PROTOCOLL,
hållna
hos
VÄLLOFLIGA t
BORGARE-STÅNDET,
vid
LAGTIMA RIKSDAGEN i STOCKHOLM,
Åren 1828—29—3o.
Sjunde Bandet.
r*. -v.. 00000000 * a ©D® ® a (SCI ■ BOOO BOOO
STOCKHOLM, i83o,
hos Zacharias Haggström.
^-e^fcoooooooooooo«»eC©S@@3®**oooooooooooo
Ar i83o.
Den 4 Januari.
Plenum klockan to f. m.
§. x.
Upplästes och lades till handlingarne an«
komna Protocolls-Uldrag för den 20 No¬
vember samt 17, 2t, 23, 28 och 3o Decem¬
ber sistlidne år, från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, med underrättelse om dess sär¬
skildta beslut i anledning af Stats-Utskottets
Utlåtande, N:o 307; remisser lill Stats-Utskot-
tet af motion rörande åtskilliga föreslagna af-
skrifningar å RiksgäldsContorets räkenskaper
och af motion med beskrifning på de flera
särskildta slag af brännvinsbrännings-red-
skap, som i Sverige begagnas; öfverlemnande
till Stats-Utskottet af Förstärkta Stats-Utskot-
tets Memorial, N:o 36i, och till Bevillnings¬
utskottet af Förstärkta Stats-Ulskottets Me¬
morial, N:is 361 och 363; återremisser af
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 272, Stats-
ocli Banco-Utskottens Utlåtande, N:o 22, Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skoltens Utlåtande, N:o 98, och Expeditions.
Utskottets förslag, N:o 276, till underdånig
4 Den 4 Januari.
skrifvelse, bifall till Stats-Utskottels Utlåtan¬
den, N:is 323, 326, 327, 33i, 332,333,334*
336, 337, 339, 34o. 345, 347 och 352, Stats-,
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtanden, N:is
17 och 19, Stats- och Banco-Utskottens Be-
tänkanden, N:is 20 och 23, Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskotlens
Utlåtanden, N:is g5, 102, io3, 104, iobjoch
106, Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlå¬
tande, N:o 107, Banco-Utskottets Utlåtanden,
Pf:is 67, 74 och 85, Banco- och Lag-Utskot¬
tens Utlåtanden, N:is 80 och 83, Lag-Utskot¬
tets Utlåtanden, Nlis 136, 14t> i44» J43>
146, 147» r43* !49 oc^ *5o, Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtanden, N:is 67, 68 och 69, och detta
sistnämnda Utskottets Utlåtanden, N:is i65,
166 och 167; äfvensom gillande af Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut¬
skottens Betänkande, N:o 53, med de förän¬
dringar, Nio g3 innehåller, och iakttagande
deraf, att 6 §. i Utskottens förslag till bolags¬
reglor ansågs böra utur förslaget utgå, afStats-
Utskottets Memorial, N:o 335, med iakttagan¬
de af den i Memorialet, Nio 352, omförmäldta
rättelse och öfverlemnande af det förra till
Bevillnings-Utskotlet, samt af Banco-Utskot¬
tets Memorial, Nio 86, jemte remitterande
deraf till Lag-Utsköttel; afslag å Stats-, Ban¬
co- och Lag-Utskottens Utlåtande, Nio 108,
Lag-Utskottets Betänkanden, N:is i35 och
och i38, samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottets Utlåtande, Nio 168, med
Den 4 Januari.
5
godkännande af Friherre Jaeob Cederströms
uti reservation vid Utlåtandet framställda
mening; beslut, i anledning af Stats-Utskot-
tets Utlåtande, N;o 349» alt Utskottets
Betänkande, jN:o 190, låta bero; läggande till
handlingarne af Stats-Ulskottets Berättelse,
IsT:o 338, och Utlåtanden, N:is 343 och 348,
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 84, och Lag-
Utskottets Utlåtanden, N:is 140, 142 och i43,
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottets Utlåtande, N:o 169; och från Heder¬
värda Bonde-Ståndet, angående dess beslut
i anledning af Stats» och Banco-Utskottens
Memorial, N:o 43; bifall till Stats-Utskottets
Utlåtanden, N:is 337, 33g och 35o, samt till
Utlåtandet, N;o 344» med uteslutande af or¬
den: efter jordeboksvärde; Lag-samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Ulskotlens Utlå¬
tanden, N:is 70 och 71; samt läggande till
handlingarne af Stats-Utskottets Utlåtanden,
N;is 338 och 346.
§• 2-
Justerades: 1:0 Protocollet för den 23
cistlidne December, i anledning af Constitu-
tions-Utskottets Memorial, N:o 57; 2:0 Pro¬
tocollet för den 28 samma månad, i anled¬
ning af Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande,
N;o 25; 3:o Protocollet för sistnämnda dag
och den 3o derpåföljde i berörde månad, i
anledning af Stats-, Banco- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 26, och 4:o Protocollet för sistnämnde
6
Den 4 Januari.
dag, i anledning af Bevillnings-Utskoltets Be¬
tänkande, N:o 57.
§• 3.
Å nyo föredrogs Banco-Utskottets på
bordet, hviiande Utlåtande, N:o 74, i anled¬
ning af tvänue RiksStånds anmärkningar vid
Betänkandet, N:o 36, i fråga om bibehållan¬
de af de från Banken meddelade lån på lins,
brandförsäkrade i den upplösta f, d. stads-
fonden af allmänna Brandförsäkringsverket.
Herr Leffler hemställde, att Ståndet, sorn
bifallit det första Betänkandet, måtte antaga
de af Utskottet i det sednare Utlåtandet fö¬
reslagna förändringar, i afseende på lån uti
Banken emot pant af fastigheter, försäkrade
uti Götheborgs och de Skånska städernas
brandstodsbolag.
Herrar Santesson och Lamberg förenade
sig häruti.
Ståndet, som gillat Betänkandet, N:o 36,
antog förändringarna deruti, enligt Utlåtan¬
det, N:o 74.
§ 4.
Vid förnyad föredragning bifölls Lag-
Utskottets Betänkande, N:o i36, öfver Herr
N. IV. Stråles motion om inrättande af stam¬
gods för de å Svenska Riddarhuset in¬
troducerade Grefliga, Friherrliga och Adaliga
Äller.
Den 4 Januari
7
§• 5.
Å nyo föredrogos följande Stats-Utskot-
tets Utlåtanden:
N:o 351, i anledning af verkställd gransk¬
ning af strömrensningsfondens räkenskaper
och förvaltning.
Med godkännande af hvad häruti blifvit
tillstyrkt, lade Ståndet Utlåtandet i öfrigt lill
handlingarne.
N:o 353, i fråga om ny instruclion för
Rikets Ständers revisorer, i afseende på de¬
ras befattning med StatsVerkels granskning.
Lades, efter yttrad begäran, åter på
bordet.
och N:o 354, öfver åtskilliga vid Gene-
ral-Assistance-Contoret lills vidare anställde
tjenstemäns till Utskottet öfverlemnade un¬
derdåniga ansökning att, vid nämnda Con-
tors upplösning, med exspectance-löuer varda
hugnade.
Herr Ekerman: Under öfverläggningarne
i Stats-Utskottet har jag ej delat pluralitetens
åsigt. Jag respecterar visserligen och skall
alltid respectera föregående Rikets Ständers
beslut; men, då RiksStånden i allmänhet un¬
der denna Riksdag ej uti vida vigtigare mål
följt denna grundsats, anser jag olämpligt
att densamma åberopa uti en fråga, som an¬
går några fattiga tjenstemäns framlida öde.
Det är visserligen sannt, alt de sedan år
1818 tjent med constitutorial och således ej
ega lagligt anspråk att få bibehålla någon
8 Den 4 Januari.
del af sina löner, men i billighetsväg bora
de så mycket mera ega anspråk på Rikets
Ständers ädelmod. Man må besinna, att per¬
soner, som redan 12 a i4år varit engagera¬
de vid General-Assistance-Verket och under
denna tid egnat sina krafter åt uppfyllandet
af åliggande tjenstepligter, ej böra efter så
lång tjenstetid helt och hållet gå i mistning
af sina inkomster, derföre alt de sedan år
1818 tjenat på blott constitutorial. De haf¬
va nu mera blifvit gamla, flera hafva hustrur
och barn, och hvad skola de nu företaga för
sig och de' sina, sedan deras tjenster blifvit
indragna? För min del finner jag Stats-Ut-
skottets beslut vara obilligt, olika mot hvad
vid andra tillfällen egt rum. Fullmägtige i
RiksgäldsGontoret hafva tillstyrkt, att de se¬
dan 1818 års Riksdag tills vidare anställda
tjenstemän och betjente vid General-Assi-
Stance-Contoret måtte, vid verkets upplös¬
ning, åtminstone få bibehålla hälften af de¬
ras innehafvande löner efter Stat i arne år,
på det att de under denna lid må kunna
bereda sig utvägar till annan bergning. Jag
tillstyrker nu, att bemälde tjenstemän måtte
för lifstiden bibehålla lägsta tjenstegradens
aflöning, hvilken ej må upphöra i annat fall,
än om tjenstemannen kan särskild emploj sig
förskaffa. Det är sannt, att, då Utskottet af-
gaf dess första Betänkande, angående General-
Assistance-Contoret, förglömdes dessa tjenste¬
män; men det föranledde sig till någon del
deraf, alt minoriteter; inom Utskottet icke
Den 4 Januari.
9
förmodade, att nämnda verk skulle af Rikets
Ständer upphäfvas. Jag anhåller om återre¬
miss, med hemställan, att förhemälde tjen¬
stemän åtminstone måtte tillgodonjuta den
förmån, fullinägtige i RiksgäldsContoret före¬
slagit, i händelse ej lägsta tjenstegradens allo-
ning för lifstiden skulle dem tilläggas.
Herr Helsingius: Jag instämmer uti an¬
hållan om återremiss. Ett af de mest öm¬
mande föremål för Rikets Ständers välvilja
anser jag vara sådana tjenstemäns belägenhet,
hvilka, icke i följd af embetsfel, utan emedan
embetsverket, der de varit anställda, blifvit
indraget, gå i mistning af deras tjenster,
hvilket nödsakat dem att anlita Rikets Stän¬
ders barmhertighet, då ingen annan utväg
för dem återstår. Jag medgifver, att dessa,
hvarom fråga nu är, fordra ersättningen icke
med lagligt anspråk, då de tjenat endast med
constitutorial, men billigheten talar för dem.
Andra omständigheter böra jemväl anmärkas,
som icke äro uti Utlåtandet utredda, och
hvilka gifva anledning till återremiss. Det
är icke upplyst, hvilka af dessa personer va¬
rit i verkets tjenst, innan de fått dessa löner
i befattningar, som de endast med constitu¬
torial emoltagit, eller hvilka, efter beslutet år
1818 inkomna från andra verk, erhållit sådana
befattningar. De förra böra, såsom mig sy¬
nes, vid deras löner bibehållas, emedan de
från början varit antagna i verkets tjenst u-
tan förbehåll, hvaremot de, sorn i tjensten
inkommit efter beslutet år 1818, och hvilka
Den 4 Januari.
genast undfått constitutorial, synas mig böra
ålnöjas med lönens uppbärande tvänne år
efter det tjensten indrages. Hvad åter vakt-
betjente angår, böra de betraktas i samma
ställning, som arbetare i allmänhet, hvilka
hafva andra utvägar att sig försörja. Jag
skulle dock vilja äfven classificera deni efter
ofvannämnda grund och vilja förklara, att
de, som varit i tjensten antagne, förrän be¬
slutet år 1818 fattades, angående blott con-
stitutorialer å tjensterna, borde bibehålla si¬
na löner. Denna skilnad är, efter min öf¬
vertygelse, nödvändig.
Herr Landegren: Jag instämmer så vida
ined talarne, att jag anser det vara staten
värdigt alt lemna de ifrågavarande tjenste-
mäunen den förmån, som RiksgäldsContorels
fullmägtige tillstyrkt. Denna consideration
vore i sanning lika rättvis, som den, hvilken
förlidne plenidag vederfors Herr Adlerstam.
Herr Lundgren: Jag har icke delat Stats-
Utskoltets plura 1 i tets tanka och har trott, att
mera än ett halft års lön borde dessa tjen¬
stemän, efter tjensternas indragning, tilldelas.
Några af Stats-Utskottets ledamöter hafva yt¬
trat, att saken redan vore af Rikets Ständer
afgjord och icke kunde ändras. Jag erkänner
att, då hufvudfrågun om General-Assistance-
Contoret förevar, förmodade jag, att detsam¬
ma skulle bibehållas, hvarföre jag ej heller så
mycket då påstod tjenstemännens rätt, som
jag bordt göra det. Nu mera, sedan den
Kongl. Remissen meddelats, har jag uttalat
Den 4 Januari.
den tanka, att dessa tjenstemänr belägenhet
borde ihogkommas. Jag tillstyrker nu, alt
de åtminstone måtte komma i åtnjutande af
den förmån, som fullmäglige i RiksgäldsCon-
toret föreslagit; och, om skilnad skall göras
på antagandet i tjensten före eller efter år
1818, synes det vara billigt, att de, som i
verkets tjenst ingått efter år 1818, måtte
undfå den lägsta lönegraden.
Herr Leffler: Det strängaste rätta i den¬
na fråga är gifvet. Då de ifrågavarande tjenste-
männen äro efter år 1818 antagna blott med
constitutorial, kan man icke anse Stats*Ut-
skottets beslut, såsom öfverensstämmande med
föregående förhållanden, orättvist; men, med
afseende på billighetsskäl, tillstyrker jag, att
dessa tjenstemän må tillgodokomma den för¬
mån, som RiksgäldsContorets fullmägtige fö¬
reslagit, så alt ingen skilnad för den lägre
eller högre lönegraden må ega rum, ty de,
som innehaft en lägre tjenstegrad före år
1818, men sedermera undfått en högre med
constitutorial, äro, i afseende på löneskilna-
den, uti ingen annan ställning, än den, som,
utan annan tjenstegrad förut inom verket, ef¬
ter berörda tid erhållit en tjenst derstädes,
med constitutorial försedd. Med åberopande
häraf begär jag Aterremiss.
Herr Winberg: Då Rikets Ständer år
1818 förordnade, att tjenstemän, som deref¬
ter tillsattes vid General-Assistance-Contoret,
endast skulle förses med constitutorial, hafva
de fästat uppmärksamhet på det förhållande,
12
Den 4 Januari.
sora nu inträffat: besluts fattande om Gene-
ral-Assistance-Contorels upplösning. Stats-
Utskottet har äfven handlat i samma anda,
då det förklarat, att icke hela tjenstemanna-
personalen vid verket kunde på indragnings-
stat uppföras. Om de tjenstemän, som vid
beslutet Ar 1818 voro vid verket anställda,
är i förevarande Utlåtande icke fråga, då de
komma att uppföras på indragningsstaten.
Den af en talare önskade utredningen här¬
om är derföre icke nödvändig, utan tvärtom
öfverflödig, äfvensom de på constitutorial an¬
tagna tjenstemännen synes vara tillräcklig tid
beredd att höra sig om andra befattningar.
Jag tillstyrker alltså bifall af Utlåtandet.
Häruti förenade sig Herrar Lundman och
Wallström.
Herr Ilelsingius: Orsaken dertill, att jag
framställt önskan om en classification, har
varit den särskilda kännedom, jag eger derom,
att man ärnar utesluta äfven några personer,
som vid verket varit anställda före år 1818,
ifrån indragningsstat, hvarvid man fäster upp¬
märksamhet på de löner, som de fått sedan
denna tid, enligt constitutorial å tjensterna,
utan afseende på de tjenster derstädes, som
de förut innehaft. Detta vöre detsamma, som
att förklara, att de, derföre att de vunnit en
befordran efter det om General-Assistance-
Contoret år 1818 fattade beslut, gjort sig o-
förtjenta af all belöning för den möda, som
de i verkets tjenst före denna tid nedlagt,
Den 4 Januari. 13
Förhållandet är helt annat nied dem, som
efter Ar i8r8 i verkets tjenst inkommit.
Herr Strehlenert instämde uti anhållan
om återremiss på de till stöd derföre redan
anförda grunder.
Herr Ståhle: Jag bestrider icke återre-
misser, då jag tror något dermed kunna ut¬
rättas; men, då frågan är afgjord genom
Rikets Ständers bifall af Stats-Utskottets Be¬
tänkande, ]N7:o 117, och förevarande Utlåtan¬
de, i följd af den Kongl. Remissen, är med-
deladt, elter det Rikets Ständers nyssberörda
beslut blifvit fattadt, anser jag återremissen
icke skola verka annat, än ytterligare hän¬
visning till det bifallna Betänkandet, N:o 117.
Således anhåller jag, alt Utlåtandet nu måtte
godkännas.
Herr Ekerman: Det har ej varit utan
exempel, att Rikets Ständer i allmänhet och
detta Stånd särskildt frånträdt principer, äf¬
ven i penningefrågor af större betydenhet
än denna, hvilken är ett nytt ärende, föran-
ledt af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, som
blifvit till Stats-Utskottet öfverlemnad. Om
genom återremiss någon förändring skall vin¬
nas i Stats-Utskottets beslut, är svårt att på
förhand bestämma. Möjligtvis skall Utskot¬
tet vara benägnare än förra gången, helst
pluraliteten, vid anställd votering, då var
ganska knapp. Jag inser icke gällande skäl,
hvarföre återremiss 1 denna fråga skall mot¬
verkas, så mycket mera, som densamma af-
ser en god gerning och saken icke är obillig.
Den 4 Januari.
Herr Hels indius: Återremisser hafva all¬
tid den fördel med sig, att Rikets Ständer
derefter icke äro bundna af Utskotts Betän-
kanden, livarmed sådan åtgärd vidtages, och
hvilka således kunna undergå förändringar,
och detta skäl påkallar angelägenheten af å-
terremiss i närvarande fall.
Discussionen ansågs slutad, och, då Herr
Talmannen framställde Utlåtandet, N:o 354»
1:0 lill bifall och 2:0 till återremiss, svara¬
des derpå Ja och Nej, samt begärdes vo¬
tering.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Deri, sorn bifaller Stats-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 354, lagger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, kommer Utlåtandet att, på
grund af gjorda anmärkningar, återremitteras.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Noréus, Aspe¬
lin, Goutelle, Winbladh, Zethelius (sjnk},
Lamberg, Arosenius, Valley, Petersson, Lan¬
genberg, Löfvenius, Linde/vist, Cron, Mon¬
tan, Westerstrand, Richert, Dalenius och
Köhler, de 11 sistnämnda med Ståndets till¬
stånd bortresta, Hemberg, Bergelin (sjuk}
och Gezelius voro frånvarande, en sedel afla-
des förseglad, och de öfriga befunnos, vid
öppnandet och uppräknandet, innehålla i5
Nej emot 10 Ja, i följd hvaraf Utlåtandet,
Den 4 Januari. i5
N:o 354. återremitterades. Den förseglade
sedeln förstördes.
§• 6.
Föredrogs, men begärdes och lades yt¬
terligare på bordet, Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o iio, i fråga örn förändrade grunder för
fördelningen af båtsmanshållet Rikets Städer
emellan.
§■ 7 •
Upplästes Stats-Utskottets, under N:o
36g, afgifna Memorial, i anledning af skiljak¬
tiga beslut i frågan angående försäljningen
af 5 Kronan tillhöriga krigsskepp och redo¬
görelse för derföre influtna medel.
Första VoteringsProposilionen gillades.
Då Herr Talmannen derefter till anta¬
gande framställde den andra VoteringsPro-
positionen, hvilken omfattade, huruvida Ri¬
kets Ständer borde ingå med underdånig an¬
hållan till Kongl. Maj:t, att laglig undersök¬
ning måtte företagas till utrönande deraf,
genom hvars förvållande olikhet uppkommit
i köparens och säljarens contract, rörande
skeppet Tapperheten och fregatten af Chap»
man, samt att, om förlust härigenom blifvit
Statsverket tillskyndad, då emot den person,
som denna olikhet vållat, anspråk måtte gö¬
ras pä ersättning för Statens berörda förlust,
i6 Den 4 Januari.
eller om sådan underdånig anhållan icke
skall ega rum, yttrade Herr Santesson_, att
han ansåg sig böra hemställa, huruvida om¬
röstning i förstärkt Stats-Utskott kan grund-
lagsenligt ske, om en undersökning skall be¬
gäras eller icke; hvaremot Herr Santesson
trodde, alt, då frågan icke rörer penninge-
anslag, samt 2:ne Stånd stadnat emot 2, bor¬
de samma fråga förfalla.
Herr Ekerman: Det kan ej nekas, att 69
Regeringsformen endast talar om Statsre-
gleringen, och att ^5 §. Riksdagsordningen
innehåller, att den sak, som är af sådan be¬
skaffenhet, att den får nedläggas, förfaller,
då 2:ne Stånd stadnat emot 2, men, å andra
sidan, förekommer den anmärkning, att här
är fråga om en större penningesumma, hvil¬
ken möjligen bordt Statsverket tillgodokom-
ina, men dit icke influtit i följd af förseelse
vid köpecontract-exemplarens utskrifvande,
eller af hvilken annan orsak det kan hafva
inträffat. Då ämnet sålunda betraktas, bör
det ej förfalla, fastän 2:ne Stånd stadnat
deruti emot 2, och, med afseende härå, sy¬
nas mig Rikets Ständer böra till ämnet egna
den uppmärksamhet, att frågan ej måtte lem¬
näs handlöst. Jag bifaller således förslaget
till Voteringspropositionen, ehuru jag på för¬
hand ser, hurudant resultat skall af en der¬
på grundad omröstning uppkomma.
Herr Santesson: Det vore i sanning ett
besynnerligt prtejudicat, om votering öfver
begäran om en undersökning skall i Förstärkt
Den 4 Januari.
Stats-Utskott ega rum. Sådant förutsätter,
enligt mitt omdöme, en afvikelse från Grund¬
lagens anda. Jag tager mig jemväl frihet
att fästa uppmärksamheten derpå, att det
beslut, som Ståndet fattade, angående omför-
mälda begäran, alt ifrågasatta undersökning
måtte ske, tillkommit genom antagande af en
från Ridderskapet och Adeln meddelad in¬
bjudning, i strid emot det i hufvudsaken af
Ståndet förut fattade beslutet, och, då Grund¬
lagen icke stadgar, att dylika omständigheter,
som denna, böra blifva föremål för omröstning i
Förstärkt Stats-Utskott, tror jag frågan böra
förfalla, sedan 2ine Stånd slädnät emot 2.
Herr Arosenius: ”Uti hela Skeppshandels-
frågan har ingenting till den grad förekom¬
mit mig förvånande, som all olikhet egt rum
emellan de särskilda exemplaren af contra-
clet. En undersökning derom, huru della
förhållande uppkommit och huruvida någon
ersättning kunde stå att vinna för Statscas-
san, anser jag vara högt påkallad af allmän¬
na rösten, och jag kan omöjligen tvifla, alt
ju Kongl. Majit skulle med välbehag upptaga
en Rikets Ständers underdåniga ansökning,
alt detta ämne må öfverlemnas till laga åt¬
gärd. Just derigenom kunna alla skefva om¬
dömen säkrast undanrÖdjas, och hela denna
sak en gång upphöra att gifva näring åt fron-
deriet. Då nu aine Stånd stadnat emot 2,
lärer ej annan utväg gifvas, än votering i
Förstärkt Stats-Utskott, och jag måste således
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2g—3o. VII. 278.
i8 Den 4 Januari,
för min del godkänna den nu föreslagna vo-
teringspropositionen.”
Häruti förenade sig Herrar Åland.> Bro•
'vallius och Mattson,
Herr Santesson begärde derefter den 2
Voteringspropositionen på bordet.
Samma Voteringsproposition lades, i följd
häraf, på bordet.
§• 8.
Upplästes Expeditions-Utskottets Memo¬
rial, Nio 3o6, angående den till Kongl. Majit
afgående underdåniga skrifvelse angående re¬
gleringen af allmänna indragningsstaten.
Ståndet beslöt, i anledning häraf, att
meddela, det Ståndet bifaller Stats-Utskottets
i Memorial, Nio 352, gjorda framställning.
§• 9-
Sedan Ståndet beslutat, att genom en De¬
putation i underdånighet till Kongl. Majit
aflemna en sammanfattad framställning, an¬
gående de borgerliga näringarnes tillstånd,
och i afseende på motiverna för de af
Ståndet uppgjorda förslag lill Handels-
och Handlverks-Ordningar samt Stadga för
gerningsmän på landet, anmodade Stån¬
det Herr fFeser alt anföra Deputationen,
hvartill 24 af Ståndets Herrar ledamöter nu
utsågos.
Den 4 Januari.
*9
§■ io.
Uppå af Herr Arosenius gjord hemstäl¬
lan, remitterade Ståndet till dess Enskildta
Besvärs-Utskott att uppsätta förslag till un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med an¬
hållan af Ståndet, att Kongl. Maj:t täcktes i
Nåder låta de prohibitiva författningarne till
skydd för landets handel och öfriga stads-
mannanäringar fortfara; och skulle denna re¬
miss genom Utdrag af Protoeollet Utskottet
meddelas.
§•
Upplästes Enskildta Besvärs-Utskottets
Memorial af den ag sistIidne December, hvar¬
uti, i anledning af Herr Mattsons inom Stån¬
det väckta och till Utskottet remitterade mo¬
tion derom, att Ståndet mätte uti skrifvelse
lill Kongl. Maj;t göra underdånig framställ¬
ning om nödvändigheten af nedsättning med
minst a5 procent uti controllafgiften å guld-,
silfver- och tenn-arbeten, dels fastades upp¬
märksamhet derpå, att, enär genom 3:ne Riks-
Stånds sammanstämmande beslut, controll-
stämpelmedlen blifvit bestämda till 8ooo Rd.,
någon framställning till Kongl. Maj:t om ned¬
sättning deruti för närvarande och intill nä¬
sta Riksdag icke skulle kunna till någon på¬
följd föranleda, dels anfördes, att, då upp¬
lyst vore, att dessa medel, som tillkommit
och äro påräknade, för att underhålla och
ao Den 4 Januari.
aflöna controllverket, de sednare åren icke
allenast varit tillräckliga för ändamålet, utan
ock beredt Statsverket öfverskotter, som lik¬
väl aldrig lära hafva varit afsedda att upp¬
komma af dessa medel, samt billigheten dess¬
utom fordrar, att guldsmeder och tenngjutare,
hvilka, såsom borgare, draga dryga skatter,
icke skola vidkännas att betala en högre con-
trollstämpelafgift, än som af behofvet påkallas,
tillstyrkte Utskottet, att Ståndet uti under¬
dånig skrifvelse ville hos Kongl. Maj:t an¬
hålla, att uti den proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, som Kongl. Majit till
nästkommande Ständer afgifver, Kongl. Majit
täcktes taga denna Ståndets framställning i
Nådigt öfvervägande och föreslå Rikets Stän¬
der alt nedsätta controllstämpelmedlen till
det belopp, som må anses erforderligt för
betäckande af kostnaderna i och för controll-
verkets underhåll och betjeningens aflöning.
Derefter upplästes Herr Winbergs emot
Utskottets beslut afgifna reservation, af inne¬
håll, att han i hufvudsaken delar Utskottets
åsigt, men icke kan förena sig uti formen af
delta ärendes behandling, emedan, i händelse
Utskottets Memorial bifalles, Ståndets skrif¬
velse, efter fem års tid, måste af vederbö¬
rande ihogkommas; hvilket egentligen borde
tillhöra Borgare-Ståndet eller motionairen,
hvars interesse derunder beror, hvaremot
Herr Winberg ansåg lämpligast, att Ståndet,
om det så för godt finner, genast vid början
Ben 4 Januari.
af nästa Riksdag härom hos Kongl. Maj:t gör
framställning.
Uti reservationen instämde Herrar Falk-
manj Cronius och Donner.
Herr Ekerman: Ja» har fästat mycken upp¬
märksamhet på Herr Winbergs reservation, och
jag skulle finna densamma förtjena ännu mera
afseende, om icke Rikets Ständer, efter att
hafva afgjort en fråga med nekande, seder¬
mera beslutat att i nästan samma fråga be¬
gära, det Kongl. Maj:t ville Nådig Proposition
derom vid nästa Riksdag afgifva; och, då
detta skett, ser jag icke, hvarföre ej Ståndet
äfven bör understödja Herr Mattsons ifråga¬
varande motion.
Med Herr Ekerman förenade sig Herrar
Meijer och Winbladh.
Herr Lejfi er: Lika med Herr Winberg_,
bar jag trott, att den framställning, som uu
i ämnet göres, skall på de lill nästa Riksdag
framflytande fem åren kunna komma i förgä¬
tenhet, och att således vägen för ändamålets
vinnande skulle tilläfventyrs härigenom slän¬
gas; men, då Memorialet endast innehåller,
att begäras måtte, det framställningen skall
komma i betraktande vid Statsregleringsför-
slagets meddelande från Kongl. Majrt, och
detta är före Riksdagen uppgjordt, lärer en
hemställan i ämnet efter Riksdagens början
må hända vara för sen, och följaktligen hel¬
dre den af Utskottet nu föreslagna utvägen
tagas i akt.
Memorialet bifölls, i följd hvaraf det
22
Den 4 Januari.
uppdrogs lill Enskildta Besvärs-Utskottet alt
uppsätta förslag till den underdåniga skrif¬
velse, hvarom i Memorialet förmäles.
§. 12.
Justerades ProtocollsUtdrag, innehållan¬
de Ståndets denna dag lattade beslut, enligt
3, 4, 5 och 8 §§. af Prolocollet.
§• *3.
Föredrogos och lades på hordet följan¬
de Memorial, Utlåtanden och Betänkanden:
i :o Constitutions-Utskottets:
N:o 6i, i anledning af Irenne Stånds
återremisser på Utlåtandet öfver Konungens
Proposition om förändringar i 19, 21 och
88 §§. Regeringsformen,
N:o 62, med Utlåtande öfver Konungens
Proposition om ett tillägg vid 88 §. Rege¬
ringsformen, och med fullständig uppställning
af nya redactionen i denna samt 19 och 21
§§., och
N:o 63, med förslag till ändring och
omflyttning af 2 mom. 56 §. Regeringsfor¬
men, jemkning i samma Grundlags 81 §. och
tillägg vid 78 §. Riksdagsordningen;
2:0 Banco-Utskottets: N:o 89, i anled¬
ning af en utaf Riksdagsfullmägligen Anders
Danielsson från Elfsborgs län väckt motion,
att utvexling af nya Bancosedlar mot förslit-
Den 4 Januari.
23
na måtte blifva ombesörjd vid Rikets Stän¬
ders LåneContor i Götheborg;
3:o Stats-, Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Eeonomie-Utskottens:
N:o iog, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse om åtgärders vidtagande
till fårskötselns och ullproductionens befräm¬
jande i Riket, jemte flera Riksdagsmäns an¬
föranden i samma ämne;
4:o L3g-Utskottets, N:o i53, öfver an¬
märkningar vid Utskottets Betänkande, N:o
44, i anledning af Rikets Ständers Justiliae-
Ombudsmans embetsberättelser och allmänna
redogörelse för den sedan sista Riksmöte för¬
flutna tid; och
5:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Eeonomie-Utskottens, N:o 72, i anledning af
gjorda anmärkningar vid Betänkandet, N:o
46, rörande förslag till allmän stadga om
Rikets mått, mål och vigt, samt till förord¬
ning om hvad som vid verkställigheten iakt¬
tagas bör.
Plenum slutades kl. 2 e, m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den S Januari.
Den 8 Januari.
Plenum klockan -§ 10 f. m.
§. i.
Justerades: 1:0 Protocollet för den ir
sisllidne December, 2:0 de 4 första §§. af
Protocollet för den i5 samma månad, och
3:o Protocollet för den 4 dennes, i anled¬
ning af aj Stats-Utskottets Utlåtande, N:o
354, b) Ståndets Enskildta Besvärs-Utskolts
Memorial öfver Herr Mattsons motion, an¬
gående nedsättning i conlroll-afgiften å guld*,
silfver- och tenn-arbeten, och c) Herr Arose-
nii hemställan, att underdånig anhållan må
hos Kongl, Majit göras om fortfarande af de
prohibitiva författningarne, som angå närin-
garne.
Efter det Protocollet för den 11 sist»
lidne December blifvit godkändt, yttrade Herr
Ekerman_, att han öfver utgången af den be¬
rörda dag skedda votering uti den i Stats*
Utskottets Utlåtande, N:o 3a3, innehållna frå¬
ga om förändring och reduction af hemmans-
ranlorna i de län, der desamma nu finnas
i ett större antal persedlar utförda, blifvit
så förvånad, att han icke ens emot beslutet
sig reserverat. Han anhöll nu, alt hans pro¬
test emot detsamma måtte i Protocollet an¬
tecknas, enär han hvarken ansåg det vara
Den 8 Januari. 25
tjenligt att upphäfva ett i samma ämne för
sex månader tillbaka fattadt beslut, eller kun¬
de medgifva den ifrågasatta förändringen uti
liemmansräntornas utgörande, enär densamma
är med indelningsverkets förstörelse förenad.
§• 2.
Efter uppläsning, lades lill handlingarne
ankomna Prolocolls-Utdrag för den a3 och
3o sistlidne December samt den 4 oc^ 7
dennes, angående Höglofl. Ridderskapets och
Adelns beslut att lagga Lag-Utskottets Me¬
morial, N:o 152, lill handlingarne, med in¬
stämmande i Borgare-Ståndets i afseende derå
gjorda inbjudning; från Högvördige Preste-
Slåndet, angående dess särskildta beslut i an¬
ledning af Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 7 i; åter-
remisser af Stats-, Bevillnings- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottens Utlå¬
tande, N:o 109, Stats-, Banco- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottens Utlå¬
tande, N:o 26, och Bevillnings-Utskottels Be¬
tänkande, N:o 57; bifall till Stats-Utskoltets
Utlåtanden, N:is 336, 337, 339, 34°. 345,
347» 348, 35o, 35i, 354 och 369, Stats-och
Banco-Utskottens Utlåtande, K:o 25, Stats-
och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N:o
107, Banco-Utskottets Utlåtanden, N:is 87 och
88, samt Lag-Utskottets Betänkande, N:o 136;
läggande till handlingarne af Stats-Utskotlets
Berättelse, JNT:o 338, samt Utlåtanden, N:is
Den 8 Januari.
343, 346 oell 349» och Stats- och Banco-Ut-
skottens Memorial, N:o 43; samt från Heder¬
värda Bonde-Ståndet, med underrättelse örn
dess särskildta beslut i anledning af Stats-
Utskottets Memorial, N:o 369, och Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtanden, N:is 46 och 72; remiss till Stats-
och Banco-Utskotten af motion om öppnan¬
de al en deposit-räkning vid LåneContoren i
Götheborg och Malmö; återremisser af Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut¬
skottens Utlåtande, N:o 108, Stats- och Ban-
co-Utskottens Utlåtande, N:o 22, och Bevill-
nings-Utskottets Betänkande, N:o 67; gillan¬
de af Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 26,
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskoltens Utlåtande, N:o 110, Banco-Ut-
kottets Utlåtanden, N:is 87 och 89, Lag-Ut¬
skottets Utlåtanden, N:is 44 oc^ *33, samt
Bevillnings-Utskottets i Memorialet, N:o 54,
pag. 54 och 55, angående tull å gamla klä¬
der gjorda hemställan, i följd hvaraf 27:de
Yoterings-proposition skulle förfalla; afslag å
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N:o
25, och läggande till handiingarne af Stats-
Utskottets Utlåtande, N:o 340.
§. 3.
Upplästes Kongl. Maj:ts å Rikssalen för-
lidne gårdag till Rikets Ständer i Nåder med¬
delade svar.
Den 8 Januari. 27
1:0 Angående särskildta till Kongl. Maj:ts
[Nådiga bifall af Rikets Ständer öfverlemna-
de, lagligen beredda, från iSa3 års Riksdag
Rvilande, samt vid innevarande Riksdag af
Rikets Ständer gillade och antagna förslag
till ändringar i Rikets Grundlagar.
2:0 i anledning af Rikets Ständers un¬
derdåniga skrifvelse af den 3o Juli 1S29, med
svar å Kongl. Majlis Nådiga Proposition om
en ny stängselförordning; och
3:o i afseende på de uti underdåniga
skrifvelser af den 11 och 29 Maji, 19 Au¬
gusti, 10, 23 och 28 September, samt den
19 October 1829 till Kongl. Majit af Rikets
Ständer anmälda lagstadgunden.
Lades till handlingarne.
§• 4-
Föredrogs å nyo den, enligt 7 §. af
Protocollet för den 4 dennes, på bordet lagda
andra Voterings-proposition, af dem, som in¬
nefattas uti Stats-Utskottets Memorial, Nio
369, i anledning af skiljaktiga beslut in¬
om RiksStånden, i frågan, angående försälj¬
ning af fem kronan tillhöriga krigsskepp och
redogörelsen för derföre influtna medel.
Herr Santesson: Jag åberopar, hvad jag
i denna fråga vid sista Plenum anförde.
Jag finnér Grundlagen icke föranleda dertill,
att den af 2ine RiksStånd beslutade under¬
sökningens afgörande må till Förstärkt Stats¬
utskott hänvisas, äfvensom jag önskar, att in¬
Den 8 Januari.
gen fråga vidare må uppstå om den olyckliga
skeppshandeln.
Herr Ekerman: Jag har föga att tillägga till
hvad jag förra plenidagen i denna frågakortligen
yttrade, och Herr Arosenius då utförligare
framställde. Huruvida nationen ledsnat vid.
hvad angående skeppshandeln blifvit upplyst
och af Rikets Ständer tillgjordt, derom sak¬
nar jag tillräcklig kännedom. Tilläfventyrs
eger Herr Santesson densamma större. E-
medlertid anser jag det vara af högsta vigt,
att den anmärkta olikheten emellan de tvän-
ne contract-exemplaren hos Kongl. Majrt an-
mäles af Rikets Ständer, hvilka hafva så myc¬
ket större skäl att på denna del af målet fä¬
sta synnerlig uppmärksamhet, som den står
i samband med frågan om Statens genom
herörda omständighet möjligen förlorade in¬
komst af flera hundrade tusen Riksdaler. Jag
förmodar ej, att Rikets Ständer vilja hylla
principen, att göra det till k vitt, som är svart,
eller det till svart, som är hvitt, samt önskar
följaktligen, att den töreslagna voterings-pro»
positionen må gillas.
Herr Arosenius åberopade, hvad han
förra plenidagen i ämnet anförde, och hvar¬
vid han ej hade något att tillägga.
Herr Ståhle: Om någon verklig nytta
kunde åstadkommas genom den ifrågasatta
underdåniga skrifvelse!!, skulle jag gerna bi¬
träda beslutet derom; men, då ämnet är ut-
redt genom Conslitutions-Utskottets afgifna
Utlåtande, då det är styrkt, att normal-con-
Den 8 Januari.
29
tractet är fullkomligen enligt med det i Stats-
Contoret förvarade exemplaret, och alt dere¬
mot miss-skrifning uti det contract-exemplar,
som köparen erhållit, förelupit, samt då de
utsedda compromissarierne förklarat, att om*
förmälda olikhet icke föranledt för Staten nå¬
gon förlust, finner jag det icke vara Rikets
Ständer värdigt, att besvära Kongl. Maj:t
med anmälan härom, och bestrider på det
högsta voterings-propositionen.
Herr Landegren: Jag instämmer uti den
yttrade önskan, att man bör söka förminska
de olyckliga följderna af skeppshandeln, men
denna önskan måste dock vara underordnad
Grundlagen. Den fråga, hvarom omröstning
är föreslagen, kan icke hänföras under 69
§. Regeringsformen, och, då ändamålet, om
än det vore godt, icke kan rättfärdiga med¬
len, tillstyrker jag, att voterings-propositionen
måtte afslås.
Herr Ekerman: Jag är öfvertygad, att
denna begäran, till Kongl. Maj:t framställd,
skall af Kongl. Maj:t Nådigt alses och leda
till godt resultat. Jag är äfven förvissad, att
Kongl. Maj:t ej är i okunnighet om den e-
mellan contract^exemplaren befintliga olikhet,
och jag skulle tro, att Kongl. Majit skall sna¬
rast finna det oförklarligt, om Sländerna un¬
derlåta att anmäla det besynnerliga förhållan¬
det, det må vara tillkommit genom hvil¬
ken orsak som helst, antingen af slump eller
med flit, eller genom största vårdslöshet. —
Jag fortfar att yrka skrifyelsens afgående, så
3o
Den 8 Januari.
mycket mera, som Kongl. Maj:t, om ock den»
samma ej afgår, ändock skall besväras med
anmälan om skeppshandelsaffairen, i anseen*
de till de influtna mindre köpeskillingarne,
än contracten innehållit; och, sedan Ståndet
antagit Ridderskapets och Adelns inbjudning,
angående begäran, att undersökas måtte ge¬
nom hvars förvållande olikheten uti contract-
exemplaren tillkommit, och att, om förlust
blifvit derigenom Statsverket tillskyndad, då
emot den person, som samma olikhet vållat,
anspråk måtte göras på ersättning för Sta¬
tens berörda förlust, synes det mig ock vara
consequent, att Ståndet godkänner den af be¬
slutet föranledda voterings-propositionen.
Häruti instämde Herr Mattson.
Herr Letfi er: ”För min del anser jag den
nu ifrågavarande voteringen icke böra bifallas.
Jag kari ej föreställa mig, att genom deu un¬
derdåniga skrifvelsen någonting egentligen ut¬
rättas. Genom de mångfalldiga framställ¬
ningar, hvilka dels före, dels under inneva¬
rande Riksdag blifvit gjorda öfver ifrågakom-
na skeppsbandel, har hvarje omständighet
erhållit all den utmärkning till klander, som
är möjlig, och flera upplysningar till dessas
häfvande, än som redan äro lemnade, lara ic¬
ke stå att erhålla. Icke heller tror jag, att
det är nödigt väcka Kongl. Maj:ts Nådiga
uppmärksamhet på de dubbla contracterna.
Jag kan icke föreställa irrig, att denna om¬
ständighet hittills undgått dess höga upp¬
märksamhet, och det är just deraf, jag hem-
Den 8 Januari. 3r
tar anledning att förmoda, det all vidare åt¬
gärd i den delen är utan ändamål. Denna
obehagliga sak har hittills tillräckligen sys¬
selsatt allmänhetens uppmärksamhet och i-
bland densamma väckt oro; det torde derfö¬
re vara tid att icke vidare bråka dermed,
och jag vågar tro, att det rättvisa klander,
som redan blifvit anfördt emot åtskilliga de¬
lar af skeppshandeln, lemnar tillräcklig var¬
ning för så beskaffade framtida företag.”
Herr Helsingius: De yttrade olika åsig-
terna synas mig endast röra formen. Man
önskar allmänt förminskning af Statens för¬
lust, men frågan, hvarom skiljaktigheter blif¬
vit yttrade, är egentligen, huruvida den före¬
slagna omröstningens anställande är grund¬
lagsstridig! eller med Grundlagen förenligt.
Då jag förlidne plenidag biträdde Herr Santes-
sonsanhållan omVoteringsPropositionens bord¬
läggning, skedde det, på det att jag skulle
få tillfälle att närmare undersöka Grundla-
garne, så vidt deras tillämpning här var i
fråga. En värd talare har i dag förut der¬
om sig yttrat, och, lika med honom, finner
jag saken icke vara af den beskaffenhet, att
omröstning deröfver i Förstärkt Stats-Utskott
är grundlagsstridig. Den stål i samband
med Stalsreglei ingen, enär undersökningen af-
ser beredande af ersättning till Staten för
möjligen vållad förlust. För min del kan jag
således icke annat än gilla Voteringspropo-
sitionen.
Herr Noréus: Lika med Herrar Helsingius
32
Den 8 Januari.
ocb Landegren, anser jag frågan röra formen,
Saken bör härvid glömmas. Jag vill nu yt¬
tra mig, huruvida jag"anser omröstning i För¬
stärkt Stats-Utskott öfver den föreslagna vo-
teringsproposilionen grundlagsenlig eiler icke.
Till rättelse för omdömet i detta fall, liar
jag ej trott annan föreskrift vara, än den,
sorn uti 69 §. Regeringsformen innefattas.
Der har jag ej funnit något enda ord, sora
gifver anledning till en så beskaffad vote¬
ringsproposition, att följderna af omröstnin¬
gen skola kunna blifva undersökning och rät¬
tegång. Jag medgifver, att saken omfattar
en rättsfråga, hvilken rörer Staten, men der¬
före har jag icke förgätit, att, då i allmänhet
uti frågor, som angå begäran hos Kongl. Majrt
örn undersökningar i hvad ämne som helst,
två Stånd stadnat emot två, frågorna för¬
fallit. Man kan visserligen förutsätta möjlig¬
heten deraf, att Statens inkomster skulle ö-
kas, i följd af en, i afseende härå, anställan¬
de rättegång, och jag känner i sanning en
djup smärta öfver skeppshandelsaffairen, men
jag måste lemna denna smärta å sido och
bevara Grundlagarnes helgd, af hvilkas rubb¬
ning andra förhållanden af svår inflytelse
skulle beredas. Jag anser således icke vo-
teringspropositionens framställande grund-
lagsenligt. Slutligen bör jag tillkännagifva,
att, då beslutet härom fattades, var jag uti
Stats-Utskottet icke tillstädes.
Herrar Weser och Cronius förenade sig
Den 8 Januari.
33
ut i Herr Norei bestridande af Voteringspro-
positionen.
Herr Ekerman: Då saken väckt allmän
oro, vore det bedröfligt, om den ej skulle
verka en undersöknings anställande, huruvi*
da olikbeten emellan contractexemplaren till¬
kommit genom vårdslöshet eller med afsigt.
IIvad angår den af Herr Noréus gjorda upp¬
gift, att han icke öfvervarit beslutet om Yo-
teringspropositionen, minnes jag noga, att
Herr Noréus var i Stats-Utskottet tillstädes,
stående, då Memorialet beslöts, och att Herr
Noréus då, vid voteringspropositionens upp¬
läsande, ej anmärkte någon Grundlagsvidrig¬
het deruti. ^5 §. Riksdagsordningen inne¬
håller visserligen: ”skulle två Stånd stadna
emot två, för fa I le frågan och för bl i f ve vid det,
sorn tillförene stadgadt varit,” men denna fö¬
reskrift har ej tillämpning på närvarande fall,
så mycket mindre, som frågan icke rörer
förändring i något förut stadgadt, hvilket,
om saken förföll, skulle fortfarande gälla.
Nu rörer frågan fastmera anmälan om grof
förseelse eller oförlåtligt misstag. 69 §. Re¬
geringsformen, som framställer omröstning i
Förstärkt Stats-Utskott, rörer Statsreglerin-
gen, och dermed måste ofelbart förevarande
ämne, såsom Statsverket rörande, ega sam¬
manhang. Om ingen förlust genom den an¬
märkta olikheten skulle hafva blifvit beredd,
är det ej deras förtjenst, som begått vårds¬
lösheten. En annan gång kunna stora förlu-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—3o. VII. 27g.
Den 8 Januari.
ster genom dylika orsaker uppkomma, och
exempel måste statueras, så att lika beskaffa¬
de förseelser ej vidare må ega rum.
Herr Helsingius: Under discussionens
fortsättning har jag blifvit ytterligare stad¬
gad i den öfvertygelse, att frågan hörer
lill Stalsregleringen. Resultatet omfattar an¬
hållan om en undersökning; men Rikets Stän¬
der hafva icke derföre beslutat laglig under¬
söknings anställande. Mig synes annan ut¬
väg, än den nu föreslagna, för Rikets Stän¬
der icke finnas, för att åtkomma oftanämnda bi¬
drag till Statens behof. Frågan är kortli¬
den den; hvem skall betala den uppkomna
förlusten?
Herr Noreus: Om jag äfven medgifver,
att jag, stående, lillstädesvar uti Stats-Utskot-
tet, då Yoteringspropositionen afgjordes, är
det dock visst, att jag ei, förr än nu, deråt
lemnat uppmärksamhet. Detta måste bero af
mig sjelf att förklara, utan afseende på posi¬
tionen, hvaröfver andra må döma.
Herr Landegren: Då den af en värd ta¬
lare åberopade 75 §. Riksdagsordningen lä¬
ses till slut, finnes den innehålla äfven det
stadgande, att, om frågan är af sådan beskaf¬
fenhet, att den ej kan förfalla, gånge, som i
73 §. Regeringsformen stadgadt är. Sist¬
nämnde §. föreskrifver, i händelse af skiljak¬
tiga meningar, först jemkning emellan dem af
det Utskott, som saken handlagt, och seder¬
mera omröstning i Förstärkt Utskott, men
samma §. afser endast denna behandling för
Den 8 Januari. 35
frågor, som ej kunna förfalla; och, då det är
obestridligt, att den närvarande kan förfalla,
finner jag den föreslagna omröstningen der¬
öfver i Förstärkt Stats-Utskott, enär 3 Stånd
slädnät emot 2, icke lämplig eller rned|Giund-
lagen förenlig. Vidkommande slutligen den
inconsequence, som Herr Ekerman ansett e-
ga rum, om voteringspropositionen ej skulle
antagas, finner jag större inconsequence haf¬
va inträffat, då Ståndet, med frånträdande
af sitt första beslut, antog Ridderskapets och
Adelns i ämnet meddelade inbjudning.
Herr IV 1illström tillstyrkte antagande af
voteringspropositionen.
Herr Ekerman: Ehuru erinran är af me¬
ra enskild beskaffenhet, tror jag mig hora fä¬
sta Herr ISorei uppmärksamhet derpå, att
han äfven yttrade sig i Stats-Utskottet, då
frågan der förevar. Till svar å hvad Herr
Landegren sednast yttrat, får jag förklara,
det jag anser den föreslagna anhållan vara
af den beskaffenhet, att den ej hör, genom
två Stånds stadnande emot två, förfalla; och,
beträffande den inconsequencen, som förme»
nes hafva inträffat genom antagandet af Rid¬
derskapets och Adelns inbjudning i ämnet,
finner jag det vara lyckligt, alt den del af
Ståndet, som vanligen hörer till minoriteten,
vid berörda tillfälle segrade, Herr Montan
och jag, trogna förut yttrad åsigt, biföllo in¬
bjudningen, emedan vi önskat, alt Kongl.
Maj:t och nationen skulle se, att Rikets Stän¬
der följt målet med ali uppmärksamhet och
36
Den 8 Januari.
velat förekomma, att förhållandet skulle till
evig glömska öfverlemnas.
Herr Landegren: Huruvida en fråga bör
förfalla eller ej, beror af hvars och”ens en¬
skilda öfvertygelse alt bedöma; men Grund-
lagarne omtala icke, att frågor böra förfalla,
utan att de kunna förfalla. Att den när¬
varande kan förfalla, finner jag vara tydligt
och anser, i följd deraf, det icke vara grund-
lagsenligt att godkänna Voteringsproposi-
tionen.
Diseussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde i:o till bifall den
a:dra voteringsproposilionen, som är föresla¬
gen i Stats-Utskottels Memorial, N:o 36g, och
2:0 till afslag samma voteringsproposition, i
hvilket fall den fråga, hvaröfver omröstning
var föreslagen, skulle anses förfallen, på hvil¬
ka framställningar Ja och Nej svarades, samt
votering begärdes.■
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller den a:dra Vote-
ringspropositionen, som är föreslagen uti Stats¬
utskottets Memorial, N:o 36g, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nejj kommer Voteringsproposi-
tionen att ogillas, och anses frågan böra för¬
falla.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilkafde insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Zethelius (jsjuk),
Hemberg, Vallej, Petersson^ Langenberg_,
Den 8 Januari.
37
Löfvenius, Lindqvist, Cron, Montan, We¬
sterstrand, Richert, Dalenius och Köhler,
de ii sistnämnda med Ståndets tillstånd
bortresta, voro frånvarande, en sedel aflades
förseglad, och de öfriga befunnos, vid öpp¬
nandet och uppräknandet, innehålla 18 Ja
emot i5 Nej, i följd hvaraf voteringspropo-
sitionen var antagen. Den förseglade sedeln
förstördes.
Herr Noréus yttrade, att han, utan af¬
seende på sjelfva frågan, hvaröfver skall rö¬
stas, ansåg öfverlemnandet af ett så beskaffadt
ärende till omröstning i Förstärkt Slats-Ut-
skott vara emot Grundlagen stridande, och
på denna grund reserverade Herr Noréus sig
emot beslutet.
Reservationer anmäldes äfven af Herrar
Cronius, Lamberg, Rydström, Weser, Sand¬
blad, Santesson och Landegren.
§. 5.
Till afgörande föredrogs det lagligen be¬
redda, från 1823 års Riksdag hvilande, förslag
till förändring uti 68 §. Riksdagsordningen,
angående tiden för Rikets Ständers Reviso¬
rers sammanträden emellan Riksdagarne till
öfverseende af StatsVerkets, Bankens och
RiksgäldsContorets tillstånd, styrelse och för¬
valtning, hvilket förslags pröfning, enligt den
23 Februari 1829 fattadt beslut, anstått, men
nu mera skulle företagas, sedan Stats-Utskoltet
sig utlåtit i fråga om ny instruction för Ri¬
38
Den 8 Januari.
kets Ständers revisorer, i afseende pä deras
befattning med Statsverkets granskning.
Conslitutions-Utskottets, under N:o 8, vid
förlidne Riksdag i ämnet afgifna Memorial
upplästes, hvarefter Herr Ekerman anförde:
För min del kan jag icke godkänna Constilu-
tions-Utskottets ifrågavarande, från förlidne
Riksdag till afgörande vid denna, i grundlags¬
enlig ordning, hvilande förslag. Förhållan¬
det är visserligen olika nu, emot hvad det
var år iS23, och jag medgifver, att 1823
års Constilutions-Utskott ej saknat anledning
till förslaget. Constitutions-Utskottet hade
då funnit, att revisorernas åtgärder blifvit
dels förklarade förtjente af Rikets Ständers
tacksamhet, dels nästan till alla punkter gil¬
lade. Nu åter har ett annat förhållande in¬
träffat. Tvänne revisionsförrättningar hafva
egt rum, sedan Constitutions-Utskottet afgaf
förslaget; och de, som haft obehaget att för¬
rätta revisionerna, hafva jemväl rönt det o-
behag att finna, det Rikets Ständer dels o-
gillat åtgärderna, dels ej svarat å anraärk-
ningarne, dels lemnat dem utan afseende. Jag
tror, att, då det varit svårt att hittills få re¬
visorernas antal fullt, skall det hädanefter
blifva ännu svårare, i synnerhet som Stats-
Utskottet, i det afgifna förslaget till ny in-
struction för Rikets Ständers revisorer, sökt
inskränka deras åtgärder. Om detta instru-
clionsförslag antages, tror jag, att få perso¬
ner, med aktning för sig sjelfva, och med
allvarlig föresats att, utan afseende på men-
Den 8 Januari.
39
niskors pris eller på fruktan att misshaga,
uppfylla det allmänna förtroende-uppdraget,
skola åtaga sig revisionsförrättningarne, hvilka
fastmera skola komma att öfverlemnas till
dem, som, för enskilda motiver, samman¬
komma, för alt nedgräfva sig i granskning
af ziffror, utan att uppfylla ändamålet. Jem¬
väl en annan omständighet hindrar mig alt
antaga förslaget, nämligen: den icke obetyd¬
liga kostnad, som skulle förorsakas Statsver¬
ket genom årliga revisioner, förutan det, att
revisorerna, 24 till antalet, ryckas från de¬
ras enskilda, mången gång ganska angelägna
economiska förhållanden. För det tredje fin¬
ner jag, att, om revisionsförrättningen ännu
eger något anseende, skall densamma sådant
beröfvas genom det årliga inträffandet. Då
paraden eger rum mera sällan, gifver den
hvarje gång ett nytt skådespel och medförer
en skugga af anseende för revisorerna, såsom
Rikets Ständers Ombud. Jag hemställer, om
icke detta anseende skulle genom de årliga
revisionerna förfalla. På grund häraf afslår
jag för min del Constitutions-Utskottets för¬
slag till förändring af 68 §. Riksdagsordnin¬
gen, i synnerhet som deruti innehålles en
otydlighet i så måtto, att det icke är uttryckt,
huru mångå år revisionen skall omfatta.
Herr Santesson: Så väl väckandet af den
motion, att revisioner borde förrättas hvarje
år, som Constitutions-Utskottets tillstyrkande
deraf voro föranledda af de förhållanden, som
blifvit vid föregående revision ådagalagda.
4°
Den 8 Januari.
Dels hade liden funnits nog korrt, dels hade
Rikets Ständers Revisorer ej fått revidera
alla till deras granskningsrätt hörande räken¬
skaper. Då Rikets Ständer giilat förslag om
revisionstidens utsträckning, längre än 3 må¬
nader, eller, om jag minnes rätt, till 4 må-
nader, men detta förslag icke blifvit sanctio-
neradt, föranleddes motionen om nu ifråva-
rande Grundlagsförändring. Herr Ekerman
har rätt deruti, att förhållandena äro för¬
ändrade. Sedan år 1823 har granskning af
öfriga cassör, till hvilka revisionen förut ej
sträckt sig, blifvit medgifven. Revisorernas
göromål äro således tillökade. Det är en
känd sak, att 3:ne månaders tid för revisio¬
nen är för inskränkt, och behofvet af längre
tid är alltså tydligt för handen; men, då län¬
gre tid hvart annat år icke blifvit antagen,
har man varit betänkt att ersätta detta gen¬
om tätare sammanträden eller årliga revisio¬
ner, som nu blifvit föreslagna. Om man vid
de föregående revisionerna uppehållit sig vid
StatsContorets räkenskaper och förvaltning,
har för liten tid återstått, för att egna all
behöflig uppmärksamhet tili Rikets Ständers
verk. Göromålen blifva för Revisorna ännu
vidlöftigare, än hittills, med afseende på be¬
slutad realisation, utsträckt lånerörelse och
större omfattning af revisionen. Sedermera
förekommer den omständighet, att en gransk¬
nings vigt och värde bero af dess anställan¬
de nära på redovisningstiden. Ju bätlre sa¬
kerna äro i minne, desto mindre obehagligt
Den 8 Januari.
