PROTOCOLL,
hållna
hos
VÄLLOFLIGA
BORGARE-STÅNDET,
vid
LAGTIMA RIKSDAGEN i STOCKHOLM,
Åren 1828—29.
Femte B an v et.
^Ä.80oa0«3o*©®©f)^!®®C|0*5CWfce00e%Äi
STOCKHOLM, 1829,
'os Z a eli a rias Haggström.
e»oooooo»@e®£lIä0SXIO©»cooooooo^^*-Ä.&^*
Den i September.
Plenum klockan g f. m.
§• I.
Protocollet för den 27 sisllidne Augusli
justerades.
§• 2.
Upplästes oell lades lill handlingarne
ankomna ProtocollsUtdrag för den 27 sist—
lidne Augusti, med underrättelse orri Hög-
vördiga Preste-Slåndets beslut, i anledning
af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 187, och
förstärkta Stats-Utskottets N:o 21g, samt om
Hedervärda Bonde-Ståndets beslut, i anled¬
ning af sistnämnda Memorial, och Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtanden, N:is 49 och 53.
§. 3.
Föredrogos å nyo följande Stats-Utskot¬
tets Utlåtanden:
N:o 211, i väckta frågor om anslag af
medel för uppbyggande, istandsättande och
underhållande af åtskilliga Länshäkten, samt
angående aflöning för vaktbetjening dervid.
4 Den i September.
Herr Modin: ”Om, såsom jag förmodar,
Höglofl. Stats-Ulskottet uti dess nu upplästa
Betänkande åsyftat, att den summa af 2,247
Bd. 37 sk. H rst. Banco, som erfordras för
verkställandet af de reparationer och till-
Lyggnader, hvilka äro nödiga, för att bringa
det af Norrbottens läns invånare invid Piteå
Stad uppförda nya länsfängelset uti ända¬
målsenligt skick, skall af Staten bekostas,
anhåller jag, att Högtärade Ståndet täcktes
lemna sitt bifall till hvad Utskottet föresla¬
git; men, om detta icke vere Utskottets me¬
ning, ty för mig förekommer Betänkandet i
denna del mindre tydligt och bestämdt, ön¬
skade jag i motsatt fall, att Utskottet ville
närmare begrunda de af Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande i länet, uti underdånig
skrifvelse af den i5 October nästlidet år, an¬
förda skäl och omständigheter, hvilka tala
för rättvisan och billigheten af länets in¬
vånares befrielse från vidkännanaei af de
ytterligare erforderliga kostnaderna för den
nya länsfängelse-byggnadens fullkomnande.
Efter förslag och ritning, som blifvit af Kongl,
Maj:t pröfvade och gillade, hafva länets in¬
vånare låtit uppföra denna byggnad, med
cn kostnad, som ovedersägligen hade varit till¬
räcklig för anskaffandet af ett ändamålsen¬
ligt fängelse. Det är icke deras fel, att det
nya häktet, genom felaktigheter uti försla¬
get och ritningen, misslyckats, och, om Sta¬
ten nu icke sjelf på dess bekostnad botar
bristerna, fruktar jag, att de länge skola korn-
Den 1 September. 5
ma att förblifva oförbältrade samt derigenom
förvärras. Länet eger ett äldre fängelse in¬
vid Piteå gamla stad, som ännu begagnas
för fångarnes vård. Detta föranlåtes jag i
sistnämnda fall å de länets invånares vägnar,
för hvilka jag härstädes förer talan, anhålla,
att, med tillämpningen af den grundsats Ut¬
skottet uti dess Betänkande angifvit, Staten
måtte öfvertaga och hädanefter ensam un¬
derhålla, emot det allt anspråk på ersätt¬
ning för denna fängelsebyggnads uppförande
afstås, och frågan om iståndsättandet af det
nya fängelset utaf länets invånare förfaller.”
Utlåtandet bifölls.
N:o 214» i anledning af verkställd gransk¬
ning utaf de till allmänna Garnizons-sjukhus-
byggnaden anslagna medels förvaltning.
Bifölls.
N:o 215, i anledning af verkställd gransk¬
ning af räkenskaperna och förvaltningen utaf
de till allmänna Garnizonsskjukhusets i Stock¬
holm underhåll anslagna medel.
Bifölls.
N:o 216, i anledning af verkställd gransk¬
ning af redogörelsen öfver tvänne till Ame¬
rica och Medelhafvet företagna krulförsälj-
nings-expeditioner.
Herr Cronius: ”Stats-Utskottets i Betän¬
kandet, N:o 216, föreslagna underdåniga skrif¬
velse torde ej vara till alla dess delar öfver¬
ensstämmande med en god Statshushållning.
Första delen, eller ”att krutförsäljningen ut¬
om landet må helt och hållet öfverlemnas
6 Ben i September.
till den enskilda speculationen,” godkännes. —
Den andra deremot, eller ”att priset på krut
vid inrikes försäljning, till uppmuntran för
handeln och näringarne, måtte, i den mån
Kongl. Muj:t finner nödigt, nedsättas”, anses
origtig af följande skäl;”
”1:0 att krutförsäijningsmedel utgöra, för
alt nyttja Utskottets egna ord, ”en lill be¬
stämdt belopp påräknad Statsverkets inkomst¬
titel,” hvilken, genom en sådan nedsättning,
”skulle kunna undergå betydlig förminsk¬
ning” och således directe, åtminstone till
nästa Riksdag, öka behofvet af extra ordina¬
rie statsbidrag.”
”2:o alt, då nästan ingen inrikes handel
drifves med krut, emedan hvar och en, som
förbrukar minst 1 centner, har tillfälle att
directe erhålla sitt behof från Statens förråd,
en nedsättning lill sådant ändamåls befräm¬
jande endast skulle komma exporteuren till
godo och bereda honom, på andra med¬
borgares bekostnad, en obillig och orättvis
vinst.”
”3:o att, då bergshandteringen ensam
årligen förbrukar omkring 2000 Centner, men
deremot alla öfriga näringar tillsammans
blott 1000, deri inberäknade 4°° centner
jagtkrut, en nedsättning i krutets pris huf¬
vudsakligen oeh nästan uteslutande blefve
förmånlig för bruksegare och deras yrke,
hvilket visserligen ej är den af Sveriges nä¬
ringar, som behöfver det mesta understöd.”
”4:o att, då statens omkostnader för
Den i September.
trut- och salpetertillvesduiingen ulgå genom
allmänna skattebidrag, hvarje nedsättning i
försäljningspriset blir en fördel, som endast
tillfaller förbrukaren på bekostnad af öfriga
skattskyldiga medborgare; och”
”5:o att krutpriset i Sverige, oaktadt den
monopoliserade tillverkningen, ingalunda upp¬
går till krutets verkliga värde, då det för
närvarande säljes för nästan samma pris sora
den i krutet ingående salpetern skulle en¬
sam kosta, om den vore till införsel mot
måttlig tull tillåten; men, att deremot delta
pris med omkring 5o procent understiger,
livad krutet verkligen kostar Staten, samt
att således en ytterligare nedsättning ej är
för de consumerande af billighet påkallad,
utan skulle blott ytterligare öka de förluster,
som redan vid denna handel drabba tiliver-
karen, det vill säga Staten.”
” Den sednare delen af skrifvelsen af-
styrkes således; men, då, i anseende till
första delen, en sådan är högst behöflig, och
derjemte — då af förestående skäl all ned¬
sättning i krutpriset vore obillig — då kru¬
tet nu säljes icke blott med förlust, utan ock
under dess värde — då tillverkningen af
krut bör, med iakttagande af nödiga control-
ler, vara lika fri som hvarje annan nyttig
industrigren — då en sådan frihet äfven
torde kunna, om ej nu genast, åtminstone
inom en korrt tid, ganska väl lutd förena sig
med Statens behof af krut till landets försvar
•— och då de med krutbruken existerande
8 Den i September.
contracter med nästa års slut komma att för¬
nyas;”
”Föreslås, till Utskottets bedömande och
tillstyrkande, en underdånig skrifvelse af in¬
nehåll: — att krutförsäljningen utom landet
må helt och hållet öfverlemnas till den en¬
skilda speculationen, mot det pris, hvilket nu
eger rum för det krut, som till inrikes be¬
hof försäljes, och i hvilket en nedsättning
intill nästa Riksdag ej anses böra komma i
fråga, såsom icke billig eller lämplig; men
att deremot, för att möjligen i en framtid
kunna, genom en fri tillverkning, och utan
det allmännas bidrag eller förluster, fram¬
bringa ett bättre pris, Kongl. Maj:t, vid de
förnyande krutbruks- contracternas faststäl¬
lande, täckes fästa afseende derå, att de
villkor, som dervid beviljas, ej måtte lägga
hinder i vägen för införandet af en sådan
fri tillverkning, i händelse densamma fram¬
deles skulle kunna så ordnas, att Statens be¬
hof af krut till Rikets försvar äfven deri¬
genom blefve uppfyldt.”
”Jemte det jag, uppå dessa skäl, anhåller
om återremiss af Betänkandet, anser jag mig
böra yttra den önskan, att Höglofl. Stats-Ut-
skottet, i dess ytterligare Utlåtande öfver
detta ämne, och efter inhemtande af nödiga
upplysningar, ville benäget utreda förhållan¬
det emellan krutets tillverknings- och för¬
säljningspris, på det å tillförlitliga och be¬
stämda grunder må kunna pröfvas, huruvida
anledning är, alt hos Kongl, Majit i under¬
Den 1 September.
dånighet hemställa om ytterligare nedsättning
i det sistnämnda priset.”
Herr Ekerman: Stats-Utslsottet har delat
Rikets Ständers sednast församlade Reviso¬
rers åsigt, att anmälan borde hos Kongl. Maj:t
göras om nedsättning af priset å krut. An¬
ledningen var, att Kronan eger betydliga krut¬
förråd, och att, ju längre krutet ligger, desto
mera försvagas det och förfelar ändamålet.
Vid detta förhållande har Utskottet trott pri¬
sets nedsättning vara bättre, än varans för¬
lust, och jag hemställer, örn ej den stats-
economiska fördelen härvid är iakttagen. Jag
tillstyrker således, att Utlåtandet måtte bi¬
fallas; men, om det återremitteras, föreslår
jag det tillägg uti den underdåniga skrifvel¬
se u, alt anhållan måtte ske, det alla handels¬
företag för Statens räkning må hädanefter
undvikas.
Herr Santesson: Jag instämmer med Herr
Ekerman och tror, att, då Utskottet föresla¬
git den anhållan hos Kongl. Majit, att priset
å krut, vid inrikes försäljning, till uppmun¬
tran för handeln och näringarne, må, i elen
mån Kongl. Maj:t finner nödigt_, nedsättas,
äro alla nödvändiga förbehåll af Rikets Stän¬
der gjorda. Att föreslå nedsältningen af vär¬
det till bestämdt pris är olämpligt, då Ri¬
kets Ständer ej nu kunna känna förändrin-
garne under de till nästa Riksdag beräknade
5 år. Att fastställa detsamma efter det när¬
varande priset, sorn visat sig nog högt, är
ändå olämpligare. Jag kan ej finna, att ska¬
i o Den i September.
da skall beredas genom lättnad för specu-
lanter och malerialiers användande, och jag
anser hufvudsaken vara att tillse, det tillverk¬
ningen snart realiseras. Jag tillstyrker, att
Kongl. Maj:t ej må bestämma för högt pris
å krutet, enär afsättningen derigenom för¬
hindras. Exemplet talar bäst, och, jemte
det jag anhåller om bifall till Utlåtandet, be¬
der jag att få tillägga, att Herr Cronii hem¬
ställan om uppdrag till Siats-Utskottet, att
undersöka, angående Kronans tiilverknings-
pris å krut, i förhållande till försäljningen,
är en ny Motion, hvilken icke kunnat nu
blifva föremål för Betänkandet, som är för-
anleddt af Revisorernas anmärkning och in¬
nehåller den af dem äskade utredning.
Herr Winberg: Jag instämmer med Her¬
rar Ekerman och Santesson. Då af Betänkan¬
det upplyses, alt de företagna speculationer-
na fått ett olyckligt slut, synes Utskottet
hafva haft tillräcklig anledning alt tillstyrka,
att ej Kronan må vidare med dylika företag
sig befatta; och, då det är gifvet, att stora
quantiteter krut i förråden finnas, samt att
denna vara med tiden förskämmes, är det
nödvändigt att befordra afsättningen, hvilket,
i sådant fall, icke sker utan nedsättning i
pris. Enär Utskottet i öfrigt tillstyrkt, att
det må till Kongl. Maj:t öfverlemnas att läm¬
pa prisen, tror jag Utskottet hafva gjort allt,
hvad det kunnat, och jag hemställer således,
ali Betänkandet måtte bifallas.
Herr Cronius: ”Under åren 1820—27 bar
Den i September. 11
trut- och saltpetertillverkningen årligen per
medium kostat 204,000 Rd.Krut*tillverkningen
har utgjort årligen per medium 4100 cent¬
ner, och således har hvarje centner kostat i
det närmaste 5o Rd., roen deremot försålts
för 26 å 28 Rd., som förskaffat Staten in¬
komst af omkring 84,000 Rd. Skillnaden e-
mellan utgifter och inkomster i detta afseen¬
de utgör således 120,000 Rd., som, fördela¬
de på de 1000 centner, Kronan årligen för
eget behof användt, utvisa, att, genom det
låga priset på det försålda krutet, hvarje
centner, Kronan förbrukat, kostat henne 120
Rd; men deremot den enskilde för samma
slags krut blott betalt 26 å 28 Rd., hvilket
bevisar den orimliga förlust, som i sakernas
nuvarande skick af kruthandeln och tillverk¬
ningen uppkommer, och hvilken blir naturli¬
gen allt större, ju mer priset nedsättes.”
Herr Sandblad: Sedan Stats-Utskottet
afstyrkt Statens inblandande i dylika han¬
delsföretag sorn detta, röstar jag så mycket
heldre för bifall till Betänkandet, som den
krutexpedition, hvilken härifrån under Capi¬
taine Tjbells ledning utgått, bordt hafva, i
hvarje annan hand, medfört en verklig vinst
af minst 100 procent. Om de 200 piporna
Maderavin återvändt, hade de helt säkert
uppgått till 100,000 Rd., i stället för att för¬
säljningssumman nu uppgått blott till 36,000
Rd.; men detta allt är en följd af Statens
befattning med dylika företag. Dessutom kan
jag ej underlåta finna besynnerligt, alt, då resan
12 Ben 1 September.
/
från Madera lill Barthelemy fullbordades på
3 veckor, ett så betydligt leccage kunnat upp¬
komma, att 12 pipor måst användas till på¬
fyllning: ett så mycket besynnerligare för¬
hållande, som hvar och en, hvilken sett en
pipa Madera-vin, vet, huru helgjuten den är,
och är det sålunda ej tänkbart, att så be¬
tydligt leccage kunnat uppkomma, hvilket
lämpligast skulle kunna jemnföras med rått¬
frat på stångjern. Äfven måste jag fästa upp¬
märksamhet på den omständighet, att, då jag
bestämdt vet, det åtskilliga Stadsmäklare er¬
bjödo Kongl. Krigs-Collegium 16 sk. Pigs. per
skålpund för det Mascovade-socker, Krigs-
Collegium fått sig uppdraget att försälja, men
Collegium ej tilltrodde sig att antaga mindre
än 24 sk. Rgs., blef dock slutligen detta soc¬
ker afyltradt för 7 sk. B.-co per skålpund,
hvarigenom en förlust af 3o å 4o,ooo Rd,
förorsakades.
Uti hvad Herrar Santesson och Ekerman
yttrat, i afseende på nedsättuingen af priset,
instämmer jag, och vill derjemte, såsom e-
gande närmare kännedom af denna affaire,
upplysa, att Engelsmännen hafva sina krut-
fastager af ek, bandade med jern eller kop¬
par, hvaraf följer, att ej krutet förvittras.
Våra fastager deremot göras af gran och of¬
ta af rått virke, hvaraf händer, att de, om ej
papperet, som är klistradt inuti, sådant hin¬
drade, ofta gå förlorade. De Engelska krut-
fastagerna äro så goda, att det handt, att ur
ett fartyg, som gick förloradt vid Elfsnab-
Den i September.
i3
ben, elt år derefter uppheintades krutfasta-
ger, som voro fullkomligen väl behållna, och
brutet alldeles användbart. Jag är öfverty-
gad, att, om våra fastager vore bättre, skul¬
le många försöka alt transportera krut i min¬
dre quantiteter. Engelsmännen och Ameri»
canarne medtaga blott 5o, 60 å 100 centner
krut med hvarje fartyg, hvaremot, som vi
utföra hela laster, det plägar merändels miss¬
lyckas. I händelse Aterremiss beviljas, an¬
håller jag, att denna min anmärkning måtte
få medfölja.
Herr Santesson: Min afsigt är ingalunda
att motverka Herr Cronii ändamål alt få för¬
hållandet emellan krut-tillverknings- och för¬
säljningsprisen för Kronan ulreddt; men den¬
na fråga är särskild och bör ej föranleda lill
aterremiss af delta Utlåtande. Det är ju
Herr Cronius obetaget att derom väcka Mo¬
tion, hvarå Ståndet ej lärer vägra remiss.
Herr Smidblads upplysningar kunna vara
nyttiga, men höra ej till detta ämne. Sna¬
rare räknar jag hit den af en talare yttrade
önskan, att i den af Utskottet föreslagna
underdåniga skrifvelse det tillägg måtte ske,
att i allmänhet ej något handelsföretag må
för Statens räkning ega rum. Ibland princi¬
perna för beslutet är likväl denna åsigt re¬
dan uttryckt, äfvensom densamma är i de
föregående Betäukandena, angående Magazins»
inrättningen, tillräckligen utvecklad och för¬
anleder, efter min tanka, ej Aterremiss, då
i4 Den 1 September.
Utskottet fastmera, såsom mig synes, gjort
i detta ämne allt, hvad det bordt göra.
Herr Aspelin: Jag tillstyrker, att Utlåtan¬
det ma bifallas, öfvertygad om nödvändighe¬
ten, att, då fråga är om tillverkning af krut
efter ny process, hvarigenom det skall blifva
starkare, medelst nedsättning i priset befordra
afsättning af det gamla, af sämre beskaffen¬
het varande krutet.
Herr Ståhle förenade sig med Herr E-
kerman, och, på af Herr Ståhle väckt fråga
om kruttillverkningskostnaden, uppgaf Herr
Noreus, att arbetslönen vid Klosters krutbruk
är 2 Rd. 47 sk* 6 rst. Banco per centner.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet till bifall,
hvarpå svarades Ja och Nej, samt votering
begärdes.
Följande voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Stats-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 216, lägger: Ja;
Den det icke vill, lagger: Nej;
Yinner Nej, kommer Utlåtandet att, på
grund af gjorda anmärkningar, återremit¬
teras.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Arosenius, Lev¬
ton, Montan, Meijer, Köhler och Gezelius,
de fyra sistnämnda, efter erhållen ledighet på
bestämd tid från Riksdagsgöromålen, voro
frånvarande, en sedel aflades förseglad, och
Den 1 September. i5
de öfriga befunnos, vid öppnandet och upp¬
räknandet, innehålla 3o Ja emot io flej;
i följd hvaraf Utlåtandet, N:o 216, var bi¬
fallet. Den förseglade sedeln förstördes.
Herr Cronius: Sedan Utlåtandet blifvit
bifallet, anhåller jag att få väcka frågan, så¬
som ny Motion, i hvilket afseende jag åbe¬
ropar mitt skriftliga anförande, hvilket torde,
jemte hvad i saken yttradt blifvit, till Stats-
Utskottet remitteras.
Herr Noreus: Då Herr Cronii anförande
anses såsom ny Motion, bestrider jag icke
remiss deraf, men finner ingen annan del af
discussionen kunna remissen åtfölja, än hvad
Herr Sandblad yttrat.
Ståndet beslöt, att Herr Cronii anföran¬
de, såsom ny Motion, må remitteras till Slats-
Utskottet, och att Herr Sandblads om be¬
skaffenheten af krutfastager afgifna yttrande
skulle dervid åtfölja; och
N:o 217, öfver Herr Zethelii Memorial,
angående föreslagen afskrifning af Bruksidka-
ren S. Owens skuld till MannufacturDiscont-
fonden, samt om ett ytterligare låne-under-
stöd för honom af allmänna medel å
5o,ooo Rd. B:co.
Jemte Utlåtandet upplästes Herr Pro¬
sten östbergs mot detsanlma afgifna reser¬
vation.
Herr Ståhle: Jag har ej delat beslutet
inom Utskottet och anser det stridande e-
mot Grundlagen, att Utskottet, utan Kongl.
Proposition eller enskilds Motion, sjelft upp-
i6 Den 1 September.
gifver förslag till ny Statsutgift, såsom här
skett, genom tillstyrkandet, att Bruksidkaren
Owen måtte å allmänna Indragningsstaten,
under den särskilda titeln: beneficier och
benudningarj uppföras till åtnjutande, under
sin lifstid, af en årlig gratification af 2000
Iid.B:co. Jag tror det hafva varit ändnmålsenli-
gare att tillstyrka, det lånet skulle räntefritt
få af Owen hegagnas, så länge han fortsätter
sin jernföi ädlingsfabrik. Förslag deraf, utan
Kongl. Proposition eller enskild repraesen-
tants Motion, hade åtminstone icke varit e-
mot Grundlagen stridande. Jag anhåller, af
denna anledning, om återremiss af Utlåtandet.
Häruti förenade sig Herr Cron.
Herr Zethelius: Jag skulle gerna bifalla
återremiss, om ej må hända Bruksidkaren O-
wen derigenom komme att vinna mindre för¬
delar, än dem Utskottet för honom tillstyrkt.
Att risquera sådant, vore hårdt och tilläfven¬
tyrs icke värdigt detta Stånd, af hvilket konst¬
fliten skall bedömas. Jag anhåller om bifall
till Utlåtandet, på det att osäkerhet i sakens
utgång ej må orsakas, och Ståndet icke å-
draga sig förebråelse för afundsjuka, helst
det icke kan bestridas, att Owen har all¬
männa rösten för sig talande.
Herr Santesson: I anledning af Herr Stäk-
les anmärkning, torde jag få fästa uppmärk¬
samheten derpå, att Utskottet icke föreslagit
minskning i Manufactur-Discontfondens belä-
ningstillgång och således ingalunda förnärmat
annan lånsökandes rätt. I öfrigt innehöll
Den i September. 17
Motionen fråga om eftergift af Owens skuld
lill nämnda fond. Bifall dertill hade varit
prfejudicat och icke grundlagsenlig^ hvaremot
jag icke finner hinder af Grundlagen för Ut¬
skottet, alt, enär det af Motionairen föreslag¬
na sätt att lemna vedermäle till erkännande
af Owens förtjenst, icke kunnat bifallas, öf¬
vergå till ett annat medel att förtjensten upp¬
muntra och belöna. Utur denna synpunkt,
anhåller jag, alt Utlåtandet må gillas.
Herr Westman: Lika med Herr Ståhle,
kan jag ej undertrycka den önskan, att Stats-
Utskottet ej måtte vara så gifmildt, att det,
oembeddt, tillstyrker nya Statsutgifter, förr än
äldre förbindelser blifvit uppfyllda.
Häruti instämde Herr Mattson.
Herr Ekerman: Jag tillstyrker så mycket
heldre bifall af den föreslagna gratificationen
till Bruksidkaren Owen, som en dylik, vid
förlidne Riksdag, beviljats åt Direcleuren Löf*
ving för någon af honom medelad uppfinning.
Häruti instämde Herrar Lundgren och
Ålund.
Herr Nore'us‘. Äfven jag förenar mig uti
anhållan om bifall af Utlåtandet och ser icke nå¬
got hinder för Utskottet att ifrån till dess pröf¬
ning anmäldt förslag om eftergift af Bruks-
Idkaren Owens skuld öfvergå till frågan om
sättet att honom annorledes belöna. Inom
Stats-Utskottet bar jag sökt tillfällen till full¬
görande af Statens äldre förbindelser; men
jag har derföre ej trott mig böra åsido-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. V. i3g.
18 Den i September.
sätta att understödja nya företag. Det är
sannt, att Rikets Ständer vid sistlidne Riks¬
dag beviljade en gratification till Directeuren
Löfving; men skillnaden emellan anledningen
dertill och Owens förtjenst var den, att
Löfving på papperet lemnade en uppgift å
förbättring af canoner, men satte densamma
icke i verkställighet, och erhöll således gra-
tificationen, för det att han sjelf meddelade
en god uppfinning, den han gjort. Deremot
är Owen i Riket inkallad, och till honom
stå ej blott bergshandteringen, utan ock an¬
dra näringar i stora förbindelser. Det med-
gifves, att åtgärder, bättre än hans, seder¬
mera åstadkommits; men man bör besinna,
huru långt Svenska näringsfliten skulle hafva
stått efter, om ej han banat vägen. Om han
riktat sig på sina företag och varit egennyt¬
tig, hade han ofelbart samlat egodelar. Nu
deremot befinner han sig, med stor famille,
i behof. De medel, han kan förvärfva, an¬
vänder han till nya företag. För närvaran¬
de är han rest till England, för att skaffa
sig utvidgade kunskaper i sitt yrke. Jag tror
Ståndet ej böra neka sig tillfredsställelsen att
bifalla Utskottets hemställan, föranledd af
uppmärksamhet å förtjenst. Gratificationen
föranleder ej heller nya bidrag och bortta¬
ger icke någon pension, då Utskottet tillstyrkt,
det anhållan må hos Kongl. Majrt göras, att
Owens gratification må uppföras på den sär¬
skilda titeln af beneficier och benådningar.
Ilerrar Sandblad och Hiessleiter före¬
Den 7 September. iq
nade sig med Herrar Noreus, Zethelius och
Santesson uli anhållan, att Utlåtandet må
bifallas.
Herr Santesson: I anledning af Herr
Westmans anmärkning, hemställer jag, om
densamma bordt emot Stats-Utskottet väckas.
Jag senterar väl Herr Westmans obehag, att,
såsom honom synes, flera anmälda anspråk
icke mött all rättvisa; men jag frågar: om
det ej lyckats i vissa fall att vinna bifall för
minoritetens reservationer, bör sådant hindra
Utskottets ledamöter att vid andra frågor
tillstyrka afseende på förtjensten? Ej heller
kan jag finna Stats-Utskottet hafva, på sätt
Herr Westman förment, i denna sak handlat
oombeddt, då Motionen till beslutet gifvit an¬
ledning, och Utskottet varit oförhindradt att,
då det ena sättet icke funnits antagligt, före¬
slå ett annat belöningsmedel.
Herr Westman: Med tacksamhet för Herr
Santessons förklaring, får jag tillägga, att jag;
icke, såsom Herr Santesson synes sig före¬
ställa, vill vägra alt erkänna förtjensten;
dock måste jag vidhålla den tanka, att det
är orätt att bifalla nya anslag, förr än gamla
förbindelser äro uppfyllda. Jag har fästat
uppmärksamheten derpå, att 1000 Rd. äro
frångångna lönen till Landshöfdingen i Ve¬
sternorrlands Län. Denna framställning är
afslagen. Detta bör först rättas, innan In-
dragningsStaten för annat tillgripes. Jag
vägrar ingalunda att bifalla belöning för
Bruksidkare!! Owens förtjenster; men jag an¬
20 Den i September.
ser äldre förbindelser af Slaten först böra
fullgöras.
Herr Langenberg: Jag var ej tillstädes,
då detta mål af Stats-Utskottet afgjordes;
men jag får nu förklara, att jag delar Her¬
rar Norel och Sanlessons åsigter, och anser
Bruksldkaren Owens förtjenst och den nytta,
han genom sina företag för Riket beredt,
ostridigt berättiga honom till de fördelar,
som Utskottet tillstyrkt må honom tiller¬
kännas.
Herr Leffler förenade sig äfven med
Herrar Noreus och Sanlesson.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet till bifall,
hvarpå Ja och Nej svarades, samt votering
begärdes.
Följande voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Stats-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 2x7, lägger: Ja;
Den det icke vill, lägger: Nej-,
Vinner Nej, kommer Utlåtandet att, på
grund af gjorda anmärkningar, återremit-
teras.
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades ef¬
ter upprop, hvarvid Herrar Winblad, brosenius,
Jerton, Lundman, Montan, Meijer, Köhler och
Gezelius voro frånvarande, en sedel aflades
förseglad, och de öfriga befunnos, vid öpp¬
nandet och uppräknandet, innehålla 3i Ja
Den 1 September. a i
emot 7 Nej, i följd hvaraf Utlåtandet var
bifallet. Den förseglade sedeln förstördes.
Herr Westman åberopade, hvad han un¬
der discussionen anfört såsom sin reserva¬
tion emot beslutet.
§■ 4-
Sedan af de Irenne vaktmästare, som
Ståndet vid denna Riksdags början antagit,
Beurse-vaktmästaren Clas Jacob Malmström
aflidit, blcf, uppå af Herr Talmannen gjord
proposition, till tredje vaktmästare härstädes
antagen extra vaktmästaren i Kongl. Cabi-
nettet Hans Gabriel Apelblad.
§. 5.
Föredrogos å nyo, i:o Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Betän¬
kande, N:o 54, i anledning af väckta frågor
oin ändringar och rättelser eller tillägg, så
väl uti Kongl. Maj:ts Nådiga Legostadga för
husbönder och tjenstehjon den i5 Maji i8o5,
som uti Kongl. Majrts Nådiga Kungörelse,
angående flyttuingstiden för tjenstehjon, den
22 April 1819, och 2:0 de emot Betänkan¬
det afgifna reservationer.
Herr Richert: Jag förenar mig uti Herr
Grefve Posses reservation och anser mid¬
sommartiden vara dea lämpligaste för tjeu-
sLehjons flyttning, emedan en stagnation då
22 Den 1 September.
finnes i landtraannens göromål. Om ej den¬
na åsigt bi fa lies, önskar jag, att flyttningsli-
den må bibehållas vid den närvarande.
Herr Rydström: ”Flyttningstidens bestäm¬
mande för tjenstehjonen vid midsommars-
tiden anser jag vara för de flesta af Rikets
provincer den mest lämpliga.”
”Skulle en sådan flyttningstid icke vinna
pluraiitetens bifall, så förenar jag mig heldre
i den tidsbestämmelse i detta fall, som före¬
nade Utskotten föreslagit, alt återgå till den
gamla ordningen eller den 29 September,
än den nu gällande, och gillar följaktligen
Utskottens antydan, att en sådan flyttnings¬
tid svårligen kan bestämmas, som tillfreds¬
ställer allas önskningar, men att den 29
September, om den icke för alla provincer
är den mest lämpliga, den dock är den minst
olägliga.”
”Vid de skäl, lill förringande af förena¬
de Utskottens beslut, hvilka en värd reser¬
vant förebragt, får jag anmärka: alt då i4
är mer än 6, så uppstår icke det ringaste
tvifvelsmål hos mig, att Utskotten både med
synlig och verklig pluralitet afgjort bestäm¬
mandet af flyttningstiden den 29 September:
att erfarenheten, ifrån den landsort jag är,
besannat behofvet af tjenslefolkets biträda
vid vårsädesskörden och potatoes-upptagnin-
gen lika angeläget omkring den 29 Septem¬
ber som den i!\ October: att forfädrens till
eftei följd varande läror ändå icke förvilla
mitt begrepp om nutidens fordringar: att
2 4 Den i September.
Grefve Posse i sin reservation uttalat, att
midsommaren är den lämpligaste tjenslje*
hjonsflyttningstiden» inser jag visserligen, att
samma tid icke kan vara lika tjenlig för alla
orter af Riket. Enär Rikets Ständer till¬
förene begärt förändrad flyttningstid, och
Kongl. Maj:t sådant medgifvit, önskar jag ej
nu några nya ändringar, tror bäst vara, att
verkan af det redan skedda må först när¬
mare utveckla sig, och röstar för bibehållan¬
det af den nuvarande flytlningstiden vid
slutet af October månad.
Herr Langenberg.' Efter mitt omdöme,
är midsommaren den lämpligaste tiden för
tjenstehjons flyttning. Detta har jag i min
Motion utvecklat; men, om berörde förän¬
dring icke bifalles, önskar jag heldre, att
flyttningstiden må bibehållas vid den 2\
October, än utsättas till den 29 September.
Emedlertid anhåller jag nu om återremiss.
Herr Ekerman: Jag finnér ingen gilltig
anledning, hvarföre föreskrifter för handels-
betjente, samt handtverks-gesäller och lärlin¬
gar, skola uti Tjenslehjonstadgan intagas. Der¬
emot nödgas jag protestera. Om dessa, som
efter oss skola, tilläfventyrs på en lid med
större upplysning och ökad fart i näringarne,
intaga våra platser i de borgerliga yrkena,
betraktas såsom tjenstehjon, befarar jag, aLt
vi sjelfva nedsättas. Det är vidare, ibland
annat, föreslaget, att husbonde bör i Ollofs»
sedeln utsätta, huruvida tjenstehjonet häftar
för någon skuld hos honom. Detta anser jag
Den i September. 2 3
den af mig och mänga andra Riksdagsmän
öfverklagade olägenhet med olika tjenstehjons
befattning med ett och samma års utfo¬
dring för kreaturen icke, som den värda re¬
servanten påstått, är af mindre betydenhet,
utan tvärtom, efter mitt omdöme, är ett af
de vigtigaste skäl, som talar för antagandet
af Utskottens förslag; men hvilket skäl, i
långt högre grad, gäller för flyttningstidens
bestämmande vid midsommartiden, samt
slutligen, att några oredor och tvister hus¬
bönder och tjenstehjon emellan, genom den
nu föreslagna återgången, icke äro af anmärk¬
ningsvärd beskaffenhet, enär tjenstehjonens
löningsvillkor, bestämda lör 12, lätteligen
kunna delas för 11 månader.”
”För min del gillar jag Utskottens för¬
slag i frågan om den så kallade friveckan,
hvarigenom alla oredor i detta fall böra före-
kommas.”
Herr Cron: Äfven jag instämmer uti
Herr Grefve Posses reservation. Min erfa¬
renhet besannar, att midsommaren är den
lämpligaste tjenstebjonsflyttningstiden, åtmin¬
stone för alla landtbrukare, uti hvilkas göro¬
mål då är den största ledigheten. Men, om
detta ej bifalles, är det bättre, att flyttnings-
tiden bibehålles vid den 24 October, såsom
nu, än framsättes till den 2y September,
enär vid den förra tiden det väsendtligaste
af höstskörden är redan verkstäldt.
Herr Santesson: Då jag vid föregående
Riksdagar var af den mening, som Herr
Den i September. 2 5
icke lämpligt eller behöflig!. Efter min åsigt
bör en husbonde behandla tjenaren, såsom
en fader sin son, och således tillse, att tjena¬
ren är hushållsaktig. Stadgandet kan dessut¬
om föranleda missbruk. En tjenare träffas,
som ordentligt fullgör, hvad honom åligger,
men är för sig sjelf slösaktig, och husbonden,
som begagnar sig deraf, låter honom sätta
sig i skuld och gör tjenaren snart sagdt till
lifegen, då denne sednare, med en orlofssedel,
hvaruti ett ansenligt skuldbelopp till husbon¬
den utsattes, har mycken svårighet, kan hän¬
da äfven omöjligt att, i denna belägenhet,
erhålla ny tjenst och måste således förblifva
uti den gamla. Angående flyttningstiden, de¬
lar jag Herr Scnitessons tanka. Jag finner,
lika med honom, det vara omöjligt alt stad¬
ga en flyttningstid, som är lika passande för
nila orter af riket; men jag tror dock, alt
den nuvarande, vid slutet af October månad,
i detta afseende har företräde, och åtmin¬
stone för Stockholm är densamma lämpligast.
På grund häraf, begär jag återremiss.
Herr Lundgren förenade sig med Herr
Ekerman.
Herr Lamberg: ”Jag kan icke förena mig
med Höglofl. Utskotten om flyttningstiden
för tjenstehjon, ut3n anser den i detta afse¬
ende nu gällande Stadga den bästa och bi¬
träder, hvad Nils Mänsson uti sin reserva¬
tion anfört. Icke heller kan jag finna, hvarfö¬
re, eller någon handeln båtande fördel der¬
uti, att contors- eller bodbetjenter, en cas-
20 Den / September.
seur eller en bokhållare, sättes under lika
categorie uti städjeväg nied extra vaktbe-
tjente, pigor eller drängar, och jag tror, att
ett helt olika förhållande uppstår emellan
principalen och dess biträde i handeln, emot
husbondens förhållande till sin laquey och
öfriga betjening. Jag bestrider derföre i det
hela, såsom alldeles icke af något behof på¬
kallad, denna nyhet af HandelsOrdningens
inrymmande uti omförmälde Stadga.”
”Lika olämpligt finner jag att ålägga eller
mot vite tvinga de handlande, att med dess
beljenter uppgöra skriftliga contracter, och
det skulle synas mig högst besynnerligt att
besvära HandelsSocieteterna, der sådana fin¬
nas, med bevarandet af dessa vigtiga docu-
menter. Jag skulle tro, att det hör stå hvar
och en fritt, att, emot eller utan skriftligt
contract, engagera sina biträden i handeln.
Jag har åtminstone uti snart halft seculuin
varit dels betjent, dels principal, utan att nå¬
gonsin hafva funnit behof af eller knappast
hört omtalas skriftliga contracter betjenter
och handlande emellan. Om Ständerna icke
kunna tillskynda handeln och rörelsen några
väsendtliga fördelar, så tyckes ock vara onö¬
digt att påtvinga de handlande nya onyttiga
former; jag yrkar derföre, att dessa föreskrif¬
ter, såsom ingen gemenskap egande med or-
lofssedlar och dylikt, måtte entledigas från
någon plats uti Tjenstehjonsstadga!!; anhållan¬
de jag således om återremiss.”
Häruti instämde Herrar Petersson och
Den 1 September.
Donnerj den sednare endast hvad angår de ifrå¬
gasatta contracten och handelsbetjenters samt
gesällers ställande under Tjenstehjonsstadga!!.
Herr Winberg: Hvad flyttningstiden för
tjenstehjon angår, finner jag, lika med Herr
Grefve Posseatt Juni månad är den lämp¬
ligaste; och, beträffande tjenstehjonsstadga!!,
instämmer jag deruti, att contract för han-
delsbetjenter och gesäller böra försvinna, och
tror, att deras ställande und r tjenstelijons-
stadgan skall hindra hvar och en af uppfo¬
stran och någon bildning alt engagera sig i
handel och handtverk. Om husbonden sjelf
ej har bildning, skall han icke veta att med
varsamhet begagna sig af den honom sålun¬
da tillagda rättighet.
Herr Noreus: Jag tror ej föreskriften om
tjenstehjons flyttningstiden kunna blifva för
alla tillfredsställande; men den måste dock
vara en, och härvid är det bäst, att, så litet
sora möjligt, aflägsna sig från det gamla, e-
när täta förändringar af grunderna ej äro
nyttiga. Jag har ej sett någon fördel af den
förra förändringen; men, då den skett, önskar
jag att, närmare än hittills, erfara följderna
deraf. Jag föreställer mig, att de gamla, vid
flyttningslidens bestämmande, afsågo tiden, då
naturen går till hvila, och jag anser det be¬
skedliga tjenstehjonet, sora skött åkern och
sett säden derå vexa, äfven böra hafva den
tillfredsställelse att öfvervara skörden. Af
skäl, sora jag ofvan anfört, önskar jag nu,
att dea för närvarande stadgade tjenstehjons-
28 Den 1 September.
flyltningstiden må bibehållas, äfvensom jäg
finner det vara olämpligt, att handelsbetjent
ter skola ställas under tjenstehjonsstadga!!.
Sädant är icke af beliofvet påkalladt. Dere¬
mot kan jag icke anse gesäller böra från
nämnda författning undantagas. Det är af
vigt, att anledningarne till de många klago¬
mål, som öfver dem förspörjas, förekommas.
Detta sker, om större band dem åläggas.
Flere skäl äro af Herr Leffler i reservationen
anförda, som förtjena Utskottens uppmärk¬
samhet, och Herr Lofflers anförande är i det
reglementariska mera omständligt, än Utskot¬
tens förslag. Med åberopande af hvad jag
nu yttrat, anhåller jag om återremiss.
Herr Zethelius förenade sig med Herrar
Ekermanj Santesson och Winberg.
Herr Westman: I fråga om flyttningsti-
den för tjenstehjon, instämmer jag med Herr
Santesson och kan ej för mig dölja farhåga
för förändringen till midsommaren. Flere
tjenstehjon kunna finnas, som ej hafva be-
liölligt att för sommaren städja sig till tjenst,
men, sedan sommaren är förbi, höstetiden
äro belåtna att i tjenst ingå.
Herr Langenberg: Jag finner det ej vara
Behöfligt, att handelsbeljenter skola ställas
under tjenstehjonsstadga!!, och, hvad gesäller
angår, instämmer jag med Herr Leffler och
tror de öfverklagade oordningarne, på sätt
lian anfört, bäst förekommas.
Herr Leffler: Som jag förmodar, alt Be¬
tänkandet återremitteras, beder jag att få å«
Ben 1 September. 29
beropa min reservation, som cj är annat än
fullständigt utförd t det förslag, som Ståndets
Enskilda Besvärs-Utskott, angående gesäller,
afgifvit, och hvilket icke är klandradt. Jag
har trott rättast vara att framlägga delta in¬
för Rikets Ständer, hvilka till någon del från-
trädt nästföregående Ständers åsigt och när¬
mat sig till BorgareSlåndets. En omständig¬
het är dock bibehållen, nämligen stadgandet,
att gesäll, som ej inom en månad skaffar sig
tjenst, är lill krigstjenst förfallen. Jag tror,
alt Enskilda Besvärs-Utskottets förslag i den¬
na punkt är det rättaste. Jag kan ej heller
instämma deruti, att hela §§. af Handels-
och HandtverksOrdningarne skola uti Tjenste-
hjonsstadgan intagas, då det deremot är tjen-
ligare, att dessa §§. blott åberopas. Frågan
om contracter för handelsbetjenter och handt-
verksgesäller blifver tillfälle att begrunda, då
Enskilda Besvärs-Utskottets förslag förekom¬
mer till afgörande. Hvad flyttningstiden an¬
går, tror jag bäst vara, att den nuvarande
bibehålles.
Herr Falkman: Jag instämmer med dem,
som anse föreskrifter utur Handels- och Ilandt-
verksOrdningarne ej böra uti Tjenstehjonsstad-
gan intagas. Om Enskilda Besvärs-Utskot-
tels förslag, angående gesäller, gillas, tillstyr¬
ker jag, att Herr Lejflers framställning deraf
må, heldre än Utskottens project, införas.
Jag hemställer i öfrigt, att flyttningstiden må
blifva densamma, som hittills, och anser det
vara otjenligt alt bestämma den till midsom¬
3 o Den 1 September.
maren, i hvilket afseende jag åberopar Nils
Månssons reservation och tillägger, att tjen¬
stehjon ledighet utur tjenst vid midsomma¬
ren skulle medföra flera olägenheter.
Herr Weser: ”Då jag förmodar, att Lag-
sarnt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens Betänkande, N:o 54. varder af Högt-
ärade Ståndet återremitteradt, anhåller jag
alt vid samma Betänkande få göra följande
anmärkningar:”
1:0 ”Lika med hvad flere värde talare
yttrat, anser jag icke lämpligt, att handelsbe-
tjenter, gesäller och lärlingar ställas under
Legostadgan, utan torde dessa personers rät¬
tigheter och skyldigheter böra bestämmas
genom särskilda Handels- och Handtverkeri-
Ordningar.”
2:0 ”För missbruket med så kallade För¬
svarssedlars utgifvande, är väl uti 2 Art. 2
§. Legostadgan föreskrifvet, att, vid 3 Rd.
16 sk. böter, husbonde ej får låta hos sig
skrifva någon, som i hans tjenst ej nyttjas
och hans underhåll eller lön ej njuter; men
jag håller före, att hvar och en, som lagli¬
gen öfvertygas att hafva utgifvit försvarsse¬
del för någon, som i hans tjenst ej nyttjas
och hans underhåll eller lön ej njuter, bör
plikta 6 Rd. 32 sk., och enahanda böter äf¬
ven drabba den, som af en slik obehörig
försvarssedel sig begagnar, hvilka böter så
mycket mera stå i ett lämpligt förhållande
lill öfriga i Legostadgan införda bötesbestäm-
melser, som uti 4 Art. 3 §. stadgas enahan¬
Den 1 September. 3i
da böter för utgifvande af ofullständig eller
sanningslös orlofssedel.”
3:o ”Den af Utskotten för uppsägning
föreslagna tid af högst tre och minst två
månader före stämmodag, anser jag vara för
mycket utsträckt, och föreslår: att tjenstehjon,
som vill skiljas vid husbonde, bör säga upp
tjensten icke tidigare än två och icke sedna¬
re än en månad före stämmodag, hvilket stad¬
gande äfven gäller för husbonde. Skälet för
ett sådant förslag hemtar jag derifrån, att
tjenstehjon, sedan uppsägning egt rum, säl¬
lan förhålla sig lika beskedligt, som under
den föregående tjenstetiden.”
4:o ”Angående flyttningstiden för tjen¬
stehjon, instämmer jag med de värda talare,
som 3'rkat, att någon förändring i nu gällan¬
de föreskrifter härutinnan icke må ega rum.”
Herr Hiessleiter förenade sig med Herr
Weser.
Herr Helsingius: Jag instämmer uti be¬
gäran om återremiss. Med Herr Santesson
förenar jag mig derom, att nu gällande
tjenstehjons flyttningstid bör fortfara, äfven¬
som jag åberopar hans yttrande om nödvän¬
digheten af enahanda flyttningstid för hela
Riket. Herr Ekermans åsigt delar jag i den
fråga, att det icke må genom bestämd Lag
föreskrifvas, att husbonden skall i orlofsse-
deln utsätta den skuld, hvaruti tjenstehjonet
bos honom häftar. Då det, såsom nu, icke
är förbjudet, kan husbonden i orlofssedeln
denna skuld utsätta, om honom så behagar;
32 Den 1 September.
men, derest sädant uttryckligen stadgas, be¬
farar jag deraf stora olägenheter. Detta be¬
kräftas genom förhällandet med fabriksar-
betarne, hvilkas skuld lill fabriqueurerna dessa
äro skyldiga att i afskedsbevisen utsätta; en
omständighet, som föranleder, att arbetarne
snart sagdt säljas, och att det är fabriquan-
tens egen fördel att låta arbetarne åsamka
sig skuld, hvarigenom osedlighet ofelbart
beredes. Beträffande contracten med han¬
delsbetjent,er och gesäller, medföra de visser¬
ligen olägenheter och äro ej med den strän¬
gaste rättvisa enliga; men man bör likväl
ihogkomma, att någonting måste sättas i stäl¬
let, då vissa läroår ej bibehållas. Jag vet,
att stadgandet om contracter bestriddes ej
af Borgare-Ståndet vid förlidne Riksdag. Af
sådan anledning har det ock måst bibehållas.
Jag hemställer dock, om ej föreskriften, an¬
gående contracten, må uppskjutas, tilldess
Enskilda Besvärs-Utskottets förslag blifver
pröfvadt, helst, i annat fall, olikhet kan ega
rum. För öfrigt måste Utskottens behand¬
ling af ämnet i så måtto anses besynnerlig,
att de i Tjenstehjonsstadgan dels upptagit,
dels förändrat articlar och §§. af de vid
förlidne Riksdag föreslagna Handels- och
Ilandtverkeri-Ordningar, emot hvilka Borgare-
Ståndet protesterat, såsom stridande emot dess
privilegier, förmåner, friheter och rättigheter,
och hvilka förslag Kongl. Maj:t ej sanctionerat,
förmodligen emedan Kongl. Majit sålunda
dem ansett. Jemte det jag för öfrigt instäm¬
Ben 1 September. 33
mer uti Herr Lefflers reservation, lian jag ic¬
ke annat än anmärka, det Utskotten ej fäst
afseende på mitt förslag, att de perso¬
ner, som åt andra lemna försvar, skola åläg¬
gas ansvara derför, att dessa sednare under
försvarstiden ej falla det allmänna till last.
Utskottens skäl kan jag för min del ej gilla
och tror saken böra närmare öfvervägas.
Skyldighet att ansvara derför, att den, åt
hvilken jag lemnar forsvar, ej skall falla det
allmänna till last, måste, såsom mig synes,
vara med begreppet af försvaret förenadt
och är högst billigt. Jag har rättighet att
begagna denna persons arbets-biträde, om
jag vill använda denna rättighet, och sålun¬
da är det icke för mycket, att jag ikläder
mig berörda ansvarighet, så snart den fort¬
far blott under försvarstiden. Detta är rätta
sättet att förekomma missbruken. Att hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det ve¬
derbörande embetsverk skola förständigas att
ej utöfver behofvet antaga extra vaktbetjente,
verkar, efter min tanka, i det hela ingen¬
ting. På grund af allt detta, anhåller jag
om återremiss.
Herr Strehlenert: Jag gillar icke, att
handelsbetjente skola ställas under tjenste-
hjons-stadgan; och, ehuru jag icke reserverat
mig emot beslutet, har jag dock icke delat
pluralitetens tanka. Hvad tjenstehjons flytt-
ningstiden angår, finner jag, lika med Herr
iSantessorij att den icke bör så hastigt förän-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—-2g. V.
\
34 Den 1 September.
dras, utan samlad tillräcklig erfarenhet om
verkningarne af den förut af Rikets Ständer
begärda och af Kongl. Maj:t bifallna förän¬
dring, äfvensom jag anser den nu gällande
flyttningstiden vara den lämpligaste.
Herr Winbladh: ”Vid Lag- och Econo*
mie-Utskottens Betänkande, rörande väckta
frågor om ändringar och rättelser eller tillägg,
så väl uti i8o5 års Legostadga, sorn uti Kongl.
Kungörelsen, angående fly ttningstiden för
tjenstehjon den 22 April 18/9, som hos
33orgare-Ståndet nu är under öfverläggning,
anhåller jag få framställa de anmärkningar:
att, ehuru jag, lika med hvad Utskotten före¬
slagit, anser det nödigt, att Rikets Ständer
bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det vederbörande publiqua verk och inrätt¬
ningar må varda förständigadej att till extra
vaktbetjente icke antaga flera personerän
behof vet oundvikligen kräfver_, jag dock så
mycket mera tror, att till dessa för den un¬
derdåniga skrifvelsen föreslagna ordalag bör
tilläggas: och som vid Werket eller Inrätt¬
ningen städse blifva sysslosattaj helst, utan
ett sådant tillägg för bestämmandet af Ver¬
kets eller Inrättningens oundvikliga behof
af de antagna extra vaktbetjente, någon sä¬
ker grund icke finnes, samt det isynnerhet
är af dylika personer, hvilka, likmätigt dé
flera af Kong! Maj:t i Nåder vidtagna För¬
fattningar, ega frihet att idka det handtverk,
de lärt eller kunna utöfva, som Städernas
Håndtverksenj beten måste röna de flesta in-
Den t September. 35
Irang uti deras liandteringar: alf, hvad be»
träffar Utskollens förslag, det handiverferier¬
nas gesäller, äfvensom handelsbetjenter, böra
ställas under Legostadgan och, i likhet med
tjenstehjon, på viss tid städslas, jag, med
åberopande af den reservation Herr Leffler
hos Utskotten afgifvit, och hvaruti jag, såsom
ledamot uti Economie-Utskottet instämt, för¬
modar, det Borgare-Ståndet desto heldre o-
giIlar omförmälda förslag, som det helt och
hållet är stridande emot de förslag till för¬
nyad HandelsOrdning och förnyadt Handt-
verkeriReglemente, hvilka Borgare-Ståndet lä¬
rer särskildt för sig till Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning öfverlemna; och att den af Utskot¬
ten föreslagna återförsättning af den före
ofvannämnda Kongl. Kungörelse bestämda
flyttningstid för tjenstehjon, eller den zg
September, och följaktligen för Stockholm
särskildt äfven den i April, en sådan förän¬
dring af den nu stadgade flyttningstid, efter
min tanka, bör betraktas så mycket mera
vara olämplig, som lill de flera skäl, hvilka
af dem, sorn emot Utskottens berörda förslag
sig derstädes reserverat, blifvit anförda,
jemväl synes böra i öfvervägande komma
den omständighet, att tiden för hyresmans
afflyttning uti Städerna är den i April och
den i October, och att dessa då äro i stör¬
sta behof af sina tjenstehjon för biträde vid
flyttningen af egande husgeråd, hvartill de,
vid händelse af tjenstehjonens tillika samma
tid skeende afflyttning, skulle endast hafva
36 Ben i September.
att tillgå för tillfället legdn arbetare, som de
nödsakades sig förskaffa; och lärer, vid när¬
mare öfvervägande, finnas, att, af de flera
tid efter annan ifrågakoinna flytlningstider
för tjenstehjon, den för det närvarande fast¬
ställda är i allmänhet, så väl för landet, sorn
städerna, den mest tjenliga och passande, hvaraf
ock de minsta olägenheter försports.”
Herr Santesson: Jag förenar mig med
Herr Lamberg uti hans yttrande om hvad
af HandelsOrdningen är uti förslaget lill
Tjenstehjonsstadga intaget, äfvensom jag uti
Herr Lefflers anförande instämmer och an¬
ser det vara origtigt, att uti en allmän för¬
fattning, såsom Tjenstehjonsstadga!!, inblanda
delar af andra författningar, som höra vara
särskilda. Som denna fråga, hvad Handels-
Reglementet och HandtverkeriOrdningen be¬
träffar, närmast rörer Ståndets interesse,
hemställer jag, om ej herörde anmärkning
må, såsom Ståndets gemensamma tanka, ut¬
tryckas. Med Herrar Ekerman och Helsin-
gilis förenar jag mig uti åsigten af olämp¬
ligheten, att husbonden skall uti orlofssedel»
utsätta tjenstehjonets skuld. Långt ifrån alt
verka förbättring, skall sådant föranleda se¬
deförderf hos tjenstehjonen. Jag har väckt
en Motion om samlande af fonder för be¬
sparing af fabriksarbetares förtjenade pennin¬
gar. Men Utskotten hafva ej derå fästat af¬
seende; hvaremot, hvad nu är föreslaget, i
sanning icke är lämpligt.
Herr Wallström ansåg midsommaren vara
Den 7 September.
olämplig tid för tjenstehjonsflyttning, och
Räst, att den nu stadgade tiden i detta af¬
seende bibehålles.
Herr Mattson instämde med Herr Hel»
singius.
Herrar Croniusj Lindqvist och Dalenius
önskade, att den nu gällande tjenstehjons-
flyttningstiden må bibehållas, och begärde
ålerremiss af Betänkandet.
Herr Ståhle: Jag hyllar icke nutidens
lynne att ofta vidtaga förändringar i econo-
miska författningar. Det är ej möjligt, att
få en tjenstehjonsflyttningstid gifven, som
skall vara lika för särskilda orter; men, då
ett stadgande vunnit flera års häfd, är det
ej skäl att förändra detsamma; och många
olägenheter skulle uppstå, om ijensleåret
skulle bestämmas ifrån och till olika tider
på olika orter. Den nuvarande flyttnings-
liden anser jag böra bibehållas. Äfvenledes
finnér jag det vara olämpligt, att i en stadga,
som endast bör upptaga förhållanden emel¬
lan husbönder, å ena, och drängar och pigor,
å andra sidan, inblanda föreskrifter, som an¬
gå handelsbetjente, gesäller samt lärlingar,
och hvilka utgöra föremål för särskilda re¬
glementen. Jag anhåller, på grund häraf, om
återremiss.
Herr Helsingius: Jag förnyar den hem¬
ställan, ej mindre att det må, såsom Stån¬
dets gemensamma tanka, förklaras, att Stån¬
det ogillar Utskottens förfarande, att delar
af llandelsReglementet och Handl verkeriOrd-
38
Den i September.
tungen, emot hvilka Borgare-Ståndet prote¬
sterat, blifvit uti Tjenstehjonsstadga!! intag¬
na, än äfven att Ståndet må uppskjuta yt¬
trandet om de ifrågasatta contracten, tilldess
Enskilda Besvärs-Utskoltets förslag L lif ver
pröfvadt.
Herr Santesson: Om det bi fal les, att, så¬
som Ståndets gemensamma tanka, må uttryc¬
kas anmärkningen om olämpligheten af in¬
förande utaf vissa §§. uti HandelsReglemen-
tet och HandtverkeriOrdningen i Tjenste-
hjonsstadgan, önskar jag, att Borgare-Stån¬
dets protest emot dessa författningar ej måtte
åberopas, utan att det blott må förklaras,
att Ståndet anser berörda ämnen icke höra
till Tjenstehjonsstadgan.
Herr Leffler: Jag tror det blott böra
anmärkas, alt nämnde införande i Tjenste¬
hjonsstadgan icke är lämpligt, utan att näm¬
na något om Ståndets Enskilda Besvärs-
Utskolts förslag, som ej rörer de öfriga
BiksStånden. Det är ock onödigt, då Stån¬
det har öppet, att, vid pröfuingen af
Enskilda Besvärs-Utskoltets Betänkande, an¬
taga eller förkasta de ifrågasatta contra-
clen.
