Den 3 Mars. 601
N:r 245.
Jag har ej befarat ecb befarar ännu ej,
att Rikets Högloft. Ständer skola tillstyrka el¬
ler att vår insigtsfulle, rattvise och Nådige
Konung skall för Ilandet finna det nyttigt, att
principen i Författningarne till skydd för Sven¬
ska Fabrikerne, på en gång skall förändras
och de säkra påföljderna, dessa Inrättningars
upplösning inträffa.
Troende att det Borgeliga Samhället bast
borde känna: att uppoffring af möda och egen¬
dom grundat Landets Fabriker, och att deras
Innehafvare derför borde få påräkna något
hägn, hade jag minst förväntat det flera vär¬
de Ledåmötnr inom detta Högtärade Stånd,
skulle yrka och påstå nyttan af den princip¬
förändring, hvars fortfarande båtnad jag vågar
o . o
pasta.
Under sådana åsigter, tror jag det vara
min pligt, å Svenska Fabrikernes vägnar vörd¬
samt göra följande reservation: att om prin¬
cipen i nu gällande Import-Lagar skulle upp¬
höra och sådana Fabrikater Utrikes ifrån finge
i Landet inkomma, som nu har kunna till¬
verkas, önskar och anhåller jag, att förr än
en sådan Författning srfttes i verkställighet,
borde en oväldig värdering af Sveriges Fa-
briks-Intattningar med alla deras tillhörigheter
föregå och medel anvisas att dem för Siatens
räkning inlösa och bedrifva, enär Innehafva-
ren, som jag förmodar oftast skulle inträffa,
funne sig med lösen belåten.
Tror man att Svenska . Fabriks-Idkarn®
6os
Den 3 Mar».
förtjena förmycket, förmodligen efier de ej
Haga lika nied manga andra, så hänvisar jag
den eller de som hafva en sådan öfvertygel¬
se att anlägga elier tillhandla sig sådana Fa¬
briker, som lofva deni en god vinning, och
låt Tillverkarne inom Uaridet täfla med hvar¬
annan i en naturlig framskridande utveckling,
det tyckes mig nied sakens förhållande passa
bättre, än att närvarande Idkare skulle mäta
sig i förmåga med a'ia Utländska Fabrikanter,
hvilkas öfverlägsenhet grundad genom många
förenade omständigheter är för val känd, att
de icke genast skulle behålla segren och våra
Fabrikers egare försättas i uselhet.
Gustaf Lenning.
N:r 246.
Den betydliga både Export- och Import-
Handel, som den Carlskrona Stad underlagda
Köpingen Runneby de sednare åren tillåtits
drifva, har haft det mest menliga inflytande
på Carlskrona Stads Invånare i allmänhet och
dess Handlande Borgerskap i synnerhet, och
skall denna obegränsade Handelsfrihet för de
i Runneby bosatte Handlande längre få fort¬
fara, så blifva följderne ofelbara: att efter kort
tid inga Handlande och Borgare mera uti
Carlskrona kunna finna sin utkomst, att större
delen af dem utflytta till detina Köping Run-
jieby, som fått sin tillvarelse för att befrämja
Carlskronas Stads fördel, derigenom, att Handt
mannen* produkter der uppköptes och inför-
JJen 3 Murs.
rJes (ill Carlskrona,*och Allmogens förnöden”
heter deremot från Carlskrona hämtades, rakt
emot denna bestämmelse, intrader uti alla
Stapelstadens rättigheter, utan att dela dess
skyldigheter, samt gynnad af dess framför Carls,
krona fördelaktiga läge, tillvexer i välmåga,
under det Handel och Jv ari riga r på sistnämn-
de ställe, allt rrier och mer aftyna.
Carlskrona Stads Privilegier af den 10
Aug, 1680, tillägga Carlskrona, ali Ut- och
Inrikes Handel så, att inga andra Städer, sorn
då voro, eller framdeles byggas kunde, Carls¬
hamn undantagen, skulle Inom Blekingen ega
makt bruka Utrikes Seglation mer, ari denria
aliena; och med stadfästande häraf, frikallade,
Kongl. Majit, genom dess Nådiga Förklaring
af den 20 Junii 1681, damviken, Runneby,
Christianopel och de andra små Vikarne för
Carlskrona och dess Borgerskap således, att in¬
gen annan Stad derstädes mätte drifva dess
handtering och vandel, I anledning af berör,
de Nådiga Förklaring och Kongl. Majus Nå¬
diga Resol. af den 22 November ib86, har
Kongl. Majit Uti Nådig Skrifvelse till Pess
och Rikets Kammar- och Kommerse-Kollegiér
af den g Julii 1707 tillåtit handlande Borger*»
skåpet ' i Carlskrona, att få i Runneby inrätta
eri Köping, för att i likhet med andra Stapel,
släder, der få tillhandla sig Allmogens varop
peli sedermera införa dem till Staden, Hög¬
bemält® Kollegier kommunicerade detta Bref
den 20 Aug. 1707 med .Landshöfdingen * Ur,
ten; men någon Immission blef Borgerskap®!
icke mpddeldt i Köpingen, förr än Burgers!#»
Den 3 Mars.
pet vid 1714 års Riksdag deröfver klagade,
då Kongl. Majit uti Nådig Resolution den 17
Juli 1714, §• 9, Iemrfade sådant till Uands-
höfdingens disposition, med befallning, att hand-
halva Borgerskapet vid det, som Kongl. Majus
Förordning, detta angående, förmår. Till un¬
derdånig följd häraf utfärdade Herr Landshöf.
dingen Claes Bonde den 28 Aug. 1718, ett
Reglemente för Runneby Köping, hvarefter
Handeln derstädes skulle bedrifvas ; hvilket
tjente til! efterrättelse, intill dess Kongl. Kom*
inerse Kollegium förbättrade detsamma, och
utfärdade ett nytt Reglemente den 16 Sspt.
1776. Begge desse Reglementer innehålla en
ovilkorlig skyldighet för de i Runneby bosat¬
te Borgare, att föra alla de varor, hvilka af
Allmogen derstädes upphandlas, till Carlskro¬
na, för att dels hållas Stadens Invånare i all¬
mänhet tillhanda, emedan de saknade nödig
tillförsel af sine behof, och icke kunde ernå
desamma från den aflägse boende Allmogen,
och dels för att sedermera kunna från Staden
i laga ordning utskeppas till andra så In- som
Utrikes Orter. Andra och tredje §§, uti sist¬
nämnde Reglemente förbjuda, vid konfiskation
af varan, att inga varor som Allmogen betarf-
vade, fick hämtas från andra Orter än Carls¬
krona, likasom alla de varor, hvilka af All¬
mogen uppköptes, skulle föras till Carlskrona
för Stadens Invånare och de Handlandes för¬
nödenheter, så att all utskeppning deraf från
Köpingen till andra In- och Utrikes Orter
»kulle vara alldeles förbuden vid förlust af
sjelfva varan och 10 Daler Sunts bot. Öfver
Den 3 Mars.
detta Reglemente och i synnerhet ufven hyss.
nämnde 2:ne §§. klagade Ordinarie .Landtmä¬
taren Wickenberg å en del i Runneby bosat¬
te Handlandes vägnar hos Kongl. Maj:t; men
Konungen fastställde Reglementet genom Nå¬
dig Resolution den 15 Febr. 1780, och Wic¬
kenberg fälldes till 20 R:dr böter till fördel¬
ning emellan Lazarettet i Stockholm och Sko-
lorné i Lappmarken. Sedermera och under
en annan yppad fråga fastställde Kongl. Majit
genom Nådig Resolution den 21 Julii 1788,
icke allenast 1718 än äfven 1776 års Regle¬
menten, på den grund, att de långt ifrån att
hafva oskäl med sig, i alla delar funnits vara
val grundade, samt till Handelns tillväxt och
förkofran bidragande; och då för några år se¬
dan fråga väcktes örn vidsträcktare rättigheter
för Rikets Köpingar i allmänhet, i afseende
på utvidgad Handel, och denna fråga skulle
pröfvas, meddelade Kongl. Majit uti Nådig
Skrifvelse af den 30 Junii 1820 Hess och
Rikets Kommerse-Kollegium den underrättel¬
se, att Kongl. Majit ej funnit skäl till ändring
af det för Runneby Köping den 16 Septem¬
ber 1776 utfärdade Reglemente.
Oaktadt detta Reglemente sålunda genom
3ine Kongl Författningar vunnit stadfästelse,
hafva Runneby Köpings Handlande, under¬
stödde af en del kringliggande Allmoge, vå¬
gat ytterligare hos Kongl. Majit begära upp-
häfvande af ofvanberorde qirte §§. uti 1776
års Reglemente; och ehuru denria fråga ännu
icke af Kongl. Majit blifvit hufvudsakligen
pröfvad, har Kongl. Majtt likväl i Nåder ge-
6o6--
Dcn 3 Mars-
noin sersltilte Resolutioner tillåtit de Hand¬
lande i Runneby* fdrst att under loppet af
1821» och sedermera att tills vidare, utan hin¬
der af 1776 års Reglemente med iakttagande
af den kontroll, i afseende på bevakning och
förpassning, som General-Tull-Direktionen fö-
reslagit, bibehålla den frihet till idkande af
Handel och Sjöfart till och fran andra Inri¬
kes Orter, hvaraf nämnde Handlande förut en
längre tid fått sig begagna. Dessa Handlande
hafva likväl vid Burskaps-vinnandet icke er¬
hållit vidsträcktare rättigheter, än Carlskrona
Handlande i allmänhet tillkommer, och skyl¬
digheten att uti Staden bo och drifva siri ilan¬
de! har uti Borgare-Brefven blifvit dem före*
skrifven. Med beståendet af Carlskrona Stads
ofvanåberopade privilegier och de serskilte
dermed lika gällande Konuflga-Bref och För¬
säkringar, dem Carlskrona Handlande Borger¬
skap trodt, icke kunna i annan ordning än
Grundlagarne föreskrifva, ändras och upphäf-
Vas, eller för obestämd tid, sättas utur för¬
bindande kraft till efterlefnad, lärer den Run¬
neby Handlande förunnade vidsträcktare Han¬
delsfrihet således icke kunna förenäs, ej heller
stå tillsammans med de ändamål för hvilka
Köpingen tillkommit. Att öfverseende och
eftergifvenhet å Carlskrona Handlandes sida
fått ega rum under en längre tid, och så län¬
ge de Handlande i Runneby åtnöjde sig med
mindre betydliga ingrepp Uti de förres rättig¬
heter, lärer icke rimligen blifva något skäl att
bibehålla och skydda ett mer och mer öfver*
hand tagande missbruk, som under befrämjar!*
Den 3 Mart.
det af några få Medborgares enskilta vinning*
utan fördel för Orten eller Riket, rakt verkar
till Samhällets undergång, hvars förkofran och
bestånd så visligen varit beräknadt med de
privilegier och Reglementen, hvilkas tillämp.
ning och efterföljd nu blifvit hvilande. Er¬
farenheten har beklagligen redan visat följ¬
derna, och dessa skola, ju längre enahanda för¬
hållanden få ega rum, blifva för Handel och
Sjöfart i Carlskrona mera förnärmande. Un¬
der loppet af åren 1820 och 1821 hafva af
80 Handlanden i Carlskrona, endast 53 styc¬
ken Fartyg för bristande tillgång på Export¬
varor för Inrikes Handeln begagnas, hvaremot
under samma tid 446 serskilte Fartyg af Run¬
neby 14 Handlande blifvit utklarerade, och
förledet år har skillnaden varit ännu be¬
tydligare, Då en obehindrad lossning och
lastning får ega lura i Runneby, och för¬
passningar äfven der utfärdas, så skall den
öppna Skärgård, hvaraf Runneby omgifves,
erbjuda utvägar, dem Runneby Handlan¬
de icke eller underlåtit begagna, att genom
Skånske Städernes Tullkammares försorg, göra
utskeppningar till Danska och andra utrikes or-
ter, och derifrån herntaga allehanda varor, hvar¬
med de i öfverflöd forse Ortens behofver, och
dervid kunna påräkna så mycket hastigare afsatt-
ning, som de, enär någon säker controll icke är'
möjlig, undgå att erlägga Lots och Rak-afgiften,
likasom Mudder- och Hamn-penningar samt an¬
dra umgälder till find erita Ilande af Carlscrona
Stads hamnar, bryggor, Hus, Magistratens samt
Stadens öfrige Tjenstemaris aflöning ej heller t
6oS
Ilen 3 Mars.
minsta matto bidraga till vidmagtllållandet af
Carlskronas betydliga fattigvård, och följaktligen
äro i tillfälle att afyttra sina varor till vida lin-
ddigare pris, än Carlscrona Köpmän.
D.t är således uppenbart, att under ett fort¬
satt utöfvande af en sådan Handelsfrihet Carls¬
crona Handlande i dubbelt afseende förnärmas,
då icke allenast alla i orten tillgängelige expor-
table ILandtmanna producter af Runneby Hand¬
lande . uppköpes, och utskeppas, utan ock desse
med retour-laster af In- och Ut-ländska varor un-
dersälja de Handlande i Carlscrona; och så framt
icke 177.6 'års af Kongl. Maj:t år 1820 fastställ¬
de Reglemente för Runneby Köping snart åter-
ställes till siri fulla kraft och Handelsfriheten i
Runneby återbringas innom deri utstakade griin-
sor, skall ofelbart innom få år något Handlande
.Borgerskap icke mera finnas i Carlscrona; men
det ar icke ensamt Carlscrona Borgerskaps un¬
dergång som härigenom beredes. Fö liderne blif¬
va afven eftértänklige för Staten. Genom den
mer och mer tilltagande utskeppningen af träd¬
varor från Runneby och det i synnerhet fördärf-
liga upphuggandet af så kallade läckten och sparr,
hvaraf exporten hufvudsakligast består, medtages
och utödos den unga Skogen till otralig skada
för landet och serdeles Kongl. Orsogsflottan, sorn
deraf kunde hemta sine oumgängelige beiiofver,
och hvilka uti mansåldern alidrig kunna ersät¬
tas. Med Handelns och Sjöfartens och de der¬
vid förbundne serskilte borgerlige Naringarnes
förfall, skall en betydlig förlust, snart visa sig
uti den ansenliga Bevillning som Carlscrona
Borger-
Detj $ Mars. bog
släp hiltiils utgjordt; och när utvägarne der-
med jemväl upphöra, som satt Handlande Eor-
gerskapet i ti Hälle, att, utom flere för Stadens
nytta och anseende kostsamme Inrättningar,
äfvt n hesnija den högst nödiga muddringen L
Stadens Hamn, hvartill ärligen dryg kostnad
blifvit använd, oell hvarai Kongl. Ot logsflot¬
tan vunnit betydlig fördel, så mäste äfven den¬
na kostnad slutligen falla Kongl. Maj:t och
Kronan lil last.
Då jag nu vördsamt anhåller, att denna
fråga matte till vederbörande Utskotts behand¬
ling blifva remitterad, vagar jag tillika för än¬
damålet eller Carlskrona Stads bibehållande vid
e.rhållne privi r-gier och dermed gemenskap
egande Stadganden och Reglementen, så vidt
de nu i synnerhet hafva afseende på Runneby
Köping, utbedja mig det Vällofl- Ståndets med-
verkan, den jag med så myckel större förhopp,
ning mig till förser, sorn flere Städer torde fin¬
nas, hvilka, fastän uti mindre känbart förhål¬
lande, förfördelas af underlydande Köpingars
mer och mer utvidgade friheter.
Z a c h. D a n i elson.
N:r 247-
Fran långliga tider har man haft Djekne¬
penningar öfver hela Riket, 3 styfver af mat¬
laget, a gånger om året, dem Skole- och .Gym¬
nasii-Ungdomen sjelfva genom kringgående och
besök upphämtade; om jag icke missminnes,
Bilug. t. Borg. St. Brot. 1833. 77, 78.
Den .3 Mars.
uppburos desse jtyfrar då Rågtunnan ännu ko¬
stade 4 Dal. Silfvermynt efter 3 Dal. på R:d.
Ungdomen infann sig att uppbära, nemligen
en de 2 styfverna, som kallades före-socknarna,
den andra, ena resterande styfvern, sorn hette
efter-socknarne, och fingo de merendels pd
Herregårdar några Dal. mer eller mindre, och
hos Ronder bröd, kött, lin eller ljus, efter som
de hade tillfälle; för något öfver 40 år blef
denna insamling af kringgående Ungdom ge¬
nom Regeringen förbuden, på kanske mindre
giltiga skål än man då (rodde och uppgaf, och
i stället verkställd, genom Kronobetjening så¬
som ock nu sker igenom Uppbördsrnännen en¬
ligt Debetsedlame; emellertid är den extra
fördel, som Kollecteurerne hade, borta, och un¬
derstödet, såsom bekant, är försarriradt flere 100
procent i myntvärdet; mångå af våra skickli¬
gaste Embetsman hafva genom sådana bidrag
satts i tillfälle inhämta deras första kunskaper
och lärdom,
Flere Skolor och Gymnasier hafva visser¬
ligen många och stora Stipendier, en del an¬
dra åter ej så; jag tror emellertid' destorriera
skäl vara att fästa afseende på behofvet för
den fattige Ungdomen af den ofvannämnde
Algiftens ökande efter förändrade tider och
myntvärde tilt minst 4:dubbelt, sorn nya Skol¬
ordningen lärer göra till ett vilkor för Barns
antagande i Skolor, att de kunna styrka sig
vara i tillstånd att der hålla sig; och begär
derföre Remiss af denna Motion till vederbör¬
ligt Utskott.
B. II■ Sanlesson.
Den 3 Mårs.
N:r 248.
Ehuru nu gällande författningar om Kro¬
no Tionde och Afrads-Säds Ieverants, visserli¬
gen lemna bade Tionde-Gifvare och Tagare
rådighet att in natura få, den förre, utgöra sin
skyldighet och den sednare erhålla sin rätt,
liar detta dock på manga stallen och ofta för¬
anlett de obehagligaste tvister, sorn merendels
slutat med att Tionde-Gifvaren, helst då Kro¬
nobetjent representerat Indelningstagaiens Per¬
son, måst hålla till godo att låta taxera sig
nästan hurti som helst, ja ofta till 30 å 40
procent öfver Markegångsvärder.
Helt skulle detta visserligen förekommas,
om en gång för alla bestämdes, att Krono och
Afrads-Säd alltid skulle lösas med penningar
efter Markegång, men hvarken synes dermed
full rättvisa ske Tiontle-Tagaren, ej heller tor¬
de den Skattskyldige finna det för sig sä lätt,
sorn att in natura få utgöra sin skatt. Då gif-
ves dock ej annan utväg än att en sådan för¬
klaring lemnäs örn hvad som kallas Afrads-
giIcl, strid, ren och damfri Säd, att ej Indel-
nings-Tagaren på ett eller annat frö elier fax-
kurn kan chikanera eller kassera hela leve-
rantsen, och må derföre heller en viss vigt
bestämmas, såsom för tunnan Båg 13J I/isp,
netto, tunnan Korn 12 I/isp. o. s. v. När
för öfrigt varan är oklanderlig och oskadad,
bör ej invändning få göras, och der ändå ej
Sädens Emottagare och Aflemnare kunna för¬
enas, bör Konungens Befallningshafvande få
förordna anie Besigtningsman, vid hvilkas be-
6 js
JD»m 3 Mot *.
Blut de* bör förblifva, och 1 intet fall bör hö¬
gre lösen åläggas jin Markegångs pris der ej
Tionöe-Gifvaren visat tredska att fullgöra sin
sky.dighet i rättan tid.
Jag anhåller om Remiss häraf till AU»
minna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
P. 11. S anttiSQn.
N rr 249.
Det skulle förenkla l.ands-Kontors-Ränte-
ri- satnt Härads-Skrifvares och 11 pphördsmäns
göromål, förkorta tiden för deras redovisning,
öfvertyga den Skattskyldig© orri att honom ej
sker orätt, med mycket mera godt, om de så
mångfalldiga och besynnerliga Jordeboks-Rän-
tepersed ar, -sorn utgå af Hemman, kunde för¬
enklas till någre få af sådana allmänna slag,
som hvar Ort producerar, till exempel Råg,
Korn, Smör och Dagsverken; hvadan jag ej
kan underlåta genom en Motion önska, att den¬
na sak, sorn för flere år sedan var i fråga, men
då ej vann verkställighet, åter blefve allvarli¬
gen föietagen och afgjord, på sätt, att hvar¬
ken Staten eller Jordegare funne sig lidande,
hvartill visserligen utväg finnes; försök af be¬
räkningar i denna väg äro g]orde, sorn dervid
skulle Jemna mycken upplysning och hjelpre¬
da. Häraf skulle troligen följa till och med
besparing för Staten, men ined full visshet
meta redighet, enkelhet, snarare bokslut vid
jLands-Kontoren och af Riks liufvud-boken, hvil-
ket allt utgöra ändamål af vigt, som ej kupa»
Dfrt 3 Mar*
undfalls Riksén» Höglofl. Ständer» uppmärk»
tamhet.
Jag anhåller orri Remiss häraf till Stats*
Utskottet.
P. II, Sa n t essan. ,
N:r 2”0.
Bland förbättrade Lagar, man i Landet
länge och val efterlängtat, och med säkerhet
påräknat, 4—följd af Lag Kommitt?ens arbete
och förslag, är ock en ny Stängsel-Förordning.
— De grunder härför, Lag-Kommittéen uti
dess betänkande eller förslag till Byggninga-
Balkens förändring uppgifver, bevisa för mig,
och, jag tror, för hvar alfvarlig Granskare af
det ämnet, så påtagligt felaktigheten i de nu
gällande, och rättvisan samt billigheten af det
nya Förslaget. Som detta dock ej vid denna
Riksdag torde ifrågakomma till fullständig
granskning, och följaktligen ännu i längre tid
man sakna de goda verkningar af dess anta¬
gande, otn ej emellertid och på förhand en
och annan der etablerad Rätts-princip kan få, i
vanlig Lagförändrings-form, af Konung och Stän¬
der afgöras, till efterföljd genast; så tar jag
irrig friheten fästa Högtäratle Ståndets, likasom
Höglofl. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets uppmärksamhet egentligen på det o-
rättvisa och skadliga, i allmänt och enskildt
hänseende af nu gällande stadgande, att ”deri
skall stänga för mera, som för mera ligger,’
ehuru billigt och rättvist det må ljuda, äfven^
Dm 3 Mars.
sorn aft beskaffenheten eller gamla naturen af
egor skall bestämma, hvilkendera af grannarne
skall åligga stänga, såsom till exempel: att
Skog och utmark ej stänger för Odal-egor,
örn än i sednare tider äfven de förra äro gjor¬
da lika fruktbärande med de sednare. Hvar¬
emot ett enkelt stadgande, att al 1 stängsel gran¬
nar emellan af hvad beskaffenhet, eller Areal¬
marken vara ma, eiler till hvad Hemmantal
det hörer, skall ske till f:ten hvardera, blifve
i verkställigheten rättvisast, redigast, umlan-
rödjande af alla tvister, och ledande till öm¬
sesidigt mest förmånliga öfverenskorninelser om
Kagångs rättningar, Enskiften oell koncentre¬
rande af Egorne för hvarje Hemmandel, samt
en allmän och betydlig Skogsbesparing. — Ef¬
ter nu gällande Eag i dessa delar, skall en
liten Hemmans-del, ti 1 exempel ^:del, få kom¬
mendera en hel By eller Egendom af 10 he¬
ja Hemman, att uti en samfält mark, men der
o
Attondels-Hemmnnet har en serskild mossteg
liggande, stänga omkring densamma ej mindre
än f£;delar, eller om aln- eller famn-talet vo.
re 810, de 8oo på deras å°,fi hvaremot han
för sin del, som ensam drar fördelen deraf,
slipper stänga mera än blott 10; hvaremot han
säkert ej besvärat hvarken sig eller grannar
med den stängseln, om det ålage honom stän¬
ga hälften; och ville man, äfven för exempel,
uppvisa ett grannlaga ego-figurer af lika form,
ti 1 exempel Vqvadrater, ska 1 man finna, att
den nuvarande Lagen uti det oftarlärnnde stad¬
gande om stängning, efter Hemman tal eller
Areal, verkar del mest orättvisa förhållande.
Den 3 Mars'.
hvaremot sådane likformiga Egor igenom slän¬
gande hvardera hälften mot sin granne, gifva
det resultat, som bör vara i förhållande till
Hemman-talet. Att emellan olika formade fi¬
gurer det skall slå olika ut, Iean ej förekom*
mas eller hjelpas med någon författning, huru
den ock måtte uttänkas, ty oformlig figur må¬
ste, i denna del eller hvad Stdngsel-föifattnin-
gen angår, äfvensom i alla andra hänseenden,
verka lill oformligt eller högst olika vidkän¬
nande af Siängsel-onus för Egaren till en så¬
dan figur emot för den till en liksidig och
välformad. Igenom den af mig föreslagna för¬
ändring skola med visshet ganska många för-;
bättringar igenom Gränse-rättn ingar och Ego¬
byten för sådane oformliga Egor föranledas;
Allmogen och Grannar i allmänhet i de allra,
flesta och vanliga fall kunna sjelfve hjelpa sig
med Stängsel-delningar, och, der de behöfva
anlita Landtmätare, alltid lätt fatta och vinna
öfvertygelse att dem sker rätt, eller kontrolle¬
ra motsatsen, som skall förekomma en mycken¬
het tvister, och under desse en långvarig osä.
kerhet om begagnandet och användandet af
Egor, sorn alltid har medfört och måst medfö¬
ra betydligt mehn för Åkerbruket.
