Den 26 Januari. 601
skulle til Allmänna Besvärs och Economie-
Utskottet remitteras.
Plenum slutades kl. -§ 10 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 28 Januari.
Plenum klockan 5 e. m.
§• !•
Justerades:
1:0 7 §. af Protocollet den 26 dennes,
innefattande ej mindre Herr Helsingii då af-
gifna yttrande, i anledning af Herr Lofflers
uti Protocollet den 21 nästförutgångne intag¬
na anförande i det ämne, hvarom Herr West¬
mans Motion (Bil. N:o 59.) och Herr San-
tessons Memorial (Bil. N:o 200.) förmäla, än
äfven beslutet om samma Anförandes remit¬
terande till Bevillnings- och Lag-Utskotten, och
2:0 Protocolls-Utdrag, innefattande beslutade
remisser till Utskott af de uti 4> >° och 11
§§. af Protocollet den 26 dennes omförmälda
Kongl. Majds Propositioner och Skrifvelse^
6o i
Den 28 Januari.
§■ 2.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets bord-
lagde Memorial ^N:o 11.) till Borgare-Stån¬
det, angående Revision vid LåneContoren
i Götheborg och Malmö den 1 instundande
Martii, samt anmäldt behof af en Suppleant
i Directionen af förstbemäldte Conior; Och
fästade Herr Talmannen härvid uppmärk¬
samhet derpå, att angeläget är, det med va¬
len till revisorer ej länge fördröjes, då den
för revisionens början bestämda tid snart in¬
stundar.
Detta ärende blef, på Herr Santessons
begäran, uppskjutet till nästa Plenum.
§• 3.
Upplästes och lades på bordet följande
tvänne Lag-Utskottets Betänkanden, nemligen:
1:0 £N:o 3}, i anledning af Herr Lind-
guists Motion om upphörande af IIofRätter-
nas Leuterationsrätt, och
2:0 (N:o 14.), i anledning af Herr Sand¬
blads Motion om upphäfvande af 27 Gap.
Q. §. och 22 Cap. RättegångsBalken.
§• 4-
Då tiden framflutit kl. e. m., äfgin-
go Ståndets Herrar Ledamöter till Kongl.
Slottet, för att, i följd af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga bjudning och kallelse, hvarom uti 4 §.
Den 29 Januari.
6o3
af Protocollet den 26 dennes förraäles, till¬
slädes vara vid Hans Kongl. Höghets Herti¬
gens af Östergöthland Dop.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 29 Januari.
Plenum klockan •§■ 12 f. m.
§. 1.
Efter å nyo skedd föredragning af Ban-
co-Utskottets på bordet lagda Memorial (N:o
11) till Borgare-Ståndet, angående Revision
vid Låne-Contoren i Götheborg och Malmö
den i:sta instundande Martil, samt anmäldt be¬
hof af en Suppleant i Directionen af först¬
nämnda Contor, och sedan öfverläggning egt
rum, utsågos:
Vid Låne-Contoret i Götheborg, till Re¬
visor: Grosshandlaren Fredric Ulric von A-
kenj och till Suppleant för densamma: Hand¬
landen Jonas Anders Kjellberg;
Och vid Lånecontoret i Malmö, till Re¬
visor: FärgeriFactorn Jöns Peter Borg, bo¬
ende i Lund, och till Suppleant lör densamma
6o4 Ben 2g Januari.
Handlanden Lorenz Isac Bagers boende i
Malmö.
I afseende på det uti Banco-Utskottets
Memorial, såsom anmäldt, nämnde behof af en
Suppleant i Directionen af Låne-Contoret i
Götheborg i stället för Herr Leffler^ som, i
egenskap af Riksdagsfullmägtig, nu vistas här
i Staden, yttrade Herr Leffler: ”Då jag till
Ståndets godtfinnande öfverlemnar den nu
förevarande frågans afgörande, får jag endast
anmärka, alt, under den tid Låne-Contoret i
Götheborg tillvarit, har jag icke behöft att
dervid göra något egentligt biträde. Det ut¬
af Directionen i anseende till mig anmärkta
förhållandet är alldeles enahanda med Herr
Hemberg, såsom Supplea nt vid Malmö Låne-
Contor. Det beslut, Ståndet fattar, torde
derföre böra blifva lika gällande i anseende
till oss båda.”
På Herr Talmannens proposition, om
Ståndet anser ny Suppleants utnämnande i
Directionen vid Låne-Contoret i Götheborg
i stället för Herr Leffler vara af behofvet
påkalladt, svarades allmänt Nej.
Om Ståndets sålunda fattade beslut kom¬
mer Banco-Utskottet att underrättas genom
Utdrag af Protooollet.
§. 2.
Ståndet begaf sig klockan 12 på dagen
till Riddarhuset, för att med de öfriga Riks-
Stånden deltaga uti dea stora deputation,
Den 29 Januari. 6o5
som i dag kommer att uppvakta deras Ma-
jesläter Konungen och Drottningen samt Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen, vid öfverlem¬
nande af underdåniga lyckönsknings-adres¬
ser, i anledning af Hennes Kongl. Höghets,
Kronprincessans lyckliga förlossning med en
Prins.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 3o Januari.
Plenum klockan 10 f. m.
§. 1.
Protocollen för den 26, 28 och 29
dennes justerades.
§•
Upplästes ankomne Protocolls-Utdrag,
nemligen: ifrån Högvördiga Preste-Ståndet af
den 21 dennes, innefattande beslut, att Consti-
tutions-Utskottets Memorial N:o 4, angående å-
terlemnande af remitterad Motion om tids¬
bestämmelse för Riksdagsmanuavalen, skulle
Co6 Den 3o Januari.
läggas lill liandlingarne, och, i anledning af
Stats-Utskottets Memorial N:o 26, det med¬
delande, att alla till Stats-Utskottet ifrån
Preste-Ståndet remitterade Motioner blifvit
afsända till Utskottet, och ifrån Hedervärda
Bonde-Ståndet för den 21 och 26 dennes,
samt innevarande dag, innefattande beslut,
att Constitutions-Utskottets Memorial N:o 4»
samt Bevillnings-Utskottets Memorial, N:is
5 och 6, skulle läggas till liandlingarne, bi¬
fall af Stats-Utskottets Betänkande N:o 48,
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets
Betänkanden Nlis i3 och ig, samt Expedi-
tions-Utskottets Betänkande N:o 13, och å-
terremiss af Allmänna Besvärs och Economie-
Utskottets Betänkande N:o 6.
§• 3.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets på bor¬
det lagda Utlåtande N:o i3, i anledning af
Herr Ståhles Motion, angående ett Jordbruks-
Contors inrättande, hvilken Motion Ståndet
remitterat till Stats-, Banco- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskotten, men Stats-
Utskottet icke ansett tillhora dess bedöman¬
de och derföre återlemnat.
Efter uppläsning häraf, jemte Herr Ståh-
les reservation, af innehåll, att, som den i
Riksdags-Ordningens 44 §• föreskrifva tid, in¬
om hvilken Motionen bordt återlemnas, för¬
flutit, densamma alltså äfven borde behand¬
las af Stats-Utskottet, dit Herr Ståhle ock
V
Den 3o Januari.
trodde frågan höra, i afseende på förslaget i
samma Motion om afgift å spannemål, sorn
från utrikes ort hit till riket infördes, yttra¬
de Herr Leffler: Jag tror mig böra upplysa,
att Mojionen redan förevarit äfven hos All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottet, som
ej eller funnit skäl, att densamma tillstyrka.
Efter vanlig ordning hade jag förmodat, att
målet bordt behandlas af Stats-Utskottet ge¬
mensamt med Allmänna Besvärs- och Eco¬
nomie-Utskottet, och jag förmodar, att sist¬
nämnde Utskotts yttrande blifvit till Stats-
Utskottet öfverlemnadt.
Sedan Herr Talmannen deruppå till Stån¬
det framställt den fråga, om Ståndet låter
bero vid Stats-Utskottets utlåtande, anförde
H err Falkman: Jag tillstyrker sådant, dock
med tillägg, att Ståndet förklarar sig anse
målet endast böra behandlas af Banco- samt
Allmänna Besvärs och Economie-Utskotten,
till hvilka detsamma redan remitterats.
En i enlighet härmed af Herr Talman¬
nen framställd proposition bifölls, emot hvil¬
ket beslut Herr Ståhle sig reserverade, un¬
der åberopande af hvad han anfört, då saken
hos Stats-XJtskottet förevar.
§• 4.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtan¬
de, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Re¬
miss, angående af Marstrands Stad sökt er¬
sättning för utgjord inrpiartering.
6oS
Den 3o Januari.
Herr Meijer: Dä jag nyligen ibland Stån¬
dets Herrar Ledamöter inträdt, har jag icke
ännu kunnat från Marstrand anskaffa nödiga
upplysningar och handlingar, som inverka på
denna sak, och för sådant ändamål anhåller
jag, såsom repraesentant för nämnda Stad, att
Utlåtandet må fjorton dagar hvila på bordetj
hvilket Ståndet biföll.
§• 5.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
tvänne Stats-Utskottets utlåtanden, nemligen:
1:0 N:o i5, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss af handlingarne, angående af
Capellmästaren Haeffner sökt ersättning för
innehafd lön, och
2:0 N:o 16, i anledning af Kamereraren
Anders Petter Evers' Sterbhusdelegares an¬
sökning om befrielse från ersättning af Be¬
villning, som Evers i lifstiden icke innehål¬
lit å. f. d. General- Tull- ArrendeSocietetens
Fullmägtiges löner och arfvoden.
§. 6.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets på bor¬
det lagde Utlåtande N:o 17, öfver Herr Pe¬
tersons Memorial, angående raserandet af en
gammal kyrkogård vid Landskrona Stad, samt
dess ordnande till en allmän trädgårds- el¬
ler promenade-plats.
Den 3o Januari.
Lades, efter Herr Petersons begäran, yt¬
terligare på bordet.
§• 7-
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Stats-Utskottets bordlagde Utlåtanden, nem¬
ligen:
1:0 N:o 18, angående de i Armeen qvar¬
stående Ollicerares tjenstgöringsskyldighet.
N:o i g, i fråga om stipendiers in¬
rättande för Armdens Officerare till bivistan¬
de af krig utrikes; dock anmärktes härvid lill
rättelse ett i det tryckta exemplaret af Be¬
tänkandet funnet tryckfel, att i sista perio¬
den står: ”Utskottet icke med Motionairen,”
hvilket bör vara: ”Utskoltet lika med Motio¬
nairen.”
3:o N:o 20, angående sökt befrielse för
färjemans-laget i Helsingborg från stämpladt
papper på deras Båtpass.
4:o N:o 21, angående gjord ansökning
om förnyelse af tvänne så kallade Trollhätte-
Slussverks-Lottsedlar.
§. 8.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Utlåtan¬
de N:o 22, i anledning af Slottssnickaren J.
Dumraths ansökning om bestämmande af en
viss tid, efter hvars förlopp den uti bans
i Stockholm belägna fasta egendom Riksgälds-
Borg. Stånd. Fröt. vid Riksd. 1828—2g. /. 3g.
6io
Den 3o Januari.
Contoret beviljade inteckning, till säkerhet
för meddelad förnyelse af en förkommen, af
nämnde Contor på YexelBanken utgifven as¬
signation, måtte till kraft och verkan upp¬
höra.
Vid uppläsningen häraf, anmärktes trenne
tryckfel, nemligen: på 18 raden af 60 sidan
(Fjerde Samlingen af Bihanget lill Riks-Stån-
dens Protocoll vid denna Riksdag) står: ’’be¬
frias', men bör vara ”infrias"j på sista raden
af samma sida, står: ”utommen bör vara ”ut¬
an” j samt på första raden af 61 sidan står:
”anläggande”j men bör vara "erläggande”.
Herr Falkman yttrade: Jag har fästat
min uppmärksamhet vid slutet af Betänkan¬
det, der Utskottet tillstyrkt, att SlottsSnicka-
ren Dumraths och hans hustrus intecknade för¬
bindelse hör till dem, eller deras lagliga rätts
innehafvare, återställas. Efter hvad jag förmo¬
dar, har Utskottet velat uttrycka den me¬
ning, att förbindelsen ej skulle återställas
samt inteckningen dödas, förr än efter tio år
ifrån den ifrågavarande assignationens utgif-
ningsdag, om den icke under denna tid till
inlösen företeddes; men af Betänkandets nu
varande redaction skulle man konna hemta
anledning till den slutsats, att förbindelsen
horde genast återställas, samt inteckningen
dödas. Häruti är således en otydlighet, som
torde böra förklaras.
Herr Helsingius: Jag har fattat saken på
lika sätt, som Herr Falkman, eller att Utskot¬
tet i den nu varande redactionen af Betan-»
Den 3o Januari.
6 ir
Lindet uttryckt, att förbindelsen borde ge¬
nast till SlottsSnickaren Dumrath och hans
hustru återställas, och inteckningen dödas. Om
ej detta är Utskottets mening, anser jag re-
dactionen så otydlig, att Betänkandet bör af
sådant skäl återremitteras.
Herr Falkman: Förtydligandet af menin¬
gen sker lätt derigenom, att ordet dä tillsät¬
tes näst framför ordet bör uti slutperioden
af Betänkandet.
Herr Talmannen framställde, huruvida
Aterremiss af Betänkandet bör ega rum, dels
för de anmärkta tryckfelen, dels för den min¬
dre tydliga redactionen.
Herr Winberg'. Hvad tydligheten af Ut¬
skottets mening beträffar, tror jag den vara
uppenbar genom de i slutperioden befintliga
orden: ”i följd häraf,” hvilka utmärka, att
förbindelsens återställande och inteckningens
dödande icke ansetts böra ske, förr än efter
den i nästföregående period nämnda prse-
scriptionslid.
I anledning af de gjorda anmärkningar-
ne, blef Betänkandet N:o 22 till Siats-Ut¬
skottet återremitteradt.
§• 9-
Vid å nyo skedd föredragning, biföllos
följande Stats-Utskottets Betänkanden, nem¬
ligen:
1:0 N:o a3, rörande tryckningen af Riks-
Ståndens Protocoll vid innevarande Riksdag
Öl ;?
Den 3o Januari.
och Bihanget till samma Protocoll, försälj¬
ningspriset samt de medel, af hvilka tryck¬
ningskostnaderna skola bestridas.
2:0 N:o 24, angående gjord hemställan om
nedsättning i priset för de exemplar af Heder¬
värda Bonde-Ståndets tryckta Protocoll vid in¬
nevarande Riksmöte, å hvilka Ståndets Med¬
lemmar utfästat sig att prasnumerera, och
3:o N:o 25, rörande tryckningen af He¬
dervärda Bonde-Ståndets Protocoll vid den¬
na Riksdag, samt deras afleverering till Riks-
gäkls-Contoret.
§• io-
Vid åter skedd föredragning af Stats-
Utskoltets Memorial N:o 26, innefattande an¬
mälan, att ej alla inom Riks-Stånden gjorda
Motioner och Anföranden till Utskottet in¬
kommit, och att Utskottets göromål derige¬
nom uppehållits, hemställde Herr Talman¬
nen, 0111 någon annan åtgärd, i anledning
deraf, må ega rum, än att Ståndet låter der¬
vid bero.
Herr Ekerman: Jag föreslår, att Borga¬
re-Ståndet, i likhet med af Preste- och Bon¬
de-Stånden vidtagen åtgärd, må genom Pro-
tocolls-Utdrag underrätta Stats-Utskottet, att
några flera Expeditioner, än de redan lem-
nade, icke äro ifrån Ståndet att förvänta.
Härvid anmärktes, att Herr Rydströms
Memorial (Bil. N:o 198), angående aflidne
Borgmästaren Håkan leanders dotters Hen-
Den 3o Januari.
rictta NeanderSj yrkade rätt lill ersättning
för hvad hon icke fått åtnjuta af en utaf
hennes fader beredd pension uti Allmänna
Enke- och Pupill-Cassan, efter Herr Rjd-
ströms egen begäran, ännu hvilar på bordel;
Och anhöll Herr Rydström,, att, då han icke
hittills fått de för målet erforderliga upp¬
lysningar, detta Memorial må ytterligare till
nästa Plenum bordläggas.
Denna anhållan bifölls; och emedlertid
uppsköts med beslut, i anledning af Stats-
Utskottets Memorial N:o 26.
§. n.
Sedan Stats-Utskottets bordlagde Utlå¬
tande N:o 27, angående anslag af medel för
fullbordandet af en Vatlen-afloppstrumma i
Landskrona Stad, blifvit å nyo föredraget, be¬
slöt Ståndet att låta dervid bero.
§. 12.
Efter å nyo skedd föredragning, biföl-
los följande Stats-Utskottets bordlagde Betan*'
kanden:
1:0 N:o 28, angående ett tiondeanslag,
som år 1718 skall blifvit Lunds Kongl. Aca-
demie frånkändt, och
2:0 N:o 29, angående af Herr Öfversten
Carl Silfverskjöld ytterligare sökt ersättning
för accord m. m.
614
Den 3o Januari.
§. i3.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Utlåtan¬
de N:o 3o, i anledning af Herr A. P. Ställ-
les Motion örn uppförande af ett Kongl. Slott
vid Helsingborg.
Herr Ståhle: Då det endast är af fattig¬
dom oell Statens brist på medel, som Stats-
Utskotlet afstyrkt bifall af nain motion, kari
jag icke undgå anmärka, att, ehuru sådant, å
ena sidan, är smältande, finner jag dock, å
andra sidan, det vara tillfredsställande, att
enskilda personer hafva förmåga att uppföra
sådana byggnader, som skulle kunna motsva¬
ra det af mig åsyftade ändamål.
Betänkandet ]N:o 3o bifölls.
§. 14.
Å nyo föredrogs Stats-Utskoltels bordlag-
de Betänkande N:o 3i, i anledning af gjor¬
da Motioner om utdelning till Höglofl. Rid-
derskapets och Adelns Medlemmar af Rid-
derskapets och Adelns tryckta Protocoll vid
1817 och 1818 årens samt i8a3 års Riks¬
dagar, och angående öfverlemnande till hvar¬
je Landshöfdinge-Embele af ett exemplar af
Riks-Ståndens Protocoll vid berörde Riksda-
gar, jemte Bibangen till dessa Protocoll.
Herr Leffler: ”dag får den äran derom
upplysa, att Högvördige Preste-Ståndet åter¬
remitterat det nu upplästa Stats-Utskottets
Betänkande N:o 3i, på den grund, att Stan-
Den 3o Januari.
6i5
det ansåg, att circa 16 å 20 exemplar af
RiksStåndens omförmäldta Protocoll och Bi-
hangen dertill borde afsättas och aflemnas lill
de Läroverks Bibliolheker, lill hvilka exem¬
plar hos Boktryckare icke afsättas, på det att
completta Riksdagshandlingar mätte på några
orter i landet finnas i en framtid för forska¬
ren att tillgå. Med anledning häraf, tager jag
mig friheten anhålla, alt Högtärade Borgare-
Ståndet för sin del ville lemna bifall till den¬
na Preste-Ståndets önskan och, med instäm¬
mande deruti, återremittera Betänkandet.”,
Häruti förenade sig Herrar Santessotij
Mattson_, Modin^ m. fl.
Betänkandet, N:o 3f, blef, i anledning
af den, på sätt nyss nämnes, dervid gjor¬
da anmärkning, till Stats-Utskottet återre-
mitteradt.
S- >5.
Å nyo föredrogos följande tvänne Stats-
Utskottets Utlåtanden, nemligen:
1:0 N:o 32, i anledning af Banco-Ut-
skottets framställning, att aflöningen för Ut¬
skottets Secreterare, Notarier och Canzlister,
jemte Vakt-Betjening, måtte ifrån nuvarande
Riksdag anordnas af de för Riksdagskostna-
derna anslagna Allmänna Medel, hvilken fram¬
ställning Höglofl. Ridderskapet och Adeln
den 1 December förlidet år gillat, Borgare-
Slåndet samma dag alslagit, med förklarande,
att nämnda aflöning borde hädanefter, såsom
Den 3o Januari.
hitintills, af Bankens medel utgå, samt Hög-
vördiga Preste-Slåndet och Hedervärda Bon¬
de-Ståndet till Stats-Utskottet remitterat, hvarå
ock Stats-Utskottet, genom förevarande Utlå¬
tande, ansett sig böra tillstyrka bifall.
Herr Langenberg: 'Frenne af Borgare-Stån¬
dets Ledamöter på den Stats-Utskottets af¬
delning, som beredt delta mål, voro, i afse¬
ende härå, med uppmärksamhet på Ståndets
förra beslut i ämnet, af särskild tanka; men
vi öfverröstades, och, som summan ej var be¬
tydlig, samt det lill äfventyrs är bäst, att
den ifrågavarande kostnaden ifrån Riksgälds-
Contoret utgår, hafva vi icke reserverat oss
emot beslutet.
Uppå Herr Talmannens proposition, lät
Ståndet bero vid det yttrande, som Stats-
Utskottet, genom Betänkandet N:o 02, af-
gifvit.
§. 16.
Föredrogs åter Stats-Utskottets på bor¬
det lagda Utlåtande N:o 33, angående Herr
•Santesson.? förslag, att hvarje Utskott måtte
undfå några tryckta exemplar af de tilldess
handläggning remitterade Motioner, å hvilket
förslag Utskottet icke tillstyrkt bifall, dock
med förklarande, alt hvarje särskildt Riks¬
stånd i öfrigt lärer, enär det så lämpligt fin¬
ner, icke underlåta att förordna om utdel¬
ning af tryckta exemplar af Dess Motioner
till hvarje Utskott.
Den 3o Januari. 617
Vid detta utlåtande lät Ståndet bero.
Herr Santesson: Sedan Ståndet nu låtit
bero vid Stats-Utskoltets sist upplästa Be¬
tänkande, hemställer jag, om ej, i följd af be¬
slutet den 1 g December förlidet år, (jse 7
af berörde dags Protocoll}, af de för än¬
damålet tryckta exemplaren af Bilagorna till
Ståndets Protocoll vid denna Riksdag, må
till Utskotten utdelas erforderligt antal, och,
då tryckningen af dessa Bilagor nu snart är,
efter hvad jag har mig bekant, fullbordad,
torde desamma, inhäftade, kunna Utskotten
tillställas.
Herr Falkman yttrade, att tillställandet
af några exemplar af Bilagorna till Ståndets
Protocoll ej är behöfligt för Constitutions-
och Expeditions-Utskotten, och att i öfrigt
torde bestämmas, huru många exemplar må
till hvarje af de öfriga Utskotten öfverlem-
nas; i hvilket afseende ett antal af 4 d 6
föreslogs.
Herr Santesson: Jag åberopar i sistnämn¬
da omständighet det af mig åsyftade ända¬
mål, att det Utskott, som handlägger ett ä-
rende, må förses med ett exemplar af Mo¬
tionen för Plenum, och med ett för hvarje
Utskotts-Äfd eln ing.
Uppå Herr Talmannens Proposition, be¬
slöts, att, sedan tryckning af Bilagorna lill
Ståndets Protocoll vid denna Riksdag Elif ver
fulländad, skola 6 exemplar deraf, inhäftade,
tillställas hvartdera af nedannämnda Utskott,
nemligen: Stats-, Bevillnings-, Banco-, Lag-
6i8
Den 3o Januari.
samt. Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skotten.
§• I7<
Herr Helsingius begärde ordet och an¬
förde: Af Ståndets Secreterare har jag fått
den underrättelse, att Ståndet fattat det be¬
slut, att Utskottens Betänkanden, som i tryck¬
ta exemplar öfverlemnas, skola anses såsom
upplästa, utan att sådant verkligen sker.
SecYeteraren uppgaf, att någon sådan
underrättelse, som den Herr Helsingius nu
o'mförmält, icke blifvit af Secreterare!! med¬
delad. Deremot hade Secreteraren endast, på
Herr Helsingii fråga, om de i dag till afgö¬
rande föredragna Stats-Utskottets Betänkan¬
den, under N:ris i3 — 25, och 27 — 33, förut
varit hos Ståndet upplästa, svarat, att Stån¬
det, på Herr Talmannens framställning, vid
slutet af ett föregående Plenum, ansett sam¬
ma Betänkanden såsom upplästa, då de voro
tryckta och utdelade samt med skriftligt
missiv ifrån Utskottet beledsagade; hvaraf
icke följde något sådant allmänt beslut, som
det Herr Helsingius förutsatt.
Herr Helsingius: Jag finnér mig origtigt
hafva fattat Secreterarens upplysning; men,
ehvad beslutet må hafva varit allmänt eller
enskildt, reserverar jag mig deremot, såsom
stridande emot 49 §• 2 mom. Riksdags-Ord-
ningen, hvarutur jag får uppläsa följande ord:
”i)å saken ifrån Utskott återkommit, blifve
Den 3o Januari. 6i()
den, efter första uppläsningen, liggande på
bordet.” Med uppmärksamhet härpå anser jag
ej den vidtagna anstalten om tryckning af
Utskottens Belänkanden utesluta nödvändig¬
heten deraf, att de, enligt Grundlagen, efter
första uppläsandet, bordläggas.
§. 18.
Föredrogos å nyo och lades till hand-
lingarne tvänne på bordet lagda Utdrag af
Höglofl. Piidderskapets och Ådelns Protocoll
för den 12 och i5 dennes, innefattande in¬
bjudning till de öfriga RiksStånden att del¬
taga uti Ridderskapets och Adelns beslut, ej
mindre om anmodan till Stats-Utskottet aLt
till Rikets Ständer afgifva inom den 24 den¬
nes det så kallade Inkomst-Betänkandet, samt
inom den 10 nästkommande Februari Ut-
gifts-Betänkand et, än äfven om återremiss
till Lag-Utskottet af dess Utlåtande N:o 8.
§• I9*
Upplästes å nyo Constitutions-Utskottels
bordlagde Memorial N:o 4» angående åter-
lemnandet af remitterad Motion om tids be¬
stämmelse för Riksdagsmannavalen.
Herr Richert: Då målet hos Constitutions-
Utskottet förehades, var jag icke tillstädes,
och, som jag icke vetat, att Memorialet va¬
rit hos Ståndet bordlagdt, anhåller jag, alt
det må få ytterligare hvila.
6 20
Den 3o Januari.
Herr Talmannen fästade Ståndets uppmärk¬
samhet derpå, att Memorialet varit förut tvänne
gånger bordlagdt och således nu borde, enligt
Riksdags-Ordningen, till afgörande förekomma.
Herr Helsingius begärde uppläsning af
det särskildta yttrande, Herr Cederschjöld i
ämnet afgifvit, som är uti ett vid Constitu-
tions-Utskottets Memorial bifogadt Protocolls-
IJtdrag meddeladt; hvilket ock skedde.
Derefter yttrade Herr Helsingius: Vid
en föregående uppläsning af Betänkandet och
reservationen, har jag gifvit tillkänna, att jag
hell och hållet instämmer uti Herr Ceder-
schjölds tanka. Då Constitutions-Utskottet
icke blott visat saken ifrån sig, utan äfven
förklarat densamma vara en Grundlagsfråga,
anhåller jag, såsom mindre bekant med dy¬
lika frågor, att få upplysning, huruvida jag
kan begära återremiss af Betänkandet. Jag
tviflar, att densamma kan ega rum, sedan
ämnet är förklaradt såsom en Grundlagsfrå¬
ga. Jag tror detsamma så mycket mindre
vara af sådan beskaffenhet, som jag förenat
mig med Herr Cederschjöldj och, om återre¬
miss är tillåten, begär jag, att den må ske.
Herr Richert förnyade sin begäran, att
Memorialet måtte ytterligare bordläggas.
Herr Cron förenade sig med Herr Hel•
singius.
Herr Lejffler anmärkte, att, då Memo¬
rialet arne gånger förut blifvit bordlagdt, stri¬
der det emot Riksdags-Ordningen, att det
ytterligare bordlägges.
Den 3o Januari.
C21
Uppå Herr Talmannens Proposition, om
Ståndet linner sig kunna bifalla Herr Richerts
ofvannämnda anhållan om Memorialets ytter¬
ligare bordläggande, svarades Nej, blaudadt
med något Ja.
Herr Montan uppläste 49 §• Regerings¬
formen oell anförde: Då detta Grundlags-
stadgande innehåller, att uti hvarje Riksdags»
Beslut skola Rikets Ständer bestämma dagen,
då de åter sammanträda till lagtima Riksdag,
samt uttrycklig Riksdagskallelse, med nödiga
föreskrifter, i afseende på Riksdagsmaunava-
len, deruti intaga, och ostridigt synes vara,
att utsättande af tiden för dessa val jemväl
hörer till berörde nödiga föreskrifter, anser
jag saken angå ett reglementariskt stadgande,
men icke böra betraktas innebära en rubb¬
ning af Grundlagen.
Häruti förenade sig Herrar Winberg, Å-
lund. Richert, Rydström, med flera.
Herr Weser anmälde, att han icke va¬
rit uti Constitutions-Utskottet tillstädes, då
ämnet der afgjordes.
Herr Hels ingins: Jag har begärt upplys¬
ning, huruvida återremiss å Memorialet får
ega rum. Denna anhållan förnyar jag, och,
sedan jag undfått samma upplysning, skall
jag vidare jättra mig, hvad jag anser för
Ståndet vara att i saken åtgöra.
Herr Leffler: Jag instämmer fullkomligt
uti hvad blifvit yttradt om nödvändigheten af
ett närmare bestämmande af tiden lör Riks-
dagsmannavalen. I Grundlagen saknar jag
622 Den 3o Januari.
allt bestämmande af tid för Riksdagsmannn-
val till Lagtima Riksdag. Jag anser Consti-
tulions-Utskottet hafva handlat rätt och tror
Utskottet ej hafva haft gällande anledning
att behandla saken annorlunda, än på det
sätt som skett.
Derefter uppläste Herr Talmannen det
liit ankomna Utdraget af Hedervärda Bonde-
Ståndets Protocoll, söm upplyser, att Con-
stitutions-Utskottets nu ifrågavarande Memori¬
al, N:o 4> endast blifvit lagdt till handlingarne.
Herr Ekerman.' Jag anhåller, att blifva
underrättad, hvad det menas med att lägga
Memorialet till handlingarne. Om det inne¬
bär, att saken ej vidare skall förekomma, ut¬
an anses afslutad, önskar jag, att Borgare-
Ståndet ej må fatta ett sådant beslut. Derest
detta sker, reserverar jag mig. Saken är af
yttersta vigt, och jag finner det af 4g §• Re¬
geringsformen ovedersägligen klart, att till
de, angående Riksdagsmannavalen, nödiga fö¬
reskrifter, som Rikets Ständer böra lemna,
jemväl hörer bestämmelse af tiden för de¬
samma. Det skulle, i saknad af dylik före¬
skrift, kunna inträffa, att, om Autoriteterna
ej af Konungen underrättades, valen hölles
så sent, att Riksdagsfullmägtige éj ens hun¬
ne att å bestämd dag anlända till Riksdags¬
orten, helst om besvär öfver valet anfördes.
Detta träffar i synnerhet Borgare-Ståndet, och
äfven till någon del Preste-Ståndet. Jag
förenar mig således till alla delar med Herr
Cederschjöld.
Den 3o Januari.
Herr Montan: Den ifrågavarande tidsbe¬
stämmelsen för Riksdagsmannavalen anser jag
af så mycket större vigt för Borgare-Ståndet,
som de mindre Städerna behöfva tid att
omhugsa sig alt få förening med andra Stä¬
der om en och samma reprEesentant, för att
icke med för dryga kostnader betungas. Om
saken förklaras att vara ett reglementariskt
stadgande, och derom fattas beslut, återstår
det ju endast att remittera verkställighet der¬
af till Expeditions-Utskottet, och att inbjuda
de öfriga RiksStånden att i Ståndets beslut
sig förena.
Häruti instämde Herrar Löjvenius, Lan-
degrerij Lundman och Modin.
Herr Noreus: Jag instämmer fullkomli¬
gen deruti, att ett stadgande om tid för
Riksdagsmannavalen är, af högsta vigt och
nödvändighet. Detta synes vid denna Riks¬
dag af valen till Riksdagsfullmägtige för Gö¬
theborg. Mångfalldiga andra omständigheter
visa det; men frågan beror egentligen nu
derpå, huruvida föreskriften skall anses in¬
nebära en Gruudlagsförändriug, eller blott vara
ett reglementariskt stadgande. Om den in¬
nebär en Grundlagsförändring, bör Motionen
derom väckas hos Constitutions-Utskoltet.
Jag tror det i sanning vara farligt att tillägga
ord, som ej annorlunda, än i Grundlagsen¬
lig form, tillkomma. Man finnér t. ex. nu
stadgandet om tiden för Riksdagsmannava¬
len saknas eller vara otydligt!. Härifrån kan
man raisonera sig till antagande deraf, att
Den 3o Januari.
flere andra föreskrifter äro mindre bestämda
och fordra dels förklaring, dels tillägg. Vid
allt detta bör dock i enlighet nied Grundla¬
gen förfaras. Jag liar förnummit, att tvä li¬
ne andra RiksStånd lagt Constitutions-Ut-
skottets Memorial till handlingarme. Lika
med Herr Ekerman, erkänner jag, det jag ic¬
ke vet, hvad detta uttryck innefattar. Jag
vill heldre gifva det yttrande, att Motionen
angår en Grundlagsförändring, som bör be¬
handlas på ett Grundlagsenlig! sätt.
Med Herr Noréus förenade sig Herrar
Cronius_, LefflerLangenberg, Levton och
Hemberg.
Herr Falkman: Då saken behandlades
hos Constitutions-Utskottet, var jag af den
tanka, som Utskottets Memorial innehåller.
Enär 2 §. Riksdags-Ordningen förmår, att
uti hvarje Riksdagsbeslut skola Rikets Stän¬
der intaga uttrycklig Riksdagskallelse, med
nödiga föreskrifter, i afseende på Riksdags-
manna-valen, samt 11 §. Riksdags-Ordningen
modifierar 2 §. och förklarar, hvad med de
nödiga föreskrifterna förstås, men i nyss¬
nämnda 11 §. endast uttryckes skyldighet för
vederbörande Corporationer och Embetsman,
att, utan vidare påminnelse och utan annan
anledning, än vid Lagtima Riksdag, sista Riks-
dags-Beslutet, och vid Urtima Riksdag, sjelf¬
va kallelsen, besörja, det valen till Riks¬
dagsmän, der sådana val ega rum, i laglig
ordning och vid ansvar, med all skyndsam¬
het verkställas, följer icke deraf, att någon
Den 3o Januari.
viss tid är för valen utsatt, hvilken tids-be-
stäramelse således återstår. Vid detta för»
hållande har jag ej trott yttrande kunna gif¬
vas öfver Herr Professoren Bexells i Consti-
tutions-Utskottets Memorial omförmälda Mo¬
tion, utan att ingå uti pröfning, huruvida
det är Pnkets Ständers rätt att tiden för va¬
len bestämma. Detta rörer egentligen en¬
dast de 3:ne Ofrälse Stånden. Om bestäm¬
melse skulle ske genom Riksdagsbeslutet,
komme Ridderskapet och Adeln att deltaga
i en bestämmelse, som ej rörer dem. Här¬
af hemtar jag ökadt skäl till gillande af Con-
stitutions-Utskoltets åsigt. Slutligen får jag
tillägga, att, ehuru fallet icke är alldeles lika
med det, som i 44 Cap. 3 §. Riksdags-Ord-
ningen förutsattes, i så måtto att Constitu-
tions-Utskottet ansett frågan angå en Grund¬
lagsförändring, som, då den icke blifvit i
Grundlagsenlig väg, anmäld, icke kunde af
Utskottet upptagas, har Conslilutions-Utskot-
tet dock, med anledning af nämnda Grund-
lagsstadgande, trott sig böra meddela be¬
slutet ej blott till Högvördiga Preste-Stån-
det, från hvilket Motionen remitterats, utan
äfven till de öfriga 3:ne RiksStånden.
Herr Westman: Uti Constitutions-Utskot-
tet har jag delat Herr Falkmans tanka i det¬
ta ämne, och nu förenar jag mig äfven med
honom och Herr Noreus.
Herr Lamberg: Jag förenar mig med
^ Herr Falkman^ med det tillkännagifvande,
Horg. Stånd. Prot. vid Riksd. 1828—29. /. 4°-
6a6 Ben 3o Januari.
att Motion i enahanda ämne, hvarom fråga
är, nu mera blifvit i ordentlig väg hos Con-
stitutions-Utskotlet anmäld.
Herr Santesson: .lemle det jag delar Her¬
rar Nore'i och Falkmans tankar i detta äm¬
ne, tror jag mig böra, i anledning af hvad
som är nämndt om påföljden deraf, att Me¬
morialet lägges till handlingarne, anföra, det
jag anser dermed ej förstås annat, än att nå¬
gon åtgärd i ämnet för närvarande icke e-
ger rum, hvar och en Hiksdagsfullmägtig o»
betaget, att särskildt, i den väg, Grundlagen
niedgifver, väcka Motion i samma omstän¬
dighet. För Memorialets läggande till hand¬
lingarne möter, efter min tanka, så mycket
mindre hinder, som det af Motionairen åsyf¬
tade ändamål ändock kan vinnas, sedan, en¬
ligt hvad en af Constitutions-Utskottets när¬
varande Herrar Ledamöter upplyst, särskild
Motion derom är hos Constitutions-Utskottet
anmäld.
Herr Richert: Jag nödgas härvid anmär¬
ka, att behandlingen af frågan blifver olika,
om den betraktas innefatta en reglementa¬
risk föreskrift, än om den anses förutsätta
en Grundlagsförändring. I det förra fallet
kan den vid nuvarande Riksdag afgöras, i
det sednare åter måste den hvila till Rikets
Ständers nästa sammanträde.
Herr Santesson: Af mitt föregående yt¬
trande, och då jag förklarat, att jag förenar
mig med de talare, som ansett frågan inne¬
bära en Grundlagsförändring, är en naturlig
Ben 3o Januari»
följd, alt jag icke kan instämma med dem,
som vilja anse densamma endast angå en re¬
glementarisk föreskrift, som må vid denna
Riksdag afgöras.
Herr Montan: I afseende på frågans be¬
handling hos llögvördige Preste-Ståndet, har
jag mig bekant, att Constilutions-Ulskottets
Memorial väl blifvit lagdt lill handlingarne,
hvarigenom frågan på sätt och vis kunde an¬
ses förfalla; men Preste-Ståndet har der¬
jemte uppdragit till dess Enskildta Utskott,
att bereda en föreskrift om lid för Riksdags-
mannavalen, så vidt dessa val röra Preste-Slån-
det. Denna åtgärd är icke för Borgare-Stån¬
det lämplig; om vid sådant förhållande, oell
om Ståndet bifaller min första framställning,
det blifver Ståndets beslut, anser jag bestäm¬
melsen härom kunna uti Riksdagsbeslutet
inflyta och tror Rikets Ständer vara till be¬
rörde tids utsättande berättigade, då jag an¬
ser sådant i sjelfva verket endastr vara en
reglementarisk föreskrift.
Herr Arosenius: ”Ingen skulle högre än
jag önska, att ett stadgande om viss tid för
Riksdagsmannavalen funnes i våra Grundla¬
gar; men, då jag aldrig skall tillåta mig att
tolka dem annorlunda, än efter bokstafliga
lydelsen, nödgas jag medgifva, alt Rikets Stän¬
der ej denna gång kunna intaga någon an¬
nan föreskrift härom i Riksdagsbeslutet, än
att valen skola verkställas med all skyndsam¬
het, såsom orden lyda i 11 §. Riksdagsord¬
ningen. Jag hoppas dock, att Svenska Folket
6a8
Den 3o Januari.
ej längre än till nästa Riksdag skall umbära
rättigheten att utsätta valdagen, enär fråga
nu kan i Grundlagsenlig ordning väckas om
redactionsförändring af ofvannämnda §. Jag
är likväl ej alldeles öfvertygad, att den före¬
slagna tiden af 3 månader före Riksdagens
början just vore den lämpligaste. Det före¬
faller mig äfven, att icke en enda dag, utan
en begränsad tid af några dagar borde ut¬
sättas, emedan locala hinder kunde göra o-
möjligt för valförrättare!! att infinna sig, t.
ex. i fall han egde flera härader under sin
jurisdiclion.”
”För öfrigt ber' jag få tillägga, att jag
icke kan instämma med Herr Falkmans att
denna fråga endast skulle anses röra de O-
frälse Stånden; jag tror, att till och med,
om den icke innebar en Grundlagsförändring,
utan endast ett reglementariskt stadgande,
bör det ändock vara Ridderskapets och A-
delns både rättighet och skyldighet att deråt
gifva all sin uppmärksamhet. Rikets Stän¬
der äro Svenska Folkets repraesentanter, icke
endast deras, sorn valt dem, och det kan för
det ena Ståndet ingalunda vara likgiltigt,
huru de andra formeras. — Jag hoppas, att,
då Constitutions-Utskottet nu kommer att, i
anledning af ny Motion, bearbeta frågan, skall
ett så väl betänkt lagförslag uppkomma, att
Rikets Ständer nästa gång kunna ovilkorligen
antaga det.”
Herr Ekerman: Jag förstår ej, huru 4f)
§. Regeringsformen kan tydas annorlunda, än
Den 3o Januari.
att Rikets Ständer äro berättigade att be¬
stämma tid för Riksdagsmannaval^!, då så¬
dant, efter min tanka, ofelbart måste höra
till de uti §. åberopade nödiga föreskrifter.
Herr Heisingius: Innan jag kan yttra
mig vidare i ämnet, får jag å nyo upprepa
min anhållan om upplysning, huruvida å-
terremiss å Constilutions-Utskottets Memo¬
rial är tillåtlig.
Uppå Herr Talmannens fråga, till hvil¬
ken denna framställning af Herr Helsin gilis
var gjord, svarade den sednare, att han der¬
med ödmjukast vände sig till Herr Tal¬
mannen.
Herr Falkman: I anledning af hvad Herr
Arosenius yttrat, får jag anmärka, att min
mening icke lärer hafva blifvit rigtigt fattad.
Jag bestrider icke Ridderskapets och Adelns
rätt att deltaga med de öfriga RiksStånden i
öfverläggning derom, huruvida bestämmelsen
af tid för Riksdagsmannavalen är en Grund¬
lagsfråga, eller endast en reglementarisk fö¬
reskrift. Jag har blott förklarat, att, om
detta stadgande skulle finnas böra inflyta i
Riksdagsbeslutet, hvilket beror af alla Stån¬
dens afgörande, skulle Ridderskapet och A-
deln komma att deltaga i pröfning af en om¬
ständighet, som egentligen rörer icke Ridder¬
skapet och Adeln, utan de trenne Ofrälse
Stånden.
Herr Montan: såsom ytterligare stöd för
min yttrade tanka, får jag tillägga åberopan¬
det af lydelsen uti 11 §. Riksdags-Ordnin-
63o
Den 3o Januari.
gen, der det heter, att Riksdagsmannavalen
skola ske i laglig ordning och med skyndsam¬
het, och då härtill kommer, att Grundlagen
belägger försummelse häruti med ansvar, sy¬
nes detta allt förutsätta, att dessa val skola
förrättas tidigt, hvaraf följer, att Rikets Stän¬
der måste vara berättigade att i Riksdags¬
beslutet utsätta tiden dertill för Lagtima
Riksdag.
Herr IVeser: Då ii §. Riksdags-Ordnin-
gen innehåller, att med de i den föregående
2 §. omförmälda föreskrifter förstås bestäm¬
mandet af skyldighet för vederbörande corpora-
tioner, eller embetsman utt besörja, det valen
till Riksdagsmän, der sådane val ega rum, i
laglig ordning och vid ansvar med all skynd¬
samhet verkställas, samt orden: vid ansvar
och med skyndsamhet, efter mitt omdöme,
ej slå utan betydelse, anser jag det icke kun¬
na förvägras Rikets Ständer att i Riksdags¬
beslutet bestämma tiden, hvarinom Riksdags¬
mannavalen böra förrättas.
Herr LeJJler: I afseende på hvad Her¬
rar Arosenius och Falkman anfört, får jag
yttra, att min tanka är den, att Ridderska-
pet och Adeln äro berättigade att, lika med
de öfriga 3:ne Stånden, afgöra, om frågan
är af Grundlagsenlig beskaffenhet, eller bör
betraktas såsom reglementarisk föreskrift; men
i det sednare fallet, då den rörer visst Stånd
enskildt, anser jag Ridderskapet och Adeln
så mycket mindre vara till bestämmandet af
Den 3o Januari.
föreskrift berättigade, som för dera finnes
särskild Ordning stadgad.
Herr Noréus: Herr Montan bar ansett
föreskrift om tid för Riksdagsmannaval» bö¬
ra inflyta i Riksdagsbeslutet; men sådant för¬
utsätter ett redan fattadt beslut; och då arne
Stånd, nämligen det Högvördiga Preste-Stån-
det och det Hedervärda Bonde-Ståndet, lagt
Constitulions-Utskottets Memorial till hand-
Jingarne, ser jag icke, huru den of Herr Mon¬
tan uppgifna åtgärd skall kunna verkställas.
Dét är i sanning bättre att anse frågan inne¬
bära ett tillägg i Riksdags-Ordnirigen; och, då
nian det sagt, inser jag icke, hvarföre raau
ej begagnar den i Grund Lagen föreskri fna
utväg att få ett sådant tillägg uti Riksdags¬
ordningen utsatt. Hvad åter beträffar den
omständighet, att Constitulions-Utskottet med¬
delat sitt beslut i ämnet, ej blott till Presle-
Ståndet, som remitterat Motionen, utan äf¬
ven till de öfriga Riks-Ståndért, kan jag ej
annat, än uttrycka min aktning derför till
Constitutions-LItskottet; men för min del fin¬
ner jag sådant ej hafva varit nödvändigt; och,
om ej det skett, hade frågan aldrig blifvit fö¬
remål för öfverläggning inom detta Stånd.
Jag har hört uppgifvas, att Preste-Slåndet an¬
sett frågan kunna af detsamma enskildt be¬
handlas, i hvad den rörer bestämmelse af
tid för val till Riksdagsfullmägtige af nämn¬
da Stånd; men jag måste erkänna, att jag ic¬
ke kan inse de lagligen gällande följderna
häraf. Den embetsman, som ej efterkommer
63a
Den 3o Januari.
föreskrift i detta fall, gifven på grund af
ett Stånds enskildta Beslut, tror jag för min
del ej kunna fällas lill ansvar. Min öfver¬
tygelse är fast mera den, alt vid sådan för¬
rättning, som ett Riksdagsmannaval, man ej
bör se någon annan Lag, än Riksdags-Ord-
ningen, hvilken ensam skull innefatta före¬
skrifterna, sorn vid valet böra iakttagas, och
hvarutur således alla erforderliga upplysnin¬
gar skola hemtas.
Herr Ekerman: Herrar Weser och Mon¬
tan hafva tydligen utredt meningen af 49 §-
Regeringsformen. Härvid får jag endast til¬
lägga, att, lika angeläget det är att ej göra o-
nödig ändring i GrundLagen, lika angeläget
anser jag det ock vara, att ej finna det o-
tydligt, som, då bokstafvera följes, icke är af
denna beskaffenhet.
Discussionen ansågs slutad, hvarefter Herr
Talmannen anförde: Då 2 §. Riksdags-Ord-
ningeu och 49 §• Regeringsformen innehålla,
att uti hvarje Riksdagsbeslut bestämma Ri¬
kets Ständer dagen, då de till lagtima Riks¬
dag åter sammanträda, samt intaga deruti
uttrycklig Riksdagskallelse, med nödiga före¬
skrifter i afseende på Riksdagsmannavalen, samt
i 11 §. Riksdags-Ordningen stadgas, att med
de i andra §, af samma GrundLug omför-
mälda föreskrifter förstås bestämmandet af
skyldigheten för vederbörande Corporationer
eller Embetsmän att, utan vidare påminnelse
och utan annan anledning, än vid Lagtima
Riksdag, sista Riksdagsbeslutet, och vid Ur¬
Den 3o Januari.
633
tima Riksdag, sjelfva kallelsen, besörja, det
valen till Riksdagsmän, der sädana val ega
rum, i laglig ordning och, vid ansvar, med
all skyndsamhet verkställas, finnér jag Herr
Professoren Bexells Motion, som utgjort fö¬
remål för Constitutions-Utskottets Memorial,
]N7:o 4, och hvaruti föreslås det stadgande,
att valen till Riksdagsmän för Lagtima Riks¬
dag böra förrättas trenne månader före Riks¬
dagens början, såsom ländande till närmare
bestämmelse af orden i ii med all skynd-
samlietj vara af Grundlags natur; och, som
Grundlagen föreskrifver, i hvilken ordning
dylika frågor skola göras anhängiga, nämli-
gen hos Constitutions-Utskottet, hvars ut¬
låtanden deröfver skola afgifvas, förrän discus-
sion inom Stånden får ega rum, anser jag
mig, såsom Ståndets Talman, icke tillstän-
digt, att annan Proposition å Constitutions-
Utskottets Memorial framställa, än den, hvar¬
till svaret å remissen föranleder, nämligen, att
Memorialet lägges till handlingarne. Så vi¬
da Ståndet är af annan tanka, får derom vo¬
teras, och, om, i följd af omröstningen, min
åtgärd icke godkännes af Ståndet, kommer
frågan, huruvida Proposition skall verkstäl¬
las eller icke, alt afgöras af Constitutions-
Utskottet, dit den i sådant fall förvises.
Herr Helsingius: Efter den upplysning,
jag nu erhållit, förenar jag mig med Herr
Montan och tillägger, alt, om Borgare-Stån¬
det uppdrager åt Expeditions-Utskottet att
i Riksdagsbeslutet intaga utsättande af tid till
634
Den 3o Januari.
Riksdagsmannavalen trenne månader före lag¬
tima Riksdags början, och de öfriga Riks-
Stånden inbjudas att i detta beslut deltaga,
är jag öfvertygad, att de icke undandraga sig
förening deruti, hvarigenom alla fyra Stån¬
dens sammanstämmande beslut skulle be¬
redas.
Herr Montan: Ehuru mycket jag afser
och vördar Herr Talmannens enskildta om¬
döme, kan jag dock ej frångå min egen tan¬
ka, hvarföre jag nödgas begära votering, då
Herr Talmannen icke finnér sig kunna å Con¬
stitutions-Utskottets Memorial framställa an¬
nan Proposition, än den, att det må läggas
lill haudlingarne.
Följande Yoterings-Proposition och Con¬
tra-Proposition uppsattes och framställdes:
”Den, sorn gillar Talmannens vägran af Propo¬
sition i denna sak, lägger: Ja. Den det ej vill,
lägger: Nej. Vinner Nej, skall frågan öfver-
lemnas till Constitutions-Utskottets afgörande.”
Herr IJelsingius: Jag bar förstått Con¬
stitutions-Utskottets Utlåtande sålunda, att
Utskottet redan förklarat Motionen innefatta
en Grundlagsförändring; och jag frågar nu,
om en iVey-Proposition kan göras, hvaraf
skulle följa ämnets öfverlemnande å nyo till
Constitutions-Utskottet, då Herr Cederschjölds
mening, uti hvilken jag mig förenat, är en
motsats af Constitutions-Utskottets yttrande.
Jag protesterar således emot den framställda
iVé/-propositionen.
Herr Santesson: Herr Helsingius lärer
Den 3o Januari.
635
hafva misstagit sig om meningen af Propo¬
sitionen och Contra-Propositionen. Nu skall
endast röstas derom, huruvida Ståndet god¬
känner Herr Talmannens vägran af Proposi¬
tionen å Conslitutions-Utskottets Memorial.
I fall denna vägran af Ståndet icke gillas,
förvises det till Conslitutions-Utskottet att
afgöra, om samma vägran är Grundlagsen¬
lig, eller icke, men icke att afgifva något vi¬
dare yttrande öfver den Motion, som utgjort
föremål för Utskottets Memorial.
Herr Helsingius: Jag erkänner så myc¬
ket heldre mitt misstag, som jag börjat med
att göra förfrågan, om Constitutions-Utskot-
tets Memorial i sådana fall, som detta, kun¬
na återremitteras. Huruvida jag, genom Herr
Talmannens meddelade yttrande, erhållit den
begärda upplysningen, Jemnar jag derhän.
Men det är ej vid denna omständighet, som
jag nu fäster mig. Jag tror mig hafva fat¬
tat Herr Talmannens yttrande sålunda, att
Herr Talmannen, lika med Constitutions-Ut-
skottet, förklarat Motionen innefatta en Grund¬
lagsfråga. Derigenom har Herr Talmannen
medgifvit, att Constitutions-Utskottet förfa¬
rit rigtigt. Jag åter har förenat mig med
Herr Cederschjöldj och ytterligare med Herr
Montan> och kan således ej gilla den fram¬
ställda iVe/-Propositionen, hvaraf följden blef-
ve, att Constitutions-Utskottet skulle å nyo
förklara dess afgifna yttrande. Då jag ej för¬
ut varit Riksdagsman och är okunnig i form¬
frågor, har jag begärt upplysning.
636
Den 3o Januari.
Herr Noréus: De upplysningar, som Herr
Helsingius begärt, innefattas i sjelfva Riks-
dags-Ordningen. Herr Talmannen bar, en¬
ligt Grundlagarne, uppgifvit de skäl, som för¬
anlåta Herr Talmannen att vägra proposition.
I följd af samma Grundlagar, har Herr Tal¬
mannen vidare förklarat sig underkasta den*
na vägran, om den icke af Ståndet gillas,
Constitutions-Utskottets pröfning. Föreskrif¬
ten härom är tydlig och klar. Det återstår
således nu, att Ståndets tanka, angående den
vägrade propositionen, skall genom omröst¬
ning utrönas.
Herr Helsingius: Jag har begärt upplys¬
ning, om målet kunde återremitteras. Der¬
till har jag trott mig hafva anledning, då
jag ej kan dela Constitutions-Utskottets plu-
ralitets mening, utan jag bi trä d L Herr Ceder-
tchjölds yttrade motsatta tanka. Om jag fått
den upplysning, att målet kunnat återremitte¬
ras, skulle jag hafva sådant föreslagit, ty jag
anser icke Constitutions-Utskottets Utlåtande
hafva tillkommit i den form, som bordt för¬
anleda till det af Herr Talmannen lemnade
förklarande. Jag bestrider således den gjor¬
da Nej-propositionen och tror densamma bö¬
ra blifva, att, om Nej vinner, frågan skall,
på sätt Herr Montan föreslagit, behandlas
såsom reglementarisk föreskrift och till Ex-
peditions-Utskottet remitteras.
Herr Talmannen anförde: På Herr Hel-
singii flera gånger upprepade och till mig
personligen ställda begäran om upplysning,
Den 3o Januari.
6 37
huruvida Constitutions-Utskotlets Memorial
kau Återremitteras, vill jag, oberoende af
mitt förut afgifna yttrande, lemna Herr Hel-
singius den underrättelse, att jag, såsom Stån¬
dets Talman, är hvarken pligtig eller berät¬
tigad att till Ståndets Ledamöter meddela
upplysningar om GrundLagens stadgande, ej
eller att bevilja eller afslå ålerremisser, hvil¬
ket Ståndet i behörig ordning tillkommer.
Herr Helsingius: Efter denna underrät¬
telse, begär jag, att propositionen, lill vin¬
nande af den upplysning, jag sökt, må till
Ståndets besvarande framställas.
Herr Nore'us anhöll, att Voterings-Pro-
positionen må å nyo uppläSas till justering.
Derefter justerades celi anslogs Vote-
rings-Propositionen efter denna lydelse:
”Den, som gillar Talmannens vägran af
proposition i denna sak, lägger: Ja.
Den det icke vill, lagger: Nej.
Vinner Nej skall frågan om propositio¬
nens framställande öfverlemnas till Constilu-
tions-Utskottets afgörande.
Tryckta voterings-sedlar utdelades till
Ståndets Herrar Ledamöter, från hvilka de,
efter upprop, hopsamlades, dervid endast
Herrar Aspelin, Brovallius och Lindqvist vo¬
ro frånvarande, en sedel aflades förseglad,
och de öfriga befunnos vid öppnandet oell
uppräknandet innehålla 28 Ja, och 14 Nej.
Den förseglade sedeln förstördes.
I följd af denna omröstning, hvarigenom
Herr Talmannens vägran af proposition gil¬
638
Den 3o Januari.
lades, blef Constitutions-Utskottets Memorial,
N:o 4» lagdt till handlingarne.
Herr Helsingius: Jag förnyar min anhål¬
lan, att proposition må framställas till Sian¬
det, huruvida Ståndet kau afgöra, om återre-
miss å Constitutions-Utskottets Memorial må
ega rum.
Herr Talmannen tillkännagaf, att han nu
mera lill Ståndet icke framställer en sådan
proposition.
§. 20.
Föredrogs å nyo Expeditions-Utskottets
på hordet lagda Utlåtande (N:o 13), i anled¬
ning af Herr Löfvenii Motion om upprättan¬
de och tryckning af förteckning öfver Kongl.
Propositioner, Motioner och Remisser.
Herr Löfvenius anförde: ”Jag har före¬
slagit tryckning af RiksdagsMotionerna, efter
föregången classiflcation, i den öfvertygelse,
alt en sådan åtgärd skulle i flera afseenden
vara nyttig och af Höglofl. Expeditions-Ut-
skottet lätteligen kunna besörjas. Jag har
ansett det för hvarje Representant vara bå¬
de tillfredsställelse och pligt att känna, hvil¬
ka frågor, som vid Riksmötet blifvit väckta,
och utan att kunna öfverskåda dem alla och
således se, hvilka de ämnen, de ärender äro,
som, mer eller mindre vigtiga, påkalla hans
verksamhet, har jag trott det för honom ej
vara möjligt att rätt uppfylla och fullkomli¬
gen motsvara dess vigtiga kall. Att Repras-
Den 3o Januari.
6 3g
sentanterna hvar för sig skulle söka denna
upplysning ur Ståndens Diarier, synes mig
lika overkställbart, som jag anser olämpligt,
att Rikets Ständer behöfva att, till deras
rättelse, fästa uppmärksamhet på Tidningars
innehåll.”