Herr Nore'us: Hvad Ståndets Enskilda
Besvurs-Ulskott föreslagit, rörer icke de öf¬
riga Riks-Stånden. För öfrigt medgifver jag
väl, att handels- och eontors-betjenter ej böra
ställas under Tjenstehjonsstadgan, hvaremot
jag är öfvertygad om nödvändigheten af yt¬
terligare baud ä gesäller och tror deras stal¬
Den 1 September. 3c>
lande under Tjenstehjonsstadgan vara af tid
och omständigheter påkalladt, helst de öf-
verklagade olägenheterna, sona de uppgifvas
åstadkomma, ofelbart härflyta ifrån deras
omkring vand ringar.
Herr Helsingius: Jag lärer vara missför¬
stådd. Min mening är ej den, att vid å-
terremissen skall omförmälas Ståndets En¬
skilda Besvärs-Utskotts arbete, utan att Stån¬
det, angående contracten, skall framdeles sig
utlåta. I anledning af Herr Santessons yt¬
trande om 1823 års Borgare-Stånds beslut i
frågan om Handels- och Handtverkeri-Ord-
ningarne, medgifver jag det vara skäl, att ej
detsamma åberopa, och anser äfven bättre,
att Ståndet blott förklarar sig finna olämp¬
ligheten af nämnda Reglementens intagande
i Tjenstehjonsstadgan.
Herr Löfvenius instämde med Herr
Noreus.
Herr Sa?itesson: Om jag rigtigt fattat
Herr Noret mening, synes han skilja sig från
de öfriga talarne deruti, alt han önskar, det
HandtverkeriOrdningen, men ej HandelsRegle-
mentet, nämnes i Tjenstehjonsstadgan. Jag
hemställer, om ej samma ändamål vinnes,
derigenom att, i fall gesäller ställas under
Tjenstehjonsstadgan, sådant uttryckes i Handt¬
verkeriOrdningen, och Tjenstehjonsstadgan
der åberopas, i stället för att Handtverkeri¬
Ordningen nu är till en del uti Tjenstehjons¬
stadgan intagen, och jag tror, att Ståndet
kan i denna synpunkt sig förena.
4o Den 1 September.
Herr Lundman förenade sig med Herr
Santesson.
Herr Winberg: Jag tror allas meningar
blifva bäst tillfredsställda, om det, pag. 20
af Betänkandet, föreslagna 2:dra momentet
af 1 Art. i Tjenstehjonsstadgan helt och hål*
let förkastas, under förklarande, att Handels»
Reglementet och HandlverkeriOrdningen kom¬
ma att handla om de ämnen, sorn i berörde
moment uttryckas.
Herr Zethelius: Jag kan ej med Herr
Noreus mig derom förena, alt gesäller böra
ställas under Tjenstehjonsstadgan. Ett Tech-
nologiskt Institut är numera inrättadt, hvar¬
est gesäller få undervisning, och jag hemstäl¬
ler, om det är passande att ställa dem un¬
der Tjenstehjonsstadgan. Med den erfarenhet,
jag om dem eger, kan jag icke medgifva be-
bofvet af en sådan ordning, hvilken fastmera
skulle aflägsna dugliga ynglingar från ingåen¬
de i handtverkerier; och de hafva ju dessut¬
om särskild lag för sig gifven i Handtverke-
riOrdningen.
Herr Noréus: Jag hemställer, om det är
lämpligt att förkasta det andra momentet,
eller den punkt, som enskildt rörer Ståndets
interesse. Det är tid nog att ogilla densam¬
ma, då frågan, efter återremissen, om den nu
sker, å nyo inkommer. Derest Betänkandet
i det hela återremitteras, tror jag målet sä¬
krast vinnas. Jag kan ej heller undgå att
erinra, det partiell förkastande af ett Betan-
Den 1 September. 4 i
tande strider emot RiksdagsOrdningens tyd¬
liga föreskrift.
Herr Leffler: Jag tror äfven, att Betänkan¬
det i det hela bör återremitteras, och således,
att ej någon del deraf må nu förkastas; men,
lika med Herr Winberg, anser jag Haudels-
och HandtverkeriOrdningarne endast böra
här åberopas. I min reservation har jag sökt
meddela de andra RiksStånden begrepp 0111 Stån¬
dets åsigt af ämnet. Genom nämnda återre-
miss är ingalunda frågan om contracter förfallen,
hvilken Ståndet är obetaget att skärskåda, då
Enskilda BesvärsUtskoltets förslag pröfvas.
Herr Winberg: Om uttrycket: ogilla sy¬
nes lämpligare, återtager jag gerua ordet:
förkasta; men jag tror Ståndet vara oförhin-
dradt, att, med ogillande af 2 morn., förklara,
alt, hvad deri föreslås, bör uti Handels- och
HandtverkeriOrdningarne upptagas.
Herr Helsingius: Ehuru jag medgifver, att
ett Betänkande, som utan återremiss afgöres,
ej kan till vissa delar förkastas, tror jag dock
det gå an att uttrycka, det Ståndet gemen¬
samt ogillar någon åsigt deruti. Om det är
sannt, att Ståndet har särskilda interessen,
så är det ock sannt, att Ståndet har särskil¬
da rättigheter. Jag betraktar icke gesäller
såsom dagdrifvare; många ibland dem äro
borgares egna barn, och de gå samma väg,
som vi redan gått. Det är således hårdt,
alt de skola underkastas Tjenstehjonsstadgan.
Om en kringvandrande gesäll öfvar ohägn,
Uiåslc det kunna på allmänt sätt hjelpas, och
4 2 Den 1 September.
jag tror olägenheterna lätt förekommas deri¬
genom, att begagnande af gäslgifveriskjuts
deni medgifves. Förbudet deremot är ett
gammalt stadgande, som ej hjelpes, fastän
många nybeter införas. Jag anser följaktli¬
gen Ståndet kunna ogilla Betänkandet i det
afseende, hvarom fråga nu blifvit väckt.
Med Herr Helsingius förenade sig Herr
}Vinbladh.
Herr Noreus: Ståndet kan visserligen
förklara, alt det ogillar Utskottens ifrågava¬
rande framställning; men det bör använda
denna ibland skälen till återremiss och ej
uteslutande förklara ogillandet. Till svar på
Herr Helsingii yttrande, får jag erinra, alt
klagomålen öfver oordningar ej föranledas
från de goda arbetarne, som utmärka sig gen¬
om flit och skicklighet, men att roan bör
vara angelägen att rensa handtverkerierna
från de dåliga arbetarne. Det är gifvet, att
personer af särskilda medborgareclasser ingå
uti handtverkerierna, och deribland äro mån¬
ga aktningsvärda, på hvilka gesällers ställan¬
de under Tjenstebjonsstadgan icke kan haf¬
va något menligt inflytande.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde till Ståndet följande
frågor:
Om Ståndet beslutar återremiss af Lag-
samt Allmänna Besvärs- och EconomieUtskot-
tens Betänkande, N:o 64, hvarpå svarades Ja;
och 2:0 Om Ståndet förklarar härvid, såsom
dess gemensamma tanka, att förhållanden e¬
Den 1 September. 43
mellan dels handlande och handelsbetjent,
dels handtverksmästare och gesäller samt lär¬
lingar icke böra uti Tjeristehjonsstadgan inta¬
gas, utan utgöra föremål för HandelsRegle-
mentet och HandtverksOrdningen?, hvarpå äf¬
ven Ja svarades, ifrån hvilket beslut anmäl¬
des reservationer: 1:0 af Herr Landegren, och
2:0 af Herr Noreus, sorn dervid afsåg sitt
yrkande, att gesäller höra ställas under Tjen-
stehjonsstadgan.
§• 6.
Föredrogos å nyo följande Stals- samt
Allmänna Besvärs- och EconomieUlskollcus
Utlåtanden:
N:o Gi, i anledning af väckta frågor om
ett förändradt användande af den -Jrdcls pro¬
cent, som af Sterbhus inom Carlstads Stift
liu erlägges till Carlstads Hospital.
Herr Cron: Då Utskotten tnedgifvit, alt
fattigprocenlen af Sterbhus inom Vermland
på ett obehörigt sätt frångått dess ändamål,
och det är upplyst, alt Kongl. Maj:t, dels
genom Nådig Resolution, den 2y November
i^So, förklarat, att Carlstads Hospital endast
till näst derefter inträffande Riksdag skulle
ega alt behålla ifrågavarande ^-:dels procent
af alla arfskiften i stiftet, dels ytterligare,
genom Nådig Resolution, den 21 Februari
1^52, med bifall lill Staden Chrislinaehamns
genom Magistraten derstädes gjorda underdåni¬
ga ansökning, tillåtit, att stadens fattighus
44 Den t September.
skulle få behålla den ^:dels procent, som vid
arfskiften folie, och hvilken dittills till Carl¬
stads Hospital ingått, kan jag ej annat än
förundra mig deröfver, att Utskotten kom¬
mit till det resultat, att tillstyrka underdå¬
nig anhållan, att de i nämnda Hospital för¬
varade svagsinta personer och hospitalshjon
måtte, genom SeraphimerOrdens-Gillets för¬
sorg, ofördröjligen och så snart ske kan, till
Wadstena Central-Hospital eller någon an¬
nan dylik anstalt förflyttas, förstberörde Ho¬
spital genast derefter indragas, och |-:dels
procenten af sterbhus vid bouppteckningar
allmänligen återgå tili sin ursprungliga be¬
stämmelse. Deraf följer, att, så länge om-
förmälda flyttning icke kan ske, skola försam-
lingarne icke komma i åtnjutande af ifrågava¬
rande deni obehörigen frånhända faltig-pro-
cent. Jag yrkar deremot, att det 80 år gam¬
la Konunga-löftet måtte genast bringas till
verkställighet och begär i sådant afseende å-
terremiss.
Herrar Lamberg och Winbladh förenade
sig uti anhållan om återremiss, hvaremot
Herr Ekerman ansåg frågan vara tillräckligen
utredd och tillstyrkte, att Utlåtandet måtte
bifallas.
Herr Cron: Frågan är visserligen utredd;
men resultatet är oförväntadt. För ungefär¬
ligen åttatio år tillbaka meddelade Konungeu
löfte örn tillgodonjutande för församligarne
i Carlstads stift af en rättighet, som Allmän¬
na Lagen bestämmer och öfver hela Riket i
Den 1 September. 45
öfrigt begagnas, och jag inser ej då skal, hvar¬
före Vermland skall vara beröfvad denna in¬
komst. Jag förnyar min anhållan om åter-
remiss, enär beslutet icke svarar emot pre¬
misserna.
Disscussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet, N:o 6r,
först till bifall och sedermera till ålerremiss,
hvarpå Ja oell Nej svarades, samt votering
begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Stats- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottens Betän¬
kande, N:o 6r, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
”'Vinner Nej, kommer Betänkandet att,
på grund af de gjorda anmärkningarne, återre¬
mitteras.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Sandblad, Aro¬
senius, Falkman, Hemberg, Levton, Cronius,
Lindqvist, Montan, Meijer, Köhler och Geze¬
lius voro frånvarande, en sedel aflades för¬
seglad, och de öfriga befunnos, vid öppnan¬
det och uppräknandet, innehålla 20 Ja emot
i5 Nej, i följd hvaraf Utlåtandet var bifallet.
Den förseglade sedeln förstördes.
N:o 62, i anledning af yrkad försäljning
af en hemmanet Tofta förut tillhörig skog,
m. m.
Bifölls.
46 Den 1 September.
N:o 63, i anledning af åtskilliga hem-
ställanden om lindring i roteringsbördorna
inom de Småländska Länen.
Bifölls.
och N:o 64, i anledning af erhållen ä-
terremiss å UtskoLtens Betänkande, N:o ^2,
om upphörandet af Kronans optionsrätt till
de uppå kronoskullejord vexande mäste- och
storvirksträd.
Lades lill handlingarne.
§• 7-
Följande Stats-, Banco- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Betänkan-
den föredrogos å nyo:
N:o 65, i anledning af Herr A. P.Stäh-
les Motion om inrättande af ett Jordbruks-
Conior.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
och N:o 66, i anledning af Herr Roth-
liebs Memorial, angående låns meddelande å
spannmål.
Herr Santesson: Ehuru jag instämmer uti
det resultat, hvari Utskotten stadnat, delar
jag likväl ej de af Stats- och Banco-Utskot-
ten anförda grunder derför; och jag hem¬
ställer, om icke då Banco-Utskottets Betän¬
kande, N:o 68, angående beläning å ritorr
säd i magazin, är återremitteradt, samt Stån¬
det beslutat, att Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottets i samma ämne, under N:o
i43, afgifna Utlåtande må hvila, intill dess å-
Den 1 September.
terremissen af Banco-Utskottets Betänkande,
N:o 68, besvaras, Ståndet skulle finna lämp¬
ligt att uttrycka, det Ståndets bifall af före¬
varande Utlåtande, N:o 66, grundas på de
skäl, som Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottet framställt; ty jag befarar, alt, i an¬
nat fall, stridighet i Ståndets beslut skall kun¬
na anses ega rum.
Herr Ekerman anmärkte, att Herr Roth-
liebs Motion om beläning af spannmål är af
annan beskaffenhet, än den, som gaf anled¬
ning till Banco-Utskottets återremitterade Be¬
tänkande, N:o 68, och att resultatet icke kan
blifva förändradt.
Herr Helsingius instämde med Herr E-
kerman.
Herr Santesson yttrade, att han ej be¬
strider bifall af Utlåtandet, N:o 66, men tror
blott, att de prajmisser, som Banco-Utskottet
i Betänkandet, N:o 68, utvecklat och äfven
bär åberopat, icke äro lämpliga att nu antaga,
utan fastmera Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottets åsigt, hvarigenom Herr Roth-
liebs Motion jemväl blifvit afslagen, må anses
grundlägga beslutet.
Herr Ekerman: Jag finner visserligen, det
Herr Santesson icke kan sakna skäl till be-
röfde hemställan, efter den synpunkt, hvar¬
utur han betraktar saken; men, som jag de¬
lade Banco-Utskottets i Betänkandet, N:o 68,
uttryckta tanka, ser jag ej heller hinder att
nu med Banco-Utskottet instämma.
Herr Helsingius ansåg den lättaste utvä¬
43
Den i September.
gen vara, att låta detta Utlåtande hvila, till¬
dess återremissen af Banco-Utskottets Betän¬
kande, N:o 68, besvaras.
Herr Leffler. Det bör öfvervägas, att bå¬
de Stats- och Banco-Utskotten gillat Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskoltets yttran¬
de, i hvilket äfven jag deltagit. Det kan
måhända synas, att någon tvetydighet eger
rum genom Banco-Utskottets framställning i
detta Utlåtande af dess beslut, enligt Betän¬
kandet, N:o 68, i anledning af Herr Santes-
sons förslag om ritorr säds beläning; men
detta förekommer dock ej annorlunda, än så¬
som ett raisonnement.
Herr Aspelin trodde det icke vara något
äfventyr, att, efter dessa upplysningar, bifal¬
la Stals-, Banco- samt Allmänna Besvärs-och
Economie-Utskottens Betänkande, N:o 66.
Herr Santesson anförde, alt han härtill
sig begifver, om Ståndet tillika förklarar sig
derigenom icke vara bundet vid framdeles
skeende pröfning af Banco-Utskottets förvän¬
tade Utlåtande, i anledning af Ståndets åter-
remiss af Betänkandet, N:o 68.
Disscussionen ansågs slutad, och Ståndet
biföll, uppå Herr Talmannens proposition,
Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Betänkande, N:o (j>6,
dock utan att derigenom vara bundet vid
pröfning af Banco-Utskottets förväntade Ut¬
låtande, i anledning af den återremiss, Stån¬
det af sistnämnda Utskottets Betänkande, N:o
68, beslutat.
Den 1 September.
§. 8.
Upplästes och godkändes följande af Ex-
peditions-Utskottet uppsatta förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o i32, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, i fråga om indragning af Rå-
och Rörs- samt Insockne-friheten å hemman,
som blifvit skiljda från Säterierna,
N:o 133, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, uppå gjord underdånig an¬
sökning om upplåtelse af en Örebro Slott
tillhörig tomt för uppförande af ett njtt
scholhus i Örebro Stad,
N:o 134, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående Sala Silfver¬
verk,
N:o i35, angående förlängning af tiden
för åtnjutande af förlagslån utur Manufactur-
Disconten samt om säkerheten för sådana lån,
N:o i36, med anhållan om stadgande,
att kännedom om Rikets grundlagar bör å-
dagaläggas af dem, som undergå juridisk och
embets-examen,
N:o 137, angående Kongl. Maj:ls och Kro¬
nans bevisningsskyldighet i fråga om förmed¬
lings återgång,
N:o i38, angående afskrifning af åtskilli¬
ga anmärkningsmedel,
N:o i3g, angående upphäfvande af det i
KammarCollegii Circulairebref den 18 Fehrn¬
borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2g. V. 1^1.
5 o Den 1 September.
ari 1806 intagna stadgande om stämmobö¬
ter, och,
N:o 140, angående skyldighet för Bor¬
gare alt vara i Staden mantals- och skatt¬
skrifves
Dessa förslag, som från Högvördiga Pre-
steSlåndet hit öfverlemnats, hlefvo, påteckna¬
de, till Hedervärda BondeStåndet afsända.
§• 9-
Justerades Protocolls-Utdrag, innefattan¬
de Ståndets beslut, i anledning af Stats-Ut-
skottets Utlåtanden, N:isan, 214. 2i5, 216
och 217, Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Betänkande, N:o 54, och
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottens, N:is 61, 62, 63 och 64.
Plenum slutades kl. | 3 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den y September\ 5l
Den 7 September.
Plenum klockan g f. m>
§• *•
Prolocollet för den 29 sistlidne Augusti
och den 1 dennes justerades.
Herr Cronius anhöll, att, såsom tillägg
till hvad han sistnämnda dag anfort om krut-
försäljning och nödvändighet af utredning,
angående krut-tillverkningspriset för kronan,
1 förhållande till det, som, vid försäljning, för
krutet kan erhållas, få uppgifva, att, utom de
2 Rd. 47 sk. 6 rst. Banco, som, enligt Herr
Noréi meddelade upplysning, utgöra arbets¬
lönen för hvarje centner krut, kronan, enligt
uppgjordt contract, till krutbruksegare betalar
per centner 4 Rd-, såsom underhållskostnad
för vissa byggnader vid krutbruken, och att
för hvarje centner krut, af sådan anledning,
från kronan utgå ungefärligen 7 Rd. Banco;
hvilket tillägg beslöts skola åtfölja den redan
förlidne plenidag af Ståndet beslutade remiss
till Stats-Utskottet af Herr Cronii uti förrbe-
rörde ämne gjorda Motion.
§. 2.
Af ifrån Högvördiga PresteStåndet hit
ankommet och nu uppläste Protocolls-Utdrag
52 Ven j September.
för den i dennes inheratades, att nämnda;
Stånd bifallit Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o
211, och Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Betänkande, N:o 54> samt
laggt till handlingarue Stats-Utskottets Utlå¬
tande, N:o 210.
§• 3.
Herr Talmannen gaf tillkänna, att, enligt
till Herr Talmannen lemnad underrättelse,
kommer plenum plenorum att i morgon Tis¬
dag den 8 dennes hållas å den tid, som gen¬
om anslag kungöres.
§. 4-
Herr Modin begärde ordet och anförde:
”Rikets Ständer hafva nu egt den tillfredsstäl¬
lelsen, att vinna uppfyllelse af deras vid i8a3
års Riksmöte till Kongl. Maj:t framburna un¬
derdåniga önskan, att Hennes Kongl. Majrts
Drottningens höga kröning måtte efter urål¬
drigt bruk för sig gå, och Svenska folket har
derigenom njutit den glädjen att se förenings-
bandet emellan konungahuset och undersåtar-
ne å nyo högtidligen besegladt, då den kro¬
na, sorn. ifrån förflutna århundraden prydt
framfarna Svea Konungars Gemåler, den 21
nästförflutne månad sattes på Hennes Majrts
Drottningens hufvud. De ökade förbindel¬
ser, Nationen härigenom eger till Hans Majrt
Konungen, ålägga dess uu församlade Ombud
Den 7 September.
53
att 'på ett värdigt sätt uttrycka folkets un-
dersåtliga tacksamhet, vördnad och tillgifven¬
het för Hans Maj:t och Konungahuset. Med
öfvertygelse om Rikets Ständers beredvillig¬
het, att anslå medel till bestridande af de
kostnader, sorn för Hennes Maj:t Drottnin¬
gens kröning erfordrats, tager jag mig derföre
friheten anhålla, det Högtärade Ståndet, med
beviljandet af remiss häraf, ville anmoda Hög¬
loft. Stats-Utskottet, att, efter inhemtad kän¬
nedom om beloppet af dessa kostna der, till
Rikets Ständer inkomma med förslag till an¬
ordnande af medel för samma kostnaders
godtgörande. Och hemställer jag tillika vörd-
samligen, om ej Högtärade Ståndet skulle be¬
haga inbjuda de öfriga respectiva RiksStån-
den att härutinnan sig med Borgare-Ståndet
förena.”
Remitterades till Stats-Utskottet.
§. 5.
Sedan Ståndet, enligt 5. §. af Protocol-
let för den 2g sisllidne Augusti, beslutat hvi-
lande under fjorton dagar af Stats-Utskot-
tets Utlåtande, N:o 212, angående Landshöf-
dingeResidencehuset i Hernösand, men Mo-
tionairen, Herr Westman_, anmält, att han nu
mera är försedd med de handlingar, för hvil¬
kas införskaffande uppskofvet blifvit hegardt
och beviljadt, föredrogs och upplästes berör¬
de Utlåtande, jemte Herr Norel deremot af-
54 Den y September.
gifna reservation, uti hvilken nio bland Stats—
Ulskoltets öfriga ledamöter sig förenat.
Herr Westman yttrade, det lian begag¬
nar delta tilfa 1 le, alt, å egna och Borger¬
skapets i Hernösand vägnar, betyga aktning
och erkänsla för de tänkesätt, Herr Noreus
och öfriga reservanter ibland Utskottets le¬
damöter af Ståndet förklarat, och anförde
Herr Westman vidaro, under anhållan om
återremiss:
”Uti raeddeladt Utlåtande, N:o 212, på
min, den 1 December för 1 idet år, afgifna mo¬
tion, angående Landshöfdinge-Residencehu-
set i Hernösand, har Häglof], Slals-Utskottet,
som, vid behandlingen af ämnet, förbigått
att uppgifva och till pröfning underställa be¬
loppet af den årliga hushyra, jag, med stöd
af contractet, tidens och uppgifna förhållan¬
dens kraf, begärt, äfvensom Kongl. SlatsCon-
torels vid i8a3 års Riksdag afgifna, men an¬
märkta Utlåtande, efter tagen kännedom af
allt hvad härtill hörer, upplyst detsamma,
som redan vid i8a3 års Riksdag passerade,
och finnes intaget uti Rikets Ständers under¬
dåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, under
Lit. D. barbos bifogad, och deruti jag nu
söker rättelse efter föregången pröfning, om
och huruvida det beslut, som då fattades,
vore med rättvisa och billighet, i sakens skick,
öfverensstämmande; och upplyser Utskottet
vidare allt, hvad jag uti min motion erkänt
och aldrig förnekat, nemligen innehållet af
Kougl. Majas Nådiga Bref, den 2 December
Den y September. 55
178a, att Hernösands Stad, emot utbekom¬
mande af den Landshöfdingen bestådda hus-
byran för flera år på en gång, åtagit sig bygg¬
naden uppföra och underhålla, utan annat
anspråk hos Kronan, än på de, uti 1774» 1781
och 1782 årens Kongl. Maj:ts Bref och Stater åt
Landshöfdingen i hyresmedel anslagna, 200 Rd.
Specie; och, utan någon vidare pröfning och
vederläggning af hvad jag haft äran andraga
och upplysa, hemtar Utskottet, efter en högst
besynnerlig efterräkning, anledning till den
slutsats: att, så och då Hernösands Borger¬
skap, genom det erhållna förskottet af icke
mindre än 4o års hyresmedel eller 8000 Rd.,
njutit vida större fördelar, än ifrån början
voro betingade, eller endast ett förskott af
2000 Rd., svarande emot 10 års hushyra,
samt för ostridigt lärer kunna antagas_, att
genom den staden eller borgerskapet lem-
nade försträckningen i godt mynt och nödigt
virke från Kronans Allmänning, Staten till
större del än Hernösands stad bidragit lill
Residencets uppförande, kan, enär villkoret
å Statens sida sålunda blifvit uppfyldt, Ut¬
skottet icke tillstyrka bifall till min hemstäl¬
lan om husets inlösen för Statens räkning.”
”Häremot må mig tillåtas hänvisa till,
och vördsamt åberopa, de Irenne Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref, Bilagorna, A. B. och C., af hvil¬
ka fullkomlig upplysning vinnes om allt hvad
sora föregått och tillkommit vid denna bygg¬
nad, nemligen af Lit. A.: alt den förut var
auniad att uppföras af träd, och dertill begärdes
56 Den y September.
endast 3000 Rd. eller förskott på jo års
anslagen hushyra, ra. m.: af Lil. B., alt, då
Borgerskapet beslutit uppföra den af sten,
såsom mera prydlig, anständig och varaktig,
Begärdes och erhöllos ännu 1000 eller för¬
skott på 5 års hyra, m. ra..: och af Lit. C.,
alt, då Borgerskapet icke förmådde den åtag¬
na Stenhusbyggnaden fortsätta och fullborda,
beviljades ännu 5ooo Rd. eller förskott på
a5 års hyra, m. m. Att nödigt virke skulle
från Kronans Allmänning få hetntas, var äf¬
ven medgifvel; men tillåtelsen begagnades ej,
då huset kom alt byggas af sten, och det
virke, som nu fordrades Lill endast tak- och
golfåsar, hade blifvit för dyrt köpt att hem¬
ta från Kronans Allmänning, då någon sådan
hvarken finnes på Hernön, der staden är an¬
lagd, eller mig veterligen inom i5 mils afstånd,
och jag vågar dessutom tro, alt, om denna
tillåtelse också blifvit begagnad, så hade det
skett med Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse,
utan stadgad betalningsskyldighet eller rät¬
tighet till efterräkning, utan varit att anse
såsom en Nådig gåfva till det fattiga Borger¬
skapet vid denna byggnads åtagande. Bor¬
gerskapet har således icke njutit några stör¬
re fördelar, än ifrån början voro betingade
och beviljade såsom villkor för byggnadens
fullbordande. Allt, hvad det njutit, har blif¬
vit Nådigst beviljadt, eller 8000 Rd. förskott
alt betalas med innehållande 4o års hyror,
och de åberopade Nådiga Brefven stadga li¬
ka så litet någon annan betalnings- eller er-
r*7-” . j)en y September.
57
sältningssliyldigbet än den, som med 1823
års slut eller efter 4° års förlopp var full¬
gjord, som man af dem, likasom vid hvarje
annan Konglig Förläning eller Nådebevisning,
kan hemta någon den minsta anledning till
en sådan efterräkning i framtiden, som man
nu vill uppgöra, eller rättigheten, att hos ef¬
terkommande utkräfva, hvad förfäderna villia
synas hafva fått, men betalt.”
”Af Statens och stadens sålunda träffade
och till år 1823 uppfyllda ömsesidiga förbin¬
delse, återstår således ingen den minsta efter¬
räkning om forntida förskotter eller fördelar,
utan blott frågan, huru den betingade, eller re¬
dan vid byggnadens företagande i Stat upptagna
hushyran, 200 Rd. Specie, sorn till Borger-
skåpet öfverflyttades, bör, efter föreskrifva
4o årens förlopp, eller efter år 1823, utgö¬
ras af Staten.”
”Härom yttrar sig Höglofl. Utskottet, att,
hvad yrkandet om förhöjning i det årliga by-
resanslaget beträffar, så, och enär samma an¬
slag af 200 Rd. nu mera skäligen kan anses
otillräckligt för egendomens behöriga vid-
magthållande, och staden utöfver hyressum-
mans belopp ej bör betungas med någon un¬
derhållskostnad för merberörda hus, föreslås,
att Hernösands Borgerskap antingen må för
framtiden befrias från all underhållsskyl¬
dighet, och densamma af Staten öfvertagas, i
enlighet med hvad för andra Kronans hus
stadgadt finnes, emot det att hushyresansla-
get indrages och Kronan besparas, eller ock,
58 Den y September.
derest Borgerskapet deruti ej skulle villja in¬
gå, hyressumman ökas lill /\oo Rd. årligen,
efter vederbörlig Statsreglering, och Borger-
skapet höras, för alt meddela yttrande, hvil-
keldera af alternativen antages.”
”Om jag ej bedrager anig, så innefattas
Högled. Ulskotlets sålunda föreslagna 2:ne
alternativer korteligen uti den mening: att,
antingen skulle Borgerskapet hädanefter få
4oo Rd. Banco Specie i årlig hyra för sitt
Landshöfdinge Residencehus, eller också af¬
stå det till Kronan utan annan ersättning än
befrielse från underhållet såsom Boställsegare,
då huset ansågs såsom en annan Kronans
tillhörighet; och 0111 meningen är denna, så
får jag i förra fallet å egna och Borgerska¬
pets vägnar aflägga min vördsammaste tack¬
sägelse för det vedermäle af rättvisa, hvar¬
med staden nu hugnas emot vid förra Riks¬
dag, då man nu behagat finna, att nutidens
^oo Rd. mera närma sig till de i 1781 års stat
anslagna 200 Rd. Specie, än de af Kongl.
StatsConloret år 1823 föreslagne 200 Rd. nu-
meraire; i sednare fallet åter måste jag bekla¬
ga, all jag ej får vara lika tacksam, då
jag ej kan, såsom Borgerskapets i Uernösand
repraesentant, och i öfrigt såsom vårdare af
deras rätt, bortskänka ett hus, som kostat
dem så stora uppoffringar utöfver deras
svaga förmåga, och på hvars kostsamma upp¬
förande och beskaffenhet jag vördsamt anhåller
få göra llöglufi. Ulskotlet uppmärksamt genom
Bilagan, Lit, G., sista Ilusesyuerältens nog¬
Den 7 September. 5g
granna beskrifning derpå. Af denna min
vördsamma erinran, den enda, jag härvid
torde behöfva anmäla, hoppas jag Höglofl.
TJtskottet inhemlar så väl mitt ogillande af
det sednare föreslagna alternativet, som skä«
let dertill; och, då Utskottet, lika med mig,
härvid tyckes föresett, att Borgerskapet ej
heller skulle villja häruti ingå, lärer deras
hörande också blifva öfverflödigt, isynnerhet
för den tid, som derigenom onödigt för¬
spilldes.”
”Sedan Höglofl. Utskottet på föreskrifna
sätt behandlat min motion, och jag genom
föregående vederläggningen vågar tillförse mig
del Ilögtärade Ståndets bifall till ålerremiss
på Betänkandet, för att derigenom, om möj¬
ligt vore, söka åt Borgerskapet i Hernösand
bereda en gladare utsigt i f .mliden för bör¬
dan af deras egande Residencehus, torde det
tillåtas mig att, med stöd af handlingar, dem
jag förskaffat mig efter motionstiden, närma¬
re utreda detta för mig vigliga ämne och
hvad dermed kan hafva gemenskap.”
”Staten har sjelf erkänt, alt hushyran
bör utgå i silfver, då innehållen 4° ars a^~
betalning blifvit quiltade emot silfverlånet.”
’’Borgerskapet erhöll, enligt bifogade 3:ne
Kongl. Majrts Nådiga Bref, ett förskott af
Silfver Rd. 8ooo, hvilket, enligt förbindelsen,
och utan all slags efterräkning skulle återbeta¬
las genom innehållande 4° års hushyra å
200 Rd. hvarje år, sorn också gör 8ooo;
och, då skulden eller förskottet nu erkännes
6o Ben y September.
uli ett Kongl. Stats-Contorets ProtocollsUt-
drag af elen 4 December 1828, bilagan Litt. F,
vara med 1823 års slut betaldt, är i och
med detsamma erkändt, att afbetalningen än¬
da till den tiden skett i silfver, och att hus¬
hyran följaktligen äfven derefter borde utgå
efter samma beräkning, som ditintills, helst
contractet, bilagan Litt. A. äfven innehöll det
villkoret, eller att staden skulle af de anslag¬
na 200 Rd. komma i ärligt åtnjutande , sedan
de 10 år förflutit, för hvilka uppå denna hy¬
ra nu undfås förskott, äfvensom bilagan Litt.
C. uttryckeligen innehåller, att samma vill¬
kor och förbindelser ålåge Borgerskapet vid
de sednare successivt erhållna förskotten,
som Vårt Nådiga Bref af den 2 December
iyS2 föreskrifver.”
”År 1823 voro de nämnda 4o åren tillän-
dalupna och skulden betald. Derefter borde
Borgerskapet njuta hushyran i handom, och
fick, af då varande Rikets Ilöglofl. Ständer,
sedan Kongl. StatsCoutoret, som blifvit bordt,
förklarat: att någon hushyra för Landshöf-
dinge Residencet i Hernösand ej finnes i Stat
förut anslagen, bilagan Litt. D, endast 200
Rd. Banco Sedlar för ett stenhus med 35
rum, 7 hvälfda källare och en uthusbyggnad,
se bilagan Litt. G. Genom detta offentliga
förbiseende och förnekande af innehållet, så
väl uti Kongl. Maj:ls Nådiga Bref, bilagorna
A, B, C, som af VesterNorrlands Läns sta¬
ter för åren 1781 och 82, bilagan Litt. E,
med deruti åberopade Kongl. Maj:ts Nådiga
Dm 7 September. 61
Bref af den 28 Februari 1774» uli hvilka
Kongl. StatsContorets handlingar den åbero¬
pade hushyran då redan var bestämd att
utgå, som orden lyda, med 200 Bd. Specie.,
blefvo 1823 års Rikets Höglofl. Ständer miss¬
ledda om sanna förhållandet, ty, då det hade
blifvit dem så offentligen sagdt, att ingen
summa var förut i stat bestämd såsom hyra
för detta Residencehus, föreslogos godtyckligt,
utan pröfning af Borgerskapets rätt, 200 Rd.
BancoSedlar såsom lämpliga dertill. Hade
deremot i8a3 års Ständer fått af Kongl.
StatsContoret upplysning om sanna förhållan¬
det, sådant jag utredt det, så hyser jag den
mest grundade öfvertygelse, att ämnet då
blifvit rättvist behandladt, och Borgerskapet
fått hugna sig af en efter det primitiva an¬
slaget och tidens kraf mera lämpad hushyra
än en nödpenning af 200 Rd, för ett sten¬
hus, der Landshöfdingen i YesterNorrlands
Län är, med sitt embete, så väl logerad.”
”Uti min Motion tillkännagaf jag ej o-
tydligt delta Kongl. StatsContorets förbise¬
ende af verkliga ordalydelsen uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref af den 2 December 1782,
som innefattar hufvudsakliga villkoren från
Statens och Stadens sida om Landshöfdinge
Fiesidencehuset då och för framtiden, och
jag hyste derföre den glada öfvertygelsen,
att Ilöglofl. Utskottet skulle mera noggrannt
undersökt ämnet, helst med den lätta till¬
gång Utskottet har till Kongl. StatsContorets
handlingar, äfvensom till de upplysningar.
62
Den y September.
dess Embetsman kunna meddela, det hade
blifvit lika lätt alt finna, det residencehuset
i Hernösand alltid varit och är Borgerska¬
pets egendom, och att Staten deruti hvarken
egt eller eger någon den minsta del, utan
endast rättighet att, emot den uti 1781 och
1782 Srs stater stadgade hushyran, få begag¬
na det såsom boställe åt Landshöfdingen i
VesterNorrlands Län. Detta Nådiga Bref
innefattar icke heller någon rättighet från
Statens sida att, i förevarande fall af mynt¬
försämring eller hvilket annat som helst, e-
genmägtigt förändra hushyran ifrån silfver
till något annat mynt, utan skulle, med akt¬
ning för contraclers helgd, hvarje föiändring
uti detta, som vore föranledd af tid och om¬
ständigheter, ovillkorligen först underställas
Borgerskapets bifall, hvarefter contrahenterna
antingen frivilligt kunde öfverenskomma om
en annan hyras betämmande, eiler den miss¬
nöjde uppsäga contractet. Nu deremot har,
genom underlåtenhet på sagde sätt från Sta¬
tens sida, Hernösands borgerskap allt ifrån
år 1824 varit i saknad af sin tillständiga
rätt; man har genom magtspråk och ett e-
genmägtigt godtycke, utan minsta pröfning
af handlingar, som förvara och innehålla dess
rätt, minskat hyresbeloppet, och, jemte en
5:årig förlust af minst i333y Rd. Banco, ho¬
tas det i framtiden med ännu större för¬
luster, till och med att förlora hela husets
Värde.”
”Deremot har Borgerskapet från sin sida
Den 7 September. G3
hittills uppfyllt contractets alla villkor, nian
det minsta klander från Statens sida, och
jag vågar uppmana hvilken som helst ali förete
en handling, der någon Borgerskapets för¬
summelse eller underlåtenhet, i och för Re-
sidencehuset, dem förevites. Det har, un¬
der flera Landshöfdingar, fått vidkännas den
enas och den andras olika smak och tycke
för det nya eller gamla modet, och tåligt ut¬
an knot, meri med betydliga kostnader, måst
låta verkställa både de aldraminsta repara¬
tioner till de största förändringar, ifrån glas¬
rutan och skorstenarnes fejning, lill rummens
ommålning, ifrån den smakfullaste oljefärg
och förgyllning på väftapeter, till påklistradt
papper; och, ehuru väl häremot må invän¬
das, att sådant ej ålegat Borgerskapet såsom
Boställets egare, och då sådant derå ej Larf-
vades, beder jag den eller dem, som göra in¬
vändningar, att sätta sig i Borgerskapets ställe
och göra ett försök till tvist med sin Lands¬
höfding, om hans skyldigheter såsom bostäl¬
lets innehafvare. Emedlertid hafva dylika
förändringar och reparationer, verkställda un¬
der de 4o åren, då Staden icke fick uppbära
någon hushyra, uppgått till den betydliga
summa, jag i min Motion uppgifvit och kan
styrka, likasom med Läkningar, förda vid hu¬
sets uppbyggande, kan upplysas, att det, så
beskaffadt, som bilagan Litt. G. noggrannt
beskrifver, kostat Borgerskapet öfver 16,000
Rd. den tidens mynt, då det fullbordades,
utom dagsverken af det fattigare Borgerska-
6/j. Den y September;
pet, som ej mägtade med penningar betala
sina bidrag; och för denna egendom vill man
tvinga Borgerskapet att åtnöjas med en god¬
tycklig hushyra, under förnekande så väl af
deras eganöerätt till den, som till innehållet
af de afhandliogar med Staten, som om den
träffades, då den nppfördes.”
”Af hvad jag sålunda haft äran anföra
och styrka, täckes Höglofl. Utskottet inhemta,
alt jag, såsom borgerskapets i Hernösand
fullmägtig och å dess vägnar, anser det med
Staten, år 1782, ingångna contractet brutet
från Statens sida redan år i8a3, och det
genom Kongl. SlatsContorets då afgifna för¬
klarande, intaget uti Bilagan, Lit. D., hvar¬
efter något annat hyresbelopp än det, som
borgerskapet godkänner, eller husets inköp af
Staten, ej kan med rättvisa och billighet, ut¬
an våld, ega rum. Jag hade vågat tro, att,
efter hvad som passerat,* och då borgerska¬
pet ej begärt mer än ungefär f- af husets
värde, och då alla i Riket nu befintliga Lands-
HöfdingeBoställen blifvit af Kronan inköpta,
äfven Hernösands Borgerskap, i de ömmande
omständigheter jag sannfärdigt tecknat, skulle
fått hugna sig af ett annat behandlingssätt,
än att med våld tvingas till förbindelser,
som det ej mägtar uppfylla, då det ej får
komma till åtnjutande af påräknade fördelar.
Jag har äfven vågat tro, att man, med tagen
kännedom om de stora summor, hvartill
Landshöfdinge Residencehusens i riket dels
inköp dels årliga reparationer uppgå, och vid
Den 7 September. 65
jemnförelsen häraf med. den ringa köpeskil¬
lingen, Borgerskapet begärt, skulle liemtat
anledning till en oegennyttig begäran från
dess sida, och för ett ömmare behandlings¬
sätt, äfvensom man, med kännedom om be¬
loppet af de betydliga summor, som vid
hvarje Riksdag beviljas till afskrifning, och
vid hvilkas primitiva utbetalning af Sta¬
tens tillgångar oftast varit fästade villkor
och contracter örn återbetalning, ej heller
borde emot Borgerskapet i Hernösand, som
betalt sitt förskott, förfara på det sätt, hvar¬
åt man synes syfta, utan heldre låta det i
sin mån få deltaga uli de lättade bördor,
hvarmed Borgerskapets uti andra rikets stä¬
der, der Landshöfdinge Residencehus finnas,
blifvit och blifva hugnade. Ännu uppmun¬
trad af denna tillförsigt, och under vördsamt
åberopande af hvad jag nu ytterligare haft
äran teckna, vågar jag ännu hysa hoppet om
höggunstig rättelse uti det förut meddelade ut¬
låtandet, och, då jag äfven vågar utbedja mig
Höglofl. Utskottets uppmärksamhet på de
handlingar, som verkligen existera, och jag
icke förbisett eller förnekat något, som rör
Landshöfdinge Residencehuset i Hernösand,
misströstar jag ej, att ju Borgerskapet der¬
städes, hvars medlem jag äfven är, får hugna
sig af ett, Rikets Höglofl. Ständer värdigt,
beslut, antingen till husets inköp för Statens
läkning, eller till en, emot dess värde, tidens
kraf och det primitiva anslaget lämpad, hushyra.”
Sorg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2Q. V. i42*
66 Den 7 September.
Derjemte inlemnade Herr Westman föl¬
jande handlingar i styrkta afskrifter:
j:o ”Lit A. B. C. Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Skrifvelser till Landshöfdingen i Ve-
sterNorrlands län af den 2 December 1782,
den 14 December 1784 och den 20 Juli
1786;”
2:0 ”Lit. D. Rikets Ständers, vid 1823
års Riksdag, ingifna underdåniga Skrifvelse, i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
uppå Riksdagsfulhnägtigens för Hernösands
Stad underdåniga ansökning, angående Lands-
höfdinge-Residencehuset derstädes,”
5:o ”Lit. E. Utdrag af VesterNorrlands
Läns stater för åren 1781 och 1782,”
4:o ”Lit. F. Utdrag af Protocollet, hål¬
let uti Kongl. Majrts och Rikets StatsContor,
den 4 December 1828, och,”
5:o ”Lit. G. Af VesterNorrlands Läns
LagmansRätt, den 8 och 9 September 1818,
upprättadt Af- och Tillträdes Huse-Syneln-
strument öfver Landshöfdinge-Residencehuset
i Hernösand, jemte LagmansRättens, i anled¬
ning af husesynen, meddelade dom.”
Herr Cron: Ehuru jag ej är i tillfälle
att jemföra den närvarande Landshöfdingen
Residencebyggnaden med hvad den kostat
att på i78o:talet uppsätta, och jag således
icke tilltror mig kunna bedöma, liuru stor
andel deraf i sjelfva verket tillkommer Bor-
gerskapet och Staten, hvilken sednare förskjutit
8000 Rd. Banco, som beräknats utgöra 40 års
liyresmedel,, hvaraf Borgerskapet, under den
Den y September. 67
följande motsvarande tiden, varit i saknad,
läster jag uppmärksamheten endast derpå, att
öfverenskommelse blifvit emellan Staten och
Staden träffad om en viss hyra, hvilken skul¬
le af den lörra till den sednare erläggas, ut¬
an att den likväl var bestämd att utgå i silf¬
ver. Deraf drager jag den slutsats, att sta¬
den rätteligen ej har att fordra mera, än år¬
ligen 200 Rd. i gångbart mynt, och jag tror
således, att, då Utskottet, detta oaktadt, med
afseende på otillräckligheten deraf, föreslagit
förökning lill 4oo Rd. Banco, har all möjlig
rättvisa staden vederfarits.
Häruti förenade sig Herr Dalenius.
Herr JSoreus: Herr Westman synes mig
hafva tydligen ådagalagt, att ifrågavarande
hyra bör i silfver utgå. Det har varit ett
för Staden Hernösand främmande ändamål,
att nedlägga den stora kostnad, hvilken på
Landshöfdinge-Residencehuset egt rum. Hy¬
ran derför var i stat upptagen i silfver, och,
om ersättning för kostnaden till byggnaden
skall utgå, borde den beräknas efter det re¬
ella myntet, som fanns på den tid, då bygg¬
naden uppfördes; derigenom uppkomme ett
capital, emot ränta hvarå hyran ingalunda
vore svarande; och jag inser icke mera skäl
för StatsUtskottet, att hafva föreslagit förök¬
ning till 4oo Rd., än någon annan summa.
Det är således billigast, att staden erhölle
hyran i silfver; men då uppginge densamma
äfven till större belopp, än de 533 Rd. 16
sk. Banco, som jag föreslagit; och, om man
68 Den 7 September.
jemförer Statens utgift för Landshöfdinge-Re-
sidencehuset i Hernösand med kostnaden, sorn
från Staten utgår lill andra Landshöfdinge-Re-
sidencebyggnader och deras underhåll, måste
man ofelbart föranledas till den slutsats, att 533
Rd. 16 sk. Banco äro i detta afseende en ganska
ringa penning, helst dels det nu ifrågavarande
Landshöfdinge-Residencehuset innefattar rum,
ej blott för Landshöfdingen utan äfven för
Lands-Contoret, Lands-Canzliet, Landt-Rän-
teriet och Landtmäteri-Contorel, dels under¬
hållsskyldigheten af huset, fortfarande, åligger
staden, sorn icke genom Residencet röner
mot besväret och kostnaden svarande fördel
i sin rörelse.
Häruti förenade sig Herrar Weserj Hel-
singius; Falkmanj Löfvenius, Santesson och
Brovallius; äfvensom Herr Lundgren åbero¬
pade Herr Norel reservation, uti hvilken han
inom Stats-Utskottet instämt.
Herr Westman: Då jag sökt alla för mig
möjliga medel att ådagalägga billigheten och
rättvisan af Staden Hernösands ifrågavarande
anspråk, borde ingen tveka om sannfärdig¬
heten af mina uppgifter. Af de till bygg-
nadskostnadens bestridande erhållna 8000
Rd. har staden ej haft annan fördel, än hvar
och en annan gäldenär, som betalar sin skuld,
hvilket den ock fullgjort; och, enär Konung
Gustaf III biföll omförmälda förskott, afsåg
han onekligt, att ingen efterräkning derför
skulle ega rum. Lika litet synes en sådan
för närvarande böra väckas.
Den y September. C q
Herr Aspelin: Genom blott ålerremiss af
Utlåtandet, på grund af den förefallna discus-
sionen, tror jag ingenting vinnas, hvaremot
jag tillstyrker, att Ståndet raå, såsom dess
gemensamma önskan, uttrycka, att meranämn-
de hushyra för Landshöfdinge-Residencehu-
set i Hernösand måtte årligen utgå och be¬
räknas till 200 Rd. i silfver, och jag har den
öfvertygelse, att mera afseende skall af Ut¬
skottet fästas på ett sådant förklarande.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet, först tili
bifall, och sedermera till återremiss, på hvil¬
ka frågor svarades Ja och JSej, samt begär¬
des votering.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Stats-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 2t2, lägger Ja; Den det icke
vill, lägger Nej; Vinner Nej, kommer Utlå¬
tandet att, på grund af gjorda anmärkningar,
återremitteras.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Hiéssleiter, Win*
bladhj Zethelius, Bergelin, Hemberg, Montan
och Meijer, de trenne sistnämnda, efter er¬
hållen ledighet från Riksdagsgöroroåleir på
bestämd tid, voro frånvarande, en sedel afla-
des förseglad, och de öfriga befunnos, vid
öppnandet och uppräknandet, innehålla 27
Nej emot 12 Ja, i följd hvaraf Utlåtandet,
Den 7 September.
N:o 212, var återremitteradt. Den försegla¬
de sedeln förstördes.
Herr Westman: Då Ståndets pluralitet bi¬
fallit min begäran om ålerremiss, men det
tillika blifvit för mig berättadt, att llöglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet gillat Utlåtandet, får jag, un¬
der förhoppning, att Utskottet, efter tagen
kännedom om de ytterligare skäl jag anfört,
skall finna anledning att förändra det förra
beslutet, anhålla, alt det sednare Utlåtandet,
eller det, som, till svar på återremissen, af-
gifves, må af Utskottet meddelas äfven de
Stånd, som bifallit det första: åberopande
jag, i sådant afseende, att milt anförande
måtte, såsom ny motion, anses.
Hvad Herr Westman sålunda yttrat,
beslöts skola åtfölja återremissen af Stats-
Utskottets Utlåtande, N:o 212.
§. 6.
Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Betänkande, N:o
65, i anledning af Herr A. P. Stähles
Motion om inrättande af ett Jordbrukscon-
tor, föredrogs å nyo.
Herr Ståhle: Jag bar ofta yttrat, att ti¬
den ej är inne för afseende å jordbrukets för¬
delar, och jag har föga förhoppning, att nå¬
got vid denna Riksdag kan för jordbruket ut-
rättas. Således yrkar jag ej ålerremiss af Be¬
Den 7 September. 71
tänkandet, utan lemnar förhoppningsfullt jord¬
brukets angelägenheter åt framtiden.
betänkandet bifölls.
§• 7 •
Föredrogs å nyo Ståndets Enskilda Be-
svärs-Utskotts Utlåtande, i anledning af an¬
märkningar vid de af Utskottet uppgjorda
förslag till förnyade Handels- och Handtver-
keri-Ordningar samt till författning om de
handtverk, som, utan burskap, få å landet
idkas.
Dervid framställdes Handels-Ordningen
punktvis, enligt 10 §. af Ståndets protocoll
den 17 sistlidne Juli.
1 Art.
Om sättet att förvärf va burskap ä handel.
1 §. bifölls.
2 §. 1 Mom.
Herr Lamberg anförde: ”Då detta mål
den 17 Juli förevar, var jag icke närvarande.
Jag har likväl sedermera haft tillfälle taga
kännedom om de då vid den nya Handels-
ordningen gjorda anmärkningar, och får jag,
till undvikande af vid löftig lie t, hufvudsakli-
gast förena mig med hvad Herr Ekerman an¬
fört. Jag finnér, lika med honom, att de fö-
reskrifna examina icke komma att tjena till
något ändamål. Om jag ej misstager mig, ä-
ro dessa scholförhör äfvenledes utsträckta
till vinskänkar och Judar, och nyttan af des¬
sas kännedom om fäderneslandets historia,
Den 7 September.
och insigt uti Statskunskap lemnar jag derhän.
J3g har förut yttrat mig oru olämpligheten
af de föreskrifna contracterna, och jag till¬
styrker, alt 4 Art. och hållet utgå.
Jag har i det hela trott, att en Handelsord-
ning skulle mera afse att stadga en ordning,
som utstakade böter och straff för dem, som,
utan att fullgöra borgerliga skyldigheter, ut¬
an rättighet utöfvade borgerlig näring, än
att, som nu skett, uppstaka nya formaliteter
de handlande och dess betjening emellan.
Jag har af anmärkningarne funnit, att en värd
ledamot velat göra den sats gällande, att han-
delsbeljenlen flyttas till Tjenstehjonsstadgan,
och att de handlande lika med handtverkare
böra åläggas bo i den stad, der de drifva
bandel. Heldre än att till Kongl. Maj:t fram¬
komma med sådana framställningar, önskade
jag snarare, åtminstone så länge handlande
ännu finnas inom Borgare-Ståndet, att ingen
underdånig skrifvelse afgår, utan att Ståndet
med fullt förtroende öfverlemna!' åt Kongl.
Majit bestämmandet af en ordning, uti hvil¬
ken så olika tankar uppkommit; och jag är
öfvertygad, att det Nådiga hägn, Kongl. Majit
alltid låtit en dass medborgare vederfaras,
som icke är utan allt interesse för Staten, ut¬
an att behöfva införlifvas med tjenstehjon
och handtverkare, icke hädanefter kommer
alt saknas. Utan att emedlertid nu vilja be¬
strida en underdånig skrifvelse i ämnet, ön¬
skar jag likväl, alt sjelfva Ordningen måtts
Den 7 September, 7 3
erhålla den förändring, som dessa nu gjorda
anmärkningarne kunna föranleda.”
Af detta Moment antogs följande reda-
ction:
”För att erhålla burskap å handel, er¬
fordras att hafva fyllt s5 års ålder: alt så
väl i grosshandel, som uti minuthandel, haf¬
va tjent minst fem år: att ega tillförlitliga
vitsord om stadga samt god christendoms-
kunskap och frejd: att ställa säker och god¬
känd borgen för de sex första årens ulskyl-
der till kronan och staden, och att, vid för¬
hör, som anställas af stadens handelssocietet,
visa sig ega, jemte försvarlig insigt i fäder¬
neslandets historia och statskunskap, grund¬
liga insigter i så väl de kunskapsgrenar, hvil¬
ka för handelsyrket ligga till grund, som i det
practiska af dess utöfning: börande bevis öf¬
ver detta förhör burskapsansökningen jemväl
bifogas. Fordringarne i sistnämnda afseende
blifva, uppå vederbörandes förslag, och efter
sakkunnigas hörande, af Kongl. Maj:t i Nåder
bestämda genom utfärdade Reglementen, sär¬
skildt för stapelstäderna, och särskildt för
uppstäderna.”
2 Mom.
Herr Ekerman ansåg, att, då föreskrifvet
vore i nästföregående moment, det ingen
skall kunna vinna burskap å handel, förr än
vid uppnådda 2S års ålder och fullgjord fem
års tjenst, bör det i sednare momentet, med
afseende på utmärkta insigter och synnerlig,
bepröfvad stadga, medgifna undantag, efter
Den 7 September.
Herr Ekermans tanka, icke ega rum, utan så*
dant endast tillåtas, då en son skall emotta¬
ga aflidna föräldrars handelsrörelse.
Herr Leffler deremot trodde det af Herr
Ekerman förutsatta undantag inbegripas un¬
der den allmänna grund, sorn momentet in¬
nehåller, hvarjemte Herr Leffler fästade upp¬
märksamheten derpå, att Utskottets nu gjor¬
da förslag är hemtadt från de af Kongl. Majit
förordnade Committerades project och enligt
roed de 3:ne öfriga RiksStåndens vidj förra
Riksdagen fattade och ej heller af Borgare-
Ståndet i denna del klandrade beslut.
Med Herr Leffler instämde Herrar San-
tessojij LöfveniuSj Donner och HelsingiuSj
den sistnämnde med åberopande af den prin¬
cip för förslagen, på hvilken Herr Leffler
fästat uppmärksamhet.
Uti den af Herr Ekerman yttrade tanka
åter förenade sig Herrar Strehlenertj Aspelin^
Lundman och Langenberg.
Disscussionen ansågs slutad, oell Herr
Talmannen framställde till bifall ifrågavaran¬
de moment af HandelsOrdningen, hvarpå sva¬
rades Ja och Nej, samt begärdes votering.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller det af Ståndets En¬
skilda Besvärs-Utskott i i Art. i §. sista mo¬
mentet af HandelsOrdningen föreslagna un¬
dantag, villkoret och ordningen dervid, läg¬
ger: Ja.
Den det icke vill, lagger: Nej.
Den 7 September.
Vinner Nej, anses Ståndet hafva beslu¬
tat, att undantag, i afseende på den i all¬
mänhet stadgade ålder för inträde i handels-
yrket, icke må ega rum i annat fall, än då en
son skall emottaga aflidna föräldrars handels¬
rörelse/’
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid llerrar Noreus, Win¬
bladh, Zethelius, Hemberg, Montan, Bergelin
och Meijer voro frånvarande, en sedel aflades
förseglad, och de öfriga befunnos, vid öppnan¬
det och uppräknandet, innehålla 20 Nej emot
19 Ja; i följd hvaraf förutnämnde moment
skulle undfå denna lydelse:”
”1 afseende på den, såsom villkor för in¬
träde i handelsyrket, föresknfna ålder må
undantag ej ega rum i annat fall, än då eu
son skall emottaga aflidna föräldrars handels¬
rörelse, dock att ingen må till handlande an¬
tagas förr, än han uppnått myndiga år.”
Den förseglade sedeln förstördes.
Ifrån beslutet reserverade sig Herrar
Weser, Löfvenius, Arosenius, Donner, Ryd¬
ström, Helsingius, Pettersson, Winberg, Ålund,
Lindqvist, Cron och Westerstrand.
3, 4, 5, 6, 7 och 8 §§. godkändes, en¬
ligt förslaget.
2 Art.
Om Handelsrörelse, som, utan rättighet
och förbindelse till burskap, kan fä utö/vas.
1 och 2 §§. gillades.
76
Deri 7 September.
3 Art.
Om Handels-Societeten.
1 och 2 §§. gillades.
Herrar Petersson och Mattson voro, hvad
2 §. 2 Monn. angår, i så måtto af skiljaktig
tanka, att de ansågo Kongl. CommerceCol-
legii föreslagna befattning med pröfvande af
Handels-Societernas Reglementen obehöflig.
4 Art.
Om inskrifning i handel, samt om Hand¬
landes och Handelsbetjenters ömsesidiga för¬
hållanden.
r §. gillades med den förändring, att,
i stället för åliggandet för handlande, sorn
vill någon lill biträde i sin handelsrörelse
antaga, att med en sådan person, om han är
myndig, eller, i annat fall, med hans lagliga
målsman upprätta skriftligt coritråct, så väl
örn tjensletiden, som öfriga villkoren dera
emellan, det må stadgas, att sådant vare
handlanden obetaget.