Om Högtärade Ståndet täckes lemna min
Motion afseende till Remiss åt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottet, skall jag, till
samma Utskott, sorn Bilaga härtill, afgifva de
exempel och upplysningar, sorn skola, efter
hvad jag hoppas, öfvertyga om billigheten och
angelagenheten af den af mig häruti väckta
och yrkade srjara förändring, tili vidtagande
Den 3 Mart.
genast, på det ej under vaman på den fram¬
deles fullkomliga Lagen, det allmänna och en.
skilta ännu mångå år skall vara lidande af en
olämplig och skadlig författnings fortfarande
tillämpning.
P. H. Santesson.
N:r 251-
Da, efter gällande allmänna Författning*»
grunder, det ät Konungen* fiefall ni ngsh afvan,
de i hvarje Län til åtet, att för serskilte Lo
kal-förhållander stailga serskilte Ordningar och
Polis-författningar, är den anmärkning dock vis.
serligen af vigt, att de alla, men. serdeles så-
dane, sorn angå flere än Länets Invånare, och
skola elterlefvas der, äfven af öfrige dit korn.
mande Svenska Undersåtare och Främmande,
blifva mest möjligen öfverensstämmande; uti
sådane allmänna saker måste anledningarne till
foreskrifterne utan tvifvel vara desamtrie, lika¬
som det ändamål och ordning, som sökes. Be
fordrande af denna öfverensstämmelse är der¬
före en i min tanke verkligen ej likgiltig om¬
ständighet i ett konstitutionelt Land, der alla
Medborgare böra vinna öfvertygelsen, att alla
författningar hvila på goda grunder, och följ¬
aktligen allmänt väl beror af deras ordentliga
efterlefnad; det måste deremot göra ett min¬
dre nyttigt intryck och begrepp om förtal t-
ningarnes vigt och syftning, då man finner ej
allenast olikheter utan ock understundom full¬
komliga stridigheter uti ekonomiska Författ¬
D*n j Mart.
617
ningar i ena Länet emot i dem af det andra.
Märkvärdige exempel i sadan väg finnér jjg
aififörde u 1 i e(t Memoiial, sorn under senaste
Riksdag i detta ändamål ingafs uti Högvördige
Prestestandet, men hvilket, emedan exemplen
liämiades egentligen af olika Författningarne i
Länen för Resande och Gästgifveriet-, af All¬
männa .Besvärs och Ekonomi Utskottet ej be¬
svarades annat än i sammanhang med deras
utlåtande i frägorne om skjutsen, med hänskju-
tande till ifrågakommande vid en allmännare
reglering af det ämnet ; men ehuru vigtigt
äfven det må vara, äfven med hänsigt till att
Utländningar, som resa, ej må göra sig ett
falskt begrepp om osammanhang uti våra Ra¬
gar, har denna fraga dock-en mern allmän syft¬
ning, och jag tar mig derför friheten väcka
den Motion, att Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottet uppdrages inkomma med För¬
slag, huru öfverensstämmelse i sådane Författ¬
ningar skall, utan hinder i sakernas admini¬
strativa gång, beredas och bibehå las. Mig sy¬
nes, att om närmaste Läns Styrelser kommu¬
nicerade med hvarandra deras hvar för dess
Rän u tgl frie förfsrt tningar, och 2, j å 4 Läns-
Styrelser sedan förenade sig om, att en gång
hvarje, eller ti vartannat år, vid öfverensk öm¬
mande sammanträde öfverse och närmast möj¬
ligt förena hvad som är olika, skulle detta än¬
damål redan till en god del vinnas; och, då
Herrar Randshöfdingar merendels hvarje Riks¬
dag Mangrant sammanträffa, skulle allmän öf¬
versigt och jemnförande af sådane ekonomiska
Författningar, som, ehuru utgifne i hvarje Lan
6i8
Den 3 Mars.
för efterlefnaden eler, dock fordra en likstäm¬
mighet öfver hela Lander, bringa saken till
fullkomlighet savlångt möjligt.
P. G. Santesson.
* I ' ■ .h -r'- '
N:r 252.
Om nuvarande grunder för Bevillningen
äfven vid denna Riksdag blifva antagne att
fortfara, sä anser jag mig böra fasta Högtärade
Ståndets, och Höglo/]. Bevillning*-Utskottets
uppmärksamhet, vid följande i min tanke dock
förändring påkallande föreskrifter i verkställig¬
heten:
inno Fastighets-värdet i allmänhet, eller
inom hvarje Län, ina ingalunda fixeras eller
bestämmas oföränderligt, och a(t icke få ned¬
sättas fran Riksdag tid Riksdag — då händer
i en fallande konjunktur, sådan sorn den sed¬
nast öfverlefda, att åtagande | Procent ä vär¬
det i stället uti sjelfva verket blir jhdels eller
mera;/, en följd desto känbarare, sorn i en hvad
man kallar sämre tid, redan en lika Procents
forttagande med den sorn en bättre tid utgjor¬
des, är känbar nog; det må i alla fall höra
till den i min tanka vigtiga Sjtnhälls-grund,
att Skatter ej fa utgå i annat förhållande, än
i den man Satnhälls-Ledamöternas välstånd sti-
ger eller faller; likasom, att Statens allmänna
kostnader mäste lempas efter Samhällets större
eller mindre förmåga, att den sig kunna åtaga.
2 = do På samma grund är med billighet
och rättvisa ännu mindre förenligt, att fixera
Dun 3 Mars.
619
ett minimum, hvarunder ej liela Bevillnings-
beloppet för hvarje Län får ga; förändringar
i rörelse, förtjenster oell välmåga upphöra då
att verka, och roan kommer då allt längre och
längie från den nyssnämnda enda rätta grun¬
den, att hvar taxeras efter sin förmåga att skat¬
ten utgöra. Af detta skäl är det så rekom¬
menderade Repartitions-Försbget emellan Lä¬
nen, huru enkelt det än må förefalla, ej an¬
vändbart.
3:0 Len Slcattskyldiges egne uppgifter å
värdet af dess Fastighet är mera till skada än
nytta — såvida annars det är och måste vara
ett hufvud ändamål att få Bevillningen jemnt
och rättvist fördelad. Moiiverne för sådana
den Skattskyldiges egne uppgifter äro så mång¬
faldiga och olika, att man just igenom den uti
dem sökta och hämtade ledning kommit till de
betydliga olikheter, som nu finnas inom hvar¬
je Ort. För att få öfverensstämmelse, måste
grunden för värdets åsättande vara en, den
bör så noga sorn möjligt bestämmas i Författ¬
ningen, och skall sedan nödvändigt med stör¬
sta möjliga enhet och öfverensstämmelse tilläm¬
pas om detta får bero, utan all ledning elier
missledning af Egarens uppgift, ensamt af Be¬
rednings-, Taxerings- och Pröfnings-Kommit.
teernas bedömrriande, och jemnförande af vär*
dena å alla Egendomarne sins emellan.
4:0 Jag tar mig friheten yrka den förän¬
dring i valet af Pröfnings-Kommitté att defi
ej ensamt må bero af Landshöfdingen val,
inom Taxerings-Kommittéernes Ledamöter, ut¬
an att hvarje års Pröfnings Kornmittée må få
Den l filare.
nämna åtminstone en eller par Ledamöter af
hvarje Ständ eller Klass till rict påföljande å-
rets Taxerings-Kommittée, utätl afseende pä
om de blifva Taxerings Kommittéerts Tedarön,
ter eller intet. Och jag tror, att, u'i Författ¬
ningen, dera bör lemnäs frihet, att för 3 ä 3
ar ä rad bibehålla någon eller hägra sådan©
till befordrande af enstämmighet och lika asig- ^
ter, som ar så nödvändigt, för att komma, ge*
norn en flerårig uppmärksamhet å saken, till
en jemn och rättvis fördelning.
5:0 Efter förste blifvande Pröfnings-Kom-
mi 11 ees slutande i hvarje Eän, bör en förtek.
ning på de stadfästade värden å alla Egendo¬
mar tryckas, och dels åtfölja Lans-Tidningen,
dels tillräckligt antal Exemplar hållas tillhan.
da blifvande .Berednings. och Taxerings-Kom-
mittéernes till utdelning emellan Ledamöterne ;
likaså böra framdeles hvarje år de skeende for¬
ändringar emot de i första tryckte fortekniu-
gar åsatte värden, genom tryck allmängöras.
Allt sådant meddelande till allmän kän.
nedom bidrager på en gång lill uppmärksamhet
hos Taxeringsman, och till stadga tule af öfvert y.
gelsen hos de Skattskyldige, att dem sker rätt.
B. H. Santesson.
N:r 053.
Klagan öfver vår Handels aftynande och
förfall är numera så allmän, att vanan att jemt
höra sannia språk nästan förorsakat en viss
liknöjdhet för detta ämne.
Den 3 Mars..
Handelns och Sjöfartens tillstånd i de ser-
sitilia delarne af fliket kan likväl icke vara
annat än ett värdigt föiemål för Rikets Rt:>j>’ e-
sentanters uppmärksamhet. Dem '•tillhör det
att undersöka de ers sk i 11 a klagomålen och vid.
taga erforderliga åtgärder till deras afhj&l-
pande.
Svenska Handelns och Sjöfartens aftyrfan-
de i allmänhet kan icke bestridas, men ser¬
skildt eger delta rum på Gottland, der den
länge och med svagare krafter än på andra
ställen haft att kämpa mot vidriga konjunktu¬
rer. Redan sedan längre tid har dess Handel,
nied få undantag, måst inskränka sig till blot¬
ta exporten af egna produkter, för det mesta
till iänderna inom Östersjöns gränser. Men
äfven den ringa fördel, som af en så inskränkt
Handel varit att hämta, har genom flerfaldiga
inträffande omständigheter blifvit så kringsku¬
ren, att, då snart ingenting mer blir öfrigt,
densamma ofelbart helt och hållet skall afstan¬
na och upphöra. Till dessa omständigheter
må räknas de förhöjda afgifter dem Svenska
Skepp de sednare aren blifvit i Utrikes Ham¬
nar palagde, och sorn kan anses som recipro-
qua följder af de författningar, dem Sverige e-
mot Utländska Skepp utfärdat.
"Vid slutet af förra året hafva Svenska
Fartyg i Preussiska Hamnar fått. v ib kännas en
ny förhöjning af de derstädes redan förut va¬
rande dryga omgälderne. Detta blir för de
Gottländske så mycket mera tryckande, sorn
deras laddningar äto af den beskaffenhet, att
6?2
Den 3 Mars,
de icke förmå bära en i förhållande härtill
ökad fragt.
En af Gottlands allmännaste exporter är
Kalk, och de Preussiska Östersjö-Städer ne haf¬
va hittills, sedan i Ryssland den blifvit till
införsel förbuden och i Hollstein flerfalldiga
svårigheter för dess afsättning uppstått, uigjordt
hufvud-örter för afyttringen af denna vara;
men dessa utvägar för Kalk-exporten måste nu
gönotn de förhöjda Skepps omgälderne äfven
blifva obegagnade, emedan, då för varan en
motsvarande förhöjning i priset derstädes icke
står att erhålla, ali vidare utskeppning deraf
åt desse Orter endast skall medföra förlust.
Då denna i de Pieussiske Staterne på de
Svenska Skeppen lagde beskattning är ej alle¬
nast för den Gottländska Handeln förstörande,
men äfven betungande för den Svenska i all¬
men het, så får jag härmedelst vördsarnligen
hemställa om nödvändigheten af, att Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet an¬
hålla om dess bemedling, att hos Preussiska
Regeringen utverka upphäfvandet af dessa för
den Svenska Handeln tryckande pålagor.
Om Remiss af detta vördsamma Memorial
till vederbörligt Utskott anhålles.
Joli• Eh in r er.
N:r 254.
Ehuru^ Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
åtgärder och beslut alltid sammanstämt deri,
att på allt ^möjligt sätt skydda och uppmuntra
Dtn 3 Mars.
Svenska Fabrikerne, saknas likväl ännu i det¬
ta afseende en anstalt, sorn', i andra Länder
med stor fördel använd, ofelbart äfven här i
Biket skulle blifva af betydlig nytta. Af så¬
dan egenskap är, efter mitt omdöme, den så
kallade Drawback, eller den restitution, sorn,
vid export af en inom Landet förädlad vara,
äger rum af den tull, hvilken blifvit erlagd
för införseln af de råämnen, hvaraf den för¬
ädlade varan är beredd. Då den höjd, Engel¬
ska Fabrikerne uppnått, och hvarigenom de med
skäl tjena till föresyn för dylika anläggningar
i andra Länder, af sakkunnige Personer anses
i väsendtlig mån böra tillskrifvas bruket af
Drawback, hemställer jag att en dylik författ¬
ning må här i Landet vidtagas, öfvertygad, att
den, i synnerhet för vj-ssa Fabriker, hvilkas
produkter utgöra betydligare föremål för ex¬
port, skall medföra välgörande följder.
Med de här i Landet vidtagne anstalter
till Transito-Handelns befrämjande, synes det
icke vara förenligt, att man vägrar den, sorn
åter exporterar Utländska varor, för hvilka in¬
kommande tull-afgifter äro erlagde, restitution
af samma afgifter. Af Ekonomiska skäl, lika
mycket som af rättvisa och billighet, synes
mig derför äfven den hemställan påkallas: att
den som ater-exporterar utifrån inkomne va¬
ror, bör återfå de tuil-afgifter, som vid deras
införsel blifvit erlagde.
G. R. Prytz.
Den 3 Mart.
N:r 255.
Wid i B i j års Riksdag hafva Riksens Hög¬
loft. Ständer hevi 1 jat Uddevalla Stad ett Lån i
l!.uken af 25000 R:dr E ko, mot 4 procents Rån.
T: och 2 procents afbetalning på Kipitalet, till
Publike Byggnaders uppförande, hvilka vid den
Staden år 1806 öfvergågna totala eldsvåda. i aska
blifvit lagda. Som det är alt för känbart för Eor-
gerskapet, att utgöra den årliga inbetalningen,
hvilken uppgår till 1500 R:dr, fager jag mig
friheten vördsammast anhålla, det berörde Lån,
sorn nu ej lärer utgöra iner än 21000 R dr, mat¬
te genom inbetalning få nedsättas till 20.000 Ralr,
hvarefter, vid innevarande års slut, sistnämnde
Summa, torde få bli det belopp, som utgör grun¬
den för den framdeles utgående Räntan och Ka¬
pital afbetalriingen. Enär Banken härigenom icke
forlorar något annat, än att Lånets inbetalande i
några år fördröjes; men hvaremot årliga afbetal¬
ning en minskas för Borgerskapet fran -,5. till 1200
R:dr ; så vågar jag hoppas, att denna begäran gunst-
benägit bi fa lies.
Om jag under Riksdagen skulle finna anled¬
ning, alt föreslå annan säkerhet för ifrågavarande
Lån, än den Banken nu innehar, förbehåller jag
mig öppen rätt dertill.
I sammanhang med de af Herr Ekelund för
Norrköping och Herr Lindquist för Borås gjorde
ansökningar orri Lånebiträden, får jag ödmiukeli-
gen anhålla, att, derest berörde Städer eller de¬
ras innevanue skulle erhålla Lån i Banken på
förmånligare villkor äu dem, som Uddevalla in-
nehar,
Den 5 Mars'.
nehar, ofvannämnde I,Sn samt det som förra Riks¬
dagen beviljades dess Kyrka, matte få tillgodo¬
njuta en lika förmån.
M. Bagge.
Nrr 256.
Till förtydligande af Kongl. Majtts Nådiga
Skogs-Ordning af den i Aug. 1805, der det he¬
ter i 46 §. ”till lika böter och ansvar, vare den
''förfallen, sorn med tälgde elier klufne Bräder
”handel idkar eller så dane till Staden inför, bö»
”randes jemväl varan anses förbruten, och hälften
”deraf tillfalla angifvaren” — tror jag mig finna
så mycket mera skäl, som i min hemort, fråga
Uppstått om under namn af tälgde eller klufne
Bräder borde hänföras de Skepps-Plankor, som
erfordras för Skepps-Varfvens behof — Jag med-
gifver ätt som exportvara bör aldrig Skepps-plan¬
kor få finnas, men för Fartygs reparerande och
nybyggande ärö de oundgängligen nödvändige, och
å'ro till Bordläggning och Däcks - plankor allde¬
les otjenlige, 0111 de ej äro klufne tvärt ige¬
nom kärnan. Ett förtydligande häraf påkallas
af nödvändigheten, ehuru, efter min tanka,
Skepps-plankor, som äro från 14 till 18 alnars
längd, och från 3, till 6 ä 7 tums tjocklek, bor¬
de frikalla dem från benämning af Bräder, som
mig vetter!igen ej äro öfver 10 aln. långa och
3 tum tjocka.
H. W. Eckhoff
Ellag. 1. Borg. St. Prot, 1823.
7 h 80.
Dtn 3 Mart.
N:r 057.
Då jag å ena sidan erkänner riktigheten
deraf, att en noggrann pröfning ansta lies före
ynglingars antagande vid Läroverken, huru¬
vida de äga den naturs-skicklighet, sorn erfor¬
dras för fortsatta studier, kan jag å den andra
icke gilla strängheten uti de föreskrifter, som
sednast utkomna Skole - Ordning meddelar, i det
densamma fästar synnerligt afseende dervid om
en yngling är nog bemedlad eller äger ut¬
vägar att erlägga de afgifter, som samma För¬
fattning honom ålägger, innan han får ingå
uti en högre Skola, samt oin han utan att an¬
lita andra örn hjelp kan fortsätta sina Studier.
Härigenom mäste ofta hända att ett dugligt
ämne, nedsänkt uti fattigdomen5, beröfvas den ut¬
väg Forsynen anvist till dess förhjelpande der¬
utur, och att Samhället gör en förlust uti en
medlem, hvilken med en utvicklad högre för¬
måga- kunde vara det dubbelt nyttig. AHa, ti¬
ders erfarenhet har lärt att bland de mest be-
gåfvade Lärare och Embetsman en stor del
arbetat sig fram från den lägsta fattigdom. Det
synes mig derför, som man hälldre borde om
fatta de goda naturs-anlagen hvar de ock fin¬
nas och för en yngling, sorn dermed är begåf¬
vad, om han är fattig, göra det på allt sätt
möjligt och lätt för honom att fortsätta sine
Studier. Erfarenheten har ock Järt att den
ömmande frikostigheten aldrig undandragit sig,
att räcka den flitige och hoppgifvande ynglin¬
gen en hjelpsam hand. Under inskränkta till¬
gångar går han säkrare sitt goda mål till inö*
Deri 3 Mari.
te än den yngling, sorn lika lyckligt lottad uti
natursgnfvor, derjemte eger öfverflöd eller fulle
upp af lyckans. — Jag anhåller ödmjukligen
att detta mitt Memorial matte blifva retnitte-
radt tiil Högloft. Rag-Utskottet, som jag för¬
modar tager saken uti närmare öfvervägande
och föreslår de förändringar uti den åberopade
Förordningen, dem jag åsyftat.
Erik M. Leffl e r.
N:r 258.
Sorn rättigheten till en marknads hållande
I Skenninge årligen den 16 Februari blifvit
Staden medelst privilegium den 5 October 1731
beviljad; men Staden i sednare tider icke här¬
af varit i åtnjutande, så får jag å Borgerska¬
pets derstädes vagnar härmed anhålla om det
Välloll. Borgare• Ståndets gunsaga medverkan
till återvinnande af denna rättighet, hvilken
Stadens Borgerskap anser för sig vara af ser¬
deles vigt.
S. M. T, Cederborg.
N:r 259.
Genom egen erfarenhet i Rättegångsväg
har jag vid ofta inträffande serskilda omstän¬
digheter funnit olämpligheten af det nu gäl¬
lande formulair för Borgenärsed i konkurser;
och som det är af serdeles vigt, att begreppet
om eden» helgd icke eluderus och undergtaf-
j@tn 3 Mart,
Tes derigenom att ordalagen icke få lämpas ef¬
ter ■verkliga förhållandet, och då Domare i
allmänhet icke anse sig berättigade att i sada-
ne fall alvika ifrån formulärets ordalydelse,
så får jag föreslå, att vid nya redactionen deraf
detta må föreskrifvas som en skyldighet samt
att då en sådan afvikelse derifrån anses nöd¬
vändig eller af den edskyldige begäres, anteck¬
ning derom må ske i Protokollet.
3* M. T. Cederborg,
N:r 260.
Jag hade föresatt mig som enj skyldighet,
att Tästa det högtärade Ståndets uppmärksam¬
het på en i landsorten allmänt öfverklagad ola-
genhet af en mängd förpassade tiggares oell
lättingars kringstrykande; men som det är mig
bekant, att motioner härom blifvit väckte inom
»le öfrige Besp, Biks-Stånden, anser jag öfver¬
flödigt, att thed andra ord omsäga, hvad sorn
redan i detta afseende blifvit anfördt; dock
torde det tillåtas mig att dervid göra några
tillägg för att, till rättelses vinnande i före¬
ning dermed, komma under pröfning.
Sådane arrestan ter, hvilka, enligt nu gäl¬
lande författning, erhålla permission ifrån all¬
nänna arbets inrättningarne, för att i deras
ofta aflägsna hemorter anskaffa sig årstjenst
eller annat lofligt näringsfång, äro under den¬
na vandring i deras alltid utblottade tillstånd
nästan tvungne att felaj mot police- eller brott-
m åls-laga rrte —- ijgga eller stjäla.
Din 3 Mars;
Att det med Kongl. Kungörelsen den 9
Januari förlidit år, angående förbud för Glas-
och Porcellains-förare samt Smideshandlare att
i ändamål af dylika varors försäljning uti.
landsorterne kringresa, åsyftade ändamål icke
vunnits, är allmänt kändt, ty
1:0 Kringresa nu, liksom förut, ett större
antal så kallade Smideshandels-Betjenter, och
så väl vid sorn utom marknader afyttra sina
varor, dertill berättigade genom medhafvande
Pass ifrån Eskilstuna, under åberopande af Sta¬
dens privilegier; och då ett sådant förhållande
anmäles, erhålles vanligen det svar, att ut¬
gifvare!? af Passet är derför ansvarig, men att
något hinder för innehafva,ren icke bör läg¬
gas, att sig deraf begagna elier att sina varor
afyttra. Antingen är ofvannämnde Kungörel¬
se ofullständig, sorn icke i afseende på Eskils¬
tuna gör något undantag, då förklaring är
nödvändig, eller ock bör densamma efter orda¬
lydelsen handhafvas.
2:0 Hafva de fleste af dem, hvilka förut
varit sysselsatte ined Glasförsä'jning, nu vetat
att förskaffa sig Pas3 sorn Lumpsamlare och
fortfara att kringresa samt besöka marknader.
Detta föranleder mig att föreslå upplifvan.
de af Kongl. Brefvet den 1 Marti 1748, som
stadgar, att till Lumpsamlare böra a lenast så-
dane personer nyttjas, sorn till annat arbete äro
otjenlige samt att dervid må tilläggas det för¬
bud, att sådane icke må samla sig vid marknader,.
S. M. T■ Ced erborgt
Den 3 Mart-
N:r 261-
I det ämne, hvarom detta Memorial hand¬
lar, är redan så mycket anförd t, att det kan
anses öfverflödigt tillägga något vidare; Men
det har blifvit mig uppdragit att; framföra nå¬
gra yttranden, som jag härmed får fullgöra.
Enär erfarenheten fullkomligt öfvertygar,
att Svenska Nationen ej kan undvara en del
utländska Tyger, ehuru strängt de än äio till
införsel förbudne, följer deraf, att tia förbruk¬
ningen ej är uti förbudet inbegripet, det är
utan ändamål, att bibehålla de stränga författ¬
ningar, sorn nu äro gällande, helst då nu me¬
ra torde vara tillräckligen uppdagadt, att den
deraf förväntade välgörande verkan helt och
hållet uteblifvit, enär de till införsel förbudne
varorne i de flesta delar af Riket till större
mängd än förut nu finnas, att köpa, till båtnad
för blott några få, som dermed drifva handel.
Min tanka är det likväl icke, att en fri
och straxt vidtagande införsel skulle tillåtas,
hvarigenom en del Fabriks Idkare skulle för¬
lora och måhända ruineras; de fakta, sorn i
vår administration framställa sig, blott sedan
1809, å öfvergåugen från ett system till ett
motsatt, vid ekonomiska principers införande,
torde tillräckligt varna och bjuda försigtighet 5
Men utan risque att skada någon näringsgren
inom Riket, torde likväl genast kunna till in¬
försel frigifvas sådana Engelska och Franska
Fabrikater, hvilka hvarken kunna här till nå¬
gon fullkomlighet förfärdigas, eller umbäras
till Fruntimmersklädnad och parure. Och
lien 3 Mart.
torde, för hvad sålunda kunde till införsel be¬
viljas, en Tuil-afgift af vissa procent af varans
värde stadgas, hvarigenom Staten tillskyndas
en inkomst, sorn kunde medföra någon lättnad
i allmänna Skatterne. En inkomst, sotn hit¬
tills på Statens och Konsumenters bekostnad
ensamt slädnät i Lagbrytarens hand.
