Den g Juni.
601
N:o io5, i fråga ora dispositionen af de
till Barnhus-Inrättningen i Malmö gjorda do¬
nationer,
N:o 106, angående hegardt understöd
af allmänna medel för Orthopediska Institu¬
tet i Stockholm,
N:o 108, öfver de hos Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-
Ståudet gjorda anmärkningar vid Betänkan¬
det N:o 25, rörande tryckningen af sistnämn¬
da Stånds Protocoll vid innevarande Riks¬
möte samt deras afleverering till Riksgälds-
Contoret;
N:o in, öfver de hos Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln, samt Borgare-Ståndet gjor¬
da anmärkningar vid Betänkandet, N:o 67,
i anledning af Rikets Ständers åren 1825
och 1827 församlade Revisorers afgifna be¬
rättelse om granskningen af Riksgäldsverket,
General-Assistance-Contoret och f. d. Filial
Discont-Inrättningarne;
N:o 112, öfver de hos Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln, samt Högvördige Preste-
Ståndet gjorda anmärkningar :vid Betänkan¬
det N:o 16, rörande aflidne Kamreraren vid
General Sjötull-Contoret A. P. Ewers's sy¬
sterdöttrars remitterade underdåniga ansök¬
ning om befrielse från sterbhuset ådömd er¬
sättning af bevillning, som af Ewers i lifs¬
tiden icke blifvit behörigen beräknad och in¬
nehållen å f. d. General-Tull-Arrende-Socie-
tetens fullmägtiges löner och arfvoden;
N:o 113, angående ifrågaställda löne-er-
602 Den g Juni.
sättningar till Landträntmästarne i Göthe¬
borgs- och Bohus- samt Malmöhus-Län, jemte
ersättning åt Landträntmästare i allmänhet
för förluster genom cassering af sedlar,
N:o 114. i anledning af väckt Motion
om sättet för utgörandet af arrende-spann¬
mål för Domkyrkohemman;
JN:o 1 15, i fråga om understöd af Stats¬
medlen till Götheborgs Stads fattigvårds-in-
rätlning;
N:o 1 16, i anledning af väckt fråga om
Mölndahls qvarnegares befrielse från skyldig¬
heten, att, emot fastställd tull af en kappe
på tunnan, verkställa målning för Kongl.
Maj:ts och Kronans räkning;
N:o 117, rörande General-Assistance-
Contorets indragning;
3ST:o iip, i anledning af inkomna an¬
märkningar vid några af Utskottet afgifna
Betänkanden;
N:o 120, i anledning af gjorda Motio¬
ner om eftergift af Kronans fordringar hos
enskilda för bytesbrister;
N:o i2i, i fråga om tillåtelse för Ca-
pitainen C. B. af Robsahm, att med 33-5- pr.
få inlösa sin borgensförbindelse för Krono¬
fogden Rarströms uppbördsbrist; och
N:o 122, i anledning af Kamreraren G.
A. af Sillens underdåniga ansökning om för¬
höjning i lön;
2:0 Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens:
N:o 34, i anledning af Kongl. Maj:ts
Den g Juni.
6o3
Nådiga Proposition, i afseende på Ekesko-
garne i Riket, jemte flera i detta ämne väck¬
ta enskilda Motioner;
3:o Lag-Utskottets:
N:o 65, i anledning af väckt Motion om
förklaring öfver 11 Cap. 2 §. Rätlegångs-
Balken;
N:o 66, öfver Motioner om den ändring
i 2 och 3 §§:na af 3 Cap. ÄrfdaBalken, att
syskonbarns rätt att, vid arftägt emellan si-
doarfvingar, träda i sin aflidne faders eller
moders ställe, må utsträckas till syskons
barnabarn och deras afkomlingar; och
N:o 67, öfver Motion om inskränkning
af den i i5 Cap. 5 §. Ärfda Balken stadga¬
de prsescriptionstid för inländsk arfvinge,
hvars vistelseort är okänd, samt om före¬
skrift, huru hans rätt under nämnde tid må
bevaras;
och 4:o Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens:
N:o 34> i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottens Betänkande, N:o 6,
rörande väckt fråga, att Rådstufvu- och Käm-
närsRätter må erhålla exemplar af utkom¬
mande författningar, äfvensom Kämnärs-Rät-
terna må tillhandahållas den så kallade För¬
fattningssamlingen,
N:o 35, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition med öfverlemnande af
förslag till ny prestvalsförordning, och
N:o 36, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Allmänna Besvärs- och Economie-
6o4
Den g Juni.
Utskottets Betänkande, N:o 43, rörande för¬
klaringar och tillägg i Kongl. Kungörelsen af
den 17 Mars i8a4 om economiska besigtnin-
gar å kyrkoherde-boställen m. m.
§. i5.
Herr Talmannen anmälde, att Bevillnings¬
utskottet iusändt skrifvet förslag till tulltaxa;
och, ehuru Utskottets Betänkande, hvartill
nämnda förslag är bilaga, icke annu ankom¬
mit, lades detta sednare emedlertid på bor¬
det, för att vara för Ståndets Herrar Leda¬
möter tillgängligt.
Plenum slutades kl. | 3 e. m.
lu fidem
E. G. Runeberg.
Den 12 Juni.
Plenum klockan g f. m.
§. I.
Föredrogos och upplästes ankomna Pro-
tocolls-Utdrag för deu 1, 4 oc^ 9 dennes,
Den 12 Juni.
6o5
från HSglofl. Ridderskapet och Adeln, angå¬
ende remisser, till Stats-Utskotlet af anföran¬
de i afseende på regleringen af anslagen un¬
der RiksStatens io:de hufvudtitel, till Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Econornie-Ut-
skotten af Motion om försäljning på öppen
auction af en hemmanet Tofta förr tillhörig
skog, jemte ett derå beläget torp, samt till
Lag- och Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskolten, af anförande, i fråga om gårdfa¬
rihandel; återremisser af Banco-Utskottets
Betänkande, N:o /±5, Lag-Utskottets Betän¬
kande, N:o 6a, samt Lag- och Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Betänkande,
!N:o 27; bifall till Stats- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 3a, Banco-Utskottets Betänkande, N:o
44, Lag-Utskottets Betänkanden, IST:is 5g, 60,
61 och 63, och Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Betänkanden, N:is
3a och 33; och läggande till handlingarne
af Lag- samt Allmänna Besvärs- och Econo¬
mie-Utskottens Utlåtande, N:o 3o, Lag-Ut¬
skottets Utlåtande, N:o 64, och Bevillnings¬
utskottets Memorial, N:is 23 och 24; samt
från Hedervärda Bonde-Ståndet, rörande å-
terremisser af Stats-Utskottets Utlåtande N:o
*52, Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o
26, Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottets Utlåtande, N:o 1x2, remiss till Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skotten af Motion, att, i anledning af dessa
Utskotts gjorda hemställan i Utlåtandet, N:o
6o6
Den 12 Juni.
33, i fråga om sättet för undsättningsskulder-
nas liquiderande i Skaraborgs län, enahanda
förmån, sorn i nämnde Utlåtande blifvit för
Skaraborgs läns undsättningsskyldiga invå¬
nare tillstyrkt, jemväl måtte beviljas de in¬
vånare i Jönköpings, Kronobergs, Calmare,
Vesterås, Östergöthlands, VesterNorrlands,
Vesterbottens, Jemtlands, Stora Kopparbergs
och Bohus Län, som ännu häfta i skuld för
erhållen undsättningsspannmål efter 1826 års
missväxt; bifall till Banco-Utskottets Belän-
kanden, JNris 44 och 45, samt Lag-Utskottets
Betänkanden, Nlis 59, 60 och 61; beslut att
låta bero vid sistnämnda Utskotts Belänkan-
den, Niis 3i och 41» samt N:o 37, utom i
hvad rörer förslaget i 3:dje och 4;de punk¬
terna, att ransakning skulle kunna öfvergå
person, utan att han dervid finge vara till¬
städes, samt muntligen och under ransaknin-
gen höras och sig förklara, i hvilken om¬
ständighet sistberörde Betänkande blifvit
afslaget; samt läggande till handlingarne af
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 64, och Con-
stitutions-Utskottets Memorial, N:o 32.
Lades till handlingarne.
§. a.
Protocollet för den 9 dennes justerades.
§. 3.
Herr Dalenius uppläste och inlemnade»
CoS Den 12 Juni.
anhålles om Högtärade Ståndets remiss till
vederbörligt Utskott.
Remitterades till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskotten.
§• 4-
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets tvänne
gånger bordlagda Betänkande, N:o 62, i an¬
ledning af åtskilliga Motioner om ändringar,
dels i Concourslagen den i3 Juli 1818, dels
i Kongl. Förordningen den 22 October sam¬
ma år, om edsformulaire i concoursmål.
Herr Winbladh: ”1 afseende å den af
mig väckta Motion om tvänne af mig såsom
nödiga ansedda ändringar i concourslagen,
bar Höglofl. Lag-Utskottet, hvad rörer det
af mig föreslagna tillägg vid 1 Cap. 9 §. af
nämnde lag, att sådana utsökningsmål, som
emot gäldenär väckas i följd af honom å-
gången concoursdom, sedan hans afträdda
tillgångar ej varit tillräckliga att gälda de i
concoursen bevakade och fastställda fordrin¬
gar, icke må i sin fortgång uppehållas deri¬
genom, att gäldenären å nyo försätter sig i
concourslillstånd, yttrat, det Utskottet väl
fann, att föreskriften i nämnde cap. och §.
ej föranledde dertill, som skulle en gäldenär,
hvilken genom laga kraftvunnen concoursdom
blifvit till criminelt ansvar fälld, kunna me¬
delst förnyad cessionsansökning afvärja eller
uppehålla verkställigheten af det ådömda straf¬
fet, men att i frågan, huruvida gäldenär, som
Den /2 Juni.
af anledning prolocollet för den g dennes,
2 §. utvisar, ett Memorial, så lydande:
”1 anledning af Högtärade Ståndets be¬
slut, rörande inrättningen af ett curhus för
södra Helsingland i Söderhamns stad, vågar
jag, i sammanhang dermed, ödmjukast anhål¬
la om Rikets Ständers underdåniga förord
till Kongl. Maj:t, att en dylik anstalt må få
inrättas i Sundsvalls stad för Medelpad.”
”Denna province utgör ett helt för sig,
och, ehuru afståndet mellan Sundsvall och
Hernösand, der Läns-Lazarettet fnu är be¬
läget, icke är större, än imellan Söder¬
hamn och Hudiksvall, är likväl folkmängden
betydlig, och vissa socknar i provincen, så¬
som Borgsjö och Hafverö, ända till 13 å i5
mil aflägsna, med flera socknar, icke heller
obetydligt afstånd ifrån Länets Residence-
stad, hvilket ofelbart är för långt alt trans¬
portera sjuka; och då dertill kommer, att uti
Sundsvall årligen vistas tidtals ett större an¬
tal sjöfolk, hvilkas helsa ofta fordrar den om¬
vårdnad, som med curhus-inrättningen åsyf¬
tas; så förmenar jag dessa skäl kraftigt tala
för bifall till min ödmjuka begäran, hvarvid
måste fogas det villkor, att alla så kallade
curhusmedel, som samlas i Medelpad och
staden, få användas Lill underhåll af curan-
stalten i Sundsvall, dertill staden vill bestå
byggnad och inredning, der provinceläkaren
redan är stationerad, jemte den särskilda läkare,
som för stadens behof är anlagen, hvarjemte
Dm 11 Juni.
éj vunnit afträdesförmån eller frihet för sini
person, och med hvars uppgifna tillgångar
hans domfästa gäld ej kunnat godtgöras, må
kunna för bristen i bysättningshäkte inma¬
nas och hållas, oaktadt han, innan bysättnin¬
gen sker, å nyo söker Gession, Utskottet
fann, att, enär bysättning icke är något straff,
utan endast ett medel att tvinga gäldenär
att med de tillgängar han eger betala sin
skuld, men detta medel icke skulle behöfva
användas i det fall, att gäldenär sjelfmant
under edlig förpligtelse uppgifver och till
borgenärer öfverlemnar all den egendom, lian
sedan förra concoursen kan hafva ärft eller
fÖrvärfvat, hvarigenom således bysättningens
ändamål redan vore vunnet, någon ändring
af berörde §, i omförmälda del icke borde
ega rum; äfvensom Utskottet, hvad åter be¬
träffar mitt förslag att uti 5 cap. 17 §. af
Concourslagen måtte bestämmas, det fordrin¬
gar, hvilka i gäldenärs concours en gång blif¬
vit fastställda, ej behöfva, om samma gälde¬
när åter gör cession, i den sednare concur-
sen å nyo bevakas, afgifvit det Utlåtande,
att, då ändamålet med concurs vore, att alla
borgenärerne skola komma i åtnjutande af sin
lagliga rätt till betalning utur de tillgångar,
gäldenären afträdt, och för detta ändamåls
vinnande nödvändigt erfordrades, att borge¬
närerne och deras fordringsanspråk skulle
vara kända, hvarförutan icke vore möjligt,
hvarken för Domaren att bestämma hvarje
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—23. III. 54»
Gro
Den 12 Juni.
Borgenärs betalningsrätt, eller för syssloman
att tilldela livar och en hvad honom rättli¬
gen tillkom, ansåg Utskottet, att, enär borge¬
närs underlåtenhet att bevaka sin fordran
rnåste i den sednare concoursen, med lika
skäl som i den första, verka till bans ute¬
stängande från rättigheten att med öfriga
borgenärer dela de afträdda tillgångarne, sig
sakna anledning alt berörde rniLt förslag un¬
derstödja.”
”Emot hvad Utskottet i båda dessa de¬
lar förklarat, finnér jag mig destomera ega
skäl till erinringar, som jag anser, det Ut¬
skottet dels icke rättsenligt pröfvat och be¬
dömt, dels icke fullständigt besvarat de fram¬
ställda frågorna.”
”Vidkommande första frågan, eller hu¬
ruvida den rätt, borgenär fått sig genom laga
kraftvunnen concoursdom tillerkänd, att fä
bålla sig till gäldenärs person, för den brist,
som uti borgenärens fastställda fordrans ful¬
la gäldande uppstått, och att således för så¬
dan brist kunna inmana och hålla gäldenä-
ren i bysättnings-förvar, intilldess berörde
brist är godtgjord* må anses inställd genom
en af gäldenären förnyad cessions-ansökning;
så enär, utom det jag anser mig icke kunna
underlåta den erinran, att Concourslagen icke,
på sätt Utskottet i dess framställning synes
antaga, medgifver en gäldenär i något fall
afträdesförmån, och endast i högst få frihet
för sin person, i afseende å de fastställda
fordringar, hvilka af de uppgifna tillgångarne
Den 12 Juni.
Ört
icke varda till fullo betalde, dervid förekom*
mer, att, fastän bysättning, i likhet med hvad
Utskottet sig utlåtit, icke är ett straff, utan
ett medel att förmå gäldenären anstränga
och använda alla för honom tillgängliga ut¬
vägar att förnöja borgenären, detta medels
begagnande desto mindre lärer kunna rättvis¬
ligen borgenären förmenas, af den anledning,
att gäldenären vid en ytterligare concours
under edspligt uppgifver allt hvad han för
godtgörande af ej mindre sin förra än dess
efter den afdömda concursen' sig åsamkade
nya skuld har att aflemna, som borgenären
till äfvenlyrs kan ega kännedom deraf, att
gäldenären möjligen kan hafva att påräkna
andra resourcer, af hvilka han just genom
den förnyada concoursen vill söka undvika att
sig betjena, samt att det jemväl torde vara
nog klart, att verkan och fullbordan af en å-
gången laga kraftvunnen concoursdom icke bör
kunna, äfven hvad angår det nyss omförmälda,
borgenären deruti medgifna tvångsmedel, be¬
tagas deraf, att gäldenären vidtager den åt¬
gärd att åter försätta sig i concourstillstånd,
helst han i annat fall skulle kunna i en o-
upphörlig fortgång dermed vara i tillfälle
att städse eludera alla de concoursdomar, hon¬
om öfvergå, och betaga dem deras verkan,
förmodar jag det böra inses, att Utskottet
icke med behörig noggrannhet pröfvat och
bedömt den i detta ämne framställda motio¬
nen, samt att de skäl, hvarå Utskottet ansett,
Den 12 Juni.
att densamma ej borde bifallas, icke äro bö<*
liörigen grundade;”
”Hvad åter angår sednare frågan, eller
om fordringar* hvilka genom dora i gälde-
närs anhängig» gjorda concoursmål en gång
blifvit fastställda, men till större eller mindre
belopp icke äro guldna, behöfva å nyo bevakas,
vid den händelse att gäldenären än ytterli¬
gare söker att få sin egendom till borgenä¬
rer afstå, har väl Utskottet på andragna skäl
ådagalagt, att, så vida borgenär, hvilken i gäl-
denärens förra concours genom dom fått sin
bevakade fordran godkänd ooh dess rätt till
betalning derför af gäldenärens dä varande
tillgångar bestämd, men för hvad dessa der¬
till varit otillräckliga icke erhållit full godt-
görelse, vill för en sådan brist vinna andel
uti de nya tillgångar, gäldenären vid sednare
cessionssökandet har alt uppgifva och afstå,
bemälde borgenär i sådant ändamål bör i-
akttaga en laglig förnyad bevakning af berör¬
de fordran, hvilket förhållande jemväl ej kan
bestridas; men Utskottet har deremot helt
och hållet åsidosatt att meddela utlåtande,
huruvida» i den händelse att omförmälde bor¬
genär finner, det någon förmån icke kan af
honom vinnas genom erhållande delaktighet
uti den sednare concoursmassans tillgångar,
han, medelst underlåtenhet att i samma con-
curs bevaka sin fordran, förverkat den rätt,
hvilken i afseende å densamma blifvit hon¬
om i förra concoursdomen tillagd. Denna frå¬
ga, hvars bestämmande ock varit förnämsta
Den iä Juni.
5i3
syftemålet af min motion, lärer finnas desto
heldre fordra fullständig utredning, som den
icke är i Concourslagen upptagen, och således
blifvande följden i berörde hänseende vid
den åsidosatta bevakningen kan vara under¬
kastad olika omdömen, på hvilken grund jag
jemväl förväntat, att Lag-Utskottet skulle haf¬
va i nämnda utredning ingått.”
”Det är i följd af allt detta, som jag öd¬
mjukligen hemställer, om icke förevarande
Betänkande må uti dessa delar till Lag-Ut¬
skottet återremitteras.”
Herr Richert; Vid delta Betänkande an¬
ser jag inig föranlåten framställa följande an¬
märkningar:
Uti io §. 5 cap. Concourslagen är nu
tid för borgenärer att å inställelsedag vid
Häradsrätt sist sig infinna, att sina fordrin¬
gar anmäla och bevaka, utsatt till kloc¬
kan sju eftermiddagen. Utskottet har före¬
slagit denna tids förändring till före kl. 13
å dagen. Jag skulle tro, alt lämpligare vore,
det stadgadt blefve, att uppropet ej finge ske
sednare än kl. 12 å dagen, med bibehållen rät¬
tighet för borgenärer, att sedermera samma
dag ingifva bevakningshandlingar, så länge
Häradsrättens sammanträde fortfar, helst fle¬
re vidlöftiga concoursmåls möjliga inträffan¬
de på en dag kunde försvåra behandlingen
deraf på en mera inskränkt tid,
Med den förändrade redactionnn af 6 §.
8 cap. Concourslagen föreställer jag mig me¬
ningen vara den, att enka, sorn öfverlemna!;
6i4
Den 12 Juni.
sin lott i boet till gälds betalning, skall va¬
ra fri från allt vidare ansvar derför, ehvad
nämnda lott dertill förslår eller icke. Af
förslaget synes enka likväl icke vara fri från
gälden, förrän lion till fullo ersatt densamma.
Meningen tror jag böra mera bestämdt ut¬
tryckas.
Vid det föreslagna edsformulairet för
borgenärer, till bestyrkande af fordringar i
concourser, bar jag ej annan anmärkning att
göra, än att, då det intygas, att fordran icke
tillkommit af svek eller bedrägeri, härvid bör
tilläggas orden; mig veterligt, hvilket är högst
nödvändigt, då fordran genom transport kom¬
mit till den bevakande borgenären, sorn ic¬
ke kan hafva fullkomlig kännedom, örn icke
tilläfventyrs från början svek eller bedrägeri
dervid egt ruin,
Slutligen har Utskottet hemställt, om ic¬
ke, i fall de framställda förslagen till ändrin¬
gar oell tillägg i Concourslagen, till större
eller mindre del, af Rikets Ständer antagas
och till Kongl. Maj;ts Nådiga pröfning öfver¬
lennäs, Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t
anmäla den underdåniga önskan, alt, derest
Rikets Ständers förslag af Kongl. Maj:t i Nå¬
der gillas, de blifvande lagförändringarne ej
må genom särskild författning kungöras, utan
Concourslagen, sedan förändringarne blifvit
deri upptagna, hel och hållen, under dea
dag, då beslutet derom fattas, å nyo utfär¬
das; men då, genom förändringarne och til¬
läggen, en ny Concourslag icke tillvägabrin-
Den 12 Juni.
gas, anser jag den af Utskottet tillstyrkta åt¬
gärd icke formlig, utan finner det vara lämp¬
ligare, att Concourslagen, med bibehållande
af dess primitiva datum, omtryckes med de
tillagda ändringarne, på enahanda sätt, som
med Grundlagarne förfarits,
Pierr Montan: Om icke detta Betänkande
redan vore af ett RiksStånd återreinitteradt,
skulle jag, blott för att medverka lill fram¬
gång af de nyttiga förändringar, som Utskot¬
tet föreslagit, gerna låta vid Betänkandet be¬
ro; men, då jag förutser anmärkningar der¬
emot äfven från andra RiksStånd, föranledan¬
de till återremiss, anhåller jag ock derom,
hvarvid jag får tillkännagifva, alt jag icke
bar nya skäl att tillägga till mina af Utskot¬
tet icke bifallna Motioner, dem jag endast å-
beropar, och hvilka kunna å nyo blifva före¬
mål för Utskottet, med lämpande efter de
nödiga förändringarne, om Betänkandet i belt
återremitteras. För öfrigt gillar jag Utskot¬
tets hemställan, att, då Concourslagen, i hän¬
delse förslagen antagas, kommer alt i betydli¬
ga omständigheter förändras, densamma må
omtryckas,1 hvarvid det lämpligast synes va¬
ra, att den nya redaclionen utgifves under
den dag, då Kongl, Maj:ts sanction derå
meddelas. Vid det föreslagna njra edsfor-
mulairet är jag äfven till anmärkning föran¬
låten. Rätteligen betraktade, kan det anta¬
gas innefatta alla band, som böra afses; men
jag tror likväl, att det för den mindre upp¬
lysta borgenären är nödvändigt att mera be-
6i6
Den 12 Juni.
stämdt uttrycka dea lagliga grunden för for¬
dran. En sådan bestämmelse, rigtigt uttryckt,
vore hufvudsakligen verkande. Då edsformu-
lairet innehåller bestyrkande, att fordran ic¬
ke tillkommit af svek eller bedrägeri, utan
rigtig är, föreslår jag dervid det tillägg: och
att gäldenär en j så vida mig veterligt år, full
valuta erhållit. Detta tillägg är, såsom man
sig uttrycker, närmare på saken och för fle¬
ra behöfligt.
Herrar Santesson och Langenberg före¬
nade sig med Herr Richert i anmärkningen
om tiden för bevakning af fordringar på in¬
ställelsedag i concoursmfil vid HäradsRätt.
Herr Winberg: Ehuru jag gillar i all¬
mänhet de nyttiga förslag till förändringen i
Concourslagen, som i Betänkandet innefattas,
vill jag dock i några få omständigheter fram¬
ställa min särskilda åsigt. Med Herr Richert
förenar jag mig, i afseende på redactionen af
edsformulairet. Hvad 4 CaP* * §• af Con-
courslagen beträffar, innefattar Utskottets re-
daction deraf skyldighet för gäldenär, som
sökt att sin egendom afträda, att bålla sig in¬
om hus, intilldess första dom i saken utgif-
ven är. Erfarenheten bar besannat, att
lång tid, stundom flera år, fortlöpa, innan
första dom i vidlöfliga concoursmål med¬
delas, och onekligt är det hårdt, alt åläg¬
ga guldenären att denna långa tid bålla
sig inom hus, och såmedelst betaga honom
tillfällen till arbetsförtjenst för egen och fa-
milles bergning. Deremot anser jag den
Den 12 Juni.
617
förändring lämplig, att berörde skyldighet
för gäldenär må fortfara, tilldess proclama
och derpå följande skriftvexlingstid förbigått,
och att gäldenär derefter icke må ega lof
att ifrån orten sig begifva utan sysslomans
bifall. Häraf vore ock den följd gifven, att
redactionen af 4 cap. 9 §, skulle få den ly¬
delse, att gäldenär njute, tilldess proclama
och skriftvexlingstid förbigått, för sig, hustru
och oförsörjda barn underhåll af boet, enär
denna förmån ej kan billigen fortfara längre,
än skyldigheten för gäldenär att hålla sig
inom hus eger rum.”
Herr Leffler: ”Jag förenar mig med
Herr Winberg och tror, likasom han, att
det vore nog hårdt att såsom lag föreskrif¬
va, det en gäldenär skall hålla sig inom sitt
lius, ända tilldess dom fallit uti concours-
målet, hvilket rätt ofta utdrager både 2 å
4 år. Det skulle utan tvifvel alldeles för¬
störa hans helsa och ofta betaga honom till¬
fället till sin och de sinas försörjning, och
således bereda creditorerna en ökad förlust
igenom en långvarig uppoffring af underhåll
till famillen. Då det icke heller lärer vara
Lagstiftarens mening, att genom det bestäm¬
da uti denna föreskrift lägga hinder i vägen
för borgenärerna alt, efter sig företeende om¬
ständigheter, medgifva gäldenären den frihet,
att oafbrutet få sköta sin handtering, så in¬
om som utom hus, lärer denna mening dock
böra uti Concourslagen uttryckas, på det do¬
maren häruti icke må stadna uti villrådighet,
6i8
Den 12 Juni.
om livad lian bör, eller kan tillåta. Olä¬
genheterna af en sådan gäldenären af bor-»
genärerna, hvilkas rätt det egentligen gäller,
medgifven frihet, äro obetydliga, enär han,
i alla fall, icke får begifva sig från orten och
således, vid erforderliga upplysningars med¬
delande, lätteligen kan råkas och kallas
dertill.’’
Herr Cron: Hvad i Gap. g §. Concours-
lagen beträffar, inser jag, lika med Herr fern¬
bladh, det hinder, som nu finnes, genom en
gäldenärs försättande i nytt concours-till-
slånd, för laga verkställighet å förut ågån¬
gen concours-dom, i afseende på derigenom
fastställda fordringar. Så länge ett sådant
binder bibehålles, försättes gäldenären gen¬
om den sednare concourssen uti en förbät¬
trad belägenhet. Lag-Utskottet har rätteli¬
gen yttrat, att bysättuing ej är ett straff;
roen jag föreställer mig, att gäldenär, sorn
vet sig icke kunna undgå bysättning, skall
måhända, för alt bereda befrielsen derifrån,
använda tillgångar, som han eljest sparat
lill framtiden. Utskottet har föreslagit föl¬
jande lydelse af 3 Cap. 3 §. Har Gäldenär
någon förläning, gånge den, såsom alla hans
öfriga tillgångar, till gäldens betalning; men
å sådana pensioner eller benådningar, som äro
gifna med villkor, att ej fä för innehajvarens
gäld tillgripas, ege borgenärerne icke att anspråk
göra. Hvad förläningar, som äro af annan be¬
skaffenhet än pensioner, beträffar, har jag
ingenting alt anmärka, hvaremot, och då
Den 12 Juni.
pensioner äro dels i allmänhet knappt till¬
tagna, med afseende på pensionairens torftiga
bergning, dels, efter hvad jag tror, numera
gifna med förbehåll ott ej kunna af borgenä¬
rer tillgripas, dels, om ock sådant ej är ut¬
tryckt, förutsättande ett dylikt tyst villkor,
jag anser, att alla pensioner utan undantag
böra fastställas vara af sådan egenskap, att
de ej få för innehafvarens gäld tillgripas,
helst motsatsen skall föranleda den följd, alt
församlingnrne få underhålla de pensionera¬
de gäldenärerna, och fattigvårdsanstalter med
dem och deras familier betungas. Om pen¬
sionen är af någon betydenhet, så att tilläf¬
ventyrs öfverskott eger rum, efter afdrag af
gäldenärs och hans familles underhållskost¬
nad, eger ju borgenär i allt fall den rätt
öppen, att genom bysättningstvång förmå
gäldenär att använda någon del af pensionen
till skuldens betalning. Hvad Herr Richert
anfört om fatalietiden för bevakning af for¬
dran uti vid HäradsRätt anhängigt concours-
inål, anser jag vara af mindre vigt. Nu är
ultimata terminen utsatt lill kl. 7 på aftonen;
roen, hvarken i gamla concours-stadgan, eller
nya concourslagen är någon föreskrift, sorn
hindrar upprops hållande förut, äfven t. ex.
kl. 9 f. ra.; hvaremot blott en yttersta tid
är bestämd för handlingars emottagande. Om
denna tid utsättes till kl. 12 å dagen, eller
till kl. 7 på aftonen, är det likgillligt. Jag
skulle dock tro, att den första af desss ter¬
miner är den lämpligaste, för att bereda en-
620
Den 12 Juni.
liet i detta afseende för stad oell land. I
anledning af hvad Herr Winberg yttrat om
gäldenärs skyldighet att hålla sig inom hus
och hans underhåll, får jag tillägga, det jag
anser åsigten böra vara olika i större eller
mindre betydande afträdda boen. I ett större
ur gäldenärs närvaro, för upplysningars an¬
gifvande, mera behöflig än i ett mindre. Jag
instämmer i öfrigt uti Herr Winbergs an¬
märkning, att nämnda skyldighet för gälde¬
när må fortfara till skriftvexliiigstidens slut,
och att underhållet må derefter rättas. Dock
bör denna tid kunna förändras, i den mån
gode män eller syssloman finna sådant nöd¬
vändigt.
Herr Ekerman: Jag instämmer uti Herr
Montans anmärkning vid formulairet till bor¬
genärsed och Lillägger, att jag anser denna
ed dessutom böra innefatta bestyrkande, att
ej högre än laglig ränta å fordran egt rum.
Ett borttagande af berörde punkt i det nu¬
varande edsformulairet skulle, efter min tan¬
ka, ansenligen bidraga att öka procenteriet,
helst jag tror på Svenska folkets redlighet
att ej vilja inför domaren aflägga falsk ed.
Herr Landegren: ”Såsom ledamot af Lag-
Utskottet har jag deltagit i det ifrågavarande
Betänkandet, och, då jag ej varit skiljaktig
från de deruti framställda åsigter samt re-
dactions-förslag, anser jag mig ock böra be¬
svara de flera emot Betänkandet gjorda an¬
märkningar.”
”Herr Winbladh har fullföljt de i hans
Vett 12 Jufii.
af Utskötlet besvarade Motion gjorda fram»
ställningar och funnit, det Utskottet ej rätts-
enligt bedömt hans förslag, samt hufvud¬
sakligen anmärkt emot Betänkandet, angående
Concourslagens i cap. g §., att gäldenär kan
genom ny concours undandraga sig det straff,
som genom domen i förra concoursen blifvit
stadgad, eller borgenärs sedermera å honom,
vunna bysättning samt, beträffande 5 cap.
17 att Utskottet ej, i anledning af Herr
TVinbladhs förslag, meddelt yttrande, huruvi¬
da borgenär, som i gäldenärs concours fått
fordran fastställd, genom underlåten bevak¬
ning i gäldenärs ytterligare concours förlo¬
rar sin fordringsrätt för det i förra concour¬
sen godkända krafvet.”
”1 anledning häraf hemställer jag till
Ifögtärade Ståndets bepröfvande, huruvida
Herr TVinbladhs eller Lag-Utskottets åsigler
i förevarande ämne äro de rältsenligaste, samt
förmodar det vid oväldig granskning skall in-
liemtas, att Utskottets yttranden äro öfverens¬
stämmande med de allmänt erkända rätts¬
principer, på hvilka all lagstiftning bör
grundas. Huru åter den värde anmärkaren,
af concours-lagens stadgande eller Utskottets
Utlåtande, kunnat hemta, att gäldenär, gen¬
om sednare concours, kan undandraga sig det
straff, som i följd af förut gjord cession blif¬
vit honom ådömdt, står ej i min förmåga att
fatta, ty jag kan ej på någotdera stället fin¬
na ringaste anledning till en så uppenbar
motsägelse i lagskipning. Afser åter Herr
Gaa
Den 12 Juni.
Winbladh 51 a g cl bysättnings inställande genom
concours, sä lemnar Betänkandet den öfver-
flödiga upplysningen, att bysättning ej är ett
straff utan ett vite, hvars åsyftade verkan
redan inträffat, då gäldenär afträdt alla sina
tillgångar; men, är gäldenären vid concour-
sens början bysatt, skall han enligt concours-
lagens 4 §• 4 caP- * bysättningshäkte qvar¬
sitta, derest ej den borgenär, som honom
bysätta låtit, medger hans lösgifvande, eller
lian visar obeståndet af olyckor vara vålladt.
Vidkommande anmärkningen vid 5 cap. 17
§., så, enär Utskottet af anförda skäl bestämd
förklarat sig sakna all anledning att under¬
stödja Herr Winbladhs förslag, det fordrin¬
gar, hvilka i gäldenärs concours en gång blif¬
vit fastställda, ej behöfva, om samma gäldenär
åter gör cession, i den sednare concoursen
å nyo bevakas, så blifver deraf en ovillkor¬
lig följd, att ifrågavarande §. är ansedd böra
oförändrad bibehållas, i öfverensstämmelse
hvarmed föreskrifven bevakningsskyldighet,
vid äfventyr af fordringsrättens förlust, ålig¬
ger hvar och en borgenär i ett gäldbundet
bo, äfven om hans fordran blifvit hos sam¬
ma person, vid förut skedd concours, fast¬
ställd.”
”Af Herr Richert, är anmärkt:
vid 5 Cap. 10 §
Att ehuru han gillade fatalietimmans
tillbaka fly 11 n i n g vid Härads-Rätt från 7 efterm.
till 12 på dagen, han dervid likväl fästade
villkor, att borgenärer borde ega öppet alt,
Den /2 Juni.
62 3
sS länge rättens session samma dag efter kl.
12 fortsattes, fordringar bevaka. För min del
anser jag ett sådant tillägg både tillintetgöra
den fördel, som med den föreslagna förän¬
dringen åsyftas, och blifva vådligt för borge¬
närens rätt, emedan, om borgenärerne finge
bevaka deras fodringar så länge rätten
vore tillsammans, de dermed kunna fördröja,
tilldess rätten sent på aftonen slutat dess öf¬
riga göromål, och således vålla de natt-ses¬
sioner, som man genom förändringen vill
undanrödja, äfvensom borgernärerne ofia
skulle förlora bevakningsfatalier, enär de, i
öfvertygelse alt kunna intill kl. 7 på efterm.
få bevaka deras fordringar, fördröjde in¬
ställelsen intillsdess; men domhafvande!! der
emot, då han vid middagstiden handlagt
alla de för dagen utsatta rättegångs-ärenden,
kunde sluta dagens session, eller, om ej flera
göromål för domstolen återstode, aflysa tinget.
vid 8 Cap. 6 §.
Att Herr Richert ej funnit den föreslag¬
na förändrade redactionen af denna § tydlig
eller stadgandena Öfverensstämmande med
lagstiftnings principerna för öfrigt i enahan¬
da afseende; men, då den värde talaren ej
närmare bestämt, hvaruti otydligheten eller
afvikningen från principerna skall bestå, är
jag ej i tillfälle att upptäcka, hvarest reda-
clionen tarfvar förtydligande, eller hvaruti-
nan Utskottet afvikit från de i Giftermåls-
Balken 11 Cap. lagda grunder för makars e-
gendomsförliållanden.
(
624 ®cn 12 Junk
Borgenär s-eclen.
”Uti förslaget härtill har Herr Richert
åstundat det tillägg, alt imellan orden (pag.
68, 2 rad.) att den icke och af svek skulle
införas: mig veterligen; men, då ofverflödiga
tillsatser i edsformulaire böra undvikas, och
en borgenär genom eden ej kan betyga an¬
nat, än det han sjelf har sig bekant, torde
denna anmärkning ej förtjena afseende.”
”Slutligen har Herr Richert väl gillat
Utskottets förslag, alt Concourslagen, om nu
föreslagna förändringar bifallas, borde om¬
tryckas, men ansett den, likasom vid grund-
lagarnes omtr3’ckning skett, böra bibehålla
dess förra dalum. Förhållandet lärer dock
vara olika med en särskild författning, hvil¬
ken torde böra dateras, då den, med före¬
slagna förändringar, af lagstiftningen god¬
kännes.”
”Herr Montan har val gjort rättvisa åt
Utskottets bemödande, att söka bättra det
bristfälliga i Concourslagen, och, i följd der¬
af, förklarat sig ej skola hafva påyrkat åter-
remiss, derest ej Betänkandet redan blifvit
af ett RiksStånd återremitteradt och sådant
jemväl förmodades af de öfriga Stånden kom¬
ma att ske, men att han nu begärde en så¬
dan åtgärd, äfven på det Utskottet måtte
komma i tillfälle att ytterligare öfverlägga
angående den af honom gjorda Motion, hvil¬
ken Utskottet ej, i alla delar, bifallit. Vid
skälet för Herr Montans framställning om å-
terremiss kan jag ej undgå att fästa uppmärk¬
Den 12 Jann
samhet, enär jag föreställt mig, alt återremisS
liorde af reprsesentanten begäras och af Riks»
Stånden beviljas endast i händelse af sådana
anmärkningar, sona anses innefatta vederlägg¬
ning af de skäl, hvarpå ett Utlåtande är
grundadt, och ej allenast för benägenheten
att göra eller erhålla sällskap med ett eller
flera af de öfriga Respective Stånden. För
öfrigt torde det tillåtas mig få förklara, att
Utskottet noga öfvervägat Herr Montans Mo¬
tion, och att, då den värde talaren ej sökt
vederlägga något af de skäl, hvarpå Utskottet
ogillat en del af hans förslag, det påyrkade
ytterligare öfvervägandet ej lärer medföra nå¬
gon rikare skörd.”
”Vid förslaget till borgenärs-ed har Herr
Montan instämt i Herr Richerts anmärkning
och fordrat det ytterligare tillägg, alt bor¬
genären jemväl skulle betyga, det, så vidt
honom veterligt vore, gäldenären full valuta
bekommit. Jag åberopar svaret i detta hän¬
seende till Herr Richert och tillägger, att, då
borgenären betygat, att fordringen är rigtig
samt ej tillkommen af svek och bedrägeri,
måste han derigenom äfven hafva försäkrat,
att gäldenären, så vidt borgenären kunnigt
är, bekommit full valuta. Det torde ock vara
nyttigt, att edsformulairer äro så korta, som
deras fullständighet medgifver, samt att de
ej onödigt förlängas genom en och samma
bekräftelses återupprepande medelst olika
uttryck.”
Sorg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2g. UT. 55,
626
Den 12 Juni.
”Vid Utskottets förslag till redactionetl
af 4 caP- 1 och 9 §§• hafva af Herr Win¬
berg, uppå andragna skal, de anmärkningar
blifvit gjorda, att gäldenärs skyldighet att
bålla sig inom sitt hus borde inskränkas tili
efter proclamadagen och slutad skriftvexling
samt, i öfverensstämmelse dermed, gäldenärs
samt hans hustrus och barns rätt till under¬
håll af boet vid samma tid upphöra. Tili
svar härå får jag anföra, att, då ett gäldbun-
det bo högst sällan kan hinna utredas till
proclamadagen, och boets fastighet först efter
berörde dag får försäljas, måste ock sysslo-
männen ega fortfarande ständig tillgång till
de upplysningar, gäldenären, i afseende på
boets utredning och tillgångarnes förvand¬
ling, kan afgifva, men hvilket ej, utan för
massan menligt uppehåll, blefve möjligt, der¬
est gäldenären finge vistas utom sitt hus el¬
ler å annor ort; men, derest massans be¬
skaffenhet gör gäldenarens beständiga när¬
varo mindre nödig, är det ej borgenärerna
betaget att medgifva, eller domaren att bi¬
falla större frihet för den gäldenär, sona vi¬
sat olyckor till sitt obestånd, och emot hvil¬
ken anledningar till vårdslöst eller bedrägligt
förhållande ej förekommit, och i följd deraf
måste ock verkan af inskränkningen i gälde¬
närs frihet, eller hans rätt lill underhåll af
boet, desto heldre upphöra, som borgenärerna,
enär de kunna vägra den af gäldenär begärda
dispence i honom åliggande tvång, ej lära
medgifva det med annat villkor, äu att gäl-
Den n Juni,
G27
tiena'ren afsliger sig den med frihetens in¬
skränkning förenade rätt till underhåll.”
”Herr Cron har instämt i Herr Win*
b/adhs anmärkning vid 1 cap. g §., och jag
åberopar härvid det svar, jag på anmärknin¬
gen förut afgifvit, Vidare har Herr Crons
i afseende på förslaget till förändrad reda-
ction af 3 cap. 3 yttrat sig anse alla
pensioner böra fritagas från borgenärernas
anspråk, dels emedan de oftast äro så ringa,
att de ej förslå till gäldenärs lifsuppehälle,
och dels eftersom, derest de lemna något öf¬
verskott, detsamma kan genom gäldenärs by¬
sättande åtkommas. Härvid får jag förklara,
att pensioner i allmänhet numera gifvas, un¬
der uttryckligt förbehåll, att ej af borgenä¬
rer kunna angripas, så att det åsyftade än¬
damålet derigenom vinnes; men, är så ej för-
ordadt, måste, i följd af borgenärernas rätt
till alla en gäldenärs tillgångar, pensionen
äfven bland tillgångarne böra inräknas, helst,
intilldes första dom i concours fallit, gälde¬
när eger rätt till underhåll af boet, och öf-
verskottet af en för gäldenär mer än tillräck¬
lig pension lärer ej genom bysättning kunna
uttvingas, ty borgenärens förlust blefve då
endast, genom gäldenärens underhållskostnad
ökad, och denne erhölle genom underhållet
ytterligare tillgångar för sitt lifsuppehälle.”
”Slutligen har Herr Ekerman_, till före¬
kommande af ocker, ansett i formulairet till
borgenärseden böra införas betygande af bor¬
genären, att han ej mer än laglig ränta be«
6^8
Den 12 Juni.
räknat eller uppburit. Då borgenären be*
svärjer, att bans fordran är rigtig och ej af
svek eller bedrägeri tillkommen, torde han
derigenom äfven hafva bekräftat, att han ej
beräknat eller uppburit mer än laglig ränta;
och den, som nedlåter sig lill procenteriyr-
ket, lärer ej heller vara särdeles nogräknad
på en förpligtelse mer eller mindre i ett eds-
formulaire och, om han i ett fall svär falskt,
äfven göra det i flera. Fordringar bevakas
oftast, å hvilka ränta hvarken blifvit beräk¬
nad eller uppburen, och, skulle Herr Eker¬
mans förslag vinna bifall, tillintetgjordes der¬
igenom Utskottets bemödande, att göra eds-
formulairet tillämpligt för alla borgenärer,
utan andra förändringar än de bestämdt ut¬
tryckta. För öfrigt åberopar jag desvar, jag
afgifvit vid Herrar Richerts och Montans an¬
märkningar emot edsformulairet.”
Herr Montan: I anledning af hvad Herr
Landegren anfört emot min begäran om åler-
remiss, får jag erinra, att jag icke grundat
densamma derpå, att ett ItiksSlånd redan
beslutat denna åtgärd, då jag deremot fästat
uppmärksamhet på den omständighet, att
min Motion af Utskottet lemnats utan af¬
seende, i sammanhang hvarmed jagtrolt mig bö¬
ra tillkännagifva, alt jag icke har för mina fram¬
ställningar några skäl att tillägga till dem, sorn
Motionen innefattar. Uti Herr Winbergs yt¬
trande finner jag uttryckt en tanka, som min
Motion innehåller, ehuru den icke blifvit af
Utskottet upptagen, nämligen i hans fram¬
Den 12 Juni.
ställning om en kortare tids underhåll för
gäldenär. Jag har föreslagit detsamma till
proclamadagen och vill äfven medgifva fort¬
farande deraf till skriftvexlingstidens slut.
Om det är Utskottets mening, hvad Herr
Landegren förklarat, alt det är syssloman
tillåtet att hos rätten tillkännagifva, det de
icke behöfva gäldenärs närvaro vidare för
upplysningar, och att såmedelst större frihet,
än Concourslagen medgifver, må honom för¬
unnas, samt att underhållet för gäldenär och
haus familj, såsom en följd, på samma gång
skall upphöra, så, och då detta i lagförslaget
icke är nämdt, anser jag det böra förtydligas,
emedan i annat fall gäldenären icke lärer ef»
tergifva sin rätt att, tilldess dom i saken
faller, åtnjuta underhåll.
Herr Landegren: Jag har ej förstått
Herr Montans yttrande annorledes, än att
han icke önskat återremiss af Betänkandet,
om ej ett annat RiksStånd förut återremitte¬
rat detsamma. I afseende på anmärkningen
örn gäldenärs underhåll, torde man ihåg¬
komma, att det ej är syssloman, utan Rätten,
som, efter borgenärernas hörande, har att af¬
göra, huruvida större frihet gäldenär förun¬
nas må, hvilket i Concourslagen förut stad¬
gas, och att det är med rättsprincipen en¬
ligt, att, i den stund orsaken: gäldenärs för¬
pligtelse att hålla sig inom hus, upphörer,
skall ock följden eller effecten: underhållet
för honom, upphöra.
Herr Weser: Jag anser Lag-Utskottets
63o
Ven 12 Juni.
Betänkande välgrundadt och har i hufvudsa-
ken ingenting annat att anföra, än att förena
wig uti Herr Lanclegrens vederläggning af
de emot detsamma gjorda anmärkningar; men,
som jag förutser, att återremiss deraf likväl
icke torde kunna undvikas, tror jag mig böra
hemställa, om icke, derest författningen om-
tryekes med förändringarne, stadgandena
må utsättas i en nummerföljd af §§:r, och
icke, såsom nu, i capitcl och §§., hvilket sed¬
nare indelningssätt stundom föranledt misstag.
Herr Landegren: I händelse af återre¬
miss, förenar jag mig uti det af Herr Weser
gjorda förslag, då framställning af stadgan¬
dena i en nummerföljd af §§. är tydligare,
än den i en ny nummerföljd af §§. inom
hvarje capitel, som i den närvarande reda-
ctionen af Concourslagen är iakttagen.
Herr Modin: ”Då, såsom jag förmodar,
en återremiss af detta Betänkande, i anled¬
ning af dervid gjorda anmärkningar, kom¬
mer att ega rum, tager jag mig friheten till
Lag-Utskottet hemställa, om ej det vore möj¬
ligt för Utskottet alt föreslå ett sådant eds-
foi mulaire i concoursmål, som, utan förändring,
på en gång vore tillämpligt för så väl bor¬
genärer, hvilka bevaka egna fordringar, som
för arfvingar, ombud för kronan, allmänna
verk eller inrättningar, samt förmyndare, m.
fl. Jag anser icke vårt språk vara så oböj¬
ligt, att ej ett sådant formuiaire utan svårig¬
het skulle kunna åstadkommas, och derigen¬
om skulle undanrödjas både tidspillan och
Den 12 Juni.
besvär, som nu tillskyndas domstolarne gen¬
om anställande af flerfalldiga edgångar, hvilka,
efter min tanka, kunde, med samma förbin¬
dande kraft, förenas under ett generelt eds-
formulaire.”
Herr Landegren: Utskottet har visserli¬
gen bemödat sig att framställa ett i allmän¬
het tillämpligt edsformulaire. Förra tiders
erfarenhet har visat de svårigheter, som här¬
vid mött. Om återremiss sker, skall Utskot¬
tet icke underlåta att ytterligare bemöda sig
att i detta afseende tillfredsställa de värda
talarnes önskan,
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 62, återremitterades.
Herr Talmannen gaf tillkänna, att, en
dag vid början af nästinstundande vecka, hål¬
las plena i RiksStånden, till val af 21 leda¬
möter utaf hvarje Stånd i förstärkt Stats¬
utskott,
5- 6.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Ulskottens Utlåtande,
N:o 34. i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition i afseende på ekskogarne i ri¬
ket, jemte flera i detta ämne väckta enskilda
Motioner.
Herr Santesson: Ehuru jag inom Utskot¬
63a Den 12 Juni.
ten öfvervarit beslutet, har dock en omstän*
dighet, som jag beder att nu få nämna, und¬
fallit min uppmärksamhet. I utlåtandet, (pag.
i5 af det tryckta exemplaret,) der Kongl.
Majlis rätt att låta börja ekplantering om-
förmäles, hafva Utskotten föreslagit det vill¬
kor, att sarnmanlaggda beloppet af den areal,
som öfver hela riket för hvarje år till plan¬
tering användes, ej må öfverstiga ra5 tunn¬
land. För min del anser jag denna åtgärds
begränsande icke vara lämpligt, utan tror,
alt, sedan Rikets Ständer bestämt en viss år¬
lig kostnadssumma för ändamålet, bör Kongl.
Majit vara oförhindrad, alt, om han pröfvar
sådant nyttigt, äfven på en gång aptera en
större local till ekplantering utan kostnadens
förökning. I afseende på den (^pag. 22) åbe¬
ropade och vid Utlåtandet bifogade tabell,
utvisande grunderna för beräkningssättet af
ekskogens indelning i classer, med derå fö¬
reslaget inlösningspris, torde uppmärksamhe¬
ten böra fästas på den stora skillnad, som e-
ger rum i så måtto, att en egare af 1 å 5
ekar skall, vid inlösen deraf, betala för hvar
och en ek 5-J sk., att i sjunde classen, eller
af egare till 3oi å 600 ekar, skola för hvar
och en deraf erläggas 3 sk., och att i i2:te
classen, elier af egare till 4001 ekar och der¬
utöfver, skall inlösningen betalas med 1 sk.
per st. Följden blifver den, att inlösnings-
priset för dem, som hafva ett stort antal e-
kar på sin egendom, skall utgöra ett högst
ringa belopp. Ett allmänt pris af 5 sk. öf-
\
Den 12 Juni.
033
ver hufvud synes mig så måtlligt, alt det ic¬
ke kan sättas i fråga, alt någon ekegare skul¬
le vägra att inlösa de på egendomens områ¬
de vexande ekar efter detta pris. Dessutom
bör bestämmas någon storlek på ekarne, för
alt tagas i beräkning, till förekommande der¬
af, att små plantor icke må subsumeras. I
detta afseende föreslår jag stammens tjocklek
lill ett visst tumtal till grund. Pag. 36, lä¬
ses, att Utskotten ansett den fråga, hvaröfver
Riksdagsfullmägtigen Olof Carlsson fört kla¬
gan, såsom ett i administrativ väg behand-
3 ad t och af Kongl. Maj:t redan i Nåder pröf-
vadt ärende, icke kunna, emot 90 §. rege¬
ringsformen, blifva föremål för någon Rikets
Ständers åtgärd. I denna del tror jag stor
skillnad böra iakttagas, i afseende på ett ä-
rendes behandling af Kongl. Maj:t i laglig
eller i administrativ väg. Uti det sednare
fallet, der Kongl. Maj:t, endast såsom chef
för staten, och ej såsom Domare, meddelat
beslut, anser jag go §. Regeringsformen icke
hinderlig för Rikets Sländers förändrade Ut¬
låtande. Således tror jag, att Utskotten till
det minsta bordt förklara, att vederbörande
vore obebindrade att i laglig väg göra deras
talan gällande. Af dessa anledningar, begär
jag återremiss.
Herr Ståhle: Jag bestrider återremiss och
anser Utlåtandet välgrundadt. Hvad angår
den utvidgade ekplanterings-rättens beroen¬
de af Kongl. Maj:ts beslut, hafva Utskotten
grundat förslaget på förutsättning af plan-
634
Den 12 Juni,
teringens fortgång uti tvåhundrade år; äfven»
som det är ofelbart, att utvidgad planterings-
rätt skulle förorsaka ökade kostnader. Be¬
träffande den af Herr Santesson ifrågasatta
nya undersökning, till utrönande af ekarnes
tjocklek på stammarne till visst tumtal, tror
jag en sådan undersökning vara både overk¬
ställbar och öfverflödig, enär Öfverste von
Borneman besigtigat och classificerat alla ek¬
skogar, som komma i fråga att af allmogen
lösas. Slutligen har Herr Santesson funnit
Utskotten hafva bordt sig utlåta, att det var
Olof Carlsson obetaget, att i rättsväg söka
ändring i den omständighet, hvaröfver han
fört klagan. En sådan rättighet anser jag
hvarje Svensk man ega, ehvad Rikets Stän¬
der densamma genom särskildt Utlåtande med¬
gifva eller icke.
Herr Leffler: Jag har öfvervarit ärendets
behandling af Utskottens Beredning och be¬
strider icke, att det till äfventyrs är nog
mycket bestämdt att begränsa arealen årligen
för ekplanteringen tiil jemna 125 tunnland;
men afsigten härmed har varit att förekom¬
ma ökade kostnader, som äro en följd af area¬
lens utsträckning. Det torde dock vara
rättare att uttrycka: ”omkring 125 tunnland.”
En större utsträckning af ekplanteringen har
Afdelningen ansett skadlig, ty derigenom
skulle måhända en betydligare mängd af ek
uppkomma, än Kronans behof fordrade, hvar¬
af följden blefve den, att en stor del af vir¬
ket antingen lemnades obegagnad och ruttna¬
1
Den /2 Juni.
635
de eller måste säljas. Hvad den uppgjorda
tabellen angår, grundas den på Herr Öfverste
von Bornemans calculer om de större och
mindre ekarne i landet; och, om inlösnings-
priset, på sätt Herr Santesson föreslagit, skul¬
le förändras, tror jag sådant skola lägga hinder i
vägen för det ändamål, som åsyftas. Beträffan¬
de slutligen Olof Carlssons klagan, hafva Ut¬
skotten endast velat uttrycka, att frågan, så¬
som i administrativ väg behandlad af Rege¬
ringen, icke kan, enligt 90 §. Regeringsfor¬
men, handläggas af Rikets Ständer, Olof
Carlsson ohetaget, alt i rättsväg göra sin ta¬
lan gällande.
Herr Santesson: I anledning af Herr Ståh-
les anförande, anser jag mig skyldig förklara,
att jag icke yrkat någon ny undersökning för
utrönande af de befintliga ekarnes tjocklek;
men jag tror, att Herr Öfverste von Borne¬
man följt ett minimum, i afseende på de i
calculen ingående ekträdens storlek, ty jag
kail icke föreställa mig, att plantor äfven blif¬
vit inberäknade, och jag bar velat fästa upp¬
märksamhet på följderna af den uppgjorda
tabellen, då t. ex., om förslaget antages, e-
gare af ett större hemman, med 6000 ekar,
skall, efter 1 sk. för hvarje ek, inlösa dessa
ekar, förut kronan tillhöriga, med den ringa
summan af ia5 Rd., hvaremot jag önskar, att
en billig proportion i detta afseende må e-
ga rum.
Herr Hemberg: Jemte det jag instämmer
med Herr Ståhle och anhåller om bifall å
t
636 Den 12 Junii
Utlåtandet, bör jag upplysa, att jag sett de
speciella tabeller, som Herr Öfverste von
Borneman uppgjort, och deraf inhemtat, att,
ibland de nu till inlösen ifrågakommande e-
kar, finnas icke sådana, sorn äro för Kongl. Maj:t
och Kronan tjenliga och dertill afstämplade,
utan odugliga träd, sorn hufvudsakligen kun¬
na till bränsle användas. Om den af Herr
Santesson yrkade lösning af ekarne efter stam-
marnes tjocklek, till visst tumtal, gillas, må¬
ste en ny besigtning ofelbart föregå, ty der¬
om nämnes ingenting uti Herr Öfverste von
Bornemans calouler, och till en sådan under¬
söknings verkställande skulle en längre tid
erfordras.
Herr Santesson: Jag lärer vara af Herr
Hemberg missförstådd, då jag har ingalunda
ansett ekträden böra lösas efter tumtal, utan
endast önskat, att ett vist tumtal, i afseende
på stammens tjocklek, skulle bestämmas för
beräkningen af ett egentligt träd_, såsom mi¬
nimum.
Herr Hemberg: Jag tror mig böra ytter¬
ligare erinra, att de ekar, som vexa på Krono-
skatte-hemmans egor, tillhöra verkligen ega¬
ren, men ej Kronan, ehuru Kronan har options¬
rätt dertill, och dessa ekar betalas vanligen
ganska betydligt.
Disscussionen ansågs slutad, och Utlå¬
tandet, N:o 34, bifölls; ifrån hvilket beslut
Herr Santesson sig reserverade.
Den 12 Juni.
037
§• 7-
Följande Stats-Utskottens Utlåtanden fö¬
redrogos å nyo:
N:o io5, i frågan om dispositionen af
de till Barnhus-inrättningen i Malmö gjorda
donationer»
Bifölls.
N:o 106, angående begärdt understöd af
allmänna medel för Orthopediska Institutet
i Stockholm.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
N:o 108, öfver de hos Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet gjorda anmärknin¬
gar vid Betänkandet, N:o a5, rörande tryck¬
ningen af sistnämnda Stånds Protocoll vid
innevarande Riksmöte samt deras aflevere-
ring till Riksgälds-Contoret.
Ståndet lät vid Utlåtandet, N:o 108, bero.
N:o lii, öfver de hos Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande, N:o 67, i
anledning af Rikets Ständers åren 1825 och
1827 församlade Revisorers afgifna Berättelse
om granskningen af Riksgälds-Verket, Gene-
ral-Assistance-Contoret och f. d. Filial-Dis-
conl-Inrättningarne.
Bifölls.
N:o 112, öfver de hos Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 16, rörande af¬
lidne Kamreraren vid General-Sjötulls-Con-
toret Anders Peter Everds systerdöttrars
638
Den 12 Juni.
remitterade underdåniga ansökning om be¬
frielse från Sterbhuset ådömd ersättning af be¬
villning, sorn af Evers i lifstiden icke blifvit
behörigen beräknad och innehållen å f. d
General-TullarrendeSocietetens fullmägtigas lö¬
ner och arfvoden.
Utskottet hade uti det förnyade Utlå¬
tandet tillstyrkt den jemkning uti det för¬
sta Betänkandet, att emot Sökandena ali
kraft för kronans räkning och till dess för¬
mån må efterskänkas, äfvensom Utskottet
hemställt, att, derest det förnyade Utlåtandet
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Stån-
det antages, Borgare- och Bonde-Stånden
måtte inbjudas att i den nu föreslagna jemk-
ningen instämma.
