f. d. Discont-
Verk, äfvensom angående f. d. Riks-Discont-
Verkets återstående fordringar.
’ Hesr Arosenius instämde uti hvad Ut¬
skotten tillstyrkt, men ansåg sig böra förkla¬
ra, att han icke, på sätt Utskotten förmält,
föreslagit en så obarmhertig åtgärd, som den,
att förutnämnda Disconters ännu oliquiderade
fordringar skulle å auction försäljas.
Utlåtandet bifölls.
K:o 46» i anledning af de inom Ridder-
skapet och Adeln samt Borgare-Ståndet gjor¬
da anmärkningar vid Stats- och Banco-Ut*
skottens, under N:o 25, afgifna Utlåtande i
fråga om understöd af allmänna medel till
Södertelje Canal- och SlussverksBolag.
Jemte Utlåtandet, upplästes de emot det¬
samma afgifna reservationer.
Herr Langenberg: "Utan att ingå i nå¬
gon vidlöftig vederläggning af de skäl, hvar¬
på förenade Stats- och Banco-Utskotten grun¬
dat sitt beslut om afslag af allt understöd för
Södertelje Canal från Statens sida, må det
tillåtas mig att i korthet anföra de hufvud-
sakliga motiv, som i min tanka föranledt af-
styrkandet, som synes stå i rak strid mot
samma Utskotts förra Betänkande, Km 25.
För min del kan jag icke gilla den åtgärd,
ofvannämnda Utskott vidtagit, och hvilken
jag hufvudsakligast tror bidragit lill det för¬
ändrade beslutet, den nämligen, att under be¬
handlingen af frågan, hvilken genom votering
Den 12 Februari. 659
afgjordts, ej mindre än 1^ ledamöter voro
frånvarande."
”Da man likväl i öfvervägande tager, att
nämnda canols actie-egare i och för det goda
ändamålet, att få canalen färdig, inbetalt en
och half gång mera än actiernas primitiva
belopp, så alt, i stället för 100 Rd., som för
hvarje actie skulle erläggas, nu blifvit för hvar¬
je actie inbelaldt circa a5o Rd., hvilken sum¬
ma, då upplöpande, men uteblifna räntor
tagas i betraktande, utgör 5oo Rd., som a-
clie-egarne således erlagt, och då må man
med skäl fråga, om icke Södertelje CanalActie-
egare gjort sig förtjenta alt af allmänna medel
understödjas? Om nu Staten skulle neka a-
ctie-egarne den ringa underhållshjelp, sorn.
var tillstyrkt i förra Betänkandet, tviflar jag,
att dessa ytterligare uppoffra mer än hvad
de redan gjort, utan i sådant fall låta cana¬
len totaliter förfalla, till stor skada både för
Staten och det allmänna, helst erfarenbeten
visat, att denna inrättning är för sjöfarande
snart sagt oumbärlig, och då ett så obetydligt
anslag, som 6000 Rd. årligen tills nästa Riks¬
dag, kunde sätta denna för Riket högst nyt¬
tiga canal, så förmånlig för handel och com-
municalion, i fullkomligt stånd. De skäl, som
hufvudsakligen inom detta Högtärade Stånd
verkat till återremiss af förra Betänkandet,
äro: 1:0 att Directionen användt till utdel¬
ning åt aclie-egarne någon del af det anslag,
som vid 1823 års Riksdag beviljades; och
2:0 att canalen bör kunna underhålla och bära
66o
Den 12 Februari.
sig sjelf, sedan den är färdig. Hvad det för¬
sta skälet angar, att actie-egarne bekommit
en obetydlig utdelning per actie, så är det
verkliga förhållandet, och hvilket Herr Borg¬
mästaren Landegren noga upplyst; men den¬
na utdelning var ju ganska ringa och bör ic¬
ke nu afses, då man ihogkornmer, alt actie-
egarne aldrig förut bekommit den ringaste
ränta eller utdelning för sina summor, utan
deremot fått utbetala femdubbelt emot hvad
de vid aclieteckningen sig förbundit. Vid¬
kommande åter det andra skälet, nämligen
alt canalen bör bära sig sjelf, genom dess
intrader, så torde det tillåtas mig upplysa,
alt slussafgifterna vid seglationens början ge¬
nom canalen beräknades mycket högre än för
närvarande, men att Direction ansåg nödvän¬
digt alt nedsätta dem just derföre, att de då
voro för höga, och sjöfarande derigenom und¬
veko att begagna densamma; att nu åter hö¬
ja dem, vore efter min åsigt för tidigt och
icke sältet alt bereda canalen ökad inkomst;
då denna canal af sjöfarande blifver mera
känd och allmännare begagnad, så kan visst
i en framtid afgifterna ökas, hvilket ock så
mycket mer betryggar Rikets Ständer att slip¬
pa göra några anslag vid blifvande Riksdagar.”
”På de skäl, jag nu anfört, med mångå
flera, som kunde åberopas, anhåller jag, det
Ilöglärade Ståndet täckes afslå detta Betän¬
kande och antaga det förra, under N:o 25,
som medgifver 3o,ooo Rd. till en underhålls¬
fond för den vanlottade Södertelje Canal, och,
Den 12 Februari. 661
då icke längesedan så frikostigt beslöts anslag
och afskrifningar för Götha och Hjelmare Ca*
naler, icke mindre än flera hundrade tusen
Ed., ja till och med en million Rd. och derut¬
öfver, så måste jag upprigligt bekänna, att det
skulle vara högst obilligt och orättvist, att
neka Södertelje Canals Actie-egare en så o»
betydlig hjelp, som 6000 Rd. årligen tills nä¬
sta Riksdag, helst man besinnar de stora upp¬
offringar, nämnde actie-egare gjort framför a-
ctie-egare i Rikets öfriga canaler. Jag får
således hos Herr Talmannen anhålla om
proposition till antagande af förra Betän¬
kandet, under N:o 25, och hoppas jag, att
detta Högtärade Stånd, som framföre de öf¬
riga Stånden bör vara interesseradt för sjö¬
fart och rörelse, lika så väl som Högvördiga
Preste-Ståndet, antager detsamma och afslår
det sednare.”
Herr Landegren: Då detta ärende förra
gången hos Ståndet förevar, sökte jag alt ut¬
veckla de skäl, som talade för bifall af det
då afgifna Utlåtandet. Flera anmärkningar
gjordes deremot. Utskotten hafva nu med-
gifvit, att dessa anmärkningar blifvit noggrannt
utredda och förklarade, och derföre är ej hed¬
ler af Utskotten svar härå meddeladt; men,
oansedt anmärkningarne blifvit vederlagda,
hafva Utskotten likväl frånträdt det första
Betänkandet, på grund af den sats, alt hvar¬
je canal, efter dess fullbordande, bör, utan
Statens vidare betungande, kunna underhål¬
las. Jag erkänner gilltigheten af denna sats,
66 2
Den 12 Februari.
men anser densamma icke rubba bifall af det
första Betänkandet i ämnet. Det är ej i frå¬
ga, att Staten skall med ytterligare kostnad
för canalens underhållande betungas; men, för
att vinna detta ändamål, behöfves en repara¬
tionsfond, och dertill begäres nu anslag af
Staten sista gången, ty förhållandet är sådant,
att, om detsamma icke beviljas Bolaget, ute*
blifver reparationsfonden, till hvilken Bola¬
get icke kan skaffa medel. Deraf uppstår den
följd, att, om den olyckan inträffar, att cana-
Jen på ett eller annat ställe rasar, densamma
skall, då medel till iståndsättandet saknas, kom¬
ma att förfalla. Södertelje CanalBolag har
femdubbelt tillskjutit den summa, hvartill a-
ctie-egarne sig förbundit, mera än till an¬
skaffat byggnadskostnaden och dessutom be¬
talt ansenlig skuld tili Banken. Detta Bolag
har förfarit olikt många andra, och jag frå¬
gar, om det är rätt att lemna detsamma åt
sitt öde. Rikets Ständer synas således böra
fortsätta deras välvilja för Bolaget, hvaremot,
om det med njugghet behandlas, de af före¬
taget påräknade fördelar skola försvinna, oell
det vore i sanning illa handlat, om Staten
blottställde verket för förfall. På dessa skäl
och de flera, som Herr Langenberg anfört,
yrkar jag afslag å det sednare Utlåtandet och
bifall å det första.
Herr Ekerman: Just den af Utskotten åbe¬
ropade sats synes mig vara tillräckligt verkan¬
de för bifall af Utlåtandet, JN':o 46. i synner¬
het då Götha Canal ej ännu är färdig. GÖ-
Den 12 Februari. 663
tha Canal-Bolag skulle, med anledning af prse-
judicalet för Södertelje Canal, icke underlå¬
ta att göra sin rätt gällande. Det är således
af vigt, att satsen här tillämpas, för att mot¬
verka Götha Canal-Bolags aldrig hvilande an¬
språk. Af sådant skäl anhåller jag om pro¬
position till bifall å det sednare Utlåtandet.
Herr Arosenius: Af alla canaler, som här
blifvit anlagda, har Södertelje Canal bäst upp¬
fyllt sin förbindelse. Jag vet, alt hela södra
Sveriges fartyg med begärlighet begagna den¬
samma. Denna canals anspråk äro billiga,
och den summa, som Utskotten för en enda
gång i det första Betänkandet tillerkände Sö¬
dertelje Canal-Bolag är i sanning obetydlig.
Mig synes icke vara hinder för bifall å be¬
rörda summa, hvilken är upptagen bland an¬
slagen vid Extra Statsregleringen. Man har
anmärkt det framtida anspråket å medel för
Götha Canals underhållande, men jag kan
icke föreställa mig, att en redan fullbordad
Canal skall stå tillbaka för de obilliga an¬
språk, som i en framtid kunna väckas. Jag
tillstyrker således, att det första Betänkandet
må antagas.
Herr Noréus: Jag har reserverat mig
emot Utskottens sednare beslut, och jag gif-
ver min röst dertill, att 3o,ooo Rd., enligt
det första Betänkandet, må, för det uppgif¬
na ändamålet, till Södertelje Canal-Bolag
utgå; och jag vet ej, hvarföre det skulle
vägras, då medgifvet är, att Bolaget gjort
mera, än hvartill delegarne sig förbundit.
664 Den 12 Februari.
De hafva åstadkommit mera, än man kunnat
vänta. Nyttan af ca nalén har ej ännu kun-
nät visa sig i sin helhet; men den skall icke
uteblifva; och, lika med Herr Ekerman, kan
jag ej anse mig böra, af fruktan för aflägsna
petitioner, afslå hvad nutiden fordrar. Jag
yrkar således afslag å Utlåtandet, N:o 46.
Herr Landegren: En värd talare har
yttrat, att den af Utskotten åberopade sals
är tillräcklig att verka bifall å det sednare
Utlåtandet. Jag åter anser samma sats vara
tillräcklig för bifall å det första Betänkandet;
ty, om reparationsfonden beviljas, befrias Sta¬
ten från utgifter för canaiens underhållande,
såsom orden i Betänkandet lyda, allt fram¬
gent. Hvad det befarade prmjudicatet, i af¬
seende på Götha Canal-Bolags möjliga an¬
språk, beträffar, kunna de här jemförda för¬
hållanden icke sättas i partite, då man be¬
sinnar det olika sätt, hvarpå Götha Canal-
Bolag, å ena, och Södertelje Canal-Bolag, å
den andra sidan, tillvägagått i afbördandet af
åtagna förbindelser; och, oansedt denna olik¬
het, hafva Rikets Ständer vid denna Riks¬
dag bifallit en reparationsfond för Götha Ca¬
nal, men vilja förvägra densamma, då frågan
är om Södertelje Canals behof deraf.
Herr Helsingius: Södertelje Canal har
uppfyllt sitt ändamål, och Bolaget har upp¬
fyllt sina förbindelser. Jag deltog förra gån¬
gen i målets behandling och är skyldig upp¬
lysa, alt orsaken till den nu inträffade olika
utgången är, att en stor del af ölskolteus le¬
Den 12 Februari. 665
damöter hindrades att tillstädes vara vid det
tillfälle, då frågan sednare gången afgjordes.
Följden var, att den till skäl för afslaget åbe¬
ropade satsen blef antagen. Jag yrkar nu,
att Utlåtandet, N:o 46, måtte ogillas.
Herr Westman: Det torde ej vara orig¬
tigt att nu i minnet återkalla historien om
Södertelje Canal. År iSaä beviljade Rikets
Ständer till canalens fullbordande 75,000 Rd.
I stället att dem till berörde ändamål använda,
har, enligt hvad erkändt blifvit, deraf någon
utdelning skett till actie-egarne. Det är såle¬
des medgifvet, att anslaget ej är, efter före¬
skrift, rätteligen användt. Såsom man för
mig berättat, äro af dessa 75,000 Rd. blott
12.000 Rd. använda till Caoalen, hvaremot
det öfriga blifvit utdeladt lill actie-egarne.
Då Bolaget tillåtit sig en sådan afvikelse från
Rikets Ständers förordnande om medlens an¬
vändande, hemställer jag, om man kan ega
någon förhoppning, att de nu ifrågasatta
30.000 Rd. skola användas till det behof,
hvarföre de begäras och anslås. Det förkla¬
ras, att denna summa skall vara det sista an¬
slaget, som af Statsmedlen tilldelas Söder¬
telje Canal; men jag åberopar, hvad ringa
värde vid denna Riksdag blifvit satt på ett
dylikt af Rikets Ständer vid den föregående
fattadt beslut, i afseende på det då bevilja¬
de anslaget till Götha Canal. Enahanda för¬
hållande skall må hända ega rum, om ytter¬
ligare anslag för Södertelje Canal vid en
kommande Riksdag begäres. Jag vill visser¬
666 Den is Februari.
ligen icke motverka handeln och sjöfarten,
men jag anser Södertelje Canal Bolag först
skyldigt alt redovisa för en tillbörlig använd¬
ning af hvad det förut erhållit. Derefter må
det gerna undfå ytterligare tillskott. Jag kän¬
ner ock, att delegarne ingått i Bolaget för
100 Rd. Banco, men måst betala 5oo Rd.
Banco. Då förmågan för dem brustit, har
äfven Staten trädt emellan.
Herr Montan: Jag fruktar, att den sista
talaren något misstagit sig. Här är närva¬
rande en af Södertelje Canal-BolagsDirections
ledamöter, hvilken, såsom jag hoppas, söker
vederlägga talarens uppgifter. Historien om
Södertelje Canal är olika med den om andra
canaler. Detta Bolag har erhållit lån, men
återbetalt desamma, hvilket icke inträffat med
de andra Bolagen. Befrielsen från någon å-
terbetalnings-skyldighet har haft sin grund
uti en förtjent välvilja och har icke föranledt
ökade anspråk. Man bör äfven taga i be¬
traktande, att Södertelje Canal-aniäggning bör¬
jades på en tid, då dylikt arbete var föga
kändt, att localen var svår, och att åtskilliga
andra hinder egde rum, som byggnadskon¬
sten då ej förstod att undanrödja. Efter det
canalen fullbordats, har en utdelning å acti-
erna skett; men, sedan det befunnits, att ca¬
nalen på flera ställen måst ombyggas, har
utdelningen upphört, och en fond blifvit af¬
satt, dock otillräcklig för botandet af refvor-
na. Skulle erfarenheten nu hafva vittnat om
nyttan af Södertelje Canal, torde det lända
Den 12 Februari. 667
actie-egarne till förtjenst, att de, heldre än
att med öfverdrifven betalning för canalfar-
ten söka skaffa Bolaget en vinst, under hopp
om denna farts tilltagande, följt en låg taxa.
Det bar ock visat sig, att denna canalfart ö-
kat sig, och med nöje ser man Östersjöfara-
ne på Mälaren. Af dessa skäl tillstyrker jag
bifall å de först af Utskotten till Södertelje
Canal föreslagna 3o,ooo Rd., som jemväl blif¬
vit vid Extra Statsregleringen taget i beräkning.
Herr Leffler: Jag har deltagit i reser¬
vationen emot Utlåtandet, N:o 46. Man bör
öfverväga de flera inbetalningar, som Bolaget
måst å hvarje actie tillskjuta, äfvensom den
i det hela mindre betydliga utgift, som nu
äskas, emot villkor, att Staten skali vara fri
från skyldigheten alt allt framgent canalen
underhålla. Jag tillstyrker således Betän¬
kandet, N:o 25.
Herr Landegren: Herr Westmans orig»
tiga uppgifter är jag i tillfälle att med au-
thentika handlingar vederlägga. Rikets år
i8a3 församlade Ständer förklarade, att Bo-
Jags-Inleressenterna icke allenast fullständigt
uppfyllt alla åtagna skyldigheter, utan ock
genom betydliga bidrag derutöfver ådagalagt
ett särdeles berömvärdt patriotiskt nit, till
utförande af det arbete, hvartill de sig för¬
enat, utan att för sina penningar hafva hem-
tat afkomst. Samma Ständer ansågo äfven
canalverkets behöriga fullkomnande och un¬
derhåll vara af högsta vigt och beviljade ett
årligt aaslag af i5,ooo Rd. Banco, att från
668 Den 12 Februari.
och med 1824 lill och med året 1828 utgå.
Dessa medel, tillsammans ^5,000 Rd., har
Bolaget emottagit, med åtagande, att till si st—
berörde lid hafva fullbordat canalen. Detta
är f u 1 Ig jordt, och jag trotsar, det någon skall
kunna bevisa motsatsen. Såmedelst har Bo¬
laget äfven förvärfvat sig eganderätt till de
anslagna medlen. Ehuru Bolaget följaktligen
icke är till någon redovisningsskyldighet här¬
före förbundet, har jag dock, då detta ären¬
de förra gången förevar, upplyst utdelningens
beskaffenhet. Jag är tillfredsställd att nu
ytterligare upplysa, att denna utdelning ut¬
gjorde för år 1824 3 procent, 1825 2-§- pro¬
cent, 1826 2y procent, och 1827 2 procent,
eller tillsammans procent af actiebelop-
pet. Ifrån år 1826 till närvarande tid hafva
actie-egarne icke haft på hvarje actie större
inkomst än 3 Rd., eller ungefärligen •§• pro¬
cent för hvarje år, hvaremot iusatsen varit
femdubbel. Om raan nu, å ena sidan, på¬
står, att Statens medel blifvit origtigt använ¬
da till utdelning bland actie-egarne, bör man
ock, å den andra, öfverväga Bolagets utgifter
vida utöfver första åtagandet. Dertill har
Bolaget måst använda ej blott den femdub¬
bla insatsen, utan äfven all inkomsten af ca-
nalfarten, ungefär 25,000 Rd., och ytterligare
circa 26,000 Rd., influten köpeskilling för ång-
machiner och instrumentalier. Om icke dessa
utgifter måst af Bolagets egna tillgångar be¬
stridas, hade således en ungefärlig utdelnings-
summa af 51,000 Rd. varit för actie-egarne att
Ben 12 Februari.
669
tillgå. Talaren har jemväl yttrat, ätt det an¬
slag, som år iSaS beviljades åt Södertelje
Caual-Bolag, var beledsagadt af villkoret, alt
vara det sista. Hvarifrån denna uppgift blif¬
vit hemtad, har jag ej kunnat finna. Deremot
har jag ådagalagt, att de då beviljade med¬
len icke blifvit använda i stridighet emot
Rikets Ständers beslut. Jag förnyar således
min anhållan, att det första Betänkandet måtte
bifallas.
Herr Westman: Jag förklarar, att jag
tacksamt emottager de lemnade upplysnin-
garne, af hvilka jag likväl ej blifvit fullkom¬
ligt öfvertygad derom, att Bolaget uppfyllt
de år i8a3 af Rikets Ständer för då bevil-
jadt anslags användande föreskrifna villkor.
Canalen kan ej sägas vara fullbordad till den
utsatta tiden, då den på flera ställen seder¬
mera rasat. Den hade bordt byggas annor¬
lunda, än att den det följande året påkallat
reparation. Hvad åter angår erinran af den
sista talaren, att jag skall utan grund upp¬
gifvit, att Rikets Ständer år i8a3 förklarade
det Södertelje Canal beviljade anslaget vara
det sista, har denna erinran härledt sig i-
från sammanblandning af Södertelje och Gö¬
tha Canaler, då mitt yttrande endast afsåg
det sistnämnda canalarbetet.
Herr Landegren: Det är tydligen åda¬
galagt, att de år 1823 föreskrifna villkoren
blifvit uppfyllda, och jag vet i sanning icke,
hvarifrån talaren hemtat uppgiften, att cana¬
len, efter den för fullbordandet utsatta tiden,
67° 1 Den 12 Februari.
p5 flera ställen rasat. Sådan händelse har
icke inträffat sedan år 1826 eller år 1827.
Ej heller lärer talaren hafva företagit någon
inspectiousresa i canalen och kan således
härom icke ega någon kännedom. Hvad slut¬
ligen angår den erinran, jag gjort vid sam¬
ma talares uppgift, som jag trott afse Söder¬
telje Canal, men talaren nu förklarat hafva
rört Götha Canal, torde denna irring ur¬
säktas.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde till bifall först Utlå¬
tandet, N:o 46» °ch sedermera Betänkandet,
N:o 25, på hvilka frågor Ja och Nej svara¬
des, samt votering begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Stats- och Banco-
Utskottens Utlåtande, JN:o 46, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, kommer Stats- och Banco-
Utskottens Betänkande, N:o 25, att bifallas.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Aspelin, Gou¬
telle, Brovallius, sjuk, Santesson, Petersson,
Hemberg, Winberg, Lindgvist, Mattson, Köh¬
ler, Gezelius, de åtta sistnämnda med Stån¬
dets tillstånd bortresta, Lundman och Ber¬
gelin voro frånvarande, en sedel aflades för¬
seglad, och de öfriga befunnos, vid öppnan¬
det och uppräknandet, innehålla 24 Nej e-
mot 9 Ja, i följd hvaraf Betänkandet, N:o
Den 12 Februari. 671
25, var bifallet. Den förseglade sedeln för¬
stördes.
N:o 47» svar å de inom RiksStån-
den gjorda anmärkningar vid Stats- och Ban-
co-Utskottens, under N:o 22, afgifna Utlåtan¬
de, angående den extra Slatsregleringen in¬
till nästkommande Riksmöte.
Begärdes och lades ytterligare på bor¬
det.
N:o 48» i anledning af Friherre L.
Boijes inom Ridderskopet och Adeln väck¬
ta till Utskottens behandling öfverlemnade
motion, angående utvägar till penningebristens
afhjelpande.
Bifölls.
N:o 49» * anledning af väckt motion
om öppnande af deposit-räkningar vid Låne-
Contoren i Malmö och Götheborg för insät¬
tande af guld och silfver.
Bifölls.
§• 5.
Föredrogos å nyo Stats-Utskottets nedan-
nämnda Utlåtanden:
N:o 383, angående sättet för upptagan¬
det af det Statslån, Utskottet i särskildt Be¬
tänkande, N:o 382, föreslagit Rikets Ständer.
De af Utskottet föreslagna hufvudgrun-
der för upplåningen upplästes punktvis, hvar¬
vid framställdes anmärkningar, som skulle i
Prolocollet korteligen upptagas.
Den 12 Februari.
Första hufvudgrunden.
Härvid anmärktes: 1:0 af en talare, alt,
ehuru vid räntans bestämmande till högst
4 procent ej vore att påminna, kunde dock
icke godkännas förslaget, att, såsom araortisse-
mentsfond, anvisa den högre årliga räntan
och capitalafbetalning å primitiva capitalet,
som genom utlåningen till RiksgäldsContoret
inflyter, hvarigenom, enligt Utskottets upp¬
gift, detta lån på omkring 87 år Liefve li-
quideradt, att en irring här måste hafva före-
lupit, enär med 4 procents ränta och 2 pro¬
cents capitalafbetalning behöfdes blott 28 år
lill lånets inbetalning; att framställningen om
ett annat förhållande i denna punkt är mörk
och icke begriplig till sin mening, och att ta¬
laren ej kunde föreställa sig annat, än att
RiksgäldsContoret skulle, innan någon del af
hvad genom utlåningen inflyter må till amor*
tissement användas, deraf för sina omkost-
ningar vid den detsamma uppdragna nya be¬
fattningen ersättas; i anledning hvaraf en le¬
damot förklarade, att misstag i denna punkt
synes ega rum i så måtto, alt lån med 4 pro¬
cents ränta och 1 procents årlig capitalafbe¬
talning ej liquideras på mindre tid än 4^
år, då deremot genom det villkor, som för
utlåningen är föreslaget, att å lånet årligen
erlägga 5 procents ränta och 1 procents af¬
betalning på primitiva capitalet, det förhål¬
landet, som uti punkten namnes, alt lånet
på omkring 37 år liquideras, inträffar; att
orden: ”hvarigenom delta lån på omkring
Den 12 Februari.
673
87 år Llir liquiderndt,” stå således på orätt
ställe och böra öfverflyttas till Utlåtandet,
xST:o 384» der grunderna för utlåningen före¬
komma, än att uttryckas mätte, det Riksgälds-
Contoret, efter alt hafva af låntagarne incas-
serat lånen, kan, med begagnande af sin upp-
sägningsrätt, då inbetala hela återstoden af
det utaf Contoret upptagna lån, och att en¬
dast i det fall, att RiksgäldsContoret är i till¬
fälle alt till amortissement använda mer än
en procent å primitiva capitalet årligen, skall
den uppgifna tiden af 37 år nämnas; äfven¬
som det af dessa talare erinrades, dels att
dessa grunder äro allmänna, och att accor-
dets uppgörande på förmånligaste villkor är
till RiksgäldsContorets Fullmägtige öfverlem-
nadt, utan att Utskottet ingått eller kunnat
ingå uti alla specialiteter, dels att en inom
Utskottet uppgjord rigtig calcul styrker be¬
räkningen af 37 år för det upptagna lånets
inbetalning; 2:0 af en talare, att det, å ena
sidan, synes af irsta punkten, att Utskottets
mening är, att för lånet, som upptages af
RiksgäldsContoret, må erläggas högst 4 pro¬
cents ränta, och att fond för återgäldan¬
det skall beredas genom inbetalning och de
derifrån utlånade medel, hvilken utlåning,
ställd på 6 procents inbetalning å primitiva
capitalet årligen, hvaraf räntan beräknas till
5 procent å det sedan sista afbetalningen å-
terstående capitalet, och det öfriga anses ut¬
göra capital-afbetalning, fordras för liquiden
Borg, St. Pr. vid Riksd. 1828—29—‘3o. VII. 319.
Den 12 Februari.
37 år, men att, å den andra sidan, har Ut¬
skottet uraktlåtit att föreslå, huru stor af¬
betalning å det upptagna lånecapitalet skall af
RiksgäldsContoret årligen verkställas af den
dertill anvisade amortisseraentsfond, att o-
tydlighet derigenom uppkommer, hvilken
blifver ännu större, då man med första punk¬
ten jemför den sjunde, hvarest stadgas, att,
om lånet icke kommer att genom bestämda
årliga eapitalafbetalningar amorteras, utan gen¬
om obligationers inlösande, bör Riksgälds-
Contoret med influtna inbetalningar inköpa
obligationer, då de säljas under eller till pa¬
ri; men, när de stiga deröfver, begagna upp-
sögningsrätten, att derigenom skulle det för¬
hållande kunna uppstå, att, då RiksgäldsCon-
toret väl är ålagdt att inlösa obligationer,
men icke att dem till amortissement låta
uppvisa, låntagarne skulle hafva inbetalt sina
lån, men Staten dock ej vara fri på de be¬
räknade 37 åren, hvadan talaren ansåg det
böra RiksgäldsContoret åläggas, att amortera
så stor del af de utelöpande obligationerna,
att det upptagna lånet kan vara betaldt på
37 år, hvilket vore så mycket angelägnare,
som det annars skulle kunna inträffa, att
Statens skuld, oansedt den en gång skedda
inlösen af obligationerna, ändock skulle vara
qvar och komma att drabba våra barn oell
barnabarn, emedan inlösta obligationer kun¬
na åter employeras; 3.'o af en talare, alt all¬
mänheten bör genom tidningarna underrät¬
tas, att Svenska medborgare och äfven ut-
Den 12 Februari. 673
landningar ega att inom viss tid concurrera,
i afseende på lånet, som skall upptagas, hvil¬
ket yttrande en annan talare utsträckte der¬
hän, att kungörandet borde ske äfven på Eu¬
ropas peuniugevexlande beurser, och att det
skulle bestämmas en viss tid, hvarinom för¬
seglade anbud borde vara till RiksgäldsCon-
toret ingifna; och /[‘.o af en talare, att första
punktens redaction borde förändras dertill,
att uttryckas måtte, det såsom amortisse-
mentfond anvises den högre årliga räntan
och capitalafbetalning å primitiva capila-
let, som, genom utlåningar, till Riksgälds-
Contoret inflyter och öfverblifver, sedan de
årliga kostnaderna för lånerörelsen afdragits.
Derjemte anförde Herr Ståhle, att, ehu¬
ruväl inom Stats-Utskottet en calcul blifvit
uppgjord och företedd, för att visa, det lå¬
net, som upptages, skall vara liquideradt på
37 år, hafva dock flere af Utskottets leda¬
möter betviflat rigtigheten deraf, och att, då
Herr Ståhle nu innehade en af en leda¬
mot af ett annat RiksSlånd uppgjord cal¬
cul öfver ett olika förhållande, hvilken Herr
Ståhle fann förtjena mycken uppmärksam¬
het, trodde Herr Ståhle sig böra densamma
här anmäla, och blef nämnde calcul, som
Herr Ståhle nu aflemnade, på bans begäran
i Protocollet intagen, så lydande:
”Jemförelse
emellan ett lån å 5 procent alpari och ett
lån af 4 procent, för hvilket erhållits 90 af
capitalet.
676 Den 12 Februari.
i:sta "Alternativet.
Ett lån på 2 millioner Rd. Hamb. B:co a 5
proc. ränta alpari:
Kostar i ränta om året . . 100,000 Rd.
i amortissement å x proc. . . 20,000.
S:a 120,000 Rd.
De influtna 2 mill. Rd. producera, a 128 sk.
cours, . . . Sv. B:co Rd. 5,333,333^.
5,333,3331- Rd. Sv. B:co, utlånta till fastig¬
hetsegare å 5 proc. ränta och 1 proc. amor¬
tissement, afkasta årligen Svenska Banco
Rd ... 320,000.
320,000 Rd. Sv. Banco göra å 128 sk. cours
i Hamb. B:co .... Rd. 120,000.
Tillgång Rd. 120,000.
Utgift 120,000.
hvarken vinst eller förlust.
Lånet, så väl faslighetsegarnes som Riks-
gäldsContoret, som RiksgäldsContorets hos
långifvaren, amorteras på samma gång om
36 år.
2:dra Alternativet.
Ett lån på 2 mill. Rd. Hamb. B:co å 4 Pro“
cents ränta, för hvilket erhållits go procent
af capitalet, lika med 4$ procent:
Kostar i ränta . . . . Rd. 80,000.
i amortissement 20,000.
S:a Rd. 100,000.
De influtna 1,800,000 Rd. Hamb. B:co
producera å 128 sk. cours Svenska Banco
Rd. ’ 4>8oo,ooo.
Ben 12 Februari. 677
4.800.000 Rd. Sv. B:co, ullånta till fastighets¬
egare å 5 proc. ränta och x proc. amortisse-
ment
afkasta årligen . . . Rd. 288,000.
288.000 Rd. göra å 128 sk. cours Hamb-
B:co Rd 108,000.
Tillgång Rd. xoS,ooo.
Utgift 100,000.
Årligt öfverskott Idamb. B:co Rd. 8000.
Detta öfverskott af 8000 Rd. Hamb. B:co
om året, producera på 36 år, med ränta på
ränta, en S:a af Hamb. B:co Rd. 720,000.
På 36 år har af lånet 2 mili., löpan¬
de med 4 proc. ränta, blifvit amorteradt en
summa af 1,600,000 Rd.
Rester att betala . . . Rd. 4°°.000*
mindre influtit i Banken . . 200,000.
S:a Rd. 600,000.
Tillgång Rd. 813,ooo.
behof 600,000.
Vinst Hamb. B:o Rd. 213,000.
Operationens slutresultat för Fastighetsegare.
Efter i:sta Alternativet (5 proc. lånet),
skulle fastighetsegarne, under loppet af 37 år,
betala för erhållna 2,000,000 Rd. Hamb.
B:co, förvandlade till Sv. B:co, en summa af
120.000 Hamb. B:co om året, sorn på nämn¬
da tid, 36 år, utgör ett totalbelopp af Hamb.
B:co Rd 4320,000.
*) Ett 4 proc. lån amorteras på 45 år, ett 5 proc.
på 3o år.
678 Den 12 Februari.
Efter n:dra Alternativet (4 proc. linet å
C)o), skulle fastighetsegarne, under loppet af 36
år, betala för erhållna 1,800,000 Rd. Harn b.
B:co en summa af 108,000 Hamb. R:co om
året, sorn på nämnda tid, 36 år, gör ett to¬
talbelopp af Hamb. J3:co Rd. 3,888,000.
Efter 2:dra Alternativet betala fastighets¬
egare således 482,000 mindre, än efler i:sta
Alternativet.
Betala mindre .... Rd. 432,000.
Erhållit mindre . . . 200,000.
Fastighetsegarnes vinst . Rd. 232,000.
Operationens slutresultat för RiksgäldsContoret.
Efter usta Alternativet skulle Riksgälds-
Contoret för erhållna 2 millioner Rd. betala
årligen 120,000 Rd.; gör på 36 år en total
summa af Rd. 4.820,000.
Efter anira Alternativet skulle Riksgälds-
Contoret för erhållna 1,800,000 Rd. betala
årligen 100,000 Rd.; gör på 36 år en total
summa af Rd. 3,600,000.
efter 36 år återstår att betala 400>°00'
mindre influtit . . . 200,000.
S:a Rd. 4>20o,ooo.
Tillhåll" fUPPburet af Fastighetsog. 3,888,000.
0 n pAmortiss. fondens tillvext 525,000.
S:a 4-4'3,000.
behof 4,200,000.
Vinst Rd. 213,ooo.
*) De under loppet af 36 år influtna 8000 Rd. om
Ben 12 Februari.
Efter 2:dra Alternativet:
Vinst för Fastighetsegarne Rd. 202,000.
Vinst för RiksgäldsContoret 213,000.
Total vinst Harab. B:co Rd. 445>ooo.
Häraf följer, att lånet heldre bör ställas
på 4 procent å 90, än på 5 procent alpari,
hvilket äfven är hvad Utskottet föreslagit.
Villkoret bör likväl fästas dervid, alt,
efter 36 års förlopp, den då icke amortera¬
de delen af C3pitalet, bör få betalas in, en
massa.
Slutperioden i 1 punkten, hvarigenom det*
ta lån amorteras pä omkring 3y dr, skulle stå
bättre i Betänkandet, N:o 383, 3 punkten, men
kan utan olägenhet stå qvar der den finnes.”
Andra Hufvudgrunden.
Härvid anmärktes, att de villkor, sorn
bär föreslås, synas vara stränga. Att obliga¬
tionerna böra ställas i Svenskt mynt, så myc¬
ket mer sorn Rikets Ständer vidtagit beslut,
för att åstadkomma stadga i det Svenska myn¬
tet, och att räntan bör betingas att få liqui-
deras i Stockholm, hvilket allt står tillsam¬
mans med angelägenheten deraf, att söka und¬
vika omkostningar, och att vinna säkerhet af
liquid i det mynt, som gäller härstädes; hvar¬
emot af andra talare förklarades, att Riks¬
gäld sContorets Fullmägtige måste i dessa hän¬
seenden rätta sig efter långifvarne, och att,
året äro inberäknade i ofvanstående 3,888jOoo;
det är således endast deras räntevinst, sorn här
utföres med 025,000.
68o Den 12 Februari.
om dessa fordra räntans betalning på annat
ställe än bär, äro fullmägtige föranlåtna att
begifva sig dertill, och att dervid bör det få
bero af fullmägtige att tillgöra, såsom de fin¬
na det vara förenligt med de i öfrigt förmån¬
ligaste villkor; och till vederläggning deraf
anfördes, att, likasom mångå skola vara lån-
lystna, komma ej heller att saknas de, som
vilja gifva lånet; att af flera utländska tid¬
ningar synts, att, vid dylika förhållanden, vill¬
koret gemenligen blifvit bestämdt, att räntan
skall betalas på det ställe, der låntagaren bor;
att sålunda skett med det nyligen upptagna
Parisiska lånet; att Sverige syntes vara till
enahanda villkor i berörde afseende berätti-
gadt, och slutligen, att den princip tydligen
utlryckes, att säkerhet för liquiden i vårt
mynt och räntebetalningen i Stockholm, äf¬
ven med någon uppoffring, företrädesvis väljas.
En ledamot upplyste, att å de stora Fran¬
ska, Preussiska och Rysska lånen, som äro upp¬
tagna hos banquierer i England, räntan liqui-
deras på det ställe, der långifvarne bo.
Tredje Hufvud"runden.
Härvid anmärkte en talare, att af stad¬
gandet, att lånet må helst emottagas uti 2 å
3 terminer, under loppet af innevarande och
nästkommande år i83i, skulle följa, att Riks-
gäldsContorets Fullmägtige komma att uppne¬
gociera lånet, innan de viste, om det kunde
åter utlånas, emedan sådant beror ej blott
derpå, att lånesökande sig infinna, utan äfven
deraf, att antaglig säkerhet kan anskaffas;
Ben 12 Februari. 681
att vid denna punkt var nödvändigt att til¬
lägga förbehåll för fullmägtige alt inhibera
så stor del af länet, som ej behöfdes; att i
sådant afseende hade Banco-Utskottet, i de
uti Betänkandet, N:o p3, föreslagna reglemen-
tariska föreskrifter, i afseende på det lån, som
Utskottet uti Betänkandet, N:o 92, tillstyrkt,
hvilket Betänkande Rikets Ständer ogillat,
funnit det böra stadgas, att lånet skulle stäl¬
las till ingående på flera terminer åren i83o
—1834, och Banken förbehållas rätt, att in¬
om viss tid före den termin, då någon af de
efter år 1831 förfallande låne-andelar borde
ingå, upplåningen inställa, hvarigenom hela
lånebeloppet i samma förhållande skulle ned¬
sättas; att inora Banco-LJlskoltet det blifvit
genom votering afgjordt, att hvad af lånet,
som RiksgäldsContoret skulle upptaga, icke
genast kunde användas till utlåning, finge in¬
sättas emot ränta i den beslutade upp- och
utlåningsDisconten, men att detta vore en ö-
kad anledning för RiksgäldsContoret alt icke
våga inhibera någon del af lånet, då det är
i tillfälle att i alla fall godtgöras för räntan,
hvilket likväl skulle medföra förlust i det he¬
la, då Banken onödigtvis får utbetala räntan;
äfvensom en ledamot tilläde det förslag, att
lånet ej borde upptagas, förrän de behöfvande
jordbrukarnes låne-ansökningar inkommit till
RiksgäldsContoret, för hvilka handlingars in¬
gifvande viss tid skall utsättas.
Fjerde Hufvudgrunden.
Härvid anmärktes, alt, då i denna punkt
682 Den 12 Februari.
säges, att obligationernas valeurer skola stäl¬
las å jemna ioorde tal, borde man dock ej
föreställa sig detta annorlunda, än att deskola
ställas på jemna ioorde tal utöfver 1000 Rd.;
att, om obligationerna ställdes på ioorde tal
under 1000 Rd., skulle de ofelbart falla i
mindre bemedlade personers bänder, och
att, ehuru, under närvarande förhållanden, ej
anledning vore att hysa farhoga för dessa
Statspappers curs, skulle det likväl, i hän¬
delse af krig, vara af mycken inflytelse i hvil¬
ka personers bänder de voro.
Femte Hufvud gr unden.
Härvid anmärktes af en talare: att då,
af tidningarne inhemtats, att en utrikes Stat
erhållit lån efter 102 procent, bör Sverige
kunna förmodas utan svårighet erhålla ett
efter g2 procent och äfven med billigare
mellangift, hvilken talaren föreslog till högst
5 procent; att, då Statens egna behof ej för¬
anleder lånet, utan det uppgifves ske med
afseende derå, att Staten kan träda emellan,
för att hjelpa nödställda jordbrukare, synes
det vara Sverige värdigt att, vid låne-requi-
sitionen, visa, det Sverige icke är i behof
deraf, och att Sverige, då det för Staten icke
är farligt, om lånet ej erhålles, må föreskrif¬
va villkoren, på det långifvaren icke må tro,
att Staten dermed göres någon tjenst, utan
att deremot lånets utgifvande snarare är för
dem, som detsamma gifva, af fördel, i anled¬
ning af hvilka anmärkningar en annan leda¬
mot yttrade, att det åberopade fallet af utri»
Den 19. Februari.
683
kes låns upptagande efter 102 procent bär-
ledt sig derifrån, att räntan å detta lån var
högre, än den vanliga räntefoten i landet,
som upptog lånet; att man uppgifvit, att med
afseende derpå detta lån snarare bordt gå till
110 procent; att sådant ingalunda är med
vår räntefot möjligt, och att föreskrift, det
mellangiften ej skulle öfverstiga 5 procent,
komme att göra bela företaget om intet.
En annan ledamot uppgaf, att anbud å
lånet redan blifvit gjorda efter 92 procent
och kunde tilläfventyrs ske till 94 procent,
och samma ledamot trodde, alt utsättas bor¬
de, det mellanafgiften ej skulle få öfverstiga
8 å 9 procent; äfvensom en ledamot anförde,
att, ehuru uppoffring å låntagarnes sida är
vid Statslån vanlig, bör åtminstone ej tydligt
utsättas, att mellangiften ej må öfverstiga 8,
högst 10 procent. Hvad det erbjudna lånet
efter 92 procent angår, vore omkostnaderna
för silfrets transport och levererande i Ban¬
ken icke beräknade. Talaren trodde dock,
att, om lånet annonceras i tidningarne, och,
då man bade allt skäl till det förtroende för
Fullmägtige i RiksgäldsContoret, att de söka
betinga de för Staten fördelaktigaste villkor,
skulle lånet kunna för bättre villkor erhållas,
och föreslog, att utsättas må, det möjligen
bästa villkor böra betingas, och alt ifrågava¬
rande mellangift, transportkostnaden inberäk¬
nad, ej får öfverstiga 8 procent.
684 Den 12 Februari.
Sjette Hufvudgrunden.
a)
Härvid åberopades förut vid första huf¬
vudgrunden gjord anmärkning, att Rikets
Ständer böra förelägga Fullmägtige i Riksgälds-
Contoret, att så föranstalta, att det upptagna
lånet ej liquideras sednare, än sådant kan
ske, med användande af de tillgångar, som af
de deraf utlånade medel inflyta.
b) och c)
Lemnades utan anmärkning.
Sjunde Hufvudgrunden.
Den härvid, i sammanhang med första
hufvudgrunden, yttrade erinran om saknad
föreskrift, huru mycket skulle till lånets a-
morterande årligen användas, åberopades.
Åttonde Hufvudgrunden.
Härvid yttrade en ledamot, som gjort
vid 5:te hufvudgrunden den anmärkning, hvil¬
ken, ibland de vid berörda punkt framställ¬
des, sist omförmäles, att denna punkt kan va¬
ra oförändrad, under förutsättning, att an¬
märkningen vid 5:te hufvudgrunden vinner
afseende.
På grund af hvad sålunda anmärkt blif¬
vit, återremitterades Utlåtandet, N:o 383, till
Stats-Utskottet.
N:o 384» angående så väl sättet för ut¬
låningen af de medel, hvilka genom uppta¬
gandet af det i Betänkandet, N:o 382, före¬
slagna lån, skola för RiksgäldsContorets Her¬
rar Fullmägtige blifva disponibla till låns ut-
gifvande emot inteckning i jordegendom å
Den 12 Februari.
685
landet och i städerna, som vissa allmänna
föreskrifter i detta hänseende^ för bemälda
Herrar Fullmäglige.
Det afgifna förslaget lill allmänna grun¬
der för ofvanförmälda utlåning emot inteck¬
ning uti jordegendom upplästes punktvis,
och dervid framställdes anmärkningar, sorn
skulle i Protocollet korteligen sammanfattas.
jFörsta Punktenförsta momentet.
Härvid anmärktes af några talare: att
stadgandet, att, så snart Herrar Fullmägtige
afslutat om ofvanberörda Statslån i silfver,
skulle allmänligen kungöras terminerna för
lånhandlingars ingifvande, synes icke vara
rigtigt, då fastmera Staten, hvilken vid det¬
ta tillfälle, likasom en mäklare, träder emel¬
lan, först bör känna lånbehofvet och säker¬
heten samt derefter vidtaga utvägar, för att
skaffa lånelillgång, och att således, på sätt
vid tredje hufvudgrunden för upplåningen
blifvit erinradt, inhibition af större eller
mindre andel af lånet, som skall upptagas,
bör af fullmägtige förbehållas, att, hvad be¬
träffar förslaget, att lånesökande böra hafva
ingifvit deras lånehandlingar, antingen dire-
cte till RiksgäldsContoret eller genom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, de som lemna ny
inteckning, i originaler, men de, hvilka söka
öfverflyttning från annan hand af redan e-
gande intecknade skulder, uti bestyrkte af¬
skriften synes den ifrågasatta öfverflyttningen
mindre lämplig, enär förändring af lydelsen
emot intecknings-documenlels primitiva inne¬
686
Den 12 Februari.
bär, att inteckningen måste anses, såsom ny,
egande sämre rätt än förut; att meningen
måste vara, att, vid dylikt fall, den gam¬
la inteckningen skulle tjena lill hypolhek för
ny förbindelse å lånet efter de betalnings¬
villkor, som för dylika län bestämmas; att
det likväl skulle vara svårt för Fullmägtige
uti RiksgäldsContoret att emottaga så många
handlingar, som häraf blefve en följd; att
livar och en lätt inser den af sådant förhål¬
lande uppkommande villervalla; att låutagar-
ne borde åläggas, att med de lån, som man
erbjuder, liquidera de inteckningar, som för¬
ut besvära egendomen, så att rigtiga låne-
handlingar derefter blefvo ingifna till Staten
alt förvaras, att, ehuru hela låne-foretaget är
änsedt såsom en barmhertighels-anstalt, i än¬
damål att hjelpa skuldsatta landtbrukare, och
fastän Stals-Ulskoltet, utur sådan synpunkt,
trott allt böra göras, för att facilitera utlånin¬
gen, har dock Stats-Utskottel ej tillräckligen
fästat uppmärksamhet på Statens tiggande
härvid från förlust; att hvad åter angår frå¬
gan om gamla inteckningars öfverflytlande
genom transport, förekommer, utom den för¬
ut anmärkta olikheten i betalningsvillkoren,
den omständighet, hvilken, enligt hvad en
ledamot uppgaf, varit hos Stats-Ulskottet un¬
der öfverläggning, att ingen fordringsegare,
vid erhållande af betalning för sin fordran,
kan tvingas att transportera skuldsedeln; vid
hvilken öfverläggning flera yttrat, att någon
transport i närvarande fall ej behöfdes; att
Den 12 Februari. 687
en försigtig borgenär, som får sin fordran
betald, ej tecknar transport på skuldsedeln,
emedan han derigenom ställer sig sjelf i mer
eller mindre ansvar, hvaremot han ej kan ne¬
ka alt handlingen återgifva, och att, då stad¬
gandet om öfverflyttning från annan hand af
redan intecknad skuld ej kan, med afseende
på betalningsvillkorens olikhet, förstås annor¬
lunda, än att inteckningen skulle, såsom of¬
van säges, vara hypothek för särskild förbin¬
delse å lånesumman och villkoren, skulle så¬
dant för RiksgäldsContoret orsaka dubbel be¬
väringsskyldighet, den ena i afseende på e-
gendomen, och den andra med uppmärksam¬
het på den särskilda förbindelsen, så att, om
t. ex. den, som bypotbicerat en intecknad
revers, försummar att inbetala ränta, måste
borgenären derföre hålla sig ej till den in¬
tecknade skuldsedeln, ulan tillden personella
förbindelsen.