Om nu förenämnde varor komma att be¬
läggas med Tull-.afgift, kan det antagas, att den
inforskrifvande Handlanden ingalunda skulla
befatta sig med tullförsnillning. Att de så
kallade Husvisitationer böra upphöra, såsom
oförenliga med konstitutionella Stats-förhållan-
den, är förut yrkadt och torde vara förenligt
med allmänna önskan. Vid frågan örn förfat¬
tande af en ny Förordning i berörde delar,
hemställes vördsamligen, om ej vissa Komrnit-
terades af Stockholms respektive Kramhandels-
och Fabriks-Societeters betänkande i ämnet
borde infordras, emedan derigenom en medel¬
väg af de stridande interessena kunde åstad¬
kommas.
Om Remiss till vederbörligt Utskott aa*
hålles.
O- Nilian-
N:r 262-’
De Lån, hvilka Rikets Ständers Rank
meddelar uppå vågförde Metaller, erhållas ic¬
ke, ifrån den usta Julii till den irsta Novem¬
ber, utan anses afsättningen under skeppningen
göra en sådan belåning öfverflödig. ■— Jag an¬
©32
Den 3 Mart.
ser den dock med verklig fördel bade för Bruk*.
Idkare och äfven för Köpare och Exportöre?
kunna utsträckas äfven tili denna mellantid.—■
Bruksegare leverera vanligen på första öppet
vatten deras under Hösten och Vintern sam¬
lade tillverkning; ofta- händer att afsätta!ogen
och skeppningen föruröjes en elier flere måna.
der på Sommaren, och Bruks-Xdkaren, sorn för¬
lagt liela till verkningen och utgifrit hela trans¬
port - kostnaden, finner då icke annan utväg än
en af behofvet ofta påskyndad oförmånlig för¬
säljning, hvilken åter svårast drabbar de Bruks¬
egare, hvilkas Verk, på långt afstånd ifrån Sta-
pelstad belägne, icke förrän under Sommarens
lopp kånna vågföra tillverkningen. — Icke
sällan verkar en vidrig konjunktur, att Metall-
tillverkningar förblifva oförsålde, och äfven
under fortgående afsättning af effekter upphö¬
ra skeppning och uppköp en icke så obetydlig
tid, från den irsta November, då belåningen
vidtager. — Einen kunna dock icke biLllas
till längre tid än den i:sta November, utan
måste då ltqvideras, för att åter upptagas efter
det beläningsvärde, som af Banko-Fullmäktige
stadgas, uti hvilken liqvid den lättnad likväl
synes kunna ega rum, att Låntagare, i hän¬
delse af nedsatt belåning, inbetalar skillnaden
deremellan och den högre belånings, summa,
han emot tagit, jemte förfallen ränta, och i mot¬
satt händelse likaledes får emottaga det förhöj¬
da belånings-beloppet. — Skyndsammare sätt
att relaxera Metall-lån uppå Stapelstads våga?,
utom Stockholm, bör ock anses vara af vigt.
Den omväg och tidsutdrägt, som derigenom
Din 3 Märt,
uppkommer, att Lane-summorna stola insattas
ä Sniken, och betyg derom åtet sändas, för att
lå de belänte Metalleme Irigifne, orsakar ofta
ett sådant hinder i handeln, att befaritngsrät-
ten icke kan med fordel i dessa Stapelstäder
begagnas. -— En Handlande beh,öfver ofta till
vinnande af afsättning, utan uppehåll expedie¬
ra de reqvisil ioner, sorn af honom göras, och
i synnerhet lärer ett sådant förhållande upp¬
komma vi-1 den för Jern - afsättningen så vig¬
tiga Amerikanska skeppningen. — Jag under¬
ställer derför örn någon förändring med bibe¬
håll nde af Brukens säkerhet härutinnan skutte
kunna fga runi, och örn icke efter stadgande
af vissa föreskrifter och såket hetsmätt, insätt¬
ning af belåningsbeloppen skulle kunna ske i
Landt - Ränterierne i den ort, der Stapelstaden
är belägen, om ock Bruksegarne skulle vid¬
kännas något arfvode eller remiss-lage t. ex.
en half eller en fjerdedels procent till Landt-
Bäntmäsiaren.
Jean Noréus.
N:r 253.
I sammanhang med hvad förut är motto*
neradt om Stångjerns-Bruks för höga beskatt¬
ning mot öfrige Närings-Idkare, får jag fästa
Högtärade Ståndets uppmärksamhet på den af¬
gift, som Stångjerns-Manufakturister mäste er¬
lägga; och förestå, att den matte nedsättas i
samma proportion och förhållande, som hvad
om Stångjerns-smide kan bestämmas; af, det
*34
Den i Man.
stal, att allt Manufakturering bidrager till
Statens förkofran.
Christ. Fr. Beckman.
Nrr 26 t»
Da vid innevarande Riksdag flere Städer
väckt fraga om befrielse fran den detn åliggan¬
de inqvarteringsskyldighet eller, att den en¬
dast emot ersättning af Statsmedlen må dem
åläggas, så får jag anhålla, att om någon efter-
gilt i detta hänseende kommer att ega rum,
den må bli lika stor för alla Rikets Stader, som
mer eller mindre äro med detta onus besvärade,
oell att Visby, hvilken i sednare åren äfven
fått vidkännas denna pålaga, måtte i detta af¬
seende få åtnjuta samma fordel.
Detta mitt vördsamma anförande anhåller
jag matte bli remitteradt till samma Utskott,
4otn handlägger de i detta ämne väckta frågor.
Joli. Ehinger.
N:r o65.
(Återtaget.)
Den 5 Mars.
N:r £66-
Då vi äfven haft för afsigt att tillkänna¬
gifva behofvet af den Fyrbåk Herr Kommersa*
Rådet Lindström nu föreslagit, få vi sålede*
Den 5 Mar*.
i hufvudsaken förena oss med honom, men
torde oss lil; äras alt till närmare utvecklande
af denna sak fä anföra följande:
[Länge hafva Sjöfarande genom'en dyrköpt
erfarenhet insett nödvändigheten af eri god Fyr¬
inrättning i Söderarmen, ty med destination
till Rikets Norra Statler, och sedan tle med da¬
gen hunnit fä landsigte vid Sandhamns inlopp,
igenkännligt genom sina tvenne fyrtorn, hafva
de derifrån en rät nordostlig Kurs att styra,
förbi Svenska Högarne och Svenska Stenarne
till Björnen, hvilken med säkerhet kunde föl¬
jas, äfven med tilltagande mörker, om de harle
att förvänta sigte af ers god Fyr vid Söder¬
arms Bak, sorn vägledde Seglaren in på Alands
Haf; men här mö-ter just den största svårig¬
heten, Kursen mäste forändras på kort distans
nära en fjerdedel af Kompassen, och sker det
för tidigt, så är han olycklig ibland de otaliga
grund och klippor omkting Björnen, då der¬
emot om det sker för sent inlöper han i den
vidsträckta Alands skärgården, hvarutur han
ej har hopp att med natten lyckligen utkom¬
ma; Genom brist på Fyrbåk vid Söderarmen
händer ofta, alt, sedan Seglaren på aftonen fått
känning, vinden är god och vädret modrerat,
löper han (mån om fortkomst) så nära möjli¬
gen efter räkning kan vagns, lägger bi för att
afvakta dagen, en storm uppkommer, okände
strömmar verka ofta från en, ofta från en an¬
nad sirla, seglen måste bärgas, ingen Fyr till
känning, han drifver således in i trängseln
och innan den rysliga höstnatten är förbi, är
han inkastad bland klippor och bränningar,
Dtn 5 Mars.
och ingen kommer derifrån med Hfvet. Sam¬
ma förhållande är vid utgående och måste den
Sjöfarande, i synnerhet höstetiden, i Öregrund
afvakta tjenlig tid och gotl vind, för att med
dagsljuset hinna passera lietta farliga ställe.
Den tjenligaste plats för denna af behofvet
påkallade Fyr, är af Sjöfarande uppgifven att
vara den klippa, på hvilken Söderarms Bak nu
står, och borde den få så tillräcklig höjd, att den
synes på 5 ' mils distans, hvartill sjelfva klip¬
pans' höjd äfven, mycket skulle bidraga.
Om derjemte den vid Söderarmen nu stå¬
ende Trädbåk flyttades till den större af Sven¬
ska Stenarne, eller Rödhällarne kallade, vid
yttre refvet 2* mi! från det ställe, der den
nu står, och som kunde ingå i samma entre¬
prenad, skulle derigenom ett dubbelt godt än¬
damål vinnas.
Nyligen äro Lots- och Båk-argifterne ganska
betydligt ökade, att medel till denna gagneliga
inrättning af denna Fond böra kunna erhållas,
och som ger oss hopp om Riksens Högh Stän¬
ders benägna bifall till vår begäran.
H. W. Eckhoff. A. Göransson.
N:r 267-
Jag delar Herr Linströms åsigt, att med
Statens tillgångar bör hushållas och alla till¬
fallen förekommas, som beteda onödige utgif¬
ter, men att denna hushålls-princip bör verk¬
Dtn 5 Mart.
637
ställas på ilen enskilte Medborgares bekost¬
nad , kan jag med honom icke dela lika öfver¬
tygelse. Dess Motion innehaller ibland annat
indragning af de 500 R:dr Banko, hvilka Ad-
vocat Fiskalen uti Kongl. Götha Hof Batt af
Kongl. Maj:t i Nåder erhållit, såsom ersättning
for vissa Fäns afsöndring från samma Hof¬
rätt och den minskning i de påräknade in¬
komster, som derigenom uppkommit. Föne-
vilkoren för Kongl. Götha Hof-Rätts Tjenste¬
män äro för hvar och en otillräcklige till de¬
ras existens; Advokat - Fiskalens' utgår huf-
vudsakhgast af sportel - inkomst. 1 samma
nian som Hof.Räitens jurisdiktion inskränkes,
i samina mån minskas för Advokat Fiskalen
inkoms terne; nu varande Innehai'Varén af Ad-
V okat-Fi ska Is - Em betet inom Götha Hof-Rätt
försäkrades vid dess tillträde till samma Em¬
bete om åtnjutande af de dermed förenade för¬
måner; då tillhörde Vermland Skåne och Ble¬
kingen Hof-Eättens Jurisdiktion. Dessa Fand-
skap hafva sedermera blifvit skiljda derifrån
samt Venula d tillagt Kongl. Svea Hof Rätts
Jurisdiktion och en ny/Hot- Rätt för Skåne och
Blekingen organiserad. Härigenom har en be¬
tydlig brist uppkommit uti Aflvokat-Fiskalens
påraknade inkomster och han kommit i saknad
af de vilkor och förmåner, sorn Embetet bort
åtfölja och hvarom han uti dess på samma
Embete erhål Ine Nådiga Fullmagt försäkrades,
att han derför bör njuta ersatt ning, är väl med
rättsgrunder och billighet förenligt, ehuru den¬
na ersättning, till ofvanupptagne belopp be¬
stämd, är högst obetydlig, emot de sportel-in-
638
Den 5 Mars.
komster, som lian förlorat; jac; ar derför för¬
anlåten bestrida allt afseende på denna Herr
Tji risti örn s framställning, och då Höglofl Stats-
Utskotret , hvartill jag förmodar denna fråga
remitteras- till beredning den samma till gransk¬
ning foretager, vagar jag fästa Höglofl. Utskot¬
tets uppmärksamhet på de Handlingar, hvilka
föra nied t till detta Anslag, och hvilka Hand¬
lingar från. Stats-Kontoret torde infordras. Herr
Jjinstöms reflexion om minskning i utö.fningen
af t jenstpl igter och att man hör lönas för det
man vetkligen gör, men icke för det man slip¬
per gora, förtjena!' ej afseende, då man känner
deri nitiske och arbetsamme Tjensteman, hvil¬
ken förvaltar Ad vokat-Fiskals-fimbetet inom
Kongl. Götha Hof-Rätt.
P. Lindqvist.
N:r 268.
Ehuru Jag a ena sidan för min del ej kan
annat än instämma uti Herr Jakob Kindströms
väckte Motion, örn indragandet af Hof-Rätten
öfver Skåne och Bekingen, hvaremot Gottland
skulle läggas under Götha och Östergöthland
under Svea Hof Rätt, förmodar, jag likväl å
deri andra, att sistnämnde Rätt i så fall bör
förstärkas med en Division Ledamöter och Be¬
tjening. Och orri den Semester, sorn Hof-Rät*
terne begagna 4 månader orri året, skulle kom¬
ma att upphöra, hvarom fråga är vackt, sä är
jag öfyertygad, att all vidare utvidgning eller
Den 5 Mart.
639
»
nya Hof-Rätters inrättande, skola blifva öfver*
flödiga. — Att förstärka Svea Hof-Rätt nied
en Division, formodar jag så mycket hellre bör
bifaI1 as, sorn denna förstärkning kan utgöras af
Ledarnöterne och Betjeningen i Skånska Hof-
Rätten, för hvilkas användande jag ej annat
kan inse, än att Kongl. Majrt i motsatt hän
delse skulle raka i förlägenhet- — Hvad Pre¬
sidenten och Sekreteraren i sistnämnde Hof Rätt
beträffa, hvilka vid detta förhållande ej kunna
bibehålla sine platser, så anser jag Tnig böra
göra ciet förslag, att de få åtnjuta sine fjöner,
intill dess lika beskaffade Embeten blifva le¬
dige inom Svea eller Götha Hof- Rätt, hvart ill
de då kunna i Nåder befordras, örn, emot
förmodan, någon Hof Rätt skulle efter denna
reglering blifva på balans, kan den med ringa
kostnad undanrödja», deräst en Di vision Leda¬
möter för någon tid adjungeras att biträda Hof”
Rätten”, men örn det gifves mer än 2:ne Hof-
Rätter i Riket, blir denna utväg ej användbar,
utan måste då hvarje sadan Rätt tillökas nied
fem å sex ordinarie Ledamöter.
Jag anhåller ödmjukast, att detta Memo¬
ria! måtte få åtfölja Herr Linströms till Stats-
och Lag-Utskotten, hvartill det lärer komina
att remitteras.
AI. Bagge.
N:r 269.
Genom Kongl. Majus Nådiga Förordning
osa Stångjerns-smidet och Jern-Manufacturerne
640 Dtn 5 Mart'.
i _ — *
i Riket af den 15 Junii 1803 bär én skillnad
emellan Stångjerns- och Amnes-smide samt de
orter, der tillökning af det förra kan tillåtas»
blifvit uppgjord, som uti sjelfva Förordningen
saknar alla motiver och icke eller torde blifva
nog deducerad, för att förmå till öfvertygelse
om dess lämplighet.
De Norra Orterne hafva blifvit förklara,
de böra företrädesvis vinna tillökning uti Stang
jerns-smidet. Deremot har det funnits betänk¬
ligt , att uti den södra fle en af Riket tillåta
anläggning af V erkstäder för dy i k t Smide ,
Manufaktur-Verks Egarne i samma Ort likväl
berättigade, att inrätta nya Hamrar och Här¬
dar för Ämnes-smidé, så vidt tillgångarne det
kunna medgifva.
Det är viii icke bestämdt uppgifvet, hvilka
Orter i denna fråga, sorn lomma under namn
af Norra eller Sodra och Förordningen torde
icke eller blifvit så Mrängt tillämpad, att ju,
vid ett nytt Smides införande afseende äfven
blifvit gjordt på andra omständigheter än be¬
lägenheten i Söder eller Norr; trien då det är
angelagel för en Bruksegare att kånna, i hvad
man Författnirigarne kunna tillåta honom, att
begagna sig af tillhörige Lägenheter och Skogs¬
tillgångar, vålgar jag anhålla, det underdånig
hefnstäl an må göras, att nu ifrågavarande För¬
ordning måtte erhålla sådan jemkning, att of
vanberörde skillnad emellan Rikets Orter för-
sv in ner.
Genom den på sednare åren, under viss
tkl elier tills vidare, tillåtne förändring af Arn-
ues-
D«n 5 Mert.
641
rtes-smide (iil Stångjerns-tillverkning, har Kgl.
Majit redan i Nåder funnit godt, att upphäfva
ilen i aldre Furfattningar bestämdt gifne skill-
nnden emellan Samma Smidén; oell då 1803
års Förordning til Sier anläggning af nya Am¬
nes-Hardar uti södra delen af JR i ket, samt det
vid en ofördelaktig konjunktur för Manufak¬
turer icke bör kunna möta något hinder, att
afven vid dessa få smida Stångjern, äro redan
de hufvudsakligaste förberedelser till den a£
n ig föreslagne jemkning i Författningarne vid¬
tagne. Jag anser således öfverflödigt att när-
maiÅ utveckla alla de skal, sorn förete sig för
dessa frågors lika behandlande och alla Med¬
borgares lika rättighet då Skog- och Vatten¬
tillgång så medgifva,att få använda sina förvärf-
Vade förmåner på enahanda sätt i Södra sorn
Norra Otterne.
Anhållande vördsamligen om Remiss här¬
af titl behörigt Utskott,
M. L. Ekelund.
Den 6 Mars,
N:r 270.
Jag förenar mig helt och hållet med den
delen af Herr Linströms notion, som angår
undanrodjandet af det hemlighets system, hvar¬
med man, i afseende på Banken, hittills fötfa-
Bifog, t. Borg. St, Prot. »833. Si, Sa-
Den 6 Mart-
rit. Oberäknadt det onödiga, att^ icke säga Kij.
liga i »letia systern, enar det, som viii döljas,
nu meia ar tämligen uppenbart, mäste man
•val ock anse otvifvelaktig!, att Bankens primi¬
tiva organisation och giumJregiorna för dess
Förvaltning icke gifva runi för de dermed
vitltagne hern] ighets-atgärder, hvilka, långt ifrån
att befästa Bankens kredit, eller medde a nå¬
gon stadga åt myntvärdet, fastmera detsamma
motveikat, såsom tidens händelser nogsamt vi¬
sat. Bet kan väl pa förhand icke bestämdt
sägas, hvad beslut Rikets Ständer komma att
taga i afseende pa Landets Firianciela- och
Jd ynt-förhållanden, och om ett nytt system af
bestämdhet och reda skall antagas, eller allt
föl b lifva pa gammal fot; men, ehvad resultatet
af Ständernas öfvet läggningar, i denna del, än
nå h ifva, så anser jag, för min del, kungö¬
randet af Bankens liela ställning ej allena högt
päkalladt af allmänna tänk-ättet, utan ock så¬
som ett oeftergiflig! vilkor för allmänna och
enskilda förtroendet. Efter detta kungörande
torde »let visa sig, om Banken, i dess nuva-
__ian»le skick, är »luglig att varaden enda regu¬
latorn for Landets hela Mynt- och Penning¬
väsende, och om »len icke torde vara i behof
af en reorganisation, som ställer densamma på
en »olid och våtaktig giund. Jag förklarar
S ut 1 igen helt uppriktigt, att jag anser det så
ka:'ade litmbgu i Bjttken böra behandlas på
famna säit, sorn den Amerikanska Vildén be-
liatullade Europeens Flöjt: lian sönderskar dea
tor att få rätt på tonerua deruti.
J. ilcgandtr-
Z)in 6 Man¬
nil
N:r £71.
D?t Imr ej betvifla?, att Banko-Utskottet
Uppå detta Memorial lemnarett lämpligt svar,
sådant, soiii det af omständigheterna kati för¬
anledas. I följd deraf lärer frågan om den
s'å kallade hemligheten, sorn nu mera är in¬
gen, vid allmänna regleringen för Bankens
framgena operationer och styrelse tagas i be¬
traktande, för att pä ett för Riksens Stander
tillfredsställande sätt afgöras. Bankens för fatt¬
in ngar äro i öfrigt af tvenne slag, dc-is juri¬
diska, eller sorn erfordras för betryggande af
dess utlåningar och hvad. de kräfva, dels eko¬
nomiska för inte styrelsen och säkerheten.
För de förstnämnda äv ej Ständernas bifall
tillräckligt, dervid måste ock Konungens Sank¬
tion sökas, för att gifva kraft af Lag ät beslu¬
ten. — Hönes någon brist i detta afseende,
lärer det ej undgå Banko Utskottets uppmärk¬
samhet och nödig framställning ej uteblifva,
hvilken då först kommer att af Rikets Stän¬
der pröfvas- — Hvad deri inre ekonomiska
styrelsen angar, har den hittills ej blifvit Stän-
derne underställd och man skulle nästan tro,
att det vore öfverflödigt, enar 150 års erfa¬
renhet bevisat huru förträffligt detta Verk i
dess kontroller och med en orubblig säkerhet
för dess inneliggande réeliteter, är af vare klo.
ke Förfäder organiseradt. När Revision dess¬
utom sker hvartannat år af 24 bland alle Riks-
S anden Valde .Ledamöter, sorn granska Verket
i liela, dess omfattning, och en Ofver Revision
hvarje Riksdag genom Banko-Utskottet för rät-
Den 6 Mart»
las, synes mig icke något skäl att befarä oord¬
ningar eller misshushållning nied desse medel,
sorn under namn af Eanko-Fnnd egentligen
tillhöra Staten. Vi hafva ock kunnat öfverty¬
ga oss både af Revisorers och Eanko-Utskot-
tens afgifne och till tryck befordrade yttran¬
den, alt vid hela administrationen ej varit nå¬
gon anmärkning att göra. — Otn byggnaden
här i Stockholm blifvit dyr, lärer det vara
enahanda förhållande nu för tiden meil alla
sådane Allmänna företag, men önskligt vore
i alla fall, om hädanefter i detta afseende nå¬
gra mera hushållsaktiga rnésurer än hittills
kunde vidtagas. Vi lära dock nu kunna trö¬
sta oss dermed, att föga återstår att bygga och
att någon större utgift i den vägen ej synes
blifva nödvändig under en längre tiderymd. —
Efter hvad mig kunnogt är, tillsattes nu in¬
gen ledig tjenst i Banken, innan Kommissari-
erne bestämdt yttrat sig inför Fullmäktige om
densamma är för ärendernes gång nödvändig
eller ej och Fullrnägtige ingått i pröfning der¬
af; således är väl ock, i den vägen,redan vid¬
taget hvad som erfordras och oklokt vöre det
i högsta grad, att för en ringa besparing i Tjen-
stemäns löner sätta något på spel af ett dylikt
Verks säkerhet eller kontroll.
Angående dispositionen af réela Fonden,
lärer väl Banko-iTtskotiet inkomma med nödi¬
ge upplysningar till Rikets Ständer. Jag bör
blott erinra vid Herr Einströrns Memorial, att
han synes sammanblanda effekten af de uttag
sorn skedt till Kursens styrande och de upp-
köp af myntbara Metaller, sorn vid förra Riks¬
Den 6 Marti
dagen auktoriserades. — Jag är visserligen med
honom derom af lika tanka, att den sednast
omnämnde operation ej varit för Banken nyt¬
tig oell hoppas, att den må för alltid i sådant
förhållande upphöra.
Att inlöste private Assignationer förva*
ras till verifikation lika med allt annat, sorn
tillhörer Bankens dagliga rörelse, kan jag ej
betvifla; och det skulle förundra mig, om de
för Revisorer varit mindre tillgänglige, än
öfverstrukne och inlöste Bankosedlar.
Hvad slutligen angar alla af Kerr Lin¬
ström gjorde Motioner till förändring af Ban¬
kens nuvarande funktioner med Sedel-skrifning
och växling, så erinrar jag, att Banken är till¬
kommen för Allmänhetens beqvämlighet och
att närvarande inrättning uppfyllt sitt ändamål
samt vederbörligen kunnat kontrolleras, då au¬
dre föreslagne stora Kassor af Transport-Sed¬
lar, hvars inventering för dagen vore omöjlig,
kunde medföra många äfventyr i framtiden.—
Helt och hållet tryckte Sedlar äro dessutom
aldrig så säkre emot förfalskning och efterapa
ning, som då en del af dem är skrifven. — Jag
vet sannerligen ej, hvartill ttt sådant nytt för¬
sök skulle tjena, och dessutom måste det ej
hafva undgått Motionärens forskning, att Banw
keris nuvarande Sedlar äro af olika formulä*
xer och storlek, både de smärre och de större.
— På Banko-Utskottet fnrlilar jag mig för öfrigt
helt och hållet i frågor af denna art och hvilar
tryggt vid deras kommande svar.
Herr Linström har i denna dess Motion,
rörande Banken, äfven nämnt, att Revisoremt
646
JDtn 6 Mars.
anmärkt emot Riksgälds-Fullmägfige, att de
tillsatt en Kotrfmissarie-tjenst, sorn Revisorer¬
na ansett ofver flodig. Frågan hörer viii ej hit,
men kanske skul e jag med lika sk.il, sorn den
i Memorialet blifvit vidrörd^ kunna anmärka,
att Revisorer icke torde bora anses alldeles in-
fallible i deras omdömen, angående admini¬
strationen och ett dertill hörande mer eller
mindre behof af en dylik tjenst.
Vid förra Riksdagen väcktes den af Herr
lunström na riter upp ifvasle fråga tjrn en del
af llsnkens Kommissarier skola vara Frälse¬
män el er ej. Saken är ej af stor vigt, n en
bestriddes emellertid af Ridderskapet och A.-
deln. Så hafva vi ock ej sällan sett vårt eget
Stand bestrida Motioner, detsamma angående,
sorn vunnit de ofriges bifall, helst mati'så ger¬
na vill anse för privilegium, priet som oftast
blott i reglementarisk väg tillkommit.
