Den 21 Maj.
ru dessas befattningar äro mer vidsträckta
och mödosamma.”
*’En värd talare har anmärkt, att det
projecterade anslaget, 600 Rd., för under¬
hållandet af en electricitets-machin här i
Stockholm vore för mycket och öfverflödigt.
Jag, som sjelf sett de lyckliga verkningar,
som genom denna inrättning åstadkommits
för lamheter, svag hörsel och äfven för döf¬
stumma, som återfått sin hörsel och talför¬
måga, anser detta anslag vara för den obe¬
medlade delen af allmänheten högst välgö¬
rande, nyttigt och behöfligt. Då utaf dessa
600 Rd. för machinens underhåll beräknas
zoo Rd., återstår blott 4»o Rd. åt den per¬
son, hvilken, såsom läkare, dermed minst 2:ne
gånger hvarje vecka skall betjena allmänheten.
Detta arfvode måtte ej anses högt, om man
för detta ändamål önskar sig en man, som
för menskligheten i denna väg vill uppoffra
sin tid och sina insigter.”
Herr Helsingius: Ehuru jag tillförene
länge upptagit tiden med mitt anförande, ut¬
beder jag mig, att, i anledning af hvad un¬
der den fortsatta discussionen förekommit, få
göra några tillägg. Då jag tillstyrkt löneför¬
höjningar för Rikets högsta embetsman, har
jag under denna benämning jemväl inbegri¬
pit Stals-Secreterare och Revisions*Secretera-
re, och enär jag medgifvit löneförhöjning för
HofRätterna, har jag. äfven velat uttrycka,
att jag instämmer med dem, som ansett Pre¬
sidenten i Svea Hofrätt böra tillkomma en
302 Den st Maj.
tillökning af 5oo Rd. mera, än de öfriga Hof-
Rätts-Presidenterna; men jag har härvid för¬
glömt att, såsom en ovillkorlig följd, anmär¬
ka, att revisions-skillingar i HofRätterna bö¬
rs upphöra, hvilka medel för närvarande för¬
delas imellan HofRätternas Ledamöter. Det
är origtigt i principen, att domare skola er¬
hålla en särskild betalning i fall, då de dö¬
ma med mindre noggrannhet. Åtminstone
kan anledning vara till den förmodan, att
de skola nu mindre nagelfara målen, än
om revisions-skilling ej funnes. Jag med-
gifver behofvet af ett correctiv emot be¬
svärande med onödiga rättegångar; men rät¬
tare vore, att detta bestode i något an¬
svar, som Högsta Domstolen egde magt att
ålägga. I öfrigt vill jag hafva tillagt, att jag
med mitt redan yttrade bestridande af ökade
Statsanslag afsett löneförhöjningar, men icke
derunder innefattat de tillskott, som i andra
afseenden aro föreslagna. Hvad särskildt an¬
går tillökningen i anslaget för Veterinaireln-
rättningen, finner jag det vara nog betydligt
och tror, att inrättningen bättre uppfyller
ändamålet, om enskilde, som densamma an¬
lita, icke totalt befrias från betalnings-skyl-
dighet. Man kan ej annat än finna det led¬
samt, att icke få betala för det biträde, som
lemnäs. Det föranleder, att inrättningen min¬
dre Slilas, då känslan att besvära, utan att få
ersätta för det besvär, som tillskyndas, är
svår. En dylik befrielse kallar jag onödig
frikostighet af Staten, då personer, som kun¬
Ben 21 Maj.
3o3
na betala, såmedelst af Staten begåfvas. Om
denna befrielse icke eger rum, tror jag, att,
efter inrättningens fortgång, medel genom
enskildas bidrag skola blifva tillökning i dess
tjenstemäns löner. Jag inser tydligt den sto¬
ra svårighet, som mött och möler Stats-Ut-
skottet alt föreslå billiga jemkningar emellan
Kongl. Majrts Proposition, samt, i förening
dermed, embetsmännens ej ogrundade an¬
språk, å ena, och de skattdragandes förhål¬
landen, å andra sidan; men mina anmärknin¬
gar hafva egentligen utgått från den prin¬
cip, att tiden ej ännu är inne för en all¬
män förhöjning uti embetsmännens löner,
att denna förhöjning deremot bör blif¬
va föremål för nästa eller framdeles kom¬
mande Ständers öfverläggning och beslut,
och att, om en sådan reglering i närvarande
tidpunkt sker, kan man förutse, att samma
fråga skall efter några års förlopp åter före¬
komma.
Herr Santesson: ”1 anledning af Herr
Ilelsingii yttrande om formen för behandlin¬
gen af nu förevarande Betänkande, har jag
så mycket heldre ansett något annat sätt ej
vara lämpligt, än det Herr Talmannen, från
företagande och uppläsande af s:dra Hufvud-
titeln hel och hållen, synes hafva afsett, och
hvilket alla de värde talare, som redan yttrat
sig, äfven användt, att nämligen anmärknin¬
gar göras af livar och en vid hela detta Be¬
tänkande; som detta Betänkandes vidd samt
innefattande mångfalldiga delar och summor
Den 21 Maj.
ej första gången gerna låta på annat sätt be¬
handla sig, och enär det ej kan vara lämp¬
ligt att bestämdt nu bifalla någon punkt der¬
af, enär man bör vänta mångfalldiga anmärk¬
ningar vid denna hufvudtitel från alla Riks-
Stånden. I sådan åsigt har jag ock författat
de få och korta anmärkningar, jag nu beder
få afgifva:”
”Den första är den generella för alla i-
frågakommande löneförhöjningar, så väl vid
den a:dra hufvudliteln, som vid de följande,
att jag, i likhet med slutultrycket uti Grefve
Schwerins reservation, sorn är fogad vid
PrincipBelänkandet, såsom ett uttryckligt
villkor för någon löneförhöjnings beviljande,
förutsätter eller förbehåller, att myntets värde
vid denna Riksdag varder bestämdt; ty en¬
dast då vet man hvad man sig ålager, och
hvad man kommer att betala, hvilket annars,
i fall af myntförbättring, med derifrån i mili
tanka oskiljaktigt försämradt tillstånd för nä-
ringarne, skall bli vida drygare än man nu
föreställer sig; och, i fall af myntförsämring,
skulle troligen vid nästa Riksdag, just i följd
deraf, med eller utan antagande då af en
realisation, hvilken dock omöjligen länge kan
uteblifva, ny fråga uppstå om en löneförhöj¬
ning; hvilket i min tanka, såsom öfverstigan-
de samhällets förmåga alt kunna utgöra, nn
åligger representationen att förekomma.”
”1 sammanhang härmed anhåller jag ock
få uttrycka den mening, med anledning af
Utskottets förbehåll i slutet af PrincipBe¬
Den 21 Muj.
3o5
tänkandet, ätt framdeles få inkomma med ut¬
låtande om tiden, då de bestämmande löne¬
förhöjningar skulle vidtaga, det jag anser den¬
na tid böra blifva den, från hvilken realisa¬
tionens verkställighet, det vill säga silfver-
utvexiingen från Banken, vidtager.”
”1 afseende på det speciella af Betänkan¬
det, anhåller jag få åberopa mitt under pag.
13^ & 138 anförda instämmande med Her¬
rar Lefrenj Noreus och Ståhle> om Stats-
Bådernas, Stats-Secrelerarnes, Hof- och Ju»
stitias-Canzlerens, äfvensom min enskilda re¬
servation i afseende på Revisions-Secrete-
rarnes löner, hvilka sistnämndes lön jag för
min del, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådi¬
ga Proposition, ansett och anser böra be¬
stämmas 200 Rd. högre än HofRätts-Råds lö¬
nen, i hänseende till den, i min tanka, större
vigt, som bör fästas vid de förres votum, då
rättegångsmålen af dem förberedas uti sista
instancen, än vid ett HofRätts-Råds uti den¬
na Domstol.”
”Vidare anhåller jag nu få förena mig med
den reservation, som vid i4:depunktend.,angå¬
ende anslag för farsoters och smittosämma sjuk¬
domars hämmande är, under pag. i4o & 14r»
anförd af Herrar Lefrenj Schwerin och Ståhle."
”Under discussionen här hafva några vär¬
da talare yrkat ytterligare löneförhöjningaf 5oo
Rd. Banco för Svea HofRätts-President och en
ledamot detsamma för Presidenten i Götha Hof-
Rätt. Uti Utskottet yttrade jag mig för den
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. III. 35.
3o 6
Den 21 Maj.
mening, att de borde hafva lika; jag kan ej
heller frångå den tankan nu, oaktadt hvad
som här anförts såsom talande för först¬
nämnda platsens särskilda anspråk derpå.
Jag vill ej bestrida den anledning, derför
kan hemtas af de särskilda befattningar med
vissa högre mål, som tillhöra Svea HofRätt,
eller det rangföreträde, möjligtvis Presidenten
för densamma må hafva för Presidenten i
de 2:ne andra HofRätterna; men, hvad sora är
anfördt om den drygare representationskost¬
nad, Svea HofRälls President får vidkän¬
nas emot de andra, så är jag fullt öfverty-
gad, att förhållandet är alldeles motsatt; i af¬
seende på Presidenten i Skånska HofRätten
har jag mig väl det ej bekant, men tror, hvad
stånds-ledamöterna från den orten intygat;
hvad åter angår HofRätts-Presidentsplatsen i
Jönköping, så känner jag det bestämdt, och
hvar och en, som besinnar Jönköpings läge
samt de der, likasom i en stjerna, samman¬
träffande vägar mellan alla södra Sveriges pro-
vincer, skall medgifva, att der måste dagli¬
gen inträffa resande, hvilka, dels i afseende
på sina ärenden vid HofRätten, dels och än¬
nu mer såsom blott passerande, göra besök
bos Presidenten, i egenskap af högsta man
på stället; och häraf måste följa en nä¬
stan daglig repraesentalion eller hållande af
så kalladt öppet bord; och, emot hvad här
blifvit nämndt om den dyrare hushyra, som i
Stockholm måste betalas, an i de andra tvän-
ne städerna, der HofRätler finnas, får jag an¬
Den ai Maj.
märka, att i Jönköping det svårligen låter sig
göra få hyra en lägenhet för Presidenten,
som alltså är tvungen köpa eget hus,'hvilket
ej heller der aflöper för godt köp. Jag skall
icke bestrida den begärda förhöjningen af
5oo Rd. till Presidenten i Svea HofRätt, så
vida de 2:ne Presidenterne i Götha och Skån¬
ska HofRätterna få detsamma, men tror ock,
att den förhöjning, Utskottet åt dem alla fö¬
reslagit, kan gå an för det närvarande.”
”Jag instämmer för öfrigt med Herr Mon¬
tan uti den princip, att domare-embetenas
löner böra regleras efter den större vigt, som
de i högre instantierna måste ega framför å
de lägre domareplatserna, och är det efter
denna åsigt, sorn jag för min del deltagit uti
tillstyrkande af förhöjning på lönerna lill
Högsta Domstolens och HolRätternas leda¬
möter.”
• ”1 afseende på Herr Helsingii yttrande
om myntbestärnningen, till hvilket ämnes full¬
ständigare behandling vi troligen snart kom¬
ma, ber jag blott få göra den reflexion, alt
löneförhöjningen ej är en följd af den skeen¬
de myntbestämningen, utan tvärtom af den för¬
flutna tidens saknade ordning i myntet, för
hvars vacklande de beständiga anspråken på
löneförhöjningen kommit i fråga, än för den
ena, än för den andra embetsclassen; men,
när man med mynlbestämning vill införa en
bättre sakernas ordning, så är ock rätta tiden
inne att öfverse och reglera lönerna i allmän¬
het på den fot, man önskar sedan hafva dem.”
3o8
Den 21 Maj.
”Hvad jag nu anfört, torde få åtfölja
terremissen af 2:dra Hufvudtiteln.”
Herr Hembergi ”För det första får jag
åberopa, hvad jag förra plenidagen anförde,
i afseende på ifrågavarande ämne; men, då
så många värda talare yttrat sig till förmån,
icke allenast för den af Stats-Utskottet före¬
slagna löneförhöjning, utan äfven för en än¬
nu ytterligare tillökning af löner åt vissa
bland Statens, så högre som lägre, embets¬
ed! tjenstemän; och då ingen, eller åtmin¬
stone ganska få, talat till förmån för den fat¬
tiga skattdragande mängden af nationen, vill
jag åtminstone, å dess vägnar, yttra några
ord. Jag frågar då först och främst, hvari¬
från dessa löne-tillökningar skola tagas. Sko¬
la de anskaffas genom förhöjda skatter, det
vill säga, medelst påläggande afen ännu dry¬
gare bevillning, än den vi redan hafva? I
detta fall beklagar jag folket, ty man klagar
och har redan länge klagat öfver den svå¬
ra börda, som trycker nationen; och hvilka
kommer den väl, i sådan händelse, hufvud-
sakligast eller kännbarast att drabba? Jo!
den fattiga borgaren och den fattiga jord¬
brukaren, eller, som ordspråket lyder, den,
som binder sina skor med bast, den, som är
glad, om han har ett stycke sill och några
potatoes att äta, och som, om han får en
fmkelsup till på köpet, har calas. Jag har
sjelf varit vittne till, huru man ofta för kro-
no-utskylderna utmätt hos den fattiga borga¬
ren dess, kan hända enda, sängdyna, och hos
Den 21 Maj. 3o<)
den fattiga Londén dess enda ko. *— Val
Lar jag, säsoni ledamot af Stats-Utskottet,
varit med om att föreslå de nya löneansla¬
gen; men det har varit med den förhopp¬
ning, att vi skulle få ett stadgadt mynt, för¬
enadt med säkerhet uti våra financiella aflai-
rer, och intilldess sådant sker, måste jag be¬
strida alla nya anslag till löneförbättringar,
tilldess man får se, huruvida vi komma till
att betala våra skatter uti bancosedlar eller
i silfver, om vi komma till att betala efter
128 eller g6 skillingars cours, ty denna sed¬
nare betalningsgrunden skulle göra oss en
tillökad skattebörda af 20 procent; och den
penningtagande embetsmannen skulle då få
sin lön uti ett vida bättre mynt och deri¬
genom erhålla en indirecl löne-förhöjning;
och, ehuruväl jag icke vill neka, alt ju en
stor del af embetsmanna-corpsen är knappt
och otillräckligt lönad, saknas likväl aldrig,
vid yppade ledigheter, tillräckligt sökande su-
jetter. Lefnadssättet bland en stor del af
tjenstemännen är dessutom icke, hvad man
tallar tarfligt; ty jag är öfvertygad, att, om
jag i denna stund ville fara ut till de om¬
kring hufvudstaden varande offentliga ställen,
skulle jag finna alla rum och platser upptag¬
na, och det till en stor del af embetsman,
hvilka lefva med rika mannen, dricka fina
och dyra viner, ja, sådana, som jag, ehuru
64 år gammal, ännu aldrig hört omtalas,
förrän jag denna gången kom till Stockholm.”
”Hvad Herr Hels ingins behagat nämna
3x0 Den 21 Maj%
om afskaffandet af deponerandet af den så
kallade revisions-skillingen, så kan jag för
min del icke sådant tillstyrka, ty 1 sådant
fall skulle Högsta Domstolen ännu mera
blifva öfverhopad af göromål, hvilka redan
äro så många, alt den ändringssökande par¬
ten ofta nog får vänta mera än ett år, in¬
nan han får veta sitt öde.”
Herr Lundman: Jag anser, lika med
Herr HelsingiuSj det vara för tidigt att huf¬
vudsakligen yttra sig öfver de föreslagna lö-
neförhöjningarne, så länge myntbestämnings-
frågan ej ännu är afgjord; och, om löneför¬
höjning sedermera kommer alt ega rum, be¬
strider jag, att den må utsträckas utöfver
hvad Stats-Utskottet nu föreslagit. Det lig¬
ger i sakens natur, att bildade personers ut¬
gifter äro större; men jag kan icke finna,
hvarföre de andra samhällsclasserna skola
betungas genom betalande af dessa utgifter,
och jag ser ej något grundadt skäl, hvarföre
en samhällscliss skall, mera än andra, till
sina behofvers öfverflödiga fyllande, betryg¬
gas, då deremot alla medborgare äro berät¬
tigade att af landets välstånd erfara lika för*
delar. Det vore i sanning icke önskansvärdt,
att det skulle, såsom princip, antagas, att
Rikets embetsman skola anse luxe-articlar
såsom sina verkliga behof. Dem må det
vara obetaget att, likasom andra, bereda sig
det oberoende, att de kunna, utan natio¬
nens betungande, förskaffa sig de luxearticlar,
som de åstunda för deras tillfredsställelse.
Den 2/ Maj. 311
Herr Landegren: Jag anser mig skyldig
upplysa, att till Lag-Utskottets handläggning
blifvit remitterad vackt Motion om upphö¬
rande af revisions-skilling, och att Lag-Ut¬
skottets Utlåtande deröfver till RiksStånden
snart inkommer.
Herr PFinberg: ”Då jag ej deltagit i nå¬
gon särskild reservation i och för denna huf-
vudtitel, anser jag mig hafva biträdt alla de
förslag, som dervid blifvit framställda, ehuru
jag, vid flera än ett tillfälle, varit af minori¬
tetens tanka. Jag kan likväl ej annat än
gilla den princip, Herr Helsingius framställt,
att en lönereglering verkligen är för tidig, in¬
nan frågan om vår myntreglering blifvit af¬
gjord, och det kan bedömas, huruvida någon
förbättring af myntets värde är att framdeles
förvänta, eller icke. Också anser jag icke
dessa partiella förändringar och tillökningar
å löner såsom någon reglering i det hela,
utan snarare, såsom Herr Montan yttrat, vara
provisionel. Ibland den mängd civila em¬
betsman, som säkert alla önska, och hvaraf
de flesta äfven hafva behof af ökade inkom¬
ster, har Utskottet endast föreslagit dem,
som, så väl i anseende till den plats de in¬
nehafva i samhället, sorn i anseende till deras
större behof af tillökning, vore berättigade
att företrädesvis komma i åtanka. För egen
del har jag ej ansett dem böra vänta eller
svälta, tilldess de verkningar hunnit visa sig,
som kunna blifva en följd af de åtgärder, Ri¬
kets Ständer möjligen kunna fatta, rörande
3t 3
Den 21 Maj.
myntväsendet. Flere värde talare hafva yt¬
trat sin öfvertygelse om billigheten, att
Presidenten i Svea HofRätt borde ega en ö-
kad inkomst af minst 5oo Kd., utöfver hvad
för Presidenterna i Rikets öfriga båda Hof-
Rätler kan beviljas. Jag kan ej dela denna
öfvertygelse, utan instämmer med Herr San¬
tesson. Uti hufvudstaden, der Presidenten
eger många med honom lika i rang, der man
äfven kan i allmänhet lefva mera obemärkt,
utan att väcka uppseende, anser jag Presi¬
dentens repraisentation kunna vara egentli¬
gen inskränkt inom den corps, hvars chef
han är; och om äfven en eller annan utgift,
såsom equipage, möjligen äfven hyra, kan
för honom blifva kostsammare, är för¬
hållandet med en President i en af de an¬
dra städerna helt olika. Presidenten är der
den högsta man på stället, hans repraesenta-
tion är ej endast inskränkt inom HofRätten;
han tillhör hela samhället och blir stundom
emot sin vilja nödtvungen att öfva gästfrihet,
ej allenast mot detsamma, utan äfven ofta
nog mot resande af högre rang. Han kan ej
Tindandraga sig vid flera tillfällen nästan dag¬
liga utgifter, som äro okända för den, som
lefver i en större Stad.”
”Hvad anslaget af 6co Rd. Banco till en
electricitets-inrättning och dess begagnande
för den fattigare classen beträffar, fnrenar
jag mig med Herr Montan. Då electriciteten
är det verksammaste medel, man känner e«
mot lamheter och andra dylika åkommor,
Den 2/ Maj.
313
som göra den fattiga oförmögen att lunna
förtjena sitt uppehälle, då nyttan af inrätt¬
ningen är tillräckligen vitsordad af Sundhets-
Collegium, då en enskild läkare, nästan på
egen kostnad och utan arfvode, i några år
redan biträdt dervid, synes mig det ringa
anslaget ej vara för stort offer af Staten åt
den behöfvande, som dervid kan återvinna
sin helsa och sina krafter.”
Herr Mattson: ”Utom det att jag lill alla
delar förenar mig, uti hvad Herr Hemberg
nu anfört, och på det högsta protesterar mot
de värda ledamöter, som loftalat om förhöj¬
ning uti löner för de större embetsmännen,
fordrar min skyldighet att ihogkomma hem¬
mavarande medborgares rättvisa fordran af
deras reprassentant, att ej åtaga sig större
utskylder och pålagor, än förmåga och till¬
gångar medgifva. Jag skulle Önska, att vi
heldre blefve lättade uti våra nog förut tryc¬
kande utgifter och onera af flerfalldiga titlar,
hvilket, i freds- och allmän närings- så högt
heprisade frihetstider, icke vore obilligt på-
kalladt. Hvar och en känner fullkomligt väl,
att alla in- och utländska varor äro i be¬
ständigt fallande, till och med coursen myc¬
ket till förmån för de större löntagarne,
hvarföre jag på dessa skäl anhåller vörd¬
samt om afslag på Betänkandet, i allt hvad
den föreslagna löneförhöjningen till de högre
embetsmännen nu angår. Nationens trefnad
och välmåga bestå icke uti en för stor em-
belsmanna-personal, som är upphöjd i luxe
8x4 Den 2/ Maj.
och öfverflöd, utan della förorsakar snarare
nationens vanmagi och fattigdom.”
Herr Langenberg: ”Sorn vi troligen snart
hafva att förvänta realisation, anser jag, lika
med Herrar Helsingius och Montan, att med
löneförhöjning, åtminstone för de flesta tjen-
sler, bör uppskjutas, tilldess realisationen
blifvit verkställd, och raan fått erfara den
nytta eller skada, den kommer att medföra.
Först då torde en förbättrad löneförhöjning
böra vidtagas; men intilldess bestrider jag
för min del densamma, utom hvad angår
den i Betänkandet föreslagna förhöjning för
Stals-Ministrarne samt StatsRådets och Hög¬
sta Domstolens ledamöter. Dessa, hvilka in¬
nehafva Rikets förnämsta och vigtigaste embe¬
ten, böra vara så väl lönade, att de, utom andra
inkomster, än lönen, deraf må kunna med fa-
mille lefva, i enlighet med den värdighet, som
tillkommer så högt uppsatta och betydande em¬
betsman, och böra dessa tjenstemäns löner vara
så tillräckligt tilltagna, att, då Kongl. Maj:t,
vid återbesättandet af en ledigblifvande plats
i StatsRådet eller Högsta Domstolen, i Nåder
behagar dertill utse en kunnig och skicklig
man, denne, af misströstan att kunna, med
famille, berga sig med den knappa lönen,
icke af sådan anledning afsäger sig det Nå¬
diga förtroendet, eller derföre, alt han påräk¬
nar större inkomster af den tjenstebefattning,
han förut innehar. HofRättsRåds och Hof-
Rättens Assessorers löner torde äfven nu ge¬
nast tarfva den af Stats-Utskottet föreslagna
Den 21 Maj. 3i5
tillökning, så att bemälde embetsman till sin
bergning och utkomst ej behöfva åtaga sig
enskildes rättegångar.”
Herr Westman: Jemte det jag förenar
mig med dem, som talat för uppskof aflöue-
förhöjnings-frågan, tilldess rayntbeslämningen
först blifvit afgjord, anser jag mig böra til¬
lägga, att jag önskar finna den ojemnhet i
nuvarande bördors fördelning, hvaröfver kla¬
gan blifvit förd, rättad, innan jag kan på
mitt samvete taga att tillstyrka eller bifalla
nya anslag.
Häruti förenade sig Herr Meyer.
Herr Löfvenius: Jag delar lika åsigter
med de flera talare, som ansett tiden för
löneförhöjningars bestämmande nu icke va¬
re för banden. Otvifvelaktigt är, att vårt för¬
svagade mynt förorsakar behofvet af ifråga¬
varande löneförbättring; och jag anser der¬
före, innan densamma vidtager, det vara lika
nödvändigt att förekomma myntets förbättring,
som dess försämring, på det vi i framtiden
icke måtte komma att betala högre skatter,
än vi under nuvarande penninge-förhållanden
oss åtagit. Utan att neka sanningen deraf,
att Rikets Embets- och Tjenstemän ej äro i
åtnjutande af höga löner, röstar jag dock ic¬
ke för förhöjning deruti; ty jag måste, å andra
sidan, considerera, hvarifrån löntillöknings-
summan skall tagas, och af hvilka den skall
utgå; och fördenskull anser jag all möjlig be¬
sparing vid de äskade anslagen nödvändig.
Oox lönetillökningen för StatsMinistrarne,
3i6 Den 21 Maj.
StatsRåden, StatsSecreterarne samt HofCanz-
leren oell JustitiaeCanzleren varit af nödvän¬
digheten lika högt påkallad, som för Rikets
öfriga embetsman, så skulle jag tro, att Kongl.
Maj:t uti Dess Nådiga Proposition om Statsver¬
kets tillstånd och behof, gjort Rikets Ständer
derpå uppmärksamma. Nu deremot lyda
Kongl. Majits ord, rörande tillökning å 2idra
Hufvudtiteln, att Kongl. Majit först fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvän¬
digheten af förhöjda anslag för Högsta Dom¬
stolens ledamöter, och den af Kongl. Majit
i Nåder föreslagna tillökningen synes vittna
derom, att Kongl. Majit önskar, det dessa
embetsmäns inkomster i det närmaste upp-
ginge till enahanda lönebelopp, som den
StatsRåden nu åtnjuta. Jag tilltror mig ej
döma om den större eller mindre vigten
jemförelsevis af Stats- och JustitiasRådens
embeten; men det vet jag, att dessa sist¬
nämnde innehafva högsta domaremagten i
Riket; att ifrån denna högsta domstol ingen
vidare appell eger rum, och att denna instan-
ce, der yttersta domen öfver menniskors lif,
ära och gods fälles, måste vara en af Statens
vigtigaste corporationer. Jag skulle derföre
tro, att, då StatsRådets ledamöter redan haf¬
va större löner, än de för JustitiaeRåden nu
föreslagna, och StatsMinistrarne ännu vida
mer, samt enär jag desslikes tror, att Stats-
Utskottet må hända ej bordt sträcka sig utöf¬
ver den gräns, Kongl. Majits Nådiga Propo¬
sition utstakar, någon löneförhöjning för de
Den 21 Maj.
embetsman, som deruti ej finnas omnämnda,
icke heller bordt komma i fråga. Således e-
ger jag grundad anledning att ej biträda
den mening, att löneanslagen för dessa em¬
betsman skulle utsträckas till och med öfver
Stats-Utskottets förslag.
Herr Ståhle: Inom Stats-Utskoltet bar
jag i vissa delar af detta Utlåtande varit af
skiljaktig tanka, på sätt reservationerna ut¬
visa, hvilka ock nu åberopas. På de skäl,
som Utskottet anfört, finner jag det vara o-
bestridligt, att Rikets bogsta embetsman böra
aflönas på sådant sätt, att nationen må kun¬
na med grund af dem förvänta, att de skola
egna sin arbetstid odelad till nitisk utöfning
af deras vigtiga embeten. Utur denna syn¬
punkt anser jag StatsMinistrarne och Stats-
Råden böra aflönas med de belopp, som Herr
Lefren uti reservationen föreslagit Om till¬
ökning uti lönerna för StatsSecreterare, Hof-
Canzleren och JustitiaeCanzleren är, i sam¬
manhang med närvarande Statsreglering,
grundlagsenlig, bar jag ej heller dervid att på¬
minna, äfvensom jag anser RevisionsSecrete-
rare-lönerna böra blifva lika med hvad i
Kongl. Propositionen tillstyrkes. Hvad angår
HofRätterna och de för deras tjenstemanna-
personal föreslagna nya löner, anser jag det
vara tillräckligt att åberopa, hvad reservatio¬
nen derom innehåller. Vidare har jag fästat
min uppmärksamhet derpå, att Utskottet,
Cpag* 89 af det tryckta exemplaret af Utlå¬
tandet), tillstyrkt uppförande på Stat af en
318
Den 21 Maj.
summa af 6oo Rd. ärligen, till SundhetsCol-
legii disposition att utgå, så väl för under¬
hållet och begagnandet af en till nämnda
Collegium donerad electricitets-machin till
de fattiga sjukas kostnadsfria betjenande, som
till arfvode för den dervid anställda läkare,
samt tjenliga rums anskaffande för appareil-
ens placerande. Detta anslag synes mig
vara öfverflödigt, att af Statsverket utgå, då
det är upplyst, att electricitets-appareil förut
är att tillgå på SeraphimerOrdens lazarettet.
Jag finnér det jemväl besynnerligt, att Ut¬
skottet, såsom vedergällning till en arbets¬
karl för kringdragning af skifvan vissa tim¬
mar af dagen, tillstyrkt årligen i56 Rd., då
deremot en hofrätts-posts årliga anslag icke
är upptaget till högre, än 120 Rd., ehuru
onekligen den sednares göromål äro trägna¬
re, än den förres. Likaledes kan jag ej an¬
nat än finna den af Utskottet föreslagna årliga
kostnad till electricitets-machinens underhåll,
reparation af trävirket och inköp af amalgama,
i3a Rdt, vara öfverdrifven, helst Utskottet icke
tagit i beräkning räntan af det donerade capita-
let, 786 Rd. 32 sk. 5 rst. I Utlåtandet förekom¬
mer äfven ett åberopande af hvad Committera-
de för sjukvårdens förbättrande i hufvudstaden
i ämnet yttrat. Deraf kan man ock sluta,
att nyttan af electricitets-machinen egentligen
är afsedd för hufvudstadens invånare, och,
vid detta förhållande, finner jag icke något
grundadl skäl, hvarföre landets invånare i
allmänhet skola genom sig ålagd beskattning
Den 21 Maj. 3ig
dertill bidraga. Vid uppförande å Stat af
1200 lid., till arfvoden för nya Provincial-lä-
kare, åberopar jag de anmärkningar, som jag
yttrade, då Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Ulskoltens Utlåtande i delta ämne
bos Ståndet förevar. Dernäst bestrider jag
allt ökadt anslag för Läns-Staterna, och, om
en allmän undersökning, i afseende härå, e-
ger rum, tror jag full tillgång, efter jemnare
fördelning, blifva till förhöjning uti de deri¬
bland nu vanlottades löner; hvilket gäller
både för Landshöfdingarne och Läns-Staterna
i allmänhet. Slutligen instämmer jag i Gref¬
ve von Shwerins åsigt, att löneförhöjningen
för embets- och tjenstemännen icke må un¬
der något villkor bringas lill verkställighet,
förrän myntbestämningen blifver afgjord.
Herr Leffler: Det har icke varit min
mening att alldeles bestrida anslaget för e-
lectricitetsmachinen, ehuru, på sätt jag ofvan
nämnt, jag anser detsamma nog högt beräk-
nadt, emedan man måste antaga, att den är
ämnad begagnas ej blott af fattiga, utan äf¬
ven af sådana, som hafva tillgång att betala
för nyttjandet deraf. Med Herr Ståhle in¬
stämmer jag fullkomligt deruti, att kostnaden
för machinens kringdragning, efter 36 sk.
för några få timmar af dagen, och den före¬
slagna summan för underhållandet af machi-
nen, årligen i32 Rd., äro för dryga. I öf¬
rigt instämmer jag med Herr Santesson uti
den tanka, all myntbestämning bör föregå
löneförhöjningar.
320 Den 21 Maj.
Herr Lundgren: Jag tillstyrker fcifall
å Utlåtandet, med undantag af den föreslag*
na lönen för Presidenten i Svea Hofrätt, hvil¬
ken embetsmans lönetillökning jag anser bö¬
ra med 5oo Rd. öfverskjuta det belopp, som
tillägges livar och en af de öfriga Hofrätts-
Presidenterna. I frågan om ljuspenningarne
delar jag Herr Noret tanka. Jag har ej re¬
serverat mig; men anhåller, att dessa mina
anmärkningar mätte få ett rum i Ståndets
Protocoll.
Herr Cronius: I anledning af hvad Herr
Ståhle yttrat emot tillökning af personalen i
HofRätterna, får jag upplysa, att, hvad Chri¬
stianstads Hofrätt beträffar, dess göromål äro
betydligen förökade. Kongl. Maj:t har äfven
föreslagit, att tvänne nya ledamöter skulle
der anställas; hvilket är högst nödvändigt och
vises vara det genom ofta skeende adjunctio-
ner; och i annat fall skulle ledamöterna hvar¬
ken medhinna att med tillbörlig uppmärk¬
samhet följa ärendena, eller komma i åtnju¬
tande af den tjenstledighet, som dem, enligt
författningarne, tillhör.
Herr Ståhle: Ehuru protocollet veder¬
lägger, att min tanka varit sådan, Herr Cro¬
nius den framställt, anser jag mig dock böra
upplysa, att jag ej bestridt flera löners be¬
stämmande för HofRätterna, fastän jag gått
ut från den synpunkt, att flera ledamöter icke
böra der anställas, utan att de nya lönerna
skola till förbättring i de redan varande le¬
damöternas löner användas.
Den 21 Maj.
3ar
Herr Cronius: Jag tror mig hafva fattat
Herr Ståhles mening sådan, att han, på sätt
lian nu sjelf yttrat, bestridt flera ledamöters
anställande i Hofrätterna. Hvad Christian¬
stads Hofrätt beträffar, anser jag detta an¬
ställande af flera ledamöter derstädes vara
nödvändigt, då de nuvarande ej kunna, för
deras inskränkta antal, besörja alla göromå-
len. Således tillstyrker jag afseende på den
Kongl. Propositionen i denna punkt, såsom
Välgrundad.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o 128, återremitterades.
Derefter föredrogos å nyo följande Stats-
Utskottets Utlåtanden, som äro bilagor till
Utlåtandet, N:o 128.
1:0 N:o 129, i anledning af vackt Mo¬
tion om förhöjning i lönerna för ledamöter¬
na i Piikets Allmänna Ärenders Beredning.
Bifölls.
2:0 N:o i3o, angående begärda anslag
för Veterinaire-Inrältningen i Stockholm jem¬
te aflöning på stat för djurläkare i hvarje
province.
Herr Leffler: Flere anmärkningar äro
gjorda vid Utlåtandet. N:o 128, i hvad det
rörer de frågor, som i Utlåtandet, N:o i3o,
förekomma. Som förslberörde Utlåtande blif¬
vit återremitteradt, synes alltså Utlåtandet,
N:o i3o, äfven böra återremitteras, för att, i
sammanhang med det förra, behandlas.
Häruti förenade sig Herr Noreus.
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. IIIj 36.
322
Den 2/ Maj. 1
Herr Helsingius: Ej blott i det :ifseen»
de, Herr Leffler omförmält, anhåller jag orri
Aterremiss, utan jag finnér mig härtill förän»
låten, äfven med uppmärksamhet derpå, att
Utskottet i detta Utlåtande förklarat, att, då
Utskottet ej kunnat tillstyrka bifall till gjordt
förslag af nybyggnad för Veterinaire-Inrätt-
ningen, hvartill kostnaden är uppgifven till
35,832 Rd. 2i sk. 4 rst-> Utskottet ville, vid
behandlingen af Kongl. Majrts Nådiga Propo¬
sition, rörande f. d. Allmänna Magazins-Inrätt-
ningens utredning, med flera dermed samman¬
hang egande ämnen, taga i öfvervägande, huru¬
vida något utvidgadt utrymme för Veterinaire-
Inrättningen må kunna beredas genom upp¬
låtande åt densamma af flera utaf de byggna¬
der och lägenheter, söm tillhöra f. d. Ladu¬
gårdslands Krono-Bränneri, samt någon min¬
dre summa, för nödig inredning af sådana
lägenheter) anvisas; och, som Utskottet för¬
behållit sig att! framdeles få i detta amne
utlåtande till Rikets Ständer afgifva, synes
den närmare undersökning, som derigenom
förutsattes, stå i sammanhang med förnyadt
Utlåtande om anslag till Veterinairelnrätt-
ningen.
Herr Aspelin: Utskottet bär antydt, att
det skall framdeles yttra sig om den ifråga¬
satta utvägen att förse Veterinaire-Inrättnin-
gen med nödiga byggnader, sedan undersök¬
ningen föregått; men sådant hindrar icke bi¬
fall till Utskottets nu gjorda hemställan, att
samma årliga anslag, som redan är Inrätt¬
Den 21 Maj.
3a3
ningen tillagdt, må äfven hädanefter till nä¬
sta Riksdag fortfara.
Herr Cronius; Jag bifaller fortfarande
af det vid förlidne Riksdag lill Veterinaire-In-
rättningen beviljade anslag, men önskar, att
denna Inrättning mätte utvidgas. Jag bar
på stället gjort mig på det noggrannaste un¬
derrättad 0111 förhållandet och bar, på grund
deraf, den öfvertygelse, alt inredning på ett
för ändamålet tjenligt sätt af byggnaderna
vid Ladugårdslands bränneri skall kosta me¬
ra än 35,ooo Rd., för hvilken summa Inrätt¬
ningens föreståndare, Herr ÖfverDirecteuren
och Riddaren Norling ansvarar att uppföra
nybyggnad, på der redan lagd grund, af
sten.
Herr Noreus: Anslaget för Veterinaire-
Inrättningen tillhör Statsregleringen, och, soin
Hufvud-Belänkandet är ålerremilleradt, måste
detta Utlåtande, som angår nyssnämnda an¬
slag, äfven, enligt 56 §. Regerings Formen,
återremitteras.
Häruti förenade sig Herr Leffler.
Discussionen ansågs slutad, och Utlå¬
tandet, N:o i3o, återremitterades.
2:0 N:o 131, i anledning af väckt Mo¬
tion, rörande lönetillökning för Kyrkoherden
i Waxholm.
Herr Ekerman: Jag bekänner, att jag
inom Stats-Utskottet egentligen icke fästat
uppmärksamhet på denna om lönetillökning
för Kyrkoherden i Waxholm gjorda hemstäl¬
lan. Tilläfventyrs har jag ej varit uti Ut¬
3a4
Den 2/ Maj.
skottet tillstädes vid denna frågans afgöran®
de. Utskottet har erkänt den svaga be-
skaffenheten af bemälde Kyrkoherdes löne*
villkor, men bar stadnat vid att tillstyrka,
det de, genom Kongl. Maj:ls Nådiga Resolu¬
tion den 5 October 1826, denna tjensteman,
såsom fyllnad i 100 Rd. i och för bans be¬
fattning såsom fångpredikant å Waxholm,
beviljade 9 < Rd. 32 sk. må å Stat uppföras
att från an_ra hufvutiteln utgå. Äfven efter
denna tillökning, har bela lönen för år 1827
utgjort endast 335 Rd. och för år 1828 ej
uppgått till högre summa, än 289 Rd. 16 sk.
Broo. Detta är obestridligen en högst ringa
och otillräcklig ersättning för den trägna
och ansvarsfulla tjenstgöring, som sysslan
åtföljer, då denne tjensteman har, jemte pa¬
storalvården i Waxholms församling, fång¬
predikants befattning. Enär Stats-Utskottet
visat synnerlig välvilja och frikostighet för
vissa ändamål, såsom t. ex. i afseende på
anslag för Riks-Museum, Allmänna Under»
visningsVerket m. m., skulle jag hafva för¬
modat, alt jemväl några tunnor spannmål
kunnat beviljas åt Pastor uti Waxholm, hvil¬
ken tjensteman visserligen har förmånen af
dubbel tjensteårsberäkning, men dock är be¬
rättigad att hafva så stort löneanslag, att lif¬
vets snart sagdt nödvändigaste behof deraf
må kunna fyllas. Jag anhåller således om
återremiss.
Herr Leffler: Jag instämmer med Herr
Ekerman och tillägger, att fångpredikanterna
Den äi Maj. 325
vanligen hafva tillfälle att, genom annan tjenst-
befattning derjemte, ega bi*inkomst, hvilket
för Pastor i Waxholm ej kan vara fallet,
och då hela hans lön, efter skedd tillökning,
ändock ej uppgått för sista året till fulla 3oo
Rd., synes någon löne-förhöjning för honom
vara af högsta nödvändighet påkallad.
Herr JSore’us: Med Herr Ekerman före¬
nar jag mig i detta ämne. Jag lärer ej hel¬
ler hafva varit tillstädes uti Stats-Utskottets
Utgifts-afdelning, då denna fråga förevar.
Mig synes det vara lätt att till Pastor i Wax¬
holm anslå någon inkomst af Kronans be¬
hållna räntor, och jag föreslår, att åtminsto¬
ne 20 tunnor spannmål må honom årligen
tilldelas.
Herr Ståhle: Jag delar Herrar Norel och
Ekernians tankar om rättvisan och billighe¬
ten af lönetillokning för Kyrkoherden i Wax-
holmen; men, på det att denna tillökning
icke skall drabba Statsverket, hemställer jag,
om ej underdånig anhållan måtte hos Kongl.
Maj:t göras, alt, efter skeende undersökning,
förhöjningen må utgå af bättre lottade Prest¬
mans inkomster.
Herr Mattson: Jag instämmer i allo med
Herr Ståhle och är öfvertygad, att större
pastorater väl kunna umbära, hvad till en
skälig löneförhöjning för Kyrkoherden i Wax¬
holm erfordras.
Herr Leffler: Jag beklagar Kyrkoherden
i Waxholm, derest lönetillökningen för ho¬
nom ej skall bringas till verkställighet, förr¬
326
Den 2/ Maj.
än den af Herr Stäh/e förutsätta undersök¬
ningen egt rum; och jag hemställer, om ej
skäl vore, att emellertid för denna tjensteman
anslå någon löneförhöjning.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o i3j, återremitterades.
§• 5.
Föredrogs Expeditions-Utskoltets Memo¬
rial, N:o 78, i anledning af återremisser ut¬
af trenne förslag till Rikets Ständers under¬
dåniga Skrifvelse!', nämligen:
N:o 4^. angående sökta frihetsår från
tiondes erläggande af Lovers Alunverk och
rörande uppmuddring af hamnen vid Deger-
hamns lastageplats på Öland,
K:o 5g, om lifgifvande af fortsättning
utaf den så kallade Lagsamlingen, och
N:o 70, angående rådmäns och kämnä-
rers befrielse från deltagande uti ansvaret för
försummelse att till öfverdomaren insända
renoverade domböcker och protocoll, af hvil¬
ka förslag till underdåniga skrifvelser de förut
utskrifna exemplaren, med derå verkställda
rättelser, voro bifogade.
Vid granskning af dessa förslag, befun-
jios rättelserna på N:ris 5g och 70 vara öf-
verskrifna, hvilken åtgärd Ståndet icke fann
roed behörig ordning öfverensstämmande,
hvadan Ståndet, uppå Herr Talmannens pro¬
position, beslöt, att dessa tvänne förslag sko¬
la å nyo till Expeditions-Utskoltet återre¬
Den 21 Maj.
mitteras, på det att nya exemplar af samma
förslag må, genom Expeditions-Utskottets Can-
zlies försorg, renskrifvas felfria samt till ju¬
stering derefter circulera; hvaremot förslaget
till underdånig skrifvelse, N:o 48, efter de
deruti verkställda rättelser, godkändes.
§. 6,
Föredrogs och gillades följande af Expe-
ditions-Ulskottet uppsatta förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelser, nämligen:
i:o ]N:q 74, angående ett beviljadt För¬
skott till Götha Canal-byggnads fortsättande,
2:0 N;o 75, angående förrältadt val af
Juslitife-Ombudsraannen och dess suppleant,
3:o N:o 7g, i anledning af väckta frågor
om jemkningar och rättelser i den af Kongl.
Maj:t år 1827 utfärdade taxa på landtmä-
teri-förrättningar,
4:o N:o 81, angående profs afläggande
af klockare å för barna-undervisningen nödi¬
ga kunskaper,
5:o N:o 82, i anledning af väckt fråga
om skyldighet för dem, som anmäla sig till
prestexamen, att ådagalägga kunskap i ve-
xelundervisnings-methoden.
Äfvensom dels förslaget till underdånig
skrifvelse, N:o 80, om inrättande af en all¬
män undervisningsanstalt i Eskilstuna, god¬
kändes, med iakttagande af den rättelse, att
å 14 raden, oberäknad titeln, bör uttryckas:
lärare-personalj i stället för det i förslaget
3aS
Den 21 Maj.
nyttja de ord: lär o-per sonal, dels uppsatta
förslag, N:ris 76 och 77, till förordnande för
Justiliae-Ombudsmannen och hans Suppleant,
gillades.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar
ledamöter åtskiljdes klockan 2 e. m. och
sammanträdde åter, till fortsättning af Plenum,
Eftermiddagen,
Klockan 6.
§• 7*
Herr Vallej begärde och erhöll ledighet
från Riksdagsmannagöromålen från den 29
dennes till den 2 nästinstundande Juni, un¬
der villkor, att det Utskott, der Herr Vallej
är ledamot, jemväl till ledigheten samtycker.
§• 3.
Föredrogos och upplästes ankomna Pro-
tocolls-Utdrag för den 4» XI> *4» J9 och 21
dennes, från Högvördige Preste-Ståndet, med
underrättelse, att Ståndet, i anledning af in¬
komna Protocoll öfver det skedda valet till
Rikets Ständers Committerade för tryckfri¬
hetens vård, beslutat anmoda Expeditions-
Utskollet alt behörig expedition härom upp¬
sätta; återremitterat Stats-Utskottets Utlåtan¬
den, N:is 128 med dertill hörande bilagor,
Ben 2/ Maj.
och. i32, Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 21, samt
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58; och bi¬
fallit Stats-Utskottets Utlåtanden, N:is 12.4,
125, 126 och 127, samt, i anledning af an¬
märkningar vid Betänkandet, Banco-Utskot-
tets förnyade Betänkande, N:o 31; — och
från Hedervärda Bonde-Ståndet, angående å-
terremisser af Banco-Utskottets Betänkande,
N:o 36, och Lag-Utskottets Betänkande, Nto
67; bifall till Stats-Utskottets Betänkande,
!N:o iio, Banco-Utskottets Betänkande, N:o
42, Lag-Utskottets Betänkande, N:o 58, samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets
Betänkanden, N:is 9 5, 96, 98, 102 och
1 o5; afslag å sistnämnda Utskotts Utlåtande,
IV;o 100; samt läggande till handlingarne af
Constitutions-Ulskottets Memorial, N:o 26,
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skoltets Utlåtanden, N:is 97 och 99.
Lades till handlingarne.
§• 9-
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Utlå¬
tande, N:o i32, angående regleringen af ut¬
gifterna under RiksStatens tredje hufvudtitel.
Herr Sandblad: Då jag förmiddagen för¬
höll mig passiv, under det andra bufvudli-
teln discuterades, bör jag nu förklara, att
jag, å den ena sidan, medgifver lönernas o-
tillräcklighet för de civila embetsmännen,
men att jag derjemte, å den andra, anser
33o
Den ‘21 Maj.
lönetillökning otillämplig utan mynlbestäm»
ning. Om en löneförhöjning derförutan vid¬
tages, och man t. ev. föreställer sig en cours-
förbättring till g6 sk., skola i sjelfva verket
lönerna ökas lill 23 procent utöfver den för¬
höjning, som nu är föreslagen och skulle bi¬
fallas. Hvad åter RiksStatens tredje fhuf-
vudtilel angår, gillar jag Utlåtandet, i hvad
det rörer utgifterna för materieln; men af
enahanda skäl, sorn jag ofvan anförde, är jag
föranlåten afslå all tillökning af löner för
närvarande för personalen.
Herr Rydström; ”Om armeens aflöning
sammanstämmer allmänna omdömet i landet,
så vidt det kommit till min kunskap, all-
männeligast deruti, att Indelta Armeens af¬
löning icke allenast fordrar ny reglering, ut¬
an också, i åtskilliga fall, tillökning. Deta il -
erna härom anser jag det icke tillkomma
mig att utveckla, utan lärer det RiksStånd,
som denna angelägenhet närmast rörer, icke
underlåta att derå fästa Rikets Ständers och
Stats-Utskottets uppmärksamhet; i hvilken
följd det för mig gör tillfyllest, att med dessa
anmärkningar emot denna del af Betänkandet
anhålla om återremiss.”
Herr Donner: I afseende på vådan att
bevilja löneförhöjningar utan myntbestäm¬
ning, delar jag Herr Sandblads åsigt, helst
en möjlig courslörbältring kan göra löne-
föi höjningen större, än den är beslutad, och
skattebidragen, i förhållande derefter, blifva
mera kännbara. Under denna allmänna fram-
Den 2/ Maj. 331
ställning, kan jag dock icke undgå att fästa
Ståndets uppmärksamhet på de knappa löne¬
villkor, hvaruti befälet vid Gottlands Natio-
nal-Beväring sig befinner. Fulimägtige från
Gottland inom Preste- och Bonde Stånden
hafva ock derom vackt Motioner vid denna
Riksdag; men Utskottet har härpå icke fästat
afseende, under förmodan, att Kongl. Majit
lärer i Nåder vara betänkt på någon förän¬
drad organisation af nämnde corps, hvars
nuvarande Statsanslag derigenom må blifva
tillräckligt. Mig torde likväl tillåtas anföra,
att compagnierna vid andra Regimenten be¬
stå vanligen af t oo man, med Irenne office¬
rare: en capitaine, en lieutenant och en
fändrik. Deremot utgöres ett compagnie
vid Gottlands National-Beväring af 3oo å
4oo man, deraf ingen inskränkning lärer ske.
Vid hvarje compagnie äro trenne officerare:
en capitaine, en lieutenant och en fändrik,
af hvilka den förste har i lön 3oo Rd., den
andra i5o Rd och den tredje 120 Rd. Jag
hemställer, om sådana lönevillkor äro för
befälets bergning tillräckliga, helst en tjen-
stedrängs inkomst är i allmänhet lika stor,
mången gång större. Jag anhåller om åter-
remiss, hvarvid dessa anmärkningar torde få
medfölja.
Herr Helsingius: Vid den tredje hufvud-
titeln åberopar jag samma allmänna anmärk¬
ningar, som jag, i anledning af den andra,
framställt. För öfrigt förenar jag mig med
Herr Sandblad och tillstyrker bifall å Stats-
33a
Den ai Maj.
Utskottets Utlåtande, i hvad det rörer ar¬
meens materiel och dermed sammanhang e-
gande behof, men afstjrker deremot perso¬
nalens löneförhöjning, hvilken jag anser o-
lämplig utan myntbestämning och böra till
nästa Riksdag uppskjutas. Härvid undanta¬
ger jag Artilleriet, enär detta vigtiga vapen
inom vårt land är på väg till fullkomlighet,
och uppoffringar ej böra för sådant ändamål
ifrågasättas. Jag instämmer således uti allt,
hvad Utskottet, i afseende på Artilleriet, fö¬
reslagit, derunder inbegripet tillstyrkandet af
löneförhöjningen för personalen, emedan hvar¬
ken högre eller lägre Artilleribefäl bildas
hastigt, och förhållandet för (detsamma såle¬
des icke kan uppskjutas, likasom för Armeens
befäl i öfrigt. Jag delar äfven deras tanka,
som finna Indelningsverkets rubbning vådlig.
Herr Noréus: Jag medgifver, alt den
sanna grunden för lönereglering är myntbe¬
stämning, och att densamma utgör den enda
säkra grund för beräkningen af Statens både
inkomster och utgifter. Jag önskade således
att kunna se löneregleringen i ett samman¬
hang med myntbestämningen, och tvekar icke
att yttra, det den förra ändamålsenligast
skulle kunna uppskjutas till början af den
sednare; men, då beslutet derom, thy värr,
ännu icke är fattad t, måste man betrakta
förhållandena, sådana de för närvarande äro.
Lika med Kongl. Maj:t, har Utskottet erkänt
Armeens behof af lönernas reglering och
förhöjning. Dervid jförutsättes, alt med lika
Den 27 Maj.
333
tjenstegrader böra förenas lika stora löner,
och att den ena i samma grad ej bör njuta
öfverflöd, då den andra måste erfara Jurist.
En äfven af Utskottet erkänd hufvudprincip
för denna lönereglering är, att alla Statens
räntor och inkomster böra till Slaten inflyta,
och att embetsmanna-lönerna derifrån utgå.
Då Utskottet godkänt dessa principer, har
dock Utskottet icke vågat tillstyrka den rubb¬
ning uti närvarande, under halftannat sekel
gällande och således häfdvunna, förhållanden,
men väl medgifvit behofvet af en snart ske¬
ende reglering utaf militaira- embets- och
tjensteinäns löner. Annorlunda, än genom
rubbning af nuvarande löneindelningar, kan
icke denna reglering åstadkommas; men en
sådan rubbning tillhörer icke grunderna för
Indelningsverket, hvarmed, enligt 80 §, Re-
geringsFormen, icke förstås befälets indelta
löner, utan, såsom orden deruti lyda, Krigs-
magten till bäst och fot, så väl som båts-
mansbållet af rotering och indelning, hvilka
bägge böra förblifva vid de med landet
och städerna upprättade contracler. Om
förändring af dessa är ingen fråga väckt och
kan icke, så länge RegeringsFormen beslår,
väckas. Hvad åter angår krigsbefälets af
Konung Carl XI anordnade aflöning i in¬
delta räntor, så undergick denna, redan un¬
der denna stora Konungs regeringstid, vissa
förändringar och har derefter, lika med an¬
dra embetsmäns indelta löneförmåner, alltid
ansetts beroende af Konungen. Jag upp¬
334
Den 2/ Maj.
rep;ir ännu en gång, att lönereglering e-
gentligen ej bör ske före myntbestämning,
och att, om denna sednare eger ram,
den förra, utan att i någon del kunna anses
äfventyrlig, uppfyller rättvisans fordringar;
hvaremot, i fall myntet förbättras eller för¬
sämras, den enskilde löntagaren undfår an¬
tingen större eller mindre fördelar, än dem,
som äro honom ämnade och förenliga med
Statsverkets rätta tillstånd. Jag förmodar
ock, alt farhågan för Statens öfvertagande af
de indelta räntorna och kronotionden kanske
är större, än den i verkligheten kommer att
visa sig, att, då regleringen endast efter hand
verkställes, någon större brytning på en gång
icke kan inträffa, och att med billiga marke-
gångspris samt eftergift af de sexton skilliri¬
ga r, hvilka na beräknas, såsom ersättning för
forlön för hvarje tunna, den betydligaste de¬
len äfven af spannmålsräntorna skulle lösas
med penningar, likasom de öfriga löningsrän-
torna nästan helt och hållet redan göra det.
Jag är ock öfvertygad, att räntegifvarne skul¬
le finna sin fördel häruti, och att en nu sak¬
nad jemnlikhet i skatteförhållanden derigenom
skulle befordras; men jag må rätta mig efter
den allmänna rösten, sorn anser liden derför
ännu icke vara inne. Jag hoppas dock, att
Rikets Ständer vid en kommande Riksdag
skola skilja sig vid dessa farhågor, i synner¬
het om en bättre ordning i landets mynt¬
väsende dessförinnan gifvit en stadgad gång
åt landels näringar och deras förkofran. Un¬
Den 21 Maj.
335
der närvarande förhållanden inträffar icke
sällan, att indelningsgifvaren betalar lönings-
räntorna med penningar, äfven öfver en högt
nppsatt markegång och de gångbara prisen.
Jernkas markegången biiligen efter dessa,
så vinner räntegifvaren säker lindring, och stad¬
gades tillika en rättighet för honom, att viel
missvext lösa ränte-spannemåien efter ett
skäligt maximipris, skulle en sådan förän¬
dring vara ännu mera fördelaktig, rättvis
och billig. I Utlåtandet (^pag. 180 af det
tryckta exemplaret) förekommer, att, ehuru
Utskottet medgifver olämpligbeten deraf, att
subalterner och de till vissa stationer ej in¬
skränkta tjenstemän vid indelta regimenter-
na till eget bruk erhålla boställen, föreslår
Utskottet likväl, att äfven dessa, der tillgån¬
gen sådant medgifver, må på lön få sig an-
vista vissa andelar af bostadsarrende!), att i
lika ordning med annan löneinkomst tillträ¬
das. Detta yttrande torde behöfva någon
tilläggning och förtydligande, och Utskottet
lärer böra närmare utreda det sätt, uppå
hvilket en sådan reglering skulle verkställas,
och huruvidt Utskottet önskar, att den bör
sträcka sig. Utskottet hade ock något när¬
mare bordt taga den vigtiga frågan om mili-
taire-boställens utarrenderande under betrak¬
tande, i synnerhet som den med löneregle¬
ringen och dess bestånd i framliden eger
ett oskiljaktigt sammanhang. Önskligt vore,
att både det högre och lägre befälets bostäl¬
len kunde förarrenderas, och endast några
336
Den 21 Maj.
underofficerares boställen vid hvarje regimen»
te bibehållas, och att arrende-inkomsten hel
och hållen till Staten ingick. Efter de sist
skedda värderingarne af de i Riket varande
militaire-boställen, lärer deras capitalvärde
kunna antagas till 6 millioner Riksdaler, och,
om afkastningen beräknas till 4 procent,
uppkommer derigenom en inkomst af 240,000
Rd. Denna Statens betydliga egendom kan
otvifvelaktig! bringas till en högre produ-
ction än den närvarande och bereda både
Staten och det Allmänna större fördelar;
men detta kan icke ske, utan att förändrade
grunder uppgöras för blifvande arrenden.
För alt finna dessa, anser jag dock, att en
ny uppskattning af alla boställen i Riket bor¬
de ske, att densamma borde verkställas, ic¬
ke af ombytta, utan af samma embetsman,
och att dessa skulle vara en regimentschef,
ett kammarråd, en landskamererare och en
förste landtmätare, (hvilka, med i hvarje ort
tillkallade goda män, egde att verkställa bo-
ställsuppskattningen öfver hela Riket, att
icke medeltalet af hvart och ett läns, utan
af flera, intill hvarandra gränsande, läns el¬
ler vissa hufvuddelars af Riket markegångs-
pris, under vissa år, t. ex. tio, skulle antagas
för beräkningen af afkastningen; att de större
boställen, i fall så nyttigt kunde finnas, och
locala omständigheter dertill föranledde, för¬
delades i mindre besittningar; att åtminstone
subaltern-boställen befriades från all annan
byggnadsskyldighet, än den, som efter or-
Den 2/ Maj,
fcernas olika beskaffenhet bör tillhöra väl be¬
byggda skattehemman; att arrendetiden ut¬
sattes ifrån 5o till 100 år; att en viss spann¬
målsränta utan förändring borde stadgas för
hvarje boställe; alt denna skulle lösas med
penningar efter årets markegång och efter
ett maximi-pris under missvextår; att en så
kallad städja i penningar dessutom borde
ega rum, och att af det högsta anbud i den¬
na del arrenderättigheten skulle bero. Un¬
der öfverläggningarne i Utskottet har jag
flera gånger anmärkt, att, då Boställs-afkast-
ningarne lill en så betydlig del ingå isyn¬
nerhet uti vissa af Öfverste-lönerna, desse
icke ega den säkra beräkning af sina inkom¬
ster, som bör utgöra löneregleringens huf-
vudändamål. Jag förnyar äfven nu denna
anmärkning och tillägger, att, utom den stora
förlust, som inträffade missvexter förorsaka,
och utom den förändring spannmålsprisen
ofta undergå, en betydlig kostnad alltid skall
uppkomma genom anskaffandet af de inven¬
tarier, som tillhöra ett större jordbruk, äf¬
vensom betydliga utgifter måste ega rum vid.
tillträdet, och innan någon skörd erhållits.