”Hade sådana classificerade förteckningar
af RiksdagsMotionerna, som de nu ifrågava¬
rande, blifvit vid föregående Riksdagar ut¬
färdade, och vid Ibörjan af denna varit att
tillgå, så hade troligen den öfversigt af för¬
ut motiverade ämnen, som reprassentationen
då egt, förekommit, att en mängd mindre nö¬
diga och nyttiga Motioner blifvit å nyo väck¬
ta; och, beredes nu denna förmån, skall, i
min tanka, för framtiden en vida större be¬
sparing i lid och tryckningskostnad vinnas,
än den uppoffring deraf, som skulle blifva
följd af bifall lill min nu itererade önskan.
Uppå Herr Talmannens derefter gjorda
Proposition bifölls Expedilions-Utskottets Ut¬
låtande (N:o i3.).
§. 21.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets bord¬
lagda Betänkande, N:o 48, angående aflönin-
gen vid innevarande Riksdag för Riks-Ståu-
dens och deras Utskotts Secreterare, Canzli-
er samt Vaktbetjening.
Herr Santesson: Jag nödgas nu anmäla,
hvad jag, så väl då aflönings-förslaget uti
Stats-Utskottets Plenisammankomst förevar,
64o
Den 3o Januari.'
som äfven då det första gången hos 'Ståndet
upplästes, icke anmärkte, men nu förnimmer,
att i ÅflöningsStaten för Stats-Utskottets tjen-
steman ej är uppfördt arfvode till den Kame¬
rerare uti StatsContoret, hvilken biträder Ut¬
skottet, och jag önskar således upplysning
om anledningen till detta, emot hvad förr
vanligt varit, olika förhållande.
Herr Ekerman: Detta härleder sig der-
ifrån, att, då ämnet hos Stats-Utskottet före¬
var, väcktes fråga om en gratification till Ka-
meraren; men, som beloppet deraf ansågs bö¬
ra bero af göromålens mängd och beskaffen¬
het, fanns med bestämmandet deraf böra
anstå till Riksdagens slut.
Herr Noréus: Den Kamererare uti Stats¬
Contoret, hvilken beljenar Stats-TJtskottet, är
af Stats-Utskottet tillkallad och antagen samt
i lika praedicament som Utskottets öfriga Be¬
tjening. Förhållandet är deremot helt olika
med den Stats-Commissarie, som är af Ko¬
nungen förordnad att tillhandagå Utskottet
med upplysningar. Vid föregående Riksda¬
gar har Kamereraren haft månadtligt arfvode,
ehuru ej så stort, som det Secreteraren åt¬
njutit; jag vill minnas, att beloppet utgjort
för månaden i33 Rd. 16 sk. B:co, och jag
inser icke, hvarföre arfvode ej äfven nu bör
anordnas till bemälde Tjensteman, som länge
måste sysselsättas med biträdet hos Stats-
Utskottet och med jemn uppmärksamhet föl¬
ja Statsregleringen. Som Stats-Utskottet för¬
Den 3o Januari.
bigått denna omständighet, anhåller jag, alt
Betänkandet i denria del må återremitteras.
Herr Lundgren: Då saken förevar hos
Stats-Utskottet, har Utskottets Ordförande
upplyst, att StatsCommissarien och Kamre¬
raren med flit voro uteslutne ibland dem;
för hvilka arfvode eller dagtractamente före¬
slogos; men meningen är ej den, att undan¬
draga deni belöning för deras möda och
besvär, utan Utskottet har ämnat att, vid
Riksdagens slut, tilldela dem någon gratifi.-
cation.
Herr Nore'us: Jag medgifver gerna detta
förhållande, hvad det angår StatsCommissa¬
rien, som är af Konungen nämnd; men, då
Kamreraren är antagen af Utskottet, tror
jag, att, om ock han skulle, såsom gralifica-
tion, undfå lika mycket, som han kommer
att erhålla under benämning af arfvode, vo¬
re likväl det sednare lämpligare, ty då und¬
gick Kamreraren den obehagligheten att bero
af douceur. Slats-Contorets Secreterare, sorn
är Utskottets Secreterare, har sitt gifna arf¬
vode. På lika sätt bör det vara med Kam¬
reraren för den tid, hvarunder Utskott är
i behof af hans biträde, och jag skulle i san¬
ning vilja spara Utskottet obehaget afendis-
cussion om gratification i dylikt fall, sorn
delta.
Herr Langenberg: Då frågan förevar hos
Stats-Utskottet, har discussion uppstått om
Kamrerarens betalning, efter dag beräknadt;
Bors- <Stånd. Prot. vid Riksd. 1828—29. 1. /(i.
Den 3o Januari.
men Ordföranden har hemställt, att med be¬
stämmande deraf måtte fördröjas till Riks¬
dagens slut, då man skulle kunna bestämma
en discretion till bemälde Tjensteman.
Pierr Feinberg: Det är sanni, att Kam¬
reraren är utesluten från dagtractamente, hvil¬
ket ansetts mindre lämpligt, sedan Rikshuf¬
vudbok nu är uppgjord, och hans biträde in¬
skränker sig dertill att tillhandagå Utskottet,
under den tid Revisionen fortgår; hvarföre
ock Utskottet ansett rättast, att en gratifica-
tion tilldelas bemälde Tjensteman vid Riks¬
dagens slut.
Herr Noreus: Ehuru det icke betviflas,
att ju Kamreraren får lika stor vedergäll¬
ning för sin möda under namn af gratifica-
tion, söm genom arfvode eller dactractamen-
te, anser jag, som ej var tillstädes i Stats-
Utskottet, då målet afgjordes, dock mig böra
begära återremiss af Betänkandet, om ej för
annat, åtminstone på det att tillfälle må lem¬
näs Utskottet att uppgifva skälen, hvarföre det
behandlat saken nu annorlunda, än vid före¬
gående Riksdagar. Blott denna brist i Be¬
tänkandet föranleder återremiss deraf.
Herr Ekerman: Jag vill ej bestrida den
begärda Återremissen, men jag tror, att den
icke leder till förändradt resultat, eller till
förkortning, utan endast till onödig vidlyf¬
tighet.
I anledning af den utaf Herr Nore'uSj
på sätt ofvan omförmäles, gjorda erinran, å-
Den 3o Januari.
64 3
terremillerades Betänkandet N:o 48 lill Slats-
Utskollet.
§• 22-
Vid å nyo skedd föredragning, b i föllos
följande 2:ne Lag-Utskottets bordlagde Belän-
kanden, nemligen: i:o N:o 3 öfver Herr
Lindqvists Motion om upphäfvande af HofRäl-
ternas Leuteralions-rätt, och
2:0 N:o 6 öfver Herr Fredric Leonard
Rosenquists förslag af tillägg till 27 Caj). 9 §.
BättegångsBalken.
§. 23.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets bord¬
lagde Utlåtande N:o i4, i anledning af Herr
Sandblads Motion om upphörande af 22 Cap.
och 9 §. 27 Cap. RältegångsBalken.
Lades, efter Herr Sandblads begäran, yt¬
terligare på bordet.
§• 24-
Å nyo föredrogs Lag-Utskottets Betän¬
kande N:o 2, i anledning af Herr Landegrens
Motion om anstalt till beredande af noggrann
efterlefnad af Kongl. Förklaringen den 14.
Maj i8o5 samt öfriga lagbud, rörande lag¬
fart å fast egendom; och tillika med detta
Betänkande upplästes tvänne Utskottets le¬
damöters afgilna särskildta Yttranden.
r>H
Den 3o Januari.
Herr Landegren: I fullföljd och med å-
heropande af den reservation jag, såsom Le¬
damot af Lag-Utskottet, anmält emot samma
Utskotts Betänkande, N:o 2, öfver min motion
om åtgärder till beredande af noggrann ef¬
terlefnad af Kongl. Förklaringen den i/\ Maj
iSo5 samt öfriga lagbud, angående lagfart
å fast egendom, anhåller jag vördsamt, att
få först fästa Högtärade Ståndets uppmärk¬
samhet å den del af Betänkandet, hvarige¬
nom Utskottet ansett sig ej kunna, med sitt
tillstyrkande, min Motion understödja, af skäl
att jag icke föreslagit eller yrkat någon för¬
ändring af de stadganden, hvilka i det ifrå¬
gavarande ämnet äro gällande, ej eller påstått,
att dessa stadganden äro otydliga eller kräf¬
va förklaring, samt derföre att uppsigten öf¬
ver lagars och författningars rätta skipande
och tillämpning icke tillkommer Lagstiftnin¬
gen, utan hörer till de myndigheter, åt hvil¬
ka denna vårdnad är uppdragen. Jag med-
gifver, att jag ej funnit de redan befintliga
lagbuden, angående lagfart och åtkomst¬
handlingars uppteende, vara otydliga, och så¬
ledes ej eller fordra någon förklaring; men,
då det uppdagade förhållande, hvarå jag, ge¬
nom Motionen, sökt fästa Rikets Höglofl. Stän¬
ders uppmärksamhet, ostridigt ådagalägger,
antingen, att ej alla Domstolar finna stadgan-
derna tydliga, eller ock att de anse sig be¬
rättigade, att deraf göra en tillämpning, som
ej af lagbudens anda och ordalydelse kan
liemtas, samt enär de vådliga följder för e-
Den 3o Januari.
645
gande rätt till fastighet och penninge-för-
sträckning emot inteckning, sorn, enligt hvad
Motionen utvisar, af nuvarande förhållande
uppkomma, ej kunnat till deras verklighet
bestridas, kan jag ej annat finna, än alt det,
i följd af Lag-Utskottets i Regerings-Formens
53 §. och Riksdags-Ordningens 33 §. stadga¬
de bestämmelse, tillhört Utskottet, att antin¬
gen yttra sig för den af mig begärda åtgärd,
eller ock ådagalägga, att samma åtgärd ej erfor¬
drades. Attuppsigten öfver lagars och författ¬
ningars rätta skipande och tillämpning icke e-
gentligen tillkommer Lagstiftningen, utan hörer
till de myndigheter, åt hvilka denna vård¬
nad är uppdragen, ämnar jag ej bestrida;
men, lika litet som det torde kunna vägras
Reprassentanten, att erhålla Grundlagsenlig
behandling af hans framställning, om en o-
tydlig lags förklarande, lika litet lärer det
kunna honom förvägras, att vinna enahanda
behandling af hans framställning om åtgär¬
ders vidtagande, för att få en, i hans tanka,
tydlig lag, efter dess ordalydelse, tillämpad;
Och den beredning, hvartill ämnet hörer,
således vara förpligtad, att yttra sig, huruvi¬
da Reprassentantens framställning om lagens
tydlighet är rigtig, eller om missbrukets häf¬
vande fordrar lagens förklarande. För en
sådan åsigt torde jag äfven få hemta skäl af
de rättigheter och skyldigheter, i afseende
på behörig lagskipnings befordrande, som
genom 100 §. i RegeringsFormen samt i5
och 16 §§. i JustiticeOmbudsmans Instru-
646 Den 3o Januari.
ctionen, blifvit till Justitieombudsmannen
öfverlemnade, helst den Motionsrätt vid
Riksdagarne, som, i detta afseende, härige¬
nom blifvit Rikets Ständers Ombud tillagd,
äfven torde tillkomma principalerna.”
”Ehuru hvarken jag eller Herr Cron yr¬
kat upphäfvande af ifrågavarande 18o5 års
Kongl. Förklaring, har likväl Lag-Utskottet
föreslagit ett utbyte af lagbudet deruti, an¬
gående åtkomstens styrkande, emot CivilLag-
Förslagets stadgande i JordaBalkens 7 Cap.
3 §., samt således utsträckt [dess åtgärd ut¬
öfver hvad i Motionen och dervid gjorda an¬
märkningar blifvit yrkadt, hvilket förfarande
ej torde kunna förenas med Lag-Utskottets
bestämning i RegeringsFormens 53 och Riks-
dags-Ordningens 33 §§. Beträffande åter
sjelfva utbytet af lagbuden, har jag, angåen¬
de vådan och olämpligheten deraf, i Reser¬
vationen mig utlåtit.”
”Det torde väl kunna invändas, att, ge¬
nom tillämpning af ordalydelsen i i8o5 års
Kongl. Förklaring, lidande tillskyndas den
köpare, som ej kan med handlingar styrka
sin fångesmans egande rätt; men, enligt nu
gällande Lag, 1 Cap. 2 §. JordaBalken, god¬
kännes ej annat köp, skifte eller gåfva om
fast egendom, än det, som sker skriftligen och
med tvänne vittnen, och jag frågar, hvilkens
anspråk på skydd och vårdnad af Lagstift¬
ningen äro rättvisare, antingen dennes, som
innehafver en, med iakttagande af i lag fö-
reskrifna formaliteter, vunnen egande rätt el-
*
Den 3o Januari. 647
Jer panträtt i fastighet, eller dennes, sorn.
lättsinnigt inlåter sig i köpeafhandling, ulan
att utröna, om säljaren eger, hvad han öf-
verlåter? Och hvad säkerhet vinnes väl ge¬
nom den erhållna lagfarten och fastebref-
vet, då desamma, enligt Kongl. Förklaringen
den 17 December 1818, ej utestänga rätter
egares klander. Om säljaren ej egt, hvad
han öfverlåtit, skall köparen endast tillskyn¬
da andra medborgare det lidande och de
förluster, hvarå jag i Motionen sökt fästa upp¬
märksamhet. Enda fördelen skulle vara u-
testängandet af bördemans anspråk, men då,
i afseende på fastighet i stad, det högst säl¬
lan lärer inträffa, att de i Stadens Archiv
befintliga handlingar ej lemna upplysning
om egande rätten, helst då, enligt Jorda-
Balkens 4 Cap. 10 §., Rättens dombok eger
vitsord, då Jordabref äro förderfvade eller
förlorade, samt beträffande åter fastighet å
landet, bördsrätten är inskränkt till arfve¬
jord, hvartill åtkomsten alltid bör kunna
styrkas, enär exemplar af bouppteckningar
och arfskiften äro att tillgå både hos sterb¬
husdelegare och i Häradskistan.”
”1 följd af hvad jag nu anfört, vågar jag
förnya min ifrågavarande Motion, och för vin¬
nande af bifall dertill, vördsamt anhålla, att
ärendet till Lag-Utskottet måtte varda åter-
remitteradt.”
Herr Lamberg: ”Då den af Herr Lan¬
degren anmärkta åtgärd å Domstolarnes sida,
att genom Kungörelse i Tidningarne anmana
f>48 Den 3o Januari.
anspråksegande i fast egendom, att inotn fö¬
relagd korrt tid-anmäla klander emot sökt
lagfart och fasta, står i rak strid med i8o5
års Förordning, som stadgar en helt annan
ordning och praescriptionslid till säkerhets
vinnande uppå åtkomst till fast egendom,
liar jag så mycket heldre ansett Lag-Utskot¬
tet böra bestämdt yttra sig, öfver hvad ver¬
kan så beskaffade kungöranden kunna med¬
föra, som allmänheten eljest, af förtroende
till Domare Magtens beslut, kunde förledas
att tro, det nämnde förordning vore upphäf-
ven; äfvensom, och i fall dessa kungöranden
icke anses lagenliga, eller verkande emot för¬
fattningens föreskrift, desammas fortfarande,
såsom endast ledande till oreda, borde in¬
ställas, och på denna grund anhåller jag om
återremiss.”
Herr Cron: Jag har funnit af den för¬
ändrade redactionen uti Kongl. Förklaringen
af år 18o5, som blifvit af Lag-Utskottet fö¬
reslagen, några olägenheter undanröjda; men
föremålet för Herr Landegrens Motion och
min dervid gjorda anmärkning äro dock ej
egenteligen besvarade. Lag-Utskottet bar
utgått ifrån den synpunkt, att, der ingen
möjlighet är att åstadkomma bevisning för
åtkomst till fast egendom genom handlingar,
tillåter lagen bevisning genom vittnen; men,
äfven i afseende derå, är redactionen ej så
expressiv, sorn praemisserna synas lofva.
Herr Montan: ”Då Lag-Utskottet er¬
känt, att sådana händelser kunna inträffa, att
Den 3o Januari.
åtkomsten till en såld egendom ej med hand¬
lingar kan styrkas, och Herr Cron uti sina
anmärkningar vid Herr Landegrens Motion
just hegart, att ett lagstadgande tor dylika
händelser måtte föreslås, till förekommande
af olika åtgärder, som Domare i slika lall
vidtagit, så hade jag väntat, att Lag-Utskottet
11 ti den föreslagna nya redactionen skulle
härför uppgifvit något bestämdt stadgande.
Den nya redactionen är väl så vida bättre,
än den gamla, att, efter den nyare, det är
tillåtet, att egande rätten må kunna styrkas
med annat, än handlingar, men bestämmer
icke, huru sådant skall ske, då dessa saknas,
och hvilket gifver ett nytt tillfälle för Do¬
mare till olika föreskrifter och åtgärder vid
dylika händelser, som i städer och på landet
ej sällan inträffa, då i archiverna och hä¬
radskistor bouppteckningar särdeles ofta sak¬
nas. Skulle man antaga, att, i brist på hand¬
lingar, åtkomsten med vittnen skulle få styr¬
kas, så torde sådant alltför ofta tillämpas,
och den säkerhet, som Lagstiftaren åsyftat,
blifva ganska precaire; ty icke sällan kan en
egendom längre tid innehafvas, utan att de
rätta vilkoren, hvarunder den blifvit bort-
lemnad, äro kända. Jag förenar mig derföre
om återremiss, under anhållan, att Lag-Ut¬
skottet måtte uppgifva ett bestämdt förslag
till författning, på sätt Herr Cron begärt, hu¬
ru af Domaren skall förfaras vid de hän¬
delser, då säljarens åtkomst icke med hand¬
lingar kan styrkas.”
Gjo
Den 3o Januari.
Herr Ålund: I premisserna är sagdt,
att bestämmas skall, huruledes bör förfaras,
dä åtkomstbandlingar för fastighet ej finnas;
men just derföre är det ock sedermera stad¬
gadt, att bevisningen får ske äfven på annat
sätt. Af denna anledning är föreskriften
allmän.
Herr Levton: Så mycket mindre bör
den föreslagna redactionsförändringen af för¬
fattningen klandras, som alla lagliga utvägar
till bevisning, utan inskränkning till vissa
formler, enligt densamma, äro öppna och
tillåtna, och då man svårligen lärer kunna
komma längre, än till ett sådant allmänt
stadgande.
Herr Cron: Jag nödgas fortsätta anmärk¬
ningen. Redactionen är ofullständig i så
måtto, att den icke utvisar för Domaren, hu¬
rudan bevisning i det ifrågavarande fallet får
begagnas. Jag fullföljer således min hem¬
ställan om återremiss.
Betänkandet, N:o 2, blef, i anledning af
de dervid gjorda anmärkningar, till Lag-Ut¬
skottet återremitteradt.
§. 25.
Vid å nyo skedd föredragning af Mar¬
strands Stads aflåtna och den 4 December
förlidet år på bordet lagda Skrifvelse, hvar¬
uti anmälas svårigheter, som mött Staden för
Riksdagsfullmägtigs sändande, och begäres,
att ansvaret för försummelsen må blifva så
Den 3o Januari.
lindrigt, som möjligt, fann Ståndet, uppå
Herr Talmannens Proposition, att, sedan Riks-
dagsfullmägtig för nämnde Stad, Herr Meyers
numera sig inställt, frågan om ansvar i of¬
vannämnda afseende för Marstrand må nu¬
mera förfalla, och, i anledning af Skrifvel-
sen, ingen annan åtgärd ega rum, än att läg¬
ga densamma till handlingarne.
§. 26.
Banco-Fullmägtiges till Banco-Utskottet
vid innevarande Riksdag afgifna och den 12
December förlidet år på bordet lagda Berät¬
telse beslöts, efter Herr Talmannens Propo¬
sition, skola läggas till handlingarne.
Ståndets Herrar Ledamöter åtskiljdes kl.
j 3 e. m., men sammanträdde åter, till fort¬
sättning af Plenum,
Eftermiddagen
Klockan 6.
§• 37-
Upplästes trenne ankomna Utdrag af
Hedervärda Bonde-Ståndets denna dag håll¬
na Protocoll, innefattande bifall till Expedi-
tions-Utskottets Memorial N:o 22, samt vid¬
tagna beslut, i anledning af Expeditions-Ut-
skottets Memorial, N:ris 14 och 23.
Lades lill handlingarne.
65 3
Den Jo Januari.
§. 28.
Upplästes oell lädes på bordet Lag-Ut-
skottets Utlåtande N:o 11 öfver Riksdagsfull-
mägtigen från Elfsborgs Län Hans Janssons
Motion om uppbäfvande af 2 Cap. 3 §. Gif-
termålsBalken, jemte de i ämnet afgifna sär¬
skildta Yttranden.
§• 29.
Vid å nyo skedd föredragning, bifölls
Lag-Utskottets bordlagde Betänkande (N:o
4) öfver Riksdagsfullmägtigen från Stockholms
Län Nils Insulins Motion om stiftande af en
lag, hvarigenom må förekommas, att gälde¬
när, medelst diktade kÖpafhandlingar, un¬
danhåller sina borgenärer de tillgångar, lian
kan ega till betalning af sin skuld.
§. 3o.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets bord¬
lagda Betänkande £N:o 5) öfver Riksdags-
fullrnägtigen från Östergöthland Botvid Jons¬
sons förslag till ändring i 26 Cap. 1 §. Bygg¬
nings Balken.
Herr Falkman: Sorn jag har anledning
förmoda, att detta Memorial återremitteras
af Hedervärda Bonde-Ståndet, och enahanda
beslut lärer af Högvördiga Preste-Ståndet vid¬
tagas, anhåller jag, att målet måtte få hvila,
Den 3o Januari.
intilldess Protocolls-Uldragen häröfver ifrän
nämnda Stånd hinna alt ankomma.
Lades ytterligare på bordet.
§. 3i.
Å nyo föredrogs Lag-Utskottets Utlåtan¬
de, N:o io, i anledning af Herr Johan Jacob
Löwenströms Memorial om öfverseende och
förbättring af författningarne, rörande Post¬
verket.
I anledning af väckt fråga, huruvida Mo¬
tionen blifvit inom föreskrifven tid återlem-
nad, upplyste Utskottets Ledamot, Herr Lan-
clegrenj sådant hafva iakttagits.
Med bifall till Lag-Utskottets Utlåtande,
remitterade Ståndet Motionen till Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottet.
§. 32.
Föredrogs åter Banco-Utskottets bord¬
lagda Betänkande, N:o 7, i anledning af Herr
Ekermans Motion, att Instruction för Banco-
Utskottet borde vid Riksdagens början med¬
delas.
Herr Ekerman: Jemte åberopande af hvad
jag anförde vid Betänkandets första uppläs¬
ning, får jag tillägga, att ingen bokstaf i Grund¬
lagen gifver anledning dertill, alt Instruction
för Banco-Utskottet skall vid Riksdagens slut
meddelas. Efter Utskottets åsigt, skall före¬
gående Riksdags Banco-Utskott gifva Inslru-
654
Den 3o Januari.
elion för den kommande Riksdagens. På
detta sätt förstår jag ej 3a §. Riksdags-Ord-
ningen. Detta är likgiltigt i sjelfva saken;
men det är icke likgiltigt, då fråga är der¬
om, att Grundlagen skall, efter bokstafven,
lydas.
Herr Falkman: Jag bifaller Banco-Utskot-
tets Betänkande. Trettioandra §. Riksdags-Ord-
ningen innehåller alldeles icke, att Instruction
för Utskottet skall utfärdas vid Riksdagens
början, men endast att den skall meddelas
under Riksdagen. Det blifver således en
nödvändighet för ett vid Riksdagens början
satt Banco-Utskott, att följa den förra Instru-
ctionen, ty eljest vore Utskottet utur verk¬
samhet, till dess Instructionen för detsamma
hunne att utarbetas.
Herr Arosenius: Om jag ej missminner
mig, har den värde Motionairen förra Pleni-
dagen yttrat den tanka, att 1828 års Ständer
ej äro förbundne af 1818 års Ständers beslut.
Jag delar denna tanka i vissa fall, ehuru ej
i denna sak, hvarom fråga nu är; och jag an¬
håller att få i Protocollet antecknad för min
räkning den önskan, att samma consequence
må följas vid frågor, som framdeles förekom¬
ma, att nämligen nuvarande Ständer ej anse
sig bundna af 1823 års Ständers beslut.
Herr Leffler: Jag förenar mig med Herr
Falhmaiij och finner 32 §. Riksdags-Ordnin-
gen ingalunda föranleda till den slutsats, att
Instruction för Banco-Utskottet skall vid Riks¬
dagens början utfärdas, utan deremot tror
Den 3o Januari.
655
jag det vara nödvändigt, att den beredes och
nppgöres Riksdagen förut, emedan förändrin¬
gar med Banco-Styrelsen och andra omstän¬
digheter under en Riksdags lopp göra nya
förändringar och tillägg nödvändiga, som mä¬
ste af alla RiksStånden, för att varu gällande,
antagas.
Herr Ekerman: Då praxis är af Utskot¬
tet åberopad,'tror jag mig kunna bevisa, att
vid flera Riksdagar Instructionen utfärdats
vid början af desamma, och att Rikets Stän¬
der äfven öfverenskommit, att den gamla In¬
structionen skulle fortfara. Jag hemställer föt
öfrigt, huruvida detta öfverensstämmer med
Grundlagen. För min del reserverar jag mig
emot ett sådant beslut.
Herr Cron: Då Rikets Ständer vid hvar¬
je Riksdag välja ett Banco-Utskott, anser jag
det vara ostridigt, att Utskottets Ledamöter
i sjelfva verket äro Deputerade för Rikets
Ständer, som åter äro principaler och såle¬
des de, som böra förse deputerade eller om¬
buden med Instruction. På denna grund för¬
enar jag mig med Herr Ekerman och begär
återremiss.
Discussionen ansågs slutad, hvarefter
Herr Talmannen frågade, huruvida Ståndet
bifaller Betänkandet; men, som derpå svara¬
des Ja och något Nej, samt votering begär¬
des, framställdes följande voterings-propo-
sition:
Den, som bifaller Banco-Utskottets Be¬
tänkande, N:o 7, lägger: Ja.
056
Den 3o Januari.
Den det ej vill, lagger: Nej.
Vinner Nej, kommer Betänkandet med
de dervid gjorda anmärkningar, att lill Ban-
eo-Utskottet återremitteras.
Voterings-Propositionen uppsattes, juste¬
rades och anslogs, tryckta voteringssedlar ut¬
delades ibland Ståndets Herrar Ledamöter,
från hvilka de insamlades efter upprop, hvar¬
vid följande voro frånvarande: Herrar Nore'us,
Aspelin, Hiessleiter, Strehlenert, Zethelius,
Kleman, Brovallius, Langenberg, Hemberg,
Winberg, Ålund, Lindquist, Ståhle, Memsen,
Bergelin, Westerstrand, Westman och Meijer.
En sedel aflades förseglad, och de öfri¬
ga befunnos, vid öppnandet och uppräknan¬
det, innehålla 19 Ja och 8 Nej; i följd hvar¬
af Banco-Utskottets Betänkande N:o q ansågs
bifallet.
Den förseglade sedeln förstördes.
§. 33.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats-XJt-
skottets Betänkande N:o 4*> i anledning af
ett af Herr Landtmarskalken samt Herrar
Talmännen upprättadt och till Stats-Utskot-
tet ingifvet förslag, så väl till Herr Landt-
marskalkens och Talmännens reprassentations-
kostnad, som till utgifter för RiksSlåndens
Canzlier och Klubbar.
§• 34.
Efter å nyo skedd föredragning af Stats-
Den 3a Januari.
Utskottets Utlåtande, N:o ^2, angående in¬
dragning af all mathållning på Statens be¬
kostnad vid u r. så kallade LandtMarskalks-
klubben, samt om förminskning i Statens ut¬
gifter för klubbinrättningarne, blef samma
Utlåtande, på flera Ståndets Herrar Ledamö¬
ters begäran, ytterligare lagdt på bordet.
§. 35.
Vid förnyad föredragning, bifölls Stats-
Utskottets Memorial N:o 3g, rörande verk¬
ställighet af den beslutade tryckningen af
Landshöfdingarnes sednast inkomna så kalla¬
de FemårsBerättelser.
§. 36.
Sedan Expvditions-Utskottets Memorial
N:o 14» angående falsning oell häftning af de
exemplar utaf Bihanget till RiksStåndens Pro-
tocoll, som i Stånden successive utdelas, blif¬
vit å nyo föredraget, yttrade Herr Leffler:
För min del är jag beredd alt bifalla Betän¬
kandet, dock med vilkor, att de deruti före¬
slagna åtgärder komma att gälla lika för alla
Stånden, ty i annat fall skall Bonde-Ståndet,
i följd af dess fattade beslut, erhålla inhäf¬
tade exemplar af Bihanget till RiksdagsPro-
tocollen, och de öfriga RiksStånden undfå
endast lösa och ohäftade ark deraf.
Herr Falkman: Det är naturligt, alt be-
2?org. Stånd. Fröt. vid Riksd. 1828—ag. I. ^1.
658 Den 3o Januari.
slutet icke kan befordras till verkställighet,
om ej minst 3:ne Stånd antaga detsamma, och
i sådant fall blifver förhållandet allmänt samt
gällande lika för alla RiksStånden. Deremot,
om icke minst 3:ne Stånd antaga det, för-
blifver saken vid hvad den nu är.
Herr Helsingius: Jag erkänner, att jag
icke förstår bokbindarekonsten. Derföre in¬
stämmer jag med Bonde-Ståndet och anhål¬
ler, att Bihanget till Riksdags-Protocollen må
i häftade Exemplar och ej i lösa ark tillstäl¬
las. Kostnaden härvid anser jag för min del
vara lika angelägen, som andra Riksdags-
Utgifter.
Återremitterades, med dervid gjorde an¬
märkningar, till Expeditions-Utskottet.
§. 37.
Vid förnyad föredragning, biföllos föl¬
jande tvänne Expeditions-Utskottets bordlag-
de Betänkanden, nemligen:
1:0 N:o 17, angående väckt Motion om
expediering af Rikets Ständers Beslut, i afse¬
ende på Kongl. Canzlie-Styrelsens Handcassa,
och 2:0 N:o 22, angående anslag för anskaf¬
fandet af erforderligt biträde i och för skynd¬
sam tryckning af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll, innevarande Riksdag.
§. 38.
Å nyo föredrogs Expeditionf-Utskottets
Den 3o Januari.
bordlagde Memorial, N:o a3, angående sältet
för meddelandet af samtliga Utskottens i tryck¬
ta Exemplar till Rikets Ständer afgifvande
Utlåtanden, hvarjemte Herr Kongl. ÖfverHof-
Predikanten, m. m. Doctor Uedrens särskil¬
da tanka i ämnet upplästes.
Herr Talmannen fästade Ståndets upp¬
märksamhet på Dess förut fattade beslut, att
det åligger Utskotten att särskildt inkomma
med skrifna exemplar af Betänkanderna; hvar¬
före Herr Talmannen framställde Expeditions-
Utskottets Utlåtande till bifall, med tillägg,
att Ståndet förblifver vid sitt nyssnämnda, fat¬
tade beslut.
Herr Cron: Månne ej detta Expeditions-
Utskottets Memorial helt och hållet förfaller
genom Ståndets af Herr Talmannen åberopa¬
de beslut, då aflemnandet af tryckta exem¬
plar i och för föredragningen af äreuderna
hos Ståndet är i rak strid emot omförmäldte
beslut?
Herr Falkman: Det beslut, Ståndet fat¬
tat, förändrar Expeditions-Utskoltets för nå¬
gon tid tillbaka afgifna förslag, hvaraf delta,
som är nu under öfverläggning, utgör en mo-
dificalion. Jag vet ej, om de öfriga Stånden
gillat Borgare-Ståndets åsigt. Tvärtom tror
jag, att de bifallit det föreslagna aflemnandet
af tryckta Exemplar af Bihanget till Riks-
Ståndens Protocoll, beledsagade af ett utaf
främste Ledamoten af hvarje Stånd under-
skrifvet missiv. Jag finnér emedlertid det ej
kunna skada Ståndet att antaga Betänkandet,
66o Den 3o Januari.
på sätt Herr Talmannen föreslagit, utan sna¬
rare befordra skyndsamhet, och således påyr¬
kar jag bifall af Kerr Talmannens Proposition.
Herr Talmannen anmärkte, att, genom
föredragning af flera hit öfverlemnade tryck¬
ta exemplar af Stats-Utskoltets Betänkanden,
som varit missiverade, har all annan uppläs¬
ning deraf, än den, som skett vid afgöran-
det, hittills undvikits, hvarigenom förkort¬
ning egt rum i ärendernas behandling; men
Herr Talmannen tilläde, att han i alla fall
förnyar ofvannämnda Proposition, hvilken ock
Bifölls.
Herr Falkman: I sammanhang med den
reservation, Herr Kongl. ÖfverHof-Predikan-
ten, m. m. Doctor Hedrén afgifvit, får jag,
som var frånvarande, då reservationen algafs,
med Herr Doctorn mig förena, öfvertygad,
att Rikets Ständer ej böra vara i okunnighet
derom, att tryckningen af Fjerde Samlingen
utaf Bihanget till RiksStåndens Prolocoll om-
Besörjes, ej genom Expeditions-Utskottet,
utan genom Stats-Utskottet, hvars Betänkan¬
den utgöra nämnde Samling. Jag tror detta
ock vara lämpligt och bidragande till fortskyn-
dadt utgifvande af Stats-Utskottets Betänkan¬
den; dock Bör detta Utskott, på sätt Rikets
Ständer redan beslutat, iakttaga, att Utlåtan-
derna icke alltid tryckas i en oafbruten num¬
merföljd, utan kunna betecknas hvart och ett
genom nummer, samt pagineras inom hvarje
nummer, äfvensom Stats-Utskottets uppmärk¬
samhet torde fästas derpå, ej mindre att det
Den 3o Januari.
låter sätta Betänkandets nummer i hvarje co«
lumntitei, än äfven på den omständighet, att
mindre Betänkanden kunna i en nummerföljd
tryckas, hvaremot de vidlyftigare bora tryc¬
kas särskildt. Genom detta allt undvikes up¬
pehåll vid tryckningen, ty flere sättare och
tryckare skola blifva, förmedelst dessa iaktta¬
gelser, sysselsatta och upptagna.
Herr Cron: Om nu ifrågavarande iaktta¬
gelser skola meddelas till Stats-Utskottet, är
sådant att upprifva Ståndets en gång fattade
beslut om emottagande af skrifna exemplar
af Utskottens Betänkanden.
Herr Falkman: Ehuru tryckningen af
Stats-Utskottets Memorial besörjes af detsam¬
ma, har jag dock fått i Expeditions-Utskot-
tet den upplysning, alt detta sednare Utskott
äfven har inseende öfver berörde tryckning.
Denna anstalt, som är beredd af de tvänne
Utskottens Herrar Ordförande, strider icke
emot Grundlagen.
Herr Santesson: Tryckningen af Stats-
Utskottets Betänkanden besörjes icke efter
något Utskottets formliga beslut, utan efter
frivilligt åtagande af Ordföranden, Grefve F.
B. von Schwerinsom uppgjort det öfriga af-
talet i denna del.
Herr Cron: Efter den upplysning, jag
nu mera fått, att saken är tillvägabragt ge¬
nom communication emellan Herrar Ordfö¬
rande i de bägge Utskotten, hemställer jag,
otn ej Expeditions-Utskottet må genom Pro-
6Ö2
Den 3o Januari.
tocolIs-Utdrag få del med det snaraste af
livad i ämnet hos Ståndet blifvit anfördt.
Uppå Herr Talmannens Proposition, be¬
slöts, att Utdrag af Protocollet öfver hvad, i
anledning af Expeditions-Utskottets Memorial,
N:o 23, hos Ståndet förekommit, skall med¬
delas, ej mindre lill nämnde Utskott, än äf¬
ven lill Stats-Utskottet.
§. 39.
Upplästes Riksdagsfullmägtigen från Elfs¬
borgs Län Anders Danielsons med de öfriga
RiksStånden communicerade Memorial om det
särskildta Utskottets sättande; men, som Stån¬
det redan den 21 dennes afgjort frågan, i
anledning af Hedervärda Bonde-Ståndets in¬
bjudning alt sig förena uti dess, angående
det särskildta Utskottet, fattade beslut, fann
Ståndet nu mera Anders Danielsons Memorial
ej föranleda annan åtgärd, än dess läggande
till handiingarne.
§• 4o.
Efter af Ilerr Talmannen gjord anmälan,
alt åtskilliga Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottets Betänkanden äro hit aflemnade
i tryckta exemplar, men att Herr Talmannen
icke anser sig bora föredraga dem, så länge
de ej äro aflemnade i skrifna, behörigen un¬
dertecknade, exemplar, eller åtminstone be¬
ledsagade af skriftliga missiv, hemställde Herr
Den 3o Januari. 663
Falkman_, om ej ledamöterne af Ståndet i
Utskottet må anmodas att om detta hinder
för behandlingen af målen hos Utskottets Ord¬
förande göra anmälan och föranstalta om rät¬
telse härutinnan; och i anledning häraf åtog
sig Herr Leffler, att i detta afseende på be¬
hörigt ställe tillkännagifva förhållandet, på
det att fullständiga och för ändamålet tjenli-
ga handlingar må till Ståndet aflemnas.
Plenum slutades kl. 8 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 2 Februari.
Plenum klockan % 12 f. m.
§. 1.
Herr Rydström begärde ordet och an¬
förde: I följd af de upplysningar, jag numera
erhållit om aflidne Borgmästaren Häkan JYe-
anders dotters pension uti Allmänna Enke-
och PupillCassan, får jag anmäla, att jag ic¬
ke önskar remiss å mitt, i afseende derå, in-
gifna Memorial (Bil. N:o 198), som, uppå
min anhållan, förra Plenidagen ytterligare
664
Den 2 Februari.
bordlädes, hvilken Motion således må för¬
falla.
Efter denna anmälan, beslöts, alt nämn¬
de Memorial kommer att bortregistreras.
§• 2.
Upplästes och lades till handlingarne
följande ankomna Protocolls-Utdrag, nemli¬
gen: från Högloft. Ridderskapet och Adela
för den 2g December förlidet, samt den i5
och 26 Januari innevarande år, af innehåll,
att Remisser skett, till Stats-Utskottet: af Mo¬
tioner, angående årligt anslag till nästa Riks¬
dag för en Normal-Schola till Vexelunder-
visningens befrämjande, skatteköp af Krono-
Lägenheten Ädelfors, att alla genom Bevill¬
ning, vare sig genom Stora SjöTullen, Cdiar-
ta Sigill a ta, Bränvinsbränning eller Postver¬
ket, ingående medel måtte, i likhet med hvad,
i afseende på Allmänna Beviliningen, är stad¬
gadt, till Riksgälds-Contoret levereras m. m.,
nytt förslag till Instruction för Rikets Stän¬
ders Revisorer, i hvad som rörer deras be¬
fattning med Stats-Verket, alt medel till en
lärare för exercice, målskjutning och gymna¬
stik vid hvarje Gymnasium, äfvensom tvän-
ne lärare vid hvarje Universitet, måtte af
Rikets Ständer anslås, gymnastiqueinrättnin-
gar vid Regementerna och Läroverken i Ri¬
ket, alt Rikets Ständers Justilias Ombuds¬
mans lön måtte fastställas lill 5ooo Rd. om
året, Apanage för de Kongl. Arf-Prinsarne,
Den 2 Februari.
665
upprättande af ett Inventarium öfver Kongl.
Hofvets silfver, linne, meubler, husgeråd oell
öfriga inventarii-persedlar, samt granskning
af räkenskaperna för cle under Commerce-
Collegium ställda Manufactur- eller Ull-Di-
sconterna, . att Stats-Utskottet måtte, inom
möjligaste korrta tid, rörande Statsreglerin-
gen afgifva Betänkande, som i första rum¬
met upptager, hvad Staten, med ledning af
de vid sista Riksdag fastställda Stater, kan
tarfva till en fortsatt och oafbruten gång,
med undantag af alla vid sista Riksdag be¬
viljade anvisningar å öfverskotten, och med
iakttagande af endast den tillökning, som un¬
der 8:de HufvudTiteln begäres i och för fån¬
gars skjuts och underhåll; till Stats- och Ban-
co-Utskotten: af Motioner, i anledning af
Kongl. Maj:ts den i sistlidne December till
nämnde Utskott remitterade Nådiga Skrifvel¬
se, rörande myntvärdets upprätthållande; till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskolten: af Motion, att all påbörjad el¬
ler verkställd indelning af jord till ständig
eller ordinarie rotering, derigenom ordinarie
knektehållet skulle ökas utöfver det i knek-
tecontractet bestämda antal, mätte genast var¬
da inställd, och anslag af medel till fullbor¬
dande af Allmänna Garnizons Sjukhus-bygg¬
naden i Stockholm; till Bevillnings-Utskot-
tet: af Motion, att stämpelafgiften å tidnin¬
gar må varda afskaffad; till Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskotten:
af Anföranden, angående bränvinsbränning och
666
Den 2 Februari.
bränvinsförläring, samt i anledning af förut
remitterad Motion, angående en förhöjd brän-
vinsskalt; till Banco-Utskottel: af Anföran¬
den, i anledning af förut remitterade motio¬
ner dels om assurance på lif i Rikets Stän¬
ders Bank m. m., dels angående åtskilliga
omständigheter, som vid den blifvande finan-
ceplanens uppgörande böra iakttagas; till Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skotten, af Memorial, angående ändring uti
nu gällande författningar om uppfinnare-rätt
till grufvor, och anmärkningar vid Kongl.
Majrts Proposition, rörande ny stängsel¬
förordning; samt till Allmänna Besvärs- och
Eeonomie-Utskottet: af Memorial, att Kongl.
KrigsAcademien på Carlberg måtte upphö¬
ra, såsom en elementaire läroanstalt, och i
dess ställe Militaira Professorer anställas vid
Rikets Universiteter, stämpel å tackjern, i an¬
ledning af förut remitterade Motioner om
inrättande af en Landtbruksschola och skyl¬
dighet för husbönder att förse sina arbetare
med husrum, mat och nödiga arbetskläder;
och från Högvördiga Preste-Ståndet för den
26 och 3o sistlidne Januari, med underrät¬
telse, att Ståndet remitterat, till Stats-Ut-
skottel: Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer den 22 sisth Januari med
förslag lill förnyad Instruction för Rikets
Ständers Revisorer, i afseende på deras be¬
fattning med Statsverkets granskning; till
Stals- och Banco-Utskotten: af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition den 16 nästlidne Janua¬
Den 2 Februari.
ri, angående den till undsättning i missvext-
år anslagna crediliv-fonden samt f. d. All¬
männa Magazins Inrättningens slutliga utred¬
ning, med flera dermed sammanhang egan¬
de ämnen; och lill Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet: af Kongl. Maj:ts Kådiga
Skrifvelse den 16 sistlidne Januari, angåen¬
de ytterligare åtgärder till Fårskötselns och
Ullproductionens befrämjande i Riket; samt
af återlemnade frågor från Bevillnings-Ut-
skottet, angående förbud emot införsel af
utländska yppighetsvaror m. m. och från Lag-
Utskottet om lästeafgift för fartyg, som för¬
ses med Turkiska Pass m. m., — instämt
uti Borgare- och Bonde-Ståndens beslut att
bos Kongl. Maj:t anhålla om Riksdagens för¬
längande på en månad, sedan den i iop §.
Regerings-Formen och 80 §. Riksdagsord¬
ningen föreskrifne tid af trenne månader,
från det Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof den i5
sistlidne November till Rikets Ständer öfver-
lemnades, förflutit, på anförda grunder för¬
klarat sig icke kunna instämma uti de beslut,
hvaruti Ridderskapet och Adeln samt Bon¬
de-Ståndet hvar för sig inbjudit MedSlån-
den att sig förena, rörande Stats- och Bevill-
nings-Utskottens anmodaude att inom vissa
tider inkomma med Betänkanden, angående
Statsregleringen och Bevillningen, ansett sig
icke kunna instämma uti Bonde-Ståndets com-
inunicerade beslut om ett särskildt Utskotts
tillsättande för frågan om jemnkuing i Stånds-
GöS
Den 2 Februari.
Privilegierna ra. m., remitterat de inom Rid-
derskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
härom gjorda Motioner till Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskotlet; —■ återremit¬
terat Stats-Ulskottéts Utlåtande N:ris 16, 17
och 31; bifallit samma Utskotts Betänkanden
och Utlåtanden N:ris i3> i4> i5, 18, 19, 20,
21, 22, 23, 2/p 23, 27, 29, 3o, 32, 41 0C^
42; lågt lill hand bingarne Bevillnings-Ulskot-
tets Memorial N:o 6 samt. Banco-Utskoltets
Memorial N:o 8; återremitterat Lag-Utskot¬
tets Betänkanden N.'ris 5 och 27; bifallit
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets
Utlåtanden N:ris 7 och 19; återremitterat
sistnämnde Utskotts Betänkanden N:o i3;
bifallit Expeditions-Utskottets Memorial N:o
23; samt gillat samma Utskotts förslag till
underdåniga Lyckönsknings-Adresser till H.
Majrt Konungen, Hennes Maj:t Drottningen,
H. K. H. KronPrinsen och II. K. H. Prin¬
sessan Sophia Albertinaj i anledning af H.
K. H. KronPrinsessans sednaste lyckliga för¬
lossning, samt från Hedervärda Bonde-Stån-
det för den 26 nästlidne Januari, hvari med¬
delades, att Ståndet gillat: Stats-Utskottets
Betänkanden N:ris i3, 14» 13, 16, 17, 18,
19, 20, 21, 22, 23, 24, 27, 28, 29, 3o, 3r,
32, 33, 41 oc^ 42> samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets Betänkanden N:ris
7, i5, 16 och 18.
§. 3.
Anmälde Herr Leffler, att Herr Helsin-
/
Den 2 Februari.
gius var af en bevaknings-åtgärd hos Stock¬
holms RådhusRätt hindrad att nu hos Stån¬
det tillstädes vara.
§• 4-
Herr Talmannen tillkännagaf, att Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottet, jemte skrif-
teliga, af främsta Ledamoten i Utskottet af
hvarje Stånd undertecknade, missiver, aflem-
nat tryckta Betänkanden i en oafbrnten Num¬
merföljd ifrån och rued N:o 20 till och med
N:o 3p, som ock voro till Ståndets Ilerrar
Ledamöter utdelade; Och hemställde Herr
Talmannen, om Ståndet vill höra dessa Be¬
tänkanden sig nu föreläsas, eller anse dem
i dag, ehuru ej upplästa, första gången före¬
dragna och bordlagda, samt uppskjuta med
uppläsningen deraf till det Plenum, då de till
afgörande föredragas.
Ståndets närvarande Herrar Ledamöter
begärde icke, att dessa Betänkanden skulle
vid första föredragningen uppläsas; dock }'t-
trade Herr Santesson: Sedan vid förra Ple¬
num en nu icke närvarande Ledamot, Herr
HelsingiuSj i afseende på en dylik omstän¬
dighet, som denna, gjort anmärkning, torde
lämpligast böra med Ståndets beslut anslå,
tilldess Herr /lelsingius får tillfälle att för¬
klara, huruvida han önskar uppläsning af i-
frågavarande Betänkanden vid deras första
föredragning.
Herr Falkman: Jag för min del anser
Den 2 Februari.
det vara tillräckligt, att blott rubrikerna å
Betänkanderna, vid den färsta föredragnin¬
gen, uppläsas.
Discussionen härom uppsköts, och Stån¬
dets Herrar Ledamöter afgingo kl. i å da¬
gen till Kongl. Slottet, för att inför Hans
Maj:t Konungen och den Kongl. Famillen
aflägga underdånig Lyckönskningsuppvakt-
ning, i anledning af Hans Kongl, llöghets,
Hertigens af Östergöthland, födelse.
§. 5.
Sedan Ståndets Herrar Ledamöter kloc¬
kan f 2 e. m. återkommit från Kongl. Slot¬
tet, fortsattes Plenum, hvarvid Herr Talman¬
nen uppläste Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskoltets missiv på följande, i tryckta
Exemplar aflemnade och lill Ståndets Herrar
Ledamöter utdelade, Betänkanden, nämligen:
i:o N:o 20, angående väckt fråga om
den gamla Psalmbokens aflysande från bruk
och nyttjande vid den offentliga Gudstjensten.
2:0 N:o 21, angående tillstånd att dels
få anställa Marknader, som icke förut egt
rum, dels att frimarknader måtte till enskil¬
da Marknader förvandlas.
3:o N:o 22, angående väckt fråga om
inrättande af en Fiscalstjenst i Consisto-
rii-Mål.
4-0 N:o 23, angående grunden för be¬
räkningen af Plan-Penningar, eller det bi-
Den 2 Februari. 6r i
firag, Stam-Rotarne böra af Strö-Rotarne er¬
hålla.
5:o N:o 24, angående väckt fråga, rö¬
rande sammanbyggnad af kyrkor.
6:0 K:o 25, angående vederbörandes be¬
frielse från hjelpe-dagsverks- och stängsel-
skyldighetens utgörande till vissa Boställen.
7:o N:o 26, angående yrkad förändring
i stadgandet, alt Rotehållare vid Båtsrnans-
bållet skola, vid äfventyr af böter, personli¬
gen sig vid General-Mönstringarne infinna.
8:0 N:o 27, angående väckt fråga om
åtgärders vidtagande till spridda Roteande-
lars sammandragande i möjligaste mån.
g:o N:o 28, angående väckt hemställan
om lindring för allmogen i den så kalla¬
de byggnadshjelpens utgörande.
10:0 N:o 29, angående väckt fråga om
en Köpings anläggande i Bohus Läns Skärgåtd.
11:0 N:o 3o, angående förändradt fång-
föringssätt.
12:0 N:o 31, angående väckta frågor om
arbets-commenderingars upphörande m. m.
13:o N:o 32, angående väckt Motion om
undersökning, i afseende på möjlig nedsätt¬
ning af Skeppsumgälder å Svenska Fartyg.
14:0 N:o 33, angående gjorda Motioner
om LandsFiscals-tjensternas upphörande.
15:o N:o 34» angående Motioner, dels
att den ännu beridna delen af Smålands Hu-
sarRegimente må afsitta, dels att General¬
mönstringar måtte hållas endast hvart 3:dje
år, utan några andra Mönstringar deremel-
Den 2 Februari.
Ian, och dels att både Ryttare och Soldater
måtte få beklädas med Vadmal.
16:0 N:o 35, angående väckt fråga om
registrering af åtskilliga otryckta Riksdags¬
handlingar.
17:0 N:o 36, angående väckt fråga om
rättighet att leverera Ränte-hö och halm in
natura för Kongl. Hofstallets behof.
18:0 N:o 3y, angående väckta Motioner
om upphörande af JNational-Beväringen på
Gottland.
19:0 N:o 38, angående yrkadt förbud
emot otillåtna Landtmarknader, samt om Mi-
litaira Marknads-Vakter och inställande af en
Marknad i Borås, och
20:0 N:o 3g, i anledning af väckt fråga
om upphäfvande af en inom Upsala Län fast¬
ställd By-Ordning.
På Herr Talmannens fråga, om uppläs¬
ning af dessa Betänkanden, före deras bord¬
läggning, begäres, yttrade Herr Helsingius:
Jag, som varit hindrad af en concours-bevak-
ning att tillstädesvara vid Ståndets föregåen¬
de sammanträde i dag, har sedermera hört,
att Ståndet redan fattat beslut, att uppläsnin¬
gen af Betänkanderna vid första föredragnin¬
gen och bordläggningen icke skulle ega rum.
Jag sätter mig icke emot samma beslut, men
åberopar min, förra Plenidagen, i afseende
på dylik omständighet, afgifna reservation.
Herr Leffler: I anledning af Herr
Helsingii anmärkning får jag anföra, att
det föranleder till skyndsamhet vid ären¬
Den 2 Februari.
Gr?>
demas behandling, om Belänkanderna blott
en gång, eller vid afgörande!, uppläsas,
helst om de ock äro upplästa vid bord¬
läggningen, de likväl böra, enligt Riksdags¬
ordningen, å nyo uppläsas vid afgörandet,
om någon ledamot det åslundar. I öfrigt
anser jag ett Stånd vara berättigadt att be¬
sluta, när inkomna handlingar skola upplä¬
sas; och uppläsning vid första föredragningen
kan nu mera, efter min tanka, gerna undvi¬
kas, då Ståndets Herrar ledamöter, lill hvil¬
ka Betänkandena i tryckta exemplar utde¬
las, hafva tillfälle att sjelfva genomläsa dem.
Herr Noreus: Jag skulle vilja föreslå en
medelväg, nämligen alt ej Motionernas inne¬
håll, utan endast Utskottens yttranden der¬
öfver, vid första föredragningen, uppläsas.
Herr Talmannen framställde å nyo den
fråga, om Herr Helsingius begär de ifrågava¬
rande Betänkandenas nu skeende uppläsning.
Herr Helsingius: För denna dag har
jag ej begärt dessa Betänkandens uppläsning,
då jag ej var vid beslutet närvarande. Jag
har blott åberopat min reservation för den
föregående gången, enär jag ansåg åtgärden
vara emot Riksdags-Ordningen stridande; och
jag förbehåller mig blott alt vid justeringen
af Protocollet yttra, hvad jag vidare kan haf¬
va att anföra.
Till Ståndets Herrar Ledamöter förnya¬
de Herr Talmannen den, enligt 4 §• af det¬
ta Protocoll, redan framställda Iråga, om
Borg. Stånd. Brot. vid Riksd. 1828—29. I. 4^-
Den 2 Februari.
Ståndet anser de nu till rubriquerna anmälda,
i tryckta exemplar meddelade och med skrift¬
liga missiv beledsagade Utlåtanden a f All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottet i en
nummerföljd, ifrån och med N:o 20 lill och
med N:o 3g, såsom i dag upplästa och bord¬
lagda; hvilken fråga med Ja besvarades.
§• 6.
Upplästes och lades till handlingarne fy¬
ra ifrån HöglofL Ridderskapet och Adeln den
3i sistlidne Januari ankomna, med de Öfri¬
ga Stånden communicerade, Memorial, nämli¬
gen: af Herr Ernst v. Vegesachi fråga ora
Stipendiers inrättande för Armeens Officerare
till bivistande af krig utrikes, af Friherre Fr.
Ant. PFrangelai Saucis, örn inställelse af By¬
tesbristers och de deraf härflytande efter-
räkningsposters indrifvande, af Herr F. L.
Rosenquist af Åkershult, om upphörande af
Ca rac ter s-Ful lina g ter eller Bevillning derå,
och af Herr Gustaf Hjertaom anmodan till
Banco-Utskottet, att inom den i5 sistlidne
December till Rikets Ständer afgifva utlåtan¬
de öfver ett af honom framstäldt förslag till
LåneBankens öppnande till upp- och utlåning.
Plenum slutades kl. 2 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 3 Februari.
67S
Den 3 Februari.
Plenum klockan to f. m.
§. 1.
Upplästes följande ankomna Protocolls-
Utdrag, nämligen: från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln för den 3o sisth Januari, ined under¬
rättelse om remisser till Stats-Ulskottel: af An¬
föranden om nödvändigheten af Löneförbät¬
tring för Arme'ens Befäl, och anslag till Dock-
bvggnadens fullbordande i Carlskrona; samt
till Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot-
tet af Anförande, i anledning af förut remit¬
terad Motion, angående förhöjda löneinkom¬
ster för Comministrarne i en del Landsför¬
samlingar; instämmande uti Hedervärda Bon¬
de-Ståndets inbjudning att, genom en under¬
dånig Skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla om
Riksdagens förlängande på En månad, ifrån
det den i 109 §. Reg. Formen och 80
Riksdags-Ordningen föreskrifna tid förflutit;
bifall till Stats-Ulskot.lets Utlåtanden N:ris
i4, i5, 17, 18, 20, 21, 22, 23, 27, 28 och
29; återremiss af samma Utskotts Utlåtanden
N:ris 13, 16, 19 och 25; beslutad anmodan
till Riddarhus-Directionen, i anledning af
Banco-Utskottets Memorial N:o 10; bifall lill
Expeditions-Utskottets Memorial N:ris 14,
67G
Den 3 Februari.
in och 23; ocli ålerremiss af delta Utskotts
Memorial N:o 22; från Högvördiga Preste-
Ståndet för den 26 sistl. Januari, innehål¬
lande bifall till Expeditions-Utskottets Utlå¬
tanden, N:ris 12 och i3, samt afslag å sam¬
ma Utskotts Memorial N:o 14; och från He¬
dervärda BondeSlåndet för nyssnämnda dag,
hvaraf inhemtades, att Ståndet remitterat
till Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskotten: Kongl. Maj:ts Nådiga Pro¬
position, angående en ny Stängselförordning,
med dervid muntligen och skriftligen gjor¬
da anföranden; samt återremitterat Stats-Ut-
skottets Betänkande N:o 25, och Expedi-
tions-Utskottets Utlåtande N:o 12; hvilka Pro-
tocolls-Utdrag lades till liandlingarne.
§•
Protocollet för den 3o sistlidne Januari
upplästes till justering, hvilken afbröts, af
anledning 3 §. utvisar, samt derefter full¬
bordades.
§• 3.
Ankom Herr HofCanzleren och Commen-
deuren D. v. Schulzenheim, hvilken aflemna*
de Kongl. Maj:ts den 2 dennes i Nåder af-
lålna Skrifvelse till Rikets Ständer, i anled¬
ning af en väckt fråga om Faddergåfva till
Hans Kongl. Höghet, Hertigen af Öster¬
göthland.
Herr Talmannen förklarade ' å Ståndets
Den 3 Februari.
vägnar, alt Ståndet emoltager Kongl. Majrts
ofvannämnda Nådiga Skrifvelse med djupaste
undersåtliga vördnad, den Herr Talmannen
anhöll, att Herr HofCanzleren täcktes till
Kongl. Maj:t framföra.
Herr HofCanzleren utbeledsagades, och
derefter upplästes:
”Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse till Ri¬
kets Ständer, i anledning af en väckt fråga
om Faddergåfva till Hans Kongl. Höghet,
Hertigen af Östergöthland; Gifven Stock¬
holms Slott den i Febr. 182g.
Då Kongl. Maj:t beslöt att kalla Rikets
nu församlade Ständer till Faddrar vid Kongl.