I anledning häraf förklarades: att det vo¬
re orätt handladt af RiksgäldsContoret, att ut¬
bjuda lån, innan det hade genom contract
försäkran, hvarest lånetiligången skall erhål¬
las; att här icke föreskrefs annat, än att, se¬
dan Fullmägtige afslutat om lånet, borde ora
utlåningen kungöras: alt meningen deraf så
mycket mindre vore, att RiksgäldsContoret
skall ovillkorligt genast upptaga lånet, som
det i Betänkandet, angående upplåningen, är
föreslaget, alt lånet skall i flera terminer in¬
gå, hvaremot man velat uttrycka, att Riks¬
gäldsContoret skall, så snart contract om lå¬
688 Ben 12 Februari.
net är uppgjordt, uppmana lånebehÖfvande
att ingifva sina handlingar; att härpå ej bör
hunna för RiksgäldsContoret uppstå någon
förlust, och alt Fullmägtige böra söka att så
begå, att, vid contracts uppgörande, afses, att
icke emottaga andelar af lånet fortare, än i
den mån de kunna utlånas, att det kunde
förbehållas att uppbära hehöfliga andelar ef¬
ter vissa månader förut skedd tillsägelse; äf¬
vensom det af en talare anfördes, att, då än¬
damålet var att hjelpa först dem, som äro
mest i förlägenhet, synes inlösen af föregåen¬
de inteckningar vara nödvändig, hvilka, om
de ej öfverensstämde med länet af de utaf
Staten upplånade medlen, bordt hypothice-
ras, och att hinder ej bör möta för trans¬
porterandet, om det sker ulan retour; hvar¬
uppå svarades, att det blefve svårt för Riks¬
gäldsContoret att urskilja, hvilka ibland de
lånesökande äro mest behöfvande, enär en
person, som har sin egendom intecknad, mån¬
gen gång är mindre skyldig, än den, sorn har
fastigheten ograverad, men biftar för Discont-
lån eller andra skulder, sora äro af( den be¬
skaffenhet, att borgenärerna hafva bättre rätt,
än vissa inteckningshafvare.
Andra Momentet.
En talare fästade sin uppmärksamhet
dervid, att bär stadgades, det all möjlig med
RiksgäldsContorets säkerhet förenlig lättnad
skulle beredas för låns öfverbyttande på re¬
dan nuvarande inteckningar, till undvikande
i möjligaste måtto af ny kostnad för låntaga¬
Den n Februari. 689
ren af inteckningslösen, gravationsbevis, o. s.
v. Talaren anmärkte, att, ehuru löneförsla¬
get vore ett barmhertighetsverk för nödställ¬
da, borde dock barmhertigheten ej sträckas
så långt, alt lånesökande skulle befrias från
ingifvande af sådana handlingar, som andra
låntagare affordrades, hvilket var elt sjelfs¬
våld lör vissa på andras bekostnad.
Andra Punkten.
Härvid anmärktes: 1:0 af en talare, att,
då i denna punkt stadgas, att lån ej må ut-
lemnas till högre belopp, än sora motsvarar
af egendomens taxeringsvärde, saknades fö¬
reskrift, om trenne års ränta deruti var in¬
beräknad, äfvensom huru stor summa förut
finge vara i egendomen intecknad; att för¬
hållandet vore olika, om t. ex. nu söktes ett
lån af 5ooo Rd., då egendomen förut är in¬
tecknad för 25,000 Rd., än derest proportio¬
nen af summorna skulle vara omvänd, eme¬
dan 3 års ränta eger med capital lika förmåns¬
rätt i concours; alt det utaf Banco-Utskottet
i Betänkandet, N:o 93, föreslagna stadgandet,
att lån ej måtte beviljas till högre belopp,
än att detsamma, med 3 års ränta derå,
tillagd de lån, som med förmånsrätt kunna
finnas i panten intecknade, jemte äfven å des¬
sa sednare beräknad 3 års ränta, icke öfver-
stiger pantens halfva värde, synes mera vara
hit tillämpligt, såsom mera bestämdt, och att
talaren i öfrigt föreslog, alt för ifrågavarande
lån ej sednare inteckning må antagas, än ef-
Borg. St. Riksd. Pr. vid 1828—2<j—3o. VII. 3ao.
6go
Ben 12 Februari.
ter Bankens eller Brandförsäkringsverks; hvil¬
ket var i synnerhet angeläget, med afseende
derå, alt första inteckningshafvaren innehar
eganderätts handlingarne: och att nämnda
Verk äro uppmärksamme på hvad, i anled¬
ning af dem, bör iakttagas, på brandprasmiers
inbetalning m. m., hvilket, då första inteck¬
ningen innehafves af RiksgäldsContoret, af
detsamma bevakas; 2:0 af en ledamot, att, e-
huru han ej trodde, då lånet ej finge e-
ga rum till högre belopp, än f- af egendo¬
mens taxeringsvärde, kunde förlust tillskyn¬
das Staten, och, ehuru han ansåg, att den af
Stats-Utskottet yttrade åsigt var rigtig, alt äf¬
ven andra eller tredje inteckningen kunde
här belänas, instämde han likväl deruti, att
3 års räntor på de föregående inteckningar-
ne borde tagas i beräkning, äfvensom han
hemställde, om det vore det rättaste att ta¬
ga medeltalet af taxeringsvärdet för åren 18a5
till och med 1829 till grund; 3:o af en ta¬
lare, att, jemte det han förenade sig i för¬
ut gjorda erinran, att utsättas borde, om 3
års ränta skulle läggas till beloppet, motsva¬
rande de uppgifna §■ af taxeringsvärdet, eller
icke, ansåg talaren det böra få bero af Full-
mägtige uti RiksgäldsContoret, att nedsätta
lånet under £ af värdet, helst, enligt hvad
talaren kände, egendomars taxeringsvärden
stundom äro högre än deras säljbara värden,
hvilket inträffar å egendomar med prydlig å.
byggnad och liten jordvidd, äfvensom å e-
gendomar, hvilkas förnämsta värde utgöres
Den ;a Februari. 691
af skog, och att föreskrift saknades, om lånen
fingo utgå emot inteckning i bruks- och jord-
egendom samfäldt, i sammanhang hvarmed
anmärktes saknad föreskrift derom, huruvida,
i fråga om städernas lånerätt, jorden får be-
länäs särskildt, eller åbyggnad gemensamt med
jord lagas härvid i beräkning, hvilket sedna¬
re förhållande talaren ansåg så mycket mera
ega rum, som obestridligen, då landlegendo-
inar belänas, både jorden och åbyggnader, så¬
som under ett taxeringsvärde innefattade,
gemensamt beräknas, och för fastighet i stad
enahanda grund bör gälla, i afseende på be-
läniugsrätten, likasom ock uttrycket: jord i
städernaj borde förändras till jordegendom
inom deras område, och 4:o af en talare, att,
då han trott afsigten med låneföretaget vara
barmhertighetsverk, och Utskottet äfven sett
saken utur denna synpunkt samt förklarat,
att lånet borde för låntagarne faciliteras, kunde
icke dertill räknas skyldigheten för lånesökan-
de, att styrka taxeringsvärdet å panten för
fem år, hvilket var med svårighet och kost¬
nad förenadt, samt ej heller utgjorde någon
säker grund, då egendomen kunde under
dessa år betydligen hafva fallit i värde, och
meddeltalet af 5 årens taxeringsvärde således
ej blefve tillförlitligt att tjena till rättelse,
hvaremot talaren ansåg sista årets taxerings¬
värdes styrkande vara tillräckligt: fullmägti-
ge obetaget alt nedsätta lånesumman under
^ af pantens värde.
Af en ledamot förklarades, att, då Ut-
692 Den 12 Februari.
stöttet föreslagit till grund för högsta lånebe¬
loppet y och icke \ af pantens taxeringsvär¬
de, vore det ock synbart, att Utskottet af-
sett 3 års ränta pä de inteckningar, som kan¬
na hafva föregående betalningsrätt; och att,
hvad anginge frågan, att sednare intecknin¬
gar ej bordt af RiksgäldsContoret antagas, än
efter Bankens och Brandförsäkringsverks, såg
talaren ej, hvarföre enskilda innehafvare af
intecknade fordringar ej kunna hafva lika
god rätt och jemväl besörja erforderlig vigi-
lance; äfvensom en ledomot yttrade, att väl
kunde högsta lånesumman bestämmas till
hälften af pantens taxeringsvärde, men att
Utskottet, då det ringare beloppet antogs,
haft skäl till den föreställning, att låntagarna
ej skulle vara så vårdslösa, att de försumma
att på trenne år betala ränta, att Utskottets
Betänkande utvisar, att 3 års räntor å ifrå¬
gavarande lån ej kunna komma alt innestå.
Tredje Punkten.
Lemnades utan anmärkning.
Fjerde Punkten.
En talare ansåg det tydligen böra utsät¬
tas, att, om inbetalning sker i landtränteri-
et, bör det ske så tidigt, att medlen kunna
på förfalloliden vara i Banken för Riksgälds-
Gontorets räkning insatta, att således räntan
icke bör anses betald, förrän den är i Ban¬
ken för RiksgäldsContorets räkning inlevere¬
rad, helst i annat fall, genom uppehållet, för¬
lust för RiksgäldsContoret, som icke i rättan
tid uppbär tillgången för den detsamma ålig¬
Ben 12 Februari. 6g 3
gande betalning af det upptagna länet, skul¬
le beredas, äfvensom en ledamot anmärkte,
att, då i första hufvudgrunden för upplånin¬
gen stadgades, att räntan borde af Staten er¬
läggas hvarje halft år å dess lån, men här
förekommer, att ränte- och capital-afbetalnings-
liquiden å de af Staten utlånade medlen ej
skulle mera än en gång om året ske, följde
deraf, att Riksgäldskontoret vore skyldigt ut¬
gifva ränta, förrän tillgång dertill uppbures,
och syntes barmhertigheten vara tor vida
sträckt, hvaremot talaren ansåg räntan icke
böra betalas, förrän på den termin, som för
inflytandet af tillgång dertill är bestämd.
Dessutom yttrade en talare, att han väl fann
Stats-Utskoltet hafva velat bereda lindring
för gäldenärerna, genom tillåtelsen att i landt-
ränteriernainsätta ränte- och capitalafbetalnin-
garne, men att han hört tillika ett förslag
göras till annat liquidationssätt, som medförer
ökad lindring för gäldenären samt tillika afser
erforderlig controll, hvilket sätt består uti di»
rect insändande i reccmmenderadt bref till Riks¬
gäldsContoret af ränte- och capitalbetalningen,
hvarefter behörigt quitto derifrån skulle ex¬
pedieras; och i anledning häraf medgaf en
talare, å ena sidan, lättnaden af sådan ordning
för låntagare, men fästade dock, å den andra,
uppmärksamhet på behofvet af ökad tjenste-
manna-personal derföre och mängden af gö¬
romål genom vidlöftig brefvexling, som upp¬
tog mycken tid.
6g4 Den n Februari.
Femte Punkten.
En talare fastade uppmärksamhet på det
stadgande, att remisslage af ^ procent skulle
af RiksgäldsConloret godtgöras å de rän¬
te- och capitalafbelalriingar, som af lån-
tagarne göras i landtränterierna och från
dem till RikgäldsContoret insändas; att detta
vöre en ökad utgift, som föranledde talaren
till undran, hvarthän kostnaderna skulle fö¬
ra, då till dem tvänne procent ej ens voro
tillräckliga, men alt, ehuru talaren yrkade
remisslagets försvinnande, erkände han dock,
att han ej hade något annat, än detta stad¬
gande, att i stället föreslå.
Sjette Punkten.
Härvid anmärktes, såsom nödvändigt för
likhets beredande emellan upp- och utlånin-
garne, att, då Staten reverserar det lån, sorn.
den upptager i Svenskt Silfver Specie, böra
Jåntagarne till Staten ock reversera sina lån
i enahanda mynt, helst, enär Rikets Ständer
förutsatt den möjlighet, att Banken måste
inställa sina betalningar, mycken svårighet
skulle ega rum, om låntagarne fingo i Ban-
cosedlar inbetala sina skulder till Staten.
Sjunde Punkten i mom.
Flere talare anmärkte härvid, alt högsta
lånesumman, utsatt till 3o,ooo Rd., var för
stor och borde förminskas till 10,000 Rd.,
hvarmed den, hvilken får ett så fördelaktigt
lån, som det ifrågavarande, bör vara fullkom¬
ligt belåten.
Ben 12 Februari. 69 5
2 mom.
Härvid blef af några talare anmärkt, att
första periodens lydelse kunde föreslås så,
att Konungens Befallningshafvande äfven eg¬
de att företräda RiksgäldsContorets befatt¬
ning att granska, om handlingarne äro be¬
hörigen completterade; hvilken gransknings
öfverlemnande till Konungens Befallningshaf¬
vande af talaren bestriddes, som ansåg den¬
na ovillkorligen böra af RiksgäldsContorets
tjenstemän verkställas under Fullmägtiges in¬
seende, och att, då i sednare perioden före¬
kommer, att, om, vid sista låneterminens för¬
lopp, tillräckligt antal sökande skulle icke
hafva sig anmält, att på förut stadgade vill¬
kor lån undfå, egde RiksgäldsContorets Full-
mägtige öppet, att, utan annat villkor, än
fullgod inteckning i jordegendom, lån till an¬
dra sökande utgifva, syntes, enär ingen be¬
gränsad summa här var utsatt, deraf följa
den mening, att Fullraägtige fingo härvid gå
så långt, de för godt funno, så att de, t. ex.
på en egendom af 5oo,ooo Rd:s värde, kun¬
de bevilja lån af 200,000 Rd.; att svårighe¬
ter dock stundom inträffa vid försäljning af
betydliga egendomar, i brist af köpare, som
kunna lösa dem, och derigenom de ofta falla
till mindre än halfva värdet, och att det vo¬
re nödvändigt att erinra om förbehållet för
fullmägtige att inhibera den del af lånet,
hvilken icke kunde, enligt de bestämda och
tydliga föreskrifterna, i låneväg användas,
hvadan dels yrkades, att denna sednare pe¬
Den iz Februari.
riod skulle utgå, dels, med afseende på
livad i början af Belänkandet omförmäl-
des, angående afsigten alt först hjelpa
den, som har äldre skuld, hvarå omsättning
söktes, enär örn dennes företrädesrätt här
ingenting föreskrefs, Önskades, att antingen
premisserna skulle utgå, eller periodens ly¬
delse derefter rättas. Den talare, sorn på¬
stod detta sednare, tilläde vidare, att, om
del beslutes, att maximum af dylika lån blifver
io.ooo Rd., skulle RiksgäldsContoret tilläfven¬
tyrs öfvertaga en belydlig summa sig lill last,
och för den händelse, alt fonden ej komrne
att utgå till lån efter de bestämda föreskrif¬
terna, föreslogs det tillägg, vid slutet af den¬
na punkt, att RiksgäldsContoret egde att, till
af pantens värde, äfven om summan Öf«
versköt 10,000 Rd., men med ett maximum
af 3o,ooo Rd. bevilja ian af de medel, som
återstode, sedan sökande, som innan sista
terminens förlopp sig anmält, efter de i öf¬
rigt stadgade grunder, lån erhållit.
Några ledamöter yttrade, alt, som ifrågava¬
rande lån ej vore för jordbrukarne så besväran¬
de, som Discontlån, med hvilka afbetalningar
på året öro förenade, syntes de lånsökande,
som, för att fria sig från Discontlån, erbjödo
tillräcklig säkerhet i fast egendom, böra haf¬
va företräde till låns erhållande, eller åtmin¬
stone åtnjuta lika rätt med dem, som vilja
relaxera äldre inteckningar, hvaremot en an¬
nan talare anförde, alt landtbrukare, som
hafva Discontlån, och hvilkas egendomar för¬
Den 12 Februari. 6g 7
ut äro intecknade, kunna knappt skaffa den
föreskrifna säkerheten; att andra län, än Dis-
contlåo, om å de sednare afbetalningarne
fullgöras, som äro lättare att, då de ske i
mindre poster, sig afbörda, medföra snarare
vådan af lagsökning; och alt man äfven kan
föreställa sig, att personer dikta lån, för att
komma i åtnjutande af de ifrågavarande nya
lånen.
Åttonde Punkten.
En ledamot anförde, att lian ej kunde
gilla den här uttryckta princip, att afseende
måtte göras derpå, att hvarje län erhåller
lån till ett belopp, som motsvarar förhållan¬
det mellan länets intecknade skulder och he¬
la Rikets; att hvar och en, som lemnade sä¬
kerhet i föreskrifven ordning, bordt, utan
skilnad af län, vara till lån berättigad; att
liehofvet kunde vara lika trängande iör den,
hvilken bar ointecknad skuld, som för den,
hvars skuld är intecknad, och att det dess¬
utom var svårt att veta inteckningssummor-
11a för hvarje län, i det afseende, hvarom
fråga är, så mycket mera, som bergsbruk ej
hafva belåningsrätt, och flere orter bestå
blott af sådana egendomar, hvilkas urskil¬
jande härvid skulle vara svårighet underka-
stadt.
Nionde Punkten.
Det blef härvid anmärkt, att denna punkt,'
som nu innehåller: ”När ränte- och capital-
afbetalning uteblir etc.” borde lyda: ”När års-
inbetalning uteblir etc.”, helst det förra ut¬
6g8 Den /2 Februari.
trycket föranleder tvetydighet, huruledes an¬
ses skall, om blott räntan, men icke capital-
afbetalningen, i rättan tid erlägges, af hvilka
den förra, eller räntan, efter ifrån lånets med¬
delande framfluten längd af år, blifver en o-
betydlig del af det hela. En annan ledamot
erinrade, att, då afsigten är att lemna und¬
sättning till de mest behöfvande, synes än¬
damålet förfelas genom det stadgande, att,
när ränte- och capital-afbetalning uteblir en
månad öfver förfallotid, skulle låntagaren lag¬
sökas, så väl derföre, sora derutöfver för
af primitiva capitalet. Att detta skulle snart
förorsaka total undergång för låntagarne, som
ej ega annat än fastigheter, hvilka tagas i mät,
och att det synes vara tillräckligt att före¬
skrifva, att, om försummelsen sträckes derhän,
att Irenne års ränta icke betalas, densamma
skall genom lagsökning affordras, och hela
capitalet anses utan skonsmål till betalning
uppsagdt; äfvensom en ledamot anförde, att
möjligheten att fullgöra afbetalningen inom
den här föreskrifna tid beror för vissa orter,
såsom t. ex. för Gottland, derpå, om 5 punk¬
ten antages; att, om inbetalningen får göras
i landtränteriet, kan det väl verkställas; men,
om det skall ske i Stockholm, kan hinder
derföre uppstå exempelvis på en tid, då is
stänger communicationen, i hvilket fall den
påföljd, att af capitalet skall anses förfal¬
len, oskyldigtvis drabbar låntagaren; i anled¬
ning hvaraf en annan ledamot anmärkte, att
modiflcalioner för Discont- och Bancolån äro
Den 12 Februari. 6gg
för Gottland af Rikets Ständer beslutade, och
tillädes i öfrigt, att, då Staten handlar här
egentligen såsom mäklare, får den ej vara så
släpphändt, helst mindre stränghet dervid
skulle föranleda åsamkande af den ena obe-
tald ta räntan efter den andra.
Tionde Punkten.
Det anmärktes, att inteckningssäkerbet för
den i denna punkt låntagaren ålagda ansva¬
righet, för kostnader vid intecknings förnyel¬
se och lagsökning, ej är föreskrifven, hvil¬
ken saknad af föreskrift skulle tillskynda Sta¬
ten ofta förlust.
Elfte Punkten.
Härvid anmärktes, att, då lånet är så
stäldt, att RiksgäldsContoret icke skall kunna
uppsäga detsamma, är det ock obilligt, att lån¬
tagaren skall uppsägningsrätt medgifvas; ty,
då lånet löper med ränta, skall Riksgälds¬
Contoret, som är ansvarigt för räntan å det
af fullmägtige upptagna lånet, vara illa belå¬
tet med partiella insättningar af de utlånade
medlen, hvaremot talaren föreslog det stad¬
gande, att lånet borde, med bibehållande af
de uppgjorda villkoren, vidhäfta egendomen,
utan afseende på ombyte af egare; äfvensom
en talare ansåg så mycket angelägnare att få
behålla uppsägningsrätt jemväl å Riksgälds-
Conlorets sida, som förlust annars skulle
kunna uppstå för Staten genom intecknade e-
gendomars vanvård, eller värdets förminsk¬
ning genom eldsvåda eller andra olyckshän¬
delser; men till vederläggning häraf fram¬
7 oo Den iz Februari.
ställdes, att det stadgande är väl betänkt, alt
låntagare få uppsäga lånet; att det är lyckligt
att få inbetala detsamma, då det kan åstadkom¬
mas; att dessa lån ofelbart skola blifva mycket
begärliga, och att, om äfven värdet af pan¬
ten försämras, äfventyret ej blefve stort, då
man besinnar, att lånet årligen förminskas,
hvarförutan svårighet skall för fullmägtige
uppslå, att gora sig om egendomens mer el¬
ler mindre goda skötsel underrättade.
Tolfte Punkten.
Lemnades utan anmärkning.
Derefter föredrogos, de vid slutet af Ut¬
låtandet framställda allmänna föreskrifter
punktvis.
Första Punkten.
Lemnades utan anmärkning.
Andra Punkten.
Anmärkningarne härvid omfattade: 1:0
förbud för fullmägtige i RiksgäldsContoret
att afyttra de från Banken å silfret erhåll¬
na depositionsattester, ty, utan ett sådant
förbud, skulle utvägar begagnas att förtjena
derpå, då coursen stiger, och silfret komme
att af andra uttagas, hvilket åter skulle rub¬
ba möjligheten för Banken att med säkerhet
beräkna proportionen af silfvertillgåogen mot
sedelstocken, en omständighet, som äfven för¬
svårades deraf, att, om räntan å det af Riks¬
gäldsContoret upptagna lånet ej komme att
erläggas inom landet, skulle behof uppstå att
remittera silfver; 2:0 den önskan, att tilläg¬
gas måtte, det utlåningen ej skall börja, förr-
Den 12 Februari. 701
Jin beslutet om realisationen är af Kongl.
Majit sanclioneradt, helst våda af skuldsätt¬
ningen uppkomme, derest denna sanction, e-
mot all förmodan, ej meddelas, och 3:o
nämnde önskan, utsträckt derhän, att utlå¬
ningen ej må börja, förrän realisationen vid¬
lager, hvaremot erinrades, att sådant uppe¬
håll skulle göra, att ändamålet med den hjelp,
som åsyftas, skulle förfelas, och att lånet kun¬
de utan våda contraheras och äfven indragas,
så snart afgjordt är, att realisationen skall ske,
hvars verkställande, efter den uppgifna pro¬
portionen emellan silfver och sedelstocken,
genom silfrets indragande skulle påskyndas.
En talare anmärkte, att, då beslutet om
realisationen fattades, hörde man icke omta¬
las hvad nu föreslås, att den skulle lillväga-
bringas med understöd af utländskt lån, och
talaren fann detta villkor olämpligt för re¬
dan fattadt beslut.
Tredje Punkten.
I afseende på det i denna punkt antag¬
na stadgande, att det skall vara Fullmägtige
i RiksgäldsContoret öppet lemnadt, alt, i hän¬
delse de af den beslutade utlåningen härfly¬
tande utlåningsåtgärder skulle erfordra nå¬
gon större tillökning i den tjenslemanna-per-
sonal, som RiksgäldsContoret för närvarande
eger, med Fullmägtige i Rikets Ständers Bank
öfverenskomna, om icke de personer inom
Banco-Verket, hvilka hafva befattning med
lånvigilancen derstädes, äfven måga öfvertaga
dylika åtgärder, börande till Riksgalds-Con-
702 Den 12 Februari.
torets ifrågavarande utlåning, anfördes af en
talare: att, ehuru det var kändt, att General*
Tull-Directeuren eger magt att flytta under¬
hafvande ifrån den ena till den andra be¬
fattningen, vore det dock ej kändt, att Ban¬
kens tjenstemän äro underkastade en sådan
myndighet af deras förmän; att Fullmägtige
i Banken väl kunna flytta commissarier och
andra tjenstemän inom verket på indragnings-
stat, men dessa commissarier och andra tjen¬
stemän kunna ej emot deras vilja flyttas från
det verk, der de äro engagerade, och hvarest
de ega rättighet att arbeta, så länge de ej
förverkat deras tjenst; att dessutom, då Stån¬
det, med gillande af Slats-Utskoltets Utlåtan¬
de, N:o 382, beslutat, att ofvannämnde upp-
och utlåning icke bör af Rikets Ständers
Bank bedrifvas, ulan åt RiksgäldsContoret
uppdragas, synes delta beslut ej kunna för¬
stås på det sätt, att Bankens tjenstemanna-
personal skulle dermed få befattning; alt ta¬
laren för sin del visserligen hade trott det
vara lämpligast, att hela utlåningen skulle om¬
besörjas inom Banken af dem, som hafva in¬
seende öfver annan fastighetsbelåning, hvil¬
ket skulle medföra stor besparing, då nya
tjensters inrättande derföre icke erfordrades,
hvarjemte kännedom af dessa tjenstemän för¬
ut innehades om de flesta egendomars värde
och inleckningarne deri; men att, då denna
utväg nu mera vore stängd, kunde framställ¬
ningen blott, såsom en allmän anmärkning,
medfölja, i afseende på den mindre kostnad
Den 12 Februari. 703
och större ordning, sorn skulle såmedelst ega
rum, helst tjenstemännens antal inom Riks¬
gäldsContoret är inskränkt; hvarjemte talaren
tilläde, att, genom Stats-Utskottets operation,
att dela Betänkandet i 3:ne särskildta Utlå¬
tanden, har det lyckats att få saken (ram¬
ställd till afgörande genom bifall eller afslag;
att, då Utlåtandet öfver första punkten, el¬
ler i frågan, om den föreslagna upp- och ut¬
låningen skall genom RiksgäldsContoret om¬
besörjas, är redan bifallet, men de 2ine an¬
dra Utlåtandena, som angå föreskriften om
sättet för verkställigheten, återremitteras, skall,
om Kongl. Majit i Nåder finnér för godt att
låta afblåsa Riksdagen, innan anmärkningar-
ne af Utskottet besvaras, saken vara beslutad,
men instruction för verkställigheten icke
gifven; och att det således blifver nödvän¬
digt alt besluta, att fonden skall revideras af
Rikets Ständers Revisorer efter den instru¬
ction, som för granskningen af Banken och
RiksgäldsContoret är bibehållen, i synnerhet
som nu mera en annan instruction är för
Stats-verkets Revisorer stadgad, och, om ej
nämnde förbehåll göres, tilläfventyrs ifråga¬
varande fonds granskning skall med Stats¬
verkets jemföras och således ej till den när¬
mare tiden utsträckas; tilläggande talaren, att
Utskottet måtte anmodas, att åtminstone i
detta fall besvara anmärkningen, i händelse
besvarandet af de öfriga anmärkningarne icke
medhinnes.
En annan Ledamot ansåg omförmälda
704 Den 12 Februari.
flyttning af Bankens tjenstemän högst otjen¬
lig och med god ordning oförenlig samt o-
nödig, då hela den nya vigilancen skulle, ef¬
ter hvad talaren förmodade, kunna ombesör¬
jas af en kamrerare, en ombudsman och
2:ne skrifvare, hvilket biträde för vigilancen
inom Banco-Disconten är tillräckligt. Tala¬
ren lemnade derhän, huruvida öfverflödiga tjen-
ster voro i Banken; men han trodde emedlertid
Bäst vara, att låta RiksgäldsContoret, om be¬
fattningen ej kan af dess nuvarande tjenste¬
män medhinnas, antaga ofvannämnda ringare
ytterligare betjening; och, hvad revisionen
angick, var ej fråga att nu dermed sig befatta.
Härå svarades: af en talare, att omsor¬
gen ej bordt få bero endast af de utaf den
förre talaren uppgifna 3:ne eller 4 tjenste¬
män; och att rättast syntes vara, på sätt Ut¬
skottet föreslagit, alt Bankens tjenstemän
härtill användas, helst all anledning är, att
de, sedan realisation sker, få mindre att gö¬
ra inom det verk, hvartill de höra; och af
en annan ledamot yttrades, att han icke kän¬
ner, att öfverflödiga tjenster inom Banken
finnas, och att vigilancen öfver fastighetslå-
nen, hvarom fråga är, visserligen är besvär¬
ligare än den i Banco-Disconten, dels för de
många namnen, i händelse inteckningar, så¬
som hypolhek, bifogas särskilda förbindelser,
dels för egendomshandlingar, räntors indrif-
vande m. m.
En talare förklarade, alt han instämmer
i den åsigt, att det varit förmånligare, om
Ben /2 Februari. 705
blott ett Utlåtande afgifvits, men alt han ic¬
ke byst yttrad farhåga, att Kongl. Maj:t skall
låta aflysa Riksdagen, förrän Utskottet hunnit
besvara anmärkningarne och definitivt beslut
i anledning deraf fattats. Betänkandet, Nio
38a, innehöll visserligen yttrande om huf-
vudfrågan, men det slutades med åberopan¬
de, i afseende på grunden för verkställighe¬
ten af ifrågavarande upp- och utlåning, af
Utskottets, under N:is 383 och 384» bilagda
Utlåtanden. Utskottet hade således, efter ta¬
larens omdöme, uttryckt, att hela systemet
ej kunde befordras till verkställighet, förrän
detailerna blifvit pröfvade, och, innan delta
skedt, blefve ej heller underdånig skrifvelse
i ämnet till Kongl. Maj:t expedierad. Örn
åter, emot förmodan, Kongl. Majit skulle af¬
lysa Riksdagen, innan detailerna voro pröf¬
vade, förföll saken; och, om man antager, att
underdånig skrifvelse, i följd af Betänkan¬
det, Nio 383, ensamt, expedierades, begag¬
nades naturligtvis den försigtighet, att anmä¬
la, det pröfning af detailerna var uppskju¬
ten, och i allt fall var det klart, att lånean-
stalten icke kunde verkställas, förrän saken
i sin helhet är afgjord.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o 384, blef, på grund af de dervid
gjorda anmärkningar, återremitteradt.
§• 6.
Upplästes och godkändes följande af Ex-
Co/'g. St. Pr. vid Riksd. 1828—2Q"~3o. VII. 321.
Den 12 Februari.
peditions-Utskottet uppsatta förslag till Ri¬
kets Ständers underdåniga skrivelser:
N:o 376, angående Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning den 18 December 1823, och N:o
877, angående förändrad redaction af 62 §.
i Kongl. Förordningen om skogarne i Riket
af den 1 Augusti i8o5.
§. 7.
Föredrogos följande Memorial och Ut¬
låtande:
j:o Bevillnings-Utskottets:
N:o 69, i anledning af de inom Bor¬
gare-Ståndet gjorda anmärkningar vid Betän¬
kandet, N:o 62, med förslag till reglementa-
riska föreskrifter, i afseende på brännvins-
skatts utgörande efter tillverkningen.
Lades till handlingarne.
och 2:0 Bevillnings-, Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskoltens:
N:o 33, angående väckt fråga, huruvida
tilltal må ega rum för öfverproductionen å
brännvin.
Bifölls.
§• 8.
Föredrogos och lades på bordet följande
Utlåtanden och Memorial:
1:0 Constitutions-Utskoltets:
N:o 67, i anledning af återremissen på
Den 12 Februari.
7°7
förslaget till ändringar i Tryckfrihetsförord¬
ningen;
2:0 Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie* Utskott ens:
N:o i2i, med anledning af väckt fråga,
om fastställande af en viss årlig arbets- el*
ler förrättningsskyldighet för landtmätare.
N:o 122, med anledning af anmärknin¬
gar vid Betänkandet, N:o 108, om Bekläd¬
nads- oell Bevärings-Directioners inrättande
vid rusthållsregimenterna,
N:o 128, i fråga om rusthållares skyl¬
digheter, i afseende på uppsättningen af nya
monderingspersedlar;
3:o Stats-, Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens:
N:o i24> raed anledning af gjorda er¬
inringar vid Utskottens Betänkande, N:o 109,
om åtgärders vidtagande till fårskötselns och
ullproductionens befrämjande i Riket;
/po Bevillnings-Ulskottets:
N:o 68, om salpetergärdens ersättning
genom anvisning på tullmedlen och bränn-
vinsbevillningen,
5:o Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens:
N:o 34> med förslag till sammanjemt-
ning af RiksStåndens olika beslut i fråga om
Kongl. Stadgan för inrikes tullförpassning och
bevakning,
708 Den 12 Februari.
och N:o 35, i anledning af RiksSlån-
ilens olika beslut, rörande paket-, post- och
forvagnsinrättningen;
och 6:0 Banco-Utskottets:
N:o lii, med förslag till föreskrifter att
inflyta i det blifvande Banco-Reglementet,
såsom en följd af Rikets Ständers vidtagna be¬
slut, rörande inlösning och utvexling af Ban¬
kens sedlar, förstärkning och utmyntning af
Bankens metalliska tillgångar, och hvad mera
härmed gemenskap eger.
§• 9-
Upplästes och lades på bordet ett från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln meddeladt
ProtocollsUldrag för den 5 dennes, af inne¬
håll, att, sedan, vid föredragning af Lag-
sarat Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens den 26 sistlidne November, under
N:o 66, afgifna förslag till jemkning uti Riks-
Ståndens beslut öfver anmärkningar vid
Kongl. Majrls Nådiga Stadga om Skiftesver¬
ket i Riket den 4 Maji 1827, Ridderskapet
och Adeln funnit för godt, att, i afseende å
lydelsen af 12 §. i 12 Cap. Skiftes-Stadgan,
förblifva vid dess derom redan fattade be¬
slut, hade Ridderskapet och Adeln inbjudit
de öfriga RiksStånden att i denna omstän¬
dighet med Ridderskapet och Adeln sig
förena.
Den 12 Februari.
§• I0-
Justerades ProlocollsUtdragen öfver de
af Ståndet denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. f till ii e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den i5 Februari.
Plenum klockan 9 f. w.
§. r.
Till liandlingarne lades, efter uppläsning,
ankomna ProtocollsUtdrag för den 1, 3, 4
och 12 innevarande månad, från Högloflige
Ridderskapet och Adeln, med underrättelse
om åtskilliga vid Constilutions-Utskottets
Memorial, N:o 56, gjorda och såsom Stån¬
dets gemensamma tankar förklarade samt till
Constitutions-Utskottet hänvisade anmärknin¬
gar, och återremiss af Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskoltens Utlåtande.
lN:o 110; beslut på lydelsen af 12 §. 12 Gap.
Skiftes-Stadgan» gillande af Stats-Utskollets
■710 Den i5 Februari.
Utlåtande, N:o 36o, med en förändring; bifall
till Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, Nris
33 och 4°; Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Utlåtanden, Nris 112 och
116, samt Banco-Utskottets Memorial, N:is
p4, 95, 96, 97, 98 och io4; afslag å Stats-
Ctskottets Utlåtande, N:o 3^0, med gillande
deremot af Herr August Hartmansdorffs\s\<b.-
fogad reservation framställda förslag; äfven¬
som afslag å Bevillnings- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
Nro 3j, och Lag-Utskottets Utlåtande, Nro
i56; och läggande till handlingarne af Stats-
och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N:o
119, och Bevillnings- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Memoria], Nro
3a; — från Högvördige Preste-Ståndet med¬
delande, att detsamma, i anledning af Stats-
Utskottets Utlåtande, Nro 381, med frånträ¬
dande af sitt till det förra Betänkandet i äm¬
net, N:o 318, uti de i nyssberörda Utlåtan¬
de förekommande arne frågor lemnade bi¬
fall, gillat Utlåtandet, N:o 387, i förra punk¬
ten samt afslagit den i sednare punkten fö¬
reslagna underdåniga skrifvelse; icke antagit
Borgare-Ståndets, i afseende å Bevillnings¬
utskottets Utlåtande, Nro 66, gjorda inbjud¬
ning; och bifallit Stats-Utskottets Utlåtanden,
Nris 383 och 384; — samt från Hedervärda
Bonde-Ståndet, angående återremiss af Stats-
Utskottets Memorial, Nro 388; bifall till Stats-
Utskottets Utlåtande, Nro 387, äfvensom till
nyssnämnda Utskotts Utlåtanden, JNris Syo,
Den i5 Februari.
391, 3q2 och 893, Stats- och Banco-Utskot-
tens Utlåtanden, Nås 43» 47» 48 och 49*
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottens Utlåtande, N:o 121, Banco-
Utskottets Memorial, N:is 106, 109, 110 och
112, Bevillnings-Utskottets Memorial, N:o 68,
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 33,
och delta sistnämnda Utskotts Utlåtande,
N:o 1 77; läggande till handlingarne af Stats-
Utskottets Utlåtande, N:o 389, Stats- och
Banco-Utskottens Utlåtande, N:o ^6, och
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens Utlåtande, N:o 73; och beslut att
låta hero vid Lag-Utskottets Memorial, N:o r63.
§•
Protocollet för dea 12 dennes, i anled¬
ning af Stats-Utskottets Utlåtanden, Nås 383
och 384* justerades.
§• 3.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottets Utlåtande,
N:o 177, i anledning af väckt motion om en
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med
anhållan om vidtagande af economiska för¬
fattningar till välmågans återförande och
landets förkofran, blef samma Utlåtande bi¬
fallet.
71 a Den i5 Februari.
§• 4-
Föredrogs 5 nyo Lag-Utskottets Memo¬
rial, N:o i63, i anledning af Riks-Ståndens
särskildta beslut, angående Betänkandet, N:o
g5, och Utlåtandet, N:o i55, om ändringar i
Kongl. Förordningen den 24 Augusti 1813
emot fylleri och dryckenskap.
Herr Landegren åberopade sin afgifna
reservation och hemställde, att Memorialet
endast måtte till Expeditions-Utskottet öfver-
lemnäs.
Herr Falkman: Jag anser detta Memo*
rial väl kunna bifallas. Det innehåller ett
förslag till jemkning af RiksStåndens olika
beslut, och Lag-Utskottet har härvid förfa¬
rit i öfverensstämmelse med 73 §. Riksdags¬
ordningen. Om Memorialet icke hifalles, står
man på den punkt, att ingenting är afgjordt.
Det är emedlertid af vigt, att stockstraffet,
som Ståndet ansett olämpligt, blifver afskaf-
fadt. Jag tillstyrker således, att den af Ut¬
skottet i Memorialet uppgifna redaction af
1 mom. 1 §. af Författningsförslaget gillas.
Med Herr Falkman förenade sig Herr
Jlundj hvaremot Herr Landegren anmärkte,
att förevarande Memorial innehåller icke för¬
slag till jemkning af RiksStåndens särskildta
beslut, utan endast Utskottets egna åsigt af
saken.
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet
antog, på Herr Talmannens proposition, den
af Lag-Utskottet i Memorialet, N:o i63, upp-
Den i5 Februari. 713
gifna redaction af författnings-förslagets 1 §.
1 mom.
§• 5.
Efter S nyo skedd föredragning afHög-
lofl. Ridderskapet och Adelns ProtocollsUt-
drag för den 5 dennes, med inbjudning till
de öfriga RiksStänden, att förena sig i det
beslut, sora Ridderskapet och Adeln, i an¬
ledning af Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens den 26 sistlidne No¬
vember, under N:o 66, afgifna förslag till
jemkning uti Riks-Ståndens beslut öfver an¬
märkningar vid Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga
om Skiftesverket i Riket den 4 Maji 1827, i
afseende på lydelsen af 12 §. 12 Cap. Skif¬
tes-Stadgan, fattat, hvilken inbjudnings bifal¬
lande Herrar Landegren och Richert nu till¬
styrkte, blef densamma, uppå Herr Talman¬
nens proposition, antagen.
5- G.
Å nyo föredrogs Stats- och Banco-Ut-
skottens Utlåtande, N:o 47. till svar å de in¬
om RiksStänden gjorda anmärkningar vid
Stats- och Banco-Utskottens, under N:o 22,
afgifna Utlåtande, angående den extra Stats-
regleringen intill nästkommande Riksmöte.
Jemte Utlåtandet, upplästes de emot det¬
samma afgifna reservationer.
Herr Ekerman: Jag ämnar icke fortsät¬
7 * 4 Den *5 Februari.
ta striden om det afseende, Stats- och Ban-
co-Utskotten fästat pä StatsContorets auctori-
tet. Men hvar och en, som håller sig vid
saken och ej vid annat, måi-tc medgifva, att,
då misstag i beräkningar af öfverskottsmed-
]en för ett år egt rum, kan dylikt ock in¬
träffa för påföljande år. Hvar och en, som
håller sig vid saken, skall äfven finna, alt,
då StatsContoret, i afräkning på Statsbrist—
summan, lyftat 235,ooo Rd., är denna sum¬
ma verkligen lyftad och disponerad. Dere¬
mot kan jag icke medgifva, hvad Utskotten
hemställt, att Banco^Styrelsen den 3i De¬
cember hvarje år bör åt RiksgäldsContoret
anordna den för året påräknade summan af
Bankens behållna räntevinst. Jag yrkar fast¬
mera, att detta levererande icke må ske, förr¬
än nämnda behållning blifvit till ziffran ut¬
redd. Det är visserligen sant, att, då Riksgälds¬
Contoret fått rättighet att för behofven, om till-
gångarne ej voro tillräckliga, upptaga lån, gif-
ver sådant Banken förhoppning att återfå, hvad
den tilläfventyrs för mycket utgifvit; men
genom den föreslagna anticipationen upp¬
komma trassel och invecklade förhållanden,
hvarföre Banken ej bör blottställas. Jag an¬
håller således, att denna del af Utlåtandet
måtte ogillas, likasom jag äfven anser det va¬
ra orätt, att ibland Statens extra tillgångar
upptaga Bancovinsten. Det må slutligen an¬
märkas, att Utskotten erkänt, det deras cal-
euler icke äro tillförlitliga.
Herr Landegren: Då Ståndet, i afseen-
Den i5 Februari.
715
de på anslaget till Södertelje Canal, ogillat
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N:o
46, samt bifallit nämnda Utskotts Betänkan¬
de, N:o a5, anhåller jag, att 2:dra punkten
af Utlåtandet, N:o 47» måtte undergå den för¬
ändring, att från dea der upptagna summa,
154.666 Rd., afdragas de 3o,ooo Rd., som
äro till Södertelje Canal anslagna, och alt en¬
dast de derefter öfriga 124,666 Rd. må qvar¬
stå till uppgifvet ändamål.
Herr Helsingius: Jag delar den åsigt,
som Herr Ekerman yttrat om tiden för den
behållna Bancovinstens levererande lill Riks-
gäldsContoret. Det är från all ordning af-
vikande, att aflemna en vinst, innan det är
utredt, huru stor den är. Detta kan icke
kännas, förrän Bankens böcker äro afslutade.
Utskottens förslag i denna del är så .mycket
mera olämpligt, som Rikets Ständer beslutat
Bankens skiljande ifrån Staten. Följden af
nyss omförmäldta förslag kan emedlertid blif¬
va den, att Banken erhåller en fordran hos
RiksgäldsContoret till flera hundrade tusen
Riksdalers belopp. Vidare förenar jag mig
med Herr Landegrenj angående den förän¬
dring, som han önskar uti Utlåtandets andra
punkt. I öfrigt anser jag origlig form hafva
egt rum vid behandlingen af frågan om dis¬
positionen af Bancovinsten. Trenne Riks¬
stånd hafva beslutat, att Bankens behållna
räntevinst, efter afdrag af de för silfverköp
bestämda årliga 266,666^ Rd., skall använ¬
das för Statens räkning. Gonstitutions-Utskot-
Den i5 Februari,
tet har förklarat trenue Ständs beslut i den¬
na punkt gällande; men deraf följer icke, att
det fjerde Ståndet förlorat rättigheten att få,
genom omröstning uti Förstärkt Utskott, af¬
gjordt, om Banco-vinsten må användas till
annat ändamål än för Statens räkning.
Mig veterligen har Borgare-Ståndet icke sam¬
tyckt till användningen deraf för Götha Ca¬
nal, ehuru det varit nödsakadt att medgifva,
det behållna Bancovinsten må till Statens
behof användas.
Häruti instämde Herr Saiidblad.
Herr Montan: Det är orätt att beräkna
Bancovinsten till levererande uti Riksgälds-
Contoret, innan Banco-räkningarne blifvit af-
slutade. Jag instämmer äfven iden åsigt, att
Bancovinsten ej bör upptagas ibland extra
tillgångarne. Efter realisalions-beslutet är
densamma såsom en inkomst att anse och
bör ibland Statens ordinarie tillgångar upp¬
föras; men, då det nu mera är upplyst, att
ökad bevillning i det hela ej behöfves, före¬
slår jag, att detta Betänkande, såsom blott
en calcul, må läggas till handlingarne.
Herr Santesson: Hvad angår Bancovin-
stens användning till extra Statsbehofven, är
denna fråga afgjord genom Rikets Ständers
beslut. Jag vill derföre nu blott yttra mig
öfver den föreslagna anticipalionen eller pro-
visionella liquiden af samma räntevinst ulti¬
mo Decembris hvarje år. Den slutliga lirjui-
den är hindrad af hufvudbokens sena afslu-
tande; men jag tror den provisioaella öfver-
Den i5 Februari. 717
föringen icke skola bereda något trassel. Dock
kan mycken anledning vara alt klaga öfver
det sena bokslutet i Banken, hvilket borde
kunna vara fullbordadt snart sagdt 8 dagar
efter årets slut. Det är emedlertid upplyst,
att Bancovinstens beräkning ej är för stor.