är det att framställa desamma, då minst möj¬
liga förändringar i förhållanden och personal
inträffat. Allt detta föranlåler mig att tala
för en på förvaltning och redovisning snart
följande granskning. För närvarande omfat¬
tar Statsverksrevisionen en tid, som börjas
3^- år och slutar år före den lid, då re¬
visionen sker. Jag hemställer, om en sådan
revision kan sägas uppfylla sitt ändamål. På
alla dessa skäl antogs förevarande förslag vid
förlidne Riksdag till grundlagsenlig behand¬
ling vid denna, och förändringen är nu mera
nödvändig, än tillförene, då bokföringen och
bokslutet inom StatsConloret från dess förra
långsamhet närma sig intill tiden så, att det
skall för Revisorerna blifva möjligt alt gran¬
ska nästförflutna årets räkenskaper. Sålunda
skulle revisionen kunna blifva fullständig och
vara tillfredsställande för både granskare och
redogörare. De förra behöfva då ej söka un¬
derrättelser från den närmare liden, för sa¬
ker, som tilldragit sig under en förut framflu¬
ten tid. Nu, om revisionerna följa så nära
inpå redovisningstiden, afvaktas bedömandet
af hvad för året skett. Min öfvertygelse är
den, på sätt jag anfört, att, om man vill gif¬
va verklig kraft åt revisionsförrältningarne,
böra de anställas så nära, som möjligt, på
redovisningstiden, och då skola de visserli¬
gen icke blott utgöra ett skådespel. I afse¬
ende på anmärkningen om svårighet att fin¬
na personer, som vilja åtaga sig att blifva
revisorer, i händelse revisionerna blifva årliga,
4a
Den 8 Januari.
vill j3g mig ej vidare yttra, än att jag tror
medborgare icke skola saknas, som äro be¬
nägna att förtroendet emottaga. Jag med-
gifver, alt kostnaden genom förslagets verk¬
ställighet ökes. Utgifterna för en revision
hafva per medium uppgått till 5ooo Rd., men,
om ej förrättningen är värd denna summa,
måste samma förrättning ej heller hafva nå¬
got stort värde. Mig synes alltså kostnaden
ej böra tagas i beräkning såsom binder för
förslagets gillande. Hvad åter beträffar an¬
seendet af revisionsförrältningarne, tror jag
detsamma icke befrämjas derigenom, att da
mera sällan hållas, hvaremot jag är öfverty-
gad, att detta anseende bäst vinnes genom
allvarlig moderation och granskningens ut¬
sträckning icke utöfver ämnet. Jag tillstyr¬
ker bifall af förslaget och är viss, att man
skall ångra sig, om tillfället till förändringen
nu försummas.
Herr Landegren: Då all anledning är,
att den instruciion för Rikets Ständers Revi¬
sorer, hvilken vid denna Riksdag antages,
finnes så bestämd, alt misstag om Revisorer¬
nas rätt och skyldighet icke kunna ega rum,
och att lidens upptagande med stridigheter
derom må undvikas, anser jag del vara till¬
räckligt, att hvarje revision omfattar tvänne
års afslutade räkenskaper, och att således re¬
vision hvarje år icke är nödvändig. Enär
dessutom kostnaden skulle genom den före¬
slagna förändringen ökas, tillstyrker jag, lika
med Herr Ekermarij afslag derå.
Den 8 Januari.
43
Herr Ekerman: Jag erkänner, att jag, då
jag nyss hade ordet, förglömde att anföra en
omständighet, nämligen: möjligheten för re¬
visorerna att på den bestämda liden af 3:ne
månader medhinna förrättningen. Utan e-
genkärlek, men med erfarenhet af arbets-sättet,
tror jag mig kunna vitsorda för hållandet i detta
afseende. Så vida icke revisorerna skola ikläda
sig befattning af Öfver-fvammarRätts revisorer
och göra zifFercontroilering till hufvudsaken,
kunna de, s3rsselsättande sig egentligen med
granskning af dispositionerna och förvaltnin¬
gen, på 3:ne månader medhinna arbetet. Jag
kan ej heller medgifva, alt liten uppmärk¬
samhet blifvit lemnad åt Rikets Ständers
Verk. Vid revisionen år 1825 sysselsatte sig
revisorerna snarare för länge med Rikets
Ständers verk, så att ringare uppmärksam¬
het, för tidens annalkande slut, måste lem¬
näs åt Statens verk. Deremot var förhållan¬
det, vid 1827 års revision, olika, då må hän¬
da för mycken tid jemförelsevis upptogs med
Statsverkets granskning. Det bör dock så¬
som visst antagas, att, om revisorerna, mera
än hittills, arbeta äfven eftermiddagarne, hvil¬
ket sällan varit vanligt, bör det vara lätt att
på den bestämda liden medhinna förrättnin¬
gen. Man bör ock öfverväga, alt revisionen
af magazins-inrättningen lill det mesta för¬
svunnit, och att fdial-disconternas utredning
är till största delen slutad. Det är sannt,
att passevolance- samt convoy-commissariats-
cassorna skola hädanefter granskas af Rikets
44
Den 8 Januari.
Ständers revisorer. Jag känner ej omfånget
af dessa cassors räkenskaper ock förvaltning.
Likväl förmodar jag, alt till revision deraf
endast skola erfordras några få eftermiddagar.
Att den beslotade realisationen skall påkal¬
la ökad uppmärksamhet vid revision af Ban¬
ken, finner jag vara klart, men tror, att, om
upplysta och arbetsamma män väljas till re¬
visorer, nyssnämnda qtvidgande af göromå-
len icke bör gifva anledning till förändring
i Grundlagens föreskrift om revisionen. Äfven
om RiksgäldsContoret intrasslas i det för-
derfliga lånesystemet, förmodar jag dock, att
detta verk på korrt tid skall kunna revideras.
Jag medgifver den anmärkta hufvudsakliga för¬
delen af revisionen att vara nära intill redo-
visningstiden; men, om Rikets Ständer behålla
den rätt,som Grundlagen dem lemuar,och hvil¬
ken de således redan hafva, synes ej denna om¬
ständighet påkalla behofvet af revisions-sam-
manträde hvarje år. Förmånen af revisionerna
består uti granskning, ej af ziffrorna, utan af dis¬
positionerna och förvaltningen, på hvilka sed¬
nare revisorerna egentligen skola fästa deras
uppmärksamhet. På min erinran, om den
genom årliga revisioner förökade kostnad,
har en talare svarat, alt hela kostnaden ej
är jemförelsevis betydlig, såsom för hvarje
revisionsförättning endast utgörande 5ooo RJ.
Pen går dock derutöfver, hvilket lätt finnes,
då man bekinnar, att revisorernas antal är
att hvar och en har ett dagtractamente
af 3 Rd., och att revisionen fortvarar en tid
Den 8 Januari.
45
af go dagar, hvartill komma: skjuts för revi¬
sorerna, för hvar och en med 4 hästar, se-
creterares, kamererares och vaktmästares af-
löningar och kostnad till revisionsberättelser¬
nas tryckning. Delta allt ådagalägger, att
kostnaden skall vara åtminstone 3-f gånger
större, än det belopp, hvartill man densam¬
ma nu uppgifvit. Jag förnyar min anhållan
om ogillande af Grundlagsförslaget och yr¬
kar, derest de skiljaktiga meningarne ej jem¬
ka sig derefter, omröstning.
Herr Donner förenade sig med Herr
Santesson och tillstyrkte bifall af förslaget.
Herr Falkman: Jemte det jag förenar
mig med Herr Santesson_, tror jag mig böra
tillägga några ord. En talare har trott, att
efter den behandling, som 1827 års revisions-
förrättning undergått innevarande Riksdag,
det skall blifva svårt alt finna värdiga per¬
soner, som vilja åtaga sig revisions-befattnin-
gen. Uti denna förmodan kan jag icke in¬
stämma. Det är sant, att 1827 års reviso¬
rers förslag blifvit i flera fall förkastade, men
ett lika öde bafva Rikets Ständers egna Ut¬
skott, i afseende på de af dem meddelade
Betänkanden, måst röna, äfvensom af Rikets
Ständer sjelfva fattade beslut stundom blifvit
icke af Konungen sanctionerade. Af ofvan¬
nämnda förhållande kan jag derföre icke
hemta anledning till den slutsats, att värdiga
medborgare skola undandraga sig att antaga kal¬
lelsen til! revisionsbefattning. Fastmera tror
jag män icke saknas, sorn göra sig förtjenla
46 Den 8 Januari.
af nationens förtroende och åtaga sig det¬
ta värf, hedrande för hvarje medborgare.
Samma talare har jemväl anmärkt, att kost¬
naden skulle ökas genom årliga revisions-
sammanträden. Till svar härå, har Herr
Santesson yttrat, att kostnaden af några tu¬
sende Rd. ej bör härvid tagas i betraktande,
och jag tror, att kostnaden i det hela skall
minskas, om revisorerna sammanträda hvarje
år. De skola granska Bancoverkets tillstånd,
styrelse och förvaltning och kunna då äfven
revidera BancoDisconten, för hvars revision
den särskildta kostnaden såmedelst skulle
besparas. Revisorerna, årligen sammanträ¬
dande, skola, såsom mig synes, väl medhinna
denna sednare revision, hvilken, ehuru den
förut varat tvänne månader, jag tror lätt kun¬
na på en månad afslutas, om för- och efter¬
middagar dertill användas. Detta är såle¬
des ett skäl till förslagets antagande. Oin
revisionerna ske hvarje år, kan äfven derigen¬
om förekommas, att Stals-Utskottet måste
vid de Lagtima Riksdagarne sysselsätta sig
med egentligt revisions-arbete. Undvikandet
deraf skulle ofelbart bidraga till Riksdagarnes
förkortande. Jag hemställer till Stats-Ut-
skottets närvarande Herrar ledamöter, om ej
mycken tid upptagits med granskning af 1826
års Statsverkets räkenskaper. Om revisioner¬
na skett årligen, hade denna granskning nu
icke varit behöflig. I följd häraf tillstyrker
jag bifall af den föreslagna Grundlagsförän¬
dringen.
Den 8 Januari.
47
Herr Santesson: Jag kan väl ej berömma
mig af erfarenhet, såsom revisor af Stats-,
Banco- och Riksgälds-Ver ken; men jag har
dock deltagit i Stats-Utskottets revisionsarbe¬
ten och är således i tillfälle att bedöma
förhållandet efter min ringa arbetsförmåga.
Jag har trott mig kunna sluta, alt 3 måna¬
der, om arbetet skall med besked fullgöras,
äro dertill otillräckliga. Jag medgifver, att me¬
ra kan medhinnas, om arbetet fortsattes för-
och eftermiddagar. Hvar och en pröfve sin
förmåga, men i allmänhet måste afses vanli¬
ga måttet af personers krafter att egna sig
till sådana arbeten, hvarom fråga nu är. För
Utskottetsledamöter hafva eftermiddagar of¬
ta varit lediga, och jag har funnit, alt de
Utskotts-ledamöter, som äro bosatta i Stock¬
holm, önskat, att efterrniddagarne skulle lem¬
näs lediga. Då jag, hvad kostnaden angår,
uppgifvit densamma till 5ooo Rd. för hvarje
revisionsförrättning, har jag grundat detta
derpå, att jag af StatsContorets räkenskaper
funnit, att denna kostnad, som nu utgått
hvartannat år, utgjort för hvarje revision
pooo a io.ooo Rd., hvilken summa, fördelad
på hvarje år, vållar en okad kostnad för hvart
år af 5ooo Rd. Herr Falkman har talat om
den förändring, som, i afseende på Banco-
disconlens revision, skall kunna af de årliga
revisionerna af Stats-, Banco- och Riksgälds-
Verken föranledas, och, om denna eger rum,
skall skilnaden i kostnad blifva obetydlig.
Jag tillägger, att, om äfven de ofta förnyade
48 Den 8 Januari.
revisionerna medföra kostnad för dem, som
desamma sig Staga, anser jag dock den vinst
påräkuelig, att flera medborgare skola för¬
värfva sig kännedom om allmänna ärenders
behandling, hvilket kommer väl till pass, då
fråga blifver om utseende af Riksdagsmän.
No, då revisionerna hållas endast hvart annat
år, går det långt omkring, innan ordningen
att sända revisor kommer till alla städerna
hvar efter arman, hvaremot, om revisionerna
inträffa hvarje år, flera medborgare snart sko¬
la erhålla närmare kännedom om Statsförfatt¬
ning och hvad dertill hörer. Det är således
af vigt, alt förslaget bifalies.
Herr Helsingius: Jag medgifver, att an¬
ledning kunnat vara till det nu under afgö¬
rande varande förslaget. Skäl äro, som tala
för ogillande deraf, men skäl saknas ej heller
för bifall å detsamma. Jag förenar mig med
Herr Ekerman uti anhållan om afslag, utan
att ingå i pröfning, örn brist på personer,
som vilja sig revisionsbefattningen emottaga,
skall inträffa, derest årliga revisioner beslu¬
tas; äfvensom jag nu uppskjuter mitt yttran¬
de deröfver, huruvida, på sätt Herr Lande¬
gren förmodat, deri nya instructionen för re¬
visorerna skall förmå att undanrödja de svå¬
righeter, som vid revisionsförrättningarna egt
rum. Tilläfventyrs skola dessa svårigheter
snarare ökas, i följd af i3 §., hvilken jag fin¬
ner vara otydlig.
Herr Ekerman: Jag bar begärt ordet i
anledning af tvänne af Herr Falkman anför¬
Den 8 Januari.
49
da omständigheter. Den ena är förmodan,
att, om revisionerna öfver Stats-, Banco- och
Biksgälds-Verken hållas hvarje år, skola re¬
visorerna jemväl medhinna att granska Ban-
co-discontens räkenskaper och förvaltning.
Jag känner icke vidlöftigheten af Banco-dis-
contens räkenskaper, men jag har af de un¬
derrättelser, som en upplyst vän, hvilken
deltagit i en revision af nämnda verk, mig
meddelat, fått den öfvertygelse, att det ej är
möjligt att så sammantränga de ifrågavaran¬
de göromålen, sorn Herr Falkman det förut¬
satt. Den af mig åberopade personens upp¬
lysning och arbetsförmåga äro så stora, att
jag vågar tro dem icke öfverträfFas, och han
har förklarat, att 6 veckor åtgingo till nämn¬
da revision. Här finnes ej någon öfverrevi-
sion. Det är ej här samma förhållande, sorn
med Statens förvaltande verk, hvilkas räken¬
skaper tili ziffrorna granskas af KammarRätten.
Fastmera måste revisorerna af Banco-discon-
ten granska beräkningen af den mängd af
öfverräntor, som å lånen uppkommit m. tu.
Herr Falkman har vidare yttrat, att försla¬
gets antagande skulle bereda den följd, att
Stats-Utskottet vid Riksdagarna korame att
undvika det egentliga revisionsarbetet. Detta
anser jag icke kunna, enligt gällande föreskrift,
undvikas. Följden skall blifva revisorers sam¬
manträde på samma gång som Stats-Utskot-
tets, och hvar och en inser olämpligheten
deraf. Ehuru nedsatta revisorerna än äro,
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2g—3o. VII, 280.
5q
Den 8 Januari.
tror jag dem dock bättre granska i omfång,
än Stats-Utskoltet. Det kan ej heller annat
än förlåtas det sednare att stundom öfverhal-
ka vissa omständigheter, hvilket förhållande
jag förmodar erkännas af hvar och en leda¬
mot, som ej har förkärlek för åtgärderna.
Huruvida anledning varit för verkställande
magten att inblanda sig i skeppshandel, krut¬
försäljning m. m., det bör vara föremål för
granskningen så väl af Utskottet som af re¬
visorerna, hvilkas uppmärksamhet egentligen
icke bör befatta sig med ziffrorna. Gransk¬
ningen, efter den åsigt, jag nu uttalat, med-
hinnes lätt, oansedt de svårigheter, Herr San¬
tesson deremot uppkastat. För öfrigt noed-
gifver jag det vara svårt att arbeta inom
Utskott under eflermiddagarne. Det har dock
måst ske, och, efter egen erfarenhet, erkänner
jag att några eftermiddagar varit för Stats-
Utskottet lediga; men jag skall dock ej glöm¬
ma, alt Påskaftonen och Skärthorsdagen der
arbetades äfven eftermiddagarne.
Herr Leffler: ”Jag undviker att yttra
mig öfver sjelfva nyttan af revisioners för¬
rättande hvarje år. Deröfver är redan till¬
räckligt taladt för och emot. Jag anser der¬
emot den af Herr Falkman anförda omstän¬
digheten vara af mycken vigt, att genom den
ärliga revisionen skulle Riksdagarna betydli¬
gen förkortas. I denna åsigt förenar jag mig
alldeles, enär det är obestridligt, att hvarje
års revision, som Stats» och Banco-Utskotten
måste göra, medtaga för dem mycken tid#
Den 8 Januari.
St
hvarföre ock, särdeles hvad Stats-Utskottet
angår, detsamma merändels längst har att gö¬
ra vid Riksdagarna, När man likväl besin¬
nar, huru dyr hvarje dag, vecka och månad,
som Riksdagen fördröjes, är för Staten och
folket, lärer det klart finnas, att det skall ko¬
sta mindre, om 24 personer sammanträda
hvarje år, och då, under vida kortare tid,
böra kunna fullborda sittarbete, än då Stats*
Utskottet nödgas genom den fleråriga revisio¬
nen uppehålla hela repraesentationen af flera
hundrade personer några månader mera, än
hvad annars behöfdes.”
Herr Ståhle: Då revisionernas föremål
är att utöfva folkets granskningsrätt i afseen¬
de på användningen af de skattebidrag, som
folket lemnar till Staten, anser jag revisio¬
nerna vara för folket förmånligare, i den mån
de oftare förnyas. Jag kan ingalunda såsom
ett skådespel betrakta den åtgärd, som vidta¬
ges för vården af Rikets penningeverk, och
instämmer ej heller deruti, att Stats-Utskot-
tets förrättade granskning må mindre afses,
än revisorernas. Sjelf både revisor och ledamot
af Stats-Utskoltet, har jag ej funnit mig skyl¬
dig undertrycka mina åtgärder. Hvad Herr E-
kerman anfört, må stå för hans räkning, så val
vid detta tillfälle, sorn vid flera föregående,
då han klandrat andra, för att sjelf uppsti¬
ga, såsom egande högre åsigt, hos folket. Jag
har ansett mig skyldig förklara detta, för att
ej stillatigande emottaga förebråelser för be¬
sluten och förhandlingarne inom Stals-Utskot-
tet och hos Rikets Ständer.
Ben S Januari.
Herr Ekerman: Väl har Herr Ståhle, så¬
som Stats-Utskottets ledamot, år 1829 delta¬
git i Utskottets revisionsarbete, men icke, så¬
som revisor, granskat Statsverkets förvaltning.
Deremot har Herr Ståhle under en enväldig
styrelse innehaft befattning, såsom revisor,
öfver Banco- och Riksgäldsverken. För öfrigt
får jag tillägga, att jag icke sökt att fullgöra
annat, än sorn jag efter samvetet ansett vara
rätt, och att jag icke lyftat mig, men ej hel¬
ler sänkt mig emot bättre vetande. Må äfven
detta förvaras i protocollet till svar å Herr
Ståhles yttrande.
Herr Helsingius: Jag anser mig skyldig
upplysa, att Banco-Utskottets tid ej varit af
revisionsarbetet, till uppehåll för andra ären-
ders behandling, upptagen. Utskottet är
sysselsatt på flera afdelningar, och un¬
der det den ena befattat sig med revision,
hafva andra göromål utgjort sysselsättning
för de öfriga. Detta vare nämndt, i anled¬
ning af hvad anfördt blifvit om Riksdagarnes
förkortande, såsom följd af bifall till föreva¬
rande Grundlagsförslag.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde omförmälda Grundlags¬
förändring först till bifall och sedermera lill
afslag, på hvilka frågar Ja och IVej svarades,
och votering begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller den af Conslitutions-
Utskottet vid i8a3 års Riksdag uti Memori¬
Den 8 Januari.
53
al, N:o 8, föreslagna förändring af 68 §, Riks¬
dagsordningen, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, kommer nämnda förändring
att afslås.”
Voteringssedlar utdelades till StSndets
Ilerrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Zethelius, Val-
Isy, Langenberg, Petersson, Hemberg, Löf¬
venius, Linde/vist, Cron, Montan, Wester¬
strand, Richert, Dalenius, Köhler och Geze¬
lius voro frånvarande, en sedel aflades för¬
seglad, och de öfriga befunnos, vid öppnan¬
det och uppräknandet, innehålla i6«/a och 16
Nej, hvadan den förseglade sedeln öppnades,
och som densamraa innehöll Ja, alltså var för¬
ändringen i 68 §. Riksdagsordningen af Sian¬
det gillad.
§• 6.
Föredrogs och gillades Expeditions-Ut-
skottets Memorial, JN:o 3ii, i anledning af
återremiss från Borgare-Ståndet af Utskottets,
under N:o 293, afgifna förslag till underdå¬
nig skrifvelse, angående förhöjdt hyresanslag
för Landhöfdingeresidencehuset i Hernösand,
och i följd deraf blef berörda förslag nu
godkändt.
§• 7*
Upplästes och godkändes följande af Ex¬
54
Den 8 Januari.
peditions-Utskottet uppsatta förslag till Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifvelser: N:o
298, angående liquid om det i Carlskrona
befintliga proviantlager,
N:o 3oo, angående ifrågaställd utvidg¬
ning af Götheborgs stads spinnhus m. m., och
N:o 3o3, angående sättet för utfärdande
af ändringar eller tillägg i gällande författ¬
ningar.
§. 8.
Uppå derom väckt fråga, beslöts, att
genom Utdrag af Protocollet till Banco-Ut-
skottet meddela, att Ståndet icke ansett sig
hafva af nöden att instämma uti 2:dra punk¬
ten af de trenne beslut, som Höglo fl. Rid-
derskapet och Adeln, enligt Protocolls-Utdrag
af deu 27 sistlidne November, i anledning af
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 82, fattat,
och till deltagande hvaruti de öfriga Riks-
Stånden blifvit inbjudna, enär berörda punkt
innehåller bifall af hvad Utskottet i denna
del sig utlåtit, och Ståndet jemväl i nämnda
punkt fattat enahanda beslut.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar
ledamöter åtskiljdes klockan { 3 e. m. och
sammanträdde åter, till fortsättning af plenum,
Ejtermiddagen,
Klockan 6.
§• 9'
Anmälde Herr Falkman, att lian ifrån
Den 8 Januari.
55
Riksdagsfullmägtigen för Landskrona, Herr
Petersson, som, med Ståndets tillstånd vid
början af förlidne November månad, rest till
hemorten, erhållit tvänne bref, det första af
den 26 i berörde månad, med underrättelse,
att Herr Petersson, för sin svaga helsa, icke
ännu då vågade åter anträda resan hit, oell
ett sednare, vid hvilket var bifogadt ett den
3f sistlidne December af stadsläkaren i Lands-
krona, Medicinae Doctorn och Chirurgiae Ma-
gistern N. O, Schagerström, under edlig för¬
pligtelse meddeladt bevis, hvilket nu upplä¬
stes och fanns vara af det innehåll, att Herr
Petersson icke ansågs, under närvarande o-
blida årstid, kunna företaga en längre resa,
utan våda för sitt lif och framtida helsa;
Och framförde Herr Falkman Herr Peterssons
på detta bevis grundade begäran om förläng¬
ning af den honom ifrån Riksdagsgöromålen
beviljade ledighet.
Uppå Herr Talmannens derefter gjorda
proposition, biföll Ståndet för Herr Petersson
ytterligare trenne veckors ledighet från Riks¬
dagsgöromålen.
§• 10.
Upplästes och godkändes ett af Borgare-
Ståndets Enskildta Besvärs-Utskottuppsatt för¬
slag till Ståndets underdåniga skrifvelse, med
underdånig anhållan om nedsättning i con-
trollafgiften å guld*, silfver- och tennarbeteu,
hvilket förslag lyder sålunda:
56
Ben 8 Januari,
"S. A. K.
Viii början af innevarande Riksmöte har
inom Borgare-Ståndet fråga blifvit väckt, att,
då controllafgiften ifrån år 1819 för guld¬
smeder och tenngjutare blifvit femdubblad,
emot hvad den, enligt 1 ^53 års controllstad-
ga utgjorde, samma afgift måtte nedsättas till
det belopp, som i sistnämnde stadga bestäm¬
mes, helst lagstiftarens mening med den år
1740 först införda controllafgift endast varit
att för köpare af guld-, silfver- och tennar¬
beten betrygga säkerheten af varans äkthet
samt goda beskaffenhet, och icke att på till¬
verkarens bekostnad bereda någon inkomst
för Staten; men, ehuru Borgare-Ståndet för¬
klarat, att controllafgiften borde med minst
35 procent nedsättas, och att, i följd deraf,
controllstämpelmedlen ibland Statsverkets in¬
komster skulle upptagas endast till 6000 Bd.,
hafva de öfriga trenne RiksStånden bestämt
controllstämpelmedlen till 8000 Rd. B:co.”
”Enär upplyst är, att dessa medel, som
tillkommit och äro påräknade, för att under¬
hålla controliverket, de sednare åren icke al¬
lenast varit tillräckliga för ändamålet, utan
ock beredt Statsverket öfverskotter, hvilka
dock aldrig lära hafva varit afsedda att upp¬
komma utaf dessa medel, samt E. K. M. utan
tvifvel värdes inse billigheten deraf, att guld¬
smeder och tenngjutare, hvilka såsom bor¬
gare äro drygt beskattade, icke må vidkännas
betalningen af en högre controllstämpelafgift,
jin som af behofvet påkallas, får Borgare-
Ben 8 Januari.
5?
Ståndet härigenom underdånigst anhålla, att,
vid upprättandet af den proposition om
Statsverkets tillstånd och behof, som E. K.
M. till nästkommande Rikets Ständer beha¬
gar afgifva, E. K. M. må täckas laga denna
framställning i Nådigt öfvervägande och fö¬
reslå Rikets Ständer alt nedsätta controll-
stämpelmedlen endast till det belopp, sorn
må anses erforderligt för betäckande af kost¬
naderna i och för conlrollverkets underhåll
och betjeningens aflöning.”
"Med djupaste undersåtlig vördnad, tro¬
het och nit framhärdar, etc, etc,
§ »i*
Efter skedd föredragning af Expeditions-
Utskottets, under N:o 276, afgifna förslag till
underdånig skrifvelse, angående förändring af
4 §. 17 Cap. ÄrfdaBalken samt upphäfvande
af samma Capitels 5 §., och, sedan nämnda
Utskotts i Protocollet den 28 sistlidne De¬
cember omförmäldta Memorial, N:o 297, i
anledning af återremiss ifrån Högloflige Rid-
derskapet och Adeln af nämnda förslag, blif¬
vit å nyo upppläst, gillades förslaget till den
underdåniga skrifvelsen, och lades Memoria¬
let till handlingarne.
§. 12.
Föredrogos och gillades Expeditions-
Utskottets Memorial:
58 Den 8 Januari.
N:o 396, med .öfverlemnande af förslag,
N:o ag5, lill underdånig skrifvelse, angående
förändrad redaclion af 17 Cap. HandelsBal-
ken, och
N:o 307, med öfverlemnande af förslag
till underdånig skrifvelse, angående dykeri-
och bergnings-anstalterna i riket;
Äfvensom Ståndet godkände omförmälda
tvänne förslag tili underdåniga skrifvelser.
§• »3.
Upplästes och godkändes följande af Ex-
peditions-Utskoltet uppsatta förslag till un¬
derdåniga skrifvelser:
3N:o 3o4> angående Snefringe Härads be¬
frielse från hjelpedagsverkens utgörande lill
Strömsholms Kungsgård,
N:o 3o5, angående beviljadt ytterligare
anslag för armeens materiel och krut-tillverk¬
ningskostnadens bestridande,
N:o 3o8, med förslag lill författning om
tiden och sättet för utmätning å domar och
utslag,
N:o 309, med förslag till ändring af 5
§. j5 Cap. ÄrfdaBalken, och
N:o 3io, angående ett föreslaget tillägg
i 14 Cap. 1 §. GiftermålsBalken.
§. 14.
Upplästes: 1:0 Expeditions-Utskottets, un¬
der N:o 3i3, afgifna förslag lill underdånig
Den 8 Januari.
59
skrifvelse, N:o 312, i anledning af Kongl.
Maj:ts under den 10 December 1828 lill Ri¬
kets Ständer aflålna Nådiga Proposition om
ytterligare anslag af allmänna medel till Gö¬
tha Canalbyggnads fullbordande, och 2:0
nämnda förslag till underdånig skrifvelse.
Begärdes och lades på bordet.
§• i5.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Utlå¬
tande, N:o 353, i fråga örn ny instruction
för Rikets Ständers revisorer, i afseende på
deras befattning med Statsverkets granskning.
Jemte Utlåtandet, upplästes de emot
detsamma afgifna reservationer.
Herr Ekerman: Genom min reservation
liar jag utt^ckt den önskan, alt 1812 års
instruction för Rikets Ständers revisorer
måtte fortfara. Denna åsigt fullföljer jag äf¬
ven nu och kan på intet sätt dela, hvad
flera ledamöter inom Ståndet och Stats-Ut-
skottet förklarat, att nya föreskrifter påkallats
af nödvändigheten, enär den nuvarande in-
structionen finnes otydlig. Jag deremot an¬
ser densamma ega all erforderlig tydlighet,
och den har länge tjenat till efterföljd, ut¬
an att klagan öfver otydlighet försports hvar¬
ken inom revisorerna eller Rikets Ständer.
Först vid sistförflutna Riksdag väcktes frågan
derom från Högsta Magtens sida, i anseende
till granskningsrättens vidsträkthet. Jagmed-
gifver, att den af Rikets år 1823 församlade
6o
Den 8 Januari.
Ständer beslutade instruction för revisorerna
innefattade mera klarhet och bestämdhet;
nien, då Kongl. Majit ej sanclionerade den¬
samma, är föga förhoppning, att Kongl. Majit
skall'nu till den då föreslagna gifva Dess
Nådiga bifall. Mig synes det vara bäst, att
den nuvarande instructionen bibehålies, hvil¬
ken är fullkomligt tydlig för hvar och en,
som ej vill deruti se otydlighet. Hvad gransk-
ningsrältens utsträckning angår, kan jag ej
medgifva annat förhållande, än det, som är
med innehållet af 68 §. Riksdagsordningen
enligt. Der stadgas, att Rikets Ständer skola
vid hvarje Riksdag förordna om revisorer,
att emellan Riksdagarne öfverse och gran¬
ska Statsverkets, Bankens och RiksgäldsCon-
torets tillstånd, styrelse och förvaltning, dock,
hvad Statsverket angår, utan rättighet att
medddela föreskrifter eller förändringar be¬
sluta. För mig är ej fattligt, att någon skil¬
nad här bestämmes emellan granskningsrät-
ten af Statsverket, å ena, och enahanda rät¬
tighet, hvad Banken och RiksgäldsContoret
beträffar, å andra sidan. Fastmera består
skilnaden deruti, att revisorer ega rätt att,
i afseende på Banken och RiksgäldsContoret,
meddela föreskrifter, som Rikets Ständers
fullmägtige i dessa verk äro förbundna att
följa; hvaremot dylik rätt revisorerna icke
tillkommer i afseende på Statsverket. Jag
kan ej tro, att revisioner, sammansatta af ut¬
märkta män; nuvarande Landtmarskalk, som
vid en föregående Riksdag varit Ordförande
Den 8 Januari.
61
uti Stats-Utskottet, tvänne nu mera varande
ledamöter af StatsRådct, aktade embetsman
och äfven aktade medborgare af näringsclas-
serna, skulle hafva tillåtit sig en tolkning af
granskningsrätten, stridig emot Grundlagen.
Jag kan ej heller tro, att Rikets Ständer skul¬
le hafva gillat tolkningen, om den ej varit
med Grundlagen enlig. Rikets nu församla¬
de Ständer hafva äfven gillat 1826 och 1827
årens revisorers utsträckta granskning, hvad
angår Banken och RiksgäldsContoret. Det
är således skäl alt yrka enahanda utsträckta
granskningsrätt, tillämpad på Statsverket, så¬
som ingalunda mot Grundlagen stridande.
Jag tror en sådan granskningsrätt, der den
utöfvats, mången gång hafva medfört sin
nytta. Om den icke varit, i afseende på
Riksgäldsverket, medgifven, hade må hända
ej den stora uppbördsbalance, som vid bör¬
jan af 1800-talet i Stockholm inträffade, så
snart blifvit upptäckt, ulan tilläfventyrs blif¬
vit, till Statens förlust, ytterligare förökad.
Om ej 1817 års revisorer fått del af hand-
lingarne intill den dag, då de sammankom-
roo, skulle ej heller filial-disconternas felak¬
tiga förvaltning hafva blifvit vid berörda re¬
vision funnen. Stats-Utskottet har, såsom skäl
emot revisorernas utsträckta granskningsrätt,
anfört, alt Utskottet är i större behof af upp¬
lysningar, än revisorerna, ehuru Utskottet er-
kännt, alt Revisorernas befattning emellan
Riksdagarne, i anseende till granskningen, är
likartad med den Stats-Utskottet under Riks¬
6a
Den 8 Januari.
dag utöfvar. Till vederläggning af nämnda
skäl åberopar jag tydliga innehållet af 3o §.
Riksdagsordningen, i hvad den angår Stats-
Utskoltets revisionsbefattning. Det af Ut¬
skottet citerade åliggandet, i afseende på Stats-
regleringen, hörer till ett sednare moment
och är ej för närvarande fall tillämpligt. I
öfriel åberopar jag härvid, hvad Herr Gref¬
ve Gyllenborg och Herr von Hartmansdorff'
anfort. Den förre har fästat uppmärksamhe¬
ten på skilnaden emellan granskning af för¬
valtning och revision af räkenskaper. Han
har ådagalagt, huruledes det är lätt att fö¬
rekomma origtig disposition af medel, om
revisorernas granskningsrätt får sträcka sig
till de sednare tvänne åren. Anmälan hos
Kongl. Majit om ett i berörda afseende an¬
märkt förhållande skall föranleda, att det en
annan gång icke sker. Jag har reserverat
mig deremot, att det ej blifvit revisorerna
tillåtit alt åberopa 3o §. Riksdagsordningen.
Denna §. angår Stats-Utskottets revisionsbe¬
fattning, ehuru derjemte i en sednare period
omförmäles dess åliggande, i afseende på
Statsregleringen. Jag föreställer mig att de
förvaltande verken begått fel, eller att för¬
män, för att hjelpa underhafvande, blunda.
Må hända skall detta förhållande anses ädelt,
men det är dock ej enligt med det rätta.
Revisorer få åtminstone ej blunda, och ett
sådant försumligt förhållande skulle förekom¬
ma*, om revisorerna sättas i tillfälle alt i un¬
derdånighet hos Kongl. Majit anmäla de an¬
Den 8 Januari.
63
ledningar, sora kunna förefinnas till anmärk¬
ningar emot en eller annan embetsman.
Derigenom skulle underslefven upptäckas.
Revisorerna få ej heller hos Rikets Ständer
göra sådan anmälan, då 3o §. Riksdagsord¬
ningen ej är dem till efterföljd ålagd. Såle¬
des stadnar hela kännedomen om de emot
en eller annan embetsman funne anmärknings-
anledningarne inom revisorerna. Jag åter¬
går nu till fråga om granskningsrättens vid¬
sträckthet. Det är besynnerligt, att Svenska
folkets Ombud skola hafva inskränktare rätt,
än hvarje medborgare. En tidningsskrifvare
bar rätt att requirera och i allmänt tryck med¬
dela handlingar för den sednare tiden, hvars
räkenskaper ej äro afslutade. Jag kan ej hel¬
ler se någon våga af revisorers rätt att gran¬
ska förvaltningen utöfver arne års afslutade
räkenskaper, och denna för Banken och Riks-
galdsContoret utsträckta granskning har icke
varit skadlig. Tvärtom bereder, på sätt Herr
Grefve Gyllenborg anfört, den utsträckta
granskningen bättre upplysning och ledning,
i synnerhet då revisorerna äro af olika åsig-
ter. Hvad åter angår åberopandet af 3o §.
Riksdagsordningen, får jag ytterligare an¬
märka, att revisorerna ej ega någon doms¬
rätt. Det är blott deras enskilda opinion,
ou hvars anmälan hos Kongl. Maj:t fråga är.
Deremot anmäler Stats-Utskottet anmärkta
förhållanden hos Rikets på samma gång för¬
samlade Ständer, hvilka, om de så för godt
finna, genast anmäla, hvad anmärkt blifvit,
64
Den 8 Januari.
hos Kongl. Maj:t. Hela ändamålet af revisio¬
nen och dervid gjord anmärkning förfelas, om
densamma skall hvila i 5 år. Stats-Utskot-
tet har i 12 §. af instruclionsförslaget tillagt
rättighet för den SlatsContorets ledamot, som
biträder revisorerna med upplysningar, att
till Prolocollet aflemna sina yttranden. Det¬
ta är ett origtigt stadgande. Derigenom sät¬
tes denna ledamot lill en uppsyningsman öf¬
ver revisorerna, hvilka icke underlåta att be¬
gära de upplysningar, som de anse erforder¬
liga, och hvilka vederbörande då äro pligti-
ga att meddela. Man kan visserligen åbero¬
pa exempel från 1827 år revision, då Stats-
Conlorels Ombud fick yttra sig till reviso¬
rernas Protocoll, men delta var ej någon
rättighet; och det är orätt, att detta Ombuds
befattning skall så långt utsträckas, hvilket
kan föranleda Ombudets begagnande af jernspi¬
ra, om ej revisorerna dela hans tanka. Jag
önskar således, lika med Herr von Hartmans-
dorff; att 12 §. må från instructionsförslaget
utgå. Om en sådan uppsyningsman skall sät¬
tas öfver revisorerna, bör med lika skäl
Stats-Contorets Ombud , under Riksdagarne
hos Stals-Utskotlet utöfva enahanda rättig¬
het. Följden af detta sednare förhållande
kunde blifva den, att Ombudet komme att
göra Siats-Utskottet allvarliga föreställningar,
om Utskottet vågade alt utan hans hörande
företaga något ärende till pröfning. Jag in¬
stämmer med Slats-Utskollet deruti, alt det
är svårt att bestämma formen för de Utlå¬
Den 8 Januari. 65
tanden, som öfver revisionens anmärkningar
eller framställningar af de förvaltande ver¬
ken afgifvas, enar berörda Utlåtanden af
Kongl. Maj:t infordras och till Kongl. Maj:t
i underdånighet inlemnss. Jag hade dock
trott, att det icke skulle hafva varit olämp¬
ligt att genom en underdånig skrifvelse der¬
på fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet. Allt¬
ifrån ungdomen har jag hyst vördnad för
den collegiala styrelsen och anser densamma
vara ett palladium för Svenska folkets frihet;
men, ehuru jag äfven har vördnad för Stats-
Coutoret, tror jag likväl della verk icke böra
vara berättigadt att försvara Kongl. Maj:ts
åtgärder, enär StatsContoret endast expedie¬
rar Kongl. Maj:ts Nådiga befallningar. Krigs-
och Comrnerce-Collegierna, hvilka jag tror
egentligare böra betraktas såsom Collegier,
hafva, då anmärkningar emot dem skett,
blott förklarat, alt de örn dispositionerna
icke kunna sig utlåta, emedan de endast verk¬
ställt Kongl. Maj:ts Nådiga befallningar. Det
vore lämpligt, alt StatsContoret iakttager e-
nahanda förklaringssätt. Emedlertid är den¬
na omständighet af mindre vigt. Af större
betydenhet är afslaget till den väckta frågan
om Kongl. Räntekammarens inventering. Jag
åberopar, hvad Herr von Hartmansdorff' i re¬
servationen deremot anfört. Vid 1827 års re¬
vision var jag i denna fråga af minoriteten,
och jag ansåg, att, då detta icke var i Grund¬
lagen bestämdt, samt underlåtenhet ej väckt
Borg. St. Pr. vid Iiiksd. 1828—ZQ—3t). VIL 281.
66
Ben 8 Januari.
Rikets Ständers uppmärksamhet derå, horde
ej heller revisorerna begära sådan invente-
ring, utan endast till Rikets Ständers pröf¬
ning denna fråga hemställa. Majoriteten be¬
slöt likaväl samma inventering, men åtgärden
vägrades tvärtemot 42 §. RikdagsOrduingen.
Det är invändt, att revisorerna undfå del af
Räntekammarens Vexel Banco-Räkning, och
man svarar, att den upplysning, som man
söker, derifrån vinnes. Detta är ej rigtigt,
då Räntekammarens assignationer kunna äfven
vara utelöpande, och jag anser det således
vara nödvändigt, att Räntekammaren invente¬
ras. Stats»Utskottet har icke funnit behöfligt,
att i instructionen för revisorerna intaga nå¬
got förordnande om Räntekammarens inven¬
tering. Men, så länge Rikets Ständers revi¬
sioner äro till, böra de vara ändamålsenliga.
Jag vet, att den under Kongl. StatsContoret
stående penningeuppbörd, som af Räntekam¬
maren redovisas, skall, jemlikt föreskrifter, i
Ranken och RiksgäldsContoret insättas. Af¬
vikelse härifrån kan likväl förutsättas såsom
möjlig. Om revisorerna känna, att brist är
i Räntekammaren, men de ej få, efter inven¬
tering, upplysa derom, frågar jag, om någon
controll åstadkommes genom revisionen, och
om 42 §• Riksdagsordningen är uppfylld. I
följd af hvad jag nu anfört, yrkar jag afslag
å den af Stats-Utskoltet uppgjorda nya in¬
structionen, samt att i8t2 års instruction
må fortfarande gälla, äfvensom jag förbehål¬
ler mig, att, derest det nya förslaget §:vis
Den 8 Januari.
67
föredrages, fä vid hvarje §. framställa sär¬
skilda anmärkningar.
Herr Santesson: Emot hvad Herr Eker¬
man anfört, beder jag att först få erinra
om de många stridigheter, som vid 1827 års
revision blifvit framställda, i afseende på
1812 års instruction för Rikets Ständers Re¬
visorer. Dessa stridigheter synas mig ådaga¬
lägga behofvet af förtydligande uti föreskrif¬
terna. Af sådan anledning har regeringen
ock meddelat förslag till ny instruction, och
det vore i sanning märkvärdigt, om resulta¬
tet häraf skulle blifva, att genast afslå den
uppgjorda nya instructionen. I afseende på
granskningens utsträckning till den närmare
liden, vill jag till Utskottets skäl foga, det
jag anser en sådan granskning, på sätt Herr
Ekerman och flera, lika med honom, densam¬
ma föreslagit, endast skola försvaga revisio¬
nens kraft, då revisorerna skola ega rätt att in¬
gå på en närmare tid, men icke äro pligliga
att granska allt, som under denna tid förekom¬
mit, utan utsträcka revisionen blott till det,
hvaråt de finna för godt alt egna någon upp¬
märksamhet. De skola såmedelst inträda på
kommande revisorers gebiet och åstadkomma
villervalla. Herr Ekerman har omtalat nyt¬
tan af en sålunda utsträckt granskning och
deraf anfört exempel. Den af honom upp¬
gifna stora Krono-uppbördsbalance, som skall
inträffat i Stockholm vid början af 1800-talet,
känner jag icke, men följderna af filial-discon-
ternas upplösning har jag mig noga bekanta.
68
Den 8 Januari.
Om denna upplösning härledt sig ifrån gransk¬
ningen af den närmare tidens förvaltning, in-
stämmer jag icke deruti, att sådant varit en
lycklig följd af den utsträckta granskningen.
Fastmera anse landsorternas invånare berör¬
da händelse såsom en ibland de olyckliga
och svåraste, som kunnat träffa landet. Herr
Ekerman har jemväl anmärkt, att genom en
dylik utsträckt granskning upptäcktes felak¬
tigheterna uti omförmälda disconters förvalt¬
ning, förr än det eljest skulle hafva skett. I
Götheborg vorotvänne fdial-disconter anställ¬
da, öfver hvilkas förvaltning pluraliteten af
folket visserligen icke hyst sådant omdöme,
som det, hvilket Herr Ekerman synes hafva
anlydt. Jag har äfven hört uppgifvas, att
revisorerna böra hafva lika rätt till upplys¬
ningar för den närmare tiden, som Stats—
Utskottet eger den, men, då Stats-Utskot^
tet, i afseende på Statsregleringen, bestri¬
der tvänne funclioner, den ena granskande,
och den andra föreslående, är detta sednare
ett skäl till behof för Stats-Utskottet af upp¬
lysningar från den närmare tiden, hvilket ic¬
ke är för revisorerna tillämpligt. Vid Utlå¬
tandet har jag bifogat reservation i mindre
vigtiga delar. Om detsamma återremitteras,
önskar jag dock, att min framställning måtte
komma under öfvervägande. Jag hemställer
i öfrigt, huruvida icke instructionsförslaget
må afgöras punktvis. För min del är jag
dock beredd att bifalla detta förslag helt.
Hvad den ifrågasatta inventeringen af Ränte-
Den S Januari.
kammaren angår, tror jag icke derigenom er¬
nås det ändamål, som man vill vinna. Rät¬
telse kan icke åstadkommas af revisorerna, ut¬
an måste ske genom ökade controller i af¬
seende på bokföringen. Det är i hufvudbo-
ken, som den verkliga controllen ligger. Stats-
Utskottet hoppas ock kunna afgifva ett för
ändamålet tjenligt förslag. Inventerings an¬
ställande i Räntekammaren i revisorernas när¬
varo är svårighet underkastad. Då kunna ej
till dagen afslutade räkenskaper företes, och
jag vet i sanning icke, hvartill nämnda för¬
rättning skall tjena. Om man tror medel
vara undanstuckna, är det dock omöjligt att
derom vinna fullständig kännedom af sjelfva
inventeringen, då ej alla ränteriräkningar äro
inkomna. Inventerings anställande ultimo
Decembris skulle väl kunna ske, men icke
lemna den upplysning och den säkerhet,
som Herr Ekerman deraf förväntar. Jag de¬
lar i denna punkt Stats-Utskottels åsigt.
Herr Ekerman: Jag finner det icke va¬
ra svårt att controllera, om Vexel-Bancoräk-
ningen ölverensstämmer med förhållandet,
sådant det i Räntekammaren befinnes. Jag
bar redan yttrat, att jag är öfvertygad, att
underslef härvid icke eger rum, och jag för¬
klarar detsamma äfven nu- Jag har blott yr¬
kat inventering af Räntekammaren, såsom ett
villkor för revisionens fullkomlighet. Jag har
sett, huruledes inventeringar blifvit af revi¬
sorerna förrättade i Ranken och Riksgälds¬
kontoret, och jag tror äfven, att Stats- och
7°
Den 8 Januari.
Banco-Utskolten verkställa inventeringar, det
förra i RiksgäidsConloret, och det sednare i
Banken. Äfven iuktlages enahanda förhållan¬
de, hvad GeneralAssistanceContoret beträffar.
Då sålunda tillgår i Rikets Ständers verk, ser
jag ej heller skäl, hvarföre dylik åtgärd ej må
ske i afseende pä Statens. Genom den till
en närmare tid utsträckta revision kan jag
icke förmoda collision uppkomma, då yttran¬
den blott blifva allmänna, der räkenskaper ej
äro afslutade, och då dispositioner och ziffror
äro olika föremål för granskning. Om ett
anslag utgått af orätt titel, kan det rättas
en annan gång. Jag hemställer lill Banco-
Utskottets Herrar ledamöter, om inventerin-
garne i Banken föranledt ledsamma följder,
och jag kan ej begripa, hvarföre Stats-Ut-
skottet fruktar spridande af ljus öfver Stats¬
verket, i likhet med det, som i afseende på
Rikets Ständers verk eger runi. Jag får jem¬
väl tillägga, att inga föregående Ständer sökt
alt så mvcket, som nu skett, uppfylla Kongl.
Ma j:ts Nådiga önskningar om Statsanslag, men
alt något Stals-Utskott tillförene ej sökt, sä
mycket som det närvarande, att afleda gransk¬
ning i sin helhet.
Herr Santesson: Jag hade önskat att ej
behöfva att besvara en sådan anmärkning,
som den, att Stats-Utskottet icke vill sprida
ljus öfver Statsverket. Denna förebråelse
kan jag icke emottaga. Jag har med min
framställning lika god mening, som Herr E-
kerman med sin, och jag vill visserligen icke
Den 8 Januari.
7r
insvepa några förhållanden i mörker. Vi
sträfva till samma mål, men jag tror detta
mål icke vinnas genom imaginair inventering,
utan har den öfvertygelse, att den controll,
man vill vinna, skall annorledes ernås. E-
huru jag ej instämmer i sådan revision, som
den Herr Ekerman önskar, äro dock de gjor¬
da tillvitelserna obehöriga och hade inga¬
lunda bordt yttras, minst inom ett RiksStånd.
Herr Ekerman: Det är mig okärt att fin¬
na den sista värda talaren nu hafva blifvit
så sensible. Mig synes, att, då Stats-Utskot-
tet gillat den åsigt, alt förvaltningen för den
närmare tiden, än den, som de tvänne årens
afslutade räkenskaper omfatta, ej bör utgöra
föremål för revisorers granskning, har Ut¬
skottet icke heller sökt att öfver förvaltnin¬
gen sprida ljus. Jag har uppgifvit de efter
min tanka menliga verkningarne af denna
undanhållna granskning för Statsverket. Man
har ej besvarat denna uppgift, och jag är så¬
ledes ej deruti vederlagd. Om jag det vore,
skulle jag gerna återtaga min framställning.
Nu heder jag deremot att få veta, hvarföre
skilnad göres emellan granskningen af Ri¬
kets Ständers verk och den revision, som
angår Statsverket. Dertill finner jag icke nå¬
gon gilltig anledning. Hvad den ifrågasatta
inventeringen af Räntekammaren angår, må
det vara, att den ej hlifver bestämdt upply¬
sande, men den är det ännu mindre i Ban¬
ken, der man ej har möjlighet att igenom¬
räkna alla 8-skillingsstycken m. m. Jag ser
72
Qen S Januari.
nied ett ord ej skäl, hvarföre omförmälda in¬
ventering skall nekas, och jag har ej kunnat
undgå att derpå fästa uppmärksamhet under
åberopande af de skäl, Herr von Hartmans-
dorff i detta afseende anfört.
Herr Santesson: Jag medgifver, att jag ej
uppgifvit tillfälle, der det compliquerade för¬
hållandet af den utsträckta granskningen å-
dagalades, men uti Slals-Ulskottet är ett så¬
dant fall uppgifvet. Det är lätt att tänka
sig, att, om granskningen utsträcktes till den
närmare tiden, då sakerna ej ännu voro af-
slutade, skulle ett omdöme kunna fällas, som,
vid den t vänne år derefter skedda revisio¬
nen af förhållandena i sammanhang och i
det hela skulle finnas vara mindre rigtigt. Till¬
äfventyrs skulle likväl de sednare revisorer¬
na anse sig vara af de förras yttrande bund¬
na, och jag hemställer, om icke revisionen
såmedelst försvagas. Skilnaden emellan re¬
visionen af Statsverket, å ena, och revisionen
af Rikets Ständers verk, å andra sidan, kän¬
ner Sfven jag noga. Den är uppställd uti
68 §. Riksdagsordningen och består egent¬
ligen deruti, att revisorerna, hvad Rikets
Ständers verk angår, ega att gifva föreskrif¬
ter, hvilken rättighet dem icke tillkommer,
hvad Statsverket bet-äfFar; men af Rikets
Ständer beror det att lemna olika föreskrif¬
ter. Jag har talat i ämnet efter min öfver¬
tygelse, fästat uppmärksamheten på den kor¬
ta liden för revisionsarbetet och tror det icke
vara passande eller ändamålsenligt att lenina
föreskrifter om toma formaliteter,
Den 8 Januari.
Herr Ekerman: Jag erinrar mig, alt Stats-
Contorets ombud, i en mindre betydlig frå¬
ga, med Iriumph anmärkt, att revisionerna
yttrat olika åsigler. Jag har ansett Slats-
Utskottet och Rikets Stander hafva lättare
att fatta beslut, örn olika åsigter blifvit af
tvänne revisioner yttrade. Dervid stadnar
liela vådan och olyckan af de cornpliquerade
förhållandena. För öfrigt får jag, tiii svar
å hvad Herr Santesson anfört, påminna, att
jag flerfalldiga gånger åberopat 68 §. Riks¬
dagsordningen, enligt hvilken likhet är i
Statsverkets och Rikets Ständers verks revi¬
sion, blott med det undantag, att föreskrif¬
ter få af revisorerna meddelas i afseende på
Rikets Ständers verk, men icke för Statsver¬
ket. Delta är den enda utstakade skilnaden,
och jag har ej heller yrkat något annat, än
att skilnaden blott må till denna omstän¬
dighet inskränkas.
Herr Helsingius: Lika litet, sorn jag vill
öka Rikets Ständers magt, lika litet som jag
önskar, alt revisorerna må mera närma sig
till egenskap af Rikets Ständer, än till hvad
de böra vara, lika litet vill jag bidraga der¬
till, att några upplysningar skola revisorerna
undanhållas, hvarigenom, till skada för Sta¬
ten, vådliga förhållanden komma att fortfara,
såsom embetsmäns vårdslöshet eller mindre
god hushållning, och hvarigenom skall upp¬
komma faran af ökad bevillning, och, hvil¬
ket är det olyckligaste, misstroende hos fol¬
ket till regeringen väckas. Under sådana å-
74
Den 8 Januari.
sigter liar jag, så vidt tiden och tillfället
det medgifvit, sökt att skaffa mig upplysnin¬
gar om denna vigtiga fråga, sorn fästat all¬
mänhetens uppmärksamhet. Jag har funnit,
att 1823 års Siats-Utskott, hvars Ordföran¬
de är nu mera Konungens Rådgifvare, an¬
sett 68 §. Riksdagsordningen så tydiig,
att det, i följd de'af, föreslagit en af Ri¬
kets Ständer sedermera godkänd instruction
för Rikets Ständers revisorer, enligt hvilken
revisionen skulle sig sträcka till den dag, då
revisorerna sammankonuno, i afseende på
Statsverkets styrelse och förvaltning, ehuru
revisorerna ej kunde sig yttra öfver Stats¬
verkets tillstånd för annan tid, än den, för
hvilken räkenskaperna voro afslutade. Jag
har deremot funnit, att Kongl. Majit ansåg
Grundlagens föreskrifter uti ifrågavarande af¬
seende vara tvätydiga. Jag har äfven vidare
funnit, att 1829 års Stals-Utskott, lill grund
för tillstyrkandet att antaga en instruction,
som i många delar, eller med få undantag,
liknar det af Kongl, Majit meddelade försla¬
get, nyttjat citationen af 68 §. Riksdags¬
ordningen; men dervid har ett ord, som i
Grundlagen tydligen förekommer, blifvit u-
teslulit, hvilket skett, förmodligen emedan
Grundlagen ej varit till hands. Sådan, som
nämnde §. är åberopad, innehåller den, att
hvarje revision må omfatta tvänne års afslu¬
tade räkenskaper, hvaremot §:ns redaclion i
Grundlagen lyder, att hvarje revision må
kunna omfatta tvänne års afslutade räkenska¬
Den 8 Januari.
per. Den förra ordställningen innefattar en
befallning, att revisionen blott skall omfatta
tvanne års afslutade räkenskaper, hvaremot
den sist upprepade och rätta lydelsen, sam¬
manlagd med eftermeningen, visar, alt man
velat afse hinders undanrödjande för revi¬
sionens utsträckning till tvänne års afslutade
räkenskaper. Stats-Ulskotlet har jemväl an¬
sett revisorerna, om de fingo hos Kongl.
Maj:t anmäla gjorda enmärkningar, skola
komma att utöfva en magt, som Rikets Stan¬
der sjelfva tillhörer. Detta kan jag icke fin¬
na, då tillåtelsen att endast anmäla ett för¬
hållande icke är någon magt. Yid redactio-
nen af i3 §. uti instructions-förslaget, med
hvilken man trott sig kunna undanrödja olika
åsigt af Grundlagen, liar Stats-Utskottet galt
längre,än Konungens förslag antyder. Stats-Ut-
skottet föreslår: ”Revisorerna må äfven kunna af
StalsContoret äska och erhålla de upplysningar
och handlingar, som de i öfrigt finna nödiga, rö¬
rande verkställigheten af beslut eller fortgången
af dispositioner, sorn blifvit vidtagna under den
tid, som utgör föremål för hvarje revisions-
förrätlning, enär de af dertill omedelbarligen
hörande räkenskaper, protocoll och handlin¬
gar icke anses fullkomligen utredda; dock få
så beskaffade upplysningar och handlingar
icke af revisorerna, med intrång på efterföl¬
jande revisorers granskningsrätt, användas till
grund, vare sig för anmärkning eller god¬
kännande af åtgärden under en sednare tid,
för hvilken afslutad räkenskap då icke är lill
76
Dea 8 Januari.
granskning öfverlemnad.” I den Kongl.
Propositionen står anmärkning eller anmä¬
lan, hvilket sednare ords uteslutande kan
vålla ifrågasättande, huruvida blott anmä¬
lan får ske, och detta skall gifva anled¬
ning till otydlighet och olika bedöman¬
de, ehuru denna §. är ämnad till förtyd¬
ligande af de förra föreskrifterna. Asigten
härom må dock vara hvilken som helst.
Mina önskningar äro emedlertid ej högre, än
undanrödjande af bägge Statsmagternas olika
begrepp om Rikets Ständers revisorers skyl¬
digheter och rättigheter samt förekommande
af ledsamma tvister i berörda afseende. Jag
skulle gerna till delta ändamål bidraga gen¬
om förslagets antagande, om jag trodde det¬
samma kunna sådant åstadkomma; men, då
jag öfverväger i3 §. af instructionsförslaget
samt anställer jemförelse med 1812 års in-
struction, kan jag icke finna nyssnämda §.
innehålla större tydlighet, helst då jag erin-
rinrar mig, att Kongl. Maj:t ansett Grundla¬
gen i det afseende, hvarom fråga är, tvåty¬
dig. Jag tror således stor anledning vara
alt begära återremiss, för att få saken å nyo
underkastad Stats-Ulskotlets öfvervägande.
Tilläfventyrs uteblifver sådan åtgärd ej hel¬
ler från de öfriga RiksStånden; men, då Riks¬
dagen redan lång tid varat, och då, såsom
ofvan namnes, Kongl. Maj:t förklarat Grund¬
lagen tvåtydig, hemställer jag, om rätta liden
nu bör anses vara inne för den nya instru-
ctiouens antagande. Ej för att motverka
Den 8 Januari.
77
Kongl. Majrls Nådiga afsigt, utan blott der¬
före, att jag tror tiden lill den nya instru»
ctionen ej vara inne, då den ena Slatsmag-
ten ansett Grundlagen tydlig, men Kongl.
Maj:t funnit den tvåtydig, hvilket äl ven Stats-
Utskottet synts hafva åsett, och hvarvid det
ingått i Constitutions-Utskottets rätt att tol¬
ka Grundlagen, finner jag mig således föran¬
låten tillstyrka ogillande af insliuctions-lör-
slaget, i följd hvaraf 1812 års instruction
kommer att tills vidare gälla. Kongl. Maj:t
har förklarat, att denna sistnämnda instru-
clion upphörer, om den nya antages. Men
detta förslag är mindre ändamålsenligt, än
den nuvarande, och derföre är det bäst, alt
den sednare bibehålies, intilldess Grundlagen
blifver så förtydligad, att inga olika åsigler
om dess mening vidare kunna ega rum.