Majrts kärälskelige Sonsons, Hans Kongl. Hög¬
het Hertigens af Östergöthland, Döpelse-act,
förklarade Kongl. Maj:t Sitt syftemål vara,
att, i öfverensstämmelse med Dess Konungs¬
liga och faderliga böjelse, genom ett ytterli¬
gare af Religionen helgadt band fästa denna
Kongl. Maj:ts nyfödda Afkomling vid det
trogna Folk, hvars öden han under komman¬
de tider skall dela; och Kongl. Maj:ts be¬
stämda föresats var derjemte, att söka afbö¬
ja alla sådana anledningar till ökade utgifter
för Nationen, hvilka möjligen kunde bernias
af de särskilda och närmare förhållanden,
hvari Kongl. Majrts tredje Sonson befinner
sig till Rikets Ständer, såsom Dess Faddrar.
Till Kongl. Majrts kännedom har se¬
dermera kommit, att hos Ridderskapet och
Adeln en Motion blifvit gjord om anslående
af en Faddergåfva åt Hans Kongl. Höghet
678
Den 3 Februari.
Hertigen af Östergöthland. Kongl. Maj:t gör
den fullkomligaste rättvisa åt de tänkesätt,
som föranledi denna framställning; men, tro¬
gen Sin första redan förut fattade föresats,
skyndar Kongl. Maj:t nu att för Rikets Stän¬
der tillkännagifva Sin önskan, att den i frå-
gavarande Motionen ej må få någon vidare
påföljd.
De bevis af kärlek och underdånig till¬
gifvenhet, som Kongl. Maj:t så ofta emotta-
git af Rikets Ständer oell af Nationen, äro
djupt förvarade i Kongl. Maj:ts hjerta, och
Kongl. Maj:t skattar högt den allmänna glä¬
djen, som yttrat sig vid närvarande tillfälle.
Kongl, Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och ynnest städste väl¬
bevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
D. v. Schulzenheim.”
Med lifligt erkännande af de tänkesätt,
Kongl. Maj;t genom den nu upplästa Nådiga
Skrifvelseu till Rikets Ständer meddelat, be¬
slöt Ståndet, att densamma skall bland Stån¬
dets handlingar förvaras.
§• 4-
Upplästes och gillades af Expeditions-
Utskottet uppsatte förslag lill följande Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelser till Kongl.
Maj:t, nämligen:
Den 3 Februari.
619
i:o under N:o i5, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om fortfarande af
beviljadt anslag lör anläggning af en Vatten¬
ledning till Carlskrona, och
2:0 under N:o 16, angående de i Lapp¬
land från Svenska Församlingarne inflyttade
Nybyggares skyldighet att deltaga i Allmän¬
na Beväringen.
Dessa förslag, som från Högvördiga Pre-
ste-Ståndet hit öfverlemnats, blefvo, påteck¬
nade, till Hedervärda Bonde-Ståndet afsända.
§. 5.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets bord¬
lagda Utlåtande N:o 17, öfver Herr Petersons
Memorial, angående raserandet af en gam¬
mal Kyrkogård vid Landskrona Stad, samt
dess ordnande till en allmän trädgårds eller
promenadeplats.
Herr Peterson anförde: ”Med verklig för¬
undran har jag afhört Höglofl. Stats-Utskot¬
tets Betänkande, N:o 17, den 10 sistlidne Ja¬
nuari, som ansett den af mig, såsom Riks-
dagsfullmägtig för Landskrona Stad, framställ¬
de Motion, rörande Gamla Kyrkogårdens i-
ståndsättande, utgöra en fråga af enskild an¬
gelägenhet. Jag tror tvärtom och får, till
stöd för min öfvertygelse, anföra rena facta.”
”Emot rättighet att få, för nya fästnings¬
verkens anläggande, nedrifva och borttaga
Stadens gamla prydliga kyrka, förenades för¬
bindelsen å Statens sida, att uppbygga och
6 So
Den 3 Februari.
aflemna Staden ett lika godt tempel; men
dermed var kyrkogården ej öfverlåten eller
afliänd Staden.”
”Icke desto mindre bemägtigade sig Sta¬
ten den sednare med den förra och borttog
ej allenast kyrkogårdsmurarne, till bruk och
nyttjande vid fästningsverkens anläggande,
ulan ock de grafvårdar, som åt efterkomman¬
de skulle lemna minnen af bortgångna fäder
och anhöriga.”
”Denna rasering utsträcktes så långt, att
kyikogårdsplatsen förvandlades till idel hålor
och träsk, så farliga för den gående invåna¬
ren, ifrån nya til! gamla Staden, och så t vart¬
on), alt deruti kunna mista armar och ben.”
”Ej mindre, än den enskilde, som för¬
stör annans tillhörighet, kan Staten, i min
tanka, vara frikallad från skyldigheten, att i
ordning lemna, hvad igenom dess tillgörande,
af dertill anbefalld myndighet, blifvit olän-
digt gjordt.”
”Enär så skett med Landskrona väl häg¬
nade kyrkogård, anser jag ingen annan, än
Staten, ovillkorligen förbunden, att ordna om
ersättning för, eller ock behörigt iordnings-
ställande af den förstörda platsen, och i för¬
ning dermed tror jag, att frågan är en all¬
män och ej en enskild angelägenhet."
”Också har Kongl. Majit, genom 1811 års
fastställda Stads-Charta, Nådigst antagit den¬
na plan till en publique promenadeplats, som,
åter inhägnad och planterad, skulle af hvarje
resande, till och från Staden, inhemsk eiler
Den 3 Februari. 681
utländsk, skådas med behag, i stället för rys¬
ning öfver det vanprydliga, som aldra först
faller de kommande i ögonen.”
”Att gamla kyrkogårdsplanen, ehuru, som
sagdt är, en Stadens tillhörighet, genom dis¬
position af Staten och af Kongl. Maj:t JNå-
digst är utsedd till en promenadeplats, med
benämning publique, torde således ock utgöra
fulla skäl för motseende af Högloft. Stats-Ut-
skottets tillstyrkande Betänkande. — Af sjelf¬
va ordet publique finner hvarje oväldig, att
dermed ej kan förstås det enskildta.”
”Jag har alltid trott och tror för fast, att
Rikets Höglofl. Ständer äro De, som ega rät¬
tighet disponera öfver Statens medel och till¬
hörigheter, och från sådan öfvertygelse har
jag ock härledt min Motion i rätter väg hos
Högtärade Borgare-Ståndet — visst icke så¬
som en enskild angelägenhet, utan såsom ett
ärende af allmän omfattning, Staten tillhö¬
rande, i följd af de grunder, jag här förut
anfört.”
”Vid Motionens författande och afgifvan-
de, insåg jag redan de flera betydliga anslag,
som skulle förekomma hos Höglofl. Stats-Ut-
skottet och Rikets Höglofl. Ständer. Af verk¬
lig åsigt för minskande af det allmännas be¬
tungande, eftersatte jag en rättighet för Lands¬
krona Stad, som den odisputabelt eger hos
Staten, lill behörigt iståndsättande af platsen
quaestionis, och inskränkte min begäran till
de Irenne punkter, som Motionen och Hög¬
lofl. Ståts-Utskottets Betänkande innehålla.
68a
Den 3 Februari.
Jag lifvades då, som nu, af rent nit för be¬
sparing med allmänna anslag; men jag hyste
ock dervid den fasta öfvertygelsen, att Rikets
Höglofl. Ständer och Deras Stats-Utskott skul¬
le derå fästa afseende och sålunda på lindri¬
gaste sätt tillvägabringa afbördande af en
Statens förbindelse till Landskrona Stad, då
dertill endast uppoffrades några arrestanters
dagsverken, utan ökade utgifter för Staten,
en liten jordbit af intet välde och få onytti¬
ga jordvallar, som nu allenast tjena till göm¬
ställen för utöfvande af rysliga brott, såsom
det å Öfverste-Lieutenanten och Riddaren D.
o>. Geist begångna mord.”
”På dessa skäl och omständigheter an*
hålles ödmjukast om återremiss af Höglofl.
Stats-Utskottets Betänkande, och, i händelse
miu Motion icke skulle vinna de afseenden,
den åsyftat, förbehåller jag Landskrona Stad
dess fulla rättighet att, på Statens bekostnad,
få gamla kyrkogårdsplatsen i det fyllda och
jemna skick, som den före raseringen be¬
fanns, på det Staden måtte undgå enahanda
känbara utgifter, som för kyrkan, hvars full¬
bordande Staten lemnat Staden, till en enskild
kostnad af icke mindre än 20,000 Rd. B:co,
som till en del ännu vidlåder Samhället, hvil¬
ket härförutan skuldsatt sig för 10,000 Rd.
B:co, till inköp af ett Scholhus, som äfven
tillhörde Staten att uppföra, i följd af Konungs
och Ständers utfästande vid gamla Stadens
beslutade flyttning och undanrödjande.”
Den 3 Februari.
683
I anledning häraf återremitterades Utlå¬
tandet, N:o 17, till Stats-Utskottet.
§. 6.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets bord¬
lagda Betänkande (N:o 140» ölver Herr Sand¬
blads Motion om upphäfvande af 22 Cap. oell
27 Cap. g §. Rältegångs-Balken.
Herr Sandblad anförde: ”Lag-Utskottet,
till h vars utlåtande en af mig väckt Motion
om upphäfvande af lagens stadgande i 22
Cap. 1 §. Rältegångs-Balken, angående be¬
rättelsers utförande i lagvadda och vissa in¬
stämda saker vid Hof- och Rådhus-Rätter¬
na, blifvit remitterad, har i afgifvet Betän¬
kande förklarat sig icke finna någon anled¬
ning att mitt yrkande i berörda hänseende
understödja. Utan att på minsta sätt hafva
en förkärlek för mina egna åsigter i ämnet
och den framställning, som derifrån utgått,
bar jag likväl icke kunnat öfvertygas af de
skäl, hvarpå Utskottet grundat sitt afslag af
Motionen, och anser jag det alltså vara min
pligt, alt vid Utskottets Betänkande göra de
anmärkningar, hvartill detsamma gifver så öp¬
pen anledning."
"Utskottet har, i rak motsats med Mo¬
tionen, ansett de skriftliga berättelserna vara
ej allenast nyttiga, utan oumbärliga. — Be¬
rättelserna, som Utskottet kallar skriftliga fö¬
redragningar, skola, efter Utskottets förme¬
nande, vara till oumbärlig hjelpreda både för
684
Den 3 Februari.
referenten och för de öfriga ledamölerna i
den sammansatta Domstolen, hvilka sednare
af sina egna referent-saker förmenas vara hin-
drade att egna tillräcklig uppmärksamhet åt
den till deras egna föredragning ej hörande
saken, men anses af berättelsen kunna hem¬
ta tillförlitliga materialier för ett behörigt
Domslut. Utskottet har ej velat erinra sig,
huru härmed tillgår. Sedan saken är lottad,
författar referenten berättelsen, som till par¬
terna extraderas, att af dem öfverses och å-
terställas, utan att de öfriga Ledamöterna ega
minsta kännedom om beskaffenheten af be¬
rättelsen. Då nu saken, efter det berättelsen
blifvit återställd, är färdig till föredragning,
sker denna alltid och måste ske genom en
korrt muntlig framställning af referenten, men
aldrig genom uppläsandet af berättelsen, i
hvilket fall föredragningen skulle blifva en
tom. utanlexa_, som hvarken ingifver eller
förtjenar förtroende. Hvaruti består väl nu
den stora hjelpreda för referenten, som nöd¬
vändigt, om han skall uppfylla föredragnin¬
gens ändamål, måste ega en redig åsigt af
saken och kunna framställa den, utan att haf¬
va ögonen fästade på något papper, hvilka
erforderliga egenskaper just förloras genom
begagnande af den så kallade skriftliga före¬
dragningen, hvilken, såsom utanlexa, ej på¬
kallar minnet eller tankans ansträngning. Om
referenten vid föredragningen skulle vara i
behof af hjelpreda, så lärer han ej underlåta
att förse sig med en uppsats om innehållet
Den 3 Februari.
685
af de handlingar, hvilka höra föredragas. Jag
ifrar icke emot en sådan hjelpreda, der den
är nödig, utan jag har endast efter min full¬
komligaste öfvertygelse i fr a t emot ändamåls-
lösheten af denna så kallade hjelpredas lif¬
gifvande till parterna. Det är af vigt för
Domaren, säger Utskottet, alt veta, det par¬
ten tror, att han uppfyllt sin pligt. Jag der¬
emot påstår, att det är och bör vara en rätt¬
skaffens och duglig Domare alldeles 1 i kg i 11—
tigt, hvad parterna om honom tro eller ic¬
ke tro. Hans eget samvete och af alla
skriftliga erkännanden oberoende medvetan¬
de, att efter sin förmåga hafva uppfyllt sin
pligt måste för honom vara nog, och detta
skriftliga betyg af parten, att Domaren för¬
stått att rigtigt sätta på papperet, hvad som
vid underdomstolen i saken passerat, synes
mig vara en föga hedrande gärd af uppmärk¬
samhet, i fall den skulle behöfvas. Icke hel¬
ler har referenten af nöden, att parten er¬
känner, det de af honom ingifna handlingar
kommit honom rigtigt till handa, ty naturligtvis
äro dessa handlingar åberopade i vad-inlagan,
af hvilken, jemförd med samma handlingar,
referenten således genast ser, om någon hand¬
ling skulle saknas. Ännu origtigare synes
mig Utskottets raisonnement vara om nyttan
af referentens skriftliga berättelse för de öf¬
riga ledamöterna i Domstolen. — Det är,
heter det, för dem, såsom hindrade af sina
egna referentsaker, af mycken vigt att ega
tillgång till föredragandens berättelse. Ut¬
CS6
Dm 3 Februari.
skottet antager således, att det går an att
döma efter eller på blotta berättelsen, oell
jag ruedger, att detta sätt att komma ifrån
saken vore särdeles beqvämt och en genväg,
som jag aldrig vågat tänka mig; men man
lär, ju längre man lefver. Hos Stockholms
EådhusRätt går så lill, att alla handlingarne
i hvarje referent-sak granskas af alla Leda¬
möterna utan undanlag, antingen genom upp¬
läsning vid Dombordet, eller hemma hvar
och en för sig, och, om så ej skedde, huru
skulle man väl kunna eja den kännedom af
saken, för att med säkerhet fatta sitt beslut.
Det synes mig vara orimligt och syftande
att införa ett allt för vådligt missbruk att
påstå, det en skriftlig berättelse, den må va¬
ra aldrig så fullständig och väl uppfattad,
skulle vara ett tillfyllestgörande surrogat för
handlingarnes uppläsande. Jag vågar tro,
att just från denna synpunkt bör utfärdan¬
det af berättelser afskaffas, på det att icke
någon Domare må, i öfverensstämmelse med.
Utskottets yttrade åsigter, af den magtpålig-
gande hjeipredan, som i berättelsen skall
innefattas, låta förleda sig till den grad af
förgätenhet af sin pligt, att han icke anser
sig behöfva läsa eller granska handlingarne
i den sak han afdömer.”
”Nu till andra delen af Utskottets Be¬
tänkande, som afhandlar nyttan och nödvän¬
digheten af berättelserna för parten, som der¬
igenom förmenas blifva öfvertygad, alt bans
sak, rigtigt föredragen, kommer under behö¬
Den 3 Februari.
rig granskning. Hvad säkerket eger väl par¬
ten, att de af honom ingifna och i berättel¬
sen uppräknade handlingar blifva lästa och
behörigen granskade, om icke uti Domstolens
egen böjelse att göra sin pligt, och efter det
raisonnement, som Utskottet förut följt, skul-
le ju i allt fall handlingarnes uppläsning va¬
ra Öfverflödig. De flesta berättelser blifva
påskrifna och återställda, utan att förut ge¬
nomläsas, emedan parterna sjelfva vanligtvis
anse hela åtgärden öfverflödig och af allde¬
les ingen vigt, och jag vågar tryggt påslå,
att, om frågan kunde blifva ett öfverlägg-
ningsämne för de rättsökande, skulle berät¬
telserna genom en ansenlig pluralitet, åt¬
minstone af den förståndigare delen deri¬
bland, medgifvas mer skadliga, än gagneliga.
Utskottet anser de i Motionen uppkastade
betänkligheter, i afseende på öfverflödig kost¬
nad för parten, onödig tidsutdrägt och till¬
fälle att krångla för den, som dertill har lust,
vara af ingen vigt. Jag undrar i sanning
icke derpå, att Utskottet tagit denna del af
frågan så lätt, då jag tänker tillbaka på Ut¬
skottets åsigter om fördelen för Domaren
genom berättelsernas utfärdande; men, att
betänkligheterna icke äro så litet magtpålig-
gande, är säkert. Jag får, som referent, för
mig ett klart skuldfordringsmål, der den e-
11a parten är ålagd att betala till den andra
en viss summa penningar. Sedan det lyc¬
kats den skyldige att genom erläggande af
en tolf skilling Banco uppehålla den andras
688
Den 3 Februari.
betalningsrält alltid sex veckor och ofta långt
derutöfver, innan saken i andra instantien
blir fullföljd och lottad. Jag önskar nu att
kunna förkorta processen och uppkallar der¬
före parterna, för att höra, om de äska den
öfverflödiga berättelsen eller ej. Fordrings-
egaren afsäger sig gerna; men gäldenären ä-
skar den, emedan han derigenom vinner ännu
ytterligare tid. —- Berättelsen, eller, med andra
ord, en korrt copia af hvad vid första Dom¬
stolen passerat, blir, så fort sig göra låter,
expedierad att inom åtta dagar vid vite å-
terställas. Gäldenären låter först länge söka
sig, innan han träffas med berättelsen, och,
sedan detta ändtligen skett, behåller han
den utöfver tiden, låter åter söka sig och
må hända pliktfälla sig, för att få uppehålla
och chicanera vederparten. Då den nu ändt¬
ligen återställes, är den i den enklaste sak
vanligtvis försedd med begäran om munt¬
ligt förhör. — Detta utsattes; men krångla»
ren liarcelerar äfven här, och, då han slut¬
ligen kommer tillstädes, har han intet annat
att säga, än åberopa, hvad han i inlagan
anfort.. På detta sätt är berättelsen, äfven
om Domaren ville använda den myndighet,
lagen medgifver, ett begärligt medel för
krånglaren att draga ut på tiden, oberäknad
den kostnad, som derigenem tillskyndas par¬
terna utan allt behof. Då nu af det förut
anförda synes, att berättelserna äro af all¬
deles ingen väsendtlig nytta för Domaren
eller parten, kan jag icke göra mig reda för
Den 3 Februari.
68g
TJtskoltels förkärlek för bibehållandet af des¬
sa påminnelser om Rättegångsväsendets barn¬
dom. Jag fruktar, alt jag gått för långt, då
jag vågat upphäfva mig till förespråkare för
berättelsers afskaffande jemväl i HofRätterna,
och, om så är, inskränker jag gerna mina
poslulater till ett dylikt resultat i afseende
på andra inslantien eller Rådhus-Rätten, och
vill gerna medgifva deras bibehållande i Hof¬
Rätterna, der det må hända går an och pra-
ctiseras att döma efter berättelsen.
Den sak, för hvilken jag ifrar, är väl
icke ingripande i Statslifvets bestånd; meri
den är, efter min öfvertygelse, af mycken
vigt för Lagskipningens oafbrutna och än¬
damålsenliga gång, och den bör således icke
med likgiltighet behandlas. Jag yrkar och
anhåller derföre om återremiss lill Lag-Ut¬
skottet af min ifrågaställa Motion, på det
Utskottet må komma i tillfälle, att så väl der¬
öfver, som öfver dessa anmärkningar afgifva
ett, som jag hoppas, mera tillfredsställande
Betänkande.”
Herr Ekerman: Jag vågar ej yttra mig
i sjelfva hufvudsaken, såsom vida skild ifrån
mitt yrke i Samhället; men jag kan dock
icke undgå anmärka, alt en del af de miss¬
bruk, Motionairen Herr Sandblad omförmält,
lätt kunna häfvas och ingalunda böra föran¬
leda till förändring af en i Lag stadgad ord¬
ning, som ostridigt medförer sin stora nytta.
Jag vill i öfrigt ej uppehålla mig vid Mo¬
borg. Stund. Prot. vid Riksd. 1828—29. I. 44'
ögo Den 3 Februari.
tionairens åsigt, att det lian vara Domaren
likgiltigt, huruledes han af parten anses. Jag
åter tror, att sådant icke bör vara en Do¬
mare likgiltigt. Slutligen torde det vara till¬
räckligt, att Ståndets uppmärksamhet fästes
derpå, att Ståndet redan bifallit Lag-Utskot¬
tets Betänkande N:o 6 öfver Herr Fredric
Leonard Rosenqvists förslag om tillägg uti
27 Cap. 9 §. Rättegångs Balken, enligt hvil¬
ket Betänkande Ståndet antagit, att första
punkten i 1 §. 22 Cap. RältegångsBalken
skall få denna lydelse: ”1 IIofRätt och Råd-
stufvuRätt i de Städer, der KämnärsRätt är,
skall någon af Rättens Ledamöter, på sätt i
27 Cap. 9 §. om HofRätt sägs, genom lott
utses att, i lagvadda eller till Rätten instäm¬
da saker, skriftlig berättelse om deras sam¬
manhang uppsätta, innan de lill Dom före¬
tagas}” Och, enär en sådan redaction är god¬
känd, synes mig, att Ståndet jemväl redan
afgjort det ämne, som utgjort föremål för
Herr Sandblads Motion.
Herr Noreus: Jag bestrider icke åter-
remiss, utan tror densamma fastmera vara
nödvändig, då i redactionen af sammanfatt¬
ningen vid slutet af Betänkandet en felaktig¬
het eger rum, i så måtto, att der står, det
”Utskottet föreslår, att Herr Sandblads Mo¬
tion om upphäfvande af 22:dra Capitlet och
9 §. 27 Cap. RätlegångsBalken, angående
skriftliga berättelsers författande och utgif-
vande i lagvadda och instämda saker hos
Hof-Rätt i de Städer, der KämnärsRätt är,
Den 3 Februari»
mätte ogillas,” men bör vara: ”alt Herr Sand»
blads Motion i lagvadda mål och instämda
saker hos HofRätt och Rådstufvurätt i de
Städer, der etc.” Denna felaktighet måste
rättas, och blott nödvändigheten deraf anser
jag innebära tillräckligt skäl för återremiss.
Herr Sandblad: I anledning af Herr E-
hermans anmärkning, att jag skall hafva vt-
trat det vara likgiltigt för Domaren, hurule¬
des parten honom anser, kan jag icke und¬
gå erinra, alt Herr Ekerman fattat mitt yt¬
trande förvändt. För ingen Domare bör
det vara likgiltigt, hurudan parten anser ho¬
nom. Aldraminst kan sådant af mig påstås.
Men det står fast, att Domaren är underka¬
stad många olika omdömen.* laudatur ab hiSj
culpatur ab lilis; hvarföre ock Domaren bör
hafva en grund för medvetenhet att söka full¬
göra sina åligganden, oberoende af parters
mången gång ensidiga omdömen. Hvad åter
angår den uppgift, att min Motion vore af¬
gjord derigenom, att Ståndet redan bifallit
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6, torde Stån¬
dets uppmärksamhet fästas derpå, att den
Motion, som dervid utgjort föremålet för
pröfning, haft helt annat syfte, än min nu
ifrågavarande. Den förra hade afseende på
måls lottning i ÖfverRätt och möjligheten
af bytning af lottade mål emellan ÖfverRätts
Ledamöter, hvaremot mitt Memorial åsyftar
upphäfvande af skriftliga berättelser hos
RådstufvuRätt uti dit vädjade mål. Om
Lag-Utskottet, vid pröfning af den förra Mo¬
Den 3 Februari.
tionen, inlupit i yttrande öfver någon del af
min, bör sådant icke afskära min rätt, och,
att Lag-Utskottet ej förutsatt en dylik pröf¬
ning, synes vara ostridigt, då bägge målen
blifvit särskildt behandlade, efter en mellan¬
tid af fjorton dagar, oell min Motion pröf-
vats, oberoende af Utskottets föregående Be¬
tänkande N:o 6.
Uti hvad Herr Ekerman .yttrat, instäm¬
de Herr Levton_, med tillägg, att lian icke
anser de skäl, Herr Sandblad åberopat, i nå¬
gon mån vederlägga Lag-Utskottets Utlåtan¬
de; och bestridde Herr LevtoJi återremiss,
öfvertygad, att Lagförändringar ej böra ske
utan högst vigtiga anledningar, ty i annat
fall störes den opinion, som bör ega rum
om Lagens helgd.
Herr Ekerman medgaf återremissen, om
den sker endast i afseende på den anmärkta
felaktiga redactionen af sammanfattningen vid
slutet af Betänkandet, men icke för sjelfva
sakens skull.
Återremitterades, i anledning af de gjor¬
da anmärkningarne, till Lag-Utskottet.
§■ 7*
Sedan Stats-Utskottets bordlagda Betän¬
kande N:o 42, rörande indragning af all mat¬
hållning på Statens bekostnad vid den så
kallade Landtmarskalks-klubben, samt om
förminskning i Statens utgifter för klubbin-
rättningarne, blifvit å nyo föredraget, anhöll
Den 3 Februari.
6<)3
Herr Richert om återremiss och anförde:
”1 en tid, då Landets belägenhet manar till
allmän sparsamhet, och då nödvändigheten
deraf säkerligen kommer att åberopas så-
såsom giltigt skäl till vägrande af åtskilliga
anslag, hvilka, under en annan tid, tvifvels¬
utan skulle beviljas, anser jag denna spar-
sambetsanda äfven böra råda i fråga om be¬
stämmandet af sjelfva Riksdagskostnaderna.
Jag hemställer således, om icke någon utväg
möjligtvis må gifvas, att till en början ned¬
sätta kostnaderna för de så kallade Slånds-
klubbarne, eller att åtminstone begränsa des¬
sa kostnader inom en viss summa för hvarje
månad; och, hvad de omtalade Landtmar-
skalks-soireerna angår, så, enär meningen ej
lärer kunna vara, att uti dem gifva Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Medlemmar något
vederlag derför, att de ej tillgodonjuta sär¬
skilda arfvoden, och det icke eller synes lämp¬
ligt, att det ena Ståndet annorlunda tillitar
Statens medel under Riksdagarne, än det an¬
dra, föreslår jag, att, i enlighet med den der¬
om gjorda Motion, dessa soireer, såsom le¬
dande till stora och obegränsade kostnader,
må upphöra, och ett bestämdt månadtligt
penningebelopp, lika med hvad de andra Tal¬
männen erhålla, anvisas åt Herr Landtmar-
skalken, af hvars godtfinnande det sedan be¬
ror, om han vill till soireer eller på annat
sätt det använda.
Lika öfvertygad, som jag är, att den en¬
skilde Riksdagsmannen säkrast uppfyller sina
6g4
Den 3 Februari.
Commiltenters önskningar, om han bidrager
tiil någon lättnad i deras dryga och tryckan¬
de ulskylder, lika öfvertygad är jag ock, alt
RiksStånden bäst bibehålla sin värdighet, om
de tänka mera på Svenska Folkets repraesen-
tation, än på sin egen.
Häruti förenade sig Herrar Cron och
Mattson.
Återremitterades, i anledning af de gjor¬
da anmärkningarne, till Stats-Ulskottet.
§• 3.
Å nyo föredrogs Lag-Utskottets Betän¬
kande, N:o 5, öfver RiksdagsFullmägligen från
Östergöthland Botvid Jonssons förslag lill än¬
dring i 26 Cap. 1 §. ByggningaBalken.
Herr Falkman: Utskottet har medgifvit,
att den hitintills gällande beräkningsgrunden
för dagsverken till de uti 26 Cap. 1 §. Bygg-
ningaBalken omförmälda byggnader, nämligen
efter matlag, är mindre riglig, men Utskottet
har ej föreslagit någon förändring deruti, på
det skäl, att andra praestationer utgå efter
enahanda grund. Jag tror ej, att en rättelse
bör uppskjutas i ett fall, fastän den icke kan
beredas i de öfriga. Om dagsverkens utgö¬
rande vid kyrkobyggnad efter matlag skulle
fortfara, blefve följden, att innehafvare af torp
och mindre hemman, med flera barn, kunde
komma att blifva drygare betungade i detta
afseende, än egare af större lägenheter. På
denna grund anhåller jag om återremiss, och
Den 3 Februari.
tillägger, det jag har mig bekant, att Hög-
vördiga Preste-Ståndet återremitterat frågan.
Herr Montan: Jag bestrider ej återremiss.
Det k an väl sägas, att principen för dags¬
verkens utgörande till kyrkobyggnad efter
matlag är origtig; men den förklaras, då man
besinnar, att dylika prasstationer böra utgå
af hvarje individ, som till församlingen hö¬
rer. Hemmansegare hafva derförutan betyd¬
ligt större onus vid dylika byggnader, än an¬
dra, som i församlingen bo. Grunden är
följaktligen ej så obillig, som den, vid första
anblicken, synes vara.
Herr Leffler: Jag förenar mig med Herr
Falkman och vill, såsom exempel, åberopa det
vid Götheborg inträffade förhållande, att, vid
en ny kustförsamlingarnes kyrkas byggande,
flere tusende fattiga ledamöter af församlin¬
gen måst, för att lemna dagsverken till kyr¬
kobyggnaden, upphöra mångå dagar med de¬
ras egna arbeten och lidit stor förlust genom
uppoffring af den arbetsförtjenst, som de kun¬
nat eljest erhålla. Detta är ett drygt onus
för de fattigare och för dem vida fanbära¬
re, än för de mera bemedlade matlagen; och
grunden för denna praestation är, efter min
tanka, alldeles origtig.
Återremitterades, i anledning af de gjor¬
da anmärkningarne, till Lag-Utskottet.
§• 9*
Föredrogs å nyo Lag-Utskoltels Betan¬
Den 3 Februari.
kande N:o i i öfver Riksdags-Fullniägtigen fråu
Elfsborgs Län Hans Janssons Motion om upp-
häfvunde af 2 Gap. 3 §. Giflermåls-B.dken.
Herr Leffler: Jag har vid tvänne föregå¬
ende Riksdagur reserverat mig emot beslut i
samma fråga och har ej förändrat mitt tän¬
kesätt, hvarföre jag äfven nu reserverar mig
emot beslutet, om Utskottets Betänkande bi-
falles. Jag medgifver visserligen, alt inga
skäl till hinder för syskonbarn, att med
hvarannan ingå giftermål, kunna hemtas från
religionens sida; men jag tror dock, att Lag¬
stadgandet bör bibehållas för sedligbetens och
god ordnings skull; ty man bar sig bekant,
att syskonbarn, nästan såsom syskon, mån¬
gen gång lefva tillsammans från barndomen.
Lagbudet är derföre nyttigt att hejda oord¬
ning, helst det är ett åliggande för syskon¬
barn att, vid sökandet bos Kongl, Maj:t af
tillåtelse till giftermål, styrka, det de fört en
ordentlig lefnad. Hvad åter den oskäliga
kostnaden angår, så är den en sak, som bör,
efter min tanka, särskildt kunna afhjelpas.
Herr Ålund: Herr Leffler bar, till grund
för Lagbudets bibehållande, åberopat sedlig¬
heten och anfört, att Kongl. Maj:t ej tillåter
syskonbarns giftermål, förr än deras ordent¬
liga uppförande styrkes. I anledning häraf
får jag blott anmäla, att det icke varit Ut¬
skottet bekant, att brist i detta fall föran-
ledt Kongl. Maj:ts vägran af dylika ansök¬
ningar.
Herr Leffler: Jag vet, att bifall någon
Den 3 Februari.
6.97
gång meddelats, äfven örn oordning, i afse¬
ende på syskonbarns förhållande lill hvar¬
andra, egt rum; men jag har ändock velat å-
beropa åliggandet, under förmodan, alf de
flesta icke skola vilja blottställa sig för upp¬
gift om ett oordentligt förhållande.
Herr Ståhle: Jag instämmer uti Lag-Ut¬
skottets åsigt; men jag finnér tillika Lag-Ut¬
skottet hafva förbigått en väsendtlig omstän¬
dighet, som är ett vilkor för antagandet. Ne¬
dre Justitiag-Revisionens Embetsmäns löne¬
förmåner bestå till betydlig del uti sportel-
inkomster, hvaraf lösen för Resolutioner up¬
på syskonbarns ansökningar om giftermåls-
tillåtelser icke utgör ringa belopp, som, i hän¬
delse denna inkomst försvinner, bör på an¬
nat sätt ersättas. Således anhåller jag, att,
derest Lag-Utskottets Betänkande gillas, re¬
miss må ske till Stats-Utskottet, med anmo¬
dan att föreslå ersättning till bemälde tjen¬
stemän för de sålunda felande sportlerna.
Herr Ekerman: Jag förenar mig med
Herr Leffler och tillägger, att, om det nu
bänder, att syskonbarn, som ej kunna styrka
ordning och sedlighet, i afseende_på förhål¬
landet till hvarandra, få tillstånd att ingå äk¬
tenskap, skulle sedlighetens bud ännu mer
öfverskridas, om det nuvarande Lagstadgan¬
det upphäfdes.
Herr Montan: Jag förenar mig ej med
Herr Ståhle om remiss till Stats-Utskottet,
för att bereda Nedre Justiliae-Revisionens
Embetsman ersättning för sportler, som för-
Den 3 Februari.
lorås. I öfrigt gillar jag Lag-Utskottets för¬
slag, öfvertyga»!, att, om Rikets Ständer det*
samma antaga, och Kongl. Maj:t gifver bifall
dertill, Kongl. Maj:t drager försorg derom,
att Embetsmännen få ersättning för de för¬
lorade sportlerna.
Herr brosenius: Jag har länge ansett
förbudet för syskonbarn att ingå med hvar¬
annan giftermål såsom en qvarlemning från
den papistiska tiden. Deruti är jag ytterli¬
gare styrkt genom vissa Lag-Utskottets Le¬
damöters yttranden, hvarigenom sådana gif¬
termål ansetts såsom en inkräktning på det
heliga. I afseende härå har dock leuteration
egt rum emot penninge-afgift. Skillnaden
består deruti, att penningarne fordom utgin-
go till St. Petri stol, nu åter erläggas till
Konungens Ganzlie. Om sådana giftermål
skola anses skadliga för sedligheten, bör ock
ett o vi 1 kor ligt och ingen eftergift underka-
stadt lagförbud derför ega rum. Det är vis¬
serligen vigtigt, att vissa Embetsman förlora
inkomster genom förbudets upphörande; men
hvarken bör derifrån hemtas skäl för ogillan-
lande af en Lagförändring, eller bör det vara
omöjligt, att för hvad som förloras bereda
ersättning, om det behöfves. Denna Embets-
männens inkomst är dessutom précaire, helst
vissa år ansökningar om giftermålstillåtelse
för syskonbarn ej äro många.
Herr Ekerman: Jag vill blott anmärka,
att, vid mitt omdöme i denna fråga, hafva
Den 3 Februari.
699
Embetsroännens större eller mindre löne-in-
komster icke kommit i beräkning.
Uppå Herr Talmannens Proposition, först
om bifall af Betänkandet, oell derefter om
återremiss, svarades Ja och Nejj samt yr¬
kades votering, i afseende hvarå Herr Win¬
berg tilläde, att han ansåg densamma så myc¬
ket mera nödvändig, sora, då Ståndets tanka
ej är i allmänhet uttryckt, återremiss möj¬
ligen skulle blifva ett resultat, som ej vore
enligt med ståndets önskan.
Voteringspropositionen framställdes, upp¬
sattes, justerades och anslogs, så lydande:
”Den, som bifaller Lag-Utskottets Betän¬
kande N:o ii, lägger: Ja. Den det ej vill,
lägger: Nej.
Vinner Nej„ kommer Betänkandet, med
de dervid gjorda anmärkningar, att till Lag-
Utskottet återremitteras.
Tryckta Voteringssedlar utdelades till
Stånd ets Herrar Ledamöter, från hvilka de
upphemtade-s, enligt upprop, hvarvid Herrar
Winbladhj Kleman och Brovallius voro från¬
varande, en sedel aflades förseglad, och de
öfriga befunnos, vid öppnandet och uppräk¬
nandet, innehålla 29 Ja och i3 Nej; i följd
hvaraf Lag-Utskottets Betänkande N:o 11 an¬
sågs af Ståndet bifallet.
Den förseglade sedeln förstördes.
Herr Ståhle: Sedan Lag-Utskottets Be¬
tänkande numera blifvit af Ståndet antaget,
anhåller jag om remiss till Stats-Utkottet,
med anmodan att inkomma med förslag, hvar-
Den 3 Februari.
af medel skola anvisas till ersättning åt Era-
betsmännen i Nedre Justitiae-Revisionen för
de sportler, sorn de, i följd häraf, förlora.
Herr Falkman: Om Herr Ståhle fram¬
ställer frågan såsom sin enskilda Motion, kan
sådant honom icke förvägras; men jag tror
ej, att hela Ståndet bör, såsom dess gemen¬
samma beslut, bifalla en dylik remiss till
Stats-Utskottet.
Häruti förenade sig Herr Sanlesson.
Herr Ståhle yttrade, att han gerna för¬
klarar ifrågavarande Motion såsom sin enskil¬
da, hvarå han begär remiss.
Herr Santesson: Remiss lärer icke kun¬
na vägras; men jag anhåller, att densamma
må åtföljas af det enskilda yttrande af mig,
att, då Rikets Ständer besluta en Lagförän¬
dring såsom nyttig, det icke är ett åliggande
för Rikets Ständer att beräkna, huruledes Em¬
betsman, som genom Lagförändringen förlora
inkomster, skola derför undfå ersättning.
Om sådant iakttoges, skulle i sanning högst
besynnerliga förhållanden uppstå.
Häruti förenade sig Herrar Winberga
Langenberg, Helsingius, Winbladh, Strehle¬
nert, Ekerman, Lamberg och Leffler, hvilken
sistnämnde anmärkte, att Herr Ståhle bör,
enligt Riksdags-Ordnitigen, lemna den nu
muntligen gjorda Motion skriftligen författad.
Ståndet beslöt, att Motionen må hvila,
till d ess den, skriftligen författad, aflemnas.
Den 3 Februari.
§. io.
Efter det Allmänna Besvärs- oell Eco-
nomie-Ulskottets Betänkande N:o 20, i anled¬
ning af' väckt fråga om den gamla Psalmbo¬
kens aflysande frän bruk och nyttjande vid
offentliga Gudstjensten, blifvit å nyo före¬
draget, jemte de särskilda yttranden, Herr
Domprosten Lidman och Herr Leffler afgif-
vit, anförde Herr Leffler: Jag åberopar min
lill Protocollet bos Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottet lemnade reservation, i hän¬
delse Ståndet bifaller Betänkandet, hvilket jag
anhåller må återremitteras.
På de skäl, som de vid Betänkandet bi¬
fogade Reservationer innehålla, blef detsam¬
ma till Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottet ålerremitteradt.
§ ”*
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Allmänna Besvärs- och Economie-Ulskoltels
Betänkanden, nämligen:
1:0 N:o 21, angående tillstånd att dels
få anställa Marknader, som icke förut egt rum,
dels att frimarknader måtte lill enskilda Mark¬
nader förvandlas.
2:0 N:o 22, angående väckt fråga om in¬
rättande af en Fiscalstjenst i Consistorii-mål.
3:o N:o 23, angående grunden för beräk¬
ning af Planpenningar, eller det bidrag, Stam-
rotarne böra af Strö-rotarne erhålla.
702
Den 3 Februari.
4:o N:o 24, angående väckt fråga, rö¬
rande sammanbyggnad af kyrkor.
5:o N:o a5, angående vederbörandes be¬
frielse från hjelpedagsverks- och stängselskyl¬
dighetens utgörande till vissa boställen.
6:0 N:o 26, angående yrkad förändring
i stadgandet, att Rotehållarne vid Båtsmans-
hållet skola, vid äfventyr af böter, personli¬
gen sig vid Generalmönstringarne infinna.
7:0 N:o 27, angående väckt fråga om åt¬
gärders vidtagande till spridda Rote-andelars
sammandragande i möjligaste mån, och
8:0 N:o 28, angående väckt hemställan
om lindring för allmogen i den så kallade
Byggnadshjelpens utgörande.
§. it.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottels Betänkande, N:o 2g, rö¬
rande väckt fråga om en Köpings anläggande
i Bohus Läns skärgård, tillika med Herr Leff-
lers afgifna, uti bifogadl Utdrag af Utskottets
Protocoll meddelade, särskildta yttrande, uti
hvilket sednare Ståndets fleste Herrar Leda¬
möter sig förenade; Och, på grund deraf, å-
terremitterades Betänkandet.
§• 12-
Föredrogs å nyo och lades, på begäran,
ytterligare på bordet Allmänna Besvärs- och
Economie-Ulskottets Betänkande N:o 3o, i
Den 3 Februari.
anledning af väckta Motioner, rörande förän-
dradt fångföringssätt.
§. .3.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottels bordlagda Betänkande
N:o 3i, angående väckta frågor om Arbets-
Commenderingars upphörande, m. m.
Herr Santesson: ”Utskottets hemställan
synes visserligen i första påseendet billig;
men jag saknar dock den omständighet af
Utskottet iakttagen, att, der Arbetscommen-
dering är för ett sådant allmänt företag, om
än under enskildt Bolags utförande stäldt,
som till exempel Götha-Canal, och hvilket
arbete Kongl, Maj:t äfven förklarat vara att
anse såsom andra Kronans egna arbeten, kan
någon ersättning till Rote för under arbete
skadad eller död Soldat ej ifrågakomma. Der¬
emot har ett skäligt årligt understöd eller
pension åt en skadad och derföre afskedad
Soldat, äfvensom åt en död Soldats Enka el¬
ler Barn, aldrig vägrats af Götha Canal-Bo-
lag, hvilket fastmera bildat en egen Pen-
sions-Inrättning med fond för detta sedna¬
re ändamål. För närmare utredande häraf,
torde Herr Talmannen och Ståndet medgifva
delta Betänkandes bordläggning ännu en gång.”
Herr Leffler: Som Utskottets Afdelning
kände det särskildta förhållandet med Arbets-
Commenderingar vid Götha Canal-arbetet,
satte Afdelningen ej eller Götha Canal Bo¬
Den 3 Februari.
lag i denna omständighet uti samma cate-
gori med öfriga Bolag eller personer, som
redan ega eller få rättighet till Arbetscom-
menderingars begagnande; men, då målet fö¬
rekom hos Utskottet in pleno, afsågs ej den¬
na skillnad; utan Götha CanalBolag betrak¬
tades under enahanda praedicament, som öf¬
rige, för de arbetscommenderingar, som af
dem hädanefter begagnas.
Lades ytterligare på bordet.
Ståndets Herrar Ledamöter åtskiljdes kl.
f 3 e. m. och sammanträdde åter, till fortsätt¬
ning af plenum,
Eftermiddagen,
ki. 6.
§. 14.
Upplästes och lades på bordet följande
LagUtskottets Betänkanden, nämligen:
1:0 ]N:o 12., öfver Herr bVeslerslrands
Motion, att UnderRätts Utslag i mål, der nå¬
gon blifvit tilltalad eller dömd för brott,
hvarå fästningsstraff med eller utan arbete
bör följa, hädanefter må HofRätts pröfning
underställas, med en Ledamots särskilda
mening.
2:0 N:o i3, öfver Herr JFösterstrands
Motion om närmare bestämmande af Hof-
Rätternas pröfningsrätt i underställda brott¬
mål, med en Ledamots särskilda mening, och
Den 3 Februari.
3:o N:o 17, öfver Riksdagsfullmägtigen
från Jönköpings Län, Johannis SwenssoTis Mo¬
tion, om a fska ifan de af den i 48 och Cap.
Missgernings Balken föreskrifna urtjufva-ed-
§• *5.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets
bordlagde Belänkanden, nämligen:
1:0 N:o 32, angående väckt Motion om
undersökning i afseende på möjlig nedsätt¬
ning af Skeppsumgälder å Svenska fartyg,
2:0 N:o 33, angående gjorda Motioner
om Landsfiscalstjensternas upphörande,
3:o N:o 35, angående väckt fråga om
Registrering af åtskilliga otryckta Riksdags¬
handlingar,
4:o N:o 36, angående väckt fråga om
rättighet att leverera Ränte-hÖ och halm in
natura för Kongl. Holfstallets behof,
5:o N:o 37, angående väckta Motioner
om upphörande af National-Beväringen på
Gottland, och
6:0 N:o 39, i anledning af väckt fråga
om upphäfvande af en inom Upsala Län
fastställd By-Ordning.
§. 16.
Föredrogs å nyo, begärdes och lades
ytterligare på bordet Allmänna Besvärs- och
Borg. Stånd. Trot. vid Riksd. 1828—2g. 1. 45.
Den 3 Februari.
Economie-Utskottets Betänkande N:o 34> an¬
gående Motioner, dels atl den ännu beridna
delen af Smålands Husar-Regemente måtte
afsitta, dels att GeneralMönstringar malte hål¬
las endast hvart tredje år, utan några andra
mönstringar deremellan, och dels att håde
ryttare och soldater måtte få beklädas med
vadmal.
§• 17*
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Betänkande N:o 38, rö¬
rande yrkadt förbud emot otillåtna landt-
marknader, samt om militaira marknadsvak-
ter och inställande af en marknad i Borås,
hvarjemte fem Utskottets Ledamöters sär¬
skilda meningar upplästes.
Herr Cron: Emot Utskottets framställ¬
ning om militaira policevakter har jag ej nå¬
got annat att anmärka, än att de kunna re-
quireras från närmaste militaire-autoritet, hvil¬
ket skulle kunna tydas derhän, att man der¬
om endast behöfde tillsäga hos en närmast
boende corporal, och vådligt vore, att ställa
en sådan policevakt endast under en corpo-
rals befäl; hvarföre jag anser det äfven haf¬
va bort uttryckas, alt requisition borde ske
minst hos en compagniebefälhafvare.
Herr Leffler: Denna våda är ej att be¬
fara, ty ingen corporal vågar att, utan sär¬
skilda ordres, ställa sig i spetsen för en dy¬
Den 3 Februari.
lik vakt, utan requisitionen mäste anmälas
lios regiments-chefen.
Herr Winberg: Jag instämmer med dem
af Utskoltets Ledamöter, som reserverat sig
emot beslutet, och hegar, i anledning deraf,
återremiss.
Häruti förenade sig Herrar Richert,
Lindqvist, Cronius, Pelersson och Löf venius.
Herr Memsen: Jag tror mig böra upply¬
sa, att den åberopade marknaden i Borås,
Påskaftonen, ej är annat, än en mycket tal¬
rikt besökt torgdag, till hvilken lid de tra-
fiquerandes betalningsterminer äro utsatta.
Om någon otillåten handel der skulle för¬
spörjas, tillhörer det ju Stadens Police-Sly-
relse att sådant afböja, och jag anser det va¬
ra under värdigheten af ett Riks-Slånd alt
med dylik fråga sig befatta.
Herr Leffler: Reservationerna omfatta
tvänne omständigheter, den ena: den upp¬
gifna marknaden eller talrikare besökta torg-
dagen i Borås, och den andra: militaira po-
licevakter. Hvad den förra omständigheten
beträffar, är det upplyst, att marknad i Bo¬
rås ej skall ega rum Påskaftonen. Oslridigt
är ock, alt någon sådan ej eller är erkänd
och tillåten. Om oskick i denna del eger
rum, bör detsamma icke genom Rikets Stän¬
ders medverkan borttagas, utan i annan väg
åklagas. I fråga åter om de militaira police-
vakterna, bar en reserverande Ledamot trott,
alt desamma icke höra requireras förr, än o-
ordning förspordes och derifrån föranledt be-
708
Den B Februari.
hof af policevakt uppkommit; men Utskottet,
som ansett, att, oin denna princip egde rum,
skulle mången gång policevakten komma för
sent, har gått ut ifrån den synpunkt, att det
är bättre och lättare alt förekomma oord¬
ning, än alt afhjelpa olägenheterna af den¬
samma, sedan den redan skett. Inom Utskot¬
tet har det äfven blifvit upplyst, att en mi-
litairevakt blott af 12 man varit tillräcklig att
bibehålla ordning vid dylika tillfällen med
dem, hvarom i Utskottets Betänkande för-
mäles.
Herr Lundman: Jag bar öfvervarit må¬
lets behandling i Utskottet. Der upplystes,
att någon verklig marknad ej inträffar i Bo¬
rås, Påskaftonen, utan att då endast en mera
talrikt besökt torgdag eger rum. Om någon
oordning dervid skulle förspörjas, tillhör
det ofelbart Stadens PoliceStyrelse att den¬
samma afvärja, och, om Police-Styrelsen ej
sådant förmår, bör anmälan göras hos Lands-
höfdinge-Embetet, som, derest sådant befin-
nes nödvändigt, låter kungörelse i afseende
på oordningens hämmande utgå. Skulle i
öfrigt något förehafvas, som kunde anses stö¬
ra Påskhögtidens helgd, vore ju tillfälle att
sådant hos Pastors-Ämbetet till beifrande an¬
mäla; men Rikets Ständer anser jag icke böra
med frågan sig befatta. Således anser jag
Utlåtandet i denna del vara grundadt.
Herr Ålund: Efter min tanka är det 0-
möjligt att få tillräcklig militaire policevakt
för bibehållande af ordning vid marknader*
Den 3 Februari.
7°9
Jag anhåller, att Betänkandet må återremit¬
teras, och torde Utskottet lästa uppmärksam¬
het på vådan af militaire-myndiglieters in¬
blandning vid dylika tillfällen. Jag är af
den öfvertygelse, att ordningen derförutan
kan bibehållas, och jag hemtar exempel af
Örebro Stad, der hvarje lördag är talrikt
besökt torgdag, och der, särdeles högtidsaft-
narne, folksamlingen är ofta så stor, som på
någon marknad i Sverige. Under den lid
jag varit Stadens styresman, hafva vid dyli¬
ka tillfällen inga excesser försports. Då man
blott varsamt umgås med allmogen, bibehål¬
ies ordningen lätt, hvilket ock lyckats mig
genom eget bemödande och med biträde af
några få StadsBetjente.
Herr Leffler anmärkte, att föremålet för
Utskottets Utlåtande är landtmarknader.
Återremitterades, i anledeing af de gjor¬
da anmärkningarne, till Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskoltet.
§. 18.
Föredrogos Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottets i tryckta exemplar lill
Ståndets Herrar Ledamöter utdelade och
med skriftligt missiv beledsagade Betänkan-
den, hvilka Ståndet, uppå Herr Talmannens
Proposition, beslöt må, utan uppläsning, nu
läggas på bordet, för att vid nästa Plenum
710
Den 3 Februari.
uppläsas ocli till afgörande förekomma, näm¬
ligen:
1:0 N:o 4o, angående förd klagan der¬
öfver, att Bergsmännen inom Nerikes och
Vestmanlands Bergslager blifvit ålagde att
vid masugnarne begagna malmvågar, i stället
för skoflar, samt alt till deras bytt-arbetare
ovilkorligen lemna kostpenningar, m. m.,
2:0 N:o 4 h angående ytterligare före¬
kommen fråga om uppbud till Skallgång och
örn disposition af jagtmedlen i Östergöthlands
Län,
3:o N:o 42> angående yrkat! lindring i
skjutsningsbesväret vid ekevirkets forslande,
4:o N:o 43, i anledning af väckt fråga
om förklaring och tillägg vid Kungörelsen
af den 17 Mars 1824, rörande Economiska
Besigtningar å Kyrkoherde Boställen, m. m.,
5:o N:o 44’ * anledning af väckt fråga
om rättighet för enskilda jordegare, bolag
och Städers Borgerskap, att, utan hittills
brukliga omgångar, anlägga begrafningsplatser,
6:0 N:o 45, i anledning af väckt fråga
om förvaltningen af enskildta Bolags eller
Socknars Spannmålsmagazin,
7:0 N:o 46» angående Helsingebuldans
stämplande, och
8:0 N:o 47. i anledning af väckt fråga
om Nya EvangeliiBoks-förslagets antagande,
samt om fri tryckning af de vid berörde för¬
slag fogade bönerna.
Den 3 Februari.
§• *9‘
Följande i tryckta exemplar till Ståndets
Herrar Ledamöter utdelade och med skrift-
missiv beledsagade StatsUtskottets Betänkan»
den anmäldes och blefvo, efter Ståndets,
uppå Herr Talmannens framställning, nu fat¬
tade beslut, utan uppläsning, bordlagde, för
att vid nästa Plenum uppläsas och till af¬
görande föredragas, nemligen:
1:0 N:o 34, angående Sörforss Kronö-
Laxfiske-Arrendatorers ansökning om efter¬
gift i Taxan för trenne år, m. m.,
2:0 N:o 35, angående nedsättning i ar¬
rendet för Carl Gustaf Stads Krono-Tull-
qvarn,
3:o N:o 36, angående Utskylder till Sta¬
den Nyköping af Landshöfdinge-Residence-
liuset derstädes,
4:o N:o 37, angående fortfarande af det
understöd utaf Stats-medlen, som Carlskro¬
na Stads fattigvårdsinrättning hittills åtnju¬
tit, samt om tillökning deruti;
5:o N:o 38, angående Förste Kamrnar-
Musici Berndt Crusells Pension,
6:0 N:o 40, angående inrättande af en
allmän klubb för alla fyra RiksStåudens le¬
damöter,
7:0 N:o 43, angående förändring af stad¬
gandet uti Kongl. Placatet den 27 Augusti
1723, rörande vilkoren för Bergsbruks an¬
läggande,
8:0 N:o 44, angående ifrågaställd förän-
Den 3 Februari.
driiig i tiden för leverering af Krono Ar¬
renden,
<y.o N:o 45, angående understöd af all¬
männa medel för Arvika Köping,
so:o N:o 46, angående uppresandet af
en minnesvård vid Lutzen, der Konung Gu¬
staf II Adolph stupade,
11:0 N:o 47» angående Arrende-nedsält-
liing för Rörby och Barkarby hemman,
12:0 N:o 49> angående uppförande af
ett KronoMagazin vid Mörby-Långa Köping
på Öland,
i 3:o N:o 5o, angående inrättande af ett
Rikets Ständers Archiv,
i4:o N:o 5r, angående uppförande af ett
Lazarettshus på Gottland,
i5:o N:o 52, angående anslag af all¬
männa medel till åtskilliga vägars förbättran¬
de, anläggande och underhåll, och
16:0 N:o 53, angående låne-anslag till
en brobyggnad öfver Tranarps-Å.
§. 20.
Efter nu skedd uppläsning, lades till
liandlingarne följande fran Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln communicerade Memorial,
nemligen: af Herr Gustaf Montgommerie_, an¬
gående Nummer-Lotteriets upphäfvande; af
Herr S. E. Hallencreutz } om uppresande af
ett Monument vid Lutzen åt Konung Gu¬
staf II Adolph; af Herr Georg Ascel af Sir
len_, örn förslag, att en allmän författning
Den 3 Februari.
7i3
mätte utfärdas derom, att skog skall sex al¬
nar på båda sidor om allmän lands- och
häradsväg, ifrån det trädens telningar upp¬
skjutit lill 2 alnars höjd, af de väghållande
underqvistas, samt om förbud emot bruket
att vintertiden till vägstakning nyttja unga
träd af gran och tall, upphörande af de så
kallade Djeknepenningarne, upphörande af
all slags klämtning utom vid eldsvåda, och
att endast en ringning till Gudstjenst må e-
ga rum; af Herr F. L. Rosenqvist af Åkers-
hultj om ändring af 21 Cap. 3 §. Rältegångs-
Balken; af Herr Gustaf Hjertaj om förslag
till Stadga, angående invisningar, som emel¬
lan enskilda personer eller bolag inom Pö¬
ket utställas; af Hans Excellence, Herr Gref¬
ve Jacob De la Gardieangående af det så
kallade gamla Höganäs Stenkolsverks Bolag
yrkad rättighet till Statsverkets fordran i fram¬
lidne Hans Excellence, Herr Grefve E. Ruutlis
sterbhus; och af Herr Carl von Qvanten,
angående förändring i Kongl. Förordningen
den 5 December 1788, rörande fattigas för¬
sörjning.
§• 21.
Upplästes och lades till handlingarne
ankomna Protocolls Utdrag från Hedervärda
Bonde-Ståndet för den 3o sistlidne Januari,
innefattande, att Ståndet bifallit Slals-Utskot-
tets Memorial N:o 3p, Banco-Utskottets Be¬
tänkande N:o 7, och Lag-ULskollets Betan»
7*4
Den 6 Februari.
kände N:o 5, samt låtit bero vid sistnämnda
Utskotts Utlåtande N:o 27.
Plenum slutades kl. 8 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 6 Februari.
Plenum klockan 10 f. m.
§• i-
Upplästes ifrån Högvördiga Preste-Stån-
det ankomna Protocolls-Utdrag för den 3
dennes, innefattande bifall till Banco-Utskot-
tets Betänkanden N:ris 7 och 9, Lag-Utskot¬
tets N:ris 2 och 6, samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets N:ris 21, 22 och 23,
samt af Expeditions-Utskottet, under N:ris
i5 och 16, afgifna förslag till underdåni¬
ga skrifvelser till Kongl. Maj:t ifrån Rikets
Ständer.
§• 2.
Upplästes och lades på [bordet följande
Lag-Utskottets Betänkanden, nemligen:
Den 6 Februari.
715
i:o N:o i5, i anledning af Herr Profes¬
sorn Pehr Olof Gravanders Motion om an¬
gelägenheten af en Lag, som bestämmer, i
livad förhållande Pastorer och Kyrkovärdar,
eller andra förvaltare af Kyrko- och Fattig-
Cassor, böra ansvara för yppad Cassa-brist; och
2:0 N:o 18, öfver Herr Georg Axel af
Sillens Motioner om afskaffande af klämtning
vid andra tillfällen, än då eldsvåda inträffar,
samt om inskränkning i nu brukliga ring¬
ningar.
§• 3.
Upplästes LagUtskottets Memorial N:o
3(), af innehåll, alt, sedan Lag-Utskottet, i af-
gifvet Utlåtande N:o 8, på anförda skäl för¬
klarat sig ej vara behörigt att taga befattning
med Herr Domprosten Holmströmss Herr
Prosten Dedekinds samt Herr Klemans från
Högvördiga Presle-Ståndet samt Väliofl. Bor¬
gare-Ståndet till Utskottet remitterade Motio¬
ner, angående ändringar och tillägg i Instru-
ctionen för Rikets Ständers Justitiae Ombuds¬
man, så hade Väliofl. Borgare-Ståndet samt
Hederv. Bonde-Ståndet berörde Utlåtande gil¬
lat, hvaremot Höglofl. Ridderskapet och A-
deln ansett ärendet tillhöra Lag-Utskottets
upptagande och behöriga behandling, samt
Preste-Ståodet detsamma till Utskottet åter¬
förvist; hvilket förhållande af Utskottet an¬
mäldes, för vidtagande af den åtgärd, sotn, i
anledning af 44 §• 3 mom. al Riksdags-Ord-
Den 6 Februari.
ningen, kunde finnas Lora härutinnan vidare
ega rum.