Denna vinst finnes i Banken innan den 3i
December hvarje år, ehuru den ej förrän
sednare lill ziffran utredes. Det kan således
icke medföra trassel att anticipera af denna
vinst till ett belopp af 200,000 Bd., som för
anslagen erfordras, och uti dessa sednare kan
någon förändring icke göras. Jag önskar så¬
ledes bifall till Utlåtandet, endast med tvän-
ne undantag, af hvilka det ena är det, som
Herr Landegren anmärkt, i afseende på an¬
slaget till Södertelje Canal, och det andra
rörande användningen af öfverskottet af rän-
tevinsten, i afseende hvarå jag åberopar min
reservation om en summas afsättning till ö-
kande af Strömrensningsfonden.
Herr Ekerman: Om jag ej förstått Rikets
Ständers beslut orätt, böra alla Bankens för¬
luster för året af Bankens räntevinst betäckas,
och således kan någon ränte- eller vinstbe¬
hållning icke uppstå, förrän efter afdrag af
förlusterna. Om man antager, att allt fort¬
går i ett jemt förhållande, kan den sista tala¬
ren hafva rätt; men, då en större utlåning
än förr är beslutad, kunna äfven flera förlu¬
ster uppkomma. Möjligen äro de flera det
ena året än det andra. Det måste således
höra till en nödvändig ordning, att provisio-
71S Den i5 Februari.
nella utbetalningar af ifrågavarande Banco-
vinst icke verkställas.
Herr Ilelsingius: Det vore af mycken vigt,
om bokföringen i Banken kunde så ställas,
att den vore afslutad 8 dagar efter årets ut¬
gång. Om Herr Santesson har utväg dertill
att uppgifva, torde det böra ske i form af
ny motion. Jag tror denna lättnad likväl ej
vara möjlig, då man vet, att Banken bar med
många enskilda personer räkningar, upptagan¬
de tillsammans flera tusende folier, hvilkas
collationering är det första göromålet på det
nya året och mäste föregå bokslutet. Jag kan
således icke se, huruledes ett så skyndsamt
bokslut, som inom 8 dagar efter årets utgång,
är möjligt. Jag medgifver dock, att det bör
kunna vara fullbordadt någon tid förr, än det
nu sker.
Herr Santessori: Jag har ej afsett att väc¬
ka ny motion om förändring af Bankens bok-
föringssätt. Tiden dertill under denna Riks¬
dag är ock nu mera för knapp. Jag hyser
likväl den förhoppning, att Banco-Fullmägti-
ge, äfvensom nästa Riksdags Banco-Utskott,
skola vara betänkta att föreslå ett lämpligare
bokföringssätt än det nuvarande. Exempel
finnas af cassaverk, både här och utrikes, uti
hvilka räkenskaperna för året äro afslutade
inom 8 dagar efter dess utgång. I anledning
af den gjorda erinran, om de förluster, som
kunna drabba Banken, får jag förklara, det
min mening visserligen icke är, att, genom
förskotts-afbetalningarne å Bancovinslen, Ban-
Den i5 Februari. 719
ten skall komma att vidkännas afdragen af
förlasterna. Behållningen för året, då den till
ziffran utredes, uppkommer icke förr, än ef¬
ter berörda afdrag; men denna behållning är
ej känd ännu, då förskolts-afbetalniugen sker.
Att samma behållning åtminstone uppgår lill
det calculerade beloppet af 200,000 Rd. år¬
ligen, är emedlertid intet tvifvel underkastadt.
Jag är äfven fullkomligt öfvertygad derom,
att Banco-Styrelsen vakar deröfver, att ej
större än vanliga förluster ega rum. Antici-
pationen är nödvändig för de anslag, som ä-
ro beräknade att deraf utgå. Dessutom har
Banco-Disconten ett års vinst inne, som ej är
nämnd och inlöper på det nästa året. Jag
tillstyrker alltså bifall å första punkten af Ut¬
låtandet.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde följande propositioner:
1:0 Bifaller Ståndet första punkten af
Stats- och Banco-Utskottens Betänkande, JN:o
47; och
2:0 Ogillar Ståndet nämnde punkt samt
beslutar, att Bankens behållna räntevinst skall
ej förr till RiksgäldsContoret öfverlemnas, än
samma vinst blifver genom Bankens bokslut
för året till ziffran utredd.
På dessa frågor svarades Ja och Neij
samt begärdes votering.
En Voteringsproposition uppsattes, ju¬
sterades och anslogs, så lydande:
”Den, som bifaller irsta punkten af Stats-
och Banco-Utskottens Betänkande, N:o 47»
720 Den i5 Februari.
angående öfverlemnande till RiksgäldsConto-
ret af den för året påräknade summan af
Bankens behållna räntevinst den 3i Decem-
ber hvarje år, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: JVej.
"Vinner Nej, anses Ståndet hafva, med o-
gillande af nämnda punkt uti Betänkandet,
beslutat, att Bankens behållna räntevinst skall
ej förr till RiksgäldsContoret öfverlemnas, än
samma vinst blifver genom Bankens bokslut
för året till ziffran utredd.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Aspelin, Aro-
senius. Brovallius, sjuk, Petersson, Hem¬
berg, Trinberg, Lindqvist, Mattson, Köhler
och Gezelius, de sju sistnämnda med Stån¬
dets tillstånd bortresta, voro frånvarande, en
sedel aflades förseglad, och de öfriga befun-
nos, vid öppnandet och uppräknandet, inne¬
hålla 20 Ja emot 16 Nej, i följd hvaraf den
första punkten af Utlåtandet, N:o 47> var bi¬
fallen. Den förseglade sedeln förstördes.
Uti 2:dra punkten af Utlåtandet, N:o
beslöts, i följd af Ståndets den 12 den¬
nes meddelade bifall till Stats- och Banco-
Utskottens Utlåtande, N:o 25, i fråga om un¬
derstöd af allmänna medel till Södertelje Ca¬
nal- och SlussverksBolag, den förändring, att
de i denna punkt nämnda 3o,ooo Rd., sora
utgöra det af Ståndet till bemäldta Bolag be¬
viljade anslag, kommer att afdragas den sum¬
ma af i54,666 Rd. B;co, hvilken är af Ut¬
Den i5 Februari.
skottet föreslagen att af extra lillgångarne af-
sältas; äfvensom Ståndet, med bifall dertill,
att de återstående 124,666 Rd. må användas
till extra utgifter, som på RiksgäldsContoret
af Rikets Ständer anvisas, uppsköt beslut om
närmare disposition deraf, tilldess frågan om
anslag lill strömrensningarne förekommer hos
Ståndet till slutligt afgörande.
I afseende på tredje* punkten beslöts, att
så väl de årliga anslagen af i35,ooo Rd. för
fästningsbyggnaden vid Yanäs och befästan¬
det af inloppen till Stockholm och Carlskro¬
na, som af den summa, hvilken för ström¬
rensningarne af Rikets Ständer anvisas, måt¬
te fortfara, intilldess nästa Statsreglering vid¬
tager.
I öfrigt lades Stats- och Banco-Utskot-
tens Utlåtanden, N:is 23 och 47> till hand-
lingarne.
§• 7*
Föredrogs å nyo och bifölls Bevillnings¬
utskottets Memorial, JN:o 68, om salpetergär¬
dens ersättning genom anvisning på tillgån¬
gar af tullmedlen och brännvinsbevillningen;
äfvensom Ståndet derefter godkände ingres¬
sen lill det af Utskottet uppgifna förslag till
ny Bevillningsförfattning, endast med den för¬
ändring i bevillningssumman, som genom af¬
drag af de för salpetergärdsersältningen sär¬
skildt beräknade 124,000 Rd., i följd af Me¬
morialet, N:o 68, uppkommer.
Burg, St. Pr. vid Riksd. 1828—25—3o. VII, 822.
Den i5 Februari.
§• 8.
Efler S nyo skedd föredragning af Ban-
co-Utskottets Memorial, N:o 112, med förslag
angående en förbättring ad interim uti Ban-
costatens löneinkomster, äfvensom rörande de
flera till beloppet beräkneliga, dels årliga och
dels tillfälliga, anordningar af Bankens om-
kostnadsräkning intill nästa Riksdag, blef sam¬
ma Memorial bifallet.
§• 9-
Herr Noréus begärde ordet och anförde:
Sedan Ståndet, med bifall till Banco-Utskot-
tets Memorial, N:o 112, angående förbättring
ad interim i Bancostatens löneinkomster m.
m., beslutat, att under vissa, af Utskottet fö¬
reslagna, villkor och bestämmelser en viss
provisionel tillökning af 20 procent i ett för
allt skall från och med innevarande år utgå
för alla ordinarie och extra löner inom ver¬
ket, anser jag mig böra fästa Ståndets upp¬
märksamhet derpå, att embets- och tjenste-
männen inom RiksgäldsContoret hafva Rikets
Ständers försäkran om lika förmåner med
Bancostaten. Detsamma finner jag således nu
böra sättas i verkställighet och anhåller om
remiss på denna min motion till Stats-Ut-
skottet.
Motionen blef, på Herr Talmannens pro¬
position, till Stats-Utskoltet remitterad.
Den i5 Februari.
§. io.
Föredrogs å nyo följande Banco-Utskot-
tets Memorial:
IN:o io5, med sammanfattning af de be¬
slut, som från RiksStånden ingått öfver Ut¬
skottets Betänkanden, N:is ^g, 5o, 5i och 52,
samt Utlåtandet, N:o 82, angående reglering
till nästa Riksdag af den genom Banken hit¬
tills besörjda låne-rörelse, hvilka beslut blif¬
vit och blifva till efterrättelse meddelade och
dessförutan ordagrannt intagna i Bancoregle-
mentet, jemte förslag till jemkningar uti om-
röstningsproposilioner, för så vidt dessa be¬
slut ej gifvit bestämda resultat till verkstäl¬
lighet.
I anledning af detta Memorial, fattades
följande beslut:
1:0 Antog Ståndet den pag. 6 af Memo¬
rialet framställda inbjudning, att förena sig
uti Ridderskapet och Adelns beslut, angående
redactionen af föreskriften om Svenskt silf-
vermynts beläning i Banken, med tillägg af
det i Utlåtandet intagna förbehåll: utaf så¬
dan vigtighet_, som erfordras för emottagande
i Bankens Cassörj i följd af hvilket bifall lill
inbjudningen Voteringspropositionen, pag. 7
af Memorialet, förföll.
2:0 Gillades Utskottets hemställan, pag.
g, att den af tvänne RiksStånd beslutade ut¬
sträckning af utlåning på guld och silfver till
LåneContoren i Götheborg och Malmö må
förfalla.
724 Den i5 Februari.
3:o Framställningen, pag. 21 af Memo¬
rialet, att förslaget, det den 1 Banco-Utskot-
tets Utlåtande, N:o 82, pag. 54> omförmälda
fond må vara anvisad såsom låneunderstöd
endast för de i samband med utflyttning från
byar och hemman nödvändiga jordodlingar
och följakteligen till annat år reserveras, hvad
under ett år hlefve obegagnadt, må antagas
utgöra Rikets Ständers beslut, bifölls.
4:o Den pag. 22 och vid början af pag.
24 föreslagna redaction af föreskriften om de
näst förut nämnda medlens användande god¬
kändes; äfvensom Ståndet, för den händelse,
alt omröstning i Förstärkt Banco-Utskott öf¬
ver denna punkt måste ske, gillade Yoterings-
propositionen pag. 23 och 24 af Memorialet.
5:o Voteringspropositionerna pag. 3i och
32 godkändes.
För öfrigt fann Ståndet Memorialet, N:o
io5, icke fordra någon Ståndets åtgärd.
N:o 106, angående ett från Herrar Ban-
co-Fullmägtiga till Banco-Utskottet ingifvet
förslag till Brand-Reglemente för Banken,
N:o 107, med förslag till reglementari-
ska föreskrifter, i afseende på en skyndsam
utrayntning af Bankens tillgångar uti silfver
och guld, och hvad härmed för öfrigt gemen¬
skap eger,
N:o 108, med förslag till förändring af
det hittills antagna bokföringsvärdet för guld
uti Bankens räkenskaper, jemte grunder för
in- och utvexling deraf,
N:o 109, med tillstyrkan, angående en
Den i5 Februari.
särskild ökning i löneinkomst personelt för
Bankens ombud i Directionen öfver Göthe¬
borgs Låne-Contor från och med år 1829,
N:o 110, i fråga om fortfarande af sked¬
da anordningar vid Låne-Contoret i Göthe¬
borg af ett arfvode för Låne-extracts uppgö¬
rande och ett arfvode såsom skrifvarhjelp
för Contorets ombudsman.
Dessa Memorial biföllos.
N:o ni, med förslag till föreskrifter att
inflyta i det blifvande Banco-reglementet, så¬
som en följd af Rikets Ständers vidtagna be¬
slut, rörande inlösning och utvexling af Ban¬
kens sedlar, förstärkning och utmyntning af
Bankens metalliska tillgångar, och hvad mera
härmed gemenskap eger.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
§. 11.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- shmt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 121, med anledning af väckt
fråga om fastställandet af en viss årlig ar¬
bets- eller förrättningsskyldighet för landt¬
mätare.
§. 12.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver de
förmiddagen af Ståndet fattade beslut.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar
726
Den i5 Februari.
ledamöter åtskiljdes kl. 2 e. m. och sam-
manträdde åter, till fortsättning af plenum,
EJ ter middagenj
Klockan 6.
§• i3.
Justerades Protocollet för förmiddagen,
angående Herr Noréi motion om tillök¬
ning i lönerna för RiksgäldsConlorets tjen¬
stemän.
§• *4-
Föredrogs ett från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln meddeladt Protocolls-Utdrag för
den 12 dennes, af innehåll, att, sedan Bevill-
nings- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottens den 1 sistlidne October, un¬
der N:o 21, afgifna och den i3:de i samma
månad på bordet lagda Betänkande, angåen¬
de paket-, post- och forvagnsinrättning, blif¬
vit den 11 derpåföljande November af Rid¬
derskapet och Adeln bifallet, hade Ridderska¬
pet och Adeln, uppå derom af Herr Israel af
Ekenstam gjord framställning, funnit för godt
att inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att
med Ridderskapet och Adeln i nämnde beslut
sig förena.
Herr Falkman: Under den io:de April
Den i5 Februari.
182g afgaf Kongl. Maj:t till Rikets Ständer
Nådig Proposition om upphörandet af dea
moderation i postporto, som nu eger rum
för bref öfver 8 lods vigt. Bevillnings-Ut-
skottets Betänkande deröfver, som innehöll
tillstyrkande af bifall till den Nådiga Propo¬
sitionen, afslogs af Borgare-Ståndet, men gil¬
lades af de öfriga trenne RiksStånden, hvar¬
ibland Ridderskapet och Adeln dervid förut¬
satte en paket-, post- och forvagns-inrältnings
befordrande till verkställighet. Sedermera
hafva, i frågan om denna sistnämnda inrätt¬
ning, tvänne Stånd stadnat emot två. Då e-
medlertid, oansedt Borgare-Ståndets afslag,
beslutet om postporto-moderationens upphö¬
rande nu mera är ett beslut till verkställighet,
måsle det ock vara en angelägen följd, att
forvagnen och paketposten komma i gång.
Eljest skall postporto-moderationens upphö¬
rande blifva för mycket kännbart för de cor-
responderande, och denna tyngd drabbar i
synnerhet Borgare-Ståndet. Jag hemställer
alltså, att Ståndet, med antagande af Ridder¬
skapet och Adelns inbjudning, må bifalla Be-
villnings- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottens Betänkande, N:o 21.
Med Herr Falkman förenade sig Herr
Ålund.
Herr Helsingius: Redan tillförene under
denna Riksdag har någon fråga förevarit om
inrättande af en paket-post, ehuru endast på
försök. Då detta ämne hos Ståndet discute-
rades, yttrade jag den tanka, att en sådan in-
728
Den i5 Februari.
rättning egentligen icke kunde tillbörligen
regleras, så länge skjuts-inrättningen, på sätt
nu eger rum, fortfar; att den skulle'under
detta förhållande bereda mycken olägenhet
för landtmanneu, och att den ej skulle leda
till annat, än uppoffrande af penningar utan
ändamål, och möjligen hafva den följd, att
vår nuvarande skjutsinrättning aldrig upp¬
hörde. — Då man vill hjelpa nu öfverklaga-
de olägenheter, bör man ej vidtaga partiella
åtgärder, utan helt resultat. Sådana skola en¬
dast medföra betydliga penningesummors lif¬
gifvande, utan att verka det goda ändamålet,
som man vill vinna. Paket-posts inrättande
må, på sätt Stats-Utskottet föreslagit och
Ståndet bifallit, försökas i mindre scala, till
utrönande deraf, huruvida den kan bära sig;
men den vidsträcktare inrättning, som Be-
villnings- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskotten föreslagit, synes mig vara
till sina följder oberäknelig. Jag kan således
för min del ej tillstyrka inbjudningens an¬
tagande.
Herr Ålund: Om någonsin skjutsväsen¬
det skall kunna ställas på förbättrad fot,
skall sådant åstadkommas genom paket-,
post- och forvogns-inrättning. Resande, sorn
hvardera nu begagna 2 å 3 hästar för
egen vagn, förena sig då flera om en
vagn. Allmogen nödsakas ej vänta på
hållet, utan de skjutsskyldige kallas till en
viss tid, som är utsatt för forvagnens an¬
ländande till stället. Möjligen kan någon
Den i5 Februari. 729
stund, dock ej Ilinge derutöfver, dröjas. Sa¬
lunda skulle det mesta tryckande af skjuts-
väsendet, eller den så kallade hållskjutsen,
kunna upphöra; och det synes mig i sanning
besynnerligt, om ej Ridderskapets och Adelns
inbjudning blefve af Ståndet antagen. Be-
villnings-Utskottet tillstyrkte äfven upphöran¬
det af postporlo-moderalionen, under förut¬
sättning, att cn så beskaffad forvagns- och
paketpostinrättning, som den, hvilken uti Be-
villnings- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskotlens Utlåtande, N:o 21, omför-
mäles, skulle komma i gång. Jag biträder
alltså inbjudningen.
Herr LeJJler: Det egna skick,hvaruti denna
fråga blifvit försatt, föranleder, att äfven jag
antager inbjudningen. Jag har inom Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottet hört Bon¬
de-Ståndets ledamöter begifva sig att vara
nöjda med förslaget, under förutsättning, att
det må gälla intill nästa Riksdag. I denna
del har jag ej vid sjelfva saken att påmin¬
na. Detta öfverenstämmer visserligen icke
med Borgare-Ståndets förut, angående denna
fråga, fattade beslut och den af Ståndet då
yttrade åsigt, att dylik inrättning ej må i för
stor scala ega rum; men, sedan postporto-mo-
deralionens upphörande blifvit beslutad, bör
något ersättningsmedel beredas, och derföre
tillstyrker jag inbjudningens antagande.
Herr Helsingius: Jag önskar, att paquet-,
post» och forvagus-inrättning i stort må brin¬
gas i gång, och jag tviflar ej derpå, helst i
<j3o Den 15 Februari.
Sverige enskilda personer dermed redan gjort
början. Omsorgen i denna del anser jag dock
böra öfverlämnäs till enskilda, och endast
uppmuntringar dertill ega rum från Statens
sida. Verkställighet af företaget med Statens
medel skall blifva för kostsam. Derjemte
lan jag icke undgå att här fästa uppmärksam¬
heten derpå, att allmogen, oansedt forvagns-
inrättningen, icke är frikallad ifrån skyldig¬
het att utgöra hållskjuts. De hålIskjutssky 1-
dige skola vara tvungna att viss tid fördröja
sig vid gästgifvargården, forvagnen går för¬
bi stället, och de hållskjutsskyldiga få icke till¬
fälle att skjutsa. Detta synes mig blifva en
dubbel tunga för allmogen. Jag förnyar så¬
ledes mitt yrkande, att inbjudningen må afslås.
Herr Ståhle: Om forvagns-inrätlningar
skulle föranleda den följd, som Herr Ilelsin-
gius befarat, att allmogen komme att sakna
skjuts, vore detta i sanning ett lyckligt för¬
hållande och ett ytterligare skäl för inbjud¬
ningens antagande. Borgare-Ståndets afslag
å postporto-moderationens upphörande och o-
gillande af den gjorda hemställan, angåen¬
de en paquetpost- och forvagns-inrättning i
större scala, hafva med hvarannan stått i sam¬
manhang; men, sedan den förra frågan, eller
moderationen i postporto blifvit, enligt Grund¬
lagen, afgjord i strid emot Borgare-Ståndets
beslut, anser jag det ock vara nödvändigt,
att förevarande inbjudning antages.
Herr Leffler: Tilläfventyrs är någon
irring i Herr Uelsingii sista uppgift. Menin¬
Den i5 Februari.
gen är elen, att för forvagnarne skall få be¬
gagnas håll-skjuts, om ej tillfälle är att upp¬
göra accorder.
Discussionen ansågs slutad, och Ridder*
skåpets och Adelns inbjudning i ofvan om-
förmäldta afseende antogs.
§•
Föredrogs 3 nyo Constitutions-Utskot-
tets Memorial, N:o 67, i anledning afåterre-
missen på förslaget till ändringar iTryckfri-
liets-förord ningen.
I sammanhang härmed upplästes Heder¬
värda Bonde-Ståndets ProtocollsUtdrag för
denna dag, hvaraf inhemtades, att Bonde-
Ståndet, efter föredragning af nyss omför-
mälda Memorial, förblifvit vid dess förut fat¬
tade beslut i deruti nämnda punkter, dem
Ståndet, i följd deraf, återlemnat till Consti-
tutions-Utskottets vidare grundlagsenliga be¬
handling; och att Bonde-Ståndet i öfrigt be-
slutit att inbjuda MedStånden att instämma
i Ståndets nu ytterligare godkände beslut, rö¬
rande de ifrågavarande punkterna af försla¬
get till ny Tryckfrihetsförordning.
Herr Ekerman: Af Memorialet upplyses,
alt Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Stån¬
dets beslut skiljt sig ifrån Preste-Ståndets,
hvilket sistnämnda Stånd ansett ingen bor¬
gensförbindelses eller depositionsbetygs an¬
skaffande böra åläggas utgifvare af perio¬
disk skrift. I denna del sammanträffar Pre-
732 Ben i5 Februari.
ste-Ståndels beslut med Borgare-Ståndets.
Således föreslår jag, att Ståndet mätte inbju¬
da Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Stån¬
det att förena sig i det beslut, att ingen bor¬
gen må utgifvare af periodisk skrift åläggas.
Herr Falkman: Af tidningarne har jag
sett, att Ridderskapet och Adelil till behand¬
ling förehaft Constitutions-Utskottets Me¬
morial, N:o 67, samt beslutit att inbjuda Pre-
ste-Ståndet att förena sig i Ridderskapets och
Adelns uti ämnet fattade beslut. Jag förmo¬
dar, att Ståndet snart erhåller del af detta
beslut, och hemställer nu, att Bonde-Ståndets
i dag upplästa ProtocollsUtdrag må hvila på
bordet.
Constitutions-Utskottets Memorial lades
ytterligare på bordet, tillika med Hedervär¬
da Bonde-Ståndets ofvanberörda Protocolls¬
Utdrag.
Herr Ekerman: Jag förnyar min be¬
gäran, att Ståndet må inbjuda Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet alt förena
sig i Ståndets beslut, angående den omstän¬
dighet, hvarpå jag fästat uppmärksamheten.
I händelse inbjudningen antages, undviker
Constitutions-Utskottet att öfver skiljaktighe¬
terna i detta afseende vidare sig utlåta.
Herr Lejfler ansåg inbjudningen mindre
lämplig, då Utskottet ej ännu afgifvit yttrande
öfver anmärkningarne vid Grundlagsförslaget.
Herr Landegren begärde, att Herr Eker-
nians motion om ifrågavarande inbjudning
måtte få hvila på bordet.
Den i5 Februari. 7 33
Herr Falkman anmärkte, attConstitutions-
Utskoltets Memorial, N:o 67, innehåller svar
på hufvudpunkterna i RiksStåndens särskilda
beslut uti ämnet, och att Utskottet förklarat
sig ej vara i tillfälle att besvara de speciella
anmärkningarne, förrän RiksStåndens vidare
Utlåtanden angående hufvudpunkterna med¬
delas.
Herr Ekermans ofvannämnda motion lä¬
des på bordet.
§. 16.
Föredrogos och lades lill handlingarne
Stats-, Bevillnings-, Banco-, Lag- samt All¬
männa Besvärs-; och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 127, i anledning af erhållen
återremiss å Utskottens Betänkande, N:o 8g,
angående väckt förslag till grunder för ett för-
ändradt Stats-hushålluings- och beskattnings-
system.
§• I7*
Föredrogos följande Banco-Utskottets
Memorial:
N:o 118, med förslag angående vissa be¬
stämmelser, som Utskottet anser böra finnas
tydligen uttryckta i texten å de nya sedlar,
hvilka, efter dess gifna förslag, komma att af
Banken utgifvas.
N:o 122, angående någon förhöjning i
den för kostnaderna, i afseende på nödvän¬
7 34 Den i5 Februari.
diga resor, hittills anslagna ersättning åt den
ledamot ibland Banco-Fullmägtige, sora har
det speciella inseendet öfver Tumba pappers¬
bruk, samt förbättring uti nuvarande förval¬
tarens vid samma bruk lönevillkor.
Dessa tvänne Memorial lades på bordet.
N:o ia3, i afseende på jemkning af de
hos RiksStånden fattade skiljaktiga beslut öf¬
ver Banco-Utskoltets Betänkande, N:o 71,
och Utlåtandet, N:o 87, angående Herr J.
Gripenstedts motion om ersättning åt Öfver-
ste-Lieutenanten G. U. Adlerstanij samt för¬
slag till omröstningspropositioner i detta
ämne.
Herr Montan: Utskottet har inbjudit
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
att förena sig uti Preste- och Bonde-Ståndens
beslut, hvarigenom Utskottets förslag, så i af¬
seende på summan, som grunderna och sät¬
tet för dess anordnande, blifvit i allo anta¬
get. Jag tillstyrker antagande af denna in¬
bjudning.
Häruti förenade sig Herrar HelsingiuSj
Cronius och Wallström.
Herr Leffler: Jag åter anser det hafva
varit rättast, att Borgare-Ståndets beslut, så¬
som utgörande en medelväg mellan de öfri¬
ga Stånden, blifvit af Utskottet uppgifvet till
jemkningsförslag. Tilläfventyrs förenar sig
något af de andra Stånden med Borgare-Stån¬
det i denna fråga, och jag anhåller således
nu, att detta Memorial måtte få hvila, åtmin¬
stone till nästa plenum.
Den i5 Februari. 7 35
Med Herr Leffler förenade sig Herr
Richert.
Memorialet, N:o 123, lades p5 bordet.
N:o 117, i anledning af återremiss från
Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden afUtskot-
tets hos Ridderskapet och Adeln bifallna Me¬
morial, N:o <50, innehållande förslag, angåen¬
de vissa förändringar af Bankens sedlar till
deras valeur, text, format, m. m., garantierna
emot missbruk och förfalskningar, samt ord-
ningarne inom Banken för olika sedelsorters
utbyte och förvexling.
Lades på bordet.
§. 18.
Föredrogos å nyo följande Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtanden:
N:o 122, med anledning af anmärknin¬
gar vid Betänkandet, N:o 108, om Bekläd¬
nads- och Bevärings-Directioners inrättande
vid Rusthålls-regimenterna.
Ståndet antog de uti Utlåtandet, N:o
122, gjorda tillägg vid Betänkandet, N:o 108,
hvilket sednare Ståndet förut bifallit.
N:o 123, i fråga om rusthållares skyl¬
digheter i afseende på uppsättningen af nya
monderingsper sedlar.
Bifölls.
§• *9*
Å nyo föredrogs Stats-, Bavillnings- samt
<j36 Ben i5 Februari.
Allmänna Besvärs- och Economie-Ulskottens
Utlåtande, N:o 124. med anledning af gjorda
erinringar vid Utskottens Betänkande, N:o
109, om åtgärders vidtagande till fårsköt¬
selns och ullproductionens befrämjande i
Biket.
Jemte Utlåtandet, upplästes Riksdags-
fullmägtigen från Wester-Norrlands län Nils
Strindlunds emot detsamma afgifna reserva¬
tion, uti hvilken tvänne af Bonde-Ståndets
ledamöter sig förenat.
Herr Ekerman: Med skyldigt afseende
på de upplysningar och sakrika anmärknin¬
gar, på grund hvaraf de förenade Utskottens
förra Betänkande i ämnet återremitterades,
hafva de likväl ej kunnat framställa sig för
mig af den vigt, att skäl deraf bordt bernias
till förändring i det förra yttrandet, att an¬
slagen till fårskötselns och ullproductionens
befrämjande i Riket måste afstyrkas, då inga
medel dertill funnos. Hvad af Utskotten fö¬
reslaget blifvit, förutsätter, att Staten skall
upplåna penningar, för att hjelpa enskilda, och
kasta sig sjelf uti idkeliga låneomsättningar.
Detta synes utgöra lösen för Rikets Ständers
förhandlingar vid Riksdagens slut. Jag kan
likväl ej häruti instämma, utan, lika med re¬
servanterna af Bonde-Ståndet, anser jag Sta¬
ten icke böra söka lån, förrän vid yttersta
förlägenhet. Jag yrkar således afslag å Ut¬
låtandet, N:o 124, och bifall å Betänkandet,
N:o 109. Lifligen hade jag önskat, att frå¬
gan om anslag till fårskötselns och ullprodu-
Den i5 Februari. 737
plionens befrämjande icke blifvit lemnad till
slutet, oell eu stor del af redan beviljade an¬
slag hade ofelbart kunnat och bordt efterstå
detta. Till denna ordning för ärendenas be¬
handling har jag ingalunda medverkat, men
mäste beklaga, att tillgångarne nu äro använ¬
da, och jag vill ej hafva på mitt samvete, alt
öka de många lån, som komma, i följd af
dessa fattade beslut, att ega rum. Jag til¬
lägger äfven den säkra förmodan, att får¬
skötseln och ullproduclionen kunna väl berga
sig i deras nuvarande skick ytterligare fem
år. Allt kan ej fullbordas på en gång. In¬
nan dess skola ökade tillgångar samlas, om
det stora välstånd eger rum, hvarom man
hyser förhoppning; och då skola Rikets näst¬
kommande Ständer få tillfälle att skänka de¬
rus uppmärksamhet åt medel för fårskötselns
och ullproductionens befrämjande i Riket.
Herr brosenius: Då Betänkandet, N:o
109, hos Ståndet förevar, erfor jag den till¬
fredsställelse, att den allmänna rösten ej de¬
lade Utskottens åsigt, att anslag till får-
skötselns och ullproductionens befrämjande
i Riket borde afstyrkas. Jag finner äfven
med tillfredsställelse, att Herr Ekerman med-
gifvit nyttan af ett sådant anslag, men blott
bestridt detsamma, under förklarande, att dess
anskaffande genom lån icke är tjenligt. Ta¬
laren har vidare beklagat, alt ärendets fö¬
retagande så länge uppskjutits. Jag med-
gifver, att ingen annan utväg till behofvets
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—3o. VII. 323.
738 Den i5 Februari.
fyllande sig företer, än genom lån, och jag
måste jemväl instämma uti omförmälda kla¬
gan, att saken ej förrän nu till handlägg,
ning förekommit. Emedlertid är detta ord¬
språk: ”bättre sent än aldrig,” hit tillämpligt.
Hvad den omständighet beträffar, att Staten
skulle härigenom försättas i vidlöftiga låne-
omsorger och uti förlägenhet, kan jag ej så¬
dant inse, då frågan endast är om 200,000
Rd., hvaraf likväl tilläfventyrs ej utgå me¬
ra än 100,000 Rd. Vägran härtill, då man
beviljat 5-J millioner Rd. till lättnad för jord¬
bruket, är alt jemföra med uttrycket alt sila
mygg och svälja kameler. Jag hoppas nu af
Ståndets tänkesätt, att det ej frångår sin å-
sigt, i enlighet hvarmed jag anhåller om pro¬
position till afslag å det första Betänkandet
och bifall é det sednare Utlåtandet.
Herr Ekerman: Jag utbeder mig att få
föra till minnes, att, hvad jag i dag yttrat,
har jag anfört, ej mindre då målet hos Stats-
Utskottet förevar, ari äfven då det hos Stån¬
det första gången discuterades. Jag har in¬
galunda kommit på förändrade tankar i äm¬
net. Det förundrar mig äfven synnerligen,
alt de förenade Utskotten, som byggt sitt sed¬
nare Utlåtande på de sakrika anmärkningar,
hvilka egentligen inom detta Stånd vid det
första Betänkandet afgåfvos, funnit dem så
verkande, att Utskotten gått från talarens,
Herr Arosenii_, egna åsigt, att ett crediliv af
100,000 Rd. var för ändamålet tillräckligt.
Utskotten hafva således sträckt deras tillstyr-
Den i5 Februari.
lande utöfver det yttrande, som meddelats
af en representant, hvilken i detta ämne har
en erfarenhet, den de flesta sakna. Hvad å-
ter angår jordbrukslånet, har jag dertill icke
lernnat mitt bifall. Må de, som för detsam¬
ma röstat, derföre ansvara. Det beviljades
likväl af Borgare-Ståndet, efter votering, rned
endast tvänne rösters pluralitet. Detta lån
gifver mig ökad anledning att afslå nu i-
frågavarande anslag, ty jag finner redan vara
för jordbruksnäringen och hvad dermed ge¬
menskap eger gjort allt, hvad nu rimligen
kan begäras.
Herr Löfvenius: Lika med Herr Aro-
seniuSj anhåller jag, att det sednare Utlåtan¬
det måtte bifallas; och jag upprepar härvid,
hvad jag flerfalldiga gånger förut yttrat, att
afsättningen af landtmannaproducterna bere¬
der (ör jordbrukaren den största lättnaden.
Orsaken, hvarföre de Tyska possesionaterna
hafva så stor nytta af ullproductionen, är,
att de hafva tillfälle att upplägga densamma
på ullmarknaden, dit fabrikanterna komma,
för att göra uppköp af varan. I Skåne är
mycken ull, men derifrån utbjudes icke stort
förråd nu till afsalu. Jag är deremot öfver-
tygad, alt, om ull-contor i Skåne inrättades,
skulle fabrikanterna ditresa och bese ullen,
samt possesionaterna få tillfälle till icke rin¬
ga afsättning. Förmån beredes genom dylik
inrättning både för producent och köpare.
Den förre måste eljest mången gång, skuld¬
satt, blifva prejad af fabrikanten. Hufvud-
' 74° Den i5 Februari.
saken är, alt producenten beredes möjlighet
att hälla ullen en längre tid till salu och än¬
dock hjelpas från penningeförlägenhet.
Herr Arosenius: Jag medgifver, att jag,
uti en reservation emot det första Betänkan¬
det, yttrade, det jag ansåg ett creditiv af
ioo.ooo Rd. vara för ändamålet tillräckligt.
Jag trodde och tror äfven nu, att 200,000
Rd. ej skola i denna väg snart använ¬
das; men, då nästa Riksdag nu mera är be¬
slutad skola inträffa år »835, hoppas jag,
att, innan denna tid, ullproductionen skall
hafva i Sverige vunnit de framsteg, alt till¬
fälle kan vara för användningen af den hö¬
gre summan, hvars anslående, om det ej gag¬
nar, åtminstone icke skadar; och det vore i
sanning illa beräknadt, om den anslagna till¬
gången vore så knapp, att alla, som anmälde
sig om biträde deraf, ej skulle kunna vinna
deras önskan. Herr Löfvenius har i öfrigt
utvecklat förhållandet i denna del uti andra
länder. Jag vill ej nu vara vidlöftig och för¬
nyar endast min anhållan om proposition till
bifall å det sednare Utlåtandet.
Herr Falkman: Jag medgifver nyttan
af ifrågavarande anslag; men, då del måste
anskaffas genom lån, är det angeläget, att ej
större summa bestämmes, än den, som är
för ändamålet högst nödvändig. I detta af¬
seende erinrar jag mig Herr Arosenii förra
gången afgifna, ehuru nu frånträdda, yttran¬
de, att anslaget för fårskötselns och ullpro-
ductionens befrämjande i Riket är tillräckligt,
Den i5 Februari. 741
om det utgör 100,0000 Rd. Beloppet kan
ju, om det finnes behöfligt, i framtiden till¬
ökas; men för närvarande inskränker jag milt
nn tillstyrkta bifall å Utskottens sednare Ut-
låtande till en summa af 100,000 Rd.
Herr Leffler: Äfven jag yttrade förra
gången inom Utskotten den öfvertygelse, att
ett anslag af 100,000 Rd. var för ändamålet
tillräckligt; och, då ärendet förra gången hos
Ståndet förevar, delade jag jemväl denria å-
sigt; men jag har, genom sedermera erhållna
upplysningar, blifvit öfvertj^gad derom, att
sådana gynnande omständigheter kunna in-
träffa, att 200,000 Rd. för behofvet erfordras,
och att, om en ringare summa anordnas, det
ändamål, som man vill åsyfta, ej vinnes. Af-
delningens första förslag var, att blott ett
ull-contor skulle inrättas, och att endast en
person, för ullens sorterande, skulle inför¬
skrifva?; men detta fanns af Utskotten icke
lämpligt, och man ansåg mindre gagn åstad¬
kommas på en inskränkt local. Med dessa
förändrade omständigheter, anser jag nu
100,000 Rd. för ändamålet otillräckliga, helst
åtgärderna äro med hvarjehanda kostnader
förenade. Jag kan för öfrigt ej finna, att
Staten skall komma att häraf vidkännas för¬
lust, hvilken måste stå att förebygga genom
nödiga försigtighetsmått. Således tillstyr¬
ker jag bifall å Utlåtandet, N:o 124, och
tror, genom hvad föreslaget blifvit, vå¬
ra landtmäns förlägenhet i ansenlig mån
bjelpas.
74 a Den i5 Februari.
Herr Strehlenert: Jag hyllar icke lånsy¬
stem. Undantag ega dock rum. Det här
tillstyrkta anslaget är af yttersta vigt för ull-
productionens befrämjande, och jag kan allt¬
så ej annat än lemna min röst för bifall å
Utlåtandet, N:o 124.
Herr Santesson: Äfven jag anhåller om
proposition till bifall å Utlåtandet, N:o 124.
Suraman är icke betydlig, och förlust bör ic¬
ke vara att befara på denna lånetillgång för
en hufvudsaklig del af landtmannanäringen.
Herr Richert: Jag har belastat mitt sam¬
vete med bifall till upplåningen, för att an¬
vändas åt jordbrukarne emot pant af fastig¬
het. Jag hyser dock ingen betänklighet att
ytterligare belasta mitt samvete med att lem¬
na min röst för det nu ifrågavarande ansla¬
get till fårskötselus och ullproductionens be¬
främjande i Riket, öfvertygad, att Staten för¬
lorar intet på någondera åtgärden.
Herr Ekerman: Med all aktning för Ut¬
skottens förslag, synes det mig dock vara klart,
att förluster kunna uppstå. Hvad sjelfva sum¬
man angår, medgifver jag, att 200,000 Rd. ej
aro att anse såsom betydliga, då man lill ett
visserligen aldrig båtande företag bortskänkt
745,ooo Rd. Jag förutser emedlertid, att jag
i denna fråga hörer till minoriteten, och vill
således icke besvära med votering, utan en¬
dast anhålla, att min reservation måtte i Pro-
tocollet förvaras.
Herr Noréus: Jag röstar för ifrågavaran¬
de lånebidrag af 200,000 Rd. till ullprodu-
Den i5 Februari. 7 4 3
ctionens befrämjande i Riket; och jag kan ic¬
ke föreställa mig, att förlust skall derpå kun¬
na uppstå. För räntan ansvarar Maoufactur-
Discontfonden, och lånen lemnäs på upplagd
vara; men jag har velat gå ännu längre; jag
liar velat gifva mera direct uppmuntran åt
fårafveln och önskat medels anslående till dess
förbättrande. Fårafveln i Riket är ej af till¬
räcklig godhet. Den bör behandlas med ur¬
skilning, olika i särskilda landsorter, af hvil¬
ka några ej egentligen egna sig åt jordbru¬
ket, utan mera åt boskapsskötseln och för¬
nämligast åt fårafveln. Jag tager derföre
trygg1 Pä samvete, att jag bifaller det
nu tillstyrkta anslaget af 200,000 Rd. för får¬
skötselns och ullproductionens befrämjande i
Riket.
Herr Montan: Mitt sam vete är icke betun-
gadt derföre, att jag talat mot flera låne-an-
slag. Jag har dock åtskiljt sakerna efter
min öfvertygelse och på sådan grund funnit
anslag, som jag ansett mig böra tillstyrka. Af
denna egenskap är det nu ifrågavarande. Lik¬
väl bade jag önskat, alt ej bestämda föreskrif¬
ter blifvit lemnade för användandet, utan jag
tror fastmera det vara lämpligt, att beloppet
öfverlemnas till Regeringen, för att efter be¬
hof hjelpa den näring, som är i förlägenhet.
Slutligen bör jag tillägga den anmärkning, det
jag ej tror den rätta hjelpen för näringarne
beredas genom lån.
Herr Falkman: Då redan förut 100,000
Rd. äro anslagna till Manufactur-Discontfou*
744 Ben i5 Februari.
den, finner jag det vara nog att öka denna
summa med ytterligare 100,000 Rd. Derföre
förnyar jag min hemställan, att Ullätandet,
N:o 124, mätte bifallas, med iakttagande af
denna inodification.
Herr Arosenius: Ännu en gång beder jag
Sländet att fasta uppmärksamheten derpå, att
bär är ej fråga om användande af 200,000
Rd. annorlunda, än i mån af behofvet, eller
för den del deraf, som ull-contoren uttaga.
Det vore i sanning svårt, om så stort förlag
erfordrades, att tillgång dertill ej fanns. Der¬
emot, om medlen småningom uttagas, uppstår
ingen fara. Man må besinna, hvilka olyckli¬
ga följder skulle ega rum, om en del af vårt
jordbruk måste paralyseras, derföre att förlag
saknas. Någon olägenhet kan jag icke förut¬
se deraf, att ett maximum af anslaget utsat¬
tes lill 200,000 Rd.
Herr Modin: Då ärendet förra gången
hos Ståndet förevar, yttrade jag min åsigt
derom. Jag är tillfredsställd, att Utskotten
nu förändrat sitt yttrande. Herr Ekerman
motarbetade då ensam återremiss af Betän¬
kandet. Han motarbetar äfven nu det för¬
ändrade förslaget. Jag hoppas likväl, alt det¬
samma skall bifallas; jag hoppas, att Herr
Ekermans försök skola aflöpa nu lika frukt¬
löst som förut. Om 100,000 Rd. anordnas
för det ifrågasatta ändamålet, har jag deröf¬
ver stor tillfredsställelse; jag har den ännu
större, om anslaget bestämmes till 200,000
Rd., och jag inser icke skäl, hvarföre man
Ven i5 Februari.
skall vilja nedsätta summan. Således tillstyr¬
ker jag bifall af Utlåtandet, N:o i2/\.
Herr Ekerman: Jag är alltid tillfreds¬
ställd att yttra min öfvertygelse, hvaremot
jag anser såsom en nesa alt qväfva densam¬
ma. Försök dertill har jag icke gjort och
skall ej heller göra. Jag skall alldrig dölja
min tanka, äfven om den icke delas af nå¬
gon annan.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde följande propositioner:
1:0 Bifaller Ståndet Stats-, Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens Utlåtande, N:o 124, och
2:0 Bifaller Ståndet Utlåtandet med den
förändring, att en summa af högst 100,000
Riksdaler måtte intill nästa Riksdag af Ri¬
kets Ständer beviljas ti i i Ull* Discontfondens
förstärkning, i mån af sig företeende och af
Kongl. CommerceCollegium pröfvade behof.
På hvilka frågor Ja och Nej svarades,
samt votering begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Stats*, Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skotlens Utlåtande, N:o 124, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, kommer Utlåtandet att bi¬
fallas, med den förändring, att en summa
af högst 100,000 Rd. Banco måtte intill nä¬
sta Riksdag af Rikets Ständer beviljas till U11-
Discont-fondens förstärkning, i mån af sig
74^ Den i5 Februari.
företeende och af Commerce-Collegium pröf-
vade behof.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Weser, Lund¬
gren s Aspelin, Goutelle, Winbladh, Brovalli¬
us, Petersson, Hemberg, Cronius, Winberg,
Lindqvist, Cron, Memsen, Mattson, Dalenius,
Meijer, Köhler och Gezelius voro frånvarande,
en sedel aflades förseglad, och de öfriga be-
funnos, vid öppnandet och uppräknandet, in¬
nehålla 2r Ja emot 7 Nej, i följd hvaraf Ut¬
låtandet, N:o 124, var bifallet.
§. 20.
Föredrogs och lades på bordet Bevill.
nirigs-Utskollets Memorial, N:o 70, i anled¬
ning af Riks-Ståndens olika beslut, angående
allmänna bevillningens fördelning, jemte för¬
slag till de deraf föranledda Voleringspropo-
silioner.
§• 21.
Föredrogs å nyo Stats- och Banco-Ut-
skottens på Ståndets bord hvilande Utlåtan¬
de, N:o 23, i anledning af Kongl. Majrts den
loide December 18218 till Rikets Ständer af-
låtna Nådiga Proposition om ytterligare anslag
af allmänna medel till Götha Canalbyggnads
fullbordande, hvilken Kongl. Proposition Hög¬
loft. Ridderskapet och Adeln, Högvördiga Pre-
Den i5 Februari. 747
ste-Ståndet oell Hedervärda Bonde-StändeC
öfverlemnat till Utskottens samfäldt» behand¬
ling, men Borgare-Ståndet remitterat till Stats-
Utskoltet allena, i allt, utom hvad angår den
särskilda frågan om fortfarande beläningsrätt
i Rikets Ständers Banco-Discont för Götha
canalaclier, hvilken fråga blifvit af Borgare-
Ståndet till Banco Utskottet öfverlemnad.
Herr Ekerman: Ehuru det må anses o-
nödigt att yttra sig i en fråga, som, i följd
af denna Riksdags Constitulions-Ulskolts för¬
klarande, blifvit genom Irenne Stånds beslut
afgjord, finner jag mig, trogen min princip,
icke böra undgå alt besvära med ytterligare
framställning, det jag bifaller hvarken tillstyr¬
kandet om ett nytt anslag af 745,000 Rd.
till Götha Canal, eller afskrifning af Canal-
Bolagets redan åsamkade skuld till Staten.
Jag tror det vara tillräckligt, att, om cana-
len innan nästa Riksdag blifver färdig, de
Ständer, som då församlas, må hugna sig med
att tilldela förmån åt Bolaget. För närva¬
rande anser jag beslut härom vara en in¬
kräktning på nästa Ständers afgörande rätt.
Jag yrkar således afslag å Utlåtandet.