I anledning häraf, gjorde Herr Talman¬
nen lill Ståndet proposition, om Ståndet fin¬
ner för godt att antaga den föreslagna in¬
bjudningen att godkänna ofvanberörda jemk¬
ning uti Utskottets första Betänkande.
Herr Santesson: Det torde vara lämpli¬
gast, att delta Utlåtande må hvila, tilldess
Ridderskapets och Adelns samt Preste-Stån-
dets beslut i frågan inhemtas, ty, om Utlåtan¬
det af dessa Stånd afslås, förfaller ock ver¬
kan af inbjudningen.
Herr Winberg: Då den föreslagna jemk-
ningen är af Ridderskapets och Adelns samt
Preste.Ståndets anmärkningar föranledd, sy¬
nes Ståndet genast kunna, utan vidare uppehåll,
bifalla densamma.
Häruti förenade sig Herr Rydström.
Ben 12 Juni.
689
Discussionen ansågs slutad, och, uppå
Herr Talmannens förnyade proposition, bi¬
föll Ståndet ofvannämnda, i Utlåtandet N:o
112, föreslagna jemkning uti Betänkandet,
N:o 16.
N:o 113, angående i frågaställd löne-
ersättningar till Landträntmästarne i Göthe¬
borgs och Bohus- samt Malmöhus-län, jemte
ersättning åt Landträntmästare i allmänhet
för förluster genom cassering af sedlar.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
N:o 114, i anledning af väckt Motion
om sätt för utgörande af arrende-spannmål
för Domkyrkohemman.
Bifölls.
N:o 115, i frågan om understöd af Stats¬
medlen till Götheborgs stads Fattigvårdsin¬
rättning.
Jemte Utlåtandet upplästes de emot det¬
samma afgifna reservationer.
Herr Lamberg: ”Jag förenar mig till al¬
la delar uti Herr Santessons reservation emot
nu upplästa Betänkande. Utskottet har i
synnerhet grundat sitt afslag å Motionen på
Statens fattigdom och på den rikedom, Göthe¬
borg bör skörda af förmånen att ega en gar-
nizon. Hvad förra fallet beträffar, så bekla¬
gar jag, att denna fattigdom å nyo åberopas,
just då den stad, hvilken jag har äran re¬
presentera, skulle vara föremål för Rikets
Ständers behjertenhet, helst jag för min del
verkligen icke afsett denna stora fattigdom,
då jag gifvit min röst åt sä otaliga och högst
Den iz Juni.
betydliga anslag, och beträffande den fördel,
staden skulle hemta af garnizonen, så bof
den väl minst komma i beräkning, då just ds
städer, som erhålla bidrag af Staten för sina
garnizonsfattiga, hafva, i jemnförelse med Gä-
theborg, en mångdubbel styrka af landttrou-
per och sjöfolk, hvaraf således borde slutas,
att dessa städers vinst måtte vara ofantlig.
Jag kan för min del icke heller antaga Ut¬
skottets förebärande, att Götheborg bör för¬
vägras dess förmenta rätt, för att, genom
denna oförrätt, afhålla andra städer att for¬
dra bidrag för dylika ändamål. Om enahan¬
da anspråk göres med lika rätt från andra
orter i Riket, skulle jag anse min skyldighet
som representant fordra, att, framför allt
annat, understödja en sådan Motion, helst
jag för Rikets Ständer icke känner någon he¬
jigare pligt, än att medverka och tillse, att
den ena staden icke betungas eller beskattas
mer än den andra. Det synes emedlertid
af reservationen, att Höglofl. Utskottet för¬
bisett flera anförda omständigheter uti Motio¬
nen, och, som det således tyckes, alt Utskot¬
tet, mera för summans ringhet, än af gill-
tiga grunder, afslagit Motionen, anhåller jag,
att Betänkandet må återremitteras till Ut¬
skottets ytterligare handläggning.”
Herr Ekerman: Då jag inom Utskottet
delat Herr Santessons tanka i detta ämne
och förenat mig uti hans reservation, var
det i följd af min öfvertygelse, att de i Gö¬
theborg stationerade militaira trouper skolai
Den 11 Juni. 641
berecia tillökning i faltig-personalen och så¬
ledes göra en utvidgad fattigvård derstädes
nödvändig, äfvensom jag tror, att den vinst,
Släder af derstädes anlagda garnizoner för¬
menas ega, torde, vid förfaltningarnes nu
vanliga tillämpning, vara tvetydig. Dock har
miu mening icke varit, att Statsanslaget till
Götheborgs Stads fattigvård skulle blifva
4ooo Rd., utan endast hälften deraf, eller
2000 Rd. Banco, och således inskränkas till
^ emot hvad beviljats Stockholm och Carls¬
crona, hvilka hafva ojemförligt större fattig¬
personal, än Götheborg. Härigenom anser
jag allt i denna del gjordt, sora kan göras,
och billigt afseende fä stad t på den af Göthe¬
borgs Riksdagsfullmägtige i berörda omstän¬
dighet afgifna framställning. Af dessa an¬
ledningar begär jag återremiss.
Herr Leffler: ”Jemte det jag helt och
hållet instämmer uti den reservation, som
Herr Santesson låtit åtfölja Betänkandet, och
det anförande, Herr Lamberg nu lill Proto-
collet gjort, får jag, med anledning af Hög¬
loft. Utskottets uti Betänkandet yttrade för¬
modan, att Götheborgs Stad hemtar betyd¬
liga fördelar af den dervarande garnizonen,
för egen del tillägga, att denna förmodan tro¬
ligen härleder sig från den ide\ man i ford¬
na tider haft om städernas nytta utaf de
ständiga garnizonerna. Men, oin man beha¬
gar att mera uppmärksamt betrakta saken,
lärer det lätt finnas, att förhållandet nu för
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. lil. 56.
6^2
Den 12 Juni.
liden i flera afseenden är helt annorlunda.
Om garnizonen blott består utaf manskap,
som på bestämda tider ombytes, blifva vis¬
serligen Stadens uppoffringar för densamma
mindre och kunna i någon mån motsvaras
'af åtskilliga fördelar, som en så beskaffad
garnizon medför. Men, då garnizonen är
ombytlig, och en stor del är gift och har
många barn, och då denna del vanligen är
den, som qvarstannar på orten, både under
de långa permissionstiderna, och äfven sedan
karlen fått afsked från tjensten, följer deraf,
sammanlagdt med de af oss förut anmärk¬
ta omständigheter, att fördelarne af en så
beskaffad garnizon på intet sätt motsvara
de kostnader och uppoffringar, som Staden
deraf får vidkännas, dels af sjelfva garnizo-
nerandet, dels ock uti en dryg fattigvård,
ofta lemnad tjenstgörande karlars hustrur och
barn, och ännu mer dessa sednare, sedan
mannen antingen fått afsked, då han sjelf
vanligen äfven blifver ett understöd behöf¬
vande fattighjon, eller ock då han genom
döden frånfaller. Det bör derjemte tagas i
betraktande, att, då en betydlig del af man¬
skapet är permitterad hela året, med un¬
dantag af exercice-tiden, kommer tjenstgö-
ringen derigenom så mycket oftare på den
qvarvarande delen deraf, hvilket gör, att de¬
ras biträde i arbetsväg för Stadens invånare
icke är att säkert påräkna, då det mest er¬
fordras. Garnizonsstädernas Borgerskap kun¬
na icke heller, enligt hvad redan nämdt är,
Den 12 Juni.
643
nu sora förr räkna pä nägra särdeles in¬
komster af troupernas proviantering, enär
den nu för tiden sker och under den fria
victualie-handeln kan ske på ett sätt, att in¬
ga leverancer af betydenhet från Borgerska-
pet dertill erfordras. Samma förhållande är
det äfven med troupernas behof af kläder.
Ifrån de borgerliga verkstäderna utgå perso¬
ner nog, de der af hvarjehanda orsaker ingå
uti militairen och finna der öppen frihet att
opåtaldt arbeta så väl för Kronans, som en¬
skildas räkning, och som det är omöjligt, att
en med dryga skatter till Kronan och Staden
betungad handtverks-borgare skall kunna täfla
i lågt pris med e.n så beskaffad privilegierad
och från nästan alla skatter befriad person, få
ock handtverksborgare sällan eller aldrig nå¬
got att göra för Staten, och, det som värre
är, finner han derjemte rätt ofta det bröd,
han borde kunna förtjena af det samhälle,
som han tillhör, blifva deladt af garnizons-
manskapet. Af hvad nu anfördt blifvit, lärer
lättligen finnas, att så beskaffade garnizoner
äro för städerna högst betungande, och lä¬
rer ingen garnizonsort vara, som icke skulle
anse för en stor vinst, att blifva af med de
fördelar, Höglofl. Utskottet omtalar, mot vill¬
koret att äfven slippa de dermed förenade
kostnader och olägenheter. Slutligen hvad
det praejudicat angår, som deraf skulle för an¬
dra städer uppkomma, om Götheborg finge
ett årligt anslag för sin fattigvård, så lärer
detsamma icke blifva särdeles farligt, enär
64 4
Den n2 Juni.
det torde vara rätt få städer, de der kunna
bevisa sig hafva directe måst uppoffra en be¬
tydlig inkomst till fattigvården för det all¬
männas bästa, hvilken sistnämnda omstän¬
dighet, såsom alldeles icke vidrörd i Betän¬
kandet, torde förtjena någon billig uppmärk¬
samhet af Höglofliga Utskottet; och anhåller
äfven jag Ödmjukligen om återremiss af Be¬
tänkandet.”
Herr Meyer instämde med Herrar Lams-
berg och Leffler.
Herr Ståhle: Hvarje församling åligger
alt underhålla sina fattiga; men, då de gar-
nizonerade trouperna icke utgöra församlin¬
gar med särskilda fattigvårdsanstalter, utan
garnizons-församlingarnes fattiga således lig¬
ga städerna till last, har jag ansett det vara
rättsenligt, att af denna orsak Statsanslag
lemnäs till Stockholms och Carlscronas fat¬
tigvårdsanstalter, äfvensom billigheten for¬
drar utsträckning deraf till Götheborg och
alla andra garnizonsstäder; men anslagets
belopp bör lämpas efter garnizonernas per¬
sonal, och efter denna grund tror jag,, att
det nuvarande anslaget till Götheborg bör
inskränkas till 2000 Rd.
Herr Cron: Då Rikets Ständer ej funnit
skäl att till Staden Philipstad meddela något
Statsbidrag, i afseende på den tunga, som
Staden får vidkännas genom försörjandet af
tullbetjentes enkor och barn, inser jag icke
någon gilltig grund, hvarföre någon uppoffring
skall göras lill Rikets andra stad, till ersätt¬
Den 12 Juni.
645
ning för de olägenheter, som Stadens fattig¬
vård skall, efter uppgift, vidkännas genom
der garnizonerade trouper; och vid detta
förhållande tillstyrker jag bifall å Utlåtandet.
Herr Falkman: Såsom embetsman i Mal¬
mö, som är en af de med garnizon mest be¬
tungade Städer, har jag haft tillfälle alt er¬
fara de olägenheter, som garnizoner bereda
för städerna och deras fattigvård. Jag inser
således gilltigheten af de för återremiss af
Utlåtandet åberopade skäl, äfvensom jag, lika
med Herr Ståhle> tror, att, vid allmän re¬
glering, förmånen af Statsbidrag bör till alla
garnizons-städer utsträckas, och följaktligen
äfven till Malmö; och anhåller jag, att Ut¬
skottet ville taga detta i öfvervägande, i sam¬
manhang med den af mig väckta Motion om
lindring uti inquarteringsbesväret. Såsom yt¬
terligare skäl får jag äfven anföra, att Kongl.
Majrt, genom Nådig resolution af den 9 sist-
lidne April, förordnat, att Malmö skall un¬
derhålla garnizonens fattiga, emot det att
det der stationerade befälet erlägger till Sta¬
den fattigvårds-afgift, som likväl endast träf¬
far några få personer och ingalunda motsva¬
rar det onus, hvilket blifvit Stadens fattig¬
vård ålagdt.
Herr Cronius förenade sig med Herr
Falkman.
Herr Petersson: ”Med Herrar Ståhle och
Falkman förenar jag mig så mycket mer,
som den af Herr Falkman åberopade Kongl.
Resolution i en framtid möjligtvis äfven kun¬
646
Den 12 Juni.
de blifva tillämpad för Landscrona Stad,
hvarest garnizons-församlingens upplösning
troligen blifver en följd genom indragningen
af Konungens eget värfvade regmente, hvars
qvarleinnade invalider, hustrur och barn, till
nära ett tusende personer, förr eller sednare,
utan allt afseende å förmågan dertill, fruk-
tansvärdt torde blifva pålagda Stadens fat¬
tigförsörjning till last.”
Herr Santesson åberopade sin reservation.
Discussionen ansågs slutad, och Utlå¬
tandet, N:o ii5, återremitterades.
N:o 116, i anledning af väckt fråga om
Mölndahls qvarnegares befrielse från skyldig¬
heten, att, emot fastställd tull af en kappe
på tunnan, verkställa målning för Kongl.
Maj:ts och Kronans räkning.
Bifölls.
N:o 117, rörande General-Assistance-
Contorets indragning;
Jemte Betänkandet upplästes de emot
detsamma afgifna reservationer.
Herr Lundgren: Det torde böra i Pro-
tocollet antecknas, att, i de tryckta exempla¬
ren af detta Betänkande och reservationerna
deremot förekomma fyra tryckfel, nämligen,
pag. 172, fjerde raden nedifrån: Staten på
Stats Stp reis en j i stället för Staten på Stads
Styrelsen: pag. 178, 5 raden uppifrån: af Sta¬
den garanterad i stället för: af Staten garan¬
terad; samma sida, tolfte raden uppifrån:
mycket kostar i stället för: mycket lastas3 och
pag. 183, fjerde och femte raderna nedifrån:
Den 12 Juni.
denna lönerörelse: i stället för: denna lånerö¬
relse. Hvad hufvudsaken beträffar, åberopar
jag ej mindre min reservation, än äfven hvad
Herrar Nore'us och Aspelin i deras reserva¬
tioner anfört, samt tillstyrker, att Betänkan¬
det måtte återremitteras.
Herr Aspelin: Då målet af Utskottet af-
gjordes, kände jag icke det förhållande, hvar¬
om jag sedermera underrättades, och hvilket
jag i min reservation uppgifvit, att, enär Di-
scont-rättigheten vid 1792 års Riksdag från¬
togs Assistance-Contoret, sorn år 1772 in¬
rättats på actier, beslöto och garanterade Ri¬
kets Ständer, att Staten skulle på vinst och
förlust öfvertaga nämnde verk. Med åbero¬
pande häraf och af hvad min reservation i
öfrigt innehåller, begär jag återremiss.
Herr Langenberg: Både vid förlidne
Riksdag och vid den nuvarande har jag del¬
tagit i Utskottets Afdelnings beslut om Ge¬
neral Assistance-Contoret, och funnit, alt
denna inrättning är af mycken nytta i en
hufvudstad, der en mängd fattiga af särskilda
classer behöfva lån för dagen; men enär, på
sätt nu är tillstyrkt, Staten skulle uppoffra
100,000 Rd. utan ränta, tror jag det icke
vara svårt att, med en sådan uppoffring,
träffa personer, som vilja åtaga sig lombard-
rörelsen, hvarvid dock bör fästas det villkor,
att den ställes under police-uppsigt; och, om
General-Assistance-Contoret på sådant sätt
upphörer, skall den fattiga folk-classen icke
desto mindre få sina låne-behof uppfyll da
648 Ben 12 Juni.
Herr Leffler: Jag förenar mig uti Herr
Santessoris reservation och anser bäst vara,
att inrättningen fortfar, med strängt iaktta¬
gande af de förändringar, Herr Santesson
föreslagit. Jag tror ock, att bibehållandet
deraf i hufvudstaden är så mycket nödvändi¬
gare, som bär bo flere mindre bemedlade
embetsmäns enkor, hvilka till sitt underhåll
uppbära pensioner på bestämda tider och
hafva behof att på mellantiderna beläna sina
effecter, tilldess pensionsbeloppen utfalla.
Herr Santesson åberopade sin reservation.
Herr TVeser: ”Jag anser mig så mycket
mera böra yrka återremiss af Betänkandet,
som, enligt de upplysningar, Herr Aspelins
reservation vid handen gifver, det ville sy¬
nas, alt Staten, genom framgent bedrifvande
af Assistance-Inrättningen, icke gör någon
uppoffring för Stockholms Stads enskilda för¬
del, utan blott uppfyller en af 1792 års
Bikets Ständer på vinst och förlust åtagen
förbindelse, för att kunna fråntaga Inrätt¬
ningen en förut meddelad, icke obetydlig
fördel, som sedermera i annan väg blifvit af
Staten begagnad.”
Herr Ståhle: Jag inser icke, hvartill en
återremiss af detta Betänkande skall gagn»,
utan jag anhåller, att Proposition till bifall
eller afslag å detsamma må göras, på det
att Ståndets tanka i ämnet må definitivt ut¬
tryckas.
Häruti förenade sig Herr Montan.
Herr Helsingius: Jag tror det icke skola
Den 12 Juni.
649
vara svårt för Rikets Ständer att vidtaga åt¬
gärder, hvarigenom General-Assistance Con-
toret icke skall komma att kosta Staten så
mycket, som hittills. Af den, i sammanhang
nied förslaget om denna inrättnings indrag¬
ning, uppgjorda calcule inliemtas, att bespa¬
ringen blifver ingen eller till det minsta
skall många år fördröjas. Under denna öf¬
vertygelse, och med åberopande af den upp¬
lysning Herr Aspelin meddelat, yrkar jag å-
terremiss.
Herr Langenberg: Då General-Assistance-
Contoret haft ett creditiv på Banken af
i5o,ooo Rd. med 3 procents ränta, är det
naturligt, att, genom besparing af denna sed¬
nare, fördel skall, i händelse General-Assi-
stance-Conloret indrages, för Staten beredas.
I öfrigt, och då för den nya lombard-in-
rättningen reglemente ofelbart skulle utfär¬
das, äfventyra lånesökande derigenom icke
mera än nu, då General-AssistanceConto-
ret fortfarit, af Staten garanteradt.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o ii7, återremitterades.
N:o 119, i anledning af inkomna an¬
märkningar vid några af Utskottet afgifna
Betänkanden.
Lades till handlingarne.
N:o 120, i anledning af gjorda Motio¬
ner om eftergift af Kronans fordringar hos
enskilda för bytesbrister;
Bifölls.
N:o i2i, i fråga om tillåtelse för Ca-
65o
Den 12 Juni.
pitainen C. R. af Robsahmalt me d 33| pr.
få inlösa sin borgensförbindelse för Krono¬
fogden Karströms uppbördsbrist;
Bifölls.
N:o 122, i anledning af Kamreraren G.
j4. af Sillens underdåniga ansökning om för¬
höjning i lön;
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
och N:o i58, i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga proposition, angående öfverlåtelse till
Stockholms Stad af en del utaf Kongl. Majrts
och kronans tomt, BeridareBanan kallad, till
Hötorgets utvidgande.
Herr Ekerman: Jag förmodar, att Stock¬
holms Stad icke kan tvingas att emottaga den
i Kongl. Propositionen erbjudna gåfvan afi-
frågavarande tomte-andel, ty möjligen blifver
denna öfverlåtelse ej af någon fördel för sta¬
den, då man afser den stora kostnad, sorn
lärer fordras, för att kunna göra tomte-an¬
delen för ändamålet tjenlig. Af handlingar-
ne har jag icke kunnat inhemta, att stadens
DrätselCommisson är i frågan hörd. Betän¬
kandet bifaller jag likväl gerna, med det vill¬
kor, att staden må ega rätt att afsäga sig
gåfvan, om den icke finnér för sig fördelak¬
tigt, att densamma emoLtaga.
Herr Helsingius: Af Betänkandet inhem-
tas, att bos Kongl. Maj:t underdånig fram¬
ställning af ämnet blifvit gjord af tillförord¬
nade ÖfverStåthållaren, och, då denne Em¬
betsman är ordförande i DrätselCommissionen,
är det ock att förmoda, att Di ätselCommis-
Den 12 Juni.
sionen, öfver frågan hörd, förklarat sig ej
hafva deremot, i afseende på kostnaden, att
påminna; och jag kan icke inse någon våda
af bifall å Betänkandet.
Discussionen ansågs slutad, och Utlå¬
tandet, N:o i58, bifölls.
Herr Ekerman åberopade härvid sitt of¬
van gjorda förbehåll, som i protocollet, på
hans begäran, antecknades.
§■ 8.
Föredrogs å nyo, men begärdes och lä¬
des ytterligare på bordet Lag- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottens Betän¬
kande, N:o 35, i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition med öfverlemnande af
förslag till ny prestvals-förordning.
§• 9-
Föredrogos och blefvo, utan nu begärd
uppläsning, på bordet lagda följande i tryck¬
ta exemplar till Ståndets Herrar Ledamöter
utdelade Utlåtanden och Betänkanden.
N:o 127, i anledning af gjord anmärk¬
ning vid Utskottets Betänkande, N:o 26,
angående rotehållares vid båtsmanshållet å-
liggande att vid generalmönstringar sig in¬
ställa.
652
Den #2 Juni.
N:o 128, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 33, rörande lands-
fiscals-tjensternas indragning,
N:o 120, angående föreslagna medel till
Boskapsskötselns befrämjande,
N:o i3o, i anledning af anmärkning vid
Utskottets Betänkande, N:o 35, angående
väckt fråga om registrering af otryckta Riks¬
dagshandlingar,
N:o 13r, i anledning af väckt fråga om
undanrödjande af hinder för enskilda thea-
trars inrättande i Stockholm och Rikets öf¬
riga städer, och
N:o 132, i anledning af väckta Motioner»
rörande presterskapets aflöning.
'§• io-
ProtocollsUtdrag, angående de af Stån¬
det denna dag fattade beslut, justerades.
Plenum slutades kl. | 3 e. w.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den i5 Juni. 653
Den i5 Juni.
Plenum klockan g f. m.
§. r.
Hit ankomna ProtocolIsUtdrag, för den
9 innevarande månad, upplästes, nämligen
från Högvördiga PresteStåndet, innefattande
underrättelse om återremiss af Lag-Utskot¬
tets Betänkande, N:o 5g; antagande lill grund¬
lagsenlig behandling vid nästa Riksdag af
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 3i;
bifall till samma Utskotts Memorial, N:o 3o,
Stats-Utskottets Betänkanden och Utlåtanden,
N:is to5, 106, 112, ii3, r 14> Ji6 och 121,
samt Lag-Utskottets Betänkanden, N:is 60,
61 och 63; beslut att låta bero vid öfriga
Ståndens yttrande, i afseende på Lag-Utskot¬
tets Betänkande, N:o 32, bifall till Expedi-
tions-Utskottets Memorial, N:o 22, med be¬
slut att lägga till handlingarne Stats-Utskot¬
tets deröfver, under N:o go, afgifna Utlåtan¬
de, hvilken sistnämnda åtgärd äfven egt rum
med Constitutions-Utskottets Memorial, N:o
32, samt Stats-Utskottets Utlåtanden, N:is
lii och 119; samt från Hedervärda Bonde-
Slåndet, angående remisser, till Stats-Ut-
skottet af anförande, rörande lönetillökning för
Kronofogdarne i Vesterbottens län, och till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
654
Ben i5 Juni.
Utskotten af Motioner, att invånare inom
Wermlands, Upsala ochHallandslän, hvilka än¬
nu häfta för skulder för erhållen undsättnings-
spannmål, måtte beviljas enahanda förmån,
som uti Utskottens Utlåtande, N:o 33, blif¬
vit för Skaraborgs län föreslagen; antagan¬
de till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag af Constitutions-Utskottets Memorial,
N:o 31; bifall till Lag-Utskottets Betänkanden,
N:is 62 och 63, samt Allmänna Besvärs-och
Economie-Utskottens Utlåtanden, N:is 120
131, 122, ia3, 125 och 126; samt läggande
till handlingarne af Constitutions-Utskottets
Memorial, N:o 29, utom i hvad rörer de an¬
märkningar, enligt 107 §. Regeringsformen,
hvilka, efter hvad Utskottet tillkännagifvit,
komma att i afgifvande Slutbetänkande, an¬
gående granskningen af StatsRåds-Protocol-
ien, vidare underställas Riks-Ståndens pröf¬
ning, hvarmed Bonde-Ståndet derföre upp¬
skjutit.
Dessa Protocolls-Utdrag lades till hand¬
lingarne.
§. 2.
Protocollet för den 12 dennes justerades.
§. 3.
Uti Protocolls-Utdrag af den 4 dennes,
hvilket nu föredrogs och upplästes, hade Hög-
vördige Preste-Ståndet till de öfriga Riks-
Ben i5 Juni.
655
Stånden meddelat inbjudning att sig förena uti
Preste-Ståndets beslut att anmoda Constitu-
tions-Utskottet att, utan afvaktan af Rikets
Ständers beslut, rörande föreslagen förän¬
dring i 68 §. Riksdags-Ordningen, oför¬
dröjligen inkomma med fullständig redaction
af de uti RiksStånden gillade Grundlagsän-
dringsförslag, på det underdånig skrifvelse
derom till Kongl. Maj:t måtte skyndsamligen
kunna expedieras; hvilken inbjudning Bor¬
gare-Ståndet, uppå Herr Talmannens propo¬
sition, antog.
§• 4-
Herr Langenberg begärde och erhöll
io dagars ledighet från Riksdagsmannagöro-
målen, beräknad ifråu den 19 dennes, un¬
der villkor, att sådant anmäles hos Slats-Ut-
skottet, der Herr Langenberg är Ledamot,
och att Utskottet dertill bifall lemnar.
§. 5.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtan¬
de, ]N:o 34, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottens Betänkande, JN:o 6,
rörande väckt fråga, att Rådstufvu- och Käm-
närsRätter må erhålla exemplar af utkomman¬
de författningar, äfvensom att Kämnärs-Rät-
terna må tillhandahållas den så kallade För¬
fattningssamlingen.
656
Den i5 Juni.
Herr Richert: Vid återremissen af Be¬
tänkandet, N:o 6, har jag sökt att ådagaläg¬
ga företrädet af Förfaltnings-samlingen fram¬
för årstrycket. Utskotten hafva äfven derå
fästat afseende och medgifvit rigtigheten af
berörde åsigt, men icke desto mindre tillstyrkt,
att årstrycket, jemte Författnings-samlingen,
måtte bibehållas. Deremot skulle jag tro
lämpligare vara, att Rikets Ständer, då För-
faltnings-samlingens företräde icke kan be¬
stridas, i underdånighet till Kongl. Maj:t
hemställa, att Kongl. Maj:t täckes i Nåder
vidtaga sådana åtgärder, i afseende på Svensk
Författnings-samling, att förordningars kungö¬
rande genom densamma må kunna ega rum,
och således allt vidare behof af årstrycket
derigenom upphöra, äfvensom att Kongl.
Maj:t, i sammanhang dermed, behagade i Nå¬
der föranstalta om en sådan reglering i af¬
seende på författningars fullständiga och or¬
dentliga utdelning till vederbörande auto-
riteter, att de nu anmärkta brister i detta
afseende blifva afhulpna.
Herr Landegren: Så länge Svensk Författ¬
nings-samling icke är organiserad på det sätt,
att den användes till lagars och författnin¬
gars kungörande, anser jag vederbörande do¬
mares och öfriga embetsmäns rättighet alt
genom årstrycket af desamma få del icke
böra eller kunna upphöra; hvaremot årstryc¬
ket blifver öfverflödigt, så snart Författnings¬
samlingen, på sätt jag nyss nämnt, ersätter
årstryckets ändamål; och med uppmärksam-
Dm i5 Juni.
Iiet härpå, synes ingen egentlig skillnad vara
emellan Utskottens förslag och det beslut,
Herr Richert nu tillstyrkt. Yid detta för¬
hållande, torde Utlåtandet böra bifallas.
Herr Falkman: Jag anser den dubbla
tryckningen, som uppkommer genom utgif¬
va nde af årstrycket, jemte författnings-sam-
lingen, böra undvikas. Antingen författnings¬
samlingen eller årstrycket måste vara ett öf¬
verflödigt arbete. För min del finner jag
författnings-samlingen vara af större nytta,
än årstrycket, enär den förra, jemte förord¬
ningar, som promulgeras, upptager Kongl,
beslut, Skrifvelse!’ till Rikets Collegier, med
flera handlingar, som icke kungöras. Jag är
således af den tanka, att Rikets Ständer bö¬
ra hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att författningssamlingen hädanefter ensam
må ulgifvas; men dervid är det nödvändigt,
att Rikets Ständer tillika föreslå de förän¬
dringar, som författningssamlingen måste un¬
dergå, för att motsvara ändamålet af årstryc¬
ket, som endast innehåller förordningar, hvil¬
ka kungöras. Dessa förändringar anser jag
egentligen bestå i tvänne omständigheter,
hvaraf den första är, alt i sjelfva författnings¬
samlingen skulle intagas blott sådana författ¬
ningar, som kungöras till allmän efterrättel¬
se, hvaremot öfriga handlingar, som enligt
planen för arbetet der införas, lämpligen
kunna i bihang till samlingen tryckas. Den
andra åtgärden afser förekommande deraf,
Borg. St. Pr. vid Rihsd. 1828—25. III. 5j.
638
Den i5 Juni.
att författningarnes kungörande må uppehål¬
las, hvilket skall inträffa, om, på sätt nu sker,
samlingen trjckes i en följd af sidor, enär
en författning då ej skulle utkomma, förrän
manuscript finnes till arkets fyllande. Den¬
na olägenhet är, efter min tanka, afhulpeu
derigenom, att hvarje förordning för sig sär¬
skildt numereras och pagineras, samt utgifves,
utan afseende derpå, om arket fylles, i lik¬
het med det sätt, som vid tryckning af hi¬
llänget till RiksStåndens protocoll under in¬
nevarande Riksdag tages i akt. Såmedelst
skall hvarje förordning, som bör promulge-
ras, genast kunna i författningssamlingen
meddelas, och derigenom upphörer behofvet
af årstryckets fortfarande; men, intilldess i-
frågavarande åtgärder blifva bragtä till verk¬
ställighet, är årstryckets utdelning till veder¬
börande embetsverk och tjenstemän nödvän¬
digt, helst erfarenheten besannat, att utfär¬
dade förordningar stundom icke kommit em¬
betsman tillhanda.
Herr Richert: Herr Landegren har an¬
fört, att någon skillnad icke egentligen eger
rum mellan Utskottens förslag och det be¬
slut jag tillstyrkt. I anledning deraf, får jag
fästa uppmärksamheten derpå, att Utskotten
önskat årstryckets fortfarande, då jag dere¬
mot hemställt, alt det mätte upphöra. Jag
får derjemte upplysa, att Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln samt Högvördige Preste-Stån-
det lära hafva fattat beslut i denna fråga, öf-
Den i5 Juni.
verensstämmände med det, sorn jag till Stån¬
dets bepröfvande nu hemställt.
Herr Landegren: Till svar härpå, får jag
blott anmärka, att Utskotten icke tillstyrkt
årstryckets bibehållande längre, än intilldess
författningssamlingen kan bringas till den
fullkomlighet, att författningarnes promulge-
rande genom densamma må kunna ega rum.
Herr Helsitigius instämde med llerrar
Richert och Falkman.
Herr Santesson instämde äfven häruti
och yttrade, att, då han delar den tanka,
att hvarje domstol och embetsverk böra er¬
hålla ett exemplar af utkomna författningar,
någon minskning eller inskränkning i utdel¬
ningen ej bör föranledas deraf, att en och
samma tjensteman är uti flera embetsverk
anställd, enär rättigheten till författningarnes
erhållande bör vara fästad vid domstolen
eller embetsverket, och icke vid personen.
Herrar Zethelius_, Leffler och Cronius för¬
enade sig med Herrar Falkman och Santesson,
Herr Montan: Jag instämmer uti Herr
Falkmans förslag till förändringar uti för-
fattnings-samlingen, hvilket förslag egentligen
var en utveckling af Herr Richerts framställ¬
ning. Det vore, efter min tanka, det enda
användbara sättet att komma till det mål, att
årstrycket, som nu omtryckes i författnings¬
samlingen, må blifva öfverflödigt, om de för¬
ordningar, som skola till allmäu efterrättelse
kungöras, tryckas för sig enskildt uti sam¬
lingen, afskiljde från hillänget, der åter dö
66 o
Den i5 Juni.
andra handlingar, hvilkas införande med pia»
nen för författningssamlingen öfverensstäm-
mer, upptagas.
Herr Cron: Om jag icke misstager mig,
har författningssamlingen med detta års bör¬
jan undergått den förändring, att prasjudi-
cat och mindre magtpåliggande handlingar,
hvilkas tryckning förr eller sednare ingenting
verkar, alltid hållas i beredskap, så att, då
en förordning, hvars skyndsamma meddelan¬
de genom tryck är angeläget, icke fyller ar¬
ket, återstoden deraf upptages genom ofvan¬
nämnda handlingar. Således är numera ej skäl
till klagan öfver dröjsmål med författnings¬
samlingen; och, då derigenom möjlighet är
beredd att umbära årstrycket, förenar jag mig
uli Herr Richerts framställning.
Herr Ståhle: Med afseende på den be¬
sparing, som uppkommer för Statsverket,
derest årstryckets utgifvande kan umbäras,
om det genom författnings-samlingen ersättes,
förenar jag mig med Herr Richert.
Häruti instämde Herr Rydström.
Herr Falkman: Den method, Herr Cron
uppgifvit nu skola vara vidtagen af Utgifva-
ren till författningssamlingen, befordrar vis¬
serligen förordningars lika skyndsamma med¬
delande, sona genom årstrycket; men denna
method medförer likväl den olägenhet, alt
de författningar, som skola promulgeras, och
andra, sorn icke äro af denna egenskap, tryc¬
kas på samma ark, ett förhållande, sorn skulle
hos vederbörande presterskap kunna föranleda
Den i5 Juni.
villrådighet derom, hvilka af dessa på sam¬
ma ark tryckta handlingar borde i kyrkorna
uppläsas, hvaraf följden kunde blifva den,
att t. ex. Kongl. Maj:ts skrifvelser till dess
och rikets collegier upplästes, men författ¬
ningar, som borde kungöras, blefve förbi¬
gångna. Till förekommande deraf, hade jag
trott lämpligast vara, alt förordningar, som
skola kungöras, upptagas i samlingen, och
att handlingar, hvilka ej skola till allmän ef¬
terrättelse meddelas, i bihanget till samlin¬
gen införas.
Herr Winberg: Jag instämmer hufvud¬
sakligen med Herr Richertj och, ehuru Herr
Falkmans förslag om åtgärder till verkställig¬
heten för det ändamål, hvarom fråga är, har
för sig talande skäl, torde likväl uppmärk¬
samhet böra fästas derpå, att, utom embets-
verken, som erhålla del af författningssam¬
lingen, finnas praenumeranter, som icke skul¬
le vara belåtna, att, på sätt följden blefve af
Herr Falkmans förslag, undfå en mängd lö¬
sa blad och stundom ark, t. ex. med tryck
endast på en sida och med de öfriga sidor¬
na tomma. Derföre tror jag lämpligare vara,
att, i enlighet med hvad Herr Cron uppgif¬
vit, bestämma, det ark, sorn icke helt och
hållet upptagas med Förordning, som skall
promulgeras, må fyllas med författningar el¬
ler skrifvelser, som icke kungöras lill allmän
efterrättelse, och den af Herr Falkman be¬
farade sammanblandning af bugge slagen ut-
663
Den i5 Juni.
öf handlingar förekommes lätt genom tryck¬
ning af livart och ett af dem med olika stilar.
Herr Cron yttrade, att den af Herr Fein¬
berg föreslagna utväg, att med särskilda sti¬
lar trycka och derigenom urskilja förordnin¬
gar, sorn skola kungöras, ifrån öfriga, redan
är i författnings-samlingen iakttagen.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde;
1:0 Utlåtandet, N:o 3/{> till bifall, hvar¬
på svarades Nej; och
2:0 följande Proposition;
”Om Ståndet bifaller, att Rikets Ständer,
uti underdånig skrifvelse, må hos Kongl. Ma:jt
anhålla, att, med uteslutande och indragning
af det så kallade Årstrycket, författnings¬
samlingen må, ifrån och med nästa års bör¬
jan, begagnas till upptagande af sådana för¬
fattningar, som s*kola kungöras, och att, för
sådant ändamål, författningssamlingen icke
må, såsom hitintills, i en nummerföljd utgif-
vas, ulan särskilda förordningar, hvar och en
för sig, i en nummerföljd meddelas, i likhet
med det sätt, som vid tryckning af Bihan-
get till RiksStåndens Protocoll nu iakttages,
och med tillägg; 1:0 att, om en förordning
icke fyller hela arket, återstoden deraf må
upptagas af andra handlingar, som, enligt pla¬
nen för författningssamlingen, deruti införas;
2:0 att handlingar, som skola till allmänhe¬
ten promulgeras, böra genom särskilda stilar
från de öfriga utmärkas; och 3:o att exemplar
af författningssamlingen böra till hvarje dom¬
Den i5 Juni.
663
stol eller embetsverk utdelas, för att, såsom
inventarium, derstädes förvaras.”
Herr Montan önskade, alt villkoret om
arks fyllande, då de af Förordningar, som.
skola kungöras, icke belt och hållet upptagas,
med handlingar af annan beskaffenhet måtte
utgå, enär det åsyftade ändamålet alt und¬
vika årstrycket, efter Herr Montans omdöme,
förfelas genom sammanblandning af författ¬
ningar, som skola kungöras, med sådana hand¬
lingar, som ej promulgeras.
Propositionen upplästes å nyo af Herr
Talmannen och blef af Ståndet bifallen.
5- 6.
Herr Zethelius begärde ordet och anför¬
de: I anledning af den svaga skörd, hvarmed
fäderneslandet innevarande år, genom nu fort¬
farande väderlek, hotas, anhåller jag, att Stån¬
det mätte besluta underdånig Skrifvelse till
Kongl. Maj:t, med begäran, det Kongl. Maj:t
täcktes i Nåder förordna, alt brännvinsbrän¬
ningen skulle genast inställas.
Herr Ståhle: Då denna framställning in¬
nefattar en ny Motion, väckt efter Motions¬
tidens slut, bestrider jag dess upptagande,
helst det icke är lämpligt, att framställning
till Kongl. Maj:t i en så vigtig economisk
fråga som denna skall af ett enda RiksStånd
göras.
Herr Leffler: Enär Motionen föranledes
af under Riksdagen inträffade omständigheter,
664
Den i5 Juni,
tror jag dess upptagande icke kunna förne¬
kas; dock torde den böra af vederbörligt Ut¬
skott behandlas.
Herr Zethelius underrättades, att Motio¬
nen borde, enligt Grundlagen, skriftligen af-
lemnas, hvarefter Ståndet, i afseende derå,
ville besluta,
§• 7 •
Herr Santesson anförde: ”1 sammanhang
med det vid sista plenum återremitterade
Lag-Utskottets Betänkande om Concoursla-
gens förändring i många punkter, tager jag
mig friheten anhålla om Högtärade Ståndets
uppmärksamhet på ett, i min tanka, nöd vän¬
digt förtydligande eller förändradt stadgande,
att äfven få uti den nya Concourslagen ob-
serveradl:”
”Enär, enligt så väl 1798 års Concours-
författnings 21 §. 2 morn., som 6 Cap. aldra
och följande §§. i nu gällande Concourslag
af år 1818, första Domstols concoursdom
skall gå i verkställighet, ändå att den ej
vunnit laga kraft, men i sådant fall emot
borgen för den, som sin utdelning i afträd-
da boet lyfta vill; så hafva deremot flere
domare uti frågor, som uppstått emellan bor-
geuärer och sysslomän i concoursbo, om för¬
dröjd redovisning eller origtig tillämpning
af conconrsdomen, icke tillagt första instancens
dom uti sådan sednare tvist enahanda rätt,
alt emot borgen få gå i verkställighet, om
Den i5 Jani.
665
denna tvist vidare fullföljes, och det till och
med, då sjelfva concoursdomen redan varit
laga kraftvunnen. Andra domstolar åter haf¬
va äfven i sådan tvist tillerkänt den vin¬
nande verkställighet genast; och detta synes
väl vara desto mera skäl, som det annars
skulle bero af en tredskande syssloman att,
genom en påtagligen concoursdomen förty¬
dande tillämpning vid utredningen, föranle¬
da tvist och dermed omintetgöra det förra
Lagens stadgande om concoursdomens gåen¬
de i verkställighet genast.”
”Men aldramest framställer sig för mig
nödvändigheten af detta stadgande deruti,
att, vid ofvannämnda, af de flesta domstolar
lemnade förklaring af så väl nu gällande Con-
courslag, som 1798 års concoursstadga, upp¬
står den olikhet, att HäradsRätts dom på lan¬
det, i sådan efter fallen concoursdom upp¬
stådd tvist emellan borgenärer och sysslo¬
man, ej vinner verkställighet, deremot sådan
dom af RåöstufvuRätt, likasom öfriga mål,
hvilka der i första instancen afdömas, skall
fullgöras af den tappande, om han vill gå
vidare; hvaraf alltså en sämre rätt, ofta till
högst betydligt men, vederfares fordrings-
* egare i concours, som är anhängig vid lands¬
rätt, emot dem, som hafva fordran i con¬
cours uti stad.”
”Jag anhåller, att denna Motion af Ilögt-
ärade Ståndet beviljas remiss till Lag-Ut¬
skottet.”
Remitterades lill Lag-Utskottet.
666
Den i5 Juni,
§• 8.
Följande Lag- samt Allmänna Besvärs-
ocli Economie-Utskottens bordlagda Utlåtan¬
den föredrogos å nyo:
N:o 35, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, med öfverlemnande af
förslag till ny prestvalsförordning.
Herr Leffler: Då jag inom Utskotten del¬
tagit i godkännande af det första alternati¬
vet, i afseende på grunden för en ny prest¬
valsförordning, förnyar jag detsamma nu;
men jag kan likväl icke undgå att vid det
uppgjorda förslaget framställa en anmärkning.
I 58 §. stadgas, att, om prest befinnes så för¬
gäten af sin iieder och sin pligt, att han
före valet ingår i aftal om blifvande löne¬
förmåner och rättigheter, och sådant, innan
valet sker, hos Consistorium anmäles, samt
derefter inför verldslig rätt åtalas och i be¬
vis ledes, dömes han till ett års suspen¬
sion och förlust af sitt förslagsrum. Der¬
emot stadgar samma §. vidare, att, om det
olagliga lönebetinget upptäckes, sedan han
genom församlingens kallelse lägenheten er¬
hållit, och det inom tvänne år efter valet
åklagas, skall den brottslige från lägenheten
skiljas, utan rättighet att, om han förut in¬
nehaft ordinarie beställning, som ännu ledig
vore, densamma återfå. Denna skillnad i
bestraffning är nog betydlig, helst brottslig¬
heten, då den skett, är enahanda, och tiden,
då upptäckten egt rum, varit tillfällig. Sträf-
Den i5 Juni.
667
fet i sednare fallet, jemförelsevis med det
förra, är för hårdt, då följden deraf troligen
blifver den, att ingen, som såmedelst från
befattningen skiljes, erhåller någon annan
ordinarie plats. För min del skulle jag an¬
se 2:ne års suspension vara i sista fallet till¬
räckligt straff.
Herr Rydström: ”Uti 87 §. pag. 24 stad¬
gas: ”att uppkommande frågor, som å frågo-
dagen icke genast kunna utredas och afgöras,
niå till valdagen uppskjutas.” Emot detta
stadgande täger jag mig friheten anmärka och
påstå, att alla anmärkningar, vid talans för¬
lust, böra å frågodagen anmälas och afgöras,
så att vallängden derefter å valdagen, utan
ringaste undantag och utan afseende på de
förändringar, som kunnat inträffa, må tjena
till ofelbar efterrättelse. Tvisters och rätte¬
gångars afböjande förmodar jag tala så högt
till bifall för detta förslag, att jag icke vid¬
lyftigare tror mig behöfva utveckla flera skäl
dertill. Flera än en fa ta 1 i ed a g anser jag i
dessa fall icke mera, än i alla andra, vara
af nöden.”
Herr Ståhle: Jag instämmer uti Herr
Grefve Posses reservation, såsom grundlags¬
enlig, och yrkar derföre återremiss.
Herr Landegren: Jag har inom Utskottens
Beredning yttrat den öfvertygelse, att alla prest¬
val böra upphöra, och att det ena eller an¬
dra af de uppgifna tvänne alternativen till
en ny förordning om prestlägenheters till¬
sättning borde, efter grundlagsenlig beli and*
668
Den i5 Juni.
ling, bifullas. Grunden till denna min öf¬
vertygelse är den, som Cornmilterade till
granskning af prestvalsförordningen sjelfva
medgifvit, att, äfven genom den bästa oell
klokast beräknade prestvalsförordning, det
icke är möjligt att afvärja alla de missbruk,
som uppgifvas vid dylika tillfällen ega rum.
För öfrigt åberopar jag Herr Berg von Lin¬
des reservation och gillar derjemte Herr
Lefjlers anmärkning vid 58 §., under förut¬
sättning, att det första alternativet antages.
Herr Cron: Äfven jag har fästat min
uppmärksamhet derpå, att de visaste för¬
fattningar ej förekomma olägenheten vid
prestval. Af denna anledning förenar jag
mig uti Herr Berg von Lindes reservation,
men tillägger, att, om det första alternativet
antages, inser jag icke gillligt skäl, hvarföre,
på sätt Utskotten föreslagit, orden: ”eller bar
någon, uppå underdånig ansökning, erhållit
nådig tillåtelse alt, ulan föregånget prof, kom¬
ma under omröstning,” skola utur författnin¬
gen borttagas, hvilken mening jag anser böra
bibehållas. Hvad åter angår Herr Rydströms
erinran, att alla anmärkningar, vid talans
förlust, böra å frågodagen anmälas och af-
göras, så att vallängden derefter å valdagen,
utan ringaste undantag och utan afseende på
de förändringar, som kunnat inträffa, må tje¬
na till ofelbar efterrättelse, anser jag det
vara obilligt, att å frågodagen anmälda om¬
ständigheter skola förfalla, emedan de då
icke kuima styrkas, ehuru det kan på valda¬
Den i5 Juni.
069
gen åstadkommas; hvaremot jag finner en för¬
mån uti det nuvarande förslaget ega rum,
i så måtto, att nya frågor icke få på valda¬
gen väckas, utan endast bevis då företes, till
bestyrkande af på frågodagen anmälda för¬
hållanden; och, i afseende härå, bedömer jag
förslaget vara val grundadt.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 35, återremitterades.
N:o 36, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets Betänkande, N:o 43, rörande för¬
klaringar och tillägg i Kongl. Kungörelsen
den 17 Mars 1824 om economiska besigt-
ningar å kyrkoherde-boställen, m. rn.
Jemte Utlåtandet, upplästes Herr Bisko¬
pen Doctor Tegners emot detsamma afgifna
reservation.
Herr Talmannen framställer till Ståndet
den fråga, om Ståndet, som den 6 sistlidne
Februari bifallit Betänkandet N:o 43, låter
Lero vid de deruti genom Utlåtandet, N:o 36,
föreslagna tillägg.
Herr Leffler: Jag fäster nu min upp¬
märksamhet derpå, att Herr Biskopen Doctor
Tegneribland skälen till bestridande af 3:dje
Momentet i Utskottens Utlåtande, anfört, att,
hvad nämndemännen särskildt angår, beslu¬
tet är oförenligt med det redan af trenne
Riks-Stånd gillade Betänkande, som Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Ulskotlet vid den¬
na Riksdag, under N:o 7, i en likartad frå¬
ga afgifvit; och af denna anledning begär
670
Ben i5 Juni.
jag, att sistnämde Betänkaude måtte upp¬
läsas.
Sedan detta Betänkande, som var afgif-
vet i anledning af väckt fråga om rättighet
för nämndemän till skjuts och tractamente för
alla förrättningar i tjernsten, blifvit uppläst
och icke funnits innehålla någon stridighet
mot det nu i fråga varande, fann Ståndet,
uppå Herr Talmannens förnyade proposition,
skäligt låta bero vid de tillägg i Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottets Betänkan¬
de, N:o 43, hvilka genom Lag- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskotteus Utlå¬
tande, N;o 36, äro föreslagna.
§• 9*
Å nyo föredrogos Lag-Utskottets nedan-
nämnda BetänkandenJ
N:o 65, i anledning af väckt Motion om
förklaring öfver Ii Cap, 2 §. Bättegångs-
Balken.
Bifölls.
N:o 66, öfver Motioner om den ändring
i 2 och 3 §§:na af 3 Cap. ArfdaBalken, att
syskonbarns rätt att, vid arftägt emellan si-
doarfvingar, träda i sin aflidne faders eller
moders ställe, må utsträckas till syskons
barnabarn och deras afkomlingar.
Jemte Betänkandet, upplästes Herr Berg
von Lindes reservation, uti hvilken Herr
Contractsprosten Nordinj Herr Alund samt
Utskottets ledamöter af Hedervärda Bonde-
Ståndet sig förenat.
Den i5 Ju?ii.
Herr Alund: På de af Herr Berg von
Binde i hans reservation anförda skal, anhåller
jag örn Aterremiss. Uti den Motion, jag i
ämnet vackt, har jag uppgifvit grunderna lill
den yrkade Lag-förändringen, De äro ock
utvecklade af Lag-Comiteen i motiven till
t. Gap, 6 och g §§. Ärfda Balken. Dessa
skäl äro i Utskottets Betänkande ingalunda
vederlagda, och jag hoppas, att Ståndet så
inycket mindre vägrar återremiss deraf, som
de öfriga Riks-Stånden redan beslutat en så¬
dan åtgärd.
Herr Landegren: De af Herr Ålund an¬
förda skäl, på grund hvaraf han yrkar åter¬
remiss, äro redan granskade af Utskottet,
som icke kan finna desamma nu, mer än förr,
föranleda ett förändradt resultat. Jag bestri¬
der likväl icke återremiss, i händelse Ståndet
skulle vara benäget att gilla Motionen och af-
slå Betänkandet; dock torde Ståndet dessför¬
innan öfverväga de af Utskottet under Litt. c.
och d. åberopade skäl för beslutet och den
inconsequence, som skulle blifva en följd af
bifall till Motionen, att bakarfvingar i andra
led skulle eftersättas sidoarfvingar i fjerde och
femte led. Beklagligt vore det i sanning, om
principen skulle qvarstå såsom en död bokstaf.
Herr Ståhle: Ej heller jag kan finna Utskot¬
tets skäl rättsenliga och ingalunda vederläggan¬
de de af Lag-Comiteen i detta ämne utveck¬
lade grunder. Vid detta förhållande anser
jag tillräckligt alt åberopa Herr Berg von
Lindes reservation och tillägger, att det af
672 Den i5 Juni.
Ilerr Landegren anmärkta missförhållande
jemväl bör rättas till beredande af Lagens
enhet uti de ifrågavarande fallen. På grund
häraf begär jag äterremiss.
Herr Richert begärde äterremiss på de
af Lag-Comiteen utvecklade, af Herr Berg vort
Linde åberopade skäl.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 66, återremitterades.
N:o 67, öfver Motion om inskränkning
af den i i5 Cap. 5 §. Ärfda Balken stadga¬
de prasscriptionstid för inländsk arfvinge,
hvars vistelseort är okänd, samt om före¬
skrift, huru hans rätt under nämnde tid må
bevaras.
Herr Ståhle: Det är ostridigt, att en
föreskrift, huruledes frånvarande arfvinges
rätt må bevaras, är af behofvet påkallad;
men jag anser det ock vara lika uppenbart,
att Utskottets uti detta Betänkande gjorda
förslag till en sådan föreskrift icke är med
rättvisa förenligt. Den af Utskottet uppgifna
redaction af 5 §. i5 Cap. ÄrfdaBalken inne¬
håller: sätte ock arfvet i säkert förvar eller
wider god mans vårdj till thess han (^arfvin¬
ge 0) kommer. Efter min öfvertygelse, bör
frånvarande arfvinge betraktas under ena¬
handa förhållande som omyndig. Denne
sednare är i den ställning, att han icke kan
sjelf bevaka sin rätt. Derföre har lagstif¬
taren visligen föreskrifvit allmänna grunder
för ordningen och sättet för iakttagande af
den omyndigas rätt genom förmyndare, hvil-
Den i5 Juni.
673
ken liar sig Slagd förbindelse att förvalta
myndlingens egendom, med enahanda om¬
sorg, som förmyndaren bör förutsättas ega
om sitt eget gods, och under hvilken omsorg
inbegripes tillgångarnes bringande till frukt¬
barhet och nytta för myndlingen. I detta afse¬
ende är det således icke tillfyllestgörande, att
den omyndiges tillgångar sättas i säkert för¬
var eller endast under god mans vård. Men
med lika skäl är en sådan åtgärd ej heller
tillräcklig, i fråga om bevarande af den rätt,
som tillkommer frånvarande arfvinge, hvil¬
ken, ehuru myndig, likväl genom sjelfva från¬
varon är försatt i samma ställning som 0-
myndig, att ej kunna nämnde rätt iakttaga.
Härifrån kommer jag lill den slutsats, att
frånvarande arfvinges tillgångar böra göras
fruktbara under en förordnad curators eller
målsmans förvaltning. Jag kan ej heller
godkänna det af Utskottet gjorda förslag, alt,
om den frånvarande arfvingen ej kommer
inom tio år från den dag, då kungörelsen
om arfvet tredje gången är i allmänna tid-
ningarne införd, skall han vara från arfvet
skiljd, ehvad han laga förfall visar eller ej.
Min öfvertygelse är fastmera den, att, om
kan styrker sig haft laga förfall, scm hindrat
honom att sig inställa, eller att om sig lem¬
na underrättelse, bör han, äfven efter be¬
rörde tid, vara till arfvets lyftande berät¬
tigad.
Her Cron: Jag delar Herr Ståhles åsigt,
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. III. 58.
Den i5 Juni.
att utländsk arfvinges arf mätte sältas under
Tård af målsman, som bör detsamma med
förmyndare ansvar förvalta. Dessutom vill
det synas af den utaf Utskottet föreslagna
redaction, att domaren skall sätta arfvet i
säkert förvar, tilldess arfvingen kommer;
men någon omedelbar befattning med arfvet,
hvilken likväl härvid förutsattes, anser jag
för min del domaren icke tillhöra eller vara
med hans egenskap förenlig; äfvensom jag
tror, alt ordet inländsk framför ordet arf¬
vinge i 5 §. i5 Cap. Ärfda Balken bör för¬
svinna, hvarefter redactionen af §:n skulle
blifva: Nu vet man hans arfvinget men ej_,
hvar han är, etc.
Herr Landegren: Hvad Herr Ståhle före¬
slagit, angående förräntning af frånvarande
arfvinges tillgångar, synes icke vara möjligt,
enär arfvet måste vara alltid disponibelt för
arfvingen, då lian sig anmäler. Herr Crons
anmärkning, alt ordet inländsk framför or¬
det arfvinge vid början af §:n borde för¬
svinna, kan jag icke godkänna, utan tror
mig böra fästa uppmärksamhet på nödvän¬
digheten af nämnde ords bibehållande på
detta ställe, enär utländska och inländska
arfvingar i vissa fall, enligt Lagen, hafva o-
Jika rättigheter. En annan anmärkning bar
angått den omständighet, att den utsatta prae-
scriplionstiden af tio år, från kungörelsen om
arfvet i allmänna tidningarne, är nog korrt.
Jag åter tror densamma vara tillräcklig, och
.Utskottet har, vid detta förslag, afsett enhet
Den i5 Juni.
675
med den allmänt antagna prascriptionstiden
för kraf emellan enskilda.
Herr Ståhle: Herr Landogrens uppgift
om omöjlighet af frånvarande arfvinges till¬
gångars förräntning, för nödvändigheten att
hålla tillgångarne för honom alltid disponi¬
bla, är lätt att vederlägga, då man öfvervä-
ger, att förvaltningsåtgärden härledt sig der¬
ifrån, att den frånvarande arfvingen varit i
samma ställning, som omyndig, hvarföre han,
då han sig anmäler, ej kan, mera än en 0-
myndig, då denne uppnår myndiga år, vara
lagligen berättigad att emottaga tillgångarne
ovillkorligt i contanta medel, utan måste
vara belåten, då de i säkra hypotheker till
honom öfverlemnas.
Herr Richert: Jag instämmer med Herr
Ståhle uti den tanka, att, vid arffall, frånva¬
rande arfvinge, äfven om han ej sig infinner,
förr än efter framflutna tio år ifrån kungö¬
relsen om arfvet i allmänna tidningarne, bör,
då han visar laga förfall, sin arfsrätt till go¬
do njuta.
Iderr Leffler: Jag förenar mig med Herr
Cron deruti, att ordet inländsk i början af
§:n bör utgå, och jag anser det falla af sig
sjelf, att tidsbestämmelsen är öfverflödig för
så beskaffad utländsk arfvinge, som icke är
till arftägt härstädes berättigad.
Herr Montan: Jag instämmer med Herr
Ståhle i den af honom framställda åsigt, att
frånvarande arfvinges tillgångar böra förval¬
tas och fruktbara göras, i hvilket afseende
GjG . Ven i5 Juni.
god raan för en sådan arfvinge bör förord¬
nas; och detta ar enligt med domstolens
pligt att bevaka frånvarande arfvinges rätt,
likasom omyndigs angelägenheter, från hvilken
vårdnads skyldighet domstolen skulle vara fri,
örn Herr Crons yttrande, att domstolen ej
tillhörer att med den frånvarande arfvingens
tillgångar taga befattning, kunde vinna bifall.
Herr Cron: Jag finner mig vara miss¬
förstådd af Herr Montan., enär min mening
icke varit eller är att påstå, det domstolen
skall befrias från skyldigheten att iakttaga
frånvarande arfvinges rätt, hvaremot jag tror,
att domstolen icke tillhörer omedelbarlig be¬
fattning med arfstillgångarne, utan att nämn¬
de vårdnad bör inskränkas till förordnande
af målsman för den frånv. -ande.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 67, återremitterades.
§• 10.
Följande Stats-Utskottets tvänne gånger
bordlagda Utlåtanden föredrogos å nyo:
!N:o 106, angående hegardt understöd
af allmänna medel för Orthopediska Institutet
i Stockholm.
Herr Hiessleiter: ”Af Höglofl. Stats-Ut-
skottets Betänkande, angående det af mig,
äfvensom af en värd ledamot ibland Rid-
derskapet och Adeln, föreslagna understöd
af allmänna medel åt stiftaren af Orthopedi¬
ska Institutet i hufvudstaden, Professorn
Ben i5 Juni.
Doctor Akerman_, har jag med mycken lil!»
fredsställelse inhemtat, alt Utskottet, oaktadt
den mängd af anslag och utgifter, till fyl¬
lande hvaraf det allmännas tillgångar blifvit
satta i anspråk, likväl med värma och del¬
tagande omfattat det framställda förslaget,
hvilket, såsom afseende befrämjandet af ett
det vackraste och nyttigaste företag, också
utan tvifvel förtjenar någon uppmärksamhet.
Yäl hafva de Statsbidrag, Höglofl. Utskottet
föreslagit, kunnat synas något knappt tilltag¬
na; men, i betraktande af tillgångarnes för¬
hållande till de mångfalldiga behofven, äfven¬
som af den förtjenta Professor Åkermans in¬
dividuella oegennytta och anspråkslöshet,
lärer man dock icke derutöfver få sträcka
någon fordran.”
”1 följd häraf, anhåller jag ödmjukast,
att Herr Talmannen behagar framställa Pro¬
position till bifall af Betänkandet.”
Herr Lamberg: ”Sorn Stats-Utskottet för¬
klarat Staten i den mån vara fattig, att dess
tillgångar ej förmå gifva en skilling åt dess
egna fattiga, utom Stockholm och Carlscrona,
så kan jag, med all aktning för Doctor Å-
kermans nit, samt utan afseende derpå, att
nu ifrågavarande inrättning ligger i Stockholm,
och, huru mycket jag än nitälskar för nyttiga
inrättningar, ej tillstyrka bifall å Betänkan¬
det, hvaremot jag anser min pligt fordra
att yrka afslag derå.”
Herr Löfvenius: Jag deremot instämmer
till alla delar uti Herr lliessleiters yttrande
67S
Den i5 Juni.
oell tror, att bland de anslag, Stats*Utskoltet
vid denna Riksdag föreslagit, detta är ett
bland de rättvisaste och billigaste. Uti an¬
dra länder finnas sådana för den lidande
xnenskligheten så högst båtande anstalter,
sorn det nu här inrättade Orthopediska Insti¬
tutet, och de äro sannerligen en berömmelse
i de nejder, der de finnas; — men de hafva
hittills här i Riket saknats. Jag önskar der¬
före, att denna inrättning måtte uppmuntras,
så att den för framtiden kan fortgå och ega
bestånd, hvarigenom de föräldrar, som äro
110g olyckliga att ega lytta barn, icke måtte,
lika med mig, blifva nödsakade att utomlands
söka återvinna den förlorade föräldrafröjden.
Visserligen är det högst tillfredsställande för
mig, att min son på främmande botten blif¬
vit mig helbregda återgifven; men min glä¬
dje har dock varit nog dyrköpt, och jag
skulle innerligen önska, att ej flere föräldrar
skulle vara nödsakade att i andra länder sö¬
ka hjelp för sina vanlottade barn, helst man
bör besinna, huru svårt det i alla afseenden
är, att under en lång tid och på så stort af¬
stånd skilja sig från dem och lemna dem i
främmande händer. På alla dessa skäl, an¬
håller jag om bifall till Betänkandet.
Med Herrar Hiessleiter och Löfvenius
instämde Herrar Lundgren, Winbladh, Win¬
berg, Rjdström, Leffler, Ålund och Richert,
med flera.
Herr Montan: Jag instämmer äfven med
llerrar Hiessleiter och Löfvenius, men vili
Den i5 Jani.
blott tillägga den önskan, att redovisningen
för medlen må öfverlemnas icke till Doctor
Åkerman, utan snarare till en direction.
Herr Helsingius: Jag tillstyrker jemväl
bifall till Betänkandet och vill härmed erinra,
att Orthopediska Institutet, ehuru det till¬
fälligtvis befinnes uti hufvudstaden, likväl ic¬
ke är inrättadt blott för hufvudstaden, utan
till begagnande för hela landets invånare.
Discussionen ansågs slutad, och Utlå¬
tandet, N:o 106, bifölls.
Herr Hiessleiter anförde: Sedan Ståndet
nu bifallit detta Utlåtande, tager jag mig fri¬
het hemställa, om icke Doctor Åkerman må
beviljas rätt att ifrån och med detta års bör¬
jan uppbära det bestämda årliga anslaget af
i5oo Rd.
Herr Hiessleiter underrättades,, att detta
anförande, såsom ny Motion, borde skriftli¬
gen aflemnas, och att Ståndet derefter skulle,
angående af detsamma föranledd åtgärd, be¬
sluta.
N:o ii3, angående ifrågaställa löneår-
sättningar till landträntmästarne i Götheborgs-
och Bohus- samt Malmöhus Län, jemte er¬
sättning åt landträntmästare i allmänhet för
förluster genom cassering af sedlar.
Herr Lamberg: ”Om, såsom Motionairen,
anfört, Rikets Ständer fastställt, att landt-
räntmästare-lönen ej finge understiga 1200
Rd., synes det mig vara rätt och billigt, att
nu ifrågavarande räntmästare i Götheborg
linge ersatt, hvad han derunder fått uppbära,
68o
Den i5 Juni.
i likhet med hvad som är stadgadt för ränt¬
mästaren i Malmöhus Län; och, som jag icke
rätt kan reda de grunder, på hvilka Stats-
TJtskottet afstyrkt Motionen, eller hvarföre
tjenstens sednare tillträdande häruti skall gö¬
ra någon skillnad, tillstyrker jag, att räntmä-
staren, ehuru han råkar att bo i Götheborg,
måtte få skillnaden ersatt, och anhåller såle¬
des om återremiss.”
Herr Leffler: Jag förenar mig med Herr
Lamberg, och, då jag förmodar, att Stats-
och Banco-Utskotten framdeles besvara min
Motion, angående förbättrade anstalter uti
landsorterna för invexling af förslitna Baneo-
och Riksgäldssedlar, vill jag nu blott inskrän¬
ka mig derhän, att, hvad beträffar den af Ut¬
skottet åberopade omständighet, att landt-
räntmästarne, såsom ersättning bland annat
för möjliga förluster genom missräkning el¬
ler origtiga sedlar, ega att uppbära en åtton¬
dedels procent å remitterade publiqua medel,
en sådan begränsad ersättning icke synes va¬
ra rättvis, hvaremot jag anser dessa tjenste-
mäns rätt böra utsträckas till ersättning för
allt, hvad de bevisligen förlora.
Herr Montan: För min del bifaller jag
Utlåtandet och anhåller ora proposition derå.
Då upplyst är, att landträntmästaretjensten i
Götheborgs- och Bohuslän tillsattes, sedan
den nuvarande innehafvaren deraf kände lö¬
nevillkoren, förfaller ock af denna anledning
allt anspråk till förhöjning eller ersättning,
äfvensom densamma syues vara så mycket
Den i5 Juni. 681
olämpligare, som tjenstemannen sjelf ej der¬
om gjort ansökning, utan Rikets Ständer, om
ersättningen, i anledning af enskild persons
Motion, skulle bifallas, kunna anses erbju¬
da tjenstemannen en förmån, som han icke
begärt.
Herr Leffler: Vid 1823 års Riksdag be¬
stämdes landträntmästarelönen till i653 Rd.;
men vid verkställigheten utsattes den egent¬
liga lönen till 1200 Rd., samt lärer inkom¬
sten af provision å charta sigillata försälj¬
ning hafva blifvit beräknad lill 4°° Rd., e-
huru, hvad landträntmästaren i Götheborgs-
och Bohuslän beträffar, erfarenheten be¬
sannat, att denna sednare inkomst stundom
årligen uppgått endast till 160 Rd., något år
ej till mera än 120 Rd., och obilligt måste
det vara, alt en embetsman skall förlora nå¬
gon del af sin påräknade inkomst af det skäl,
att tillfälle för honom sig icke erbjuder att
sälja så stort antal chartor, att inkom¬
sten derigenom kan uppgå till det fastställda
beloppet.
Herr Richert: Jag tillstyrker bifall å Ut¬
låtandet, utan afseende derp&, att den ena
landträntmästaren har större inkomst än den
andra.
Herr Sanlesson förenade sig med Herr
Leffler.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o 113, bifölls.
N:o 122, i anledning af Kamereraren G.
68a
Den i5 Juni.
A. af Sillens underdåniga ansökning om för¬
höjning i lön.
Herr Helsingius: Sedan Rikets år 18 2 3
församlade Ständer, i sammanhang med be¬
slutet om allmänna magazins-inrättningens
upphörande, funnit, att de der anställde tjen¬
stemän borde bibehållas vid sina löner o»
afkorlade, tror jag det vara Rikets nu för¬
samlade Ständer värdigt, att ingen af dessa
tjenstemän må komma i mistning af den väl¬
vilja, sorn var för dem uttryckt, äfven om
anspråket ej skulle vara grundadt på strän¬
gaste rättvisa, utan egentligen stödjas på bil¬
lighet. Utskottet har i sitt Utlåtande anfört,
att från Stats-Contoret blifvit upplyst, det
Kamereraren af Sillén, som år 1818 var Re¬
visor vid f. d. Allmänna MagazinsDirectionen,
ingifvit en alternativt ställd ansökning, att
antingen blifva befordrad lill RevisionsCom-
missarie, eller undfå afsked med bibehållande
af sina löneförmåner på exspectance-stat.
Detta förhållande tror jag vara antingen miss-
förståddt af Stats*Utskottet, eller af StatsCon-
toret origtigt uppgifvet. Efter de upplysnin¬
gar, som blifvit mig meddelade, var ingen
RevisionsCommissarietjenst vid f. d. Allmän¬
na MagazinsDirectionen inrättad år 1818, ut¬
an, då Kongl. Maj:t berörde år i Nåder för¬
ordnade, att allenast trenne Revisorer, i stäl¬
let för fyra, skulle å den nya Staten för In¬
rättningen uppföras, förklarade Kamereraren
af Sillén sig nöjd att från Revisorsbefattnin-
geu afgå, med förbehåll, alt på exspectauce-
Den i5 Juni.
G83
stat tillgodonjuta lönen, 333 Rd. i6sk.;men
ansökning till Revisions-Commissarietjeust
kunde han vid samma tillfälle så mycket
mindre ingifva, som tjensten denna tid icke
fanns. Denna syssla inrättades år 1819, oell
då sökte af Sillen densamma. Att förhållan¬
det mäste vara sådant, som jag det nu upp¬
gifvit, bestyrkes äfven deraf, att af Sillen se¬
dermera, i följd af Kongl. Brefvet den 29
December 1821, erhöll ett extra arfvode af
200 Rd. Hvad han nu begär, utgör skillna¬
den emellan detta arfvode och Revisorslönen,
333 Rd. 16 sk.; och jag hugnar mig med
den säkra förhoppning, att återremiss af Ut¬
låtandet icke nekas, på det att Utskottet må
kunna, efter infordrade nödvändiga upplys¬
ningar, tillstyrka bifall till den sökta förmå¬
nen för en gammal, med många barn omgif-
ven och i knappa omständigheter försatt,
tjensteman, helst flere anslag tillförene egt
rum, der billighet icke talat så mycket för
gillande, som i fråga om det närvarande.
Herr Winbladh förenade sig med Herr
Helsin "ius.
Herr Westman: Jag förenar mig med
Herr Helsingius och tillägger, att, då Stats*
Contoreterkänt,det Kamreraren af Sillén alter-
native sökt afsked, med bibehållande af lön,
ifrån Revisors-befattningen, eller befordran
till Revisions-Commissarie-tjenst, synes afske-
det icke hafva bordt ega rum, förrän Stats-
Contoret kunnat försäkra af Sillén om bibe¬
hållande af löneu. Denna nu anmärkta om*
684
Den i5 Jani.
ständighet fordrar ett närmare utredande än
det, som Utlåtandet, i afseende härå, inne¬
håller, och således begär jag återremiss.
Herr Cronius förenade sig med Herr
Westman.
Herr Santesson: Då Herr Helsingius gran¬
da t sina anmärkningar på upplysningar, som
han förmält sig hafva erhållit, stridande e-
mot Stats-Contorets uppgifter, hade jag ön¬
skat, att samma upplysningar ock blifvit af-
lemnade; men, då detta icke skett, hemstäl¬
ler jag, om återremiss bör ega rum, ty de
till Utskottet ifrån Stats-Contoret meddelade
uppgifter hafva icke kunnat grundlägga annat
resultat, än afslyrkande å Kamereraren af Sil-
leiis ansökning.
Med Herr Santesson förenade sig Herr
Cron.
Herr Helsingius: Jag kan ej finna annat,
än att Utskottet grundat beslutet på Stats-
Contorets uppgift, ej mindre om Kamereraren
af Sillens ansökning, alternative, att undfå af¬
sked eller till Revisions-Commissarie befor¬
dras, än äfven derom, att han vid afskedet
gått i mistning af Revisorslönen, 333 Rd. 16
sk., på exspectance-stat, i följd af Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref af den a3 Januari 1819,
att de genom nya regleringen af Allmänna
Magazins-Inrättningen indragna tjenstemän,
hvilka å Stat innehade ordinarie löner, ibland
hvilka af Sillen^ såsom Kamererare i Krigs-
Collegii Militias-Contor, räknades, icke kunde
komma i åtnjutande af exspeclance-lön på
Den i5 Juni.
085
Allmänna Magazins-fonden. Jag deremol liar
grundat min begäran om återremis på Rikets
år i8a3 församlade Ständers beslut, att alla
de vid Allmänna Magazins-Directionen an¬
ställda tjenstemän, som genom verkets upp¬
hörande indrogos, skulle utan undantag er¬
hålla sina lönebelopp oafkortade; och, alt af
Sillen gått i mistning af någon laglig rättig¬
het, bevises bäst derigenom, att han seder¬
mera fått sig tilldelad en extra lön årligen
af 200 Rd. Jemte det jag nu upprepar, hvad
jag förut anfört, alt af Sillen endast begärt
skillnaden emellan berörda 200 Rd. och Re-
visors-lönen, 333 Rd. j6 sk., hoppas jag, att
man, vid närmare upplysning och öfvervä¬
gande, skall finna af Silleii vara praejudicerad.
Herr Westman: Det påstås icke, att Stats-
Contoret uppgifvit förhållandet origtigt, utan
endast, alt Stats-Contoret icke meddelat alla
upplysningar, som för frågans bedömande er¬
fordras, och af denna anledning förnyar jag
»lin anhållan om återremiss.
Herr Ekerman: Då denna fråga rör den
rätt, som bör tillkomma en embetsman, hvil¬
ken 23 år varit i Statens tjenst vid eLt och
samma embetsverk, finnér jag flera anlednin¬
gar påkalla återremiss af Utlåtandet, på det
att förhållandet måtte, efter närmare upplys¬
ningar, å nyo pröfvas.
Häruti instämde Herr Lundgren.
Herr Wallström ansåg alla behöfliga upp¬
lysningar redan erhållna och tillstyrkte bi¬
fall å Utlåtandet.
686
Den i5 Juni.
Herr Leffler deremot tillstyrkte återre-
miss, helst frågan rörer en embetsman, sorn
begär en ersättning för uppgifven förlorad
löneinkomst, trygg vid Rikets Ständers beslut.
Herr Montan: Jag delar Herr Helsingii
tanka och finner det olika förhållande i den¬
na fråga sig förete emot det, som jag an¬
märkte i afseende på lönen för landtränt¬
mästaren i Götheborgs och Bohus Län, att
Kamereraren af Sillen sjelf hos Kongl. Maj:t
i underdånighet begärt deri ifrågavarande för-
månen, och Kongl. Majit, efter Nådig pröf¬
ning deraf, till Rikets Ständer aflåtit Nådig
Proposition, då deremot i det andra fallet
endast enskilda Motioner egt rum.
Herr Cron: Det torde böra anmärkas,
att Kamereraren af Sillen, då han erhöll af-
skedet från revisors-befattningen, var nöjd
med villkoren dervid; hvilket synes deraf, alt
han ej förr än nu öfver desamma klagat; och
den löneförhöjning, som efter hans afskedan-
de, genom den nya regleringen, tillkom de
i verkets tjenst qvarvarande embetsmännen,
är visserligen icke för honom tillämplig. Så¬
ledes tror jag alla nödvändiga upplysningar
redan vara vunna och tillstyrker bifall å Ut¬
låtandet.
Herr Helsingius: Jag bör upplysa, att
Kamereraren af Sillén erhållit ifrågavarande
200 Rd. årligen, först efter 2:ne till Kongl.
Maj:t i underdånighet ingifna skrifter. Der¬
före heter det ock i Utlåtandet, att Kame¬
reraren af Sillén icke hade någon egentlig
Den i5 Juni.
687
exspcctance-lön, utan en extralön, hvilken
var att anse såsom en af gunst och nåd gif¬
ven ersättning för bortmistade inkomster.
Sedermera bar han icke något ytterligare er¬
hållit.
Herr Ståhle: Jag vill upplysa, att, se¬
dan Kamereraren af Sillen, år 1821, erhöll
exspectance-lönen, yrkade han icke deruti
någon förhöjning vid 1823 års Riksdag, utan
först, efter underrättelse om Rikets Ständers
år 1823 fattade beslut, att de tjenstemän,
som genom Allmänna Magazins-Directionens
derpå grundade indragning förlorade sina
beställningar, skulle få tillgodonjuta sina lö¬
ner oafkortade, framställde han enahanda an¬
språk, ehuru principen för ersättning till
nyssbemälde tjenstemän icke billigtvis eller
rimligen kan hafva tillämplighet på dem, som
flera år förut, under olika förhållanden, er-
höllo afsked och, enligt andra grunder, godt-
gjordes för förlusten af löner, efter den ti¬
dens beräkningssätt.
Herr Helsingius: Jag torde få föra Herr
Ståhle till minnes, att förändringarne af All¬
männa Magazins-inrättningen togo sin början
redan i följd af Rikets Ständers år 1818 fat¬
tade beslut, och att den ifrågavarande för¬
höjningen icke kunde sökas, förrän Rikets
Ständer år 1823 beslöto, att tjenstemännen,
som från verket, vid indragningen, måste
afgå, skulle tillgodonjuta lönebeloppen oför¬
minskade, utan afseende derpå, om de vo¬
688
Den i5 Juni.
ro försedda med ordinarie löner vid andra
embetsverk.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet, N:o 122,
först till bifall, och sedermera till återremiss,
på hvilka frågor Ja och Nej svarades, samt
votering begärdes.
Följande Voterings-Proposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Stats-Utskottets Utlå¬
tande, N:o 122, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nejj kommer Utlåtandet att, i
anledning af de dervid gjorda anmärkningar,
återremitteras.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riksdags-
Ordningens föreskrifter, och, vid voterings-
sedlarnas Öppnande och uppräknande, befun-
nos de innehålla 20 Ja emot 19 Nej, i följd
hvaraf Utlåtandet, N:o 122, var bifallet.
§. 11.
Sedan Herr NoréuSj som den 1 dennes
erhållit tillstånd att sig till hemorten begif¬
va, numera hit återkommit, ansåg Ståndet
den till Herr Lamberg uppdragna befattning
att, under Herr Noréi frånvaro, vara leda¬
mot af Stats-Utskottet upphöra, enär Herr
Noréus, såsom ledamot derstädes, åter in¬
träder.
Den i5 Juni.
§•
FÖredrogos å njo följande Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottets Utlåtanden
och Betänkanden:
N:o 127, i anledning af gjord anmärk¬
ning vid Utskottets Betänkande, N:o 26, an¬
gående rotehållares vid båtsmanhållet åliggan¬
de, att vid Generalmönstringar sig inställa,
Lades till handlingarne.
N:o 128, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 33, rörande lands-
fiscals-tjensternas indragning.
Lades till handlingarne.
N:o 12p, angående föreslagna medel till
Boskapsskötselns befrämjande.
Bifölls.
N:o i3o, i anledning af anmärkning vid
Utskottets Betänkande, N:o 35, angående
väckt fråga om registrering af otryckta Riks¬
dagshandlingar.
Lades till handlingarne.
och N:o 13r, i anledning af väckt fråga
om undanrödjande af hinder för enskilda thea-
tiars inrättande i Stockholm och Rikets öf¬
riga städer.
Herr Leffler: ”Sorn jag icke tillhör den
Afdelning inom Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottet, hvilken beredt detta ären¬
de, och äfven vid föredragningen deraf uti
Utskottets plenum var genom opasslighet hin¬
drad från att vara tillstädes, har jag icke
Burg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. lil. 5g.
6g o
Den t5 Juni.
förr haft tillfälle att deröfver yttra mig, oell
får derföre nu emot Betänkandet göra föl¬
jande anmärkningar: Jag anser det vara o-
nödigt och för Rikets Ständer opassande, att
till Kongl. Majit frambära en sådan under¬
dånig önskan, som den Utskottet föreslagit.
Erfarenheten tyckes nog hafva ådagalagt, att
så väl de städer, som viilja hafva, som de
theatertrouper, som vilja gifva spectacler in¬
om dem, icke vägras en sådan frihet, då de
derom anhålla. Att likasom vilja påtvinga
städerna i allmänhet denna sak, som latt le¬
der till stora kostuader och mycken skada,
är högst olämpligt. Under det närvarande
de borgerliga näringarnes allt mer och mer
aftagande inom städerna inträffa, beklagligen
alltför ofta, sorgespel, nog märkvärdiga för
den uppmärksamme att beskåda, då rättsin¬
nade medborgare med deras familjer gå till
undergång. De aldra flesta af städernas in¬
vånare hafva alldeles inga medel att afse till
theatrars underhåll och bivistande. Det lem»
nade tillfället xlertill förför dock mången, att
på detta nöje uppoffra, hvad som rätt väl
fordrades för andra högst nödiga behofs upp¬
fyllande; men det värsta är dock den dyrba¬
ra tidens förlust, som på bättre sätt kunnat
användas, och hvilken förlust gör kostna¬
den af theaternöjet för den fattiga dubbelt
kännbar."
"Jag anhåller om återremiss af Betän¬
kandet.”
Herr Helsingius: Då jag föreställer mig
Den i5 Juni.
det vara ett nödvändigt villkor för ett Ut¬
skotts Betänkande, att det skall vara fullt be¬
gripligt samt att man af pramnsserna skall
komma lill ett motsvarande resultat, oell e-
när det synes vara lika nödvändigt, att af
Utskott föreslagen underdånig Skrifvelse till
Kongl. Maj:t ifrån Rikets Ständer skall inne¬
fatta en sann framställning och icke en ome¬
ning, snarare än mening, men det nu före¬
dragna Betänkandet icke innehåller dessa
villkor, måste jag begära återremiss af det¬
samma. Jag finner något i prremisserna sagd t,
som jag icke i ringaste mån igenfinner i slut¬
satsen, och framställningen lill Kongl. Maj:t
bör åtminstone vara sådan, att Rikets Stän¬
der anmäla en sak, hvarom de visa sig ega
bestämdt begrepp. Utskottet har tillstyrkt
Rikets Ständer, alt hos Kongl. Majrt i un¬
derdånighet anhålla, det inrättandet af en¬
skilda theatrar uti Rikets städer må tillåtas,
men med den inskränkning likväl i afseende
på hufvudstaden, att vissheten att derstädes
ega en god och i fullständigt skick fortfaran¬
de theater icke, genomen sådan tillåtelse, må
äfventyras. Af detta resultat, jemfördt med
prasmisserna, är jag satt i villrådighet, om
Utskottet ansett tillåtelsen till enskilda thea-
Irars inrättande derstädes vara af inflytelse
på den i hufvudstaden varande Kongl. Thea-
terns bestånd. Först synes den tanka vara
yttrad, att icke sålunda vore; men sederme¬
ra har en farhåga i detta afseende hos Ut¬
skottet försports. Tydligare anser jag me¬
6<)2
Den i5 Juni.
ningen blifva uttryckt, hvilken förmodligen
varit Ulskottets, att föreslå, det enskilda thea-
trar må i Rikets öfriga städer, med undan¬
tag af Stockholm, tillåtas.
Herr Santesson: Lika med Herr Helsin-
gilis inser jag, att conclusionen i detta Be¬
tänkande icke står i förhållande till prasmis-
serna. Utskottet har i början framställt be-
hofvet af täflan i den dramatiska konsten,
men slutligen, oansedt sin böjelse för frihet
i näringar, icke desto mindre öfvergålt till hyl¬
lande af härvarande theaters skrårättigheter.
Med Herr Leffler instämmer jag deruti, att
inrättning af theatrar uti Rikets smärre stä¬
der ej bör uppmuntras, och jag tror, att stä¬
dernas handtverkeriers förfall till en del kail
lil Iskri fvas mängden af resande theatertrouper
och taskspelare, med flera sådana. Med leds¬
nad har jag förnummit, huru de arbetande
klassernas tid af dessa anledningar försum¬
mas, och den lättsinnighet, hvilken, såsom
följd häraf, uppkommer. Med åberopande af
detta allt, tillstyrker jag afslag å Betänkandet.
Herr Zethelius instämde med Herrar
Helsingius och Santesson.
Herr Winberg: Jag delar Herrar Helsin-
gil och Santessons tanka, finner resultatet för¬
vånande, efter genomläsning af Betänkandets
första del, och önskar återremiss, på det att
Utskottet måtte komma i tillfälle att sälta
resultatet i harmoni med praemisserna.
Herr Cron: Utan att tillvälla mig större
fattningsförmåga, än Herr Helsingius och de
Den i5 Jimi.
6g 3
flere värde talarne, finner jag Betänkandet
begripligt, ehuru författadt i lätt språk; men,
om conclusionen icke öfverensstäminer med
Ståndets önskan, kan sådant hjelpas genom
återremiss.
Discusslonen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Betänkandet först till
återremiss och sedermera till afslag, på hvil¬
ka frågor Ja och Nej svarades, samt votering
begärdes.
Följande Yoterings-Proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs: ”Den, sorn vill
återremittera Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottets Betänkande, N:o i3r, lägger:
Ja. Den det icke vill, lägger: Nej. Vinner
Nejj kommer Betänkandet att afslås.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riks-
dagsOrdningens föreskrifter, och, vid vote-
ringssedlarnes öppnande och uppräknande,
befunnos de innehålla 18 Ja emot iE> Nejj
i följd hvaraf Betänkandet, N/o 131, återre¬
mitterades.
§• >3.
Upplästes och lades på bordet Consti-
tutions-Utskottets Memorial, N:o 33, med Ut¬
låtande, i anledning af återremisser på Ut¬
skottets förslag till ändrad redaction af sed¬
nare punkten i i5 §, Riksdagsordningen.
§. i/j.
Herr Levton hegärde och erhöll trenne
694
Den i5 Juni.'
veckors ledighet från Riksdagsmanna-goro-
målen, beräknade från den 18 dennes, hvar¬
efter Ståndet, med anledning af Herr Lan-
degrens nu derom gjorda hemställan, anmo¬
dade Herrar Electorer att välja annan leda¬
mot i Lag-Utskottet uti Herr Levtons ställe,
under den tid han är frånvarande.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar
Ledamöter åtskiljdes, kl. 2 e. m.f och sam-
manlrädde, lill fortsättning af plenum,
Eftermiddagenj
Klockan 6.
§. i5.
Från Hö'gvördiga Preste-Ståndet ankom¬
na Protoeolls-Uldrag, för den 12 i denna
månad, upplästes och funnos innehålla, att
Ståndet återremitterat Lag-Ulskotlets Betän¬
kande, N:o 66; bifallit Stats-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 120; och Memorial, N:is i54
samt 155, Lag-Utskottets Betänkanden, N:is
65 och 67, samt Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottets Utlåtanden, N:is 120, 121,
122, 123, 124, 125 och 126; och beslutat
att lägga till handlingarne Stats-Utskottets
Utlåtande, N:o i56; hvilka Protocolls-Utdrag
blefvo till handlingarne lagda.
Den i5 Juni.
§• '6.
Protoeölls-Utdrag, angående de af Stån¬
det förmiddagen fattade beslut, justerades.
§• >7-
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Betänkande,
N:o i3a, i anledning af väckta Motioner,
rörande presterskapets aflöning.
Herr Falkman hemställde, om icke detta
Betänkande måtte hvila, tilldess Högvördige
Presle-Ståndet, hvilket frågan närmast rörer,
deröfver fattat dess beslut.
Herr Landegren bestridde icke ytterli¬
gare bordläggning af Betänkandet, men trod¬
de, att, som det äfven rörer de medborgare,
hvilka aflöna Presterskapet, kunde det gerna
företagas, utan afbidan på Preste-Slåndets
beslut; hvaremot Herr Leffler förenade sig
med Herr Falkman.
Lades å nyo på bordet.
§. 18.
Följande Constitutions-Utskottets Memo¬
rial föredrogos å nyo:
N:o 29, med Utlåtande öfver framställda
anmärknings-anledningar, i afseende på den
så kallads skeppshandels-affairen.
Herr Ståhle: Som detta mål har sam¬
manhang med det allmänna så kallade De-
6<j6
Den i5 Juni.
charge-Betänkandet, hemställer jag, om ej
Memorialet, N:o 39, må hvila, tilldess De¬
charge-Be tänka lide t inkommer.
Herr Ekerman: Jag bestrider ej detta
uppskof, ehuru Decharge-Betärtkandet endast
i tvänne omständigheter här åberopas, och
jag tror mig jemväl böra fästa uppmärksam¬
het derpå, alt dylika frågor blifvit förut före¬
tagna.
Beslöts skola hvila, tilldess Decharge-
Betänkandet inkommer.
N:o 3o, med tillstyrkan af underdånig
framställning, rörande Allmänna Berednin¬
gens Grundlagsenlig;* befattning med Rege-
rings-ärendena.
Herr Ekerman: Jag får Öppet tillslå, alt
jag ej fattat andan af detta Utlåtande. Ut¬
skottet förklarar först, att förtydligande af
10 §. Regeringsformen är ej af nöden, e-
medan den bestämdt stadgar, alt allmänna
ärenden öfver hufvud skola, innan föredrag¬
ningen inför Kongl. Maj:t i SlatsRådet, bere¬
das af föredraganden, i samråd med åtta
dertill i Nåder förordnade män; men, sedan
Utskottet sålunda ansett sig icke kunna un¬
derstödja Motionen, att föremålen och sättet
för Rikets Allmänna Ärenders Berednings verk¬
samhet måtte närmare bestämmas, särdeles
genom en Grundlagsföreskrift, att frågor om
allmänna economiska författningar borde af
Allmänna Beredningen handläggas, förrände
i StatsRådet anmälas, utlåter sig Utskottet,
att det, under läsning af StatsRåds Protocol-
Dan i5 Juni.
len, jemte dervid fogade BeredningsProiocoll,
funnit, att allmänna ärenden, så vidt med
elem förstås sådana, hvilka angå economiska
författningar eller Rikets Allmänna Styrelse,
sällan blifvit i Allmänna Beredningen gran¬
skade. Häruti företer sig en motsägelse, hvil¬
ken blifver ännu större derigenom, alt Ut¬
skottet i det följande uttrycker, att ingen
anmärkning härvid egt rum, eller ens åsyftas;
och slutligen tror Utskottet sig böra under¬
ställa, om icke Rikets Ständer skulle pröfva
skäligt att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om Nådigt vidtagande af de åtgärder,
hvarigenom ändamålet med Allmänna Bered¬
ningens constitutionella inrättning lämpligast
må kunna uppfyllas. Jag inser icke skäl,
hvarföre en sådan underdånig anhållan må
ske, och jag finner icke ens, huruledes Ut¬
skottet, då medgifvet är, att afvikelse inträf¬
fat, likväl icke ansett anmärkning hafva egt
rum. y i cl dessa förhållanden, begär jag å-
terrerniss, på det att Utskottet måtte närma¬
re förklara sin mening.
Herr Falkman: Utskottet bar följt den
princip, att ej förklara, hvad som i sig sjelf
är tydligt. Af sådan beskaffenhet är ifråga¬
varande io §. RegeringsFormen. Derföre är
ej heller något tillägg deruti föreslaget; men,
då Utskottet funnit, att ej alla ärenden, sora
bordt passera Allmänna Ärendenas Beredning,
blifvit der föredragna, har Utskottet trott
sig böra söka utväg till rättelse häruti. E-
liuru §:n är tydlig, har dock tvifvel kunnat
Ben i5 Juni.
uppstå, om alla mål, som inför Konungen
i StatsRådet föredragas, böra först passera
Allmänna Ärendenas Beredning. Dem, som
rör3 frågor om allmänna economiska författ-
Ö
niugar, har Utskottet ansett ofelbart hafva
bordt hos Beredningen förekomma, hvilket
dock ej alltid skett. Utan att likväl härifrån
hemta anledning till anmärkning eller an-
svarspåstående emot StatsRådet, har Utskot¬
tet trott rätta vägen vara att väcka Kongl.
Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på förhållan¬
det, för hvilket ändamål den underdåniga
skrifvelsen blifvit af Utskottet föreslagen.
Herr Ekerman: Det är långt ifrån mig
alt åsyfta någon anmärkning emot StatsRå-
dets ledamöter, och dertill har jag ej heller
på detta ställe någon rätt; men jag tror, att,
då Constitutions-Utskottet, ej blott vid den¬
na Riksdag, utan äfven vid föregående Riks¬
dagar, funnit afvikelser skett från io §. Re¬
geringsformen, som Utskottet sjelf medgifvit
vara tydlig, men Utskottet icke anmärkt af-
vikelsen, är den föreslagna underdåniga skrif¬
velsen icke lämplig. Man kan förutsätta det
fall, att Kongl. Majit ej finner skäl att derå
fästa ett sådant afseende, som är enligt med
§:ns lydelse, hvilken då blefve förvandlad
till en tom bokstaf, ehuru stadgandet endast
i Grundlagsenlig ordning kan förändras.
Herr Leffler: ”Lika med Herr Ekerman
kan jag icke undgå att finna ifrågavarande
Betänkande nog inveckladt och icke ledande
till ett Grundlagsenlig! resultat, ty såsom
Den i5 Juni.
%9
sådant anser jag icke Höglofl. Utskottets
förslag, att Rikets Ständer skulle till thro-
nen framgå med constitutionella önskningar.
Då Rikets Allmänna Ärenders Beredning först
inrättades, varmeningen dermed, enligt Grund¬
lagens tydliga ordalydelse, den, att alla all¬
männa ärenden borde, innan de uti StatsRå-
det förekommo, af densamma beredas. Sjelf¬
va benämningen innebär denna mening. Tid
efter annan hafva emedlertid undantag här¬
uti skett, oell de passerade Riksdagarnes Con-
stitutions-Utskott hafva förbisett denna afvi¬
kelse från Grundlagen. Under ett sådant
förhållande har det nuvarande Utskottet haft
svårt för att, såsom anmärkning till ansvar,
upptaga denna omständighet. Men, detta o-
aktadt, tror jag, att det åligger Höglofl. Ut¬
skottet att rakt uttala sin öfvertygelse häruti
och att tillstyrka Rikets Ständer, att hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla derom,
att Grundlagens föreskrift hädanefter, äfven i
denna del, noga varder följd. En sådan fram¬
ställning från Rikets Ständers sida lärer va¬
ra så mycket mera passande, sedan Rikets
Ständer icke funnit för det Allmännas väl
gagneligt, att antaga Kongl. Muj:ts Nådiga
Proposition 0111 upphörandet af ifrågavarande
Beredning. Dermed hafva Rikets Ständer
väl haft den afsigt, att denna inrättning bor¬
de åter komma till sitt primitiva ändamål,
hvilket förmodligen sker säkrast, på det sätt
Professor Cederschjöld i sin reservation före¬
slagit, om alla rättsfrågor skiljas från Stals-
Den i5 Juni.
Rådets befattning, och allt öfrigt, såsom va¬
rande af allmän beskaffenhet, först handlag*
ges af Rikets Allmänna Ärenders Beredning,
innan det uti StatsRådet förekommer.”
Herr Winberg'. Jag delar äfven Herr E-
kermans åsigt, att den föreslagna underdåni¬
ga skrifvelsen icke är lämplig, enär io §.
Regeringsformen icke behöfver något förtyd¬
ligande, och jag begär återremiss, på det att
Constitutions-Utskoltet måtte förklara, att e-
buru anmärkning, i anledning af de hittills
skedda afvikelserna från nämnda §., ej göres,
det är Grundlagsenligt, att alla allmänna ä-
renden, innan de inför Kongl. Maj:t i Stats¬
Rådet föredragas, af den institution, som be¬
nämnes Rikets Allmänna Ärenders Beredning,
handläggas.
Herr Falkman: Ett sådant förklarande
har Utskottet redan meddelat, då Utskottet
uttryckt, att det med §:ns mening öfverens-
stämmer, alt alla allmänna ärenden skola, in¬
nan föredragningen i StatsRådet, af Bered¬
ningen behandlas. Hvad Utskottet föreslagit,
åsyftar blott att sätta §:n i kraft.
Herr Richert: ”Jag är ock af den tanka,
att någon skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t
är mindre nödig. Grundlagen stadgar, att
allmänna mål skola i Beredningen föredra¬
gas, och detta är tillräckligt. Någon an¬
märkning emot den ena eller andra föredra¬
ganden, i händelse Beredningen vid något
tillfälle blifvit förbigången, har Utskottet an¬
Den i5 Juni.
701
sett ide Lora göras, och deruti har jag af
munga skäl varit ense.”
Herr Ekerman: Tillförene under denna
Riksdag har jag till Ståndets Protocoll yt¬
trat, alt jag anser det vara äfventyrligt, att
häfd skall föranleda till förbiseende af Grund¬
lagens föreskrifter. Jag förnyar detta yttran¬
de och finner det högst vådligt, om man på
detta sätt skall fortgå med våra constilulio-
nella former. Följden skulle slutligen blifva
den, att endast tomma orden af Grundlagen
qvarstå. Med åberopande häraf upprepar
jag min anhållan om återremiss.
Discussionen ansågs slutad, och Memo¬
rialet N:o 3o, återremitterades.
N:o 31, med föreslående af ett lillägg i
5 Morn. 14 §• Riksdags-Ordningen, rörande
Borgares valbarhet till Riksdagsman.
Herr Landegren: För min del finner
jag icke den föreslagna redactionen tydlig.
Den lyder sålunda: ”Ingen må för städerna till
Riksdagsman utses, som ej minst tre år va¬
rit magistratsperson, eller mantals- och skatte¬
skrifven borgare i staden, ej heller någon
för Fahlu bergslag, m. m.” Denna redaction
skall ofelbart gifva anledning till misstydnin¬
gar. Deremot föreslår jag följande: ”Ingen
må för städerna till Riksdagsman utses, som
ej minst tre år varit magistratsperson eller
borgare i staden, och är derstädes mantals-
och skattskrifven etc.”
Herr Winbladh: ”Höglofl. Constitutions-
Utskottet har, vid företagen pröfning af min
Den i5 Juni.
väckta Motion om sådan förklaring af 5 Mom.
14 §. Riksdagsordningen, hvarigenom uttryck¬
ligen må bestämmas, att borgare, för att
kunna väljas till Riksdagsman för stad, bör,
i enlighet med hvad 3 Gap. HandelsBalken
och flere gällande författningar stadga, vara
boende i staden samt der idka sin handte¬
ring och deltaga i alla borgerliga utskylder,
genom afgifvet Utlåtande, med antagande der¬
af, att det med omförmälda Motion åsyfta¬
de ändamål skulle vinnas utan borgarens o-
villkorliga förpligtande att ständigt bo och
vistas i Staden, ansett dertill tillfyllestgöran¬
de, att redactionen af förra punkten i fÖre-
nämnda moment förändrades medelst ett fö¬
reslaget tillägg, att den, som till Riksdagsman
för staden blefve utsedd, borde, minst tre år
före den dag Riksdag utlyses, hafva varit
Mag istratsperson eller Mantals- och Skatt-
skrifven Borgare derstädes.”
”Huruvida detta af Utskottet föreslagna
tillägg må anses tillräckligt att förebygga de
tvister om borgares valbarhet, som vid den¬
na Riksdag uppstått, öfverlemnar jag lill
Vallöf]. Ståndets upplysta bepröfvande. Mig
förefaller delta tillägg icke vara af sådan
beskaffenhet, då jag föreställer mig möjlighe¬
ten deraf, det äfven med ett sådant tillägg
kan inträffa, att, oansedt en, som öfver
tre år varit borgare i stad, nedlägger sin
der idkade borgerliga handtering eller rö¬
relse och afflyttar, till bedrifvande antingen
af landtbruk, bruks- eller manufacturi-rö-
Den i5 Jani.
7o3
reise, eller ock till utöfvande af något yrke
i annan stad, sora ej medför åliggande att
der vara borgare, densamma, enär han hy¬
rer ett rum i staden, hvarest han, vid hän¬
delsevis skeende ankomst dit, kan ega hem¬
vist, samt låta sig såsom borgare mantals-
och skattskrifva, och i följd deraf erlägger
de Krono- och Stads-utskylder, hvilka varda
honom påförda, må, genom det alt stadens
Borgerskap icke begagnar den jemlikt Kongl,
llesolutionen på Städernas besvär, den 16 Oc-
toher 1723, den 12 April 1789 och den 19
Jan. 1757, egande rättighet att tillhålla be-
mälde borgare att inom viss förelagd lid till
staden inflytta, så vida han ej vill vara dess
borgarerält förlustig, icke destomindre anses
valbar till Riksdagsman för staden.”
”Sådant synes mig likväl icke instämma
med Grundlagens andemening; och, då det
torde vara att förmoda, det en person, hvil¬
ken kan anses hafva i det närmaste skiljt
sig från håde utöfningen af sin borgarerätt
och från deltagande i den stads economiska
angelägenheter, der han förut en slik rätt
vunnit och begagnat, jemväl kan antagas va¬
ra mindre interesserad, så väl i de ärenden,
hvilka egentligen röra det RiksStånd, hvartill
han vill sig räkna, som dem, hvilka enskildt
angå den stad, lill hvars reprassentant han
blifvit vald, tror jag det vara nödigt att åt¬
minstone till de orden: mantals- och skatt-
skrifven borgare i staden_, ytterligare lägges:
med. idkande derstädes af verkligt borgerligt
Den i5 Juni.
yrke eller handtering samt der rätteligen e-
gande hemvist.”
”Jug hemställer ödmjukligen, huruvida
dessa erinringar må föranleda till återremiss
af Betänkandet.”
Herr Lamberg: ”Jag har reserverat mig
emot Constitutions-Ulskoltets beslut om för¬
ändrad redactiou af 14 §• 5 mom. af Riks¬
dagsordningen, hvarigenom skulle uttryckas,
att för en borgares valbarhet till Riksdags¬
man erfordrades: det lian vore i staden skatt*
skrifven och mantalsskrifven, och jag anhål¬
ler nu få ytterligare anföra, att jag anser ett
sådant tillägg till en början onyttigt derfö¬
re, att det ej leder lill det åsyftade ända¬
målet. Den, som har burskap och utgör
borgerliga onera i staden, kan utan hindar
låta der skattskrifva sig för sin person, fast¬
än han innehar egendom på andra ställen,
iler han merendels vistas. Hvad som brister
i hans qualification fylles således lätt, utan
att dermed förenas nödvändigheten af jemn
hostad inom stadens territorium — och hvad
har man då vunnit på förändringen annat,
än att uppbörden af hans personliga utskyl-
der till Kronan sker i staden och ej på an¬
nat ställe? Att, som Motionens författare fö¬
reslagit, tillika utmärka, det en borgare skall
vara i staden boende_, innebär redan i sjelfva
uttrycket en obestämdhet, som vid flera till¬
fällen kunde åstadkomma obehagliga tvister,
så framt man ej derjemte ville för hvarje år
bestämma en viss tidrymd, under hvilken
Den i5 Juni.
705
borgaren borde bevisligen hafva uppehållit
sig inom stadens staket, men hvaraf olämp¬
ligheten lätt framlyser, då man besinnar, att
mångfalldiga omständigheter, samt till och med
ofta sjelfva behofvet för rörelsens utöfning
och förkofran, kunna fordra hans längre bor¬
tovaro. Men det synes mig härförutan, att
motiverna för den åstundade förändringen
icke öfverenstämma med allmänt gilltiga grun¬
der och jemväl äro afvikande från vära
Grundlagars esprit i deras rätta och sann¬
skyldiga tillämpning.”
”1 ett constitutionelt samhälle fordrar
man af representationens medlemmar, insigt
och erfarenhet, icke blott uti individuella
yrken eller isolerade förhållanden, utan, så
vidt ske kan, i alla sådana allmänna ämnen,
som böra kunna blifva föremål för öfverläggnin-
gar och beslut. Dernäst vill man se repre-
sentanten i en ställning, som utesluter far¬
hågan, alt lian skulle söka befordra egna, el¬
ler den genom honom representerade cor-
porationens fördelar, annorlunda, än så vidt
de stå i förening med det allmännas rätt och
båtnad. Om dessa egenskaper just icke träf¬
fas öfver allt, hvarföre då förneka medborga¬
ren förtroendet att uppsöka dem, der de fin¬
nas? Eller är det rätt att inskränka den af
Grundlagarne gynnade och hägnade valfrihe¬
ten inom så trånga gränsor, att man ej skul¬
le få till representant nämna en af allmänna
rösten önskad person, för det att hans verk-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. lil, 60.
706
Den i5 Juni.
ningskrets ej hel och hållen hvilar inom det
mindre samhälle, som af honom skall repras-
senteras, eller derföre, alt han befinner sig i
sådana mer vidsträckta förhållanden, som
neka honom egen omedelbar och jemn hand¬
läggning vid hans borgerliga rörelse, eller for¬
dra en längre eller kortare bostad på andra
ställen? Är det rätt att uppställa föreskrifter,
som syfta till sådan begränsning af medbor¬
gares valfrihet, och som, just genom det tvång
de ålägga, oftast skulle motarbeta statsreprae-
sentationens ändamål? Man beskyller ej utan
skäl Svenska repr&sentationssältet, att allt
för mycket hvila på grundsatser af separe¬
rade interessen. —■ Må man då ej genom yt¬
terligare restrictiva föreskrifter göra det on¬
da ännu värre, än det är* ehuru det tillätes
mig tro, att med de liberala åsigter, som i
detta fall redan gjort sig gällande> Ilögtära-
de Ståndet ej skall gilla ett förslag, som vis¬
serligen skulle leda till odieusa tillämpningar
och i verkställigheten blifva föga båtande*
anhållande jag således vördsammast om Be¬
tänkandets återremitterande.”
Herr Lundman: För min del anser jag
icke den af Ilöglofl. Utskottet föreslagna förän¬
drade redactionen af förra puncten i 5 mom. \\
§. Riksdagsordningen vara tillräcklig att före¬
bygga tvister om borgares valbarhet. — En¬
ligt Höglofl. Utskottets förslag skulle orda¬
lydelsen i ofvannämnda moment blifva följande:
5:o Ingen må för städerna till Riks¬
dagsman utses, som ej, minst tre år, varit
Den i5 Juni.
7°7
magistratsperson eller mantals- och skattskrif*
ven borgare i staden, ej heller någon för Fah-
lii Bergslag m. m., hvarmed Höglofl. Utskot¬
tet ansett det hufvudsakliga ändamålet vin¬
nas, utan borgarens ovillkorliga förpligtande
att ständigt bo och vistas i staden. Det är
likväl, efter min tanka, icke allenast detta,
som är hufvudsaken, emedan tydligt stad¬
gande derom finnes i 3 cap. t §. Handels-
Balken, äfvensom i åtskilliga Kongl, resolu¬
tioner, hvilka Borgare-Ståndet aldrig Önskat
på något sätt måtte Upphäfvas; och då det
icke är en borgare mera än någon annan
förment, att ega landtegendom, så har det
icke varit eller bör blifva honom förment,
att någon gång resa till sin egendom och hafva
tillsyn öfver dess skötsel och det folk, som
han vid egendomen har mantalsskrifna för
egendomens bruk; således anser jag det huf-
vudsakligaste ändamålet, som sökes, vara, att
äfven ett stadgande gifves, som gör borga¬
ren förpligtad att sjelf med sin famille och
de arbetare, hvarmed han i staden sin bor¬
gerliga rörelse och handtering drifver, i sta¬
den vara mantals- och skattskrifves så län¬
ge han önskar att njuta borgarerätt tillgodo,
eller i annat fall, vid uraktlåtenhet häraf, från
sin borgarerätt varda skiljd, helst han sjelf
såmedelst urståndsatt sig att njuta den rätt
och det skydd af lagen, äfvensom att kunna
tillhållas de skyldigheter, som densamma en
borgare tillägger; och lärer ingen rätt borga¬
re vilja undandraga sig detta (så vida icke
708
Den i5 Juni,
något hemligt ligger derunder, som lian icke
vill hafva uppenbart), rnen som en lag bör
förekomma och undanrödja; och i anledning
häraf tror jag det vid inträffande Riksdags¬
mannaval icke vara nog, att den, som dertill
blifver vald, minst tre år, varit magistrats¬
person eller mantals- och skattskrifven bor¬
gare i staden, ulan att han, när valet in¬
träffar, ännu äfven är det, emedan han i för¬
ra fallet kan hafva varit borgare för 3 å 4
år sedan och måhända flera år tillbaka skiljt
sig ifrån borgerskapet, och kanhända äfven
antagit annat, än borgerligt yrke, till och
med tjenstemannabefattning; hvarföre jag vörd¬
sammast hos Högädle Herr Lagmannen och
Talmannen samt det Högtärade Ståndet an¬
håller, det mätte föreslås, att ordalydelsen af
förra punkten i 5 mom. 14 §• Riksdagsord¬
ningen mätte blifva följande: Ingen må för
städerna till Riksdagsman utseSj som vid in¬
träffande Riksdagsmannaval ejj minst tre år
varit och ännu är magistratsperson eller man¬
tals- och skattskrifven borgare i stade Uj ej
heller någon för Fahlu Bergslag m. m. och
att, till sådant ändamåls vinnande, Höglofl.
Constitutions-Utskotlets Memorial måtte blif¬
va återremitleradt.”
Herr Leffl er: Herr Landegrens anmärk¬
ning föranleder den tanka, att någon skall
kunna till Riksdagsman för stad väljas, som
3 år varit Magistratsperson eller mantals-
och skattskrifven borgare i staden, men ej är
det, då han väljes. Derföre föreslår jag den¬
Den i5 Juni.
na förändring: ”— som ej ur och minst tre
är varit etc.”
Herr Ekerman: Då jag lifligt önskar, att
aldrig vid kommande Riksdagar sådana obe¬
hagliga tvister om Riksdagsmanna-egenskap
må inträffa, som vid denna inom Borgare-
Ståndet egt rum, önskar jag äfven, att den i-
frågavarande §:n måtte redigeras så tydligt
sora möjligt. Den af Constitutions-Utskottet
föreslagna radactionen finner jag kunna förstås
och tillämpas, såsom vederbör; men den kan
äfven föranleda tvister; och jag inser icke,
hvarföre Ståndet skall godkänna en redaction
af §:n, hvarigenom all misstydning ej före-
kommes. Utan att ingå i bedömande af de
liberalare åsigternas värde och företräde, tror
jag, att, så länge Ståndets närvarande reprae-
sentation är bibehållen, dess splittrande bör
förebyggas. Jag finner ej gilltigt skäl, hvar¬
före en borgare icke bör ovillkorligt vara i
staden, der han burskap eger, mantals- och
skattskrifves då sådant är embetsmannen å-
lagdt. Imellan embetsmannen och borgaren
är, jag medgifver det, stor skillnad; men dock
företer sig någon likhet.
Herr Donner: Andra Mom. i4 §• Riks-
dags-Ordningen lyder sålunda: ”De öfriga
Rikets städer ega att sända fullmägtiga af
stadens Borgare eller Magistrats-personer,
etc.” Då deruti är tydligt bestämdt, att den,
som må vara repraesentant för staden, skall
vara antingen borgare derstädes eller Magi¬
stratsperson, och man dermed jeinför den fö«
Den i5 Juni.
reslagna redactionen af 5 morn. i samma
tror jag förslaget vara för ändamålet till¬
fyllestgörande och icke kunna misstydas,
hvarföre jag tillstyrker, att Betänkandet må
Bifallas,
Herr Montan: Jag anser den af Consti-
tutions-Utskottet nu föreslagna redaction af
5 mom. 14 §. Riksdags-Ordningen vara i up¬
penbar strid emot det beslut, hvarigenom
Ståndet vid början af denna Riksdag förkla¬
rade Apothekaren Huldberg icke behörig att
vara Riksdagsfullmägtig för städerna Wad¬
stena, Sigtuna och Askersund. Skälet var,
dels att han för närvarande icke idkade nå¬
gon borgerlig näring i Wadstena, der han
vunnit burskap, dels att han då ej var der
mantals- och skattskrif ven, ehuru han tillfö¬
rene varit det 3:ne år. Jag föreslår derföre
följande redaction af §:n, för att upptaga
bägge omständigheterna: ”Ingen annan må
för städerna till Riksdagsman utses än den,
som minst 3 år varit Magistratsperson eller
borgare i staden och är derstädes mantals-
och skattskrifves samt, derest han ej är tjenst¬
görande Magistratsperson, borgerlig näring
idkar.”
Häruti förenade sig Herrar Lundgrenj
HelsingiuSj Kleman_, Löfvenius och Cronius.
Herr Falkman: Ibland de anmärkningar,
som blifvit gjorda vid Utskottets förslag, an¬
gå några sjelfva hufvudsaken, andra åter re¬
dactionen. I afseende på hufvudsaken, är
det yttrad t, att borgare, för att vara till Riks-
Den i5 Juni.
7”
dagsraan valbar, bör vara i staden boende
och der utöfva borgerlig näring. Herr Lam¬
berg åter har bestridt behofvet af det före¬
slagna tillägget. Utskottet har icke trott sig
böra tillstyrka, att borgaren skall, för att va¬
ra valbar, ovillkorligen bo i staden. Tillfäl¬
len kunna finnas, då för borgaren nödigt kan
vara, att vistas utom staden, och han kan
ändock drifva betydlig borgerlig rörelse.
Derföre har Utskottet ansett några band i
berörda afseende olämpliga. Man kan t. ex.
förutsätta, att flere äro i bolag, och att bo¬
lagets affairer fordra, att den ena bolags¬
mannen måste en längre tid vistas skiljd från
den stad, der han borgare är, och, att för
detta förhållande utesluta honom från val¬
barhet lill stadens reprtesentant, vore i san¬
ning icke med rättvisa förenligt. Ett stad¬
gande, att den valbare skall verkligen utöfva
borgerlig näring, är äfven betänkligheter un-
derkastadt och skulle föranleda till stridig¬
het, hvad dermed förstås, och till vid Riks¬
dagsmannaval inträffande obehagliga tvister.
Deremot har Utskottet trott det böra före-
skrifvas, att den valbare borgaren skall va¬
ra i staden mantals- och skattskrifven, hvar¬
igenom det bör anses vara gifvet, att han
idkar borgerlig rörelse. Hvad åter beträffar
redactioneu, torde uppmärksamhet böra fästas
derpå, att Utskottet icke föreslagit annan för¬
ändring af 5 Mom. i4 §• Riksdagsordnin¬
gen, än att orden: Mantals- och Skatt-skrijven
aro satta framför ordet borgare. De redactio-
712
Den i5 Juni.
ner, som Herrar Lundman ocli Leffler före¬
slagit, nämligen: den förra: ”— — som vid
inträffande Riksdagsmannaval ej minst tre år
varit och ännu är Magistratsperson eller
mantals- och skattskrifven borgare i Staden
etc;” och den sednare: ”— — som ej är och
minst tre år varit;” innefatta nya förändrin¬
gar af 5 Mom. 14 §. Riksdagsordningen, som
ej äro af någon i Grundlagsenlig ordning be¬
gärda; hvaremot Herr Winbladh uti sin Mo¬
tion endast begärt, att bestämmas måtte, att
borgare, för att kunna väljas till Riksdags¬
man för Stad, bör vara boende i Staden
samt der idka sin handtering och deltaga i
alla borgerliga utskylder, och i denna Mo¬
tion är ingen bestämmelse äskad, i afseende
på Magistratspersons valbarhet till Riksdags¬
man. För öfrigt har jag den öfvertygelse,
att, då 5 Mom. i4 §• Riksdagsordningen, ef¬
ter den förändrade redaetionen, betraktas i
sammanhang med det föregående 2 Mom. af
nämnde §., böra inga betänkligheter om rätta
förståndet och tillämpningen af stadgandet
ega rum. Den, som funnit betänkligheter,
har förutsatt den möjliga följd, att den bor¬
gare, som varit tre år mantals- och skatt¬
skrifven i stad, men icke är det vid valet,
kan vara till Riksdagsman valbar; rnen vid
jemförelsen med 2 Morn., der det bestäm¬
mes, att harr skall vara stadens borgare eller
Magistratsperson, försvinner detta tvifvels¬
mål. Vid dessa utvecklade förhållanden,
Den i5 Juni.
7*3
torde redactionsförslaget icke påkalla för¬
ändring.
Herr Ekerman: Den första af Herr Falk¬
mans betänkligheter fruktar jag icke. Örn
en associé eller delegare vistas utrikes en
längre tid, men hemkommer till valet, är det
klart, att hans rätt är bevarad, då han styr¬
ker sig hafva med pass varit borta. Samma
förhållande eger rum, om en borgare rest
inom Riket uti enskilda angelägenheter och
af denna anledning icke en längre lid vistats
i Stad, der han burskap eger; hvaremot,
derest han varit, eller är helt och hållet
borta från Staden, samt bibehåller burbrefvet
och erlägger några obetydliga afgifter, blott för
att vara valbar till Riksdagsman, ett förhål¬
lande inträffar, som jag önskar må förekom-
mas; och för sådant ändamål hemställer jag,
om icke Ståndet må förena sig om en sådan
redaction af momentet, att den må kunna,
såsom Ståndets gemensamma tankar, förklaras.
Herr kVinberg: Jag förenar mig hufvud¬
sakligen med Herr Falkman och finner, att,
då något missbruk af §:ns nuvarande lydelse:
”sorn ej minst tre år varit Magistratsperson
eller borgare i Staden,” hittills icke för¬
sports, samt ingen annan förändring nu skett,
än den behofvet påkallat, och motionairen
önskat, nämligen: tillsättning af orden: Man¬
tals■- och skattskrif ven framföre ordet borgare,
bör redactionsförslaget såsom rigtigt och för
ändamålet tillräckligt, i den ordning Grund¬
lagen medgifver, anlagas.
Den i5 Junit
Herr Leffler: Jag finner mig vara af
Herr Falkman tillräckligt upplyst, helst in.
gen tillsättning af ord i Grundlagarne kan
eller bör ske i annan, än den der föreskrif-
na ordning. Med bestämmelse, att personen
skall vara i utöfning af borgerlig rörelse, är
afsigten god; men verkligt idkande af den
borgerliga rörelsen qualificerar egentligen
icke den goda eller skickliga Riksdagsmannen.
Om det behagar borgaren att hvila sig från
sitt borgerliga yrke, men ändock erlägga o-
nera derför, kan han icke desto mindre hafva
de egenskaper, som qualificera den tjenlig»
reprsesentanten för nationen. Dessutom för¬
anleder ett sådant stadgande bestämmelse,
hvad med borgerlig rörelse förstås. Om t.
ex. en grosshandlare under året blott gör
en enda affaire, kan det icke förnekas, att han
under samma år drifvit borgerlig rörelse.