Ståndet beslöt, att, jemlikt 44 §• 3 mom.
Riksdags-Ordningen, remittera lill Constitu-
tions-Utskottet, att afgöra, hvarthän ofvan¬
nämnda Motioner böra förvisas.
§• 4-
Protocollel för den i och 3 dennes ju¬
sterades.
§• 5-
Herr TVesterstrand begärde ordet och an¬
förde: ”Sedan Motioner i Vällofl. Borgare-
Ståndet, angående Gårdfarihandel!!, väckts, och
desamma remitterats till vederbörligt Utskott,
har jag inhemtat, att i Högvördiga Preste-Stån-
det och HedervärdaBonde-Ståndet,så väl skrift¬
liga som muntliga anföranden i detta afseende
förekommit; och, som dessa, i mer eller mindre
del, äro rigtade emot Ulricehamns Borgerskap,
utbeder jag mig att, till vederläggning deraf,
få lill en början fästa Vällofl. Borgare-Stån¬
dets uppmärksamhet å följande omständighet
ter: I Ulricehamns Stad finnas 2:ne slags
handlande Borgare, det ena under benämning
Handlande, och det andra Gårdfarihandlande,
hvilka sednare äro underkastade klander. Hela
denna personal utgör likväl endast omkring
g a io stycken, med 2, 3 å 4 beljenter hvar¬
dera, och det är denna stora massa, utgörande
Den 6 Februari.
VI
vid pass /\0 personer, sorni de vidsträckta Rikena
Sverige och Norrige uteslutande åstadkommer
så många landsskadliga oredor, enär Borås
handlande samt 7 å 800 gårdfarihandlan¬
de bönder, enligt Herr Gravilla i Högvör-
d i ga Preste-Ståndet yttrade mening, härifrån
höra alldeles undantagas; en mening, som
vunnit sanclion af en viss annan person, som
likväl hvarken af slägtskaps- eller andra för¬
hållanden bordt låta förleda sig att,emotGrund-
lagarne, höja sin röst i deliberationerna. Jag
har aldrig sökt förringa hvarken Borås hand¬
landes eller Vestgötha-allmogens lefnadssätt
eller sedlighet; men, då det lärer blifva svårt
att styrka ett annat förhållande i afseende
på Ulricehamns handlande, så hade jag af
män, som göra anspråk på bildning och
upplysning, haft skäl att vänta mer benägna
och städade uttryck, än som man fått lä¬
sa i tidningarne, rörande denna handels¬
gren. Den omständigheten, att Ulricehamns
handlande skulle vara framför andra kända
för lurendrägeri, vederlägges genom allmänna
handlingar och tidningar, hvari mer än säll¬
synt förekommer, att någon Ulricehamns bor¬
gare finnes inblandad i så beskaffade frågor.
Ulricehamns invånare äro häremot, framför
de flesta andra ortens invånare, kända för
sina väfnaders godhet, och, så länge en bon¬
de får genom resor föryttra sina alster,
tyckes väl stadsborgaren ock böra ega ena¬
handa rättighet. Min mening är likväl icke,
att inlåta mig, rörande den enas eller andras
Den 6 Februari.
hallre eller mindre rätt lill den öfverklagade
handelns drifvande, ulan jag vill endast söka
vederlägga de förekomna, i min tanka, nog
ensidiga yttranden, som egt rum. Utom förr
hemälda Gårdfarihandlande Borgare, som ut¬
göra circa 10, finnas i Ulricehamn omkring
■jo handlande borgare, så alt hela antalet
är vid pass 80 samt således öfver 5o min¬
dre, än Herr Grevillius upptagit, och är
med Handelsbetjenterna en lika öfverdrif¬
ven uppgift, och bör jag härvid anmärka, att
inga Contingentborgare nu mera finnas i Ul¬
ricehamn, sedan dessa för omkring 4 år till¬
baka afskaffades, till ett antal af 60; dock torde
det vara dessas lill varö, Herr Grevilliusx minnet
återkallat och i calcuien upptagit. Herr Gre-
<villii yttrande, att bland Ulricehamns Hand¬
lande skall vara intaget slödder, förtjenar ic¬
ke annat besvarande, än att man beklagar,
det dylika utlåtelser kunna undfalla den till
sagtmod och enighet förmanande läraren;
dock torde jag i förbigående, för min egen
skull, få upplysa, att personer till Borgare
blifvit antagna, emot så väl Magistratens sorn
Borgerskapets bifall, genom klagan öfver
Magistratens vägran, dels hos Kongl. Maj:t
och dels i Höglofl. Kongl. Commerce-Colle-
gium/’
”Jag skulle vara i tillfälle att hänvisa till
de största källorna för lurendrägerihandelns
utöfvande, efter hvad i min hemort är kändt,
men undgår att nu vidare utlåta mig härom.”
”Dessa mina yttranden anhåller jag vörd¬
Den 6 Februari.
7'9
samt må få afgå till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskoltet, för att behandlas i sam¬
manhang med de dit afgångna Motionerna i
detta ämne.”
Lades på bordet.
§. 6.
Herr }Vestman anhöll, att, då han är för
närvarande anställd i trenne Utskott, nämli¬
gen: Constilutions-, Ståndets Canzlie- och En-
skildta Besvärs-Utskolten, men han, vid e-
emottagandet af befattningen i det sistnämn¬
da, reserverat sig att ej längre densamma bi¬
behålla, än tilldess flere Ståndets ledamöter
sig infunne, och enär Ståndet nu mera blif¬
vit med trenne nya ledamöter förökadt, ho¬
nom måtte tillåtas alt ifrån Enskildta Be-
svärs-Utskottet entledigas; och, sedan Herr
Westman till Ledamot derstädes i sitt ställe
föreslagit Herr Modifij biföll Ståndet Herr
Westmans begäran samt anmodade och utsåg
till Ledamot i Enskildta Besvärs- Utskottet
Herr Moditij hvilken ock åtog sig denna be¬
fattning.
§. 7-
Föredrogos å nyo följande Lag-Utskottets
bordlagda Betänkanden, nämligen:
1:0 N:o i3, öfver Herr Westerstrands
Motion om närmare bestämmande af HofRätts
pröfningsrätt i underställda brottmål, jemte
Den G Februari.
Herr HofRälts-RåcIet Berg von Lindes afgifna
särskildta yttrande i ämnet.
Herr Bachert instämde uti Herr HofRätts-
Rådet Berg von Lindes reservation.
Betänkandet bifölls, och
2:0 N:o 17, öfver Riksdagsfullmägtigen
från jönköpings Län Johannes Svenssons Mo¬
tion om afskaffandet af den i 48 och 49 Cap<
MissgerningsBalken föreskrifna urtjufva-ed.
Bifölls.
§. 8.
Å nyo föredrogs Lag-Utskottets Betän¬
kande, N:o 12, öfver Herr Wester strands Mo¬
tion, att UnderRätts Utslag i mål, der någon
blifvit tilltalad eller dömd för brott, hvarå
fästningsstraff, med eller utan arbete, bör föl¬
ja, hädanefter må HofRätts pröfning under¬
ställas; hvarjemte upplästes det särskildta yt¬
trande, Herr Landegrenj såsom Utskottets
Ledamot, afgifvit, och hvaruti Herrar J. von
Lindecreutz och Gezelius instämt.
Herr Landegren: Ӂberopande den af
mig emot Lag-Utskottets ifrågavarande Be¬
tänkande afgifna reservation, kan jag ej med
Utskottet instämma uti tillstyrkande af Herr
Wester strands Motion. Lagbudet, om upphö¬
rande af underställningsskyldighet af Utslag
i edsöresmål, har öfver 20 år varit gällande,
utan att någon olägenhet deraf försports. Af
samma skäl, som Utslag i edsöresmål skulle
underställas, borde underställningen äfven ut-
Den 6 Februari.
Sträckås lill flera andra gröfre brott, för hvil¬
ka högre straff, än för edsöre-brott, är stad¬
gadt; och derigenom skulle HofRätternas gö¬
romål nära fördubblas, och Statens förut dry¬
ga kostnad för fångars underhåll betydligt
förökas, utan att något nyttigt ändamål der¬
igenom vinnes.”
Häruti förenade sig Herrar Moditij Cron
och Gezelius samt anhöllo om återremiss.
I anledning häraf, återremitterades Be¬
länkandet JN:o 12 till Lag-Utskottet.
§• 9-
Föredrogs åter Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets bordlagda Betänkande,
N:o 3o, angående förändradt fångföringssätt,
hvarjemte upplästes de särskilda yttranden,
som Herr Grefve Jacob Hamilton och Herr
Friherre Jacob Cederström i ämnet afgifvit.
Herr Helsingius: ”Fångskjutsen har alltid,
förefallit mig som en särdeles svår sak för
vår allmoge, och jag har alltid ansett det va¬
ra orätt, att en brottsling skall få åka fritt,
om han ock kunde betala sin skjuts, då en
resande gesäll ej får begagna gästgifvareskjuls
för sina egna penningar, äfvensom jag ej för¬
står, hvarföre en båtsman skall få åka, då en
soldat måste gå; men, sedan jag nu haft tid
att närmare öfverväga det, som blifvit an-
fördt emot fångars transporterande till fots,
så inser jag visserligen de svårigheter, som
Borg. Stand. Brot. vid Riksd. 1828—2g. /. \ö.
722
Den 6 Februari.
dervid, åtminstone för närvarande, möta, och
delar således Utskottets tanka i den delen af
saken, äfvensom jag fullkomligt delar Herr
Grefve Hamiltons åsigt i principen oell ej kan
frångå den säkra förmodan, att det på mån¬
ga orter och vid många tillfällen kunde vara
lämpligt att låta fångar gå, endast de behö¬
rigen classificerades och derefter fängslades;
hvilket säkerligen, om brottslingarnes antal
fortfar alt ökas så, sorn i sednare tider, snart
kommer att blifva en nödvändighet. Dere¬
mot kan jag icke undgå att finna det vara
nog hardt, att fortfarande tillåta 2:ne fångar
åka efter en, och 5 efter två hästar. Det
kan visserligen i godt väglag låta sig lätt gö¬
ra; men, då man tillåter det höst och vår i
elakt väglag, så ålägger man med detsamma
den fria mannen, som intet ondt gjort, att
springa vid sitt eget åkdon och se brottslin-
garne bättre lottade, än han sjelf, som knappt
får begagna den obeqvämaste platsen, då det
någon gång går litet lättare, så att han ej
behöfver frukta att för mycket angripa sin
bästa egendom, sina hästar; och, då ett mera
billigt stadgande härom synes mig vara så
mycket mera angeläget nu, sedan fråga upp¬
stått att anskaffa särskilda vagnar, hvilka na¬
turligtvis blifva tyngre, än böndernas egna,
så får jag, med anledning af hvad jag nu haft
äran anföra, om återremiss ödmjukast anhålla.”
Herr Noréus: Jag förenar mig med Herr
Grefve Hamilton och anser vigtigt, att, åtmin¬
stone i de mer bebodda provincerna afSve-
Den 6 Februari.
fige, iler äfven fångtransporter oftast ifråga¬
komma, försök måtte göras, för att underlät¬
ta nuvarande fångföringssält; ty man bör här¬
vid taga i betraktande ej mindre den lunga,
som derigenom nu hvilar på allmogen, än de
betydliga kostnader, sorn tillskyndas Stats¬
verket, och hvilka år i 826 öfverstigit det vid
sednusle Riksdag gjorda anslaget med icke
mindre, än en summa af 110,749 3° sk.
3 rst. B:co. Saken förtjenar verkligen upp¬
märksamhet, och jag inser icke, hvarföre ej,
vid fångtransporter i de södra delarne af Ri¬
ket, delta kan försökas. Det är ej sagdt, att
sådant skall ske med gröfre brottslingar, utan
med försvarslösa personer, hvilka utan fara
kunna föras tillsammans, och hvarigenom all¬
mogens nuvarande dryga skjutsningsbesvär
skulle betydligen lättas. Den åsigt af Herr
Grefve Hamilton delar jag äfven, att, då nä-
ringslösa personer skola förpassas till den ort,
der de hafva sitt näringsfång, de må, afskil-
de, åtfölja en transport af gående fångar, un¬
der gemensam fångbevakning. Derigenom kan.
det må bända förekommas, att dessa närings-
lösa, som eljest, under den långa vandrin¬
gen, frestas och kanske nödsakas alt antin¬
gen genom tiggeri eller brott söka åtkomma
det oumbärliga, begå förbrytelser, utan, så¬
lunda inställde bos sina husbönder, skola de
möjligen förbättras.
Herr Löfvenius: Jag instämmer uti den
af Herr Grefve Hamilton yttrade åsigt, hvil¬
ken jag äfven delat, såsom ledamot på den
724
Den 6 Februari.
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets
Afdelning, som handlaggt målet.
Herr Ståhle: Jag förenar mig med Herr
Grefve Hamilton och Herr Noreus samt til¬
lägger, att, då i Danmark så tillgått och till¬
går med fångars transporterande till fots, som
Herr Grefve Hamilton uppgifvit, inser jag ej
eller, hvarföre det icke ock kan verkställas
i Skåne, som endast är afskildt från Danmark
genom en smal vattenränna.
Herr Cron: Jag förenar mig med Herr
Noreus derom, att försök böra göras med fån¬
gars transporterande till fots, i synnerhet
som kostnaden lill fångföringen öfverstigit
det vid sista Riksdag dertill bestämda Stats¬
anslag med en summa, öfverskjutande 110,000
Rd. B:co.
Herr Landegren instämde häruti.
Herr Strehlenert: Äfven jag instämmer
med Herr Nore'us derom, att de af Herr Gref¬
ve Hamilton föreslagna försök med fångars
transporterande till fots böra ske; dock anser
jag härvid böra iakttagas, att lösdrifvare ej
få åtfölja egentliga brottslingar. Derigenom
skulle det möjligen . inträffa, att lösdrifvare,
hvilka ej kunna fängslas, få tillfälle att rym¬
ma och jemväl förleda de öfriga lill dylika
försök.
Herr Levton: ”Jag instämmer fast heldre
i Herr Grefve Hamiltons och Herr Nore'i yt¬
tranden, som erfarenheten visat, att, utom
den dryga kostnad, det nuvarande fångsfö-
ringssättet förorsakar Staten, detsamma med¬
Den 6 Februari.
för för den skjutsande bonden oberäkneliga
skadeföljder.”
Herr Rydström förenade sig med Herr
Grefve Hamilton.
Herr Falkman: Med de talare, som yr¬
kat upphörande af det nuvarande fångförings-
sättet, kan jag ej mig förena, öfvertygad, att
ej betydlig besparing i kostnaden genom för¬
ändring häruti skulle för Statsverket vinnas.
Visserligen komme allmogens skjutsningsbesvär,
åena sidan, att lindras; men, å den andra,skulle
fångars transporterande till fots föranleda lill
ökad bevakning, som medförer stor kostnad.
Hufvudsaken är, efter min tanka, att kunna
hindra fångarne från rymning. Delta kan
svårligen åstadkommas, om fångarne få gå
Jill fots, emedan de då ej kunna fängslas som
nu, utan måste åtminstone vara fria från fjet¬
tra r på fotterna. Jag hemställer, om det är
möjligt, alt uti vårt glest bebodda land till
fots transportera fångar utan en betydlig be¬
vakning, särdeles om aftnarne, då mörker in¬
faller, eller genom större skogar. Det kan
då vara lätt för arrestanterna att practisera
sig bort och uti skogarne undanhålla sig. På
denna grund anhåller jag om bifall till Be¬
tänkandet, utan att likväl angå uti det der fö¬
rekommande förslag om så kallade fångvag¬
nar. Anskaffandet af dessa vagnar och un¬
derhållandet deraf skola betydligen öka kost¬
naden. Jag tror således, att de hittills be-
gnade vagnar med mera fördel och besparing
kunna bibehållas.
726
Den 6 Februari.
Herr Leffler: I Utskottet hur jag delta¬
git i målets behandling och vill således ej nu
upprepa de skäl, som i Utskottets Betänkan¬
de förekomma, Jag är för öfrigt till en del
förekommen af Herr Falkman. Jag bestrider
icke återremiss och tror det må hända vara
tjenlig t, att försök med förändradt fångfö-
ringssätt göres i några provincer, såsom t. e.
Skåne; men jag instämmer derjemte uti Herr
Falkmans tanka, att besparing i kostnaden ej
blifver betydlig, hvarvid jag afser ej mindre
den större fångbevakning, som erfordras, än
äfven den längre tid, som för forslandet åt¬
går, Jag har ibland andra förslag äfven hört
nämnas det, att, vid verkställigheten åtta å
tio arrestanter skulle med jernkedja samman¬
bindas, Derigenom kunde det inträffa, att
mången för brött anklagad, men icke derom
öfverbevist och möjligen oskyldig, skulle blif¬
va med verkliga förbrytare sammanbunden.
Bifall till ett beslut, hvaraf följden blefve så¬
dan, vill åtminstone jag icke taga på mitt sam¬
vete, Det nya föreslagna fångföringssättet är,
i afseende på dylika möjligen oskyldiga, mera
skamligt och mera utmärkande, än det, då de
föras på vagn. Jag föreställer mig ock de
stora olägenheter, som af dessa fångtransport-
caravaner skulle, vid deras sammanträffande på
landsvägarne, uppkomma. Mycket buller skul¬
le ega rum både af soldater och fångar. Des¬
sa sednare kunde ej eller förhindras att livi»
la sig på större fält eller andra platser, hvar-
Den 6 Februari.
vid tillfälle lätt kunde beredas till rymning.
Slutligen får jag tillägga, att jag hört flera af
allmogen önska det gamla fångföringssättets
bibehållande, än yttra sig vara böjda för det
nya föreslagnas antagande. Åtminstone bär
detta erfarits, i afseende på de omdömen i
ämnet, hvilka ledamöterna af Hedervärda
Bonde-Ståndet uti Allmänna Besvärs- och E-?
conomie-Utskottet meddelat,
Herr Ståhle: Att kostnaden genom det
föreslagna nya fångföringssättets antagande
Betydligen minskas, derom är jag fullkomli¬
gen öfvertygad. Om, hvad utrikes är ve»
dertaget, bär infördes, att flere arrestanter
transporterades, sammanbundna med en jern¬
stång, den ena med den andra, beböfves vis¬
serligen icke någon stor bevakningspersonal,
Jag har sett 20 å 3o arrestanter på detta
sätt utrikes föras utan svårighet, endast un¬
der bevakning af tvänne så kallade Fång-
Sergeanter; och ingen fara har försports vid
dessa fångcaravaners anträffande, utan man har
tryggt färdats förbi desamma. Jag anhåller
örn Betänkandets åtefremiss, med anmodan
till Utskottet, att sig yttra, hvad afseende
må fästas å det, sorn härom nu blifvit
upplyst.
Herr Lundman: Jag förenar mig med
Ilerrar Falkman och Leffler, Af denna tan¬
ka har jag ock varit vid målets afgörande af
Utskottet. Besparingen i kostnad genom det
nya fångföringssättet blir, efter min tanka,
icke stor, då man öfverväga»- den erforderlig
js8 Den 6 Februari.
ga större bevakningen och födan för dem,
som transporteras, den längre tid, sorn kom¬
mer alt för transporten åtgå. Flere audra
olägenheter ega äfven rum. Arrestanterne kun¬
na lägga sig på vägen, blifva sjuka o. s. v.
Och huruledes skulle i sådant fall med de
öfrigas oafbrutna forsslande förfaras? Jag be¬
strider dock ej återremiss, då till äfventyrs,
efter de af Herr Ståhle lemnade upplysnin¬
gar, försök med det föreslagna nya fångfö-
ringssättet ej vore utan sin nytta.
Herr Falkman: I afseende på Herr St dil¬
les uppgift, att tvänne fång-sergeanter, eller,
såsom de hos oss kallas, tvänne fånggewal¬
diger skola kunna bevaka och framföra ett
större antal arrestanter, med jernstänger sam¬
manbundna, vill jag blott anmärka, att så¬
dant förhindras derigenom, alt en eller flere
blifva sjuka och måste, då de ej vidare kun¬
na transporteras, qvarlemnas på något ställe
under vägen med nödig bevakning, hvilken
således förminskas och blifver för de öfriga
arrestanternas vidare forslande otillräcklig;
och. då sjukdomen blifver långvarig, uppstår
slutligen nödvändighet att på vagn transpor¬
tera en sådan sjuk arrestant till närmaste
häkte, der han må kunna vidare vårdas.
Herr Ståhle: Denna omständighet, som
lika lätt kan inträffa med en arrestant, hvil¬
ken åker, som med en, hvilken går, förhin¬
drar icke verkställigheten utrikes; ty, då ar-
reslalen sjuknar, afpollctteras han från den
Den 6 Februari.
72D
öfriga transporten och föres på vagn tillka¬
sta häkte.
Herr Winbladh instämde med Herr Leffler.
Herr Noréus: Jag påstår ej någon total
förändring i det nuvarande fångföringssättet,
utan önskar blott, att försök må dermed göras.
Det är äfven ostridigt, att det måste urskil¬
jas, hvilka fångar böra föras på det gamla
sattet, och hvilka på det nya. Bestämman¬
det deraf synes mig böra bero af Konungens
Befallningshafvande, och det kan ej bestri¬
das, att kostnaden, som mången gång utgif-
ves för skjuts åt försvarslösa, som skickas
från den ena ändan af Riket till den andra,
bör kunna undvikas. Nyttigare vore det i
sanning, om denna kostnads belopp lemnades
den försvarslösa, med rättighet att bosätta
sig, hvarest han lämpligast funne.
Herr Langenberg: Jag förenar mig med
Herr Falkman. Förändring i fångföringssät¬
tet har många svårigheter med sig. Forslan¬
det af fångarne till fots skulle ega rum alla
tider på året, således äfven höst och vår.
Flere hafva länge varit fängslade och förmå
tilläfventyrs ej att gå längre väg, än en half
mil om dagen. Skor skola ock för dem va¬
ra i beredskap. Må hända kunde någon be¬
sparing beredas; men jag befarar dock många
ledsamheter samt instämmer med Herr Falk¬
man derom, att fångföringssättet, såsom det
nu är, med bibehållande af de lätta vagnar,
som för närvarande begagnas, icke må upp-
lräfvas.
Den 6 Februari.
Herr Noreus: Äfven årstiden för dylika
fångtransporter bör urskiljas; men detta vill
jag skola bero af Konungens Befallningshaf¬
vande att bedöma. Besynnerligt vore, om
ej Konungens Befallningshafvande skulle i det¬
ta afseende få pröfva omständigheterna, hu¬
ruvida vissa arrestanter lika väl kunna un¬
der bevakning forslas till fots, som åkande.
I öfrigt torde Ståndets uppmärksamhet böra
fästas derpå, att, hvad Herr Falkman och de,
som med honom sig förenat, anfört, jemväl
föranleder återremiss af Betänkandet.
Herr Letfi er: I afseende på de ifråga-
ställda nya vagnarne för fångars transporte¬
rande, får jag blott anmärka, att de ej äro
af Utskottet tillstyrkta i annat fall, än så vi¬
da bruket deraf vore med bättre besparing
förenadt. Uppmärksamheten torde ock böra
fästas derpå, att 5 personer på en vagn, men
utan packning, som arrestanter sällan med¬
föra, äro för ett par hästar mindre tyngd,
an 3 åkande, som medhafva saker.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet N:o 3o blef, i anledning af de dervid
gjorda anmärkningar, återremitteradt.
§. 10.
Föredrogos å nyo följande Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottets Betänkan-
den, nämligen:
i;o N;o 3i, i anledning af väckta frä*
Den 6 Februari. nZi
gor om arbetscomtnenderingars upphöran¬
de, m. m. och
2:0 N:o 34) rörande Motioner, dels att
den ännu beridna delen af Smålands Ilusar-
Regimente måLte få afsitta, dels alt General-
Mönstringar måtte hållas endast hvart tredje
år, utan några andra Mönstringar deremel¬
lan, och dels att både Ryttare och Soldater
måtte få beklädas med vadmal.
Herr Aspelin anhöll, att dessa Betänkan-
den måtte ytterligare få hvila på bordet, e-
när Herr Aspelin fogat anstalt om anskaffan¬
de af åtskilliga, vid afgörandet, nödiga upp¬
lysningar, som icke ännu kunnat erhållas.
Med bifall till denna begäran beslöts,
alt nämnde tvänne Betänkanden må ytterli¬
gare bordläggas.
§. 11.
Upplästes och godkändes af Expeditions»
Utskottet uppsatt förslag Lill Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj;t, an¬
gående Riksdagens förlängande på en månad.
Detta förslag, som från Högvördiga Pre-
ste-Ståndet hit öfverlemnats, blef, påteck-
nadt, afsändt till Hedervärda Bonde-Ståndet,
%• 12'
Upplästes och lades på bordet meddeladt
Utdrag af Hedervärda Bonde-Ståndets den¬
na dag hållna Protocoll, innefattande Dess
Ben 6 Februari.
beslut, efter del deraf, att Borgare-Ståndet
den 21 sistlidne Januari till Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottet remitterat de Motio¬
ner, för hvilkas behandling Bonde-Ståndet, en¬
ligt Protocolls-Utdrag af den g nästförut-
gångne, begärt ett särskildt Utskotts sättande.
§• i3.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskotlets Utlåtande N:o 4°> an"
gående klagan deröfver, att Bergsmännen
inom Nerikes och Vestmanlands Bergslager
blifvit ålagde att vid masugnarne begagna
malmvågar, i stället för skollär, samt att till
deras hyttarbetare ovilkorligen lemna kost¬
penningar, m. m.
Herr Ekerman: Det är, efter mitt om¬
döme, mycket besynnerligt, att det skall for¬
dras ett särskildt lagstadgande derom, att
byttegare böra gifva sina hyttarbetare kost¬
penningar. Sådant anser jag böra bero af
enskildt aftal. Om någon byttegare ingått
deri att betala kostpenningar till arbetarne,
bör det ej verka derhän, att de förra skola
framdeles dertill förpligtas.
Herr JSore'us: Jag medgifver, att stad¬
gandet om kostpenningar för hyttarbetare
synes vara till sin grund besynnerligt; men
jag känner, att verklig oordning i blåsningar-
ne föranledt Öfvermasmästaren Lundgren och
Bergmästaren Hulphers att bereda detta stad¬
gande. Förut erhöll hyttarbetaren hos den
Den 6 Februari.
733
ena byttegaren bättre kost, bos ilen andra
sämre. Derifrån uppkom olika bemödande
vid masugnens skötande ocb ojemnhet i tack»
jernsblåsningen; det var ej nog, att blåsnin-
gen för den enskilda bergsmannen försum¬
mades, utan blåsningen i bela sin gång för¬
sattes. Derföre ansågs förändring i aflönings-
grunden nödvändig, ty det bör ihogkommas,
att hyttarbetarne sysselsättas ej blott åt en
enskild Bergsman, utan för ett helt hyttelag.
Genom de af Öfvermasmästaren Lundgren
tillvägabragta föreskrifter om malmvågars
nyttjande och kostpenningar till arbetarne
bar ock blåsningen i Vester-Bergslagen hun¬
nit lill en så förbättrad gång, att der med
yttersta tacksamhet ihogkommas Öfvermas¬
mästaren Lundgrens förtjenster.
Herr Ekerman: Jag kan visserligen ej
tala i ämnet med samma erfareidret, som
Herr Noreus; men, hvad de ifrågavarande
kostpenningarne beträffar, kan jag ej inse,
hvarföre desamma ovilkorligen ega rum i
det fria bergsmannayrket, då det icke ens
är stadgadt för handtverkerierna.
Herr Montan: Då äfven jag har någon
erfarenhet i detta ämne, instämmer jag med
Herr Noréus om nyttan af kostpenningar för
hyttarbetare. Herr Noréus har, i anled¬
ning af Herr Ekermans anmärkning, upplyst,
att ett sådant är nödvändigt för hela mas¬
ugnens drift, då hyttarbetare icke bibehål¬
las på samma ställe, om den ena lemnäs
bättre, den andra sämre kost. Det är ej nog,
734
Den 6 Februari.
att blåsningen för den ena bergsmannen kan
försittas, utan skada tillfogas afven derige¬
nom den bergsman, för hvars räkning blås¬
ningen derefter vidtager.
Herr Langenberg förenade sig med Her¬
rar Noréus och Montan.
Herr Noréus: Jag tillägger, att alla de
ifrågasatta föreskrifterna äro af sådan nytta,
alt de, såsom economiska stadgatiden, bor¬
de utsträckas äfven till de hyttelag, som ej
antagit dem. Denna anstalt är af högsta
vigt för tackjernslillverkningens jemna och
säkra gång, hvilken rubbas genom hyttar-
betarnes försumlighet. Det kan vara en god
bytta, som, då arbetarne äro tillförlitliga,
lemnar godt tackjern; men, försittes den åter,
inträffar motsatsen, ehuru tackjernet tillver¬
kas af samma malmer, som det förut lemna-
de goda. Såsom bruksegare, räknar jag på
att ifrån en af mig känd bytta få godt tack¬
jern; men, af ofvannämnda anledning, kan
jag deruti bedragas och, då jag den ena gån¬
gen fått detsamma godt, den andra åter er¬
hålla ett tackjern, som icke kan användas,
ehuru försedt med samma stämpel, som det
förra. Det jemna bemödandet för tackjerns-
tillverkningens förbättring lägger grund för
jernhandteringen i framtiden. Derföre måste
detta economiska tvång ega rum. Hvad å~
ter beträffar malmvågarne, hafva de blifvit
antagna, i den mån de funnits nyttiga, och
endast fördomen har verkat, att ej alla bergs¬
män desamma antagit.
Den 6 Februari.
735
Herr Santesson: Jag skulle gerna instäm¬
ma med Herr Ekerman uti den af honom
gjorda anmärkning, att besynnerligt synes
vara, det frågan om kostpenningar för hytt¬
arbetare ej får bero af enskildt aftal mellan
dem och hyttegare, om jag ej, af hvad an¬
dra talare i ämnet anfört, inhemtat, att fö¬
reskriften icke egentligen är eli tvång emel¬
lan egare och arbetare, utan fastmera alt an¬
se såsom en bolagsregel emellan egarne eller
delegarne i hyttelaget. Arbetarne hade näm¬
ligen förut hållits med kost olika af särskil¬
da egare, funnit sig olika belåtna och, ehu¬
ru arbetande för ett och samma bolag, skölt
tackjerns-blåsningen olika, allt efter som de
funnit sig med kosthållningen mer och min¬
dre väl belåtna. För min del kan jag ej
inse någon olägenhet genom denna anstalt
för tjenaren uppkomma.
Herr Noreus: Jag anhåller om åtterre-
miss å Betänkandet, på det alt föreskrifter¬
na, hvarom nu fråga är, må, såsom allmän¬
na economiska stadganden, utredas och be¬
stämmas.
Discussionen ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 4°, bief, i anledning af de der¬
vid gjorda anmärkningar, till Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskoltet återremitteradt.
§• i4-
Föredrogos å nyo och bi föllos följande
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottels
Utlåtanden, nämligen:
73 G
Den 6 Februari.
1:0 N:o 4i, angående ytterligare före¬
kommen fråga om uppbud till Skallgång och
om disposition af Jagtrnedlen i Östergöth¬
lands Län.
2:0 N:o 42> angående yrkad lindring i
skjutsningsbesväret vid Ekvirkes forslande.
3:o N:o 43» i anledning af väckt fråga
om förklaring och tillägg vid Kongl. Kun¬
görelsen den 17 Mars 1824, rörande econo-
miska besigtningar å Kyrlioherde-boställen,
rn. m.
4:o N:o 44» i anledning af väckt fråga
om rättighet för enskilda Jordegare, Byalag
och Städers Borgerskap, ätt, utan hittills
brukliga omgångar, anlägga begrafningsplat-
ser, och
5:o Nio 45, i anledning af väckt fråga
om förvaltningen af enskilda Bolags elier
Socknars Spanmåls-Magasiner.
§. i5.
Föredrogos å nyo följande tvänne All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskottets Be-
tänkanden, nämligen:
1:0 N:o 46» angående Helsingebuldans
stämplande, och
2:0 N:o 47» ' anledning af väckt fråga
om nya EvangeliiBoks-förslagets antagande,
samt om fri tryckning af de vid berörda för¬
slag fogade Bönerna.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
Den 6 Februari.
§■ 'G.
Föredrogos å nyo oell biföilos följande
tvänne Stats-Utskottets Betänkanden, näm¬
ligen:
1:0 N:o 34, angående Sörforss Krono-
Laxfiskes-Arrendatorers ansökning 0111 efter¬
gift i Taxan för 3 år, m. m., och
2:0 N:o 35, i anledning af vackt fråga
om nedsättning i Arrendet för Carl Gustafs
Stads Krono-Tullqvarn.
§• <7*
k nyo föredrogs Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 36, i anledning af Herr Lvfvehii
från Borgare-Ståndet remitterade Motion, an¬
gående Utskylder till Staden Nyköping af
Landshöfdinge-Residencehuset derstädes, äf¬
vensom Afgifter till Städerna i allmänhet för
Kronans dervarande egendomar, hvarjemte
upplästes Herr Sanlessons särskilda mening
och Reservation, hvaruti flere af Utskottets
Ledamöter instämt.
Herr Löfvenius: ”Herr Santesson har
uti sin Reservation så väl och så utförligt
afhandlat detta ämne, och då jag, till hela
sin vidd; instämmer med honom och de fle¬
ra Höglofl. Stats-Utskottets Herrar Ledamö¬
ter, som uti denna Reservation sig förenat,
tror jag rnig, för bifall till återremiss, hvar¬
berg. Slnnd. Trot. vid Riksd. 1828—ug. T. 47-
7 38
Den 6 Februari.
om jag vördsamligen anhåller, hafva föga el¬
ler intet att tillägga.
Då jag yrkat, att öfriga Rikets Städer,
hvilka, lika med Staden Nyköping, blifvit,
genom dylika Fastighetsköp, som nu ifråga¬
varande, i saknad af deras lagliga rätt, borde
den återvinna, och jag fördenskull, sedan jag
framställt de skäl, som berättiga Nyköpings
Stad till erhållande af dess — jag förnyar
det än en gång — rättmättiga, af Konungen
gillade, fordran af Staten, så, då det hvarken
tillkom mig, eller var i min förmåga att upp¬
gifva förhållandet i andra Städer, i hvad
Stadsafgifter af Fastigheter der angår, så kun¬
de min mening icke vara annan, än att des¬
sa öfriga Städer skulle tillvinna sig deras
rätt på samma väg, som Nyköpings Stad fått
sig den bestämd, och jag har härmed blott
åsyftat den åtgärd, att genom Rikets Hög¬
kil. Ständers Beslut få antaget, att dylika
Stads-afgifter skola af Statsmedlen gäldas, se¬
dan pröfvadt blifvit, hvilka dessa afgifter ä-
ro, och huru de böra utgå. För Nyköpings
Stad åter tror jag denna fråga vara tillräck¬
ligen utredd, och jag kan icke antaga det
skäl, Höglofl. Stats-Utskottet anfört (hvilket
är i Reservationen tillräckligt vederlagdt), så¬
som giltigt för vägran af bifall på min Mo¬
tion. Jag kan ej föreställa mig, att, om
Kongl. Maj:t och Kronan inköpte ett Rust¬
håll, Rustningsskyldigheten för samma hem¬
man i samma stund skulle upphöra, och det¬
ta onus derigenom falla så mycket tyngre på
Den 6 Februari.
öfriga, lika beskaffade, hemman. Jag före¬
ställer mig, att för hål landet härutinnan måt¬
te vara likaså för Stad, som Land; ännu mer
tror jag, att andra Städer böra i detta, li¬
kasom i andra fall, njuta samma rättvisa med
Stockholms Stad, och jag önskar och ifrar, att
både för Stad och Land bibehålla den gam¬
la regeln i helgd, att en egendom, genom
ombyte af egare, ej kan förändra sin natur.
Jag förnyar vördsamt milt yrkande om åter-
remiss, med anhållan, att detta mitt yttran¬
de måtte få densamma åtfölja.”
Herr Ålund: Jemte det jag instämmer
uti Herr Santessons reservation, anhåller jag,
på de deruti väl utvecklade skäl, om återre-
miss af Betänkandet.
Häruti förenade sig Herr Lamberg.
Heir fVinberg hemställde, om ej instäm¬
mande uti reservationen må vara Ståndets
gemensamma och enhälliga tanka, hvilken ock
af Ståndets Herrar Ledamöter, i enlighet här¬
med, förklarades; dock reserverade sig Herr
Aspelin_, hvilken deltagit i målets afgörande,
såsom Ledamot af Stats-Utskottets Utgifts-
Afdelning, och der icke varit af skiljaktig tanka.
I anledning af hvad sålunda anmärkt
blifvit, återremitterades Betänkandet N:o 36
till Stats-Ulskotlet.
§. 18.
Vid å nyo skedd anmälan af Stats-Ut-
skollels Betänkande N:o 3^, angående fort¬
Den 6 Februari.
farande af det understöd utaf Statsmedlen,
Carlscrona Stads Faltigsvårds-Inrättning hit¬
intills åtnjutit, samt om tillökning deri, hem¬
ställde Herr Talmannen, om ej Ståndet, med
afseende derå, att Ståndets Ledamot Herr
Kleman, som gifvit tillkänna sig vara af sjuk¬
lighet hindrad att i dag tillstädesvara, begärt
målets ytterligare bordläggning, för upplys¬
ningars meddelande, till nästa Plenum, må
dertill samtycka; hvilken hemställan af Stån¬
det bifölls.
§• *9-
Å nyo föredrogs Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 38, angående den Förste Kam-
mar-Musicus Berndt Crusell tillagda pension,
jemte vid utlåtandet bifogade reservationer
af Herrar Santesson och Stähle.
Herr Landegren: ”Vid föredragning till
afgörande hos detta Riks-Stånd den 29 sist-
lidne December af Stats-Utskottets Utlåtan¬
de N:o 9, angående fortfarande af vid sed-
naste Riksdag beviljadt anslag för anläggan-
.de af en vattenledning till Carlskrona, be¬
mödade jag mig att fästa Högtärade Ståndets
uppmärksamhet derpå, att de gjorda fram-
ställningarne om allmänna anslag och låne-
biträden voro så mångfalldiga, att Statsver¬
ket ej egde förmåga att uppfylla dem alla,
att således en gradation dem emellan, i af¬
seende på deras mer eller mindre allmänna
nytta och nödvändighet, borde upprättas,
Den 6 Februari.
samt att, i följe deraf, om, i den ordning
Stats-Utskoltet utarbetade utlåtanden öfver
ifrågavarande sökta biträden, Rikets Ständer
skulle desamma pröfva, Rikets Ständer, ge¬
nom bifall lill ett först ifrågasatt mindre
nyttigt eller nödvändigt anslag, betoge sig
möjligheten att bifalla penningebiträde för
sedermera anmälande behof, af den allmän¬
na nytta och nödvändighet, att detsamma ej
borde afslås eller uppskjutas, och hemställ¬
de derföre, att, till förekommande af dessa
olägenheter, antingen alla Stats-Utskottets Be-
tänkanden och Utlåtanden, angående allmän¬
na anslag och lånebiträden, borde på en gång
Rikets Ständers pröfning underställas, åtfölj¬
de af en fullständig tableau eller öfversigt,
hvad sorn blifvit hegardt och af Utskottet
till- eller afstyrkt, eller ock, att Stats-Ut-
skottet kunde anmodas att låta författa en
förteckning öfver alla dylika postulater, med
provisionelt yttrande, hvilka anslag och lån
Utskottet ansåg sig framdeles kunna komma
att till- eller afstyrka, samt att besörja om
samma förtecknings skyndsamma tryckande
och utdelande till Riks-Ståndens Ledamöter,
äfvensom jag, för min del, ansåg det olämp¬
ligt att bestämma ett anslag, innan man på
samma gång kunde afgöra, hvarifrån medlen
för anslaget skulle hemtas.
Ehuru, oaktadt dessa betänkligheter,
Högtärade Ståndet biföll det då ifrågavaran¬
de anslaget, såsom vid sista Riksdag anvi-
sadt, men ej begagnadt, behagade dock Stån¬
Den 6 Februari.
det fästa de» uppmärksamhet vid mi» fram-
stäiluing, att densamma till Stats-ULskoltet
ölverlemnades, åtföljd af Stå»dets anmoda»
till Utskottet att författa e» förteckning öf¬
ver alla lill dess handläggning från Riks-
Stånden remitterade Utgifts- och Anslags-
frågor, med provisionelt yttrande, hvilka an¬
slag och lån Utskottet ansåg sig framdeles
kunna komma att till- eller afstyrka.
Enär nu åter fråga är om bifall till ett
anslag af allmänna medel, utan att Ståndet
ännu fått emottaga det af Stats-Utskotlet ä-
skade ofvanberörda yttrande, och då jag, så
vidt af mig beror, anser mig förpliglad, att
ej blottställa mig för det inconsequeuta hand¬
lingssättet, att bifalla penninge-utgil ler, innan
jag vet, hvarifrån medlen dertill skola hem-
tas, och att, utan kännedom om alla fordra¬
de anslags och lånebiträdens belopp, beskaf¬
fenhet och nödvändighet, genom bifall till
först framställda behof, betaga mig möjlighe¬
ten att bifalla de sedermera anmälande an¬
slag af den allmänna nytta och nödvändig¬
het, att samhällets val fordrar deras uppfyl¬
lande utan uppskof, så får, med åberopande
af hvad jag den 29 sistlidne December an¬
fört, och med hufvudsakligt instämmande i
de reservationer, tvänne Utskottets Ledamö¬
ter, Herrar Ståhle och Santesson, emot nu
ifrågavarande Utlåtande anmält, jag anhålla,
alt ärendet iå till Stats-Ulskottet återremit¬
teras, ellfi ock, med dess afgörande Hardi ö-
Deri 6 Februari.
jas, intilldess Utskottet behagat fullgöra Högt-
ärade Ståndets ofvannämnda anmodan.”
Herr Santesson: Då de af mig och Herr
Ståhle i detta mål gjorda resetvalioner ato
ett åberopande af de reservationer vi afgif-
vit, i anledning af Stals-Utskottets i dag yt¬
terligare bordlagde Utlåtande N:o 37, torde
mig tillåtas att dessa sednast nämnda reser¬
vationer uppläsa; hvarefter Herr Santesson
desamma uppläste, och anförde sedermera:
Jag har förutsett, att, då de frågor, sorn ut¬
göra föremål för Ståts-Utskottets Betänkan-
den N:is 37 och 38, skulle hos Ståndet fö¬
redragas, komme anmärkningar att ega rum,
i följd af Herr Lanclegrens den 2g Decem¬
ber förlidet år gjorda Motion. Af denna an¬
ledning har jag äfven fästat Stats-Utskottets
uppmärksamhet derpå, att sistnämnda Mo¬
tion ej der behandlats. Den upplysning har
då mig meddelats, att densamma väl föreva¬
rit på Utgifts-Afdelningen, men utan derpå
fästadt afseende. Afdelningen har funnit det
svårt alt afgifva provisiönella yttranden öf¬
ver anslag och lånfrågor, samt ansett sig ej
eller vara pligtigt att emottaga särskilda fö¬
reskrifter för målens behandling, hvilken Af¬
delningen skulle fortsatta i den ordning, må¬
lens beskaffenhet föranledde. I öfrigt bör jag
gifva tillkänna, att min och Herr Stå/lies re¬
servationer, i afseende på Betänkandet N:o
37, voro aflemnade redan före Jultiden för¬
lidet år samt verkade Sakens bordläggning
fjorton dagar. Sedermera har Stats-UlsköU
744
Den 6 Februari.
tet funnit sig böra afgöra sådana frågor, som
varit dertill utredda. Jag inser visserligen
nyttan af de provisionejla yttranden, Herr
Landegren förutsatt; men efter det sätt, hvar¬
på sakerna nu behandlas, tror jag det vara
svårt, om ej omöjligt att dylika yttranden af¬
gifva. Jag bestrider icke återremiss; men jag
fruktar dock, att dermed ingenting uträttas,
helsi de vigtigare Betänkaoden äro snart att
från Stats-Utskottet förvänta. Inkomst-Be¬
tänkandet är redan under tryckning, och Ut-
gifts-betänkandet är äfven under allvarsam
handläggning.
Herr Aspelin: Frågan om Förste Kam-
mar-Musici Crusells Pension var af Utgifts-
Afdelniugen afgjord, innan Herr Landegrens
Motion der föredrogs. Jag tror således, att
det ännu icke meddelade svaret på Herr Län-
degrens Motion ej bör uppehålla närvaran¬
de frågas afgörande.
Herr Ekerman: Hvad Förste Kammar-
Musici Crusells pension beträffar, torde det
böra erinras, att densamma ej är ett nytt an¬
slag, utan endast fortsättning af ett gammalt,
som Crusellj om jag minnes rätt, redan år
1808 erhållit, och hvarom han ytterligare af
tvänne Konungar försäkrats. Endast rädd¬
håga, att anslaget skulle icke ega rum, om
spectaclerna korame att upphöra, har föran-
ledt Crusell till den förnyade ansökningen.
Hvad Herr Landegrens Motion angår, har den
varit hos Stats-Utskottets Ulgifts-Afdelning
föredragen, men innefattar ett förslag, sora
Den 6 Februari.
svårligen kan verkställas. Sedan Borgare-
Ståndet, i anledning af Hedervärda Bonde-
Ståndets inbjudning alt deltaga i det, af Riks-
dagsfullmägtigen från Elfsborgs Län Anders
Danielssons Memorial föranledda, beslut om
föreskrifter och tids föreläggande för Stats-
Utskottet, i afseende på dess Betänkanden,
öfverlemnat frågan till Utskottet, till den up-
märksamhet, densamma kan finnas förtjena,
bar jag ej kunnat föreställa mig annat, än att
Herr Landegrens Motion är under samma ca-
tegori med Anders Danielssons Memorial,
hvilken mening, då ämnet i går hos Stats-
Utskottet förevar, ock syntes vara Stats-Ut-
skottets flera Ledamöters.
Herr Montan: Jag instämmer med Herr
Landegren och finner det vara svårt att be¬
döma utgifter, innan Stats-Utskottet före¬
slagit, hvarifrån de skola utgå. Jag föreslår
derföre, att frågor, dylika med den närvaran¬
de, må hvila, till dess Stats-Utskottet svarat
på Herr Landegrens Motion.
Då tiden redan framflutit till klockan -|
3 e. m., uppskjöts fullföljden af denna diseus-
sion, och Ståndets Herrar Ledamöter åtskilj¬
des, men sammanträdde åter till fortsättning
af Plenum,
Eftermiddagen j
kl. 6.
§. 20.
Upplästes och lades på bordet följande
746
Den 6 Februari.
Allmänna Besvärs- och Economie-Ulskottets
Utlåtanden, nämligen:
i :o N:o 48, om Skårgårdshemmans-ega-
res befrielse från kronoskjuts,
2:0 N:o 49> om elt gemensamt mynts
antagande,
3:o N:o 5o, om allmän rättighet lill fi¬
ske på kronans vatten i yttre skären,
4:o N:o 5i, i anledning af väckt frå¬
ga om Gästgifvare-gårdars anläggande å
Wermdön, och
5:o N:o 5a, om Ordinarie Domares skyl¬
dighet att ersätta Vicariers resekostnader i
vissa fall.
§• 21.
Fortsattes den, enligt i g §. af detta
Prolocoll, förehafda discussiön, i anledning
af Stats-Utskottets Betänkande N:o 38, hvar¬
vid Herr Cron yttrade: För min del skulle jag
finna nyttigt, att Stats-Utskotlet uppgifver
förteckning på dit remitterade Motioner; men
jag vill ej utsträcka min begäran derhän, att
Stats-Utskottet tillika skall lemna provisionel-
la yttranden öfver dem, utan jag nöjer mig
med en enkel förteckning, för att stadga min
egen öfvertygelse om den ena eller andra
utgiftens större eller mindre nödvändighet,
och denna begäran synes mig vara lätt upp¬
fylld genom ett Utdrag af Utskottets Diari¬
um, hvilken åtgärd kan af hvilken Canzlist
gom helst verkställas.
Den 6 Februari.
747
Herr Winberg: Jag anser frågorna böra
skiljas åt. Här förekommer först hufvudfrå-
gan, som rörer anslaget till Förste Karnmar-
Musici C rus eils pension, förut stad fästad t och
af tvänne Konungar försäkradt, och jag tror
ej, att, om ock saken återförvises, utgången
Llifver annan, än den Stats-Utskottet före¬
slagit. Den andra frågan åter är Herr Lan-
clegrens Motion, och, ehuru det ej är omöj¬
ligt för Utskottet att uppgöra den begärda
tableaun, anser jag Ulskottet dock ej hafva
tillfälle att på förhand säga, hvilka sökta an¬
slag kunna af- eller tillstyrkas; och jag tror
ej, att Ståndet af en sådan täbleau skull kun¬
na hemta någon synnerlig' ledning. Således
håller jag före, att Utskottets yttranden med¬
delas i samma form hädanefter, som hit¬
tills.
Herr Cron: Jag finnér ej, att Rikets Stän¬
der beviljat något anslag till pension för
Förste KammarMusicus Crusell. Således an¬
ser jag ej det nu ifrågavarande såsom en
fortsättning af ett redan faststäldt. På den¬
na grund förenar jag mig med dem af Stån¬
dets Ledamöter, som begärt återremiss.
Herr Talmannen fästade Ståndets upp¬
märksamhet derpå, om ej, då Herrar Santes■
sons och Ståhles reservationer äro gemen¬
samma för Stats-Utskottets Betänkandeu N:ris
37 och 38, men det förra är i dag ytterli¬
gare bordlagdt, äfven det sednare må hvila,
för att på samma gång, som det förra, löie-
komma.
748
Den 6 Februari.
Herr Santesson: Ehuru reservationerna
angå bägge Betänkanderna, tror jag dock frå¬
gorna kunna särskildt behandlas, såsom af
olika natur. Anledningen, hvarföre reserva¬
tionerna vid N:o 37 åberopats vid N:o 38,
är, att det sednare omfattade ett anslag af
Statsmedlen, likasom N:o 37.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde Betänkandet N:o 38
till bifall, hvarvid svarades Ja, blandadt med
något Nej, och begärdes votering.
Följande Voterings-Proposition uppsat¬
tes, justerades och anslogs: ”Den, som bifal¬
ler Ståts-Utskottets Betänkande N:o 38, läg¬
ger: Ja. Den det icke vill, lägger: Nej.
Vinner Nej, kommer Betänkandet att, i
anledning af de dervid gjorda anmärkningar,
till Stats-Utskottet återremitteras.”
Tryckta VoteringsSedlar utdelades till
Ståndets Herrar Ledamöter, ifrån hvilka de
hopsamlades, enligt upprop, hvarvid följan¬
de voro frånvarande: Herrar Noréus, Hies-
sleiter, Strehlenert, Arosenius, Kleman, Bro¬
vallius, Donner, Levton, Memsen, Bergelin,
TVestman, Richert och Gezelius, en sedel af-
lades förseglad, och de öfriga befunnos, vid
öppnandet och uppräknandet, innehålla 19
Ja och i3 Nej, i följd hvaraf Stats-Utskot-
tets Betänkande N:o 38 ansågs bifallet.
Den förseglade sedeln förstördes.
Ifrån beslutet reserverade sig Herrar
Ståhle, Montan, Cron och Landegren, af
hvilka den förstnämnde åberopade de, vid
Den 6 Februari.
målets afgörande af Utskottet, af honom an¬
förda skäl.
§ 22.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Stats-Utskottets Betänkanden, nämligen:
1:0 N:o 4°. °m inrättande af en allmän
klubb för alla fyra RiksStåndens Ledamöter,
2:0 N:o 43. i anledning af väckta Mo¬
tioner om förändring af Stadgandet uti Kongl.
Placatet den 27 Augusti 1723, angående vil¬
ltor en för Bergsbruks anläggande,
3:o N:o 44» 1 anledning af ifrågaställd
förändring i tiden för levereringen af Krono-
arrenden,
4:o N:o 45, angående understöd af all¬
männa medel för Arvika Köping,
5:o N:o 46) i fråga om uppresandet af
en Minnesvård vid Lutzen, der Konung Gu¬
staf 11 Adolph stupade,
6:0 N:o 47» i anledning af väckta frågor
om nedsättning i arrendet för hemmanen
Rörby och Barkarby,
7:0 N:o 49, angående uppförande af ett
Kronomagazin vid Mörbylånga köping på
Öland,
8:0 N:o 5o, angående inrättande af ett
Rikets Ständers Archiv, och
9:0 N:o 5i, angående uppförande af ett
Lazarettshus på Gottland.
Veu 6 Februari.
§. 23.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Utlå¬
tande (jN:o 52.), angående anslag af Allmän¬
na medel till åtskilliga vägars förbättrande,
anläggning och underhåll.
Herr Cron: Utskottet har förklarat de
Irenne frågorna om vägars anläggning och
underhåll, som i Betänkandet förekomma, al¬
la vara af ingen större omfattning. Den af
Anders Nilsson från Carlstads Län omfor¬
ma Ida väg är dock af en sträckning utöfver
3:ne mil och har för afsigt att förena Werm¬
land och Dalsland med Norrige, samt skall
fortgå till Fredricshall. Jag har sett denna
väg och funnit den hafva flera besvärliga
passager, såsom öfver mossar, och fordra fle¬
ra broar. Kostnadsförslaget uppgår till icke
mindre summa, än r 1,870 Rd. 8 sk. B:co.
En sådan kostnad är i sanning för mycket
tryckande för Nordmarks Härad. Denna väg
är visserligen gagnelig för nämnda Härads-
hber; men den är äfven gagnelig för Landet
i det hela. På dessa skäl anhåller jag om
återremiss.
Herr Leffler: I går afgjordes af Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottet in ple-
110 frågor om vägars anläggning, och, om jag
ej missminner mig, voro de nu ifrågavaran¬
de vägarne deribland. Utdrag af Stats-Ut-
skottets Protoeoli i dessa ämnen är ock till
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet
meddeladt. Det väcker i sanning min förun¬
Den 6 Februari.
?5t
dran, alt Stats-Utskottet vid denna Riksdag
behandlar dylika frågor enskildt, då vid fö»
regående Riksdagar de blifvit afgjorda af
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskotten gemensamt. Af det sätt, som
nu iakttages, skall följden ock blifva den,
att Pvikets Ständer få afgöra samma sak två
gånger. Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottet har verkligen tillstyrkt vissa vä¬
gars anläggning och föreslagit något helt
annat än Stats-Utskottet; och jag kan ej på¬
minna mig annat, än att deribland äfven äro
de vägar, hvilkas bekostande af Staten Stats-
Utskottet nu afstyrkt. Dessa fiågor mäste
dock äfven vara af economisk beskaffenhet.
Herr Santesson: Min öfvertygelse är den,
att dessa frågor äfven böra såsom economi-
ska behandlas. Jag anhåller således, antin¬
gen att Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52
må hvila, intilldess att Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets Utlåtande om vissa
vägars anläggning och underhåll inkommer,
elier ock att förstnämnde Betänkande må å-
terremitteras för gemensam behandling af
bägge Utskotten.
Herr Cron: Jag får tillägga, att Nord¬
marks härad nyligen besvärats med en ny
vägs anläggande för oommuuicationen med
Norrige. Väl har något bidrag dertill af
Statsveiket lemnats, dock otillräckligt.
Herr Winbladh och Herr Mattson före¬
nade sig med Herr Cron om återremiss, hvar¬
vid Herr Mattson tilläde, att han anser nya
Den 6 Februari.
landsvägars anläggande lika nyttigt, om ej
nyttigare, än Canalers upphjelpande, i syn¬
nerhet hvad Götha Canal beträffar, som re¬
dan medtagit allt för mycket Statens tillgån¬
gar, och som troligen kommer att förfalla,
då anslaget af Rikets Ständer upphör.
Discussioneri ansågs slutad, och Betän¬
kandet, N:o 52, återremitterades till Stats-Ut-
skottet.
§• 24.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 53, angående Låneanslag till en
brobyggnad öfver Tranarps-Å.
Herr Leffler: I Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet är ett mål anhängigt, af
lika beskaffenhet sorn delta, emedan det an¬
går broars byggande, och Utskottet har äm¬
nat communicera sitt beslut med Stats-Ut-
skottet. Vid detta förhållande begär jag å-
terremiss.
Häruti förenade sig Herr Santesson och
begärde återremiss för målets gemensamma
behandling af Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskotten.
I anledning häraf, återremitterades Be¬
tänkandet N:o 53 till Stats-Utskoltet.
Plenum slutades kl. | 8 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 9 Februari.
Den 9 Februari.
Plenum klockan 10 f. m.
§• 1.
Protocollet för den 6 dennes justerades.
Derefter anförde Herr Noreus, alt lian,
i anledning af den anmälan, som förlidna
Plenidag blifvit gjord, att mål, sorn tillhört
Stats- oell Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottens gemensamma behandling, af Stuts-
Utskottet ensamt voro handlagda, uti Stats-
Utskottets Canzli efterfrågat förhållandet och
förnummit, att de ifrågavarande Motionerna
varit af Hedervärda Bonde-Ståndet endast
till Stats-Utskottet remitterade, hvilket må
hända kunnat härleda sig deraf, att, då re¬
misserna af Bonde-Ståndets Canzlie expedie¬
rats, det ansetts tillräckligt, alt i de till
Stats-Utskottet afgående Protocolls-Utdragen
blott utsätta nämnda Utskott.
Herr Lejfler: Jag får, i anledning här¬
af upplysa, alt, enligt till Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottet ankomna Protocolls-
Utdrag, Motionerna voro remitterade till
Stats- samt förstnämnda Utskott gemensamt.
§• 2.