Herr Montan: ”Uti den reservation, jag
afgifvit emot Utskottens Betänkande, och sora
är detsamma bifogadt, har jag haft tillfälle
yttra mina tankar äfven i ifrågavarande äm¬
ne. — På grund af hvad jag deruti anfört,
hade jag visserligen fullt skäl att förena mig
med Herr Ekerman uti anhållan om afslag å
Betänkandet; men, då ett sådant afslag icke
748 Den i5 Februari.
leder till något ändamål, enär icke allenast
de öfriga 3 RiksStånden redan bifallit det¬
samma, utan ock expedition öfver detta be¬
slut såsom Rikets Ständers redan är till Ko¬
nungen afsånd, så lager jag mig frihet hem¬
ställa till Högädle Herr Talman och det Högt-
ärade Ståndet alt, till afböjande af ordtvist
utan ändamål, proposition må göras, att Be¬
tänkandet, såsom af 3:ne Stånd redan afgjordt,
endast må läggas till handlingarne.”
Herr Richert tillstyrkte äfven, att Be¬
tänkandet endast måtte nu mera läggas till
handlingarne.
Herr Falkman: Sist förflutna Riksdag var
jag ibland dem, sorn biföilo det ytterligare
biträdet för Götha Canal, under villkor, att
ej vidare anslag dertill af Statens medel skul¬
le sättas i fråga. Detta blef ock villkor för
Ständernas beslut om understödet. Nu åter
hafva de förenade Utskotten föreslagit upp-
häfvande af samma villkor och tillstyrkt ett
ytterligare högst betydligt biträde. Af de
skäl, sorn Utskotten anfört, har jag ej kunnat
öfvertygas om rigtigheten af hvad de före¬
slagit. De stora fördelarne af företaget kan
jag icke förutsätta, och jag tror, att de biträ¬
den, Bolaget af Staten erhållit, redan äro
tillräckliga, äfvensom att Bolaget ej skäligen
kan begära mera, än det af Staten fått, i
synnerhet som allt det redan lemnade blif¬
vit eftergifvet. Jag förenar mig således uti
anhållan om afslag å Utlåtandet, hvarigenom
nytt bidrag åt Götha Canal blifvit tillstyrkt,
Ben i5 Februari.
749
och jag tror denna opinion höra uttryckas,
ehuru jag vet, att den nu mera gäller ingen ting.
Herr Helsingius: Ehuru Götha Canal-
Bolag ej kan hafva anledning att begära nå-
got biträde af Staten, då de förut föreskrifna
villkoren icke blifvit uppfyllda, vill jag lik¬
väl ej motverka arbetets fullbordande och be¬
strider icke hjelpen för sjelfva sakeus skull.
Jag kan likväl ingalunda gilla sättet, hvar¬
på den blifvit föreslagen, dock förenar jag
mig nu mera med Herr Montan uti den an¬
hållan, att Betänkandet endast må läggas till
liandlingarne.
Herr Strehlenert: Då denna fråga är
afgjord genom trenne Stånds sammanstäm¬
mande beslut, är all discussion derom i sjelf¬
va verket öfverflödig. Såsom representant,
anser jag mig dock skyldig att yttra min o-
pinion i förevarande ämne. Genom föregå¬
ende Ständers frikostighet har Götha Canal
redan kostat Staten flera millioner Riksdaler.
Genom det nu beviljade ytterligare bidraget
skola kommande Ständer inledas till uppoffring
af millioner. Om jag vore säker emot fort¬
farande stora uppoffringar af Staten för än¬
damålet, om jag vore öfvertygad, att canalen
skulle med det nu beviljade anslaget fullbor¬
das och sedermera utan ytterligare Statsbi¬
drag underhållas, skulle jag gerna lemna mitt
bifall till Utlåtandet. Men min öfvertygelse
är ej sådan. Nationens röst är emot företa¬
get. Jag känner ock, att majoriteten af re¬
presentationen ej delar denna åsigt. Moti-
Den i5 Februari.
verna för beslutet äro för mig okända. Jag
klandrar dem icke, men jag har blott velat
tillkännagifva min opinion. Jag hade ön¬
skat att se canalen fullbordad, hvilken ön¬
skan likväl ej lärer uppfyllas. Emedlertid har
samtiden gjort nog för detta förelag. Våra
barn må fullborda detsamma, och tilläfven¬
tyrs skall det blifva våra barnbarns lott att
bevilja ökadt bidrag till canalens underhål¬
lande. För öfrigt anser jag Canal-Bolagets
ställning vara likgilltig. Jag kan således ej
bifalla Utlåtandet, men vill inskränka mig
derhän, att det, utan vidare förklarande, må
läggas till handlingarne.
Herr Noréus: Jag anser mig äfven skyl¬
dig att i Prolocollet nedlägga min opinion i
denna fråga. Under förliden Riksdag rösta¬
de jag för anslaget till Götha Canal, och jag
röstar jemväl nu för det bidrag, som är för
canalen tillstyrkt, utan att jag finnér mig deri¬
från hindrad genom det förra beslutet. Af
Kongl. Majrts Proposition i ämnet upplyses,
att man ej har att af Bolaget ensamt vänta
arbetets fullbordan. Bolaget har redan måst
vidkännas stora uppoffringar, och nya före¬
stå genom inbetalning å hvarje actie, hvaraf
ingen utdelning således är att ännu vänta
för innehafvare!). J-g föreställer mig likväl
icke företaget så olyckligt, som man velat så¬
dant påstå, utan jag tror fastmera det skola i
tidens längd bära sig. Det ar ock naturligt,
att dylika företag ej kunna till sina följder
bedömas, förrän de äro fullbordade, och jag
Den i5 Februari. ^5i
tror, att det ifrågavarande skall V3ra af sin
stora nytta, ehuru actie»egarne nödgas fort¬
gå på uppoffringarnes bana. Jag tillstyrker
alltså bifall å Utlåtandet.
Herr Levton: ”Då frågan första gången
under detta Riksmöte förevar hos det Högt-
ärade Ståndet om ytterligare penningebidrag
för fortsättning af Götha Ganal-arbete, yttra¬
de jag den föresats, att framdeles, enär till¬
fälle dertill gåfve anledning, framställa en de¬
taljerad teckning af de synnerliga tilldragel¬
ser, som med förut i och för detta ändamål
bestådda medel egt rum. Ku är visserligen
ett sådant tillfälle för handen. Men, då un¬
der tiden icke allenast allmänna tidningar,
utan äfven åtskilliga ströskrifter i ämnet lem-
nat öfverflödande upplysningar, hvaraf med
skäl borde förmodas, att allmänna omdömet
härutinnan upphunnit den stadga, hvartill
det möjligen kan komma; så och då de öf¬
riga 3:ne RiksStånden härom redan fattat sitt
beslut, anser jag, i betraktande af detta sakens
skick, mig icke bör trötta Högtärade Ståndets
tålamod, eller äudamålslöst upptaga dess tid,
med upprepande af sålunda redan förut till¬
räckligt kända förhållanden. Jag öfvergär
allt derföre utan omsvep till förevarande Be¬
tänkande och får i korthet dervid förklara,
att, äfven om jag vore en ifrig anhängare till
Canal arbetets fortgång och fulländande, skulle
jag ändå icke lemna mitt bifall lill dess innehåll.”
Herr Wallström anmälte, det han af Herr
Mattsonj före dennes med Ståndets tillstånd
7 5 3 Ven i5 Februari.
skedda resa lill hemorten, emottagit ett skrift¬
ligt anförande i detta ämne, och aflemnade
Herr Wallström nu detsamma, med anhållan
om dess uppläsning.
Berörda anförande upplästes och befanns
vara af denna lydelse:
”Ehuru jag visserligen icke har den för¬
mätenhet, att våga smickra mig med förhopp¬
ningen, det min svaga röst skall höras, än
mindre förmå göra sig gällande, men som
öfver 20 år boende i-J mil nära den så kal¬
lade Götha Canal, fordrar dock min egen
tillfredsställelse, att offentligen uttrycka min
mening om ett ämne, hvilket allmänt måste
erkännas och erkännes vara af olika stort in¬
teresse för landet. Jag vill härvid icke uppe¬
hålla mig länge vid några vidlöftiga histori¬
ska berättelser om denna märkvärdiga canal,
och sättet huru, tid efter annan, Statens till¬
gångar blifvit tillgripna för dess alltid utlåf-
vude fullbordan. Allt sådant har inom mans¬
åldern tilldragit sig och är således alla och
en hvar mera än han önskade kunnigt. Jag
endast anhåller få framställa i korthet de re¬
sultat, jag för min del dragit af denna kän¬
nedom, och hvilka säkert allmänheten, eller
pluralileten af landets invånare, hvars rätt
oss åligger vårda, af ren Öfvertygelse besan¬
na. Vid alla Riksmöten sedan 1809, det
närvarande icke undantaget, har ofta deri för
folkets väl omtänksamma reprresentanten måst,
att icke förtrycka den redan hårdt tryckta,
ådagalägga en till småaktighet gränsande spar¬
Den i5 Februari.
753
samhet i anslag, som någon gång funnits till
och med högst nödvändiga, endast för att
lemna någon tillgång för Götha Canal. Herr
Lagman Montan har uti sin reservation fram¬
dragit ett åtminstone för mig ganska efter¬
tänklig! bevis på denna min erfarenhets rig-
tighel. Då man hunnit så långt i förkärlek
för denna canalbyggnad, alt den blifvit pri¬
oriterad framför hvad Kongl. Maj:ts .Nådiga
omtanka affordrat Rikets Ständer, att användas
emot en möjligen hotande hungersnöd. Då säger
jag, synes skilnaden emellan byggnaden af Ba¬
bylons torn och Götha Canal vara ingen annan,
fin, då det förra reste sig åt himmelen, sö¬
ker den sednare inträdeshålan till de under¬
jordiska magierna. Mätte allenast icke det
ena, som det andra, medföra en förbistring!
Faran är stor; icke skall jag med min röst
öka, det man klandrar, och kanske icke utan
skäl, vår nation för benägenhet till luxe och
till eflerhärmning efter utländningen; men
hvarföre då icke söka hämma denna o-
Jyckliga passion? Eller hvad annat än en
lux-artikel, en utländsk imitation, är väl Gö¬
tha Canal? Det fattiga Sverige skall förvåna
verlden med företag, som passa Englands
och Norra Americas rika inbyggare. Denna
stora skilnad i förmögenhet förbises; men
verkan deraf kännes; och den låter lika litet
tysta sig, som hungern hos den högt förnä¬
ma Don Ranudo. Såsom en klar, en påtag¬
lig sanning framstår, alt det, i jemförelse
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—30. VII. 3ä4-
Den i5 Februari.
med nationens krafter, jättelika företaget Go¬
tha Canal icke allenast ökat de dessutom
nog högt uppdrifna skatterna; den har äfven
gifvit landets penningeslock en riktning, som
afledt de ej öfverdrifna capitalerna från pro-
ductiva näringarne, som i sin mån aftynat
och derigenom gjort tyngden af de ökade
onera än mera tryckande — en vexelverkan,
som aldrig kan upphöra, så länge folket göres
skattskyldigt under Canal-Bolaget; och hvari¬
från man säkert icke löser sig fri äfven med
den nu ifrågavarande snart utsagda, men ej
lika lätt praesterande summa, stor, jag må väl
säga för stor, af icke mindre än 845,334 Rd.
Banco-mynt. Sedan Bolaget, genom felaktiga,
jag vill ej säga med öfverläggning felaktiga,
uppgifter och calculer gäckat Rikets Höglofl.
Ständers förhoppningar, att slippa höra om¬
talas vidare anslag åt Götha Canal, hade dessa
Ständer år 1823 af denna erfarenhet hemlat
den klokhet, det förutseende, att de med dét
då beviljande anslag förenade det villkor, att
vidare anspråk i den delen ej finge ega rum
från Bolagets sida; med ett stillatigande bi¬
fall emottog Bolaget detta anslag och under¬
kastade sig följaktligen äfven villkoret. Hvad de-
licatesse samma Bolag haft, att åtminstone söka
uppfylla det önskade målet, canalens fullbor¬
dande, visar sig uti klar dag då raan ihog-
kommer, att nära 85,000 Rd. Banco af ansla¬
gen för canalen blifvit dragna från detta sitt
ändamål till ett nytt experiment för Bolagets
project-makeri, Motala mechaniska verkstad.
Den i5 Februari.
755
Vådligt torde det vara, att neka den sats,
Hög lo fl. Utskotten antagit, det nuvarande Stän¬
der ej äro bundne af Ständernas beslut 1823;
men annat är hvari man kan göra, annat hvad.
man bör göra. Då dessa sednare förenade
med deras beviljade anslag villkoret, att det
skulle vara det sista, hade de ett misslyckudt
försök mindre, än hvad vi nu hafva att åbe¬
ropa; de bade ej eller det obehaget, att, gå¬
som nu inträffat, utfinna resourcer till nära 3
millioner för andra mera magtpåliggande än¬
damål. Detta allt oaktadt ville de sälta gräns
för nationens betungande. Hvilka äro då de
öfvervägande skäl, sorn böra verka till förka¬
stande af hvad dessa Ständer så billigt, så
rättvist, stadgade? Jag inser dem icke, och
utan gilltiga skäl vill jag ej omintetgöra hvad
en gång blifvit beslutadt.”
”Alt ej trötta Högtärade Ståndets tålamod,
mäste jag, med förbigående af flera andra, an¬
se dessa skäl tillräckligen grunda mitt be¬
slut, att votera till afslag å Höglofl. Utskot¬
tens Betänkande och i förening dermed be¬
gära nödig åtgärd för återindrifvande af de
vid Riksdagens början redan åt Bolaget, eller
dess ombud, långifna 100,000 Rd. Banco.”
Herr Westman: Jag bar varit ibland
dem, som talat emot ytterligare anslag lill
Götha Canal. Utom min enskilda öfverty¬
gelse om denna canals mindre nytta, bar jag
för min vägran i denna del hemtat det buf-
vudsakligaste stödet af 1823 års Ständers be¬
slut. Detta var ganska visligt och hade bordt
756 Ben i5 Februari.
hållas mera i helgd, än nu skett, då nytt an»
slag beviljats. Jag förbigår den omsorg, som
blifvit använd, för att erhålla det nya an¬
slaget till Götha Canal; jag förbigår den
verksamhet, med hvilken saken bedrifvits.
Man får ej yttra sig öfver det, sora redan
skett. Derföre tiger jag ock härmed; men
jag beklagar, om nu församlade Ständers be¬
slut skola röna samma olyckliga lott, som
det år 1823 om anslaget till Götha Canal
fattade beslutet undergått. Jag hoppas lik¬
väl, att våra beslut skola krönas med lyckli¬
gare framgång. I sammanhang med hvad
jag förut i ämnet yttrat, yrkar jag nu afslag
å Utlåtandet, utan att anse mig bunden af
de Irenne öfriga RiksStåndens bifall till sam¬
ma Utlåtande.
Herr Santesson: ”Sedan, genom de 3:ne
öfriga RiksStåndens bifall till förevarande
Stats- och Banco-Utskoltens Betänkande i alla
delar, och genom detta Högtärade Stånds me¬
delst votering utrönta formliga gillande af
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Maj:t, sjelfva saken är långt före det¬
ta afgjord, behöfves icke nu mera för lmf-
vudändamålets vinnande något ordande för
bifall äfven af Högtärade Ståndet; icke heller
behöfves mitt yttrande, för att uttrycka min
egen tanka, som är nog känd förut och för¬
varad i Protocollerna, ej mindre för denna
än de förutgående Riksdagar; men derföre
bör jag dock ej underlåta yttra, att jag in¬
tet, lika med en af föregående talare, kan an¬
Den i5 Februari.
se likgilltigt, hurudant beslut Borgare-Ståndet
fattar i denna fråga.”
”Vid i8op års Riksdag, då Götha Canal
första gången var ämne för Rikets Ständers
öfverläggningar, yttrades uti några af de öf¬
riga RiksStånden, att frågan om denna ca-
nalanläggning egentligen interesserade endast
Borgare-Ståndet, och att den rörelse och
förtjenst, som genom håfvens förening be¬
reddes, skulle nästan uteslutande gagna stä¬
derna; jag tar mig ock friheten erinra om,
hvad jag förut, då detta ämne här förevarit,
framställt, att ej mindre än i3 städer gen¬
om Götha Canal vinna utväg sjöledes till bå¬
de Öster- och Westersjön, och en hvar,j som
oväldigt vill bedöma allmänna angelägenhe¬
ter, kan ock ej undgå uppfatta den stora vig¬
ten för stadsmannarörelsen i allmänhet af
en så vidsträckt inre communicalion, som
den Götha Canal öppnar.”
”Jag kan ock ej, lika med samma ta¬
lare, bedöma opinionen i denna fråga; jag
hemtar mitt bedömande derföre ifrån 3:ne
RiksStånds fattade beslut, i öfverensstämmel¬
se med Rikets Ständers vid alla föregående
Riksdagar ådagalagda öfvertygelse; min kän¬
nedom af tänkesätten i landet skiljer sig ock
vida från hvad här yttrats, att nationens röst
nästan enhälligt är emot; jag tror mig kunna
åberopa allmänt vitsordande, att, med undan¬
tag af Stockholms stad, der öfriga landets
allmänna interesse föga afses, är opinionen
nästan enhälligt och ganska nitiskt för Götha
758
Den i5 Februari.
Canal; den liar varit det hittills för dess bå¬
de påbörjande och fortsättande, men är det
ännu mera nu för dess återstående y^dels
fullbordande.”
”Det är derföre ej för Götha Canal-Bo-
lags interesse skull, ej helier för enskild
deiaf dragande nytta, såsom högligen inter-
esserande mig för densamma och betydligt
deltagande uti Canal-Bolaget, sora jag nu ut¬
trycker min öfvertygelse och önskar, att Högt-
ärade Ståndet ville, lika med dess Med-Stän-
der, bifalla Stats- och Banco-Ulskottens Be¬
tänkande om bidrag af Statsmedlen till Gö¬
tha Canals fullbordande; det är som ledamot
af Borgare-Ståndet i Sverige, som jag ej kan
undertrycka yttrandet af den öfvertygelse,
och ett annat beslut härom ej är detta Stånd
ratt värdigt.”
Herr Löfvenius: Denna discussion skulle
vara interessant, om den egde rum i rättan
tid. Nu mera är den öfverflödig, sedan Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet
är justerad. Jag skulle visserligen yrka af-
slag å Utlåtandet, om jag deraf kunde vinna
tillfredsställelse; men, då min röst i detta
afseende ingenting betj^der, tillstyrker jag,
att Utlåtandet endast må läggas till handlin-
garne.
Herrar Sandblad och Landegren föreslo-
go äfven, alt Utlåtandet blott måtte läggas
till handlingarne.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet, N:o 23,
Den i5 Februari.
1:0 till bifall, 2:0 lill afslag och 3:o till be¬
slut alt läggas till hatidlingarne, på hvilka
frågor Ja och Nej svarades, samt votering
begärdes.
Herr Montan yrkade, att först mätte
voteras öfver contraproposilionens lydelse,
och i detta yrkande förenade sig Herr Hel-
singius.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller, alt contrapropositio¬
nen må ställas på afslag af Stats- och Ban-
co-Utskottens Utlåtande, IST:o 23, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, kommer contrapropositionen
att innefatta det beslut, a It Utlåtandet endast
skall läggas till hatidlingarne.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Weser, Lund-
gren, Aspelin, Goutelle, Brovallius, Peters¬
son, Hemberg, Cronius, Winberg, Lind¬
avist, Cron, Memsen, Mattson, Dalenius,
Meijer, Köhler och Gezelius voro frånvarande,
en sedel allades förseglad, och de öfriga be-
funnos, vid öppnandet och uppräknandet, in¬
nehålla i5 Nej emot i3 Ja, Den förseglade
sedeln förstördes.
I följd häraf röstades, enligt Grundla¬
gens föreskrift, öfver en uppsatt, justerad och
anslagen så lydande Voteringsproposition:
”Den, som bifaller Stats- och Banco-
Utskolteus Utlåtande, N:o 23, röstar: Ja.
Den i5 Februari.
Den det icke vill, röstar: Nej.
"Vinner Nejj kommer Utlåtandet endast
alt läggas till handlingarne.”
Dervid utföllo rösterna med 18 Nej e-
mot io Jaj i följd hvaraf Utlåtandet, N:o
a3, endast skall läggas till handlingarne.
Herr Santesson: ”Den tillfredsställelse, de
ledamöter af Borgare-Ståndet, sorn uppehål¬
lit denna frågas afgörande i flera månader,
nu tilläfventyrs känna öfver, alt Borgare-Stån¬
det på detta vis, med endast läggande till
handlingarne, beslutat om en af fäderneslan¬
dets vigtigaste angelägenheter och ett af de
största och säkraste medel till städernas och
näringarnes förkofran, iemnar jag derhän;
och beklagar blott, att detta 1829 års Bor¬
gare-Stånd dermed betagit nästkommande
Riksdags Borgare-Stånd rättighet att dela den
tillfredsställelse, som i min öfvertygelse ofel¬
bart de öfriga RiksStånden komma att skör¬
da öfver att med desamma 3:ne Stånds röst
vid denna Riksdag hafva åtverkat till full¬
bordande af Götha Canal; jag beklagar ock,
att genom det nu fattade beslut Götha Ca-
nal-Bolag ej skall få tillfredsställelsen att eg¬
na sin så villiga som skyldiga tacksamhets-
gärd lika mycket åt delta Stånd, sorn åt de
3:ne öfriga.”
Herr Montan: ”Jag kan icke underlåta
att, till svar å Herr Santessons oväntade re¬
servation, bedja få lill Protocollet yttra, det
jag tror, att de flesta committerade från sta¬
derna i Riket lika litet väntat sig någon tack¬
Den 15 Februari. 761
samhet af Götha Canal-Bolag, som jag för¬
modat, att Bolaget någonsin skulle visa nå¬
gon sådan, hvarken emot Borgare-Ståndet el¬
ler emot de öfriga Rikets Ständer och Svea
Rike i allmänhet, för de betydliga uppoffrin¬
gar, sorn Riket gjort för Bolaget och canalens
fullbordan, dock hade jag ej kunnat föimoda,
att Bolaget nu, innan arbetet ens är färdigt,
skulle yttra sin förtrytsamhet och utbrista i
förebråelser emot det Stånd, som vågat yttra
sin opinion emot det nu begärda anslaget. —
Jag beder den värde talaren besinna, att, om
än Borgare-Ståndet denna gång icke bifallit
något anslag, så måste dock Borgare-Ståndet,
af de öfriga MedStånden öfverröstadt, lika
med dem bidraga till den summa, som genom
3 Stånds beslut är Götha Canal-Bolag såsom
gåfva tilldelad t, och att detta Stånd, lika myc¬
ket som MedStånden, uti gåfvan deltaga.”
Med Herr Montan förenade sig Herrar
Ekermanj Strehlenertj Helsingius och Weste¬
man.
§. 22.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och
Banco-Utskottens Utlåtande, N:o 24, i anled¬
ning af de utaf Herr Santesson inom Borga¬
re-Ståndet samt Riksdagsfullmägtigen Jacob
Petter Andersson från Östergöthlands län in¬
om Bonde-Ståndet afgifna, til! Utskotten re¬
mitterade memorial, angående företagande af
en inspectionsresa å Götha Canal af vissa de¬
puterade inom samtliga RiksSlåudeu,
762
Den i5 Februari.
§. 23.
Föredrogos å nyo följande Utlåtanden:
1:0 Bevillnings-, Lag- sami Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskoltens:
N:o 34, med förslag till sammanjemkning
af RiksStåndens olika beslut i fråga om Kongl.
Stadgan för inrikes tullförpassning och bevak¬
ning.
Bifölls.
och 2:0 Bevillnings- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens:
3NT:o 35, i anledning af RiksStåndens oli¬
ka beslut, rörande paket-, post- och forvagns-
inrättningen.
Sedan Ståndet denna dag instämt uti
Ridderskapets och Adelns samt Preste-Stån-
dets beslut i frågan om paket-, post- och for-
vagnsinrättningen, ansåg Ståndet någon annan
åtgärd af Memorialet, N:o 35, nu mera icke
föranledas, än att lägga detsamma till hand-
lingarne.
§• 24-
Föredrogs ett den 8 dennes bordlagdt
Utdrag af Protocollet, hållet uti Borgare-Stån¬
dets Canzli-Utskott den 2 nästförutgångna
och innefattande det Utlåtande, alt Utskottet
för sin del ej funnit skäl att föreslå någon
ändring uti nu gällande ordning för valen
till Revisorer uti Banco-Disconten samt Låne-
Contoren i Götheborg och Malmö.
Den i5 Februari. 763
Herr Ekerman: Jag kan icke frångå dea
åsigt, att, då de städer, sora höra under Ban-
co-Disconteus Lånedistrict, ej hafva rättighet
att deltaga i revisionerna öfver Låne-Conto-
ren i Götheborg och Malmö, böra ej heller
de städer, som ligga inom Låne*Contorens
districter, ega att deltaga i revisionen af Ban-
co-Disconten. Utskottet har, såsom skäl för
den nuvarande ordningens fortsättning, åbe¬
ropat Rikets Ständers vid denna Riksdag fat¬
tade beslut, att de revisorer, som emellan
Riksdagarne årligen samlas till granskning af
Banco-Discontens förvaltning och rakenska-
per, jemväl må utsträcka sin befattning till
den under Kongl. Commeice-Collegium slå¬
ende Manufaetur-Disconlfonden, i samman¬
hang med hvilket besluts åberopande, Utskot¬
tet framställt den sats, att det synes med
ändamålet öfverensstämmande, alt alla Rikets
släder, hvilka äro delegare i berörda fond,
böra deltaga i revisionen deraf. Delta sed¬
nare skäl kan jag ej såsom gilltigt antaga, då,
enligt den vid innevarande Riksdag antagna
inslruction för Rikets Ständers Revisorer öf¬
ver StatsVerket, deras befattning sträcker sig
till alla publika cassör och således äfven till
Manufactur» Discontfonden, som följaktligen
kommer alt in dupplo granskas, och uti re¬
visionen öfver StatsVerket deltaga städerna
inom Götheborgs och Malmö Låne-Contors
districter äfven i deras ordning, hvarföre, lill
bevarande af denna deras granskningsrält, det
icke är nödvändigt att bibehålla dem vid rätt
f 764 Ven i5 Februari.
att deltaga i Bauco-Discontrevisionen. Jag
yrkar således afslag å Canzli-Utskottets Utlå¬
tande och anhåller, att Slåndet må anmoda
Utskottet att inkomma med förslag till en så¬
dan förändring i den nu ifrågavarande ord¬
ningen för revisors-valen, att endast de stä¬
der, som höra till lånedistrictet, må uti re¬
visionen af hvardera låneinrättningen deltaga,
så att detta må gälla ej blott i afseende på
Låne-Contoren, utan äfven med tillämpning
på Banco-Disconten.
Herr Montan: Jag instämmer med Herr
Ekerman uti begäran, att målet mätte åter¬
förvisas till Canzli-Utskottet, på det att Ut¬
skottet må uppgöra förslag till reglering e-
roellan städerna, enligt hvilken valen till re¬
visorer uti Banco-Disconten samt Låne-Con¬
toren i Götheborg och Malmö böra förrättas.
Det är orätt att detta RiksStånd valjer revi¬
sorer till Låne-Contoren för fem år. Sådant
är förnärmande af deras rätt, hvilka borde
vara i ordning att utse och sända revisorer.
Dessa städer äro bäst i tillfälle att känna de
skickligaste personerna, och det kan ej annat
än förefalla besynnerligt, att Ståndet väljer
bär revisorer för Låne-Contoren i Götheborg
och Malmö, då större delen af Ståndets le¬
damöter knappt känna andra från dessa or¬
ter, än deras Riksdagskamrater för städerna
derstädes.
Herr Falkman: Då Kongl. Majit sanctio-
nerat Rikets Ständers förslag om inträde för
5 bruksegare i antalet af Borgare-Ståndets
Den i5 Februari. 765
ledamöter, oell detta kan vid nästa Riksdag
bringas till verkställighet, lärer deraf blifva
en följd, att förändring mäste ske i valsättet
till revisorer å Borgare Ståndets vägnar, ej
blott för Banco-Diseont- och Låne-Contors-
revisionerna, utan äfven för den större re¬
visionen, som omfattar Stats-, Banco- och
Riksgälds-Verken. Jag hemställer således, om
icke intilldess den nuvarande ordningen för
revisorsvalen må fortfara, ty den förändring,
som nu skulle vidtagas, kunde icke hafva af¬
seende på brukspatronerna, helst valdistricten
ej ännu äro bestämda. Det är äfven en san¬
ning, att Banco-Discont-revisorerna granska
Manufactur-Discontfonden, och, med afseende
i öfrigt derå, att alla städerna äro berättiga*
de att deltaga i val till Direcleurer vid Låne-
Contoren, finner jag det icke obilligt, att de
till Låne-Contorens districter hörande städerna
tillbaka få deltaga i val till revisorer vid
Banco-Disconten; hvarföre, och då den när¬
varande ordningen flera år gällt utan någon
olägenhet, jag tillstyrker, alt den ej heller nu
rubbas, och att således Canzli-Utskottets af-
gifna Utlåtande bifalles.
Herr Lamberg förenade sig med Herr
Falkman.
Herr Langenberg deremot instämde med
Herrar Ekerman och Montan.
Herr Leffler: Jag delar Herr Falkmans
åsigt, men tror det för öfrigt vara för Låne-
Contorsdislrictens städer l i k g i 11L i g t att haf¬
va revisorer vid Banco-Disconten. Dock sy¬
766 Den i5 Februari.
nes det vara tid nog att påtänka förändrin¬
gen, i sammanhang med den hufvudsakliga
rubbning i nu stadgad ordning, hvilken är en
följd af beslutet om ett ökadt antal ledamö¬
ter af Borgare-Ståndet. Tilläfventyrs skall
det vara svårt för Canzli-Utskottet att vid
denna Riksdag nu mera medhinna nytt för¬
slags uppgörande, äfvensom jag tror binder
derföre ligga deruti, att ordningen för valen
till revisorer vid Låne-Contoren i Götheborg
och Malmö är intagen uti det år 1823 för
dessa Låne-Contor stadfästade reglemente.
Denna förändring kan icke ske utan Med-
Ståndens begifvande. Jag tillstyrker således
bifall å Utskottets Utlåtande.
Herr Santesson förenade sig med Herrar
Falkman och Leffler.
Herr Montan: Jag kan icke erinra mig,
att ett sådant beslut är fattadt, som det Herr
Leffler omförmäldt, utan jag tror fastmera,
att hvart Stånd eger att inom sig, i afseen¬
de på revisors-valen, förordna såsom det godt
synes. Det skäl, som man velat hemta från
Banco-Discont-Revisorernas befattning att
granska Manufaclur-Diseonlfonden, gillar jag;
men deremot kan jag icke undgå att förnya
det yrkande, alt revisorer tiil Låne-Contoren
böra utses af de städer, som derstädes begag¬
na låne-rätt.
Herr Leffler uppläste, till bestyrkande af
sin ofvannämnda uppgift om beslutet, angå¬
ende revisorsvalen, 25 §. uti 1823 års regle¬
mente för Låne-Contoren.
Ven i5 Februari. 767
Herr Westman: Såsom ledamot af Canzli-
Utskottet, är jag skyldig alt redovisa för
dess åsigt. Då Utskottet ej funnit någon o-
lägenhet af det nuvarande val-sättet, har så¬
dant hos Utskottet stadgat den öfvertygelse,
att det ansetts nyttigt. I öfrigt förenar jag
mig med Herrar Falkman och Lejfler.
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet
beslöt, alt nu stadgad ordning, i afseende på
val af ledamöter och suppleanter till de årli¬
ga revisionerna vid Banco-Disconten och Lå-
Contoren uti Götheborg och Malmö, under
mellantiden intill nästa Riksdag, kommer att
fortfara.
§. 25.
Föredrogs å nyo Canzli-Utskottets den
8 dennes bordlagda Memorial, hvaruti till—
styrkes, att Herr Förste Expeditions-Secre-
teraren John Arviel Afzelius må antagas till
Ståndets Actuarius och Secreterare i Canzli-
Directionen, med ett årligt arfvode från Canzli-
Cassan af 100 Rd. Banco.
Herr Ekerman: Jag bifaller i allo delta
memorial och smickrar mig med den för¬
hoppning, att det af Ståndet enhälligt gillas;
men jag önskar härvid alt få underrättelse,
huruvida Herr Expeditions-Secreteraren Af~
zelius, om han före nästa Riksdag ingår i
adligt stånd, må deraf förhindras att uti
denna nu ifrågavarande befattning fortfara.
För min del ser jag dervid icke något hinder.
768
Den i5 Februari.
Hefr Falkman: Jag bifaller äfven Memo¬
rialet oell drager icke i betänkande att med
Ja besvara den af Herr Ekerman gjorda för¬
frågan.
Häruti instämde Herr Westman.
Memorialet bifölls med det förklarande
af Ståndet, att, om Herr Förste Expedilions-
Secreteraren Afzelius före nästa Riksdag in¬
går i adligt ständ, sådant icke hindrar ho¬
nom att fortfara uti de befattningar, Ståndet
nu till honom uppdragit alt vara Ståndets
Actuarius och Canzli-Directionens Secreterare.
§. 26.
Uppå hemställan af Herr Falkman och
efter H err Talmannens proposition, beslöts,
att val till Direcleurer och Suppleanter vid
Låne-Contoren i Götheborg och Malmö, samt
lill Revisorer och Suppleanter för Låne-Con-
torens revisioner åren i83i —1834 skola
af Ståndet förrättas nästa pleni-dag den 17
dennes.
§. 27.
Efter af Herr Falkman gjord anmälan
om till hemorten resta Riksdagsfullrnägtigen
från Landskrona Herr Peterssons fortfarande
sjuklighet, beviljade Ståndet honom ytterliga¬
re trenne veckors ledighet från Riksdagsgö-
romålen.
Den i5 Februari,
76.9
§. 28.
Justerades ProtocollsUtdragen öfver de
af Ståndet denna dag fattade beslut.
Plenum slutade- kl. \ till 10 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 17 Februari.
Plenum klockan \ 10 f. m.
Som Herr Talmannen var af andra em*
betsåligganden hindrad att i dag föra ordet,
fördes detsamma nu af Vice Talmannen, Herr
Noréus.
§. 1.
Upplästes och lades på bordet Banco-Ut-
skottets Memorial, N:o 120, med samman¬
fattning af RiksStåndens beslut öfver Ut¬
skottets Betänkande, N:o 53, och Utlåtande,
N:o 82, i fråga om en på upplåningar grun¬
dad discontering för handeln och den större
rörelsen, jemte förslag till jemkningar och
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—23—3o. VII. 325.
Den iy Februari.
omröstningspropositioner, för så vidt resulta¬
ten af dessa till en del skiljaktiga beslut ej
funnits gifna och bestämda.
§• 2-
Upplästes från Hedervärda Bonde-Stån-
det meddelade Protocolls-Utdrag för den i5
dennes, hvaraf inhemtades, att Bonde-Stån¬
det antagit Höglofl. Ridderskapets och Adelns,
i afseende på lydelsen af 12 §. 12 Gap. uti
Skiftes-Stadgan af den 4 Maji 1827, fattade
beslut, afslagit Borgare-Ståndets inbjudning
tili instämmande uti åtskilliga, i anledning
af Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 66,
vidtagna beslut, förblifvit vid dess beslut, i
anledning af Stats-, Bevillnings-samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Ulskottens Betän¬
kande, N:o 109, och lagt samma Utskotts Ut¬
låtande, N:o 124, till handlingarne, och, vid
föredragning af Banco-Utskottets Memorial,
N:o io5, med frånträdande af det beslut, an¬
gående låne-understöd för utflyttningar, hvil¬
ket är anmärkt pag. 21, godkänt den pag. 22
och 23 föreslagna redaction, i öfrigt låtit be¬
ro vid hvad Utskottet yttrat och gillat de
föreslagna Voteringspropositionerna.
Lades tili handlingarne.
§. 3.
Upplästes och lades till handlingarne
Stats-, Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Be¬
Den 77 Februari. yyi
svärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 126, i anledning af erhållen återremiss
å Utskottens Betänkande, N:o yr), rörande
väckt motion om förändrad grund för pre¬
stationers utgörande af hemman.
§• 4-
Föredrogs å nyo Bevillnings-Utskottets
Memorial, N:o yo, i anledning af Riks-Slån-
dens olika beslut, angående allmänna lie vin¬
ningen s fördelning, jemte förslag till de der¬
af föranledda voteringspropositioner.
Pag. 6. §. 2. Den af Utskottet föreslag¬
na redaclionsjemkning gillades.
20 25 §.j i det afseende, hvaruti Rid-
derskapet och Adeln i sistnämnde §. beslu-
tit förändring, 106, ioy, 108, 122 och i65 §§.
Memorialet gillades, äfvensom Ståndet
godkände de föreslagna Voteriugspropositio-
nema.
114 och u5
Herr Leffler: För min del anser jag de
omständigheter, som i dessa §§. af Bevillnings-
författningen förekomma, ej vara enkelt af
reglementarisk beskaffenhet, utan inverka på
Borgare-Ståndets rätt; ty det är gifvit att,
i den mån ledamöterna af Borgerskapet i stä¬
dernas TaxeringsComiteer minskas till an¬
talet, har sådant inflytelse på taxeringen. Be-
villnings-Utskottet har således icke saknat
skäl, att föreslå voteringsproposition i denna
punkt. Om Ståndets öfriga ledamöter ej de¬
772 Fen 17 Februari.
la denna åsigt med mig, anhåller jag endast
ätt densamma må, såsom min reservation, i
protocollet förvaras.
Häruti instämde Herrar Lamberg och
Vallej.
Herr Falkman: Jag är äfven af Herr
Lefflsrs tanka, att denna fråga icke är af
blott reglementarisk egenskap, då antalet af
ledamöter utaf hvarje dass i Taxerings-Co-
milé inverkar på resultatet af taxeringsarbe-
tet. Jag anser således Borgare-Ståndet hafva
obestridlig rätt, att i delta ämne ^rka vo¬
tering.
Herr Landegren: Vid jemförelse af dessa
nu under discussion varande tvänne §§. i Be-
villningsförordningen med 71 §. Regerings-
Formen, kan jag icke inse, att de ämnen, som
i berörda §§. omförmäla?, äro af den beskaf¬
fenhet, att de grundlagsenlig! kunna blifva
föremål för omröstning i Förstärkt Stats-Ut-
skott. Jag tror således, att Utskottet rätte¬
ligen förfarit, då de blifvit ansedda vara af
reglementarisk egenskap. Antalet af ledamö¬
ter utaf en viss dass i Taxerings-Comite, kan
väl indirect verka på taxeringen, men, om
ock Borgare-Ståndet derifrån skulle kunna
bana sig väg till rätt, att få skiljaktigheten
underkastad omröstning i Förstärkt Utskott,
tror jag dock detta, i afseende på utgången,
vara utan ändamål.
Herr Ekerman: Bevillnings-Utskottet har
saknat all anledning att uti dessa §§., sådana
de voro uti i8a3 års Bevillningsstadga, före¬
Den iy Februari.
slå ändring, och Ståndets rätt är obestridlig
att deröfver yrka votering; men, då jag förut¬
ser, att ingenting derigenom vinnes, och jag
är öfvertygad, att förändringen i det hela
icke inverkar på hufvudsaken, tillstyrker jag,
att Ståndet må accedera till de öfriga trenne
Ståndens beslut i denna punkt.
Herr Rydström: ”Jag har aldrig förfäktat
den förändring uti förra Bevillningsförord-
ningens stadgande, som nu utgör ämnet för
discussionen. Detta stadgande är föranledt
af en i grundlagsenlig ordning inkommen
motion ifrån en representant här i hufvud-
staden.”
"Denna förändring af taxeringsmännens
antal är likväl gillad af de trenne öfriga re-
spective Riks-Stånden; och, vid återremissen
af de inom detta Högtärade Stånd häremot
gjorda anmärkningar, afgjordes nya förslagets
bibehållande, efter omröstning med 23 Ja e-
mot 12 Nej. En ytterligare återremiss, om
den vore grundlagsenlig, kan omöjligen leda
till annat resultat än att förlänga den ändå
så allmänt öfverklagade långa Riksdagen och
slutligen återfå samma ärende i alldeles sam¬
ma skick.”
”Jag kan likväl icke annat finna, än att
denna fråga endast och allenast är af regle¬
mentarisk beskaffenhet, och en votering härom,
i hvilken drägt frågan än kunde klädas, kan
icke göra utgången oviss, att 3:ne RiksStånd
skola vidhålla sitt en gäng fattade beslut.”
”På alla dessa skäl anhåller jag vörd¬
Den iy Februari.
samt om Lagmannens och vice Talmannens
proposition, att Högtärade Ståndet behagade
vid Utskottets tillgörande i denna del låta
bero.”
Herr Helsingius: Jag delar Herr Eker-
mans åsigter både i sak och form. Utskot¬
tets åtgärd strider emot Svenska folkets sjelf-
beskattningsrätt. Bevilluingens bestämmande
å borgerlig näring beror till en betydlig del
af taxeringsroännen, och deras förrättning
vinner nu mera ökad styrka, då Kammar-
Rätten ej är medgifvet att annorledes, än ef¬
ter föregångna besvär, förändra Taxerings-
Comitéens beslut. Det är egentligen taxa-
tionen å den borgerliga rörelsen, som under¬
går förrättningsmänuens pröfning. I öfri¬
ga yrken sker beskattning, på grund af Em-
betsverks lemnade uppgifter om löner o. s.
V., och, hvad fastighetsvärden angår, äro de
stahla och tagas lill rättelse vid taxeringen
efter gifna grunder. Det är således blott
Borgare-Ståndets beskattning, som i synnerhet
beror på taxeringsmännens pröfning. Der¬
före har det äfven föreskrifvits, att största
delen af ledamöterna i Taxerings-Comite^r
skulle bestå af borgare, på det att de icke
måtte kunna öfverröstas. Jag önskar, att
Ståndet måtte gemeusamt uttrycka den tanka,
att Bevillnings-Utskottet, vid frågans bedö¬
mande, såsom reglementarisk, förfarit grund¬
lagsvidrigt; men, då erfarenheten föranleder
den öfvertygelse hos mig, att ingen ting vin¬
nes genom fullföljande af Ståndets rätt att
Den iy Februari. 775
få saken dragen till Förstärkt Stats-Utskott,
samt Ståndet bör ådagalägga, att det icke
fruktar att underkasta sin taxering hvilken
autoritet som helst, anser jag någon annan
åtgärd i öfrigt vid denna punkt icke lämpli¬
gen ega rum, än att lägga Memorialet i den¬
na del till handlingarne. Så mycket mindre
böra härvid några ordalag nyttjas, som kun¬
na tolkas innefatta gillande af Utskottets för¬
farande, sora det nästa Riksdag tilläfventyrs
kan hända, att det förslag sker, alt i Taxe-
rings-Comitee blott ^:del af ledamöterna skall
bestå af borgare, och de öfriga |^:delarne ut¬
göras af andra Stånds-classers medlemmar,
hvilken förändring lika väl skulle kunna an¬
ses reglementarisk, som den nu ifi ^asatta,
att hälften af Taxerings-Comitees ledamöter
skall bestå af borgare.
Häruti instämde Herrar Lundgren och
Winbladh.
Herr Santesson: Det förhåller sig verk¬
ligen sålunda, att den borgerliga rörelsen är,
i afseende på taxeringen, underkastad arbi-
trairt bedömande; men, då man hört förme¬
nas, att taxeringsmännen af borgerskapet miss¬
bruka rättigheten, så att den borgerliga rörel¬
sen blifver för lågt beskattad, särdeles i Stock¬
holm, önskar jag, att Borgare-Ståndet ej må
undandraga sig den controll, som Utskottet
här föreslagit. Jag hoppas, att Rikets Stän¬
der då skola blifva öfvertygade, att någon
försummelse å taxeringsmänuens sida deruti
icke eger rum, utan att den taxation bestäm¬
776 Den 1J Februari.
mes, som är ålagd borgare i allmänhet. Om
ock förändringen af ledamöternas antal möj¬
ligen leder till en rättvisare taxering, bör
delta, såsom mig synes, ingalunda bestridas.
Herr Ekerman: Jag tror ej med rättvi¬
sa någon anmärkning kunna göras emot ta-
xeringsförrältning i Stockholms Stad. Bevi¬
set är den stora mängden af besvärsmål, sorn
uti Pröfnings-Comite förekomma, och hvilka
stundom för året utgöra 4°o> aldrig mindre
än 200. Efter den underrättelse, jag eger
om taxeringen i de större städerna, under¬
stiger summan betydligen det belopp, som
är påfördt handlande och handtverkare i Stock¬
holm, så att, i denna del, någon jemförelse
icke eger rum. För öfrigt medgifver jag ger¬
na Herr Santessons framställning, utan att
kunna någonsin medgifva, det oordning i ta¬
xeringen i Stockholm förevarit. En sådan
tillvitelse hade minst här bordt göras.
Herr Falkman: Jag hemställer, att Bor¬
gare-Ståndet må förklara, att, ehuru Ståndet
icke medgifver, det förändringen af 114 och
115 §§. är blott reglementarisk, utan finnér
densamma inflyta på bevillningen, och det
således ankommit på Ståndet att derom be¬
gära votering i Förstärkt Stats-Utskott, Stån¬
det likväl vill, utan begagnande af denna
rättighet, låta vid Utskottets yttrande bero.
Herr Helsingius: Jag anhåller, att or¬
den: Idta bero vid Utskottets yttrande må
förändras till uttrycket: lägga Memorialet i
denna del till handlingarne. Hvad särskildt
Den iy Februari.
angår taxeringen i Stockholm, anmärkes, att
den sker på ed och samvete. Den verkstäl¬
les ingalunda för låg, snarare för hög.
Herr Winbladh förenade sig med Herrar
Ekerman och Helsingius.
Discussionen ansågs slutad, och, i afseende
på Ii/* och ii5 §§., förklarade Ståndet, att,
ehuru det icke gillar Utskottets yttrande,
att dessa §§. angå blott reglementariska
stadganden, utan Ståndet anser dem vara af
sådan inverkan på bevillningen, att de ej
kunna skiljas ifrån Svenska Folkets sjelfbe¬
skattningsrätt, Ståndet dock nu endast lägger
Memorialet i denna del till handlingarne.
i33
Uppå af Herr Falkman gjord hemställan,
som af Herrar Helsingius och LeJJler under¬
stöddes, beslöts, att Memorialet i denna punkt
endast skulle läggas till handlingarne, under
förutsättning, alt §:ns hos Utskottet före¬
slagna lydelse ej åsyftar olikhet i beskatt¬
ning af åbyggnad på städernas jord, mot den,
som för landtegendom och åbyggnad derstädes
eger rum.