Jean Noréus;,
N:r 272-
Herr Winbergs Memorial innehåller, ef¬
ter hvad jag kunnat fatta, ytkande om allmän.,
nate Handels-frihet, och. dermed up.phäfvands'
af prohibitiv! Fot fattningarne oell i följd der¬
af en förändrad Tulltaxa.
En förökad och utvidgad export af Ri
iets produkter samt en gynnande konjunktur
for Eandets Skepps rörelse (tor jag är det huf.
vud sakligaste, soln kan bidraga att lossa det
Handels tvång sorn cu öfyerklagas; mea der»
Din 6 Mar*.
647
till fordras mara, än vår enskilta åtgärd. Dst.
ta står uti ett al t för nära sammanhang med.
de öfrige Sinternes både poitiska och oekono.
miska forhål landen, hvarföre vi också torde
ännu någon tid med tålamod böra afvakta ut*
vecklingen af dessa, utan att, på sätt Mernori-
alet förnämligast tyckes åsyfta, söka en allmän*
nate Handels-fiihet genom tillåten import af
alla. Utländska varor. Åtminstone kan jag Tor
triin del icke häruti dela den värde Dedamo-
tens tanka.
Jag tror dessutom, att det icke står i bredd
med våra financiella. förhållanden, att äfven
med ilen korisidetation i vissa fall, som i Me*
mortale! föreslås, tillåta en så oinskränkt in*
fotsel af Utländska varor i vårt Dand; ty oag*
tadt ilen inskränkning, som nu i detta afseende
iger rum, se vi gebom vår höga och ofta vack.
Ian le Kurs huru vår Handels'Våg ha lauce rar,
och huru litet våra Exporter äro tillräckliga
alt motsvara Impnr erna. Och annu mindre
lärer väl detta blifva görligt, då tillåtelsen a£
Import-varor skulle än mera utvidgas.
Synnerligast skulle en tillåten införsel af
allehanda Manufaktur-varor komma att mest
undergräfva vår Handels-Våg. då hvar mati
vet, till hvilket enormt värde Manufakturerade
varor och Lux-ariiklar sig bestiga. Ty otti
också rudimaterierne till vissa Manufaktur-va¬
ror Utrikes ifrån måste införskrifva», så bpr
man dock besinna, att förädlings-kostnaderne å
den färdiggjorde varan, hvilka ej äro så obe¬
tydliga, blifvit en Riks-vinst, som annars ha¬
de tillfallit Uiländningen. Utan att benämna
649
Den 6 Mar».
flere fördelar, som Landet derigenom tillskyn¬
das, bör jag likväl icke förtiga den större vinst,
sorn Svenska Skepps-rörelsen dräger igenom ett
högre frakt-belopp för en rä och oarbetad va¬
ra, emot den-obetydliga eller ringa frakt, sorn
den förädlade varan gifver.
Jag behöfver blott i delta afseende åbe¬
ropa Färgstofter, Oljor, Bomull, Silken, Rå¬
socker, Tobaksblader med flere artiklar, sorn
så betydligt konsumeras för och till Fabri¬
kationen, och afven af dessa njuter Staten ic«
ke så obetydlig inkomst genom Import-Tull.
Flvad menlig verkan i öfrigt en tillåten
Import af Manufaktur-varor skulle bereda i
afseende på skydd för vara egna Fabriker; —•
derom har jng utförligen yttrat mig vid Re¬
missen af Herrar Linström och Langenberg*
motioner, samt finner visserligen ej skal, att
nu mera än förr ändra mina tankar — men
anser mig tvärtom skyldig att ytterligare til¬
lägga:
Att den uppmuntran, det hägn och det
beskydd, sorn så väl af Konung, sorn Ständer
blifvit Fabriks-Idkarne öfver 20 år och vid
alla sednare Riksdagar förunnadf, och hvilket
lifvat Fabrikanternes ansträngningar och bemö¬
danden, att idkeligen arbeta på de Inhemska
Slöjdernes förkofran och tiilvext, skulle i rnärk-
Jig grad nedsättas, och ingifva närvarande och
kommande generationer ett mindre förtroende
till sådane heliga försäkringar. Det vöre väl
icke billigt, att nu varande Slöjde-Idkare, sorn
på sådane löften nedlagt sin förmögenhet och
uppoffrat siri tid för den Inhemska Industriena
Den 6 Mar*.
befrämjande i Fäderneslandet, skulle falla offer
för sitt patriotiska nitp
Man mätte väl med skäl ej kunna begära,
att vi ännu skola hafva hunnit till den full¬
komlighet i Slojderne, sorn Utländningen, hvil¬
ken dels har Råämnen i sitt eget La.nd, dels
ock i sekler utöfvat detta ytke, utan att sorn
här i Landet behöfva att frukta för ett lörän-
dradt system snart sagdt vid hvarje Riksdag,
och äfventyra att få se den byggnad nedrif-
ven, som med så inycken möda och kostnad
blifvit uppförd.
Import af Spannmål är för närvarande har
i Landet genom den höga Tull, som derpå är
lagd, att anse nästan sorn förbjuden, och Brän-
vinet är till införsel förbjudet.
Skulle det väl vara skäl i närvarande tid
att nedsätta Tulln å den förra, och till inför¬
sel tillåta det sednare? Ehuru priserne å des¬
sa artiklar de sednare åren i de fleste Öster¬
sjö.Hamnar varit vida ringare än hos oss;
men hvad menliga följder skulle icke detta be¬
xeda värt Jordbruk och fortgången af vara od¬
lingar — ehuruväl man i detta fall kan anse
konsumenten af dessa artiklar vara lika otill¬
börligt beskattad, som den slutsats raan synes
vilja draga i afseende till de Inhemska Slöj-
derties högre priser, hvilka, i händelse de i
vissa delar ega rum, säkerligen skola med
hvarje dag förminskas genom Närings-grenar-
nes fullkomnande, sökt och underhållen af en
allmän täflan inom Jjandet.
Vidare Ȋges i Memorialet, att Staren ge-
27m 6 Mart.
nom Ian e’ter anslag verksaqit bidragit till Fa~
brikrrnes uppkomst.
A i Slaten un der stöt! t, och ännu under¬
stöder F.ihrjkerne genom Eäne bid-rag, kan visst
icke förnekas.
Men. »nig vetterligen har Staten eller Ban¬
ken ä dessi Fane bidrag ingen ting lidit, mea
snarare, genom de erhäldne Rån t orne dera*
vuntt t; hvad' i öfrigt dessa Fåne-bidrag ver¬
kat ti 1 Näi i rig,irnes framgång i viri Fädernes¬
land, torde jag få hänvisa till hvarje opartisk
Med borga rer bedornrnande, då mari jernför vå¬
ra Fabrikers och mekaniska Inrättningars för¬
hållanden nu, med det ti island, hvaruti de vö¬
rö för 10 Sr sedan. Dessa Xjåne bidrag, hvar¬
före dessutom tillräcklig säkerhet är ställd,
»natte således icke hafva varit illa använda,
»nen kunna på intet satt jern förås med den upp¬
offring Engelska Staten gjort och ännu gör för¬
sina Fabrikers tillväxt och bestånd, medelst
de höga Export premeer, sou» derstädes iKstii*
buerås.
Att Hande's tvånget, sorn r Mo'ioner» öf»
verklagis, skall aflijelpas genom ti Intet infö¬
rande af alla Utländ-kt vitor mot en lemplig
och ej för hög åiagd Tull, hvilket »natte vara
de prohibitiv! författningar; deruti karr jii
icke dela Herr Winbergs tanka, så länge sorn
ett lika system eller band fjettrar Handeln i
alli Eander. Jag tror, art den frihet, som vi
sålunda skulle lemna Utländningen, utan ett
reciprok! förhållande å dess sida till oss, skul¬
le endast blifva Utandningen gagnelig, som
det samma, sorn ett upphäfvande af nu gallan»
Den 6 Mars•
6ai
säkert icke sku’le underlåta att draga rätta nyt¬
tan der f pä var bekostnad'; vore »tet väl skal
att vi med öppna armar och begärlighet skul¬
le emottaga Utländningens hopade .Fabrikater
och Lux artiklar, sorn oss skulle påföras, afven
mot ery lindrig Import Tull, dä likväl i snart
sagdt alla Länder det prohihitiva systemet än
nu är i full helgd, och dä vira produkter oell
i synnerhet fabrikaier i de fleste Utrikes Ham¬
nar atro antingen helt och hållet förbjudne el.
ler också med en enorm lil;poit-Tö!i beligde.
Jag torde derjemte få erinra: att prohibi-
tiva systemet är icke vårt ve,rk ; vi hafva 'let
i a rf efter vära Förfäder, och äfven de för-
stodo att bedomina nyttan eller skadan af de
St ats-oek onoii» iska författningar ne, meri u‘an
tvifvel lara1 de hafva pröfvat lugnt och beslu¬
tat Sngsamt.
I sjelfva England, detta igenom Handel
och Slöjder så mägtiga Land/bibehåller man,
och har ännu i dag ifrån längre tider tillbaka
bibehäilit detta systern, och har vida drygare
Import-Tull än vi, och vida strängare Tull¬
föl fattningar än vi. Det oaktadt, har detta
Land ändock stigit i styrka, rikedom och an¬
seende.
En viss varsamhet torde derför vara nöd¬
vändig vid föränd ringar'e af våra Stats-oeku-
nomiska Författningar. Vare detta i allmän¬
het saglt.
Herr Winberg ytkar äfven mahanda fri¬
het, lill utjörsel Ltrikts i aHmänlut af alin Lnn.
dets inhemska produkter, l.andtrnatina-varor, rudi ma.
ferier och förädl.ade varor} härutinnan instämmer
Dm 6 Mars.
jag gerna meri Herr Winberg, bl of t meri undan¬
tag af Tackjern och Mains, emedan dessa till
Ilandets slöra fördel kunna förädlas inom oss,
och dessutom deras fria utförsel skulle i grund
förstöra vara dyrbara Jern-Vetk och lemna vå»
ra Skogar obegagnade, samt slutligen nog be¬
tydligt förminska summan å vär förnämsta Ex»
port-artikel: Stångjernet.
J. anseende till den yrkade laga Export»
Tulln å öfrige Inhemska produkter, delar jag
äfven Herr Winbergs tanka; dock torde jag få
erinra: att efter Riksens Siänders underdåniga
önskan vid si stleri ne Ri ksdag blef Export-Tu lin
å trädvaror nedsatt ända till 5 procent af vär¬
det, hvarunder Tulln ej skäligen lärer kunna
nedsättas, då man vet, att denna redan bevilja»
de nedsättning medfört en minskning i Tull-
inkomsterne af ej mindre än 40 å 50,000 R:d.
Hambutger Banko.; man skulle annars med all
billighet kunna begära en proportionerlig ned¬
sättning i Export-Tulln äfven å Stångjern,
Beck och Tjära, otti det icke än mera och l
vida större grad minskade Tull-intraderne.
Eika med Herr Winberg tror jag också,
att en omarbetning eller förändring af nu va¬
rande Tull Lagar, åtminstone i vissa delar, kan
vara nödvändig, synnerligast om derigenom
vinnes ett mera lämpligt korrektiv emot de
öfverklagade unrierslefven af Tullförsnillning
och Lurendräger/er; äfvensom det synes mig
billigt, att sådane varor, som till bruk och
nyttjande inom Landet äro tillåtne, men här¬
städes ännu ej kunna tillverkas, borde mot en
lemplig Tull få införskrifva».
Den 6 Mart.
653
Slutligen tror jag bäst vara, att hädanef¬
ter, sorn hiilillf, at verkställande Makten upp¬
draga, alt sa anordna örn Tull-Verkets, angelä¬
genheter, sorn forändrade omständigheter kun¬
na föranleda, och det sa mycket hellie, som
man hoppas, ait Kongl. Majit i Nåder tillåter
den vid denna Riksdag yikade Revisions-rät¬
tighet ofver Tull-Verket.
Till samma Utskott, sorn Herr Winbergs
Memorial blifver remitteradt,1 anhåller jag, att
äfven detta mitt anförande matte få åtfölja.
M L. Ekelund.
N:r 273-
Under åberopande i allmänhet af Han¬
delns aftngande och stagnation, efter upphö¬
randet af Korninental-Systen et, har Herr Win¬
berg uti Memorial inför Ståndet, såsom kor¬
rektiv errol Handels förlägen heten, fores'agit:
att en ny Tull-taxa måtte föreslås, rned hän
sigt till alla möjliga vaiors och rudimateriers
fria införsel, med något litet undantag för åt¬
skilliga Svenska Fabriks-Inrättnitigars rakning:
Att jemväl en fri Utförsel matte ti låtas af al
la Sveriges produkter, tillverkningar, varor
och rudimaterier, samt att ingen Import- eller
Export-vara må beläggas med högre Tul än
Tio, hög-t Femton procent af varans värde,
så vida icke för utgående inom Riket förädla¬
de varor, skulle bibehållas eu fjerdedels pro¬
cents Tull-
Då nu detta Memorial lärer till veder-
654
Den 6 Mers.
börligt Utskott remitteras, a n li Till er jag, att
följande mina anmärkningar måne till Utskot¬
tet få' medfölja.
i:rno Enär det nu mera är sa nycker or
dadt neli meri pria! iserud 1 om upphnfvandet af
våra Tull-Lagar neli fri, »begränsad införsel
af tillverkningar och 1 udimatei ier, anser jag
icke behöflig), att något vid.ne tillägga uti ett
änne, der Riksens Ständer redan (ga sä till¬
förlitliga uppgifter och underrättelser, samt sä-
ledes ot vifve lali t igt vidtaga den klokaste oeli
ändamalsen lig.iste Föi lat 1 t.i ogen. Likväl må
det tillo t'» s mig/ nämna, att jag icke inser, hu¬
ru dét skall tillgå, otti, på sätt Herr Winberg
foieslagit, i fråga otti impoit, for hvarje fall
opartiskt profvade kon-idet.11 inner för åtskilli¬
ga Svenska Fa hr i ks-anlägg ti i tiga r, sk ol a ega ntrri.
Om häimed afses serskilte koirsiderväi iouer lör
någon viss Fabrik eller för alla, vore intres¬
sant att lå upplyst.
2:do Med ali aktning för deras insigter i
Statsekonomien, sorn yrka en fii export af al¬
la slugs varor, förädlade eller oberedde, vågar
jag likväl hålla for, att någon inskränkning
bör ega ruin i rudimateriens utförande. Att
lemna Utlandningen en allt för fii och lätt
åtkomst af den at hetsförtjenst, sorn är en följd
af varans förädling och som för Landets In.
vanare så väl behofves, anser j g icke med en
klok hushållning öfverensstämmande; och att
tili några få personers förmån ut-keppn ra¬
an net, för alt på hela Nationens bekostnad ur
Ulländningens hand aLikopa varan till fyr-
V
Dtn 6 Mart.
^55
dubbelt ■värde, tror jag åtminstone icke vara
dt t r n 11 a»
3:0 Ivan jag icke instämma i Herr Win¬
bergs idée, att alia Utländska Irr port varor be¬
läggas rrs-ed ungefär lika Tull, eiler Tio, högst
Femton procent af värdet. Jag kan i< ke fin¬
na det bil igt, att ilen till lifvets uppehälle
oundgängliga varan fortullas lika dyrt, sorn den
mest uttibärliga Lax-artikel; och att t. ex. salt¬
tunnan skall vid införandet beskattas lika rr ed
den Tutkislté Shawlen eller elen Fransyska
Gaze-iilädtiingen. Må fåfängan gerna njuta af
ir.billade beltnis til fredsställande ; men ina hon
ock derföre beskattas. Lurendrägeri oell Tulk-
försniilning fotekomtnas dessutom icke gerton
åläggande af blott t' procents Tull. For (lett
opalriot-iske Tullförsrtillaien itr redan 15 pro¬
cents vinst en retelse, sorn svårligen later e-
motstås af deni, sorn vilja göra Lurendrägare-
yrket lill eri spekulatiöns-affar.
Abt. Jac. Hirssleitcr.
Nrr 074.
Vid Herr Fornanders Memorial, angående
Tullförfaliningame och Prohihiti v-Systemet i
Sverige, anhåller jrg vördsamligen, att fa göta
följande anmärkningar, hvilka det benäget tor¬
de tillåtas, att (ill vederbörande Ulskott få Me¬
morialet åtfölja.
Det är måhända en blist uti min fitt-
ningsgåfva, att j;g icke nog klart kan uppfatta,
iayad Herr Fornander i början af sitt Memo-
D*n 6 Mars.
ri al menar med Prohibitiv System, eller hvilka
resultat han mot slutet vill draga af Premis¬
serna. Men sorn jag tror mig hafva rriärkt,
riktas i synnerhet hans patriotiska ifver emot
vära nu gällande Tulförf.ittningar oell för¬
modligen allramest emot Kongl. Förordnin¬
gen af den 12 Fehr. 18:0 enot Jättend räge-
rier och Tullförsnillning I)et är således tro¬
ligt' is denna Författning He.r Fornander ä-
syftar, då han omtalar ett System, sorn eger an*
ledning till upphäfvande af personliga ftihelen,
sorn tillintetgör egendoms-sä kerheten, beröfvar
fred ige Medborgare hus- och hem frei!, sarrjt
störtar looaletals familjer i olycka och elände,
eller med andra orri, hos iNationen införer Nä.
ringsloshet, lättja, förtviflan och brott.
Jag vill icke öka en rtiöj igen redan vackt
vedervilja hos Högtärade Ståndet genom att
uppehålla mig vid så o'ämpliga, man kunde
gerna säga, förgripliga yttranden om Tagar,
stiftade af Riksens Ständer och af Konungen
till efterlefnad påbjudne. Inka gerna föibigår
jag de statistiska och politiska betraktelser,
hvaruti Herr Förnander instufvnt sina fram¬
ställningar. Jag vill blott anmärka, att en
Straff I-ag, ehuru sträng och obeveklig, ar det¬
samma sorn ingen, för en menniska af obefläc¬
kad och oskyldig vandel. Ingen lider straff
för annat, än det brott han begått; ingen lider
af stränga Tullföl fattningar, annat än Turen-
drägtiren och Tullförsnillaren, som med öfver¬
lagd brotsslig föresats går att bereda Staten och
sina Medborgare en gifven förlust» för vin¬
nande
Den 6 Märs.
657
nantie af egen fördel. Det matte val icke
vara Herr Fornanders mening, att det finnes
en medfödd organ, som oemotståndligt förer
■somliga tild den halsbrytande Lurendrägare-
professionen, men eljest är det svårt att inse,
liuru han vill ursäkta detn sorn kasta sig i äf¬
ventyr för öfverträdelser af Tull-Lagarne, hu-
tu han kan klaga öfver svåra påföljder till ära
och egendom för förseelser, dem man i ali-
mänhet tan anse för nesliga brott och hvilka
■mången gång härleda sig, icke af uppsåt, utan
Snartsagt omöjligheten att förstå och komma
ihåg de rnångfalldiga Författningarna. Det är
ju för hvarje Handlande och till och med
hvarje Konsument kunnigt, hvilka varor sorn
äro lill införsel förbudna eller tillåtna. Det
beror ju således af hvar och en att följa eller
trott sa Författningarne, i detta fall och aldrig
var i någon händelse enfaldigheten och okun¬
nigheten mera fåvisk åberopad såsom ett skäl
för strafflösheten.
Den erfarenhet, Herr Fornander här om
Tyska och Engelska Fabrikanters husliga lef¬
nad i kretsen af deras Familjer och Arbets¬
folk, kari han få ännu ytterligare tillökad och
bekräftad, om han under dess nuvarande vi¬
stande i Stockholm vill gifva sig tid att be¬
söka några af de större Fabrikerna, äfvensom
Handtverkaren Verkstäder, om våra Fabrikan¬
ter icke just som Herr Fornander om de Ut¬
ländske påstår, ifrån morgonen till qvällen ar¬
beta i sine Verkstäder, så kommer sådant tro¬
ligen deraf, att de hafva andra occupationer,
Bilag. t- Börg. St. Prot, 1833. 83, 84.
658
Den 6 Mari.
med bokförning, besigtningar, penninge-trans-
aktioner, öfversigt af Arbetare och Magaziner
m. m. som också kunna borttaga en och annan
stund, utan att deri ändå är för handteringen
förlorad. Öfverdrifver en Fabrikant sina mo»
jenger och förstör han mera än han årligen
förtjenar, så blir han, liksom alla andra i sam¬
ma belägenhet och af samma orsak, ruinerad,
utan att egentligen någon annan än han sjelf
deraf lider och utan att något system annat
än hans egen misshushållning dertill bidragit.
Det är snart sagt obegripligt huru någon kan
kalla det att beröfvas sina roenskliga rättighe¬
ter, då man hindrar folk ifrån att köpa allt
slags Utländskt gods. Det finnes icke ett en¬
da organiseradt Samhälle, som icke eger nå-
gon författning, till uppmuntrande af sin in¬
hemska industri, till att skydda den ifrån en
farlig rivalitet med Utländningen.
Att tillåta en så ny sakernas ordning, sorn
att medgifva alla Utländska Fabriks-varors in¬
försel emot 15 procents Tull och i och med
detsamma göra Tull-Dagarna mera humana och
ansvaren för brott deremot mera lindriga, vö¬
re att döda Svenska Fabriks-industrien.
I Sverige tillverkas redan många slags go¬
da Fabriksvarors på Inrättningar, Verkstäder
och Machinerier äro redan af enskilta betyd¬
liga kapitaler nerlagda. Femton procents Tull,
med efterlåten Tullbevakning skulle naturligt¬
vis göra slut på lurendrageriet och mångdub¬
bla tullförsnillningen. Dj, forst Skulle Staten
blifva sorn m|st osäker om sina tull-intrader, och
Utländska varorne skofa öfversvämma Landet*
Dsn 6 Alart. 659
Samt till bevis på att de ingen tull erlagt, ho*
oss säljes till samma pris, sorn å tillverknings¬
orten, och ändå lindrigare.
För öfrigt är det icke ett Prohibltiv-Sy-
Stem eller ett Diberalitets-System (lika mycket
hvad man vill kalla det) som absolut gör Fa¬
brikers och Näringars uppkomst; men det är
säkerheten, att detta parti eller detta system
en gång fattadt, icke vid hvarje Riksdag eller
för hvarje Projektmakares påfund, ändras och
ömkullkastas.
Vacklandet i Administrativa åtgärder äro
ofta farligare än sjelfva misstagen. Under det
system som rtil följes, hafva Svenska Fabriker,
na stigit till en oväntad höjd, i förlitande på
dess fortfarande äro stora ansträngningar gjor.
da, och stora kostnader nerlagda, med dess upp¬
hörande skola Inrättningarna gå Under och Id-
karne blifva ruinerade, till det allmännas stora
kännbara förlust, till båtnad ensamt för Ut-
ländningen.
De så mycket omtalta Låne-biträdena ur
Manufaktur-Diskonten äro visserligen en för¬
mån för dem, som förstå att klokt begagna dem,
men då man i Diskont-Ränta och Stämpel af-
gifter betalar nära sex procent och ställer sä¬
kerhet för erhållande Dan, synes man just ic¬
ke stadna i någon öfverflödig förbindelse.
Den af Herr Fornander uppgifne behåll¬
ningen af våra Tull-intrader, och dessas jem-
förande med Norriges och Norra Amerikas, är
jag icke i tillfälle att kunna kontrollera; jag
vill således antaga dem för rigtlga, men så¬
dant ändrar på intet vis min öfveitygelse el-
6 6»
Den 6 Mart.
ler mina uttryck. Ett Land är ilka litet i
allt jemförligt med ett annat i politiskt och
ekonomiskt afseende, som den ena menniskan
ar något porträtt i moraliskt och fysiskt hän¬
seende af den andra.
För min del kan jag således icke instäm*
ina i något af Herr Fornanders framställa pro*
jekter.
Air. J. Hi essi elter.
N:r 275-
De trafikerande Samhällena skulle visser¬
ligen blifvit Herr Winberg högt förbundne
för uppgiften om ett tjenlig! sätt att återställa
mera liflighet i Handeln, eller tom Motionä¬
ren yttrar sig: att till vårt Hand återföra deri
aktiva Handeln; men det medel sorn uppgif.
ves, «r Frihet, en allmän Handels-frihet, med
alia främmande Länders, så' val Natur-alster
soln Konst- och Fabriks-produkter. Måhända
skulle derigenom vinnas en tillfällig liflighet
i Handeln, men påföljderne tungt återfalla på
det Samhälle, sorn deraf låtit sig förvilla; och
denna olycka, önskar jag uppriktigt ej måtte
drabba vårt Fädernesland. Motionären uppger
sjelf, att ej mindre i vårt Land, än äfven hos
andra Nationer hushållas strängt med det nu
föreslagna radikal-medlet, Frihet, och denne
Nationernes Öfverensstämmelse i princip tyckes
deråt gifva ett ökadt värde. Man har i alla
tider erkänt den enskilde Familjens trefnad
och bestånd, säkrast beredas, då tillgångarn®
Den .6 Mars.
flitt bestämma utgifterne. — Månne denna lius-
hålls-princip ej är lika nödig sora nyttig för
den stora Familjen, Nationen? en oväldig pröf¬
ning af hvad vårt Farid kan afyttra, bör väl
tagas i betraktande, då kåikul öfver, och Fagar
för, de till konsumtion bestämde importer upp«
göras.
Sverige har hittills mest visat knappa till¬
gångar mot öfvervägande behofver, som jag
tror föranledt de Tull-Fagar vi ega och förr
än förhållandet blifver annorlnnda, lärer grun-
den för tillämpningen ej böra omstörtas, och
vådan af brådstörtande förändringar är för väl
känd, att jag skulle önska se Nationen blifva
ett mål derför.