Herr Talmannen anmälde, att Riksdags-
JSorg. Ständ. Fröt. vid Riktd. 1828—ag. 1. 4^-
754
Den g Februari.
fullmägtigen för Upsala, Herr Brovallius >
hvilken före Julhelgen förlidet år, med Stån¬
dets bifall, rest till hemorten, men af inträf¬
fad sjukdom hindrats att sig inställa, enligt
hvad en annan värd ledamot af Ståndet
gifvit tillkänna, nu mera är så tillfrisknad,
att hans återkomst till Riksdagsorten är att
förvänta antingen vid slutet af denna, eller
vid början af nästinstundande vecka.
§• 3.
Upplästes och lades till handlingarne
från Hedervärda Bonde-SLåndet ankomna Pro-
tocolls-Utdrag, innefattande bifall af Banco-
Utskottets Memorial N:o 8 och Betänkande
N:o g, Lag-Utskottets Belänkanden N:ris 2,
3, 4, 6, 11 och 14, samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets N:ris 20, 21, 26,
29, 32, 33 och 35, och återremiss af sist¬
nämnda Utskotts Utlåtanden N:ris 24, 27,
34 och 36, äfvensom af omförmäldte Pro-
tocolls-Utdrag inhemtades, alt Bonde-Stån¬
det låtit hero vid Allmänna Besvärs- och E-
cönornie-Utskottets Betänkande N:o 22, och
till Lag- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskotten remitterat Anföranden, i an¬
ledning af inom Borgare-Ståndet väckta Mo¬
tioner om Gårdfarihandeln.
§• 4.
Upplästes och lades på hordet Banco-
Den g Februari.
755
Utskottets Betänkande N:o i3, i anledning
af en frän Höglofl, Ridderskapet och Adeln
remitterad Motion om inställelse af Banco-
auctioner i de fall, der efterlefnad af nu va-
rarande 18 och 19 §§., uti 1828 års Inteck¬
ningslag, kunde för någondera egaren bereda
möjligt lidande.
§. 5.
Föredrogs å nyo Herr Wester strands,
enligt 5 §. af Prolocollet den 6 dennes, bord-
lagde Anförande 0111 Gårdfarihandeln, hvar¬
vid Herr Modin yttrade: ”Då, vid mitt in¬
träde uti det Högtärade Ståndet, den uti 56
§. af Riksdags-Ordningen bestämda lid, ef¬
ter hvilken nya ämnen ej få vid Riksdagen
väckas, redan var tilländalupen, har det för
mig varit högst tillfredsställande att finna,
det åtskilliga af de frågor, hvarå mina corn-
mittenter uppdragit mig alt fästa Rikets Stän¬
ders uppmärksamhet, blifvit uti behörig tid
af flera värda ledamöter inom detta Slåud
anmälda.”
”Bland de vigtigaste af dessa frågor räk¬
nar jag med skäl upphörandet af den utaf
Borås’ och Ulricehamns handlande, samt all¬
mogen i vissa Härader af Elfsborgs l än, ut-
öfvade och med rätta såsom riksförderflig be¬
nämnda Gårdfarihandeln. Alla de skäl, som
mer än kraftigt tala för afskaflandet af denna
handelsrättighet, äro så väl vid föregående som
detta Riksmöte så tillfyllest utredda, att jag
756
Den g Februari.
bekänner, det jag för min del ej liar något
att dervid tillägga.”
”För att således fullgöra, hvad ej mindre
mina committenters uppdrag, än min enskil¬
da öfvertygelse om vådan af en ytterligare
fortsättning utaf Gårdfarihandeln, ålägger mig,
återstår endast för mig, att hos Högtärade
Ståndet framföra den anhållan, att .få förena
mig med Herrar Ålund, Hiessleiter och Lev¬
ton, med flera värda ledamöter, som inom
detta Stånd talat för Gårdfarihandelns af-
skaffande.”
”Jag har visserligen funnit, det många
röster, särdeles inom det Hedervärda Bonde-
Slåndet, med mycket nit höjt sig till Gård¬
farihandelns försvar; men dessa röster, i ali
ensidighet endast betraktande Vestgötharnes
fördel, på bekostnad af Rikets öfriga invåna¬
res välfärd, hafva ej förmått afskräcka mig
ifrån min föresats, att ej med stillatigande lik¬
nöjdhet afbida utgången af denna vigtiga fråga/’
”Anledningeu till min vid Ståndets sista
sammanträde gjorda begäran, att Herr We-
sterstrands då gjorda Anförande måtte blifva
bordlagdt, var endast den önskan, jag tager
mig friheten framföra, alt, hvad jag nu i
detta ämne yttrat, måtte, i sammanhang med
Herr Westerstrands Anförande, blifva till ve¬
derbörligt Utskott remitteradt.”
Häruti förenade sig Herr Dalenius.
Herr Westman: Jemte åberopande af
hvad jag förut i detta ämne anfört, instäm¬
mer jag nu med Herr Modin.
Den 9 Februari.
757
Herr Westerstrand: Dels åberopar jag,
hvad jag förut anfört, i anledning af de gjor¬
da Motioner om Gårdfarihandel!), då de re¬
mitterades, dels förnyar jag, hvad mitt, förra
Plenidagen, afgifna yttrande innehåller.
Remitterades till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskotten.
§. 6.
Upplästes och godkändes af Expeditions¬
utskott uppsatta förslag lill följande un¬
derdåniga skrifvelser till Kongl. Majrt ifrån
Rikets Ständer, nämligen:
i:o N:o 20, angående Fänriken Mun-
tlies underdåniga besvär öfver vägradt utbe¬
kommande af skogsåverkans böter,
2:0 N:o 26, angående marknaders aflägs-
nande från Kyrkors grannskap, och
3:o N:o 27, angående bestämmande af
förhöjda prasmier för rofdjurs fångande och
dödande.
Dessa förslag, som ifrån Högvördiga
Preste-Ståndet hit öfverlemnats, afsändes, på¬
tecknade, till Hedervärda Bonde-Ståndet.
§• 7 •
Efter nu skedd föredragning af Stats-
Utskottets Memorial N:o 5^, hvaruti anmäl¬
des, att anledning är till anmärkning emot
Föredraganden för Krigsärenderna, och be¬
gärdes remiss lill Constitutions-Utskoltet, in¬
Den g Februari.
för hvilket anledningarne uppgifvas skola,
blef nämnde remiss bifallen,
§• 8.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskoltets Betänkande N:o 3i, an¬
gående väckta frågor om Arbetscommenderin-
gars upphörande, m. m.
Jlerr Santesson: ”Enär, enligt så väl
Kongl, Maj;ts Nådiga förklarande, under dea
12 Februari i8u, som Dess i Nåder fast¬
ställda Reglemente för arbetscommenderingar
vid Götha Canalbyggnad af den 24 April
1812, detta arbete står under samma förhål¬
lande med Kronans arbeten å Dockor och
Fästningar, och detsamma allt ifrån och med
år l8i5 blifvit fortsatt, ej allenast med Ca-
nal-Bolagets, utan till ganska betydlig del
med Statens egna medel, kan jag ej oan-
mäldt lemna, att della Verk bordt undanta¬
gas från de af Utskottet i nu föredragna
Betänkande tillstyrkta ersättningar åt Roten
för deu Soldat, som genom slikt arbete ska¬
das eller mister lifvet; Och enär, utan ett
lika förhållandes fortfarande, återstående
byggnaden ej lärer kunna fullbordas, kan
ock framdeles detta arbete ej komma att an¬
ses annorlunda, än lika med {Kronans arbe¬
ten i dylik väg; med hvilken anmärkning jag
anhåller om återremiss af Betänkandet till
Allmänna Besvärs- och Economie-Ulskottet,”
”Rikets Ständer vid sisth Riksdag an-»
Den g Februari.
759
sågo det ock på sädant sätt, och fritogo der¬
före Götha Canalbyggnadscassan äfven från
vidare pensionerande af skadade arbetare, el¬
ler af döda arbetares efterlemnande enkor
och barn, det dock actie-egare af särskildta
egna medel sedan ombesörjt och derföre af¬
satt samt orubbad underhålla en särskild
fond för detta ändamål, på sätt Baneo-Ut-
skottet är i tillfälle närmare erfara.”
Herr Montan: Jag kan icke undgå an¬
märka, att, så länge Götha Canal-Bolags A-
ctie-egare ej till Staten afstått deras rätt, e-
liuru Staten till större delen ulgifvit pen-
ningarne för arbetet, bör Bolaget ej anses
annorlunda, än såsom ett enskildt, hvartill
Staten skänkt en betydlig summa. Derföre
hör ock Staten ifrån kostnad, i det afseende
Utskottets Betänkande förmäler, befrias, och
densamma, på sätt Utskottet föreslagit, drab¬
ba det enskildta Bolaget,
Herr Santesson; Jag har åberopat de
handlingar, hvarpå naturen af Götha Canal-
arbetet hvilar, nämligen dels Bolagets Privi¬
legier, dels det Kongl, Reglementet, Vid
sista Piiksdag togo ock Rikets Ständer detta
i betraktande, Den ifrågavarande kostnaden
skulle drabba egentligen icke Canal-Rolaget,
utan arbels-fonden, som är af Statens medel
tillkommen, Då en Soldat, under commen-
dering till arbete för Kronans räkning vid
fästningar eller annorstädes, skadas eller mi*
ster lifvet, får Roten sätta annan karl i stäl¬
let, Sålunda holde ock ovilkorligen tillgå,
760
Den g Februari.
dä dylika händelser inträffa under arbets-
eommenderingar vid Götha Canal-byggnad.
Helt annan är den åtgärd, som Bolaget vid¬
tagit af beömmande för de skadade solda¬
terna, eller de dödas enkor och barn, och
hvarigenom är för dem bättre sörjdt, än på
månget annat ställe. Vid betraktande af allt
delta, har Utskottets Afdelning äfven anta¬
git, att Götha Canal-Bolag borde icke vara i
samma categori med öfriga, som hade eller
finge rättighet till arbetscommenderingars be¬
gagnande; men Utskottet in Pleno har icke
gillat denna åsigt.
Herr Montan: Af de upplysningar, som
Herr Santesson lemnat, är icke min öfverty¬
gelse förändrad derom, att Götha Canal-
Actie-egare äro ett enskildt Bolag och anse
sig sjelfva såsom sådant. Den förlust, som
Rotehållare lida på Canal-Arbets-commende-
ringar, är högst betydlig, då det skadade
manskapet, efter hvad jag har mig bekant,
vanligen utgör omkring id Procent af hela
styrkan.
Herr Santesson: Hvad Götha Canal be¬
träffar, har antalet af så skadade arbetare,
att de derföre erhållit afsked, ej uppgått ens
till 1 procent, och, då man räknar äfven dö¬
da, till högst 2 procent af det hela, så vida
Herr Montan icke menar år, då smittosam-
ma sjukdomar i allmänhet uti orten varit
gängse, hvarigenom ock mortaliteten ibland
arbetarne varit stor; hvilket egentligen ett
enda år inträffat.
Den g Februari.
Herr Montan: Upplysningsvis får jag
nämna, att den hufvudsakliga skada, som sol¬
daterna vid dylika arbetscommenderingar sig
ådraga, är bråck, hvarigenom de blifva odug¬
lige till Kronans tjenst; och detta bereder
Rotarne en ganska betydlig kostnad.
Herr Santesson: Tvisten härom är icke
behöflig, då antalet af vid arbetscommende¬
ringar skadade eller dervid omkomna utrö-
nes af hvarje år upprättade och på behöri¬
ga handlingar grundade Mönstrings-förteck-
ningar.
Discussionen ansågs slutad, och, på Herr
Talmannens Proposition af Betänkandet N:o
3i till bifall, svarades J«_, blandadt med nå¬
got Nej, utan att votering begärdes, hvadan
Betänkandet ansågs bifallet; dock reserverade
sig Herrar Santesson och Leffler från be¬
slutet.
§• 9-
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Utlåtande, N:o 34, an¬
gående Motioner, dels att den ännu beridna
delen af Smålands Husar-Regimente måtte
afsitta, dels att Generalmönstringar måtte
hållas hvart tredje år, utan några andra mön¬
stringar derimellan, och dels att både rytta¬
re och soldater måtte få beklädas med vadmal.
Herr Aspelin: ”Beträffande andra mo¬
mentet af Betänkandet, eller den hemstäl¬
Den 9 Februari.
lan, att Rikets Ständer böra bos Kongl. Maj:t
göra underdånig anhållan om Cassations* och
Approbations-Mönstringarnes anställande vid
samtliga Indeldla Cavallerie-Regimenterna en¬
dast hvart annat år, så skulle en sådan fö¬
reslagen åtgärd visserligen för Befälet med¬
föra minskning i besvär; men, då de årliga
mönstringarne åsyfta så väl lättnad för de
rustande, i afseende på hästprisens jemnare
vidmagthållande, som ock på det att icke för
stort antal remonter på en gång måtte be¬
höfva dresseras, och sådana gifna fördelar ic¬
ke utan olägenhet för de rustande sjelfva
kunna förbises, kan den önskan ej åsidosät¬
tas, att nu gällande författning, sorn anbefal¬
ler Generalmönstring hvart tredje, men Ap-
probations- och Cassationsmönstring med hä-
starne hvarje år, måtte till kraft och verkan
varda bibehållen. Till stöd för detta yttran¬
de torde ytterligare få anföras;
”Då blott hvart annat år hästmönstring
sker, blir det ett betjrdligt antal hästar, sorn
på en gång skola anskaffas, och i samma mån
stiger priset på remonterna. Erfarenheten
bär visat, att differencen i pris betydligen
tilltagit, då mönstringarne uppskjutits utöfver
ett år, ofta i5 å 20 procent. Inträffar då,
under en sådan mellantid, genom sjukdom
(lungrötan för några år sedan var derpå ett
bevis) större mortalitet bland hästarne, blir
behofvet af dem vida större efter mönstrin¬
gen. Skulle vid sådant tillfälle äfven krigs¬
rustning inträffa, då mångå hästar ytterliga»
Den g Februari.
763
re erfordras, så ökas, enligt hvad en hvar
lätt hör kunna inse, svårigheterna för de ru¬
stande att utgöra deras skyldighet ännu me¬
ra, och följden skulle blifva, alt campagnen
börjades med betydligt antal remonter, ej
allenast mindre dresserade, utan äfven min¬
dre uthålliga; och på grund af allt detta an¬
håller jag om återremiss.”
Herr Cronius: ”1 anledning af Allmän¬
na Besvärs- och Economie-Utskottets öfver
2:dra Mom. afgifna Betänkande, eller frågan
om tiderna för Mönstringars förrättande med
de indeldta CavalleriRegimenterna, får jag den
äran vördsamt erinra:
”Att, då Utskottet, bland motiverna för
sitt yttrande i delta ämne, upptagit och er¬
känt, att Cavalleriehästarnes mönstring vid
Hästådermotet hvarje år, då regimentet icke
undergått General-mönstring, blifvit anbefalld
till befrämjande af så väl de rustandes egen,
som regimentets fördel, jag icke förstår,
hvarföre förstnämnda förrättning, som vanli¬
gen benämnes Approbalions- och Cassalions-
Mönstring, skulle inskränkas lill anställande
livart annat år, och således förrättas antin¬
gen året näst före eller året näst efter hvar¬
je GeneralMönstring, men icke uppå båda af
dessa åren. Dylika mellanvägar leda sällan
till något gagnande. Antingen böra, i min
öfvertygelse, ifrågavarande mellan General-
Mönstringarne nu anbefallda Approbations-
och Cassations-Mönstringar å hästarne allde¬
les upphöra, eller ock desamma, uppå a£
7 G.i
Dan g Februari.
Kongl. Maj:t Kådigst insedda och af Utskot¬
tet anförda, väl grundade skäl, framgent, så¬
som hittills, i orubbad ordning förrättas, hvil¬
ket sednare alternativ jag härigenom förkla¬
rar inig böra biträda.”
”Utskottat hade derjemte, till ytterligare
vederläggning af Motionairens påstående, det
rusthållarne af ifrågavarande årliga mönstrin¬
gar erfore besvär och tunga, bordt upplysa,
att, då hästarne, antingen mönstring med ciena
förrättas eller icke, hvarje år i September
eller October månader, vid upptagandet från
gräsbetet, ovilkorligen skola till besigtning
vid så kalladt Ådermöte, å escadrons sam¬
lingsplatserna inställas, det icke kan för de
rustande medföra någon tillökning i kostnad,
eller möda, om Inspections-Generalen, i e-
genskap af mönsterherre, vid samma tillfälle
sig infinner och de otjensthara hästarne o-
gillar. Uppå dessa skäl anhåller jag om åter-
remiss till Utskottet.”
Herr Hemberg: Då jag sjelf, såsom rust¬
hållare, är skyldig att svara för 13 cavallerie-
hästar, kan jag icke annat, än instämma med
Herrar Aspelin och Cronius derom, alt Ap¬
probation- och Cassalionsmönstringar å Hä¬
starne må hållas hvarje år. Sedan denna
författning vidtagits, har priset på remon-
terna fallit 4o å 5o procent. Den enda ön¬
skan vill jag tillägga, att, då nu nämnde
mönstringar förrättas höstetiden, samt der¬
vid händer, att hästarne, som nyss förut i-
från gräsbetet upphemtats, blifva, ehuru verk¬
Den g Februari.
ligen dugliga, dock, såsom magra, casserade,
bättre vore, att mönstringarne ske vid bör¬
jan af de vanliga Regirnentsmötena, som in¬
träffa vid slutet af våren eller början af
sommaren, då hästarne äro bättre födda och
bafva ett fördelaktigare utseende. Jag anhål¬
ler således om återremiss.
Herr Ståhle: Såsom rusthållsegare för¬
klarar jag för Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskottet min tacksamhet för det sätt,
hvarpå det utvecklat ämnet, med afseende
på lindring i de rustandes onus. Hvad för¬
sta puncten af Betänkandet angår, instäm¬
mer jag fullkomligen med Utskottet. Be¬
träffande åter den andra puncten, förenar
jag mig med dem af Ståndets ledamöter,
som nu yttrat sig om nyttan deraf, att Ap¬
probation- oell CassationsMönstringarne ske
hvarje år. De sednare åren äro dessa mön¬
stringar, som förut hållits vid de vanligå Re-
giments-mötena, flyttade lill den så kallade
efterhösten; hvilket förorsakar ruslhållarne en
ganska betydlig kostnad. Deremot utgår in¬
gen särskild kostnad i och för meranämn-
de mönstringar, om de ske vid den förra
tiden, då häst och karl af Passevolance-med-
len underhållas. Sedan mönstringarne flyt¬
tats till efterhösten, efter det hästarne blif¬
vit från gräsbetet upphemtade, kunna dessa
sednare, för det fula utseende, som de då
vanligen hafva, men hvilket hjelpes genom
god rykt, förklaras odugliga, fastän de må
hända verkligen ej äro det. Detta förorsa¬
76G
Den g Februari.
kar rusthållaren stora olägenheter, likasom
karlens förseende för de särskilda mönstrin-
garne med full beklädnad och minst 2 Rds.
bidrag i underhållspenningar för de dagar
han är borta, hvarigenom tillskyndas de ru¬
stande en kostnad, som på de Skånska Ca-
vallerie-Regimenterna utgör 4000 Rd.; och
dessutom förderfvas, vid den sena, regniga
och fuktiga, årstiden, mången gång karlens
uniform jemte salmonderingen. Detta allt
uudvikes, om de ifrågavarande mönstringarne
åLerflyttas till regimentsmötena.
Herr Hemberg: Jag förenar mig med
Herr Ståhlej men vill dock endast erinra, att
mönstringarne i sådant fall må ske vid början
af regimentsmötena, ty under desamma blifva
häslarne illa farna, hvarigenom deras utseen¬
de kan blifva lika ofördelaktigt, som om de
äro illa ryktade.
Herr Cronius: Jag anser hösten vara
den rätta tiden för mönstringarne och yrkar
som förut återremiss.
Herr Ståhle: De särskilda Approbations-
och Cassatiousmönstringarue höstetiden med¬
föra för befälet kostnad och äfven för Ca-
vailerie-Inspectionen utgifter, hvilka, drabban¬
de Kronan, kunna undvikas, om mönstringar¬
ne flyttas till regimentsmötena.
Herr Helsingius: Om kostnaden och olä¬
genheterna af de lfi ågaställda Approbations-
ocli Cassationsinönstringarne höstetiden för de
rustande vill jag ej döma; men jag fäster min
uppmärksamhet dervid, att dessa mönslriu*
Den g Februari,
767
gars hållande denna tid, efter hvad jag för¬
modar, blifvit anbefaldt, emedan häslarnes
helsa samt mer och mindre dugliga beskaffen¬
het då kunna på bästa sätt och med största
säkerhet utrönas. Både för de lustande och
Staten är det af yttersta vigt, alt visshet
härom vinnes, på det att saknad af dugliga
hästar ej må inträffa vid påkommande behof
af deras användande. Hästens beskaffenhet
kan ej tillförlitligare undersökas och bedö¬
mas än höstetiden, då den är af gräsbetet
nyss upphemtad, och då den befinner sig e-
gentligen i dess naturliga tillstånd, hvilket å-
ter lätt döljes, om undersökningen sker, då
hästen är väl uppstillad och derigenom blif¬
vit fet. Dessutom tror jag, alt man har fått
anledning till föreskriften om mönstringarnes
hållande höstetiden deraf, att vanan är alt
länge låta hästarne om hösten gå ute på be¬
te, och erfarenheten har visat, att en häst
på en enda kall natt kan taga sådan skada,
att den blifver oduglig, om ej snar läkare-
hjelp tillkommer; hvarföre det är af yttersta
vigt, alt hästarnes beskaffenhet utrönes, innan
de, efter upphemtningen från betet, insättas
å stalf. Jag anser således det vara nyttigast
håde för de rustande och armeen, att de i-
frågavarande mönstringarne hållas en gång
hvarje höst. Aterremiss af Betänkandet be¬
strider jag icke; men, i händelse den bi fa 1—
les, anhåller jag, att detta mitt yttrande må
densamma åtfölja.
Herr Santesson: Jag är väl ej i tillfälle
Den g Februari.
alt bedöma, hvilken tid af året må vara
den tjenligaste för utrönande af hästarnes be¬
skaffenhet; men jag bestrider ej återremiss
och förmodar, att ämnet skall med mycken
sakkännedom af tvänne andra Stånd behand¬
las samt, till Utskottet återkommet, beledsa¬
gas af nyttiga upplysningar för frågans full¬
ständiga utredande och säkra afgörande. I
afseende på Herr Helsingii uppgift derom,
att hästarne vanligen få nog länge på hö¬
sten gå ute på bete, så vill jag blott anmär¬
ka, att, åtminstone i min ort, en viss tid fö-
reskrifves, inom hvilken rusthållarne böra
hästarne från gräsbetet upphemta.
Herr Hemberg: Hvad sistnämnda om¬
ständighet angår, instämmer jag med Herr
Santesson; då föreskriften i min ort är ena¬
handa, och tillägger jag, ej mindre att iakt¬
tagandet deraf är rusthållarnes egen fördel,
än äfven att en hästläkare bör lika väl kun¬
na bedöma beskaffenheten af en häst, hvil¬
ken är fet, som derest den vore på betet
magrad.
Herr Ståhle: Jag förenar mig med Her¬
rar Santesson och Hemberg, och till veder¬
läggning af hvad Herr Helsingius yttrat om
vådan af hästarnes utegåeude för länge om
bosten på bete, må det vara nog att anföra,
det rusthållarne genom gällande författningar
äro vid vite ålagda, att, inom viss tid, upp¬
hemta hästarne från betet, hvarigenom den
af Herr Helsingius befarade vådan är före¬
kommen.
Den g Februari.
Discussionen förklarades slutad, och Be¬
tänkandet N:o 34 hlef till Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottet återreinitteradt.
§. 10. •
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Utlåtande N;o 47> • an¬
ledning af väckt fråga om nya Evangelii-Boks-
rörslagets antagande, samt om fri tryckning
af de vid berörde förslag fogade Bönerna.
Herr Richert: ”Då det icke kan hafva
varit meningen med den af Prosten Östberg
gjorda Motion, eller dess remitterande till
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet,
att någon utsträckning i Tryckfrihets-Lagens
föreskrifter i sådan väg skulle beredas, an¬
ser jag den i Utskottets conclusion derom
insvepta mening vara mindre lämplig; och,
som den jemväl kan leda till missförstånd
om rätta förhållandet, tror jag den böra vid
Betänkandet alldeles utgå, och slutsatsen deraf
blifva helt enkelt den, att Utskottet finnér nå¬
gon åtgärd i detta afseende icke vara af nöden.”
Herr Lindgvist: ”Med min Motion om
Bönernas införande i gamla Evangelii-Boken
och utgifvande af desamma genom trycket
har jag egentligen afsett, att det mätte vara
hvarje Boktryckare obetaget att, utan in¬
skränkning, monopolium eller någon enskilds
åberopande rättighet, få dem till trycket be¬
fordra, och att ett bestämdt stadgande härom
malte från Regeringen utgå. Ett motsatt för¬
borg. Stånd. Prot. vid Riksd. 1828—29. I. 4,9-
770 Ven g Februari.
hållande har erfarenheten visat hitintills, då
rättigheten i detta afseende blifvit boktryckar-
ne i allmänhet vägrad, ehuru densamma skul¬
le sjmas vara dem uti Tryckfrihets-Lagen
förvarad mot deruti bestämda föreskrifter.
Följden häraf har också visat sig åtminstone
i Landsorterna, der de anordnade nya Bö¬
nerna för den enskilda andakten ej kunnaf
för penningar erhållas, helst boktryckarne
om deras rättighet att dem trycka och utgif¬
va varit i tvekan. Höglofl. UtskoLtet har uti
det afgifna Betänkandet, i följd af särskilda
härmed sammanhang egande framställningar,
utgått från den synpunct, alt en öfversedd
och förbättrad öfversättning af den Heliga
Skrift torde vara att förvänta snarare, än man
kunnat förmoda, ocb derigenom ansett olämp¬
ligt, att en ny Evangelii-Bok, grundad på
gamla Bibel-Version, till allmänt antagande
föreslå, bedömt min framställning. —Tiden,
när tillkomsten af den nya Evangelii-Boken
inom Församlingarne inträffar, synes lik¬
väl vara långt aflägsnad, då Höglofl. Utskot¬
tet först med kyrkoåret i833 föreslagit den
nya PsalmBokens antagande till allmänt bruk,
oansedt densamma långt före detta varit lem-
nad till Allmänhetens kännedom, hvaremot
ett motsatt förhållande visar sig med den nya
Evangelii-Boken, som, om den är påtänkt,
ännu icke utkommit. Om nu under denna
tidrymd Allmänheten skulle vara i saknad
af de för enskilda hus-andakten anordnade
nya böner, endast derföre, att enskild bok¬
Den g Februari.
771
tryckare förskaffat sig en odelad rättighet
för deras ingifvande och dem efter godtfin¬
nande uttaxerar, synes det goda ändamål för¬
felas, nämligen: deras utspridande och be¬
gagnande för den enskilda husaudakten, och
jag ti11 förser mig, att Höglofl. Utskottet, vid
ett närmare bedömande af frågan, möter
min önskan med en framställning till Rikets
Ständer, att hos Kongl. Majit underdånigst
begära, att hvarje boktryckare må vara tillå¬
tet, med den pligt dervid, som uti Tryck fr i—
hets-Lagen är bestämd, trycka och allmänheten
tillhandahålla de nya Bönerna; i hvilket afseen¬
de jag anhåller om återremiss af Betänkandet.”
Herr Leffler: Hvad angår frågan om nya
Evangelii-Bokens utgifvande, så äro moliver¬
na för yttrandet hemtade af de anledningar,
som Högvördiga Preste-Ståndet gifvit. Då
Kongl. Majit ej ens förordnat, att de vid E-
vangeliiBoks-förslaget gjorda anmärkningar
skulle öfverlemnas till EvangeliiBoks-Comi-
teens utlåtande, utan hela frågan ansetts bö¬
ra hvila, i anledning af Borgare- och Bon¬
de-Ståndens vid sistlidne Riksdag i ämnet
fattade beslut, har Utskottet ej kunnat när¬
mare, än som skett, omnämna tiden, då E-
vangeliiBoks-förslaget vore att antaga. Be¬
träffande åter den af Herr Richert gjorda an¬
märkning vid redactionen af Betänkandet, i
afseende pä hvad deri yttras om de föreslag¬
na åtgärderna till befordran af en fri och
skyndsam tryckning af de vid EvangeliiBoks-
förslaget fogade Böner, har det må hända
Den g Februari.
mindre lämpliga af samma redaction und¬
gått min uppmärksamhet, och jag medgifver
gerna den af Herr Richert deruti tillstyrk¬
ta förändring. I öfrigt har Utskottet, i afse¬
ende på de omförmälda Bönerna, icke ansett
skäl att tillstyrka en partiel åtgärd, äfven¬
som Utskottet funnit rättigheten, att i tryck
utgifva handlingar, vara genom Tryckfrihets-
Lagen utstakad, och oordningars bedöman¬
de i denna del tillhöra vederbörliga autori-
teter, men icke Allmänna Besvärs- och Eco-
nomie-Utskoltet.
Med Herr Leffler förenade sig Herr Cron.
Herr Arosenius: Det kan ej annat än fö¬
refalla mig besynnerligt, att man synes vilja
under Rikets Ständers pröfning draga en af
Konungens Högsta Domstol redan afgjord
tvist. Sådant har hvarken kunnat vara me¬
ningen med de väckta Motionerna eller med
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets
afgifna Betänkande; men, af hvad jag i dag
hört anföras, har jag anledning att förutsät¬
ta denna afsigt, och jag protesterar emot upp¬
tagande till öfverläggning af allt, som, i af¬
seende härå, är afgjordt af Konungens Hög¬
sta Domstol, och af med denna fråga samman¬
hang egande tolkning af Tryckfrihets-Lagen,
äfven om den vore föranledd af en mellan arne
boktryckare uppkommen, redan afdömd, tvist.
Discussionen förklarades slutad, och Herr
Talmannen framställde Betänkandet N:o 47
till bifall, hvarvid svarades Ja och Nej3 samt
begärdes votering.
Den g Februari.
Följande voterings-proposition uppsatles,
justerades och anslogs, nämligen:
”Den, som bifaller Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Betänkande N:o 47> lag¬
ger: Ja.
Den det ej vill, lägger: JSej.
Yinner Nej, kommer Betänkandet att,
med de dervid gjorda anmärkningar, tiJlUt-
skottel återremitteras.”
Tryckta voteringssedlar utdelades till
Ståndets Ledamöter, från hvilka de insamla¬
des, enligt upprop, dervid Herrar Brovallius
och Memsen voro frånvarande, en sedel af-
lades förseglad, och de öfrige befunnos, vid
öppnandet och uppräknandet, innehålla 21 Ja
och 22 iVe/j i följd hvaraf Ståndets beslut
var, att Betänkandet Nio 47 skulle, med de
dervid gjorda anmärkningar, till Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskotlet återremitteras.
Den förseglade sedeln förstördes.
§• ”•
Å nyo föredrogs Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 37, angående fortfarande af det
understöd utaf Statsmedlen, Carlskrona Stads
Fattigvårdsinrättning hitintills åtnjutit, samt
om tillökning deruti.
Herr Kleman: ”Redan vid 1823 års Riks¬
dag framställdes af Carlskrona Stads då va¬
rande Fullmägtig till Rikets Höglofl. Ständers
behjertande behofvet af tillökning uti det
Statsanslag, 3ooo Rd. Banco, som från och
med 1816 årligen utgått, såsom understöd
Den g Februari.
för Fattigvårds- och Arbetshus-Inrättningen i
Carlskrona, den Stadens invånare thy för¬
utan, i anseende till den betydliga fattigper¬
sonalen, icke förmådde af egna krafter upp¬
rätthålla; och uppmärksamheten fastades då
äfven på de betydliga uppoffringar, Stadens
Borgerskap, genom den för alla tre Försam-
lingarne gemensamma fattigvården, dittills
fått vidkännas; enär Amiralitets Församlingens
fattiga ensamt utgjorde 626 personer, men
de öfriga, Storkyrko- och Tyska Försam-
lingarne samt Borgerskapets fatligförsörj-
ningsskyldighet egentligen tillhörande, en¬
dast ing (jett förhållande, sorn jemforligtvis
ännu fortfar), samt på Stadens invånares före¬
sats, derest tillökning i Statsanslaget ej be¬
viljades, att ej längre deltaga i underhållet
af Amiralitets Församlingens fattiga.
”Genom Rikets Idöglofl. Ständers bifall
till deras Stats-Utskolts, den 6 Mars 1823, i
frågan afgifna Betänkande, vitsordades väl bå¬
de det kraftiga och hedrande biträde för vår¬
den och underhållet af de till Amiralitetet
hörande talrika fattiga, sorn Stadens Borger¬
skap lemnat, och att Fattigvårds- och Ar-
bets-Inrättningen, med dess då egande ut¬
sträckning, medförde större kostnad för Sta¬
den, än om denna besörjde en sådan Inrätt¬
ning, afskiljd från Amiralitels-Församligen;
men, då det icke kunde nekas, att Stadens
Borgerskap njöt icke obetydlig fördel af
Amiralitetets vistande derstädes, medelst den
liflighet handel och näringar derifrån hem-
Den g Februari.
ta, och då dertill kom, att, uti de från Lands¬
höfdingen i Länet insända handlingar, någon
tillökning uti det redan varande anslaget ic¬
ke blifvit ifrågaställd, utan endast anhållan
gjord om dess fortfarande, ansågs, med af¬
seende så väl derå, som på Statens knappa
tillgångar, den föreslagna tillökningen icke
kunna bifallas; hvaremot, och då skälen för
det förra anslagets bibehållande voro oför¬
ändrade, det samma fastställdes, att intill
denna Riksdag vidare fortfara.”
”Icke något af de skäl, hvilka sålunda
antogos gällande för afslag af den då sökta
tillökningen, ligger till grund för nu varan¬
de Höglofl. Stats-Utskotts, uti Betänkandet
N:o 37, förnyade afstyrkande af ökadt anslag.
Också har nu behofvet deraf af Länets höf¬
ding blifvit hos Kongl. Maj:t i underdånig¬
het anmäldt och vitsordadt, och frågan genom
Kongl. Majrts Nådiga Remiss kommit under
ytterligare pröfning. Det eljest nog allmän¬
na skälet för nekande af nya anslag, jag me¬
nar Statens knappa tillgångar, har förmodli¬
gen icke ansetts lämpligt att begagna, när
frågan angick en barmhertighets-inrättning,
som utan Statens mellankomst och ökade bi¬
träde nödvändigt måste förfalla och upplö¬
sas; Och om, vid besvarandet från Högloflige
Utskottet af en förmodad återremiss af Be¬
tänkandet, skulle förnyas hvad i8a3 års
Stats-Utskott anfört om fördelarne för Carls¬
krona Borgerskap af Amiralitetets vistande
derstädes, torde detta inkast kunna på för-
776
Den g Februari.
liand dermed bemötas: att dessa fördelar vi¬
da stå tillbaka för det förfördelande intrång,
alla borgerliga näringar nu få vidkännas ge¬
nom en nära obegränsad frihet för Garnizo-
nen och Kronans till flera hundrade perso¬
ner vid Kongl. Skeppsvarfvet anställda handt¬
verkare och gemenskap jemte Allmänna Ar-
betskarls-eompagnierna, att utöfva hvilket
borgerligt yrke som helst. Höglofl. Utskot¬
tet har i stället motiverat sitt afstyrkande
endast dermed, att, enligt ett tillhandakom-
ttiet Utdrag af Fattigvårdens räkenskaper, an¬
talet af fattighushjon och underhållstagare,
utgörande, för åren 1818 med 1822, 3725
personer och, för åren 1828 med 1827, 3745
personer, ej kan anses särdeles ökt, samt att
Staden ej drabbats af ett den sökta tillök¬
ningen i anslaget motsvarande bidrag för
de fattigas underhåll.”
”Om Högloflige Stats-Utskottet, vid skär¬
skådandet af det åberopade Räkenskaps-Ut-
draget, icke ensamt fästat sig vid den, efter
hvad icke motsägas kan, nära oförändrade
fattigpersonalen sedan 1818, så skulle Hög¬
loflige Stats-Utskottet säkerligen tillika hafva
inhemtat, hvad jag nu med bifogade Trans¬
sumt af ett dylikt Utdrag får ytterligare upp¬
lysa och ådagalägga, att tillökningen i fattig¬
personalen och behofvet af ökadt Stats-anslag
icke vidtagit sedan sista Riksdag, utan vidvarat
allt sedan iStQ, hvarföre ock ökadt anslag re¬
dan vid 1828 års Riksdag söktes, men af
ofvan anförda skäl icke blef beviljadt. Det
Den 9 Februari.
tillgodonjutna Statsanslaget, tillika med Sta¬
dens invånares enskildta ansenliga bidrag,
lemnade väl, för åren i8i5, 1816, 1817 och
1818, hvarunder faltigvårds-omkostnaderna
ändock belupo sig till 5o, 158 Rd. 38 sk. 2
rst. Banco, ett öfverskott af 6,164 Rd. 44 s^-
10 rst.; men under den sedermera, till och
med 1827, framflutna liden hafva, icke nå¬
got enda år, Fattigvårdens inkomster kunnat
betacka utgifterna, hvilka sednare ofverstig.it
de förra under denna lid med icke mindie,
än 10,765 Rd. 47 8 rst.; hvaraf följer,
att icke allenast de fyra första årens öfver¬
skott medtagits, utan ock en Fattig-Inrätt-
ningens öfverskjutande skuld af 46°2 Rd.
2 sk. 10 rst. Banco qvarstår, som under
nästföriidna år blifvit ökad med en ytterli¬
gare brist för utgifternas bestridande af nära
2000 Rd Banco. Vid ett sådant obestrid¬
ligt förhållande, och då årliga omkostnaden
för Fattig- och Arbetshus-Inrättningen, som
till och med 1819 icke öfversteg 1 2,45o Rd.,
med hvarje sednare år ökats, samt så väl
för 1827 som 1828 uppgått till nära i5,ooo
Rd. Banco, så kan val icke vidare med skäl
påstås, att icke Staden drabbats af ett, den
sökta tillökningen i anslaget motsvarande, bi¬
drag till de fattigas underhåll, hvarmed både
delta af Höglofliga Stats-Utskottet för dess
afstyrkande nyttjade skäl och det, som ve¬
lat hemtas från den sedan 1818 oförändra¬
de fattigpersonalen, torde finnas fullkomligen
vederlagda."
778 iDen g Februari.
”Att Carlskrona Stads Borgerskap i syn¬
nerhet och dess invånare i allmänhet, under
så missgynnande förhållanden, icke sparat
uppoffringar och yttersta förmåga att hittills
vidmakthålla denna Barmhertighets-lnrätt-
ning, hvilken sednare åren äfven blifvit med
ökade kostnader utsträckt till en Scholfe-In-
rättning för de fattiga barnens undervisning
efter Lancasterska Methoden och en särskild
Lärares aflöning för detta ändamål, måste
vara lika uppenbart, som det förhållande är
verkligt och sannt, att Stadens invånare, för¬
utan Statens biträde och mellankomst genom
det begärda och behofvet visst icke fullt
motsvarande ökade bidraget, ej längre uthär¬
da att motarbeta denna inrättnings upplösning,
synnerligast då, på sätt en Ledamot af Hög-
lofliga Stats-Utskottet, Herr Amiralen von
SchantZj uti sin reservation anmärkt, bidra¬
gen från Kongl. Flottans embets- ooh tjen¬
stemän till de Fattigas underhåll minskats ef¬
ter den förändrade Regleringen af Kongl.
Flottans stat och personal, samt de omstän¬
digheter, hvilka i8a3 föranledde Carlskrona
Stads nedflyttning till en lägre dass af Ri¬
kets Städer, jemväl oförändradt fortfara.”
”Det kan så mycket mindre vara beräk¬
nad enskild fördel för Carlskrona Borger¬
skap, sorn ligger till grund för mitt bemö¬
dande att fästa Höglofl. Stats-Utskottets och
Rikets Höglofl. Ständers närmare uppmärk¬
samhet på nödvändigheten, att Statsanslaget
för Carlskrona Fattigvård ökas till 4000 fld.,
Den g Februari.
779
sorn Borgerskapets äfven uti dess i så många
afseenden nu mera vanlottade läge, likväl är
i ti 11 fälle, utan behof af allmänt bidrag, men
deremot med en ansenlig lättnad uti nu tryc¬
kande bördor, underhålla den fattigpersonal,
sorn dem egentligen tillkommer, nemligen
det, i förhållande till det hela, obetydliga
antal, som tillhörer Storkyrko- och Tyska
Församlingarne, hvarutöfver deras skyldighet
efter lag icke lärer kunna sträckas; men be¬
gagnandet af rättigheten att skilja dessa för¬
samlingars enskilda Fattigvård från den nu
med Amiralitets-Församlingen gemensamma,
som, ehuru ogerna, dock oundvikligen måste
omfattas, derest ej möjligheten att bibehålla
Fattigvården gemensam, såsom hittills, genom
ökadt anslag befrämjas, skall otvifvelaktigt
medföra de menligaste följder, då Amiralitets-
Församlingen, äfven med bibehållande af det
vanliga Statsanslaget, 3ooo Rd., och de från
Amiralitets-Krigsmans-Cassan utgående 1000
Rd., icke möjligen förmår fylla behofven för
en ändamålsenlig vård om nämnda Försam¬
lings stora fattighop, hvilken till stor del
skulle komma att genom kringstrykande och
bettlande falla både Stadens Invånare och
Landsorten deromkring till tunga; — ett med
bekymmer emotseddt förhållande, hvilket slut¬
ligen må hända skulle, för återförandet till
den afbrutna ordningen, påkalla ännu större
understöd af Allmänna Medel, än nu blifvit
ifrågastäldt.”
”På dessa grunder anhåller jag vördsamt,
Den g Februari.
att Betänkandet matie till Höglofl. Suts-Ut-
skottet återremitteras och detta anförande få
remissen åtfölja.”
Derjemte aflemnade Herr Kleman ett så
lydande
”Transsumt af Carlskrona Fattigvårds och
Arbets-Inrättnings Räkenskaper_, utvisande be¬
loppen af Inkomster och Utgifter för nedan-
nämnda Arén.
|
| Inkomster.
|
Utgifter.
|
|
Rd. B:o
|
sk.
|
r.
|
Rd. B:o
|
sk.
|
r.
|
kr 1815
|
12,621
|
6
|
7
|
9x54
|
2 1
|
1 0
|
1816
|
12,392
|
2
|
|
1 o,85o
|
29
|
4
|
1817
|
X 3,020
|
38
|
4
|
12,402
|
|
5
|
1818
|
12.124
|
39
|
3
|
11,536
|
37
|
9
|
Öfverskott
|
6164144
|
10
|
|
1819
|
1 >,o83
|
3?
|
5
|
12,807
|
32
|
4
|
1820
|
12,000
|
4
|
11
|
12,887
|
28
|
9
|
1821
|
11,620
|
10
|
3
|
11,957
|
14
|
3
|
1822
|
10,712
|
‘9
|
8
|
12,333
|
26
|
8
|
1823
|
xo,568
|
20
|
1
|
12,410
|
38
|
8
|
1824
|
1 o,5oo
|
25
|
2
|
11,688
|
'4
|
4
|
1826
|
10,940
|
35
|
4
|
11,288
|
9
|
4
|
1826 j
|
1 x,843
|
3
|
3
|
12,61 2
|
2
|
2
|
1827
|
11,823
|
43
|
1
|
14,928
|
3o
|
J
|
|
102,098
|
5
|
2
|
112,8641 41
|
10
|
Brist
|
10,765
|
4.7
|
8
|
|
|
|
Summa j
|
112,864
|
4
|
ioj
|
(12,864
|
4]
|
ioj
|
Rätteligen transumeradt, ansvarar
Joli. Jac, Kleman.’'
Den g Februari.
Herr Lamberg: ”Med anledning af de,
vid frågan om anslag till en Vattenledning
vid Carlskrona och om en tillagd pension
för Förste Kammar-Musicus Crusell, förekom¬
mande särskildta förhållanden, grundande sig
på förra Ständers beslut och Konungens för¬
säkran, har jag bifallit dessa anslag; men, som
jag i allo delar de af Herr Landegren förut
framställda och af Herrar Santesson och Stäh~
lej i deras vid Betänkandet N:o 3^ bifogade
reservationer, yttrade åsigter, bestrider jag
för närvarande Slats-Utskoltets Betänkande
om anslag till Carlskrona Fattigvård, och
hemtar jag härtill en ökad anledning deraf,
att Motioner af enahanda beskaffenhet hos
Stats-Utskottet ligga oafgjorda. Jag förnyar
derföre den önskan, att Stats-Utskottet ville,
innan några anslag tillstyrkas, efterkomma,
hvad från flera håll blifvit i önskningsväg
framstäldt, och till Rikets Ständer aflemna
Utgift s-Betänkan de t.”
Herr Landegren: Jag medgifver visser¬
ligen Statens skyldighet aLt bidraga lill Carls¬
krona Fattigvård, men kan dock icke undgå
att yrka återremiss af Betänkandet N:o Z']
på de skäl, jag åberopade förra Plenidagen, i
afseende på Betänkandet N:o 38.
Herr Santesson: Min reservation inne¬
fattar tvänne delar. Hvad den förra angår,
så hänför jag mig till hvad jag, i anledning
af Betänkandet N:o 38, förra Plenidagen hos
Ståndet anförde. Beträffande åter den sed¬
nare delen, åberopar jag min i Stats-Utskot-
782 Den g Februari.
let gjorda reservation, att detta mål icke må
behandlas annorlunda, än i sammanhang med
lika beskaffade frågor, och begär återremiss.
Det är af högsta vigt, att frågor, som äro af
lika art, behandlas i ett sammanhang. Be¬
synnerligt vore, om man, utan att hafva gran¬
skat tillgångarne i det hela, skulle tillstyrka ett
anslag och sedermera, i saknad af användbara
medel, nödgas afslå ett annat, ehuru lika nöd¬
vändigt, må hända nödvändigare, än det förra.
Häruti förenade sig Herrar Croiij Lund-
manj Montan, Mattson och Leffler.
Herr Löfvenius: Jag instämmer med
Herr Santesson om återremiss, men tillägger,
att, då Statsanslag kommer i fråga, synes mig
Carlscrona Stad böra dermed ihogkommas,
helst de ifrågavarande 3ooo Rd. B:co endast
äro snart sagdt en ögonblicklig hjelp för de
fattiga derstädes, hvilkas antal är uppgifvet
lill något öfver 3ooo personer.
Discussionen ansågs slutad, och Betänkan¬
det N:o 37 återremitterades till Stats-Utskoltet.
§. 12.
Föredrogos å nyo och bi föllos följande
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets
Belänkanden, nämligen:
1:0 IST:o 48» om Skärgårdshemmans-ega-
res befrielse från kronoskjuts.
2:0 N:o 49» om ett gemensamt mynts
antagande.
3:o N:o 5o, om allmän rättighet till fi¬
ske på Kronans vatten i yttre skären, och
Den g Februari.
783
4:o N:o 5i, i anledning af väckt fråga
om Gästgifvaregårdars anläggande å Wermdön.
§. !3.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Utlåtande, ]N:o 5a, i an¬
ledning af väckt fråga om skyldighet för or¬
dinarie Domare att af egna medel ersätta al¬
la de resekostnader, hans vicarius, i och för
sitt förordnande, får vidkännas utom Domsa¬
gans gränsor.
Herr Landegren: ”Det af Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet, genom ifrå¬
gavarande Betänkande, föreslagna stadgande
är visserligen så vida billigt, som Domsagans
invånare ej böra vidkännas några större kost¬
nader för den vicarierande Domarens resor,
än för ordinariens, då denne sednare för en¬
skilda angelägenheter erhållit tjenstledighet;
men, då ordinarie Domaren af sjukdom är
urståndsatt att siLt embete sjelf föreslå, eller
då lian af jäf hindras, att med ett mål sig
befatta, eller ock då han af sysselsättning vid
ordinarie Ting är betagen möjligheten att
förrätta Urtima Ting i civila mål, eller såda¬
na Härads- eller Boställs-syner, för hvilka
rese- och dagtractaments-ersättning Domaren
tillkommer, synes stadgandet vara orättvist,
emedan Domaren ej bör vidkännas kostna¬
der derföre, att han är beslägtad med någon
af Parterna, eller derföre, att han ej på en
och samma gång kan utöfva Domarebefatt-
784
Den g Februari.
ilingen på flera ställen, och han vid inträf¬
fande sjukdom i alla fall förlorar det betyd¬
ligaste af sin inkomst, eller sportlerna.
Af dessa skäl anhålles om återremiss.
Häruti förenade sig Herr Gezelius.
Herr Modin: Jag delar fullkomligen Herr
Landegrens åsigt och tillägger, att det är
HofRätts både skyldighet och rättighet att,
oberoende af ordinarie Domarens förslag, till
lians vicarius förordna den, som finnes der¬
till skicklig. Härvid kan inträffa, alt en i-
från Domsagan aflägset boende person för¬
ordnas; och hårdt samt orättvist vore det,
om en ordinarie Domare, då han af sjuk¬
dom eller annat laga hinder sättes utur till¬
fälle att utöfva sin tjenst, skulle till ersätt¬
ning åt vicarien förpligtas.
Häruti instämde Herras Weser och CroUj
af hvilka Herr Weser tilläde sig hafva der¬
till ökadt skäl, enär ej på alla orter Extra-
ordinarier funnes, som kunde till Domhaf-
vandes vicarier förordnas.
Betänkandet återremitterades, i anled¬
ning af de dervid gjorda anmärkningar, till
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet.
§. 14.
Upplästes å nyo det, den 6 dennes,
bordlagde Utdrag af Hedervärda Bonde-Stån¬
dets samma dig hållna Piotocoll, innefat¬
tande Dess beslut, efter del af Borgare-Stån¬
dets yttrande, i anledning af Bonde-Ståndets
Den g Februari.
785
inbjudning att med detsamma deltaga uti be¬
gäran om ett särskildt Utskotts sättande för
pröfning af de uti ett ifrån Bonde-Ståndet
meddeladt Protocolls-Utdrag af den g sist-
lidne Januari omförmäldta ämnen,
Åf det nu uppfästa Protocolls-Utdraget
inhemtades, att Bonde-Ståndet dels trott sig
finna, att Borgare-Ståndet ieke meddelat nå¬
got direct svar på inbjudningen om tillför¬
ordnandet af ett särskildt Utskott, som dock
utgjort enda föremålet för BondeStåndets
framställning, dels fästat uppmärksamhet der¬
vid, att Borgare-Ståndet ingått i pröfning af
och bestämt, hvilket af de redan varande
Utskotten, nämligen: Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet, skulle behandla de ifrå¬
gakomma Motionerna, som, väckta icke inom
Borgare-Ståndet, utan hos Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet, af sistnämnda
tvänne Stånd förut äro remitterade lill dels
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet,
dels andra Utskott, som samma Stånd hvar
för sig ansett frågorna tillhöra, härifrån dock
undantagna Motionerna om jemnkning iStånds-
privilegierna, hvilka sednare Motioner hos
I3onde-Ståndet ännu hvila på bordet; varan-
des en dylik remiss å samtliga Motionerna
af Högvördiga Preste-Slåndet meddelad: och
att, då Bonde-Ståndet ännu icke velat från
sig allägsna all förhoppning, att Borgare-Stån¬
det, vid en ny framställning, skulle antaga
Bonde-Ståndets inbjudning och ingå på dess
Borg. Stånd, Trot. vid Riksd. 1828—29. 1. 5o.
786
Den g Februari.
önskan att få tillsatt ett särskildt Utskott för
upptagande af ifrågavarande ämnen, som 0-
felbart äro af den stora vigt och vidsträckta
omfattning, att de icke kunna medhinnas af
redan befintliga Utskott, äfven om behand¬
lingen vid denna Riksdag skulle inskränkas lill
en utveckling och beredning af frågorna, för möj¬
ligheten, att en gång kunna tillvägabringa de för¬
ändringar i beskatlningsväg, som behofvet och
rättvisan så högt påkalla, samt Bonde-Stån¬
det, enligt 2 mom. i 44 §• och 1 niom. i 49
§. af Riksdags-Ordningen, ansåg sig ensamt
tillhöra att förordna om remissen af de hos
Bonde-Ståndet väckta och ännu icke remitte¬
rade Motionerna om jemnkning af Stånds-
privilegierna, hvarefter, och i fall det eller
de Utskott, till hvilka Bonde-Ståndet öfver-
lemnar samma Motioner, skulle anse frågor¬
na icke tillhöra Deras befattning, efter 3
mom. 44 §• Riksdags-Ordningen, för Med-
Stånden först vidtagit förbindelse och rätt
att sig yttra, under hvilket Utskott de anse
frågorna höra, till följd hvaraf, och då en
sådan händelse icke eller inträffat, i anseen¬
de till de öfriga Motionerna, eller dem, som
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet re¬
dan remitterat, det äfven ville synas, som de
af Preste* och Borgare-Stånden meddelade re¬
misser af samma Motioner icke bordt ega
rum, så hade Bonde-Ståndet beslutit, att å
nyo utbedja sig Borgare-Ståndets yttrande
öfver och samtycke till sättandet af det sär¬
skildta Utskottet, samt att Preste- och Borgare-
Den g Februari.
787
Stånden i alla fall ville undanrödja verkan af
deras beslutna remisser af Motionerna, så att
Bonde-Ståndet, derest icke särskildt Utskott
för Motionernas behandling kommer att sät¬
tas, blefve i tillfälle att, utan i förväg lagda
hinder, kunna förordna om och första gån¬
gen utsätta, till hvilket eller hvilka Utskott
Motionerna om jemnkning i Ståndsprivilegier-
11a höra gå, och samma remisser icke eller
wå föranleda till någon collision, i afseende
på öfriga frågorna, som af de Stånd, inom
hvilka de äro väckta, blifvit förvista äfven
till andra och flera Utskott, än Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet.
Uppå Herr Santessons begäran, upplä¬
ste? utur 22 §. af Protocollet för den 21
sistlidne Januari den, i anledning af Bon¬
de-Ståndets inbjudning till deltagande uLi be¬
slut om särskildt Utskott, framställda Vole-
rings-Propositionen, Contra-Propositionen oell
Ståndets på omröstningen grundade beslut;
hvarefter Herr Santesson anförde: I afseen¬
de på forsta frågan, eller Bonde*Ståndels upp¬
gift, att Borgare-Ståndet icke skall lemna t di-
rect svar på inbjudningen att deltaga uti be¬
slutet om särskildt Utskott, kan jag icke ne¬
ka, att det må hända bordt uti Contra-Pro¬
positionen intagas, att, om Nej vunne, anto-
ge Borgare-Ståndet icke inbjudningen, och
remitterade Motionerna till Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet; dock synes
det ej mindre af den föregående Discussio-
nen> än äfven af den med Nej besvarade Pro¬
788
Den g Februari.
positionen, att Borgare-Ståndet icke instämt
uti meranämnda af Bonde-Ståndet yttrade
önskan om särskildt Utskotts sättande. Hvad
åter den andra puncten beträffar, eller den
erinran, att Borgare-Ståndet skall, genom den
beslutade Remissen till Allmänna Besvärs-
ocli Economie-Utskottet, gått Bonde-Ståndet
i förväg, i afseende på dess rättighet att i
första hand remittera Motioner, sorn inom
nämnda Stånd blifvit väckta, har jag fattat
Borgare-Ståndet endast hafva velat genom
detta Beslut uttrycka sin tanka derom, hvil¬
ket Utskott frågornas pröfning tillhörer, ut¬
an någon afsigt att lägga hinder i väg för
Bonde-Ståndets rättighet, att om Motionernas
remitterande afgöra; och jag hemställer, om
ej denna uttryckta mening må Bonde-Ståndet
meddelas.
Herr Falkman: Det är ostridigt, att Bor¬
gare-Ståndet icke antagit inbjudningen uti
beslutet om det särskildta Utskottets sättande,
och, ehuru jag tror Ståndet böra härvid för¬
blifva, hemställer jag dock, om icke uti det
till Bonde-Ståndet afgående svaret må till-
kännagifvas skälen, hvarföre inbjudningen ic¬
ke kunnat antagas. Dessa skäl innefattas huf¬
vudsakligen i de yttranden, Herr Norceus, den
21 sistlidne Januari, i ämnet afgaf.
Jag tror derjemte, att Borgare-Ståndet
nu mera bör återtaga beslutet om Remissen
af Motionerna tili Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottet, på det att Bonde-Stån¬
det må, i afseende derå vara oförhindradt;
Den g Februari.
7S9
och härigenom synes Borgare-Ståndet hafva
gått Bonde-Ståndets önskningar till mötes.
Herr Noreus: Jag förenar mig nied Herr
Falkman deröm, att skälen, hvarföre Borgare-
Ståndet icke kunnat antaga inbjudningen om
det särskildta Utskottets sättande, böra till Bon¬
de-Ståndet meddelas. Deraf finner sistnämn¬
de Stånd, att Borgare-Ståndet, med fullkom¬
ligt erkännande af vigten utaf de ämnen, som
skulle utgöra föremål för det särskildta Ut¬
skottets handläggning, likväl ej funnit skäl
att ett sådant Utskott medgifva, då detsam¬
ma af Borgare-Ståndet icke ansetts lada tili
det åsyftade ändamålet, som förutsätter en
mängd statistiska upplysningar, hvilkas sam¬
lande och sammanfattning ej vore för det
särskildta Utskottet, med afseende på dess in¬
skränkta arbetstid, möjliga. Med uppmärk¬
samhet på vigten af de ifrågavarande Motio¬
nerna, som .angå alla Svenska Jordbrukares
skatteförhållanden, hade Borgare-Ståndet re¬
mitterat dem till Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottet och dermed åsyftat, att
bereda underdånig anhållan af Rikets Stän¬
der, det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder anbe¬
falla samlandet af alla för ämnet nödiga upp¬
lysningar, till framläggande vid nästa Riks¬
dag inför Rikets Ständer, som då kunde få
tillfälle att i ett helt öfverväga frågan om en
allmän baskattningsgrund. Jag önskade, att
denna Borgare-Ståndets åsigt måtte till Bon¬
de-Ståndet meddelas, med tillägg, att Borga¬
re-Ståndet ej derigenom velat lägga hinder 1
Den g Februari.
väg för Bonde-Ståndet att besluta om remiss
af de ännu på bordet hvilande frågor. Om
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet,
vid Motionernas behandling, ansåg sig be¬
höfva upplysningar af andra Utskott, kunde
ju förstnämnde Utskott anmäla sig om sam¬
manträde med ett eller annat af de öfriga
Utskotten. Hvad Herr Friherre Cederströms
Motion anginge, är den, om jag rätt minnes,
remitterad till alla Utskott, med undantag af
Constilutions-Utskottet. Densamma sLräcker
sig nästan till alla de ämnen, som utgöra
föremål för de öfriga ifrågavarande Motio¬
nerna, och beror, såsom remitterad till de
flesta Utskotten, af Repraesentationens snart
sagdt alla underordnade Afdelningar.