Herrar Lamberg, Ekerman och Langen¬
berg ansågo detta stadgande obeliöfligt, och
således hela §. kunna ifrån förslaget ute¬
slutas.
2 och 3 §§. antogos.
Herr Lamberg reserverade sig häremot.
I sammanhang härmed förekom, att Ut¬
skottet, beträffande Herr Landegrens vid å-
terremissen gjorda anmärkning, att, på sätt
i förslaget till HandtverkeriOrdning, rörande
gesäller, blifvit föreskrifvet, händelsbetjenter
äfven måtte blifva ställda under Tjenste-
Den y September. 77
hjonsstadgan, der ej annorlunda blifvit con-
tralieradt, sig utlåtit, att Utskottet ej kunde
annat än föreställa sig, att, der ej contract
emellan deri handlande och hans betjent var
uppgjordt, Tjenstehjonsstadgan i thy fall
måste tillämpas.
Dels i följd af den förändring af 4 Art.
1 §., hvilken, angående contracLers uppgö¬
rande, nu blifvit antagen, dels, enär Ståndet,
i anledning af Lag- samt Allmänna Besvnrs-
och Economie-Utskoltens Betänkande, N:o
54, ansett föreskrifterna, angående förhållan¬
den emellan handlande och handelsbetjente,
icke vara föremål för Tjenstehjonsstadgan,
ansåg Ståndet ofvanberörde af Utskottet gjor¬
da framställning förfalla.
5 Art.
Örn sättet att suka rättighet till handels
idkande och om laga Domstol i förekomman¬
de målj med mera, som till följe af denna
författning bör tjena till efterrättelse.
1 §. gillades, med det af Utskottet i
dess sednare Memorial föreslagna tillägg, att
efter orden: anmäle sig hos Magistraten, som
etc. skola inflyta dessa ord: efter inhemtadt
utlåtande af Stadens Äldsta och de handlande
inom den clasSj hvaruti burskap sökeSj och
derest etc.
3. §. gillades.
Af 3 §. antogs följande reuaction:
”Inga andra, än borgare på bandel och
fabriksrörelse, skola vara berättigade att i
Stapelstäderna, der de äro borgare, på tull-
78 Den y September.
hamrarne lill förtullning angifva varor, till
utrikes ort afgående eller derifrån inkomman¬
de: Ridderskapet och Adeln, de Embetsman,
som äro med Kongl, fullmagter försedda och,
efter anmälan hos vederbörlig autoritet, han¬
del idka, samt behöriga Apothekare, vid sina
privilegier i detta fall likväl oförkränkta.
Bryter någon häremot, vare förfallen till det
ansvar, Lag och allmänna Författningar stad¬
ga för den, som idkar oloflig handel.”
4, 5, 6 och 7 §§. gillades.
8 §. gillades, med uteslutande af följan¬
de ord: ”så vidt likväl sådana (nämligen be¬
slag) kunna skej utan behof af husvisita-
tioner.”
Angående Herr Landegrens anmärkning,
alt handlande, likasom för handtverkare var
föreskrifvet, måtte ålaggas att i staden bo,
hade Utskottet i dess sednare Memorial för¬
klarat sig ej kunna tillstyrka anmärkningens
godkännande, enär, hvad Bevillnings- och
Lag-Utskotten, uti deras under N:o q afgifna
Betänkande, hemställt, att nämligen ej för
handlande erfordras att bo i staden, der han
sin rörelse drifver, utan blott derstädes vara
mantals- och skattskrifves blifvit af samtliga
fyra RiksStånden bifallet.
Herr Landegren fullföljde anmärkningen
och yttrade, att, då det är föreskrifvet, att
handtverkare skola i staden bo, är ej skäl
till större befrielse i detta afseende för hand¬
lande, uti hvilket yttrande Herrar Ekerman_,
Brovallius och Lundman sig förenade, lika-
Den y September.
79
sorn ock Herr JVestman ^ under åberopande
deraf, att sådant öfverensslämmer nied bans
Motion, angående borgares skyldighet att i
staden bo.
Herr Leffler ansåg det ifrågasatta stad¬
gandet för handlande alt i staden bo inga¬
lunda kunna bifallas, sedan den grundsats,
sorn är framställd uti Bevilinings- och Lag-
Utskottens Betänkande, N:o g, blifvit anta¬
gen, utan Herr Leffler föreslog fast heldre,
att berörde grundsats må jemväl till handt¬
verkare utsträckas.
Herr Landegren trodde ock, att den
disharmonie, som han anmärkt, skulle genom
nämnda utsträckning undanrödjas.
Herr Löfvenius erinrade, att ovillkorligt
stadgande för handtverkare utan undantag att
i staden bo icke är lämpligt, helst man flere¬
städes är angelägen, att vissa handleringar,
såsom brännerier och kakelugnsmakare handt-
verket, hvilka äro eldfarliga, drifvas utom
stad; hvaremot Herrar Leffler och Helsingius
anmärkte, att, med uttrycket att drifva rö¬
relse i Staden här menas att ej drifva den
utom Stadens grunda uti hvilket stadgande
ingen förändring borde ifrågasättas; hvarjemte
Herr Helsingius ansåg ändamålet vunnet, om
det stadgas skyldighet för borgare att vara
mantals- och skattskrifven i staden, der han
drifver sin rörelse.
Herr Aspelin instämde uti Utskottets å-
sigt, äfvensom Herr Langenberg fann det icke
böra förvägras handlanden eller handtver-
8 o Den y September.
tarén alt för deras personer 1)0 hvar som
helst, då de icke från staden med sig taga
handelsrörelsen eller verkstaden.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde till bifall Utskottets
Utlåtande öfver Herr Landegrens ofvanbe-
rörda framställning, hvarpå Ja och Nej sva¬
rades, samt votering begärdes.
Följande voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Ståndets Enskildta
Besvärs-Utskolts i dess sednare Memorial
afgifna yttrande öfver Herr Landegrens hem¬
ställan, att handlande, likasom för handtver¬
kare är föreskrifvet, måtte åläggas att i sta¬
den bo, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej;
Vinner Nej, anses Ståndet, med bifall
till Herr Landegrens hemställan, hafva be¬
slutat, alt handlande, i likhet med hvad för
handtverkare är föreskrifvet, skall åligga alt
i staden bo.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Winbladh, Ze¬
thelius, Cronius, Hemberg, Ståhle, Cron,
Montan, Bergelin och Meijer voro frånva¬
rande, en sedel aflades förseglad, och de
öfriga befunnos, vid öppnandet och uppräk¬
nandet, innehålla 27 Ja emot 10 Nej, i följd
hvaraf Utskottets yttrande var bifallet. Den
förseglade sedeln förstördes.
Den y September. 8r
§• 8.
Upplästes och godkändes följande af
Expeditions-Utskottet uppsatta förslag till
Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 14 r» angående åtskilliga Svenska
medborgares reclaiuationer, i afseende på
ersättning för lidna förluster genom skepps-
uppbringningar,
N:o 142, med förslag till ändrad reda-
ction af 8 §. Cap. RättegångsBalken,
N:o i43, med förslag till ändring af
16 Cap. GiftermålsBalken, angående medgift
och hemföljd,
N:o 144, angående ändring af 1 §. 16
Cap. ÄrfdaBalken, sådan den, enligt Kongl.
Förordningen den 27 April 1810, nu lyder,
N:o i45, angående författande af en all¬
män öfversigt utaf Lag-Comiteens förslag till
Givil-Lag samt af detta förslags grunder och
skiljakligheter från nu gällande Lag,
N:o 146, angående dels Professorn,
Doctor N. Akerman tillagd gratification, dels
beviljadt understöd för Orthopediska Institu¬
tet i Stockholm,
N:o 147, nied anhållan om undersök¬
ning, i afseende på möjlig nedsättning af
skeppsumgälder å Svenska fartyg,
N:o i48, angående inrättande af en
låne-anstalt till förmån för tackjernstillver-
kare i Riket,
N:o i4g, med anhållan, att dén nu gäl-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—23. V. i43.
82 Den 7 September.
lande taxan för Expeditionslösen mätte varda
i allmänhet öfversedd m. m.,
N:o i5o, angående Kamreraren G. A.
af Sille'ns underdåniga ansökning om åtnju¬
tande af full revisorslön ifrån den lid hans
vid f. d. Allmänna MagazinsDireclionen in-
nehafda revisorsheställning indrogs,
N:o 151, angående af Kronofogden C.
J. Lagercrantz i underdånighet sökt nedsätt¬
ning af arrendet för kronohemmanet Berga,
N:o 102, angående af Capitainen O.
Hammardahl i underdånighet sökt nedsätt¬
ning i arrendet för Kronohemmanet Edeby,
N:o i53, angående C. A. Carlbergs un¬
derdåniga ansökning, dels om fortfarandet af
beviljad nedsättning i arrendet för Krono¬
hemmanet Hogsta och Lambarudd, dels om
minskning i arrende-afgiften för hemmanet
Norrby,
N:o 154» angående begärd upplåtelse af
en byggnadsplats å Eskilstuna KungsLadu-
gårds egor för Öster- och Vester-Rekarnes
Lazaretts- och Curhus-Inrättning,
N:o 155, angående tvänne låns öfver-
flyttande på den af ManufacturDisconlcn till
förlagslån anslagna fond, och
N:o i56, i anledning af åtskilliga fram¬
ställda omständigheter vid granskningen utaf
Postverkets förvaltning.
Dessa förslag, som från Högvördiga Pre-
steStåndet hit öfverlemnats, blefvo, påteck¬
nade, till Hedervärda Bonde-Ståndet afsända.
Den y September. 83
§• 9*
Justerades ProtocollsUtdrag, innefattan¬
de Ståndets denna dag vidtagna beslut, en¬
ligt 4» 5 och 6 §§. af Protocollet.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar
ledamöter åtskiljdes kl. | 3 e. m., men sam¬
manträdde åter, till fortsättning af plenum,
Eftermiddagen,
Klockan 6.
§• io.
Efter uppläsning lades till handlingarne
ankomna ProtocollsUtdrag för den 27 och
29 sistlidne Augusti samt den 1 innevaran¬
de månad och denna dag, från Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln, med underrättelse om
dess beslut i anledning af Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 44* oc^ HögvÖrdiga Preste-
Ståndets i afseende derå gjorda inbjudning;
remiss till Lag-Utskottet af Motion, angående
utfärdande af en lag, som ålägger ersättnings¬
skyldighet för den domare, hvilken meddelar
origtig hänvisning till ändrings sökande och
såmedelst tillskyndar en part onödiga kostna¬
der; vägradt antagande af Borgare-Ståndets
inbjudning i afseende å Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets Utlåtande, N:o 137;
§4 Ven y September.
återremiss af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o
217; godkännande af Constitutions-Utskoltets
i Memorialet, N:o 3i, afgifna Grundlagsän-
dringsförslag; bifall till Stats-Utskottets Ut¬
låtanden, JNT:is 210, 21 r, 212, 213, 214 och
215, Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Betänkanden, N:is
65 och 66, Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Utlåtanden, N:is
58, 61 och 63, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Betänkanden, N:is
42, 47 ocb 48» samt xillmänna Besvärs- och
Économie-Utskottets Betänkanden, N:is 32, 83
och 124; öfverlemnande till Bevillnings-Ut-
skottet af förstärkta Stats-Utskottets Memo¬
rial, N:o 219; och läggande till handlingarne
af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelser, angående
Hennes Majtt Drottningens höga kröning, och
angående vidtagna åtgärder i följd af nuva¬
rande utsigter för årsvexten, Constitutions-
Utskottets Memorial, N:is 38, 4°> 41» 42* 43»
44, 45, 46 och 47, Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 64, Banco-Utskottets Memorial, N:o 54,
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottets Utlåtande, N:o 139; och från He¬
dervärda Bonde-Ståndet, angående remiss till
Stats-Utskottet af Motion, att Utskottet måtte,
efter infordrad uppgift från RiksMarskalks-
Embetet på de med Hennes Maj:t Drott¬
ningens kröning förenade kostnader, föreslå
Rikets Ständer till fastställande den summa,
som till liquiderande deraf af Statsverket bör
Ben 7 September. 85
utgöras; och bifall till Stats-Utskollets Ut¬
låtanden, N:is 210 och 2ri, Stats-, Banco-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens Betänkande, N:o 65, Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-IJtskottens
Utlåtanden, N:is 42> 6i och 6a.
§■ n*
Föredrogs nu å nyo det af Ståndets
Enskilda Besvärs-Utskott uppgjorda förslag
till förordning, angående Handtverkerierna i
Riket.
Herr Petersson hade vid detta förslag
anmärkt, att benämningen af Handtverks-
Societet borde antagas, i stället för den af
Handtverksembete, äfvensom alt ordnande
af Handtverksembeten ej borde underställas
Kongl. Commerce-Collegium; hvaröfver Ut¬
skottet sig utlåtit, att Utskottet, som väl an¬
ser temligen likgiltigt, hvilkendera benämnin¬
gen begagnas, dock, i betraktande deraf, att
Borgare-Ståndet, vid 1828 års Riksdag, uti
dess till Kongl. Maj:t ingifna särskilda un¬
derdåniga skrifvelse, uttryckligen anhållit, att
det i äldre författningar nyttjade ordet em-
bete måtte uti den blifvande HandtverksOrd-
ningen bibehållas, ej velat tillstyrka anta¬
gande af Herr Peterssons förslag: att Utskot¬
tet, hvad angår Herr Peterssons hemställan,
att alla i stad varande handtverkerier skola
utgöra en gemensam HandtverksSocietet i
ett helt, och derförutan hvarje dass bilda
86 Den y September.
sig till särskilda Societeter, trott sådant skola
leda till missförstånd och den möjliga på¬
följd, att, likmätigt de trenne RiksSlåndens
förslag, den större Societeten antages, men
de enskilda, likasom embeten, lemnades å
sido; och alt, enär det synes nödvändigt, alt
en öfverautoritet finnes, som eger känne¬
dom om de i Riket varande Handtverksem-
beten, och då det oförljenta misstroende,
som stundom låtit sig förmärkas i afseende
på Magistraternas förhållanden till 'det handt-
verksidkande borgerskapet, borde förekom-
mas, hade Utskottet funnit lampligast, att i-
frågavarande befattning, fortfarande, måtte
Kongl. CommerceCollegium tillhöra, helst
detta ej torde förorsaka stor olägenhet, då
bemälda Collegii så beskaffade åtgärd blott
erfordras vid einbetens första inrättande.
Herr Petersson: "I följd af förbehållet
till Högtärade Ståndets särskilda Utskotts
Prolocoll, den 17 sislliJne Augusti, får jag
härmed nu utveckla mina enskilda åsigter,
i och för handtverkeiierna, om hvilka, ehuru
jag ej varit eller är borgare (mitt fullmäg-
tigskap vid denna Riksdag har dock åldgt mig
pligter, som dermed äro oskiljaktiga), jag lik¬
väl, under loppet af öfver 37 år, deraf nära
3o år som Magistratsperson, egt tillfälle in¬
hemta en närmare kännedom af deras för¬
hållanden, hvarföre jag ock, vid början af
Riksdagen, tog mig friheten för Högtärade
Ståndet skildra den förlägenhet och det in¬
trång, som borgerliga näringar ue en längre
Ben 7 September. 87
tid varit tillskyndade. Det deltagande, jag
dä tycktes förmärka inom Högtärade Sländet,
stärkte mitt hopp om vidtagande af kraftiga
medel, till vinnande af handtverkeriernas
bättre ordning, hvartill Högtärade Ståndet or¬
ganiserade ett eget särskildt Utskott, hvars
arbeten nu utgöra föremål för öfverläggningar-
ne, dem jag önskar måtte leda till goda re¬
sultater.”
”Utan att hänföras af något slags e-
genkärlek, att vilja anse mina principer och
åsigter till Handtverksordningen för de enda
rälta, kan jag likväl icke heller i allo er¬
känna Utskottets för sådana.”
”Öfver min erinran vid den projectera-
de HandtverksOrdningen, att benämningen
Embete måtte utbytas mot Societetj har Ut¬
skottet, som väl ansett temmeligen likgilltigt,
hvilkendera begagnas, dock, i betraktande
deraf, att Ståndet vid i8a3 års Riksdag, uti
dess till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga
skrifvelse, uttryckligen anhållit, att det i äl¬
dre författningar nyttjade ordet: Embetej
måtte uti den blifvande HandtverksOrdnin-
gen bibehållas, ej velat tillstyrka antagande
af den föreslagna förändrade benämningen.”
”Ehuru jag, lika med Utskottet, anser,
att hvilkendera benämningen, som bestäm¬
mes, kan vara likgilltig, synes mig dock, på
de skäl, jag här förut anfört, att Societet bor¬
de antydas i stället för Embetej såsom min¬
dre passande, efter nutidens begrepp oni
Embetej och jag kan för mig icke göra be¬
8b Den 7 September.
gripligt, hvarföre Ståndets Utskott är så för-
älskadt i ett ord, sorn har opinionen emot sig,
och således än mindre, att Utskottet ej ve¬
lat förbyta det, emedan jag icke heller kan
antaga, att ombytet häraf skall kunna leda
till missförstånd och fruktad möjlig vidrig
påföljd. Jag tror tvärtom: och, antages mitt
förslag, att alla i stad varande handlverkeri-
er skola, så härefter som hittills, utgöra en
gemensam Societet i helt, så följa ovedersä-
geligen de särskilda, som hufvudsakligast be¬
ro af handtverkeriernas egna ordnanden,
i samråd med Städernas Magistrater, såsom
närmast i kännedom af det enas och det andras
förhållanden, framför Kongl. Commerce-Col-
legium, som i min tanka icke mer härefter,
än förut, bör vidsträcktare inlåtas i bandt-
verkeriernas enskilda öfverenskommelser dem
emellan, helst erfarenheten lärt hvar och en,
som något uppmärksamt följt sakernas lopp,
att Kongl. Commerce-Collegium i sednare ti¬
der icke fäst särdeles fattning för vidmagl-
hållande af Borgerskapets rättigheter i det
hela, och således mindre att vänta en öfver¬
gång till större förmån för handtverkerierna
framdeles, om Collegium lemnäs uteslutande
rätt, att meddela hvar och en handtverks-
class särskild ordning eller Reglemente inom
sig. — Utskottets princip härmed är ny, ehuru
det annars så kraftigt yrkat bibehållande af
gamla mindre väsendtliga Stadganden.”
”Då jag, på dessa skäl, icke kan frånträ¬
da min förut yttrade mening härom, kan jag
Den 7 September,
89
alltså icke heller tillstyrka, att Handtverks-
Socieleters eller Erabetens ordnande i städer¬
na öfverlemnas Coraraerce-Collegiura, såsom
icke, enligt Utskottens yttrande, utgörande
någon fortfarande befattning, utan nu först
af Utskottet föreslagen, hvarmed Utskottet
tyckes heldre antyda ett oförtjent misstroen¬
de för städernas Magistrater, än förekomma
det, helst jag anser Utskottets Utlåtande här¬
om snarare innefatta motsatsen häraf, och,
sanningen följd, kan jag på intet sätt förena
med min öfvertygelse, att någon Magistrat
har gjort sig skyldig eller förtjent till en så¬
dan compliment, som Utskottet framställt.
Detta vare nog härom, och jag bestrider i al¬
lo Commerce-Collegii befattning med Handt-
verks-Societeters eller Embeteus ordnande
samt följaktligen äfven Utskottets Förslag här¬
om, såsom icke af behofvet påkalladt och
alltid medförande onödiga kostnader för de
från Stockholm aflägsna småstädernas handt-
verksclasser, som mätte ega den conslitutio-
nella friheten, att sjelfva, i samråd med sina
Magistrater, stifta enskilda ordningar inom sig,
då de icke strida emot lag och den författ¬
ning, som Kongl. Maj:t i JNåder täckes utfärda
för handlverkerierna i Riket.”
Herrar HelsingiuSj Leffler och Lundgren
åberopade Utskottets Utlåtande och ansågo,
på de der anförda skäl, benämningen af Handt-
verks-Embete böra bibehållas, hvilken åsigt
delades af Herrar TVeser_, Mattson och Lund-
marij hvaremot Herr Landegren mcdgaf Handt-
c/o Den y September.
vcrks-Embeten vara lämpligt för de större
städerna, men trodde, att i de mindre, der
stundom ej så mångå mästare i ett handtverk
funnos, att de kunde utgöra ett Embete, bät¬
tre vöre, att tillåta liandtverks-Societeter, gen¬
om 1)vilken bestämmelse skulle förekommas
besväret för en blifvande gesäll eller mästa¬
re att till nästa stad, tilläfventyrs belägen
flera mil från den, der han lärt och arbetat,
företaga resa, för att aflägga föreskrifvet prof.
I anledning häraf anmärkte Herr Leffler,
att en lärling, för att blifva gesäll, i det af Herr
Landegren förutsatta fall, ej bar af nöden att
en dylik resa företaga, utan att vanligen så
tillgår, att mästaren i handtverket i den ena
staden skrifver till embetet i den andra och
vitsordar lärlingens kunskaper, och att den
resa, som gesällen, då han arbetat i den stad,
der embete i handtverket ej finnes, nödgas
resa till annan stad, för att Mästareprof af¬
lägga, ej bör anses för honom egentligen be¬
svärlig eller mycket kostsam, helst den sker en
gång under lifstiden, hvaremot villervalla ofel¬
bart uppstår af Handtverkeri-societeters inrät¬
tande i vissa städer och Handtverksembeten i
andra.
Herr Löfvenius förenade sig med Herr
Landegren.
Discussionen ansågs slutad, och, uppå
Herr Talmannens proposition, beslöts, att be¬
nämningen af Handtverks-Embete skulle bi¬
behållas.
Den 7 September. qi
1 Art.
Om Handtverks-Embetens sammansätt¬
ning och sammankomster.
§• K
Uli denna §. hade Utskottet i dess, i an¬
ledning af förslagets återremitterande, afgifna
Memorial föreslagit efter orden: namn uppgif¬
vas, följande tillägg: Detta Embete tillkommer
att bevaka handtverkeriernas rätt och söka
befordra, hvad till deras förkofran bidraga
kan, alltid fästande uppmärksamhet pä god
ordning och skick, såsom medel till inrättnin-
garnes bestånd.
Herr Petersson: ”Sedan jag utvecklat
motiverna för mina åsigter, fortgår jag vida¬
re att, punktvis, till besvarande upptaga Ut¬
skottets Betänkande öfver de följande erin¬
ringar, jag tagit mig frihet hemställa till när¬
mare öfvervägande, för åstadkommande af den
kraft i författningen, som dermed bör vara
förenad; men, utan att lemna någon synner¬
lig uppmärksamhet å delta från mig åsyfta¬
de föremål, har Utskottet, med bibehållan¬
de af sitt förslag till i Art. i förklarat,
alt den i punkten, som jag härtill föreslagit,
ej föranleder till någon förändring, såsom
uttryckt i 4 Art. 6 §. af dess förslag, och att
samma förhållande äfven eger rum, i afseende
på andra punkten, med hänvisning till \
Art. i §.
Örn jag ock kunde medgifva, att 6 §.
i Art. till någon del innehåller, hvad jag i
första punkten framställt, felas Utskottets för¬
g 2 Den y September.
slag dock ganska mycket i fullständighet der¬
af. Den af mig projecterade första punkten
till i §. antyder, utom högst nödiga föreskrif¬
ter, den principen, att här grundlägga moti-
verna till öfriga Stadganden, och således äfven
lydelsen i 6 §. såsom en följd af grunderna
i den i:sta. Sådant är ock förhållandet med
andra punkten, utan rubbning af 4 Art. 1 §•”
”Utskottets Utlåtande öfver tredje punk¬
ten kan jag icke förklara. I den har jag ej
blott menat, utan tydligen uttalat, alt färgare
och garfvare i stad måtte ovillkorligen vara
förpligtade burskap taga och borgareed af¬
lägga. Lika så väl, som Utskottet vet jag,
att dessa slöjdeidkare, då de undfått Kongl.
CommerceCollegii resolution, sortera under
Hallrätt; men derföre äro de ej, enligt Hall-
och ManufacturOrdningen, frikallade från bur¬
skap och borgare-ed, enär rättigheterna vilja
ulöfvas i stad. Den längre erfarenhet, jag
eger om egenviljan häruti och uraktlåtenhe¬
ten häraf, har föranlåtit mig till den före¬
slagna tredje punkten i i Art. i §. Handt»
verksOrdningen, hvartill sådana idkare, oin
de ock nämnas för fabricjueurer och facto-
rer, närmast kunna hänföras. Jag förnyar
således härmed, hvad af mig härutinnan blif¬
vit föreslaget.”
”Säkerligen har det undfallit Utskottet,
alt fjerde punkten i mitt project blifvit an¬
förd höra till i Art. i §. Lämpligheten här¬
af är således icke af mig förbisedd. Med nå¬
gon obetydlig skillnad i ordalydelsen och ut-
Den y September. g 3
lemnande af CommerceCollegii befallning med
ordnande al socieleter eller embeten, hvarom
förut är ordadt, är det väsendtligen enahanda,
och jag hemställer derföre till högtärade Stån¬
dets uppmärksamhet, om afseende icke bör
fästas å mitt project, så väl å denna punkt
som de föregående och följande, såsom alla
hörande till i Art. i §., hvilken derigenom
vinner mera fullständighet af offentlig för¬
fattning; i följd hvaraf jag äfven anser de
af mig föreslagna 5 och 6 punkterna behöfli-
ga å deras anförda ställen.”
”Härmed tilltror jag mig hafva tydligen
visat, att mina framställda sex punkter till
i Art. i §. Handtverksordningen icke inne¬
fatta särskilda §§., som Utskottet i svaret å
fjerde punkten tyckes antyda, utan helt en¬
kelt nödiga redactioner deraf,, till tryggande
af handtverkeriernas och Borgerskapets be¬
stånd samt förekommande af dess upplös¬
ning, genom det sjelfsvåld, som tid efter au-
lian inrotat sig, understundom af vissa handt-
verksclasser sjelfva ensidigt tillvägabragta så¬
medelst, att de i sina Embeten upptagit till
mästare personer, som sedermera aldrig sökt
eller vunnit burskap, långt mindre bosatt sig
i stad och dertill något contribuerat, men
likväl, i följd af sitt erhållna mästerskap, å
Jandet inrättat ordentliga verkstäder, med åt¬
njutande af rättigheter alt hos embeten i stad
få inskrifva lärlingar och efter lärotidens slut
utskrifva dem till gesäller.”
”Af detta verkliga, sanna förhållande, hop¬
94 Zten y September.
pas jag Högtärade Ståndet fäster ett närma¬
re afseende å mitt project i första punkten
till i §. i Art. De öfriga äro af erfarenhet
påkallade lika nödiga, så vida oordningar sko¬
la och vilja förekommas.”
, ”Jag väntar mig likväl härvid den ofta
upprepade invändningen, att Utskottet ansett
sig bundet af Högtärade Ståndets, år 1823,
tilI Kongl. Majit underdånigst afgifna förslag
emot de öfriga respeclive Ståndens antagna
Jlandtverksordning; men, utom det jag eger
den öfvertygelse!), att Utkottet- i flera delar
med nya förslaget afvikit derifrån, allt efter¬
som åsigterna lämpat sig, kan jag ej godkän¬
na denna princip, ty, stöde det fast, att Stån¬
det ej kan frånträda det år 1823 afgifna pro¬
ject, eller deruti göra några ändringar eller
rättelser, så inser jag icke, hvartill allt vårt
bråkande med nytt förslag till Handtverks-
ordning vid denna Riksdag tjenat. Det hade
ju i stället varit mera ändamålsenligt, att i
en förnyad underdånig ansökning anhålla, att
Kongl. Majit i Nåder täcktes låta sig detta
ärende förekomma till slutligt afgörande, på
det Ståndet derigenom måtte erfara, hvad
det hade att vänta, i afseende på dess förut
egande fri- och rättigheter, såsom utgörande
en fjerdedel af lagstiftande magten i Staten,
eller ock låta med tystnad invänta tiden och
resultatet öfver 1823 års förslag, hvarmed
Utskottets arbete icke hade varit spildt, och
ett öfverflödigt nötande af tid förekommet.”
Herr fVeser trodde, att Kongl. Commer-
Den 7 September. 95
ceColIegii befattning vid ordnande af bandt-
verksembete kunde försvinna, då del förut är
stadgadt, att förteckning på embetens ledamö¬
ter skall till CommerceCollegium årligen in¬
sändas, efter hvilken upplysning Herr Helsin-
gins jemväl ansåg stadgandet, i afseende på
CommerceCollegium, kunna från denna §. u-
teslutas.
Herr Helsingius åberopade i öfrigt Ut¬
skottets yttrande, angående 1, 2, 3, 4 oc^ 6
punkterna, som Herr Petersson föreslagit sko¬
la vid 1 §. anmärkas, men hvilka Utskottet
icke kunnat tillstyrka, då de dels finnas å
andra ställen af författningen uttryckta, dels
ej äro behöfiiga att deruti intaga; hvaremot
Utskottet, i anledning af den femte punkten,
föreslagit ofvanberörda tillägg.
Herr Petersson yrkade votering, men in¬
skränkte sig till den anhållan, att endast den
första af de utaf honom uppgifna punkterna
måtte tagas till contraproposition.
Följande voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
"Den, som bifaller Ståndets Enskilda
Besvärs-Utskotts förslag till redaction af r
Art. 1 §. af HandtverksOrdningen, med det
tillägg, Utskottets sednare memorial innehål¬
ler, och med uteslutande af orden: hosCom-
merceCollegium anmäla, och hvarvid sökän¬
dernas namn uppgifvas, lägger: Ja. Den det
icke vill, lägger: Nej. Vinner Nej, antages
forsta punkten af Herr Peterssotis, i anled-
Den y September.
liing af ofvannämnda artikel och §., afgifna
förslag.”
Voleringssedlar utdelades till SLåndets
Ilerrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop; hvarvid Herrar Noreus, Aspe-
lin, Strehlenert, lVinbladh, Zethelius, Lam¬
berg, Donner, Hemberg, Ståhle, Levton, Cro¬
nius, Wittberg, Montan, Bergelin och Meijer
voro frånvarande, en sedel aflades förseglad,
och de öfriga befunnos, vid öppnandet och
uppsummerandet, innehålla 22 Ja emot g
Nej, i följd hvaraf Herr Peterssons förslag
icke antogs, utan ifrågavarande §. erhåller
det tillägg, som ofvan upptages, och från
densamma uteslutas de ord, som i Ja-Propo»
sitionen utmärkas.
2 §. gillades.
3 §•
Herr Petersson: ”Det tillägg, jag önskat
i 3 §. 1 Art., har Utskottet ansett öfverflö»
digt, såsom uttryckt i 4 §• ^an likväl
ej draga sådan följd af denna §., som jag
framställt lill den 3. Blir 4 §• så förtydli¬
gad i uttrycken, som jag föreslagit vid den
3, är mig likgiltigt i hvilkendera af dessa
§§. orden införas.”
3 §. gillades.
4 och 5 §§. gillades.
6 §■
Herr Petersson:, ”Med ingen af mina er¬
inringar vid förslaget till HandtverksOrdnin-
gen har jag åsyftat något klander emot Ut¬
skottets arbete. Jag har med största tack¬
Deti y September. g~j
samhet derför blott helt enkelt och enfall-
digt uttalat mina enskilda meningar, och der¬
till har jag, såsom repraasentant i Högtärade
Ståndet, trott mig vara både skyldig och be¬
rättigad, hvadan jag alltså ingalunda kan er¬
känna ordet: klander, såsom af mig icke å-
syftadt, utan får det stå för Utskottets egen
räkning, emedan jag med rnin föreslagna re-
daclion af 6 §. endast haft till ändamål ett
förtydligande deraf.”
6 §. antogs, med den förändring, att, i
stället för orden: och bör_, i sådana afgifters
utgörande, ingen skillnad ega rum emellan de
mästare3 som äro i staden bosatta_, och de till
embetet hörande idkarej hvilka i annan stad
utöfva sina handteringar , skulle införas föl¬
jande period: och böra ej högre af gifter er¬
läggas af de till embetet hörande idkarej hvil¬
ka i annan stad utöfva sina handteringarj än
af de mästarej som äro i staden bosatta.
7- §•
Herr Petersson: ”För min del kan jag ej
medgifva Utskottet, att ordet låda i 7 §. är
någon verklig existerande meuble i embetena,
ehuru en sådan benämning blifvit nyttjad
i förra HandtverksOrdningen. Icke heller kan
jag erkänna, att denna benämning är, i för-
fattningsstil, mera behaglig, än cassaskrin el¬
ler kista. Med afstående från ordet skrin,
ett provinceord, som Utskottet låtsar icke kän¬
na, tror jag, att cassakista, mer än låda, när¬
mar sig till författningsstii, hvarföre jag allt-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828— 29. V. 144*
98 Den 7 September.
så vidhåller ordet kista, men erkänner i allo
mitt misstag, i afseende på penningar och
cassa, emedan sednare ordet här rätteligen
refererar sig till bok.”
Denna §. gillades.
8 §. gillades.
g §. antogs med den förändring, att slut¬
meningen skall lyda sålundai åliggandes det
embete t j atl, enär sä påfordras, sina minnes-
böcker till magistraten inlemna.
jo §. gillades.
2. Art.
Om Lärlingar.
I och 2 §§. gillades.
3 §. antogs med den förändring, alt i
sista punkten, der det står: vände lärlingen
eller hans målsman sig till embetet etc.j skall,
i stället för dessa ord, lydelsen blifva denna:
vände lärlingen eller hans målsman sig till
embetets ålderman etc.
4 och 5 §§. biföllos.
3 Art.
Om Gesäller.
1 §. gillades.
2 §. gillades, endast med den redactions-
förändring, att, i stället för ordet: kungöras,
hvarmed §. slutas, skall införas ordet: tillkän-
Jiagifvas.
3- §*
Herr Petersson: 'Med förbiseende äf för¬
sta perioden i min erinran lill 3 §. 3 Art.,
som jag ansett böra börjas med gesall i stäl¬
let för mästare, emedan hela artikeln handlar
Den y September.
99
om gesäller, har Utskottet väl antagit mitt
förslag, alt gesäll, som vill flytta ifrån en
stad till en annan, bör vara försedd med ve-
derböi ligt prestbetyg; men Utskottet har ej
ansett en gesälls skyldighet vara, att inne¬
hafva behörigt pass, eller bevis om erlagda
skatter.”
”Den frihet, som Utskottet velat bereda
för gesäll, står ej väl tillsammans ined den före¬
slagna rättigheten till skjuts. Härförutan kan
jag ej tänka mig, hvarföre en gesäll skall va¬
ra mera frikallad ifrån pass, att uppvisa på
gästgifvaregårdarne vid reqvisition af skjuts,
än alla andra resande, enär man ej kan vän¬
ta, alt gästgifvare skola kunna känna alla ge¬
säller. Skyldigheten för gesäll, att lill och
med å resor vara försedd med behörigt pass,
torde ock utgöra ett correcliv emot sjelfsvål-
diga vandringar och i stället medföra den
goda verkan, att gesäller blifva stilla och
mindre stryka landet omkring, hvaröfver hö¬
res så mycken klagan. Antages mitt förslag
om pass, som jag hoppas, så följer ock der¬
af, att gesäll, innan han undfår pass till af¬
resa, jemte prestbetyget, bör uppvisa intyg
eller qvitto, att han godtgjort sina årsskat¬
ter, hvilket allt för väl kan förenas med den¬
na författning, såsom ledande till förekom¬
mande af ofta inträffade förluster för Staten.”
i och 2 Mom. bi föl I os.
3 Mom. antogs med den förändring, att
efter orden: skolandes kan i sådan händelse
ioo Den j September.
förse sig mef måtte inflyta orden: vederbö¬
rande presterskaps intyg om sin frejd och etc.
4 Mom. antogs, af denna lydelse:
”Då gesäll till bestämd ort framkommit,
skall han sist å andra dagen hafva sig hos
åldermannen i embetet, eller, derest sådant i
staden icke finnes, hos mästare i handtverket
anmält och inom åtta dagar i tjenst inträdt,
och, i fall den icke inom nämnda tid för
honom slår att erhålla, afrese han ifrån or¬
ten, så framt icke, i den stad, der embete
finnes, åldermannen kan honom till condition
förhjelpa, eller finner skäl lemna honom än¬
nu ytterligare åtta dagar att tjenst sig för¬
skaffa. I händelse resande gesäll tredskas
att äfven här antaga honom erbudet arbete,
förfares, som i §. bär ofvan stadgadt är.”
5, 6, 7, 8 och g mom. gillades.
4. Art.
Om mästerskaps vinnande å handtverk
samt om handtverksidkares rättigheter vid ut-
öfningen af deras handteringar.
1
Herr Petersson: ”Med erkännande, att
stadgandet i 1 §. 4 Art., om borgens ställan¬
de för 6 års utskylder, lämpligare kan in¬
föras i 6 §., har Utskottet deremot ej velat
tillstyrka uteslutande af orden: schol-lärare i
1 §. af det skäl, att, genom orden, om sä
nödigt prof vas j det blifvit öfverlemnadt till ve-
derbörandes bedömande, att antingen tillkalla
schol-lärare eller icke. Jag kan för min del
ej ingå i antagande af ett stadgande i en of¬
Den 7 September. ioi
fentlig författning, sorn är villkorligt. En
författning bör i min tanka vara så ställd,
att intet godtycke kan ega ram för efterlef-
naden. Ordet schol-lärare anhåller jag såle¬
des måtte uteslutas ifrån 4 Art. i §. såsom
icke beliöfliga.”
Denna §. antogs med följande förän¬
dringar:
1:0 att dels orden, om så nödigt prof vas
och af någon tillkallad schol-lärare, dels den¬
na period: hvarförutan han bör ställa borgen
för de sex första urens utskylder till staden_,
uteslutas, och
2:0 att den punkt, som börjas med or¬
den: hvar och en gesäll och slutar med or¬
den: en ålder af 24 måtte undfå denna
lydelse: ”hvar och en gesäll, emot hvars an¬
sökning,, i afseende härå, något hinder ej mö¬
ter, och som eger bevis af de mästare, hos
hvilka han arbetat, att han förhållit sig väl
och i handtverket varit pålitlig och oförtru¬
ten, vare berättigad att blifva för mästare
förklarad vid fyllda 25 år, från hvilket stad¬
gande undantag icke må ega rum i annat
fall, än då en son skall emottaga aflidna för¬
äldrars verkstad.”
2 §. gillades.
3 §.
Herr Petersson: ”Frågor om utländingar
har jag ansett höra lill 4 aph 3, 4 ^ 7 §§•>
som handla om mästerskap. Jag öfverlem-
nar till Högtärade Ståndets bepröfvande och
afgörande, huruvida föreskriften härom rätte¬
102
Den 7 September.
ligen blifvit intagen i 2 Art. 1 §., som an¬
går lärlingar. Mig synes det lämpligare, att
stadgandet refererar sig till mästare, an lär¬
lingar.”
3 §. gillades.
4 §. gillades med den förändring, att
den der utsatta ålder för mästerskaps vin¬
nande bestämmes till minst 25 år.
5 §. bifölls.
6 §. 1 Mom. antogs af denna lydelse:
”Sedan den sökande sålunda blifvit för mä¬
stare erkänd, anmäle lian sig lius Magistraten,
som, efter det han slallt laglig borgen för 6 års
utskylder, och sedan, derest lian ej i staden
mästarstycke förfärdigat, stadens Äldste oell
handtverkare i det yrke, hvarå burskap sö-
kes, blifvit hörda, meddelar honom burskap
och låter honom aflägga Borgare-ed: varan-
des honom derefter, men ej förr, tillåtet, att
sin handtering för egen räkning utöfva,’*
2 Mom. gillades.
7, 8, g oell 10 §§. gillades.
11 §. antogs, af denna lydelse:
”Rättigheten, till handtverks idkande i
stad, skall hädanefter, som hittills, vara för¬
bunden med skyldigheten, att i staden man¬
tals- och skatlskrifven vara, samt handtver-
ket inom stadens område drifva och deltaga,
ej mindre uti alla penninge-utskylder, än ock
uti de personliga besvär, Borgerskapet har
alt vidkännas.”
12 §.
Herr Petersson: ”Om det af mig vid 12
Den 7 September. io3
§. önskade tillägg kan jag ej dela lika tanka
med Utskottet. Med rättighet för sednare
mannen, att få fortfara med företrädarens
handtverk, har jag uttryckt det åliggande för
honom, att först förena sig med em betet,
samt burskapsrätt vinna och borgare-ed af¬
lägga, innan han handtvcrket idka får. Jag
kan således icke finna, alt ett sådant öfver-
flytlande af den gamla verkstaden, mer än
ny sökandes till burskap, skall leda lill o-
behörigt utvidgande inom vederbörande em¬
bete, eller lemna skäl lill klagan, helst förut
stadgadt är, att mästares antal vare o in*
skrän k t.”
Herr Mattson förklarade sig icke kunna
godkänna denna §. och ansåg handtverks-
mästares enkas fortsättande af yrket un¬
der egen tillsyn, utan biträde af verkge¬
säll, vara olämpligt, och den rättighet icke
böra henne lemnäs, alt låta någon å verksta¬
den i handtverket utläras,
i 2 §. gillades.
Deremot reserverade sig Herr Mattson.
i3 och i4 §§. gillades.
i5 §. i Morn.
Herr Petersson: ”Vid i5 §. bar jag fram¬
ställt den önskan, att för mur- och timmer¬
mästare, såsom prof af skicklighet i dessa
yrken, i likhet med hvad förr öfiigt varit,
måtte stadgas, det de böra kunna författa en
ritning och kostnadsförslag till byggnader.
Utskottet har häröfver ansett sig böra i så
måtto gå min önskan lill mötes, att Ulskol-
io4 Den 7 September.
let, efter orden: 'verkställande af någoUj till¬
satt ordet byggnad, hvilket blifvit föreslaget,
såsom tillägg i §.”
”Visserligen erkänner jag min inskränk¬
tare urskil 1 ning; men så litet vetande är jag
ändå icke, alt jag kan antaga det af Utskot¬
tet föreslagna ordet: byggnad, för tillfyllest-
görande, emot livad jag önskat, . helst jag
liar för mycken erfarenhet deraf, att gesäller
i mur- och timmermästare-handtverken fin¬
nas, som väl förmå uppmura och tillhugga
en byggnad, ehuru de icke kunna skrifva sina
namn, mindre tillhandagå den, som bygga
vill, med erforderlig ritning och förslag öf¬
ver kostnaderna. Jag frågar alltså: Ilar Ut¬
skottet härvid följt verklig, otvifvelaktigt e-
gande kännedom, eller afsatt medborgares
väntan i denna del? Under åberopande af
de skäl, jag framställt i min erinran till i5
§., för vinnande af sådan rättelse deruti, sorn
jag önskat, får jag vidare hos JHögtärade
Ståndet anföra, alt, jemte den enskilda med¬
borgarens behof af skickliga mur- och tim¬
mermästare, som, utom det de kunna ord¬
na om uppförande af en byggnad, ega nå¬
gon kunskap i ritningars och kostnadsför-
slagers upprättande, fordrar äfven en mängd
publiqua förrättningar, särdeles i fäslnings-
städer, der Krono-magaziner och andra för¬
rådshus finnas, nödvändigheten på tillgång
af sådana handtverkare, sorn med byggnads-
förmfiga tillika kunna rita och förfalla för-
slager, helst småstädernas magistrater, då
Den 7 September. io5
de anlitas om slika förrättningar, vid inga
sådana händelser äro i tillfälle att kunna vända
sig till Stockholm, Götheborg eller någon af
de öfriga Rikets större städer om biträde af
byggmästare eller architecter. Jag förnyar
derföre min begäran och anhåller vördsamt
om Högtärade Ståndets bifall dertill.”
1 Mom. antogs, med det af Utskottet i
dess sednare Memorial föreslagna tillägg, att
efter orden: verkställande af någon må sät¬
tas ordet.- byggnad.
Herr Petersson reserverade sig emot be¬
slutet.
2 Mom. gillades.
16 §. gillades.
5 Art.
Om Mästares och ldkares skyldigheter
samt fredande frän obehörigt intrång.
Bifölls.
6 Art.
Om hvad i öfrigt till följd af denna
författfiing bör iakttagas, och angående sältet
att söka ändring i meddelade Utslag.
Herr Petersson: ”Enär innehållet af 1
§. 6 Art. rätt öfverväges, tror jag, att den
genom det af mig äskade slutliga tillägg der¬
uti får en mera fullständighet, hvarföre det
ock torde finnas af nöden, isynnerhet som
6 §. derföre icke behöfver undergå någon
förändring. För Öfrigt är alldeles icke 0-
vauligl, att den ena §. i en författning refere¬
rar sig till en annan.”
6 Art. bifölls.
io6 Den y September.
Öfver Herr Wester strands, i sammanhang
med den af Slåndet den 17 sistlidne Juli
beslutade återremiss af förslag lill Handt*
verkeriordning, gjorda förbehåll, i afseende
på Staden Ulricehamn, som skall hafva sökt
och erhållit Kongl. Majrts Nådiga tillstånd
att inrätta en HandtverksSocietet, hade Ut¬
skottet ansett sig ej kunna meddela annat
yttrande, än att, i händelse samma Nådiga
tillåtelse är ovillkorlig, det på Kongl. Maj:t
ankommer alt låta densamma vidare fortgå
eller upphöra; och vid detta yttrande lät
Ståndet bero.
Derefter föredrogs det uppgjorda för¬
slaget till förordning, om de handtverk, som
utan burskap få å landet idkas, samt om den
landlmannen förunnade handels- och slöjde-
frihet.
1 §•
Herr Petersson fullföljde sin vid för¬
slaget gjorda anmärkning, att, i stället för
murare och glasmästare, snickare och sadel¬
makare borde i denna §. intagas, helst, åt¬
minstone å den ort, hvarifrån han är, dessa
sednare äro å landet mera behöfliga, åtmin¬
stone än murare.
Utskottet hade ogillat anmärkningen, på
den grund, att snickare- och sadelinakare-
yrken utgöra en så allmän slöjd, att nästan
hvar och en landtman deri eger tillräcklig
kännedom.
Denna §. gillades.
2 §. gillades.
Den y September. 107
3 §. antogs, af denna lydelse, enligt det
förslag, Utskottet, i anledning af återremis-
sen, uppgifvit:
”Gerningsmän må icke, vid 6 Rd. 3a
sk. vite, till biträde i liandtverket begagna
gesäll eller lärling, lydande under embete i
stad, ej heller såsom tjenstehjon sådana per¬
soner antaga; äfvensom gerningsman ej får
förklara lärling för gesäll och bref derå
meddela, såsom en rättighet, hvilken endast
tillhörer Handtverksemheten i Städerna.”
4, 5, 6 och 7 §§. antogos.
Slutligen beslöt Ståndet, att vid den
nya redacLionen af Handels- och Handtverkeri-
Ordningarne, samt Stadgan för gerningsmän
å landet, hvilken kommer alt uppgöras och
till Kongl. Maj:ts Nådiga sanction afgifvas,
skola §§. uti en oafbruten nummerföljd fort¬
gå, utan afseende på särskilda arliclar, hvar¬
under de höra.
§. 12.
Upplästes ett så lydande Yal-Protocoll:
”Den 7 September 1829, sammanträdde Bor¬
gare-Ståndets Herrar Electorer och valde lill
ledamot i Stats-Utskoltet, under Herr Hem¬
bergs frånvaro, Herr Lamberg. Stockholm
ut supra.
In fidem
J. A. Afzelius.”
io8 Den y September.
ProtocolIsUtdrag härom uppsattes, juste¬
rades och expedierades.
§• *3:
Föredrogos och lad^s på bordet följande
Utlåtanden, Memorial och Betänkanden:
1:0 Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens:
N:o 67, angående Städernas inquarte-
ringsbesvär,
2:0 Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens:
N:o i5. angående yrkad högre tull å
vissa från Ryssland och Finnland inkom¬
mande varor.
2:0 Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utsottens:
N:o 16, angående brännvinsbränningen
och dermed gemenskap egande ämnen.
4:o Banco-Utskottets:
N:o 76, med hemställan, alt till årets
slut må förlängas Rikets Ständers, i anled¬
ning af Utskottets Betänkande, N:o 42, fatta¬
de beslut om silfvers uppköp och invexling
till Banken,
och 5:o Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens:
N:o 55, i anledning af anmärkningar vid
Utskottens Betänkande, N:o 3i, angående
väckt fråga om utfärdande af de vid sist.
förflutna Riksdag af Rikets Ständer föreslag¬
na Handels- och HandtverksOrdningar,
Den 7 September. 109
N:o 56, i anledning af väckt fråga om
förbättrade Policeförfattningar för Städerna,
N:o 57, i anledning af väckta frågor,
dels om inrättande af arbetshus i länen, och
dels om nödvändigheten af åtskilliga upp¬
gifna åtgärder och bestämmelser i allmänhet,
till förekommande af lösdrifveri, m. m., och
N:o 58, i anledning af väckta frågor,
rörande fattigförsörjningsanstalterna.
Plenum slutades kl. \ till 11 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 10 September.
Plenum klockan g f. m.
§• *•
Anmäldes Herrar Lindqvist och Richert
Vtira af sjukdom hindrade att tillstädes vara.
§. a.
Upplästes ankomna Protocolls-Utdrag för
den 1 och q dennes, hvaraf inhemtades, att
11 o Den 10 September.
Högvördig» Presle-Ståndet bifallit Stats-Ut-
skoltets Utlåtanden, N:is 214, 215, 216 oell
217, Stats- samt Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottens, N:is 61 och 63, samt
Stats-, Banco- och Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens, N:is 65 och 66, åter¬
remitterat Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o
212, lagt till handlingarne Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 64, och fattat särskildt be¬
slut, i anledning af Stats-Utskottets Betän¬
kande, N:o 213, samt att Hedervärda Bonde-
Ståndet bifallit Stats-Utskottets Utlåtanden,
IST:is 212, 214 och 2i5, äfvensom Stats-samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 63, återremitterat Stats-Ut¬
skottets Utlåtande, N:o 2 17, och 'beslutat att
till Kongl. Maj:t aflåta underderdåniga besvär,
med anhållan om upphörande af den utaf
Städerna Borås och Ulricehamn nu innehaf-
vande rättighet att genom utskickade drängar
Öfva gårdfarihandel, samt att, om denna gård¬
farihandel icke kan alldeles afskaffas, Kongl.
Maj:t då täcktes förordna, att antalet af så¬
dana drängar inskränkes i förhållande lill
handlande Borgersknpet i dessa Städer, och
controller stadgas emot de nu gängse miss¬
bruk både vid utdelandet af pass för dessa
drängar och vid utöfvande af sjelfva handels¬
rättigheten, i sammanhang hvarmed Bonde-
Ståndet jemväl ville anhålla, del Kongl. Maj:t
behagade att ytterligare låta genomgå för-
faltningarne, angående Vestgötheallmogens
Den 10 September.
111
gårdfarihandel, för att tillse, huruvida några
vidare controller mot missbruk vid denna
handelsrättighets utöfvande kunde vara på¬
kallade af behofvet.
Lades lill handlingarne.
§• 3.
Upplästes Kongl. Maj:ts å Rikssalen, den
8 dennes, till Rikets Ständer i Nåder med¬
delade Svar å följande af Rikets Ständer i
underdånighet anmälda förslag till lagförän¬
dringar, nemligen:
i:o uti lagens stadganden, angående lott¬
ning af mål i Hof- och RådslufvuRätter, samt
JustitiseRevisions-Expeditionen,
2:0 uti 25 Cap. 5 RättegångsBalken,
att näst före sista punkten och efter orden:
”sä ock delaktighet i thessa missgerningar,”
må införas följande mening: ”är den, som för
sådant brott eller delaktighet deruti tilltalas,
jemväl för annan förbrytelse till ansvar fälld,
varde Utslaget i hela dess vidd HofRätten
understäldt,”
3:o att, med ändring af Kongl Brefvet,
den 3 December 1799, må stadgas, att ej
någon hädanefter får Domare-embetet utöf¬
va, innan han fyllt 20 år,
/j:o att, med ändring af Kongl. Förord¬
ningen, den 10 April 1810, angående lagfart
med förpantad fast egendom, när pantegare
ej är till namn eller vistelseort känd, och viss
tid till egendomens inlösen ej är i pautebref-
ii2 Den 10 September
vet bestämd, till allmän efterrättelse må stad¬
gas, alt den i berörde förordning föreskrifna
Kungörelse om tillämnad lagfart med dylik
egendom hädanefter ej behöfver att i Ham¬
burger Tidningen införas,
5:o att, med upphäfvande af 37 punkten
1 Kongl. Förklaringen, den 23 Mars 1807,
må stadgas, att UnderRätts ransakning och
Utslag i mål, angående sådana edsöresbrott,
å hvilka penninge böter, jemte fängelse med
eller utan arbete, äro i Kongl. Förordningen,
den 20 Januari 1779, utsatta, hädanefter sko¬
la, innan Utslaget går i fullbordan, till Hof-
Rätts skärskådande och pröfning insändas,
6:0, angående upphörande af den, genom
flera äldre författningar och sednast Kongl.
Brefvet, den 22 Mars i8o3, HofRätterna
tillagda leuterationsrätt,
7:0, angående utfärdande af en förkla¬
ring, med tillkännagifvande, att, genom Kongl.
Brefvet till samtliga HofRätterna i Riket
af den 27 Maji 1801, någon ändring af i5 Cap.
2 §. RättegångsBalken, eller någoninskränkning
i de stadganden, som deri finnas, om rättighe¬
ten att föra andras talan icke blifvit med¬
delad, och
8:0, angående upphörande af 2 Cap. 3
§. GiflermålsBalken, om förbud för syskon¬
barn att taga hvarandra till äkta, utan att
Konungen gifver der lof till.
Lades till handlingarne.
Den 10 September. 113
§• 4-
Protocollet för den 7 dennes justera¬
des, hvarefter Herr Petersson dels anhöll,
att hans reservation måtte antecknas emot
alla de af Ståndet, angående den föreslagna
HandtverksOrdningen, fattade beslut, hvilka
han icke biträdt, dels hemställde, om icke,
sedan Ståndet e. m. berörde dag, i anledning
af hans anmärkning, ansett Kongl. Coramer-
ce-Collegii befattning vid Handtverks-Embe-
tens ordnande böra försvinna, det äfven, för
enhet i princip, skulle vara lämpligt, att
från 2 §. 3 Art. HandelsOrdningeu borttaga
föreskriften om bemälde Collegii pröfnings-
rätt, hvad beträffar särskilda eller förändrade
reglementen, hvarmed någon Handels-societet
skulle önska att, i afseende på ordningen
och economien inom societeten, blifva försedd.
Denna fråga lades på bordet till nästa
Plenum.
§. 3.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 67, angående städernas inquarterings-
Jjesvär.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
§• 4-
Banco-Utskottets, under N:o 76, afgifnai
Memorial, med hemställan, att till årets slut
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. V. i45.
114 Den 10 September.
må förlängas Rikets Ständers, i anledning af
Utskottets Betänkande, N:o 42> fattade Be¬
slut om silfvers uppköp och invexling uti Ban¬
ken, föredrogs nu å nyo.
Herr Helsingius anförde härvid: Ehuru
jag icke reserverat mig mot beslutet, har jag
likväl inom Banco-Utskottet uttryckt, att jag
icke delar Utskottets åsigt. När Banco-Ut¬
skottet, i Betänkandet, N:o 42, föreslog för¬
längning af tiden för silfver-uppköp och in¬
vexling, skedde sådant i enlighet med Stats-
och Banco-Utskottens då fattade Beslut, att
silfver-upphandling äfven förskottsvis för på¬
följande år, inom år i834» af Banco-Styrel-
sen skulle få verkställas, med det villkor, att
ej någon af de till fondens förstärkande före¬
slagna silfverköp finge ske till högre pris, än
att Silfver-Riksdalern, i Banken fritt levere¬
rad, ej i dyrhet öfverstege i3o sk.; vid hvil¬
ket förhållande det i Betänkandet, N:o 42>
uppgifna maximum af 128 sk. ej var någon
summa, som man kunde tveka att i sådant
afseende antaga. Na deremot hafva Stats-
och Banco-Utskotten, i anledning af de an¬
märkningar, som skett af RiksStånden vid
Utlåtandena, angående myntbestämningsfrå-
gan, fattat det beslut, att invexling af silfver
skulle ske efter 128 sk. per Rd., men att
inköpet deraf emot förskott borde verkställas
för möjligen bästa pris. I det förra fallet
är transnclionen ej annan, än ett utbyte af
silfver, som till Banken levereras emot con¬
tant betalning, som af Banken lill leveran-
I
Den-io September. n5
teuren erlägges, och att denna vexling fort¬
far lill ärets slut efter 128 sk., dervid liar
jag ingenting att påminna. I det sednare
fallet åter, eller då uppköpet sker emot för¬
skott, och då således betalningen af Banken
ntgifves på förhand emot af leveranteuren
ställd säkerhet, men silfret först efteråt på
betingad termin levereras, tror jag det vara
orätt att erlägga större betalning, än den,
för hvilken silfret bör kunna bekommas, om
med allmänna medlen hushållas, och då upp¬
märksamhet fästes på den fördel, som leve-
ranteuren vinner redan derigenom, att lian
får förskottet och kan detsamma begagna på
en innan hans skyldighets fullgörande före¬
gående tid. Derjemte anser jag det böra ut¬
tryckligen bestämmas, att, då uppköp sker
emot förskott, silfret skall vara inom loppet
af detta år till Banken levereradt. Om det¬
ta ej föreskrifves, skall det kunna inträffa,
att flera förskottsvis utgifna summor, vid å-
rets slut, stöde utan den för Banken påräknade
valutan, endast emot eventuel säkerhet. Det
kan nämligen icke bestridas, att köpmannens
säkerhet ligger på kölen. Stora utländska
handelshus kunna falla, och detta kan inver¬
ka på beståndet för den ena eller andra bland
våra köpmän. Jag anhåller om återremiss,
på det att Banco-Utskottet måtte på det sätt
åtskilja föreskrifterna för silfver-invexling till
årets slut ifrån dem för silfveruppköp emot
förskott, att för den förra bestämmes priset
lill 128 sk. per Rd., men att deremot för
j i6 Den 10 September.
de sednare må betingas möjligen bästa pris
och det vilikor, att silfret skall vara inom
detta års slut till Banken levereradt.