Några förändringar i Tull-Taxan, lära, i
följd af förändrade omständigheter, vara ate
önska, helst erfarenheten lärer, att Nationen
ej atnöjes ensamt med hvad inom Fandet kan
åstadkommas, således lärer ett bestämmande af
saltet att förse Riket med dylike oumgänglige
Importer, vara af nöden; men det är helt an¬
nat, än en fullkomlig princip-förändring i den
delen af Fagstiftningen, hvilken jag tror mig
böra bestrida.
Med den. föreslagne Tullen, 10 till
procent å några ej bestämda Fabrikater, skulle
de inhemske tillverkningarne säkerligen ej blif¬
va tryggade, då Importörer af dylika varor,
nog, genom åtskilllge inedal, skulle förstå,
att derför hålla sig skadeslöse, och Utland,
ningen, till en början, kanske medgifva lika
höga export-premier, för att desto säkrare be¬
reda vårt framtida beroende af honom; mss
66* Den 6 Mart-
frågan är i alla fall för generelt vidrörd, för
att deröfver tunna yttra mig mera bestämdt.
Det inskränkta hägn, hvarmed Motionär
ren omfattar Sveriges fabriker, lempar ej myc-
Jcet hopp om bifall af dess Idkare, Sveriges
Fabriks-Inrättningar, alltid med välvilja om¬
fattade, hvarigenom deras tillvext och närva¬
rande tillstånd blifvit beredt, skulle ej tagas i
beräkning vid bestämmandet af det föreslagna
nya Import Systemet, Fabrikanterne och de¬
ras för värfva de insigser, deras använda Kapi¬
taler, egande mekaniska Anläggningar, Inven¬
tarier, Budimaterier och tillverkningar, alla
med desse Inrättningar sysselsatte, med Harn
delsfiiheten på en gång oäringslöse Arbetare,
utgöra intet mål för konsiderationer? — Så
tror jag ej den bör resonera, sorn erkänner al¬
las Lagliga rättigheter i Samhället lika heliga,
Klefve detta förfarande rättsenligt, kunde än
den ena, än en annan Samhälls-klass förvänta
ett lika godtyckligt behandlingssätt.
Antagom till exempel en allmän Handels,
frihet etablerad, så skulle den väl äfven med¬
gifva införsel-tillstånd af Spanrnål ifrån Utri¬
kes orter, emot en skälig tull, hvilken Im-
pojt då ock troligen ej uteblef; men svaret,
huru förenligt det vore med Landets närva¬
rande Jordbruk och Spanmåls-priser, är nog
enigt, att något yttrande deröfver erfordra*.
Gutta/ Leii n i n g.
D*n 7 Mart.
663
Den 7 Mars.
N:r 276-
Jag delar med Herr Borgmästar Ceder¬
borg den tanken, att det är af högsta vigt, det
någon anstalit vidtages med sådane personer,
som, lösgifne ifrän Allmänna Arbets-Inrätt-
ningar, efter utståndet arbete eller arrest, sko¬
la begifva sig till hemorten. I afseende på
ifrågavarande lösgifne Arbetsfångar, vägar jag
föreslå det Chelerne vid dylika Inrättningar
mätte, tre månader förr än Arrestanten lösgif.
ves, derom tillskrifva den Konungens Befall¬
ningshafvande, till hvars Hän han hörer, som
borde om densammes ankomst underrätta an¬
hörig eller, i saknad deraf, närskyld i Länet,
och vid sä beskaffad persons lösgifning, borde
han, efter min tanke, äfven med fångskjuts till
hemorten fortskaffas och under vägen ätnjuta
vanligt traktamente; och ej, sorn hittills lärer
vara öfligt, att dylik person, vid afgången I-
frän Arbets Inrättningen, på en gång tilldelas
det pennirig-understöd, sorn till dess nödtorfti¬
ga uppehälle under hemvägen erfordras; mea
vanligast blifver första eller andra dagen för¬
tärt, hvarefter den öfverklagade olägenheten
inträffar
Samma Memorial innehåller vidare: att
någon ytterligare Författning i afseende på
Eskilstuna Smides-Handlare finnes af nöden,
hvilket jag vågar bestrida, helst utom dea i
664
Den 7 Mars,
detta ämne förlidit ar utfärdade Författning,
äfven en Förklaring öfver vi$sa delar af den¬
samme snart är att förvänta. Således lärer i
den delen ej återstå annat, än handhafvande
af hvad stadgadt är.
Och 'hvad ytterst Memorialet innehåller,
att [Lumpsamlare skulle förbjudas besöka Mark¬
nader, vågar jag det äfven bestrida, helst jag
ej kan fatta, hvarför, dylike personer mer än
andra skulle vägras Marknader besöka, för att
sig efter behof och tillgång fournera» roen väl
att vid dylika tillfällen, lika litet sorn annars,
befatta sig med annat, än tillåtit näringsfång.
Gust. Lenning.
N:r 277.
Hvad Herr Winblad anmärkt vid 1 År K
t J. i den föreslagne Handtverks-Qrdningen
utvecklar enahanda åsigter, hvilka jag af roine
Korn mi t tern er blifvit anmodad underställa det
Högtärade Ståndet.
Jag förenar mig derför roed Herr Win¬
blad mi hvad han anfört ej mindre angående
Städernes rättighet, att icke flere Borgare i
hvarje Handtering måtte dero påtrugas, än de,
hvilka af de Äldste och Magistraten kunna
pröfvas derstädes hafva sin bärgning, och hvil.
ken rättighet genom 1789 års Konunga-för-
säkran och fléie Kongl. [Resolutioner, såsom
ett privilegium är för Städerne bekräftadt, än
äfven uti alla de anmärkningar Herr Winblad
gjordt emot den föresbgrpe Hatultverks-Ord-
Den 7 Mars.
665
ningen; men med Herr Winblad kan jag inga*
lunda förena mig, att godkänna den tillika fö¬
reslagna Förordningen om Gerningsmän å Fan.
det, under annat vilkor, än att desse, så vida
de begagna sig af Lärlingar eller Gesäller, el¬
ler af andre Mans- eller Ovinspérsoners biträ
de vid Handiverkens bedrifvande eller utöf-
vande, ovillkorligtr förbjudas, att med Borger-
skåpet uti någon angränsande Stad inom Pro¬
vinsen sig förena, och att de ej mindre till
Kongl. Majit och Kronan erlägga lika afgifter
med Borgerskapet af samma Näring och Rö¬
relse inom Staden, än ock att deltaga lika med
dem uti de onera, till Båtsmanshåll, underhåll
af publike Hus, samt Städernes Embetsman
och Polis, Biksdagsmans-arfvode m. m., hvil¬
ka de i Staden boende bosatte Borgare i och
för Borgare-rätten kan åläggas; i annat fall
skulle dessa Gerningsmän på Landet njuta en-
förmån på Borgerskapets bekostnad, och Stats¬
verket förlora det bidrag, som det af Handt-
verkerierne bör ega rätt att uppbära, ehvad
Nä ringen på Landet eller i Staden utöfvas; —
och hvarförutan desse så kallade Gerningsmän
alldeles skulle undergräfva Borgerliga Närin¬
gen, då de, befriade från de många afgifter,
som med Borgerskapet är förenadt, kunna åstad¬
komma sine tillverkningar för bättre pris, och
hvaraf slutligen följden blefve den, att de fle¬
ste Handtverkare i Städerne på Landet utflyt¬
ta, frir att der såsom Gerningsmän sine Hand-
teringar utöfva, befriade ifrån Kontributioner
både till Kronan och Staden.
E. W. Montan•
666
Den i 3 Mari.
Den 13 Mars.
N:r 278-
Ehuru jag lika med de varda Ledamöter
af Borgare-Ståndet, hvilka instämt i den af
Herr Linström gjorda Proposition, om urn-
bärligheten af den af Kongl. Maj:t nyligen
inst iktade Hof-Rätt öfver Skåne och Blekinge,
är öfvertygad om Stats-Verkets behof af bespa¬
ring, samt att, till beredande deraf, hvarje öf¬
verflödig utgift på det sorgfälligaste bör urid-
yikas, kan jag dock icke så långt utsträcka den¬
na hushållnings-princip, att en för Riket icke
blott nyttig, trien jemväl för närvarande i min
tank* alldeles oumbärlig Inrättning, bör upp¬
lösas, blott ur det skäl, att dess tillvarelse för-
drar bidrag af Stats-Kassan.
Det är möjligt, att vi böra äfven hoppas
det, att, sedan Rikets Lagar efter tidens for.
dringar hunnit fullständigt omarbetas och for-
battras; sedan de ekonomiska Författningarne,
hvilkas utomordentliga mängd utgöra ett nä¬
stan obegränsadt studium, blifvit öfversedde
och bringade till mera enkelhet ; må hända äf¬
ven sedan Förliknings-Domstolar blifvit inför¬
de, samt Styrelse-Verken i allmänhet erhållit
en förenk ad och derigenom förbättrad organi¬
sation, den mängd af Rättegångs-Ärender, hvar¬
med de Ordinarie Domstolarne för närvaran¬
de äro öfverhopade, skola betydligen förmin¬
ska® samt behofvet af Lagskipande Autoritetsr
Den i 3 Mari.
i samma män aftaga; men intilldess anser jag
det ourngängligen nödigt, alt till befrämjande
af Lagskipningens skyndsamma och (»afbrinna
gång, samt till beskyddande af hvarje Medbor-
gaies derunder beroende ratt, Domare-Ehnbe,
tena sättas i möjlighet, att medhinna de dem
tillhörande granlaga ärendens handläggning,
samt att icke, genom för tidigt beslutade in*
dragningar, den redan stora massan af hvilanda
Rättegångs-mål, än vidare varder ökad.
Kongl. Majit, sorn med vishet leder Fo-
sterlandets angelägenheter och med omisskänn¬
lig ömhet nitälskar för dess sanna val, har ge¬
nom officiela Handlingar inför Nationen ut¬
vecklat de grundade skäl, som föranlåtit Hans
Majit, att, ännu före Rikets Ständers samman¬
träde, låta den nya Hof-Rätten inträda i verk¬
samhet, och erfarenheten har redan under dept
korta tid af år, som sedermera förflutit, o-
vedersägligen bevittnat dess nytta och oumbär¬
lighet. — Skåne och Blekinge, hvilkas folk,
inängd, sorn i följd af Enskifts Författningarne
och en ökad kultivation under tvenne Decen¬
nier betydligen tilltagit, har länge fått erfara
obehaget af sitt afskiljda läge från Götha Ri¬
kes Öfyer-Domstol, och då denna olägenhet
till Provinsernes båtnad samt till nytta för en
stor del af Riket, nu blifvit afhulpen, tillstyr,
ker jag på det högsta, att Kong). Majus Lands*
faderliga omsorger till Lagskipningens forhnt,
rande genom den nya Hof-Rättens instiktare!#
varder på ett erkänsarrit och .Fäderneslandet
värdigt sätt, af Rikets Ständer understödda
samt att fråga om den nya Hof-Rätteps upp»
668
I)en 13 Mart.
hörande icke må kunna anses lämpligen fram-
ställd förr, än Rikets juridiska ock ekonomiska
Lagverk vunnit den allmänna förbättring, att
tusende invecklade Rättegångar blott som följd
af misstag om Författningars syfte eller till¬
varelse ej mera uppstå samt de Lagskipande
'Embetsmännens antal, i samma man medgifva
en afpassad inskränkning.
Jag anhåller vördsamt, att detta anförande
matte få åtfölja den redan beslutade Remissen
å Herr Linströrns Memorial tili Stats- osli
Xjag-Utskotten^
J. ■€ r o nius.
N.-r 279.
X>å genom vackt Motion inom Vällofh
Borgare-Ståndet, som till Höglöfl. Stats-Utskot-
tet blifvit remitterad, jag yrkat indragning af
Förvaltningen af Sjö-Arenderne, såsom ett öf¬
verflödigt Ernbets-Verk, oell att den dertill
anslagne Aflönings-Summa matte till Stats.Ver¬
ket besparas, anhåller jag, att, såsom tillägg
till nämnde Motion, få närmare uppgifva sättet
huru, efter mine åsigter, den Förvaltningen
nu tillhörande Öfverstyrelse af Flottemes oe¬
konomiske Arender, ändamålsenligare rriå kun.
na handhafvas, utan Statens betungande, med
ett sådant serskilt kostsamt Embets-Verk.
Öfvet-Styrelsen för Rikets Örlags-Fl otta
har under olika benämningar af Amiral-Kol¬
legium, General-Intendents-Embete, Stör-Ami¬
rals Embete jamt Kommitterade för Örlogs#
Den 13 Mars.
669
Flottan, ifrån äldre tider och intilldess För¬
valtningen af SjÖärenderne för cirka 20 är till¬
baka organiserades, aldrig varit skiljd från Ör-
logs-Flottans Hufvud-statiön. Det 1 ärer icke
Jeunna motsägas, att ett Styrelseverk, sorn har
alla föremålen för dess Embetsomfattning på
Stället, är bäst i tillfälle,' att tidigt inse, pröf¬
va och, med minsta kostnad, afhjelpa förekom¬
mande brister och behof, och att i det hela
Uppfylla dess bestämmelse.
Erfarenheten har, hvad fordne Öfver-Sty.
reisen för Örlogs-Flottan angar, alltid bekräf¬
tat denna sanning, och tillika ådagalagt, huru
mångfaldiga hinder för Ärendernes driftiga
handläggning, ofta gånger af menligt inflytande,
blifvit beredde, sedarf efter Förvaltningens af
Sjöärendernes etablerande på 50 mils afstånd
från Örlogs-Flottans Station, de för Styrelsen
på stället bibehållne Befälhafvande, och Warfs-
Amirals-Embeten, uti frågor, af den mest en¬
kla beskaffenhet, icke egt någon beslutande rätt
Utan blifvit satte i nödvändighet, aft först in¬
hämta Förvaltningens af Sjöärendernes förord¬
nande, hvars tidigare eller sednare meddelan¬
de ofta berott derpå, huruvida FörValtninttens
åsigter kunnat förlikas med de uti gjorde för¬
frågningar och hemställningar andragne skäl,
eller ytterligare upplysningar och förklaringar
med ökad tidsutdrägt måst för frågans decition
införväntas.
Med fullkomlig öfvertygelse, att, oberäk;
rädt den betydliga besparing uti Stats utgifter-
ne, sorn med Förvaltningens af Sjöärendernes
upplösning vinnes, Flottans, Amiralitetets och
D«rt 13 Meri.
Bikels allmänna fördel i mångfalIdiga andrä
afseenden, son) torde vara öfverflödige att liar
uppräknas, derigenom skulle befordras, föreslår
jag alltså, att ali den Frribetsmagt ock myn-
dighet, sorn i närvarande ställning af Förvalt¬
ningen utöfvas, mätte* så vidt Qffogs-Flottart
och den i Carlskrona förlagde del af Skärgårds-
Flottan angår, öfverfly ttaS på Befälhafvande
och Warfs-Amiralerne derstädes, under hvil¬
kas omedelbara disposition och redovisning dé
medel, som af Riksens Höglofl. Ständer äro an-
slagne eller vidare anslås för Flottans och A-
miralitetets behof, böra ställas. Desse Ernbets.
inäns kända nit för det allmänna bästa och de¬
ras sparsamma hushållning med Statens medel*
utgör en borgen för det af inig beräknade re¬
sultat; och enär desse Embetsman Uti frågor
af vigtigare beskaffenhet, der vägledning af
Eeglementen eller andra bestämde Föreskrifter
saknades, egde att med förfrågan vända sig an¬
tingen till tjenstgörande General-Adjutanten
för Flottorne eller direkte till Kongl. Majit,
sarnt enär dert för Befälhafvande och Warfs-
Amiralerne ntl föreslagne vidsträcktare Em«
bets-omfattning, gerna kan ega rum, utan till¬
ökning i numerären af de vid Amiralitetet nu
anstälde Civile Embets- och Tjenste-män, hvil¬
ka icke äro färre, än den tid Amiralitets Col-
IegiUm och de öfrige äldre Ofver-Styrelseme
existerade; så vågar jag hoppas, att mitt för¬
slag af Riksens Höglofh Ständer med välvilja
skall omfattas och understödjas.
Hvad Öfver-Styrelsen för de i Stockholm
och Götheborg förlagde Divisioner af Arméen»
Den 13 Mart.
671
flotta angar, så kunde den på enahanda satt
uppdragas Cheferne på hvarje ställe, hvilka
med biträde af de samme Civile Embets- och
Tjenste män, som redan äro anstälde, ofelbart
blifva i tillfälle, att, utan någon ökad kostnad
för Staten , vårda denna Flottas ekonomiska
angelägenheter.
Zach. Danielson.
Den 25 Mars.
N:r 280.
Då redan innan Motions tiden tilländalopp,
mer an en värd Ledamot af Högiärade Sian¬
det yrkat, dels förändring, dels upphäfvande
af nu gällande Tuli.Lagar, samt en mera fri
införsel af hvarjehanda Utländska varor vch
fabrikationer, öfver hvilka Motioner jag jem¬
väl, då de väcktes och innan de till ve-
derbörade Utskott afgingo, haft tillfälle inför
Högtärade Ståndet mig yttra; får ja^ härme*
deist vördsamligen anhålla, att uti detta vigti¬
ga ämne något närmare få utveckla mina tan¬
kar och åsigter, med lika Vördsam begäran, att
detta mitt anförande måtte till det Utskott re¬
mitteras, sorn öfver frågan i lvela dess vidd
bör utlåta sig. Jag bör tillika hafva äran vid
.tanden gifva, att jag öfver ämnet rådfört mig
med öfrige Klädes-, Bomulls- och Siden-Fabriks-
672 Dtn 35 Mar#.'
Idkare i Htrfvudstaden; så att hvad jag nu
yttrar, kan anses som Societeternas samfälta
framställningar oell önskningar.
Sä vida det ftir Fabriks-Societerna skall
b'ifv.1 möjligt, att underhålla och utvidga de
Fabriker, Verkstäder och Machinerier, mänga
Idkare, lill förbättrande af deras tillverkningar,
med stor kostnad anlagt och inrättat, är det
för dem af yttersta vigt, att sädane varor, sorn
de till fyllandet af allmänna behofvet och till
erforderlig godhet förfärdiga, icke genom nå¬
gon eftergift af Författningarnes nu egande
stränga föreskrifter blifva i P.iket inpraktisera-
de. Högtärade Ständet är sjelf bäst i tillfälle,
att känna, huruvida Svenska Fabrikerna iden-
na stund emotsvara det Allmännas fordringar.
Det vigtiga Dokument, innefattande Kongl.
Kommerse-Collegii underdåniga Relation om
Fabriks-väsendets tillstånd i Riket år 1821,
hvilket genom Regeringens försorg nyligen
kommit till Allmänhetens kunskap, lernnar i
detta fall lika så tillfredsställande, som, må¬
hända för mången, oväntade resultat; och en.
ligt de säkra underrättelser jag kunnat förskaf¬
fa mig, kommer en dylik Relation, framdeles
afgifven om förledit års tillverkningar, att vi¬
sa ändå fördelaktigare utslag för Fabriks- Ri¬
karne.
Men Högtärade Ståndet inser ock ganska
väl, att om Utländska Fabrikanter, gynnade
af mera förenklade tillrednings-methoder och
uppmuntrade genom Export - premier, skulle ^
emöt lindriga eller förhöjda Tull-afgifier få i
Riket
D*n 3 5 Mari-
Riket införa sådana varor, som derstädes nu
kunna till erforderlig godhet tillverkas, skulle
de börja med att undersälja oss, äfven om de
på varorne ingenting förtjente, och sluta med
att undergräfva vår förtjenst och ruinera vå¬
ra kostsamma inrättningar. Följderna skulle
blifva, att Fabriks väsendet i Sverige, som ge¬
nom Regeringens hugnande åtgärder nu ändt-
iigen hunnit en hög grad af konstfärdighet,
Skulle om några år vara återfallet i vanmakt
och oförmåga, en mängd tillvända och idoge
Arbetare skulle blifva utan bröd och syssel¬
sättning samt falla det allmänna till last; och
Utländningen, sedan den Svenska industrien
och konstfliten voro väl kufvade, skulle icke
underlåta att med successiv uppstegring af de
Varor, som icke mer i Sverige kunde åstad¬
kommas, taga sig riklig ersättning på Landets
bekostnad för de smärre uppoffringar, han må¬
hända vid början af det nya systemets följan¬
de måste underttasta sig.
Då man går att föreslå ett nytt System
För industrien, grundadt på en Lagstiftning,
som, ehvad kontroller man än derutinnan må
uttänka, otvifvelaktig! skall leda till Rikets
öfversvämrnande med främmande va-tor och så¬
ledes medföra de inhemska Fabrikernes förfall
samt slutligen deras totala undergång; borde
man likväl besinna, hvilken säker obotlig ska¬
da »rian för en osäker vinst tillskyndar många
tusen individer en skada, som naturligtvis se¬
dermera på det Allmänna återfaller. Den sto¬
ra National-vinsten, Fabriker, som förädla fram-
Bitag- *• Borg. St. Prat. 1S1 j. 85, ®6.
6?4
Den 3 5 Mars
mande Lands rudimaterier, medföra, bestar i
synnerhet uti arbets-förtjensten. I sådant afse*
ende tror jag mig böra göra Högtärade Stån¬
det uppmärksamt deta, att enligt noggrannä
kalkyler, utgör det införskrifna rå-ämnets pris
för Importören uti de flesta tillverknings-gre-
nar, icke mer än en tredjedel af den fardig-
gjorda varans vid afstämplingen åsatte värde.
Denna betydliga vinst stadnar likväl till en
liten del hos Fabrikanten : Den delas på mån¬
ga händer. Den ingår till Statsverket och
Staden under mångfalldiga benämningar af Ut-
skylder, Afgifter och Bevillnirigar: Den åtgår
till Byggnaders, Inrättningars och Machineri-
ers uppförande och underhållande: den delas
med en mängd Arbetare af alla åldrar, kön
och förmögenheter, hvilka vid Fabrikerna vin¬
na de tvenne stora och vigtiga föremålen: eti
jemn sysselsättning och en säker förtjenst. Eti
flitig Arbetare förtjenar ifrån 3 till 16 B:dr
i veckan och derutöfver, och ju talrikare de¬
ras hushåll är, ju lättare hafva de för att bär¬
ga sig, emedan både unga och gamla, helbreg¬
da och lytta alltid finna något slags sysselsätt¬
ning* sorn gifver dem föda och husrum*
Har man väl besinnat följderna, om man i
stället för dessa gagneliga Medborgare gör Sta¬
ten en present äf några tusen tiggare och lät¬
tingar? har man väl ihågkommit, att den gruf¬
va man tänker ösa utur, genom de nya Tult-
afgiftema på alla möjliga Utländska varor, snart
kan blifva länS, om man för våldsamt skattat
den, helst densamma jemväl bör fylla Stats*
Den 35 Mars,
675
Verkets oundvikliga förlust genom minskade
intrader ifrån Fabriks-klasserne ?
Efter dessa framställningar, som jag vå¬
gar hoppas förtjena åtminstone någon upp¬
märksamhet, bör jag likväl å en annan sida
hafva äran tillkännagifva, att Fabriks-Societe-
terna för ingen del härutinnan styras af en¬
sidiga, inskränkta eller skråmessiga Esigter, och
att Societeterna för ilen skull icke hafva något
att invända deremot, att sådane Fabriks varor,
hvilka icke i Sverige till samma godhet som
Utrikes, eller utan alltför dryga tillverknings¬
kostnader kunna beredas, men likväl, genom
vanan och allmänna bruket, snart sagdt blifvit
ansedde såsom nödvändighets varor, må emot
lindrig tull i Fiket införas, ända till dess, att
Svenska Fabriks-Societetérne kunna visa, att de
förmå åstadkomma lika goda och till erforder¬
liga qvantiteter.
Sådane varor äro i synnerhet, af Ylle:
Merino, Bombasin, hvit Kasimir, hvit Cba*
long, Shawlar, Yile-Moire eller såkalladt Mo-
teno till Möbel-tyg*
Af Bomull.- Brocherad och fasonerad Kam¬
brick, brocherad Nettelduk, brocherade och fa-
gonerade hvita Nettelduks-klädningar, broche¬
rade hvita Nettelduks-hasdukar, Tyll, Gaze,
Linong, Piké, Täcken och Bomulls-Sammet.
(Icke något slags Bomulls-Lärft, slät Kam¬
brick, slät Nättelduk, Bomulls-Filtar eller
Strumpor.)
Af Silke: Brocherade, fagonerade och kom¬
ponerade Tyger, Tyll, Sammet och Strumpor.
676 Den s 5 Mar*.
(Silkes-Sarnmet förfärdigas väl i Stockholm
af fullkomligt lika god beskaffenhet med
det Utländska, men dels är tillverkningen
svår, långsam och kostsam, dels afsättnin-
gen ojemn och osäker. Det är således
temligen säkert, att det Utländska Samme-
tets fria införande icke skall väcka något
serdeles bekymmer hos våra Fabriks-Idka.
re. Half-Siden, alla släta Tyger, Shatv-
lar, Shaletter och Halsdukar, af hvad rand¬
ning och schattering soin helst, böra, ef¬
ter min tanke, icke få inkomma.)