Herr Ståhle: Jag har reserverat mig e-
mot Ståndets förra beslut. Jag var då öf-
vertygad, att ett särskildt Utskotts tillsättan¬
de för ifrågavarande ämnens behandling är
ändamålsenligast, och denna min öfvertygelse
är ännu ej förändrad. I afseende på den af
Borgare-Ståndet beslutade remissen instäm¬
mer jag med Herr Falkman och hemställer,
det må förklaras, att samma remiss ej inver¬
kar pä Bonde-Ståndets rättighet att om re¬
miss å Motionerna fritt afgöra.
Herr Richert: Jag åberopar min reser¬
vation och instämmer med Herrar Falkman
och Ståhle.
Herr Leffler: Under discussionen om.
antagandet af Bonde-Ståndets inbjudning uti
begäran om särskildt Utskott, var jag af den
Den g Februari. 791
tanka, att Motionerna lämpligare skulle be¬
handlas af ett sådant, än af Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet. Detta oak¬
tadt, yrkar jag dock ingalunda upphäfvande
af Borgare-Ståndets beslut. Hvad remissfrå¬
gan angår, hemställer jag, om ej Ståndet må
dröja med dess beslut, till dess kan inbem-
tas, huruledes Bonde-Ståndet beslutat, i af¬
seende på de ännu der, enligt uppgift, på
hordet hvilande, jemkning i StåndsPrivilegi-
erna angående, Motionernas remitterande.
Herr Cron: Jag var af den tanka, att
Borgare-Ståndet borde, i fråga om det sär¬
skildta Utskottets sättande, gå Bonde-Ståndets
önskan lill mötes, och, då jag ej deltagit uti
beslutet, angående remissen å Motionerna,
liar jag, i afseende derå, ingenting att för¬
klara.
Herr Landegren åberopade sin reser¬
vation.
Herr Helsingius: Jag åberopar,äfven min
reservation och tillägger, att, om Protocollet,
angående den i ämnet hållna discussion, till
Bonde-Ståndet meddelas, mitt yttrande jem¬
väl måtte få åtfölja. I afseende på Herr JVo-
rci yttrande, att Herr Friherre Cederström?
Motion skall vara öfverlemnad lill reprsesen-
tationens snart sagdt alla Afdelningar, bör
jag anmärka, att den så mycket mindre blif¬
vit till hela repraesentationens alla Afdelnin¬
gar öfverlemnad, som det, vid en sådan pröf¬
ning, då fråga äfven är om jemkning i Stånds-
792 Den g Februari.
Privilegierna, vigtigaste Utskottet: Constitu-
tions-Utskottet, blifvit förbigånget.
Herr Montan: ”Då detta mål af det högt-
årade Ståndet afgjordes, delade jag de åsig-
ter, hvilka af Herr Noréus framställdes. Bi¬
behållande dessa, instämmer jag till alla de¬
lar uti Herr Falkmans förslag, att skälen för
Ståndets afslag må delgifvas Bonde-Ståndet
och hemtas ifrån Herr Noréi anförande; men,
j händelse det högtärade Ståndet skulle be¬
sluta, att till Bonde-Ståndet, såsom svar, öf¬
verlemna discussionsProtocollet, då frågan här
förevar, anser jag mig böra yttra, att jag in¬
galunda kan gilla det skäl till afslag, som nå¬
gra Ledamöter velat hemta af Ståndets få¬
talighet, emedan jag anser det vara vår skyl¬
dighet, ehvad vi äro flera eller färre, att, li¬
ka med de ändra Stånden, fullgöra vår pligt,
såsom Stånd; äfvensom jag icke kan antaga
den princip, några framställt, att, enskildt för
det Bonde-Ståndet så begärt, man borde der¬
till accedera, enär, efter min tanka, det bör
vara saken och icke person eller Corporation,
sora skall bestämma min öfvertygelse,”
Herr Hemberg: Jag erkänner, att jag, vid
frågans afgörande, var af Pluralitetens me¬
ning, äfvensom jag, i afseende på Herr Hel¬
singi! anmärkning, att ej till hela represen¬
tationens underordnade Afdelningar blifvit öf-
verleratiade förutnämnde ämnen, då de icke
äro till Constitutions-Utskottet remitterade,
så mycket heldre instämmer deri, som jag
tror sistbemäldle Utskotts pröfning ega rum’
Den Q Februari.
livad beträffar Motionerna om jemkning i
StåndsPrivilegierna, enär dervid förutsät-
tes rubbning af §. Regeringsformen.
Discussionen ansågs slutad, och Herr
Talmannen framställde följande Proposition:
Om Borgare-Ståndet, med förblifvande vid
sitt förra beslut, i anledning af Bonde-Stån¬
dets begäran af särskildt Utskotts sättande,
vill i det till Hedervärda Bonde-Ståndet af¬
gående Protocoils-Utdraget meddela skälen
till beslutet och förklara, att Borgare-Stån¬
det, genom remissen af de ifrågavarande Mo¬
tionerna, ingalunda haft för afsigt att lägga
binder för Bonde-Ståndet att, i afseende pä
remitterandet, fritt besluta, utan endast der¬
med uttryckt Borgare-Ståndets egna åsigt,
hvilket Utskotts behandling det ansett Mo¬
tionerna tillhöra. Denna Proposition bifölls.
§. i5.
Föredrogos å nyo och bifollos följande
Lag-Utskottets Betänkanden, nämligen:
1:0 N:o 15, i anledning af väckt Mo¬
tion om angelägenheten af en Lag, som be¬
stämmer, i hvad förhållande Pastorer och
Iiyrkovärdar, eller andra förvaltare af Kyr¬
ko- och Fattig-Cassor, böra ansvara för yp¬
pad Cassac-brist, och
•2:0 N:o 18, öfver Motioner om afskaf-
faude af klämluing vid andra tillfällen, än
79 4 Den g Februari.
då eldsvåda inträffar, samt om inskränkning
i nu brukliga ringningar.
Plenum slutades kl. \ i e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den vi Februari.
Plenum klockan 10 f. m.
§• «.
Efter återvunnen helsa, anländ till Riks-
dagsorten, infann sig Herr Brovallius och
intog sin plats ibland Ståndets Herrar Le¬
damöter.
§■ 2.
Justerades Protocollet för den 9 dennes,
jemte det till Hedervärda Jlonde-Ståndet
afgående Protocolls-Utdrag, hvarom uti Pro¬
tocollet för nämnde dag, 14 §•> förmäles.
§• 3.
Ankom Herr HofCanzleren och Corn-
Den 12 Februari. 7q5
mendcurcn D. von Schulzenheimj hvilken öf-
verlemnade Kongl. Maj:ts den 11 dennes gif-
11a Nådiga Svar uppå Rikets Ständers under¬
dåniga skrifvelse, angående Riksdagens för¬
längande till den 17 nästkommande Mars.
Herr HofCanzleren utbeledsagades, hvar¬
efter Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Skrif¬
velse, jemte det dervid bifogade, inför Kongl.
Maj:t i StatsRådet hållna Protocoll upplästes;
Och beslöts, att nämnde Skrifvelse och Pro¬
tocoll skola ibland Ståndets handlingar för¬
varas.
§• 4.
Föredrogs Banco-Utskottets Betänkande
N:o 13, i anledning af en från Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln remitterad Motion om
inställelse af Banco-auctioner i de fall, der
efterlefnad af nu varande 18 och 19 §§. uti
1818 års Intecknings-Lag kunde för någon¬
dera egaren bereda möjligt lidande.
Herr Landegren anförde: ”Vid gransk¬
ning af Höglofl. Banco-Utskottets nu föredrag¬
na Betänkande har jag anmärkt:
Att, ehuru Motionairen, Herr Friherre
aBoije,, upplyst, att Banco-Styrelsen redan i
Januari månad 1822 hos Kongl. Majit gjort
underdånig anhållan om förklaring öfver 18
§. i Kongl. Förordningen den i3 Juli 1818,
Utskottet ej härom utlåtit sig eller yttrat,
huruvida, på sätt Herr Friherren uppgifvit,
denna underdåniga anhållan är ännu obesvärad»
796
Den 12 Februari.
oell hvilka vidare åtgärder Banco-Slyrelsea
vidtagit, för att erhålla den för nödig ansed¬
da förklaringen.
Att Utskottet ej upplyst, huruvida den
för Bankens räkning utlysta auetionen å Sä¬
teriet Carlshof, jemte de öfriga för Banken
intecknade hemman, härledt sig från under¬
låten ränte- och capital-afbetalnirig å Bankens
fordran, eller uppkommit af de borgenärers
påstående, som innehafva inteckningar endast
i Carlshof, ty, i händelse ränte- och capital-
afbetalningen till Banken för hela dess
fordran ej försummats, har tilläfventyrs Ban-
co-Styrelsen saknat fullkomlig anledning, att,
endast i följd af de öfriga intecknings-haf-
varnes i Carlshof påstående, låta försälja äf¬
ven den fastighet, hvari dessa ej ega pant¬
rätt, helst, så länge afbelalningarne till Ban¬
ken fullgöras, hvarken Bankens säkerhet el¬
ler öfriga inteckningshafvares i Carlshof rät¬
tigheter förnärmas derigenom, att auetionen,
under den tidrymd Motionairen föreslagit,
ej, i följd af Banco-Styrelsens föranstaltande,
verkställes.
Det yttrande, Höglofl. Utskottet, i följd
af dessa anmärkningar, kunde komma att
meddela, torde kanske ej förändra det resul¬
tat, Utskottet redan framställt; men, då Ut¬
skottet medgifvit, att, i afseende på försäljnin¬
gen af Carlshof med öfriga dermed tillförene
förenade hemman, ömmande omständigheter
sig förete, då, så länge ränte- och capital-af-»
betalningar för Bankens fordran iakttagas,
Den 12 Februari.
hvarken Bankens säkerhet om full betalning
blottställes, eller öfriga inteckningshafvares i
Carlshof rättigheter genom Banco-Styrelsens
passiva förfarande, i afseende på auctionen,
förnärmas, då den förväntande Lagförkla¬
ringen öfver Intecknings-Lagens 18 och ig
tilläfventyrs kan undanrödja det betydli¬
ga lidande, sora dessa §§:s nu tillämnade til¬
lämpning för ej försumliga gäldenärer skulle
medföra, och då samma Lagförklaring så
mycket säkrare mäste inverka på det nu i-
frågavarande förhållandet, som den ej blifver
någon ny Lag, hvilken ej kan hafva återver¬
kande kraft på före densammas promulge-
rande uppkomna rättsförhållanden, utan en¬
dast en undervisning, huru den redan be«
fintlig» Lagen skall förstås och tillämpas, vå¬
gar af dessa skäl jag vördsamt anhålla, alt
ärendet till Banco-Utskottet återremitteras.”
Herr Santesson förenade sig häruti.
Herr Montan: Jag bör upplysa, att det
af Herr Landegren uppgifna förhållande icke
varit för Banco-Utskottet okändt. Det rörer,
å ena sidan, en enskild person, och, å den
andra, Bankens rätt. Dessa tvänne, nämli¬
gen: den enskilda och Banken voro här de
enda parterna. Derföre har ej eller frågan
kunnat af Banco-Utskottet behandlas annor¬
lunda, än efter gällande författningar. Om
den enskilde lidit förlust och trott sig hafva
skäl till klagan, har hans rättighet varit att
vända sig dermed till Kongl. Svea HolRätt,
hvarest inhibition af auctionen bordt sökas;
Den 12 Februari.
oell, då sådant ej skett, hemställer jag, huru¬
vida Ståndet kan befatta sig med detta mål,
som helt och hållet rörer enskild person.
Häruti instämde Herr Helsingius.
Herr Landegren: Jag tror mig hafva å-
dagalagt, alt Bankens säkerhet ej äfventyra®
genom återremiss af Betänkandet, och jag
förnyar min begäran derom.
Återremitterades, i anledning af de gjor¬
da anmärkningarne, till Banco-Ulskottet.
§• 5.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs-och
Economie-Utskottets Betänkande, N.*o 46,
om HelsingeBuldans stämpling.
Herr Ekerman: Lika med Utskottet an¬
ser jag den föreslagna åtgärden att stämpla
huldanen icke leda till ändamålet, utan med¬
föra kostnad och tidspillan för tillverkaren.
Utskottet har deremot föreslagit, att Helsin-
gebuldanen och andra sådana varor, då de
styckevis vilja försäljas, må heldre läggas i
lag, än, såsom hitintills skett, i rullar. Jag
fruktar dock, att detta sätt dels försvårar
transporten af varan, dels skall blottställa
den för skada af regn och snö. Jag förmo¬
dar äfven, att en van köpare kan i kanterna
af stycket se och bedöma varans mer el¬
ler mindre goda beskaffenhet. När härtill
kommer, att, då Allmogen å marknader och
i Städer säljer buldanen, såsom mig är sagdt,
nummern å hvarje stycke vanligen aftages och
Den 12 Februari. 799
säljarens namn af köpmannen antecknas, sker
sådant, på det att köpmannen, i händelse
stycket antingen icke innehåller det uppgif¬
na antalet alnar, eller ej finnes till alla dess
delar lika godt, som det yttersta deraf ut¬
visat, skall af säljaren få ersättning för den
köpmannen sålunda tillfogade förlust. Vid
detta förhållande anser jag något allmänt
stadgande om väfnads läggande i lag icke
vara nödvändigt, utan sådant få bero af hvars
och ens godtfinnande. På dessa skäl anhål¬
ler jag, alt Betänkandet må återremitteras.
Herr Westman: ”Uti meddeladt Betänkan¬
de, N:o 46, angående Helsingebuldans stäm¬
plande på håda ändarna, till förekommande af
underslef hos tillverkaren och upptäckandet
af en bedräglig vara, har Högloft. Besvärs-
och Economie-Utskottet, som ansett den ön¬
skade stämplingen medföra hinder och tids¬
spillan, samt försvåra en åsyftad lättad af¬
sättning för tillverkaren, föreslagit, att, till
vinnande af en nödig controll och säkerhet
för köpare af Helsinge-buldan, hvilken nu
mera skall befinnas af vida sämre beskaffen¬
het inuti stycket, än på yttre ändan deraf,
denna vara hädanefter skulle, i stället att,
som hittills, hoprullas, läggas i slag, såsom
kläden, och att derjemte Kongl. Påbudet den
2 November 1737, angående skjortväf, foder¬
väf och buldan, borde till allvarlig efterlef¬
nad och noggrann tillämpning upplifvas och
erinras; hvilket förslag jag, såsom Söder-
8 oo Den 12 Februari.
liamns Stads Fullmägtig, ansett mig böra mö*
ta med följande anmärkningar:
Genom förenämnda Kongl. Påbud af d.
2 November som stadgar: ”Att ali
den skjortväf och foderväf eller buldan, sora
till salu förfärdigas, till hvem det helst vara
må, eller lill Kronans behof levereras, bör
vara af jemlik godhet bela stycket igenom,
och, i fall väfven eller buldanet skulle be¬
finnas vara glesare, ojemnare eller sämre in¬
uti, än på yttre ändan af stycket, bör en så¬
dan sämre del förut afskäras, innan de till
salu aflåtas; men, i den händelsen sådant ic¬
ke skett, vare då, såsom en bedräglig och
oduglig vara, confiscation underkastad, angif-
varens ensak”, synes all säkerhet för köparen,
i samband med det svåraste ansvar för till¬
verkaren, vara, till förebyggande af bedräge¬
ri och underslef, iakttagen; och, när härtill
kommer, hvad i Gap. t\ §. HandelsBalken om
köp och skifte i allmänhet stadgar, synas nå¬
gra vidare åtgärder i ämnet vara öfverflödi-
ga. Men då erfarenheten har visat, att till¬
verkare af buldan börjande sednare åren, be¬
gå fals och flärd, medelst inväfvande inuti
hårdt hoprullade stycken af sämre eller gle¬
sare, tunnare och gröfre delar, än varan un¬
der denna benämning bör innehålla; och då
slikt bedrägeri, af första köparen på frimark¬
naderna, möjligtvis ej kan upptäckas för den
mängd af säljare, som då infinna sig, och för
det betydliga antal buldansstycken, sorn inom
en inskränKt tid böra emottagas och liquide-
Den 12 Februari. 801
Fas, utah att kunna till sin inre beskaffenhet
medhinna att skärskådas, får jag vördsamt
föreslå, att tillverkare af buldan kunde, jem¬
te förbud att hoprulla, utan endast i slag
lagd, utbjuda sin vara, åläggas att på båda
Sndarne af stycket åsätta sitt namn eller
bomärke, el^er, om han det ej kau, med
köparens biträde; Men, att det sedan måt¬
te slå den sednare fritt, att, till bespa¬
rande af tid och utrymme vid transpor¬
ten land eller sjövägen, och emot åsältande
af sin handelsfirma eller namn, och för att
till utseende och godhet förvara buldanet,
fa lägga eller rulla det, på sätt honom läg¬
ligast synes, helst i delta sednare fallet den
åberopade lagens kraft och verkan ej kan
förfelas, utan användas af hvilken köpare
som helst, och säljaren, då han sjelf ej blif¬
vit bedragen, ej eller utbjuder en förfal¬
skad vara.’’
”Om återremiss af Betänkandet på an¬
förda skäl och förhållanden anhålles vörd¬
samt.”
Herr Westman tilläde: I öfrigt förenar
jag mig nied Herr EkermaUj dock med un¬
dantag af hvad Herr Ekerman yttrat, angå¬
ende svårigheten att transportera i lag lag-
de väfnadsstycken, hvilken jag ej befarar,
med afseende derå, alt bönderna medföra
blott ett eller annat stycke, som i deras rym¬
liga skrindor lätt kan förvaras. Med åbero-
Borg. Stånd. Prot. vid Rihsd. 1828—29. I. 5i.
802 Den /2 Februari.
pande af hvad jag nu anfört, begär jag åter-
remiss af Betänkandet.
Herr Langenberg: Jag anser det ej va¬
ra nied någon svårighet förenadt, att väf-
nadsslycken läggas i lag, hvarigenom lätt¬
het uppkommer för köparen alt bedöma be-
skaffenheten af varan, som, efter mitt om¬
döme, ej kan, genom granskning af staderna
eller kanterna, utrönas. Det är, i afseende
på transporten, visserligen sannt, att ett väf-
nadsstycke, lagdt i lag, fordrar större utrym¬
me, än ett hoprulladt; men tyngden deraf
blifver dock i bägge fallen densamma. Vid
betraktande af detta allt, tillstyrker jag, att
Betänkandet må godkännas.
Herr Leffler: Inom detta RiksSlånd har
jag redan yttrat mig öfver de menliga följ¬
der, som, i synnerhet de sista femton åren,
genom bedrägligt förhållande med de ifråga¬
varande väfnaderna egt rum, ej allenast för
Kongl. Majit och Kronan, utan äfven för en¬
skilda och särdeles den fattiga, men talrika
skärgårds-allmogen. Då jag under en lid af
3o år behandlat dylika väfnader, har jag va¬
rit i tillfälle att utröna de sätt, hvarpå be¬
skaffenheten deraf skall kunna bäst inhemtas,
och jag finnér ej de stora svårigheter, man
velat förmoda af det utaf Utskottet föreslag¬
na sätt, att väfnadsstycken skola läggas i lag,
i stället för att rullas. Jag har föreslagit
något märke på desamma, till upptäckande
af tillverkaren, utan mening, att detta skulle
föranleda till någon kostnad; men, då Utskot-
Den 19. Februari.
So3
let icke ansett sig kunna mitt förslag i den¬
na del tillstyrka, tror jag den af Utskottet
uppgifna utväg vara lämplig. I den tanka,
att buldanen skall, genom dess läggande i
lag, taga förr skada, kan jag mig ej förena.
Snarare befinnes den då lösare lagd, än på
det vanliga sättet. Äfven bör jag anmärka,
att bedömandet af ett hoprulladt väfuads-
styckes verkliga beskaffenhet är ganska svårt.
Jag önskar bifall af BeLänkandet och tilläg¬
ger, att väfnadsstycket väl ock kan märkas
med tillverkarens namn.
Herr Strehlenert: I anledning af hvad
anfördt blifvit derom, att, då allmogen för¬
yttrar väfnader vid marknad eller i Städer,
köparen antecknar säljarens namn, och att
säljaren blifver ansvarig för skillnad i styc¬
kenas antingen längd eller godhet, tror jag
mig böra erinra, att detta ej alltid är tillämp¬
ligt. Val låter det sig göra, då ett större
parti af en enda försäljes; men, då flere af
allmogen, såsom nu sker, medföra hvar och
en sjelfve några välnadsstycken, blifver det,
oansedt anteckningen, ingen möjlighet att se¬
dermera anträffa den ersättningsskyldige. E-
när ingen stämpling af väfnadsstycket eger
rum, anser jag enda sättet att bedöma va¬
rans godhet beredas genom dess läggan¬
de i lag.
Herr Langenberg: Ifrågavarande väfna-
ders läggande i lag är icke ovanligt och för-
nimmes äfven vid deras försäljning å mark¬
nader till någon ringa del. Jag förenar mig
8o4 Den 12 Februarii
derjemte med Herrar Leffler och Westman
uti den tanka, att nyttigt vore, om tillver¬
karens namn å väfnaden utsattes.
Herr Wallström: Jag instämmer i den
åsigt, att tillverkarens namn och hemvist bö¬
ra på båda ändar af hvarje väfnadsstycke
utsättas. Detta anser jag vara oundvikligt
till förekommande af de öfverklagade olä¬
genheterna, då stämpling bedömes vara med
för mycket besvär förenad.
Pierr Winberg: Så vidt jag förstår, kan
jag ej annat än finna Betänkandet grundadt
och tillstyrker bifall derå. Jag tror det huf-
vudsakligaste vara, att väfnaden kan af köpa¬
ren ses och granskas. Dertill beredes utväg
genom styckenas läggande i lag. Häraf inser
jag ingen olägenhet för transporten. På lika
sätt, som med klädesstycken förfares, är ej
hinder derför, att några bvarf af väfnaden
ytterst rullas omkring det öfriga, som lägges
i lag; och derigenom fredas, efter milt om¬
döme, stycket från skada af väta. Visserli¬
gen kunna stämpling och förseende med till¬
verkarens namn föreskrifvas; men för min
del anser jag dessa stadganden föranleda
många rättegångar, och tror, att, då tillfälle
att med lätthet se varan är köparen beredt,
är ock hans rätt tillräckligen bevarad.
Herr Noréus: Jag kan icke inse något
näringstvång deruti, att väfnaderna stämplas
eller förses med tillverkarens namn. Tvärt¬
om tror jag derigenom beredas en ganska
nyttig täflan mellan tillverkare af dylika
Den 12 Februari.
8o3
varor, i likhet med hvad i andra näringsgre¬
nar eger rum. Det blifver kändt, hvilken
stämpel antyder den goda varan. Hvar och
en tillverkare blifver mån derom, att hans
varas stämpel icke skall falla i anseende,
Detta är den sanna conlrollen. Sättet, hu¬
ruledes väfnaden lägges, är åter, efter min
tanka, mindre vigtigt, underkastadt svårig¬
heter, vid verkställigheten, och till sina följ¬
der icke alltid fördelaktigt. Jag tror den
förra utvägen, eller utsättandet af tillverka¬
rens namn på väfnadsstycket vara af större
inflytelse och icke menlig för tillverkaren,
Dessa väfnader säljas öfver hela Landet och
till vigtiga behof. Hvarföre bör tillverka¬
ren deraf vara fri från controll eller ansvar,
mera äu hvar och en annan fabricant, hvars
tillverkning är stämpling underkastad?
Herrar Hiessleiter och Zethelius förena¬
de sig med Herr Noreus.
Herr Helsingius: Jag förenar mig äfven
med Herr Noréus och tillägger, att jag tror,
det Utskottet, som i dess afgifna Betänkan¬
de egentligen afsett olägenheterna af varans
stämpling och kostnaden dervid, skall anse
varans utmärkande billigt, då sådant föreslås
skola ske endast genom utsättande af tillver¬
karens namn eller bomärke.
Herr Cronius förenade sig med Herr
Winberg.
Herr Ekerman: Då fråga endast är om
Utsättande af tillverkarens namn å hvarje väf-
uadsstycke, anser jag förnekandet af denna cou-
8oS
Deri 12 Februari.
troll icke vara billigt. Annat vore förhållan¬
det med stämpling. Jag (örenar mig så le—
ledes med Herr Noréus.
Herr brosenius: Då Utskottet afstyrkt
väfnadsstyckens stämpling, har kostnaden
dervid varit afsedd. Om åter tillverkarens
namns utsättande skulle fordras, kan miss¬
bruk uppkomma derigenom, att en elak gran¬
ne begagnar en annans namn. Den sednare
utvägen, eller namnets ulsätlande skall ostri¬
digt förorsaka mångå obehagliga tvister, som
blifva svåra att slita. För min del är jag
öfverlygad, att väfnadsstyckens läggande i
lag är den bästa och säkraste utvägen, enär
varan derigenom blir lätt för köparen att be¬
skåda. Denna utväg är olvi f vela k tig t bättre,
än ett medel, som är förfalskning underka-
stadt. De gjorda anmärkningarne vid Be¬
tänkandet finnér jag ej föranleda till åter-
remiss, hvilken jag dock ej bestrider, ehuru
jag är öfvertygad, att Utskottet i ämnet ej
har annat utlåtande att gifva, än det, som
redan blifvit meddeladt.
Herr Wallström: I anledning af hvad
Herr Arosenius anfört, får jag anmärka, att
köpmannen alltid å väfnadsslycket sätter till¬
verkarens namn eller styckets nummer, hvar¬
jemte namnet i bok antecknas. Jag tror der¬
före, alt säljaren är mera trygg, i afseende
på möjligt missbruk, om hail sjelf å stycket
sätter sitt namn, hvilket sätt att controllera
tillverkaren jag således anser böra ega rum.
Herr Lejjler: Om blott tillverkarens
Den 12 Februari. 807
namn och ej stämpel föreskrifves, anser jag
väfnadsstyckenas läggande i lag tillika vara
högst nödvändigt.
Häruti förenade sig Herrar Strehlenert,
T Vinbladh och Bergelin,
Herr Modin: Med de sista talarne för¬
enar jag mig om nödvändigheten deraf, att
väfnadsstycken läggas i lag. Af erfarenhe¬
ten vet jag, alt buldan i Finland, hvarest
tillverkningen deraf är betydlig, på nämnde
sätt lägges. Detta är ock bästa och lättaste
sättet att utröna väfnadens beskaffenhet ifrån
början till slutet af stycket.
Häruti instämde Herr Dalenius.
Betänkandet, N:o 4^. blef, i anledning
af de dervid gjorda anmärkningar, till All¬
männa Besvärs- och Economie-Uslkotlet å-
terremitteradt.
§. 6.
Upplästes: 1:0 Lag-Utskottets Betänkan¬
de, N:o 16, öfver ContractsProsten J. Z. Pe¬
terssons förslag till en lag, alt, då oeniga
makar, som af undergången varning ej låtit
sig rälta, blifva för kif och osämja ställda
under tilltal vid vederbörlig Domstol, Dom-
Capitlet må ega tillåta makarne flytta från
hvarandra under den tid rättegången varar,
m. m.; och 2:0 det särskildta yttrande, Herr
Landegren, såsom Utskottets ledamot, i äm¬
net afgifvit.
808 Den 12 Februari.
Herrar Noréus och Leffler förenade sig
nied Herr Landegren.
Lades på bordet,
§• 7-
\ '
Föredrogs följande Allmänna Besvärs*
och Economie-Utskotlets Betänkanden, hvilka
voro i tryckta exemplar aflemnade och till
Ståndets Herrar Ledamöter utdelade, samt.
med skriftligt, af Utskottets främsta Leda¬
mot af hvarje Stånd undertecknadt, missiv
beledsagade, och blefvo, efter Herr Talman¬
nens till Ståndet framställda fråga, utan nu ä-
skad uppläsning, lagda på bordet, för att vid
nästa Plenum uppläsas och till afgörande fö¬
rekomma, nämligen:
1:0 N:o 53, om förbud emot Brännvins*
tillverkning af spannmål.
2:0 N:o 54, om afhjelpande af hinder
för begagnandet af i laga ordning anlagg*
da vägar.
3:o N:o 55, om Kronans Munderings-,
persedlars förvarande i Trossbodarne.
4:o N:o 56, om fri Kolförsäljning för
Tossebo Härads hemmansegare,
5:o N;o 5j, i afseende på viss tids be*
stämmelse för verkställandet af utkommande
Economiska Författningar, och
6:0 N:o 58, om utvidgad smidesrätt för
Ofvansjö och Thorsåkers Bergslager,
Den 12 Februari.
§. 8.
Upplästes och lades till handlingarna
följande ankomna Protocolls-Utdrag, nämli¬
gen; från Högloft. Ridderskapet och Adeln
för den 26 och 3o sistlidne Januari, samt d,
3 och 6 dennes, innefattande Remisser lill
Constitutions-Utskotlet; af en, i den form 29
§. Riksdags-Ordningen föreskrifver, anmäld
anledning till anmärkning emot Contrasignan-
ten af 1823 års Riddarhus-Ordning, nu mera
StatsMinistern för Utrikes Ärenderna, Hans
Excellence, Herr Grefve Gustaf af Wetter¬
stedt; till Stats-Utskottel; af Memorial, med
hemställan, att hvarje Svensk inbyggare un¬
der loppet af ett år måtte vara fri från Skatt,
och att, till Stats-Utgifternas bestridande, de
5 Millioner Rd. B:co, sorn Stats-Verket eger
upplaggda, mätte användas, t-» samt till All¬
männa Besvärs- och Economie-Utskoltel: af
anförande, i anledning af de anmärkningar,
sorn blifvit gjorda emot förut remitterad Mo¬
tion, angående förändring af nuvarande Gäst¬
gifvare- Krono- och Kungsskjutser; under¬
rättelse om Ridderskapets och Adelns be¬
slut, i anledning af Hedervärda Bonde-Stån¬
dets inbjudningar till förening dels i remis¬
ser, rörande anmodan till Stats- och Be-
vi 11 nings-Utskotten att inom vissa föreslagna
tider inkomma med Betänkanden om Stats-
Yerkets inkomster och utgifter och grunder¬
na för Bevillningens fördelning samt utgöran¬
de, dels i sistnämnda Stånds beslut om tdU
Deri 12 Februari.
sättande af särskildt Utskott för upptagande af
väckta frågor om jemnkning i StåndsPri vilegier-
na m. m.; bifall till Stats-Utskottets Utlåtanden
Nrris 24. 3o, 33 oell 3cj; återremisser af
samma Utskotts Betänkanden ]N: 1 is 3i, 4[
och 42; — beslut» att dess Memorial N:o 26
och Utlåtande N:o 3a skulle läggas till hand-
lingarne; — bifall till Lag-Utskottets Betän¬
kande N:o 5 och Utlåtande N:o to, i sam¬
manhang hvarmed det deri återlemnade Me¬
morial otn öfverseende och förbättring af
Författningarne, rörande Postverket, blifvit
til! Allmänna Besvärs- ooh Economie-Utskot-
tet remitteradt; återremisser af Lag-Utskot¬
tets Betänkanden Nrris 4 och 27? — bifall
till Allmänna Besvärs- och Economie-Utskot-
tets Betänkanden Nrris 20, 2,1, 22, a3 och
24; samL återremisser af detta Utskotts Be¬
tänkanden Nrris 25 och 26; — och från
Idögvördiga Preste-Ståndet för den 3, 6 och
g dennes, med underrättelse om meddelade
remisser, till Constitutions-Utskottetr af i
Memorial, Nro 57, utaf Stats-Utskottet anmäld
anledning till anmärkning emot Föredragan¬
den för Krigsärenderna; och till Stats-Ut-
skottet: af Expeditions-Utskottets Memorial
Nro 22; fattade beslut, i anledning af He¬
dervärda Bonde-Ståndets inbjudning, rörande
anmodan till Rikets Ständers samtliga Ut¬
skott, utom Stats-Utskottet, att låta skrifna
missiver åtfölja de tryckta exemplaren af de¬
ras Memorial och Betänkanden m. m., samt
i anledning af Borgare-Ståndets inbjudning
Den 12 Februari.
till förenande i vissa föreskrifter för Utskot¬
ten, i afseende på sättet att meddela deras
Betänkanden och Memorial; återremisser af
Siats-Utskottets Utlåtanden Nrris 28 och 48;
bifall till samma Utskotts Betänkanden Nrris
33, 34, 35 och 38; återremisser af Lag-Ut¬
skottets Betänkanden Nrris 3 och 11, samt
samt af Allmänna Besvärs- och Economie-Ut-
skottets Nrris 24> 29, 3o, 33, 34. 36 och 38;
bifall af sistnämnde Utskotts Betänkanden
Nrris 20, 25, 26, 27, 28, 3i, 32, 35, 37 och
3q; samt godkännande af Expeditions-Ul-
skottets förslag till underdåniga skrifvelser,
Nrris 24. 25, 26 och 27.
Plenum slutades kl. -J 1 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 16 Februari.
Plenum klockan 11 f. m.
§. 1.
Justerades Protocollet för den 12 dennes.
§• 2.
Upplästes ett från Höglofl. Ridderskapet
Den 16 Februari.
oell Adeln meddeladt Utdrag af dess den 12
dennes hållna Protoooll, enligt hvilket Rid*
derskapet och Adelil lill Banco-Ulskottet re¬
mitterat en af Herr Bernhard Rosenblad väckt
Motion, angående en niedailles präglande, på
Bankens bekostnad, i anledning af Deras
Kongl. Högheters, Hertigarnes af Skåne, Upp¬
land och Östergöthland födelse, uti hvilken
remiss de öfriga RiksStånden inbjödos att sig
förena.
Ståndet instämde uti denna remiss, och
Protocolls-Utdraget deröfver uppsattes genast,
justerades och expedierades,
§. 3.
Af meddelade Protocolls-Utdrag, som nu
upplästes och lades till handlingarne, inhern-
tades, alt Höglofl. Ridderskapet och Adeln re¬
mitterat: till Stats- Banco- samt Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Ulskotten: Kongl. Majrts
Proposition, angående den till undsättning i
missvextår anslagna creditif-fonden, samt f.
d. Allmänna Migazins-Inrättningens slutliga
utredning, med flera dermed sammanhang e-
gande ämnen tillika med flera ledamöters, i
anledning deraf, lemnade yttranden; till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
Iflie-Utskotlen: Kongl. Mjj:ts skrifvelse, angå¬
ende ytterligare åtgärder till fårskötselns och
ullproduclionens befrämjande i riket, jemte
åtskilliga Ledamöters i ämnet afgifna yttran¬
den» till Stats-Utskottel; Kongl. Majjts skrif*
Dm 16 Fab mar i.
813
veise, med förslag till förnyad instruction för
Rikets Ständers Revisorer, i afseende på de¬
ras befattning med Stats-Verkets granskning
jemte åtskilliga Ledamöters yttranden i äm¬
net; till Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskotten: ett Memorial, an¬
gående Svenska postväsendets förbättring, till
Allmänna Besvärs-och Economie-Utskotlet: yt¬
tranden, i anledning af ett anförande, inne¬
fattande svar å anmärkningar emot gjord Mo¬
tion, angående förändring af nuvarande gäst¬
gifvare- krono- och kungsskjutser, och till
Constilutions-Utskottel: af Slats-Utskoltet, en¬
ligt Memorial, N:o 57, anmäld anledning till
anmärkning emot föredraganden för Krigs-Ä-
renderna; bifallit Stats-Utskottets Utlåtande
Nio 48» samt Lag-Utskottets Belänksnden,
Nilis 3, 6 och 11, och återremitterat Lag-Ut¬
skottets Utlåtande, Nio 2; att Högvördiga
Preste-Ståndet bifallit Stats Utskottets Utlå¬
tanden Niris 37, 4°, 44, 45, 46, 47* 4,9> 60
och 53, samt Lag-Utskottets Niris 12, i3och
14, och Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets Niris 48, 4,9> 5o, 5i och 52, åter¬
remitterat Stats-ULskoltets Utlåtande Nio 36,
samt Allmänna Besvärs- ochEconomie-Ulskot-
tets Nio 4°, samt vid fråga derom, alt Stats-
Ulskottet redan gått i författning om tryck¬
ning af dess Betänkande!!, utgörande 4;de
Samlingen af Bihanget till RiksStåndens Pro-
O O
tocoll, ansett denna åtgärd, enär den icke la¬
de hinder i vägen för nämnde samlings skynd¬
samma tryckning och utdelning, i händelse
814
Den 16 Februari.
«Jcn ytterligare skall fortfara, böra verkstäl¬
las, i enlighet med Riksdags-Ordningens fö¬
reskrift i 5c) §. och i öfverensstämmelse med
RiksSlåndens vid denna Riksdag 3'tterligare
fattade beslut, under Expeditions-Utskottets
uppsigt oeh på dess ansvar, och att Heder¬
värda Bonde-Ståndet remitterat: till Stats-
Banco- samt Allmänna Besvärs- och Econo-
nomie-Utskolten: Kongl, Maj:ts Proposition,
angående den till undsättning i missvextår
anslagna Creditif-Fonden, samt f. d. Allmän¬
na Magazins-Iurättningens slutliga utredning,
med dera dermed sammanhang egande äm¬
nen, och, till Stats1 samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskotten, Kongl. Majrts Skrif¬
velse, angående ytterligare åtgärder till får¬
skötselns och ullproductionens befrämjande i
Riket, bifallit Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris
34, 35, 45, 4^j 4?, 5o och 51, Lag-Utskot¬
tets ]N:ris 12 och 13, samt Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskotlets N:ris 3o, 3p, 4°>
4i, 44 oc^ 45, samt återremitterat Stats-Ut¬
skottets N:ris 38, 4°> 44 oc^ 4f)> sunit All¬
männa Besvärs- och Ecouomie-Utskottets N:ris
23, 20, 28, 38 och 42-
§• 4-
Upplästes och lades på bordet Stats-Ut¬
skottets Utlåtande, jN:o 54. angående beräk¬
ning af Stats-Verkets inkomster i Riks-Staten
för i83o och följande år, intill dess den vid
nästa Riksdag skeende Stats-Reglering blifver
Den 16 Februari.
gällande, jemte, såsom bilagor, dervid foga¬
de Betänkandeu under följande litteris, nem¬
ligen: A) i fråga om utgörandet af Mantals¬
penningar, Lagmans- och IläradshöfdingeRän-
tan, med tingsgästningspenningar, samt Sterb-
hus-procenten; B) i väckt fråga om Bötes-
medlens uteslutande från Stats-Vei kels in¬
komster; C) i anledning af Kongl. Majrts Pro¬
position om afbjelpande af den årliga bristen
i Saltpeter-fonden, samt Krut- och Saltpeter-
försäljuings-medlens användande; DJ angåen¬
de nedsättning af Gontroll-Stampel-afgiften
å Guld, Silfver- och Tennarbeten; EJ i fråga
om NummerLotteriets indragning; FJ angå¬
ende användande af Lots- och Båkafgifterna,
m. m. och GJ i anledning af väckt fråga om
SaluAccis-afgiftens upphörande.
§. 5.
Följande Stats-Utskottets i tryckta ex¬
emplar till Ståndets Herrar Ledamöter utde¬
lade och med skriftligt, behörigen underteck-
nadt, missiv beledsagade Utlåtanden blefvo
föredragna och, uppå Herr Talmannens frå¬
ga, utan nu, begärd uppläsning, lagda på bor¬
det, för att, vid nästa Plenum, uppläsas och
till afgörande förekomma, nämligen:
N:o 55, i anledning af Kongl. Maj:ts Re¬
miss, rörande nedsättning af Grosshandlaren
Weners arrende för Svartsjö Kungsladugård,
N:o 56, angående afskrifning i Räkenska¬
Den 16 Febr narn
perna af Nummer-Lotteriets fordran lids
Hamnbyggnäds-Directionen i Helsingborg,
N:o 58, angående de så kallade Djekne»
penningarnes upp börande,
N:o 59, i anledning af gjord Motion om
öfverlåtande till Staden Hjo af Kronans an-*
del i der fallande sakören,
N:o 60, angående grunden för Räntornas
utgörande af några Thorshälla Stad upplåtna
hemman, och
N:o 6f, i fråga om öfverlåtande af ert
Kronan tillhörig tomt åt Oelreichska Enkhus»
Inrättningen i Landskrona.
§• 6.
Föredrogos följande Lag-Utskottets i
tryckta exemplar meddelade och med skriftligt
missiv beledsagade Utlåtanden, hvilka Ståndet
beslöt skola, utan nu begärd uppläsning, i
dag bordläggas, för alt vid nästa Plenum upp¬
läsas och till afgörande förekomma, så vida
erforderligt antal exemplar af samma Utlå¬
tanden dessförinnan aflemnas och till Stån¬
dets Herrar Ledamöter utdelas, nämligen:
N:o 19, om renoverade Domböckers och
Protocolls insändande från Rådstufvu- och
Kämners-Rätter till Öfver-Domstol,
JNso 20, om uppbäfvande af Kongl. För¬
ordningen den 7 December 1787,
N:o ai, om Lägersmans uppgifvande af
lägrad qvinna i vissa fall,
Ben 16 Februari. 817
N:o 22, om HofRätts brefvexling med
Underdomslolar i vissa mål, och
N:o 23, om vitens och böters förvand¬
ling vid bristande tillgång lill deras ingif¬
vande.
§• 7 •
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottets
på bordet lagda Utlåtanden, nämligen:
N:o 53, om förbud emot bränvins till¬
verkning af spannmål,
N:o 54» om afhjelpande af hinder för
begagnande af i laga ordning anlagda vägar,
N:o 55, om Kronans munderings-persed-
lars förvarande i trossbodarne, och
N:o 56, om fri kolförsäljning för Tosse¬
bo Härads Hemmansegare.
§• 8.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskotlets Utlåtande N:o 57, i af¬
seende på viss tids bestämmelse för verk¬
ställandet af utkommande Economiska för¬
fattningar.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
§• 9-
Sedan Allmänna Besvärs- och Econo-
Borg. Ständ. Prat. vid Riksd. 1828—2g. 1. 5i.
81S
Den 16 Februari.
mie-Ulskoltets på bordet lagda Memoria], N:o
58, angående Hedervärda Bonde-Ståndets Tal¬
mans, Johan Oisson LongbergSj Motion om ut¬
vidgad Smidesrätt för Ofvansjö och Thors-
åkers Bergslager i Gestrikland, blifvit upp¬
läst, genom hvilket Utskottet sig utlåtit, att,
enär 4^ §• Riksdags-Ordningen innehåller, att
LandtMarskalk och Talmän ej kunna något
annat föreslå, än hvad som fordras till verk¬
ställighet af det Grundlagarne, Riddarhns-Ord-
ningen eller Ståndens Ordningar och beslut
föreskrifva, samt nämnde §:s lydelse är så
klar och bestämd, att någon tvekan om dess
rätta tillämpning icke kan uppstå, och den
gällande kraften af ett Grundlags-stadgande
icke eller lärer få antagas genom ett särskildt
Stånds beslut vara upphäfven, har Utskottet,
emot 83 §. Regeringsformen, ej ansett sig
kunna med Talmannen Longbergs ofvanbe-
rörda Motion taga någon befattning, anhöll
Herr Memsen om återremiss af Memorialet
samt åberopade, till stöd för denna anhållan,
tvänne Utdrag af Hedervärda Bonde-Ståndets
Protocoll, hållna den 3 Mars 1823 och den
i5 December 1828, af hvilka Herr Memsen
uppläste det förra, hvaraf inhemtades, att
Bonde-Ståndet tillagt dess då varande Tal¬
man rättighet, att, såsom enskild Riksdags¬
man, väcka Motioner, så väl i hvad som rör¬
de hans hemmavarande Committenter, som i
andra allmänna ämnen, hvilket beslut varit
föranledt deraf, att den ort, till hvars Re-
praesentant Talmannen förut varit utvald, i
Den 16 Februari.
annat fall skulle blifva helt och hållet ore-
prassenterad, vid det förhållande, som inom
Bonde-Ståndet eger rum, att nytt val af full-
mägtig icke anställes af den ort, hvars Om*
bud blifvit af Kongl. Maj:t till Talman ut¬
nämnd.
Herr Leffler: Det förhållande, som af
det Protocolls-Utdrag, Herr Memsen uppläst,
inhemtas, har varit kändt för Utskottet, sorn
tagit detsamma i öfvervägande, men funnit
det tydliga Grundlagsstadgandet böra be¬
stämma beslutet. Det torde således för Stån¬
det ej återstå annat, än att gilla Betänkandet.
Herr Löfvenius: På den Afdelning af
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskottet,
der rnålet blifvit boredt, och hvarest jag är
Ledamot, hafva Ledamöterna derstädes af
Hedervärda Bonde-Ståndet sjelfva anskaffat
de ifrågavarande Protocolls-Utdragen, hvilka
således voro till innehållet vid sakens bedö¬
mande för Utskottet väl kända.
Herr FFallström: Jag tillstyrker återre-
miss af Memorialet, då dels upplyst är, att
praxis varit, det Hedervärda Bonde-Ståndets
Talman egt att väcka Motioner i ämnen, som
rört hans hemmavarande Committeuter, dels,
om sådant ej tilläts, den ort, som valt ho¬
nom till Riksdagsfullmägtig, skulle vid Riks¬
mötet vara orepraesenterad.
Herr Ekerman: Jag bestrider återre-
miss af Memorialet, på grund af §. Riks-
dags-Ordningen, som är till dess innehåll tyd¬
lig och bestämd. Hvad angår den uppgifna
820
Den 16 Februari.
omständigheten, alt den ort, som valt till
Riksdagsfullmägtig den person, hvilken Ko¬
nungen sedermera utnämnt till det Heder¬
värda Bonde-Ståndets Talman, skulle, i hän¬
delse den i Memorialet förutsatta grund gil¬
las, blifva orepraesenterad, finnér jag det icke
vara en sådan ort förment, att utse annan
Fullmägtig i Talmannens ställe. Om denna
omständighet åsidosättes, rörer detta icke de
öfriga Riks-Stånden, som endast böra afse,
alt Grundlagarne noggrannt följas.
Herr /Vinberg: Jag förenar mig med
Herr Ekerman och anhåller, på grund af 45
§. Riksdags-Ordningen, om Proposition till
bifall å Memorialet.
Häruti instämde Herr Santesson.
Uppå Herr Talmannens derefter gjorda
Proposition, bifölls Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Memorial N:o 58.
§. 10.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets Betän¬
kande, N:o iG, öfver Contracts-Proslen A.
7j. Peterssons förslag till en Lag, att, då oe¬
niga Makar, som af undergången varning ej
låta sig rätta, blifva för kif och osämja ställ¬
da under tilltal vid verldslig Domstol, Dom-
capitlet må ega att tillåta Makarne att flytta
från hvarandra, under den tid rättegången
varar, m. m., hvarjemte Herr Lanclegrens sär¬
skildta yttrande i ämnet upplästes.
Den 16 Februari.
Herr Noreus: Jag förnyar mitt, vid Be¬
tänkandets första uppläsning, yttrade instäm¬
mande uti den mening, Herr Landegren förkla¬
rat, och tillägger, att jag finner det ändamåls¬
enligt, att det må bero på Domstolens pröfning,
att, vid sig företeende fall, förordna, att o-
eniga makar, under rättegången, skola bo åt¬
skiljde. Lika lit^t verkande för ändamålet
jag tror en dylik pröfningsrälts öfverlemnan¬
de till DomCapitlen vara, lika gagneligt an¬
ser jag åtgärdens vidtagande af den verlds-
liga Domstolen. På grund häraf anhåller jag
om återremiss.
Häruti förenade sig Herrar *ljundgren,
Leffler, Falley, Kleman, Cron, Mattson och
Modin, med (lera.
Återremitterades, i anledning af de gjor¬
da anmärkningarne, lill Lag-Utskottet.
§. xr.
Herr Santesson begärde ordet och an-
förde: ”Icke för att söka i någon mån för¬
ringa verkan af ett redan fattadt beslut,
eller för att ens klandra det, men blott att
styrka, det jag, uti min uppgift till Protocol-
lel den 9 dennes, i svar på Herr Lagman¬
nen Montans yttrande om det antal soldater
jemförelsevis till hela styrkan, sorn vanligen
efter arbets-commenderingar befinnas skada¬
de, så att de blifva odugliga lill vidare krigs¬
tjenst, och hvilken min uppgift innehöll, att
822 Den 16 Februari.
af arbets-comnaenderingarne vid Götha Canal
sammanlagda antalet döda och så skadade ej
uppgått öfver 1 å 2 procent af hela styrkan,
anhåller jag nu få till Protocollet afgifva 2:ne
bestyrkta CJtdrags-Bevis, lemnande följande
resultat:
Det ena Litt. A. Att hela antalet döde
bland Arbets-Commenderingen, under de 10
sista åren, hvilken tillsammans uppgått till
19,972 man, utgjort som följer:
Af olyckshändelse vid arbetet,
6 man, eller af det hela, ^ prct.
Af olyckshändelser utom arbetet,
1 sjelfmördare, 2 drunknade,
tillsammans 3 man, eller af det hela ^ prct.
Af naturlig orsak eller sotdöde
60 man, eller af det hela, prct.
Alltså döda, inalles 69 man, som mot¬
svarar det hela som §4:lar af 1 prct. eller
litet öfver ^:dels procent.
Det andra under Litt. B. Att hela an¬
talet vid Götha Canal-arbete under sednaste
6 åren skadade soldater, af inalles Cornrnen-
deringspersonal, 11,839 man» utgjort 249 per¬
soner, eller 2 i prct.; men att åter, af det¬
ta licia antal mer och mindre skadade, de¬
ras antal, som varit så skadade, att det kun¬
nat föranleda afsked eller medföra några svå¬
rare följder, intet år uppgått öfver 13 procent
af antalet inalles skadade, men flera år till
och med under 3 procent deraf. Vill man
alltså, lill grund för beräkningen, antaga det
Den 16 Februari. 823
förra, skalle antalet af genom Canal-arbetet
till krigstjenst odugliga blifna under dessa 6
års tid hafva utgjort inalles 32 man, som
af bela Commenderingen,
i/,839 personer, är f-f prct.;
men, om det sednare förhål¬
landet antages, endast 8 man,
eller på det bela ttt prct.
Vid sammanläggande af dessa resultater, enligt
båda bevisen, befinnes bela antalet döda och
samtliga mer eller mindre skadade batva för¬
hållit sig till bela Arbets-Commenderings-
personalen, som
2 TffT3g-:dels till 100 eller nära 2 ^:dels
prct.; men antalet döda och så skadade, alt
de ej varit vidare användbara lill krigstjenst,
de år, då det varit högst, som
|4£f:dels till 100, eller ej fullt f-:dels
prct., samt de år, då det varit lägst, blott som
-^-ff^dels till 100, eller obetydligt öfver
f-:dels prct., hvaraf ett medeltal åter visar
ett förhållande, som
f-f^^dels till 100, eller något öfver
prct.; hvilket följaktligen betydligt understi¬
ger de af mig förra gången, vid åberopade till¬
fället, ur minnet och på höft uppgifna 1 å 2
procent; och detta var, hvad som skulle
bevisas.’'
Derjemte aflemnade Herr Santesson Wän¬
ne bevis, så lydande:
824 Den 16 Februari.
”Lit. A. Förteckning öf ver viel Götha
Canal använde Camtne ader ingar ?af Armeen
från och med år 181g till och med 1828 jemte
uppgift å antalet af under samma tul vid
arbetet med döden afgånget manskap.
Döde
|
Arbets- j
Corn*
mende* j
ringar. J
|
af olycks¬
händelse
vid ar¬
betet.
|
af olycks¬
händelse
utom ar¬
betet.
|
af na¬
tin lig
orsak.
|
År 1819
|
1891
|
|
|
8
|
1820
|
2296
|
|
|
3
|
1821
|
1828
|
|
|
4
|
1822
|
2418
|
3
|
|
11
|
1823
|
2899
|
J
|
1
|
4
|
1824
|
37t4
|
|
I
|
11
|
1825
|
2 I 52
|
I
|
|
3
|
1826
|
1266
|
1
|
|
3
|
1827
|
i i683
|
I
|
1
|
8
|
1828
|
| 625
|
|
|
5
|
Summa
|
i'9’972
|
6
|
0
O
|
tio
|
Sum¬
ma.
8 g
3
4
13
6
12
4
4
I o
5
69
Antalet, af de genom olyckshändelser vid
arbetet omkomna utgör således -^rdels pro¬
cent af liela arbetsstyrkan; af olyckor utom
arbetet, bland hvilka en genom sjelfmord
och 2:ne drunknade, ^idels; och naturligen
döde fördels procent, eller tillsammans f-|-:dels
procent.
Rätteligen utur Förslager och Rapporter
utdraget, intygar. Stockholm, den ro Fe¬
bruari 1829.
C. A. Warberg,
ÖlV, Lieutenant R. S. O.
Den 16 Februari.
825
och Lit. B. Förteckning öfver i Götha Canal-
arbetet, enligt uppgift, skadaclt Manskap af
Kronans Comrnenderingar ifrån och med år
1823, till och med år 1828.
|
0
2. 0
a> B 2
3 CJq 3
CT J» .S
ca h o)
^ Qj
w n
|
Antal
skadade. '
|
De skadades
antal ntgör
procent af
Arbets-Com-
menderingen.
|
År 1823
|
2899
|
3i
|
1, 29
|
1824
|
0714
|
84
|
2, 26
|
1825
|
215 2
|
45
|
2, 09
|
1826
|
I2Öt
|
36
|
2, 84
|
j 827
|
i683
|
46
|
2, 73
|
1828
|
625
|
n
J
|
1, 12
|
Summa
|
Ii 1,889
|
249I 2, 10
|
Hela antalet af de under förutskrifna 6
år i Canalarbetet såsom skadade uppgifna
soldater, utgör sålunda 2, 10 procent af Ar¬
betsstyrkan; bland detta antal har dock, en¬
ligt Läkares intyg, få erhållit sådana ska¬
dor, som gjort dem otjenliga till krigs¬
tjenst, eller i öfrigt medfört några svå¬
rare följder; Och ehuru man ej bestämdt
kan uppgifva, huru många erhållit' afsked
för åkomna verkliga skador, hafva likvisst
sådana skador, som dertill möjligtvis kunnat
föranleda, intet år uppgått till högre, än i3
procent af hela det uppgifna skadade anta¬
let, men väl flera år gått under 3 procent
deraf.
Den 16 Februari.
Rätteligen ur Sundhetsbesigtnings-För-
teckningarne utdraget, betygar, Stockholm d.
10 Februari 182g,
C. A. Warbergs
Öfv. Lieut, R. S. O.”
Herr Montan: Då det mål, hvilket de
ifrågavarande uppgifterna afse, redan är af
Ståndet afgjordt, bade jag trott någon discus-
sion derom icke vidare ega rum. Jag arnar
ej eller inlåta mig uti någon vederläggning
af hvad nu anfördt blifvit; men upplysnings¬
vis vill jag anmärka, att de flesta skador,
som soldater vid arbetscommenderingar sig
ådraga, och hvarigenom de blifva till Kro¬
nans tjenst obrukbara, bestå i bråck, hvarom
uti det af Herr Santesson lemnade anföran¬
de ej förmäles. Till stöd för hvad jag yt¬
trat, åberopar jag, att både Befäl och Rote¬
hållare vid flera Generalmönstringar klagat
öfver de skador, som tillfogats Manskapet vid
Arbetscommenderingar. Derföre är ock stort
skäl att påyrka ersättning för det lidande,
Rotehållare af Arbetscommenderingar till¬
skyndas.
Herr Santesson: Jag medgifver, att de
ifrågavarande skadorna lill det mesta bestå
af bråck; men de deraf skadade hafva be¬
räknats uti det i de företedda bevisen upp¬
tagna antal.
Hvad sålunda anfördt blifvit, kommer
att, utan någon deraf föranledd åtgärd, i Pro-
tocollet intagas.
Den ig Februari. 827
§• I2-
Herr Talmannen gaf tillkänna, att de vid
förliden Riksdag lill afgörande vid denna be¬
redda och hvilande Grundlagsfrågor nästa
Måndag, den 23 dennes, hos alla Riks-Stån-
den förekomma.
Plenum slutades kl. ^ 3 e. m.
In fidem
E. G. Runeberg.
Den 19 Februari.
Plenum klockan 10 f. m.
§. 1.
Prolocollet för den 16 dennes justerades.
§. 2.