Herr Santesson: Jag hade trott, att Herr
Helsingius genom sina anmärkningar åsyftade
återremiss, och jag ville, i sådant fall, hem¬
ställa, om ej anmärkning emot uteslutandet
af ordet kunna, i anledning af 5 §. instru-
ctions-förslaget, måtte försvinna, sedan det
sednare alternativet af denna §. måst af
Ståndet gillas, i följd af beslutet i dag för¬
middag att godkänna den föreslagna förän¬
dringen uti 68 §. Riksdagsordningen. Hvad
angår redactionen af instructionens i3 §.,
liar Stals-Utskottet sökt att afväga allt, ,
som skäligen kan begäras, med afseende på
den allmänna önskan, att se slut på stridig¬
heterna om revisorernas rättigheter, så vidt
78
Den 8 Januari.
detta stätt tillsammans med möjligheten alt
undvika complicjuerade förhållanden; af hvil¬
ken sednare anledning influtit förbehåll,
att upplysningar och handlingar icke få af
revisorerna, med intrång på efterföljande re¬
visorers granskningsrätt, användas till grund,
vare sig för anmärkning eller godkännande
af åtgärder under en sednare tid, för hvil¬
ken alslutad räkenskap då icke är till gransk¬
ning öfverlemnad. Sedan Herr HelsingiuSj
under fortsättningen af sitt anförande, före¬
nat sig med Herr Ekerman uti anhållan om
afslag å den nya instructionen, hemställer
jag endast, om sådant öfverensstämmer med
den yttrade allmänna önskan om Grundlags-
föreskrifternas förtydligande, i anledning af
de om revisionernas utsträckning uppstådda
tvistig heter, eller med Rikets år iSaö försam¬
lade Ständers begäran om annan instruetion.
Detta af Herrar Ekerman och Helsingius yr¬
kade resultatet finner jag vara olämpligt och
illa svarande emot våra committenters önsk¬
ningar.
Herr Leffler: Utan alt vilja förlänga dis-
cussionen, tror jag mig böra hemställa, om
det är med Grundlagens föreskrifter enligt,
att förslaget till den nya instructionen genast
afslås, då det grundas på en Konungens
Proposition. Snarare må återremiss ske, och
i sådant fall vore det Ståndet värdigt, att
paragraphvis genomgå förslaget. Betänkan¬
det är motiveradt, och förslaget är resultatet
deraf. Jag hemställer alltså, om ej, derest
Den 8 Januari.
19
återremiss skall ske, förslaget må, i den ord¬
ning, jag uppgifvit, lill pröfning förekomma.
Herr Helsingius: Jag ser ej hinder för
det yrkade afslaget, minsi, då ifrågavarande
nya instruktion ej är Kongl. Majrts, utan Stats-
Utskottets förslag. Jag skulle dock icke yr¬
ka ogillandet, om jag ej insåg, att i3 §. uti
den nya instructionen kan åstadkomma flera
tvister, än dem 1812 års revision föranledt.
Särskildta bedömanden kunna i följd af be¬
rörda §. uppstå om de ifrågasätta upplysnin-
garnes sammanhang med räkenskaperna, tvi¬
ster inom revisionerna skola borttaga en
dyrbar tid, upplysningars meddelande slutli¬
gen vägras, samt obehagligare förhållanden
ega rum än dem, som 1828 och 1827 årens
revisioner företett. Det är Rikets Ständers
rätt att utfärda instruction för deras reviso¬
rer, men det är oek lika tydligt, att Konun¬
gens magt är att befalla ernbetsmännen att
gå revisorernas önskningar till mötes. Der¬
före begäres äfven Konungens sanction till
instructionen. Den motsägelse, som man trott
sig finna, emellan instructionen, såsom Rikets
Ständers, å ena, och Konungens befallning till
ernbetsmännen, å den andra sidan, är ej stör¬
re, än den, som eger rum deruti, att Kongl.
Majit begär ett anslag, och att Rikets Stän¬
der svara, del de ej magta utgöra detsamma,
eller att omständigheterna icke sådant for¬
dra. Dylika motsägelser äro flera i våra
Grundlagar. Der är allt byggt på ett godt
förtroende, att folket vill ej se på småsaker,
So
Den 8 Januari.
och att regeringen går upprigtigt till våga.
Det är således ej gilltigt skäl att undanhålla
upplysningar. Detta förökar endast nyfiken¬
heten. Svenska folket har alltid visat sig
mest alska sin Regent, då det velat se em-
betsmännen på fingerna. Det är ej i dålig
sinnesstämning, då det talar, till och med
då det murrar litet. Sämsta sinnesstämnin¬
gen är deremot tystnad. Jag förnyar den
tanka, alt, som jag ej anser i3 §. af instru-
ctionen så styliserad, att invändningar och
tvister skola derigenom förekommas, utan jag
tror dem snarare, i följd deraf, formeras,
förslaget alltså lämpligast afslås.
Herr Ekerman: Man har omtalat flera
tvister, sorn vid revisionerna förefallit. Jag
känner blott ert, nämligen den om reviso¬
rernas öfver Statsverket rätt alt undfå del
af handlingar till den dag, då de samman¬
komma, StatsContoret nekade detta, skrif¬
velse afgick från revisorerna till HofCanzle-
ren derom, och denna embetsman föredrog
hos Kongl. Majit revisorernas begäran samt
meddelade derefter Kongl. Maj:ts nekande
svar. Längre kunde revisorerna ej komma,
och sålunda slutades den stora tvisten, som
omtalas med sådan förskräckelse, som om
den angått fiendens inträngande i hufvud-
staden. Vid 1827 års revision uppstod äf¬
ven fråga om tillämpningen af 3o §. Riks¬
dagsordningen. Revisorerna voro derom
ej *.f olika tankar, och vådlig följd häraf
jippkom icke. Jag oaskar icke, att anledning
Den 8 Januari.
81
dertill må återkomma, men jag ser ej heller
fara för stadgandets bibehållande, helst det
är af obestridlig nytta för vissa fall. För
öfrigt bestrider jag icke förslagets granskning
punktvis, så vida icke derigenom principen
god kännes, hvilken åsigt jag för min del icke
kan gilla.
Herr Noréus: Utan fara att anses såsom
ljusets fiende, bifaller jag Stats-Utskottets
förslag till ny instruction för Rikets Ständers
revisorer; men jag kan deremot icke gilla ett
så beskaffadt förhållande, att, då min Konung
meddelar förslag lill stridigheters slutande,
genast i helt afslå detsamma. Jag skulle
heldre vilja tillstyrka, att äfven 1812 års in¬
struction komme att upphöra, och att ingen
instruction för revisorerna skulle ega rum,
intilldess Kongl. Maj:t utfärdar nya instru-
clioner för de förvaltande verken. Hvad den
omtvistade §:n angår, är det klart, att all
revision af räkenskaper blott kan sträcka sig
till dem, som äro afslutade. Härvid har en
besynnerlig förblandning egt rum. Då Stån¬
det nu mera antagit, att revisionerna skola
årligen förräLtas, är nyssnämnda sats ännu
rigtigare. Huru skall eljest begränsandet ske,
huru skall revisionen vara i sin fullkomliga
kraft, om icke gränsen för densamma är afslutad
förvaltning och afslutade räkenskaper, och huru-
dant förhållande, hvilken villervalla skulle upp¬
komma, om den ena omständigheten finge upp¬
tagas och den andra uteslutas? Jag beder, att
Sorg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2,9—3o. VII. a8*.
8a
Den 8 Januari.
Ståndet ville åt detta vigtiga ämne egna all
möjlig uppmärksamhet. Jag är verkligen
tillfredsställd deröfver, att Rikets Ständer fått
af Kongl. Maj:t emottaga en Proposition, hvar¬
igenom Kongl. Maj:t tillåtit revision af alla all¬
männa medel. För öfrigt kan jag ej annor¬
lunda, än Stats-Utskottet, tyda Grundlagen,
samt anser alltså en revision skola omfatta
endast afslutade räkenskaper, och revisorerna
vara berättigade, att blott, i följd deraf, fram¬
ställa anmärkningar. Förhållandet är olika
med Rikets Ständers verk, för hvilka reviso¬
rerna ega att meddela föreskrifter. Jag vill
ej vidare förlänga discussionen, utan yttrar
i korthet den öfvertygelse, alt Slats-Utskot-
tets förslag är ändamålsenligt och uppfyller
hvad man sökt att derigenom vinna. Herr
Santesson har väl upplyst saken. Med hon¬
om förenar jag mig och anhåller om propo¬
sition till bifall å Utlåtandet.
Herrar Weserj Landegren och Modin
instämde häruti.
Herr Ekerman: Jag vill ej vidare uppe¬
hålla tiden med vederläggningar, utan blott
förklara, att jag förmodligen misstagit mig vid
uppläsningen af Herr Grefve von Schwerins
reservation, hvilken jag fattat sålunda, att
deruti yrkades bibehållande af 1812 års in-
slruclion. Min egna reservation upplyser
misstaget. Herr Grefve von Schwerin har
ansett, att för revisorerna inga andra före¬
skrifter äro behöfliga, än de, som redan fin¬
nas i Grundlagarna. Häruti har jag mig för-
/
Den 8 Januari.
83
enat, och, om Ståndet antager, att 3o, 4^ och
68 §§. Riksdagsordningen äro den enklaste
och derjemte fullständigaste instruetion för
Rikets Ständers revisorer, må gerna 1812 års
instruetion upphöra; men jag fruktar, att den
varda talarens åsigt ej vinner framgång. Att
•Kongl. Majrts Propositioner blifvit afslagna,
derpå äro flera exempel. Den, som afslår
en Konungens Proposition, vördar Konun¬
gens vishet och afser landets väl lika myc¬
ket, som den, hvilken till Propositionen lem-
nar bifall. Då personer finnas, som anse
det nya förslaget vara otydligare, än 1812
års instruetion, och, enär i denna fråga flera
olika åsigter blifvit i allmänhet yttrade, tror
jag det ej vara lämpligt att bifalla detta för¬
slag. För min del vill jag ej motverka åter-
remiss af Utlåtandet, hvilket jag icke kan bi¬
falla, ty då skulle jag handla emot mitt sam¬
vete, och frän detta afviker jag icke.
Herr Leffler: Jag har ej bestridt, att Ko¬
nungens Propositioner kunna afslås, men jag
bar velat uttrycka, att det icke är vanligt,
att de, då de första gången pröfvas, blifva
afslagna.
Herr Ålund: Jag hoppas, att jag icke
gjort mig känd såsom ljusets fiende; mea
jag kan ändock icke finna det ljusa i den
nya instruetionen så fullkomligt, som jag
skulle hafva önskat det. Särskildt har jag
fästat min uppmärksamhet vid i3 §. deraf
och tror, att större bestämdhet skall vinnas
84
Den 8 Januari.
derigenom, att förslaget, efter återremiss, å-
ter pröfvas af Utskottet.
Diseussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet, N:o 353,
i:o till bifall, 2:0 till afslag, och 3:o till å-
terremiss, på hvilka frågor Ja och Nej sva¬
rades, samt votering begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Stats-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 353, lägger: Ja.
Den det icke vill, lagger: Nej.
Vinner Nej, kommer Ståndet att i frå¬
gan sedermera vidare besluta.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Aspelin, Zethe-
liuSj Valley, Petersson, Langenberg, Hem¬
berg, Löfvenius, Lindgvist, Lundman, Cron,
Montan, Westerstrand, Westman, Richert, Da¬
lenius, Köhler och Gezelius voro frånvarande,
en sedel aflades förseglad, och de Öfriga be-
funnos, vid öppnandet och uppräknandet, in¬
nehålla 17 Ja emot 12 Nej, i följd hvaraf
Utlåtandet,N:o 353, var bifallet. Den förseglade
sedeln förstördes.
Herr Ekerman yttrade, att, ehuru be¬
slutet ej vore för honom oväntadt, önskade
Län, att hans reservation emot detsamma må
i Protocollet antecknas; äfvensom reservatio¬
ner anmäldes af Herrar Helsingius, Winbladh,
Donner, Alund och Wallström.
Den 8 Januari.
85
§. 16.
Å nyo föredrogs Stats- samt xlllmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtan¬
de, N:o iio, i fråga om förändrade grunder
för fördelningen af båtsmanshållet Rikets
Städer emellan.
Jemte Utlåtandet, upplästes de emot
detsamma afgifna reservationer.
Herr Landegren: ”Uti en af de för stä¬
dernas borgerskap och invånare mest vigtiga
angelägenheter, hvilken både varit föremål
för Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet, och
för enskilda motionairers klagan, så väl vid
denna som förflutna Riksdagar, eller frågan
om en rättvis och billig fördelning af båts¬
manshållet Rikets Städer emellan, hafva de
Höglofl. Stats- och Economie-Utskolten nu
ändtligen, efter nära i3 månaders öfverlägg-
ningstid, inkommit med deras Betänkande;
men, huruvida detta Utlåtande bär vittnesbörd
derom, att rättvisans och billighetens fordrin¬
gar förmått göra sig gällande, och om Be¬
tänkandet ej snarare ådagalägger ett synbart
bemödande att uppehålla en rättelse, hvil¬
kens rättsenlighet och nödvändighet man ej
ens kunnat försöka att bestrida, samt hän¬
visa till en aflägsen framtida jemkning, on¬
der det dessa prasstationers nuvarande orätt¬
visa fördelning hotar att alldeles upplösa de
samhällen, som hittills förgäfves påyrkat rät¬
telse, öfverlemnar jag vördsamt till Högtära-
de Ståndets . pröfning och bedömande. Och
86 Den 8 Januari.
jag frågar hvarje opartisk granskare afrepras-
sentationens handlingar, om ej våra princi¬
paler, Rikets Borgare-Stånd, eger ett oafvis-
ligt anspråk, att åtminstone i ett enda afse¬
ende få tillgodonjuta en rättvisa och billig¬
het, som ej i ringaste mån inverkar på de
öfriga RiksStåndens fördelar, eller om den ^
af reprassentationen, hvars talan vi föra och
hvilkens rätt vi äro skyldiga att bevaka, ej
har att fordra andra verkningar af en under
3:ne åratal fortfarande Riksdag, än ökade och,
hvad ännu värre är, orättvist fördelade ut-
skylder. Att rättelse i båtsmanshållets för¬
delning bör $ke, det hafva Utskotten sjelfva
rnedgifvit, och sådant är äfven fullkomligen
ådagalagt, om man fäster uppmärksamhet der¬
på, huru för det närvarande denna presta¬
tion är fördelad, då till exempel Stockholm
endast utgör 100 man samt Götheborg 53,
men deremot Borås 3i man, Södertelje^ o man
och Öregrund 9 man, flera andra lika bevi¬
sande exempel att förtiga.”
”Innan jag ingår i närmare granskning
utaf åtskilliga i Betänkandet förekommande
framställningar, torde jag få fästa Ilögtärade
Ståndets uppmärksamhet derå, att, ehuru Hög¬
loft. Utskotten förmäla sig äfven hafva tagit
i öfvervägande de inom motionstiden hos
detta Stånd gjorda motioner, om förändring
i städernas båtsmanshåll, hafva Utskotten ej
ens upptagit, ännu mindre med något svar
bevärdigat, en af mig härstädes väckt och
den 8 December 1828 lill Siats-Utskottet
Den 8 Januari.
remitterad motion, angående nedsättning af
Södertelje stads båtsmansantal. Jag har vis¬
serligen ingen anledning att förmoda, det jag
hugnas med något fördelaktigare svar, än de
öfriga motionairerna; men, för mina princi¬
palers skull, kan jag ej eftergifva min rätt,
att få motionen besvarad; och jag anhåller
vördsamt, att Högtärade Ståndet nu, efter i3
månaders väntan, ville mig dertill förhjelpa.”
”Utskotten hafva visserligen tillstyrkt Ri¬
kets Ständer alt besluta, det en ny allmän
reglering och fördelning, städerna emellan,
af deras båtsmanshåll må verkställas; och
detta tillstyrkande torde ock böra bifallas;
men, då Utskotten derjemte ansett hvarken
den nya regleringen eller ens någon provisio¬
nel jemkning af detta onus nu böra eller
kunna ske, är det detta sednare Utskottens
yttrande jag vördsamt anhåller alt Högtära¬
de Ståndet behagade ogilla. De skäl, hvarpå
Utskottet grundat sin framställning, äro föl¬
jande: 1:0 att de genom Kongl, förvaltnin¬
gens af Sjöärenderna samt Kammar- och
Commerce-Collegiernas försorg upprättade pro-
ject-tabeller för båtsmanshållets nya fördel¬
ning endast tillskyndat Utskotten ett mödo¬
samt granskningsarbete, hvars enda resultat
vore en befästad öfvertygelse om desammas
oanvändbärhet. Efter det profstycke, Utskot¬
ten i Betänkandet (pag. 25) lemnat på ta¬
bellernas beskaffenhet, synes det väl sannolikt,
att de förtjena det omdöme, Utskotten öfver
dem fällt, men jag vill dock ej annat än för*
88
Den S Januari.
moda, att ett arbete, sotn fordrat sS lång tid,
och hvilket kunnat grundas på de från veder¬
börande aueloriteter infordrade upplysningar,
ej skulle innefatta säker vägledning för Ri¬
kets Ständers beslut; och, om det ej varit Ut¬
skottens afsigt, att förmå Rikets Ständer, att
handla efter Utskottens och ej efter egen
öfvertygelse, bade det åtminstone ålegat Ut¬
skotten att samma tabeller Betänkandet bifo¬
ga, eller ock att exemplar deraf till hvarje
RiksStånd öfverlemna, enär tabellerna blifvit
omedelbarligen från Kongl. Maj:t till Utskot¬
ten öfverlemnade samt således ej kommit till
Rikets Ständers kännedom. 2:0 Att de af
Collegierna meddelade uppgifter öfver stä¬
dernas jord icke upplyste, huru mycket deF-
af är till kyrkor, fromma stiftelser eller tjen-
stemäns aflöning disponeradt, samt att, hvad
det uppgifna hemmantalet på Städernas jord
vidkom, det visade sig sannolikt, att högst
skiljaktiga, om icke rent af felaktiga grunder
blifvit vid skattläggningen följda. I saknad
af Collegiernas yttranden, äro Rikets Ständer
uturståndsalta att pröfva beskaffenheten af
dessa Utskottens framställningar, men Utskot¬
ten hafva i alla fall egt tillförlitliga uppgif¬
ter på hvarje stads tunneland-tal i åker, äng
och betesmark, äfvensom underrättelse om
bus, tomter och stadsjords taxeringsvärde samt
bevillningsafgiften för borgerlig rörelse, och
således derutinnan en säker grund för för¬
delning, så väl af den del utaf båtsmanshål-
let, som bör stadsjordeu åläggas, som ock de§
Den 8 Januari.
89
belopp, hvilket af hus och tomter samt bor¬
gerlig rörelse bör utgå. Och skulle erforderlig
upplysning i en eller annan omständighet för
Utskotten saknats, hvilket likväl först genom
granskning af Collegiernas Utlåtanden kan
inhemtas, så hafva under den nära års långa
tiderymd, sorn den Kongl. Skrifvelsen hos
Utskotten hvilat, tillräckligt tillfälle varit Ut¬
skotten lemnadt, att genom den utväg, Riksdags-
Ordningens 42§-a»visar, anskaffa de felande upp¬
lysningarna. Jag vågar således, utan fruktan att
om ett motsatt förhållande öfverbevisas, yttra
den öfvertygelse, att Utskotten varit i tillfalla
att föreslå en förändrad reglering af Städernas
båtsmanshåll; och så mycket lättare hafva
Utskotten kunnat, såsom deras beredning
jemväl tillstyrkt, åstadkomma en provisio¬
nel jemkning i båtsmansfördelningen, intill¬
dess de af Utskotten för nödiga ansedda upp¬
lysningar hunnit anskaffas, äfvensom Utskot¬
ten i alla fall egt den utvägen att, med för-
delningsgrundernas projecterande till antagan¬
de, tillstyrka Rikets Ständer, att i underdå¬
nighet till Kongl. Majrt öfverlemna grunder¬
nas tillämpning och den nya fördelningens
verkställande, hvarigenom äfven uppehållet i
den för nödvändig erkända jemkningen kun¬
nat undvikas, men ej på någotdera sättet har
man velat mildra eller sätta någon gräns för
de fattigare städernas mångåriga lidande och
betungande. Jag öfverlemnar nu vördsamt
lill Högtärade Ståndets pröfning hvad i sa¬
kens närvarande skick bör tillgöras. För min
\
90 Den 8 Januari.
enskilda del anser jag ingen annan utväg fin¬
nas, än att återremittera Betänkandet samt
förelägga Utskotten att ofördröjligen inkom¬
ma, åtminstone med ett förslag till en provi.
sionel jemkning i städernas båtsmanshåll
att med innevarande år taga sin början, och
derjemte från Utskotten infordra de af
Kongl, Collegierna upprättade tabeller samt
af Utskottens Berednings jemkningsförslag,
på det äfven, i den händelse Utskotten fort¬
farande vägra sitt biträde till uppfyllan¬
de af rättvisans och billighetens fordrin¬
gar, Rikets Ständer likväl måtte blifva försat¬
ta i tillfälle att uppfylla en af repraesentatio-
nens heligaste förbindelser, den att lika för¬
dela skattebördorna medborgare emellan. I
händelse Höglärade Ståndet skulle behaga
fatta ett sådant beslut, vågar jag hysa den
förhoppning, att de öfriga respective Riks-
Stånden, på underrättelse derom, skola der¬
uti instämma, enär denna fråga endast rörer
städernas Borgerskap och invånare. Det
är visserligen emot min vilja, jag nu, efter
i4 månaders Riksmöte, nödgas föreslå en å-
terremiss, men saken är i min tanka den
vigtigaste för städerna, som under detta Riks¬
möte förevarit; och det är ej flögtärade Stån¬
dets fel, att detta beslut ej för längre tid till¬
baka kunnat fattas.”
”Den grund för båtsmanshållets framti¬
da utgörande, som af Utskotten blifvit före¬
slagen, kan jag ej heller lemna utan anmärk¬
ning och påstående, i följe deraf, om den-
sammas fullkomliga ogillande. Utskotten yt¬
Den 8 Januari.
9r
tra sig sålunda: Att Rikets Ständer hos Kongl.
Maj:t etc. pag. 3o till och med: städernas
stigande eller sjunkande 'välstånd.”
”Skulle delta förslag bifallas och således
städernas 886 båtsmän, efter roleringsgrun-
derna på landet, först fördelas på städernas
jord, för närvarande beräknad till 797?té
mantal (Stockholms jord inberäknade samt
endast öfverskottet af båtsmän på hus och
tomter samt borgerlig rörelse fördelas, skall
vid det varande förhållandet, att de mindre
städerna jemförelsevis hafva mera stadsjord
än de större, det ovillkorligen inträffa, att
båtsmanshåliet äfven hädanefter hufvudsakli¬
gen kommer att af de mindre städerna ut¬
göras, till bestyrkande hvaraf jag får fästa
uppmärksamheten derå, att, då Stockholms
jord är ansedd motsvara 3o mantal och Sö¬
dertelje stads jord uppskattad till ii-f mantal,
skulle sistnämnda fattiga stad komma att ut¬
göra mera än •§■ emot Stockholm utaf det an¬
tal båtsmän, som anses böra stadsjorden åt¬
följa; ett förhållande, ännu mera orättvist än
det nuvarande.”
”Jag anhåller vördsamt, att de af Stån¬
dets Herrar ledamöter, som repraesentera Ri¬
kets mindre städer, ville öfverväga detta för¬
hållande och ej genom bifall till den af Ut¬
skotten föreslagna fördelningsgrund, öka, i
stället för att minska, dessa städers lidande.
I min tanka är rättvisaste delningsgrunden
den, att båtsmanshåliet lika fördelas efter
sammanlagda bevillningsafgiften, t. ex. för år
g 2 Ben 8 Januari.
1829 efter 2 Art. Bevillningsförordningen, i
alla städer för borgerlig rörelse, hus och
tomter samt stadsjord, samt att den rote-
ringsskyldighel, som belöper sig på hus och
tomter samt stadsjord, förblifver oföränder¬
lig, men deremot roteringsskyldigheten för
borgerlig rörelse, på sätt Utskotten föresla¬
git, om städernas borgare så åstunda, hvarje
25 år undergår ny jemkning i förhållande till
städernas stigande eller sjunkande välstånd.
Genom denna grunds antagande, hvilkens öf¬
verensstämmelse med rättvisa och billighet
ej torde kunna motsägas, undvikes dessutom
den kostsamma och tidsutdrägt medförande
af Utskotten föreslagna nya uppskattning till
hemmantal af städernas jord, som i alla fall
är öfverflödig, då man redan eger tillförlitlig
uppgift på hvarje stads tunne!and-tal i åker,
äng och betesmark. Alt de hus och tom¬
ter samt stadsjordsegor, hvilka äro till kyr¬
kor, fromma stiftelser eller tjenstemäns aflö¬
ning disponerade, från beräkning, vid verk¬
ställigheten, undantages, torde, såsom med för¬
ut gällande föreskrifter öfverensstämmande,
observeras.”
”Jag gillar för öfrigt Utskottens tillstyr¬
kan, att Rikets Ständer måtte för deras del
besluta, det Rikets Städer, hädanefter såsom
hittills, böra tillhopa underhålla 886 båtsmän,
men kan deremot ej antaga det derefter föl¬
jande i Utskottens yttrande, nämligen att
delta antal skulle kunna ökas genom Konungs
och Rikets Ständers öfverensstämmande be¬
Den 8 Januari.
&
slut, ty, då städernas skyldighet att utgöra
berörde antal båtsmän måste anses grunda
sig på ett emellan Staten och städerna in¬
gånget contract, kan detsamma ej heller rub¬
bas utan bägge contrahenternas medgifvande.
Detta skulle likväl inträffa, om Konung och
Ständer egde öka båtsmansantalet för städer¬
na, ty då i så beskaffade ärender 3:ne Riks-
Stånds beslut ega kraft och verkan af Rikets
Ständers, kunde, emot Borgare-Ståndets be¬
stridande, städernas gemensamma båtsmans¬
håll förhöjas. Jag hemställer derföre vörd¬
samt, om ej äfven denna del af Utskottens
tillstyrkan må förkastas.”
”Hvad Utskotten tillstyrkt, angående del¬
tagande i båtsmanshållet af åtskilliga städer
och köpingar, som hittills derifrån varit fria,
torde vid den slutliga regleringen af båts-
jnansroteringen böra iakttagas.”
Herr Ålund förenade sig med Herr Lan¬
degren och anförde: ”De förenade Stats- och
Economie-Utskotten hufva uti deras afgifna
Utlåtande öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Propo¬
sition, i fråga om förändrade grunder för
fördelningen af båtsmanshållet Rikets Stä¬
der emellan, förklarat, "att de ansdgo det va¬
ra i högsta måtto rättvistj att en ny allmän
reglering och förändring Städerna emellan af
deras båtsmanshåll må verkställasoch uti
sitt till Kongl. Majit den 11 December 1828
afgifna underdåniga Betänkande hafva för¬
valtningen af Sjö-ärenderna samt Kammar-
pch CoiamerceGoUegierna på anförda grun^
Den 8 Januari.
der yttrat: ’'det tydligen visa sig, att nuva¬
rande fördelning af Städernas skyldighet att,
medelst båtsmäns anskaffande och underhål¬
lande, bidraga till Rikets försvar, är både o•
jemn och till sin grund obillig."
”Sådant allt oaktadt hafva likväl de för¬
enade Utskotten föreslagit ytterligare uppskof
med berörda jemkning och fördelning till en
kommande Riksdag, under föregifvande, att
derförinnan böra närmare utredas åtskilliga
uti Utlåtandet afgifna förhållanden och om¬
ständigheter.”
”1 afseende på nu gällande deltagnings-
grunder i båtsmanshållet samt bestämmandet
och kraften af de derom träffade öfverens-
kommelser eller beslut, hafva förvaltnin¬
gen af Sjö-ärenderna och Collegierna yttrat:
”att något allmänt stadgande ej gifves, sorn
bestämmer efter hvilka grunder ifrågavaran¬
de onus i städerna bör utgöras och alt det¬
ta troligen föranledt dertill, att skyldigheten
att underhålla båtsmän i några städer blifvit
lagd endast på borgerlig näring, i andra endast
på jorden, i andra både på borgerlig näring
och jorden, och i andra åter, utan någon
fördelning emellan borgerlig näring och jor¬
den, bestridd af Stadscassan. Då de här¬
om i städerna träffade överenskommelser ej
blifvit öfverklagade, lära desamma hittills bö¬
ra betraktas till kraft och verkan lika gällan¬
de som vederbörande auctoriteters i detta
ämne meddelta beslut. Men behofvet af
förändring i nuvarande åliggande och sätt att
Den 8 Januari.
95
utgöra båtsmanshållet ådagalägges redan af de
skiljaktiga grunder, som blifvit följda för upp¬
fyllandet af denna skyldighet.”
”1 öfverensstämmelse med hvad förvalt¬
ningen af sjö-ärenderna samt Collegierna uti
sitt till Kongl. Majit i underdånighet afgifna
Betänkande yttrat, anser jag det vara lämp¬
ligast, att, i förhållande till bevillningen,
såsom det väsendtligaste Statsbidrag i städer¬
na, bestämma andra allmänna onera. Och att
följaktligen denna måttstock bör antagas fvid
den nya fördelningen af båtsmanshållsskyl-
digheten städerna emellan.”
"Vid jemförelse af den bevillning som i en
stad eger rum på borgerlig rörelse eller på
hus och tomter samt jord, med den bevill¬
ning, som i en annan stad är fastställd finner
man ulan svårighet, huru ojemt båtsmanshål¬
let för närvarande är fördeladt emellan stä¬
derna; men, att denna borgerliga tunga rätt-
visats blifver emellan städerna fördelad efter
bevillningen, då deremot hvarje annan för-
delningsgrund, vid närmare skärskådande, skall
befinnas olämplig.”
”Lika med hvad de förenade Utskotten
tillstyrkt, anser jag att en ny allmän regle¬
ring och fördelning städerna emellan af de¬
ras båtsmanshåll må verkställas, och att följ¬
aktligen Stockholm eller någon annan stad
icke kan eller bör derifrån rättvisligen ute¬
slutas. Men jag skiljer mig deremot ifrån
Utskotten i den delen, att jag anser jemk-
ningen och fördelningen nu genast böra fö¬
96
Den 8 Januari.
retagas, utan att afvakta de af Utskotten fö¬
reslagna upplysningars infordrande eller åt-
gärders vidtagande.”
”Örn raan anställer granskning af den
nuvarande fördelningen, skall man finna, hu¬
ru de mindre städerna i allmänhet nu äro
mest betungade af båtsmanshållet, då de der¬
emot, om bevillningen tages till grund, skola
komma att njuta betydlig lindring. Det är
visst sannt, att Rikets största städer, Stock¬
holm och Götheborg, och må hända några
få andra af de större städerna, skola, efter
antagande af en sådan fördelningsgrund, er¬
hålla tillökning i delta onus, men jag är öf-
vertygad derom, att dessa städers invånare
heldre skola vilja ingå på en skälig tillök¬
ning, än att medgifva, det deras mindre väl
lottade medbroder i småstäderna skola fort¬
fara att orättvist vara beskattade.”
”På grund af hvad jag nu haft äran an¬
föra, anhåller jag om återremiss af Utlåtan¬
det, med förständigande för Utskotten att o-
felbart uppgöra och skyndsamt till Rikets
Ständer aflemna en ny fördelning af båts¬
manshållet städerna emellan, om också ic¬
ke annorlunda än provisionelt, intill nästa
Riksdag.”
Herr Ekerman: Ingen kan neka dertill,
att båtsmanshållet emellan Rikets Städer är
ojemt fördeladt. Jag hade önskat, att Utskot¬
ten förut haft tillfälle att afgifva Utlåtandet,
i hvilket fall det tilläfventyrs varit möjligt
att få åtskilliga hinder hafna. Jag hade ock
Den 8 Januari.
97
trott, att Utskotten, då ändtligen saken blifvit
behandlad, bordt respectera de städers privi¬
legier, som blifvit dem af framfarne Konungar
tillagda. Om Utlåtandet icke blifvit genom
Utskottens mångfalldiga andra göromål för-
bindradt, utan förr kunnat afgifvas, hade des¬
sa Städer tilläfventyrs fått tillfälle att i äm¬
net sig yttra, och det hade möjligen inträffat,
att desamma frivilligt åtagit sig en tillök¬
ning uti det ifrågavarande onus, till lättnad
för sina medstäder, för hvilka det är svåra¬
re att utgöra bördan; men Utskotten hafva
funnit, att vissa Städers privilegier icke bor¬
de härvid afses. Förgäfves har jag uppläst
det, som Stockholms Stad, hvad båstmännens
antal härstädes angick, af Konung Carl XI:te
erhållit. Jag talar dock lika för alla Städer
och anser både den ena och andras privile¬
gier, då de finnas, höra lika mycket respe-
cteras, och Städerna icke kunna desamma
fråndömas, utan alt åtminstone i frågan först
höras.
Herr Ekerman uppläste nu Konung
Carl XI:tes Resolution af den 28 Februari
1678, så lydande:
Ajskrift.
”Wi CARL med Guds Nåde, Sveriges,
Göthes och Wändes Konung gjöre veter-
ligt, att såsom vår Residents Stad Stockholm,
i anseende till påstående krigs kostsamme ut¬
redningar, samt raedelens knapphet af en
underdånig devotion och berömlig zele uppå
Burg. St. Pr. vid Paksd. 1828—29—3o. VII. 283.
93
Den 8 Januari.
Wår gjorde anmodan öfver det Ordinarie
Båslmanshållet som är 100 man, samt för¬
dubblingen och ett hundrade, hafva beviljat
och concenterat ännu att hålla uti inneva¬
rande år ioo, så att hela dess manskap som
för detta 1678 åhr af förbemälte Stad utgif-
vas skall, består tillhopa afSoo båtsmän; allt¬
så upptaga Wij icke allenast med särdeles
Nåde sådan deras redebogenhet, att gripa
Oss under armarne med en sådan erkläckelig
understöd, efter som Wij och vid tillfäl¬
le Wår Nådige ihugkommelse af sådan ver-
keligen emot den visandes varder; Utan Wij
och försäkre härjemte på det kraftigaste för¬
medelst detta vårt öppne Bref mer be-
mälte Stad Stockholm, att denna Bevillnin-
gen på intet sätt skall Staten välfångne Pri¬
vilegier prcejiulicera eller vid en eller annan
händelse till exempell dragas, skolandes Bor-
gerskapet efter detta år intet större Ordina¬
rie båstmanstal vara förbundet att anskaffa
än 100 Man ehvad reparlition som de öfrige
Städerne mellan redan är gjord eller härefter
gjöras kan; här alle som vederbör bafve sig
hörsambligen att efterrätta. Till yttermera
visso bafve Wij detta med egen band under¬
skrifva och med Wårt Kongl: Secret bekräfta
låtit. Halmstad den 28 Februarii 1678.
CAROLUS.
Höghusen.
Med den uti Stadens Archiv förvarade
afskriften lika lydande intygar
Joh. Chr. Weingardtj
Stadens Actuariui.”
Den 8 Januari.
99
Derefter anförde Herr Ekerman vidare:
Skyldigheten att endast prestera 100 bats¬
man fortfor för Stockholm till 1720, då Stock¬
holm, med afseende derpå, att Rikets östra
granne hårdt angrep landet, ålades att upp¬
stalla fördubbling, hvilken Staden sig ej hel¬
ler undandrog. Sedermera kom det icke i
fråga att höja antalet, förrän på
då Konung Fredric I i Skrifvelse till Öfver-
Stålhållaren framställde behofvet af ett ökadt
antal båtsmän och yttrade den förhoppning,
att Borgerskapet, oansedt den erhållna privi-
legiiresolutionen, ej skulle tillökningen sig
undandraga, men privilegium finnér jag icke
kunna höfvas, förrän åtminstone Stadens Bor¬
gerskap, som detsamma fått, höres, och jag
hoppas, att, derest sådant skulle ske, hvar
och en, som det mägtar, icke nekar till det
ökade bidraget. På grund af hvad jag nu
anfört, har jag, lika med Herr Grefve von
Fersen, reserverat mig emot beslutet, alt,
vid den nya regleringen af städernas båts¬
manshåll, ej något afseende skulle fästas vid de
privilegier, Kongl. Försäkringar eller Resolu¬
tioner, hvilka vissa städer ega. Utskotten
hafva jemväl hemtat skäl för sitt omdöme
deraf, att Rikets Ständer, vid 1809—1810
årens Riksdag, åtogo sig ytterligare del i båts-
manshållet, men de hafva dock ej gjort det,
med frånträdande af erhållna särskildta pri¬
vilegier. Jag kan således icke annat än yrka,
att Slockholm och öfriga släder må höras,
100
Den S Januari.
huruvida de vilja frånträda undfängna privi¬
legier, som de icke förverkat.!
Häruti förenade sig Herrar Weser och
Sandblad.
Herr Levton: ”Utan att närmare inlåta
mig i det vidt omfattande förslag till rote¬
ring af städernas jord och borgerlig näring,
hvarmed Höglofl. Stats- och Economie-Ut-
skotten inkommit, anser jag dock, att de stä¬
der, som genom häfdvunne privilegier an¬
tingen alldeles varit befriade från detta onus,
eller ock i afseende på särskildta förhållan¬
den deri tillgodonjuta lindring, icke skäligen
kunna förbindas att emot sitt bestridande
underkasta sig skyldigheter, de der vid dessa
städers fundation hvarken varit afsedda eller
sedermera ifrågasatta, åtminstone så länge,
som en möjlig bergning för städernas invå¬
nare fått utgöra föremål för uppmärksamhet
och behjertande. Om jag, å ena sidan, hög¬
ligen respecterar nutidens prunkande sym¬
bol, Rikets sjelfständighet genom sitt för¬
svar, så respecterar jag, å den andra, lika högt
hvarje corporations lagligen sanctionerade
rättigheter och tror, att ett allmänt upphäl¬
lande af dessa förutsätter Rikets obestånd och
gör allt försvar öfverflödigt.”
”För min del föranlåtes jag alltså be¬
strida de Höglofl. Utskottens förslag, så vidt
det åsyftar ali införa båtsmansunderhålls-
skyldighet i de städer, hvilka, i kraft af sär¬
skildta privilegier, hittills varit derifrån be¬
friade, eller ock att vidare utsträcka denna skyl¬
Den 8 Januari.
dighet för sådana städer, hvilkas lindring deri
tillkommit från enahanda grunder,intilldess des¬
sa städers invånare, i ämnet hörda, varit i till¬
fälle sig yttra, huruvida de, med frånträdan¬
de af sina privilegier, vilja eller kunna en så¬
dan skyldighet sig åtaga. Och förmodar jag
häri desto säkrare deltagande, som den öm¬
ma sorgfällighet öm individens rätt, hvilken
det Högtärade Ståndet låtit påskina vid frå¬
gan om beredande af ett allmänt brandbolag
emellan Rikets släder, ännu lärer fortfara i
ett lika lifligt, som, jemförelsevis med många
andra storsaker, märkvärdigt minne.”
Herr Rydström: ”Att den Calmar stad
tillydande jord, i följe af Höglofl. Utskottens
nu förevarande Betänkande, å nyo skall till
åker, äng, betesmark och skog uppmätas,
graderas och i hemmantal, efter hvarje orts
skattläggningsmethod, indelas, bestrider jag
på det högsta, såvida någon den minsta kost¬
nad härigenom kommer att staden tillskyn¬
das. Den härmed eljest åtföljande kostnad
borde väl så mycket heldre kunna undvikas,
som all Calmar stad tillhörande jord redan
är behörigen uppmätt och refvad samt med
ett fullständigt chartae-verk försedd, så att
alla de upplysningar, som härutaf vilja er¬
hållas, thy förutan stå att inhemta. Ej min¬
dre uti Kongl. LandtmäteriContoret härstä¬
des, än Calmar Stads Rådhus Archiv, fin¬
nas de chartor och handlingar, hvilka vits¬
orda, hvad jag nu haft äran andraga.”
"Så vida återremiss beviljas, anhåller
102 Den 8 Januari.
jag att dessa anmärkningar få till Utskotten
åtfölja/’
Herr Leffler: ”Jag erkänner, att det dra¬
git långt ut på tiden med den nu föreva¬
rande frågans behandling; men jag får upp¬
lysa, att dels erhöll beredningen handlingar-
ne först i början af Juni månad, och dels
har den omständighet, att frågan borde be¬
handlas af 2:ne Utskott, härtill mycket bi¬
dragit. Om Economie-Utskottet ensamt haft
målet om hand, hade ock säkert Getänkandet
redan för flera månader sedan inkommit;
men, då det tillhörde en sammansatt afdel¬
ning af detta och Stats-Utskottet, och det
ofta varit svårt att, i anseende till dess öf¬
riga mångå göromål, få sammanträde med
sistnämnda Utskott, har detta, såsom sagdt
är, gjort uppehåll och hinder. Sjelfva målet
är derjemte af den beskaffenhet, alt en mängd
vidlöftiga handlingar bordt genomgås, och
resultatet häraf har endast blifvit, att raan fun¬
nit sig vara utan säker grund att bygga på
och således måst, efter långa och vidlöftiga
calculer och beräkningar, söka uttänka sådan.
Slutligen må det anmärkas, alt Betänkandet
är inom Utskotten afgjordt den g December,
eller för en månad sedan, och hade, om det icke
bordt tryckt inkomma till RiksStånden, redan
för 3 veckor sedan fått den af Högtärade
Ståndet nu lemnade åtgärd.”
”Om de förslag, som Collegierna aflem-
nat, varit af den beskaffenhet, att Utskotten
kunnat begagna dem, såsom en säker ledning
Deri 8 Januari.
för sitt arbete, då hade saken snart och lätt
kunnat vara uppgjord; men, då detta, en¬
ligt hvad Betänkandet upplyser, icke är fallet,
liar arbetet inom Utskotten blifvit ganska
vidlöftigt och besvärligt, hvarom man icke
kan göra sig fullt [begrepp, utan att känna
de dit hörande handlingar och alla förhål¬
landen dermed.”
”Hvad angår den väckta privilegiifrågan,
så hafva Utskotten väl funnit, dels att Stock¬
holms stad eger det omtalade Konungabref-
vet, hvilket ock derföre åberopas uti Betän¬
kandet, dels att flera andra städer, såsom
Fahlun, Sala, Vaxholm m. fl., hittills varit
från bålsmanhåll befriade. Men Utskotten
hafva ansett, att, om en reglering till jemna-
re fördelning af städernas båtsmanshåll skall
kunna med full nytta och rättvisa tillväga-
bringas, måste den vara allmän och omfatta
alla städer utan undantag. Skulle Utskotten
hafva lemnat någon uppmärksamhet till pri¬
vilegier, hade det väl blifvit nödvändigt, att
ock lemna samtliga städerna tillfälle att, i
den mån de det kunde, häruti documentera
sig, hvilket hittills icke varit ifrågasatt, och
då hade blott af denna orsak målet måst upp¬
skjutas till nästa Riksdag. Att emedlertid lå¬
ta höra vissa städer, huruvida de af fri vilja
ville åtaga sig berörda tunga, vore en åtgärd,
ovanlig från Rikets Ständers sida och äfven
fordrande en större tids-utdrägt. Jag har
inom Utskotten icke ifrågasatt de privilegier,
sorn Götheborgs stad i denna del eger, förr¬
io4 Den 8 Januari.
än fråga derom blifvit väckt för Stockholms
stad, men derefler bar jag förenat mig med
Herr Ekerman uti dess reservation, emedan
äfven jag tror, att denna fråga icke bordt,
på sätt skett, af Utskotten behandlas, utan
på det sätt, jag uti min reservation upp¬
gifvit,”
”Hvad nu i öfrigt angår Utskottens för¬
slag, bar jag, med öfvertygelse om dess rätt¬
visa, biträdt detsamma. Att jorden i första
rummet bör roteras, enligt de grunder, sorn
derföre i allmänhet gälla, lärer vara obestrid¬
ligt. Det må vara en större eller mindre
stad, kan den icke undgå att, i mån af sin
egande jord, bidraga till landets försvar, e-
medan detta är ett allmänt åliggande för
Svenska folket. Emedlertid, och innan det
skett, på sätt Utskotten föreslagit, kan ingen
fullt rättvis fördelning å borgerlig rörelse e-
ga rum. Men derefter lärer ock ingen säkra¬
re grund för delningen å denna rörelse fin¬
nas, än bevillningen, ehuru, då denna grund
antages, deraf ovedersägligen följer, att stä¬
derna, i mån af sin betydenhet, hårdast blif¬
va betungade, oeh att de mindre städerna i
allmänhet vinna en ganska stor lindring,hvilket
omdöme icke är grundadt på förmodan, utan
på säkra calculer och beräkningar. Utskot¬
ten hafva icke kunnat antaga Collegiernas
förslag, alt i förhand antaga ett visst antal
båtsmän, såsom tillhörande den borgerliga rö¬
relsen, oeh derefter tillstyrka undersökning
om hvad, jorden bör utgöra. Detta skulla
Den 8 Januari.
io5
må Ilända leda dertill, att antalet i det he¬
la blefve förökudt, hvilket icke är meningen.
Utskotten hafva deremot ansett, att, sedan
jorden erhållit sin tillbörliga del, och bestämdt
blifvit, huru mycket af densamma må med
ordinarie eller extra rotering beläggas, bör
resten af bålsmansantaiet påföras städernas
hus och tomter samt borgerliga rörelse till
rättvis fördelning dem emellan.”
”Beredningen hade visserligen användt
mycken möda med utarbetandet af ett för¬
slag till en interims-fördeining, för att på
detta sätt bereda en del städer, hvilka äro
mest betungade, den lättnad, hvaraf de skynd¬
samt äro i behof. Men denna åtgärd blef
af Utskotten ogillad. För min del bestrider
jag icke den begärda återremissen och skall
i den händelsen söka att inom Utskotten äf¬
ven göra Götheborgs stads privilegier gäl¬
lande.”
Herr Meijer förenade sig häruti.
Herr Lundgren: Jag har inom Utskot¬
ten delat Herr Ekermans åsigt,, och, med fä-
stadt afseende på städer gifna privilegier,
tror jag icke ens, att någon provisionel för¬
delning för båtsmanshållet kan rättsenligen
ega rum, förr än städerna i frågan höras.
Hvad Stockholms stad beträffar, förbehåller
jag densamma tillgodonjutande af den försäk¬
ran, Konung Carl XI:tes af Herr Ekerman
upplästa resolution innehåller.
Med Herr Lundgren förenade sig Herr
Winbladh.
io6
Den 8 Januari,
Herr Bergelin: Jag förenar mig uti
hvad Herr Landegren så omständligen an¬
fört, och hvilket jag finner till återremiss för¬
anleda. Betänkandet har blifvit föredragit,
under det jag, med Ståndets tillstånd, varit
frånvarande. Jag har derföre icke haft tid
att till denna dag vid samma Betänkande
författa anmärkningar, men förbehåller mig
att innan justeringen af Protocollet dermed
inkomma.
Herr Ekerman: Att Bevillningen skall
tagas till grund, kan jag icke medgifva. Det
är orätt, alt de största städerna sko¬
la draga största tyngden. Jag finner det
visserligen billigt, att någon jemkning sker,
äfvensom jag medgifver, att flera de mindre
städerna äro, i afseende på båtsmanshållet,
bårdt roterade, men man bör dock tillika lå¬
ta i betraktande komma det för de stör¬
re städerna ganska dryga onus af inquarte-
ringen.
Herr Wållström: Min anhållan, att Hu¬
diksvalls stad måtte af Rikets Ständer för¬
klaras berättigad att återbekomma deu rote-
frihetsafgift, som Staden från och med år
1818, uppå origliga grunder, för 3:ne extra
båtsmän blifvit affordrad och till Statsver¬
ket erlagt, hafva Utskotten icke afsett, egent¬
ligen på den grund, att jag hvarken uppgif¬
vit beloppet af den afgift, för hvilken återbä¬
ring sökes, eller med handlingar och bevis
närmare styrkt det uppgifna förhållandet. Jag
har nu mera ifrån Krigsexpeditionen af Ko¬
Den 8 Januari.
nungens Canzli mig förskaffat afskrift af en
Kongl. Resolution, som upplyser förhällandet,
och hvilken jag, med begäran om återremiss,
nu beder att få uppläsa.
Derefter uppläste Herr JValltröm en hand¬
ling, så lydande:
Afskrift.
Kongl. Maj:ts
Nådiga Resolution uppå RiksdagsFull-
mägtigen från Hudiksvall Johan Daniel
Sjölins underdåniga ansökning, att, ehu¬
ru Stadens Borgerskap medelst contract
den 9 October 1813 åtagit sig att, i
stället för extra roterings utgörande in
natura, till närmaste Krono-magazin år¬
ligen leverera femton tunnor spannmål,
hälften råg och hälften korn, erlägga
penningar derföre efter markegång jem¬
te vanlig forlön, Kongl. Maj:t likväl, e-
när extra roterings utgörande under
fredstid i allmänhet icke eger rum, och
ofvanberörda utgift för Hudiksvalls bor¬
gerskap är mycket betungade, i nåder
täcktes befria detsamma från ifrågava¬
rande spannmålsafgift, emot förbindelse
för borgerskapet, att, vid infallande krig,
fullgöra extra roteringsskyldigheten in
natura eller på hvad annat sätt derom
då kan i nåder varda förordnad!; gifven
Stockholms Slott den 17 Juni 1818.
Kongl. Maj:t bar denna underdåniga an¬
sökning hos sig i nådigt öfvervägande kom¬
ma låtit, och finnér så mycket mera skäl alt
io8 Den 8 Januari.
i nåder befria Hudiksvalls Stads Borgerskap
från vidare utgörande af ifrågavarande spann-
målsafgift under fredstid, som öfriga extra
roteringsskyldiga i Riket någon så beskaffad
tunga i och för extra roteringen icke under
sådan tid vidkännas. Hvilket vederböran¬
de till underdånig efterrättelse länder. Da-
tum ut supra.
CARL JOHAN
CL. S.)
B. C. Qviding.
Resolution uppå Hudiksvalls Stads Bor*
gerskaps ansökning, att befrias ifrån spann-
målsafgifts utgörande i stället för extra rote¬
ring in natura.
Att föregående afskrift är lika lydande
med det i Kongl. KrigsExpedition förvarade
originalconcept, intygar
Ex officio
J. M. Stjernstolpej
Exped. Secret. oell Registrator.
Herr Wallström fortfor vidare: Hudiks¬
valls Stads rätt till befrielse är gifven genom
denna Kongl, resolution, och då jag icke nu
är i tillfälle att uppgifva beloppet af den er¬
sättning, som återfordras, inskränker jag mig
till begäran, att Hudiksvall måste förklaras
berättigad att af Statsverket återfå de summor,
som den nödgats ifråu och med år 1818
för 3:ne extra båtsmän utgifva.
Herr Winberg: Huruvida Stats-Utskot-
"Den S Januari.
tet varit lill tidsutdrägten med detta mål
vållande, vill jag ej afgöra. Siats-Utskottet
liar häruti arbetat gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottet, och i öfrigt
äro anledningarne till förhållandet kända.
Stats-Utskottet har icke varit sysslolöst, un¬
der den långa tid, som Riksdagen fortvarat,
men det är tydligt, att några ärender måste
vara de sista, sora handläggas. Hvad huf-
vudsaken angår, är visserligen en ny fördel¬
ning af bålsmanshållet af behofvet påkallad,
ty flera städer lida af det nu befintliga för¬
hållandet i denna del ansenligen; jag tror
likväl att tillräckliga materialier för bedö¬
mandet icke äro ännu samlade. De lemna-
de uppgifterna äro mindre tillförlitliga, och
således äro nya upplysningar af nöden, hvar-
förinnan äfven en provisionel fördelning skul¬
le blifva origtig, och en sådan anser jag mig
icke böra understödja. Jag talar icke här
enskildt för den af mig repraesenterade sta¬
den Carlshamns interesse, ty för densamma
är nu föreslaget samma antal båtsmän, som
nu der eger rum, men jag känner, att denna
stad ej eger hälften af den för dera uppgif¬
na mantal jord. Då dessutom flera städer
hafva, i afseende på bålsmanshållet, särskildta
privilegier, samt en eller annan stad från
detta onus varit befriad, anser jag saken bö¬
ra närmare utredas, och jag tillstyrker såle¬
des, att Utlåtandet måtte bifallas.
Herr Ålund: Man har trott, att ett stör¬
re antal båtsmän skulle kunna komma att
I 10
Den 8 Januari.
åläggas, i följd af en ny refning af städer¬
nas jord, men den städernas jord, som ej förut
hade båtsmän, blef år 181 r extra roterad och
kan således icke nu komma i beräkning, äfven¬
som jag icke finner binder för en provisionel
fördelning af båtsmanshållet. Man bar från ve¬
derbörliga auctoriteter uppgift på all jord i stä¬
derna, utom löningsjorden och embetsgårdar.
Jag tror, att, om den ifrågasatta fördelningen
kommer att ega rum, skulle densamma icke
skada. Då man erinrar sig, att den extra
roterande jorden är uppgifven, är ej fara, att
ju icke sedermera jemnare fördelning kan
ske. Flera städer, som för deras jord blif¬
vit extra roterade, hafva visat privilegier,
och de hafva blifvit befriade, i den mån de
gittat ådagalägga att de äro ordinarie roterade.
Det är tydligt, att det upplästa privilegium för
Stockholm gälde blott för den tid, då det
gafs. Sedermera äro förändrade öfverens-
kommelser träffade. Om man afsåg fordna
förhållanden, skulle ej en tredjedel af nuva¬
rande båtsmanshållet drabba städerna. För
20 år tillbaka åtogo sig Rikets Ständer att
bereda en jemnare fördelning häraf. Det är
tid, att de mindre städerna komma nu i åt¬
njutande af någon lindring i detta onus. Man
bar anmärkt, huru tryckande inquarteringen är
för de större städerna, hvilka synas vara
mera lindrigt roterade; men man bör tillika
öfverväga, att tolagen blifvit förhöjd, i mån
af de utgifter, som derföre måste erläggas.
Jag har föreslagit bevillningen lill beräknings¬
Den 8 Januari.
111
grund. Detsamma hafva ock de förenade
Utskotten gjort. Då nu Stockholm under¬
håller ioo effective båtsmän, som svara emot
160 båtsmän i de öfriga städerna, borde, i
progressivt förhållande dertill, Stockholm ut¬
göra omkring 5g4 man. Man har yttrat, att
jorden ej här ingår i beräkningen. Jag hem¬
ställer dock, om sådant är billigt, då Slock¬
holm eger 3o mantal jord, hvaraf minst ^ ut¬
göra byggnadstomter, af hvilka tomtören
uppbäras. Månne det då är rättvist, att ett
tunnland jord i Stockholm och de öfriga större
städerna skall beräknas efter samma förhållan¬
de, som ett tunnland på landet,derafkastningen
af detsamma är omkring en tunna spannmål?”
Herr Strehlenert: Jag delar fullkomligt
Herr Ekermans nu utvecklade åsigt, äfvensom
jag dels åberopar hans reservation, uti hvil¬
ken jag instämt, dels anser Herr Grefve von
Fersens emot Utlåtandet afgifna reservation
förtjena mycken uppmärksamhet. Mig synes,
att Utskotten bordt med mera grannlagenhet,
än nu skett, bedöma de garantier, som Kongl,
försäkringar och resolutioner leranat särskil¬
da corporationer och individer i samhället.
Om vissa städer ega gifna garantier emot
ett större båtsmanshåll, vore det, i min tan¬
ka, stridande emot rättvisa, att, utan dessa
städers hörande och begifvande, ålägga dem
förökning i deras onera. Jag hade åtminsto¬
ne trott, att man inom detta Stånd skulle
respectera de åt städerna förunnade privile¬
gier och ej, för att blifva befriad från en
i ia
Den S Januari.
eller annan båtsman, söka att samma privi¬
legier bestrida. Föga torde det eljest löna
mödan, att vid andra tillfällen åberopa för¬
unnade rättigheter. På dessa grunder yrkar
jag, att de åt vissa städer i denna fråga med¬
delade privilegier måtte få af dem tillgodonjutas,
och berörda städer, icke ohörde och utan eget
medgifvande, åläggas ett ökadt antal båtsmän.
Herr Brovallius: Sedan 3o år tillbaka,
har den orättvisa fördelningen af båtsmans-
hållel emellan Rikets städer utgjort föremål
för Rikets Ständers uppmärksamhet. Den
har sedermera vid hvarje Riksdag blifvit an¬
märkt, och äfven derom väcktes fråga vid
j8a3 års Riksdag, hvarefter Kongl. Majrt i
Nådig Skrifvelse år 1824 anbefallde Kongl.
CommerceCollegium och Kongl. Förvaltnin¬
gen af Sjöärenderna att uppgöra förslag till
en rättvisare fördelning. Då detta skett, har
det ej varit för bittida att afhjelpa olägen¬
heterna. Nu har Riksdagen varat en lång tid
och nalkas sitt slut, utan att omförmälda
fråga blifvit föremål för Rikets Ständers full¬
ständiga afgörande. Det är obehagligt för
våra hemmavarande, att ej rättvisa i berörda
hänseende kunnat vinnas. Uti hufvudsaken
förenar jag mig med Herrar Landegren och
Jlund samt yrkar, att åtminstone provisionel
fördelning må ega rum, tilldess det må ut¬
rönas, om jorden eller annan beskattnings-
grund skall tjena till rättelse. Jag föreslår,
att den af Collegierna föreslagna fördelning
må intill nästa Riksdag följas.
Den 8 Januari.
113
Herr Helsingius: Jag instämmer med
Herr Ekerman. Ehuru jag delar den önskan,
att reglering af städernas båtsmanshåll måtte
ske, bekänner jag dock, att jag icke kan bi¬
falla Betänkandet. Hvad angår de städer,
som ega privilegier till skydd emot båls-
manshållets förhöjning, tror jag, att Utskot¬
tens yttrande blifver antagligt, om det pag.
3i tillägges: ”med behörigt afseende på de
städer, hvilka hafva privilegier, och efter de¬
ras hörande, huruvida de vilja, privilegierna
oansedt, åtaga sig utsträckning i båtsmans-
hållsskyldigheten.” Jag anser derigenom
ändamålet vinnas, att ingrepp icke sker uti
privilegier, hvilkas bibehållande bör, så för
den ena, som för den andra, vara lika ange¬
läget. Om inga privilegier erkännas, utan
rifvas sönder, är ej heller mycket att vänta
af det hela. Jag anhåller, på denna grund,
om återremiss, mån, att städernas privilegier
skola anses heliga, och att städerna således
böra i frågan höras.