Och tror jag i öfrigt, att i händelse en
ny Tull-taxa för hittills förbudne varors infö¬
rande blifver fastställd, densamma ingalunda
bör grundas på någon procent-beräkning af va¬
rans, möjligtvis arbiträrt eller origtigt åsatte
värde, utan efter stycke och ain-tal bestämmas.
Abi. Jac. Hi tt sleiter.
N:r 281-
, e
Åberopande det förbehåll, jag sista Mo-
tions-dagen gjort, går jag nu, att för Högt-
ärade Ståndet i all ödmjukhet framlägga de
anmärkningar, jag funnit mig befogad att göra
vid det Förslag lill ett Handtverks-Reglemen-
te, sorn en för detta ändamål utsedd Comittée
på Kongl. Maj:ts Nådigste befallning uppgjort,
och hvilket blifvit öfverlemnadt till Högloft.
Ekonomi-Utskottets granskning, för att med
yttrande deröfver till Rikets Ständer inkom¬
ma. För att nu undvika allt för stor vidlyf¬
Dtn Mart.
tighet, beglfver jag mig genast till profnlngen
deraf.
Hvad först Ingressen dertill angår, synes
den i uttrycken om det framfarna nog sträng.
Het kan ej nekas, att 1720 års Skrå-Ordning,
som nu är öfver 100 år gammal, behöfver för-
ändring i vissa delar. Men i hufvudsaken är
den oklanderlig. Om man blott läser och opar.
tiskt betraktar den, skall man finna, att deruti
är föreskrifvit allt, hvad som behöfves till iakt¬
tagande af en god ordning bland Handtverkare,
Också hafva Handtverkerierne, under dess strän¬
gare utöfning, utbildat sig och tilltagit i förkofran.
Det är först, sedan man börjat med kallsinnighet
anse och behandla denna Författning, som Handt¬
verkerierne åter börjat komma af sig, och de
duglige Handtverkarnes antal förminskats. Kan¬
ske lemnar man åt denna anmärkning intet af.
seende , utan anser den blott såsom en följd
af inrotade fördomar, men jag befarar, att, i
sådan händelse, framtiden skall besanna hvad
jag sagt. Jag skulle derför önska, att Höglofl.
Ekonomi-Utskottet vid pröfningen af den nya,
ville vid hvarje §. jemföra den med motsvarande
Uti den gamla Författningen, och derjemte lem'
na uppmärksamhet till de i den gamla alldeles
förbigångna paragrafer,
j Artikeln.
1 §. Vid denna §, förenar jag mig med
Herr Winblad uti hvad han derom anmärkt.
Det måste vara bestämdt, och icke vilkorligt,
att ingå uti Embete, så framt något Embe¬
te skall vara till. Utom sådant, kan likvä4
6 7 S
Den ? 5 Mars-
ordningen icke bibehållas, till gagn för Handt-
verkerierne sjelfve, Kronan och Städerne. Elif-
ver det underkastadt en vilkorlighet, skola tro¬
ligen få, eller inga. Handtverkare ingå deruti,
emedan man vanligen undflyr de förbindelser,
som, ehuru ledande till ordning, medföra nå¬
gon kostnad.
3 §. Här börjar den nya Författningen
att uti sina föreskrifter sätta Handtverkerierna
under Magistraternes förmynderskap. Jag frå¬
gar; hvartill gagnar det, att Ålderman och
Bisittare af ett Embete skola väljas inför Ma¬
gistraten? Hvad skada eller oskick har följt
deraf, att samma Män hittills blifvit valde in¬
för Embetet, då dessutom vid sådane tillfällen
en Magistrats-Person och en edsvuren Notarie
alltid varit närvarande? Jag har har icke för¬
nummit något sådant, För Handtverkeriertre
är det val likgiltigt, hvarest valet sker. Mert
om intet egentligt ändamål vinnes genom fö¬
reskriften, hvartill gagnar den då? om icke att
tillfoga Handtverkare onödig tidsspillan och
kostnad, då förmodligen Protokoller skola lösas.
m.'m., samt att onödigt upptaga Magistraternes
dyrbara tid, hvarvid långt vigtigare ärender
troligen skola komma att lida. Skulle vid nå¬
got sådant val oordning förelöpa, hurde säkert
först anmälas hos den Handtverks-Societé, sorn
jag tagit mig friheten föreslå, och sedan har
man ju Magistraten att tillgå. Ålderman och
Bisittare hafva i den gamla Ordningen varit
pligtige att aflägga ed inför Magistraten, hvil’
ket äfven hädanefter bör fortfara.
6 §. handlar örn Handtverkare å Landet,
Den 25 Mani
67g
och deras afgift till Embetet. Min anmärk¬
ning deremot sparas till vid 4.:de Artikelni der
den förekommer.
jo §. åberopas anmärkningen vid 1 §.
Efter den 10 §. föreslås en ny, eller den
Jitte, så lydande: ;,Uti de inål, som inom Em.
betet förekomma, hvilka kunna vara af ovan¬
ligare och brydsammare beskaffenhet, har Em¬
betet »tt vända sig till Handtverks-Societeten
för att inhämta dess råd och yttrande.
Och som uti denna Artikel ingenting är
nämdt om, huru det skall tillgå med kallelser
och andra Embets-ärenders uträttande, så fö¬
reslår jag ännu en utte §. af följande inne¬
håll : ”Till Embetets sammankallande och öf¬
rige ärenders uträttande bör Åldermannen be¬
gagna den utväg, Embetet derom sjelf stadgar;
dock må hädanefter ingen så kallad TJngbrodep
af Embetet dertill brukas.”
2 Artikeln,
1 §. Den uti denna §, beskrifna rättig-,
het för hvem sorn helst att komma i lära, måt¬
te väl icke åsyfta, att föreskrifva en skyldighet
för hvarje Handtverkare, att emot sin fria vil¬
ja antaga, hvem som helst sig dertill anmäler?
Det måtte val stå hvar och en Medborgare
öppet, att, enär han deraf är i behof, hos sig
i läran antaga, hvilken han behagar och bäst
tycker om; hvilket då ock bör i §. göras tyd-
Jigt-
2 5- Vid denna §. åberopar jag, hvad
Herrar Limnelius och Winbladh dervid anmärkt,
En sådan omgång, sorn här förerkrifves, äj,
Hen s 5 Mant.
enligt min tanka, onödig, tidsspillande och
tvifvelsutan äfven förenad med kostnad genom
Profokolls-Iösen m. rn. — Att på 14 dagar
pröfva en Gosses anlag för det Handtverk hant
ämnar inga uti, att under detina tjd lära kan*
na dess lynne och beskaffenhet, är omöj¬
ligt, Han bör derför vara i läran a å 3 må¬
nader på prof, och orri han då finnes skicklig,
tillgodonjuta tiden frän den dag han kom i lä-
ian. Mästaren bör, sedan det är afgjordt, att
han stadnar qvar, vid första tillfälle Embetet
sammanträder, låta inskrifva honom; och ege
Åldermannen att hafva noga uppsigt deröfver»
att häruti inga oordningar förefalla. Skulle
någon ^Lärgosse eller dess Målsman tro sig haf¬
va skäl till klagan, bör han sådant anmäla ho.s
Åldermannen, men om deraf ingen rättelse föl¬
jer, hos Handtverks Societeten, och ändtligen
hos Magistraten, då det. hehöfves,
4 G Hti denna §. föreskrifves något, som
icke är gagnelig? och nyttigt för Gossen, ej
eller för Mästaren verkstad Ibart. Det heter
nemligen: "Mättaren vare pligtig, att under lii*
rotiden undervisa Lärjungen uti alla till Handt-
verket hörande delar.” — Hvarje Handtverk är
af tväggehanda beskaffenhet. Den första att Je¬
reda, och den andra att verkställa ett arbete.
Eeredningen tillhörer egentligen Mästaren, då
verkställigheten deremot mera tillkommer Ge¬
sällen. Man förstår med det förra måltagning,
tillskärning, uträkning, bestämmande af propor¬
tioner m. rn,; det sednare är, att med iaktta¬
gande af de gifna föreskrifterna, sammanbringa
det beredda, till dea sak, som skall göras. Hya$
T>tn 35 Mart.
681
och en, som varit i Handtverks-lära och lärt
andra, känner hvad lang tid ofta fordras att
b!ott lära handgreppen uti verkställigheten, än
mer att förfärdiga ett tillskuret, förberedt eller
tillgjordt arbete. Om nu en Lärgosse under
3, 4 å 5 år skulle undervisa* uti allt hvad
sorn rörer ett Handtverk uti alla dess ofta
mangfalldiga delar, utan afseende på, om han
kunde rätt uppfatta något med besked; skulle
deraf merendels följa en förvirring; han skul-
le läras allt, det vill säga, se och handlägga
allt; men vid lärotidens slut kunna intet. —»
Man har vanligen de första åren ingen nytta
af sina IJargossar, innan de hunnit blifva van¬
de och inöfvade uti arbetet; men då skulle
man ingen nytta få af dem hela [lärotiden.
Mäitaren, som har många och stora förbindel¬
ser att i andra afseenden uppfylla, skulle få
fullt upp att sköta med sina Lärgossars under¬
visning, och man kunde då med skäl säga, att
Verkstaden vore förvandlad till en Skole-In-
rättning. Det är derför nog, om Go*»en vid
lärotidens »lut är en fullgod Gesäll, som kan
göra, hvad arbete Mästaren sätter honom i hän.
der, fermt och försvarligt. Då har han aåsom
flitig och uppmärksam grundlagt en förmåga,
under hvilkens förkofrande och utöfning in¬
hämtas allt mer och mer den skicklighet, han
framdeles bör ega aom Mästare. Den antagne
Lärgossens Mästare bör derför vara förbund*!»
att, så vidt möjligt är, gora honom till skick¬
lig och försvarlig Gesäll, utan föreskrifter,
hvilka snarare skola bidraga att förfela det än«
damål man söker, och afvänja Lärgossar fri»
68?
Den 2 5 Mars.
en erforderlig stadighet vid ett i sender, tills
det är lärdt; den i §:en derjemte Magistraten
tillagde pröfning bör tillhöra Embetet, Handt¬
verks Societeten och andeligen Magistraten, om
så erfordras.
5 §. Åberopas helt och hållet, hvad af
Stads-Majoren Limnelius blifvit vid denna §.
anmärkt. Tillägges endast, att den i §:en Ma¬
gistraten tillagda pröfning bör öfverlemna» till
Han dt verks-Societet en.
6 §. Samma anmärkning gäller äfven här.
Om Mästare vill Gosse från sig skilja, förr än
dess läroår ute äro, böra »kälen dertill förut
uppgifvas för Embetet och der pröfva*, samt,
om Embetet gillar dem, men Gossen eller dess
Målsman anser sig vara förnärmad, bör saken
dragas tinder Handtverks-Societetens pröfning.
Försigtigheten fordrade äfven här, att de god¬
kända orsaker, som böra pröfva*, närmare i §:en
bestämdes, emedan det blir afskräckande att
antaga Lärgossar, då man icke vet, huru långt
deras brottslighet kan gå, innan man får skil¬
ja dem från sig. — Hen plikt, som är utsatt
för en Mästare, som annorlunda förhåller sig,
synes nog dryg, helst upprättelsen för Gossen
bjifver så säker och lätt, och Mästaren der¬
jemte måste återtaga honom; den torde oelf
sakna jemförelse i Allmänna Lagen för felak¬
tigheter, de der egentligen icke kunna räknas
till brottmål. Besynnerligt nog synes det va¬
ra, att, då för en Mästare, som är skattdragan¬
de Medborgare, man anser Tio K:dr B:ko vara
en billig plikt, i fall han utan skäl i otid skil¬
jer ifrån sig sin Lärgosse, man alldeles icke
Den 2 5 Mars.
683
Jinr utsatt någon motsvarande påföljd för den¬
ne, otn han löper från sin Mästare under lä¬
rotiden. Billigheten synes likväl fordra, att
han derigenom borde öka sin lärotid med halft
eller helt år q. s. v-
3 A nihlen-
i §. Den här föreslagna omväg vid en
Lärgosse* utskrifning till Gesäll, synes vara
Utan nytta, och åter medföra onödig tidsspillan
och kostnad, da fråga äfvenväl här lärer blif¬
va om Prorokolls-lösen rn, m. När Gossens
tid är ute, bör lian, så fort Embetet kornmer
tillsamman, inför detsamma anmälas till utskrif¬
ning, sedan han å sin Mästares Verkstad, efter
lärotidens s'ut, aflagt det prof, som för sådant
ändamål stadgadt är. Emedlertid och från den
dag hans lärotid är ute, intill dess Embetet
ga rnmanträder, bör han för sitt arbete njuta den
belöning, som andre i samma, Handtverk ar¬
betande Gesäller, så vida emellan honom och
Mästaren icke annorlunda öfverenskommes. Den
Mästare, sorn icke iakttager hvad häruti stad¬
gas, plikte, som utsatt blifvit. — Meningen
med den utsätta Riksdalern, matte väl vara,
att den tillfaller Embets-ladan? — Det är visst
nödigt och billigt, att på allt sätt förekomma
för dryga afgifier vid sådana tillfällen, sorn
ifrågavarande; men manne det kan blifva be¬
tungande, att en yngling vid utskrifningen er¬
lägger till Embetslådan hädanefter sorn hittil s
3a sk. B:ko och 16 sk till de fattiga, samt
derjemte 1 R:dr, utom stämplade papperet, för
GesälIbref, hvilka båda utgifter höra förskjutas
68*
Den 25 Mart.
af Läromästaren, 1 fall ej Gossen eger medel
dertill, mot det, att hail sedermera, genom ar¬
bete, afbetalar dem- Jag tror, att då man blott
strängt förbjuder alla onödiga utgifter, kunna
de ifrågasatte icke anses betungande. Det spor.
rar ofta mer fliten och hushållsaktigheten bos
en yngling, att hatt vet sig böra betala något
vid sådane tillfällen; och Mästare hafva utgif¬
ter nog ändå till Kronan och Staden, att äfven
desse skola som p igt vara dem ålagde. Än¬
damålet med Emhetenas kassor bör vara, att
i nödens stund kunna hjelpa fattige Handt¬
verkare och deras Enkor, och på sådant sätt
kan <len ena som den andra i ett Handtverk
fa godt af hvad han i dem inlägger. — Om å
en ort si få Handtverkare äro uti ett Handt¬
verk, att intet Embete eger rutn, bör, vid fö.
reskrifne ansvar, Mästaren, hos hvilken Gossen
utlärt, så fort ske kan, förskaffa honom Gesäll-
bref från det Embete Mästaren sjelf tillhörer.
2 §• Änmärkesi att om någon ovanligt
lycklig natur fallenhet för ett handtverk före¬
finnes hos en yngling, bör han likväl ordent¬
ligen lära det; emedan ett oskick och oord¬
ning under denna pretext annars lätt skulle
insmyga sig; och huru qvick ynglingen än må
vara, hehöfver han likväl att lära. Dock bör
en sådan tillgodonjuta sine lyckligare anlag
genom förminskning uti läroåren, utan afseen¬
de derpå, om han uppfyllt g 1 år eller icke.
3 §. Med förutsättande af, att sådane Ar¬
betskarlar ordenlligen begifva sig uti lära, och
i lyckligare fall, hvad uti föregående §. an¬
märkt b|ifvit, gillas hvad uti denna punkt äs
JDen aj Mart. 685
föreslagit om Legokarlar, <15 desse derjemte äro
kände för nykterhet och sedlighet; i annat
fall och då de blott bedrifvit arbetet tillfälligt,
vis och som tjenstehjon, böra de icke dela
rättigheter med utlärda Handtverks-Gesäller.
Alldeles detsamma anmärkes Qvinnfolk, som
kunna användas till Handtverk. De böra gi
igenom den vanliga ordningen, och med lika
skicklighet böra de få tillgodonjuta lika rättig¬
heter. Skulle annorlunda stadgas, hvilket sä¬
kert vore ett intrång i Handtverkarnes rättig,
heter, befarar jag, att de Embeten, som hittills
begagnat Legokarlar och Qvinnfolk, skola hä¬
danefter söka att undvika dem, hvarigenom
ändamålet förfelades å bägge sidor-
4 Artikeln
l §. Denna §. medgifver rättigheten, att
vid fyllda ai ar blifva Mästare, då man arbe¬
tat 3 år som Gesäll, samt att, utan afseende
på kortare eller längre Gesälltid, blifva Mä¬
stare då man uppnatt fyllda a4 år. Man har
i denna föreskriften, hvad Handtverkeriérne
angår, varit mycket liberalare, än för dem, som
vilja ingå i handel. Likväl torde det ej kun¬
na nekas, att de fleste Handlverkerierne för¬
utsätta ett lika stort behof, att hafva grundli¬
gen lärt sitt yrke, som åtminstone Minut-han¬
deln i allmänhet, och att Handtverkerierne öf¬
verhufvud innefatta mångfaldiga saker att lära,
samt att en Handtverkare ofta har mer folk
att styra, än en Handlande. — Hvad nu det
förra angår, så anmärkes, att det ingalunda gag¬
nar hvarken det Allmänna, eller den unge man*
686
Deri 2 5 Mari.
nen, att lian För mycket påskyndas att blifva
sin egen. Denna tidens erfarenhet har nog
framvisat talande exempel deremot. Om man
ville göra sig den mödan att undersöka Handt-
verkeriernes, kanske äfven Handelns, saima
beskaffenhet i Landet, skulle man finna, att
den öfverhand tagande duglösheten och fattig¬
domen till största delen uppkommit deraf, att
man under de sednare io åren för lätt insläppt
oerfarne och för litet underbyggde ynglingar,
de der med ett allt för stort begrepp om sig, såsom
sine egne ingått uti företag, dem de ej rätte¬
ligen förstått; ingått uti ägtenskap, Utan beräk¬
ning, huruvida de kunnat försörja en familj t
ändtligen falletat och blifvit en orsak till an¬
dras lidande, saint slutligen blifvit Uslingar,
de der med hustru och barn fallit allmänna
Fattigförsörjningar eller andra Barmhertighets-
Inrättningar till last.
Hvad åter det sednate stadgandet angår,
så finner jag intet skäl dertill, hvarför man vid
24 års ålder skulle befrias från lika skyldighet,
att hafva varit Gesäll irenne år minst, innan
man till Mästare antages. Det kundé hända,
att någon genom hvarjehanda orsaker, såsom
klen växt och fatt ningsgåfva, först korntne i
lära vid 20 k 21 års ålder, och sålunda, äf¬
ven om någon ville antaga honom att lära blott
3tne år, hvartill dock ingen lärer kunna tvin¬
gas emot sin vilja, blefve han först Utlärd vid
23 ä 24 års ålder. Denne skulle då i förra
fallet vara skyldig, att arbeta som Gesäll ett,
och i sednare fallet, intet år. En sådan rättig¬
het är säkert obillig, helst det alldeles icke är
Dan 2 5 Mars.
687
Sagdt, att de flere åren, sorti han tipplefvat, gif-
vit honom mer skicklighet och förstånd, än an¬
dra, som äro yngre. — Stadgandet bör vara
allmänt, och endast undantag ega rum i dylika
fall, som vid 3 Art. 2 §. om Gesäller anmärkt
blifvit. Det torde således vara tid nog, om, i
likhet med hvad för Handlande föreskrifvit
är, man vid 25 års ålder, då ock Konskriptions-
åren äro till ända, har rättighet att söka Bur¬
skap som Handtverkare. Skicklighet, stadga,
kännedom af sitt yrke, förstånd att styra an¬
dra, kunna då med skäl fordras af den unge
mannen, men inträffa sällan dessförinnan, åt¬
minstone icke förenade.
a §. Hittills har Handtverkare ej kun¬
nat sig till Burskap anmäla, utan bevis derom,
att han behörigen fullgjort mästerstycke. Jag
skulle tro, att ock hädanefter dervid bör för¬
blifva. Det utgör ett nödigt vilkor för rättig¬
heten att blifva Borgare. — De åtgärder, sorn
i denna §. for öfrigt åläggas Magistraten, i af-
Seende på föreläggandet utaf längre arbetstid,
Sorn Gesäll, i fall han finnes oskicklig att gö¬
ra Mästerprof eller uppfört sig illa, anser jag
böra tillhöra Ernbetet, och i svårare fall, Handt-
verks-Societeten att afgöra. Börandes till den
ändart den Burskaps-sökande förete från Emlie,
tet och Societeten, så väl bevis derom, att han
svarsgodt Mästerprof förrättat, sorn ock, att mot
hans Uppförande intet är att anmärka.
3 §. Bättighéten uti denna §. för Gesäll
ätt antaga tjenst hos andra, än Mästare och att
HandtVerket, som tjenstehjon bedrifva, inne¬
fattar uti sig sjelf den mest utsträckta Närings*
688
Den a 5 Mars.
frihet, i synnerhet om stadgandet uti 5 §. skul»
le antagas; ty da vore hela denna författning
utan ändamål. — En Gesäll bör derför icke
hafva rättighet att bedrifva HandtvCrket hos
och för någon annan än en Mästare, utan om
han antager annan tjenst, förrätta vanliga tjeri-
stehjons skyldigheter.
5 §. Föreskriften uti denna §. synes, 1
synnerhet hvad Utländning angår, vara stri¬
dande mot den åsyftade ordningen. Jag får
här åberopa, hvad jag i afseende på några år
mer eller mindre uti anmärkningen vid före¬
gående 3 Art. « §. sagt. Då ett behörigt Ge¬
säll- och Mäster-prof kan inför Ernbetet bevi«
sas vara gjordt å annan ort i Riket, och för
öfrigt ingen ting mot personen är att anmär¬
ka , bör, om hans biträde behöfves å den
orten, der han söker, honom icke nekas att der
vinna Burskap, utan att göra nytt Mästerprof.
Men utan att göra prof bör ingen antagas,
minst Utländningar, hvars frejd och skicklighet
icke behörigen kan styrkas genom säkra och
pålitliga bevis, och hvilka Utländningar man
ej bör förunna större rättigheter, än de inföd-
de, helst de förre, under utöfningen af sine
handtverk, hafva en stor lättnad deruti, att de
gerna undvikas vid fördelningen af sådane all¬
männa besvär, som tillhöra Städernes Borger¬
skap att uträtta.
6 §. Denna §. påbjuder, att alla ansök¬
ningar om Mästerskap skola inlemnas till Ma¬
gistraten, — att Magistraten skall förordna om
Miisterprofvets beskaffenhet, om den tillsyn, sorn
vid
Den 2 5 Mart. frgg
vid profvefs verkställande skall hållas och det
förfärdigade stycket granska och bedöma. —
Således skall den Gesäll, som ämnar blifva
Mästare, först hos Magistraten söka det, och
sedan äfven der söka Burskap. Hvartill mån¬
ne den dubbla ansökningen hos Magistraten
tjenar? Marine allt detta kan afgå utan kost¬
nader? — Di Vederbörande, förmodligen Em-
betet (rätteligen), skola höras öfver ansöknin¬
gen, så manne icke denna, hädanefter som hit¬
tills, utan all skada, kan och bör ske inför Em¬
bete! ? Magistraten skall förordna, granska och
pröfva Mästerpmfvet. Kan man då förmoda,
att Städernes Magistrater förstå alla Handtverk ?
eller ät det likgiltigt hurudarit profvet blifver?
Hvad hafva HandtVerks-Ernbeten förbrutit sig,
att man vill fråntaga dem en rätt, den de ef¬
ter sakens natur mäste bafva, och endast kun¬
na ändamålsenlig* utöfva, den nemligen, att
föresätta och bedöma prof som göras i deras
väg. Om det någon gång i denna del gått
mindre rätt till ibland dem, då de likväl hand¬
lat inför ett Magistratens Ombud, hvilket haft
tillfälle’ att åklaga det orätta, kan man dock
icke neka, att det oftast gått ordentligt till,
och att ingen haft skäl att klaga, ehuru sjelf¬
va k agomålen, på hvilka man i sednate tider
fästat så mycket afseende, i sig sjelf icke be¬
visa en orätt behandling, så vida man ej par
principe bordt godkänna alt» då ock inga prof
beböfvas, hvilka nödvändigt förutsätta möjlig¬
heten af ett kasserande, i fall profvet ej är
Svarsgodt. Hvar och en, som känner förhål-
Bilag. t. Berg. St. Prot. 1823. 87, 88.
ÖQO
iOin 25 Marti
landet i denna del, finner lätt, att det bäst
gar, som det hittills gatt, endast att alla miss¬
bruk alfvarsamt förebyggas, hvilket, efter min
tanka, sker säkrast, om hvarje Gesäll, som hos
Embetet anmäler sig till Mästerskap, men för¬
menar sig der hafva fått sig ålagdt för svårt
eller kostsamt prof, eller ock vid profvets gran¬
skande tror sig af Embetet vara förnärmad, då
vänder sig till Handtverks-Societeten derom.
Skulle han äfven här tro sig icke hafva fått
rätt, må han sedan vända sig till Magistraten;
dock utan att å något ställe betungas med nå¬
gon Protokolls-lösen etc. — Hvad sorn i §. för¬
stås med ojäfvig Mästare borde utsättas. Den
som vill blifva mästare må väl icko kunna
tvinga sig fram, att göra prof å hvad Verk¬
stad han behagar, utan egarens medgifvande.