Upplästes följande ankomna Protocolls-
Utdrag, nämligen: för den 12, 14 och 16 i
denna månad: från Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, med underrättelse om Remiss till Gon-
slitutiöns-Utskottet af en,iden form 29 §. Riks-
dags-Ordniugen föreskrifver, anmäld anled¬
828
Den jg Februari.
ning till anmärkning emot StatsMinistern för
Utrikes Ärenderna, Hans Excellence, Herr
Grefve G. af Wetterstedt; beslut, att Consti-
tutions-Utskottets Memorial, N:o 4> skulle
läggas till handlingarne; gillande af Stats-
Utskottets Utlåtanden Nrris 34, 35, 38, 4°»
44, 45, 4ö och 47, samt Lag-Utskottets Be¬
tänkande N:o 14. oell återremisser af sam¬
ma Utskotts Utlåtanden N:ris 36, 43, 5o och
5 ij från Högvördiga Preste-Ståndet, derom,
att Ståndet, med instämmande uti den hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckta och
communicerade Motion om en Medailles präg¬
lande, på Bankens bekostnad, i anledning af
Deras Kongl. Högbeters, Hertigarnes af Skå¬
ne, Uppland ocb Östergöthland födelse, sam¬
ma Motion till Baneo-Ulskottet remitterat,—
samt angående bifall till Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 52, Lag-Utskottets Betänkanden N:ris
15, 17 ocb 18, samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottets Betänkanden N:ris 41»
44 och 45; samt återremisser af sistnämnda
Utskotts Betänkanden N:ris 43 och 46; och
från Hedervärda Bonde-Ståndet, angående öf¬
verlemnande till Constitutions-Utskottet att
afgöra, hvarthän den uti Lag-Utskottets Me¬
morial N:o 3p omförmälda fråga bör förvi¬
sas, och Remisser; till Constitutions-Utskot¬
tet, af Stats-Utskottet i Memorial, N:o 87,
anmäld anledning till anmärkning emot Fö¬
redraganden för Krigs-Ärenderna, och till
Stats-Utskottet: af Kongl. Majrts Nådiga Skrif¬
velse den 22 sistlidne Januari, med Förslag
Den ig Februari.
till förnyad Instruction för Rikets Ständers
Revisorer, samt till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet: af en utaf Lag-Utskot¬
tet, , enligt Memorial N:o io, återlemnad Mo¬
tion om Postverks-förfaltningarnes öfverseende
och förbättring; bifall lill Stats-Utskottets Betän¬
kande N:o 3^, och återremisser af Dess Ut¬
låtanden Nrris 36, 43 oell 52; bifall till Lag-
Utskottets Betänkanden N:ris 15, 17 och 18,
samt till Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottets Utlåtanden N:ris 48, 5o, 5i och
52; och återremisser af detta sednare Ut¬
skotts Betänkanden N:ris 3i, 37, 43> 46
och 47*
Lades till handlingarne.
§• 3.
Stats-Utskottets förlidne Plenidag på
bordet lagda Utlåtande, N:o 54, angående
StatsVerkets Inkomsters beräknande i Riks¬
stat e n för i83o och följande år, intilldess
den vid nästa Riksdag skeende Statsregle¬
ring blifver gällande, och de dervid, såsom
bilagor, fogade Betänkanden under Lit. A, B,
C, D, E, F och G, föredrogos å nyo, men
blefvo, på flera Ståndets Herrar Ledamöters,
begäran, ytterligare bordlagde.
§• 4-
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Stats-Utskottets Betänkanden, nämligen:
83o
Den ig Februari.
1:0 N:o 55, i anledning af Kongl Maj:ts
Remiss, rörande nedsättning af Grosshand-
landen Weners Arrende för Svartsjö Kongs-
Ladugård,
2:0 N:o 56, i anledning af Kongl. Maj:ts
Skrifvelse den if) November 182S, angående
afskrifning i räkenskaperna af NummerLotte-
riets fordran bos HamnbyggnadsDirectionen
i Helsingborg, och
3:o N:o 58, i anledning af väckt fråga
om de så kallade Djeknepenningarues upp¬
hörande.
§. 5.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Utlå¬
tande, N:o 5p, i anledning af väckt Motion
om öfverlåtande till Staden Hjo af Kronans
andel i der fallande Sakören.
Herr Mattson anhöll, på de i Motionen
upptagna skäl, om återremiss af Betänkandet,
och uppå Herr Talmannens Proposition af
bifall till detsamma, svarades Ja, blandadt
med något Nej, dock utan att Votering äska¬
des, hvadan Betänkandet ansågs såsom bifallet.
§. 6.
Föredrogos å nyo Stats-Utskottets Utlå¬
tanden, N:o 60, rörande väckt Motion, an¬
gående grunden för räntornas utgörande af
några Thorshälla Stad upplåtna hemman, och
N:o 61, i anledning af Herr P. Peterssons
Deri ig Februari. 831
Motion om öfverlåtande af en Kronan till¬
hörig tomt åt Oelreichska Enkhus-Inrättnin-
gen i Landskrona.
Begärdes och lades ytterligare på bordet.
§• 7-
Följande Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottets i tryckta Exemplar till Stån¬
dets Herrar Ledamöter utdelade och med
skriftligt missiv beledsagade Utlåtanden fö¬
redrogos och blefvo, uppå Herr Talmannens
fråga till Ståndet, utan nu begärd uppläsning,
lagda på bordet, för att, vid det Plenum, då
de till afgörande förekomma, uppläsas, näm¬
ligen:
1:0 N:o 59, i anledning af väckta Mo¬
tioner om skyldighet, för Hus- Tomt- och
Jordegare i åtskilliga Släder, att deltaga uti
Borgerskapets onera,
2:0 N:o 60, i anledning af väckt fråga
om en från Tofta hemman afskiljd skogs¬
parks återgång till nämnda hemman, och
3:o N:o 61, i anledning af väckt fråga
om vägning af hö, i stället för Parm-mät-
ning, samt om begagnande af krönta tunnor
vid försäljning af brännkol.
§. 8.
Enär de, uti 6:te §. af Protocollet den
16 dennes, omförmäldte Lag-Utskottets Ut¬
låtanden: N:o 19, om renoverande Domböc-
832 Den ig Februari.
liers och Protocolls insändande frän Rådstuf-
vu- och Kämnersrätt till Öfver-Domstol, N:o
20, om upphäfvande af Kongl. Förordningen
den 7 December 1787, N:o 21, om Lägers¬
mans uppgifvande af lägrad qvinna i vissa
fall, N:o 22, om HofRätts brefvexling med
Under-Domstolar i vissa mål, och N:o 23, om
vitens och böters förvandling vid bristande
tillgång till deras utgifvande, ej förr än i dag
i tryckta exemplar till Ståndets Herrar Le¬
damöter utdelats, blefvo de nu föredragne
och, uppå Herr Talmannens fråga, utan ä-
skad uppläsning, bord agde, för att uppläsas
vid det Plenum, då de till afgörande före¬
komma.
§• 9.
Upplästes Constitutions-Utskottets Me¬
morial, N:o 5, till Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, med utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar emot en af Kongl. Maj:t före¬
slagen redactions-förändring i 24 §• Riksdags¬
ordningen, jemte de af några ibland Ut¬
skottets Ledamöter meddelade särskilda yt¬
tranden.
Herr Falkman: Då Ståndet redan, med
gillande af Constitutions-Utskottets Memorial
N:o 2, beslutat, det den af Kongl. Maj:t fö¬
reslagna redactions-förändringen skulle hvila
till afgörande i Grundlagsenlig ordning vid
nästa Riksdag,, synes annan åtgärd ej ega rum,
i anledning af Memorialet 4> än att lag-
Den ig Februari.
833
ga detsamma till handlingarne; men, enär jag
vid frågans afgörande, såsom Ledamot af Con-
stitulions-Utskottet, varit af särskild tanka,
hvilkeu icke åtföljt Memorialet, anhålier jag
alt få uti Ståndets Protocoll antecknadt, det jag
varit af den mening, att Utskottet bordt grun¬
da sitt tillstyrkande af bifall å det af Kongl.
Majrt föreslagna tillägg uti 24 §. Riksdags¬
ordningen derpå, att Utskottet funnit det¬
samma så mycket heldre böra tillstyrkas, som
delta tillägg öfverensslämmer med §:ns me¬
ning och esprit.
Herr Lamberg anmälde, alt lian, vid ä-
rendets behandling uti Constitutions-Ulskot-
let, instämt i Herr Falkmans tanka.
Lades till handlingarne.
§• 10.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- oell
Economie-Utskottets Utlåtande, N:o Sy, i an¬
ledning af väckt fråga om förnyandet af Ri¬
kets Ständers underdåniga anhållan, att de
Economiska Författningar, som blifva utfär¬
dade, först efter en viss tid måtte sättas i
verkställighet; hvarjemte Herr Hiessleiters af- .
gifna särskildta yttrande upplästes.
Herr Hiessleiter} som åberopade reser¬
vationen, anförde: ”Vid detta tillfälle anser
jag mig böra vördsamligen fästa liöglärade
Ståndets uppmärksamhet vid det 110g kort-
villiga sätt, hvarpå Utskottet, enligt min öf-
Borg. Stund. Prut. vid Riksd. 1S2S—ag. /. 53.
834 Fen 19 Februari.
vertygelse, aflfärdat hela denna, för den inre
administrationen alldeles icke likgiltiga fråga.”
”De factiska bevis, jag såsom Utskottets
Ledamot frambragt derpå, att Economiska
Författningar under de sednare åren blifvit
vidtagna, hvilkas hastiga verkställande icke
slått i billigt förhållande till. möjligheten att
göra denna verkställighet ändamålsenlig, haf¬
va utaf Utskottet blifvit lemnade utan allt
afseende.”
”Till dessa bevis skulle jag kunna lägga
ännu ett, som jag sjelf haft närmare tillfälle
att till sina följder erfara och uppskatta.”
”Då den höga tullen på hvitt bomulls¬
garn, för ungefärligen ett år sedan, till nära
hälften nedsattes, fick Bomullsfabriks-Socie-
teten tillfälle att inför Kongl. CommerceCol-
legium yttra sig öfver denna åtgärd. Med
rättvist erkännande af den stora fördel, att
få tullen nedsatt å en för oss så nödvändig
rudimaterie, togo vi oss likväl friheten öd¬
mjukligen erinra, att, då vi nu i flera år
varit underkastade denna svårighet, skulle
ett ögonblickligt upphörande deraf ovilkorli¬
gen medföra kännbara förluster för dem i-
bland oss, som i större partier och på spe-
culation införskrifvit ifrågavarande vara och
densamma efter den höga tariffen förlullat,
hvadan vi i lika ödmjukhet anhöllo, att en
tid af några månader måtte få förbigå, in¬
nan det nya förtullningssättet ginge att ta¬
ga sin början. Sådant blef också af Com-
merceCollegium oss lofvadt; men det oaktadt
Don ig Februari.
835
utkom snart derpå förordnandet om tullned-
sä Ilningen, hvilken, genast efter dess kungö¬
rande, blef till efterrättelse påbjuden.”
‘'Denna omständighet blir för mig ännu
ett skäl, att vördsamligen hemställa, det täck¬
tes Högtärade Ståndet till Ilög I o fl. Utskottet
återremittera ifrågavarande Betänkande.”
Derjemte tilläde Herr Iliessleiter, att,
om Iian ej missminner sig, var den åberopa¬
de tullförfattningen daterad den 29 Decem¬
ber 1827, och borde, enligt lydelsen, då ge¬
nast bringas till verkställighet.
Herr Ekerman: Jag instämmer med Herr
Iliessleiter och tillägger, att knappt finnes nå¬
got af så menlig inflytelse, på handel och
näringar, sorn ofta skeende ombyte af Eco-
,neimi.ska Författningar.
Detta ombyte är desto skadligare, i den.
mån de förändrade stadgånderna hastigt be¬
fordras till verkställighet. Ostridigt är, att
många medborgare derigenom lida stora för¬
luster; tilläfventyrs röner ingen någon vinst,
och, Orri sådan för några få. eger rum, är den
opåräknad. Jag förenår mig således uti Mo-
tiöuairens åsigt, att Rikets Ständer böra för¬
nya deras vid sistlidne Riksdag framburna
underdåniga anhållan till Kongl. Maj:t, att
de Écönomiskä Författningar, som utfärdas,
först efter en viss tid mätte, sättas i verk¬
ställighet, och då Herr Iliessleiter med fact a
ådagalagt nödvändigheten deraf, samt följakt¬
ligen ersatt, hvad Utskottet i denna del ansett
Motionairen ej hafva styrkt, tror jag fullkorn-
836
Den ig Februari.
lig anledning vara att instämma med Herr
Hiessleiter uti den anhållan, att Betänkandet
måtte återremitteras.
Herr Helsingius: Jag instämmer uti hvad
Herrar Hiessleiter och Ekerman yttrat, med
tillägg, att ett sådant förfarande, att Econo-
miska Författningar ofta ombytas och brin¬
gas, efter utfärdandet, genast i verkställighet,
är i sin princip högst skadligt och afskräc-
kande från alla hundelsspeculationer och
skall medföra beklagliga följder för alla nä¬
ringar i landet.
Herr Falkman: Jag förenar mig med
dem af Ståndets Herrar ledamöter, som be¬
gärt återremiss af Betänkandet.
Herr TVinberg: Jag hemställer, om ej
Herr Hiessleiters reservation och de i sam¬
manhang dermed nu gjorda anmärkningarne vid
Betänkandet må, såsom Ståndets gemensam¬
ma tankar, tagas till grund för återremissen.
Herr Arosenius: Hindrad af min befatt¬
ning i Banco-Utskottet, har jag ej varit när¬
varande uti Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Ulskottet vid målets afgörande. Om jag
det varit, hade jag visserligen instämt med
Herr Hiessleiter uti hans mening; och, då jag
nu deruti mig förenar, anhåller jag, att nyss¬
nämnde anmälan må i Ståndets Protocoll
antecknas.
Herrar Löfvenius och Cron gåfvo till¬
känna, att äfven de, såsom anställda i tvän-
ne Utskott, varit hindrade att uti Utskottet
deltaga i målets afgörande, och således att
Den nj Februari.
807
der förklara det instämmande, som de nu
yttra uti Herr Hiessleiters åsigt af ämnet.
Herr Leffler: ”Jag var närvarande uti
Utskottet, då detta mål slutligen afgjordes;
men, som Herr Hiessleiter iörst då lemnade
de upplysningar, dess reservation innehåller,
och dessa voro af den beskaffenhet, alt jag
icke, på stående fot, tilltrodde mig rätt kun¬
na bedöma, huruvida mer eller mindre del
deraf ådagalade det förhållande, som den
gjorda Motionen klandrade, och målet icke
eller vidare kunde bordläggas, ansåg jag ock
rättast vara att uppskjuta mitt omdöme der¬
öfver, tilldess det förekom inom Högtärade
Borgare-Ståndet.”
Herr Hiessleiter: Jag bör anmäla, att re¬
servationen afgafs, då beslutet fattades, men
att, som tiden på dagen var långt framliden,
hade denna reservation ej samma gång blif¬
vit upplåst.
Herr Strehlenert: Jemte anmälan, att jag
hvarken på den Afdelning, som beredt det¬
ta mål, eller vid Utskottets Pleni-sarnman-
komst, varit tillstädes, då samma mål afgjor¬
des, får jag förklara, det jag un lill alla delar
instämmer uti hvad Herr Hiessleiter i ämnet
yttrat.
Derefter blef Betänkandet, N:o 57, efter
Herr Talmannens Proposition, på grund af
Herr Hiessleiters reservation och de i sam¬
manhang dermed utvecklade och såsom Stån¬
dets gemensamma tankar ansedda anmärknin-
838
Dea ig Februari.
pär, till Allmänna Besvärs- och Efconomie-
Ulskollet återremilteradt.
§• ii.
Följande hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln väckta samt MedStånden communice-
rade Memorial upplästes och lades till hand-
Jingarne, nämligen: al' Herr Hallenborg, örn
jemnkning af Roteringshesväret i Skäne; af
Herr JS. IV. Ståhle, angående frihet till in¬
rättande af Stamgods för Svenska introduce¬
rade, Grefliga, Friherrliga och Adliga ätter;
af Herr J. P. af Billberg, angående föreslag¬
na grunder för brån vinstill verkningens be¬
skattning; af Werr. Georg Axel af Sillen, örn
jemnlikhet i all jords beskattning, om en be¬
ständig indelning af PresteTionde öfver he¬
ja riket lill Presterskapets och Kyrkobetje-
liingens aflöning; och om den hillills från
Adeliga personers samt Presters och Borga¬
res Sterbhus utgående ^:dels procent be vi II-
ningens fastställande såsom allmän afgift,och
densammas redovisande; af Herr Carl. Akrell,
angående återställande till krono-skatte-hem-
manet Tolla af dess afsöndrade skog m. m.,
af Herr C. O. Palmstjerna, om förslag, hu¬
ruledes alla. för hemman, verk elfer lägenhe¬
ter in natura beräknade grundräntor eller li¬
on d e 11 b ö r a u t g å; a f H er r A. B. Rosensvärd,
om åliggande för Postmästare och Postförare
att biträda de corresponderande på landet
med förskaffande af deras bref; af Herr A.
Den ig Februari.
Cederström om öppnande pä allmän bekost¬
nad af segelled genom det Södra eller så
kallade Baggens Stak; af Herr C. Törnebladh,
i anledning af föreslagen förändring i Tings-
gästningspenningarnes uppbörd, fördelning
och redovisning; af Herr AI. J. Crusenstolpe,
om Stämpelafgift och rättighet till afsändning
på posten, utan särskild betalning, för hvilka
tryckta skrifter som helst, i likhet med hvad
nu sker i afseende på tidningar; af Herr G.
W. Marcks von Wurtemberg, rörande anstal¬
ter till förekommande af lurendrägeri och
tullförsnillning; af Herr Carl Silfverskjöld,
om yrkad ersättning för af honom förloradt
accord vid v. Engelbrechtenska Regi men tet i
Pommern m. m.; af Herr M. af Christiernin,
om frihet för försträckningsgifvare att beräk¬
na hvad ränta som helst, samt upphörande
af bysättning för skuld; af Herr Fredr. Boye
derom, alt inrättandet af enskilda Theatrar i
Stockholm och Rikets öfriga Städer ej måtte
å Regeringens eller Städernas Aulorileters si¬
da beläggas med något hinder; af Herr Wollr.
Tham, om anmärkningar vid den nya Skif¬
tes-Stadgan; och af Herr G. af Stenhof, om
nya Evangelii- och Böneboks-förslagets be¬
fordrande genom trycket till allmännare
granskning.
§. 13.
Upplästes och lades på bordet Stals-Ut-
skottets Memorial, innefattande hemställan,
Den 21 Februari.
angående tryckning af Allmänna Indragnings-
Stalen för ar 1828.
Plenum slutades kl. | 2 e. ra.
lii fidem
E. G. Runeberg.
Den 21 Februari.
Plenum klockan \ 6 e. m.
§. 1.
Protocollet för den 19 dennes justerades.
Vid uppläsning af 10 §. i berörde Pro-
toeoll, enligt hvilken flere ibland ledamöter¬
na af Ståndet uti Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottet gifvit tillkänna, att de icke
öfvervarit det måls afgörande, hvarom i Ut¬
skottets Betänkande, N:o 5^, förmäles, yttra¬
de Herr Strehlenert: Då det torde väcka
uppmärksamhet, att flere bland Ståndets le¬
damöter vid detta tillfälle varit frånvarande,
tror jag mig böra anmäla, att, vid Allmänna
Besvärs- och Economie-Utskottets samman¬
träde samma dag in Pleno, tillkännagaf Ord¬
föranden omkring klockan 2 e. m., alt Fa-
ln hjueureu Ekenmark låtit lill betraktande af
Den 21 Februari. 84 *
Utskottets Ledamöter uppföra åtskilliga väf—
stolar, jemte derå förfärdigade väfnader. Ex¬
positionen häraf i ett yttre rum upptog tiden
till klockan £ 3, hvarefter flere ibland leda¬
möterna bortgått, öfvertygade, att Utskottets
Plenum var slutadt; och jag förmodar, att i-
frågavarande mål förekommit till afgörande,
antingen under expositionen af väfstolarne,
eller efter dess slut. Denna anmälan anhål¬
ler jag må i Protocollet intagas, på det att
Ståndet ej må ega någon anledning att före¬
brå dess ledamöter uti Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottet någon försumlighet
i skyldigheten att der tillstädesvara.
§• 2.
Herr Talmannen fästade Ståndets upp¬
märksamhet derpå, att, enär flere bland Stån¬
dets ledamöter äro anställda i tvänne Ut¬
skott, kunde någon förändring deruti ske, se¬
dan Riksdagsfullmägtigen, Herr Brovallius, nu
mera, efter återvunnen helsa, till Riksdagsor¬
ten anländt.
Herr Alund: I enlighet med yttrad re¬
servation, vid mottagandet af befattningen,
såsom ledamot i Bevillnings-Utskottet, ön¬
skar jag att derifrån entledigas, såsom tillika
ledamot i Lag-Utskottet; dock, som jag öf-
vervarit behandlingen, uti förstnämnda Ut¬
skott, af grundernas uppgörande för Tullbe-
villningen, och dervid i åtskilliga delar mig
reserverat, anser jag mig ej böra frånträda
842 Den 21 Februari.
platsen, förr än Utskottets Betänkande i det¬
ta ämne blifver aflemnadl.
Herr Arosenius: Uti Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottet är stor brist af Stån¬
dets ledamöter, sorn kunna med tillbörlig
uppmärksamhet följa ärendernas behandling
derstädes, då de tillika äro uti andra ULskott
anställda. Sålunda är på den Afdelning, der
jag är ledamot, Herr Strehlenert af Ståndet
den enda, sorn kan dagligen tillstädesvara, h var¬
emot Herrar Falley och Löfvenius äro, jemte
mig, tillika ledamöter af Banco-Utskotj.et, och
mäste följaktligen öfverenskomma, hvilken el¬
ler hvilka af oss skola särskilda dagar vara
uti det ena eller andra af nyssnämnda tvän-
ne Utskott. Det vore således lämpligt, att
en af oss vinner entledigande från befatt¬
ningen, såsom ledamot af Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottet.
Herr Peterson anmärkte, att Herr Modin
blifvit vald till ledamot i Bevillnings-Utskot-
tet, för alt endast under Herr Brovalla från¬
varo denna befattning innehafva, uti hvil¬
ken uppgift Herr Langenberg instämde, äf¬
vensom Herr Cron tilläde, att, vid sådant för¬
hållande, hinder ej synes vara för Herr Mo¬
dins inväljande i Allmänna Besvärs- och E-
conomie-Utskottet, sedan någon af de derva¬
rande ledamöterna af Ståndet befattningen
sig afsäger.
Herr Fallej afsade ; sig nämnda befatt¬
ning, och, på Herr Talmannens Proposi¬
tion, fann Ståndet Herr Brovallius ega alt å¬
Den 21 Februari.
843
ler inträda, såsom ledamot af Bevillnings¬
utskottet, samt Herr Modin således vara der¬
ifrån entledigad, hvarjemte llerrar Eleclorer
anmodades att sammanträda, för att,, efter
Herr Falley, välja Ledamot uti Allmänna Be¬
svärs- och Economie-Utskottet.
§•3. ,
Upplästes qcIi godkändes af Expeditions»
Utskottet uppsatta förslag lill följande under¬
dåniga Skrifvelse!’ lill Kongl. Maj:l ifrån Ri¬
kets Ständer, nämligen:
N:o 28, angående förändring i stadgan¬
det uti 27 Cap. 9 §. Rätlegångs-Balken,
N:o 29, om tryckning af Kongl. Majrls
Befalluingshafvandes Femårsberättelser,
N;o 3o, angående af Capellmästaren,
Heeffner sökt ersättning för innehafd lön, och
N:o 3i, angående af Öfverste Silfver¬
skjöld sökt ersättning för accord.
Dessa förslag, som ifrån Högvördiga Pre-
sle-Slåndet hit öfverlemnats, hlefvo, påteck¬
nade, till Hedervärda Bonde-Ståndet afsända.
§• 4-
Till afgörande föredrogs Slals-Utskollels
Memorial, N:o 54, innefattande Förslag till
Statsverkets Inkomsters beräknande i Riks-
Staten för i83o och följande åren, intilldess
den vid nästa Riksdag skeende Statsreglering
blifver gällande.
844
Den 21 Februari.
Härvid upplästes och disculerades hvar¬
je Inkomst-titel särskildt sålunda, nämligen:
Ordinarie eller Ständige Inkomster:
1:0 Ordinarie Räntan.
Herr Cron: Jag har fästat min uppmärk¬
samhet derpå, att i det nu föredragna In-
komstbetänkandet är den i Blekinge, Skåne
och BohusLän, utan Markegångsförvandling,
upptagne ordinarie ränta utförd lill 93,982
Rd. 21 sk. 10 rst., då deremot Jnkomstbe-
tänkandet vid förlidne Riksdag upptog den¬
na post till 94,040 Rd. 24 sk. 10 rst., och
önskar jag, att upplysas må, hvarifrån den¬
na olikhet uppkommer.
Herr Santesson: Emellan de förut upp¬
förda summor och dem, som nu förekomma,
är visserligen olikhet; men densamma här¬
leder sig derifrån, att, genom ett antaget nog-
grannt bokföringssätt, större bestämdhet än
den, som förr egt rum, är nu mera vunnen,
om verkliga beloppet af kronans inkomster.
Hos Inkomst-afdelningen af Stats-Ulskottet
är förhållandet på det tydligaste genom fö¬
retedda handlingar utreddt, och de primitiva
summorna äro med tillförlitlighet utrönta.
Herr Arosenius: Jag anhåller att få upp¬
lysning, huruvida nu är enahanda kronovär-
die å spannmålen, som fordom, eller 36 sk.
för tunnan, då deremot Statspriset, efter hvad
bekant är, förändras.
Herrar Noreus och Santesson uppgåfvo,
att kronovärdict är oförändradt.
Herr Arosenius: Då det är upplyst, alt
Den 21 Februari.
845
ordinarie räntan i Blekinge, Skåne och Bo-
husLän ulgår efter kronovärdie och utan för¬
vandling efter markegång, hvilken ränta är
utförd till 93,982 Rd. 21 sk. 10 rst Banco,
är det mig icke bekant, af hvad orsak dessa
trenne landskap skola i detta afseende vara
i ett annat förhållande och ega större prae-
rogaliv, än de öfriga orter af Riket. För¬
modligen grundas sådant på Malmö Recess;
men, då nu fråga är om myntbestämning,
skall densamma, om den bringas till verk¬
ställighet, möjligen leda derhän, att skatterna
blifva alltför mycket tryckande för de öfriga
orterna, jemförelsevis med Skåne, Blekinge
och BohusLän, om dessa trenne Landskap
skola, äfven efter myntbestämningen, bibe¬
hålla sin förra beräkning, och jag frågar:
Monne Malmö Recess är så bindande, alt lik¬
het häruti mellan Skåne, Blekinge och Bo¬
husLän, å ena, samt de öfriga Landskapen,
å andra sidan, ej må kunna beredas?
Herr Noreus: Utskottet har ej ansett
sig tillhöra att ingå i pröfning, huruvida [de
anmärkta trenne Landskapen, som, i följd
af efter eröfringen dem meddelad försäkran,
ega det ifrågavarande prterogativet, kunna
sättas i jemlikhet med de öfriga orterna af
Riket. Utskottet har deremot trott sig böra
blott beräkna Statens inkomster så i denna,
som öfriga delar, efter det närvarande för¬
hållandet, eller till det belopp, hvarefter de
komma Staten till godo. Annan fråga blif-
ver, om till pröfning framställes förändring
Den 21 Februari.
af grunderna för jordens bestallning och
dess beredande lill likhet.
Ilerr Montan: Jag tror mig böra upp¬
lysa, alt, utom deli rättighet, sorn tilkommer
Skåne, Blekinge och BohusLän, att, efter jor¬
debok och kronovärdifei, utgöra den1 ordinarie
räntan, linnas, efter hvad jag har mig bekant,
äfven ändra orter, der viss del af elelina rän¬
ta, utan förvandling, utgår till sitt primitiva
belopp efter olika Skattläggnings-Methoder;
sålunda eger i Vestmanland på hemmanen
2. Riksdalers Grundskatt rum. Detta bär jag
uppgifvit, för att fästa uppmärksamhet derpå,
att, vid afgörandet af myntbestämning, ej
må ställas så till, att skatterna okas öfver
deras närvarande belopp. De utgå nu i Ban-
cosedlar och böra icke i någon mån förhöjas
genom myntbestämning.
Herr Arosenius: Just derföre,' att jag an¬
sett en myntbestämning vara för Riket nyt¬
tig, har jag önskat den nu framställda frå¬
gans preliminaira afgörande; ty jag vill gå
ärligt till väga, och tror det böra afböjas,
att en myntbestämning skall, i afseende på
skatternas erläggande, blifva mer tryckande
för vissa orter, än för andra. Tydligt är,
att, om myntbeslämning, i det afseende,
hvarom fråga är, skulle tillämpas på SkåiVe,
Blekinge och BohusLän, blefve dessa Land¬
skap mycket lidande, hvaremot, om de finge
bibehålla rättigheten att betala ordinarie rän¬
tan, utan markegångsförvandling, de onekli¬
gen gynnades mer, än öfriga orter. Dess¬
Den 21 Februari. 847
utom liar jag kännedom, alt Halland, som
äfven är ett eröfradt Landskap, icke eger en
dylik förmån, som Skåne, Blekinge och Bo*
liusLan tillkommer, och jag bekänner, att
jag icke är så bevandrad i Urkunderna, att
jag vet orsaken till denna skillnad, då Hal¬
land, under enahanda förhållande, sorn de
öfriga trenne Landskapen, blifvit med Sve¬
rige förenadt; Och härom begär jag upp¬
lysning.
Herr Noreus: För mig är det ej klart,
att myntbestämning leder lill ökade skatter.
Desse sednare skola ofelbart utgå i samma
mynt, som nu. Myntbestämning har dermed
icke gemenskap, och farhåga derför bör icke
kunna uppstå, då man betänker, att någon
förhöjning i skatterna icke kan ega rum an¬
norledes, än så vida Rikets Ständer sjelfva
åtaga sig en sådan. Hvad beträffar det sär¬
skildta förhållandet med Halland, grundas det
på ortens privilegier, och olikheten, med hvad
för Skåne, Blekinge och Bohus Län gäller,
härledes derifrån, att Halland ej var under
Malmö Recess inbegripet. Någon förändring
uti det närvarande förhållandet har icke kun¬
nat och kan icke blifva föremål för Slats-
Utskottets pröfning annorledes, än efter der¬
om väckt fråga antingen genom någon Riks¬
dagsmans Motion eller Konungens Proposi¬
tion, hvilka bägge, i afseende härå, vid den¬
na Riksdag uteblifvit; och således har Ut¬
skottet måst bedöma de ifrågasatta skatterna,
sådana de för närvarande till Staten ingå, u-
848
Den 21 Februari.
Ian förändring af grunden för utgörandet
deraf.
Herr Santesson: Vid hvad Herr Noreus
anfört, har jag ej annat att tillägga, än att
med den ifrågavarande Myntbestämningen ej
är afsedd någon förhöjning i skatternas ut¬
görande. De skola, äfven efter myntbestäm¬
ningen, erläggas i Banco-sedlar, såsom hitin¬
tills, eller i silfver, efter beräkning af 18 sk.,
motsvarande En Riksdaler i Bancosedlar.
Hvad åter beträffar den af Herr Arosenius
anmärkta olikhet för vissa Landskaper, i af¬
seende på sättet alt utgöra ordinarie räntan,
får jag förklara, att Stats-Utskottet icke med¬
hunnit att förskaffa sig den af Herr Arose¬
nius förutsatta speciellare kännedom om
grunderna till olikheterna, utan nöjt sig der¬
med, att se dessa olikheter i jordeböckerna
framställda. Berörde skiljaktigheter hafva i
allt fall måst bibehållas, då förändring der¬
uti icke motiverats genom Konungens Pro¬
position eller enskild Riksdagsmans Motion.
En förändring i skatterna kan dessutom icke
ske annorledes, än efter föregången under¬
sökning, eller dylik allmän reglering, som
den Hedervärda Bonde-Ståndet, i afseende
på all jords lika beskattning, ansett böra
verkställas.
Herr Arosenius: Jag är visserligen till¬
fredsställd med den af Herrar Noreus och
Santesson lemnade underrättelse, att Banco-
sedeln, oansedt myntbestämningen, skall blif¬
va gällande vid skatternas beräkning; mea
Del i 21 Februari. 849
j3g liar dock kännedom, att icke alltid för¬
hållits sålunda. Jag vill erinra mig, att, då
en egendom af krono-natur uppläts till en¬
skild mans ego emot skattelösen, sattes derå
en grundskatt af 5a lid. Denna skatt har
sedermera evalverats och utgått med >78 lid.,
emedan .Riksdalerns värde ansetts i denna
mån hafva fallit. Om nu En Riksdaler i Ban-
cosedlar bestämmes till 18 sk. i silfver, skall
en dylik händelse kunna inträffa, eller att
det säges, att skatt i Riksdaler skulle hädan¬
efter erläggas efter dess nominella värde. Det¬
ta är i sanning ett ämne, som förljenar att
påtänkas.
Herr Helsingius: Yi äro nu inne på ett
ämne, som visserligen fordrar särskild under¬
sökning; men alla tillfällen, som angå detsam¬
ma, böra anses välkomna. Vid första påse¬
endet har jag funnit, hvad Herrar Noreus
och Santesson anfört, vara rättast; men, sedan
Herr Arosenius_, uti sitt svar på deras anfö¬
rande, närmare utredt saken, tror jag myc¬
ken uppmärksamhet derpå böra fästas. Grund¬
räntan är något visst i stället för tunnor
spannmål, och vid skillnaden häruti för de
särskildta landskapen är ej samma förhål¬
lande, som t. ex. emellan 36 sk. Banco-sed-
lar och 1 tunna spannmål i de andra länen.
Yid myntbestämning utsattes lagligen, huru
mycket Banco-Sedeln förlorat af sitt värde;
men rätta beloppet af skatten är värdet af
det, som erlägges. Denna discussion gifver,
Borg. Ständ. Trot. vid Riksd. 1S2S—29. 1. 54-
85o Den 21 Februari.
efter min tanka, anledning till återremiss, oell
jag tror det böra efterforskas, huruledes det,
i afseende på skatternas utgörande, tillgått
vid förr verkställda myntbestämningar, så¬
som t. e. den, hvilken skedde år 1772, då
Riksdalern, som utgjorde förut g Daler, förvand¬
lades till 18 Daler kopparmynt. På grund af
hvad nu anfördt är, tillstyrker jag återre¬
miss af Betänkandet, i denna del.
Häruti instämde Herr Noréus.
Herr Ståhle: Då jag förutser återremiss
af Betänkandet i den punkt, hvarom nu dis-
cuterats, kan det väl vara öfverflödigt att be¬
lasta SLåndets Protocoll med ytterligare an¬
förande i ämnet; men jag vill dock, för att
tillfredsställa en värd ledamots begäran af
upplysning om förhållandet, nämna, att in¬
gen enda kappe af den ifrågavarande ränte-
spannmålen inflyter till Staten, utan denna
spannmål är i Skåne, Blekinge och Bohus¬
län donerad till Lunds Academie, kyrkor,
scholor och vissa andra stiftelser. I räken¬
skaperna upplages den ibland Statens inkom¬
ster, efter kronovärdie, och afföres ibland
utgifterna efter enahanda belopp. Tionde-
gifvaren har af denna beräkning ingen för¬
del, utan mången gång måste den till någon
viss inrättning donerade spannmålen betalas
flerfaldigt drygare, än det belopp, som, vid
lösen för räntespannmål, i andra orter eger
rum. Således är den förutsatta lindringen i
spannmålsräntan för meranämnda trenne
Den 21 Februari.
85i
landskaper, ehuru i kronans räkenskaper teck¬
nad, dock i verkligheten ingen.
Herr Santesson: Anmärkningen om för¬
hållandet emellan i Rd. i Bancosedlar och
i Rd. i silfver hörer till mynlbeslämningen,
hvars afgörande ej tillkommer den Stats-Ut-
skotlels afdelning, hvilken handlaggt frågail
om statsinkomsternas beräkning, och, då i det¬
ta sednare afseende endast skatternas utgå¬
ende i Bancosedlar ifrågakommit, har ej el¬
ler Utskottet kunnat finna myntbestämnin¬
gen vara af någon inflytelse på beräkningen
af Statens inkomster. I öfrigt synes Herr
Ståhle hafva meddelat all nödvändig upp¬
lysning, angående den omständighet, som
föranledt närvarande discussion.
Herr Helsingius: Efter den af Herr Ståhle
lemnade upplysning, alt spannmåls-räntans
beräkning för Skåne, Blekinge och Bohuslän,
ibland Statens inkomster, efter kronovärdie
egentligen sker för bokföringssättet, men att
tiondegifvare ej åtnjuta någon lindring i sjelf¬
va verket, vid utgörandet af spannmålen, af-
står jag från yrkandet om återremiss,
Herr Montan: ”Sedan Herr Ståhle nu
upplyst, ej mindre att den ordinarie ränta,
93,982 Rd. 21 sk. 10 rst., som utgår af Ble¬
kinge, Skåne och Bohuslän, är anslagen till
kyrkor, scholor och flera dylika inrättningar,
än äfven att den utgöres i spannmål, ehuru
den i Betänkandet blifvit beräknad och upp¬
tagen endast efter jordebok utan förvand¬
ling, så och då således denna ränta rättli-
852 Ben 2/ Februari.
gea utgår af dessa provincers hemmansegare
till mera än sexdubbelt högre belopp, än
den blifvit här beräknad, vore det, efter min
åsigt, det rätta, alt denna ränta blefve ibland
Statens inkomster upptagen efter det verkli¬
ga belopp, hvartill den, efter förvandling, ut¬
går, och att den bland Statens utgifter, så¬
som donerad och anordnad, med samma sum¬
ma affördes. Hvar och en kunde då se, ej
mindre huru dessa provincer verkligen äro
beskattade, än rätta summan af det anslag,
kyrkor och scholor af Staten njuta mera i des¬
sa, än i öfriga delar af Riket.”
Herr Arosenius: Jag önskar att få den
fråga besvarad, om indelningshafvare ega att
fordra ifrågavarande räntespannmål in natura,
levererad 6 mil från räntegifvarens hemvist,
eller om indelningshafvaren är förbunden att
derför taga lösen.
Herr Ståhle: Om öfverenskommelse, an¬
gående lösningspriset, icke sker, är räntegif-
varen nödsakad att leverera spannmålen in
natura på af räntetagaren anvist ställe, högst
6 mil från räntegifvarens hemvist. Rättighe¬
ten att sådant bestämma afstår icke ränte¬
tagaren.
Herr Arosenius: I fall räntespannmålen
i Skåne, Blekinge och Bohuslän erlägges på
det sätt, Herr Ståhle upplyst, erkänner jag
min anmärkning vara besvarad, och yrkar, i
denna del af Betänkandet, ej återremiss, om
icke på det att andra med mig lika okunni¬
ge må jemväl om förhållandet upplysas.
Den 21 Februari. 853
2:0 Af rads Spannmålen.
Lemnades utan anmärkning.
3:o Krono Tionde Spannmålen.
Herr Cron: Tableaun N:o 1 utvisar, att
behållna Krono Tionde Spannmålen uti för¬
ra Statsregleringen upptogs till i5,o6o tun¬
nor, då den åter nu beräknas till 16,600
tunnor. Denna skillnad härleder sig förmod¬
ligen af samma skäl, sorn det Herr Santesson,
i afseende på första inkomst-titeln, uppgifvit,
eller den genom ett noggrannare räkenskaps-
sätt numera vunna ökade visshet om rätta
förhållandet.
Herr Santesson: Utom delta skäl, kom¬
mer äfven den omständighet i betraktande,
att flere hemman efter förlidne Riksdag blif¬
vit skattlagda.
4:o Krono-TiondeLösen efter bestämda
priser.
Der förekommer, att Utskottet, som fun¬
nit i denna punkt uppställd beräkning af en
del utaf KronoTionden alldeles afvika från
den om densamma i allmänhet gällande ord¬
ning, och förmodat, det de orsaker numera
till någon del, eller helt och hållet, upphört,
hvarföre sådan tillfällig lindring i grundskat¬
tens utgörande blifvit beviljad, hade ansett
lämpligt hemställa, att Rikets Ständer hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det un¬
dersökning af förhållandet härmed matte
genom Kongl. KammarCollegium verkställas,
samt tjenliga åtgärder vidtagas, till vinnande
854
Den 21 Februari.
deraf, alt Kronobonden icke efter olika grun¬
der må beräknas och utgöras.
Herr Helsingius: Om, i afseende å den¬
na beräkning, gäller, hvad Herr Ståhle_, an¬
gående ordinarie räntans utgörande i Skåne,
Blekinge och Bohuslän, anfört, hemställer
jag, huruvida någon vidare undersökning i
denna del är af nöden.
Herr Cron: Jag tror mig blott böra an¬
märka, att, enligt Tahleaun N:o r, beräkna¬
des Krono-Tionde lösen efter bestämda pri¬
ser, i förra Statsregleringen endast till 43o Rd.
Herr Ståhle: I anledning af hvad Herr
Helsingius anfört, får jag upplysa, att denna
Tionde icke utgår efter Kronovärdie, och o-
stridigt är, att kyrkorna, som hafva lösnings¬
rätt till Tionde spannmål sig tillagd, enligt
särskilda författningar, lösa så stor del der¬
af, som fordras till kyrkornas underhåll; men,
som Siats-Utskottet ej vunnit fullständig upp¬
lysning om förhållandet, alltså har den i-
frågasatta undersökningen ansetts lämplig.
Herr Santesson: I afseende på denna
Inkomst-titel, gäller icke Kronovärdie, utan
ega fastställda lösningspris rum. Krono Tion¬
de/l efter bestämda lösningspris har föregåen¬
de år utförts olika, såsom t. ex., år 1821,
till 489 Rd., 1822, till 536 Rd., 0. s. v.
Först ifrån och med år 1824 är denna titel
i räkenskaperna upptagen till indelade 345^
tunnor i5 kappar spannmål årligen. Föröf¬
rigt bör man ihogkomma, att beloppet, vid
Den 21 Februari.
855
det af Stats-Utskottet anmärkta förhållande,
endast är en calculations summa.
5:o Arrendemedel af Kungsgårdar och
andra Kronolägenheter6:0 Stubbörerij, 7:0
Silfver Tionde, Myntar elon och Slagskatt8:0
KopparRänta och Slagskatt samt 9:0 Avesta
Koppar- och Manufadur-Tull, lem 11ades utan
anmärkning.
10:0 Tionde- och Hammarskattsjern.
Herr Ekerman: Inom Stats-Ulskottet har
jag mer än en gång yttrat betänkligheter e-
mot för hög beräkning af Statens inkomster,
Hvad Tionde- och Hammarskatts-jernet sär¬
skildt angår, är det visst sannt, att slångjer-
net de sednare åren varit i högt pris, och af-
sättningen deraf god; men sådana lyckliga
tiders beständiga fortfarande kan hvarken be¬
räknas eller är att hoppas. Tillverknings¬
kostnaden har icke varit betydlig, då spann¬
målspriset varit ringa, tackjernet befunnits i
vanvärde, samt kolpriset ej eller uppgått till
dyrhet, hvarföre ock 1 skepp. Stångjern kun¬
nat säljas med mera fördel, än tillförene,
Det är dock en möjlighet, att exporten af
stångjernet förminskas, Vidare torde man
böra öfverväga, att de Kongl. Collegierna
vanligen sätta priset å Hammarskattsjernet li¬
ka högt med högsta vågpriset, Deraf kan
följden blifva, att ingen tiondegifvare vill
lösa jernet, utan levererar detsamma in na¬
tura, hvaraf händer, att Staten måste emot¬
taga en större quantitet jern än vanligt, hvil¬
ken sedermera, i händelse af hämmad
856
Den 21 Februari.
port, möjligen försäljes å auction, till en stor
del för underpris. Om Statsinkomsterna te-
räknas lågt, kan visserligen ett opåräknadt
öfverskott uppslå; men detta är en tesparad,
penning, som alltid kommer till måtta, hvar¬
emot, derest inkomsterna upplagas för högt,
en statsbrist möjligen kan ega rum, som i
sanning är en olycka och ej kan fjdlas an¬
norledes, än genom bevillning, hvilken, i allt
hvad görligt är, bör undvikas. Uti 1823 års
Stats-reglering upptogs tionde- och hammar-
skatts jernet till 122,666 Rd. 32 sk., nu åter
föreslås det till 155,333 Rd. 16 sk., hvari¬
genom en tillökning af 32,666 Rd. 32 sk. å
denna inkomsttitel skulle beredas; och den¬
na tillökning synes nog vara dryg. Stång-
jernspriset är väl nu 18 Rd. per Skepp, och
något derutöfver; men händelser kunna in¬
träffa, som orsaka dess nedsättning. Åren
1822, (828 och 1824, var vågpriset endast
i5 Rd. 16 sk. I denna del af Betänkandet,
anhåller jag om aterremiss, på grund af hvad
jag anfört.
Herr Ståhle: Jag har uti Stats-Utskot-
tet, i afseende härå, varit af alldeles olika
tanka med Herr Ekerman. Han har yrkat
Statsinkomsternas låga beräkning, jag åter har
ansett dem böra upptagas närmast lill de
verkliga. Ju lägre de ordinarie inkomsterna
sättas, desto större blifver bevillningen, till
Statsbehofvets fyllande. Det är sannt, att
genom Statsinkomsternas låga beräkning upp¬
kommer öfverskott, hvilket, likasom bevill-
Den 2t Februari.
ningen, ingår till Riksgälds Contoret; men
jag är icke böjd att betunga det närvarande
slägtet, för alt samla besparingar åt efter¬
kommande. Då i öfrigt Herr Ekerman med-
gifvit, att stångjernspriset nu är emellan iS
och 19 Rd. per Skepp., och det, vid ham¬
marskattens uträknande, åsätta pris, 16 Rd.
32 sk. per Skepp., således är undergällande
värdet, synes Utskottets åsigt af denna in¬
komst-titel icke böra klandras. De mörka
utsigler, i afseende på exportens minskning
och prisets betydliga fall, Herr Ekerman a-
nar, hoppas jag deremot vara långt aflägsna.
Herr Langenberg: Jag instämmer med
Herr Ekerman derom, att stångjernspriset är
nog högt; men, med afseende på det låga
tackjernspriset, torde Utskottets beräkning
dock förblifva oförändrad.
11:0 Alun-Tiondej 12:0 Svafvelbruks-
Tionde och i3:o Kalkugnsafgift på Gottland
lemnades utan anmärkning. 1 /po Mantalspen-
ningarne, 1 5:o Lagmans- och Häradshöjdinge-
ranianj med Tingsgästnings-penningarnej 16:0
Gernings-ören och 17:0 Sterbhusafgiften, af
hvilka Inkomsttiteln under N:o jG lemnades
utan anmärkning, och Bil. Lit. A., till utre¬
dande af de öfriga 3:ne titlarne, upplästes.
Härvid förekommo:
1 :o Mantalspenningarne:
Herr Ståhle: Jag har ej delat Stats-Ut-
skottets tillstyrkande, att Rikets Ständer sko¬
la begära hos Kongl. Maj:t ny undersökning,
angående olikheten i mantalspenningarues
858
Den 21 Februari.
utgörande och skälen dertill. Förhållandet
är, genom de upplysningar, sorn blifvit med¬
delade af Konungens Befallningshafvande,
StatsConloret och KammarColIegium, efter
nain tanka, fullständigt utreddt, och ny under¬
sökning härom är i sanning ändamålslös.
Skiljaktiga beräkningar af mantalspenningarne
hafva vid olika tillfällen uppkommit, utan att
man kan numera uppsöka grunderna till den¬
na ojemn» beskattning. Då det är ostridigt,
att mantalspenningar äro en skatt af person,
och ej af egendom, samt således i sjelfva
verket endast en skyddsafgift, synes ock jem-
likhet häruti böra ega rum. Såsom ett mär-
keligt exempel på olikheten nämnes, att i
Bohuslän betala torpare och inhyseshjon i
mantalspenningar 12 sk., då hemmansegare
deremot endast erlägga i sådan afgift 8 sk.
På grund af hvad jag anfört, tillstyrker jag
likhet i denna personella afgiftsberäkning,
med undantag likväl för mest aflägsna orter
och fjellryggar, der lindring, för invånarnes
fattigare belägenhet, skäligen bör medgifvas.
Herr Montan: ”Lika med Herr Ståhle
kan jag ej anse mantalspenningarne annorlun¬
da, än såsom en koppskatt, och yrkar, alt,
enligt Kongl. Maj:ts Proposition derom, man¬
talspenningarne böra lika utgå af alla, utom
de så kallade fjellboerna, hvilka, om de ej
tåla denna obetydliga afgift af 12 sk., kunde
heldre derifrån alldeles befrias. Det före¬
faller mig underligt, att, för det en person
bor i Norbergs Socken, han skall i mantals*
Den 2/ Februari.
85 (j
penningar betala endast 8 sk., men, då han
flyttar till nästgränsande socken, erlägga deni
nied 12 sk. Då det är af Utskottet medgif-
vet, att afgiften är personel, borde den äfven
lika utgå, ehvad personen bor i den ena el¬
ler andra socknen, det ena eller andra hä¬
radet i Riket.”
”Efter Bevillnings Förordningens i Art,
ega vi förut en annan skydds- eller capita¬
tionsafgift. Sorn mantalspenningarne i sig
sjelfva äro af samma natur, så kunde det ef¬
ter min tanka vara redigare för uppbörd och
controli, att dessa båda afgifter sammanslås,
så att mantalspentiingarne försvinna, men ca-
pitations afgiften, elter i Ärt. i Bevillnings
Förordningen, ökas i stället med 12 sk. Man
får då å Debetsedeln se liela afgiften under
en rubrique och undviker redovisning för
tvänne afgifter, hvilka rätteligen äro desam¬
ma, ehuru de blott utgå under olika titlar.
Herr Noreus: I Stats-Utskottet har jag
delat pluralitetens mening. Det är, å ena
sidan, sannt, att mantalspenningarne äro en
koppskatt; men det är ock, å den andra, lika
ostridigt, att personens bättre eller sämre
ställning i Samhället bör afses. Denna ställ¬
ning är mycket olika i särskilda orter. Man
finner, att invånare i en landsort äro, rela-
tift till den odlade jorden och ortens produ-
ction, i en fördelaktig belägenhet. I andra
landsorter åter är för der boende så knapp
tillgång lill utkomst, att de måste, för att
vinna densamma, utvandra till andra trakter.
86o Den 21 Februari.
Af d essa olika förhållanden föranledda con-
siderationer måste hafva egt rum och grund¬
lagt de anmärkta skiljaktigheterna vid man-
talspenningarnes beräkning. i8a3 års Stän¬
der förordnade, att undersökas borde, huru¬
vida andra tjenstbarheter ålåge de provincer,
der lindring uti mantalspenningarne förefun-
lies; men de gingo ej, dit de tilläfventyrs
bordt gå, nämligen att äska upplysning der¬
om, hvarifrån skiljaktigheterna sig härledde.
Af denna anledning, och då önskan om all
jords lika beskattning vid denna Riksdag blif¬
vit framställd, har Stats-Utskottet funnit sig
böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på nödvändigheten af en ny undersökning,
hvarigenom tillfälle må blifva att utröna, om
eftergift för en eller annan ort i mantals¬
penningarne eger sin grund antingen i an¬
dra samma ort åliggande ulskylder, eller i
ortens beskaffenhet. Sedan delta förhållan¬
de blifvit utrönt, är tiden inne att bedöma,
hvilka orter äro lill eftergift berättigade; meri
emedlertid har Stats-Utskottet trott de gam¬
la olikheterna böra bibehållas, förutsättande,
att, då man vill upphäfva en orättvisa, man
bör vara högst varsam att icke bereda en
annan, må hända af mera betänkliga följder.
Denna åsigt af saken är min; men jag be¬
strider dock icke, att Betänkandet i denna
punkt må återremitteras.
Herr Arosenius: Både Stats-Utskottet
och de värda talare, som inom Ståndet upp¬
träda hafva sökt visa uppkomsten af dea
Den 21 Februari. 861
ojemnhet, sorn eger rum uti den afgift, hvil¬
ken kallas Mantalspenningar. Vi veta, att
en annan sednare tillkommen capitationsaf¬
gift, enligt i Art. Bevillnings-Stadgah, äfven
finnes, hvilken erlägges efter enahanda be*
räkningsgrund öfver hela Riket. Den förra
åter är olika för särskilda orter, utan att
någon rättsgrund dertill nu mera finnes i
jordens beskaffenhet. Orter gifvas, som äro
rika, och der den är mindre, än i trakter,
hvarest i det hela välmågan är ringare. Så
t. ex. erläggas Mantalspenningar i Vestman¬
land i allmänhet med 12 sk. af personen,
men i Skinnskattebergs och Norbergs Bergs¬
lager endast med 8 sk., fastän man känner
sistnämnda orters välstånd. Dylika förhål¬
landen ega äfven rum i stora Kopparbergs
Län. Man har der uppsökt skäl till lindring
uti mindre odlad jord; men jag tror, att det¬
ta ej bör afses, då man besinnar invånarnes
förtjenst genom arbete uti andra orter. In¬
om Vermland finnas sådana olikheter, att
socknar äro, der mantalspenningar icke er¬
läggas till högre belopp, än till -j- emot dem,
som i andra socknar beräknas. Må hända
voro de förra socknarne, på den tid då
skatten bestämdes, mindre odlade; men nu
mera är förhållandet förändradt. Jag går
ifrån det speciella till det allmänna och
tror, att, ehuru man visserligen icke bör lätt¬
sinnigt förändra författningar, man dock ej
befarar, alt mantalspenningarnes lika be¬
802
Den 2/ Februari.
stämmande öfver liela Riket skall vara tryc¬
kande, och för denna åtgärd röstar jag.
Herr Löfvenius: Mantalspenningarne a-
ro, efter min tanka, en personel utskyld,
hvilken så mycket mindre bör afse olika
landsorters större eller mindre bördighet och
välstånd, som i de, såsom fattiga, undantag¬
na länen kunna bo förmögna personer, och
ett motsatt förhållande kan i de rikare or¬
terna ega rum. Jag tror, att denna afgift
bör utgå lika öfver hela Riket, om den ej
bedöines kunna alldeles försvinna, såsom sär¬
skild utskyld, och förenas med Capitations-
Bevillningen, sorn derigenom komme att höjas.
Herr Ståhle: All jords lika beskattning
står ej i något samband med frågan om
mantalspenningarnes lika beräkning. Denna
utgift tillhör personen och ej jorden. Detta
synes ock af de coucessioner, i afseende pä
frikallelse derifrån, som Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln saint Högvördiga PresteStåndet
lemnade vid i8ot) års Riksdag, det förra
Ståndet för sig sjelfva och deras tjenstefolk,
och det sednare för sina personer. Äfven
visar sig, att i verkligen magra orter, såsom
Kronobergs Län och Halland, utgöres denna
afgift med 12 sk., då den i mera välmående
orter utgår till ett mindre belopp. Den har
således intet samband med Svenska jordbru¬
ket. På grund af hvad nu anfördt blifvit,
anhåller jag om återremiss.
Herr Noréus: Jag har aldrig påstått, att
mantalspenningarne äro en skatt på jorden;
Den 21 Februari.
863
inell, <13 en Allmoge beskattas, måste man
betrakta den relatift till ortens befolkning. I
Öfre Dalarna har hemmansklyfniogen blifvit
utsträckt derhän, alt der finnas hemman, som
utgöra mantal; och åboer derå äro, som
knappast hafva en ko, ännu mindre en häst.
Skatterna för dem böra otvifvelaktig! lindras,
jemförelsevis med de rikare provincernas in¬
vånares. Då Herr Arosenius exempelvis nämnt
Dalarne, får jag upplysa, att Dalarnes nöd icke
liärledes från missvext der, utan snarare, då
nöd eger rum, uppkommer den från missvext
i andra seminanta orter, hvilken vållar span-
målsprisens stegring. I öfra Dalarne äro
Socknar, der invånarne ej kunna af sitt å-
kerbruk förskaffa sig mera än en tredjedel af
födan för året, och detta förhållande måste
ofelbart vara en giltig grund för eftergift
i den personella skatten. Man bör taga i be¬
traktande, om, efter en orts areal och odling,
så många personer der bo, att de kunna fö¬
da sig. I Dalarne har öfverpopulationen gjort
provincens olycka, och den skall länge fort¬
fara. Exempelvis nämnes, att pä ett hem¬
man, der endast tvänne personer kunna fö¬
das, bo 4> 5, 6 å 7 mantalsskrifna personer.
Den personella skatten för dem bör vara
mindre, i allmänhet. Upmanad af Herr A-
roseniuSj har jag ansett mig böra om Dalar¬
ne lemna de uppgifter, jag nu meddelat.
Herr Langenberg: Då frågan om man-
talspenningarne förevar hos InkomstAfdel-
ningen af Stats-Utskottet, afgjordes, att de
864 Fm 2/ Februari.
skulle beräknas lika öfver hela Riket; rilen*
dä saken förekom bos Utskottet in pleno*
anfördes så vigtiga skäl för fortfarandet af
de nuvarande skiljaktigbeterna, att uppmärk¬
samhet derpå ansågs böra fästas. I öfrigt
tillägger jag, att jag delar Herr Norel åsig-
ter i ämnet.
Herr Cron: Jag kan, å ena sidan, icke
neka, att mantalspenningar äro en per¬
sonal utskyld; men, å den andra, bör
dock öfvervägas, att densamma ifrån början
beräknats såsom ersättning för den så kal¬
lade qvarntullen, hvilken upphört. Derföre
har, vid dess bestämmande, afseende ock
blifvit fästadt på landels beskaffenhet och
mer eller mindre odlade tillstånd. Om, hvad
Vermland särskildt beträffar, landet seder¬
mera stigit i odling, bör, efter min öfverty¬
gelse, en sådan jordbrukets förbättring icke
bestraffas med ökad beskattning. Uti hvad
Herr Noréus i ämnet anfört, instämmer jag
för öfrigt till alla delar.
Herr Ståhle: Uti Inkomst Åfdelningens
utlåtande voro Fjellryggarne och öfre Dalar¬
ne icke inbegripna under det allmänna för¬
slaget; men Afdelningen ansåg obilligt, att
Bohuslän samt delar af Vestmanland och
Nerike skola tillgodonjuta en lindring eller
eftergift, som icke tillkommer de fullt ut fat¬
tigare orterna: Kronobergs Län och Halland;
och emot en sådan skillnad ifrar jag på det
högsta.
Herr Lafigenberg: Det medgifves, att i
Den 2/ Februari,
flera orter mantalspenningarne kunna förhö¬
jas till likhet med livad i allmänhet gäller,
utan att blifva för invånarne tryckande; men
förändring häruti bör icke ske partielt.
Herr Landegren; På de upplysningar
och skäl, som både Landshöfdingarne och
Kongl. KammarCollegium anfört, instämmer
jag med dem af Ståndets Herrar Ledamöter,
som yrkat likhet i mantalspenningarnes ut¬
görande öfver hela Riket.