Herr Santesson: Banco-Utskottets, under
]NT:o 42, i ämnet afgifna Betänkande, som är
af 3:ne RiksStånd bifallet, har jag ej förstått
annorlunda, än att Rikets Ständer icke limi-
terat tiden för contraherandet om silfver till
den 3o September detta år, men väl bestämt
invexlingstiden till berörde dag. Herr Hel-
singius har förklarat sig ej hafva något att
påminna emot silfverinvexlingens fortfarande
till årets slut, och, då det sednare Memoria¬
let äfven innehåller en gräns för contraheran¬
det och således är mera bestämdt för fram¬
tiden, än det förra, finner jag ej hinder för
det sednares bifallande, om proposition hvarå
jag anhåller.
Discussionen ansågs slutad, och [Herr
Talmannen framställde Memorialet, N:o 76,
först till bifall och sedermera till återremiss,
hvarå Ja och Nej svarades, samt votering
begärdes.
Följande Voterings-proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Banco-Utskottets Me¬
morial, N:o 76, lägger: Ja. Den det icke
vill, lägger: Nej. Vinner Nej, kommer Me¬
morialet att, på grund af gjorda anmärknin¬
gar, återremitteras.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
öfter upprop, hvarvid Herrar Weserj j4spe-
Den 10 September. 117
lin, Hiessleiter, Lundgren, Arosenius, Kle¬
man, Brovallius, Levton, Lindqvist, Richert,
(de tvänne sistnämnda sjuka), samt Hemberg,
Montan och Meijer, de trenne sistnämnda,
efter erhållen ledighet från Riksdags-göromå-
len på bestämd tid, voro frånvarande, en se¬
del aflades förseglad, och de öfriga befun-
nos, vid öppnandet och uppräknandet, inne¬
hålla 18 Ja emot i5 Nej, i följd hvaraf Me¬
morialet var bifallet. Den förseglade sedeln
förstördes.
§• 5.
Föredrogs å nyo, men begärdes och la-
des ytterligare på bordet, Bevillnings-, Lag-
saint Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens, under N:o 16, afgifna ytterligare
Utlåtande, angående Brännvins-bränningen
och dermed gemenskap egande ämnen.
§. 6.
Å nyo föredrogs följande Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ecouomie-Utskottens
Utlåtanden och Betänkanden:
N:o 55, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottens Betänkande, N:o 3i,
angående väckt fråga om utfärdande af de
vid sistförOutna Riksdag af Rikets Ständer
föreslagna Handels- och Handtverks-Ord-
uingar.l
Jemte Utlåtandet, upplästes reservation
118 Den 10 September.
af Borgare-Ståndets samtliga ledamöter af
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskotten.
Herr Leffler: Denna vigtiga fråga, som
var genom Betänkandet, N:o 3i, afgjord på
ett sätt, motsatt det nuvarande, Lief’ föremål
för Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskoltens förnyade handläggning, i
följd af återremissen från Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Stån¬
det, och det resultat, som Utlåtandet, Nio
55, innehåller, uppkom genom omröstning
med ganska ringa pluralitet, hvilken icke egt
rum, om ej Borgare-Ståndets ledamöter af
Utskotten varit nog fåtaligt tillstädes. Af de
tvenne ofvannämnda Riks-Stånden tror jag
föga vara att hoppas, hvaremot beslutet om
den af Utskotten nu föreslagna skrifvelsen
till Kongl. Majit beror deraf, huruvida Hög-
vördiga Preste-Ståndct, sorn, lika med Bor¬
gare-Ståndet, bifallit det första Betänkandet,
antager den af Utskotten sedermera uttryckta
åsigt, eller icke. Då för Ståndet, som, efter
hvad jag är öfvertygad, vidblifver det förra
beslutet, ej återstår annat än att lägga det
sednare Utlåtandet till handlingarne, anhål¬
ler jag, alt Protocolls-Utdraget derom måtte
skyndsamt expedieras, och jag hyser den
förhoppning, att Preste-Ståndet, underrättadt
om Borgare-Ståndets beslut, härvid går Bor¬
gare-Ståndets uttryckta önskan till mötes.
Häruti instämde Ståndets öfriga ledamö¬
ter, och fann Ståndet, som vidblef dess be¬
Den 10 September. 119
slutade bifall till Betänkandet, N:o 3i, Ut¬
låtandet, N:o 55, böra läggas till handlingarne.
Prolocolls-Utdraget härom uppsattes ge¬
nast, justerades och expedierades.
N:o 56, i anledning af väckt fråga om
förbättrade Police-författningar för Städerna.
Bifölls.
N:o 57, i anledning af väckta frågor, dels
om inrättande af arbetshus i länen, och dels
om nödvändigheten af åtskilliga uppgifna åt¬
gärder och bestämmelser i allmänhet, till fö¬
rekommande af lösdrifveri, m. m.
Jemte Betänkandet, upplästes Herr Lefif-
lers reservation, uti hvilken trenne af Utskot¬
tens öfriga ledamöter sig förenat.
Herr Santesson: Jag instämmer uti Herr
Lejflers reservation. Stats-Utskottet har för¬
ut tillstyrkt, och Rikets Ständer hafva bifallit,
anslag af flera hundrade tusende Riksdaler till
de allmänna correctionsanstalterna i hufvud-
staden. Dermed står icke väl tillsammans
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie»
Utskottens nu afgifna yttrande, alt särskilda
arbets- och correctionsanstalter i orterna bö¬
ra bekostas af orterna sjelfva, som dock tilli¬
ka bidraga till de allmänna inrättningarne.
En sådan princip kan jag icke bifalla, förut¬
sättande, att alla medlemmar af samhället bö¬
ra dela lika öde. På grund häraf anhåller
jag om återremiss.
Häruti förenade sig Herr Lamberg.
Herr Löfvenius: Inom Utskotten har jag
delat Herr LeJJlers tanka och skulle gerna
120 Den 10 September.
nu tillstyrka återremiss, om jag ej dels fruk¬
tar, att dervid ingenting vinnes, dels tror å-
terremisser, då tiden för Riksdagen är redan
långt framliden, böra, så mycket möjligt är,
undvikas. Deremot hemställer jag, att Ut¬
låtandet snarare må helt och hållet afslås.
Herr Landegren: Jag medgifver rigtighe-
ten af de grunder, Herr Leffler i sin reser¬
vation utvecklat; men jag tror icke, att deras
tillämpning på detta ärende skall genom å-
terremiss vinnas. Om äfven Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Ulskotten sko¬
la öfvergå till den åsigt, att de allmänna
correctionsanstalterna borde utvidgas, kunde
sådant likväl icke befordras till verkställighet
utan medel, och dessa hafva nämnde Utskott
icke att anvisa. Det vore, såsom mig synes,
lämpligast, att Stats-Utskoltet finge i detta af¬
seende sig utlåta.
Herr ffestman: Jag förenar mig med
Herr Leffl er. Hvar och en vet, huru myc¬
ket de vidsträckta norra provincerna äro i
behof af arbets- och correctionsinrättningar.
Det vore dock i sanning hårdt för dessa pro-
vincer, att sjelfva af egna medel bekosta des¬
sa inrättningar, då de redan bidragit och bi¬
draga till de allmänna correctionsanstalterna
i Riket.
Herr Lundman förenade sig med Herr
Landegren.
Herr Cron: I anledning af hvad yttradt
blifvit om obilligheten deraf, alt vissa pro-
vincer skola bekosta egna correclionsanstaller,
Den 10 September: 121
får jag förklara, det jag tror, att ju flere så¬
dana inrättningar finnas, desto kostsammare
blifva de, och att dylika anstalter, då de ega
rum i stor scala, äro de lämpligaste och bä¬
sta. Inom Vermland fanns en af länets in¬
vånare bekostad correctionsinrättning; men
den var så litet svarande mot ändamålet, att
invånarne voro föranlåtna att hos Kongl.
Majit anhålla om samma inrättnings upphö¬
rande, och, då erfarenheten bekräftar, att dy¬
lika icke bära sig i smått, är det bättre, att
de nuvarande allmännare få fortvara, hvilka
det är öppet för orterna att begagna.
Herr Helsingius: Med Herr Santesson
förenar jag mig om återremiss, men kan in¬
galunda biträda Herr Löfvenii hemställan om
afslag af Utlåtandet, som innehåller tillstyr¬
kande af åtskilliga nyttiga åtgärder. Här är
egentligen fråga om den princip, hvilken
Utskotten uttryckt, att, i händelse för någon
särskild ort arbetsinrättning finnes behöflig,
organisationen och framtida underhållet der¬
af böra besörjas genom bidrag af ortens in¬
vånare, utan tunga för Staten. Denna prin¬
cip, i sin utveckling, är i sanning orättvis,
och för undanrödjande deraf anser jag åter¬
remiss böra ega rum.
Herr Leffler: Äfven jag tror det vara
mindre lämpligt, att nu afslå detta Utlåtande,
som innehåller åtskilliga delar, hvilka förtje¬
na afseende. Jag har föga eller ingen för¬
hoppning att genom återremissen till Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskolten
122 Den 10 September.
vinna något i hufvudsaken; men jag liar an¬
sett det vara olämpligt att godkänna en af
Utskotten uttryckt princip, som en annan
gång skall hindra frågans fria bedömande.
Jag har ej gillat den af Stats- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskotten i ett före¬
gående Betänkande yttrade princip om nyt¬
tan för det hela af centraliserade correctionsan-
stalter på ena sidan af Riket. Uti denna öfver¬
tygelse är jag ytterligare styrkt, sedan jag inom
sistnämnda tvänne Utskott, af till dem, på de¬
ras begäran, genom HofCanzlersembetet med¬
delad uppgift ifrån styrelsen öfver fängelser¬
na i Riket, inhemtat, att correctionshjon från
vestra delen af Riket icke få hitsändas, utan
böra de å arbetsinrättningen i Götheborg in¬
trängas. Jag hemställer, hvad tillfredsstäl¬
lelse orten skall röna af det lemnade bidra¬
get, då den ej får af inrättningen sig begag¬
na. Ofvanberörda princip är falsk, den an¬
dra är det ännu mera, att vissa samhällsmed¬
lemmar skola på en gång bidraga till de
större correctionsanstalterna och äfven be¬
kosta de mindre. Jag hoppas, att Utskotten,
efter förnyadt öfvervägande, skola erkänna o-
rigligheten af denna grundsats, för hvilket
ändamål jag begär återremiss.
Herr Santesson: Jag finner, lika med Herr
Landegren, att Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskotten icke kunna anvisa
medel till correctionsanstalters utvidgande;
men jag anser, lika med Herr Leffler, mig ej
böra lemna oanmärkt en princip, som, derest
Den 10 September.
123
den gillades, skulle lägga lunder i väg för frå¬
gans bedömande af de Utskott, till hvilkas för¬
nyade pröfning begärda anslag lill correclions-
anstalter i åtskilliga delar af Riket äro hän-
skjutna, och hvilkas Utlåtande jag hoppas
skola komma förändradt till RiksStånden till¬
baka. Af omförmalda skäl anser jag återre-
miss nödvändig.
Herr Noreus: Jag medgifver återremiss,
öfvertygad om origtigheten af den princip,
att vissa orters invånare skola underhålla en¬
skilda corrections-austalter; och jag delar
fullkomligen Herr Crons tanka, att, ju flere
sådana särskilda inrättningar finnas, desto
mindre svarande emot ändamålet skola de
blifva. Detta sednares vinnande heror af
den centraliserade uppsigten, af bemödandet
att återföra den brottsliga till moralisk för¬
bättring, och dessa åtgärder kunna ändamåls¬
enligt icke ega rum i andra, än de större
inrättningarne, hvaremot de mindre i sär¬
skilda län skola upphöra af sig sjelfva. Med
glädje kan jag förklara, att i min ort, och i
allmänhet uti den norra delen af Riket, äro
correctionsinrätlningar ej nödvändiga. Dess¬
utom bekräftar erfarenheten, att, då sådana
finnas på många ställen, begagnas de tilläf¬
ventyrs af styrelserna stundom orätt, d. v. s.
äfven då medel eljest kunnat och bordt an¬
vändas att söka bereda den fallna menni-
skans förbättring utan beröfvande af frihe¬
ten. Jag förnyar medgifvandet af återremiss,
emedan jag bestrider den princip, att en viss
124 Deri 10 September.
ort skall bekosta en inrättning, sona till sin
beskaffenhet måste vara allmän.
Herr Langenberg: Jag anser corrections-
inrättningar i stort, men icke t. ex. uti hvar
tredje stad. anlagda, nyttiga. Efter sådan
åsigt finnas oek dylika för vestra och södra
delarne sf Riket i Götheborg och Malmö.
Den af Herr Santesson åberopade, genom
HofCanzlern meddelade uppgiften innehöll,
från hvilka orter correctionshjon fingo skic¬
kas till hvar och en af berörda inrättningar,
och jag tror bäst vara, att afbida verkuin-
garne af de i detta afseende vidtagna stora
anstalter, innan någon ytterligare utvidgning
eller förändring deraf bör ega rum.
Herr Leffler: I reservationen har jag
blott yttrat, att den i Malmö tillämnade cor-
rectionsanstalten kan blifva väl organiserad
och svarande emot ändamålet, äfvensom jag
för öfrigt utgått från den synpunkt, att cor-
rectionsinrättningar ej böra vara för stora,
men endast så utsträckta, som behofvet på¬
kallar.
Herr Falkman: Med bifall till framställ¬
ningen i trettonde punkten, att den, som
bos föreståndare för arbetsinrättning gör an¬
sökning att få uttaga arbetsfånge till enskild
tjenst, måtte med prestbetyg styrka sin frejd,
och fånge ej utlemnas till någon, som sjelf
för tjufnad eller delaktighet deri varit till¬
talad, hafva Utskotten tillstyrkt Rikets Stän¬
der, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, .att berörde stadgande må, till rät-
Den 10 September. 125
telse för fångstyrelsen, varda utfärdadt. Er¬
farenheten har visat, att personer finnas, nog
lättsinniga att begära uttagande af correclions-
lijon. Sådant har ofta inträffat nied dylika,
som varit å citadellet i Malmö insalta. Snart
hafva ultagarne öfvertygats derom, att de icke
kunnat vara med correctionshjonets arbetsbi¬
träde belåtna och afskedat detsamma; men,
efter Utskottens åsigt, kunna de en gång fri-
lemnade correclionshjonen icke åter å inrätt¬
ningen insättas, utan att å nyo beträdas med
sådana förbrytelser, som medföra nämnda
påföljd. Häraf drager jag den slutsats, att,
då vid större correctionsanstalt hvar och en
välfrejdad person eger alt fritt uttaga arbets¬
fånge, hvilket stundom kan härledas från
öfverenskommelse emellan någon lättsinnig
och arbetsfången, skall staden eller orten,
der inrättningen är, snart kunna öfversväm»
mas af odugliga personer, så framt det icke
stadgas, att, då de ej längre äro i tjenst,
de antingen skola åter insättas å corrections-
huset eller åtminstone försändas till den ort,
hvarifrån de kommit. Jag anhåller om å-
terremiss, på det att Utskotten må öfverväga
denna omständighet.
Herrar Weser j, Helsingius och Lundman
förenade sig häruti.
Herr Ekerman: Den af Utskotten ut¬
tryckta och under denna discussion klandra¬
de princip anser jag icke farlig och kan
derföre icke medgifva återremiss, helst
dels frågan är blott önskningsmål, dels jag
I2Ö Den 10 September.
erfarit, alt flere andra principer, som mS
Ilända varit äfventyrligare för Grundlagarnes
helgd, icke föranledt återremiss. Mig synes
således Betänkandet väl kunna bifallas, helst
Stats-Utskottet ej har medel att anvisa till
kostnad för uppbyggande af nya corrections-
hus. I hufvudsaken förenar jag mig med
Herr Noréus. Det är icke rätt att inmana
en person i correctionshuset genast, för det
han tigger, och ju flere correctionshus finnas,
desto flere brottslingar skola ock träffas. Om
återremiss beslutes skola ske, anser jag den¬
samma endast böra grundas på Herr Falk-
mans anmärkning.
Herr Löfvenius: Man har under discus-
sionen yttrat tvekan om nyttan af särskilda
arbetsinrättningar för vissa orter. Såsom
exempel af motsatsen, anser jag mig böra
upplysa, att i Nyköping finnes en sådan,
hvars beskaffenhet jag så mycket mera kän¬
ner, som jag varit hedrad med förtroendet
att alltsedan år i8i5 hafva närmaste tillsy¬
nen öfver densamma; och jag har haft till¬
fälle att erfara, att denna inrättning medfört
väsendtlig nytta och måhända varit för
brotts hämmande mera välgörande, än en
större correctionsanstalt. Uti berörda en¬
skilda inrättning upptagas vanvårdade barn
samt tillhållas till arbete. Många af dem
hafva sedermera fått sysselsättning å i Ny¬
köping befintliga fabriquer och blifvit nytti¬
ga medlemmar i samhället.
Herr Lundman: Otn en centraliserad
Den 10 September. 127
correetionsanstalt anses otillräcklig eller o-
lämplig blott i ena ändan af Riket, är det
lämpligare, alt en sådan anstalt tillika eger
rum äfven i andra ändan af Riket än i hvar¬
je län. Tillgångar till utvidgade Corrections-
anstalter saknas dock för närvarande och
måste lemnäs lill framliden. I anledning af
hvad Herr Löfvenius anfört om en arbets¬
inrättning i Nyköping, får jag upplysa, att i
Östergöthland finnes äfven en sådan, som är
till sina följder ganska välgörande.
Herr Cron förenade sig med Herr Falk-
man.
Herr Landegren: De olägenheter, Herr
Falkman förutsatt kunna inträffa af corre-
ctionshjonens frilemnande, synas mig vara fö¬
rekomna, derest Rikets Ständer bifalla de af
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskotten i detta Betänkande och det, an¬
gående Tjenstehjonsstadga!!, förut afgifna Ut¬
låtandet, föreslagna förändringar uti Kongl.
Förordningen den 3r Augusti 181g, då lös¬
drifvare derigenom förhindras att ligga det
allmänna till last. Jag tillstyrker, alt Utlå¬
tandet må bifallas.
Herr Leffler: Jag ogillar visserligen icke
den åsigt, att först göra försök, att, utan be¬
gagnande af correetionsanstalt, förbättra den
villseförda. Att detta är i Götheborg för¬
sökt, derom har jag, som en längre tid haft
befattning med fattigförsörjningen derstädes,
samlat tillräcklig erfarenhet. Genom sådana
principers användande höra ej heller Cor-
128 Den 10 September.
rections-inrättningarne blifva så fullpackade,
som eljest; men i närvarande tid gör det,
hvad angår utrymmet af inrättningen i Gö¬
theborg, icke tillfyllest, och Staden förmår ej
att numera underhålla densamma, i saknad
af betydliga inkomster, hvaraf Staden förut varit
i åtnjutande. För öfrigt delar jag icke Herr
Ekermans tanka, att Utlåtandet må bifallas,
ehuru deruti den Grundlagsstridiga princip
af olikhet i skattebidragen uttryckes.
Herr Winberg: Jag instämmer med Herr
Ekerman deruti, att, då Stats-Utskottet ej
har medel att anvisa till ytterligare anslag
för nya correctionsinrättningar, är det ej
heller mödan värdt att tvista om den i före¬
varande Utlåtande uttryckta princip, som
blifvit här klandrad; men, ehuru jag sålun¬
da utgår från samma praemisser, som Herr
Ekerman uppgifvit, kommer jag likväl till
annat resultat, än han framställt, och, 1 stäl¬
let för att han yrkat bifall af Utlåtandet,
påstår jag afslag derå; i och hvarmed den
omtvistade principen äfven är ogillad.
Herr Ekermau: Jag kan ej finna, att i
Utlåtandet något är föreslaget, som strider
emot Grundlagarne, då frågan endast omfat¬
tar ett önskningsmål, hvars afgörande af
Kongl. Maj:t beror. I öfrigt åberopar jag
mitt förra yttrande.
Herr Santesson: Jag tror, att Ståndet
icke bör gå Stats-Utskottet i förväg. Detta
Utskott, i förening med Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottet, har ej ännu defi¬
Den to September. 129
nitivt yttrat sig öfver ålerremissen af det
förut afgifna Betänkandet, N:o 26, angående
begärda allmänna anslag till correctionsan-
stalterna i åtskilliga delar af Riket. Äfven
med förusättning, att ingenting i hufvudsa-
ken vid denna Riksdag kan uträttas, anser
jag dock en origtig princip ej böra godkän¬
nas, ehvad den är mer eller mindre tydligt
och fullständigt uttryckt i Grundlagarne.
Herr Noréus: Jag anser åter remiss ej
böra vägras. Det är sannt, att, om Utlå¬
tandet afslås, blifver ock den klandrade
principen derigenom ogillad; men man bör
besinna, att Utlåtandet jern väl innehåller flera
punkter, som icke äro förkastliga. Jag tror
särskildt anslag för corrections» eller arbets¬
inrättningen i Götheborg ej vara vid denna
Riksdag att hoppas; men det skadar likväl
icke, att Regeringens uppmärksamhet fästes
härpå. Regeringen har redan funnit nöd¬
vändigheten af dylik inrättning i Malmö och
anvist bidrag dertill af de allmänna bygg»
nadsmedlen. Om en särskild utvidgad cor-
rectionsanstalt finnes nödvändig för vestra
delen af Riket, skola åtgärder äfven derför
ofelbart blifva af Regeringen vidtagna.
Herr Landegren: Vid närmare gransk¬
ning tror jag det skola finnas, att Utskotten
icke uttryckt den princip, hvilken klandras.
Utskotten hafva endast yttrat (pag. 19 a£
Betänkandet), att nyttan af särskilda corre-
ctionsanstalter för hvarje landsort icke mot-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29.
i3o Ben 10 September,
svarar den dermed förenade kostnad: att, i
händelse för någon särskild ort dylik arbets¬
inrättning finnes behöflig, så väl organisa¬
tionen som framtida underhållet deraf torde
böra besörjas genom bidrag af ortens invå¬
nare, utan tunga för Staten, samt slutligen,
att, i händelse någorstädes genom enskilda
bidrag inrättningar redan blifvit eller fram¬
deles blifva bildade till emottagande af ar¬
betsföra och välfrejdade personer, som sakna:
arbete och derföre äro sysslolösa, sådana in¬
rättningars förblandning med allmänna cor-
reclionsanstalterna lärer innefatta misstag,
deruti rättelse, på anmälan, utan tvifvel vin¬
nes. Härigenom hafva Utskotten så mycket
mindre ansett det vara ett åliggande för
särskilda orter att bekosta särskilda corre-
ctionsanstalter, som Utskotten (pag. 20 af
Betänkandet) förklarat hvarje lösdrifvare för¬
fallen till allmän arbetsinrättning.
Herr Noreus: Utskotten hafva här yt¬
trat, alf, om för någon särskild ort arbets¬
inrättning finnes behöflig, torde organisatio¬
nen och framtida beståndet deraf böra be¬
sörjas genom bidrag af ortens invånare. Det
vore likväl ett hårdt förhållande för en
landsort, att, om en sådan corrections- eller
arbetsinrättning der finnes behöflig, kostna¬
den skall drabba ortens invånare. Helt an¬
nat är det, om en ort, med afseende på för¬
delen deraf, begär, att en dylik inrättning
må der ske, i hvilket fall villkoret måste
blifva, att de skola densamma bekosta. Men,
Den 10 September. 13i
om dettta ej eger rum, är den ofelbart en
anstalt af allmän beskaffenhet och bör af
Regeringen besörjas.
Herr Leffler: Jag är, i afseende på ut»
trycket: finnes behöfligj af Herr Noreus före¬
kommen. Det kan ju inträffa, att hvarje¬
handa omständigheter hindra orten att be¬
gagna den allmänna corrections- eller arbets¬
inrättning, som är för densamma anvist.
Annan sak är, om en ort undandrager sig
begagnandet af den allmänna anstalten utan
gilltiga anledningar och sjelf vill anlägga sär¬
skild inrättning.
Herr Santesson: Jag skulle gerna vilja
tyda ifrågavarande punkt af Betänkandet att
angå mindre anstalter; men, då der nämnas
allmänna correctionsinrättningar, måste det
åtminstone medgifvas, att framställningen icke
är tydlig, utan påkallar återremiss.
Herr Landegren: I anledning af Herr
Santessons yttrande, får jag fästa uppmärk¬
samheten derpå, att Utskotten sig utlåtit un¬
der förutsättning af corrections- och arbets-
inrättningarnes nuvarande förhållanden.
Herr Petersson: Van vid afslag å mi¬
na Motioner, kan jag dock icke finna an¬
nat än besynnerligt, att Utskotten, ehuru
medgifvande nödvändigheten af en arbets¬
inrättning för orten, likväl icke tillstyrkt an¬
vändning af Prippska baraquen vid Lands¬
crona till arbetshus. Behofvet i detta af¬
seende är stort, då orten besväras, ibland
annat, af afskedade soldater vid Konungens
i32 Den 10 September.
eget värfvade Regemente, hvilket blifvit upp¬
löst, samt af dessa soldaters hustrur och
barn. Många af dem äro icke vanartiga,
men sakna arbete.
Herr Langenberg upplyste, att den af
Herr Petersson anmärkta omständighet be¬
svaras bestämdt uti ett från Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskotten
snart inkommande Utlåtande.
Herr Landegren anmärkte, att frågan
om Statens nyssnämnda tillgångs användan¬
de till det af Herr Petersson anmälda behof
icke tillhörer Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens upptagande, hvadan,
och då Herr Langenberg jemväl upplyst,
att frågan besvaras uti ett Utlåtande, som
är att förvänta ifrån Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskotten, Herr Lan¬
degren icke kunde anse återremiss för denna
omständighet behöflig; hvaremot Herr Peters¬
son trodde det icke hafva varit utur vägen
för Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eco¬
nomie-Utskotten att sig utlåta, om den ar¬
betsinrättning, hvarom han väckt fråga, borde
anläggas.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 57, återremitterades.
N:o 58, i anledning af väckta frågor,
rörande fattigförsörjningsanstalterna.
Jemte Betänkandet upplästes Herr Lund-
mans deremot afgifna reservation.
Herr Leffler: ”Inom de Höglofl. Utskot¬
ten har jag gjort åtskilliga anmärkningar e¬
Den 10 September. 133
mot detta Betänkande, hvilka jag dock icke
ansett nödigt låta, såsom reservation, åtföl¬
ja detsamma. Jag tror, att Utskotten bordt
lemna mera afseende till de uti 2 och 3
punkterna af reciten utaf Motionerna gjorda
yrkanden. Jag medgifver visserligen, att en
förändring uti närvarande, efter min tanka
mindre billiga, stadganden i denna del kan
hafva sina svårigheter. Men, med kännedom
deraf, att det särdeles uti städerna ofta
händer, att personer dit inflytta, som må
hända tillbragt 20, 3o å 4° af sin verk¬
sammaste tid på annor ort och vid inflytt¬
ningen väl efter både billighet och gällande
författningar icke kunna vägras att qvarstad-
na, emedan de för tillfället kunna sig försörja,
men inom korrt tid hafva förtärt det lilla
de haft och må hända snart nog anlita om
allmänt understöd, hvilket de derefter kunna
begagna hela 10, 20 å 3o åren, hade jag
trott, att det varit lika rättvist som billigt,
att den ort, hvarifrån en sådan person in¬
flyttar, och som begagnat dess arbetsförmåga,
till viss proportionerlig del deltagit uti dess
understöd, förauleddt af ålderdom, sjukdom
eller skröplighet, och att icke hela tyngden
borde falla på den sednare orten, som intet
eller högst ringa gagn haft af den ifrågava¬
rande personens verksamhet och icke heller
egt rättighet att vid dess inflyttning välja e-
mellau fördelarne eller skadan af tillåtelsen
deraf. Jag belviflar icke, att någon billig
proportion af de olika orternas deltagande
134 Den 10 September.
lian uppgöras, och jag tror, att det vore rätt
att, såsom hufvudgrund, stadga, alt, då den
inflyttade hunnit upplefva fulla 10 å i5
år, utan att behöfva allmän hjelp, borde
derefter ingen fördelning komma i fråga,
utan den sednare orten ensamt bära kost¬
naden. Men, om bjelp tidigare erfordras,
borde den eller de orter, der fattighjonet
under sin arbetsföra tid vistats fulla 10 å
i5 år, proportionaliter deltaga uti dess för¬
sörjning under dess återstående dagar. Dessa
beräkningar blifva icke så svåra, som man
sig föreställer, helst liquidema komme att
ske emellan autoriteter, gtundande sig på
offentliga handlingar, och icke endast på en¬
skildas uppgifter. För att emedlertid vinna
reda och säker kännedom af förhållandena,
borde det föreskrifvas, att hvarje prestbevis
bestämdt borde antyda, huru länge personen
oafbrutet vistats på orten, samt om han under
tiden varit längre sjuk eller åtnjutit allmänt
understöd. Vid hvarje flyttning till annor ort,
borde det åligga den inflyttande att genom
uppvisande prestbevis, så heskalfadt, som
nämndt är, redogöra för, hvarest han under
den förflutna lefnaden sig uppehållit, och, i
händelse han det ej förmådde, borde inflytt¬
ningen kunna förvägras. Höglofl. Utskotten
hafva (yidan 3a) tillstyrkt antagandet af ett
sådant stadgande: ”att den församling, hvil¬
ken icke inom natt och år, efter det utsock¬
ne inhyseshjon och tjenstefolk olofvandes der
tagit sig hemvist, derå åtalan gör, sedermera.
Den 10 September. i35
vid uppkommande fråga om fattigunderhåll,
ej må sig det undandraga, på den grund, att
personen, ehuru bosatt inom församlingen,
derstädes likväl icke mantalsskrifven varit.
Dermed är, om detta förslag af Rikets Hög-
lofl. Ständer och af Kongl. Maj:t gillas, den
hittills gällande författningen, som föreskrif-
ver, att ingen, som icke blifvit mantalsskrif¬
ven på en ort, kan derstädes anses berätti¬
gad till allmänt understöd, upphäfven: och
följden deraf skall utan tvifvel blifva den, att,
i den mån anstalterna för de fattigas vår¬
dande å en ort äro fullkomligare,l skall äf¬
ven fattighjonens antal öka sig, enär det, sär¬
deles ä större orter, lärer, oaktadt de bästa
anstalter, blifva omöjligt att i helt förekom¬
ma insmygandet af och uppehållandet under
ett helt år derstädes af obehöriga personer.
Men, som detta likväl icke kan ske, utan att
äfven någon annan bidrager dertill, att från
mantalsskrifningen undandölja den inflyttan¬
de, anser jag, i fall Utskottens förslag i den¬
na del antages, det vara nödvändigt, att Ut¬
skotten derjemte föreslå något allmänt ansvar,
dels för den inflyttande, dels för den, som
liulpit honom att undandölja sig och icke
under årets lopp tillkännagifver dess vistan¬
de på orten, på det att städer och land gen¬
om den gamla författningens upphäfvande
och den nyas antagande icke mot all billig¬
het må blifva påtrugade obehöriga personers
försörjande. Jag förmodar, att den, som bi¬
drager till det omtalade oskicket, billigen bor¬
i36 Den 10 September.
de Släggas, att, i den mån han det förmåd¬
de, lemna understöd till den ololligen och
genom dess medhjeipande inflyttade, då han
deraf komme i behof. Jag anhåller om å-
terremiss.”
Herrar Helsingius och Mattson förenade
sig häruti.
Herr Cron: För verkställighet af det
stadgande, att den fattige och orkeslöse skul¬
le underhållas af församling, hvarest han till-
bragt sin mesta arbetsföra lid, fordrades en
vid löftig undersökning, och resultatet vore
ändock svårt att finna. Någorlunda reciproci¬
tet eger deremot rum i det stadgande, att under¬
hållsskyldigheten åligger den församling, der
den underhållet behöfvande är sist mantals¬
skrifven. Det är således nödigt, att han un¬
derkastar sig mantalsskrifning, och undan-
döljandet al någon person derifrån lyckas
endast genom brist på tillsyn. Tjenslehjons-
stadgan är i öfrigt härutinnan ett correctiv,
hvarutöfver man ej kan gå. Att den, som
undandöljer en person från mantalsskrifning,
skall vara skyldig alt honom försörja, är of¬
tast overkställbar!, ty tillhållet eller undan-
döljandet sker vanligen hos mindre bemedla¬
de, som med svårighet kunna underhålla sig
sjelfva och således ännu mindre äro i stånd
att törsörja andra. Jag anser förevarande
Betänkande välgruhdadt och yrkar bifall derå;
men, om det återremitteras, beder jag alt få
uppmärksamhet på tvänne omständigheter.
Sidan 3o af Betänkandet förekommer, att för¬
Den 10 September. 1Z']
samlingen, på sätt Kongl. Kungörelsen, den 5
December 1788, bjuder, måste ega den rät¬
tighet, att icke något inhyseshjon må kunna
sig der nedsätta, eller något gammalt och
mindre arbetsfördt tjenstehjon antagas, innan
sådant först blifvit vid allmän socknestämma
anmäldt, och församlingen dertill lemnat sitt
bifall. Ordet: gammalt i denna period kan
föranleda många tvister, och jag hade trott,
att det bordt närmare bestämmas. Pag. 3a
är det föreslaget, att församlingarne ege att
inom viss lid protestera emot personers in¬
flyttning. Härvid har jag ingenting att på¬
minna, då det bereder ordning och skick;
men jag anser det böra närmare uttryckas,
hvarest protesten skall andragas.
Herr Landegren: De af Herr Leffler
gjorda anmärkningar äro redan af Herr Cron
besvarade. Hvad åter angår Herr Crons eg¬
na erinringar, och först deribland det yr.»
kande, att närmare bestämmas måtte menin¬
gen af uttrycket: gammalt tjenstehjon, får
jag förklara, det jag ej vet, hvilket annat
mera expressivt ord här kunnat nyttjas, hvar¬
före jag icke tror det böra föranleda klan¬
der: och, beträffande vidare den förmenta
brist, att hänvisning icke är lemnad, hvar¬
est protest af församling emot persons inflytt¬
ning skall anmälas, tror jag det böra förstås
af sig sjelft, att det skall ske i närmaste hand
hos Kronobetjenten i orten och sedermera
hos Konungens Befallningshafvande. Jag till¬
styrker, att Betänkandet må bifallas.
138 Den 10 September.
Herr Santesson: Jag instämmer med Herr
Leffler uti begäran om återremiss och fäster
i synnerhet uppmärksamhet på afslaget å för¬
sta punkten, som innehåller, att hvar och eu
må ega rätt att flytta, hvarthelst han vill,
då han har godkänd orlofssedel, är af god
frejd och visar sig ega utkomst, antingen
genom egen arbetsförmåga eller genom an¬
dras försvar. Jag finner icke de nu gällan¬
de stadganden innebära hinder för personer
af god frejd att bosätta sig hvar som helst.
Inskränkningar deruti skulle medföra olägen¬
heter för fabriquesanläggare, som behöfva ar¬
betare, emot hvilkas antagande socknarne
skulle, under sådan förutsättning, kunna be¬
reda hinder, och dylika inskränkningar skul¬
le vara stridande emot den erkända princip,
att hvar och en bör vara obetaget, att sig
lofligen försörja.
Herr Helsingius: Efter mitt begrepp, in¬
nehåller Utskottens förslag medel att före¬
komma den händelse, alt någon fattig må in¬
flytta efter mantalsskrifning. Herr Lefflers
uppgifna åtgärd synes mig lämpligare till fö¬
rekommande deraf, att en sådan person må
undanhålla sig vid mantalsskrifning. Om en
fattig åtagit sig att ansvara för en annan fat¬
tig, faller det af sig sjelft, att betalningen u-
teblifver. Då tillgång saknas, men stadgan¬
det leder icke desto mindre till god ordning,
och det inträffar, att den, som emoltagit den
fattige hos sig, har tillgång att för honom
betula underhållskostnaden, som då, för e¬
Den 10 September.
xemplets sliull bör af den, sora ansvaret sig
åtagit, erläggas. Jag anhåller örn återremiss
och medgifver icke Herr Santessons princip,
att en välfrejdad person, som ej kan skafta
annans förbindelse för sig, att ej falla fat¬
tigvård till last, skall icke desto mindre få o-
behindradt i församling inflytta.
Herr Langenberg förenade sig häruti.
Herr Landegren: Hvad Herr Santesson
anfört, rörer Tjenstehjonsstadga!!, och då Ut¬
låtande, i anledning af återrenaissen af det
deröfver afgifna Betänkande, inkommer, blif-
ver Ståndet i tillfälle att öfverväga berörde
ämne.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Betänkandet, först till
bifall, och sedermera till återremiss, hvarpå
Ja och Nej svarades samt votering begärdes.
Följande voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskoltens Betan»
kande, N:o 5S, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, kommer Betänkandet att,
på grund af gjorda anmärkningar, ålerremil-
. >>
teras.
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Hemberg, Lev-
ton, Lindqvist, Montan, Richert, Meijer oell
Gezelius voro frånvarande, en sedel aflades
förseglad, och de öfriga befuunos, vid öpp-
i4o Den 10 September.
nandel och uppräknandet innehålla 20 Nej
emot 19 Ja, i följd hvaraf Betänkandet var
återremitleradt.
§• 7 ■
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Betänkande, N:oi 5, an¬
gående yrkad högre tull å vissa från Ryss¬
land och Finnland inkommande varor, före¬
drogs å nyo, men begärdes och lades ytter¬
ligare på bordet.
§• 8.
Föredrogos och lades på bordel följande
Belänkanden, Utlåtanden oall Memorial:
1:0 Stats-Utskottets:
N:o 218, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottets, under N:o 101, afgif-
na Betänkande, angående försäljningen af fem
kronan tillhöriga krigsskepp och redogörelse
för derför influtna medel;
2:0 Banco-Utskottets:
N:o ji, i anledning af Herr J. Gripen-
stedts Motion om ersättning åt Öfverste-Lieute-
nanten G. U. Adlerstam för dess genom en
rättegång med Rikets Ständers Bank orsaka¬
de lidande,
N:o 72, i anledning af den genom Ut¬
skottet förrättade revision öfver BancoDiscont-
;verkets räkenskaper och förvaltning samt för¬
Den 10 September. 141
ra RiksDiscontverkets fortsatta utredning för
år 1828,
N:o 73, i anledning af Herr J. P. Hem-
bergs Motion, rörande eftergift af Bankens
inteckningsrätt, i afseende på den å Udde¬
valla stads utmark varande ståndskog,
N:o 74, med anledning af trenne Riks-
Stånds anmärkningar vid Banco-Utskottets
Betänkande, N:o 36, i fråga om bibehållande
af ett från Banken meddeladt lån på bus, brand-
försäkradt i den upplösta f. d. Stadsfonden af
Allmänna Brandförsäkringsverket, och N:o 75,
med anledning af Kyrkoherden Lyths gjor¬
da framställning om nöd vändigheten af någon
jemkning uti gällande stadgar för Rikets Dis-
contverk, i anseende till den för Ön Gott¬
land tidtals hämmade postgång, och
3:o Expeditions-Utskottets:
N:o 157, med hemställan om tractamen-
ten för Extra-Ordinarie-Canzlister, m. m.
§• 9’
Som tiden sådant medgaf, upplästes nu
nedannämnda i dag, dels första, dels andra
gången bordlagda Betänkanden, nämligen:
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottens, N:o 67, Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens, N:o 16, och Banco-Utskottets, N:is
71 och 72.
j/,2 Den to September.
§• »o.
Justerades Protocolls-Utdrag, innehållan¬
de Ståndets denna dag fattade beslut, i an¬
ledning af Banco-Utskottets Memorial, Nio
76, samt Lag- och Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens, Niis 56, 57 och 58.
Plenum slutades kl. \ till 3 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 14 September.
Plenum klockan g /. m.
§. 1.
Upplästes ankomna Protocolls-Utdrag
för den 7 och 10 dennes, hvaraf inhemtades,
att Högloft Ridderskapet och Adeln bifallit
nedannämda Betänkanden: Stats-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens,
N:o 56, Banco-Utskottets, Nio 76, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens,
Niis 49> 56 och 58, återremitterat Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Den i/[ September. 143
Betänkanden, N:is 54 och 5^, samt Stats-Ut-
skottets Utlåtande, N:o 216, och afslagit Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens, N:o 62, samt att Hedervärda Bon¬
de-Ståndet till Stats-Utskottet remitterat ett
Memorial, innefattande upplysningar och til¬
lägg lill en till Utskottet förut öfveriemnad
Motion, rörande Kihls, Axbergs och Hofsta
Socknars indelning till rotering och befrielse,
i stället, från de tjenstbarheter och den hem-
buds-skyldigbet af kol och ved till svafvel-
bruket Dylta, som de för roteringsfriheten
skulle blifvit underkastade, äfvensom angåen¬
de en bättre förvaltning af nämnda egen¬
dom, bifallit Stats-Utskottets Betänkande,
N:o 213, återremitterat samma Utskotts Ut¬
låtande, N:o 216, och bifallit Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens;
Betänkande, N:o 54, med de undantag, att
Utskottens tillstyrkanden af förändrad re-
daction af 7 Art. 1 §. i Legostadgan, äfven¬
som angående flytlningstidens återförande
till den 29 September, och om tiden för fri-
dagarnes begagnande, afslogos, samt att, hvad
angick Utskottens hemställan, rörande ut¬
färdandet af en ny Legostadga, Betänkandet
i denna del lades till handlingarne.
Lades till handlingarne,
§• 2.
Herr Lindqvists fortfarande sjukdoms¬
förfall anmäldes.
144 ®en 14 September.
§ /
§• 3.
Prolocollet för den io dennes justerades.
§• 4-
Föredrogos å nyo följande Banco-Ut«
skottets Betänkanden:
N:o 72, i anledning af den genom Ut¬
skottet förrättade Revision öfver Banco-
Discontverkets räkenskaper och förvaltning
samt förra RiksDiscontverkets fortsatta ut¬
redning för år 1828.
Bifölls.
N:o 73, i anledning af Herr J. P. Hem-
bergs Motion, rörande eftergift af Bankens
inteckningsrätt, i afseende på den å Udde¬
valla stads utmark varande ståndskog.
Lades ytterligare på hordet.
N:o 74» med anledning af trenne Riks»
Stånds anmärkningar vid Banco-Utskotlets
Betänkande, N:o 36, i fråga om bibehål¬
lande af de från Banken meddelade lån
på hus, brandförsäkrade i den upplösta f. d.
Stadsfonden af Allmänna Brandförsäkrings¬
verket.
Herr Ståhle: Då Ståndet tillförene bi¬
fallit Betänkandet, N:o 36, lärer ordningen
fordra, att Utlåtandet, N:o 74, endast lägges
till handlingarne; men, som de öfriga Riks-
Stånden ej ännu afgjort frågan, anhåller jag,
att med beslutet om det sednare Utlåtandets
läggande till handlingarne må anstå, tilldess
Den 14 September* i/[S
de andra RiksSlåndens beslut meddelas, i
anledning af det Utlåtande, som, efter af dem
beslutad återremiss af det första, är i ämnet
afgifvet, på det att eftersinnas måtte, huruvi¬
da icke någon öfvergång, till hvad ett eller
annat af de andra Stånden i denna för stä¬
derna högst vigtiga angelägenhet bestämmer,
torde böra ega rum.
Häruti förenade sig Herr Falkman.
Utlåtandet, N:o 74, Udes ytterligare på
bordet.
N:o 75, med anledning af Kyrkoherden
Lyths gjorda framställning om nödvändighe¬
ten af någon jemkning i gällande stadgar för
Jiikets Discontverk, i anseende till den för
ön Gottland tidtals hämmade postgång.
Herr Donner: ”Då jag får förklara min
förbindelse till Banco-Utskottet för Utskot¬
tets bifall i det nu upplästa Betänkandet till
Herr Kyrkoherden Lyths Motion till förmån
för mina landsmän, för bibehållande af deras
rätt till omsättning af lån i BancoDisconten,
då communicationen emellan fasta landet och
Gottland under vintern är afbruten, hvilket
bifall äfven af billigheten är påkalladt, får
jag dock vid Utskottets förslag göra några
anmärkningar, hvilka lära undfallit det ldög-
lofliga Utskottet. Utskottet föreslår, att lå-
nehandlingar och penningar skola inlemnas
till LandsCanzliet i Wisby 3 veckor före re-
spitmånadernas slut. Då posten ej går län¬
gre än 8 dagar, när den ej hindras af m Ot¬
berg. St. Pr. vid Riksd. 1828—-2Q. V. \l\y.
i46 Den 14 September.
vind, så synes mig, att det varit tillräckligt
att bestämma 8 dagar förut; åtminstone bor¬
de det ej utsträckas till längre, än 14 dagar,
på sätt Motionairen föreslagit. Höglofl. Ut¬
skottet föreslår dernäst, att brefven, inne¬
hållande lånehandlingar samt afbetalnings-
summa, ränta m. m., skola inlemnas på Lands-
Canzliet. Om detta skall verkställas, kan jag
ej inse, huru afsändaren skall kunna få post¬
mästarens qvittence på penningar, hvilket for¬
dras för ersättning, om de gå förlorade. Det
är troligt, att ÖfverPostdirectionen ej anta¬
ger LandsSecreterarens quitto för godt, och
dessutom blefve ett utdrag ur LandsCanzliets
Diarium dyrare, än ett postquilto. Då post¬
mästare äro med Kongl. Maj:ts fullmagt till¬
satta embetsman, och till dessa tjenster ofta
numera förordnas ganska högt uppsatta män
af militairen, kan jag ej inse, hvarföre en
postmästare ej lika väl skulle kunna anför¬
tros göra den anteckning på brefven, som
Höglofl. Utskottet föreslagit, hvilket jag yrkar
må vara tillräckligt. Skulle deremot Höglofl.
Utskottet anse det vara oundgängligen nöd¬
vändigt, att brefven af LandsSecreteraren på¬
tecknas, tror jag det kunna ske på det sätt,
att låntagarne i Disconten inlemna brefven
med handlingarne och penningar till post¬
mästare!. och uppgifva sitt namn. Postmä¬
staren lemnar quitto på penningarne, hvar¬
efter brefvet af egaren förseglas. Postmästa¬
ren ålägges att sedan inlemna brefvet till
LandsCanzliet samt uppgifva afsändaren, då
Den ,4 September. 147
brefvet (ler påtecknas, samt afsändarens nama
antecknas, hvarefter brefvet till postmästaren
återlemnas. Då postgången åter blifvit öpp¬
nad, insänder LandsSecreteraren till Discont-
Directionen en förteckning på alla bref, som
blifvit antecknade. Äfven har Höglofl. Ut¬
skottet föreskrifvit, att penningar skola med¬
följa till omsättning; men, då det kan inträf¬
fa, att en låntagare heldre vill sända en in¬
visning eller vill uppdraga en corn mission aire att
inbetala afbetalningssumman samt ränta, så
får jag yrka, att det utsattes: ”de bref, som
innehålla lånehandlingarne, jemte afbetalnings¬
summan, samt förskotts- och öfverränta, eller
anvisning på densamma, eller uppdrag till
någon att desamma utbetala.” Hos Herr Tal¬
mannen anhåller jag om återremiss af Betän¬
kandet, och att dessa anmärkningar måtte få
medfölja.”
Herr Helsingens: Jag medgifver, att svå¬
righeter möta vid verkställighet af Utskottets
förslag; men jag tror tillika, att de af Herr
Donner gjorda anmärkningar ej skola kunna
föranleda Utskottet att frånträda dess redan
uttryckta omdöme i ämnet. Olägenhet in¬
träffar visserligen för å Gottland boende lån¬
tagare i Disconten, om den af Utskottet till¬
styrkta ordning antages; men omsättningsrät-
tens förlust vore dock en vida större olägen¬
het. Å ena sidan bar Banco-Utskottet trott
sig böra afse Gottlands invånares genom or¬
tens läge orsakade brydsamma ställning vid
dylikt tillfälle, sora det af Motionairen upp-
i48 Den 14 September.
gifna; men, å den andra, bär Utskottet, vid
aflijelpandet deraf, måst i främsta rummet
bafra till ögnamärke, att Bankens säkerhet ej
skulle genom de åtgärder, som föreslogos,
rubbas. Utur denna synpunkt, bar befattnin¬
gen icke kunnat till postmästaren uppdragas,
utan måst föreslås skola tillhöra LandsCan-
zliet, genom hvars försorg den af Herr Don-
ner omförmälda verkställighet lätt beredes.
Jag anhåller således, att Betänkandet måtte
bifallas.
Herr Montan: Jag instämmer med Herr
Helsingius och tror, alt Banco-Utskottet vid¬
tagit i denna fråga alla de åtgärder, som det
stått i Utskottets förmåga att föreslå. Då,
såsom här skett, man tillstyrkt en viss orts
gynnande genom eftergift, i afseende på ord¬
ningen för låns återbetalning, är det rättsen-
ligare, att besväret, som deraf föranledes, å-
lägges den enskilda låntagaren, än autoriteten.
Af detta skäl tror jag ej Utskottet förändra
sin öfvertygelse, i anledning af Herr Donners
yttrande. Jag bör ock tillägga, att, örn det,
på sätt Herr Donner hemställt, skulle, för
omsättningsrättens bibehållande, anses till¬
räckligt att med postbevis styrka, det lånta¬
garen till postcontoret i Wisby inlemnat en
invisning på någon i Stockholm vistande per¬
son å omsättningssumman, eller skriftligt upp¬
drag till något ombud att betalningen erläg¬
ga, skulle sådant ofelbart gifva anledning till
många missbruk; ty det är i sanning ej svårt
att utgifva invisningar, men likväl osäkert,
\
Den 14 September. 149
att de honoreras; hvarföre ock endast con-
tanta penningar kunna, i detta fall, vara, vid
liquiden med BancoDisconten, gällande.
Häruti förenade sig Herrar Sandblad och
Winberg.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 75, blef, uppå Herr Talmannens
proposition, bifallet, från hvilket beslut Herr
Donner sig reserverade.
N:o 71, i anledning af Herr J. Gripen-
stadts Motion om ersättning åt ÖfversleLieute-
nanten G. U. Adlerstam för dess genom en
rättegång med Rikets Ständers Bank orsakade
lidande.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
§. 5.
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens, under N:o 16, af-
gifna ytterligare Utlåtande, angående bränn¬
vinsbränningen och dermed gemenskap egan¬
de ämnen, föredrogos nu å nyo:
Jemte Utlåtandet upplästes de emot det¬
samma afgifua reservationer.
Herr Winberg: ”Då, vid genomläsandet
af det ytterligare utlåtande, Höglofl. Bevill¬
nings-, Lag- och Economie-Utskotten afgifvit,
angående brännvinsbränningen och dermed
gemenskap egande ämnen, jag trott mig finna,
att, oaktadt de emot det förra Betänkandet,
N:o 6, afgifna anmärkningar, hvaraf flera
varit efter mitt bedömande ganska grundade,
i5o Den i/} September.
oell således bordt gifva anledning till Ut¬
skottens närmare öfverläggning, detta Utlå¬
tande, N:o 16, likväl framställt mera inveck¬
lade oell till och roed o verkställbara grun¬
der för beräkningen af brännvinsafgiften,
än det föregående, hvadan det kan anses vara
snarare i försämradt än förbättradt skick
återkommet, får jag till en början ödmjuke¬
ligen yrka, att hela detta Betänkande, N:o
16, likasom det föregående N:o G, måtte af
Höglärade Ståndet ogillas, och vi i dess
ställe, till ledning för våra öfverläggningar
och beslut, antaga Kongl. Kungörelsen af
d. 19 Maj 1824, angående brännvinsbrännin¬
gen, i likhet roed hvad föregående Ständer
derom beslutat, likväl under iakttagande af
bär nedan föreslagna förändringar, dem er¬
farenheten under de sednare åren visat vara
påkallade af sedermera tillkomna olika och
förbättrade tillverkningsredskap, och det o-
lika mått brännvin, som med desamma kunna
åstadkommas.”
”Det nu ifrågavarande Betänkande lem-
nnr mig dessulom af flera skäl anledning till
den förmodan, att pluraliteten af de samman¬
satta Utskotten ej inhemtat nödig kännedom
om den olika sammansättning och verkan af
de brännvinsredskap, de gått att beskatta.
Jag anser det derföre ej utan ändamål alt
till en början meddela den kunskap, jag eger
om förhållandet med de ofta omtalta, mea
ej ännu allmännare kända pisloriska appara¬
Den 14 September. i5i
ten, omnämnda uti Kongl. Förldaringen den
i5 Juni och 14 December 1825.”
”Ett dubbelt pistoriskt verk utgöres af
arne afverkningspannor, jemte 2:ne så kallade
första mäskvärmare eller förpannor, samt
dessutom af 2:ne mäskvärmare, hvardera af de
sednare försedda med sitt klarapparat, eller
så kallad rectificator med tillhörande afkyl-
ningsanstalt. Ett enkelt pistoriskt verk be¬
står af en afverkningspanna, med sin till¬
hörande förpanna, jemte mäskvärmare, re¬
ctificator och kylapparat. Under sjelfva af-
verkningspannorna lägges omedelbarligen eld,
hvarjemte, genom anbragta rör, hettan spri¬
der sig derifrån omkring förpannan, med
hvilken den dessutom genom andra rör från
afverkningspannans halt står i förbindelse
och gemensamt afverkar genast sprit, genom
tillhjelp af rectificatorn.”
”Men, utom dessa pistoriska verk, har
dessa sednare åren brännvin blifvit ti 11 ver¬
kad t med redskap, som, utan att egentli¬
gen vara af enkel, vanlig construction, ega
någon likhet med de pistoriska apparaten, i
anseende till beskaffenheten af mäskvärmaren
och dess rectificator, men, såsom blott be¬
stående af en enda afverkningspanna och
utan förpanna, ej äro pistoriska. Jag ville
snarare kalla dem halfpistoriska. Uti Ut¬
skottens Betänkande tycker jag mig hvarken
finna skillnaden upptagen emellan de dubbla
och enkla pistoriska verken, ej heller dessa
halfpistoriska afsedda, utan endast de Elg-
15 2 Den 14 September.
lundska pannorna, dein jag ville, hvad af-
verkningsquantiteten beträffar, sätta i jemn-
förelse med dessa halfpistoriska, men hvilka
Elglundska pannor nu mera sällan begagnas
och sannolikt snart nog komma att upphöra.”
”Pannor åter af enkel sammansättning,
och hvilka för öfrigt böra få vara af hvad
form och beskaffenhet som helst, kunna väl,
likasom de pistoriska pannorna, vara försed¬
da med en mäskvärmare, som, utan ,alt till¬
skynda tillverkaren en större quantitel bränn¬
vin för samma rudimaterie, endast besparar
honom tid, arbetskostnad och bränsle. Dessa
mäskvärmare böra således särskilt beläggas
med afgift, synnerligen som man äfven dem
förutan kan bränna brännvin. Rectificatorn
deremot, hvilken ej kan appliceras till en
panna och hatt af vanlig, enkel construction,
men deremot vanligen utgör en oskiljaktig
del af den pistoriska mäskvärmaren, som
utan densamma ej vore pistorisk, bör ej
särskildt med bevillning beläggas, utan afses i
sammanhang med skallen för hela apparatet.”
”Då jag således, såsom förut är nämdt,
lägger lill grund den ännu gällande Kongl.
Kungörelsen den i g Maji 1824 om bränn vins¬
bränningen, torde mig tillåtas att närmare
utveckla de förändringar, jag anser dervid
lämpliga, och de tillägg samt tillämpningar,
som blifva en följd af min föregående för¬
klaring.”
”Med anledning häraf tillstyrkes, att”
”1 Art. 1 §. bibehålles med den för¬
Den 14 September. 153
ändring, att i stället för hela året igenom
införes åtta månader af Öiretj att räknaifrån
den 1 October till ultimo Maji det nästföljan¬
de året.”
”2 §. bibehålles oförändrad.’'’
”3 §. likaledes, med den skillnad, att
Taxeringsåret utföres är 1827; i stället för
1822.”
”4 §• oförändrad.”
”5 §. 1 Mom. uteslutes. 2 Mom. qvarstår.”
”6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och i3 §§. o-
föräudrade.”
2. Art.
”1 §. oförändrad.”
”Dess andra Moment föreslås på föl¬
jande sätt:”
”hvad särskildt pistoriska sammansatta
verk beträffar, stadgas:”
”Alt så kallade dubbla pistoriska verk,
''bestående af 4 pannor jemte 2 mäskvärma-
”re med tillhörande 2 reclificatorer, hvilka
”redan äro inrättade, måga efter nedan stad-
”gade ökade afgifter begagnas, efter den be¬
räkning i afseende på hemmansvärdet, som
”Kongl. Förklaringarne den i5 Juni och 14
”December 1825 innehålla, intill den 3i De¬
cember 1831, då rättigheten till deras vidare
”nyttjande upphörer.”