Herr Landegren: Jag anser mig visserli¬
gen skyldig att respectera särskilda städers
privilegier. Hvad dessa likväl angår, är jag
nu icke i tillfälle att mig yttra öfver andra,
än dem, som för Stockholms Stad blifvit å-
beropade. De äro dock, enligt hvad Utskot¬
ten sig utlåta, år 1720 upphäfna genom en
ny reglering, och på dem kan således nu
mera ej något värde sättas. Uppmärksam¬
heten torde dessutom fästas derpå, alt den
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—3o. VII. 284.
114 Den 8 Januari,
upplästa Kongl. Resolutionen är blott gifven
för Stockholms Borgerskap och befriar endast
detsamma för högre båtsmanshåll, än 100
man. Den angår alltså icke stadens fastighets¬
egare i allmänhet och hindrar derföre ej
heller uppgörande af en annan fördelning af
båtsmanshållsskyldigheten derstädes, jemkad
efter stadens jord, hus och tomter, i jemfö¬
relse med andra städers. Såsom skäl till
dröjsmålet, har man uppgifvit handlingarnes
•vid löftig het. Huru vidlöftiga de äro, vet jag
ej, men jag tror dock mig kunna påslå, att
för meddelande af ett sådant svar, som det
Betänkandet innehåller, icke behöfvns flera
månader. Derom, att de förenade Utskottens
beredning haft andra åsigter, än dem, Ut¬
skotten sedermera visat sig ega, saknar
jag äfven kännedom. Man har vidare yttrat,
att de grunder, som Utskotten framstäldt,
skola i resultaten leda till minskning uti de
mindre städernas båtsmanshåll. Resultaten
häraf har jag icke sett, och det nu afgifna
Utlåtandet kan icke derom mig öfvertyga.
Snarare tror jag, att de af Utskotten upp¬
ställda grunder skola för de mindre städerna
bereda ökad tunga af båtsmanshållet. Man
har jemväl trott, alt bevillningen ej är en
rättvis grund för ifrågavarande onus, men jag
hemställer, hvilken grund är rättvisare, än
den, som gäller för de allmänna skatternas
utgörande; och jag anhåller, alt den, som på¬
står motsatsen, måtte uppgifva någon billi¬
gare grund. Man har ock velat härleda skäl
Den 8 Januari.
till lindring uti båtsmanshållsskyldigheten för
de större städerna ifrån deras betungande af
ett större inquarteringsbesvär, men man för¬
gäter, att de mindre städerna äro af tågande
troupers inquartering mest betungade. Uti
de större städerna äro caserner inrättade för
de trouper, som äro der inquarterade, men
uti de mindre är inquarteringsbesväret mera
tryckande, enär derstädes icke finnas allmän¬
na byggnader för troupernas emottagande.
I fall Herr Brovalla hemställan, att Collegier-
nas förslag till fördelning af städernas båts¬
manshåll må antagas, skulle vinna afseende,
biträder jag detsamma, emedan åtminstone
någon lindring uti nämnda onus derigenom
tillskyndas de mindre städerna.
Slutligen aflemnade Herr Landegren^
uppå anmodan af Riksdagsfullmägtigen för
Landskrona, Herr Petersson, som med Stån¬
dets tillstånd afrest till hemorten, ett anfö¬
rande af denna ordalydelse:
”Städernas åliggande att utgöra båtsmän
bör väl, icke mindre än all annan beskattning
till Staten, vara fotad på rättsenliga grunder:
för borgerliga rörelsen, efter hvarje stads hän¬
förande dertill; så ock i afseende på egande
hus, tomter och jord.”
”Hvad frågan om båtsmäns utgörande
för borgerliga rörelsen angår, får jag således
först yttra mig.”
”Vid förra reglerandet och fördelningen
af båtsmäns prteslerande stäclerna emellan,
var Landskrona stad, i anseende lill borger¬
ii6 Ben 8 Januari.
liga rörelsen, vida öfver hvad den nu långt
ifrån är.”
”Den egde härtill i sockerbruk, 2 såp-
sjuderier, 1 pouder- och stärkelsebruk, 4 t0"
baks- och snusfabriquer, sorn alla drefvos af
borgare och försedde de mest aflägsna stä«
der inom Riket och Finnland med sina till¬
verkningar, men hvilka fabriquer och inrätt¬
ningar för flera år tillbaka, af förändrade con-
juncturer och borgerskapets dermed följande
aftagande förmåga, blifvit nedlagda och all¬
deles upplösta, hvarom vitsord kan inbemtas
af HallRättens årliga berättelse till Kongl.
CommerceCollegium. Stadens borgerskap är
ock nu inskränkt till 12 minuthandlare och
5o handtverkare, hvaraf 2 handlande redan
för flera år sedan, af gilltiga orsaker, upp¬
hört att drifva handel, och af handtverkarne
kunna större delen ej i rätter tid utgöra si¬
na åligganden i skatteväg till Staten och
staden.”
”Såsom representant för Landskrona
borgerskap, är denna tafla smärtande för mig
att uppställa, men, då den är sann och en¬
lig med förhållanden, har jag ej dragit i be¬
tänkande att teckna den.”
”Bidrag till den iråkade mindre fördel¬
aktiga ställning, hvari Landskrona Borger¬
skap nu befinner sig, kan först med skäl räk¬
nas Rikets Höglofl. Ständers beslut 1747»
om stadens flyttning, och sedan de orsaker,
jag inom det Högtärade Ståndet, vid början
af Riksdagen, tog mig ft iheten framställa,
Den 8 Januari.
sora dessutom ligger i oppen dag för hvar
och en, som vill tänka sig in i den sednare
tider tillåtna och rådande allmänna frihet, att
få idka borgerlig rörelse, så väl i handel som
handlverkerier, som deraf ovedersägligen
mycket lidit, synnerligast i befästa städer,
der håde garnizonspersonalen och fästnings-
fångarne lemnats fri utöfning af skattdragan¬
de borgerskapets förut ensamt tillhörande
rättigheter.”
”Mina principaler, alltid villiga att bi¬
draga lill Statens upprätthållande, då billig
fördelning af bördorna städerna emellan iakt-
tages, förvänta sig den rättvisa af sina med¬
borgare och Rikets Höglofl. Ständer, att, i
frågan om ny reglering till utgörande af båts¬
män, afseende fästes på Landskrona stads
mindre personal borgersman samt deras i
märkelig mån förminskade rörelse och oför¬
måga att prasstera större antal båtsmän e-
mot förr.”
”Till vägledning för rättsenligt bedö¬
mande härom och bestyrkande af min upp¬
gift, till jemförelse med flera andra städers
större personal borgersman och deraf onekli¬
gen följande förmånligare rörelse, får jag öd¬
mjukast vidfoga sammandrag af de för år
1827 till Kongl. CommerceColIegium, från
Magistraterna, inkomna förteckningar, hvilket,
rigtigt skärskådadt, måste ådagalägga ofog till
högre båtsmanshåll af Landskrona stads bor¬
gerskap, å hvars vägnar, såsom deras Riks-
dagsfullmägtig, jag alltså ser mig föranlåten
Den 8 Januari.
väcka noggrannaste uppmärksamhet vid för¬
handlingen af detta ärende, med vördsam
anhållan, att sådan rättelse i förslaget, att en*
skilda åsigter icke inverka på resultatet der¬
öfver, till mehn för mina coinmittenter, som
ej tåla någon förhöjning i båtsmansbördan, i
och för deras borgerliga rörelse, och hvarom
jag tror mig hafva framställt de mest talan¬
de skäl, ledande till billigt afseende derå,
och hvarmed jag förenar den väsendtliga om¬
ständigheten nödvändig för alla städerna, att
båtsmansantalet bestämmes, särskildt för bor¬
gerliga rörelsen samt särskildt för hus och
tomter, på det att missförstånd, städernas
borgerskap och öfriga invånare emellan, må
Varda förekommit.”
”Med hus och tomter i Landskrona stad
äro ock särskildta förhållanden, som böra
komma i betraktande om båtsmäns utgörande
derföre.”
”1 den egentliga så kallade nya staden
finnas allenast i3o hus och tomter, hvaraf 2
tillhöra Staten och 5 till scholasinrätlningar,
emedan den öfriga delen af stadsplanen ut¬
gör ofyilda platser, som staten vid anläggnin¬
gen förbundit sig lemna byggnadsgilde, men
hvilket hittills blifvit lemnat i glömskan.”
”Den så kallade gamla staden är icke
heller bättre till sin beskaffenhet. Den in¬
nefattar a:ne olika förhållanden, som böra
noga öfvervägas, om de ej skola inverka o-
säkra grunder för stadgandet af båtsmäns ut¬
görande efter uppskatlningsvärde, samt tagit för
Den 8 Januari.
119
nuvarande numerairen af hus och tomter
derstädes, öfriga hus och tomtegare tili en o-
rättvis beskattningsbörda i tiden, i anseende
dertill, att denna del af staden, inom och
utom avantforcenen, en mängd obebyggda,
Staten tillhöriga tomter oberäknade, endast
innehåller 36 hus och tomter af sjelfegande
natur, men kronotomter, hvarå privata
personer allenast ega husen, som, förr eller
sednare, äro underkastade rifning och bort¬
tagande och kunna derföre icke komma i
beräkning till båtsmän, utan alt förnärma
de förra; och, om det tillåtes mig, skall jag
framdeles lemna en fullständig aulhentique
uppgift öfver uppskattningsvärdet för de sed¬
nare, till rättelse för behandlingen af den¬
na, för städerna i allmänhet, vigtiga fråga.”
”E11 tredje afdelning af Landskrona stad
är de så kallade värnarne, eller, som de på
andra ställen benämnas, förstäderna. De in¬
nehålla tillhopa 262 hus och tomter af e-
gande rätts natur och innehafvas till största
delen af privata personer af alla classer ut¬
om borgerskapet, hvarföre en separerad för¬
delning vid båtsmansregleringen, borgerliga
rörelsen samt hus och tomter emellan, är
högst nödvändig, till förekommande af miss-
häJligheter inom städernas olika invånare.”
”1 öfvertygelse att härmed hafva åda¬
galagt så talande skäl och bevekelsegrunder,
till ett väntande oväldigt resultat för Lands¬
krona stad, att icke varda uppförd till flera
båtsmäns utgörande än förr, i och för bor¬
I 30
Den 8 Januari.
gerliga rörelsen samt hus och tomter, får
jag vidare meddela fullständig uppgift på
stadens egande jord, som i åker, äng och
betesmark utgör tillhopa 1728 geomelhriska
tunnland af följande natur, nämligen:
Donerad åker, äng och
betesmark, hemmanet
Ericstorp inberäknade
tillhopa 1 166 9 |
Uppodlade gamla hus,
tomter och uppgrund-
ningar från sjön 122 x3y
Bytes 328 22 l5,6 3,1»,
Kyrkojordar 62 23
Enskildta personer till¬
hörig köpejord ifö 7tV 2II ^
Summa Geomethriska Tunnland 1728.
Af den donerade jorden innehafva sta¬
dens embets- och tjenstemän såsom indeldta
löner i åker och äng
tillhopa 3a8 7^3-
Presterskap dito 35 iot3t 393
hvilka enligt Kongl. Majus JNådi-
ga Proposition böra njuta be¬
frielse från båtsmansrotering,
som ock torde få ega rum för
Kyrkojordarne 62 25
hvarefter återstå af:
donerade jorden 802 24 %
uppodlade gamla hus,
tomter etc. 122 T3y
transport 924 24x3-
Den S Januari.
121
transport 924 24tV
bytesjorden 228 22
och af sjelfva jorden 148 7y? ,30i 2i |.
Summa Geomethriska Tunnland 1728,
som, genom Kongl. KammarCollegii Utslag
den 14 December 1820, efter föregången
refning och taxering, blifvit bestämda till
i3| hemmantal, hvarå nedsättning torde bi¬
fallas för iönings- och Kyrko-jordarne, till¬
hopa 426 tunnor roj- kappland, i förhållan¬
de till det hela; och hvartill jag anhåller att
Högtärade Ståndet täckes fästa afseende, vid
beslutet om båtsmansrote!ingen för städerna.”
”Hvad Engelholms stad beträffar, så nöd¬
gas jag ock framställa dess borgerskap såsom,
i och för deras rörelse och jemförelse med
flera andra omständigheter, icke tålande nå¬
gon tillökning i båtsmansskyldigheten; hvar¬
före jag äfven vördsamt anhåller, att afseende
derå må fästas, så att de förblifva vid hvad den
varit, emedan Engelholms stad obestridligt
ej kan hänföras högre än minsta classens
städer.”
Dervid voro bifogade följande handlin¬
gar, hvilka, i händelse Utlåtandet, N:o 1 to,
återremitteras, komma att till förenade Ut¬
skotten åtfölja: 1:0 Sammandrag af de från
Städernas Magistrater till Kongl. Commerce-
Collegium inkomna förteckningar öfver hand¬
lande med deras contors- och bodbetjen-
ter samt handtverkare med deras gesäller
och lärlingar för år 1827, och
123
Den 8 Januari.
2:0 Utdrag af Landskrona Stads bevill-
nings taxerings-längd för år 1829.
Herr Leffler: Om man förutsätter, att
vissa städer med privilegier skola från tillök¬
ning i båtsmanshållet undantagas, skall ny
fördelning icke bereda någon betydlig lätt¬
nad i besväret för de öfriga. Flera städer
kunna framvisa privilegier i berörde afseen¬
de, och jag hemställer, hvad resultatet i det
bela skall blifva, om en eller annan stad
undandrager sig deltagandet i omförmälda
skyldighet. Collegierna hafva i deras utlå¬
tanden icke uppställt rigtiga principer, ej
heller äro uppgifterna ora förhållandet nied
jorden tillförtitliga, äfvensom det är nödvän¬
digt, att vinna upplysning om den privile¬
gierade jorden, enär Kongl. Maj:t antydt, att
embetsjord skall vara undantagen. För öfrigt
bestrider jag icke återremiss.
Herr Ekerman: Konung Cari. XI:s Resolu¬
tion af år 1678 angår endast Stockholms Stads
ordinarie båtsmanshåll. Den tillökning uti anta¬
let, som skedde år 1720, utgjorde fördubblin¬
gen, och sådan har staden flera gånger måst
vidkännas. En talare har anfört, att denna
Kongl. Resolution endast afsåg Borgerskapets
båtsmanshållsskyldighet, men sjelfva lydelsen
gifver dock tillkänna, att samma Kongl. Re¬
solution innehåller Stadens välfångna privi¬
legium. Hvad angår bevillningen till grund,
visas deruti ej samma liberalitet för Stock¬
holm, som för de andra städerna. Jag ön¬
skar för öfrigt, att alla de privilegierade stä¬
Den 8 Januari. ia3
derna icke undandraga sig den tillökning i
bålsmännens antal, som kan vara billig, och
jag tror ej, att Stockholm skall sådant sig
undandraga; men jag anser tillika privilegier¬
na vara lika heliga för den ena, som den au*
dra, och måste finna det vara i 11 i bera i t, att
de mindre städerna vilja kasta hela tyngden
på Slockholm och Götheborg.
Herr Landegren: Hvad angår den fråga,
huruvida de af Stockholm praesterade 200
båtsmän utgjort ordinarie båtsmän, eller, till
en del, fördubbling, saknar jag för bedöman¬
det deraf annan grund, än den, som Utskot¬
tens Utlåtande innehåller. Det är föga tro¬
ligt, alt en fördubbling skulle hafva fortfarit
så lång lid, som emellan 1720 och 1810.
Sedermera har Borgerskapet blott underhållit
100 båtsmän. Bevillningen till grund för
detta onus är icke olämplig. Alt delta skall
mest drabba Slockholm, ligger i sakens na¬
tur. Der är större rörelse, och de trafique-
rande här äro ej genom nämnda besvär mera
beskattade än borgare annorstädes. Snarare
skall tillökningen trycka den borgerliga rö¬
relsen i Stockholm mindre än i småstäderna.
Herr Falkman: Jag nekar icke, att båts-
manshåliet är ojemnt fördeladt mellan Rikets
Städer, men jag måste tillika medgifva rig-
tigheten af de skäl, Utskotten anfört derföre,
att icke någon provisionel reglering nu bör
ske. Vissa släder hafva andra onera, t. ex.
en ganska mycket tryckande inquartering. I
följd af trenne Stånds beslut, kommer nå¬
ia4
Den 8 Januari.
gon jemkning häruti icke att ega rum, förr¬
än vid nästa Riksdag. Om emedlertid en
provisionel reglering af bålsmanshållet skulle
tillvägabringas, kunde det lätt inträffa, ali en
stad, utan lindring i tryckande inquartering,
skulle komma att vidkännas tillökning uti båts-
manshållsskyldigbeten. Man har anmärkt, att
förökad tolag är lemnad till lättnad för inquar-
teringsbesvärets utgörande. Man är dock i
tillfälle att känna, huru obetydligt detta bi¬
drag för vissa städer är. Af den Kongl.
Propositionen, angående inquarteringsbesvä-
ret, synes, att detsamma kostar Malmö Stad,
i contanta medel, öfver 12,000 Rd., hvaremot
inquarteringstolagen endast utgör 65o Rd., o-
beräknadt, att tolag af Stadens invånare huf-
vudsakligast praesteras. Man har ock yttrat,
att inquartering af tågande trouper är mera
tryckaude, än den af ständig garnison. Rig-
tigheten af denna framställning kan jag icke
inse, äfvensom jag icke medgifver, att en par¬
tiel reglering må ega rum; hvaremot jag i
Utskottens åsigt af saken mig förenar, utan
att likväl bestrida återremiss.
Herr Leffler: I afseende på Stockholm,
är det upplyst, att båtsmanhållet för denna
stad ifrån år 1720 till år i8to utgått årligen
med 100 ordinarie båtsmän och 100 man
fördubbling.
Herr Memsen: Då Staden Borås, som jag
repraesenlerar, är för närvarande skyldig att
underhålla 3i båtsmän, anser jag mig pligtig
instämma med de Ståndets Herrar ledamöter'
Den 8 Januari.
ia5 |
som åsyfta beredande af lindring i Låts—
manshållsskyldigheten för de mindre städerna.
Herr Modin: Inom de förenade Ulskot-
ten har jag haft tillfälle blifva öfverlygad om
omöjligheten att för närvarande och på nu
tillgängliga grunder åstadkomma en rättvis
jemkning af båtsmanshållet emellan Bikets
Städer. Derföre har jag i Utskotten bifallit
Utlåtandet, och jag tillstyrker äfven nu, att
det må af Ståndet gillas. Om återremiss sker,
och något afseende kommer att fästas på de
privilegier, som vissa Städer uppgifvit sig e-
ga till skydd emot tillökning i båtsmanshåll
let, yrkar jag, att sådant mätte ske endast
under förbehåll, att samtliga Rikets Släder,
som tilläfventyrs ega dylika privilegier, sät¬
tas i tillfälle att desamma förebringa och
deras derå grundade rättigheter göra gällan¬
de. Man har påstått, att en provisionel jemk¬
ning skulle uppgöras, gällande lill nästa Riks¬
dag, men jag kan ej förklara, huru detta skall
ske, då tillförlitliga grunder derföre saknas.
Jag befarar med skäl, att, genom ett sådant
förelag, större eller flera ojeinnheter skola
åstadkommas, än dem man vill afhjelpa, och
jag bestrider således nu all annan åtgärd, än
den, som åsyftar beredande af säkra grunder
för kommande Ständers beslut i denna fråga.
Herr Leffler: I afseende på Borås får
jag tillägga, att, ehuru det synes hårdt och
tryckande för denna stad att vara belastad
med 3t båtsmän, man likväl bör erinra sig,
att detta härleder sig från en aflägsnare tid,
12 6 Den 8 Januari.
då Borås var en betydlig stad ocb dessutom
egde ej mindre än 32-| hemman sig anslag¬
na till hjelp för detta besvärs utgörande.
Dessa hemman har staden sedermera bort¬
sålt för en årlig ränta af 4 Rd. per hem¬
man. Utskotten hafva icke heller tillstyrkt,
att vid denna betydliga båtsmansrotering för
Borås skulle förblifva, utan blott hemställt,
det ville Rikets Ständer hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, alt en undersökning
härom måtte varda anställd, samt att Kongl.
Majit, efter sig dervid företeende förhållanden,
täcktes i Nåder pröfva och afgöra, huruvida
staden Borås framdeles hör, för beloppet af
nämnda hemman, eller blott för dess ännu
behållna 6-J mantal stadsjord, i ordinarie båts-
manshållet deltaga, då, i sednare händelsen,
de frånskilda hemmanen torde, efter deras
befintliga natur, böra lill ordinarie extra knek¬
tehåll roteras.
Herr Memsen: Jag vet, att förhållandet
är outredt. Då detsamma icke blifvit af ve¬
derbörande auctoriteter upplyst, måste det
till framdeles undersökning hänskjutas, och
jag tviflar icke, att Borås skall dervid veder¬
faras rättvisa.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, Nio iio, återremitterades till Stats* samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskolten.
§• f7-
Föredrogos och lades på bordet följan¬
de Utlåtanden och Betänkanden:
Den 8 Januari. 127
1:0 Stats- och Banco-Utskottens:
N:o 29, i anledning af Herr Bernhard
Rosenblads från Ridderskapet och Adeln till
Stats-, Banco- och Bevillnings-Utskotten re¬
mitterade Memorial, angående utställande af
ett nytt creditiv å 2 millioner Rd. till Ma-
nufactur-disconten.
N:o 3o, i anledning af ej mindre Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer
af den 4 December 1828, angående låne-un-
derstöd till återuppbyggande af staden Borås,
än ock Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse af
den 17 i samma månad angående lånebiträ-
de till staden Norrköping.
N:o 3i, i anledning af Herr Hembergs
ifrån Borgare-Ståndet remitterade Memorial,
angående lån till staden Uddevalla.
N:o 32, i anledning af Kongl. Maj:ts till
Stats-Utskottet den i3 sistlidne Augusti af-
låtna Nådiga Remiss af en till Kongl. Maj:t
genom E. J. Gezelius^ i egenskap af fullmäg-
tig för Öregrunds stad, ingifveu underdånig
ansökning om byggnadshjelp för nämnde stad,
efter den derstädes timade eldsvådan, och
N:o 33, i anledning af Kongl. Maj:ls Nå¬
diga Proposition till Rikets Ständer, angåen¬
de låne-understöd af allmänna medel lill
Trollhätte Canal- och Slussverksbolag, för
fullbordande af en Canalanläggning vid Ströms
säteri i Bohuslän.
och 2:0 Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens:
N:o 111, i anledning af Kongl. Maj:ts
Den 8 Januari.
Nådiga Proposition till Rikets Ständer oitt
anslag af medel till Navigations-scbolors in¬
rättning, och
N:o 11 2, i anledning af Ogjorda erinrin¬
gar vid Utskottens Betänkande, N:o 71, an¬
gående sältet för Militiae boställens utarren¬
derande samt Militiae boställs-cassaus förvalt¬
ning.
Justerades Protocolls-Utdrag, innefattan¬
de Ståndets denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. % lill 11 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den ii Januari.
Plenum klockan § ro f. m.
§. x.
Upplästes och lades till handlingarne
ankomne Protocolls-Utdrag för den 8 den¬
nes, från Högvördige Preste-Ståndet, med un-
Den 11 Januari.
129
derrältelse om dess beslut, att den af Stån¬
det frivilligt åtagna ocb erlagda 3 procents-
afgiften till åldriga och blesserade krigsmän
skulle intill nästa Riksdag fortfara, efter be-
viilniogen för löneinkomster beräknad; åter-
remiss af Stats- och Banco-Utskottens Utlå¬
tande, Nio 22; gillande af Stats-Ulskottets Ut¬
låtanden, Niis 2^5 och 344» Stats- samt All¬
männa Besvärs-och Economie-Utskottens Ut¬
låtanden, Niis 71 och 112, och Expeditions-
Utskottets Memorial, Niis 307 och 3i3; samt
läggande till handlingarne af det sistnämnda
Utskottets Memorial, N:is 3o6 och 311; samt
från Hedervärda Bonde-Ståndet, angående å-
terreraiss af Stats-Ulskotlels Utlåtande, N:o
272; antagande till grundlagsenlig behand¬
ling vid nästa Riksdag af Constitutions-Ut-
skottels Memorial, N:is 62 och 63; gillande af
Slats-Utskottels Utlåtanden, Niis 351 och 353,
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens Betänkande, Nio 111, Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens Utlåtanden, Nlis 17, 28 och 29;
afslag å Constitutions-Utskottets sedan förra
Riksdagen hvilande förslag till ändring i 68
Riksdagsordningen, och af Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens Ut¬
låtanden, Nlis 71 och 112; och läggande till
handlingarne af Constitutions-Utskottets Me¬
morial, Nio 6x.
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29-—3o. VII. 285.
i3o
Den ii Januari.
§• 2.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets Utlåtan¬
de, N:o 153, öfver anmärkningar vid Betän¬
kandet, N:o 44» i anledning af Rikets Stän¬
ders Justitiae Ombudsmans Embetsberättel-
ser och allmänna redogörelse för den sedan
sista Riksmöte förflutna tid.
Herr Ekerman: Jag vidgår, att jag sak¬
nar förmåga att pröfva grunderna för delta
Utlåtande. Således vill jag icke eller an¬
ställa denna pröfning och dermed borttaga
liden; men jag kan icke undgå att finna det
anmärkningsvärdt, alt, då fråga är om en
embetsman, hvilken eger ett så vigtigt ålig¬
gande, som Justitiae Ombudsmannen, och har
en mängd förbindelser, som fordra måhän¬
da mera, än en mensklig förmåga, hvilken em¬
betsman är skyldig att redogöra hvarje år
för ulöfningen af sitt embete och till Rikets
Ständer aflemna berättelse, som till Lag-Ut¬
skottet remitteras, Svenska folket skall sak¬
na all upplysning, huruvida Lag-Utskottet
och Rikets Ständer ansett utöfningen af hans
embete motsvara ändamålet eller icke. Jag
liar funnit Lag-Utskottet hafva naift yttrat,
att säkraste domen ooh bästa beviset ligga
deri, att Rikets Ständer genom deras electo-
rer ställt bemälte embetsman i fortfarande
utöfning af sitt embete. Mig synes dock ej
genom tyst votering tillförlitligt omdöme i
denna del vara uttryckt, sådant, att Svenska
folket kan dermed vara tillfredsstäldt, utan
Den 11 Januari.
131
man önskar att se utvecklade skäl för opini¬
onen, huruvida det blifvit uppfyldt, sorn
man rätteligen väntat. Lag-Utskottet hade, i
anledning af remissen, ej bordt underlåta att
härom sig yttra, äfvensom jag anser Betän¬
kandet hafva varit mera upplysande om det
blifvit i ett helt sammangjutet och ej deladt.
Herr Landegren: Till besvarande af
Herr Ekermans anmärkningar, torde det va¬
ra tillräckligt, att fästa uppmärksamheten der¬
på, att Ståndet gillat Lag.Utskottets första i
ämnet afgifna Betänkande, med undantag af
en enda punkt. Meningen måste ej nu va¬
ra den, att upphäfva det förra beslutet. Att
Lag-Utskottet icke har en så vidsträckt pröf-
ningsrätt i närvarande ämne, som den Herr
Ekerman förutsatt, bevisas af 33 §. Riksdags¬
ordningen, som är det enda lagrum, hvaruti
Lag-Utskottets åliggande att sig yttra öfver
Justi tias-Om buds mannens embetsberättelse om-
förmäles. Den enda del, som af det förra
Betänkandet från Ståndet återremitterades,
angick det yttrande, sora innehölls uti min
vid Betänkandet afgifna reservation, alt det
tillhört Utskottet att till grundlagsenlig be¬
handling upptaga JuslitiasOrnbudsmannens i
1825, 1826 och 1827 årens berättelser gjor¬
da framställning om Konungens Befallnings-
hafvandes ställande till ansvar inför domare-
magten för sådana åtgärder i police- och
ordningsmål, som åtatas. De af Utskottet
deremot anförda skäl hafva icke förändrat
min öfvertygelse; men, då reservationen icke
iSa Den 11 Januari.
vunnit afseende lios de öfriga RiksStånden,
tillstyrker jag, att Ståndet må vid det sed¬
nare Utlåtandet låta bero.
Discussionen ansågs slutad, oell, uppå Herr
Talmannens proposition, lät Ståndet bero vid
Lag-Utskottets yttrande öfver den anmärk¬
ning, som föranledt återremiss af Betänkan¬
det, N:o 44* i^ån Borgare-Ståndet, äfvensom
Utlåtandet, N:o 153, i öfrigt lades till Iiand-
lingarnc.
§• 3.
Föredrogos å nyo följande Constitutions-
Utskottets Memorial:
N:o 6i, i anledning af trenne Stånds å-
lerremisser på Utlåtandet öfver Konungens
Proposition om förändringar i tg, 21 och
88 §§. Regeringsformen.
Herr Landegren: Det ändamål, som Stån¬
det sökte genom återremissen, är vunnet ge¬
nom den af Kongl. Majit i nåder meddelade
Proposition, hvilken uti Constitutions-Ulskot-
tets Memorial, N:o 62, omförmäles. Med af¬
seende härå, är det likgilltigt, hvad öde Me¬
morialet, N:o 61, kommer att drabba. De
principer, som häruti äro uttryckta, synas
likväl ej böra lemnäs utan anmärkning. Pag.
4 af Memorialet anföres, att, enär, jemlikt 81
§. RegeringsFormen, Rikets Ständer först vid
nästa Riksdag skola besluta öfver ett tillstyrkt
Konungens förslag, och frågan emedlertid
förblifva hvilande, synes deraf uppenbart
Den 11 Januari.
133
följa, att Rikets Ständers constitutionella med¬
verkan i detta fall inskränker sig till försla¬
gets öfverlemnande åt nya Ständer, utan an-
ticipation på dessas lag be höriga åtgärder, och
att fördenskull hvarje återremiss, som åsyftar
ändring eller förkastande af sjelfva proposi¬
tionen, är för ändamålet onyttig och med
Grundlagen svårligen förenlig. Resultatet af
denna framställning är, alt Rikets Ständer ej
anses skola kunna återremittera Constitutions-
Utskoltets Utlåtanden, hvarigenom bifall å
Konungens Propositioner tillstyrkas. Härvid
erinras, att Utskottets Betänkande, men icke
den Kongl. Propositionen, är föremål för an¬
märkningarna, hvilka skulle föranleda återre-
missen. Vidare läses, pag 5 af Utlåtandet,
att den lika billiga som angelägna reciproei-
teten emellan Lagstiftande magtens tvänne
hälfter utan tvifvel ginge förlorad, om Ko¬
nungen endast kunde antaga eller förkasta
Ständernas grundlagsförslag, men Ständerna
håde godkänna eller afslå och med förän¬
dringar antaga Konungens. Jag anmärker
härvid, att meningen icke kan vara den, att,
då Rikets Ständer besluta ändring i ett af
Konungen uppgifvet grundlagsförslag, Ko¬
nungen ovillkorligen skall vara förbunden att
förändringen godkänna. Fastmera har Konun¬
gen sin rätt förbehållen att förklara densamma
skola blifva Lag eller icke, och jag anser det
vara obestridligt, att samma rätt, som Ko¬
nungen eger, att ogilla ett af Rikets Ständer
uppgifvet grundlagsförslag samt till Rikets
*34
Den 11 Januari.
Ständer meddela detsamma förändradt, bör
ock Rikets Ständer tillkomma att till Konun¬
gens sanction anmäla ett af Honom till dem
framställt grundlagsförslag till förändringar.
Herr Ekerman: Jag förenar mig med.
Herr Landegren och tror, att flera exempel
kunna anföras derpå, alt Konungen icke an¬
tagit af Rikets Ständer uppgjorda grundlags¬
förslag, samt propositioner, angående förän¬
dringar deruti, till Rikets Ständer afgifvit.
Om, på sätt Herr Landegren ansett förhål¬
landet böra vara, Grundlagen tillämpas, är
jag öfvertygad, alt Kongl. Majts höga rätt be¬
varas lika så väl som Rikets Ständers.
Herr Helsingius: Constitutions-Utskottet
bar i detta Betänkande förklarat sig anse 56
§. Regeringsformen i 2 momentet mörk och
contradictorisk. Då det är i Grundlagen
stadgadt, att, om Constitutions-Utskottet fin¬
ner grundlagsföreskrifter otydliga, tillhör det
Utskottet att föreslå förklaringar, förväntar
jag, alt Constitutions-Utskottet dermed inkom¬
mer, och således uppskjuter jag nu milt ut¬
låtande deröfver. I öfrigt förenar jag mig
uti Herr Landegrens framställning och ser
icke hinder för Ståndet att ogilla Betän¬
kandet.
;||Herr Falkman: Constitutions-Utskottet
har, såsom princip, antagit, att Rikets Stän¬
der ej äro berättigade att föreslå modifioa-
tioner uti de grundlagsförändringar, som af
Konungen uti Nådiga Propositioner medde¬
las. Det är gifvet, ali 8i §. Regeringsformen
Den 11 Januari.
a 35
föreskrifver ordningen, huruledes sådana
grundlagsförändringar skola behandlas. Der
stadgas, att, om Constitutions-Utskottet till¬
styrker, hvad Konungen föreslagit, hvile frå¬
gan till nästa Riksdag, då Rikets Ständer
skola sitt beslut derom fatta. Det är natur¬
ligt, att Rikets Ständer icke kan förvägras att
uttala deras opinion, men återremisser, åsyf¬
tande förändringar och modificationer uti
förslaget, få ej ega rum. Erinringar kunna
ske, i afseende på sättet att behandla frågan.
Det kan anmärkas, att tillstyrkandet är ej nog
utförligt motiveradt, men återremiss för nyss
upprepade ändamål förhindras af stadgandet
uti 81 §. Regeringsformen. Man invänder,
att denna rättighet tillkommer Rikets Stän¬
der enligt 56 §. Regeringsformen. Jag med-
gifver, att en stridighet emellan 56 och 8i
§§. Regeringsformen i detta afseende synes
ega rum, men man bör öfverväga, att stad¬
gandet i 56 §. Regeringsformen egentligen
angår grundlagsförslag, i följd af enskilda
Riksdagsmäns motioner, men icke Konungens
Propositioner. Visserligen föranleder mellan-
meningen i nämnda §. behofvet af förtydli¬
gande i delta fall, helst §:ns nuvarande in¬
nehåll vållat, att återremisser skett, äfven i
afsigt att vinna ändringar i Konungens af Ut¬
skottet tillstyrkta grundlagsförslag. Den så¬
lunda anmärkta stridigheten har Constitu¬
tions-Utskottet ansett undanrödjas genom den
förändring uti 56 §. Regeringsformen, hvilken
Utskottet i Betänkandet, N:o 63, föreslagit,
136
Den 11 Januari.
likasom ock vid förra Riksdagen antogs, till
grundlagsenlig behandling vid denna, förän¬
dring i berörde hvilken förändring dock
vid innevarande Riksdag icke af RiksStån-
den samfällt godkändes. Genom omförmäldta
förslag synes mig Herr Helsingii ändamål va¬
ra vunnit. Nu är frågan om de förslag, sorn
i Betänkandet, N:o 61, innefattas. Hvar och
en obetaget att deröfver uttrycka sin opinion,
men sådant, hindrar icke förslagens antagan¬
de för grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag.
Herr Landegren: Herr Falkmans fram¬
ställning om ordningen för behandlande af
Konungens Propositioner i grundlagsfrågor
öfverensstämmer med 8i §. Regeringsformen,
men jag kan ej frånkänna 56 §. nämnde
Grundlag lika mycken verkan. Der stadgas
bestämdt, att, sedan Conslitutions-Utskottet
utlåtit sig med till- eller afstyrkande å en
af Konungen om förändringar af stadganden
i Grundlagen gjord Proposition, men i Riks-
Ståndens plena emot Utskottets yttrande gö¬
ras anmärkningar, blifva de, hvilka hvarje
RiksStånd särskildt förklarar utgöra dess ge¬
mensamma tankar, till Constitutions-Utskot-
tet hänvisade. För öfrigt är ej nu frågan
att afslå eller bifalla förslaget, utan endast
om dess antagande för att hvila till nästa
Riksdag.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde följande propositioner.
i:o Otn Ståndet till grundlagsenlig be¬
Den it Januari.
handling vid nästa Riksdag antager den uti
Memorialet, N:o 5o, af Constitutions-Utskottet
föreslagna förändring af 88 §. Regeringsfor¬
men, hvarpå svarades Ja;
2:0 Om Ståndet bifaller de principer,
som äro uttryckta i Memorialet, N:o 61, hvar¬
på svarades Ja och IS ej, och
3:o Om Ståndet afslår Berörde princi¬
per, hvarpå svarades Ja och något Nej.
Herr Falkman: Om Ståndet afslår Me¬
morialet, afslås äfven sjelfva saken. Detta
är troligen icke Ståndets mening. Ej lärer
Ståndet hafva af nöden alt pröfva raisonne-
menlerna och afgifva yttrande öfver hvarje
princip, utan det hör endast yttra sig öfver
resultatet, som är Utskottets tillstyrkande,
att förslagen till förändringar uti 19, 21 och
88 §§. Regeringsformen må hvila till nästa
Riksdag; och, sedan Utskottet nu mera i Me¬
morialet, N:o 62, tillstyrkt tillägg i 88 §.
Regeringsformen, tror jag för min del vara
rättast, att Ståndet i sammanhang afgör Me¬
morialen, N:is 61 och 62.
Herr Talmannen yttrade, att han ansett
förändringarne af 19 och 21 §§. Regerings¬
formen redan, i anledning af Betänkandet,
N:o 5o, då det förevar den 23' October sist-
lidne år, antagna till grundlagsenlig behand¬
ling vid nästa Riksdag, och att enahanda åt¬
gärd nu synes vara genom svaret på Herr
Talmannens första proposition af Ståndet,
livad angår 88 §. Regeringsformen, beslu¬
tad; Och således fann Herr Talmannen icke
138 Ben 11 Januari.
något annat återstå, än den fråga, huruvida
Ståndet låter bero vid hvad uti Memorialet,
N:o 61, i Öfrigt framställes.
Herr Ekerman: Jag har ej förstått an¬
nat, än alt Ståndet redan ogillat de af Con-
stilutions.Utskoltet i detta Memorial uttryck¬
ta principer.
Herr Helsingius: Hvarje RiksStånd har
obestridlig rätt att förslå Grundlagarne så,
sorn det anser desamma böra förstås. Con-
slitutions-Utskottet kan ej tillvägabringa nå¬
got, hvarigenom ett Stånd ålägges att bifalla
Utskottets principer. Jag finnér mig således
oförhindrad att ogilla Constitulions-Utskot-
tets Utlåtande, då jag på annat sätt förstår
Grundlagen, sådan elen till dess klara orda¬
lydelse befinnes.
Herr Falkman: Jag har ej fattat annat,
än att blott förändringen af 88 §. Regerings¬
formen är af Ståndet antagen till grundlags¬
enlig behandling vid nästa Riksdag. Om
Ståndet bifaller, att förändringarne uti alla
de ifrågavarande §§. må hvila, såsom bered¬
da grundlagsförslag, bestrider jag ej, att Stån¬
det må förklara sig ej godkänna de af Ut¬
skottet uttryckta principer, hvilka jag dock
för min del godkänner. Jag önskar att först
upplysas måtte, om de i Betänkandet, N:o
5o, föreslagna förändringar alla äro till grund¬
lagsenlig behandling af Ståndet antagna.
Herr Leffler: Jag instämmer uti Herr
Falkmans yltrade åsigt. Visserligen är 56 §.
Regeringsformen otydlig, men jag finner til¬
Den 11 Januari, i Zg
lika af 81 §. samina Grundlag, huruledes med
behandlingen af Kongl. Maj:ts Proposition i
grundlagsfrågor förfaras bör. Om 56 §. Re¬
geringsformen ansells för stadgandet hårom.
ensam tillräcklig, hade behofvet af 81 §. icke
egt rum.
Herr lle/singius uppläste 2 mom. 56 §.
Regeringsformen och anförde: Som den af Ut¬
skottet häruti föreslagna jemkning ej ännu
hos Ståndet förekommit till öfverläggning, kan
jag ej annat, än ogilla den af Utskottet i
Betänkandet, N:o 61, yttrade åsigt. Huruvida
den Kongl. Propositionen må hvila till nästa
Riksdag, öfverlemnar jag till Herr Talman¬
nens bedömande. Om det måste ske, enligt
Grundlagen, kan jag dock icke medgifva, så¬
som deraf följande beslut, att Ståndet skall
gilla Constitutions-Utskottets Memorial, N:o
6r, hvilket strider emot den närvarande or¬
dalydelsen af 56 §. Regeringsformen.
Sedan Herr Talmannen deruppå åter
upprepat, alt Ståndet, i anledning af Memo¬
rialet, N:o 5o, redan tillförene, såsom bered¬
da grundlagsförslag, antagit förändringarne
uti iq och 22 §§. Regeringsformen samt nu
i enahanda afseende beslutat hvilande till
nästa Riksdag af förändringen uti 88 §. Re¬
geringsformen, enligt samma Memorial, för¬
nyade Herr Talmannen framställningen af
de uti Constitutions-Utskottets Memorial, N:o
61, uttryckta principer: 1:0 till bifall och 2:0
till afslag, på hvilka frågor Ja och Nej sva¬
rades.
Den 11 Januari.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, sora gillar Constitulions-Ulskottets
Memorial, N:o 61, i afsende på cle deruti
uttryckta principer, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, kommer Memorialet i om»
förmälda afseende att afs 1 ås.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Goutelle, Win¬
bladh, Zethelius och Brovallius, de tvänne
sednare sjuka, Vallej, Petersson, Hemberg,
Löfvenius, Levton, Lindqvist, Cron, Mattson,
Westerstrand, Richert, Dalenius och Köhler,
de 12 sistnämnda med Ståndets tillstånd
bortresta, voro frånvarande, en sedel aflades
förseglad, och de öfriga befunnos, vid öpp¬
nandet och uppräknandet, innehålla 17 Nej
emot i3 Ja, i följd hvaraf Ståndet ansågs
hafva afslagit omförmäldta Memorial, hvad an¬
går de deruti uttryckta principer. Den för¬
seglade sedeln förstördes.
N:o 62, med Utlåtande öfver Konun¬
gens Proposition om ett tillägg vid 88 §.
Regeringsformen och med fullständig upp¬
ställning af nya redactionen i denna samt
iq och 21 §§.
De häruti tillstyrkta förslag antogos till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
och N:o 63, med förslag lill ändring
och omflyttning af 5 morn. 56 §. Regeriugs-
Den 11 Januari.
formen, jemkning i samma Grundlags 81 §.
och tillägg vid ^3 §. Riksdagsordningen.
Jemte Memorialet upplästes Contracts-
Prosten Hallströms emot detsamma afgifna
reservation.
Herr Landegren: Jag instämmer hufvud¬
sakligen uti reservationen och tror det vara
vådligt att antaga Utskottets förslag, hvari¬
genom det ej skulle vara för RiksStånden
tillåtet att återremittera Constitutions-Utskot-
tets Betänkanden öfver Kongl. Maj:ts Propo¬
sitioner, ehvad dessa sednare antingen till¬
styrkas eller icke. Om de tillstyrkas, men
Rikets Ständer skulle vara tvungna att låta
förslaget hvila till nästa Riksdag oförändradt,
utan att hafva rättighet att genom återre-
miss deri bereda någon modification, skulle
sådant tilläfventyrs förhindra förslagets anta¬
gande och möjligheten att erhålla en eller
annan nyttig grundlagsförändring. Om åter
den Kongl. Propositionen afstyrkes, skulle
följden blifva den, att, ehuru än reprassenta-
tionen ansåg en af Kongl. Majit föreslagen
grundlagsförändring böra antagas, det dock
genom Utskottets afslående skulle inträffa,
att den icke antogs, och, då förändring i Ut¬
låtandet icke kunde genom återremiss beredas,
skulle Rikets Ständer vid en kommande Riks¬
dag vara förhindrade att bifalla grundlags¬
förslaget.
Herr Helsingius: Jag upprepar den öf¬
vertygelse, som jag vid föregående tillfällen
uttryckt, att det är lyckligare, att Grundla-
Den 11 Januari.
garne ej förändras, än att förändringar der¬
uti ofta ske. Under sådan synpunkt, som
jag tror vara den rätta, och hvilken i alla
conslitutionella samhällen erkännes, instäm¬
mer jag lill alla delar uti Contractsprosten
Hallströms reservation, hvarigenom de obe¬
hagliga följderna af antagande af Utskottets
förslag blifvit ådagalagda. Jag medgifver,
att anledning är alt bringa i öfverensstäm¬
melse med hvarandra 56 och 81 §§. Rege¬
ringsformen, som likväl, hvar för sig, icke äro
otydliga; men härvid finner jag tjenligast,
alt rätta 81 §. efter den 56, som, efter hvad
mig synes, innehåller sjelfva grunden.
Häruti instämde Herr Winbladh.
Herr Falkman: Jag erkänner äfven nyt¬
tan deraf, att Grundlagarne ej ofta förändras,
men det är likväl nödvändigt att undanrödja
den strid, som finnesemellan tvännesladganden;
och att en sådan strid eger rum emellan 8i
och 56 §§. Regeringsformen är för hvar och
en tydligt. Detta har jemväl Herr Helsin-
gius medgifvit. Enligt 8i §. Regeringsfor¬
men är det bestämdt, att en Kongl. Propo¬
sition, hvarå bifall tillstyrkes, skall hvila o-
förändrad till nästa Riksdag; hvaremot af 56
§. och den parenlhes, som der finnes om
Konungens Propositioner i grundlagsfrågor,
följer, att ett sådant förslag kan undergå mo-
dification. En förändring eller förklaring är
derföre nödvändig, för alt bringa 56 och 8i
Regeringsformen i conformile; och, om ej
förslaget till förändring af 56 §. Regerings¬
Den 11 Januari. 143
formen bifalles, måste förändring af 81 §.
föreslås, så alt tvänne stridiga stadganden
icke måtte fortfara. För min del kan jag
icke tillstyrka, att 81 §. Regeringsformen må
undergå förändring. Det vore i sanning ett
besynnerligt förhållande, om icke, då Konung
och Rikets Ständer ega att gemensamt stifta
Grundlag, samt hvardera af denna magt haf¬
va hälften, fullkomlig reciprocitet skulle bi¬
behållas. Denna skulle dock upphöra, om
Rikets Ständer kunna antaga en Kongl. Pro¬
position i grundlagsfrågor, med modificatio-
ner, att hvila till nästa Riksdag. Då ett
Conslitutions-Utskollets, i följd af enskild
Riksdagsmans motion, uppgjordt grundlags-
ändringsförslag af Rikets Ständer antages att
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag, kan Kongl. Majrt ej förhindra så¬
dant, icke förklara, att det skall hvila med
modificalioner. Derest Rikets Ständer skulle
ega rätt att modifiera en Konungens Propo¬
sition, som af Constitutions-Utskottet tillstyr-
kes, komrne Rikets Ständer att utöfva en
magt vid Konungens förslag, som Konungen
icke eger, i afseende på Rikets Ständers
grundlagsändringsförslag, sorn vid den ena
Riksdagen antages till grundlagsenlig behand¬
ling vid den nästkommande. Att Konungens
Propositioner i grundlagsfrågor, tillstyrkte
af Constitutions-Utskottet, böra oförändrade
hvila, är således en nödvändig följd af lag-
stiftningsmagtens lika fördelning emellan Ko¬
nung och Ständer. Utur sådan synpunkt
144 Den 11 Januari.
har jag deltagit i Utskottets förslag, såsom
med Grundlagarnes anda enligt.
Herr Helsingius: Rättvisan af reciproci-
teten emellan båda Stats-magterna erkänner
äfven jag. Om med Grundlags stiftande för»
höll sig på enahanda sätt, som med Civillags,
att förändringarne fingo afgöras vid samma
Riksdag, då de föreslogos, skulle jag medgif¬
va förändringen i 56 §. Regeringsformen, ty
då inträffade annars, att förändringar blott
beslutades af Rikets Ständer, men icke af
Kongl. Maj:t. Nu åter är förhållandet olika
med grundlagsförslag, som böra hvila till
annan Riksdag, då Kongl. Majit har rätt att
afslå dem, hvaraf den följd blifver, att de
ytterligare hvila. Detta hvilande af grund¬
lagsförslag är lyckligt, ty, ju längre detta hvi¬
lande forfar, desto mera kunna grundlags¬
förslagen öfvervägas. Då Kongl. Majit och
Rikets Ständer, så till sägandes, bo i sam¬
ma stad, då ständigt meddelande emellan
båda Statsmagterna sker, och då föt troende
emellan dem alltid egt rum, vet jag ej, hvad
man befruktar af Rikets Ständers rätt att mo¬
difiera Konungens uppgifna grundlagsän-
dringsförslag. Konungen kan ju inkomma
med annat förslag, hvarigenom meningarne
sammanjemkas. Att, så mycket möjligt är,
bibehålla Grundlagarne oförändrade, är, efter
milt begrepp, det bästa, och repraesentatio*
nen bör förekomma ofta skeende förändrin¬
gar i Grundlagarne, af hvilka i annat fall
inom tjugu år föga skulle återstå. Hvartill
Ben 11 Januari.
i45
skall det tjena, att Rikets Ständer skola yttra
sig, om deras yttrande ej skall vara af nä¬
vern verkan? Efter förslaget skulle endast den
Kongl. Propositionen öfverlemnas till Consti-
tions-Ulskottet, och densamma, sedan Ut¬
skottet sig yttrat, hvila till nästa Riksdag, ut¬
an vidare åtgärd vid den närvarande. På
Herr Conlractsprosten Hallströms skäl kan
jag icke gilla denna åsigt, utan tror det sna¬
rare vara nödvändigt, att Constitutions.Ut¬
skottet föreslår förändring af 8 1 §, Regerings¬
formen, i öfverensstämmelse med den 56 §.,
enligt hvad jag förut yttrat.'
Herr Landegren: Jag finnér icke reci-
prociteten emellan Statsmaglerna inskränkt
derigenom, att Rikets Ständer bibehållas vid
rättigheten att återremittera Constitutions-
Utskottets Memorial, ehvad deruti till- eller
afstyrkes Konungens Proposition. Om den
tillstyrkes, och återremissen föranleder än¬
dring i Konungens förslag, är det ej mera
Konungens, och han är då deraf icke bun¬
den, utan kan afslå detsamma. Om den
Kongl. Propositionen afstyrkes, bör repre¬
sentationens rätt att antaga densamma dock
ej hindras af Constitutions-Utskottet, men
detta skulle bända, om återremiss af Consti-
tutions-Utskottets Memorial i dylikt fall ej
tilläts.
Herr Falkman: Herr Landegren bar yt¬
trat, att, om Constitutions-Utskottet afstyrkt
bifall å en Kongl. Proposition, skulle, derest
Dorg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—30. VII. 286.
146 Den 11 Januari.
återremiss ej tilläts, Rikets Ständer vara för¬
hindrade i sin rätt att antaga densamma.
8i §. Regeringsformen innehäller dock, att,
äfven om Constitutions-Utskotlet afstyrkt en
af Konungen föreslagen grundlagsförändring,
ega Rikets Ständer att låta densamma hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
dag, hvaremot, derest Rikets Ständer skulle
hafva rätt att förändra en Konungens Pro¬
position, derå Constitutions-Utskottet till¬
styrkt bifall, Konungen skulle förlora den
rättigheten att få sitt förslag i dess helhet un-
derkastadt kommande Ständers pröfning, se¬
dan det hvilat från nästföregående Riksdag.
I afseende på Herr Helsingii yrkande, att
81 §. Regeringsformen bör förändras till lik¬
stämmighet med den 56, får jag förnya, hvad
jag förut yttrat, att jag anser 8i §. böra vara
oförändrad. Jag anser mig böra tillägga,
att jag hemtat grunden till hvad jag yttrat,
om återremiss af Constilutions-Utskottets Be-
tänkanden, från den allmänna regeln, att Ut-
skotts-Betänkanden icke första gången få an¬
tagas med förändringar, utan detta genom
återremiss måste lillvägabringas.
Herr Leffler: Man bör ihågkomma, att
det uti 8i §. Regeringsformen är tydligen
utsatt, att, om Utskottet afslår en Konungens
Proposition, Rikets Ständer äro obehindrade
att antingen afslå densamma, eller afgöra, att
deröfver vid nästa Riksdag må beslutas. Jag
har ock tillförene yttrat den öfvertygelse, att
Rikets Ständer ej böra få pröfva en Konun¬
Den 11 Januari.
gens Proposition med förändringar. Såme¬
delst äro Statsmagternas ömsesidiga rättighe¬
ter bäst bevarade.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde till antagande för
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag
de uti Memorialet, N:o 63, föreslagna grund¬
lagsförändringar, hvarpå Ja och Nej svarades,
samt votering begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som antager till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag de uti Consti-
tutions-Utskottets Memorial, N:o 63, föreslag¬
na grundlagsförändringar, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, kommer Memorialet att å-
terremitteras, på grund af Herrar Helsingi'i
och Lanclegrens anmärkningar, hvilka såsom
Ståndets gemensamma tankar förklaras.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Ilerrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Goutelle, Zethe¬
lius, Valley, Brovallius, Hemberg, Petersson,
Löfvenius, Levton, Linde/vist, Cron, Mattson,
Westerstrand, Richert, Dalenius och Köhler
voro frånvarande, en sedel aflades förseglad,
och de öfriga befunnos, vid öppnandet och
uppräknandet, innehålla 17 Nej emot 14 Ja,
i följd hvaraf Memorialet, N:o 63, återre¬
mitterades, på grund af Herrar Helsingii och
Landegrens anmärkningar, hvilka såsom Stån¬
dets gemensamma tankar förklarades.
i48
Den 11 Januari.
§• 4-
Föredrogos å nyo följande Stats- och
Banco-Utskottens Utlåtanden:
N:o 29, i anledning af Herr Bernhard
Rosenblads från Ridderskapet och Adeln lill
Stats-, Banco- och Bevillnings-Utskotten re¬
mitterade Memorial, angående utställande af
ett nytt creditiv å 2 millioner Rd. till Ma-
nufactur-disconten.
Bifölls.
N:o 3o, i anledning af ej mindre Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer
af den 4 December 1828, angående låne-un-
derstod till återuppbyggande af staden Borås,
än ock Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse af
den 17 i samma månad, angående lånebiträ-
de till staden Norrköping.
Jemte Utlåtandet, upplästes de emot
detsamma afgifna reservationer.
Herr Ekerman: Inom Utskotten har jag
yttrat den öfvertygelse, att, enär tillgångar ej
vore att disponera annorledes, än genom
upplåning, och, då de genom eldsvådor o-
lyckliga städernas öde ej förekommit, förrän
alla medel äro redan till andra ändamål dis¬
ponerade, borde ej heller lån dessa städer
beviljas. Härifrån undantager jag dock Borås,
hvilken stad genom den sednare eldsvådan,
i anseende till bristande säkerhet, nödgats
återbetala förut undfånget lånebiträde, som
den eljest icke varit pligtig att lika snart
gälda. Jag anser denna stad Billigt vis böra
Den 11 Januari.
»49
i låneväg återfå, livad den, i följd af nytt
missöde, måst sålunda betala. Likaledes un¬
dantager jag från omförmälda allmänna bestri¬
dande Staden Öregrund, i anseende till obe-
tydligheten af det lån, som är för denna
staden föreslaget. Hvad deremot angår det
sednare lånet till Borås, tror jag, att, sedan
staden redan kunnat, utan detsamma, på sätt
bekannt är hafva skett, hjelpa sig upp utur
olyckan, kan den ock undvara nu mera ifrå¬
gavarande biträde. Enahanda förhållande
anser jag böra ega rum för Norrköping, hvil¬
ken stad, efter för 3:ne år tillbaka der in¬
träffad eldsvåda, kunnat undvara nu ifråga-
komna lån. Om ett lån skall beviljas af (örr-
berörde anledning, tror jag detsamma icke
böra tillgodokomuia Stadens tomtegare i all¬
mänhet, utan egentligen blott dem, som be¬
visligen ej med andra tillgångar kunna an¬
vända deras tomter till bebyggande å nyo.
Man har yttrat, att tomtegare i allmänhet
äro af lån i behof. Derefter rättadt stad¬
gande har egt runi vid förutgångna lånebi-
träden till de afbrända städerna. Huruvida
lånen blifvit ändamålsenligt uppfyllda, lern-
nar jag derhän. I afseende härå känner jag
icke Borås; hvaremot jag har till någon del
kännedom om förhållandet i Norrköping.
Med mycken tillfredsställelse erinrar jag mig
de dyra förbindelser, som jag eger till den¬
na sednare stad. Dessa få likväl icke verka
på min öfvertygelse. Följande densamma,
kan jag icke föreställa mig, att en stad, hvars
Den 11 Januari.
invånare beslutat en dyrbar brobyggnad, en
sådan, om hvilken för Stockholm varit tal,
men beslut, i saknad af tillgångar, icke kun¬
nat fattas, och som troligen ej bringas till
verkställighet, så länge vi lefva, är i den
belägenhet, att den nu är i behof af det
sökta lånet. Denna är i förevarande ämne
min enskilda åsigt, hvilken jag likväl ej vill
göra gällande genom återremiss eller vote¬
ring. Jag hemställer dock, om ej Herr Mon-
tans reservation må komma hos Ståndet i
betraktande, och att följaktligen, så långt
tillgångar kunna finnas, de må till förrberör-
da städers understöd användas, utan alt Sta¬
ten inblandas i lånesystem, för att bereda
medel till meranämnde lånebidrag. Enligt
denna princip yrkar jag, att, om Ståndet be¬
viljar lånen, de måtte anordnas att utgå af
medel, som förefinnas, men icke genom lån.
Herr Arosenius: Såsom representant för
Staden Norrköping, anser jag mig skyldig
att upptaga och efter förmågan besvara de
af Herr Ekerman framställda anmärkningar.
Herr Ekerman har först yttrat det omdöme,
att det synes otjenligt att genom upplåning
skaffa tillgång till de nu ifrågavarande lånen.
Jag torde få erinra, att, då Rikets år iSaS
församlade Ständer beviljade dylika understöd
till de afbrända städerna, kunde medlen ej
heller ernås annorledes, än genom lån, som
af RiksgäldsConloret ombesörjdes. Enahanda
utväg är äfven nu föreslagen, då inga andra
tillgångar återstå. Jag har hört yttras, att
Den 11 Januari.