Den nya uppskattning af militaire-boslällen,
som jag föreslagit, är således af stor vigt
och inflytelse på framtida stadga af löne¬
regleringen, och jag önskar, alt Stats-Ulskot-
tet ville föreslå Rikets Ständer, att hos Kongl,
Maj:t göra underdånig framställning derom,
och tillika i underdånighet anhålla, att Kongl.
Dorg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. III. 07.
338
Den 2/ Maj.
Maj:t deruppå ville grundlägga förarrende¬
randet af militairens boställen, för att sålun¬
da, med de anslag, som af Rikets Ständer be¬
viljas, kunna, med bestånd för framtiden och
med lika rättvisa mot alla militaira lönings-
tagare, vinna det stora ändamålet. Emedler¬
tid, och intilldess nya allmänna grunder för
boslälls-arrenden blifva uppgjorda, anser jag
Stats-Utskottet för de nu gällande arrenden
böra föreslå Rikets Ständer att stadga, det
de brister, som kunna uppkomma genom ar-
rendatorers och deras löftesmäns iråkade o-
bestånd, böra af Statens medel ersättas. O-
rättvisan, att dessa brister skola drabba den
nödställda indelningshafvaren, ligger klar, e-
när, utan bans bifall, arrendecontractet blif¬
vit uppgjordt, och han icke egt att antaga
arrendator, eller utlåta sig om hans och löf-
tesmännens vederhäftighet. Slutligen instäm»
mer jag med Herr Lefren uti hans reserva¬
tion, ej mindre vid 20 punkten, angående
fourageringen för värfvade Cavalleriets och
Artilleriets hästar, äfvensom att tredje ti¬
teln icke bör få räkna sig till godo det
öfverskott, som i den beräknade fourage-me-
delsumman något år möjligen kan uppkom¬
ma, utan att öfverskottet borde ingå till
RiksgäldsContoret, jemte öfriga öfverskotts-
medel. På grund af dessa anmärkningar
anhåller jag om återreiniss.
Herr Winberg: ”Ehuru jag ej reserverat
mig emot något af de tillstyrkanden, sorn;
innefattas i denna hufvudtilel, anser jag mig
Den 21 Maj.
33g
likväl böra förklara, att jag ej kunnat dela
den tanka, pluraliteten inom Utskottet gjort
gällande, att vid den indelta Armeen Mili-
taire-Befulet af lika grader bör åtnjuta lika
löner. Nödvändigheten af en både lönere¬
glering och löneförbättring inom indelta Re-
gimentena är visst vitsordad och i allmän¬
het medgifven; och, ehuru det må hända ej
så helt och hållet öfvereusstämmer med det
förträffliga Indelningsverket, medgifver jag,
att de indelta räntorna må användas, eller
boställen må begagnas m. m., som bäst sy¬
nes, likväl endast till förmån för det Regi¬
mente, inom hvilket dessa uttagas eller äro
belägna; men till en sådan allmän löneregle¬
ring inom hela den Indelta Armeen, hvari¬
genom inkomsterna från det ena Regimentet
till en del frånskiljas detsamma, för att an¬
vändas lill ett annat, så att alla ega lika in¬
komst, kan jag ej lemna min röst. Jag fin¬
ner det hufvudsakligen vara en orättvisa e-
mot de militairer, som redan ingått i tjenst¬
göring. Om t. ex. en ung man ingått vid
ett Regimente, der accordsersättningarne äro
dyrare, på ett ställe, der uppehållet och
utgifter af alla slag äro kostsammare, der
lian således måst sätta sig i skuld, för att
i framtiden kunna åtkomma antingen ett bät¬
tre boställe eller annan ökad inkomst, hvar¬
med han anser sig belåten, och nu ser detta
hopp för sig försvunnet, har man gjort hon¬
om rättvisa? En annan åter, som inlrädt vid
ett af de mera vanlottade Regimentena, har
3/fo
Den 21 Maj.
kunnat underhålla sig på ett mindre kostsamt
sätt, med ringa eller ingen accordförbindelse
och har känt i alla fall sina utsigter för
framtiden. Dessa förbättras nu i en hast
och emot hans förmodan, men på den an¬
dras bekostnad. Jag nödgas af nu lösligt an¬
förda skäl bestrida den lönereglering, som
sträcker sig utom hvarje Regimente särskildt,
och anhåller i detta afseende om återremiss.”
Herr Aspelin: Af Utlåtandet inhemtas,
att, i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, Generalernas antal blifvit inskränkt i-
från 25 till g, men att Kongl. Majit dess¬
utom önskat, att blifvande innehafvare af de
g lill uppförande å Stat föreslagna Generals¬
löner i penningar må erhålla rättighet, att,
vid 65 års ålder, efter dem meddeladt afsked,
till pensions åtnjutande för den öfriga lifs¬
tiden uppföras å allmänna IndragningsStaten.
Detta har ock Utskottet tillstyrkt må bifallas,
likväl med villkor, att på en gång ej flere,
än tvänne sådana pensioner bestås; hvilket
antal jag anser vara nog inskränkt och yr¬
kar således må tillökas; äfvensom jag, i frå¬
gan om fourageringen för det värfvade ca-
valleriets och artilleriets hästar, förenar mig
med Herrar Lefren och Noreus.
Herr Helsingius: I anledning af Herr
Norel yttrande, angående löneförhöjning, ef¬
ter beslutad myntbestämning, får jag tillägga,
att jag icke delar denna åsigt, och att min
mening uti hvad jag anfört, ehuru j3g tilläf¬
ventyrs mindre tydligt uttryckt densamma,
Den si Maj,
34a
varit, alt jag för närvarande bestrider ali
löneförhöjning för Statens embets- och tjen¬
stemän, ehvad myntbestämning sker eller
icke. Om myntbestämning icke sker, tror
jag, att coursell faller, och om denna åtgärd
åter eger rum, bör man först blifva i till¬
fälle att bedöma dess verkningar, innan lö-
neförhöjningsfrågan afgöres. Häraf vill jag
hafva dragit den slutsats, att tiden för detta
sistnämnda ämnets afgörande ännu icke är
inne.
Herr Hemberg: För min del beviljar jag
ingen löneförhöjning och ingen tillökning uti
anslagen till Armeens materiel, förrän mynt-
bestämning afgöres och jag sättes i möjlig¬
het att veta, uti hvilket mynt utgifterna sko¬
la betalas; men, i händelse löneförhöjning icke
desto mindre bifalles, kan jag icke undgå
att fästa uppmärksamhet på den ovilja, som
är uttryckt emot de 2:ne Skånska Infanteri-
Regimenten, att för Capitainerna vid dessa
Regimenten lönerna äro föreslagna endast
till 7 oo Rd., då Utskottet deremot till¬
styrkt bestämmande af Capitaines-lönen vid
de öfriga Infanteri-Regimentena till ^öo
Rd. Anledningen härtill kan jag icke ut¬
grunda, helst Skåne, derigenom att dessa
trouper, som bestodo af extraroterings-man-
skap, förvandlades till permanenta, i sjelfva
verket gjort Staten en skänk af a:ne Regi-
menten. Officerare dervid, dels Finska,
dels Tyska, hafva öfvergifvit slägt och vän¬
ner och begifvit sig hit en lång väg samt
342
Den 21 Maj.
blifvit på dessa Regiraenten placerade och äro
i sanning vanlottade och i sämre lönevill¬
kor, än mången gång en tjenstedräng. Om
således löneförhöjning för armeens befäl kom¬
mer att ega rum, påstår jag, alt densamma
äfven bör utsträckas till Skånska Infanteri-
Regimentena, så att de icke må blifva der¬
vid vanlottade. Inom Utskottet har jag yr¬
kat, att Capitaines-lönerna vid dessa Regi-
mentén måtte bestämmas lill Boo Rd.; men
genom Utskottets pluralitet har detta yrkan¬
de blifvit afslaget.
Herr Ekerman: Det må ej läggas mig
till last, att jag icke eger säker åsigt i fråga
om armeens organisation; utan i detta äm¬
ne har jag trott mig böra sätta lit till erfar¬
nare personers omdömen. Lika med Herr
von Heynej hyser jag mycken vördnad eller
kärlek för Indelningsverket, sliftadt af en
ibland Sveriges största Konungar, och vill
följaktligen, att detsamma så litet som möj¬
ligt må rubbas. Det har visserligen förefallit
mig, att åtskilliga indragningar inom armeen
skulle kunna ega rum; men, då det är svårt
för Rikets Ständer, åtminstone för mig, att
derom göra någon partiel hemställan, önskade
jag endast, att Stats»Utskottet måtte tillstyr¬
ka, att Rikets Ständer skulle i underdånig¬
het hos Kongl. Ma j:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes i Nåder behjerta nationens sva¬
ga krafter, och att afseende måtte fästas der¬
på, att utgifterna å tredje hufvud-titeln,
hvilka från Riksdag till Riksdag ökats, må, i
Den 2/ Maj. 343
stället för ytterligare tillökning, snarare, om
möjligt vore, förminskas. Inom Utskottet liar
fråga varit om inskräkning af personalen;
och man har bestämdt sagt, att antal af
compaguierna vid Svea-och Andra Lifgardes-
Regiraentena skola kunna nedsättas; men, då
Utskottet ej kunnat föreslå sådan inskränk¬
ning för armeen i allmänhet, har jag ej heller
ansett detta lämpligt för dessa två Regimenten.
Hvad beloppet af Capitaines-löner vid Skån¬
ska Infanterie-Regimenlena beträffar, får jag,
i anledning af Herr Hembergs anmärkning
dervid, upplysa, att, på sätt Utlåtandet vi¬
sar, skälet dertill, att Capitainerna vid de Skån¬
ska Infanteri-Regimentena, i afseende på
den föreslagna lönen, icke äro satta i parité
med enahanda tjenstegrad vid Infanteri-Regi¬
mentena i allmänhet, finnes i den omstän-
liet, att accorder vid de tvänne förstnämnda
icke lära ega rum. En enda anmärkning
bar jag egentligen att göra vid Utlåtandet.
Då för Capitainer i allmänhet äro föreslagna
årliga löner, till belopp af 85o Rd., har man
varit nog sparsam, enär Ryttmästare-lönen
vid Cavallerie-Regimentena, efter hvad jag vill
minnas, endast är beräknad till io5o Rd. För
en Ryttmästare, som är skyldig att vara för¬
sedd med fyra tjenstehästar och dessutom
icke kan undgå kostnader, som för Capitainer¬
na vid Infanteriregimentena äro fremman¬
de, anser åtminstone jag skilnaden af 200
Rd. icke lemna tillräcklig ersättning för des¬
sa utgifter. Man har inom Utskottet vote¬
344
Den 2/ Maj.
rat först om ytterligare tillökning af iooRd.,
och sedermera om 5o Rd. För min del
skulle jag tillstyrka, att Åtminstone den sista
summan afses, då rytlmästarne skola erfara,
att, om ock full ersättning ej kunnat dera
beredas, denna angelägenhet likväl icke blif¬
vit lemnad å sido.
Herr Santessofi: Da detta ämne för mig
är föga kändt, men jag förmodar, att det¬
samma, i synnerhet inom ett af de öfriga
RiksSlånden, utförligt behandlas, inskränker
jag mig nu dertill att instämma uti Herr
Friherre Palrnstjernas reservation, angående
io:de punkten, som rörer löneregleringen
för indelta armeens befäl, äfvensom jag för¬
enar mig med Herr von Hejne uti hvad han
i reservationen (pag. 227 af det tryckta e-
xemplaret af Utlåtandet) sig yttrat. Efter
detta förklarande behöfver jag icke vidlyftigt
framställa min fruktan, att tillämpning af den
princip, alt lika befäl skall hafva lika aflö¬
ning, är mångå vådor underkastad, hvarvid
jag tror rättvisa svårligen kunna iakttagas,
och åsyftadt ändamål förfelas. I öfrigt åbe¬
ropar jag mitt vid förmiddagens plenum, i
anledning af den andra hvufvudtileln, afgifna
yttrande, som äfven är gällande för den
tredje och följande titlar, att ingen löneför¬
höjning för em bets- och tjenstemännen kan
af mig medgifvas utan visshet om myntets
värde.
Herr Montan: ”loke egande upplysning
och kunskaper att kunna bedöma de nya an¬
Den 21 Maj.
345
slag, Stats-Utskottet å denna hufvudtitel fö¬
reslagit, måste jag, som blott känner landets
mindre förmåga att utgöra ökade skatter,
hvilka tyngst falla på de i dessa tider in¬
skränkta och aftynade borgerliga näringarne,
inskränka mig till den allmänna anmärkning,
jag vid den andra hufvudtiteln anfört, alt
någon ny lönereglering icke bör komma i fråga,
förr än så kallad myntbestämning skett, och
dess verkningar sig visat. Dock vill jag icke
bestrida, hvvd för Rikets försvar i materiel
af Konungen påfordras, hvilket han ensamt
kan bedöma, öfvertygad, alt Konungen in¬
skränker utgifterna härför, så mycket möj¬
ligt är; men, hvad angår löneregleringen in¬
om armeen, hade jag ansett för närvarande
mera lämpligt, att, med bibehållande af in¬
delningsverket, Stats-Utskottet föreslagit, att,
i likhet med Rikets Ständers sista Riksdag yt¬
trade tanka, Konungen skulle ega, alt med
de tillgångar, Indelnings-verket gifver och
med de anslag, som å denna titel förut
äro beviljade, göra de förbättringar i löner¬
na, som kunde finnas möjliga. Särskildt vill
jag dock härvid anmärka, att jag gillar Ut¬
skottets tillstyrkande, att, der anslag förut
varit beviljade, såsom lill fourageringar m. m.,
men funnits otillräckliga och derföre måst
af besparingarne fyllas, dessa må nu upp¬
tagas lill sitt verkligen erforderliga belopp,
för att vinna en säkrare calcul öfver titelns
tillgångar och utgifter.”
Herr Noreus: Herr Ekerman har uttryckt
346 Den 2/ Maj.
min öfvertygelse. Jag önskar ej, att en
partiel hemställan skall ske om inskränk¬
ning i Compagnie-befälets personal för Gar-
des-Regimentena; men, lika med Herr E~
kermaiij önskar jag, att, i anseende till na¬
tionens svaga krafter, den önskan må till
Kongl. Maj:t i underdånighet framställas, att,
j fall Kongl. Maj:t, som eger derom att för¬
ordna, finnér armeens ändamålsenliga orga¬
nisation sådant medgifva, en allmännare in¬
skränkning eller förändrad indelning uti per¬
sonalen af armeens befäl måtte i Nåder vid¬
tagas. Kongl. Maj:t inser säkert vigten der¬
af, att, genom sådana besparingar, hvilka, ut¬
an våda för krigsmagtens bibehållande i
stridbart skick och vården om fosterlandets
fria söner, hvilka deruti ingå, kunna ega
rum, finna utvägar att uppfylla några af de
behof, till hvilka Rikets närvarande ställ¬
ning och skattebördornas tryckande tyngd
förbjuda Rikets Ständer att sträcka sig. Li¬
kaledes förenar jag mig med Herr Ekerman
derom, att Utskottet, vid uppgörandet af
förslaget till löner för ryttmästare, ej fästat
tillräckligt afseende på de särskilda och större
utgifter, som cavallerie-officerare, jemförelse¬
vis med officerare vid infanteriet, måste vid¬
kännas. Vid bestämmandet af capitaines-
löner, har Utskottet följt förslaget uti Kongl.
Maj:ts Proposition, blott med afdrag, för
jemnhet i summan, af 3 Rd. 16 sk. Banco;
men nedsättning af ryttmästarelönen är vida
betydligare, och jag anser, att det ena mia-
Ben 2/ Maj. 347
dre bordt ega rum, än det andra. Då ett
Regimentsmöte är upplöst, återgår capitainen
endast till sina vanliga utgifter, men cavallerie*
officeraren åter måste fortfara alt underhålla
sina hästar, och, äfven utan att, som ofta
bänder, hästar i tjensten blifva skadade, or¬
sakar den vanliga uppsättningen en dryg kost¬
nad. Dessa mina anmärkningar anhåller jag
må åtfölja återremissen.
Herr Ståhle: Jemte det jag åberopar
min reservation, rörande löneregleringen för
indelta armeens befäl i allmänhet, yrkar
jag, alt löneanslagen för cavallerie-befälet må
beviljas, i enlighet med Kongl. Maj:ts Pro¬
position. Sjelfva lönerna böra betraktas lika
för cavallerie- som för infanterie-befälet; men
tillökningen för det förra grundas med skäl
på nedlagdt betydligt capital uti inköpet af
liästar, kostnad till fouragering, sadelmun¬
dering, dyrare klädnad, m. m., hvilket allt
gör en högre lön nödvändig, så vida för¬
lust genom tjensten skall kunna undvikas.
Äfven delar jag Herr Hembergs åsigt derom,
att capitainerna vid de Skånska infanterie-
regimenlena böra tilläggas större löner, än
för dem äro föreslagna. Utskottet har grun¬
dat nedsättningen derpå, att vid dessa regi-
inenten accorder icke finnas; men deremot
bör man öfverväga, att, då officerarne vid
de indelta regimentena i allmänhet hafva
boställen, hvilkas afkastning ingår i lönen,
officerarne vid de Skånska infanteri-regimen-
tena icke hafva någon motsvarande förmån.
348 Den 2/ Maj.
ehuru dessa sednare äro, lika mycket som
de förra, berättigade till anvista boningar
eller ersättning derför. Således böra da
sednare hafva lika löneförmåner med de förra.
Vidare förenar jag mig med Herrar Noréus
och Ekerman om framställningen till Kongl.
Majrtaf nödvändiga inskränkningar i utgifterna
A 3:dje hufvudtiteln, samt i fråga om Indel¬
ningsverkets bibehållande. Pag. 176 af det
tryckta exemplaret af Utlåtandet förekom¬
mer Utskottets förslag, att, hvad genom
framdeles skeende indragningar å Krigs-Aca-
demiens Stat kan besparas, må blifva en
tillökning i anslagen för undervisningsverken
i allmänhet. Härvid foranlåtes jag göra an¬
märkning, och påstår, att nämnde besparing
må användas i och för Garnizonsbarnens un¬
dervisning, på det att särskildt anslag till
detta ändamål må undvikas.
Herr Hemberg: Jag bör anmärka, att
ryttmästare uppbära särskildt fouragerings-
penningar, så att deras inkomst lärer vara
i35o Rd. Hvad angår de Skånska Infante-
riRegimentena, hafva för befälet accorder ej
kunnat komma i fråga, då regimentena äro
nyss uppställda; men jag förmodar, alt ac¬
corder dervid för det kommande icke ute¬
blifva. Dessutom har detta befäl, hvars tjenst¬
göring är ganska trägen, ej någon besparing
af inkomster, hvarmed accorder kunnat eller
kunna betalas; och för dessa regimentens of¬
ficerare äro lifvets behof lika, som för Ar¬
meens öfriga befäl. Således påstår jag för
Den 21 Maj.
349
dera enahanda löneförhöjning, som möjligen
hlifver för indelta armeeus befäl i öfrigt be¬
viljad.
Herr Lefflen Jag förenar mig med Herr
Friherre Palmstjerna samt Herrar Santesson
och fVinberg. För öfrigt tillstyrker jag, alt
anslagen till försvarsverkets materiel och till
förändringar vid artilleriet må genast utgå, i
enlighet med Stats-Utskottets Utlåtande; och
hvad den ifrågasatta indragningen af armeens
personal beträffar, önskar jag densamma, om
den är verkställbar. Jag tror likväl upp¬
märksamhet böra fästas derpå, att tillökning
af befälet skett egentligen för att kunna, i
händelse af påkommande krig, hafva öfvadt
och skickligt befäl för bevärings-manskapet
alt tillgå.
Herr Ekerman: Jag nämnde i mitt för¬
ra yttrande, att ryttmästarelönerna vid in¬
delta cavallerie-regimentena voro föreslagna
till io5o Rd. — Uti detta yttrande beder
jag att nu få göra den rättelse, alt samma
lön är föreslagen till 12Ö0 Rd., inbegripna
fourageringspenningar, och då capitaineslönen
blifvit gillad nästan i likhet med den Kongl.
Propositionen, hemställer jag, om icke billigt
vore, att ryttmästarelönen bestämmes till
i3oo Rd.
Herr Matsson: ”Jag anser den begärda
lönetillökningen för armeens befäl icke vara
af behofvet påkallad, helst hela nationen för
närvarande uppoffrar blomman af sin upp-
Vexande ungdom, i syunerhet då krigstider
35o
Den 2/ Maj.
inträffa. Det skulle vara förenadt med den
största orättvisa, alt landet först framlemnar
sina söner och sedan till råga likasom på¬
trugas att, mer än förut, öka lönerna för den
nog mycket granna militairen just i fredstid.
Jag anhåller på dessa skäl om afslag å Be¬
tänkandet och åberopar mitt förra yttrande
öfver andra hufvudliteln.”
Herr Cronius: Utan afseende derpå, om
myntbestämning sker eller icke, föranlåtes
jag anmärka, att de till hushyra för Com-
mendanten i Christianstad uppförda 5o Pid.
äro för detta ändamål otillräckliga, då han
dels ej kan erhålla boningsrum å stället för
denna summa, dels äfven icke kan undgå att
derstädes representera. Jag föreslår i detta
afseende ett belopp af 200 Rd., minst x5o.
Vidare anser jag, hvad angår förslaget (^pag.
176 af det tryckta exemplaret af Betänkan¬
det) om användande af besparingarne å Krigs-
Academiens stat till undervisningsverken i
allmänhet, lämpligare och med ändamålet,
hvartill medlen äro disponerade, mera enligt,
att dessa besparingar eller öfverskott an¬
vändas till flera fricadetters underhållande.
Herr Westman: I afseende på Utlåtan¬
det öfver tredje lmfvudtiteln åberopar jag,
hvad jag, angående andra hufvudliteln, an¬
fört. Jag vill dock härvid tillägga, att, då
inkräklningar hafva skett å BorgareSlåndets
område, i strid emot ir4 §• RegeringsFor-
men, bör ingen förundra sig deröfver, att
Den s i Maj.
BorgareSlåndet är angeläget att inskränka ut¬
gifterna.
Häruti förenade sig Herrar Mattson, Da¬
lenius och Meijer, äfvensom Herrar Langen¬
berg och Winbladh instämde, den förre ined
Herr Montan, och den sednare med Herr
Sandblad.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o 102, återremitterades.
§• I0-
Å nyo föredrogos följande Stats-Utskot-
tels Utlåtanden:
1:0 N:o i33, angående regleringen af
utgifterna under RiksStatens fjerde hufvudtitel,
2:0 JN:o 134, angående väckt Motion om
tillökt anslag för Upsala ridschola,
3:o N:o i35, angående ett Lunds Kongl.
Academie år 1810 frånhändt penninge-anslag,
4:o N:o 136, i anledning af väckta Mo¬
tioner, angående anslag till löner för vissa
lärarebefattningar vid gymnasier och univer¬
siteter, samt förökadt anslag för det Gymna¬
stiska Central-institutet i hufvudstaden.
5:o N:o 137, angående hegardt fortfa¬
rande löneanslag åt lärarne vid Stockholms
Stads Undervisningsverk,
6:0 N:o i38, i anledning af väckt Mo¬
tion om publikt understöd åt Författaren af
Svenska Folkets Historia under Konungarne
af Vasa Ätten,
7:0 N:o i3g, i anledning af väckt Mo¬
302
Den 2/ Maj,
tion om anslag af Statsmedel, för förfaltan-
det af en fullständig historia om Konung
Carl den XI:s regering samt den så kallade
frihetstiden,
8:0 N:o i4o, i anledning af väckt Mo¬
tion om Stats-anslag för utgifvandet af nyt¬
tiga höcker åt de fattigare folkclasserna,
9:0 N:o 121, angående hegardt fortfaran¬
de anslag för Elementar- eller Prof-Scholau
i Slockholm, och
10:0 N:o 142, i anledning af väckta Mo¬
tioner om förökade anslag för vissa läro-in-
räitningar.
Af dessa Utlåtanden äro de nio sist¬
nämnda bilagor till det första.
Herr Noreus: I frågan om anslaget till
Gymnastik-Inrättningen, åberopar jag min
reservation emot Utlåtandet, N:o i36. Jag
har, i betraktande af Statens många behof,
icke velat nu påyrka ett högre bestämdt år¬
ligt Stats-anslag för denna inrättning; men
jag hade önskat, att Utskottet yttrat dess öf¬
vertygelse om otillräckligheten af det, som
föreslås, genom tillstyrkande af den under¬
dåniga anhållan, att, i den mån besparingar
på hufvudtiteln det medgifva, och Kongl.
Maj:t så finnér nödigt, för Gymnastiska Cen-
tral-Institutet mätte anvisas, hvad ytterligare
kan oundgängligen erfordras.
Utskottet har vidare i Utlåtandet, N:o
138, ansett sig icke kunna föreslå Rikets
Ständer att tillägga författaren af Svenska
Folkets Historia under Konuugarne af Vasa
Den 21 Maj.
353
Ätten, Herr Strinnholmj något understöd af
Stats-verkets tillgångar. Jag kan icke neka,
att jag öfver detta afslag erfarit smärta. Den¬
ne förtjenstfulle författare är värd att af
Staten belönas. Hans outtröttliga forsknings¬
nit, hans sällsynta förmåga alt skildra histo¬
riska charakterer och gifva händelserna deras
sanna färg, förtjena större uppmärksamhet, än
de flesta historieskrifvares. Under strid med
de dagliga behofven bar han fulländat ett
arbete, för hvilket han bordt kunna vänta
belöning uti begäret hos Svenska medborga¬
re att göra sig bekanta med sitt fäderneslands
händelser under dess mest ärofulla period.
Jag hemställer, att en summa af 600 Rd. må
honom tilläggas för de redan utkomna de-
larne af nämnda historiska arbete, och för
min del får jag jemväl förklara, att jag tror
detta understöd heldre böra tillstyrkas,
än en summa, på sätt Utlåtandet, N:o i3g,
innehåller, beviljas såsom belöning åt den,
som framlemna!’ en historia om förmyndare¬
regeringen under Konung Carl XI:s omyndi¬
ga år, samt om hans egen regeringstid. Sät¬
tes Herr Strinnholm i tillfälle att fullfölja
sitt påbegynta arbete, erhålles äfven en hi¬
storia om nyssnämnda regeringstid , och
Herr Strinnholms stilistiska förmåga gifver
jemväl anledning till förmodan, att han i
allt fall skall blifva den, som vinner belönin¬
gen. Haus nedsatta villkor och anspråkslös¬
het, eller jag må tillägga, sällsynta blygsam-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2g. III. 38.
354
Den 21 Maj.
het förtjena äfven att afses. Slutligen ön¬
skar jag, att Utskottet ville taga i betraktan¬
de, huruvida icke en underdånig ansökning
må hos Kongl. Maj:t göras om infordrande
af Special-Staterna för Clereciets och Läro¬
verkens anslag i kronotionde och penningar.
Nu äro de i Statsräkenskaperna blott sum¬
mariskt upptagna. En sådan åtgärd skall o-
felbart leda till den närmare kännedom, som
fordras för uppgörandet af Embetsmanna-
staten på 4:c^e hufvudtiteln, på enahanda
sätt som nu föregått med den 3:dje hufvud¬
titeln, och hvartill äfven borde höra, att al¬
la Eccleciaslik-Slaten tillhörande krono-bo-
ställen uppgifvas och uppskattas; hvilket sed¬
nare förbehåll jag ock sträcker till de boställen,
sorn tillhöra löneförmånerna på andra huf¬
vudtiteln.
Herr Langenberg: Ehuru jag icke reser¬
verat mig i frågan om anslaget till gymna¬
stik-inrättningen, får jag nu förklara, alt jag
fullkomligen delar Herr Friherre Palmsijer¬
nås och Herr Norei uti afgifven reservation
yttrade åsigt. Denna välgörande inrättning
fordrar obestridligt ökadt anslag. Erfaren¬
heten har besannat, att, då åkommor och
sjukdomar stundom icke kunnat genom vanli¬
ga läkemedel afhjelpas, har gymnastik varit
det verkande medlet till helsans återställande.
Man bör äfven härvid afse nyttan och nöd¬
vändigheten af elevers utspridande från Cen-
tral-Jnstitutet till landets särskilda delar.
Herr Santesson: I afseende på de tvän-
Den 21 Maj.
355
ne första, af Herr Noreus nämnda, omstän¬
digheter, beder jag att få yttra den tanka,
att, då mycket göres för landets försvarsverk,
fordrar äfven en billig liberalitet, att, under
fredslugnet, något må beviljas för undervis¬
ningsverket. Några iooo:de Rd:s tillökning
uti fjerde hufvudtiteln för undervisningen
bör af nationen heldre gillas, än 100,000 Rd:s
förhöjning å den 3:dje titeln. Hvad tredje
punkten, af dem Herr Noreus anfört, beträf¬
far, förenar jag mig med honom och anser
Special-Staterna öfver anslagen för Clereciet
ochUndervisningsverkefvara nödvändiga hjelp-
källor, då Rikets Ständer finna ett sådant
specielt tillvägagående böra ske.
Herr Hemberg: Jag bestrider allt ökadt
anslag till gymnastiska inrättningen, som bör
nöjas med det redan beviljade. Befattningen
dermed har snart sagdt förvandlat sig till en
industrigren, och den, som vill af gymnastik
sig begagna, må ock derför sjelf betala. På
denna grund begär jag återremiss.
Herr Ekerman: Inom Stats-TJtskottets
Utgifts-Afdelning har jag bestridt anslag
till Up sala Academies Ridschola. Detta be¬
stridande har jag grundat på följande skäl:
För det första har jag icke kunnat förbise,
att Rikets Ständer, vid 1809 och 1810 årens
Riksdag, borttagit det förut till Academiens
Ridschola beviljade anslag, och jag åberopar
härvid den öfvertygelse, att dessa Stän¬
der, som utmärkt sig uti att finna det
rätta, säkerligen på goda grunder fat-
356
Den 2/ Maj.
tat sådant beslut. För det andra har jag
afsett, att denna ridskola föga begagnas. Un¬
der den icke korta tid, jag, för studier, vi¬
stades i Upsala, erfor jag, att då redan en¬
dast några få rika mäns söner bivistade rid¬
skolan. För dem måste det vara lätt att
genom erforderlig betalning bidraga till In¬
rättningens bestånd. Jag har äfven anled¬
ning till den förmodan, att nämnde ridskola
för närvarande ännu mindre begagnas, sedan
en dylik vid Krigs-Academien på Carlberg
eger rum. För det tredje har jag trott mig
böra hemta ökadt skäl för bestridande af
särskildt Stats-anslag till ifrågavarande rid¬
skola, sedan 60,000 Rd. äro beviljade till
undervisningsverken, och deraf 18,000 Rd.
bestämda till universiteten, hvarföre jag
finnér, att nödigt anslag till ridskolan kan
tagas af nämnda medel. Af samma skäl, som
jag bestridt särskildt anslag till Upsala Aca-
demis ridskola, bestrider jag äfven, att de
Lunds Academi, i följd af Rikets Ständers år
1810 fattade beslut, frångångna 400 Rd*
8 sk. Banco måtte Academien återgifvas samt
å RiksStatens fjerde hufvudtitel för Clerecie-
och Läroverken uppföras, för att Academien
hädanefter årligen tillgodokomma. Detta
sednare anslag är visserligen obetydligt; men
jag kan ej gilla detsamma, för principens
skull, öfvertygad, att indragningen deraf till
Statsverket icke skett, om ej den grundats
på rättvisa. Om tillgångar ej finnas för ut¬
gifter, måste de sednare inskränkas och rät-
v
Den 2/ Maj.
tas efter de förra. Vi hafva äfven sett, att
berörde för Lunds Academi väckta anspråk
gifvit anledning till framställande af ett dy¬
likt för Upsala Academi, ehuru Utskottet an¬
sett detsamma förfalla, såsom efter Motions¬
tiden anmäldt; men det är all anledning att
förmoda, att, oin nyssnämnda lill fördel för
Lunds Academi gjorda reclamation nu god¬
kännes, skola vid nästa Riksdag ej mindre
den vid denna för Upsala Academi för sent
anmälda, än äfven flera dylika frågor göras
till föremål för Rikets Ständers pröfning.
Hvad åter angår understödet till författaren
af Historia om Konungarne under Vasa Ät¬
ten, Herr Strinnholm, strider ett afslag emot
min känsla, enär denna person är behöfvan¬
de; men jag hemställer, om för Rikets Stän-
* der det är möjligt att hjelpa alla, som äro
i sådan belägenhet, och jag tror för öfrigt,
att det må bero af allmänheten att genom
köpande af boken belöna författarens för-
tjenster.
Herrar Meyer och Landman förenade sig
häruti.
Herr Winberg: I frågan om anslag till
Gymnastik-Inrättningen, åberopar jag Friherre
Palmstjernas reservation, uti hvilken jag in¬
stämt; äfvensom jag, i afseende på Utlåtan¬
det, N:o i38, med Herr Noreus mig förenar.
Herr Leffler: I anledning af 5 punkten
uti Utlåtandet, N:o i33, hvilken rörer ansla¬
get till en af Sällskapet för Vexelundervis-
ningens befrämjande inrättad Norinal-Schola
358
Den 2/ Maj.
i Stockholm, bör jag upplysa, att Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskoltet, angående
denna fråga, fattat sitt beslut, som är till¬
styrkande, förenadt med vissa föreslagna
villkor. Häråt torde Stats-Ulskottet böra
lemna någon uppmärksamhet, och ämnet sy¬
nes böra blifva föremål för Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
gemensamma öfverläggning,
Diseussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
dena, N:is 133, i34. i35, i36, 13^, i38,
i3g, 140, 141 °ch it\i återremitterades.
§• ”•
Föredrogos och blefvo, utan nu begärd
uppläsning, på bordet lagda följande All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottets i
tryckta exemplar till Ståndet utdelade Be-
tänkanden:
i:o N:o 106, angående väckt Motion om
upphäfvande af allt tvång, i afseende på le-
veraneer af kol till vissa Bruk,
2:0 N:o 107, angående väckt Motion om
controller, i afseende på tackjerns godhet,
m. m.,
3:o N:o 108, angående väckt förslag om
medel lill uppmuntran för fiskare att bosätta
sig i BobusLäns Skärgård,
4:o N:o 109, angående föreslagna åtgär¬
der till inrättande af en låneanstalt till för¬
mån för tackjerns-tillverkarne i Riket, och
T) en <21 Maj. 35 g
5:o N:o iio, rörande väckt fråga om
skattelösen af ecclesiastique hemman i Skåne.
Plenum slutades kl. \ till i o e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 22 Maji.
Plenum klockan 5 e. nu
§■ *•
Justerades Protocolls-Utdrag, i:oförden
19 dennes, öfver Ståndets beslut, i anled¬
ning af Stats-Utskottets Utlåtanden, N:is 124»
125, 126 och 127, och 2:0 för den 21 den¬
nes, öfver Ståndets beslut, i anledning af
Stats-Utskottets Utlåtanden, N:is 128, 129,
i3o, 131, i32, i33, 134» 135, i36, 137, i38,
13g, 140, 141 och 142> samt Expeditions»
Utskottets Memorial, N:o 78.
§. 2.
Föredrogos å nyo följande Stats-Utskot¬
tets Utlåtanden:
*
36o
Den 23 Maj.
N:o i43, angående RiksStalens femte
Hufvudtitel.
Herr Ståhle: Med Herr Grefve Hamilton
förenar jag mig uti den reservation, att Ut¬
skottet uti 6:te punkten af Utlåtandet bordt,
i fråga om tillökning i aflöningen för de vid
RiksMuseum anställda personer, tillstyrka,
att i,5oo Rd. måtte i sådant ändamål upp¬
föras å Staten för RiksMuseum, som, med
tillägg af de förut utgående i,5ooRd., skulle
komma att hädanefter åtnjuta ett årligt an¬
slag af tillhopa 3ooo Rd. Utskottet har ned¬
satt förstnämnda summa till 1000 Rd. Skil¬
naden är obetydlig; men mig synes dock,
att berörde tillökning ej bordt afslås, helst
bär afses ett stöd för vetenskapernas utveck¬
ling; äfvensom man ej bör förbise, att, då
RiksMuseum till det mesta är genom enskil¬
das frikostighet tillkommet, bör man ej be¬
gagna sig af för mycken sparsamhet i fråga
om utgifter till RiksMusei underhållande.
För denna omständighet anhåller jag om å-
terremiss.
Herr Ålund: I anledning af Herr Stähles
yttrande, torde jag få fästa Ståndets upp¬
märksamhet derpå, alt Stats-Utskottet till¬
styrkt, att, utom det årliga anslaget, till Ve-
tenskaps-Academiens disposition skulle an¬
ordnas 25,ooo Rd. af nu befintliga öfver-
skotter å Statsverkets inkomster för kostna¬
den till förökande af Academiens samlingar.
Då Staten är i det olyckliga tillstånd alt haf¬
va små tillgångar, och dessa äfven äro åbe¬
Den 22 Maj.
36x
ropade mången gång såsom icke ens tillräck¬
liga för behöfliga anslag, synes det mig, att
man ej bör tänka på utgifter för det vackra,
förrän det nödvändiga är uppfyldt.
Häruti förenade sig Herr Lundman.
Herr Ståhle: Jag bör erinra, att ansla¬
get af ^5,000 Rd. till Vetenskaps-Akadernien
är ämnadt till kostnaden för reparation af
dess nyligen inköpta bus, för att der inrym¬
ma Riks-Museum. Om Staten skulle hafva
dertill anskaffat nytt hus, hade utgiften sä¬
kerligen blifvit långt större. Bäst är således
att antaga Vetenskaps-Academiens anbud. Der¬
igenom vinnes ock det stora ändamål, att Ve¬
tenskaps-Academiens alla samlingar kunna
vara på ett ställe.
Herr Äland: Ej heller jag har förbisett
det goda ändamålet med anslaget, att bereda
tjenliga rum för Vetenskaps-Academiens dyr¬
bara samlingar; men jag måste upprepa, att
de angelägna utgifterna böra först besörjas,
och att, sedan detta skett, tid må vara att
påtänka medel till berörda samlingars upp¬
ställande i förbättrad ordning, ty det reela
bör hafva företräde framför det sköna.
Herr Aspelin: Enligt Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition, var det föreslaget, antin¬
gen att för det uppgifna ändamålet på en
gång lemna 25,ooo Rd., eller att årligen der¬
till anslå 2,5oo Rd. Utskottet, som antagit
det förra alternativet, har dervid följt be-
sparings-princip, i så måtto, att, då man
jemför rentan på 25,ooo Rd. med de alter-
36a
Den 22 Maj.
native föreslagna 2,5oo Rd. årligen, visar sig
en skillnad, Slaten lill godo, af iooo Riksda¬
ler för året.
Herr Ekerman: Det är mig icke obekant,
att ifrågavarande anslag af 25,ooo Rd. är af-
seddt för inrymmandet af Riksmuseum, och
jag finnér det i sanning svårt att afgöra,
livilketdera alternativets af de tvänne förslag,
som Kongl. Maj:ts Proposition i detta afse¬
ende innefattar, antagande må hafva varit
för Staten fördelaktigare. För min del anser
jag Herr Ålunds yttrande icke böra lemnäs
utan afseende, så mycket mera, som förhöj¬
ning uti lönerna för Statens embetsman i
allmänhet icke ännu blifvit medgifven, hvar¬
före Vetenskaps-Academiens tjenstemän ej
heller böra särskildt till lönetillökning af
Statsverket vara berättigade, helst Vetenskaps-
Academien, efter hvad jag har anledning för¬
moda, sjelf har icke ringa förmögenhet.
Herr Leffler: Lika med Herr Ålundj fin¬
ner jag rättast hafva varit, att, i brist af me¬
del, afslå ifrågavarande anslag till Veten-
skaps-Academien; äfvensom jag, i händelse af
Rifall, tillstyrker snarare utgående af 2Öoo
Rd. årligen, än utbetalande af 25,ooo Rd.
på en gång; ty, ehuru det förra alternativet
medför någon förlust för Staten, är den lik¬
väl mindre kännbar, än en större summas
utgifvande på en gång.
Herr Löfvenius förenade sig med Her¬
rar Ålund och Ekerman.
Herr Mattson: Jag önskar, att Stats-Ut-
4
Den 22 Maj. 363
stoltet, som visar mycken frikostighet att fö¬
reslå utgifter, äfven måtte utreda, hvarifrån
medel dertill skola tagas, helst de hemma¬
varande knappt veta utväg för de nödvändi¬
gaste kostnaderna. Jag yrkar således antin¬
gen afslag å Utlåtandet, eller återremiss.
Herr Ståhle: I anledning af Herr Matt¬
sons önskan, att Siats-Utskottet måtte utreda,
hvarifrån medel till ifrågavarande anslag skola
tagas, får jag hänvisa till Utlåtandet, hvaraf
upplyses, att detta anslag skall anordnas af
nu befintliga öfverskott å Statsverkets in¬
komster.
Herr Mattson: Dessa öfverskott äro go¬
da till andra nödvändiga utgifter, hvilkas upp¬
fyllande i närvarande bistra penningetider är
yttersta svårighet underkastadt.
Herr Mejer förenade sig med Herr E-
kermartj äfvensom Herrar Noréus ock Santes¬
son j hvad Riks-Statens femte hufvudtitel be¬
träffar, åberopade den af dem afgifna re¬
servation.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, Nio i43, återremitterades.
N:o 144» angående regleringen af utgif¬
terna, under Riks-Statens sjette hufvudtitel,
för milda Stiftelser.
Herr Ståhle: Med erkännande af Frimu¬
rare-Ordens frikostighet och välgörenhet, nöd¬
gas jag bestrida det till Frimurare-Barnhu¬
set uppförda statsanslag af 666 Rd. 32 sk.
årligen, enär inrättningen har så betydliga
egna fonder, att den väl kan undvara nämn-
364
Deri 22 Maj.
tia ringa bidrag. Af denna anledning begär
jag återremiss.
Herr Aspelin: Utan att bestrida återre¬
miss, hemställer jag dock, om ej berörda ic¬
ke ansenliga bidrag må fortfara för en så
vacker inrättning som Frimurare-Barnhuset,
hvarest många späda, oskyldiga barn vårdas.
Herr Hemberg: Jag instämmer med Herr
Ståhle och får gifva tillkänna, att Frimura¬
re-Barnhusen i Götheborg och Carlscrona
icke hafva något statsanslag, med åberopan¬
de af hvilka exempel jag tror, att Frimura¬
re-Barnhuset i Stockholm bör hjelpa sig sjelft,
lika mycket som detta förhållande för nyss¬
nämnda tvänne dylika inrättningar eger rum.
Herr Ekerman: Ehuru jag, såsom med¬
lem af Frimurare-samhället, tilläfventyrs kan
anses jäfvig att yttra mig i detta ämne, kan
jag dock icke undgå hemställa till Ståndets
pröfning, om det är skäl att borttaga ett an¬
slag för en inrättning till värnlösa barns
vård. Jag nekar icke, att inrättningen har
egna fonder; men den utvidgar sig, och den kan
komma i sådan ställning, att den må vara i
behof af ifrågavarande anslag, hvilket jag så¬
ledes anhåller må bifallas.
Herr Lundgren: I öfverensstämmelse med
hvad Herrar Aspelin och Ekerman anfört, an¬
håller jag, alt Ståndet ville fästa dess upp¬
märksamhet på ändamålet och beskaffenhe¬
ten af den inrättning, dit anslaget går. Der
underhållas och uppfostras 5o värnlösa barn
inom hus, och omkring 5oo barn, hvaraf en
Y
Den aa Maj.
365
tiel äro här i släden, andra uti landsorterna
vistande, njuta från denna stiftelse bidrag
uti underhållskostnad. Jag tror det således
icke vara grundadt skäl att indraga ifi£igava¬
rande i det hela obetydliga Statsanslag.
Herr Helsingius: Jag är af Herr Eker¬
man förekommen och förenar mig så mycket
mera med honom, sorn här icke är fråga om
något nytt anslag, utan endast om fortfaran¬
de af ett bidrag, som förut egt rum. Jag
anser detsamma vara en så beskaffad utgift,
att, om den tages från den ena fattigvårds¬
inrättningen, måste den läggas till en annan,
och, som detta anslag obestridligt användes
till ett nyttigt ändamål, tillstyrker jag, alt
det må bifallas.
Herr Langenberg: Ehuru jag i allmän¬
het är böjd att hushålla med statens medel,
finnér jag mig likväl böra tillstyrka, alt ifrå¬
gavarande anslag af 666 Rd. 32 sk. må bi¬
behållas, vid hvilket yttrande jag fäster min
uppmärksamhet på det goda ändamål, som
dermed afses.
Herr Ståhle: Det har icke varit min tan¬
ka att undandraga en from stiftelse det un¬
derstöd, hvaraf den kunde hafva behof; men,
då Frimurare-Barnhuset icke är i sådan ställ¬
ning, utan fastmera förseddt med egna betyd¬
liga fonder, har jag trott, att delta anslag,
meddeladt under andra förhållanden, borde
nu mer upphöra. Må hända skulle Stockholms
Stads fattigvård äfven kunna umbära det der¬
till gående anslag, enär det åligger Stock-
3G6
Den 22 Maj.
holms Stad att, likasom andra städer, under¬
hålla sina fattiga.
Uti hvad Herr Ståhle sednast anförde,
förenade sig Herr Cron.
Herr Lundman: Jag bestrider icke nyt¬
tan af anslaget till en inrättning, hvars än¬
damål är fattiga barns vårdande; men, då
småstäderna i allmänhet äro i en svår belä¬
genhet, och äfven der äro fattiga barn, som
tillhöra Riket, utan att till deras underhåll
och uppfostran något statsanslag eger rum,
finnér jag det betänkligt, att, på mina comrnit-
tenters bekostnad, bevilja ifrågavarande anslag.
Herr Helsingius: Stockholm bidrager vis¬
serligen i betydlig mån till sin fattigvård.
' Det vore dock ej alldeles omöjligt, att Staden
äfven skulle utgöra ifrågavarande anslag, hvil¬
ket jag likväl tror så m}’cket heldre böra
fortfara, som Staden mycket besväras af re¬
sande, hvilka i ansenlig mån öka behofvet af
kostnad för fattigvård och underhåll af värn¬
lösa barn.
Herr Cronius tillstyrkte bifall å ansla¬
get och anhöll om proposition i detta af¬
seende.
Herr Leffl er: För min del, vill jag ej
bestrida anslaget lill Frimurare Barnhuset i
Stockholm, helst, af skäl, Herr Helsingius
yttrat, det är svårt att veta, hvilka äro de
der vårdade barnens föräldrar, och man med
säkerhet kan antaga, att de icke alla äro barn
till medlemmar af Frimurare Samhället. Hvad
Frimurare^ Barnhuset i Götheborg angår, bör
Den 22 Maj.
jag uppplysa, att der värdas circa 5o barn inora,
och 25 utom hus, samt att Götheborgs Stads
Samhälle genom collect bidrager till Inrättnin¬
gens underhållande. Enär, efter hvad jag
haft tillfälle inhemta, för öfrigt Stats-Utskot-
tet afslagit hegardt statsbidrag till Götheborgs
stads fattigvård, som förlorat en uti vissa
läste-afgifter bestående inkomst, förundrar
det mig i sanning, att Utskottet tillstyrkt
fortfarande anslag för Stockholms fattigvård.
Herr Strehlenert: Då här icke är fråga
om förökadt anslag, utan endast om fortfa¬
rande af ett förut beviljadt, finner jag det
vara billigt, att det må bibehållas, särdeles
då det tilldelas en barmhertighets-inrättning,
hvilken tilläfventyrs i annat fall skall kom¬
ma att förminska antalet af barn, som derifrån
njuta understöd. Således tillstyrker jag bi¬
fall å Utlåtandet i denna del.
Herr Aspelin: Emot detta anslag, som
existerat sedan ÖfverStåthållaren, Friherre
Sparres tid, har ej vid någon Riksdag hit¬
tills anmärkning skett. Jag hoppas derföre,
att Ståndet, då frågan rörer en Barmhertig¬
hets-inrättning, ej heller nu skall dertill vä¬
gra sitt bifall.
Herr Sandblad: Med fara att beskyllas
för bristande philantropi, nödgas jag likväl
göra anmärkning vid anslaget till Institutet
för Blinda och Döfstumma. Så Jange det
icke är utreddt, om och huruvida denna In¬
rättning i psychologiskt afseende gagnar el¬
ler är skadlig, tror jag, intilldess sådant blifver.
363
Den 22 Maj.
utredt, någon besparing af anslaget, icke ut¬
an grund, kunna ega rum.
Herr Ekerman: Jemte det jag hemställer,
huruvida, i händelse att Utlåtandet, N:o 144»
återremitteras, discussionen, angående ansla¬
get till Frimurare Barnhuset, skall till Stats-
Ulskottet meddelas, vågar jag hoppas, att
Rikets liberala Ständer år 1829 icke skola
indraga ett sedan den så kallade frihetstiden
fortfarande statsbidrag.
Oisscussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet först till
bifall och sedermera till återremiss, på hvil¬
ka frågor Ja och JSej svarades, samt votering
begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs: ”Den, som bifaller
Stals-Utskoltets Utlåtande, N:o 144* ^8§er: ^a'
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner JSej, kommer Utlåtandet, att, i
anledning af de dervid gjorda anmärkningar,
återremitteras.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riks-
dags-Ordningens föreskrifter, och, vid vote-
teringssedlaines öppnande och uppräknande,
hefunnos de innehålla 1 g Ja mot 14 Nej,
i följd hvaraf Utlåtandet, N:o 144« var bi-
fallet; ifrån hvilket beslut Herr Mattson sig
reserverade.
N:o i45, angående RiksStatens sjunde
hufvudtitel, innehållande pensions-staterna.
Herr Modin: Om minnet icke bedrager
mig, har jag af SLåndets Protocoll inhemtat,
Den 22 Maj. 369
att Motion vid denna Riksdag inom Ståndet
blifvit väckt om rättighet för Städernas era-
bets- och tjenstemän till deltagande uti Ci-
vilStatens Pensions-Inrältning. Jag hade
trott, att stället för svar på denna Motion
varit detta Utlåtande; men, som detta svar
härstädes saknas, anhåller jag om återremiss.
Herr Ståhle: Det förhåller sig, på sätt
Herr Modin uppgifvit. Motionen väcktes af
Herr Arosenius, och Ståndets öfrige Herrar
Ledamöter förenade sig deruti. Den re¬
mitterades till Stats-Utskoltet, der jag, hit¬
tills utan framgång, flera gånger påmint om yt¬
trande deröfver. Med upplysning härom,
förenar jag mig uti anmärkningen och begär,
lika med Herr Modin, återremiss.
Ståndets öfrige Herrar Ledamöter för¬
enade sig häruti, och Utlåtandet, N:o i/[5,
återremitterades.
N:o 146, angående bidrag af Statsverket
till Armeens PensionsCassa och Amiralitets-
KrigsmansCassan.
Herr Ekerman: I Utlåtandet (pag. 296
och 297 af det tryckta exemplaret) förekom¬
mer, att, då Statsbidrag för armeens Pen¬
sionsCassa eger rum, anser Utskottet gransk-
ningsrätten för Rikets Ständers Revisorer vara
obestridlig, men alt, alldenstund Cassans för¬
valtning undergår särskild revision af Cassans
delegare, synes det böra bero af Rikets Stän¬
ders egen pröfning, om anledning förefinnes
till någon speciel granskning, rörande dispo-
Burg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2Q. lil, 39.
370 Den 22 Maj.
sitionen af ifrågavarande anslag. Jag utbe¬
der mig, att, i anledning häraf, få yttra min
tanka, som är den, att föreskriften om den¬
na granskning bör vara bestämd. Om Utlå¬
tandet bifalles, är det af Rikets Ständers
Revisorers godtycke beroende att granska
Cassans förvaltning eller lemna den ogran¬
skad; hvaraf följer, att olika förfarande kan
vid särskilda revisioner ega rum. Jag inser
icke skäl, hvarföre bär mindre bestämdhet
skall finnas, än den, som är gifven i afseen¬
de på granskningen af Civil-Statens Pensions-
Cassas förvaltning. Jag yrkar ej, att Ar¬
meens PensionsCassas förvaltning skall af
Rikets Ständers Revisorer granskas; men jag
påstår blott, att en sådan åtgärds fullgöran¬
de eller underlåtande icke skall bero af
godtycke.
Utlåtandet, N:o 146, blef, i grund af
denna anmärkning, ålerremitteradt.
N:o 147, angående RiksStatens åttonde
liufvudtitel, för allmänna och extra utgifter,
N:o 148, i anledning af väckta Motio¬
ner, rörande förändring i nuvarande fångfö-
ringssätt samt ersättning för brottslingars
gripande, vårdande samt förseende med säng¬
kläder (Bil. till N:o 147D-
och N:o 149, i anledning af Kongl. Maj:ts, i
Dess Nådiga Proposition om Statsverkets till¬
stånd och behof, gjorda framställning, an¬
gående medel till ombyggnad af den så kal¬
lade Lejonbacken vid Stockholms Slott.
Herr Helsingens: Vid genomläsning af
Den as Maj.
Utlåtandet, N:o 147» liar jag funnit mig för¬
anlåten till följande anmärkningar. Min upp¬
märksamhet fästes först på den del af Ut¬
låtandet, sorn rörer åtgärder för hästafvelns
förbättring. Jag tror, att Utskottet nog litet
afsatt framställningen om återupprättande af
Ottenby f. d. stuteri. Det är vä! kändt af
sakkunniga män och inom Höglofl. Ii id d er—
skåpet och Adeln afven skriftligen besannadt,
alt ingen bättre passande lägenhet för stuteri
inom vårt land finnes, än Ottenby, derifrån
otvifvelaktigt goda remonterhästar för lindri¬
ga pris skulle kunna erhållas. Läget är vid
Ölands södra udde, der hästarne kunna gå
ute hela året, härdas och vänjas vid alla
climat. Alt hafva för vårt cavallerie hästar
med ihärdighet och vana äfven vid svårt cli¬
mat, är högst angeläget, då, i händelse af krig,
striden vanligen föres i de norra orterna, der
hästar fordras, som äro uthålliga och kunna,
utan att förloras, begagnas i oländig mark.
Utskottet har ansett sig icke kunna nu af¬
gifva yttrande om nämnda Stuteri-Inrättnings
återupplifvande, egentligen af det skäl, att
arrendet å Ottenby Kungsgård upphörer först
vid midfastan år 1842. För min del finner jag
detta hinder icke vara oöfvervinnerligt, eme¬
dan arrendet är högt, och det således är an¬
ledning förmoda, att detsamma mot billiga
villkor afträdes. Jag begär således återre-
miss i denna punkt, på det att Utskottet
måtte närmare utlåta sig, hurudant förhållan¬
det härmed kan vara. Frågan är vigtig för
372
Den 22 Maj.
inländska hästafvelns befrämjande och skulle
kunna frikalla från en för närvarande dryg
utgift för införandet af Danska hästar, som
icke äro med de Svenska lika uthålliga. Den
andra omständigheten, som jag måste an¬
märka, är, att Utskottet icke fästat afseende
på yrkandet, att utredas borde, huruvida
Statens å Kungsgårdarne betydliga inventa¬
rier finnas i behåll, eller blifvit försålda och
penningarne använda, äfvensom, huruvida
man, vid sednare tiders utfärdade contracter
på kungsgårdar och dertill hörande lägenhe¬
ter, fritagit vederbörande arrendatorer att
hålla antingen stuteri, holländeri eller schä¬
feri, samt att, hvilket af dessa blifvit valdt, en
eller tvänne målfylliga hingstar af race ändå
alltid för allmänhetens behof borde finnas.
Detta stadgande är icke upphäfvet, men har
dock icke blifvit fullgjordt. Jag anser Ut¬
skottet hafva bordt utreda, om sådant här-
ledt sig från arrendatorer lemnad frikallelse,
eller uturaktlåtenhet å arrendatorers sida,
och begär af sådan anledning återremiss.
Utlåtandet, N:o 148, angår fångföringen; men,
enär Allmänna Besvärs* och Economie»Ut-
skottets, under N:o 3o, afgifna Betänkande i
enahanda ämne blifvit, i anledning af der¬
vid gjorda anmärkningar, återremitteradt,
hemställer jag, om icke Stats-Utskottets Utlå¬
tande, Njo 148, mätte återremitteras, för att,
i sammanhang med nyssnämnda på Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottets hand¬
läggning beroende fråga, af dessa tvänne Ut¬
Ven 22 Maj.
skott gemensamt behandlas, eller ock att Ut¬
låtandet, N:o 148, måtte hvila, tilldess å-
terremissen af Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottets Betänkande, N:o 3o, be¬
svaras.
Herr Rydström förenade sig med Herr
Helsingius i fråga om återupprättande af
Ottenby f. d. Stuteri, hvilken åtgärd Herr
Rydström ansåg nyttig och nödvändig.
Herr Ståhle: I 14 punkten af Utlåtan¬
det, N:o 147, afföres ett förut upptaget an¬
slag till Ramlösa helsobrunn på den grund,
att detsammas anordnande på längre tid ej
ifrågakommit. Men detta är icke någon grund
för uteslutandet, då delta anslag utbetalas till
enskild man, af hvars godtfinnande det måtte
få bero att lyfta beloppet för längre eller
kortare tid. Jag anhåller således om återre-
miss, på det att Utskottet måtte sig utlåta,
huruvida det kunnat på gilltiga skäl utesluta
nämnde anslag ibland utgifterna under Riks-
Statens åttonde hufvudtitel. Vidare har Ut¬
skottet jemväl tillstyrkt ett anslag af 87,000
Rd. för publiqua byggnader och reparatio¬
ner derå i hufvudstaden. Det är ögousken-
ligt, att de publiqua byggnaderna härstädes
tarfva reparation. Det förut varande ansla¬
get har Utskottet ansett otillräckligt, utan
att likväl utreda, om användningen deraf
öfverensstämt med Rikets Ständers föreskrif¬
ter. Efter min tanka, har Utskottet bordt
föreslå, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att, vid bygg-
Deri 22 Maj.