”Att inga nya dubbla pistoriska verk
”hädanefter få inrättas, mindre begagnas.”
”Att ett enkelt pistoriskt verk, bestående
”af högst 2:ne 90 kannors pannor, utom
”kokrummet, samt en rnäskvärmare med re-
154 Den 14 September.
”tificator, må, i afseende uppå rättigheten
”efter hemmnnsvärdet, anses lika med 2:ne
”enkla vanliga pannor af samma storlek och
”hädanefter begagnas, likväl emot nedan stad-
”gade ökade afgifter,”
”Alt så kalladt halfpistoriskt verk, bestå-
”ende af en panna af högst 90 kannor, utom
”kokrummet, med sin tillhörande mäskvärmare
”och rectificator, äfvensom den så kallade Elg-
”lundska inrättningen, måga efter lika beräkning,
”i afseende på hemmansvärdet, som en dylik
”panna af enkel, vanlig construction, hädan¬
efter nyttjas, emot nedannämnda tillökning
”i afgiften.”
”Att mäskvärmare, af hvad form och
”beskaffenhet som helst, må till nedanståen¬
de bevillning särskildt taxeras,”
”2 §. förändras derhän, att pannerymds
afgiften, ända till och med 90 kannor, an-
tages i likhet med Höglofl. Utskottens Ta¬
riff N:o 1, uti Betänkandet N:o 16, men i-
från 91 till och med 180 kannor bibehålies
oförä ndrad i öfverensstämmelse med Tariffen
i Kongl, Kungörelsen d. 19 Maji 1824, för
pannor af enkel eller vanlig construction,
allt oberäknad mäskvärmaren.”
”Här tillstyrkes ett andra Moments så
lydande:”
”Med förändring af den fbevillning för
”pistoriska sammansatta verk, som innefattas
”i Kongl. Förklaringen den 14 December
”1825, stadgas:”
”Alt fpr ett dubbelt pistoriskt verk, un-
Den 14 September. 155
”der den återstående tid samma är tillåtet
”att begagnas, erlägges en bevillningsafgift,
”sex gånger högre, än för 2:ne enkla vanliga
”brännvinspannor af lika kannetal, men utan
”progressiv beräkning, så alt för elt dubbelt
”pistorisk verk, af 4 stycken go kannors pan-
”uor, utgöres bevillningen för sjelfva pannor»
”na nied Banco Rd. 1080.”
”Att afgiften för ett enkelt pistoriskt
”verk utgör hälften deraf, eller för 2:ne go
”kannors pannor, Banco Rd. 54o.”
”Alt för ett halfpistoriskt verk, äfven¬
som för den så kallade Elglundska inrättnin¬
gen, utgöres afgiften med 5o procents till-
”ökning utöfver hvad en lika stor panna af
”enkel, vanlig construction erlägger.”
”Att för alla nu brukliga mäskvärmare,
”af hvad form och beskaffenhet de vara må,
”erlägges särskilt 25 procent af den pannas
”afgift, hvartill mäskvärmaren hörer, eller
”hvarifrån mäskningen deri omedelbarligen
”intappas, likväl utan afseende på den pro¬
gressiva beräkningen för ilen andra pannan.”
”3 §. oförändrad, 4 §• utgår i samman¬
hang med den uteslutna 1 Art. 5 §. 1
Moment.”
”5, 6, 7, 8, 9, to, 11 och 12 §§. förblifva
oförändrade.”
3 Art.
”1, 2, 3, 4 och §§• förblifva oför¬
ändrade.”
”6 §. 1 Momentet erhåller följande ly¬
delse:”
156 Den i4 September.
”Mäskvärmare, af hvad form och beskaf¬
fenhet som helst, skola äfven undergå mat¬
tning och få till förekommande af liera miss¬
bruk, ej i mäskrummet innehålla mera, än
”£• öfver kannerymden af den panna, hvar¬
till den hörer.”
”2 Momentet bibehålles.”
”7 §. 1 Mom. bibehålles, med tillägg
efter ordet lösbröst^ ”äfvensom mäskvärmare”
”8 §. bibehålles, med tillägg efter orden:
i en brännvinspanna, eller mäskvärmare.”
”2 Momentet samma tillägg ”eller mäsk¬
värmare.”
”io och ix §§. bibehållas oförändrade.”
”12 §. 1 Mora. bibehålles till orden:
”hafva i förvar ” hvarefter resten uteslutes,
men i dess ställe tilläggas orden: ”oförseglad
bränn vins- och destillerings redskap, af hvad
namn de vara må.”
”2 och 3 Momenten oförändrade.”
”4 och 5 Momenten uteslutas.”
”x3 §. uteslutes såsom öfverflödig, då
all obrukad brännvinsredskap bör vara för¬
seglad.”
”14 §• 1 Mom. bibehålles med den för¬
ändrade början: ”Varder brännvinsbränning,
genom särskildt förbud, inställd” m. m.”
”2 Mom. bibehålles, med uteslutande af
mellanmeningen från orden, ”hvarest nyss¬
nämnde redskap” etc. till ordet ”insättas.”
”3, 4 °ch 5 Mom. bibehållas.”
”x5 §. qvarstår orubbad.”
Den /,/ September. lSy
”4, 5 och 6 arliclarne bibehållas oför¬
ändrade.”
Häruti förenade sig Herr Helsingius.
Herr Alund: ”Ehuru ruin anmälda reser¬
vation icke blifvit uti Betänkandet antecknad,
anhåller jag att emot Utskottens Beslut få
göra följande anmäkningar:”
”Jag kan lika litet nu, som vid frågans
förevarande förra gången, förlika mig med
den tankan, att en så vida sträckt inskränk¬
ning uti brännvinsbrännings-rältigheten, sorn
nu är föreslagen, skall blifva nyttig, aldra-
minst för landtmannen, hvars interesse man
föreger sig hafva härvid hufvudsakligen åsett.”
”Lika med Herr Grefve Oxenstjerna, E.
G., anser jag det vara högst orättvist att in¬
skränka de pistoriska pannornas rymd lill
högst 45 kannor, samt förenar mig uti de
skäl han, för bevisandet deraf, anfört, äfven¬
som jag bestrider, att den med 8 sk. för
hvarje 1000 Rd. af egendomsvärdet utgåen¬
de bevillning, för rättighet till brännvins¬
bränning, skall fortfarande erläggas.”
”Med Herr Presidenten af Billbergh de¬
lar jag den öfvertygelsen, att den friare bränn¬
vinsbränningen, som hittills egt rum, betyd¬
ligen bidragit dertill, att spannmålsprisen
icke nedsjunkit till ett bestämdt vanvärde,
samt att vetenskapliga upplysningar och in¬
dustriella uppfinningar blifvit sökta och be¬
gagnade till vinnande af en mindre arbets¬
kostnad och större produetion af säden, hvil¬
ket allt är en nationalvinst, äfvensom att
i58 Den 14 September.
fortfarandet ,af berörde frihet otvifvelakligt
skull medföra den stora fördelen, att bränn¬
vinet blifver en säkrare och mera lönande
export än sjelfva spannmålen.”
”Jag kan icke dela deras opinion, som
förmena, att ett högt försäljningspris skall
minska den så allmänt öfverklagade fylleri¬
lasten, och följaktligen kan jag icke heller
medgifva, att brännvins-minuteurer hädanef¬
ter böra åläggas någon afgift för dylik minu¬
tering, enär de, enligt nu gällande författ¬
ning, derför erlägga, utom bevillning, icke o-
betydlig minuteringsafgift, särdeles som en så¬
dan afgift skulle än ytterligare stegra bränn-
vinspriset och dymedelst befordra lönnkrö-
geriet.”
”Den inskränkta bränn vinsdestillerings-
rätten kan jag icke heller gilla, särdeles så
vidt den afser afslag på Herr Presidenten af
Billbergs yrkande: ”att Städernas invånare
må, emot en särskild och dryg afgift, få destil¬
lera brännvin med högst 20 kannors panna,
utan att hafva anmält sig till brännvinsbrän¬
ning;” förgäfves skall man häremot kunna å-
beropa den, af Utskotten för inskränkning i
brännvinsbrännings-rättigheten antydda mo¬
raliska förbättringen. — Utskottets afslag å
detta yrkande grundar sig hufvudsakligen på
den förmodan, eller, rättare, yttrade farhoga,
alt oloflig brännvinsbränning skulle härigen¬
om möjligen kunna komma att föröfvas —
men denna supposition är så orimlig, att den
vederlägger sig sjelf; — ty, om man ville öf-
Den 14 September. 159
verträda författningen emot brännvinsbrän¬
ning, så behöfver man väl icke, och det är
icke troligt, att man i sådant afseende lät på¬
föra sig en hög skatt för destillering, enär
man för ringa afgift kan få laglig rätt, att
utöfva brännvinsbränning.”
Herr Ståhle: Jag kan ej neka, att täta
ombyten af economiska författningar äro för¬
kastliga och förfela de ändamål, som dermed
afses; men hvarje sak har tvänne sidor, oell
sålunda förhåller det sig äfven med bränn¬
vinsbränningen, som kan betraktas, antingen
såsom en fabriksinrättning i stort, eller ock
såsom ett medel till förädling af jordbruka¬
rens produeter och underhållande af ladu¬
gårdsskötsel. Om jag antager den förra syn¬
punkten, medgifver jag det vara rätt, att så¬
dana uppfinningar, som de så kallade pislo-
riska verken, böra bibehållas och beskattas;
men, derest jag åter ser brännvinsbränningen
från den andra sidan, måste jag draga den
slutsats, att dylika verk äro ingripande i landl-
mannens rätt i allmänhet och förminska de¬
ras inkomster af jordbruket, då det är natur¬
ligt, att den, som har ett pistoriskt verk, kan,
med besparing af ved, tjenstefolk och lid,
tillverka en lika stor quantitet brännvin, sorn.
på en bränneri-inrättning af vanlig constru-
ction, med större kostnad i förrberörda afse¬
ende produceras; hvarföre ock den, som be¬
gagnar det pistoriska verket, kan för lindri¬
gare pris afyttra sitt brännvin; men derigen¬
om nedsättes brännvinspriset för allmogen»
1G0 Den 14 September.
för hvilken, då productionen för den vanli¬
ga hemmansegaren uppgår endast till 1000
ä i,5no kannor årligen, skillnaden dock är
kännbar. Utskotten hafva åsyftat inställande
af fabriques-anläggningar för brännvinsbrän¬
ning. För öfrigt delar jag icke Herr Winbergs
öfvertygelse örn definitionen af dubbla och
enkla pistorisku verk, hvilka äro annorlunda
beskrifna af uppfinnaren, Pistorius. Härom
skall jag framdeles närmare mig utveckla, då
frågan, angående dem, förekommer. Ej hel¬
ler kan jag instämma uti Herr Winbergs för¬
slag, att Kongl. Kungörelsen af den 19 Maji
1824. angående brännvinsbränningen, må läg¬
gas lill grund för frågans afgörande, utan
tror det vara grundlag-enligast, att det af
Utskotten, under N:o 6, i ämnet afgifna Be¬
tänkande punktevis discuteras ocb ufgöres.
Herr Petersson: ”Enär fiöglofl. Bevill-
nings-, Lag- och Economie-Utskotten icke
behagat fästa något afseende å mitt till Pro-
tocollet gjorda anförande, som fått åtfölja
Betänkandet, N:o 16, såsom min enskilda re¬
servation, får jag, under åberopande deraf,
vördsamt till Högtärade Ståndets noggranna
öfvervägande fästa uppmärksamhet å de fö¬
reslagna tarifferna, hvilka tyckas vara fattade
ulan särdeles grundprinciper.”
”Med förkastande af mitt till pannerymds-
afgift för enkla pannor ingifna project, som,
i ett jemnt stigande förhållande efter pannor¬
nas storlek, beräknar visst per kanna, hafva
Ilöglofl. Utskotten antagit den vid Betänkan¬
Den 14 September. 1G r
det fogade Tariffen, N:o 1, hvilken till beskalt-
ningsgrunden, ifrån och med 6 till och med 3o
kannors rymd, är enahanda med min, ehuru
olika i afgifterna; men, ifrån sistnämnda till
och med 88 kannors panna, utgå Höglofl. Ut¬
skotten från helt andra principer, dem jag
icke kan göra mig begripliga, att vara rätts¬
én 1 i g a i beskattningsväg.”
J,Utan att beskatta pannerymden till något
visst per kanna, såsom Höglofl. Utskotten, för
de 25 första och de 2 sista, rätteligen följt, haf¬
va Höglofl. Utskotten häremellan bestämt de
förhöjda afgifterna after godtycke, enär Lill-
ökningarne blifvit upptagna lill runda sum¬
mor, utan afseende på någon viss beräknings¬
grund per kanna, och således till Rikets Hög¬
lofl. Ständers antagande föreslagit följande för¬
höjningar för hvardera enkla pannor, nämligen:
”ifrån och med 3i till och med 34 kannors
pannerymder —- — — — 16 sk.
”för en 35 kannors panna — — 20 sk.
”ifrån och med 36 till och med 5o
kannor — — — — — 24 sk.
”härifrån till och med 60 — — 1 Rd.
”ifrån 60 till och med 69 — — i:32sk.
”för 1 panna af 70 kannor — — 2 Rd.
”från 70 lill och med 80 — —- —- 2: 24 sk.
”från 80 till och med 87 — — — 3 Rd.
med nedstigande för 1 panna af
88 kannor till — — — — 2 Rd.
Också för 89 och 90 kannors pannor å 1 Rd.
per kanna.
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. V. 148*
IÖ2 Den 14 September.
Huruvida ett så beskaffadt beskattnings-
sätt står i förening med grundenliga princi¬
per och den Öfverensstämmelse, som hvar¬
je medborgare bar rätt att fordra, öfverlem-
iiar jag till Högtärade Ståndets bedömande,
äfvensom den af mig föreslagna redaction af
8 §. 1 Art., om rösträttighet till bestämmande
af sättet till brännvinsbränning i städerna.
Jag anser inga andra invånare ega röstnings-
rätt härtill, än dem, som innehafva jord, eme¬
dan den utgör egentliga grunden för brän-
ningsrättigbeten.”
Herr Rydström: ”Jag anser det visserli¬
gen icke vara något mästerstycke, som Ut¬
skotten utarbetat. Det har tvärtom genom
åtskilliga voteringar blifvit söndersplittradt;
men jag vet tillika, att förenade Utskotten
användt både tid och möda vid det afgifna
Betänkandet, och jag tror derföre, att det
icke förtjenar förkastande, utan jag föranlåtes
tvärtom vördsamligen anhålla om proposition
till bifall derå och, i händelse sådant icke
medgifves, votering.”
Herr Zethelius hemställde, att Ståndet,
i likhet med hvad Högvördiga PresteStåndet
beslutat, måtte förklara, att brännvinsbrän¬
ningen måtte beskattas efter tillverkningen,
och det reglementariska öfverlemnas till Kongl.
Maj:ts afgörande.
Herr Leffler: För min del tror jag, att
vid denna Riksdag föga skulle hafva blifvit
fråga om förändringar af föreskrifterna, angå¬
ende brännvinsbränningen, om ej fylleriet
Den 14 September.
163
väckt uppmärksamhet och föränledt Rikets
Ständers allvarliga handläggning af ämnet.
Jag beklagar i sanning, om Riksdagen slutas,
utan att något verksamt correctiv emot det¬
ta onda vidtages. Emedlertid finner jag sa¬
ken vara i ett slags förvirring. Asigterna ä-
ro lika olika, sorn särskilda interessen äro det,
och, ehuru jag ej tillstyrker gillande af Ut¬
skottens förslag i helt, tror jag ej heller
rätt vara, att genast afslå detsamma, ty jag bör
ej afslå de nyttiga punkterna deruti; och, hvad
Herr Winbergs förslag angår, har jag svårt
att antaga detsamma, då jag icke pröfvat det.
Jag anser det således vara nödvändigt, att den
nu gällande författningen må, jemförd med för¬
slagen, tjena till grund för den partiella
granskningen.
Herr Helsingius ansåg rättast vara, att,
vid afgörandet, följa den nu gällande författ¬
ningen punktvis, utan att på förhand gilla
eller afslå Utskottens Betänkanden, hvilket
Herr Helsingius ock ansåg vara meningen af
Herr Winbergs hemställan.
Herrar Santessonj Langenberg och Zethe¬
lius ansågo den af Herr Helsingius föreslagna
ordning för ärendets behandling lämpligast;
äfvensom Herr Strehlenert med Herr Winberg
sig förenade, hvarjemte Herrar Nore'us_, Mon¬
tan och Westman instämde uti den af Herr
Zethelius uttryckta åsigt, att brännvinsbrän¬
ningen bör efter tillverkningen beskattas.
Innan discussionen vidare fortgick, an¬
sågs ordningen för detta ärendes behandling
i64 Den 14 September.
böra afgöras, i hvilket afseende Herr Talman¬
nen framställde följande frågor:
1:0 Antager Ståndet, till grund för den
partiella granskningen af detta ämne, Bevill-
nings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottens Betänkande, N:o 6, och
samma Utskotts, i anledning af återremiss,
under N:o 16, afgifna Utlåtande? och
2:0 Antager Ståndet, till grund för nämn¬
da granskning, Kongl. Kungörelsen, den 19
Maji 1824, angående brännvinsbränningen?
På hvilka frågor svarades Ja och JYej, samt
begärdes Votering.
Följande Voterings-proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som bifaller, att, till grund för
den partiella granskningen af detta ämne, må
antagas Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Betänkande,
N:o 6, och samma Utskotts, i anledning af
återremiss, under N:o 16, afgifna Utlåtande,
lägger: Ja.”
”Den det icke vill, lägger: Nej”
”Vinner Nej, kommer Kongl. Kungörel¬
sen af den 19 Maji 1824, angående Brännvins¬
bränningen, att antagas till grund för ifråga¬
varande partiella granskning.”
Voterings-sedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Aspelin, Lam¬
berg, Linde/vist (sjuk), Richert, Köhler,
Hemberg och Meijer, de tvänne sistnämnda,
efter erhållen ledighet på bestämd tid från
Den 14 September. i65
Riksdagsgöromålen, voro frånvarande, en se¬
del aflades förseglad, och de öfriga befunnos,
vid öppnandet och uppräknandet, innehålla
20 Nej emot 19 Ja, i följd hvaraf Ståndets
beslut var, att Kongl. Kungörelsen, den 19
Maji 1824, skulle tagas till grund för den
partiella granskningen af ämnet; och blef sam¬
ma Kongl. Kungörelse nu, af denna anled¬
ning, punktvis föredragen och uppläst:
1 Art.
Om Brännvinsbränning s-rättigheten.
1. §. i. Mom.
Dess nuvarande lydelse bibehölls, med
den förändring, att brännvinsbränningen skall
vara tillåten (ej hela året genom, som nu,
utan endast) ifrån den 1 October det ena
till den i5 Juni det andra året.
Härifrån reserverade sig Herrar Cron,
Rydström och Donner, hvilka åberopade Ut¬
skottens yttrande.
2. Mom.
Beslöts skola undfå denna lydelse:
”Brännvins-destillering med 6 kannors
panna vare alla tider af året tillåten, men
endast för dem, som lill brännvinsbränning
äro berättigade.”
2. §.
Den nuvarande lydelsen bibehölls, en¬
dast med den förändring, att vid slutet der¬
af skola uttryckas, i stället för orden: de till
hvarje stads område hörande jordlotter, följan¬
de: den till h varje stads område hörande jordt
i66 Den if September.
3- §*
Herr Winberg erinrade om silt förslag,
att denna §. må bibehållas oförändrad, en¬
dast med den skillnad, att taxeringsåret skall
utföras till 1827, i stället för år 1822; äfven¬
som Herr Santesso?i anmärkte, att der bör
utsättas, i stället för orden: intill nästa Riks¬
dags följande: intill och med nästa Riksdag.
Herr Leffler trodde Utskottens förslag i
Betänkandet, N:o 6, böra tagas i akt, alt,
vid taxationen, som bestämmer brännvins-
bränningsrättighelen, busens värde endast
må ingå till viss proportion emot jordens, till
hvilken öfvertygelse Herr Leffler bemtade
ytterligare stöd, vid eftersinnande deraf, att,
då 1824 års författning grundar brännvins-
hränningsrättigheten på jorden, ej busens vär¬
de, det förhållande, som Herr Leffler icke
kunde gilla, inträffade, att en med betydlig å-
byggnad försedd ringa jordlägenhet medför¬
de ansenlig brännvinsbränningsrättighel: ett
missbruk, som stod att förekomma genom of¬
van anmärkta proportionerande af åbyggna¬
dens värde.
Herr Iielsingius antog 1827 års taxerings¬
värde till grund, hade ingenting att påminna
emot Herr Santessons tillägg, men kunde ic¬
ke godkänna Utskottens princip, att husens
värde, för pannerymdens bestämmande, en¬
dast skulle beräknas lill viss proportion e-
mot jordens, helst följden ofelbart blefve den,
att många, som på god tro, i anledning af
deu förra författningen och del taxerings¬
Den 14 September. 167
värde, som, enligt densamma, blifvit satt till
grund, anlagt sina brännerier, skulle nödsa¬
kas dem förändra och oskyldigtvis åbringas
en betydlig kostnad.
Herr Cron instämde med Herr Leffler
och åberopade Utskottens Betänkande, JN:o 6.
Herr Montan instämde med Herrar Leffler
och Cron, hvaremot Herrar Noréus, Ståhle
och Donner hufvudsakligen instämde med
Herr Helsingius; dock ansåg Herr Stahle sär¬
skild grund böra sökas för de pistoriska ver¬
kens begagnande.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde följande frågor:
1:0 Antager Ståndet den nuvarande re-
dactionen af 3 §. uti Kongl. Kungörelsen den
19 Maji 1824, endast med de förändringar,
att å andra raden, der orden: intill nästa
Riksdag förekomma, må lydelsen blifva: intill
och med nästa Riksdag, och att brännvins*
pannerymden, hvarmed tillätes att bränna,
skall bestämmas efter hemmanets, liemmans-
delens, lägenhetens eller stadsjordens värde
vid 1827 års taxering? och
2:0 Godkännes det förslag, att nämnde
pannerymd må bestämmas efter hemmanets,
liemmansdelens, lägenhetens eller stadsjordens
värde vid 1827 års taxering, under iakttagan¬
de deraf, att i taxationen, såsom grund för
brännvinsbränningsrältigheten, ej får ingå vär¬
det för byggnader till större belopp, än som
motsvarar högst en fjerdedel af jordens värde?
168 Den 14 September.
På hvilka fiågor Ja och Nej svarades,
samt votering begärdes.
Följande voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs: ”Pen, som bifaller
den nuvarande redactionen af 3 §. uti Kongl.
Kungörelsen den 19 Maji 1824, angående
brännvinsbränningen, endast med de förän¬
dringar, att å andra raden, der orden: intill
nästa Riksdag förekomma, må lydelsen blifva:
intill och med nästa Riksdag, och att bränn-
vinspannerymden, hvarmed tijiåtes att brän¬
na, skall bestämmas efter hemmanets, hem-
mansdelens, lägenhetens eller stadsjordens
värde vid 1827 års taxering, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, så godkännes det förslag, att
nämnde pannerymd må bestämmas efter
hemmanets, hemrnansdelens, lägenhetens el¬
ler stadsjordens värde vid 1827 års taxering,
under iakttagande, att i taxalionen, såsom
grund för brännvinsbränningsrältigheten, ej
får ingå värdet för byggnader till större be¬
lopp, än sorn motsvarar högst en fjerdedel af
jordens värde.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Aspelin, Hem¬
berg, Lindqvist, Richert, Meijer och Köhler
voro frånvarande, en sedel aflades förseglad,
och de öfriga befunnos, vid öppnandet och
uppräknandet, innehålla 22 Nej emot 18 Ja,
i följd hvaraf 3 paragraphens lydelse skall
blifva denna: ”Den brännvinspannerymd, hvar»
Den 14 September. 169
med tillåtes att bränna, skall beräknas och
intill och med nästa Riksdag bestämmas ef¬
ter hemmanets, hemmansdelens, lägenhetens
eller stadsjordens värde vid 1827 års taxe¬
ringar, under iakttagande, att i denna taxa¬
tion, såsom grund för brännvinsbrännings-
rättigheten, ej får ingå värdet för byggnader
till större belopp, än som motsvarar högst
en fjerdedel af jordens värde; och må pan¬
nor begagnas, enligt nedanstående i tre clas-
ser gjorda fördelning.”
Ifrån beslutet reserverade sig Herrar
Noreus, Helsingius, Winberg, Strehlenert,
Wallström, Lundgren, Sandblad, Santesson
och Lamberg.
Den i 3 §. uppställda tariff gillades, en¬
ligt gamla redactionen.
4 §. 1 Mom.
I sammanhang härmed, upplästes Ut¬
skottens förslag, enligt bilaga vid Betänkan¬
det, N:o 6.
Herrar Ståhle, Westerstrand, Zethelius
och Leffler tillstyrkte bifall af Utskottens
förslag, att pannerymden icke må sträckas
utöfver 90 kannor, kokrummet oberäknadt, e-
hvad egendomens värde, till större eller min¬
dre belopp, öfverstiger i5,ooo Rd.; hvaremot
Herrar Helsingius, Noreus och Montan anså-
go det nuvarande stadgandet böra bibehållas,
alt, utöfver rymden af 90 kannor, kokrumnact
oberäknadt, må ingen brännvinspanna nyttjas;
dock så, att vid egendomar, hvilkas värde öf-
verstiger i5,ooo Rd., äfven skall kunna au-
170 Den 14 September.
vändas en annan, till storlek, enligt den i 3
§. intagna tariff, i mån af det öfverskjutande
värdet, och att ingenstädes vare tillåtet att i
ett verk eller på samma egendoms bolstad
nyttja mer, än två 90 kannors pannor, till
livad värde jordegendomen än uppgår.
Disscussionen ansågs slutad, och, som
votering begärdes, till afgörande deraf, hvil¬
kendera af ofvannämnda tvänne olika åsigter
må gälla, föreslog Herr Talmannen följande
voteringsproposition, hvilken uppsattes, juste¬
rades och anslogs: ”Den, som bifaller den
nuvarande redactionen af 1 Mom. 4 §• 1 Art.
uti Kongl. Kungörelsen den 19 Maji 1824,
angående brännvinsbränningen, lagger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, anses Ståndet hafva beslu¬
tat, alt, med bibehållande af det hittills van¬
liga maximum i pannerymd af 90 kannor,
blott en panna af denna storlek må utgöra
det högsta, hvaraf en jordegare får på sam¬
ma egendoms bolstad till brännvinsbränning
sig begagna.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Aspelin, Hem¬
berg, Linde/vist, Westman, Richert, Modin,
Meijer och Kölder voro frånvarande, en se¬
del aflades förseglad, och de öfriga befun-
nos, vid öppnandet och uppräknandet, inne¬
hålla 23 Nej emot i5 Ja, i följd hvaraf
Ståndet ansågs hafva beslutat, att, med bi¬
behållande af det hittills vanliga maximum
Den 14 September. 171
1 pannerymd af 90 kannor, blott en panna
af denna storlek må utgöra det högsta, hvar¬
af en jordegare får på samma egendoms bol¬
stad till brännvinsbränningen sig begagna.
Ifrån beslutet reserverade sig Herrar
Noréus , Donner, Strehlenert, Helsingius ,
Lamber g, Winberg och Ålund.
”1 sammanhang härmed beslöts, alt
pröfning af en utaf Herr Helsingius nu väckt
fråga, huruvida, i stället för en 90 kannors
enkel panna, må tillåtas att begagna 2 pan¬
nor, vare sig enkla eller pistoriska, hvardera
af 45 kannors rymd, må anstå, tilldess de
pistoriska verken blifva öfverläggningsämnet.
2 Mom. af 4 §• bilölls, enligt dess nu¬
varande redaction.
5§*
Uti Kongl. Kungörelsen den 19 Maji
1824 beslöts skola försvinna; hvarefter num¬
mer-ordningen af de följande §§. uti 1 Art.
kommer att rättas.
6 §. eller numera 5 §.
Gamla redactionen gillades, med tillägg
vid slutet, i stället för orden: den i 4 <§•
bestämda höjd, af följande: det i 3 be¬
stämda maximum af go kannor.
7 §. eller numera 6 §.
Följande uti Betänkandet, N:o 16, före¬
slagna, men genom uteslutandet af orden:
eller Socken, förändrade redaction antogs:
”På landet slånde bränningsrättighetens in¬
nehafvare öppet, att densamma ostyckad
upplåta åt annan å hemmanets, hemmansde-
172 Ben 14 September.
lens eller lagenhetens egor boende person,
så vida denna icke är sjelf berättigad att
brännvinsbränning idka; äfvensom det vare
tvänne eller flera inom samma byalag obe¬
taget, att deras brännvinsbränningsrättighet
utöfva med gemensam, på en viss uppgifven
lägenhet inrättad panna, hvilken dock ej får
öfverstiga go kannors rymd eller vara af
annan, än vanlig enkel construction.”
Ifrån beslutet reserverade sig Herr San-
tesson.
8 §. eller numera 7 §.
Följande redaction antogs: ”Af de flesta
röstegande i hvarje stad må det bero, att i
den ordning, som derstädes för beslut om
stadens inkomst och utgift iakttages, bestäm¬
ma, huruvida den brännviusbränningsrätt,
hvartill den stadens jord, sora icke af enskilda
under laglig egande rätt innehafves eller, så¬
som löningsjord, af embetsman disponeras,
är efter sitt värde berättigad, skall åt denna
jordens innehafvare upplåtas eller för sta¬
dens gemensamma räkning utöfvas, och om
bränningen derföre skall ske med särskilda
pannor efter värdet af den jordlott, hvar
och en enskildt deraf brukar, eller i ett eller
flera sammansatta verk. För den städernas
jord eller de å städernas mark belägna jord¬
lägenheter, som under laglig egande rätt dis¬
poneras, eller af embetsmän, såsom lönings¬
jord, begagnas, eger en hvar, som sådan jord
eller lägenhet besitter, alt bränna efter den¬
na jords eller lägenhets värde, med så stor
Den if September. 17 3
panna, sorn derför belöper, sfven med öp¬
pen rätt för flera sådana jordegare eller in¬
nehafvare, som det vilja, att förena sig om
flera gemensamma brännerier, för att få be¬
gagna så stor panna, som för de förenades
jordvärde efter tariffen belöper; dock får af
alla sådana föreningar icke begagnas större,
än en go kannors, på visst uppgifvet ställe,
inrättad panna af enkel beskaffenhet. Ifrån
dessa föreskrifter vare Stockholm och Gö¬
theborg undantagna, för hvilka 8 §. af Kongl.
Kungörelsen den 19 Maji 1824. fortfarande,
tjenar till efterrättelse.”
Fortsättningen af delta ärendes behand¬
ling uppsköts till eftermiddagen.
§. 6.
Herr Langenberg begärde och erhöll 10
dagars ledighet från Riksdagsgöromålen, be¬
räknad från nästa morgondag.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar
ledamöter åtskiljdes kl. 3 e. m. och sam¬
manträdde åter, till fortsättning af plenum,
Eftermiddagen>
Klockan 6.
§• 7 •
Upplästes ankomna Protocolls-Utdrag
fö'r den 7 och 10 dennes, hvaraf inhemtades,
i74 Den 14 September.
att Högvördiga PresteStåndet remitterat till
Stats-Utskottet väckt Motion om infordrande
af uppgifter öfver kostnaderna vid H. M.
Drottningens kröning och dessas öfverlem¬
nande till Stats-Utskottet för blifvande be¬
talning af Statsmedlen, bifallit Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 67, Bevillnings- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottens, N:o
i5, Banco-Utskottets Memorial, N:o 76, och
Lag- samt Allmänna Besvärs-och EconomieUt-
skottens Utlåtande, N:o 56, och Betänkande,N:o
57, återremitterat Banco-Utskottets Betänkan¬
de, N:o 68, och afslagit Stats-samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 62, samt att Hedervärda Bonde-Ståndet
bifallit Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 67, Ban¬
co-Utskottets Memorial, K:o 76, och Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut¬
skottens Utlåtanden, N:is 55, 56, 57 och 58.
Lades till handlingarne.
§• 3.
Upplästes följande af Expeditions-Ut-
skottet uppsatta förslag till Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelser:
N:o i58, angående Canzlie-Styrelsens
Handcassas förflyttning till RiksgäldsContoret,
i händelse af föreuämnda Embetsverks upp¬
lösning,
N:o 159, om förändring af stadgandet i
Den 14 September. 17 5
Kongl. Placatet den 27 Augusti 1723, an¬
gående villkoren för bergsbruks anläggande,
N:o 160, angående behofvet af nja pro-
vincial-läkares tillsättande i åtskilliga delar
af Riket,
N:o 161, angående angelägenheten af
en allmän reglering om Krono-brefbärings-
skyldigheten,
N:o 162, om upphörande af den Kro¬
nan hittills förbehållna optionsrätt till de
uppå kronoskattejord vexande mäste- och
storverksträd.
N:o i63, i fråga om anslående af ett
Kronan tillfallet Dana-arf till en scbole*fond
i Wahlö församling af Upsala Stift.
Dessa förslag, som från Högvördiga Preste-
Ståndet hit öfverlemnats, blefvo, påtecknade,
till Hedervärda Bonde-Ståndet afsända.
§• 9-
Fortsattes den förmiddagen började före¬
dragning af Kongl. Kungörelsen den 19 Maji
1824, angående brännvinsbränningen och
dermed gemenskap egande ämnen.
I Art. 9 §. eller numera 8 §.
Gamla redactionen bifölls.
10 §. eller numera 9 §.
Gamla redactionen gillades, med förän¬
dring, vid slutet, af det utsatta maximum af
pannerymd, 180 kannor till 90 kannor.
II §. eller numera 10 §.
Gamla redactionen bifölls.
i 'jG Den 14 September.
12 §. eller numera 11 §.
Gamla redactionen bifölls.
Herrar Noreus och Helsingius anhöllo
dock härvid, att i protocollet måtte anteck¬
nas den af dem gjorda erinran om tvetydig¬
het uti uttrycket vid slutet af §. beräknad
för den tid af äret_, hvarunder han anmäler
sig vilja brännvinsbränning utöfva, enär de
ansågo, att, ehuru beslut fattats om tillåtel¬
sen att bränna brännvin S-J månader af året,
denna tid, i afseende på afgiftens utgörande,
dock var att beräkna såsom ett år.
13 §. eller numera 12 §.
Gamla redactionen bifölls.
2 Art.
Om Bevillningsafgifterna.
1 §*
Gamla redactionen bifölls.
Härifrån reserverade sig Herr Leffler.
2 §.
Herr Petersson åberopade sitt uti en
vid Betänkandet, N:o 16, bifogad reservation
afgifna förslag till tariff å pannerymdsafgif-
ten, såsom principenligast.
Herr Rydström tillstyrkte, att hans i of¬
vannämnda afseende föreslagna tariff (pag.
54. 55 och 56 af Betänkandet, N:o 16) må
antagas, helst densamma afvänder all farhoga
för brist uti den påräknade bevillningen för
brännvinsbränningen.
Herr Zethelius ansåg, att den af Utskot¬
ten, under IN:o 1, föreslagna tariff må tjena
till minimi-tariff, men förnyade i öfrigt sin
T) en 14 September. 177
hemställan, att Bevillning må af brännvins¬
bränningen utgå efter tillverkningen.
Herr Leffler förklarade, alt han inom.
Utskotten gillat Herr Rydströms förslag, så¬
som innefattande rättvisa i fördelningen och
inbringande till Staten större inkomst, än den
af Utskotten uppgifna tariff; dock tillstyrkte
Herr Leffler, att Erik Perssons projecterade
inodificalion deraf måtte antagas.
Herr Modin och Winberg förenade sig
med Herr Rydström_, hvaremot Herr Wall¬
ström önskade antagande af tariffen, N:o 1,
enligt Betänkandet, N:o 16.
Herr Norelis: Lika med Herr Zethelius
önskar jag, alt brännvinsbränningen må be¬
skattas efter tillverkningen, och jag föreslår,
alt den i 1824 års författning uppställda ta¬
riff å pannerymdsafgiften må antagas såsom
minimitariff. Sedan inskränkning i panne-
rymden blifvit beslutad, hyser jag farhoga,
att den påräknade brännviusbränningsbevill-
ningen skall, om min princip afslås, kunna
utgå. I sådant fall uppkommer statsbrist, och
Ståndet torde sjelf besinna vådorna deraf.
Jag förenar mig således med Herr Zethelius
och tillstyrker en bevillning af 2 sk. på
hvarje kanna tillverkadt brännvin.
Herr Löfvenius yttrade, ätt han, lika
med Herr NoreuSj befarar statsbrist, om ej
brännvinsbränningen blifver efter tillverk»
ningen beskattad, sedan numera ett maximum
af en go kannors panna blifvit beslutadt, an¬
borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—23. U. 149.
1^8 Den 14 September.
tog Utskottens tariff, N:o i, å pannerymds-
afgiften, såsom minimitariff, men trodde, att
de af Herr Noreus föreslagna i sk. å hvarje
kanna brännvin vore för hög bevillning.
Herr Cron förenade sig uti Herr Nore’i
åsigt.
Herr Ståhle: Ehvad statsbrist må upp¬
komma eller icke, kan jag dock ingalunda
med min röst bidraga dertill, alt en så hög
skatt, som a sk. på hvarje kanna tillver-
kadt brännvin, skall åläggas jordbrukarne.
Denna skatt är orättvis och olämplig, då den
utgör 7 å 8 procent af tillverkningens värde,
hvaremot andra näringar skatta endast med
5 procent af behållna vinsten, och en sådan
beskattning är så mycket mera oskälig, sora
den vräkes å jordbruket, hvilket är redan
nog mycket betungadt. Om brist uppstår,
måste den på annat sätt fyllas. Ännu finnas
begärda stora anslag, som icke äro bevilja¬
de, och de kunna afslås, i stället för att kasta
på jordbruket detsamma förtryckande skat¬
ter. Jag bestrider således den af Herr Noreus
med flera yrkade förändring och anhåller,
att Utskottens tariff, N:o i, uti Betänkandet,
]NT:o 16, må bifallas.
Häruti förenade sig Herrar TVinbladhj
Donner, Lundmcuij Petersson, TV ester strand
och Bergelin.
Herr Noreus: Jag medgifver visserligen,
alt den af mig föreslagna bevillning å till¬
verkningen af brännvin kan anses vara en
dryg beskattning; men jag har dock den för¬
Den 14 September. 17g
hoppning, att brännvinsbränningen derigenom
skall inskränkas, och priset, af sådan anled¬
ning, förhöjas. Jag är beredd att nedsätta
afgiften till 1 sk. på hvarje kanna tillverkadt
brännvin; men jag kan icke frånträda prin¬
cipen. Ej heller finner jag, alt denna be¬
skattning är oskälig, eller alt den har en så¬
dan inflytelse, som Herr Ståhle förutsatt.
För öfrigt återstå visserligen många anslag
obeviljade; men en stor del deraf äro nöd¬
vändiga; och jag kan lika litet vägra min
röst till dem, som jag tror mig böra lemna
å sido en så billig beskattning, som den jag
nu föreslagit; uti hvilket yttrande Herr Ze«
thelius instämde.
Herr Cron trodde, att principen nu en¬
dast borde afgöras, och att det således vore för
tidigt alt öfverlägga, huruvida afgiften skulle
bestämmas till 1 eller 2 sk. på hvarje kanna
tillverkadt brännvin, utan att det borde till
Bevillnings-Utskottet Öfverlemnas att sådant
föreslå, efter sig företeende calculer öfver
den inkomst, som kunde vara af nöden att
påräkna i bevillning af brännvinsbränningen.
Herr Langenberg ansåg den af Utskot¬
ten föreslagna tariff å pannerymdsafgiften
vara för låg och kunna tåla 33procents
förhöjning.
Herr Helsingius föreslog, att Herr Rf el¬
ströms tariff måtte antagas.
Herr Montan förenade sig med Herr
Zethelius i yrkandet, att brännvinsbrännin¬
gen må beskattas efter tillverkningen, och
i8o Den i/j September.
ansåg, att, sedan Ståndet afgjort, att en go
kannors panna är den högsta, som å en e-
gendom får ega rum, nödgades han antagä
Herr Rydströms föreslagna tariff, såsom mi-
nimi*tabell.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde till afgörande först
den principfråga, huruvida brännvinsbrännin¬
gen skall efter tillverkningeu beskattas, hvar¬
på svarades Ja och Nej samt begärdes vo¬
tering.
Följande voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller, att bevillning skall
läggas å brännvinsbränningen efter tillverk¬
ningen, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nejj kommer en sådan bevill¬
ning icke alt ega rum.”
Herr Bergelin hemställde, om icke uti
Jä-Propositinen må uttryckas särskild bevill¬
ning; men på denna erinran fastades icke
afseende.
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar JVeserj Aspe¬
lin, Strehlenertj Santessonj Klemanj B reval¬
lius ^ Hembergj Levtonj Croniusj Lindqvistj
Westmanj Richert, Meijer och Köhler voro
frånvarande, en sedel aflades förseglad, och
de öfriga befunnos, vid öppnandet och upp¬
räknandet, innefatta ig Ja emot i3 Nejj i
följd hvaraf ofvannämnde bevillning å bränn¬
Den 14 September. 181
vinsbränningen efter tillverkningen var af
Ståndet beslutad. Den förseglade sedeln för¬
stördes.
Emot beslutet reserverade sig Herrar
Petersson, Bergelin, Westerstrand', Donner,
Rydström, Ståhle, Willberg,, Helsingius_ ocb
Ålund.
Sedan Ståndet derefter, uppå Herr Tal¬
mannens proposition, beslutat, alt den tariff,
sora för pannerynidsafgiften antages, skall an¬
ses såsom minimitariff, framställde Herr Tal¬
mannen till bifall den, hvilken i 2 §. 2 Art.
af 1824 års Författning innehålies; hvarpå
svarades Ja och Nej, samt begärdes votering.
Följande Voterings-proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som antager den i Kongl. Kun¬
görelsen den 19 Maji 1824, 2 §. 2 Art. upp¬
ställda tariff, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, förbehåller Ståndet sig, att
sedermera besluta hvilkendera af de öfriga
föreslagna tarifferna må antagas.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid dels de vid förra vo¬
teringen frånvarande, med undantag af Herr
Santesson, som nu tillstädesvar, dels Herr
Winbladh voro borta, en sedel aflades för¬
seglad, och de öfriga befunnos, vid öppnan¬
det och uppräknandet, innehålla 21 Nej e«
mot 11 Ja. Den förseglade sedeln för¬
stördes.
i8a Den 14 September.
Herr Talmannen framställde derefter
till bifall tariffen, N:o 1, uti Betänkandet,
N:o 16, hvarpå svarades Ja och Nej, samt
begärdes votering.
Följande Voterings-Proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som bifaller tariffen, N:o 1, uti
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Betänkande, N:o 16,
lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, förbehåller Ståndet sig se¬
dermera att besluta, hvilkendera af de öf¬
riga tarifferna, som blifvit föreslagna, må
antagas.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid de vid förra voterin¬
gen frånvarande icke heller nu voro tillstädes,
en sedel aflades förseglad, och de öfriga be-
funnos, vid öppnandet och uppräknandet, in¬
nehålla 18 Nej och 14 Ja. Den förseglade
sedeln förstördes.
Deruppå framställde Herr Talmannen
till bifall den af Herr Rydström uti sin vid
Betänkandet, N:o 16, bifogade reservation
föreslagna tariff; och, då härvid jemväl sva¬
rades Ja och Nej, samt votering begärdes,
föreslog Herr Helsingius till Contra-proposi¬
tion antagande af den utaf Herr Petersson
föreslagna tariff, hvilken hemställan bifölls.
Följande Voterings-Proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
Den 14 September. i83
”Den, som antager den af Herr Rydström
föreslagna tariff, enligt lians vid Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens Betänkande, N:o 16, bifogade re¬
servation, lägger: Ja.
Den det det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, kommer Herr Peterssons
tariff att antagas.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid de vid förra voterin¬
gen frånvarande, med undantag af Herr hPin-
bladh, som tillstädeskommit, voro borta, en
sedel aflades förseglad, och de öfriga befun-
nos, vid öppnandet och uppräknandet, inne¬
fatta 21 Ja emot 12 Nej, i följd hvaraf Herr
Rydströms förslag till tariff var antaget.
Den förseglade sedeln förstördes.
Till afgörande framställdes derefter, om
Ståndet skall till Bevillnings-Utskottet öfver¬
lemna att föreslå den afgift, hvarmed bränn¬
vinsbränningen, efter tillverkningen, må be¬
läggas.
Herr Ståhle hemställde, om ej frågan,
angående berörde afgift, borde anses såsom
ny Motion, och trodde det vara besynner¬
ligt, om Ståndet skulle genast densamma
bestämma, äfvensom, derest detta icke skulle
ske, förrän Bevillnings-Utskottet inkomme
med nytt Betänkande, Herr Ståhle ansåg Riks¬
dagens fördröjande deraf föranledas.
Herr Cron yttrade, det han ej insåg,
efter hvilka grunder denna tillverkningsaf-
184 Den 14 September.
gift nu kunde bestämmas, då calcul af re¬
sultatet icke var lill grund derför lagd.
Herr Helsingius ansåg det äfven vara
mindre angeläget, alt nu bestämma nämnde
afgift till ziffran, och trodde ändock kunna
fortsättas med författningens afgörande till
dess öfriga delar, helst Ståndet ännu ej kän¬
de PresteStåndets beslut närmare, än efter
uppgift om en sådan afgifts antagande, utan
att veta dess belopp.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde den fråga, om Stån¬
det beslutar, att ej för närvarande bestämma
Bevillningsafgiften för hvarje tillverkad kanna
brännvin, utan att öfverlemna till Bevillnings¬
utskottet att densamma föreslå? Hvarpå sva¬
rades Ja och JYejj samt begärdes votering af
Herr Ståhle, som önskade, alt i contrapro¬
positionen må intagas, alt, oin den vinner,
Ståndet anses skola bestämma ifrågavaran¬
de afgift.
Följande Voterings-proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som finner, att Ståndet för närva¬
rande ej må bestämma bevillningsafgiften för
hvarje Lill verkad kanna brännvin, utan att
det må öfverlemnas till Bevillnings-Utskoltet
att, efter sig företeende calculer, denna af¬
gift föreslå, lägger: Jaf
”Den det icke vill, lägger: JSej."
”Vinner JVejj anses Ståndet nu skola
bestämma ifrågavarande bevillningsafgift.”
Volerings-sedlar uldtdades till Ståndets
Den i/j September. i85
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid de vid förra voterin¬
gen frånvarande, jemte Herr Winbladh^ ej
voro tillstädes, en sedel aflades förseglad,
och de öfriga befunnos, vid öppnandet och
uppräknandet, innehålla 17 Nej emot i5 Ja.
Den förseglade sedeln förstördes.
I följd häraf hade Ståndet beslutat, att
meranämnde afgift nu skulle bestämmas, och
i sådant afseende yrkade Herr Zethelius, att
den må utsattas till 2 sk. å hvarje kanna Lil 1-
verkadt brännvin, hvaremot Herr Ståhle yt¬
trade, alt, då han ansåg Ståndets redan fat¬
tade beslut inverka hufvudsakligen på Sven¬
ska jordbrukets förfall, och då lian önskade,
att detta ju förr desto heldre skulle visa sig
i följderna, på det att denna näring snart
måtte komma i åtnjutande af för dess bestånd
nödvändigt Stats-anslag, föreslog han afgif-
tens beräkning till [\ sk. å hvarje kanna lili-
verkadt brännvin.
Herr Mattson deremot föreslog afgift af
1 sk. på hvarje kanna tillverkadt brännvin
för producenten.
Herr Noreus yttrade, att han icke vill
någon närings fall, och således ej heller jord¬
brukets, samt trodde 1 sk:s afgift på hvarje
kanna brännvin vara den lämpligaste.
Herrar Lundman och Löfvenius instäm¬
de häruti.
Herr Bergelin delade Herr Stähles åsig-
ter, i afseende på följderna af ifrågavarande
beskattning, men föreslog, alt afgiften icke
i86 Den 14 September.
måtte bestämmas till högre belopp, än 6 rst.
för hvarje kanna lillverkadt brännvin, och
med Herr Bergelin förenade sig Herr Win¬
berg; äfvensom Herr Ekerman ansåg beloppet
icke böra sättas högre, än enligt Herr Berge¬
lins förslag; hvaremot Herr Leffler trodde,
att ändamålet skulle förfelas genom så låg
afgift, helst resultatet deraf blefve under mi«
nimi-tariffen, och Herr Lejffler fann, af delta
skäl, afgiften böra utgå med minst 1 sk.
per kanna.
Herr Helsingius instämde häruti och upp»
gaf, att, efter 1 sk. per kanna, en inkomst af
5oo,ooo Rd. calculeras, och tilläde, alt, då
lika stor summa är beräknad efLer minimi-ta-
riffen, synes denna conformité ådagalägga,
alt 1 sk:s afgift å hvarje kanna tillverkadt
brännvin är med rättvisa förenlig.
Deremot anförde Herr Winberg, att, om
den uppgift, att 48 millioner kannor bränn¬
vin i landet årligen tillverkas, är sann, sy¬
nes en •§■ sk:s afgift vara tillräcklig, för att
inbringa 5oo,ooo Rd.
Herrar Santesson och Langenberg instäm¬
de uti förslaget örn 1 sk:s afgift per kanna.
Discussionen ansågs slutad, och, med
anledning af de flesta talares yttranden,
framställdes till bifall förslag, att 1 sk. må
erläggas uti bevillningsafgift för hvarje kan¬
na tillverkadt brännvin; hvarpå Ja och Nej
svarades, samt votering begärdes.
Följande Voterings-proposition uppsattes,
justerades och anslogs:
1
Ben 14 September. 187
”Den, som bifaller, att 1 sk. må erläggas
uti be villningsafgift för hvarje kanna till v er—
kadt brännvin, lägger: Ja;”
”Den det icke vill, lägger: Nej.”
”Vinner Nej, förbehåller Ståndet sig att
sedermera besluta, hvilketdera af de öfriga
föreslagna afgiftsbeloppeu må antagas.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid de vid förra voteringen
frånvarande icke tillstädes voro, en sedel afla-
des förseglad, och de öfriga befunnos, vid öpp¬
nandet och uppräknandet, innehålla 23 Ja e-
mot 9 Nej, i följd hvaraf omförmähla afgift
var bestämd till 1 sk. å hvarje kanna till ver¬
kad t brännvin. Den förseglade sedeln för¬
stördes.
Ifrån beslutet reserverade sig Herrar
Stälile, Bergelin och Petersson.
3. §.
Gamla redactionen antogs.
4. §•
Beslöts skola försvinna.
5. §., eller numera 4* §•> oc^ 6. §. el¬
ler nu mera 5. §.
Gamla redactionen bifölls.
7. §. eller numera 6. §.
Gamla redactionen bifölls, endast med
den förändring, att, i stället för orden, vid slu¬
tet af paragraphen, utan beräknande af Juni,
Juli, Augusti och September Månader, bör
uttryckes, utan beräknande af halfva Juni må¬
nad, samt Juli, Augusti och September månader.
t 188 Den i/j September.
8, g, 10, u och 12 §§. eller numera j,
8, g, io och ii §§.
Gamla redaclionen bifölls.
3 Art.
Om brämiings-redskapen.
1 §• ,
Gamla redaclionen bifölls, med den för¬
ändring, enligt Utskottens förslag, att, vid
slutet, i stället för orden: med lika villkor för
alla, att pannerymden bestämmes, endast efter
jordvärdet, införas följande: med iakttagande
af de villkor of vanföre stadgade blifvit.
2, 3 och 4 §§•
Gamla redactionen gillades.
5 §•
Den af Utskotten i bilagan vid Betän¬
kandet, N:o 6, föreslagna redaclion gillades,
roed uteslutande, enligt Betänkandet, N:o 16,
af följande ord: Till uppmätning ifrågakom-
mer endast den panna, hvarunder eld omedel¬
barligen användes.
6. § i morn.
Af denna §. antogs följande af Herr
Winberg skriftligen föreslagna redaclion:
”Maskvärmare, af hvad form och beskaf¬
fenhet som helst, skola äfven undergå mätning
och få, lill förekommande af flera missbruk,
ej i mäskrummet innehålla mera, än £ öfver
kannerymden af den panna, hvartill den hörer.
2 Mom.
Gamla redactionen bibehölls.
7 §•
Gamla redactionen gillades, med tillägg
Den 14 September. 189
af orden: äfvensom mäskvärmarej efter ordel;
lösbröst.
8 §.
Gamla redactionen gillades, med tillägg
å andra raden af orden: elter mäskvärmarej
efter ordel: brännvinspanna, och å åttonde ra¬
den af orden: eller mäskvärmarerij efter ordet;
pannan.
9 §•
Gamla redactionen bifölls.
10 §.
Gamla redactionen gillades, med tillägg,
5 andra raden, af orden: eller mäskvärmarerij
efter ordel: brännvinspannan.
11 §.
Gamla redactionen gillades.
12 §.
Den af Utskotten, enligt bilaga vid Be¬
tänkandet, N:o 6, föreslagna redaclion gil¬
lades.
13 §.
Beslöts skola försvinna.
14 §- eller numera i3 §.
Gamla redactionen bifölls, med förän¬
dring, vid §:ns början, lill följande lydelse:
”Varder brännvinsbränning genom särskildt
förbud inställd, då etc.
15 §. eller numera i4 §•
Gamla redactionen gillades, med tillägg,
å sjunde raden, af orden: eller mäskvärmarej
efter orden: stämplad brännvinspanna.
igo Den *4 September.
4 Art.
Om ansvar för öfverträdelser af hvadj
rörande brännvinsbränningen^ förordnats.
1 §*
Den af Utskotten, enligt bilaga vid Be¬
tänkandet, N:o 6, föreslagna redaction, gil¬
lades.
2 §•
Gamla redactionen gillades.
3 5*
Redactionen, enligt bilaga vid Betänkan¬
det, N:o 6, gillades.
4, 5, 6, 7, 8 och q §§.
Den gamla redactionen gillades, dock
med iakttagande af förändrad citation uti 4
§. och i Art. 5 §. i stället för der åberopa¬
de i Art. 6 §.
5 Art.
Om Brännvinsförsäljning.
1 §■
Gamla redactionen gillades.
2 §'
Den, enligt bilaga vid Betänkandet, N:o
6, föreslagna nya redaction bifölls.
3 och 4 §§•
Gamla redactionen gillades.
5 §.
Den nya redactionen, enligt Betänkandet,
N:o 6, gillades.
6, 7, 8, 9, 10 §§. och 11 §. 1 Morn.
Den gamla redactionen gillades.
1 1 §. 2 Mom.
Gamla redactionen bibehölls, med förän-
Den 14 September. igi
dring i så måtto, att, vid slutet, i stället för
ordet: lurendrägeriinföras orden: oloflig
införsel.
11 §. 3 Mom. och 12 §.
Gamla redactionen gillades.
6 Art.
i afseende pä författningens
Den af Utskotten, enligt Betänkandet,
N:o G, föreslagna redaction bifölls.
2, 3, 4, 5 och 6 §§.
Gamla redactionen gillades.
7- §•
Nya redactionen, enligt Betänkandet, N:o
6, gillades.
Slutligen uppsköts öfverläggningen, an¬
gående de pistoriska verken och deras be¬
skattning, till nästa plenum.
§• 9.
Föredrogos och lades på bordet följan¬
de Utlåtanden och Belänkanden:
1:0 Stats-Utskoltets:
N:o 235, öfver gjorda anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, N:o 124, i anledning
af några i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof förekom¬
na allmänna frågor,
N:o 240, i anledning af återremiss från
RiksStånden af Utskottets Betänkande, N:o
133, angående regleringen af utgifterna un¬
Föreskrifter
lii t ~
1 §•'
verkställighet.
1Q2 Den 14 September
der RiksStatens fjerde hufvudtilel, jemte der¬
vid bilagda Utlåtanden, Kris 134» 135 och i36.