Götha Canal kan, i afseende på dess behof,
stå efter de trenne afbrända städerna, sorn
böra erhålla sina biträden af sedan sista
Riksdag uppkomna öfverskott, utan låneut-
väg. Sådant vore visserligen för den stad,
sorn jag repraesenterar, af stor förmån; men,
då trenne RiksSlånd redan bifallit anslaget
till Götha Canal, är, i afseende derå, ingen¬
ting vidare att tillgöra. De villkor, som Ut¬
skotten för ifrågavarande lån föreslagit, äro
visserligen dryga. Räntan är bestämd till 5
procent, och capital-återbetalningsterminen är
påskyndad, så att, då byggnader af sten upp¬
föras, får lånet innestå utan capitalafbetalning
under io år, men bör derefter återbetalas
med io procent å primitiva capitalet årligen,
hvaremot, om byggnader af träd uppföras,
lånet icke får innestå utan capital-afbetalning
längre, än 5 år, och derefter komme att med
inbetalningen förhållas på enahanda sätt, som
i afseende på de andra lånen stadgadt är.
Dessa villkor äro i sanning svåra; jag har
dock inom Utskotten ansett dem böra med
tacksamhet antagas, emedan bättre villkor
icke kunnat erhållas. Vidare är det anmärkt,
att Staden Norrköpings iånebehof ej blifvit,
förrän 3;ne år efter den sednare eldsvådan,
anmäldt. Ansökningen har ej kunnat medde¬
las Rikets Ständer före deras sammanträde,
och behofvet har ej förut kunnat fyllas, då
Kongl. Majit ej haft medel att dertill anvisa.
Frågans fördröjande till Riksdagens slut är
samma öde, som flera andra ärender rönt.
Den u Januari.
Herr Ekerman bar jemväl yttrat, att, vid lå-
nebidragets utdelande, noga borde skiljas e-
mellan personerna, som voro i fråga alt der¬
af komma i åtnjutande, så att de, sorn styrkte
sig vara verkligen behöfvande, först borde
erhålla biträde. Jag tror, att de, som styrka
sig vara i stort behof, styrka i och med det¬
samma, att de fä svårighet att återbetala lå¬
net; äfvensom jag vill erinra, att det när¬
varande ändamålet icke är en barmhertighets-
anstalt, utan stadens, eller de ifrågavarande
städernas återuppbyggande är angeläget, på
det att i landet måtte finnas manufaclureran-
de städer. Utur sådan synpunkt är det ic¬
ke för landet likgiltigt, om de åter uppbyg¬
gas eller ej. Uti Utskottens förslag har, i fråga
om lånens utdelning, afseende blifvit fästadt
på det största behofvet. Detta är egentligen
icke enligt med rigtig princip. Ändamålet,
såsom nyss nämndes, måste vara tillgångs
anskaffande till kostnad för byggande af hus,
och lånen böra, utan afseende på egarens ri¬
kedom eller fattigdom, följa fastigheterna. Att
Herr Ekerman känner Norrköping närmare,
och, i afseende derå, bar dyrbara minnen
vet jag, men jag är tillika öfvertygad, att ta¬
laren i omdömet ledes af sin stora rätts¬
känsla, utan inverkan af andra förhållanden;
äfvensom jag i öfrigt af Ståndets ledamöters
billighet och rättskänsla hoppas, att da sko¬
la behjerta stadens öde, helst sådant en an¬
nan gång kan öfvergå en annan stad. Jag
anser mig böra äfven svara på Herr Eker¬
Den 11 Januari.
153
mans framställning om den dyrbara brobygg¬
naden af jern i Norrköping. Denna fram¬
ställning förmodar jag vara gjord, för att roa,
icke för att bevisa. Upplysningsvis får jag
nämna, att berörda brobyggnad ej är full¬
bordad och icke heller blifver det ännu på
flera år. År i8o3 blef genom vådeld en
gammal träbro, som var byggd öfver ström¬
men i Norrköping, förstörd. Staden var ej
genast i stånd att bygga en ny bro, hvars upp¬
förande af sten beslöts. Kongl. Maj:t tillät e-
medlertid anläggande af en provisionell spång,
hvilken nu mera är ganska förfallen. Ifrån
år i8o3 hafva tillskott för den nya brobygg¬
naden blifvit upplagda. Nu mera hafva kost¬
nadsförslag blifvit uppgjorde för omförmäl.
de brobyggnad, å ena sidan af jern och å
den andra af sten. Det har dervid befunnits,
att jernbro kan byggas för lindrigare kost¬
nad, och det bör då ej läggas staden [till
last, alt den helst antog förslaget att bygga
denna bro af jern. Jag upprepar, att staden
ännu blott har en del af capitalet till kost¬
naden samladt. Tilläfventyrs skola 20 åryt-
terligare fordras för den återstående delens
samlande; dock kan man antaga, att, om sta¬
den snart uppbygges, skall ej heller berörda
medels samlande uteblifva, hvaremot, om sta¬
den ej kan hoppas, att borgerlig rörelse der¬
städes med fördel kan idkas, medel ej böra
föreslås för uppbyggandet. Att ifrågasatta
jernbro i Stockholm ej blifvit bragt tili verk¬
ställighet, bevisar ingenting. Om hufvudsta-
154
Den 11 Januari.
dens invånare vilja härstädes bygga en jern-
bro, skola Norrköpingsboerna betrakta den med
nöje. Slutligen uttrycker jag den önskan,
att frågan om Götha Canal nu ej må vidare
förekomma, såsom med förevarande ämne ic¬
ke sammanhang egande.
Herr Memsen: Hvad Herr Arosenius i
förra delen af sitt anförande yttrat, eger full¬
komlig tillämpning på Borås, och af sådan
anledning förenar jag mig deruti.
Herr Helsingius: Jag har deltagit i Ut¬
skottens förslag, att med lån biträda de ifrå¬
gavarande afbrända städerna, och jag anser
det vara Rikets Ständer värdigt, alt hjelpa
dessa corporationer. De manufacturerande
städerna, som drabbats af olyckan, hafva gjordt
sig af understödet väl förtjenta; de sprida
rörelse, lif och nytta i det allmänna. Vid
biträdet är ej något äfventyr, penningarne
bortkastas icke, och säkerhet ställes för åter¬
betalningen. Deremot har jag icke deltagit
i beslutet, angående sättet att anskaffa med¬
len för ändamålet, utan förenat mig i Herr
Montans reservation och ansett det vara rät¬
tare, att Statens contanta medel eller bespa¬
ringar, hvartill hela nationen bidragit, använ¬
das i låueväg till corporationer, som återgälda
beloppen, än till sådana, som ej betala, eller
åtminstone först efter en mängd af år det¬
samma fullgöra. Flera omständigheter hafva
inträffat, som föranledt sakens närmare öf¬
vervägande. Constitutions-Utskottet har för¬
klarat trenne Stånds sammanstämmande be¬
Den 11 Januari.
155
slut gällande derom, att Bancovinsten mä för
Statens behof användas. Bevillnings-Utskottets
förslag till ny bevillningsförordning har blif¬
vit ifrån Borgare-Ståndet återremitteradt, i
följd af anmärkning, att salpeterskatten, som är
föreslagen skola utgå genom en fyllnadsaf-
gift på bevillningen efter andra artikeln, så¬
medelst skulle hårdast drabba Borgare-Stån¬
det, som bör kunna förvänta sig af MedStån-
den den billighet, att ej bevillningen derfö¬
re höjes, enär medel finnas till berörda er¬
sättning, utan bevillningens tillökning. Jag
erkänner emedlertid den sanning, att ej alla
erforderliga utgifter kunna utan lån bestri¬
das. Om det ena behofvet fylles af dispo¬
nibla medel, måste de andra påkalla upplå¬
ning, och tvärtom. Jag bifaller således Be¬
tänkandet, utan att jag derföre frånträder den
af Ståndet uttryckta åsigt, att disponibla me¬
del skola till Statens behof användas.
Herr Montan: °Min emot Utskottens be¬
slut anmälde reservation har afsett möjlighe¬
ten att bereda de olyckliga brandskadade stä¬
derna lån på förmånligare villkor, än Utskot¬
ten föreslagit. Med ett lån emot 5 procents
ränta har jag ansett städerna föga hulpne,
åtminstone kan det ej få namn af någon sär¬
deles hjelp, då full säkerhet för medlens å-
terbetalning skall lemnäs. Om dessa städer sjelf¬
va anse sig belåtna med lån på sådana villkor,
så vill jag ej begära återremiss; men, om nå¬
gon annan stad skulle komma i dylik olycka,
anser jag en sådan hjelp, som nu är föreslå¬
156 Ben 11 Januari.
gen, föga gagnande. Det är således lyckligt,
att dessa städers invånare kunnat hjelpa sig
sjelfva.”
”Jag kan dock icke undgå att nu, lika¬
som i Utskotten, bestrida, det de summor,
hvilka dessa släder fått tillstånd, såsom lån,
begagna, skola genom lån af RiksgäldsConto-
ret anskaffas, så länge andra Statens tillgån¬
gar finnas. Sådant föranleder oundvikligen
till Statsobligationers utgifvande, hvilka jag
alltid skall bestrida. Om ej alla Statens dis¬
ponibla medel anordnas till Götha Canal, så
finnas af Statens besparingar full tillgång bå¬
de till dessa lån för städerna och öfriga nö¬
diga extra Statsanslag, och Staten kunde då
emot en lindrig ränta lemna de olyckliga stä¬
derna en verklig hjelp och understöd, helst
denna ränta alltid blefve en ökad Statstillgång,
som alldeles försvinner, då medlen skola i
canalen nedgräfvas, utan den minsta ersätt¬
ning till Staten. Väl hafva trenne Stånd bi¬
fallit den stora summan till Götha Canal,
men, hvarifrån den skall tagas, beror ännu på
Ståndens pröfning och afgörande i samman¬
hang med Betänkandet öfver de extra Stats¬
anslagen; således är det ännu icke något be¬
slut, som hindrar, det ju dessa understöd åt
städerna heldre kunna tagas af Statens till¬
gångar, än genom lån.”
Herr Santesson: Inom Utskotten har jag
hiträdt beslutet och ansett de ifrågavarande
städernas upphjelpande vara en allmän fråga
af synnerlig vigt. Jag önskade i sanning, att
Den 11 Januari.
Sverige egde flera sådana städer sorn Göthe¬
borg och Norrköping, som bereda trefnad för
det hela och befrämja varuafsältning. Kort-
]igen: de äro af stort värde för Sverige.
Jag kan för öfrigt icke inse skäl, hvarföre
man skall lägga en stad till last, att den be¬
slutat byggnader af varaktighet, såsom i Norr¬
köping fallet är med den der beslutade jern-
bro. Det är nyttigt, att fonder samlas till
dylika arbeten. Derigenom väckes industri¬
en. Äfvenledes äro af Utskotten bättre vill¬
kor rätteligen föreslagna för de låntagare, sorn
ä sina tomter uppföra stenhus. Jag skulle
hafva önskat, att här undgå att nämna Götha
Canal, Det är dock på detta ställe ej allde¬
les olämpligt. Vid Utlåtandet, N:o 3o, är
bifogad en uppgift å de af Stats- och Banco-
Utskotten åt enskilda städer eller bolag till¬
styrkta biträden, att af RiksgäldsContoret ge¬
nom lån anskaffas. Summan deraf är utförd
till 362,715 Rd. 2 sk. Om man derifrån af-
drager det till RiksgäldsContoret ingångna
belopp af det staden Borås vid sistlidne
Riksdag beviljade lånbiträde, 83,000 Rd., å-
terstå ungefärligen 279,000 Rd., eller, om ifrån
den första summan afdrages lånet till Troll¬
hätte canal- och slussverks-byggnad, 80,000
Rd., äro ungefärligen 282,000 Rd. öfriga. I
följd af de förenade Utskottens af trenne
RiksStånd bifallna Utlåtande, N:o 23, å-
ligger det Gotha Canalbolag att, under åren
i83o, i83i, i832 och 1833, uti, Riks¬
gäldsContoret insätta en summa, motsvarande
158 Den u Januari.
tredjedelen af det bidrag, Staten denna Riks¬
dag till canalens fullbordan lemnat, hvilken
tredjedel utgör ungefärligen 282,000 Rd. Un¬
der de Sr, dessa medel hos RiksgäldsCon-
toret innestå, skall Staten derå godtgöra bo¬
laget ränta. Mig synes det vara passande,
att dessa sistnämnda medel, under det de få
af RiksgäldsContoret disponeras, användas till
betäckande af hvad till lånebiträde för de
afbrända städerna, till motsvarande belopp,
erfordras. Häraf visar sig, att egentligt lå-
nesystem icke af förevarande behof göres
nödvändigt. Jag tillstyrker således bifall af
Utlåtandet och tillägger, det jag förmodar, att
våra MedStänder vänta ett sådant beslut af
detta Stånd.
Herr Ståhle: Ehuru representanterna
för städerna Norrköping och Borås förklarat,
att de, å städernas vägnar, äro med förslaget
nöjde, kan jag likväl icke undertrycka den
öfvertygelse, att villkoren äro hårda och o-
billiga. Å de vanliga fastighetslånen i Ban¬
ken erläggas 4 procents ränta och 2 procents
capitalafbetalning årligen. De, som innehafva
sådana lån, äro dock vida lyckligare, än de
medborgare, om hvilkas understöd fråga nu
är. Jag kan således ej gilla vilkoren, utan
tillstyrker, att lånen må ifrån RiksgäldsCon¬
toret utgå, under förbehåll, att derpå beta¬
las årligen 4 procents ränta och 2 procent
af capitalet, i likhet med det förhållande,
som för Bankens fastighetslån eger rum. Om
RiksgäldsContoret, vid upplåning af medel
Den 11 Januari.
för ändamålet, måste erlägga högre ränta, an-
ser jag ränteförlusten, genom skilnaden emel¬
lan 4 °ch 5 procents ränta, vara en skyldig
gärd, som må uppoffras.
Häruti instämde Herr Meijer.
Herr Ekerman: Jag röner ett oblidt öde,
att ej af Herr Santesson förstås. Jag har al¬
drig lagt Norrköping till last beslutet om en
jernbros uppförande, utan jag bar blott trott
mig derifrån kunna draga den slutsats, att
staden icke är i egentligt behof af lånet.
Det är ock säkert, att berörde stad är i
tilltagande, och jag frångår icke den öfver¬
tygelse, att Norrköping kan undvara berörde
lån. Jag instämmer jemväl uti Herr Ståhles
åsigt, att, då hjelp lemnäs, det bör ske så,
att den ej blifver betungande för den i be¬
hof stadde. Hvad angår den åberopade sum¬
man, som Götha Canal-actie-egare ansetts böra
insätta i RiksgäldsContoret, är frågan derom
af dem ej ännu afgjord; och det är mig vis¬
serligen icke obekannt, att Herr Santesson
har inflytande ibland actie-egarne; men så
stort, att han kan bestämma 'beslutet härom,
tror jag mig ej kunna honom tillerkänna.
Det kan icke heller i allt fall för säkert an¬
tagas, att den calculerade summan inflyter,
äfvensom man kan föreställa sig den möjlig¬
het, att canalen icke är färdig till år i833, i
hvilket fall de af actie-egarne insatta medel
behöfvas för detta ändamål. Då måste åt¬
minstone, om ej förr, skuldsättnings nödvän¬
dighet för RiksgäldsContoret inträda.
j6o Den 11 Januari,
Herr Arosenius: Ej lill vederläggning,
utan med tacksamhet emottager jag arimärk-
ningarne; men, såsom reprcesentant för sta¬
den Norrköping, anser jag mig böra förklara,
att staden är belåten med de redan före¬
slagna villkoren och med erkänsla antager
dem. Inom Utskotten har jag ieke trott kun¬
na för densamma begäras mera, än som med
det utbetalande verkets tillgångar vore fören¬
ligt, helst RiksgäldsContoret nu mera förlorat
sin illimilerade creditivrätt på Banken. Gen¬
om Kongl. Maj:ts sednare aflåtna Nådiga
Skrifvelse är visserligen utsigten bättre, äfven
för Norrköpings invånare, att emot fördelak¬
tigare villkor beläna sina egendomar. Der¬
vid är dock en omständighet hinderlig, näm¬
ligen: att de nya lånen med 5^ procents år¬
lig afbetalning till capital och ränta ej få af
andra begagnas, än dem, som redan uppbyggt
sina fastigheter. Nu är frågan, att de, som
vilja bygga, skola ega att successivt uppbära
medel dertill. Sålunda har södra delen af
staden Norrköping på en förvånande korrt
tid blifvit åter,uppbyggd och framter ett mön¬
ster, huru provincestäder böra byggas. Der
äro breda gator, och låga, men prydliga, sten¬
hus hafva blifvit uppförda. Jag önskar, att
Utlåtandet måtte bifallas. Om de ifrågava¬
rande städerna vilja framdeles utbyta de lån,
som dem nu tilldelas, emot nya lån från
Banken eller RiksgäldsContoret, lära de icke
underlåta att derom sig anmäla; men nu, då
de stå under byggnad, äro de nöjda att, äf-
Ben 11 Januari. i6t
ven med de föreslagna villkoren, undfå låne*
biträdet.
Herr Memsen: Om Utlåtandet bifalles,
komma först Borås stads invånare att undfå
ett äldre lån mot tre procents ränta och
ett nytt emot fem procent. Såsom re¬
presentant för staden, förklarar jag, att
den är dermed belåten, och detta så myc¬
ket heldre, som invånarne hafva den tillfreds¬
ställelsen, att Staten, genom en lägre fastställd
ränta, än den, som måste erläggas å de medel,
hvilka af Staten för ändamålet upplåuas, ej
skall vidkännas förlust.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o 3o, bifölls.
N:o 3r, i anledning af Herr Hembergs
Memorial, angående lån till Uddevalla.
Bifölls.
N:o 32, i anledning af Kongl. Majrts
till Stats-Utskottet den 15 sistlidne Augusti
aflåtna Nådiga Remiss af en till Kongl. Maj:t
genom Riksdag sfullmägtigen för Öregrunds
stad, Herr E. J. Gezeliuss ingifven underdå¬
nig ansökning om byggnadshjelp för nämnda
stad efter den derstädes timade eldsvådan.
Bifölls.
och N:o 33, i anledning af Kongl. Majrts Nå¬
diga Proposition til! Rikets Ständer, angåen¬
de låneunderstöd af allmänna medel till Troll¬
hätte canal- och slussverks-bolag för fullbor¬
dande af en canahanläggning vid Ströms
säteri i Bohus län.
Bifölls.
Borg. St. Pr. vid Rihsd. 1828—29—3o. VII. 287.
16a Den 11 Januari.
§. 5..
Föredrogs å nyo, men begärdes och lä¬
des ytterligare på bordet, Stats-, Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens Utlåtande, N:o 109, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse om åtgärders
vidtagande till fårskötselns och ullproductio-
nens befrämjande i Riket, jemte flera Riks¬
dagsmäns anföranden i samma ämne.
§. 6.
Å nyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskoltens Utlåtande,
N:o 72, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande, N:o 46, rörande
förslag till allmän stadga om Rikets mått,
mål och vigt, samt till förordning om hvad
som vid verkställigheten iakttagas bör.
Jemte Utlåtandet, upplästes Herr Profes¬
soren Gravanders emot detsamma afgifna re¬
servation.
Herr Leffler: ”Resultatet af det Betän¬
kande, som nu är uppläst, har tillkommit
genom votering inom Utskotten. Jag finner
likväl nu, att — af hvad orsak känner jag
jolie — beslutet icke är alldeles utfördt, i
enlighet med den voteringsproposition, som
utgjorde pluralitetens tanka, och hvaruti jag
äfven deltog. Man har användt den sednare
delen deraf, eller att den blifvande förän¬
dringen borde ingå uti allmänna undervis¬
Den 11 Januari. i63
ningen, såsom motiv för antagandet först 1809;
då deremot åtminstone jag ansåg, att äfven
detta, eller undervisningen, borde blifva en
bestämd föreskrift. Jag tager mig derföre fri¬
heten föreslå, att vid slutet af Utskottens
förslag måtte tilläggas denna mening: ”Och
bör, till befordrande af en mera allmän kän¬
nedom af det nya måttet, målet och vigten,
emedlertid undervisning derom meddelas li¬
li de allmänna scholorna.” Med 'detta til¬
lägg, tillstyrker jag antagandet af Utskottens
förslag.”
Häruti instämde Herrar Noréus och
Cronius.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 46» gillades, med förändringarne,
enligt Utlåtandet, N:o 72, och det tillägg,
att undervisning, angående det nya mått-, mål-
och viglsystemet, hädanefter bör uti scholor¬
na ungdomen bibringas.
§• 7*
Herr Leffler begärde ordet och anförde:
Ståndet bar tillförene fattat det beslut, att
pröfningen af Allmänna Besvärs- och Eco-
noraie-Utskottets, under N:o i43, afgifna Ut¬
låtande, i anledning af väckt motion om be-
läningsrätt uti publiqua fonder å ritorr spann¬
mål, skulle hvila, intilldess ålerremiss från
Ståndet af Banco-Utskottets i samma ämne,
under N:o 68, afgifna Betänkande besvaras.
Det förra Utlåtandet är från Bidderskapet
164 Den 11 Januari.
och Adeln återremiteradt, men Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet är hindradt
att derå svara, så länge Ståndet i frågan ic¬
ke fattat sitt beslut. Jag hemställer således,
att Ståndet måtte återremittera Allmänna Be¬
svärs- och Econoroie-Utskottets omförmäldta
Utlåtande, med det förklarande, att Ståndets
beslut icke må förhindra Utskottet att be¬
svara ålerremissen från Ridderskapet och
Adeln.
Herr Helsingius: Jag är skyldig upplysa,
att Banco-Utskottet, till hvilket dess Betän¬
kande, N:o 68, blifvit af trenne RiksStånd å-
terremitteradt, för få dagar tillbaka emotta-
git handlingarne från Ridderskapet och A-
deln. Detta har varit anledning till dröjs¬
målet med svarets afgifvande, men jag tror,
alt det snart skall lill RiksStånden inkomma.
Herr Santesson: Jag tager mig friheten
nämna, att, om Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottels Betänkande, N:o i43, kom¬
mer att hvila å Ståndets bord, tilldess sva¬
ret på ålerremissen af Banco-Utskotlets Ut¬
låtande, N:o 68, blifver afgifvit, skall det för¬
hållande ega rum, att, cfå det sednare Ut¬
skottets Utlåtande befinnes i fullständigt skick,
för att kunna slutligen afgöras, skall Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottets Betän¬
kande, såsom första gången under pröfning,
vara underkastadt återremiss. Jag tillstyrker
således, att Ståndet må medgifva återremiss,
på det att sistnämnda Utskott icke må vara
förhindradt i afgörande af frågan, i anled¬
Den 11 Januari. i65
ning af återremissen från Ridderskapet och
Adeln.
Herr Leffler: Jag har icke yttrat, att
Banco-Utskottet fördröjt målet, men jag tror,
alt uppmärksamheten, vid bestämmande af
Ståndets beslut för närvarande, bör fästas på
det af Herr Santesson omförmäldta olika för¬
hållande, som genom nu vägrad återremiss af
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets
Betänkande, N:o 143, skulle uppkomma för
behandlingen deraf, jemförd med den af
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 68.
Herr Ekerman: Jag tror genaste och
rättaste vägen att afgöra frågan vara det för¬
klarande, att tillgång till den föreslagna be-
läningsanstalten icke finnes. För öfrigt an¬
håller jag, att Betänkandet, såsom för längre
tid sedan bordlagt, måtte åter uppläsas, helst
tilläfventyrs flera nu mera icke ihogkomma
fullkomligen innehållet, äfvensom jag föranlå-
tes, såsom icke med Riksdagsordningen en¬
ligt, anmärka det nu gjorda förslaget, alt å-
terremittera ett odiscuteradt mål.
Herr Helsingius instämde med Herr E-
kerman.
Derefter upplästes Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets Betänkande, N:o 143.
Herr Santesson: Ingenting hindrar Stån¬
det att återremittera Betänkandet, N:o 143,
roed anmärkningar. Jemte det jag hemstäl¬
ler, om Ståndet, som återremitterat Banco-
Utskottets Utlåtande, N:o 68, k an nu hufvud¬
sakligen afgöra det förra i strid dermed af-
166 Den 11 Januari.
gifna Betänkandet, och, med fästadt afseende
derpå, att det icke är rätt, att Ståndet, gen¬
om sitt uppehåll i frågans afgörande, skall
Betaga Allmänna Besvärs- och Econoniie-Ut-
skottet möjligheten att handlägga ärendet,
tillstyrker jag återremiss, dock med Herr E-
kermans anmärkning. Denna åtgärd tror jag
skola leda till skyndsamt slut vid frågans
afgörande.
Herr Helsingius: Jag har, då frågan om
ritorr spannmåls beläning af Bankens medel
förut varit under Ståndets pröfning, fram¬
ställt anmärkning dervid, att Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet, ulan sam¬
manträde med Banco-Utskottet, tillstyrkt den¬
na beläning.- Det har väl tillkommit det
förra Utskottet att utreda det economiskt
nyttiga af anstalten, men visserligen icke
att föreslå, det belåningar skulle af Ban¬
kens medel utgå. Då Betänkandet, angå¬
ende Bankens lånerörelse, ännu ej var
afgjordt, kunde ej tillgångarne vara kän¬
da. Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottet har förmodligen påräknat tillgån¬
gen af pappersmynt från Tumba; men, då
tillökningen deruti icke får ega rum, samt
flera lån äro beviljade, och dispositioner af
tillgångarne i öfrigt gjorda, vågar jag försäkra,
att tillgång för ifrågavarande låneanstalt uti
Banken icke är öfrig. Jag finner således å-
terremiss af förevarande Betänkande ända¬
målslös, om man dermed tror sig vinna för¬
slag till belåningen af Bankens medel; men.
Ben 11 Januari. 167
icke bestridande denna låneanstalts nytta,
vill jag ej vägra återremiss, derest annan ut¬
väg skulle till fond för belåningen uppgifvas,
hvilken återremiss dock bör åtföljas af dea
erinran, att Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Ut6kotlet icke må tillstyrka lånetillgån-
gen frän Banken, hvarest medel dertill icke
finnas.
Herr Leffler: Jag förundrar mig ej der¬
öfver, att Herr Hels ingins, då sedermera en
lång tid framflutit, förgätit, alt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet begärt i den¬
na fråga sammanträde med Banco-Utskollet,
som likväl detsamma vägrat. Det förra Ut¬
skottet är icke ovant att emottaga förebråel¬
ser, då lån för allmänt nyttiga företag till¬
styrkas; men jag hemställer, hvad Utskottet
skulle hafva svarat i närvarande fall, om icke
det, såsom skett, yttrat sig öfver den econo-
miska delen, hvilket, då åtgärden ansetts
nyttig, föranledt dertill, att Utskottet måst
yttra sig äfven om lånesumman; och Utskot¬
tet har vid pröfningen endast, sin pligt lik¬
mätigt, hållit sig vid motionairens förslag.
Jag har ej ännu tagit kännedom om innehål¬
let af återremissen från Ridderskapet och A-
deln. Möjligen är annan utväg till lånefond,
än af Bankens medel, der föreslagen, och äf¬
ven med afseende derå synes återremiss af
Betänkandet från Borgare-Ståndet icke vara
olämplig.
Herr Helsingius: Jag vet, att Allmänna
Besvärs- och Ecouomie-Utskottet begärt i
168 Den 11 Januari.
denna fråga sammanträde med Banco-Utskot-
tet; men det förra hade då redan deruti fat¬
tat sitt beslut, och således skedde denna be¬
gäran icke i det af Riksdagsordningen förut¬
satta ändamål af gemensam öfverläggning.
Herr Santesson: Sedan Herr Leffler upp¬
lyst orsaken, hvarföre Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskoltet afgjort frågan ulan
sammanträde med Banco-Utskottet, har jag
i denna del ej något att tillägga, men
hemställer, om det vore rätt att nu uppe¬
hålla saken genom vägrad återremiss, eller
att, då Banco-Utskottels Utlåtande är åter-
remitteradt, afslå det nu förevarande dermed
stridiga Betänkandet. Mig synes saken höra
i sin helhet behandlas, och jag beder, att
Ståndet ville, om icke för annat, dock för
formen af behandlingen, fästa afseende på
hvad Herr Leffler och jag nu föreslagit.
Herr Ekerman'. Jag åter finnér det vara
klart, att, då Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottet tillstyrkt lånemedlens utgående
från Banken, men Borgare-Ståndet bifallit
Banco-Utskottets Betänkande, angående låne¬
rörelsen, finnas ej heller några medel för
omförmäldla ändamål alt använda. Jag yr¬
kar således afslag å Allmänna Besvärs- och
Econornie-Utskottets Betänkande, N:o 143.
Herr Leffler: I anledning af hvad Herr
Helsingius anfört, bör jag förklara, att den
allmänna praxis under denna och flera före¬
gående Riksdagar varit, att det ena Utskottet
först expedieradt ProtocollsUtdrag till det
Ben i/ Januari. 169
andra i ett ämne, och att Utskotten seder¬
mera, i händelse af stridiga åsigter, samman¬
träda Denna Åtgärd har tillförene icke blif¬
vit illa upptagen, helst den leder till Riks¬
dags förkortande.
Herr Santesson erinrade, alt beslutet, i
anledning af Banco-Utskottets Utlåtande, JNT:o
82, angående Bankens lånerörelse, ej hin¬
drar Ståndet i sin pröfning af det nu före¬
varande ämnet, då i nämnde Utlåtande an-
föres, alt särskildt Utlåtande, angående den
ritorra spannmålens beläning, skulle afgifvas.
Herr Helsingius: Det vägrade samman¬
trädet kan icke anses vara ett fel af Banco-
Ulskollet, då Banco-Utskoltet ej af saken fått
del, förr än den var af Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottet afgjord. Den af Herr
Leffler åberopade praxis nekar jag icke, men
den har gått så långt, att till och med fyra
Utskott sammanträdt. Huruvida sådant led t
till Riksdagarnes förkortande, det lemnar
jag derhän. Om Ståndet ville dröja med af-
görandet, är det Ståndet obetaget alt fram¬
deles i frågan besluta.
Herr Ekerman: Jag har tillförene hört
återremisser bestridas, såsom bidragande lill
Riksdagens längd. Den tid skall dock någon
gång inträffa, då återremisser icke kunna ske.
Hvad det närvarande målet angår, inser jag
icke, hvartill återremiss gagnar, då det ge¬
nast kan med visshet antagas, alt ritorr spann¬
måls beläning af Bankens medel icke är möj¬
lig. Jag bestrider således återremiss och yr¬
170 Ben 11 Januari.
kar, derest frågan nu afgöres, ogillande a£
Betänkandet..
Herr Leffler anmärkte, att Banco-Utskot-
tet så mycket vissare haft, före Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottets begäran
om sammanträdet, del af saken, som densam¬
ma blifvit till bagge Utskotten remitterad.
Herr Santesson: Då Herr Ekerman yrkat
afslag å Betänkandet, anhåller jag deremot
om bifall deraf, hvilket står mera i öfverens¬
stämmelse med återremissen af Banco-Utskot»
tets Utlåtande, N:o 68.
Discussionen ansågs slutad, och, sedan
Herr Talmannen, på grund deraf, funnit sig
af Ståndets föregående beslut om ärendets
hvilande på bordet, tilldess återremissen af
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 68, besvaras,
oförhindrad, att nu, på flera ledamöters an¬
hållan om sakens företagande, till bifall, åter»
remiss eller afslag framställa Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottets Utlåtande,
N:o i43, samt på dessa frågor svarats Ja
och Nej, samt votering blifvit begärd, upp¬
sattes, justerades och anslogs följande Vote¬
ringsproposition:
”Den, som bifaller Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets Betänkande, N:o
i43, lägger: Ja.
Den det icke vill, lagger: Nej.
Vinner JYejj kommer Ståndet att seder¬
mera besluta, huruvida Betänkandet antingen
må återremitteras eller afslås.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Den 11 Januari.
Herrar ledamöter, frän hvilka de insamlades
efter upprop, livarvid Herrar Valley, Bro-
vallius, Rydström, Petersson, Hemberg, Löf¬
venius, Lindqvist, Cron, Memsen, Mattson,
TVösterstrand, Bergelin, Richert, Dalenius och
Köhler voro frånvarande, en sedel aflades
förseglad, och de öfriga befunnos, vid öpp¬
nandet och uppräknandet, innehålla 23 Nej
emot 8 Ja, i följd hvaraf omröstning an-
stälTdes öfver följande Voterings-Propositiou:
”Den, som återremitterar Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottets Betänkande,
Pfco i43, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, kommer samma Betänkande
att afslås.”
En Voteringssedel aflades förseglad, och
de öfriga befunnos, vid öppnandet och upp¬
räknandet, innehålla 19 Nej emot 12 Ja, i
följd hvaraf Allmänna Besvärs- och Econo¬
mie-Utskottets Utlåtande, N:o 14 3, var af
Ståndet afslagit. Efter tillkännagifvande af
hvarje voteringsresultat, förstördes den der¬
vid förseglade sedeln.
Herr Santesson reserverade sig mindre
emot beslutet, än mera oqh egentligare emot
det oformliga i detta ärendes behandling.
Uti denna reservation instämde Herr
Noréus.
§. 8.
Föredrogos ånyo: 1:0 Expeditions-Ut§kot¬
172
Den 11 Januari.
tets Memorial, N:o 317, med öfverlemnande
af dess förslag till underdånig skrifvelse, i
anledning af Kongl. Maj:ts under den 10
December 1828 till Rikets Ständer aflåtna
Nådiga Proposition örn ytterligare anslag af
allmänna medel till Götha Canal-byggnads
fullbordande,-och 2:0 berörde, under N:o 3i2,
afgifna förslag.
Herr Ekerman: Jag anser Expeditions»
Utskottet icke hafva bordt föreslå nämnde
förslag lill underdånig skrifvelse, då Borga¬
re-Ståndet ej ännu afgjort frågan, angående
anslag till Götha Canal-byggnad.
Herr Westman förenade sig häruti och
ansåg Expeditions-Utskottet hafva varit lill
åtgärden obehörigt, då Borgare-Ståndet icke
Vägrat att i ämnet besluta, utan endast der¬
uti ännu icke beslutat, hvarförutan Herr West¬
man icke kunde se gill tigt skäl, hvarfö¬
re den underdåniga skrifvelse!! blifvit på¬
skyndad.
Herr Landegren: Jag finner mig skyldig
att, till svar härå, anföra, att, då frågan om
anslag till Götha Canal-byggnad är af sådan
beskaffenhet, att den, enligt 75 §. Riksdags¬
ordningen, anses genom trenne RiksStånds be¬
slut afgjord, och enär 49 §• 3 mom. samma
Grundlag stadgar, att, genom återförvisning
från ett Stånd, de öfriga Ståndens beslut i
de mål, der trenne Stånds röst utgör Rikets
Ständers, deras kraft ooh verkan till expedi¬
tionen icke betagas, samt fördröjande af sa¬
tens pröfning ej kan i dettaafseende hafvastörre
Den 11 Januari.
verkan, än återremiss, är det äfven obestrid¬
ligt, att Expeditions-Utskottet, genom upprät¬
tande af förslag till underdånig skrifvelse i
ämnet, förfarit grundlagsenlig!, i synnerhet
som i 49 §• 2 mom. Riksdagsordningen fö-
reskrifves, att hvart och ett Betänkande skall,
efter första föredragningen, bordläggas och
kan, vid nästa föredragning, på flera ledamö¬
ters förenade begäran, åter hvila, men skall,
då det tredje gången förekommer, till afgöran-
def öretagas. Enahanda behandling, som Ex-
pedilions-Utskottet vid detta ärende följt, har
Utskottet tillförene vidtagit i andra frågor,
angående dels Statsregleringen, dels Lagstad-
ganden.
Herr Helsingius: Jag finner Expeditions-
Utskottet ej hafva egt tillåtelse att afgifva i-
frågavarande förslag till underdånig skrifvel¬
se, enär Borgare-Ståndet ej ens beslutat åter¬
remiss af det Stats- och Banco-Utskottens
Utlåtande, som ligger till grund för skrifvel¬
se n, men jag finner Utskottet ej heller, en¬
ligt Grundlagen, hafva förbud att vidtaga den¬
na åtgärd. För öfrigt har jag trott mig bö¬
ra anmärka, att, ehuru Expeditions-Utskottet
i särskildt Memorial redogör, ej mindre hvar¬
före det icke fördröjt expeditionen, än äfven
hvarföre det ej kunnat sträcka Rikets Stän¬
ders framställning längre, än lill anmälan, att
anslaget är beviljadt, men yttrandet om med¬
len, hvarpå tillgången skulle anvisas, blifvit
uppskjutet, har jag dock ej förnummit detta
förbehåll vara iakttagit i den underdåniga
174
Den 11 Januari.
skrifvelsen, hvaruti detsamma, efter mitt om»
döme, bör vara infördt. Jag kan således ej
gilla förslaget, ulan anser det blott böra i
protocollet antecknas, att samma förslag blif¬
vit hos Ståndet uppläst.
Herr Landegren: Då i Stats- och Banco-
Utskottens, om anslag till Götha Canal-bygg-
nad, under IS7:o 23, afgifna Betänkande, i af¬
seende på tillgångarne, hänvisas till samma
Utskotts Utlåtande, N:o 22, om extra Stats-
regleringen, hvilket sednare icke är af Riks-
Stånden bifallit, utan återremitteradt, har för
Expeditious-Utskottet ej återstått annan ut¬
väg, än att föreslå det yttrande af Rikets
Ständer, att anslaget skulle af medel, som
framdeles anvisas, utgå, hvilket är i den un¬
derdåniga skrifvelsen infördt.
Herr Leffler erinrade jemväl, att detta
af Herr Landegren sistnämnda yttrandet är i
förslaget till den underdåniga skrifvelsen tyd¬
ligen uttryckt.
Herr Ekerman: Då det hufvudsakligaste
måste vara för Götha Canalbolags actie-egare,
likasom för hvar och en behöfvande, att erhålla
penningar, men delta ändamål icke kan vin¬
nas genom den föreslagna underdåniga skrif¬
velsen, så länge icke är afgjordt, hvarifrån
penningar skola erhållas, kan jag icke inse,
hvarföre expeditionen påkallar så mycken
skyndsamhet, äfvensom jag icke förstår, att
49 §• 3 mom. Riksdagsordningen kan til¬
lämpas på fall, som detta, då ett Betänkan¬
de, som icke är återremitteradt, förekommer.
Den 11 Januari.
175
Herr Santesson: Jag vill ej fästa mig vid
jemförelsen af Gölha Canalbolag med nöd¬
ställda. Detta må stå för deus räkning, som
detsamma yttrat. Deremot tror jag, i anled¬
ning af omdömet, att den underdåniga skrif-
velsens påskyndande är ändamålslöst, böra
anmärka, att, då Rikets Ständer bestämt vis¬
sa villkor för anslaget, är det ock angeläget,
att actie-egare få deraf snart del, för alt be¬
sluta, om de vilja deruti ingå, och Rikets Stän¬
der böra ej vara ointeresserade att veta, hvad
actie»egarne i detta afseende besluta. På¬
skyndandet af skrifvelsen bereder ock möj¬
ligheten att, då vissheten är gifven om ansla¬
get, snart kunna, under den tid, som åtgår,
innan det utfaller, vidtaga för Canalarbetet
erforderliga anstalter.
Herr Montan: ”Den besynnerlighet bar
här inträffat, att, innan Betänkandet om Gö¬
tha Canal blifvit af de 3 RiksSlånden helt
afgjordt, Expeditions-Utskottet föreslagit ex¬
pedierandet af en underdånig skrifvelse öf¬
ver de af 3:ne Stånd afgjorda delar af må¬
let. Sådant lärer troligen aldrig förr timat;
men, då det handlar om Götha Canal, in¬
träffa alltid ovanliga förhållanden. Egentliga
afsigten med denna brådskande expedition
lärer vara, att, jemte erhållande af Konun¬
gens sanction till de trenne Ståndens beslut,
bolaget snart måtte åtkomma att få lyfta pen¬
ningar; men, om nu äfven Konungens san¬
ction vinnes, så återstår ändå det hufvudsakli-
gaste, som är penningarne, ty dessa kunna
176 Den 11 Januari.
ej få lyftas, innan Rikets Ständer afgjort,
hvar de skola tagas, derom, innan Bolaget
kan vinna delta hufvudsakliga. ändamål med
expeditionen, ny underdånig skrifvelse måste
till Konungen afgå, innefattande RiksSlåndens
beslut derom. Mig tyckes således, att denna
styckade expedition är alltför tidig oell illa
passande, innan saken blifvit så afgjord, att
expeditionen på en gång öfver det hela kan
afgå.”
Med Herr Montan förenade sig Herr
Sandblad.
Herr Santesson: Stats* och Banco-Utskot-
tens Betänkande, N:o 23, är i helt antagit af
3:ue RiksStånd, och, i anledning deraf, är den
underdåniga skrifvelsen uppställd, hvaremot
Ilerr Montan lärer fästa sin uppmärksamhet på
nämnda förenade Utskotts Utlåtande, N:o 22,
hvilket icke ännu är afgjordt. För öfrigt är icke
här fråga om Konungens sanction till beslu*
tet. Saken har kommit till Rikets Ständers
pröfning genom en Konungens Proposition.
I anledning af densamma, hafva Rikets Stän¬
der beslutat anslaget och villkoren, hvilket
beslut Kongl. Majit meddelar till bolaget.
På hvad sätt medlen få lyftas, nämnes pag.
28 af Betänkandet, N:o 23. Dertill fordras
expedition till RiksgäldsContoret.
Herr Leffler: Frågan om anslaget lill
Götha Canal skiljer sig i tvänne delar; den
ena, att anslag skall ske, är redan afgjord,
men den andra, huru det skall utgå, beror
ännu på öfverläggning. Detta ankommer äf-
Den 11 Januari. 177
ven på det beslut, som actie-egarne, angåen-
de villkoren, fatta. Det är derföre angeläget,
att Bolaget sättes i tillfälle att snart i saken
besluta, på det att anstalten icke mätte för¬
dröjas, hvilket dröjsmål skulle kunna gifva
ny anledning till ytterligare kostnad. För
öfrigt har Herr Santesson besvarat Herr M011-
tans anmärkning om angelägenheten af Ko¬
nungens sanction lill Rikets Ständers beslut
i detta ärende. '
Herr Falkman: Hvarken har jag beviljat,
eller kan jag bevilja det ifrågavarande un¬
derstödet till Götha Canalbyggnad, sedan Ri¬
kets Ständer, vid sistförflutna Riksdag, för¬
klarat, att det, som då beviljades, var det
yttersta, som kommer att af Staten för be¬
rörda ändamål anslås. Jag skulle således
gerna afslå expeditionen, om jag kunde före¬
ställa mig, att dermed kunde vinnas det än¬
damål, att understödet icke skulle ega rum.
En sådan förhoppning är likväl fåfäng, sedan
3:ne RiksStånd bifallit anslaget; och, enär
det är angeläget att snart få utrönt, huruvi¬
da Bolaget vill ingå i villkoren, helst eljest
beredes förlust för Bolaget och skada för
Staten, och då 3:ne Stånds beslut icke får
ens genom återremiss från det fjerde uppe¬
hållas, emedan, om icke expeditionen finga
afgå, innan alla fyra RiksStånden definitivt
afgjort saken, skulle sådant leda derhän, att
ett Stånd kunde tillintetgöra 3 Stånds be¬
slut, och Riksdagen möjligen skulle utan ex-
Borg. St. Fr. vid Riksd. 1828—29—3o. VII. 288.
i^8 Den 11 Januari.
pedierande af beslutet förlida, anser jag det
vara gifvet, att Expeditions-Utskottet handlat
grundlagsenlig!, då Utskottet föreslagit den
underdåniga skrifvelse», öfverensstämmande
med de 3:ne Ståndens beslut, med iakttagan¬
de af den modification, som är i Memorialet
antydd, härledd derifrån, att fonden, hvari¬
från anslaget skall utgå, ännu ej är af Rikets
Ständer anvisad. Jag tillstyrker således, att
förslaget må af Ståndet gillas.
Herr Helsingius: Sammanhanget emellan
Stats- och Banco-Ulskoltens Utlåtande, N:o
22, och dessa Utskotts Utlåtande, N:o 23,
är obestridligt. Det förra är till en del grun-
dadt på det sednare. I Utlåtandet, N:o 23,
läses: att en summa af 745*334 Rd. B:co må
af Rikets Ständer anvisas på de i tabellen
vid Betänkandet, N:o 22, uppgifna tillgångar.
Betänkandet, N:o 22, är af RiksStånden åter¬
remitterad!, hvaremot 3:ne Stånd bifallit Ut¬
låtandet, N:o 23, och derigenom hafva de
äfven gillat nyss upprepade yttrande, äfven¬
som det, hvilket läses pag. 20, att Utskotten
insett billigheten af nationens genom flera
af dess reprassentanter framställda yrkanden,
att, för fullbordandet af företaget, ökade skat¬
ter icke måtte nationen påläggas, eller såda¬
na åtgärder vidtagas, som skulle leda lill
rubbning i den ordning, Rikets Ständer ön¬
skat, att i Rikets mynt- och penningeväsende
införa. Men Expeditions-Utskottet eger icke
att förklara, alt 3:ne Stånds sammanstäm¬
mande beslut skall i bevillnings-frågor ut¬
Den 11 Januari. . i ng
göra Rikets Ständers, och Ståndet har återre¬
mitterat Betänkandet om Bevillningsförord-
ningen, af det skäl, alt Bevillnings-Utskottet
förbigått, att, såsom tillgång för statsbehof-
ven, afse, hvad, enligt Stats- och Bar.co-Ut-
skottens Utlåtande, N:o 22, upptages såsom
tillgång för Götha Canal-byggnad, hvadan,
och då Expeditions-Utskottet sjelf erkännt,
att icke beslut är fattadt, hvarifrån anslaget
skall utgå; men det icke är i den underdå¬
niga skrifvelsen tydligen uttryckt, att Rikets
Ständer skola framdeles bestämma, hvilka
medel härtill anslås, jag ej kan gilla det upp¬
gjorda förslaget till den underdåniga skrif¬
velsen.
Herr Falkman hänvisade i detta afseen¬
de till 3:dje momentet af den underdåniga
skrifvelsen, hvaruti är tydligen uttryckt den
mening, hvarå Herr Helsin gius fästat sin
uppmärksamhet.
Herr Montan: Herr Helsingius har, efter
min tanka, rätteligen anmärkt, hurusom det
af 3:ne Stånd bifallna Betänkandet om Götha
Canal tydligen innehåller, pag. 20, att Ut-
skotten lemna deras tillstyrkan om ytterligare
bidrag till Canalenj så mida tillgångar finnas
utan ökade skatter eller rubbning i den ord¬
ning, som i Rikets penningeväsende man nu
mill införa.
Det är således endast under dessa vill¬
kor, som de 3:ne Stånden bifallit Canal-an-
slaget. Genom Betänkandet, N:o 22, om
extra Statsi egleringen, hafva väl Utskotten
r 180
Den 11 Januari.
sökt visa, att Staten härtill eger tillgängar}
men af Betänkandet öfver ordinarie Statsre-
gleringen finner man åter, alt för de ordina¬
rie utgifterna en påökning i beviliningen af
124,000 Rd. årligen är begärd. Inom detta
Stånd bar, med anledning häraf, anmärkning
blifvit gjord, och frågan hvilar ännu oafgjord,
huruvida ej den uti Betänkandet om extra
Statsregleringen upptagna stats-inkomst af
Bancovinsten borde användas först till be¬
täckande af de ordinarie statsbehofven, för
att undvika ökning af beviliningen. Om nu
detta förslag skulle antagas, derom 3:ne
Stånd, såsom ett bevillningsmål, emot ett
Stånds beslut, icke kunna afgöra, utan genom
votering i förstärkt Stats-Utskott, så blir
deraf en ovillkorlig följd, alt, om Bancovin¬
sten fråntages tillgångarne för extra ansla¬
gen, ingen tillgång finnes för canalen, utan
att upplåna penningar, hvilket, förr eller
sednare, skall medföra ökade skatter, då lå¬
net skall betalas; och, om äfven Bancovinsten
får dertill användas, blir ändå följden deraf,
att beviliningen måste ökas, för att fylla or¬
dinarie Statsbehofven, hvilket kunnat undvi¬
kas, om Bancovinsten ej blifvit disponerad
till Götha Canal. Således kommer, om saken
rätt betraktas, beviliningen i alla fall att fi¬
kas, om Canalen skall få sitt anslag, derest
ej Bevillnings-Utskoltet, vid närmare gransk¬
ning, finner, att den gamla beviliningen, sorn
öfversteg det år 1820 påräknade belopp, äf¬
ven kan fylla den nuvarande Stalsbri-
Den 11 Januari.
181
sten. Det synes mig derföre ostridigt och
påtagligt, att, då Betänkandet för Canalen är
sålunda villkorligt, det icke kan anses afgjordt,
innan villkoret, som är: om penningarj utan
nyaj ökade skatter, finnasj blifvit afgjordt
hos Rikets Ständer, och att expeditionen af
ett så beskaffadt beslut, som på villkor beror
och således kan ändras, icke bör till Konun¬
gen afgå, förrän bufvudfrågan, om penningar
finnas, och hvar de skola tagas, blifvit defi¬
nitivt beslutad. Jag kan icke heller finna,
att, genom dröjsmål med expeditionen, någon
förlust kan drabba bolaget. Bolaget får, ef¬
ter de 3 Ståndens beslut, icke lyfta pen-
ningarne, förrän Bolaget yttrat sig, om det
vill tillskjuta de medel, som äro föreslagna,
och ingår på de öfriga villkor, Betänkandet
detsamma ålagd t. Detta kan, i anledning af
de 3 Ståndens beslut, under afvaktan af be¬
slutet om penningarne, lika väl ske, och jag
tror, att sinnena skulle mycket lugnas, om
man finge se, både att bolaget förklarar sig
nöjd antaga de af de 3:ne Stånden föreskrif-
na villkor, och ändå mera tillfredsställande
skulle det vara, om man framdeles får er¬
fara, att bolaget uppfyller ett sådant åtagan¬
de och genom verklig contant full insättning
af de medel, Utskotten föreslagit, ådagalägger
sin afsigt och förmåga, att, derest det nu
Beviljade Statsanslaget ej förslår till Canalens
fullbordan, den med egna tillskjutna medel
verkställa.”
Herr Arosenius: Jag kan ej dela den å-
18a
Deri n Januari.
sigt, att 3:ne Stånds sammanstämmande be¬
slut i detta ärende kan rubbas genom den
bär nu förefallna discussionen. Jag anser
det vara afgjordt, att ett ans lag af 745,334
Ed. skall tilläggas Götila Canal, och anmärk¬
ningen synes mig vara yttrad ej i annat af¬
seende, än att fördröja Canal-arbetets fort¬
gång och fördröja Riksdagen. Dertill vill
jag icke lemna min röst, utan jag önskar,
att gifna former måtte följas, och att Expe-
ditions-Utskottets förslag må afgå.
Herr Noréus: Jag yrkar blott proposi¬
tion till bifall å förslaget till den underdåni¬
ga skrifvelsen och tror anledning saknas att
härom discutera. Åtminstone bör det icke
uppehålla expeditionen. En sådan åtgärd
skull inför våra committenter eller kommande
Riksdagsrepraesentanter visserligen icke synas
lämplig. Om det nu skulle lyckas Ståndet,
att uppehålla frågan, kan Canal-bolaget fram¬
deles anföra, alt, om medlen i rättan tid er¬
hållits, hade byggnaden varit för anslaget
fulländad, hvaremot kostnaden genom dröjs¬
målet ökas, och detta har 1828, 182g och
i83o årens Borgare-Stånd förorsakat. Jag
anhåller om bifall af expeditionen och vill
icke, såsom en talare, föreställa mig Riksda¬
gen utsträckt så långt, att Rikets Ständer
skola få den glädjen att se första inbetalnin¬
gen af actie-egarne verkställd, hvilket ej sker,
förrän under nästinstundande Juni månad.
Herr Lamberg förenade sig med Herr
Noréus.
Den 11 Januari.
i83
Herr Helsingius: Jag tviflar ej derpå,
att Götha Canal.bolag kan uppgöra anspråks-
räkningar emot Rikets Ständer, men frågan
är nu egentligen den, om Expeditions-Ut-
skottet bordt föreslå den underdåniga skrif-
velsen, innan Borgare-Ståndet i ämnet sig
yttrat. För min del har jag ej i Grundla¬
gen funnit undantag för Expeditions-Utskot-
tet, i afseende på dess förslag och Memorial,
frun den behandling, hvilken andra Utskotts
Betänkanden äro underkastade, och således
kan det nu discuterade förslaget återremitte¬
ras med den här framställda anmärkning;
roen, för att undvika delta, hade jag önskat,
att förslaget blott antecknades, såsom upp¬
läst, utan ingående i beslut, om det skulle
gillas eller afslås.
Herr Leffler: Erfarenheten har ådagalagt,
att Expeditions-Utskottet tillförene expedierat
underdåniga skrifvelser, på grund af 3:ne
Stånds sammanstämmande beslut. Delta för¬
hållande har egt rum med flera ärenden,
hvaröfver de af Utskotten meddelade Betän¬
kanden af Ridderskapet och Adeln icke varit
pröfvade förr, än efter expeditionen. En så¬
dan ordning är af Ståndet förut bifallen. Så¬
ledes mäste den äfven nu gälla, helst jag icke
ser, till hvad resultat 3:ne Stånds sammanstäm¬
mande beslut i frågor, der de utgöra Rikets
Ständers, skulle föra, om expeditionen kunde
genom det fjerde Ståndets fördröjande af be¬
slutet uppehållas. Om förslaget till den un¬
derdåniga skrifvelsen återremitteras, svarar Ex-
»84
Den 11 Januari.
pedilions-Utskottet ej annat, än alt det grun¬
das på 3:ne Stånds sammanstämmande beslut.
Jag tillstyrker således nu, att berörda förslag
bifalles.
Herr Montan: ”Af Herr Noréi anmärk¬
ning emot mig synes, att jag blifvit missför¬
stådd, som icke är ovanligt, då frågan är
om Caruden. Jag har aldrig yttrat, det jag
önskade, alt Rikets Ständer skulle få se, hu¬
ruvida bolaget insätter den summa, denärålagd.
Jag bar sagt, att det vore lugnande för sinnena,
om närvarande Ständer fingo böra, att bolaget
antager de villkor, Ständerna det föres k ri f vi t-
Detta bolagets yltrande kunde oell borde,
efter min tanka, afgifvas, såsom jag föreslagit,
under afbidan af Ständernas beslut, hvarest
medlen skulle tagas, och borde till och med
föregå detta beslut, emedan, om så skulle
bända, att bolaget ej antager villkoren, intet
anslag behöfves. Ett yttrande, att Rikets
Ständer skulle så iäuge sammanvara, att för¬
sta inbetalningen för bolaget vore verkställd,
bar visst icke undfallit mig; jag har blott
sagt, att det skulle vara tillfredsställande för
allmänheten och en hvar, om bolaget fattar
ett sådant beslut, sorn de 3 Stånden före-
skrifvit, och om bolaget genom contant in¬
betalning detta beslut äfven fullgör och verk¬
ställer. Jag tror ingen rättänkande önska
Riksdagens förlängning, och att de flesta, li¬
kasom jag och mina committenter, tro, alt det
varit till landets båtnad, om Riksdagen län¬
Den 11 Januari.
185
gesedan varit slutad och allt oafgjordt fått
hvila till nästa Riksdag.”
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal*
mannen framställde till bifall förslaget, N:o
3i2, till underdåning skrifvelse; hvarpå Ja
och Nej svarades, samt votering begärdes.
Herr Montan förklarade, att han antager
Herr Helsingii hemställan, såsom conlrapropo-
silion, och Herr Helsingius erinrade, att lian
önskat, att skrifvelsen endast skulle påtecknas,
att den blifvit bos Ståndet uppläst, utan att in¬
gå i godkännande deraf i hufvudfrågan; hvar¬
emot Herr Noréus anmärkte, att det icke är
grundlagsenlig! att blott gifva ett sådant förkla¬
rande öfver expeditionen, som är till godkän¬
nande anmäld, men hvilken, om den anses
vara felaktig, bör återremitteras. För sin
del kunde dock Herr Noréus deruti icke fin¬
na någon felaktighet.
Herr Helsingius: Jag har sökt ådagalägga,
att Expeditions-LJtskotlet i skrifvelsen icke
lika tydligt, som i Memorialet, uttryckt upp-
skofvet af medlens anvisande. Förslaget lill
den underdåniga skrifvelsen grundas på det
8f 3:ne Stånd bifallna Stats- och Banco-Ut-
skoltens Utlåtande, N:o 23, som, på sätt jag
det förstår, ej innehåller, alt Götha Canal
ej skulle undfå något anslag, om ny bevill¬
ning deraf föranleddes och oro detta anslag
hade till följd ökade skattebördor. Detta
bifall är således endast villkorligt. Jag vill
emedlertid icke uppehålla expeditionen, utan
önskar blott, alt Ståndet må hafva öppen ta¬
i86
Den 11 Januari.
lan i hufvudsaken, och jag förnyar följaktli¬
gen min anhållan, att den underdåniga skrif»
velsen endast måtte påtecknas, att den blifvit
bos Ståndet uppläst.
Herr Noréus: Nu är anmärkning fram¬
ställd emot förslaget, och denna kan gifva
anledning till återremiss. På sådan grund
medgifver jag, att contraprcpositionen måtte
ställas på återremiss af förslaget.
Herr Santesson hemställde, om det vore
med 4p §• Riksdagsordningen enligt och om
det tillförene inträffat, att ett RiksStånd åter¬
remitterat förslag till underdånig skrifvelse i
en fråga, der Ståndet ej ännu fattat sitt
beslut.
Följande Voteringsproposition blef der¬
efter af Herr Talmannen framställd, uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som gillar Expeditions-Utskottets
förslag, N:o 3ia, till Rikets Ständers under¬
dåniga skrifvelse, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, kommer omförmäldta för¬
slag, jemte Expeditions-Utskottets Memorial,
att, på grund af gjorda anmärkningar, åter¬
remitteras.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Winbladh, Ze¬
thelius, Valley, Petersson, Kleman, Broval¬
lius, Hemberg, Löfvenius, Linde/vist, Lund¬
man, Cron, Memsen, Mattson, Westerstrand,
Bergelin, Richert, Dalenius och Köhler vo¬
Den 11 Januari.
ro frånvarande, en sedel aflades förseglad,
oell de öfriga befunnos, vid öppnandet och
uppräknandet, innehålla 18 Ja emot io Nej,
i följd hvaraf förslaget till den underdåniga
skrifvelsen gillades. Den förseglade sedeln
förstördes.
§• 9-
Sedan Riksdagsfullmägtigen för Sigtuna,
Herr Köhler,, som, med Ståndets tillstånd,
rest till hemorten, genom insändt läkarebe¬
vis, styrkt sitt förfall att vid ledighetstideus slut
sig infinna, beviljades honom nu ytterligare
trenne veckors ledighet från Riksdagsgöro-
målen, beräknad från denna dag.