»ader och reparationer vid de publiqna hu¬
sen härstädes, verkställigheten må ske gen¬
om entrepreuade-auctioner, som skola ej blott
uti Stockholms tidningsblad och genom upp¬
läsning i Hufvudstadens kyrkor, utan äfven
uti kyrkorna inom de nästgränsande länen
kungöras, enär i landsorterna äfven kunna
finnas handtverkare, som må vara berättigade
att emottaga arbetet, om deras anbud pröf-
vas antagliga. Begagnandet härvid af såda¬
na handtverkare måste likaväl vara tillåtligt,
som det är Ridderskapet och Adeln rned-
gifvet att nyttja egna handtverkare. Jag är
till denna framställning så mycket mera för¬
anlåten, som inom Stats-Utskottet blifvit upp¬
lyst, att, vid ifrågavarande, på ett inskränkt
sätt kungjorda, entreprenade-auctioner, sällan
flere, än en speculant, sig infunnit, hvaref¬
ter vanligen beting om arbetet skett. Detta
förekommes genom de af mig föreslagna,
mera utsträckta kungörelserna om entreprena-
de-auctioner. Jemväl anser jag uppmärksam¬
heten böra fästas derpå, att genom econo-
miska syner bör controlleras, det embetsman,
som innnehafva boställshus, icke genom för¬
summelse af dem åliggande mindre förbät¬
tringar, eller egentligen underhållsskyldighe¬
ter, föranleda större reparationer, som genom
behörigt vårdande kunnat undvikas.
Herr Santesson: ”Med Herr Ståhle för¬
enar jag mig i dess yLtrande angående an¬
slaget för Lejonbacken och Kronans byggna¬
der 1 allmänhet.”
Den 22 Maj.
375
"Under pag. 3i 1, har Utskottet afstyrkt
bifall till Konungens Proposition derom, alt
de 5,ooo Rd., som hittills utgått från g:de
hufvudtiteln till de en gång af Rikets Stän¬
der erkända ersättningar för jordförluster
igenom anläggningarne af Götha- och Söder-
telje-canaler, må öfverfiyttas på 8:de hufvudti¬
teln; då dock g:de hufvudtiteln från början
afsett ej permanenta, utan blott temporaira
understöd, dem Kongl. Maj:t till handelns
och näringarnes uppmuntran eger för året
anslå och efter sig förefinnande anledningar
utdela, så är det rakt emot denna en gång
stadgade princip för användande af g.‘de
hufvudtitelns anslag, att på den anvisa en
gång fastställda, men ständigblifvande utgifter,
hvilkas belopp dymedelst för hvarje år min¬
skar den handeln och näringarne odeladt äm¬
nade hjelp af den i alla fall iinga summa,
som för denna titel bestås.”
Häruti förenade sig Herr Mattson.
Discussionen ansågs slutad, och Utlå¬
tandena, N:ris 147, 148 och 149, återremit¬
terades.
N:o i5o, angående RiksStatens nionde
hufvudtilel.
Herr Santesso?i: ”Samma anmärkning jag
tog mig frihet göra vid den åttonde huvud¬
titeln, angående öfverflyttning dil af 5ooo Rd.
från den nu förevarande nionde, får jag här
förnya och derföre anhålla, alt äfven denna
hufvudtitel blifver återremitterad, med be¬
rörde anmärkning, su mycket mera, som
3^6
Den 22 Maj,
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskolten, uti ett gemensamt sednare
Betänkande, antagit, det nionde hufvudtitelns
anslag bör frias från nämnde 5,ooo Rd. till
ersättning för jordförluster genom åtskilliga
canal-anläggningar.”
I anledning häraf återremitterades Ut¬
låtandet, N:o i5o.
och N:o 151, angående regleringen af
anslagen under RiksStatens tionde hufvud-
litel.
Herr Santesson: ”Det beslut, Högtärade
Ståndet, i eldighet med min reservation vid
Stats-Utskottets båda Betänkanden öfver Stats¬
verkets inkomster, för dess del fattade, att
de Rd. 3,5oo H. B:co, hvilka årligen erhållas
från Dannemark såsom ersättning för kost¬
nader, af underhållet å Svenska sidan af
fyrbåkar, skulle ej ingå till Staten, utan, lika
med öfriga alla inkomster af lots- och båk-
inrättningen, användas endast till dennas så
nödvändiga iståndsättning och underhåll, har
beklagligen ej blifvit biträddt af de 3:ne öf¬
riga RiksStånden.”
”Bland de skäl, jag i den omnämnda re¬
servationen åberopat för nämnda medels till¬
godokommande den cassa, hvilken bestrider
hela fyringskostnaden, var det ett, att, enligt
Kongl. Maj:ts Proposition, anslaget till lots-
och fyrings-staternas aflöning, som förut ut¬
gått från io:de hufvudtiteln, nu i stället
skulle belasta lots- och båk-inrättningen. Så¬
dant har nu Stats-Utskottet äfven tillstyrkt
Ben 22 Maj.
och utfört detta lönebelopp till Rd. 20,740;
men derutöfver bar äfven Stats-Utskottet an¬
sett io:de hufvudtiteln komma att befrias från
bela anslaget till fyringarnes bekostande af
anslaget för försvarsverket i allmänhet, Rd.
27,656, hvilka alltså äfven komma alt hädan¬
efter directe belasta lots- och båkinrättning
gen. Då man ännu icke känner, hvad effect
den förändrade taxan för sjöfartens afgifler
till lots- och båkinrätlningen kommer att haf¬
va på inkomstens förhöjning, och således ic¬
ke kan beräkna, om den af Rikets Ständer
lots- och båkinrättningen tillerkända använd¬
ningsrätt af dess hela belopp, äfven utöfver
i stat calculerade 5o,ooo Rd., kan blifva till¬
räcklig för ändamålet; men jag tvärtom befa¬
rar, att den nu gjorda förändring, med lots-
och båkinrättningens skiljande från allt bi¬
drag af io:de hufvudtiteln, men tillika beta¬
gande den de 3,5oo Rd. H. B:co Danska fy-
ringsmedel, som ovedersägligen rättvisligen
tillböra den, skall blifva, i stället för nyttig,
högst menlig för lots- och bakverket, samt
dymedelst äfven för vår handel och sjöfart,
så kan jag ej undgå att fästa Stats-Utskottets
uppmärksamhet derpå, att detta förhållande,
så mycket som möjligt, blir närmare under¬
sökt, och, om anledning visar sig, det min
farhåga kommer att besannas, att då io:de
hufvudtiteln äfven hädanefter får vidkännas
de anslag till lots- och båkinrätlningen af
tillsammans Rd. 48,5oo, som hittills från den
förra till den sednare utgått, hvarförutan den
378
Den 22 Maj,
redan i högst klent tillstånd varande båk-
inrättningen kommer att alldeles förfalla, tili
oberäknelig allmän skada.”
”Då jag, ehuru sjelf ledamot af Stats-Ut-
skotlet, men ej å den afdelning, som beredt
Utgifts-Betänkandena, nu gör flera anmärk¬
ningar, beder jag få, till min ursäkt derför,
anföra, att, hvad särskildt iorde hufvudtiteln
angår, den sent inkom från afdelningen och
ganska hastigt passerade UtskoLtets plenum,
för att uti tryck hinna med alla de föregå¬
ende titlarne inkomma till RiksStånden. I
öfrigt, då så vidlyftiga ämnen, som Stats-
Utgifts-Betänkandet , i alia fall kunna på
förhand beräknas alt blifva åtterremitte-
rade, så är det i många hänseenden af¬
ven för Utskotts-Ledamoten, som, innan aetea
blir tryckt, har svårt taga närmare känne¬
dom af så voluminöst opus, rättast att spa¬
ra sina anmärkningar tills i RiksStåndet.”
”Jag ser af Utskottets Betänkande, att
hvarken Kongl. Majrts Proposition omnämnt,
eller Utskottet funnit sig böra föreslå någon
åtgärd af Rikets Ständer, i anledning af den
sednaste betydliga upphandling af ekvirke,
som egt rum, enligt Kongl. Förvaltningens af
Sjö-Ärendena lill Utskottet lemnade och af
Utskottet äfven berättelsevis Rikets Ständer
meddelade uppgift. Må hända är något när¬
mare utredande och bedömande deraf dock
att emotse uti det tillförväntande Utskottets
Betänkande om de 640,000 Rd„ hvilka Kongl.
Maj:t för en gång äskat till sjöförsvarsverkets
Den 22 Maj.
379
iståndsättande. På förhand mäste jag dock
beklaga, att, efter allt hvad jag kan finna,
denna sistnämnda summa afser andra sär¬
skilda behof och ej innefattar det af Sjöför¬
valtningen till 6q5,8oo, eller nära 700,000
Rd. uppgifna belopp för sista ekvirkes-köpet.
Att vid sådana summor, oberäknade de i Be¬
tänkandet afhandlade förökade anslag, en re-
praesentant mäste fästa uppmärksamhet, är
helt naturligt; men, oberäknad denna anled¬
ning af beloppet, framställer Sjöförvaltnin¬
gens af Utskottet meddelade uppgift om den¬
na ekvirkes-handel 2:ne i min tanka högst
märkvärdiga anledningar till anmärkning, näm¬
ligen den första, att de afslutade 2:ne con-
tracterna, hvardera om 200,000 cubikfot
ekvirke, tillkommit, det första knappt mer än
2:ne månader före, och det andra fullt 2:ne
månader efter Riksdagens början, att der¬
med en skuldsättning ålagts Staten för öfver
•§■ million Rd,, innan Rikets Ständer kunde
hafva medhunnit granska och bedöma Sta¬
tens tillgångar för nya anslag, men hvilket,
efter några månaders förlopp, dock skulle ut¬
veckla sig, hvartill denna handel så mycket
lättare kunnat uppskjutas, som det sätt, hvar¬
på d en skett, tydligen utvisar, att behofvet
ej var tvingande för ögonblicket; hvadan det
väl synes högst oväntadt, att en sådan han¬
del skulle just vid denna tid ingås, och, li¬
kasom för att förekomma Rikets Ständers be¬
slut, om de sedan skulle se sig i tillfälle, el¬
ler icke i tillfälle, att anskaffa medel der-
38o
Dell 22 Maj.
för. Den andra lika märkvärdiga omstän¬
digheten är, att levererings- och betalnings¬
villkoren, hvarunder dessa contracter blifvit
afslulade, enligt Förvaltningens uppgift, äro
så besynnerliga, att de icke kunna undgå
vacka största förundran, huru säljare kunna
underkasta sig deni, utan att för den der¬
med riem beredda gränslösa osäkerhet, huru
länge de skola få vänta på tillstånd att le¬
verera, och på betalning för det levererade,
hafva sin ersättning, antingen uti en sämre
vara, som de ej annars kunnat få sälja, men
hvars godkännande man dock ej kan förut¬
sätta möjligheten af hos ett sådant Rikets
embetsverk, som Sjöförvaltningen, —• eller
uti ett vida högre pris, än hvartill köpet på
vanliga bestämda betalnings-conditioner kun¬
nat göras. I alla händelser förekommer det
mig, som denna handel, på sådana ej förr
hörda villkor, måste slutligen blifva kännbar
för Staten. — Utskottet anför väl Sjöförvalt¬
ningens yttrande, att flottan för denna han¬
del ej ännu kan anses skuldsatt, men att ek¬
virket är verkligen erforderligt för flottan.
Då måste väl en redan gjord handel ock an¬
ses medföra en redan gjord skuldsättning,
men hvilken i min tanka ovillkorligen, aldra-
synnerligast vid den period, då denna handel
nu blifvit gjord, bordt föregås af en Kongl.
Proposition till Rikets Ständer, samt af de¬
ras beslut och bifall till densamma. *— Jag
kan ej undgå yttra, alt Stats-Utskoltet nog lätt
förbigått detta uppfällande förhållande, och att
Den 22 Maj.
3Si
begära, det Utskottet, eller i första rummet Ut-
gifls-afdelningen, ville om hela sammanhan¬
get härmed förskaffa sig och Rikets Ständer
närmare kännedom, samt, i anledning deraf,
inkomma med sitt yttrande, till antingen nöj¬
aktigt utredande af hvad emedlertid i denna
sak måste väcka en oangenäm förundran, ed¬
ler ock till heifrande af den oförsvarliga miss¬
hushållning med Statens medel, som härvid
Verkligen kan befinnas hafva egt rum.”
”Med instämmande uti Herr Amiralen v.
Schantz’s reservation (pag. 348), i afseende
på Flottans Conslruclions-Stats lönevillkor,
beder jag slutligen alt få yttra några ord.”
”Genom Kongl. Brefvet af den io Febr.
1800 är förordnadt, alt ofiicerarne vid flottans
constructionscorps skulle erhålla enahanda
löner och förplägningspenningar med for ti fi-
calionsstaten, hvilket de äfven vid då skedd
lönereglering erhöllo. Genom Kongl. Bref¬
vet af den i5 December 1818 blef det äf¬
ven förklaradt, att Kongl. Maj:t funnit billigt,
att embets- och tjenstemän vid constructions-
corpsen erhålla enahanda löneförmåner, som
deras likar vid ingenieur-corpsen. Uti Riks¬
dagsbeslutet af den 3o December 1823 yt¬
tras: ”att, för utöfningen af constructions-
corpsens tjenstebefattning, erfordras en icke
mindre vetenskaplig bildning, än för inge-
nieurs-corpsen tjenste-åligganden, och alt bil¬
ligheten således klafver, det förstnämnda
corps försältes i enahanda löningsvillkor med
den sednare. Till följe af Rikets Ständers
353
Den 22 Maj.
dS ock lemnade anslag för nämnda löners
jemkande till sådant enligt förhållande, till¬
delades äfven, uti Kongl. Maj:ts Stat för Con-
sti uctions-corpsen af den 3o Mars 1824» °f*
ficerarne vid denna corps lika belopp af lön
och förplägnings- eller tjenstgöringspennin-
gar, (sålunda kallas numera arfvodet för dag¬
lig tjenstgöring, hvilket i de här nedan upp¬
förda lönesummor är inbegripet), som offi-
cerarne af motsvarande grader vid ingenieurs-
corpsen. Uti Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof till Rikets
nu försandade Ständer äro föreslagna tillök¬
ningar för åtskilliga af oflicersgraderna vid
ingenieur-corpsen, och Stats-Utskoltet har å
tredje hufvudtitelns Stat uppfört denna för¬
höjning, men deremot icke för construclions-
corpsen, som härigenom komme att förlora
den parite i lön med ingenieur-corpsen, som
den hittills haft och alltid erkänts förtjena.
Detta är så mycket mera kännbart för con-
structions-corpsen, sora det der avanceras gan¬
ska långsamt till löner, enär endast få löner
af någon betydenhet der finnas, nämligen
för en öfverste eller secundchef: 1800 Rd.,
för en capitaine 1333 Rd. 16 sk., för 2:ne
premier-lieutenanler af irsta classen, hvar¬
dera 1000 Rd., och 2:ne premier-lieutenan-
ter af 2:dra classen, hvardera 800 Rd., hvil¬
ka löner innebafvas nu af personer från 70
till minst 5o års ålder, samt för 4 secund-
lieutenanter af irsta classen* hvardera 45o
Rd., och för 4 secundlieulenanter af 2:dra
JDen 22 Maj.
383
classen, hvardera 3oo Rd., hvilka löner in-
nehafvas af personer från 3o till /p år, o-
beräknad en, som ar mycket äldre. Tjenst-
göringen är daglig och ganska trägen. Tra-
ctamente beslås ej heller under vistandet å
flottans trenne stationer, hvarest alla office-
rarne tjenstgöra, med undantag af dem, som
äro commenderade för särskilda förrättningar.
Således torde näppeligen någon tjensteman-
nacorps finnas, som, med lika trägen och
tillika vigtig tjenstebefattning, åtnjuter så rin¬
ga löneförmåner.”
Herr Helsingius förenade sig med Herr
Santesson.
Herr Ståhle: Inom Utskottet har det
blifvit beslutadt, att nya AflöningsStaten för
flottan skulle tryckas och Utlåtandet bifogas;
men, som detta icke skett, är jag uturstånd-
satt att nu fullfölja min i detta afseende af-
gifna reservation. Vidare upplyser Utlåtan¬
det, att 20,000 Rd. äro anslagna till spann-
målsuppköp för Flottans behof, hvilket an¬
slag jag tror kunna nedsättas, om en uti
Kongl. Maj:ts särskilda Nådiga Proposition
gjord framställning om en summas öfverflytt-
ning från allmänna magazinsfonden till pro¬
viantlägret i Carlscrona bifalles. För Stats-
Utskoltets Utgifts-Afdelning har det med¬
fört mycken möda alt utreda, det tionde
hufvudliteln är mera skuldsatt, än Kongl.
Maj:ts Proposition innehåller. Man har
upptäckt, att delta härleder sig från upp¬
gjorda contracter om ekvirke, att på vissa ti-
384 Deri 22 Maj.
der levereras. Härvid föranlåtes jag göra
anmärkning, med hemställan, att Stats-Ut-
skottet bör hos Rikets Ständer föreslå, att
de skola hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anhålla om åtgärder till förändring af ifrå¬
gavarande contracter, som ej äro förenliga
med den värdighet, en Stat anstår, i för¬
hållande till enskilda, då hela fördelen är
lagd på Kronans sida, samt säljarens förlust
är gifven genom lång väntan på penningar
och liggande emedlertid uti förlag, oberäk-
nadt, att säljaren lefver i ovisshet om be¬
talningstiderna. Jag anhåller af dessa anled¬
ningar om återremiss.
Herr Donner instämde med Herr San•
tesson i de af honom gjorda anmärkningar
om lots- och båk-inrättningen samt ekvirkes-
liandeln.
Herr Hemberg: Jag förenar mig med
Herrar Santesson och Ståhle ock kan icke
annat än uttrycka min förundran deröfver,
att, då, enligt den Kongl. Propositionen, ti¬
onde hufvudtiteln var skuldsatt för utländskt
ekvirke till ett belopp af 109,i3a Rd. 38 sk.
9 rst., har icke destomidre derjemte en gan¬
ska betydlig skuld tillkommit genom upp¬
köp af inhemskt ekvirke. Det förundrar
mig ock, att Förvaltningen af sjöärendena
beräknat den förra skulden först efter den
vid köpe-contracternas afslutande gällan¬
de cours med 83,277 Rd. 4 rst-, men
tillagt, att summan efter en vid betal-
nings-terminema förändrad cours, uppgår
Den 22 Maj.
385
lill 109,132 Rd. 38 sk. 9 rst. B:co. Här¬
igenom uppkommer en cours-difference, stör¬
re, än 3o procent; hvilket är oförklarligt, då
den utländska skulden ej ännu är betaid och
måste naturligtvis erläggas i den vid betal¬
ningen gällande cours, hvarföre, och då cour¬
sell ombytes för olika tider, beloppet rätte¬
ligen icke kunnat eller bordt annorledes, än
calculationsvis, upptagas. På grund af dessa
anmärkningar, anhåller jag om återremiss.
Herr fVallström yttrade, det lian delar
Herr Santessons åsigt, i synnerhet hvad irsla
och 2/dra punkterna beträffar.
Herr Leffler: Jag instämmer med Herr
Santesson och tillägger, att jag finner det va¬
ra billigt, att Constructions-Corpsen bör er¬
hålla enahanda lönetiilökning som Ingenieur-
corpsen är tillagd, helst den förra är i stän¬
dig verksamhet.
Herr Sandblad förmälde, att, hvad han, 1
anledning af andra och tredje hufvudtitlarne,
anförde, fann han användbart äfven till dea
tionde, och att han således åberopade det¬
samma äfven här.
Herr Ekerman: Uppgörandet af tionde
liufvudtiteln har föranledt långvariga och vid-
löftiga öfverläggningar både inom Stats-Ut-
skottets Utgifts-Afdelning och hos Stats-Ut-
skottet in pleno. Långt ifrån att bestrida
återremiss, tillstyrker jag densamma, men hem¬
ställer likväl till hvars och ens bedömande,
hvad Utskottet kan hafva alt tillgöra, då det
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2g. Hl. 4°-
386
Pen 29 Maj.
yttrat sig sålunda (pag. 33g af det tryckta
exemplaret af Stats-Utskottets Utlåtande)!
”Sorn denna förstärkning af medel för de ml
kända behofven ej allenast är högst behöflig*
utan äfven synes dertill otillräcklig, har af
denna sednare omständighet, i förening med
den, att Kongl. Maj:t, det oaktadt, ej begärt
någon ytterligare tillökning i anslagen, Ut¬
skottet hemtat anledning lill den förmodan*
att Kongl. Majit lärer i INåder vara betänkt
på sådana inskränkningar och besparingar i
utgifterna för sjöförsvaret* som, med iaktta-*
get beredande af Rikets säkerhet, öfverens-
stämmer med nationens förmåga att utgifter¬
na åstadkomma, och tillstyrker Utskottet* att
Rikets Ständer* med framläggande af de nu
uppgifna förhållanden* måtte hös Kongl. Maj:t
i detta afseende göra underdånig framställ¬
ning.” Det har i öfrigt väckt Utskottets för¬
undran, att, vid upprätlandet af contracter-
na om särskilda partier af ekvirke, hela för¬
delen synes vara betingad på Köparens si¬
da, så vida man icke derjemte förutsätter*
att säljaren ansett sig hafva äfven förmån
deraf, dels genom priserna, dels genom sä¬
kerheten, att Staten icke kan vilja behålla eu
vara, utan att betala densamma; men, i an¬
ledning af Herr Stähles förslag* att åtgärder
borde vidtagas för de ifrågavarande Contra-
cternas ryggande, hemställer jag, om sådant
kan ske annorledes* än att Rikets Ständer
skulle derjemte anvisa för Kongl. Maj:t till
uppköpet erforderliga medel* hvartill för när¬
Den 2a Maj.
387
varande saknas tillgång. I afseende på Herr
Hembergs anmärkning om cours-difference,
torde det vara tillräckligt upplysa, att han¬
deln om det utländska ekvirket afslöts på
en tid, då coursen var lägre än den, sorn
egde rum vid betalningsterminernas inträf¬
fande. Slutligen anhåller jag om återremiss,
enär särskild tabell öfver flottans aflönings-
stat icke åtföljer Utlåtandet.
Herr Montan åberopade de af honom för
bestridande af löneförhöjning för embetsmän,
i anledning af a:dra och tredje hufvudtitiar-
ne, anförda skäl, och begärde, på grund der¬
af, återremiss af Utlåtandet öfver tionde huf-
vudtiteln.
Herr Ståhle: Min tanka har icke varit,
att köpen om ekvirket skulle ryggas, utan
endast, att contracten skulle ändras till me¬
ra bestämdhet och reciprocitet, i afseende på
förhållandet mellan köpare och säljare; äf¬
vensom det torde böra anmärkas, att cours-
differencen emellan åren 1825 och 1829 ic-
]ke uppgått till 3o procent.
Herr Santesson: ”dag vill ej på förhand,
ingå uti hvad påföljd eller verkan Stats-Ut-
skottets närmare undersökning af denna säll¬
synt märkvärdiga handel kan föranleda. Jag
har blott yrkat, att den må ega rum, hvar¬
förutan Rikets Ständers tysta förbigående der¬
af, oaktadt erhållen underrättelse genom för¬
valtningens uppgift, skulle af blifvande Re¬
visorer eller nästa Stats-Utskott med skäl
bunna betraktas såsom ett medgifvande af
338
Den 22 Maj.
denna handels behöflighet och behörighet t
allo; och det anser jag oss högst skyldiga att
söka förebygga. Thy värr torde något totalt
upphäfvande af denna ekvirkeshandel ej låta
göra sig, enär den blifvit genom formliga
contracter och Konungens sanction bekräf¬
tad, om ej säljarne kunna förmås dertill gen¬
om de för dem så oförmånliga betalnings¬
villkor, hvilka äro förbehållna; men jag är viss
derpå, att Utskottet, efter tagen fullständig
kännedom af ämnet, nog skall finna, hvad
det bör härvid tillstyrka Rikets Ständer, åt¬
minstone för Statens tillgångars framtida för¬
varande för så godtycklig och misshushållan¬
de behandling, som, efter utseende, tyckes
stämpla denna handel.”
Herr Hemberg: Lika med Herr Sandblad,
bestrider jag alla ökade löneanslag, så länge
myntet icke är stadgadt, och hvad cours-
differencen angår, kan jag ej förstå, att cour¬
sell blifver beräknad, då den utländska skul¬
den icke är betald.
Herr Mattson förenade sig med Herr
Montan, åberopade hvad han, i anledning
af Statens utgifter, förut anfört, och anhöll
om afslag å Utlåtandet.
Herr Nordus: Jag har redan yttrat, att
jag delar den af flera Ståndets ledamöter för¬
klarade åsigt, att egentlig löneförhöjning för
embetsmän bör förenas med myntets bestäm¬
ning; men vid denna hufvudtitel är något
ökadt statsanslag för löne-förhöjning ej satt
i fråga, utan här förekomma andra behof i
Deri 22 Maj. 389
oell för sjöförsvarets underhållande och för¬
stärkande, hvilka icke utan största våda för
Riket kunna lemnäs ouppfyllda, och hvil¬
ka, om de nedsättas under hvad de for¬
dra, snart skola återkomma med ännu mera
kännbar tyngd. Ett statsanslag som detta
fortfar icke uti jemna framtida förhållanden,
utan uppsättes och nedsättes i mån af den
ställning, uti hvilken försvarsverket sig be¬
finner. I öfrigt instämmer jag fullkomligt
deruti, att förbållandet med contracterna om
ekviket för flottans behof är märkvärdigt.
Jag vet likväl icke, hvilken ytterligare upp¬
lysning i delta ämne Utskottet skall kunna
bereda. För Utskottet äro contracten upp-
vista, och de äro sådana, som Utskottet dem
uppgifvit. Någon förändring uti dem kan
icke till vägabringas, utan bägge contrahen-
ternas medgifvande, ocb på Statens sida in¬
nefattar åtminstone det med CommerceRådet
Neuman så fördelaktiga villkor, att Staten
bör önska dess bestånd. Några dolda för¬
hållanden, leveranteuren till fördel, kunna
icke anses ega rum, då contractet är träffadt
med en publique autoritet, som icke kan
tillåta sig förhandlingar, hvilka kunna undan¬
hållas ifrån allmän kännedom och allmän
granskning. På säljarens sida skulle man
kunna föreställa sig, att hans speculation
vore grundad på en öfverflödig tillgång af
ekvirke uti hans fädernesland, och alt han
med ekskogsegare kunnat ingå conlracter i
öfverensstämmelse med det, sorn han träffat
Den 23 Maj.
med Staten. Jag bestrider icke återremiss,
men tror ej, att flere upplysningar, än de
redan lemnade, i ämnet kunna erhållas.
I anledning af Herr Amiralen von
Schantz’S reservation, angående lönereglerin¬
gen för Flottans embets- och tjenstemän, får
jag yttra, att densamma, sedd utur riglig
synpunkt, ej åstadkommit tillökning uti Stats¬
anslaget. Genom indragning af passevolance
och förminskning af sjöartilleriet, hafva till¬
gångar för ändamålet vunnits, och löneregle¬
ringen har åsyftat en besparing af circa
4o,ooo Rd. att användas till Flottans mate-
teriel. För min del kan jag i öfrigt ej dela
Utskottets öfvertygelse, att Kongl. Maj:ts rätt
att disponera besparingarne på hufvudtiteln
bör inskränkas, Jag finner det visserligen
vigtigt, att, då ett anslag är gjordt, det icke
öfverskrides; men, sedan titeln är bestämd,
tror jag det vara enligt med grunderna för
Svenska Statsregleringen, att, om Kongl. Maj:t
linner ett ändamål inom titeln vigtigare än
ett annat, och besparing uppå ett mindre
vigtigt kan åstadkommas, Kongl. Maj:t eger
att använda denna besparing, såsom Kongl.
Maj:t bäst och nyttigast finner. Hvarje titel
innehåller ett särskildt vigtigt Statsbehof,
delarne deraf sammansmälta i det hela, och
ju klokare dessa anordnas, desto säkrare vin¬
nes det stora hufvudändamålet.
Herr Helsingius: Sedan jag förut förenat
mig med Herr Santessonfår jag nu tillägga,
att jag icke tviflar, det Utskottet noggrannt
Den sa Maj.
3g i
öfvervägt förhållandet. Den dryga skuldsätt¬
ningen för Flottans behof är emedlertid ett
factum. Om denna omständighet lemnäs
oanmärkt, skulle Rikets Ständer kunna anses
ovillkorligen erkänna skyldigheten att i sinom
tid godtgöra beloppet. Må bända skulle leve-
ranteurerna sjelfva önska att få afsäga sig ett
contract, hvars fullgörande dem kan alfordras
tilläfventyrs på tider, då de äro belåtna att
frikallas derifrån. Noggrann undersökning
anser jag i denna punkt nödvändig, om gäl¬
dandet af berörde skuld inbegripes under
extra-utgifter, eller om dertill fordras nytt
tillskott; ty ej måste meningen vara den,
att denna dryga skuldsumma skall vid föl¬
jande Riksdagar återkomma. Jag anhåller
om återremiss och tror det icke vara omöj¬
ligt att få de uppgjorda contracterna hafna.
Häruti förenade sig Herr Mattson.
Discussionen ansågs slutad, och Utlå¬
tandet, N:o i5i, återremitterades,
N:o 152, angående reglering af allmän¬
na Indragnings-staten. Beslöts skola hvila,
tilldess Utlåtandet blifver i tryckta exemplar
till Ståndets Herrar Ledamöter utdeladt.
§• 3.
Ä nyo föredrogos följande Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskoltets Utlåtanden:
N:o 106, angående väckt Motion om
upphäfvande af allt tvång, i afseende på le-
verancer af kol till vissa Bruk,
Bifölls.
Den 22 Maj.
N:o 107, angående väckt Motion om
controller, i afseende på tackjerns godhet,
m. m.
Herr Ekerman: Så vidt jag känner, är
allt tackjern förseddt med hyttenummer och
märke; men under forslingen kunna tackjerns-
galtarne lätt gå sönder i flera stycken, så
att, t. ex. om taekjernet föres först från Sme¬
djebacken till Strömsholm och sedermera hit
till Stockholm, kan det, lossadt på vågen
härstädes, vara sönderfallet i större och min¬
dre bitar, och då frågas, huruledes märket
och hyttenummern skola urskiljas? Jag inser
det icke, och, ehuru tackjerns-tillverkningens
bibehållande i sin helgd är nödvändigt, hvar¬
före den ock är föreskrifven skola ske under
masmästares uppsigt, tror jag dock det af
Utskottet i förevarande Utlåtande föreslagna
stadgande endast skola föranleda vid löftig het
och chicaner emellan köpare och säljare.
Herr Santesson: Jag anser det vara af
nödvändigheten påkalladt, att författningen
om tackjerns stämpling skarpes. Det är
kändt, att dermed vårdslösas, och ingen på¬
följd eger rum, om märket förstöres. Erfa¬
renheten har besannat, att tillverkare eller
försäljare af egennytta stundom inblanda
sämre slag af tackjern bland det af uppgif¬
vet bättre slag; hvaremot den, som köper va¬
ran, bör kunna lita derpå, att den icke utan
våldföring skall kunna sönderfalla. Om åter-
remiss, den jag icke önskar, sker, torde det
lemnäs i vederbörandes val, att hafva uti en
Den 22 Maj. 3g 3
tackjernspost ostämplade, eller otydligt och
ofullkomligt stämplade stycken, lösa, till 6
procent af det hela, eller till högst io pro¬
cent, då tackjernet förvaras i lådor. Genom
denna frihet anser jag ingens rätt vara för
nära trädd. Att kunna förekomma bortbland-
ning af bättre tackjern emot sämre, eller det
sämres inblandande uti en tackjernspost af
bättre beskaffenhet, är vigligt för alla, som
handla med tackjern och skola använda det¬
samma till förädling, samt särdeles för han¬
deln med utländningar. Jag tillstyrker såle¬
des bifall å Betänkandet.
Herr Leffter: Inom Utskottet, der flere
bergsmän äro ledamöter, har det blifvit upp¬
lyst, att större tackjerusstyckens sönderfal¬
lande i mindre ej är egentligen vådligt, då
på de större styckena vanligen skola vara
satta flera stämpelmärken, och Utskottet har
ej ansett någon annan förändring i författ¬
ningen lämplig, än alt nedflytta gränsen för
det mcdgifna remedium från io till 6, och
att bestämma, det ansvaret skall drabba säl¬
jaren i stället för bergsmannen.
Herr Cron: Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottet synes hafva debiterat Verm¬
lands tackjerns-tillverkare att ej stämpla tack-
jernet. Detta strider emot min erfarenhet,
och jag är öfvertygad, att berörde tackjern
stämplas. Det är nyttigt, att författningen
derom upplifvas; men jag anser nedsättnin-
gen från io till 6 procent för tillåtelsen att
uti en tackjernspost hafva ostämplade eller
3g4 Den 22 Maj.
otydligt och ofullkomligt stämplade styckea
betänklig. Det beror ej af hytte-egaren, att
tackjernsgalten sönderfaller, så alt 6 procent äro
lämpliga; hvaremot, om 10 procent bibehål¬
las, större fält för honom eger rum. Jag
anhåller om återremiss och yrkar, att för¬
fattningen må blifva oförändrad, såsom hittills.
Herr Ekerman: Det är oskäligt, att an¬
svaret skall drabba säljaren, hvaremot jag
anser det böra falla på tillverkaren; äfven¬
som vågbeljeningen bör förständigas att till¬
se, det ej något jern må från våg afforas 0-
stämpladt. Det är omöjligt att undersöka
hvarje tackjerns-galt, utan det säljes, i för¬
modan, att det är så beskaffadt, som författ-
ningarne föreskrifva, ocb ej kan jag debite¬
ras såsom bedragare, för det jag ibland flera
tusende stycken tackjern icke urskiljt be¬
skaffenheten af hvart och ett, eller förhål¬
landet, om det är slämpladt eller icke.
Herr Löfvenius: I anledning ef Herr
Crons yttrande, får jag förklara, att Motio-
nairen, och icke Utskottet, debiterat Verm¬
lands tackjernslillverkare att icke stämpla
tackjernet, då Utskottet endast anfört, att
detta är uppgifvet, och tillagt, att, om så
är, anser Utskottet de närmaste orsakerna
dertill vara^ dem, som Utskottet uti Betän¬
kandet vidare framställt. I öfrigt förenar
jag mig med Herr Leffler.
Herr Santesson: Den vigtigaste förän¬
dring, sorn blifvit af Utskottet i detta Be¬
tänkande föreslagen, är, att ansvaret blifvit öf*
Den 522 Maj. 3g 5
verflyttadt på säljaren. Sådant är nödvän¬
digt, enär egennyttan mången gång föranle¬
der inblandning af sämre tackjerns-slag. Jag
liar sjelf varit närvarande vid jernbruk, då
bergmästare anställt besigtning å tackjern,
samt förnummit delta, ocb det är angeläget,
att ansvaret fästes vid säljaren, emedan det
är svårighet underkastadt att träffa tillverka¬
ren, då tackjernet icke är stämpladt.
Herr Leffler: Jag tror mig böra erinra,
att Utskottet ingalunda frikallat tillverkaren
från ansvar, men att Utskottet endast an¬
sett, att säljaren bör vara den, till hvilken
köparen har rätt att vända sin talan, hvare¬
mot det är säljaren obetaget, alt, om han
tror sig vara oskyldig, göra sin rätt gällande
mot tillverkaren.
Herr Ålund: Med den kännedom jag e-
ger om hyltebiåsning, kan jag icke annat, än,
lika med Herr Ekerman_, finna ansvarets läg¬
gande på säljaren obilligt. Då lackjernsgö-
sarne formeras, kan det bända, alt sanden är
mer eller mindre våt. Härpå beror tack-
jernets större eller mindre varaktighet. I
det sednare fallet, eller då det är mindre
varaktigt, inträffar lätt, att det springer, om
det icke med yttersta varsamhet handteras.
Jag bestrider således på det högsta, att an¬
svaret skall läggas på säljaren, af hvilken det
stundom icke beror att kunna förvara tack¬
jernet i större stycken. En annan omstän¬
dighet tror jag Utskottet jemväl hafva förbi¬
sett. I Nora bergslag t. ex. härdas tackjer-
Den 22 Maj.
net starkt, hvaraf följer, alt, oansedt det är
stämpladt, synes likväl ingen stämpel derå,
då det kommer till Stockholm.
Herr Ekerman: Jag känner ej, huruvida
i vestra delarne af Riket dåligt tackjern blif¬
vit levereradt, eller om dåligt gjutgods är
lemnadt lill Götba-Canal-byggnad eller Mo-
tola-verkstad; men i Stockholm hafva icke,
mig veterligen, egennyttiga tilltag i detta
afseende försports. Säljaren kan ej heller
sig dermed befatta. Tackjernet ligger ju un¬
der vågbetjeningens förvar. Jag vet ej hel¬
ler, hvarföre i denna omständighet skall för¬
hållas annorlunda med tackjern, än med
stångjernet. Flere tackjernssorter hitkomma
hopblandade. I vågpasset alltid, stundom
äfven i fraktsedeln, äro märken och hytte-
nummer på tackjernet utsatta, samt blandnin¬
gen således nämnd, och huru går det då an,
att föreskrifva, det hvarje post skall hafva
sin särskilda nummer, för alt förekomma, det
sämre tackjern icke skall vara hopblandadt
med det bättre? Vid dessa förhållanden,
tillstyrker jag, att Betänkandet må afslås.
Herr Noréus: Utskottet har yttrat,
alt tackjernet skall vara förseddt med stämpel,
och att, om så icke är, skall säljaren derför
ansvara. Icke kan säljaren ansvara för tack-
jerns beskaffenhet eller duglighet, hvilken
icke kan utrönas förr än vid användningen.
Tackjernet stämplas alltid, och blandning af
poster eger icke rum. Om man känner en
bylta såsom god, recjvirerar man tackjern,
Den 22 Maj.
397
50m der tillverkas, och om den, till hvilken
requisilionen är ställd, ej är dermed försedd,
upplyser han, alt han det icke eger lill af¬
salu. Jag är alldeles af Herr Ekermans tan¬
ka, att ostämpladt tackjern ej bör vara våg-
bart, och så mycket origtigare anser jag an¬
svarets öfverflyttande på säljaren vara, som
med tackjernet ej bör i detta afseende vara
annat förhållande, än med stångjernet, och
man endast kan åläggas ansvara för egen
tillverkning, helst, enligt hvad jag förut nämnt,
tackjernets godhet ej förr, än vid använd¬
ningen, kan utrönas. Snarare kunde den
förändring vara lämplig, att Våg-Inspector
cj finge å våg emottaga annat än stämpladt
tackjern.
Herr Langenberg: Tackjernet bör alltid
vara stämpladt; men det är orimligt att ka¬
sta ansvaret på säljaren, om flera slag äro
sammanblandade. Det beror ju af köparen
att sjelf urskilja de olika slagen af tackjernet,
så snart det är stämpladt. För min del, af-
slår jag Betänkandet.
Herr Santesson: Jag har ej talat om
förhållandet på Stockholms eller Vesterås
vågar. Det är mycket tackjern, som ej kom¬
mer på våg, utan levereras från hyttor till
jernbruk och finnes dels sönderslaget, dels
ostämpladt. Jag hemställer, om det är möj¬
ligt, att af bitarne skilja, hvartill det hörer.
Här är ej fråga om den ena eller andra perso¬
nens fördel, utan om näringens båtnad. Dertill
fordras grannlagenhet i sorteringen. Således
3yS Den sa Maj.
Sr det nödvändigt, att författningen antingen
tillämpas sådan den är eller ock med den
skärpning Utskottet föreslagit.
Herr Leffler: Ehuru jag redan redovist
för behandlingen af målet i Utskottet, vill jag
nu tillägga, alt hvarken är motionairen hem¬
ma i vestra delen af Riket, eller äro, efter
hvad jag tror mig minnas, några af Utskottets
ledamöter, som deltagit i målet, i nämnda
ort bosatta. Utskottet har, utan alla upplys¬
ningar om förhållandet i vestra delen af Riket,
endast fästat sig vid det af köpare öfverkla-
gade missbruk och velat föreslå någotcorre-
ctiv deremot.
Herr Langenberg: Då tackjerns-stämpling
anses nödvändig, bör det ej vara svårare för
den, som använder detsamma, än för den,
som handlar dermed, att finna tillverkaren.
Herr Ekerman: Jag är ej utan all erfa¬
renhet i denna fråg3. I Stockholm är ej
annat tackjern vågbart, än det, som är stäm-
pladt; och jag bör tillägga, att den, som kö¬
per oslämpladt tackjern, får skylla sig sjelf.
Härstädes beräknas något högre pris för vis¬
sa hyttors tackjern, då märkena äro godkända.
Disscussionen ansågs slutad, hvarefter
Herr Talmannen framställde Betänkandet,
först till bifall, sedermera till återremiss, och
slutligen till afslag, på hvilka frågor svarades
Ja och JScj.
Herr Langenberg: För min del tror jag
det vara billigt, att bevilja återremiss, då det
Den 23 Maj. 3gg
Sr uppgifvet, att i vissa orter tackjernet icke
är stämpladt.
Herr Alund: Jag anser återremiss Öfver¬
flödig, helst det genom äldre författning är
stadgadt, att tackjernet skall vara stämpladt,
och således frågan egentligen är om författ¬
ningens rigtiga tillämpning, äfvensom jag ic¬
ke anser den af Utskottet föreslagna förän¬
dring af 6 procent, i stället för io procent,
uti tillåtet löst tackjern, böra godkännas; hvar¬
före ock, om Betänkandet icke genast afslås,
jag anhåller om sakens afgörande genom
votering,
Derefter uppsattes, justerades och an¬
slogs följande voterings-proposition:’’Den, som
bifaller återremiss af Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskoltets Utlåtande, N:o ro7, lag¬
ger! Ja.
Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, anses Utlåtandet afslaget.
Omröstningen anställdes, jemlikt Riks-
dags-Ordningens föreskrifter, och, vid vote-
teringssedlarnes öppnande och uppräknande,
befunnos de innehålla 17 Ja emot 7 Nej,
i följd hvaraf Betänkandet, N:o 107, åter¬
remitterades.
N:o 108, angående väckt förslag om me¬
del till uppmuntran för fiskare att bosätta
sig i Bohus Läns skärgård.
Bifölls.
N:o ro9, angående föreslagna åtgärder
till inrättande af en låneanstalt till förmån
för tackjernstillverkarne i Riket, och
Den 22 Maj.
N:o ito, rörande väckt fråga om skat¬
telösen af ecclesiastiquehemman i Skåne.
Begärdes oell Jades ytterligare på bor¬
det, livart efter annat.
§• 4-
Föredrogos å nyo, men begärdes och
lades ytterligare på bordet Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens Ut¬
låtande, N:o 3o, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om ökadt anslag till un¬
derstöd för utflyttningar och vid egoskiften
m. m.
§. 5.
Vid förnyad föredragning, biföllos Ban¬
co- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o /p»
öfver gjorda anmärkningar vid Banco-Utskot-
tets Betänkande, N:o i3, i anledning af en
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln remit¬
terad Motion om inställelse af Banco-Auctio-
ner, i de fall, der efterlefnad af nuvarande
18 och 19 §§. uti 1818 års inteckningslag
kunde för någondera egaren bereda möjligt
lidan It
§. 6.
Upplästes ifrån Hedervärda Bonde-Stån¬
det denna dag ankomna Protocolls-utdrag för
den 19 dennes, hvaraf iuhemtades, att Stån»
I
Den 23 Maj. 4°>
det beslutat anmoda Expeditions-Ulskottei
att uppsätta vederbörliga förordnanden för
de af Rikets Sländers Electorer den 18 den¬
nes utsedda Commilterade lill Tryckfrihetens
vård, återremitterat Stats- samt Allmänna
"Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtan¬
de, N:o 18, samt Stals-Utskottets Ullåtan-
den, N:is 124 och 127, samt dels bifallit, dels
afslagit samma Utskotts Utlåtanden, Nås ia5
och 126.
Lades till handlingarne.
Plenum slutades kl. ^ till 10 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 25 Maji.
Plenum klockan 10 f. m.
§. 1.
Herr Iliessleiter anmäldes vara af sjuk¬
dom hindrad att i dag tiilstädesvara, äfven¬
som enahanda förfall tillkännagafs för Herr.
Lamberg fortfara.
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. III. 4Ia
Den 25 Maj.
§. 2.
Upplästes från Högvördige Preste-Stån-
det ankomna Protocolls-Uldrag för den 21
dennes, hvaraf inhemtades, att Preste-Slån-
1 det bifallit Banco- och Lag-Utskottens Utlå¬
tande, N:o 43, samt följande Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskoltens Utlåtanden
och Betänkanden: ]N:o 65, med ett tillägg,
N:is 90, 96, 102 och 1 o3, återremitterat sist¬
nämnde Utskotts Betänkande, N:o 101, af-
slagit dess Utlåtanden, N:is 12, 98 och io5,
samt beslutit att lägga till bandlingarne Con-
stilutions-Utskottets Memorial, N:is 23, 24
och 26, samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Ulskotlets Utlåtande, N:o 94, och Me¬
morial, N:o 99.
5.3.
Justerades: 1:0 den ojuslerade delen af
Protocollet för den 19 dennes, och 2:0 Pro-
tocollsUtdrag, angående de af Ståndet den
22 dennes fattade beslut.
§• 4-
Föredrogos å nyo följande Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottets Utlåtanden:
N:o 109, angående föreslagna åtgärder
till inrättande af en låne-anstalt till förmån
för tackjernsti11 verkarne i Biket.
Herr Ekerman: ”Vid de skäl, hvarpå
Den s5 Maj. <fo3
den hedervärda Motionairen grundat sin
framställning, och hvilka blifvit i det nii
upplästa Utlåtandet af Allmänna Besvärs-
ocli Economie-Ulskottet fullkomligen gilla¬
de, nödsakas jag göra några anmärknin¬
gar. Motionairen uppdrager först den stora
åtskillnaden i lättheten att erhålla förlag e-
mellan bruksegaren och tackjernslillverka-
ren, derigenom alt den förre emot billig
ränta får tillräckligt biträde utur JernCon-
toret, då deremot hytte-egaren ej eger annan
utväg, än att för sin handtering söka förlag
hos köpmannen, som ensam drager vinsten
af tackjernshandeln, hvilken han ofta drifver
för utländsk mans räkning till förfång för
~ O
håde bergsmannen och bruksegaren, samt i
och med detsamma för hela Staten, Något
misstag synes mig vara uti della raisonne-
ment, ty både Motionairen och det Högiofl.
Utskottet hafva alldeles förbisett en annan
utväg lill förlags erhållande, som stundom
ock eger rum, och ännu mera fordom egde
det, den nämligen, att taga förlag af de mån¬
ga bruksegare, som hafva deras smide grun-
dadt på köperätt. Orsaken, hvarföre detta
så litet sker, kan jag ej på annat sätt för¬
klara, än att hytte-egaren, ehuru kanske o-
rigtigt, tror dess interesse bättre vårdas af
köpmanna-interesset, för hvilket dock Mo¬
tionairen synes vara så uppskrämd, och hvil¬
ken fruktan Utskottet äfven synes gilla. För
det andra nödgas jag göra den anmärkning,
alt, som, enligt ännu gällande författningar,
4°4
Den a5 Maj.
tackjern icke får exporteras, lärer ock den
fruktan förfalla, att köpmännen, som lemna
förlag på tackjern, skulle göra det för utländsk
mans räkning, och såmedelst skada icke al¬
lenast Staten och bergsmannen, utan äfven
bruksegaren. Motionairen, som vidare fram¬
ställer vigten för jernhandteringen deraf, att
tackjerns-lillverkarne, utan köpmanna-interes-
sets inblandande, stå i direct communica-
tion med bruksegarne, ådagalägger derefter
grunden för bruksrörelsens nuvarande obe-
roende ifrån främmande inleressen, sedan
JernContorets lånefond vunnit nuvarande
soliditet. Af hvad jag förut i detta ögon¬
blick yttrat, har jag sökt bevisa, att det är
ingenting som hindrar hylle-egarnes directa
communication med bruksegare, hvilket ock
mera än ofta egt rum, och som jag nu får
åberopa; äfvensom jag i öfrigt tillägger, att,
ehuru jag på ganska nära håll känner bruks¬
rörelsens närvarande oberoende ställning af
och utom conjuncturen, måste jag dock an¬
märka, att, oaktadt JernContorets lånebiträ-
den, kanske största delen af våra bruk, utan
fruktan för köpmanna-interessets inblandan¬
de, af köpmannen taga förlag, och jag är
försäkrad, att ingen upplyst bruksegare gör
i allmänhet köpmansclassen den utsträckta
förebråelsen alt borttaga hufvudsakliga vin¬
sten till skada för Riket, handteringen och
det enskilda interesset. Slutligen föreslår
Motionairen, att Rikets Ständer måtte fram¬
bära den önskan, det deputerade måtte utses,
Den 25 Maj. 4o5
hvilka skulle granska detta ämne och med¬
dela utlåtande ej mindre om en frivillig af¬
gift på hvarje skeppund bergmans-tackjern,
än äfven derom, hvad bidrag af Rikets Stän¬
ders bank kunde få påräknas, hvarförutan
ändamålet ej stöde att vinna, och lärer, efter
min tanka, det sista vara hufvudändamålet
med hela Motionen. Det Ilöglofl. Utskottet
har gillat allt delta och hemställt, att Rikets
Ständer ville hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta ett förslag
eller en plan till en sådan inrättning, samt
derefter infordra bergsmännens yttrande öf¬
ver dessa ämnen, yiå det alt förslaget, såsom
bereddt, kunde af Kongl. Maj:t föreläggas
nästa Rikets Ständer.”
”1 hufvudfrågan beder jag nu att med
några ord få yttra min åsigt, att jag icke
bestrider nyttan af en sådan förening, som
den föreslagna, 0111 den kan åstadkommas,
men att jag anser, att Rikets Ständer ej böra
besvära Kongl. Maj:t med utarbetning af ett
sådant förslag, då det ännu ej ens är gifvet,
att hytte-egarne i allmänhet önska en före¬
ning, som ej utan uppoffring för dem kan
verkställas, utan att, örn hytte-egarne för sig
finna nyttigt att ingå en sådan förening, de
då sinsemellan härom böra öfverenskomma
genom utsedda deputerade, och, sedan detta
skett, och planen är uppgjord, anmäla öf-
verenskommelsen till Konungens Nådiga san-
ction, samt om Dess Nådiga förord hos blif¬
vande Rikets Ständer bönfalla, så vida det
4oS
Den a5 Maj.
ef Kongl. Majit önnes behöfligl: anhållande
jag, på dessa grunder, i sakens närvarande
skick, att Betänkandet må, om ej just afslås,
åtminstone återremitteras.”
Herr Helsingius: Jag har ingen invänd¬
ning att gora emot ålerremiss, så mycket
mer, som jag ej har om saken tillräcklig
kännedom; men jag anser mig derjemte Lora
upplysa, att, i följd af en till Banco-Utskot-
tet remitterad Motion, har derstädes varit
under öfverläggning, angående rättighet att
i Banken beläna tackjern, som ligger å våg,
hvarigenom osäkerhet, i afseende på vårdan¬
det af panten, förekommes. I händelse af
ålerremiss, anhåller jag, att denna upplys¬
ning måtte åtfölja, på det alt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet må hafva an¬
ledning att, vid frågans behandling, comnm-
nieera sig med B.mco-Ulskoltet.
Herr Ekermun: Mig förefaller det, att
det af Herr Hel sin gilis omförmälda amne är
alldeles olika med det, som är föremål för
det nu under discussion varande Betänkan¬
det, och att dessa tvänne frågor ej med hvar¬
andra hafva annat sammanhang, än att de
bägge angå tackjern.
Herr Leffler: Dessa tvänne frågor inne¬
fatta verkligen olika ämnen, och den, hvar¬
om Herr Helsingius nämnt, har äfven sär¬
skildt förevarit hos Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet. I nu förevarande mål,
har jag icke yttrat mig inom Utskottet, då
jag icke tilltror mig hafva till ett fullslän-
Den 25 Maj. J±o 7
digt bedömande deraf erforderlig kännedom.
Jag anser likväl, att det är skäl, att å Ut¬
skottets framställning fästa uppmärksamhet.
Herr Ståhle: Efter min åsigt, har All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottet här¬
vid afselt bergsmanna handteringens fördel,
och jag anhåller således om Proposition till
bifall å Betänkandet.
Herr Cron: Ehuru jag är bemma i en
ort, der tackjern tillverkas, eger jag likväl
icke tillräcklig kännedom, för att med säker¬
het kunna bedöma nyttan af den föreslagna
låne-inrältningen för Lack jerns ti 11 verkare. Jag
kan likväl icke dela Herr Ekermans tanka,
att Rikets Ständer ej böra med framställning
härom besvära Kongl. Maj:t. Man bör här¬
vid öfverväga, att det är nästan ingen möj¬
lighet, att hytt-egare, som äro å spridda
ställen bosatta, kunna för den ifrågavarande
angelägenheten sammankomma. Jag anser
således Betänkandet välgrundadt, och tillstyr¬
ker, att det må bifallas.
Herr Ekerman: Jag deremot finner in¬
genting vara lättare, än att hvarje bergslag
genom bergmästaren, eller byttefogden, eller
omedelbart hos bergsstyrelsen, anmäler sig
önska upprättande af ett låne-contor, i lik¬
het med JernContoret. Såmedelst kunde
tackjernsbergslagernas önskan i detta fall
uttryckas; men jag har en hemlig aning, att
liytte-egarne ej gå in derpå, enär en årlig kost¬
nad derigenom dem tillskyndas, och ej hel¬
ler är det rimligt, att Banken eller Sattea
4o8
Den s5 Maj.
ensam skall underhålla ett sådant förlags-con-
tor; äfvensom jag tror mig böra tillägga den
tanka, att det icke är administrationens skyl¬
dighet alt uppgöra planer lill inrättningar,
hvaraf en eller annan corps förmodar sig
hafva fördel, utan alt deremot corpsen sjelf
eger att uppgöra planen eller förslaget samt
ingifva den till administrationen, som då kan
gilla, förbättra eller afslå, hvad föreslaget
blifvit. Jag anhåller om återremiss, den jag
hoppas ej förnekas, helst jag har erfarenhet,
att Ståndet ofta dertill visat benägenhet.
Herr Hemberg begärde äfven återremiss.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Utlåtandet först till
bifall och sedermera till återremiss, på hvil¬
ka frågor Ja och Nej svarades, samt votering
begärdes.
Herr Ekerman anförde: alt, då frågan
skall genom votering afgöras, nödgas han
yrka afslag å Betänkandet, och anhöll, att
ContraPropositionen må derefter inrättas,
hvilket af Herr Nore'us bestriddes.
Derefter uppsattes, justerades och an¬
slogs följande Voterings-Proposition: ”Den,
som bifaller Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottels Utlåtande, N:o 109, lägger:
Ja. Den det icke vill, lagger: Nej. Vinner
Nejj kommer Utlåtandet alt, i anledning af
dervid gjorda anmärkningar, återremitteras.”
Herr Ekerman reserverade sig häremot,
i afseende derå, alt ContraPropositionen blif¬
vit ställd på återremiss.
Den q5 Maj.
Omröstningen skedde, jemlikt Riksdags-
Ordningens föreskrifter, och, vid Volerings-
sedlarnes öppnande och uppräknande, befun-
ros de innehålla 23 Nej emot i5 Ja} i följd
hvaraf Utlåtandet, N:o 109, var återremit-
teradt,
och N:o 110, rörande väckt fråga om
skattelösen af Ecclesiastique-hemman i Skåne,
Bifölls.
§• 5.
Å nyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Ulskotlens Utlåtande,
N:o 3o, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition örn ökadt anslag till understöd
för utflyttningar och vid egoskiften, m. m.
Herr Ståhle: Då Stats-Utskottets Utlå¬
tande, angående regleringen af utgifterna un¬
der Riks-statens nionde hufvudtitel, är af
Ståndet återremilleradt, och detta nu upplä¬
sta Utlåtande dermed eger sammanhang, hem¬
ställer jag, om ej detsamma äfven må åter¬
remitteras, på det att Stals-Utskottet må kom¬
ma i tillfälle att bedöma ämnet i ett helt.
Herr Richert: Det i detta Betänkande
tillstyrkta anslag är bland de vigtigaste, och
jag anhåller, att Betänkandet måtte bifallas,
på de skäl, som deruti utvecklas.
Herr Santesson: Sådana bidrag, som nu
tillstyrkas, anser jag vara det enda medlet
att upphjelpa åkerbruket i de provincer, som
åro i detta afseende af behof, det enda sät¬
Den a5 Maj.
tet att förekomma Statens förluster på dessa
provincer, som väl förut äfven undfått bi¬
drag af Staten, men derföre måst skuldsät¬
tas. Jag önskar, alt Utlåtandet måtte bi¬
fallas, och tillägger, alt jag anser det vara
angeläget för Stats-Ulskoltet, att om afgö-
randet häraf snart erhålla kännedom till rät¬
telse vid besvarandet af återremissen å Ut¬
låtandet, angående Piiks-statens nionde huf-
vudtitel.
Herr Mattson förenade sig med Herrar
Santesson och Richert.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o 3o, bifölls.
§. 6.
Protocolls-Utdrag, angående de af Stån¬
det denna dag, enligt 4 ot-'h 5 §§. af Pro-
tocollet, fattade beslut, justerades.
§• 7 •
Föredrogos å nyo de den ig dennes e.
m. bordlagde, Herr Santessons behörighet att
vara Riksdagsfullmäktig för Staden Göthe¬
borg rörande handlingar, vid hvilket ären¬
des företagande Herr Santesson trädde af.
Dessa handlingar, som nu upplästes, voro:
i:o Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse af
den 8 dennes till Borgare-Ståndet, med pro-
tocoll och handlingar i frågan rörande Herr
Den 25 Maj.