Hvad vid slutet af Memorialet, angåen¬
de bevillning af kronolotsar och af vakta¬
re vid flygsandsfälten i Halland, anföres, gil¬
lades.
§• 5.
Efter af Herr Westmanj å Herr Dalenii
vägnar, nu gjord anmälan, alt den sistnämnde,
Deri ry Februari.
i anseende till sin hustrus inträffade dödsfall,
nödgades begära ledighet från Riksdagsgöro-
målen, för att till hemorten afresa, blef sam¬
ma ledighet på trenne veckor, ifrån denna
dag beräknade, Herr Dalenius beviljad.
§• 6.
Valdes:
till ledamot i Directionen vid Låne-Contoret
i Götheborg: Herr Commerce-Rådet Samuel
Arvedsson, som till denna befattning erböll
3i röster, och till suppleant derstädes: Hand¬
landen Herr Anders Wallerius, som undfick
28 röster; äfvensom till ledamot i Directio¬
nen vid Låne-Contoret i Malmö: Herr Borg¬
mästaren Jöns Daniel Kjellander, som erhöll
28 röster, och till suppleant derstädes: Herr
Häradshöfdingen Jacob Borg, som undfick
26 röster.
Öfver hvilka val ProtocollsUtdrag skulle
tillställas så väl Herrar Fullmägtige i Rikets
Ständers Bank, som de valda ledamöterna och
suppleanterna.
§• 7-
Valdes:
till revisor vid Låne-Contoret i Götheborg:
för den revision, som tager sin början den
1 Mars i83i, Herr Commerce-Rådet och Rid¬
daren Berndt Harder Santesson,
för den revision, som täger sin början den 1
Den iy Februari. 779
Mars i832, Handlanden i Warberg J. O.
Guldbrandsson,
lör den revision, som tager sin början den
1 Mars i833, Brukspatronen Carl Wik¬
ströms
och för den revision, som tager sin början
den 1 Mars 1834» Herr Borgmästaren C. G.
Arfvidsson.
Äfvensom till Suppleanter vid samma
Låne-Contor:
för den första af ofvannämnda revisioner,
Grosshandlaren A. M. Prytz
för den andra, Consuln P. G. von Akeiij,
för den tredje, Grosshandlaren J. Hammarberg,
och för den fjerde, Grosshandlaren C. Kjell¬
berg;
och till Revisorer vid Låne-Conloret i
Malmö:
för den revision, som tager sin början den 1
Mars 1831, Grosshandlaren och Riddaren J.
U. Winberg,
för den revision, som tager sin början den 1
Mars i832, Herr Borgmästaren Petter Pe-
terssonj
för den revision, som tager sin början den 1
Mars 1833, Herr CommerceRådet Jöns P.
Hembergs
för den revision, som tager sin början den 1
Mars i834» Handlanden Matthias Flensburg;
samt till Suppleanter vid samma Låne-
Contor:
för den första af förrberörda revisioner, Hand¬
landen G. Hagerman,
Den iy Februari.
för elen andra, Färgeri-Fabriqueuren J. M. Fo¬
gelklou!j
för den tredje, Bagaren Anders Jönsson_,
och för den fjerde, Handlanden M. Möller.
Och skulle ProtocollsUtdrag öfver dessa
val Herrar Fullmägtige i Rikets Ständers Bank
tillställas.
§. 8.
Upplästes Högvördige Preste-Ståndets
ProtocollsUtdrag för den i5:de dennes, in¬
nehållande inbjudning till de öfriga RiksStån-
den att sig förena i det beslut, som Preste-
Ståndet, i anledning af Stats- och Bevillnings¬
utskottens Utlåtande, N:o 125, om curhus»
afgiften m. no., fattat.
Begärdes och lades på bordet.
§• 9-
Upplästes och godkändes följande afEx-
peditions»Utskottet uppsatta förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 379, angående sättet för militiae-bo-
ställens utarrenderande, samt militiaa-boställs-
cassans förvaltning,
N:o 38o, i fråga om yrkad lindring för
rust- och rotehållare i Jemtland,
N:o 382, angående låne-understöd af all¬
männa medel till hamnanläggning vid Jönkö¬
pings stad,
N:o 383, i anledning af Kongl. Maj:ts
Ben iy Februari. 781
Nådiga Skrifvelse, angående Landshöfdingen
af Wingårds anhållan om befrielse från er¬
sättningsansvar för de af förra LandsSecrete-
raren Kleman tillgripna och förskingrade medel,
N:o 384, 1 anledning af Kongl. Majlis
Nådiga Proposition, angående rättighet för
patrouille, post, vaklkarl eller fångförare, att
genom bruk af skjutgevär söka förekomma
fånges flykt, och
N:o 385, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående ansvar å den,
som bortförer eller undanhåller andras min¬
deråriga barn.
§. 10.
Föredrogos å nyo följande Banco-Utskot-
tets Memorial:
N:o ni, med förslag lill föreskrifter att
inflyta i det blifvande Banco-Reglementet, så¬
som en följd af Rikets Ständers vidtagna be¬
slut, rörande inlösning och utvexling af Ban¬
kens sedlar, förstärkning och utmyntning af
Bankens metalliska tillgångar och hvad mera
härmed gemenskap eger.
Herr Ekerman: Jag erkänner, att jag ej
rigtigt förstår 32 §. Riksdagsordningen. Jag
finner väl, att jag, såsom ledamot af Banco-
Styrelsen, eger rätt att öfvervara Banco-Re-
glementets uppgörande, men jag kan ej göra
slutsats, huruvida jag är berättigad att der¬
om mig yttra. I detta afseende anhåller jag
782 Den iy Februari.
om upplysning; och, om jag eger rätt att i
öfverläggningen deltaga, begär jag ordet.
Herr Falkman: Då här är fråga om eu
allmän författnings vidtagande, finnér jag ic¬
ke Herr Ekerman, genom det honom iemna-
de uppdrag att vara Banco-Fullmäglig, hin¬
drad att i öfverläggningen och beslutet om
reglementet deltaga. En Riksdagsman är ej
jäfvig alt deltaga i behandling af andra ären¬
den, än dem, som röra honom personligen.
Uppå Herr Vice Talmannens derefter
framställda proposition, ansåg Ståndet Herr
Ekerman obehindrad att i detta ärendes hand¬
läggning deltaga, hvarefter Herr Ekerman fort¬
for: Jag finner 2 §. af den här framställda
afdelningen af Banco-Reglementet vara af myc¬
ken vigt och böra noga öfvervägas. Banco-
Fullmägtige hafva, för det oafbrutna fortsät¬
tandet af Bankens utgifna sedlars inlösen, vid
anfordran, med silfvermynt, blifvit förklarade
berättigade att i första rummet begagna Ban¬
kens metalliska tillgångar och äfven att, för
medels anskaffande, afyttra eller förpanta de
förbindelser, RiksgäldsContoret kommer att
till Banken eller Ordres utställa. Jag före¬
ställer mig lätt, att dessa förbindelser, lika
med andra sedlar, komma i omlopp och säl¬
jas äfven med förlust; och jag hade i san¬
ning önskat, att Banco-Utskottet uppgifvit be¬
stämdare föreskrifter i detta afseende. Ban¬
co-Utskottet har tillagt, att det är fullmägti-
ge öppet lemnadt att, i mån af behof och fö¬
revarande omständigheter, vidtaga alla åtgär¬
Den iy Februari.
783
der och anstalter, sorn kunna nödiga pröfvas.
Äfven härigenom är till fuilmägtige öfverlåten
en myndighet, som, å ena sidan, ar hedran¬
de, då den är ett bevis af stort förtroende,
meri, å den andra, är förenad med största
ansvar och svårigheter. Jag kan ej finna an«
nät, än att Banco-Fullmäglige, i den olyck¬
liga ställning, hvaruti Banken förutsättes kun¬
na råka, hafva att välja blott emellan Irenne
medel. Ett är att upptaga lån, det andra är,
att till Kongl. Maj:ts vishet i underdånig¬
het hemställa, det Rikets Ständer må till Ur¬
tima Riksdag sammankallas, och det tredje
heslår uti inskränkning af Bankens låne-rö-
relse. Om jag ej minnes orätt, har det blif¬
vit stadgadt uti lagarne, angående myntbe¬
stämningen och för Banken, att Bankens lå¬
nerörelse ej får inskränkas; men, af nu ifrå¬
gavarande 2:dra §:s redaction, kan följden
blifva motsatt, och jag hemställer, hvilken
villervalla och hvilka åfventyrliga följder sko¬
la uppkomma, om Banco-Fullmägtige vidtaga
ett sådant beslut. Jag anhåller, att Ståndet
häråt måtte egna sin synnerliga uppmärk¬
samhet. Vid detta memorial har jag äfven
en annan anmärkning att göra, ehuru af min¬
dre väsendtlighet. Den angår 4 §-i der det
stadgas, att, då silfver utlemnas från Banken
till de Höga Kongl. Personernas enskilda be¬
hof, eller till de i §:n specificerade Acade-
mier, Collegier och allmänna inrättningar in¬
om hufvudstaden, bör silfret godtgöras Ban¬
ken efter stadgad myntbestämningsgrund. För-
Den ij Februari,
nt har detta ullemnande af silfver skett emot
beräkning al pari, hvaremot uppgäld nu är
föreskrifven. Jag hemställer, om det är vär¬
digt, att göra en sådan inskränkning i förut
varande stadgande, helst denna förändring
ingalunda är behöflig.
Herr Leffler: Sora jag, i egenskap af
Banco-Utskottets ledamot, tillstädesvar, då det¬
ta mål der behandlades, anhåller jag att få
yttra mig, huruledes jag sett saken. Hvad
först angår RiksgäldsContorets förbindelser
lill Banken eller Ordres, tror jag meningen
af Rikets Ständers redan fattade beslut böra
förstås sålunda, att dessa förbindelser skulle
i behofvets stund få af Banco-Styrelsen för
lån hypothiceras. Således är framställningen
af Utskottet icke förändring af hvad tillföre¬
ne beslutadt blifvit. Hvad åter beträffar den
sednare omständigheten, eller fuilmägtiges be¬
myndigande att, i mån af behof och föreva¬
rande omständigheter, vidtaga alla åtgärder
och anstalter, som kunna nödiga pröfvas, har
inom Utskottet enahanda betänklighet blifvit
väckt, som den, på hvilken Herr Ekerman nu
fästat uppmärksamhet. Medgifvandet till full-
mägtige att vidtaga åtgärder, som de pröfva
nödiga, kan leda dem till villrådighet om hvad
de må besluta. Meningen har likväl icke hos
Utskottet varit, att häraf skulle föranledas in¬
skränkning i Bankens lånerörelse. Detta kan
jag vitsorda, på grund af öfverläggningen in¬
om Utskottet, hvarest berörda inskränknings
medgifvande förkastades genom votering. Rät¬
Den iy Februari. ^85
ti gli et för Banco-Fullmäglige att till här för¬
utsatt ändamål upptaga nya lån, i annan än
nu uttryckt ordning, har icke blifvit af Ri¬
kets Ständer beslutad; derföre har i regle¬
mentet ingenting kunnat härom förmälas.
Herr Helsingius: I anledning af hvad
vid 2 §:n erinradt blifvit, anhåller jag att få
upplysa, att detta stadgande ämnas att mot¬
svara, hvad i 1779 års Banco-reglemente, i
sammanhang med realisationen, uttrycktes.
Föreskriften afser enahanda ändamål, eller
ett förklarande, att Banco-Fullmägtige, i hän¬
delse de sågo realisationen rubbad genom för
stark silfveruttagning, borde inskränka sig
derhän, att ej utgifva nya lån. Ett sådant
stadgande finnes för alla Banker i hela Eu¬
ropa, och Banken kan endast på detta sätt
bestå. Rikets Ständer hafva nu uttryckligen
bestämt det villkor, att Banco-Utskottet har
ansett sig böra vara betänkt, att i Banco-re-
glementet intaga föreskrifter, som ej skola gö¬
ra realisations-beslutet om intet, i händelse
af stark silfveruttagning, och hvilka skulle
kunna motverka speculationer på realisatio¬
nens förstörande af capitalister, som tro sig
hafva vinst af en sådan förstörelse; och Ban¬
co-Utskottet har sökt att tillvägabringa dessa
stadganden genom den 2 §:n. Del första är
alldeles lika med Rikets Ständers beslut der¬
om, att RiksgäldsContoret skulle å Statens
skuld till Banken utgifva löpande reverser,
som borde användas lill Bankens eonsolide-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—3o. VII. 3a6.
7 86
Deri iy Februari.
rande. Jag har likväl ej gillat Utskottets sätt
att tillämpa detta beslut. Fastmera hade jag
trott, att Utskottet bordt bestämdt uttrycka,
att förbindelserna, då Bankens behof det på¬
kallade, fingo afhändas, äfven med uppoffring.
Förlusten vore då känd och kunde, enligt
Kikets Ständers beslut, ersättas. Men detta
blef ej Utskottets tanka. Jag ansåg då icke
nödigt att reservera mig emot beslutet, då det
var i enlighet med hvad Rikets Ständer för¬
ordnat. Att förlust för Banken kan uppkom¬
ma, medgifver jag; men den står ej att helt
förebygga, då Banken ej fått annan egendom
att använda, än obligationer, och då Rikets
Ständer ej betalt deras skuld till Banken. Den
andra bestämmelsen, hvarigenom det blifvit
fullmägtige öppet lemnadt att, i mån af be¬
hof och förevarande omständigheter, vidtaga
alla åtgärder och anstalter, sorn kunna pröf-
vas nödiga, är förenad roed detta tillägg: "de
der icke förnärma annor mans rätt, grundad
på ordalydelsen af dess med Banken afsluta-
de öfverenskommelser, eller till densamma
afgifna förbindelser, eller stå i strid med de i
Lagen för Rikets Ständers Bank, Rikets Stän¬
ders beslut i afseende på myntbeslämningen,
Lagen för densamma, eller i detta Reglemen¬
te innehållna uttryckliga föreskrifter.” Jag
tror i sanning Banco-Utskoltet icke hafva
kunnat gå längre än som skett, då förbehåll
är gjordt, att åtgärderna icke få vara i strid
med de i ämnet förut fattade beslut. Det är
ej omöjligt,ratt Banco-Fullmägtige behöfva alt
Den iy Februari.
787
tillämpa denna tillåtelse. Derigenom, att den
finnes, skola emedlertid speculanternas försök
vara fåfänga. Eljest skola de kunna inträffa
af vådliga följder, i synnerhet om vi inveck¬
la oss i utländska lån. Om tillåtelsen tänkes
ega tillämpning, förefinnes ej svårare förhål¬
lande, än om Bankens egande, af enskilda
utgifna förbindelser komma alt hypolhiceras.
Gäldenären kan ej af hypotheksinnehafvaren
fordras för gälden med bättre rätt, än den,
hvarmed första innehafvaren förbindelsen egt.
Jag finner således ingen våda uti bifall till
denna §., om proposition hvarå jag anhåller.
Herr Leffler: Om den slutsats skall kun¬
na dragas af Utskottets framställning i den¬
na §., att enskildas till Banken utgifna rever¬
ser skulle äfven kunna få, i mån af behofvet,
hypolhiceras, anser jag mig skyldig förklara,
att en sådan slutföljd strider emot Utskottets
mening. Derom har inom Utskottet röstats,
och man har ansett till en sådan bestämmel¬
se erfordras Rikets Ständers särskilda beslut,
då deremot nu endast vore fråga om det re-
glementariska, i likstämmighet med hvad Ri¬
kets Ständer redan förordnat; och inom Ut¬
skottet har det väckt mycken oro, om full-
mägtige skulle kunna ega rätt att till hypo-
thek utlemna enskildas reverser. Hvad åter
beträffar Herr Ekermans anmärkning vid \
§:n, har jag delat Utskottets tanka, att silfver
till den Kongl. Familjen och de i §:n nämnde
Academier med flera ej må, efter beslutad
myntbestäruning med realisation, ullemnus till
788 Den iy Februari.
pari, utan ersättas efter fastställd cours. Det
har dock inom Utskottet kommit i öfvervä¬
gande, om ej betalningen skulle föras pä sär¬
skild räkniug, och det resultat i sjelfva ver¬
ket beredas, att skilnaden afskrifves.
Pierr Ekerman: Jag har föreställt mig,
att den erinran, som står i 2 §:n, afser att
uttrycka hvad Herr Helsingius nu omförmält.
Jag bar ock allLid trott, att, då man gifver
föreskrifter, böra de vara så bestämda, att nå¬
gon villrådighet deraf icke må kunna uppstå
i afseende på verkställigheten. Jag känner
Rikets Ständers beslut om StatsVerkets ifrå¬
gavarande obligationer, men jag hade önskat,
att Utskottet mera bestämdt yttrat sig, huru¬
ledes Banco-Styrelsen egde att förfara vid an¬
vändandet deraf. Nu föreslås en allmän fö¬
reskrift, att Banco-Styrelsen eger att, örn det
behöfves, föryttra eller förpanta nämnde ob¬
ligationer. Deraf kan dragas den slutsats,
att delta får ske äfven långt under obligatio¬
nernas värde, hvilket dock ej måste vara me¬
ningen. Jag är jemväl försäkrad, att det för¬
utsatta olyckliga fallet ej skall inträffa, aldra-
minst att 4 nsillioner Riksdaler skola för be-
hofven åtgå, och således, att fullrnägtige ej
behöfva att begagna sig af den ansvarsfulla
rättighet, som är dem iemnad. Det är lik¬
väl ingen omöjlighet. Emedlertid tror jag ej
på de speculationer till realisationens förstö¬
ring, hvilka en talare omförmält, aldraminst
på sådana speculationer af utländingar,
hvilka otvifvelaktigt skola sjelfva mest lida
Den iy Februari. 789
derpå; ty, då de ega fonder här hos enskil¬
da, äfventyra de att förlora mycket mera un¬
der dylika förhållanden. Efter Herr Helsin-
gii förklaring, innehålla de nu discuterade
delarne af den 2:dra §:n toma ord, utan sä¬
kerhet för sedelinnehafvaren, om ej meningen
är, att enskildas förbindelser äfven få af Ban¬
ken hypothiceras. Detta har jag dock icke
trott vara åsyftadt, och för mig synes det
vara bäst, att deri sista långa perioden af §:n
borttages, för att undanrödja farhågor hos
allmänheten och villrådighet hos Banco-Full-
mägtige.
Herr Ståhle: Lika med Herr Ekermanj
anhåller jag om proposition till afslag å sed¬
nare delen af 2 §:n. Detta stadgande skall
sprida ovisshet och oro hos de gäldenärer,
som hos Banken upptagit lån och trott sig,
genom räntas och capitalafbetalnings ordent¬
liga erläggande, vara i lånens åtnjutande o-
rubbade. Hvar och en känner, alt obligatio¬
nerna till Banken äro ställda på 6 månaders
uppsägning. Om de på enskilda öfverlåtas,
begagnas tilläfventyrs uppsägningsrälten.
Herr Helsingius: Herr LeJJler och jag
förklara Utskottets framställning på olika sätt,
och detta härleder sig från våra skiljaktiga
åsigter inom Utskottet. Jag finner sednare
perioden af 2 §:n ej vara blott toma ord.
Min öfvertygelse är den, ali Banco-Utskottets
mening är sådan, jag densamma uppgifvit.
Den bör icke fördöljas, och detta är så myc¬
ket vigtigare, som det slår i sammanhang
7<)o Den iy Februari.
med möjligheten att verkställa Rikets Stän¬
ders fattade beslut. Jag anser realisations-
beslutet vara förstördt, om ej berörda peri¬
od bibehålies, hvilken §. motsvarar den i
177g års Reglemente intagna föreskrift. Jag
hoppas, att behofvet ej skall påkalla denna
föreskrifts begagnande. Det är likväl icke o-
möjligt, att den bestämda summan af 4.4°°>000
Riksdaler till det mesta måste någon gång
begagnas. Jag föreställer mig stora credili-
vet lyftadt en månad före Riksdags början,
jernbeläningen vid samma tid ökad och cour-
sen stegrad. Det finnes, att då är det vinst,
att från Banken uttaga silfver. Man måste
emedlertid hafva sedlar att tillgå. Utvägar-
ne till anskaffandet deraf äro att sälja vexlar
eller att ega varor. Det är otvifvelaktigt, att
BancoFullmägtige då sälja obligationerna för bä¬
sta pris, och man skaffar in penningar för dem,
för att förekomma särskilda operationer på Ban¬
kens silfvertillgång. Dessa satser äro axiomer,
och det är underligt, att man deröfveräskar för¬
klaring. Herr Ståhle har begärt proposition
till afslag å sednare delen af i §:n. Detta be¬
strider jag och hoppas, att Memorialet, om
det icke bifalles, dock endast återremitteras.
Det är för mig oförklarligt, att anmärknin¬
gar härvid kunnat göras, ty meningen af be¬
slutet om realisationen måste väl ej vara den,
att densamma skall genast ramla. Utan fruk¬
tan för jernspöken, yrkar jag bifall å memo¬
rialet.
Herr Santesson: Jag delar Herr Helsin«
Den ij Februari. 791
gii åsigt. Sedan Rikets Ständer antagit mynt-
bestämning och realisation, anser jag ock
dessa beslutade åtgärder böra i Banco-Regle-
mentet betryggas, och alla möjliga öfverrask-
ningar förebyggas. Jag har med uppmärk¬
samhet genomläst ifrågavarande 2 §. och fin¬
ner ingen betänklighet vid Herr Ekermans
tillämpningssätt, då lagen för Banken och
beslutet angående myntbestämningen uttryck¬
ligen nämnas. Jag fruktar ej heller derföre,
att Bankens lånerörelse skall indragas; äfven¬
som jag ej heller kan hysa Herr Lefflers far-
hoga, i afseende på de enskilda förbindelsernas
hypothicering. Om Banken försättes i den
belägenhet, att den behöfver att för sina förbin¬
delsers fullgörande begagna hvad den om händer
har, måste Banken vara lika obehindrad, sorn
hvar och en enskild, att för ändamålet an¬
vända hvilken dess egendom som helst. Den
enskilda, som utgifvit sin förbindelse till Ban¬
ken eller ordres, har ej heller skäl till kla¬
gan, då han af förbindelsens ordalydelse kän¬
ner möjligheten af dess upplåtande till tred¬
je man. Den olägenhet, som man vill, gen¬
om det af Utskotten föreslagna stadgande,
förebygga, är mycket större än den, som
skulle kunna sägas uppkomma derigenom, alt
må hända 1 million Rd. af Bankens revers-
capital kommer att till enskilda ullemnas.
Banken bör i första rummet ega att för än¬
damålet använda sina fordringar. Jag tror
det i sanning vara vådligt, att taga bort det¬
ta stadgande, ty annars skulle Rikets Slän¬
793
Den iy Februari.
der hafva alltför mycket bandit händerna
på sina fullmägtige. Örn jag innehade en
sådan befattning, skalle jag vara glad att se
det stora förtroende, som mig lemnades. I
afseende på Herr Ekerinans andra anmärk¬
ning, förklarar jag mig dela Utskottets för¬
slag, att ingen får utvexla silfver efter annan
grund, än den i allmänhet bestämda. Be¬
synnerligt vore det, om det prerogativ skulle
i denna del nu mera fortfara, som hittills
gällt i följd af myntförsämring. Då jag en
föregående plenidag begärde detta Memorial
ytterligare på bordet, skedde det, emedan jag
trodde en omständighet härvid vara förbisedd,
nämligen angående väckt motion om depositräk-
nings begagnande vid Låne-Contoren i Gö¬
theborg och Malmö. Jag har sedermera blif¬
vit underrättad, att ett deröfver afgifvet Be¬
tänkande, hvarigenom förslaget blifvit afstyrkt,
förevarit och af Ståndet bifallits, under den
tid jag, med Ståndets tillstånd, var frånva¬
rande. Jag anhåller nu, att min reservation
måtte i Protocollet antecknas emot detta be¬
slut, som jag anser vara partiskt emot dem,
som ej bo i Stockholm, och uti hvilket en
inconsequence ådagalägges, då ut- och in-
vexling af utländskt mynt tillåtes vid Låne-
Contoren.
Herr Leffler: Jag har ej åsyftat att
framställa min mening såsom Utskottets, som
det sjelf tillhör alt förklara sina ord; men
jag öfverlemnar till bedömande åt öfriga när¬
varande ledamöterna af Utskottet, om de
förstått den 2 §:n vid antagandet på
Den 17 Februari.
793
det sätt, att fullmägtige skola hafva rättighet
att upptaga lån emot hypothek af enskildas
till Banken utgifna skuldförbindelser. Der¬
om discuterades vidlöfligt inom Utskottet,
och det afgjordes, att meningen icke var så¬
dan. Om åter fullmägtige skola anses ega
denna rättighet, kan jag ej finna annat, än
att fullmägtige skola sättas i stort bryderi,
hvilka reverser må uttagas och användas.
Förfarandet skulle ofelbart medföra mycken
ovilja och många bekymmer i landet. För
öfrigt har jag varit nöjd med sista mo¬
mentet af andra §:n, sedan orden: ”de
der icke stå i strid med de i lagen för Ri¬
kets Ständers Bank, Rikets Ständers beslut,
i afseende på myntbestämningen, lagen för
densamma, eller i detta reglemente innehållna
uttryckliga föreskrifter”, blifvit der införda.
Härigenom ansåg jag sinnena vara lugnade,
då stadgandet blef, att, om åtgärder vid-
togos, de dock ej fingo strida emot föregåen-
beslut, och att Rikets Ständer beslutat rät¬
tighet för fullmägtige att upptaga lån för re¬
alisationens upprätthållande, emot pant af en¬
skildas i Banken befintliga förbindelser, kan
jag icke mig påminna.
Herr Ekerman: Det är ej allom gifvet,
att se saken lika ljust. Jag erkänner gerna
min underlägsenhet. Emedlertid förnyar jag
min öfvertygelse, att jag ej kan finna an¬
nat, än att denna §. innehåller ord utan
mening och skall endast sätta Banco-Styrel-
sen i bryderi, huruvida meningen är, att, i
794 Den. ij Februari.
dea förutsatta beklagansvärda händelsen, Ban¬
kens egande hypotheker af enskildas skuld¬
förbindelser mätte få sättas i omlopp. Jag
ser ej skäl, hvarföre icke föreskriften härom
må bestämdt utsättas. Ehuru smickrande
det är för fullmägtige att ega det stora för¬
troendet, önska de dock detsamma utbytt e-
mot fullständiga föreskrifter.
Herr Ståhle: Om rayntbestämningen hvi-
lar på den olyckliga grund, att enskildas till
Banken utgifna skuldförbindelser få af Ban¬
ken öfverlåtas, beklagar jag den stund, då
myntbestämning beslöts. Delta erinrar mig
äfven om 1760-talets missöden, då operatio¬
ner skedde, för att indraga Bankens låne¬
rörelse. Flere familjer sucka ännu öfver
följderna deraf. Jag har likväl trott sådan
fråga nu icke böra väckas, såsom varande i
strid emot förut fattade beslut, att Bankens
lånerörelse skall oafbrutet fortfara. Men, om det
skall kunna ledas derhän, att möjlig inskränkning
i Bankens lånerörelse är för realisationens
framgång nödvändig, önskar jag i sanning, att
Rikets Ständers beslut om myntbestämning och
realisation aldrig må af Konungen sanctioneras.
Herr Arosenius: I första förslaget lill
denna §. var föreskrifvet, att Banco-Full-
mägtige skulle i sista rummet ega att
använda enskildas till Banken utgifna för¬
bindelser. Detta väckte inom Utskottet myc¬
ken oro, hvarföre det äfven uteslöts och ut-
byttes emot uttrycken: ”vidtaga alla åtgärder
och anstalter, de der icke förnärma annor
Den iy Februari. 795
mans rätt, grundad på ordalydelsen af dess
med Banken afslutade öfverenskommelser, el¬
ler till densamma afgifna förbindelser, eller
i detta reglemente innehållna uttryckliga fö¬
reskrifter.” I myntbestämningsbeslutet är
omförmäldt, att Bankens lånerörelse ej må
indragas, och, då det är förutsatt, att åtgär¬
derna ej få strida emot de reglementarisk»
föreskrifterna, samt Disconllån få omsättas,
är det ej möjligt, att Discontsedlar kunna an¬
vändas. Vore Bankens reella fond uttömd,
och RiksgäldsContorets förbindelser pantsat¬
ta, är redan det förhållande inträffadt, då
Rikets Ständer skola kallas till sammankomst,
och kommer pantsättning af de enskildas för¬
bindelser, om ock beslutad, icke i fråga. Man
må således vara lugnad af tillägget vid sed¬
nare perioden af §:n.
Herr Helsingius: Om meningen är sådan,
som Herr Leffler den förklarat, är §:n en¬
dast bestående af toma ord. Jag är nu
mera af Herr Arosenius förekommen. Han
bar erinrat, huruledes den nuvarande re-
dactionen tillkommit. Må hända är denna mera
otydlig, än den första, hvilken ofelbart bestäm¬
dare uttryckte hvad man dermed ville förstå.
Herr Leffler: Äfven jag är af den tan¬
ka, att man bör rent och tydligt uttrycka,
hvad man förstår genom ett stadgande; men
jag kan ej frångå den tanka, att, om enskildas
reverser till Banken få af detta verk hypo-
thiceras, skall sådant bereda mycken oro.
Herr Ekerman: Det är eu pligt hos
796
Den 17 Februari.
hvarje enskild att handla öppet, ännu mera
är denna skyldighet Rikets Ständers; hvar¬
före, om meningen pä detta stalie är, att
enskildas reverser skola få af Banken hy-
pothiceras, jag anser densamma böra tydligen
uttryckas.
Herr Santesson: Jag åter tror det icke
vara lämpligt, att denna omständighet en¬
skildt nämues; men jag är öfverlygad, att, då
uppdraget till fullmägtige eger en så stor la-
titude, som den nu föreslagna, är det fullmäg¬
tige obetaget att, utan afvikande från förbe¬
hållet att ställa sig fattadt beslut lill efterät-
telse, ingå i alla åtgärder, som äro för ända¬
målet nyttiga och ligga inom fullmägtiges för¬
måga. Då nu i öfrigt är föreskrifvet, alt re¬
alisationen må begynna med en silfverfond
af |:delar utaf sedelstocken, måste de öfriga
|-:delarne skola bestå uti Bankens egande re-
verserade tillgångar; och, om derus använ¬
dande för realisationens vidmagthållande vo¬
re förbudet, frågas; hvad förtroende skulle
allmänheten kunna sätta till realisationspla-
nen, särdeles som Bankens lånerörelse ej får
inhiberas? Delta är så klart, att jag är för¬
undrad, att anmärkning deremot kan göras.
Häruti förenade sig Herrar Sandblad,
Landegren och Cron.
Herr Langenberg: Med Herr Helsingius
., O O Q
förenar jag mig. Jag har tillförene yttrat,
det jag anser realisationen hafva varit för ti¬
dig att vid denna Riksdag beslutas; men i
öfrigt anser jag det icke vara farligt, att Bau-
Den iy Februari. 797
Isen lios enskilda hypothicerar enskilda låntaga¬
res förbindelser; ty den enskilda, som emot-
tagit hypolheket, innehar detsamma ej med
bättre rätt, än den, sorn detsamma bypolhi-
cerat.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde 2 §:n af BancoUt-
skottets Memorial, N:o 1 r 1, 1:0 lill bifall,
och 2:0 till återremiss, på hvilka frågor Ja
och Nej svarades, samt votering begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Banco-Utskoltets Me¬
morial, N:o ni, 2 §:n, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: JSej.
Vinner Nej, kommer Memorialet, N:o lii,
i denna §. att återremitteras.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Weser och Sand-
blad, hindrade af andra em betsåligganden,
Aspelin, Goutelle, Strehlenert, Winbladh, Zethe¬
lius, Lamberg, Brovallius, sjuk, Levton, Mon¬
tan, Bergelin, pjes t man, Richert, Modin, Mei¬
jer, Petersson, Lindqvist, Wainberg, Dalenius,
Hemberg, Mattson, Köhler och Gezelius, de
8 sistnämnda med Ståndets tillstånd bort¬
resta, voro frånvarande, en sedel aflades för¬
seglad, och de öfriga befunnos, vid öppnan¬
det och uppräknandet, innehålla 16 Ja emot
6 JSej, i följd hvaraf 2 §:n af Memorialet, N:o
1 11, var bilallen. Den förseglade sedeln för¬
stördes.
798 Den iy Februari.
Derefter upprepade Herr Ekerman sia
vid 4 §:n gjorda anmärkning; men, sedan Herr
Talmannen framställt denna §. till bifall, sva¬
rades derå Jas äfvensom Ståndet i öfrigt gil-
ladeYomförmäldta Memorial.
Emot beslutet angående 4 reservera¬
de sig Herr Ekerman.
JN:o 122, angående någon förhöjning i
den, för kostnaderna i afseende på nödvän¬
diga resor, hittills anslagna ersättning åt den
ledamot ibland Banco Fullmägtige, som har
det speciella inseendet öfver Tumba pappers¬
bruk, samt förbättring uti nuvarande förval¬
tarens vid samma bruk lönevillkor.
Bifölls.
N:o 123, i afseende på jemkning af de
bos RiksStånden fattade skiljaktiga beslut öf¬
ver Banco-Utskottets Betänkande, N:o 71,
och Utlåtande, N:o 87, angående Herr J.
Gripenstedts motion om ersättning åt Öfver-
ste-Lieutenanten G. U. Adlerstamsamt för¬
slag till omröstningsproposilioner i detta
ämne.
Jemte Memorialet, upplästes Herr Canzli-
Rådet af Wetterstedts reservation emot det¬
samma, uti hvilken flera af Banco-Utskottets
ledamöter instämt.
Herr Helsingius: Ehuru jag ej kunde
deltaga i Banco-Utskottets förslag i hufvud-
saken, hvilket tvänne Stånd gillat, och som
jag ansåg vara ett vådligt praejudicat, helst
jag noga kände, att Herr Adlerstamj derige¬
nom att han ej hörsammat de vänliga på¬
Den iy Februari.
7 99
minnelser, sorn lian i Banken erhöll, om hvad
lian hade att iakttaga, utan med velt och vil¬
ja satte sig deremot, sjelf vållat den förlust, som
han erfarit, och, ehuru jag tillstår, alt det
var med ledsnad, sorn jag ej ansåg mig, ut¬
ur sådan synpunkt, böra deltaga i Banco-
Utskottets, af behjertande för Herr Adlerstams
många barn, föranledda framställning; likväl,
och då tvänne RiksSlånd bifallit densamma,
och Bancc-Utskottet nu inbjuder de tvänne
öfriga att deruti deltaga, är jag böjd att till
denna mening öfvergå och tillstyrker således
inbjudningens godkännande. Dermed bör
Herr Adlerstam vara desto heldre belåten,
som han nu mera haft tillfälle att se, att
samma egendom, som han skattat så högt,
under Riksdagens lopp blifvit såld för unge¬
färligen den summa, öfver hvars belopp, så¬
som grund för godtgörelsen, han klagat.
Herrar Langenberg och Löfvenius före¬
nade sig med Herr Helsingius.
Herr Leffler: Jag förbigår nu att yttra
mig i sjelfva hufvudsaken, som förut är inom
detta Stånd fullkomligt discuterad, utan jag
uppehåller mig blott vid Banco-Utskottets
sednaste åtgärd, hvarvid jag ej kan finna Ut¬
skottet hafva följt Grundlagens föreskrifter.
Då jemkning skulle föreslås, borde, enär alla
fyra Stånden beslutat en ersättning, ej det
lägsta beloppet tagas till grund, utan den
summa, som var emellan de öfriga Riks-
Ståndens beslut, och hvilken summa var den,
som Borgare-Ståndet bestämde. Jag anhål¬
8oo
Den 17 Februari.
ler, att inbjudningen mätte afsläs, och att
Ständet måtte vidblifva sitt beslut, uti’hvil—
bet Ridderskapet och Adeln tilläfventyrs sig
förenar.
Med Herr Leffler förenade sig Herr
Kleman.
Herr Cronius: Ytterligare discussion i
ämnet är öfverflödig. Det är redan nogsamt
upplyst, att Herr Adlerstams anspråk icke är
rältseniigt, hvarföre ock det anslag, som skett,
af Utskottet blifvit betraktadt såsom ett barm¬
hertighetsverk emot hans barn. Den största
billigheten talar för instämmande uti Preste-
och Bonde-Ståndens beslut, utan afseende på
de högre summor, som Ridderskapet och A-
deln samt Borgare-Ståndet, hvar för sig, Herr
Adlerstam tilldelat.
Herr Helsingius: Jag kan på intet sätt
gilla reservanternas åsigt och tror, alt, då det
ålåg Utskottet alt jemka menirigarne tillsam¬
man, borde ej någon annan grund komma i
fråga, än tvänne Stånds sammanstämmande
beslut, utan afseende på högsta eller lägsta
summan, helst det är troligare, att det tred¬
je Ståndet skulle förena sig med ett af de
tvänne Stånd, som beslulit sinsemellan li¬
ka, än alt tvänne Stånd skulle förena sig med
ett af de öfriga, som fattat ifrån hvarannan
skiljaktiga beslut.
Herr Leffler åberopade hvad han förut
anfört.
Discussionen ansågs slutad, och, med
frånträdande af sitt förut fattade beslut, fann
Den iy Februari.
Soi
Ståndet skäligt att, med antagande af Ut¬
skottets inbjudning, förena sig uti Högvördi-
ge Preste-Ståndets och Hedervärda Bonde-
Ståndets i denna fråga vidtagna beslut, i följd
hvaraf de föreslagna Voteringspropositioner-
na förfalla.
Emot beslutet reserverade sig Herr
Leffler.
§. n.
Föredrogos och lades på bordet följande
Memorial och Utlåtanden:
1:0 Stats^Ulskottets:
N:o 4°4, angående gratification åt Stats»
Commissarien Westerstrandjemte arfvoden
för andra hos Utskottet biträdande personer;
2:0 Stats- och Banco-Utskottens:
N:o 5o, öfver anmärkningar hos Högv.
Preste-Ståndet vid Utskottens af 3:ne Riks¬
stånd bifallna Betänkande, N:o 6, i anled¬
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
rättighet för Sparbankerna i Riket att, emot
ränta, i BancoDisconten insätta en del af de¬
ras fond, för att, i mån af behofvet, kunna
derifrån uttagas in. m., jemte enskilda mo¬
tioner i sammanhang dermed,
N:o 5a, i anledning af de hos Borgare-
och Bonde-Stånden i särskilda frågor hem¬
ställda anmärkningar vid de af Utskotten, un¬
der N:is 34, 36, 37, 4° och 41’ afgifna Utlå¬
tanden;
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2g—bo. VII. 327.
802 Den 17 Februari.
3:o Stats-, Banco- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens:
N:o 5i, i anledning af de frän Ridder-
skapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stån¬
den erhållna återreroisser af Utskottets, un¬
der N:o 26, afgifna Utlåtande, angående fort¬
farande anslag till strömrensningars och lät¬
tade vattencommunicationers befrämjande;
4:o Stats-, Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs, och Economie-Utskottens:
N:o 128, i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet, N:o 90, angående förändring
i sättet för grundräntornas eller kronotiondens
utgörande; och
5:o Stats-, Bevillnings-, Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens:
N:o 129, i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet, N:o 78, rörande Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, samt enskilda
inom RiksStånden väckta motioner om för¬
ändrade grunder för lego- och salusågars sami
Valk- och stampverks beskattning.
Plenum slutades kl. ^ till 3 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 18 Februari. 80 3
Den 18 Februari.
Plenum klockan 6 e. m.
§• 1\
Efter uppläsning lades till liandlingarne
ankomna ProtocollsUtdrag från Högvördige
Preste-Ståndet för den i5 innevarande må¬
nad, hvaraf inhemtades, alt Ståndet, under
förblifvande vid sitt lill Stats-Utskottels Ut¬
låtande, N:o 272, lemnade bifall, i öfrigt af-
slagit Utskottets Memorial, N:o 390; ogillat
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 9 2, och
förklarat, att, i följd deraf, samma Ut¬
skotts Memorial, N:o 92J., samt Betän¬
kande, N:o 93, borde läggas till handiingar-
ne; i anledning af Lag-Utskottets Memorial,
N:o i63, ansett frågan om förändring i den
nu gällande straffbestämmelsen för 4^de resan
fylleri hafva bordt förfalla och i öfrigt lagt
Memorialet till handlingarne; återremitterat
Stats-Utskollets Utlåtande, N:o 386; antagit till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag
Constitutions-Utskottets Memorial, N:is 64,
65 och 66; bifallit Stats-Utskollels Utlåtanden,
N:is 387, 388, 39r, 392 och 3q3, Stats- och
Banco-Utskottens Utlåtanden, Nlis 43, 47> 4^
och 49> Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ecouomie-Utskotlens Utlåtanden,
N:is 33 och 34, Ranco-Utskottets Betänkan¬
de, ]N:o 91, och Memorial, JN:is 106, 107,
8o4 Den 18 Februari.
108, 10g och 110, samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets Utlåtande, N:o 177;
afslagit Stats- och Banco-Utskottens Utlåtan¬
de, N:o 46; lagt lill handlingarne Stats-Ut-
skottets Memorial, N:o 389, Förstärkta Stats-
Utskottets Memorial, N:o 399; Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens Memorial, N:o 35, och Bevillnings¬
utskottets Memorial, N:o 69; vid Stats-Ut-
skoltets Utlåtande, N:o 35, beslutat den för¬
ändring, att 9000 Rd. B:co borde beviljas
staden Marstrand såsom ersättning, i ett för
allt, för dess fordran; och, i anledning af
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens Utlåtande, N:o y3, beslutat låta
bero vid de öfriga RiksStåndens till Betän¬
kandet, N:o 5i, leranade bifall.
§. 2.
Justerades: 1:0 ProtocollsUtdrag öfver de
af Ståndet nästlidne gårdag fattade beslut,
och 2:0 Protocollet för den 11 sistlidne Ja¬
nuari, 7—12 §§.
§. 3.
Herr Westman begärde och erhöll fren¬
ne veckors ledighet från Riksdagsgöromålen,
beräknad från den 27 dennes.
§• 4.
Föredrogs å nyo Banco-Utskoltets Me¬
Den 18 Februari. 8o5
morial, N:o 120, i anledning af RiksSlåndens
beslut öfver Utskottets Betänkande, N:o 53,
och Utlåtande, K:o 82, i fråga om en på
upplåningar grundad discontei ing för handeln
och den större rörelsen; äfvensom i samman¬
hang dermed upplästes och på bordet lades
Banco-Utskottets Memorial, ]\:o 120^, med
anmälan, rörande en, i följd af ingånget Pro-
tocollsUtdrag från Högvördige Preste-Stån-
det, nödvändig förändring uti Memorialet,
N:o i2o.
§• 5.
Å nyo föredrogs Constitulions-Utskottets
Memorial, N:o 67, i anledning af återremis-
sen på förslaget till ändringar i Tryckfrihets¬
förordningen.
Herr Falkman: Om Ståndet vidblifver
sitt beslut i denna fråga, ser jag ej annan
utväg, än att åter öfverlemna densamma lill
Conslitutions-Utskottet för vidare grundlags¬
enlig behandling.
Denna framställning bifölls, och i sam¬
manhang dermed förklarade Ståndet sig icke
finna skäl att antaga Hedervärda Bonde-Stån¬
dets uti ProtocollsUtdrag af den i5 dennes
meddelade inbjudning att förena sig uti Bon¬
de-Ståndets beslut, angående åtskilliga punk¬
ter af omförmälda förslag.
§• 6.
Föredrogs 3 nyo Bauco-Utskottets Utlå»
806 Den 18 Februari.
tande, N:o 117, i anledning af återremiss från
Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden af Ut¬
skottets utaf Ridderskapet och Adeln bifallna
Memorial, N:o 90, innehållande förslag angå¬
ende vissa förändringar af Bankens sedlar
till deras valeur, text, format m. m., garan¬
tierna mot missbruk och förfalskningar samt
ordningarne inom Banken för olika sedelsor¬
ters utbyte och förvexling.
Herrar Donner och Landegren yrkade,
att Betänkandet, N:o 90, mätte bifallas.
Herr Helsingius anhöll, att detta ärende
måtte punktvis företagas.
Denna ordning ansågs vara lämplig, och
derefter föredrogos:
Första punkten af Utlåtandet, N:o 117,
angående transporträkningens upphörande.
Herrar Helsingius, Aspelin och Ekerman
talade för transporträkningens fortfarande,
hufvudsakligen under åberopande af de vid
discussionen öfver Betänkandet, N:o 90, an¬
förda skäl, och tilläde Herr Helsingius, att,
till undanrödjande af nu öfverklagade olägen¬
heter af transporträkningen, torde böra be¬
slutas de morJificationer: 1:0 att sedlar å 10
Rd. expedieras lika med sedlar å 2 å 3 Rd:s
valeurer, 2:0 att i en af Bankens cassör må
allmänheten tillhandahållas sedlar till och
med å 100 Rd:s valeur, samt att sedlar till
och med 5oo Rd:s valeur må till förvexling
i samina cassa emoltagas, och 3:o att trans¬
portssedlar af till och med 25 Rd:s valeur
Den 18 Februari. 807
hädanefter må kunna in- och utvexlas i alla
Bankens cassör.
Herr Falkman ansåg det vara af stor be¬
qvämlighet för allmänheten, om cassa-expe-
ditionssättet i Banken infördes, men Herr Falk-
man trodde det vara lämpligast, att öfver¬
lemna till Banco-Styrelsens eget bedömande,
om delta expeditionssätt må innan nästa Riks¬
dag vidtaga eller icke.
Med Herr Falkman förenade sig Herr
Modin.
Herrar Donner och Montan talade för
transporträkningens upphörande och yrkade,
att enahanda expeditionssätt må i Sveriges
Bank införas, som det, hvilket i allmänhet
uti utländska Banker eger rum.
Herr Arosenius ansåg transporträknin¬
gens upphörande i Banken vara af stor lätt¬
nad för allmänheten, men trodde tillika tiden
dertill ännu icke vara inne, hvaremot Herr
Arosenius fann början till detta steg kunna
göras derigenom, att i en cassa uli^Banken
färdiga sedlar ä högst 100 Rd:s valeur all¬
mänheten tillhandahållas, och att i alla cas¬
sör småsedlar äro att tillgå.
Med Herr Helsingius förenade sig Herrar
Zethelius och Langenberg, äfvensom Herr Löf¬
venius förklarade, det han anser tiden icke
vara inne för upphörande af transporträknin¬
gen i Banken, och Herr Winbladh förenade
sig med Herr Ekerman.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde första punkten af
8o8 Den 18 Februari.