JN:o 241, om hegardt fortfarande lönean¬
slag åt lärarne vid Stockholms Stads under¬
visningsverk,
N:o 242, i fråga om publikt understöd
åt Författaren af Svenska Folkets Historia un¬
der Konungarne af Vasa-älten,
N:o 243, i fråga om anslag af Statsme¬
del för författandet af en fullständig historia
om Konung Carl den XI:s regering, samt
den så kallade frihetstiden,
N:o 244» i anledning af väckt Motion
om Statsanslag för utgifvandet af nyttiga böc¬
ker åt de fattigare folkclasserna,
N:o 245, angående hegardt fortfarande
anslag för Elementar- eller Profscholan i Stock¬
holm,
N:o 246, i anledning af väckta motioner
om förökade anslag för vissa Läro-Inrättnin-
gar, m. m.,
N:o 247, öfver gjorda anmärkningar vid
Betänkandet, N:o i43, angående Riks-Statens
femte hufvudtitel,
N:o 248, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, JV:o 144» angående
regleringen af utgifterna under Riks-Statens
sjette hufvudtitel,
N:o 249, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid de under N:is 145 och 146 afgif-
na Betänkanden, angående Riks-Statens sjun*
de hufvudtitel,
]N:o 25o, i anledning af återremiss af Be¬
Den 14 September. ig3
tänkandet, N:o 147, angående Riks-Statens åt¬
tonde hufvudtitel för allmänna och extra ut-
gifter,
N:o 25i, angående medel till ombygg¬
nad af den så kallade Lejonbacken vid Stock¬
holms Slott,
N:o q52, öfver gjorda anmärkningar vid
Betänkandet, N:o i5o, angående Riks-Statens
nionde hufvudtitel,
N:o 253, angående gjorda anmärknin¬
gar vid Utskottets Betänkande, N:o 151, om
regleringen af anslagen under Riks-Statens
tionde hufvudtitel, och
N:o 254, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 152, angående
reglering af allmänna Indragnings-Staten, samt
2:0 Lag-Utskottets:
N:o 86, öfver motioner om fastställan¬
de af vissa grunder för en ny brottmålslag,
N:o 87, öfver motion om införande af
edsvuren Nämnd eller Jury i brottmål,
N:o 88, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga proposition till Rikets Ständer, rörande
förmånsrätt för Upsala Academie hos dess
Uppbördsman, i afseende å medel, som af
dem för Academiens räkning blifvit uppbur¬
na eller förvaltade, samt Herr Professora
B. M. Bolmers Motion om enahanda förmåns¬
rätt för Lunds Academie,
N:o 8g, i anledning af åtskilliga Motio¬
ner om indragning af Lagmans- och Käm-
närsrätter, samt särskilda domstolar, så ock
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. V' i£o.
ig4 Den i4 September.
ora förändring i vissa Domstolars organisation
och i rättegångsordningen, m. m.,
N:o 90, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition till Rikets Ständer, angåen¬
de ändring uti 25 Gap. 1 §. RättegångsBal-
ken och, i sammanhang dermed, äfven i 12
Cap. 2 §. 2 Mom. samma Balk, sådant det
lyder uti Kongl. Förklaringen den 10 Sept.
1823,
N:o 91, i anledning af Herr Wollrath
Thams Motion om BergsTingsrätternas bibe¬
hållande i deras nuvarande skick, m. m. och
i N:o 92, i anledning af Kongl. Majrts Nå¬
diga proposition, angående ordningen och sät¬
tet för överklagande af UnderRätts beslut i
tvister om husesyn och fardag å krono¬
hemman.
Plenum slutades kl. ^ till 11 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 17 September.
Plenum klockan \ 6 e. m.
§. 1.
Upplästes ankomna ProtocollsUtdrag för
dea 10 och i4 dennes, hvaraf inhemtades, att
Den ij September.
Högloft. Ridderskapet och Adeln remitterat
till Stats-Utskotlet Motion, att Stats-Utskottet
måtte anmodas inkomma med förslag till be¬
stridande af de vid H. Maj:t Drottningens
kröning uppkomna kostnader, och anförande,
angående vissa föreslagna villkor för verk¬
ställighet af en brobyggnads uppförande vid
Borgås sund, till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskotten Motion, angående
flygsandens ytterligare dämpande i Halland,
till Bevillnings-Utskottet Motion, att de per¬
soner, hvilka användas såsom vaktare vid
flygsandsfälten, må befrias från bevillning,
till Banco-Utskottet Motion, att länsmän och
underofficerare må, under iakttagande af e-
nahanda säkerhetsmått och förbindelser, som
öfriga lånesökande, erhålla län i Disconten,
lill Lag- samt Allmänna Besvärs» och Econo-
mieUtskotten, dels Motion, att 1827 års Skif-
tesStadga icke måtte tillämpas på de enskif-
tesförrättningar, hvilka före stadgans utgifvan-
de blifvit påbörjade, men icke äro fullända¬
de, dels ett anförande, som innefattar an¬
märkningar vid de tvänne sistnämnda Ut¬
skottens återremitterade Betänkande, N:o 54,
bifallit Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Ulskotlens Betänkande, N:o
i5, återremitterat Stats- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ecouomie-Utskottens Utlåtande,
N:o 67, och Banco-Ulskottels Betänkande, N:o
71, och fattat särskildt beslut, i anledning af
13evillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Ulskotlens Utlåtande, N:o 16, och
196 Den iy September.
att Högvördiga PresteStåndet bifallit Stats»
Utskottets Utlåtande, N:o 218, återremitterat
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens Betänkande, N:o 58, och, lill iakt¬
tagande vid Riksdagsbeslutets uppsättande, re¬
mitterat till Expeditions-Utskottet Kongl.
Maj:ts den 8 dennes på Rikssalen afgifna svar,
i anledning af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelser, rörande åtskilliga lagförändringar.
§. 2.
Protocollet för den 14 dennes justerades.
§. 3.
Anmälde Herr Talmannen, att Herr Ri«
chertj enligt till Herr Talmannen meddelad
underrättelse, nödsakats, för att återhemta
sig från åkommen sjuklighet, resa till landet,
der han ärnade några dagar vistas, äfvensom
Herr Cron gaf tillkänna, att Herr Köhler för
sjukdom, på läkares inrådan, förlidne gårdag
rest till hemorten.
§• 4-
Efter anmälan och i vanlig ordning e-
mottagen, företrädde Herr HofCanzleren och
* Commendeuren Välborne D. von Schultzén-
heimj hvilken aflemnade följande Kongl. Maj:ts
Den iy September. 197
Nådiga Propositioner och Skrifvelse till Rikets
Ständer af den 11 dennes.
1:0 Om förändringar uti 19, 21 och
88 §§. i RegeringsFormen, rörande sältet för
förklaringars meddelande om lagens rätta
mening,
2:0 Angående villkoren för Salpetergär¬
dens upphörande,
3:o Angående tillägg uti 25 Cap. 5 §.
RättegångsBalken, och
4:o Angående ålder för dem, som af
HofRätterua till Domare-embetets utöfvande
förordnas:
Herr HofCanzleren utbeledsagades.
§. 5.
Af anledning, Protocollet, för den 14
dennes, 8 §., utvisar, företogs nu till öfver¬
läggning frågan om de pistoriska bränneri-
verken och deras beskattning.
Herr Winberg: Då Ståndet förlidne Ple-
nidag, i anledning af 1 Art. 4 §• Kongl.
Kungörelsen den 19 Maji 1824, beslöt, att
högsta kannerymd för en brännvinspanna
med enkel construction, som må vid landt¬
egendom begagnas, är 90 kannor, men för¬
behöll sig att särskildt öfverlägga om de
pistoriska apparaterna och deras beskattning,
hoppas jag, att Ståndet, vid den sednare frå¬
gans afgörande, tager i betraktande det be¬
hof, som vid en större landtegendom sig
företer af en större brännvinsafverkning,
if)8 Den iy September.
oell, med afseende derå beslutar, att det
högsta enkla pistoriska verk, som må tillåtas,
skall vara en g o kannors panna, med dertill
hörande förpanna; och torde sedermera be-
ståramas, angående egendomsvärdet för tillåt¬
ligheten af pistoriska verk och beskattningen
deraf.
Herr Helsingius instämde med Herr
Winberg och trodde, att ett sådant enkelt
pisloriskt verk borde få begagnas å egendom,
som i värde öfverskjuter i5,ooo Rd., äfven¬
som Herr Helsingius tilläde, det han dels
föranläts upplysa, att vid ett pistoriskt verk
med aine 45 kannors pannor kan nära afver-
kas lika mycket brännvin, som vid ett med
tvänne go kannors pannor, dock med mera
besvär och med någon bekostnad af tiden,
dels afsåg Statens inkomst, som icke prin*
cipenligt inflyter af det pistoriska vei kel med
aine 45 kannors pannor, jemförelsevis med
den, som erhålles af en g o kannors panna
med enkel construction, då möjligheten af
tillverkningens belopp vid det förra och det
sednare bör tagas till grund för beskattningen.
Herr LeJJler åter ansåg det redan fatta¬
de beslutet derom, att en g o kannors enkel
panna skall vara det högsta, som på en bolstad
tillätes, helt och hållet förfelas, om det skall til¬
låtas, att ett pistorisk verk med 2ine g o kannors
pannor får begagnas, då man vet, att å ett sådant
verk averkningen är 6 gånger så stor, som
den vid begagnande af den enkla pannan,
och utur sådan synpunkt trodde Herr Lefler
Den iy September. 199
det vara consequent att besluta, det, i stäl¬
let för en enkel 90 kannors panna, ett pisto-
riskt verk med tvänne 45 kannors pannor
må tillåtas; äfvensom Herr Leffler upplyste,
att, då i den vid Utskottens Betänkande,
N:o 16, bifogade tariff, N:o 2, namnes 45
kannors panna mot afgift af 90 Rd., dermed
förstås tvänne pannor, hvaraf endast under
den ena är eld, utgörande hvardera 11^ kan¬
nors rymd, och att, då der nämnes 90 kan¬
nors panna inot 270 Rd:s afgift, meningen
är tvänne pannor, hvardera af 45 kannor,
likaledes så ställda, att eld endast är under
den ena af dem, hvaremot ett pistoriskt verk
med 2:ne 90 kannors pannor ej i tariffen
förekommer.
Herr Rydström anhöll, att Utskottens
Utlåtande, N:o 16, angående de pistoriska
bränneriverken, må gillas, och att, då frågan
ej lärer kunna annorlunda än genom vote¬
ring slitas, densamma må ske, hvarvid Ja-
Propositionen torde böra ställas på Utskot¬
tens Utlåtande.
Herr Alund åberopade sitt skriftliga an¬
förande, som förlidne Plenidag ingafs, och
anhöll örn frågans afgörande genom votering.
Herr Lefflers åsigt delades af Herrar
Lundman, Zethelius, Ståhle och Cron, af
hvilka Herr Ståhle sig utlät, att detta beklag¬
ligen ej var första gången, som det ifråga¬
sattes att genom ombyten af economiska för¬
fattningar tillskynda enskilda förluster, och
att Herr Ståhle ej kunde tro, att en 45 kan¬
200 Den 17 September.
nors pann;i skall kunna gifva pä samma lid
lika stor tillverkning, som en go kannors
panna, enär det syntes tydligt, att större
inäskningsmassa åstadkommer starkare portion
imma, följaktligen starkare stråle, och således
mera fortskyndad tillverkning.
Med Herrar Winberg och Helsingius
förenade sig Herr Nore'us.
Herr Winberg anhöll, att, om Ja-Propo¬
sitionen ställes å bifall af Betänkandet, an¬
gående de pisloriska verken, torde Contra¬
propositionen ställas derå, att ett enkelt pi-
storiskt verk af go kannors panna med sin till¬
höriga förpanna skall vara det högsta tillåtna
pistoriska verk, hvarvid, om Nej vinner, se¬
dermera må öfverläggas, angående egendoms¬
värdet och beskattningen.
Herr Mattson bestred alla pistoriska
verk och trodde hufvudsakligen böra afses,
att folkets moralitet ej måtte genom för stor
brännvinsproduction förstöras, ehuru det til¬
lika borde så ställas, att ladugårdsskötseln
förbättras.
Herr Montan ansåg frågan kunna sön¬
derdelas i trenne delar, nämligen: 1:0 om
pistoriska verk skola tillåtas, 2:0 af hvad stor¬
lek de må vara, och 3:o huruledes de skola
beskattas.
Discussionen ansågs slutad, och följande
Voteringsproposition föreslogs, uppsattes, ju¬
sterades och anslogs:
”Den, som bifaller Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
Den iy September. 201
skottens Betänkande, N:o 16, angående de
pistoriska verk, som få begagnas, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, anses Ståndet hafva beslu¬
tat, att ett enkelt pistoriskt verk af 90 kan¬
nors panna, med sin tillhöriga förpanna,
skall vara maximum af tillåtliga pistoriska
verk.”
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Weser, Aspe¬
lin, Lindqvist, Richert och Köhler, de lyra
sistnämnda sjuka, Ekerman, hindrad af laga
förfall, Kleman, Brovallius, Langenberg, Hem¬
berg och Meijer, de Irenne sistnämnda, ef¬
ter erhållen ledighet på bestämd tid från
Riksdagsgöromålen, voro frånvarande, en se¬
del aflades förseglad, och de öfriga befun-
nos, vid öppnandet och uppräknandet, inne¬
hålla 18 Ja emot 17 Nej, i följd hvaraf
Utskottens Utlåtande, N:o 16, angående de
pistoriska bränneriverk, som få begagnas, var
bifallet. Den förseglade sedeln förstördes.
Herr Helsingius anmälde sin reservation
och anhöll, att det måtte i Protocollel an¬
tecknas, att han icke deltagit i ett beslut,
hvarigenom egande rätten i betydlig mån
förnärmas.
På enahanda skäl reserverade sig Herr
Noreus emot beslutet, äfvensom reservatio¬
ner anmäldes: 1:0 af Herr Alund, på de grun¬
der, som han skriftligen utvecklat, och 2:0
af Herrar Strehlenert, Santesson, Arosenius,
202
Den iy September.
Donner, Gezelius, Montan, Löfvenius och
Petersson.
Herr Noreus yttrade vidare: Jag anser
det nu fattade beslutet så mycket mera in¬
gripande uti enskildas egande rätt, sorn de
sedan sista Riksdag anlagda pistoriska verk
tillkommit, med anledning af Kongl. Maj:ts
utfärdade författning, och derjemte förenar
jag mig uti den af Herr af Billbergh och Friher¬
re Sprengtporten i afgifna reservationeruttryck¬
ta åsigt, att Rikets Ständer sträckt Utlåtandet
längre, än vederbordt, då äfven den del af
frågan om brännvinsbränningen, hvilken be¬
ror af Kongl. Majrts economiska lagstiftnings¬
rätt, blifvit annorledes, än såsom blott önsk-
ningsmål, af Rikets Ständer behandlad; hvar¬
emot jag tror endast grunderna för .'bevill-
ningen af brännvinsbränningen tillhöra Rikets
Ständers afgörande, i följd af den beskatt¬
ningsrätt, som dem tillkommer.
Denna åsigt delades af Herrar Strehle¬
nert, Donner och Gezelius, hvaremot Herr
Leffler yttrade: Jag finner ingen anledning
till denna frågas väckande af den föregående
discussionen eller beslutet; men, då Herr
Noreus sådant nu framställt, får jag upplysa,
att inom Utskotten har votering egt rum
derom, i huru vidsträckt afseende brännvins¬
bränningen skulle utgöra ämne för Rikets
Ständers afgörande. Få hafva delat Herr
af Billberglis och Friherre Sprengtportens öf¬
vertygelse. För min del anser jag visserli¬
gen frågau vara af economisk natur; men
Den iy September. ao3
jag finner det tillika vara naturligt, att, då
Rikets Ständer åtaga sig en bevillning af
brännvinsbränningen, måste det ock vara de¬
ras rätt att bestämma de motsvarande vill¬
koren. Det har ock varit vanligt, att bränn-
vinsbränningsförfattningen i ett sammanhang
blifvit af Rikets Ständer uppgjord. Om en
vidsträcktare brännvinsbränning ulöfvas, be-
liöfves ej så stora afgifters påläggande, lör alt
till Staten inbringa en viss inkomst, då af-
gifterna deremot måste förhöjas, om tillverk¬
ningen inskränkes. Derest Kongl. Maj:t skulle
tillåta brännvinsbränning, dubbelt emot hvad
Rikets Ständer besluta, skulle en större be¬
skattning, än den påräknade, inflyta. Det
bar ej heller, mig veterligen, inträffat, att
Kongl. Maj:t förändrat de af Rikets Ständer
uppgjorda förslag tlil bränn vinsförfattning,
Hvad jag nu yttrat, bar utgjort den rådande
tankan inom Utskotten.
Häruti förenade sig Herr Cron.
Herr Noreus: Jag bar redan tillkänna—
gifvit, att jag deltager uti Herr af Billberghs
och Friherre Sprengtporten reservation; men,
i anledning af Herr Lefflers yttrande, tror
jag mig böra fästa ytterligare uppmärksam¬
het derpå, att de pistoriska verken tillkom¬
mit genom Kongl. Majlis Förordning, och
icke efter Rikets Ständess beslut. Såmedelst
har Kongl. Maj:t ådagalagt sin afgörande rätt
i ärendet. Jemväl torde jag få anmärka, alt,
ehuru Rikets Ständer ega att föreslå tullbe-
villningsafgifter, är dock Kongl. Maj:ts rätt
Den ty September.
oförkränkt alt tillåta eller förbjuda de va¬
ror, hvarför tullafgifter af Rikets Ständer
föreslås.
Herr Leffler: Jag tror mig hafva för¬
nummit, att Herr Noreus endast lill någon
mån delat reservanternas mening, hvilken
varit, att allt, som angick brännvinsbrännin¬
gen, kunde af Kongl. Maj:t förändras. Om
Rikets Ständer blott bestämma afgift på högst
g o kannors panna, men Kongl. Majtt skulle
tillåta dubbelt så stor pannerymd, uppkomme
deraf större beskattning.
Herr Zethelius var af den tanka, att, om
Kongl. Maj:t insett vådan af författningen
om de pistoriska verken, bade densamma
säkerligen icke utkommit, oell att, då den
skadat, böra Rikets Ständer fästa Kongl. Majrts
uppmärksamhet på behofvet af inskränkning,
livad ifrågavarande inrättningar beträffar.
Herrar Löfvenius och Leffler väckte frå¬
ga derom, att beskattningen för de pistoriska
verken ej ännu varit öfverläggningsämne;
men Herrar Winberg, Helsingius, Ståhle och
Rydström ansågo, att tariffen, N:o 2, enligt
Utlåtandet, N:o 16, var, genom bifall af Ja-
Propositionen, antagen, uti hvilket yttrande
Herr Cron sig förenade, under förutsättning,
att denna tariff är att anse såsom minimi-
tariff, enär Ståndets förlidne plenidag fattade
beslut om bränvninsbränningens beskattning
med en afgift af 1 sk. å hvarje kanna ti li¬
ve r k a d t brännvin måste tjena till rättelse
jemväl vid de pistoriska verkens begagnande.
Den iy September. ao5
Ståndet fann det vara, genom redan
lemnadt bifall till Utlåtandet, N:o 16, i hvad
det angår de pistoriska bränneri-verk, som
få begagnas, beslutadt, att Ståndet antagit
den vid Utlåtandet bifogade tariff, N:o 2,
dock endast såsom minimitariff, under iakt¬
tagande af Ståndets förlidna plenidag fattade
beslut om en bevillningsafgift af 1 sk, å
hvarje kanna tillverkudt brännvin.
Herr Noreus önskade få upplyst, om
det, genom bifallet lill Ja-propositionen, skul¬
le anses afgjordt, angående tiden, hvarunder
de nuvarande pistoriska verken få begagnas,
hvilken tid Herr Noreus trodde böra utsättas
tili år i83r.
Herr Winberg förklarade det förefalla
honom tydligt, att ifrågavarande verk skola
upphöra genast, då nya Brännvinsbrännings-
förfaltningen blifver gällande.
Herr Noreus anhöll, att i det Protocollet
måtte anmärkas, att, på förrberörde af hon¬
om framställda fråga, blifvit svaradt, att nämn¬
da omständighet är genom bifallet lill Ja*pro-
positionen afgjord.
Derpå hemställde Herr Lefflers huruvi¬
da frågan om mäskvärmares och rectificalo-
rers beskattning var afgjord; i anledning hvar¬
af Herr Helsingius yttrade, alt beskattningen
af de mäskvärmare och rectifieatorer, sorn
höra till pistoriska verk, är inbegripen under
den antagna tariffen, N:o 2, och att, hvad
beträffar beskattningen af mäskvärmare vid
206 Ben iy September.
enkla verk, synes den icke billig, sedan den
ena 90 kannors pannan blifvit borttagen.
Herr Leffler: ”Jag deremot anser Utskot¬
tets förslag om särskilda afgifter för mäsk-
värmare, rectificatorer och de så kallade Elg-
lundska verken böra antagas, helst, sedan
man ålagt de pisloriska verken en dryg be¬
skattning, i annat fall, innan nästa Riksdag, tro¬
ligen de flesta enkla pannorna skola blifva
försedda med dessa apparater och således
utan ökad afgift tillverka mycket mera, än af
dem varit beräknadt.”
Uppå Herr Talmannens fråga, ansågs
all discussion i detta ämne slutad, och något
vidare beslut, än det redan fattade, deruti
icke behöfligt.
§. 6.
Föredrogs å nyo Bevillnings- samt All¬
männa Besvärs- och Eeonomie-Utskotlens Be¬
tänkande, N:o i5, angående yrkad högre tull
å vissa från Ryssland och Finnland inkom¬
mande varor.
Jemte Betänkandet, upplästes Herr Hiess-
leiters emot detsamma afgifna reservation, uti
hvilken sju af Utskottens öfriga ledamöter
sig förenat.
Herr Hiessleiter: ”Det skulle i sanning
förundra mig, att de Höglofl. Utskotten, hvil¬
ka yttrat sig öfver den motion, jag tagit mig
friheten väcka om en högre införsel-tull å
Rysska talgljus, så knapphändigt tillstyrkt,
Den 17 September.
att, hvad jag derutinnan yrkat, mätte förf aila,
om icke jag och flere andra molionairer un¬
der närvarande Riksdag fått göra flerfulldig
bekantskap med delta behändiga sätt att re¬
da alla slags statseconomiska frågor och
framställningar. Jag skulle likväl trott, att
en föreslagen underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit med anhållan, att Kongl. Majit, då till¬
fälle dertill kunde gifvas, täcktes låta så för¬
anstalta, att ett billigare förhållande kunde
komma att ega rum med förtullningen af
från Finnland och Ryssland inkommande va¬
ror, så mycket mindre innebure någonting
otillbörligt, som, hvad de Rysska talgljusen
särskildt beträffar, anhållan om en högre tull
derå grundar sig på en af Kongl. Majit Sjelf
undertecknad Nådig Resolution; och de re-
spective Utskotten skulle helt säkert bättre
emotsvara Rikets Ständers billiga förväntan,
om de tillstyrkte Ständerna, alt inför thro-
nen frambära sådana önskningar, som kunde
upplysa Regeringen om verkliga förhållandet
med många vigtiga frågor, än att oupphörli¬
gen föreslå och tillstyrka, att de gjorda mo¬
tionerna måtte förfalla. Med den kännedom,
vi alla ega om Konungens landsfaderliga och
upplysta tänkesätt, vågar jag ock tro, att
Kongl. Majit ingalunda för sin höga del gil¬
lar detta nedtystande af motioner, som, på
skäl grundade, afse allmän och enskild nytta.”
”1 öfrigt, och då Utskotten ibland annat
trott sig känna, att den med Ryssland sed¬
nast afslutade Handels-conventionen ”medfört
2o8
Den iy September.
gotia resultater,” mert icke uppgifvit, för hvil¬
ken, önskade jag att få sådant något närmare
ulreddt,äfvensom att,i fall de goda resultaterna
varit på Sveriges sida, upplysas måtte, hvar¬
utinnan desamma egentligen bestått.”
”Detta är i synnerhet orsaken, hvarföre
jag, under åberopande i öfrigt af min reser¬
vation, vördsamligen får hemställa, att det
ifrågavarande Betänkandet måtte återremit¬
teras.”
Herr Sandblad: En hufvudsaklig omstän¬
dighet härvid är den af Herr Hiessleiter i-
frågasatta införsel af Rysska talgljus, hvilken
ingalunda är af behofvet påkallad. Derigen¬
om borttages eller förminskas förtjensten för
en mängd fattiga enkor, hvilka lifnära sig
med stöpning af ljus; och det är således icke
nyttigt, att Rysska talgljus få införas, helst
ljus kunna göras här af lika god beskaffen¬
het. Jag tror följaktligen, att en underdå¬
nig framställning härom icke vore olämplig.
Hvad åter angår importen från Finnland af
victualievaror och ved, anser jag bäst vara,
att det nu befintliga förhållandet dermed må
lemnäs orubbadt, enär Sverige ännu icke är,
hvad dessa articlar angår, oberoende. Jag
hyser ock den öfvertygelse, att Regeringen,
då den finner tiden lämplig, icke skall un¬
derlåta att i detta afseende införa ett annat
sjästern. Jag vore äfven, af hvad jag tvänne
Plenidagar hört uppgifvas om brännvins¬
bränningens nytta för ladugårdarne, böjd till
den förmodan, alt det af Finnland oberoen¬
Den 77 September. 20g
de tillståndet snart skulle i t» tiä JT;i. Min er¬
farenhet af den så kallade Finnska handeln
är likväl ej fåårig, oell jag tror mig faSlrnera
hafva funnit, att beroendet de sednare Arén,
i afseende pä victualier, ökat sig, och må
Ilända kan man antaga, att brännvinsbrännin¬
gen ej baft på ladugårdsskötsel)! så välgöran¬
de verkan, sorn man förutsatt. Hvad åter
veden beträffar, är den egentliga consurnlio-
nen deraf i Stockholm; men den fortfarande
införseln af ved är nödvändig, då de norra
provincerna ej kunna förse med tillräckligt
vedförråd.
Herr Arosenius: Såsom Svensk medbor¬
gare och näringsidkare, är jag skyldig förkla¬
ra, det jag 3nser Finnska handeln vara skad¬
lig. Sedan Finnland upphört att vara en in¬
tegrerande del af Sverige, tror jag denna
province böra, i handelsförhållandet til! Sve¬
rige, sättas i paritet med andra länder. Sve¬
rige har inom sig allt för egande af sjelfbe¬
stånd, i afseende på de varor, som från Finn¬
land hitföras: nödvändiga victualier och ved.
Svenska jorden producerar deraf allt, som be-
höfves, och jag är öfvertygad, att de norra
provincerna skola kunna förse Stockholm med
erforderligt vedförråd. Andra orter af lan¬
det hafva icke från Finnland emottagit ved.
Frågan är likväl ej nu om upphäfvande af
den handelstractat, som iir med Ryssland af-
slutad, utan endast derom, att, då en sällan
å nyo träffas, Regeringen må taga i betrak-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1S2S—2Q. V. i5i.
2io Den 1J September.
tande landets tillstånd, de medel, som inom
landet finnas till behofvens afhjelpande, och
den princip, att Finnsta handeln ej må til¬
läggas fortfarande emolumenter, helst det är
af vigt, alt dessa upphöra, och Sveriges eg¬
na invånares arbetskraft uppmuntras. Delta
önskar jag blott må i Protocollet antecknas,
utan att jag derpå grundar begäran om åter-
reiniss, hvilken jag anser af mindre betyden¬
het, då frågan beror af Kongl. Maj:ts visa
godtfinnande.
Herr Löfvenius instämde med Herrar
Hiessleiter och Arosenius.
Herr Santesson: Jag förenar mig uti Herr
Arosenii åsigt af detta ämne, men föranlåtes
dock, lika med Herr Hiessleiterj begära åter-
remiss af Betänkandet, på det att Utskottet
inåtte å nyo öfverväga, huruvida icke den fö¬
reslagna underdåniga framställningen är lämp¬
lig. Utskotten hafva utvecklat nyttan af
den Finnska handeln; men härvid är dock
blott Stockholm afsedd, och det är i sanning
nu hög tid, att landet i det hela considere-
ras, och att det således undersökes, angående
verkningarna för Rikets öfriga delar af nämn¬
da handel.
Herr Winberg: Jag anser motionen lik—
gilltig och tror, alt införskrifningen af Rys-
ska talgljus, oaktadt den låga tullen, ej är be¬
tydlig och af ingen egentlig inflytelse för ri¬
ket. Då talgljus införskrifvas för samma pris,
sorn talgen, den förädlade varan för samma
pris som rudimaterie!!, anser jag ej heller
Den ij September. 211
Stadgandet i den anmärkta delen vara o-
lämpligt. Jag instämmer med Herr bro¬
senius deruti, att ingen angelägenhet påkal¬
lar framställning i ämnet till Kongl. Maj:t,
och jag tillstyrker således bifall å Betän¬
kandet.
Herr Noreus: Jag ser saken utur samma
synpunkt, som Herr Arosenius framställt.
Mig synes det bästa resultatet vara att för¬
vänta af Kongl. Maj:ls höga öfversigt af Huf¬
vudstadens behof af de ifrågavarande articlar-
11a. Om ej näringarne kunna beskyddas an¬
norlunda, än genom högre pris på varor,
som hitföraS från Finnland, täger Kongl.
Maj:t ofelbart sådant i betraktande såsom
vigtigt. Det är gifvet, att, i den mån trans¬
porterna förlättas, ökas ock täflan, och der¬
af uppkomma goda resultat. Om Kongl.
Maj:t, vid tractaten med Ryssland, funnit för¬
delar, som bordt Sverige förbehållas, har det
äfven skett. Denna tractat har icke tillkom¬
mit i ändamål att gynna Finnska handeln,
utan af behofvet för landet. Jag hvilar trygg
vid Kongl. Maj:ts bedömande af dylika äm¬
nen och tror den väckta frågan om Rysska
talgljus vara en alltför obetydlig omständig¬
het att framställa, vid sidan af en tractat för
ömsesidiga fördelars befrämjande.
Herr Santesson: Jag beder att få tillägga,
det jag, vid mitt yttrande, icke egentligen af-
sett Herr Hiessleiters motion örn högre tull
å Rysska talgljus, utan deremot Nils Håkans¬
sons från Kronobergs Län Memorial, hvaruti
2i2 Den iy September.
uttryckes den åsigt, att tullafgifterna borde
förliöjas på alla slags från Finnland inkom¬
mande jordalster. Denna sednare fråga är
vida mer omfattande, än den förra, och jag
förnyar miLt instämmande uti begäran om
återremiss, enär det är af yttersta vigt, att
bela landets väl afses vid blifvande handels-
tractater.
Herr Ekerman: Lika med Herr Norelis,
är jag öfvertygad, att de fördelar, som äro
lemnade Finnska handeln, ej blifvit medgif-
na, för att gynna densamma, och jag är för¬
vissad, att Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle att
reglera handelns gång på det sätt, att icke
de fördelar, som ej äro af nödvändighet på¬
kallade, ega rum. För öfrigt är jag, såsom
Stockholmsbo, jäfvig att besvara den under
discussionen gjorda anmärkning, att Stock¬
holms fördel grundas på det öfriga landets
utmärglande. Denna anmärkning vederlägger
sig sjelf; och jag tror, att Stockholm ej bör
anses likgilltigt för landet, helst om man be¬
traktar den stora bevillningssumma, som af
denna stad erlägges.
Herr Sandblad: I anledning af Herr Win¬
bergs uppgift, att Rysska talgljus införskrifvas
för lika pris, som Ryssk talg, får jag upplysa,
att den sednare kostar 6 Rd. 8 sk., då de
förra betalas med 7 Rd. 16 sk., allt R:gs per
Lisp. Skillnaden är således icke obetydlig,
då man fäster uppmärksamhet på densamma
såsom arbetsförtjenst, hvilken kunnat tillfallä
mindre bemedlade personer, som med ljus¬
Den iy September. o.1 ?>
stöpning sig sysselsätta. Jag lemnar i öfrigt
milt fullkomliga bifall till Herr Ekermans yt-
trande.
Herr Westman: Jag delar den af Herrar
Noreus och Santesson uttryckta öfvertygelse,
att detta ämne är af ömtålig beskaffenhet.
Finnland har länge varit ett med Sverige för¬
enadt land, och de derifrån bilförda varor ä-
ro för Stockholm oumbärliga. Hvad de nor¬
ra provincerna angår, har Kongl. Maj:t vidta¬
git visa anstalter, för att uppmuntra till af¬
sättning af björkved till Stockholm. Prasmier
äro i detta afseende bestämda; men behofvet
bar icke kunnat fyllas, och björkskogarne i
berörda proviucer äro redan så medtagna,
att förhoppning icke är, det Stockholm skall
kunna med erforderligt förråd af bjöi kved der¬
ifrån förses. Men min önskan är den, att,
om underdånig skrifvelse i ämnet beslutes,
anhållan må ske, det Kongl. Maj:t täckes i
Nåder af Rysska regeringen utverka större
reciprocitet. Linneväfnader äro belagda med
hög tull i Ryssland. Om lämplig nedsätt¬
ning deruti vinnes, tror jag åsyftadt ändamål
ernås genom medgifvande af ömsesidiga han-
delsförmåner.
Herr Cron: Då Utskotten funnit den upp¬
gjorda tractaten innefatta ett oöfvervinner-
ligt hinder för närvarande för de ifrågasatta
åtgärderna, hafva Motionerna icke kunnat bi¬
fallas, och på detta i och för sig tillräckliga
skäl anhåller jag, att Betänkandet må gillas.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
214 Den 1J September,
mannen framställde Betänkandet, försttill bi¬
fall, och sedermera till återremiss, på hvilka
frågor Ja och Nej svarades, samt votering
begärdes.
Följande Voterings-Proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Betänkande, N:o i5, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, kommer Betänkandet att,
på grund af gjorda anmärkningar, återre¬
mitteras.
Voteringssedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Weser, Aspelin,
Winbladh, Valleyj Brovallius, Langenberg,
Hemberg, Lindqvist, Richert, Meijer och
Kölder voro frånvarande, en sedel aflades
förseglad, och de öfriga befunnos, vid öpp-
nandet och uppräknandet, innehålla 23 Ja e-
mot 13 Nej, i följd hvaraf Betänkandet var
bifallet. Dea förseglade sedeln förstördes,
§• 7’
Herr Lundman begärde ordet och in¬
lemnade ett skriftligt Memorial, hvilket upp¬
lästes och var af denna lydelse: ”Under åbe¬
ropande af den rätt, sista momentet af 56 §.
i Riksdagsordningen mig tillägger, alt, äfven
sedan motionstiden tiliändalupit, väcka sådan
fråga, som af ett under Riksdag redan upp¬
Den 17 September. 215
taget ärende omedelbarligen föranledes, anser
jag mig kunna och böra fästa det Väliofl.
Ståndets förnyade uppmärksamhet vid ett äm¬
ne, icke utan vigt i sig sjelft, och destomera
hetydningsfullt, sorn resultatet af dess be¬
handling är i strid med Ståndets rättvisa
fordringar, enligt concessionerna.”
”Redan vid i8a3 års Riksdag hemställde
en af det Väliofl. Slåndels värda ledamöter,
om icke, då innehållet af Kongl. Kungörel¬
sen den 6 April 1810, angående de förän¬
dringar och jemkningar uti RiksStåndens in-
nehafvunde och stadfästade privilegier, för¬
måner, rättigheter och friheter, hvarom Riks-
Stånden sig emellan öfverenskommit, blifvit
sålunda missförslåddt, att åtskilliga ledamöter
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt llög-
vördiga PresteSlåndet, ehuru de inflyttat till
städer och begagnat BorgareStåndets eftergift
af lösningsrätten till fastighet i stad eller till
stad hörande hus och jord, icke desto min¬
dre undandragit sig alt, för deras sålunda
förvärfvade jord, hus, och tomter, deltaga i
skjutsningsbesvär, inquartering, båtsmanshåll
och andra dylika onera, en förklaring alltså
öfver högstberörda Nådiga kungörelse kunde
vara utverkad, på det icke flera städers Bor¬
gerskap måtte invecklas i långvariga, obehag¬
liga och kostsamma rättegångar. Förenämn-
da hemställan remitterades lill Höglofl. Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ulskot-
ten, hvilka, i sitt Betänkande af den 14 Maji
1823, ansågo det icke tillhöra sig att öfver
21G Den iy September.
rälla förståndet af den Kongl. Kungörelsen
någon förklaring meddela, utan att sådant en¬
samt tillhörde Uöglofl. Ridderskapet och A-
deln samt det Högvördiga Pi este-Ståndet,
hvarefter, och sedan alla RiksStånden detta
Betänkande bifallit och funnit frågan ensamt
tillhöra förstnämnda atne RiksStånds pröf¬
ning och beslut, Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, under den 20 December 1820, för¬
klarade, att Ridderskapet och Adeln, för dess
del, ansåg de af Ståndet, emot Borgare-Stån¬
dets ifrågavarande eftergift, åtagna motsva¬
rande förbindelser att för sina hus och tom¬
ter i städerna deltaga i ofvan uppräknade o-
nera, hafva haft afseende på alla Rikets Stä¬
der utan undantag, samt alt, i följd deraf,
dessa förbindelser borde vara för Ridder¬
skapet och Adeln gällande äfven i de släder,
hvilka icke med enskildt privilegium kunna
styrka sig hafva egt ofvanberörda lösnings¬
rätt.”
^Preste-Ståndet deremot, ehuru det, un¬
der den 3o Maji iSaö, bifallit Utskottens
Betänkande, som tillstyrkte förklaring öfver
concessionerna äfven A detta Stånds sida,
ansåg likväl, under den 20 December, nå¬
gon ytterligare förklaring ej böra ega rum.
Litt. A.
”1 ett sådant sakens skick, och sedan
under loppet af tiden den ena rättegången
efter den andra emellan ecelesiasliqua perso¬
ner och borgare, genom missförstånd eller
misstydning af concessionerna, yppats, väck¬
Den iy September. 217
tes, i början af detta Riksmöte, af mig och
2:11c värda ledamöter af det Vällofl. Ståndet
bilagda Motioner (Litt. B/); men deras af-
sedda ändamål förfelades, ty Höglofl. All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottet, till
hvars handläggning Motionerna öfveriemna-
des, fann dem icke kanna blifva föremål för
Rikets Ständers pröfning; hvaremot Utskottet
ansåg den Stads Borgerskap, sorn icke tror
sig vara i åtnjutande af concessionernas inne¬
håll, böra i laga ordning göra, i händelse af
befogenhet, sina förmenta anspråk gällande.
Och, ehuru mina och medmotionairernas an¬
märkningar, framställda hos det Vallöf]. Stån¬
det, den q sistlidne Mars, och åsyftande huf¬
vudsakligen att tillvägabringa en tydlig för¬
klaring, i hvad som rörer rätta meningen af
Högvördiga Preste-Ståndets ifrågavarande con-
cessioner, föranledde en återrerniss (Litt. C.)
af Utskottets Betänkande, uteblef dock all
verkan af densamma, sedan de 3:ne öfriga
RiksStånden Betänkandet godkänt.”
”Vid ett sådant förhållande, och då frå¬
gan befinnes i alldeles enahanda skick, som
före Riksdagen 1S23, ser jag mig nödsakad
vördsamt hemställa till det Vällofl. Ståndets
upplysta pröfning, huruvida det med Grund-
lagarnes helgd är förenligt, att ett i consti-
tutionell väg tillkommet enhälligt beslut
skall öfvergå till en nullitet, och tillstyrker,
att Höglofl. Ridderskapet och Adela samt
det Hedervärda Bonde-Ståndet måtte inbjudas
alt med det Vällofl. Borgare-Ståndet sig för¬
2iS Den iy September.
ena, till vidtagande af lämpliga åtgärder,
hvarigenom det Högvördiga Preste-Ståndet
må kunna förmås att den beslutna förklarin¬
gen afgifva, på det utrönas måtte, dels om
icke meningen med det Högvördiga Preste-
Slåndets concessioner varit den, att de, mot
eftergift af lösningsrätten, åtagna förbindel¬
serna haft afseende på ecclesiastiqua perso¬
ner, bosatta inom alla Rikets Städer utan
undantag, och dels huruvida förbehållet af
befrielse från dessa förbindelser kan och bör
utsträckas till andra gårdar, än ecclesiastiqua
boställen.”
Härvid voro bifogade:
i;o Under litt. A. Utdrag af Högvördi¬
ga Preste-Ståndets Protocoll, den 20 Decem¬
ber 1823,
2:0 Under litt. B. Allmänna Besvärs-
och Eeonomie-Utskottels, under N:o 59, vid
denna Riksdag afgifna Utlåtande, i anledning
af väckta Motioner om skyldighet för hus-,
tomt- och jordegare i vissa städer att delta¬
ga i Borgerskapets onera, och
3:o Under litt. C. Utdrag af Borgare-
Ståndets Protocoll, den 9 Mars innevaran¬
de år.
Ståndet beslöt att inbjuda Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-
Ståndet att med Ståndet sig förena uti an¬
modan till Högvördiga Preste-Ståndet alt af¬
gifva den förklaring, som Borgare-Ståndet, i
anledning af Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens vid förlidna Riks¬
Ven iy September. 219
dag, under N:o 55, afgifna Betänkande, vid
samma Riksdag begärt, men icke erhållit,
öfver Kongl. Kungörelsen den 6 April 1810,
i hvad densamma rörer skyldigheten för
ledamöter af Preste-Ståndet, alt för deras jord,
lius och tomter i städerna, deltaga i allmän¬
na åligganden; i hvilket afseende Herr Lund¬
mans i dag ingifna Memorial skulle Prolo-
colls-Utdraget bifogas.
§• 8.
Föredrogos å nyo, men begärdes ocilla»
des ytterligare på bordet Stats-Utskollels
förnyade Utlåtanden, N:is 235—254, angåen¬
de reglering af utgifterna under RiksSlatens
särskilda lmfvudlillar, m. m,
§• 9-
Efter förnyad föredragning af Banco-
Utskottets Utlåtande, N:o 74, i anledning af
trenne RiksStånds anmärkningar vid Banco-
Utskotlets Betänkande, N:o 36, i fråga om
bibehållande af de från Banken meddelade
lån på hus, brandförsäkrade i den upplösta
f. d. Stadsfonden af Allmänna Brandförsä¬
kringsverket, beslöts, att detsamma skall hvila
ytterligare på bordet, af anledning Protocol-
let för den i4 dennes, 4 §•> utvisar.
220 Ven ;7 September.
§. i o.
Å nyo föredrogos följande Lag-Utskot¬
tets Betänkanden:
N:o 86, öfver Herrar P. G. Cederschjölds
och M. J. Crusenstolpes Motioner om fast¬
ställande af vissa grunder för eu ny hrott-
måls-lag.
Bifölls.
N:o 87, öfver Riksdagsfullmägligen från
Hallands Län Peter Anderssons Motion om
införande af edsvuren nämnd eller jury i
Brottmål.
Bifölls.
N:o 88, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga proposition till Rikets Ständer, rörande
förmånsrätt för Upsala Academie hos dess
Uppbördsman, i afseende på medel, som af
dem för Academiens räkning blifvit uppbur¬
na eller förvaltade, samt Herr Professorn
B. M. Bolme'rs Motion om enahanda förmåns¬
rätt för Lunds Academie,
Bifölls.
N:o 89, i anledning af Motioner om
indragning af Lagmans- och Kämnärsrät-
ter, samt särskilda domstolar, så ock om för¬
ändring i vissa Domstolars organisation och i
rättegångsordningen, m. m.,
N:o g0, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition till Rikets Ständer, angåen¬
de ändring uti 25 Cap. r §. RättegångsBal-
ken och, i sammanhang dermed, äfven i 13
Cap. 2 §. 2 Mom. samma Balk, sådant det
Den 17 September. 221
lyder uti Kongl. Förklaringen den 10 Sept.
1823,
N:o 91, i anledning af Herr Wollrath
Thams Motion om BergsTingsrälternas bibe¬
hållande i deras nuvarande skick, in. m. och
N:o 92, i anledning af Kongl. Majrts Nå¬
diga proposition, angående ordningen och sät¬
tet för öfverklagande af UnderRälls beslut i
tvister om husesyn och fardag å krono¬
hemman.
Dessa fyra Betänkanden begärdes och
lades ytterligare på bordet.
§. 11.
Föredrogs 5 nyo, men begärdes och
lades ytterligare på bordet Stats-Utskottets
Utlåtande, N:o 218, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets, under N:o 101,
den 8 sistlidne April afgifna Betänkande,
angående försäljningen af fem Kronan till¬
höriga krigsskepp och redogörelse för derför
influtna medel.
§. 12.
Af de i 4 §• af delta Protoeoll nämnda
Kongl. Propositioner och Skrifvelse, remitte¬
rades den första till Conslitutions-Utskoltet,
den andra till Stats-Utskottet, samt den tre¬
dje och fjerde till Lag-Utskottet.
222 Den 17 September.
§• i3.
Justerades Protocolls-Utdrag, innefattan¬
de Ståndets beslut, dels angående pisloriska
bränneriverk och deras beskattning, dels i
anledning af Bevillnings- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Betänkande,
N:o i5, samt Lag-Utskottets Betänkanden,
N:is 86, 87 och 88.
§• 14.
Upplästes och lades på bordet Consti-
lutions-Utskottets Memorial, N:o 48, med an¬
mälan af oförenliga skiljaktigbeter i fråga om
ett föreslaget tillägg vid 14 §. 5 Mom. Riks¬
dagsordningen.
Plenum slutades kl. £ till 10 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 31 September.
Plenum klockan g f. m.
§. i.
Upplästes ankomna ProlocollsUtdrag fö'r
den 10, 14 och 17 dennes, hvaraf inhemta-
Den 21 September.
223
des, att Högvördig» Preste-Ståndet remitterat
till Constitutions-Utskottet Kongl. Maj:ls Pro¬
position om förändringar uti jy, 2! oell 88
§§. RegeringsFormen, rörande sättet för för¬
klaringars meddelanden om lagens rätta me¬
ning, till Stats-Utskottet Kongl. MajUs Skrif¬
velse, angående villkoren för salpetergärdens
upphörande, och till Lag-Utskottet Kongl.
Majtts Propositioner, dels angående tillägg
uti 2Ö Cap. 5 §. RättegångsRalken, dels om
ålder för dem, som af HofRälterna till Do-
mare-emhetets utöfvande förordnas, bifallit
Expeditions-Utskottets Memorial, N:o 107,
och Banco-Utskottets Betänkanden, N:is 72
och 73, återremitterat Banco-Utskottets Be¬
tänkande, N:o 71, afslagit Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 55, och fattat särskildt beslut,
i anledning af Bevillnings-, Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtande, N.*o 16, samt att Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallit Banco-Utskottets Be¬
tänkanden, N:is 72, 73 och 75, samt Lag-
Utskottets, Nlis 86 och 87, och återremitte¬
rat Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Betänkande, N:o i5.
Lades till handliugarne.
§. 2.
Herr Talmannen gaf tillkänna, att Herr
)Valley var af sjuklighet hindrad att i dag
förmiddag tillstädeskomrna.
224 Den 21 September.
§. 3.
Prolocollet för den 17 dennes justerades.
Herr Falkman: Af det nu justerade Pro-
tocollet har jag inhemtat, att tvänne frågor,
vid afgörandet af Betänkandet om bränn¬
vinsbränningen, synas vara förbigångna. Den
ena, angående beskattning å mäskvärmare.
I detta afseende har Herr fVinberg föresla¬
git, att för alla nu brukliga mäskvärmare,
af hvad form och beskaffenhet de vara måtte,
borde erläggas särskildt a5 procent af den
pannas afgift, hvartill mäskvärmaren hörer,
eller hvarifrån mäskningen deri omedelbarli¬
gen intapppas, likväl ulan afseende på den
progressiva beräkningen för den andra pan¬
nan. Den andra frågan åter, huru med upp¬
finningar af nya konstbrännerier bör förhål¬
las. Derom torde äfven böra nämnas i den
uti ämnet lill Kongl. Maj:t afgående under¬
dåniga skrifvelse, samt bestämmandet af de
nya konstbränneriernas storlek och afgifterna
derför till Kongl. Maj:t öfverlemnas. Jag
anhåller, att dessa tvänne frågor måtte kom¬
ma under öfverläggning.
Herr Leffler ansåg detta vara så myc¬
ket mera med Grundlagsenlig ordning öfver¬
ensstämmande, som dessa ämpen omförmälas
uti Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Betänkanden
i ämnet, nämligen: uti Betänkandet, N:o 6,
pag. 19 och 20, och uti Utlåtandet, N:o 16,
pag, 24 och 25.
Den 21 September. 225
Öfverläggningen härom ansågs icke böra
för närvarande företagas, då Ståndets ledamö¬
ter nu ej voro någorlunda fulltaligt samlade.
§• 4-
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Econoinie-Utskottens Utlåtande,
N:o 67, angående städernas inquarterings-
besvär.
Herr Ståhle: Genom min reservation
tror jag mig bäfva ådagalagt, alt Utskotten
förbisett, att det är en Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, sorn genom deras Utlåtande
borde besvaras, förbisett, hvad denna Kongl.
Proposition innehåller. Rikets åren 1809 och
1810 församlade Ständer beslöto, att de stä¬
der, der garnizoner äro förlagda, borde be¬
frias från skyldigheten att ensamma vidkännas
inquarteringsbesväret. Anmälan derom sked¬
de ytterligare vid förlidna Riksdag; men den
sednare framställningen angick ej grunder¬
na, hvilka voro gifna genom 181 o års Riks¬
dagsbeslut, utan verkställigheten af detsam¬
ma. Kongl. Maj:t har äfven, med anledning
häraf, uppgifvit behofven af kostnaden jemte
den städerna tillkommande inquarteringsto-
lag, hvilken skulle från kostnaden afdragas.
I stället för att anvisa medel, eller begagna
det skäl, att Statens knappa tillgångar för¬
hindra anvisande af medel till ifrågavarande
kostnad, hafva Utskotten tillåtit sig d«t om¬
sorg. St. Pr. vid Riksd. 1828—'2Q. V. 102.
226 Den 21 September.
döme, att den Kongl. Propositionen icke är
tillräckligt upplysande för Utskotten, att kun¬
na frågan bedöma. Då Kongl. Maj:t infor¬
drat specifiqua uppgifter från alla städer, och
dessa uppgifter äro till Utskotten öfverlem-
nade, vet jag ej, hvilka ytterligare undersök¬
ningar skola erfordras för verkställighet af
ett 20 år gammalt Riksdagsbeslut. Snarare
synas mig Utskotten hafva uttryckt bemö¬
dandet att steg för steg undergräfva städer¬
nas bestånd. I detta afseende åberopar jag
tillstyrkandet, att Rikets Ständer skulle be¬
gära, det Kongl. Maj:t täcktes låta från Ri¬
kets alla Städer infordra och Rikets Ständer
vid samma tillfälle meddela sammandrag öf¬
ver hvarje stads af Staten erhållna förenin¬
gar och förmåner samt derför bestämda
villkor och ändamål. Detta ämne tillhörer
icke Rikets Ständer, utan angår städernas
privilegier, som äro dem sednast försäkrade
genom 114 §• RegeringsFormen. Höglofl.
Ridderskapet och Adeln hafva redan åter¬
remitterat detta Utlåtande, och jag hyser
den förhoppning, att Utskotten, vid förnyad
behandling af ärendet, skola fästa mera af¬
seende å hvad den Kongl. Propositionen
innehåller. Af sådan anledning, anhåller jag
om återremiss.
Herr Leffler: Ingen skulle lifligare, än
jag, önska, att den af Herr Ståhle påyrkade
verkställighet af 1810 års Riksdagsbeslut
uti förevarande ämne måtte kunna genast
tillvägabringas, helst jag talar för Götheborg,
Den 52/ September. 227
för hvilken stad inquarteringsbesväret ar en
ganska betydlig olägenhet, hvars afhjelpande
således vore at högsta vigt; men, då jag öf-
vervarit saken från början, är jag skyldig att
vitsorda, det densamma ännu befinnes i o*
utreddt skick. Kongl. Maj:t har' uppgifvit,
att inquarteringskostnaden, på grund af upp¬
ställd specifique beräkning för 1 1 inquarte-
ringsgifvande städer, lämpligast ansågs intill
nästa Riksdag utgöra j22,480 Rd., att, till
betäckande deraf, den vissa stapelstäder till¬
flyta Ii d e inquarteringstolag påräknades till
ett belopp af 49>5oo Rd., och alt bristen el¬
ler skillnaden emellan dessa bägge summor
skulle komma att utgöra omkring 72,930 Rd.
Banco. På grund af dessa uppgifter hafva
Utskotten icke kunnat tillstyrka sistnämnda i
rundt tal utförda summas utbetalning. Der¬
igenom blefve förutsatt, alt städerna skulle
belt och hållet från inquarteringskostnaden
befrias, hvilket likväl, eller mitt omdöme,
icke varit Rikets Ständers afsigt. Deremot
tror jag meningen hafva varit den, att stä¬
derna skulle dels befrias från skyldigheten
att hålla caserner och, der cavallerie-trouppe
är i garnizon förlagd, stall till dess hästar,
dels tillgodonjuta möjlig lindring i servicen.
Således har, såsom nyss nämndes, godtgö-
relse af hela deficit icke kunnat af Utskot¬
ten tillstyrkas. Kongl. Majit har ej heller
sådant föreslagit, utan blott uppgifvit den
ungefärliga skillnaden emellan inquarterings-
tolagen och inquarteringskostnaden. En an«
228 Den 2/ September.
nan summa skulle följaktligen föreslås; men,
för erhållande af grund derför, hafva Ut¬
skotten icke haft tillräckliga handlingar. Ri¬
kets Ständer anliöllo, år 1823, det Kongl.
Majit ville låta öfverse inquarteringsordnin-
gen och hos Rikets Ständer föreslå de för¬
ändringar, som Kongl. Majit funne med om¬
ständigheterna förenliga, lämpade efter nu¬
varande tids kraf. En ny inquarteringsord-
ning är äfven af ÖfverDirecteuren Rönbeck
uppgjord; men densamma har icke blifvit i
olliciel väg till Rikets Ständer öfverlemnad;
dock hafva Utskottens ledamöter deraf tagit
kännedom. Detta förslag är emedlertid med-
deladt KrigsCollegium och StatsContoret, som
deröfver ej ännu sig utlåtit.
Vid sådana förhållanden, anser jag det
icke vara troligt, att Rikets Ständer skola
antaga en på de i runda tal utförda sum¬
mor af tolagen och inquarteringskostnaden
grundad beräkning, utan att de skola finna
mera specifiqua uppgifter erforderliga. Kost¬
naden för caserners jemte stalls och ma-
gaziners uppförande inom de städer, hvarest
troupperna icke njuta inquartering uti kro¬
nans hus, är utförd till 5o5,53i Rd. 23 sk.
5 rst. Banco. Denna beräkning synes vara
öfverflödigt tilltagen; men förslagen hafva
den bristfällighet, att de icke äro profvade
af öfverautoriteterna. Jag frågar nu, med
uppmärksamhet på detta allt, hvilken grund
Utskotten skola hafva kunnat följa, för att
komma till en viss summa att till Rikets
Den 21 September. 229
Ständer föreslå, och jag nödgas anse frågan
outredd, då anslag utan gifvet belopp icke
är att förmoda. Det är visserligen stort skäl
att önska sakens slutliga afgörande; men jag
torde få erinra, att Betänkandet låg fjorton
dagar på Utskottens bord, hvaremediertid
tillräcklig tid var lemnad för hvar och en
ledamot att deraf taga noggrann kännedom,
och jag önskar, att den värde talare, som
yrkat återremiss, måtte uppgifva bättre me¬
del, än dem Utskotten föreslagit, att bereda
slut af frågan, och sättet, huruledes anslaget
skall kunna tillvägabringas. Att påstå, det
Rikets Ständer skola anslå skillnaden af un¬
gefärligen 70,000 Rd. emellan inquarterings-
kostnaden och tolagen, det är i sanning för¬
gäfves.
Herr Falkman: Lika med Herr Ståhley
tror jag redan detta ärende vara så utreddt,
att någon vidare undersökning icke är af
nöden. I synnerhet är den, som blifvit
föreslagen, om städernas donerade jord, öf¬
verflödig. Sådana undersökningar hafva till¬
förene egt rum, dels vid fråga om båtsmans-
lrållet, dels i afseende på rotering af städer¬
nas jord, och handlingarne derom hafva in¬
kommit lill Kammar- och KrigsCollegierna.
Jag inser således ej, hvartill nu förnyad un¬
dersökning skall tjena; men, om den finnes
nödvändig, är det ock angeläget, att, då stä¬
dernas inkomster och jord uppgifvas, jemväl
deras onera af alla slag och deribland ut¬
gifterna för försörjningen af garuizonernas
23q Den 21 September.
fattiga må fullständigt utredas. Min öfver¬
tygelse är den, att Utskotten, äfven i ären¬
dets närvarande skick, kunnat uppgifva ett
förslag, som satt Kongl. Maj;t i tillfälle att,
åtminstone i de hufvudsakligaste delar, till
verkställighet befordra Rikets Ständers förut
fattade beslut i afseende på inquarteringen,
i följd hvaraf den lindring genast kunde be¬
redas de städer, der cavallerietroupper äro
förlagda i garnizon, och som ännu vidkän¬
nas åliggandet att för dem underhålla stall
och magazinsrum, att dessa lägenheter för
Kronans räkning inköptes och hädanefter
underhölles. Då, för det närvarande, endast
Städerna Malmö, Ystad och Helsingborg äro
i detta predicament, och de tvänne förstnämn¬
da hafva erbjudit sig att till Kronan afträda
deras stall- och magazinsbygguader emot af¬
skrifning af de till uppförandet deraf erhåll¬
na lån, erfordras således icke något vidare
anslag, än för inköpet af stallbyggnaden i
Helsingborg samt för byggnadernas årliga
underhåll, hvartill medel lätt böra kunna ut¬
finnas. Jag begär derföre återremiss och
hoppas, att Utskotten må närmare öfverväga
dessa förhållanden. Hvad Malmö särskildt
beträffar, erkänner jag, såsom dess reprsesen-
tant, med tacksamhet den förmån, som Ut¬
skotten för denna stad beredt, då Utskot¬
ten tillstyrkt, att densamma, i likhet med
hvad vid iSaS års Riksmöte beviljades, skall,
intill nästa Riksdag, befrias så väl från ca«
pilalafbetalning, sorn från räntas erläggande
Den 21 September. a3i
för det lån, staden, åren 1813, l8i4 oell
i 815, uppburit till stalls och fourage-maga-
zins uppbyggande. Men denna lindring bar
icke varit tillräcklig. Det synes af den Kongl.