Herr Leffler: Det är rättvist, alt man*
talspenningarne, såsom en personel skatt, ut¬
gå öfver hela Riket till lika belopp, likväl
med undantag af aflägsna orter, såsom Fjell—
ryggarne vid Vermland, o. s. v. Nu är
skilnaden anmärkningsvärd, då i Bohuslän
betalas i mantalspenningar 12 sk. af tor¬
pare och af bönder 8 sk. Slutligen anser
jag, lika med Herr Montandet vara origtigt,
att bibehålla 2:ne koppskatter, då de kunna
sammanföras till en, genom hvilken åtgärd
onödig kostnad skall undvikas.
2:0 Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan,
med Titigsgästnings-penningarneJoch 3:oSterb¬
hus afgiften.
Herr Montan: ”Efter mitt omdöme har
Stats-Utskottet icke haft skäl att, med ändring
af hvad Rikets Ständer förra Riksdagen be-
slutit, nu bland Statens Intrader upptaga
Sterbhusafgiften. — Kongl. StatsContoret har
upplyst, att, om af de classer, hvilka nu äro
skyldige betala Sterbhus afgift, Lagmans ran¬
borg. Stånd. Trot. vid Riksd. 1828—2Q. I. 55.
866 Den 2/ Februari.
tan i stället skulle utgå, så kan den beräk¬
nas till 8,4oo Rd., och, då Stats-Utskottet ic¬
ke upptagit Sterbhusafgiften högre än till
10,000 Rd., så skulle hela bristen för Stats¬
verket blifva endast 1,600 Rd.; en nog obe¬
tydlig summa att afse, då fråga är om att
emellan alla Rikets Invånare lika fördela de
skatter, som äro allmänna.”
”Det är anfördt, att Stockholms Stad, så¬
som Sterbhusafgift betalar -§■ procent af Sterb¬
husets summa inventarii, hvilken afgift går
till embetsmännens aflöning. Uti de öfriga
Städerna betalas icke allenast dubbelt, eller
en procent af summa inventarii till Städer¬
nas embetsman, såsom Boupptecknings pro¬
cent anslagen till förbättring af embetsmän¬
nens löner, utan dessutom J procent af be¬
hållna summa inventarii till Statsverket —
således betala invånarne i alla Rikets Städer
vida högre afgifter än i Slockholm — och
af hvad skäl skola Sterbhusen i Rikets Stä¬
der i allmänhet betala en afgift, derför de
flesta å landet äro frie, och derför Stock¬
holms Stad särskildt, emot de andra, njuter
lindring?”
”i8a3 års Rikets Ständer funno detta 0-
billigt och begärde undersökning härom. —
Nu, då denna undersökning är gjord samt
af Konungen och dess embetsman tillstyrkt,
så har ändå Stats-Utskottet bibehållit denna,
som mig synes, orättvisa och obilliga afgift,
af det skäl, att Staten genom eftergift deraf
Den 21 Februari.
skulle förlora dea så obetydliga summan af
1,600 Rd.” —
Häruti instämde Herrar Rydström och
Landegren.
Herr Weser: I anledning af hvad som
förekommit om den procent, som utgår af
behållningen i Borgares Sterbhus i Stockholm,
får jag anmärka, att densamma ej blott an¬
vändes till Stadens Justitiae Collegii och För¬
myndare Kammares tjenstemäns aflöning, ut¬
an äfven till Allmänna Barnhuset, hvilken
inrättning indirecte torde begagnas jemväl
af personer från Landsorterna.
Herr Montan: Jag vill blott tillägga, att
Herr Wesers uppgift om fördelningen af i-
frågavarande halfva procent ej förändrar för¬
hållandet, då det i alla fall står fast, att den¬
na halfva procent är mindre, än i procent,
som Städerna i allmänhet få vidkännas.
Herr Ståhle: Orsaken, hvarföre Städer¬
na icke hitintills erlagt Lagmans- och Hä-
radshöfdinge-räntan, är den, att de sjelfva
löna sina embets- och tjenstemän. Obilligt
vore ock, om de skulle förbindas att i den¬
na skyldighet fortfara, i händelse en lill tjem-
stemännens aflöning bestämd utskyld till Stats¬
verket inginge. Sterbhus-afgiften, % procent
af behållning i Sterbhus, är egentligen äm¬
nad till aflöning för ÖfverRätterna, och be¬
räknas efter rigtig grund, då den träffar den
förmögnare, men icke den fattiga.
Herr Leffler: Jag tror mig böra anmäla,
att i Götheborg betalas af Sterbhusets be¬
868
Den 21 Februari.
hållning, en progressiv afgift till Stadens
fattigvård ifrån ^ till och med 2 procent.
18:0 Bötesmedlerij i afseende hvarå Bil.
Lit. B. upplästes, ip:o Jndragne och besparde
MiliticeBoställs- och Lönings-räntor, 20:0
Caval/erie Regimenternas Hästvacance-Spann¬
mål, 21:0 Ständige Rotevacance-afgifterj
22:0 Tillfällige Rotevacance-af gifter j 2 3: o
Knekte Rotefrikets-Medelj och 24:0 Bäts-
mansvacance-Medelj lemnades utan anmärk*
ning.
2&:o Krut- och Saltpeter-försäljnings-
Medleni afseende på hvilken punkt Bil.
Lit. C. upplästes.
Herr Rydström: Jag tror mig böra an¬
märka, att det föreslagna lösningspriset, 7^-
Bd. för 1 Lisp. Saltpeter, torde vara för högt
och kunna nedsättas.
Häruti förenade sig Herr Ståhle.
Herr Santesson: Jag åter anser det före¬
slagna priset vara det rätta, då det är det¬
samma, som Kronan för saltpetern till leve-
ranteur deraf erlägger. Om det pris, hvar¬
för Saltpeterskatten finge lösas, skulle ned¬
sättas, kunde man ej begära, att Kronan skul¬
le bibehålla det pris, hvarefter den betalde
Saltpeter åt tillverkare deraf. Detta värde är
dock nödvändigt, för att uppmuntra närin¬
gen, som i annat fall, då den ännu ej hun¬
nit till någon fullkomlighet, skulle möjligen
snart qväfvas. Följderna deraf vore i san¬
ning af ganska eftertänklig beskaffenhet.
Häruti förenade sig Herr Langenberg.
'Den 21 Februari.
869
26:0 Controll Stämpel-Medlen.
Sedan Bilagan Lit. D. blifvit uppläst,
yttrade Herr Mattson: ”Hvarje undersåte är
skyldig att utgöra de skatter, hvilka Statens
behof erfordra för dess tillvarelse, bestånd
och upprätthållande, i man af sin inkomst,
rörelse och förmögenhet; och den redlige
medborgarens önskan och afsigt kunna icke
vara att undandraga sig den andel, som ho¬
nom tillkommer att i detta afseende utgöra;
men afgifterna måste vara billiga, i jemförelse
till de öfriga Statsborgarnes, och icke, sorn
det förhåller sig med Stämpelafgiften, utgöra
en tryckande pålaga för några få handtver¬
kare: Guld- och Silfver-arbetare, samt Tenn¬
gjutare.”
”Stats-Utskottets afgifna och nu föredrag¬
na Betänkande öfver min Motion om ned¬
sättning i berörde afgifter innefattar icke
O o
något lagligt skäl för afstyrkandet, ty jag kan
icke såsom sådant räkna förklarandet, att
det är consumenten, som betalar denna af¬
gift på varan.”
”Hvar och en, som känner rätta förhål¬
landet härmed, erkänner säkert, sanningen
likmätigt, att de förhöjda controllafgifterna
drabba tillverkaren ensam, och de ligga ho¬
nom ganska drygt till last. Vid inrättning,
år 17^2, af denna controllstämpling, hvars
ändamålsenliga beskaffenhet jag icke bestri¬
der, beslöts endast, att tillverkarne af Guld-
Silfver- och Tennarbeten skulle gälda den
för controlleringsbesvär uppgående kostnad;
870 Den 21 Februari.
men år 1818 bief denna afgift fyrdubblad,
och det är i denna oskäliga förhöjning, som
jag yrkar minskning, hvilken jog anser mig
ega all rätt att fordra, enär inkomsterna öf¬
verstiga utgifterna för controlleringen. Att
sig sålunda verkligen förhåller, upplyses af
Stats-Utskoltets inlemnade och redan före¬
dragna Inkomst-Betänkande.”
”Det kan ingalunda vara med billighet
öfverensstämmande, att den ena Medborgare-
Classen skall på dubbelt sätt erlägga afgifter
för sin borgerliga näring, i jemförelse emot
den andra; men då jag nu visat, att förhål¬
landet verkligen är sådant för Guld- Silfver-
och Tenn-arbetare, hoppas jag, att Ståndet
skall förena sig med mig uti anhållan om
rättelse, samt att således frågan varder å-
terremitterad till Stats-Utskottet.”
Herr Zethelius: ”dag förenar mig så
mycket heldre med Herr Mattson i begäran
om nedsättning i nu varande höga controll-
afgift, som jag af egen erfarenhet vet, hvilka
förluster den förorsakar. Ofta händer, att
ett arbete, som saknar köpare, mäste upp¬
smältas, för att omarbetas; och hvarest er-
liålles då den utbetalda controllafgiften åter?
Dessutom är det mig bekant, att, i följd af
Kongl. Majrts Nådiga befallning, en ny Con-
trollstadga är under arbete och snart att
förvänta, som skall afse de nu öfverklagade
bristerna hos den närvarande.”
Herr Winberg: ”Då, enligt räkenska¬
perna för Controllverket, aflöningarne och
Den zi Februari. 871
expcncerna i Stockholm uppgå till nära 4000
Rd., och dessutom för postporto och aflöning
i landsorterna kostnaden stiger lill j,5oo Rd.,
eller tillsammans 5,5oo Rd. B:co, och uti In¬
komst-Betänkandet det hela upptages endast
till 8000 Rd., underställer jag de värda ta-
larne, huruvida nedsättning till en fjerdedel
emot närvarande afgifter vore tänkbar, utan
Statens förlust; och, som Rikets Ständer, vid
1817 och 181S årens Riksdag, till Kongl.
Maj:t öfverlemnade att bestämma en skälig
förhöjning i Controllafgifterna, samt hela öf-
verskottet, efter hvad jag nu nämnt, ej be¬
löper sig till högre summa, än 2 å 3,000
Rd., kan jag så mycket mindre tillstyrka da¬
gön nedsättning, som den egentligen drab¬
bar köparne, hvilka i allmänhet måste sär¬
skildt erlägga denna afgift och böra erlägga
den för den säkerhet, de ega i en bepröfvad
varas halt och värde.”
Herr Leffler: ”dag har äfven i min hem¬
ort hört klagomål deröfver, att controllafgif-
ten å guld, silfver och tenn är för hög. Jag
kan icke föreställa mig, att meningen från
början varit den, att bereda Staten en in¬
komst häraf, utan att man endast afsett be¬
täckandet af dermed förenade kostnader. Då
Herr TVinberg nu upplyst, att dessa under
de sednare åren uppgått till 5,5oo Rd., fin¬
ner jag ingen anledning, hvarföre uti Riks-
Staten blifvit uppförda 8,000 Pid. Beloppet
hade likväl kunnat vara fullt en fjerdedel
mindre, hvilket, om det kommit dem till go¬
Den 2/ Februari.
do, som skola erlägga afgiften, icke är obe¬
tydligt. Jag anhäller derföre om återremiss
af Betänkandet i denna del, på det intet lun¬
der, genom för hög beräkning uti Riks-Sta-
ten, må vara i vägen för den nedsättning u-
ti oftanämnda afgift, hvilken, enligt Herr Ze-
thelii yttrande, lärer vara i fråga.”
Herr Cron: Jag går ut ifrån den åsigt,
alt Controllslämpel-afgiften ieke primitivt är
en beskattning på de ifrågavarande handtver-
kerierna, utan endast en ersättning för kost¬
naderna vid Controllverket. Då, enligt hvad
Herr PFinberg upplyst, dessa kostnader upp¬
gått till 5,5oo Rd., ehuru de i 1823 års Stat
äro utförda blott till 2000 Rd., men inkom¬
sterna, som jag antager hafva gått öfver
10,000 Rd., äro beräknade till 8000 Rd., an¬
ser jag en nedsättning i stämpelafgiften till
nära hälften kunna ega rum; och således yr¬
kar jag återremiss i denna del af Betän¬
kandet.
Herr Montan: ”En värd talare har re¬
dan tydligen bevisat, att Controllafgiften ic¬
ke är någon Statsintrade, utan en afgift, laggd
å guld-, silfver- och tennarbeten, att betryg¬
ga allmänheten om varans godhet och värde.
Då denna afgift icke kunde underhålla Con¬
trollverket och de embetsman, sorn dervid
voro anställda, var således billigt, att den
ökades, så att kostnaderna kunde med con-
trollafgifterna betalas; men ingalunda finnes
det föreskrifvet, alt öfverskottet skulle tillfal¬
la Staten. Jag yrkar derföre, att controll-
Den 21 Februari.
8fo
medlen icke måtte ibland Statens inkomster
beräknas, utan att deröfver en särskild räk¬
ning måtte föras, då afgifterna för hvarje år
kunna ökas eller minskas, i mån af Verkets
inkomster och utgifter.”
Herr Zethelius: Jag är förekommen af
Herrar Leffler och Crorij och för mig åter¬
står således endast, att med dem mig förena.
Herr Löfvenius: Jag förenar mig med
Herrar Leffler_, Cron och Mattson_, med til¬
lägg, att jag ej ser någon rättsgrund, hvarfö¬
re Controllstämpel-medlen skola vara en guld-
silfver- och tennarbetare-handtverken ålig¬
gande, till staten ingående, skatt, då af an¬
dra näringar någon motsvarande icke åläg-
ges, och då vid bevillningstaxeringar något
afseende å denna särskilda afgift icke fästes.
Jag är derom öfvertygad, att dessa medel
ej böra utgöra större belopp, än som fordras
för betäckandet af Controllverkets utgifter.
Herrar Petterson och Alund förenade sig
med Herr Cron.
Herr Noreus: Jag hemställer, huruvida
en netto beräkning af Controllstämpel-med¬
len är möjlig. Då det påstås, att Staten ej
bör deraf njuta någon vinst eller behållning,
måste det tillika meclgifvas, att orättvist vo¬
re, om Controllverket skulle bereda Staten
förlust. Det är ock tydligt, att afgiften e-
gentligen drabbar consumenten. Endast i
det fall, då ett arbete länge blifver osåldt,
blir samma afgift någon tid en af tillverka¬
ren förskjuten kostnad. Det är snart sagdt
874
Den 21 Februari.
omöjligt, att med fullkomlig bestämdhet räk¬
na medlens belopp det ena året efter det
andra. Om nettobehållningen kunde beräk¬
nas, så att hvarken vinst eller förlust för
Staten genom Inrättningen bereddes, är det
visserligen sannt, att dessa medel icke bor¬
de ibland Statens inkomster beräknas; men
en sådan beräkning är, efter min öfvertygel¬
se, icke verkställbar.
Herr Wallström förenade sig med dem,
som tillstyrkt nedsättning uti Controll-af-
giften.
Herr Löfvenius: I anledning af hvad Herr
Noreus sednast yttrat, förmodar jag ingen
skillnad mellan inkomsterna af Controll-Yer-
ket och de utgifter, som dervid skola upp¬
komma, om de der anställda tjenstemäns af¬
löning rättas efter värdet af det, som stämplas.
Herr Zethelius: Till hvad jag förut yt¬
trat, får jag tillägga, att mången gång hän¬
der, att ett guld- silfver- eller tennarbete,
som är bestäldt, färdigt och med controll
förseddt, måste, då det icke blifver försåldt,
uppsmältas, för att omarbetas, i hvilket fall
det å nyo controlleras. I denna händelse
drabbar den förra controllkostnaden tillver¬
karen ensam. Herr Presidenten Poppius har
till mig yttrat, att Controll-Stadgan är un¬
der omarbetning, och att Controll-Verket skall
kunna förvaltas på ett mindre kostsamt sätt
än nu. Att Controll-afgiften skall anses så¬
som en beskattning till Staten å de ifrågava¬
rande näringarne, är så mycket iner orimligt,
Den 2/ Februari.
875
som Controllanstalten endast är tillkommen
för köpares säkerhet, men för tillverkaren der¬
emot ej medförer annat än besvär.
Herr Mattson: Jag instämmer deruti, att
uppsmältning af ett controlleradt, men må
hända för tillfälle till afsättning urmodigt blif-
vet arbete mången gång sker, och alt derigen¬
om dubbel afgift måste af tillverkaren erläg-
i ^
gas, utan att han af köparen kan återtaga mera,
än den en gång erlagda.
Herr Santesson: Om afgiften lill någon
del förminskas, t. e. med en tredjedel, tror
jag Staten kunna af återstoden beläckas för
controllkost naderna.
Herr Zethelius: Jag yrkar ej större ned¬
sättning, än den Herr Santesson nu före¬
slagit.
Herr Langenberg: Ehuru jag, såsom Le¬
damot af Stats-Utskotlet, deltagit i beslutet
derstädes, har jag numera, under den hos
Ståndet i ämnet förelupna discussion, funnit,
att Motionairens anhållan om nedsättning uti
Controllstämpel-afgiften är billig, enär nå¬
gon vinst derigenom icke bör Staten bere¬
das, utan endast tillgång för de nödvändiga
controllkostnadernas betäckande anskaffas. På
dessa skäl anhåller jag om återremiss.
Herr Montan: ”Då nu flere af Stats-Ut-
skottets Ledamöter förklarat sig inse billig¬
heten deraf, att Controll-ofgifterna nedsät¬
tas, och att på dessa medel Staten icke bör
förtjena, så yrkar jag, att, om och då en så¬
dan nedsättning beviljas, den måtte bestäm¬
876
Den 21 Februari.
nias i sådant förhållande, att Staten lill Con-
trollcassan återbär åtminstone den vinst, den
sedan 1S23 års Riksdag af Coutrollmedlen
uppburit, så att denna vinst de betalande
må tillgodokomma genom afgifternas ytterli¬
gare nedsättning.”
Häruti förenade sig Herrar Zethelius och
Mattson.
27:0 Nummer Lotteri-Medlen.
Härvid upplästes Bil. Lil. E, innefattan¬
de Utlåtande, i anledning af väckt fråga om
Nummer-Lotteriets och General-Assistance-
Conlorets indragning, jemte de reservationer,
som dervid voro fogade.
Herr Ekerman: Det skall må hända synas
öfverflödigt, att jag yttrar mig i detta ämne,
då jag instämt uti de reservationer, Herr Bi¬
skopen Doctor Thyselius och Herr Santesson
till Siats-Utskottets Protocoll afgifvit; men,
då jag öppet tillstår, att jag ej känner någon
så förnuftsvidrig inrättning i Fäderneslan¬
det, som NummerLotteriet, har jag trott mig
böra, med begagnande af den rätt mig, så¬
som Ståndets ledamot, tillkommer, åberopa
de tänkvärda sanningar, som dessa Herrar
framställt, helst jag på det högsta skulle ön¬
ska, att Ståndet genast förkastade förslaget
om NummerLotteriets bibehållande. Jag
vill dock ej hafva några öfverspända för¬
hoppningar och vågar icke hysa denna gla¬
da tanka, men anhåller, att Betänkandet, i af¬
seende på denna punkt, mätte återremitteras,
med anmodan till Utskottet, att fästa upp¬
Den 21 Februari.
märksamhet på reservationerna, till det än¬
damål, att denna inrättning mätte från Ri¬
ket bannlysas; en inrättning, som kastat skug¬
ga på den Regering, hvilken tillåtit dess in¬
förande, och de Ständer, som i 20 år tillåtit
dess bibehållande.
Herr Sandblad: Denna Inrättning, till
sin uppkomst samtidig med de regala Brän-
nerierna, Magazinsinrättningen, med flera dy¬
lika institutioner, är nu mera den enda då¬
liga lemningen från den tid, då de uppkom-
1110. Det är således af högsta vigt, att äfven
detta minne utplånas. Ilvad angår den in¬
vändning, att, om Nummer-Lotteriet upphö¬
rer, de utländska Lotterierna skola mycket
mer, än nu, anlitas, har jag derför ingen far¬
håga, ty de äro för dyra, då deremot här en
vinst af 7 å 8 Rd. kan köpas för 1 å 2 sk.;
och Nummer-Lotteriet är i sanning lill snart
sagdt orimlig omfattning utsträckt. Jag yr¬
kar således på det ifrigaste Nummer-Lotteri¬
ets upphörande.
Herr Landegren åberopade de af Herrar
Thyselius och Santesson lill Stals-Utskottets
Protocoll yttrade reservationer och förenade
sig i öfrigt med. Herr Ekerman.
Herrar Montan, Rydström, Donner, Win¬
bladh, Zethelius, Gezelius, Idiessleiter, Da¬
lenius och Modin instämde häruti.
Herr Löfvenius: Jag förenar mig äfven
deruti, att Nummer-Lotteriet bör upphöra,
med tillägg, att, ehuru mån jag är om Sta¬
Den <21 Februari.
tens inkomster, önskar jag dock deras för¬
skaffande på en ädlare väg.
Herr Arosenius: Jag anser det vara högst
oskickligt, att Staten är Banquier för Spel,
hvilken egenskap Staten egentligen iklädt sig
genom NummerLotteriet. Tiden är i san¬
ning inne, att borttaga denna surdeg från
ett förflutet århundrade. Hvad inkomsten,
som för Staten derigenom förloras, angår, vo¬
re det med Fäderneslandet illa bestäldt, oni
den icke skulle kunna på annat sätt fyllas.
Jag röstar för afskaffandet af denna usla in¬
komstkälla.
Herr Lamberg: ”Med dem, som nu och
förra Riksdagar tal.it för Nummer-Lotteriets
afskaffande, förenar jag mig till alla delar.
Om nyttan och skadan af detta verk har
blifvit så mycket ordadt, att, hvad jag ville
säga, blefve blott ett upprepande af hvad
förut af många talare blifvit yttradt.”
”Jag inskränker mig således till blotta
uttrycket af min öfvertygelse, som är den,
att Nummer-Lotteriet icke bör fortfara på
den grund, att jag icke kan gilla, det Staten
beräknar inkomst af ett, genom Lagen förbju¬
det och dessutom utan all liberalite för spe¬
laren inrättadt hazardspei, och hvilket der¬
jemte bereder sedeförderf och ruin för kan
bända oräkneliga antal husfäder och familier.
Jag tror, att den inkomst, som derigenom för
Staten förloras, kan i andra vägar ersättas,
oberäknad vinsten i moraliskt afseende, och
hvartill bortskaffandet af Assistauce Goutoret
Den 21 Februari.
879
torde lemna ett tillfälle, hvars årliga orimli¬
ga kostnad i allt ful! lärer ansenligen komma
att minskas, om NummerLotteriet upphör.
Jag är icke af den tanka, att Nummer-Lot¬
teriet afhåller de spelande från andra lika
olyckliga passioner, ty den ena lasten dra¬
ger merendels en annan med sig. Deremot
gifves ett annat tillfälle alt spara och förö¬
ka den skärf, som eljest bortslösades på
NummerLotteriet —• jag menar Sparbanker¬
na. — Sjelfva England har i sednare tider
förbjudit all Lotterispelning, såsom stridande
emot den moralité, öfver hvilken en Rege¬
ring bör vaka, och Engelska folket har ej
deruti funnit någon olycka, utan tvärtom
har det vändt sin hog åt Sparbankerna, hvil¬
ka numera i vårt Land, upplysningen och
omtankan till heder, icke saknas.”
”Ehuru jag sålunda afstyrker Nummer-
Lotteriets fortfarande, finnér jag likväl, om
Rikets Ständer stadna vid ett sådant beslut,
att någon viss tid bör utsättas för Verkets
totala upplösande, hvartill jag ville föreslå
\ O Q »
2 a o ar.
Herr Leffler: ”Äfven för min del anser
jag tiden vara inne, att indraga Nummer-
Lotteriet. Vi hafva nu dubbel anledning der¬
till, sedan Kongl. Maj:t yttrat sig vara för
indragningen och gifvit oss uppmaning der¬
till. Jag tror likväl, att denna indragning
icke bör ske på en gång, utan till exempel
under loppet af trenne år. Jag ville då fö¬
reslå, att det genast bestämdes, alt med
88o
Den 21 Februari.
nästinstundande April månads början kom-
nie det sedan att endast blifva en drag¬
ning i månaden under den öfriga tiden
af året. Vid slutet deraf, borde en tredje¬
del af Contoren uti Stockholm indragas. —*
Under loppet af i33o borde endast 8 drag¬
ningar få ske, och vid slutet af samma år
hälften af de qvarvarande Contoren uti
Stockholm indragas. 183 r borde endast 4
dragningar ega rum, och, vid slutet af sist¬
nämnda år, allt upphöra, samt vederbörande
vara skyldige att redovisa Verket vid näst
blifvande Stats-Revision. Om man under
dessa trenne åren derjemte gjorde allt möj¬
ligt för inrättande af Sparbanquer uti de Ri¬
kets Städer, som hafva NummerLotteri-Con-
tor, men icke sådana, och dessa Sparbanquer
lemnade den del af allmänheten, som nu in¬
sätta sina penningar på Lotteriet, tillfälle, 3tt
i stället der insätta dem, skulle man äfven
kunna hoppas en högst lycklig följd utaf
NummerLotteriets indragning, och jag vågar
tro, att den stora hopen, som hittills, dels
af verklig håg, dels ock ofta i nöden stad¬
da, begagnat detta spel, skulle få en bättre
rigtning till en besparing och deraf upp¬
kommande vinst, hvilken väl går långsamt
att samla, men delas icke hvarken med rätt
eller orätt af någon annan. Deremot, om Lot¬
teriet på en gång indrages, innan man satt
något annat bättre i stället, faller hågen från
Lotterispelet till andra dårskaper, som må hän¬
da under utöfningen äro skadligare, både för
Dm si Februari.
det allmänna och enskilda, än nämnde spel.
Väl hafva vi redan åtskilliga Sparbanker; men
dessa blifva utan tvifvel otillräckliga, äfven
der de finnas, att på en gång mottaga hela
den spelande skaran, och på många ställen,
hvaresL NumraerLolteri-Contor är, finnes ic¬
ke någon Sparbank. Anser man tiden för
indragningen böra blifva ännu kortare, vill
jag icke bestrida det, blott man i denna del
handlar varsamt. Jag anser ock, att deri vinst,
som faller af Lotteriet ifrån innevarande års
början och till dess det upphör, bör helt
och hållet tillfalla Sparbanksinrättningarne
och deras befordran, uti alla de Rikets Stä¬
der, som förut haft Lotteri-Contor. Slutli¬
gen får jag anmärka, att jag sjelf gjort mig
den invändningen emot mitt förslag, att man
kan icke för snart afskaffa det, som är skad¬
ligt, och man bör icke dagtinga med begäret
efter det sorn är orätt. Men denna lära, så
sann den är i enskildta fall, och då man kan
hoppas eller vänta, att en moralisk förbättring
föregått, tål och fordrar ofta niodificationer,
enär denna moraliska förbättring hvarken
blifvit förberedd eller verkad, särdeles då
fråga är om sådant, som rörer folkhopen.
Det är icke folkets skuld, att det blifvit in-
fördt uti denna förvillelse, och alt man gjort
allt för att med rätt och orätt draga fördel
deraf. Man bör, jag upprepar det än en
gång, icke på en gång borttaga från folket
sådana anstalter, hvilka hos dem, om än så
Borg. Stånd. Brot. vid Biksd. 1828—2g. /. 56.
882 Den 21 Februari.
felaktiga, vunnit burskap, utan att sätta nå¬
got annat bättre i stället.”
”Slutligen får jag förklara, att jag heldre
går in på oftanämnda NummerLotteris, om
ock för hastiga, indragning, än att det bestän¬
digt hädanefter skulle fortfara.”
Herr Winberg: ”Jag har olyckligtvis rå¬
kat att vara bland deras antal, hvilka lemnat
sina röster till NurnmerLotteriets fortfaran¬
de, och äfven jag ser mig således utsatt för
Herrar reservanters och talares hårda be¬
dömande. Som jag likväl aldrig deltagit
uti denna, såsom högst fördömlig- utmålade
inrättning, och derföre hvarken kunnat skör¬
da någon frukt af den, eller derpå blifva
ruinerad, må mitt tillstyrkande tillräknas min
okunnighet. Detta tillstyrkande har, hvad
en och annan sökt alt bevisa, men hvad
mig enskildt angår, ej egt sin grund uti de
ofta åberopade Statens knappa tillgångar, än
mindre derföre, att jag ansett den vara nå¬
gon för Staten synnerligen hedrande inrätt¬
ning; men deremot har jag ej förmått inse
något så utomordentligt riksförderfligt, eller
något mera förnuftsvidrigt, eller mera mo¬
raliskt skadligt i detta spel, än i hvarje
annat, det vare sig med kort eller tär¬
ning. Så länge dessa äfven af bildade
folkclasser med välbehag anses och måhän¬
da af mången dagligen idkas, har jag trott,
att äfven NummerLotteriet en gång i må¬
naden kunde i bredd dermed tolereras och
på sitt sätt äfven få vederqvicka ett hopp
Den 21 Februari.
88-3
lios elen fattige. För sin tolfskillingssedel
kan han någon gång köpa sig ett par veckors
glada, inbildningsrika dagar; och, felslår äf¬
ven detta hopp, sorn oftast lärer vara fallet,
må han köpa sig ett nytt. För den fattiges
nöjen är dessutom så litet sörjdt i vårt kära
Fädernesland, och folks-fester (utom den
ohjrggliga vid hvarje dragning, och som bör
afskaffas} gifvas inga. Mig synes det der¬
före vara hardt att beröfva den fattiga den¬
na tillfredsställelse, så länge han anser den
sådan, under det att kanske den stränge ri-
goristen och förmyndaren njuter vida mer
af denna verldens spel. Den spelsjuke skall
i alla fall, om ock NummerLotteriet upp-
liörer, antingen vända sin håg, om ej till
brännvin, åtminstone till något annat spel, så
mycket förderfligare, som det dagligen kan
förnyas och således förstör för honom ej
allenast mera penningar, utan’, hvad som är
värre, en stor del af hans arbetstid. Skulle
han derjemte magta att deltaga i de utländska
Lotterierna, så skola tillfällen för honom all-
drig saknas, och utprånglarne skola då först
infinna sig i mängd samt förvandla denna
frivilliga gärd åt Slaten till en inkomstkälla
för den utländska speculationen. Från den¬
na synpunkt har jag betraktat NummerLot¬
teriet och tillstyrkt det mindre ondas fort¬
farande, på det att ett större kunde undvi¬
kas. Jag har ännu ej funnit mig Öfvertygad
af det exalterade tillståndet hos Nummer-
Lotteriets fördömare och har derföre ej nå¬
ss4
Ben 21 Februari.
got deremot, att NummerLotteriet må, om
ock med längre mellantider för dragningar-
ne, få fortfara, Lill dess det framdeles, i säll¬
skap med alla andra spel, må förvisas utur
landet.”
Herr Lundgren: Jag åberopar mitt för¬
ut yttrade instämmande uti Herrar Thjselii
och Santessons afgifna reservationer och för¬
enar mig i öfrigt med de talare, som yrkat
återremiss, öfvertygad, att NummerLotteriet
icke medfört goda följder, då fastmera den
fattige till denna inrättning offrat knappa
tillgångar, som kunnat och bordt till vigtiga
behof användas.
Herr Falkman: Jag kan ej instämma med
Herr Winberg derom, att NummerLotteriet
bör bibehållas, såsom en tröst för den lägre
och fattigare folkclassen. Tvärtom anser jag
nämnda inrättning vara för denna folkclass
högst skadlig, emedan densamma derigenom
demoraliseras. För öfrigt hafva Herr Bi¬
skopen Doctor Thyselius och Herr Santesson
anfört så kraftiga skäl för NummerLotteriets
afskaffande, att för mig endast återstår att
med dem mig förena.
Herr Strehlenert: I anledning af hvad
yttradt blifvit derom, att NummerLotteriet ej
borde annorledes afskaffas, än småningom
och efter vissa års förlopp, torde mig tillå¬
tas förklara, att jag icke delar denna åsigt,
utan tror, att denna inrättning i det hela
bör, ju förr, desto heldre, afskaffas.
Herr Ståhle: De, som bestridt Nummer-
Den 2/ Februari.
885
Lotteriets fortfarande, hafva hemtat skälen
från missbruken. Jag åter, som talar för
denna inrättnings bibehållande, går ut ifrån
den synpunkt, att de spelande lemna frivil¬
liga bidrag till Staten och låta lyckan afgöra,
på hvilken sida vinsten blifver. Ifrån miss¬
bruken bör något resultat ej härledas, ty då
skulle åtskilligt annat, som har nytta med sig,
möjligen sägas icke böra ega rum. I den¬
na fråga ingår äfven den omständighet, att
Staten i sjelfva verket endast är arrendator
af NummerLotteriet, hvarå privilegium e-
gentligen tillhörer Stockholms Frimurare
Barnhus, som derföre af Statsverket uppbär
årligen 5oo Rd.
Herr Helsingius: Jag instämmer med
dem af Stats-Utskottets ledamöter, som e-
mot beslutet sig reserverat, och med dem,
som inom Ståndet talat för NummerLotte-
riets upphörande; men jag tror, att modifi-
cationer dervid ej böra ega rum, ty de sko¬
la endast tjena till att öfverskyla egenskapen
af det rätta uti afskaffandet. Dessutom före¬
ställer jag mig, att, om det blifver kändt,
att inrättningen skall någon tid fortfara, men
derefter upphöra, skall säkerligen spelsjukan
så tilltaga, att mången det sista året (att
jag må nyttja detta uttryck) spelar kläderna
af kroppen och alldeles förstöres; utan, efter
min öfvertygelse, är bäst och rättast, att
NummerLotteriet på en gång upphäfves.
Hvad slutligen beträffar den invändning, att
det är nog litet sörjdt för den lägre folk-
886
Den 2> Februari.
classens nöjen, och att man bör afse äfven
dessa, kan man ju till denna classens till¬
fredsställelse låta enahanda musik, som vid
NummerLotteri-dragningarne uppföres, jem¬
väl någon tid efter Inrättningens afskaffande
på vissa dagar ega rum.
28:0 Bak- och Lots-Medel; i afseende på
hvilken inkomst-titel Bilagan Lit. F. upplästes.
Herr Ekerman: Siats-Utskottet har icke
ansett sig kunna understödja min hemställan,
att Staten, lill hvilken Fyr- och Båk-afgiften
ingår, måtte i första rummet hålla Gods-
och Fartygs-egare skadeslösa, då olycka ge¬
nom lotsens förvållande inträffar; och skälet
är, att en enda ersättning, i händelse af o-
lycka, skulle kunna medtaga hela fonden.
Det är dessutom antnärkningsvärdt, att, då
alla inkomster till Lotsverkets förbättring in¬
gå till Staten, Staten dock ej skall lemna er¬
sättning för förluster, sam genom tjenstemän-
nens försummelse tillskyndas. Jag begär ej
återremiss; men jag kan ej annat än bekla¬
ga, att förluster kunna drabba medborgare,
utan allt deras förvållande, och det oaktadt
utan möjlighet för dem att derför ersättas.
Herr Winberg: ”Ej eller jag yrkar åter¬
remiss, Jag önskar blott att få förklara, att
jag anser det vara en irring af Stats-Utskot-
tet, då detsamma yttrat, att genom sed-
naste Lotsför ordningen en lindring blifvit be¬
redd åt Inrikes Sjöjarten. Sanna förhållan¬
det är dock det, som jag med uppgifna fa-
cta ådagalagt, att både Fyr- och Båk-afgif-
Den 21 Februari.
887
ten samt Lotspenningarne äro förhöjda, till¬
sammans till flerdubbelt belopp; och, e-
hvad det kommer Staten eller Lotsarne
till godo, måste det utgå af sjöfarten och
betunga den utöfver hvad tillförene var
stadgadt.”
Herr Helsingius: Om, såsom Herr Win¬
berg uppgifvit, irring egt rum uti Stats-Ut-
skottets yttrande, anhåller jag om återremiss
i denna punkt, helst anmärkningen må hända
skall föranleda andra upplysningar, än dem,
som nu lemnats.
Herr Wallström'. Jag har fästat mig der¬
vid, att Utskottet endast yttrat, alt Fyr- och
Båk-afgiften samt Lotspenningarne skola an¬
vändas till fyrars och båkars förbättrande
samt Kronolotsars aflöning, men icke tillagt,
att de äfven böra begagnas vid kostnad lill
nybyggnad af båkar å tjenliga platser, hvil¬
ken sednare omständighet jag önskar må ut¬
tryckas, och af sådan anledning anhåller jag
om återremiss.
Herr Santesson: Detta af Herr Wallström
anmärkta förhållande har ock ingått i Ut¬
skottets mening. Jag instämmer således ger¬
na med Herr Wallströmj att detsamma må
i Betänkandet särskildt uttryckas.
Herr Ståhle: Jag förenar mig med Herr
Helsingius om återremiss af närvarande punkt,
på det att Utskottet må komma i tillfälle
att ådagalägga, det den af Herr Winberg
förutsatta irring icke eger rum.
29:0 Danska Fy ringsmedlen j och
88S Den 21 Februari.
3o:o Ersättningar.
Herr Modin: ”Om än den farhåga vore
sann, hvilken ej sällan, och måhända icke
alltid utan skäl, yttrar sig, att Stadsmanna-
näringarnes uppkomst eiler undergång nu
mera anses för mindre vigtiga föremål vid
Öfverläggningarne örn befrämjandet af Sam¬
hällets väl, lärer det dock i allt fall stå fast,
att handeln och sjöfarten utgöra oumbärliga
grundvalar för en Stats bestånd och för¬
kofran. Att derföre med allvar betrakta upp¬
rätthållandet, förbättrandet och utvidgandet
af de anstalter, som oundgängligen erfordras
för att skydda dessa yrken, torde således
höra räknas till de vigtigare af våra ålig¬
ganden.”
”1 denna öfvertygelse har jag trott, att
den reservation, Herr Santesson afgifvit i frå¬
ga om Stats-Utskottets Betänkande, rörande
de så kallade Danska Fyringsmedlen, icke
bör af Ståndet utan noggrann uppmärksam¬
het förbises. Behofvet af ett skyndsamt
upphjelpande af sådana för handeln och
sjöfarten nödvändiga anstalter och deribland
förnämligast af Lotsverkets närvarande till¬
stånd, åtminstone i flera delar af Riket, lä¬
rer ej af någon bestridas, som deraf tagit
den ringaste kännedom.”
”Till ådagaläggandet af detta tillstånd
må det tillåtas mig, alt härvid såsom exem¬
pel anföra, att, ehuru, enligt gällande Lots»
Reglemente, uti Luleå Stads Tullkamtnar-
District borde finnas en personal af 8 lotsar,
Den 21 Februari.
8S9
utom 4 lärlingar, fördelade på trenne sär¬
skilda lotsplatsen med omkring tio till stör¬
sta delen farliga segelleder, är för närvarande
blott en enda Lots alt derstädes tillgå, se¬
dan alla öfriga, med undantag af tvänne, som
allidit, varit nödsakade, att för deras obetyd¬
liga lönevilkor anhålla om afsked från deras
lotsbeställningar, då be löften örn bättre lö¬
neförmåner af Lotshemman m. m., som vid
lotsarnes antagande lockade dem att ikläda
sig lotsningsskyldigheten, aldrig uppfylldes.
Jag hemställer till en hvar att begrunda alla
de hinder, svårigheter och faror af den be¬
tänkligaste beskaffenhet, som genom detta
förhållande förorsakas, äfven i en ort, der
sjöfarten är mera inskränkt.”
”Då härtill komma alla de så väl vid fö¬
regående Riksdagar, som äfven dessemellan
uppgifna och erkända behof af förbättringar
i och tillökningar af våra Fyr- och Båkin-
rältningar, torde det vara tid att, för upp-
lijelpandet af dessa för sjöfarten så högst
vigtiga säkerhets-anstalter, använda alla de
krafter, som kunna åstadkommas. Jag har
derföre, lika med Herr Santessonj trott, att
Danska Fyringsmedlen, hvilka äro af så full¬
komligt enahanda natur med de öfriga a£
sjöfarande utgående Fyr- och Båkmedlen,
icke med något skäl blifvit derifrån skiljda,
för att till andra för Lots- och Båk-inrätt-
ningarue främmande ändamål begagnas, och,
jemte det jag således förenar mig i hvad
Herr Santesson i detta ämne anfört, anhåller.
Den 21 Februari.
jag, ali Utskottets Betänkande i denna fråga
måtte på grund deraf blifva återremitteradt.”
Herr Santesson uppläste och åberopade
sin i denna punkt till Stats-Utskottets Pro-
tocoll afgifna reservation.
Herr Falkman: Fyr- och Båk-inrättnin-
gen i Sverige tarfvar otvifvelaktigt myc¬
ken förbättring. Det är således ej skäl att
till andra ändamål använda medel, som äro
till Fyr- och Båk-inrättningen anslagna, och,
då jag, vid detta förhållande, förenar mig
med Herrar Santesson och Modin, tillägger
jag, att jag tror det vara väl, att Ståndet nå¬
gorlunda allmänt förenar sig om återremiss i
denna punkt, ty jag förmodar, att Stats-Ut-
skottet derigenom skall fästa mera afseende
på hvad som är anfördt, än om anmärknin¬
gen yttras endast af några få Ståndets Le¬
damöter.
Uti framställningen om återremiss före¬
nade sig de flesta af Ståndets Herrar Leda¬
möter.
Herr Ståhle: Det torde böra anmärkas,
att Kongl. Maj:t i Propositionen om Stats-
Verkets tillstånd och behof ej upptagit de i-
frågavarande Danska Fyringsmedlen, såsom
anslag till Fyr- och Båk-inrättningen i Riket,
utan ansett de öfriga dertill påräknade medlen
för ändamålet tillräckliga. Om nu förstbe-
rörde medel skulle af Rikets Ständer jemväl
härtill anslås, blefve tillgången eller inkom¬
sten dervid ökad utöfver hvad Kongl. Maj:t
hegärt, och häruti skulle i sanning ske en o¬
Den 2/ Februari.
vanlighet. Jag anser det vara nog, alt Sla¬
ten af Fyringsmedlen undfår ersättning för
det onus, Skånska allmogen måste vidkännas
med koltransporter alla årstider till Kul¬
lens Fyr.
Herr JSoréus: Jag bestrider ej ålerre-
miss; men jag bör upplysa, att Lots- och
Båkmedlen äro i sjelfva verket ej 5o,ooo Rd.
utan 61,000 Rd. Då ej något deraf ari be¬
sparing, och ingen lindring skett, utan af-
gifterna äro större, och inkomsterna ökade,
vet jag ej, hvarför man vill öka det anslag,
som Kongl. Majit proponerat, helst i ofvan-
nämnde 61,000 Rd. de så kallade Danska
Fyringsmedlen jemväl inbegripas. Dessut¬
om har ju den nya Lotsförfattningen endast
gällt det sistförflutna året.
Herr Santesson: Jag har trott mig vara
oförhindrad att framställa anmärkningar, e-
liuru Kongl. Majit uti den nådiga Proposilio-
nen föreslagit ifrågavarande Danska Fyrings-
medel, 3,5oo Rd, Hamburger Banco, till sär¬
skild beräkning.
Det medgifves, att Lots- och Båk-inrält-
ningen afkastat må hända 10, å ir,ooo Rd.
mera än förul; men för min del tror jag, att,
sedan aflöning och öfriga kostnader afgått, öf-
verskottet blifver ringa. I öfrigt förnyar jag,
att min anmärkning grundas på helgden af
en redan erkänd princip. I anledning af
livad Herr Ståhle yttrat, får jag tillägga, att,
ehuru vissa skyldigheter till forslande för
Båkarnes räkning åligga allmogen i Skåne t
8r>2
Den 21 Februari.
får den dock derför ersättning af inrätt¬
ningen.
Herr Stahle: Dessa allmogen åliggande
onera betalas efter kronoskjutslega, som icke
är en mot besväret svarande ersättning.
3i :o Observationsmeclel och 3a:o Extra
medel och Uppbördj hvilka inkomst-titlar lem-
nades utan anmärkning.
33:o lnteresse-medel.
Herr Ekerman: Jag bekänner, att jag ic¬
ke var uti Stats-Utskottet tillstädes vid frå¬
gans afgörande; men j3g instämmer till alla
delar uti Herr Friherre Palmstjernas och Herr
JVordenfeldts afgifna reservationer, hvilka äf¬
ven nu upplästes.
Herr Santesson: Jag åberopar mitt in¬
stämmande uti Herr Friherre Palmstjernas
reservation, som är enlig med den Kongl.
Propositionen, angående räntan å Vermlands
Landtvärns-Cassa. Med ledning af nämnda
reservation är lätt att bedöma sättet, hvar¬
på Cassan, eller disposition deraf frångått
Provincen. Att kronan på ordinarie Stat upp¬
fört kostnad för trouppen i landet, bör ej i
detta fall vara af någon verkan. Capitalet
är emellertid bibehållet och utgör en i orten
sparad penning; och, då det ej är Vermland,
som skall ensamt bekosta dess försvar, utan
detta åligger Staten, synes ock inkomsten af
capitalet böra komma ortens invånare till
godo.
Herr Noreiis: Jag var ej i Stats-Utskot-
let tillstädes vid målets afgörande, men för-;
Den 21 Februari.
enar mig nu med Herr Friherre Palmstjerna
och Herr Nordenfeldt. Det är alldeles orätt,
att Staten skall bibehålla ränta af ett capital,
som tillkommit för ett gränsförsvar, hvilket
ej tillhört orten, utan Staten alt bekosta, och
som nu mer försvunnit. Det ändamål, som nu
är dermed föreslaget, är ock sådant, att det
icke bör bestridas, helst summan är obe¬
tydlig.
Häruti instämde Herr Cron, med tillägg,
att det vore undransvärdt, att, ehuru sjelf¬
va Capitalet anses tillhöra Länets invånare,
de dock ej skola ega alt räntan deraf dis¬
ponera.
Herrar Montan, Rydström, Donner, Lund¬
man, Löfvenius, Ilelsingius och Mattson för¬
enade sig med Herr Cron.
Herr Ståhle: Jag är skyldig upplysa, att
motion i delta ämne väcktes vid förliden
Riksdag af Riksdagsfullmägtigen för Carlstad
Herr Beckman, och att Slats-Utskoltets Be¬
tänkande, hvarigenom Motionen afstyrktes, då
gillades af Rikets Ständer.
Denna Cassa tillkom, vid fiendtligheterna
1788, af medel, som samlades, för att bidra¬
ga till underhåll för den då i Vermland fri¬
villigt uppställda Landtvärnstrouppe. Då se¬
dermera afdenna Landtvärnstrouppe 1792 upp¬
sattes Vermlands Fältjägare-Bataillon, förord¬
nades tillika, att räntan af cassamedien skul¬
le användas lill recruteringspassevolance för
bataillonen; och, då beloppet på RiksStaten
1810 uppfördes, ansågs capitalet hafva, så¬
Sg4 Den 21 Februari.
som ersättning för trouppens af Staten an¬
tagna underhåll, ingått. Dessa förhållanden
hafva grundlagt Stats-Utskottets utlåtande.
Herr Cron: Ändamålet, hvarföre Cassan
tillkom 1788, upphörde 1792, då en ny corps,
Vermlands Fältjägare-Bataillon, å den allmänna
Staten uppfördes, utan att sådant förändrar
det naturliga deraf, att den besparing af de
utaf invånarne frivilligt erlagda medlen, som,
efter det ändamålet derför vunnits, upp¬
kommit, ortens invånare verkligen tillhör,
så till hufvudstod, som afkastning; och på
grund häraf anhåller jag om Betänkandets å-
terremiss i denna del.
Extra Ordinarie eller Bevillnings-ln-
komster.
3/po Sjötulls-Medlen.
Herr JYore'us: ”Jag har icke för min del
bifallit den nedsatta beräkningen af Tullupp¬
börden, som Stats-Utskottet beslutat, och en¬
ligt hvilken densamma ibland StatsVerkets
inkomster icke upptages till högre Summa än
i,5oo,ooo Rd. Banco. Någon annan ledning,
än de sednare årens erfarenhet, kan jag för
beräknandet af denna inkomst icke antaga,
och, ehuru Stats-Utskottet medgifvit, att den¬
na bevillningsinkomsts beräknande till ett an¬
nat belopp beror derutaf, huruvida förändra¬
de grunder för dess utgörande af Rikets Stän¬
der bestämmas, kan jag dock icke öfvergifva
den grund, som under närvarande förhållan¬
den framställer sig. Medium af de sista fy¬
ra årens inkomst utgör, efter afdrag af spann¬
Den 21 Februari.
895
måls-lull, 67,678 Rd. 4° sk- för år 1826, och
429,284 Rd. 11 sk. för 1827, en summa af
1,671,913 Rd. 17-1 sk. och deribland för si¬
sta året 1828, då icke någon förtullning af
spannmål egt rum, efter provisionel beräk¬
ning, som snarare är alt antaga högre än lä¬
gre, 1,715,000 Rd. Detta bevisar, att tullin¬
komsterna fortgå i tillvext, och detta finnér
jag helt naturligt, då, utaf en stigande popu¬
lation och ett lägre pris på en del sådana
varor, hvilka snart äro att beräkna såsom
tillhörande det allmänna behofvet och för¬
brukningen, consumtionen måste tilltaga. Det
är ock att förmoda, att omkostnaderna vid
Tullverket successivt kunna nedsättas genom
indragning på Exspectance- och Pensions-
Staterna, och att, om i och för tullbevaknin¬
gen högre utgifter hädanefter uppkomma, in¬
komsterna äfven skola ökas. Förhållandet
blifver dock annorlunda, i fall Riksens Stän¬
der skulle förändra de af 1823 års Ständer
antagna grunder för tullberäkningen och gif¬
va en starkare utvidgning åt Prohibitiv-Sy-
stemet. Men detta lärer icke vara alt för¬
moda och torde icke eller af den vunna er¬
farenheten påkallas. Min öfvertygelse, angåen¬
de Stats-inkomsternas beräkning i allmänhet,
är, att de så noggrannt som möjligt upptagas
i likstämmighet med det af erfarenheten ut¬
rönta förhållande. Sannt är, att genom en låg
beräkning öfverskott uppkomma, dem jag icke
eller vill betaga det vackra namnet af en spar¬
penning; men, innan en sådan sparpenning kan
8ÖG
Den 2/ Februari.
uppläggas, niåste de nödvändiga utgifterna först
beräknas, och Rikets Ständer böra, heldre
än att genom en för låg beräkning uppgöra
en brist uti disponibla tillgångar för utgif¬
ter, sorn pröfvas angelägna och nyttiga, så
calculera, att dessa inkomster kunna vara
tillräckliga, och icke utställa sig för tyngden
af en ökad bevillning, för att vinna tillfred-
ställeisen af upplagda öfverskott. Bevillnin-
gen, åtminstone på jordbruket, tål icke eller
någon förhöjning, snarare borde man deruti
söka åstadkomma någon mildring, om utväg
dertill kunde upptäckas, om densamma ock
skulle bereda någon tillökning uti de indire-
cta pålagorna. På dessa grunder har jag i
Stats-Utskottet yttrat den öfvertygelsen, att
sjötullsmedlen böra beräknas till i,65o,ooo
Rd. uti årlig behållen inkomst, således 65,ooo
Rd. under sista årets inkomst, och utan att jag
calculerat den förminskning i utgifter, sona
jag anser böra uppkomma.”
Herr Ståhle: Jag har i Stats-Utskottet
delat Herr Noret åsigt, delar den äfven nu
och anhåller om återremiss.
Herr Ekerman: Jag åter är af alldeles
motsatt tanka och kan icke föreställa mig
annat, än att för höga inkomstberäkningar
äro skadliga, så väl i det enskilda, sora det
allmänna. Stora inkomster föranleda till bi¬
fall af stora utgifter; men, om de förra icke
inflyta till påräknadt belopp, stå dock de
sednare qvar och måste på ett eller annat
sätt fyllas. Dessa reflexioner äro allmänna.
Den 2/ Februari.
$97
Hvad inkomsten af Sjötullen särskildt angår,
är det visst sannt, att den i flera år varit
stor; men just derföre anser jag det vara att
förmoda, att den följande år skall minskas.
Exporten har varit liflig; men den bibehåller
sig icke alltid sådan. Många klaga redan öf¬
ver inskränkt afsättning af varor. Det bör
ej lemnäs utur sigte, att, i följd af det med-
gifna friare handels-systemet, en mängd va¬
ror inkommit, till en slör del onyttiga: att
afsättningen genom myckenheten försvårats;
att prisen fallit, och att de, som med inför-
skrifningen och försäljningen här sig syssel¬
satt, inskränka handeln, då de rimligtvis ic¬
ke vilja blottställa sig för möjlig förlust. I
händelse Betänkandet, i afseende på Sjölulls-
medlen, återremitteras, anhåller jag, att de¬
samma må ytterligare med 100,000 Rd. ned¬
sättas under den i Betänkandet föreslagna
summa, öfvertygad, att för hög beräkning
föranleder, förr eiler sednare, till bristens er¬
sättande genom särskild bevillning.
Herr Rydström förenade sig med Herr
Noreus.
Herr Santesson: Jag ville gerna tillstyrka
den af Herr Noreus yrkade förhöjning uti
Sjötullsmedlens beräkning, om jag icke vore
öfvertygad, att denna inkonöst-titel svårligen
kan till högre belopp, än det redan satta,
med säkerhet påräknas att utgå. Behållnin¬
gen för år 1828 var visserligen 1,710,000 Rd.,
men, efter noggrann öfverläggning, har Ut¬
borg. Stånd. Prot. vid Riksd. 1828—251. 1. 57.
Den 21 Februari.
skottet, der tvänne olika meningar egt rum,
nämligen den ena om högre beräkning, och
den andra om en lägre, trott sig bäst sam-
manjemnka dessa meningar, genom föreslående
af en summa emellan de sålunda föreslagna,
och utur denna synpunkt stadnat vid /,5oo,ooo
Rd. Om vi höja beloppet, skola vi tilläfven¬
tyrs, vid pröfning af Revillnings-Utskottets
förslag, derest detta Utskott, för att erhålla
den boga total-summan, skall följa de vid
förra Riksdagen gällande liberala handels-
principer, hindras att öfverväga, att Sjötullen
icke egentligen är ämnad att bereda Staten
någon hög inkomst, utan hufvudsakligen att
rädda våra egna näringar. Fem år förestå
till nästa Riksdag; och det behöfves i san¬
ning ej mycket i handelsväg, för att bereda
förstörelsen.
Herr Lamberg förenade sig med Herr
Santesson.
Herr Noreus: ”Jag inser, lika med Herr
Ekerman_, vådan af en för hög beräkning af
Statsinkomsterna; men jag kan icke dela hans
farhåga, att desamma, emot hvad erfarenhe¬
ten ådagalagt, hädanefter kunna förminskas,
i synnerhet som, efter 1823 års Ständers be¬
räkning, så stora öfverskott uppkommit. Öf¬
verskott utgöra en imellan Riksdagarne för
Statsbehofven icke disponibel tillgång och
förblifva ofruktbara, intilldess de disponeras,
samt äro äfven i så måtto af en menlig ver¬
kan, att de upptaga en del af rörelse-capita-
let Om Statsmachinens gång nödvändigt
Den 2/ Februari.
8p9
fordrar högre utgifter, mäste väl dessa i för¬
sta rummet fyIlas, eller ock en sådan dispo¬
sition af öfverskotten ske, hvarigenom deras
successiva användande lill detta ändamål må
kunna ega rum. Att utgifterna behöfva för¬
ökas, det veta vi, och att en högre bevill¬
ning af Rikets bufvudnäringar icke med de¬
ras bestånd kan vara att förvänta, det veta
vi äfven. Likaså litet som Herr Santesson
vill jag uppgöra Statsinkomster med äfven¬
tyr af näringarnes framtida bestånd. Min
medborgerliga pligt är att söka beskydda dem,
och jag tror, alt i8a3 års Ständers hufvud-
principer för beräkning af Sjötulls-inkomster-
11a kunna bibehållas, utan att de något äf-
venlyra. Jag kan icke eller föreställa mig,
att de hos enskilda befintliga varulager äro
så betydliga, som man framställer dem. De
införskrifna galanterievarorna, af hvilka en öf¬
verflödig tillgång lärer finnas, uppgå icke till
ett så stort värde och ingripa icke eller hårdt
uppå beståndet af Rikets vigtigare närings¬
grenar. För varor af högre värde, som ingå
uti den dagliga allmänna consumtionen, be¬
gagnas nederlagsfrihet och credit-upplag, och
förtullningen sker således endast i mån som
de kunna afsältas. Häraf drager jag den följd,
att tullinkomsten för det sista året icke är
högre än den med en vanlig import och med
en vanlig consumtion äfven för de komman¬
de åren kan vara att beräkna. Välsignas Ri¬
ket af rika skördar, så tilltager ock en sådan
consumtion, och jag är försäkrad derom, att
9°o
Den 2i Februari.
den högre Tullinkomsten år 1828, jemförel¬
sevis emot år 1827, efter afdrag af spann¬
målstullen, ett belopp af omkring 42,000 Rd.,
har sin grund deruti, att consumtionen till¬
tagit, i samma mån i som följderna af 1826
års missvext blifvit mindre känbara.”
”Någon gifven anledning lill fruktan af
minskning uti Landets export är icke eller
för handen, och, om man på de förnämsta
exportvarorna, Jern och Koppar, beräknar
priset i Silfver eller Hamburger Banco, äfven
efter nuvarande cours, är det vida skildt i-
från de gällande prisen under fordna lyckli¬
ga handelsförhållanden, och då detvargrund-
lagdt af det stahla myntvärde, hvars rubb¬
ning och fortfarande vackling menligt in¬
verkat på Rikets både Import- och Export-
liandel.”
Herr Helsingius: Jag förenar mig med
Herr Ekerman_, så väl i afseende på de af
honom, angående Statsinkomsternas beräkning,
yttrade allmänna principer, som äfven hvad
Sjötullsmedlen särskildt beträffar. I följd af
det nu gynnade handelssystemet, har en
mängd onyttiga saker blifvit hitförda. Jag
hoppas dock åtgärders vidtagande till in¬
skränkning häruti, äfvensom jag förmodar, att
utländningen skall ledsna att dylika hitföra,
och att vi likaledes skola ledsna att dem
köpa.
Herr Montan: ”Sorn jag ej känner de
grunder, efter hvilka Stats-Utskottet beräk¬
nat Statens inkomst af Tullen, så kan jag ej