Utlåtandet, N:o 117, angående uppliörande
af Bankens transporträkning, till bifall, hvar¬
på svarades Ja och Nej, samt votering be¬
gärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Banco-Utskottets för¬
slag, att transporträkningen i Banken skall
upphöra, och alt cassa-expeditionssättet må
derstädes införas, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Neij anses Ståndet, med förka¬
stande af omförmälda förslag, hafva beslu¬
tat, att transporträkningen skall fortfara med
de modificstioner: 1:0 att sedlar å 10 Rd. ex¬
pedieras lika med sedlar å 2 å 3 Rd:s va-
leurer, 2:0 att i en af Bankens cassör må all¬
mänheten tillhandahållas sedlar till och med
å 100 Rd:s valeur, samt att sedlar lill och
med 5oo Rd. må till förvexling i samma Gas¬
sa emottagas, och 3:o att transportsedlar till
och med 25 Rd:s valeur hädanefter må kun¬
na in- och utvexlas i alla Bankens cassör.”
Voleringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Noréus, Weser,
Strehlenert, Valley, Kleman, Brovallius, sjuk,
Cronius, Ålund, Ståhle, Cron, Richert, Meijer,
Petersson, Hemberg, Winberg, Lindq vist, Matt¬
son, Dalenius, Köhler och Gezelius voro från¬
varande, en sedel aflades förseglad, och da
öfriga befunnos, vid öppnandet och uppräk¬
nandet, innehålla 17 Nej emot 9 Ja, i följd
Den 18 Februari. 809
hvaraf beslutet var fattadL i enlighet med con¬
trapropositionens innehåll.
Det moment af första punkten, hvilket
angår förslag, angående Bancosedels-valeurer-
na å r, 3, 10, 25, 100 och 5oo Rd.
Herrar Helsingius och Falkman talade för
bifall af detta förslag, hvaremot Herr Leffler
ansåg antalet af sedelvaleurerna vara för in¬
skränkt, och dessa valeurer böra blifva 1, 2, 3,
25, 5o, 100, a5o och 5oo Rd., hvilket vore
för lättnad i rörelsen man och man emellan
nödvändigt; och Herr Ekerman yttrade, det
han, som hufvudsakligen förenade' sig med
Herr Lefflerville gå ännu längre, med af¬
seende derå, att, då man varit van alt be¬
komma hvilka sedel valeurer som helst, vore
det icke lämpligt, att tvärt afbryta ordningen;
att hinder genom förändringen bereddes för
den större rörelsen, och att, utom de af Ut¬
skottet föreslagna valeurer, åtminstone borde
vara att tillgå sedlar å 5o Rd., äfvensom Herr
Ekerman hemställde, om icke sedelvaleurer
emellan dem å 100 och 5oo voro nödvändiga.
Herr Aspelin ansåg, utom de föreslagna
valeurerna, den å 2 Rd. böra bibehållas, äf¬
vensom sedlar å 5o Rd., till lättnad för den
större rörelsen, vara erforderliga.
Herr Langenberg trodde valeurerna bö¬
ra tillökas med dem å 5o Rd. och å 1000 Rd.
Efter slutad discussion, och af Herr Tal¬
mannen gjord framställning af Utskottets om-
förmälda förslag till bifall, hvarpå svarades
1Ja och Nejj samt begärdes votering, uppsåt¬
8io
Den 18 Februari.
tes, justerades och anslogs följande Voterings¬
proposition:
”Den, sorn bifaller Banco-Utskottets för¬
slag, angående Bancosedelvaleurerna å 1, 3,
10, 25, 100 oell 5oo Rd., röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, kommer detta förslag att
antagas, med tillägg, att sedlar äfven må ut-
gifvas å 2 och 5o Rd:s valeurer.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets le¬
damöter, från hvilka de insamlades efter upp¬
rop, hvarvid de vid förra voteringen frånva¬
rande, med undantag af Herr Fallej, som rtu
tillstädeskommit, voro borta, en sedel aflades
förseglad, och de öfriga befunnos, vid öpp»
nandet och uppräknandet, innehålla 20 Nej e-
mot 7 Ja; i följd hvaraf beslut var fattadt i
enlighet med contrapropositionen. Den förseg*
lade sedeln förstördes.
Andra punkten.
Förra delen deraf, innehållande att de
större sedlarne af nya slaget, hvarunder räk¬
nas valeurer från och med 2ö Rd. till och
med 5oo Rd., skola i bokföring inom Vexel-
Banken upptagas efter stycketal med nummer
och datum, blef, i följd af beslutet om trans¬
porträkningens fortfarande, ogillad, hvaremot
Ståndet gillade sednare delen af samma punkt,
enligt hvilken de smärre sedlarne af det nya
slaget, hvarunder räknas valeurerna från och
med 1 Rd. till och med 10 Rd., skola endast
i antal och summa, men icke efter stycketal,
Den 18 Februari.
811
nummer och dalum, uli räkenskaperna uppta¬
gas och afföras.
Tredje punkten.
I afseende på formatet af de nya sed-
larne, beslöts, att det minsta ej skall vara
under en åttondedel af ett vanligt pappersark,
och att storleken sedermera må, efter valeu-
rernas belopp, proporlionerligen förändras,
äfvensom Ståndet, med förkastande af försla¬
get om användande af konstsvarfvad gravure
å sedlarne, beslöt, att påskriften å dem skul¬
le tryckas med Svenska större och mindre
boktryckare-stilar, med öfverlemnande till Ban-
co-Stvrelsen att dessutom, antingen med en
vignette i upphöjd gravure, och sådan, att den
må kunna, jemte boksläfverna, i boktryckare¬
press anbringas, utmärka sedlarne, eller för
sådant ändamål derpå sätta en upphöjd borde,
ifylld med text, tryckt med perIstilar, elier
ock att använda bägge dessa medel, dock med
iakttagande deraf, att valeuren bör på trans-
portsedlarne äfven skrifvas.
Fjerde punkten.
Med förändring af denna punkt, beslöt
Ståndet, att nya sedlar ej må från Banken
utgifvas, förrän realisationen tagit sin början;
men att under tiden alla anstalter böra vid¬
tagas för berörda sedlars färdiggörande.
Femte punkten.
Bifölls, med iakttagande af den i fjer¬
de punkten för de nya sedlarnes utgifvande
bestämda tid.
8i2 Den 18 Februari.
Sjette punkten.
Ansågs, i följd af beslutet öfver första
punkten, böra undfå denna lydelse: ”Med
transportsedlars inlösen och afföring må, så¬
som hittills, förhållas.”
Sjunde punkten.
Antogs, med uteslutande af följande ord:
''Med de förändringar, som blifva en följd
af större sedelvaleurernas emottagande lika
med småsedlar uti Bankens cassör.
Åttonde punkten.
Bifölls.
Vidare förekommo vid slutet af Utlåtan¬
det, N:o 1117.
ak) angående belöning och ersättning
till Professor Paschj för omsorg, kostnad och
möda, i afseende på papperstillverkningens
fullkomnande.
Bifölls.
b) angående ersättning till Myntprobe»
raren Broling af i5oo Rd. för arbeten i konst-
svarfningsgravure, som han, för Bankens räk¬
ning, på försök utfört.
Ehuru Ståndet icke antagit förslaget om
konstsvarfningsgravure å sedlarne, fann Stån¬
det likväl, med afseende på den derå nedlag¬
da möda och de af Myntproberare!! Broling
härvid hafda kostnader, omförmälda summa
böra honom tilldelas.
c) angående Myntproberaren Brolings
antagande i Bankens tjenst i och för ofvan¬
nämnda konstsvarfningsgravurer å sedlarne.
Då Ståndet ogillat förslaget om konst»
Den 18 Februari. 813
svarfningsgravuren, ansåg Ståndet detta mo¬
ment, i följd deraf, förfalla.
(T) angående en belöning af 1000 Rd.
till den, som, vid öppnande af namnsedeln
till förslaget, N:o 3, rörande ett förändradt
expeditions- och bokföringssätt i VexelBan-
ken, befinnes hafva samma förslag för fattat.
Ehuru hemställan i detta fall är gjord,
under villkor, att Utskottets förslag om trans¬
porträkningens upphörande skulle antagas, och
fastän Ståndet ogillat detta förslag med mo-
dificatloner, i afseende på cassa-expeditionen,
biföll Ståndet likväl, med uppmärksamhet på
författarens möda och till uppmuntrande af
dylika arbeten, som medföra sin nytta, att de
tillstyrkta 1000 Rd. må honom af Bankens
medel tilldelas, hvilken summa utgör hälften
af de 2000 Rd., som Rikets Ständer vid för¬
lidna Riksdag utlofvat såsom belöning för
uppgifvande af bästa sättet lill förändringar i
Vexel-Banco-göromå len.
I öfrigt bifölls Utlåtandet, N:o 117, och
lades, jemte Memorialet, N:o 90, till hand-
lingarne; och skulle de öfriga RiksStånden
vördsamt och vänligen inbjudas att i före-
restående beslut med Borgare-Ståndet sig
förena.
Emot beslutet reserverade sig Herrar Don•
ner och Landegren_, som yrkat bifall af Ban-
co-Utskottets Memorial, N:o 90, och anhöllo,
att reservationen måtte intagas uti de till de
öfriga RiksStånden afgående Protocolls-Utdrag.
Derefter föredrogs å uyo Höglofliga Rid-
8i 4
Den 18 Februari.
derskapets och Adelns den 5 dennes på bor¬
det lagda Protocolls-Utdrag för den 3 näst-
förutgångna, innefattande inbjudning till de
öfriga RiksStånden att sig förena uti Ridder-
skapets och Adelns meddelade bifall till Ban-
co-Utskottets nyssomförmälda Memorial, N:o
90; men, i följd af ofvanberörda i ämnet fat¬
tade särskildta beslut, fann Ståndet sig icke
kunna inbjudningen antaga.
§• 7*
Herr Memsen begärde ordet och anför¬
de: ”Sedan, i enlighet med Höglofl. Stats-och
Banco-Utskotlens Betänkande, N:o 3o, Rikets
Höglofl. Ständer, till följe af Kongl. Majlis
Nådiga Proposition, bifallit, att Borås stads
invånare må erhålla, utom ett äldre till stör¬
re delen inbetalt lån mot 3 procents ränta,
äfven ett nytt mot 5 procent, och, då dessa
lån till beloppens storlek i det närmaste
öfverensstämma, skulle jag önska att få fä¬
sta Höglofl. Stats-Utskotlets uppmärksamhet
på nödvändigheten deraf, att, lill undvikande
af misshälligheter, committerade och lånsö¬
kande emellan, den allmänna regel vid lå¬
nens fördelning finge gälla, att något före¬
träde till åtnjutande af 3 procents lånet in¬
galunda bör ega runi, ehvad en låntagare till¬
förene innehaft större eller mindre del deraf,
utan ega committerade att tillse, det en hvar
låntagares slutliga lånesumma i möjligaste
måtto utgöres till hälften af 3 procents och
Den 18 Februari.
815
till hälften af 5 procents länet> emedan an¬
nars det obehagliga förhållande kunde inträf¬
fa, alt en lånbehöfvande, som efter förra elds¬
vådan ansågs vara berättigad lill en större
andel af då beviljade lånet, ville just derföre
väcka företrädesanspråk på 3 procents lånet,
oaktadt samma perspn tilläfventyrs kan vara
mindre i behof af lån nu än förra gången.
Detta vore i min tanka så mycket mera obil¬
ligt, som jag specielt känner, att flera invåna¬
re finnas nu vara i högsta behof af lån, som
vid förra lånets fördelning, till fördel för deras
mera behöfvande likar, icke begagnade detta
understöd, och dessa skulle nu, om det be¬
farade företrädes-anspråket finge ega rum,
blifva ifrån åtnjutandet af 3 procents lånet
alldeles uteslutna.”
”Ett tillägg uti reglementet för Herrar
Fullmägtige uti RiksgäldsContoret anser jag
vara af högsta vigt i denna del, för att skyd¬
da committerade från hvarjehanda oförtjen-
ta anmärkningar, och jag anhåller fördenskull,
att denna min erinran blir Höglofl. Stats-Ut-
skottets pröfning underställd.”
Detta anförande remitterades till Stats-
Utskottet.
t
§. 8.
Föredrogos och lades på bordet följan¬
de Memorial och Betänkande:
1:0 Banco-Utskottets:
N:o 113, med hemställan angående ersätt*
816 Den 18 Februari.
ning i anslagsväg för den förlust, som kommer
att drabba de i Banco-reglementet afår iSaä,
p3g. 48, uppräknade åtskilliga Academier, Col-
legier och Allmänna Inrättningar genom be«
stämmande af 128 sk:s pris för det silfver-
mynt, som i utbyte mot Banco-sedlar dem
tillhandahålles,
N:o 114, med förslag om bestämmande
af en viss tid, inom hvars förlopp alla af
Banken på daler kopparmynt utgifna sedlar
böra vara derstädes till inlösen aflemnade,
N:o 115, angående brandförsäkring för
de hus i städerna utom Stockholm, hvilka,
vid ny af Banco-Utskoltet föreslagen utlåning
utaf ingående capital-afbetalningar, emot pant
af faslighet kunna komma att i Banken bela-
nas, och
N:o 1 16, angående afskrifning utaf upp¬
lupen ränta på den capitalskuld, hvarföre
Majoren Friherre C. W. Gripenstjerna hos
Banco-Discontverket häftar;
2:0 Lag-Utskottets:
N:o 164, i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, angående Betänkandet, N:o
89, och Utlåtandet, N:o 154» om indragning
af Lagmans- och Kämnärs-Rätter samt sär¬
skilda domstolar, m. m.;
och 3:o Expeditions-Utskottets:
N:o 374. med öfverlemnande af förslg
till författning, angående brännvinsbräunings-
rättigheten, och
N:o 387, med förfrågan i afseende på
förslag till föreskrifter i och för tryckningen
Den 18 Februari. 817
af Bihanget till RiksSlåndens Protocoll vid
blifvande Riksdagar.
Plenum slutades kl. \ till 11 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 19 Februari.
Plenum klockan \ to f. m.
§. 1.
Upplästes och lades till bändlingarne an¬
komna ProtocollsUtdrag för den i5, 17 och
18 innevarande månad, från Hödvördige Pre-
ste-Slåndet, med underrättelse om dess sär¬
skildta beslut i anledning af Constitutions-
Utskottets Memorial, N:o 87, Bevillnings-Ut-
skottets Memorial, JN:o 70, Banco-Utskottets
Memorial, N:o io5; afslag å Stats-, Bevill-
nings- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskotlens Betänkande, N:o iop, med bi¬
fall deremot till samma Utskotts Utlåtande,
]NT:o 124* återremisser af Constitutions-Ut-
skottets Memorial, N:is 53, 54 och 56; anta¬
gande af Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—3o. VII. S28.
818 Ben ig Februari.
inbjudning i afseende å Lag* samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Memorial,
N:o 66; antagande till grundlagsenlig behand¬
ling vid nästa Riksdag af Constitutions-Ut-
skottets Memorial, N:o 55; bifall lill Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot¬
tens Betänkande, N:o ro8, med de förän¬
dringar och tillägg, Utlåtandet, N:o 122, inne¬
håller; gillande af de nyssnämnda Utskottens
Utlåtanden, N:is 121 och 123, Bevillnings¬
utskottets Memorial, N:o 68, derom under¬
rättelse skulle lemnäs Stats-Utskottet, äfven¬
som af Banco-Utskottets Memorial, N:o 112,
och af de i samma Utskotts Memorial, N:o
123, föreslagna Voteringspropositioner;—samt
från Hedervärda Bonde-Ståndet, sorn, vid fö¬
rehafvande af Bevillnings-Utskottets Memorial,
N:o 70, beslutat förblifva vid sitt i ämnet
förut fattade beslut och i öfrigt godkänna
hvad Utskottet föreslagit; bifallit Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens Memorial, N:o 34, och lagt till
handlingarne Bevillnings-Utskottets Memo¬
rial, N:o 69.
§• 2-
Justerades Protocolls-Utdrag öfver de
gårdagen af Ståndet fattade beslut, hvarefter
Herr Ekerman reserverade sig emot Ståndets
öfver första punkten af Banco-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 117, vidtagna beslut, hvarigenom
Ståndet, å ena sidan, förkastat förslaget om
Den ig Februari. 8ig
transporträkningens upphörande, men, å den
andra, bifallit ett modifieradt cassa-expedi-
tionssätt uti Banken för vissa af de större
sedelvalenrerna och således på en gång gillat
transport! åkningens upphörande och dess bi¬
behållande.
§. 3.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets Me¬
morial, N:o 118, med förslag, angående vissa
bestämmelser, som Utskottet anser böra fin¬
nas uttryckta i texten å de nya sedlar, hvil¬
ka efter dess gifna förslag komma att af Ban¬
ken utgifvas.
Jemte Memorialet, upplästes Herr Helsin-
gii reservation, uti hvilken Herr Cronius
instämt.
Herr Helsingius yttrade, att han så myc¬
ket mindre trott sig böra underlåta att re¬
servera sig emot beslutet och anhålla, att det¬
samma måtte Memorialet åtfölja, sorn försla¬
get afgjordes inom Utskottet blott med en
enda rösts pluralitet. Herr Helsingius åbe¬
ropade nu reservationen och yrkade åter-
remiss.
Herr Falkman: Jag förenar mig med
Herr Helsingius derom, alt Bankens sedlar
böra vara styliserade i form af reverser, och,
ehuru det är rätt, att utur texten borttaga,
att en summa är insatt, emedan penningar ej
alltid blifvit insatta, är det dock nödvändigt
att bibehålla det, alt valuta är bekommen,
8 ao Den ig Februari.
emedan Banken alltid fått sådan för sedeln,
innan den utgifves. Hvad vidare angår för¬
slaget, att i texten af sedeln upptaga Riks-
dalerns silfvercjuantum efter Rikets Ständers
beslut och sedelns inlösen vid anfordran, är
det sednare nödvändigt, äfvensom det förra
kan ega rum; men jag hemställer, om förän¬
dring i texten för öfrigt är lämplig; och hvad
beträffar åberopandet af lagen emot efterap¬
ning och förfalskning, samt belöningen för
upptäckandet, tror jag dessa omständigheter
lämpligast införas uti den borde å sedlarne,
hvilken Ståndet, då Utlåtandet, N:o 117,
förevar, beslöt, och som skall med perlslilar
tryckas. Jag hemställer jemväl, huruvida det
icke vore tjenligt, om rum å sedlarne dertill
finnas, att utmärka hvilka egenskaper sedlar¬
ne skola ega, för att inlösas, och hvilka delar,
för att dertill berättiga, böra vara qvar.
I händelse af återremiss, torde dessa förhål¬
landen hos Utskottet komma i betraktande.
Herr Cron: Jag har delat Utskottets
pluralitets tanka, att uttrycket: valuta bekom-
meUj är å Bankens sedlar öfverflödigt. Då
det är obestridligt, att dessa sedlar äro ute¬
löpande reverser att inlösas med silfver, in¬
volverar sådant redan, att valuta är bekom¬
men; och, enär omförmäldta uttryck hvarken
löser eller binder uti en revers, som derför-
utan eger lika kraft, har jag trott, att dessa
ord endast skulle öka vidlöftigheten af tex¬
ten utan ändamål. Häruti styrkes jag äfven
derigenom, att, ehuru sedlarna äro skuldför-
Den ig Februari. 821
hindelser, de dock tillika utgöra gångbart mynt.
Jag anhåller således, att Memorialet måtte bi¬
fallas.
Med Herr Cron förenade sig Herrar Don•
ner och Löfvenius.
Herr Helsingius: Jag erinrar mig vis¬
serligen, att Bankens sedlar enligt Grundla¬
gen erkännas och löpa såsom mynt; men i
dem ultryckes nu äfven: valuta är bekommen.
Om dessa ord borttagas, skall, i händelse
fordran måste bevakas, derest Banken försät¬
tes i concourstilistånd, tvekan hos innehafva-
ren möjligen uppstå vid afläggandet af bor¬
genärsed. Hofrätten måste härvid förfara
efter lag, och tilläfventyrs afslås fordran,
derföre att det icke är bestämdt, huruvida
gäldenären derföre undfått valuta. I afseen¬
de härå, har jag uttalat min reservation, hvil¬
ken dock icke blifvit Utskottets tanka, i följd
af en rösts pluralitet.
Herr Landegren: Jag instämmer i buf-
vudsaken med Herr Cron. Jag kan ej inse,
hvartill bibehållande af orden: valuta är be-
kommenj uti texten af Bancosedlarne är tjen-
ligt, helst enskildas förbindelser, ehvad dessa
ord äro der uttryckta eller ej, äro lika be-
talningsgilda, och tvekan vid borgenärseds
afläggande bör deraf icke föranledas. Jag
tillstyrker således bifall å Utskottets förslag.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde Memorialet, N:o 118, först
till bifall och sedermera till återremiss, på
823 Den ig Februari.
hvilka frågor Ja och Nej svarades, samt vo¬
tering begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Banco-Utskottets Me¬
morial, N:o 118, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, kommer Memorialet att, på
grund af de dervid gjorda anmärkningar, å-
terremitteras.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
elter upprop, hvarvid Herrar Noréus, We¬
ser, Sandblad, Aspelin, Goutelle, Winbladh,
Zethelius, Valley, Brovallius, sjuk, Levton,
Cronius, Lundman, Memsen, Modin, Wester¬
strand, Meijer, Westman, Richert, Petersson,
Hemberg, Winberg, Lindqvist, Mattson, Da¬
lenius, Köhler och Gezelius, de åtta sistnämn¬
da med Ståndets tillstånd bortresta, voro
frånvarande, en sedel aflades förseglad, och
de öfriga befunnos, vid öppnandet och upp¬
räknandet, innehålla ii Ja emot 9 Nej, i
följd hvaraf Memorialet, JNT:o 118, var bi¬
fallet.
§• 4.
Läg-Utskoltets Memorial, N:o 164, i an¬
ledning af Rikets Ständers skiljaktiga beslut,
angående Utskottets Betänkande, N:o 89, och
Utlåtande, N:o 154» om inskränkning af Lag¬
mans- och Kämnärsrätter samt särskildta dom¬
Den ig Februari.
823
stolar, blef, vid förnyad föredragning, bi¬
fallet.
§• 5.
Föredrogs 3 nyo Stats-Utskottets Memo¬
rial, IN:o 4o4, angående gratification åt Stats-
Commissarien Westerstrand, jemte arfvoden
för andra hos Utskottet biträdande personer.
Herr Löfvenius ansåg de här uppförda arf¬
voden allt för höga, äfvensom Herr Löfvenius
trodde det böra dels närmare utredas, om ej
åtskilliga af de personer, som fått dem sig til¬
lagda, borde, i följd af tjensteåligganden, med
göromålen inom Stats-Utskottet tillhandagå,
dels upplysas, hvilka några af dessa embets¬
man äro, hvarom ingenting förmäles.
Herrar Noréus, Santesson och Limdgren
åter anmärkte, att arfvoden för enahanda be¬
fattningar vid föregående Riksdagar utgått,
och alt de belopp, som nu föreslås, äro in¬
galunda för stora, då man tager i betraktan¬
de, ej mindre den närvarande Riksdagens öf-
verskjutande längd, än äfven göromålens stör¬
re omfattning och besvärlighet; äfvensom
Herrar Leffler och Langenberg tillstyrkte bi¬
fall å Memorialet.
Herr Ekerman yttrade, att, ehuru de för
StatsCommissarien Westerstrand och Kamre¬
raren Tauvon, hvilken sednare inom Utskot¬
tet tillhandagått med kamreraregöromål, fö¬
reslagna arfvoden kunna synas nog höga, till¬
styrkte dock Herr Ekerman bifall derå, då
8a4
Den ig Februari.
dessas belopp utgör medelvägen emellan de
tvänne opinioner, som inom Utskottet i den¬
na fråga velat göra sig gällande, den ena, att
berörde arfvoden voro för låga, och den an¬
dra, att de voro för höga; att arfvode! till
den CommerceCollegii tjensteman, som bi¬
trädde med secreteraregöromålen hos Stats-
Utskottet, i och för ärendena, rörande Ma-
nufactur-Disconlen, måste utgå, enär bemälde
tjensteman derigenom hindrades uti sin e-
gentliga befattning, och att likaledes Com¬
merceCollegii vaktbetjening icke skäligen kun¬
de förnekas de för dem tillstyrkta 3o Rd.,
enär det för Stals-Utskottets vaktbetjening
icke varit möjligt att tillika bestrida uppass¬
ning i Commerce-Collegium, under den tid,
då en Stats-Utskollets afdelning var med
granskningen af CommerceCollegii räkenska¬
per sysselsatt.
Herr Westman trodde mycken anledning
vara, att ifrågasätta de nu föreslagna arfvo-
dens belopp; dock fann han embetsmännen,
med afseende på dem föresätta göromål, kun¬
na vara af hvad tillstyrkt blifvit förtjenta.
Discussionen ansågs slutad, och Memo¬
rialet, N:o 4o/(, bifölls.
§. 6.
Föredrogs Ilögvördige Preste-Ståndets
ProtocollsUtdrag för den i5 dennes, innehål¬
lande inbjudning till de öfriga RiksStånden
alt sig förena i det beslut, hvarigenom Pre-
Den ig Februari.
8a5
ste*Ståndet, i anledning af Stats- och Bevill-
nings-Ulskottens Utlåtande, N:o 125, om cur-
liusafgiflen m. m., med frånträdande af sitt
lill andra och tredje punkterna uti det, under
N:o 87, i samma ämne afgifna Betänkande
lemnade bifall, antagit den redaction, Utskot¬
ten i Utlåtandet, N:o 125, föreslagit för den
tredje punkten, samt den redaction af andra
punkten, hvilken i Herr af Billberghs Utlåtan¬
det bifogade reservation innehålles.
Herr Noréus: Jag har tillförene yttrat
mig tor Herr af Billberghs reservation. Det
är gifvet, att det är för en stor del af länen
mera vigtigt, att lazaretten äro goda, än att
curhusmedel samlas. I min ort är en stor
cassa deraf samlad. Om dessa medel skiljas
från tillgången för den öfriga sjukvården,
skulle i flera län den värnlösa sjuke missvår¬
das, och blott medel samlas af länets invå¬
nare. Nu tillhörer det dem att underhålla
lazaretten; men, i saknad af tillräckliga me¬
del, skulle antingen nya afgifter åläggas, el¬
ler ock lazaretten inskränkas, till orternas sto¬
ra skada. Jag hemställer, att inbjudningen
må antagas. Deraf är icke något äfventyr;
ty, då hvarje län får afgöra om anmärknings-
sättet, tillskjuta de ock gerna medlen. Jag
hemställer, hurudana känslor i en sak, som
rörer sjuka uslingar, skola väckas, då medel
uppläggas, och de sjuka ändock missvårdas.
Det är sannt, att curhusmedlen, afskilda och
använda för den öfriga helsovården, kunna
lika utgå, oxn nya curhus anläggas, och med
826 Den ig Februari.
tillgängen misshushållds; men det är lika 0-
bestridligt, att det bör få bero af hvarje läns
invånare, att härom, efter sig företeende om¬
ständigheter, besluta.
Herr Cron: Delande pluralitelens tanka,
då denna fråga förra gången förevar, önskar
jag, att Ståndet må vidblifva dess fattade be¬
slut. Att afgöra Lzaretternas behof, dertill
fordras en vidlöflig utredning. Anledningen
till fördelningen af lazaretts- och hospitals-
medlen har varit, att någon jemkning måst
ske, emedan lazaretten haft större capital; och,
då curhusafgiften åtogs, var det för att be¬
reda medel till hämmande af veneriska smit¬
tan. Denna afgift kan höjas eller minskas ef¬
ter behofvet. Mig är det obekant, att cassör
deraf samlats. Ocu sådant skett, har det va¬
rit missbruk emot afgiftens ändamål, och af-
giften har bordt upphöra, då den ej varit af
behofvet påkallad. Det är äfven stadgadt, att
densamma ej får med andra uppbördsmedel
sammanblandas. Jag kan således icke frångå
min förut yttrade tanka och afstyrker anta¬
gande af inbjudningen.
Herrar Wallström och Donner förenade
sig med Herr Cron.
Herr Santesson: Jag har tillhört plurali-
teten. Då det beror af länens invånare att å-
taga sig curhusafgiften ifrån 1 till 5 sk., och,
då det beror af dem att, om öfverskott der¬
på uppkommer, anslå detsamma till sjukvår¬
den, kan jag ej annat, än finna sammanbland¬
ning af räkenskaperna för lazaretlsmedlen, å
Den ig Februari. 827
eria, och curhusmedlen, å den andra sidan,
vådlig. Följden kan blifva, att allmogen får
bekosta sina sjuka sjelfva, och att allmän o*
belåtenhet skulle ega rum.
Herr Leffler: Jag anser Herr af Bill-
berghs förslag till redaction af den andra
punkten böra antagas. Det är bäst och rätts-
enligast, att hvarje län får i denna fråga fat¬
ta sitt beslut. Då curhnsafgiften bestämmes
af hvarje län, böra ock villkoren för dess an¬
vändning få af hvarje län beslutas, helst oli¬
ka förhållanden i särskilda orter påkalla olika
åtgärder.
Herr Westman: Vid förliden Riksdag fö-
reskrefs, att de ifrågavarande afgifterna ej fin-
go sammanblandas. Oin lazaretts- och cur¬
husmedlen nu förenas under en förrättning,
kan nedsättning i de ena eller de andra icke
ske, då man ej kan utröna, huruvida öfver-
verskott eller brist på de ena eller de an¬
dra uppkommit. Jag afslyrker således anta¬
gandet af inbjudningen.
Herr Cronius: Förvaltningen och räken¬
skaperna, i afseende på de tvänne nu ifrå¬
gavarande olika afgiftsmedlen, böra vara skilj-
da. Lazaretterna grundas mångenstädes på
donationer, och curhusafgiften är en åtagen
skatt. Då en person på lazarettet intages,
gäller viss föreskrift, så att, om bestämdt
antal sjuka der förut vårdas, den derutöfver
inkomna måste för sig betala; hvaremot å
curhuset hvar och en intages, utan särskild
afgift. Uti Christianstads län lemnäs vanli¬
828 Den ig Februari.
gen för året en betydlig del af curhus-afgif-
ten till lazarettscassan.
Herr Ålund: I Örebro län är lazarettet
ej grundadt på donation. Under de sednare
åren, efter det SeraphimerQrdensgiliet upp¬
hört att underhålla detsamma, hafva länets
invånare öfverenskomma att hjelpa de min¬
dre bemedlade socknarne i deras sjukvård
och beslutat bidrag dertill af curhusafgiften,
som var utsatt till 3 sk. Bidraget har utgått
till sjukas underhåll och farsoters hämmande.
Utgången har varit lycklig, och curhusafgif¬
ten har betäckt alla behof för curhuset och
lazarettet samt lemnat ett ansenligt öfverskott.
Vid detta förhållande, har beslut fattats, att
nedsätta berörda afgift till 2 sk., dock så,
att lazarettet skulle undfå sin andel. För
curhusets och lazarettets förvaltning är en
och samma syssloman anställd, och byggna¬
derna äro på stället trånga, så att curhuspa-
tienterna icke kunna i allo skiljas från laza-
reltets. När de förra förbättras, flyttas de
till lazaretts-afdelningen. Jag hemställer, hu¬
ruvida det är möjligt, att skilja räkenskaper¬
na, då localen icke medgifver särskild förvalt¬
ning af curhus och lazarett. Det är föreskrif-
vet, alt räkenskaperna skola åtskiljas, hvaraf
följden blifvit erkännandet deraf på slump.
Jag tillstyrker antagande af inbjudningen.
Herr Noréus erinrade, att här endast är
fråga derom, att föreningen, eller den fortfa¬
rande åtskiljda förvaltningen, af curhus- och
lazarellsmedlen måtte få bero af hvarje läns
Den ig Februari. 829
invånare att afgöra, och att besynnerligt vo¬
re, att vilja betaga länens invånare denna
rättighet.
Herr Löfvenius förenade sig med Herr
Noréus.
Herr Helsingius: Min tanka är, att det
genom Herr af Billberghs reservation afsedda
ändamål lätt vinnes inom hvarje län, ehuru
Ståndet vidblifver sitt beslut. Hvarje län e-
ger ju att, efter ortens behof, minska elier
öka curhusafgiften. Hvarje län är ock skyl¬
digt att underhålla dess lazaretlsanstalter.
Landshöfdingarne, äfvensom lazaretts- och
curhus-directionerna, åligger det alt tillse, det
ändamålen icke förfelas. Det är alltid orätt
att sammanblanda medel, som för särskildta
behof uttaxeras. Om curbusmedlen behöfva
alt anlitas, i anledning af tilltagande venerisk
smitta, skall folket vara missnöjdt, att dessa
medel till andra ändamål blifvit använda.
För min del tillstyrker jag således, att SLån-
det, med förblifvande vid sitt beslut, må 0-
gilla inbjudningen.
Med Herr Helsingius förenade sig Herr
Langenberg.
Herr Falkman: I enlighet med hvad jag,
då denna fråga förra gången förevar, yttrade,
tillstyrker jag, att Herr af Billberghs förslag
till redaction af 2:dra punkten må bifallas.
Herr Ålund: Om Ståndets förut fattade
beslut skall förblifva gällande, är det Lands¬
höfdingarne betaget att till länen framställa,
huruvida något af curhusfouden må till laza-
83o Den ig Februari.
retten användas, hvilken framställning skall
anses innefatta försök till folkets beläggan¬
de med ny tunga.
Herr Leffler ansåg det af Herr Helsin g ius
åsedda ändamål icke vinnas utan ökad kost¬
nad, och Herr Leffler upprepade den sats,
att den betalande måste vara närmast att få
höras öfver användningssättet.
Med Herr Leffler förenade sig Herr
Lamberg.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Preste-Ståndets om-
förmälda inbjudning först till bifall och se¬
dermera till afslag, det sistnämnda i afseen¬
de på redactionen af a:dra punkten af Utlå¬
tandet, N:o I2Ö, hvarpå Ja och Nej svarades,
samt votering begärdes.
Följande voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Preste-Ståndets inbjud¬
ning att deltaga i dess beslut, i anledning af
Stats- och Bevilluings-Utskotlens Utlåtande,
K:o 125, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej_, kommer inbjudningen, i
hvad den angår redactionen af andra punk¬
ten, att afslås af Borgare-Ståndet, som förut,
lika med Preste-Ståndet, gillat 3:dje punkten,
sådan den är i Utlåtandet, N:o ia5, före¬
slagen.”
Voleringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Weserj Sand¬
Ben ig Februari. 831
blad, Goutelle, Brovallius, fjuk, Levton, Peters¬
son, Winberg, Hemberg, Lindqvist, Mattson,
Dalenius, Kölder och Gezelius, de 8 sistnämnda
med Ståndets tillstånd bortresta, voro från¬
varande, en sedel aflades förseglad, och de
öfriga befunnos, vid öppnandet och uppräk¬
nandet, innehålla 18 Nej emot i5 Ja, i följd
hvaraf Ståndets beslut var fattadt i öfver¬
ensstämmelse med contrapropositionen.
Herr Nore'us reserverade sig emot be¬
slutet.
§• 7 •
Föredrogs å nyo och bifölls ExpedUions-
Utskottets Memorial, N:o 387, med förfrå¬
gan, i afseende på förslag till föreskrifter i
och för tryckningen af Bihanget till Riks-
Ståndens Protocoll vid blifvande Riksdagar.
§• 8.
Upplästes och godkändes följande af Ex¬
peditions.Utskottet uppsatta förslag till Ri.
kets Ständers underdåniga skrivelser:
N:o 38i, angående stenkolsverket vi d Hö¬
ganäs, och N:o 386, med öfverlemnande af
förslag tili tulltaxa.
§• 9-
Föredrogs 3 nyo och lades till handlin-
garne Stats-, Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
832 Ben ig Februari.
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 129, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet, N:o 78, rörande Kongl.
Majrts Nådiga Proposition, samt enskilda in¬
om Stånden väckta motioner, om förändrade
grunder för lego- och salusågars samt valk-
och stampverks beskattning.
§. 10.
Å nyo föredrogs följande Banco-Utskot»
tets Memorial, J\:o 120, med sammanfattning
af RiksStåudens beslut öfver Utskottets Be¬
tänkande, N:o 53, och Utlåtande, N:o 82, i
fråga om en på upplåning grundad disconte-
ring för handeln och den större rörelsen,
jemte förslag till jemkningar och omröst-
ningspropositioner, för så vidt resultaten af
dessa till en del skiljaktiga beslut ej funnits
gifna och bestämda, och N:o 120^, med an¬
mälan, rörande en, i följd af ingånget Pro-
tocolls-Utdrag från Högvördige Preste-Stån-
det, nödvändig förändring uti Memorialet,
3N:o 120.
Herr Helsingius anhöll, att detta ärende
måtte punktvis föredragas; ty, fastän Ståndet
fattat sitt beslut i hufvudsaken, kunna jemk-
ningsförslager likväl blifva föremål för Stån¬
dets pröfning.
Herr Santesson: Jag instämmer med
Herr Helsingius så mycket mera, som, ehuru
Ståndet afslagit Upplånings-Discontens upp¬
rättande, Ståndet likväl, sedan densamma, i
Den ig Februari. 833
följd af de öfriga Irenne Ståndens beslut,
kommer alt ske, bör iakttaga sin pröfnings-
rätt i detailerna.
Detta ärende discuterades och afgjordes
punktvis, sålunda:
I afseende pä utlåningen.
Första punkten.
Herr Helsingius: Utskottet bar bär nöd¬
gats inbjuda Borgare-Ståndet, alt förena sig
med Ridderskapet och Adeln samt Bonde-
Slåndet i beslutet om upplåning äfven å vi¬
sta. Denna inbjudning tror jag Ståndet icke
böra antaga, då just denna omständighet grun¬
dade afslaget hos Ståndet å bela upplåningen,
hvaremot jag tillstyrker, att Ståndet må före¬
na sig uti Preste-Ståndels beslut, att Banken
tillåtes upptaga lån emot obligationer till 2,
högst 3 procents ränta under ömsesidigt för¬
behåll af 3, högst 6 månaders uppsägning,
och med villkor, att räntans beräknande för
uppsagdt lån genast efter förfallodagen upp¬
hör, hvarefter de öfriga tvänne Stånden
torde inbjudas att sig häruti förena. Såme¬
delst skulle Upplånings-Disconten blifva så
litet farlig, som den kan vara. Jag talar ej
nu för Stockholms interesse, ty många i den
större rörelsen härvarande skulle röna stor
fördel af tillfället att få insätta sina pennin¬
gar i nämnde Discont å afskrifningsräkning
emot ränta; men, då allt afseende bör fästas
på realisationens bestånd, och enär det är
tydligt, att all upplåning å vista föranleder
Borg. St. Pr. vidRiksd. 1828—2g—3o. VII. 329.
834 Den ig Februari.
nya Bancosedlars utgifvande frän Vexel-Ban-
ken, sjmes mig äfven vid närvarande för¬
hållande all fråga om en sådan upplåning för¬
falla; och denna åsigt är grunden för min
nu gjorda hemställan.
Herr Santesson: Jag kan ej instämma med
Herr Helsingius. Banco-Utskottet har ej till¬
styrkt ä vista upplåningen, och förslaget af-
slogs icke här på sådan grund; men, vare der¬
med huru som helst, är det dock obestrid¬
ligt, att dylik upplåning är af mycken nytta
för dem, som ega större cassör. Ett nytt
fikäl till upplåning å vista hemtas äfven der¬
af, att det redan hos Stats- och Banco-Ut-
skotten varit under öfverläggning, att, hvad
af Statens extra medel ej genast behöfver att
användas, må i den nya Disconten på af-
skrifningsräkning insättas. Ett sådant förslag
har ock ifrågakommit, i sammanhang med öf-
verläggningen om den nya fastighetslånefon-
den. Det är således af så mycket större vigt,
att Ståndet i denna del förenar sig med Rid-
derskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, som
den af dem beslutade utvägen kan af Rikets
Ständers egna verk till stor båtnad begagnas.
Herr Falkman förenade sig med Herr
Helsingius.
Herr Helsingius: Jag har icke yttrat, att
Banco-Utskottet föreslagit å vista upplåningen,
men jag minnes, alt den värde talaren, då ä-
reudet förra gången förevar, yrkade en dylik
sats, hvilken Ståndet icke antog. På Ban¬
kens depositräkniug innestå nu 2 å 3 millio.
Den ig Februari. 835
ner Rd., hvilka få afdragas vid proportionen
emellan silfverfond och sedelstock för reali-
sationsföretaget; och jag får äfven upplysa,
att i Caucoreglementet är det förebygdt, att
Statens medel ej få i denna väg användas,
just för att ej rubba förhållandet emellan
silfverfond och sedelstock. Eljest skulle de,
öfverflyttade i Upplånings-Disconten, belasta
Banken med ränta. Jag trodde det ej heller
vara emot formerna att inbjuda Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet att deltaga i
ett sådant beslut, som del jag föreslagit; men,
om detta icke låter sig göra, yrkar jag, att
åtminstone Ståndet icke må antaga Utskottets
inbjudning.
Herr Ekerman: Sedan Ståndet blifvit i
hufvudsaken öfverröstadt, återstår ej annan
utväg, än att söka göra anstalten så litet äf¬
ventyrlig som möjligt. För delta ändamål
är instämmande uti Preste-Ståndets beslut
lämpligt, och för mig visar det sig förmån¬
ligt, att Ståndet inbjuder Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet alt jemväl sig
häruti förena. Såmedelst skall tilläfventyrs
undvikas obehaget deraf, att underkasta frå¬
gan omröstning i Förstärkt Stats-Utskott och
att spela lotteri derom på Riddarhuset.
Herr Leffler ansåg den af Herr Helsingi-
us föreslagna inbjudning icke vara lämplig.
Herr Noréus fann det vara orätt att på
annat sätt behandla frågan, än alt antingen
antaga Banco-Utskotlets inbjudning, eller god¬
836 Ben ig Februari.
känna voteringspropositionen. I hufvudsaken
delade Herr Noréus Herr Santessons åsigt.
Herr Helsingius: Ännu en annan upp¬
lysning har jag att meddela. Banco-Utskottet
har varit nödsakadt att föreslå, att, oro pen¬
ningar utfordras från Upplånings-Disconten,
förrän derifrån utlånade medel dit inbeta¬
las, skall Vexel-Banken biträda med medel
och för detta ändamål utgifva nya sedlar.
Såmedelst kommer den osed, som man ve¬
lat genom mynlbestämningen förebygga, yt¬
terligare att fortfara, och Rikets Ständer kun¬
na ej annat än antaga förslaget, ty eljest
skall den, som vill utfordra sina penningar,
ej kunna bekomma dem, så snart han är der¬
till berättigad. För att göra anstalten så litet
skadlig som möjligt, torde min förut fram¬
ställda proposition böra af Ståndet godkännas.
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet,
som i afseende på Upp- och Utlånings-Dis-
contens inrättande är af de öfriga RiksSlån-
den öfverröstadt, förenade sig angående upp-
låningssättel med Preste-Ståndet, emot hvil¬
ket beslut Herrar Noréus och Santesson sig
reserverade.
Herr Helsingius förnyade sin anhållan
om inbjudning till Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet att i detta beslut instäm¬
ma, hvilken inbjudning Herrar Noréus och
Santesson ansågo vara oformlig, och följaktli¬
gen bestridde de, att Herr Talmannen må
derom framställa proposition.
Uppå Herr Talmannens angående be¬
Den t g Februari.
837
rörda inbjudning derefter framställda propo¬
sition, svarades Ja och Nej, samt begärdes
votering.
Följande Voteringsproposition, emot hvil¬
ken Herr Santesson sig reserverade, uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som bifaller, att Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet må af Borgare-
Ståndet, som i afseende på Upp- och Utlå-
nirigs-Discontens inrättande är af de öfriga
Stånden öfverröstadt, men nu, angående upp-
låningssättet, med Presle-Ståndet sig förenat,
inbjudas att instämma uti Preste- och Bor¬
gare-Ståndens beslut, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, kommer inbjudningen till
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
icke att ega rum.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Weser, Sand¬
blad, Winbladh; Brovallius , Petersson, Hem¬
berg, Levton, Winberg, Lindqvist, Memsen,
Mattson, Westerstrand, Bergelin, Westman,
Dalenius, Köhler och Gezelius voro frånvaran¬
de, en sedel aflades förseglad, och de öf¬
riga befunnos, vid öppnandet och uppräk¬
nandet, innehålla 17 Nej emot 12 Ja, i följd
hvaraf ingen inbjudning till Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet i ofvanförmäldta
afseende kommer att ega rum. Den förseg¬
lade sedeln förstördes.
I öfrigt blef den första ibland de af Ut¬
838 Ben ig Februari.
skottet uppgifna Voleringsproposilioner god¬
känd.
Andra punkten.
Ansågs ej fordra någon Ståndets åtgärd.
Tredje punkten.
Ståndet beslöt, att minsta summan, som
må i Upp- och Utlånings-Disconten insättas,
skall vara 5oo Rd.
Emot beslutet reserverade sig Herr San¬
tesson.
Den andra Voteringspropositionen god¬
kändes.
Fjerde punkten.
Hvad härom i Memorialet, N:o iao-J, an¬
förd es, bifölls.
Angående utlåningen.
Punkten i, Mom. litt. A.) Utlåtandet
N:o 72, pag. 88.
Ståndet förenade sig uti Höglofl. Ridder-
skapets och Adelns samt Hedervärda Bonde-
Ståndets beslut, ulf, såsom hypothek för lån,
må antagas enskildas med vederbörlig accept
försedda anvisningar och med proprie bor¬
gen försedda (örskrifningar i Svenskt mynt,,
under förbehåll, att sådana invisningar och
förski ifningar ovillkorligen skola vara till in¬
friande förfallna inom lånets förfallotid, äfven¬
som 3:dje Voteringspropositionen godkändes.
Mom. litt. B.) Utlåtandet ]N:o 82, pag. 89.
Utlåtandet, att frågan om Bankens och
Låne-Contorens obligationer, såsom hypothek,
förfaller, gillades.
Den ig Februari. 83g
Pag. gi, Utlåtandet N:o 82, i afseende
på Södertelje Canal-actiers belåning.
Herr Santesson erinrade, att Utskottet
icke fästat tillräcklig uppmärksamhet på det
af Ståndet utredda förhållandet, alt orden:
”5o procent af det tecknade ursprungliga ca¬
pitatet ellerJ’ borde uteslutas, såsom stridande
emot den öfriga grunden för dessa actiers
beläning, hvarefter Herr HelsingiuSj såsom
ledamot af Banco-Utskottet, åtog sig att göra
framställning inom Utskottet, att den rätta
meningen af föreskriften om berörda docu-
menters beläning blifver i Banco*reglementet
iakttagen; oell efter detta af Herr Helsingius
gjorda förklarande, ansåg Ståndet nämnda om¬
ständighet nu icke fordra någon vidare åtgärd.
Försbget, pag. 92, Utlåtandet N:o 82,
rörande det belopp, för hvilket en och sam¬
ma persons namn högst må tillåtas häfta
i Upplåuings-Disconten.