Santessons behörighet att vara Götheborgs Stads
Riksdagsfullmäglig vid nu påstående Riksdag,
2:0 Utdrag af de hos Magistraten i Gö¬
theborg uti ämnet den 20 sisllidne Februari
samt den 6 och i3 derpåfoljande Mars håll¬
na Protocoll,
3:o Utdrag af Prolocollet, hållet hos
Handels-Socieleten i Götheborg den 27 Fe¬
bruari och den 3 Mars detta år,
Den 27 sistlidne Februari, af Göthe¬
borgs inkommande och utgående Kongl. Sjö-
tullskammare meddelade bevis derom, huru
vida Herr Santesson, under loppet af åren
1825—1828, importerat eller exporterat varor,
5:o Tvanne den 2 sistlidne Mars utgifna
bevis, det ena af Stadsmäklaren och Skeppskla-
reraren Joh. A. Leffler, och det andra af Stads¬
mäklaren J. F. Arfvidsson, för alt styrka, det
Hr. Santesson har handels-contor uti Götheborg,
6:0 Ett den 28 sisllidne Februari date-
radt bevis af Grosshandlanden A. W. Prytz,
såsom disponent och delegare af Reia Sten
och Röda Stens reparebana, alt Herr Santes¬
son är egare till hälften af det förra och en
tjugondedel af den sednare,
och 7:0 Ett bevis af den 2 sisth Mars,
undertecknadt af Grosshandlanden Fredric
Ulric von Aken m. fl., derom, att Herr San¬
tesson eger en actie uti det vid Götheborg
varande skeppshvarfvet Kusten.
Sedan dessa handlingar blifvit upplästa,
anförde Herr Richert: Orsaken till den af mig
vid början af Riksdagen gjorda framställning
r
/(i a 20 Maj.
emot Ilerr Santessons riksdagsmannabehörig-
het, torde Ståndet erinra sig. Den var för¬
anledd af beslutet, angående Herr Huldbergs
förklarade obehörighet att vara riksdagsfull¬
mäktig för städerna Vadstena, Sigtuna och A-
skersund. Jag bestridde egentligen ingende¬
ra deras riksdagsmannabehörighet; men jag
påstod endast, att, då för dem bägge inträf¬
fade det förhållande, att de ej voro mantals¬
skrifna uti de städer, som de representerade,
borde ock med dem på lika sätt förfaras. An¬
märkningen, att Herr Santesson ej var i Gö¬
theborg mantalsskrifven, upplystes äfven ge¬
nast; men besluten, angående Herrar Santes¬
son och Huldberg, blefvo emedlertid ganska
olika. Hvad jag härvid åsyftade, var endast
enhet i åtgärderna. Jag ansåg jemväl Herr
Santesson icke idka någon egentlig handels¬
rörelse. Den hållna undersökningen har å-
dagalagt, att jag icke bedragits uti den för¬
modan, att Herr Santessojis borgarerätt står
på svaga fötter. Det är likväl långt ifrån
mig, att nu vilja begynna en ny strid i det¬
ta ämne, helst Riksdagen redan långt fram¬
skridit, Ståndets tid är upptagen af vigtigare
ärenden, och Riksdagen, efter hvad jag vill
hoppas, snart må nalkas slutet. Jag föran-
låtes likväl, för min egen tillfredsställelse,
anhålla, att Ståndet ville förklara, om jag
baft anledning till den gjorda anmärknin¬
gen, äfvensom jag önskar, ätt Herr Santes¬
son, om han en annan gång, såsom Riks¬
dagsman, sig inställer, må styrka sig vara
Den 25 Maj. 413
bättre qualificerad, till förekommande af dy¬
lik anmärkning.
Herr Leffler: Enär Herr Santesson nu
icke är tillstädes, får jag, å hans vägnar, för¬
klara, att han icke önskar alt qvarblifva i
Ståndet, ined annat villkor, än att det är för¬
enligt med laglig rätt, och anhåller, att Stån¬
det derom ville sig utlåta.
Herr Ekerman: De upplysningar, som
genom den hos Magistraten i Götheborg håll¬
na, Ståndet nu tillhandakomna, undersökning
äro meddelade, äro, efter hvad mig synes,
inga andra, än de, som Ståndet förut i den-
O 7
na fråga egt, och de gå egentligen derpå ut,
att Herr Santesson ej har annan handelsrö¬
relse, än den, som är en följd af hans egen¬
skap såsom egare af fastigheter. Men det är
icke på denna omständighet, som min upp¬
märksamhet fästes, ulan jag grundar min öf¬
vertygelse i frågan derpå, att jag ej annat
kan än föreställa mig, att, enligt espril’n af
Eorgare-Ståndets reprassentalion, dess med¬
lemmar böra ovillkorligen vara mantals- och
skattskrifne i den stad eller någon af de stä¬
der, som de reprassentera. Efter denna å-
sigt, och då det är min oeftergifliga pligt»
att uttala min tanka, utan hinder af person¬
lig högaktning, enskild vänskap, eller hvilka
considerationer som helst, nödgas jag för¬
klara, att, enär Herr Santesson icke är man¬
talsskrifven i Götheborg, som han nu repra3-
senterar, jag ej kan erkänna honom till Riks-
4>4
Den s5 Mctf.
dagsfullmägtig behörig vid nu påstående
Riksdag.
Herr Lindqvist .ansåg, att, då Magistra¬
ten i Götheborg nu ytterligare vitsordat Herr
Santessons bursk,ipsrätt, är hans Riksdags-
naanna-behörighet satt utom allt tvifvel.
Häruti förenade sig Herr Valley.
Herr Westman: Då jag, vid förut afgifvet
yttrande, ansett det med lag öfverensstämma,
att ingen är rätter Borgare, som icke bor cch
således är mantals- och skaltskrifven i deri
stad, der han burskap vunnit, får jag ock nu
detta omdöme åberopa.
Herr Löfvenius åberopade, hvad han
förut i saken anfört, och tilläde, att, likasom
lian tillförene funnit Herr Santesson behörig
att vara Riksdagsfullmäktig för Götheborg,
anser han äfven nu detta förhållande ega rum.
Herr leffler: I anledning af Herr Eker¬
mans yttrande, torde det tillåtas mig erinra,
att det ej är något tvifvel underkastadt, alt
Herr Santesson ar uti Götheborg skaltskrif¬
ven. Om man för öfrigt närmare öfverväger
saken, finnes ock, att Herr Santesson styrkt,
det han utgjort och utgör alia onera, hvilka
honom, såsom borgare, åligga, och uppfyllt
alla personliga praestalioner, sorn billigen kun¬
nat affordras. Dessa prestationer måste nå¬
gon gång upphöra, helst för en man, hvil¬
ken, med det nit som Herr Santesson, dem
fullgjort. Genom delta allt, anser jag Herr
SantessonsRiksdagsmanua-behörighet vara full¬
komligen legitimerad. Af Grundlagen kan
Den a5 Maj.
4i5
jag ej hemta anledning till den slutsats, att
till denna egenskap fordras, att vara i staden,
som reprassenleras, mantalsskrifven. Detta är
en ny fråga, som, efter min öfvertygelse, ej
ian innefatta grundadt skäl att nu skilja
Herr Santesson från Riksdagsmanna-befattning.
Herr Hemberg: Då Bevillningsförordning
gen stadgar, att man skall mantalsskrifvas, der
man största delen af året vistas, och jag icke
vet det genom någon lag vara förbudet för
borgare att å landet bo, vore det i sanning
våldsamhet, om borgaren skulle, för att vid
sin behörighet, såsom sådan, bibehållas, vara
nödsakad att i staden bo. Af anmärkningen
derom, att Herr Santesson icke är för sin per¬
son i Götheborg mantalsskrifven, kan jag så¬
ledes icke draga den slutsats, att Herr San¬
tesson är till riksdagsmannabefattning för Gö¬
theborg obehörig. Dessutom har riksdagen
redan länge fortfarit, och, då Herr Santesson
ostridigt är en af Ståndets verksammaste med¬
lemmar, skulle det vara mera skada, än förmån
för Ståndet, om Herr Santessons deltagande i
riksdagsmannagöromålen upphörde.
Herr Helsingius: Orsaken, hvarföre Stån¬
det vid början af Riksdagen ansåg sig ej kunna
afgöra denna fråga, utan fann den böra till
laga åtgärd förvisas, var, att den ej pröfvades
vara tydlig och klar. Då Magistraten i Gö¬
theborg, såsom resultat af den hållna under¬
sökningen, vitsordat, att Herr Santesson är
rätter borgare i Staden, samt HandelsSocie-
telen derstädes sådant icke bestridt, kun jag,
w
416 Den s5 Maj.
om ock jag för egen del ej skulle finna d»
lernnade upplysningarne så tillfyllestgörande,
sorn jag skulle för enahanda slutsats dem
önska, likväl, på grund af nyss åberopade
vitsord, icke bestrida Herr Santessons rätt
att, fortfarande, vara Riksdagsfnilmägtig för
Götheborg vid denna Riksdag.
Herr Montan: Då saken förra gången
Ros Ståndet förevar, ansåg jag olika förhål¬
landen ega rum emellan Herrar Santesson
och Huldberg^ i anseende lill de omständig¬
heter, som den förre genom företedda bevis
styrkt, och hvad jag då anförde, åberopar jag
äfven nu.
Discussionen ansågs slutad, och, sedan
Ståndet, uppå Herr Talmannens Proposition,
ej funnit Herr Santessons ytterligare hörande
före sakens slutliga pröfning behöfligt, be¬
slöts, att frågan, angående Herr Santessons
Riksdagsmannabebörighet, efter de nu mera
vunna upplysningar och Götheborgs Stads
Magistrats i sammanhang dermed afgifna yt¬
trande, kommer att förfalla.
Herr Ekerman instämde icke i beslutet,
utan åberopade, hvad Iian i dag förut i äm¬
net anfört.
§. 8.
Föredrogos och lades på bordet, utan
nu begärd uppläsning, följande i tryckta
exemplar till Ståndets Herrar Ledamöter ut¬
delade Memorial och Utlåtanden:
1
'Den 25 Maj. 417
1 :o Constitutions-UtskottetsMemorial, N:o
28, angående Herr F. L. Rosenquists af Å-
kershult anmärknings-anledning, i afseende
på grunden för en sökandes uteslutande från
förslaget till ett pastorat,
2:0 Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Utlåtanden:
N:o 22, i anledning af väckt fråga om
tractamente för Städernas Magistrater och
Borgersman, då de till besigtningar m. m. för
Kronans räkning varda kallade,
N:o a3, med anledning af gjorda hem¬
ställanden om uppmuntran till J. E. Eken¬
mark; hans hustru och tvänne systrar för af
dem införda förbättringar i väfnadskonsten,
N:o 24, i anledning af gjord hemställan
om anslag af allmänna medel till utvidgande
och förbättrande af Warbergs hamn,
N:o 25, i fråga om yrkad indragning af
Regiments-pastors och Bataillons-predikants-
sysslorna vid Regimenterna,
N:o 26, i anledning af flera väckta Mo¬
tioner om anslag af allmänna medel för Ar¬
bets- och Corrections-inrättningar i åtskilliga
delar af Riket,
N:o 27, i anledning af gjord hemställan
om Ombergs Kronoparks försäljning under
skatterätt till de deromkring närmast beläg¬
na socknar,
N:o 28, i anledning af väckt fråga om
ett förändradt sätt för saltpeters transpor¬
terande, och
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. 27/, 4J.
4i8
Den 2 5 Maj.
N:o 2g, i anledning af yrkad granskning
af de, rörande skogshushållningen i Riket,
gällande Författningar;
samt 3:o Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottets Utlåtanden:
N:o lii, öfver en väckt Motion om be¬
stämda föreskrifter för befordringar inom
Postverket och till derunder lydande be¬
fattningar,
N:o ira, öfver gjorda Motioner om full¬
komlig frihet, i afseende å köp och salu af
tackjern, äfvensom vid jerntillverkningen i all¬
mänhet,
N:o 113, i anledning af erhållna återre-
misser å Utskottets Betänkande, N:o 4o, an¬
gående klagan deröfver, att bergsmännen in¬
om Nerikes och Vestmanlands bergslager blif¬
vit ålagdt alt vid masugnarne begagna malm¬
vågar, i stället för skoflar, m. m.,
N:o 114, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 38, öfver yrkadt
förbud emot otillåtna Landtmarknader, samt
om militaira marknads-vakter och inställande
af en marknad i Borås,
N:o 115, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande, N:o 36, öf¬
ver väckt fråga om rättighet alt leverera rän-
tebö och halm in natura för Kongl. Hofstal-
lets behof,
N:o 116, i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet, N:o 27, öfver väckt fråga
om åtgärders vidtagande till spridda rote-
andelars sammandragande.
Ben 25 Maj. ^ g
N:o 117, i anledning af väckt fråga om
upplösning eller förflyttning af Invalid-inrätt¬
ningen vid Ulriksdal,
N:o 118, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 29, rörande väckt
fråga om anläggandet af en Köping vid Fi¬
skeläget Fjellbacka i Bobus Läns skärgård, och
N:o 119, i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet, N:o 3o, öfver väckta Motio¬
ner, rörande förändradt fångföringssätt.
§• 9-
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial, N:o
Ilo, hvaruti anmäldes, att anledning är till
anmärkning emot Statsrådet samt Föredra¬
ganden för Handels- och Finance-Ärendena,
och begärdes remiss derå till Constitutions-
Utskottet, inför hvilket anledningarne skulle
uppgifvas; och blef nämnda remiss bifallen.
Plenum slutades kl. { 2 e, ni,
In fidem
E. G. Runeberg.
\
Ven sg Maj.
Den 29 Maji.
Plenum klockan \ 6 e. m.
§• u
Ankomna Protocolls-Utdrag för den
21, 22 och 25 i denna månad, upplä¬
stes och lades till handlingarne, nämligen
från Ilögvördiga Preste-Slåndet, angående re¬
miss till Constitulions-Ulskottet af den uti
Stats-Utskoltets Memorial, N:o 118, anmälda
anledning lill anmärkning emot Statsrådet
samt Föredraganden för Handels- ochFinance-
Ärenden; återremisser af Stats- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Ulskottens Utlå¬
tanden, N:is 22 och 23; bifall lill Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtanden, N:ris 24, 25, 27, 28, 29 och 3o,
och till detta sistnämnda Utskottets Utlåtan¬
den och Betänkande!!, N:ris 106, 107, 108,
109 och 110; samt läggande lill handlingar¬
ne af Constitutions-Utskottets Memorial, N:o
28; — och från Hedervärda Bonde-Ståndet,
med underrättelse, att Ståndet, vid afgöran¬
de af Stats- samt Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottens Utlåtande, N:o 22, låtit
bero vid första punkten, rörande tractamen-
te för Magistratspersoner, men afslagit sed¬
nare punkten, elier angående en dylik för¬
mån för Borgerskapet; bifallit dessa 2:ne Ut¬
Den ag Maj.
skotts Utlåtanden, Nrris 23, 24, 25, 26, 27,
28 och 29, Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottets Utlåtande, Nro 106, samt Con-
stilutions-Utskottets Memorial, Nro 25, lågt
till handlingarne delta sistnämnda Utskotts
Memorial, Nro 28; af Stats-Utskoltets Utlå¬
tande, N:o 128, afslagit irsta, 2:dra och 5:te,
Bifallit i5:de, iyrde och iprde punkterna och
återremitterat detsamma i alla öfriga delar;
Bifallit detta Utskotts Utlåtande, N:o 129; af
dess Utlåtande, Nro i32, bifallit grde, urte,
i3:de, 2i:sta, 22:dra, 24:de och 2yrde punk¬
terna, men de öfriga återremitterat; af Utlå¬
tandet, Nro i33, Bifallit 2:dra och 3:dje, af¬
slagit örte och yrde punkterna, uppskjutit
pröfningen af 9:de punkten, och de öfriga
delarne återremitterat; likaledes återremitte¬
rat samma Utskotts Utlåtanden, Nrris i3y,
i4o, r41 ock i42> Bifallit Nro i38, samt af
Nro i3g den delen, som rörer anslag för för¬
fattandet af fullständig historia om Konung
Carl XIrs regering, men afslagit sednare de¬
len, eller om anslag för fortsättandet af det
utaf Herr Cederschjöld påbegynta utgifvan-
det af äldre Riksdagshandlingar.
§. a.
Justerades iro Protocollet för den 21
dennes, och 2:0 af Protocollet för den 22
dennes 1 och 2 §§., med undantag af hvad
uti den sednare §:n förmäles, i anledning af
Stats-Utskottets Utlåtanden, Nrris i5i och i5a.
422
Den sg Maj.
Derefter uppläste Herr Hemberg ett
skrifteligt anförande, som skulle i Protocollet
intagas, så lydande:' ”Jag har sökt till att i
minnet återkalla hvad jag muntligen anförde
till det nu upplästa Protocollet, och hvilket
jag sedermera skriftligen aflemnal; orsaken
härtill är den: att jag har fått läsa, uti ett af
af våra publiqua blad, detta mitt anförande,
men så stympadt och afskuret, att rätta me¬
ningen deraf visserligen intet kunnat inhem-
tas; och så har jag redan fått erfara obe¬
hagliga följder och ett ovänligt bemötande
härföre; det är alltså med anledning derutaf,
som jag ville på det vänligaste anhålla, hos
de Herrar, som härstädes göra annolationer
af hvad som förefaller, förmodligen för att
lemna Herrar Tidningsskrifvare derutaf del,
det de benäget ville innehålla med deras
meddelanden deraf, så länge och intilldess
att Protocollet vore justeradt, på det att o-
behagligheter måtte undvikas, och att inga
andra yttranden blifva offentliggjorda, än
uti öfverensstämmelse med hvad våra Pro-
tocoller verkligen innehålla.”
§• 3.
Upplästes och godkändes Expeditions-
Utskottets, af anledning Protocollet den 21
dennes §. 5 utvisar, uti å nyo skrifna exem¬
plar meddelade förslag till underdåniga skrif-
velser, Niis 5g och 70.
Den a g Maj. 43 3
§• 4.
Föredrogs S nyo och lades till hand-
lingarne Constitutions-Utskottets Memorial,
U:o 28, angående Herr F. L. Rosenqvists
af Akershult anmärknings-anledning, i afse¬
ende på grunden för en sökandes uteslutan¬
de från förslaget till ett pastorat.
§. 5.
Föredrogos å nyo följande Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtanden:
N:o 22, i anledning af väckt fråga om
tractamente för Städernas Magistrater och
Borgersman, då de till besigtningar, m. m.
för Kronans räkning varda kallade.
Bifölls.
N:o 23, Med anledning af gjorda hem¬
ställanden om uppmuntran till J. E. Eken¬
mark,, dess hustru och tvänne systrar, för
af dem införda förbättringar i väfnadskonsten.
Bifölls.
N:o 24» i anledning af gjord hemställan
om anslag af allmänna medel till utvidgande
och förbättrande af Warbergs hamn.
Herr Memsen: ”Då sammansatta Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skotten inse nyttan och nödvändigheten af en
hamnförbättring vid Warberg, men nödgats
vägra det dertill begärda understödet för när¬
varande, af den orsak, som vi alla känna:
Statens inskränkta tillgångar — är väl ingen¬
4^4
Den sg Maj.
ting vanligare, än att gilla ett slikt resultat,
och jag vågar knappast vänta något fördel¬
aktigare; men, för att ega den tillfreds¬
ställelse att hafva meddelat Höglofl. Utskot¬
ten alla de upplysningar, som kunna anses
motiverande mitt framställda yrkande örn an¬
slag för berörde hamnförbättring, skall jag
utbedja mig, alt Högtärade Ståndet härtill
ville bereda mig ett tillfälle medelst återre-
miss af ifrågavarande Utlåtande, N:o 2^.”
"Warbergs hamn torde med mindre kost¬
nad, än åtskilliga andra Rikets hamnar,
hvartill anslag blifvit begärda, i betydlig mån
kunna förbättras. Enligt hvad jag af Herr
Öfverste-Lieutenanlen Lagerheims förslag och
min egen kännedom af localen kunnat finna,
blir hufvudsakliga ändamålet med denna
hamnförbättring vunnet genom en utsträck¬
ning eller tillökning af den redan varande
stenbryggan utåt redden. Detta arbete i sin
början kan bestridas med ganska lindrig
kostnad, då naturligtvis först användes den
tjeuliga byggnadssten, som i mängd finnes
nära invid stället. Med hvarje famn, som.
denua brygga utlägges eller ökas, vexer äf¬
ven det skydd mot Vest- och Sydvestliga
stormar, som skulle förekomma olyckor och
förluster af den art, som förut å redden, i
anseende till hamnens otillräcklighet, ofta egt
rum. Med ett understöd således af 10,000 Rd.
eller mindre, att, i mån af behofvet, utgå
och användas, skulle en betydlig fördel kun¬
na beredas, och att någon uppmärksamhet
Den 2 g Maj.
425
härå borde fästas, för att visa, huruvida man
anser bandel och sjöfart böra upplifvas eller
icke, synes väl vara billigt, då Warbergs
Stad, med en folkmängd af endast 1600 per¬
soner, eger ej mindre än 11 under segel
och i brukbart stånd varande större och
mindre fartyg, innehållande tillsammans 546
läster.”
Derjemte företedde Herr Memsen följan¬
de tvänne handlingar, som han anhöll må
åtfölja återremissen, i händelse den beviljas,
nämligen:
1:0 Ett bevis så lydande: ”Enligt Man¬
tals- och Skattskrifnings-längden för War¬
bergs Stad och innevarande år, utgör folk¬
mängden i Staden:
Mantalsskrifne — — •—
Befriade — — — — 198
Underårige — — — 481
Tillsammans 1627 Personer.
Warbergs UppbördsConter den 22 October
1828. Anders Öhrvall} StadsCasseur.” och
2:0 En förteckning af denna lydelse:
”Förteckning öfver Warbergs Stad till¬
hörige fartyg:
Antal. Lästetal.
Fregatt-Skeppet Providentia
|
1
|
122%
|
Bark-Skeppet Oscar
|
1
|
I o3
|
Briggen Minerva
|
1
|
69
|
Galeasen Apparencen
|
1
|
53
|
Skonerten Warberg
|
1
|
43|
|
-^26 Den 2g Maj.
Skonerten Två Bröder
|
1
|
36
|
Slupen Emilia
|
1
|
33
|
Slupen Carl Johan
|
1
|
29
|
Slupen Delphin
|
1
|
2 3f
|
Slupen Speculalion
|
1
|
|
Slupen Elisabeth
|
1
|
i5*
|
Summa
|
11
|
546
|
Warbergs Sjömanshus Contor, den 20
Mars 1829, Anders Öhrvall."
Herr Santesson: Jag vill gerna under¬
stödja Herr Memsens anhållan om återremiss
af Utlåtandet, men fruktar likväl, att resul¬
tatet ej kan blifva förändradt, vid öfvervä¬
gande af bristande tillgångar. Härigenom
är dock icke möjligheten Warbergs Stad be¬
röfvad att vinna bidrag af sådana medel,
som äro för allmänt nyttiga ändamål afsatta,
och hvilkas fördelning är till Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning öfverlemnad. Jag tror e-
medlerlid, att någon allvarlig åtgärd i af¬
seende på Warbergs hamns upphjelpande,
ej ifrågakommer på 5 härefter följande år;
men, som jag delar Herr Memsens åsigt om
nyttan af förslaget, bestrider jag icke åter-
remissen.
Herr Hemberg: Lika med Herr Santesson,
fruktar jag, att ett annat resultat, än det,
som Utlåtandet innehåller, ej vinnes genom
återremiss; dock kan jag icke undgå att ut¬
trycka min förundran deröfver, huruledes an¬
slag af 3ooo Rd. blifvit, på sätt Utlåtandet
N:0 a3 visar, beviljadt till en person, vid
Ben 2 g Maj, 427
namn Ekenmarkj i och för väfnadskonst,
med företräde framför en hamnbyggnad.
Detta antyder en besynnerlig ton i vårt land,
under det man i andra länder söker att upp¬
hjelpa handel och sjöfart.
Pierr Mantan: Med den kännedom, som
jag eger om localen vid Warberg, anser jag
mig böra understödja Pierr Memsen uti hans
begäran om återremiss, och det med så myc¬
ket större skäl, som han uppgifvit nytt för¬
slag till den ifrågavarande hamnens förbät¬
tring med ringa kostnad; och jag är öfverty-
gad, alt Herr Memsens förslag, om det brin¬
gas till verkställighet, skall bereda stort värn
för i hamnen liggande fartyg emot sydliga
och vestliga stormar.
Herr Leffler: Inom Utskotten har jag
talat för saken; och, med kunskap om localen
samt derpå grundad visshet, att fartygen,
som ligga i hamnen, äro, i denna hamns
närvarande skick, mycket blottställda, förenar
jag mig uti anhållan om återremiss.
Häruti förenade sig Plerrar Sandbladj
Croniusj Riehert, m. fl.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o 2/;» återremitterades.
N:o 25, i fråga om yrkad indragning af
Regiments-pastors och Bataillons-predikanls
svsslorna vid Regimenterna.
Bifölls.
N:o 26, i anledning af flera väckta Mo¬
tioner om anslag af allmänna medel för Ar¬
4^8
Den sg Maj.
bets- och Corrections-inrättningar 1 åtskilliga
delar af Riket.
Jemte Utlåtandet, upplästes Herrar San»
tessons och Lefflers reservationer.
Herr Petterson: ”Jemte instämmande i
Herrar Santessons och Lefflers reservation,
vidfogad Höglofl. Stats- och Economie-Ut-
skottens Betänkande, N:o 26, rörande arbets-
och corrections-inrättningar i åtskilliga delar
af riket, får jag tillika för egen del, vid Hög¬
lofl. Utskottens nämnda Betänkande, i hvad
det angår inrättande af ett arbetshus i Lands¬
crona, göra följande anmärkningar:”
"”Val hafva Höglofl. Utskotten i andra
punkten af Betänkandet, utan intagande af de
liufvudsakliga skäl jag anfört, såsom i förbi¬
gående kortligen lemnat ett rum åt min Mo¬
tion, om upplåtelse af Statens gamla och för¬
fallna egendom, Prippska Baraquen kallad,
belägen utom fästningsgrafvarne i Landscro¬
na Stad, till inredande af ett arbetshus, för
icke vanfrejdade, utan blott sysslolösa perso¬
ner i närgränsande städer och landsbygd;
men i beslutet hafva Höglofl. Utskotten all¬
deles förgätit meddela något yttrande der¬
öfver.”
”Emot Höglofl. Utskottens berörda Ut¬
låtande, att en central corrections- och ar-
bets-inrältning redan är inom hufvudstaden
organiserad i den större scala, att sysslolösa
eller för vanart böjda manspersoner, från
alla delar af riket, deruti kunna emottagas,
hafva Herrar Santesson och Leffler nog
Den sg Maj. 429
grundligt visat olämpligheten af denna in¬
rättnings begagnande för aflägsnare orter, att
jag anser öfverflödigt dervid göra några til¬
lägg, och vill derföre endast påkalla en när¬
mare uppmärksamhet om nödvändigheten a£
ett arbetshus i min hemort för sysslolösa, väl-
frejdade qvinnspersoner,— äldre och yngre.”
”Till en sådan inrättning åsyftade egent¬
ligen min Motion, och den är äfven af be-
hofvet pakallad — icke för Landscrona stad
och dess tillhörande verkliga innevånare
af arbetande classen, eller dess ålderstigna
fattiga, ty för dem hafva utvägar till försörj¬
ning alltid utfunnits, utan synnerligast för
den mängd, circa ett tusende personer, en¬
dast i Landscrona Stad varande, hustrur och
barn, som, efter upplösning af Konungens e-
get värfvade regimente, otvifvelaktigt härefter,
mer än hittills, skola besvära städer och lands¬
bygd med kringstrykande och bettlande; —
Och, då dessa olyckliga varelser äro att anse
för statens, och icke ortens eller stadens, för
det trouppen varit stationerad i Landscrona,
vågar jag ytterligare ödmjukast anhålla, det
Rikets Höglofl. Ständer täcktes behjerta min
Motion, om ej lill penningebidrag för det
närvarande, åtminstone med öfverlåtelse af
den uppgifna egendomen till fri disposition
och egande rätt för uppgifna ändamålet, i
synnerhet som stalén deraf, öfver 5o år, ic¬
ke dragit den ringaste fördel eller nytta, men
väl kostnader till reparationer å husen, sora.
dock till det mesta äro förfallna och fordra
43o
Den 2Q Maj.
att i grund rifvas och ombyggas, innan de
tunna gagneliga användas.”
”Jag anhåller alltså om återremiss af Be¬
tänkandet, med Förtröstan, att Höglofl. Stats-
och Economie-Utskotlen, efter närmare öf¬
vervägande af min Motion, och hvad jag här¬
igenom ytterligare andragil, skola inse nöd¬
vändigheten af att tillvägabringa en arbets¬
inrättning i Landscrona för äldre och yngre
qvinnspersoner, samt dertill föreslå Rikets
Höglofl. Ständers bifall, till öfverlåtelse af den
så kallade Prippska Baraquen eller egendo¬
men, så mycket heldre, som en sådan inrätt¬
ning, för alla delar i Riket, icke är organise¬
rad i hufvudstaden, och, om den funnes, än¬
då skulle leda tili större utgifter för staten,
i skjutsomkostnader, utom betungandet för
allmogen i skjutsningsbesväret.”
Herr Leffler: Det är egentligen i anled¬
ning af sednare delen af reservationen, som
jag anhåller om återremiss. Föga hopp lärer
återslå att för närvarande erhålla en ordent¬
lig correctionsanstalt i Götheborg, sedan upp¬
lyst blifvit, att medlen åtgått till corrections-
inrättningarne i hufvudstaden; men, då ända¬
målet till någon del och lättare skulle kunna
vinnas genom utvidgande och förbättrande
af Götheborgs spinnhus, synes det vara rätt¬
vist och billigt, att det mindre anslag, som
dertill fordras, bör af staten meddelas. För
öfrigt åberopar qag den af mig, gemensamt
med Herr Santesson., emot Utlåtandet afgif¬
va reservation.
Den 2g Maj.
43t
Herr Santesson åberopade reservationen
oell förenade sig uti anhållan om återremiss.
Herr Ekerman: Jag skulle gerna medgif¬
va återremiss, oni något ändamål dermed
kunde vinnas, emir Utskotten ej hafva me¬
del att till det af Utskotten i berörde afse¬
ende erkända behofvet anvisa, sedan de me¬
del, som dertill eljest befunnits, blifvit lill
Correctionslnrättningarne i Stockholm använ¬
da, efter det Rikets år 1823 församlade Stän¬
der bifallit centralisationen af dylika Inrätt¬
ningar, hvilken iqke medförer någon egentlig
nytta för Stockholm, som helst skulle önska
dessa Inrättningar transporterade härifrån.
Af dessa skäl tror jag lika litet förändring i
detta Utlåtande genom återremiss beredas,
som en sådan är att förvänta, i anledning af
den redan beviljade återremissen af Utlåtan¬
det, angående det begärda bidraget till upp-
lijelpande af Warbergs hamn.
Häruti förenade sig Herr Lundman.
Herr Santesson: Oberäknad den omstän¬
dighet, att Utskotten grundat beslutet derpå,
att medel saknas för ändamålet, tror jag det
böra anmärkas, att i Utlåtandet ett origtigt
förhållande är uppgifvet, hvilket, efter hvad
jag förmodar, är i reservationen fullständigt
vederlagdt. Utskotten hafva nämligen yttrat,
att en Central Correclions- och Arbets-In-
rättning redan är inom hufvudstaden organi¬
serad i den större scala, att sysslolösa eller
för varnart böjda manspersoner från alla de¬
lar af Riket deruti kunna emottagas; men
43a
Den 29 Maj,
Kongl, Maj:ts Nådiga beslut af den 21 Januari
1826, åberopadt uti Fångstyrelsens underdåni¬
ga berättelse af den r7 November 1828, in¬
nehåller, att de tvänne Corrections-Inrält-
ningarne i bufvudstaden, en för man- och en
för l vinno-könet, endast afsåge hufvudsta¬
dens, samt norra, nordvestra och de när¬
mast varande södra länens försvarslösa och
vanartiga personer, hvaremot Corrections-
Inrättningar i Götheborg, Norrköping och
Malmö vore bestämda alt emottaga sådana
personer från sydligare orterna ,och vestra
delen af Götha Rike. Detta nu anmärkta
förhållande synes ensamt böra föranleda åter-
remiss, och jag föreställer mig, att Ståndets
Herrar Ledamöter, med önskan att se sär¬
skilda orters behof afhulpna, ej skola vä¬
gra den nu begärda återremissen.
Herr Mejer förenade sig med Herrar
Santesson och Leffler.
Herr dspelin: Endast i anledning af
Herr Santessons yttrande om något missför¬
stånd af stadgandet, ifrån hvilka orter per¬
soner skola vara komna, som få på de i huf-
vudstaden varande Corrections-Inrättningar
intagas, bör jag förklara, det jag icke tror
förhållandet vara sådant, Herr Sanlesson upp¬
gifvit, då jag vet, alt personer ditföras från
alla orter i Riket. Jag bestrider likväl icke
återremiss.
Herr Petterson: Af Herr Ekermans yt¬
trande, att Rikets Ständer bifallit användan¬
de till corrections-inrättningarne i hufvudsta-
Den 2g Maj.
433
dea af alla de medel, som kunnat för dylikt
ändamål disponeras, föranledes jag fästa Stån¬
dets uppmärksamhet derpå, att jag icke be¬
gärt några medel, utan endast anhållit, att
den så kallade- Prippska Baraquen, som be-
finnes utom fästningsgrafvarne vid Landscro¬
na, och irvilken är en gammal förfallen bygg¬
nad^ hvars uppehållande årligen tillskyndar
Staten kostnad, måtte iståndsättas och inre¬
das till en Arbets-Inrättning.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o 26, återremitterades.
JNTto 27, i anledning af gjord hemställan
om Ombergs Kronoparks försäljning under
skatterätt till de deromkring närmast beläg¬
na socknar.
Bifölls. \
N:o 28, i anledning af väckt fråga om
ett förändradt sätt för salpeters transporte¬
rande.
Bifölls.
och N:o 29, i anledning af yrkad gransk¬
ning af de, rörande skogshushållningen i Ri¬
ket, gällande författningar.
Bifölls.
§. 6.
k nyo föredrogos följande Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottets Utlåtanden:
N:o in, öfver väckt Motion om be¬
stämda föreskrifter för befordringar inom
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. lil. få.
434
Deri 2g Maj.
Postverket och till derunder lydande be¬
fattningar.
Jemte Utlåtandet upplästes de emot det¬
samma afgifna reservationer.
Herr Landegren: För min del kan jag
ej bifalla Utlåtandet, utan instämmer uti
Herr Grefve Posses reservation. Postförval-
taretjensterna fordra ej mera vana och
större skicklighet, än att dessa egenskaper
kunna på några få dagar inhemtas, och den
föreskrift, att endast Postverkets tjenstemän
skulle dertill kunna antagas, komme, efter
hvad mig synes, endast att bidraga att dit
inleda många ynglingar genom hopp om fram¬
deles skeende befordran. Jag tillstyrker så¬
ledes afslag å Utlåtandet.
Herr Santesson: Jag medgifver, att nå¬
gon anledning till Motionen kunnat hemtas
deraf, att man bemärkt, huruledes lediga
Postförvaltaretjenster blifvit tillsatta med af¬
skedade Militaira Embetsman, hvarvid per¬
soner, som med skicklighet och nit inora
Postverket tillryggalagt lång tjenstetid, blif¬
vit förbigångna. Jag finner således, å ena
sidan, grund icke saknas till en framställning
i ämnet hos Kongl. Maj:t; men jag tror dock,
å den andra, att denna framställning icke
bör blifva så generel, som den Utskottet
föreslagit; utan jag tillstyrker, att Rikets Stän¬
der endast må hos Kongl. Maj:t i underdå¬
nighet anhålla, att, om, vid tillsättande af
lediga sysslor inom Postverket, sig företer,
att förtjenta män inom verket finnas, som sö-
Den ag Maj.
435
ia den ifrågavarande sysslan, de böra hafva
ett bestämdt företräde till befordran framför
sökande, sorn förut tjenat utom Postverket.
Det generella uteslutandet vid dylika till¬
fällen, af alla andra, än Postverkets tjenste¬
män, anser jag icke nyttigt för det allmänna,
och i så måtto förenar jag mig uti Herr
Grefve Posses reservation.
Herr Ekerman: Jag finnér Utlåtandet
vara välgrundadt och tillstyrker således, att
det må bifallas. Jag medgifver, att en Post¬
verkets tjensteman ej har behof, för tjen-
stens utöfning, af stora insigter och utvid-
gadt kunskapsförråd; men hos honom, för
att vara skicklig, böra förutsättas osviklighet
och ordentlighet; och det är orätt att beröf¬
va de vid Postverket engagerade personer
möjlighet att kunna hugna sig af befordran
lill bättre tjenster, äfvensom det är för både
enskild och allmän säkerhet af yttersta vigt,
att redliga tjenstemän, såsom Postmästare,
anställas, så att proprie balancer af dem icke
må åsamkas.
Häruti förenade sig Herr Lundman.
Herr Hemberg: Jag förenar mig äfven
med Herr Ekerman. Det är i sanning svårt
för en ung man att uppoffra tid och möda
utan hopp om framtida bröd. Erfarenheten
bar ock visat oss, att, sedan Postförvaltares
tjenster blifvit t. ex. åt afskedade Militaira
Embetsman Öfverlemnade, hafva dessa, till
förrättare af tjensterna, antagit sådana, som
43 G
Den 2g Maj.
förut varit vid PostContoren anställda. Så¬
ledes tillstyrker jag, att Utlåtandet må bifallas.
Herr Löfvenius: Jag har biträdt Utskot¬
tets beslut, som jag anser vara välgrundadt.
I öfrigt delar jag fullkomligen Herr Eker¬
mans åsigler i denna fråga. Postmästare-
tjensten är visserligen icke svår att fullgöra;
men den är ansvarsfull, och detta är till¬
räckligt skäl, ej mindre att den icke måtte,
såsom pensionstjenst, åt orklösheten öfver-
lemnas, utan äfven till förekommande, att
den må i sjelfva verket utöfvas af en under¬
ordnad skrifvare, utan sig ålagd särskild an¬
svarighet.
Herr Richert: Jag tillstyrker bifall å
Utlåtandet, helst Konungen sjelf nu mera till¬
sätter Poslförvaltare-sysslor och säkerligen
afser förtjenster.
Herr Westman: Jag h.sfämmer med dem,
sorn tillstyrkt bifall å Utlåtandet, och anser
de deri utvecklade skäl grundade, så mycket
mer som personer, hvilka vid Postverket
användt deras moda, ej kunna hafva förhopp¬
ning om bergning, derest befordran inom
verket för dem tillstänges elller försvåras.
Herr Langenberg: Jag tillstyrker bifall
å Utlåtandet och anser det vara otvifvelak-
tigt, alt i de särskilda orterna flere vid Post¬
verket engagerade personer äro, som förtjena
att till postmästare befordras, och för hvil¬
kas subsistence sådant är nödvändigt.
Herr Leffler: Jag har i så måtto bi¬
trädt Utskottets beslut, alt jag ansett de i
Den 2g Maj.
sysslan vicarierande alltid böra hafva företrä¬
de vid sjelfva sysslans tillsättande, hvaremot
jag icke funnit denna befordringsrätt höra
utsträckas till Extra Ordinarier inom Post¬
verket, på hvilka är ingen brist; utan jag
ville föreslå, att, om den vicarierande und-
finge den ordinarie platsen, kunde en extra
ordinarie inträda uti den vicarierandes ställe,
innan han vore till vidare befordran berät¬
tigad; äfvensom jag ej inser hinder för militair-
personen att till sysslor inom Postverket be¬
fordras, om lian förut deruti vicarierat.
Herr Strehlenert yttrade, alt han delta¬
git i Utskottets beslut, ansåg detsamma väl-
grundadt och tillstyrkte bifall derå.
Herr Montan: Jag förenar mig med dem,
som tillstyrkt bifall å Utlåtandet och finner
det vara vådligt för allmänna säkerheten, om
Postverks-tjenster skola bestridas af andra,
än dem, som hafva kännedom af verket.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o iir, bifölls.
N:o 112, öfver gjorda Motioner om full¬
komlig frihet, i afseende på köp och salu af
tackjern, äfvensom vid jerntillverkningen i
allmänhet.
Jemte Utlåtandet upplästes Herr Grefve
Posses reservation.
Utlåtandet bifölls.
N:o ii3, i anledning af erhållna återre-
misser å Utskottets Betänkande, N:o 40, angåen¬
de klagan deröfver, att bergsmännen inom Ne¬
rikes och Vestmanlands Bergslager blifvit å»
438 Den 2g Maj.
lagde att vid masugnarne begagna malrnvågar
i stället för skoflar, ra. m.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
N:o 114» i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet, N:o 38, rörande yrkadt
förbud emot otillåtna landtraarknader samt
om militaira marknadsvakter och inställande
af en marknad i Borås.
Jemte Utlåtandet, upplästes Herr Grefve
Posses afgifna reservation.
Herr Memsen instämde uti reservatio¬
nen och ansåg, lika med Herr Grefve Posse,
den af Utskottet föreslagna underdåniga skrif—
velsen, angående den så kallade marknaden i
Borås, öfverflödig, hvarföre Herr Memsen yr¬
kade, att Utlåtandet i denna punkt måtte o-
g i 1 las.
Herr Lundman förenade sig häruti.
Herr Talmannen framställde: 1:0 den del
af Utlåtandet, som angår yrkadt förbud emot
otillåtna landtmarknader och om militaira
marknadsvakter, hvilken del bifölls; och 2:0
Utskottets hemställan, det Rikets Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet an¬
hålla om Nådig befallning till vederbörande
att undersöka förhållandet med den öfverkla-
gade Marknaden i Borås, samt derefter vid¬
taga de åtgärder, som, i öfverensstämmelse
med Lag och författningar, af omständighe¬
terna kunna föranledas.
Herr Lejtfler: Jag hemställer till Herr
Memsens eget bepröfvande, huruvida den un¬
derdåniga skrifvelsen kan medföra någon
Ben 2g Maj.
43<)
menlig inflytelse för Borås. Om sjelfsvåld verk¬
ligen vid den uppgifna marknaden eger rum,
återfaller sådant icke på Borås, utan på den
staden då besökande allmoge, öfver hvars
förhållande klagan blifvit förd; men, derest
Utlåtandet icke bifalles, tror jag detta skola
väcka stort missnöje hos Preste-Ståndet, sorn.
ifrigt yrkat underdånig skrifvelse i nämnda
afseende.
Herr Löfvenius: Jag tror, att frågan här¬
om icke blifvit väckt utan anledning, och
jag anser en undersökning om förhållandet,
sedan det fästat Rikets Ständers uppmärk¬
samhet, ej vara skadlig. Således tillstyrker
jag bifall å Utlåtandet.
Herr Memsen: Om missbruk befinnes ega
rum, återfaller det på Borås, men icke på
dem, som, från landsorten ditkomna, besö¬
ka den så kallade marknaden, hvilken egent¬
ligen ej är annat än en talrikt besökt torg¬
dag. I händelse af missbruk, kan ju anmä¬
lan derom ske hos Konungens Befallnings¬
hafvande, och jag skall vara den första, som
skall efterforska förhållandet och bidraga till
rättelse af missbruken.
Herr Leffler: Efter min tanka skulle oord¬
ningen i sjelfva verket till någon del åter¬
falla på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
såsom länets police-myndighet. Af den un¬
derdåniga Skrifvelsen lärer följden blifva, att
Kongl. Maj:t, uti skrifvelse till dess Befall¬
ningshafvande, anbefaller den begärda un¬
dersökningen. Jag har ej hört klagas öfver
44o Den 2g Maj.
Borås, men väl deröfver, att allmoge, som
ditkornrner för hästhandel berörde dag, är i
lefnaden utsväfvande; och jag kan således ej
inse, hvilka obehagliga följder skola genom
den ifrågasatta undersökningen för Borås
uppkomma.
Herr Lundman: Inom Utskottet har jag,
i afseende på den så kallade marknaden i
Borås, varit af samma tanka, sorn Herr Mern-
sen nu uttryckt. Den är icke, såsom mark¬
nad, tillkännagifven, utan endast en talrikare
besökt torg-dag, ehuru på Lördag inträffande.
Oordningar kunna vid dylika hvar som helst
uppkomma och måste ofelbarL stå att hjelpa,
antingen genom Stadens police*-styrelse, och,
om den icke kan sådant uträtta, genom kun¬
görelse af Konungens Befallningshafvande,
som, i händelse kungörelsen icke leder till
ändamålet, eger att påkalla handräckning af
militaire-vakt; och, om Presterskapet skulle
anse denna torg-dag för Gudstjensten men¬
lig, kan ju anmälan derom göras hos Konun¬
gens Befallningshafvande, som icke lärer un¬
derlåta att vidtaga nödvändiga åtgärder för
möjliga missbruks hämmande. Af dessa skäl
anser jag den underdåniga skrifvelsen i äm¬
net öfverflödig.
Herr Memsen förnyade hvad han förut
anfort och tilläde, att det vore olämpligt att
besvära Kongl. Maj:t med åtgärd uti en frå¬
ga, som på genare väg kunde afgöras.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o 114, i hvad del rörer tillstyrkt un¬
Den 29 Maj. 441
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, angåen¬
de den så kallade marknaden i Borås, ogil¬
lades; från hvilket beslut Herr Leffler sig
reserverade.
N:o 115, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 36, rörande väckt
fråga om rättighet att leverera räntehö och
halm in natura för Kongl. Hofstallets behof.
Ståndet, som den 3 sisth Februari bi¬
fallit Betänkandet, N:o 36, gillade nu det i
Utlåtandet, N:o n5, gjorda tillstyrkande, att
till det i det förra föreslagna villkor, att pre¬
stationen af räntehö och halm in natura för
Kongl. Hofstallets räkning måtte verkställas
å den plats, som för sådant ändamål kan
varda anvisad, må fogas det tillägg, alt den¬
na levereringsplats bör utsättas inom Lagsa¬
gan eller vid Kongl. Hofstallet i Stockholm.
N:o 116, i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet, N:o 27, angående väckt frå¬
ga om åtgärders vidtagande till spridda ro-
te-andelars sammandragande.
Ståndet lät dervid bero.
N:o 117, i anledning af väckt fråga om
upplösning eller förflyttning af Invalid-inrätt¬
ningen vid Ulriksdal.
Herr Leffler anförde: Jag har ej reser¬
verat mig emot beslutet, och instämmer i så
måtto i Utskottets åsigt, att jag anser inrätt¬
ningen icke böra genast upplösas eller för¬
flyttas, då den är så ny, att resultat deraf
icke kunnat erfaras; men jag önskar att få i
Protocollet, såsom min tanka, antecknadt, att
Den 2g Maj.
jag tror nämnda inrättning vara för dyr,
jemförelsevis med det dermed afsedda ända¬
mål, oell att medlen, i närmare öfverens¬
stämmelse med detsamma, skulle på annat
sätt kunna användas för ett större antal in¬
valider; dock tillstyrker jag, att Utlåtandet
må gillas.
Bifölls.
N:o 118, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, ]Sf:o 29, rörande väckt
fråga om anläggande af en köping vid Fiske¬
läget Fjellbacka i Bolins Läns skärgård.
Bifölls.
och N:o 119, i anledning af gjorda an¬
märkningar vid Betänkandet, N:o 3o, öfver
väckta Motioner, rörande förändradt fångfö-
1 ingssätt.
Härvid framställdes af Herr Talmannen
1:0 den del af Utlåtandet, som innefattar å-
tertagande af Betänkandet, N:o 3o, i hvad
det angår förslaget att inrätta särskilda fång-
vagnar, hvilken del af Utlåtandet, N:o 119*
bifölls; och 2:0 den del af det sednare Ut¬
låtandet, hvarigenom, i likhet med Betänkan¬
det, N:o 3o, afstyrkes fångars transporteran¬
de till fot och försöks anställande dermed,
hvilken punkt af Utlåtandet, N:o 119, jem¬
väl gillades.
Umot detta beslut reserverade sig Herr Cron.
§■ 7-
Följande i tryckta exemplar till Ståa-
Den 2Q Maj.
443
dets Herrar Ledamöter utdelade Memorial
och Betänkanden föredrogos och blefvo, utan
nu begärd uppläsning, lagda på bordet.
1:0 Bevillnings-Utskottets:
N:o 20, angående Herr E. JV. Memsens
Memorial om befrielse för Staden Borås från
bevillnings erläggande under 10 års tid,
N:o 21, angående Motion om uppgöran¬
det af nya grunder för Taxeringsvärdet, m. m.,
N:o 22, i anledning af anmärkningar e-
mot Betänkandet, N:o 10, angående Motion
om befrielse från bevillning af Recognitions-
smide,
N:o 23, i anledning af anmärkningar
inom Borgare-Ståndet emot Utskottets Be¬
tänkande, N:o 11, angående särskildt förslag
till förenklande af Berednings- och Taxe-
rings-Comiteers förrättningar,
N:o 24, i anledning af gjord anmärkning
emot Utskottets Betänkande, N:o i4> angåen¬
de bestämmande af viss tid för utfärdande
och pröfning af Kammar-Rättens anmärk¬
ningar,
N:o 20, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Betänkandet, N:o 16, öfver Kongl.
Maj:ts Nådiga framställning, om icke Barin-
liertighets-inrättningar borde från erläggande
af bevillning för deras egendom af både hus
och jord njuta befrielse, och
N:o 26, angående Herr af Wingårdh
Motion om tull på spannmål;
2:0 Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Memorial, N:o 4>
444 Den 2 9 Maj.
angående anmärkning emot det, i anledning
af Herrar Donners och Valleys Motioner om
ändring af 4 §• i Underrättelserna lill 1826
års tulltaxa, under N:o 1, afgifna Utlåtande,
oell samma Utskotts Utlåtande, N:o 5, i an¬
ledning af anmärkningar emot Utskottens
Betänkande, N:o 2, angående införsel af el¬
ler tull å utländsk tvål, ull och ost;
3:o Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens gemensam¬
ma Betänkande, N:o 6, angående förändrade
föreskrifter om husbehofsbränningen och der¬
med gemenskap egande ämnen, och
4:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskotten:
N:o 27, öfver väckta frågor om den så
kallade gårdfarihandel!!,
N:o 28, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottens Betänkande, N:o i5,
rörande väckt fråga dels om föreskrift för
Konungens Befallningshafvande att till Justi-
tias-Canzleren och Justitiae-Ombudsmannen
insända exemplar af kungörelser, som Ko¬
nungens Befallningshafvande utfärda, dels om
inskränkning i Konungens Befallningshafvan-
des obestämda rättighet att kalla länens in¬
vånare till sammankomster och muntliga
förhör, m. m., och
N:o 2Q, i anledning af anmärkningar vid
Utskotteus Betänkande, N:o 3, angående väckt
t
*
Den 2g Maj. 44^
fråga om bestämmande af rättighet till upp»
hemtning å stränderna af hafstång.
Plenum slutades kl. •§• till 11 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den i Juni.
Plenum, klockan q f. m.
§. i.
Upplästes och lades till handlingarne an¬
komna Protocolls-Utdrag för den 14, i5, 19, 21,
22 och 25 sistlidne Maj, nämligen från Hög-
lofl. Ridderskapet och Adeln, angående an¬
modan till Expeditions-Utskottet att upprät¬
ta förordnanden för Rikets Ständers valda
Gommitterade öfver Tryckfrihetens vård; re¬
misser till Constitutions-Utskottet af, i den
form 29 §. R. O. föreskrifver, anmälda anled¬
ningar till anmärkning 1:0 emot Konungens
rådgifvare, och 2:0 emot de Stals-Rådels le¬
damöter, hvilka år 1825 voro Konungens
rådgifvare, samt den i Stats-Utskottets Me¬
morial, N:o 118, gjorda anmälan om anmärk-
446
Ben 1 Juni.
ningsanledning emot Stats-Rådet samt före¬
draganden för Handels- och Finance-Ärenden;
till Stats-Utskottet af anföranden, med afse¬
ende på samma Utskotts Utlåtanden, Niis
101, 127, IÖ2, i44 och j47» samt af Mo¬
tion, att Stats-Utskottets förslag till ökade
Stats-Utgifter, måtte företagas till slutligt af¬
görande, förrän frågan om värdet af det gång¬
bara myntet blifvit afgjord; och lill Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skolten af anförande, i anledning af samma
Utskotts Utlåtande, N:o 3; återremisser af
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 23,
Stats-Utskottets Utlåtanden och Betänkanden,
Niis 101, i2Ö, 126, 127, 128, 129, i3o, i3i,
i32, i 33, i36, i38, 139, i43, 144» 14^» *46»
147, 149» I^° och 151, Stats- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottens Utlå¬
tanden, Niis 10 och 23, Banco-Utskottets Be¬
tänkande, N:o 36, och Lag-Utskottets Betän¬
kande, N:o 58; godkännande, till den be¬
handling 56 §. Beg. Form. föreskrifver, af
Constitutions-Utskottets i Memorialet, N:o 21,
afgifna Grundlagsförslag; bifall till Stats-Ut¬
skottets Utlåtanden, Niis 37, 134» i35, 187,
i4o, i4i, 142 och 148; — Stats- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens Ut¬
låtanden, Niis 22, 24, 25, 26, 27, 28 och
29, Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 42, Ban¬
co- och Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 43,
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skoltets Utlåtanden, Niis 96, 98, 101, 102,
io3, 104, io5, 106, 108, 109 och no, men
Den i Juni.
447
afslag å sistnämnda Utskotts Betänkande, N:o
107; — frän Högvördiga Preste-Ståndet, med
underrättelse om återremisser af Stats-Utskot-
tets Utlåtanden N:is 133 och i36; bifall till
samma Utskotts Utlåtande, N:o 135; i sam¬
manhang hvarmed Ståndet till Stals-Utskot-
tet remitterat ett afgifvet anförande om Aca-
demiens i Upsala berättigande till återfående
af en innehafd tullfrihets ersättning, samt vi¬
dare bifall till Utskottets Utlåtanden, N:is 134»
137, i38, i3<), 140, 141» !42> 143» i44» i45 och
146; — samt från Hedervärda Bonde-Stån¬
det, innefattande underrättelse om Ståndets
beslut i anledning af hvad Stats-Utskottet
yttrat rörande krut- och salpeter-försäljnings-
medlen m. m. först i 25 punkten af Memo¬
rialet, N:o 54, jemte det under Lit. C bilag-
da särskilda Utlåtandet, samt sedan i förny¬
ade Utlåtandet, JN:o 123; och att Ståndet bi¬
fallit 4:de och p:de punkterna, men återre¬
mitterat öfriga delarne af Stats-Utskottets Be¬
tänkande, N:o i43; återremitterat 2:dra, 6:te
och io:de punkterna af detta Utskotts Be¬
tänkande, N:o i44* men detsamma i öfrigt
bifallit; återremitterat Betänkandena, N:is i45,
146, 149 och i5o, samt 8:de, c):de, i3:de,
22:dra och 23:dje punkterna af N:o 147, men
öfriga delar deraf, äfvensom N:o 148, bifallit;
— och likaledes återremitterat N:oi5i,ulom
i i:sta punkten, som blifvit bifallen.
§. 2;
Justerades: 1:0 den ojusterade delen af
443
Den 1 Juni.
Protocollet för den 22 dennes, och 2:0 Pro-
tocollen för den a5 och 29 dennes,
§• 3.
Föredrogs å nyo Bevillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Ulskottens
gemensamma Betänkande, angående förändra¬
de föreskrifter om husbehofsbränningen och
dermed gemenskap egande ämnen.
Herr Helsingius begärde, att detta Be¬
tänkande malte ytterligare bordläggas.
Herr Ståhle: Jag instämmer häruti, så
mycket mera, som i detta betänkande är å-
beropadt förslaget till ny förordning i det
ämne, som utgör föremål för Betänkandet,
hvilket förslag icke är tryckt, ehuru det med
Bikets Ständers fattade beslut öfverensstäm-
jner, att Utskottens Betänkanden i allmänhet
skola tryckas och till Riks-Stånden utdelas;
och anser jag, att Bevillnings-Utskottet äfven
bordt ställa sig denna föreskrift till ofelbar ef¬
terrättelse.
Herr Talmannen upplyste, att detta för¬
slag, i skrifvet exemplar, flera dagar varit
på bordet för Ståndets Herrar Ledamöter
tillgängligt.
Herr Rydström: *’I förening med All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottet, har
Bevillnings-Utskottet ansett besparingen af
den föreslagna husbehofs-brännings-förord-
ningens tryckning vara för minskning af de
ändå nog dryga Riksdagskostnaderna så hel-
Den 1 Juni.
449
sosam, att Utskotten på dessa skäl, och då
Utskottens första förslag sannolikt kommer
att mötas af så många anmärkningar, att li¬
tet eller intet af dess innehåll torde af Riks-
Stånden önskas qvarstå, trott sig böra in¬
draga denna kostnad, i likhet med hvad re¬
dan skett vid behandlingen af Bevillnings-
och Chartae Sigillatas-Förordningarne.”
Herr Cron: Jemte det jag med Herr Ryd¬
ström instämmer, bör jag tillägga, att Utskot¬
ten, vid nu ifrågavarande åtgärd, äfven af-
sett, att jemförelsen imellan den gamla för¬
ordningen och det nya förslaget skulle för¬
lättas derigenom, att det nya är skrifvet på
folier, som blifvit fästade imellan bladen af
den gamla tryckta förordningen.
Lades ytterligare på bordet.
§• 4-
Vid nu å nyo skedd föredragning lades
till handlingarne Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Memorial,
N:o 4, angående anmärkning emot det, i an¬
ledning af Herrar Donners och Valleys Mo¬
tioner om ändring af 4 §• i underrättelserna
till 1826 års tulltaxa, afgifna Utlåtande, och
samma Utskotts Utlåtande, N:o 5, i anled¬
ning af anmärkningar inom Hedervärda Bon¬
de-Ståndet emot Utskottens Betänkande, an¬
gående införsel af eller tull å utländsk tvål,
ull och ost.
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2g. lil, 44-
45o
Den i Juni.
§• 5.
Å nyo föredrogs Stats-Utskottets Utlå-
tande, N:o i52, angående reglering af All¬
männa Indragnings-Staten, och i sammanhang
dermed upplästes ett, under N:o i53, af
Stats-Utskottet uppsatt sammandrag, för att
på det hela visa, huru Utskottets beräkning
af utgifterna under Riks-statens särskilda huf-
vudtitlar utfaller.
Herr Westman: Af Utlåtandet, N:o i52,
upplyses, att, vid pröfning af min motion,
rörande de Landshöfdinge-lönen uti Vester¬
norrlands län frångångna iooo Rd., har Ut¬
skottet inhemtat, att Kongl. Maj:t, under d.