Herr Helsingtun: Jag nekar icke rigtig-
heten af Herr Falkmans framställning, att
5 Mom. 14 §. Riksdagsordningen ej bör lä¬
sas ensamt, utan granskas, i sammanhang
med det föregående 2 Mom. af samma §.;
men jag kan ej heller neka, alt Herr TVin-
bladhs Motion gifvit anledning till en sådan
redaction, som den han i sitt i dag upplästa
anförande yrkat, ty han har i Motionen på¬
stått, att bestämmas måtte, det borgare, för
att vara till Riksdagsman för stad valbar,
borde bo i staden och der idka sin hand¬
tering; och till förekommande af sådana stri¬
digheter, som vid denna Riksdag, i afseende
Den i5 Juni.
7i5
på representationsrätten, egt rum, önskar jag
den möjligast tydliga redaction af ifrågava¬
rande moment. Herr Falkman har talat om
obehagliga tvister, som kunna af en vid¬
sträcktare redactionsförändring uppkomma;
men jag föreställer mig knappt i detta fall
mera obehagliga frågor, än dem, som vid
denna Riksdag inom Ståndet sig företett.
Förhållandet är hjelpt genom en förändring
af den i Be villnings-stadgan, eller, om jag så
får kalla den, Mantals- och Skattskrifnings-
förordningen befintliga föreskrift, att hvar
och en ovillkorligen skall vara mantals- och
skattskrifven på det ställe, der han, största
delen af året, vistas. Detta har föranledt
det oskick, att borgare, som bott n månader
af året på landet, låtit sig der mantals- och
skattskrifvas, för besparing i utskylder och
undvikande af besvär, som träffa den i stad
vistande borgaren. Jag kan således icke
förena mig med Herr J^efjlerutan, då om¬
ständigheter äro uppgifna, som föranleda led¬
samma tvister, och hvilka böra afböjas, in¬
stämmer jag fastmera med Herrar Ekerman,
Winbladh j Lundman och Montan; och, sorn
Herr Montans redactions-förslag synes mig
fullständigast, anhåller jag, att detsamma
måtte, såsom Ståndets gemensamma tanka,
förklaras.
Herr Richert: Jag bestrider icke återre-
miss; men jag vill dock hafva till Prolocol-
let anfört, det jag finner den föreslagna re-
dactionen så tydlig och klar, att ej missför¬
716
Den i5 Jani.
stånd bör deraf kunna föranledas, och att
således bifall dertill i Grundlagsenlig ord¬
ning icke är någon våda underkastadt.
Herr Lundman: Jag deremot kan icke
finna, att redactionen, efter förslaget, är mera
tydlig, än den förut var, ty, om delta för¬
slag antages, är hinder derigenom icke lagdt
för den händelse, att en person, som vistas
t. ex. på landet, skall kunna anse sig valbar
till Riksdagsman, då han för flera år tillba¬
ka varit borgare, ehuru han sedermera ingått
i annat yrke. Den villervalla, sorn, i afse¬
ende på Riksdagsmanna-behörighet, erfarits,
visar nödvändigheten att en sådan förekomma;
och, om tvist uppstår, hvad med borgerlig
rörelse förstås, hänvisar jag till Magistratens
protocoll, der hvarje borgares yrke utmärkes.
Herr Cron: För mig framställer det sig
sålunda, aic Utskottet, genom den föreslagna
redactionen af 5 Mom. §. Riksdags-Ord-
ningen, icke besvarat Herr fVinbladhs Motion,
som icke afsett blott borgarens skyldighet att
vara i stad mantals- och skattskrifven, utan
hufvudsakligen det ändamål, att borgaren,
för att vara till Riksdagsman valbar, skall
verkligen utöfva borgerlig näring. Således
tror jag lämpligast vara, att i z Morn. af 14 §•
Riksdags-Ordningen framföre Ordet: borgare>
tillsättas orden: Stadens handel eller handt¬
verk utöfvandej hvarigenom all tydlighet sy¬
nes vara vunnen.
Herr Montan: Mycket är redan taladt i
detta anine, hvarföre jag ock anser vidare
Den i5 Jani.
717
ordstrid derom öfverflödig. Jag vill blott, i
anledning af Herr Falkmans yttrande, att
Constitutions-Utskottet icke kunnat i vid¬
sträcktare förändringar af Grundlagen, än som
skett, ingå, göra den erinran, alt Utskottet
icke haft af Grundlagsformerna skäl till den¬
na inskränkning, enär Motionen är i consti-
tutionel ordning anmäld, samt Constitutions-
Utskottet, vid pröfning deraf, ålegat alt anmär¬
ka de deraf föranledda förändringar, som kun¬
nat afse föregående eller andra Momentet, e-
livad ett större eller mindre antal af ord mäst
tillsättas. För öfrigt är Grundlagens anda, att
dessa förändringar icke kunna annorledes, än
såsom hvilande Grundlagsfrågor, beslutas.
Herr Westman: Då jag var den första,
som, i afseende på den inom Ståndet vid
början af Riksdagen om borgares valbarhet
till Riksdagsman uppstådda tvist, väckte
Motion, som till Bevillnings- och Lag-Ut¬
skotten remitterades, om ändring af 3 Cap.
1 §. Handels-Balken, på det att borgares
skyldighet, att i stad, der han burskap eger,
vara mantals- och skattskrifven, måtte be¬
stämmas, samt Utskotten tillstyrkt, hvad jag
uppgifvit, hemställer jag, om icke den nu
föreslagna redaclionen af 5 Mom. 14 §• Riks-
dags-Ordningen måtte, såsom nog tydlig,
bifallas.
Discussionen ansågs slutad, och, sedan
Herr Talmannen framställt redactionsförsla-
get till bifall i Grundlagsenlig ordning, samt
Ståndets ledamöter derå svarat Ja och JVejj
71S
Ven i5 Juni.
teslöt Ståndet, efter Herr Talmannens sär¬
skilda proposition, att återremittera Memo¬
rialet, N:o 3i, på grund af Herr Montans re-
dactionsförslag, sorn förklarades vara Ståndets
gemensamma tanka.
§•
Upplästes å nyo ett från Hedervärda
Bonde-Ståndet den g dennes meddeladt och
samma dag bordlagdt Protocolls-Uldrag, hvar¬
uti Bonde-Ståndet inbjudit Preste- och Bor¬
gare-Stånden att, i afseende på 14-‘de punkten
af Siats-Utskottets Betänkanden, N:ris 54 och
123, angående mantalspenningarna, foga sig ef¬
ter hvad Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet i denna omständighet beslutit.
Herr Helsingius: Jag tror skäl vara att
antaga inbjudningen. Mantalspenningarnas bi¬
behållande vid deras förra beräkning med¬
förer ingen betydlig förminskning i Statens
inkomster, och den ifrågavarande förhöjnin¬
gen drabbar egentligen den fattigare delen
af allmogeu. Af dessa skäl, och under den
förhoppning, att den välvilja, som Borgare-
Ståndet må visa allmogens fattiga, skall be¬
reda enahanda benägenhet af Bonde-Ståndet,
i afseende på bördor, som drabba Borgare-
Ståndets futtiga, samt enär Ridderskapets och
Adelns beslut öfverensstämmer med Bonde-
Ståndets, hemställer jag, att Borgare-Ståndet
må efter detsamma sig foga.
Herr Noréus: Blott af det skäl, att det
Den i5 Juni. yuj
äf Bonde-St3ndet beslutade bibehållandet af
mantalspenningarna, vid. hvad de nu äro, utan
Förhöjning, är med rättvisa enligt, förenar
jag mig med Herr Helsingius. Uti min reser¬
vation, i anledning af Stats-Utskottets Utlå¬
tande, N:o 123, har jag sökt ådagalägga grun¬
derna för denna öfvertygelse, och jag tror,
att en för förändring häruti erforderlig un¬
dersökning icke ännu egt rum, samt att lo-
cala omständigheter, odling inom vissa läll
och flere andra förhållanden böra noggrannt
afses; äfvensom jag ej önskar någon rubb¬
ning af en del Utaf de primitiva skatterna,
förrän total förändring af skatteförhållan-
dena i det hela kan bringas till verkstäl¬
lighet.
Häruti förenade sig Herrar EkermanWin¬
bladh> Croniusj Richert ooh Wallström.
Herr Landegren.* Då det måste antagas,
att Ståndet fattat sitt belut i frågau efter
mogen öfverläggning, tror jag det icke vara
lämpligt att frånträda detsamma, för att med
ett annat Stånd sig förena.
Herr Noreus.* I denna fråga, der tvän-
ne Stånd stadnat emot två, tror jag Ståndet
lika väl kunna antaga inbjudningen, som hän¬
skjuta slutliga afgörandet till förstärkt Stats-Ut-
skott, helst jag känner många af Stats-Utskottets
ledamöter, som äro af den tanka,att förhöj¬
ningen i mantalspenningarna på vissa orter,
der de nu äro mindre, än på öfriga ställen, icke
bör ega rum, förrän de locala förhållandena,
hunnit undersökas och fullständigt utrönas
720
Deri i5 Juni.
Herr Montan: Jag kan icke undgå att
tillstyrka, det Ståndets redan fattade beslut i
ämnet måtte stå fast, och jag tror ej heller
någon orättvisa dervid skedd, då jag med sä¬
kerhet känner, att flere orter äro, som erlägga
lägre mantalspenningar, ehuru de äro i bät¬
tre ställning än andra, som betala i sådan
afgift större belopp, och, hvad Halland sär¬
skildt beträffar, drabba de drjrga mantalspen-
ningarne endast de fattiga. För öfrigt äro de
fattigaste orterna, såsom fjellryggarne och
vissa orter af Dalarne, om jag icke missmin-
ner mig, ifrån Ståndets beslut om förhöjnin¬
gen undantagna.
Herr Cron: Då målet af Ståndet förra
gången afgjordes, var jag af skiljaktig tanka
från pluralitetens och delade den af Herr
Noreus yttrade åsigt, uti hvilken jag äfven
nu instämmer.
Herr Falkman: Äfven jag tillstyrker in¬
bjudningens antagande, mån, att ej öka påla¬
gorna för de fattiga, och viss, att statens in¬
komster genom den ifrågasatta förhöjningen
icke betydligen ökas.
Discussionen ansågs slutad, och Bon¬
de-Ståndets inbjudning blef af Herr Talman¬
nen framställd först till bifall, och derefter
till afslag, på hvilka frågor Ja och Nej sva¬
rades, samt votering begärdes.
Följande Voterings-Proposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som antager Hedervärda Bonde-
Ståndets uti Prolocolls-Utdrag af den g in¬
I
Den i5 Juni. 721’
nevarande månad meddelade inbjudning till
Borgare-Ståndet att förena sig uti Höglofliga
Ridderskapet och Adelns samt Hedervärda
Bonde-Ståndets, angående beräkningen afman-
talspenningarne, fattade beslut, lägger: Ju.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej^ blifver ofvannämnda in¬
bjudning afslagen.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riksdags-
Ordningens föreskrifter, och, vid voterings-
sedlarnas öppnande och uppräknande, befun-
nos de innehålla 19 Nej emot 17 Ja, i följd
hvaraf inbjudningen icke var antagen, ifrån
hvilket beslut Herrar NoreuSj Helsingius och
Ålund sig reserverade.
§. 20.
Herr Talmannen anmodade Ståndet, att
nu företaga val till de 21 ledamöter, hvilka,
på sätt 69 §. RegeringsFormen och 3o §.
Riksdagsordningen föreskrifva, böra förstär¬
ka Stats-Utskottet, för afgörande af sådana
frågor, hvaruti detta Utskott, sålunda för¬
stärkt, kan komma alt med Rikets Ständers
rätt besluta; hvarvid, uppå Herr Talmannens
hemställan, beslöts, att de 6 ledamöter, sora
näst dessa 21 erhålla flesta rösterna, skola
anses såsom Suppleanter, i den ordning rö¬
sterna för hvar och en af dem utfalla.
Valet företogs, och, vid rösternas upp-
summerande, befunnos vara utsedda:
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. lil. 6r.
Den i5 Juni.
lill Ledamöter:
Herrar Weser med — — 25 röster.
' Hiessleiter — —• — 21 —
Leffler — — — 27 —
Arosenius — — — 3o —
Valley —* — — 26 —
Kleman — — — 2 5 —
Falkman — ■— -— 33 —
.Rydström —■ — — 20 ——
Donner — —■ — 23 —■
Petersson — — — 25 —
Löfvenius— — — .27 —
Cronius — — — 28 —
Ålund — •— — 28 —
Lindqvist — — — 33 —1
Lundman — — —-23 —
Cron —1 — —'25 —
Montan — — — 33 —
Wallström —* •— — 26 —
Westman — — — 22 —
Richert — — — 24 —
och Modin — — — 20 —>
samt
till Suppleanter:
Herrar Strehlenert med — — 19 •—
Landegren — — — 19 —
Sandblad — —. i— 18 —
Memsen — — — 17 —
Helsingius — — — 16 •—
Lamberg —• — ■—. 16 —
§• 21.
Följande Betänkanden och Utlåtanden
Den i5 Juni. 723
föredrogos och blefvo, utan nu begärd upp»
läsning,, lagda på bordet:
1:0 Stats* samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens:
N:o 35, angående Vacance-afgifts er¬
läggande till Krigsfonden af de Rust* och
Rotehållare vid Båtsmanshållet, hvilkas Båts¬
män under krig afgå, och
N:o 36, med anledning af Kongl, Maj:ts
Nådiga Proposition, angående hästars po¬
sterande, i stället för manskap af extra Ro-
terings-skyldiga,
2:0 Bevillnings-Utskottets:
N:o 27, angående Stora Sjötulls Be vin¬
ningen.
och 3:o Lag-Utskottets:
N-o 68, i anledning af Motion, att, i
arfsrätt, ingen skillnad mellan kön må ega
rum,
N:o 69, öfver Motion om den ändring
af 7 §. i 8 Cap. Ärfda Balken, att oäkta
barn må berättigas att taga arf efter deras
mödrar, och
N:o 70, 1 anledning af förslag till än¬
dring af 16 Cap. GiftermålsBalken, angående
medgift och hemföljd,
§. 22.
Protocolls-Utdrag, angående Ståndets be¬
724
Den i5 Juni.
slut, i anledning af Constitutions-Utskottets
Memorial, N:is 3o och 3i, justerades.
Plenum slutades kl. | 9 e. n.
lii fidem
E. G. Runeberg.
Den 19 Juni.
Plenum klockan g f. m.
§• *•
Upplästes ooh lades till handlingarne,
ankomna Protocolls-Utdrag, för den g, 12,
i5 och 16 i denna månad, från Högvördiga
Preste-Ståndet, med underrättelse om dess
beslut, i anledning af Stats-Utskottets Me¬
morial, N:o 107 m. m.; återremisser af Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottens Utlåtanden, N:is 26 och 35, Bevill-
nings-Utskottets Betänkande, N:o 26, och
Lag-Utskottets, N:o 62; remiss till Lag-Ut¬
skottet af ett anförande, i anledning af sist¬
nämnda Betänkande; godkännande, till Grund¬
lagsenlig behandling vid nästa Riksdag, af
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 33;
Den ig Juni.
bifall tilli Stats-Utskottets Utlåtanden och
Betänkande», N:is n5, 117, 122 och i58,
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottens Utlåtanden, N:is 34 och 36,
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 20,
Lag-Utskottets Betänkande», N:is 68 och 6g,
Banco-Utskottets Betänkanden, N:is 44 och
45, samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottets Utlåtanden, N:is 97, 100, 12g och
131; afslag å Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Betänkande, N:o 6,
och derpå följda Utlåtande, N:o 34> i anled¬
ning hvaraf beslutadt blifvit, att hos Kongl.
Maj:t borde göras underdånig hemställan om
sådana åtgärders vidtagande, i afseende på
Svensk författningssamling, att promulgeran-
det af förordningar genom densamma må e-
ga rum, och således allt ytterligare behof af
årstrycket derigenom upphöra, äfvensom att
Kongl. Majrt i sammanhang härmed täcktes
i nåder anbefalla en sådan reglering, i afse¬
ende på författningarnes fullständiga och or¬
dentliga utdelning till vederbörande äutorite-
ter, att de anmärkta bristerna i detta afse¬
ende blifva afhulpna; beslut att låta bero vid
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 108, med ett
tillagdt förklarande i ämnet; och läggande till
handlingarne af Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottets Utlåtanden, N:is 127 och
i3o, samt från Hedervärda Bonde-Ståndet,
angående remiss till Stats-Utskottet af Mo¬
tion, att Ståndet måtte kostnadsfritt erhålla
ia5 exemplar af de hos Ståndet vid inne¬
Den ig Juni.
varande Riksdag förda protocoll, ålerremisser
af Lag- samt Allmänna Besvärs- och Econo¬
mie-Utskottens Betänkanden, N:is 3i och 32,
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 66, Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Betänkande, N:o 3 '\, Stats-Utskottets Betän¬
kande, N:o 116, och Expeditions-Utskoltets
förslag, N:o 84» till underdånig skrifvelse, bi¬
fall till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Betänkanden, N:is 27
och 36, Lag-Utskottets Betänkande, N:o 67,
samt Stats-Utskottets Betänkanden, N:is io5,
106, 108, ii3, 114, 115, 117, 120, 121 och
122; afslag å Lag-Utskottets Betänkande, N:o
65; af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o iip,
föranleddt beslut att låta bero vid Utskottets
deri nämnda Betänkanden, Nis 44» 74 oc^
76, samt att i öfrigt lägga förstberörda Ut¬
låtande, N:o 119, till handlingarne; läggande
till handlingarne af samma Utskotts Utlåtan¬
den, N:is 111 och 112, och Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 34; samt derom, att BondeStåndet före¬
nat sig uti PresteStåndets inbjudning, röran¬
de anmodan till Constitutions-Utskottet, att
ofördröjligen inkomma med fullständig reda-
ction af de utaf samtliga RiksStånden gillade
Grundlagsförändringar, men deremot icke an¬
tagit PresteStåndets inbjudning att instämma
uti den i Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 112,
föreslagna jemkning i afseende på Betänkan¬
det, N:o 16.
Den iq Juni.
§• 2-
Prolocollet för den 15 dennes justerades.
Herr Leffler anförde, efter Protocollsju-
steringen: Sedan Protocollet för sistlidne ple-
liidag numera blifvit uppläst och godkändt,
och enär deruti är upptaget mitt yttrande,
i anledning af Herr Zethelii Motion om en
underdånig skrifvelse lill Kongl. Maj:t, angå¬
ende brännvinsbränningens inställande, så¬
dant detta yttrande verkligen föll, anser jag
mig böra hos Ståndet tillkännagifva: att jag
funnit det vara uti bladet N:o i3y af Tid¬
ningen Stockholms Dagblad omförmäldt, att
jag anmärkt, det jag ansåg utfärdandet åfelt för¬
bud emot brännvinsbränningan lika nyttigt och
välgörande, sorn en framställning derom till
till Kongl. Maj:t från Rikets Ständers sida
lämplig, hvaraf skulle följa, att jag under-
stödt Motionen, då jag deremot endast för¬
klarat min öfvertygelse, att upptagande af
Motionen, såsom föranledd af under Riksda¬
gen inträffade omständigheter, icke kunde
förnekas, men att den samma tordh böra
af vederbörligt Utskott behandlas. Detta för¬
hållande är i närvarande fall af mindre vigt;
men en dylik origtig framställning kan lika
lätt i Tidningarna inflyta i frågor af mera
betydenhet; och sådant är i synnerhet för oss,
som äro representanter för andra orter, än
Stockholm, ledsamt, dåden sanningslösa upp¬
giften kommer till våra committenters kän¬
nedom snarare, än rättelsen, på hvilken till-
Den ig Juni
äfventyrs många icke fästa egentlig uppmärk¬
samhet. Jag hemställer således, att Ståndet
må anmoda dess secreterare ej mindre att
låta införa rättelsea af den origtiga fram¬
ställningen, än äfven att uppmana den per¬
son, förmodligen till Ståndets Canzlie höran¬
de, hvilken befattar sig med alt förse re-
dactionen af Stockholms Dagblad med upp¬
gifter, att taga sig till vara för osannfärdig¬
het deruti.
Herr Santesson: Med Herr Leffler in¬
stämmer jag så mycket heldre, som äfven,
hvad mig beträffar, enahanda förhållande egt
rum i så måtto, att i N:o i38 af Stockholms
Dagligt Allehanda influtit den origtiga upp¬
gift, att jag talat för återremiss af Stats-Ut-
skottets Utlåtande, N:o 122, i anledning af
Herr G. A. af Sillens underdåniga ansökning om
löneförhöjning, då jag deremot varit af alldeles
motsatt tanka. Jag finnér detta, likasom Herr
Leffler yttrat om sina ord, i det närvarande
fallet af mindre vigt; men en dylik förvillan¬
de uppgift kan uti andra mera betydande
frågor,* äfven inträffa, och högst obehagligt
vore det i sanning, om t. ex. det, i strid e-
mot verkliga förhållandet, omförmäldes i ett
tidningsblad, att jag bestred anslag till Göta
Canal, 0. m. d.
Uppå Herr Talmannens Proposition be¬
slöts att anmoda Ståndets secreterare, dels
att låta uti ofvannämnda tidningsblad införa
rättelser af de origtiga uppgifterna, dels att
Den ig Juni.
729
varna de till Canzliet hörande för dylika
misstag och förvillande uppgifter.
§. 3.
Herr Löfvenius hegärde och erhöll 3:ne
veckors ledighet från Riksdagsmannagoromå-
len, beräknad ifrån den 26 dennes; och au-
modades derefter Herrar Electorer att välja ej
mindre ledamöter uti Banco- och Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskotten i Herr Löf-
venii ställe, under den tid han är frånvaran¬
de, än äfven ledamot i Stats-Utskoltet efter
Herr Langenberg, som den i5 dennes erhöll
ledighet från Riksdagsinannagöromålen på den
i nämnda dags Protocoil utsatta tid.
§• 4-
Upplästes och lades på hordet Stats-
Utskottets Utlåtande, N:o 15g, i anledning af
RiksStåndens beslut i frågan om den nu ut¬
gående Salpetergärden.
§. 5.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets 2:ne gånger bordlagda
Betänkande, N:o i32, i anledning af väckta
Motioner, rörande Presterskapets aflöning.
Herr Leffler: Som jag var af opasslig¬
het hindrad, att i Utskottet tillstädesvara deu
dag, då detta mål afgjordes, anhåller jag att
73®
Den ig Juni.
nu få, i anledning af detsamma, mig yttra,
Pag. 34*af det tryckta exemplaret af Utlå¬
tandet tillstyrker Utskottet ibland annat, att
det må vara församlingarne tillåtet att, äfven
linder vacance-tiden, begära och afsluta con-
ventioner om alla slags presträttigheter, hvar¬
vid den blifvande Kyrkoherdens rätt bör af
Contractsprosten bevakas. Jag tror det böra
åligga församlingarne att bestämdt yttra sig,
innan förslagtill lediga Pastoratuppsättes,huru¬
vida de önska convention eller icke, på det att
inga särskilda försök till underhandling, i det¬
ta afseende, med de på förslag uppförda prest-
männen må ega rum. Straff är stadgadt för
den prestman, som, innan han blir till lägen¬
heten befordrad, inlåter sig i lönebeting med
församlingen; men mången gång inträffar sådant
ej, om icke anledningen gifves af församlin¬
gen. Jag föreslår derföre, att, om en för¬
samling, som, innan förslaget lill lägenheten
upprättas, förklarar sig icke önska convention,
icke desto mindre med de på förslaget upp¬
förda sedermera underhandlar, bör straffet
blifva det, att församlingen förlorar sin val¬
rättighet för den gången.
Herr Noreus: Jag förenar mig med Herr
leffler; och, ehuru conventionens upprättan¬
de om presträttigheter under vacance-tid ic¬
ke kan, såsom lag, föreskrifvas, anser jag det
dock kunna och böra stadgas, att hvarje för¬
samling bör, efter yppad ledighet, innan för¬
slaget, tillkännagifva sin önskan om conven¬
tion eller ej.
Den ig Juni.
731
Herr Cron: För min del anser jag en
församlings anmälan derom, att den icke ön¬
skar convenlion, innefatta ett oting oell in¬
galunda vara behöflig. Det synes vara till¬
räckligt, att församlingarne hafva rätt att an¬
mäla önskan om convenlion, derest denna
önskan eger rum. I öfrigt tror jag Utskot¬
tet hafva velat uttrycka detsamma, som Herr
Leffter åsyfta t.
Herr Leffler: Jag förenar mig häruti,
med förbehåll, att i den blifvande författnin¬
gen om Presterskapets aflöning matte, jemte
medgifvande, att convenlion får under va-
cance-tiden ingås, på det sätt, att Contracls-
prosten dervid bevakar pastors rätt, bestämdt
uttryckas, att, i händelse församlingen icke
begagnar dess rätt att, efter yppad ledighet,
före förslaget anmäla önskan om convenlion,
denna rättighet anses frånträdd.
Herr Santesson: Jag delar Herrar Nore'i
och Lefflers åsigt, hvilken jag likväl tror mig
finna Utskottet icke hafva förbisett, ehuru
den blifvit mindre bestämdt uttryckt. Pag.
33 af det tryckta exemplaret läses: emedler¬
tid och då en dylik afhandlings af slutande un¬
der vacance-tiden och före förslagets upprät¬
tande säkrast tyckes böra förtaga ali möjlig¬
het för enskilda och olofliga öfverenskommel¬
se/' vill Utskottet tillstyrkaj att det må vara
församlingen tillåtet att begära dylika con-
ventioner under ledighetenj vid hvilkas upp¬
görande den blifvande pastorns rätt bör af
Contractsprosten bevakas. Jag hade trott det
Den ig Juni.
hafva varit bättre, om Utskottet tillstyrkt, att
stadgas måtte, det församlingen, efter inträffad
ledighet, inom viss lid, före förslaget borde an¬
mäla sin tanka i afseende på conventionen
eller icke hos Consistorium, på det att för¬
slagets upprättande icke måtte genom för¬
samlingens fördröjda yttrande uppehållas.
lien Cron: Till hvad jag förut yttrat, får
jag tillägga, att det af Herr Leffler föreslagna
ansvaret för församling, som obehörigen under¬
handlar om presträttigheters utgörande, sy¬
nes vara ett ämne, alldeles skiljdt från när¬
varande fråga, som rörer endast sjelfva aflö¬
ning e n. Snarare bör bestämmelsen derom fö¬
rekomma i förordningen om prestval.
Herr Leffler: Då förevarande Betänkan¬
de afhandlar tillåtelsen att ingå conventioner
om presträttigheter under vacance-tid, anser
jag bestämmelsen af straff för den försam¬
ling, som dervid icke behörigen tillvägagår,
stå i sammanhang med föreskriften om nämn¬
da tillåtelse.
Herr Winberg: Enär Högvördiga Preste-
Ståndet gillat Betänkandet, och då församlin-
garnes rätt dervid äfven är bevarad, tillstyr¬
ker jag, att detsamma må bifallas.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o i32, bifölls.
§• 6.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, ,N:o
37, angående Stora Sjötulls-Bevillningen, fö¬
Ben ig Juni.
733
redrogs å nyo, men begärdes och lades yt¬
terligare på hordet.
§• 7*
Följande Lag-Utskottets Betänkanden fö¬
redrogos å nyo.
N:o 68, i anledning af Motion, att, i
arfsrätt, ingen skillnad emellan kön må e-
ga rum.
Jemte Betänkandet upplästes Herr Pro¬
fessorn Bexells reservation.
Herr Weser: ”Elium jag fullkomligt de¬
lar den öfvertygelse, att skillnaden så väl
i rätt till arf för särskilda kön, som röran¬
de makars giftorätt, hvilken uti allmänna La¬
gen ännu finnes bibehållen, rättvisligen bör
upphöra; likväl, och då en sådan lagförän¬
dring står i oskiljaktigt sammanhang med åt¬
skilliga delar af den öfriga civila lagstiftnin¬
gen, tror jag, lika med hvad Herr Professor
Bexell i Utskottet yttrat, att ifrågavarande
lagförändring icke partielt bör antagas, utan
anhåller om återremiss af Betänkandet.”
Herr Noreus: Äfven jag anser alla par¬
tiella lagförändriugar olämpliga, och den nu
föreslagna icke af nödvändigheten påkallad.
Det är all anledning att hoppas, att Rikets
Ständer, vid nästa Riksdag, skola blifva i
tillfälle att besluta öfver Civil-Lagen i det
hela, hvarvid alla förbättringar kunna på en
gång antagas. Dessutom tror jag Lag-Ut¬
skottet icke hafva leranat sin uppmärksam¬
734
Den 19 Juni.
het lill förändringar, hvilka, såsom följder af
de föreslagna, i andra delar af Lagen äro,
för enheten i princip, nödvändiga, t. ex. i
frågor om morgongåfva och testamenten.
Jag förenar mig således med Herr Weser
och yrkar afslag å Betänkandet.
Herr Landegren.* Om jag kunde för mig
bestämma eller trolig göra tiden, då nya
Civil-lagen bli f ver till efterlefnad antagen,
skulle jag visserligen dela de värda talarnes
åsigt om uppskof med det nu föreslagna lag¬
stadgandet intilldess; men, enär denna tid sä¬
kerligen ännu är aflägsnad, tror jag icke en
nyttig lagförändring böra afslås eller uppe¬
hållas, derföre att nya Lagen i helt ej ännu
kan antagas. Om förändringar i vissa delar
emedlertid bifallas, vinner det hela sederme¬
ra så mycket lättare bifall. Hvad anmärk¬
ningen om morgongåfva angår, har Utskottet
ansett förändringen i stadgandena derom
vara en ofelbar följd af dem, som Utskottet
föreslagit, utan att Utskottet ens ansett be-
höfligt att sådant särskildt uttrycka; och, vid¬
kommande förändrade bestämmelser, i fråga
om testamenten, bör jag tillkännagifva, att
Utskottet deröfver inkommer med särskildt
Betänkande. Märkvärdigt skulle det i san¬
ning vara, om den föreslagna lagförändringen
afslås inom delta Stånd, då den är yrkad in¬
om de Stånd, der arftägten nu är efter
landsrätt.
Häruti förenade sig Herrar Rydström,
Ålundj Croiij Köhler m. il.
Den iq Juni'
733
Herr Ekerman: Ehuru jag icke kan be¬
döma detta ämne från egentlig juridisk syn¬
punkt, eller på grund af juridisk erfarenhet,
kan jag dock icke undgå att förklara, alt jag
med förvåning sett i lagstiftningen den orätt¬
visa, alt söner skola vara, efter landsrätt, be¬
rättigade till dubbel arfslott emot döttrar.
Detta missförhållande bar jag betraktat så¬
som en lemning från forntiden och grun-
dadt på skäl, som numera icke gälla. Att
uppskjuta den föreslagna förändringen, hvar¬
igenom bröder och systrar i detta afseende
skola sättas i parite, vore, efter min Öfverty¬
gelse, en orättvisa emot de systrar, som un¬
der tiden måste åtnöjas med mindre arfslott,
ehuru en motsatt princip är till rigtighelen
erkänd, och om uppskofvet skall ega runi
under förhoppning om den nya Lagens anta¬
gande och väntan på tiden dertill, befarar
jag, att bifall till den nu ifrågavarande lag¬
förändringen skall vara aflägsnadt.
Herr Gezelius förenade sig med Herr
Ekerman.
Herr Ståhle: Då Utskottets beslut Öfver-
ensstämmer med LagComileens förslag och
med hvad omtänksamma föräldrar genom te¬
stamenten ofta förordna, förenar jag mig så
mycket heldre med Herr Landegrenj som
tiden för nya lagens antagande torde vara
aflågsnad, och denna lagförändring icke bör
intilldess uppskjutas, då den säkerligen af
alla ömma föräldrar högt påkallas.
73 G
Den ig Juni.
Häruti förenade sig Herrar Santessonj
Lamberg och Modin.
Herr Montan: Jag förenar mig med Her¬
rar Nore'us och Weser, helst Lag-Utskottet
icke, i sammanhang med de nu föreslagna
stadgandena, angående arfstägt, upptagit al¬
la de förändringar, som deraf äro följder, så¬
som i fråga om giftorätt och flera dylika om¬
ständigheter. Jag anser det derjemte vara
för tidigt att bifalla den förändrade arfstägt-
principen, så mycket mera, som jag fruktar,
att allmänna omdömet deröfver icke är ännu
så stadgadt inom de Stånd, der arf delats
med ■§• till son, och till dotter, sorn inom.
BorgareStåndet, der arfsrätten för bröder och
systrar är lika. Jag inser billigheten af för¬
ändringen, men befarar, att Svenska bonden,
efter denna förändring, icke bibehålies vid
hvad den nu är.
Herr Nore'us: Jag bestrider icke billig¬
heten af den ifrågasatta lagförändringen. Den
inser äfven jag lika lifligt, som de värda ta-
larne; men till partiella förändringar af Civil¬
lagen lemnar jag icke mitt bifall. De för¬
äldrar, som önska lika arfstägt emellan söner
och döttrar, äfven om arfvet hörer under
landsrätt, hafva ju jemväl nu den utväg öp¬
pen, alt genom testamente derom förord la;
och, då jag åtminstone önskar, att lagförän-
dringarnt blifva så fullkomliga, alt alla con-
sequencer deraf må bringas till enhet, nöd¬
gas jag begära återremiss, om ej för annat,
i det ändamål, att föreskrifterna om morgon-
Den ig Juni.
gäfva och testamente målte förändras i öf¬
verensstämmelse med de föreslagna stadgan-
dena om arftägt, för hvilka nyss anmärkta
lagbestämmelser enahanda principer äro an¬
vändbara.
Herr Winberg: Jag instämmer med Herr
IjCindegreiij och, hvad beträffar den invänd¬
ning, att en nyttig lagförändring bör icke bi¬
fallas, derföre att tiden icke ännu inträffat,
då nya Civil-lagförslaget i helt kan antagas, sy¬
nes mig förhållandet dermed vara enahanda,
som derest man skalle anse det vara orätt¬
vist att verkställa afbetalning på en gammal
skuld, af det skäl, att man icke mägtar på
en gång erlägga hela capitalet.
Herr Sandblad: Jag instämmer med Her¬
rar Stälde och Landegren. Den olika arfläg-
ten för söner och döttrar efter landsrätt an¬
ser jag vara en lemning från feodal-tiden
samt böra förvandlas till enhet med den ef¬
ter stadsrätt. Om eljest någon förändring uti
den första arftägts-grunden skulle ske, vore
jag böjd att tillägga dotter •§■ och broder -J,
på det att de värnlösa döltrarne må sättas i
trygghet för behofven, hvaremot man sett de
olyckliga följder, sorn mången gång egt rum
för den yngling, som blifvit rikligen lottad
med arf.
Herr Landegren: Det af Herr Noreus å-
beropade skäl, att utvägen är öppen för för¬
äldrar, att genom testamente förordna om.
qvarlåtenskapens lika fördelning imellan son
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. Dd. 62.
738
Ben t g Juni.
oell dotter, synes icke användliart, då maft
förutsätter, att den egentliga förmögenheten
är arfjord, hvilken genom testamente icke får
bortgifva®, utan bristen i detta afseende är
icke afhulpen. Den anmärkning är deremot
rigtig, att Utskottet icke föreslagit af förän-
dringarne i arftägten föranledda föreskrifter
0111 morgongåfva, hvilket icke skett, emedan
Utskottet betraktat de sednare såsom obestrid¬
liga och naturliga följder af de förra. Vid
detta förhållande hemställer jag, att Betän¬
kandet måtte bifallas, och alt Herr Noret an¬
märkning måtte till Lag-Utskottet remitteras»
såsom ny Motion.
Herr Noreus: Jag har icke väckt någon
ny Motion, utan endast en anmärkning, som
jag anser böra föranleda återremiss, då den
angår en omständighet, som har oskiljaktigt
sammanhang med det ämne, hvarom Betän¬
kandet handlar. För öfrigt kan jag icke från¬
gå den af mig redan yttrade öfvertygelse,
att den ifrågasatta partiella förändringen ic¬
ke är af behofvet så högt påkallad, att den
ovillkorligen måste föregå beslutet om Civil¬
lagförslaget i det hela; men, om förändrin¬
gen ändock bifalles, önskar jag, att densam¬
ma må blifva felfri.
Herr Aspelin: För min del anser jag de
af Herr Noreus åberopade skäl föranleda å-
terremiss af Betänkandet.
Herr Richert: Ehuru jag erkänner rig-
tigheten af en lika arftägt imellan söner och
döttrar, kan jag dock icke undgå att, på de
Den ig Juni.
af Herr Noreus åberopade skäl, yrka åter*
remiss.
Deremot bestridde Herr Gezelius åter-
remiss och önskade, att Betänkandet måtte
bifallas.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Betänkandet först lill
bifall och sedermera till återremiss, på hvil¬
ka frågor Ja och Nej svarades, samt votering
begärdes.
Följande Voterings-Proposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Lag-Utskottets Betän¬
kande, ]NT:o 68, lagger: Ja."
”Den det icke vill, lagger: Nej.”
”Vinner Nej, kommer Betänkandet att, i
anledning af de dervid gjorda anmärkningar,
återremitteras.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riks-
dagsOrdniugens föreskrifter, och, då vote-
ringssedlarne öppnades och uppräknades,
befunnos de innehålla 27 Ja och i3 Nej,
i följd hvaraf Betänkandet, N/o 68, var
bifallet.
Herr Nore'us: Jag reserverar mig emot
detta beslut, dels emedan det innefattar par¬
tiella ändringar af Civil-lagen, hvilket sätt,
efter mitt omdöme, är olämpligt, dels enär
de föreslagna förändringarne äro ofullständi¬
ga i så måtto, att ingenting, i enlighet med
den förändrade grunden för arftägt å landet,
bestämmes, angående morgongåfva och testa¬
mente.
Den ig Juni.
Med Herr Noréus förenade sig Herrar
Weser och Helsingius.
Herr Landegren: Sedan Belänkandet blif¬
vit numera bifallet, hemställer jag, örn ej
Herr Norel anmärkning, angående saknade
förändringar i föreskrifterna om morgongåf¬
va, måtte till Lag-Utskottet remitteras, på
det att Utskottet, med anledning deraf, må
föreslå lämpliga stadganden i delta; och, hvad
lestaments-rätten angår, inkommer ett sär¬
skildt Betänkande derom, enligt hvad jag för¬
ut gifvit tillkänna, från Lag-Gtskottet.
Ståudet beslöt, att omförmälda af Herr
Noréus gjorda anmärkning om bristande
förändringar i frågor om morgongåfva och
testamente skall till Lag-Utskottet remitteras.
N:o 6g, öfver gjord Motion om den än¬
dring af 7 §. 8 Cap. ÄrfdaBalken, att oäkta
barn må berättigas ait taga arf efter deras
mödrar.
Bifölls.
och N:o 70, i anledning af gjordt förslag
till ändring af 16 Cap. GiftermålsBalken,
angående medgift och hemföljd.
Motionairen, Herr Lindgvist, yttrade, alt,
enär Utskottet gillat den af honom framställ¬
da princip, och det endast skiljt sig från
hans förslag uti redactionen af 16 Cap. Gif¬
termålsBalken, samt denna redaction är tyd¬
ligare, än den han föreslagit, anhöll han, att
Betänkandet måtte bifallas.
Herr Noréus: Emot bifall till detta Be¬
tänkande åberopar jag samma skäl, som vid
Den ig Juni.
Betänkandet, N:o 68, framställdes, ty jag kan
icke förena mig derom, att partiella ändrin-
dringar af Lagen skola antagas, förrän Civil¬
lagen i helt blifver granskad.
Herr Landegren: Som den nu föreslag,
na redactionen af 16 Cap. Giftermåls-Balken
ej innehåller afvikelser från Lagens nuvaran¬
de stadganden om hemgift, ulan föreskrifter¬
na härom blott, efter Lag-Utskottets åsigt,
genom förslaget bättre uttryckas, hemställer
jag, att Betänkandet malte bifallas.
Bifölls.
Ifrån beslutet reserverade sig Herr No¬
réus.
§. 8.
Följande Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Utlåtanden före¬
drogos å nyo:
N:o 35, angående Yacance-afgifts erläg¬
gande till Krigsfonden af de Rust- och Ro-
te-hållare vid Båtsmanshållet, hvilkas båts¬
män under krig afgå.
Jemte Utlåtandet upplästes de emot
detsamma afgifna reservationer.
Herr Noreiis: Jag tror för min del Herr
von Schantz reservation förtjena mycket af¬
seende. Friheten från erläggande af ifråga¬
varande vacanceafgift för de Rust- och Ro¬
tehållare vid det ordinarie båtsmanshållet,
hvilkas karlar på ett eller annat sätt hädan¬
efter under krig från tjensten afgå, innebär
Den iq Juni.
ojemn fördelning af de med båtsmanshållet
förenade kostnader och besvär. Berörde af¬
gift utgör i det hela icke mera, än omkring
^ af den kostnad, en icke vacant rote för
sin karl får vidkännas, och då bålsmanshål-
Jet förut, efter allmänna beväringens inrät¬
tande, erfarit en lindring i onus genom fri-
iullelsen från fördubblingsbåtsmäns uppsät¬
tande under krigstid, nödgas jag begära åter-
remiss, på det att Utskotten måtte, närmare
Sn som skett, utreda skälen för den af Ut¬
skotten tillstyrkta befrielse från den af Kongl.
Maj:t uti Nådig Proposition föreslagna båts¬
mans vacance-afgiften under krig.
Herr LeJJl er: Utskotten hafva, såsom
skäl för afstyrkandel af bifall till den Kongl.
Propositionen, anfört, alt den föreslagna
båtsmans vacance-afgiften icke öfverensstam-
mer med det af Rikets Ständer ingångna
Contractet om allmänna beväringsskyldigheten.
Jag hemställer, om det är billigt, alt båts-
mansbållet skall vidkännas vacance-afgift, då
andra rust- och rotehållare äro derifrån
fria. Afgiften för vucanta nummer, som till¬
böra städerna, drabbar dem mest. Den ut¬
gör för hvarje nummer vanligen 22-§ Rd.
Andra orter finnas, der vacance-afgift äfven
erlägges; men den är der icke så betungan¬
de, som för städerna. Om principen skall
gälla, bör den vid tillämpningen blifva all¬
män för alla rust- och rotehållare, hvilket
inom Bonde-Ståndet möter mj?cken svårig¬
het. Jag anser således detta Utlåtande böra
Den iq Juni.
743
bifallas, hvarom städerna, med afseende på
enhet i princip, böra vara angelägna.
Herr Montan: Jag instämmer så mycket
heldre med Herr Noreusj som, efter hans
åsigt, båtsmanshållsskyldighet för landet och
städerna skall vara lika. Städerna äro plig-
tiga att under krig betala dubbel vaeanee-
afgift, med afseende på beklädnadspersedlar-
nes starkare slitning, och jag inser icke, hvar¬
före landet skall tillgodonjuta en befrielse,
som städerna icke förunnas. Om befrielse
eger rum för den ena medborgaren, bör e-
nahanda förhållande äfven för den andra ta¬
gas i akt, och, med åberopande häraf, yrkar
jag återremiss.
Herr Modin: Jag instämmer med Herr
Montan och bör upplysa, att det af Ut¬
skottens Beredning föreslagna Utlåtande var
motsatt det beslut, som Utskottens plenum
genom votering fattat.
Herr Lejjler: Då jag från början delta¬
git i detta måls handläggning, vet jag väl,
alt Beredningen tillstyrkte bifall af den Kongl.
Propositionen, dock med förbehåll, att en
dylik afgift, som den för båtsmanshållet fö¬
reslagna, skulle jemväl af rust- och rote¬
hållare vid den öfriga indeldta armeen erläg¬
gas, och i ett sådant beslut förenar jag mig
gerna, hvaremot det ingalunda är rättvist
och princip-enligt, alt en sådan afgift skall
endast betalas af rust- och rotehållare vid
båtsmanshållet.
744
Den ig Juni.
Häruti förenade sig Ilerrar Lamberg och
Donner.
Herr Montan: Till hvad jag förut yttrat
i detta ämne har jag sä mycket större skäl,
som Borgare-Ståndet antingen bör understö¬
dja den Kongl. Propositionen, eller ock yrka
enahanda befrielse för städernas håtsmans-
nnmmer, som för rotarne å landet, helst,
om dessa sednare befrias från bidrag lill be-
klädnadskostnaden, skall densamma ersättas
genom bevillning, hvilken, enligt hvad sam¬
mandragen utvisa, drygast drabbar städerna.
Med Herr Montan förenade sig Herrar
Lundman och Dalenius; äfvensom Herr Löf¬
renius yttrade, att han inom Utskotten delat
Herr Lofflers åsigt, uti hvilken han ock nu
sig förenade.
Herr Winberg: Jag instämmer med Herr
Leffter. Utlåtandet är af vigt, och jag dra¬
ger icke i Betänkande att detsamma bifalla.
Det har blifvit såsom princip uppsläldt, att,
sedan rotehållaren anskaffat karl, bör, enär
denne under krig afgår, den fortfarande kost¬
naden drabba riket i det hela.
Herr Alund: Jag förenar mig med dem,
som yrkat återremiss, på den grund, att lan¬
det blifvit befriadt från afgiften, då städer¬
na, enligt contract, åligger att utgifva den
fullt, eller rätteligen dubbelt. Jemlikhet i
detta afseende är af största vigt. Således
böra antingen städerna befrias från dubbla
vacance-afgiften, eller ock rotarne å landet
erlägga vacance-afgift under hela krigstiden,
enär deras båtsmän under krig afgå.
Den ig Juni.
Häruti instämde Herrar Brovallius och
Richert.
Herr Ståhle: Till vederläggning af den
uppgift, att rust- och rotehållare vid indel¬
ta armeen i allmänhet skola tillgodonjuta för¬
mån framför håtsmans-hållet, om de förre
icke erlägga vacance-afgift, i händelse den,
som nu är ifrågasatt, fastställes att af rust-
och rotehållare vid båtsrnanshållet utgå, får
jag fästa uppmärksamheten derpå, att de
förstnämnda åligger att, om karlen elier hä¬
sten under krig afgår, ny karl eller häst an¬
skaffa, och att rust- och rotehållare vid båts-
manshållet, genom befrielse numera från en
motsvarande skyldighet, åtnjuta en förmån,
som icke tillkommer rust- och rotehållare
vid indelta armeen i öfrigt.
Discussionen ansågs slutad, och Utlå¬
tandet, N:o 35, återremitterades.
N:o 36, med anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Proposition, angående hästars
posterande, i stället för manskap af extra
roteringsskyldige.
Jemte Utlåtandet upplästes de emot det¬
samma afgifna reservationer.
Herr Falkman: Utskotten hafva i detta
Utlåtande tillstyrkt, att det må på extra ro-
tehållares fria val bero, att, till både allmän
och enskild nytta, med Kongl. Maj:l och Kro¬
nan ingå öfverenskommelser om hästars po¬
sterande, i stället för manskap, under krig.
Till detta förslag kan jag icke samtycka, e-
medan det ofelbart skall lända till allmänna
746
Ven ig Juni,
beväringsmanskapets betungande. Utskotten
hafva väl uppgifvit, att beväringsmanskapets
inkallande till vapentjenst icke kan ske ba-
taillonsvis, eller genom partiella commende-
ringar, utan allenast genom uppbådande af
en dass i sender; men den händelse kan dock
förutsättas att, såsom följd af extraroteringens
skyldighet till prasstation i hästar, uppbådande
af en dass af beväringsmanskapet under krig
blifver nödigt; och då Rikets Ständer, vid
i8a3 års Riksdag, vid extraroterings-skyl-
digheten fästade det förbehåll, att den un¬
der krig skulle utgöras endast i manskap,
förutan hvilket villkor grunden för åtagandet
af nationalarmeringen icke vore bibehållen,
yrkar jag, att Utskottens förslag, som innefattar
en rubbning af nämnda villkor, måtte ogillas.
Häruti förenade sig Herr Donner,
Herr Leffler: Både inom afdelningen och
Utskotten har jag reserverat mig emot be¬
slutet, ehuru jag ansett reservationens fogan¬
de vid Utlåtandet icke behöfligt, då jag ha¬
de rättighet att inom detta Stånd i ämnet
tillkännagifva min åsigt. Lika med Herr
Falkmanj tror jag, att det skäl, som Utskot¬
ten åberopat, till grund för bifall af den
Kongl. Propositionen, snarare kan användas
emot densamma. Det är sannt, att, sedan
för Skåne numera ett särskildt förhållande e«
ger rum, extra roteringsmanskapet endast be¬
räknas till något öfver 3,ooo man; men det
måste ock vara lika ostridigt, att, derest de
extra roteringsskyldige, särdeles om det sker
Ben ig Juni.
747
af de flesta, begagna sig af rättigheten alt
lemna hästar, i stället för manskap, skall en
brist i personalen inom arméen derigenom
uppkomma, som måste fyllis genom bevä¬
ringsmanskap; hvaraf följer, att, ehuru denna
brist ej motsvarar antalet af en class bevä¬
ringsmanskap, densamma dock, i sådan hän¬
delse, måste icke desto mindre hel och hållen
utgå, enär mindre del af beväringsmanskapet
icke kan, jemlikt ii §. af Kongl Kungörel¬
sen den it October 1812, till vapentjenst i
sender inkallas. Detta vore otvifvelaktig för
landet högst menligt och strider emot cou-
tracten om beväringsmanskapet och extra ro-
teringsskyhligheten. Inom Bonde-Ståndet är
ock den tanka uttalad, att dessa contract må
upphöra, om den Kongl. Propositionen skall
bifallas. Hufvudskäiet för förändringen lärer
vara besparing för Staten af en kostnad, lill
äfvenlyrs utgörande omkring 5oo,ooo Rd., lill
uppköp af hästar vid krig; men om denua
kostnad, hvartill alla medborgare borde i lika
mån bidraga, besparas, frågar jag, hvem be¬
talar de ynglingar, hvilkas påkallade vapen¬
tjenst derifrån härledes? Delta är ett miss¬
förhållande i beskattning och innefattar ett
orättvist betungande för de beväringsskyldiga.
Herr Aspelin: Enär Utskottens Utlåtan¬
de stödjes på den Kongl. Propositionen, före
hvars afgifvande till Rikets Ständer ärendet
otvifvelaktigt noga blifvit inom StatsRådet öf-
verlagdt, samt då deruti innefattas ej något å-
liggande för extraroteringsskyldig att fullgö¬
743
Den ig Juni.
ra denna pligt genom prestation af hästar, i
stället för manskap, utan detta är till de ex¬
tra roteringsskyldigas fria val öfverlemnadt;
tillstyrker jag, att Utlåtandet måtte bifallas.
Med Herr Aspelin förenade sig Herr
Lundgr en j äfvensom Herr Wallström hem¬
ställde, alt Utlåtandet, såsom billigt och väl-
grundadl, måtte bifallas.
Herr Ålund: Af denna frågas bifall el¬
ler afslag beror till en betydlig1 del bergsmän¬
nens väl. Om Utlåtandet ogillas, skall den
Lergslagsort, som omgifver de städer, hvilka
jag reprassenterar, gå till sin förstörelse.
Bergsbruket är en hufvudsaklig näril g; men
deruti är brist på legofolk under somma¬
ren, och, om arbetsfolket skulle från or¬
ten utskickas, t. ex. under krigstid, fö - exlra-
roteringens utgörande, kotnme bergsbruket
att, i saknad af arbetande, afstadna. Jag yr¬
kar således bifall å Utlåtandet.
Herr Santesson: Jag delar icke de be¬
tänkligheter, som blifvit framställda emot den
af Utskotten föreslagna åtgärd. Fastmera
vill jag finna, alt de betänkliga följder, som
inom Bonde-Ståndet deremot uppgifvits, äro
af Utskotten ådagalagda icke komma i fråga.
Enär extra roteringens styrka endast utgör
något öfver 3,ooo, och en dass af allmänna
beväringen är mångdubbelt talrikare, kan man
icke gerna föreställa sig, att extra roterings-
praastation i hästar skall föranleda uppbådan¬
de af en hel dass af beväringen. Genom
lättade anstalter för transporter, sorn vid
Ben ig Juni.
749
prasstationen af hästar afses, skola ofelbart
de uppbådade classerna af beväringen kun¬
na säLtas i ökad verksamhet och såmedelst,
i stället för att bereda, snarare aflägsna be-
lrofvet deraf, att en nj beväringsclass må till
vapentjenst inkallas. Vid dessa förhållanden
är jag öfvertygad om nyttan för landet af
den föreslagna åtgärden och tillstyrker, alt
Utlåtandet måtte bifallas.
Hr. Helsingius: Delande Herrar Falkmans och
Lejflers åsigter och instämmande med reservan¬
terna, tillstyrker jag, att Utlåtandet måtte afslås.
Häruti förenade sig Herr Winbladh.
Herr Noreus: Äfven jag har biträdt
det beslut, sorn Utskotten i denna fråga fat¬
tat. För mig har sig framställt vigten deraf,
att vid krig alla anstalter för en lättad trans¬
port äro väl förberedda. Med fasa minnes
jag ännu den olyckliga tid, då landtvärnet,
genom brist af anstalter att transportera
dess förnödenhetsarticlar, iråkade sin största
nöd. Uti Dalarne sparades ingen möda och
kostnad att åt landtvärnet samla klädesper¬
sedlar, som äfven afsändes; men med rysning
sågos ynglingarne återkomma, sådant oaktadt,
dels döende, flyende, dels, ehuru ej döende,
dock sjuklige, och efter några veckors för¬
lopp återkommo lårarne med de deruti för¬
varade klädespersedlarna ouppbrutna. Af
högsta angelägenhet finner jag det vara, att
extra roterings-prcestationen förbytes uti an¬
stalter för transport, hvarigenom den upp¬
bådade delen af allmänna beväringen sät¬
75o
Den ig Juni.
tes i större verksamhet, och således tror jag
Utlåtandet böra bifallas»
Herr Richert1 Jag anser det vara gif¬
vet, alt exlrai oterings-skyldige inom en
province kunna vara belåtna med att lemna
manskap, och att åter skyldighetens fullgö¬
rande genom prasstation af hästar kan för en
annan ort vara mera passande, och då Kongl.
Maj;ts Proposition, den Utskotten tillstyrkt
må antagas, innefattar, alt prestationen af
manskap eller hästar skall få bero af extra-
roterings-skyldiges fria val, hemställer jag, alt
Utlåtandet må bifallas.
Herr AroseniusInom Utskotten har jag
yttrat mig emot antagande af förslaget. Jag
har likväl ej reserverat mig emot beslutet, e-
när jag dertill hade öppet tillfälle inom Stån¬
det. Jag instämmer uti de reservationer, Riks¬
dagsfullmäktige JVils Månson och Allis Strinn¬
lund afgifvit, och anser Utskotten ingalunda
hafva vederlagt den förutsättning, att, ehuru
extraroteringen endast utgör något öfver
3.000 man, följden af indragning i personal,
då skyldigheten fullgöres genom praestation
af hästar, likväl blifver uppbådande af en
ny dass af allmänna beväringen, som en¬
dast classvis får till vapenljenst inkallas.
3.000 man mer eller mindre af ett års krigs¬
styrka utgör i sanning icke ringa del deraf,
och denna brists ersättning genom en hel
dass af beväringen vore hårdt och betungan¬
de icke allenast för de fäder, som nödgas
låta sina söner i krigstjensten utgå, utan äf-
Den iq Juni,
Veu för landet i allmänhet genom den Ö-
kade kostnad, som erfordras för underhållandet
af en eljest icke coromenderad dass af be¬
väringen. Jag yrkar således, att Utlåtandet
måtte afslås.
Herr Leffler: Om jag kunde föreställa
tnig, att, utom den nu föreslagna åtgärden,
det icke skulle vara möjligt att anskaffa hä¬
star för infallande krigsbehof, skulle jag till¬
äfventyrs vara till någon del böjd för anta¬
gandet af förslaget; men jag tror, att con-
tracter kunna på förhand uppgöras och an¬
slag ega rum till förberedande anstalter
för transporter och således äfven till upp¬
köp af hästar för händelse af krig. Så¬
dant lärer äfven redan tagas i akt, hvad
artilleriet beträffar, och i alla fall kan jag
ej medgifva, att sådana anstalter skola vara
förenade med uppoffring af ingångna vill¬
kor och med de följder, att landets söner
skola betala kostnaden. Det torde här¬
vid finnas mindre underligt, att uttrycken fäl¬
las med Ökad liflighet och värma, i den måu
den talande eger flera söner. Hvad det upp¬
ställda landtvärnels olyckliga ställning beträf¬
far, kan den icke egentligen tillskrifvas bri¬
stande forslingsanstalter, utan torde snarare
vara att härleda från flera särskilda samman¬
träffande förhållanden. Dessutom förtjenar
det äfven anmärkas, att större antal a£
Kronans hästar under krig kan för orter, der
de uppehållas, vara menligt, t. ex. om i den
ort, som genomtågas, gräsvexten är knapp, i
7b2
Den ig Juni.
hvilken händelse Kronans hästars fouragering
medtager så stort foderförråd, att föga se¬
dermera deraf återstår för provincens egna
hästars underhåll; och jag tror i sanning,
alt allmogen skulle vara mer belåten med
att lemna sina egna hästar till transporter,
och alt således äfven få använda det inom
provincen varande fodret till egna hästars
föda.
Herr Hels indius: Jag är i det hufvudsak-
liga af Herr Leffler förekommen. Om ej hä¬
star in natura, på sätt nu är föreslaget, pre¬
steras, blifver uppköp deraf nödvändigt.
Kostnaden dertill antages uppgå till några
hundrade tusende Riksdaler, och så mycket,
ja vida mer, måste kärnan af landets ung¬
dom ostridigt vara värd.
Med Herr Helsingius förenade sig Herr
IVinbi adli.
Herr Norelis: Jag finnér det icke vara
lämpligt att jemnföra värdet af hästar med
kärnan af landets ungdom. Till uppoffring
af denna sednare vill jag visserligen icke
medverka; men jag anser sådana åtgärder
böra vidtagas, hvarigenom olyckor af den
art, som tillförene inträffat, må hädanefter
förekommas. Herr Leffler har förment, det
allmogen skulle heldre villja sjelfve med si¬
lia hästar skjutsa kronans effecter m. m., vid
påkommande krig, än betungas med fourage¬
ring af ett större antal kronans hästar; men
till nämnde skjutsnings-skyldighets behöriga
fullgörande saknas förmåga. Herr Leffler har
Den ig Juni.
fä'stat uppmärksamheten vid den kostnad, som
skulle fordras för hästars uppköp; men jag
har egentligen afsett icke denna, utan fast¬
mera omöjligheten att, vid inträffande krigs-
hehof, erhålla det erforderliga antalet hästar,
om ej det sker, på sätt nu föreslaget blifvit.
I fall den Kongl. Propositionen ej bifalles,
borde ofelbart ett anslag i förtid göras, för
att i behofvets stund användas; men, om be-
hofvet genom anslaget afhjelpes, lemnar jag
derhän. Jemförelsen med uppköpet af ar-
tilleriehästar är ej heller lämplig, då dessa hä¬
star, utan afseende på krig, äro för exercicen
nödvändiga. För öfrigt, ehuru man, såsom
en följd af den föreslagna åtgärden, förutsatt
ett starkare ålitande af allmänna beväringen,
tror jag detta icke skola vara af så stor ver¬
kan, enär vid början af krig blott en dass
commenderas, och densamma, med sorgfäl¬
lighet och vård omfattad, skall ofelbart er¬
sätta ett möjligen ringare antal och aflägsna
behofvet deraf, att en ny dass må till va-
pentjenst inkallas. Af denna anledning har
jag i minnet återfört landtvärnets tillstånd,
liärleddt från omöjligheten att, i anseende
till bristen af förberedande anstalter, lemna
detsamma erforderlig vård.
Herr Leffler: Då jag omförmält uppköp
af artilleriehästar, har jag dermed icke för¬
stått de kronans hästar, som underhållas på
arlilleriestallen, utan sådana, som skola lem¬
borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2Q. III. , 63.
754 Den 19 Juni.
nas, enligt med rusthållare uppgjorda con-
tracter.
Herr Helsingius: Till livad jag förut an¬
fört får jag tillägga, att, då här egentligen
är fråga om tillgång på hästar vid påkom¬
mande krig, lärer det väl vara naturligt, alt
hvar och en praesterar en häst heldre mot
betalning, än utan sådan, och i förra fallet
reduceras frågan till kostnad af några hun¬
drade tusende Riksdaler, på sätt jag förut
anfört.
Herr Santesson: I anledning af Herr
Helsingii yttrande, vill jag blott anmärka,
alt man ej kan påräkna enskildas förseende
med tjenliga hästar på förhand, om ej be-
bofvet att prestera dem vid krig skulle der¬
till föranleda, ty hästar kunna vara af olika
värde för kronan, och ändamålet måste vara
att befordra hastiga åtgärder härutinnan.
Herr Helsingius: Jag får oek erinra, alt
Utskotten icke ens fästat något afseende på
Herr von Heynes särskilda framställningar,
ehuru, efter hvad jag tror, förhållandet så¬
dant påkallat.
Herr Montan: Så länge städernas rättig¬
het att betala båtsmans vacanceafgift fortfar,
vill jag ej bestrida ifrågavarande af Kongl.
Maj:t för bergslagerna föreslagna rättighet af
dylik beskaffenhet.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet till bifall,
hvarpå Ja och Nej svarades, samt votering
begärdes.
Den ig Janl.
flerr Santesson hemställde, alt contra¬
propositionen må ställas på återremiss, hvil¬
ket de Ståndets ledamöter, som yrkat afslug
å Utlåtandet, äfven medgåfvo.
Följande voterings-proposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 36, lagger: Ja.
Den det icke vill, lagger; Nej.
Vinner Nej, kommer Utlåtandet, att, i
anledning af de dervid gjorda anmärkningar,
återremitteras.
Omröstningen anställdes, jemlikt Riksdags-
Ordningens föreskrifter, och, vid voterings-
sedlarnas öppnande och uppräknande, befun-
nos de innehålla 21 Ja emot 16 Nej, i följd,
hvaraf Utlåtandet, N:o 36, var bifallet.
§• 9*
Efter anmälan, och i vanlig ordning
emottagen, företrädde Herr IdofCanzleren och
Commendeuren, Välborne D. von Schulzen-
heinij hvilken aflemnade, jemte dervid fogadt
utdrag af StatsRådsprotocollet i ämnet, Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angåeude vidtagna åtgärder i följd af nuva¬
rande utsigler för årsvexten, gifven den 18
dennes, hvilken blef, sedan Herr HofCanzle-
ren utbeledsagats, uppläst, jemte det bilagda
utdraget af StatsRådsprotocollet, och var så
lydande:
^56
Den ig Juni.
”Kongl. Maj:t vill i Nåder lemna Rikets
nu församlade Ständer kännedom af tvänne
Beslut, Kongl. Majrt under denna dag fattat,
i följd af den fortfarande torkan, sora kan
för årsvexten blifva menlig, det ena, rörande
förbud, tills vidare, emot utförsel till orter
utom Sverige, af all slags spannmål, med un¬
dantag af hvete, det andra om brännvins¬
bränningens inställande under nästkommande
Juli och Augusti månader, då denna tillverk¬
ning icke kan anses behöflig, hvarken för
jordbruket eller ladugårdarnes underhåll.”
”Kongl. Maj:ts Nådiga afsigt är, att med¬
dela Piikets Ständer de underrättelser om
årsvextens beskaffenhet, som Kongl. Maj:t
införväntar, och som kunna leda till ett
bestämdt bedömande af utslaget på det hela.”
”Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse väl
bevågen. Datum ut supra
CARL JOHAN.
C. D. Skogman
Denna Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
uti hvilken vedermäle af Kongl. Maj:ts om¬
sorg för Dess folks väl igenkändes, beslöts
skola ibland Ståndets handlingar förvaras.
§• I0-
Föredrogos å nyo följande Constilutions-
Tltskotlets bordlagde Memorial:
Den ig Juni.
Nio 3a, rörande Stats-Utskottets anmärk¬
ningsanledning i fråga om behandlingen af
anmälda anledningar till åtal emot f. d. Ma-
gazins-Directionen.
Herr Ekerman: Riksdags-Ordningens 3o
§. innehåller, att Stats-Utskoltet är ej alle¬
nast berälligadt, utan äfven förpligtadt, att
anmäla anmärkningar emot vederbörande em¬
betsman, då anledningar dertill sig förete, ocdi
jag hade ej anat, alt, sedan Rikets Ständer
gillat anmärkningen samt i underdånighet an¬
hållit hos Kongl. Majit om verkställighet derå,
densamma icke skulle till behörig åtgärd befor¬
dras. Mig synes, att de embetsmäns, emot hvil¬
ka anmärkningen skett, egen rätt deraf beror;
ty, om anmärkningen skulle finnas ogrundad,
och laga ansvar således icke ega rum, vora
justifierandet eller upprättelsen af högsta vigt,
hvaremot tvetydighet, genom den icke vid¬
tagna undersökningen, sig företer, huruvida
anmärkningen varit grundad elier icke. Det¬
ta vare sagdt, i afseende på principen. För
öfrigt känner jag väl, att 3o §. Riksdags¬
ordningen innehåller endast, att anmärk-
nings-anledningen skall hos Kongl. Majit af
Rikets Ständer anmälas, men icke, att Kongl.
Majit skall ovillkorligt befordra densamma till
verkställighet; och, ehuru således Kongl. Majit,
enligt 3o §. Riksdags-Ordningeu, och då
Grundlagen, enligt 83 §. Regeringsformen,
som, så vidt jag icke mig bedrager, Consti-
tutions-Utskottet nu för första gången an-
vändt, måste efter bokslafven tillämpas, ej
Ven ig Juni.
varit för handen alt anmärkningen lill verk¬
ställighet befordra, tror jag dock det hafva
varit de ansvariga rådgifvarnes skyldighet alt
deråt tillstyrka uppmärksamhet.
Herr Richert: 3o §. Riksdags-Ordningen
vederlägger, hvad Herr Ekerman nu anfört,
och då Utskottet åberopat denna Grundlags
anhåller jag, att Memorialet må läggas till
handlingarne.
Memorialet, N:o 3a, lades till handlin¬
garne.
N:o 33, med Utlåtande, i anledning af
ålerremisser på Utskottets förslag till ändrad
redaction af sednare punkten i i5 §. Riks¬
dag-Ordningen.
Redactionsförslaget lyder sålunda:
”Vilja flere härader, hörande till samma
domsaga, förena sig om en inom dennas om¬
råde boende och besuten fullmägtig, vare så¬
dant dem obetaget. Skulle någon domsaga
innehålla färre, än 100 valberältigade hela
hemman, må den kunna, med ett eller flera
inom annan domsaga belägna härad, ora ge¬
mensam fullmägtig sig förena.”
Herr Noreus: Jag vill blott upprepa,
hvad jag vid återremissen af det första Me¬
morialet i ämnet yttrade, det jag icke tror,
att det nu föreslagna sättet är det lämpliga
för utväljande af Bonde-Ståndets repraesen-
tanter. Det skall icke blifva mera tillfreds¬
ställande än det förra, hvaremot de enda sä¬
kra grunderna härvid äro folkmängden och
Ben ig Juni.
759
egendomsvärdet samt en derefter lämpad di-
strict-indelning.
Uppå Herr Talmannens proposition an¬
togs Memorialet, N:o 33, till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag; ifrån hvilket
beslut Herr Noreus sig reserverade.
§. ii.
Upplästes följande Constitutions-Utskot-
lets Memorial:
N:o 34, med uppgift på de af samtliga
RiksStånden godkända Grundlags-ändrings-
förslag.
Jemte anmälan, alt denna uppgift aflem-
nas, innehöll Memorialet uppmärksamhetens
fästande på besvarandet af Kongl. Majrts 2:ne
Nådiga Propositioner, som Rikets Ständer af-
slagit, nämligen: om upphörandet af Konun¬
gens 1 röster i Högsta Domstolen, och om
upphafvandet af Opinions-Nämnden öfver
Högsta Domstolens ledamöter.
Herr Falkman anmälde, att han, efter
det Memorialet blifvit justeradt, af Secrete-
raren i Expeditions-Utskottet fått underrättel¬
se, att under hans sjukdom förlidne Maji må¬
nad expedierade förslag till Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelser, i anledning af nyss
omförmälda a:ne Kongl. Propositioner, redan
äro af RiksStånden godkända, hvilken om¬
ständighet icke varit för Constitutions-Utskot-
let bekant.
Som ofvanberörda uppgift kommer att i
760
Den 1g Juni.
tryckta exemplar till Ståndets Herrar Leda¬
möter särskildt utdelas, och af Expeditions-
Utskottet uppsatta förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelser för besvarande
af förutnämnda 2:ne Kongl. Propositioner re¬
dan den 7 sisth Maji äro justerade och af
Ståndet godkända, fann Ståndet Memorialet,
N:o 34, endast böra läggas till handlingarne.
N:o 35, med föreslående af ett tillägg
vid i5 §. R. O., irörande Riksdagsmannava-
leu för Bonde-Ståndet.
Lades på bordet.
§• I3‘
Föredrogos och blefvo, utan nu begärd
uppläsning, lagda på bordet:
1:0 Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o
28, i anledning af de vid Betänkandet om
grunderna för den blifvande allmänna Be-
villningen samt för värdering af fastigheter
inom RiksStånden gjorda anmärkningar, och
2:0 Banco-Utskottets, under N:o 46» af-
gifna Berättelse till Rikets Ständer om dea
af Utskottet förrättade granskning af Banco-
Verkets räkenskaper, samt styrelse och för¬
valtning efter sista Riksdag.
§. i3.
Protocolls-Utdrag, angående de af Stån¬
det denna dag fattade beslut, justerades.
Den ig Juni.
761
§. 14.
Anmälde Herr Talmannen, att Herr Ze¬
thelius numera inlemnat skriftligt Memorial
till utveckling af den Motion, som lian vid
förlidna plenum muntligen väckt om en un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med an¬
hållan om brännvinsbränningens inställande,
men, som Herr Zethelius nu var frånvarande,
och osäkert var, huruvida han yrkade någon
åtgärd, i anledning häraf, sedan Kongl.
Maj:t, på sätt dess i 9 §. af detta Protocoll
intagna Nådiga skrifvelse lill Rikets Ständer
utvisar, redan i denna omständighet förord¬
nat, blef omförmälda Memorial lagdt på bordet.
Plenum slutades kl. f till 2 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 22 Juni.
Plenum klockan g f. m.
§. 1.
Efter uppläsning, lades till bandlingar-
ne ankomna Protocolls-Utdrag, för den 12
•]6 2
Den 22 Juni.
och i5 innevarande månad samt denna dag,
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, med
underrättelse om Ridderskapet och Adelns
särskilta beslut i anledning af Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Econorriie-Ulskot-
tens Utlåtanden, N:is 34 och 36, samt Stats*
Utskottets Memorial, N:o 15^; återremisser
af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 106, samt
Lag-TJtskottets Betänkande!!, N:is 66 och 67;
bifall till Stats-Utskottets Utlåtanden, N:is
108, 112, 113, 114, 115, 116, 117, 120 och
121, samt Lag-Utskottets Betänkande, N:o
65; afslag å Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o
io5; och läggande till handlingarne af sist¬
nämnda Utskotts Utlåtanden, N:is 119 och
156; samt från Hedervärda Bonde-Ståndet,
angående återremisser af Lag- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottens Betän¬
kande, N:o 35, och detta sistberörda Utskottets
Betänkande N:o i3a; bifall lill Constitutions-
Utskoltets Memorial, N:o 3o; Stats-Utskottets
Utlåtanden, N:is 154 och 158; äfvensom till
den uti samma Utskotts Utlåtande, N:o i5g,
föreslagna voterings-proposilion; Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottets Utlåtan¬
de, N:o 129, samt Stats-Utskottets Memorial,
N:o 155, utom i hvad detsamma rörer de
under i5 och 25 punkterna upptagna utgifter
för krigs-skuldens liquiderande samt till e-
lementarscholan i hufvudstaden, i hvilka de¬
lar Memorialet blifvit återremitteradt; och läg¬
gande till handlingarne af Stats-Utskottets
Utlåtande, N:o i56, samt Allmänna Besvärs-
Den 22 Juni.
763
och Economie-Utskottels Utlåtanden, N:is
127, 128 och i3o.
§• 2.
Protocollet för den 19 dennes justerades.
§• 3.
Herr Löfvenius begärde ordet och an¬
höll, att, som Bevillnings-Utskoltets Betän¬
kande, N:o 27, angående Stora Sjötulls-Be-
villningen, icke lärer i dag lill behandling
förekomma, och han, med begagnande af
den ledighet ifrån Riksdagsmannagöromålen,
hvilken Ståndet honom beviljat för trenne
veckor, beräknade från den 26 dennes, så¬
ledes icke är tillstädes, då nämnde fråga hos
Ståndet förekommer till afgörande, honom
måtte tillåtas, att nu afgifva i ämnet ett
skriftligt anförande, som torde få intagas i
Protocollet för den plenidag, på hvilken ä-
rendet företages och discuteras.
Herr Falkman ansåg det vara lämpli¬
gast, att anförandet intages i Protocollet för
denna dag och må läggas på bordet, för att
förekomma i sammanhang med Betänkandet.
Herr Löfvenius uppläste derefter ett an¬
förande af denna lydelse: ”De vid denna
Riksdag väckta Motioner, rörande fråga om
mer eller mindre fri införsel af främmande
fabriquater, äro remitterade ej allenast till
Bevillnings- utan ock till Allmänna Besvärs-
764
Den 22 Juni.
och Economie-Utskottet. Enligt gällande
Grundlagar, tillhörer olvifvelaktigl detta sist-
nämnda Utskott behandlingen af ärendets e-
conomiska del, och jag anser Bevillnrings-Ut-
skottet icke hafva egt rättighet, att, utan sam¬
råd med Economie-Utskottet, framlägga för
Riks-Stånden till afgörande ett Betänkande,
sådant sorn det nu ifrågavarande.”
”Jag anser det lika obestridligt vara E-
conomie-Utskottets rätt att yttra sig och fö¬
reslå inuehållet af Rikets Ständers underdå¬
niga önskan till Kongl. Maj:t i fråga om åt¬
gärder till inhemska näringarnes skydd och
bestånd, som jag anser det tillkomma Bevill-
nings-Utskottet att i första rummet upprätta
luli-taxa å hitintills till in- och utförsel lof-
gifna varor. Jag instämmer fördenskull till
alla delar uti Herrar af RolehSj af Geijer-
stains och Crons gemensamma reservation,
och yrkar, att allt, hvad Bevillnings-Utskot-
tet ordat, såsom svar på de uti Betänkandet
omnämnda Motioner, och, såsom grundsatser
för en obegränsad frihet i handel, föreslagit
Rikets Ständer alt antaga, må lemnäs utan
afseende, och afgörandet dermed uppskjutas,
intilldess Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottet med sitt Utlåtande i ämnet in¬
kommit.”
”På detta skäl, finner jag något yttrande
öfver åsatt tull å de hitintills till in- och
utförsel förbjudna varor, som specificalioner-
na N:is 16 och 17 innehålla, icke för närva¬
rande behöfligt.”
Den 22 Juni.
76b
’’Såsom Tableauen N:o , i4 utvisar böj¬
ning och sänkning i tnllafgifterna, kan jag
ej gilla Bevillnings-Utskoltets förslag, sär¬
deles i fråga om förböjd tull å nödvändig-
liets-varor, hvilka bär i landet icke finnas.
Jag instämmer således i Herr Prosten Sve¬
dela med fleres reservation i fråga om för¬
böjd tull å salt; och jag biträder likaledes
den mening, Herr Rydström i sin reservation
uttryckt, och hvilken delats af flera ledamö¬
ter af Borgare-Ståndet, att 4 sk. per skölp,
xnedeltull för ull är alldeles för hög. Ge¬
nom en så hög tull-afgift, jemväl å den grof¬
va ullen, utgörande 20 å 3o procent af dess
värde, skulle den inhemska husflilen blifva
lika högt, som orättvist, beskattad. Hvad
som af den till Riket inkomna grofva ull åt¬
går vid fabriquerna, såsom egentligen använd¬
bar till kläden för regementernas behof, ut¬
gör en ringa del emot det betydliga quantum,
som af allmogen till husväfnader consumeras.”
”Skulle, emot förmodan, Betänkandet, äf¬
ven i hvad som rörer principen, företagas
till afgörande inom Vällofl. Borgare-Ståndet,
så vill jag ej hafva outsagd min tanka,
nämligen den, att jag ingalunda kan instäm¬
ma uti Beviilnings-Utskottets åsigter att
låta emot tull inkomma alla utländska varor.
Jag delar ej med detta Utskott den tro,
att vid sista Riksdag tillåtna vidsträcktare fri
införsel varit för landet så båtande. Den
tullinkomst, som Staten vunnit genom fri¬
gifven införsel emot tull af de förut förbjud¬
'jGG Den 22 Juni.
I
na varor, som uppgiften litt. A. upptager,
godtgör ej det lidande, som tillskyndats dem,
hvilkas flitiga och arbetsamma händer derigen¬
om blifvit sysslolösa, och som, hetagna möj¬
ligheten att på lärda handtverk och af egna
hand-arbeten, med ett ord, med sina egna
händers verk försörja sig, tungt sucka efter
medel till bergning. Jag förutser, att en än
vidare utsträckt tillåtelse i detta fall skulle
bereda de inhemska fabriquernas totala un¬
dergång, och ett sådant beslut kan icke vara
målet för Svenska folkets önskningar.”
”Såsom ytterligare stöd för min uttalade
öfvertygelse, då jag vill undvika alt vidlöftigt
belasta Protocollet, åberopar jag de skäl,
Ilerrar Petersson och Alund, hvar för sig, uti
deras så väl grundade reservationer anfört, i
hvilka jag mig fördenskulld i allo förenar.
Lades på bordet.
§• 4.
Föredrogs å nyo Bevillnings-Utskottets
Utlåtande, N:o 28, i anledning af de vid Be¬
tänkandet, N:o 7, om grunderna för den blif¬
vande allmänna bevillningen samt för värde¬
ring af fastigheter inom Riks-Stånden gjorda
anmärkningar.
Jemte Utlåtandet upplästes de emot det¬
samma afgifva reservationer.
Derefter framställdes af Herr Talmannen:
Första Afdelningen af Utlåtandet, inne¬
hållande svar på inom Riks-Stånden afgifna
yttranden om Utskottets förmenta skyldighet
Den 22 Juni.
7g7
att lemna Åtskilliga upplysningar och beräk¬
ningar, i afseende på Bevillningens utgående
och fördelning sedan sista Riksdag.
Bifölls.
Andra Afdelningen, eller svar på an¬
märkningar emot Betänkandet i allmänhet
och den deruti följda hufvudprincip, jemte
särskilda talares förslag till förändring eller
till nya grunder för bevillningen.
Bifölls.
Tredje Afdelningen, innefattande pröf¬
ning af anföranden till vederläggning af Ut¬
skottets föreslagna särskildta grunder för be¬
villningen och värdering af fastigheter.
De, enligt denna pröfning, föreslagna
bevillnings-grunder förekomma i en num¬
merföljd (pag. 65—72. af det tryckta exem¬
plaret utaf Utlåtandet,) och blefvo, med iaktta¬
gande af densamma, nu framställda, så lydande:
1:0 Personlig skyddsafgift bör erläggas
af hvarje i mantalslängd skattskrifven person,
utan afseende på stånd, inkomst eller förmö¬
genhet, olika för mans- och olika för qvins¬
personer, men lika för personer af samma
kön. Denna afgift utgår årligen från och med
fyllda 17 år till och med fyllda 60 år, då
densamma upphörer för alla dem, som icke
af egendom, tjenst eller rörelse ega en in¬
komst af 100 Rd., eller som icke utgöra be¬
villning af lön, egendom, rörelse eller förtjenst.
Herr Donner: Jag har reserverat mig
emot denna bevillningsgrund och instämt
med Herr Wollrath Tham, samt tror, att den
76 8
Den 22 Juni.
personella skyddsafgiften bör utgå årligen från
och med fyllda 17 år till och med fyllda 60 år,
men att densamma då bör upphöra för alla
dem, som icke ega en inkomst af 5o Rd.
Herr Prestman: Jag erkänner icke skydds-
afgifts erläggande, på sätt Utskottet nu före¬
slagit, utan instämmer i de reservationer,
som Utskottets ledamöter af Bonde-Ståndet
deremot afgifvit, samt tror det vara mera
med rättvisa förenligt, att denna afgift ut¬
går med vissa procent, i förhållande till den
bevillning, som hvar och en erlägger efter
a:dra artikeln uti BevillningsStadgan.
Herr Cron: För mig förefaller det så¬
lunda, att Herr Westman åsyftar en grada¬
tion i skyddsafgiften, hvilken strider emot
Ståndets redan lemnade bifall af irsta be-
villningsgrunden, sådan den var framställd
uti Betänkandet, N:o 7, grundad på iSaä
års Bevillningsförordning. Skillnaden i den¬
na punkt emellan Betänkandet, N:o 7, och
Utlåtandet, N:o 2S, är, att minsta inkomsten,
som för en öfver 60 år gammal person med¬
för skyldighet att betala skyddsafgift, är i
det förra utsatt till 5o Rd., och i det sed¬
nare till 100 Rd, Ehuru jag icke är tecknad
bland reservanterna, har jag dock varit i
denna del af skiljaktig tanka och ansett en
inkomst af 5o Rd. böra vara gränsen. Jag
tillstyrker således, att Ståndet må förblifva
vid sitt förra beslut.
Herr Rydström åberopade Herr T/uims
reservation, i afseende på en inkomst af 5o
Den 22 Juni.
Rd., såsom gräns för skyddsafgift erläggan¬
de af person, sorn fyllt 60 år.
Herr Helsingius: Jag förenar mig med
Herr Cron uli hans yttrande, med undantag
af förslaget om en inkomst af 5o Rd«, såsom
gräns för skyddsafgifts erläggande af person,
som fyllt 60 år; hvaremot jag finner,bestäm¬
mandet af 100 Rd:s inkomst, såsom gränsen
i detta afseende, lämpligare, då jag skulle
tro det vara obilligt, att en person vid 60
års ålder skall, med mindre inkomst, betala
skyddsafgift.
Herr NoreUs: Jag föreställer mig, att i-
frågavarande bevillningsgrund i 1823 års Be-
villningsförfattning innehåller gränsen af 5o
Rd:s inkomst; men jag anser det vara lika
tydligt, att Ståndet nu kan besluta öfver be-
villningsgrunden i det hela; dock förenar jag
mig med Herr Cron och tror, att den af
Utskottet nu föreslagna förändring skall vara
af stor inflytelse på beräkningen af den per¬
sonella bevillningen, som derigenom skulle an¬
senligen förminskas.
Herr Santesson: Jag instämmer så myc¬
ket heldre deruti, att en inkomst af 5o Rd.
måtte bestämmas att vara minimum, som ett
högre belopp skulle, vid tillämpningen, för¬
anleda befrielse för många från den perso¬
nella skyddsafgiften. Jag tillstyrker således,
att första bevillningsgrunden måtte gillas,
paed den af mig önskade förändring.
Herr Falkman: Det är under discussio-
jSorg. St. Pr. vid Rikad. 1828—2g. III. 64.
éJééé
Den 22 Juni.
nea nämndt, att Ståndet redan fattat sitt be»
slut öfver denna bevillningsgrund. Om jag
ieke missminner mig, framställdes endast vid
Betänkandet, N.‘o 7, vissa anmärkningar, som
föranledde återremiss, utan hufvudsakligt be¬
slut öfver de punkter, som lemnades utan
anmärkning, Efter min tanka, är Ståndet
således icke hindradt att i denna punkt fatta
hvilket beslut som helst; oell, hvad saken
beträffar, instämmer jag med Herr BetsingiuS
deruti, att den person, som fy 111 60 år, men
icke eger en inkomst af 100 Rd„ bör vara
från personlig skyddsafgift befriad; med åbe¬
ropande hvaraf jag tillstyrker, att den första
bevillningsgrunden, sådan den i Utlåtandet,
N:o 28, förekommer, må antagas.
Herr Santesson uppläste utur Ståndets
Protocoll för den 26 sistlidne Mars (pag.
36a af andra Bandel) Ståndets beslut, i an¬
ledning af 1 punkten uti Bavillnings-Utskot-
tets Betänkande, N:o 7, hvilket var bifallet
i denna del: innehållande detsamma i berör¬
de punkt 5o Pid:s inkomst, såsom minimum
i omförmälda afseende.
Herr TVestman: Jag var frånvarande, då
detta beslut fattades, och således har jag icke
deruti deltagit.
Herr Montan: Ehuru Ståndet förut bifallit
ett minimum i denna punkt af 5o Rd:s inkomst,
hemställer jag, då Utskottet nu förändrat den¬
na bestämmelse till 100 Rd., likväl, om ej
Ståndet skulle vilja gå Utskottet till mötes
och äfven förändra sitt beslut i öfverens-
Den 22 Juni.
stämmelse dermed, helst det sednare försla¬
get, efter hvad mig synes, är tillämpligare
an det förra, och saken skall blifva föremål
för votering af förstärkt Utskott, om Borgare-
Ståndet förblifver vid sitt förra beslut, men
de öfriga PiiksStånden bifalla Utlåtandet,
]N:o 28, i denna omständighet.
Herr Leffler instämde med Herr Montan.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde den fråga: om Stån¬
det förblifver vid sitt den 26 sistlidne Mars,
angående denna bevillningsgrund, fattade be¬
slut? hvilken fråga med Ja besvarades.
2:0 Bevillning utgöres af all faslighet
efter värdet, utan afseende på dess natur,
med fortfarande likväl af bevillning å rust-
tjenst-marker samt rotefrihetsafgiften.
I sammandrag härmed var uppgjord in¬
delning af fastigheter i fyra classer.
Bifölls.
3:o En så kallad minimi-tariff upprättas,
hvilken upptager värdet inom hvarje län å
de hemman, som innehafvas under egande
rätt, äfvensom å alla Krono-, Annex- och
Stomhemman, samt sådana hemman och lä¬
genheter, hvilka äro anslagna till hospitalen,
ecclesiastique-, civil- och militaire-boställen;
och må vid uppskattning samtliga hemmanen
inom hvarje län, under det sålunda bestäm¬
da värdet, intilldess ny Bevillningsförord¬
ning utkommer, icke nedsättas.
Bifölls.
Herrar Santesson och Donner reservera¬
77^
Den 22 Juni.
de sig häremot; åberopande den förre de
skäl han, vid återremiss af Betänkandet, N:o
y, i denna punkt anförde.
4:o Bevillnirig af handel, rörelse, handt¬
verk, näringar, fabrication, konstflit och ar¬
betsförtjenst, i Städerna och på landet, utgö¬
res med vissa procent af inkomsten, efter
de afdrag, som i ny bevillningsstadga be¬
stämmas, med iakttagande af dylika minimi-
summor och olika ciasssificationer, som fin¬
nas intagna i i8a3 års Bevillningsförordning,
samt med det tillägg, alt taxeringsman må
ega rättighet uppföra den person till bevill¬
ning emellan tvänne af de stadgade classer,
som de pröfva icke lämpligen kunna påföras
afgift efter någon af classerna.
Herr Westman: Jag åberopar, hvad jag,
vid återremissen af Betänkandet, N:o y, skrift¬
ligen anförde. Jag finner mina skäl af Ut¬
skottet föga upptagna, ännu mindre veder¬
lagda. Utskottet har ansett tjenstemän böra
erlägga olika bevillningsprocent å löner, i
mån af lönernas större eller mindre belopp,
samt härvid följt den princip, att den svagt
lönade bör erlägga mindre afgift, då den med
högre löneförmåner försedde kan betala för¬
höjd bevillning; men denna beskattningsgrund
är förbisedd, i afseende på bevillningen af
bandel och rörelse.
Häruti förenade sig Herr Dalenius.
Herr Falkman: Om jag icke bedrager
mig, gjordes vid återremissen äfven den an¬
märkning, att TaxeringsComité borde vara
Den 22 Juni.
773
obetaget alt uppföra borgare, sora ej raägtar
erlägga minimiafgift, till ett derunder varan¬
de belopp. Detta stadgande finnes i nu gällande
Bevillningsförordning, och det är nödvändigt
att bibehålla detsamma, under förutsättning,
att bevis öfver den skattskyldiges fattigdom
företes. Ett borttagande deraf vore skadligt,
enär flere borgare finnas, som ej kunna till
minsta dass uppföras. Jag tillstyrker såle¬
des, att berörde tillägg må tagas i akt.
Herr Cron: Inom Utskottet är i delta
ämne mycket taladt, och i Utlåtandet är äf¬
ven antyddt, att en så beskaffad meddellös
borgare skall komma i åtnjutande af enahan¬
da förmån, som nuvarande Bevillningsstadga
bestämmer; men jag tror detta icke höra till
bevillningsgrunden, utan till undantagen, som
anmärkas uti redactionen, hvarföre ifrågava¬
rande ord icke influtit i bevillningsgrunden.
Herr Sanlesson: En sådan åsigt har Ut¬
skottet verkligen uttryckt, pag. 33 och 34
af det tryckta exemplaret af Utlåtandet, der
det heter, att för öfrigt torde det undantag,
som tillåter, att taxeringsman må utsätta en
ringare minimiafgift för den borgare, som ej
mägtar erlägga den fastställda minsta afgif-
ten inom sin dass, äfven komma att bibe¬
hållas, men att, då så väl denna fråga, som
ett närmare utmärkande af de afdrag, hvilka
må ega rum, höra till de ämnen, som vid
Bevillningsförfattningens redaction böra be¬
stämmas, blefve Utskottet först då i tillfälle
alt än vidare utlåta sig deröfver, och att Ut¬
774
Den 22 Juni.
skottet skulle icke heller då underlåta alt här¬
uppå fästa all nödig uppmärksamhet.
Herr Montan: Jag åtnöjes med detta för¬
klarande af ULskottet; men jag tager mig
frihet fästa uppmärksamhet på en annan
anmärkning, hvilken, vid återremiss af Be¬
tänkandet, N:o 7, framställdes, men hvar¬
åt Utskottet icke lemnat det afseende, sorn
den synes hafva bordt förtjena. Berörde an¬
märkning omfattade beskattning af näringar
på landet och i Stad efter enahanda grund.
Denna omständighet är icke intagen i fjerde
bevillningsgrunden, hvaremot Utskottet, pag.
34 af det tryckta exemplaret, afslagit omfor-
mälda framställning och förklarat, att en all¬
deles lika beskattning i detta hänseende för
landet och städerna icke är verkställbar utur
flera skäl, och synnerligen derföre, att clas-
sificationerna och minimiafgifter för borgare
bero af städernas storlek och förhållanden.
Jag kan deremot icke finna hinder för gillan¬
de af den princip, att lika näring på landet
och i stad skall taxeras efter inkomst. Ger¬
ningsmän på landet undgå större afgift, än
de så kallade gerningsören, stundom utgö¬
rande endast 2 Rd., ehuru mången ibland
dem tilläfventyrs har lika stor, om ej större
arbetsförtjenst, än den i stad burskapsegande
handtverkaren, som får erlägga vissa procent,
såsom bevillning, af sin årliga inkomst och
t. ex., om denna sednare uppgår till 3oo Rd.,
derför skattar med i5 Rd. Principen synes
mig således hafva bordt antagas, med förkla¬
Den 22 Juni.
rande, att, i den mån handtverkaren pålan¬
det har en högre inkomst, bör han ock der¬
efter utgifva bevillning.
Med Herr Montan förenade sig Herr
Meijer.
Herr Ekerman: Ehuru jag finnér Utskot¬
tet hafva i Utlåtandet, ibland svaren på an-
märkningarne, uttryckt den åsigt, att den bor¬
gare, som ej rnägtar betala den fastställda
minsta afgiften inom sin dass, må taxeras
till en ringare afgift, kan dock möjligen den¬
na omständighet, vid redaction af författnin¬
gen, förbises. Jag bifaller således den fjer¬
de bevillningsgrunden med iakttagande af
nämnde tillägg, äfvensom jag anser det böra
närmare uttryckas, hvad med vederbörande
förstås. X öfrigt förenar jag mig med Herr
Montanangående enhet i princip för lika
näringars beskattning i städer och på landet.
Herr Leffler: Det af Herr Falkman yr¬
kade tilläggs införande uti den fjerde bevill¬
ningsgrunden anser jag vara nödvändigt, så
mycket mera, som Utskottet redan funnit be¬
höflig!; alt der intaga den omständighet, alt
taxeringsman må ega rättighet alt uppföra
den person till bevillning emellan tvänne af
de stadgade classer, som de pröfva icke lämp¬
ligen kunna påföras afgift efter någon af clas-
serna. Om RiksStånden icke häruti sig för¬
ena, blifver denna punkt föremål för vote¬
ring af den stora nämnden, och det är då
dess beslut, men ingalunda Utskottets förbe¬
håll eller raisonuement, som blifver grunden.
Den 22 Juni.
Med Herr Montan förenar jag mig desto hel¬
dre uti hans framställning om principen för
gerningsmäns eller lamlthandtverkares beskatt¬
ning, som jag af erfarenhet vet, huruledes
t. ex, på ett ringa afstånd utom Götheborg
gerningsmän bo, som sysselsätta flera arbe¬
tare och jemväl för stadsboernas räkning ar¬
beta, samt uppbära långt större förtjenst, än
stadens egna handtverkare.
Med Herrar Montan och Leffler förena¬
de sig Herrar Strehlenertj Helsingius och Ze¬
thelius.
Herr Winberg: Jag ser icke något hin¬
der för Ståndet att nu antaga principen el¬
ler den framställda bevillningsgrunden, så
snart Ståndet förbehåller sig att vid tillämp¬
ningen eller författningens redaction göra
alla då behöfliga ansedda anmärkningar, utan
ändring af principen.
Herr Brovallius: Såsom ledamot af Be-
villnings-Utskottet bör jag upplysa, att en af¬
delning af nämnde Utskott är sysselsatt med
redactionen af Bevillningsstadgan, och att i-
frågavarande tillägg redan är laget i akt. För
öfrigt instämmer jag med Herr Montan_, an¬
gående grunden för beskattning af handtver¬
kare å landet.
Herr Cron: Jag förnyar den tanka, att
befrielsen för medellösa borgare från den
stadgade minimiafgiftens fulla erläggande hö¬
rer till undantagen och är olämplig att bland
grunderna intaga. Att sådant icke är af Ut¬
skottet förbiseddt, inhemtas deraf, att Utskot-
t it
Den 22 Juni.
lil
tet gillat principen. Deremot har jag ingen¬
ting att påminna vid den framställning, att
denna fjerde bevillningsgrund må tillämpas
äfven å gerningsmän på landet.
Herr Noreus: Jag är af Herr Cron före¬
kommen, och äfven jag tror, att lindring uti
eller befrielse från minimi-afgift för medel¬
lösa borgare hörer till undantagen, och, då
jag är försäkrad, att Herr Talmannen jemväl
afgifver Proposition till bifall å den del af
Utlåtandet, som antyder denna åsigt och fin¬
nes uttryckt pag. 33 och 34 af det tryckta
exemplaret, ser jag icke något hinder för gil¬
lande af den fjerde bevillningsgrund en. An¬
dra undantag, som likaledes tillhöra redactio-
nen af författningen, finnas äfven, såsom t,
ex. för allmogen i vissa orter, i fråga om
skydds-afgiften, m. m. Hvad Herr Montan
anfört om bevillning af gerningsmän å lan¬
det, tviflar jag kunna vinna bifall. Borgare-
Ståndet är otvifvelaktig! angeläget att bibe¬
hålla de rättigheter och förmåner, som för-
faltningarne Ståndet tillägga, och denna an¬
gelägenhet för städerna bör förenas med dy¬
lik rätt för landet, äfven hvad gerningsmän
beträffar. Efter gamla privilegier erlägga ger¬
ningsmän ingen annan skatt, än gerningsö-
ren, och någon analogi för deras beskattning
efter samma grunder, som handtverkare i stad,
kan, efter mitt omdöme, icke lagligen ega rum.
Herr Leffler: Om Utskottet, efter sitt
yttrande, iakttager meranämnda lindring i
bevillningen för medellösa borgare vid reda-
Den 22 Jani.
ctionen af författningen, inser jag ej heller
någon våda af den fjerde bevillnings-grun-
dens godkännande i dess nuvarande lydelse;
men då, såsom förut är nämndt, en annan
detail-fråga deruti influtit, nämligen; möjlig
taxation till afgift imellan de 2:ne classerna,
synes det nu ifrågasatta tillägget vara lika
angeläget att deri anmärka. Hvad åter an*
går Herr Noret erinran om gerningsmän® på
privilegier grundade rätt till befrielse från
annan afgift, än gerningsören, är förhållan¬
det rigtigt, under förutsättning, att gernings-
männens ifrån början medgifna verknings¬
krets vore bibehållen, hvaremot de, efter att,
likasom handtverkare i stad, antaga ej min¬
dre lärogossar och arbetare, än äfven gesäl¬
ler, synas ej böra tillgodonjuta större för¬
mån, än handtverkare i stad, helst de förras
inkomst mången gång öfverstiger de sednares.
Herr Santesson: Då Utskottet förklarat
eller lofvat, att föreskriften, angående lindring
i bevillning för medellösa borgare, skall i-
hågkommas vid redactionen af Bevillnings-
författningen, hemställer jag, cm ej bäst vo¬
re, att låta vid detta löfte bero, särdeles som
Ståndet kan vara förvissadt om dess egna
ledamöters af Utskottet uppmärksamhet, att
nämnda tillägg vid redactionen iakttages.
Deremot, om Ståndet nu påstår, att det skall
i beviilningsgrunden intagas, befarar jag, att
Ståndet blifver om denna tanka ensam, och
att densamma, lill nämnd hänskjuten, af Stån¬
det förloras, hvarigenom Utskottet sättes utur
Den 22 Juni.
lii)
tillfälle att fullgöra sitt löfte. Kommer til¬
lägget åter att iakttagas vid redactionen, tror
jag detsamma icke afslås. Hvad vidare an¬
gar frågan om gerningsmäns på landet lika
beskattning med handtverkare i staden, har
denna sats för sig vigtigt skäl deruti, alt ger¬
ningsmän nu mera hafva lika förmåner med
handtverkare i stad.
Herr Montan: Vid Herr Norel yttrande,
angående gerningsmäns på landet beskatt¬
ning, då såsom princip förekommer, att stä¬
derna beskatta sjelfva deras handtverkare, och
att landet beskattar sjelft sina gerningsmän,
anser jag mig icke kunna undgå att göra den
erinran, att alla fyra RiksStånden ega att fast¬
ställa de principer, som Taxerings-Comiteer-
na sedermera hafva alt tillämpa, och att så¬
ledes ingenting är, som hindrar Rikets Stän¬
der att afgöra den princip-frågan, om gernings¬
män på landet skola taxeras endast med en
viss afgift, utan af olika inkomst härledd skill¬
nad, eller, såsom det nu kallas, med gernings-
ören, eller om gerningsmännens taxation skall
utgå efter inkomsten. Efter denna sednare
grund beskattas på landet anlagd fabrik. Li¬
ka skäl eger rum för tillämpningen deraf på
handtverkaren å landet, hvilken har högre
inkomst, än den författningen för gernings¬
män synes förutsätta. Med Herr Santesson
förenar jag mig deruti, att tillägget, angåen¬
de de borgare, som ej mägta betala den fast¬
ställda minimi-afgiften inom classen, icke må
uti bevillningsgrunden intagas. Utskottet hur
780
Den 22 Juni.
i sjelfva verket icke ännu bifallit denna om¬
ständighet, hvaremot Utskottet förklarat sig
skola taga saken i närmare öfvervägande vid
redactionen af författningen, enär de ord,
som Utskottet i afseende härå nyttjat, lyda
sålunda: ”att Utskottet skall icke heller då
underlåta att häruppå fästa ali nödig upp¬
märksamhet;” och häraf slutar jag, att den¬
na fråga icke är ännu af Utskottet afgjord.
Med Herr Winberg förenar jag mig i så måt¬
to, att jag tillstyrker, det 4tde bevillnings-
grunden må antagas oförändrad, blott med
det tillägg, att gerningsmän på landet skola
beskattas efter inkomst, likasom handtverkare
i allmänhet.
Herr Helsingius: I anledning af Herr
Nore'i anförande, beder jag att få i minnet
återkalla, att den tid, då gerningsören stad¬
gades att af gerningsmän på landet utgöras,
erlådes utskylder af borgaren i allmänhet och
således äfven af handtverkare i stad efter
andra grunder, än nu. Då skattade hvar
och en efter hvad han var, men icke efter
den inkomst, han egde. För Borgerskapet
ändrades detta till inkomst-grund vid 1809
—1810 årens Piiksdag; men gerningsmännen
undgingo förändringen, och vid detta för¬
hållande sker ingen orättvisa, om gernings-
männnens beskattning återföres till enahan¬
da grund.
Herr Cron: Jag är med Herr Santesson
ense och bör upplysa, att orsaken, hvarföre
Utskottet i bevillningsgrundeu upptagit det
Den 22 Junti
tillägg, att taxeringsman må ega rättighet att
uppföra den person lill bevillning emellan arne
af de stadgade classer, som de pröfva icke
lämpligen kunna påföras afgift efter någon,
af classerna, varit, att detta är ett nytt stad¬
gande, som således förändrar grunden och
måst på detta sätt bestämmas, men likväl ic¬
ke förändrar undantags-naturen af vissa stad-
ganden, som redan finnas i den gamla för¬
fattningen.
Herr Noreus: Jag anser mig böra för¬
tydliga mina ord. Jag liar icke, på sätt Herr
Montan anfört, stödt mitt omdöme om ger-
ningsmännen på beskattnings-grunden, utan
jag har fastmera utgått från den synpunkt,
att landets rätt att begagna sig af vissa ger¬
ningsmän är genom privilegier lika gifven,
som Städernas att hafva handtverkare. Ej
i hvad handtverk som helst, utan endast i
vissa, hvilka anses för landel oumbärliga, få
gerningsmän sig nedsätta å landet, efter alt
vara af socknemännen antagna; och urgamla
författningar tillägga dem rätt, att, emot ger-
ningsören, handtverket drifva inom den för
gerningsmän utstakade gräns. Om gernings¬
män hade allmän arbetsfrihet, borde de äf¬
ven till städerna skatta; men en sådan frihet
hafva de icke, och jag betviflar, att de utvid¬
gat sig så mycket, man uppgifvit; dock kan
jag ej bestrida möjligheten deraf på orter, om
hvilkas förhållanden jag icke eger kännedom;
äfvensom jag icke motsäger den af Ståndets
ledamöter, såsom mig synes, allmänt yttrade
Den 22 Juth".
tanka, att gerningsman på landet böra, efter
enahanda grunder, som handtverkare i städer,
beskattas; likväl reserverar jag mig från den¬
na mening.
Herr Rydström: Jag bör upplysa, att
Bevillnings-Utskottets första afdelning, hvaraf
jag är ledamot, och hvilken nu sysselsätter
sig med redactioh af Bevillnings-förordnin-
gen, redan intagit den bestämmelse, att bor¬
gare, hvars oförmåga att betala inom classen
fastställd minimi-afgift styrkes, må taxeras
till ett ringare belopp.
Herr Ekerman: Allt, som må tjena till
Bevillnings-stadgans förtydligande, anser jag
högst nödvändigt I fjerde Bevillnings-gruti-
den innefattas icke rättighet för taxerings¬
man att höja Bevillnings-afgiften utöfver da
fastställda classerna. Föreskriften härom är
likväl af behofvet påkallad. Under den lid
jag varit taxeringsman i Stockholm, hafva för¬
hållanden förekommit, som gjort, att Be vill¬
ia i n g e n s förhöjning öfver classerna icke kun¬
nat utan mannamån undvikas. Huruvida för¬
slag om detta stadgande är gjordt, vet jag
ej; men jag önskar, alt det må vid redactio-
nen af författningen tagas i akt.
Herr Leffler: Hvad Herr Sanlesson an¬
fört om det ifrågasatta tillägget uti bevill¬
ning s -g r u n d e n, finnér jag vara gällande och
frånträder således mitt yrkande derom. Be¬
träffande åter gerningsmäns beskattning, kan
jag ej finna annat, än att Utskottet i fjerde
Levillnings-grunden subsumerat äfven denna
1
Den 22 Juni.
783
beskattning efter inkomst, då der heter, att
bevillning af handel, rörelse, handtverk, nä¬
ringar, fabrication, konstflit och arbetsför¬
tjenst i städerna och på landet utgöres med
vissa procent. Häremot strider dock, hvad
Utskottet anfört, pag. 34 af det tryckta Utlå¬
tandet, hvarest gerningsmän äro från dylik
taxation undantagna. Derföre anser jag det
vara nödvändigt, att den första meningen ut-
tryc kes i sjefva bevillnings-grunden.
Herr Ståhle: Herr Leffler har rigtigt
uppfattat och utredt, att, enligt 4;de punk¬
ten, ingen, som drifver näring och har ar¬
betsförtjenst. vare sig i stad elller på landet,
bör undgå den stadgade bevillningen, och att
således gerningsmän på landet, hvilka äro de
enda handtverkare derstädes, äro i enahanda
predicament. Omdömet, att de skola vara
derifrån fria, härleder sig från en förbland¬
ning af bevillning med gerningsören, hvilka
sednare äro en grundränta, fastställd ibland
Statens ordinarie inkomster. Principen är
likväl allmän, att ingen är fritagen från be¬
villning till 5 procent af behållen inkomst,
med iakttagande af vissa minimi-summor och
classificationer. Hvad Herr Ekerman anfört,
om rättighet för taxeringsman att höja bevill¬
ningen utöfver den högsta classens, anser
jag ett sådant tillägg öfverflödigt, då princi¬
pen är gifven, att afgiften skall utgå med 5
procent af den behållna inkomsten, och då
taxeringsmännen äro oförhindrade, att, utan
band af den skattskyldigas uppgift, enär de
Den 22 Juni.
finna det i författningen utsätta maximum
icke förslå till 5 procent af den inkomst, de
förmoda uppgifvaren ega, höja utskylden, en-
dast med villkor, att motiverna uti Protocol-
let antecknas. Åtminstone har författningen
blifvit sålunda tillämpad af de taxerings-co-
miteer, af hvilka jag varit ledamot. Vid des¬
sa förhållanden, anser jag det icke vara våd¬
ligt att antaga 4:de bevillnings-grunden o-
förändrad.
Herr Falkman: Sedan upplyst blifvit af
flera Bevillnings-Utskottets närvarande leda¬
möter, att den afdelning, som är sysselsatt
med redaction af Bevillnings-författningen,
dervid redan iakttagit den omständighet,
att det må vara taxeringsman obetaget, att
påföra borgare, som ej mägtar erlägga den
inom classen fastställda minimi-afgiften, ringa¬
re belopp, afslår jag från min begäran örn
införande af detta tillägg i bevilluings-grun-
den. I afseende åter på handtverkares å
landet eller gerningsmäns beskattning, delar
jag Herr Montans åsigt. Lika med Herr Ståh-
/<?_, vill jag ock antaga meningen till äfven-
tyrs vara den, att gerningsmän skola, såsom
andra handtverkare, beskattas efter inkomst;
men, enär sådant hitintills icke varit bruk¬
ligt, och Utskottet icke vidare motiverat frå¬
gan, tror jag utsättande af denna bestäm¬
melse vara angeläget och tillstyrker anta¬
gande af den fjerde bevillningsgrunden, med
tillägg, att handtverkare å landet äfven skola
erlägga bevillning efter behållen inkomst.
Den 22 Juni*
7<S5
Herr Ekerman: På det sålt Herr Ståhle
förklarat bevillningsstadgan, har jag ansett
den höra tillåmpas; men jag har likväl fun¬
nit andra både inom Taxerings- och Pröf-
nings-Comiteer hafva tillämpat densamma
annorlunda, särdeles hvad de i nionde be-
villniugsgrunden omförmälda personer be¬
träffar.
Herr Noréus: Ehuru jag reserverar mig
emot tillägget om gerningsmäns beskattning,
lika med handtverkare i stad, anser jag dock
mig böra yttra den öfvertygelse, ali, om på
Ståndets tanka i denna del skall kunna fä¬
stas något afseende, är införande af berörde
tillägg uti fjerde bevillningsgrunden högst
nödvändigt, särdeles som Utskottet i Uilå-
tandet, pag. 34 af det tryckta exemplaret, å-
heropat den cpde bevillningsgrunden, der
särskilda bestämmanden för taxationen om-
förmälas.
Herr Cron: Jag anser Herr Ståhle hafva
fullständigt ådagalagt öfverflödet af det ifrå¬
gavarande tillägget, emot hvilket jag dock ej
har att påminna, med fastställande af en mi-
nimitariff, i likhet med den, som för femte
classens städers handtverkare eger rum.
Herr Helsingius: Jag förenar mig så myc¬
ket heldre med Herr Falkman om nödvän¬
digheten af tillägget, som uti fjerde bevill¬
ningsgrunden åberopas iakttagande af dylika
minimisummor och olika classificationer, sora
finnas i i8a3 års Bevillningsförordning.
Borg, St. Pr. vid Riksd. 1828—29. lil. 65.
h8G Ven 22 Juni.
Herr Montan: Om jag ej misstager mig,
erläggas gerningsören minst med 2 Rd. Den
sämst lottade handtverkaren i femte dassens
städer betalar i bevillning dubbelt. Således
tillstyrker jag för gerningsmäns beskattning
minimitariff i likhet med den för femte das¬
sens släder, i de fall, då tillämplighet af in¬
komstgrunden icke eger rum.
Herr Ståhle: Jag tror, att Herr Montans
sista framställning är längre sträckt, än det
förevarande ämnet medgifver, enär nu en¬
dast är fråga om princip och icke om ziffra.
Herr Cron: Ehuru visserligen nu icke är
fråga om ziffran, tror jag dock hinder icke
vara att, såsom princip, antaga i detta fall
minimi-tariff, lika med den för femte das¬
sens släder.
Herr Montan: Att Ståndet beslutar det
ifrågavarande tillägget, anser jag vara så myc¬
ket mera nödvändigt, som Utskottet afslagit
Borgare-Ståndets anmärkning om principen
för gerningsmäns beskattning, hvarföre Stån¬
det skulle antagas hafva bifallit Utskottets å-
sigt, om tillägget icke beslutades.
Herr Winberg: Enär Utskottet i fjerde
bevillningsgrunden sig uttryckt, att bevillning
af handel, rörelse, handtverk, näringar, fabri-
cation, konstflit och arbetsförtjenst, i städer¬
na och på landet, utgöres med vissa procent
af inkomsten, anser jag något förtydligande
af denna allmänna föreskrift icke behöfligt.
I Utlåtandet, pag. 34. antydes en lindring i
bevillningen, och der är således fråga om
ben 22 Juni.
787
ziffran, såsom t. ex. huruvida 2, 3, 4 pro¬
cent skola erläggas af inkomsten. Denna om¬
ständighet förekommer ej tili pröfning, förr
än då granskning af Bevillnings-stadgan eger
rum; men af bevillningsgrunden är detimel-
lertid tydligt, att bevillningen skall ined vis¬
sa procent af inkomsten utgå. Jag antager
således bevillningsgrunden oförändrad.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde denna Proposition: ”Om
Ståndet antager fjerde bevillningsgrunden,
med det tillägg, att gerningsmän på landet
skola taxeras efter samma grunder, som för
borgare i städerna ega rum.”
Herr Cron: Detta anser jag redan vara
af Utskottet uttryckt, hvaremot jag skulle
tro, att tillägget bör få den syftning, att ett
minimi-belopp för gerningsmännen må faststäl¬
las, lika med femte dassens släder, under
antagande, att minimi-afgiften för gernings¬
männen nu är för låg.
Herr Westman: Jag åter tror den af
Herr Talmannen framställda Proposition va¬
ra den rättaste, ty, om beskattningen blifver
efter samma grunder för handtverkare på lan¬
det och i städer, inbegripes äfven den, i af¬
seende pådesednare, för taxeringsmänmedgifna
rättighet att, vid sig företeende omständigheter,
nedsätta bevillningen under minimum. Ef¬
ter ännu gällande Bevillnings-förordning ta¬
xeras gerningsmän ifrån 2 till och med 5 Bd.
Herr Falkman: Då handtverkare i städer
taxeras dels efter behållen inkomst, dels ef¬
783
Den 22 Juni.
ter minimi-täriff, bör Ståndet ock nu uttryc¬
ka, att gerningsmän, eller handtverkare på
landet, skola beskattas efter enahanda grun¬
der, d. v. s. dels efter behållen inkomst,
dels, då den icke är tillämplig, efter en mi-
nimi-tariff, i likhet med den för femte clas-
sens Städer gällande, med rättighet för taxe¬
ringsman att nedsätta bevillningen under mi¬
nimum för den, som ej mägtar betala det
fastställda minimi-beloppet.
Herr Montan: Jag instämmer med Herr
Falkman. Enligt nu gällande Bevillnings-
stadga äro trenne classer bestämda för ger¬
ningsmän och sockenhandtverkare på landet,
af hvilka ingen betalar högre afgift, än 5 Rd.
Det är derföre angeläget att, vid principens
antagande, uttrycka, att de böra taxeras till
bevillning, med tillämpning af hvad som är
användbart för 5:te classens städer, hvarest
handtverkare erlägga bevillning från 45 till
4 Rd.; äfvensom en handtverkare på landet,
hvilken icke mägtar betala minsta afgiften,
bör få enahanda nedsättnings-förmån, som för
handtverkare i stad eger rum.
Herr Talmannen framställde derefter föl¬
jande Proposition: ”Bifaller Ståndet fjerde
bevillningsgrunden, med det tillägg, att ger¬
ningsmän och sockenhandtverkare på landet
skola taxeras efter samma grunder, som för
handtverkare i städerna eger ruin, d. v. s. ef¬
ter den behållna inkomsten, eller, då den ic¬
ke är tillämplig, efter rainimi-tariff, i likhet
med den, som för femte klassens städer fö-
Den 22 Juni.
reskrifves? hvilken Proposition med Ja be¬
svarades.
5:o Enär af fastigheter, efter deras värde,
samt af handel, rörelse och näring, efter inkom¬
sten, bevillningutgår,såkomma alla utlånadeca-
pital, af hvad beskaffenhet som helst, icke att
särskildt beskattas; men låntagare, som afgif-
ten till Staten förskjutit, är vid liquid af rän¬
ta, då densamma är föreskrifven till mer än
5 procent, berättigad att afdraga ett sådant
förskott, hvarvid gälla de controller, som 1823
års Bevillningsförordning innehåller, utan an¬
nat undantag, än det deruti medgifna för så
kallade Sparbanker.
Herr Helsingius: Då Utskottet icke till¬
styrkt enahanda undantag för fattig-inrätt-
ningar i allmänhet, med hvilka sparbankerna
äro i samma categori, anser jag ett sådant
icke heller böra för dessa sednare ega rum.
Då man öfverväger, att svårighet för Spar¬
banker skall ökas att utlåna penningar, enär
låntagaren ej får tillgodonjuta bevillningsaf¬
drag, kunna sparbankerna, som man härigen¬
om velat gynna, deremot af detta förhållan¬
de erfara skada; och, oberäknad denna, är
skillnaden i principen orättvis, enär fattig¬
inrättningar i allmänhet, hvilka en dylik för¬
mån icke är medgifven, äro på den punkt,
att man tager derifrån med den ena handen
och måste gifva dit med den andra.
Herr Westman: Hvad jag, vid återremis-
sen af Betänkandet, N:o 7, anförde, rörande
capitalistens direcla beskattning och orättvi¬
79°
Den 22 Juni.
san deraf, alt, såsom nu stundom tillgår,
det aftvungna förskottet hos den oskyldiga
låntagaren uttages, åberopar jag äfven nu,
och anser mig ej behöfva att dervid foga
något tillägg.
Herr Ekerman: Jag hade önskat, att Ut¬
skottet kunnat utfinna något medel, hvarigen¬
om capitalisten icke måtte från direct be¬
villning frikallas; men, då jag inser de svå¬
righeter, som dervid möta, bifaller jag femte
beviliningsgrunden, dock. med undantag af
den förmån, som blifvit tillagd sparbanker.
Jag hade ingenting alt deremot anmärka, om
dessa inrättningar vore inskränkta till det
ändamål, som från början för dem antyddes,
att vara depositionsställen för dagakarlars
eller arbetsfolks möjligen besparda pennin¬
gar för dagen; men, sedan de blifvit stiftade
i nästan alla delar af riket, och t. ex. äfven
förmögna mäns barns julpenningar stundom
der förräntas, inser jag icke rättvist skäl,
hvarföre sparbankernas utlånta capitaler sko¬
la vara fria från bevillningsafdrag. I denna
omständighet ytkar jag afslag å den femte
beviliningsgrunden.
Herr Winberg; Vid återremissen af Be¬
tänkandet, N:o 7, delade jag Herr Helsingii
åsigt i denna puukt. Jag delar densamma
äfven nu och anhåller om proposition till
bifall å den femte beviliningsgrunden, med
undantag af den sparbankerna tillagda förmån.
Herr Cron: Bevillnings-Utskottet har fö-
rehaft den af Herr Ekerman'ytlrade önskan,
Den 22 Juni.
791
alt kunna beskatta capitalisten; men, då så¬
dant icke låtit sig verkställas, har Utskottet
måst bibehålla den gamla principen alt före¬
skrifva bevillningsafdrag å räntan. Om fat¬
tiginrättningar eller fromma stiftelser i all¬
mänhet skulle härifrån undantagas, blefve la¬
gen om intet gjord, med afseende på den
mängd publiqua cassör, hvilkas tillvaro kan
hänföras till ett eller annat fromt ändamål,
och som hafva betydliga capitaler utlånade.