Ståndet ansåg, lika med Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-
Slåndet, en och samma persons namn i in¬
tet fall böra antagas för mera än högst 20,000
Rd. B:co såsom låntagare och 20,000 Rd. så¬
som förskrifnings utgifvare, invisningsgifvare
eller acceptant, då under hvartdera af dessa
sistnämnda förhållanden tvänne andra per¬
soner med honom dela ansvarigheten.
Herr Santesson ansåg, till förtydligande,
bär böra tilläggas orden: ”vid de 3:ne Låne-
Contoren samfäldt utur denna nya discont-
anstalt.”
84o
Den ig Februari.
Herr Ekerman åter trodde meningen va¬
ra den, ali, om en person, Hvilken söker lån
i den nya Disconten, förut af gamla Discont-
fouden vid ettdera af Låne-Contoren, såsom
gäldenär och löftesman, häftar för 12,000 Rd.,
skall denna summan afräknas på den högsta
summan, sorn han må kunna i den nya Dis¬
conten i låneväg erhålla.
Herr Noréus ansåg detta icke öfverens¬
stämma med Banco-Utskottets mening, enär
den nya Disconten egentligen var ämnad för
handeln och den större rörelsen.
Herr Helsingius: Af öfverläggningarne
inom Banco-ötskottet, har jag ej kunnat finna,
att dess mening varit, det i den högst tillåt¬
na lånesumman i den nya Disconten skulle
inräknas det belopp, hvarföre låntagare häf¬
tade uti nuvarande Discont. Jag biträder
således Herr Santessons förslag om ett för¬
tydligande, hvilket icke skett, emedan fråga
derom ej blifvit väckt. Att meningen ej
är sådan, Herr Ekerman densamma antytt,
synes desto mera, då man besinnar, att här
blifvit bestämd en lånetid af blott 4 måna¬
der utan omsättningsrätt, och nu är äfven
maximum af en persons ansvarssumma i me-
ranämnda nya Discont nedsatt, i följd af 3
Stånds beslut, till 4°>°oo Rd. B:co.
Herr Santesson erinrade, att meningen så
mycket mindre är den, Herr Ekerman framställt,
som för dessa tvänne Disconter olika föreskrifter
om utlåniugslid, hypolhekens beskaffenhet, med
Den ig Februari. 841
flera andra omständigheter, äro af Utskottet
föreslagna.
Herr Falkman: Äfven jag anser förtyd¬
ligande i det nu anmärkta afseendet nödvän¬
digt; men jag hemställer, om ej härtill är tid
nog, då reglementet för LåneContoren före¬
kommer. Om förtydligande här skall ske,
måste antingen återremiss föregå, eller ock
torde någon af Banco-Utskottets närvarande
ledamöter anmodas att tillse, att detta iakttages
uti Banco-Reglemenlet.
Herr Helsingius åtog sig att härå fästa
Banco.Utskottets uppmärksamhet, vid hvilket
förevetande Ståndet nu ansåg någon särskild
åtgärd å dess sida icke erfordras.
Den fjerde Voteringspropositionen god¬
kändes.
Förslaget, pag. g3, Utlåtandet N:o 82,
att ringare belopp ej må erhållas än 1000
Rd., samt derutöfver jemnt ioo:detal.
Ståndet förenade sig uti Ridderskapets
och Adelns samt Bonde-Ståndets beslut, an¬
gående minsta lånebeloppet, och gillade femte
Voteringspropositionen.
Förslaget, pag. 93, Utlåtandet N:o 82,
om utlåningstiden.
Herr Falkman: Jag anser fyra månaders
utlåningstid vara för korrt. Dermed kan säl¬
lan någon vara belåten; hvaremot jag tror 6
månaders tid vore lämplig och tillstyrker så¬
ledes förening uti Preste-Ståndets i denna
del fattade beslut. Derigenom skall 2:ne
Stånd komma att stadna emot 2 i denna
842 Den ig Februari.
punkt, och följakteligen votering derföre ega
rum.
Med Herr Falkman förenade sig Herr
Aspelin.
Herr Santesson: Jag instämmer äfven
häruti. De hesta reverser i den betydligare
handelsrörelsen äro ställda på en tid utöfver
6 månader. Till ex. sockerlaster säljas på 8 å g
månaders betalningstid o. s. v. Mig synes såle¬
des tillräcklig utsträckning vara beredd genom,
tidens bestämmande emellan en och sex må¬
nader, på sätt Preste-Ståndet beslutat.
Herr Helsingius: Hvad publika pappers-
beläningen angår, instämmer jag gerna uti
Preste-Ståndets beslut. Denna del är dock
ej med Upplånings-Disconten sammanblan¬
dad; men för utlåningen för den sednare kan
jag icke medgifva längre lid än 4 månader,
under osäkerhet, huruvida å vista upplånin¬
gen beslutes genom omröstning i Förstärkt
Banco-Utskott. Afsiglen här är ej att belä¬
na varor genast, såsom i Manufactur-Discon-
ten, utan att handlande skola hafva tillfälle
att hypothicera reverser, som de länge haft
i sin vård, utan att dessa lån äro ämnade
att begagnas såsom stående. Jag tillstyrker
således 6 månaders utlåningslid emot hypo-
thek af publika papper, men ej för lånen af
Upplånings-Disconten i allmänhet.
Herr Noréus: Jag förenar mig med
Herrar Falkman och ylspelin; då genom den
nya Disconten afses biträde åt den större
rörelsen, bör den förra ock lämpas efter den
Den ig Februari. 843
sednare. En handlande har ej alltid löpan¬
de reverser. Om lian eger större varulager
och skall verkställa afsättning deraf, sker det¬
ta vanligen icke på kortare betalningstid än
6 månader.
Herr Leffler: Det är ej lämpligt att de¬
la frågorna. Antingen måste Ståndet instäm¬
ma uti Presle-Ståndets beslut, eller ock för¬
ena sig uti Ridderskapet och Adelns samt
Bonde-Ståndets. För min del tillstyrker jag
bifall å Herr Falkmans hemställan.
Herr Santesson: I anledning af Herr
Helsingii förslag, får jag anmärka, att Pre-
ste-Ståndel beslutat en utlåningslid från en
till sex månader, hvaremot Ridderskapet och
Adeln bestämt 6 månaders lid för publika
pappers-beläningen, men 4 månaders för den
öfriga rörelsen i den nya Disconten.
Herr Helsingius: Jag finnér, att jag för¬
stått meningen rigtigt, och jag tillstyrker in¬
stämmande uti Ridderskapets och Adelns samt
Bonde-Ståndets beslut. Uppmärksamheten
bör jemväl fästas derpå, att Preste-Ståndet
tillika beslutat upplåning på 3 å 6 månader,
ej å vista.
Discussionen ansågs slutad, och, på Herr
Talmannens frågor, i:o Om Ståndet i afse¬
ende på utlåningstiden förenar sig med Rid¬
derskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, och
2:0 om Ståndet i denna del instämmer med.
Preste-Ståndet, svarades Ja och iVey, samt be¬
gärdes votering, hvarefter följande Voterings¬
proposition uppsattes, justerades och anslogs:
844 £>en 19 Februari.
”Den, som bifaller, att Borgare-Ståndet
må, i afseende på utiåuirigstiden, förena sig
med Ridderskapet och Adeln samt Bonde-
Ståndet, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Neij kommer Borgare-Ståndet
att i nämnda omständighet instämma uti
Högvördige Preste-Ståndets beslut.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar J Ceser, Sand¬
blad, Goutelle,Brovallius , Rydström, Hemberg,
Löfvenius, Levton, Petersson, Cronius, fein¬
berg, Lindqvist, Ståhle, Cron, Mattson, Wester¬
strand, Bergelin, Westman, Richert, Dalenius,
Modin, Köhler och Gezelius, de 8 sistnämnda
med Ståndets tillstånd bortresta, voro från¬
varande, en sedel aflades förseglad, och de
öfriga befunnos, vid öppnandet och uppräk¬
nandet, innehålla 18 Nej emot 4 Ja, i följd
hvaraf Ståndet uti ofvanberörda omständig¬
het förenade sig uti Preste-Ståndets beslut.
Emot beslutet reserverade sig Herr
Helsingius.
Sjette Voteringspropositionen, uti hvil¬
ken Ja är stäldt på ullåningstiden, utan nå¬
got undantag, ifrån en till fyra månader, och
Nej lyder på utlåningstiden, utan något un¬
dantag, ifrån en till sex månader.
Herr Santesson anmärkte, alt denna Vo¬
teringsproposition, som är uppgjord under
det i Memorialet, N:o 120, förutsatta förhål¬
lande, att de för publika pappers-belåning
Den ig Februari. 845
bestämda 5oo,ooo Rd. skulle sammanslås med
Upp- och Utlånings-Disconlfonden, bör för¬
ändras, sedan, på sätt i Memorialet, N:o I20-|»
upplyses, berörda 5oo,ooo Rd. komma att va¬
ra afskilda för det förut dermed afsedda än¬
damål; och vore förändringen af redactionen
så mycket mera nödvändig, som 3:ne £tånd
redan beslutat, att belåningen på adier och
documenter skall ega rum ifrån i till 6 må¬
nader, hvaremot Ridderskapet och Adeln gil¬
lat Utskottets tillstyrkande af utlåningstid i-
från i till 4 månader för andra lån af den
nya Discontfonden, hvadan det syntes obe¬
stridligt, att publika pappers-beläningen ej
borde, hvad utlåningsliden angår, vara under¬
kastad den nu ifrågasatta omröstningen.
Herr Falkman ansåg undantaget genom
det fattade beslutet, angående ofvannämnda
5oo,ooo Rd., redan vara gifvet, men, då pub¬
lika pappers-beläningsfonden ej här nämndes,
kunde icke heller utgången af omröstningen
derpå hafva tillämpning; äfvensom Herr Aro*
senius erinrade, att, ehuru Herr Santessons
anmärkning ej saknar grund, kunde dock or¬
den: utan något undantag, stå qvar i vote-
ringspropositionen, enär, på sätt Herr Falk¬
man yttrat, tillämpning ej här kan ske på
actiebeläningsfonden, som, efter hvad beslu-
tadt blifvit, icke kommer att med nya Dis-
conlfonden förenas.
Herr Helsingius fästade uppmärksamhe¬
ten derpå, att upplyst vore, det ofvanberör-
da 5oo,ooo Rd. tillhöra fortfarande den re¬
846 Den ig Februari.
dan befintliga Discont-fonden, men tillstyrk¬
te, a’t, om otyd 1 ig het anses vara i Voterings¬
propositionen, torde densamma lämpligast å*
terremitteras.
Herr Santesson yrkade, i stöd af hvad
lian förut anfört, att orden: utan något un¬
dantag_, matte utur propositionen och contra¬
propositionen utgå, lie!st i annat fall följden,
om Ja-propositionen vunne, skulle, efter Herr
Santessons omdöme, blifva, att trenne Stånds
redan fattade sammanstämmande beslut om
utlåningstid från en till sex månader för lån
af actiebeläningsfonden komme att kullkastas.
Discussionen ansågs slutad, och Memori-
let, JN:o 120, i hvad det angår den sjette
voteringspropositionen, blef till Banco-Ut-
skotlet, på grund af hvad anmärkt blifvit, å-
terremitteradt.
Den sjunde Voteringspropositionen, hvar¬
uti Ja är stäldt derå, att räntan för lån i
Upplånings-Disconten utan undantag må be¬
stämmas till 6 procent samt afdragas vid lå¬
nets meddelande, under förbehåll för Banco-
Styrelsen, att på förekommande anledningar
framdeles kunna nedsätta densamma till 5
procent, och Nej lyder derå, att räntan för
lån i Upplånings-Disconten utan undantag be¬
stämmes till minst 5 procent samt afdrages
vid lånets meddelande.
Herr Santesson anmärkte härvid, att i
denna omröstningsproposition borde, af sam¬
ma skäl, som vid den nästföregående nam¬
nes, orden: utan undantag, utgå, då publika
Den ig Februari. 847
pappers-beläningsfonden vore från den nya
Disconlfonden afskild, och för den förra så¬
ledes redan gällde beslutet örn Disconträntan,
bestämd till 5 procent, och önskade Herr
Santesson, att förklaras måtte, det sedan, en¬
ligt Memorialet, N:o i20-§, frågan om publi¬
ka pappers-beläningsfondens sammanslående
med den nya Disconlfonden ansetts förfeladt,
allt hvad i Memorialet, N:o 120, om den för¬
ra fonden framställes, äfven måtte förfalla,
hvaremot Herr Noréus erinrade, att, då Vo-
teringspropositionen angår Upplånings-Discon-
ten, och publika pappers-beläningsfonden ej
dit hörer, kunde Herr Noreus icke finna den
otydlighet, som Herr Santesson anser häruti
ega rum.
På grund af hvad Herr Santesson an¬
märkt, återremitterades sjunde Voteringspro-
positionen till Banco-Utskoltet.
§• ii-
Föredrogs å nyo, men begärdes och lä¬
des ytterligare på hordet, Stats-, Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs» och Economie-Ut-
skoltens Utlåtande, N:o 128, i anledning af
anmärkningar vid Utskottens Betänkande, N:o
g o, angående förändring i sättet för grund¬
räntornas eller kronotiondens utgörande.
§.12.
Föredrogos och lades på bordet:
1:0 Utskottets Memorial, N:o 408, röran-
ig Februari.
„glementet, sora skall för RiksgäldsCon-
toret utfärdas, och
2:0 Bevillnings-, Lag* samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Betänkande,
N:o 36, med förslag till jemkning af Riks-
Ståndens skiljaktiga beslut, i anledning af Ut*
skottens Utlåtande, N:o 3o, rörande gjorda
anmärkningar vid Betänkandet, N:o 18, an¬
gående väckta motioner i afseende på Kongl.
Majrts Nådiga Förordning emot oloflig inför¬
sel eller utförsel af varor af den 3 Juni 1825.
§• i3.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver Stån¬
dets denna dag fattade beslut, med undantag
af dem, som uti 10 §. af Protocollet omför-
mälas.
Plenum slutades kl. 3 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den ti Februari.
Plenum klockan ~ 10 f. m.
§. r.
Lades, efter uppläsning, till handlingarne
ankomna ProtocollsUtdrag för den 4> 8, 11,
Den 22 Februari. 84g
12, 15, 17 och 19 innevarande månad, från
Höglofliga Ridderskapet och Adeln, angående
dess särskildta heslut i anledning af Stats-
och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N:o 125,
samt Bevillnings-Utskottets Utlåtanden, Kris
57 och 66; remiss till Stats-Utskottet af den
i Expeditions-Utskollets Memorial, N:o 35o,
omförmälda fråga; öfverlemnande till Stats-
Utskottet af Förstärkta Stats-Utskottets Me¬
morial, N:o 3gg, och till Bevillnings-Utskot-
tet af Förstärkta Stats-Utskottets Memorial,
N:is 3g4> 3g5, 3g6, 397 och 398; återremis-
ser af Stats-Utskottets Utlåtanden, N:is 377,
382, 383 och 384; bifall till nyssnämnda Ut¬
skotts Utlåtanden, N:is 355, 356, 357, 358, 366,
367, 368, 375, 376, 378, 379, 38o, 385, 386,
387, 388, 3Hg, Sgo, 391 och 392, Stats-och
Banco-Utskottens Utlåtanden, 3N:is 3i och 32,
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens Utlåtande, N:o 121, Bevillnings-
Utskottets Betänkande, N:o 67, Banco-Utskot-
tets Betänkande och Memorial, N:is 91, io5,
106 och 107, samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Utlåtande, N:o 177; af-
slag å Banco-Utskottets Betänkande och Me¬
morial, N:is 92 och 92^, samt Lag-Utskottets
Utlåtande, N:o 15g; läggande till liandlingar-
ne af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 373;
beslut, i anledning af Expeditions-Utskottets
Memorial, N:o 354, alt de öfriga Riks-
Ståndens i detta ämne fattade beslut låta be¬
ro; och anmodan till Stats-Utskottet, att inom
Dorg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—3o, VII. 33o.
85o Ben 22 Februari.
8 dagar efter erhållen del af Ridderskapels
och Adelns återremiss å Utskottets Betänkan¬
de, N:o 38a, med Utlåtande deröfver inkom¬
ma; — och från Hedervärda Bonde-Ståndet,
med underrättelse, att Ståndet återremitterat
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 56; lå¬
tit hero vid Stats-, Beviilnings-, Banco-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens Betänkande, N:o 89, och lagt dessa
Utskottens Utlåtande, N:o 127, till handlin-
garne; likaledes vid Stats-, Beviilnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens Betänkande, N:o 79, låtit bero, samt
lagt Utlåtandet, N:o 126, till handlingarne;
icke antagit Ridderskapets och Adelns inbjud¬
ning i afseende å Beviilnings- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Memorial,
N:o 35, eller Borgare-Ståndets i afseende å
Banco-Utskottets Memorial, N:o 117; bifallit
sistnämnda Memorial, äfvensom Banco-Utskot-
lets Memorial och Utlåtanden, N:is 107, 108,
in, 113, 114, 115, 116, 118, 120, i2o§,
122 och 123, samt Lag-Utskottets Memorial,
N:o 164-
§- 2*
Justerades ProtocolIsUtdrag för den 19
dennes öfver de beslut, sora, enligt 10 §. af
nämnde dags Protocoll, blefvo af Ståndet
fattade.
Den 22 Februari.
S- 3-
Herr Talmannen gaf tillkänna, att, sedan
Kongl. Maj:t förlidna gårdagsafton i Nåder
täckts lemna Hans Excellens Herr Grefven och
Landtmarskalken samt de öfriga Ståndens Tal¬
män företräde, hade Kongl. Majit, med Nå¬
digt afseende på de gjorda anmälanden om
ännu återstående föremål för Riksdagsförhand-
lingarne, behagat förlänga Riksdagen lill den
i5 instundande Mars, då den kommer att af-
slutas; och med Kongl. Maj:ts Nådiga till¬
stånd finge Herr Talmannen sådant nu till
Ståndet meddela.
§• 4-
Föredrogos å nyo följande Utlåtanden
och Memorial:
Stats- och Ranco-Utskottens, N:o 5o, öf¬
ver anmärkningar hos Högvördige Preste-
Ståndet vid Utskottens utaf trenne RiksStånd
bifallna Betänkande, N:o 6, i anledning af
Kongl. Majrts Nådiga Proposition om rättighet
för Sparbankerna i Riket, att emot ränta i
Banken insätta en del af deras fond, för att,
i mån af behofvet, kunna derifrån uttagas m.
m., jemte enskilda motioner i sammanhang
dermed.
Lades till handlingarne.
Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens, N:o 51, i anledning
af de från Ridderskapet och Adeln, Preste-
85a Den 22 Februari.
och Borgare-Stånden erhållnaåterremisser af Ut¬
skottens, under N:o 26, afgifna Utlåtande, angå¬
ende fortfarande anslag till strömrensningar och
lättade vatlencommunicationers befrämjande.
Jemte Utlåtandet, upplästes Herr Santes-
sons emot detsamma afgifna reservation.
Herr Santesson: Jag åberopar de reser¬
vationer, jag afgifvit, ej mindre emot det¬
ta Utlåtande, än äfven emot Betänkan¬
det, N:o 26. Calculer af tillgångarne vi¬
sar, att sådana ej böra brista, och, om äfven
lån komme i fråga till fyllande af anslaget,
blifver sådant rikligen ersatt. Jag yrkar nu,
att det årliga anslaget till strömrensningar
och lättade vattencommunicationers befräm¬
jande må utgå intill nästa Riksdag med
100,000 Rd., såsom hittills, eller åtminstone
med 70,000 Rd.
Herr Modin instämde häruti.
Herr Ekerman: Alla tillgångar böra ej
så disponeras, att blott brister uppkomma.
Erfarenheten har visat sådan följd af detta
fattade beslut. Man har i det afseende, hvar¬
om fråga nu är, gjort allt, hvad nu kan gö¬
ras; då medel anslås för började företags full¬
följande, och det öfriga må till nästa Riksdag
uppskjutas. Jag tillstyrker således bifall å Ut¬
låtandet.
Herr Noréus: Lättande af varutrans¬
porter är ett stort, ett vigtigt ändamål. Äf¬
ven utan lån blifver tillgång för anslaget, om
det bestämmes till 75,000 Rd. Men, om ock
lån skulle härtill behöfvas, är deruti ingen
Den 22 Februari. 853
våda, emedan det användes till näringarnes
förkofran. Redan började arbeten i denna
väg kunna ej fullbordas intill nästa Stats¬
reglering. Om, på ett eller annat ställe, be-
hofvet ej är stort, är förhållandet i allmän¬
het likväl motsatt. Jag anhåller, att årli¬
ga anslagssumman för slrörnrensningar och
lättade vattencommunicationers befrämjande
måtte bestämmas till 75,000.
Herr Helsingius: Jag delar icke Herr
Santéssons förhoppningar om verkliga tillgån¬
gar till detta anslag utöfver 5o,ooo Rd. år¬
ligen. Deremot delar jag Herr Ekermans me¬
ning och tror jemväl, att Staten gjort härvid
mer, än den kunnat. Med Herrar Noréus
och Santesson instämmer jag i afseende på
nyttan och vigten af anslaget till 100,000 Rd.,
men jag anser mig så mycket mera hindrad
att ändock bevilja detta belopp, som för re¬
dan beviljade anslag Rikets Ständer måst till
RiksgäldsContoret uppdraga att för uppkom¬
mande brister ombesörja låns anskaffande.
Då man, hvad enskildas behof angått, fattat
beslut, som föranledt dylika följder, kan det,
jag medgifver sådant, sägas vara orätt, att ic¬
ke vidtaga samma utväg i fråga om ett allmänt
vigtigt ändamål. Jag vet ock, i afseende på
ledningen af strömrensningsföretagen, alt en
förändrad organisation egt rum, och jag för¬
enar mig uti den uttryckta önskan, att an¬
slaget hädanefter måtte så användas, att den
klagan deröfver, som man hittills hört, éj
mätte hädanefter förspörjas.
856 Den 22 Februari.
öfriga RiksStånden, men jag hemställer, om
icke erfarenheten under denna Riksdag visat,
att goda ändamål bäst vinnas derigenom, att
inbjudning icke sker till deltagande i Stån¬
dets beslut. Flera exempel finnas på inbjud¬
ningar från Borgare-Ståndet, som blifvit af-
slagna; och jag hyser den farhåga, att det ö-
kade anslaget minst antages, om Borgare-Stån¬
det inbjuder de öfriga Stånden att i Ståndets
beslut instämma.
Herr Ekerman: Jag trodde, att, då jag
begärde motionen på bordet, skulle all dis*
cussion deröfver nu uppskjutas. Jag erinrar
mig äfven, att en af mig gjord motion, angå¬
ende inbjudning till de 3:ne öfriga RiksStånden
till deltagande i Ståndets beslut, i afseende
på undanrödjande af förslaget om borgen för
periodisk skrifts utgifvande, icke ännu är bi¬
fallen, sedan den blifvit begärd och lagd på
bordet.
Herr Noréi framställning, angående of-
vannämnde inbjudning, blef, efter Herr Tal¬
mannens till Ståndet gjorda fråga, lagd på
bordet.
Stats- och Banco-Utskottens, N:o 52, i
anledning af de hos Borgare- och Bonde-
Stånden, i särskilda frågor framställde an¬
märkningar vid de af Utskotten, under Nlis
34, 36, 37, 4° och 4r, afgifna Utlåtanden.
Herr Modin: Den anmärkning, jag fram¬
ställde vid Utlåtandet, N:o 34, att Utskotten
ej bordt, såsom skäl till afslag, anföra, det
man syntes böra i allmänhet undvika, att, på
Den 22 Februari.
grund af enskildas motioner, bevilja de af
särskilda städer och corporationer begärde
anslag af allmänna medel, har hos Utskotten
vunnit det afseende, alt den blifvit uppla¬
gen, och att Utskotten erkänt vigten af
Slåndsreprassentanternas rättighet, att för Ri¬
kets Ständer andraga de angelägenheter, de
hvar för sig kunna anse påkalla någon åtgärd;
men Utskotten hafva icke desto mindre fort¬
farit i öfvertygelsen, att det ej är utur vä¬
gen alt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
pä nödvändigheten deraf, att icke i allmän¬
het eller utan de gilltigaste anledningar be¬
vilja några Statens anslag till ett eller annat
företag på grund af enskildas derom gjorda
motioner. En sådan grundsats lärer Rikets
Ständer icke hylla, och jag yrkar, att Stån¬
det må förklara sig icke kunna densamma god¬
känna.
Herr Santesson förenade sig med Herr
Modin.
Herr Hetsingius: Då fråga blifvit väckt,
att Ståndet skall uttrycka en princip i saken,
förklarar jag, att jag delar den, som Stats-
och Banco-Utskotten nu antytt, ej derföre,
att jag ej tror enskilda reprassentanter kun¬
na med förslag om nyttiga frågor till Rikets
Ständer inkomma, eller härå vinna deras bi¬
fall, utan emedan jag anser det vara lämp¬
ligare, att sådana framställningar, som de i-
frågavararande, först anmälas hos regeringen,
för hvilken det är lättare att i förväg be¬
döma förhållandet, och såmedelst hafva Ri¬
858 Ben 22 Februari.
kets Ständer äfven den fördel, att erhälla Re¬
geringens åsigt öfver ämnet sig meddelad.
Herr Modin: Denna väg är icke i Grund¬
lagen utstakad, hvaremot reprassentanternas
deruti förvarade fria rätt att afgifva motioner
bör i helgd hållas, och jag kan ej annat, än
nu förnya den af mig förut yttrade tanka,
att det synes anmärkningsvärdt, att Utskot¬
ten, sedan alla tillgångar för beviljade anslag
blifvit medtagna och ingenting är att spara,
ej tillika kunnat spara sig den mödan att å«
beropa detta slafviskhet innebärande skäl.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen föreslog: 1:0 att Memorialet, N:o 5a,
endast må läggas till handlingarne, och 2:0
att det må läggas lill handlingarne, med för¬
klarande, att Ståndet ogillar ofvannämnda af
Herr Modin anmärkta grundsats, på hvilka
frågor Ja och Nej svarades, samt votering be¬
gärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, sora beslutar, att Stats- och Ban-
co-Utskottens Memorial, N:o 5a, endast må
läggas till handlingarne, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nejj kommer Memorialet att
läggas till handlingarne, med ogillande af den
utaf Utskotten uttryckta princip, att Rikets
Ständers uppmärksamhet bör fästas på nöd¬
vändigheten deraf, att icke i allmänhet, eller
utan de gilltigaste anledningar, bevilja några
Statens anslag till ett eller annat företag,
Den 22 Februari. 85g
på grund af enskildas derom gjorda mo¬
tioner.”
Yoteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Goutelle, Aro«
senius, Valley, Brovallius, Bergelin, de tvän-
ne sednare sjuka. Cronius, Löfvenius, Peters¬
son j Hemberg, Winberg, Lindqvist, Lundman,
Mattson, Dalenius, Köhler och Gezelius, de
nio sistnämnda med Ståndets tillstånd bort¬
resta, voro frånvarande, en sedel aflades för¬
seglad, och de öfriga befunnos, vid öppnan¬
det och uppräknandet, innehålla 19 Ja emot
11 Nej, i följd hvaraf Memorialet, N:o 52,
endast lades till handlingarne. Den förseg¬
lade sedeln förstördes.
S- 5-
Föredrogs å nyo Banco-Utskoltels Me¬
morial, N:o 113, med hemställan, angående
ersättning i anslagsväg för den förlust, som
kommer att drabba de i Banco-reglementet
af år 1825, pag. 48, uppräknade åtskilliga A-
cademier, Collegier och Allmänna Inrättnin¬
gar genom bestämmande af 128 skillingars
pris för det silfvermynt, som i utbyte emot
Banco-sedlar dem tillhandahålles.
Jemte Memorialet, upplästes de emot
detsamma afgifna reservationer.
Herr Ekerman: Då den del af Banco-
reglementet, som angick upphörandet af vis¬
sa Academiers med fleras rättighet att efter
86o Den 22 Februari.
pris al pari erhålla silfvermynt från Bän¬
ken, hos Ståndet förevar, yttrade jag min å-
sigt emot Banco-Utskottets; och, enär nu det¬
ta memorial beror af Ståndets afgörande, för¬
enar jag mig med Herrar af ^Vetterstedt och
Leffler i deras reservation, att förlusten hör
utgå af Banco-vinsten, innan behållningen af
densamma till RiksgäldsContoret öfverlemnas,
utan att särskild summa må derföre såsom
anslag uppföras.
Herr Hélsingius: Jag kan ej erinra mig
annat, än att Banco-Utskottets i Memorialet,
Wto in, uppgifna förslag om det genom
myntbestämningen fastställda priset, äfven
för de ifrågavarande Academier och Allmän¬
na Inrättningar, af 128 sk. per Rd. för det
silfvermynt, som i utbyte emot Banco-sedlar
dem tillhandahålles, blifvit af Ståndet bifal¬
let. Om Herr Ekerman tror, att hans i strid
deremot yttrade åsigt delades af Ståndet,
lärer sådant vara ett misstag. Emot Banco-
Utskottets nu förevarande Memorial har jag
mig icke reserverat, emedan jag ansett
saken af mindre vigt. För min del har
jag dock den tanka, att det icke tillkommit
Banco-Utskottet att föreslå denna utgift i
anslagsväg. Om meranämnda Academier,
Collegier och Allmänna Inrättningar erfara för¬
lust genom upphörande af deras förut egda
omförmälda rättighet, tror jag förhållandet
för dem icke böra betraktas annorlunda, än
då t. ex. någon af dem köpt eller hyrt ett
lius för dyrare pris, och, derest inkomster¬
Den 22 Februari. 861
na ej finnas tillräckliga, hafva dessa verk den
utväg, som andra Kongl. Verk och Inrättnin¬
gar, att hos Kongl. Maj:t anhålla, antingen
att få hehofvet af ökadt anslag framstäldt till
Rikets Ständers pröfning, eller ock ersatt af
de hufvudtitlar, hvartill deras utgifter höra;
men, sedan realisationen är beslutad, synes
det mig falla af sig sjelf, att någon förmån
eller något särskildt undantag icke bör ega
rum från den i allmänhet bestämda grunden,
och då, såsom jag förut nämnt, det icke lig¬
ger inom Banco-Utskottets område, alt före¬
slå Stats-anslag, hemställer jag, att delta Me¬
morial endast må läggas till handlingarne.
Häruti instämde Herr Wallström.
Herr Leffl er: Inom Banco-Utskottet när¬
varande vid detta ärendes behandling, har
jag funnit pluraliteten af Utskottet vara höjd
derföre, alt merberörda förmån skulle för of-
tanämnda Academier, Collegier och Inrätt¬
ningar fortfara, men jag har trott ett anslags
bestämmande för den nödvändiga förlustens
ersättande icke tillhöra Banco-Utskottet. För
öfrigt åberopar jag reservationen.
Herr Santesson: Ehuru gerna jag biträ¬
der rättsenliga och billiga anslag, kan jag
dock icke bifalla det förevarande, såsom e-
mot princip stridande, och jag anser Banco-
Utskottet hafva varit oberättigadt att ett så¬
dant föreslå. Jag anhåller således om af-
slag å Memorialet.
Herr Montan förenade sig med Herr
Hels in" ius.
862 Ben 22 Februari.
Herr Ekerman: Jag vet väl, att jag vid
det föregående tillfället ej var af samma tän¬
ka som Ståndet. Jag ansåg fastmera Banco-
Utskottet icke hafva bordt inskränka den för
den Kongl. Familjen, vissa Academier, med
flera, medgifna rätt att tillvexla sig specie mynt
efter al pari. Det är orätt att borttaga den¬
na rättighet, och jag tror, det Banco-Utskot-
tet haft anledning tillstyrka förlustens ersät¬
tande af Banco-vinsten. Härigenom har jag
uttryckt min opinion. För öfrigt anser jag
denna fråga mera likgilltig; men ett utan för¬
klarad åsigt beledsagadt beslut, att lägga Me¬
morialet till handlingarne, nödgas jag be¬
strida.
Herr Falkman: Jag nödgas yrka afslag
å Memorialet, N:o 113, såsom stående i up¬
penbar strid emot det redan bifallna Memo¬
rialet, N:o 111.
Herr Helsingius: Om detta Memorial
nu blott lägges lill handlingarne, hindrar så¬
dant icke bifall till förslaget, då det blifver
från behörigt Utskott meddeladt.
Discussionen ansågs slutad, och Memori¬
alet, N:o 113, afslogs.
§• 6.
Föredrogs å nyo Expeditions-Utskottets
Memorial, N:o 3<y4» raed öfverlemnande af
förslag till författning, angående brännvins-
bränningsrättigheten,j| äfvensom förslaget lill
Den 22 Februari. 863
den underdåniga skrifvelsen i detta ämne
upplästes.
Härvid förekommo:
1:0 Af Utskottet gjord hemställan, an¬
gående en fortgående nummerföljd af §:r i
denna författning.
Ståndet lät dervid bero.
2:0 Uteslutande af denna i 10 §. af Kongl.
Kungörelsen den ig Maji 1824 befintliga
mellanmening: ”eller ock uppgifvit annan,
än den högsta pannerymd, hvaraf de till
enkel afgift kunde sig begagna.”
Herr Ståhle ansåg icke Expedilions-Ut-
skottet tillkomma, att föreslå förändringar, el¬
ler tillägg uti Rikets Ständers beslut, hvar¬
vid det i närvarande fråga beror på Kongl.
Maj:t att göra de tillägg, som pröfvas nödi¬
ga, och yrkade således Herr Ståhle afslag å
Memorialet.
Herr Falkman: Expeditions-Utskottet å-
ligger ej blott att afskrifva Rikets Ständers
beslut, utan ock att rigtigt uppfatta dem. Då,
enligt Rikets Ständers beslut, 5 §. af 1824
års Kongl. Kungörelse, angående brännvins¬
bränningen, hvilken §. handlar om medgif-
na undantag från det allmänna stadgande,
att den åt hemmansegare hittills lemnade til¬
låtelse att, emot ökad afgift, begagna högsta
pannerymden för den class, hvarinom hem¬
manets rätta pannerymd inskränktes, skulle
derefter upphöra, alldeles utgått i Riket*
Ständers nu afgifvande förslag till ny för¬
ordning i berörda afseende, hade Expedi¬
864 Den 22 Februari.
tions-Utskotlet, som ansett deraf en ovillkor¬
lig följd vara, att ofvannämnda mellanmening
i 10 §. af förrberörda Kongl. Kungörelse bor¬
de uteslutas, handlat illa, om icke sådant blif¬
vit vid den nya redactionen af författningen
iakttaget.
Ståndet lät vid Utskottets framställning
i denna del bero.
Emot beslutet reserverade sig Herr
Ståhle.
3:o Uteslutande från författningsförslaget
af i3 §. i 1824 års Kongl. Kungörelse.
Herr Ilelsingius: Jag erinrar mig, att,
enligt denna §., äro Städerna Stockholm, Gö¬
theborg och Carlskrona försäkrade, att bränn¬
vinsbränningen och distilleringen kunna der
idkas efter de för städerna i allmänhet be¬
stämda grunder, så snart de med enskilda
personer afslutade arrende-contract om di-
stilleringsrältigheten i Stockholm samt om
brännings- och dislilleringsrältigheterna i Gö¬
theborg och Carlskrona tilländagått. Om nu
denna §. borttages, kommer ingenting att
stadgas om dessa städers brännvinsbrännings-
och distilleringsrätlighet, och detta skulle
kunna leda derhän, att en sådan rättighet för
nämnda städer anses icke ega rum. Derföre
anhåller jag om afslag å Memorialet i denna
del, eller, om någon förändring skall ske, att
densamma må inskränkas lill uteslutande af
orden: "så snart de med enskilda personer etc.’’
Herr Leffler'. Denna uti 1824 års Kongl.
Kungörelse befintliga §. har af de förenade
Den 22 Februari.
865
Utskott, som handlagt delta ärende, blifvit
bibehållen efter en lång öfverläggning. Man
grundade beslutet härom derpå, att arrende-
conlractet med framlidna Commerce-Rådet
Björnberg om brännvinsbrännings- och di-
stilleringsrättighet i Götheborg upphört först
med Mars månad detta år, och pä förutsät¬
tandet, att Riksdagen dessförinnan skulle slu¬
tas, men vid det af Expeditions-Utskottet an¬
märkta förhållande synes mig omförmäldta §.
kunna väl umbäras, äfvensom jag ej ser något
skäl, hvarföre Stockholm, Götheborg och Carls¬
krona skola i författningen särskildt uttryc¬
kas, i afseende på brännvinsbrännings- och
distilleringsrättigheten, då för dem måste gäl¬
la samma grunder, som för städerna i all¬
mänhet äro bestämda. Inom Utskotten har
redan yrkats §:ns borttagande, ehuru det an¬
setts icke kunna ske af ofvannämnda an¬
ledning.
Herr Helsingius: Jag anser mig skyldig
att närmare förklara min mening. Uti före¬
gående författningar, angående brännvinsbrän-
ningsrättigbeten, hafva städerna Stockholm, Gö¬
theborg och Carlskrona alltid varit särskildt
utmärkta; hvarföre det möjligen skulle kunna
tydas derhän, att, om denna bestämmelse nu
försvinner, dessa städer, såsom jag ock anfört,
hafva förlorat denna brännvinsbrännings- och
distilleringsrättighet.
Herr Leffler: Frågan är nu egentligen
icke om borttagandet af några ord utaf me¬
borg. St. Pr. vid Riksd.1828—29—3o. VII. 331.
866 Ben 22 Februari.
ranämnda i3 §„ utan derom, huru vida Ex-
peditions-Utskottet handlat enligt Rikets Stän¬
ders beslut, eller om Utskottets åtgärd bör
ogillas.
Herr Helsingius förnyade sin begäran
om afslag å hvad Utskotten i denna del till¬
styrkt.
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet
beslöt, alt ofvanberörda i3 §. i Kongl. Kun¬
görelsen den 19 Maji 1824, angående bränn¬
vinsbränningen, hvilken §. Rikets Ständer be¬
slutat skola i den nya författningen i detta
ämne bibehållas, bör, i öfverensstämmelse
dermed, uti samma författning intagas, och
att nummerföljden af §:r kommer af sådan
anledning att rättas.
4:o Anmälan, att Utskottet, i afseende
på 3o §., 3 art., angående uppmätning af pan¬
nor, som hädanefter undergå stämpling, trott
sig, utan att minska tydligheten af det utaf
de sammansatta Utskotten föreslagna stadgan¬
de, kunna och böra utesluta de i §:ns 2tdra
moment näst efter ordet: ”'vatten” befintliga
orden: ”eller annat flytande ämne.”
Herr Ståhle åberopade sin förut fram¬
ställda princip, att Expedilions-Ulskottet är
oberättigadt att förändra Rikets Ständers be¬
slut, ansåg sådan åtgärd föranleda till besyn¬
nerliga förhållanden och yrkade ogillande af
Utskottets förslag i denna del.
Herr Falkman: Troligen mätas icke pan¬
norna med annat än vatten. Om de af Ex-
peditions-Ulskottet uteslutna orden bibehål¬
Ben 22 Februari.
las, skulle anledning vara, att dertill använ¬
da äfven andra fluida, som vidhänga kärilet,
såsom olja eller tjära, och hvarigenom mät-
ningsresultatet blefve origtigt.
Herr Ståhle: Vanligen sker mätningen
af pannan med drank, som ej vidhänger dem
mera än vattnet, och i allt fall har Expedi-
tions-Utskottet varit till förändringar obe¬
hörigt.
Herr Langenberg förenade sig med Herr
Falkman.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Memorialet i denna
punkt först till bifall och sedermera till af-
slag, pä hvilka frågor Ja och Nej svarades,
samt votering begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Expedilions-Utskot*
tets Memorial, N:o 3^4» i afseende på 3o §.,
3 art., af Brännvinsbränningsförfattningen, rö¬
star: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nejj kommer Memorialet att i
denna del ogillas.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Brovallius,
Hemberg, Cronius, JVinberg, Lindqvist, Pe¬
tersson, Lundman, Mattson, Bergelin, West¬
man, Dalenius, Modin, Köhler och Gezelius
voro frånvarande, en sedel aflades förseglad,
och de öfriga befunnos, vid öppnandet och
868 Den 23 Februari.
uppräknandet, innehålla 21 Ja emot v\ Nej,
i följd hvaraf Memorialet, N:o 374, i denna
punkt var bifallet. Den förseglade sedeln för¬
stördes.
Emot beslutet reserverade sig Herrar
Ståhlej Helsingius och Winbladh.
Vid den återstående delen af Memoria¬
let lät Ståndet bero, äfvensom Ståndet god¬
kände författningsförslaget, med iakttagande
af rättelsen, i afseende på i3 §. af 1824 års
Kongl. Kungörelse.
§• 7*
Föredrogos å nyo följande Banco-Utskot-
tets Memorial och Betänkanden:
N:o 114. med förslag om bestämmande
af en viss tid, inom hvars förlopp alla af
Banken på daler kopparmynt utgifna sedlar
böra vara derstädes till inlösen aflemnade.
Herr Helsingius: Jag anhåller att få i
Protocollet antecknadt, att jag ej finnér mig
kunna gilla detta Memorial. Banken har fort¬
farit under en tid af i5o år, utan att en så¬
dan praescriptionstid, som den för inlösning
af Bankens sedlar nu föreslagna, och hvilken
icke är Rikets Ständer värdig, någonsin varit
af delta verk begagnad. Det rättaste är, ef¬
ter min tanka, att sedlarne, efter en viss tid,
förklaras icke vidare i den allmänna rörelsen
gångbara, eller i kronouppbörd emottagas, un¬
der fortfarande skyldighet för Banken, att när
som helst utan praescription ifrågavarande
Den 22 Februari.
sedlar inlösa. Sålunda liar förut tillgått. Om
denna tanka icke af Ståndet delas, yrkar jag
likväl ej voteriug, utan önskar blott, att nain
åsigt i Protocollet anmärkes, att jag icke fin¬
ner det nu föreslagna förhållandet vara Ri¬
kets Ständer värdigt.
Herr Santesson: Jag förenar mig full¬
komligt med Herr Helsingius uti hans åsigt,
hvilken öfverensstämmer med den öfverty¬
gelse, som jag vid föregående tillfälle yttrat,
i afseende på f. d. Filial-Discont-Contorens
utelöpande sedlar.
Herr Falkman: Jag anser Banken böra
inlösa sina sedlar; men, på det att de ifrå¬
gavarande må efter band försvinna, bör en
tid utsättas, vid hvilken de skola upphöra
att gälla i den allmänna rörelsen, och hvar¬
efter de ej vidare få i kronouppbörd ernot-
tagas, utan att likväl Bankens skyldighet att
dem inlösa upphör. Jag bestrider således
prasscriptionen i detta sednare afseende, hvar¬
emot jag ej finner hinder för bifall å för¬
ra delen af Utskottets tillstyrkan, eller den
hemställan, att underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t må göras om utfärdande af en kungö¬
relse, som utsätter en tid af 5 år, under
hvilken Bankens alla på daler kopparmynt
utgifna sedlar kunna i kronans uppbörd e-
mottagas. Som likväl ogillandet af det föl¬
jande uti Utskottets tillstyrkan innefattar än¬
dring af Memorialet, föranlåtes jag begära å-
terremiss.
Häruti instämde Herr Langenberg.
870 Den 22 Februari.
Discussionen ansågs slutad, och Memo¬
rialet, N:o 114. blef till Banco-Utskottet å-
terremitteradt.
JN':o 1 15, angående brandförsäkring för
de hus i städerna utom Stockholm, hvilka,
vid ny af Banco-Utskottet föreslagen utlåning
utaf ingående capital-afbetalningar, emot pant
af fastighet kunna komma att i Banken bela*
nas.
Herr Leffler: Då detta mål af Banco-
Utskottet afgjordes, var jag ej der tillstädes.
Om jag det varit, hade jag upplyst, att Gö¬
theborgs nya brandförsäkring under denna
Biksdag fått reglemente af Kongl. Maj:t stad-
fästadt, hvarföre ock punkten under litt. B.,
pag. 14, är obehöflig. Jag anser dock den¬
na omständighet vara af mindre betydenhet,
helst rättelse häruti kan vid kommande Riks¬
dag beredas.
Herr Falkman fästade sin uppmärksam¬
het vid olikheten i formulairerna under N:is
1 och 2 till borgensförbindelser i så måtto,
att i det första, som afser nya Bancolån e-
mot inteckning i fastigheter, som blifvit för¬
säkrade i Städernas Allmänna Brandstodsbolag,
är lydelsen denna: ”—„— gå undertecknade
i full borgen, så att, i händelse panten, vid
lånets utsökande, icke förslår till betalning af
capital, ränta och omkostningar, samt etc.”
hvaremot i formulairet N:o 2, som angår nya
Bancolån emot inteckning i fastigheter, som
blifvit försäkrade i Skånska Brandförsäkrings-
Inrättningen, i Götheborgs nya Brandförsäk¬
Den 22 Februari. 871
ring, eller i Götheborgs Brandstodsförening,
inrättad år i8i3, läses: ”gå undertecknade i
full borgen, så att, i händelse panten brin¬
ner, eller vid lånets utsökande icke förslår
etc.” Herr Falkman ansåg förhållandet böra
vara lika för alla Brandstodsföreningarne
och begärde upplysning om grunden till olik¬
heten.
Herr Helsingius: Hvar och en vet, alt,
då ett hus, som är brandförsäkradt, brinner,
utbetalas brandstodsersättning, och den, som
å egendomen gifvit lån, har då tillfälle att
af nämnda ersättningssumma få sin betalning;
men man har ej ansett, att t. ex. Skånska
Brandslodsföreningen kommit ännu till den
stadga, att, om flera der försäkrade hus brin¬
na, fonden skall vara för ersättningen till¬
räcklig. Af sådan orsak har Banco-Utskottet
ej för närvarande trott sig böra borttaga bor¬
gen, äfven för den händelse, att panten brin¬
ner. Deremot har det Allmänna Brandför¬
säkringsverket hunnit till större stadga, och
detta är anledningen till skilnaden. Dock,
som Utskottet ej närmare känt grunderna
derföre, har borgen för lån emot inteckning
i hus, brandförsäkrade i den sednare inrätt¬
ningen, blifvit bibehållen, utan upptagande
af händelsen, att panten brinner.
Herr Ståhle: Den upplysning, Herr Ilel-
singius lemnat, ådagalägger, alt Banco-Ulskot-
tets ledamöter ej tagit noga kännedom om
beskaffenheten af Skånska Brandförsäkrings-
Inrättningen. I dess reglemente är det stad-
872
Den 22 Februari.
gath, alt delegarne äro för brandskadans er¬
sättande gemensamt ansvariga; och i denna
öfverenskommelse liar Banken för lånen stör¬
re säkerhet än i borgen. Denna sednare är
dock lätt anskaffad, och föreskriften derom
må således bibehållas.
Herr Santesson: Herr Falkmans fram¬
ställning synes mig icke vara af Herr Hel-
singius rigligt uppfattad. Borgen må ega rum
så lör de lån, hvilka afses vid formulairet
!N:o 1, som för dem, hvilka formulairet N:o
2 angår, i bägge fallen, om panten ej för¬
slår till gäldens betalning. För öfrigt må det
anmärkas, att, hvad angår Götheborgs Brand-
stodsföreningar, äro de i bättre ställning än
Allmä niia Brandstods-Bolaget.
Herr Helsingius uttryckte Banco-Utskot-
tets åsigt hafva varit, att Allmänna Brand¬
stods-Bolaget är säkrare än de öfriga Brand-
försäkringsinrättningarna och tilläde, att ef¬
ter denna åsigt hade, såsom förut nämndt
är, olikheten i formulairerna uppkommit.
Discussionen ansågs slutad, och Memoria¬
let, N:o 115, bifölls.
N:o 116, angående afskrifning utaf upp¬
lupen ränta på den capitalskuld, hvarföre
Majoren Friherre C. IV. Gripens tjerna lios
Banco-Discontverket häftar.
Bifölls.
§. 8.
Föredrogs å nyo Stats-, Bevillnings- samt
Den 2a Februari.
Allmänna Besvärs» och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 128, i anledning af anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o go, angående
förändring i sättet för grundräntornas eller
kronotiondens utgörande.
Jemte Utlåtandet, upplästes de emot det¬
samma afgifna reservationer.
Herr Leffler: Då målet förra gången
hos Ståndet förevar, yttrade jag den öfver¬
tygelse, att jag ansåg förändringen stridande
emot Preste-Slåndets privilegier. Det sedna¬
re förslaget är grundadt på mera billighet än
det förra. Dock bör jag först tillstyrka, att
forsel-lönen af 3a sk. för hvarje tunna råg och
korn, samt 2\ sk. för hvarje lunna bafra, böra
bibehållas.
Herr Alund: Jag hemställer, om icke för¬
tydligande bör ske vid uttrycket markegängs-
priSj på det alt man icke må misstaga sig och
tro, att härmed förstås riksmarkegångspris.
För öfrigt tillstyrker jag, att Utlåtandet, N:o
128, måtte bifallas.
Herr Noréus: Jag har ej förutsett den
af Herr Alund anmärkta omständighet, men
finner framställningen i Utlåtandet så tydlig,
att dermed icke kan förstås annat, än länets
markegångspris och icke riksmarkegångspri-
set. För öfrigt bestrider jag Icke forsel-lönens
utsättande i enlighet med Herr L,efflers å-
sigt, men kan icke inse, att förslaget strider
emot Preste-Ståndets privilegier. I äldre ti¬
der stadgades, att spannmålen skulle fort-
skaffas till anvisadt ställe inom lagsagan. Se¬
874 Fen 22 Februari.
dermera inskränktes detta stadgande till 6 mil
från räntegifvarnes hemvist, och det är i san¬
ning vigtigt, att göra första steget till förän¬
dring af natura-prasstationen.
Herr Santesson förenade sig med Herr
Noréus^ hvaremot den af Herrar Noréus och
Leffler tillstyrkta forsehlönstillökningen af
Herr Ståhle bestriddes.
Herr Langenberg föreslog, alt forsel-lö-
nen må bestämmas till 24 sk. för en tunna
råg och korn, samt 16 sk. för en tunna haf-
ra, och medgaf Herr Noréus3 att detta må
utgöra Contrapropositionen, om votering i
denna fråga äskas.
Discussionen ansågs slutad, och, sedan
Herr Talmannen framställt till bifall: 1:0
Utlåtandet, N:o 128, i afseende på forsel-löns-
ersättningen, och 2:0 Utlåtandet, N:o go, i
samma omständighet, och derpå svarats Ja
och Nejj samt votering blifvit begärd, upp¬
sattes, justerades och anslogs följande Vote¬
ringsproposition:
”Den, som bifaller, att forsel-löner hä¬
danefter må såsom hittills utgå med 16 sk.
för hvarje hel tunna råg och korn, och 12
sk. för hvarje hel lunna hafra, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, kommer forsel-löner att hä¬
danefter utgå med 24 sk. för hvarje hel tun¬
na råg och korn, samt 16 sk. för,hvarje hel
tunna hafra.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
Den 22 Februari. 875
efter upprop, hvarvid Herrar Brovallius, liem-
Åerg-, Levton, Cronius, Lindqvist, Winberg,
Petersson, Lundman, Montan, Mattson, Ri¬
chert, Bergelin, Dalenius, Meijer, Köhler och
Gezelius voro frånvarande, en sedel aflades
förseglad, och de öfriga befunnos, vid öpp¬
nandet och uppräknandet, innehålla 17 Ja
emot i3 Nej, i följd hvaraf Utlåtandet, N:o
128, i denna del var bifallet. Den försegla¬
de sedeln förstördes.
I öfriga delar gillade Ståndet, med från¬
trädande af sitt förut fattade beslut, Utlåtan¬
det, N:o 128.
§• 9-
Föredrogs å nyo Bevillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Betänkande, N:o 36, med förslag lill jemk¬
ning af RiksStåndens skiljaktiga beslut, i an¬
ledning af Utskottens Utlåtande, I\':o 3o, rö¬
rande gjorda anmärkningar vid Betänkandet,
N:o 18, angående väckta motioner i afseende
på Kongl. Majlis Nådiga Förordning emot o-
loflig in- eller utförsel af varor, af den 23
Juni 1825.
Herr Strehlenert: Vid sammanjemkning
af RiksStåndens skiljaktiga beslut i denna frå¬
ga, hafva Utskotten uti ingressen till deu fö¬
reslagna underdåniga skrifvelsen afsett, att
den laglydiga medborgarens rättmätiga anspråk
på hus- och hemfredens helgd ej må äfven-
tyras, men dessa Utskott hafva, i motsats der-
876 Ben 22 Februari.
med, uti den första af de uppgifna hufvud-
punkterna, tillstyrkt, att visitatjonsrätten, så
väl i afseende på tid som rum, må utsträc¬
kas. Jag tillstyrker, alt Ståndet antingen må
vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut, el¬
ler ock antaga jemkningsförslaget, med ute¬
slutande af de i afseende på detailerna upp¬
ställda tvänne hufvudpunkter.
Med Herr Strehlenert förenade sig Her¬
rar Santesson, Noréus, Ståhle och Donner;
hvaremot Herrar Helsingius och Löfvenius
tillstyrkte Utskottens nu afgifna jemknings-
förslag i sin helhet; äfvensom Herr Lande*
gren yttrade sig sådant äfven medgifva, blott
ined uttryckligt förklarande af den underdå¬
niga önskan, att visitationsrälten ej må ut¬
sträckas så långt, att hus- och hemfreden der¬
igenom störes,
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet
biföll, att en sådan underdånig skrifvelse i
ämnet, hvilken Utskotten i Betänkandet, N:o
36, föreslagit, må till Kongl. Majit expedie¬
ras, dock med den förändring, att de tvän¬
ne punkter, hvilka, i afseende på detailerna,
äro vid slutet af Betänkandet uppgifna, jem¬
te den, såsom motiv dertill, näst förut intag¬
na period, ifrån och med orden: ”hvarjemte
Rikets Ständer under yttrad öfvertygelse, att
etc.”, uteslutas.
§• I0-
Efter anmälan företrädde, i vanlig ord¬
Den 22 Februari.
ning emoltagen, Herr HofCanzleren och Coni¬
in e ndeuren, Välborne D. von Schultzenheim,
hvilken aflemnade Kongl. Majlis Nådiga Skrif¬
velse af den a3 sistlidne Januari till Rikets
Ständer, i anledning af deras underdåniga
anmälan, angående granskningen af Manufa-
ctur-Discontfonden jemte vid omförmälda
Kongl. Skrifvelse fogadt Utdrag af Stats-Rå-
dets Protocoll den 16 i berörde månad.
Herr HofCanzleren utbeledsagades, och
derefter upplästes nämnde handlingar, hvil¬
ka, efter Herr Helsingii begäran, lades på
bordet.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar
ledamöter åtskiljdes kl. 3 e. m. och sam¬
manträdde åter, till fortsättning af plenum,
Eftermiddagen,
Klockan -J 7.
§. 11.
Upplästes och lades till handlingarne
ankomna Protocolls-Utdrag för den 19 in¬
nevarande månad från Högvördige Preste-
Ståndet, med underrättelse om dess särskil¬
da beslut, i anledning af Banco-Utskottets
Memorial, JN:o 120; bifall till Stats-Utskot-
tets Memorial, N:o 4°4» Stats-, Banco- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 5i, Banco-Utskottets Memori-
878 Den 22 Februari.
al, N:o lii, med åberopande af Ståndets i
afseende på 4 §• Banco-Reglementet, vid
Memorialet, N:o 113, fattade beslut, äfven¬
som till Banco-Utskottets Memorial, Niis 114,
115, 117, ir8 och 122, samt Expedilions-
Utskottets Memorial, N:o 374; vägradt anta¬
gande af Höglofl. Ridderskapets och Adelns
inbjudning, i afseende å Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskoltens Utlåtande,
N:o 55, afslag å Stats-, Bevillnings- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens Be¬
tänkande, N:o 90, och Utlåtande, N:o 128;
beslut att låta bero vid Stats- och Banco-
Utskottens Utlåtande, N:o 5o; och läggande
till handlingarne af Stats-, Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skoltens Utlåtanden, Nlis 126, 127 och 129,
samt Stats- och Banco-Utskottens Memorial,
N:o 52.
§■ I2>
Föredrogos och lades på bordet:
1:0 Lag-Utskottets Memorial, N:o 166, i
anledning af Hedervärda Bonde-Ståndets re¬
miss å Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 872,
öfver Herr Gustaf Hjertås motion om stad¬
gande, att frågor om återbetalnings- och er¬
sättningsskyldighet emellan Kongl, Maj:t och
Kronan, å ena, samt enskilda personer, å an¬
dra sidan, ej få bänskjutas till gode mäns af¬
görande, utan ovillkorligen böra vid laga dom¬
stol upptagas och afgöras, och
Ben 22 Februari.
2:0 Tvänne Protocolls-Utdrag1*från Hög-
vördiga Preste-Ståndet för den ig dennes,
innehållande inbjudningar till de öfriga Riks-
Stånden, att sig förena uti Preste-Ståudets
beslut, i anledning af Banco-Utskottets Me¬
morial, JNT:is ii3 och 116.
§. i3.
Justerades Protocolls-Utdrag öfver Stån¬
dets förmiddagen fattade beslut.
§• i4-
Föredrogs ä nyo:
1:0 Stats-Utskottets Memorial, N:o 4°8,
rörande reglementet, som för RiksgäldsCon-
toret skall utfärdas.
Bifölls.
2:0 Den del af berörda Reglemente, hvil¬
ken var vid Memorialet bifogad.
Dervid förekommo: 1—43 och 4^—5i
§§:na.
Bi föllos.
53 §.,’angående!Borås stads lån.
Herr Memsen: Ilvad denna §, af in-
structionen beträffar, tror jag att den, utan
hinder af min till Siats-Utskottet uppgifna
erinran, kan bifallas. Den rättighet för com-
mitterade, som jag dermed åsyftat, anser jag
tillfyllest uttryckt i 3:dje punkten af Reglemen¬
tet; och det svar, jag från Utskottet erhåller,
skall troligen bestyrka denna min mening och
88o Den 22 Februari.
derjemte för mina committerade ådagalägga,
att den omständighet, som föraniedt anmärk¬
ningen, icke undgått min uppmärksamhet.
Likväl, om Ståndet tillåter, att med bifall å
den nu upplästa §:n fördröjes, intilldess
Stats-Utskottets svar hunnit inkomma, begag¬
nar jag gerna denna välvilja.
Ståndet gillade 53 §., men fästade der¬
vid det förbehåll för sig, att vara oförhindradt
i beslut, i anledning af det Utlåtande, som
Ståndet från Stats-Utskottet införväntar öfver
det af Herr Memsen afgifna och den 18 den¬
nes till Stats-Utskottet remitterade anförande.
54—59, 61—67 och 69 §§.
Biföllos.
§• i5.
Föredrogos och lades på bordet följande
Memorial och Utlåtanden:
1:0 Stats-Utskottets:
N:o 4°o, i anledning af erhållen återre-
miss på några af Utskottet afgifna Betän-
kanden,
N:o 401, i fråga om grunders uppgöran¬
de för regleringen af Hof-Stats-pensioner,
N:o 4o2> i anledning af skiljaktiga be¬
slut inom Riks-Stånden i fråga om fördel¬
ningen af det mindre creditivet till de der¬
med åsyftade ändamål,
N:o 4°3.- med berättelse om verkställd
granskning af Chartae-Sigillatas-Contorers rä¬
kenskaper för år 1826,
Den 22 Februari. 881
N:o 4o5, i fråga om nedsättning af ar¬
rendet för Skellnora Kungsgård,
N:o 4°6, i fråga derom, att uppbörden
af åtskilliga förvaltande Verks inkomster bö¬
ra af Stats-Verket öfvertagas emot erläggan¬
de till samma Verk af bestämda årsanslag,
N:o 4°7» angående åtskilliga omständig¬
heter, hörande till Riksdagsbeslutet;
och 2:0 Banco-Utskottets:
N:o 119, med förslag till föreskrifter
att inflyta i det blifvande Banco-reglementet,
angående Bankens förhållande till Staten och
vissa Allmänna Inrättningar undertidrymden
emellan denna och nästkommande Riksdag.
§• *6.
Upplästes och lades till handlingarne:
Lag-Utskottets Memorial, N:o i65, i anled¬
ning af Herr Carl Prinzenskölds hemställan
om anmälan till Lag-Utskottet, att till Riks-
Stånden inberätta, huru den i Utskottets Be-
tänkanden, N:is 58 och io3, upptagna fråga
om ändring i 18 och 19 §§. af Intecknings¬
lagen blifvit afgjord, m. m.
Plenum slutades kl. ^ 9 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1S28—29—80. Fli. 332.
882 Den 23 Februari.
Den 23 Februari.
Plenum klockan f y e. m.
§• ..*•
Föredrogos och lades till handlingarne
Förstärkta Stats>Utskoltets Memorial, N:o 4°9»
angående den allmänna bevillningens fördel¬
ning, och Stats-Utskottets Utlåtande, N:o ^io, i
anledning af återremiss utaf Utskottets Betän¬
kande, N:o 382, angående lättad utväg till låne-
hidrag åt fastighets-egare.
§• 2-
Upplästes meddelade Protocolls-Utdrag
från Hedervärda Bonde-Ståndet för den 22
dennes, hvaraf inhemtades, att Ståndet lill
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag
antagit Constitutions-Utskottets Memorial, Nlis
53, 54 och 55; bifallit Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Betänkan¬
de, N:o 108, med förändringarne deruti, en¬
ligt Utlåtandet, N:o 122, jemte ett särskildt
tillägg; gillat sistnämnda tvänne Utskotts Ut¬
låtande, N:o 123, och Expedilions-Utskotlels
Memorial, N:o 3^4» antagit Höglofl. Rid-
derskapets och Adelns inbjudning till delta¬
gande i dess beslut rörande förändringar i
Kongl. Förordningen den 23 Juni 1828 e-
mot oloflig in- eller utförsel af varor, samt
Den 9.3 Februari. 883
godkänt Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Betänkan¬
de, N:o 36, och icke antagit Hogvördige Pre-
ste-Ståndets inbjudning att förena sig i dess
beslut, i anledning af Stats- och Bevillnings¬
utskottens Utlåtanden, N:is 87 och 125.
Lades till handlingarne.
§• 3.
Justerades: i:o Protocolls-Utdrag öfver de
den 22 dennes e. m. af Ståndet fattade be¬
slut, och 2:0 Protocollet för samma dag,
i anledning af Banco-Utskottels Memorial,
N:o n4*
§• 4-
Föredrogs å nyo Hogvördige Preste-Stån-
dets Protocolls-Utdrag för den 19 dennes,
hvarigenom de öfriga RiksSlånden blifvit in¬
bjudna att förena sig uti Preste-Ståndets
beslut, i anledning af Banco-Utskottets Me¬
morial, N:o 11 3, med hemställan, angående er¬
sättning i anslagsväg för den förlust, som kom¬
mer alt drabba de i Banco-reglementet af år
1823,pag. 48.uppräknade åtskilliga Academier,
Collegier och Allmänna Inrättningar, genom
bestämmande af 128 sk. pris för det silf¬
ver rn y 111, som i utbyte mot Banco-sedlar
dem tillhandahålles; varandes Preste-Stån-
dels beslut bifall till Memorialet, med för¬
klarande, att ifrågavarande anslag må utgå af
8S4 Den 23 Februari.
Bankens årliga vinst, innan den till Riksgälds¬
kontoret ingår; men Borgare-Ståndet, som af-
slagit berörda Memorial, fann icke skäl att
inbjudningen antaga.
Emot beslutet reserverade sig Herr E-
kerman^ i följd af det yttrande, lian afgaf, då
Memorialet, N:o 113, förevar.
§. 5.
Å nyo föredrogs Högvördige Preste-Stän»
dets Protocolls-Utdrag för den 19 dennes,
innehållande inbjudning till de öfriga Riks-
Stånden att sig förena uti Preste-Ståndets, i
anledning af Banco-Utskottets Memorial, N:o
116, angående afskrifning utaf upplupen rän¬
ta å den capitalskuld, hvarföre Majoren Fri¬
herre C. TV. Gripenstjerna hos Banco-Verket
häftar, fattade beslut, hvarigenom Preste-Stån-
det, med bifall lill den af Utskottet tillstyrk¬
ta eftergift af ifrågavarande ränte-skuld, för¬
klarat, att denna eftergift må utsträckas äf¬
ven till sjelfva eapitalet.
Herr Helsingius anmärkte, att denna in¬
bjudning så mycket mindre borde antagas,
som Preste-Ståndet icke förfarit grundlagsen¬
lig!, uå förändring i Memorialet, utan före¬
gången ålerrerniss, blifvit beslutad.
Ståndet, som förblef vid sitt i ämnet fat¬
tade beslut, fann icke skäl att inbjudningen
antaga.
Den 23 Februari.
885
§• 6.
Efter å nyo skedd föredragning, blef
Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse af den 23
sistlidne Januari till Rikets Ständer, i anled¬
ning af deras underdåniga anmälan angående
granskningen af Manufactur-Discont-fonden,
jemte det vid Kongl. Skrifvelsen fogade Ut¬
drag af Stats*Rådets Protocoll för den 16 i
berörda månad, till bandlingarne lagd, hvarom
underrättelse skulle meddelas till Stats- och
Banco-Utskotten.
§. 7.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets Me¬
morial, N:o 116, i anledning af Hedervärda
Bonde-Ståndets remiss å Stats-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 372, öfver Herr Gustaf Hjertås
motion om stadgande, att frågor om återbe¬
talnings- och ersättnings-skyldighet emellan
Kongl. Maj:t och Kronan, å ena, samt enskil¬
da personer, å andra sidan, ej få hänskjutas
till gode mäns afgörande, utan ovillkorli¬
gen böra vid laga domstol upptagas och af-
dömas.
Herr Landegren ansåg Ståndet böra ut¬
tryckligen förklara, till hvilket Utskott ären¬
det borde hänvisas, hvaremot Herr Ekerman
trodde sådant icke behöfligt, å Borgare-Stån¬
dets sida, då Memorialet endast är stäldt
till Bonde-Ståndet.
Memorialet lades till handiingarne.
886 Den z3 Februari.
Emot beslutet reserverade sig Herr Lan¬
degren.
v
§. 8.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Memorial och Utlåtanden:
1:0 Banco-Utskottets:
N:o 11 g, med förslag till föreskrifter att
inflyta i det blifvande Banco-reglementet, an¬
gående Bankens förhållande till Staten och
vissa Allmänna Inrättningar under tideryrn-
den mellan denna och nästkommande Riks»
dag, och
2:0 Stats*Utskoltets:
N:o 401, i frågan om grunders uppgö¬
rande för reglering af Hof-Stats-pensiouer,
N:o 4°3, med berättelse om verkställd
granskning af Charlae-Sigillatae-Contorets rä¬
kenskaper för Ar 1826,
N:o 4°5, i fråga om nedsättning i arren¬
det för Skellnora Kungsgård,
N:o 4°6> i fråga derom, alt uppbörden
af åtskilliga förvaltande Verks inkomster bör
af Statsverket öfvertagas emot erläggande till
samma Verk af bestämda års-anslag, och
N:o 4°7> angående åtskilliga omständig¬
heter, börande till Riksdagsbeslutet.
Äfvensom Stats-Utskottets Utlåtande, N:o
4oo, i anledning af erhållen återremiss på
några af Utskottets afgifna Betänkanden, lä¬
des lill bandlingarne, och den uti samma
Utskotts Memorial, N:o 402» 1 anledning af
Den s3 Februari. 887
skiljaktiga beslut inom RiksStånden, i fråga
om fördelningen af det mindre creditivet till
de dermed åsyftade ändamål, föreslagna Vo-
teringspropositionen gillades.
§• 9-
Upplästes Expedilions-Ulskoltets Memo¬
rial, N:o 3g8, i anledning af Borgare-Stån¬
dets beslut öfver Utskottets förslag till Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifvelse om ny
förordning, angående brännvinsbränningsrät-
tigheten.
Herr Helsingius: Jag anser 36 §. Riks¬
dagsordningen fullkomligen tydlig, i afseen¬
de på gränsen för Expeditions-Utskottets be¬
fattning, hvilken ingalunda får utsträckas till
förändringar af beslut och §§., än mindre till
uteslutande af hela §§. uti af Riks-Stånden
godkända förslag. Då Rikets Ständer beslu¬
tat bibehållande af 1 3 §:n uti ifrågavarande
förordning, har Expeditions-Utskottel på sin
böjd kunnat förändra något ord uti redactio-
nen. Om det inskränkt sig till uteslutande
af slutperioden, som börjar med orden: ”så
snart de med enskilda personer afslutade ar-
rendecontract, etc.,” hade, jag medgifver det,
någon anledning dertill kunnat ega rum. Men,
då Expeditions-Utskottet nu ej blott förän¬
drat redactionen, utan uteslutit en hel §.,
hvilket de öfriga RiksStånden lemnat utan
uppmärksamhet, anser jag ett farligt prasju-
dicat, om detta vinner framgång, ega rum
888 Ben 23 Februari.
till förändring af Rikets Ständers en gång
fattade beslut. Jag föreslår således, att Stån¬
det förklarar, att det ej tillåter författningens
expedierande annorlunda, än i enlighet med
Rikets Ständers fattade beslut, att i3 §:n af
Kongl. Kungörelsen den ig Maji 1824 bi¬
behålies uti den nya förordningen, angående
brännvinsbränningsrättigheten. Jag anser ett
RiksStånds protest på dylik grund tillräcklig
att hindra expeditionens afgång.
Herr Falkman: Jag har deltagit i Ex-
peditions-Utskottets åtgärd. Örn Utskottet
beslulit den i3 §:ns borttagande utan hem¬
ställan derom hos Rikets Ständer, hade Ut¬
skottet felat och förtjenst förebråelse. Nu
deremot, då Utskottet uti Memorialet, N:o 3^4»
fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derpå,
att denna §. var öfverflödig och stridande e-
mot Rikets Ständers beslut, att alla städer
ega rätt, efter lika grunder, till brännvins¬
bränning och distillering, tror jag Utskottet
hafva rättligen förfarit. Anledningen till u-
teslutandet är ock fullkomligen utvecklad i
M emorialet, N:o så alt jag ej inser skäl
till betänklighet, att antaga Expeditions-Ut-
skottets hemställan.
Herr Helsingius: Riksdagsordning och
RegeringsForm föreskrifva ordningen för be¬
sluts fattande och sammanjemkning. Det är
ock föreskrifvet, hvilka Utskott hafva rätt att
föreslå sammaujemkningar af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, men en sådan rätt har ej
Expedilions-Utskottet. Då ingen bestrida
Den 23 Februari. 889
att den omtvistade §:ns bibehållande blifvit
af samtliga RiksStånden beslutadt, vid för¬
slagets föredragning, är jag i min framställ¬
ning icke vederlagd, och jag förnyar således
min förut gjorda proposition.
Herr Ekerman: Jag förenar mig så myc¬
ket heldre med Herr HelsingiuSj som Expe-
ditions-Utskoltet, mera än en gång under
denna Riksdag, inkommit med förslag, hvar¬
till 36 §:n Riksdagsordningen Utskottet icke
berättigat.
Herr Santesson: Jag skulle gerna för¬
svara Expedilions-Utskottets åtgärd, om det
behöfdes. Herr Helsingius har medgifvit, att
Expeditions-Utskottet må inkomma med re-
dactionsförslag, hvartill jag räknar det före-
nämnda. Det medgifves, att den anmärkta
§:ns bibehållande i författningen blifvit af
Rikets Ständer beslutadt. Nu har Expeditions-
Utskottet uteslutit densamma, för att bereda
en rigtig redaction, och häruti har ej Utskot¬
tet begått något fel, då åtgärden icke skett
i tysthet. Det beror på Ståndet att antaga
eller förkasta densamma.
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet
beslöt att till Expeditions-Utskottet meddela,
det Ståndet icke tillåter Utskottet att till Her¬
rar Talmännens underskrift expediera den af
3:ne RiksStånd justerade underdåniga skrif-
velsen, då Borgare-Ståndet dervid erinrat, att
13 §:n af Kongl. Kungörelsen den 19 Maji
1824, angående brännvinsbränningen, bör, i
öfverensstämmelse med Rikets Ständers re¬
890 Den 23 Februari.
dan fattade beslut, bibehållas uti den nya
författningen i samma ämne.
§• I0*
Föredrogs och lades på bordet:
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 12 r, Öf¬
ver anmärkningar från Hedervärda Bonde-
Ståndet vid Utskottets af de 3:ne öfriga Riks-
Stånden bifallna Memorial, N:o 100, med för¬
slag till reglementariska föreskrifter om låns
meddelande från Banken mot pant af tack¬
jern; och
Samma Utskotts Memorial, N:o 124, med
förslag angående några uti Banco*Reglemen-
tet erforderliga närmare bestämmelser i sam¬
band med den af Rikets Ständer beslutade
upp- och utlåning.
§• ”•
Justerades Protocolis-Utdrag öfver Stån¬
dets denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 9 e. m.
In fidem
E. G. Runeborg.
Den 24 Februari. 891
Den 24 Februari.
Plenum klockan \ 7 e. m.
§. 1.
Upplästes och lades till handlingarna
ankomna ProtocollsUtdrag för den 4» *5,17»
19, 22 och 23 dennes, från Ilöglofl. Ridder-
skapet och Adeln, angående dess särskildta
beslut, i anledning af Stats- och Banco-Ut-
skottens Betänkande, N:o 25, och Utlåtande,
N:o 46, Bevillnings-Utskottets Memorial, JN:o
70, och Banco-Utskottets Memorial, N:is 101
och 103;; förklarande, att Ridderskapet och
Adeln ansåge Uögv. Preste-Ståndets inbjud¬
ning, rörande Stats-Utskottets anmodande, att
inom den 3 dennes inkomma med Utlåtande
i fråga om lånebidrag åt fastighetsegare, na
mera komma att förfalla; remisser till Stats»
Utskottet af anförande med anmärkningar vid.
Utskottets Utlåtanden, N:is 383 och 384, till
Stats» och Banco-Utskotten af anförande i
fråga om myntets skrot och korn, och till
Expeditions-Utskottet af förslag och yttranden,
angående sättet för tryckningen af Bihanget
till RiksStåndens Protocoll; återremisser af
Constilulions-Utskottets Memorial, N:o 56, och
Banco-Utskottets Memorial, N:o 113; bifall
till Stats-Utskottets Utlåtanden, N:is 374, 393
4o4, Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden,
8pa Den 24 Februari.
N:is 42, 43, 43 och 49> Stats- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottens Utlå¬
tanden, N:is 115 och 120, Stats-, Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut¬
skottens Utlåtande, N:o 124, Bevillnings-Ul-
skottets Memorial, N:o 68, Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut¬
skottens Memorial, N:is 33 och 34» Bauco-
Utskottets Memorial, N:is rop, 110,112,114»
ii5, 116 och 122, Lag-Utskottets Utlåtanden,
N:is 160, 162, |63 och 164, Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets Utlåtanden, N:is 1 4»
175, r 76, samt Expeditions-Utskottets Memorial,
N:o 374? afslag å Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottets Utlåtande, N:o 173, med
gillande af Friherre Jacob Cederströms för¬
slag uti hans vid Betänkandet, N:o i58, fo¬
gade reservation; läggande till handlingarne
af Stats-, Bevillnings-, Banco-, Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 127, Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtan¬
den, Niis pp och 117, Bevillnings-Utskottets
Memorial, N:o 6p, Lag-Utskottets Betänkan¬
de, N:o 161, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 73,
och Expeditions-Utskottets Memorial, N:o 387;
— från Hogvördige Preste-Ståndet, med un¬
derrättelse, att detsamma remitterat till Ex-
peditions-Utskottet Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif¬
velse, angående granskningen af Manufactur-
Discontfondens räkenskaper; bifallit Bevill-
nings* samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Den 24 Februari. 8g 3
Utskottens i Betänkandet, N:o 36, gjorda jemk-
ningsförslag, hvilket beslut skulle meddelas
till svar å Bidderskapets och Adelns inbjud¬
ning i ämnet, Lag-Utskoltets Memorial, N:o
164» samt Expeditions-Utskottets Memorial,
N:o 38<j; gillat den i Stats-Utskottets Memo¬
rial, N:o 4°2, föreslagna Voteringspropositio-
nen, med förblifvande vid Ståndets i timnet
fattade beslut; med bifall till de af Stats-
Utskottet i Memorialet, N:o 408, gjorda hem¬
ställanden, gillat reglementet för Riksgälds—
Contoret i de delar af 1, 2, 3, 4 afdelnin»
garna, som blifvit berörda Memorial bifogade,
hvilket beslut skulle Expeditions-Utskottet
meddelas, för underdåniga skrifvelsers upp¬
sättande; samt lagt lill handlingarne Stats-
Utskottets Memorial, N:o 4°°> nied förklaran¬
de, att Ståndet vid MedStåndens till Betän¬
kandet, N:o 323, lemnade bifall lät bero; ——
och från Hedervärda Bonde-Ståndet, som be¬
slutat, att Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående granskningen af ManufacturDiscont-
fondens räkenskaper, skulle Stats- och Banco-
Utskotten meddelas; bifallit Stats-Utskottets
Memorial och Utlåtanden, N:is 401 > 4°3> 4°4>
4o5 och 4°8» Stats-, Banco- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 5i, Banco- Utskottets Memorial, N:o 1 ig,
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o i65, och Ex-
peditions-Utskottels Memorial, N:o 38^; lagt
till handlingarne Stats-Utskottets Memorial,
N:o 4°3, samt Stats- och Banco-Utskottens
Utlåtande, N:o 5o; låtit bero vid Stals-Ut«
8r)4 24 Februari.
skottets Betänkande, N:o 334» och lagt till
liandlingarne Memorialet, ]N:o 400» * hvad
rörde Utlåtandena, N:is 3^3 och 354; oc^
likaledes låtit bero vid Stats- och Banco-
Utskottens Betänkanden, N:is 4° och 4I>0Ch
lagt till liandlingarne Memorialet, N:o 52,
i hvad rörde Belänkandena, N:is 34. 36
och 37.
§• 2.
Upplästes ett så lydande Valprotocoll:
”Vid i dag hållet sammanträde, utsågo
Borgare-Ståndets Herrar Electorer, uti Herr
Winbergs ställe, till ledamot i Stats-Utskot-
tet, Herr Leffler, samt, efter Herrar Lundman_,
Mattson och Dalenius, till ledamöter i All¬
männa Besvärs- och Ec-onomie-Utskottet, Her¬
rar Helsingius, Kleman och Levton.
Stockholm den 24 Februari i83o.
In fidem
J. A. Afzelius.”
Underrättelse om dessa val skulle gen¬
om ProtocollsUtdrag vederbörliga Utskott
meddelas.
§. 3.
Efter föredragning af Stats-Utskottets
Memorial, N:o 411» > anledning af skiljaktiga
beslut inom RiksStånden i fråga om den af
Den 24 Februari. 895
Marstrands stad sökta ersättning för utgjord
inquartering, gillade Ståndet den deruti före¬
slagna Yoleringspropositionen. >
§• 4-
Upplästes och godkändes följande af Ex-
peditions-Utskottet uppsatta förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 378, angående yrkad jemkning i den
provincen Skåne ålagda ordinarie rotering,
N:o 388, angående förslag till ändringar
i Kongl. Maj:ts förnyade Seglations-Ordning
af den 21 Juli 1825,
N:o 389, angående Postinrättningen i
Riket,
N:o 390, angående författnings vidtagan¬
de till förekommande af den skada, som ti¬
ondegifvare tillfogas genom obehörigt dröjs¬
mål med grödans räknande,
N:o 391, angående Löfås silfververk,
N:o 392, angående betäckande af den
brist, som möjligen kan uppkomma uti de
beräknade tillgångarne för anslag, som vid
denna Riksdag blifvit beviljade,
N:o 393, angående frågan om hyresfritt
begagnande af General Assistance-Contorets
lius för en blifvande Lombardinrättning i huf-
vudstaden,
N:o 3g4, angående verkställd revision af
StatsVerkets räkenskaper och förvaltning för
år 1826, och
N:o 395, angående förklaring öfver Kongl.
896 Den 24 Februari.
Brefven den 1 <7 Februari 1742 och den 26
April 1776, rörande Bankens forum i con-
coursmål.
§• 5.
Justerades Protocollet för den i3 sist-
lidne Januari.
§. 6.
Föredrogs å nyo Herr Nore'i på bordet
lagda motion om inbjudning till de öfriga
Biks-Stånden att förena sig uti Ståndets den
22 dennes fattade beslut, i anledning af Stats-,
Banco- samt Allmänna Besvärs, och Econo-
mie-Utskottens, under N:is 26 och 5x, afgif-
na Utlåtanden, i fråga om fortfarande anslag
till strömrensningar och lättade vattencom-
municationers befrämjande.
Herr Ekerman ansåg denna inbjudning
öfverflödig, sedan 2:ne af de öfriga Riks-
Stånden redan fattat deras beslut i ämnet,
hvaremot Herrar Santessoiij Westman och
Modin anhöilo, att inbjudningen måtte expe¬
dieras.
Ståndet beslöt, att omförmälda inbjud»
ning skulle till de öfriga RiksStånden afgå.
§• 7 •
Föredrogos å nyo följande Banco-Ut-
skottets Utlåtande och Memorial:
Den 24 Februari.
N:o tal, öfver anmärkningar frän He¬
dervärda Bonde-Ståndet vid Utskottets af de
3:ne öfriga RiksStånden bifallna Memoria!,
N:o 100, med förslag till reglementariska
föreskrifter om låns meddelande från Banken
mot pant af tackjern.
Lades till handlingarne.
N:o 124» med förslag, angående några
uti Bancoreglementet erforderliga närmare
bestämmelser, i samband med den af Rikets
Ständer beslutade upp- och utlåning.
Herr Noréus: Jag bar fästat min upp¬
märksamhet derpå, att 5 punkten innehåller,
att, om någon gång beloppet af de summor,
som, i följd af lånemedels återfordrande, sko¬
la utbetalas, skulle öfverstiga den tillgång,
som af reserv-fonden eller annan lånefonds
cassabehållning dertill kan lemnäs, må väl
temporairt förskott af Låne-Banken, medelst
assignering på den i Vexel-Banken upptagna
räkning, få begagnas. Då likväl med reserv¬
fonden ej lärer förstås annat, än publika pap»
pers-beläningsfonden å 5oo,ooo Rd., och Ri¬
kets Ständer, med förändring af Banco-Ut-
skottets förslag om denna fonds sammanslå¬
ende med den nya Disconten, nu mera funnit
densamma böra särskildt för det dermed af-
sedda ändamål bibehållas, begär jag upplys¬
ning, hvarföre ordet: reservfond i denna punkt
icke destomindre blifvit intaget. Mig synes,
att detta ord bör från punkten uteslutas.
Herr Helsingius: Sedan Rikets Ständer
Borg. St. Pr. vid Itiksd. 1828—29—3o. T’ (. 333.
8g8 Den 24 Februari.
förändrat Utskottets förslag om reservfonden,
var det nödvändigt, att Utskottet skulle in¬
komma med förslag, hvilken åtgärd borde
vidtagas, om medel i Upplånings-Disconten
komme att, genom fördröjda inbetalningar af
hvad derifrån utlånadt blifvit, brista till å-
terbetalning åt långifvare på de tider, då de
dertill voro berättigade. Detta är för när¬
varande 5:le punkten. I detta afseende har
Utskottet ej kunnat utfinna annan utväg, än
den, att nya sedlar skulle utgifvas, eller att
Vexel-Banken skall, nu som förr, fortfara alt va¬
ra ett nutriment för Lån-Banken. Banco-Ut-
skottet har ansett detta så mycket nödvändi¬
gare, som det beror på votering i Förstärkt
Banco-Utskott, huruvida upplåningen må ske
på vissa månader, eller å vista. Det ifråga¬
satta förhållandet kan, under några månader,
åstadkomma ett behof af medel, uppgående
till i\ millioner Rd. Jag beklagar, att den
föreslagna utvägen måst påtänkas, men jag
tror det vara bättre, att nu derom föreskrif-
ves, än att denna omständighet, förbisedd,
framdeles skulle föranleda klander. Jag till¬
styrker således bifall å Utskottets förslag.
Herr Ekerman: Jag ser tydligen, alt den
af Banco-Utskoltet nu föreslagna utväg skall
ofelbart bereda förökning i sedelstocken, och
jag anhåller att få i Protocollet antecknadt,
att detta är första verkan af den så högt be¬
prisade Handels-Disconten.
Herr Santesson: Jag instämmer med Herr
JSoréus deruti, att ordet: reservfonden bör
Den 24 Februari.
8.09
frSn femte punkten utgå, dä de lill sådan
fond af Utskottet anslagna 5oo,ooo Rd., i följd
af Rikets Ständers beslut, upphört att hafva
denna egenskap. För öfrigt befarar jag icke
mehnlig verkan af hvad uti denna punkt före¬
slås, då der tillägges, att förskotten skulle o-
villkorligen ersättas af först inflytande medel.
Herr Helsingius: Vid öfvervägande der¬
af, att, sedan delta Utlåtande afgifvits, Ri¬
kets Ständers beslut, angående actiebelänings-
fondens afskiljande från den nya Upp- och
Utlånings-Disconten, funnits vara fattadt, och
berörde fond således icke nu mera kari vara
reservfond för nämnde Discont, anser jag an¬
märkningen om uteslutande af ordet: reserv¬
fonden från den femte punkten vara rigtigt.
Herr Leffler: Fjerde punkten, sådan dess
redaction nu är, innefattar ingen grund för
fördelningen af den sammanräknade upplå-
ningssumman. Deremot tror jag, att denna
punkt bör lyda sålunda: ”Banco-Fullmägtige
ega att fördela sammanräknade upplånings-
summan emellan Banco-Discontverket och Lå-
ne-Contoren, efter sig företeende behof, utan
afseende på upplåningens belopp å hvardera
stallet.
Herr Ekerman: Jag instämmer med Herr
Leffler i den åsigt, att grunden för fördel¬
ningen af den sammanräknade upplånings»
summan bör bestämmas, men denna grund
anser jag böra bestå deruti, att hvad som
upplånas vid Banco-Disconverket bör icke ut¬
lånas lill andra, än lånsökande, som bo in¬
900 Den 24 Februari.
om det dertill hörande låndistrict, och att på
lika sätt bör förhållas med de summor, som
vid Låne-Contoren i Götheborg: och Malmö
upplånas.
Herr Santesson: Jag förenar mig uti Herr
Lefflers anmärkning vid den fjerde punkten,
hvars nuvarande redaction innefattar mera
godtyckligt bedömande hos Banco-Styrelsen,
till hvars dispositionsrätt, i afseende på upp-
låningssummans fördelning, jag likväl hyser
ingalunda misstroende. Hvad åter angår Herr
Ekermans hemställan, att hvad vid ettdera Lå-
ne-Contoret upplånas, blott skulle användas i
utlåningsväg till inom det dithörande distri-
ctet boende, kan jag så mycket mindre mig
deruti förena, som detta strider emot Rikets
Ständers i ämnet redan fattade beslut.
Herr LeJJler: På sätt Herr Santesson för¬
klarat, hafva Rikets Ständer, angående utlå¬
ningen, fattat beslut, emot hvilken den af
Herr Ekerman föreslagna grund för fördel¬
ningen af totala upplåningssumman helt och
hållet strider; och jag får härvid tillägga, att
det inom Banco-Utskoltet ansetts så mycket
mera nödvändigt, att utlåningen till särkilda
orter ej skulle vara beroende af upplånings¬
summan vid hvardera låneanstalten, som man
stundom kunde hafva tillfälle alt vid ena Lå-
ne-Contoret upplåna penningar, utan att det
vore lika lätt, att inom dithörande district
utlåna dem, och föreskrift alt de ej fingo till
derutom boende utlånas, vid dylika förhållan¬
den, skall för Disconten bereda ränteförlust.
Den 24 Februari. 901
Discussionen ansågs slutad, och Memo¬
rialet, N:o 124, blef, på grund af de dervid
gjorda anmärkningar, återremitteradt.
§• 8.
Protocolls-Utdrag öfver de af Ståndet
denna dag fattade beslut justerades.
Plenum slutades kl. £ till 10 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 26 Februari.
Plenum klockan -§• 1 e. m.
§. 1.
Upplästes och godkändes af Expedilions-
Utskottet uppsatta förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelser:
N:o 396, angående beräkning af koppa¬
ren i de från RiksgäldsContoret utgifna skil-
jemyntspolletter; och
N:o 397, i anledning af Kongl. Maj:ts
Kådiga Bref, angående afskrifning af de från
q02 Den 26 Februari.
Banken och RiksgäldsGonloret till Hjelmare
Canal- och Slussverksbyggnad lemnade låne¬
understöd.
§. 2.
Upplästes och lades till handlingarne
ankomna Protocolls-Utdrag för den 24 den¬
nes, från Högvördige Preste-Ståndet, med
underrättelse, att Ståndet, i anledning af Ex-
pedilions-Utskottets Memorial, JN:o 398, fun¬
nit godt anmoda Utskottet att lill Herrar
Talmäns underskrift expediera den deri om-
förmälda, af 3:ne RiksStånd justerade expe¬
ditionen samt dess egen Talman att densam¬
ma underskrifva; ej antagit Borgare-Ståndets
inbjudning i afseende å Banco-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 117; bifallit Stats-Utskottets Me¬
morial, N:is 4°I, 4o3 och 4°5. samt den i
Memorialet, JNT;o 4> U föreslagna Voteringspro-
positionen; gillat Banco-Utskottets Memorial,
N:o 119, och Lag-Utskottets Memorial, N:is
i65 och 166; samt lagt till handlingarne För¬
stärkta Stats-Utskottets Memorial, N:is 409
och 4I05 — ocb från Hedervärda Bonde-
Ståndet, angående bifall till Stats-Utskottets
Utlåtanden, N:is 406 och 407, samt Banco-Ut¬
skottets Memorial, N:o 124; beslut i anledning
af Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 121, att
vid Memorialet, N:o 100, låta bero; läggande
till handlingarne af Stats-Utskottets Utlåtan¬
de, N:o4io, och Lag-Utskottets Memorial, N:o
166; samt vägran att antaga Presle-Slåudets
Den 26 Februari.
inbjudning i afseende 5 Banco-Utskoltets Me¬
morial, Kris 113 och n6.
§. 3.
Justerades: i:o Protocollet förden i5 sist-
lidne Januari, och 2:0 Prolocollet för den
dennes, i anledning af Banco-Utskottets Ut¬
låtande, N:o i2i, och Memoria], N:o 124.
§• 4-
Föredrogs Constitutions-Utskottets Me¬
morial, N:o 68, i anledning af samtliga Riks-
Ståndens återremisser på förslaget till än¬
drad redaction af 72 §:n RegeringsFormen.
Herr Ekerman: Det är sant, att detta
Memorial egentligen endast innehåller en in¬
bjudning till Borgare-Ståndet att förena sig
i det beslut, som de öfriga RiksStånden vid¬
tagit, angående lydelsen af 72 §:n Regerings¬
Formen. Saken är dock af en ganska vigtig
beskaffenhet, såsom omfattande total rubb¬
ning af förhållanden, hvilka fortfarit under
en tidslängd af 100 år, rubbning i förhållan¬
den, som varit sedan Statsförändringen, då
Rikets vid den år 1809 började Riksdagen
samlade Ständer visade sig så måna att bi¬
behålla lagstiftningen öfver Banken, att de
förbjödo sina fullmägtige, vid äfventyr af för¬
troendets förlust, att, i när varö af Konungens
ombud, öfverlägga och besluta. Jag saknar
icke anledning alt begära Memorialets läggau-
f)o4 Den 26 Februari.
de på bordet, då det ofelbart angår det vig-
tigaste ämne, som bos RiksSlånden förekom¬
mer under den återstående delen af denna
Riksdag; men, då jag ej bar på mitt samvete
att fö?ut bafva uppehållit Riksdagen, vill jag
ej heller dertill bidraga genom bordläggning
af delta Memorial, ehuru jag ej är ännu med
mig ense derom, huruvida Constitulitions-
Utskottet haft anledning till inbjudningen,
och om icke Utskottet blott bordt framställa
Voteringsproposition till omröstning öfver
frågan uti Förstärkt Constitutions-Utskott, se¬
dan det på grundlagsenlig! sätt yttrat sig, el¬
ler åtminstone först besvarat Borgare-Ståndets
anmärkningar. Jag vill emedlertid nu icke
begagna rättigheten att bordlägga Memorialet,
helst jag har att befara, alt det ändock skul¬
le nästa dag förekomma, och således något
egentligt genom uppehållet icke vinnes. Frå¬
gan är i sanning vigtigare, än de flesta nu
tilläfventyrs föreställa sig densamma. Un¬
der denna långa Riksdagen har jag ofta be¬
svärat och tröttat med mina anföranden. Jag
lemnar dock min bänk med den tillfredsstäl¬
lelse, att hvarken menniskofruktan eller pris
styrt min tunga. Den styres ej heller deraf
liu, ehvad omdöme öfver mig an må fällas.
Beträffande först Bankens benämning, sorn
hittills varit Rikets Ständers och nu är före¬
slagen att blifva Sveriges Rikes, anser jag
visserligen denna förändring li k gill tig, men
just derföre hade jag önskat, att den ej blif¬
vit framställd. Wamnet gör dock hvarken till