29 April 1817, i anseende till de vigtiga
tjenster, Herr General-Lieutenanten, m. m.,
Grefve J. A. Cronstedtj under kriget i Finn¬
land, bevisat, och såsom en ersättning för
livad han genom mistning af sina i Finland
innehafda embeten verkligen förlorat i årlig
inkomst, Nådigst förunnat honom, att i sin
återstående lifstid få, såsom pension, åtnju¬
ta, bland annat, 1000 Rd. B:co årligen af
den Landshöfdingen i Vesternorrlands län
anslagna lön. Att berörde del af lönen blef
använd till pension för då afgående Lands¬
höfdingen i Linköpings län, Grefve Cronstedt
kom förmodligen deraf, att Landshöfdingen
i Vesternorrlands län, Friherre Nieroth, blef
hans efterträdare, och det hade då varit rätt¬
visast, att dessa 1000 Rd. utgått af Lands¬
höfdinge-lönen i Linköpings län, i stället för
Den 1 Junt. 45 r
alt hafva, såsom nu, blifvit anslngne af Lands-
höfdinge-lönen i Vesternorrlands län. — Hu¬
ru detta för öfrigt tillgått, tillhör icke mig
att granska; men jag kan icke undgå att ut¬
trycka den öfvertygelse, att en sådan löne-
flyttning icke är med rättvisan enlig; och, om
dylika pensionerings-åtgärder fortfara genom
successiv användning af den i stat Lands-
liöfdinge-embetet i Vesternorrlands län an¬
slagna lön, befarar jag, att slutligen den följd
kan uppkomma, det nämnda embetsmans lön
blifver ingen; och hvilken skulle i sådan hän¬
delse vilja mottaga detta Landshöfdinge-em-
bete? Jag är således föranlåten begära åter-
remiss, med det allvarliga yrkande, att såda¬
na pensioners utgående af ordinarie etnbets¬
mäns löner må upphöra, äfvensom jag dels
tror, att, då Rikets Ständer fastställa en år¬
lig Indragnings-stat, den till Herr Grefve
Cronstedt anslagna summa på denna stat bör
uppföras, utan förfång för Vesternorrlands
läns höfding, som bör få uppbära den ho¬
nom, enligt stat, tillkommande lön oafkortad,
hvilket ock för bans repraesentationskostnad,
på den plats han innehafver, är nödvändigt,
dels finnér det grundlagstridigt, att Lill pen¬
sion, på sätt nu skett, borttaga en del af i-
frågavarande lön.
Herr Rydström yttrade, det han är för¬
anlåten göra anmärkning vid Indragnings-
statens sjuttonde punkt, och anförde: ”Sedan
Kongl. Maj:t i Nåder funnit f. d. Kronofog¬
den, Assessorn C. M. Wahlström på Öland
45a
■Den 1 Juni.
icke vara lagligen berättigad till pension, så
liar Kongl. Maj:t, den 6 sistl. Mars, till Ri¬
kets Ständers Stats-Utskolt låtit remittera
hans underdåniga ansökan, att, i afseende på
förekommande särskilda, ömmande omstän¬
digheter, såsom ålder, sjukdom och nöd, få
till Rikets nu församlade Ständer hemstäldt,
om icke honom kunde tillåtas blifva uppförd
till pension å allmänna Indragnings-staten.”
”Huruvida sådana bevekande, särskilda
omständigheter för Wahlström således före¬
finnas, att bifall till denna bans underdåni¬
ga anhållan bör lemnäs, eller icke, utgör
följaktligen, efter milt förmenande, det äm¬
ne, hvaröfver Höglofl. Utskottet bordt sig ut¬
låta och till Ständerna inkomma.”
”Att f. d. Kronofogden Wahlström, med
stöd af författningarne, icke är lagligen be¬
rättigad till pension, derom har Kongl. Maj:t,
efter Stats-Contorets hörande, lemnat honom
Nådigt besked.”
”Då nu Höglofl. Stats-Utskottet, uti sitt
ifrågavarande Betänkande, icke delat denna
åsigt af ärendets behandling, eller med ett
enda ord yttrat sig öfver de ömmande, sär¬
skilda omständigheter, hvilka, enligt handlin-
garne och de till styrka derför bilagda läka¬
re-attester och bevis, tala till bifall å denna
Wahlströms ansökan, utan endast och alle¬
nast bekräftat den för Wahlström förut så
väl kända, sorgliga sanningen, att han, såsom
f. d. Kronofogde, till pensions åtnjutande ic¬
ke är berättigad, lika litet som för sin till¬
Den 1 Juni.
453
fälliga Lands-Kamrerare tjenst; så anhåller
jag vördsammast, med anledning häraf, om
återremiss af detta Betänkande.”
”Att för Höglofl. Stals-Utskottet antyda
de bevekande skäl, hvilka kunna föranleda
till bifall å oftanämnda ansökan, ligger, för
det närvarande, utom gränsen för mitt till¬
görande; men, då jag är boende i Assessorn
Wahlströms grannskap och i några år vistats
på Öland samt, under handläggning med nå¬
gra domarebefattningar derstädes, med ho¬
nom haft embetsmanna-beröring, så anser
jag mig skyldig sanningen detta förklarande:
att f. d. Kronofogden, Landskamreraren, As¬
sessorn Herr C. M. Wahlström_, under hela
sin långa tjenstetid, allmänt gjort sig känd
för en driftig och rättskaffens Statens tjen¬
steman: att, till betäckande af den balance,
som en hans vicarius i Kronofogde-tjensten,
under det Wahlström biträdde vid utmarks-
delningen på Öland, sig åsamkade, all hans
egendom måste utmätningsvis försäljas: att ett
armbrott högst ofördelaktigt inverkade på
lians arbetsförmåga: och slutligen, att han så¬
lunda, utan eget förvållande, iråkat den bit¬
traste fattigdom samt följaktligen framför
mängden af dem, som anropa Staten om up¬
pehälle, efter mitt omdöme, är till under¬
stöd berättigad; hvarföre också Kongl. Majit
åtskilliga gånger i Nåder tillagt honom sär¬
skilda gratificationer, som utan anmärkning
passerat Rikets Ständers Revisorers gransk¬
ning.”
r
454 Den 1 Juni.
Herr Lamberg yttrade, i afseende på
nittonde punkten af Utlåtandet: ”Af Stats-
Utskottets Betänkande, med anledning af
Herr Silfverhjelms Motion om lön för Herr
Mottoni, inhemtar jag, att Utskottet funnit
med rättsgrund förenadt, att föreslå Herr
Mottoni en årlig lön af Rd. 400> oberäknadt
det exspectance-arfvode, han förut innehafver.
Enär Utskottet sålunda erkänt Herr Mottoni
berättigad att åtnjuta ersättning för det sär¬
skilda förhållande, att han öfvergifvit eget
fädernesland för att i Svensk tjenst ingå, och
sedermera qvarstadnat, under förmodan, att
oafhrutet bibehålla de löneförmåner, hvarå
han undfått Konungens Nådiga löfte, men en¬
dast en korrt tid uppburit, så förefaller mig
alldeles icke billigt eller rättsenligt, att Herr
Mottoni nu först anses höra komma i åtnju¬
tande af den förmån, li!I hvilken han före
detta tyckes hafva varit berättigad. För min
del skulle jag • anse det under Statens vär¬
dighet att sålunda beröfva en Svensk tjen¬
steman dess lagrättmätiga fordran; och, ehu¬
ru ogerna jag tillstyrker ökade utgifter, kan
jag likväl icke förneka, att jag anser Herr
Mottoni böra få åtnjuta, hvad honom af
Kongl. Majit blifvit utlofvadt; och som, hvil¬
ket Utskottet äfven medgifver, det alltid van¬
ligt varit, alt, då corpser sålunda reduceras,
eller tjenster indragas, de, som enligt fnll-
magten innehaft beställningar med löner, fått
samma löner intill afgång eller befordran bi¬
behålla, så önskar jag, att Höglofl. Utskottet
Ven i Juni,
455
antingen tillerkänner Herr Mottoni lönen från
den tid, den för honora upphörde, eller ock
till Kongl. Majit öfverlemnar att af några
liufvudtitlars besparingar tilldela Herr Mottoni
en sådan ersättning, som Kongl. Majit sjelf i
Nåder täckes finna lämplig, och i detta af¬
seende anhåller jag om återremiss af Betän¬
kandet.”
Herr Stahle: Då flere anmärkningar blif¬
vit gjorda emot detta Utlåtande, anhåller jag,
alt det måtte återremitteras, hvarjemte jag
får upplysa, att allmänna Indragnings-staten,
enligt Höglofl. Ridderskapets och Adelns be¬
slut, kommer att tryckas.
Herr TVestman: Till mitt förra anföran¬
de beder jag att få göra det tillägg, att, så
länge jag nödgas se en del af den, Lands¬
höfdingen i VesterNorrlands Län, enligt Stat,
anslagna lön utgöra tillgång för. pensioner
och således med Indragnings-staten samman¬
blandas, anser jag mig tvungen att bestrida
alla pensionsanslag, uti hvilket bestridande
jag fortfar, intilldess nämnde Landshöfdinge-
lön oafkortad må embetets innehafvare till-
godokomma.
Herr Helsingius: Då jag förutser, att
detta Utlåtande återremitteras, anhåller jag
att få bifoga några ord. Det har icke kun¬
nat undfalla min uppmärksamhet, att f. d.
Landshöfdingen Hans Järta flera år fått upp¬
bära en årlig pension af 2000 Rd. Utskot¬
tet erkänner, att detta anslag strider emot
antagna former och princip; men icke desto
465
Den 1 Juni.
mindre tillstyrker Utskottet, att denna pen¬
sion ytterligare må på allmänna Indragnings-
staten uppföras. Jag är visserligen icke o-
kunnig om Landshöfdingen Järtas förtjen-
ster; men ett dylikt användande af Statens
medel kan jag icke finna vara annat än en
misshushållning dermed på dubbelt sätt, e-
när man, genom så stora pensioner, som
den ifrågavarande, undanhåller innehafvaren
deraf från Statens tjenst, ty, så länge pen¬
sionen tilldelas, lärer det ej vara att förmo¬
da, det den dermed begåfvade skall vilja
uti Statens tjenst åter inträda. Jag hade äf¬
ven önskat, alt Utskottet närmare, än som
skett, ville sig utlåta deröfver, huru länge
denna pension skall fortfara. Tillstyrkandet
i denna punkt finner jag i öfrigt så mycket
mera orättvist, som Utskottet, vid pröfning
af frågan om en mindre betydlig pension
för Assessor Wahlström, lemnat densamma
utan afseende, ehuru denna tjensteman, vid
de af Herr Rydström vitsordade förhållanden,
synes vara till pension mera berättigad, än
Landshöfdingen Järta, som jag tror ej vara
i egentligt behof deraf och dessutom bar
förmåga att genom skrifter bereda sin ut¬
komst; hvarjemte en uppenbar inconsequence
eger rum i Utskottets förfarande emot Wahl¬
ström, jemförelsevis med bedömandet af
Landshöfdingen Jcirtas pension.
Häruti förenade sig Herr Mattson.
Herr Ekerman: Utskottet har hemställt,
att pensionen till Landshöfdingen Järta må,
Den 1 Juni.
457
med de villkor, som Rikels sednast församla¬
de Ständer dervid bestämt, än vidare få
merbemälde Landshöfdinge tillfalla och på
allmänna Indragnings-staten uppföras. Deraf
följer, att Rikets Sländer föreslagit, alt den
må fortfara till nästa Riksdag, och alt Ri¬
kets Ständer då ega alt pröfva, om den skall
ytterligare utgå. Hvad angår Assessorn
Wahlström„ har Utskottet icke kunnat till¬
styrka för honom pension på allmänna In-
dragnings-staten, då de för honom inträffade
förhållanden icke dertill berättiga, hvaremot
jag hyser den öfvertygelse, att han bör kun¬
na få understöd af de Kongl. Maj:t till extra
utgifter anvisade medel, om han sig derom
anmäler.
Herr Helsingius: Jag anser Utskottet
hafva handlat inconsequent just deruti, att,
ehuru det är medgifvet, alt både Landshöf¬
dingen Järtas pensionerande och en dylik
förmåns tilldelande åt Assessorn Wahlström
strida emot formerna, har Utskottet, med
undantag från författningarne, tillstyrkt det
förra, fastän innefattande ett betydligare an¬
slag, men funnit sig icke kunna med förord
beledsaga det sednare, ehuru för Staten med¬
förande en ringare utgift till en otvifvelak-
tigt mera behöfvande och äfven förtjenstfull
Statens tjensteman.
Herr Ekerman: Utskottet har icke till¬
styrkt anslaget, utan endast hemställt, alt
deu vid förra Riksdagen Landshöfdingen
Järta tillagda pension måtte till nästa Riks¬
458
Den 1 Juni.
dag fortfara. Då Landshöfdingen Järta en
gång fått densamma sig tillagd, och hans om¬
ständigheter icke sedermera förbättrats, utan
ett motsatt förhållande i så måtto eger rum,
alt han blifvit 5 år äldre, än han var, då
pensionen honom tillädes, har jag trott mig
sakna anledning att sätta mig emot pensio¬
nens fortfarande, ehuru jag icke skulle hafva
tillstyrkt detta anslag, derest fråga nu varit
om sjelfva pensionens första beviljande, hvil¬
ket var en åtgärd af Rikets sednast försam¬
lade Ständer.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, N:o 152, återremitterades.
§. 6.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets ytterligare Utlåtande,
N:o ix3, i anledning af erhållna återre-
misser å Utskottets Betänkande, N:o 4o, an¬
gående klagan deröfver, att bergsmännen in¬
om Nerikes och Vestmanlands bergslager blif¬
vit ålagdt alt vid masugnarne begagna malm»
Vågar, i stället för skollär, m. m.
Herr Noréus: Betänkandet, N:o /[o, i
detta ämne blef återreraitteradt på flera skäl,
som af mig framställdes. Detsamma afslogs
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, och jag
hemställer, oin ej, då Utskottet i det sednare
Utlåtandet vidhållit det förra beslutet, äfven
Ståndet skulle finna lämpligt att derå med¬
dela afslug. Man har ansett tvånget att vid
toen 1 Juni. 4^9
masugnarne begagna malmvägar såsom elt
svårt magtspråk och ingrepp uti egande rät¬
ten. Jag deremot anser detsamma endast så¬
som en nyttig economisk anstalt. Genom Öfver-
Masmästaren Lundgrens förljenstfulla omsorg
infördes malmvågarne först inom Norbergs
Bergslags district. Bruksegarne antogo dem
genast efter underrättelsen om de vigtiga följ¬
derna af deras begagnande; men bergsmännen
voro dertill icke lika böjda. Förbättringen af
tackjernstillverkningen i riket är likväl icke
någon enskild sak. Ett godt tackjerns till¬
verkande beror först af jemn malmsättning,
och denna kan åter icke ske, utan att mal¬
men väges före användningen vid masugnen.
För tillverkningen är detta af yttersta vigt;
men man skulle härvid kunna hafva anled¬
ning till den förmodan, att denna åtgärd icke
vore för bergsmännen, i afseende på arbetet
vid tillverkningen, af fördel, enär bergsmän¬
nen icke vilja, med lika lätthet, som bruks¬
egare, malmvågarne antaga. Förhållandet är
likväl sådant, att besparing i arbetslönerna i
sjelfva verket derigenom vinnes; och blott
ensidighet har hindrat malmvågarnes allmän¬
na införande bland bergsmännen. Embets-
männens bemödanden för ändamålet hafva
varit fruktlösa; resolutioner, hvarigenom an¬
tagande blifvit ålagdt, hafva derefter måst
ega rum, i anledning deraf uppstådda frågor
hafva blifvit fullföljda till Bergscollegium
och slutligen till Kongl. Majrt, och både
Bergscollegium och äfven Kongl. Maj:t hafva
46o
Den i Juni.
funnit åtgärden af sådan vigt och nytta, att
ingen tvekan eller betänklighet hindrat ett
åläggande deraf. Detta är ej annat, än ett
kraftfullt sätt alt förbättra lackjernstillverk-
ningen, sorn är en handtering af den märk¬
baraste inflytelse på tillverkningen af stång¬
jern, hvars duglighet beror af tackjernets
godhet. Således är i Bergs-economien ingen
omständighet af så stor vigt, som den nu i-
frågarande. Nyligen har hos Ståndet före¬
varit ett annat hithörande ämne, nämligen
nödvändigheten af conlroller, i afseende på
tackjerns godhet. Om controllen genom
stämpling å tackjernet är af vigt, måste det
ofelbart vara af en ännu större angelägenhet
och ännu mera magtpåliggande, att det till¬
verkade tackjernet, hvars verkliga beskaffen¬
het icke kan å våg controlleras, utan först
vid användandet står att utröna, blifver så
godt, malmarterna det tillåta. En Geschwor¬
ner har rättighet alt förbjuda malms bry¬
tande i en grufva, emedan malmen icke är
af den goda art, den borde hafva. Delta
förbud är i sanning mera ingripande i egan¬
de rätten, än föreskrift om malmvågars nyt¬
tjande uti bergslagerna; men förbudet är lik¬
väl nyttigt och nödvändigt för beredande af
tackjernets godhet, som icke kan controlleras,
förrän det af stångjernstillverkaren använ¬
des. På grund af allt detta förnyar jag min
hemställan om afslag å Utlåtandet, hvars in¬
nehåll strider emot hvad Kongl. Maj:t och
■vederbörande embels-autoriteter förordnat.
Den 1 Juni.
4^r
Herr Montan: Jag instämmer i allo med
Herr Noreusj helst Utskottet eikänt nyttan
af de ifrågasatta malmvågarnes begagnande
vid masugnarne, och hvar och en bör inse,
att den stora angelägenheten deraf, att, un¬
der det andra länder arbeta för deras jern-
handterings förbättrande, Svenska Nationen,
hvars hufvudsakliga exportartikel jernet är,
icke skall åsidosätta några medel till en god
rudimateries erhållande. Jag finner ej heller,
att ingrepp i egande rätten härigenom sker,
utan tvärtom skyddas densamma genom i-
frågavarande författning. Den, som brukar
en hylta, kan, genom en oförsigtig malm¬
sättning, bereda skada må hända ej för sig
sjelf, men egentligen för den delegare, som
efterkommer, och till och med förstöra hela
hyttegången samt såmedelst tillfoga hela hyt«
telaget kännbar förlust.
Herr Cron: Detta utlåtande innefattar
tvänne omständigheter. Den ena angår in¬
rättande vid masugnarne af Maimvågar till
malmens påsättning; hvilken anstalt jag an¬
ser medföra så stora och hufvudsakliga för¬
måner, att jag tillstyrker, det Utlåtandet,
hvari åtgärdens beroende af godtfinnandet
föreslås, i denna punkt måtte ogillas. Den
andra frågan åter rörer föreskriften för bergs¬
männen att till byltearbelarne, i stället för
kost in natura, betala penningar; och denna
föreskrift finner jag vara en inskränkning i
liytte-egarnes frihet att få aflöna arbetarne på
hvad sätt de förre för godt finna; och sorn
46a
Den 1 Juni.
denna omständighet, efter livad jag tror, icke
liar inflytelse på tackjernstillverkningen, yr-
har jag, i denna del, bifall till utlåtandet.
Herrar Ekerman och Zethelius förenade
sig häruti, hvaremot Herr Langenberg instäm¬
de med Herrar Noréus och Montan.
Herr Noreus: Jag känner särskildt, att,
i afseende på den sednare omständigheten,
förhållandet är nu mera förändradt i Bergs¬
lagerna, der nyttan af hyttearbetarnes aflö¬
ning med penningar, i stället för kosthåll¬
ning, i allmänhet blifvit insedd och antagen,
ehuru föreskriften om denna åtgärd i sjelfva
verket är mera ingripande i egande rätten,
än den, angående malmvågars begagnande
vid masugnarne. Såsom Herr Montan an¬
märkt, kan en hytta missvårdas, hvilket är
af mindre inflytelse och skada för den, som
då har blåsningen, än den efterträdande bergs¬
mannen. Det är tydligt, att förfarandet här¬
vid beror mycket på conduiten emot mas¬
mästaren af den bergsman, som honom medi
kost förser. Om conduiten är beskedlig, ef¬
terses äfven bergsbruket val. Jag kan icke
finna någon våda deruti, att Utlåtandet, äf¬
ven i denna sednare punkt, afslås; och jag
vet bestämdt, att det ej är derom, som det
tvistas, ehuru sådant är besynnerligt, då, så¬
som jag förut nämnt, föreskriften om hytte¬
arbetarnes aflöning med penningar förutsät¬
ter mera ingrepp i egande rätten, än den om
malmvågarne, för hvilkas antagande en märk¬
värdig egensinnighet hos bergsmännen lagt
Den i Juni.
403
Linder i väg, oell i afseende hvarå man fle¬
restädes icke ens kunnat forma lill försök
genom anbud att, utan bergsmännens betun¬
gande med kostnad, malmvågar anskaffa. Jag
tror likväl, att fördomarnes besegrande i ett
ämne af så stor vigt, som delta, är af ytter¬
sta nödvändighet, och inser icke skäl, hvarför
fördomarne i bergsmanna-näringen skola med
särskild skonsamhet behandlas.
Disscussionen ansågs slutad, och Utlå¬
tandet, jN:o i i 3, afslogs.
§• 7-
Föredrogos å nyo följande Bevillnings¬
utskottets Betänkanden, Utlåtande och Me¬
morial:
N:o 20, angående väckt Motion om be¬
frielse för Staden Borås från bevillnings er¬
läggande under tio års tid.
Bifölls.
N:o ar, öfver Motion om uppgörandet
af nya grunder för taxeringsvärdet, na. m.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
N:o 22, i anledning af anmärkningar
emot Betänkandet, N:o io, angående Herr
Noréi Motion om befrielse från bevillning
af recognitions-smide.
Herr Noreus: Jag finner mig ingalunda
vederlagd, hvarken genom det förra Betän¬
kandet, eller genom det sednare Utlåtandet,
uti hvilket någon vederläggning icke ens är
försökt. Det är en sann princip, att en och
464
Den 1 Juni.
samma närings beskattning bör vara så lika
och jemn som möjligt. I närvarande fall är
likväl olikheten, äfven på stora summor, å-
dagalagd. Derom är jag öfvertygad, att i8o3
års författning icke åsyftade för recognitions-
smide större afgift än den, som, vid rättig¬
hetens beviljande, ålades. En derifrån afvi-
kande beskattnings-åtgärd ogillades ock, ef¬
ter hvad jag vill minnas, åren 18r4 eller
181 5, i besvärsväg, ej mindre af Kongl. Kam¬
mar-Rätten, än äfven af Kongl. Maj:t; och
då lika beskattning bör träffa lika beskaffade
näringar, kan jag ej annat än uttrycka min
förundran deröfver, alt Bevillnings-Utskotlet
kunnat förbise den af mig anmärkta exstanta
olikheten. I min hemort finnes ej recogni-
tions-smide. Jag är således lycklig att ej
behöfva i detta ämne tala för egen sak, utan
jag talar för den allmänna rättvisan. Det är
besynnerligt, att Utskottet icke funnit mina
framställningar ens förtjena något afseende,
då de likväl innefattade calculer, som ådaga-
lade skilnaden af recognitions-smidets be¬
skattning till ioo å i5o procent emot det
privilegierade ordinarie smidet. Utskottet
synes mig åtminstone hafva bordt vederlägga
dessa framställningar, och jag anhåller nu, att
Ståndet måtte afse de af mig styrkta omstän¬
digheter, ogilla Utlåtandet och besluta, att
recognilions>smide ej skall med någon be¬
villning efter 2:dra Artikeln af Bevillnings-
stadgan beläggas, utan att allt detta smides
beskattning inbegripes under den ålagda re-
Den 1 Juni. ^65
cognitions-afgiften. Förhållandet är till zif-
fran ådagalagdt, och, då man öfverväger grun¬
derna för jemn beskattning af näringen, kail
jag icke finna skäl till olikheten i det afse¬
ende, hvarom fråga nu är.
Herr Montan: Jag kan icka förena mig
uti Herr Norel åsigt, utan anser Bevillnings¬
utskottets Utlåtande välgrundadt. Det bör
besinnas, att recognitionssmidet på de flesta
ställen tillkommit till större eller mindre för¬
fång för andra privilegierade smiden. Det
ar icke öfver allt tillåtet, utan endast i de
orter, der läget sådant medgifver. Man bör
äfven taga i betraktande, att det ordinarie
hammarskattssmidet, som är det äldsta pri¬
vilegierade, träffas af en mera sträng beskatt¬
ning, i så måLto, alt hammarskatten får er¬
läggas till fullo efter privilegierna, ehu¬
ru bruksegaren ej för året begagnar sig af
bela sin smidesrätt. Om t. ex. ett stång¬
jernsbruk är privilegieradt på 4°° skepp,
smide, måste hammarskatt derå utgå, om ock
smidet för året ej belöper sig till mera än
200 skepp.; hvaremot den till recognitions-
srnide berättigade blott betalar afgift för hvad
lian medhinner att smida. Af dessa skäl
tillstyrker jag, att utlåtandet må bifallas.
Häruti förenade sig Herr Rydström.
Herr Cron: Hos Bevillnings-Utskottet har
det kommit i betraktande, att de bruk, som
fått recognitionssmidesrätt, äro belägna i de
mest gynnade orterna, hvarföre de ock an¬
borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—2g. III. ^5.
4^6
Den i Juni.
selts kunna snarast bära den dem ålagda be¬
skattning. Herr Noraus bar ej heller öfver-
lygat mig om motsatsen. Recognilionsafgif-
t*en svarar egentligen emot den af annat pri-
vilegieradt smide utgående hammarskatt; och,
då den dryga afgiften för recognitionssmidet
får afräknas från tillverkningskostnaden, förr
än brukets bevillningsvärde bestämmes, fin¬
ner jag all möjlig rättvisa vara härvid
afsedd.
Herr Norelis: I anledning af Herr Moll-
tans uppgift, att bruksegaren får erlägga ham¬
marskatt efter bela privilegium, äfven om det
icke begagnas, torde jag få upplysa, att ham-
marskalten väl erlägges för hela antalet af
skeppund stångjern, hvarå privilegium ly¬
der, eliuru smidesrättigheten för året icke
ulöfvas annorledes, än till någon del; men
bruksegaren bar derjemte sig öppet att på
ett annat dertill passande år genom restsmi-
de återtaga, hvad förut icke blifvit begagnadt,
utan att annan, än den vanliga hammarskat¬
ten, för ett sådant år betalas. Hvad åter be¬
träffar Herr Crons yttrande, att de bruk,
som hafva recognitionssmide, äro belägna i de
mest gynnade orterna, förhåller det sig icke
sålunda. Recognitionssmidet grundas icke
blott på egen koltillgång, utan bar äfven
lemnats bruk, som kunna påräkna tillgång af
köpkol, enär de äro belägna i districter,
der kol får köpas. Enda fördelen af reco¬
gnitionssmidet är, att de bruk, som detsamma
fått, ej behöfva nya verkstäder och ega rätt
Den 1 Juni.
457
att till verka så mycket, som kan medhinnas,
hvaremot för öfriga privilegierade smiden
tillverkningsrätten är begränsad; men, då, i
följd häraf, recognitionssmidets större eller
mindre begagnande är af fliten och arbetet
beroende, bör väl ej derifrån hemtas skäl
till en beskattning, hvarigenom idogheten
och omtankan synas skola bestraffas. Man
har slutligen påstått, att all rättvisa för re-
cognitionssmidet är afsedd, då afgiften får
afdragas på tillverkningskostnaden, vid fast¬
ställandet af brukets beviiiningsvärde. Der¬
igenom ersättes likväl icke den dryga afgiften,
som vållar, att brukegarens behållning per
cassa blifver mindre. Då jag således icke
är vederlagd, förnyar jag min hemställan om
afslag å Utlåtandet.
Herr Ekerman: Jag instämmer till alla
delar med Herr Montan, men vill tillägga
ett skäl, som vid afgörande af ett mål förut
härstädes blifvit åheropadt, att nyttan af
en åtgärd för en näring i det hela bör e-
gentligen afses, med tillämpning hvaraf till
närvarande fall, jag tror, att det för de flesta
bruken är fördelaktigt, på sätt Bevillnings¬
utskottet föreslagit.
Herr Noréus: Mig synes den princip be¬
synnerlig, att det helas nytta skall afses, och
att det ena bruket skall beskattas högre, e-
medan de andra bruken deraf hafva fördel.
Deremot tror jag näringens jemna beskatt¬
ning vara bättre och lämpligare, än att gen¬
om tvång för en idkare beskydda de öfriga;
äfvensom jag icke kan förena mig uti den
tanka, att nyttan skall hafva öfvervigten,
jemförelsevis med rättvisan.
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde Betänkandet, N:o io,
och Utlåtandet, ]NT:o 22, till bifall, hvarpå Ja
och Nej svarades, samt votering begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets
Betänkanden, N:is 10 och 22, lagger: Ja.
Den det ej vill, lagger: Nej.
Vinner Nej, komma förenämnda Betän¬
kanden alt afslås.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riks-
dagsOrdningens föreskrifter, och, vid vote-
rigssedlarnes öppnande och uppräknande, be-
funnos de innehålla 3o Ja emot xo Nej, x
följd hvaraf förutnämnde Utlåtande och Be¬
tänkande voro bifallna, ifrån hvilket beslut
Herr Nore'us sig reserverade.
N:o 23, i anledning af anmärkningar in¬
om Borgare-Ståndet emot Utskottets Betän¬
kande, N:o 11, angående särskildta förslag
till förenklande af Berednings- och Taxe-
rings-Comiteens förrättningar.
Ståndet lät dervid bero.
N:o 24, i anledning af gjord anmärk¬
ning emot Utskottets Betänkande, N:o 14,
angående bestämmande af viss tid för ut¬
färdande och pröfning af KammarRältens
anmärkningar.
Lades till handlingarne.
Den 1 Juni.
4&J
N:o 25, i följd af gjorda anmärkningar
vid Belänkaudet, N:o 16, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, om icke
Barmhertighets-Inrättningar borde från er¬
läggande af bevillning för deras egendomar
äf både hus och jord njuta befrielse.
Herr Talmannen föreslog, att delta Ut-
lötande måtte läggas till handlingarne, då
Betänkandet, N:o 16, är af Borgare-Ståndet,
jemte tvänne af de öfriga RiksStånden, bi¬
fallet.
Herr Montan: Jag hemställer i allmän¬
het, om det är lämpligt, att Bevillnings-lJt-
skoltets Utlåtanden, som innefatta svar på
återremisser, afgöras endast på det sätt, alt
de läggas lill handlingarne, emedan de frå¬
gor, sorn äro föremål för dessa Utlåtanden,
äro sådana, alt, om ett enda af RiksSlånden
är af skiljaktig tanka, skall deröfver vo¬
teras af nämnd. Jag föreslår derföre, att
Ståndet, i dylikt fall som detta, förklarar
sig ej frångå sitt förra beslut, utan detsam¬
ma vidhåller. Af Utlåtandet synes ock, att
Utskottet å nyo pröfvat ämnet, ehuru det
förra Betänkandet var återremilteradt blott
af ett Stånd, nämligen Preste-Ståndet. Det¬
ta förhållande har gifvit mig anledning till
den nu gjorda hemställan.
Herr Cron: Hvad sistnämnda Utlåtande,
eller det under N:o 25 afgifna beträffar, har
Utskottet i frågan haft enahanda åsigt, som den
Herr Montan uttryckt, enär denna fråga egentli¬
gen angår beyillningen, hvaremot samma grund
% ' - *
Den i Juni.
icke synes vara tillämplig å de Utlåtanden, som
endast omfatta reglementariska föreskrifter.
Herr Talmannen utlät sig, att, enär
ingen hemställan skett derom, att Ståndet
skall frångå dess förra beslut i ämnet, bade
Herr Talmannen saknat anledning att göra
någon derifrån härledd Proposition, äfvensom
Herr Talmannen ansåg Utlåtandets läggande
lill handlingarne redan innebära beslut, att det
förra beslutet icke förändras.
Herr Leffler: Jag tror, att Preste-Stån-
det, som varit af särskild tanka, bör nu yt¬
tra sig, om det biträder de trenne öfriga Riks-
Ståndens beslut, och att, om det vidhåller sin
särskilda mening, blitver ordningen, att Be-
vi 11 nings-Utskottet skall inkomma med för¬
slag till voterings-proposition.
Discussionen ansågs slutad, och Utlåtan¬
det, ]N:o 23, blef, uppå Herr Talmannens
proposition, lagdt till handlingarne: förblif-
vande Ståndet vid sitt, i anledning af Betän-
iandet, K:o i6, fatLade beslut.
N:o 26, angående Motion om tull på
spannmål.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
§. 8.
Herr Santesson begärde ordet och an¬
förde: ”Enär troligen Constitutions-Utskottet
fördröjt med expedierandet af Riks-Ståndens
beslut, i afseende på de från förra Riksda¬
gen på bordet hvilande Grundlagsförändrings-
Den t Juni.
47i
frågor, endast af den anledning, att samtliga
Biks-Stånden öfverenskommit att låta den en¬
da frågan, om förändring i 68 §. Riksdags¬
ordningen om revisions förrättande hvarje
år, blifva hvilande, intilldess Stats-Utskoltets
förslag till förnyad Instruction för Rikets
Ständers Revisorer skulle till granskning fö¬
rekomma; men jag bar anledning tro, att det¬
ta förslag från Stats-Utskottet ännu kommer
alt något dröja; och, då det är högst ange¬
läget, att Rikets Ständers fattade beslut till för¬
ändring i Grundlagarne må kunna öfverlem-
nas till Kongl. Majrts Nådiga pröfning ju förr
desto heldre, såsom inverkande på flera vig¬
tiga frågor under denna Riksdag, som ex.
hvarpå jag endast vill nämna den af alla
Biks-Stånden antagna förändring af 63 §. i
Begeringsformens stadgande om stora credi-
tivets utställande på Banken: så tager jag mig
friheten hemställa, alt Högtärade Ståndet he-
bagade besluta anmoda Conslitutions-Utskot-
tet oförtöfvadt till Rikets Ständer inkomma
med fullständig uppgift om alla af Rikets
Ständer fattade beslut, i anledning af så väl
Kongl. Majrts Nådiga Propositioner, som en¬
skilda Motioner vid förra Riksdagen till för¬
ändringar i Grundlagarne, att Rikets Ständer
derpå må kunna grunda deras underdåniga
skrifvelse i ämnet till Kongl. Majit.’*
”Skulle Högtärade Ståndet behaga bifal¬
la denna min hemställan, anhåller jag, att den
blir genom Protocolls-Uldrag meddelad öf-
473
Den 1 Juni.
riga Riks-Stånden, under inbjudning att sig
med Högtärade Borgare-Ståndet förena.”
Memorialet remitterades till Constitu-
tions-Utskottet, och beslöts derjemte, att det¬
samma skulle med de öfriga Riks-Stånden
communiceras.
§• 9-
Å nyo föredrogos följande Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens Be¬
tänkande och Utlåtanden:
N:o 27, öfver väckta frågor, rörande den
så kallade Gårdfarihandeln.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
N:o 28, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottens Betänkande, N:o j5,
rörande väckt fråga dels om föreskrift för
Konungens Befallningshafvande, att till Ju-
stilia>CanzIeren och Justitiae-Ombudsmannen
insända exemplar af kungörelser, som Konun¬
gens Befallningshafvande utfärda, dels om in¬
skränkning i Konungens Befallningshafvande»
obestämda rättighet att kalla länens invånare
till sammankomster och muntliga förhör, m. m.
Lades till handlingarne.
N:o 29, i anledning af anmärkningar vid
Utskottens Betänkande, N:o 3, angående väckt
fråga om bestämmande af rättighet til upp-
liemtning på stränderna af hafstång.
Ståndet förblef vid dess, i anledning af
Betänkandet, N:o 3, fattade beslut och lade
Utlåtandet, N:o 29, till handlingarne.
Den 1 Juni.
4?3
§•
Föredrogos och hlefvo, utan nu begärd
uppläsning, bordlagda följande Utlåtanden och
I3elänkanden:
1:0 Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens:
N:o 3i, i anledning af väckt fråga om
inrättande af ett curhus i Söderhamns Stad,
N:o 32, med anledning af gjord fram¬
ställning om allmogens i Wadsbo härad be¬
frielse från hjelpdagsverkens utgörande till
MarieholmsochCathrinebergs Kungsgårdar och
N:o 33, i fråga om sättet för undsält-
nings-skuldernas liquiderande i Skaraborgs län;
2:0 Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens:
N:o 7, i anledning af väckta Motioner
om bestämmande af en bevillnings-afgift för
rättighet att idka jagt och djurfång;
3:o Bevillnings- och Lag-Utskottens:
N:o 8, i anledning af väckt fråga om
ansvar för origtig tillämpning af Kongl. För¬
ordningen den 11 December 1811, angående
testaments-bevillning, och
N:o 9, angående skyldighet för borgare,
att i Staden mantals- och skattskrifven vara.
4:o Lag- samt Allmänna Besvärs-och E-
conomie-Utskottens:
N:o 3o, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottens Betänkande, N:o 1, rö¬
rande Magistraternas i Lundshöfdinge Resi-
474
Den 1 Juni.
dence-städerna rättighet att utfärda pass för
dessa Städers borgare,
N:o 3r, i anledning af väckt fråga om
utfärdande af de vid sistförflutna Riksdag af
Rikets Ständer föreslagna Handels- och Handt-
verks-Ordningar, och
N:o 3a, i anledning af väckta frågor, rö¬
rande Näringsfriheten;
och 5:o Banco-Utskottets:
N:o 44» i anledning af väckt Motion om
förändring i grunderna för återbetalning af
det till Götheborgs Stad utgifna Banco-lån, och
N:o 45, i anledning af Motioner om rät¬
tighet, att i Rikets Ständers Bank belåna
tackjern.
§. ir.
Justerades Protocolls-Utdrag, angående
de af Ståndet denna dag fattade beslut.
§■ I2-
Herr Noreus anhöll om 12 dagars ledig¬
het från Riksdagsmanna-göromålen, beräknad
från den 5 dennes, för en angelägen resa till
hemorten, hvilken anhållan Ståndet, så vidt
det af Ståndet beror, biföll, äfvensom Stån¬
det, uppå Herr Mattsons begäran, fann för
godt att bevilja honom ledighet från Riks¬
dagsmanna-göromålen på trenne veckor, be¬
räknade från den io dennes, hvarefter Herr
Montan hemställde, om icke lämpligt vöre,
Ven 1 Juni.
att Ståndets Electorer anmodas sammanträ¬
da, för att utse andra ledamöter i Herrar
JVorei och Mattsons ställen, under deras från¬
varo, i de Utskott, der de äro ledamöter,
hvilket syntes vara af desto mera angelägen¬
het, som de vigtigaste ärendena nu äro un¬
der handläggning i Utskotten; och, ehuru så¬
dant icke kunde ske annorledes, än att tvän-
lie af de i andra Utskott förut varande leda¬
möter af Ståndet skulle inträda i Herrar JSo-
réi och Mattsons ställen, vore det likväl verk-
ställbart på det sätt, att hvar och en af deni
finge tillstädesvara i det Utskott, der de vig¬
tigaste ärendena för dagen förehades; äfven¬
som då Constitutions-Utskottets göromål nu¬
mera torde vara förminskade, tvänne af det¬
ta Utskotts ledamöter af Ståndet lämpligast
synas kunna ersätta Herrar Nore'i och Matt¬
sons platser i Utskotten, under den tid dessa
tvänne ledamöter äro frånvarande.
Constitutions-Utskottets närvarande Her¬
rar ledamöter förklarade, att den af Herr
Montan yttrade förmodan om minskning af
Utskottets göromål icke är grundad, då fast¬
mera de vigtigaste ärendena ännu återstå att
derstädes handlägga.
Herr Ståhle yttrade, att han icke ville
bestrida detta, men att han likväl hade sig
bekant, alt, då de öfriga Utskotten måst sam¬
manträda både för- och eftermiddagarne, ha¬
de Constitutions-Utskottets göromål icke for¬
drat någon enda eftermiddags sammanträde.
Herr IVeser upplyste, att ej flere än en
Den i Juni,
enda dag varit för Constitutions-Utskottets
ledamöter lediga.
Herr Cronius förenade sig med Herr
Montan om nödvändigheten af den åtgärd
han föreslagit, och Herr Leffler ansåg det¬
samma så mycket heldre böra ske, som den¬
na åtgärd med Grundlagens tydliga föreskrift
öfverenstämmer.
Uppå Herr Talmannens derefter gjorda
Proposition, beslöt Ståndet att anmoda dess
Herrar Electorer alt sammanträda till val af
en ledamot i Stats-Utskottet under Herr No-
réi frånvaro, och af en Ledamot i Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottet för den tid,
Herr Mattsons ledighet från Riksdagsmanna-
göromålen forlfar; och i anledning häraf sam¬
manträdde nu genast Herrar Electorer uti
ett särskildt rum, samt aflemnade, efter nå¬
gon stund, ett så lydande valprotocoll:
”År 1829 den 1 Juni sammanträdde
Borgare-Ståndets Herrar Electorer och valde,
för den tid Herrar Noreus och Mattson, hvil¬
ka erhållit det Vällofl. Ståndets tillstånd alt
få lill hemorten sig begifva, äro frånvarande,
uti den förstnämndes ställe till ledamot i
Stats-Utskottet Herr Lamberga och, i den
sistnämndes ställe, till ledamot uti Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottet, Herr
Montan. Stockholm ut supra,
In fidem
J. A. AfzeliusC
Len 1 Juni. 4 77
Protocolls-Utdrag härom uppsattes och
justerades.
Plenum slutades hl. ■§ till i e. ra.
In fidem
E. G. Runeberg,
Den 4 J uni.
Plenum, klockan g f. m.
§. i.
Upplästes och lades till handlingarne
ankomna Protocolls-Utdrag för den a5 och
29 sistlidne Maji från Hedervärda Bonde-
Ståndet, innefattande underrättelse om dess
särskilda beslut i anledning af Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o p4; remisser till Constitutions-Utskot-
tet af den i Stats-Utskottets Memorial, N:o
118, anmälda anmärkningsanledning emot
Stats-Rådet och föredraganden för handels-
och financeärenden, samt lill Stats-Utskottet
af anföranden, rörande regleringen af Riks-
Statens 2:dra och 8:de hufvudtitlar; återre-
misser af Allra. Besvärs- och Economie-Ut-
47s
Den 4 Juni.
skottets Betänkande!!, N:is ioi, io3, 107 oell
110, detta sistnämnda med tillägg af anmo¬
dan, att ärendet måtte vid ytterligare hand¬
läggningen företagas gemensamt med Stats-
och Lag-Utskotten; bifall till Stats-samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens Ut¬
låtande, N:o 3o, Banco- och Lag-Utskottens
Utlåtande, N:o /fi, Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Betänkande, N:o 65, med
tillägg af ej mindre hvad samma Utskotts
Utlåtande, N:o 104, än ock den omständig¬
heten, att ett exemplar af det föreslagna sam¬
mandraget af de i Betänkandet omförmälda
författningarne sknlle blifva utdeladt till hvar¬
je rust- och rothål]; gillande af nyssberörde
Utskotts Utlåtanden, N:is 108 och 10g, samt
beslut, att låta bero vid Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtande, N:o 5, och alt lägga till handlin-
garne dessa Utskotts Memorial, N:o 4»
§• 2*
Justerades Protocollet för den 1 dennes.
§. 3.
Föredrogos å nyo följande Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
Utlåtanden:
N:o 3i, i anledning af väckt fråga om
inrättande af ett curhus i Söderhamns Stad.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
Den 4 Juni.
479
ISTro 33, med anledning af gjord fram¬
ställning om allmogens i Wadsbo Härad be¬
frielse från hjelpdagsverkens utgörande till
Marieholms och Cathrinebergs kungsgårdar.
Bifölls.
N:o 33, i fråga om sättet för undsätt-
nings-skuldernas liquiderande i Skaraborgs län.
Jemte Utlåtandet, upplästes de mot
detsamma afgifna reservationer.
Herr Ståhle: Inom Utskottet har jag re¬
dan instämt uti Herr Friherre Jacob Ceder-
ströms emot beslutet afgifna reservation,
hvilken, efter hvad mig synes, innefattar
ganska vigtiga omständigheter; och, ehuru
jag har mig bekant, att de öfriga tre Riks-
Stånden bifallit Utlåtandet, och ett afslag
derå således är utan påföljd, kan jag likväl
icke undgå att uttrycka den öfvertygelse, att,
om spannmåls creditiv framdeles af Rikets
Ständer beviljas, sådana villkor måtte bestäm¬
mas vid undsättningames meddelande, att
dylika afskrifningar, som den nu ifrågakom-
na, icke kunna ega rum. De åtgärder, Ut¬
skotten föreslagit, äro icke rättsenliga, helst
det icke är utreddt, att de, som få af förmå¬
nen sig begagna, äro de mest behöfvande
undsättningstagare, ehuru det är obestridligt,
att de äro de trögaste och försumligaste å-
terbetalarne af dem lemnade undsättningar,
och, då det kan för gifvet antagas, att flere
af Skaraborgs läns invånare, fastän lika och
tilläfventyrs mera behöfvande, än de rest-
skyldiga, dock betalt, hvad dem ålegat att
48 o
Den 4 Juni*
gälda. I följd af detta Utlåtande, skulle nära
§• af undsättningsskuldcn komma att afskrif-
vas, och, ehuru jag icke yrkar bestämdt af-
slag härå, har jag dock trott mig böra för¬
klara min åsigt af ämnet.
Herr Montan: Jag förenar mig med Herr
Ståhle och anser fastställande af den princip,
att en undsättningstagare, för det han är en
trög betalare, skall ej allenast erhålla anstånd
med återgäldandet, utan äfven eftergift af
halfva skulden, vara vådligt. Om Rikets
Ständer hädanefter bevilja nytt understöd af
spannmål åt vissa provincer, i händelse af
missvexter, lära, derest nämnde princip föl¬
jes, undsätlningstagarne ej vara så okloka,
alt de betala skulderna genast, då de genom
dröjsmålet kunna bereda sig anstånd och
nedsättning. Orter finnas äfven, utan allt
tvifvel, i lika stort behof, som det, hvilket
för Skaraborgs län uppgifves, och, då de för¬
ra fullgjort sin betalningsskyldighet, sker
dem uppenbarligen en orättvisa genom den
förmån, som för Skaraborgs län skall ega
rum. Enär Utlåtandet redan är af trenne
RiksStånd bifallet, är ett Stånds afslag derå
numera utan påföljd; men jag har icke desto
mindre i frågan velat uttrycka min öfverty¬
gelse.
Herr Richert: Då jag ej känner förhål¬
landet uti andra län, kan jag ej bedöma,
huruvida någon orättvisa, i afseende på und-
sättningsspannmåls återbetalning, dem veder¬
farits; men derom, att rättvisa sker åt Ska¬
Den 4 Juni- /{St
raborgs läns innevånare genom detta Utlåtan¬
de, är jag förvissad, och, hvad angår yttran¬
det af vådan utaf den princip, som blifvit
antagen, att bifalla nedsättning i skulden till
Staten, torde jag få fasta uppmärksamhet der¬
på, att principen i detta fall icke kan vara
vådligare, än enahanda grund, som blifvit
följd och af Ståndet utan anmärkning lem-
nad i fråga om nedsättning af bevillning för
Staden Borås, ty den missvext, som inträffat
i Skaraborgs Län, måste ofelbart stå att jem¬
föra med den eldsvåda, hvaraf Borås blifvit
hemsökt.
Herr Santesson: I anledning af de an¬
märkningar, som blifvit gjorda vid Utlåtan¬
det, tror jag mig böra lemna de upplysnin¬
gar, som stödja sig på säker kännedom om
förhållandet. Det är icke tröghet i betal¬
ningsskyldighetens fullgörande, utan verklig
oförmåga hos undsättmngstagarne, som för¬
orsakat största delen af den återstående skul¬
den till Staten för Skaraborgs län leninad
undsättnings-spannmål. Derest andra orter,
som lidit dylika olyckor med dem, hvilka
träffat Skaraborgs Län, ej fått erfara ned¬
sättning och lindring i betalningsvillkoren,
känner jag ej anledning härtill, men förmo¬
dar, att de icke sökt sådana förmåner, hvil¬
ket åter måste hafva bärledt sig derifrån,
att de icke haft behof deraf. Jag lyckön¬
skar de provincer, som icke kunnat uti nöd
och beklagansvärd ställning jemföras eller
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. lil. 46.
48a
Den 4 Juni*
sättas i parité roed Skaraborgs Län efter
nrissvexten år 1826. En värd talare bar an*
märkt, att Utskottens förslag innebär ned¬
sättning eller afskrifning af halfva skulden,
Härvid torde man dock böra erinra sig, alt
en tredjedel af Undsättuingsskulden redan är
betald. Således kommer eftergiften endast
i fråga på de öfriga Iva tredjedelarne genom
markegångsprisets lägre belopp, än det varit
de föregående åren, eller då man besinnar,
att de egentligen behöfvande restskyldiga
endast svara emot en tredjedel af det hela,
skulle nedsättningen i sjelfva verket komma
att inskränkas till |^:del af det hela. Dess¬
utom torde man taga i betraktande, att- detta
icke är någon verklig förlust för Staten, då,
såsom följd af missvexten i vissa provincer,
Staten, genom tull å utländsk spannmål, som
blifvit införd, uppburit en eljest uleblifven
inkomst af 4 a Boo,000 Rd., hvarigenom er¬
sattes den, jemförelsevis med denna summa,
ringa förlust, som Staten å undsättningsspann-
raålen till Skaraborgs län skall tilläfventyrs
erfara. Då i öfrigt tvänne RiksStånd redan
bifallit Utlåtandet, hvarå någon af de värda
talarne inom detta Stånd ej heller yrkat af-
slag, hyser jag den förhoppning, att samma
Utlåtande äfven af Ståndet blifver gilladt.
Herr Löfvenius: Jag har deltagit i Ut¬
skottens beslut, som jag anser vara rättvist.
Derigenom förnekas icke principen, att gäl-
den bör återbetalas. Jag har särskilda gån¬
ger genomrest Skaraborgs län efter missvex-
Ben 4 Juni.
483
ten Sr 1826, samt öfver densamma eleisia-
des hört stor klagan. Goda skördar, som
sedermera följt, hafva icke kunnat afhjelpa
den redan inträffade nöden, enär med de
goda skördarne varit förenade låga spann¬
målspriser; och jag är öfverlygad, att, örn
nedsättningen icke kommit i den tjenliga ti¬
den, och om Statens derifrån härledda for¬
dringar skulle hafva med stränghet blifvit
ulkräfda, hade flere hemmansdelar blifvit till
ödeshemman förvandlade, hvarigenom all er¬
sättnings möjlighet ännu mer aflägsnats. Lik¬
väl delar jag derjemte Herr Friherre Ceder*
Ströms tanka om spannmåls-magaziners in¬
rättande i länet, på det att behofvet af dy¬
lika undsättningar från Staten för framtiden
må förekominas.
Herr f:Vallström förenade sig med Her¬
rar Ståhle och Montan.
Herr Langenberg: Jemte det jag delar
Herr Friherre Cederströnis i reservationen
yttrade åsigt, får jag upplysa, att de sam¬
mansatta Utskottens Afdelning föreslagit be¬
talningens utställande på tio år, och medi
förutsättning, att länet skulle, på bestämman¬
de villkor, förbinda sig alt upprätta tnagaziner
till ett emot undsättningsbeloppet svarande
antal tunnor spannmål. Om Utskotten antagit
detta förslag, hade det säkerligen varit till följ¬
derna ändamålsenligare än det nuvarande Utlå¬
tandet, enär, om missvext då i framtiden uti or¬
ten inträffade, hade spannmålstillgång genast
funnits. Jag vet ej, hvarföre Skaraborgs läns in¬
464
Ben 4 Juni.
vånare skola i detta afseende hafva företräde
framför andra orter, och jag fruktar i sanning,
att Utskottens i trenne Stånd gillade beslut
i frågan blifver ett farligt praejudicat för
framliden, ehuru jag icke bestrider, att Skara¬
borgs län kan vara i behof af den föreslagna
förmånen.
Herr Cronius: Jag anser Utlåtandet rätt¬
vist och tillstyrker, att det må bifallas.
Herr Montan: Då jag yrkar hvarken af-
slag eller återremiss å Utlåtandet, tror jag
mig blott böra fästa uppmärksamhet derpå,
att Utskotten föreslagit afskrifning af en del
utaf Statens fordran för ifrågavarande und-
sättningsspannmål. Denna Statens fordran
är likväl påräknad att, till ett belopp af i
million Riksdaler, till Banken inflyta såsom
ett creditiv för silfverköp. Genom ofvan¬
nämnda afskrifning kan förlust för Banken
uppkomma. Häraf föranledes jag till fram¬
ställning af den Motion, att Staten måtte å-
läggas ersätta den förlust, som genom af¬
skrifning kan å creditivet för Banken upp¬
komma.
Herr Leffler: Då här blott är fråga om
uttalande af sin öfvertygelse i ämnet, anser
jag mig äfven böra tillkännagifva min. Inom
Afdelningen delade jag dess åsigt; men, då
jag inom Utskotten hörde ömmande beskrif-
ningar på tillståndet i länet, trodde jag mig
icke sakna skäl att förändra min tanka, hvar¬
vid jag ansåg mig dels böra jemväl betrakta
den betydliga inkomst, som Staten uppburit
Den 4 Juni,
485
genom tull å utländsk spannmål, sora blifvit
införd och sedermera använd till undsättning
för länets invånare, dels förutsätta, att den
förlust, som på det förutnämnda creditivet
för Banken kunde uppkomma, skulle, om be-
liofvet det fordrade, af ofvanberörda inkomst
godtgöras.
Herr Santesson: I anledning af Herr Mon-
tans nu gjorda Motion, får jag förklara, att
jag, likasom Herr Montan, antagit genom det
föreslagna betalningssättet möjlig afkortning
på det creditiv af en million Riksdaler, sorn.
blifvit för Banken påräknadt till silfverfon-
dens förstärkning; men jag bör tillägga, alt
jag förutsatt någon ersättning af den äldre
skulden, som är inom linien balancerad.
Detta har jag trott mig böra upplysa, men
bestrider icke, att Herr Montans Motion må
remitteras till Utskott.
Herr Helsingius förenade sig med Herr
Montan.
Discussionen ansågs slutad, och Utlå¬
tandet, N:o 33, bifölls, ifrån hvilket beslut
Herr Ståhle sig reserverade; äfvensom Stån¬
det, angående remiss å Herr Montans ofvan¬
nämnda Motion, kommer att besluta, sedan
densamma skriftligen inlemuas.
§• 4.
Å nyo föredrogs Bevillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
gemensamma Betänkande, N:o 6, angående
486
Den 4 •Tuni.
förändrade föreskrifter om husbehofsbränvins-
bränningen ocb dermed gemenskap egande äm¬
nen; ocb, sedan Betänkandet samt de emot
detsamma afgifna reservationer blifvit upp¬
lästa, tillfrågade Herr Talmannen Ståndet,
om det önskar att böra sig föreläsas det i
skrifvet exemplar, såsom Bilaga till Betän¬
kandet, meddelade förslag till ny redaction
af författning om busbebofsbränningen och
dermed gemenskap egande ämnen, hvilken
fråga med Nej besvarades:
Herr Rydström; ”Beträffande husbehofs-
bränvins-bränningen, synes det mig, alt dea
samma antingen bör upplåtas till Fabriks-
Inrättning, eller också återföras till moder-
jiäringen i jordbruket,”
”Den förra utvägen anser jag de förena¬
de Utskotten bafva, i det ifrågavarande Be-
tänket, un tyd l; men, efter min åsigt, vore
den sednare den rättaste, hvilken också af
i8i5 års Ständer antogs ocb uti då utkom¬
ma Kongl. Förordning föreskrefs.”
”Derom bar jag trott mig finna allmän¬
na omdömet vara odeladt, att den öfverdrif-
na brännvinsbränningen borde begränsas
ocb åtminstone till någon del inskränkas.
Efter Utskottens förslag, tror jag icke, alt
detta ändamål vinnes,”
”Att lägga binder i vägen för uppfinnin¬
gar och förbättringar, i hvilken näringsgren
sorn helst, är från mina åsigter vida skiljdt;
men i förevarande fall anser jag det rätta
och ändamålsenliga vara, att konstpannor väl
Den 4 Juni.
få begagnas, men icke till större pannerymd,
än i billig proportion till den större averk¬
ningen, emot den enkla brännvinsbrännings-
redskapen.”
”Såsom en billig medelväg, tager jag mig
derföre friheten föreslå: att enkla redskapen,
till hvilket maximum som helst, antingen lill
blott en go kannors brännvinspanna, eller
kanske billigare, till en go kannors och en
mindre klarpanna, må bestämmas; men att,
deremot, vid konstbrännerier, sammanräkna¬
de pannerymden af de 2:ne eller möjligen
flera brännvinspannorna, hvaraf det samman¬
satta verket består, ej får öfverstiga det ma¬
ximum, som för enkel redskap stadgas. I an¬
nat fall gynnas den Pistoriska brännvins-
bränningsapparaten öfver hufvan och skulle
få begagnas lill dubbelt så stor pannerymd,
som den enkla. Må hända fordrade också
billigheten, alt egendomsvärdet för rättighe¬
ten till konstbränneriers begagnande borde
vara dubbelt, i förhållande till egendomsvär¬
det, hvarefter kannetalet för den enkla bränn¬
vinsbränning s-red skapen beräknades,”
”1 den händelse, under tiden innan nä¬
sta Riksmöte infaller, någon ny uppfinning
af brännvinsbrännings-redskap sker, skulle
det synas mig, som vid Utskottens föreskrift
i denna del det tillägg vore af nöden, att
den storlek i möjligaste måtto bestämmes,
hvaraf en sådan redskap får bestå och be¬
gagnas.”
”Med dessa anmärkningar hemställer jag
4B5
Den 4 Juni.
vördsamt, om icke Betänkandet bör återre¬
mitteras.”