Hvad Sparbankerna vidkommer, är dermed
ett särskildt förhållande, ty, om deras ända¬
mål skall kunna vinnas, måste de uppmun¬
tras, och räntan höjas genom dess läggande
till capitalet och ny ränleberäkning derå,
hvilket allt icke är verkställbar utan ifråga¬
varande ringa befrielse. Orättvisan i prin¬
cipen härvid medgifver jag; men ändamålet
torde rättfärdiga undantaget, och, om miss¬
bruk sker med sparbankerna, bör icke sådant
borttaga värdet af det rätta bruket. På
dessa skäl tillstyrker jag bifall å femte be-
villningsgruuden oförändrad.
Häruti förenade sig Herrar JSoreiiSj
Lundgren och Lamberg.
Herr Montan: Jag instämmer med Herr
Ekerman och tror, att, då Utskottet ej upp¬
gjort förslag till C3pitalisters directa be¬
skattning, bör undantag, i afseende på bevill-
ningsafdraget, ej heller ega rum lör utlånade
capital, tillhöriga sparbankerna. Till detta
påstående tror jag mig hafva Ökadt skäl,
enär framställningar vid denna Riksdag skett
Den 22 Juni.
om andra förmåner för sparbankerna, hvilkas
möjliga förlust på bevillningsafdragel ersattes
genom berörda förmåner, som, i händelse de
bifallas, innefatta allt det understöd, som
sparbankerna rimligen kunna begära. Der¬
ibland torde jag få nämna, att Banken skulle
emottaga sparbankers disponibla medel till
förräntning emot 5 procent, och, om sådant
af Rikets Ständer gillas, uppkommer för spar¬
bankerna en prioritc, som är af ganska stor
vigt och fördel.
Herr Santesson: Jag delar Herr Crons
omdöme, att undantaget för sparbankerna, i
afseende på bevillningsafdragel, är till prin¬
cipen orättvist; men Rikets Ständer hafva
omfattat sparbankerna med mycken välvilja,
och nämnde befrielse torde ock böra anses
grundad i sjelfva dessa inrättningars organisa¬
tion, för beredande af ersättning för den
brist, som kan uppkomma derigenom, att
stiftelserna måste försäkra medlens insättare
0111 ränta för dagen, fastän ock dessa insatta
medel ej alltid kunnat af stiftelserna förrän¬
tas. Det är sannt, att Kongl. Maj:t i ISådig
Proposition föreslagit för sparbankerna rät¬
tighet att insätta medel i Banken emot 5
procents ränta; men häraf kunna sparban¬
kerna icke vänta sig stor nytta. Banco-Ut-
skottet har, i sitt beslut deröfver, erbjudit
insättning emot 4 procents ränta och låne-
rätt för sparbankerna af medel till deras be¬
hof emot 5 procents ränta. I alla fall synes
det redan medgifna undantagets fortfarande
Den 22 Juni.
793
vara nödvändigt, om ej för annat, åtminstone
för att tranquilisera, i afseende på beskaf¬
fenheten af dessa vigtiga inrättningar.
Herr J^effler: Enär Utskottet icke bifal¬
lit den, vid återremissen, gjorda framställ¬
ning, att bevillningsafdrag ej må ega rom å
fattiginrättningars utlånade capital, nödgas
jag emot detta beslut mig reservera; men,
då Utskottet medgifvit berörde förmån för
sparbankerna, gillar jag Utlåtandet i denna
del. Det är klart, att, då sparbankerna ej
kunna påräkna insättningar, utan att försäkra
om ränta, icke lägre än 5 procent, samt dessa
inrättningar hafva flera utgifter att bestrida,
stundom sakna tillfälle att utlåna de insalta
medlen, och, om förmånen att insätta medel
i Banken emot 4 eller 5 procents ränta be¬
viljas, ändock måste erfara en gifven förlust,
är det billigt, att omförmälda undantag må
för sparbankerna ega rum. Hvad de så kal¬
lade missbruken angår, tror jag desamma
vara få och idke egentligen innefattande för¬
hållanden, som äro för inrättningarne alldeles
främmande; och, beträffande Götheborgs spar¬
bank, torde det förtjena nämnas, att högsta
tillåtna årsinsatsen af en person är endast
100 Rd. Det kan ock hända, att mången,
som anses välmående, icke befinner sig i så¬
dan ställning, äfvensom att den, sora den
ena tiden är förmögen, kan den andra åter
vara försatt i fattigdom; och i dylika händel¬
ser äro de genom insättning i sparbank i
1
794
Den 22 Juni.
behåll varande medlen för bemälda personers
barn af mycken nytta.
Herr Strehlenert: Jag skulle gerna dela
Utskottets yttrande om nu ifrågasatta förmån
för sparbankerna, om jag icke vore öfverty-
gad derom, att densamma, i en tid, då svå¬
righet eger rum att låna ut penningar emot
fullgod säkerhet, snarare skall leda till men,
än vinst för stiftelserna, hvilka skola sättas i
nödvändighet att låna ut medel på blotta
namn, i saknad af lånsökande, som, då de
lemna god inteckningssäkerhet, icke vilja un¬
derkasta sig vägran att få tillgodonjuta det
i allmänhet stadgade bevillningsafdraget. Jag
ogillar således Utlåtandet i denna omstän¬
dighet.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde till bifall 1:0 femte
bevillningsgrunden oförändrad, och 2:0 den¬
samma, med den förändring, att det vid slu¬
tet deraf medgifna undantag för sparbanker¬
na skall försvinna; på hvilka frågor Ja och
Nej svarades, samt votering begärdes.
Följande voterings-proposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller den uti Bevillnings¬
utskottets Utlåtande, N:o 28, uppställda femte
bevillningsgrund oförändrad, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej_, kommer ofvannämnda be¬
villningsgrund att antagas, endast med den
förändring, att det vid glutet deraf medgifna
Den 22 Juni.
795
undantag för de så kallade sparbanker skall
försvinna.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riksdags-
Ordningens föreskrifter, och, vid voterings-
sedlarnas öppnande och uppräknande, befun-
nos de innehålla 24 Ja emot 12 Nej, i följd
hvaraf den femte bevillningsgrunden oförän¬
drad var bifallen.
6:0 Bevillning utgöres af de inkomster
utöfver 100 Rd. Banco, hvilka i egenskap af
lön, arfvoden, sportlar eller tillfälliga för-
tjenster, tillfalla de personer, som äro i Kongl.
Maj:ts och Rikets eller särskilda inrättnin¬
gars tjenst.
Herr Noreus: Denna bevillningsgrund,
sådan den i Betänkandet, N:o 7, framställdes,
innehöll gränsen af löneinkomst utöfver 5o
Rd. såsom den, hvaraf bevillning borde utgå.
Ståndets Ledamöter förenade sig, vid åter-
remissen, i den anmärkning, alt skäl saknas
till rubbning af den i nu gällande Bevill-
ningsförfattning fastställda grund, enligt hvil¬
ken 200 Rd:s inkomst utgör berörde gräns.
De skäl, som till stöd derför då anfördes,
äro icke af Utskottet vederlagda, och jag är
öfvertygad, att Ståndet förblifver vid sitt så¬
lunda förut fattade beslut.
Häruti förenade sig Herrar Lamberg,
LöjvenTUs och Cronius m. fl.
Herr Leffler: Jag instämmer med Herr
Noreus och tillägger den hemställan, om ic¬
ke det må äfven uttryckas, att bevillning ef¬
ter enahanda grund skall utgå af den löne¬
796
Den 22 Jani.
inkomst, som tillfaller personer, hvilka äro i
städernas tjenst.
Herr Ståhle: Jag förenar mig äfven med
Herr J&reuSj men yrkar derjemte redactions-
förändring, i likhet med lydelsen uti nu gäl¬
lande Bevillningsstadga. Jag hänvisar i det¬
ta afseende till 2 art. 1 §. 1 morn., der det
läses: ”Alla Embets- och Tjenstemän af Hof-,
Civil-, Militaire- och Ecclesiastique-Staterna,
samt öfriga Allmänna Verk, Privata Bolag
och inrättningar, af hvad beskaffenhet de
vara må, i städerna och på landet etc.” Till
detta yrkande har jag så mycket mera skäl,
som, innan denna fullständiga redaction, Hof-
Statens Embetsman ansågos ifrån bevillning
fria, såsom varandej de Kongl. Personernas
enskilda tjenst.
Herr Rydström upplyste, att redaclionen
af nämnde art., §. och [moment är redan
verkställd, i enlighet med den gamla författ¬
ningens lydelse.
Herr Helsingius: Jag är af annan tanka,
i afseende på minsta lönebeloppet, hvaraf
bevillning bör erläggas. Såsom Ledamot af
TaxeringsComitee har jag sjelf med ledsnad
erfarit, huruledes många löntagare kunnat,
vid sina uppgifter, ställa så till, att deras
löner ej uppgått till 200 Rd., och jag har
sett, att en betydlig bevillning derigenom
gått för Staten förlorad. Då jag således an¬
ser en inkomst af 200 Rd. vara för hög att
i detta afseende såsom gräns bestämma, tror
jag det lämpligaste vara att godkänna Ut¬
Ben 22 lunt'. 797
skottets nu gjorda förslag, att en summa af
100 Rd. mätte såsom minimum fastställas.
Herr Cron: Jag har ingenting att på¬
minna emot redactionsförslaget, men tror,
alt privata holags och inrättningars tjenste¬
män icke höra taxeras efter 2 art. 1 §. af
13evillningsförordningen, helst sådana tjen¬
stemän, såsom gårds- och frälse-inspeclorer,
casseurer, bokhållare, fogdar, factorer och
skrifvare i privat tjenst, frälsekamererare och
frälse-secreterare, förekomma på ett annat
ställe, nämligen 2 art. 3 §. 7 mom. Dere¬
mot är den 1 §. i berörde art. endast til¬
lämplig för Statens och Allmänna Verks Em-
bets- och Tjenstemän.
Herr Ståhle: Jag anser nödvändigt att i
redactionen bibehålla ordet privata bolag_,
helst bolag finnas, såsom t. ex. det för Gö¬
tha Canal-byggnad, hvilket har tjenstemän
med betydliga löneinkomster.
Herr Helsingius: Vid närmare öfvervä¬
gande finner jag en annan otydlighet ega ruin
i den sjette bevillningsgrunden. Der ultryc-
kes, att bevillning skall utgöras af lönein¬
komster utöfver 100 Rd. Jag hemställer,
om icke deraf skulle kunna dragas den slut¬
sats, att en tjensteman med 2Öo Rd:s löne¬
inkomst endast skulle erlägga bevillning efter
j5o Rd., hvilka äro den del af lönen, som
belöper sig utöfver omförmälda 100 Rd. Jag
skulle tro meningen bättre uttryckas genom
följande ord: ”Bevillning utgöres af hvar och
793
Den 22 Juni.
en tjensteman, som uppbär löneinkomster ut¬
öfver ioo Rd.”
Herr Westman: Jag förenar mig med
Herr Helsingius uti hans första anförande.
Så snart den princip är gifven, hvilken jag
icke gillar, att embets- och tjenstemän skola
erlägga bevillning af löner, ser jag icke skäl,
hvarföre ej skyldigheten må vidtaga med
ioo Rd:s löneinkomst. Om en arbetskarl
liar sådan inkomst, får han derför betala 5
procent, och jag finnér ej grund, hvarföre
den ena, mer än den andra, skall ega be¬
frielse för sina ioo Rd.. För öfrigt har äfven
jag, vid taxeringslöri ättningar, förnummit de
olägenheter, som uppkommit af gränsens be¬
stämmande till 200 Rd:s löne-inkomst.
Herr Santesson: I anledning af den an¬
märkta redactionsskillnaden och hvad derom
upptyst blifvit, hemställer jag, om ej säkrast
och bäst är, att proposition ställes pä den
gamla redactionen; ty, om det nuvarande för¬
slaget bifalles, sker anmärkning sedermera
vid redactionen, och utgången deraf är oviss.
Herr Ålund: 1823 års Rikets Ständers
Bevillnings-Utskolt inkom ock med bevill-
ningsgrunder, som ej voro vidlöftigare än de
nuvarande. Att deruti intaga reduetionerna af
författningens särskilda §§., vore en för vidt
och fåfängt utsträckt möda. Nu är endast
fråga om grundernas antagande, och seder¬
mera om deras tillämpning. Möjligen kan
Bevillnings-Utskottet utfinna en redaclion af
Den 22 Juni.
7.99
paragrapher bättre, än den, som Bevillnings¬
utskottet år 1823 föreslog.
Herr Falkman: Jag tror Ståndet icke
vara bundet af någon redaclion af författnin¬
gen, utan endast böra afgöra, om principen
skall antagas eller icke; och härvid önskar
jag den omtvistade gränsen för bevillnings
erläggande af lön böra sättas till 200 Rd., i
stället för de af Utskottet i det sednare Ut¬
låtandet föreslagna 100 Rd.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde till bifall i roden sjet¬
te bevillnings-grunden oförändrad, och 2:0
nämnde grund, med den förändring, att be-
viliningen skall utgöras af embets- och tjen-
stemäns löne-inkomster utöfver 200 Rd. i stäl¬
let för de nu föreslagna 100 Rd., på hvilka frå¬
gor Ja och Nej svarades, samt votering begärdes.
Följande Voterings-Proposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller den uti Bevillnings¬
utskottets Utlåtande, N:o 28, uppställda sjette
bevillnings-grund oförändrad, lägger: Ja.”
”Den det icke vill, lägger: Nej."
”Vinner Nej, kommer ofvannämnde be-
villnings-grund att antagas med den förändring,
att bevillningen skall utgöras af embets- och
tjenstemäns löne-inkomster utöfver 200 Rd.
B;co, i stället för de nu föreslagna 100 Rd.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riks¬
dagsordningen? föreskrift, och, vid vote-
riugssedlarnes öppnande och uppräknande, be-
funnos de innehålla 19 Nej emot 17 Ja,
8oo
Den 22 Juni.
i följd hvaraf den sjette bevillnings-grun-
flen, med ofvannämnda förändring, var af
Ståndet antagen, och ifrån hvilket beslut Herr
Helsingias sig reserverade.
7:0 Bevillning utgöres af de i 3:dje
mom. 6 §. 2 Art. i§23 års Bevillningsför¬
ordning uppräknade Actiebolag, Societeter,
Cassör, Verk ock allmänna inrättningar, ef¬
ter det närmare bestämmande, som kommer
att 1 författningen inflyta.
Bifölls.
8:0 Bevillning utgår med vissa procent
af testamenten, gåfvor, fideicommissar, arf,
fynd och vinstmedel. Från en dylik be-
villningsafgift må dock undantagas testamen¬
ten till fromma stiftelser, samt sådana dis¬
positioner, gåfvor och inkomster, som ej i
värde uppgå till 5o Bd. Brco, eller hvilka,
så väl som arf, icke tillfalla personer i det
slägtskaps förhållande, som 2 Art. 7 §. Bevill-
ningsförfattningen, såsom undantag, upprepar.
Herr Ekerman åberopade de skäl, som
vid ålerremissen anfördes, för den sats,
att cj så lågt testaments- eller gåfvovärde,
som 5o Rd., skulle med bevillning beläggas,
utan att gränsen må blifva den nu bestäm¬
da af 3oo Rd.
Häruti förenade sig Herrar Nore'uSj We~
serj Lund gr en j Strehlenertj Donner^ [Gezelius,
I^eJJler, Cronius m. fl.
Herr Falkman: Jemte det jag förenar
mig med Herr Ekermanj tror jag uppmärk¬
samhet böra fästas på det tillägg, att bevill¬
Ven 22 Juni. Sot
ning skall utgå äfven af fynd. Ett sådant
stadgande är, i min tanka, icke rådligt, såsom
tilläfventyrs föranledande, att manga fynd
skulle fördöljas.
Herr Landegren: Äfven jag instämmer
deruti, att minsta testaments- eller gåfva-
värdet, hvaraf Bevillning skall erläggas, må
fastställas till Boo Rd., hvarjemte jag hem*
ställer, att testamente och gåfva till tjenste¬
hjon för långvarig och trogen tjenst böra
från bevillning fritagas.
Herr Cron: Jag har inom Utskottet de¬
lat den åsigt, att ett testaments- och gåfvo-
värde af 5o Rd. ej bör undandragas bevill¬
ning, och jag har trott, alt bevillningen skul¬
le vara i samma mån mindre tryckande, som
den erlades vid ett tillfälle, hvilket med nöje
omfattades. Att man med tillfredsställelse
emottager ett värde af 5o Rd., är ostridigt,
och lika billigt är det, att man erlägger be¬
villning derpå, som på hvilken testaments-
eller gåfvosumma som helst; men, för att ic¬
ke inkastas uti minutier, är gränsen föresla¬
gen till 5o Rd. Slutligen kan jag icke und¬
gå att yttra den öfvertygelse, att, genom en
sådan förändring af minimi-beloppet, denna
Statens inkomst skall betydligen förökas, helst
de flesta testaments-summor begränsas under
detsamma.
Herrar Santesson och Donner instämde
med Herr Landegrenj i fråga om undantag
från bevillning för testamente och gåfva till
Horg. St. Pr. vid Rikt cl. 1828—29. VI. 66.
802
Den 22 Juni.
tjenstehjon för långvarig och trogen tjenst,
äfvensom Herr Cron sig deruti förenade, sär¬
deles som hän inom Utskottet i denna punkt
sig reserverat.
Diseussionen ansågs slutad, och derefter
framställdes af Herr Talmannen följande pro¬
positioner:
1:0 Bifalles åttonde bevillningsgrunden,
med den förändring, att äfven testamente
och gåfva till tjenstehjon för långvarig och
trogen tjenst skola från bevillning fritagas,
under förbehåll af särskild pröfning, i anled¬
ning af de omständigheter, som i 2:ne näst¬
följande propositioner förekomma? Hvarpå sva¬
rades Ja.
2:0 Bifalles, att från denna bevillnings-
grund må utgå bestämmelsen, att bevillning
skall af fynd erläggas? Hvilken fråga med Ja
besvarades, och
3:o Bifaller Ståndet, att, i stället för det
i denna bevillningsgrund till 5o Bd. före¬
slagna minimum af teslaments- och gåfvo-
belopp, hvarå bevillning erläggas bör, det¬
samma må, på sätt i 1823 års bevillnings-
stadga föreskrifves, bestämmas till 3oo Bd.?
På hvilken fråga Ja och Nej svarades, samt
votering begärdes.
Följande voteringsproposition uppsattes,
justerades oah anslogs:
Den, som bifaller det i Bevillnings-Ut-
skottets Utlåtande, N:o 28, åttonde bevill¬
ningsgrunden, föreslagna minimum af testa-
ments- och gåfvobelopp, hvarå bevillning er¬
Den 22 Juni.
8o3
läggas bör, utgörande samina minimum 5o
Rd., lägger: Ja.
Ren det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nejj kommer ofvannämnda mi¬
nimum, att, på sätt i 1823 års bevillnings-
sladga föreskrifves, bestämmas till 3oo Rd.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Hiks-
dagsOrdningens föreskrifter, och, vid vote-
ringssedlarnes öppnande och uppräknande,
befunnos de innehålla 21 Nej emot 12 Ja.
I följd häraf var Ståndets beslut, att
åttonde bevillningsgrunden skulle blifva denna:
”Bevillning utgår med vissa procent af
testamenten, gåfvor, fideicommisser, arf- och
vinstmedel. Från en dylik bevillningsafgift
må dock undantagas testamenten till from¬
ma stiftelser, testamenten och gåfvor till tjen¬
stehjon för långvarig och trogen tjenst, samt
sådana dispositioner, gåfvor och inkomster,
som ej i värde uppgå till 3oo Rd. eller
hvilka, etc.”
9:0 Bevillning utgöres efter särskilda be-
stämmanden af personer i städerna och på
landet, hvilka hafva sådana utvägar att sig
försörja, som icke lämpligen kunna hänfö¬
ras under ofvanupptagna bevillningsgrunder,
hvarvid, i afseende på classificationen gäller,
hvad fjerde punkten här ofvan innehåller.
Herr Ekerman: Hvad jag anförde, i an¬
ledning af den fjerde bevillningsgrunden, är
tillämpligt äfven på den nionde. Det finnes
i städerna med stora inkomster försedda per¬
soner, sorn skola taxeras efter denna bevill-
8o4
Den 22 Juni.
nings-grund. Jag må deribland först nårn*
lia commissionairer, för hvilkas taxation ett
maximum varit utsatt, hvaröfver taxerings-
män icke vågat deni beskatta, Dessa com¬
missionairer hafva mången gång större in¬
komster, än flere handlande, och de förras
ställning förbättras dagligen. I följd af Kongl.
Beslut äro de äfven frikallade från utskylder
till städerna, och jag vet ej, hvarföre icke
af handlande uppsäga burskap och sysselsät¬
ta sig endast såsom commissionairer. För
min del skulle jag icke draga i betänkande
att uppsäga mitt burskap, såsom grosshand¬
lande, om jag ej redan 20 år innehaft det¬
samma, och jag skulle finna mig väl belåten
med att endast betala bevillningsafgift, så¬
som commissionaire. En annan class finnes
afven, nämligen advocater, för hvilka maximi¬
beloppet är faststäldt till ^5 Rd., ehuru för¬
hållandet med deras betydliga inkomster är
enahanda, som det, hvilket med commissio-
nairernas är anmärkt. För vissa advocater
kan den afiaire ej ens anses stor, som ren¬
derar blott 1000 Rd., och en enda affaire,
som ändock ej kan kallas betydlig, gifver en
inkomst, mångdubbelt större, än bevillnin-
gen. Jag yrkar derföre, att nionde bevill—
ningsgrunden måtte så bestämmas, att det
får af TaxeringsComite' bero att beskatta de
uti denna grund nämnda personer till den
point, som comiteen finner lämplig, i mån af
samma personers inkomster; och jag tilläg¬
ger slutligen, alt jag beklagar den yngling,
Den 22 Juni.
8o5
som hädanefter skaffar sig burskap, enär han,
såsom endas' commissionaire, hade säkrare
utväg beredd att förtjena sitt bröd.
Häruti förenade sig Herr Lundman.
Herr Cron: Jag kan ej uppfatta, hvad
verkan det af Herr Ekerman anförda må
hafva på bevillningsgrunden, som här endast
är i fråga. På detta ställe är blott antyddt,
att bevillningen skall af de der subsumerade
personer utgöras efter särskilda bestämman-
den, och att, i afseende på classificationen,
gäller, hvad fjerde punkten innehåller. Til¬
lämpningen af grunden är en särskild åtgärd,
och vid densamma, eller vid uppställningen
af författningen, skall Utskottet, så vidt möj¬
ligt är, jemka förhållandet efter billighet.
Herr Falkman: Då, vid slutet af denna
bevillningsgrund uttryckes, att vid taxationen
gäller, hvad fjerde bevillningsgrunden inne¬
håller, och i denna sednare bestämmes be¬
skattning efter behållen inkomst, finnér jag
derom något vidare stadgande icke behöfvas.
Hvad Herr Ekerman anfört om commissio-
nairer och advocater, hörer till de spe¬
ciella delar, som förekomma vid granskning
af författningen.
Herr Ekerman: Jag deremot tror, att de
af mig yrkade bestämmelser höra till bevill-
ningsgrunden, som bör vara så fullständig,
att missbruken deraf ej må vara så lätta, sora
hittills, enär det icke nu kain bestridas,
att t. e. advocater efter närvarande bevill-
8o6
Den 22 Juni.
ningsstadga, ej taxerats till högre summa,
än 75 Rd.
Herr Noreus: Ej är det lämpligt att i
bevillnings-grunden intaga bestämmelser, an¬
gående några få vissa classers beskattning.
Vid tillämpningen är rätta tiden dertill, och,
enär bevillnings-grunden åberopar fjerde
punkten, hör ingen farhoga sig förete, utan
man vara förvissad, att, genom ett noggrannt
och principenligt bestämmande af classifica-
tionen, förekomma Taxerings-Comiteers miss¬
tydningar vid författningens tillämpande.
Herr Ekerman: Mig synes missförstånd
hafva egt rum om slutföljdeu af min fram¬
ställning. Ehuru jag exempelvis nämnt corn-
missionairer och advocater, har anmärknin¬
gen dock omfattat ej blott dessa, utan alla
personer, som icke äro embets- och tjenste¬
män, men hafva förtjenster eller inkomster,
hvilka kunna jemföras med dem af borgerli¬
ga yrken. Jag vidhåller min, i afseende härå,
yttrade tanka, och, om den ej nu realiseras
genom den af mig yrkade bestämmelses in¬
tagande i bevillnings-grunden, lärer sådant
komma att höra endast till önskningar.
Herr Winberg: Fjerde bevillningsgrun-
den är, endast i afseende på classificationen,
åberopad i den c>:de; men, då i den förra
omförmäles ej blott classification, ulan äfven
beskattning med vissa procent efter behållen in¬
komst, tror jag, för fullständighetens skull och
till undvikande af all misstydning, tillämpan»
Den 22 Juni.
807
de af 4:de grunden i sin helhet höra på det¬
ta ställe bestämmas.
Häruti instämde Herr Helsingius.
Herr Ståhle: Jag delar fullkomligen
Herr Ekermans åsigt, att alla, som hafva be¬
hållen inkomst, höra beskattas till viss pro¬
cent deraf; att commissionairer icke blifvit
efter denna grund taxerade, härleder sig från
1823 års Bevillnings-stadga, der det uti 2 Art.
2 §. 1 Mom. föreskrifves, att handlande, skepps¬
redare, fabriqueurer, handtverkare och bor¬
gare utgöra bevillning, i förhållande till deras
villkor och rörelse, med 5 för ioo:de af den
inkomst, de under nästföregående året njutit;
hvaremot commissionairer, lika med handels¬
bokhållare, äro i 7 Mom. af samma §. upp¬
förda till särskilda classer efter tariff. Detta
anser jag icke grundsatsenligt; men, då Ut¬
skottet i 4-de bevillnings-grunden visligen u-
teslutit ordet borgarej och uttryckt, att be¬
villning skall utgöras af handel, rörelse, handt¬
verk, näringarj fabrication, konstflit och ar¬
betsförtjenst, i städerna och på landet, med
vissa procent af inkomsten, och den fjerde
bevillnings-grunden åberopas i den nionde,
tror jag ej de under den sednare inbegrip¬
na personer kunna undgå att betala i bevill¬
ning 5 procent af inkomsten, och derföre
tillstyrker jag bifall å omförrnälda nionde
bevillnings-grund.
Herr Strehlenert: Jag instämmer med Herr
Ekerman och har mig äfven bekant, att com¬
missionairer, uppå hos Kongl. Majit i under¬
So8
Den <23 Juni.
dånighet anförda besvär, vunnit befrielse från
afgift till staden. Huruledes med deras taxe¬
ring af afgifter till kronan sig förhåller, känner
jag deremot icke.
Herr Ekerman: Mitt yrkande åsyftar,
att sådana personer, hvarom i nionde bevill-
mngsgrunden fråga är, skola taxeras, lika¬
som borgare, efter behållen inkomst, och att
bevillnings-grunden må, i öfverensstämmelse
med detta syftemål, uttryckas.
Herr Cron: Så väl vid i8a3 års Riks¬
dag, som äfven nu, har Bevillnings-Utskot-
tets åsigt varit, alt inkomsten skall vara grun¬
den för beskattning, med fastställande, för det
partiella, af minimi-belopp. Hvad Herr E~
kerman åsyftar, tror jag redan finnas i för¬
fattningens anda och bokstaf; men, om för¬
tydligande kan ega rum, bestrider jag visst
icke, att det må ske.
Herr Santesson: Lika med Herr Ståhle,
tror jag fjerde bevillnings-grunden uppfylla,
hvad Herr Ekerman åsyftat, då jag gör mig
försäkrad, alt författningen redigeras i enlig¬
het med bevillnings-grundens lydelse. I
annat fall måsle förhållandet uttryckligen
stadgas.
Herr Winberg: Jag tror, att de skiljak¬
tiga tankarne i denna punkt bäst förenas,
om Herr Talmannen framställer proposition
på nionde bevillnings-grunden, med uteslu¬
tande af följande ord: ”i afseende på classi-
fieation."
Herr Helsingius: Jag medgifver, att det-
Den 22 Juni.
ta uteslutande är ändamålsenligt; men jag
tror derjemte, att uppmärksamhet bör fästas
på de i början af bevillnings-grunden före¬
kommande orden: ”efter särskilda bestäm-
roanden,” hvarigenom en olikhet emot fjerda
bevillnings-grunden eger rum. Således an¬
ser jag ett förtydligande behöfligt, på det att
icke mot hvarannan stridande beslut i den¬
na fråga må fattas.
Herr Cron: Snarare tror jag, att denna
bevillningsgrund förtydligas, om det uttryc-
kes, att de särskilda bestämmelserna afse ta¬
riffen för de minimi-belopp, hvarunder de i-
frågavarande personerna ej kunna beskattas.
Herr Helsingius: Den lättaste utvägen
för ändamålet synes mig vara, att uttrycka,
att den i nionde grunden upptagna bevill¬
ning skall utgå i enlighet med fjerde punkten.
Herr Santesson: Delande Herr Crons
åsigt, att de särskilda bestämmelserna böra
uttryckas afse minimi-beloppeu för de nämn¬
da personernas beskattning, föreslår jag, alt
vid slutet af bevillnings-grunden endast må
tilläggas: ”hvarvid fjerde bevillnings grun¬
den i öfrigt tjenar till rättelse.
Herr Cron: Ändamålet, hvarföre tilläg¬
get af orden: ”särskilda bestämmanden” vid
början af den nionde bevillnings-grunden
skett, har varit, att Utskottet ämnat göra sär¬
skilda bestämmelser för sådana personer, i
afseende på hvilka de allmänna föreskrifter¬
na om taxation till fern procent af behållen
inkomst icke varit tillämpliga.
8io
Den 522 Juni.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen föreslog följande lydelse af nion¬
de bevillningsgrunden: ”Bevillningen utgöres
af personer i städerna och på landet, hvilka,
såsom t. ex. commissionairer och advocater,
hafva sådana utvägar att sig försörja, som
icke lämpligen kunna hänföras under ofvan-
upptagna bevillningsgrunder, hvarvid gäller,
hvad fjerde punkten bär ofvan innehåller.”
Herr Cron: Om denna lydelse af nionde
bevillningsgrunden antoges, uteslutas de huf-
vudsakliga omständigheter, som göra densam¬
ma till en särskild grund, hvarföre ock, i så¬
dan händelse, hela punkten eller bevillnings¬
grunden kan utan saknad försvinna, då me¬
ningen dermed egentligen är att antyda de
särskilda bestämmelserna.
Herr TVinberg: Fjerde punkten innefattar
de särskilda bestämmelserna, som äro dels
taxationen till vissa procent af den behållna
inkomsten, dels minimitariff. Således inser
jag icke behofvet deraf, att återupprepa stad¬
gandet i denna nionde bevillningsgrund.
Herr Falkman föreslog följande redaction
af den nionde bevillningsgrunden: ”Personer
i Städerna och på landet, hvilka hafva såda¬
na utvägar att sig försörja, som icke lämpli¬
gen kunna hänföras under de föregående be-
villningsgrunderua, skola utgöra bevillning ef-
de grunder, som fjerde punkten innehåller.”
En af Herr Talmannen, i enlighet här¬
med, framställd proposition bifölls.
Derefter beslöts, att, som tiden var re¬
Den 22 Juni. 81 x
dan långt framliden på dagen, fortsättningen
af granskning utaf Bevillnings-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 28, skall ske på eftermiddagen.
§• 5.
Herr Zethelius anförde, att, enär Kongl.
Maj:t i Nåder, enligt Dess till Rikets Stän¬
der den 18 dennes aflåtna skrifvelse, redan
förordnat, att brännvinsbränningen skall in¬
ställas under instundande Juli och Augusti
månader, torde Herr Zetheliij angående un¬
derdånig anhållan derom, väckta Motion,
hvarom i Protocollen den i5 och 19 dennes
förmäles, få återtagas, hvilket bifölls.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar
ledamöter åtskiljdes klockan 2 e. m. och
sammanträdde åter, lill fortsättning af plenum,
Eftermiddagen,
Klockan 6.
§. 2.
Ankomna Protocolls-Utdrag från Heder¬
värda Bonde-Ståndet, för den 19 innevarande
månad och denna dag, upplästes och funnos
innehålla, att Ståndet remitterat till Consti-
tutious-Utskottet en anmäld anledning till
anmärkning mot StatsRådet och Konungens
föredragande, och till Stats- samt Allmänna
81 2
Ben 22 Juni.
Besvärs- och Economie-Utskotten, af Motion
om inrättande af ett curhus i staden Sunds¬
vall; fattat särskilda beslut i anledning af
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 167; återre¬
mitterat Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets Betänkande, N:o i3i, samt Lag-
Utskottets Betänkanden, N:is 68, 69 och 70;
bifallit Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Eeonomie-Utskottens Utlåtande, N:o 35; och
beslutat läggande till handlingarne af Kongl.
Maj:ts Skrifvelse angående vidtagna åtgärder
i följd af nu varande utsigter för årsvexten.
Lades till handlingarne.
§• 7*
Upplästes följande Val-ProtocolT:
”År 1829, den 22 Jani, sammanträdde
Borgare-Ståndets Herrar Electorer och valde,
för den lid Herrar Langenberg, Levton och
Löfvenius, som erhållit det Vällofl. Ståndets
tillstånd att till hemorten sig begifva, äro
från Riksdagen frånvarande, till ledamot uti
Stats-Utskottet Herr Lamberg, till ledamot i
Banco-Utskottet Herr Rydström, till ledamot
i Lag-Utskottet Herr Cron, och till ledamot
i Economie-Utskottet Herr Montan.
Ut Supra.
In fidem
J. A. AfzeliusC
I anledning häraf beslöts, att förord¬
nanden skola utfärdas, genom Utdrag af Pro»
Den 22 Juni.
Si3
frocollet, för Herrar Lamberga RydströmCron
och Montan att vara ledamöter, under da
tider, sora i Val-Protocollet omförmälas, deu
första i Stats-Utskottet, den andra i Banco-
Utskottet, den tredje i Lag-Utskottet, och
den fjerde i allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottet; dock, hvad Herr Montan be¬
träffar, i så måtto, att denna befattning ej
får af honom emottagas, förrän Herr Mattson,
i hvars ställe han förut är vald till ledamot
af Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot-
tet, till Riksdagsorten återkommer och, såsom
ledamot af nämnde Utskott, å nyo inträder.
§. 8.
Fortsattes den från förmiddagen upp¬
skjutna återstående behandlingen af Bevill-
nings-Utskottets Utlåtande, N:o 28, i anled¬
ning af de vid Betänkandet, N:o 7, om grun¬
derna för den blifvande allmänna bevillnin-
gen, samt för värdering af fastigheter, inom
Biks-Stånden gjorda anmärkningar.
Dervid förekommo följande bevillnings-
grunder, så lydande:
10:0 Berednings-, Taxerings- och Pröf-
nings-Comiteerna må ega, när grundade skäl
dertill äro för handen, att fastighet blifvit
uppgifven utöfver eller under dess verkliga
värde, att detsamma nedsätta eller höja; dock
böra skälen dertill i protocollet antecknas;
äfvensom det i minimitarilfen bestämda för¬
hållande i allmänhet icke får understigas.
Bifölls.
8i4
Den 22 Juni.
11:0 Hufvudsakliga stadgandena i 3 Art.
2 §. 17, 18, 19, 20, 21 och 22 Morn. af 1823
års Bevillningsförfattning om värdering af
fastigheter på landet böra bibehållas, dock
med uteslutande af föreskriften, att icke nå¬
gon egendom får åsättas lägre värde, än den
kunde komma att ega vid försäljning utan
tvångsmål.
Herr Falkman: Jag erinrar mig icke, hu¬
ruvida det uti de i denna punkt åberopade
§§. af Bevillnings-stadgan är bestämdt, hvil¬
ket jag dock tror det vara, att åbyggnader å
landlegendornar skola tagas i betraktande, och
att den egendom, som är försedd med brand-
försäkrad åbyggnad, bör anses vara mera värd
än den, hvars åbyggnad icke är brandförsä-
krad. Denna skillnad är rigtig, hvad stadse-
gendomar beträffar, men ej hvad angår åbygg¬
nad å landtegendom; ty, om åbyggnaden der
icke är i brandstods-inrättning försäkrad, men
afbrinner, erhålles dock ersättning derför
genom den för landet i allmänhet uti lag fö-
reskrifna brandstod. Häraf synes, att en o-
försäkrad åbyggnad å landtegendom är i sam¬
ma praedicamentsomförsäkrad. Jag tror således,
att beskaffenheten af åbyggnaden bör, ehuru
ej till fulla värdet, tagas i betraktande vid
värdering af landtegendom, på den grund,
att en bebyggd egendom är mera värd, än
en obebyggd, men utan afseende derpå, om
åbyggnaden är brandförsäkrad eller icke.
Herr Cron: 3 Art. 2 §. 21 Mom. af nu
gällande Bevillnings-stadga lyder sålunda; ”Ŭ
Den 22 Juni.
Si5
byggnader å landet, som blifvit eller blifva
brandförsäkcade, böra väl icke särskildt, efter
brandförsäkringssummans belopp, till bevill¬
ning anses, men skola dock, i sammanhang
med den egendom, hvartill de höra, förtje¬
na skäligt afseende, i den mån en emot för¬
lust af eldsvåda tryggad egendom eger ett
större värde.” Häraf synes det mig vara tyd¬
ligt, att brandförsäkringsvärdet icke utgör den
egentliga normen, ehuru man ansett egendom
vara mera värd, då åbyggnaden funnits brand-
försäkrad, än i motsatt fall, och det är i san¬
ning billigt, att denna skillnad tages i be¬
traktande.
Herr Falkman: Efter denna af Herr Cron
lemnade förklaring föres jag lätt på den tan¬
ka, att det kan anses vara stadgadt, att å-
byggnad å landtegendom ej skall tagas i nå¬
got betraktande vid egendomens värdering, så
framt ej denna åbyggnad är brandförsäkrad.
Detta måste dock icke vara meningen. Eljest
skulle det förhållande kunna inträffa, att en
egendom, som är försedd med mindre behöf¬
lig, men brandförsäkrad åbyggnad, och hvars
egare, i saknad af nödiga hus vid gården, nöd¬
sakas hyra byggnader till spannmålens inrym¬
mande, med mera, högre beskattas än den,
som är försedd med åbyggnad, behöflig för
egendomens skötsel och bruk, men icke brand¬
försäkrad. Min öfvertygelse är, att brand¬
försäkringsvärdet af åbyggnaden icke må af-
ses vid egendomens värdering, ulan att der¬
emot åbyggnadeus beskaffenhet och nödvän¬
81G
Den 22 Juni.
dighet för egendomen böra öfvervägas, dock,
enligt hvad jag förut nämnt, icke till fulla
värdet.
Herr Alund: I anledning af hvad Herr
Falkman yttrat, får jag anmärka, att bland
grunderna för husbehofs-brännvinsbrännin-
gen det är föreslaget, att, uti taxation af jord¬
egendomsvärde för detta ändamål, ej må in¬
begripas värdet af byggnader tili högre be¬
lopp, än som motsvarar högst en fjerdedel
af jordens värde. För enhet i princip har
Bevillnings-Utskottet ansett beräkning af å-
byggnaden vid egendomens värdering, äfven
i afseende på bevillningen, nödvändig.
Herr Leffler: Mig förefaller det besyn¬
nerligt, att den, som låter brandförsäkra å-
byggnad å sin landtegendom, skall straffas
derför genom på brandförsäkring af åbygg-
naden grundad beräkning af egendomens hö¬
gre värde. Husen hafva, utan afseende på
brandförsäkring, vissa värden, och värdet af
ett hus är större eller ringare, i den mån
det är för egaren mer eller mindre nyttigt.
I förhållande derefter bör det ock betraktas
vid egendomens värdering. Såsom exempel
på rigtigheten af min sals, vill jag anföra, alt
ett hus i stad, hvilket gifver viss hyresin¬
komst, hvarken blifver i detta afseende min¬
dre värdt, eller bör lägre uppskattas, derfö¬
re att det icke är brandförsäkradt.
Herr Noreus: Jag instämmer med Herr
Falkman och finner skillnaden emellan brand-
försäkrad och oförsäkrad åbyggnad å landt-
Den 22 Juni.
egendom, såsom inverkande på egendomens
högre eller mindre bevillningstaxeringsvärde,
besynnerlig. Det är sannt, att den egendom,
som är försedd med brandförsäkrad åbygg¬
nad, bar vid köpslut högre värde; men deraf
följer icke, att bevillningsvärdels höjning el¬
ler sänkning skall deraf bero. Det är icke
åbyggnaden, utan landtegendomen, som gifver
afkastningen, och, då åbyggnadens värde, i
afseende på begagnande af rättighet till hus-
behofsbränvinsbränning, ingår utan skillnad
af brandförsäkring eller ej, till visst belopp
uti taxationen, ser jag ej heller skäl, hvarföre
en dylik skillnad skall göras, då fråga är att
taga åbyggnad i betraktande för skyldighe¬
ten att utgöra bevillning. Jag önskar således
den förändring i 21 Mom. 2 §. 3 Art. Be-
villnings-Stadgan, att det må i allmänhet ut¬
tryckas, att vid taxering af landtegendomar
åbyggnads bättre eller sämre beskaffenhet
inå afses.
Herr Cron: Herr Falkman förmodar, alt
andra byggnader å landtegendom, än de,
som äro brandförsäkrade, skola från all be¬
räkning vid egendomens taxering uteslutas;
anén, att förhållandet icke är sådant, synes
af 17 Mom. i samma art. och §., som nyss
nämnas af Bevillnings-Stadgan, enligt hvilket
moment det åligger TaxeringsComitee att ut¬
röna egendoms beskaffenhet, äfven till åbygg¬
nad, hvaremot i 21 Mom. endast velat anty¬
das den särskilda uppmärksamhet, som bör
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. III. 67.
81S
Den 22 Juni.
fästas å brandförsäkrad Åbyggnad. Hvad Herr
Ålund anfört om beslämmelsegrunder för
husbehofs-bränvinsbränningsrätt, anser jag icke
vara till förevarande ämne tillämpligt.
Discussionen ansågs slutad, och, uppå
Herr Talmannens proposition, blef den ii
bevillningsgrunden af Ståndet bifallen.
12:0. De i 1823 års Bevillningsförordning
gifna föreskrifter om värdering af faslighet i
stad fortfara, med den förändring, att mini¬
mum af värde är det, hvartill hus blifvit i
allmänna inhemska brandstodsbolag till för¬
säkring antaget, derunder nedsättning på in¬
tet villkor må ega rum.
Herr Ståhle: Vrd återremissen af Betän¬
kandet, N:o 7, anförde jag, att brandförsä¬
kringsvärdets antagande, såsom bevillnings-
grund för hus i stad, är en orättvisa. Brand¬
försäkringsvärdet är den summa, som husets
återuppbyggande, i händelse det afbrunne,
skulle kosta, och hvilket värde är alldeles o-
beroende af taxeringssumman, eller bevill—
ningsvärdet, som åter bör vara det belopp,
hvartill egendomen säljes. Jag bestrider så¬
ledes det föreslagna stadgandet, att minimum
af värde å fastighet i stad är det, hvartill
bus blifvit i allmänna inhemska brandstods¬
bolag till försäkring antaget, och att nedsätt¬
ning derunder på intet villkor må ega rum.
Brandförsäkringen må väl tagas i beräkning,
men icke anses utgöra normen eller sjelfva
grunden.
Häruti instämde Herr Donner.
Den 22 Juni.
Herr Norelis: Lika med Herr Ståhle,
finnér jag det vara obilligt, att i bevillnings-
taxationen för en fastighet i stad låta ingå
annat, än egendomens sanna värde, beroen¬
de af stadens olika rörelse och ställning, jem¬
förelsevis med andra städer, hvaremot brand¬
försäkringen, som afser kostnaden för husets
uppbyggande, beror på byggnadsmaterialier-
na och deras dyrhet, då det sanna värdet
åter bestämmes af den större eller mindre
afkastningen deraf i olika städer. Kostnaden
att uppbygga ett hus, t. ex., i Säther är olika
med den, som fordras för en dylik byggnad
i Norrköping; men det sanna värdet af den
ena eller andra byggnaden är af berörde
kostnad oberoende. Jag anser det således
obilligt, att brandförsäkringsvärdet skall vara
minimum, då det snarare borde vara maxi¬
mum, och jag frågar, om det är möjligt att
för hus i Rikets mindre städer erhålla en
köpeskilling, motsvarande byggnadskostnaden.
Häruti förenade sig Ilerrar Wallström^
Dalenius, Köhler och Gezelius.
Herr Cron: De Ståndets Herrar ledamö¬
ter, som yttrat sig i frågan, hafva utgått från
den princip, alt husens brandförsäkringsvär¬
de rättas efter byggnadskostnaden. Sålunda
bar ock förhållit sig efter fordna braridförsä-
kringsforfattningar. Men nu har städernas
allmänna brandstodsbolags reglemente grun¬
dats derpå, att egaren sjelf får uppgifva vär¬
derings summan och således bestämma brand¬
försäkringsvärdet. Municipal-autoriteterna, som
Ven 22 Juni.
i städerna med dessa ärenden liafva befatt¬
ning, kunna väl sig utlåta, att värdet är för
högt, men hafva icke rättighet att höja det¬
samma. Om det nu förblifver vid egarens
uppgift af värdet, är det ock billigt, att be¬
skattningen derefter rättas. All annan grund
kan icke med rättvisa förenas.
Häruti förenade sig Herr Rydström.
Herr Aspelin: Jag instämmer med Herr
Noreus. I Stockholm finnas många egendo¬
mar, som äro upptagna till högt brandför¬
säkringsvärde. Vid försäljning uppgå de
icke till mera, än -§■ deraf, stundom blott
till hälften af detsamma, och de flesta pu-
bliqua cassör beläna egendomarne icke högre,
än till halfva brandförsäkringssumman. Det
är således icke Ibilligt, att dessa fastigheter
taxeras till bevillning efter deras brandför¬
säkringsvärden.
Herr Helsingius: Då denna fråga förra
gången inom Ståndet discuterades, var jag
af samma tanka som Utskottet. Hvad Herr
Noreus nu deremot anfört, har hos mig än¬
nu fastare stadgat den öfvertygelsen, att
Utskottets åsigt är den rätta. Jag föreställer
mig, att hvarje brandstodsbolag blott till
försäkring antager egendom efter det mirteta
värdet, hvarvid lättare beräknas kostnaden
efter byggnadsmaterialier, än beroendet af
local- och tillfälliga omständigheter. Likale¬
des bör hvarje redlig man förmodas ej upp¬
gifva egendomsvärdet för brandförsäkring till
för högt belopp. Jag tror i detta afseende
Den 22 Juni.
821
det vara elt godt correctiv emot för höga
brandförsäkringar å egendomar, att minimum
för bevillningstaxeringsvärdet må vara det,
hvartill egendom är brandförsäkrad. Det
är sannt, att i Stockholm belägna egendo¬
mars brandförsäkringsvärden äro stundom
110g höga; men undantagen böra icke afskräc¬
ka från bibehållande af taxeringsgrunden,
som är förenad med brandstodsbolagens fort¬
farande. Om brandförsäkringen på en per¬
sons stadsegendom är tilläfventyrs hög, jem¬
förelsevis med egendomens sanna värde, skall,
vid i staden inträffande eldsvåda, det möjli¬
gen kunna inträffa, att egaren, som är säker
om fullkomlig och tilläfventyrs mer än till¬
räcklig ersättning för den förlust, som han
lider genom sin egendoms afbrinnande, mer
sysselsätter sig med att frälsa en annans hus,
hvars brandförsäkringsvärde han vet vara
lågt, än att rädda sitt eget. Detta förhållan¬
de har måhända bidragit dertill, att flere
städer afbrunnit.
Häruti instämde Herr Cronius.
Herr Nore'us: Jag torde få erinra Herr
Cron derom, att fastighetsegare hafva rätt
att ingå uti städernas allmänna brandstods¬
bolag efter samma summor, hvartill deras
hus varit i f. d. Allmänna Brandförsäkrings¬
verkets Stadsfond försäkrade. Detta värde
måste vara det, hvartill egendomen, uppbyggd,
kan skattas, utan afseende på den summa,
man kan påräkna att för densamma vid för¬
säljning erhålla. Jag köper icke egendomen,
822 Den 22 Juni.
för det den skall brinna, och fö'r det jag
derför skall uppbära brandskade-ersättning,
utan för behofvet af samma egendom. Dess¬
utom gifver, hvad Herr Aspelin anfört oin
brandförsäkringsvärden å egendomar i Stock¬
holm, mig anledning till den anmärkning, att
taxering å bus härstädes slödjes icke på brand¬
försäkringsvärden, utan på deras värden vid
köpslut och derpå grundad jemförelse emel¬
lan egendomar. Jag vet icke, hvarföre ej
enahanda norm skall kunna följas äfven i de
mindre städerna. Det bör vara lätt för
Taxerings-Comiteer att efter sådan grund
jemföra den ena gården med den andra, oell
såmedelst icke svårt att controliera egarnes
uppgifter. Jag inser icke heller, hvarföre
luis i staderna skola beskattas hårdare, eller
efter annan grund, än hvarje landtegendom,
bruk, fabrique o. s. v., hvilka bära sina egna,
sanna värden och icke beskattas högre, än
de böra beskattas.
Herr Falkman: Jag anser brandförsä-
kringsvärde å fastigheter i städer böra tjena
till någon ledning vid bevillningstaxei ingen,
men ej taxeringsmännen vara förbundna att
ovillkorligen följa samma belopp, utan rätt
att derunder nedsätta bevillningsvärden. Det
är sanut, att egendomar stundom äro öfver-
taxerade. Om taxeringen då rättas efter
brandförsäkringsvärdet, skulle stor olikhet upp¬
komma. Skulle bevillningen nedsättas under
försäkringsvärdet, kan detta gifva brandstods¬
bolaget anledning att låta å egendomen an-
Den 22 Juni.
8a3
ställa ny värdering, sorn kunde hafva till
följd brandförsäkringens nedsättning, hvari¬
genom vådan af för hög försäkring Liefve fö¬
rebyggd. Jag tror, af dessa skäl, ovillkorlig
förbindelse för taxeringsmännen att följa
brandförsäkringsvärdet icke böra ega rum, e-
huru taxeringsman böra derom hafva känne¬
dom, till upplysning och ledning. I afseen¬
de på den tolfte bevillningsgrunden, anser
jag jemväl en annan omständighet förtjena
uppmärksamhet. Då Utskottets Betänkande,
N:o 7, hos Ståndet förevar, anmärkte jag,
att, vid uppskattning af byggnad å stadsjord
utom stadens staket, bör förfaras efter ena¬
handa princip, som vid uppskattning af å-
byggnad å landet iakltages. I Utlåtandet,
]N7:o 28, pag 54 af det tryckta exemplaret,
har Utskottet meddelat, att, beträffande öfri¬
ga lill städerna börande, utom staketen be¬
lägna fastigheter, så igenfinnas i 17 Mom. 5
§. 3 Art. af Bevillningsförordningen de af
några ledamöter ifrågastä 1 Ida stadganden. Den¬
na citation skall rätteligen vara 17 Mom. 4
§. 3 Art., och der läses, att ”de hemman och
bebyggda lägenheter, som ligga inom städer¬
nas områden, äfvensom den till städerna hö¬
rande jord, med derå varande byggnader,
värderas efter enahanda grunder, som för
landtegendomar är stadgadt, med afseende
likväl å den större afkastning, som stadsjor-
den vanligen gifver.” Med detta stadgande
är jag för min del belåten* men, enär Ut¬
skottet i tolfte bevillningsgrunden i allmän-
824
Den 22 Juni.
lict sig ullSl i t, alt taxeringsman, vid värde¬
ring af stadsegendomar, skola rätta sig efter
brandförsäkringsvärden, skalle denna taxe-
ringsgrund kunna tillämpas på byggnader å
stadsjord, men långt utom stadsstaket beläg¬
na. Det torde derföre böra tagas i öfvervä¬
gande, huruvida icke, i afseende härå, ett
tillägg må uti tolfte bevillningsgrunden inta¬
gas, i anledning af hvad Herr Santesson vid
fjerde bevillningsgrunden anmärkt. Det be-
höfves icke, om Ståndets ledamöter af Ut¬
skottet försäkra, att det gamla nyss upplästa
stadgandet bibehålles vid redactionen af den
nya Bevilluingsförordningen; men, om detta
icke iakttages, kunde det inträffa, att en la¬
dugårdsbyggnad å staden tillhörig jord utom
stadens staket taxeras efter hela brandför-
säkringssumman, hvilket vore obilligt och stri¬
dande emot nuvarande Bevillningsförordning»
Jag har emedlertid velat härå fästa Ståndets
uppmärksamhet och hemställer, om Ståndet
må anse det ifrågavarande tillägget nödvän¬
digt eller ej.
Herr Cron: Hvad yttradt blifvit derom,
alt brandförsäkring emot eldskada ej be¬
stämmer stadsegendoms rätta värde, lemnar
jag derhän. Jag tror fastmer, att, då ega¬
ren sjelf, för ändamål af brandförsäkring,
uppgifver värdet, bör det anses tillförlitligt,
enär dermed väl, å ena sidan, är förenad
fördel, men ock, å den andra, ett nödvän¬
digt betungande. Hvad åter angår Herr
Falkmafis yttrande, att mindre åbyggnader
Den 22 Juni.
8a5
på stadsjord utom stads staket böra beskat¬
tas efter samma grund med åbyggnader å
landet, hvarmed de äro jemnförliga, är jag
derom ense, och tror, alt det citerade stad¬
gandet för detta fall är det gällande.
Herr Helsingius: Till hvad jag förut an¬
fört, finner jag mig böra tillägga, att jag ej
tror, det något brandförsäkringsverk prin-
cipmessigt för brandförsäkring antager det
värde, som en egendom, efter att vara gen¬
om brand förstörd, skulle kosta att åter upp-
bygga, utan fastmera antager härvid det vär¬
de, som egendomen har den lid, då försä¬
kringen sker. Uti Stockholms Stads Brand¬
försäkringsverk följes den sednare grunden.
Ilär hållas äfven årligen, å brandförsäkrade
egendomar, besigtningar af Directionens leda¬
möter, hvilka hafva för detta ändamål dislricler
för sig indelade, så att besigtning å en egendom
i allmänhet sker hvart fjerde eller femte år.
Brandförsäkringsverket har äfven rätt att ned¬
sätta egendomsvärdet, hvarvid egaren dock
får en recognition för det, som förloras, då
försämringen skett utan egarens förvållande.
Jag vet ej, em dessa principer följas af an¬
dra brandstods-inrättningar; men, om ock så¬
lunda icke är, kan jag likväl icke tro, att nå¬
gonstädes värdet bestämmes till kostnad för
nybyggnad efter brand, utan efter det stånd,
uti hvilket egendom vid brandförsäkrandet
befinnes. Jag anser mig således ingalunda ve¬
derlagd i mina framställningar och yrkar bifall
af den i2:te bevillningsgrunden, helst fast¬
826
Den 22 Juni.
ställande af en motsatt princip vore i san¬
ning mycken våda underkastadt.
Herr Leffler: Hvarje stadsegendom har,
efter mitt omdöme, tvänne värden. Det ena
är dess naturliga, eller det, som afser kostna¬
den för egendomens uppbyggande, hvilket
vanligen tjenat till rättelse vid hrandförsä-
kringar, i händelse huset är nytt, men, i
fall det är sämre, med nedsättning i samma
mån. I gamla brandförsäkrings-inrältningen
och äfven i utländska brandförsäkrings-bolag
har valet varit att bygga eller betala värdet,
som för kostnaden beräknats. Deremot har
en stadsegendom äfven ett tillfälligt, af con-
juncluren beroende, värde. Conjuncturen kan
en tid vara sämre, men sedermera åter för¬
bättras. Brandförsäkringar å egendomar va¬
riera ej i mån derefter, och, om conjuncturen
försämras, är det obilligt att erlägga bevill¬
ning efter brandförsäkringen, som bestämmer
ersättningen, om huset brinner. Jag finner det
således vara orättvist, att brandförsäkrings¬
värdet skall utgöra minimum för stadsegen-
doms uppskattning till bevillning.
Herr Noreus: Sedan Herr Leffler upp¬
lyst, att gamla brandförsäkrings-inrättningen
hade det correctiv, att antingen åter upp¬
bygga afbrunnet hus, eller utbetala brand¬
försäkringssumman, samt han äfven utredt ett
annat särskildt förhållande, begär jag propo¬
sition till den af mig yrkade förändring i
i2:te bevillningsgrunden, med anhållan, att
Den 22 Juni.
saken, om ej annorledes, må genom votering
afgöras.
« Herr Hemberg: Jag delar Utskottets å-
sigt i denna fråga. Lika med hvad Herr
Ilelsingius , angående Stockholms stads Brand¬
försäkringsverk, upplyst, tillgår äfven vid
Skånska Brandförsäkrings-inrättningen. Der
följes ej ovillkorligt egarens uppgift, utan be¬
sigtning sker å egendomen af kunniga män,
som uppskatta densamma till hvad den, vid
försäkrings-tillfället, kan anses värd. Jag yr¬
kar bifall af bevillningsgrunden, såsom vigtig.
Herr Westerstrand: Så väl inom Afdel¬
ningen, som inom Utskottet in Pleno, har jag
varit af den tanka, Herr Noreus fullständigt
utredt, och således förenar jag mig nu äfven
med honom.
Herr Ståhle: Då Ståndet, genom bifall
till ii:te bevillningsgrunden, stadgat den
princip, att å landtegendom befintliga åbygg¬
naders brandförsäkringsvärde skall afses vid
egendomens taxation till bevillning, hemstäl¬
ler jag, om ej enahanda grund för stadsegen-
domars uppskattande bör ega rum, då man
bör förutsätta, att en egare ej brand försäkrar
sitt hus, för att låta detsamma påtändas, ul¬
an i ändamål att för sig och sin familj be-
trygga tak öfver hufvudet, om huset brinner.
Herr Petersson: Jag bör upplysa, att, un¬
der det gamla brandförsäkringsverket fortfor,
var brandförsäkringsvärdet å stadsegendom ej
alltid normen för bevillningstaxeringen. I
min hemort har jag en korrt utom staden
828 Den 22 Juni.
varande byggnad, som är brandförsäkrad till
2000 Rd., men af Taxerings-Comitee upp¬
skattad till 4°oo Rd., efter hvilken summa
jag derföre mäst erlägga bevillning. Jag till¬
styrker således, att den 12:te bevillningsgrun-
clen må bifallas.
Herr Winberg: Jag instämmer med Herr
Helsingius och de flera talare, som'delat hans
åsigt; men, sorn brandförsäkrings-instrtrmenfc
upptager ej allenast sjelfva den egentliga fa¬
stigheten, utan äfven åtskilliga lösören, hem¬
ställer jag, om ej redactionen af bevillnings-
grunden måtte så vida förändras, att uttryckt
blifver, att minimum för taxeringsvärdet må
vara det belopp, hvartill brandstodsbolag, vid
försäkring, upplagit sjelfva fastigheten.