Propositionen, att Malmö, oansedt omför-
mälda eftergift, årligen för inquarteringsbe-
sväret utbetalt öfver 12,000 Rd. eller iooo
Rd. mera än stadens bevillning för borgerlig
rörelse och fastigheter i staden de sednare
åren utgjort, enligt den tabell, sorn är bifo¬
gad Landshöfdingarnes sednaste FemårsBe-
rättelser. Häraf kan man bedöma, huru tryc¬
kande dessa inquarteringsafgifter äro för den¬
na stad, i synnerhet på en tid, då dess rö¬
relse ansenligen aflagit. Man torde invända,
att en minskning i inquarteringskostnaden
numera kommer att ega rum genom upplös¬
ningen af Konungens Eget värfvade Regi¬
mente; men, andra troupper komma i stället,
och denna upplösning är dessutom ännu ej
fullbordad. Befälet och större delen af
manskapet njuta ännu inquartering eller ser¬
vice, och, då Kongl. Majit detta år resolverat,
att garnizonens fattiga skola vara till vård
och underhåll af stadens medel berättigade,
lika med stadens egna fattiga, beredas sta¬
den ökade utgifter just genom Regimentets
upplösning, emedan, då gemenskapen afskedas,
endast de yngre deribland blifva anställda
vid andra Regimenten, hvaremot de äldre
och minst arbetsföra med hustrur och barn
qvarstadna och skola utan tvifvel snart falla
fattigvården lill last. Jag anhåller, att Slån-
a32 Den 2/ September.
det mätte behjerta denna omständighet, ocli
förnyar, äfven af detta skäl, min begäran
om återremiss, under åberopande för öf¬
rigt af det yttrande, angående inquarterin-
gen, som Malmö Stad år 1824 afgifvit, och
hvilket är i Utskottens vård.
Herr Lamberg'. ”Lika med Herr Ståhle
finner jag, att Höglofl. Utskottet, med anled¬
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
såsom en följd af ett redan år 1809 af Stän¬
derna fattadt beslut, bordt anvisa medel lill
inquarterings bestridande i Städerna, hvaraf
Götheborg synnerligast varit och är högst
besväradt. Enär Utskottet utgått utur samma
principer för inquarteringens utgörande, hvil¬
ka för 20 år sedan blifvit stadgade, hade jag
trott, att de så länge i detta afseende betun¬
gade städer icke bordt gå miste om någon
lättnad uti så dryga och obehöriga skattebi¬
drag, och anhåller jag derför» om återremiss
och yrkar derjemte, att Götheborg emedlertid,
i likhet med Malmö och Ystad, må befrias
från inbetalning af capital och ränta å dess
innehafyande lån af Staten.”
Herr Winberg: För min del kan jag ej
annat finna, än att Utskotten icke allenast
ej förtjent förebråelse för någon underlåtenhet
vid detta ärendes behandling, utan äfven i sjelf¬
va verket gjort städerna all rättvisa. Principen
är gillad; men, att tillämpa densamma, har, i
sakens närvarande skick, ej varit möjligt. De
meddelade specifiqua uppgifterna hafva icke va¬
rit fullständiga och saknas för flera släder.
Den 2/ September. 233
Någon lindring i städernas inquarteringsbe-
svär kan icke utan direct anslag lillväga-
bringas; men jag fruktar, att återremiss af
Utlåtandet icke föranleder beviljande af ett
sådant anslag. Då i öfrigt Stats-Utskottet
gjort allt, hvad det kunnat, genom tillstyr¬
kande, att Städerna Malmö och Ystad må,
intilldess reglering kan ske, å t il j u t a befrielse
från capital- och ränte-afbetalning å de lill
dem lemnade lånen, synes mig lämpligast,
att Ulåtandet bifalles.
Häruti förenade sig Herr Lundman.
Herr Santesson: Jag kan icke medgifva,
att Utskotten förtjent den förebråelse, som
Herr Ståhle dem tillagt. Jag har deltagit i
beslutet och instämmer helt i det utredan¬
de af ämnet, hvilket Herr Leffler meddelat.
Inom Utskotten har jag, i afseende pä de-
tailerna, funnit behöfligt det tillstyrkta sam¬
mandraget öfver hvarje stads af Staten er¬
hållna förläningar och förmåner samt derför
bestämda villkor och ändamål. Men, sedan plu-
raliteten af Utskottens ledamöter bifallit denna
åtgärd, och sedan något annat Stånd sådant gil¬
lat, tror jag ett bedömande af Borgare-Ståndet,
att undvika denna åtgärd, föranleda misstankar
om det stora värdet af dessa förläningar och
förmåner. Jag kan ej heller dela den förmodan,
att berörda undersökning skall leda till upp¬
lösning af städernas rättigheter och bestånd;
ty jag föreställer mig, att hvarje stad dels
är i tillfälle att med åtkomsthandlingar styr¬
ka rättigheten till jorden, dels ej lärer un¬
234 Den 21 September.
derlåta alt genom ådagalagda skyldigheter
bekräfta grunden till erhållna förmåner. Jag
tror ock hvarje stad vara i tillfälle att fram¬
ställa den tunga sidan af deras åligganden, i
förhållande till förmånerna, och resultatet
ldifver troligen, alt städernas onera äro dry¬
gare, än alt de ined motsvarande förmåner
förenas. Jag anser det icke vara något än¬
damål, att återremittera Utlåtandet. Likväl
bestrider jag icke sådant; och, om återremiss
bevilijas, beder jag att få tillägga, det jag
instämmer med Herr Lamberg uti anhållan,
att Götheborg må, lika med Malmö och Y-
stad, tilldess reglering med inquarteringsbe-
sväret fulländas, varda befriad från capital-
och ränte-afbetalning å del lån, som staden
af Slaten innehafver. Jag vet, att Rikets
Ständer bifallit Banco-Utskottets Ulåtande,
angående Götheborgs Stads lån; men, sedan
Utskotten fattat det förberedande beslut, i
anledning af begäran, att Staten må öfverta¬
ga casern- och stallbyggnaderna, hoppas jag
tillika, att, om frågan å nyo öfverväges, an¬
ståndet med låne-afbetalningen skall äfven
för Götheborg beviljas.
, Herr Löfvenius instämde med Herr Win¬
berg, ansåg alla de upplysningar, som de
värda talarne nu ansett behöfliga, hafva re¬
dan varit för Utskotten att tillgå, trodde å-
terremiss endast verka uppskof och tillstyrk¬
te, att Utlåtandet måtte bifallas.
Herr Ståhle: I fortsättning af Herr Löf-
venii anförande, får jag erinra, alt, enär lian
Den 21 September. a35
vann bifall å sin begäran om återremiss af
Stats-Utskottets första Betänkande, i fråga
om den af honom repraesenterade Staden Ny¬
köpings rätt till stadsafgifter af Landshöfdin-
ge-Residencehuset derstädes, hade jag minst
af denna talare väntat bestridande'af återre¬
miss i detta ärende, som angår lindring för flera
städer uti det för dem högst tryckande inquar-
teringsbesväret. En del talare hafva sökt ve¬
derlägga min uppgift derom, att Utskotten
icke behandlat ärendet i dess helhet, och att
de förbisett innehållet af den Kongl. Propo¬
sitionen. Densamma framställer dock tydli¬
gen behofvet af Stats-anslag till inquarte-
ringens bestridande i städerna, och jag kan
icke hysa någon tvekan, att ju ej denna fram¬
ställning skall stödjas på välgrundade hand¬
lingar. Såsom styresman för Helsingborg,
anser jag mig böra upplysa, att de ifrågava¬
rande specifiqua uppgifterna blifvit frånLands-
höfdinge-Embetet infordrade, och alt dessa
handlingar, öfversända till Landshöfdinge-
Embetet, säkerligen ingått till Kongl. Maj:t.
Enahanda förhållande har ofelbart egt rum,
äfven hvad andra städer beträffar, och jag är
öfvertygad, att den Kongl. Propositionen grun¬
das på berörda uppgifter. Jag kan således
ej instämma deruti, att grunderna för bedö¬
mandet af frågorna äro outredda. Man har
ock invändt, att meningen ej är den, alt stä¬
derna skola helt och hållet befrias från in-
quarteringskostnaden. Detta har ej heller va¬
rit nain tanka, ty, då städerna, genom deras
2 36 Den 21 September.
skattebidrag deltaga i bestridande af kostna¬
den för Slats-behofvens fyllande, bidraga de
ju äfven till inquarteringsutgifterna, sorn skul¬
le of Statsmedlen anvisas. Ej malte menin¬
gen fortfarande vara "den, alt garnizonernas
inquarterande skulle kastas endast på städer¬
na; sådant öfverensstämmer ej med hvad af
Rikets Ständer år 1810 beslöts och utsädes,
nämligen: alt inbyggarne i de städer, hvar¬
est garnizon är förlagd, icke ensamme böra
vidkännas kostnaden för inquartering, och
att i de städer, der cavallerie-Lrouppe är i gar¬
nizon, stall och andra till magazin och för¬
varingsrum för fourage m. m. erforderliga bus
genast skulle på Statens bekostnad anskaffas.
Deraf är tydligen ådagalagdt, alt Rikets Stän¬
der, redan år 1810, funno saken så utredd, att
de beslölo städernas befrielse från skyldig¬
heten, att ensamma vidkännas inquarlerings-
besväret; och att nu invända, att ytterligare ut¬
redning och undersökning erfordras, sedan be¬
slutet, för 20 år sedan, är fattadt, det är
icke med rättsformer enligt. De ledamö¬
ter af Ståndet, hvilka deltogo i öfverläggnin-
gen, vid 1809 oc^ ^io årens Riksdag, tor¬
de jag få erinra derom, att mycken öfver¬
läggning föregick, innan detta beslut fattades.
Det blef emedlertid ibland annat be-
slutadt, att i de städer, der cavallerie-trouppe
är i garnizon, stall och andra till magazin
och förvaringsrum för fourage m. m. erfor¬
derliga hus genast skulle, på Statens bekost¬
nad, anskaffas. Jag hemställer, otn del, efter,
Den 21 September. ai>r]
ao års förlopp, ar obilligt Legardt af dessa
städer, att erhålla, om ej fullkomlig, dock nå¬
gon lindring uti meranämnda besvär. Det
bär ock varit oväntadt, att talare här upp-
trädt emot städernas fördel, emedan de i Ut¬
låtandet föreslagna åtgärder leda, efter mitt
omdöme, till upplösning af grundvalen för
Rikets Städer. Utskotten hafva utom ämnet
tillstyrkt infordrande från alla Rikets Städer
af ett uppå titlar summariskt uppstäldl sam¬
mandrag öfver hvarje stads af Slaten erhåll¬
na förläningar och förmåner, samt derför be¬
stämda villkor och ändamål, utvisande dea
verkliga behållningen på det hela under hvar¬
dera af de fem sistförflutna åren, eller åren
1724—1828. Der nämnas: alla Rikets Stä¬
der, och ej blott städernas donationer i och
för inquartering, utan allt hvad städerna af
Slaten erhållit i förläningar och förmåner.
Jag hemställer, i hvad skick städerna skola
försättas, om privilegierna för deras bestånd
skola komma under de öfriga 3:ne Riks-Stån-
dens bedömande. Erfarenheten har visat,
huruledes frågorna om handeln och närin-
garne behandlas, och, om conclusionen deri¬
från drages, synes något för städerna för¬
hoppningsfullt beslut icke vara att vänta.
Representant för en stad, der cavallerie-trouppe
finnes garnizonerad, har jag i reservationen
visat, att berörde stad är af Utskotten van¬
lottad, då den blifvit förnekad allt slags er¬
sättning af Statsverket för denna börda, som
Vida öfverstiger stadens kronoskatter. Jag
238 Den qi September.
afundas icke de fördelar, som de större stä¬
derna Slockholm, Götheborg och Christian¬
stad redan pä Statens bekostnad åtnjutit,
medelst stall och andra byggnaders uppfö¬
rande derstädes för allmänna medel, eller
hvad Utskotten för Malmö och Ystad före¬
slagit, ty hvar och en, som har någon, er¬
farenhet af inquarterings-besväret, inser, hu¬
ru tryckande det är. Jag förnyar min an¬
hållan om återremiss och bör väcka Ståndets
uppmärksamhet derå, att ao.ooo Rd. äro på
io:de Hufvudtilelnanslagna till Inquarteringens
bestridande för Flottans befäl och manskap,
hvadan de städer, der dessa äro förlaggda,
äro från inqvartering fria. Att på lika sätt
anslå medel på 3:dje hufvudtiteln för Arrne-
ens Inquartering, vore i min tanka ändamåls-
enligare, än att uppbygga caserner, hvilka
skulle erfordra årligt anslag till underhåll.
Slutligen, och derest Utskottens förslag om
ofvanberörda undersökning beslutes, tror jag
det vara högst angeläget, att Ståndet särskildt
hos Kongl. Maj:t anhåller, att Ridderskapets
och Adelns samt Preste-Ståndets privilegii-
förmåner jemväl må blifva föremål för en
dylik undersökning, på det att en gång den
Gordiska privilegii-knuten må lösas, sorn län¬
ge innefattat ämnen till tvister emellan Riks-
Stånden.
Herr Leffler: Jag bestrider icke återre¬
miss, hvaraf jag likväl ej tror någonting vin¬
nas, ehuru jag högligen önskade, att dermed
något kunde uträttas. Af hvad under dis-
Ben 21 September. 2 3g
cussionen här blifvit anfördt, har icke någon
närmare upplysning erhållits, än den, som
stålt redan att finna af de för Utskotten till¬
gängliga handlingar. Innehållet af den Kongl.
Propositionen är, enligt hvad jag förut an¬
fört, taget af Utskotten i öfvervägande. Men
der uppgifves hvarken skillnaden emellan in-
quarteringstolagen och inquarteringskostnaden,
eller någon annan summa, att vara det be¬
lopp, som borde anslås. Tvärtom har Kongl.
Maj:t öfverlemnat till Rikets Ständer sjelfva
att, för inquarteringsbesvärets jemnare och
rättvisare fördelning än hittills, bestämma
de grunder, som Rikets Ständer för godt fin¬
na. Det är icke yrkadt, att Städerna skola
utgöra några vissa afgifter för inquarteringen,
och principen, om jemnare och rättvisare för¬
delning deraf än hittills, är godkänd. För
den, som följt ärendet ifrån Riksdagen, åren
1809 och 1810, visar det sig tydligt, att full¬
komlig befrielse för städerna ifrån inquarte-
ringsbesväret icke är afsedd. Men delningen
af detta besvär emellan de inquarteringsskyU
diga städerna och kronan är i ofullständigt
skick. Vid 1823 års Riksdag framkastades
möjligheten af servicens bekostande af samt¬
liga Rikets Städer, och om nu fråga skulle
väckas, angående befrielsen, kan utgången lätt
förutsättas, då saken beror af de Irenne öf¬
riga RiksStåndens afgörande. De Utskott,
som behandlat frågan för närvarande, hafva
emedlertid ofelbart gjort mera, än hvad vid
1823 års Riksdag deri lillg jördes, i så inåt-
2.^o Ben 21 September.
to, att lättnad för städerna i servicen blifvit
åsyftad. Vid de remitterade handlingarnes
oell flera för Utskotten tillgängliga författnin¬
gars genomgående, har det funnits, att Städer
äro, hvilka hafva inquarteringstolag, men ic¬
ke blifvit i detta afseende anmärkta uti de a£
Kongl. Maj:t meddelade uppgifter. Redan
detta är tillräckligt till hvarjehanda slutsat¬
ser. Man har gjort erinran dervid, att upp¬
gift å städernas donationer funnits nödvändig.
Sådant har jag bestridt; men ännu vidsträck¬
tare påståenden väcktes, och jag har således
ändock varit tillfredsställd med den inskränk¬
ning, att villkoren och ändamålet för donatio¬
nerna skulle jemväl uttryckas. Jag vill hop¬
pas, att vederbörande auloriteter, of denna
anledning, ej skola underlåta att uppgifva kost¬
naden, ibland annat, för fattigvården, särde¬
les i de städer, der troupper äro förlagda i
garnizon. ' Hvad Götheborg angår, är jag verk¬
ligen bekymrad deröfver, att lindring i det
denna stad högst tryckande inquarteringsbe-
svär ej genast kan ega rum; men jag är dock
glad att bibehålla den öfvertygelse, att bi¬
draget till inquarteringen skall, genom upp-
skofvet, ännu närmare kunna bestämmas. Af
de mångfalldiga i anmärkningsväg gjorda
framställningar emot Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition i ämnet, hvilka skett, hafva Ut¬
skotten kunnat hemta anledning till helt an¬
nat resultat, än det Utlåtandet innehåller.
Anvisning har blifvit lemnad å gamla för¬
fattningar, hvarigenom städerna fråndömes
Den 2/ September. 2/js
all rält lill lindring uli inquarteringsbesväret.
Utskotten hafva genomgått dessa författnin¬
gar, men ansett den af Rikets åren 1809—
18jo församlade Ständer godkända princip
vara den enda normen och således funnit
all tvist, som, i anledning af de äldre för¬
fattningarna, kunde väckas, böra förfalla. Då
det är kändt, att passevolanceafgiften blifvit
af Utskotten ansedd icke böra ingå på be-
villningen, hemställer jag, om vid denna
Riksdag det är för städerna att vänta något
anslag till lindring uti inquarteringsbesväret,
då det skulle drabba bevillningen. Slutligen
måste jag förnya erinran 0111 svårigheten att,
i sakens närvarande skick, utfinna den rälta
summan, då förslag dertill saknas.
Herr Montan: För min del kan jag icke
annat än förena mig uti den anmärkning,
som Herr Ståhle framställt emot Utskottens
tillstyrkande, att upplysningar må infordras,
angående städernas donationer i allmänhet.
Häruti hafva Utskotten, såsom mig synes,
gått utöfver ämnet, så mjmket mer, som de
särskildt under lit. C., pag. 36 af Utlåtandet,
tillstyrka Rikets Ständer att anhålla, det
Kongl. Maj:t ville, genom vederbörande Dess
Befallningshafvande och Magistraterna, låta på
det sorgfälligaste undersöka samt Rikets Stän¬
der i Nåder tillkännagifva, huruvida icke en
eller annan stad, i äldre eller sednare tider,
fått, utom den så kallade tillökningstolagen,
några inkomster, donationer af jord eller an*;
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2Q. V. i53.
242 Den 21 September.
dra förmåner sig tillagda, till lindring i in-
quarteringsbesväret. Detta är rigtigl; men
några andra förläningar, än de, som tillkom¬
mit i oell för inquarteringen, kunna rätteli¬
gen icke blifva föremål för ifrågavarande
pröfning. Jag nödgas derjemte anmärka, att,
ehuru jag, vid remissen af den Kongl. Pro¬
positionen, fästade uppmärksamheten derpå,
att afses mätte, det flera släder, som ej äro
betungade med ständig inquartering, men dock
vidkännas genom tågande troupper ett myc¬
ket större onus, än om ständig inquartering
samma städer åläge, böra derför åtnjuta er¬
sättning, hafva Utskotten öfver denna fram¬
ställning sig icke utlåtit. Såsom represen¬
tant för Arboga och Enköping, hvilka städer
hafva ett dylikt onus, nödgas jag förnya be¬
rörde framställning, och hoppas, att Piikets
Ständer må ömma för dessa små städers be¬
lägenhet. Sådana tillfälliga inquarteringar
hafva kostat dessa släder vissa år flera tu¬
sende Riksdaler, och detta är för dem för
mycket känbart. På grund af allt detta,
instämmer jag uti anhållan om återremiss.
Herr Löfvenius'. I anledning af Herr
Ståliles yttrande, att lian minst väntat af mig
bestridandejaf återremiss af delta Utlåtande, enär
min begäran, om återremiss af det ifrån Stats-
TJtskoltet först inkomna Betänkande, angåen¬
de staden Nyköpings rätt till afgifter af Lands-
liöfdingeResidencehuset derstädes, icke mött
motsägelse, får jag förklara, det jag hvarken
af någon ovilja eller bristande tacksamhet
Den 21 September. zfö
för dea benägenhet, staden Nyköping erfarit,
tillstyrkt bifall af Utlåtandet, N:o 67, utan
att sådant sig härledi deraf, att jag ansett
mig böra såsom Riksdagsman sannt uttala min
Öfvertygelse, enligt hvilken Utskotten behandlat
saken på det sätt, som de härvid kunnat iakttaga.
Herr Santesson: Äfven denna gång har
jag föga att tillägga vid hvad Herr Leffler
anfört. Jag har förut yttrat, att det af Ut¬
skotten, under lit. C., pag. 35 af Utlåtandet, till¬
styrkta infordrande af uppgift å städernas
alla förmåner är öfverflödigt. Då likväl fram¬
ställningen skall göras egentligen i afseende
på inquarteringsbesvärets jemnande, kan, så¬
som mig synes, ingen fråga nu blifva om
städernas bibehållande eller förlorande af de¬
ras förmåner och förläningar i allmänhet.
Något annat kan emedlertid, vid undersök¬
ningen, icke linnas, än hvad handlingarne i
archiven redan visa, och jag tror ej, att of¬
fentliggörandet deraf skall vara af menlig ver¬
kan. För öfrigt instämmer jag deruti, att
saken måste vara utredd, innan beslut kan
fattas; hvilket sednare icke kan ega rum, e-
när saken ännu ej är utredd; och, vid detta
förhållande, tror jag det icke vara möjligt,
att för närvarande deruti komma längre, än
Utskotten föreslagit.
Herr IVoreus: Vid föregående Riksdagar
bar jag funnit, jag vill ej säga, orättvisan,
dock åtminstone obilligheten deraf, att en för
Rikets Städer redan 1809 stadgad rätt saknat
verkställighet. Vid i8a3 års Riksdag begär¬
244 Z)c72 21 September.
de Rikets Ständer ett närmare utredande af
frågan. Den har skett så fullständigt, att
Kongl. Maj:t funnit någon summa böra an¬
slås. Den är icke af Kongl. Maj:t bestämd,
men bör hafva kunnat af Utskotten bestäm¬
mas. StatsRådets ledamöter hafva ock fun¬
nit ifrågavarande ersättning rättvis och ansett
inquarteringsbesväret icke vara ett sådant o-
nus, som borde enskildt drabba städerna, än¬
nu mindre vissa släder. Herr Falkman har
uppgifvit en omständighet, som synes mig
förtjena mycket afseende, att Malmö mäste
vidkännas en kostnad för inquarteringsbesvä¬
ret, överskjutande stadens allmänna bevill¬
ning. Jag kan ej heller finna någon grundad
anledning, hvarföre städernas fördelar i all¬
mänhet skola förblandas med inquarteringen.
Detta anser jag i sanning vara ett nytt sätt att
inveckla frågan; hvilket så mycket mer väc¬
ker min förundran, som berörda onus är för
vissa släder till den grad tryckande, att kraf¬
tiga åtgärder för lindring deruti snarare bordt
skyndsamt vidtagas. Yissa städer hafva måst
söka och fått af statsmedlen lån, för att be¬
strida kostnad till detta deras onus, som rät¬
teligen ej är för dem något åliggande; och
nu tror man sig bereda dem en stor fördel
genom anstånd med capital- och ränte-afbe-
talning å lånen. Jag frågar, om det icke va¬
rit billigt, att Malmö och Ystad, som erhål¬
lit lån för uppförande af casern- och stall—
byggnader, skulle få afskrifning för lånen,
och byggnaderna genast af Staten öfvertagas,
Den 2/ September. zfö
helst dessa byggnader icke kunna komma
att staden tillhöra. Likasom på vissa stäl¬
len å landet stall äro uppförda för
cavalleri-regimenternas hästar, böra ju i
de städer, der cavallerie-troupper äro för¬
lagda, enahanda förhållande ega rum, allt
på Statens bekostnad. Jag vet ej, hvarföre
Utskotten icke härpå fäst uppmärksamhet,
äfvensom på servicen. Till bedömande här¬
af har någon ytterligare utredning icke varit
af nöden. Särskild sak är, om Inquarterings-
lolagen skulle vara origtigt uppgifven. Jag
kan likväl icke föreställa mig sådant. Kongl.
Maj:t och Stats-Rådet hafva ej heller funnit
detta, utan ansett utgifterna rigtiga, helst
de äro ifrån vederbörande autoriteter infor¬
drade och af dem controllerade. Lika med
Herr Ståhle., finner jag, att, då den Kongl..
Propositionen i ämnet grundas på en begä¬
ran af Rikets Ständer, mäste frågan anses va¬
ra utredd, ty, om den det icke varit, hade
den Kongl. Propositionen icke blifvit medde¬
lad. Utskotten hafva kunnat utlåta sig der¬
öfver, huruvida den behöfliga summan varit
för hög, att genom bevillning utgöras, eller
om den bordt enskildt af Rikets Städer beko¬
stas. Jag anser det egentligen hafva tillhört
endast Stats-Utskottet, att pröfva, om belop¬
pet var för stort, och att förklara, att, ehu¬
ru anslag deraf måste uppskjutas, hör det lik¬
väl vara för Rikets Ständer angeläget att er¬
sätta, så godt de kunna, deu orättvisa, som
de medgifvit ega rum, och utur sådan syn-
2/jö Den 2/ September.
punkt hade det Åtminstone varit möjligt att till¬
vägabringa casern-, stall- och magazins-byggna-
dernas uppskattning. Jag delar jemväl Herr
Stähles Åsigt deruti, att utredning af Rikets
Städers alla donationer ej bordt med inquar-
terings-besväret sammanblandas. Ingen mo¬
tion om berörda utredning är vid Riksdagen
vackt, och derom förmäles intet i den Kongl.
Propositionen. Af den ifrågasatta undersök¬
ningen befarar jag likväl ej vådliga följder,
öfvertygad, att Städernas donationer tillhöra
för inquarteringen främmande ändamål. De
hafva t. e. tillkommit, för att uppmuntra Stä¬
ders anläggning, o. s. v. Detta torde vara
nog, för att visa olämpligbeten af berörda
undersökning, och jag inser icke skäl, att
man, derföre att saken ej funnits ännu ut¬
redd, skall sätta den i det skick, att den ej
på 20 kommande år kan utredas.— Malmö
liar måst vidkännas så många extra utgifter,
att i allt fall lång tid skall framflyta, innan
orättvisan kan godtgöras. Jag tror äfven,
hvilket Herr Falkman torde upplysa, att, e-
liuru Staden Malmö icke haft egna medel till
casern- och stall-byggnadernas uppförande,
utan varit nödsakad, att för detta i sjelfva
verket icke-åliggande upptaga lån, har Sta¬
den likväl sedermera fått vidkännas den fort¬
farande orättvisa, att jemväl underhålla bygg¬
naderna, och emot detta allt har ingen an¬
nan förmån blifvit staden tillagd, än an¬
stånd med Capital- och Ränte-belulning å lå¬
net af Sluts-medlen. Jag sluLar nu med den
Den 2/ September.
förut gjorda anmärkningen, alt Stats-Rådets
Utlåtande upplyser, det inquarteringen an¬
setts böra läggas på allmänna beskattningen,
ty detta onus eger icke rum blott för städer¬
na, utan tillhörer landets försvarsverk i det
bela.
Herr Leffler: I anledning af hvad Herr
Noréus yttrat, får jag förklara, att Utskotten
användt allt bemödande, för att utreda frå¬
gan. Den har upptagit flera veckor, och jag
tror, att, om talarens tid medgifvit genomgå¬
ende af de handlingar, som varit för Utskot¬
ten tillgängliga, skulle ej heller lian hafva
kommit till annat resultat, än det Utlåtandet
framställer.
Herr Ekerman: Inom Utskotten bar jag
ansett upplysning om andra städernas dona¬
tioner, än dem, som i och för inquarterings-
besväret tillkommit, icke böra ega rum, och
denna åsigt vidhåller jag äfven nu.
Herr Winberg: Herr Ekermans yttran¬
de föranleder mig att hänvisa till sidan 36
af Utlåtandet, litt. C., hvaraf synes, att upp-
lysningarne ej skola angå andra städernas
donationer af jord eller andra förmåner, än
dem, som blifvit tillagda för lindring uti in-
quarteringsbesväret,
Herrar Noréus och Montan anmärkte,
alt, under litt. C., pag. 35 af Utlåtandet, haf¬
va Utskotten tillstyrkt, att i den underdåni¬
ga skrifvelsen skulle begäras infordrande från
aila Rikets Städer, och således ej blott dem,
som voro af inquartering besvärade, af upp¬
248 Den 21 September.
lysning, angående hvarje stads af Slaten er-
hållna förläningar och förmåner samt derför
bestämda villkor och ändamål; och att denna
undersökning tydligen fanns ej blott angå
donationerna för inquarterings-besvärets lin¬
dring, helst i en sednare punkt upplysningar
om donationer, med särskildt afseende å in-
qu arter ingen, ifrågasättas.
Herr Falk mari: I afseende på den af Herr
Noreus väckta fråga, om icke Malmö Stad äf¬
ven underhåller de der af Staden uppförda
casein- och stallbyggnader, får jag upplysa,
alt rum för befälet och caserner för manska¬
pet af staden hjerås, samt att Stallbyggnader¬
nas underhållande ensam besörjtsafstaden, som
dessutom för ljus, q västar och skyfflar till stallen
utbetalar, efter contract, 200 Rd. årligen.
Herr Leffler: Jag anser mig böra tilläg¬
ga, att jag, såsom ledamot af den Utskottets
Afdelning, som beredt detta mål, lill följe af
Rikets Ständers, angående Statens öfvertagan-
de af stallbyggnaderna, vid i8of)—1810 å-
rens Riksdag, meddelade yttrande, yrkat, att
Mal mö och Ystad borde särskildt conside-
reras, och att Staten borde genast öfvertaga de
der befintliga stallbyggnaderna, hvarom dessa
städers repracsenlanter i sådant afseende gjort
anmälan; men detta yrkande har blifvit lem-
nadt utan afseende.
Herr Winberg förklarade, att de, under
litt. C., omförmälda uppgifter, på hvilka Her¬
rar Noreus och Montan fäst ytterligare
uppmärksamhet, flera gånger tillförene blif-
Den 21 September.
vit infordrade och af Magistraterna lemnade
utan ali påföljd.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet, N:o C7,
först till bifall, och sedermera till återremiss,
på hvilka frågor Ja och Nej svarades, samt
votering begärdes.
Följande Voterings-proposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Stats- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskoltens Utlå¬
tande, N:o 67, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, kommer Utlåtandet, alt, på
grund af gjorda anmärkningar, återremitteras.”
Voterings-sedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herr Aspelin (sjuk),
Hiessleiter, Helsingius, Zethelius, Vallej, Lind¬
qvist j Richert och Köhler, de fyra sistnämn¬
da sjuka, samt Langenberg, Hemberg och
Meijer, de trenne sistnämnda, efter erhållen
ledighet från Riksdagsgöromålen på bestämd
tid, voro frånvarande, en sedel aflades för¬
seglad, och de öfriga befunnos, vid öppnan¬
det och uppräknandet, innehålla 18 Nej emot
17 Ja, i följd hvaraf Utlåtandet var återre-
mitteradt. Den förseglade sedeln förstördes.
§• 5.
Upplästes ett nu ankommet Utdrag af
Högvördiga Preste-Ståndets Protocoll för den
Ben 2/ September.
17 dennes, hvaraf inherntades, att, sedan in¬
om Preste-Ståudet Motion blifvit väckt om
den långsamhet, med livilken Belänkanden
frän Utskotten inkomma, hade Preste-Slåndet,
som för sin del under Riksdagens lopp ej
tvekat att till pröfning och afgörande före¬
taga skriftligen ingifna Utlåtanden och Me¬
morial, med afseende på den tidsutdrägt
vid Riksdagsärendenas behandling, som må¬
ste blifva en följd af Belänkandenas tryck¬
ning och utdelning, beslutat att fästa sina
MedStänders uppmärksamhet på detta ämne
samt inbjuda deni att anmoda samtliga Ut¬
skotten alt hädanefter, så fort ske kan, till
RiksStånden insända sina Utlåtanden skrift¬
ligen, så vidt de icke med samma skyndsam¬
het kunna tryckta meddelas, eller så vida de
ej, efter Utskottets egen pröfning, finnas
vara af den vigt, att de böra tryckta öfver-
lemnas.
Herr JVore'us: Jag hoppas, att Ståndet
antager Preste-Ståndets uti det nu upplästa
ProtoeollsUtdraget gjorda inbjudning, helst
tryckning af Utskottens Betänkanden mot slu¬
tet af Riksdagen skulle kunna blifva hinder¬
lig för ärendenas gång; och, enär för öfrigt
Utskottens betjening synes så talrik, att den
väl kan medhinna utskrifning af 4 å 5 exemplar
af hvarje Betänkande, hemställer jag, att
Herr Talmannen måtte till bifall föreslå i-
frågavarande inbjudning.
Ilerr Talmannen fäste Ståndets upp¬
märksamhet derpå, alt den af Preste-Ståndet
Den 21 September. 25 x
tillstyrkta ordning öfverensstämmer med
Borgare-Ståndets fattade beslut, i frågan om
Utskotts-Betänkandens tryckning, oell att
Ståndet ej ansett sig förhindradt derigenom
att afgöra ämnen, uti hvilka, såsom ifrån
Constilutions-Utskottet rnerändels skett, skrif¬
na Betänkanden inkommit.
Derefter fann Ståndet, uppå Herr Tal¬
mannens proposition, för godt att antaga
Preste-Ståndets inbjudning och instämde så¬
ledes uti ofvanberörda anmodan lill Piikels
Ständers samtliga Utskott.
§. 6.
Å nyo föredrogs Constilutions-Utskoltets,
under N:o 48, afgifna och den 17 dennes
på bordet lagda Memorial, med anmälan af
oförenliga skiljaktigheter i fråga om ett före¬
slaget tillägg vid 14 §. 5 Mom. Riksdags¬
ordningen.
Herr Ekerman: Jag yrkar, att Ståndet
må vidblifva dess i detta ämne, den 15 sist-
lidne Juni, uttryckta tanka, särdeles som
Ståndet dertill hemtat kraftig anledning af
den obehagliga erfarenhet, Ståndet vid den¬
na Riksdag haft, i afseende på förment Riks-
dagsmanna-behörigliet.
Häruti förenade sig Herrar Mattson och
Petersson.
Herr Winberg: För min del tillstyrker
]ag, att Ståndet biträder de öfriga Irenne
RiksStåndens beslut i denna fråga. Det är
a52 Den 21 September.
redan svårt att finna borgare, som vilja åtaga
sig att vara Riksdagsmän. Ännn svårare
skulle det blifva genom ytterligare restrictio-
lier. Jag tror således någon latitud böra
lemnäs att utse de personer dertill, som de
väljande för godt finna.
Med Herr Winberg instämde Herr
Donner.
Herr Falkman yttrade, det lian, lika
med Herr Winberg, hemställer, att Ståndet
måtte antaga Conslitutions-Utskottets första,
af de öfriga RiksStånden gillade, redactions-
förslag af ifrågavarande tillägg uti i4 §• 5
Mom. Riksdagsordningen.
Herr Westman: Så väl i anledning af
min med detta ämne sammanhang egande
Mo tion, som ock enär Kongl. Förklaringen
af år 1760 derom, huruledes med borgares
egenskap sig förhåller, icke är upphäfven, an¬
ser jag Ståndet böra vidblifva sitt beslut,
som i det närmaste öfverensstämmer med
den Kongl. Förklaringen.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde följande frågor:]
1:0 Om Ståndet vidblifver sitt, den i5
sistlidne Juni, angående borgares valbarhet
lill Riksdagsman, fattade beslut? och
2:0 Om Ståndet, med frånträdande af
detsamma, förenar sig i det beslut, som de
öfriga trenne RiksStånden i berörda omstän¬
dighet fattat?
På hvilka frågor Ja och Nej svarades,
samt votering begärdes.
Den 21 September. 2 5 3
Följande Volerings-Proposilion uppsat¬
tes, justerades och anslogs: ”Den, sorn anser
Ståndet böra vidblifva dess, den 15 sistlidne
Juni, fattade beslut, i fråga om borgares
valbarhet till Riksdagsman, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, anses Ståndet hafva från-
trädt det förra beslutet och förenat sig i
det yttrande, som de öfriga RiksStånden i
denna fråga beslutat.”
Voteringssedlar utdelades lill Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Aspelin, Lliess-
leiter. Zethelius, Langenberg, Hemberg, Val¬
lej, Lindqvist, Lundman, Memsen, Bergelin,
Richert, Meijer och Köhler voro frånvarande,
en sedel aflades förseglad, och de öfri¬
ga befunnos, vid öppnandet och uppräknan¬
det, innehålla ^5 Ja emot 8 Nej; i följd
hvaraf Ståndet vidblef sitt, den i5 sistlidne
Juni, i detta ämne fattade beslut. Den för¬
seglade sedeln förstördes.
Vid detta förhållande ansågs grundlags¬
förslaget, i afseende på dess fullständiga be¬
redning, böra, jemlikt 56 §. RegeringsFor-
men, afgöras af Constitutions-Utskoltet, för¬
stärkt till 20 ledamöter af hvarje Stånd; äf¬
vensom Ståndet uppdrog till Constilutions-
Utskottet att uppgifva en med den af Stån¬
det antagna redaclion af i/j §. 5 Mom. Riks¬
dagsordningen öfverensstämmande contra-
proposition till den föreslående voteringen:
Kommande de af Ståndet, hvilka, för denna
254 Den 21 September.
frågas afgörande, viii jas till Conslitutions-Ut-
skottets förstärkande, jemväl att, såsom leda¬
möter deraf, deltaga i behandling af andra
ärenden, som vid denna Riksdag af förstärkt
Conslitutions-Utskott böra handläggas.
§■ 7 •
Banco-Utskoltets Betänkande, N:o 71, i
anledning af Ilerr J. Gripenstedts Motion om
ersättning till ÖfversteLieutenanten G. U.
Adlerstam, för dess genom en rättegång med
Rikets Ständers Bank orsakade lidande, före¬
drogs å nyo.
Herr Kleman: ”Enär Höglofl. Banco-Ut-
skottet uti Betänkandet nog tydligen erkänt
rättvisan och billigheten deraf, att Öfverste
Lieutenanten Adlerstam tilldelades ersättning
för det lidande och den förlust, honom genom
den ytterligare Banco-Auctionen den 3o Juni
18?.5 tillskyndats, hvarigenom han med hu¬
stru och 10 barn blifvit försatt uti den mest
bekymmersamma belägenhet för framtida
bergning; och, då det är uppenbart, att han,
till det missöde honom öfvergått, destomin-
dre kan anses hafva sjelf varit vållande, som
de författningar, hvilka, i afseende på köpe-
skillingsliquiden, bordt lända honom till ef¬
terrättelse, varit till den grad tvetydiga i
tillämpningen, att ej mindre Kongl. Svea
IIofRätt, än Nedre JustitiasRevisionen an¬
sett Adlerstam hufva iakttagit och fullgjort,
livad honom för köpebrefs erhållande å e¬
Ven 21 September.
gendomen Norrkärr och Strömsvik efter för-
faltningarne ålegat, hvaremot Konungens
Högsta Domstol, genom en motsatt författ-
ningarnes tolkning, kommit lill det domslut,
att köpet ogillades och ny Banco-auclion
skulle verkställas, hvilken författningarnes
tvetydighet jemväl föranlåtit Rikets Höglofl.
Ständer under nuvarande Riksmöte att genom
ny lag förekomma dylika menliga följder och
stadga, huru med försäljning af Bankens fa-
stighetspanter och liquiden derför för fram¬
tiden skall förhållas, samt enär, vid detta
utredda förhållande, det, efter min öfverty¬
gelse, bor vara Statens åliggande att upp¬
rätta en medborgare, som fallit ett offer för
lagarnes tvetydighet eller ofullständighet, så
har det förekommit mig anmärkningsvärdt,
att Höglofl. Banco-Utskottet, vid ersättnings-
summans föreslående, dels icke närmare läm¬
pat densamma efter ÖfversteLieutenanten
Adlerstams verkliga och verificerade förlust,
dels ock, tvärtemot Motionairernas afsigt, ut¬
an någon uppgifven anledning, föreslagit, att
det tillstyrkta ersättningsbeloppet skulle till¬
falla icke ÖfversteLieutenanten Adlerstam
sjelf, såsom den lidande, utan hans barn
och, för deras räkning, af Höglofl. Riddarbus-
Directionen förvaltas. Höglofl. Banco-Ut«
skottet har, till grund för ersättningsbeloppet,
antagit skillnaden emellan den köpesumma,
för hvilken egendomen af ÖfversteLieute¬
nanten Adlerstam inropades, och den, ‘för
hvilken densamma, den 3o Juni i8a5, bort-
2.56 Den 21 September.
gick. Men, då förlusten genom sednare auelia-
nen, efter min tanka, rättsenligare bör mä¬
tas efter egendomens vid Bancovärderingen
uppskattade rätta värde, i förhållande tili
sista auetionssumman, då en förlust uppkom¬
mer af 9,246 Rd. 18 sk., hvartill äfven
bör läggas det genom laga värdering bestäm¬
da värdet af 1825 års afkastning af egendo¬
men, som till inroparen måste afträdas, med
2,644 så anser jag dessa bägge summor
med sammantagna 11,890 Rd. 18 sk. böra
ÖfversteLieutenanten Adlerstam tillerkännas,
såsom en dess lidande och förlust likväl
icke på långt när motsvarande ersättning,
till egen förvaltning, på sätt han för sig och
sin familjs utkomst kan finna förmånli¬
gast, utan att derutinnan hindras af något
så beskaffadt förmynderskap, som Utskottet
nu föreslagit, och jag, för min del, anser
vara mindre lämpligt och, såsom ingripande
i det enskilda lifvets förhållanden, Rikets
Ilöglofl. Ständer mindre värdigt.”
”Med dessa anmärkningar, samt upp de
ömmande och bevekande skäl, Öfverste-Lieu-
tenanten Adlerstam i öfrigt sjelf framställt,
uti dess till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ingifna, med detta Ilögtärade Stånd commu-
nicerade, anförande, anhåller jag vördsamt,
att Betänkandet måtte till Höglofl. Banco-
Utskoltet återremitteras, hvaremot hinder
destomindre torde möta, som återremiss re¬
dan blifvit beviljad af de öfriga frenne Re-
spective RiksSlånden.”
Ben 2/ September.
Herr Helsingius: Då den värde talaren
yttrat, att Banco-Utskoltet medgifvit, alt Öf-
verste-Lieutenanten Adlerstams ersättningsan¬
språk är rättmätigt, nödgas jag förklara den¬
na uppgift såsom ogrundad. Pag. 8 af Be¬
tänkandet läses följande framställning: ”1 sa¬
kens så beskaffade skick, och då den tvist,
som uppstått emellan Öfverste-Lieutenanten
Adlerstam och Banken, är i laglig ordning
af Domaremagten pröfvad och slutligen i hög¬
sta instancen afgjord på det sätt, att Banco-
Styrelsens klandrade åtgärder blifvit gillade,
liar Banko-Ötskottet funnit sjelfva rättsfrågan
ej utgöra ämne för Utskottets granskning och
Bedömande, hvadan Utskottet ock anser nå¬
got slags anspråk till ersättning af Banken
icke kunna eller böra, under en sådan syn¬
punkt, af Rikets Ständer medgifvas.” Detta
är i rak strid emot hvad talaren anfört. Att
Öfverste-Lieutenanten Adlerstam lidit förlust,
är sanni; men det är ock lika visst, att så¬
dant sig härledt, icke från Bankens förvållan¬
de, utan ifrån hans egen envishet, att, ehu¬
ru underrättad om hvad han hade alt iaktta¬
ga, pocka sig, med åsidosättande deraf, till
sin rätt. Jag har delat beslutet, till dess för¬
sta, nyss upplästa resultat; men jag har reser¬
verat mig emot detsamma, i afseende på till¬
styrkandet, att en gåfva af 4>65o Rd. B:co
skulle Öfverste-Lieutenanten Adlerstams barn
tilldelas. Ehuru jag känner, att Banken har
en genom årliga anslag sedan år 1815 bildad
Burg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. B. i54»
258 Den 21 September.
fond, egentligen för välgörande ändamål, må¬
ste jag dock tillägga det omdöme, att jag an¬
ser fonden vara otillräcklig, att medgifva an¬
ordnande derifrån af 4.000 Ed. på en gång
för en enda famille, då hundradetals familier
hvarje år af denna fond söka hjelp. Deraf
synes, att, om den summan tilldelas en fa-
mille, skulle sådant taga brödet utur munnen,
för många fattiga. Dessutom innefattar ett
dylikt beslut ett farligt prasjudicat och kun¬
de gifva anledning åt alla, som genom vårds¬
löshet, i förhållandet till Banken, finge vid¬
kännas förlust, att vid sådana tillfällen hos
Rikets Ständer anmäla sig om ersättning af
Banken. På grund häraf anhåller jag om af-
slag å Betänkandet, under öfvertygelse om o-
lämpligheten att förvandla Rikets Ständers
Bank till en fattig-inrättning för så stor sum¬
ma, som 4>ooo Rd., hvartill rättsfråga icke
gifver anledning. Pag. 8 och 9 af Betänkan¬
det, har Utskottet utvecklat skälen, hvarföre
afseende icke kunnat fästas på det åberopade
prEejudicatet af ett, vid 1828 års Riksdag fat-
tadt, beslut om en ersättning af Banken till
Casseuren vid Stockholms Stads Åuctions-
Kammare Loström. Dervid förekom, att
medlen voro lemnade till en Bankens casseur
emot hans enskilda quitto, som likväl ej kun¬
de af Banken, efter dess föreskrifter, godkän¬
nas, och att denna tjensteman korrt derefter
på ett ohyggligt sätt afhände sig lifvet. Hu¬
ru litet verkande detta prasjudicat, i afseen¬
de på principen, var, inhemtas deraf, alt
Den 21 September. aSp
Banco-Ulskoltet ej ens ansett sig vara i till¬
fälle att freda en gammal Banco-Commissa-
rie från ersättning af 700 Rd. B:co för af be-
mälda Banco-Gommissarie åsamkad balance,
ehuru Commissarien fullgjort sina skyldig¬
heter.
Herr Montan: Jag anser rr.ig böra till¬
kännagifva, att håde på Afdelningen och vid
Utskottets Plenum har jag afslagit den sökta
ersättningen till Öfverste-Lieutenanten Adler¬
stam. Jag instämmer således äfven nu med
Herr Helsingius och tillägger, att det skäl,
som man, till förmån för motionen, velat hem¬
ta derifrån, att Utskottet skall funnit Banco-
författuingarne otydliga och derföre uti dem
föreslagit ändring, är ingalunda grundadt.
Utskottet har icke funnit författningarne, an¬
gående Banco-auctioner, otydliga; men Ut¬
skottet har trott det vara lämpligt, alt före¬
slå enahanda ordning vid försäljning å au¬
ction af till säkerhet för Bankens fordringar
intecknade fastigheter, som den, hvilken gäl¬
ler vid dylik försäljning af för enskilda per¬
soners fordringar intecknade egendomar. Jag
yrkar följaktligen afslag å Betänkandet.
Herr Wallström: Jemte åberopande af
min reservation, förenar jag mig med Herr
Helsingius och anhåller, att Betänkandet måt¬
te afslås.
Herr Cronius: Jag medgifver, lika med
Herr Helsingius_, att Öfverste-Lieutenanten
Adlerstam sjelf vållat sin olycka, och att hans
frändömande af ersättningen är rättvist; men
sGo Ben 21 September.
det bör behjertas, att Iian bar tio barn; och,
då gåfvor af ifrågakomna fond ej äro ovan¬
liga, tror jag det vara Rikets Ständer värdigt,
att ej låta nämnda barn lida för fadrens för¬
summelse; och på sådan grund anhåller jag
om bifall å Betänkandet.
Herr Lamberg: ”Lika med Höglofl. Ban-
co-Utskottet, finner jag, att Herr Atllerstams
rättegång med Banken, enär de klandrade åt¬
gärderna blifvit af Doraaremagtens högsta in-
stance gillade och godkända, icke kan utgöra
något ämne för Rikets Ständers pröfning.
Men, då flere särdeles ömmande omständig¬
heter härvid förekomma, och Herr Adlerstams
lidande tyckes vara tillräckligen vitsordadt,
och en uppoffring vid detta tillfälle af Ri¬
kets Ständer således onekligen åsyftar ett väl¬
görande ändamål, tyckes mig, att den i Ban¬
ken i sådant afseende bildade fond icke med
större anledning kan anlitas, än nu; och till¬
styrker jag derföre, utan att derigenom be¬
fara något farligt praejudicat, bifall å Betän¬
kandet.”
Herr Nore'us: Det är utom all fråga, atfc
Öfverste-Lieutenanten Adlerstam ej kan haf¬
va någon på laglig rätt grundad väntan af
bifall till ersättningen. Men det förekommer
dock, att författningarne måste hafva varit o-
tydliga, hvilket slutes deraf, att Svea Hof-
Rätt tilldömt Herr Adlerstam den ersättning,
som Högsta Domstolen ansett honom icke
böra erhålla. Jag är likväl ej i tilfälle, att
nu bedöma författningarne, lika litet som jag
Den 2/ September. 261
vet, huruvida försummelse, vållad af upp¬
studsighet å Herr Acllerstams sida, beredt för¬
lusten. Nog af: han är olycklig, och hans
förlust är så mycket mera ömmande, som
han är fader för 10 barn. Jag fruktar icke
heller prtejudicatet, då, vid lika ömmande om¬
ständigheter, enahanda princip bör följas; och
jag medgifver yrkad återremiss, så mycket
heldre, som jag ej ser någon anledning, hvar¬
före ersättningen skall tilläggas Herr Adler-
stams barn, och icke honom sjelf. Det, som för¬
modligen mest smärtar honom, är bristande
tillgång att uppfostra sina barn; men hvarfö¬
re skall man betaga honom, att sjelf fritt an¬
vända den tillgång man meddelar? 4^° Rd.,
beräknade för hvarje barn, förslå icke långt.
Hela summan, sammanhållen, är någon fond;
men, spridd på flera, utgör den ett intet.
Förslaget är i sanning ett underligt sätt att
utöfva ädelmod. En annan sak vore det, om
Herr Adlerstam genom slöseri förstört sin
tillhörighet; nu har förlusten åter skett af
bristande begrepp 01x1 hvad som borde iakt¬
tagas; åtminstone härleder sig förhållandet
snarare ifrån berörda orsak, än af uppstud¬
sighet, att pocka sig tili rätt. Jag anhåller
om proposition till återremiss.
Herr Ekerman: Sedan högsta Domaremag-
ten afgjort frågan till Herr Adlerstams nach¬
del, är det ofelbart, att han icke har någon
laglig rättighet till ersättningen; men det må¬
ste dock medgifvas, att författningarne, angå¬
ende Banco-auctioner, varit otydliga. Delta
2Ö2 Den 21 September.
ligger i öppen dag, då Svea HofRätt och Ju-
stitiae-Revisionen af dessa författningar dra¬
git annan följd, än Högsta Domstolen. På
Herr Noréi skäl begär jag återremiss och an¬
ser Banken hafva mången gång gjort större
uppoffringar, bortkastat större summor, än
den, som nu är i fråga.
Häruti förenade sig Herrar Ståhle och
Leffler, äfvensom Herr Cronius anmärkte, att
Herr Adlerstam sjelf icke är förvägradt att
räntan å capitalet uppbära, då han vårdar
barnen, och att RiddarhusDireclionens befatt¬
ning, enligt Utskottets förslag, endast skulle
sträckas lill bevarandet af capitalet för bar¬
nens räkning, och att tillse, det den, som
dem vårdar, må räntan utbekomma.
Discussiouen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Betänkandet, först till
bifall, sedermera lill återremiss, och slutligen
till afslag, hvarpå svarades Ja och Nej, samt
begärdes votering.
Följande Voterings proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Banco-Utskotlets Be¬
tänkande, N:o <71, lagger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej; vinner
Nejj kommer Ståndet sedermera att besluta,
huruvida Betänkandet skall återremitteras el¬
ler afslås.”
Voterings-sedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Aspelin, Zethe¬
lius, Valley, Langenberg, Hemberg, Lindqvist,
Den 2t September. 263
Lundman, Memsens Richertj Meijer och Köh¬
ler voro frånvarande, en sedel aflades förseg¬
lad, och de öfriga befunnos, vid öppnandet
och uppräknandet, innehålla 21 Nej emot 14
Ja. Den förseglade sedeln förstördes.
Derefter anställdes ny votering, sedan
följande Yoterings-proposition blifvit uppsatt,
justerad och anslagen:
''Den, sora bifaller återremiss af Banco-
Utskottets Betänkande, N:o 71, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej. Vinner
Nejj anses Ståndet hafva afslagit Betänkandet.”
Vid Voteringswsedlarnes öppnande och
uppräknande, befunnos de innehålla 24 Ja
emot 11 Nejj i följd hvaraf återremiss af Be¬
tänkandet var beslutad.
§. 8.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets Betän¬
kande, N:o 89, i anledning af åtskilliga Mo¬
tioner o ra indragning af Lagmans- och Käm-
närs-Rätter, samt särskilda Domstolar, så ock
om förändring i vissa domstolars organisa¬
tion och i rättegångsordningen, m. m.
Jemte Betänkandet, upplästes de emot
detsamma afgifna reservationer.
Discussionen och afgörandet af detta
Betänkande företogs punktvis:
Första Punkten. Om indragning af Lag¬
mans- och Kämnärs-Rätter.
Herr Ekerman: Äfven med farhoga att
anses gammalmodig, finnér jag mig böra ut¬
a 6 4 Den 21 September.
trycka den öfvertygelse, att behofvet icke
påkallar indragning af Lagmans- och Käm-
närsRätter. Vi hafva att inom feni, tio ä
femton år vänta ny CivilLag, och, förrän den¬
samma i helhet antages, höra partiella för¬
ändringar icke ega rum. Om Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer skulle nu pröfva berörda
domstolar böra försvinna, befarar jag, såsom
följd deraf, ökade rätlegångsutgifter för par¬
ter. Det är nämligen för parten lättare och
med mindre kostnad förenadt att föra rätte¬
gång i sin province, än att hålla ombud vid
ÖfverRätt på från partens hemvist aflägsen
ort. Jag önskar äfven, att nämnda domsto¬
lars indragning ej må föranleda ökade löne¬
anspråk för domare, ökadt antal ledamöter i
HofRätterna, o. s. v. Dessutom ser jag icke,
huruledes Stockholm skall kunna undvara de
här inrättade KämnärsRätter, utan att nya
magistratspersoner tillkomma. På grund här¬
af begär jag afslag å Betänkandet.
Herr Noreus: Jag har tillförene gifvit
den tanka tillkänna, att jag icke gillar parti¬
ella lagförändringar, utan att de böra upp¬
skjutas, tilldess den nya CivilLagen antages.
Utur denna synpunkt kan jag ej godkänna
förslaget om Lagmans- och KämnärsRätter-
nas indragning. Det är sannt, att genom de
förra, eller LagmansRätterna, blifva rättegån¬
gar långvarigare; men det är ock lika obe¬
stridligt, alt dessa domstolars tillvaro hindrar
många rättegångars fullföljd till högre in-
stance. Hvad KämnärsRätterna beträffar.
Den 21 September. ^65
tror jag dem vara af mycken nytta och i da
större städerna icke kunna undvaras. Der
skulle förändringen egentligen blifva endast
en omflyttning sålunda, alt nya divisioner af
RådstufvuRätt skulle uppkomma, hvilken dom¬
stol derigenom er holle ökadt antal ledamöter
och Notarialbetjening. Man bar ock ingen¬
ting att anmärka vid det nuvarande förhål¬
landet i denna del. I de städer, der Käm-
närsRätter finnas, är det lätt, att, då man ej
åt dess dom nöjes, genom vad fullfölja saken
till RådstufvuRätt, hvars Utlåtande snart kan
erhållas, och sedermera skall, under det i
Lag förutsatta villkor af 2:ne sammanstäm¬
mande beslut, fullgörandet deraf ske. Man
bör härvid öfverväga den fattigares rätt. Om
saken är af större värde, skall parten tilläf¬
ventyrs, efter förändringen, om den antages,
för svårigheten och kostnaden att på främ¬
mande ort fullfölja rättegången, ofta nödgas
låta saken, i brist af förmåga, efter första
domslutet nedläggas. Ej äro domstolar blott
för de bemedlade, utan det är lika angeläget
att så ställa inrättningen deraf, att den be¬
tryckte jemväl må hafva tillfälle att på nära
båll finna rättvisa. Kämnärs- och Rådstuf-
vuRätter äro i afpassadt förhållande till
den nuvarande domstols-organisationen. Om
förändring häruti sker, skall man finna tvi¬
ster, som lill högre domstolar fullföljas, i ö-
kadt antal, och dessa domstolars göromål, i
följd deraf, ökade, ehuru för mindre bemed¬
lade svårighet, alt få saker pröfvade af andra
aCG Den 2/ September.
domstol är, såsom ofvan namnes, derigenom
beredd. Jag anhåller, på dessa skäl, alt Be¬
tänkandet i den första punkten måtte antin¬
gen afslås eller återremitteras.
Häruti förenade sig Herr Lundman.