Herr He/singius: ”Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Pluralitet
liar, som det heter, för att undvika vidlöf-
tighet i Betänkandet, N:o 6, angående bränn-
vins-bränningen, genom framställande och
besvarande af några generela och, efter mitt
begrepp, från det egentliga ändamålet afle-
dande frågor, som mig synes, tydligen åda¬
galagt en ovilja för att åstadkomma åtmin¬
stone någon nytta oell båtnad för det all¬
männa af den vidt utsträckta brännvins-fa-
brication, som, under den oskyldiga benäm¬
ningen af husbehofsbränning på landet, nu
existerar, och som, under det den visserli¬
gen åstadkommer gagn för den enskilda och
för jordbrukets förkofran i allmänhet, särde¬
les då dertill begagnas potatoes, likväl onek¬
ligen hotar att förstöra, eller åtminstone för¬
minska hela nationens egentliga arbetskraft,
gamla duglighet och mannamod och, till en
hittills i vårt land okänd grad, ökar behofvet
af corrections-inrättningar, samt fattigvård
för personer af båda könen i deras bästa ål¬
der. Genom Höglofl. Utskottens förslager, om
de antoges, skulle endast otaliga personer
blifva nödsakade alt åter med dryg kostnad
förändra, hvad de, i stöd af 1823 års beslut,
inrättat, och pistoriska brännvinsfabricanter-
na gynnas till skada för den mindre jord¬
brukaren, men deremot kan hända snarare
Den 4 Juni.
4Sd
mindre, än större Bevillning, till Staten
inflyta.”
”Detta behandlingssätt, så Hacket mera
oväntadt, då undersökningarne om och utre¬
dandet af denna vigtiga sak först och främst
blifvit af Kongl. Majrts Nådiga skrifvelse för¬
anledda, och för öfrigt af så många särskil¬
da Motionairer inom alla RiksStånden påyr¬
kade, gifver emedlertid så mycket mera an¬
ledning att anhålla om återremiss, med
förhoppning, att den skall leda till ett
annat resultat, som man tillika med till-
fredställelse erfar de många reservanternas
både vilja och förmåga att afhandla saken
ifrån dess rätta sida, som var, att i det he¬
la åstadkomma något bättre, än det som är,
åtminstone någon högre inkomst af en verk¬
lig öfverflödsvara, till fyllande af Statsver¬
kets nödvändiga utgifter, hvaraf äfven en ej
obetydlig del åtgår i och för följderna af öf-
verflödet på brännvin.”
”För min del kan jag ej annat än dela
de flesta Herrar Reservanters åsigter, om
både billigheten och möjligheten, att, utan
inskränkning på den beprisade frihetens om¬
råde, åstadkomma minskning i tillverkningen
och deraf följande lätthet att utbekomma
större bevillning på varan, på ett sätt, att
det ej af producenten behöfver förskottsvis
erläggas, men ersättas i förväg genom den
försålda varan, hvars högre pris slutligen
drabbar ingen annan kännbart, än den öf-
yerflödiga consuuienteij, och alt ingen blif-
49°
Ben 4 Juni,
ver nödsakad att fortsätta bränningen he«
la året, endast för att förtjena in bevill»
ningen.”
”Den obegränsadt fria brännvinsbrän¬
ning, som beslöts 1809, återfördes vid 1810
års Riksdag till husbehofs-bränning genom in¬
skränkning i pannrum, dimensioner och tid,
samt bibehölls, med obetydliga förändringar,
dervid till år 1823, då Ständerna beslöto to¬
talt upphörande af Kronans betydliga bränn¬
vinsbränning, samt dessutom, i afsigt att
förekomma, det Stockholm och de större Stä¬
derna derigenom skulle erhålla någon fördel
af att bränna, förändrade alla städers brän-
ningsrält till förhållande efter jorden, i stäl¬
let för folknummer!!. För öfrigt blef det
tillåtet i allmänhet, att utan all annan afgift,
än den, som för den enkla vanliga pannan
beräknades, ej allenast begagna Skoltska pan¬
nor, utan äfven alla möjliga till en ökad och
lattad tillverkning ledande apparater; men,
det oaktadt, framställdes den gamla beräknin¬
gen af proportion emellan hemmansvärdet
och pannerymden såsom bibehållen. Följ¬
derna visa sig nu tydligen, vanpris genom,
en mångdubblad fabrication på en öfverflöds¬
vara, men ingen högre inkomst deraf för
Staten.”
”Härtill har kommit, att, ehuru Stock¬
holms Stad, i stöd af 3 och i3 §§. r:sta Art.
af 1824 års Brännvins-Förordning, enligt upp¬
gjorda tariffer öfver dess jord, eger ostridig
rätt alt begagna 60 st. 90 kannors pannor, så
Den 4 Juni.
491
liar Kongl. Maj:t likväl funnit för godt, att här¬
med skulle uppskjutas, och emedlertid blott i
IVåder tillåtit Staden att begagna sin rättig¬
het medelst endast 52 st. 20 kannors pannor
till destillering, och att Stadens innevånare, i
betraktande af det olyckliga öfverflödet på
brännvin, sorn redan existerar, för närvaran¬
de ej ämna söka att göra sin rätt gällande,
ehuru en ganska betydlig inkomst för Staden
deraf så mycket säkrare vore att påräkna,
som för blotta destilleringsrätten nu erhålles
16,666'f Rd. i årligt arrende, oaktadt landt-
mannens rätt att införa samma vara är oför¬
kränkt.”
”Vid ett sådant förhållande, lärer det
vara ostridigt, att brännvinsbränningen, de
facto, öfvergått till ett slags rnonopolium
för Landet, med nästan uteslutande rättighet
att förse alla större släder, men i synnerhet
liufvudstaden med denna thy värr oumbärliga
vara, hvars behof dagligen ökas med den ö-
kade tillgången.”
”Men, då man tillika eftersinnar den fal¬
ska beräkning för större eller mindre t i 11-
verkningsrättighet, i förhållande till egen¬
domsvärdet och deremot svarande production
af spannmål eller potatoes, samt lika origtiga
beräkning af bevillningen, i förhållande till
averkningen, som eger rum genom på olika
sätt förbättrade apparater af alla slag, som, i
andra Länder uppfunna, nu blifvit hos oss
införda till begagnande, så lärer missförhål¬
landet emellan fabricanten och den mindre
49 2
Den 4. Juni.
landtbrukaren, som endast verkligen bränner
för att förädla sin egen säd eller potatoes,
samt missförhållandet emellan den förres rät¬
tighet och den afgift, Staten derför uppbär,
vara för mycket påtaglig, för att ej påkalla
rättelse.”
”Ifrån enkla mäskvärmarens visserliga
nyttiga begagnande, utan särskild uppmätning
eller beräkning, öfvergick man genom alla gra-
dationer till det de dubbla Pistoriska Verken,
hvarest, under benämning af a:ne 90 kannors
pannor, en till minsta sexdubbel afverkning
åstadkommes äfven med mindre pannor,
med mindre folk, mindre ved och mera
drank, men utan motsvarande egendomsvär¬
de och bevillning.”
”Tillåtelsen, att begagna Skottska pannor
för samma afgift som de vanliga, åstadkom
dessutom en minskning i bevillningen genom
det missbruket, att, genom begagnande af
t. e. 100 kannors upphöjd mäskvärmare till
5o kannors panna, i den höga hatten påfylla
hvad pannan ej inrymmer; hvilket missbruk
hör förekommas, emedan det betyder vida
mer, än de af Utskotten omnämnda öppnin-
garne på hatt och bröst, som säkerligen af
ingen klok brännare begagnas till annat än
rörning."
”Till ändamålets vinnande, klokt begag¬
nande af de nya uppfinningarne, men för¬
minskad tillverkning och högre contributio-
ner, utan skada för landtbruket, vore efter
nain tanka, lättast att föreslå blott 3:ne må¬
Den 4 Juni.
naders bränningstid, lika som fordom, mea
deremot bättre proportionerade och i all¬
mänhet fördubblade afgifter.”
”Men, då jag ingalunda kan föreställa mig,
att något sådant antages, så länge brännvins¬
bränningen anses vara af så oumbärlig nytta
för landtbruket, att denna näring helt och
hållet undantages ifrån det öde, man vill be¬
reda åt stadsmannanäringar, alt helt och hål¬
les bero af godtycklig ekonomisk lagstiftning;
så får jag, enligt de åsigter, jag bär ofvan
baft äran ådagalägga, nu vördsamt föreslå:
1:0 För att förekomma stora förluster för
dem, som, i förlitande på 1824 års förord¬
ning, inrättat kostsamma verk, och till för¬
mån för verkliga husbebofsbrännare:
Att intill nästa Riksdag 1824 års
Brännvins-förordning oförändrad må vara gäl¬
lande, med följande tillägg och undantag.
b) Att tillåtelsen i 5 §. 1 Art. upphör.
c) Att Skotska pannor beläggas med pro¬
portionerad högre afgift, och en viss pro¬
portion bestämmes emellan mäskvärmarens
och pannans kannrum, den sednare må vara
af hvad dimension som helst.
1i) Alt en rättvist proportionerad högre
afgift pålägges så väl Pistoriska, som alla an¬
dra konstverk, med undantag af den enkla
mäskvärmaren, i hvilket afseende Friherre
PVrangels reservation åhetopas.
e) Att en tredjedels afdrag i afgiften får
göras för den, som blott begagnar en vanlig
panna utan mäskvärmare.
494
Den 4. Juni.
f) Att förseglingarne upphöra, såsom
utan ändamål, utom vid förbud.
2:0 För att med rättvisa pålägga en apart
bevillning, efter det tillverkade kanntalet:
a) Alt vid skattskrifning särskildt upp-
gifves, hurudan redskap föregående året till
bränning blifvit begagnad, samt huru mån¬
ga månader bränningen fortgått, huru myc¬
ket folk och hvad slags rudimateria blifvit an¬
vänd, och slutligen af tillverkningens belopp,
efter afdrag för åtgången till eget mantals-
skrifvet folk och husfolk.
b) Att den, som vill, att afseende skall
göras på längre eller kortare tid inställd
bränning, skall sådant styrka, om så påfor¬
dras, helst med bevis om pålysning från pre¬
dikstolen.
c) Att taxeringen verkställes, och upp¬
gifterna bedömas på samma sätt, som all an¬
nan bevillning efter 2.*dra Artikeln.
d) Att minst 2 sk. b:co beräknas i be¬
villning för hvarje kanna lill försäljning till¬
verkad t brännvin.
e) Alt, som denna särskilda afgift alltid
beräknas för föregående året, ingen afskrif¬
ning genom sedan inträffade förändringar kan
ega rum.
Jag förutser visserligen de svårigheter
och invändningar, som häremot kunna upp¬
ställas; men, af fruktan att blifva vidlöftig i
deras besvarande, får jag deremot endast å-
beropa Herr Prosten Åstrands reservation,
hvari jag hufvudsakligen instämmer.”
Den 4 Juni,
*’Då man börjar ett nytt sätt, får mart
ej begära fullkomlighet genast. Principens
laglighet tror jag erkännas af alla. En hö¬
gre bevillning af en öfverflödsvara bör åstad¬
kommas, och, om man genom erfarenheten,
att på delta sätt ut-taxera densamma, skulle
finna, att så väl den ojemnt beräknade pan-
ne-afgiften, som äfven den tryckande pen-
ning-bevillningen, efter egendomsvärdet, på
landet kunde försvinna, och på detta sätt läg¬
gas på brännvinsbränningen, så tror jag til¬
lika, att en vigtig sak, till landets förkofran,
vöre åstadkommen.”
”För öfrigt förenar jag mig med Herr
Lejfflers reservation, angående Städerna, och
anhåller om återremiss, då jag tillika vågar
hoppas, att Högloft. Utskotten åtminstone be¬
hagade afgifva något yttrande öfver min Mo¬
tion om en särskild accis för till Slockholm
ankommande brännvin,”
Herr Langenberg.* ”För min del tror jag,
att brännvinspannor, som innehålla mer än
5o kannors rymd, böra förbjudas. Denna
pannerymd skulle vara tillräcklig att för¬
skaffa behöfligt brännvin och drank till la-
dugårdarne, och derigenom skulle brännvinet
komma i högre pris i anseende dertill, att
öfverflödet minskades, och handteringen klef¬
ve mera spridd och till större förmån för
jordbrukaren; men, som (lere personer, med
anledning af Rikets Ständers vid förlidne
Riksdag fattade beslut, angående brännvins¬
bränning, förskaffat sig sedan den tiden dyr-
Den 4. Juni.
Lara oell kostsamma verk och, skulle genom
en oförmodad, och hastig förändring af för¬
fattningen, lida stor förlust, vill jag ej före¬
slå en sådan förändring att antagas, åtmin¬
stone icke vid denna Riksdag. Utskottets
Betänkande är för öfrigt i många delar an¬
tagligt; likväl kan jag icke gilla det förslag,
att städernas invånare skola frånkännas rät¬
tigheten, att efter jordvärde sammanslå sig
om en 90 kannors panna; ej heller tror jag,
att bruket af brännvinshattar med luckor hör
tillåtas på andra villkor, än att både halt och
panna skola mätas tillsammans och afgiften
derefter bestämmas och beräknas till före¬
kommande af underslef.”
”Ehuru rättvis afgiften Liefve, om den
beräknades efter brännvinstillverkningen per
kanna, fruktar jag likväl, att denna beräk¬
ning medförde mycken ojemnhet och ledsam¬
ma tvister i beskattningen; hvarföre jag, på
de grunder Utskottet föreslagit, anser en till¬
ökning i beskattningen af 30 å 35 procent
kunna åläggas, och i högre proportion deref¬
ter ökas för alla konst-brännerier. På dessa
skäl begäres ålerremiss.”
O 0
Herr Montan: ”Uti Herr Prosten Åstrands
reservation och de derpå grundade fram¬
ställningar, som Herr Helsingius nu anfört,
instämmer jag hufvudsakligen och anhåller
att vid Betänkandet i öfrigt få göra följande
partiella anmärkningar, nämligen:
Vid 3:dje punkten. Då Jordvärdet äf¬
ven nu af Utskotten är antaget såsom grund
Den 4 Juni.
4.97
för brännvinsbränningsrätten, tyckes det vara
emot denna princip stridande, alt, om (lere
jordegare i staden eller å landet vilja förena
sig om begagnande af blott en gemensam in¬
rättning, den ej skulle få öfverstiga 5o kan»
nors panna, ehuru deras sammanslagna jord¬
värden kunde tillåta en större panna, Oin
en person häfver jordegendom å landet för
i5,ooo Rd:s värde, får lian ju begagna en
po kannors panna, hvarföre skola då icke
flere jordegare, som ega tillsammans ett lika
jordvärde, äfven för gemensam räkning få be¬
gagna en dylik rättighet, som onekligen gif-
ver besparing både i ved och arbetskostnad?
Om, såsom Utskotten antydt, husbehofs¬
bränning bör afses, så inträffar säkert det
förhållande, att flere jordegare å mindre hem¬
mansdelar ega mera folk och boskap på des¬
sa sina delar, än om de af en person egas
och skötas. Deras husbehof är således stör¬
re, och deras rättighet borde i samma för¬
hållande snarare ökas än minskas. Samma
skäl och förhållande gäller äfven i Städerna,
der nu ock endast jordvärdet medgifver brän-
ningsrätt.’*
”Vid 4:de punkten. Som brännvins¬
bränning för husbehof aldrig utöfvas under
den varma årstiden, från midsommar till med¬
let af September månad, emedan dels ders
då är mindre lönande, enär afkastningen ä
allmänhet kan beräknas i5 procent mindre
denna, än de öfriga årstiderna, delsjordbru-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. 1II3 47-
498
Den 4 Juni.
karen då är i behof af allt sitt folk för gro¬
dans inbergande, så tillstyrker jag, att ali
brännvinsbränning under denna lid bör vara
inställd, såsom för jordbruket skadlig, enär
den borttager de arbetare, som för jordbru¬
ket äro den tiden behöfliga. Äfven kan un¬
der denna tid icke såsom skäl åberopas be-
hofvet af drank åt creaturen, emedan tillgång
till föda å marken den tiden ändå gifves bå¬
de för boskap och svin.”
”Vid 5:te punkten. Den af Utskotten fö¬
reslagna ändring i mätnings-sältet af pannor¬
na synes vara af ett mindre betydligt värde,
i afseende på beskattningen, då Utskotten fö¬
reslagit ändringens iakttagande blott på ny
redskap; en likhet mäste vara i allt, och der¬
före tillstyrker jag heldre bibehållande af det
gamla mätnings-sättet; men, om Utskotten an¬
se missbruk kunna ske genom för vida hal¬
sar, kunde ju genom en förordning stadgas,
att alla pannor, der öppningar å halsen el¬
ler bröstet hade större diameter, än hälften
af pannans, skulle vara till bruk och nyttjan¬
de förbjudna ifrån någon viss dag, sedan för¬
fattningen blifvit kungjord.”
”Vid 6:te punkten instämmer jag i Fri¬
herre TVrangels reservation: att en närmare
beskrifning bör gifvas å hvad med dubbla
eller enkla pistoriska verk bör förstås. Jag
tager mig friheten föreslå ett sådant stad¬
gande härom, alt den redskap af hvad sort
som helst, hvarmed kan tillverkas dubbelt
emot hvad afverkningen beräknas för en sim¬
Den 4 Juni.
499
pel panna utan mäskvärmare och rectificator
af samma storlek, bör anses för kopstbränne-
ri och beläggas med tredubbel afgift. En
annan redskap, som åstadkommer tredubbel
tillverkning, med 4 gånger förhöjd afgift, och så
vidare, 4*dubbel tillverkning, 5 och 5-dubbel,
med 6 gånger den afgift, som tariffen för en
enkel redskap utsätter.”
”Vid ^:de punkten. Uti Utskottens för*
slag om en ökad afgift å krogarne kan jag ej
instämma. Jag är öfvertjgad, att en ökad
afgift blott gifver anledning till ett ökadt lönn-
krögeri, likasom en hög tull till tullförsnillning.”
”Med den erfarenhet, jag eger, öfvas å
de tillåtna krogarne sällan fylleri. Dessa stå
under policens inseende; både näringsidka¬
ren och den besökande allmänheten veta det
och frukta för tilltal och ansvar, om oord¬
ningar begås der. Större samlingar äro äf¬
ven der, och nästan alltid tillgång på vittnen,
och krögaren, af fruktan att mista sin nä¬
ring, är mån att förekomma oordningar, sorn
från fylleri äro nästan oskiljaktiga. Dere¬
mot är det just på lönnkrogen, der fylleriet
föröfvas i lönndom. Ensamma personer el¬
ler högst 2 af samma lynne sammansätta sig
der och få, fria från uppsigt och utan fruk¬
tan för tilltal, öfva sin onda lusta, och lönn-
krögaren, som blott afser varans åtgång och
en sniken förtjenst, befordrar den på allt sätt.
På dessa ställen är inträdet alltid öppet för
den, som är känd, men stängdt och otillgäng¬
ligt för policen, som deremot å de laxerade
5oo
Den 4 Juni.
krogarne vakar öfver oordningar, och alt kro-
garne på bestämda tider äro tillslutna. Jag
anser derföre alla medel böra vidtagas att
förekomma och bestraffa lönnkrögeriet, såsom
det egentliga uppliofvet till alla de skadliga
veiknin<?arne af brännvinets bruk. En sådan
D
beskattning å de tillåtna krogarne, hvarmed
näringen gifver dess idkare en förmån, gör
honom angelägen att den bibehålla, och då
oordningar och fylleri blifva villkor, derigen¬
om rättigheten förloras, tror jag, att man skall
finna der det endaste och bästa correctivet.
Jag skulle blott vilja tillägga, att en bestraff¬
ning borde föreslås å den krögare, som til¬
låter någon förtära så mycket starka saker,
att han på krogen blir full; kommer någon
å krogen full in, bör krögaren honom afvisa
elier i förvar taga, så vida han vill undgå an¬
svar såsom för tillåtet fylleri, och hvilka bö¬
ter kunde bestämmas till 10 å 20 Rd., med
näringsrättens förlust 4-de gången. I afseen¬
de på skärpningen af straffet för lönnkröga-
re instämmer jag uti Utskottens vid 2:dra
Art. 2 §. föreslagna förklaring om särskilda
böter för hvarje gång en lönnkrögare med öf¬
verträdelse öfvertygas. Jag önskade blott,
att dervid den lagbestämmelse måtte tilläg¬
gas, att, då brott af denna art merändels öf-
vas utan andra vittnen än den, som bränn¬
vinet förtär, det måtte tillåtas åklagare att
få åberopa såsom vittne den, som sjelf nju¬
tit varan. Han är, efter nu gällande lag, fri
från ansvar och har till säljaren ingen reia-
Den 4 Juni.
5or
tion, bör således »ned mera skäl, än skogs-
betjente i åverkans-mål, tullbetjente och vak¬
ter i fråga om öfvervåld, få vittna om dens
handling, som till honom sålt brännvin, der¬
af han ingen nytta eller skada häfver, så
framt han ej är angifvare, då han i alla fall
efter allmän lag är jäfvig. Denna åtgärd är
troligen den enda att hämma det skadliga
lönnkrögeriet, och, om man vill förekomma
dess skadliga följder, måste man äfven vid¬
taga medlen.”
”1 anledning af mitt först gjorda förbe¬
håll om instämmande i Herr Åstrands reser¬
vation och Herr Helsingii anförande, är den
så kallade tariffen för brännvins-skattens ut¬
görande att anse endast såsom en minimi-
tabell, derefter skatten minst skall utgöras,
derest den ej efter tillverkningen utgör hö¬
gre belopp; men, då jag finner denna tariff
för lindrig att beskatta en öfver husbehof ut¬
sträckt brännvinsbrännings.rättighet, så har
jag trott mig böra dervid göra följande an¬
märkningar:
Då jag anser husbehofsbränning i all¬
mänhet kunna utöfvas med pannor under 35
kannor, har jag ansett dem äfven böra be¬
läggas med den högsta skatten. Dernäst bor¬
de pannor imellan 35 och 55 kannor få en
4-dubbel afgift, imellan 55 och ^5, som ut¬
göra det största antalet, 8-dubbel afgift, samt
pannor imellan ^5 och 90 iordubbel afgift,
med tillämpning af 3:dubbelt denna afgift för
konstbrännerier med dubbel tillverkning samt
5oa
Den 4 Juni.
progressiv ökning för större tillverkning, på
sätt jag uti anmärkningen vid örte punkten
anfört.”
”Vid tillämpningen af tarifFen förekom¬
mer den motsägelse i Utskottens framställ¬
ning, att, ehuru Utskotten tillstyrkt, att blott
en 90 kannors enkel panna skulle få begag¬
nas å egendom af högsta jord värde öfver
i5,ooo Rd., så hafva dock Utskotten bifallit
begagnande å i5,ooo Rdrs jord värde af ett
pistoriskt verk, som dock kan åstadkomma
högre tillverkning, än arne enkla 90 kannors
pannor. Såsom jemkning häruti, och att
förena principen, föreslår jag, att ingen pi-
storisk panna får begagnas, om ej jordvärdet
öfverstiger dubbelt det värde, som för en
enkel panna af lika storlek är föreskrifvet.”
Herr- Cron: ”Ehuru sådant ej blifvit
bland reservationerna fullständigt antecknadt,
har jag likväl uti några delar varit skiljaktig
från Höglofl. sammansatta Bevillnings-, Lag-
samt Besvärs- och Economie-Utskottens be¬
slut uti det nu upplästa Betänkandetr Och
jag anhåller vördsamt, att inför Högtärade
Ståndet få redovisa de anledningar, hvari¬
från denna min skiljaktighet leder sitt ur¬
sprung. Vid 1 morn. billigar jag de skäl,
som förmått Höglofl. Utskotten, att icke, så¬
som en följd af inskränkningen för endast
en 90 kannors pannas begagnande, proportio¬
naliter utsätta ett högre egendomsvärde för
bruket af de mindre pannorna, ty en dylik
jemkning skulle kommit att inverka ofördel¬
Den 4 Juni.
5o3
aktigt på en mängd individers vidtagna hus-
hållningssätt, på grund af hittills gällande
stadgar. Detta utesluter likväl icke billighe¬
ten att gifva andra föreskrifter för komman¬
de tider: Och, då det varit inom de Höglofl.
Utskotten erkändt såsom en af erfarenheten
bekräftad sanning, att productionen ur en så
kallad pistoriskt apparat är lika med den af
minst en 4 gänger större enkel panna; så
har jag trott och tror, att hädanefter någon
pistoriskt apparat ej borde få anläggas an¬
norstädes, än der egendomsvärdet vore 4
gånger högre än tariffen utstakar för en en¬
kel panna om lika kannetal.”
”Contrasten emellan den frihet i näring,
hvarom så allmänt talas, och den stjufmo-
derliga njugghet, hvarmed 3 mom. förunnar
Städernas invånare att deltaga i brännvins¬
bränningen, vore visserligen ett ämne för
många anmärkningar, dem jag likväl förbigår;
men, då man antagit jorden såsom grund
för rättigheten till brännvinsbränning, är
det mig omöjligt uppsöka skälet, hvarföre
denna jord, underlagd någon stad, skall ut¬
göra ett undantag. Icke igenfinnes orsaken
i jordens mindre taxeringsvärde, ty, om jag
för min hemort, Vermland, exempelvis an¬
ställer en jemförelse, så utvisa de från Riks-
gäldsContoret utkomna sammandrag, att me¬
delsumman af ett hemmans värde inom länet
är gooo Rd., det högsta inom hela Riket,
men 5-g- mautal, Carlstad underlydande, dona¬
tionsjord har ett taxeringsvärde af no.ooo
5o4
Den 4 Juni.
Rd„ således något öfver 20,000 Rd. per hem¬
man, ehuru hvar och en, sorn känner verk¬
liga förhållandet, måste medgifva, att berör¬
de stadsjord är till sin egentliga natur långt
ifrån att kunna räknas Liand de bättre, sna¬
rare under medelmåttan. Alt denna jord är
styckad mellan flera egare, kan desto mindre
utgöra något skäl till del förändrade stad¬
gandet, som sådant icke beror af egarnes e-
get godtfinnande att annorlunda arrangera,
neli man icke i allmänhet betagit bolag, hvar¬
med Städernas invånare i denna del äro att
jemföra, rättigheten, alt för gemensam räk¬
ning utöfva brännvinsbränningsrätt å landet
nied panna af till och med go kannors rymd.
Jag delar således i allo Herrar af Bittberghs
med de fleras åsigter, som ansett någon än¬
dring ej böra göras uti den Städerna hittills
förunnade rättighet att utöfva brännvins¬
bränning.”
”Genom den i 5 mom. föreslagna straff¬
bestämmelse för den, som genom lucka eller
rör å en conisk butt påfyller mera mäsknings-
massa än det kannetal, hvartill pannan är
stämplad, har nu tillkommit möjligheten af
ett nytt slag förbrytelser i brännvinsbrän-
liingsväg, men hvaröfver controllen hlifver
nästan omöjlig, åtminstone högst svår. Att
ett sådant underslef bör, så vidt sig låter
göra, förekommas, derom delar jag Höglofl.
Utskottens åsigt; men heldre, än att deremot
gifva eli absolut förbud, ville jag vördsamt
föreslå, att der sådana hattar nu finnas, de
Den 4 Juni.
5o5
Borde vid nästa mantalsskrifning anmälas
till begagnande, då en sådan anmälan äfven
Borde åtföljas af bevis öfver hattens inne¬
håll, som, då det öfverstege någon viss del,
t. ex. •§-, af pannans rymd, lades öfverskottet
tillsammans med pannerymden, och hvaref¬
ter beskattningen kunde bestämmas. Jag
tror man härigenom undanröjde ett brott,
till dubbel vinst för Staten.”
”Rörande den i 6 inom. förekommande
fråga om beskattningsgrunden för rättigheten
att utöfva bränvinstillverkning, är jag huf¬
vudsakligen af enahanda tanka med Herr
Prosten Åstrand. Om man endast borde afse
Statens säkerhet för en viss intrade i denna
del, då vore visserligen ändamålet vunnet
genom den på pannerymden lagda afgift;
men, då åtminstone jag, för min del, tror
min pligt tillhöra, att lika mycket, och ännu
mera, vårda den skattdragandes billiga an¬
språk, att afgiften till Staten, för tillveknings-
rättigheten, står i ett någorlunda proportio-
nerligt förhållande till den fördel han hem-
tar af samma rättighet, kan jag ej annat än
anse beskattningen, beräknad endast efter
rymden af den begagnade redskapen, vara
alldeles olämplig. En allmänt erkänd regel
för all hushållning är: att med möjligen min¬
sta uppoffring af tid och kostnad åstadkom¬
ma den största elfect; och härifrån uppkom¬
mer den af erfarenhet bekräftade följd, att
hvarje klok hushållare tillverkar sitt bränn-
vinsbehof med den för honom tillåtna största
5o6
Dm 4 Juni.
brännvinspanna; men exemplen torde ej vara
få, der A och B, bägge försedda med en lika
stor redskap, tillverka eli vida skiljaktigt quan-
tum brännvin, då A gagnar sin redskap en¬
dast för nödtorft, men B deremot häfver sin
uti dagligt bruk året omkring. För mig vi¬
sar det sig högst obilligt, att dessa personer
undergå enahanda beskattning, då denna Rik¬
het saknar alla sköl. Om icke man så all¬
mänt klagade öfver en för högt drifven pro-
duction af brännvin, skulle jag, i saknad af
något bättre, och åsidosättande det ingrepp,
dermed åsyftas i personers fria dispositions¬
rätt öfver deras egendom, vara benägen att
antaga såsom ett skäl, hvad jag stundom
hört invändas, att A må räkna sig sjelf till
last beskattningens tyngd, enär han ej lika
med B gagnar sin rättighet lika vidsträckt
som denne. Men, då denna uppmuntran till
en ökad productiou har mot sig allmänna rö¬
sten, blir den intet skäl för en lika beskatt-
skattning å A och B, utan qvarstår obillig-
lieten lika tydlig och påtaglig. Då icke all
beskattning för brännvinstillverkning kan, el¬
ler efter min tanka bör anses vara gulden
genom bevillning af fastighetsvärde, uppkom¬
mer deraf en otvungen följd, att man anser
brännvinsbränning i allmänhet för en sär¬
skild industrigren. Örn så är, måste ock a-
vancen af denna, likasom af all annan nä¬
ring, vara enda billiga och rättvisa måttstoc¬
ken för beskattningen. Att bereda eller bi¬
behålla deuna avance åt producenten, är det
Den 4 Juni.
bär, såsom i all annan handtering, egentli¬
gen consuinenten, hvilken ytterst får gälda
beskattningen, alltid lagd på varan och ökan¬
de dess värde. Denna avance är enahanda,
ehvad producenten sjelf begagnar den för¬
ädlade varan, eller han genom försäljning af-
lemnar den åt annor man: och häraf anser
jag förfalla behofvet af den gräns, man för¬
gäfves söker uppdraga emellan brännvins¬
bränning till husbehof och lill försäljning;
samt till och med antager såsom en obillig¬
het, att vilja hårdare beskatta en consument,
som samhällets institutioner beröfvat rättig¬
heten att sjelf producera hvad han behöfver.
Vissa biförmåner blifva i alla fall uteslutan¬
de förbehållna bränn vinstillverkaren och un¬
dantagna från speciel beskattning. — Af
dessa med flera skäl, Herr Prosten Åstrand
uti sin reservation mera fullständigt anfört,
anser jag alltså bevillningen för rättigheten
att tillverka brännvin böra läggas, ej på red¬
skapen, utan på productionen, men beräknas
både efter quantileten och efter den prae-
sumtiva tillverkningskostnaden. I förra fal¬
let, eller hvad angår quantileten, ville jag fö¬
reslå stadgandet af förbindelse för producen¬
ten att uppgifva föregångna årets tillverk—
ningsbelopp till beskattningens bestämmande,
under lika rätt och skyldighet för taxerings-
roännen, att pröfva pålitligheten af denna,
som andra uppgifter angående näring. Den
härvid mötande invändning, om opålitligheten
af dessa uppgifter, vill jag icke bestrida dess
5o8
Den 4 Juni.
värde; men, denna opålitlighet oaktadt, gälla
dessa uppgifter i frågan om all annan be¬
skattning å näring, der controllen är ännu
långt svårare; ty, med förutsättning afen li¬
ka god vilja, anser jag taxeringsmännen lät¬
tare kunna utfinna grunder till deras svarpå
den frågan: huru många kannor brännvin kan
A hafva tillverkat sistlidet år ur en panna
om 90 kannors rymd? — än på frågan: hu¬
ru mycket kan B hafva vunnit på sin han¬
dels- eller fabriquesrörelse förlidet år? —
Börande den förra frågan är det i orten nå¬
gorlunda kändt, i hvad mer eller mindre mån
denna panna varit begagnad; och erfarenhe¬
ten lärer, hvad effecten är af ett dylikt be¬
gagnande. Vidkommande åter sednare frå¬
gan, saknas snart sagdt all kännedom, ty hvem
kan veta, hvad affairer en handlande gör un¬
der året? Och ännu mindre, hvad han derpå
förtjenar, kanske ock någon gång förlorar.
Detta i afseende å tillverkningens quantitet.
När sedermera, beträffande productionskost-
naden, erfarenheten bekräftat, att större och
förmånligare redskap, genom besparing af
tid, arbete och vedålgång, nedsätta denna
kostnad samt i lika mån öka producentens a-
vance, hvaraf staten, efter mitt omdöme, bör
hafva en proportionerlig! lika andel; tager
jag mig frihet exempelvis föreslå, till den
moderation i öfrigt, som kan framdeles på¬
kallas af behofvet för bevillningens fyllande:
att det quanlum brännvin, en tillverkare upp¬
gifvit eller fått sig debileradt, belägges med
Den 4 Juni.
Bevillning a en sk. per kanna, dä lian be¬
gagnat en enkel panna om 5o kannors rymd
eller derunder; med i sk. 4 rst. per kanna, då
lian begagnat en större enkel panna: med
i sk. 8 rst. per kanna, då lian nyttjat en
pistorisk apparat om 5o kannors rymd eller
mindre, i den panna, under hvilken eldas;
och med 2 sk. per kanna, då en större pi¬
storisk inrättning varit brukad. Detta såsom
andra beskattningssätt skulle visserligen vid¬
kännas sina brister; men det skulle likväl
livila på billiga grunder, utan att vara oskä¬
ligt tryckande; och detta talar hos mig högt
till d ess försvar. Hyser man den farhåga,
att Statens intrader skulle genom detta be¬
skattningssätt möjligen kunna sjunka under
en påräknad viss summa, så förebygges sådant
lättligen genom den af Herr Prosten Åstrand
föreslagna minimitarilf. En sanning är, att
denna tariff kommer i vissa fall att motverka
den moderation i beskattningen för ett in¬
skränktare bruk af redskapen, hvilken jag an¬
sett och anser rättvisa och billighet fordra;
men, detta oaktadt, skulle den dock lemna
öfrig möjligheten alt genom några gradatio-
ner afse en större eller mindre tillverkning,
så vida tariffen lill någorlunda billigt belopp
uppgjordes. Ett exempel torde närmare upp¬
lysa förhållandet. Om minimitariffen blefve
i likhet med nu gällande föreskrift angående
pannerymdsafgiften, så skulle en egare till en¬
kel panna om 90 kannor skattläggas för en
tillverkning af minst 3a4o kannor, som, k
5io
Den 4 Juni.
1 sk. 4 rst- Per kanna, gör 90 Rd. Någon
torde gifvas, som med sin go kannors panna
ej producerar detta quantum; hans rätt vore
således härigenom förnärmad; men 3a4o
kannor är ännu långt ifrån maximum hvad
med en 90 kannors panna kan på året till¬
verkas, och tillfälle vore då taxeringsmännen
gifvet alt öka beskattningen för en större
tillverkning, jag tror, Staten till icke ringa
fördel.”
”Skall åter denna ifrågavarande bevill¬
ning beräknas och utgå efter endast redska¬
pens rymd, så kan jag ej lemna oanmärkt, att
den tariff, som blifvit upprättad till grund för
pisloriska verks beskattning, synes mig icke
stå i något rimligt förhållande till den, sorn
afser de enkla brännvinspannorna. Såsom
jag förut uppgifvit, lärer det vara alldeles o-
stridigt, att en pistorisk apparat åtadkommer
minst 4 gånger större effect än en enkel:
och, då jag, med tillämpning af denna erkän¬
da sanning, uppgjort en tariff för pistoriska
apparater, endast efter den hittills gällande
progressiva beräkningsgrunden för de enkla
pannorna, har för mig visat sig det resultat,
att en pistorisk apparat om 4^ kannors
rymd i den panna, hvarunder eldas, jemt
svarar mot a:ne enkla pannor om go kannor
och således borde beläggas med maximum
af den hittills stadgade afgift eller 270 Rd.;
hvaraf vidare följer, alt, om samma progres¬
sion vidare fortsältes, blifver beskattningen
å en pistorisk panna om 90 kannor i3g8
Den 4 Juni.
Rd. 3a sk.; hvilket visserligeu ljuder starkt,
men(i fördeladt på 5o,ooo kannor, som inom
året kan tillverkas med en dylik inrättning,
gör något öfver en sk. 4 rst., men icke fullt
en sk. 5 rst. per kanna.”
”Jag anhåller af dessa skäl om återre-
miss på Betänkandet, och alt dessa mina an¬
märkningar måtte dervid få medfölja till
Höglofl. Utskotten, att komma under närma¬
re öfvervägande.”
Herr Lindqvist: Att Höglofl. Utskotten uti
deras Betänkande, rörande förändrade föreskrif¬
ter om brännvinsbränningen, afsett, att denna
tillverkning skullé återgå till dess primitiva
bestämmelse, eller till husbehof, synes väl,
då Utskotten föreslagit, att endast en panna
af 90 kannors pannrymd får af jordegare be¬
gagnas, om än egendomens eller hemmanets
innehaf utgöres af högsta värde, och att, ge¬
nom denna gifna och i economiskt afseen-
ne rättsenliga grund, alla brännvinsbrän-
ningsfabriker skulle försvinna, samt tillverk¬
ningen af brännvin, inom sina gränsor be¬
stämd, borde, i förening med jordbrukets
gagn, och genom ett måttligt användande
och bruk, icke medföra de vådliga följder,
som nu, genom den ymniga fabricationen,
denna skadliga dryck lemnar. Med anta¬
gande af denna princip, sorn Utskotten fram¬
ställde, kan jag likväl icke förena bibehål¬
landet af de så kallade pistoriska pannor
med deras tillbehör, eller de i sednare tider
uppfunna konstbrännerier, dem Utskotten äf-
5 12
Den 4 Juni.
ven medgifvit skola till en betydlig höjd
uppdrifva brännvinstillverkningen, vida utöf¬
ver dermed åsyftad husbehofsbränning. Bränn-
vinshandleringen i allmänhet, men i synner¬
het, då den samma går till öfverdrift, är ett
ondt, en landsplåga, som bör hämmas, och
inskränkning deruti är af högsta nödvändig-
digheten påkallad. Verkningarne deraf inser
man dagligen inom hvarje samhällskrets,
då, genom det ymnigt flödande brännvinet,
den arbetande folkclassen i synnerhet nu
mer ej har annat åsyfte, än brännvin, ej an¬
nat användande af sin arbetsförmåga, än åt¬
komst och tillgång på brännvin, inverkande
äfven på deras omgifning: hustrur och barn,
hvilka intalas att förtära denna i deras sinne
gagnande balsam, hvarpå elände och fattig¬
dom följa. Vådorna häraf både för sedlig¬
heten och äfven i economiskt hänseende
kunna ej betviflas. Det correctiv, som Utskot¬
ten föreslagit för afstyrande af dessa bränn-
vinsbränningsfabriker, nämligen de högre af-
gifterna å enkla brännvinspannor, är icke
tillförlitligt; ty med den nu föreslagna höga
afgiften anmäler sig väl ej någon till begag¬
nande af en po kannors panna och derföre
erlägger 5/jo lid., då han kan uppgifva för
sin hränningslillverkning minsta pannrymden
för minsta afgiften och för samma afgift be¬
gagna den vid verkliga brännvinspannan an*
bragta förvärmaren, mäskvärmaren och kla-
ringsanstalten, utom uppgifva pannrymder,
till hvilka elds meddelande lättligen kan å¬
Den 4 Juni.
513
stadkommas. Om nu dessa konstbrännerier
för en mångdubblad brännvinsafverkning mot
vanliga enkla pannor ovillkorligen skola bi-
hehåilas, böra väl alla till dessa tillverknings-
anstalter hörande pannor, de må benämnas
huru som helst, uppgifvas, graderas och taxe¬
ras, samt derefter sammanslås och ett me¬
dium åtminstone bestämmas af det belas
pannerymd, samt afgift derför erläggas. —*
I frågan om städernas i Betänkandet före¬
slagna brännvins-tillverkningsrättigbet, före¬
nar jag mig uti Herr Lefflers reservation.
Delande häruti hans åsigter, synes det mig
vara otvifvelaktigt, att denna rättighet är för
städerna inskränkt, i förhållande till skyldighe¬
ter. Om utgörande af dessa sednare anropas
städse borgaren; men, om hans verknings¬
krets, under hvad hänsigt som helst, kan in¬
skränkas, är ej så noga. Åtta månaders bränn-
vinstillverkningstid för året är tillräcklig.
Under sommarmånaderna erfordrar ej ladu¬
gården det, som af brännvinstillverkningen
öfriga årstiderna beräknas, och således kan,
från och med Maji månad till och med Au¬
gusti månad, brännvinsbränningen upphöra.”
Herr Modin: ”Jag har uti de sammansat¬
ta Utskotten instämt uti Herr Lefflers reser¬
vation, ehuru vederbörande synas hafva an¬
sett det icke mödan värdt att sådant anteck¬
na. I afseende på brännvins-destiileringsi ät-
tigheten har jag äfven yttrat min tanka, att
det borde vara en hvar tillåtet att göra bränn-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. III. 4^*
5i4
Den 4 JunL
vinet för sig så smakligt och så litet ohelso¬
sam! som möjligt, utan att vara tvungen att
lämpa sin smak efter brännvinsfabriqueurer-
nas. Denna åsigt har likväl blifvit af Ut¬
skotten ogillad genom votering, med en högst
ringa pluralitet; men min öfvertygelse är, det¬
ta oaktadt, lika fast, alt, då liberalitet synes
vara en så allmänt rådande princip i alla
andra näringsfrågor, bräunvins-destillerings-
rättigheten äfven bör vara hvar och en med-
gifven, med en panna af högst 9 kannors
rymd, hvarigenom de privilegierade bränn-
vins-tillverkarne ej skäligen kunna befara nå¬
got olofligt intrång uti deras rättighet att pro¬
ducera brännvin. Jag yrkar en sådan förän¬
dring uti den brännvinsbi ännings-författning,
som nu kommer att utfärdas, och anhåller i
sådant afseende om återremiss af Betänkan¬
det, åberopande i öfrigt, hvad Herr LeJJlerS
reservation innefattar.”
Herr Petersson: ”Vid föregående Riks¬
dagar, så väl som denna, är redan så mycket
taladt och skrifvet, rörande brännvin, att en
hvar, vid blotta åhörandet och läsandet der¬
om, kan bli rusig, så att jag borde afhålla
mig ifrån allt vidare yttrande i denna så för¬
hatliga, dock kära drycken; men, som repras-
sentant i Högtärade Ståndet, åligger det mig,
att öppet förklara mina tankar, ehuru mot¬
bjudande jag dertill föranlåtes.”
”Innan jag vidrör Höglofl. Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs» och Economie-
Utskottens gemensamma Betänkande, N:o 6,
Den 4 Juni.
515
angående förändrade föreskrifter om husbe-
liofsbrännvins-bränningen och dermed gemen¬
skap egande ämnen, föranledes jag att först
framställa mitt omdöme i afseende på de
åtskilliga hos RiksSlånden väckta Motioner
och deraf sig härledande reservationer, vid
HögloQ. Utskottens berörda Betänkande.”
”Utom de flera påståenden, som äro gjor¬
da, om inskränkningar i brännvinsbrännin¬
gens utöfvande, har äfven såsom skäl derför
blifvit uppgifvet det alltför mycket öfver¬
handtagande supandet, hos arbetande classen.’*
”Jag medgifver ock, att fylleri och dryc¬
kenskap är en last, som borde hammas, om
den kunde; men monne denna last endast
är rådande inom arbelselassen? Thy värr fruk¬
tar jag den finnes inom alla classer, och jag
inser icke, luiru Riksens Ständer kunna åstad¬
komma att qväfva begäret hos de alltid tör¬
stiga, som ej lära underkasta sig förmynder¬
skap, i och för sina njutningar af brännvin,
hvilket de skatta som medel alt bibehålla
helsan och att gifva styrka under de mest
magtkräfvande arbeten. — För öfrigt har jag
ej funnit, att brännvinssupandet tilltagit, mer
än förr, ty, hvilken som vill och kan ihog-
komma, då kronobrännerierna i större scala
ulöfvade bränningsrätligheten, som nu är i fol¬
kets händer, skall säkerligen erinra sig, att
ett lika öfverflödigt supande då existerade,
ja äfven, alt så många, om ej flera privilegi¬
erade krogar funnos, som nu; och hvaröfver
klagas alltså?”
Den 4 JunL
”Härförutan kan jag ej antaga, att den»
sorn super inhemskt brännvin, är mer last¬
bar, än den som dricker utländska viner etc.,
och förty icke heller godkänna, att den för¬
re bör påläggas en consumtionsafgift, som af
den sednare ej blifvit yrkad, och hvilket be-
skatlningssätt jag ej heller önskar återstäldt,
i synnerhet som det förra njutes af jordbru-
karnes production, då det sednare tillkommer
genom handels-speculalioner från utländnin-
gen, som derför drager lill sig våra pennin¬
gar, och jag frågar: hvilketdera bör främst
inskränkas? — Jordbrukarnes brännvins-
production, eller importen af utländska
drycker?”
”Lika så litet som jag vill, att landtman
och jordbrukare skola tillvälla sig rättigheten
att ingripa i borgerliga yrken, de må heta
bandel, fabrique eller handtverk, äfven så o-
rigtigt anser jag, att de sednare upphäfva
sig till mätare af de förras industrie, till
förädlande af egna jordproducler — med ett
ord — jag kan ej förena med billighet och
rättvisa, alt vilja betaga jordbrukaren dess
naturligaste binäring, en fri brännvinsbrän¬
ning, såsom förenlig med åkerbrukets förbät-
ring och ladugårdens förökande, då man så
kraftigt, med allt skäl, yrkar bibehållande af
livad till borgerliga näringarne hörer, utan
anser sådan framställning för högst incon»
sequent.”
”Sedan jag sålunda öppet uttalat mina
tankar, i anledning af motioner och reserva¬
/
Den 4 Juni.
tioner, rörande inskränkning i brännvinsbrän¬
ningen, och hvad dermed gemenskap eger, så
på landet som i städerna, får jag vidare yt¬
tra mig öfver Höglofl. Utskottets Betänkande
härom.”
”Då jag i allo delar Höglofl. Utskottens
yttrande om viglen deraf, att ändringar i för¬
fattningar böra högst varsamt, och så sällan
som möjligt, ega rum, kan jag icke förlika
dermed, alt förhållandena påkalla sådana in¬
skränkningar i brännvinsbränningen, som Hög¬
lofl. Utskotten nu föreslagit.”
”Af all beskattning utgår ingen så lätt
och frivilligt, som brännvinsbrännings-afgif-
ten, emedan det beror af hvars och ens fri¬
het att sig den åtaga eller ej, och för mig
företer sig således förunderligt, att Staten
skall frånstängas en inkomst, som så väl er¬
fordras till fyllande af dess stora behof,”
”Också kan jag ej heller hos mig låta
inskärpas den öfvertygelse!], att större tvång
bör inverkas på jordbruket, än alla öfriga
näringar, som ega oinskränkt frihet till be¬
gagnande af allt, hvad af uppfinningsförmå¬
gan kan åstadkommas, och i sådant hänseen¬
de förenar jag mig till alla delar i Herr Pre¬
sidenten af Billberghs reservation, med un¬
dantag af förslaget till särskild bevillning för
brännvins-minutering, såsom alltför betungan¬
de, om det ock vore verkställbar!; i följd
hvaraf jag anhåller om återremiss af Betän¬
kandet samt det, i förening dermed, afgifr.a
project till ny författning, under yrkande til¬
518
Den 4 Juni.
lika, att Kongl. Kungörelsen den 19 Maji 1834
lill sina hufvudgrunder må varda bibehållen,
likväl med nödig redactions-förändring, der
sådan tarfvas, och noggrannare beräknings¬
grunder i tariffen å afgiften, med iakttagan¬
de af högre beskattning å konstbränneri-in-
rältningar, i jemnförelse med de större för¬
delar, som deraf kunna dragas.”
Herr Winberg: ”Då jag nu går att göra
några få anmärkningar af de flera, som kun¬
na framställa sig vid genomläsningen af de
förenade Utskottens aflåtna Betänkande, rö¬
rande busbebofsbränningen, får jag till en
början egentligen instämma uti Friherre H.
Wrangels reservation om den mindre prin-
cipmessiga behandling, detta ämne undergått,
och, i sammanhang dermed, med Friherre
Sprengtporten om den ojemna tariff-pro¬
portionen, äfvensom med Herr af Billbergh
om olämpligheten af den inskränkning uti
brännvinsbrännings-rättigheten, som, utan un¬
dantag, blifvit föreslagen, och som för en
mängd af Rikets inbyggare skulle påkalla ganska
betungande kostnader genom förändringar och
ombyten af bränn vinsredskap, hvilken kost¬
nads belopp Utskotten synas antingen hafva
förbisett eller icke tagit under det nogare
skärskådande, jag anser det hafva förtjent.”
”1 allmänhet anser jag brännvinsbrän¬
ningen kunna betraktas i arne olika afseenden.”
”1:0 Att genom produclion af den så
kallade dranken, såsom ett af de verksamma¬
re födoämnen för creaturen, kunna med rin¬
Den 4 Juni.
519
ga eller ingen kostnad för landtbruket åstad¬
komma en betydlig förmån genom en ökad
ladugård och ökade inkomster deraf; och, i
sammanhang dermed, genom egen säds eller
jordfrukters förvandlande till brännvin, göra
en egendoms afkastning vida högre, än om
dessa producler skulle afsättas i deras oför¬
ädlade tillstånd, sådana jorden framalstrar
dem.”
”2:0 Att, ulan vidare afseende på den
nytta, bränningen kan tillskynda en ladugård
eller jordegendom, endast behandla bränn¬
vinsbränning som hvarje annan fabrication,
och der man upphandlar rudimaterien, för
att med vinst försälja fabricatet.”
”Den irsta punkten borde egentligen va¬
ra tillämplig för landet, den 2:dra, såsom en
stadsmannanäring, hufvudsakligen tillhöra Stä¬
derna och utur dessa olika synpunkter be¬
skattas.”
"Hvad först jordbrukaren beträffar, så,
ehvad han är egare till -J- hemman eller till
en större landtegendom, bör honora ske li¬
ka rätt. För den förra kan, med en panna
af 20 kannor, hans ladugård, bestående af
några få creatur, förses, äfvensom detta kann-
tal är för honom tillräckligt att, om han så
för godt finner, till brännvin afverka eller
på annat sätt förädla det öfverflöd, hans min¬
dre jordstycke kan producera. För den sed¬
nare åter, som blott eger att begagna en 90
kannors panna och må hända eger 1 till 200
creatur, huru otillräcklig och utan all pro¬
520
Den 4 Juni.
portion blir ej hans bränningsrätt honora
medgifven? Ilan är påtagligen vanlottad e-
mot den förra. Ett högre värde på egendo¬
men bör således bestämma rättigheten att
bränna med ett högre kanntal, och för en e-
gendom, som uppgår i värde till i å 200,000
lid. och deröfver, kunna 2.‘ne 90 kannors
pannor anses hvarken såsom öfverflödiga, så¬
som fabriksinrättning, eller såsom ett för högt
taget maximum. Dessutom bör tariffen för
beskattningen gå mera jemt i progression,
utan sådana ojemna språng i beräkningen,
Sorn den äldre författningen upptager, och
som nu ytterligare förekomma uti Utskottens
tillstyrkande.”
”Jag finnér det visst billigt, att så väl
mäskvärmare som rectificator måga särskildt
beläggas med någon afgift, för den vinst i
tid, af bränsle och arbetskostnad, de med¬
föra. Men att tillstyrka beläggandet af en så
dryg afgift, att deras begagnande skulle ut¬
göra ^ af hela skatten, då någon ökad pro-
duction af samma rudimateria ej åstadkom¬
mes, vore att ådalägga en alltför synbar håg
att motverka och qväfva hvarje nyttig upp¬
finning: Att nedsätta den förra till 10 och
den sednare till i5 procent af skatten, sy¬
nes mig en billig medelväg, hvarigenom bå¬
de Staten och landtmannen kunde draga en
lika fördel.”
”Sorn jag är öfvertygad derom, att ej
hvarje joo, knappt hvarje 5oo, brännvins¬
panna begagnas bela året igenom till bränn¬
Den 4 Juni.
vinsbränning, då tillverkningen under den
varina årstiden medför en ren förlust, och då
dessutom under sommarmånaderna betet lem-
nar ett fullkomligt surrogat mot dranken, sorn
då ej är behöflig för ladugården, kan brän-
ningsrättigheten för året gerna, likasom för¬
ut, inskränkas till högst 8 månader, och skat¬
ten bestämmas efter pannrymden, med hän¬
sigt till det quantum brännvin, som under
samma bränningstid kan tillverkss. Men
derjemte bör det vara hvar och en tillåtet,
att, om han endast en kortare tid, af en el¬
ler färre månader, önskar begagna sin brän-
ningsrätt, han dertill må vara berättigad,
samt i förhållande dertill taxeras, iakttagande
dervid de föreskrifter, som till förekomman¬
de af missbruk kunna stadgas.”
”Med Herr Leffler förenar jag mig der¬
uti, att 8 §. af den ännu gällande brännvins-
författningen måtte qvarstå, då Städernas in¬
vånare ej synas böra kunna förverka en för¬
mån, som varit dem förut tillerkänd, och
som för landet är föreslagen att fortfara.”
”Hvad de pistoriska verken beträffar,
hvilka såsom verkliga fabriker egentligen torde
tillhöra Städerna, der consumtion af både
varan och afmäskningen är större, kunna
dessa af flera orsaker härdare beskattas.
Men den lindring, som blifvit dessa pannor
beredd derigenom, att hvarken mäskvärmare
eller rectificator blifvit särskilt upptagna till
taxering, än mindre någon annan panna upp-
mätes och med skatt belägges, än den hvar-
522
Den f Juni.
under ett omedelbarligen nyttjas, och som
ger anledning till många kända missbruk
genom andra pannans obestämda storlek, gör,
att den uppgjorda tariffen ej kan blifva till¬
fredsställande. Dessa pistoriska pannor böra
efter min tanka beskattas, först efter deras
2 eller 4 pannrymder och särskildt efter de¬
ras afverkningsförmåga, så att först för rät¬
tigheten att nyttja dylik fabriquesredskap och
sedan för hvarje tillverkad kanna brännvin
särskilda afgtfter böra beräknas: likväl med.
rättighet för egaren att inskränka sin brän-
uingstid, på sätt ofvan föreslaget är.”
”Inga nya dubbla pistoriska verk böra
hädanefter få anläggas; men de redan, från
början af detta år, existerande få fortfara åt¬
minstone 2 å 3 år, för att någorlunda er¬
sätta deras egare den större kostnad, han
derpå användt, och den kanske opåräknade
högre afgiften; synnerligen då Utskotten för¬
klarat sig öfvertygade om vigten deraf, att i
den econ,ondska, likasom i annan lagstiftning,
böra ändringar högst varsamt och så sällan
som möjligt ega rum.”
”Om återremiss af Betänkandat anhålles
vördsamt.”
Herr Leffler: ”För att icke onödigtvis
upptaga tiden, får jag endast åberopa den
reservation, som jag låtit åtfölja Betänkandet,
och hvilken nyligen blifvit uppläst. Hvad
den deruti omtalade tariffen angår, vill jag
blott tillägga, att Utskotten sjelfva synts o-
gilla den deruti varande gradation, enär Ut¬
Den 4 Juni. 5a3
skotten uppgjort tariffen för de pisloriska
pannorna på en helt annan grund. Då jag
icke tillhör den afdelning inom Ulskotten,
som i första hand kommer alt behandla å-
terremissen, utan först inom Utskotten blif-
ver uti tillfälle att deröfver yttra mig, vill
jag till ruin reservation nu lägga följande
anmärkningar, föranledda af de öfriga reser¬
vationerna, dem jag dels icke inom Utskot¬
ten hört, dels icke vid en hastig uppläsning
kunnat rätt fatta. Med Prosten Astrand för¬
enar jag mig derom, att det vore bäst, om
man kunde beskatta productionen, emedan
man då undginge de många obehagliga öf-
verläggningarne om olika pannor och redskap,
samt deras beskattning, hvilken, ehuru klok
man än tycker sig utställa den, dock icke
lärer rätt lyckas.”
”Lika med Prosten SvedeliuSj tror jag,
att konstinrättningar icke böra få begagnas,
utan i mån af deremot svarande egendoms¬
värde. Det vill säga, att den, som vill be¬
gagna en sådan panna om 20 kannors rymd,
skall vara berättigad alt bränna med en 80
å go kannors enkel panna o. s. v. Detta sy¬
nes väl vara i strid med beslutet, att högst
en <50 kannors panna får å största egendom
begagnas; men, då man sedermera tillagt,
att den derjemte kan vara pistorisk, blifver
verkan mindre deraf till skada, om sådant
endast kan och får ske på en egendom af
omkring 100,000 Rd:s värde, som det blifver,
om brännvinsclasserna fortsättas lill 640 kan¬
5 24
Den 4 Juni.
nors panna eller 6 gånger 90, svarande mot
en pistorisk sådan.”
”Med Prosten Nordin delar jag lika öf¬
vertygelse om behofvet af krogarnes förmin¬
skande. Det kan med sanningens bestånd
icke förnekas, att hvarje krog är en inbjud¬
ning, icke endast för det måttliga behofvets
fyllande, utan afven till öfverflöd och för¬
derf, och vill man med allvar sätta gräns
för det allmänna öfverklagade fylleriet, måste
man icke med liknöjdhet se förbi denna vig¬
tiga omständighet. De af Prosten anmärkta
så kallade gårdfarikrogarne hafva för mycket
emot sig, för att bibehållas, och jag förenar
mig deruti, att de böra afskaffas. Den fram¬
ställning Prosten Broomé uti sin reservation
gjort, öfver det fasansfulla uti det öfver¬
hand tagande fylleriet, öfver det stora be¬
hofvet af kraftiga åtgärders vidtagande der¬
emot, samt öfver det högst beklagliga för¬
hållande, som kommer att uppstå, i fall äf¬
ven under denna Riksdag intet med allvar
göres i den saken, är alldeles öfverensstäm¬
mande med min öfvertygelse. Jag skulle
anse ändamålet med denna Riksdag till en
del vara allt för mycket förfeladt, om Rikets
Ständer åtkiljas, utan att rätt hafva insett
och motverkat det härjande onda, hvilket,
än vidare obehindradt fortfarande, hotar na¬
tionen, på det förskräckligaste sätt, med mo¬
ralisk och physisk undergång.”