Herr Noreus: Jag vill härvid blott er¬
inra, alt endast det, som är väggfast, brand-
försäkras, jemte huset, uti inhemska brand¬
stodslag, som här äro i fråga, och att endast
uti utländska bolag försäkras äfven lösören,
genom hvilken skillnad de, som hafva tagit
försäkringar i de utländska bolagen, äro i en
lyckligare belägenhet. Det är dessutom gif¬
vet, att köp af fastighet i stad ej grundas på
brandförsäkringsvärdet, ej heller härledes lå-
nerätt derifrån. Publiqua cassör beläna hus
i städerna långt under brandförsäkringsvär¬
den. än fastighet å landet med brandförsä-
krad åbyggnad, och ändock uppstå förluster.
Detta bevisar, att verkliga värdet å stadse¬
gendom är under brandförsäkringssumman.
Herr Cron: I anledning af Herr TVin-
Den 22 Juni.
bergs yttrande vill jag erinra, att endast vägg¬
fasta saker brandförsäkras uti de inhemska
brandstodsbolagen, och, med afseende på Herr
Norel yttrande örn förlust å lån, intecknade
i stadsegendomar, tror jag mig böra, såsom
exempel derpå, att särskilda omständigheter
kunna dertill bidraga, nämna, att ett publikt
verk gjort förlust å ett fastighetslån, icke e-
gentligen derföre, att egendomen haft min¬
dre värde, än den vid belåningen ansetts e-
ga, eller att den blifvit till ringare belopp
försåld, utan emedan gäldenären innehaft för¬
mynderskap, som medfört prioriterade an¬
språk.
Herr Ålund: Äfven jag instämmer med
Herr Falkman deruti, att å stadsjord, men
utom stadens staket, belägna åbyggnader, e-
livad de äro brandförsäkrade eller icke, böra
taxeras efter enahanda grund, som för åbygg¬
nad å landtegendom iakttages.
Herr TVinberg: Då jag omförmält för¬
säkring af lösören, har jag må hända dervid
användt ett mindre passande ord, samt egent¬
ligen härmed menat, hvad väggfast är.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde derefter följande pro-
sitioner:
”j:o Om Ståndet bifaller den i2:te be vil I-
nings-grunden oförändrad, hvarpå Ja och Nej
svarades; och
2:0 Om Ståndet bifaller nämnda bevill-
nings-grund, med de förändringar, att, ehu¬
ru taxeringsman må, vid stadsegendoms taxe-
»
83o
Den 22 Juni.
ring till bevillning, afse branförsäkringsvär-
det, de dock ej må vara bundna af detsam¬
ma, såsom minimum för taxeringsvärdet, och
att bus å stadsjord utom städernas staket
må taxeras efter samma grunder, som åbygg¬
nad på landet?”
Herr Helsingius: Dessa tvänne förän¬
dringar, eller frågorna om dem, torde böra
åtskiljas. Den första kan jag icke bifalla, e-
huru böjd att gilla den sednare.
Herr Talmannen framställde deruppå
följande proposition och contraproposition,
hvilka uppsattes, justerades och anslogos:
”Den, som bifaller Bevillnings-Utskot-
tets Utlåtande, N:o 28, i hvad det rörer I2:te
bevillningsgrunden, lagger: Ja.”
”Den det icke vill, lagger: Nej.”
”Vinner Nej, anses Ståndet hafva bifallit
den förändring i ofvannämnda bevillnings-
grund, att, ehuru Taxerings-Comiteer skola
taga i betraktande i stad belägna fastigheters
brandförsäkringsvärde, de dock ej må vara
pligtige att följa brandförsäkringsvärdet, hvar¬
ken såsom minimum eller maximum för fa¬
stighetens taxeringsvärde.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riksdags-
Ordningens föreskrifter, och, vid voterings-
sedlarnas öppnande och uppräknande, befun-
nos de innehålla 20 Nej emot 10 Ja, i följd
hvaraf den i i2:te bevillningsgrunden föreslag¬
na förändring var gillad.
Emot detta beslut reserverade sig Her¬
rar Helsingius, Hemberg, Petersson, Cronius
i och Ålund.
Ven 22 Juni.
831
DS derefter den andra af de ifrågasatta
förändringarna uti tolfte bevillnings-grunden
skulle företagas, hemställde Herr Cron, huru¬
vida den samma, efter utgången af nyss be¬
rörda votering, ieke må vara öfverflödig.
Herr Falkman: Då det icke ännu är sä¬
kert, alt de öfriga Riks-Slånden antaga den
af Borgare-Ståndet nu beslutade förändring
i tolfte bevillningsgrunden, anser jag det sed¬
nare tillägget icke öfverflödigt, helst förhål¬
landet bör vara enahanda, ehvad en å stads¬
jord utom stads staket belägen åbyggnad e-
ges af borgare eller landtman.
Herr Hemberg: Jag instämmer med
Herr Falkman, om meningen är, angående
bus å egentlig jordlägenhet, hvaremot förhål¬
landet bör bedömas olika för hus å så kallad
tomt.
Herr Falkman: Uppmärksamhet bör fä¬
stas derpå, att nuvarande bevillningsförord¬
ning i 21 Mom. 2 §. 3 Art. afsett tvänne
slags byggnader, det ena: å så kallade lust¬
ställen, och det andra! åbyggnad egentligen
för landtegenaoms skötsel.
Herr Talmannen framställde följande
proposition: ”Beslutar Ståndet, att, vid taxe¬
ringen af hus å stadsjord utom stads staket
enahanda grunder skola följas, som iakttagas
vid uppskattning af å landtegendomar befint¬
liga byggnader, ehvad de äro braudförsäkrade
eller icke?”
Herr Ståhle: Om 3 Art. 4 §• 17 Mom*
äf nuvarande Bevillningsförordning bibehålles,
83a
Den 22 Juni.
anser jag deruti tillräckligt stadgande, hvad
denna omständighet beträffar, innefattas.
Herr Falkman uppläste 3 Art. 2 §. 21
Mom. af Bevillningsförordningen och yttra¬
de, det han önskar, att Ståndet icke måtte
föreslå någon närmare redaction af stadgan¬
det, utan att bevillningsgrunden måtte endast
uppsättas så allmän, som möjligt, på det att
enahanda principer skola för taxation af i-
frågavarande åbyggnader på stadsjord följas,
hvilka äro för hus å landtegendom stadgade.
Derefter beslöt Ståndet, uppå Herr Tal¬
mannens proposition, att, vid taxering af hus
å jordar utom Städernas staket, men på stä¬
dernas grund belägna, samma grunder må föl¬
jas, som vid taxering af hus å egentliga landt-
egendomar iakttagas.
Herr Santesson: Enär jag af laga förfall
var hindrad alt tillstädes vara, då n:te be¬
villningsgrunden afgjordes, får jag nu reser¬
vera mig emot bibehållandet af 21 mom. 2
§. 3 art. uti Bevillnings-stadgan, i afseende
på grunden deri för taxation af åbyggnad
på landet. Jemte det jag anser det vara o-
rättvist för de egendomar, som ega brand-
försäkrade åbyggnader, enär alla de öfriga,
som äro delaktiga i landets brandstod, haf¬
va motsvarigt skydd utan ökadt bevillnings-
värde, finnér jag bestämmelsen innefatta
ett afskräckande från att deltaga i våra Sven¬
ska brandstods-inrättningar.
i3:o Att bergverken, med alla derunder
inbegripna och dertill räknade eller dermed
Den 22 Juni.
833
jemförliga manufacturier, verk oell inrätt¬
ningar på landet, böra uppskattas efter de
uti i8a3 års Bevillningsförfallning stadgade
grunder, med uttryckligt tillägg, i afseende
på stångjernsbruken, huru jernets rätta verk¬
liga värde hvarje år skall bestämmas, huru
uppskattning skall ske för de till bruk hö¬
rande masugnar och grufvor, som ligga i an¬
nat taxeringsdistrict, än sjelfva bruket, samt
att den afkastning af mahn och tackjern, som
vid stångjernsbruk tillhöriga grufvor och mas¬
ugnar kan uppkomma, genom försäljning af
den malm och det tackjern, som brytes eller
tillverkas utöfver brukets egna behof, behö¬
rigen beräknas vid bestämmandet af bruks-
egendomsvärde.
Bifölls.
i/po Att, i stället för ordalydelsen i 2 art.
4. §• ”Masugnar, så vida de ej ingått i vär¬
det af den egendom, de tillhöra,” det härom
i nya Bevillnings-stadgan skulle heta: ”Mas¬
ugnar och de andelar deruti, hvilkas tillverk¬
ning försäljes, så vida de nämligen icke in¬
gått i värdet af den egendom, hvarunder
de lyda.”
Bifölls.
i5:o Att, i stället för orden: ”Grufvor
andre,” som finnas i 2 art. 4 §• pag. 33,
bör det heta: ”Grufvor och grufvelotter
andre.”
Bifölls.
16:0 De grunder för värdering af Mjöl-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. lil. 68.
834
Den 22 Juni.
och Sågqvarnar, Valk- och Stampverk, som
finnas utvecklade uti 3 art. 2 §. 20 och 26
morn. af 1823 års Bevillningsförordning, bö¬
ra bibehållas; men i fråga om det uti slutet
af 20 mom. 2 |. 3 art. omnämnda undan¬
tag för Mjöl- och Sågqvarnar, tillägges vid
momentets slut: ”eller sedermera såsom hus-
behofs-inrättningar tillkomna, emedan dessa
qvarnar böra, vid hemmansvärdet, afses och
inberäknas.”
Bifölls.
17:0 Värdet å fiskerier, som utgöra sär¬
skilda, i Jordboken upptagna, lägenheter, ut¬
an att vara i hemmanens skattläggning inbe¬
gripna, eller hafva i deras uppskattningsvär-
de ingått, bestämmes sålunda, att behållna af-
kastningen uträknas till capital genom fem
procent.
Bifölls, i enlighet med Ståndets beslut
den 3o sistlidne Mars.
Slutligen lät Ståndet bero vid fjerde Af¬
delningen af Utlåtandet, innefattande svarpå
framställningar om bevillningens nedsättning,
lindring deri för flera orter och åtskilligt mera,
börande till fördelningen och det reglemen-
tariska.
§• 9*
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets, un¬
der N:o 4ö» afgifna Berättelse till Bikets
Ständer om den af Utskottet förrättade gransk¬
Den 22 Juni. -’1 835
ning af Bancoverkets räkenskaper samt sty¬
relse och förvaltning efter sista Riksdag,
Jemte berättelsen upplästes de dervid
afgifna reservationer.
Herr Falkman: Mig torde tillåtas, att vid
denna berättelse afgifva några få erinringar.
Under förutsättning, att Låne-contoren i Gö¬
theborg och Malmö skola behandlas lika, har
jag fästat min uppmärksamhet på nionde,
tionde och elfte punkterna. Den nionde
punkten angår en från Revisionen öfver Gö¬
theborgs Låne-Contor gjord framställning om
behof af ett extra arfvode af 5o Rd. årligen
för lån-extractets uppgörande derstädes. Den
tionde angår de vid Låne-Contoret i Göthe¬
borg för Directionens ledamöter, Bankens
Ombud och Contorets embets- och tjenste¬
män anordnade ljuspenningar, och den elfte
angår, ibland annat, anordning vid Låne-Con¬
toret i Götheborg af 200 Rd. årligen till skrif-
varehjelp för Ombudsmannen. Utskottet har
förklarat sig skola framdeles meddela yttran¬
de i dessa omständigheter. Härvid torde
Malmö Låne-Contor jemväl böra komma i
betraktande, likväl med afseende derå, att
mindre besvär, i följd af en ringare utlå-
nings-fond, berättigar till mindre ersättning.
Den adertonde punkten omfattar Göta Canal-
bolags interessenters vidtagna och med Banco-
fullmägtige communicerade beslut, att, såsom
ersättning för till Motala verkstads fortsät¬
tande afstådda fyra års utdelningar å actier»
na, låta till sig utställa löpande fordringsbe»
836
Den 22 Juni,
vis roed 5 procents ränta. Bancofullmägti-
ge hafva med deras i öfrigt gifna samtycke
förenat ett uttryckligt förbehåll, att, jemte
det redan af bolaget utstakade villkor, det
de ifrågavarande fordringsbevisen ej kunna af
innehafvaren uppsägas, äfven uti dem inne¬
fattas ett bestämdt förord, alt hvarken in¬
teckning eller införsel får för desamma sökas
och beviljas. Utskottets Utlåtande innefat¬
tar, att nyssnämnda förbehåll verkligen be-
finnes uti fordringsbevisen intaget, och att
Utskottet ansett sig böra förhållandet hos
Rikets Ständer anmäla, med gillande af den
uppmärksamhet, Bancofullmägtige häråt lem-
ii a t. Vid detta yttrande har jag ingenting
alt påminna; men jag hade önskat, att den
allmänna författning vidtages, att, om Göta-
Canal-Directionen utgifver skuldförbindelser
till andra än Staten, Directionen måtte göra
det förbehåll, att förbindelsernas innehafvare
ej få söka inteckning uti Canal-bolagets fa¬
stigheter, eller införsel i någon del af ca-
nalens inkomster, till förfång för Staten,
vid den påföljd, att bolaget, om detta
villkor åsidosattes, må vara förbundet att
hela sin skuld till Staten betala. I anledning
af den fyrationde första punkten, angående
anstalter, dels till en förkortad utarbetning,
dels lill vidare fortsättning af Bankens hi¬
storia, får jag nämna, att jag icke inser be-
hofvet af det sammandrag af Bankens histo¬
ria, hvilket, till fortsättning af det af Silfver¬
stolpe i detta afseende påbegynta arbete, är i
Den 22 Juni.
837
fråga. Kostnaden dertill är beräknad till 4ooo
Ed. Enär all erforderlig upplysning om Ban¬
kens historia synes mig vara att hemta utur
Herr Grefve aton Schwerins utgifna arbete,
önskade jag, att, om ej saken, hvilket jag lik¬
väl befarar, är redan bestämdt afgjord, be¬
rörde ansenliga utgift måtte besparas, helst
kostnaden ej inskränkes blott till ofvan¬
nämnda 4ooo Rd., hvilka äro beräknade så¬
som vedergällning för sammanfattningen, ut¬
an äfven ökas genom utgifter i och för tryck¬
ningen af arbetet.
Herr Winberg: I afseende på den 4i:sta
punkten af Banco-Utskottets Berättelse, för¬
enar jag mig så mycket heldre med Herr
Falkman^ som ifrågavarande historiska arbe¬
te är alldeles öfverflödigt, enär de upplys¬
ningar, som kunde deruti innefattas, stå att
i korthet vinna uti det från Stats- och Banco-
Utskotten, angående penningeväsendet, snart
förväntade Princip-betänkandet.
Herr Donner förenade sig med Herrar
Falkman och Winberg.
Herr Jantesson: ”Först beder jag få
nämna, i anledning af Herr Falkmans vid i8:de
punkten gjorda anmärkning, att det förbe¬
håll, som CanalDirectionen infört uti de för
Motala verkstads räkning utgifna 5 procents
obligationer, ej var endast i följd af Banco-
fullmägtiges dertill gifna anledning, utan lika
mycket af nödig omtanka, det ej någon eller
ingen af actie-egarne skulle, till de andras
prejudicerande, söka någon intecknings- eller
838
Den 22 Juni.
införsels-säkerhet särskildt för sig. För öf¬
rigt bör jag ock gifva tillkänna, det Canal-
Directionen aldrig, om icke vid något extra
ordinarie tillfälle för ett momentelt helt korrt
tidsbehof, utgifvit någon skuldförbindelse, å
bolagets vägnar, och jag hoppas, att det äf¬
ven hädanefter ej skall komma i fråga; och,
beträffande den förmånsrätt eller säkerhet,
som Staten skall ega uti Götha Canal och
dess tillhörigheter för Statens byggnadslåne-
bidrag, så har derför hvarken blifvit fordrad
eller någonsin afgifven någon pantförskrif¬
ning, ej heller laglig inteckning deruti blif¬
vit tagen; som ock ej hade stått väl att förena
med de villkor, Rikets Ständer till bolagets
trygghet fästat vid nämnda biträden. Af
dessa skäl tror jag den af Herr Falkman
motionerade generella föreskrift, i afseende
på lydelsen af Canal-Directionens utgifvande
skuldförbindelser, ej nödig eller lämplig.”
”Vid 3:ne andra punkter ber jag få yttra
några ord, anmärkniugsvis dock blott, hvad
beträffar i7:de punkten, nämligen:
”När Rikets år 1823 församlade Ständer
beslutade, att inga pensioner till embets- och
tjenstemännen vid Gölha Canal hädanefter finge
belasta Canal-arbetscassan, så kunde i min
tanka detta beslut så mycket mindre hafva
afseende på andra pensioner, än dem, som
beviljats efter år 1820 eller högst 1818, då
först Herrar Bancofullmägtige till Canal-Di-
rectionen hade framställt, på sätt orden lyda:
(se pag. 182 i VI Samlingen, 2:dra Bandet
Den 22 Juni.
83 9
af 1823 års Bihang) angelägenheten af '*att
"ej vidare, genom några bestämmande pen¬
sioner* bereda en förbindelse för verkettill
”sådana ständiga utgifter, som ej directe bi-
”drogo till canalanläggningens fortskyndande,”
”med gillande hvaraf då varande Banco-Ut-
”skottet tillstyrkt (se pag. 185 i samma bok),
”det Rikets Ständer måtte meddela ett be¬
stämdt förklarande, att Banken eller Staten
”icke i en framlid ansvarar för dylika af
”Bolaget, nämligen emot Bancofullmägtigcs
*\förbehåll, fattade beslutj och att alla sådana,
”med de omnämnda likhet egande, utgifter,
”hvilka bolaget i annan ordning, än Rikets
”Ständers Fullmäglige medgifva, kan finna sig
"befogadt bevilja_, må bolagsdelegarne allena
”påföras och af deras enskilda egendom,
”bestridas."
"i;o Den anmärkning af Bancofullmägli-
ge emot Directionens åtgärd, hvilken föran¬
ledde Rikets år i823 församlade Ständer att
härom förordna, ej var emot fortsatt utbe¬
talning af de en gång före år 1818 besluta¬
de pensioner, utan endast emot dem, hvilka
efter nämnde år beviljades; som tydligen in-
liemtas af åberopade dåvarande Banco-Ut-
skottets Betänkande.”
”2:0 Vidare låter det tänka sig, att Ri¬
kets Ständer ville eller ansågo sig rättvisli¬
gen kunna återkalla och upphäfva de före
nämnde tid (1820) af bolaget beviljade pen¬
sioner, dem Banco-Ombuden, så i Canal-Di-
rectionen, som årliga Revisionerna, gillat, och
Den 22 Juni.
Rikets Ständer samt deras Revisorer för den
liden lemnat utan alla anmärkningar; någon
sådan mening, tydligen uttryckt, kan dessut¬
om ej af det Rikets Ständers beslut, som
Utskottet åberopat, bemtas.”
”3:o Den åtgärd, Directionen vidtagit,
att betala alla före 1818 beviljade pensioner
af Canalbyggnadscassan, men alla sedan 1820
beslutade, likasom de sedan 1818 af Banco*
fullmägtige anmärkta, af actie-egares enskilda,
med Rikets Ständers bifall inrättade, pensions¬
fond, öfverensstämmer följaktligen närmast
med ofvan citerade ordalydelse uti Banco-Ut-
skoltels år i8a3 afgifna och af Rikets Stän¬
der gillade Utlåtande.”
”i\:o Örn Directionen och bolaget kunnat
föreställa sig en annan tydning deraf, hade
de visserligen ansett sig berättigade, med å-
beropande af Rikets Ständers beslut, att, om
ej upphäfva, åtminstone betydligen nedsätta
de äldre ännu qvarstående pensioner; men
detta har icke skett annorlunda, än genom
pensionairers afgång, eller enär deras ställ¬
ning blifvit förbättrad, genom hvilken sed¬
nare omständighet, t. ex., det för ur 1828
med 985 Rd. utgångna belopp för äldre pen¬
sioner blifvit för innevarande år nedsatt lill
685 Rd., och kommer hädanefter, då ena¬
handa anledningar visa sig, så väl som för
de genom döden afgående, delta sistnämnda
belopp ytterligare att allt mer och mer för¬
minskas, tilldess del helt försvinner.”
”5:o Om man nu antager, att den of-
Den 22 Juni.
vannämnda ulaf Bolagets, med Rikets Stän¬
ders af är i8a3 bifall, stiftade enskilda pen¬
sionsfond ej hade existerat, så, ehuru några
liya pensioner ej vidare bade kunnat bevil¬
jas, hade dock utbetalningen af de gamla
pensionerna måst oförändrad utgå af sam¬
ma fond, hvaraf de från början blifvit godt-
gjorda, enär Rikets Ständer ej då för all
framtid skiljt sig vid de pensionärer, sorn
en gång egde löfte om pensioner för deras
lifstid, eller intill vunna förbättrade villkor,
eller till den för barn bestämda vissa ålder.
Och vid detta förhållande kan väl icke heller
den ifrågavarande utbetalningen af dessa gam¬
la pensioner hvälfvas, eller, som Banco-Ut-
skottet i dess nu förevarande Betänkande rik¬
tigt benämt det, öfverflyttas på den lilla
särskilda pensionsfond, som tillkommit, en¬
ligt sednaste Rikets Ständers erkännande, af
bolagets och dess tjenstemäns enskilda me¬
del; hvarmed den rätt snart skulle helt för¬
störas. Å denna min anmärkning begäres å-
terremiss till Utskottet.”
”Beträffande igrde punkten, så vill jag ej
bär inlåta mig uti detta ämnes lätt vidlyf¬
tig blifvande hela utveckling, men kan ej un¬
derlåta yttra, att efter de praemisser, som in¬
nefattas uti de, under pag. 3o och 3i af Ut¬
skottets anförande, i:sta och 3:dje omständig¬
heter, som härvid böra tagas i betraktande,
bar jag svårt att finna, huru möjligtvis någon
anmärkning emot Fullmägtige från Rikets
Ständers sida kan föreslås, då den enda au-
märkning, hvilken synes kunna hemtas af
dessa a:ne punkter, snarare vore den från
canalbolagets sida, att Herrar BancofuHmäg-
tige, emot Rikets Ständers bolaget gifna för¬
vissning, det någon annan inskränkning i ar¬
betsplanen ej måtte ega rum, än den Kongl,
Maj:t för godt funne anbefalla, vägrat använ¬
dande af så stor summa för denna verkstads
byggnad, som dertill funnes att tillgå, uti de
i den fastställda planen beräknade, dels 20,
dels 26 procent ospecificerade kostnader. Men
sjelfva anmärkningen innefattar ock framställ¬
ning till dess förfallande, hvadan jag blott
anhåller om proposition derpå.”
”Slutligen har ock i 2o:de punkten or¬
dats om den fråga, huruvida de 1,083,877
Rd. 38 sk. 2 rst. Banco, som Götha Canal-
Discont fournerat canal-byggnadscassan intill
1817 års Riksdag, äro, enligt Rikets Stän¬
ders beslut verkligen afskrifna. Denna fråga,
eller om jag får kalla den tvist, angår dock
ej någon skuldfordran att vidare liqviclera_,
men väl den rättsfråga, om dessa 1,083,877
Rd. 38 sk. 2 rst., såsom en gång redovisade
i canalbyggnadens räkenskaper, böra, oaktadt
ofvannämnda Rikets Ständers beslut, att de
skulle af sådant skäl afskrifvas ur Discont-
räkningen, alltjemt i alla redovisningar för
Discontens utredning ännu belasta densamma
och dervid origtigt tillskapa en förlust på ut¬
redningen af denna discont, i likhet med re¬
sultatet af utredningen utaf Malmö Discont,
men hvilken för Götha Canal-Discont ej exi¬
Den 252 Juni.
843
sterar. Ehvad nu Utskottet härom har ve¬
lat säga, så måtte det stå fast, att, enär af¬
skrifningen utaf Discontens fordran hos Ca¬
nal arbetscassan, Rd. 1,083,877, 38 sk. 2 rst.
aldrig blifvit gjord, och Banken vid 1826
års slut ej stod i förskott för Discontutred-
ningen mera, än 962,860 Rd. 38 sk. 5 rst.,
så hade Banken redan då å sjelfva Discont-
fordrings incasseringen samt räntevinsten å
utredningen, i stället för förlust, ett öfver¬
skott af i2r,oi6: 47* 95 men iaS v'^ ei
heller besvära Utskottet med någon återre-
miss derå, blott befordra det sanna och räl¬
ta förhållandet af saken.”
Herr Helsingius: Då jag för min del ej
kunnat finna, att, hvad Herrar Santesson och
jFalkman anfört, åsyftar klander af Banco-
fullmägtiges åtgärder för den framflutna ti¬
den, och att således Banco-Utskottets åsig-
ter, i afseende härå, äro med dessa talares
tankar öfverensstämmande, finner jag icke
skäl till återremiss, helst de hafva öppet att,
då de särskilda frågorna framdeles förekom¬
ma, framställa och utveckla deras derom fat¬
tade öfvertygelse och yttra sig, angående fö¬
reskrifter, till rättelse för framtiden, utan alt
Utskottets Utlåtande om decharge till Full-
mägtige för den förflutna tiden derföre må
uppehållas eller förändras. Hvad beträffar
anmärkningen vid den kostnad af 4000 Rd.,
som är beräknad för fortsättning af Silfver-
stolpes Historiska Verk, angående Banken,
torde jag få upplysa, att eu sådan fortsätt¬
844
Den 22 Juni.
ning är för flera Riksdagar tillbaka af Rikets
Ständer beslutad, och då, mig veterligen, Ri¬
kets Ständer sedermera icke fattat något be¬
slut, som derför lagger binder i väg, samt
denna kostnad ej är föreslagen skola tagas
af andra medel, än af tillkomna besparingar
å de 3ooo Rd., sorn årligen från och med
år i8i5, enligt Rikets Ständers beslut, äro
af Bankens omkostnadsconto till Bancofull-
mägtiges disposition öfverförda, synes an¬
märkning vid denna åtgärd icke böra ega
rum. Vidkommande åter de 1,088,877 Rd.
38 sk. 2 rst., som utgjort Götha Canal-Ar-
betscassas skuld till Canal-Bolagets f. d. Dis¬
cont, och hvarom uti 14 §. sista mom. i
Riksdagsbeslutet den 21 Juli 1818 förmäles,
tror jag Canal-Directionens till Rikets Stän¬
ders Revisorer i afseende på dessa medels
afskrifning, framställda åsigt, så mycket min¬
dre kunna vara rigtig, som användningen af
denna discontens tillgång till arbetscassan sy¬
nes innefatta ett tillgrepp och verkligen vara
en förlust på discont-utredningen. Directio-
nen bade ingen rättighet att dertill an vän»
da dessa medel, och, om det skulle vara lån,
var det ett låns upptagande utöfver den hög¬
sta tillåtna summan, enligt hvad för Discon-
ten stadgats. Såsom dylikt lån betraktadt,
liar det ingalunda kunnat anses att vara ett
af Rikets Ständer, utöfver det anslagna årliga
byggnadsbiträdet, till sjelfva Canalbyggnaden
af Staten lemnadt bidrag; ty medlen, sorn
användes, voro ej Statens utan den Discont-
Den 22 Juni.
845
vinst och ränta på i Disconten insatta pen¬
ningar, som tillhörde enskilda. Jag kan så¬
ledes icke frångå den tanka, att nyssnämnde
summa icke bör anses annorlunda, än såsom
en förlust på Discont-utredniugen.
Herr Falkman: Angående nittonde punk¬
ten, är jag af olika tanka med Herr Santes¬
son. Jag tror Utskottet hafva haft grun¬
dad anledning till den emot Bancofullmägtige
häruti gjorda anmärkning; men jag tillägger,
alt densamma, enligt min öfvertygelse, icke
bör hindra den decharge, som Utskottet för
dem föreslagit, och hvilken jag för min del
bifaller. I afseende på Herr Santessons yt¬
trande, att Rikets Ständer ej begärt inteckning
i CanalBolagets fastigheter, får jag erinra, att,
så vida detsamma varit med förmån och nå¬
got ändamål förenadt, hade det visserligen
skett, hvaremot, såsom olägenheter deraf, må
anmärkas den betydliga Charta Sigillata och
Öfriga kostnad, denna utväg skulle hafva med¬
fört för Staten, oviss om möjligheten alt, ge¬
nom hvad af Canalen tilläfventyrs återgäldas,
undfå ersättning för en sådan betydlig kost¬
nad. Derföre har jag såsom en preecaution,
yrkat det allmänna stadgande, som min an¬
märkning vid adertonde punkten innefattar.
På denna grund, äfven som med afseende på
Herr anmärkning vid sjuttonde punk¬
ten, förmodar jag, att Ståndet bifaller den be¬
gärda återremissen.
Herr Santesson: ”1 anledning af Herr
Helsingii yttrande om Canal-Directionens till¬
846
Den 22 Juni.
grepp, sä, utan att uppehålla mig vid det o-
lämpliga i sådana uttryck, får jag blott nämna:
Att GöthaCanal-Discont ej blott var ett
Låne-Contor, utan ock, enligt dess reglemen¬
te, ett Räkenskaps» och Cassa-Contor för Ca-
nalbyggnaden;
Alt, allt från verkets början och bolagets
privilegierande, 3oo,ooo Rd. B:co, af Discont-
Creditivet, i Banken voro ansedda somcassa-
understöd för byggnadens oafbrutna gång;
Att Discont-Directionen uti reglementet
var anbefalld att fournera Canalbyggnaden,
efter Canal-Ordförandens och Cassa-directeu-
rens samfällda anordning, utan afseende der¬
på, om Canal-byggnaden uttagit mera, än dess
hela räntevinst och de till Disconten gjorda
actieinsätlningar, äfvensom de ofvannämnda
3oo,ooo Rd. af Discont-Creditivet, förslogo;
Att ett möjligt öfverskott derutöfver i
alla fall afsågs att betäckas genom en blif¬
vande ytterligare actie-insättning, som alltid
skulle ingå till Disconten;
Att ifrågavarande Discontens fordran af
Canalen, den i October 1817, Rd. 1,08.3,877,
desto mindre var i origtig väg tillkonmen, sorn
det af Herr Helsingius nyttjade missfirman¬
de tillmäle utmärker, som alla årens både
Canal- och Discont-räkenskaper voro gran¬
skade och godkända af Bankens revisorer,
likasom vid 1812 års Riksdag af BancoUtskot-
tet, och af den dernäst påföljande Rikets Stän¬
ders revision, som vidare vid i8i5 års Riksdag
Rikets Ständers både Utskott och Plena på
Den 22 Juni.
84?
visst sätt gjorde den minsta anmärkning vid,
att, till de irsta Juni i8i5, det förkott, hvar¬
uti Disconten stod för Canal-byggnaden, upp¬
gick redan då till 852,792 Rd., som de upp-
togo detta förhållande i alla sina räkningar
öfver canalens ställning och, vitsordande både
Canal- och DiscontStyrelsens utan undantag
ådagalagda nit, ordning och omtanka, vid
denna Riksdag ytterligare ökade Disconl-
creditivet från 800,000 till 1,600,000 Rd.
och bestämde beqvämliga terminer för aclie-
egarnes tillskott, samt, efter att hafva beräk¬
nat den i då afgifna byggnads-arbetsplanen
föreslagna årliga byggnads-summa, så väl
som den troliga vinst hvarje år å Discon¬
ten, vid bestämmande af Bankens årliga
byggnadsbidrag till jemna 3oo,ooo Rd., ut¬
tryckte, att i de första åren detta dock ej
skulle förslå, följaktligen Disconten än vidare
behöfva anlitas med förskott, som deras cal¬
cul bevisar, för år 1815, torde komma att
utgöra — — — — —. Rd. 4^,214
1816 — — —* — — — i37,385
o. s. v.
Detta torde tillräckligen vederlägga både
de nu erhållna och de vid andra tillfällen
emottagna äreröriga tillmålen för Götha Ca-
lial-Discontens förvaltning, som ock, oaktadt
all den misstanka man genast ville hvälfva
på den, af Rikets Ständers Revisorer år r8i7
erhöll det fullständiga vitsord, att ”styrelsen
”af GöthaCanal-Discont i allmänhet ådaga¬
lagt en stadgad föresats att noggrannt upp-
848
Ben 22 Juni.
”fylla de föreskrifter, som blifvit dem gifna,
”och att äfven i allt öfrigt iakttaga, hvad för
”upprätthållandet af samma verks credit och
”fullgörandet af deras förbindelser emot all-
”mänheten erfordrades, hvadan den förlägen¬
het, hvari detta verk då råkat, endast bor-
”de tillskrifvas tillfälliga, af förrbemälda sty¬
relse hvarken vållade eller förutsedda hän-
”delser,” och efter Discontens aflemnande år
1818 blef det dock ingen möjlighet att till¬
vita denna Direction någonting i anmärk-
ningsväg, utom en utbetalning af 200 Rd.
till Revisorn af dess sista års redogörelse,
men hvilken anmärkning vid domstolarne
såsom högst obefogad förklarades, enär den¬
na utbetalning grundade sig på ej blott bo¬
lagets beslut, utan ock Kongl. Majrts stadfä¬
stelse deraf.
Yid dessa vittnesbörd, jemte det bästa
ändock af egna medvetandet utaf bäst möjli¬
gen uppfyllda pligter i det varfvets förande,
kunna jag och mina kamrater lugnt åhöra
hvarje, alltid lika ohemul, som obevislig, be¬
skyllning, oss i den delen göres.
Herr Helsingius: Såsom svar härå, får
jag förklara, att, ehuru jag icke minnes, huru
stor summa var den högsta, hvars utlåning
af GöthaCanal-Bolags Discontmedel tilläts,
är det dock obestridligt, att densamma icke
uppgick till 1 million Rd. Det står således
fast, att den ifrågasatta åtgärden, att använ¬
da förutnämnda summa till Arbetscassan,
var antingen upptagande af lån utöfver före-
jDen 22 Juni.
siirift, eller tillgrepp-. Antingen måste me-»
ningen hafva varit att återgälda länet, som
likväl upptogs till ett otillåtligt belopp, eller
ock har man icke ämnat detsamma återbe¬
tala, hvilket sednare synes vara förhållandet*
då ovillkorlig afskrifning yrkats, och enskil¬
da personers förlust har emedlertid härigen¬
om vållats.
I sammanhang härmed anser jag mig
skyldig förklara, att, då det aldrig varit min
afsigt att någon förolämpa, vid ett fritt ut¬
talande af min öfvertygelse, likmätigt min
Riksdagsmannapligt, men en värd ledamot
synes hafva gifvit mitt yttrande den tydning,
att jag skulle hafva CanalDirectionen föro¬
lämpat, vill jag gerna, för att betaga all för¬
utsättning deraf, kalla den åtgärd, som jag be¬
nämnt tillgrepp, för ett origtigt och för långt
drifvet begagnande af enskildas i Disconten
insatta penningar. För öfrigt är all person¬
lighet från min framställning aflägsnad, och
jag känner icke ens namnen på Canal-
Directionens ledamöter den tid, då omför-
roälda Discontmedels användande till arbets-
cassan egde rum.
Herr ylrosenitts: Ehvad Ståndet beslutar
öterremiss eller icke, i anledning af Herr
Scmtessons anmärkning vid sjuttonde punk¬
ten, och Herr Falkmans vid 9, 10, 11, 18
och 4i punkterna, tror jag ingenting hindra
definitivt afgörande af den anmärkning, som
uti 19 punkten innefattas, och hvilken Ut-
jBorg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. III. 69.
85o
Den 22 Juni.
skottet ansett sig böra anmäla, ehuru i lin*
driga ordalag, i afseende på de ifrågavarande
medlens användning till den vid Dufvedahl*
nära Motala, inrättade mechaniska verkstad.
Af Rikets Ständers, år 1827, sammanträdda
Revisorer är det tillräckligen upplyst, att, ef¬
ter det den sist begärda summan utbetalts*
återstodo ändock 21,000 Rd. af det utaf Ri¬
kets år 1828 församlade Ständer för provi-
sionella byggnader och andra ospecificerade
kostnader till GöthaGanal-bolag lemnade an¬
slag; och, att kostnaden för Motala verkstad
måste med skäl hänföras till ospecificerade
kostnader, kan icke bestridas. Utskottets an¬
märkning grundas egentligen derpå, att Full-
mäglige icke bestämdt antingen gillat Dire-
ctionens företag och utgifter, eller ock dem
förkastat; men ej bör det kunna läggas Full-
mägtige till last, att de, som ej voro berät¬
tigade att vägra utbetalningen af medlen, e-
när tillgång fanns, reserverat Rikets Ständer
rättigheten att medlen af bolaget återfordra.
I öfrigt synes anmärkningen egentligen vara
af Utskottet framställd, för att ådagalägga,
det Utskottet med noggrannhet granskat
Bancostyrelsens förvaltning, men icke för att
bereda någon ansvarspåföljd. Såsom leda¬
mot af Banco-Utskottet, har jag der funnit
anmärkningen icke böra ske, men icke reser¬
verat mig emot beslutet, då den endast, för
fullständighetens skull, i berättelsen intogs.
Nu åter, såsom ledamot af Ståndet, bedö¬
mer jag, att anmärkningen må förfalla, och
Den 22 Juni.
anhåller om proposition å bifall till elen pa^«
fig af elen tryckta berättelsen tillstyrkta de¬
charge för Bancofullmägtige, med tillägg, att
det omförmälda undanlaget eller anmärknin¬
gen ej må till någon åtgärd föranleda.
Herr Sandblad: Jag åberopar min re¬
servation; och, sedan Herr Arosenius utredt
anmärkningsfrågan, begär jag, under bestri¬
dande af återremiss, en sådan proposition,
som Herr Arosenius föreslagit.
Herr Cronius: Ehuru jag ej är ibland
reservanterna tecknad, instämmer jag dock
nu i Herr Arosenii tanka.
Herr Leffl er: Jag förenar mig ej min¬
dre med Herr Arosenius om decharge till
Bancofullmägtige, än äfven med Herrar San*
tesson och Falkman om återremiss.
Herr Santesson: Jag anhåller om propo¬
sition till återremiss af Berättelsen i de an¬
märkta delarne, men tillstyrker, att den i öf¬
rigt må bifallas, med det tillägg Herr Aro-
senius föreslagit.
Herr Helsingius: Ehuru det icke är bruk¬
ligt att neka återremiss, nödgas jag likväl nu
bestrida densamma och försäkrar, att Ut¬
skottet icke kan gifva annat yttrande, än det
meddelade, i de omständigheter, hvaremot
anmärkningar skett. Återremissen skulle så¬
ledes endast medföra omgång. Jag får öp¬
pet förklara, att jag inom Utskottet varit af
pluralitetens tanka, i afseende på anmärknin¬
gen om medlens användande till Motala verk¬
stad; dock bestrider jag icke nu den propo¬
852
Den 22 Juni.
sition, som Herr Arosenius föreslagit. Hvad
beträffar de öfriga anmärkningar, som angå
Götha Canal-Bolag, är det tid nog att i des¬
sa delar besluta, då frågorna, som röra Ca¬
maieu, återkomma, ty Rikets Ständer lära ic¬
ke lemnäs obesvärade af Canalen, ehuru
100,000 Rd. redan vid denna Riksdag äro
dit beviljade.
Herr Nore'us: Mig synes icke hinder va¬
ra för dechargens meddelande till Bancofull-
naäglige, enär anmärkningen emot dem an¬
ses böra förfalla; men jag förenar mig der¬
jemte i anhållan om återremiss, i anledning
af Herr Falkmans anmärkning, som angar en
omständighet af inflytelse på Bankens rätt;
äfvensom det i 17 punkten af Berättelsen om-
förmälda ämne, hvarvid Herr Santesson fä¬
stat sin uppmärksamhet, torde böra närmare
upplysas. Såsom det vill synas af Herr Sari-
tessons uppgifter, skola de ifrågavarande pen¬
sionerna tillkommit af Canularbets-cassan
och böra, i sådan händelse, deraf utgå, så
länge den finnes; men, då anslag af Banken
till densamma upphör, eger för Banken nå¬
gon vidare ansvarsskyldighet derför ej heller
rum. Jag hemställer, om icke Ståndet, ef¬
ter att låta den emot Bancofullmägtige an¬
mälda anmärkning förfalla, skulle, vid de¬
chargens meddelande, finna lämpligt, att, i
likhet med hvad Banco-Utskotlet pag. 68 och
69 sig utlåtit, särskildt uttrycka erkänsla för
Banco-Styrelsens Ordförandes, Herr Grefve
mort Schweritis nit, verksamhet och rastlösa
Den 22 Juni,
853
möda vid denna förvaltning, och alt således
för honom göra en menlion honorable, utan
att frånträda det omdöme, att de öfriga Full-
mägtige jemväl ådagalagt uppmärksamhet och
nit uti deras befattningar.
Herr Falkman: Om den af Utskottet till¬
styrkta decharge bifalles, erhåller ju Herr
Grefve von Schwerin i sjelfva verket det ut¬
märkande, som Utskottet, i afseende på hans
förtjenster, omförmält; och, då berättelsen in¬
nefattar flera punkter, ser jag ingen oform¬
lighet deruti, att densamma, i de punkter,
hvarvid anmärkningar skett, återremitteras;
äfvensom jag särskildt tillägger den hemstäl¬
lan, att den af Utskottet gjorda anmärkning,
om medlens användande lill Motala verkstad,
torde få förfalla.
Disscussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde följande propositioner:
i:o Låter Ståndet den af Banco-Utskot-
tet i nittonde punkten af Berättelsen emot
Bancofullmägtige anmälda anmärkning för¬
falla? Hvilken fråga med Ja besvarades;
2:0 Bifaller Ståndet den af Utskottet,
pag. 68 och 69 af den tryckta berättelsen,
för Bancofullmägtige tillstyrkta decharge och
frikallelse från all ansvarighet nu och i fram¬
tiden, i afseende på de af dem intill Octo-
Ler månads slut år 1828 vidtagna beslut och
åtgärder, hvilka äro upptagna uti de lill sam¬
ma tid af Utskottet granskade protocoll?
Hvarpå Ja svarades.
3:o Gillas Banco-Utskollels Utlåtande,
854
Den 22 Juni.
3M:o 4^1 äfven livad beträffar g, 10, 1 r, 17,
18 och 41 punkterna? Hvarpå Ja och Nej
svarades, samt votering begärdes.
Följande Voterings-Proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs: ”Den, sorn bi¬
faller BancoUtskottets Utlåtande, N:o 46, äf¬
ven hvad beträffar 9, 10, 11, 17, 18 och 41
punkterna, lägger: Ja.”
”Den det icke vill, lägger: Nej.”
”Vinner Nejj kommer Utlåtandet att bi¬
fallas, med undantag af ofvannämnda 6 punk¬
ter, och skola dessa, på grund af dervid gjor¬
da anmärkningar, återremitteras.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riksdags-
Ordningens föreskrifter, och, vid voterings-
sedlarnas öppnande och uppräknande, befun-
nos de innefatta i3 Ja emot 10 Nej, i följd
livaraf Banco-Utskottels Berättelse, N:o 46, af
hvilken den 19 punkten och tillstyrkandet af
decharge till Bancofullmägtige redan voro af-
gjorda, var till dess öfriga innehåll bifallen.
Härifrån reserverade sig Herrar Santes¬
son och Leffler,
§. 10.
Constitutions-UtskottetsMemorial, N:o 35,
med föreslående af ett tillägg vid i5§. Riks-
dags-Ordningen, rörande Riksdagsmannavalen
för Bonde-Ståndet, föredrogs å nyo och an¬
togs att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästkommande Riksdag.
I
Den 22 Juni.
855
§• “•
Sedan Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i5g,
i anledning af RiksStåndens beslut i frå¬
gan om den nu utgående salpetergärden, å
nyo blifvit föredraget, biföll Ståndet den der¬
uti intagna Voterings-Propositionen,
§• 12.
Föredrogos och blefvo, utan nu begärd
uppläsning, på bordet lagda Bevillnings-Ut-
skottets
Utlåtande, N:o 29, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet om Stämplade
Pappers-afgiften, och
Betänkande, N:o 3o, i anledning af Kongl.
Ma j:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
rörande Bevillnings-stadgans tillämpning för år
1824 och påföljande år, vid hemmansvärdets
nedsättning i vissa län.
Plenum slutades kl. £ till 11 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
856
Ven 26 Juni.
Deri 26 Juni.
Plenum klockan g f. m,
§. 1.
Herr Ekerman anmäldes vara af sjuklig¬
het hindrad att tillslädesvara.
§. 2.
Upplästes och lades till handlingarne an¬
komna Protocolls-Utdrag för den i5 och 19
i denna månad, innefattande underrättelser,
från flöglofl. Ridderskapet och Adeln, om re¬
miss lill Stats-Ulskottet af Motion, alt det till
Nyköpings Schola gjorda anslag måtte indra¬
gas och fördelas på andia scholinrättningar;
återremisser af Slals-Ulskottets Utlåtande, N:o
122, Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N:o
27, och Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-UtskotJ,ens Betänkande, N:o 35; samt
Bifall till Stats-Ulskotlets Memorial, K:is 15/f
och 155, Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 34, och
detta sistnämnda Utskotts Utlåtanden, N:ris
120, 121, 122, 123, 120 och 126.
§• 3.
Justerades de 8 första §§. af Protocollet
för den 22 dennes.
IJcn 26 Juni.
S- 4.
Föredrogs å nyo Bevillnings-Utskottets
Betänkande, N:o 27, angående Stora SjötuIls-
hevillningen.
Jemte Betänkandet upplästes de emot
detsamma afgifna reservationer.
Herr Noreus ”Ett protections-systera
mäste göras gällande till bibehållande af de
näringar, som under en längre tid varit huf-
vudsakliga föremål för vår idoghet uti de
olika rigtningar, som densamma under ti¬
dens lopp tagit. Uti dessa näringar äro be¬
tydliga capitaler fästade, deras inskränkning
och ännu mer deras förstöring orsakar en
minskning i landets egendomsvärde, och, äl¬
ven hvad Staten angår, bör en jemförelse
uppställas mellan de skattebidrag, som ifrån
dessa näringar ingå, jemte de näringstillfällen,
hvilka derigenom äro öppnade för den ar¬
betande classen, och de fördelar, som genom
tullafgilter för införseln af fremmande fabri-
cater och eflfecter kunna uppkomma. Skyd¬
det är att igenfinna, antingen uti förbud, el¬
ler uti en hög införsels- eller så kallad skydds¬
tull, och emellan bägge dessa medel har man
att välja. Jag medgifver, att hvarje lands sär¬
skilda naturförhållanden utgöra den säkraste
ledningen för bedömandet af den ena nä¬
ringens företräde framför den andra, och att
det bör vara regeringarnes vigligaste syfte¬
mål, att åt näringsföretagen gifva en ngtning,
sorn är grundad på dessa förhållanden, eller
1
858
Den 26 Juni.
alt utbyta dessa mot andra, hvilka, beroende
af främmande rudirnaterier, icke kunna sägas
egentligen tillhöra landet; men detta utbyte
kan icke annorlunda ske än långsamt; förstö¬
relsen åter af redan etablerade näringar kan
hastigt inträffa, om man underlåter att skyd¬
da dem. Många goda följder, i synnerhet i
afseende på Statens inkomster, hafva uppkom¬
mit genom tillämpningen af de grunder, sorn
1823 års Ständer stadgade för tullbevillningen;
men icke kan jag, lika med Bevillnings-Ut-
skoltet, anse Rikets lyckliga handelsförhållan¬
den endast deraf hafva uppkommit. En un¬
der de sednare åren oafbruten afsättning af
Rikets exportarticlar till förmånliga priser
och det fallna värdet af de colonialvaror,
hvilkas förbrukning förnämligast ingår uti det
allmänna behofvet, hafva en betydlig del der¬
uti, äfvensom den sednare omständigheten
medverkat till en införskrifning af större
quantiteter och äfven till ett utvidgadt bruk
och nyttjande, hvarjemte de flera till införsel
tillåtna, men tillförene förbjudna varuarticlar
föranledt till utvidgade speculationer i varu¬
handeln både å den inländska köpmannens
och å utländningens sida. Frågan synes nu
egentligen vara: skall man bibehålla samma
grunder, som 1823 års Ständer antogo, och
fortfara med det skydd, som i prohibitiv väg
då lemnades åt vissa af landets näringar?
Tätt på hvarannan följande förändringar el¬
ler upphäfvande af äldre stadganden, hvilka
ega en större inflytelse på landets economi-
Den 26 Juni.
S59
ska ställning, äro alltid farliga; öfvergången är
af en inflytelse, som ofta icke slår alt beräk¬
na, och det synes mig, att man borde söka
en längre erfarenhet af de redan fattade be¬
slutens verkan, innan man öfvergick att så¬
som uteslutande princip antaga, att genom
skyddstull bibehålla den trygghet och säker¬
het, af hvilken man anser en del bland de
Svenska näringsföretagen förtjenta. Man skul¬
le då vinna en säkrare öfvertygelse, antingen
skyddet bör hvila på högre eiler lägre tull-
afgifter, och man skulle Bättre kunna bedö¬
ma uppställningen af de bevakningsanstalter,
utaf hvilka verkställigheten hufvudsakligen
heror. Det torde ock emot antagande af
skyddsafgifter kunna anmärkas, att dessa af¬
gifter, om de skola uppfylla det ändamål,
roan vill vinna, böra vara lämpade efter nä-
ringsförelagens beskaffenhet; det ena kan, i
anseende till inrikes och utrikes natur- och
andra förhållanden, hafva mera fullkomligt
skydd af en lägre afgift, än ett annat af en
högre, och förändringar uti både de utländ¬
ska och inhemska näringsförhållandena kun¬
na uppkomma, som, i fall skyddsafgifterna bi¬
behållas oförändrade, motverka ändamålet. Ut¬
rikes förhållanden, såsom vissa articlars förän¬
derliga tillverkningspris, beroende af rudima-
teriers stigande och fallande, lättnad i tillverk¬
ningskostnad genom användande af machinerier,
nedsättning eller förhöjning af arbetslöner, i
följd af dessa och förändring i pris på fö¬
doämnen, politiska förhållanden, ökade eller
SGo
Ven 26 Juni.
minskade allmänna Statsbidrag, med flera
omständigheter, mäste göra förändringar uti
dessa afgifter ofta nödvändiga. Skall derföre
skyddsafgift antagas, bör bestämmandet der¬
af, äfvensom dess förhöjning eller nedsätt¬
ning, med afseende å näringarnas olika in-
och utrikes förhållanden, bero af Kongl. Maj:t,
livars rådgifvare handla under constitutionel
ansvarighet, och hvilka alltid äro i tillfälle
att säkrast bedöma förekommande händelser
och omständigheter. Med skäl torde ock c-
mot skyddsafgifters antagande kunna anmär¬
kas, att de varor, som kunua undansnillas
tullen, försäljas i bredd med dem, för hvil¬
ka tull blifvit erlagd, hvaremot åt den vara,
som genom lurendrägeri inkommit, en fortfa¬
rande uppmärksamhet kan användas. För
min del anser jag således det åtminstone va¬
ra för tidigt, att i alla delar öfvergå ifrån
prohibiliv-systemet, och jag kan icke annat
än anse det skydd, som derigenom uppkom¬
mer, vara af mera allmän och stadig verkan,
än antagande af skyddstull, åtminstone under
närvarande omständigheter.- Vanan att va¬
ra skyddad genom förbud börhcke heller lem¬
näs utan afseende, om den ock icke egde
någon annan fördel, än att gifva ett större
lugn och trefnad åt idoga näringsidkare, hvil¬
ka vid hvarje förändring skola känna nya
farhågor uppstå.”
”1 öfrigt har jag fästat min uppmärk¬
samhet på vissa varuarliclar, hvilka blifvit
dels till införsel, dels till utförsel tillåtna,
Den 26 Juni.
äfvensom uppå de förhöjda tullafgifler, med
hvilka vissa sådana articlar blifvit belagda.
Ibland de förra förekommer utförsel af tack¬
jern, emot en afgift af 4 Rd., och införsel
af stångjern. Hvad det förra angår, så känner
hvar och en, att Svenska stångjernets värde
utomlands egentligen beror af dess inre be¬
skaffenhet, och denna åter af de särskilda
och omvexlande arter, som utmärka Svenska
malmerna. Tillätes nu utförsel af tackjern,
så eger utländningeu en rudimaterie i sina
händer, åt hvilken han, med det särskildta
sätt, som vid förädlingen i många riken nä¬
stan allmänt begagnas, kan gifva elt högre
värde, än den Svenska jerntiilverkningen eger.
Många vetenskapsmän påstå, alt, genom jer-
nets vallning och valsning, detsamma erhål¬
ler en vida högre fullkomlighet, och, oni
sig så förhåller, skall det smidda Svenska
stångjärnet snart blifva mindre eftersökt
och afsättligt hos utländningen, då det har
att täfla med en mera fullkomlig effect, ehuru
tillverkad af samma materia. Den förmån,
Svenska bergsmannen påräknar af denna fri¬
het, anser jag icke heller vara så betydlig, alt
den ensam bör gälla och segra öfver nu gällan¬
de, under seclerslopp fortsatta och stadgade, för¬
hållanden; och, då skogarne inom bergslager¬
na redan äro så medtagna, att tackjernslillverk-
ningarne snart måste betydligen nedsättas,
då på vissa ställen malmtillgången aftager,
och då en förhöjning i tackjeruspriset må¬
ste blifva en ovillkorlig följd, ej mindre der-
86a
Deli 26 Juni. ,
jaf, än af clet i sednare tider utvidgade stång-
jerns-smide, sorn thy värr snart skall visa sig
vara utsträckt utöfver förhållandet till tack»
jernstillgången, och dertill kommer, att det
låga pris, uti hvilket tackjernet sig för det
närvarande befinner, uppkommit genom öf¬
verflödig tillgång, orsakad af en ovanligt ut¬
sträckt tillverkning under de höga priser,
hvartill tackjernet för tvänne år sedan kunde
uppdrifvas, och hvaraf flere bruksegare föran¬
leddes att ålita sina egna knappa och snart
medtagna tillgångar till egen tackjernstillverk-
ning, har Svenska bergsmannen snart att vän¬
ta ett sådant tackjernspris, som sannolikt be¬
reder honom en högre vinst, än stångjerns-
tillverkaren. Att bestämma tullen till 4 Rd.
skepp., anser jag i alla fall icke innefatta full¬
komligt skydd för Svenska jernhandteringen,
då man har att bereda bestånd åt en näring,
hvarigenom rikets förnämsta exportarlikel
uppkommer, och hvars bibehållande och möj¬
liga förkofran icke böra äfventyras eller ut¬
ställas för vådan af osäkra ock vacklande för¬
hållanden, utan förenar jag mig i delta afseende
med Herr af Gejerstamj att skyddstullen
måtte bestämmas till 76 procent af tackjer-
nets värde; men jag skiljer mig dock icke
från det bopp, att Kongl. Majrt bibehåller
Svenska jerntillverkningen i det beskydd
och den stadgade gång, som under seclers
lopp blifvit deråt gifna.
Någon fördel genom tillåten införsel af
utländskt stångjern anser jag icke uppkomma;
Den 26 Juni.
8G3
men väl kunna skadliga följder deraf vara
alt förvänta. Med rättigheten lill införsel
följer rättighet att upplägga på nederlag, och
det kunde då inträffa, att ett på nederlag i
Sverige upplagdt stångjern skulle kunna afgå
till utrikes orter under titel af Svensk till¬
verkning, eller åtminstone skulle en samman¬
biand ning af utländskt och Svenskt stångjern
kunna ske, och hela lasten uppgifvas vara af
den sednare. Så uteslutande bör man val
icke använda principen af fri in- och utför¬
sel, att alla andra vigtiga förhållanden der¬
för måste gifva vika, och att, ehuru icke nå¬
got behof är för handen, och ingen nytta
derigenom kan uppkomma, man skall expo¬
nera sig för en möjligtvis inträffande skada.
Jag anser äfven införskrifning af stångjern
kunna vara af en skadlig inverkan på Sven¬
ska jernmanufacturen, i synnerhet för den
del deraf, som utgöres af handsmiden. Säl-
jes det utländska stångjernet för bättre pris,
än det goda inländska, finner det säkert af¬
sättning hos dem ibland allmogen, som be¬
fatta sig med dessa, och derigenom nedsät-
tes det rätta värdet och derefter afsättningen
af deras tillverkningar.”
”Att förhöja tullen på råämnen för såda¬
na tillverkningar, som tillhöra större fabri-
quer och jemväl ingå uti hvad som utgör
föremål för en allmännare spridd tillverk¬
ning genom husfliten, anser jag vara skad¬
ligt och äfventyrligt. Ju högre denna tull-
afgift bestämmes, ju mera inskränkes den
864 Den 26 Juni.
inrikes forädlingen, ju större blir beliofvet
sif utländska varor, och af beliofvet uppstå
högre priser. I samma mån, som man höjer
införsel-tullen på rudimaterie, falla prisen
å den på utrikes platser. Fabriquerna på
dessa kunna då öka sina tillverkningar; lill-
verkningsprisen falla, och enär, i följd deraf,
priserna på fabricaterna sänka sig, blifva
de ock farligare medtäflare för de Svenska
fabriksidkarne, hvilka just derigenom skola
komma att finna den skyddstull, genom hvilken
■man velat vårda sig om dem, än mera otillräck¬
lig för ändamålet. Snart kan då den Svenska
konstfliten uti flera för riket vigtiga delar gå
till sin upplösning, och tider kunna komma,
allmänna händelser och vådor inträffa, då följ¬
derna af ett åsidosatt eller illa beräknadt
skydd för de näringsföretag, hvilkas tillverk¬
ningar ingå i det dagliga beliofvet, tungt fal¬
la tillbaka och blifva af menlig inverkan på
landets economiska ställning. Af dessa skäl
anser jag, att införsel-tullen på bomull samt
bomullsgarn icke bör förhöjas, och jag styr¬
kes ännu mera i denna öfvertygelse deraf,
alt, ehuru import af bomull det sista året up-
gålt lill 546,587 skålp. och af bomullsgarn
till 341,694 skålp., och således, jemförelsevis
med 1S1Ö, bomullsimporten blifvit förökad
med 434»1och den af bomullsgarn
med 338,223, under det att den inhemska
tillverkningen under samma tid blifvit tillö¬
kad med nära 4°00 skålp., så utgör dock ic¬
ke värdet af bomullsfabrikstillverkningarne
Den 26 Juni.
865
meia än 356,^64 Ed. eller vida mindre, än
värdet af den införskrifna bomullen och bom¬
ullsgarnet. Detta bevisar, att en ganska be¬
tydlig del ingått nti husväfnader, och jag
behöfver icke säga, burti vigtig denna sort
näringsförkofran är, och huru densamma uti
statseconomiskt afseende är af ett vida hö¬
gre värde, än mångdubbel förhöjning af in¬
försel-tullen å dessa rudimaterie!-. Erfaren¬
heten visar ock, huru, under de sednare å-
rens fallande priser på bomull och bomulls¬
garn, husfliten tilltagit, och huru, om den
nu orubbad får fortgå, den skall upphinna
en höjd af en hittills icke förmodad infly¬
telse på landets välstånd. Alla varutillverk¬
ningar, som kunna göras till föremål för
busfliten, och egentligen de, som kunna spri¬
das bland allmogen, uppgå icke lill ett så
högt tillverkningspris, som vid fabriquerna.
De utgöra oftast föremål för en tid, som an¬
nars onyttigt skulle kunna förlöpa, och de
undandraga många stunder ifrån lättjan och
den Onyttiga hvilan, den de återgifva åt en
alltid stigande flit och idoghet. Ångerman¬
land bevisar detta förhållande; det är ännu
icke 100 år, sedan den finare linnespånaden
och liuneväfnaden der infördes. En Lands¬
höfding, sorn ibland Svenska embetsman in¬
tager ett alltid utmärkt rum, förmådde att
gifva fart deråt och grundläde derigenom lä¬
nets lycka och välstånd. Uti jemnt stigande
hafva fliten och idogheten bragt denna till¬
berg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. III. 70.
866
Den 26 Juni.
verkning till elen böjd, att den numera tan
täfla med den utländska, och än vidare skall
den fortgå och sprida sig till andra orter,
om den bibehålies vid fullkomligt skydd.
Redan har densamma varit att räkna ibland
Rikets exportarticlar, och, i mån som den
utvidgas, och linodlingen, som är så förenlig
med vårt climat, tilltager, förtjenar den ännu
större uppmärksamhet och uppmuntran. Jag
önskar således fortfarande förbud emot in¬
försel af finare linneväfnader och äfven för
de gröfre, i synnerhet dem, som ingå uti
allmogens redan kända busväfnader. Derun¬
der innefattar jag äfven förbudet emot in¬
försel af bomullsgarn till N:o a5 efter Engelsk
beräkning, hvilket lill en stor del spinnes
af den fattiga Dal-allmogen.”
”På enahanda skäl, som jag bestridt för¬
höjningen i tullafgiften för bomull, bestrider
jag äfven den för ull, och önskar, att denna
afgift bibehålles lika som tillförene. En
rubbning häruti skulle vara af skadlig in»
verkan på fabriquernas bestånd, i synnerhet
som jag anser tillverkningen af gröfre och
medelsorts kläden egentligen böra tillhöra
våra fabriquer. Jag har allt för liten kän¬
nedom om Svenska fabriksväsendet, för att
kunna fälla något vidsträcktare omdöme i
denna del; men mig vill synas, att det icke
skulle skada de Svenska fabriquerna, om klä¬
den af finare sorter, emot en till mindre be¬
lopp nedsatt skyddstull, finge införas, men
förbudet fortfara för gröfre och medelsorts
Den 26 Juni.
867
kläden. Den utländska fabricanten, som har
lättare tillgång till den finare ullen, skulle
då ledas ifrån den gröfre tillverkningen till
den finare, för hvilken han här kunde påräk¬
na en ständig afsättning.”
”Slutligen får jag förklara, alt jag icke
kan förena mig uti den förhöjning å tullen,
på salt, saltfisk och torrfisk, som Utskottet
föreslagit. Jag niedgifver, att den icke är
betydlig; men, då den rike icke ålägges någon
beskattning för det öfverflöd, som hvarje
dag framställer sig för den fattiges ögon
och ofta, ehuru nästan alltid orättvist, orsa¬
kar hans afund och hans missnöje, önskar
jag, att man icke ville oroa allmänheten med
kungörelse örn rubbning i ett förhållande,
hvars bibehållande den anser vara utaf vär¬
de, under det att fruktan uppslår om menli¬
gare följder af förändringen, än de, som i
verkligheten kunna inträffa.”'
Häruti instämde Herr Cronius.
Herr Lamberg: ”Enär Rikets Ständer
bestämma grunderna för den blifvande be-
villningens fördelning, anser jag Ständer¬
na utöfva den uti Grundlagen dem bevarade
rätt att sig sjelfva beskatta; att åter uppgöra
förslag till större eller mindre frihet för va¬
rors in- och utförsel, utgör en economisk
administrativ befattning, hvars behandling
tillhör, icke Bevillnings- utan Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet, och uti hvil¬
ken Ständerna ega frambära underdåniga
önskningar, men ej besluta; således förenar
8G8
De?i 26 Juni.
jag mig med livad Herr af Rolen yttrat uti
dess reservation emot Bevillnings-Utskottets
Betänkande om Stora Sjötullsbevillningen.”
”1 sjelfva hufvudsaken förenar jag mig
i alla delar uti hvad Herr Noreus nu så
sakrikt anfört, samt med Herr Donners yt¬
trande, pag. 121 och 122, och Herr JlundSj
pag. 131 å 135.”
”Jag kan icke förena mig med Utskot¬
tet deruti, att en så kallad skyddstull å vissa
articlar närmare uppfyller ändamålet än eLt
rakt förbud. Så länge det står fast, att tu 11-
afgift åsyftar, att förskaffa Staten en större
lätt utgående inkomst, i förening med det
skydd densamma bör bereda inhemska nä¬
ringar emot utländska medtäflare, måste en så
kallad skyddstull icke stå i bredd med dessa
åsigter, helst inkomsten deraf beredes genom
artn...... som antingen icke anses nyttiga eller
nödvändiga att införas, eller ock icke kunna
utan skada för Riket utföras. Jag skulle äf¬
venledes anse det högst betänkligt, att så
der brådstörta uti de liberala principer, som
utmärka nu gällande tullsystem, hvars resul¬
tat visst i afseende på tullintraderna varit
högst förmånligt; men jag tror man bör ännu
bålla sig dervid, och att tiden ännu ej är in¬
ne, att vidare utsträcka liberaliteten derut¬
öfver, som jag fruktar, att höga tullafgifter,
de må kallas huru som helst, alltid likasom
tvinga lagbrytaren att begagna det honom
derigenom erbjudna tillfälle att tullförsnilla.
Jag kan icke gilla, alt Utskottet, tvärt emot
Den 26 Juni.
86g
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, förhöjt im¬
porttullen å de för fabriquerna erforderliga
råämnen, såsom bomull, hampa, ull, rått
silke m. m.”
”Bomulls-spinnerierna i riket fortgå uti
ett märkbart tilltagande, och, under en billig
förväntan att icke sakna det Nådiga hägn, de
hittills fått åtnjuta, äro flere betydliga spin-
neri-fabriquer ytterligare under anläggning
och komma snart uti verksamhet. Jag skulle
derföre trott, att Utskottet snarare bordt vara
omtänkt att nedsätta, än höja tullen af bomull."
"I ändamål att förekomma underslef med
passhampa, eller att förekomma dess införan¬
de, har Utskottet trott sig böra uppsätta
tullen å ren hampa med Rd. 2 per skepp, och
sänka den å passhampa till sk. 5. För min
del kan jag ej finna annat, än att importen
af passhampa just genom denna mesure lem¬
näs mera anledning än förut att fortsätta rö¬
relsen, hvaremot stadgandet, för den redlige
fabricanten, fördyrar arbetet och betungar den
nog förut aftynade skeppshandteringen. Jag
anser derföre, att passhampa bör till införsel
förbjudas, och tullen å ren hampa blifva vid
hvad den var.”
"Förmodligen har Utskottet, under fort¬
sättande af den princip, att en vara, som
genom sin beskaffenhet är svår att dölja vid
införseln, icke kan beläggas med för höga af-
gifter, äfvenledes belagt artikeln salt jemte
sill och fiskvaror med högre tull. Såsom eu
förnödenhets vara, och förut genom tull och orim¬
870
Den 26 Juni.
liga convojafgifter nog belastad, kan jag ej
anse förhöjningen i tull å salt annorlunda
än sorn en indirect beskattning å Svenska
sjöfarten. För öfrigt förmodar jag, att Be¬
tänkandet, då det återremitteras, likaledes
communieeras med Economie-Utskottet, hvil¬
ket bör ega tillfälle att yttra sig uti ämnen,
som stå så nära tillsammans med allmänna
hushållningen, fabriquer och så vidare, hvil¬
ka jag hoppas, nu sora förut, icke komma
att sakna en Nådig Konungs hägn och be¬
skydd. Slutligen synes det mig högst märk¬
bart, att Utskottet befattat sig med att från¬
taga vissa varor tolags erläggande. — Tolag
är ej bevillning, och jag anser Utskottet haf¬
va varit alldeles oberättigadt att häruti yt¬
tra sig.”
Herr Rydström åberopade sin reserva¬
tion och anhöll om återremiss, så väl på så¬
dan grund, som äfven med anledning deraf,
att Utskottet icke meddelat något utlåtande
öfver den af honom gjorda Motion, hvarom
uti Betänkandet, pag 58, förmäles.
Herr Donner: Det har blifvit anfördt,
att Utskottet icke skall hafva egt rätt att ut¬
låta sig öfver den fria in- eller utförseln af
varor; men denna rättighet anser jag vara o-
bestridlig, enär Utskottet, enligt 70 §. Rege¬
ringsformen och 31 §. Riksdagsordningen, å-
ligger att opåmint vid hvarje Riksdag upp¬
gifva de allmänna grunderna för den blif¬
vande bevillningens fördelning, hvartill o-
nekligen frågau om stora sjötullen hörer.
>1
Den 26 Juni.
871
För öfrigt åberopar jag min reservation, med
tillägg, att jag ej kan instämma uti förslaget
om tull å salt och fiskvaror; och, på grund
häraf, begär jag återremiss.
Herr Winberg: ”Det förslag till stora
SjötullsBevillningen, hvilket Höglofl. Bevill-
nings-Utskottet nu aflemnat, är i synnerhet
för detta Stånd ett af de vigtigare Betänkan-
den, som förekommit till öfverläggning. Det
ingriper i hjertat af handeln och näringarne.
Rätt tillämpad, inbringar tullen en betydlig
inkomst för Staten, utan att vara kännbar
för dessa: principlöst uppfattad, eller blott
sedd från dess statseconomiska sida, kari den
utgöra ett det kraftigaste medel att återhålla
och qväfva all bandel och inhemsk industri.
Den fullkomnar då lagbrytarens seger öfver
den rättskaffens medborgaren.”
”Man kan ej neka Höglofl. Bevillnings¬
utskottet en skyldig gärd af aktning för den
möda, det nedlagt vid utarbetandet af både
Betänkandet och taxan, hvarförutan de bifo¬
gade tabellerna alltid blifva af värde och upp¬
lysande ämnet, äfven om man ej alltid kan
af dem draga den slutföljd, Höglofl. Utskot¬
tet uppställt. Så skulle jag våga tro, att, då
man ville uppfatta en comparativ tabell öf¬
ver t. e. fabrikernas tillstånd, tillverknings¬
värdet ej blir den rätta måttstocken. En o-
jemnförligt Idyrare vara kan snart uppgå till
ett högt tillverkningsvärde, under det den
ringare, tillverkad i flerfalldig quantitet, fram¬
visar ett mindre värde. Denna åsigt anser
73
Den 26 Juni.
jag lika litet tillförlitlig, sora om man, under
föränderliga tullförfattningar, ville af en ökad
tulluppbörd draga den säkra slutsats lill han¬
delns och näringarnes förkofran. Påtagligast
visar sig detta missförhållande vid tabellen
]\:o 3, då man jern för klädesfabrikernas till¬
stånd för åren 1762 och 1827, der det vi¬
sar sig, att under dessa 75 år tillverknings-
quantiteten, med ungefärligen lika rudimate-
rier för dessa år, ökat sig ^:del, men till¬
verkningsvärdet stigit från 140,948 Rd. till
1,959,673 Rd., eller nära i4:dubbelt. Sam¬
ma anmärkning gäller äfven, hvad angår si-
denfabriquernas tillverkningar, der importen
af silke dessa år ej fördubblat sig, men vär¬
det uppgår till en 6 å gidubbelt högre sum¬
ma, Obetydligheten af våra exporterade fa¬
briks- och handtverkerivaror, som hufvud¬
sakligen bestått i böcker, porter, bouteiller,
papper, (^pretiosa?}, svampar och tobak, att
ej räkna toppsocker, ådagalägges äfven gen¬
om en särskild tabell. Uppgiften öfver Sven¬
ska fartyg, som ankommit lill och afgått från
Svenska hamnar, hade mera säkert bevisat
handelns tilltagande och liflighet, om den
upptagit ej fartygens lästetal, utan lästetalet
af de ankomna och afgångna varorna. Thy
värr händer alltför ofta, alt fartygen, då salt¬
platserna äro för aflägsna, och frakter ej kun¬
na erhållas, återvända med barlast; thy värr ut¬
sändas de till främmande orter alltför ofta
olastade, för att söka frakter, som inom riket
ej äro tillgängliga; thy värr segla de tomma
Den 26 Juni.
873
frän en haran till en annan. Jag vågar åt¬
minstone ej, med den kännedom jag kunnat
inhemta om våra närvarande handelsförhål¬
landen, draga den önskvärda slutsats, ilög-
lofl. Utskottet trott sig böra framställa. De
utländska fartygen åter infinna sig aldrig i
Svenska hamnar utan med laster, eller be¬
fraktade att intaga eller köpa sådana, hvar¬
före äfven deras antal bibehållit sig lika, och
O 7
liar reciprocitetssystemet ej kunnat verka
lifligare Jbesök af främmande fartyg i våra
hamnar.”
”Då jag nu ämnar göra några anmärk¬
ningar vid Höglofl. Utskottets Betänkande,
ar det ingalunda min mening att genomgå
hela tulltaxan, eller ingå i pröfning af hvar¬
je dess artikel, punkt för punkt. Jag är till
och med öfvertygad, att Höglofl.' Utskottet
gerna kunnat undandraga sig alla smärre de-
tailer och endast, i öfverensstämmelse med
3i §. Regeringsformen, ”uppgifva de allmän¬
na grunderna för den blifvande bevillnin-
gens fördelningf hvaraf tullinkomsterna ut¬
göra en del. Jag önskar derföre, att huf¬
vudsakligen få uppehålla mig vid principen,
utan att derföre afsäga mig rättigheten att,
under tillämpningen, vidröra en och annan
artikel.”
”Vid uppfattandet af tullens fördelning,
har Höglofl. Utskottet förklarat, att det mål,
som sökes, vore ”skydd för äkerbrukj narin-
”gar och handel samt en jemnt fördelad och,
”i afseende på uppbördenj, lätt åtkomlig in-
Den 26 Juni.
”komst för Staten.'" Aktningsvärdt blir alltid
detta skydd för näringarne. Begreppen der¬
om äro dock olika, äfvensom medlen; men,
genom framställning af olika åsigter, kan det
goda ur dem alla utletas och användas till
båtnad för det hela. Hvad först angår im-
portarticlarne, kunna de efter min tanka in¬
delas i 3:ne classer: nödvändighetsvaror , mer
eller mindre umbärliga varor och öfverJLöds-
varor. Vill man derjemte taga i betraktan¬
de, i hvad förhållande hvar och en af dessa
varor, de -måga tillhöra den ena eller andra
classen, står till den inhemska handeln och
näringarne, så har man första uppränningen
till ett tullsystem, sådant Höglofl. Utskottet
säkert velat åstadkomma det närvarande.”
”Efter mitt bedömande måste sådana
nödvändighetsvaror, som ej inom Riket åstad¬
kommas, eller ej tillräckligen för landets be¬
hof produceras, men dem den fattige consu-
merar i lika och högre grad än den bemed¬
lade, beläggas med låg tull. Det vore en stor
orättvisa alt åsätta dem en hög afgift, endast
derföre, att dessa varor svårligen kunna lu-
rendrägas, eller derföre, att tullinkomsten är
lätt åtkomlig för Staten, eller derföre, att
dessa varors tull kunde till en del betäcka
den förlust, som den icke åtkomlige luren-
drägaren eller lullförsnillaren bereder den.
Detta vore ej den lofvade jemnare fördelnin¬
gen. Bland dessa varor räknar jag salt, sill,
fisk, hampa, ull, m. fl. varor. Då tullen för
salt, med sin tillagda convoy-afgift och stads-
Den 26 Juni.
875
afgifter, uppgår till nära samma värde som
sjelfva varans inköp på lastningsorten, kal¬
lar jag den alltför hög och obillig samt yr¬
kar nedsättning derpå. Då hampa är af den
högsta nödvändighet för skeppsfarten och för
hvarje hushållare, och vårt land i allmänhet
ej eger sådan jord, som kan frambringa den
lill behöflig godhet, är den föreslagna tullen
för hög. Deremot för den dåliga eller pass-
hampan, som ej är oigenkännlig från ren¬
hampan, är endast ett förbud tillräckligt. Den
gröfre ullen skulle, i anseende lill sitt låga
värde, betala en alltför dryg tull, om den
medeltull, Höglofl. Utskottet föreslagit, skul¬
le antagas. Den bör, lika med rudimaterier
i allmänhet för fabrikers och hushållares be¬
hof och förädling, belastas med den lägsta
tull. Den finare ullen åter, hvarpå man först
dessa sednare åren här i riket fästat en stör¬
re uppmärksamhet, bör beläggas med en lämp¬
ligt högre införsel-afgift, än den gröfre.”
”Tullafgifterna för 2:dra classens varor
böra modereras och hvarken vara för höga eller
alltför låga. Sådana som utgöra en tredjedel
eller hälften af varans värde, böra ej bestäm¬
mas. Ett rent förbud, der det finnes lämp¬
ligt, är både kraftigare och mera ändamåls¬
enligt. Höglofl. Utskottet har ej efter min
tanka frambragt nog kraftiga skäl att frångå
principen af förbud och antaga den af hög
tull. Så ofta jag haft tillfälle att yttra mig,
t. ex. öfver införseltullen för utländska fa¬
briks- och manufacturvaror, har jag, äfven
876
Den 26 Juni.
med fara att misskännas, ansett en måttlig
tull af 10, 13, högst i5 procent, såsom det
tjenligaste skydd för d^ inländska näringar-
ne. Jag har ansett detta correctiv, af en me¬
delhög tull, såsom det säkraste medel för de¬
ras tillvext inom landet, såsom den bästa
controll, att ulländningens vara, derigenom
dyrare, ej hör kunna undersäljas landets e-
gen. Utan täflan och utan ett jemt bemö¬
dande att förbättra och upparbeta sin slöjd,
eller sin näring, är sällan någon större, el¬
ler med utländningen jemgod, förkofran in¬
om vårt land att förvänta. Den inrikes täf¬
lan har ej alltid visat sig vara nog verksam.
Un lägre tull verkar ha- det fyrdubbla goda,
alt den väcker och underhåller den inhem¬
ska näringsidkarens omtanka; alt den är ho¬
nom en borgen, att de afgifter, hvarmed ut-
ländningens vara bör belastas för att täfla
med hans, och hvarifrån denna är fritagen,
verkligen blifvit erlagda; att den ej skapar
förbrytare eller beslag; och attrden bereder
Staten en säkrare inkomst. Till denna dass
hänförer jag rått socker, caffe, tobak, tobaks-
sljelk, vin, silke, tvål, flera slags kryddor,
bomullsgarn m. fl. varor, samt sådana manufa-
ctur- och handtverkerivaror, hvilka ej kunna
produceras här i behöflig mängd och till på¬
litlig godhet. Hvad den föreslagna medel-
tullen på rått socker angår, har den, antagen,
onekligen den påföljd, att endast bättre, hvitare
sockersorter införskrifvas; huru vida fabrican-
lerna äro belåtna dermed, kan jag ej afgöra.
Den 26 Juni.
877
Mig synes dock, att olika tull bör ega runi
för olika rudimaterier af samma slag.”
”För den 3:dje classen, eller egentliga
lux- och öfverflödsarticlar, skulle jag gerna
tillstyrka en hög, och den högsta, tull, om
jag ej vore öfvertygad derom, att detta mot¬
verkade ändamålet. Må derföre tullen för
en del af dessa varor bestämmas omkring
15, men aldrig öfverstiga 20 procent, eller
så måttlig, att den ej uppmuntrar till tull¬
försnillning, som säkert härefter, lika som hit¬
tills, blir fallet, när tullens värde uppgår till
hälften eller tredjedelen af varans, och må
resten förbjudas, ej allenast till införsel, utan
äfven, hvad som är väsendtligare, till förbruk¬
ning.”
”En hög tull är väl egentligen detsamma
som ett förbud och gjorde samma nytta, om
det kunde efterlefvas; men, då erfarenheten
visat, alt man ej alltid ”på gränsen kan fö¬
rekomma elen olaga införseln af varan,'’ hvil¬
ket dock Utskottet föreställt sig, så blir det
i förra fallet svårt att sedermera urskilja, hu¬
ruvida varan är förtullad eller ej, då deremot
i sednare fallet, eller då rent förbud existerar,
förbrukaren sällan bör vara i okunnighet om
sättet, huru varan inkommit i riket. Af våra
fabriquer hafva linneväfnads-, läder-, glas-
och segelduksfabriquer, må hända äfven fär-
gerier, särdeles de 3:ne förstnämnda egt mind¬
re skydd för sina tillverkningar och kunna
just derföre, efter min tanka, bättre än mån¬
ga andra fabriquer nu umbära detsamma; li¬
Den a 6 Juni.
kaså eger handlanden oell skeppsredaren för
sina rörelser nu mer ej något företräde el¬
ler skydd framför ulländningen. Men, hvad
för öfrigt våra manufacturier och slöjder be¬
träffar, skulle jag ännu ej önska dem i denna
categori, utan åberopar, hvad jag ofvanföre
sagt derom.”
”Jag har ej hänfört spannmål till någon
af dessa classer, såsom i vanliga förhållanden
hvarken en import- eller exportartikel, men
sora förljenar att särskildt behandlas, och
förbehåller mig att öfver densamma få af¬
gifva ett särskildt utlåtande.”
”Af föregående torde Höglofl. Utskottet
finna, att jag val hyllar flera af Utskottet
framställda principer, fast jag i flera fall ej
kan gilla tillämpningen. Detta gäller äfven
om exportvaror.”
”Här anser jag af än mera vigt, att prin¬
cipen af förbud antages företrädesvis framför
den af hög tull. Dyiika varor, hvilka landet
producerar, ej allenast till en gifven tillräck¬
lig mängd och godhet, utan äfven eger öf¬
verskott till större eller mindre quantiteter,
böra ej tillåtas att af utländningen införas.
Deribland räknar jag tackjern, jern, gjutgods,
gårkoppar, salpeter, alun, rödfärg, glas i ki¬
stor, brännvin, dricka, öl, porter, potates m.
fl, varor. Och då man bör befordra utför¬
seln af ofvannämnda articlar, blifver en hög
ålagd tull ej ett lämpligt sätt derför. Hade
Höglofl. Utskottet velat taga i betraktande
dessa omständigheter, så hade, hvad vår för-
Den 26 Juni.
879
Hämsta exportartikel, jern, beträfTar, det bordt
komma i fråga en nedsättning, i stället för
någon förhöjning, synnerligen då man kän¬
ner, att antalet af goda afsätlningsorter för
vårt jern årligen förminskas. Man hade då
ej ökat tullen för rödfärg, som, äfven med
den lägre tullen, ej någorstädes utan förlust
kan afsällas, hvilket förhållande merendels in¬
träffar äfven med alun. Det är allt för vig-
tigt för ett land som vårt, som eger få ex-
portarliclar, alt bereda exportören tillfälle
till afsättning, så svårt för närvarande för
våra flesta exporter. Det vore tungt, om
detta interesse skulle utan urskilning mot¬
arbetas och vara underordnadt den pecuniaira
inkomsten.”
”Sådana äro i korthet de åsigter, jag ön¬
skat det Idöglofl. Utskottet velat antyda, och
Rikets Ständer gilla, hvarefter deras tillämp¬
ning för en blifvande tulltaxa, under ett no¬
ga iakttagande af de antagna principerna,
borde af vederbörande, som böra ega en när¬
mare kännedom af ämnet, framställas till
Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse. Mina an¬
märkningar hafva under sådant förhållande
endast kunnat framställas generella.”
”Likasom jag förut nämnt, att Höglofl.
Utskottet kunnat befria sig ifrån besväret
med tulltaxans speciella uppgörande, likaså
öfvertygad är jag, att Utskottet inträdt på
ett område, som ligger utom dess befattning,
då det tillstyrkt Rikets Ständer att besluta
tolagens upphörande för åtskilliga varor. To-
88o
Den 26 Juni.
lag är ingen bevillning eller Statens intrad;
den är en afgift, försäkrad städerna genom
privilegierj alltifrån deras grundläggning, och
kan ej utan deras medgifvande fråntagas dem.
Det är endast då, när en vara är fri från
tull, som ingen tolag erlägges. Beräkningen
af denna tolag är olika för olika städer oell
fastslälles samt förändras af Kongl. Majit ef¬
ter städernas behof och underdåniga anmä¬
landen. Jag bestrider derföre högtidligen
det Höglofl. Bevillnings-Utskottet rättigheten
alt förordna 0111 en afgift, som med tullen
eller Statens bevillning, och således med
detta Utskott, ej har någon gemenskap; an¬
hållande äfven i denna omständighet om åter-
remiss.”
Herr Arosenius: ”Höglofl. Bevillnings-Ut-
skottets Betänkande synes mig lämpligen kun¬
na skiljas i tvänne delar, nämligen den ena,
innehållande hvad som verkligen tillhört
Utskottets befattning, och den andra, hvad
som legat alldeles utom densamma. Till det
sednare slaget räknar jag alla betraktelser
örn den stora nytta, som skulle tillskyndas
Svenska näringarna genom ett upphäfvande
af alla införselsförbud. Economie-Utskottet,
till hvars behandling detta ämne hörer, lä¬
rer ej underlåta att deröfver afgifva sitt Be¬
tänkande; men, att Bevillnings-Utskottet nu
gått detsamma i förväg, anser jag vara, lin¬
drigast sagdt, öfverflödigt. Delta förhållande
är så grundligen utreddt uti Herrar af Roleiis,
af Geyerstams och Crons reservationer, att jag
I
Den 26 Juni.
dervid icke vill något tillägga, utan blott u-
ti deras yttrande till alla delar instämma.
Jag förbehåller mig att i sinom tid, och
då ämnet ifrån vederbörligt Utskott inkom¬
mer, få vidare utveckla mina tankar oni
lämpligheten eller olämpligbeten af prohibi-
tiva systemet. Endast, på det jag icke i rin¬
gaste måtto må synas hafva godkänt det sy¬
stem, som Höglofl. Utskottet uppställt, får jag
nu i förband förklara, att, hvad Herr Älunda
reservation innehåller, synes mig vara bygd t
på vida säkrare grunder, än det, som Ut¬
skottets pluralitet tillstyrkt; men jag vill nu
ej vidare dervid uppehålla mig,”
”Uti sjelfva den föreslagna tariffen, vill
jag egentligen fästa uppmärksamheten vid ar¬
tikeln ull"
”Utskottet har föreslagit, att, i stallet för
den hittills bestämda tullafgiften, nämligen
l5 procent af varans värde för fin ull och 3
procent för grof, skulle hädanefter antagas
en medeltull af 4 sk. per skålpund, utan af¬
seende på varans finhet och olika värde i
handeln/'’
”Såsom grund för detta förslag medde¬
lar Utskottet en uppgift å de quantiteter grof
och fin ull, som åren i8a5, 1826 och 1827
blifvit förtullade, och säger sig deraf hafva
hemtat följande resultater:
”1:0 Att ir försels-quantiteten af grof ull
Varit i årligt stigande, som utmärker ett o-
Borg. St. Pr. vid Rik sd. 1828—29. lil. 71.
88a
Deri iCj Juni.
undvikligt behof af denna rudimaterie. Dell-
na sats medgifver jag fullkomligen.”
”2:0 Att tullvärdet å grof ull årligen för¬
minskats, hvarigenom äfven införselstullen
blifvit förminskad. Detta är äfven en obe¬
stridlig sanning, men bevisar endast, att den¬
na ullsort varit dessa åren i allmänna verlds¬
handel» i ett beständigt fallande pris, samt
att 1820 års system, att utsätta tullen till
vissa procent af det föränderliga värdet, ej
var alldeles rätt väl betänkt.”
”3:o Att införsels-quantiteterna af fin ull
varit i årligt tilltagande, fastän alla åren i
ett ojemförligt ringa förhållande till införsels-
quantiteten af den grofva ullen. — Om mati
nu likväl vill göra sig mödan att, enligt Ut¬
skottets egna Uppgifter, jemföra importen af
grof och fin ull, så visar del sig, att, då den
grofva ullen ökats i proportionerna 8, ir, 16,
liar den fina ökats i proportionerna, 7, 17,
28, hvilket Höglofh Utskottet lärer finna va¬
ra icke ett ojemförligt ringa, utan ett ojem¬
förligt stort och högt stigande förhållande.
Skulle åter Utskottets mening hafva varit, att
sjelfva quantiteten af införd grof ull står i
ett ojemförligt ringa förhållande till quanti¬
teten af införd fin ull, utan af seende på pro¬
portionen imellan bägges tilltagande med hvar¬
je är, så medgifver jag visserligen detta re¬
sultat af räkningen, men tror, att, vid tillämp¬
ningen af ett sådant factum, till grund för
tullafgift å ull i allmänhet, en helt annan åsigt
bordt framställa sig för Höglofl. Utskottet, än
Den 3.6 Juni.
883
den att föreslå en medellull, som skulle drab-
ba den grofva ullen med nära 20 procent af
varans värde,, och deremot den fina med en¬
dast 10 procent, enär dock quanliteten af in¬
förd grof ull förhållit sig till den fina i me¬
deltal af de 3:ne citerade åren, sorn 1 mil¬
lion lill 14,000. Val är det sannt, att, på
detta satt, en stor tillökning i inkomst skul¬
le tillskyndas Statscassan, hvilken också Ut¬
skottet uti tabellen Nio 14 beräknat till icke
mindre än 65,000 Rd., som utgör nära | af
hela den förhöjning i tullinkomsterna, sorn.
skulle blifva resultatet af den nya tulltaxan
i allmänhet. Men, hvarföre Utskottet just ve¬
lat låta nödvändighetsvaran ull draga största
andelen i de föreslagna nya bördorna af tull-
beviliningen, är mig så mycket obegripligare,
som Utskottet i sjelfva grunderna för tull¬
taxan uttryckt sig, att ”råämnen för inhem¬
ska fabricat och tillverkningar böra beläg¬
gas med den möjligast minsta tull.” Val
förklarar Utskottet, pag. 84, att denna strid
mellan grundsats och tillämpning skall här¬
röra deraf, att ull utgör en af Rikets egna
icke obetydliga landlmannaproducter, som ic¬
ke bör uppoffras för Stadsmannainteresset, Men,
om Utskottet behagat göra sig möda att efter¬
räkna, huru mycket af den införskrifna grofva
ullen blifvit vid fabriquerna användt, och huru
mycket åtgått till husväfnader, hvilken beräk¬
ning lätteligen kunnat uppgöras just på grunden
al'Utskottets egen tabell, N:o 2,skullederaftyd-
ligenliafva visatsig, att det är just landtmannen,
88 4
Den 26 Juni,
som förarbetat största delen af denna rudimate-
ria, och att således just dennes interesse blif»
vit mest uppoffradt genom den så omåttli¬
gen förhöjda tullafgiften. Det interesse, som
dernäst blifvit uppoffradt, är Kongl, Maj:ts
och Kronans, emedan den utländska grofva
ull, som vid fabriquerna användes, nästan u-
teslulande förarbetas till commisskläde för
armeens behof, hvilket, genom en från 5
runst. till 4 skill- förhöjd tull på rudimateri-
en, måste fördyras med circa g skill. B:co
per aln. Fabricantens, eller hvad Utskottet
behagat kalla stadsmannainteresset, (ehuru en
mängd klädesfabriquer finnas på landet,) skul¬
le deremot allsintet lida af tullförhöjningen,
utan tvärtom betydligen vinna, enär genom
samma operation den fina ullen, som egent¬
ligen införskrifves för fabriquernas behof, är
föreslagen att nedsättas i tullafgift till 4 sk.,
då den förut i medeltal dragit 5 sk. 7 rst.”
”Höglofl. Utskottet förklarar vidare så¬
som ett skäl för den projecterade höga me-
dellullen, att det ej är osannolikt, att större
quantiteter fin ull hittills inkommit under
benämning af grof. Detta kan vara ganska
möjligt och bevisar i första rummet, att jtull-
försnilluing är ett ondt, som här i landet svår¬
ligen kan förekommas; hvilket dock troligen
icke varit, hvad Höglofl. Utskottet denna gång
velat bevisa. För min del tror jag, att detta
lagbrott likväl mindre skulle kunna ega ruin
vid förtullandet af ull, än vid mången annan
vara, om vid hvarje tullkammare en profchar-
Den 26 Juni.
8S5
ta funnes på de åtskilliga ullsorterna, och
gränsen, emellan hvad man ville kalla fin och
grof, vore genom dessa prof bestämd. Men
jag vill uppgifva ännu ett annat förslag. Det
är bekant, att den aldramästa grofva ull hit-
kommer ifrån Danmark och benämnes efter
productionsorten Jutsk eller Isländsk. Ifrån
Preussiska provincerna kan numera svårligen
någon grof ull hitföras, emedan en utförsels¬
tull af 3 Thaler Preussisch per Centner så o»
måttligen fördyrar densamma, och, hvad i-
från det öfriga Norra Tyskland årligen hit
importeras, utgör till aldrastörsta delen just
sådan ull, som kan jemföras med hvad vårt
eget land lemnar åt handeln, det vill säga
medelfin, till ett värde ifrån 32 till 1 Rd.
B:co per skålp. För att nu med en skälig
skyddstull uppmuntra Svenska schäferierna,
ville jag medgifva, att all ull, som ifrån Tysk¬
land hitföres skulle beläggas med en tull af
4 sk. per skålp., men deremot all Jutsk och
Isländsk ull, (sorn af hvarje aldrig så litet
bfvadt öga äro lätt igenkännliga,) endast med
6 rst. De underslef, som Utskottet förmo¬
dar hafva egt rum, skulle derigenom blifva
nästan omöjliga att vidare praktisera, och
Svenska schäferi-idkaren skulle just der¬
igenom hafva vunnit all den fördel, som
vore förenlig med landets ännu ouppfyllda
behof af denna rudimateria. För den super¬
fina eller så kallade elcctoralullen befiöfver
intet undantag göras, emedan så oändligen
litet deraf inkommer lill Sverige, och det
886
Ben 26 Juni,
snarare är att hoppas, att denna ullsort, ge¬
nom våra upplystare landtbrukares ihärdiga
bemödanden, en gång blifver föremål för ex-
porthandel, Utskottet har i sitt Betänkande
anfört, att genom den föreslagna medeltullen
”äfven den rättsprincip skulle gynnas, att
massan af landtmät), hvilka producera ull af
det slag, som i förtullnings afseende hänfö-
res under benämningen af grof ull, är lika
beskyddad af tullen, som de, hvilka funnit
deras fördel uti att anlägga finare schäferier;”
men dervid får jag påminna om det förhål¬
lande, som hvarje sakkunnig lärer medgifva,
att här i landet alldeles ingen grof ull af landets
egen produclion kommer i handeln, eme¬
dan tillgången derå icke på långt när förslår
till landtmannens egna behof, och att således
detta utlofvade jemlika beskydd i sjelfva ver¬
ket utfaller till landtmannens skada och icke
till dess båtnad,”
”Örn Höglofl, Utskottet behagade ifrån
tullstyrelse)) infordra en uppgift på, huru
mycket ull de sednare åren inkommit ifrån
Tyskland, och huru mycket ifrån Danmark,
skulle deraf lätteligen utrönas, att genom mitt
tm gjorda förslag tullintraderna skulle vinna
en ganska betydlig förökning, utan att den¬
samma blefve tryckande för allmogen, som
till sina husvafnader behöfver den Jutska ul¬
len, och utan att armeens beklädnad deri¬
genom blefve fördyrad. Jag inser väl, att
denna förökning ej skulle stiga så högt, som
till de af Utskottet calculerade 65,000 Rd.j
Den 26 Juni.
887
men jag tror, att Utskottet genom denna
moditication skulle hafva lättast att reda sig
ur den strid, som Utskottet sjelf medgifvit
nu ega rum emellan de etablerade tullbevill-
ningsgrunderna och dessas tillämpning på
ifrågavarande rudimaterie.”
Herr Santesson: ”Ehuru af de värda
talare, som yttrat sig, jag är förekommen
nästan i allt, hvad jag ville säga, ber jag
dock få nämna de punkter i Betänkandet,
vid hvilka jag fästat min uppmärksamhet."
”Jag inskränker mig då till några få,
men egentligen princip-anmärkningar:”
”Jag kan ej, lika med Utskottet, anse å-
kerbruket, ehuru högt jag värderar det, och
ehuru jag numera hufvudsakligen tillhör den
näringen, för landets egentliga modernäring.
Fastmera anser jag de olikheter i climat,
som måste vara på en sträcka, sådan som
den emellan Torneå och Ystad, äfvensom de
starka förändringar från öfverflöd till total
brist, hvilka i detta land vållas af blott nå¬
gra få veckors ihärdig torka, eller några få
frostnätters förtidiga inträffande, gifva oss
den fullkomligaste varning, att ej ställa lan¬
dets och dess invånares bestånd till beroende
på åkerbruket, såsom dess enda., eller ens
dess hufvudsakligaste eller egentligaste näring;
måhända är det för intet land af mera vigt
än för Sverige, att göra alla dessa näringar
lika rätt, lätta och uppmuntra dem alla.”
”Jag kan ej anse åkerbruket vara på
något sätt främjadt af en annan eller några
888
Den u6 Juni.
andra näringars förfördelande. Tvärtom: stör¬
sta uppmuntran och säkraste sättet att be¬
fordra åkerbruket är, att skaffa det afsätt¬
ning och afnämare; och det sker på intet
vis verksammare, än med beredande af af¬
sättning inom landet, dels af födoarticlar till
den större personal, som kan användas vid
fabriquer och handtverk, dels af de råämnen,
t, ex. ull m. m., hvilka man bör önska för¬
ädlade inom landet; — men härtill fordras,
att fabriquerna lättas och uppmuntras på
allt vis, för åstadkommande störst möjliga
tåde mängd och godhet i tillverkningen.”
”På dessa principer stöder jag min öf¬
vertygelse, att det hittills existerande förbud
2 vissa articlar ej må utbytas mot en skydds¬
tull, men att, om sådan blir anlagen, den må
Hilva, på sätt tullstyrelsen föreslagit, 5o pro¬
cent å alla de articlar, som dels ännu äro
dels före sista Piiksdag voro förbjudna alt
införas; och jag kan ej finna de öfriga Sven¬
ska productioner mindre i behof eller för-
tjenta af detta skydd, än blott spannmål,
jiotatoes, brännvin, dricka och tackjern, för
hvilka endast Utskottet bibehållit denna pro¬
cent, men för alla andra ansett 33f procent
tillräckligt. Vore delta sednare tillräckligt
för öfriga producter, så är det äfven nog
för de uppräknade. Vidare bestrider jag på
dessa skäl äfven ali tullförhöjning å sådana
råämnen och rudimaterier, som för våra fa-
briquers behof iuförskrifvas,”
”Jag kan ej godkänna Utskottets försök,
Den 26 Juni.
88g
att, i dess Betänkande om tullafgifterna lill
Kongl. Maj:t och Kronan, äfven bestämma
Städernas tolagsrätlighet. Jag känner icke,
att sådant blifvit föranleddt af någon Kongl.
Proposition eller Riksdagsmans Motion, som
blifvit till Bevillnings-TJtskottet remitterad;
än mindre, att Grundlagen uppdrager Utskot¬
tet att i alla fall upptaga detta ämne; och
mäste bestrida allt afseende på det förslag,
Utskottet afgifvit till Städernas rättighets
inskränkning i denna del. — Denna rättighet
måste vara, att af allt inkommande och ut¬
gående, hvartill städernas med enskild be¬
kostnad underhållna åtskilliga anstalter för
lastning, lossning m. m. begagnas, städerna
få njuta en skälig afgift. Att den bör vara
skälig, är, efter min öfvertygelse, lika gifvet
och nödigt att reglera; men om denna re¬
glering är nu ej här frågan.”
”Tullförhöjning å införande nödvändig-
lietsarticlar för allmänheten, såsom sill, salt,
och torr fisk, anser jag för en oskälig be¬
skattning af de fattiga, som ingalunda bör
af Rikets Ständer dem beredas.”
”Att tull å pass-hampa blifvit nedsatt
från 10 till 5, och å renhampa deremot upp¬
satt från 3 till 5, är i min tanka ett säkert
medel att bereda oss öfverflöd på dåligt,
och brist af godt gods, för vår sjöfarts be¬
hof af tågvirke och segelduk, hvadan jag icke
kau underlåta bestrida detta förslag.”
”Likaså tror jag den föreslagna medel¬
89Q
Den 26 Juni.
tullen S alla slags rätt socker ej komma alt
gagna, hvarken fabricanten eller Stalscassan/*
”Och, i afseende på behandlingen af
denna vigliga fråga om tullbevillningen, får
jag helt instämma med Herr af Roléns
ra. fl. Utskotlsledamöters reservation, i följd
hvaraf jag ock önskar, att dessa mina re-
fleclioner må komma under Bevillnings- och
o t
Economie-Utskottens gemensamma behand¬
ling; och att uti slutliga Betänkandet skill¬
nad må göras emellan: hvad Rikets Ständer,
såsom åtagande bevillningsafgift, ega bestäm¬
ma, samt hvad Rikets Ständer i önskningsväg
hos Kongl. Maj:t för landets och näringarnes
bästa vilja framställa.”
”Slutligen anser jag förderflig all skill¬
nad uti tull för nödvändighetsvaror från, el¬
ler egna producter till, vissa orter, emot så¬
dan för dessa varor från, eller till andra
ställen; jag anser alltså af högsta vigt, att
Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t underdånigst
anhålla, att Kongl. Maj:t, vid tilländagående
af den sednast slutade tractaten med Finn¬
land, täcktes ej vidare medgifva någon skill¬
nad uti tull för import från, eller export till,
detta land. Den förmån, som någon enskild
Svensk ort af ett sådant olika förhållande
hittills kunnat draga, har det öfriga landet
fått, och får ännu, högst dyrt betala, igenom
det menliga inflytande, det haft och har på
öfriga landets handel och näringar.”
Herr Westman: Då redan mycket är
ordadt i delta ämne, och dervid mina åsigler
Den 26 Juni.
jemväl äro uttryckta, är det visserligen onö¬
digt att vidare belasta protocollet; dock vill
jag tillägga några ord. Jag har jemfört Ut¬
skottets skäl med Ståndets värda reservan¬
ters och funnit det förras svaga, men de
sednares vigtiga. Jag förenar mig med Ilerr
Arosenius i hans yttrande om Utskottets o-
behörighet att sig utlåta öfver varors fria
in- och utförsel, Ora jag härvid skulle när¬
mare utveckla min åsigt, fruktar jag i san¬
ning, att min varma fosterlandskänsla skulle
till äfventyrs hänföra mig till må hända ic¬
ke lämpliga uttryck. Vidare förenar jag mig
med llerrar Alund och Petersson i deras re¬
servationer, äfvensom med Herr Noreus„ i
synnerhet hvad beträffar hans framställning
om linneväfnader, hvilken tillverkning både
i Vesternorrland och äfven annorstädes blif¬
vit drifven till en stor höjd och motsvarar
fullkomligt landets behof. I afseende på
saltet, anmärker jag, att ingen vara, ej ens
den, som raan vill hafva förbjuden till in¬
försel, bör med så hög tull, som den för sal¬
tet nu föreslagna, beläggas. Tullen uppgår
snart sagdt till varans inköpspris, och förhöj¬
ning är farlig; ty man kan antaga för gif vet,
att, såsom följd häraf, ulländningar, som med
fartyg hilkomma, för att hemta våra trä-
och jernvaror, skola taga barlast af salt. Der¬
igenom undvikes äfven frakten, och detta
salt skall säljas lill lindrigare pris, än våra
rederier kunna göra det, hvarigenom dessa
sednare skola gå under. Jag tillstyrker så-
8<P
Den 26 Juni.
ledas ingalunda förhöjning, utan fastmera ned¬
sättning i tull å salt. En värd ledamot har
förment, att den så kallade passhampan bor¬
de antingen vara till införsel förbjuden, el¬
ler ock med hög tull beläggas. Hvarken det
ena eller det andra bör, efter min tanka, e-
ga rum, enär passhampan ostridigt är tjenlig
till fiskredskap, och lätt skiljes från renham¬
pan, samt således icke bör förmodas kunna
någon skada föranleda. I öfrigt instämmer
jag med Herrar Santesson Lamberg och Win«
berg uti deras åsigter, utan att upprepa någon
särskild omständighet.
Herr Rydström förenade sig med Herr
Winberg i frågorna om tolagen och tullen
å salt.
Herr Lundman yttrade, att han, i an¬
ledning af de gjorda val grundade anmärk-
liingarne, äfven anhöll om återremiss, och,
för att icke vara vidlyftig, ville endast för¬
klara, att han delar Herrar Ålunds och Pe¬
terssons åsigter i detta ämne.
Herr Limdgren: Uti Herr Löfvenii för¬
ra plenidagen afgifna anförande i denna frå¬
ga instämmer jag, med förklarande derjemte,
att Herrar af RolehSj Ålunds och Peterssons
reservationer i öfrigt upptaga mina åsigter.
Jag förenar mig jemväl ej mindre uti Herr
Norei sakrika yttrande, än äfven, hvad tola¬
gen beträffar, med Herrar Santessonj Lam¬
berg och Winberg.
Herr Petersson: Inom Utskottet har jag
reserverat mig ifrån beslutet, angående tola-
Den 26 Juni. 8g3
gen; men, som detta icke blifvit uppfattadt,
förenar jag mig nu med dem, som yrkat detta
besluts upphäfvande. För öfrigt önskar jag,
att det må i protocollet antecknas, alt i mili
reservation, pag. i3c) af det tryckta Betän¬
kandet, med bilagor, 5, 6 och ^:de raderna,
der det läses: ”iakttagande af en och annan
behöflig Svensk product-artikel,” bör stå: ”i-
akttagande med undantag af en och annan
behöflig Svensk productartikel.”
Herr Leffler: ”För att undvika onödig
vidlyftighet, förenar jag mig med Herrar af
Role'n och Ålund uti deras reservationer, sona
åtföljt Betänkandet, med den sednare så myc¬
ket heldre, som jag redan inom Economie-
Utskottet deltagit uti ett af samma Utskott
faltadt beslut, som utgår från enahanda prin¬
cip, och hvilket beslut snart är att till Riks-
Stånden införvänta. Likaledes förenar jag mig
med Herr Winberg och de flera, som nu
talat emot Bevillnings-Utskottets förslag, om.
tolagens upphörande för vissa varor. Jag
anser Utskottet icke berätligadt att göra ett
sådant förslag, till inskränkning uti städer¬
nas inkomster; och jag tror, att Rikets Hög-
lofl. Ständer icke med billighet och rättvisa
kunna fråntaga städerna denna inkomst, hvil¬
ken till stor del blifvit dem tillförsäkrad uti
deras privilegier. För öfrigt tager jag mig
friheten, att vid Betänkandet göra följande
anmärkningar.”
”Bevillnings-Utskottet har, såsom bevis
för den stora nytta, det under de sednare åren
894
Den 26 Juni.
följJa friare tull- och reciprocitets-system, en¬
ligt Utskottets tanka, åstadkommit, anfört den
ökade tullintraden. Men, vid närmare betrak¬
tande, torde detta bevis förlora af sin be¬
tydenhet, enär tillökningen dels varit till¬
fällig, såsom den efter 1826 inträffade miss-
vext, då tull å Spannmål ingick till nära en
half million, dels på det allmänna välståndets
bekostnad, enär landet blifvit öfversväminadt
af onödiga varor och lux-articlar, dels ock
härflutit af en rörelse, föga gifvande mera
behållning, än den erlagda tullen, hvilket
till större delen lärer hafva varit fallet med
den under sednare åren bedrifna trähandeln,
som derjemte efterlemnat spåren af förödda
skogar. Såsom ytterligare bevisning för sy¬
stemets vigtighet, har en tableau blifvit upp¬
gjord, hvilken skall ådagalägga, att Sveriges
bandel med egna skepp å utrikes orter till¬
tagit, och hvilket äfven skall bevisa gagnelig-
beten af reciprocitets-Systemet. Men, om
nian besinnar, dels, att bland de fartyg, som
lill antalet äro upptagna, äro många smärre,
de der kunnat göra 6, 8 å 10 resor om året
från Sveriges till de omkring Östersjön be¬
lägna och Danmarks, ja väl Hollands och
Englands kuster, finnér man lika lätt förkla¬
ringen öfver det stora antalet, och det höga
lästetalet, hvartill Utskottet med sina calcu-
ler kommit, sorn det ock är naturligt, att
just en stor skara sådana fartyg skulle för
sig finna ett öppet falt till förtjenst, under
antagandet och vidhållandet af ett sådant
Den 26 Jani. 8g5
tullsystem. Hade tableaun derjemte utvisat,
liuru många fartyg som egentligen härmed
varit sysselsatta, deras olika lästetal, samt
huru många, som utgått eller hemkommit
med barlast eller laster af ringa värde, då.
hade afven å papperet kommit att synas,
hvad erfarenheten bevisat, alt rikets skepps-
rörelse aftagit och jemnt aftager, hvarom de
uti våra hamnar liggande aftacklade och o-
nyttiga skeppen nog vittna. Utskottet påstår,
att näringarne vunnit af detta system. De¬
ta är lättare sagdt än bevisadt. Det vore
artigt att veta, hvilka de näringar äro, som
varit så lyckliga. — Under tiden har man
sett stora fabriquer inskränkas betydligt un¬
der hvad de förr varit. Man har hört en
allmän klagan af deras egare deröfver, att
de ansågo sitt bestånd hotadt; och man kan
antaga, alt de endast arbetat i förhopp¬
ning om rättelse häruti vid innevarande Riks¬
dag. Dessutom känner man litet näringarne,
om man tror, att de trifvas väl uti ett land,
der utländskt öfverflöd och lux råda. De hem¬
ta utan tvifvel deraf anledning till sin un¬
dergång, enär begäret derefter äfven sprider
sig till deras arbetare och underhafvande,
hvilka på detta sätt icke finna sig belåtna
med en måttlig betalning och såmedelst för¬
orsaka, att priset å den tillverkade varan
blifver för högt, för att sältas i bredd med
ulländningens, der man bar inskränkta behof,
som fyllas med landels egna tillverkningar.
Utskottet skulle hafva önskat att kunna yttra
Den 26 Juni.
sig öfver handels-balancen, uppkommen gen¬
om det nya systemet. Detta är omöjligt; men,
örn det varit möjligt, hade troligen hela sy¬
stemet förfallit af sig sjelft; ty ganska enkel
är den slutsatsen, att den, sorn idkeligen gif-
ver ut sin reella egendom, ofta till vanvärde,
för att åtkomma öfverflöd och luxe, den går
förr eller sednare, om han icke i tid upphör
dermed, till undergång. Som Högtärade
Ståndet funnit Betänkandet till sin huf-
vudgrund origtigt, och det således lärer blif¬
va återremitteradt, anser jag all speciel
granskning af förslaget till tulltaxan nu
vara för tidig, och anhåller om återremiss
i det hela.”
Herr Helsingius: Jag har tillförene under
denna Riksdag gifvit tillkänna min öfverty¬
gelse i detta ämne, och jag har nu den till¬
fredsställelsen att förklara, det jag instämmer
med alla de talare, som yrkat återremiss af
Betänkandet. Dock undantager jag härvid
det af Herr Santessofi uppgifna alternativ,
att, i den händelse förbud emot vissa varors
införsel ej vinnes, de må beläggas med än¬
nu högre tull, än den Utskottet föreslagit.
Detta anser jag icke vara rigtigt, utan jag
förenar mig snarare med Herr Winberga att
tullen, der den skall ega rum, må vara så
låg, som möjligt. Särskildt föranlåtes jag, i
afseende på tolagen, framställa den erinran,
att upphäfvandet eller förändring deraf är
en privilegiifråga, som ligger utom gränsen
för Utskottets befattning. Då jag vidare för¬
Den 26 Juni.
897
modar, att utländningen afundas jernhand-
teringens stora företräde i vårt land, instäm¬
mer jag uti hvad Herr Noreus derom anfört.
Jag tror äfven, alt vi nu kommit i erfaren¬
het af meningen utaf det år i8a3 gillade o-
lyckliga tullsystemet. Då ansågs det bereda
lycka, att allt ej skulle vara föremål för för¬
bud. N11 åter är allt tillåtet till ut- och in¬
försel. Tilläfventyrs vill man förstöra stads»
mannanäringen, och snart skola de olyckliga
följderna visa sig. Jag begär återremiss,
hvarvid sistnämnde åsigt torde, såsom Stån¬
dets gemensamma tanka, förklaras.
Herr Strehlenert: Af hvad redan är or¬
da dt, kan jag göra mig förvissad, att återre-
miss af Betänkandet sker. Jag åberopar
Herr af Boléns reservation och hemställer,
huruvida Bevillnings-Utskottet, då de stora
Sjötullen rörande frågor voro af RiksStånden
remitterade till Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskotten, och då
principen om den föreslagna fria in- och
utförseln af varor borde afgöras, grundlags-
enligt förfarit deruti, att hafva utlåtande
derom meddelat, utan att inhemta Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottets tanka i
ämnet. Ifrån sistnämnda Utskott inkommer
ock snart ett yttrande deruti af helt olika
innehåll och syftning med det Bevillnings-
Utskottet afgifvit. Om beslut nu fattas, i
anledning af Bevillnings-Utskottets Betänkan¬
de, hemställer jag, hvad afseende skall kunna
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. lil. 72.
893
Den 26 Juni.
fästas på Allmänna Besvärs- oell Economie-
Utskottets yttrande, som, då det inkommer,
efter frågans afgörande på grund af Bevill-
nings-Utskottets, skulle kunna anses öfver¬
flödigt och betraktas, snart sagdt, såsom ma¬
culatur; men, då säkerligen återremiss sker
af det nu förevarande Betänkandet, får Stån¬
det, innan densamma hinner att besvaras,
tillfälle att öfver Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottets åsigt sig utlåta. För Öf¬
rigt förenar jag mig med Herr Arosenius i
frågan om ull, med Herrar Santesson och
Winberg, angående tolagen, och med Herr
NoreiiSj i hans yttrande om den ifrågasatta
tackjerns-utförseln, hvilken skulle vara af högst
menlig inflytelse på bergshandteringen. Jag
önskar på det lifligaste, att den liberala an¬
dan icke måtte sträcka sig så långt, ehuru
jag inom Utskottet hört uppgifvas, att det e-
na jernverkets bestånd eller undergång be¬
tyder intet, då annat i stället ofelbart upp¬
kommer. Slutligen instämmer jag äfven med
Herr Ålund uti hans reservation.
Häruti förenade sig Herr Winbladh.
Herr Aspelin: På grund af de gjorda an-
märkningarne, begär jag återremiss, och i an¬
ledning af hvad Herr Noreus yttrat, angå¬
ende tobaksblad, får jag härvid göra ett til¬
lägg. Pag. 78 af Betänkandet förekommer
den framställning, att det skall vara den be¬
tydliga införseln af tobaksstjelkar, som ute¬
stänger bruket af Svenska tobaksblad, och att,
då utländsk tobak i allmänhet kan räknas i-
Pen 26 Juni.
Mand öfverflödsarticlar, samt föreslaget blif¬
vit, att importtullen må restitueras, när en
Utländsk vara, förädlad, åter utföres utur Ri¬
ket, har Utskottet med desto större benägenhet
förslagsvis ökat tullen å tobaksstjelkar med
i sk. för skålpundet, som deraf uppkomme
ett icke obetydligt resultat. Härmed har ic¬
ke kunnat tillgå på annat sätt, än att någon
tobaksplanteur fört Utskottet bakom ljuset,
ty införseln af stjelkar och införseln af blad
äro tvänne särskilda saker, och denna skill¬
nad bör icke föranleda till förhöjning i tul¬
len å stjelkarna. Vidare bör jag anmärka,
att, mig veterligen, ingen tobaksstjelk utfö¬
res. Per medium utföras deremot årligen
100 fat tobaksblad. I Ryssland är införseln
belagd med fyradubbel tull; men, om nu på
tobaksstjelkar införselstullen ökas med i sk.
eller till 3 sk. per skålpund, betalas tull med
5o procent af värdet, då inköpspriset är 5
sk. 8 rst. Häråt torde Utskottet böra egna
någon uppmärksamhet.
Herr Hiessleiter: Jag förenar mig uti
Herrar af Kolens > Jlunch och Peterssons re¬
servationer, äfvensom uti hvad Herrar No*
reus och brosenius i dag härstädes anfört.
Jag hade dock önskat, att Betänkandet, i af¬
seende på den föreslagna fria in- och utför¬
seln af varor, måtte få hvila, tilldess All¬
männa Besvärs- och Economie-Ulskottets Ut¬
låtande i ämnet inkommer; men, om återre*
miss nu beslutes, anhåller jag, att vid pro-
(JOO
Den 26 Juni.
toeollsjusteringen skriftligen få utveckla mina
tankar.
Herr Leffler: I anledning af Herr Hies-
sleiters yttrande, får jag blott anmärka, att
ingen af Ståndets ledamöter antagit den af
Bevillnings-Utskottet föreslagna princip örn
varors fria in- och utförsel, utan att de fle¬
sta utgått från samma synpunkt, som All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottet följt.
Jag ser således icke hinder för återremiss.
Herr Ståhle: Min åsigt af tullväsendet
är denna: Enligt Grundlagen, eger Kongl.
Majit att förbjuda varor till ut- och införsel.
Bevillnings-Utskottets skyldighet är att upp¬
göra tariffen för tullafgifternas beräkning.
Utskottet har ock uppgifvit de skäl och grun¬
der, hvarpå hvarje sak blifvit byggd; och
detta förfarande bör icke läggas Utskottet till
last. Då en vara är förbjuden, faller det af
sig sjelft, att tull deraf icke utgår. I öfrigt
tror jag, att de värde talarne nog myc¬
ket sysselsatt sig med princip-betänkandet.
Fastmera anser jag uppmärksamheten haf¬
va bordt fästas på den uppgjorda tull¬
tariffen , som är det egentliga föremålet
för Rikets Ständers beslut; och vi kunna va¬
ra fullkomligt öfver*ygade, att Kongl. Majit,
som med en nådig och vis omsorg vårdar
liäringarne, i afseende på tillåtelse eller för¬
hud, vidtager de åtgärder, som landets nyt¬
ta kräfver. I afseende på detailerna, vill jag
äfven tillägga några ord. Hög tull å till in¬
försel lofgifna varor bestämmes för inhemska