Herr Leffler: Denna fråga synes mig haf¬
va nära sammanhang med den om en ny
allmän CivilLag, och jag tror således, att den
förra bör hvila, tilldess den sednare före¬
kommer. Hvad LagmansRätternas indragning
angår, vill jag nu ej yttra mig deröfver; men,
beträffande enahanda i afseende på Käm-
närsRätterna föreslagna åtgärd, bör jag för¬
klara, att en sådan förändring skulle för Gö¬
theborg bereda menliga verkningar. Om den
skedde, Liefve det oundvikligt att, i stället
för den indragna KämnärsRätten, tillskapa en
ny division af RådstufvuRätten. Jag anser
deremot den mindre domstolen nödvändig
och mindre kostsam för staden, då förän¬
dringen åter skulle föranleda större löner
för ledamöter, utan att något ändamål för
parterna derigenom vunnes. Dessutom haf¬
va Utskotten föreslagit, att förändringen skul¬
le ega rum vid början af nästa år; men jag
kan ej inse möjligheten af ett så skyndsamt
verkställande. På dessa skäl vore jag böjd
att afslå första punkten af Betänkandet, om
jag ej derifrån hindrades af Grundlagens fö¬
reskrift, alt ett Betänkande första gången ej
får partielt ogillas; och vid sådant förhållan¬
de begär jag, på grund af de vid första punk¬
ten gjorda anmärkningar, återremiss.
Den 21 September. 267
Herr Petterson: ”För min del kan jag
icke antaga Höglofl. LagUtskottets Betänkan¬
de, JN:o 89, innefattande förslag, dels till in¬
dragning af KämnärsRätterna, oelj dels in¬
rättande af mer än en RådstufvuRätt i stä¬
derna.”
”Det enda skäl, som Höglofl. Utskottet
anfört för indragning af KämnärsRätterna:
att ibland de städer, der KämnärsRätt ej är,
några hafva dubbelt större folkmängd, än en
del af dem, i hvilka KämnärsRätter finnas,
utan alt rättvisans skipande eftersattes meri
de förra, än i de sednare, bestyrker, i min
tanka, alldeles icke umbärligheien af dessa
domstolar. Jag tror, att 5oo till rättegångar
benägna invånare i en stad kunna sysselsät¬
ta KämnärsRätt lika så mycket, som 1000 fred¬
liga samhällsmedlemmar i en annan. I den
öfvertygelse, att detta svårligen kan bestridas,
är ock Höglofl. Utskottets grundregel upplöst,
och förslaget om indragning af KämnärsRät¬
terna dermed vederlagdt. Likväl, och för att
något närmare utveckla skälen för mitt be¬
stridande af Höglofl. Utskottets Betänkande,
dessa domstolar rörande, får jag vidare an¬
föra, och tillika härtill uppgifva de betänk¬
ligheter, som hos mig tala emot indragningar
af KämnärsRätterna i städerna.”
”Inom Högtärade Ståndet finnes ingen,
sorn icke känner, att samma personaler, som
formera RådstufvuRätter, äfven utgöra Ma¬
gistrater i städerna, och lika kändt är äf¬
ven, att samma personaler således äro be¬
268 Den 21 September.
svarade med | mångfalldiga embetsäligganden;
som icke vidlåda domstolarne på Jandet,
hvilka derföre kunna egna sin tid allenast
åt hvad domare-embetet tillhör, oberoende af
allt annat. I betraktande af de i mångfald
olika befattningar, som RådstufvuRätts per¬
sonalen i Stad har sig ålagd, emot domare
på landel, öfverlemnar jag till Högtärade
Ståndets bedömande, huruvida Höglofl. Ut¬
skottet rätteligen öfvervägt de stora olägen¬
heter, som skola uppkomma genom Kämnärs-
Rätternas indragning, hvilken jag anser icke
vara af behofvet påkallad, helst få af de
KämnärsRätterna tillhörande brott- och tviste¬
mål komma under RådslufvuRätternas hand¬
läggning, utan dragas directe under Kongl.
IIofRätternas skärskådande och pröfning, der
underställning eller vad ej ega rum, hvilka
mål äro ganska ringa till antalet, åtminstone
derifrån jag är. Af dessa skäl kan jag alltså
icke finna, att, med indragning af Kämnärs¬
Rätterna och öfverflyttande på Rådstufvu-
Rätterna af alla brott- och tvistemål, det
ändamål vinnes, som dermed åsyftas, emedan
en enda domstols hänförande härtill i Stad
snarare skall förlänga Rättegångsärendenas
afgörande, än förkorta dem, enär i öfvervä¬
gande tillika får komma den mängd af mål,
som RådstufvuRätts personalen, i egenskap
af Magistrat, är skyldig handlägga och till
sina särskilda detailer befordra, hvilka ofta
så upptaga hela sessionstiden, att den lemnar
föga öfrigt till de vanliga RådstufvuRätts!
Den 21 September. 26g
göromålen. synnerligast i de städer, hvarest
garnizoner, fästningar, magaziner och andra
Kronans förrådshus finnas, samt sjöfart id¬
kas, och således än mindre att upptaga och
afdöma alla brott- och tvistemål, som nu
tillhöra KämnärsRätterna, och hvilkas utförande
än mer blifver omöjligt, om Högloft. Utskot¬
tets förslag, att RådstufvuRätt hädanefter
jemväl skola tillhöra Slotts-, Post-, Sjö- och
Gränse-tulls- samt HallRättsmålen till uppta¬
gande och afgörande, vinner Rikets Höglofl.
Ständers bifall.”
”Det förslag, som Höglofl. Utskottet
framställt, att KämnärsRätts göromålen kunna
behandlas på särskild afdelning inom Råd¬
stufvuRätt, har ock hos mig åstadkommit be¬
tänkligheter, dymedelst, att sådant icke är
verkställbar utan nya uppoffringar af städer¬
na. Jag vet, att städer finnas, som ej ega
flera, än två Rådmän, och de flesta högst fyra.
I medvetandet häraf framställer jag billigt
den frågan: kunna val särskilda afdelningar
på sådana ställen, en för justitieärender,
förenade med lagfarts-, intecknings-, äkten-
skaps-förord och förmyndaremål, med hvad
dertill hörer, samt en för economie- och po-
litie-ärenden, med hvad dertill gemenskap
eger, möjligtvis organiseras, för vinnande af
det åsyftade ändamålet, med mindre ett ö-
badt antal embets- och tjenstemän först borde
åstadkommas i städerna, som dervid finge
vidkännas ökade löneutgifter? Jag tror, att
svaret härå framställer sig sjelft med Nej. —
Den qi September.
Och för det samhälle, jag har äran represen¬
tera, bestrides alltså indragningen af Ivära-
närsRätter samt all tillökning i embets- och
tjensteroannapersonalen och dermed förenade
löneutgifter, såsom högst orättvisa och icke
af behofvet påkallade.”
”Slutligen, med indragning af Kämnärs-
Rätterna tyckes Höglofl. Utskottets förslag
till 6 Gap. 2 §. RättegångsBalken, om in¬
rättande af mer än en RådstufvuRätt i Stad,
stå i uppenbar strid, i så måtto, att dom-
slolarnes antal ej minskas.”
”Ehuru jag ganska väl inser den skill¬
nad i Rältegångsformen, som härmed vill
åstadkommas och åsyftas, kan jag likväl icke
antaga principen, såsom medförande, om ej
collision, åtminstone, enligt hvad jag förut
yttrat, en tillökad embetsmanna personal i
Städerna och dermed förenade löneutgifter.
Men, om det vore tänkbart, att städerna för¬
mådde bestå vidare löne-utgifter för en ännu
större embetsmannapersonal, hade det varit
mera principenligt, om Höglofl. Utskottet, i
stället för mer än en Rådstufvu Rätt i Stad,
föreslagit dennes åtskiljande från magistrat
och hvar för sig oberoende af hvarandras
göromål; men, så länge dessa hägge autorite-
ter skola vara förenade, är förändringen
och indragningen af KämnärsRätter olämplig
och overkställbar. För öfrigt, då man söker
lindra Staten från utgifter genom indragnin¬
gar, tyckes det vara rakt stridande mot ali
billighet och rättvisa, att tillskynda städerna
Den 21 September. 271
ytterligare p5lagor lill aflöningar åt nya em-
jbets- och tjenstemän; hvilket jag bestrider i
allo, och i följd deraf, samt under åbero¬
pande af Herr Professor Bexells reservation
och Herr Noréi muntliga anförande till
Ilögtärade Ståndets Prolocoll, hvarmed jag
förenar mig, yrkar jag afslag å Höglofl. Ut¬
skottets berörda Betänkande.”
Herr Landegren: Både såsom Motionaire
och såsom ledamot af Lag-Utskottet, har jag
medverkat till det klandrade beslutet. Skä¬
len derför tror jag vara tillräckligen utvecklade
i Betänkandet. De äro ej heller, såsom mig
synes, vederlagda genom anmärkningarne,
som hufvudsakligen endast innehålla några
betänkligheter vid förslaget. Jag beder att
nu få yttra mig öfver dessa anmärkningar.
Man har ansett liden med denna förändring
böra afbidas, tilldess nya CivilLagen anlages.
Jag vill härvid blott erinra, att tiden för
detta antagande icke kan förutses; och, om
man medgifver, att den nu föreslagna förän¬
dringen är nödvändig och nyttig, ser jag så¬
ledes af berörda anmärkta omständighet icke
skäl till uppskofvet. Derest åter tiden för
nya CivilLagens antagande skulle kunna på
förhand bestämmas, är sådant ej heller hin-
derligt att nu godkänna den ifrågavarande
förändringen, enär densamma är med en
liufvudprincip i CivilLagförslaget öfverens¬
stämmande. Man har jemväl invändi, att
förändringen skall bereda ökade rätlegångs-
ulgifler. Mig synes det likväl vara naturligt,
372 Den 21 September.
att, derest förslaget om en instance mindre,
än förut, antages, böra rältegångsutgifterna
fastmera förminskas. Man har jemväl trott,
att ökandet af IIofRättsledamöternas antal
skulle af förslaget föranledas, då man förut¬
satt, att flera mål skulle derefter fullföljas
till HofRätterna, än tillförene. Jag deremot
hyser den öfvertygelse, att parter, efter det
UnderRätts Utslag blifvit meddeladt, ej skola
utan verkligt skäl fullfölja tvister till Öfver-
Rätt, enär anstånd med betalningen icke vin¬
nes derigenom, då det stadgas, jatt första
domslutet skall, såsom villkor för fullföljan¬
det, verkställas. Det har vidare blifvit an¬
märkt, att förändringen icke är för Stock¬
holm lämplig. Jag åter tror det lätt kunna
ske, ätt KämnärsRättcrna härstädes och Sta¬
dens Collegier benämnas RådstufvuRätt, un¬
der bibehållande af samma personal sorn nu.
Man har ock framkastat, att indragningen af
IvämnärsRätter endast är en omflyttning af
namn på dessa domstolar. För mig visar
sig dock nyttan af förändringen ganska på¬
taglig, då RådstufvuRätten, hvaraf flera Af-
delningar kunna bildas, såsom första instance,
skulle afgöra tvisterna, och att således den
rättsökande, enär saken derifrån fullföljes till
JIofRält, vinner förr slut i densamma. Man
har förment, att den fattiges af rättegångs¬
ordningen beroende rätt borde afses. Äfven
delta ändamål ernås genom förändringen.
Om en fattig är svarande part, undviker han,
derest förslaget antages, att dragas inför flera
Den 21 September. 273
Sa trenne instancer, i stället för att han till¬
förene nödgats att bemöta vederparten vid
fyra sådana. I afseende på anmärkningen
om förändringens sammanhang med nya Ci-
vilLagförslaget, torde det vara tillräckligt att
förklara, det berörde förändring icke mot¬
verkar det sednare. Hvad Götheborg angår,
hvarom särskildt är nämndt, eger der sam¬
ma förhållande rum, som annorstädes. Man
har talat om långsamhet i rättegångar, och
följden af förändringen måste blifva afbjel-
pandet af denna olägenhet, då en UnderRätt
skall finnas mindre, än förut. Man har äf¬
ven förmodat meranämnda förändring icke
vara verkställbar i städer, der endast 2 å 4
rådmän finnas. Jag får erinra, alt i dessa
städer vanligen ej finnas KämnärsRätter. I
öfrigt hafva RådstufvuRätterna i allmänhet ej
mera sysselsättning, än den de väl medhin¬
na, och deras göromål äro merändels mindre,
än domares på landet. Jag anhåller om bi¬
fall å Betänkandet, hvarvid jag torde få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att, genom
återremiss, ändamålet förfelas, enär Lag-Ut¬
skottet icke kan hinna att besvara densam¬
ma så snart, att Kongl. Maj:ts beslut i ämnet
är möjligt att före Riksdagens förmodade till¬
ändalöpande erhålla. Derföre torde propo¬
sitionen ställas på bifall eller afslag af Be¬
tänkandet.
Herr Montan: Den första punkten af
förevarande Betänkande innehåller tvänne
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. V. i55.
274 &en 21 September.
särskilda frågor, den ena om indragning af
LagmansRätterna, och den andra om indrag¬
ning af KämnärsRätterna, och deras sam¬
manslående med RådstufvuRätter till en
domstol. Jag anhåller, att dessa ämnen
måtte åtskiljas. Hvad angår frågan om Lag-
mansRätternas indragning, gillar jag icke den
princip, några talare framställt, att den må
uppskjutas, tilldess nya Lagförslaget antages.
Jag anser den nuvarande Lag-Comiteen hafva
gått från sin första bestämmelse. Rikets
Ständer anhöllo, vid 180c;—1810 årens Riks¬
dag, att Kongl. Maj:t måtte organisera en
Comité, som skulle på ett ställe sammanfatta
alla vidtagna lagförändringar; men denna
Comité' företog sig att författa ny lagbok, ut¬
gående från olika principer, mot de nu gäl¬
lande; och det är föga troligt, att den nya
Lagen någonsin antages. Jag finner således
icke gilltigt skäl, att uppskjuta med godkän¬
nande af nyttiga och af behofvet påkallade
förändringar. Dertill hörer onekligt indrag¬
ning af LagmansRätter. Öfver deras tillvaro
föres klagan, ej mindre af parter, som deri¬
genom i deras rätt uppehållas, än äfven af
dem, som skola, i egenskap af domare, i
denna domstol biträda. De af allmogen,
som hafva denna befattning, nödgas, för
LagmansRätts session, stundom flera veckor
uppehålla sig skiljda från sina hem under
den tidpunkt, de hafva angeläget att sköta
deras enskilda hushållning. Dessutom är jag
öfvertygad, att, om, i afseende på Härads-
Den 2t September. ?.^5
Rätts dom, det föreskrifves, alt den skall
bringas till verkställighet, innan vidare full¬
följd af tvist, skola få mål inkomma till Hof-
Rätt af dem, hvaruti parterna nu åtnöjas
med LagmansRättens domslut. Betydligare
rättegångar fortsättas i allt fall äfven nu till
HofRätt; men de flesta tvister, som i öfrigt
förekomma hos LagmansRätt, fortsättas dit,
endast för vinnande af anstånd, och nära
hälften af till LagmansRätt vädjade mål an¬
mälas vara förlikta. Af dessa skäl, och då
rättegångars förkortande i allmänhet önskas,
tillstyrker jag, att Utskottets förslag, det
LagmansPiätter må indragas, bi fa 11 es. Be¬
träffande åter frågan om KämnärsRätternas
indragning, finnér jag flera omständigheter
verka dertill, att dessa domstolar böra bi¬
behållas. Utskottets förslag derom synes
mig icke vara nog utveckladt. Genom an¬
tagandet sker förändring i embetsmanna-
corpsen; och jag anser den ifrågasatta in¬
dragning af nämnda första domstolar i stad
icke vara af behofvet påkallad. Då Rådstuf-
vuRätter hafva att pröfva KämnärsRätters
beslut, åstadkommes ingalunda något besvä¬
rande uppehåll, genom tvisters fullföljd till
RådstufvuRätt, som snarligen afgÖr målen
och är i helt annat förhållande, än Lagmans¬
Rätt, som sammanträder blott en enda gång
på året, I afseende på denna del af Betän¬
kandet, vore jag böjd alt begära återremiss;
men, då denna åtgärd torde, på sätt Herr
Landegren anmärkt, vara utan ändamål, före¬
2 7 6 Ben si September.
slår jag, att frågan om KämnärsRätternas in¬
dragning må hvila till nästa Riksdag.
Herr Leffler: Jag har egentligen åbero¬
pat Götheborgs Stads behof af der nu varan¬
de KämnärsRält, emedan jag derom hade
närmaste kännedom, och jag ansåg det vara
öfverflödigt att fästa uppmärksamheten i
detta afseende på de öfriga städerna, enär
de hafva reprassentanter inom Ståndet. Jag
förnyar, hvad jag förut yttrat, att Kämnärs-
Rätten i Götheborg är för Staden nödvändig,
och, i stället för att kunna undvara denna
domstol, har berörde Stad snarare behof af
ytterligare en KämnärsRätt. KämnärsRät-
tens indragning skulle hafva till följd en ny
division af RådstufvuRätten, och dermed vore
ökad kostnad för Staden förenad. Olägen¬
heter af KämnärsRättens tillvaro äro ej hel¬
ler försporda. Brottmålen, såsom bekant
är, fullföljas direcle till HofRätt, och många
tvistemål fortsättas ej längre, än till Råd-
stufvuRätt, der kostnaden är mindre, än i
HofRätt. För öfrigt är jag af den öfverty¬
gelse, att, då Städerna i allmänhet ej yrkat
KämnärsRätternas indragning, denna åtgärd,
af sådant skäl, får bedömas icke vara af be-
hofvet påkallad.
Herr Santesson: Lika med Herr Montan_,
inser jag vigten af rättegångars förkortning.
Efter allmänna omdömet i min ort, äro
LagmansRätter öfverflödiga och uppehålla
parter i deras rätt, då den tröga gäldenären,
genom möjligheten att draga saken till Lag-
Den 2/ September. 277
mansRätt, mängen gång vinner ett Srs upp¬
skof. Hvad åter KämnärsRätterna beträffar,
förete sig betänkligheter emot deras upphö¬
rande i de större städerna. Jag kan dock
icke dela den mening, att ej besparing i
kostnad skulle genom förminskning af In-
stantiernas antal beredas; men jag medgifver,
att saken fordrar närmare utveckling, och
jag instämmer i den tanka, att, då Riksda¬
gen redan är långt framskriden, frågan må
till nästa Riksdag uppskjutas.
Herr Noreus: Det är i sanning svårt
att uppställa jemförelse, hvilkenderas, antin¬
gen LagmansRätters eller IiämnärsRätters
bibehållande må vara nödvändigare. Vissa
talare hafva medgifvit återremiss i fråga om
KämnärsRätternas indragning; men jag vet
ej, hvarföre icke äfven deras opinion, som
önska LagmansRätternas fortfarande, må för¬
tjena att komma under närmare pröfning,
jag vet ej, hvarföre icke jemväl denna fråga
må anstå till nästa Riksdag. Fördelarne af
förändringen äro för mig icke klara. Modi-
ficationer kunna tilläfventyrs föreslås, som
skola afhjelpa öfverklagade olägenheter af
Lagmansting. De kunna må hända före-
skrifvas skola hållas tvänne gånger om året.
Uppoffringen af tid dervid är icke egentli¬
gen betydlig. Om målen skola fullföljas från
första domstol directe till HofRätt, är det
ej lätt att ens på 4 å 5 månader få dem
der afgjorda. Det är jemväl mycken svå¬
righet underkastadt, att afgöra, hvilka delar
.278 Den 21 September.
af nu gällande CivilLag böra företrädesvis
upphäfvas. Många föreskrifter deruti aro,
sora* snarare än stadgandet om Lagmans-
Rätterna, synas böra försvinna, t. ex, hvad
Lagen innehåller om bördsrätt, som är af
mera inflytelse på medborgares rättigheter.
Jag kan ej heller finna mig af Herr Lande-
gren vederlagd uti min erinran om lätthet
för mindre bemedlade att på narmere håll
söka rättvisa. Tvänue Lagmansting kunna
t. ex. hållas på orter, hvarest 2:ne eller 3:ne
Häradsting ega rum, hvaremot de orter, der
endast ett Häradsting årligen hålles, ej haf¬
va behof af mer än ett Lagmansting. Man
trodde det vara en lycka för Stora Koppar¬
bergs Län att få 2:ne Lagmansting; men
erfarenheten har visat, att ett ting der är
tillräckligt, LagmansRätten i denna ort har
vanligen att meddela endast 8 å IO domar
vid hvarje ting. De stora målen fullföljas
vidare; men de flesta öfriga slutas der. Jag
hoppas, att Ståndet fäster det afseende på
mina anmärkningar, att återremiss beviljas.
Jag kan icke förena mig i den åsigt, att å-
terremisser icke böra ske, derföre att Riks¬
dagen snart, såsom vi önska, skall komma
att slutas, ty, då skälen äro af vigt, påkalla
de Utskottets förnyade handläggning af må¬
let, Jag har äfven den förhoppning, att Ut¬
skottet blifver i tillfälle att innan korrt å
anmärkningarne svara, och att Kongl. Maj:t
skall, om delta svar icke fördröjes, snart
deröfver sig utlåta, Jag anhåller om proper
Den 21 September. 27c)
sition till ålerremiss, och tror, alt, då frå¬
gan rörer allmän rätt, det ej skulle lemnäs
utan anmärkning, att, med bibehållande af
KämnärsRätterna, helt och hållet förkasta
LagmansRätterna.
Herr Sandblad: ”Hvad angår indragnin¬
gen af LagmansRätterna, så äro genom lång¬
liga tiders erfarenhet olägenheterna af dessa
domstolar så väl kända och genom diseussio-
ner vid flera Riksdagar så utredda, att all¬
männa tänkesättet derom redan må anses
stadgadt och kunna uttala sig till ett afgö¬
rande resultat, hvilket jag anser böra blifva
bifall till hvad Lagutskottet föreslagit, med
den erinran likväl, att jag ingalunda finner
vadepenningars tillökning vid HäradsRätt
blifva någon nödvändig och nyttig följd der¬
af, utan fastmera innebära en rak motsats
till Utskbttets yttrade grundsatser om be-
hofvet och nyttan af underlättade utvägar
att söka rättvisan. Vid berörda tillstyrkan¬
de har jag utgått från den åsigt, att Rätte¬
gångsmåls pröfning vid 3:ne instantier vore
ett tillräckligt värn för medborgaren att
njuta Lagen till godo.”
”Galler detta för Iagskipningen på lan¬
det, så måste det ock gälla för städerna, hvar¬
af följer, att ej heller der tarfvas mera, än
en UnderRätt, hvarifrån mål till HofRätten
må fullföljas på sätt, som redan eger rum i
de städer, der KämnärsRätt ej finnes. Men
dermed är dock ej sagdt, att jag till likhets
\innande i de städer, som hafva både Kärn*
a8o Deri 21 September.
närs- och RådstufvuRätt, önskar en reform
af den invecklade och vidt omfattande be¬
skaffenhet, som Lagutskottet föreslagit. På
de ställen, der göromålen kunna skötas af en
Rätt, må KämnärsRätten gerna upphöra och
dess befattning öfverflyttas på RådstufvuRät-
ten. Men förslaget, att, der sådant för ären¬
denas mängd icke låter sig göra, borttaga
KämnärsRätten och i stället organisera en el¬
ler flera nya RådstufvuRätter, med lika mån¬
ga Borgmästare och ännu flera Rådmän, anser
jag hvarken ändamålsenligt, nyttigt eller
nödigt. — Naturligtvis skulle, lill förekomman¬
de af en vådlig sammanblandning, ett visst
district af staden för hvardera af dessa Rät¬
ter utstakas; men blott endera eger, enligt
förslaget, att befatta sig med de mål, som bö¬
ra för hela staden handläggas på ett och sam¬
ma ställe, såsom lagfarter, förmynderskap,
testamenten, arfssaker o. s. v. Den med des¬
sa ärenden sysselsatta RådstufvuRätten borde,
i mån af derigenom ökade göromål, få ett
inskränktare domsområde, i hänsigt lill de öf¬
riga egentliga Rätte.gångs-ärendena, och den
andras, eller de flere öfrigas judiciella verk¬
ningskrets i samma förhållande utvidgas. Här¬
ifrån åter en gifven skiljaktighet i hvarderas
åtgärder, verksamhet och arbetsmöda, äfven¬
som i hvarderas anseende och inkomster, hvar¬
af säkerligen vållades schismer och collisio-
ner, hvilka vid nuvarande enhet af Domstols-
inrätlningen icke inträffa. Också synes Lag-
Utskottet hafva förbisett, alt efter lag och
Den 21 September. 281
särskilda författningar åtskilliga göromål för
närvarande tillhöra RådstufvuBätteu, såsom
Magistrat, eller, som det i UtsökningsBalken
heter, Borgmästare och Råd. Sådana äro
Utmälnings-, Taxerings- och UppbördsÄren-
den, Auclioner och ändtligen alla så kallade
Police- och Economie-niål. Enhvar inser, alt
större delen af dessa befattningar icke utan
oreda skulle kunna ulöfvas af särskilda Ma¬
gistrater eller annorlunda, än af en Central¬
myndighet för hela staden. Bevis härpå ä-
ro de ofta öfverklagade collisioner i Univer-
sitets-Släderna, der den Academiska Jurisdi-
ctionen i så beskaffade saker sammanträffar
med MunicipalStyrelsen. Att förekomma före-
uämnda ojemnheter och olägenheter, gåfves
kanske den utväg, alt af de tvänne eller fle¬
ra RådstufvuRätter, som efter förslaget kom-
me att inrättas för partiel behandling af ju-
diciella mål, formera en collectiv eller central¬
myndighet, hvilken, i egenskap af Magistrat;
skulle, samfäldt eller vid sammanträde in
Pleno, handlägga alla sådana ärenden, de der
ej utan på ett ställe eller annorlunda, än un¬
der gemensam vårdnad och ansvarighet, fin¬
ge behandlas; men de mångfalldiga reglemen-
tariska föreskrifter och författnings-förändrin-
gar, som i dessa hänseenden blefve nödvän¬
diga, skulle ändock troligen aldrig kunna af¬
böja oreda vid tillämpningen och säkert le¬
da till hinder och förtrögning i gången af
ärenden, sora fordrade skyndsamhet. Jag
anser öfverflödigt att närmare utveckla dessa
282 Den 2/ September.
åsigter, äfvensom alt särskildt nämna något
om det besynnerliga förhållande och den
villervalla, som skulle uppkomma i Hufvud-
Staden genom total omskapning af dervaran¬
de Domstols-inrältningar, genom Kämnärs-
Rätters och Collegiers indragning och Råd-
stufvuRätts-Divisioners organiserande till sär¬
skilda sjelständiga RådstufvuRätter i särskil¬
da districter. En annan vida lättare utväg
gifves, att utan särdeles rubbning i beståen¬
de ordningar vinna det ändamål man söker,
och som till beskaffenhet och verkningar icke,
såsom händelsen är med de af Utskottet fö¬
reslagna medel, ligger utom gränsen af ett
klart och otvetydigt förutseende.”
”Henna utväg består i det enkla stadgan¬
de, att KämnärsRätter och RådstufvuRätter
bibehållas sådana de äro, med alla de be¬
fattningar, som dem efter lag och särskilda fö¬
reskrifter tillhöra, endast med den förändring,
att, på lika sätt, som hittills, i afseende på brott¬
mål i allmänhet, är förordnadt, alla de mål, som
bos KämnärsRätter behandlas, skola derifrån
omedelbart, eller utan underställning eller vad
till RådstufvuRätten, fullföljas i HofRätten å de
tider, som för fullföljd af vad eller besvär
emot RådstufvuRätts Dom i lag föreskrifna
äro, samt med skyldighet för den tappande
parten att fullgöra dom. Och, då den pröf-
ningsåtgärd, som, enligt 5 Cap. 1 §. och 6
Cap. x §. RättegångsBalken, nu tillkommer
RådstufvuRätt i brottmål, som gå å lif och
ära, och i alla civila mål, deri vad från Kära-
Den 2/ September. 283
närsRätt egt rum, sålunda upphörde, skulle
denna minskning i RådstufvuRätls göromål
ersättas derigenom, att alla de mål, som lill*
förene tillhört SjötullsRätt, lades under Råd-
StufvuRätlens jurisdiclion. Då alla mål af
judiciel beskaffenhet få sitt bestämda forum,
synes det vara likgiltigt för de rättsökande,
om detta utstakas efter territorial- eller di-
strict-indelningar, eller, såsom hittills, efter
måleris beskaffenhet. Hvar och en vet redan
af lagen, hvart hans sak hörer; hvad bety¬
der det då för honom, huru Domstolen titu¬
leras, om den kallas Södra RådstufvuRätten
eller Södra KämnärsRätten, om han får sitt
skuldfordringsmål afgjordt hos KämnärsRät¬
ten, sin Concurs eller Bördstvist hos Rådstuf¬
vuRätten o. s. v. Allt nog: saken blir afdörnd
efter lag af ansvariga Domare, och alla njuta
till godo lika rättegångsförmån och lika rät¬
tegångssätt. Med de inrättningar af till en
del illilterata Rådmän i RådstufvuRätten, sora
nu existera, ser jag ej heller någon större sä¬
kerhet i Lagens skipande der, än i KämnärsRät¬
ten. Åtminstone förmäler erfarenheten derom ej
på något tillfredsställande sätt, då man vet, att
ÖfverRätterna lika ofta godkänna KämnärsRät-
ters, som RådstufvuRätters domar och beslut.”
”Den rättsökande klagar nu endast der¬
öfver, att han nödgas uppoffra tid och kost¬
nad under den förlängda rättegångsväg, som
bestämmes genom vädjandet till en umbärlig
instance. Det är denna olägenhet, Lagutskot¬
tet velat afhjelpa, men i medlen dertill för*
284 Den 21 September.
irrat sig i konstiga omskapningar och förslag,
som, till följderna ovissa och vidtutseende,
äfven att börja med, påkallat en ny omredi¬
gering af en god del bland allmänna Lagens
föreskrifter, då deremot den enkla utväg, jag
vågat anvisa, erfordrar alltför få redactions-
föränd ringar och är sådan, att en hvar ge¬
nast kan klart uppfatta dem.”
”Det är gifvet, att jag anser ett lika
förhållande böra ega rum för de i Stockholm
i första instancen dömande Collegier, som
för KämnärsRätter, så att besvär emot deras
Utslag ej mera må anföras hos Rådst ufvuRät-
ten, utan omedelbart i HofRätten. När Lag¬
utskottet antagit detta, i afseende på För-
myndareKammaren, synes ej otydligt, att grun¬
derna för mitt förslag redan till en del äro
godkända och måst tillämpas.”
”Om de af mig yttrade tankar vinna
Högtärade Ståndets uppmärksamhet, torde jag
få hoppas ett rum derför i Protocollet, i
händelse af återremiss.”
Herr Landegren: En värd talare har fö¬
reslagit, alt frågan om KämnärsRätternas
indragning må särskildt pröfvas. Jag kan
likväl ej annat än finna det vara inconsequent,
om Lagstiftningen skulle borttaga en instance
för Jandet, men låta tvänne underdomstolar
för städerna qvarblifva. På sådant skäl in¬
stämmer jag med Herr Noreus deruti, att
Lagmans- och KämnärsRätter rnå dela ett li¬
ka öde, bägge antingen bibehållas eller upp¬
höra. Herr pontan har yttrat, att framställ¬
Ben 21 September. a85
ningen om KämnärsRätternas indragning ej
är nog utvecklad; och det är äfven anfördt,
att följderna af en sådan åtgärd äro betänk¬
liga. Derå kan jag ej gifva annat svar, än
att Utskottet, efter sin ringa förmåga, bedömt
följderna deraf; och, då Utskottet ej härvid
funnit någon våda, har Utskottet ej heller tve¬
kat att tillstyrka berörde indragning, öfverty-
gadt, att förslaget icke är skadligt, utan tvärt¬
om i flera afseenden af mycken nytta. Herr
Leffler har varit af den tanka, att bäst vore
att låta åtgärden bero af hvarje stads godtfin¬
nande. Men i fråga af sådan omfattning och
inverkan på lagskipningens gång, som denna,
är otvifvelaktigt bäst, att Öfvertygelsen utta¬
las af Rikets Ständer, och att saken ej må
lemnäs till föremål för särskilda ansökningar.
Herr Noreus har trott öfverklagad olägenhet
af uppskof genom LagmansRätts tillvaro kun¬
na hjelpas genom Lagmanslings hållande tvän-
ne gånger om året. Denna anmärkning är
besvarad genom andra puncten af Betänkan¬
det. Herr Noreus har ej heller ansett mig
hafva vederlagt det af honom för Lagmans-
Rätlernas bibehållande nyttjade skäl, som han
liemtat från skyldighet att bereda äfven den
fattiga lätt tillfälle att komma till sin rätt.
I detta afseende, erinrar jag, att stadgadt är,
att den, som bevisligen är fattig, skall utan
kostnad tillgodonjuta rättegångsförmånen, och
detta lagbudets upphäfvande har Utskottet
icke tillstyrkt. En annan talare bar fäst
sin uppmärksamhet derpå, att beloppet af
286 Den 21 September.
vadpenningar från RådstufvuRätt till Hof-
Rätt ej blifvit förändradt i sammanhang med
förslaget om RådstufvuRätts förvandling till
KämnärsRätts egenskap af första domstol i
de civila mål, som nu tillhöra KämnärsRätts
upptagande. Utskottet har icke haft något
förslag härom att pröfva. Dessa frågor gå
äfven nu directe från RådstufvuRätt, såsom
första domstol, till HofRätt; och då ingen
förändring i vadeskilling från RådstufvuRätt
är begärd, har det varit Utskottets pligt alt
bibehålla dess nuvarande belopp. Ibland o-
lägenheterna af KämnärsRätters indragning,
har man äfven anmärkt den, att flera Borg¬
mästares tillsättande blefve nödvändigt. Ut¬
skottet har visserligen föreslagit, att i de stä¬
der, der, efter KämnärsRätts indragning, Råd¬
stufvuRätt, efter dess nuvarande personal, ic¬
ke medhinner göromålen, flere afdelningar af
RådstufvuRätterna må ega rum; men deraf
följer icke, att en Borgmästare fordras, såsom
ordförande, för hvarje division. Der Käm-
närsRätt förut ej finnes, är icke heller behof
af ny RådstufvuRäits Division. Man har äf¬
ven framkastat, att LagUtskoltet förbisett 0-
redan deraf, att, efter KämnärsRätternas in¬
dragning, Magistratsgöromålen blifva delade,
då fastmera en centralautoritet, i afseende
på dem, är af nöden. Derå svarar jag, att
Lag-Utskottet endast haft att omfatta dom-
stolarne, men icke police- och de economiska
autoriteternas organisation. Vidare har Herr
Sandblad, trott, att villervalla beredes genom
Den 2/ September. 287
Utskottets förslag, och i dess ställe har Herr
Sandblad proponerat, att KäranärsRätterna,
äfvensom Collegierna i Stockholm, bibehållas
med deras gamla namn, och att målen från
dem fullföljas directe till HofRält. Då Herr
Sandblad sjelf medgifvit, att namnen ej höra
till saken, äro vi i denna del lätt öfverens
om principen, ehvad det förra namnet af
domstolarne bibehålles, eller benämningen
förbyles till den af RådslufvuRält. I bägge
fallen skola de af Utskottet föreslagna reda-
ctionsförändringar finnas lika oundvikliga.
Slutligen har Herr Nore'uSj i afseende på det
af mig ifrågasatta ändamålet af återremiss,
trott det vara för Utskottet lätt att besvara
anmärkningarne. Jag tror dock, att Utskot¬
tet, med kännedom af sin underlägsenhet,
skall ej finna det för sig lätt att besvara de
gjorda svåra anmärkningar, till hvilkas be¬
grundande lång tid torde komma all åtgå.
Jag förnyar således min anhållan, att första
punkten af Betänkandet må framställas till
afslag eller bifall.
Herr Cron: Detta ämne anser jag vara
ganska magtpåliggande. Det är sannt, att af den
föreslagna indragningen synas reda fördelar
vara att förvänta; men olägenheter uppkom¬
ma äfven deraf, och jag sväfvar i ovisshet,
livilkadera skola bedömas vara öfvervägande.
Jag finner olägenheter af LagmansRätters bi¬
behållande; men jag kan derjemte ej annat
än, lika med Herr NoreuSj gilla motskälen.
Då jag heldre förblifver vid del gamla, än
288 Den 2/ September.
antager ett nytt, hvaraf verkan är tvetydig,
tror jag rättast vara att bibehålla Lagmans-
Rätter. Att förklara dem böra försvinna och
bibehålla KämnärsRätterna, finner äfven jag
icke förenligt med tillbörlig enhet i lagskip¬
ning. Om Lagmans- och KämnärsRätterna
pröfvas skola försvinna, bör förslaget till lag-
förändringar, som deraf följa, närmare be¬
traktas, och i sådant fall tror jag mig böra
dervid framställa några anmärkningar. Pag.
3p af Betänkandet förekommer redaclionen
af 6 cap. 2 §. RältegångsBalken sålunda: ”Är
stad större, än att de mål, som till Rådstuf-
vuRätt höra, af en rätt skötas kunna, varde
flera RådstufvuRätter förordnade, och etc.”
Utskottets mening lärer vara icke annan, än
att, i det förutsatta fallet, flere divisioner af
en Rådstufvurätt, under en Borgmästare, men
med rådmän, såsom ordförande för afdelnin-
garne, skola ega rum; hvaremot lagbudet om
flera RådstufvuRätter i dylika fall skulle kun¬
na tolkas derhän, alt de släder, der berörde
förhållande inträffade, skulle påtrugas flere än
en Borgmästare. Om återremiss sker, beder
jag, alt särskild uppmärksamhet fästes vid
detta uttryck. Pag. 53 af Betänkandet före¬
kommer redactionen af 22 Cap. 2 §. Rätte-
gångsBalken, angående berättelsers utgifvande
lill parter. Då icke hittills stadgadt varit,
alt i HäradsRätt berättelse skall ega rum, och
Utskottet icke föreslagit ändring deruti, tror
jag det icke vara lämpligt, att på delta stäl¬
le nyttja det allmänna uttrycket: UnderRättj
Ben 21 September. 289
hvilket kan tydas derhän, att berättelser sko¬
la äfven af HäradsRätt uppsättas och till par¬
ter utgifvas. Vid den, pag. 55, föreslagna re-
daction af 24 Cap. 5 §. R. B. finnes Utskot¬
tet hafva tillstyrkt bibehållande af dessa ord
i lagen; ”och stånde parterna i t hy fall fritt
att taga den (TiådstufvuRätts dom, sorn munt¬
ligen afsäges) ut eller ej.” Den sednast för¬
fattade Expeditionstaxan stadgar, att alltid ett
exemplar af dom skall lösas. Ingen motsä¬
gelse häruti eger rum, om de anmärkta or¬
den från §:n borttagas. Slutligen nödgas jag
äfven, i anledning af LagUtskottets tillstyr¬
kande, angående 29 Cap. 2 §. RättegångsBal-
ken, hemställa, om icke, derest den föreslag¬
na förändringen i domstols-organisationen an-
tages, så att blott en Underrätt kommer att
ega rum, billigheten fordrar, att berörde 2
§., som jemväl nu sällan tillämpas, må för¬
svinna.
Herr Ståhle: Om Lagutskottet, vid det¬
ta Betänkande, med lika grannlagenhet be¬
handlat städernas rätt, som Höglofl. Ridder-
skapets och Adelns, är jag öfvertvgad, alt
resultatet blifvit belt annat, än det nu fram¬
ställda. Jag anser städernas rättighet att bi¬
behålla sina domstolar vara dem betryggad,
ej mindre uti städernas privilegier, än äfven
uti 1789 års Konungaförsäkran och sednast
genom 114 §• Regeringsformen. Då Utskottet
ej funnit sig böra föreslå upphäfvande af
Ridderskapets och Adelns rätt att dömas i
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—25. V. i56,
29°
Den 2/ September.
vissa mål af HofRätt, såsom första domstol,
under annat villkor, än nämnda Stånds eget
begifvande, har Utskottet bordt fästa lika
mycket afseende på BorgareStåndets rätt att
först yttra sig om KämnärsRätternas ifråga¬
satta indragning. Om återremiss sker, torde
uppmärksamhet härå böra fästas. En talare
har anfört, att, i städer med 2 å 4 Rådman,
KämnärsRätter icke finnas. Såsom exempel
på motsatsen, får jag åberopa Helsingborg
och Lund, hvardera med a:ne, och Ystad
samt Landscrona, hvardera med 4 Rådman.
Således är det skäl, man häraf velat hemta
emot en annan talares erinran om svårighe¬
ten att tillvägabringa förändringen, icke grun-
dadt. Att omskapa KämnärsRätter till Råd-
stufvuRätter anser jag endast vara en åtgärd,
för tillfredsställande af nyhetsbegäret, helst
den med dessa domstolars nuvarande organi¬
sation förenade Rättegångsordning icke är öf-
verklagad. Flere städer hafva i sednare ti¬
der sökt och erhållit tillstånd att särskildt
inrätta KämnärsRätter: Detta ådagalägger,
att städerna icke äro med dem missnöjda.
Jag kan således icke inse något behof af des¬
sa domstolars afskaffande. Tvärtom skola
nya obehöfliga inrättningar, sora af förändrin¬
gen blifva en följd, för städernas borgerskap
medföra Ökade utgifter. Jag anhåller om å-
terremiss, med önskan, att Utskottet måtte
närmare afse landets inbyggares åstundan, att
finna rättegångar förekomna genom förlik-
ningsdomstolar. Dessa förminska visserligen
Den 21 September. 2 g 1
domares inkomster; men sådant måste vika
för folkets grundade önskan och sanna väl.
Jag kan ej heller medgifva den framställning,
att domare å landet äro mer sysselsatta, än
domstolarne i städerna. Exempelvis må näm¬
nas, att i stapel- och sjöstäderna, der vexel-
och sjörältsmål, med flera andra ärenden af
vigt, till icke ringa antal förekomma, äro Råd-
stufvuRätterna, enär härtill lägges deras oupp¬
hörliga befattning, såsom magistrater, med
städernas politie och economie, inquartering,
skattsättningar och uppbörd, under hela året
lika mycket sysselsatta, som domare å lan¬
det äro det endast vissa månader.
Med Herr Ståhle förenade sig Herr Zo/~-
■venius.
Herr Noreus: Det sätt, hvarpå Herr
Landegren sökt att vederlägga mina mindre
betydliga anmärkningar, gifver mig ytterliga¬
re anledning till den förmodan, att desam¬
ma icke skola mycket sysselsätta Lag-Utskot¬
tet. För öfrigt beklagar jag, att ett så vig-
tigt ämne, som detta, ej förr än nu, närma¬
re emot slutet af Riksdagen, kommit under
RiksStåndens pröfning; och, då jag, enligt
min öfvertygelse, yrkat återremiss, har jag
afsett, ej tiden, utan ämnet. Jag skulle i san¬
ning anse repraesentationen mycket fela i sin
pligt, om ej synnerlig uppmärksamhet an¬
vändes på denna magtpåliggande fråga; och,
då jag önskar att få mina anmärkningar pröf-
vade, tviflar jag ej, att det sker, om återre¬
miss beviljas.
2Q2 Den 21 September.
Herr Landegren: Herr Cron har gjort
anmärkningar vid de föreslagna förändringar-
ne af åtskilliga §§. uti RättegångsBalken. Ått
svara derå, synes mig vara utan ändamål, då
Betänkandets första punkt troligen afslås el¬
ler återremitteras. Jag vill dock yttra nå¬
gra ord, i anledning af berörda anmärknin¬
gar. Hvad 6 Cap. 2 §. RättegångsBalken be¬
träffar, har Herr Cron fäst uppmärksamhet
på orden: flera RådstufvuRätter. Att me¬
ningen ej är, att en Borgmästare skall för¬
ordnas till Ordförande för hvar och en så¬
dan RådstufvuRätt, synes af Betänkandet,
der RådstufvuRätts Afdelningar omförmälas,
men hvar och en af dem måste, såsom nu
tillgår vid domstolar, som bestå af flera di¬
visioner, anses utgöra domstolen och på så¬
dant sätt benämnas. Stadgandet uti 22 Cap.
2 §. RättegångsBalken, om UnderRätts skyl¬
dighet att meddela berättelser, har Herr Cron
ansett innefatta ett åläggande äfven för Hä-
radsRätt att utfärda Berättelser, hvilket Herr
Cron icke trott vara nödigt eller lämpligt;
men, då i 22 Cap. 1 §. nyssnämda Balk
stadgas, att äfven i UnderRätt (enligt försla¬
get antingen Rådstufvu- eller HäradsRätt)
måga berättelser, innan målen till dom före¬
tagas, uppsättas, om Rätten sjelf finner, att
sakens vigt eller vidiöftighet det fordrar, är
ock föreskriften i 2 §. om utfärdande af be¬
rättelse till parterna tydlig. Vidare har Herr
Cron funnit redactionen af 24 Cap. 5 §. Rät¬
tegångsBalken, att det stånde parterna fritt
Den 2/ September: 293
att uttaga, eller ej, RådstufvuRätts muntligen
afsagda dom, olämplig, enär Expedilions-
taxan ålägger kärande part skyldighet att
lösa domsexemplar. Jag besvarar denna an¬
märkning med åberopande deraf, att nämnda
ordalydelse är intagen i Kongl, Förordnin¬
gen den 10 September i8a3; och, då Motion
om förändring af samma lydelse ej var väckt,
har Utskottet ej heller kunnat i denna del
afgifva något förslag. Ytterligare är anmärk¬
ning gjord vid de i 29 Cap. 2 §. Rälte-
gångsBalken stadgade böter; men till deras
borttagande har Utskottet icke blifvit genom
någon Motion berättigadt. För öfrigt är jag,
lika med Herr Ståhle^ angelägen derom, att
Städernas privilegier skyddas; jag kan dock
ej förstå, att de förnärmas genom inskränk¬
ning af UnderRätters antal ifrån tvänne till
en. Derigenom tvingas icke Städerna till
nya utgifter för embetsmäns aflöning. Jag
tackar vördsamt för den upplysning, att i
Helsingborg och Lund endast äro tvänne,
och i Ystad samt Landskrona fyra Rådmän.
Om jag förut haft denna kännedom, hade
den dock ingalunda verkat förändring i min
öfvertygelse. Jag får derjemte förklara, att
jag icke af nyhetsanda biträdt Utskottets för¬
slag. För min del anser jag det vara en
pligt, att fästa afseende på enskildas Motio¬
ner, som pröfvas välgrundade och nyttiga.
Huruvida RådstufvuRätter och Magistrater i
Sjöstäder hafva mera sysselsättning, än dom¬
hafvande å landet, sådant vitsordas bäst af
294 Zte/z 2; September.
domböckerna. Hvad Herr Nore'i anmärk¬
ningar beträffar, äro de svåra och fordra tid
för besvarandet. Jag beklagar dessutom,
lika med Herr Noreus, att detta Betänkan¬
de lill RiksStånden sent inkommit; men jag
är dock i så måtto tillfredsställd, alt det i
detta afseende delar lika öde med flera an¬
dra UtskottsBetänkanden, äfven från Stats-
Utskottet.
Herr Santesson yttrade, att, då det icke
är grundlagsenlig!, att bifalla ett moment
och afslå ett annat, förmodade han Ståndet
förena sig uti beslut om återremiss.
Herr Westman: Jag förenar mig uti Herr
Norei utförliga och välgrundadt framställda
anmärkningar och beder att få tillägga, det
icke bör förglömmas, att LagmansRätterna
äro stiftade, ej blott för de orter, som när¬
mast omgifva de städer, der HofRätter äro,
utan äfven för aflägsnare orter, hvilka sed-
nares rätt skulle ansenligen förnärmas genom
LagmansRätternas upphäfvande. Jag är ej
nyhetskrämare, förr än jag vet, att det nya
är nyttigare, än det gamla; men, så länge
jag ej är derom öfvertygad, förblifver jag
heldre vid det gamla.
Herr Santesson: Om Utskottet, vid åter-
remissens besvarande, i fall den sker, yttrar
sig i särskilda punkter öfver LagmansRätter
och KämnärsRätter, kunna frågorna derom
hvar för sig sedermera öfvervägas.
Herr Falkman förenade sig med Herr
Noreus uti enhållan om återremiss.
Den 21 September. 295
Herr Montan instämde med Herr San¬
tesson, i händelse af återremiss, uti begäran,
att Utskottet måtte i särskilda punkter sig
utlåta öfver de tvänne ifrågasatta domstolar-
nes indragning, på det hvardera punkten för
sig må kunna pröfvas.
Följande Yoterings-proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Lag-Utskottets Be¬
tänkande, N:o 89, 1 punkten, angående in¬
dragning af LagmansRätter och Kämnärs-
Rätter, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej;
Yinner JYejj kommer Betänkandet i den¬
na del att, på grund af de gjorda anmärk-
ningarne, återremitteras.”
Herr Landegren reserverade sig emot
Contrapropositionen, som han, i likhet med
hvad han förut anfört, fann böra ställas på
afslag af Betänkandet.
Voterings-sedlar utdelades till Ståndets
Herrar ledamöter, från hvilka de insamlades
efter upprop, hvarvid Herrar Aspelin, Helsin-
gius, Arosenius, Valley, Rydström, Langen•
berg, Hemberg, Lindqvist, Mattson, West¬
man, Richert, Meijer och Köhler voro från¬
varande, en sedel aflades förseglad, och de
öfriga befunnos innefatta 22 Nej emot 11
Ja, i följd hvaraf Betänkandets första punkt
var återremitterad. Den förseglade sedeln
förstördes.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar
296 Den 2/ September.
Ledamöter åtskiljdes kl. \ till 3 e. m. och
samlades åter, till fortsättning af Plenum,
Ej ter middagen j
Klockan 6.
§• 9-
Föredrogs, i fortsättning från förmidda¬
gen, Lag-Utskottets Betänkande, N:o 89, an¬
gående Lagmans- och KämnärsRätternas in¬
dragning.
Andra Punkten: Om förändring af Lag-
mansRätternas organisation och tiden för de¬
ras sammanträden.
Herr Landegren: Då, efter all sannolik¬
het, LagmansRätterna komma att fortfara,
anser jag det vara af vigt, att olägenheterna
deraf, så vidt möjligt är, förminskas, i hvil¬
ket afseende Lagmanstings hållande i hvarje
ort tvänne eller trenne gånger om året blif—
ver nödvändigt. För öfvervägande häraf,
torde återremiss beviljas.
Herr Noreus förenade sig häruti, men
ansåg undantag böra ega rum för orter, der
endast ett Häradsting årligen hålles.
Andra punkten återremitterades.
Tredje Punkten: Om förändring af Stads-
Domstolarnes voteringssätt och organisation
och f jerde Punkten: Om antagande af Lag-
Comiteens förslag till Notar ial- inrättning ä
Den 2/ September. 297
landeteller, i annat fall_, stadgande, att all¬
männa sakprotocollet vid HäradsRätt skall
ordentligt och fullständigt föras samt genast
justeras.
Betänkandet i dessa punkter gillades.
Femte Punkten: Om den förändring i
Rättegångsordningen, att skuldfordringsmål
och jordatvister måj genom vad eller besvär^
fullföljas från HäradsRätt till Idof Rätt.
Ansågs böra hvila, tilldess frågan om
LagmansRälternas indragning blifver slutli¬
gen afgjord.
Sjette Punkten: om olägenheterna af vad
till LagmansRätt i tvister_, angående huse-
sjner ä boställen.
Betänkandet, i denna del, lades till hand»
lingarne.
Sjunde Punkten: Om upphäfvande af
särskilda Domstolarj eller så kallade fora pri-
vilegiata.
Härvid förekom Utlåtandet, angående
Öfre och Nedre BorgRälterna, Riksmarskalks-
Embetet, SlottsRätterna, PostRätler, Kongl.
CanzlieRälten, BergstingsRätter, Grufve- och
BergsRätter, SjötullsRätter, GränsetullsRätter
och HallRätter, samt den, i afseende derå,
pag. 81 af Betänkandet, omförmälda under¬
dåniga skrifvelse, hvilket utlåtande ansågs
omfatta sjunde punkten.
Herr Noreus: Jag får upplysa, att, hvad
Bergs- och Grufve-Rätterna angår, fråga för
närvarande är hos Kongl. Maj:t väckt om
deras förändrade organisation. Det är med
298 Ben 2/ September.
glädje, sora jag omfattar detta tillfälle alt
första gängen under denna Riksdag tala en¬
skildt för den Societet, hvars reprassentant
jag är. GrufveRätten i Fahlun aflönas af
Stora Kopparbergs Bergslags egna medel;
den har en inskränkt domsrätt, angående
bördsrätlstvister och om egande rätten till
actier i Bolaget. I öfrigt sysselsattes den
med lagfarts- och inteckningsärenden, samt
till det mesta med economiska angelägenhe¬
ter, i afseende hvarå mycken rubbning gen¬
om upphörandet skulle ega rum, då den der¬
emot, bibehållen, ej för någon är af menlig
inverkan. GrufveRätten i Fahlun, den enda
af detta slag i Sverige, har varit oklandrad
under tvänne secler. Jag anhåller om åter-
remiss och tror frågan om upphörande af
GrufveRätten icke böra vidare väckas, så
länge Kongl. Maj:t ej afgjort det der anmäl¬
da ärende, rörande skiljandet från Bergs-
domstolarne af vissa criminella och civila mål.
Herr Landegren: Utskottets förslag i det
moment, som Herr Noreus klandrat, inne¬
håller endast, att Bergslings-, Grufve- och
BergsRätters domsrätt i alla de bruks- och
hergshandteringen rörande tviste-, brott- och
utsökningsmål, som genom Kongl. Förord¬
ningen den 17 April 1828 blifvit öfverflyttade
från Bergscollegium till Svea HofRätt, må
uppdragas åt vederbörande allmänna Un¬
derdomstolar. Utskottet har härigenom icke
tillstyrkt, att ifrågavarande Bergsdomstolar
skulle upphöra, utan blott föreslagit, att de¬
Den 21 September. a gg
ras domsrätt i vissa mål slialle till de all¬
männa domstolarne öfverflyttas, och sådant
måste vara principenligt, enär Svea HofRätt
redan är förklarad såsom ÖfverDomstol i sam¬
ma mål. Jag yrkar således, att Betänkandet
i sjunde punkten måtte bifallas.
Herr Wallström yrkade, att SjötullsRät-
terna måtte indragas, och att Betänkandet i
denna del måtte bifallas.
Herr Ekerman: Jag vet ej, om jag ens
vågar fälla något omdöme, angående de pri¬
vilegierade domstolarnes upphäfvande; men
den anmärkning kan jag dock icke under¬
trycka, alt, om BorgRätterna indragas, jag
ej finner något skäl, hvarföre SlottsRätten
för Stockholms Stad och Slott skall bibehållas.
Herr Noreus: Hvad Bergsdomstolarne
angår, bör jag erinra, att, ehuru vissa mål
derifrån gå till HofRätt, såsom ÖfverDomstol,
äro de likväl af den beskaffenhet, att de ega
nära sammanhang med Bergsväsendet. De
röra t. e. grufvors utmål och andra omstän¬
digheter, som ingripa i Bergshushållningen;
och det vore i sanning svårare, att de dro-
ges ifrån Bergsdomstolarne, än att de kom¬
mit under HofRätten, hvars ledamöter käm¬
pa med många svårigheter att afgöra dylika
mål. Jag vill ock erinra mig, att Allmänna
Besvärs- och EconomieUtskottet tillstyrkt
BergstingsRälternas bibehållande i deras när¬
varande skick, och deruti bör ingen rubb¬
ning ske, ehuru, jag medgifver det, andra
fora privilegiata, än Bergsdomstolar, kunna
3oo Den qi September.
indragas. Man irrar sig mycket, om man tror,
att dessa domstolar hafva befattning med van¬
liga tvistemål. Frågan måste emedlertid be¬
handlas, enligt 87 §. RegeringsFormen, och
jag anser följden böra afbidas af hvad Kongl.
Majit redan förordnat, angående undersökning
om Bergsdomstolars befattning med mål, som
derifrån fullföljas till HofRätt.
Herr Landegren: Beträffande SlottsRät-
ten i Stockholm, hur Utskottet ansett sig bö¬
ra densamma bibehålla, efter af en Utskot¬
tets ledamot, som, i egenskap af ordförande
i denna SlottsRätt, har derom närmast kän¬
nedom, meddelade upplysningar om nämnda
Domstols behöflighet för flera mål, sorn röra
Minister-Statens tjenstefolk, m. fl. Hvad Herr
Nore'i anmärkning otti Allmänna Besvärs-
och EconomieUtskottets yttrande, angående
BergstingsRätter, vidkommer, bör detsam¬
ma icke inverka på Ståndets beslut, enär Lag-
Utskottet icke tillstyrkt upphäfvande afBergs-
tingsRätternas befattning med economiska
mål. Jag förnyar således min anhållan om
bifall af sjunde punkten i Betänkandet.
Herr Falkman: I afseende på SlottsRät-
terna, tror jag desamma böra bibehållas. Der
förekomma t. ex. mål, angående fånges rym¬
ning från fästning, och rörande vakts ansvar
för åsidosatt skyldighet, som beredt möjlig¬
het för rymningen. Sådana mål synas icke,
efter hittills gällande principer, kunna afgö-
ras endast af civila domare, och på denna
grund samt i afseende på frågan om Gruf-