”Äfven vill jag tillägga a:ne anmärknin¬
gar, angående de pistoriska pannornas begag-
/
Den 4 Juni.
nanci e, hvartill jag fått anledning, sedan
frågan inom Utskotten förevar, och åt hvilka
jag önskade att de Höglofl. Utskotten ville
lemna uppmärksamhet. Man påstår, alt dessa
pannor, genom deras construction, skola,
mera än andra, meddela ärg åt brännvinet,
och hvilket torde vara orsaken till den icke
sällan hörda förmodan, att man lägger åt¬
skilligt högst farligt uti brännvinet, för alt
gifva det en större styrkegrad. På detta
sätt skulle det öfverflödiga supandet så myc¬
ket fortare hämna sig på sina offer, men ock
göra följderna deraf för det allmänna så
mycket rysligare och mer betungande, som
detsamma vanligen får emottaga de olyckligas
enkor och barn i fattigvård.”
”Äfven påstår man, att, oaktadt det sä-
ges, alt vid de så kallade pistoriska verken
det blott eldas under en panna, skall det
dock lätteligen låta sig göra att införa elden
äfven under den andra, kanske ock tredje
pannan, som finnes bredvid. På detta sätt
skall vinningslystnaden nog veta alt använda
en panna med ringa kanntal ytterst, eller,
som man säger, öfver elden, för att undgå
hög beskattning, men deremot hafva en af
högsta pannrymd dernäst, för att fritt be¬
gagna o. s. v. Det lärer lätt inses nödvän¬
digheten utaf att förekomma ett sådant för-
fattningens eluderande.”
”Slutligen får jag anmärka, att, hvad
framdeles blifvande nya inrättningar angår,
anser jag, att det uti författningen bör be¬
520
Den 4 Juni.
stämmas, att sådana icke böra få göras, så vida
dermed kan tillverkas mera, än med den bog¬
sta nu tillåtna pannerymd och det på mot¬
svarande egendom.”
”Sorn straffbestämmelserna för missbruk
och brott af krögare och dem, som begagna
krogar, icke höra till denna öfverläggning,
innehåller jag mitt yttrande deröfver, tills för¬
fattningen derom hinner att från Utskotten
inkomma.”
Herr Zethelius: ”Då jag i den reserva¬
tion, som åtföljt sammanslagna Utskottens
Betänkande, och i mitt åberopande af förut af-
gifna yttrande i den afdelning, som hade till
föremål frågan om förändrade föreskrifter,
rörande brännvisbränningen, baft stridiga å-
sigter emot dem, Utskottens pluralitet velat
göra gällande, och jag sökt visa, att det öf-
verklagade onda befordrats af nuvarande
bränn vins-förordnings concessioner oell sti-
pulationer, hvilka Utskotten bibehållit i de¬
ras hufvudsakligaste delar, har jag val föga
alt tillägga till min reservation. A en och an¬
nan omständighet, en och annan mig före¬
fallande inconsequence i Betänkandet tror
jag mig dock böra fästa uppmärksamheten.
Der medgifvas öfverproduetionens verklighet
och skadlighet, sanningar, dem ingen, som
är mån om bibehållandet af sitt medborger-
liga anseende, dristat bestrida; men ämnet,
sorn skolat genomträngas till botten, kring¬
gås med all varsamhet, och radical-cur af-
slyrkes, såsom vådlig och möjligen åstad-
Ven 4 Juni.
tömmande, genom olofliga speculationer med
en i pris uppdrifven vara, mera ondt än det
öfverklagade. Skälet till denna hypothes är
ej ulveckladt; man finner blott af argumen¬
tet, att det förfärliga förderfvet, som bränn-
vinsöfverflödet oell fylleriet åstadkommit,
icke anses för så ondt, sora en eller annan
lurendrägeri-speculation, framställd af in¬
billningen: hvilket argument, då frågan är
om samhällets ve eller väll Der yttras vi¬
dare i Betänkandet, att öfverproduetionen är
skadlig, i den män dermed icke förenas den
vid andra näringar vanliga fördelen, att rå¬
ämnets förädling kan ingå i beräkning som
exportvara; således skulle, par consequence,
om brännvin kunde blifva exportvara oell
denna blifva åtkomlig äfven då inom Riket,
lika lätt och i öfverflöd, som nu det onda,
som den lätta åtkomsten hittills medfört, ic¬
ke då vara skadlig? Det vill säga med an¬
dra ord: samma orsak skulle ej medföra sam¬
ma verkan; jag kan ej hemta annan slutsats
af berörde yttrande. I Betänkandet yttras
om olämpligheten af absolut förbud eller hin¬
der i afseende på valet af redskapsslag, lill
hvad grad af fullkomlighet de än må kunna
erbjudas; men beviset härför saknas. Ange-
lägenheten att förekomma den hotande för»
ökningen af konstbrännings-apparter, än hög¬
re uppdrifvande brännvinsproduetionen, än
de nu i Riket befintliga, har jag anfört
skäl, framstäldt i Motivet 3 §. r Art. — af
mitt förslag. Att afstyrka, hvad som kan
Den 4 Juni.
hindra ett ondt, är ju i sjelfva verket att
tillstyrka dess fortfarande.”
”Eu contrast synes mig ock Betänkan¬
det innebära, vid sammanhållandet af dess
^:de och 8;de punkter. I den förra föreslås
högre skatt för alla brännvinsminuteurer;
men minutering halfstopstals å till verknings-
ställen, hvarom förra stadgandets bibehållan¬
de tillstvrkes, den skall vara befriad från
7
afgift. Det heter väl, att denna har afse¬
ende blott å underhafvande, eller å stället
arbetande personer; men huru skall under¬
slef härvid kunna controlleras? Saken är i
sig sjelf densamma. Den ena minuteuren
skall betala högre afgift, den andra ingen.
IIvad Ellfver följden? Drinkaren tager då,
såsom man erfarit, att hittills skett, sina rus
eller fyller sitt krus på tillverkningsstället,”
”Märkvärdigt är det anförda skälet emot
den yrkade inskränkningen i bränningstiden,
att afsigten eller ändamålet ej i väsendtlig
mån sålunda ernås, emedan egennyttan ej
skall sakna utvägar alt, vid minskad till¬
verkning och deraf föranleddt högre pris
å varan, skaffa tillgång derpå. Om den¬
na thes hade grund, vore icke då den
rusgifvande varans dyrhet vunnen? Och hvar¬
ifrån skulle den herntas? Der brännvinet
är vida dyrare, än hos oss? Den skugg¬
bild, som i det märkvärdiga skälet framstäl-
les, är i sanning icke fruktansvärd. Men
denna punkt om bränningstiden är den vig-
tigaste i hela frågan och påkallar derföre den
Den 4 Juni.
allvarligaste uppmärksamhet. Att lösligt be¬
handla den, är att se förbi hela ändamålet.
Jag har ådagalagt i mina yttranden, alt in¬
skränkningen i bränningstiden är så väsendt¬
lig, att, utom den, det är platt omöjligt att
hämma det onda, och, om det ej vore för att
äfven bereda Statsverket rika tillgångar, till
någon lättnad i medborgarens andra bördor,
och såmedelst i dubbelt afseende vinna än¬
damålet, skulle inskränkningen ensam, i tiel
och pannerymd, verka till bot för det onda,
trolts alla skrämskott för lurendrägeri. Det
är märkvärdigt, att man lösligt behandlar frå¬
gan om bränningstiden, eller synes vilja för¬
bise den; monne för det man i den punk¬
ten ser det rätta hämmandet af brännvins-
öfverflödet? Huru kan man val inbilla sig, alt
en, två, ja om än io, millioner Rd. skatt,
hemtad ur brännvinskällan, skall magta häm¬
ma det onda, så länge tillgången å varan är
öfverflödande? Man betänke blott, att om, i
stället för nu producerade minst 60 millio¬
ner kannor (och vida mer skulle, om Ut¬
skottens Betänkande gillades, blifva, oaktadt
de föreslagna palliativerna, tillverkadf), man
ej antoge mera än 4$ millioner kannor, en
million riksdaler på detta quantum belöper
till blott en skilling på kannan, det vill säga
■§- runstycke på en jungfru brännvin, således
10 millioner Rd. till blott 3^ runstycke på
supen. Så visar sig saken, då den afklädes
allt omsvep. Huru skulle nu rimligen dessa
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. 49*
53o
Deri 4 Juni.
runstyckens ökning i pris magta hämma fyl¬
leriet? Nej, inskränkningen är sanna rädd¬
ningsmedlet, och, om den ej sker, olyckligt
då fäderneslandet. Snart skall sedeförderf-
vet åter blifva ett, i ökad mån, bedröfligt
skäl till Ständernas, sammankallande, och nö¬
den utkräfva det beslut, som en otidig var¬
samhet, om ej värre motiv, vill tillbakahålla»
och den hotande utsigten för årets gröda än
yttermera påkallar. Gerna hade jag äfven
tillstyrkt högsta nu angifna pannerynidens
inskränkning; men considerationen af det än
starkare motstånd, dervid skulle mött, återhöll
yttrandet af denna önskan.”
”Vare detta nog sagdt för denna gån¬
gen! Efter förordnad återremiss, får jag till¬
fälle att försvara mina åsigter och mitt för¬
slag samt fullfölja det återstående deraf, som
skall i allo ådagalägga dess lätta verkställ¬
barhet.”
”Slutligen får jag, då i Utskottens Be¬
tänkande näranes, att inskränkning i tiden är
yrkad till 8 månader, erinra, alt den ock är
yrkad till 6 månader, hvartill skäl är anfördt
i motivet till r §. i mitt förslag. Åtta må¬
naders bränningstid medgifver icke, i min
öfvertygelse, ändamålet, om det skall säkert
ernås.”
Herr JVoreiis: Om jag såge någon möjlig¬
het att bereda den inskränkning i brännvins¬
bränning, hvilken Herr Zethelius åsyftar,
skulle jag vara den första, som uti hans för¬
slag mig förenade. Denna inskränkning till-
Den 4 Juni.
53r
Iiörcr dock, efter hvad jag fruktar, endast
önskningarne och lärer icke kunna realiseras;
svårigheterna derför äro att igenfinna, ibland
annat, uti en lång vana vid förtärandet af
brännvin och uti det sätt, hvarpå brännvins¬
bränningen blifvit med jordbruket förenadt.
Mig förefaller det sålunda, att Rikets Stän¬
der endast böra härvid bemöda sig att vid¬
taga åtgärder, hvarigenom brännvinsbrännin¬
gen må blifva så litet skadlig, som möjlig.
Man bör ej hindra de pistoriska apparaterna,
emedan de innefatta en förbättring; men det
strider emot antagen princip, att de skola
hafva annan grund för tillvarelsen, än andra
brännerier. Jag skulle önska, att tillåtelsen
till de pistoriska verken hädanefter äfven
blefve lämpad efter hemmansvärdet. Om
man sålunda t. ex. med ett pistoriskt verk med
panna af 20 eller 3o kannors pannerymd
tillverkar lika mycket, som med en enkel
panna af 90 kannor produceras, bör enahan¬
da jordvärde berättiga till bägge dessa in¬
rättningar. Det är tydligt, att derigenom
skulle den egentliga fabriksrörelsen med
brännvinsbränningen förekommas. Hvad be¬
skattningen å brännvinsbränningen angår,
instämmer jag med Herr HelsingiuSj öfver-
tygad, att det enda rättsenliga sättet är att
beskatta den verkliga tillverkningen, med
hvilket medel äfven är förenad den särskilda
fördelen, att man i beskattningen kommer de
pistoriska verken så nära som möjligt. För
öfrigt har den besynnerliga skillnad, sorn är
53a
Den 4 Juni»
för stadsbrännerierna föreslagen, att der icke
skola få nyttjas större än 5o kannors panna,
icke kunnat undgå min uppmärksamhet.
Man ihogkomme, alt flere släder finnas, der
allmänna inrätlningars bestånd är grundadt
på fortfarande af större brännerier, och då
städernas brännvinsbrännings-rättighet stödjes
på jorden, inser jag icke g il 1 ti g t skäl, hvar¬
före undantag skall ega rum, helst derstädes
endast afses den uppskattade jorden, utan å-
byggnad, då på landel åbyggnaden jemväl
beräknas vid fastighetsvärdets bestämmande.
Denna sednare omständighet skall, derest Ut¬
skottens förslag antages, icke annorledes rub¬
bas, än att i taxationen ej må inbegripas
värdet af byggnader lill högre belopp, än
som motsvarar högst en fjerdedel af jordens
värde. I afseende härå, instämmer jag helt
och hållet uti Herr af Biliberghs reserva¬
tion, och tror, alt den i nämnda förslag in¬
nefattade afvikelse från grundsatsen för all
economisk lagstiftning, att icke utan högsta
nöd lägga tvång på, eller förordna om än¬
dringar uti villkoren för näringarnes hand-
liafvande, skall äfven leda dertill, att en
mängd egendomsinnehafvare, som nu hafva
brännvinsinrättningar, lämpade efter närva¬
rande egendomsvärden och nu gällande stad-
ganden, blifva tvungna att förändra sina
brännvinsredskep, hvilket nödtvång skall dels
gravera mera, än den största beskattning,
dels motverka omtankan att fullkomna den
nya inrättningen. Slutligen förenar jag mig
Den 4 Juni. 533
Sfven deruti, att brännvinsdestilleringsrättig-
lieten för städerna bör vara mera fri, än
Utskotten den tillstyrkt. Då man köpt bränn¬
vinet, bör man hafva tillstånd att förädla
detsamma. Åtgärden är en ny näring, ehuru
sämre än andra förädlingar.
Herr Ståhle: ”Emot Utlåtandet orti hus-
behofsbränningen och dermed gemenskap e-
gande ämnen hafva olika anmärkningar blif¬
vit framställda, ■ grundade på särskilda åsigter.
För min del utgår jag från den synpunkt,
att brännvinsbränningen är nu mera en af
de förnämsta grunderna för vårt jordbruk.
Ilär talar jag icke om de landsorter, som
hafva bergsbruk, ymnig skogstillgäng, eller
tillika ängskötsel, utan om de orter, der å-
kerbruket är den egentliga och enda närin¬
gen, och hvarest, i saknad af hö, halm en¬
dast användes till creatnrens fodring, hvarvid
drank, som ^rhålles vid brännvinsbrännin¬
gen, är af mycken nytta. Det är derföre
ett stort ändamål, att icke genom nyckfulla
ombyten i förfaUningarne, angående husbe-
hofsSränningen, skada vårt jordbruk. Hvad
den åberopade öfverproductionen af brännvin
beträffar, bar den icke härledt sig från verk¬
liga jordbrukare, utan från sådana, som gen¬
om brännvinsfabriquers anläggning sökt gag¬
na sig på jordbrukets bekostnad. Correctiv
deremot böra sättas, men ej sträckas sä
långt, att jordbruket derigenom blir lidande.
Man bör ej glömma, att, sedan brännvins-
bränningsrättigheten öfverflyttades till jorcE
534
Den 4 Juni.
bruket, har det år från år stigit till allman
båtnad, så att millioner tunnor nu ej sora.
förr behöfva från utrikes orter årligen in-
förskrifvas, utan denna artikel utgör nu en
af landets exportvaror. Utskotten hafva
rätteligen, till grund för brännvinsbrän-
ningsrättigheten, antagit hemmansvärdet, men
tillagt den hemställan, alt nämnde rättig¬
het torde intill nästa Riksdag få bestäm¬
mas efter jordegendomens vid i83o års ta¬
xeringar uppskattande värde, och att uti ta-
xationen för detta ändamål ej må inbegripas
värdet af byggnader till högre belopp, än
som motsvarar högst en fjerdedel af jordens
värde. Följden häraf blifver den, att nu i
Sverige befintliga omkring 173,000 bränn¬
vinspannor alla måste förändras genom an¬
tagandet af förenämnda föreslagna allmänna
förändring i fastighetsvärdet, och hvilken för¬
ändring af hvarje brännvinspanna skulle med¬
föra en utgift af minst 5 Rd. B:co, eller en
kostnad af 865,000 Rd. för alla pannors än¬
dring uppkomma. Denna omständighet haf¬
va Utskotten förbisett. Af denna anledning
hemställer jag, att 1829 må, i stället för i83o,
års taxeringsvärde å egendomar tagas till grund
för brännvinsbrännings-rättigheten, för alla
dem, som begagna vanlig bränningsredskap
med enkel raäskvärmare, så att endast ny
egendomsvärdering på det föreslagna sättet
bör tillämpas för dem, hvilka begagna enkla
eller dubbla konstbränneri-inrättningar, helst
förslaget icke är verkställbar! i det hela, då
Den 4 Juni.
535
man besinnar, att taxeringen för år i83o
sker uti April, Maji och Juni månader, att
Lrännvinsbränuingen får begynnas med Ja¬
nuari månad samma år, ocb att, enär anmä¬
lan om pannerymden bör ske vid den hö¬
sten 1829 för år i83o skeende mantals- och
skattskrifning, norm således saknas för upp¬
giften i detta afseende, då grunden icke
bestämmes förr än efteråt, eller vid medlet
af år i83o. Hvad afgiften för vanlig bränn-
vinsredskap beträffar, anser jag den minsta
böra blifva 3 lid. och den högsta 90 Rd., med i«
akttagen lämplig proportion deremellan, äf¬
vensom jag tror, att med ingen egendom, som
är värd under 1000 Rd., må förenas rättig¬
het att bränna brännvin, enär en sådan jord¬
lägenhet bör förmodas hafva föga öfverskott
af produclionen tillförädling. Likaledes hem¬
ställer jag, att de provincer, som behöfva
undsättning af spannmål till brödfödan, icke
böra ega rättigheten att bränna brännvin, e-
när det synes vara för dem nyttigare att be¬
spara öfverskott, då de erhållas, till framti¬
da behof, på det att staten icke måtte med
undsättning till dem hädanefter besväras, helst
de ega annat näringsfång än åkerbruket. —
Jag anser jemväl rättigheten att begagna pi-
storiska verk böra lämpas efter egendoms¬
värdet, i samma proportion som afgiften för
dem är högre, än för de enkla brännerierna,
så att, om afgiften är 6 gånger högre, bör
ock egendomsvärdet vara det lika många gån¬
ger. Derigenom blefve tillverkningen pro
536
Ven 4 Juni.
porlionerlig efter egendomsvärdet. Erfaren¬
heten har besannat, att enkla pistoriska verk
föranleda samma effect, som sådana dubbla
verk, blott med någon skillnad i spritstyr¬
kan, hvarföre dessa enkla verk borde på¬
föras en nära lika afgift med den för dub¬
bla verk föreslagna, —- Hvad slutligen be¬
träffar afgiften å de mindre, sammansatta
konstredskapen, anser jag afgiftens förhöj¬
ning för enkel rectificator till 33-5- procent
utöfver afgiften för enkel panna vara nog
ringa, jemförelsevis med den för dubbel re-
ctificationsapparat, t. e. den Elglundska, hvar¬
emot jag tror 25 procents förhöjning för mäsk-
värmare vara nog stor, då med denna sed¬
nare endast afses besparing af bränsle. På
grund af allt detta föreslår jag följande för¬
ändringar i Betänkandet:
i;o Att 1829 års Bevillnings fastighets¬
värde må antagas till grund för brännvins¬
bränningen roed vanlig redskap och enkel
jijäskvärmare. —«”
2:0 "Att lägsta afgiften för begagnandet
af slik redskap bör blifva 3 Pid. och högsta
g o Rd. om året. —”
3:o ”Att den, hvars fastighetsvärde icke
uppgår lill 1000 Rd., ej bör få brännvins-
Lränningsrättighet. —”
4^o ”Att de landskap, hvilka betunga
staten med undsättningssäd till utsäde och
bröd, böra tilldelas en inskränktare brännvins-
bränningsrättigliet. —”
5:o ”Att fastighetsvärdet för konstbrän-
Ben 4 Juni.
neriers nyttjande Lör i samma proportion
förhöjas, som afgiften derför är stadgad
I •• >5 Ö
.högre. —
”På dessa grunder anhålles om åter-
remiss. —”
Herr Zethelius: De värda talarne hafva
alla varit ense deruti, att öfverproduction
af brännvin orsakat skada. Ett correctiv
deremot måste således vara nödvändigt, och
det kraftigaste synes mig vara, att tiden, hvar¬
under brännvinsbränning får utöfvas, blifver
inskränkt. Om det antages, att sommarmå¬
naderna ej kunna dertill med fördel för jord¬
bruket användas, inser jag icke gällande skäl,
hvarföre förslaget om inskränkning i detta
afseende skall motarbetas. Herr Nore'us sy¬
nes ej heller hafva velat sådant godkänna,
och jag önskar att blifva om orsaken dertill
upplyst. Sommarmånaderna äro endast de
stora verken i full gång, anlagda vid kalla
källor, så alt afkylningen lättare må kun¬
na verkställas. Tidens utsträckning är såle¬
des gällande för bränn vinsfabrikernas bestånd,
emot hvilket jag protesterar.
Herr Lundman: Jag förenar mig med
Herr leffler deruti, att de pistoriska appara¬
terna medföra erg, hvilket dels vitsordas der¬
igenom, att dylika verk tarfva oftare lagning,
än vanliga brännvinspannor, dels påstås bär¬
ledas från den starka sprit, som vid bränn¬
vinsbränningen derstädes erhålles, uppgående
lill 16 å 18 grader. Härom önskar jag un¬
dersökning må ske, äfvensom jag tror, alt 8
538
Den 4 Juni.
månader af året äro en för brännvinsbrän-
nings-rättighets utöfvande tillräcklig tid.
Herr Santesson: ”Då det nu ifrågavaran¬
de Betänkande redan, så inom Utskotten som
bär i Ståndet, till stor del blifvit, och i öf¬
rigt otvifvelakligt i de öfriga Riks-Stånden
blir, af mera sakkunniga fullständigt behand-
ladt, inskränker jag mig till att endast i nå¬
gra få punkter yttra min enskilda öfverty¬
gelse, nämligen:
”1:0 Att den i ardra punkten föreslagna
förändring uti grunderna för beräknandet af
egendomsvärdet kommer att medföra dels en
högst besvärlig operation öfver hela landet,
dels en förändring utaf ett så stort antal bränn¬
vinspannor, att derigenom ensamt tillskyndas
landet en ny, högst tackande beskattning,
hvilka olägenheter i min tanka på intet vis
motsvaras af den deraf väntade fördel, hva¬
dan jag ock belt bestrider bifall till det
förslaget.”
”2:0 Att jag deremot för min del gillar
den i 6:te punkten föreslagna befrielse från
brännvinskatts utgående af hemman för blott
rättigheten att bränna, antingen densamma be¬
gagnas eller intet.”
”Men alldeles icke kan jag förlika mig
med Utskottens i densamma 6:te punkt åda¬
galagda åsigt för beskattande af de bättre
inrättningar, och hvilka lika mycket till all¬
män som enskild fördel bespara bränsle, säd
och arbete, hvilket dock måtte vara en na-
tional-vinst. Jag vet ej, hvarföre industrien
Den 4 Juni.
539
och omtankan, att för det bäst möjliga pris
kunna vinna den mesta och bästa tillverk¬
ning, skall i detta fall bestraffas, under sam¬
ma tid, då man ej förnekar den principen,
att näringars förkofran bör uppmuntras.”
”Det torde visserligen vara förgäfves än¬
nu, att söka öfvertyga någon större del af
allmänheten, det brännvinsbränningen ej är
behöflig och oumbärlig, utan onyttig för landt¬
bruket, i afseende på boskapsskötseln; men
belt visst vinnes dock denna öfvertygelse
igenom en dyrköpande erfarenhet slutligen,
äfvensom den, att vår klena boskapsafvel samt
vårt i allmänhet magra åkerbruk härleder sig
från brännvinsbränningen och den usla drank-
utfodringen. Och, så seddt, skall man, jag
hoppas ej så långt till, komma derhän, att
anse för jordbrukaren vida mera nyttigt, att
han dels uppfodrar, dels säljer sin säd och
köper sitt brännvin af den, som i stort fa¬
bricerar det, och hvilken sednare deremot
då kan betala säden väl samt sälja brännvi¬
net för godt pris. "Vill man åter betrakta
nuvarande brännvinsbrännings verkningar i
moraliskt och physiskt hänseende, så borde
det ej mera vara någon tvekan underkastadt,
att allmogens och den arbetande classens af-
tagande i physiska krafter, i storlek, styrka
ocb arbetsförmåga, men deremot tilltagande
i fylleri och osedlighet, påtagligen till gan¬
ska betydlig “del härrör från det skydds-sy-
stem, som i sednare tider lemnats åt bränn-
vinskokningen i hvarje stuga, med de min¬
54o
Den 4 Juni.
dre pannorna. Det är väl det mest bekla¬
gansvärda, raan kan tänka sig, att se, huru
på ganska många ställen, åtminstone i de or¬
ter, dem jag känner, under vinter- och Jul¬
månaderna, med dessa små pannor förstöres
säd, bränsle och arbete, utan att nästan nå¬
got af tillverkningen blir öfrigt och kan säl¬
jas, tvärtom för det aldra mesta consumeras
bemma, nästan så fort det kokas.”
”Jag vet det är förgäfves predika den
lära, att dessa småpannor derföre borde taxe¬
ras högst eller åtminstone lika för hvarje
kannas rymd med de större; men jag anser
mig skyldig uttrycka denna mening, efter
den är grundad i min öfvertygelse; och jag
räds ej några anmärkningar om egennyttig
afsigt dervid, då jag vid mina gårdar aldrig
idkat och, jag vill förmoda, aldrig skall kom¬
ma att idka brännvinsbränning i stort. —-
Minst i Rd. skatt för hvarje kannas rymd
af pannan öfver hufvud vill jag tillstyrka;
men, vill man ändtligen lemna en hvar till¬
fälle att sjelf koka, det han för sitt hushåll
behöfver, så ginge ju an lemna hvarje hem¬
mansegare eller brukare en mindre kanne-
rymd af pannan, t. ex. 5 a io kannor för
den lägre afgift, eller till och med för intet.
Men allt kannrum deröfver anser jag borde
beskattas lika per kanna, utan afseende på
mer eller mindre storlek, samt på en eller
annan form. Jag inser ej, hvarföre indu¬
strien ej i denna väg, likasom all annan, bör
lemnäs frihet; och hvarföre man skall tvin¬
Den 4 Junit 541
gas att bränna med redskap af ena eller an¬
dra slaget, eller beskattas mera för omtanka
i denna väg, än för sådan vid användande af
olika malkokningsanstalter, olika åkerbruks¬
redskap, olika tröskmachiner o. s. v., icke
heller, hvarföre brännvinsfabricationen skall
vara mer än all annan fabrication fritajren.
från den vanliga och nyttiga följd af all täf¬
lan, att den mindre väl beräknade och drif¬
va fabriksrörelsen måste gifva vika för den
med klokare speculation och bättre drift styrda.
Skall åter skillnad göras för ena eller andra
slaget pannor, så måste jag dock anmärka,
att den må blifva så bestämd, att ej Kon¬
ungens Befallningshafvande och aldraminst
Kongl. Maj;t, på sätt Utskotten tillstyrkt,
må besväras med afgörande i hvarje fall af
nya förändringar i formen af pannorna och
öfriga dertill hörande redskapen.”
”Lika förgäfves är ock troligen för närva¬
rande att drifva den sats, det fabrication i
stort, hvartill i min tanka brännvinsbränningen
slutligen kommer att öfvergå, snarare bör
blifva ett stadsmanna- än ett landtmanna-
yrke, men åtminstone ej uteslutande tillegnas
det sednare.”
”1 anledning af egde punkten beklagar
jag rätt mycket, att Utskotten ej kunnat upp¬
gifva några medel att vidtaga, till hämmande
af fyllerilasten. Ehuru jag visserligen med¬
ger, att upplysningens allmännare spridande
bland de lägre classerna bör blifva det krafti¬
gast verkande, så torde dock några andra
Den 4 Juni.
lijelpmedel, bredvid dem och vid de gamla
strafllagarne, ej böra lemnäs oförsökta, t. ex.
utmärkning med ett prsemium, tilldeladt vid
offentligt tillfälle i socknestämma, eller ock
personlig skattfrihet uti ett visst antal år för
den yngling, som vid 20 års ålder ovedersäg¬
ligen styrker, att han ej någonsin smakar
brännvin, eller andra starka drycker, och alt
han derjemte i öfrigt gjort sig allmänneligen
känd för välförhållande. Jag skalle tro, att
detta verkligen ej skulle helt förfela ändamå¬
let, och den ringa uppoffring, Staten härvid
gjorde, vore säkert den, som i framtiden guf¬
ve bästa ersättning i alla hänseenden. På
dessa vis tror jag endast en minskning fram¬
deles kan beredas; men ganska få lära dela
denna min tanka; jag har dock ansett mig
skyldig yttra den.” —
”Vid de nuvarande förhållanden, och
med bibehållande af de restrictioner, som
dels Utskotten, dels flere härvarande Leda¬
möter förordat, föreser jag ingen allvarlig
minskning eller hjelp, men biträder i så
fall den mening, Herr Zethelius m. fl. re¬
servanter uttryckt, att tiden för brännvins¬
bränningen inskränkes till ifrån och med O-
ctober till och med April eller Maji månader;
äfvensom jag uti Herr LeJJlers reservation vid
Utskottens betänkande instämmer uti allt, hvad
angår Ulskotlens förlag till inskränkning af
städernas bränningsrätt.”
Herr Noreus: I anledning af Herr Ze-
thelii yttrande, är }ag skyldig förklara, att
Den 4 Juni.
543
jag ej har att påminna emot tidens inskränk¬
ning för brännvinsbränningen och önskar
dess bestämmande till hvad förr stadgadt
varit. Denna åtgärd skall åtminstone bevisa
en önskan, ehuru, efter hvad jag tror, frukt¬
lös, att se brännvinstillverkningen förminskad.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, 3N:o 6, blef till Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skotten återremitteradt.
§. 5.
Föredrogos å nyo följande Banco-Ut-
skottets Betänkanden:
N:o 44» i anledning af Herrar Santes-
sonSj Lambergs och Lefflers från Borgare-
Ståndet remitterade Motion om förändring i
grunderna för återbetalning af det till Göthe¬
borgs Stad utgifna Benco-lån.
Herr Lamberg: ”Då Götheborgs Stads
Fullmägtige vid denna Riksdag hos Rikets
Ständer anhöllo att få återgälda Stadens än¬
nu af Banken innehafvande lån af 100,000
Bd. på det sätt, som i8a3 års Ständer uti
andra alternativet medgåfvo, har dervid na¬
turligtvis varit fästad den förutsättning, alt
denna återstod af äldre lånet skulle anses så¬
som förvandlad till ett nytt lån. Utaf Ban-
co-Utskoltets nu upplästa Betänkande synes
det likväl, som Utskottet icke så förstått el¬
ler fattat meningen, som Utskottet, vid med¬
gifvande för Staden att få begagna detta an¬
544
Den 4 Juni.
dra alternativ, fästat det villkor, att 14,000
Rd. Banco borde årligen inbetalas, hvarigen¬
om det förut stadgade villkor af 7 procents
årlig inbetalning uppsattes till 14 procent å
nu ifrågavarande 100,000 Rd. Banco. Jag
bar för min del trott, att, enär Staden hit¬
tills fullgjort liquiden, på helt andra grun¬
der och emot helt olika villkor, än som nu
sökas, så blifver, om Rikets Höglofl. Ständer
täckas bevilja denna förändring, deraf en na¬
turlig följd, att lånet genom dessa nya öf-
verenskommelser icke kan anses annorlunda,
än såsom nytt, eller såsom en ny afhand¬
ling. Skulle åter Utskottets princip stå fast,
och 7 procent nu böra årligen inbetalas å
primitiva låne-summan, då borde väl ock
deraf följa, att frågan återgår till det skick,
uti hvilket den var, då villkoren först be¬
stämdes, och Staden således få sig t i 11 g o cl o -
räknadt, hvad den under dessa 5 åren betalt
utöfver 7 procent, och betalningsskyldigheten
hädanefter förlängas, i mån af gjorda öfver-
betalningar.
”Af hvad jag sålunda baft äran anföra,
hoppas jag, att Höglofl. Utskottet skall finna
billigt, för att sätta Staden i tillfälle att
få begagna en förmån, den förra Ständer be¬
viljat, att icke ålägga Staden större inbetal¬
ning, än 7 procent årligen å närvarande
skulden, 100,000 Rd., hvilken nu egentligen
är föremål för Piikels Ständers öfverläggning;
anhållande jag i sådant afseende, att Betän¬
kandet återremitteras, hvarvid jag beder få
r
Den 4 Juni.
545
fästa Utskottets uppmärksamhet derå, att
Bankens säkerhet förblifver, som förut, hvar¬
igenom inteckningarne uppgå till nära tre¬
dubbelt emot lånesumman.”
Herr Leffler: Jag instämmer med Herr
Lamberg och tror, att, ehuru Betänkandet
tydligen utvisar, att Banco-Utskottet velat fö¬
reslå en förmån för Götheborgs Stad, är den¬
samma dock högst ringa, enär den förutsät¬
ter årlig inbetalning af 5 procents renta och
g procent i afräkning å capitalet, och följden
deraf skulle ej vara annan än den, att sta¬
den finge bibehålla lånet 3 å 4 år längre, än
första alternativet innebär.
Herr Montan: Jag bestrider icke återre-
miss, enär Herr Lamberg numera afgifvit ett
nytt förslag, som icke ännu är pröfvadt,
hvaremot den förra anhållan gick derpå ut,
att befrias från utgifvande af en sådan för¬
bindelse, som Rikets Ständer för ifrågavaran¬
de gäld föreskrifvit.
Herr Santesson förenade sig med Ilerrar
Lamberg och Leffler.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 44» återremitterades.
och N:o 4^> i anledning af Motioner
inom Hedervärda Bonde-Ståndet om rättig¬
het, att i Rikets Ständers Bank belåna tackjern.
Herr Ekerman: Ehuru jag icke finner,
att de skäl, sorn föranledt 1818 och 1823
årens Rikets Ständer att afslå då yrkad rät¬
tighet, alt i Rikets Ständers Bank beläna tack-
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. lil. 5o.
546
Den 4 Juni.
jern, ej äro i allmänhet nu tillämpliga, hvil¬
ket jag dock tror dem vara, vill jag likväl ic¬
ke bestrida denna rättighet, af aktning för
Bonde-Ståndet, hvarinom mänga vänta sig
deraf fördelar; men, då jag medgifver den¬
samma till nästa Riksdag, bör jag erinra, att
afsigten med Motionerna lärer vara, att vin¬
na förökadt pris på varan. Under en lång
följd af ar har tackjernspriset varit högre än
det bordt vara, jemförelsevis med priset på
stångjern. Jag kan dock icke medgifva, att
stångjernstillverkningen varit för liten, rela¬
tivt till tackjernspriset. Exempel har varit,
att på Stockholms våg endast funnits 36o
skepp, tackjern, då inventarium af stångjern
varit ungefärligen lika stort som vanligt, och
all tillgång af tackjern i bergslagen funnits
använd. Förhållandet är dock förändradt. År
i8a5 uppgick tackjernspriset till 13 Rd. å I2§.
Rd. per skepp. Detta föranledde, att blås-
ningarne forcerades, och att af tackjernet en så
ovanlig tillgång erhölls, som ej kunde med
skogarnes bestånd förenas. Då dertill korn
lättad tillgång på förlag, emot förmånliga
villkor, blef en sådan mängd af tackjern, att
förhållandet uti priset rubbades. Detta skul¬
le äfven corrigera sig sjelft, så snart till verk¬
ningen skedde med förlust. Jag befarar, att,
om lånetillgången ökas, skall tack jernstill-
verkningen forceras, hvaraf handteringen, ef¬
ter min tanka, icke vinner. Om priset åter,
emot förhållande till stångjernet, stiger, skall
jeruafsätluingen blifva trögare, och jag tror,
Den 4 Juni.
alt få bergsmän skola begagna denna bela.
ningsrält. För handlande i bergs- och sta¬
pelstäderna kan den vara fördelaktig, och de
äro i sanning skyldiga en tacksamhetsgärd åt
Banco-Utskottet, som nu med mera ynnest
dem omfattat. Såsom jag förut anfört, be¬
strider jag icke meranämnda lånerätt; dock
kan jag icke förbigå några anmärkningar i
detailerna. Jag kan icke se, hvarföre icke,
på sätt vid stångjernsbeläningen tillgår, en
lika grund må antagas, och ett pris för tack-
jernsbeläningen öfver hufvud ega rum. Man
liar uppgifvit, såsom hinder härför, att vär¬
det af tackjern vanligen, inom särskilda bergs¬
lager, och ej sällan inom en och samma
bergslag, förhåller sig ganska olika; men stång-
jernsprisen variera äfven mycket. Såsom
exempel derpå anföres, att skillnaden i pris
imellan ordinarie och extra stångjern, t. ex.,
är i Rd. per skepp, och, imellan det första
och half-extra stångjern, 24 sk., äfvensom
prisen på särskilda slag af ordinarie stång¬
jern variera imellan 1 å 2 Rd. Icke desto
mindre är beläningspriset detsamma. Ena¬
handa förhållande synes ock böra vara med
tackjernet. Vidare har Utskottet ansett, att
lånebeloppet för tackjern icke må beräknas
efter mäklarebetyg öfver årets medelpris vid
försäljningar, hvilket är rigtigt, emedan stör¬
sta delen af tackjern försäljes direcle genom
transaction imellan jernbruksegarne och tack-
jernets tillverkare, utan mäklares biträde; men,
då Utskottet har, i sammanhang med nyss
548
Den 4 Juni.
berörda yttrande, föreslagit, att lånebeloppet
för tackjern må beräknas efter de pris, som
Kongl. Cammar- och Bergs-Collegierna årli¬
gen för hvarje särskild bergslags tillverknin¬
gar bestämma, såsom lösen för Kronans tion*
de-tackjern, kan jag icke undgå att anmärka,
alt denna föreskrift, efter mitt omdöme, ic¬
ke är rigtig. Detta pris är vanligen högt, och
oftast löser tionde-gifvaren jernet, helst om
lian har eget smide. Följden blifver, att
Banken härpå kan förlora. Snarare skulle
jag föreslå en annan viss grund, såsom t. ex.
i beläningspris för tackjern emot det för
stångjern, så att, då ett skepp, stångjern i
detta afseende beräknades till 12 Rd., blefve
ett skepp, tackjern upptaget till 4 Rd. Lik¬
väl måste jag härvid fästa uppmärksamhet på
olikhet för tackjern, som förvaras på stapel-
stads-våg, och det, som finnes på uppstads-
våg. Jag väntar, i anledning af denna om¬
ständighet, den invändning, att förhållandet
icke är sådant med stångjern. Man ihåg-
komme dock den högre procenten på stång-
jernet härstädes i vigt, fullt motsvarande frakt
och öfriga kostnader för transporten hit. Jag
tillstyrker således, att beläningsrätten å tack¬
jern på stapelstads-våg må blifva 1 å 1} Rd.
per skepp, högre, än å det, som på uppstads-
våg befinnes. Slutligen förbehåller jag det
villkor, att det reglementariska i detta ämne
måtte underställas Rikets Ständers pröfning.
I anledning af allt detta begär jag återremiss.
Herr Montan: Jag har biträdt Utskottets
Den 4 Juni.
54 9
förslag. Herr Ekernian har icke heller ogil-
lit principen, att tackjern må belänas. Här¬
vid har Utskottet måst afse Bankens säker¬
het, på det att Banken icke måtte förlora
på en vara, hvars pris är mycken omvexling
underkastadt. Man har t. ex. sett tackjern
ett år hafva uppgått till ett pris af i3 Bd.
per skepp., och ett annat år åter nedsättas
till 6 Rd., eller till mera än halfva belop¬
pet. För en sådan händelse, och då Herr
Ekerman sjelf medgifvit, att stångjerns- och
tackjernsprisen icke alltid äro i lika förhål¬
lande till hvarandra, synes det icke vara med
Bankens säkerhet förenligt, att, i afseende
på belåningen, fastställa en viss proportion
emellan stångjerns- och tackjernsprisen. En
tredjedel för det sednare emot det förra, på
sätt Herr Ekerman föreslagit, blefve naturli¬
gen stundom för högt, någon gång äfven för
lågt. Deremot har Utskottet antagit, till
grund, Kronans lösningspris och belänings-
rätt till •§• deraf. Det har visserligen ej va¬
rit Utskottet obekant, att det af Cammar-
och Bergs-Collegierna satta pris stundom är
högre, än de allmänna; men Utskottet har
haft afseende derpå, att, då belåningen
sker å tackjern på uppstadsvåg, måste for¬
lönen äfven tagas i beräkning, hvarigenom
varupriset kommer i det förhållande, att
förlust derpå för Banken icke bör kunna ega
rum. Det bör härvid komma i betraktande,
att forlönen är den betydligaste kostnaden
för tackjernets transporterande lill uppstads-
55o
Den 4 Juni.
våg. Af dessa skäl tillstyrker jag bifall till
Betänkandet, eller, i annat fall, föreslår jag,
att beslutet må förändras, i likhet med Herr
Hammarhjelms reservation.
Herrar Helsingius och Cronius förenade
sig med Herr Montan.
Herr Alund: Jag bestrider icke bifall
af Betänkandet, så vidt det rörer principen,
att tackjern må i Banken belänas; men jag
finner högst vådligt att utställa Banken för
följderna af den ombytlighet i pris, hvilken
för tackjernet, enligt hvad erfarenheten be¬
sannat, eger rum. Jag tror det vara rättast,
att noggrannt bestämma alla omständigheter.
Beläningen bör ej ske, med norm af det ut¬
af Bergs- och Cammar-Collegierna fastsläldta
pris. Det har stundom händt, att, då detta
pris blifvit satt till io Rd., tackjernet, åt¬
minstone i Nerike, är såldt för 8 Rd. och
derunder. Af denna anledning, och då Ban-
co-Utskottet föreslagit, alt tiden för lånens
begagnande ej finge sträcka sig utöfver nio
månader, till hvilken inskränkning jag så
mycket mindre finner skäl, som omsättnings-
rätt icke blifvit medgifven, anhåller jag om
återremiss.
Herr Nore'us: Förslaget om inskränknin¬
gen uti tiden härleder sig förmodligen der¬
ifrån, alt alla stångjernslån äro ställda på
nio månaders lid. Jag tror för öfrigt icke,
att någon säkrare norm för tackjernsbelänin-
gen eger rum, än det af Bergs- och Cam-
raar-Collegierna utsatta pris, helst om man
Den 4 Juni.
55i
härvid afser, att priset å varan i orterna är
olika emot det å varan, vågförd. Jag tviflar,
att en sådan olikhet, som den Herr Ålund
uppgifvit, vanligen eger rum. Det har handt,
att stångjernet i pris förminskats till i5 å
16 Rd.; men icke har det fallit en tredje¬
del, och obestridligt anser jag det vara, att
tackjernet är lika så säker pant, som stång¬
jern, och att Banken ingenting äfventyrar,
att beläna det förra till ^ af det lösningspris,
som Cammar- och Bergs-Collegierna derå
sätta. På dessa grunder tillstyrker jag, att
Betänkandet må bifallas.
Herr Ekerman: Jag har icke beslridt,
att tackjern är en säker pant för lån af Ban¬
ken; men jag har tillika sökt alt fästa upp¬
märksamhet på nödvändigheten deraf, att
det må till billigt pris, till norm för belä-
ningen, antagas, och jag tror, att den af
Herr Ålund gjorda uppgift om tiondesätt¬
ningen i detta afseende icke bör lemnäs å
sido. Dessutom torde Ståndet ej förbise min
anmärkning om rättmätig skillnad i beläning
å tackjern på stapelstads och uppstads vå¬
gar. Förhållandet känner jag någorlunda,
och, om tackjern belänas till mot stångjern,
anser jag all förlust derå för Banken säkert
förebyggd. Med åberopande af hvad jag nu
anfört, förnyar jag min begäran om åter-
remiss.
Herr Ålund: Jag inser icke skäl till den
af Herr Ekerman yrkade skillnad i beläning
af tackjern på stapelstads- och uppstads-våg.
552
Den 4 Juni.
Någon sådan skillnad eger icke rum för stång¬
jern, och man bör erinra sig, att icke allt
tackjern kommer till stapelstad från uppstads-
våg. Jag finner således beläningsrätten böra
blifva lika.
Discussionen ansågs alutad, och Betän¬
kandet, N:o 45, återremitterades.
§. 6.
Herr Cronius begärde och erhöll trenne
veckors ledighet från Riksdagsmannagöromå-
len, beräknad från den 9 dennes, under vill¬
kor, att anmälan derom uti det Utskott, der
Herr Cronius är ledamot, och af Utskottets
samtycke lill berörde anhållan.
Herr Talmannen och Ståndets Herrar
Ledamöter åtskiljdes klockan 3 e. m. och
sammanträdde åter, till fortsättning af plenum,
Eftermiddagen,,
Klockan 7.
§• 7*
Föredrogos och upplästes ankomna Pro-
tocolls-Utdrag för den 25 sistlidne Maji samt
1 innevarande månad och denna dag, hvaraf
inhemtades, att Högvördige Preste-Ståndet
återremitterat Stats-Utskottels Utlåtande, N:o
151, och Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Den 4 Juni.
553
Economie-Utskottens Betänkande, N:o 27; Bi¬
fallit Stats-Utskottets Utlåtanden, Nris 147,
148, 14<?» !8o och 152, Stals- samt Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottens Ut¬
låtande, Nro 33, Bevillnings-Utskottets Betän¬
kande, N:o 21, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Betänkande, N:o 3,
med afslag å det på återremisser häraf följ-
da»Utlåtandet, Nro 29; likaledes bifallit All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottets Be¬
tänkande, N:o 36, med de förändringar Ut¬
låtandet, Nro 115, innehåller, samt Kris 111,
112, 114, 116, 117, 118 och 119; afslagit
sistnämnda Utskotts Betänkande, K:o 4o> ocb
Utlåtande, N:o 113; beslutat läggande till
liandlingarne af Constitutions-Utskottets Me¬
morial, N:o 27, Bevillnings-Utskottets Utlå¬
tanden och Memorial, Kris 22, 23 och 24,
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottens Memorial, Kro 5; låtit
bero vid dessa nyssnämnda Utskotts Memo¬
rial, N;o 4, vid Bevillnings-Utskottets Be¬
tänkande, Nro 16, med beslut att lägga dess
Utlåtande, Nro 25, lill liandlingarne, och vid
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens Betänkande, Nro i5, med läggan¬
de till liandlingarne af dessa Utskotts Utlå¬
tande, Nro 28; samt alt Hedervärda Bonde-
Ståndet bifallit Bevillnings-, Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens Be¬
tänkande, Nro 6; hvilka Protocolls-Utdrag
lades till liandlingarne.
554
Den 4 Juni.
§. 8.
Justerades Protocolls-Utdrag, angående
Ståndets förmiddagen fattade beslut, i anled¬
ning af Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskotlens Utlåtanden, N:is 3a och
33, Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Betänkande, N:o 6,
samt Banco-Utskoltels Betänkanden, N:is
44 °ch 45.
Herr Westman anförde: Då jag vid för¬
middagens plenum begärde ytterligare bord¬
läggning af Stats- samt Allmänna Besvärs-
oeh Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 3i,
i anledning af väckt fråga om inrättande af
ett curhus i Söderhamn, skedde detta, eme¬
dan jag då var i saknad af i ämnet upply¬
sande handlingar; men, sedan jag nu mera
desamma bekommit, anhåller jag, att nämn¬
de Utlåtande måtte å nyo företagas.
Emot denna anhållan hade Ståndet icke
att påminna, och Utlåtandet, N:o 3t, blef
derefter uppläst.
Herr Wallström: Jag beklagar, att jag
icke kan instämma i Utskottens beslut, hvar¬
igenom blifvit tillstyrkt, att Rikets Sländer
skola hos Kongl. Maj:t göra underdånig fram¬
ställning derom, att ett curhus i Söderhamn
må inrättas. En dylik anstalt är nyligen an¬
lagd och färdig uti Hudiksvall. Innan man
§• 9-
Den 4 Juni.
555
kunnat erfara följderna deraf, tror jag det ej
vara lämpligt, att anlägga en annan i Gefle¬
borgs län, då, i öfverensstämmelse med Kongl.
SerapliimerOrdens Gillets till Kongl. Maj:t i
underdånighet yttrade hemställan och Kongl.
Ma j:ts, vid Nådig pröfning deraf, meddelade
åsigt, tvänne curhus nu mera äro anlagda i
nämnda län, ett i Hudiksvall för innevånar-
ne af länets norra del, och ett i Gefle för
södra delen af länet, samt dessa anstalter
synas för behofvet tillräckliga. Jag yrkar så¬
ledes antingen afslag å Betänkandet, eller åt¬
minstone ålerremiss, då, efter hvad jag för¬
ut anfört, följderna af curhuset i Hudiksvall
böra afbidas, innan elt tredje curhus i länet
anlägges.
Herr Westman: Då jag väckte Motionen
i detta ämne, hade jag afseende på aflägsen-
beten emellan Gefle och södra Helsingland.
Det är sannt, att ett curhus, i följd af Kongl.
Ma j:ts Nådiga Skrifvelse till SeraphimerOr-
dens Gillet af den 14 November 1827, blif¬
vit uti Hudiksvall inrättadt; men lika visst är
det ock, att orter i Helsingland finnas, som
hafva längre afstånd till Hudiksvall, än till
Söderhamn. Genom den, af Södra Helsing¬
lands innevånare i ämnet yttrade önskan,
hvilken är i min motion uttryckt, är Statens
betungande med särskild kostnad icke afsedd.
Tjenlig byggnadsplats är deremot erbjuden,
och de, hvilka angelägenheten rörer, hafva
förbundit sig att sjelfva ombesörja de för
inrättningen erforderliga byggnader, endast
556
Den 4 Juni.
under förbehåll, att få uppbära den curhus-
nfgift, som af invånarne i staden Söder¬
hamn och södra Helsinglands socknar årligen
utgår. Då således hvarken den enas eller
andras rätt härigenom förnärmas, utan fast¬
mera ortens fördel åsyftas, hade jag icke vän¬
tat invändning emot den föreslagna inrättnin¬
gen, helst det så mycket mindre bör beta¬
gas ortens invånare tillfälle alt sjelfva vår¬
da sina sjuka, som de icke ifrågasatt för än¬
damålet möjligen behöflig uppoffring af egna
medel, och enär de, för aflägseuhetens skull,
i allmänhet icke kunnat begagna curhuset i
Gefle, och, af skäl, som jag redan nämnt,
enahanda förhållande, i afseende på curhuset
i Hudiksvall, ofelbart eger rum. Af hand¬
lingar, som jag innehafver, befinnes, att, un¬
der de sistförfluten tio åren, endast 54 ve¬
neriska sjuka, från Söderhamn och södra Hel¬
singlands socknar, blifvit intagna på Gefle¬
borgs läns lazarett, då deremot under sam¬
ma tid den i Söderhamn boende förtjenst-
fulle Provincial-Läkaren Doctor Nordblad der¬
städes i enskild behandling årligen vårdat
per medium tio veneriska patienter från sö¬
dra Helsingland. Med åberopande häraf, och
då Preste- och Bonde-Stånden redan bifallit
Utlåtandet, hyser jag den säkra förhoppning,
att BorgareStåndet, enär Motionen åsyftar ett
godt ändamål, äfven gillar Utskottens derom
lättade beslut.
Herr Wallström: Om ett curtius i Sö¬
derhamn inrättas, och, på sätt Utskotten fö¬
Den 4 Juni.
reslagit, södra Helsinglands nu erläggande
curhusafgift skall dertill användas, är den
följd naturlig, alt den deraf påräknade till¬
gång för hufvudinrättningen i Gefle och ut-
greningen af densamma i Hudiksvall ansenli¬
gen förminskas. Derigenom skall ändamålet
med alla tre inrattningarne förfelas, då de
icke äro försedda med så tillräckliga medel,
alt de kunna svara emot hvad dermed åsyf¬
tats; hvaremot jag tror orten vara fullkom¬
ligen belåten med de nuvarande inrätltnin-
garne för botande af veneriska sjuka. Vid
dessa förhållanden, upprepar jag min förut
gjorda anhållan om afslag å utlåtandet.
Herr Westman: Jag hade icke trott, att,
i fråga om en sådan inrättning som denna,
der hufvudändamålet är möjligheten att kun¬
na skyndsamt bota de sjuka, afgifter, som
den ena ortens invånare dertill erlägga,
skulle vilja dragas till en annan orts behof
af enahanda hjelp, då den förra ortens in¬
vånare icke kunna, för afstånd, begagna
den i den sednare varande inrättningen. Li¬
ka så litet, som jag föreställt mig, att Gefle
stad och dess omgifning skulle för sina sju¬
kas behof vilja begagna södra Helsinglands
curhusafgift, lika litet bör jag tänka, att Hu¬
diksvall och dess omgifning skulle vilja till
det för denna orts veneriska sjuka anlagda
curhus begära bidrag genom södra Helsing¬
lands curhusafgift, helst hvart och ett af des¬
sa districter bör åligga att besörja vården
för sina sjuka.
558
Ben 4 Juni.
Herr Wallström: Herr Westmans sista
yttrande torde bäst vederläggas af den er¬
inran, att 5£. mil är hela afståndet emellan
Hudiksvall och Söderhamn, hvilket i sanning
icke är betydligt. Om Utskottens förslag
verkställes, blifver, efter min öfvertygelse,
den följd oundviklig, att curhusafgiften i lä¬
net måste ökas, hvarförutan tre sådana inrätt¬
ningar derstädes icke kunna bestå; och jag
kan icke frångå den tanka, att sådant icke
är af behofvet påkalladt, helst man ej ännu
erfarit, om cui hus-inrättningen i Hudiksvall
är för ändamålet lillfyliestgörande.
Herr Westman: Jag bestrider icke upp¬
giften om afståndet emellan Städerna Söder¬
hamn och Hudiksvall: men jag tillägger, att
här icke är fråga om behofvet enskildt för
Söderhamn, utan för södra Helsingland, som
sträcker sig lika långt i vester och i sö¬
der från Söderhamn, som emellan Söder¬
hamn och Hudiksvall. I öfrigt bör jag ytter¬
ligare erinra, att afsigten ingalunda är, att
den nya curhus-anstalten i Söderhamn skall
för länet bereda tillökning i curhusafgiften,
utan att södra Helsinglands invånare åtagit
sig att, för tillfredsställelsen att få sina sju¬
ka på närmare håll vårdade, sjelfva samman¬
skjuta de medel, som för uppbyggandet och
underhållandet af inrättningen tilläfventyrs
erfordras uLöfver den tillgång, som lemnäs af
södra Helsinglands nu erläggande curhusaf-
g i fl; hvarföre, om de åtagit sig för mycket,
de få skylla sig sjelfva.
Den 4 Juni.
55p
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde Utlåtandet till bifall,
hvarpå svarades Ja och Nej_, samt votering
begärdes.
Följande Voteringsproposition uppsattes,
justerades och anslogs: ”Den, som bifaller
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottens Utlåtande, N:o 3i, lägger: Ja.
Den det icke vill, lägger: JSej.
Vinner Nej, kommer Utlåtandet att af-
slås.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riks-
dagsOrdningens föreskrifter, och, vid vote-
ringssedlarnes öppnande och uppräknande,
befunnos de innehålla 17 Ja emot g Nej,
i följd hvaraf Utlåtandet, JV:o 3i. var bifallet,
ifrån hvilket beslut Herr Wallström sig re¬
serverade.
§. 10.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskoltens Betänkan¬
det, N:o 27, öfver väckta frågor, rörande den
så kallade gårdfarihandel.
Jemte Betänkandet, upplästes de emot
detsamma afgifna reservationer.
Herr Memsen: ”Då nu min orts urgamla
rättighet, gårdfarihandel, bibehållen och
skyddad under så mångå framfarna Konun¬
gars visa regering, lärer, enligt- Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottens
tillstyrkande, skola upphöra, besynnerligt nog.
56o
Den 4 Juni'
i strid med den annars yrkade och allt mer
kring sig gripande friheten i handel och nä¬
ringar, får jag, utan att varu vidlyftig, endast
gifva tillkänna, att jag aldrig kan gifva min
röst lill bifall åt ett resultat, sådant som i-
frågavarande Betänkande framter, så länga
jag finner ungefär enahanda anledning qvar¬
stå för bibehållandet, som påkallade tillkom¬
sten af denna rättighet. Ehuru upphörandet
häraf icke skulle kunna verka någon direct
förlust för Borås stad, som icke eger mer
än 2 eller 3 gårdfarihandlande borgare, är
det likväl klart, att allmogens välmåga bi¬
drager i betydlig mån till de inom samma
ort varande städers bestånd, och att enderas
fall bereder den andras. Jag kan således
icke utan ~n viss obehaglig känsla föreställa
mig ett bifall lill Betänkandet, sådant det nu
blifvit framstäldt, så vida det skulle, enligt
hvad några Motionairer synas åsyfta, leda
till ett radicalt upphäfvande af gårdfarihan-
dels-rättigheten, och önskar, att dessa Motio¬
nairer måtte skörda mera sann tillfredsstäl¬
lelse öfver än verkliga fördelar af ett d}dikt
beslut, det jag, för min del, aldrig skulle
kunna c ila.”
”J;g instämmer för öfrigt i Herr Serg
von Lindes reservation emot Betänkandet
och anhåller, att dessa mina tankar måtte, i
händelse af återremiss, den jag yrkar, få den¬
samma åtfölja.”
Herr Westerstrand: ”Då denna fråga
första gången erhöll remiss af Högtärade
Den 4 Juni.