§. 10.
Herr Winberg begärde och erhöll trenne
veckors ledighet från Riksdagsgöromålen, be¬
räknad från den 4 instundande Februari.
§ ”•
Upplästes följande till Ståndet inlemna¬
de Val-protocoll:
”Vid i dag af Borgare-Ståndets Herrar
Electorer anstäldt val, utsågs Herr Lamberg
till ledamot i Stats-Ulskottet efter Herr Hem¬
berg,, som, med Ståndets tillåtelse, till hem¬
orten afrest. Stockholm den ii Januari i83o.
In fidem
J. A. Afzelius.”
iS8 Den n Januari.
Och skulle Stats-Utskottet genom Utdrag
af Protocollet ora detta val underrättas.
§• 12.
Föredrogos och lades pä bordet Be-
vlllnings-, Lag« samt Allmänna Besvärs»
och Economie-Utskottens nedannämnda Ut¬
låtanden:
N:o 28, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 17, i afseende
på förehafd granskning af Kongl. Maj:ts för¬
nyade Seglationsordning af den 21 Juli
1825, och
N:o 29, f anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 19, angående
Kongl, stadgan för inrikes tullförpassning och
bevakning.
Plenum slutades kl. % till 4 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den i3 Januari.
Den i3 Januari.
Plenum klockan -§ to f. m.
§. i.
Anmäldes Herr Brovallius vara af sjuk¬
dom hiudrad att tillstädeskomma.
§• 2.
Protocollen för den 8 dennes, i anled¬
ning af Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Utlåtande, N:o xio,
samt för den ii dennes, i anledning af Con-
stitutions-Utskottets Memorial, N:o 63, ju¬
sterades.
§• 3.
Upplästes och lades till handlingarne
från Hedervärda Bonde-Ståndet ankomna Pro-
tocollsUtdrag för den ii dennes, hvaraf in-
hemtades, att Bonde-Ståndet bifallit Stats-
och Banco-Utskottens Betänkanden, N:is g
och io, Stats-, Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande, ■*
]N:o 109, Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 354,
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o
83, samt Constitutions-Utskottets Memorial,
N:o 5j, med undantag af i3:de punkten, i
igo Den i3 Januari.
hvilken omständighet en inom Ståndet gjord
anmärkning, som förklarats utgöra Ståndets
gemensamma tanka, till Constitutions-Utskot-
tet hänvisats, och att Bonde-Ståndet fattat
särskildta beslut, i anledning af Stats-, Banco-
och Lag-Utskottens Utlåtanden, N:is 27 och
28, samt Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 82.
§• 4.
Herr Winberg begärde ordet och anför¬
de: Såsom hekanut är, kommer omröstning i
Förstärkta Stats-Utskoltet alt ske i morgon
öfver de, i anledning af RiksStåndens skilj¬
aktiga beslut, angående lullbestämmelserna, af
Bevillnings-Utskottet föreslagna voteringspro-
positioner, och deribland således äfven öfver
dem, hvilka äro uppgjorda för de varuartiklur,
hvilka Bevillnings-Lilskottet ansett böra vara
från tolag fria. Jag hemställer, att Ståndet,
till undvikande af en vidlöftig discussion på
stället, mätte genom Protocolls-Utdrag, som
torde meddelas Utskottets Ordförande, gifva
tillkänna, att Ståndets ledamöter af Utskottet
icke deltaga uti omröstning öfver de propo¬
sitioner, söm angå ifrågavarande artiklar, och
hvilka, såsom de nu äro uppställda, om Ja
vinner, förutsätta tolagens upphörande.
Häruti förenade sig Herrar Weser, Eker*
man, Hels indius, Landenberg, m. fl.
Herr Alund anmälde, att i det Proto¬
colls-Utdrag, angående omförmälda Voterings-
propositioner, hvilket uti Bevillnings-Utskot-
Den i3 Januari. 191
tet blifvit föredraget, hade icke varit åbero»
padt Ståndets beslut, angående tolagen.
Secreteraren uppläste derefter Pi olocolls-
Utdraget för den 17 December förlidet år,
sådant det blifvit till Utskottet meddeladt,
innehållande ej mindre beslutet angående to-
lagsfrågan och dess behandling, än äfven god¬
kännande af ifrågakomna voteringspropositio-
ner, under åberopande af omförmäldta beslut.
Herr Leffler förenade sig uti Herr Win¬
bergs framställning och ansåg uti det nu af¬
gående Protocolls-Utdraget böra åberopas de
Protocolls-Utdrag i ämnet, af hvilka Bevill-
nings-Utskottet förut undfått del.
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet
beslöt, att genom Utdrag af Protocollet till
Förstärkta Stats-Utskottets Ordförande med¬
dela, att Borgare-Ståndets ledamöter af Ut¬
skottet icke deltaga uti omröstning, på grund
af de voteringspropositioner. som äro af Be-
villnings-Utskottet uppgjorda, i anledning af
skiljaktiga beslut, i afseende på de varuarli-
klar, hvarå Utskottet tillstyrkt tolags upphö¬
rande, och hvilka voteringspropositioner Stån¬
det, enligt till Bevillnings-Utskollet medde-
ladt ProtocollsUtdrag för den ty December
1829, icke annorledes godkännt, än under å-
beropande af dess fattade beslut, att Ståndet,
med ogillande af Utskottets yttrande, att frå¬
gan om tolags upphörande på de i sådant af¬
seende uli Bevillnings-Utskottets Memorial,
N:o 54, uppräknade varuartiklar, kan genom
3 Stånds sammanstämmande beslut afgöras,
192
Den i3 Januari.
funnit denna fråga icke af Ståndet underka¬
stas omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, ut¬
an, såsom varande af privilegiimåls egenskap,
böra, i öfverensstämmelse med 114 §• Rege¬
ringsformen, behandlas; varandes de vote-
ringsproposilioner, uti omröstning hvaröfver
Ståndets ledamöter icke deltaga, af dem,
som uti Bevillnings-Utskottets Memorial, N:o
54» förekomma, följande: den I2:te, angående
färgträd, den i8:de, angående hudar och
skinn, den 35:te, angående silke, den 37, 38
och 39, angående socker, och den få:å\e,
angående ull; och skulle vid detta Proto-
collsUtdrag bifogas de tvänne förut medde¬
lade Utdrag af Ståndets Protocoll i föreva¬
rande ämne.
Pfotocolls-Utdraget härom uppsattes ge¬
nast och justerades.
§• 5.
Vid föredragning af Stats-Utskottets Me¬
morial, med öfverlemnande till gillande och
underskrift af den RiksStat för i83o och föl¬
jande åren intill nästa Riksdag, som, i öf¬
verensstämmelse med den af Rikets Ständer
fastställda Statsreglering, blifvit upprättad,
fann Ståndet för godt att godkänna berörde
RiksStat samt tillåta Ståndets Herr Talman,
att, å Ståndets vägnar, densamma under¬
teckna.
Den i3 Januari.
§• 6.
Föredrogs Häglof]. Ridderskapets och A-
delns ProtocollsUtdrag för den 8 dennes,
hvaraf inhemtades, att Ridderskapet och A-
deln, vid förnyad föredragning af Expedi-
tions-Utskottets, under N:o 286, aflåtna Me¬
morial, i anledning af återremiss utaf Expe-
ditions-Utskottets, under N:o 216, förut af-
gifna förslag till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition om anslag för undervisnings¬
verken i Riket, funnit för godt att godkänna
Expeditions-Utskottets berörda förslag, likväl
under iakttagande af det förtydligande, att,
näst efter orden: Tillämpningsscholornas full-
homnandej borde införas: utan afseende deräj
till hvilken Hufvudtitel de höra, uti hvilket
beslut de öfriga RiksStånden blifvit inbjudna
att sig med Ridderskapet och Adeln förena.
Ståndet, som vidblef sitt i ämnet fatta¬
de beslut, fann icke skäl att inbjudningen
antaga.
§■ 7-
Föredrogos å nyo följande Stats-, Banco*
och Lag-Utskottens Utlåtanden:
N:o 27, i anledning af de inom Riks¬
Stånden framställda anmärkningar vid Utskot¬
tens, under N:o i5, afgifna Betänkande, med
förslag till Lag, angående myntbestämningen.
Borg. St. Pr. vid Riksd.1828—29—3o. FIL 289.
ig4 Den i3 Januari.
Herr Helsingius: Första anledningen till
ifrågavarande lagstiftning igenfinnes uli Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående myntvärdets upprätthållande. Kongl.
Majit har fästat Rikets Ständers uppmärksam¬
het på angelägenheten deraf, att i detta af¬
seende åt våra Lagar gifva mera kraft, och
att, genom den andra Statsmagtens deltagan¬
de uti besluten om Rikets myntväsende, der¬
åt gifva ökad stadga. Ingen må dock draga
den slutföljd, att Kongl. Majit afselt, emot
Regeringsformens ordalydelse, ett närmare
inblandande uti Bankens författningar. Kongf.
Majit har gifvit för många höga efterdömen
af sin aktning för Grundlagar nes helgd, för
att lemna rum åt en sådan föreställning. Jag
har likväl reserverat mig emot den föreslag¬
na lagstiftningen, hvars tillvägabringande uti
en med 87 §. Regeringsformen enlig ord¬
ning jag ansett stridande emot 72 §. Rege¬
ringsformen; men, sedan Constitutions-Utskot-
tet förklarat en så vigtig fråga, som deri om
dispositionen af Bankens vinst, ej fordra de
fyra Ståndens beslut, utan kunna genom 3ine
Stånds sammanstämmande beslut afgöras, an¬
ser jag det vara utan ändamål alt fortsätta
reservationen, sedan 3:ne Stånd beslutat den¬
na lagstiftnings antagande. Jag betraktar nu
förevarande Lag, såsom sjelfva realisalions-
beslutet, bragt i form af Lag. I det af Ut¬
skotten dertill uppgjorda förslag tror jag
likväl vissa förändringar vara nödvändiga.
Den af Bonde-Ståndet antagna redaclion är
Den i3 Januari.
visserligen bättre, än Utskottens förslag; men
äfven i den förra anser jag en eller annan
ordställning böra förändras. Med förbehåll
att särskildt yttra mig öfver Lagen för Ri¬
kets Ständers Bank, hvilken, efter mitt om¬
döme, är den vigtigaste, önskar jag, att mynt»
bestämningslagen må punktvis företagas lill
granskning.
Derefter framställdes förslagen till Lag,
angående myntbestämningen, till discussion
och afgörande paragraphvis.
1
Herr Ilelsingius gillade förändringen af
denna §., enligt Utlåtandet, N:o 27, och fö¬
reslog af densamma följande rpdaction: ”Så¬
som orubblig grund så väl för invexlingen
af Bankens sedlar, som för inlösen af dess
öfriga förbindelser, hvilka nu med Bancosed-
lar fullgöras, fastställes, att 128 sk., eller 2-|
Rd. Specie, i sådana sedlar eller förbindelser
skola gälla lika med En Riksdaler i Silfver,
efter den, med afseende å slagskattens beräk¬
ning i myntet, af Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer förändrade 1664 års myntfot.”
Med ogillande af Utskottens förslag till
I antog Ståndet den af Herr Ilelsingius
framställda redaction deraf.
2
Herr Ilelsingius: Jag tror tillräcklig
anledning vara att ifrån denna §. utesluta
ordet oåterkalleligen_, ty det bör tagas för
gifvet, att, hvad Rikets Ständer utlofva och
försäkra, icke skall återkallas, äfvensom mig
i g6 Ben i3 Januari.
synes afseende böra göras på anmärkningen*
att orden: klingande mynt böra här närmare
förtydligas, så att framställningen må vara
mera i enlighet med myntbestämningsbeslu-
tet. Utur sådan synpunkt föreslår jag föl¬
jande redaction af den 2:dra §:n: ”Rikets
Ständer utlofva och försäkra, att hvar och
en, som någon Bankens sedel eller förbindel¬
se innehafver, skall derföre njuta full betal¬
ning, enligt den i i §. stadgade grund, och
att utvexling af Svenskt silfvermynt emot
sedlar efter denna grund skall, sedan Banco-
fullmägtige hos Kongl. Maj:t i underdånig¬
het anmält, att de af Rikets Ständer för
vexlingen beslutade åtgärder hunnit verkstäl¬
las, vidtaga å den lid, Kongl. Maj:t genom
utfärdad allmän kungörelse dertill bestäm¬
mer.”
Med ogillande af Utskottens förslag, an¬
togs den af Herr Helsingius uppgifna reda¬
ction af den 2:dra §:n.
3 S-
Herr Helsingius föreslog af denna §. föl¬
jande lydelse: ”Det skall stå hvar och en
fritt, äfven innan den i 2 §. omnämnda ut¬
vexling tagit sin början, alt i Banken emot
silfver tillvexla sig sedlar efter den i 1 §.
stadgade grund, såsom ock att med silfver
efter samma grund skuld till Banken godt¬
göra.”
Denna föreslagna redaction godkändes.
4 $•
Herr Helsingius: Oansedt de vid forslar
Den i3 Januari. i gy
get 'gjorda anmärkningar, hafva Utskotten ej
funnit förändring af redactionen nödvändig.
För min del erkänner jag visserligen den af
Utskotten åberopade sats, att förord bryter lag;
men, då denna bestämmelse icke är intagen
i allmänna Lagen, finner jag ej heller skäl
till dess intagande i Lagen, angående mynt-
bestämningen. Jag yrkar likväl, sedan jag
förnummit Utskottens svar och af Lagkloka
yttrade åsigter i denna fråga, ej proposition
om nämnda bestämmelses uteslutande, utan
jag anhåller blott, att min tanka härom må
i Protocollet antecknas. För öfrigt finner jag
den 4;de §:n vara mera ordrik, än behofvet
det fordrar. Deremot tror jag den böra
vara tydlig, för att förekomma tvisten emel¬
lan enskilda, när sedeln förklaras att gälla
såsom mynt, och flera liquider derefter upp¬
rättas. Jag föreslår alltså följande redaclion
af den 4;de §:n: "Alla liquider och betalnin¬
gar kunna hädanefter, såsom hittills, i Ban-
cosedlar fullgöras, der ej annat förbehåll
gjordt är.”
Herr Ekerman: Jag har alltid trott, att
Lagen, angående myntbestämningen, endast
skulle fortfara, intilldess realisationen tager
sin början. Mig syntes äfven öfverläggningeu
inom Utskotten sådant föranleda. Fjerde §:n,
efter den af Utskotten föreslagna lydelse, in¬
nehåller, att liquider emellan enskilda, Kro¬
nan eller publiqua cassör, skola verkställas
antingen i sedlar eller i Svenskt silfvermynt,
efter den i i §. stadgade grund. Jag finner
io8 Den i3 Januari. !
det vara naturligt, att detta alternativa stad¬
gande måste fortfara intill realisationens bör¬
jan, och jag bestrider ej belter tillägget vid
slutet af §:n: ”der ej annat förbehåll gjordt
är," emedan förord bryter Lag. Jag före¬
ställer mig realisationens början och vidare
denna Lags fortfarande äfven derefter. Jag
föreställer mig derjemte, att Banken ej kan
uppfylla sina förbindelser, eller alt Banken
är i saknad af tillräckligt förråd myntadt
silfver. Följden är, att tillgången på silfver
blifver knapp. Så länge den fjerde §:n är i sin
kraft, kan emedlertid inlösen af förbindelser
med sedlar efter 128 sk. per 1 Rd, icke ne¬
kas. Jag hemställer, om detta, efter realisa¬
tionens början, är juridiskt eller moraliskt
rätt, å ena sidan, ehuru det, å den andra,
blifver svårt för gäldenären att skaffa silfver.
Jag yrkar derföre, att antingen förevarande
Lag ej måtte bestå längre, än till realisatio¬
nens början, eller ock den fade §:ns förän¬
drande till den lydelse, att gäldenären skall
vara förpligtad att med silfver inlösa sina för¬
bindelser, derest icke annan öfverenskom¬
melse gjord är.
Herr Helsingius: Uti Lagens 6 §. före¬
kommer något stadgande, som skulle kunna
föranleda den tanka, att myntbestämnings-
lagen vid realisationens början skall upphöra
att vara gällande, men nämnda §. bör, efter
mitt omdöme, utgå. Jag anser myntbestäm¬
ningen alltid böra vara i Lagen innefattad.
Det är nödigt, alt den derefter lämpas. Ju
Den i3 Januari, 199
mindre ord der förekomma, deslo tydligare
blifver den, och jag tror det vara tillräckligt,
då §:n begynner med orden: ”Alla liquider
etc.” Hvad verkställigheten deraf med Ban-
cosedlar beträffar, finner jag härvid ingen svå¬
righet. Det vore illa tänkt, att Bancosedlar-
ne, efter realisationen, ej skulle vara gång¬
bara. Det skulle i sanning vara olyckligt,
om rubbning måste ske i opinionen genom
förklarandet, att Bancosedlar ej vidare emot-
togos. Jag har föreställt mig, att ett sådant
förhållande afhjelpes genom myntbestämnings-
lagen, hvars antagande icke är äfventyrligt,
då myntbestämningen är beslutad och lagen
är ett upprepande deraf. Grunden blifver
gällande, utan att 6:te §:n i Lagen är be¬
höflig att antagas.
Herr Falkman: Jag delar icke den tan¬
ka, att ifrågavarande Lag skall upphöra vid
realisationens början. Efter min tanka upp¬
hör vid denna tidpunkt endast 5 §. Alla de
öfriga §§. äro, såsom Herr Helsingius rätteli¬
gen anmärkt, blott upprepande af myritbe-
bestämningsbesluten, och jag hoppas, att
grunden icke skall rubbas i följd af La¬
gens fortfarande kraft. Jag kan ej heller
bifalla Herr Ekermans erinran vid 4 §• Han
bar påstått, att, efter realisationens början,
gäldenärer skola vara förpligtade att med silf¬
ver inlösa deras förbindelser. Jag finner
dem fastmera böra vara berättigade till skul¬
dernas afbördande antingen med silfver eller
sedlar. Derpå anses borgenären ej lida för¬
300 Den i3 Januari.
lust, då han är berättigad att för sedlarna
från Banken tillvexla sig silfver. Ett ovill¬
korligt liquidationssätt med silfver skulle i
landsorterna vara stora svårigheter underka-
sladt, då man der ej hade metalliskt mynt.
Herr Ekerman har trott olägenhet uppkom¬
ma deraf, att Banken skulle kunna blifva
utur tillfälle att fullgöra sina förbindelser.
Ett sådant fall vill jag ej föreställa mig, ut¬
an hyser förhoppning, att realisationen skall
bestå; och, om rubbning deruti eger rum,
komma Kongl. Maj:t och Rikets Ständer att,
i följd deraf, vidtaga nödvändiga mått och
steg. Jag tillstyrker således bifall till den
af Herr Helsingius föreslagna redaction af
4:de §:n.
Herr Ekerman: En värd talare har yt¬
trat, att 6 §. af myntbestämningslagen gifver
anledning dertill, att den ej skall gälla för
längre tid, än tilldess realisationen tager sin
början. Jag finnér, att denna §. blott rörer
Banken, ej enskilda; men man bör vara sorg¬
fällig, att ingrepp icke sker mot egande rät¬
ten i allmänhet. En annan talare har hop¬
pats, att den händelse icke skall inträffa, då
det blifver för Banken omöjligt att inlösa
sina förbindelser med silfver. Att likväl Ut¬
skotten ej satt detta utom möjligheten, synes
af Lagens stiftande för dylik händelse. Jag
hemställer, hurudant förhållande skulle vara,
om berörda olyckor inträffade, och jag anser
det då ske ingrepp emot egande rätten, om
enskild man af \ §. sig begagnar. Denna är
Den i3 Januari. 201
min öfvertygelse om nämnda §., hvilken
enskildt är för mig till fördel.
Herr Helsingius: Jag har tillförene ut¬
tryckt skälet till den af mig föreslagna re-
daclion, och jag vill härvid tillägga ett exem¬
pel. En civil lag kan vid hvarje Riksdag
ändras. Det, som antages vid den ena, gäl¬
ler ej längre, än till nästa Riksdag, och är då,
såsom nyss anfördes, förändring underka-
stadt. Dessförinnan inträffar silfverutvexlings-
perioden, och ett svårt förhållande skulle i
sanning uppkomma, om ett stort lån förfaller
2:ne månader efter realisationens början, och
en långifvare, som bor långt bort från huf-
vudstaden och möjligtvis vore så hård, skul¬
le, då lagen sådant medgaf, utfordra belop¬
pet i silfver, som måste föras hit. Detta
kunde inträffa före nästa Riksdag. Om silf¬
ver då vore spridt i landet, är det ju lätt,
att förändra §:n vid denna tid. Emedlertid
är det försigtigast att nu antaga densamma
efter den redaction, som jag derföre uppgifvit.
Discussionen ansågs slutad, och, med
förkastande af Utskottens förslag, antog Stån¬
det den af Herr Helsingius framställda re¬
daction af 4 §•
Emot beslutet reserverade sig Herr E-
lierman.
5 §.
Herr Helsingius: Sedan vi känna, att 3:ne
RiksStånd beslutat depositions-räkningen, för¬
faller det af Utskotten i Utlåtandet, N:o 27,
föreslagna alternativ. Jag antager således §:u,
202 Den i3 Januari.
i afseende på dess mening; men föreslår
deruti några ordförändringar, till förtydli¬
gande af hvad man dermed vill uttrycka,
sålunda: ”Innan ännu allmän vexling kan e-
ga rum, staude det hvar och en fritt, att på
en i Banken särskildt inrättad deposilions-
räkning silfver eller guld insätta och för silf¬
ver, efter den i i §. stadgade grund, samt
för guld, efter bestämdt förhållande till silf¬
ver, erhålla sedlar, tillika med attest öfver
insättningen, som berättigar innehafvaren, att
det insatta beloppet silfver eller guld för
det erhållna beloppet sedlar åter uttaga, på
det sätt och med de villkor, Baucoreglemen-
tet bestämmer,” Hedervärda Bonde-Ståndet
har uti den af detsamma gillade redaclion
nyttjat andra ord, i stället för dessa: det er¬
hållna beloppet sedlar; men jag anser mitt
förslag bättre uttrycka, att samma sedelbe¬
lopp bör, jemte depositionsatteslen, till Ban¬
ken återbäras, för att bekomma det silfver
eller guld, som blifvit derstädes insatt.
Herr Ekerman: Ehuru jag tror meningen
vara, att depositionsräkningen skall upphöra,
då realisationen begynnes, finner jag dock
detta ej vara uti §:n tydligen uttryckt. Följ¬
den skall kunna blifva, att depositionsräknin¬
gen äfven efter nämnda tid fortfar. Detta
skulle verka menligt för Banken vid silfrets
uttagande. Jag anser det derföre böra tyd¬
ligen uttryckas, att, då silfverutvexlingen ta¬
ger sin början, depositionsräkning i Banken
skall upphöra.
Den i3 Januari. ao 3
Herr Helsingius; Jag föreställer mig, att
från dea stuad, då realisationen tager sin
början, Bankens hela fond är att jemföra med
en depo^ lionsfond. Det fuller af sig sjelf,
att attester öfver insättningar då vidare ej ä-
ro i fråga. Det säger sig sjelft, alt det in¬
satta silfret ligger i Banken för insältarens
eller hans rätts innehafvares räkning, och
han utbekommer detsamma blott emot sedlar,
likasom förut, emot sedlar och attest, i afse¬
ende på depositionsräkningen. Banken är ock
till sin natur en deposit-Bank. Den kan ej
neka att emottaga silfver äfven på VexelBan-
co-räkningen.
Herr Ekerman: Dessa förhållanden äro
icke skiljda; och då lagar stiftas, böra de gö¬
ras så tydliga, att de utesluta allt missförstånd.
Jag är öfvertygad om enahanda mening af
§:n, som den Herr Helsingius antyd t, men tror
densamma böra förtydligas, hvilket kan ske
genom ett penndrag.
Herr Ståhle: Jag förenar mig med Herr
Ekerman„ helst det fullkomligen öfverensstäm-
mer med Ståndets, angående myntbestämnin¬
gen, fattade beslut, alt, då silfverutvexlingen
tager sin början, skall den särskilda deposi¬
tionsräkningen upphöra, och skola attesterna
öfver insättningarne annulleras.
Herr Winberg: Jag delar Herr Helsingii
åsigt. Om depositionsräkningen skulle efter
realisationen fortfara, inser jag likväl ej san¬
nolikheten af dess begagnande, såsom före¬
nadt med en afgift af f procent, då insätt-
2c>4 Den i3 Januari.
ningsrält i Banken utan afgift kan ega rum.
Om Banken förlorar sitt förtroende, skulle
silfret snarare tagas ut och visserligen ingen¬
ting på depositionsräkningen insättas.
Herr Helsingius: Just af det skäl, att
den antydda meningen af §:n öfverensstämmer
med Rikets Ständers beslut, angående depo-
siträkniugen, anser jag det vara onödigt att
i lagen uttrycka, men väl nödvändigt, att i
Bancoreglementet intaga den närmare bestäm¬
melsen, som är med beslutet enlig, att Ban-
cofullmägtige, om de finna depositräknin-
gen för Banken menlig, ega att densamma in¬
skränka, och att attesterna upphöra att vara
gällande, sedan realisationen börjat.
Herr Aspelin: Jag instämmer med Herr
Winberg och tillägger, alt, ehuru jag förmo¬
dar meningen vara, att insättningsattesterna
skola ställas lill innehafvaren, delta, eller örn
de böra ställas till viss man, ej är någorstä¬
des uttryckt.
Herr Falkman: Jag finner beskaffenheten
af insättningsattesterna vara föremål för Ban¬
coreglementet och anser för öfrigt det ej va¬
ra af §:n otydligt, att depositionsräkningen för¬
faller, då realisationen begynner, emedan der
omförmäles särskildt inrättad depositionsräk-
ning, innan ännu allmän silfvervexling kan e«
ga rum. Härom hyser jag ej tvifvelsmål och
Bifaller Herr Helsingii föreslagna redaction,
Herr Helsingius: I anledning af hvad
Herr Aspelin yttrat, bör jag erinra, att i mitt
förslag läses: ”tillika med attest öfver insätt¬
Den i3 Januari.
205
ningen, som berättigar innehafvaren att etc.”
Discussionen ansågs slutad, och, med för¬
kastande af Utskottens förslag, antogs den re-
daction, Herr Helsingius för femte §:n upp¬
gifvit.
6 $.
Herr Helsingius: Jag anser denna §. icke va¬
ra nödvändig. Det blifver angeläget att i lagen
för Rikets Ständers Bank åberopa myntbe-
stämningsbeslutet. Tillvarelsen af 6 §. skul¬
le emedlertid kunna gifva anledning till den
förmodan, att Rikets Ständers garantie för
Banken och silfverutvexlingen upphörde. Bi¬
behållandet af försäkran om denna garantie
är deremot nödvändigt, till förebyggande af
allt missförstånd. Jag tillstyrker således, alt
denna §. må uteslutas.
Herrar Santesson och Falkman instämde
häruti.
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet
beslöt, att den 6:te §:u skulle utur mynlbe-
stämningslagen utgå.
N:o 28, lill svar å de inom samtliga Riks-
Stånden gjorda anmärkningar vid det af Ut¬
skotten, under N:o 16, afgifna Utlåtande, med
förslag till lag för Rikets Ständers Bank.
Herr Ekerman: Till en början får jag öp¬
pet tillstå, alt jag har föga theoretisk kän¬
nedom, då fråga är om lagars stiftande, och
hvar och en vet, att jag icke eger någon
practisk erfarenhet i detta afseende. Det
skulle således synas öfverflödigt, att jag yt¬
trar mig i denna fråga* och jag medgifvet;
ao6 Den i3 Januari.
det, om icke ämnet vore så vigtigt, att jag ej
kan undgå att deruti ådagalägga min öfver¬
tygelse. Jag finnér den föreslagna lagen för
Rikets Ständers Bank 1:0 af behofvet ej på¬
kallad, 2:0 icke tillräcklig att lugna sinnena,
och 3:o ej motsvarande ändamålet. För att
besvara första frågan, bör jag erinra, att Ban¬
ken lyder under allmän lag. Vid 1818 års
Riksdag stämdes Banken till Kongl. Svea Hof¬
rätt, för att med silfver inlösa sedlar; oell
detta gaf anledning till det moratorium, sorn
Kongl. Maj:t lät för Banken, på Ständernas
begäran, utfärda. Häraf synes således, att
Banken redan står under allmänna lagen, och
att således den nu föreslagna nya lagen för
Banken icke är af behofvet påkallad. Jag
bar för det andra påstått, alt den föreslag¬
na lagen icke är tillräcklig att lugna sinnena.
Jag tror, att, då Rikets Ständer, som nyss
beslutat realisation, ansett sig tvungna att
stifta ny lag för Banken, bidrager sådant ic¬
ke till sinnenas lugnande. Det rättaste hade
dock varit, att Banken fått behålla sina in¬
komster, hvarigenom dess soliditet blifvit ö-
kad och icke dess vinst utöst lill fremman¬
de ändamål. Annu ett skäl. Jag erinrar om
fordna dagar. Man förutsåg följderna af Sty¬
relse-systemet, då Rikets Ständer borlgåfvo
sina rättigheter eller voro nog fega att icke
försvara elem. Af min omgifning, som led¬
des af renaste trohet för Konungen och nit
för fäderneslandet, hörde jag då många fruk¬
ta reaction af förhållandena. Andra sökte
Den i3 Januari.
lugna sig med hoppet, alt ställningen skulle
hara sig, så lange Rikets Ständer ej förlora¬
de deras lagstiftnings» och beskattningsrätt,
samt rättigheten att ensamma välda Banken.
Jag bestrider icke andras åsigler, men jag
kan ej skilja mig från den öfvertygelse, som
jag redan under ungdomen fattat, och hvar¬
uti jag ej blifvit vederiagd. Jag anser, att
Kongl. Maj:ts omsorger äro så många, att de
ej böra ökas, och, då ingen Svensk Konung
tillförene begärt del i Bankens lagstiftning,
ser jag ej heller anledning, hvarföre vår sto¬
re Konungs omsorger dermed skola okas. De
föreskrifter, som röra Banken, äro af tvänne
slag, de ena sådana, att de skola allmänt
kungöras, och hvartill fordras Konungens
sanclion, och de andra sådana, som angå Ri¬
kets Ständers våld om Banken, enligt 72 §.
Regeringsformen. Jag fruktar, att, om Ri¬
kets Stander ej vårda sina rättigheter och
medgifva Konungen deltagande i Bankens lag¬
stiftning, skall Konungens magt, i afseende
på Banken, framdeles ännu ytterligare ut¬
sträckas. För det tredje har jag yttrat dea
tanka, att den ifrågavarande lagen icke mot¬
svarar sitt ändamål. Den kan upphäfvas af
Konungen och 3:ne Stånd. Man har anmärkt
Bankens obestånd. Detta har dock ej vållats
af Rikets Ständer allena. Om Bankens till¬
gångar skola fortfarande användas för Sta¬
tens undsättningar, begagnas för gräfvande af
canaler och till dylika för Banken alldeles
främmande företag, skall ej heller i en fram¬
2o8 Den i3 Januari.
tid nytt obestånd för Banken uteblifva. I
följd af alla dessa skäl, anser jag någon an¬
nan lag för Banken icke böra ega rum, än
det förklarande, att realisationsgrunden af 128
sk. i sedlar mot 1 Rd. i silfver skall vara o-
rubblig, då Banken, såsom förut, i öfrigt blif-
ver under allmän lag.
Herr Helsingius: Med anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående myntvär¬
dets upprätthållande, hafva Stats- och Banco-
Utskotten redan i deras första uti ämnet af-
gifna Utlåtande framställt löfte om en lag
för Banken. Detta löfte är i det andra Be¬
tänkandet förnyadt. Sådant har af Rikets
Ständer blifvit lemnadt utan anmärkning. Med
skäl kan det således väntas, att pluraliteten
af repraesentationen icke skall egentligen haf¬
va något att invända emot ifrågavarande lag¬
stiftning. Såsom ledamot af de förenade Ut¬
skotten, har jag, lika med Herr Ekerman, an¬
sett omförmälde lag icke nödvändig, och det¬
ta är uttryckt uti min afgifna reservation.
Men, i betraktande af omständigheter, som
kunna inträffa, och de svårigheter, som mött
vid utarbetandet af lagen, hvarvid jag haft
tillfälle att höra de olika åsigterna om denna
lag och dess innehåll, har jag, sedan mycket
talats och skrifvits, blifvit öfvertygad, att plu¬
raliteten bestämdt icke är emot denna lags
stiftande, och jag har således trott det vara
orätt, att envist sätta sig deremot; men jag
bar tillika, under utarbetningen af lagen, blif¬
vit annu mera öfvertygad om de stora svå¬
Den i3 Januari.
2 Of)
righeter, som möta dervid, då den skall gö¬
ras, så att den icke strider emot <72 §. Re¬
geringsformen. Jag anhåller, att lagförslaget
måtte punktvis föredragas, då jag torde få
tillfälle att vid hvarje punkt föreslå en förän¬
drad redaction, som jag anser vara lämpliga¬
re och sådan, att den öfverensstämmer med
allmän civil-lag. Jag delar vidare Herr E-
kermans yttrade åsigt, då jag, på sätt uti re¬
servationen uttryckes, anser det vara orätt
och oklokt att vilja föröka Regeringens magt
öfver Banken. Det är orätt, emedan det stri¬
der emot Grundlagen, och det är oklokt, e-
när Bankens obestånd tillkommit deraf, att
Rikets Ständer måst biträda Regeringen med
medel från Banken oftast vid tillfällen, som
varit följder af olyckliga krig. I betraktande
deraf, att lagstiftningen för Banken nu kom¬
mit så mycket i fråga, som skett, finner jag,
det man ej bör sätta sig deremot, utan en¬
dast åstadkomma, att den ej må strida emot
Grundlagarne och den allmänna civil-lageu.
Jag förnyar min begäran om lagförslagets fö¬
redragande punktvis, under det af mig gjor¬
da förbehåll, att få dervid föreslå förän¬
dringar.
Herr Ekerman: Jag vill visserligen icke
bestrida, att §§:ne af lagförslaget må uppläsas
och discuteras; men jag kan ej godkänna den
princip, att Rikets Ständer ej skola framställa
anmärkning vid sådan lagstiftning i helt. An¬
märkningen är äfven af mig redan gjord,
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—3o. VII. ago.
210
Den i3 Januari.
och jag anser det vara bäst alt i korthet
förklara, att relisationsgrunden af 128 sk. i
sedlar emot 1 Rd. i silfver skall bibehållas,
och att Banken är under allmän lag ställd.
Jag yrkar ej detta, med hopp om framgång,
och skulle blott med ytterligare framställ¬
ning borttaga tiden. Således underkastar jag
mig, att förslaget må punktvis förekomma
lill afgörande.
Herr Montan: Äfven jag har biträd t Herr
Helsingii reservation och ansett ny lagstift¬
ning för Banken icke behöflig. Banken är
redan ställd under allmän lag, och således
är ny lag för densamma icke nödvändig;
men, då efter fleras önskan ny redaction
blifvit uppgjord, har jag, efter dess genom¬
läsning, funnit den, om icke gagnelig, åtmin¬
stone icke skadlig. Följaktligen tror jag icke
skäl vara att yrka afslag å en lag, som man
anser skola bereda framgång af den sak, man
önskar tillvägabringa. Derföre finner jag mig
i detta afseende böra lämpa mig efter de
flestas önskan om en ny lagstiftning för
Banken.
Det uppgjorda förslaget till Lag för Ri¬
kets Ständers Bank blef derefter paragraph-
vis uppläst och discuteradt.
1.
Herr Helsingius: Denna §. skulle, efter
den förändring, Utskotten i Utlåtandet, N:o
28, föreslagit, undfå följande lydelse: ”Ifrån
den dag, då utvexling af silfver å nyo vid¬
tager, enligt hvad derom vid denna Riksdag
Den i3 Januari.
211
beslutadt blifvit, är Banken skyldig’, alt, enär
sä påfordrus, sina sedlar med Svenskt silfver-
mynt inlösa efter den af Konung och Rikets
Ständer nu fastställda grund.” Hvad menin¬
gen häraf angår, har jag deremot ej något
att invända, då denna ej innehåller annat,
än hvad i mynlbestämningslagen omförmäles.
Jag föreslår dock, för tydlighetens skull, en
förändrad, så lydande ordställning: "Ifrån
den dag, då utvexling af silfver å nyo vid¬
tager, enligt hvad derom vid denna Riksdag
beslutadt blifvit, är Banken skyldig att, enär
så påfordras, sina sedlar med Svenskt silf-
verrnynt inlösa efter den grund, Konung och
Rikets Ständer fastställt.”
Denna af Herr Helsingius föreslagna re-
daction af i §:n gillades.
2 <$*.
Herr Helsingius: Den af Utskotten före¬
slagna redaction af denna §. kan jag för in¬
gen del antaga. Emot densamma äro de af
Biskopen Doctor Thyselius och mig afgifna,
vid Utlåtandet, N:o 28, fogade reservationer
rigtade. Jag anser det vara stridande emot
72 §. Regeringsformen och 7$ §. Riksdags¬
ordningen, att efter 87 §. Regeringsformen
stifta en så beskaffad civil-lag för Banken,
hvarigenom den händelse verkligen skall kunna
inträffa, alt Rikets framtida Ständer, vid en
blifvande Riksdag, skulle behöfva fråga, hvar
Banken tog vägen. En sådan redaction, sorn
den föreslagna, har ock endast blifvit genom
votering anlagen af Utskotten. Om denna
212 Den i3 Januari.
Lag skall kanna verkställas, mäste det vara
angeläget, att den ej innehåller någon §.,
som är stridande emot allmän civil-lag och
Grundlagarne. Jag har, angående lydelsen,
hört olika åsigter yttras och skall söka fram-
ställa en ny redaction af meranämnda §.,
hvilken jag anhåller må bifallas, så lydande:
”Vägrar Banken, under hvad sken det vara
må, att sedel vid uppvisandet inlösa med det
belopp, som genom Lagen om myntbestära-
ningen vid denna Riksdag faststäldt blifvit,
må den, som sedel innehafver, derom göra
skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts och Ri¬
kets Svea HofRält, hvilken, efter att deröfver
hafva hört Bancofullmägtige, eger alt med
frågan, enligt Lag och Författningar, förfara.
Finnes då, att sedelns vägrade inlösen härrört
af Bankens oförmåga att genast uppfylla sina
förbindelser, gore HofRätten underdånig an¬
mälan derom hos Kongl. Majit. På Kongl.
Majit ankomme att pröfva, hvilka utvägar, i
öfverensstämmelse med Grundlagarne, lämp¬
ligast må vidtagas, för att upprätthålla all¬
männa förtroendet och återställa Banken i
det skick, i §:n stadgar.”
Med Herr Helsingius förenade sig Her¬
rar Aspelin och Santesson.
Denna af Herr Helsingius föreslagna re¬
daction af 2 §:n gillades.
3 $.
Herr Helsingius: Denna §:s föreslagna
lydelse kan jag icke antaga. Om den det
Liefve, komrne densamma att innefatta det
Den i3 Januari. 2x3
enda fallet, då första domen skulle, oansedt
klagan deröfver till högre autoritet, gå i verk¬
ställighet. Orden vid slutet af §:n ”dock
gånge beslutetj det oaktadtj i verkställighett”
yrkar jag alltså böra utgå, på det att Ban¬
ken icke må sättas i sämre ställning, än den,
hvari alla andra verk och inrättningar, efter
allmän lag, sig befinna. Efter denna förän¬
dring skulle 3:dje §:n undfå följande lydelse:
"Öfver HofRättens beslut må klagan föras i
Konungens Högsta Domstol, på sätt i 3o
Cap. i, 6 och 18 §§. RättegångsBalken säges.”
Häruti instämde Herr Noréus.
Denna af Herr Helsingius föreslagna re-
daction af 3 §:n gillades.
4 $-
Herr Helsingius: Jag gillar visserligen
meningen af denna i synnerhet sednare
delen deraf, hvilken blifvit, på min hemstäl¬
lan, af Utskotten antagen. Det är angeläget,
att stadga, att Bankens förluster för året må
af vinsten ersättas. Jag tror dock det tillika
ej vara utur vägen att antyda, hvad med
Bankens grundfond förstås. Denna fond är
ej annat, än en återstod af Rikets skuld till
Banken för kostnaderna vid 1808 års krig.
Jag önskar derföre att 4;de §:n mätte undfå
denna lydelse: "Den summa af 4,400.0°0 Rd.,
som Rikets Ständer vid denna Riksdag till
Banken anslagit, såsom återstod af Rikets
skuld för kostnaderna vid i8o8 års krig,
skall, utan beräkning af Bankens fasta egen¬
domar och inventarier, utgöra en Bankens
2i4 Den i3 Januari.
behållning utöfver de förbindelser, för hvil¬
ka Banken ansvarar, och användas endast
till förstärkande af Bankens metalliska fond,
sedan silfver-utvexlingen börjat, så alt möjli¬
gen inträffande capital-förminskning under
året af vinsten ersattes.” Härigenom är äf-
veu uttryckt, hvad jag anser böra uttryckas,
att grundfonden ar ämnad, om så fordras,
till förstärkande af Bankens metalliska fond,
och att Bankens förluster ej få förminska
Bankens fordran hos Staten, hvilken skall
blifva orubbad. Jag anhåller, att Utskottens
förslag till §:n måtte afslås, och att
deremot den af mig uppgifna redaction af
samma §. må gillas.
Herr Ekerman: För mig är det oförklar¬
ligt, alt i Lagen skall utsättas capi talet. Jag
hemställer, om detta icke är ord utan me¬
ning. Det är förklarajt, att Bankens förlu¬
ster skola af verkets vinst ersättas; men jag
frågar, hurudan blir följden, och hvilken
ställning uppkommer, om icke dessa förluster
kunna genom Bancovinsten godtgöras.
Herr Helsingius: Ställningen blifver i
sådan händelse för Banken ej annan, än för
hvar och en enskild, att capitalet förminskas.
Om delta för den enskilda inträffar lili den
grad, att han ej kan uppfylla sina förbindel¬
ser, eger domaren att pröfva, om lian må
derifrån befrias eller icke. Likadant är för¬
hållandet för Banken. Jag anser ej för den
4:de §:n annan redaction behöflig, än den
jag föreslagit, då detta förutsätter, att Ban¬
Den )3 Januari. 215
ken bibeliålles i samma ställning, som för
hvar och en enskild eger rum.
Herr Ekerman: Då skulle ock i Lagen
uttryckas, att, i samma stund Bancostyrelsen
fann Bancovinslen ej tillräcklig till betäckan¬
de af Bankens förluster, ålåge det styrelsen,
att hos domaren, å Bankens vägnar, söka af-
trädesförmån. Detta vore i sanning olyck¬
ligt, och jag bekänner, att jag ej kan från¬
gå den .tanka, att §:n innehåller granna ord,
som ingalunda freda Banken från förluster,
utan, under det af mig förutsatta fall, till
all verkan försvinna.
Herr Santesson: Herr Ekerman har fö'r-
klarat sig anse hela Lagen för Banken icke
vara nödvändig; men, då Herr Ekerman dock
begifvit sig dertill, att denna Lag må punktvis
behandlas, ser jag ej, hvarföre han skall be¬
strida antagandet af Utskottens förslag till 4
§:n, med den förändring, Herr Hels ingins der¬
uti uppgifvit. Genom införande af beslutet
om grundcapitalets bibehållande vid 4j400>000
Bd. ådagalägga Bikets Ständer deras föresats,
alt gifva kraft åt realisationsföretaget. Enär
266,6663- Bd. äro bestämda att af Bancovin-
sten användas till silfver-uppköp årligen, be¬
ror det af Bikets Ständer att disponera öf-
verskottet. Här uttryckes endast, att förlu¬
sterna för Banken skola först af vinsten be¬
täckas, och det beror af kommande Ständer,
att så begå, att stadgandet i denna del må
bibehållas. Jag kan ej heller tänka mig, att
Banken med sina räntor, som inbringat om¬
3i6 Den i3 Januari.
kring 5oo,ooo Rd. årligen, icke skulle betäc¬
ka förlusterna; och, om vinsten ej det ena å-
ret vore tillräcklig till förlusters ersättande,
måste bristen kunna fyllas ett annat år, så
att grundcapitalet återgår till det bestämda
beloppet af 4.40°j0°o Rd. I allt fall är det
bättre, att stadgandet finnes, än om det icke
skulle ega rum.
Herr Ekerman: Jag vill icke förlänga
discussionen; men jag tror mig dock böra
hemställa till de lagkloka, om icke, då ifrå¬
gavarande bestämmelse intages i Lagen, den
samma bygges på möjligheten, att Bankens
vinst skall alltid vara tillräcklig att betäcka
förlusten, då jag deremot tror det icke vara
omöjligt, att förlusten skall äfven gå öfver
det för vinsten af en talare uppgifna belop¬
pet af 5oo,ooo Rd.
Herr Helsingius: Med uppmärksamhet på
angelägenheten att icke genom lagstadganden
gifva folket anledning att tro, det r>y ban-
queroutte för Banken kan uppkomma, och, då
den af mig föreslagna redactionen endast
sätter Banken i samma ställning, som hvar
och en enskild, vid uppkommande olycka,
förnyar jag min anhållan, att Utskottens för¬
slag till den 4 måtte afslås, och den af
mig uppgifna redaction bifallas.
Den af Herr Helsingius föreslagna re¬
daction af 4 §:n gillades.
5 S-
Herr Helsingius: Af denna §. anser jag
första momentet böra antagas, så lydande:
Den i3 Januari.
217
”För hvarje halfår skall, inom en månad ef¬
ter förloppet deraf, en öfversigt, som klart
och fullständigt visar Vexel-Bankens ställning,
genom Rikets Ständers fullmägtiges försorg
tryckas och med allmänna tidningarne utde¬
las, samt efter hvarje års bokslut, en öfver»
sigt, som visar Bankens hela ställning.”
Då publicitet för Banken är stadgad,
är det ock angeläget, att den bör vara så
vidsträckt, som möjligt, hvaremot densamma,
i fall den ej är fullständig, ej medför åsyf¬
tad verkan. Beträffande åter andra momen¬
tet, som afser hvad, angående Bankens pu¬
blicitet, skulle iakttagas, om Banken öfver¬
lennes till utredning, på sätt Utskotten i 2
§:n föreslagit, af förordnade syssloman, finner
jag, att, när stadgandet om dessa syssloman,
genom den af Ståndet antagna redaction af
berörde 2 §., förfallit, försvinner ock nämn¬
da sednare moment af 5 §:n.
Herr Ekerman: Såsom älskare af ljuset,
är jag tillfredsställd med det af Utskotten
föreslagna stadgandet, i afseende på Bankens
publicitet, och jag önskar, att Ståndet måtte
antaga den 5:te §:n, ehuru jag föreser tillfäl¬
len, då den här förutsatta noggranna upp¬
lysningen är, om icke skadlig, åtminstone icke
gagnelig. Jag är glad, om denna §. bifalles,
emedan sådant är en hyllning åt rättvisan,
under det Statsverket omgifves med mera
mörker. Hvad vidare angår uteslutandet af
det sednare momentet, skulle jag tro, att för
den olyckliga ställning, då den i momentet
2i8 Den i3 Januari.
förutsatta anmälan om Bankens obestånd
mäste ske bos HofRälten, momentet snarare
bör bibehållas, än borttagas. Under en så¬
dan lid skall nationen vara i oro och erfara
behof att ofta känna Bankens tillstånd.
Herr Helsingius: Det andra momentet
bar, såsom jag nyss nämnt, sammanhang med
Utskottens förslag i 2 §:n om Bankens öfver¬
lemnande till utredning; men, då Ståndet, med
ogillande af detta förslag, beslutat, att det,
efter HofRättens underdåniga anmälan om
förhållandet, må på Kongl. Majrt ankomma
att pröfva, hvilka utvägar, i öfverensstäm¬
melse med Grundlagarne, lämpligast må vid¬
tagas, för alt upprätta allmänna förtroendet
och återställa Banken i det skick, usta §:n
stadgar, och, enär det af Grundlagarne ej kan
slutas, att Banken får ställas under utredning
i Rikets Ständers frånvaro, synes det af
Ståndets fattade beslut tydligen följa, att
sednare momentet af 5 §:n måste uteslutas.
Häruti instämde Herr Noréus.
Herr Ekerman: Jag önskar, att, oansedt
omförmälda förändring af förslaget, det dock
bör uttryckas, att den specifiqua öfversigten
om Bankens ställning skall fortfara, hvilket
jag anser vara för allmänheten nödvändigt.
Herr Santesson: Om första momentet af
den 5:te §:n antages, uppfylles derigenom allt,
livad Herr Ekerman äskat. I detta moment
omförrnäles icke något upphörande af åtgär¬
den att lemna en öfversigt af Bankens ställ¬
ning hvarje sjette månad. Fastmera ultryc-
Den i3 Januari. 219
kes åliggandet för Rikets Ständers fullmägti-
ge i Banken alt låta trycka berörda öfver¬
sigt och densamma med allmänna tidningar-
ne utdela. Den skeende anmälan af Ban¬
kens ställning hos Kongl. Maj:t, i händelse af
Bankens iråkade obestånd, hindrar icke, att
nämnda kungörande må genom fuilmägliges
omsorg fortgå. Dessutom är det att sluta,
att, om ej förhållandet snart kan bringas i
ordning, skola Rikets Ständer sammankallas,
och för dem, sammankomne, måste, i afseen¬
de på offentliggörandet af Bankens ställning,
samma lag gälla, som för fullmägtige eger
rum.
Herr Ekerman: Jag är förvissad, att min
anmärkning icke gillas; men jag kan dock
icke frånträda, hvad jag yttrat, att all lag bör
vara tydlig. Utur sådan synpunkt finnér jag
det icke skada, att i §:n tillägges bestämdt,
att den föreskrifna öfversigten af Bankens
ställning skall, äfven efter den skedda an¬
mälan om dess obestånd, fortfara, såsom för¬
ut. Enligt hvad nyss nämndes, kan jag ej
inse, hvartill detta skadar, men jag finner
tillika, att många önska otydlighet i stad-
ganden.
Herr Helsingius: Jag önskar ingalunda
otydlighet och finner anledning hafva kunnat
vara lill anmärkningen, men jag hemställer,
Oin icke det af den värde talaren äskade til¬
lägg är öfverflödigt. Enär förhållandet, i af¬
seende på Bankens räkenskaper, vid det för¬
utsatta fallet, ej kan, enligt allmän lag, vara
220 Den 13 Januari.
annat, än det, som eger rum för hvar och
en enskild, hvilken till borgenärer öfverlem-
nar sin egendom, är det ock tydligt, alt Ban¬
kens böcker, under en sådan händelse, skola
dagligen vara att tillgå för borgenärerna, ti¬
tan att Kongl. Maj:t eller HofRätten sådant
förhindra. Med bibehållande af princip, och
i enlighet med allmän civil-lag, finner jag
tillägget vara olämpligt, då undantag icke är
uttryckt för fullmägtige i skyldigheten att
hvarje halft år lemna öfversigt af Bankens
ställning.
Herr Santesson: Jag undrar, huruledes
tydligheten skall kunna göras större än den
är, då åliggandet för fullmägtige i Banken
att hvarje halft år till allmänheten meddela
öfversigt af Bankens ställning är uttryckt
utan alla undantag och utan all begränsning.
Detta föranleder mig till den erinran, alt be¬
mödandet alt förtydliga stundom vållar o-
tydlighet.
Herr Ekerman: Efter den af Ståndet an¬
tagna förändring af 2:dra §:n, finner jag det
icke vara en nödvändig följd, att Banken sät¬
tes i concourstillstånd, utan jag har trott af-
sigten med förändriugen vara, att Kongl.
Majit skulle, efter den emottagna anmälan,
sammankalla Rikets Ständer, för att öfverläg¬
ga, huruledes Bankens belägenhet skall hjel-
pas. Då således ej concourstillstånd inträffar,
kan jag icke heller finna, att hvarje borgenär
eger rätt att dagligen fordra redo för ställ¬
ningen, eller att hvarje bancosedels iunehaf-
Den i3 Januari.
221
vare kan, under sådana förhållanden, med
fog äska redo af Banco-styrelsen. Deremot
är det för mig klart, att Rikets Ständer län¬
ge skola rådslå om Banken. Dertill skola
må hända flera än 6 månader åtgå, och e-
medlertid skall offentliggörandet fördröjas.
För mig visar sig ingen otydlighet i det af
mig föreslagna stadgandet, att Bankens ställ¬
ning i alla händelser och så länge Banken
existerar skall hvarje halft år allmänheten
meddelas.
Discussionen ansågs slutad, och den af
Herr Helsingius föreslagna redaction af 5 §:n
antogs.
Emot detta beslut reserverade sig Herr
Ekerman under åberopande af hvad han för¬
ut anfört.
6 $.
Herr Helsingius föreslog för denna §.
följande, efter hans omdöme, mera med re¬
dan gällande lagar öfverensstämmande, re¬
daction. ”Enskilda stände det fritt, att bo¬
lag inrätta till Bankrörelses bedrifvande, un¬
der iakttagande af hvad genom den Kongl.
Kungörelsen af den i4 Januari 1824 redan
angående enskilda Bank-inrättningar är stad¬
gadt, eller framdeles af Kongl. Maj:t och Ri¬
kets Ständer stadgadt varder.”
Häruti förenade sig Herr Santesson.
Herr Helsingii redaction antogs.
7
Herr Helsingius: Denna §. innehåller ej
någon skadlig mening, emedan det är antydt.
222
Den i3 Januari.
att realisationsbeslutet erhåller kraft af lag,
efter 87 §. Regeringsformen, genom Konun¬
gens sauction. Då likväl uti föreslagen för¬
ändring af 72 §. Regeringsformen, hvarvid
Ståndet gjort anmärkningar, hvilka såsom
dess gemensamma tankar blifvit till Consti-
tutions-Utskottet hänvisade, uttryckes, att för-
faltningarne, rörande Banken, skola med
Grundlagarrie öfverensstämma, är det ej utur
vägen att derom nämna uti den 7 §:n, för
hvilken jag alltså föreslår följande redaction:
”Alla stadgar och reglementen, angående Ban¬
kens rörelse och förvaltning, skola upprättas
i noggrann öfverensstämmelse med de i den¬
na lag fastställda grunder. Denna lag må,
såsom allmän civil-lag, ej annorlunda ändras,
än på sätt i Regeringsformens 87 §. stadgadt
är; och ege, i afseende på verkställigheten,
samma kraft och verkan, som Rikets öfriga
gällande lagar.”
Herr Ekerman: För min del finner jag
den 7 §:n, sådan den till redactionen blifvit
af Utskotten föreslagen, redan innefatta all
erforderlig tydlighet. Jag upprepar, hvad jag
någon gång tillförene anfört, det jag anser, att
de reglementen och ordningar för Banken,
hvilkas bestämmande, enligt Regeringsformens
72 §., Rikets Ständer tillkommer, äro af tvän-
ne slag, sådana, som fordra allmänt kungö¬
rande, och sådana, hvilka icke påkalla det¬
samma. Då kungörelsen måste ske af Kongl.
Maj:t, och Kongl, Majrt icke dertill kan tvin¬
gas, är det äfven naturligt, att till sådana
Den i3 Januari. 223
. stadganden fordras Kongl. Maj:ts sanolion,
reen flera fall, i afseende på de reglemenla-
riska föreskrifterna, äro, hvilka helt och hål¬
let bero af Rikets Ständer. Detta har ock
Constitutions-Utskottet en gång medgifvit.
Följden af Herr Helsingii förslag skall dere¬
mot blifva, att Konungen kommer att besvä¬
ras med inblandande i föreskrifter, hvarmed
ingen Svensk Konung förut sig befattat. Jag
yrkar således bifall af Utskottens uppgifna
redaction af den 7 §:n.
Herr Iielsingius: Jag anser 72 §. Rege¬
ringsformen vara så tydlig, att Kongl. Majit
ej ens har att promulgera författningar, som
angå Bankens rörelse och förvaltning. De
hafva ej heller blifvit i denna väg promul-
gerade. Blott sådana förändringar, som ver¬
ka på allmänhetens rätt och förhållande till
Banken, påkalla kungörande af Konungen.
Hvarken Rikets Ständer eller andra medbor¬
gare få stadga nya reglementen och före¬
skrifter, som ej med allmän lag öfverens¬
stämma; och, då denna lag måste redigeras, i
enlighet med allmän civil-lag, kan jag inga¬
lunda finna, alt den af mig föreslagna reda-
ctionen af 7ide §:n strider emot Grundla-
garne. Den innehåller icke, att reglementet
för fullmägtige måste underställas Kongl.
Majlis sanction, och jag kan icke finna det
fattligt, hvarföre man skall tveka att antaga
min redaction, då den inskränker sig endast
till följande af Svensk lag.
Herr Santesson: Det bör här uttryckas,
224 Den i3 Januari.
att Rikets Ständers reglemente för Bankens
förvaltning ej får strida emot förevarande lag.
Deraf följer icke, att detta reglemente måste
till Kongl. Maj:t hemställas. Vid 5 §:n ansåg
jag tillägg icke nödvändigt, hvaremot jag an¬
ser det vara vid den ^:de erforderligt.
Herr Ekerman: Man bör göra noga skil¬
nad emellan de stadganden, som måste pro-
mulgeras, och hvilka ej fordra denna åtgärd.
För min del samtycker jag ej dertill, att Ri¬
kets Ständers reglemente för Bankens för¬
valtning behöfver att särskildt kungöras. Just
af Herr Helsingii redaction kan en framde¬
les blifvande regent taga sig skäl att inträn¬
ga i Bankens rörelse. Jag har hört omtalas,
att man ej bör uppfatta det orimligaste i
en lag-§.; men jag tror, att män ej bör sö¬
ka att gifva anledning dertill, att Rikets Stän¬
ders rätt, att ensamme förordna om Bankens
styrelse och förvaltning, skall upphöra. Här¬
af uppkomma stridigheter emellan båda Stats-
niagterna, och alla anledningar dertill böra
sorgfälligt undvikas.
Herr Santesson uppläste Herr Helsingii
redaction af §:n och ansåg deruti endast tyd¬
ligen uttryckas, att Rikets Ständer, i det af
dem ensamma uppgörande reglemente för
Banken, ej få vidtaga något, som strider e-
mot af Konung och Ständer gemensamt stif¬
tad Lag.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Helsingii redaction af den 7:de §:n antogs.
Genom dessa nu fattade beslut om nya
Den i3 Januari. ^205
redaclioner af Hagarne, angående rt^ymbe-
stämningen och för Banken, voro de/af
skotten dertill uppgjorda förslag ogillade.
Herr Santesson: Sedan Ståndet beslutat
nya redactioner af nämnda 2:ne IagfJr, under
öfvertygelse, alt dessa redaclioner äro bättre,
än Utskottens förslag, hvilka sednare redan
öro af Högvördige Preste-Ståndet antagna,
hemställer jag, om ej skäl sig fö. eter itt
inbjuda Preste-Ståndet alt jemka sig efter
Borgare-Ståndets beslut.
Häruti instämde Herr Norell<v
Herr Helsingius: Jag instämmer äfven
med Herr Santesson och tror en inbjudning
i detta afseende ti,'/ Preste-Ståndet vara så
mycket mera lämplig, som, efter hvad jag
vill mig évänra, Preste-Ståndet antagit Ut¬
skottens förslag till de ifrågavarande lagarne
mi a era förändringar.
Herr Falkman: Jag förenar mig jemväl
uti anhållan om den föreslagna inbjudningen
till Preste-Ståndet, men hemställer tillika, om
ej äfven Hedervärda Bonde-Ståndet, som
blott i få punkter skiljt sig ifrån Borgare-
Ståndets beslut, må inbjudas att deruti sig
förena, helst, om Preste- och Bonde-Stånden
denna inbjudning antaga, sammanjemkniugs-
åtgärd undvikes och tid vinnes.
Ståndet beslöt derefter, uppå Herr Tal¬
mannens proposition: alt Högvördige Preste-
Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet skulle
Vänligen inbjudas att i Ståndets om redactio-
Borg, St. Pr. vid Riksd.1828—29—3o. FII. ag t.
226* Zten i3 Januari.
nema V af lagarne, angående myntbestämnin-
gen oc\h för Banken, fattade beslut nied Stån¬
det sig\ förena.
I
\ §. 8.
Följande af Expeditions-Utskottet upp¬
satta förslag till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse upplästes och godkändes:
N:o 299, angående reglering af allmänna
Indrag 11 ingsS ta ten,
3N:o 3-i4> angående jrkadt upphäfvande
af den, vid töriklningen af utmarken å Öland,
samma utmark åsäll? ränta,
N:o 3i5, angående-Majoren 'von Steijenis
underdåniga anhållan om everdelig skatte-
mannarätt å tvänne under Stafby Kungsgård
tydande lägenheter: Walla-slätten och Herr-
sjö-ängen,
N:o 317, angående Handlanden Billcjuists
underdåniga ansökning om befrielse frän hon¬
om ådömd brännvinsbränningsafgift, och
N:o 3i8, angående de så kallade Trip-
piska köpegodsen i Halland.
§• 9*
Upplästes å nyo Expeditions-Utskottets,
under N:o 216, afgifna förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om an¬
slag för undervisningsverken i riket, hvilket
förslag Ståndet förut godkänt, men Utskottet,
Den i3 Januari.
efter från Ridderskapet och Adeln beslutad
oell af Expedilions-Utskotlet i Memorialet,
N:o 286, besvarad återremiss, till justering
hos RiksStånden äter insändt.
Af anledning 6:te §:n i delta Protocoll
utvisar, vidblef Ständet sitt förut meddelade
godkännande af omförmälda förslag.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar
ledamöter åtskiljdes kl. ^ till 2 e. m. och
sammanträdde åter, lill fortsättning af plenum,
Eftermiddagen.,
Klockan 6.
§. 10.
Justerades ProtocolIsUtdrag, innefattan¬
de Ståndets förmiddagen denna dag vidtagna
beslut, med undantag af det, sorn i 4 §:n om-
förmäles, och hvaröfver ProtocolIsUtdrag re¬
dan var justeradt och expedieradt.
§. 11.
Föredrogs ä nyo Stats-, Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 10g, i anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Skrifvelse om åtgärders vidta¬
gande till fårskötselns och ulljTroductionens
befrämjande i riket, jemte flera Riksdagsmäns
anförande i samma ämne.
228
Den i3 Januari.
Jemte Utlåtandet, upplästes de emot det¬
samma afgifna reservationer.
Herr Arosenius: Då jag är representant
för ett af de största manufacturerande sam¬
hällen här i landet, och detta ämne rörer
detsamma på det närmaste samt tillika är
af synnerlig vigt för hela Svenska folket,
skulle jag mycket fela emot min pligt, otn
jag ej i denna fråga framställde mina an¬
märkningar. Preussiska Staten har gjort ull-
productionen till en stor källa för national¬
rikedomen. Denna production har der upp¬
stigit från ett noll till större betydenhet, än
Sveriges jernrikedom. Detsamma skulle tilläf¬
ventyrs äfven här kunna inträffa, om icke i
lika stor scala, dock till en icke obetydlig
del. Den afdelning, som först handlagt ä-
rendet, har insett nämnda förhållande och
föreslagit ett Utlåtande i helt annan anda,
än det, som af Utskotten in pleno besluta¬
des och är nu till Rikets Ständer afgifvet.
Jag bör äfven här tillägga, att, då saken af
Utskotten afgjordes, hindrades flera af Bor¬
gare-Ståndets ledamöter derstädes af en till¬
fällig orsak, som det icke stod i deras magt
att förekomma, från voteringens ölvervaran-
de. Om dessa ledamöter då varit der till¬
städes, hade ofelbart Betänkandet blifvit helt
annorlunda, än det nu är. Utskottens ple¬
num har dock icke kunnat frångå de pre¬
misser, som afdelningen uppgifvit, och hvari
gillas, hvad Kongl. Maj:ts proposition i äm¬
net innehåller, att ullproductionen är att an¬
Den i3 Januari.
se såsom en källa lill national välmåga; men
Utskotten hafva tillagt, att tillgång för det
ifrågasatta anslaget saknas. Rikets Ständer
hafva beslutat en upp- och utlånings*anstait
genom RiksgäldsContoret. Tilläfventyrs afser
densamma flera mindre vigtiga ändamål, än
det förevarande, som är af en ganska vid¬
sträckt nytta. Jag är öfvertygad, att, om en
tillräcklig summa användes för fårafvelns
upphjelpande, skall sådant belönas genom
ullproductionens betydliga utsträckning inom
få år, och åtgärden skall icke vara med nå¬
gon uppoffring för Staten förenad. Genom
inrättning på föreslagna ställen af ullcontor,
för ulls sortering, värdering och äfven belä¬
ning, då missbud derå sker, tror jag så små
summor upptagas, att sådant icke kan inver¬
ka på RiksgäldsContorets bestånd. Man har
för ofvannämnda ändamål föreslagit en sum¬
ma af 200,000 Rd. Jag skulle önska, att
densamma kunde härtill begagnas; men jag
vet med säkerhet, att ett vida mindre capi¬
tal är tillräckligt att för närvarande fylla ba-
liofvet. Det, som i första rummet bör åsyf¬
tas, anser jag vara en undervisningsanstalt,
på det att landtmannen må veta, om det är
fördelaktigare att förskaffa sig schäferier för
electoral-ull, får af Sachsisk race, eller att
ega får af annan race, som lemna gröfre ull,
men behöflig för armeens och i allmänhet
Svenska folkets beklädnad. Det mäste icke
kunna bestridas, att för närvarande mindre
quanlitet ull här produceras, än den, som
Den i3 Januari.
den Svenska jorden kan åstadkomma och be-
liofvet fordrar. Till ullproductionens upp¬
muntran behöfves blott Statens mellankomst
genom magazinerande af de poster, sorn.
landtmannen tilläfventyrs utbjuder antingen
till den, som ej har penningetillgång, för att
köpa densamma, eller till den, som ej för
tillfället är af varan i behof och således för
den bjuder under dess värde. Om produ¬
centen blott erhåller ett förskott till en del
af varans värde, kan han för öfrigt låta den
hvila. Den utväg kan äfven vara öppen, att
utrikes köpare skola sig infinna, ty, i den
mån schäferierna inom landet fullkomnas,
är all anledning att förmoda, det utländska
speculanter för ullhandel skola hitkomma, så¬
som förhållandet är i norra Tyskland. Då
nu frågan endast är om ett så ringa capital,
som 100,000 Rd., och icke ens dessa komma
att åtgå, hemställer jag, om icke det är en¬
ligt med sann Statshushållning, att Rikets
Ständer besluta, det RiksgäldsConloret bör
tillhandahålla ulldisconten den summa, som
kan svara emot behofvet. I den mån delta
stiger, skall det innefatta bevis på national-
;välmågans fortgång. Jag hyser den förhopp¬
ning, att Borgare-Ståndet, som reprassenterar
Svenska ‘Statsmannanäringarne, ej skall för¬
hindra ifrågavarande åtgärd, hvarvid dessa
näringars interesse sammanfaller med jord¬
brukets. Jag önskar, att Ståndet måtte åter¬
remittera Utlåtandet, med förklarande af den
tanka, att af de medel, som JdiksgäldsCon-
Den i3 Januari.
a3i
toret genom upptagande af lån kan erhålla,
ulldisconten bor bekomma temporaira under¬
stöd efter beliofvet. Härvid får jag äfven
tillägga, att ull, såsom pant, icke är under¬
kastad förskämning, lika lätt som spannmål.
Herr Ståhle: Detta Utlåtande innefattar
ett nytt bevis, huruledes Utskotten, tvärte¬
mot Konungens landsfaderliga afsigt, funnit
Svenska jordbrukets angelägenher underord¬
nade. Tullspecialerna upplysa, att nära en
million skålpund gröfre ull från utrikes ort
årligen införskaffas, för att förse Svenska all¬
mänheten med kläder, vantar, sticktröjor och
strumpor. Detta behof är kändt och måste
först afhjelpas. Man bör icke tveka, alt Sven¬
ska jorden kan föda så många får, som be-
liöfves för att förse oss med erforderlig ull.
Man behöfver ej ens öka antalet af får, utan
endast vidtaga ändamålsenliga anstalter till
fårafvelns förbättrande medelst allmänt kring¬
spridande af rik-grof-ulliga fårslag, som gifva
örn året 6 å 8 skålp. ull i stället för allmo¬
gens nu egande får lemna endast ^ å i skålp.
ull, genom hvilken anstalt ullproductionen,
med lika antal får, som nu eges, skulle ökas
600 procent eller utöfver vårt behof. Or¬
saken till bristen är att härleda derifrån, att,
då i äldre tider tunnor guld uppoffrades för
silkesafvelns befrämjande inom vårt land,
man förglömde fårskötselns och gröfre ull-
produclionens uppmuntrande. Sedermera har
man trott landet kunna hjelpas genom vat-
tencommunicationer och gräfning af oanalerj
23a
Den i3 Januari.
och man fortsätter ännu detta husbållssystem,
ehuru detsamma medtager de tillgångar, som
erfordras för jordbrukets och landtmannayr-
kets upplijelpande. Om man med lika benä¬
genhet inympat främmande economiska läro¬
satser för landlbrukets trefnad, som roan sö¬
ker införa hos oss utländska lånesystemer,
så skulle vi, lika med våra grannriken, haf¬
va afhulpit många brister, och lika med dem
klädt oss af inhemska fabrikater af Svensk
ull. Ändamålet ernås icke blott genom in¬
köp af dyra finulliga racer får. Sålunda till¬
går icke i de länder, hvarest fårafveln och
ullproductionen ät;o i fullkomlighet. Derstä¬
des äro för Statens räkning anlagda både
fin- och grof-ulliga schäferier, hvarifrån ut¬
skickas årligen till socknarna springbaggar,
som landtmänneu få för fårafvelns förädling
begagna utan betalning. Resultatet af lika
anstalt här skulle blifva uppfyldt behof af
ullproduction och äfven utskeppning af den¬
na vara. Kostnaden dervid vore obetydlig,
helst man besinnar, att många andra anslag
användas för mindre lönande ändamål. Till
denna kostnad tror jag ock jordbruket så
mycket mera vara berättigadt, som man vid
innevarande Riksdag ålagt en hittills oerhörd
bevillning på en denna närings förädlade
product med 6 procent af varans försäljnings¬
pris, genom i sk. afgift å hvarje kanna till¬
verk a d t brännvin. Om af denna skatt ari vän¬
des, hvad för fårskötselns och ullproductio-
nens befrämjande erfordras, skulle en rätt¬
Den 13 Januari. 233
visa vederfaras de talrika medborgare, som
egnat sig till jordbruket. Hvad dernäst an¬
går frågan om ullcontors inrättande, instäm¬
mer jag uti Herr Arosenii framställning der¬
om. Nyttan deraf har visat sig i de länder,
der ullen är en vara, som betydligt inverkar
på handelsförhållandet. Då jag vid denna
Riksdag talat och gifvit min röst för eft an¬
slag af 25,ooo Rtl. för beredande af förva¬
ringsrum åt döda uppstoppade djur och foglar,
skulle jag förebrå mig, att illa hafva iakttagit
mitt kall, om jag icke yrkade, att åtminstone
en lika stor summa måtte anslås till uppköp
af utländska rik-ulliga får-racer, till förädling
af vår allmoges får-afvel, så att den måste
kunna producera så mycken ull, att vår all¬
moge ej behöfver köpa utländsk grof ull för
sin klädnad. På grund af dessa anmärknin¬
gar yrkar jag återremiss.
Häruti instämde Ilerrar Rydströmj Mei-
jer och Lundman,
Herr Lundgren: Inora Utskotten bar jag
förenat mig ull Herr Prosten Åstrands re¬
servation. Jag fullföljer nu denna åsigt, å-
beropar i öfrigt Herr Arosenii yttrande samt
tillstyrker återremiss.
Herr Ekerman: Lika lifligt, som de vär¬
de talarne, önskar jag Svenska fabrikernas
och Svenska jordbrukets förbättrade ställning.
Hvad jordbruket beträffar, tror jag Rikets
Ständer icke böra beskyllas, att hafva under¬
låtit att deråt lemna uppmärksamhet. Rikets
Ständer hafva åtagit sig en skatt, som förut
234
Den )3 Januari.
ensam drabbat jordbruket, skjulslegan bar
blifvit förökad, oell likhet i detta afseende är
för kronoskjutsen tillstyrkt, oberäknade flera
andra förmåner, som jag för ögonblicket ej
kan i minnet återkalla. Jag tror således, att
Rikets Ständer begagnat alla tillfällen, som
sig bordt, för att visa en synnerlig benägen¬
het för modernäringen. Hvad fabrikerna an¬
går, nitälskar jag för deras förkofran, men
måste tillika finna, att, der ingenting är att
taga, bar kejsaren förlorat sin rätt. För öf¬
rigt bar jag icke lemnat min röst för det af
Herr Ståhle åberopade anslaget af a5,ooo Rd.
till förvaringsrum för de uppstoppade fogiar-
ne. Tvärtom besvärade jag med votering i
denna fråga, äfvensom jag talat emot flera
andra anslag, men till allt detta bar jag va¬
rit föranlåten, då jag icke funnit utväg, hvar¬
ifrån de skulle tagas. Sedan Stats-Utskottet
dragit försorg, alt ej en enda skilling återstår att
disponeras, utan flere 100,000 Rd. blifvit an¬
slagna, som ej utan lån kunna erhållas, skul¬
le jag mycket glömma min pligt, om jag un¬
derstödde någon åtgärd, hvarigenom Riks-
gäldsContorets villervalla komme att ökas.
Jag vet i sanning icke någon fond, hvari¬
från dessa medel skola tagas, då det icke lä¬
rer vara tillsländigt, att föreslå, det de må
utgå af den vinst, som Götha Canal lemnar.
Om de få derå anvisas, har jag ingenting
att häremot invända. I annat fall yrkar jag
bifall af Utlåtandet.
Herr Ståhle: Herr Ekerman har sökt
Den i3 Januari.
235
alt framställa de fördelar, sorn blifvit Sven¬
ska jordbruket af Rikets Ständer beskärd;».
Jag finner i detta afseende icke enahanda
resultat. Det kan icke bestridas, att jordbru¬
ket drager största delen af alla slags onera.
Om ock salpetergärden flyttas på bevillnin-
gen, komma jordbrukarne likväl icke desto
mindre att vidkännas största tungan deraf.
Hvad anslaget till förvaringsrum för de upp»
stoppade djuren angår, erkänner jag, att jag
med min röst dertill bidragit, emedan jag
ansett detta vara en Svenska Nationen värdig
gärd åt vetenskaperna. Jag har nu blott åbero¬
pat detta, såsom skäl, att, då man beviljat
nämnde anslag, bör man ej heller draga i
betänkande att anslå åtminstone en lika stor
summa för Svenska fårafvelns upphjelpande.
I den mån jordbruket upphjelpes, beredes
de öfriga näringarnes bestånd; hvaremot, om
jordbruket undergräfves, de andra näringar¬
nes förlust uppkommer. Sjelfva den så myc¬
ket gynnade jernbandteringen skall ej vara så
fördelaktig, som den är, om icke afseende fä¬
stes på jordbrukets upprätthållande och för¬
kofran. Jag förnyar min begäran om åter-
remiss.
Herr Strehlenert: Då Herrar brosenius
och Ståhle fullständigt utvecklat detta ämne,
är det för mig tillräckligt att förklara, det
jag delar deras tänkesätt och förenar mig uti
anhållan om återremiss. I anledning af hvad
Herr Ekerman yttrat, i afseende på skuld-
sättningssystem, sedan alla medel äro dispo»
2 36 Den i3 Januari.
nerade, kan jag icke annat än beklaga, att
detta Betänkande nog sent inkommit till Riks-
Stånden, helst frågan redan förlidne vårtid
varit under behandling inom Utskotten.
Herr Arosenius: Uppmärksamheten torde
böra fästas derpå, att här icke är fråga om
anslag, utan om lån, som hvarje år uttages,
men åter inbetalas. Derigenom beredes vinst,
men icke förlast för Staten. Jag talar icke
här endast om ränlevinsten, utan om den
stora nationalfördel, som är af fårafvelns upp-
hjelpande en gifven följd. Man har omför-
malt det anslag af 25,ooo Rd., som under
innevarande Riksdag blifvit beviljadt till Riks»
Museum för förvaringsrum åt samling af upp¬
stoppade djur. Jag är ganska tillfredsställd
dermed. Samlingarne finnas i ordning till
lärdom för dem, sorn vilja af tillfället sig be¬
gagna. Många af våra barn och efterkom¬
mande skola häraf kunna draga nytta, och
min öfvertygelse är, att Rikets Ständer hand¬
lat visligen och liberalt genom ofvannämnda
i det hela ringa summas öfverlemnande till
förrberörda ändamål. Frågan härom hörer i
öfrigt icke till närvarande ämne, och hvad
ja» nu yttrat i detta afseende, har jag endast
uttalat för att besvara gjord anmärkning. Med
säkerhet kan man påstå, att af allt, hvad Ri¬
kets Ständer under denna Riksdag anslagit,
ej något skall vara så productift, som det
nu ifrågavarande af 100,000 Rd. för fårsköt¬
seln och uiiproductionen, om det till behof-
vet användes. Det är bekannt, att manufa-
Den i3 Januari. 287
cfur-disconten och ull-disconten hafva credi-
tiv på Banken, som äro de bästa, emedan de
ega hypotbek uti dessa disconters egna uti
Banken insatta öfverskottsmedel. Man kan
derå aldrig förmoda förlust, så stor, att icke
den genom räntor samlade besparingsfonden
skall kunna betacka densamma. Jag skulle
ej anse det vara äfventyr ligt för Banken, att
utsträcka berörde creditivrält till oftanämnda
100,000 Rd., men jag vill ej sådant föreslå i
en tid, då allt bör vidtagas för Bankenscon-
soliderande, och för att sätta Banken i stånd
att uppfylla sina förbindelser. Af Riksgälds-
Contoret kunna äfven lätt 100,000 Rd. an¬
skaffas, och äfventyr af förlust för Riksgälds-
Contoret eger icke rum, då pant ställes för
hvad derifrån utlemnas. Jag vill hoppas, alt
hvad Herr Ekerman yttrat, om anvisningen
på vinsten af Götha Canal, blott blifvit an-
fördt på skämt. För motsatt händelse vill
jag förklara, att, ehuru canalen ej i vår tid
skall kunna bereda så stor vinst, har jag
dock ansett densamma i framtiden blifva
nyttig; och jag hoppas, att, fastän Götha
Canal vid alla tillfällen åberopats, frågan om
Stats-anslag dertill ej skall vidare återkomma.
Den eger ej heller med nu förevarande ämne
ringaste sammanhang. Jag anhåller, att Stån¬
det af vanlig billighet och rättskänsla afser det
sällsynta tillfälle, som här eger rum, att Ivän*
ne medel kunna vinnas på en gång, i så måt¬
to, att fabrikernas och jordbrukets inleressen
sammanträffa. Jag förnyar den tanka, som
238
Den ij Januari.
jag förut uttryckt, att 100,000 Rd. mätte pä
RiksgäldsContoret anvisas, till ull-discontens
bispringande. Såsom jag tillförene yttrat,
föreser jag, att beliofvet intill nästa Riksdag
icke skall öfverstiga denna summa.
Herr Ekerman: Ibland skälen, hvarföre
jag nu, såsom hittills, motsätter mig lånsy¬
stemet, är den öfvertygelse, att, sedan man
begynt att låna, skall man ytterligare begag¬
na denna utväg.
Herr Arosenius bar sjelf derpå anfört
exempel, då han åberopat, att, enär redan
beslut är fattadt om låns upptagande af Riks¬
gäldsContoret, kan enahanda utväg för ifrå¬
gavarande ändamål begagnas. Jag medgifver,
att RiksgäldsContoret, utan särdeles förlägen¬
het, skall kunna anskaffa länet, men jag för¬
utser, att, sedan detta blifvit beslutadt, skall
sådant föranleda, om ej vid denna Riksdag,
åtminstone en annan gång, flera lån, och slut¬
ligen skall summan, som genom lån anskaf¬
fas, uppgå måhända till 10 millioner Rd. och
derutöfver efter det lånsystemet är infördt.
Derföre har jag ej kunnat lemna mitt bifall
till nu ifrågavarande anslag. Jag har härtill
dessutom ett ytterligare skäl. Då jag haft
den för min känsla nedslående, men af min
öfvertygelse påkallade, åsigt, att ej kunna bi¬
falla låneanslagen till städerna Norrköping
och Borås, skulle jag mycket förebrå mig,
om jag medgåfve det, som för fårskötseln
och ullproductionen begäres, helst Preste-
Ståndets ledamöter inom Utskotten ej synts
Den )3 Januari.
i allmänket dertill böjda. Jag besfrider ic¬
ke nyttan häraf, men, ehuru jag saknar till¬
räcklig kännedom, för alt fullkomligt bedö¬
ma förhållandet, tror jag likväl ej, att 100,000
Ed. skola i detta afseende kunna bereda den
stora nytta, som man deraf hoppas. Hvad
jag yttrat om vinsten af Götha Canal, har
varit sagdt ej på skämt, utan med fullt allvar,
då jag hört uppgifvas, alt Götha Canal upp-,
fyller sin bestämmelse; och, fastän jag ej vet,
om det är tillständigt att disponera berörda
vinst, har jag dock exempelvis anfört denna
utväg, såsom den enda, under hvars förut¬
sättning jag skulle vilja bifalla anslaget.
Herr Modin: Jag har tillhört den bered¬
ning, som först handlagt detta ärende, mea
haft det missöde, att se sitt Betänkande, då
det hos Utskotten in pleno förekom, omkull-
kastadt af personer, som troligen ej gjort sig
fullkomlig reda för ämnets beskaffenhet och
vigt. Hufvudfrågan är under discussionen
inom Ståndet sakrikt utredd, och jag hoppas,
att det enda försök, som här skett att mot¬
verka återremiss, hvarom äfven jag anhåller,
skall vanmägtigt förfalla.
Herr Noréus: Jag hyser förhoppning,
att annat resultat af denna fråga skall genom
återremiss kunna beredas. Deruti förenar
jag mig, att det ej kan blifva äfventyrligt
för RiksgäldsContoret att för detta vigtiga
ändamål upptaga lån. Man har invändt, alt
summan ej skall varu tillräcklig. Jag önskar,
9tt frågan vid annan Riksdag må finnas vig¬
Den i3 Januari.
tig, och ett större ansia" skall da kunna er¬
hållas. Vid få tillfällen förenas flera så vig¬
tiga interessen, som vid detta. Ändamålet är
stort, att förvandla jordens producter till ett
alsler af den beskaffenhet, att det lemnar
jordbrukaren penningförljenst. Men jag kan
ej finna, huruledes detta anslag skall anvisas
på vinsten af Götha Canal. Jag beklagar,
att i Rikets Ständers beslut om Statsbidrag
till Götha Canal allt hopp om vinst af före¬
taget är lemnadt å sido, och, om någonsin
sådan vinst kommer att ega rum, är den i
alla fall så aflägsen, alt den ej kan påräknas
nu till uppmuntran för fårafveln. På grund
af de för återremiss anförda skäl, inslämmer
jag uti anhållan derom.
Herr Helsingius: Hvarken jordbrukare,
ullhandlare eller fabrikant, och ej heller e«
gande praclisk kännedom om Svenska får-
afvelns lägervall, har jag dock med ledsnad
läst förleckningarne å tullintrader för betyd¬
liga quantiteter utländsk ull, som blifvit in¬
förd. Jag har deraf funnit trögheten hos
Svenska nationen för industri, tröghet att
icke iakttaga, hvad inom andra länder bere¬
der mycken förtjenst. Jag har äfven med
stor ledsnad läst det nu förevarande Betän¬
kandet, än äfven hört den i ämnet upplysan¬
de discussion, som här egt rum. Utskotten
hafva icke med ett ord motsagt Kongl. Majtts
framställning, eller hvad enskilda Riksdags¬
män yttrat om nödvändigheten att undvika
stor införskrifning af ull och möjligheten att
Den' i3 Januari.
genom ullproduclionens befrämjande så för¬
anstalta, att Svenska allmogen må kunna för¬
ses med kläder af Svensk ull; men Utskotten
hafva tillika nödgats tillkännagifva, att inga
medel till utgiftens fyllande finnas. Ju stör¬
re ledsnad jag härvid känner, desto mera
måste jag beklaga, att detta angelägna ärende
blifvit lemnadt till slutet af Riksdagen och
ej förrän efter i4 månaders förlopp hos Riks-
Stånden förekommit, ehuru saken innefattas i
en Konungens Proposition, och sådana böra,
enligt Riksdagsordningen, först behandlas.
Detta uppskof är knappast förklarligt. Vid
närmare eftersinnande, finner jag likväl, att
mynlbestämningen måst föregå, hvarvid man
ville undanrödja alt erkänna nödvändighet
att upptaga lån. Götha Canal skulle äfven
först få sitt anspråk uppfyidt, och alla an¬
dra behof hafva måst undanrödjas. Emed¬
lertid är det nu förevarande oafhulpet. Jag
tillstår, att, då jag hört Preussens exempel
åberopas, tror jag, att, om erforderliga me¬
del blifvit använda för ullpioductionen, så
mycket kunnat derigenom förtjenas, som va¬
rit behöfligt till silfvers införskaffande. Detta
hade varit lätt, och silfver skulle hafva för
lindrigare pris erhållits. Om man jemförer
Preussens och Sveriges förhållanden, anser
jag otrolig fördel kunna genom företaget för
Sverige beredas. Saken lärer likväl nu mera
svårligen slå att vid denna Riksdag förändra.
Jag bestrider dock icke återremiss och ön-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—3o. VII. 292.
242 Den i3 Januari.
skar, att det icke måtte blifva omöjligt för
Utskotten att utfinna medel till anslaget, i
synnerhet som detta inskränkes till det med
billighet enliga beloppet af 100,000 Rd„ hvil¬
ket, om det beviljas, jag tillika önskar må
vara tillräckligt för det dubbla ändamålet:
ullcontors inrättande och föranstaltande der¬
af, att baggar må kringsändas å landet för
fårafvelns upphjelpande.
Herr Sandblad förenade sig med Herr
Helsin gius.
Herr Leffler: Jag hyser den öfvertygelse,
att ullproductionen inom vårt land skall be¬
tydligen kunna förökas, särdeles i de södra
provincerna. Då man vet, att mycket ull
bit inlöres från utrikes ort, bör man så för¬
anstalta, att delta förekommes; ty, så länge
det fortfar, föranledes deraf förlust. Till
ändamålet skulle äfven bidraga, om ullcon-
tor inrättas, för att behandla ullsorteringen,
emedan ett hinder, som försvårar afsältnin-
gen och förminskar priset å den Svenska ul¬
len, är, att flera slag sammanblandas. För
mig hafva många skäl talat för anslaget, hvar¬
före jag inom Utskotten biträd t deras mening,
som detsamma tillstyrkt. Vid flera till¬
fällen har mig s}mts, som missförstånd egt
rum i afseende på städernas och jordbrukets
interessen sinsemellan. I denna fråga haf¬
va städerna och jordbruket gemensamt inter¬
esse, och jag har varit förundrad, att de ej
kommit öfverens. Man har ej sett saken från
den rälta sidan, och jag bör ej tvifla, att
Den i3 Januari. 2 få
rättelse skall ega rum, om återremiss sker.
Jag finner det icke vara för RiksgäldsConlo-
ret farligt, att lemna ett så beskaffadt lån,
som det ifrågasatta. Gamla ulldisconlen sva¬
rar för räntan, och jag ser ej, att Riksgälds-
Contoret kan härpå något förlora. Hvad
Götha Canalvinsten angår, utgör den i5 å
16,000 Rd. årligen. Herr Ekerman har här¬
vid likväl intet yttrat, om Ganal-arbetets
fortsättning, och, då 3.'oe Stånd beslutat den¬
na fortsättning, och dervid, såsom villkor, in¬
gått vinstens beräknande att till arbetet an¬
vändas, är det ulan ändamål att derom vi¬
dare tala. Jag instämmer i anhållan om å-
terremiss.
Herr Arosenius: Jag kan ej undgå alt
förklara min högaktning för den ledamot,
sorn, ehuru sjelf hvarken jordbrukare, ull¬
handlare eller fabrikant, dock insett nyttan
af den åtgärd, som nu är i fråga. Den ena
näringen måste understödja den andra, örn
ett i helt godt ändamål skall vinnas. Om
icke afnämare finnas af jordbrukets alster,
så väl råämnen, som förädlade producter,
skall ej heller afsättning af stadsmannanärin-
gens ega rum. Man har invändi, att ett an¬
slag af 100,000 Rd. är för ringa; men jag
har trott, att anspråken i detta afseende böra
vara måttliga, och, med den kännedom, jag
eger om förhållandet, anser jag berörda sum¬
ma snarare öfverstiga än undergå värdet af
den ull, som landtmannen kan innan nästa
Riksdag afsätta. Frågorna om ullcontor, schä-
244 Den i3 Januari.
ferier och baggars kringsändande höra till de
reglementarisk» föreskrifterna, som böra till
Regeringens afgörande öfverlemnas. Jag är
öfvertygad, att Regeringen i detta afseende
ingenting vidtager, utan sakkunniga mäns
hörande.
Herr Ekerman: Såsom Riksdagsman, har
jag icke varit ledd i mina åsigter af något
annat interesse än min öfvertygelse om hvad
som för det allmänna är gagneligt, ehvad
frågan befordrar mitt egna eller de med
mig närmare förbundnas interessen eller ej.
Redan det skäl har till vägran af anslaget
varit för mig tillräckligt, att Rikets Ständer
disponerat mera, än de ega; och ökad skuld¬
sättning skall förr eller sednare bereda ökade
skattebördor. Jag har ej uppgifvit förslaget
om Götha Canalvinsten, om icke de 3:ne öf¬
riga RiksSlånden beslutat, angående anslaget
till Canalen, och flera synas triumphera, att
Borgare-Ståndet i denna fråga icke har någon
nu mera gällande talan. För öfrigt är det ej
för Ståndet obekant, alt jag icke lemnat min
röst för en enda skiliings anslag till Götha
Canal. Jag är ej säker, huruvida det är möj¬
ligt att disponera Canal-vinsten, på sätt jag
föreslagit, men, om det kan ske, har jag in¬
genting att emot denna användning påminna.
I allt fall bestrider jag återremiss.
Discussionen ansågs slutad, och Utlå¬
tandet, N:o 109, återremitterades, emot hvil¬
ket beslut Herr Ekerman sig reserverade, med
förklarande af sin förundran deröfver, att
Den 13 Januari. 2 45
samma talare, som tillförene yttrat sig om
Riksdagens längd, såsom föranledd af återre-
misser, nu sjelf yrkat enahanda åtgärd.
§• 12.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets Be¬
tänkande, N:o 89, i anledning af en utaf
Riksdagsfullmägligen Anders Danielsson från
Elfsborgs län väckt motion, att utvexling af
nyo Bancosedlar mot förslitna måtte blifva
ombesörjd vid Rikets Ständers LåneContor i
Götheborg.
Herr Leffler: Då jag i öfrigt ej har något
att anmärka vid detta Betänkande, föreslår jag
dock deri den förändring, att, om LåneContors
Directionen till vexling användt halfva för-
skottssumman och uppsänder till Banken ett
deremot svarande belopp förslitna sedlar, så
stor summa, som denna hälft, må åter till
Directionen för enahanda ändamål afiemnas.
Om sålunda tillginge, skulle ej olägenheten
af afbrott med vexlingen inträffa, då dere¬
mot denna olägenhet är en gifven följd af
Utskottens förslag.
Herr Helsingius: Banco-Utskotlet har upp¬
gifvit orsaken till förslaget, att ingen requisi-
tion af nya sedlar må för ändamålet af gam¬
las invexling från låne-contoren göras, eller
af Banco-Styrelsen beviljas, förrän ett redan
emottaget vexlingsförskott blifvit till fulla be¬
loppet redovisadl och till Banken åter inle-
vereradt, vara den, att Rikets Ständer beslii-
246
Den i3 Januari.
tat cassornas storlek vid hvardera låne-con-
loret, och att controllen härå vore i verk¬
ligheten omintetgjord, derest större eller
mindre andel af de för sedel-om vexling äm¬
nade medel skulle kunna fortfarande eller
under längre tider förblifva inberäknade och
sammanblandade med den contanta cassa,
som i och för discontrörelsen begagnas. Då
man besinnar den närvarande olägenheten,
som öfverklagas, och den ordning, som Ut¬
skottet tillstyrkt, endast åstadkommer afbrott
med vexlingen i4 dagar, synes den sed¬
nare olägenheten, jemförelsevis med den för¬
ra, böra finnas mindre betydlig; och angelä¬
genheten att hafva räkningen uppgjord för
en leveranco, innan en ny remiss från Ban¬
ken sker, är, på de af Utskotten uppgifna
skäl, obestridlig. Utskottet har jemväl upp¬
lyst, hvarifrån den anmälda olägenheten för
Götheborg och trakten deromkring sig här¬
leder. Anledningen ligger i den omständig¬
het, att länstyrelsen derstädes icke på flera
år iakttagit det tillfälle, den egt, att från
Banken requirera förskott af nya småsedlar
till förslitnas invexlande.
Herr Leffler: Directionerna för låne-con-
toren böra ej kunna misstänkas för förvalt¬
ningen af medlen. De hafva hand örn mil¬
lioner Bd.; och det kan icke bestridas, huru
högst angeläget det är, i synnerhet för all¬
mogen, att, utan uppskof, hafva vexlingstill-
fället sig öppet. Deremot kan det för Stä«
Den i3 Januari. 247
demas invånare vara mera likgilltigt. På grund
af hvad jag nu anmärkt, begär jag återremiss.
Herr Lamberg förenade sig med Herr
Lefler.
Herr Helsingius: Banco-Utskottet har ej
här åsyftat misstankar emot låne-contors»di-
rectionerna, men endast ställt sig till efter¬
rättelse Rikets Ständers om låne-contors-cas-
sornas belopp fattade beslut.
Herr Lefler: Jag har deltagit i utarbet¬
ning af de reglementariska föreskrifterna för
låne-contoren och känner motiven dertill.
Jag vet äfven, att de ej behöfva större cas¬
sör, emedan de till det mesta röra sig med
assignationer, samt dagligen lån dels der
omsättas, dels dit inflyta.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 89, bifölls.
§. i3. '
Föredrogos å nyo, men begärdes och
lades ytterligare på bordet, Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skotlens följande Utlåtanden:
N:o 28, i anledning af anmärkningar vid
Betänkandet, N:o 17, i afseende på förehafd
granskning af Kongl. Maj:ts förnyade Segla¬
tionsordning af den 21 Juli 1825, och
N:o 29, i anledning af anmärkningar vid
Betänkandet, N:o 19, angående Kongl, stad¬
gan för inrikes tullförpassning och bevakning.
248
Den i3 Januari.
§• <4-
Föredrogs å nyo Stats- saint Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Betänkan¬
de, N:o ii, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition till Rikets Ständer om an¬
slag och medel till navigationsscholors inrät¬
tande.
Jemte Betänkandet, upplästes de emot
detsamma afgifna reservationer.
Herr Donner: ”Jag måste beklaga det
ringa afseende, som Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, så väl som Herr Valleys samt
min motion, hvilka äro besvarade i det nu
föredragna Betänkandet, vunnit hos de Hög¬
loft. Stats- och Economie-Utskotten.”
”Höglofl. Stats-Utskottet har vid denna
Riksdag föreslagit betydliga tillökningar på
alla Hufvudtitlarne, deribland betydliga an¬
slag för låneverken, anslag för instituter och
scholor, belöningar till enskilda för nyttiga
inrättningar och anläggningar. Det är icke
min afsigt att klandra dessa anslag för nyt¬
tiga inrättningar. Jag har för min ringa del
för det allmänna gagn, de åstadkomma, äf¬
ven deri deltagit; men jag tror äfven, att
Rikets sjöfart, för hvilken förut ej något an¬
slag finnes, och genom hvilken Staten har
sin förnämsta inkomst, äfven varit förtjent
af en ringa uppmärksamhet, ej bordt glöm¬
mas och åsidosättas, och ej nekas ett så o-
betydligt anslag som blifvit nu hegardt för
densamma.”
Den i3 Januari.
”Af de i Betänkandet gjorda tillstyrkan¬
den, gillar jag för min del det, att ej genom
en särskild afgift på utrikes gående fartyg
bereda tillgång för navigations-scliolors in¬
rättande, såsom grundadt på goda skäl, då
sjöfarten är förut belagd med många afgifter.”
”De Hög lo fl. Utskotten hafva vidare fö¬
reslagit, att med de i Stockholm, Götheborg
och Carlskrona för flottans behof redan or¬
ganiserade navigations- och styrmans-scholor
förena dylika undervisnings-anstaller för coop-
vaerdie-skeppare. Delta förslag får jag gilla,
i förmodan att ändamålet dermed kan vinnas
för dessa städer och en besparing i kostna¬
den beredas. Deremot hafva de Höglofl. Ut¬
skotten afstyrkt anslag för na vigations-scho-
lors inrättande i Gefle, Calmar och Malmö,
hvilket af Kongl. Maj:t blifvit hegardt, Samt
för inrättandet af en dylik schola i Wisby,
hvarom jag i en motion anhållit. Då Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till en del är grun¬
dad på i8a3 års Ständers underdåniga för¬
slag, att ett handels- och navigalions-central-
institut borde i Stockholm inrättas, men Kongl.
Majit, som jag anser, på väl grundade skäl,
ansett lämpligare, att mindre navigationsscho-
lor på flera orter inrättades, så hade jag
trott, att mera afseende bordt fästas på det¬
ta Kongl. Majits Nådiga förslag och detsam¬
ma ej afslås.”
”Hvad angår inrättandet af en navigations¬
skola i Wisby, får jag åberopa de skäl, sorn
jag för deusammas inrättande anfört i ruin
Den i3 Januari.
motion, hvartill jag na ytterligare får tilläg¬
ga den svårighet, sorn unga sjömän på Gott¬
land skulle hafva, att uppehålla sig på en
annan ort, då under stränga vintrar commu-
liicationen med fasta landet och Gottland är
afbruten, och de således ej kunna få något
understöd från hemorten, att de genom en
sådan afbruten communicalion äro hindrade
i rättan tid skaffa sig engagement för före¬
stående sommarfart och ej kunna infinna sig
i antagen tjenst i rätt tid, då skeppsfarten
börjar, hvarpå den förlidlie vår sent öppna¬
de cotnmunicationen med moderlandet lem-
nar exempel, då flera fartyg voro från åtskil¬
liga Gottlands hamnar afseglade lill utrikes
orter, innan postgången öfver Öland med fa¬
sta landet af Sverige ännu var öppnad. Äf¬
ven får jag anföra, att Wisby, näst efter
Stockholm, Götheborg och Gefle, har det stör¬
sta lästetal i skepp.”
”Till inrättande af en navigalfons-schola i
Wisby erfordras, i likhet med för de öfriga,
enligt Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, till
inköp af inventarier, 400 bd., och ett årligt
anslag af omkring iooo Rd., således första å-
ret i4oo och de följande iooo Rd. Då Sta¬
ten af Provincen Gottland, för år 1826, se¬
dan alla omkostnader för provincens styrelse
samt 28,000 Rd. till der inrättade nationalbe¬
väring eller för öns försvar blifvit afdragna,
haft ett öfverskott af 93,000 Rd., hvilket,
om det erfordras, jag kan ådagalägga genom
ofliciela utdrag ur räkenskaperna, så hoppas
Ben i3 Januari.
jag en så ringa uppoffring ej nekas denna pro-
vince, som dessutom måste vidkännas många
olägenheter af sitt afskilda lage.”
'Mag får derföre föreslå, att den i sig
sjelf ringa summa, sorn Kongl. Maj:t begärt,
och hvilken kan förminskas genom förening
med redan inrättade navigationsscholor, en¬
ligt hvad Utskotten föreslagit, äfvensom an¬
slag för en dylik schola i Wisby, hvarom jag
anhållit, ej nekas förbättrandet af vår sjöfart,
och att, sedan RiksStaten nu mera är upp¬
gjord, de för dessa inrättningar nödiga me¬
del anvisas till Kongl. Maj:ts disposition uppå
RiksgäldsContoret.”
”Beträffande Herr Valleys motion, att den
påbjudna nog stränga skeppare-examen må¬
ste upphöra, eller tiden för densammas vid¬
tagande uppskjutas, tror jag Högloft. Econo-
mie-Utskottet hafva bordt fästa mera afseen¬
de på densamma, än som skett, i synnerhet
då Stats-Utskotlet ej velat anvisa medel till
inrättandet af scholor, hvaruti nödig under¬
visning för denna examens undergående kun¬
de inhemtas. Att denna allt för mycket for¬
drande examen är en tunga för den förut
betungade sjöfarten, kan ej bestridas, ty, gen¬
om den blir det svårare att få skeppare, des¬
se få äfven större pretentioner och blifva
kostsammare för rederierna. Jag tror den
påbjudna examen ej vara af behofvet så myc¬
ket påkallad, ty våra Svenska skeppare haf¬
va hittills seglat lyckligt på många aflägsna
farvatten, med de kunskaper, de tills della
2Ö2 Den i3 Januari.
liaft tillfälle inhemta. Jag tror dem vara li¬
ka väl ansedda för deras kunskaper i yrket,
på fremmande orter, som andra nationers, och
de få vid fraktslut rätt ofta företräde fram¬
för dessa. Theoriens stora nytta i alla yr¬
ken vill jag ej bestrida, men i intet yrke for¬
dras kanske en god och öfvad praktik mera
än i sjömansyrket, och flera exempel kunna
anföras, då den väl theoretiskt lärde skeppa¬
ren förlorat master och tacklage på sitt skepp
och ofta sett det af stormen drifvas på strand
och förstoras, då vid samma tillfälle den
mindre lärde, men väl praktiserade, skeppa¬
ren räddat sitt skepp från elementernas för¬
störing eller fört det lyckligen i hamn undan
farorna.”
”Skulle de Höglofl. Utskotten emot all
förmodan ej vilja föreslå det begärda ringa
anslaget för navigationsscholor, så får jag på
det högsta yrka, att Utskotten ville föreslå
Rikets Ständer en underdånig anhållan hos
Kongl. Majit, att den påbjudna, nog mycket
fordrande, skeppare-examen måtte upphöra
och den hittills fordrade vara tillräcklig.”
”Ehuru Riksdagen redan länge varat, och
ehuru vi snart kunna hoppas dess slut, an¬
håller jag, för den vigt, detta ämne eger för
alla våra committenter, som äro skeppredare,
om en återremiss af Betänkandet och att
dessa anmärkningar måtte få medfölja, under
den säkra förhoppning, att, då målet förut är
behandladt och ej vidlöfligt, ej mycken tid
skall fordras att detsamma å nyo handlägga.”
Den 13 Januari, 253
Herr Hjelström: ”Uti den reservation, Herr
Friherre J. Cederström mot Utskottens Be¬
tänkande afgifvit, (örenar jag mig lill alla
delar, under vördsamt yrkande att, då Cal¬
mar stad är en kustort, der gymnasium fin¬
nes, nuvigations-schola derstädes också, på
Statens bekostnad, ju förr ju heldre må in¬
rättas; äfvensom jag delar de åsigter, Herr
Friherre Sprengporten i sin reservation utta¬
lat, att inga Statsutgifter återskänka det all¬
männa en rikare ersättning, än de, hvilka
hafva bildningen till föremål.”
”Herr Professoren Gravander har också
väl och utförligen ådagalagt hvilka navigations-
scholor nu böra inrättas, hvarest de först
skola anläggas samt nyttan och behofvet af
dessa scholor ra. ra.”
”På alla dessa välgrundade skäl anhåller
jag om Betänkandets återremitterande.”
Herr Winberg: Så vida man tror sig
kunna vinna anslag af Staten till navigations-
scholorna, vill jag ej bestrida återremiss. Jag
förutser dock, att Betänkandet återkommer i
oförändradt skick. Hvad vidare angår frå¬
gan om navigations-scholornas inrättande, så
vida afgift dertill skall utgå af hvarje fartyg
per läst, bestrider jag sådant ytterligare be¬
tungande å skeppsrederierna, hvilka stora
kostnader jag af erfarenheten känner. I af¬
seende på scholornas förläggande till vissa
orter, tror jag slutligen delta ej bero af Ri¬
kets Ständer, utan böra öfverlemnas till Kongl.
Muj:t, då tillgångar för scholornas inrättande
254 Den i3 Januari,
och framgena underhållande först blifvit gen»
om vederbörandes åtgärder beredda, bestäm¬
ma de tjenligaste localerna dertill. Jag till¬
styrker således bifall af Betänkandet.
Herrar Sandblad och Lamberg förenade
sig häruti.
Herr Lejfi er: Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet har forst behandlat det¬
ta ärende, lika med Herr Donner tillstyrkt
inrättandet af de ifrågasatta na vigations-scho-
lorna, äfvensom anslag till dem. Längre har
nämnde Utskott ej kunnat sträcka sitt yt¬
trande; men Stats-Utskottet har ej funnit
medel att lill kostnaden härvid anvisa. E-
medlertid äro de af Herr Donner åberopade
skäl inom Utskotten anförde. Det enda, som
jag dessutom yrkat, har varit, att, då medel
ej kunnat till navigations-scholorna anslås,
det torde vara tillbörligt att ingå till Kongl.
Maj:t med underdånig anhållan, alt den vid¬
sträcktare examen, som Kongl. Maj:t för blif¬
vande coopvaerdieskeppare i Nåder förord¬
nat, ej måtte vidtaga den tid, som derföre
blifvit bestämd. Till sådan examens under¬
gående kunna ej skickliga personer fordras
utan scholor, ty till de för densamma nöd¬
vändiga kunskapers inhemtande är ej tillfälle
i de trenne navigationsscholor, som nu fin¬
nas. I sistnämnde afseende anhåller jag om
återremiss.
Herr Falkman: Jag förenar mig uti an¬
hållan om återremiss. Saken är af vigt. De
summor, som fordras för de i Stockholm,
Den 13 Januari. 255
Götheborg, Gefle, Malmö och Calmar till-
ämnade navigations-scholor af 5,600 Rd. år¬
ligen till lärares aflöning, och af 2000 Rd.
på en gång lill inventariers inköp, synas va¬
ra så obetydliga, alt medel dertill böra kunna
anskaffas, i synnerhet som Iåns upptagande
för åtskilliga behof i alla fall blifver nöd¬
vändigt. Ehuru obetydlig den af Kongl.
Maj:t fordrade summa är, synes dock bespa¬
ring ytterligare kunna ske, om navigations-
scholorna anläggas, der allmänna scholor med
apologislclass finnas. Man skulle således kun¬
na undvika att hafva flere än en lärare vid
navigations-scholan, egentligen för undervis¬
ning i navigationsvetenskapen, men deremot
erhålla biträde af lärare från apologistclassen
i den på stället förut varande allmänna scho-
lan, hvilken lärare säkerligen för ringare er¬
sättning, än annars egde rum, skulle i ma-
thematik undervisa eleverna vid navigations-
scholan. För öfrigt finner jag, att, om de
föreslagna navigalions-scholorna ej nu kunna,
i saknad af medel, inrättas, blifver det nöd¬
vändigt att hos Kongl. Maj:t begära förläng¬
ning af tiden, då den af Kongl. Maj:t år 1827
föreskrifna vidsträckta examen för blifvande
coopvaerdieskeppare skall erfordras. Före¬
skriften härom har troligen meddelats, un¬
der förmodan, att Rikets Ständer ej skulle
neka anslaget till scholorna; men, om detta
ej bifalles, kan berörda föreskrift bil ligt vis
icke åläggas, då skeppare ej ega tillfälle att
256 Den i3 Januari.
förvärfva sig de vidsträckta kunskaper, som
för examen erfordras.
Herr Ekerman: Jag åter kan ej tillstyr¬
ka de föreslagna navigalionsscholornas inrät¬
tande, då disponibla tillgångar dertill icke
finnas; och att i sådant afseende upplåna
medel, strider emot min öfvertygelse. Med
Herr {Einberg förenar jag mig uti den åsigt,
att kostnader till berörda scholor ej må utgå
genom lästeafgift å fartyg. Detta skulle för¬
anleda för sjöfarten icke fördel utan fastme¬
ra förlust. Deremot instämmer jag med
Herr Leffler uti det förslag, att uppskof af
verkställigheten utaf Kongl. Majlts beslut om
en vidsträcktare examen för coopvaerdieskep-
pare må begäras. Jag är öfvertygad, att hä¬
danefter, likasom hittills, fartj^g, som föras
af personer med mindre lärdom, ändock kun¬
na gå till rederiers fördel. Om författnin¬
gen, under nuvarande förhållanden, skall ta¬
ga sin början, synes privilegium vara gifvet
till flottans officerare att ensamma föra äfven
handelsfartyg.
Herr Winberg: Ehuru anslag icke blifvit
tillstyrkt, finner jag, vid närmare öfvervägan¬
de, mig föranlåten bestrida återremiss af Be¬
tänkandet, då jag besvarar frågan om läste-
afgifts åläggande för ändamålet. 'Delta be¬
tungande vore för skeppsrederierna olyckligt,
och möjligheten deraf bör ufböjas. Kongl.
Majit har i ämnet hört stapelstädernas han-
delssocieteter, och de hafva förklarat sig ej
vara emot navigationsscholornas inrättande,
Den i3 Januari.
men ej vilja till kostnaden dervid bidraga.
Jag tror äfven, att den äskade högre lär¬
domen hufvudsakligen är af större nytta för
flottans officerare, än för skeppare. Af för¬
fattningens befordrande till verkställighet för¬
utser jag den följd, att ett rederi nödgas an¬
taga en skeppare i theorien och en skeppare
i det praktiska. Sådant vore högst betungan¬
de. I öfrigt förenar jag mig uti förslaget,
att förlängning af tiden för nämnda examens
förutsättande, såsom villkor för rättighet att
blifva coopvaerdieskeppare, måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet begäras.
Med Herr Winberg förenade sig Herr
Valley.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Betänkandet, N:o 111,
först till bifall och sedermera till återremiss,
på hvilka frågor Ja och Nej svarades, samt
votering begärdes.
Följande Yoterings-Proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
"Den, som bifaller Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskotteus Utlåtande,
N:o in, röstar: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nejj kommer Betänkandet att,
på grund af dervid gjorda anmärkningar, å-
terremitteras."
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Noréus, Wesert
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29—3o. VII, 293.
258
Den i3 Januari.
Aspelin, Winbladh., Zethelius, Santesson, o-
passlig, Brovallius, sjuk, Petersson, Hemberg,
Löf venius, Lindquist, Cron, Mattson, Wester¬
strand, Richert, Dalenius och Köhler, de io
sistnämnda med Ståndets tillstånd bortresta,
Ståhle, Bergelin, Westman och Gezelius voro
frånvarande, en sedel aflades förseglad, och
de öfriga befunnos, vid öppnandet och upp¬
räknandet, innehålla 17 Ja emot 8 Nej, i
följd hvaraf Betänkandet, N:o nr, var bi¬
fallet. Den förseglade sedeln förstördes.
§. i5.
Sedan Ståndet denna dag, enligt näst¬
föregående §., bifallit Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens, under N:o
lii, afgifna Betänkande, i anledning af Kongl.
Majits Nådiga Proposition till Rikets Ständer
om anslag af medel lill navigations-scholors
inrättande, genom hvilket Betänkande Utskot¬
ten förklarat, det de anse sig hvarken kunna
eller böra något ytterligare anslag till navi¬
gations-scholors inrättande eller underhållande
tillstyrka, beslöt Ståndet, i anledning af Herr
Winbergs derom gjorda framställning, alt i
underdånig skrifvelse hos Kongl. Majrt an¬
hålla, att den för blifvande coopvaerdieskep-
pare utsatta tid till examens undergående i
de genom Kongl. CommerceCollegii kungö¬
relse den 1 Mars 1827 bestämda ämnen
mätte förlängas, hvilket af saknaden på under-
>isnings-anstalter för dessa theoretiska kunska¬
Den i3 Januari.
pers inhemtande göres nödvändigt, och skulle
det (ill Ståndets Enskildta Besvärs-Utskott
remitteras alt förslag till berörda underdåni¬
ga skrifvelse afgifva.
§• 16.
Herr Arosenius begärde och erhöll 10
dagars ledighet från Riksdagsgöromålen, be¬
räknade från den 20 dennes.
§• *7-
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 112, i anledning af erinringar vid Ut¬
skottens Betänkande, N:o 7 1, angående sältet
för militise-boställens utarrenderande samt mi¬
li tias-boställs-cassans förvaltning.
Herr Langenberg åberopade sin reserva¬
tion och yttrade: Erfarenheten har visat lätt¬
heten att, vid nuvarande författningar, åt¬
komma arrenden. Flera mindre tillförlitliga
personer hafva erhållit arrenden, och löftes-
männen hafva stadnat i ansvar derför. Jag
kan ej heller gilla, att endast de, som hafva
fast egendom och prestera inteckning deri,
skola, såsom lån, få behålla städ jebeloppet.
Deremot yrkar jag, att välkända, men obe¬
medlade speculanter, som ej kunna prasstera
inteckning i fast egendom, måtte tillåtas att,
emot säker borgen, erhålla fem års anstånds»
tid, emot ränta, med inbetalningen af den
a6o Den i3 Januari.
städja eller handpenning, som pä auctionen
blifvit erbjuden och, såsom den högsta, af re-
gementsschefen antagen.
Herr Leffler: Jag har gillat förändringen
och ansett, att, om cautions-säkerhet skulle
antagas, blir man egentligen vid hvad hittills
varit, och äro vederbörande lika mycket, som
förr, blottställda för förluster. Det vore ock
ett ökadt besvär för den comité, som har
befattning med boställens utarrenderade och
medlens förvaltning, att pröfva borgen, hvar¬
emot inteckningssäkerhet lättare bedömes.
Jag tillstyrker alltså bifall af Utlåtandet.
Häruti förenade sig Herr TYinberg.
Herr Landegren: Om Ståndet frångår sitt
förra beslut, är det lämpligast att afslå Be¬
tänkandet, N:o 71, och Utlåtandet, N:o 112,
på de i Riksdagsfullmägtigen Nils Månssons re*
servation åberopade skäl.
Herr Lundgren tillstyrkte bifall af Utlå¬
tandet, N:o 112, hvaremot Herr Ekerman an¬
såg Ståndet böra vidblifva sitt redan medde¬
lade bifall af Betänkandet, N:o 71.
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet,
sora förut gillat Betänkandet, N:o 71, biföll
nu förändringarne och tilläggen deruti, enligt
Utlåtandet, JN:o 112.
§. 18.
Uppå Herr Talmannens framställning,
beslöts, att Utskotts Betänkanden, Utlåtanden
och Memorial, som inkomma i tryckta canzli-
Ben i3 Januari.
exemplar till StSndet, skola genast derefter
föredragas och bordläggas, utan afseende derå,
att de icke ännu blifvit til Ståndets Herrar
ledamöter utdelade.
§• *9-
Föredrogos och lades på bordet följan¬
de Betänkanden och Utlåtanden:
1:0 Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens:
N:o 3o, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 18, angående
väckta motioner, i afseende på Kongl. Maj:ts
Kådiga Förordning emot oloflig införsel eller
utförsel af varor, af den a3 Juni 1820.
2:0 Banco-Utskottets:
K:o g0, med förslag angående vissa för¬
ändringar af Bankens sedlar, till deras va-
leurer, text, format m. m., garantierna mot
missbruk och förfalskningar, samt ordningar-
ne inom Banken för olika sedelsorters utbyte
och förvexling,
N:o 91, i anledning af de från 3:ne Riks¬
stånd remitterade motioner af Herr Öfversten
J. P. Lefrén, Herr Prosten C. O. Forslind
och Riksdagsfullmägtigen från Gefleborgs län
Carl Hinricsson Bergman^ angående rättighet
för Banken att utfärda så kallade räntecou-
pons, jemte yttranden, som i sammanhang
härmed af andra ledamöter inom RiksStån-
den blifvit afgifna uti detta ämne,
N:o 92, i anledning af väckta förslag
262 Den i3 Januari.
att, medelst särskild upplåning af Banken,
bereda fond för en ny utlåning emot pant
af fastigheter, och
N:o 93, med förslag till reglementariska
föreskrifter, i afseende å det lån, som, enligt
Utskottets Betänkande, N:o 92, till belopp
af högst 2,000,000 Rd. Hamburger Banco,
skulle komma att genom Banco-Styrelsen upp»
tagas, jemte grunderna för användandet af
den fond, som derigenom skulle bildas, e-
gentligen till understöd för fastighetsegare,
3:o Lag-Utskottets: N:o 154. i anledning
af anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
JV:o 89, om indragning af Lagmans- och
Kämnärs-Rätter samt särskilda domstolar m.
m., och
4:0 Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets:
N:o 170, roed förslag till jemkning uti
RiksStåndens beslut, rörande kyrkors sam¬
manbyggnad, så vidt frågan angår beräknin¬
gen af församlingarnes röster vid votering, i
händelse af delade meningar,
N:o 171, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 31, rörande
väckta frågor om arbetscommenderingars upp¬
hörande, m. m., och
N:o 172, i anledning af flera väckta
motioner, dels om jemkning och jemnare för¬
delning af skatter och praestationer af jorden,
dels ock om förändrad reglering med pre¬
sterskapets aflöning ru. in.
Den i3 Januari.
a63
§. 20.
ProtocollsUtdrag öfver Ståndets efter¬
middagen fattade beslut justerades.
Plenum slutades kl. % lill 10 e, m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 10 Januari.
Plenum klockan ■§ to f. m.
§. 1.
Anmäldes Herr Brovalla fortfarande sjuk¬
domsförfall.
§. 2.
Upplästes Protocolls-Utdrag för den 3o
sistlidne December samt den 4> 7> 8, 11 oell
i3 innevarande månad, från Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln, angående dess särskilda
beslut i anledning af Bevillnings-Utskottets
Memorial, N:o 54; remiss till Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskotten af
anföranden i frågan om beklädnads- och be-
värings-directioners inrättande inom rust-
a64 Den i5 Januari.
liålls-regimenterna m. m.; återremisser af
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, N:is
25 och 26, Stats» samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 108,
och Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o
57; godkännande af den upprättade Riks-Sta-
ten, med tillåtelse för Herr Landtmarskalken
att, å Ståudets vägnar, densamma underteck¬
na; bifall till Stats- och Banco-Utskottens Ut¬
låtande, N:o 24» Stats- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 101, Bevillnings-Utskottets Memorial, N:o
55, med de deri föreslagna Voterings-Propo-
sitioner, Baneo-Utskotlets Betänkanden, N:is
88 och 8g, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 65,
Expeditions-Utskottets Memorial, N:is 296,
297, 807, 311 och 313, jemte deri åberopa¬
de förslag till underdåniga skrifvelse!-, Nris
276, 393, 295 och 312, och till Stats-Utskot-
tets Utlåtande, N:o 344» med den förändring,
att orden; "efter jordeboks värde” skulle från
Utskottets tillstyrkande utgå; afslag å Lag-
Utskottets Utlåtande, N:o 1 51; och läggande
till handlingarne af Stats- och Baueo-Utskot-
tens Memorial, N:o 43, samt Expedilions-Ut-
skottets Memorial, N:o 3o6; från HögvördigePre-
ste-Ståndet, med underrättelse, att Ståndet icke
antagit Ridderskapet och Adelns inbjudning
j afseende på Expeditions-Utskottets, under
N:o 216, afgifna förslag till underdånig skrif¬
ve 1 s e^ remitterat till Constitutions- och Ex-
peditions-Ulskotten Kongl. Mapts Nådiga svaj:
Den i5 Januari.
a65
å Rikets Ständers skrifvelse, med öfverlem¬
nande af de frän r823 års Riksdag hvilande
och nu antagna grundlagsändiingsföislag, samt
lill det sistnämnda Utskottet af Kongl. Maj:ts
Nådiga svar på Rikets Ständers åtskilliga un¬
derdåniga skrifvelser; återremitterat Stats-
sauat Allmänna Besvärs* och Economie-Utskot-
lens Utlåtanden, N:is 108 och 110; antagit,
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
dag, Constitutions-Utskottets Memorial, N:is
57, 61, 62 och 63; bifallit Stats-Utskottets
Utlåtande, N:o 353, Stats- och Banco-Utskot-
tens Utlåtanden, Nlis 29, 3o, 3i, 3a och 33,
Bunco-Utskottets Betänkande, N:o 89, Lag-
Utskottets Betänkande, N:o 44» med den för¬
ändring, som innehålles i Utlåtandet, N:o i53,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens Betänkande, N:o 46, med dervid
i Utlåtandet, N:o 72, gjorda förändringar,
och samma Utskotts Betänkande, N:o 58,
med det förtydligande och tillägg, Utlåtandet,
N:o 70, innehåller, samt Expeditions-Utskot-
tets Memorial, N:o 297, afslagit det från si¬
sta Riksdag hvilande förslag till ändring af
68 §. Riksdagsordningen, samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Ulskoltels Utlåtande,
N:o i43, samt lagt lill handiingarne Consti-
tutions-Utskotlets Memorial, N:is 58 och 60;
samt från Hedervärda Bonde-Ståndet, röran¬
de dess beslut i anledning af Expeditions-
Utskottets Memorial, N:is 3o6; inbjudning
till Preste-Ståndet att instämma i Bonde-
Slåndels den 11 i denna månad fattade be¬
206
Den i5 Januari.
slut rörande Lagarne för myntbestämningen
och Rikets Ständers Bank; bifall till Stats-
och Banco*Utskottens Utlåtanden, N:is 2g,
3o, 3r, 3a och 33, samt Allmänna Besvärs*
och Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 170.
Lades till handlingarne.
§• 3.
Uppå anmodan af Herr Bergelin> sorn
af sjukdom hindrades att tillstädesvara, upp¬
läste Herr Landegren ett skriftligt anförande,
af denna lydelse: ’Då nu Höglofl. Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Economie»Utskotteus
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådi¬
ga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
en ny reglering af städernas båtsmanshåll,
kommer att genom återremiss till Utskottens
förnyade behandling öfverlemnas, får jag, i
anledning af redan gjordt förbehåll, ödmjuk*
ligen anhålla, att dessa anmärkningar måtte
få den beslutade återremissen åtfölja.”
”Utskotten hafva föreslagit hela anstaltens
livilande intill nästa Riksdag, på det att un¬
der tiden nya förberedande upplysningar
mätte varda från vederbörande autoriteter
infordrade.”
”För min del anser jag detta uppskof allde¬
les obehöfligt, enär jag vågar tro, att de yt¬
terligare upplysningar, hvilka egentligen skul¬
le uppdaga beskaffenheten om relativa fördel¬
aktigheten och graderingarne af städernas jord,
icke äro af någon väsendtlig nytta vid frå¬
Den i5 Januari.
267
gans definitiva pröfning. Af de handlingar,
som den Kongl. Propositionen åtföljt, finnes
ämnet i sin helhet och i alla dess detailer
så utredt, att det, efter hvad jag tror, gen¬
om tvänne Utskotts bearbetning och Stän¬
dernas pröfning synes ovägerjigen kunnat, u-
tan vidare tidsutdrägt, definitivt afgöras.
Utaf tabellerna synas städernas jord till tunn¬
land upptagen, och, enär locala taxeringen
och allmänna bevillningsstadganden sederme¬
ra i betraktande tagas, måste icke några an¬
dra eller nya grunder behöfva uppletas för
en, efter nyssnämnda förhållanden lämpad,
mera billig repartition af båtsmansprrestatio-
nerna städerna emellan.”
”För sjelfva hufvudsakens snara afgöran¬
de, äfven om några minutieusa omständighe¬
ter dervid skulle förbises, tala i öfrigt mån¬
ga skäl, såsom att både Rikets reprassentaliou
och i synnerhet de betryckta städerna i Ri¬
ket länge insett behofvet af en jemkning i
båtsmanshållet, och denna städernas klagan
har vunnit Konungars höga sanction och va¬
rit ett verksamt medel till den under denna
Riksdag af Konungen Nådigst Rikets Hög-
lofl. Ständer meddelade Skrifvelse.”
”Att Kongl. Maj:t, hvars visa omvårdnad
sträcker sig till alla, så väl de inre som yt¬
tre, administrationens grenar, äfvenväl fun¬
nit olämpligheten af den nuvarande fördel¬
ningen, synes tydligt af den i Nåder till Ri¬
kets Ständer öfverlemnade ofvannämnda Skrif¬
velse, hvilken, som jag redan sagt, i hög grad
268 Den i5 Januari.
utreder detta vidlöftiga ärende. Att den nu
existerande fördelningen af samtliga städernas
båtsmanshåll är, genom städernas förändrade
skick, vorden till den grad obillig och rätts¬
vidrig, alt ett längre fortfarande deraf, då
Konungen sjelf önskat dess reformerande, in¬
nebär en, emot bättre vetande, fortsatt en¬
vishet emot flera nog torftiga menigheter;
hvadan jag, såsom exempel, anförer: Stock¬
holms stad, med 80,000 invånare, under¬
håller ioo båtsmän, och Södertelje, med 1000
inbyggare, 10. Jag lemnar vidare till Hög-
lofl. Utskottets bedömande, att, efter jem-
förelsen emellan förstnämnda stad och Wim¬
merby, Söderköping, Eksjö, Askersund, med
flera småstäder, om det är af behofvet på-
kalladt, att nu eller vid nästa Riksdag vin¬
na en rättelse, som kanske bordt varit grund¬
lagd redan för g månader sedan; samt slut¬
ligen, att de Höglofl. Sammansatta Utskottens
eget tillstyrkande, att en blifvande jemkning
mätte för endast 20 år i sender fastställas,
synes innehålla den mest gifna säkerhet mot
alla vådor för en ny obillighet uti smärre
detailförhållanden, då det alltid under dessa
25 åren kan låta sig göra, att, genom ytter¬
ligare undersökningar och graderingar af
stadsjordens särskildta egenskaper, bana sig
Väg till ännu fullständigare resultat vid nya
i en framtid skeende jemkningar; hvartill
kommer, att, om nu, genom mindre känne¬
dom på nog obetydliga detailskilnader, någon
Stad vid den nya regleringen skulle der sin
Den i5 Januari. 26g
rätt icke nog sorgfälligt iakttaga, tillfälle för
en sådan lärer stå öppet, att, på anförande
skäl, hos Konung och Ständer söka och er¬
hålla den rättelse derutinnan, sorn med bil¬
lighet och rättvisa finnes öfverenstämrnande.”
”På alla dessa skäl, samt i öfrigt före¬
nande mig med Herrar Landegren och Rfd-
ströirij uti hvad de anfört i ämnet, anhåller
jag, att Ilöglofl. Utskotten måtte genast skri¬
da till repartitionsprojectets uppgörande för
städernas båtsmansprasstation under nästföl¬
jande 25 år, hvilket jag, med flera städernas
fullmägtige, ofelbart väntar, såsom en följd af
åberopade Konungens Nådiga Skrifvelse samt
flera af Borgare-Ståndets fullmägtige vid Riks¬
dagens början väckta motioner.”
Ståndet beslöt, att detta anförande skul¬
le öfverlemnas lill Stats- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskolten, dit dessa
Utskotts Utlåtande, N:o 110, blifvit återre-
milteradt.
§• 4-
Upplästes och godkändes följande af Ex-
pedilions-Utskottet uppsatta förslag till Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 316, med förslag till ändringar dels
i Concourslagen den i3 Juli 1818, dels i
Kongl. Förordningen den 22 October sam¬
ma år om edsformulaire i concoursmål, och
N:o 3ig, angående beläning på jern
Den i5 Januari.
och effecter vid Bankens låneconlor i Gö¬
theborg.
§• 5.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets Me¬
morial, N:o g o, ined förslag, angående vissa
förändringar af Bankens sedlar, till deras va-
leurer, text, format m. m., garantierna emot
missbruk och förfalskningar samt ordningar-
ne inom Banken för olika sedelsorters utbyte
och förvexling.
Jemte Memorialet, upplästes de emot
detsamma afgifna reservationer.
Herr Helsingius: I denna fråga behöfver
jag ej att besvära protocollet med något vid-
löftigt anförande. I Memorialet är framställd
en historisk berättelse om Bankens transport¬
räkning från dess början. Det visar sig der¬
af, att meningen med Bankens sedlar ej varit
annan, än att de skulle hafva egenskapen af
reverser, och alt Rikets mynt skulle vara
silfver. Samma mening är äfven nu af Ri¬
kets Ständer antagen och uttryckt i beslutet
om realisationen. Till Stånden hafva blifvit
utdelade åtskilliga yttranden i de ämnen,
hvarom fråga nu är, af Banco-Slyrelsen äf¬
vensom af vissa deputerade, hvilka ock hafva
haft sig uppdragit att undersöka förhållandet,
i följd af Rikets Ständers år i8a3 fattade
beslut. Jemväl äro utdelade några yttranden
af Bancocommissariatet, angående den för¬
ändrade formen af sedlarne, i afseende på
Den i5 Januari.
deras tryckning med slilar eller genom an¬
vändning af plåtar. Ytterligare är framstäldt
Banco-Ulskottets förslag, som innehåller tvän-
ne motsatta sidor, den ena, angående trans¬
porträkningen, och den andra, om expeditio¬
nen endast per cassa. Jag har reserverat mig
mot förslaget i bägge delarne, och i reserva¬
tionen har jag sökt utveckla skälen emot trans-
portrakningens upphörande och emot de nya
formerna för sedlarne, dock papperet härvid
undantaget. Jag tror ej det vara nyttigt
att utgifva nytt slag af sedlar, så länge man
icke ännu sett realisationen fullbordad gen¬
om silfveiutvexling för sedlar efter beräkning
af 128 sk. i sedlar emot 1 Rd i silfver, och
innan ännu allmänheten hunnit känna det
nya silfvermyntet. För öfrigt har jag ej nå¬
got att tillägga och är öfvertygad, att hvar
och en haft tillräckligt utrymme att af den¬
na fråga taga kännedom. Med åberopande af
min reservation, anhåller jag om återremiss
och föreslår, för afhjelpande af närvarande
mindre olägenheter, alt mindre transporlsed-
lar till 10 a 25 Rd. hädanefter blifva emot-
tagna och må vara att tillgå i alia Bankens
cassör, och att äfven sådana sedlar, till och
med 100 Rd., i en cassa må blifva emottag-
na och ulvexlade, på det all olägenhet äfven
för den mindre vaua allmänheten häruti kan
blifva afhjelpt.
Herr Ekerman: Då detta Memorial ny¬
ligen blifvit utdeladt, och jag förlidne går¬
dag upptogs af voleringar i förstärkta Stats-
Ben i5 Januari.
Utskottet, liar jag endast kunnat förskaffa mig
ytlig kännedom om denna fråga och skulle
äfven hafva saknat densamma, om icke här¬
uti upplysande handlingar förut blifvit utde¬
lade. Jag anser det vara äfventyrligt att bi¬
falla detta Betänkande, och jag medgifver ic¬
ke att större lättnad för allmänheten beredes
genom expeditionssättet i Banken per cassa.
Jag har många år vandrat i Bankens och
RiksgäldsContorets trappor, äfven under den
tid, då i RiksgäldsContoret var enahanda ex-
pedilionssätt, som i Banken ännu är, och
jag liar ej kunnat finna annat, än alt alla vo¬
ro och, hvad Banken, der detsamma fortfar,
angår, äro dermed nöjda, att aflemna sedlar
emellan kl. g och ii f. m. samt återkomma
för den slutliga expeditionens erhållande kl.
i, -J 2 a 2 middagstiden. Den största de¬
len af dem, som i Banken hafva expeditio¬
ner, äro antingen enskilda, som befinna sig i
den större rörelsen, eller ock allmänna verk.
Personerna se hvarandra dagligen och äro
ej obekanta, minst för Bankens tjenstemän.
Det skulle för dem, som äro föranlåtne att
snart sagdt dagligen hafva expedition i Ban¬
ken, vara mera besvärande att en lång stund
roed sedelvexling uppehållas. Jag vill med¬
gifva, att det nu föreslagna sättet kan vara
bättre för några individer, roen man måste
härvid se på mängden. Derigenom vinnes
icke heller ökad controll. Jag åberopar i det¬
ta afseende Banco-Styrelsens, dess deputerades
och Banco-commissariatets yttranden, och jag
Den 15 Januari. 2^3
anser det icke vara rätt att åsidosätta opi¬
nionen af dem, som med ifrågavarande ären¬
den haft befattning. Kostnaden tror jag ic¬
ke skola, genom hvad föreslaget blifvit, min¬
skas. Några lägre tjenstemän kunna väl in¬
dragas, men af förändringen påkallad tillök¬
ning i antalet af casseurer, som måste lönas
högre, än förut, skall absorbera vinsten af
de lägre tjensternas indragning. Uppbörden
skall blifva betydligt större, och jag tror det
ej vara rådligt att lemna den till casseurer
emot nu stadgade jemförelsevis ringa borgen.
Örn denna åter blifver högre, skall det möta
svårighet att erhålla personer, som kunna
casseursbefattningen emottaga. Förändringen
af cassorna blifver jemväl en följd, som ej
aflöper utan betydlig kostnad. Jag anhåller
om återremiss och instämmer hufvudsakligen
uti Herr Heisingii yttrande, att, på försök,
mindre transportsedlar till io ti 25 Rd. hä¬
danefter må emottagas och vara att tillgå i
alla Bankens cassör. Deremot finnér jag det
vara betänkligt, alt sådana sedlar å valeurer
till och med ioo Rd. i en cassa emottagas
och ulvexlas. Det må dock så vara, om Ut¬
skottet finner ingenting dervid vara att be¬
frukta; och nästkommande Ständer må döma,
om systemet skall antagas. Jag har i all¬
mänhet ej något att påminna emot de af Ut¬
skottet föreslagna sedelvaleurer å 10, 25, ioo
och 5oo Rd., men jag hemställer dock, om
ej sedlar må ulgifvas å någon summa ernel-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2p—3o. VII. 29^
274 Zten i5 Januari.
lan ioo och 5oo Rd., samt jemväl å valeur
utöfver 5oo Rd., hvilket torde blifva för dea
större rörelsen nödvändigt.
Herrar Winbladh och Lamberg förenade
sig med Herrar Ekerman och Helsingius.
Herr Arosenius: Detta Betänkande inne¬
fattar tvänne vigliga frågor, den ena om trans¬
porträkningens upphörande och förändring
till cassa-expedilionssätt i Banken, och den
andra om Bancosedlarnes förändrande. Jag
har inom Utskottet biträdt förslagen i bägge
dessa afseenden och egentligast åsyftat, att
frågorna måtte komma under Rikets Ständers
skärskådande. Emedlertid är jag nu skyldig att
för min åsigt redovisa. Hvad transporträk¬
ningen angår, synes, då man hastigt tänker
derpå, ett sådant expeditionssätt, som nu e-
ger rum i RiksgäldsContoret, vara förmånli¬
gare och bättre; men man bör likväl ej för¬
bise den stora fördelen af nuvarande method,
att ej så stora summor på en gång lemnäs
till personer. Bägge sätten hafva, hvar för
sig, vissa beqvämligheter och äfven obeqväm-
ligheter för allmänheten. Jag vill ej envisas
deruti, att förändringen nu skall ske, tvärtom
är jag böjd att medgifva, det tiden härtill ej
är ännu inne. Dock tror jag, att hela sedel¬
rörelsens ställande på cassa bör, likasom i an¬
dra Banker uti Europa, framdeles äfven för
vår Bank ega rum. En transporträkning skall
dock alltid blifva qvar, nämligen: då pen¬
ningar ej inlemnas, för att derföre uttaga
särskilda sedlar, såsom mynt, utan då atte¬
Den i5 Januari. 2^5
ster uttagas å penningar, insatta för något
visst verks cassa, äfvensom för enskildas as-
signationer, som i Banken uppvisas. Jag sät¬
ter mig icke emot ålerremiss, men önskar,
att hvar och en må noga öfverväga delta äm¬
ne. Våra conimittenter fordra af oss sådant
med mycken rättvisa. Hvad sedlarnes form
och utseende angår, bör dervid första vill¬
koret vara svårighet att eftergöras, och såle¬
des bör uppmärksamheten fästas derpå, om
detta ändamål vinnes genom de nya formu-
lairerna, men man måste tillika afse, att nå¬
got allmänt uppfattligt kännetecken eger rum
för urskiljandet, att en sedel icke är förfal¬
skad. Genom en lång habilude är man nu
i tillfälle att urskilja de falska sedlarne; och,
om det är möjligt, alt de, efter deras närva¬
rande beskaffenhet, kunna så väl eftergöras,
att man derpå bedrages, tror jag delta lätt
kunna ske jemväl, derest konstgravur blifver
å sedlarne använd. Eftergörandet, i delta
sednare fall, kan lält ske genom lithographi-
ering. Jag tror för öfrigt, att, i detta ögon¬
blick, då begreppen i myntbestämningsfrågan
ej äro fullkomligen redda, är det för bittida
att utgifva nya sedlar, dock anser jag annat
papper, än det nuvarande, böra dertill an¬
vändas, med bibehållande af sedlarnes rund¬
ning, Bancocommissariens och contrasignan-
tens namn-underskrifter, och trycket. Om
papperet ej kan eftergöras, är redan mycket
vunnet, och Banco-Utskottets bemödanden i
detta ämne hafva då icke skett förgäfves. I
276 Den i5 Januari.
Banco-Utskottets Memorial förekommer slutli¬
gen hemställan om belöningar till Professo¬
ren Pasek och Myntproberaren Broling för
deras biträden, den förra, i afseende på pap¬
perstillverkningens fullkomnande, och den
sednare, i afseende på de arbeten i konst-
svarfningsgravuren, som han för Bankens
räkning redan på försök utfört. Jag önskar
att Ståndet, om återremiss sker, dock måtte
förklara, huruvida nämnda personer gjort sig
af de föreslagna belöningarne förtjenta. Der¬
est återremiss bifalles, vill jag sammanfatta
mina anmärkningar under följande punkter.
Jag anser, att transporträkningen i Banken
bör fortfara, och att i cassör der må hållas
allmänheten tillhanda sedlar å något större
valeurer, än nu. Jag tror det icke vara våd¬
ligt, att låta uti en cassa 100 Rd:s sedlar va¬
ra att tillgå; de höra dock alla vara ställda
till den casseur, åt hvilken cassan är anför¬
trodd. Vidare finner jag det lämpligt att
uttrycka, det Bancofullmägtige ej böra, i af¬
seende på sedlarnes beskaffenhet, vidtaga syn¬
nerliga förändringar annorledes, än hvad pap¬
peret angår. Utseendet af sedlarne bör blif¬
va någorlunda lika med det nuvarande. Hvit-
stämpeln kan visserligen borttagas, såsom
medförande ringa controll, men den må dock
fortfara, enär allmänheten, van att se den¬
samma å sedlarne, skall tilläfventyrs öfver
borttagandet deraf oroas, och, om blott pap¬
peret tillverkas af bykt hampa eller hum-
Den i5 Januari.
lerefvor, tror jag all nödvändig säkerhet vä¬
ra vunnen.
Herr Helsingius: Jag anser mig böra fä¬
sta uppmärksamheten derpå, att frågan om
transporträkningens upphörande har samman¬
hang med sedlarnes förändrade beskaffenhet.
Det är gifvet, att den nya sedel-tillverknin¬
gen skall blifva dyrare, än den nuvarande.
Det är ock gifvet, att, då det nu är af min¬
dre betydenhet, att hvar sedel, som inlöses,
annulleras, enär, efter hvad upplyst blifvit,
denna åtgärd icke kostar mera än 1900 Rd.
om året, skall, genom de nya formulairernas
antagande, förlusten blifva större, derest
transporträkningen fortfar. Om Bankens sed¬
lar betraktas, såsom blott reverser, måste de
öfverkorssas, till bevis att de äro inlösta.
Jag har för öfrigt ingen ting att tillägga, ut¬
an förnyar min anhållan om återremiss.
Herr LejfJler: Jag förenar mig med Herr
Arosenius och tillägger det omdöme, att, e-
liuru vackra de föreslagna gravurerna å sed¬
larna än synas, äro de dock ej så användbara,
som sedlarnas nuvarande beskaffenhet. De
skola förefalla allmänheten för konstiga och
blifva för dyra, jemförelsevis med vårt lands
knappa tillgångar. Hvad sedelvaleurerna be¬
träffar, anser jag det vara nödvändigt, att
de å 2, 5, i5 och 75 Rd. bibehållas. Gen¬
om valeurernas inskränkning skall ofta myc¬
ken förlägenhet inträffa, och i sådant fall
skall, vid mindre peuningeafsänduingar med
27 B Den i5 Januari.
posten, porto ökas. Jag yrkar alltså, alt
nyssnämnda sedelvaleurer må bibehållas.
Herr Falkman: Äfven jag anhåller om å-
terremiss och förenar mig hufvudsakligen
med Herr brosenius. Hvad angår belönin-
garne till Professoren Pasch och Mynlprobe-
raren Broling, tror jag, att, om återremiss
sker, Ståndet ej må något derom nu besluta.
BelÖningarnes belopp synes mig böra bero
deraf, om förändringen med transporträknin¬
gen antages, och om sedlarne förändras till
form och papper, samt gravuren gillas. Jag
leder dessutom alt få tillägga, att jag, hvad
Beträffar sedelvaleurerna, anser det vara bättre,
att 2 Rd:s valeuren bibehålies, än den å 3
Rd., enligt förslaget. Den förra lämpar sig
mera äfven till Riksgäldsräkningen, och bland
de större valeurerna föreslår jag följande;
io, 20, 5o, ioo och 5oo, samt äfven iooo
Rd.; hvarjemte jag önskar, såsom ledande till
fullständighet i föreskrifter, att vissa reglor
må gifvas för granskningen af förnötta sedlar.
Jag har väl egentligen ingenting att påminna
emot bibehållande af de nu i Banco-regle-
roentet etablerade reglorna, för sedlars cassa-
tion; men, om Bancosedlarne komma att till
sin form undergå förändringar, lära tnodifi-
cationer i föreskrifterna om sedlarnes cassa-
tion jemväl blifva oundgängliga.
Herr Cronius: Jag åberopar den reser¬
vation, som jag emot Banco.Utskottets Me¬
morial afgifvit, och anser, att den controll,,
sorn genom det hittills brukliga expeditions-
Den i5 Januari.
279
och bokföringssättet varit ganska tillförlitlig
skulle blifva åtminstone tvåtydig, om det af
Utskottet framställda förslag till förändring
deruti antages, äfvensom jag fäster min upp¬
märksamhet på vådan att hafva ett större för¬
lag af färdiggjorda sedlar. Ej heller finner
jag, att förändringen skulle leda lill minsk¬
ning uti kostnaderna eller tjenstemannaperso-
nalen inom Banken. Jag önskar således, a'lt
det hittills brukliga expeditions- och bokfö-
ringssältet i Banken mätte bibehållas. Jag
godkänner lika litet förändringen af sedlar-
nes form, och jag tror, att de nya sedlar-
ne, som äro föreslagna, skola lätt kunna ef¬
tergöras. Ej heller kan jag medgifva någon
förändring i valeurerna, utan anser sedlar
lora erhållas på hvilka Riksdalertal som helst.
Omsorgen alt förbättra papperet öfverlemnar
jag lill Bancofullmägtige. Om i öfrigt för¬
slaget, angående sedlarnes förändring, skall
gillas, önskar jäg emedlertid, alt förändrin-
garne icke må vidtaga förr, än den af Rikets
Ständer beslutade realisation gått i verkstäl¬
lighet.
Herr Montan: Då de flesta af Ståndets
ledamöter, som i saken sig yttrat, förenat
sig i anhållan om återremiss, bestrider jag
icke densamma, men jag anser mig tillika
skyldig, att, såsom ledamot af Banco-Utskot-
tet, redovisa för min åsigt i denna fråga.
Af fullkomlig öfvertygelse om det rätta, har
jag biträdt Utskottets förslag och försäkrar,
att Utskottet fästat fullt afseende på de inom
2S0 Den i5 Januari.
Utskottet äfven framställda enahanda anmärk¬
ningar, som nu äro deremot gjorda. Jag
har varit ledamot af den Utskottets Afdel¬
ning, som beredt detta mål, och jag har så¬
ledes haft tillfälle taga noggrann kännedom
om den ifrågasatta transporträkningen. Det
är rigtigt anfört, att Betänkandet angår tvän-
ne frågor: den ena, transporträkningens upp¬
hörande, och den andra, förändringen af
formen för sedlarne. I afseende på trans¬
porträkningen, har uppmärksamheten blifvit
fästad derpå, huruledes det tillgår i Riks-
gäldsContoret, der sedelvexlingar med lätthet
och utan tidsutdrägt verkställas, och på hvad
sätt allmänheten i Banken i detta afseende
behandlas. Den, som vill i Banken vexla
sedlar öfver io Rd., måste derföre uppoffra
en half dag. Ilerr Ekerman har yttrat, alt
olägenheter för allmänheten ej ega rum gen¬
om det nuvarande expeditionssättet i Banken;
men man bör ihågkomma, att förhållandet är
olika för i Stockholm boende och landtboer.
En handlande härstädes uppskickar t. ex.
sin casseur till Banken för sedel vexling, och
han är ej i behof af medlen, förrän på efter¬
middagen, för att dem med posten afsända.
En landtbo, som är på en korrt tid inne i
staden, har mycket att uträtta, men måste
uppoffra en hel förmiddag för expeditionen
från Banken. Jag hade icke tillstyrkt trans¬
porträkningens upphörande, om jag ej vore
öfvertygad, att sådant kan ske utan äfventyr.
Jag har derom varit länge tvähogseu; meri.
Den i5 Januari.
då erfarenheten visat, att förlust eller annan
olägenhet icke uppkommit genom ställan¬
de af sedelrörelsen i RiksgäldsCoritoret på
cassa, synes enahanda ordning kunna ega
rum i Banken, der tillfälle är till flera cas¬
sör med särskilda conlroller. Jag har såle¬
des icke kunnat finna förändringen medföra
någon våda för Bankens existence, hvarföre
jag ock nu tillstyrker transporträkningens upp¬
hörande, Derest dock återremiss kommer alt
ske, anser jag uppmärksamheten böra fästasder-
på, att, då Herr Helsirigius föreslagit, att mindre
transportsedlar lill 10 å 25 Bd. hädanefter
må einoltagas och vara att tillgå i alla Ban¬
kens cassör, synes denna vexlingsrätt böra
utsträckas äfven till 5o Rd. Med så utsträckt
vexlingsrätt, tror jag, att de nu cfverklagade
olägenheter och hinder för större delen af
allmänheten vore i det mesta afhulpna, och
att expeditioner af 100 Rd:s sedlar, som
fordra tid, endast skola begäras af de Stock¬
holmsboer, som icke göra afseende på det
hinder och tidspillan, dessa expeditioner åt¬
följa. Hvad angår den föreslagna förändrin¬
gen af sedlarnes papper och format, anser
jag den vara i så nära förening med frågan
om transporträkningens upphörande, att jag
ej vet, huru de skola åtskiljas. Det nya pap¬
peret blifver dyrt. Man har trott sig böra
förminska dyrheten genom mindre sedelfor-
inats begagnande, och man har genom det
liya papperet sökt vinna den största möjliga
säkerhet emot sedelförfalskning. Vill man
282
Den i5 Januari.
bibehålla det gamla formatet och transport-
räkningen, blir derföre papperet allt för dyrt;
hvadan, och om ej uppphörandet af trans¬
porträkningen bifalles, jag heldre tillstyrker
bibehållande af de gamla sedlarne, sådana
de äro. Jag har ej trott mig finna någon
förmån i konstgravuren, i synnerhet å de
mindre sedlarne; men, då frågan nu är om
en ny ordning i myntet, har jag funnit det
icke vara utur vägen, att Sverige närmar sig
till det förhållande med sedlar, som i andra
länder eger rum, och att sedlarnes prydlig¬
het afses, äfven om den är förenad med nå¬
gon kostnad. Hvad jag här yttrat, är ut¬
trycket af min åsigt i denna fråga.
Herr Valley förenade sig med Herr
Montan.
Herr JVinberg: Jag förklarar min tack¬
samhet för Bancofullmägtige, som i första
rummet sökt att anskaffa segare och bättre
papper för sedlarne. Om till detta papper
användes hampa eller humlerefvor, anser jag
det vara lämpligast, och jag kan icke under¬
trycka den önskan, att deraf gjordt papper
må, ju förr, desto heldre, till sedlarne begag¬
nas. Lamellerna äro äfven bättre, än den
vanliga vattenstämpeln, uti hvilken ingen syn¬
nerlig säkerhet ligger, då den lätt kan efter¬
apas, hvaremot det icke är så allmänt kändt,
huruledes lamellerna göras. Hvad konst-
svarfningen angår, anser jag densamma, om
icke nyttig, åtminstone icke skadlig, och jag
tillstyrker, att, med bibehållande af det gam¬
Den i5 Januari.
283
la trycket å sedlarne, derå likväl måtte an*
hringas konstsvarfning, olika efter de särskil¬
da valeurerna. Derigenom skulle större svå¬
righet för eftergörandet beredas. Beträffan¬
de sedlarnes valeurer, instämmer jag med
Utskottet och vill blott tillägga, att, utom
de af Utskottet föreslagna sedlar, böra finnas
äfven på 5o och 100 Rd.; hvarjemte jag an¬
ser 2 Rd:rs sedlar böra, i stället för de fö¬
reslagna å 3 Rd., bibehållas. Jag instämmer
för öfrigt med Herr Cronius deruti, att, då
realisation är beslutad skola ske, de nya sed¬
larnes utgifvande ej bör ega rum förr, än
då realisationen tager sin början. På grund
af hvad jag nu anfört, begär jag återremiss.
Herr Falkman: I anledning af hvad
Herr Winberg yttrat, får jag tillägga, det jag
ej tror, att de nya sedlarne böra utgifvas på
samma gång, som realisationen begynner ooh
nytt silfvermynt sättes i omlopp, hvarigenom
någon förvillelse ibland allmänheten lätteli¬
gen kunde uppkomma, i afseende på de nya
sedlarnes värde och förhållande till det gam¬
la sedelmyntet.
Herr Langenberg: Jag anser det icke
vara nödvändigt, att nya sedlar före realisa¬
tionen utgifvas. Då den är beslutad, bör
man ock först se verkställigheten deraf, och
det blifver tid nog vid nästa Riksdag alt be¬
döma, om små sedlar behöfvas, då silfver-
mynt är bättre. Graverade sedlar ega vis¬
serligen deras värde, men för många nyheter
284
Den i5 Januari.
på en gång äro ej nyttiga. Således tror jag
förslaget böra till nästa Riksdag uppskjutas.
Discussionen ansågs slutad, och Banco-
Utskottets Memorial, N:o go, återremitterades.
§. 6.
Efter anmälan företrädde, i vanlig ord¬
ning emoltagen, Herr Hof*Canzleren och Corn-
mendeuren, Välborne D. von Schulzenheim>
hvilken öfverlemnade Kongl. Maj:ts, Nådiga
Proposition af den 14 dennes till Rikets Stän¬
der, angående förändrad redaclion af 63 §.
RegeringsFormen.
Sedan Herr Hof-Canzleren blifvit utbe-
ledsagad, upplästes den Kongl. Propositionen
och remitterades till Constitutions-Utskottet,
§• 7 •
Föredrogos å nyo följande Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottets Utlåtanden:
N:o 170, med förslag till jemkning uti
RiksStåndens beslut, rörande kyrkors sam¬
manbyggnad, så vidt frågan angår beräknin¬
gen af församlingarnas röster vid votering, i
händelse af delade meningar.
Herr Landegren hemställde, att Ståndet
måtte förena sig uti Högvördige Preste-Stån-
dets och Hedervärda Bonde-Ståndets beslut,
att, till verkställighet af kyrkors sammanbygg¬
nad, erfordras församlingarnes bifall, beroende,
i händelse af delade meningar, på votering
Den i5 Januari.
a85
sålunda, att pluraliteten af församlingarnes rö¬
stetal hesta m mer, v resulta tet.
Uti denna hemställan förenade sig flera
af Ståndets Herrar ledamöter.
Herr Santesson: Häruti kan jag icke in¬
stämma. Fastmera finner jag det vara full¬
komligt skäl för Ståndet att vidblifva sitt
beslut, att till kyrkors sammanbyggnad må
erfordas bifall af lörsamlingarne hvar för sig,
genom pluralitet, utrönt genom särskild vo¬
tering inom hvarje särskild församling. Så¬
medelst iakttages hvarje församlings rätt, hvar¬
emot det skulle vara origtigt att genom plu-
ralitetens beräkning af församlingarnes röste¬
tal tvinga den mindre församlingen till en
åtgärd, hvartill den ej ville accedera.
Med Herr Santesson förenade sig Herr
Langenberg.
Herr Alund tillstyrkte, alt sammanjemk-
ningsförslaget, i afseende på den punkt, som
angår indragning af presterlig tjenst, måtte
bifallas.
Häruti förenade sig Herr Kleman.
Herr Leffler: Jag instämmer så mycket
heldre med Herr Santessonsom de beslut,
hvaröfver skall voteras, röra den princip, om
den mindre talrika församlingen må kunna
tvingas eller icke att i närvarande fall rätta
sig efter den större församlingens vilja, och
Ståndets tanka i detta fall afser, att något så¬
dant tvång icke skall ega rum, hvilket beslut
således bör af Ståndet vidhållas.
Discussionen ansågs slutad, och Ståndet
286
Den i5 Januari.
gillade den i Memorialet, N:o 170, föreslagna
redactiou af den punkt, sorn angår indrag¬
ning af presterlig tjenst, vidblef i öfrigt be¬
slutet, i anledning af Allmänna Besvärs- oell
Economie-Utskottets Utlåtande, jST:o t5p,ocli
godkände den uppgjorda VoteringsProposi-
tionen.
N:o 171, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 31, rörande
väckta frågor om arbetscommenderingars upp¬
hörande, m. rn.
Bifölls.
N:o 172, i anledning af flera väckta
motioner, dels om jemkning och jemnare för¬
delning af skatter och prtestationer af jorden,
dels ock 0111 förändrad reglering med pre¬
sterskapets aflöning m. m.
Herr Landegren: I hufvud saken har
jag ingenting vid detta Utlåtande att erinra,
men tror mig icke böra underlåta att fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att Allmänna
Besvärs- och Economie-Ulskotlet, i strid e-
mot 33 §. Riksdagsordningen, till behand¬
ling upptagit föreslagen ändring uti Civil-la—
gen. Jag hemställer, att Ståndet, med ut¬
tryckande häraf, må gilla Utlåtandet.
Uppå Herr Talmannens derefter gjorda
Proposition, blef Utlåtandet, ]N:o 172, bi¬
fallet.
§. 8.
Föredrogos å nyo följande Bevillnings-,
Den i5 Januari.
287
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens Utlåtanden:
N:o 28, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 17, i afseende
på förehafd granskning af Kongl. Majrts för¬
nyade Seglationsordning af den 21 Juli
j 825.
Herr Landegren: Jag kan ej godkänna
den af Utskotten föreslagna redaclion af 80,
nu 78, §. af SeglationsOrdningen. Skälen
dertill äro utvecklade uti min vid samma
Utskotts Betänkande, N:o 3o, fogade reserva¬
tion, och den lydelse, som jag tillstyrker må
för denna §. antagas, är följande:
”Mål, som angå förbrytelser emot denna
författning, skola vid vederbörlig stads un¬
der-domstol upptagas, der ej målet, i anse¬
ende till personen, tillhörer HofRätt. Har
förbrytelsen skett eller blifvit upptäckt på
annat ställe, än uti eller vid stad, varde dock
målet upptaget vid närmaste stads domstol.”
Herr Alund: Likasom Herr Landegren u-
ti sin reservation utvecklat, tror äfven jag,
att det icke är lämpligt, att Häradsrätt skall
handlägga ifrågavarande mål. Sådant skulle
vara besvärande för actor och vittnen, och
jemväl för Staten bereda ökad kostnad. Den
till Tullkammaren närmaste stads-underdom-
stolen anser jag vara rätta forum för dessa
mål och tillstyrker, att ofvannämnde §. må,
efter den af Herr Landegren uppgifna re-
daction, antagas.
a88
Den i5 Januari.
Med Herr Landegren förenade sig Her¬
rar Ståhle, Falkman oell Donner.
Herr Winbaldh: ”Ehuru jag ieke finnér
att Höglofl. Utskotten uti det aflemnade Ut¬
låtandet öfver de af mig framställda anmärk¬
ningar vid Utskottens uppgjorda förslag till
ändringar uti seglationsordningen behörigen
vederlagt de skäl, jag anfört för mina erin¬
ringar; dock, som Utskotten i synnerhet grun¬
dat deras afslag af desamma pä den om¬
ständighet, att omförmäldta förslag, uti de
delar, som af mig äro vordne ifrågasatta, re¬
dan vore af 3:ne utaf RiksStånden godkändt,
anser jag öfverflödigt att i ämnet vidare an¬
draga, än att jag anhåller att i prolocollet
få antecknadt, det jag i allo förblifver
vid hvad af mig, såsom berördt är, blifvit
anmärkt.”
Ståndet gillade Betänkandet, N:o 17,
med förändringen deruti, enligt Utlåtandet,
N:o 28, dock med iakttagande af den reda-
ction af 80, nu 78, §. af Kongl. Seglations-
Ordningen, hvilken Herr Landegren uti sin
vid ofvannämnda Utskotts Utlåtande, N:o 3o,
bifogade reservation föreslagit.
N:o 29, i anledning af anmärkningar vid
Betänkandet, N:o 19, angående Kongl. Stad¬
gan för inrikes tullförpassning och bevak-
ning.
Jemte Utlåtandet, upplästes de emot det¬
samma afgifna reservationer.
Herr Helsingius: För min del fäster jag
mycken uppmärksamhet på Herr Arvid Filt•
Den i5 Januari.
bings reservation och anser rättast Vara, att
en underdånig skrifvelse expedieras till Kongl.
Maj:t, i enlighet med det af Herr Ribbing
uppgifna förslag. Mig synes det vara orätt,
att Rikets Ständer afgifva ett lagförslag i
detta economiska ärende, helst det i alla fall
icke kan blifva fullständigt. Jag tillstyrker,
att detailer må här undvikas, och att Stån¬
det, under sådan synpunkt, måtte afslå Ut¬
skottens förslag och besluta, att en sådan
underdånig skrifvelse skall till Kongl. Maj:t
af Rikets Ständer expedieras, som Herr Rib¬
bing föreslagit, så lydande: ”Sedan chefen
för Tullstyrelsen och särskilda ledamöter af
RiksStånden framställt åtskilliga anmärknin¬
gar vid 5 §. af Kongl. Stadgan om inrikes
Tullförpassning, i afseende derå, att det i
denna §. utsatta drygare bötesbelopp för un¬
derlåtenheten alt uttaga tullpass med allt
för mycken stränghet vid vissa tillfällen drab¬
ba skeppare och formän, och Rikets Ständer
funnit dessa anmärkningar i allmänhet vara
grundade, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, att Kongl. Muj:t i Nåder ville, efter
Tullstyrelsens hörande, vidtaga de förändra¬
de eller ytterligare stadganden härutinnan,
som omständigheterna kräfva, samt desamma,
jemte alla öfriga förpassningsväsendet röran¬
de, i en författning utfärda.” Derjemte tror
jag, lika med Herr Ribbing, att, innan någon
framställning, i afseende på Tulldomstolar,
Bor". St. Pr. vid Riksd. 1828—2Q—3o. VII. ag5.
2go Den i5 Januari.
göres, Rikets Ständers beslut, angående fora
privilegiata, bör afvagtas.”
Herrar Winberga Leffler och Langenberg
förenade sig häruti.
Herr Arosenius: Jag medgifver, att de-
tailerna i denna fråga kunna undvikas, men,
då Rikets Ständer redan länge sysselsatt sig
dermed, torde det ej vara utur vägen att i
underdånighet anmäla dessa detailer hos Kongl.
Maj:t, som i denna economiska angelägenhet
fäster derå det afseende, som de finnas för¬
tjena. Det af Rikets Ständer uppgifna för¬
slaget kan, om ej gagneligt till annat, åtmin¬
stone tjena till ledning för den eller dem,
som skola utarbeta författning i ämnet.
Häruti instämde Herrar Rydström och
Modin.
Herr Landegren anmärkte, att här icke
vore fråga om Tulldomstolarne, hvarom Herr
Ribbing vid slutet af sin reservation förmält.
Herr Noréus: Jag delar Herr Llelsingii
åsigt. Erfarenheten har visat olägenheterna
af förpassnings-stadgan; äfvensom jag i öf¬
rigt ej kan förlika mig dermed, att forman¬
nen skall vid förutsatt fall åläggas böter.
Vid återremissen af Betänkandet, N:o ig,
fästade Herr Montan uppmärksamheten på
stadgans menliga inverkan på den inrikes
sjöfarten. Olägenheterna böra hos Konungen
anmälas, och af denna anledning anhåller
jag om afsbg å Betänkandet, IS:o 19, och
Utlåtandet, N:o 2g, samt bifall å expedieran¬
de af en så lydande underdånig skrifvelse,
Den i5 Januari.
som den Herr Ribbing i sin reservation fö¬
reslagit.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde 1:0 nämnde Betän¬
kande och Utlåtande till bifall, och 2:0 de¬
samma till afslag, med beslut om en sådan
underdånig skrifvelse, som den, hvilken i
Herr Ribbings reservation föreslås, på hvilka
frågor Ja och Nej svarades, samt votering
begärdes.
Följande Voterings-Proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens Betänkande, N:o 19, med forändrin-
garne, enligt Utlåtandet, N:o 29, lägger: Ja.
Den det icke vill, röstar: Nej.
Vinner Nej, anses Ståndet hafva, med
ogillande af ofvannämnda Betänkande och
Utlåtande, beslutat en sådan underdånig skrif¬
velse, som den Herr Ribbing i sin reserva¬
tion vid Utlåtandet, N:o 29, föreslagit.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Sandbladj As~
palin, Winbladh, Brovallius och Bergelin,
de 2:ne sednare sjuka, Petersson, Hemberg,
Löfvenius, Lindquist, Cron, Mattson, Wester-
strand, Richert, Dalenius och Köhler, de 10
sistnämnda med Ståndets tillstånd bortresta,
Cronius, Lundman, Memsen och Gezelius voro
frånvarande, en sedel aflades förseglad, och
de öfriga befunnos, vid öppnandet och upp¬
2Q2 Den i5 Januari.
räknandet, innehålla 14 Nej emot ii Jaj i
följd hvaraf den af Herr Ribbing föreslagna
underdåniga skrifvelsen var af Ståndet be¬
slutad skola expedieras.
Emot beslutet anmäldes reservationer:
1:0 Af Herrar Lundgren, Ekerman, Lana-
berg och Modin.
2:0 Af Herr Ålundj som åberopade det
skäl, att Ståndet nu beslutat en underdånig
skrifvelse, hvaruti förekommer ett till denna
fråga ej hörande ämne, nämligen: framställ¬
ning, i afseende på Tulldomstolarne, och
3:o Af Herr Rydströmj som anhöll, att
reservationen måtte i Protocollet antecknas,
på det att hans committenter inåtte se, det
han icke med sin röst bidragit till det be¬
slut, som var utgången af den anställda om¬
röstningen.
§• 9-
Uppå af Herr Talmannen gjord fram¬
ställning, ansåg Ståndet sig böra, såsom til¬
lägg till beslutet, i anledning af Stats-Ut-
skottets Utlåtande, N:o 353, i fråga om ny
inslruction för Rikets Ständers Revisorer, i
afseende på deras befattning med StatsVer-
kets granskning, förklara, att, ehuru Ståndet
antagit den i Constitutions-Utskottets Memo¬
rial, N:o 8, vid förlidne Riksdag förslagna
förändring af PuksdagsOrdningen, som är med
de sednare alternativen af 5 och 6 §§. uti
Utskottets förslag till omförmälda instruction
Den i5 Januari. 2g3
enlig, Ståndet likväl, då bekant är, att nämn¬
da grundlagsförändring icke blifvit genom
KiksStåndens sammanstämmande beslut god¬
känd, och densamma således kommer att för¬
falla, nu mera gillar de första alternativen af
5 och 6 §§. uti nämnda instructionsförslag.
§• io-
Justerades: 1:0 Protocollet för den i3
dennes, i anledning af Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o io g, 2:0 Protocolls-Utdrag för samma
dag i anledning af beslutad remiss till Stån¬
dets Enskildta Besvärs-Utskott att uppsätta
förslag till underdånig skrifvelse, angående
förlängning af tiden, då författningen, angå¬
ende en vidsträcktare examen för blifvande
coopvaerdie-skeppare, må vidtagas att gälla,
och 3:o Protocolls-Utdrag öfver de af Ståndet
denna dag fattade beslut.
Plenum slutades kl. 3 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
294
Den 18 Januari.
Den 18 Januari.
Plenum klockan 4 to f m.
§. r.
Upplästes ifrån Hedervärda Bonde-Slån-
det meddelade Protocolls-Utdrag för den i5
dennes, hvaraf inhemtades, att Bonde-Ståndet
remitterat till Constitutions-Utskoltet Kongl.
Ma j;ts Nådiga Proposition, angående förän¬
drad redaction af 63 §. Regeringsformen, öf-
verlemnat till Talmannen att underskrifva
RiksStalen för i83o och följande år, samt
bifallit Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens Utlåtande, N:o 172, och Betänkande,
N:o 3i, hvad det sistnämnda beträffar, en¬
dast i afseende på förslaget till underdånig
skrifvelse i det ämne, som deruti omforma-
les, utan att godkänna de af Utskottet anför¬
da grunder.
Lades lill handlingarne.
§• 2.
Upplästes ett från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln meddeladt Protocolls-Utdrag för
den i3 dennes, af innehåll, att sedan, vid
pröfning af Stats-Utskoltets, under N:o 344»
afgifna ytterligare Utlåtande, angående använ¬
dande af den till Ädelforss Guldverk lydande
Den 18 Januari. 295
egendom, med tillhörigheter, Ridderskapet
och Adeln den 7 dennes gillat berörda Ut¬
låtande, likväl med den förändring, alt orden
"'Efter jordeboksvcirde” skulle utur Utskottets
tillstyrkande utgå, hade Ridderskapet och
Adeln nu mera inbjudit Preste- och Borgare-
Stånden att i nyssnämnda beslut med Rid¬
derskapet och Adeln sig förena.
Lades på bordet.
§. 3.
Justerades: 1:0 Protocolls-Utdrag för den
8 dennes, i anledning af Expeditions-Utskot-
tets Memorial, N:o 296, 297, 307 och 311,
och öfver läggandet till handiingarne af Kongl.
Maj:ts den 7 dennes å Rikssalen till Rikets
Ständer i Nåder meddelade Skrifvelser, 2:0
Protocolls-Utdrag för den i3 dennes, angå¬
ende RiksStateus underskrifvande, samt öf¬
ver svaret å Höglofl. Ridderskapets och A-
delns inbjudning till de öfriga RiksStånden
att förena sig uti Ridderskapet och Adelns
beslut, i anledning af Expeditions-Utskottets
Memorial, N:o 286, och förslag, under N:o
216, till underdånig skrifvelse, och 3:o Pro-
tocollet för den i5 dennes, i anledning af
Banco-Utskottets Memorial, N:o go.
§• 4-
Herr Modin begärde ordet och anförde:
”Höglärade Ståndets den i3 i denna månad
296
Ben 18 Januari
fattade beslut, hvarigenom dess ledamöter af
Förstärkta Stats-Utskotlet ansett sig hindrade
att, vid Utskottets sednaste sammanträde,
deltaga i voteringarne öfver de af Bevillnings¬
utskottet föreslagna voteringspropositioner,
angående bestämmandet af tull å sådana ar-
tiklar, för hvilka Bevillnings-Utskoltet före¬
slagit upphörande af toiagsafgiften till städer¬
na, har haft den påföljd, att omröstning öf¬
ver dessa artiklar icke kunnat verkställas, och
att tullafgifterna å desamma, i följd deraf,
ännu äro obestämda.”
”Öfvertygad, att Högtärade Ståndets samt¬
liga ledamöter lika innerligt, som jag, hysa
den önskan, att Ståndets ofvanberörda beslut
icke vidare måtte lägga hinder i vägen för
tulltaxans upprättande, och derigenom än yt¬
terligare förlänga ett Riksmöte, hvars snara
slut hela nationen och hvarje representant
säkert med den största längtan nu emotse,
och, då jag tillika gör mig den säkra för¬
hoppning, att de respective MedStånden med
beredvillighet skola möta Plögtärade Ståndets
billiga önskan, att vinna rättelse i deri åtgärd,
Bevillnings-Utskottet vidtagit, då det med
frågan om tullbeviliningens bestämmande sam¬
manblandat ett från densamma alldeles åtskiljdt
och för Utskottets handläggning helt och
hållet fremmande amne, nämligen: det om
städernas rätt till åtnjutande af tolag, hvilken
åtgärd, hvarå Borgare-Ståndet, ehuru utan
tillfredsställelse, alt finna tillbörligt afseende
deråt lemuadt, icke underlåtit alt uti särskilda
Den 18 Januari.
Protocolls-Utdrag af den 8 October och den
17 December sistlidet år fästa Bevillnings¬
utskottets uppmärksamhet, föranledt Höglä-
rade Ståndet att fatta det beslut, som vållat
afbrott uti Förstärkta Stats-Utskottets vote¬
ringar, tager jag mig friheten vördsammast
hemställa, cm ej Högtärade Ståndet skulle
finna lämpligt, att inbjuda de öfriga respe-
ctive RiksStånden till deltagande uti ett be¬
slut, hvarigenom det kunde blifva Bevillnings¬
utskottet förständigadt, ott till Rikets Ständer
inkomma med ett förnyadt förslag till tull-
afgifter å de uli 12, 18, 35, 37, 38, 39 och
43 Voteringspropositionerna uti Utskottets
Memorial, N:o 54. omförmälda artiklar, obe¬
roende af städernas rätt till åtnjutande af to¬
lag, och således uteslutande förutsättningen
af denna rättighets upphörande, såsom varan¬
de en med beviliningen ej gemenskap egan¬
de fråga, hvars reglerande på Kongl. Maj:ts
Nådiga godtfinnande ankommer."
Häruti instämde Herrar Donner, Wall¬
ström, m. fl.
Herr Helsingius: Äfven jag instämmer
deruti, att man bör söka undanrödja hinder
för tulltaxans expedierande, men mig synes
ändock ett hinder återstå, att Bevillnings-Ut-
skotlet ej fästat afseende på Ståndets fram¬
ställning af ett städernas privilegium, hvilket
genom tolagsfrihetens intagande i tulltaxan
förnärmas. Jag anser det nu vara så myc¬
ket nödvändigare, att åberopa städernas rätt
till tolag, på grund af privilegium, soia ord¬
2QS
Ben 18 Januari.
föranden i Förstärkta Stats-Utskoltet endast
på detta skäl kunnat undantaga de ifrågava¬
rande Voteringspropositionerna. Det vore
derföre inconsequent, om ej Ståndet äfven
nu skulle uttrycka denna rättighet, såsom
privilegium, ehuru det beror af Kongl. Majit
att bestämma tolagen till beloppet, och för
alt ytterligare styrka, att målet rörer ett
privilegium och icke är en bevillningsfråga,
finnér jag det vara nödvändigt, alt vid Pro-
tocolls-Utdraget öfver den nu föreslagna in¬
bjudningen, om densamma af Ståndet beslu-
tes, bifoga en afskrift af Stats-Utskottets
den 5 Mars i8ro afgifna och af alla fyra Riks-
Stånden bifallna Memorial, hvarigenom rät¬
tighet till tolag blifvit förklarad utgöra ett
städernas privilegium. Med iakttagande här¬
af, medgifver jag inbjudningen till de öfriga
RiksStånden.
Herr Langenberg hemställde, om ej detta
ärende måtte hvila, tilldess Ståndet blifver
talrikare samladt.
Herr Leffler: Mig synes det vara nöd¬
vändigt, att den af Herr Modin föreslagna åt¬
gärden ju förr desto heldre vidtages, äfven¬
som jag tror mindre lämpligt vara att der¬
vid tala om privilegium. Åberopandet häraf
skulle tilläfventyrs föranleda afslag å inbjud¬
ningen. Nämnde ord är för många mot¬
bjudande, och, genom framställningen af det¬
samma, inkommer Ståndet i en strid, som jag
ej inser hvartill den tjenar.
Herr Ilelsingius: Uti Stats-Utskottets
Den 18 Januari. 299
förrberörda Memorial af år 1810 förekommer
ordet privilegium på iner än ett ställe. Detta
Memorial innehåller de ovedersägligaste be*
vis derpå, att städernas rätt till tolag är ett
privilegium och således icke kan från dem
öfverflyltas. Det vore orätt att förbigå den¬
na omständighet, hvars åberopande na är li¬
ka angeläget, som sådant varit det vid 1812
och 1815 årens Riksdagar, då den för Bor¬
gare-Ståndet olyckliga vändningen af frågan
om näringsfriheten bereddes. Enda utvägen
är att säga rent ut, hvad man yrkar, och en
gifven rättighet bör ej bortskänkas, så alt
den må af MedStånden bero. Detta skulle
ock vara att bortskänka en Konungens rät¬
tighet, hvilken åtgärd Ståndet icke eger att
vidtaga, ty det är Konungen förbehållit, att
bestämma tolagsbeloppet för särskdda städer.
Allt detta ådagalägger på det noggrannaste
angelägenheten deraf, att med den största
försigtighet tillvägagå, på det att Ståndet icke,
genom någon eftergift, må komma i mistning
af en rättighet, som eljest icke kan detsam¬
ma betagas.
Herr Modin: Pröfningen deraf, huruvida
frågan om tolagen angår privilegium eller
icke, tillhörer icke Bevillnings-Utskottet. Der¬
före tror jag det äfven vara öfverflödigt, att
privilegiiegenskapen nu åberopas; hvaremot
Bevillnings-Utskottets uppmärksamhet blott
bör fästas derpå, att nämnda fråga icke är
bevillningsmål. För ådagaläggandet deraf,
tror jag mitt förslag vara tillräckligt. Jag
3oo Ben 18 Januari.
finner ej heller, att städernas rätt till tolag,
såsom privilegium, genom de af mig nyttjade
ordalag, är efterskänkt, äfvensom jag, lika
med Herr Leffierj anser för det ändamål,
sorn Ståndet nu vill vinna, lämpligast, att
ordet privilegium i Ståndets framställning
und vikes.
Herr Leffler: Jag förenar mig med Herr
Modinj sorn tillräckligen ådagalagt, att försök
ej är gjordt, genom hvad föreslaget blif¬
vit, att efterskänka Borgare-Ståndets privi¬
legium. Ordet privilegium kan ej borttagas
utur 1810 års beslut om tolagen, af hvilket
ett Utdrag må bifogas. Detta är ej något
nytt; men jag önskar, att i den framställning,
som Ståndet nu afgifver, privilegium icke
nämnes, helst jag i annat fall befarar, att
Ståndet ej ernår detta ändamål, som Ståndet
vill vinna. Rättighetens egenskap af privile¬
gium tillhörer icke Bevillnings-Utskotlets be¬
dömande, och jag ser ej, hvarföre här skall
åberopas annat, än det, som är tillräckligt
för att visa, det frågan om tolagen icke är
bevillningsmål.
Herr Falkman: Äfven jag delar den yt¬
trade åsigt, att i Ståndets framställning ej
bör nämnas privilegium. Af dem, som i sa¬
ken nu talat, är det medgifvet, hvad ock är
utom allt tvifvel, att frågan om tolagen icke
är bevillningsmål, utan att det är Kongl.
Maj:ts ensak att reglera beloppet deraf. Så¬
ledes bör denna fråga ej heller underkastas
afgörande i Förstärkt Stats-Utskott. För öf-