Om tvenne Handtverk utöfvas af en person,
bör, oaktadt de hafva sammanhang, prof i hvar¬
dera afläggas, eller ock böra de skiljas åt. —
De kunna vara af så olika beskaffenhet, att det
icke är gifvet, att man kan det ena, för det,
att man kan det andra; till exempel, här i
Xandet fordras det af en Segelsömmare, att
han äfven bör kunna göra Kompasser och Tim¬
glas. Dessa Handtverk höra således tillsam¬
man, men man måste serskilt lära på hvarde¬
ra. Man kan vara snäll i det ena, och dålig
i det andra, och Allmänheten är då illa belå¬
ten. Man har derför hittills gjort prof i bå¬
da, och så bör det hädanefter blifva, vid alla
sådana händelser, der tvenne Handtverk äro
förente, för att förekomma slurf. — Hittills
har Embeten sammankallande, då man sökt aU
Den 5 5 Mart.
blifva Mästare, varit förent med en ringa af¬
gift; likaledes liar en sadan afgift blifvit er'agd,
när profvet blifvit godkändt och det allt till
Emhetets lada, hvilken i sig sjelf äi en Fattig-
Kassa, och derjemte något apart till de fattiga.
Denna afgift har aldrig varit för någon be¬
tungande, blott alla andra kostnader, sorn äf¬
ven efter gamla Stadgan äro olaglige, vid svart
ansvar förbjudas. Efter förslaget skall den nya
Mästaren betala 2 R;dr till Magistraten, för¬
modligen lösa Protokoll etc., sorn tillsammans
torde komma att utgöra mer än hvad man hit¬
tills lagligen varit förbanden att betala. Och,
med skyldig aktning för Städernes Magistrater,
hvem borgar för, att det alltid kommer att gå
så högst rättvist till bland dem, att icke någon
gång vid ett profs framvisande, då ingen har
gällande talan af dem, som kunna rätt bedöma
detsamma, just de olägenheter komma att för
den nye Mästaren ega rum, som man nu söker
förebygga, genom de föreslagne åtgärder. Der¬
jemte lära Embetsladorne icke skäligen kunna
undandragas sine inkomster, påräknade vid mån¬
ga tillfallen, såsom vid Begrafningar och till
understöd för Embetets fattiga Enkor och Barn.
g §. Vid denna §. åberopas hvad förut
är anmärkt uti lika fall.
10 §. Om föreskriften här är i öfverens¬
stämmelse med Allmänna Dagen, må det så
vara; i annat fall inser jag ej med hvad skäl
man föreslår en strängare Dag för Handtver¬
kare, än deras öfrige Medborgare vid enahan¬
da brottslighet. — Handtverksmannen skulle
med skäl anse sig för Styfbarn till Fädernes*
69a
ptn a 5 Mart.
landet, om man stiftar en Lag, att han skall
straffas hårdare för sina fel och brottsligheter,
än andra.
t»
i? §. Åberopas hvad Stads-Majoren liim-
nelius har anmärkt. Tillägges bloit, att otn
så lomme att gå, som här föreskrifves, skulle
snart mängden af Handtverkare blifva fattige
uslingar och deremot någre få, de der redan
hunnit förvärfva eller kanske ärft förmögenhet,
komma att upprätta Fabriker, till fullkomlig
undergång för de öfrige mindre lottade Handt-
verkarne. Säkert skall då det onda, man ntl
så mycket omtalar såsom monopolier, skråtvång
etc. rätteligen inträffa, sedan all täflan biand
Handtverkare upphört, och de ej vidare mäg-
ta att hålla några förlager.
13 §. Anmärkes, att nied den rättighet
denna §. gifver, komma visst de mesta Handt¬
verkare att flytta ut på X/andet, enär man sä¬
kerligen icke sätter så mycket varde på ded
rättigheten, att deltaga i val uti Städerne, att
man derför skulle åtaga sig de mångfaldiga be¬
svär, som utom Krono- och Stads-utskylderne
åligga Städernes Borgerskap, helst det kan hän¬
da, att om man anses för en duglig Man, två,
tre, fyra sådane kunna påläggas en Person, och
då blifva vida mer betungande än de i sig
sjelf dryga Skatterne- Städerne sakna meren¬
dels icke eller jord till utrymme för sådane
Handtverk, som äro omnämnde. — De böra
derför hädanefter som hittills, så vidt möjligt,
hålla sig inom Städerne. I annat fall blifva
bördorne odräglige för dem som icke kunna
flytta på Landet. I händelse denna frihet
Den 2 5 Man.
kommer, mot förmodan, att äga rum, bör den¬
samma vara lika för alla Handtverkare, som
bo uti Städerne utan, undantag.
14 §. Åberopas Herr Winbladhs an¬
märkning. En sadan föreskrift synes strängare
än allmänna Hagens i slika fall. Den skall
så mycket hastigare ruinera en olycklig Handt¬
verkare och beröfva honom enda möjliga ut¬
vägen att försörja sig och de sina; samt att
åter komma sig före, hvilket visst icke skall
lända hvarken Samhället eller den stränga
Eorgenären till nytta, enär hans redskap, för¬
vandlade till penningar, sällan uppgå till stor
behållning, helst när de, sorn fallet väl Lief¬
ve, borde försäljas på Auction,
15 och 16 §§. Abpropas vid dem Herr
Major Eimnelii anmärkningar. Det må gerna
medgifvas Fruntimmer att ingå uti Handt¬
verk på det sätt jag redan föreslagit. Men
utan iakttagande af en sådan ordning äfven
bland dem, böra de icke kunna begagna sam¬
ma ratt sorn Handtverkare. Dervid icke obe¬
tagit ensamme till åren komne Fruntimmer
att med sina händer och den skicklighet dö
lärt försörja sig sjelfve, blott de icke, utan
i föreskrifven ordning, inrätta Verkstäder.
Träder Handtverks-Enka i nytt gifte,
bör, i likhet med hvad för Handels - Enka
föreskrifvit är, det Handtverk hon förut idkat
nedläggas, så vida den nya mannen icke ä'r
af samma Handtverk, annars blifyer deraf en
stor oreda, då mannen på det sätt skulle kun¬
na komma att bedrifva tvenne alldeles olika
handteringar, af hvilka han lärt den ena, meq,
6g4
Den 15 Mer».
icke den andra. Enkans förra, rätt måtte ock
vara upphörd, sedan hon nu ingått uti en
annan med den nya mannen, och hvarken sjelf
el!er genom Verkgesäll för sin räkning kan
bedrifva sitt förra Handtverk.
§:ne medgifva, att deri karl, som gifier
sig med en ogift qvinsperson, som äger rättig¬
het att för egen del arbeta i ett Handtverk,
skall dermed få rätt att utöfva detsamma, utan
att han lärt och aflagt behöriga prof på sin
skicklighet deruti. Detta leder tili den största
oordning och oreda i Handtverkerierne, samt
förnärmar deras lagliga rätt, som ordentligen
lärt och i foreskrifven ordning blifvit Gesäl¬
ler, Mästare och Borgare, samt såsom sådana
erlägga till Kronan och Staden dryga utskyl-
der. Man skall visserligen derigenom upp¬
muntra till en hop giftermål, men att deri¬
genom beredes för Samhället någon sann fördel
betviflar jag högeligen, emedan desse ägtenskap
merendels skola ingas utaT sådane som icke vår¬
dat sig om, att ordentligen lära något, kan¬
ske ock i liderlighet och lättja förstört sin
ungdom. Handtverkerierne skulle på sådant
sätt snart nedsjunka i förakt, då lösa personer,
utan all kännedom och erfarenhet, finge en
så lätt ingång i dem.
17 §• Jag fruktar att den vidsträckta
frihet denna §. meddelar skall urarta på mån¬
ga sätt till lurendrägeri, liderlighet, håglös¬
het för arbete, men deremot ingifva lust för
schackreri och mera sådant. Dessutom kunna
Handtverkare icke uppehålla sig uti Städerne
och bestrida de dagliga behofven, om de ick©
Om ij Margi
någorlunda kunna påräkna, att som Borgare
derstädes hafva sin bergning, hvilket aldrig
kan ske, när (let i dag kan komma en från
Stockholm, i morgon en från Malmö o. s. v.
och utbjuda till salu hvad ortens Handtver¬
kare skulle till sin bergning påräkna, och
hvilket de så mycket säkrare mista sorn begä¬
ret meiändels är rigtadt på det sorn är nytt.
Dessutom är det, efter min tanka, i både mo¬
raliskt och ekonomiskt afseende obehagligt, att
Handtverkare redan för sin bergning nödgats
så mycket fara till marknader. Jag tror icke
att hvarken de eller Samhället vinna dervid,
och hvad skulle det då blifva, om en bestän¬
dig marknad å »lia orter medgåfves? förmod¬
ligen en gårdfari - handel i stort med följder*
ne i samma förhållande.
18 §. Denna §. skulle upphäfva den ord¬
ning sorn är och måste vara inom Städerne*
Om en Borgare i Stockholm som är Handt¬
verkare betalar i onera till Kronan och Sta¬
den 100 Hulr, och en dess like uti yrke och
skicklighet sätter sig ner uti närmaste stad,
der alla dess skatter och andra onera icke ut¬
göra mer än 30 R:dr om året, oberäknad den
skillnad för hvilken man lefver bättre å sed¬
nare än förra stället, så måste Handtverkaren
uti Småstaden hafva jemt att göra för Hufvud¬
stadens innevånares räkning, då deremot för¬
hållandet aldrig kunde blifva tvärtom. Såda-
ne olikheter skola alltid äga rum och blifva
högst meniige. Det är derföre bäst, att det
i denna del blifver vid hvad det hittills va¬
rit, helst de årlige Marknaderne öfverflödigt
6cj6
Den 15 Mart.
fylla behofvet af de nödigaste Handtverk*»
tillverkningar.
19 §- Då föreskriften i d.enna §, är vill¬
korlig, är att förmoda att den lättaste utvägen
alltid begagnas, och få beflita sig om att lär»
sig saker i grund till skada för dem, sorn be»
höfva slikt biträde. Deri första föreskriften
hade bordt vara ovillkorlig för hvar och' ert
sorn sökte att blifva Mästare.
so §. Det går icke an att borttaga Dara»
och Gesälls-år uti Bagare- Slagtare- och Bryg¬
gare- näringarne. Det skulle snart kunna han¬
da att en förlägenhet för det Allmänna deraf
uppstode. Den sorn sjelf ej är Handtverkare, trot
lätteligen att hvem sorn helst kan lika väl ut
rätta en sådan sak, men det förhåller sig icke
så. En tillvand Gosse och Gesäll gör med
förvärfvad färdighet så mycket sorn 314
Fruntimmer på en dag. Man lärer bäst att
karina det under sådana bak, som förrättas i
privata hus, der 3 ä 4 Fruntimmer vanligen
gå hela dagar och baka samma qvantitet mjöl,
som en Gesäll ensam arbetar. De förras kost¬
nad öfversriger betydligt ilen senares, hvilken
derjemte gör arbetet bättre. Samma förhållan¬
de är det med Slagtare och Bryggare. All¬
mänheten skulle säkerligen uti de dagliga och
Kora behofven komma till korta, i synnerhet
under en lifiigate röielsp, uti krigstider och
på de orter, der man icke kunde meddela an¬
dra föreskrifter efter tilltagande behofvet, sorn
för Stockholm är föreslagit, utan den en gång
gifna Författningen skulle stå fast för alltid.
Derjemte skulle den föreslagne ändringen bltF
Den *5 Marg.
697
va förstörande för hundradetals Borgare med
deras familier, hvilka icke ingått i samhälls-
förbundet, bosatt sig och nedlagt betydlig för¬
mögenhet, uti rymliga lius och verkstäder till
bedrifvande af en större rörelse, med den
aning, att sadan förändring uti Författningar
skulle komma i fråga. Härvid borde dock
göja# det undantag, att fattiga Enkor eller
andra ensamma Fruntimmer af bättre folk,
som kunde försörja sig med att baka och bryg¬
ga, ej borde det förvägras, då det med egna
händer och utan tillhjelp bedrifves. — Hittills
har den 4 Artikeln afhandla! Handtverkares
bildning och huru man har att förhålla sig
för att blifva Handtverkare. Dervid äro före*
skrifterne karakteriserade af ett beklagligt
misstroende till Hand t verks-Mästare öfver huf¬
vud. De äro nästan helt och hållit satte un¬
der Städernes Magistrater, eller med andra
ord gjorda oberoende af: dessa Auotoriteter till
den grad, att det icke uti Författningen blif¬
vit närnndt hvar ett Embete har att klaga orri
det tror sig lida orätt genom intrång af särla-
ne Ledamöter, som Magistraten antagit och
godkänt för duglige Mästare, men Embete!
deremet anser för oskicklige och obehörige.
Det förra är nedslående för hvarje redlig Man,
sorn sökt att i allt förhålla sig rätt som Handt¬
verks - Mästare och Husfader. Det senare kart,
väl föreslås, dock förmodar jag, att då Handt-
verksmännen äro frie medborgare, kunna de
dermed förenade rättigheter, så länge de ut*
göra sine skyldigheter, ej fråntagas dero,
6rjS Den *5 Mart.
5 Artiklen.
t §. Vid föreskriften i denna §, får jig
anmätka, att meningen val icke mätte vara
den 311 alla smärre arbeten, som i ett Handt¬
verk kurma förefalla, skola stämplas. Det
skulle blifva ett förfärligt Stämplande, lillst
i en del Handtverk skulle en person ensamt
fä liela dagen med stämpling att göra. Till
exempel uti Segelsömmare professionen kan
pä en verkstad, om det är tätt brottom, för¬
färdigas öfver 100 stycken säckar om dagen,
och det kan hända, att sä fortfar flere veckor
o. tn. s. att förtiga lika casus i andra Handt¬
verk. Jag kan icke finna, hvartill stärriplin-
gen skulle tjena ä de varor sorn beställas,
och der mottagaren kan se oell bedo nima va¬
rans godhet dä lian emottager den. Deremot
bör allt det, som icke genast utan först med
tiden uppenbarar om det är försvarligt och
godt, likasom alla betydligare arbeten uti
hvarje Handtverk stämplas, Hög'oflige Dag*
Utskottet lärer vid den utsatta §:en här, och
efteråt uti denna Författning vid de utsatte
betydliga vitén, upplyst pröfva, om de ära
med rättvisans grundsatser öfverenstämmande,
och om med deras tillämpning den brotts igo
möjligen kunde sä nedtryckas att han förled¬
des af sin nöd ti 1 nya brott. De synas vara
nog höga och i de flesta fallen sakna den
moderation sorn Allmänna Dagen brukar, att
göra skillnad pä fel och brott, de der första,
andra och tredje gängen begäs. Ingen redlig
Handtverksman fruktar de stränga föreskrifter-
JJtn s x Mart.
*99
ne. Men da en Författning göres öfver huf¬
vud för alla, gifves det en rättvis fordran,
att straff skola vara i förhållande till brott,
och det i öfverensstämmelse med den Lag,
gom är gemensam för hvarje Svensk man och
icke gör någon skillnad t i i 1 personen.
3 §. Handtverkaren bör hafva rättighet
att låta besigtiga den vara, sorn lian till ar¬
bete mottager, och besigtiga det gjorda arbe¬
tet då det utlemnas.
4 §. Föreskriftpn är i vissa fall rigtig,
men kan ock leda till n.ycken tvist. Det är
onekligt att en Handtverkare kan göra ett
och samma arbete af bättre och sämre gods
med mer och mindre omsorg. Till exempel
ett par skor kan vara gjorda af sämre läder
och med omsorg nog efter lädrets beskaffen¬
het; deremot kan ett annat par vara gjorda
af det starkaste läder som finnes å orten och
med den allrastörsta flit. Nu kunde man
kalla det sednare paret för bra, och det förra
felaktigt emedan det icke kari hålla så länge
som det sednare- Men da priset på det förra
Sr vida mindre än på det sednare, sfi kan ock
en mindre bemedlad vara belåten med det,
ehuru lian vet att det icke kan jemföras med
det bättre, hvilket en mera bemedlad koper.
Således om uti §. de orden: bedrägligt och
odugligt arbete insattes vöre det rättare.
Vid 5 och 6 §§. frågas, om beslutet vid
pröfningar skall grunda sig på de å ömse
sidor tillkallade ojäfvige ’ Märi, eller på deras
omdöme af hvilka Magistraten inhämtar yt¬
trande- Mig synes att det borde blifva vid
7 oo
Den j 5 Mart.
de förstnämndes omdöme, da saken bade lätt
och rättvist kan blifva afgjord. Örn det nu
linnes att Handtverkaren, hegart för mycket,
må det komma an pä förbrukaren sjelf om
han vill taga varan till det pris delomämien
utsatt såsom billigt eller alldeles Jemna hen*
ne. — Men att L detta fall stadga ett vite för
Handtverkaren, sorn utom accord begärt för
mycket, innefattar efter mitt begrepp en orätt¬
visa. Så länge hvarje annan menniska, och
kanske just den som sakförde Handtverksman-
nen för för högt pris, ostraffadt för sin vara
kan begära äfven af Handtverkaren hvad han
behaear, och det blott kommer an derpå örn
denne förstår sig på hennes rätta värde, men
uti vidrigt fall, kan få betala i ä 3 gånger
mer än hon är värd, hvilket då blifyer en
opåtald köpenskap.
7 J. Det vore tjenligt att här utsattes
hvad sorn förstodes med laga hinder, på det
att Handtverksmatinen måtte veta hvad han har
att undvika och hvad tid han hehöfver till ett
arbetes förfärdigande för att undgå de stränga
och svåra böterne, ifall motalia hans beräknin-
gar arbetet skulle komma att fördröjas, hvilket
lätt kan ske, om alla mål i Handtverksväg
skola afgöra* inför Magistraten, der han lätte¬
ligen kunde missräkna sig på de åtgående tim.
marne- Så rättvis som denna § för öfrigt är,
så önskeligt vöre det ock: att man i alla an¬
dra vägar, der äfven Handtverkares rätt är
i fråga, lika alfvarsamt sökte förekomma onö¬
dig tids utdrägt, som ofta beror af lika dåliga
Den 2 3 Mart.
701
orsaker, som Handtverkares försummelser, till
stor skada för detn, som saken angar.
8 §. Det har alltid så varit, och måste
så vara. Dock må Handtverkaren om betal¬
ningen förut öfverenskomma, och icke kunna
tvingas att arbeta till lägre belopp än att han
deraf har sin skäliga utkomst. Da han utgör
sina skatter ordentligt till Kronan och den
Stad han tillhör, må han ej vara blottställd
för något tvång i denna del som skulle skada
honom. Han skulle i motsatt fall pålaggas
en börda, som är främmande för andra och
tom alla böra bära lika.
6 Artikeln.
1 §. Med förutsättande deraf, att deri
i §. föreslagne åtgjärden i afseende till Ge¬
sällers Vräkning bör tillhöra Einbetet med rät¬
tighet för den missnöjde att anföra besvär
hos Handt verks-Societeten och Magistraten,
antnärkes blott: att der öfverenskommelse är
annorlunda träffad emellan Mästare och Gesäll
än §. utsätter, må den anses gällande.
2 §, Det gifvas Handtverk, hvilka aro
så beroende af handeln, att de icke kunna för
halft eller helt år engagera flere Gesäller på
en gång, (eliuru de emellanåt kunna behöfva
dem) utan att för mycket lida. Uti dessa är
det nodigt att en del Gesäller mäste vara
lösa och sine egne för att kunna, när behof-
vet påkallar, gå än på den ena, än på den
andra verkstaden, allt efter som arbetet in¬
träffar. De kunna på det sättet vara jemt
?oa
Dtn 2 § Mars.
sysselsatte, utan att vara bundne vid någon
viss Mästare. Detta torde ock i mer och min¬
dre man inträffa i snart sagdi alla Handtveik.
Den utsatta tiden af 14 dagar är derför nog
knapp och bör, efter min tanka, blifva minst
en månad. Det Embetet till hvilket de höra,
bör emedlertid gemensamt ansvara för de Ge¬
säller, hvilka icke äro bundne till någon viss
verkstad. — Hvail plikten för Gesäller, sorn
underlåta de i §. gifna föreskrifter, angar, så
åberopas hvad i allmänhet är nämndt om de
i denna författning föreslagne böter.
5 §. Straffet lör olofligt arbete å Mästa¬
rens verkstad ar nog lindrigt tilltagit, di det
i sig sjelf innebär en oredlighet alt göra så¬
dant arbete, emedan det måste ske i smyg.
Derjemte bör man ihågkomma, att då Gesäl¬
len arbetar för sig sjelf, liv ilar Mästarens ar¬
bete. Emellertid har denna Författning före-
skrifvit ett ganska strängt ansvar for Mästaren,
om han icke gör på utsatt tid det arbete fär¬
digt som han åtagit sig; Men om nu Gesällen
blottställer sig för ett så lindrigt ansvar, sorn
det är att blott förlora arbetslönen å det ar¬
bete han på sådant sätt gör, och begagnar alla
tillfällen dertill, skall Mästarens arbete der¬
vid nödvändigt, utan dess förvållande, blifva
fördröjdt, och lian således blifva blottställd
både för skarn och skada. F,tt sådant af Ge¬
sällen olofligen bedrifvet arbete, bör vara kon*
fiscabelt, och värdet derå, tillfalla, hälften
Mästare och hälften Gesälls-Dädan. Det är
ganska billigt: att den, som begagnar eti så
orätt utväg för sitt arbetes förfärdigande, får
Den 15 Mari. "7 of
vidkännas förlust, då han på det sättet gifvit
anledning till ett oredligt förhållande af Ge*
sällen och skada för Mästaren. Skulle åter
Gesällen kunna öfverhevisas, att till arbetet
hafva användt af Mastarens rnaterialier utan
att dertill hafva fått dess lof, bur han serskildt
derför plikta enligt Allmänna Lagen.
7 -k. Föreskrifter) i denna §. ar ganska
god. Det bör dock vid de orden : icke sakna
tillfälle och uppmuntran ate m. m. tilläggas ”så
vida han sjelf eger sådan, eller annat tillfälle
dertill gifves,” junte grundelig Christendoms-
kunskap m. m. — En Mästare bör icke kunna
aläggas att lära sina Gossar iner, än -han kan
sje f, för resten bör det komma derpå an örn
tillfällen dertill gifvas å den ort der han bor,
utan någon stor kostnad för Mästaren.
g §. Afven bär åberopas forändringen
med Handt verks - Societeten och Embetet i
stället för Magistraten.
7 Artikeln.
S §• Hvad de i denna Författning före-
slagne böters användande angår, så lärer det
vara billigt att Embetenes egna Lådor eller
Kassor må få dessa. Då de utgöras af Handt¬
verkare för begångna fel inom och af dem,
synes detta hädanefter sorn hittills vara med
rättvisan öfverensstämmande. Dock örn Kro¬
nans eller Stadens åklagare åtalar felet, bör
han åtnjuta hälften af de derföre blifvande
böter-
704
Den 3 5 Mart.
J §. Föreskrifver ätt om Mästare ellef
Idkare ej förmår gälda de i denna Förordning
ådörnde böter, skola dessa, enligt Allmänna
Lagen, i fängelse förvandlas- Det blifver
derför så mycket nödvändigare, att tillse det
dessa böter äfven stå.i förhållande nied dem,
sorn Allmänna Lagen föreskrifter för brött',
sorn kunna jerriforas med (lern i denna För¬
ordning upprepade, på det genom ett sådamt,
i fängelse forvandladt straff, en förut utfattig
Handtverksman icke må för ett brott, hvartill
han kan vara litet nog skyldig, blifva alldeles
förvänd ad till tiggare, enar honom beröfva®
tillfälle att försörja sig ocii de sirie Det
hade säkert varit lämpeiigare, att i den hän¬
delsen den felande vöre medellös, förelägga
honom viss tid inom hvilken plikten borde
vara erlagd, än att genast begagna den strän¬
gaste utvägen den alt beröfva honom friheten.
Troligen skall ingen vinna vid en sådan
stränghet, men Allmänheten få ökade utgif
ter för underhållet af utfattige HandtVeiks*
farn i ler.
Då jng nu så korrt sorn möjligt genomgått
det uppgjorda forslaget till en riy Handtverks-
Ordning, må det sluteligen tillåtas mig att
göra några generela anmärkningar deröfver
i:o Då man jemnför den nya Författningen
med den gamla, finnes att man allde es ute-
lemnat en hop föreskrifter, hvilka, mig veter¬
ligen,
Den 2 5 Mart.
ligen, aldrig skadat någon, men deremot be¬
fordrat ordning bland Handtverkerierne; en
ordning, som är så nödig, att de utan den*
samma svårligen bestå. Det kan synas löjligt,
att Lagstiftaren i den gamla Författningen,
sträckt sin omtanka till äfven ringa omstän¬
digheter, men den, som rätt känner Handtver-
kerierues beskaffenhet, skall häruti vörda en
stor månhet om dem; emedan ordningen ifrån
dét al raminsta, till det största, är själen uti
Handtverkerierne, utom hvilken de snart ur¬
arta till oskick och oduglighet. g:do Den nya
förordningen synes utmärka ett misstroende
mot Handtverks-Korpsen, i det den fråntagit
densamma nästan all den pröfningsrätt (åtmin¬
stone tili kraft och verkan', som den gamla
rättvisligen förbehållit samma Korps. Huruvi¬
da detta, i anseende till Korpsen öfverhufvud,
är rättvist och förtjent, bör jag ej bedöma.
En sådan behandling, om den kommer till
verkställighet, blifver åtminstone närgående
för den, som icke vet sig hafva förverkat den
rätt, med hvilken man ingick i Samhälls-för¬
bundet. Hade detta misstroende icke legat
till grund, hade man väl vid uppgörandet ut¬
af ett förslag till en ordning för Handtverka¬
re, rådgjort med någre för1 redlighet och med¬
borgerlighet kände sådane, hvilket förmodligen
varit både rättvist och nyttigt, helst med den
bästa vilja det dock är omöjligt att rätt bedö¬
ma saker, dem man icke kanner till deras verk¬
ställighet och utöfning. — Att många fel äro
begångna inom Handtverkerierne, kan ingen
Bilag, t. Borg, St. Prof. 18313. 89, 90.
706
Den i 5 Mars.
oväldig neka, men jag av derom fullt öfverty-
gad, alt orsaken dertill mindre legat i ofull¬
komligheten af den gamla författningen, utan
fast mer deruti, att den icke blifvit strängt
efterlefnad. Jag tror således, att denna, med
ett förandradt namn och åtskillige förändringar
efter tidens 'kraf, ännu kunnat svara emot det
ändamål, som hon, ehuru misskänd, uppfyllt öf¬
ver 100 år. 3:0 Den nya Författningen till¬
erkänner 'Stadernes Magistrater en myndighet
öfver Handtverks-JSorpsen, sorn förut blott till
en del och nied vissa vilkor egt rum. Hu¬
ruvida ett sådant förslag är öfverensstämman¬
de med närvarande grundlagars anda, då det
galler en del af ett Riks-Stånd, hvilket för¬
modligen icke mot sin vilja kan betagas dess
hittills egande rättigheter, ar något, hvaröfver
jag uppskjuter mitt omdöme. Emellertid för¬
modar jag, att, om man föreslagit sådane mått
och steg för att förekomma förment motstånd
af Handtverks Embeten, då någon söker att
blifva Mästare, genom för stränga Mäster¬
styckens åläggande oCh för noga granskning
deraf, skola deremot hädanefter profven gan¬
ska 'lätt aflöpa, helst deras pröfning egentligen
beror af Magistraterne, sorn omöjligt kunna för¬
stå att bedöma dem hvar i sitt slag, att förti¬
ga möjligheten af hvarjehanda misstag i den
delen, hvilka någon gång af bristande känne¬
dom skulle kunna visa sig äfven-uti en oti¬
dig stränghet} helst Handt verks-Embeten icke
af Författningen synas hafva någon rättighet
att i sådane mål klaga, om de märka fel eller
underslef begås häruti. •— Det skall efter nå-
Den 3 Mars.
707
pra år val visa sig, om allmänheten är bättre
betjent med de brådskyndade Handtverkarne,
sorn, utan fruktan för något alfvarsamt Mäster-
prof, skaffa sig blott ytlig kännedom af sina
yrken i förmodan, att det numera icke är så
noga, örn man kan sin sak elier ej. 4:0 Den
gamla Författningen föreskrifter, huru förhål¬
las bör, då Handtverkerierne lida intrång ge¬
nom olofligt arbete och så kalladt fuskeri. Den
nya nämner icke ett ord derom. Antingen
har man förgätit denna omständighet eller an¬
sett sig böra utelemna den. Men utom en be¬
stämd föreskrift i denna del kunna Handtver-
kerierne icke bestå. Kongl. Maj:t har i nå¬
der behagat att tills vidare inställa Bönhas-
jagningen under lika Nådigt yttrande, att Handt-
vei ks-Embeten dermed icke vore betagit att i
laglig väg åtala olagligt arbete. Det är i san¬
ning ingen angenäm sak, att verkställa den så
kallade jagningen. Handtverkarne se gerna, att
de kunna slippa den och att något bättre kun¬
de uttänkas. Men då deruti ofelbart varit dem
förvarad deras bestånd och en motsvarande
rättighet för åtagne skyldigheter, önskade de,
att den nya Författningen noga utsatte, hvad
det vill säga och huru det bör verkställas, att
i laglig väg åtala olagligt arbete, på det deraf
måtte blifva sådan följd, sorn svarar emot det
lofliga och rätta uti den afskaffade jagningen.
Handtverkarne kunna för ingen del anse den¬
na sak för blott ett Ordningsmål. Den är be-
»tämdt en Privilegie-sak, som val kan bättre
ordnas, men icke borttagas.
yoS
Ven 2 5 Mars.
Hvad Författningen för Gerningsmän å
Landet angar, så anmärkes blott, att då det
med,gifves så många s!ags Handtverkares anta¬
gande för Landets behof, skola Staderne på
dubbelt sätt derigenom blifva lidande. i;o
Skola hädanefter Städernes Handtverkare aldrig
få något att göra från Landet, som hittills of-
ta intraffat. 2:0 Skall å Landet upprättas Handt-
verks-Kolonier, hvilka, utan Stadsmanna-tun-
ga, skola öfverföra Staderne deras tillverknin¬
gar, alltid för bättre köp än hvad Städernes
Handtverkare kunna lemna till. Stads- och
Landtrnanna • liandteritrgarne skola på sådant
sätt sammanblandas. Staderne skola gå under
och Landet icke kunna afsätta sine Produkter
eller utgöra de åkatter, sorn det sedan ensamt
får bära.
Förslaget till en ny Handels Ordning in-
rrefattar, i min tanka, åtskilligt anmärknings¬
värd!. Men då jag icke anser beliöfligt för
mig, att egentligen yttra mig deröfver, får jag
blott i allmänhet nämna, att man i flere delar
synts föreslå för Handeln ett motsatt förhål¬
lande mot Handtverkerierne. En Lärgosse i
Handeln får icke antagas förr än vid fyllda
15 år, och kan ej vara utlärd till att blifva
siri egen, förr äo vid fyllda 25 år, då deremot
en Lärgosse kan i Handtverk vara färdig att
vid 21 år blifva Mästare, när han blott 6 år
idkat Handtverket. — För nan del är jag der¬
om öfvertygad, att i de flesta fall fordras lika
mycket och kanske mer öfning, för att rätt lä¬
ra ett Handtverk, som att bedrifva åtminstone
Dtn 2 5 Marti
?°9
vanlig Minut-handel, ibland hvars Idkare äro
de, sorn hafva medelmåttiga kunskaper nog.
Derjemte kan jag ej ratt förstå, hvarför man
i den nya Haridels-ordni ngen förlängt den hit¬
tills gällande lid af 6 till 12 år för en Handt¬
verkare, efter hvilka, sedan han så länge va¬
lk Borgare, han kari få blifva Handlande, o:n
han tror sig finna bättre bergning dervid. Då
man å ena sidan betydligen lättar ingången i
Handtverkerierne och synes på det sättet vilja
bereda en större Näringsfrihet till kännbar
skada för de ledan varande Handtverkare, är
det i sanning, å den andra, förunderligt, att,
om desse ännu hafva något öfver att försöka
sin bergning med i annor väg, skall sådant
derjemte för dem försvåras. De skola således
känna sin lidande belägenhet på dubbelt sätt,
och snart sagdt såsom en olycka öfver dem.
Erik M■ L effi c i>
Den I April.
N.:r 282-
X anledning af den, genom Herr Öfver¬
sten och ftiddaren von Arbin hos Högl. Rid-
derskapet och Adeln väckta samt med Vallöf!.
Borgare-Ståndet kommunicerade .framställning
om förbättrade Inqvarterings förmåner för det
inom Staden Christianstad förlaggda Vendes
Den i April.
Kongl. Artilleri-Begimente, har jag ansett
iziig föranlåten till följande vördsamma erin-
randen.— Den ersättning, Befälet vid berörde
^Regimente af Stadens Invånare tillgodonjuter
för saknad inqvartering in Natura, är bestämd
genom 1720 års Kongl. Förordning och kan
af Stadens Invånare omöjligen tillökas, eme¬
dan detta borgerliga Onus längesedan upphun-
nit sin yttersta gräns, i förhållande tili Stadens
ringa folkmängd samt tillgång,arne hos dess till
större delen obemedlade Invånare. Denna
ersättning är i öfrigt villkorlig och uppbäres
blott, så vida Inqvarterings-egaren, ur en eller
annan orsak, icke åtnöjes med den inqvarte¬
ring in Natura, Staden är skyldig att till I10.
norn utgöra. Om kontant ersättning under
sednare åren, ehuru otillräcklig den synes, blif¬
vit af en del Officerare företrädesvis vald, bör
orsaken dertill visst icke sökas i någon obered¬
villighet å Borgerskapets eller Husegares sida
att tjenlige och anständige Burn Befälet till¬
handahålla, emedan många Inqvarterings-gifva-
re, af aktning för Befälet och med enskild ic¬
ke obetydlig uppoffring, upphyra rum i främ¬
mande hus, för att såmedelst åt Inqvarrerings-
tagaren bereda ökadt utrymme och beqvämlig¬
het; meri att gifta Officerare hvarken anse sig
belåtne med de inskränktare lägenheter For-
fattningarne bestämma eller med den, i utbyte
derför, stadgade ersättning i Penningar, är en
olägenhet, som visserligen icke tillkommit ge¬
nom Borgerskapets förvållande.
Att oriktiga grunder inom Christianstad
skola följas vid Inqvarterings skyIdigheternes
fördelning, har jag mig icke bekant och jag lia-
Den x April.
de önskat, att Herr Öfversten, i stallet att i
dess afgifna Motion derom hafva lemna! en li¬
ka, ofu Iständig som obevist uppgift, meddelat
Autoriteierne på stället sådane upplysningar,
hvarigenom det felaktiga, om något sädant exi¬
sterar, kunnat vinna rättelse. Detta anföran¬
de jemte de flere yttranden af missnöje mot
Stadens Borgerskap och Husegare, sorn i Herr
Öfversteris Memorial innehållas, föranlåta mig
att vördsamt anhålla, det måtte ifrågavarande
Memoria! blifva med Stadens Äldste och In-
qvarteringshestyret i Christianstad till förkla¬
ring kommuniceradt, innan Rikets .Högloft. Stän¬
der detsamma till definitiv pröfning iros sig
företaga.
Den af Herr Öfversten till endast 1,100
R:dr uppgifna kostnad, sorn Staden på det hela
skall årligen i och för Tnqvarteringen vidkän¬
nas, uppgår icke på långt när mot verkliga
utgiften, som, enligt afslutade räkenskaper, per
medium utgjordt circa 1,700 R;:dr under hvar*
dera af de sednast förflutna åren.
Rikets Högloft. Ständer äro häraf i till¬
fälle upplyst bedöma, till hvad grad en liten
Stad, med endast circa 2000 skattskrifne In¬
vånare, är, blott i denna omständighet, orim¬
ligt beskattad, och att minsta tillökning deri
omöjligen står att åstadkommas.
Då Herr Öfversten vidrört de förmåner Sta¬
dens Invånare förmodas af Gar < onens närvaro
uppbära, under yttrad farhåga, att Stallen, beröf¬
vad sin nu egande Garnison, skulle förfalla
till en Köping, hade rättvisan äfven fordrat,
att äfven omnämna de olägenheter och den
minskade arbetsförtjenst Stadens fte-ste Handt-
D«« i April.
verkare vidkännas, ej blott af Kronans på stal*
let varande Verkstäder, rrten äfven sorn följd
af de många sådane, sorn inom Garnisonen och
af dess manskap äro inrättade till förfång för
det skattdragande Borgerskapet.
Det synes i öfrigt hafva undfallit Herr
Öfverstens uppmärksamhet, att Arméen är till
för Samhällets och icke Samhället för Arméens
skull och att i samma man, sorn lif oell rörel¬
se i Handel oell Näringar, afuga, eller med
andra ord, Samhällets närande Medlemmars
tillstånd försam ras, i samma mån uttorka äfven
källorne för Försvars-Verkets underhållande;
och Herr Öfversten hade således, i bredd med
förfallna och utarmade Städer, bordt föreställa
sig en upplöst och af sig sjelf ej bestående
Armée, som, då den är till för Fosterjordens
försvar, har all rätt att uppbära ett äfpassadt
och med Landets rnojenger öfverensstäinmande
underhåll, men hvars fordringar icke derutöf¬
ver bpra eller fä utsträckas.
Lika med Herr Öfversten anser jag
obilligt, att Städernas inqvårterings-skyldighet
skall bestämmas af slumpen allena och att den
Stad, som eger ständig Garnison, skall år efter
år utan lindring utgöra detta onus, under det
vida större och förmögnare Städer aldrig eiler
åtminstone högst sällan dermed betungas. Den¬
na ojemnhet i utskylders fördelning torde
blott derigenom kunna afhjelpas, att de Städer,
som icke ega ständige Garnisoner, förklaras
skyldige att jemväl bidraga med ett passande
tillskott till lindring i de garnisonerade Stä-
dernes tunga; att aila Städers bidrag samman»
Den x April. 713
flyta 1 en allmän Fond eller Kassa, ur hvil¬
ken åter all besörjd Inqvartering in Natura
genom Städernes Invånare, äfvensom Befals
tillsiändiga och efter tidens kraf afpassade er¬
sättning för saknad Inqvartering, godtgöres,
samt att ett till ändamålets ernående utarbe-
tadt förslag i sinom tid varder af Stats och
Allmänna Besvärs-Utskotten Rikets Ständer till
*
pröfning förelagdt.
Jag anhåller vördsamt, att detta mitt ytt¬
rande måtte varda öfverlemnadt till de Utskotts
kännedom, af hvilkas pröfning och beredande
den af Herr Öfversten von Arbin väckta Mo¬
tion för närvarande beror, samt att detsamma
serskilt med Höglofl. Ridderskapet och Adeln
niå blifva kommuniceradt.
J. Cronius.
Den 3 April.
N:r 233.
Sedan Herr Rinström till Högtärade Stån¬
det inkommit med påminnelser vid det af rnig
inlemnade Diktamen, angående frågan om en
utvidgad import-rättighet af främmande varor,
får jag härmed, så väl i anledning deraf, sorn
af min uti sista Plenum gjör la anhållan, att
för egen del få öfver ämnet mig vidare för¬
klara, härmed följande vördsamligen anföra.
Utorn de nu förbudna varor, hvilka af
tolg till fri införselj emot tuU? blifvit foreslagt
714
Den 3 April.
ne, har Herr Ignström jemväl trott-, att ku-
lörta Sclvaloriger, Rasker, Kasirnirer, finare och
gröfre Siktduk, Yllefiltar, kulörta Hedgar ns--
strumpor, gröfie och finare hvila Bomullsläi f-
ter, slät Nettelduk, Kambrick, Nettelduks- och
K arn br i k s-Ha Isdu kar samt tryckta Kaituner jem¬
väl bonde fa förtul as och i Riket, utan hin¬
der för Tullförfattningarna, införas.
Härutinnan kan jag för ingen del instäm¬
ma af följande skal i synnerhet.
Kulörta Sehahnger och Rasker hafva för
många år sedan tillverkats i Sverige, lika go¬
da sorn Utrikes. Men då de en längre tid
varit ur modet, h?,r jemväl fabrikationen der¬
utaf afstadnat. Nu på en tid hafva de åter¬
igen börjat efterfrågas, och nu tillverkas de
äfven,, ehuru\ det är tydligt, att en länge ef¬
tersatt och så tilfsägandes nedlagd arbetsgren.,
icke så hastigt är återupptagen eller i fullt
stånd. Sådant, likasom allt hvad fabrikation
heter, beror på säkerheten örn afsättning och
om befrielse ifrån obehörig konkurrens af. U.t-
1 andningen.
Kulörta Kasirnirer äro nu mera. föga- ellen
intet i bruk: i deras ställe nyttjas, mäst finare
kläden, som i Sverige fullkomligt goda tillver¬
kas; om sådana Kasirnirer skulle åter komma
på modet, kunna de utan tvifvel i Sverige för¬
färdigas; och att till införsel frigifva dem^ är
således fulkomligen onödigt.
Siktduk är icke til! införsel i denna stund
förbuden, men endast med allt för hög tuli
belagd: att denna tull i någon man nedsättes,
synes vara med billighet öfverensstämmande.
Den 3 April.
715
Tllejiltar tillverkas så väl i Stockholm som
i synnerhet vid Sjuntorps Fabrik i Elfsborgs
Fän, så goda, sorn någonstädes Utrikes, äfven
bättre. Tillgång på deni har ej heller någon
tid saknats; att utifrån införa vore således, ef¬
ter min tnnka^ fullkomligen olämpligt.
Kulörta Redgarnsstrumpor äro nu så allde¬
les ur bruk komna, att det vore utan allt än¬
damål tillåta deras fria införsel, helst de kun¬
nat och ännu kunna fullkomligt goda i Sveri¬
ge förfärdigas.
Att i Sverige få emot tull införa hvita
Jyornul!slärfter vore troligen den största orätt¬
visa man någonsin kunde göra helt vårt Fa¬
briksväsende. På våra Fabriker tillverkas nu
så enorma qvantiteter af Bomullslärft, af alla
sorter, så fullkomligt goda och till så låga pri¬
ser, att deras införskrifvande utifrån icke kari
på något enda giltigt skäl stödjas. Det all¬
männa njuter jemväl en högst betydlig vinst
genom inkommande tullen på Bomull och Bom¬
ullsgarn, en vinst, som naturligtvis uteblef, om
fdrdiggjorda Bomullsvaror finga fritt införskrif-
vas.
Slät Nettelduk, slät Kambrick samt NctteT
duks- och Kambricks-Halsdukar tillverkas i Sve¬
rige till sådan godhet, att den icke af de Ut.
ländska varornes öfverträfias. Men äfven här¬
utinnan röjes behofvet för Fabrikanten att va¬
ra säker otn rättigheten, att med fördel kunna
ingå i sådane tillverkningar, hvartill erfordras
betydliga forlager.
Tryckta Kattuner förfärdigas på Fabriker¬
na i Stockholm och Götheborg, till sådan mängd
i
7i6 Den 3 Aprit.
oell godhet, att det i min öfvertygelse vore l
hög grad oklokt, att genom en allman inför¬
sel af sådana varor, hvilka nu i öfrigt äro
mindre efterfrågade, ruinera de nu sorn mest
florerande Fabrikerna inom Hander.
Hvad deremot Siden-Fabrikerna angår, så
är det en sanning, att alla slags Siden varor
nu mera Iros oss med största skicklighet tillver¬
kas. Intet slag af tyg får härifrån undanta¬
gas; uti denna stund sysselsattes t. ex. Stock¬
holms Fabrikanter med dvrbara tillverkninga-r
af möbeltyger för de rum uli Kongl. Slottet,
som sko!a erhålla ny möblering, till Hennes
Kongl. Höghet Kronprinsessans emottagande.
Jag finner mig fördenskull föranlåten, att
såsom ett tillägg till hvad jag härutinnan re¬
dan yttrat, vördsamligen föreslå, att inga an¬
dra Siden-varor må emot tull i Riket få infö¬
ras, än Sammet och Strumpor, sorn visserligen
härstädes kunna förfärdigas, men hvarå afsätt-
ningen är trög och osäker, så att i det hela
ingen lider dervid, om större eller mindre till.
gårig på sådana varor finnas.
Slutligen anhåller jag, att få fästa Högt-
ärade Ståndets uppmärksamhet på följande om¬
ständigheter:
ilo Om Riksens Ständer nu gå att besluta
en fri införsel af främmande varor, hafva de
i och med detsamma underskrifvit Svenska Fa.
brikernas dödsdom. Då fordrar billigheten,
att Fabriksidkarne, sorn af 1315 och 1818 års
Stä-nder inbjödos och uppmuntrades alt öka
och uppdrifva sina tillverkningar, på något sätt
hållas skadeslösa för gjorda uppoffringar och
Den 3 April,
7*7
nerlagde kapitaler. Om derför de största Fa¬
brikerna af Ständerna inlösas, Fabriksidkarne
och .deras arbetare i allmänhet lemnäs några
andra förmåner, sorn svara emot för usten af
deras näringar, och alla Fabriker sedermera
nedläggas, så blir ingen genom det nya syste¬
met lidande, och följden i början åtminstone,
■för allmänheten i så måtto välgörande, att
densamma får kupa en hel hop Fabriksvaror
för godt köp:
Förbehållande jag mig i öfrigt, att i det¬
ta ämne få ytterligare utveckla mina tankar,
då Fevillnings-Utskottets förslag till ändring
i Tull-lagarna till öfverläggning inom Högt-
ärade Ståndet förekommer.
2:do Om deremot Ständerna ännu finna,
ätt den inhemska konstfiiten och dess förkof¬
ran för Landet är af någon vigt, vågar jag ic¬
ke allenast tro, att bestämda och billiga lagar
bora tagas, till gynnande af sådana fabrikatio¬
ners hitförande, som vi sjelfve icke mäkta å-
stadkomma, och till förekommande af sådana*
insmygande, hvilka vi rätt väl kunna till¬
verka, utan äfven hålla för, att den författning,
som nu i detta afseende tages, bör för en ti«
derymd af minst 25 eller 30 år, oåterka*leli-
gen fastställas. Om denna mesure af Riksens
ständer nu vidtages, så är jag fu lt öfvertygad,
att de Ständer, sorn nästa gång sammankomma,
skola finna Svenska Fabrikerna i helt annat
och mera utvidgadt skick än deras närvarande.
3:0 Vågar jag ödmjukligen hemställa, om
icke Högtarade Ståndet behagade utse 4 eller
5 af dies* Ledamöter, saint anmoda de öfriga
7i8
Den 3 April.
Bespektive Med-Stånden att utse lika manga,
hvilka jag skulle önska att få beledsaga till al¬
la de förnämsta Fabriks- och Manufaktur In¬
rättningar i och omkring Stockholm, för att
gifva dem en fullständig underrättelse om vå¬
ra Fabrikers nuvarande belägenhet.
Abr. J Hiessleiter.
Den 22 April.
N:r 234-
Såsom Fullmägtig för Östersunds Stad får
jag ödmjukast anhålla om fortfarandet af den
lindring i Bevillningen för nämnde Stads Bor¬
gare, som de, enligt 5 Art. 3 §. af sista Be-
'vilhtings-Förordningen hittills åtnjutit.
Jon. Ullberg.
Slut på Bilagorne.
Rättelser>
Sid.
|
Rad.
|
|
Star
|
Läi i
|
10.
|
13*
|
|
rmeiss
|
remiss
|
J3-
|
21.
|
2 2-
|
sora
|
stora
|
24.
|
6.
|
7-
|
'osäket
|
osäkerhet
|
50.
|
10.
|
|
utom
|
utan
|
59-
|
3,1*
|
|
saknade
|
sak nande
|
67.
|
21.
|
|
snanare
|
' Stia ra re
|
85.
|
8.
|
|
Led arnot
|
Ledamot
|
'91.
|
2 1.
|
|
sej 1 fv i 11 igt
|
sjelfvilligt
|
141.
|
21.
|
|
att Ritningar
|
■af Ritningar
|
1 5 2>
|
21.
|
|
Ingen
|
ingen
|
154-
|
6.
|
|
Serifimer.
|
Serafimer.
|
190.
|
14-
|
|
Prohibifsy-
Sternftt
|
Prohibitiv-sVste'
rnet
|
262.
|
9-
|
|
kantant
|
^kontant
|
276.
|
11.
|
|
Men
|
Man
|
302.
|
17;
|
18-
|
förreskrifne
|
föreskrifne
|
—
|
20.
|
|
foiättande
|
förrättande
|
361.
|
9-
|
|
fleras
|
flere
|
—
|
—
|
|
gifne
|
gifve
|
410.
|
10.
|
|
sträkas
|
st räckas
|
416.
|
33-
|
|
blifva
|
blifver
|
420.
|
12.
|
|
tille tt
|
till ett
|
42 6.
|
2 5-
|
|
inrättningar
|
inrättningars
|
434-
|
12.
|
|
obetydligare
|
obetydligaste
|
445-
|
24-
|
|
Stads
|
Stats
|
460.
|
32-
|
|
På
|
pa
|
4 7 3-
|
15-
|
|
finnes
|
finner
|
483-
|
1 6.
|
|
Enlikt
|
Enligt
|
512.
|
19-
|
|
procens
|
procent
|
513-
|
19-
|
|
Lagor
|
Lagar
|
5 1 9-
|
1 7.
|
|
Återtaget
|
Återtagna.
|
522.
|
19-
|
|
dispotition
|
disposition
|
531-
|
19-
|
|
uppå
|
uppi
|
Sidi
|
nåd.
|
Star- '
|
Lät:
|
5 3 S*
|
3-
|
bestämnd
|
bestämd
|
5 3 9*
|
9*
|
Kastor
|
Kartor
|
54 3*
|
1.
|
Med
|
Men
|
5 5 3*
|
10.
|
concenterad
|
concentrerad
|
5 5 5*
|
32-
|
1 7 2 3*
|
1723 ars
|
5 59*
|
11.
|
proténdera
|
pretendera
|
569-
|
3i-
|
och
|
ock
|
57 3*
|
i.
|
konvertet
|
kuvertet
|
5 8 2-
|
1.
|
anmaller
|
anhäiier
|
59°-
|
14.
|
15. afletnrna
|
aflemna
|
650.
|
2 4.
|
Fdrnander
|
Fornander
|
669.
|
ag¬
|
deci t ion
|
decision
|
671.
|
io.
|
Star i ätskillige Exemplar N:r 274
|
|
|
Läs.- JS'-r 280.
|
685.
|
6.
|
— anrnärkes -
|
— anrnärkes om
|
|
|
Qvi nnfolk
|
Qvinnfolk
|
697-
|
20.
|
— oberoende -
|
— beroende
|
|
iC.
|
— deiemet
|
— deremot
|