561
Ståndet, meddelade jag deri mina åsigter,
och jag beklagar, att hvarken dessa, eller de
flere meningar, som ifrån andra håll uttalats,
ej kunnat verka något annat resultat inom
HöglofL Utskotten. Det vore öfverflödigt,
att å nyo upprepa de många skäl, hvilka så
väl af mig, som flera värda ledamöter inom
Respectiva Stånden blifvit andragna för gård-
farihandelns bibehållande. De äro visserli¬
gen kända, och, då hvarken jag sjelf eller mi¬
lia commiltenter äro annorlunda, än hvarje
annan rättskaffens rikets innevånare, interes-
serade af sakens utgång, behöfver jag icke gö¬
ra mig ytterligare möda för försvarandet af
en fråga, den der har rättvisan och hvarje
ädelt sinnad menniska för sig. Icke allenast
de sju häraderna, utan äfven en stor del af
Götha Rikes öfriga provincer, skola af denna
handels upphörande lida en oersättlig förlust,
enär det måste tagas för gifvet, att, då den
ena orten lemnar rudimaterier, bidrager en
annan med lifsmedel, m. m., åt den mängd
personer, som med väfnaders förfärdigande
sig befatta; och synes den väckta frågan stå
i strid med den föreslagna fria införselsrät¬
tigheten, samt afse ej mindre, än att utländ-
ningen skall producera, och den Svenske med¬
borgaren härför beskattas. En stagnation i
handel, så af den ena, som andra producten,
lika kännbar för de flesta provincer, skulle
häraf blifva en naturlig följd. Jag ber Högt-
ärade Ståndet taga sådant i noga öfvervägan¬
de^. St. Pr. vid Riksd. 1828—-2Q. lil. 5i.
56a
Den 4 Juni.
de, innan något beslut fattas; ocb, om med
denna handels afskaffande brådstörtas, är så
väl stadens, som den del af landet, hvilken
har ifrågavarande näring, förlust och under¬
gång gifven. I ett särskildt lill Högtärade
Ståndet inlemnadt anförande, har jag be¬
svarat de anfall, som gjorts emot Ulrice¬
hamns Borgerskap. Det är icke min böjelse
att vidare härom orda. I en obevist sak be-
liöfves dessutom icke försvar, och den an¬
fallande får, vid sådant förhållande, alltid
aflägsna sig, till belöning för företaget. Det¬
ta vare sagdt till efterrättelse, så väl för den
ena, som andra, hvilken sökt göra sig märk¬
bar på andras bekostnad. Emedlertid, och
då denna fråga, inom de öfriga respectiva
Stånden, dels är, och dels, der det icke skett,
säkert blir återremitterad, får jag vördsamt
anhålla, att, så vidt Högtärade Ståndet ej
skulle finna för godt att genast ogilla Hög-
lofl. Utskottens Betänkande, deraf anhålla om
ålerremiss, på det att Utskotten må komma
i tillfälle taga denna vigliga fråga i än yt¬
terligare öfvervägande, och åberopar jag, så¬
som skäl till återremiss, ej mindre hvad jag
nu och förut anfört, än de inom Utskotten
gjorda reservationer, deri jag instämmer.”
Herr Landegren: ”Då jag, såsom ledamot
af Lag-Utskottet, deltagit i behandlingen af
nu ifrågavarande ärende, anser jag mig ock
vara pligtig att redovisa för de åsigter,
hvarefter jag handlat. I Lag» samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens beredning
Den J Juni.
563
stadnade pluraliteten i det beslut, alt rättig¬
heten, för Borås’ och Ulricehamns städer samt
allmogen i sju härader af Elfsborgs län, att
utöfva gårdfarihandel borde fortfara, men till¬
styrkte Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t
framställa underdånig anhållan om sådana
åtgärders vidtagande, att de missbruk, som
hittills esomoftast åtföljt denna handel, måt¬
te upphöra. Jag har deltagit i detta beslut
af det skäl, att jag anser, det endast den
brottslige bör straffas, och ej den oskyldige
förlora en rättighet, som han aldrig förver¬
kat, och derföre, att jag tror det vara hvar¬
je medborgares rättighet, att, på sätt honom
förmånligast synes, afsätta de tillverkningar
och slöjde-alster, han af egna producter kan
åstadkomma. Jag kan således ej instämma i
det af Lag- samt Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskotten afgifna Betänkande, utan
får förena mig uti Herr Berg von Lindes re¬
servation.”
Herr Santesson instämde uti Herr Berg
von Lindes reservation.
Herr Hiessleiter uppläste Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottets vid förlidne
Riksdag i ämnet afgifna Utlåtande (intaget
i Bihanget till Riks-Slåndens protocoll vid
samma Riksdag, 8:de Samlingen, i Band, pag.
335 och följ.), och anförde, alt, då trenne
RiksStånd detsamma bifallit, tillstyrkte han,
att äfven det nu förevarande Betänkandet,
som innefattar ett beslut, i öfverensstämmel¬
se med det förra, jemväl måtte gillas.
a
564 Den 4 Juni'
Herrar Richertj Cronius och Donner för¬
enade sig i Herr Berg von Lindes reser¬
vation.
Herr Leffler: Det är en känd och i er¬
farenheten grundad sanning, att Sveriges all¬
moge i allmänhet eger rättighet att sälja eg¬
na tillverkningar. Vid detta förhållande kan
jag icke föreställa mig, att man skulle vilja
betaga allmogen uti de ifrågavarande sju hära¬
derna af Elfsborgs Län enahanda förmån,
af hvilken de tilläfventyrs äro i större be¬
hof än andra orter. Afsigten med de Mo¬
tioner, sora i ämnet blifvit gjorda, förmodar
jag hufvudsakligen böra vara missbruks före¬
kommande, men icke totalt afskaffande af
näringen, om hvars nödvändighet för orten
jag har en fullkomlig kännedom och öfverty¬
gelse. Hvad missbruken angår, böra de kun¬
na afhjelpas, då styrelsen med allvar behand¬
lar dem. På dessa skäl förenar jag mig uti
Herr Berg von Lindes reservation.
Herr Helsingiust Jag instämmer med
Herr Leffler och beder att få förklara an¬
ledningen, hvarföre jag, vid remiss af Herr
Hiessleiters Motion i ämnet, med honom mig
förenade. Då Herr Hiessleiter nu yrkat gil¬
lande af Utskottens Betänkande, hvarigenom
gårdfarihandelns totala upphörande blifvit
tillstyrkt, har antingen han må hända icke
erinrat sig det första påståendet, eller ock
bar jag misstagit mig om hans mening. E-
när jag med Herr Hiessleiter instämde, sked¬
de sådant i den öfvertygelse, att Iian yrkade
Den 4 Juni.
565
icke gårdfarihandel^ upphörande, utan blott
vidtagande af åtgärder, hvarigenom missbru¬
ken af denna handel skulle kunna förekom-
mas; men, då jag nu förklarat, att jag delar
Herr LeJJlers åsigt, tror jag mig likväl, i an¬
ledning af en annan värd ledamots yttrande,
Lora tillägga, att jag härvid icke stödjer om¬
dömet på följd af princip om näringsfrihet
eller allmogens handelsfrihet, utan att jag
grundar min öfvertygelse i detta ämne på
gårdfarihandels-privilegierna, som icke böra
med näringsfriheten sammanblandas, Denna
synpunkt igenfinner jag ock uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Berättelse till Rikets Ständer om
livad i Rikets Styrelse sedan sista Riksdag
sig tilldragit, hvarest näringsfriheten och
frågan om gårdfarihandel nämnas såsom
särskilda ämnen, hvaraf pröfqingen är upp¬
skjuten; och jag föreställer mig, att bägge
frågorna blifvit uppskjutna, i följd af den
idee, att alla privilegier, enligt Sveriges
Grundlag, äro lika heliga och gällande.
Herr Ekerman: Ehuru jag icke för min
del nu kan afslå Betänkandet, tror jag likväl
så beskaffade anmärkningar vara emot det¬
samma gjorda, att ålerremiss icke bör förvä¬
gras. I öfrigt får jag uttrycka min tillfreds¬
ställelse, att Utskotten icke delat det oför¬
delaktiga yttrande, Herr Friherre Jacob Ce¬
derström, förmodligen i följd af sin erfaren¬
het, afgifvit derom, att Yestgöthahandlander-
nas öfverklagade handel med utländska varor
af honom ansågs vara högst obetydlig i jern-
566
Den 4 Juni.
förelse med den, som af de öfriga handels-so-
cieteterna i Riket dermed idkas. För min
enskilda del är Herr Friherre Cederströms
omdöme, angående handels-socieleternas han¬
del, ganska likgilitigt, och jag tror, att det
bör vara äfven likgilitigt för handeis-classer-
na, helst ingen upplyst Svensk man lärer
dela denna åsigt.
Herr Strehlenert: Jag bör tillkännagifva,
att jag, vid Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens sammanträde, å
Herr Friherre Cederströms yttrande lemnat
ett sådant svar, som det förtjenade, och hvil¬
ket är i Utskottens protocoll förvaradt.
Herr Helsingius: Jag förenar mig uti om¬
dömet, angående olämpligheten af Herr Fri¬
herre Cederströms yttrande, hvarpå jag lik¬
väl ej tror afseende böra fästas, och jag för¬
modar, att Herr Friherren ej dermed förstått
annan ort än Gottland.
Herr Löfvenius, Emot Betänkandet har
jag ej något att påminna; men, i anledning
af Herr Friherre Cederströms yttrande, får
jag blott anföra, att, om det forblifvit sådant
det först afgafs, hade stort skäl varit till an¬
märkning; hvaremot, sedan det vid Proto-
colls-justeringen blifvit återtaget och förän-
dradt, jag icke anser det löna mödan att
upptaga eller tyda hans obetänksamt fällda
ord, hvarpå någon vigt inom Utskotten icke
fastades.
Flerr Donner: I anledning af Herr Hel-
singic yttrande, borde jag något anföra; men
Den 4 Juni.
jag anser sådana uttryck vara af den beskaf¬
fenhet, alt bästa svaret är, alt svar derå icke
meddelas.
Herr Leffler: Inom Utskotten bar jag
äfven trott lämpligast vara, att lemna Herr
Friherre Cederströms yttrande utan afseende.
Herr JFestman: Jemte det jag åberopar,
hvad jag, hit tillämpligt, anfört i frågan om
missbruk med den Norrländska allmogen för¬
unnade handelsrättighet, beder jag att få til¬
lägga några ord, i anledning af en reser¬
vation, der jemförelse imellan gårdfarihan¬
del och Norrländska allmogens handel skett.
Norrländska Städernas klagan öfver oloflig
landthandel i Norrland har ej varit nog hög¬
ljudd och allmän, hvarföre den icke blifvit
börd. Deremot är klagan öfver gårdfarihan¬
del allmän öfver hela riket och synes följ¬
aktligen böra förtjena mera afseende, i sam¬
ma mån sora den är allmännare väckt,
Discussionen ansågs slutad, och Herr Tal¬
mannen framställde Betänkandet först till bi¬
fall och sedermera till återremiss, på hvilka
frågor Ja och Nej svarades, samt votering
begärdes.
Följande Voterings-Proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs:
”Den, som bifaller Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskollens Utlåtan¬
de, N:o 27, lägger: Ja. Den det icke vill,
lägger: Nej."
"Vinner JVejj kommer Utlåtandet att, i
568
Den 4 Juni-
anledning af de dervid gjorda anmärkningar,
återremilteras.”
Omröstningen anställdes, jemlikt Riks-
dags-Ordningens föreskrifter, och, vid Vote-
ringssedlarnes öppnande och uppräknande,
befunnos de innehålla 17 Nej emot i5 Ja,
i följd hvaraf Betänkandet, N:o 27, återre¬
mitterades; ifrån hvilket beslut Herrar FFest*
man och Dalenius sig reserverade.
Föredrogs å nyo följande Bevillnings¬
utskottets Betänkanden:
N:o 26, angående Herr af Wingårdh
Motion om tull på spannmål.
Herr Santesson: Om jag ej misstager mig,
var anledningen till den förnyade bordläggnin¬
gen af detta Betänkande den, att flere Ståndets
ledamöter yrkade, att detsamma skulle hvila,
tilldess Utskottets Betänkande om tullagifter
i det hela inkommer, helst dervid den vig-
tigaste artikeln ofelbart är spannmål.
Häruti förenade sig Herr Donner.
Herr Ålund: Detta uppskof är så myc¬
ket angelägnare, som reservationer i det när¬
varande åberopas, hvilka förekomma i det ge-
nerela Betänkandet.
Beslöts skola hvila, tilldess Bevillnings¬
utskottets Betänkande om tullafgifternas be¬
räkning i allmänhet till Ståndet inkommer.
N:o 21, angående Herr Friherre Fredric
Ven 4 Juni.
569
Ridderstolpes Motion om uppgörande af nya
grunder för taxeringsvärdet, m. m.
Herr Santesson: För min del kan jag ej an¬
nat än fästa mycken uppmärksamhet på Herr
Friherre Ridderstolpes Motion. Då Bevill-
nings-Utskottets Betänkande om grunderna
för bevillningen förevar och discuterades, an¬
förde jag redan nödvändigheten af förändring
uti methoden att taxera fastigheter. Jag har
ansett den ovillkorliga rättelsen efter fastig-
lietsegares egna uppgifter, äfvensom efter
hrandförsäkringsvärden, böra upphöra. Detta
yrkades jemväl vid förlidna Riksdag, ehuru för¬
gäfves. Dessa nuvarande bevillningstaxerings-
grunder etablerades vid 1812 års Riksdag.
Vid innevarande års utgång är en tid af 17
år framfluten, hvarunder nämnda grunder va¬
rit tillämpade, och man har haft tillfälle, att
af erfarenheten förnimma den stora skiljak¬
tighet, som egt rum uti egendomsvärden, och
hvilken varit en följd af författningen. Jag
tror derföre, att en allmän öfversigt aftaxe-
ringsgrunderna och hvad den långa tidens er¬
farenhet, angående tillämpningen af desam¬
ma, ådagalagt, icke skulle vara utan sin sto¬
ra nytta, och utan att bedöma företrädet af
den method, Herr Friherre Ridderstolpe fö¬
reslagit, hade jag önskat, att Utskottet tagit
Motionen i närmare öfvervägande och till¬
styrkt en sådan allmän granskning, som nyss
nämndes, utan hinder af föregående åtgär¬
der, helst bristfälligheterna af de nuvarande
grunderna icke äro svåra att finna. Det är
Den 4 Juni.
t. ex. stadgadt, att sista köpeskilligen för
fast egendom skall tjena till norm för upp¬
skattningen, och det har handt, att, då ^ af
ett mantal blifvit såhlt för 4°°° Rd., de öf¬
riga ^ stått qvar osålda, utan att Tuxerings-
Corrsileen upptagit dem till motsvarande vär¬
de, ehuru hvar och en lika goda med dea
förra fjerdedelen. En annan, som önskar
möjlighet att högt beläna sin egendom, upp¬
gifver dess värde till 5o procent utöfver det
verkliga, och det är icke tillåtet för Taxe-
ringsComité att nedsätta detsamma. Vidare
föreskrifves, att värdet icke får nedsättas
under åbyggnads brandförsäkringsvärde. Der¬
af har den olikhet uppkommit, att en egen¬
dom, försedd med en åbyggnad af betydligt
brandförsäkringsvärde, blifvit högre skattad,
än lika god egendom, försedd med lika stor,
men icke brandförsäkrad åbyggnad. Af detta
allt inses behofvet af den generella öfversigt,
jag yrkat, och hvilken är ännu mera nödvändig,
om minimivärdet skall bibehållas. Då någon
önskat nedsättning af sin egendoms uppskatt¬
ning, har det svar lemnats, att den icke kan
ske, enär värdet ej får understiga minimum.
Efter min förut uttryckta öfvertygelse, borde
uppskattningen bero af TaxeringsComitéens
ledamöters samvetsgranna pröfning, på till¬
förlitliga grunder byggd; och nödvändigt vöre,
att en jemnkning inom hvarje län skulle tili-
vägabringas efter grunder, som borde af Be-
villnings-Utskottet uppgifvas och, antagna
af Rikets Ständer, öfver allt följas. Ålmin-
Den 4 Juni.
stone borde detta ämne förberedas till nästa
Riksdag, så att då bestämdt kunde vara ut¬
rönt, i hvad större eller mindre mån de nu¬
varande fastighetsvärden hålla stånd.
Herr Langenberg: På de af Herr San-
tesson åberopade skäl, anhåller jag om åter-
remiss af Betänkandet, på det att Herr Fri¬
herre Riclderstolpes på, enligt min öfverty¬
gelse, goda grunder byggda Motion måtte
å nyo blifva föremål för Bevillnings-Utskot-
tets pröfning.
Herr Cron: Herr Friherre Ridder stolpes
Motion har inom Utskottet icke blifvit Iein-
nad utan afseende; men, att kunna vid Be¬
rednings- och TaxeringsComiteer utreda e-
gendomsvärden så specifikt, som Motionen
åsyftar, synes gränsa till omöjlighet. Ut¬
skottet har trott, att, med den frihet i be¬
dömandet, hvilken genom BevillningsSladgan,
som antogs år 1823, och äfven efter de
grunder, som vid denna Riksdag föreslås,
eger rum, är tillfälle öppet för Berednings-
och TaxeringsComiteer att ingå i så full¬
ständig pröfning af hemmansvärden, som kan
till dessa Comite^r uppdragas. Med det än¬
nu mera speciella utrönandet, om det skall
ske, måste Comiteerna icke kunna besväras,
utan dermed måste då på annat sätt arran¬
geras. I öfrigt torde jag få tillägga, att, om
det med rimlig visshet skall kunna påräknas,
att Staten må erhålla den inkomst, som blif¬
vit calculerad, är minimi-tariflf oundviklig,
hvarförutan uppskattningen eller inkomsten3
Den 4 Juni.
sora derpå slödjes, skulle kunna tilläfventyrs
sjunka Lill snart sagdt intet. Minimi-tariffen
lägger ej heller något band för hemmansvär¬
dens proportionerliga jemkning. Erfarenhe¬
ten har äfven visat, att hemmansvärden i
allmänhet äro satta högre, än tariffen med-
gifver. Efter år 1823 hafva nedsättningar
inora vissa län skett, dock alltid så, att hö¬
gre värden, än minimi-tariffen, blifvit be¬
stämda. Vid dessa förhållanden, tillstyrker
jag, att Betänkandet mätte bifallas.
Herr Santesson: Om den år 1812 stad¬
gade grund: att taga till norm egarnes upp¬
gifter, men tillika samvetsgrannt åsätta det
värde,! hvartill egendom i salu kunde gälla,
bade blifvit beståndande, utan tillsatt förbe¬
håll af ett minimivärde, skulle jag äfven in¬
stämma deruti, alt de nu organiserade Be¬
rednings- och Taxerings-Comiteer lämpligast
kunna bereda en jemn beskattning, hvaremot
ojemnhet och missförhållande i detta afseen¬
de, efter närvarande method, ofelbart ega
rum. Såsom jag förut anfört, tillstyrker jag
icke bifall till Herr Friherre Ridder stolpes
förslag om afkastningens speciella utrönande
till norm för värdet. Egennyttan kunde
härvid snart inblandas; men jag tror, att,
om några lmfvudgrunder af Rikets Ständer
antagas, det skulle vara ganska lätt för Lands-
liöfdingarne och Committerade från hvarje
län, att uppgöra en jemn värdering å hem¬
man, fri från alla band och biafsigter. Om
det af Herr Cron såsom nödvändigt ansed»
Den 4 Juni.
da minimum skall bibehållas, måste det ock
vara lika nödvändigt, att ett lika värde, pro¬
portionaliter, hemman åsättes, hvarförutan
minimilariffen är förfördelande för en del
hemman och fördelaktig för andra, samt
hufvudändamålet: jemn och lika hemrnans-
Värdering, kommer att förfelas.
Herr Cron: Deremot tror jag det icke
vara rigtigt att, för ett så vidsträckt rike som
Sverige, uppgöra värderingsgrunder, som äro
för alla delar af landet användbara, utan
hemställer, om icke största rättvisa häruti e-
ger rum, då medborgare få beskatta sig sjelf¬
va, hvarigenom värderingen är egentligen
begränsad endast af deras förnuft och fria
vilja.
Häruti instämde Herrar Rydström och
Lundman.
Discussionen slutades, och Herr Tal¬
mannen framställde Betänkandet, N:o 21,
till bifall, hvarpå svarades Ja och något JSej3
dock utan att votering begärdes; i följd hvar¬
af Betänkandet ansågs bifallet, ifrån hvilket
heslut Herr Santesson sig reserverade.
Föredrogos å nyo följande Utlåtanden och
Betänkanden:
1:0 Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens:
N:o 7, i anledning af väckta Motioner
Den 4 Juni.
om bestämmande af en bevillningsafgift för
rättighet att idka jagt och djurfång.
Bifölls.
2:0 Bevillnings- samt Lag-Utskottens:
]N:o 8, i anledning af väckt fråga oin
ansvar för origtig tillämpning af Kongl. För¬
ordningen den 11 December 1811, angåen¬
de testaments-bevillning.
Bifölls.
och N:o 9, angående skyldighet för bor¬
gare, alt i Staden mantals- och skattskrifven
vara.
Herr Falkman: I anledning af en utaf
Herr Winbladh gjord Motion, har Constilu-
tions-Utskoltet fattat beslut att till Rikets
Ständer föreslå ett tillägg uti 5 mom. i4 §•
Riksdagsordningen, angående borgares val¬
barhet till Riksdagsman, hvartill Utskottet
ansett fordras att vara mantals- och skatt¬
skrifven i den Stad, som repraesenteras. Då
denna af Constitutions-Utskottet handlagda
fråga har sammanhang med Herr Westmans,
genom det nu föredragna Betänkandet, pröf-
vade Motion, angående skyldighet för borga¬
re, att i staden mantals- och skattskrifven
vara, hemställer jag, att sistnämnda Betän¬
kande måtte hvila, tilldess Constitutions-
Utskottets Utlåtande i berörde ämne hos
Ståndet förekommer.
Herr Ekerman: Härvid torde dock böra
afses den skillnad, alt den af Herr West¬
man väckta fråga kan vid denna Riksdag af-
göras definitivt och således tjena till rättelse
Den J Juni.
vid den nästa, hvaremot det af Conslitutions-
Utskottet föreslagna tillägg i Grundlagen en¬
dast kan vid denna Riksdag discuteras och
ej, förrän vid den nästkommande, slutligen
pröfvas. Således bör den förra frågan, efter
mitt omdöme, icke uppehållas, för något sam¬
manhang med den sednare.
Herr Cron: Jag förenar mig så mycket
heldre med Herr Ekermanj som Bevillnings-
och Lag-Utskottens Betänkande, ]N:o 7, be¬
stämmer en skyldighet för borgare i allmän¬
het, då det af Constitutions-Utskottet före¬
slagna tillägg i Riksdagsordningen blott an¬
går egenskap hos borgare, för alt vara till
Riksdagsman valbar.
Herr Lamberg förenade sig med Herr
Falkman.
Herr Ekerman förklarade, att han icke
bestrider uppskof med målet till nästa ple-
nidag.
Betänkandet, N:o g, lades å nyo på bordet.
och 3:o Lag- samt Allmänna Besvärs-
ocb Economie-Utskoltens:
N:o 3o, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottens Betänkande, N:o i,
rörande Magistraternas i Landshöfdinge-Re-
cidence-städernas rättighet att utfärda pass
för dessa Städers borgare.
Herr Lindqvist: Genom min Motion har
jag sökt att för Landshöfdinge-Residence-
slädernas borgerskap bereda frikallelse från
besväret att vid Landscanzlierna uppvakta,
för att begära pass, hvilket de stundom icke
Den 4 Juni.
erhållit. Min framställning liar icke blifvit
afsedd, och således lärer för Ståndet ej återstå
annat, än att ogilla Utlåtandet.
Herr Landegren: Jag kan ej heller god¬
känna Utlåtandet, åberopar de skäl, som in¬
nefattas uti min vid Betänkandet, N:o i, bi¬
fogade reservation och anhåller, att Ståndet
måtte afslå Utskottens i ämnet fattade beslut.
Häruti förenade sig Herrar Lundman
och Richert.
Herr Leffler: Jag har, då målet förra
gången hos Ståndet discuterades, yttrat min
öfvertygelse deruti och tillägger, att det är
så mycket lämpligare och ändamålsenligare,
att de ifrågavarande passen meddelas af
magistraterna, som magistraten i staden i all¬
mänhet bättre känner de pass-sökande, än
Landshöfdinge-Em betet.
Derefter blefvoBetänkandet N:o i och Ut¬
låtandet N:o 3o, uppå Herr Talmannens pro¬
position, af Ståndet ogillade.
N:o 31, i anledning af väckt fråga om
utfärdande af de vid sistförflutna Riksdag af
Rikets Ständer föreslagna Handels-och Handt-
verks-ordningar, och N:o 32, i anledning af
väckta frågor, rörande Näringsfriheten.
Dessa tvänne Betänkanden begärdes och
lades ytterligare på bordet.
§. i3.
Upplästss och lades på' bordet följande
Constitutions-Utskotlets Memorial:
i
Den 4 Julli.
N:o 39, med Utlåtande ofver framställ¬
da anmärkningsanledningar, i afseende på
den så kallade skeppshandels-affuiren,
N:o 3o, med tillstyrkan af underdånig
framställning, rörande Allmänna Beredningens
grundlagsenliga Befattning med regeringsä¬
renden,
N:o 3i, Med föreslående af ett tillägg
i 5 Mom. 14 §. Riksdags-Ordningen, rörande
Borgares valbarhet, och
N:o 32, rörande Stats-Utskottets anmärk¬
ningsanledning, i fråga om behandlingen af
anmälda anledningar till åtal emot f. d. Ma-
gazins-Directionen;
Äfvensom följande i tryckta exemplar
till Ståndets Herrar Ledamöter utdelade Me¬
morial och Betänkanden föredrogos och blef-
vo, utan nu Begärd uppläsning, lagda på
bordet.
1:0 Stats-Utskottets:
N.-o 154, angående öfverskotten å Stats¬
verkets inkomster samt dispositionerna derå,
N:o i55, angående de utgifter, som dels
före och dels efter sista Riksdag blifvit af öfver¬
skotten på Statsverkets inkomster Bestridda
och funnits Böra hos Rikets Ständer anmälas
till ersättning eller afskrifning,
N:o i56, i anledning af Friherre C. H.
Anckarsvärds Motion om erhållande af upp¬
lysning, angående en uppgifven behållning
hos Statsverket af omkring 5 millioner Riks¬
daler; och
Borg. Sl. Pr. vid Riksd. 182S—2g. lil, 52.
578
Den 4 Juni.
N:o i57, i anledning af RiksStåndens
beslut öfver vissa delar af Utskottets förslag,
rörande beräkningen af Statsverkets inkom¬
ster, intilldess nästa Statsreglering varder
gällande;
2:0 Lag-Utskottets:
N:o 59, öfver Motion om ändring och
tillägg i 8 §. i7 Cap. RättegångsBalken,
N:o 60, öfver Motion om stadgande af
skyldighet för dem, som bevittna underskrif¬
ter å förmynderskaps-ansökningar eller an¬
dra vigtiga handlingar, att, då underskriften
sker med styrd hand, intyga, att under¬
tecknandet skett med redigt förstånd och
fri vilja,
N:o 61, öfver Motion om ansvar å em-
bets- eller tjensteman, som biträder någon
med uppsättande af testamente, hvilket se¬
dermera befxnnes vara olagligt,
N:o 62, i anledning af åtskilliga Motio¬
ner, om ändringar, dels i ConcoursLagen den
i3 Juli 1818, och dels i Kongl. Förordnin¬
gen den 22 October samma år om Eds-for-
mulaire i Concoursmål,
N:o 63, i anledning af väckt motion,
rörande debitering och redovisning för den
ersättning, sorn tillkommer Kronobetjente för
fortslällande af kallels i concoursmål, och
N:o 64, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid åtskilliga till Utskottet återremit¬
terade Betänkanden;
3:o Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens:
Den 4 Juni.
$19
N:o 33, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga P roposition, af den 28 December 1828,
angående en ny stängsel-förordning.
och 4:0 Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskoltets:
N:o 120, angående väckt Motion om
inrättande af fatlig-eolonier,
N:o i2i, i anledning af väckt Motion,
angående förbättrade anstalter med Pionnier-
Corpsen å Yanäs fästning,
N:o 122, i anledning af väckt Motion,
om inrättande af municipal-styrelser i orterna,
N:o 123, i anledning af väckta Motioner,
angående de i riket vistande Judar,
N:o 124, i anledning af väckta Motioner
om behofvet af lönetiilökning för Gymnasii-
och Scbolas-Lärare,
N:o 120, öfver väckt fråga om Nämnde¬
mäns inom Stockholms Län befrielse ifrån
Håll- och Reserve-skjutsens utgörande; och
N:o 126, i anledning af väckt fråga om
alternativ utöfning af Jus Palronatus, den
ena gången af Patronen, den andra af För¬
samlingen.
Plenum slutades kl. % lill 11 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
58o
Den g Juni.
Den 9 Juni.
Plenum klockan g f. m.
§• i-
Ankomna Protocolls-Utdrag för den 29
sisllidne Maji samt den 1 och 4 denna må¬
nad upplästes och lades till handlingarne,
nämligen från Höglofl. Ridderskapet och A-
deln, angående remisser till Stats-Utskottet
af anföranden, i afseende på Utskottets Ut¬
låtanden, Ntis 128 och iD2, till Lag-Utskot¬
tet af anförande, i afseende på Lag-Utskot¬
tets Betänkande, N:o 58, till Lag* samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskotten, af
Motion, angående ansvar å den, som, i och
för en tjensts erhållande, gifver större ac-
cord, än reglementet föreskrifver, och till
detta sistnämnda Utskott af Motioner, an¬
gående remonteringen vid Cavallerie-Regi-
menterna, och derom, att underdånig an¬
hållan måtte hos Kongl. Maj:t göras om tillstånd
att å ångpaqueten från Greifswald till Ystad
få öfverföra hästar; återremisser af Stats-Ut-
kottets Utlåtanden, N:is 124 och 182, Be-
villnings-Utskottets Betänkande N:o 26, Be-
villnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Betänkande, N:o 6,
och Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottens Betänkande, N:o 3i; bifall
Den g Juni.
58 x
till Constitutions-Utskottets Memoria], N:o
26, Stats- samt Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskoltens Utlåtanden, Nås 3o och
33, Bevillnings-Utskottets Betänkanden, Nås
20, 21 och 22, Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 7, Bevillnings- och Lag-Utskottens Ut¬
låtanden, N:is 8 och g, Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskotlets Utlåtanden, Nås go,
lia, ii5, 116, 117, 118 och 11g; ogillande
af det föreslagna tillägget i Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens Ut¬
låtande, N:o 2g, Stats- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 3i, och det sistnämnda Utskottets Ut¬
låtanden, Nås lii och 114; läggande till
handlingarne, af Bevillnings-Utskottets Utlå¬
tande, N:o 25, Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtan¬
den, N:o 4 °ch 5, Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 28, och det sistnämnda Utskottets Ut¬
låtande, N:o n3; från Högvördiga Preste-
Ståndet, med underrättelse om återremisser
af Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Betänkande,
N:o 6, Lag- samt Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottens Betänkande, N:o 32, bifall
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottens Utlåtanden, Nås 3i och
32, Bevillnings- och Lag-Utskottens Betän¬
kanden, Nås 8 och 9, Bevillnings- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens
582
Den g Juni.
Utlåtande, N:o g. Lag- samt Allmänna Be¬
svärs* och Economie-Utskottens Betänkanden,
N:is 3i oell 33; samt läggande till handlin-
garne af Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 3o; och
från Hedervärda Bonde-Ståndet, angående
remisser till Stats-Utskottet af handlingar,
rörande dels Krono-fogdarnes inom Torna,
Bara och Harjagers, samt Färs och Frösta
Härader af Malmöhus-Län löneinkomster,
dels arrenderältighelen af Ottenby Kungs*
Ladugård, och till BancoUtskollet af hand¬
lingar, rörande närvarande penninge-ställ-
ningen vid Rikets Ständers Låne-Contor
i Götheborg och Malmö; återremiss af
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eco¬
nomie-Utskottens Utlåtande, N:o 3a; gillan¬
de af Bevillnings- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottens Betänkan¬
de, N:o 7, Bevillnings- samt Lag-Utskot¬
tens Betänkanden, N:is 8 och g, Bevill¬
nings- samt Allmänna Besvärs- och Econo¬
mie-Utskottens, N:is io, 20 och 21, Stals-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut¬
skottens Betänkanden, N:is 3i och 33, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut¬
skottens Betänkanden, N:is 29, 3o och 33,
och det sistnämnda Utskottets Betänkanden,
N:is nr, 115, 116 och' 117, äfvensom 3N:o
114. utom i hvad rörer fråga om en mark¬
nad i Borås, uti hvilken omständighet detta
Utlåtande afslogs; samt läggande till hand-
lingarne af Bevillnings-Utskoltets Memorial,
Den g Juni. 583
N:is 23, 2/f och 25, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande,
N:o 28, och det sistberörda Utskottets Ut¬
låtanden, N:is 113, 118 och 119.
§. 2.
Protocollet för den 4 dennes justerades.
Derefter yttrade sig, i anledning af i
nämnda Protocoll förekommande ämnen, föl¬
jande Ståndets Herrar Ledamöter:
Herr Westman: Jag anhåller, att i den¬
na dags Protocoll måtte antecknas, att jag,
sora var frånvarande, då Ståndet förlidne
plenidag afslog Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Utlåtande, N:o 3o,
i anledning af väckt fråga om Magistraternas
i Landshöfdinge residence-städerna rättighet
att utfärda pass för dessa städers Borgare, i
allo instämmer uti Ståndets beslut.
Herr Langenberg: Som jag var frånva¬
rande, då Banco-Utskottets Betänkande, N:o
45, om beläningsrätt i Rikets Ständers Bank
å tackjern, förra plenidagen discuterades och
afgjordes, anhåller jag, att nu få anföra, det
jag instämmer med Herr Noréus och anser,
på de af honom åberopade skäl, Betänkandet
hafva bordt bifallas.
Herr Winbladh reserverade sig emot det
beslut, Ståndet, i följd af votering, fattat, i
anledning af Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottens Betänkande, N:o 27,
angående den så kallade gårdfat ihandeln.
I
584
Den g Juni.
Herr Dalenius: I anledning af Herr Prest¬
mans af Ståndet nu mera bifallna Motion ora
inrättande af ett curhus i Söderhamn för sö¬
dra Helsingland, finner jag mig, såsom Riks-
dagsfullmägtig för Sundsvall, föranlåten, att,
af lika beskaffade skäl, som Herr Westman
för sin framställning åberopat, väcka Motion
derom, att ett nytt curhus måtte i Sundsvall
anläggas för Medelpad.
Herr Dalenius underrättades, att denna
Motion bör, enligt Grundlagen, skriftligen
aflemnas, innan något deraf föranledt beslut
kan fattas.
Herr Cronius gaf tillkänna, att, i följd
af med sista post erhållna underrättelser, in¬
ställer han den af honom tillämnade resa,
för hvilken han hos Ståndet begärt trenne’
veckors ledighet från Riksdagsmannagöromå-
len, och, då han således icke begagnar sig af
nämnde af Ståndet beviljade ledighet, återstår
för honom endast den skyldighet att uttryc¬
ka sin erkänsla för Ståndets honom såme¬
delst visade benägenhet.
§. 3.
Föredrogos å nyo följande Stats-Utskot-
tets Memorial och Utlåtanden:
N:o 154, angående öfverskotten å Stats¬
verkets inkomster, samt dispositionerna derå,
Rifölls.
N:o 155, angående de utgifter, som dels
före och dels efter sista Riksdag blifvit af
Den g Juni.
585
öfverskotten på Statsverkets inkomster be¬
stridda och funnits böra hos Rikets Ständer
anmälas till ersättning eller afskrifning.
Bifölls.
N:o i56, i anledning af Friherre Carl
Henrik Anckarsvärds Motion om erhållande
af upplysning, angående en uppgifven behåll¬
ning hos Statsverket af omkring fem millio¬
ner Riksdaler.
Bifölls.
och N:o 157, i anledning af Riks-Stån-
dens beslut öfver vissa delar af Ulskottets
förslag, rörande beräkningen af Statsverkets
inkomsler, intilldess nästa Statsreglering var¬
der gällande.
Detta Memorial, med de deruti föreslag¬
na Voterings-Propositioner vid vissa frågors
afgörande af förstärkt Stats-Utskott, gillades.
Herr Ståhle hemställde, örn icke, sedan
sistnämnda Memorial blifvit bifallet, val, så
snart som möjligt, bör anställas till ledamö¬
ter af Förstärkt Stats-Utskott, hvaremot Herr
Falkman ansåg Borgare-Ståndet dessförinnan
böra afbida de öfriga Riks-Ståndens beslut
öfver Memorialet, N:o 157, och Herr Tal¬
mannen utlät sig, att Ståndets ledamöter sko¬
la om tiden, då nämnda val bör vara verk-
stäldt, underrättas.
'§• 4-
Å nyo föredrogos följande Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottens Be-
tänkanden:
586
Den g Juni.
N:o 3r, i anledning af väckt fråga om
utfärdande af de vid sistförflutna Riksdag af
Rikets Ständer föreslagna Handels- och Handt-
verks-Ordningar.
Bifölls.
och N:o 32, i anledning af väckta frå¬
gor, rörande Näringsfriheten.
Jemte Betänkandet upplästes den af Ut¬
skottens ledamöter af Borgare-Ståndet afgif-
na reservation.
Herr Winbladh: Sedan detta Betänkande
Blifvit förlidna Plenidag å nyo lagdt på bor¬
det, har jag närmare eftertänkt förhållandet,
anser det vara tillräckligt att instämma uti
reservationen, och anhåller om afslag å Be-
.tänkandet till dess öfriga delar, med undan¬
tag af hvad detsamma innefattar, i anledning
af min Motion, ej mindre angående upphäf-
vande af föreskrifterna, att ringar och öron
till koppar- och messingskäril böra förfärdi¬
gas af samma metall, och att kopparkäril,
som efter vigt säljas, med tillsättning af jern,
ej få på marknad eller torg hållas till salu,
vid förlust af varan, än äfven om ändring i
stadgandet, i afseende på resepass för Stä¬
dernas invånare, som till försäljning af med-
fördt gods besöka marknader, hvilka delar af
Betänkandet jag önskar må bifallas.
Herr Winberg: Enär Betänkandet stöd-
jes på förslag till författningar, hvilka icke
ännu vunnit Kongl. Maj:ts Nådiga sanction,
tillstyrker jag, att samina Betänkande i det
bela måtte alslås,.
Ben g Juni.
Herr Bergelin: Jag instämmer med Herr
Winberg och tror mig blott böra tillägga
den öfvertygelse, att de sammansatta Utskot¬
ten ej under denna Riksdag användt deras
tid så illa, sora vid uppgörande af detta Be¬
tänkande. Det är naturligt, att trenne sam¬
manstämmande röster skola segra emot en,
och det är hardt, alt ett Stånd skall alltid,
såsom ordspråket lyder, ligga under. I en
enda omständighet, nämligen den, hvarom
Herr Winbladh vackt Motion, hafva Utskot¬
ten gillat framställningen, enär alla Stånden
deraf hafva lika nytta; men i öfrigt hafva de
belt och hållet förbisett Stadsborgrarnes be¬
stånd.
Herr Cron: Jag delar Herr Bergelins å-
sigt och anhåller om afslag å Betänkandet,
med undantag af de ämnen, som utgjort fö¬
remål för Herr Winbladhs Motion, och i af¬
seende hvarå jag anhåller Betänkandet må
bifallas, helst erfarenheten ådagalagt stora o-
lägenheter af det, angående kopparkäril, be¬
fintliga stadgande, hvilket Utskotten, i enlig¬
het med Motionen, tillstyrkt må upphäfvas.
Häruti förenade sig Herr Montan.
Herr Leffler: Jag skulle ock vara böjd
att i sist anmärkta omständighet bifalla Be¬
tänkandet, men tror, att det icke med Riks-
dags-Ordningen öfverensstämmer, alt, då ett
mål, utan återremiss, afgöres, bifalla Betän¬
kandet till en del och ogilla detsamma i öf¬
rigt, hvaremot Grundlagen icke hindrar åter¬
remiss deraf, i anledning af anmärkningar,
583
Den g Juni.
om Molionairen sådant yrkar. För min del
tillstyrker jag icke återremiss, utan afslag å
Betänkandet, äfvensom jag anser innehållet
vara li kg i 11 tig t, då deruti framställas endast rai-
sonnementer, föranledda troligen af obehag öf¬
ver utgången af det ärende, som uti Betan¬
det, N:o 3i, omförmäles, utan att några åt¬
gärder, i anledning af deri yttrade åsiglen,
föreslås.
Uti anhållan om afslag å Betänkandet i
det hela förenade sig Herrar Lundgren^ Hel-
singius och Lundman.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 3a, afslogs.
N:o 33, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition af d. 28 Decemb. 1828, an¬
gående en ny Stängsel-förordning.
Herr Cron: Jag har icke saknat erfaren¬
het derom, hvilken oreda de nuvarande stäng-
sel-författningarne medföra, och jag tror, att
detta ämne redan är tillräckligen kändt för
Kikets Ständer, hvarföre jag har den öfver¬
tygelse, att det uppskof, som Utskotten till¬
styrkt, ej är af behofvet påkalladt, eller att
någon vinst deraf kan vara att beräkna. Vid
detta förhållande begär jag återremiss, med
anmodan till Utskotten, att ärendet till huf¬
vudsaklig pröfning upptaga.
Herr Richert: Jag anser delta Betän¬
kande vara till principen rigtigt, och, då man
hört klagan öfver hastiga åtgärder i dylika
frågor som denna, tror jag lämpligast vara,
att Ståndet bifaller Betänkandet, helst jag har
Den g Juni.
58g
anledning förmoda, att Höglofi. Ridderskapet
och Adeln’ samt Hedervärda Bonde-Ståndet
hysa enahanda öfvertygelse.
Herr Landegren: I händelse Herr Crons
tanka antages, hlifver det för Utskotten en
skyldighet att yttra sig öfver sjelfva Lag-för¬
slaget. Jag tror likväl, att ämnet år af så
stor vigt, att det förtjenar ett noggrannt öf¬
vervägande, och jag har fullkomlig anledning
till den förmodan, att Bonde-Ståndet, ovisst
om fördelarne vid tillämpningen, för närva¬
rande icke antager de föreslagna nya stad-
gandena, om ock Ulskotten skulle till¬
styrka desamma. Följaktligen vore en be¬
sinningstid i detta afseende icke onyttig, och
således finner jag Betänkandet välgrundadt
samt anhåller om bifall derå.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 33, bifölls.
§. 5.
Sedan Bevillnings- och Lag-Utskottens
Betänkande, N:o 9, angående skyldighet för
borgare att i staden mantals- och skattskrif¬
ves vara, nu å nyo blifvit föredragen och
uppläst, jemte Herr Levtons deremot afgifna
reservation, anförde Herr Lamberg: ”1 sam¬
manhang med den reservation, jag uti Con-
stitutious-Utskottet anmält emot dess Betän¬
kande, rörande föreslaget tillägg i Riksdags¬
ordningen: att Borgareför att vara valbar
till Riksdagsmanj borde vara i Staden man-
Den g Juni.
talsskrfvenj får jag äfven nu yttra mitt o-
gillande af Bevillnings- och Lag-Utskottens
yttrande om en dermed öfverensstämmande
förändring i Bevillnings- samt Mantals- och
Skaltskrifnings-förordningarne. Jag anser den
vara rätter Borgarej som, efter fullgörande
af de i författningarne föreskrifna prestanda,
i laglig ordning vunnit burskap å handel och
handtverk och för sin rörelse utgör borger¬
liga afgifter till Staden, samt att denna hans
qualification icke kan förändras deraf, att han
låter för sin person skattskrifva sig å annat
ställe, der han äfven innehar egendom och
i längre eller kortare tid bor eller vistas.
Utan att fästa mig vid den, i härom upp¬
komna frågor vid innevarandeBiksdagåberopa¬
de 1757 års Resolution, tillkommen för att hin¬
dra missbruket af en förenad stads- och landt¬
handel och sålunda saknande all tillämpning
på nu förevarande fråga, tror jag, att ingen
kan förverka sin borgarerätt derföre, att han
icke sjelf jemt bor i Staden, enär han genom
annan person, såsom ombud, i tillåten ord¬
ning utöfvar sin rörelse. Om det ock nu
skulle stadgas, att en borgare ovillkorligen
skall låta mantalsskrifva sig i Staden, så be¬
griper jag ej, hvad stort ändamål derigenom
vinnes, ty icke hindras han deraf att vistas
hvar han behagar, och icke blifver på detta
sätt, som man egentligen synes önska, bo¬
stads innehafvandet inom Stadens staket hä¬
danefter, mera än förr, något uteslutande
villkor för Biksdagsmanna-behörighet.”
Den g Juni.
5g i
”Allmänna Lagen, sådan den varit för¬
stådd och efterföljd allt ifrån den tid, då
den gjordes gällande, synes mig säga allt,
hvad i förevarande ämne är af nöden, och
jag röstar mot all förändring eller förklaring
af dess föreskrifter, vare sig genom partiel
författning eller genom införande i econo-
miska förordningar: anhållande, att ämnet
måtte till Lag- och Bevillnings-Utskoltens
närmare öfvervägande blifva återremitteradt,
då afseende äfven torde böra lemnäs å hvad
i anledning af Constitutions-Utskolteis före-
nämnda Betänkande må af Rikets Ständer
beslutas.”
Herr Westman: I öfverensstämmelse, så
väl med min motion, hvilken ärpröfvad gen¬
om detta Betänkande, som äfven med hvad
jag inom Constitutions-Ulskottet, i anledning
af Herr Winbladhs Motion om förändring och
lillägg i 5 Mom. i4 §> Riksdags-Ordningen, an¬
gående borgares valbarhet till Riksdagsman, an¬
fört, anhåller jag om bifall å Betänkandet, öf¬
ver tygad, att ett godt ändamål derigenom vinnes.
Herr Leffler begärde återremiss på de
af Herr Lamberg åberopade skäl.
Herr Ekerman: Jag biträder Herr West¬
mans begäran örn bifall å Betänkandet. Nöd¬
vändigheten af det föreslagna stadgandet är,
efter min öfvertygelse, genom inträffade för¬
hållanden och af förr åberopade skäl, fullkom¬
ligen bestyrkt. Jag fäster mig, i afseende på
denna slutsats, icke vid någon viss person,
ulan betraktar saken allmänt. Genom före¬
Den g Juni.
skriften, att borgaren skall i staden, der lian
burskap eger, vara mantals- och skattskrif—
ven, betages honom icke frihet att vistas
hvarest han vill, och nämnde föreskrift är
äfven af sin stora vigt, i fråga, då borgare
söker att till borgenärer afstå egendom, eme¬
dan man, om stadgandet antages, icke är vill¬
rådig om forum för ärendets behandling.
Häruti förenade sig Herrar Hiessleiter,
Winbladh, Dalenius och Wallström.
Herr Lamberg yttrade, att han icke fann
sig, af hvad nu anfördt blifvit, vederlagd,
utan förnyade sin förut gjorda begäran om
återremiss.
Discussionen förklarades slutad, och Be¬
tänkandet, N:o g, bifölls, ifrån hvilket be¬
slut Herr Lamberg sig reserverade.
§. 6.
Följande Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottets bordlagda Utlåtanden föredro¬
gos å nyo:
N:o iso, angående väckt Motion om in¬
rättande af fattig-colonier.
Bifölls.
N:o 121, i anledning af väckt Motion,
angående förbättrade anstalter med Pionnier-
Corpsen å Wanäs fästning.
Bifölls.
N:o 122, i anledning af väckt Motion
om inrättande af Municipal-styrelser i orterna.
Bifölls.
Den g Juni.
5g3
N:o fa3, i anledning af väckta Motioner,
angående de i Riket vistande Judar.
Herr Ekerman: Elium jag hvarken yr¬
kar afslag å Betänkandet, eller återrerniss,
utan fast heldre instämmer uti Utskottets å-
sigt, att Judarnes förvisning utur Jandet vo¬
re ett steg, orättvist i sin natur och ofören¬
ligt med tidens fordringar, önskar jag dock,
att få den tanka i Protocollet förvarad, det
jag icke kan förena mig deruti, att detta steg
skulle vara till sina följder ofördelaktigt, e-
när jag räknar till dessa följder den, att Ri¬
kets öfriga inbyggare då skulle dela den för¬
tjenst, som slumpen vållat hafva tillfallit de
Israelitiska trosförvandterna.
Häruti förenade sig Herrar Winbladh och
Ålund.
Betänkandet, N:o 123, bifölls.
N:o 124, i anledning af väckta Motio¬
ner om behofvet af lönetillökning för Gym¬
nasii- och Scholae-lärare.
Herr Ekerman: Jag kan icke instämma
uti sednare delen af Utskottets Betänkande,
eller yttrandet, i anledning af anmärkningar
deremot, att donationer och legater, hvilka
antingen enskilda personer eller corporatio-
ner tillagt lärare vid vissa scholte-verk, blif¬
vit upptagna i beräkning af löner på Stat.
Utskottet har icke funnit skäl att godkänna
dessa anmärkningar och har tillagt, att, om
det, å ena sidan, icke kan bestridas, att stif-
tarnes vilja bör respecteras och donationer
Borg. St. Pr. vid Riksd. 1828—29. lil. 53.
5ö4
Den g Juni.
eller legater icke ryckas från deras bestäm¬
melse, måste rättigheten, å den andra, stå öp¬
pen för Staten att, vid anslag och reglering
af lönevillkoren för lärare-personalen, fästa
afseende på de särskilda emolumenter, hvil¬
ka med en eller annan tjenst kunna finnas
förenade. Jag föreställer mig, att en son till
en afliden man, som varit i lifstiden schol-
lärare, eller i allmänhet någon, som önskar
gifva en tacksamhetsgärd åt sin fordna lära¬
re, efter att hafva kommit till en af lyckan
gynnad ställning, anslår en viss summa pen¬
ningar, hvaraf räntan skall till bidrag i er¬
sättningen för lärarens moda användas, och
jag frågar, om Staten har gilltigt och rätt¬
vist skäl att, för denna tillfälliga omständig¬
het, knappa in dess anslag till läraren, samt
göra en vinst, föranledd af den enskilda fri¬
kostigheten. Af denna anledning begär jag
återreruiss.
Herr Leffler: ”Jemte det jag förenar mig
med Herr Ekerman uti hvad han anfört, får
jag för egen del tillägga, att jag icke delat
Utskottets öfvertygelse i frågan om upptagan¬
de uti beräkningen, vid bestämmandet af
Scholae-lärares löner på Stat, af sådana do¬
nationer och legater, som utaf corporalioner
eller enskilda blifvit gifna eller stiftade. Jag
tror tvärtom, att, ulan all beräkning af så¬
dana särskilda förmåner, de der blifvit gjor¬
da, icke för att lindra Staten uti sina utgif¬
ter, utan för att bereda vissa lärare en rym¬
ligare utkomst, hade deras ordinarie lön af
Den g Juni.
595
Staten bordt blifva densamma, som deras ve¬
derlikar åtnjuta. Särdeles billigt hade detta
varit, vid sådana förhållanden, som t. ex. är
fallet med Uddevalla Stad, der rectorn, i hopp
om och väntan på den lofvade lönereglerin¬
gen, emedlertid af Staden erhållit 100 Rd.
om året. Detta samhälle behöfde rätt väl
alt få upphöra med denna utgift, sorn endast
Var beräknad att ad interim utgå.”
Betänkandet, N:o 124, återremitterades.
N:o 125, öfver väckt fråga om Nämnde¬
mäns inom Stockholms län befrielse från båll-
och reserv-skjutsens utgörande.
Bifölls.
och N:o 126, i anledning af väckt fråga
om alternativ utöfning af jus patronatus, den
ena gången af patronus och den andra af
församlingen.
Bifölls.
§• 7-
Lag-Utskottens nedannämnde Betänkan-
den och Utlåtande föredrogos å nyo:
N:o 5p, öfver Herr W. Rydströms Mo¬
tion om ändring och tillägg i 8 §. af 17 Cap.
RättegångsBalken.
Herr Rydström: ”Ett sådant lagförslag
till förändring uti 17 Cap. 8 §. Rältegångs-
Balken, som gör detta lag-stadgande lika för
städernas som landets under-domstolar, var
det ändamål, jag med denna min Motion å-
syftade. Detta ändamål är nu vunnet, och
5g6
Den g Juni.
jag undgår fördenskull att yttra mig öfver
de Motiver, hvilka föranledt Höglofl. Lag¬
utskottet till detta resultat. Vördsamt yr¬
kar jag således bifall å Betänkandet.”
Bifölls.
N:o 60, öfver Herr Georg von Hejnes
Motion om stadgande af skyldighet för dem,
som bevittna underskrifter å förmynderskaps-
ansökningar eller andra vigtiga handlingar,
att, då underskriften sker med styrd hand,
intyga, att undertecknandet skett med redigt
förstånd och fri villja.
Bifölls.
N:o 61, öfver Herr Lefflers Motion om
ansvar å embets- eller tjensteman, som bi¬
träder någon med uppsättande af testamente,
hvilket sedermera befmnes vara olagligt.
Herr leffler beklagade, att Lag-Utskot¬
tet ieke kunnat finna utväg till rättelse i den
af honom anmärkta och, efter hvad han har
sig bekant, flera olägenheter medförande om¬
ständighet, men tilla le, att han icke yrkar
återremiss.
Betänkandet, N:o 61, bifölls.
N:o 62, i anledning af åtskilliga Motio¬
ner om ändringar dels i Concours-lagen den
13 Juli 1818, och dels i Kongl. Förordnin¬
gen den 22 October samma år om edsfor-
mulaire i concoursmål.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
N:o 63, i anledning af väckt Motion, rö¬
rande debitering och redovisning för den er¬
Den g Juni.
597
sättning, som tillkommer Kronobeljente för
fortslällande af kallelser i concoursmål.
Bifölls.
och N:o 64, i anledning af gjorda an¬
märkningar vid åtskilliga till Utskottet åter¬
remitterade Betänkanden.
Lades till handlingarne.
§• 8.
Föredrogos å nyo, men begärdes och
lades ytterligare på bordet följande Consti-
tutions-Utskottets Memorial:
N:o 2g, med utlåtande öfver framställ¬
da anmärknings-anledningar, i afseende på
den så kallade skeppshandels-affairen,
N:o 3o, med tillstyrkan af underdånig
framställning, rörande Allmänna Berednin¬
gens grundlagsenliga befattning med rege-
rings-ärenden,
N:o 3i, med föreslående af ett tillägg i
5 moro. 14 §. Riksdagsordningen, rörande
borgares valbarhet till Riksdagsman, och
N:o 3a, öfver Stats-Utskottels anmärk¬
ningsanledning, i fråga om behandlingen af
anmälda anledningar till åtal emot f. d. Ma-
gazins-Directionen.
5- 9-
Upplästes och lades pa bordet Stats-Ut-
skottets Utlåtande, N:o i58, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
Den g Juni.
Öfverlåtelse till Stockholms Stad af en del
af Kongl. Majrts och Kronans tomt, Beridare-
Banan kallad, till Hötorgets utvidgande.
§. io.
Upplästes meddeladt Utdrag af Heder¬
värda Bonde-Ståndets denna dag hållna Pro-
tocoll, innefattande inbjudning till Preste-
och Borgare-Stånden, att, i afseende på i\
punkten af Stats-Utskottets Betänkanden, ]N:is
54 och ia3, angående mantalspenningarne,
foga sig efter Ridderskapets och Adelns samt
Bonde-Ståndets beslut.
Begärdes och lades på bordet.
§.
Protocolls-Utdrag, angående de af Stån¬
det denna dag, enligt §§. 3, 4» 5, 6 och 7,
fattade beslut, justerades,
§• 12.
Upplästes och godkändes följande af Ex-
peditions-Utskottet uppsatta förslag till Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 83, ora anslag af allmänna medel
till en vägs anläggning i Vermland,
N:o 85, angående lånebidrag af allmän¬
na medel till odlingsbara kärrs och mässars
aftappning på Gottland,
/
Den g Juni.
N:o 86, angående förberedande åtgärder
för sjön Venerns sänkning,
N:o 87, om tillåtelse för räntegifvarne
inom Öster» och Vester-Rekarnes Härader,
att under vissa villkor sjöledes fortskaffa deras
afrads- och kronotionde-spannmål till något
af Kronans magazin,
N:o 88, i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om förhöjning i rotehjel-
pen för svaga rotar iuoih Kronobergs och
Calmare Län,
N:o 89, angående ett ökadt anslag å Stat
för Bergs-Scholan i Fahlun,
N:o 90, med förslag till förklaring af
26 Cap. i §. Bygg ni n ga Balken, angående
skyldigheten att deltaga i kyrkobyggnad,
med hvad dertill hörer; och
N.o 91, angående yrkad skyldighet för
ordinarie domare, att af egna medel ersätta
alla de kostnader, hans vicarius, i och för
sitt förordnande, får vidkännas för resor ut¬
om domsagans gränsor, hvilka förslag, sorn
liit öfverlemnats från Högvördiga Preste-Stån-
det, blefvo, påtecknade, lill Hedervärda Bon¬
de-Ståndet afsända.
§. r3.
Upplästes Expeditions-Utskottets förslag,
N:o 84. till Rikets Ständers underdåniga skrif¬
velse, angående tillåtelse i vissa fall till bro¬
penningars uppbärande.
Ståndet fann härvid följande mening
1
6oo Den g Juni.
icke ega behörig tydlighet, ulan böra till ord-
ställningen förändras: ”— — — hafva Ri¬
kets Ständer, sorn, enär, enligt Lag och gäl¬
lande författningar, vederbörande jordegare
äro pligliga att sjelfva underhålla broar, der
sådana nödiga finnas, fördenskull icke ansett
några bidrag af Statsmedlen böra för berör¬
de ändamål utgå, likväl, och, då onekligt är,
att de i flera delar oundvikliga större bro¬
byggnader äro med betydliga kostnader före¬
nade, funnit sig böra etc.”— hvilken me¬
ning Ståndet, till förtydligande, ansåg böra
sålunda förändras: ”— — hafva Rikets Stän¬
der, som icke ansett några bidrag af Stats¬
medlen böra för berörde ändamål utgå, enär,
enligt Lag och gällande författningar, ve¬
derbörande jordegare äro pligtige att sjelf¬
va underhålla broar, der sådana nödiga finnas,
likväl, då onekligt är, att de i flera delar af
Riket ouudvikliga större brobyggnader äro
med betydliga kostnader förenade, funnit sig
böra etc.”
I anledning häraf, beslöts, att förslaget,
N:o 84, skulle till Expeditions-Ulskottet å-
terremitteras.
§•
Följande i tryckta exemplar till Stån¬
dets Herrar Ledamöter utdelade Utlåtanden
och Betänkanden föredrogos och blefvo, utan
nu begärd uppläsning, lagda på bordet:
1:0 Stats-Ulskoltels: